Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk.

c

■

♦ 0

*

BIDRAG

m

kAkkedom a k

FISLANDS NATO «a FOLK.

at«lfaa

ttaak* ?«UirtMi »Kl«utrt

C C

BIDRAG

kAnnedom af

NATUR oar FOLK,

utgifna

Finska Veteuskaps-Societeten.

Tjugonde&ttonde Hdftet.

ANTECKNINGAR

I'll

SOMMAHSTl IHKH

i. *. lumm

*■■( 1 * 11 :

T7 8 l 0t ' de " St ° ra * da ^e», frin
kar l r, 1 ™ SBabb ^ de ^tar liter sina blic-

™ 11 de klippiga star, emellan hyilka fartyget styr

Zl'ZI: T’ trM * S 0fta » snart af att egna de
o4gon u ' am a<1 “ de och lika has «gt forbifarna holmarne

4 af ^ T nig °" g “ ag - Han ««

tMenalllm " PPrepade tolmar badande i

*5I?i22T h ° ,mar ’ Wn W'i'kavagen,

lenmat kvar end S b ° lja ’ bortskiiI j t sanden och

», bakom 11 en ,,° ta ' lg mangd St6rre och rai "dre ate-
sitt fi ra( | h Se an en af 8nb «<* is pi mingfaldigt
olgra HI \ UiPPa h6jer 8ig ’ 1 ~

Panar s6 ka e tt V ^ medfanla ’ n6d ™™ a tallar och
ma " i hans hr t ^ * ° Cb e “ torftig nai ™g. Latt spirar
wh me, l ett medUd s f! tiehet '" r de " ° mgifvau(le aa t«ren
1 salo n g en ftr ®“ eende P & lapparne stiger han ned

Wggande tidsfdrdrif ‘ pi VSlf8rsedt bord s6ka ett mera
aaaten oc h det af hi ' , E “ daSt d * hans bH ekar granska hori-
hv alfvet d er 0 fvan ° f& liitta skyar sku ggade bl&a

^enhet ofverfar^ ^ ^ sk ^ ^ tillfredsstallelse och
"°® h °PPas klart vsJ*™ anIetsdra g> emedan allt liter ho-
•C he ? ’^ b ™ »ch en snabb Bird.

Pot S brars ^r i? 18 Sig icke dessa “ ^

8atit list P 4 j S “ r f ria un g d °msdagar till stor del for-

^ binder? Inn "'y ° Cb P& de b8 «° r > som skb « a

ka belt andra kanslor llfya ej honom

2

d& han Iter f&r belsa sina gamla, honom si karvordnaklif-
por? Ty han har ej, slsom resenaren, kastat blott en hd
flygtig blick pi de invid de stora hafsijardarne belagai
holmarnes steniga strander, utan ban har afven sett de
emellan dessa holmar sig slingrande sunden och de har od
der djupt intrangande vikarne, ofver hvilka lummiga bjortai
luta sina kronor och bakom hvilka furuskogen i hogtidligi
allvar reser sig for att afvenledes kunna fl kasta en bbd
i den lugna vattenytans kristallklara spegel. Han har M
sig llska dessa holmar, detta underbart skimrande vitUi
Han har lart sig kanna och akta det folk, som bebor dess
strander och som i vikarne, sunden och de brusande §*•
darne hafva sina basta Ikrar och ur dem hemta sin silfa-
glansande, sprattlande skord.

Ju mer man stir i beroring med folket i skargirde*.
desto mer lar man sig uppskatta det fria, naturfriska od
lifekraftiga element, som finnes nedlagt i djupet af dess skok
och hvilket afspeglar sig i dess lif, seder och handlings*
Ju mer man ser det genom redligt och ofortrutet arte*
tillvaxa i valstlnd och i lugn och ro njuta frukterna afa>*
modor, gladt och fornojdt genom den ti llfredss tall else
vetandet om ett val utfordt dagsarbete medforer, desto
okas intresset for detsamma, desto lifligare onskar man 5i *
kunna lasa dess lefnadssaga i det forflutnas dunkla bok;
om det alltid fltt framlefva sina dagar i lika harmlds, id*
verksamhet; — se, om ovadret, som hastigt uppstod 1W*
fjerran och som mlngenglng med blod tecknade sin
om det lagt sig till hvUa vid stranden af dessa holmar
skar eller om det med nigra haftiga ilar omflagta t
dessa, nu si fredliga bygder. Kort sagt: ju mer vi
alska vlrt land och uppskatta och vardera vlrt folk, desto
&stuuda vi att lara kanna huru lifvet gestaltat sig for dets

3

under fa som flytt och i denna belysning se dess lif och
terksamhet under den tid som ar.

Sfidana kanslor och tankar ar det, som afspegla sig
pA efterfoljande blad och der antagit form. Lasaren m&
dock icke hoppas att ur denna uppsats fa en i alio fullstfin-
dig bdd af Korpo och Houtskarbons lif och oden under nar-
varande och forg&ngna tider. Dertill hade fordrats en mer
kompetent forskare. Det som har framlagges aro blott korta
wteckningar gjorda p& lediga stunder under snabbt flydda
sommardagar. Onskan att lemna n&got litet bidrag till kan-
nedomen om fosterlandet och dess etnografiska forh&llanden
kar ledt min penna, men ty varr befarar jag att den goda
%n m&ngengang oeks& nodgats ersatta pennans udd. Har
Mg emellertid heist i n&gon ringa man lyckats i min afsigt,
r min moda rikligen lonad och min tid ingalunda forspilld.

5° 0Ins tandighet, som vasendtligen inyerkat pa fram-
betta ng€n ^ ^ en att tvenne sock oar beskrifvas tillsamman.
^ har dock varit en nodvandighet all den stund Hout-
med R Dder 611 mDg tid Varit SOm hapellforsamling forenad
° Ch f6rSt UDder de sista bildat en sarskild
iorhln ^ ^outskar s&lunda st&tt i ett dylikt beroende
^nadt 811(16 &r det tydligt > att dess ® de varit s& intimt f&r-
dena ^ ^ 0r ^ 0 ’ man vid en framstallning af fdrh&llan-
\ Cn Senare SOclinen ingalunda kan lemna dem i den
att bet e ^ £tade ' H° utsk arbon sjelf har afven blifvit sa van
^ ™ ** si £ som veritabel Korpobo att det annu ar ratt
e r bonoin att gora sig fortrogen med den tanken att
^orpo^i? hembygd numera utgor en likasS. god socken som
iakttag em P e l harp a ar man nastan dagligen i tillfalle att
^- f Bland andra m& har anforas foljande: D& tvenne
underrat^r hander det ofta att man fr&n den ena gor sig
0m den andras hemort. En Houtskarbo svarar

alltid p& en dylik Mga att han ar hemma Mn Korpo. Ar
n&gon frammande handelsevis med ombord och han svarar
att b&ten ar hemma fr&n Houtskar, rattas detta ofelbart och
omedelbart genom upplysningen : ja, fr&n Korpo-Houtskar.

De kallor, ur hvilka dessa anteckningar framkvalt, aro,
utom den mundtliga folktraditionens friska flode, hufvudsak-
ligen de handlingar, som forvaras i Korpo och Houtskars
pastorsarkiv. De harur sammanbragta uppgifterna har jag
vidare sokt komplettera fran en mangd andra h&ll, bland
hvilka m& namnas: Anrep: Svenska adelns attartaflor.
Bomansson: Finska presterskapets berattelser om
Monumenter och Antiqviteter i Finland, inford i Suomi
for 1858. Elmgren: Beskrifning ofver Pargas socken,
inford i Suomi for 1847. Finlands minnesvarde man.
Freudenthal: Om svenska, allmogem&let i Nyland, in-
ford i 15:de haftet af Finska vetenskapssocietetens „Bidrag
till kannedom af Finlands natur och folk“. Gyllmius: Dag-
bok (manuskript). Hassel: Virmoensis in Finlandia
territorii memorabilia. H&rriborg: Matrikel ofver pre-
sterskapet i Finland. KosMnen: Lahteita ison viban
historiaan. KosMnen: Kuija-sota. Lagus: Handlingar
rorande Finlands kyrkohistoria. Strandberg: Abo
erkestifts herdaminne. Tolpo: Abo erkestifts ma-
trikel, m. fl.

Vidare ar det mig en kar pligt att frambara min tack-
samhet till kyrkoherden i Korpo herr H. G. v. Bonsdorff.
och kyrkoherden i Houtskar herr E. G. Fogelholm for den
beredvillighet hvarmed de for mig oppnat namnde forsam-
lingars pastorsarkiv och for den valvilja hvarmed de for-
ofrigt understodt mina strafvanden, till t. f. kapellaneni
Mietois herr J. GrondaM och lyceisten A. Fogelholm for &
m&nga vardefulla upplysningar i etnografiskt och lingvistikst

hanseende, som genom dem kommit mig till del, afvensom
till filos. kand. herr H. Ingelius for det han godhetsfullt for
piano arrangeradt atskilliga i arbetet ing&ende folkmelodier.
Alla ofriga, som p& ett eller annat satt bidragit till detta
arbetes fromma, f&r jag slutligen harmed bringa min varma,
hjertliga tack.

NAdendal i Juli 1878 .

I. Socknarnas liige och utstrackning, beskaffenhet,
namn och forvaltning.

Af den vidstrackta skarg&rd, som omsluter Finlands
sydvestra horn och ifr&n landets fordna hufvudstad stracker
sig som en bred brygga bort emot Svithiods gamla och
minnesrika strand, upptaga Korpo och Houtskars socknar
ett ganska vidstrackt omr&de. En stor del af detta omrSde
utgores dock af yida fjardar och dem forenande sund, i foljd
hvaraf dessa socknar till sin landvidd likval m&ste raknas
bland de minsta i landet. Emelian b&da socknarna och^
om Houtskar brusa Finnbdjupet och Berghamnfjarden.
I vester, der denna sistnamnda socken vetter mot Kumlinge,
svallar Skiftet; i norr omgifves den af Tofsala orika skar-
g&rd och sin dstra sida vander den mot den till Korpo ho-
rande s. k. Norrskatan. Houtskars vestligaste 6 Jung-
fruskar, redan tidigt under namnet Hynskar (Hundskar)
kand for sin goda hamn, ar belagen 39° 12' 45” ostl. fr&>
berro och socknens dstra grans, dragen tatt forbi Stor*
Pensar, befinner sig p& 39° 47' 45” ostl. langd. Socknens
nordhgaste oar Ostingsholm och GAsaskar ligga fid *
. 0ch den Yellinghamn vid 60° 6' nordl. *

htud. Inom dessa granser utbreda sig socknens 7 stbrre
och dess otaliga mindre oar, holmar och skar, sonderskurna
* elIer mindre d J u Pt intrangande vikar och mindre trf*
Hland de fbrra m& namnas Roslaksvik och Honsnasvi*
och bland de senare &ter kunna de inom Medelby, H5ns-

nas och Trask byar belagna fortjena framh alias, ehuru in-
tet af dem ar af n&gon betydenhet.

Oster och soder om Houtskar utbreder sig Korpo soc-
ken i en vida storre utstrackning an den forra. Dess nord-
Ugaste oar Hevoslot och Fjesarklobb aro belagna emel-
ha Tofsala och Rimito socknar vid en nordlig bredd af
60° 21' 30" och p& ett afst&nd af omkr. 8 mil fran dessa
bryta sig Ostersjons och Finska vikens boljor emot Uto klippiga
skar, hvaraf det sydligaste befinner sig vid 50° 40' nordl.
bredd. I oster skiljes Korpo genom Yandrocksund frk
Nagu och i vester genom Skiftet Mn Foglo. Den forra
gransen ar dragen p& 39° 52' 45" och den senare p& 39°
16 45" ostl. langd. I denna socken ar det s. k. Kyrklan-
det den storsta och vigtigaste on. Egande omkr. 1 mil i
diameter och intagande ett temligen centralt lage, forefalla
alia de ofriga till socknen horande ogrupper i bredd med
denna jemforelsevis sm& och obetydliga, l&ngt afskilda som
de iiro hvarandra genom vidstrackta ijardar, af hvilka
namnas Hamnskars, Jurmo, Vidskars, Ormskars,
Kalgarholms afvensom Norr- eller Kyrkfjarden, hvilken
jfcoljer Kyrklandets norra strand. Bortom denne sistnamnde
yard befinna sig 3 storre oar, som med underlydande hol-
ttlar bUda den s. k. Norrskatan*), hvilken stracker sig
in mot Rimito socken.

Hen utstrackning dessa socknar nu ega, har ej alltid
|arit densamma. Nagra oar hafva under tidernas lopp til-
J* ’ andra afskilts, ja somliga hafva under en l&ng foljd
j r r aknats till tvenne socknar p& en gang. S&lunda horde
^namo i ecclesiastiskt afseende till Korpo, men i judicielt
G enom Kejserl. Resol. af d. 19 Juli 1847 blef

°nl sk ^ Namnet ar samm ansatt af n 0 r d , vftderstracket, och ett dialekt-
ata pl * 8 * £atar ) mask, betydande: topp, spets.

den fr&n och med 1848 helt och hailet skild fr&n Korpo
samt forenad med Nagu. Likasa horde Ut5,. Soderjurmo,
OsterskSr och Kalo till Foglo sockens tingslag, men till
Korpo forsamling, Ofvensor ater under Rimito ting men
Korpo pastorat. Genom Kejserl. Resol. af d. 5 Febr. 1855
blefvo de forstnamnde frAn 1856 afven hyad j urisdiktionen
vidkommer forenade med Korpo, hyilket ocksa sedan 1860
ar fallet med Ofvensor. Slutligen forenades 1867 med
Houtskar Nato och Appld byar, hvilka dessforinnan h§rt
till Vehmo harad och Tofsala forsamling.

Begge socknarna forete en temligen stor likhet. S5-
som redan anmarkts upptages storsta delen af deras om-
rade af vida fjardar och det som finnes af land ar dessutoa
pi. manga satt af vattnet sonderstyckadt. Likasom yi ofm
s^go Houtskar sonderskuret af vikar och trask, Anna vi detta
vara forhMlandet afven i Korpo. Pa kyrklandet ensamt in-
tranga i soder Syvalax vik, i oster Rosklax vik, i Tester
Vestervik och Langvik, hvilken sistnamnde strackersig
anda fram till midten af on. Likaledes forekomma har en stor
mangd fiskrika trask, bland hvilka foljande ma omnamna?'
Retais-stortrask, de i Bonas, Bjorko, Haftrask,
Ankis och Vatkast byar belagna, af hvilka det sistnamoda
genom ett kort smalt utlopp star i forening med hafvet. M
storsta af alia ar dock det invid Korpo gard belagna Stor-
trasket *), hvilket genom ett storre dike star i forbindelse
med det vid Koponby belagna Kopoistrask. Aar och strdm*
mar saknas sasom naturligt ar i begge socknarna helt ochh^
Till och med backar, hvilka under var- och hostfloden skdlle

*) Utom fisk forekommer i detta trask afven ymnigt Iff 5 ® 01

(Actacns fluviatilis) planterade hit 1839 af apothekaren L. * S**'
zelius.

ega n&gon betydenhet och anvandning, forekomma ej numera.
Att dock fordom till och med kvarnbackar funnits har och
der, derom pAminnes man af benamningen „ mj dinars hvil-

ket namn bland andra kvarstAr for ett under KorpogArd ly-
dande torpstalle. Invid detsamma loper nemligen ett dike,
som forenar den s. k. Digermossen med hafvet och har var
i borjan af 16-hundratalet en liten vattenkvarn upp-
stalld Utom Digermossen, belagen emellan Retais och
Kosklax byar, forekomma vii] en mangd andra karr och
JT’ men af hdgst ringa omfAng. Bland dem det s. k.
° C ^ Srret eller Stockholms mossen invid Karby.
f? d SJ6lfva marken an ^ r ar d en sasom merendels i
^garden nagot ku P erad > utan att bergen likval uppstiga
n «gon betydligare hdjd. Hdgst ar Sitilax klintiHvas-
L s f aSaberget 1 Bonas ' Hastbergen vid

blander Brostber g et vid Korpo prestgArd aro
■Tieis jr etydligare> De bes *& i allmanhet af granit och
Obti'* 9 f8rekomma «ch der, ymnigast likval p&
nun l!I° r j D1 , e “ dei:iemte Sfreo pA nkgra under Elfsjo hem-
hits hi 6 °* mar ’ * > ' ant * dem Limskar. Pi detta skar
hhlken sed ' 8 ‘| I . Un<ler ma "g a ar ganska mycket kalkspath,
gird lydande rand6S * Ugnar u PP f erde pA det under Korpo-
annu kvar ti, 8 k - Naset och af hvilka ugnar lemningar
dan branni ' S ^ ark ^ P a ®innande om gamla borgruiner. Se-
£ Stigsei^^ bar blef nedla gd uppbyggde apothekaren L.
lik ring u J^f.. 845 ^ un oudd i Ofvensor en hog, torn-
bruten ^ ka * kbra nning. Den var i sa godt som oaf-
nedrefg ^ aD( * a ^ 1873, dA den s Aides och af koparen
till husbehof 11161 ^ t<>rde ^ kalk brannas i Korpo vidare an
°ch foryttras T** kalkspatb bl 7 tes fortfarande temligen ifrigt
med Pa^ast/ Bu ^ er de s ^ s ^ a Aren har man sett till och
0r i Ofvensor inlasta kalksten for att harmed

forse egna ugnar. Afven jern antraffas i Korpo. Rikligast fore-
kommer det i Hvasby der grufva blifvit oppnad och malmbru-
ten. Grufvan, som byser s. k. svartmalvn (magnetisk jernmalm)
inmutades 1845 ocb belades 1846 med arbete af bergsconduc-
tor C. G. Laureus. Anda till 185a brot denne har n&got ofver
2,000 Sk® malm Hrligen. Derefter stod grufvan ode till 1860
d& DaMsbruk arrenderade densamma. Sedan for brukets rak-
ning 5,487 Vs Sk® malm brutits nedlades arbetet &nyo
1863. Om detta skedde i foljd af ogynnsamma konjunkturer
eHer berodde p h malmens beskaffenhet ar mig obekant, di
det varit mig omojligt att n&gonstades erh&lla en kemisk
analys af malmen. Grufvan star allt fortfarande ode. -
Jordmanen bestar hufvudsakligen af lermylla och sandjord
afvensom pa nagra stallen af svartmylla. Stranderna bekla-
das a! yfviga alar, kullarne af bjork, asp samt ronn och
hogre upp ses granskog och resliga furor hoja sig la^
bergens sluttningar. Till och med ekar forekomma ph n&gr*

stallen, dels enstaka sasom pa Korpogard, Galtby, Finn 5 *
Havonkak holme under Ofvensor by och Basl5 vid
Korpostrom, dels bildande formliga skogsdungar sasom
Stromma hemman i Korpo. Dalderna upptagas af akeroch
ang. Ju langre ut i fen yttre skarg5rden man begifver sig de
sto flackare och kalare blifva holmarne, klipporna mer sterila
och marken allt mer och mer tackt af ljung och nodvuxa*
langs jorden krypande enbuskar. Kommer man ratt 1&$
ut ser man fortfarande langs stranderna albuskar och h& r
och der en dunge af laga knotiga bjorkar hoja sig, men dess*
utgora ocksa numera nastan de enda representanterna
skogen. Akrarne forsvinna har ute mer och mer. &&
hemman eger icke eng&ng en liten potatistappa. Anga^
blifva afven allt sallsyntare, men det gras, som sticker U P?
ur den tunna jordskorpan, ar sa mycket frodigare och

11

gare. S& kal och odslig den yttre mot Ostersjon och Skif-
tet belagna skargarden an ar, s& mycket vackrare och be-
hagligare aro socknarnas mer centrala delar. De intrangande
Tikame och de slingrande sunden med sina lofkladda, leende
strander, de skogbevaxta holmarne, som dyka upp ur de
blinande fjardarne och sjelfva de ofruktbara, mossbelupna
klippoma, bakom hvilka odlade trakter blicka fram, forlana
naturen ett eget behag och framstalla pa m&nget stalle ratt
vackra och intagande vyer.

Hyadan Houtskar har sitt namn m& lemnas oafgjordt.
Mahanda kunde det harledas fr&n det p& Wormso och moj-
!| gen afven p& andra orter forekommande dialektordet Hoit,
s «bs. neut. hvete, d& Houtskar skulle blifva ungefar liktydigt
®ed hveteskaret. Om Korpo sager kauslir&det H. Has-
Sd 1 en under bans presidium af G. A. Hallenius 1741 utgif-
""disputation*): „Inikorpi ferunt fuisse antiquissimum pa-
a dvo tota parcecia dein et nomen et insigne (Corvus) suum
1 est . Socknens nuvarande namn kan val ega nagon
k aed senare delen af namnet p& ofvan anforde by

21 socknens vapen ( ° m mau sa far kaiia det > » en k ° rp “
rid ^ ^ amr finna ud § on forklaringsgrund. Ma kansli-
gang aSSelS sl) PP° sdion likval galla hvad den kan och fra-
aarmare utredning forofrigt ofverlemnas at framtiden,
1 den erhalla sin ldsning.

^ kor Po finnas for narvarande 116 odelade bebodda
fordekH* ^ u ,

P& 41 byar och omfattande 103 %■ ofor-

' ° ck 36 2 %8 fbrmedlade mantal. Af hela detta

*) Virmi

*) Nanjm

oensis in Finlandia territorii memorabilia pag. 8.

skrifves afven Enikorpi och i en uppbordalangd
till och med sett det skrifvas Jhnikorpi, hvilket
harleda fr&n de finska oiden janis, hare och

12

tal aro 2 ecclesiastika och 7 krono. Alla de ofriga aro skatte-
kopta och lagda som augment under rusthlll i Vehmo, Mash
och Haliko socknar. Houtskar raknar 14 byar media
alles 90 hemman, af hvilka 1 ecclesiastikt, 4 krono och 85
skatte om tillsamman 93 oformedlade och 26 formedlade
mantal*). Genom hemmanens klyfning, hvilken pi nign
stallen strackts nog llngt**), afvensom genom afskilda de-
lars sammanslagning och Iterforening, variera hemmansro-
karnes antal mycket tid efter annan. 1875 uppgingo dens
antal i Korpo till 155 och i Houtskar till 133. Hemmanens
beskattning ar fortfarande ganska hog ehuru skatteformedlag
erholls 1865. Storskiftet genomfordes pi de fiesta staBffl
under senare halften af 1700-talat.

Byarne, hvilka oftast aro belagna pi nlgon hojd, ae-
danfor hvilken underlydande Ikrar och angar utbreda sig.
hafva foljande namn och lagen ***). Pa Korpo kyrklandet:
Prestglrden (pastorsbostallet), Korpoglrd eller Kyrkby,
Galtby 6, Vester-Retais 4, Oster-Retais 4, Bosk-
lax 6, Rumar 5, Inikorpi 2, Bohl 2, Syvalai 4
Korpostroms gird (enstaka), Oster-Kalax 3, Vester-
Kalax 4, Karby 1, Markomby 2, Kolingby 4 (uttaltf

*) I forbigiende mi har anforas att 1777 funnos i Korpo end**
18 skattehemman, 1845 hade deras antal redan stigit till 74 och 1^
tiU 92- I Houtskar iter 1777, 4; 1845, 56; och 1866, 81.

**) Bland andra kunna Bjorko by i Houtskar framhill* 8 ’
detta afseende. Har aro nigra hemman, hvilka odelade ej uppg* $
ens V, mantal, styckade i 3 till 4 delar, hvilka iter i sin tur yt^
gare kunna vara delade, hvarigenom denna by silunda kommer «#
rakna 30 hemmansrokar. Di for de fiesta ibor harstades ikerb^
ar mera en bisak och fiske hufvudniringen, aro de nojda, om bl
de kunna kalla for sin den jordlapp, pi hvilken deras kqja stir. ^

***) En siffra efter namnet utmarker antalet odelade hem®* 8
hvarje by.

af allmogen Tjolngby) Bon as 2 (fordom benamnd Nasby )
Skofatt 2, Bendby 2 (uttal. af allm. Bernby) Hvasby 4
(ett af byns hemman Kejsars benamndt ar kapellansbol),
Stromma (enstaka) och Koponby 1. P& bar vester om
kyrklandet aro: Finno 3, Elfsjo 1 (benamnes af allm. lives)
Lempersjo l, Gylto 1 (fordom afven Galto benamnd)
ochKiilo 2. Langre soderut befinna sig Lohm 2, Kalgar-
holm (enstaka), Brunskar 2, Osterskar 1, Aspo 3,
Bjorko 2, Soder-Jurmo 4 ocb Uto 2. P& en o straxt
“Kid Galtby finnes Vatkastby 3, och pfi, Norrskatan fore-
toauna: Pensor 2, Haftrask 4 (uttal. af allm. Hatrask),
Ankis 2 » Karvois 5 (uttal. Tjtirvcris), Houtsala 5, Jerf-
SOr 2 och Ofvensor 7. UtbysJcatter aro Lill Gylto och
karhera (som af allm. benamnes Kura).

H Houtskars kyrkland Annas 4 byar neml. Nasby 5
*\ hvars hemman ett kt S:t Andreas helgadt ar pastorsbo-
e )’ Trask 4 > Jervis 6 och Roslax 5. Osterut p& en
tusf erkeitby 12 (uttal Sdvert J eit ) och p& en annan Kit-
^ (l,ttal T P ts ) Medelby 8 (uttal. M&lby) och Hons-
f ^ esterut befinner sig Hyppisby 8 och norrut:
jj|V 13 - Mussala 11 (uttal. Mussal och skrefs 1540
KiVim ° (UttaJ ' Tjivimo ^ Appio 3 och N&to 3.
hhto ar ° : Lem P nas > Sordo och Stor-Pensor,

^erk belagd med mantal och donerad under

^ y tid st Fka for denna bys stamhemman.
f Jster e ” amanen hafva ofta sina namn efter vaderstracken:
s. v men^'- ^ es * ;er S^ rd > Sodergrann, Norrgrann o.
^da Tta^ 611 eU mangd andra benamningar forekomma.
SnQ ts ) j § gardarne i BosMax by af Korpo: Knuss,
^°cks, Giesars, Ingas och Napas; i
Ur 8; i B ft ^ ^ rodas » Guddings, Staff as och Ryt-
Wask by; Bryggars, Brannars, Vidix, Mars;

i Ofvensor: Mickfors, Mattfors, Junnil, Klavos, Kbi-
tis, Jeppis och Lyfors. I BjdrJcd by af Houtskar dter:
Staffas, Eriks, &6stas, Joses, Clemes, Anders, Ar-
ves, Erkas, Lassas, Backas, Stens, Franses och Mic-
kels; i Jervisby: Knuters, Klemets, Stuss, Hinders.
Grannas och Jokos (Jakobs); och slutligen i SafverkMj:
Klobbars, Jeppas, Pedars, Knuss, Ddnas, Simos,
Kaifors, Smedis (Smiss), Jonnis, Bengtas och Abras.

Det storsta och mest betydande gods inom dessa sock-
nar ar Korpogfird, hvilken egendom var det enda, som vid
Karl XI:s reduktion dterstod af Korpo friherreskap.
dast af sarskild nad erholl grefvinnan Hedvig Eleonora U
wenhaupt , enka efter ryttroastaren Thure Gustafsson BjM
detta gods s&som lifetidsdonation. Sjelf bosatt i Sverige nt-
arrenderade hon garden till eh Clas Ekbom, hvilken /or-
medelst ett absolut arrendekontrakt^ af den 4 Martii 1687
t°g sig att halla densamma vid „S*atherijes byggning od
bruk“. Da grefvinnan emellertid forsummat att skafla sig
Mgot bevis ofver gardens tillstand vid den tid Ekbom tog
hand om densamma, gjorde denne allt sitt till att rikta sig
P gardens bekostnad, hvaraf foljden blef att Korpog^
mom 8 Ar var ett fullkomligt skattevrak. Vid en 1695, &
_ kbom afgick, foretagen syn befanns „uti mangdrden k*
itt enda dugiligt eller laggilt huus, undantagandes en gam®«I
arTZ J* m waggarne n^lunda duglig; men Skorste*
- Bakngn sampt taket aldeles odugliga, och 2:ne
mrar med fonuttnade golff och taak, hvilka huusprob*
dock icke utan stor kostnad, kunna repareras, men alia *

andra husen mdste anyo byggas Akrarne aro till *

del ode warandes ock det som ar brukt ntmarglat och »
i * ’ ' * * ' lken ahr 1 alla akrar ofwerallt forfallna och
o a och icke pd mdng dhr ransade EDgiar#

16

> och ohagnade Skog finnes till

Brannweed, gerdsle och stor sampt n&got till kallhus och re-
paration, men intet dugiligt till warmhus eller Stugutimber,
^ allt timber blifvit uthuggit“. Under s&dana omstandig-
sSg sig Kongl. Majest. och kronan foranl&ten att in-
^ a > och i en af d&varande landshofdingen Loren tz Creutz
<i«n 16 Maj 1695 utfardad skrifvelse heter det bland annat:
.Emedan Korpo G&rdh, sora Grefvinnan, Hogvalborna Fru
Betkig Eleonora Lewenhaupt under lifstidsvilkor besitter,
wit en I&ng tid i forlamat och forfallit tillstand, och p&
, et ’ efter lif stidsrattighetens expirerande, Kongl. Maj:t och
_ i stallet for en beh&llen ej m&tte bekomma en odes
och den sedan komma med dess afsaknad och bekost-
^ f ° pmtas 5 % liaf ver jag till dess forekomraande och
rattag 611 Varancle ^stidsrSttigheter m&tte kunna op-
gtj) i ! Warit ^ ran ^ten bemalde g&rdh under frihets &hr att
a och format Probsten och Kyrkoherden Mag. Georg
deniti ’ deraf sig att anta £ a > hwilken forthy harmed
Bitsm InryiDmeS ’ eftersom han ock allaredan derfor installt
p^ti Hans Kongl. Maij:ts tjenst a o. s. y.
erhoQ T Prytz anto & s&ledes halfva Korpog&rd och
y ott Gr 7 ar Hcfrielse fr&n alia utskylder till kronan,
uppar ^ eta den ur det lagervall hvaruti den
ar liandhaft re( * an 1699 efter att i endast fyra

«t matrim egendom > men bans eftertradare „et officii

den ham°af lM N ' Fridelin ™ tog vArd icke blott om

Kh bebnu^ 5^ den som Hrytz upptagit, utan begynte odla
iopt e gg ^ ^ ven den an dra halften, samt pante- och skatte-
4f 132 dal r ° men eftei frihets&rens utgttng 1705, for en summa
4 ore silfvermynt, eller 2,200 d:r kopparmynt*)

1 10 A P r: Wvet &F dateradt den 30 Jan. 1705 och skattebrefvet
• 1 dessa upptages Korpog&rd som ett hemman om

16

Knappt hade han likval hunnit fl garden i nagot si Bar
brukbart skick ocb Inyo forsedd med nodiga byggnader,
innan si bistra tider Iter intraffade att egendomen pi nytt
rlkade i fullt odesmll.

Lyckan hade vandt Carl XU ryggen. RySsarna haijade
Finland, som snart (1713) helt och hlllet var i deras vMd.
Afven Korpo hemsoktes af krigets fasor och Korpoglrd blef
harunder haijad och utplundrad samt stod under flera fa
ofvergifven samt lemnad It sitt ode. Efter sluten fred 1721
uppodlade Fridelinus den Inyo och kunde efter flerlrig moda
och mycket arbete Iter frln dess tegar inhosta rika skordar.
Efter hans 1738 timade dod handhade hans enka fortfarande
garden, som vid hennes frlnfalle 1742 tillfoll en dotter till
henne i hennes foreglende gifte Anna Pryts, formald med ka-
pitainen vid Hans Maj:ts arme Johan Laurbeck , bosatt i Nagu.
Kapten Laurbeck lemnade dl Nagu, flyttade hit och bodde
till sin dod pi Korpoglrd. 1771 slides egendomen af Cop-
vardiekaptenen Carl Fredrik Laurbeck (sannolikt en son till
den forre) It Prosten i Nagu Abraham Mjddh och Kapella-
nen dersammastades Gustaf Salonius. 1778 arrenderade
Hofrattssekreteraren Herman Mjddh densamma, kopte 1780
Salonii halft och arfde vid sin faders dod 1785 den andra
halften. Han begynte 1802 uppbygga den nu derstades
befintliga 2 vlningar hoga 52 aln llnga och 17 aln breda
araktarsbyggnaden och anlade for den skull pi egendomen
ett annu i glng varande tegelbruk. Byggnaden, som fullbor-
dades 1805, ar uppford enligt ritning af arkitekten Bassii Abo.
Under sekter Mjodhs tid fiirrattades tinget pd Korpogird, »f
hvilken orsak den nnder 1808 krs krig blef befriad frin rysk

2 V* mantal med 1 d:r 22 ores
1865 nedsattes mantalen till

skatteformedling en

bartering. Vid sekter Mjodhs dbd 1828 sAlde hans enka
garden till Apothekaren Lars Evert Stigzelius och Ar den
sedan 1871 i dennes enkas och arfvingars ego. — Ofriga
knnnan erbjuda ej nAgot sArskildt intresse.

Hvad administrationen vidare betrAffar bilda Korpo och
Ho u t s k a r tillsamman ett lAnsmansdistrikt under Virmo
laradi Abo och Bjorneborgs lAn. LikasA utgora de
Warande ett samfelt tings lag under Virmo domsaga,
horande till Abo Hofra tts distrikt. SAval hoste- som vinter-
racka hvanlera 3 it 4 dagar och Brrattas pft Norr-
Nshemman iBohl by. Namneroannen Aro f. n. 5 deraf
fran Houtskar och 2 frAn Korpo.

J 6gge socknarn e hafva dessutom sin sArskilda, temligen
Mi * och brandstodsforening saint Aro sedan

jesl *!*- dsker iforening, hvars hufvudsyfte Ar fisk-
foarde r Cdande ° Ch fcrdkande - Fr&n 1870 handhafves
ea l8 tl i 0 ^ 118 aUmiinna an 8elAgenheter af en Kommu-
yy j7 re 8e kvars roedlemmar Aro valde p& 3 Ar i sender.
val de88 » kommunens fdrtroendemAn utsA-
0 7° f5r &ren 1870 — 1873 till

W’ Ik0l0mu,lalBt&mma “ :

^naten B. Strdmborg, frAn Korpostroms gArd.
HjJ7' 1 kommun Al st Amman:

(U, . J en ^ ^ GyUenius, frAn Rumar Kortas.
td 8 k a ii/ J k0ininunaln&m nden:

'^e n G. Matin,

B ^ip? munainamnden:

L edam ^ rett€r **on, frAn Roaklax Koks.

Hn J eriNamnden:

, j oh * P * tt€rss( n, frAn BonAs SddergArd.

, John aniels8on i frAn BrunskAr NorrgArd.

frAn HaftrAsk Vidix.

18

Bonden Aug. Jansson, Mn Retais Rauas.

» Erik Eklund, Mn Galtby Erkas.

Torparen Mickel Ldjander, Mn Kalfholm.

For &ren 1873—1876:

Ordf. i bade kommunalstamman och namnden:
Possessionaten B. Strimborg , Mn Korpostroms g^rd.

v. ordf. i bfide stamm an ocb namnden:
Landthandlaren Jonas Danidssm, Mn Hvasby Hardas.
Ledamoter i namnden:

Skepparen Johan Jansson, Mn Brunskar Sdderg&rd.
Bonden Johan Mattsson, Mn Inikorpi Ostergard.

» Matts Mattsson, Mn Stromma.

” Frans Penstrom, Mn Pensor Sodergard.

Skraddaren Josef Lindstrbm, Mn Syvalax by.

For aren 1876—1879:

Ordf. bade i komunalstamman och namnden:
Possessionaten B. Strimborg, Mn Korpostroms g ard.

v. ordf i bade stamman och namnden:
Landthandlaren Jonas Danielsson, fran Hvasby Hardas.
Ledamoter i namnden*

Skepparen Johan J mssm , Mn Brunskar s#derg4ri .
Bonden Johan Matron, Mn Inikorpi OstergSrd.

" Matis Mn Stromma.

" E>dund , Mn Galtby Erkas.

Tornaren^ar frto Haftrisk Nybrtonars.

Torparen Muokd L^. fr&n

Ilfcoblfir Tor iren 1870-1873:

Rmi . £ ' kommun »>st&iaman:
Bonden M.J. Mattssm< H „ ^

- “w 't ^ om,uua klstamman:
Bonden W. J ansS0U: Mn ^ 0|ofe

19

Ordf. i kommunalnamnden:

Bonden A. M. Eriksson, fr&n Bjorko by.

»• ordf. i namnden:

Bonden Jermias Pettersson, fr&n Medelby Knuts.

Ledamoter i namnden:

Bonden Marten Lundqvist, fr&n Bjorko Stens.

" Matts MaUsson, fr&n Mussala Mickels.

' August Swdstrdm, fr&n Safverkeit Kaifora.
* Senrik Senriksson, fr&n Kittus Lassas.

1 Jakoh Eriksson, fr&n Jervis by.

F «r &ren 1873—1876:

bdf- i kommunalstamman:

dlhandlanden Adam Mattsson , fr&n Nasby.

•• ordf i kommunalstamman:

Matts Mdrtensson, fr&n Medelby.
fionde ^ * kommunaln amnden:

n f ers Mdrtensson, fr&n Kivimo Nybondas.

Bondi! t/* 1 komnaunalll amnden:

atts Eriksson , fr&n Kivimo Erkas.

^oteri namnden:

Mai ^ USta ^ Mattsson, fr&n Bjorko Lassas.

Eni August Mattsson, fran Mussala Gunnars.
, H AugHst Mdrtensson, fr&n Roslax Olofs.

, ^ Ugust Jafcobsson, fr&n Hyppis Jokas.

* Hm(kik Karlsson, fr&n Safverkeit Smiss.

^ 1876 — 1879:
‘ kommui > al stainman ;
t . ° n Fagerli *nd, fr&n Bjorko Franses.
Bonden 1 komi »unalstamman:

af Gwtafsson, fr&n Medelby Mars.

20

Ordf. i kommunalnamnden:

Bouden Gustaf Henrilcsson, Mn Kivimo Grannas.

v. ordf. i kommunalnamnden:

Skepparen August Hagrell, Mn Bjorko Klemits.
Ledamoter i namnden:

Bonden Jonas Lindqvist, Mn Bjorko Storstupist.

„ Johan Jansson, Mn Mussala Giostas.

Skepparen Emil Eriksson Sjoherg, Mn Safverkeit by.
Bonden Erik Eriksson, Mn Hyppis Staffas.

„ Knut Herman Mattsson, Mn Jervis Knuters.

Slutligen kan det omnamnas att sasom landtdagsmu
for Virmo domsaga vid 1863 och 1872 &rs landtdagar vtf
bonden Johan Pettersson, Mn Bonas Sodergard i Korpo utsedi

II. Naringsfang och lefnadssatt.

Inom hvardera socknen utgor &kerbruket en af huM*
naringarna, men Ikrarne aro, ehuru de plojas och anstf
med temlig flit, ej s&dana de borde och kunde vara. D*
nemligen boskapsskotseln afven forsummas, kunna akram*
ej erhalla nog godning, sk‘ mycket mer som artificiella god*
mngsamnen annu icke funnit vagen hit. De aro indelad*
p& s&dant satt att */, ligger i trade och plojes, sedan stub*
ben Mn foreg&ende Srs skord redan om hosten blifvit W
vand, tvenne g&nger under sommaren *), hvarefter den shd*
das och Sr nu fardig Mn sadden, som nedplojes med M*'

*) Dessa plojningar hafva olika namn. Den f&rsta be a*®*®
tras&rjo = tradesplfijning, den andra arv£g likbetydande **
andra pldjningen. Pl 0g en nanmes ader eller &rtra af Sri pr*
8UP &rt * Vb ' tr ' pl6ja * Tradf Mkern anvandes somber

En annan y, af ikem &r besidd med r&g och nigot litet
hete samt p h en dryg y 3 (de s. k. v&rsadslanderna) odlas
korn, hafra, arter, potater, rofvor k&lrotter, hvitk&l
afvensom pa nigra stallen lin och vicker. Mgen utgjorde
fordom hufvudutsadet men numera har virsaden intagit. dess
pl»ts. Bigen, hvetet, kornet och hafran skordas med lie, lag-
gas i stackar pi ikern, inkoras i vanlig finsk ria, troskas med
>Iagar och kastas nigonging for hand men oftast med ma-
Arterna skaras med skara och upplaggas antingen pi
“koin harfor byggda hasjor eller pi gardesgirdarne till
innan de inforas i rian. Hit kores skorden i tra-
y! de hackslad ar forsedde med tvi l&ga, men breda hjul.

. tn ^ en kar under de sednare iren i rnedeltal utgjort
' 8en 6:te kornet » af kornet 6:te, hafran 5:te, hvetet
-- 7:de och af POtatisen 7:de. Tager man tillika i
jjjjjjjr * den omsta ndigheten att sadden oftast verkstalles
g^ka 1 m&Ste mau anse nyssanforda siffror sisom ett
•®Bad ^ * • reSUltat ‘ ^ n 8 arna aro merendels oskotta och
id,! 6 , 1 Sig s j eWva *)- De slis med rakskaftad, ling, har
% e dda , SVenSk lie ’ tiU s kilnad frin den med bojdt skaft
kaes pi jj 0r ^ are ’ ^ ar s ' k ' dnska lien. For hoets forvaring
1 -skrindo ^ ^ ador u PPfi> r de och hit kores detsamma
deg ^ . * a - liknan de hacksladar som anvandes till sa-

^ ^mittet D8, men Utan De utgdra a ^ ven det yan_

Wokter 6 B ° Skapssk5tseln ar n&got forsummad och de
Item n5t j._ SOm genom den erh&lles bearbetas sallan val.
(tabikJfS Utgdras husd juren af hastar, fir, svin, get-
1 den yttre skargirden), hons, ankor, bund

^rae . D “ aste doclt ondantagas angarna eller riittare aagt
iji| 5tfr amtr i D n,na “ en * Jttre skar &arden, hvilka, dd akrar saknas, go-
■ af en ymni S och fr °dig grasvaxt, pd det Stminstone
intern erforderliga boskapsfodret md fis frdn egen torfva.

och katt. Dragoxar anvandas ej af allmogen. Alla djur vi-
sas stor omhet. Under soramaren betas kreaturen pi hol-
mar och sedan hoet ar inbergat h Allas de i angarna auda
m pA sena hosten. Kvistar af al och bjork brytas om ha-
sten, bindas i knippor, torkas och anvandas under vintem
till foder At fAren och getterna. Skogsskotseln ar ingen
och i hog grad menligt for ungskogen ar den allmaut veder-
tagna plagseden att lAta ungboskapen utan tillsyn sommana
igenom anvanda skogen sora beteshage. Det vanligen an-
Va “ da gSrdseIs&ttet « afven i hog grad skogodande. Uk-
V ar Skogen detta oaktadt temligen god och pA sina stal-
n ti ochmed s&dan att den kunnat anvandas till skepps-
nmer. Icke blott vid Abo skeppsvarf har mkngen restf
to-a upp^ ; Korpo eUer HoutskSrs skogar jnfogats ie#

prakbgt fartygs , ac kert rundade bog, utan sidant har ska.
PA n.4nga stallen afven inom dessa socknar. Sdlunda b,gf
des under de sednaste 20 iren
i Bonas 1855 en akonert.
i Haftrask 1864 en brigg,

! " 1868 ett barkskepp,

1 lenS0l ‘ 1867 en brigg,

1 Hv *% 1868 en brigg,

' Nine 1872 ett skonertbark,

1 * 1875 e't barkskepp,

' «eterRe teis i 8r4 ett barksk
Boutsaia i 87 4 ett bark8kepp ; P ’

„ , J e erKalai t875 en brigg

dessa sistnamnrt v ° r r * knin £ sora I 111 a ^ salu ^
egarene sjelfVe eUer ** VanligeD

af barr och Idftrad bregmSstarc - Ved ***

oryttras 1 mindre partier. Brader sAg* 5

blott till husbehof for hands&g. For smedemes behof bran-
nes kol i vanliga milor. Tradkarl forfardigas blott for eget
behof. Ofrig slojd ar vafhad, natbindning och halmflatning.

I socknar, s4dana sora ifr&gavarande, der vattnet upp-
tager ett s k ofantligt stort omr&de och af hvilkas hela land-
* 54)047 tUDnland *)> i Korpo 254 tnl. upptages af trask,
o tnl, af karr och mossar, 106 tnl. af vagar och tomter,

» 4 tnl. af berg, 15,641 tnl. af skogsmark, 2,609 tnl. af
s ° C 1 Houtskar 140 tnl. af trask, 218 tnl. af karr och
m l , 109 f tnl af vagar och tomter, 9,575 tnl. af berg,
, , ‘ f Sk0gsmark och 1,913 tnl. af ang, inses latt att

sotJ 6 ^ bIifVa 5fver f6r akrarnes rakning; i den forra

mj en ast 826 tn1, och 1 den senare endast 741 tnl -

f 5 r( j S , 0 ? dC Sm& akerta PP°ma aro emellan hojdema
iinetifrs W- emellan en stor mangd hemman aro de ock
de n ai rackIlga att afkasta en skord rik nog att lifhara
i cke eng ang< ? som har ^ samlad. Akerbruket kan derfor
behof j; 6T Sig utg6ra folk ets hufvudnaring, utan de
1 <ienna J T™ ° Uppfyllda ’ dem m&ste sjon tillfredsstalla.
pi h^V arg&rds * )on ocks & en &ker jemngod med den,
For gtdna(Je saden vaggar for ljumma vindar.

derfor ock ^ * fVen hans enda - Denna P 16 J er han
skitn ranfl _ A . 6 bittida ock sent samt tilltvingar sig ur dess

Vtml! ^ ° Ch ymniga sk6rdar -

*f hnfvudnari ° Ch fiSke utg5r afren seglationen en

^^^ anugarne. Korpo handelsflotta utgjordes:

**^Z glheTm aro

^*°sUende siff * sammanhang harmed roa, det p&pekas att i
, - 9 *» ^ sved ^ 8k ° gen ing& 1 Kor P° 2 - 965 tnL och 1 Houtskar
f ^a a de barst4 r Vedjandet WM d ° Ck lan * esedan upph6rt ehnrU det

r “PPgjorda

kartebeskrifningai

t hSnfdrande sig

24

1

1

1

i

I

1

1

j

1

3

Ijl,

m

|K

If-

If ||j

ij

Hi

1850

3

5

3

9

-

L

875%

104

16

4 m

1855

9

5

3

6

—

—

—

727%

91

14

9 U

1860

7

8

2

5

4

-

—

1,130

125

17

9 26

1865

5

8 j

3

6

1

—

1

l,066 3 / 4

121

16

8 24

1870

2

5

2

5

6

2

1

1,1*6%

156

9

14 y

1875

2

1

3 | 3

7

6

4

[3,5219 Va

228

7

16 |26'

Och Houtskars

^ I 1

Itora honom beratta om de afventyr han i sin ungdom, un-
der farder p& „boljorna de bl&“, upplefvat. Uppsluppen och
glad skamtar han da gerna. Helt hastigt kan han t. ex.

^ en stoire ensam sten, belagen ett godt stycke ut
fr£n land, med pastaende att den vander sig hvaije g&ng
den hor kyrkklockorna ringa. Ber du honom forklara sig
“annare skall han utan tvifvel med ett godmodigt leende
^a. B n°g kan full*) herrn forsta, an**) ein stein alder***)
tor slajef) helder tf)“. Ar han vid dylika tillfallen ater
s - m ’ ^ er ^ an sina kanslor luft i en rask och hurtig
^manssdng, eller inleder en hogljudd conversation med dem,

, daS * kans 8 ranns kap. Lika glad och fryntlig han
men ?1 8 ° dt Vader ’ lika lu gn och trygg ar han ock da stor-
my bT granskar kan da hvaije vaderil, holler

bit fr lg ° Ctl Van kand sitt r °der och styr sin vaggande
^ genom skummande boljor.

HoatskaJb 11 ^ ^ ^ tillkaka i tiden se vi att Korpo- och
^ ° n iktt g6ra l&nga farder for att foryttra sina
den narm ft ^ Skada sig de t nodvandigaste. Abo var val
ifven sto h 6 ° rten harf6r > men nastan lika ofta utgjorde
111411 han s C t 0im m ^ et kans farder > ja icke sallan fann
1)4 han ens ter * nne blan< * ^alarens gronskande oar.
jakt laatad Sam * ^ tillra ckligt med varor for att fa sin
Commissions em ° ttog kan> mot en rin 8 a frakt och billigt
hnfva att f^ 0 ^ 6 ^ Vanner °ch grannar hvad de kunde
glade frakt^ ^ Harigenom u PP stod smaningom inbrin-
tiil St ockhoi reS ° r ’ ^ Vilka snart stra ckte sig icke blott
kuster. j a ^ Utan vida kriu g Ostersjons, ja Nordsjdns
briggaj Saffit enia Vaxte ut tilll skonare, skonarena till
med ^ tlant riggarne till skepp ocb nu plojas till och
— GI1S ock Medelhafvets boljor af Korpofartyg.
adv ' att » ***) aldrig, +) n&got litet, ft) heller.

26

Fartyg och seglation utgor ock det standigt aterkom-
mande samtalsamnet, s & snart n4gra Korpobor motas. Harom
tala gubbarne pa kyrkbackeD, harom gummorna vid besoken
hos sina grannkvinnor, harom ungdomen i dansstugorna. For
alia erbjuder amnet ett lika stort intresse, ty alia hafca <ie
del i nagot fartyg. Det ar val saimt att andelarna ej iro
stora, men s4 mycket mer vinstgifvande. Utrustningen go-
res sa billig som mojligt. Besattningen bestar vanligen af
mtressenter i fartyget, hyilka, da de enhvar anse dettasom
sin egendom, noga varda sig om detsamma och vaka ofrer
att mtet forstores,' intet skadas. Ocksa star den unge bond-
pojkens diktan och traktan aldrig hogre an att med tiden
blifya skeppare och fa sig ett eget fartyg att styra. Detta
agrar sasom det hogsta maiet for hans strafvanden. Font
gick det ock ganska latt for honom att komma derhan. Han
seglade tva eller tre somrar; den sista vanligen som styr-
man. Utan n4gra studier eller annan theoretisk underbygg-
nad ansag han sig Du fulIt &rdig att sjelf taga hand om ett
ege artyg. Han staller sig i spetsen for en aktieteckning-
ett nu aro aktierna tecknade, skutan byggd och han seg-
" S °, m ” kapten “ ro ^gengang lyckligt, mangengang ock
en framgang man kan yanta sig af en, den der utan
nagra theoretiska insigter endast stoder sig pa naturlig &
T ■ Cn ringa erfarenhet > inhemtad under en helt kort
Ltrlf tjenStg5rin g ; men en dylik seglation kan ej gem*
s annorlunda, an som ett djerft tarningsspel off
medmenmskors lif och gods.

De sista aren hafva dock medfort en helsosam AW*
dnng harutinnan. Nn fordras af alia harefter blifvande
eppare att de forr an de kunna fa fora nagot fartyg, vid
oajigatmnsskola maste forvarfva sig nodiga theoretic
igter af hvad till sjomansyrket horer. Nu komma de

forut foraktade bockerna fram. Nu begynner ett br&kande
och ett stretande, ett pluggande och ett raknande, hvarom
man ganska val kan gora sig en forestalling, d k man be-
tanker att all underbyggnad saknas. Lasa kunna val alia,
men de flestes ofriga kunskap stracker sig knappt till qva-
taor species med hela tal. Hvarje g&ng det hittills blifvit
% om inrattande af folkskola har man med stolthet af-
T* den ‘ ^ an beb ofde ju ej densammas bitrade for att
“7. Wifva ske PP are - MShanda skall dock en snar fram-
nnga dem p& andra tankar *).

virs ] Fartygen Iigga van % en hemma ofver vintern, men nar
Tinear 011 iff 1Sad b51 j a ’ vec kla de ut sina hvita

<ien stA C d a b ° r ^ ^ ^ remman de land, foljda af de p& stran-
n hurraro P Och valg&ngsonskningar. Med v&ren
%larne kt 7 ^ de hemrnablif vande ett nytt lif. Flytt-
— 0mma och fjardarne och sunden hvimla af be-

im ' &, “ n<ie j Kor p» « ctte >

3 k skoldi 1 ock ^ranledde d4 endast tillsattande af en

a „„ . 8on ; af 5 ledamoter med pastor i fersamlin-

iet UB ffdompn 8 " VCn 0rdf6rande > hvilken direktion skulle ofvervaka
na8 " ta * ‘ ^ blefve foraummad.
® 1875 ^ en * rattai * e intet. P4 denne punkt stod Mgan anda
^ f6r skola y ° bragt6S tlJ1 tals med anle dning af de frikostiga
af v nr n ! Uppi .' attaad e, som da erbjodos socknen. Innehaf-
*** avk 0ch . aae nern hg«n forbundit sig att gratis uppiata
* med i )000 P 8mlIakar en pa Aland D:r F. D. Wilenius erbjdd
Sa ken yj n ^ kidraga till skolan utrustning, men icke ens nu
’‘““‘de af ett * 8eh ° r ’ 1870 f6rkas tades afven forsl^get om in-

? \flsrr~ ° ch wga ° m sp,,rba “ k h,r

^?sandela r n . rI aggmng, da hvarje sparpenning nedligges 1
l s ^ lnn da fbrrantas. Afven i Houtskar har sSval
den 1870 harstftdes verkligen
sparbanksfragan r&nt samma

^profvande hanskjut;

fiadrade skaror. For dessa m§ste nu stallas forsat. Genom
sina bulvaner eller „vetar“ sksom de bar namnas, lockar
den, i sitt af stenar uppbyggde gomsle, (vetask&l) dolde
skytten f&glarna till sig och for hans sakra lod faller m&n-
gen sk6n och Praktig alia, pracka, grissla, lom m. m. Nn
vidtager ocksa arbetet i akern. Sadden verkstalles och af-
ven fisket, som under den tid da isen hvarken „burit eller
brutit“ ldkats blott till husbehof, intrader i ett nytt skede-
Alla, som blott hafva tillfalle dertill skynda sig numed sina
stromingsskotar ut till hafsbandet, nagra till det s. k. norr-
hafvet d. a. Delet, andra till Ostersjon, der den valtrar sina
boljor mot Ute klippiga skar. Har ute bland hafsklipporna
droja de anda inemot midsommar, da de med sin f&ngst
resa till Abo for att der pa sommarmarknaden foryttra
aensamma. Denna marknad har s&som kandt uppstitt
derigenom att folket hemtade med sig till afyttring hra*-
handa produkter, d& det samlades till de storage
j hvilka under katholska tiden arligen tirades dagarna
nng den 18 Juni, med anledning af biskop Henriks bens
y mng fran Nousis till Abo domkyrka. Ehuru denna
ar na numera blifvit officielt upphafd, kvarlefver likvai
till Ail m ° gen f ° rtfarande bruk et att vid denna tid samlas
' kopslagande. Gammal hafd och inrotad sedfW*

kUM ;: J 84 14tt g»om maktbnd utrotas.
maren i 1 416,401,184611 Mo stadsresan tillbringas midsom-
ii r n . U ^ n ° c4 ro ~ men midsommaraftonen den m* ste
la 1 ^ ^ ! och en af de olika bj-

mdngdubbla'b^ssU 1 h8jde ™ ° Ch ek# “*

j , as skar Pa knall och upprepa ungdomens

Bo^lalT r ' [ i“ der Sk4mt och g |a “ klades en hog mid-
gingande” 8 t Pr41a,,de af friskt gront, glitter, vimplM
8 8 " d6 skep P »ol> brokiga solar reses stfagen unto

hogljadt jubel och d& den st&r och vimpeln svajar, fartygen
segla och solen snurrar, d& kanner gladjen knappt nagon
grans. DA hurras, dk skjutes, sjunges och dansas till dagen
nijar gry. Kring hvaije trappa stallas nu unga bjorkar.
Sanunanbundna med topparna bilda de ett grdnskande hvalf
densam ma. Afven farstugan och rummen aro prydda
“ed grona kvistar, vanligen af rbnn, instuckna har och der
rr ° Ch den Uppgaende solen belyser ett folk, hvil-
iden ” Sin lott ’ «ande sig At sommarens skdnhet,
la morgonen, dfver fjardarne och sunden hasta
gifvoM g fri^ men att Ur tacksamma hjertan hembara alia goda
fiikostiga gifvare sitt stilla lof

den Z“ en ^ f5r Korpo - ^h Houtskarsbon
inalianda ^ ° Ck sor ^ aste under hela sommaren, ja
den korta som ^ Nu njuter han 1 fulla dra S af

toed rysjor mi" a™*’ ,. fiskar blott fdr det dagliga behofvet
*bbor, gadda *1 If* ^ klakkkr ok, drag eller lAngref efter
nannaste strand’ ^ ° Ch m ° rt ’ samt drar vid de

e ®ellanat bland T- ^ eller annat notvar P> i hvilket man
® dessa fi nn * § I ’ 0mmingarne ’ liknande jettar i forhAllande
Men d * hoslAif n&gra Sprittande sika r och praktiga laxar.
^ida dag ar fa*™ be f yuner ar k vilan och lugnet slut och
a f j a S * n bdr -j an - Sl&ttern fortg&r under senare
^te Sngama ° C •• b ^ rdan af Augusti. Under denna tid
rena hyT Iiflig ° Ch gla(i anblick - Karlar,

N aro aflaed * f ~ t0r ^ sa 1 solskenet (rock och lifstyck
^nor i j: a or sommar hettan) afmeja graset, hvilket
J* Glad a S 4 S ° minardl ‘ a gter rafsa och utbreda till tork-
^ s ^aran. Skamt och skrat t horas fr&n den bro-

^ anse det f Gtet kder ei uellertid raskt, dA enhyar tyc-
^osaint och a^ ^ ^ fdrlu 8telse an som ett verkligt
aa strangande arbete. For att undgA sommar-

30

dagens tryckande hetta sl&s fingar ofta nattetR V ktsl
ana tillfallen sammankallas emellanfit allman „talko‘. W
harom a&findes dk till nfirgrfinsande byar och rid aft*
skynmingen fir vanligen en stor skara slktterfolk srnU.
. lne, " ot “"'•gonen fortfar arbetet. Ingen betalning er-
nkllga trakterill «en af kaffe samt ost ochbred
ojande sup, i forening med den glada, skamtsamnn
stamnmgen bos den nngdomliga skaran, gor att en sta
talko snarare betraktas som e tt kalas fin ett arbete. Eta
ndgon tomes hvi]a Sr man Mer redo „ roJjan(Je dagsbe .

r och forrattningar. Afven hdbergningen bar sammafest-
e, pragel. Da hemmanets storsta ang inbergas anses da-
gen nastan som en hogtidsdag. Alla aro ikladda sin snyg-
L . S ?“ gt ° Ch allt hvad lif anda har ar ate
sar me* n ^ ber ^ nin g en - Gubben i gr&a lockar, rtf*
den dpr f- ^ St °! tfver ° ch ar lika intresserad, som gossen
rafsa h 8 ^ ngen dra ® er sin a ovana tag med den fflh

far. vf/ S1D Sednaste ftdelsedag erh&llit af gamle far-
Kaffpnnn mnan infinner si S P& angen med forfriskiiiiigtf*
UTSXtr GDa ^ — den andra af »
g5 sar An . la stru Parne och atfoljas af bastanta smor-

-d, bel&twihe^ och^ f"^ .7 Unde ^!L ^ a< ^ 6 ' **

^ mer amia. * t forno ^ mh & striUa oss till mote ^
sv&rt att Anna 11 K ^ ** en landtlig id y u torde man bafW

damning standi Wott denna fridfulla bekymmerslos*

dis. Men 1 k g F&da ’ V1SSt vore val da ykT j° rd ett ptf8 "
som sommarZT % varr s& korta; **

fjariL ge ° S Varma sol, men flyktiga, som ang eBS

innau man hum^t^ h6stsad den och skorden,

“>'» ant i risthusen och fylla de «+
reda " en god tid af hosten forti. Sko.de.

verkstalles utan nSgra ceremonier. V&l ar skordefolket, ar-
betet till ara, afven nu kladda i snygga, ljusa och prydliga
(iragter, men n&gon sarskild valfagnad kommer ej i Mga.
Troskningen ar redan i Oktober helt och Mllet slutford.

Med hosl&ttern begynner afven tiden for storfisket, hvars
ranltat emotses med lika stort intresse, som det af &kerns
«™ng och drets seglation. Ju rikligare f&ngsten blifver
sorgfriare och angenamare kan ju vintern forflyta. Men
n omen har ett annat skai derjemte att arbeta for ett
" . nge > ty blir detta ringa, bort dk med alia for-

oppniDgar p4 en liten vr4 bland bergen for det §ret. Blir
^ n deremot riklig, da leder niangen ungersven sin rod-
skimM fU(1 ^ altaret> reder e get bo och ser framtiden
Tlras * roseDr6dt - Ej under d k att alia, som kunna und-
T ilmnl S f teni ° Ch Sk6rdeD ’ begifva storfiske.

att fi brf f ’ f ° r att se huru fiskandet .tiMg&r, anh&llaom
beredviiii *** f51jaktiga p& farden - beviljas med

oss derfor 6 ^ VaCker dag 1 slutet af Jftli befinna vi
kar t0ma str ommingstunnor och fyllda saltsac-

hrittoppad/ & Fdrde en frisk bris kryssa vi pa

bvilkas skift V /° r ^ ram ocb ^ter holmar och skar,

trakta * yk f ° Vmer fangsla ogat. Med fortjusning be-
rar d& det, buru under bart det skimrar och gnist-

bj sjun]£e ; n e y l af solen > yr upp ofver klipporaa och se-
Uiopp. St “ e lgen f6r att redan nasta minut fornya sitt

tyckes bA ^ ** hand ila vi fram mot skaret;
enduing p4 r , ten nastan snudda emot klippan, d k en latt
rtaytt ut&t^R * et * ger den en annan riktning och vi haste
■%t Se ^ ^ deD ’ lan kande v&r kosa mot andra strander.
r -*re utpe j ta p fyrb4k hbja sig och s&som en saker vag-
to 1 afl - ° r ° SS Var Vag * Emellert id ar den likvalmer
agSen d & solen sjunker, vinden slumrar in och

32

v&gen lagger sig till hvila. Afven vi langta efter ro och
den nara stranden, ehuru kal och stenig, tyckes oss s& in-
bjudande att vi ej kunna motst& dess lockande kraft, utan
landa for att vid den hvila natten ofver. Vi befinna oss si
lunda pA, Soder-Jurmo, en 6 hvilken, ehuru till sin yta knappt
tre ganger s& stor, som den af de fleste sannolikt kande,
vid inloppet till Abo belagna stora Bockholmen, likval Sr
delad emellan 4 hemmansegare, hvilka med sina familjer,
jemte torpare och inhysingar har nedslagit sina bop&lar.
Sallan synes dock en ort sk foga amnad till boningsplats
for menskliga varelser som denna. Vegetationen ar ytterst
torftig. Ej en tall, ej en gran eller bjork reser sig; endast
langs sodra stranden hafva n&gra albuskar slagit rot. For
ofrigt ser man blott frodig ljung, omvexlande med vidt at-
grenade langs marken krypande enbuskar, soka sina narings-
safter ur den magra sanden, som fyller rummen emellan de
otaliga miljoner ruUstenar, som bilda denna 6 och hvilka i
sydvest och sydost hopat sig tiU 1 a 2 verst l&nga, men
endast 10—20 famnar breda reflar. Hojande sig likasom
hela den flacka on endast foga mer an lVa famn ofver
vattenytan, stracka de sig vida ut i hafvet. Ingen Sker-
tappa, ingen ang kunna vi upptacka och dock lefverhareti
folk, sorgfritt och gladt, utan saknad af de fordelar ett frukt-
barare land kunde erbjuda dem. Men s k stalla ej heller
dessa obor stora pretensioner pH sin fadernearfda torfva, ty
for den ar sjdn allt. At den egna de all sin ointanka och
hela sitt lif. Vinden och boljorna aro deras kara, om ock
falska och nyckfulla vanner. Men det veta de, tags sig
derfor i akt for deras nycker och leka dagligen ee
kampalek pk lif och dod med de orolige sallarne. Desss
hamnas val understundom sina nederlag, genom att tillskansa
sig n&gra af sina modige betvingares fiskbragder, d4

Si oek deras frojd stor. D4 skumma de och svalla hogt af
«e ofver sin seger. Sttadigt oroa de Jurmobons lif och
Sl " ra 8enom sin ombytlighet m&ngenging afven hans hvila
wn uppmarksam p4 hvarje Tindkast Ier han it deras ft.’
Na forsok att fBrdystra hans dag. De gora den endast
mer stoftande och omvexlingsrik.

**m m «W, men irra vi oss? Stt vi verkligen

L! nT„,° „ Se “ by? Befinna 71 088 * ^i-aremidt

ZZ 1 Srtyg ’ hTiIkas 8irii S t «tskurna, an forgylda,
namn vi tydligt kunna urskilja? Nej vi irra oss
fc I.’ SU PS 1884 mark och “PPtScka till vdr forvdning
fowl- d6lT ’ kvarna mes och uthusens icke ens till
mm e, ett namnbrade, som forut tillhort n&got far-
, reSter af de som fbrolyckats bland

stant nan * ^ ^ durmo b° n kara minnen af ett ba-

iy ^ ^ g med kans & oda vanner: v&goma oeh vinden.
allt h ?ad raSar ’ &skan rullar och hafvet d&uar, d£ ar
ga mndt ol° Ch anda har P& Jurmo * ™relse. Kvmnorna
% sina r WDg dD att Se 0m ej hafvet ra ojligen kommer
saadas med* 1 ^ strand en med n&gon g&fva och mannen
seg]are ( som r^IT ^^ are ’ fdr att s ®ka upptacka om n&gon
Och se de as i-** ^ ^ stor men och ovadret, skulle synas.
%t farjl JUngeIden ett ogonblick lyser upp hafvet,
% sig jV 0 ® af /tormen drifyits ur sin kosa och fdr-
^ofyes och h &n .^oaingarna, d & vet Jurmobon att hjelp
%er u t S j n f? ar a ^ en Senast villig att lemna den. Han
ej 8tor ®en, e - h ^ 8edan han last sitt » Fader ^r“, kan
^ar uti, j a i h 6t ’ ej den han hvaije ogonblick

traff ar h ° n ° m n ^ gon fruktan. VSl fortrogen med
^ d iorfva f J n ° m ° Ck ytterst sa Han n&gon olycka under
^er och stor^* ^ ed Saker kand styr han sin b&t trots
rm emedan branningar och vrakspillror, och

34

m&ngen skeppsbruten har i hans torftiga stuga vaknat upp
till nytt lif ur den dvala, hvari han forsjunkit under m
fortviflade anstrangningar bland de rasande v&gorna. Otalip
aro de tarar har flutit af gladje ofver den lyckliga raddnin-
gen och talrika de tackoffer har hojts till Honom, som r&der
ofver lif och dod.

Ocksa finnes det ingen bland mannen p& denna 6, pi
hvars brost man ej skulle se, da han ar ikladd sin helg-
dagsdragt, en silfvermedalj for raddning af menniskolif blank
och denna enkla penning pryder den ringa fiskaren, vidi
mer an de grarina ordnar och band, som prunka pa den if
fred och vallefnad forsoffade krigarens brost.

Men vi fa ej stadna har. Yi m^ste langre ut. Vi pas-
sera derfor Uto och hamna vid en liten klippholme ett go#
stycke utanfor namnde 6. Harute p£ klipporna aro sffli
kojor uppforda, hvilka aro s& stora att de endast natt och
jemnt forma erbjuda ett nodtorftigt skydd mot storm och
ovader. Stromming ar nu losen for dagen och till dessfia-
gande anvandas s. k. skotar, d. a. nat, hvilka aro
famnar djupa. Allt efter vader och vind sker fiskandetmed
dem p^ olika satt. Da en „kvickare kare“ bMser, foranb®
de, an alia i en rat linie, an i form af „krokskota“, om *
tonen ett stycke utanfor den klippa der man for tilBW
residerar och upptagas ater tidigt foljande morgon. &
vinden deremot „moj« och hafvet lungt, da reser man ®ed
skotame ut „ p a drift*. Detta satt att fiska erbjuder ett

visst mtresse, hvarfor vi ju engang kunna folja med P* 01
sadan fard. Tidigt pa eftermiddagen begifva vi oss derfor
1 v5g det vi mot aftonen ma befinna oss nog l*ngt ut *
i hafvet. Seglen hanga slappa och vi hjelpa oss fram ® ed
ararna. Da solen begynner nalkas horizonten, upphor rod-
then, mastema tagas ned och skotarne utlaggas, samm^ 0 '

gade vid hvarandra sd att de bilda en enda lang stracka.
Med ett starkt tag fastas de sedan vid batens akter och
denna fir saiunda lof att fblja med dem pa alia irrfarder
de under natten, forda af hafvets strommar, komma att gora
Da skotame blifvit utlagda stror redan den forsvinnande
solens sista strdlar sitt guld ofver hafvet, hyilket i denna
magiska belysning foreter en i sanning storartad anblick.
u bildas ett talt af seglen, n&gra dynor och ryor framta-
gas och snart kryper den ena efter den andra „till kojs“
ftnnande baten att drifva vind for vag. Natten insveper
mom kort allt i sin sloja, manen drager en bred silfverfara
« Tattenytan, och tusen stjernor tindra hogt uppe pa
astet och der lagt ned uti hafvets dunkla djup. Ett
och ^ r ^ er ocb na ^ens stillhet afbrytes endast da
da af nagon vaknande sals vemodiga late. Entonigt
de? ar -/ agen . em0t batens si dor och svart ar att emotsta
s so ande ljud. Redan har ock fader Morfeus tagit vara
odd 1 Sitt valv * lb ga ba 8 n > men vi ligga an och blicka
ler e ^ s ^ erna? Dvilken, genom ett hai pa seglet,
miderlj 0 ^ 088 ^ Vanbg ocb Dlid, vackande till lifs tusende
%on[ 8 t taDkar ’ Sm ^ ningom tUlsluter somnen afven vara
first s d ° Ck * nvaggas * Ijufva drommar, ur hvilka vi,

rande 8 ? 411 re ^ an laD & e oms traiat oss med sin skim-

ps w * Vac ^ as a ^ fiskarens kraftiga stamina. Skotarna
^gar^h^^ ^ rsilfrade af tusentals stora, praktiga strom-
^ e glen > i,** ■ ^asslat m sig i de forradiska maskorna.
kort till r k&re b ^ ser U PP ocb for oss inom

ning eil ^ *dippa. Nu begynner rensningen och inlagg-
emellertid \ S ° m ^ Unna und varas for denna procedur resa
°ch st ^jj a j. nyo ett stycke ut pa hafvet, forankra sin bat
Har slanta ^ ^ 6n intet on€ ^ t anan de torsken. (Gadus).

e > knyckande sina refvar upp och ned, till pa

36

eftermiddagen, dl de begifva sig till lands med det byte de
lyckats draga upp ur det fuktiga djupet. Sedan detta W-
vit aflemnadt ar man Inyo fardig att resa ut med skbtarna.

SI forglr den ena dagen efter den andra, under stin-
diga stamplingar emot hafvets harmlosa skaror. Ofta blifrc
modorna lonta genom en riklig, ofta afven genom en rmga
flngst. Mlngengang slukar det oroliga, ombytliga hafvet de
skotar, till hvilka man stallt sin forhoppning och pi hvilkas
forfardigande man anvandt sin formogenhet. Mlngenging
drifver det fiskaren i hans lilla bit i morker och storm «t
i hafvet, mot frammande, okanda strander. Beroende «f
slumpen och utsatt for odets alia nycker, forlorar skargfirds-
bon dock aldrig modet. Hemtande af hvarje nederlag ®
ny erfarenhet, borjar han blott pi nytt och arbetar till dess
han genom sina bembdanden och forsakelser slutligen, si
att saga, tvingar lyckan att vara sig bevlgen.

Lemnande vlra fiskare It sitt bde harute pi klippo^
vanda vi Iter till de centralare delarna. Emellertid knm»
vi ej underllta att pi Iterfarden for en stund landstiga
afven pi sjelfva Utd. Frojdande oss It den vlrd och det
skyddande hlgn, som egnas ons enda trad, ett appeltrad,
styra vi vlra steg direkte upp till fyrblken, ett massivt fyr*
kantigt torn, hvflket hojer sig pi toppen af on till en hojd
af omki-. 120 lot ofver hafsytan. Bottenvaningen utgor eh
magasin hvaruti de vatskor forvaras, hvilka erfordras ©r
underhlllandet af blkens heliga eld Iret om. Stiga vi en
trappa upp, komma vi till ett stort rum, visserligen n^ ot
morkt, men inredt till kyrka, der gudstjenst forrattas hvaije
glng forsamlingens prest gor en tur hit ut. Ytterligare en
trappa upp och vi befinna oss i ett ljust, luftigt rum, g en0 ®
hvars glasvaggar 9 stora lampor utstrlla det ljus, med led'
ning af hvilket seglaren kan finna sin vag emellan branni 11 '

37

garne och de lomska klipprefven. En blick ut ur denna
ivkta utofvar ett i sanning magtigt intrypk. Majestatiskt
utbreder sig hafvet for vara blickar. De hvita seglen af
otaliga sma fiskarbatar blanka i solskenet. Statliga fartyg,
krilkas resiling afteckna sig mot horizonten, gora sina lofvar
derborta i fjerran under det ett eller annat af dem med
Ma segel nalkas inloppet vid baken. Allt detta, jemte
hafvets e G en rorlighet, gifver denna tafla lif och forlanar
den ett sa fangslande behag att man endast med svarighet
slita sig lbs fran den tjusande anblicken. Vanda vi
oss mot en annan sida, varsna vi de byggnader, i hvilka
ods ldoga befolkning hafva sitt hemvist. Folket utgores till
stoista delen af sadana, som bita en liten bit af kronans
n ^^ £a ^ a > d. a. lotsar, tulltjensteman, vaktare och upp-
spungsman bfver fyrb&ken, hvilka har sommaren om fora
Vf* och omskiftande lif till dess vintern kommer och

stillk 6n ° St ^ rd ro ock hvars enform ig a

° d afs6ndrin g fr£n den ofriga verlden, gor Utobon
* k ° GtenipIativ och faUen for religiosa grubblerier.
jyktanVfi u- ^ VGn in * det bakom den egentliga

apostaiirf 6 ^- ga ^ e, * our kamma ren, inspekterat, det har
Glides fir ^ otkek et oc b funnit att den lektyr, som bar
% i g tyrVaktareu tul forkortande af nattens enshga tim-
emlast enT" ^ UI)p kygglig, hvaije bok innehaller
aatrada “mesluten i ett grannt, prydligt band,

att ^ \ tert %et. Lyckligen nedkomna f& vi ej forsumma
^kan. h den nedanfor baken uppstallda mist-

tillfOrsiet * de nautiska bandbockerna med s& mycken
Pa d en a ^ namna ‘ Tiu icke ringa fbrvaning upptacka vi
kvarg jj U( j Y1 f G<ie platsen endast en liten dagsverksklocka,
^udem u? 1Ugnt Va(ler natt och jemt hores ned till
a toide den derfor under mist och tjocka mot-

38

svara sin bestammelse och foga troligt ar att den n&gonsin
formatt varna en seglare for klippornas grannskap. Da man
ser den lilla bjeUran och hor dess svaga ljud, ar man na-
stan fallen for att tro att man skamtar med oss, men en
blick pa forsta sjokort vi fa tag i ofvertygar oss om att vi
verkligen befinna oss infor „the fog bell“ och vi hapna af
beundran ofver de storartade uppoffringar har blifvit gjorda
for sakerstallande af sjomannens lif, till undvikande af skepps-
brott och dyrbar egendoms forstoring. Sedan vi af oboarna
erhailit den upplysning att inskriptionen P G. Brodd 1814,
hvilken vi lasa inhuggen i klippan straxt nedanom bakens
ostra vagg, utgor namnet pa den man, som uppfort baken
och aret da detta skett, begifva vi oss ater ned till var bat
Vandrande pa de emellan de ratt talrika byggnaderna sig
slingrande gangstigarna, upptacka vi uppspikade ofver ing&n-
gen till stugorna ett och annat fartygs namnbrade, bevisande
att afven har lefver ett raskt och hurtigt folk, redo att
for medmenniskors raddning djerft satta sina egna lif P*
spel. Efter att ytterligare hafva egnat en stunds uppmark-
samhet at de otaliga fiskredskap, som framfor hvarje stuga
aro upphangda till torkning och kastat en blick pa det kaos
af bryggor och batar, som garnera stranderna, bjuda vi on
farval, styra farden till socknarnas mer centrala delar och
invanta har storfiskets slut.

Detta intraffar i slutet af September och da skynda
alia att forvandla sin fangst till klingande mynt. Hvad man
ej kan afyttra i Abo, fores till Helsingfors, Reval och Stock-
holm, fran hvilka resor man atervander forst i slutet af Ok-
tober. Harunder hafva de hemmavarande haft fullt upp at
gora med slagt och fyllt tunnor och kar med kott for d®
stundande vinterkampanjen. Hosten fornotes forofrigt under
fiskande med not och nat, saval efter abbor och g»d<&

39

som hufvudsakligen efter stromming, sik och simpa, till dess
isen lagger. Fisket fortg&r dock afven sedan isen bredt sitt
skyddande tacke ofver fiskens rike. Fortfarande f&r abbo-
ren, gaddan, simpan och flundran akta sig for natens for-
sitliga maskor, laken for rysjans irrg&ngar och strommingen
den alltid forfoljda lilla stackaren, kan icke ens nu vara
tagn for att ej en vacker dag se sig omsluten af notens
tringa bugt.

I December kort fore islaggningen aterkomma fartygen.
.Thomasmass* instundar nu och med den ett stok och ett
brak utan like. Da slagtas och stekes, brygges och bakas,
putsas och fejas till dess julen ar inne, men d& ar ock allt
hart. De greniga julljusen tandas, halm stros pa golfvet
och julaftonen firas stilla och hogtidligt med tanken rigtad
mot den stundande hogtiden. Vid det r&gade julbordet go-
m upp P laner for morgondagens fard till julottan. Den
“aste besokas. Ingen vill stadna hemma. Ljus brannas
hela natten och knappt hafva juldagens forsta stunder flyk-
mnan morgonringningens toner klinga genom rymden.
^astai mer hogtidliga an vanligt ljuda klockorna i den frid-
* morgonens tidiga timme. Bjellrornas gladtiga klang
•k sig snart med deras och ofver st&lblank is draga
de sprin gare andaktiga skaror till den Mdriga af hun-
^ ^ us klart upplysta helgedomen. Hemfarden fran
Barnes S ^ Cr * ^ rs P r ^ n 8 under formlig kappkorning p& fjar-
es glatta tak, ty man m&ste ju visa att afven kreatu-
e JMtfvit utan gruta till julen.

gonen Dnanda ^ u * sam ^ a sig hvaije bys unge man aria om mor-
»Stafan«^ Yandra me d lyktor och bloss genom byn att sjunga
pan. n de komma till en g&rd stadna de p& trap-
aorgon • ^ dSte sSn(les in - Inkommen helsar han: „God-
’ ar ^ a ® an hemma“? Svaras nej, drager man till en

annan g&rd, svaras ja, uppstammes forst en psalmvers, och
sedan denna blifvit sjungen den bekanta Staffansvisan:
(Mel. se N:o 20 af „100 Svenska folkvisor“.)

1. Staffan var en stalledrang,

Vi tackom nu sa gerna.

Han vattna’ sina f&lar fem,

Allt for den ljusa sterna,

Men ingen dager synes an

Fast sljeraorna p& himmelen de blanka.

2. Ty& de voro roda,

De tjente val sin foda.

3. Tvd de voro hvita,

De va’ de andra lika.

4. Den femte ban var apelgra,

Den rider sjelfva Staffan pa.

5. Innan hanen galit har,

Staffan uti stallet var.

6. Innan solen mand’ uppga
Betsel och guldsadel pa.

7. Staffan rider till kalian,

Vi taekom nu sa gerna,

Han oser upp vatten med skallan,

Allt for den ljusa stjema,

Men ingen dager lyser an

Fast stjernoma p& himmelen de blanka.

Stugans innev&nare hafva harunder hunnit morgnaoch
klada sig. De bjuda nu ynglingarne in och undfapa deffi
med kaffe eller branvin. Under skamt och glam uppsamlas
harunder i en medford p&se gafvor for dansstugoma *) a*
der julen. Efter erhallen valfagnad begifva de sig ater at
p& trappan, sjunga har ytterligare en visstump s&som t. ex.:

41

„Tack for supen, som vi fick,

Han gick lustigt neder,

Gjorde magen i godt skick,

Styrkte alia leder.

Men ingen dager lyser an,

Fast stjernorna p& himmelen de blanka“.

«di draga derp& till en annan gard. S& fortgar man byn
till anda. Pa eftermiddagen uppspikas vid taklisten af nastan
^arje stuga ett sirligt utskuret kors, pa det alla makunna
56 ltt j u Ifreden och julfrojden rader derinne.

For gammal och ung ar julen en frojdefull tid. Nu
^ er en hvar skadan igen for alia under hosten utstandna
wbaranden och modor. Kalaser och dansstugor aflosa
mrandra julen om. D& r&kar ungmon liter sin hjertevan,
m med v ® rens vind for att „pldja boljan bl&“ och gossen
^gerhurtigt om med sin raska tos. Men gladjens dagar
m Snda> n^jugundedag Knut, ar jul ut“, sager ord-
men ilia vore det om den ej dansades ut. Knutdagen,
^staafton ar dansen ock s& liflig, gladjen $k uppslup-
’ mom man endast under denna dag af &ret egde ratt att

julen

omsorger och helt och h&llet hangifva sig kt nojet.

“ slut, begynner &ter allvarligare varf. Vin-

ttl/Cl dUYdlLigdiC Yttii. T Xii

X u s ^%gge och salskytte taga nu tiden i ansprak.

. er afven skepparena gora upp sina rakenskaper,
^ . Ut fart ysens yinst och forlust och da rakenskaperna
an lednin railSliade &rets P rocent er utdelas ar detta ater
da r a Stor Sladje, festlighet och dans, men s& stun-
bistra o l * a * ° r ° ocb ^ekymmer. Isynnerhet ftro tiderna
% nu ^ TSamma f6r def yngre slagtet, ty lasforhoren
gaml Sm • ^ ed beklamdt hjerta nalkas m&ngen

kar eil ’ VaDlige ’ ba ™kare pastorn eller den barske kloc-
en allt lyckligen ar ofverst&ndet aro ock alia s&

4a

mycket nojdare. D& triumfera modrarne ofver huru val de-
ras alsklingar kunnat gora reda for sig iufor presten bide
„i bok“ *) som ock »atanf6re“ **). Den allmanna bel&tea-
heten plagade forr urladda sig i ett dundrande kalas, m
numera hafvs dessa begynt torka in allt mer och mer***).
Snart ar ocks& pasken med sina rundliga „leivor“ f) fld
sin sota „memma a forbi. Salunda loper vintern snabbtti
anda och inom kort andas varen ater i bl&nad sky.

Harmed hafva vi sokt visa huru lifvet gestaltar sig Mr
ute i skargarden 5ret om. Skiftande forstroelser omvexle
med modosamt arbete, fortagande detta dess tyngd och d
brytande dess enformighet. Likval Annas annu ytteiligare
tillfallen, hvilka mer an n&gon af de hittills anforde festlig-
heterna, utgora ett afbrott mot det vanliga lifvet, och detta
ar brollopen. Till dessa begynna gasterna samlas redaa
straxt p& eftenniddagen ocb ju langre det lider desto tal*
rikare blir samlingen. Hvar och en valkomnas i farstugaa
af brudens fader, som uppmana gasterna att taga plats’
aronstuvun. Har samlas ocks& alia efter att hafva gjort «
titt i „sitistuvun“ och der helsat pa brudens moder, hvilha
omtankan om det stundande kalaset ej an ger nagon ro.
Kvinnoma taga plats vid ena, mannerna vid andra sidan

***> 1 Houtskar yar det forr vid dessa lasforhor vanligt at* *
gan kladdes med lakan och brokiga dukar. Om denna sed fordom*®'
6% afven vid brollopen vet jag ej. Itminstone har det ej p*
arhundrade varit hrukligt att klada brollopsstngan, da man dere ®
annu Tor omkr. 10 ar sedan s&g en och annan Houtekars stags ^
till ISsforhoren.

t) leivo pi. leivor, subst. fem. brodkaka. Likasom ro® ®
pasken bakar pfekleivor, bestdende rf flfira slag af finare ,
tiden bakade brod, har man ock till jnlen julleivor, och till P^
pingsueivor.

rammet. Kaffet kringbjudes och drickes under forbidan p&
prestens ankomst. Eftermiddagen ar redan framliden ett
godt stycke, da denne anlander, hemtad till stallet, m&ngen-
giog af brudgummen sjelf. Sedan afven desse f&tt sitt
<\wlm satis af den morka nektarn och alia yttermera
Ml undfagnade med branvin jemte ost och brod, antager
presten en hogtidlig min och blickar betydelsefullt omkring
^ Jerkan haraf blir afven snart nog synlig. Ut ur „lof-
^V^rnemhgen bruden Mfoljd af „brudsatan ( ‘ **) och
radpigorna . Med ett trofast handslag motas de unga tu
e n bliek de vexla ar valtaligare an ord. Tysta vandra
« och stanna midt p& golfvet. De tva ledsvennerna ***)
ea b ?. Plg ° rna ’ stUlla si S P* omse sidor om dem, h&llande
steBti g Sldenduk ofver deras hufvuden som „pall“. Pre-
* PlatS framfdr ^ rud Paret och snart aro de skona
flosste^ m -i ° Cl1 karlek * n «d och lust vexlade, och den
(ten ^ Jy^ gDelSe nedkallad bfver de ungas forbund. Bru-
m aimen 8 \ en kla dning af svart siden, en g&fva af fast-

aada toj]e D Ilten m yrtenkrona och en l&ng, hvit sloja full-
ocb vist * 6n ‘ Brud gummen &ter bar bonjour, benklader
derp4 4t er j. ? Svart klade - Efter vigseln bjudes vin och
^staHdt ^ Sedan enhvar f&tt sitt } y 8tmUe haraf tilI “
^as H rdnaS f6r mannen ett toddy-bord; kvinnorna kter
Vin ock s y!t Stfoljd af n&got slags sockerbrod.
^ fada ton CnllVar ^ ter af branvin, pannkaka och brod.
^rt i aenia af en och en klarinett. Dansen ar
toifekt sa]n g g ‘ Emellan danserna kringbjudes vin och
tock upph6 ra f 6 ^ dansen ar s °m lifligast m&ste den
; stugan un D j J m gasterna att ej forsmS den

ade kv allsvarden. Alla gifva sig likval god
Jienstefolkets sommarbostad. **i I HoutskSr

44

tid. Ingen vill synas framfusig. Genom ledsvennemas ifrigi
bemodanden erhalla dock enhvar slutligen den plats sot
h on om med ratta tillkommer. *) . Nu griper man sig an met!
am attningarne lika t rundliga, som talrika. Efter maltiik*
vidtager dansen anyo. Gladjen star hogt under tak. Afrea
de Mdrige blifva som unga pa nytt. Gamla minnen vados
bos dem till lifs och gubben svanger om med sin guop
nastan lika ifrigt, som ungersvennen med ungmon. Men do
obevekliga tiden ilar och kan ; ej hejdas i sitt lopp. Morgo-
nen gryr och den uppgaende solens stralar skingra stf
nattens dimmor, som den gladtiga brudskaran. Kn kort
hvila blir dem nu beskard.

Inemot middagen sandas gasterna anyo. Dansen nd-
tager snart ater. Trakteringen utgores som fdregaende H
af branvin med smorg&sar, kaffe och vin, sedan kafie, derpi
&ter branvin med ost och brod, pannkaka, vin samt sist ock
slutligen the efter hvars fortarande enhvar bry ter upp, &
kar varden och vardinnan, lyckonskar det unga paret och
begifver sig af hem till sig.

Annorlunda var det i fordna dagar. Annu p& 40-t*^
utmarkte sig brollopen genom manga ceremonier och form*-
hteter, hvilka numera ej iakttagas. De grades d& vanlige®
sensommaren eller hosten efter storfiskets slut och
n&got olika bruk i hvardera socknen. S&som man ber^
“j 8 tiUgick det i Korpo salunda att da den raske sk*
gardsynglingens hjerta r&at flamma upp af karlek till e»
1106 fllcka ’ en tid och foljde henne med iakttagan*

... . 1 H<ratsk5r Sr det emellan&t platt omSjligt for ledsreno«n*

H ^ d de ***««* gSsterna. Under *
^ forh&ilanden pttg*, varden sjelf J “ ** -pa npp ^

. ! den ° rdniDg o de 1 e “%bet med rang och yardighet skola **

45

och Hgande blickar. DA han omsider trodde sig saker om
hemes ynnest, vidtalade han en i slika varf val forfaren
person (p& senare ; tider vanl. en aldre gumma) att sAsom
„Wman“ begifva sig till foremAlet for hans omma lAga, ut-
torska hennes hjertelag och derpA A hans vagnar sAval till
home, som hennes foraldrar framstAlla den grannlaga frAga,
m ligger honom s A tuiigt om hjertat och hvaruppA sA
nycket beror. Talmannen infinner sig i flickans hem. Fullt.
®edyeten om det vigtiga och maktpAliggande varf han er-
or ^ ar ton till en boijan vidlyftigt hit och dit for att
ntforska terrangen och undanrodja mojliga hinder. Lyckas
to® hari, rycker hon sliitligen fram med andamAlet for sitt
■ ^ frig,. f on nligen a den unge mannens vagnar.
Aterkommen efter valforrattadt uppdrag lat hon ej den
mannen genast veta hela vidden af sin lycka, utan
e allehanda invandningar och omsvep, dA han orolig
, u ^ 0rs ka huru allt aflupit. „Int sa ’on ja o int sa
ik si sa ’oh», ar an ett ibland folket gAngse ord-
^ tvarmed talmannen skall hafva plagat afspisa den ny-
to tat 1611 Smanin g° m later hon honom likval veta att
Dtgen^ b0dena “ och att han sjel f kunde infinna sig.

han foljaktligen sin uppvaktning Atfoljd af
tvilken afven nu hAller granna loftal ofver den
^ ®annens fortjenster och framfor ytterligare engAng
'bias an ? Sedan de afven denna gAng tackat honom for
tutu \\ l° ch gifvit sitt bifa11 tm frieriet ’ undfa ^ a de

ter as ^ a sa tt. Nu framtager han medforda presen-
kar, SC ]lj * brudeu °ch hennes foraldrar, bestAende af du-
pr^sten I balsbaud , psalmbok o. s. v. DerpA underrattas
feket ^ Cb ^j ft nde sondag gores frAn predikstolen aflt
om den ingAngna trolofningen och ett stAtligt
tAUes hemma hos bruden.

46

Nu stundar for henne en brSd tid. Da hon forsta
g&ngen aflagger besok hos fastmannens foraldrar m&ste hoi
gifva dem hvar sitt par strumpor och hvar sin skjorta for-
fardigade af henne sjelf. Afven lit taimannen skulk In
forfardiga skjorta, strumpor och vantar i gengald for del
hedersbesvar de unga tu fororsakat honom. Inom kort ut-
tages lysningen till aktenskap och da denna forsta gfoga
blifvit afkunnad begynnte hon att „ga i brudstuun“. Utstyrd
p& det grannaste med fingrarne fullsatta af guldringar knade
af vanner och bekanta, och forsedd med ett stort dynvar, i
hvilket „brudstuug&fvorna“ skola samlas, antrader hon sis
vandring. En aldre gift man af brudens slagtingar vidtalas
att s&som n brudfoljare a blifva henne foljaktig. Sedan hah
ikladd hagtidsdragt och hog hatt, infunnit sig hos brudei
ofverlemnades at honom ett stort paraply, hvarigenom fflfl
ville utmarka att likasom paraplyet skyddar mot regn, si
skaU ock brudfoljaren utgora brudens skydd under benaes
brudstuvufard.

Saiunda utstyrde vandra de hela socknen igenom,
ut och g&rd in uppsamlande brudstuvugMvor, hvilka eft*
hvar och ens r &d och lagenhet utgbres af ull, lin, bomulls-
gani, larft, m. m. d. Vanligen var dynvaret forsedt med en
bred s. k. mellanspets p§. det de erhallna gafvorna till es
del ma blifva synliga for undrande blickar. Pa hvaije stalk
skulle brudfoljaren fora ordet och mojligen saga nM oJ
kvickhet for att roa folket. Da han deijemte p&
alia stallen undfagnades med en sup, larer hans upptradan^
langre fram pa dagen, mangengang hafva varit ratt tragi'
komiskt. Att ej ga i brudstuu ansags som hojden ^
hbgmod.

Tiden gar och brollopet tillstundar. Sasom naffi^
firades de vanligen pa sensommaren eller hosten efter ^

47

fiskets slut. Vigseln skedde vanligen i kyrkan, vid sonda-
gens gudstjenst. Dagen forut infann sig brudsatan for att
klida bruden. Allt som erfordrades harfor skulle brudsatan
lufva med sig, till och med kladningen af nagot slags svart
yfletyg om bruden ej sjelf egde en sAdan. Ungefar ett kvar-
ter fr&n Men prydd med en bred silfvergalon var den slu-
tw anda upp till halsen, med armar, som rackte ned endast
pi halfoa ofverarmen. Hander och armar voro bekladda af
tota kambriksvantar, hvilka strackte sig anda upp till det
stifle der kladningsarmarne vidtogo. En stor hvit spets-
shdckte sig ofver axlarne ned pa brostet. PA hufvu-
upptomades hAret sa att det framtill, straxt ofver pan-
*** bildade en valk i hvilken en mangd brokiga glasbitar
aDnat Setter infattades. OfvanpA denna hojde sig en
krona, rik pA glitterguld, brokiga glas, speglar m. m.

D mer ^ en skramlade dA bruden rorde sig, desto battre
T# den ‘ kunde man afven fA se en hel skog af ply-
^ 1 alia bAde mojliga och omojliga farger vAxa upp ge-
® onan, hvilken harigenom erholl en ansenlig vidd, hojd
odi tyngd.

S6ndagSmorgonei1 samlades de inbjudna broilops-
^° S ^ ockaren eder 1 nAgon af de invid kyrkan be-
^ stugoma och dA morgonpsalmen uppstamdes i kyrkan
kkade 8 * r6relse - Framst tAgade spelmannen, fram-
6 Ur sina ^ oler en festlig marsch, derefter en svarm
Hi ^ Slagtingar m brudparet (korfskarare kallade)
^^Plgorna, sedan brudparet och straxt efter
den 6% mdsatan * HerpA foljde de tvA ledsvennerna och
if 1^^ sljaran > mannen fdrst, kvinnorna sedan, ordnade
%i8sa eft6r Gn Viss ran g° rdnin g- Man f5rs5kte

psalmen a ^ man uppnAdde kyrkan dA morgon-

^ s i Un gen till anda. Var psalmen lAng gick man

48

saktare var den kort snabbare. Kom man det oaktadt fir
tidigt vantade man utanfor kyrkdorren. Da psalmens a$u
toner bortdott tagade brollopsskaran upp for stora ginga
foretriidd af spelmannen, som fortfarande ifrigt gnida ait
fioler. Spelmannen stadnade vid g&ngen till vapenb***
men fortfara att spela anda till dess t&get kunnit fram tl j
altaret, der presten vanfcar. Vigseln forrattades an eft®
det i gamla svenska psalmboken befindtliga formularet. Efier
densamma beg&fvo sig bruden i forsta banken p& kviai*-
sidan,*) hvarvid brudpigorna oppna bankdorren, brudgun#

4 ter i forsta banken p& karlarnes sida, der ledsyenaen*
gora sin uppvaktning. Brudsatan tog plats bredvid brai*
och brudpigorna i banken straxt bakom. LedsTenaa*
sutto likaledes i banken straxt bakom brudgumen. Hela do j
ofriga skaran uppsoker sina vanliga platser. Predikan al*
res och sedan afven kommunionen ar slutford, framtttd*
brudparet &nyo till altaret och brudmessan sjongs. Hartf-
der holls pallet ofver dem, hvarvid de b&da ledsvenM**
hollo i hvar sitt horn narmast altaret och brudpigorna i to*
sitt horn ned&t kyrkan **).

Efter slutad gudstjenst begaf sig taget ifrSn kyrk 4 ® |
samma ordning, som det dit anlandt. Skedde farden der

*) P6 fsta banken pa kvinnoaidan ar i bankfordelningsl****
npptagen sasom „hemgirdsbank“, tidigare under benamningea M
bink*. Banken bakom denna var frammande bank. De tva fcrst**
karna pi karlsidan benimndes ,herrebankar“. Om ock blotter ^
skull horde det till saken att brudfolket hos innehafvaren afKorptf*
(herrgarden) skulle anhilla om tUlstind att pi sin hedersdag &
dessa bankar. Vanligen itfoijdes denna anhillan af en knipp* fist

**) Messan ocb pillet fingo ej begagnas af enke- eller&«&
brudar, ifrensom ej heller af dem emot hvars moral nagot var
mirka, utan da slutfordea vigseln redan fore predikan. For P* 116 * j
gagnande erlades afgift till kyrkan.

49

eter till sjos togo spelmannen plats framst i brudparets bat
•* spela det ena stycket efter det andra till dess man upp-
brudens hem der kalaset vantar.

Brollopsmaltiden var vanligen uppdukad p& tre langa
W ordnade i hastskoform. Brudparet tager plats i hog-
Mtet, belaget vid midten af det mellersta bordet; bredvid
den, brudsatan, bredvid brudgumen, presten. Pa brudens
derefter de kvinliga, p k brudgumens, de manliga ga-
AUa mSste de dock ledas till bords af ledsvennerna
“ dem {k sig P lats anvisad. Desse hade harunder fullt
Watt gora, ty det horde till saken att visa sig sa mot-
lg S0IU att derigenom blygsamt utmarka att

i fiSga vote for hog for dem, men Gud n&de sven-
fiir jJ"! D&g0D med f ° g kunde pasla sig liafva erh&llit en
^ plats. De sista platserna erhalla brudparets yngsta
h«i t ^ ^ spelm annen ar ett litet bord skildt uppdu-

^■ds ^ h j rren ’ Pa det de v * d behof genast ma vara till
mT , behdfvas ofta, ty hvarje ratt hemtas in fore-
ay „ Spe mannen ’ hvilka spela af alia krafter. Rattemas
&de ° ftaSt 12 a 15 * Eabvar af gastema med-

^ f ’ gaffGl ° Ch Sked -

maltid begynnte dansen hvarvid isynnerhet

g meDUett ’ sckuls a, pater Mickel, engelska, ryska,
aktet ^ ringdanser m - fl - fbrekommo. Mot

t%i ck s4] eS . teD ’ skulle bru den dansa fliekorna till. Detta
den, hvilke 111 & ^ dickorna bildade en ring kring bru-
feed dem ah U y ) der tonerna a * en gladtig polska svanger om
oadamg m AV ^ ^ tUF ” Grander stil gossarna rundt

*en JUS ock ^ sa dem. Derefter dansade brudgu-

iansade bm ^ ° Ch flickorna ^ystci nu i sin tur. Sedan
&®»en d er ft** **** gummonia och gubbarne lyste, brud-
F ^bbame till oc h gummorna lyste.

50

Slutligen dansades kronan af bruden. Alla flickom
bildade d& en ring, inom hvilken bruden befann sig med
forbundna ogon ocb med kronan i hand. De dansa rundt-
omkring och hela brollopsskaran sjunger harunder:

„H6d*) ha vari, o hed ha fari,

Alder blir hon bruden jumfru meir,

Alder dansar hon me krono meir“.

Den p& hvars hufvud hon nu lyckas placera kronan ansigs
komma att till forst blifva gift af alia de narvarande flickorna.

Samlingen glesnar nu. De narboende beg&fvo sig he®
och for dem, som voro bosatte langre bort Annas lagerstal-
len anordnade. For enhvar ar hvilan karkommen s& koit
den an ar, ty redan kl. 12 samlades alia hter till en latt
frukost. Bruden ar nu ikladd den for de gifta kvinnorna
egna svarta bindmossan. Efter frukosten samspr&kade de
aldre och ungdomen roade sig med ringdanser, danslekar,
pantlekar o. d. inne, eller om vadret medgaf, heist ute i del
fria, till dess sm&ningom ater en st&tlig kvallsvard kuifflit
anrattas. Under forbidan pa denna hande det ofta att ni-
gon forkladd muntergok infann sig, som genom lojliga nPP*
thg, kvickheter och hokus pokus framkallade skallande
skrattsalfvor och stormande bifall. Efter kvallsvarden, me-
dan alia annu sutto kvar vid bordet, fattade brudgumen ba*
garen, hvars inneh&ll vanligtvis bestod af hembrygdt 61
eller med sirap forsatt branvin och sjong foljande s&ng &***
alia instamde:

„Horer nu till,

Hveim som vill

Dricka sin tacka fastmos skal

Med fullr&gadt mal.

Ta glaset i hand

*) hdd, pron. det.

51

Sag fastemons namn,

Hva heiter hon?“

Brudgumen namnde dk sin unga bruds namn hvarefter
■tn iter sjong:

„Tack ska ni ha,

Sk&len va bra.

Ni som sang s& bra,

Tack ska ni ha“.

Derefter gick bagaren till bruden hvarvid samma s&ng
sjougs endast med utbyte af fastemo emot fasteman. Fr£n
km fortsatte Bagaren laget rund, hvarvid det horde till
att fundera ut de mest underliga och befangda namn
att nppvacka munterhet och loje. AfvensS, gaf de ungas
^ eri ofta anledning tiU ett godt skamt.

Nu var brollopet vanligen slut for de narmast boende,
vid afekedet beg&fvades med „bymat“, best&ende af
sorter pannkaka m. m. afven om de ej med-
6 S dan de kommo, hvilket dock horde till saken.
“ era boende stadnade annu ofver natten, und-

kavte ^ f51 ^ nde morgon med ett latt rail och erhollo sina
^ bymat. Man foljer dem ned till stranden, bk-
^ p4 S ^ aS seglen bissas och synes inom kort fjerran

tth iikna(ie brollopen i Houtskar dem i Korpo

deg i eds J 6 , Slg endast 1 vissa detaljer fr&n desse. Harsta-
gen 0In 68 bruden p& sin brudstuvuvandring af sin fader
6^ ^ yn ’ men vid n asta by mottes hon af en ny brud-
detm a ij 3 * °/ tast en ^ dre kvinna), som foljde henne genom
^dfbljare S ^ Stes Y * d grans en till den nasta af en ny
** tahnanne ** ^ stmann ens far och mor samt

m&ste bruden forfardiga hvar sin skjorta, utan
* f5r D4gra k 8edan Kick man hSr i brudstnvu, men ej numera.

52

afven &t alia de ofriga af bans slagt skall hon gifva mindre
skanker. Fastmannen liter slipper undan endast med de
vanliga fastmans presenterna. Brudgumsdragten , hvilken
skiljde sig fr&n den i socknen annars brukliga (se pag. 61)
endast deruti att brudgumens knabyxor skulle vara af svart
vadmal, ar en skank af bruden. Vid sitt uttrade ur for-
aldrahemmet erh&ller hon af fastmannen en ny kladning, men
i stallet skall hon vid sitt intrade i det nya hemmet lika-
ledes ihagkomma sin svarmor med en kladning. Den aldsta
bruddragten bar i Houtskar (anvand sista gangen 1810,
PI. I) utgjordes af en rod vadmalskjortel och en troja af
mork gront vadmal, kantad med gula sidenband, under hvil-
ken, d& brollopen afven bar vanligen firades om hosten, for
den framskridna ^rstidens skull, nyttjades en farskinnstroja
omgifven med fransar af l&ng hvit ull. Forkladet var af
hvitt linne, nedtill kantadt med spetsar och ett stycke frito
nedre fallen forsedd med en bred mellanspets. En spetskrage
omgaf halsen och en rodbrokig sidenduk strackte sig ofvanp*
den grona trojan ned ofver axlarne och sammanholls fram
pa brostet genom trenne mindre brisker (maljor). Midjan
omslots af ett dyrbart balte bestaende af stora breda ptttar
af massivt silfver fastade vid en remsa af rodt vadmal-
Roda strumpor och skor med boga klackar, samt ett par
stora brokiga p& ett eget satt stickade vantar horde afven
till utstyrseln. Hufvudet pryddes och tacktes helt och h&Uet
af brokiga band. Straxt p h Mrfastet var ett smalt rodt,
sedan ett svart och sa Iter ett rodt. Derpa foljde ett bredt
och brokigt sidenband och sedan vidtogo silfvergaloner och
band af straperlor anda till det stalle, som upptogs af de i
en rundel upplagda flatorna. Dessa omg&fvos af ett bredt
rodt vadmalsband, utsydt med brokiga straperlor och fra 11
bakre kanten af bandet nedhangde talrika blanka silfver-

penningar. Under och bakom dessa, taekande korbeillen
bars en liten krona af p k jerntr&d upptradda superior.
Ungmorsdragten var i det narmaste lik den nyssbeskrifne
bmddragten, endast med den skilnad att de hvita fran-
same, som framtill omgafvo skinntrojan, voro tackte af
ett litet kort forklade, samt hufvudet prydt med den for
de gifta kvinnorna egna hvita larftshatten. Hufvuarnkladet
(se pag. 63) saknades dock och i dess stalle omslots bak-
hufvudet af en egendomlig, styft starkt kantig mossa af
hvitt larft. Denna dragt anvandes som kyrkdragt annu
sondagen efter bfollopet. Sedan dessa uraldriga dragter
oirnno ur bruk, blef b&de brud- och ungmorsdragten har
^arlik dem i Korpo, dock med den olikhet att till ungmors-
S^en i Houtskar afven horde en temligen stor fyrkantig
^pegel buren frampa brostet. Denna spegel bars af den
™ ga Dyglfta 1 k y rkan annu nasta sondag efter brollopet.

I i Korpo skedde ocks& i Houtskar vigseln vanligen
o >h ^ 6( ^ an ^ en ^ rra delen af vigseln blifvit forrattad
^ ru< *P are t tradt fHn altaret och satt sig pa for dem
broil W kl ° Ckarens bank uppstallda stolar, vandrade hela
^J^sskaran hvar i sin tur fram till altaret for att i en
6frig , ag Skal ” offra “ en skarf till brudparets bosattning. For
Golf«fl°j 0 krall ° psbruken kar temligen liknande dem i Korpo.
^aiUd^ 6 t0lererades e J * Korpo, men i Houtskar ser
ag unge man objudne infinna sig och deltaga i dansen.
9°fde ? S ] mngSbl 0cb gratol som forr i begge socknarne ut-
gvu nt afct & asartade tillstallningar, hafva p& senare tider be-
0 a t mer och mer inskrankas och forminskas.
dry c ^) ,. run ^ igket ’ J a till och med dfverflod i mat och
— u marka festerna, iakttages i det dagliga lifvet

person er h6ra dock till Bfillsyntheterna

54

stor m&ttlighet, om man blundar for den nastan till passioa
gransande smaken for kaffet. Sommartid samlas man kl. 5
morgonen till en „lillfrukost“ best&ende af kaffe, „spike-
stromming", surmjolk och syradt ragbrod, till hvilketi vissi
fall fogas smdr och ost. Straxt efter frukosten begifver
man sig ut p& arbetet. Kl. 10 ates „morosv&vd“, hvilken
utom brodet och den salta strommingen, som aldrig fir
saknas p& bordet, afven har att bjuda pa nagon varm ratt
s&som kokt farsk stromming om tillgang derpa finnes, palt-
brod eller vanligast korngrynsvalling. Middagen, som intages
kl. 3 e. m. utgores vanligen af fisk och potatis. SSsom
supanmat f&r surmjolk eller fisksoppa tjena. Slutligen styr-
ker man sig efter dagens arbete genom en bastant „kvelds-
v&rd“ kl. 8 p k aftonen. Artsoppa eller nagon slags gryn-
valling omvexla harvid med grot af groft ragmjol, kora-,
hafregryn eller potatis. Denna lefnadsordning foljes nu and*
till Allhelgone (l:sta Nov.) da man ordnar sig for vintern.
Lillfrukosten inskranker sig nu blott till kaffe kl. 7. Moros-
varden intages kl. 9, middagen kl. 12 och kveldsv&rden kl
7 e. m. Under hosten ar farsk fisk och farskt kott det
vanligaste innehallet i grytan, men ju langre det lider pi
vmtern desto oftare ser man afven de saltade forraden tiU-
gnpas. Vintersasongen raknas till Walborgsmess (lata Maj),
d^ lefnadsordning ater ombytes. Eget nog ar det broket
att saval kveldsv&rden, som ock morosv&rden annu mangen-
stades ar uppdukad (bordsduk anvandes dock ej ihvardags-
lag) pa en fram p k golfvet dragen bank eller pa ett enkom
harfor fdrfardigat litet, %t, rundt bord, omkring hvilket
folket tager plats p& sm & 0 ch temligen l&ga stolar. henna
sed har dock sin forklaringsgrund i det allmanna bruket
att vintertid forratta alia arbeten och goromld vid skenet
a den i spiseln flammande elden eller vid ljuset af ett pert-

55

bloss. D& afven vid m&ltiderna ingen annan upplysning be-
stods, var det godt att hafva ett litet, latt flyttbart och lagt
bad, hvilket kunde dragas fram till spiselns narmaste grann-
skap, sa att man lyst af den flammande lagan kunde intaga
och njuta af sin enkla anrattning. Efter slutad m&ltid slas
bordet ihop pa sadant satt att skifvan vikes dubbel, hvarvid
ea af de breda fotterna kommer att bilda karmen till en pa
ke ben staende stol, hvartill bordet nu blifvit forvandladt.
Om man ock numera pa sina stallen, der petroleum lampan
iindantrangt pertblosset, begynnt afvika fian det gamla bru-
ket > kvarstar dock detta annu sa allmant att man fortfarande
afven sommartid ej kan undga att fasta sig vid detsamma.

P4 hvarje hemman finnes en storre ofta rod malad
byggnad, innehallande flera eller farre boningsrum. Intrada
w ex, en vacker varafton i denna och titta in i „sitistu-

m , der folket vanligen uppehaller sig kunna vi f& se hela
^ en s &nilad. Husbonden sjelf kan d& kort forut hafva
^tat sitt arbete en plog, afsedd for det snart stundade
^betet i akern, och ar vid v&rt intrude sysselsatt med att
Ugga ^ ten till uoten och skotarne, pd hvilka hans yngre
Mu och dotter flitigt binda. Hans aldre son, som inom
r ®Ml u t och segla, sysslar, nyss hemkommen fran
^bete pa fartyget, med sina storstoflar, bemodande sig
att ^ rs ^tia dem i sjomassigt skick. Den aldsta dottren

; e s5nde "nfna naten. Drengen slojdar p& ett ambar
0^" ^ ter Sin s P* nnrock surra under det hon
so® C ^ Stiger U PP J tittar i grytan och makar om elden,
^ den d PP na spiseln kastar sitt fladdrande sken ofver
Slutb^ ° Ch gifV6r det hela en 8 lad och effektfull kolorit.
^sbo^d ^ erSt ^ r ^ ott att omnamna „gambel mor“, n. v.
ens mor > s °no under tonerna af en gammal romans

eller kampavisa vaggar husets yngsta medborgare till somns
fefter dagens lek och oro.

Det mest i ogonen fallande foremal i stugan ar den
valdiga med bakugn forsedda spiseln, invid hvilken ea si
med vatten och en hylla med diverse tradtallrikar, skilar,
skedar, slefvar, kraklor m. m. d. har sin plats. Ett, mangen-
g^ng 1 ganska bjerta farger m&ladt skap, ett, med prydliga
sirater forsedt, klocksk&p med klocka, ett bakbord, vanligea
hvilande p h korsfot, det tidigare omtalade runda matbordet,
en hylla fullsatt med tallrikar och fat af porslin och tenn
samt hvilande pa ett litet sk&p, n&gra sm& stolar samt en
red „vaggstol“ (gungstol) utgora moblerna. Kundtomkring
vaggar ne lopa bankar och i tvenne honi af stugan hoja sig
e vaggfasta sangarne med tvenne lager ofver hvarandra,
det ofre benamndt „hbgsan g “*). I taket hanga, fastade vid
de bastanta sparrame, nfigra brddspett fullsatta med bll-
brodskakor. Pa andra stallningar ser man nagra lodbdssor
a oc invid dem hvarjehanda tradvirke uppsatt till tork-
ning. Ofver dorren till farstugan marka vi nagra valdiga
beh * ndiga yxor - ^ggarne prydas, utom af
tflfln Dgfa ^ redskap och verktyg, afven af ndgra mindre
ei Jl SPeg ! r ° Ch fot °g rafi Portratter inom glas och ram, att
eelit k- 01 f 6 St ° ra granna » n &gon kringvandrande arkan*

vaggen ^ penn ^ilderna, som garnera fenstret pa gafvel-

stuun 1 S ^ miDa byggnad som derma sitistuga ar afven aron*
numera v T T ** ett ^trum eller salong och ar
gen f5rsedd me d tapeter **) och pa sinastallefl

Q sang,

nanmH 1 ^ des3 »tom ,

nSmnd, uppe pa uenen

bUr barigenom sa framskjnten ^ UPP ' H °!‘ '

**> Tapeter hjj ”f“ V * *“* '

57

ifren med kakelugn af glacerade kakel. Har traffarman en
byr^ iorsedd med klaff, en sang, pinnsoffa, nagra bord med
blomkrukor, en gungstol och nagra stolar. En temligen stor
spegel inom forgylld ram och nagra teckningar af fartyg m.
11 v dggame. Emelian sitistuvun och aronstuvun ar
toun, der vanligen ett skap for mjolkbunkar och ostar
b*r sin plats. Pa manga stallen utgor denna annu en gang
enellan bada stugorna och ar dk forsedd med en dorr at
s^rden och en annan at vedbacken (se fig. 1). Detta var i
wdera socknen det aldsta byggnadssattet och i borjan af
e arhundrade det enda brukliga. Med tiden stangdes
# , gangen 1 farst «n genom en vagg och salunda uppstod
^ aimnare emellan de bada stugorna. Snart vaxte kam-
ij* ***** **** lvenne ocb forhallande ar numera det
* de fiesta stallen. Eldstadernas och dorrarnas
^ r riDg * dr * ana ^ ock rum men i hvardera socken en
nsand Jaktlghet . 1 uts eendet. Vi m k blott jemfdra fig. 2
gnuidfit 8rUDdritnillgen **** Gn ® outskftrs ocb 3 visande
^trad^^ 611 ^ Gn Korpob ygg Iia(i ftr att se skilnaden
^ de L 1 ® outskarsstu gan mdste vi genast fasta oss
^ ^ invid hvarandra stdende dorrarne, af hvilka
st U g an a beI . eder tib tarstun och den andra till den innanfor
ide vara f *f a kamna aren *). I Korpo deremot se vi detta
direkte frj ^ Ut&n in ^ n S en till kamrarne ar har antingen
ren^i ^ arstun eIler en dorr finnes emellan ena kamma-
dbrrarug ar °^ stuvun star kakelugnen vanligen emellan de b&da
Beat e Q d6ri . C . 6 . ens pa de fk stallen der sitistugan st&r ge-
dorraj. ttatt ‘ ^. ren ^ n ® me d kammaren invid, ar stugans begge
1Dy id hvarandra, utan dk ar anordningen s&dan

▼anl. vSfstoleo uppst&lld.

58

fig. 4 utvisar. Spiseln Sr i detta fall flyttad i knuten mot
farstun och emellan bada dorrarne star den ofvan omtalade
p 4 ett litet sk&p bvilande tallrikshyllan.

Utom denna byggnad forekommer alltid pa hvaije hen-
man ett loft med en utbyggnad (loftiskovan), lopande langs
yttre sidan af vaggen, for uppgangens skull. Under loftet,
som saknar eldstad och utgor tjenstefolkets och ungdomeos
sommarbostad, ar vanligen en eller tvenne bodar i hvilki
klader och hvarjehanda effekter forvaras. Pa en torr, solig
backe star spannmMsboden (visthuset). Ett stall, ett fahus,
farhus, svinstia alia med nodiga lador, ett redskaps- eHer
vedlider samt en veritabel finsk badstuga aro de vanliga
uthusen. I gardens grannskap finnes dessutom en ria med
loge och lada, en mjblkvarn, p& hvaije aug en lada af obi-
lade stockar, samt nere vid sjon ett bathus for b&tarne od
en strandboda till forvaringsrum for fiskredskap, strommings-
tunnor och b&ttillbehor. Byggnaderna aro oftast forsedda
med tak af pertor, men afven af nafver och belagde med
s. k. takved, som pa rostet sammanbindes med hvarandra.
Ladorna tackas mangengltng afven med hahn, som da foder-
brist uppst&r nedtages och serveras &t boskapen. De eB ‘
skilda hemmanen som tillsamman bilda en by, ligga vanlige®
tatt invid hvarandra och aro merendels forsedda med en
liten tradg&rdstappa, inneh&llande nagra appeltrad och stickel-
barsbuskar, hvilka dock till storste delen aro lemnade ntan
ans och v&rd.

M nagon intrader i en stuga helsas han alltid af« tt
gladt: „god dag“. „God <j a g ja och tack for sist u , ar
svaret harpa och senare dalen af denna fras upprepas sedan
sarskildt for hvar och en, som finnes i stugan, afven oD1
bland dem vildfremmande personer befunne sig, da den &
tradande genom ett handslag helsar de innevarande. &

ej taga hvar och en i hand anses bevisa stor bUlhet. P& de
allra sista tiderna har man likval en och annan gang hort
nttrycket „tack for sist“, vid helsning p k fremmande perso-
«er och framforallt herrskap, utbytt mot ett enkelt „tackar

Man sager att i hvarje gard finnes en liten valvillig
tomte, som ordnar och styr det hela samfc genom sin flit
rah sum visa anordningar bringar till garden lycka och tref-
Ehuru man aldrig sett honom, fortlefver han under
flera namn s4som g&rdstomten, radarn m. fl. i folkmedvetandet,
° ch man ar alltid innerligt medveten om hans narhet. For
del vore jag dock bojd for att tro det gardens sann-
sk ydige, standigt synlige och oroligt bestyrsamme tomte ar
“gen annan an vaderflojeln, hvilken aldrig f&r saknas p&
Z? g4rd. Denna r&dfr&gas b&de aria och sent och efter
s anvisning inrattas arbetet for dagen. Vissa vindar aro
amma for fisket andra for dkerbruket, somliga bringa
Pi och* t0rlia detta har skarg&rdsbon noga reda
^oter h^ 61 611 flojeln och en annan p& molnen

biitar fin v- 1 1Ugn ° cb r0 om s " la te 8 ar e ^ er ordnar sina
arnad emot hafvets tallosa troppar.

^rtroend frimodighet och vardighet, som m&ste ingifva
Koipobo 6 Utmiirlier Houtskarbons, som an i hogre grad
^lighlr upptradande * Bemotte med hoflighet och
sitten 0 V ISa 8 * g valvdd g e och hjelpsamma, men ofver-
och dumdr ygt bemotande s&rar dem p k det hogsta

Wkslosh^ ^ deraS rattmat *B a vrede. Gastfrihet och an-
reft lighet ar * k edligket och sa ktmodighet, ordentlighet och
fodda. pi? dygder? som kunna betraktas s& godt som med-
re %het, * rtroeftd ® hysa de till hvarandras arlighet och

t *** uthus och bodar > 1&dor och sk&P) ja tin

r stugudorrarne sallan aro forsedde med l&s. I

flit och arbetsamhet kunna de ej jemforas med sin broder
med finskt tungomal, utan aro alltid fallne for en viss be-
kvamlighet d& omstandigheterna sadant medgifva. De trottM
ofta tidigt med att skota sina hemman och ofverlemna den
emot hog sytning &t sina soner eller svarsoner, m&ngeng&ng
dock afven &t frammande folk, till stort men for de afvefl
annars nog hogt beskattade hemmanslotterna.

Skrock och vidskepelse, dessa skapelser af en upphet-
sad inbillning och ett omtocknadt forstand, aro sallspordt
och trolldom och signerier okanda. Fordomsfrihet gor mg
ofver hufvud gallande och ett godt omdome saknas ej pi
omr&den der vana och tradition ej f&tt gora sitt maktsprik
absolut gallande och tystat alia fornuftets invandningar.

Afven i kladedragten rader en viss propretd. Den «f
karlarne vanligen nyttjade helgdagsdragten utgores af sortont
eller langtroja och benklader af svart eller bl&tt vadmal eller
klade, lifstyck (vast) af brokigt utlandskt ylletyg och ha#
af filt eller silkesfelb ; vintertid skinnbramad mossa. I ^ var
dagslag nyttja- de benklader och l&ngtroja af gr&tt vadmil,
vast af brokigt halfylle och antingen stickad eller som®^
mossa.

Kvinnorna &ter bara, d& de aro kyrkkladda, kladningar
af svart eller blfitt fmt ylletyg eller siden, ofver ax ^ arne
brokig sidenduk faststncken frampS, brostet och ofvanp
denna en, m&ngeng&ng svart men ofta afven i grannaW 1
pr&lande, ylle eller sidenschal. P& hufvndet hafva de^>
duk af svart r&silke med l&nga fransar. I hvardagslag ha^
de ater kladningar af hemvafdt bomulls-, ylle- eller halfy^
tyg, rutiga och randiga i alia mojliga farger samt p& tufvn '
det och axlarne brokiga bomullsdukar.

Fordom r&dde dock en vasendtlig olikhet i klade ’
i Korpo och Houtskar. Redan tidigare (pagg. 47, 52) b

ei

ti sett Irani stor skilnaden var emellan de aldre brollops-
dragterna i bHda socknarne och detsamma ar afven forhal-
liadet med folkets under forgHgna tider brukade dragter.
I Korpo torde den aldre dragten varit nHgot sH nar lik den
« brakliga. utom att karlarne da anvande knabyxor forsedda
dd knaet med ett ovalt spanne af stal eller silfver, grHa
iff ?id hogtid hvita ullstrumpor och skor dels med, dels
«tan spannen. Kvinnorna ater hade endast i hvardagslag
^ pa hufvudet, men vid hogtider och fester voro de ut-
“ynla i „bindmossa“. Denna bestod af en liten, med siden-
tjg bekladd, styf hatta, som passade efter hufvudet och pH
Wken baktill var fastad en rosett af ett bredt sidenband i
mm % som sjelfva mossan. FramtiU sHgs det s. k.

som utgjordes af en temligen bred, fin, hvit spets,
sfeka ett godt stycke fram under mossan. Bindmossans
m bland Aickorna ofantligt omvexlaude, m&ngengHng
®en ofta ock i bjerta och lysande farger. De gifta
brnde" 18 den alltid svart - Annu for nHgra Hr sedan
*** se en och annan gammal gumma pH sin kyrk-

un er bogsommaren utstyrd i bindmossa och stycke pH
wialt yis.

Houtskar deremot buro karlarne annu i borjan af
%ndi UDdra(le ^ nga kvita ’ ( senare blH) vadmalsrockar,
tf byitt,T halfylle knabyxor af samskskinn eller

^ kaL(; SOm brud ® um svart) vadmal, med ett ovalt spanne
%ed ett ^ ta ^ vid sor 8 svarta) yllestrumpor omknutna
^ i br ° kiga tofsar f orsedt strumpeband. Fotterna
iid a ° Ch hufvudet ta cktes af en filthatt. Vinter-
Kvinl 61 Vadmalsrocken en fHrskinnspels.
iff b a ^° nia ^ ter kru kade sommartid kjortlar af blHrgarn
^ u PPifrl Vankgen i kl&tt, med nHgra trHdar hvitt, vec-
Un anda “ed till fHllen. DH de togo af sig

kjorteln geDomdrogo de den genast p& n&gra stallen md
rynkband och lade den sedan i press emellan tvenne kin-
mar p& det vecken skulle vara skarpa och tydliga dft de
nasta g&ng togo den p& sig. Om vintern &ter nyttjade de
kjortlar af hvitt, bl&tt eller orangefargadt vadmal. En troja
af svart vadmal, under hvilken vintertid bars en f&rskinm-
ti-oja kantad med fransar af l&ng, hvit ull, hvilka hangde
fram under vadmalstrojan, rodt i kanten blMt och hull
prickigt och randigt forklade, roda „kilstrumpor“ och sker
med hoga, nastan midt under fotsulan belagna klackar, boide
vidare till dragten. Ofvanpi vadmalstrojan bars vidare if
de gifta en, af de ogifta 2 eller 3 sidendukar, hvilka omsKti
alsen, strackte sig ned ofver axlarne och faststuckos fr*
p4 brostet med trenne brisker (maljor). Den svarta troja
▼ar sommartid ofta aflagd och d& s&g man ett brokigt, tu-
hgeu med grona och roda fasoneringar prydt lifstycke
en af fint hvitt larft forfardigade ofre delen af lintygei
som alltid var skildt fr&n den grofre egentliga „lifsarkea‘>>
ens vid handleden knappta armar omsloto armarne.

I hufvudets utstyrsel skiljde sig de ogifta kvinnora
ir K Of tydligt fr&n de gifta. De forra gingo nisW
Ud bmrhufvade, m ed h4ret uppstruket, flatadt ochflatcna
h ? * V DaCken ‘ De om g &fvros h ar med ett band (ped*
^andet) af ofverst svart och p4 sidorna rodt vadmal, pry*
i 6 s ^ arta » ““ed sm4 svarta perlor och pit de roda &
nPdhs T ^ gr6na och st6rre h vita perlor. Hari^
D%a broki g a sidenband. Strait of*
Svart n n h f! de dessut0m f drst ett smalt rodt, sedan «#
och h ^ S tCT Gtt r5dt band ocl1 bakom dessa ett hre*
hl/tl SidenbaDd - ^ kvinnoma buro &ter *
^ fdr hvars f^de och stodjande

611 mCd “ dfrerkladd Mge af gro f jerntrM eUer ^

(mdin) bands fast vid bakhufvudet och inflatades i haret.
Ea s. k. fl hatt“ af fint hyitt linnelarft och framtill forsedd
aed en temligen bred spets*) (brika) omslot hufvudet och
«frer denna hatt bars en liten, i nacken knuten duk (hufvu-
inkladet) af hyitt larft forsedt med broderier i svart och

8amt sm * svarta tofsar i alia horn. Den veks sa att
to broderade snibben kom att hanga ned ofver den ofvan-
‘‘‘Mda vridin. **)

*) Vid ungmorshatten var denna spets dubbelt si bred som annars
r6dt vadma1 ' wm Ijste igenom densamma.
kir bifo£ M ° r kUn ° SitetenS ’ fullstandi ghetens och jemforelsens skull xna
2$ jnij ar tvenfle sockenstammoprotokoll Iran den 21 och

w m , ’ VUka stammor bollos med anledning af en frftn regerin-
L;/;: aPitIen aflSten Skrifyelse ' deruti d «* 8 * uppmanas att soka
hlesifnl t aDd allmogen Sfverhandtagande ofverflodet och lyxen „sar-
^l^fbrakaade af sidentyg bland allmogens kvinnfolk“. Korpoboarne
.det de ; , S<>1D Sm Pa don, bapitlets till dem harom aflatna skrifVelse: ....

UDderdanighet ofverlemnade till Eongl. Majrts nadiga
od aU a tm h d kl5dedr5gt Kon Sb Maj:t for dem sjelfca, deras soner
^eakrifra; "**** h5fande P«soner af mankonet i nSder tSckes

k$iet i T hVad deras bnstrur, dottrar och de ofriga af qvinno-
m si wore deras uaderdlaig. Soskan, oai

**4r» hogtidij Dader _ Wardes tihata dem att wid sin Kyrkoglng och
■h** det enda^ u ^ * a bruka sidenmossor och silkes halsdukar
•*» ofligt. Erin * Sa kaUade oiVerflodet, som hos dem pa nagon tid
ttsi i« . randes likval na^ra lummane «*t. /Ia*

tdn d atj; ocn trenne conleurer, sa att dem ej lem-
tv«* BJttia 8& maDga 8lags si^nmossor och dertill bruka
il l " 8 ‘ v - — Houtskarboarne Iterfor-

erso D er Sage ’ s ^ som de ock wore dermed bast belatne,

g etl Me ?“ t 461:118 bustrur, dottrar och ofriga af qvinnokonet
t ei bibek ^ lne vid deras i bruk warande drSgter; ty

0 en harstfides med hvita och srrla bondevadmals-

64

Dessa gamla, om de af Dalarnes innevinare brukife
si mycket piminnande, dragter yoro annu pi 1820-tifc
ganska allmant i bruk och af de gummor, som anda till da
sista nyttjade dem, dog den ena pi Erkas hemman i Medelbv
1865 och den andra pi Matjes hemman i Mussala 1871
Redan pi 1830-talet sigs dock perlbandet och larftshatta
utbytte mot bindmossan, till dess afven den numera Ht
vika lor sidenduken, ty afven pi dessa undanskymda trakte
ar modet en magt, som ingen gerna vigar trotsa.

III. Historiska minneii.

Hvarifrin Korpobon med ratta harstammar, hvarktt
kan soka sina stamfaders barndomshem, ar en gita, so*
miste ofverlemnas it framtiden att losa. Likasi mi &
lemnas oafgjort om de svenske nybyggarene vid sin inflyttaing
till Korpo nodgades undantranga en forut harboende
befolkning, eller traffat pi ett obebodt och ode land. Sanw-
likast synes det mig att i socknens sydligare delar fiinnos
endast nigra fi enstaka finska nybyggen, hvilka dock ^

»f tarfl i

• ondantag&ndes nigra ft, som i sednare tider funnit f6r
«g till blaa. Qvinnorna klada sig med sarger och ylletyger.
egen afwel tillrerkadt och rid hogtidliga tdllfallen kunna

* de ffirmogna braka koftor af svart och gront klade. H©^'
r for storre delen uti en sakallad hatt eller by® 1

1 grof spets fora banden, men ganska ft braka nlgoa
md8SV alia ogifta qvinnor hafva fran urmiao*

gitt med bart haired, hrarpa haret Sr appatrakit och knntit i »***
samt omgifret med superior och nagot silkes- eller taftsband- **
dea skadliga ooeden att nyttja twa eller tre silkesdukar pa « D
hnlket ofverflod hos qvinnokonet i denna forsamling smaningom *
*** 6nskade och b »do de i djapaste anderdinighet KongL

Xorrskatan och ju mer man nalkades emot Rimito och Tof-
ala tilltogo i antal. Vid sidan af dessa skulle d& de nya
imndrarene nedslagit sina bop&lar, befolkat de yida utmar-
kenia och smaningom s k tilltagit i antal att de uppfyllt hela
s * kneD * Till denna slutsats ledes jag pa den grund att
ortnamn, i hvilka n&got slags finskt ursprung mojligen kunde
*5* n8 > forekomma i socknens sydliga och centrala delar till
***** ringa antal - Endast foljande aro af mig kanda: Rosk-
af lahti, vik), Syvalax, Kalax, Sitilax, det redan
j%re omnananda Inikorpi, Finnno och Lampana (af
pi, trSsk, namn p& nagra till Korpogard horande sanka
io?id Stortrasket). Men ju nordligare man begifver
^ esto flera namn pa lax, lot (luoto, 6,) sor (saari-, holme),
•cfc J Baa, ‘ Ian<1 ' ) m6ta ‘ Huru denna inflyttning yidare skett
w P hvilka tider > ar afven sv&rt att afgora. M&handa
en intraffat samtidigt med biskop Henriks tig till Fin-
jju m .. dnda ock att den skett redan tidigare, och bisko-
^ ^ onda redan pa Uto antraffat svenskar, hvilka
Benrfcu! ** omvardnad och omsorg. Om detta biskop
GW/ hans ankomst till Finland och vistelse iKorpo
^ foljande: Uton bestar af tre holmar, Ene-

si8taamnd a andelse torde dock endast i undantagsfall
attalade asigt, da ordet „mo“ jn ock ar rent

*** •* m&nga ortnamn ■ o

**) Und “ 1 bverge e £ a denna andelse.

H atta ( att W de f6rsta hderna af det finska nuiversitetets tillvara,
h L k ] t 1Cke rfDga antal svenska ynglingar bes5kte den ny-

***** tin 8itt° f- De fleste af desse nn & e naan atervande efter slutade
**W Sylleuiag adernesland - Bland dem yar en Vermlanning, Petrns
** ** «*» gan 8 k Under ^ dr 1 645-1656 denne vistades i Finland
*“*** * ***** «% och n „ 8 . a D ° ggrann dagbok ofver allt det markliga han der-
‘“wk.kn i D “ na da *b<>k bar blifvit bevarad i Gjnmaaii

^ a... tt a oc ^ 611 afaferift deraf bar genom D:r K. Bomans-

>,W *“> "Mk. atataarkiret. Under sin atndenttid vista-

66

skar, Gjusskar eller Misskar och Oren, hvilken sist-
namnda ligger si nara de andra „att man kan som nogast
g& thar emellan for wattn, pi hwilken holma ahre otaliga
minga steenhoopar fordomdagz tilhopa lagde lijkasom huuss,
uthan twiffel haffwa the warit fiskiare bodar. Thar ahr och
en stoor groop, uthi hwilcken Sancte Hendrik sagz haffwa
warit uthi nar ban forst kom till thenna landzorten, ti drogh
han til folcket, som fiskiade i Skaren och omwande dem till en
San Gudz kannedom och thar war han i tre ihr (?) och pi
samma skar bygde han thi ett Capel, som sedan bleff flott
till Juremoo. Tharifrin reste S. Henricus till Riroito, och
thar toffwade han en tijd pi en hogh och trindh holma som
&nnu kallass S. Hendrickz holma, offverst pi honom ahr en
kalla som annu kallass S. Hendrickz kalla. ahr ock minge
andra Legender som om honom berattass". Annu i dagut-
visas ett stalle pi sodra sidan af Utolandet, der den af bi-
skop Hendrik uppforda kyrkan skall hafva stitt.

Sisom ett af de landamaren der svenska kolonister tidi*
gast slagit sig ned, utpekar en an i dag gangse tradition afan
Soder Jurmo, men dessa nybyggare skola hafva idkat ett s
oforsynt och vidstraekt sjorofveri att regeringen slutligen
sett sig tvungen att genom utsand militar gora ett slut pi
deras viUdsbragder. Dessa kunde dock ej stafjas forr a®
en formlig batalj utkampats, hvarvid alia Jurmobor ned-
gjordes. Inom kort eftertraddes de dock af nya fredligare
kolonister. Hvilken ort pi sjelfva kyrklandet det varit, so®
utgjort satet for den forsta svenska koloni ar ovisst.

Hvad iter den nuvarande befolkningens i Houtsk&r
harstamning betraffar, finnes derom foljande tradition: Seda®
Finland blifvit bragt under svenskt valde, kom engang eD

des Gyllenius afven en tid i Korpo 1649—51, s&som informator for
herden Nikolai Magni Ringii sorer.

swnsk konimg med sin flotta till Houtskar och sokte att
der erhUlla n&gon, som yore villig att lotsa honom till Abo,
fit han var stadd pa resa. Det var likval omojligt att har-
ifrin erh&lla nagon lots. Ingen ville hjelpa honom fram.
H slut lyckades han dock forma en gumma att ataga sig
appdraget. Da konungen efter valforrattadt arende ater-
Mde lat han sin straffande hand tungt hvila pa Houtskar-
boarne for deras visade ohorsamhet och ogenhet. Sa manga,
so® blott kunde fa rum, drefvos ombord pa de svenska
hppen ock bortfordes till de ofruktbaraste trakter af Da-
' arDe ’ ^ Dalfolk ater, som hade sitt hemvist i dessa trak-
** r ^tades till Houtskar, och Mn dem skulle da de nu-
Houtskarboarne leda sitt ursprung. Om de saiunda
/® rde Houtskarboarne varit af finsk eller svensk stam,
eroin tiger traditionen *).

1 ^°rpo, som i Houtskar synes de infly ttade
jordbnl ema uteslutande hafva lifnart sig af fiske och

Att i(lkats en dast pa de lattast odlingsbara stallena.
jjn 0ck med ann u pa 14-hundratalet akerbruket och
erme ^ kand * hand gaende boskapsskotseln maste
^ a K Vant ganska obetydligt, framgar bland annat deraf, att
tanna ^ ° C ^ ^ ou ^ sk ^ r tillsammans da utgick endast 1
hanikernas i Abo behof, under det t. ex.
lemna 6 och Nerpes 7 tunnor*) for samma

68

andamSl. Deras fiske deremot var synnerligen indragtigt,
men s& mycket storre sv&righet hade de att fa sin fkgst
foryttrad. En del kunde visserligen vinna afsattning i Abo,
men den storsta delen m&ste transporteras till Stockholm,
hvilken till 1593 var den enda ort i Sverge der Korpobo-
arne*) fmgo salja sina varor. Mangen gang var det likval
ganska svhrt for dem att ens bar finna kopare. Nyssnamnda
ar hade dessutom skorden alldeles felslagit i Korpo ochaf-
ven i Stockholm hade man ej nagot ofverflod pa sad, hvar-
for Korpoboame funno sig foranlatna att hos hertig Karl an-
haila det „the thenne gang mage soka sin foda och barg-
ning uthi upstaderna och ohehindrade draga genom Soder-
strom up i landet ther the kunna faa byta sigh nagon span-
nemahl for fisk, thy eliest maste the medh hustru och barn
thenna winter swalta ihial**. Deras anhailan beviljades ocb
synas de harefter obehindrat hafva fatt besoka afven sta-
dema vid Malaren. 1624 anfora likval Korpoboame klago*
mai derofver att de efter att hafva fortullat sin fisk i Stock-
holm, dock anyo maste fortulla densamma i Upsala. Gustaf
II Adolf fann deras klagan grandad och upphafde denna
ytterligare fortullning i uppstaderna. Efter hans dod „ c0D '
firmerar och stadfaster" formyndar-regeringen genom en reso-
lution a£ den 15 Sept. 1640 detta privilegium. Men redan
den 27 Juli 1643 finner samma formyndar-regering sig
aniaten att ofver det kort forut medgifna privilegiet afeifr*
en forklaring hvari det bland annat heter: „Nu shsom Hs
Kongl. Maj:t hafwer ofverwagat och betracktat, safflpt 1
wercket befunnit att denna genomfarten up i Malaren sfco®
Skarikarlarna hafwa warit forund och efterlaten, hafwer »

Houtskarsboarne, bvilka aldrig under den tid Houts ^
under Korpo sarskildt na tunas, utan ga under den
igen Korpobor.

*) Likasa

staderna som landet markligen skadat och Iandt till forfang,
want ett tillfalle och lagenhet at bruka och forofva landz-
kiop*) sampt uthi naringarna mycken forvirring fororsakat.
AIM hafver H:s Kongl. Maj:t nu nastforledet &hr den
forordningen gjordt att alia Skarikarlar med flere, som efter
stadgar och sedwanian hafva brukat Stockholms seglationer,
skola stanna ostan wd Stockholm och der, ifran den l:sta
Angusti til den sista Octobris, sasom 3 hela manader, s &-
f *I Stockholmsboar som upstaders Borgerskapet,
Presterskapet, Bergsman och menige Allmogen frijt kopslaga
wh sin fisk i spannemal forbyta och forwaxla. Nu hafwa
Korpoboame medh flere fr&n Aland och Finland, som
denna genomfarten, efter H:s Kongl. Maj:tz Sal. Herrfaders
§Ma kophandels ordinantie och stadga hafwer warit wag-
j^(!) och forbjuden,(!) **) jemte skarikarlarne be[mal]te seg-
on 0(511 genomfart till Lagh och Stadernas previlegiers

*) ~ kndthandel.

*) Att nppfarten till Malaren enl. Gustaf Adolfs „kophandels or-
^tie ° c h 8tadga“ iugalunda varit Korpoboame „w&grad och forbju-
Wa att D f .. tVert ° m tiU dten; att Korpoboame derjemte varit befriade
Varor erlSgga tull i Upsala sedan de fortullat dem i
issa ^ Tensom formyndare-regeringen verkligen stadfastat
^onermT' 1 ^ 61, fratDgar ot *etydigt ur de har ofvan omnamnda reso-
i, extena . 1624 och 1640 > hvilka for undanrojande af alia tvifvelsm&l
feBnm lnf0ras har nedan. Si mycket egendomligare forefalla hari-
®^yckenil643 drs resolution.

des ^ 1 Gnstaff Adolph med Guds nade, Sveriges, GiOthes ocb Wan-
Herre JjJJ’ S '° rft,r8te till Finland, Hertigh till Estland och Carelen,
Wl™^’ Gi5r ® Titterli * It att ware unders&ther ifran
^agifVit afwe hSr hoos oss warit ocb i underd&nigheet klageligen
ie 5 stromtniQ ’ T ** Wedh Bldckes udden * hafwe fortullat for

•4 J?. de f6ra och f^ryttra; Lijkvail understa sijg BorgmSstare

^ 1 Ubsala ’ a tt wela twinga dem till, p& nytt tullen der af

^pifira; Odmiukeligeu bediandes, dee medh samma

70

forkrankelse brukat och forofvat; hvarfore dommer och mack-
tar H:s KoDgl. Maj:t att de med iDgen ratt och fog hafwe
be[mal]te seglation och genomfart att tala, utan de mera
hafwa detta for en Gunst och N&de at erkianna, att dem
seglationen hit p& Stockholm blifwer efterlaten och forund*.
Detta lat val n&got skarpt, men icke forthy tyckas dessa

Tull wedh Ubsala m&ge warda forskonade, hwilken deras underdanigi
begaran Wi nadigst uptaget hafwe. Och for den skull harmed befik
forbe[mSl]te Borgmastare och Eadh att dee dem for samraa TuU aldeles
frij och oplagade lathe, Sasom och icke twinga them meed tberas fir-
koster langre at liggia uthi &an an som dee komma kunne och dee
tilforene aro wane att liggia. Der de alle wetta sigh efterratta. Data*
wart Swartesioo den 29 Augusti. Ar 1624.

GUSTAFF ADOLPH.

„Wi Christina med Guds nade, Swetiges, Gothes och Waades
uthkorade Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna till Finland, Herb-
ginna uthi Estland och Carden, Froken ofver Ingermanland: Giore
terllgit att Oss hafwe Ware undersather ifran Korpo Sochn vijstettSal-
Kongl. Maij:tz war Kiare her faders lofwardigst i aminnelse bref, dak
rat SvartesiSo den 29 Augusti 1624, Lydandes att nar dee en reesaif
en fisk som dee till upstaderne fora och dar yttra, Tullen har w«dl
fT? UddeD gifwit Bkola fer all wijdare Tulls aflaggiande, air
aee ti upstaderne anlanda, fbrskonas, Begarandes wij nadigst wele de®
[m l]te frijhet confirmera och stadfasta. Denna deras odmiuke bega-
ran hafwe wij uidigst uptagit och oss for den skuld harmedh ^
dfir ofwer Marat, att dee, som har i Stockholm sin fisk, den dee till
upstSderna upfora och dar forsalia wele, fortulladt hafwe, skola
, . “° gac ^ ge bevi i 8 il »Me verificera och betyga sigh Tullen har d
Z. , \ deS Viidare der »pp. frij. war., A «*

g ° " 1 dorM "«<> egendomb. Me. sedae d. det f5r.il> h.*
r “ 7' ““ ,iU ifWe “‘f rs de“ "PPS andra orter atber f5r>

*" a ‘.tala. erlfiggias. WijW*

befell, fordenskpld , )Iom deni d(J be(oil]lt

71

foreskrifter sm&ningom blifvit mildrade och Malaren liter
oppnats for dem, ty 10 &r harefter ansoka de ater „at niuta
en Lindring uppa samma fordubblade tullen, lijka som dee
ilandzboar och en by i Korpo Sochn Jurmo benamnd *) tha
ock andra skaribonder af Slijke tilstand niutit hafwa“. Till
denna deras anhallan bifaller Carl X Gustaf genom en re-
solution daterad Upsala den 22 juni 1654.

Under denna korta tid af 60 ar afloste saiunda den ena
forordningen den andra, den senare ofta upphafvande den
ffirra, s& att det icke var nog med att allmogen fick resa
1% vagar for att kunna skaffa sig det nodvandigaste, utan
de blefvo dessutom utsatta for de mest smaaktiga trakasse-
m ' Men denna tid hade sina egna asigter om handelsfri-
***■ Det magtiga tyska hanseforbundet, innehade stora
handelsrattigheter, under det landets egna innebyggare hade
dem genom reglementen hogst kringskurna. Under Gustaf
Adolf hade val en friare anda harutinnan gjort sig gal-
n e, men formyndarre ge ri ngen kom sedan ater med nya
mskrankningar. Dessa upphafdes dock till stor del af Carl
Gustaf, och frukterna af hans frisinnade handelsstadgan-
kommo afven Korpoboarne till del. Af denna utvidgade
stor * oc ^ se 8lation njoto de ock anda till dess

_J^®den gjorde ett slut icke blott pa all seglation, utan
^sather haremot intet hinder eller forfang tillfoga. Till yttermehra
pektiY e L w ^ rt 8 ®cret och w&re sampt Sweriges Sijkes res-

holm j ea I J?! dare8 och Re genngs nnderskrift bekraftat. Datum Stock-

WSTAPF80N.

Jebna. jacobus r

l GARDIB. CLAS FLEMINGH.

GABRIEL OXENSTJEBNA.

afven pa all idog verksamhet ofverhufvud, upplosande alia
samhallsband och bringande allt i oreda och forvirring. Men
innan vi komma sa l&ngt, aterst&r annu ett och annat att
omtala.

Johan III hade dott och hans langvariga fejd med Eyss-
land hade slutats. Hans son Sigismund var hyllad som Sver-
ges konung och detta rikes forvaltning, under hans franwo
i Polen, anfortrodd at hans farbroder hertig Karl. Emelian
desse uppkommo dock snart forvecklingar. Klas Fleming,
hvdken Sigismund insatt till styresman ofver Finland, hyllade
sig helt och hSllet till Sigismund och vagrade att lyda her-
tigens befallningar. Ehuru ryska fejden redan upphort, krar-
holl Fleming likval, trotsande hertigens bud, i Finland,
rikets hela flotta ocb storre delen af dess krigshar. Soldi-
temas inkvartering och underbill hvilade tungt p& afl*
mogen, som deijemte fingo utsta allehanda ofvervald och
utpressningar. Snart blef fortrycket olidligt och klagomil
begynnte smaningom afven lata bora sig i Sverge. De forsU
kommo ten Korpo och Inio och n&gra manader derefter,
hade deputerade anlandt afven fran en stor mangd andr*
socknar. Regeringen magtade dock foga utratta, hvarfor
den utpinade allmogen begynte satta vald emot v&ld och
det s. k. klubbekriget tog sa sin borjan 1596. Hvilken roS
Korpo derunder vidare utforde, derom tiger historien.

1608 skanktes Korpo*) s&som friherrskap at den da i
inherrligt stand upphojda familjen Bjelke**). Ungt ifr*»

73

att fortrycka eller plaga folket med dryga p&agor, sasom
nd dylika forlaningar p& denna tid oftast var fallet, synes
km familj deremot med omhet vardat sig om socknen
och dess a ngelagenheter, ihagkommande afven kyrkan med

w Thure Pedemon, herre till Sahlestad, Gaddeholm och Krakerurn
W sfeom lagman i Upplaod 15 V 77, var den forste, son, efter vapnet
“og aamnet Bjelke. Hans soner Svante och Nils upphojdes 16^08
U riherrh ^ 3tand med Korpo till friherrskap.

Svante Thuremn Bjelke foddes 1567 pa Horningsbolm, blef 1599

sa “ ma &r s,ithinare * &o "° be -* s **
60 till riks- och kanslirad, till rikskansler 1603 och blef,
» r«d.n eacmte,, 1608 jemte brodren npphi . jd ^ fr . horrft Hm
. pi Kiikerum och begrofs i Upsala domkyrkt. Gift med
jonhufvud, hade ban endast en son Sten, hvilken 1633 var
od, ~ 1 PommerD och dog ogift 1638 s&som riks-vice-kansler
•'antida sk’J^ * Tjrsklacd * Med honora utdog Svantes att. Af sina
Adolf vsV T Ste “ S&8 ° m en duglig ' lard och vfiltali 8 man. Gustaf
•ttfrlla * , n h0D ° ffi h6gt ° Ch aD8ag honom 8&80m d <* lampligaste
ribkansip . XenstjerDas plats om denne ginge bort, ett yttrande, som
ren sjelf i c ke jafvade.

1554 horf ** ureggon bjelke, foddes 15/ T 69 pa Horningsholm och blef
1598^ hCmliga radl derpa lagman i Oppunda hgrad i Soder-
tri gsfolket i s an8li * °°k ^°^ rad 1002, ofverste befalhafvare Sfver allt
Korpo lfino T mge 1605, riksrad 1606 och jemte brodren friherre till
s'aorj^ h “ aa 1 ° sterg6tla " d aamma ar, kammarrad 1612, as-
Wdent vid d ° j**- ^ kgman 1 Sm&land 1617, ntnamndes 1623 till
ifrer Finland ^ aiDrattad e hofratten i Abo och blef tillika landshofding
** Elands oV ?llkeB egenskap han otofvade ett icke ringa inflytande
h 8a8 01n la ^ bIef han lan d»h6fding ofver Vestergothland och
tythorg ° f7er Kalmar ,5n och Oland 1636 Med sin gem SI

^ken Bistnamnd” 0 ^ SD * sSner: Oustaf, Sten och Svante’

ffBl * «gemente 1645 ’ sasora major vid Carl Gnstaf Vran-

af en blessyr erhdllen i

[ Crems storm-

Gaddeholm *° dd 1606, orhhll de gamla arfvegodsen Sahle-

^ ^ r&k eram och blef 1636 dfverste vid Nylands OQh

74

frikostiga skanker. Om n&gon medlem af denna familj
med sin fot betradt sitt friherredome ar ovisst, mea
sakert ar att om s k skett vistelsen har, varat hogst kort
tid. Vigtiga varf i statens tjenst sysselsatte dem p& annat
Tavastehus regemente till hfist Kom senare till Svea hofratt och it
namndes der till assesor 1642 och riksrad s. 4. Dog 1648 sasom barads-
hofding Sfver Vehmo hfirad. Gift med Anna Christina Baner, m«dk*
ken han hade en Bon Nils, som, fodd i Stockholm 15*44, deltog i J«P«
ir som fririllig i Stskilliga den franska h arena rorelser. Efter hetrkon-
sten 1665, ntnamndes han till ofverkammarherre hos drottning Hed*
Eleonora, men utbytte snart hoflifvet emot krigarebanan. 1673 had*
ban avancerat till ofverste vid lifgardet till hast och kampade med #
dan framgdng i slagen vid Halmstad och Lund att kouung Carl XI ft-
klarade att han nast Gud hade Bjelken att tacka for sina segrar off®
Danskarne. Upphojd till svensk grefve 16^87 dog han som faltmarskalk
1716. Fr&n honom och hans gemal Eva Born af Bjorneborg hSrstamwr
den i Sverge annu lefvande grefliga atten Bjelke.

Gustaf Nilsson Bjelke ater tecknar sig sasom friherre till forpo.
herre till Edshammar, Frosvik och Akerd. Fodd 16® g 9 18 pd Frosvik bbf
han kammarherre 1640 och vice-president vid Svea hofratt 1645. Presi-
dent vid Dorpats hofratt 1647 och ntnamndes 1648 till haradsbofding 1
Satagunda, Vehmo och Tofsala. Yar 1656 Legat till Ryssland och bW
der kvarh&llen i 3 dr. Dog sisom hofrattsrld i Svea hofratt 1661 f»
Almesnas i Vestergothland och ar jemte sin fru Maria Elisabeth
begrafven i Bettna kyrka i Sodermanland. Deras son Thure, friherre $
Korpo, herre till Frosvik, fodd i Stockholm 16^52, stupade stsomift
mSstare vid lifgardet till hast i slaget vid Landskrona 16V 77 •* *
grofs i Bettna kyrka. Han var gift med Bedvig Eleonora Lew»>*+
en dotter till grefve Axel Lewenhaupt till Koberg. Hon dog l6 b ’
45 ir gamnaal och fir begrafven i Tyska kyrkan i Gotbeborg.

stm Nilsson Bjelke, friherre till Korpo, herre till Lealsl&b
holm, Graso, Mellfi, Orboholm och Tangfi, foddes 16|24 pd d .
ingick first i sjStjenst och befordrades 1654 till Vice-amiral och &
ralitetsrad. 1657 blef ban amiral och samma ar riksrdd. Hanan^
wdan i fiere beskickningar bland annat sdsom komissarie vid fredsnnd*'
handlingama i Rceskilde 1658 och vid de derefter pdgaende nnderb*® '

75

hi och styrde deras steg till andra nejder. P& 1660 och
1610-talet hade dock amiral Carl Oxenstjerna,*) p& moderne
sligt med Bjelkame, sitt residens p& Korpo g&rd. Friherr-
siapets forvaltning skedde genom en s. k. hopman (haupt-
■®)> hvilken hade uppsigt ofver socknen och uppbar de
hrifrin inflytande skatterna. Dessa hopman synas hafva

ob en allians med Danmark. I detta arende nppeholl han sig
i Kopenhamn, nar Carl X Gustaf i Aug. 1658 plotsligen brot freden.
blef da forklarad for statsfKnge; 1659 utlostes han dock emot 3
rik5rid Efter Carl Gustafs dod afslot han 1660 jemte Schering
bane freden i Kopenhamn. President i reduktionskollegium fran
, m 1670 > d » han sasom ett sardeles beneficium emottog hSrads-
^esysalan i tvenne harad i Angermanland; lagman i Soderfinne
T** 1673 och ' Vestmanland och Dalarne 1680. Oaktadt rikskan-

^ * *®dra riksformyndarena drabbades u . u

”“ te m och salja sin dyrbara boksamling, som ioforlifvadea
hihli 0 theket och rid hans d6d 16*84 indrogs Sfren friherr-
t, l:o med Beata Rosladin, som dog 1675

“W Korpo t:

« feakrSckelse ]

i bryta sig in genom fenstret, 2.o

fnfiea i ■ Sparr6 ' 6nka efter Eeonbard Lilje. Han begrofs i Bjelkeska
hilken d 0 SiddWhttIn,8kyrkan ' 1 8itt f6rsta & ifte hade han en son Thure,
Iter Sm landsh5fdin g ofver Stockholms lan 1717. Dennes son
tehrice • Thu ™ 3 ™ Bjelke, fodd 1709, avancerade till hofrattsrad
A* ai [ reB ' dent 1 ^bo hofratt, men sin egentliga ryktbarhet vann han
* o4)Ir^ kll,ligl stndier, hnfyudsakligast i botanik, agro-
b,* J mt * T ' D5d 1753 ‘ Atten utgick pa svardssidan med
httlk j.-.,, * J ° han Cartoon Bjelke, extra ordinarie kanslist vid kongl’

fc delaktieh T- iDt ° g gift f6r att icke blifva rafl8akad och d6n,d
»)™ lGu8ta fIU : s mord.

hiherre ty> fodd 1648, var son till Erik Karlsson Oxenstjerna,

H*a ka ^ berr * tiU Lindi} m fl - ocb Margaretha Bjelke af Akero.
Pi C ** amiralitet ^h blef slutligen rice-amiral Gifte sig
i%lr °haf sk*? friherrinilai1 Helena Christina Sperling, enka efter

76

&tnjutit ett gaDska stort anseende, och afven gjort sig (or-
tjente haraf genom humanitet och valvilja emot hvar mao.
Under den tid socknen tillhorde familjen Bjelke omnamnas
hftr tvenne hopman: Hindrik Borjesson och Christian Pets-
sche. Den forra omtalas annu som en sardeles myndig man
och sages hafva varit den, som med eget fartyg hemtatden
fdrsta saltlasten till Korpo. Annu i dag utvisar man indd
Honssund i en angsbacke (fordom horande till Safverkeit by,
men nu till Medelby) pa gransen emellan Kittus och Medelby,
miner efter hans g&rd, hvilken skall hafva varit sardeles
byggd och forsedd med stora kopparportar, hvilka, di
de om aftonen tillslotos, skola hafva astadkommit ett sadaot
buller, att det horts anda upp till Medelby. Han dog 1665
och begrofs i en af honom byggd murgraf i Korpo kyrto-
Honom eftertradde Christian Petzsche, gift med Barbro Lars-
dotter. Han agde och bebodde Norrgards hemman i El$
by och visade en verkligt storartad frikostighet emot kyr-
kan. For att fa densamma vardigt prydd och utrustad med
taflor, vaggmalningar, altarkladen m. m. gjorde han ingalunda
sm k u PP°ffifngar. Honom hade kyrkan ock att tacka &
dess forsta orgel.

Kort var dock den tid friherrskapet varade, ty ^
Carl XI.s reduktion fick Korpo dela sa manga andra stoto
adelsgods ode. Vid riksskattmastaren Sten Mss<m Bj#>
Od 1684 farm regeringen tillfallet gynnsamt ochindrog®'-
lanragar till kronan. Endast p& grud af sarskildtnSderrf
>687 grefvinnan BeSvig Ekonora Lewmhaupt, enka tf*
r/mre eustafssm Bjelte, af hela det fordna friliensk«P“
K0Ip ° endast Kon.ogSrd sisom lifstidsdonation,
egendom hoo likval sisom v, redan tidigare (pag. 15) **
redan 8 4r derefler miste lemna.

Kom si ar 1700. Detta ar begynnte Carl XII det for
beta norden si odesdigra kriget med det, genom Tzar Peters
ifriga anstringuingar till civilisation nu sminingom uppvak-
iiande ryska riket. Under de forsta iren skonades val Fin-
land for krigets fasor, men slaget vid Pultava 1709 foran-
We situationen si, att ryssarne redan iret derpa gijra en
pahelsning i Viborg. De foljande iren framtranga de mer
och mer, till dess 1713 hela Finland var bragt under deras
Tilde. Denna tid, „stora ofredens tid“, den hemskaste vart
•and nSgonsin upplefvat, kunde icke lemna Korpo oberort af
dandet och fasorna.

kedaa 1710 den 5:te Januari uppmanas samtelig all-
ege och isynnerhet det till defensiven tjenliga manskapet
att sig beredda med sina gevar, hvilka de anbefaltes
sig forskaffa, som ock att hafva i beredskap 6 a 8 vec-
1111 v- ’ 0m n ^ g0t hastig t uppbrott skulle fordra“.

nodi haijade 60 SV&r pest 1712 den 8 Mars fann man det
ml hfc ^ aU allt manska P et P& det s - k - Kyrkiolandet
wa. sina Logementer, di de for menfores skuld ofta ej
^ ^ J mma tidsta( les frin aflagsna orter“. Detta ir fick
k«n ^ tSmanskoiupani a ^ ven emottaga en egen fana, hvil-
$ ^ Dnes 1 (upphangd i kyrkan) eburu tard

Den U N ° V " 1713 utfardar Johan Ara}us ’
i £ 0 C kongk a miral i fregatten Wolgast, di forankrad
Tr°° en u PP ma «ing till folket „att ej beflacka den

^nninnes T' S ° m denna Nambkunniga Orten ifrin

OfVerhet emot v ^ r aPernidigste ratta naturliga

^rkl arat « ° C Merges Crona stadse beromligen wist och
koinma sku]1 g detta var allt blott forspel till det, som

r 17U Sommaren di Fiendens Krigsflitta kom

1 Jun gfrusund,

niiste hela Moderkyrkio Lahnet, nigra

7R

f& undantagandes, som intet ville eller kunde afkomma, efter
string publikation fr&n Amiralitets Skeppet sampt vijdare
fiendens hirda p&drifvande hastigt gifva sig undan till Swerge'.
Allt synes stadt i upplosning. Presterskapet och de befall*
ningshafvande lemnade sina befattningar och de f& sockne*
boar, som dristade droja kvar voro helt och h&llet i fien-
dens v&ld och hollos af dem i standig oro. En stor del,
isynnerhet ungdom af begge konen, bortfordes till Ryssland,
hvarifr&n endast nigra fi lyckades atervanda. Ingen knnde
om morgonen veta hvilka ohyggliga did han under dagens
lopp skulle fi upplefva och bevittna. Med ett synnerligt
tilamod uthardade Korpoboarne ryssarnes fortryck, men da-
gehgen pligade och fortryckte tog deras talamod emellanit
slut och de forsokte di om ock forgafves att varna sig
emot fiendens grymheter och v&ldsbragder. Om sidana for*
sok handlar bland annat nagra bref, skrifne af major J. &
BdcJder till den tappre partigangaren Stephan Ldfving. W
ett af dem,*) dateradt Grelsby den 16 Januari 1714 med
adress till „Hudskiar“, lieter det: „Manhaftig faltvabeP-
„Edert bref af den 15 och 16 har iag i dag bekommit ock
ar iag eder mycket benagen at i bruka en sadan vaksam-
heet, och efter nij menar, med allmogen dersammastades vara
vuxen at fordrifva de der varande 50 Man Ryssar,
mig si mycket mera anledning at onska eder lycka tiH
edert forehafvande, vore fordenskuld vahl om nij kunde sli
desse femtijo Man derifrin for en som de forstarka sig“*
°- s. v. Och i ett annat **) Mn den 9 Mars samma ir sa ;
ger han: „Hvad aUmog[en] i Corpo betraffar si kan nij 1
anledning af detta mitt bref forsakra dem at Konungen och
hoga ofyerh eet larer Yisa dem Md enar dhe sig som trogn*

**) TbiSf |”p”g" 3^ teitS “ 0I1 Tihan bistoriaan-, pag. 318.

79

anders&tare athbara och vid tillfalle Fiend: afbrack gidra,
och den som nu med Fienden Mller lahrer vahl fa sin lohn
innan kort, ty det blifver vahl efterfr&gat“ o. s. v. Dylika
afbrack och fiendtligheter fr&n befolkningens sida, medforde
dock intet varaktigt gagn, utan uppretade endast ryssame,
hvilka sedan vid lagligt tillfalle utkrafde hamd harfor. Lika
liten verklig nytta medforde de djerfva partigangarenes ofor-
'apa angrepp och ofverrumplingar. De bragte endast rys-
i raseri och desse utgoto, da de ej kunde antraffa de sann-
skyldige, sina vredes sk&lar ofver folket, misstankande dem
ad tf i forbund med partigangarene och handla under deras
Iedning ‘ E J un der derfor om folket till slut hyste nastan
fruktan for partigangarene an for ryssarne och derfor
^ aUtid gafvo de djerfva sallar det bistand och det med-
? ’ Som desse ha de onskat och hoppats. Lofving sjelf er-
. detta ratt °ft a och har i sin dagbok afven antecknat
a sSdana fall Mn Korpo och Houtskar, hvilka jag ej
^^nderl&ta att ^ an ^ ra ’ s ^dana de af honom sjelf be-

m Fargas Keeste iag till Corpo Sochn, och Ruh-
af Si65 T ^ aIais ’ der fant ia g i Lotsg&rden en Skippare
" taten med en skiarbat, den Tracterade iag hela
^ ochf ^ et han mig s ^ ulle med si S ta £ a tiJ l Ahland, som
°c h ia _ drsal(ra de, men han fohr dock stielandes sin vagh
Nskar“ o aStG med Vaid taga L °dsfaik mig att fora till Sin-
drojde S V ^ an ^ ortsatte nu resan till Aland der han
dare, d4 f * ® den 12 Jan * ^14 „och“, berattar han vi-
ha ier t jag Fourier Gustaf Gisselkors till K&rpa
Predjj^’ ° C Voro vi J J gudstensten, och horde H:r Muntins
’ ° C sedan vi J kommen var fran herrans huus, be-

*° tkinen ’ »Lahteita ison vihan historian 14 , pagg 401-403.

80

gynte Bondren filn honsnas oss skalla med full halsfcr
alt som fuklt var, hissandes uppa oss hela forsambb, di
vjj mfiste gora oss reda med Granater, Kastade altsi a
p& backan, och sk snart den Creverade, fohr bondren dei
ena hijt, den andra dit; om aftonstunden fohro vij med Prastas
hist till Saueskeit, och begiarte natt herberge; bondenside
sig eij veta sielf om han finge vara i fred, iag dref uth Bide,
Bonden, hustrun, och Barn, med bara Fottren, fohr s& haHn
Sochn omkring om Natten, och s&ledes Mer till PrastgSrdai
hudskiar ; sande Bodkaflor omkring och kallade dem alia till
sammans; voro och af Sochnen samman sankat till Bransbt
363 Pl&tar, hvilka peningar Bondren tankte att bort fit*
till Abo; Jag forestelte dem med goda Exempel ocb fora*
ningar om fijendens Suptila Stratagem hvar med han lackade
dem forstone under sin Lydno, och sm&ningom skulle *■
alt mehr med skatt och uthlagor plaga, vahl vetandes sSssoa
vinet ar sott for dem som honom dricka, men innan Ma
veet af ar bide forst&nd och Fottren undan des herre bort
fallne, Paminnandes och om den plicht och skyldigbeet
sin forra Konung svorit och skyldig var at Bevijsa; bodffl*
for dem att skrifva till Fursten Gallitzen, om Convoi eBff
aU han ville sielf l&ta afhampta brandskatts penningar, Al-
denstund dhe Sv&nska med partjer ifr&n Ahland, deffid*-
gei:n besvarade, och for deras skull kunde dhe intet &
dnsta sig att rora mindre att bort fora n&gra penning*
L&fvade iag att si k Convoiien och taga penningarna W
deras hand, samt gifva Sochnen Halfparten tilbaka, ochd»
Andra halften for mig och mina Karl:r Beh&lla; Forst ^
dhe till en s&dan tanka, Men 2:ra dagen kom K&rp& och h#
tors forsambkr och togo sina peningar, och bad oss stra*
Packa frkn Sochnen, i annor handelse skulle de skaffa^'
sen uppa oss; sade och Iacob-Erson fr&n hudsskiers bod» :

&1

Tij aro allenast i v&r by Karl:r att slk 50 st: Svanska Sai-
ler, och du understar dig att komma med fa man; sd
aart desse orden yar uttalt, spande iag op hanan, och Be-
Wte honom straxt falla p& sina Kna, och lasa Fader v&r,
h han skohle p& Blixten doo; hade och sannerl:n honom
skuttit, s& framt han intet fallit p& sina Kna, Men som han foil
pi Kna och utlas fader v&r, slafte iag hannan neder, och
slog med Musqveten n&gra slag pa hufvud, och sade: du
sokelm, skall du unsta dig att tahla sadana ord, vij siar du
lcke R y ssen ; t0 8 sa deras peningar och forde ater till Kyr-
ckM ; d& Capitulerade hela Sochn och forsakrade mig at
^ trogen, Men deremot skulle iag ingen Rysse i deras
. ^ atra P era ; hvarfore dhe och mig lafvade sanda bod, der
^ 0c k R y ssen traffade tilljka komma utj Sochnen, att iag
de mig undan h3.11a ; denna var giorda Capitulation, varade
j langre an att jag kom till Nagou S:n och yid aterkomb-
jj/ 0 ™ forsamblade Enhell partie med Karl:r, J hudskiars
Men °' S ° m SkuWe ^ St taga ock fbra m *g fangen till Ryss:n.
* r iag der ° m tR ^rende af skiuts paiken blef
s . a ’ k61t R fet op nar vid garden, och ropade att dhe
^ e man sig giora fardig; da fohr var en sin vag, iag kom
dogaste Varna< * e varden att s & framt de understodo sig det
att foretaga, sa vore iag densamma som dhem hvar

1 skulle,

natte tijden med hustru, Barn och hella

i, eten * . ^ ftfrgiora, eft:r som dhe voro mig och Ofver-
Sverige- f n<ierS, Som skuRe report skaffa till Ahland och
nig ’ e ^ er den fijd fordristade ingen satta sig emoth
Ojju Se nut randevou hos Thomas Mattson i Apia

^iggand ^ ° m kring R land R y ssar * ^ bo ocb der

Hi^fienden hade farit fram, harjande och odelaggande
skick folket fann sina hem, da det efter slu-

1 ^urudant

ten fred 1721 kterkom frkn sin lkngvariga flykt, deni
lemna efterfoljande handlingar en tydlig bild:

„Hogwalborna Herrn,

Herr Baron, GenralMajor och Landzhofdinge,

Nkdigste Herrn w ;

„Huru som Korpogkrd eller Kyrkby hemman bar i Sock-
nen, k 2 1 /* Mantahl. som af min Antecessor Probsten Mat
Georg Prytz A:o 1695 af ode blifvit uptagit och af boa*
begynt, och sedan af mig i full byggnad och bruk brack!
sk att Kongl. Maij:t och Cronan A:o 1705 deraf dess Mb
Ranta och utlagor hade, hvilket hemman, att jag icke sk#
gk det qvitt, dk mitt och minas svett och blod derpi**
kostat, dk emot een forstrackning mkste forpanta, samt
der Skatt Rattighets losen innehafver, ar nu mehra bekiag*
ligen under Ryska ofvervkldstiden rkkat i full ode, 2:ne *
mangkrds huus af fienden nedrifne och med alt bebor ^
Fursten Galizins behof till Abo bortforda, af hvilken ds
ena kostsamma byggning icke annu in till denne dag &
kunnat uppspanas, sk att manngkrdm blifvit ode och M
gkrdshusen till taak och eljest aldeles forfallen och all 1*
ha gsbyggn:r inom och utom gkrdz forstorda; Boskapen tl
3 P ar oxar > boor, forutom smkboskap, 50 st. klafbundna^
och killingar, som efter speciel Annotation bevijsligen ka»
framtees, af fienden besynnerligen i 3:ne sarskilta plundr®-
gar i Februari, Martz och Aprill kr 1714 hadanifrkn ^
Strommen till Ryska Armeen i Abo bortford, gkrdsens spaJ^
mkhl till 50 tunnor forskingrade, kkem hel och hkllen
i ode, och sedan fiendens hela armee af sio och landtn^
khr 1721 ofver en mknad pk prastegkrds och Kyrkby
hade sitt stkende lager, giardesgkrdar mehrendels nedref^

^ndertrampade och uppbrande, dijken aldeles igengrodde
och till en stoor deel af fienden till Exercitie Platz for dess
Cavallerie igenkastade, Skogen aldeles ilia medfaren och ut-
fcaggen, sm& skog till Koijor for hela armeen och furusko-
gen till hadstuguhus och eljest, som orakneligit ar, nedfald,
hurigenom de basta fiskvarpen aro forskamde, Ar allt hos
hogvalb. Herr General Majoren och Landzhofdingen samt
Kongl. CammarCollegium, igenom husesyns instrumentet for
detta odmiukeligen foredragit; S3, att till detta forfallna
bemmans upprattelse, till all huses byggnad, &kerns upbru-
binde, dikens uprensande till 2,280 famnar, hagnader och
ikergirdar 1,476 famnar, angsg&rdar omkr. berg och moras
3,400 famnar, stor moda och omkostnad erfordras och utan
synnerlig n&dig hjelp lijsa och forskoning p& lang tijd af mig
omojligen kan till sitt forra stand uprattas eller till Kongl.
^ij:t kronan n&gon nytta af sig kasta, All den stund och
eoedan iag af bemalte hemman alzingen fordeel ager, ej
annu af Kongl. CommerceCollegio fortrostad blifven
k om ersattning utaf det af Kongl. Maij:t allernadigst in-
tresse ’ som annu for 10 hhr tillbaka st&r, oansedt det af
fcns stander ifrdn ahr 1720 pro futuro beyiljades, utan
hartemot m&ste till hemmanets begynte cultiverande st& for
och stor omkostnad, tacktes hogwalborna Herr General-
a ]or och Landzhofding hoggunstigt detta ahrendet om hem-
totale odesmdhl, som det vid ofredens slut befanns,
J? lofl. Haradsrattens forhor och bevittnande remittera och
raQ sakning likmatigt Riksens Standers Contributions
^ llun 8 §, samt Kongl. Maijits Forordning om lanings-
J! betalnin g s afgifft, jemte och med Kongl. Commissionen
*** 0C ^ hoggunstigt bemalde hemman ifr&n extra
otlagor befrija; Att kunna n&digst forskonas att ut-
a der intet upbares, uthan fast mehra kostar. Afvack-

tar har i odmiukaste tillforsicht, hograttvis och nidgunstig
befordring, forblifcs

Hogwalborna H:r Baron, GeneralMajor ochLandzhofdinge
Min NMgunstige Herres

odmiukaste tjenare
Nicol. Fridelinus.
Prsep. et Past, in Korpo*.

„Anno 1725 den 1 Junii holtz ordinarie haradz Sora-
marting uti Wattkast by, med allmogen och de menige hub
af Korpo Sochen och Houtskiars Capellgield" etc. etc.

„ Sedan till folje af hogwalb&rne H:r Baron, General-
Major och Landshofdingen remiss och befallning af den 14
nastl. Maji, Laga undersokning anstaltes om H:r Probstens
och Kyrkioherdens har i Korpo Sockn hogkde Mag. Nicolai
Fridelini s k wahl som den af honom innehafde Prestegirds
tillst&nd; S& inhemtades af nambdens och Tingelagets inty-
gan att nar bemalte H:r Probst flyktade undan fienden mod
andra Kongl. Maij:tts trogna unders&ter 1713 till S verge

har ban m&st qvarlembna ansenl. egendom i Hastar, Oxar,
Boskap storre och mindre, Fkr, Svijn, Spannmlthl, bobag
och Mcerredskap, hvilket sedan genom fienden och andra
blifvit borttaget, att H:r Probsten yid sin hemkomst om ho-
sten 1721 af alltsammans ej funnit n&got for sig utan mfcte
nu allt hvad som vid Presteg&rden betarvas med stor om*
kostnad sokia sig att forskaffa, dertill med har H:r Probsten
& warande flycht i Swerige den store olyckan tillstodt, att
an 1721 p& Lbfsta g&rd, hvarest H:r Probsten afsatt sin
undan fienden flyttade redbaraste egendom i Silfver, Kinder,
Lynklader, Bbcker och mehra vid berbrde gards
rannande forlorat, opg&ende det dfriga genom en l&ngsa®
flycht. hvarmedelst H:r Probsten ir till sin formogenhet all-

85

deles uthbl&ttad, finnandes jemwal Presteg&rden, som H:r
Probsten lembnat 1713 i behorig byggnad och g&dt bruk,
vid sin hemkomst 1721 forfallen till huus sampt taak och
innandome mycket ruineradt, i Oster&ker 4 Tunl. och i Wa-
ster&kem 2 t:nneland i linda, den ofriga delen i brist af god-
sel i magert tillst&nd, dijken alia igengrodda och gardes-
drden upruten, under de Presters tid, som forde dispositio-
«n derofver under ryska waldet. Skogen har 1721 af ryska
mien, som ofver en m&nad haft under prestg&rden sitt
sdnd, blifvit uthuggen och nyttiat till bryggors uthforande
iiagt i vattnet, der som grundt varit, sampt till Soldate
Nor och huus anvandt, fiskiewattnet bortskiemdt pH V 8
medelst p&lar, som nedslagits for hvar fiendens Galeje,
angar, opbrandt giardesg&rden om Traskangen s&
en skiljegkd; uthi det ofriga lider herr Probsten uti
81 dittighet genom mftnga under ryska tiden uthi odesm&hl
jwfallne hemman af Socknemannens utblottade tillst&nd. Ty
os dem finnes brist p& boskap och sioredskap, den som
flIr egde een hel s4 och half noot har nu ej mer, an som
® ^ en tridie ja ock */ 4 dels noot, tagandes fisket af
. hvarf5re ock H:r Probsten, ifrfin dess utbl&ttade och
erade tillstand eij har kunnat sig upratta; Ofver hvilket
jj pa 0 ^ v anstaende satt formalt finnes, ofta omrorde
obsten Laga bewijs harigenom meddelt blifver.

Upp^ Haradsrattens Vagnar:

P. A. Longe u .

ruinerade skick soin Korpog&rd och Prest-
^ g . Q0 s ig ock socknens fiesta andra hemman. En-
den d ng0m kun de befolkningen repa sig efter de lidan-
omhet Harvid ar det gladjande att se, med hvilken

P f osteu Fridelinus p& allt satt tillhanda g&r dem

med rid och did. Ehuru sjelf utblottad och forseddmedentalrik
familj, efterskanker han ofta de utskylder ban egde rattatt
uppbara, di han ser att deras indrifvande skulle s«^a ni-
gon familj i tringmil eller forlagenhet. Hjelper der han
kan, trostar der trost behijfves och foregir sMunda sjelf sina
forsamlingsbor med det basta, adlaste och uppbojdaste
exempel. Vid denna menniskovanliga mans dod (1738) hade
socknen liter nigot si nar iterhemtat sig och spiren af
stora ofredens harjningar mer och mer utplinats. Fredeo
hade spridt sitt ljus och sin valsignelse i hyddorna. Pi de
&krar, hvars grbda fienden fortrampat, vaggade saden med
svallande ax och pi, sjon ljodo Mer fiskarens glada singer.
Ett nytt slagte hade spirat upp, hvilket med forvining och
hapnad lyssnade till de berattelser modrar och fader for-
taljde dem frin stora ofredens tid. Men afven denna, na
si ystra, tanklosa skara skulle sjelf fi vara med om e#
krig och profva hvad oro och olycka ett sidant alltid
medfor.

Ar 1741 hade det i alia afseenden si nesliga Hattar-
nes kri 8 med Ryssland utbrutit. iter flykt och forvirrio?
om ock ej nu si allman, som under stora ofredeu. At*r
hela Finland under ryskt ofvervalde. Till och med Al* nd
hollo Ryssarne besatt och hade der samlat stora forr* 1
af skeppsvirke m. m. En liflig samfardsel emellan derm*
ort och Abo, der ryssarne hade sitt hufvudkvarter, egd«
derfore rum. Korpo, som hgger midt i denna strike
oroades for den skull ganska ofta af genomfarande och *
der vmtern af genomtigande krigareskaror, samt var bird*
betungadt af transporter sival for kronans, som for fiend*
raknmg. Slutligen den 20 Maj 1743 skulle afven harbor*
kanonernas dofva buller och en blodig strid utkampas.

Redan tidigt denna v&r hade rustningarne p& omse
sidor boijat. H varfvet i Carlskrona utvecklades en ovanlig
verksamhet, hvaraf foljden blef att flottan redan den 30
April kunde utlopa derifran. Efter m&nga kryssningar sta-
ttonerade den sig vid Hangd udd. Svenskarne kommo dock
f6r sent > kar fingo de underrattelse om att ryska
erflottan 21 segel stark redan passerat denna udde och
t 8 , Under befal af ** pa vag tm Aland.

“J" 41 <^4 den svenska galerflottan under vice-
be&1 seglat f* Stockholm. Galerema
m6 ‘ teS de " 20 Maj Vid Korpostrdm.

Mmel^o nme uti en vik*) med vinden blende emot
falkenffp 00 ade ^ ber § s bojdema uppfort starka batterier.
efte r n angrep dem kl. 4 p& eftermiddagen, men m&ste
led betvdliff r T hfllg kanonad och flera f omyade anfall
Dett 8 f ° rIUSt dragE Sig tillbaka -
'^tnmaripc V3r den sista stri( *> som i detta s k olyckliga krig
emellertid fjtr ^ ^ k ° rt derefter - Nu hade man
strom var. n 6ppnad f6r hum Yi S^S punkt Korpo-
Ude S ig ^ m ^ Ste alla fart yg passera fram, hvilka ar-
och har ^ ° Ska sidan afver till Stockholm eller tvertom,
0stersj6 n gick afven farleden for dem, som Mn

fader s^an^ 6 k° San tdl Finlands d. y. hufvudstad Abo.
to anlag ffa & ° mstan digheter fann man det lampligt att
toder i 6 ... ba ^ er b genom hvilket man kunde lagga
^1®, beiage* 1 ■ fiendtli S a Aottors fria framfart. Killing-
to® mbta \ JUSt ^ 6r farledern a fr&n Ostersjon och Stock-
ed en gamiJo randra? der ^ r nu befastad och forsedd

%ing a 0c k ° a 14 man - Under krigstid, var denna be-
^ — a otillracklig, hvarfor afven Korpoboarnes

tolme in

88

beredvillighet att klada blodig skjorta for fosterlandettogsi
anspr&k. Sft yar t. ex. fallet under Gustaf HI:s krig med
Ryssland 1788 — 1790. D& &togo sig Korpoboarne att efts
en gifven signal af 4 skarpa skott genast fr&n hvaije hea-
man sanda en man att bitrada vid batteriernas forsvar, enwt
vilkor att de skulle befrias fr&n att gora kronoskjutser pi
fasta landet under den tid marken var bar. Ehuru deni
deras beredvillighet lofordades och deras uppstallda vilkor
godkandes, yoro dock omstandighetema s&dana, att Korpo-
boarne detta oaktadt under dessa oroliga tider allt sot
oftast likasom forut blefvo hemsokta af transporter ock
andra onera for krigets skull. Bland annat finnes det a*
tecknadt att d& Gustaf III i slutet af Mars m&nad 1”90
far dad es harigenom uppb&dades 70 man med 13 bits
att brftka sonder isen p& det konungen matte slippafram^

*) Sasom belysning af ofvanstlende mk har bifogas foljande pi*
tokoll, inlemnadt till landshofdinge-embetet i Ibo den 12 April 1790.

„Genom Hogadla Herr Hofrattsr§,det och vice Landshofdinge* 5
bogstwordade utslag af den 8 Oct. sistlidet ar, aro alia wi under «
ballade Korpo Moderkyrko Lanet lydande hemmansbrukare bo? 1 ** 1 '
wisligen frikallade ifran deltagande uti de allmanna kronoskjutsern* »
Tasta Landet, under varande bar mark, sa lange och intill dess rip*
manskap & de hSrvarande Batterierne icke mera vore af noden; ridri
oaktadt och ehuru redannamnde utslas eenast blef till Krono Betje® 1 ’

sh efterlefcad meddelt, har i

forsok 5n i

gens underr&ttelse o
underbetjeningen i mera

om biUighet och rattvisa, Ugat till den 14 innevarande Apr
upp a a att skjutsa ett ansenligt. antal af oss under Modern
m ^rllingbolms Batteriernes forsvar anslagna b

. . Herr Capitaina Hagelbergs harhos i all odmjukhet ri

72 tackes bWa H:r Hofr&ttsradet och viee Landshofdinge
P?* inhemta . Uti hVad stallning Batterierne i anseet

8 pi tillrackligt manskap D u aro, hvarfore ock walbemalte *

Om batterierna p& Killingholm nagonsin utst&tt ett fiendt-
ligt anfall ar obekant. Redan under 1808 &rs krig blefvo
de ofvergifna och numera aterst& blott n&gra mindre lemnin-

pitain, slsom nufortiden Chef, warit nodsakad ytterligare gora sig for-
sikrad om war beredvillighet att afven denna Sommar, si snart nagot
fiendteligt Fartyg af de standigt pa utkik stlende Poster i sjon skulle
*ynas. efter gifvet tecken af trenne skarpa Skatt genast installa oss pi
Batteriet och i handelse af anfall manneligen vara dem till hjelp och
wdsattning. Dertill wi uppa samma grunder och med samma vilkor,
m forlidet dr, nemligen att blifva befriade ifran skjutsningsbesvaret,
M Wren forklarade oss nogde".

»Endast detta bud tyckes efter war tanka gjora tillfyllest till wlr
^frielse ifran skjutsningsbesvaret under plstlende oppevatten. Men nlr
kommer att wi i grund af Krono Befallningsman Lohmans har i
bilagda Kungorelse af den 27 Januari innevarande Ir, wid hlrdt
5ro anbef alta, att si ofta det plkallas, halla oss fardiga till
no Transport fartygens framlotsande It Stockholm och Sweaborg, och
en aro antydda, att ifrln Korpostrom genom natt och dag pa 6 a 12
jV* fram8kaff ! alla de bref och raporter, som skola till Aland, Uton,
l ^ USWld och ^ bo > otom de mlnga handrackningar, wi framfor alla
sjosocknar, sasom narmast till hafvet boende och omgifiae af flera
hj “"? feeder, m och ^ yidk „ nnag> utaQ att kuQnaf| nSgon
sed P andra s °chnar, hvilket Hans Kongl. Maij:t sjelf for twa weckor
H »id framresan genom Korpostrom allernadigst hade tillfllle att
hbrtk erfara ’ dl 6ndaSt af Korpo M oderkyrkolandet blef uppkallat till
man med ^ stora batar. SI waga wi allerodmjukast
Hagens ^ aDhSlla det h6 S sdla Herr Hofrattsradet och vice-Laudshof-
frj^ ^lag af den 8 Oct. 1789 matte i anseende till war be-

betjente * Lands8fe J ntsern e, an framdeles blifva wederborande Krono-
4et ni . anbefalt6 att icke igenom hvarjehanda egensidiga fortydningar

P a nagot satt ofverskrida* o. s. v.

^tnant Hagelbergs skrifvelse ar af foljande lydelse:

1 hall en sockenstamma i Korpo Socken atogo sig samteliga
* moderkyrkiolanet, uppa undertecknades anmodan,
•Hama - ' holms batterie till hjelp, 1 man af bvaije hemman, pa
8on » i fbrledne sommar, i handelse af flendtligt anfall; Erne-

90

gar af dem, afvensom af den for garnisonen derstades upp-
byggda kasernen.

Den stora kamp, som for alltid skilde Finland frta
dess moderland, forsiggick utan att Korpo synnerligen be-
svarades deraf. Yal drog Kulnefi pa farden till Aland med
sina skaror genom socknen, men en strang disciplin och
ordning upprattholls, s& att ej n&gon v&ldsamhet forofVades
emot befolkningen. Kulneff anlande forst med en del af
fortruppen, rastade tvk dagars tid p& Korpog&rd och drog
sedan vidare. Sjelfva hufvudstyrkan anlande n&gon dag der-
efter. Det var en sondag i Mars manad. Gudstjensten had*
just slutat och folket stod annu samladt i spridda grupper
p& kyrkbacken, d& den ryska styrkan t&gade forbi. D* 88
vag gick iff&n Nagu till Korpostrom och vidare genom Kyrk-
byn till Kittus by i Houtskar der den rastade ofver natten-
A det under Korpog&rd lydande s. k. Rosenbergska torpet
kvarlemnades en post af 4 man och 8 hastar. M&nga hi-
storier om Kulneff kvarlefver Mn denna tid pa folkets
lappar*).

dan de i Garnizon forlagda 14 man af Kongl. artellerie Regementet icb
pd Ungt n&r forsla till Canonernas behoriga serverande och andra «4
en attaque forefallande giorom&l. Betygar Korpo och Killingholms W-
terie den 6 April 1790“.

C. Hagelberg.

afdelnmg ryska hnsarer, anfo
g&rd. Sekter Mjodh, som
en trabyggnad, (hvilken a
ningen) anvisade dem rum
en hast uppeldades. Lfijtnan

en afton i borjan af Mars rolnai «*
af en ung lojtnant. anlande till W*
»u fortfarande om vintrarna be
finnes under namn af gan>l» bygg;
det nya stitliga stenhuset, *° m
valde for sig det basta ocb elegant
S i ro i de ofriga rummen.

Kulneff och slar lager pi angen n

91

Under orientaliska kriget 1854—1855 var folket har
temligen fredat for fienden. Engelsmannen gingo val har
och der i land och fors&go sig med hvad de mojligen be-
hbfde, men lemnade vanligen efter sig full valuta for det
de tagit, ehuru det mangengang kunde handa att de funno
byn nastan tom p& folk, ty s& pass stor var dock forskrac-
kelsen for dem att alia, som blott hade krafter dertill, sprungo
till skogs s& snart fienden visade sig. Mest led befolknin-
gen i utskaren, sasom Uto-, Jurmo-, Aspo-, Bjorko-, Brun-
skar-, Berghamnboarne m. fl. ty alia man p& dessa oar fingo
prompt ofvergifva sina hem och flytta upp till Kyrklandet,
det fienden ej skulle kunna tvinga dem att lotsa sig ffarn
emellan klipporna. Endast kvinnor och barn erhollo tillstfind
*tt stanna kvar harate. For att signal era de fiendtliga skep-

garden. Sekter Mjodh vill an visa afven honom rum i stenhuset, men
kMagai sig ofver att de basta rnmmen redan firo upptagna. Da Kul-
k° ra att det redan fanns inkvartering pa garden, gar ban och
T «ker upp hnsarerna nr deras ljufva slummer och hanvisar dem att
bringa kterstoden af natten i drifvorna pa angen med de ofriga trup-
^ toregifvande att stenbyggnaden skulle sta for fnrst Bagration’s
i handelse att han skulle komma. Sjelf tog ban for sin rak-
liten > oansenlig kammare i tradbyggnaden der han sokte en val-
iet h C ^ er ^ agens s t ;ra pat8er, och dromde han nSgot, sa var

®lt sakert ej om den fran sin mjuka, varma badd i drifvorna ut-

« 5fVCr Skiftet m5tte honom en fora med rom ’ tillh6rig
r»a , k ° Pman ’ kvilken sjelf medfoljde. Kulneff spranger fram till fo-
ot bun 8 ** Sig Underr5ttad om kSrlens innehAll. Derpa later han sla
aedaj * Pl ett af dem > tager forst sig en klnnk och kommenderar
bjlan T - to Cfter maa fram > tiU dess alla fatt smaka P a den ' vinter ’
topmanT 11311 ' 16 drycken - D erefter fragar han den bestorteoch nedslagne
n en kuru han uppskattade den forluat han lidit. Kopman-
^kassT hTad Varan k0atat konom - bvarefter pd en vink af Kulneff,
or ntbetalar den nppgifna snmman kt den forhluffade kopmannen.

pens ankomst, voro pa sarskilda stallen optiska telegram
stationer inrattade. Sadana funnos p& Berghamn, Hjorto
och Loom. Fran dessa orter telegraferade man till Va»-
drock i Nagu och harifran gingo signal erna vidare tfll
Hanga by i Rimito, dit man kunde se frkn den paKakoli
backen i Abo inrattade observationsstation.

Fr&n dessa tider omtalas att da vakterna pa Vandrock
skulle telegrafera om ankomsten af de 4 engelska orlogs-
mannen, hvilka sedan beskoto batterierna pa Runsala, kunde
de ej fa signalerna hogre an pa half stang. Invid signal-
stangen var en stor rishog hopsamlad, afsedd att genom dess
antandning gifva signal, om fienden nattetid skulle forsdka
att smyga sig fram. Fruktande for att signalerna ej skulle
sjmas till Rimito, stucko de eld pa nyssnamnda valdiga ris-
bog. Sedan de saiunda fullgjort sina aiigganden vantade de
helt lungt for att se hvad min Engelsmannen mande ^isa
I ett nu syntes ett litet rokmoln vid den framste af de en*
gelska fregatterna och kulorna hveno kring vakternas oroa
u fimno de det radligast att taga till fotters allt hvad de
ormadde och de lyckades verkligen komma helskinnade un-
, ehuru ytterligare en skur drufhagel sandes dem. - Dess-
u °m erattas fran dessa tider afven en handelse, som be*
visar att ocksa under bondens grofva rock klappar ett hjerta
a beslutsamhet och mod, varmt af karlek till foster*
an e oc redoboget att vaga allt, for att hamnas pa dem,

93

var, af lotsen Daniel Hamberg fr&n Berghamn. Tvertemot
Sirbndet hade han begifvit sig hem till Berghamn att pro-
rnntera och afhemta hvaijehanda fomodenheter att dermed
fee sitt proyisoriska hem p& Houtskars kyrkland. Helt
tetigt uppenbara sig harunder engelsmannen. De fasttaga
tonom och soka tyinga honom att medfolja s&som lots, val
retande att han s&som skarg&rdsbo, nog kande farleden,
om 11311 ock ej skulle raka vara lots till yrket. Hamberg
y e emeUertid f&tt en ide. Han hade hviskat &t kvinnorna
18 de den engelska tolken skulle angifva honom som
Sffincssvag och for den skull lemnad hemma, d& alia de an-
^ 1,e ^° sig undan. Engelsmannen lita emellertid ej rik-
^ utan fora honom med sig, lofvande k ena sidan
SUmma om kan dem p§, ratt vag, men visa
e P& rannsnaran och r&nocken om han satter dem
EhUrU sSJunda P& ena sidan en stor beloning
^ andra sidan repet och rannsnaran vinkade, tvekade
Banfortf 6g0n ^ lick att gdra det han ans&g pligten fo'rdra.
°rt ar att spela rollen af sinnessvag med den fram-
^ haD fttt fregatten stadigt fast p& Sjald ref,
lalT^ 11 VGrkkgen ans &g° honom Mn forst&ndet
rj^j e onom °skadd fara sin vag. Af en handelse
fame da resa endast som parlamentar, fo-

e ^ m iral Napier till general-guvernor Roka-
tlter, S0 ° C generallQa jor v. Wendt , afvensom 9 ryska under-
aasigs “ 71(1 Bornarsu nd fallit i fiendens hander, men icke
ej H ambe ° ra SOm kri gsf&ngar bortforas. Detta visste dock
hitj a ^ b() rg ’ Utan han trodde att fregatten var utsand att

% foreko han gen ° m en slik h J eltemodig handling

hag ^ ^ denna blef utan resultat var derfor ej

411 hade redligen fullgjort det han ans&g vara

IY. Statistiska notiser.

Noggranna uppgifter ofver folkmangdens tillvaxt eller
forminskning under olika kr Annas forst ifran ar 1749 di
tabellverket inrattades. Enligt dessa tabeller har folkmang-
den i Korpo och Houtskar under de senaste 125 area va-
rit i nastan oafbrutet stigande. Den utgjorde:

95

Den forniinskning och forokning af folkmangden, som
Tisar sig emellau de anforda aren beror dels p& forh&llan-
det emellan fodde och dode, dels af antalet in- och utflyt-
tade. De foddes och dodes antal har varit sk som i efterfol-
jande tabell anfores. Hartill hafva vi afven bifogat en
annan forteckning upptagande antalet vigde, dodfodde, oakta
bam samt antalet af modrar, som nedkommit med tvillingar.

96

Houtskar:

Vigde I>od- Oakta

Korpo:

100

Korpo:

101

I

Korpo:

Haraf framg&r att i medeltal

Ofverskottet af antalet fddde utofver antalet dode nt-
gor salunda i medeltal uti Korpo 14 personer Irligen. Det
for folkforokningen mest gynnsamma aret var 1866 Ah de

Houfcsk&r:

Haraf framgar att i medeltal

F6< * des * Houtskar. Dogo i Houtskar.

rrrp

| kvin

man.

kvin.

man. kvin.

1750—60
11760 — 70
[nro — so
1780—90
pO-1800
800-1810
1810-20
1820-30
r-'.'-m
No-5o
N'-co

o 60 " 70

11870 — 75

19

17

15

15

19

19
17

20
21
20
21
26
28

19
17
: 17

13

16

17

18
20
19
22
19

30

1750-1800

1800—1850

1850-1875

Dogo i He

17

19

25

mtsh

16

19

24

;ar.

1750—1760

1760-70

1770—80

1780—90

1790—1800

1800—1810

1810-20

1820—30

1830—40

1840—50

1850—60

1860—70

1870—75

11

10

13

10

11

17

13

15

15

17

26

19

15

12

12

14

13
16

14

12

15
15
26
18
20

man.

| krin.

1750—1800
1800—1850
1850 -1875

12

15

20

13

14
21

g5 r ers ^°ttet af antalet fodde utofver antalet dode ut-
^ da . * medeltal uti Houtskar 8 personer &rligen.
r 0 kforokuingen mest gynnsamma &ret var 1827 d& de

foddas antal ofversteg de dodas med 45 personer och
dernast 1863 och 1865 med ett ofverskott af 39, 1793 och
1872 med ett ofverskott af 36. Det for folkforokningen
minst gynnsamma ar var 1856 d& 64 flere dogo an foddes
och dernast 1857 da de dodas antal ofversteg de foddas
med 37 personer, 1781 med 27, 1858 med 24.

Folkmangdens varierande beroende af ofverskottet it-

1825-

1835 — | 1845— |

1855—1

1865—1

18 '

1b.

Ofversk. af inflyt.
Ofversk. af utflyt.

i kvin.j man. [ krin.

| man. j kyin.j

|man.|

l^j

1— 1

-‘1

I#4

-1-1
53 | 26 |

r.l

21 1

'4

1

S5som i skargdrden ofverhufvud, rensa har friska hafc-
vmdar luften om sommaren och mildra kolden under vin-
ern, hvarigenom klimatet blir jemnare och mer tempere-
radt, an hvad Met ar i det inre af landet. I foljd haraf
ar ocksa helsotillstandet ovanligt godt, men sa ar ock svh-
ng eten att erhalla lakarehjelp, nar s&dan vore af noden,
ovanligt stor. Dessasocknar hora nemligen till Rimito pro-

f kare distrikt ’ hvars 1 N&dendal bosatte lakare ar

y Ig a t vid kallelse besoka afven Korpo och Houtskar. Ge-
nom storm och motvind eller menfbre kan dock en dylik

105

foddas antal ofversteg de dodas med 35 personer och
deraast 1824 med ett ofverskott af 34, 1872 med ett ofver-
skott af 30 och 1779 med ett ofverskott af 28. Det for
folkforokningen minst gynnsamma hr var 1856 d h 55 flere
dogo an foddes och dernast 1855 d h de dodas antal ofver-
steg de foddas med 49 personer, 1778 med 31.

wh utflyttade personer gestaltar sig p& foljande salt:

Houtsk&r:

1825-

| 1835—1 1845 — 1 1855 — 1865—

1875.

fifarsk. afMyt

Ohersk. af utfiyt. |

| krin.|m5n.|

; kvin, j man. 1 kvin. j man. j

jkvin.

man. | kvin.

L*l

'if.l

k

28 1 24

sa opptaga flera dygn. Derfore ar presten vanligen den,
did v -611 detta * alt tillhandaga folket med rM och
hafv r ld . botande benbrott, s&r och ledvrickningar inne-
f arenh ^ D&gni bIand allmo S en sjelf en icke ringa p& er-
handa 6 grUndad skickli ghet. Ytterst allmanna aro hvaije-
®or -f! ^ ** utsla g Ss jukdomar, vattenreform och hudakom-
med °i ^ rbu ^ ud ' Venerisk sjukdom foga spridd. Fr&n och
^odelser° ^ ddden * drv ^ lats af foljande sjukdomar och

106

Korpo:

107

Korpo:

109

Houtskar:

110

Ill

liSiSliiilHsIIHi I

lutskir iter bar Lungs ot skordat 5,.7<>/o, Hek
' 5,™%, H&ll ocb stygn 10,oe%, Koppor 5,M%,
3,«%, Frossa 3,46%, Gikt 1,49%, Okand baro-
2!, 89%, Alderdom 16, «>»/„, Drunkning 3 ,"*/»

113

Houtskar:

it

f

! i

|i

I

i

I

j

1

p

ii

s

Alderdom. 1

i

1

i

■£

1

18571 3

4

4

2

2

3

4

j

1

1758 2
1859 4
I860! 2

24

13

14

5

2

5

2

4

1

2

3

5

4

1

3

1

*1

1861 5

6

4

—

5

1

z

5

3

2

z

9 d. af bukref.

3863 i }
1S64| 5
1865 5

2

2

3

2

Z

2

1

2

1

1

6

4

5

2

4

1

2
2

2

2

1866! 3

3

2

1

1867 ; 3
1868! 1
18691-

3

6

2

1

6

32

1

2

|

1

3

6

2

2

5

5

1

z

6 d. afkikhosta.

1870; 1
1W1I 6

2

3

~

-

Z

z

7

2

3

1

1872! 4

8

2

2

1873 1 2

3

2

—

2

4

2

—

Z\ j|

Af a

2

6

6

3

2

1

1

4

7

5

3

^ det h- Kunna vi lcke undga att fasta oss

ko®ne“ pr0Centtal ru briken „genom drunkning om-
.nr. Sa ^ an kar dock drunkning forv&llats

ijj silg . Segkng > o4tare genom nedgang p& svag is eller
lty ^ tte< M sjukdomar se vi hetsig feber, h&ll och
** fro^ lUngSOt skdrdat talrika offer - Siffran f dr de ge-
4er -V Me ar a ^ 6n j ein ^d re lsevis ovanligt hog. Un-
sitt a ^ ven ko PPorna harjat pa ett fasavackande

a|go t staT VaCcinationens inforande har dock deras framfart
dhn°g en ^ S ’ men ^ kv al ej upphort, ty hos en stor del af
^ ft d arStar an en viss afvo S ti et emot vaccinen och
rer* likffnti°r Underh ^ lles g en °m iUa aflonade vaccinato-
8 ct och deras alltfor ofta med foga tillbor-

lig samvetsgrannhet utforda vaccinationer. Sedan 1800 dii
koppympningen genom Kejserl. Finska HusMUningssallska-
pets bemodanden och kapellanen C. Lembergs upplysta nit
hiir infordes, hafva arligen personer till foljande antal blifvit
vaccinerade:

Medellifslangden utgor for man 36,22 kr och for kvin-
t den ^ lir jemforelsevis ganska l&g, ehuru

y oc erna upptaga ett icke sa obetydligt antal personer

afll ^ a _! id 90 och 100 &rs aider,**) harleder sig af det

115

&n total barn, som do under det forsta lefnadsaret,
« forhill&nde hvarom rubriken „okand bamsjukdom“ i
| *u tnforda tabell nog tydligt yittnar. Utraknadt for
i gestaltar sig detta forhallande pa foljande

[ Korpo:

! Houtskar:

1850-60

1860—70

1870—75

22 . 22 %,

25 , 00 %

26 , 67 %

20 , 59 %

35,49%

, 26,92%
23,08%
28,57%
25,00%
I 19,44%
14,29%

17,01%

I 10,00%

1750—60

1760—70

1770-80

1780—90

1790—1800

1800-10

1810—20

1820—30

1830—40

1840-50

1850—60

1860—70

1870—80

26 , 09 %

34,66%

25,92%

22.22%

26 , 67 %

29 , 03 %

25,92%

25,92%

30,00%

18 , 76 %

7,96%

10,81%

8 , 75 %

cke utan en yiss hapnad betraktar man dessa siffror
7^ det stora antal barn, som jordats i foljd af van-
°cb bristande kannedom om spada barns skotsel redan
**** de sett sitt forsta lefnads^r andat. Att doma af vid-
^ l*bell skulle det likval tyckas, som om ifr&n ar 1840
^ )arnen atnjuta en sundare och rationellare

m Hvad moralen betraflar ar forhailandet ofverhufvudta-
^ Krofre brottmai aro sa godt som okanda och
.sidana afven temligen sallsporda. Civila tvistemai
. ^^eda en mangd rattegangar, hvarvid Houtskars-
^ * aDmanhet gjort sig kande for processmakeri. Un-

m Senas te 25 aren hafva vid haradsratten for Korpo
^ outskars socknars tingslag personer blifvit sakfalda
‘ forbrytelser:

116

s ‘ 61 MhS&.

Snatte "{IS£.

fiske. (Houtskarb.
Sab bats- (Korpob.

brott. (Houtskarb.
Utminu-r
tering af I Korpob.
starka \ Houtskarb.
drycker. I

Drycken- (Korpob.

skap. (Houtskarb.
Lagers- /Korpob.
mal. (Houtskarb.
Lonn- t vr

aWe g ,|lStb.

Svordom./? or POb.

(Houtskarb.
Ratte- ( v ,
gangs J£ 0r P° b -
iifsbr g uk.l Houtsk Srl>-

1850 1851 1852 1853 1854 1855 1856 18571

117

M»l9S119SsflS63

I864[l865| 18661

1867

1868|l869

1870

1871

1872

1873

1874

Surama.

]

:

2

Z

Z

2

1

2

1

Z

1

z

z

5

8

:

:

_

_

__

_

1

z

z

~

z

3

4

1

I

I

-

1

1

1

z

1

1

z

4

5

!

6

8

P ‘ *■

1

l|

_

2

4

5

10

1

9

j

hi

1

1

-

-

-

-

1

1

1

12

9

:|

3

1

3

“

z

-

2

—

11

1 12

-

-1

2

2

1

“

1

-

-

2

-

1

11

15

iS

h

!-

-

4

1

-

2

4

Z

z

3

6

29

14

1-

-

-

1

1

I

1

Z

Z

z

z

3

2

\z

I 3

u

_

1

l

1

1

6

14

l r

1='

-

~

-

-

-

-

-

-

-

-

0

118

F5r fullstandigande af denna tabell kan det tilliigga? »n
1858 falldes 3 Korpobor for okvade.

1862 * 1

1872 „ 1

1873 „ 2

1874 , 2

1874 , 2

for herafridsbrott
for arekrankning.
for oloflig landthandeL
olofligt lotteri.
ofverd&digt kortspel. x

1852 falldes
1854 „

1555 „

1856 „

1859 „

1866 ,
1872 „

2 Houtskarsbor for otidigt sangelag.
2 „ for hemfridsbrott.

1 jf for egenhandsratt.

2 „ for enkelt hor.

1 „ for okvade.

1 „ for vald k fader.

1 „ for v&ld 5 svarfader.

1871 blef ett mord med &tfoljande r&n beganget i Koq*
Didet forofvades af en drang hemma fr&n Piikis sod*
men inveeklad i saken var afven en Korpobo, torparc W*
Rumar, hvilken dock i brist p& bevis frikandes.

Enligt anteckning i kyrkbockerna domdes 1778 e» ; -
s\rig piga ton Roslax by i Houtskar att for ban***
halshuggas och steglas. Executionen verkstalldes den 13 A**
gnsti nyssnamnda kr k Vittelnas yttersta udde i
hvarvid en skarprattare fr&n Tavastehus utforde den &&
liga proceduren.

SSsom en m&ttstock p k sedligheten plagar man
gen, ehuru mShanda p& icke fullt grundade skal, an^ *
talet af under fcet fodda oakta bam. Hvad der*s m
inom ifr&gavarande socknar betraffar, visa tabellerna
markningsvardt stigande ton medlet af forra seWe**®
varande tid. I medeltal foddes salunda utom aktensW*

119

Korpo:

1755-65 hvart 139:de eller i % af hela antalet fodda = 0,72%
1765—75 „ 104:de „ — 0,96%

1575-85 „ 210:de „ „ „ — 0,47%

1785-59 „ 49:de „ „ 9 = 2, 02%

1795—1805 „ 55:te „ n n — 1,81%

1805—15 , 28:de „ „ n

1815-25 „ 39;de „ B „ = 1,bi%

1825-35 n 41:sta „ „ M — 2,46%.

1835-45 , 24:de „ „ - 4,2i®/„.

1845-55 B 28:de „ „ „ ~ 3,61%.

1855-65 „ 20:de w =4 11%

,SM - 75 - ” 1 l =: 8,410/";

Houtskar:

1*35—65 hvart 118rde eller i % af hela antalet fodda = 0,86%.

1765-75

1775-85

1785-95

1765-1805

1850 — 15

1815—25

«8M5

335:te

„ „ ~ O,oo%.

„ . = 1,02%.

. =2,32%.

, „ „ — 1,29%.

„ „ = 2 , 68 %.

, « = 3 , 86 %.

„ = 2 , 89 %.

„ „ =4,24%.

. . = 5 , 46 %.

, n.

„ „ = 3,76%.

^ S * U ^ en s 3 e lfiaord vidkommer ar i Korpo emel-

1^5-65

1865-75

43:dje
77:de
37:de
26:te
35:te
24:de
18:de
50:de
, 27:de

1750 I800 intet fall antecknadt;
1800-1825 2 fall

120

1825—1850 3 fall
1850—1875 4 fall.

I Houtskar ater:
1750—1800 2 fall
1800—1825 2 fall
1825—1850 1 fall
1850—1875 1 fall.

V. Folksprak, folkpoesi, folklekar och folkdanser.

I hvaije vra af verlden torde det vara fallet, att spr&-
ket, sMant det lefver pa allmogens lappar, jemfordt med
det skrifna ordet, foreter en mangd egendomliga olikheter.
N4gong4ng kan detta vkra fallet i sa hog grad, att den i
allmogem&lets mysterier oinvigde kan hafva ratt sv&rt att
tyda de gatfulla ord och uttryck, som har mota honom.
Mdngen beler och blickar medlidsamt ned pa detta folkets
spr&k med dess for ett vid bildadt sprak vant ora si
ovanliga ljud och outvecklade sprakbegrepp, men den, som
engSng lart sig finna en vag genom dessa sprakets labyrint-
artade irrg&ngar och som Ett blicken oppnad for allmoge*
m&lens betydelse for vetenskapen, han ler icke at dem.
Spr&kforskaren ser val, likasom alia andra, uti allmogemllen
en sprSkform, som ej hunnit folja med den snabba utveck-
ling skriftspEket undergatt, utan stadnat p5 ett stadium
liggande narmare ett mi forMdradt eller utdodt fomsprlk.
Men sSsom erbjudande anknytningspunkter saval med fom-
spraket, som med det nu brukliga, utgora allmogens dialek-
ter en vigtig forbindningslank emellan dem hvardera och
blifva for sprakforskaren ett medel for utredandet af m^ a

121

annu dunkla fragor och hittills olosta sporsm&l inom lin-
gvistikens omrade. Men icke blott for sprakforskningen er-
bjnda allmogemalen intresse, utan de kunna afven lemna
rigtiga upplysningar at andra grenar af vetenskapen, sar-
skfldt den historiska. Detta senare galler, m&handa i hogre
grad an vanligt, de svenska allmogemalen i Finland, ty forst
sedan en noggrann undersokning af dessa m&l forsiggatt
ban det blifva en mojlighet for den jemforande historiska
orskningen, att gifva ett tillforlitligt svar pa fragan hvar
glands svenska talande allmoge kan soka sina stamfaders
earndomshem.

Sa vigtiga dylika dialekt forskningar derfor aro, s&

et mer ansvarsfullt ar forskarens varf. Men harvid
den fliT svar *gheter att bekampa. Dels genom

t - mera allmanna laskunskapen, dels genom allmogens
deribk 6rillg me( * st ^ n d s Personer, har det p& m&nga orter, och
^ nd afven i Korpo ochHoutskar, kommit s& l&ngt att
vanlig 8611 ^ ^ tungomai * sin magt: de bildades ellerdet
vandes SVeDS ^ a ^ s P^et och sin egen dialekt. Det forra an-
^ raed 8 ^ Se ^ Um ^ an ^ me d herrskap, det senare vid sam-
beter ^ ^ re ^ a ^8 or angHende mSlets egendomlig-
bbidast med m i ss hag och s&rar deras sjelfkansla.

vande i* u Ppmarksamhet och ett noggrant aktgif-
mdlet. ^ allmo ^ ens sinsemellan, kan leda till det afsedda

aHinog^cj^ 1 sannin § ock hog tid att Finlands svenska
ning ) ^ ^rem&l for en s&dan noggrann undersok-

forlorat hafva de P a ett ell er annat stalle redan

mer bUdi/ 011 ** S ^ a urs P mn g^g a egendomligheter och ju
det egenti? 8611 ° Ch valstandet sti S er » desto mer forgores
§ e allmogemMet. Detta har manat mig att har

122

bifoga n&gra upplysningar om allmogemalen i Korpo och
Houtskar, ehuru nogsamt markande att, fastan frSn tidi-
gaste barndom van att hora dessa dialekter, min kannedom
om dem och deras egendomligheter likval i manga stye-
ken tor vara bristfallig *).

I. Ljudiara.

1. Yokaler.

a) Enkla vokaler.

Likasom i svenskan hafva de enkla sjelfljuden afven i
dessa aHmogemM tvenne varden ett langt och ett kort
Om ock skriftspr&ket ej har behof a f att med skilda tecken
angifva nar en vokal har ett l&ngt eller nar den har ett
kort uttal, ar detta dock en oafvislig nodvandighet for all*
*) Vid ntarbetandet af denna ofversigt har jag si troget so*
mojligt foljt samma plan som D.r Frmdmthal i sin afhandling ,<*
syenska allmogemllet i Nyland“. Harvid har jag icke kunnat andgi
att pi sina stallen ordagrant Itergifva regler o. d. nr namnda arbete,
da jag ansett dem ej knnna tydligare affattas an hyad der skett D*
Korpo och BoutskSrs dialekter, ehnru temligen olika, dock hafva my clet
gemensamt, hafya de, om ock med fara for att tydligheten derigenoo
kunde komma att lida, blifyit behandlade samtidigt. Harvid fdljes «*-

8< tt T ^ eU aU ° rden * allmoge:n&len alltid skrifvaS
betecknandet af samma ljnd. Salunda tecknas t. ex. v-lj“ det
alltid med v, aldrig sasom det ofta sker i svenskan med f, fr eUer
hv; k- ljudet alltid med k, aldrig c eller q; j-ljndet alltid®**
j, aldrig med g, gj, hj eller lj; sch-ljndet alltid med i aldrig
sk, sj, stj, skj eller sch t. ex.: go (sjo) snk, (sjuk); 5ng-ljudet allti
med n, aldrig med ng, g eller n t. ex. marjg (mlnga), tut|g (*“*>

123

mogemalen, om deras egendomligheter ratt skarpt och tyd-
ligt skola kunna framstl. I ofverensstammelse med det af
„Svenska landsmalsforeningen i Finland “ antagna beteck-
ningssattet ml afven har slsom tecken for de langa vo-
kalerna anyandas:

e, *, o, u, y, d, <b, 0 .

och slsom tecken for de korta vokalerna:
«» i, u, o , a, 6.

Hvad deras ljud vidkommer uttalas:
som svenskt langt a i fader, t. ex. gdt\g: gang.

* 9 ,, e i ben, t. ex. header: hander.

) ” » i i fri, t. e. tima: timme.

* « o i sko, t. ex. sko.

» u i nu, t. ex. bruner: bmn.

» y i yr, t. ex. Ip: lysa.

» a i grl, t. ex. bat: bit.
v a i har, t. ex. leer: lara.

” » o i do t. ex. § 0 : sjo.

a ’ Som svens kt kort a i afton, t. ex. van ; hvar.

» e i vett, t. ex. senu: sena.

» i i fritt, t. ex. drikk : dricka.

o,

j( ” » oi blomma, t. ex. trodd: trodde.

» U i lund, t. ex. sunder: sondrig.

» y i skygg, t. ex. hryss: kryssa.

I » & i grltt, t. ex. fors: fors.

» a i farsk, t. ex. sdti: satta.

» 6 i strom, t. ex. ford: forut.
emfora vi vidare dessa enkla vokaler med dem i skrift-
finna vi atf

“(">ilensl % aa)mot 8 yarar:

>) «en 3 kt ltagt a , t. ex.

124

(Korpo & Houts.) bd, sv. bad (af bedja), bad, bad
(subBt.), dag dag, gdv gaf, bar karl, vd vara (vrb.).

2) svenskt kort a, t. ex.:

(Korpo & Houts.) band sv. band, ddrnb damma, hand
hand, balder kali (adj.), land land, sanibdl samla, sand sand
strand strand.

3) svenskt kort 4, t. ex.:

(Korpo & Houts.) Mld sv. halla, gar\g g4ng, ldr\g 14ng,
stdi\g st4ng, trdi\g trang.

4) svenskt langt 4, t. ex.:

(Korpo & Houts .)</« sv.g4 ,Murd (Houts. hot) h4rd, std st4
® (m&lens 14nga e)*) motsvarar:

1) svenskt 14ngt e, t. ex.:

(Korpo & Houts.) gret sv. gret, ved ved, veg veg.

2) svenskt kort a, t. ex.:

(Korpo & Houts.) bender sv. hander, bveld kvall, ledger
langre, vend vanda,

3) svenskt langt a, t. ex.:

(Korpo & Houts.) jer sv. har, Us lasa (ett 14s, claude-
re), ter dar, tred trad.

4) svenskt langt i, t. ex.:

(Korpo & Houts.) meg sv. mig, teg dig, seg sig.

I (m41ens l&nga i) motsvarar:

1) svenskt 14ngt i t. ex.:

(Korpo & Houts.) hid sv. hit, is is, riv rifva, stig stiga.

2) svenskt kort i t ex.:

(Korpo A Houts.) frisk sv. frisk, grimo grimma, <<’»

3) svenskt langt e, t. <

i ett fatal ord. L&ngt e »
tveljudet ei.

125

(Korpo & Houts.) fridctg sv. fredag, jin gen, si se.
o (malens l&nga o) motsvarar svenskt l&ngt o, t. ex,
(Korpo & Houts.) boh sv. bok, dom dom, hid klo, sled
sko, sol sol, timer tom.
u (m&lens l&nga u) motsvarar:

1) svenskt langt u, t. ex.:

(Korpo & Houts.) brud sv. brud, Ms hus, jug ljug, jul
h J ul > suga, tjur tjur, ur ur (fint regn).

2) svenskt kort u, t. ex.:

(Korpo & Houts.) lun sv. lugn, shurn skum, un ugn.
y (malens l&nga y) motsvarar:

1) svenskt l&ngt y, t. ox.:

(Korpo & Houts.) ftyg sv. flyga, frfs frysa, lys lysa,
m ny, ryk ryka, stryk stryka.

2) svenskt kort y, t. ex.:

, ^ or P° & Houts.) rfm sv. rymma, jster yster.

® Mens langa k) motsvarar svenskt l&ngt &, t. ex.: ,
(Korpo & Houts.) four sv. fkr, hat h&l, rdg rkg, sag
sa S> £ka.

* ( “ aeils a) motsvarar svenskt l&ngt ft, t. ex.:
(Korpo & Houts.) fjterd sv. fjard, (Houts. jfltef) leer

’ n<e ^ Q at, cerild aril.

* {mm 6) motsvarar:

1) svens kt langt 6, t. ex.:

^ ^ or P° & Houts.) bl 0 d sv. bloda, bro brod, bm bon,
^ ^ re (subst. neut.), laser los, roder rod, so sjo.

2 ) svenskt kort, 6 t. ex,

^ 0r po & Houts.) bonder sv. bonder, drum dromma,
^ fbtter, glom glomma, tjold kold, frost trost.

126

a (m&lens korta a) motsvarar:

1) svenskt kort a, t. ex.:

(Korpo) falsker (falsk), (Houts.) falsker.

hamar (hammare), Tumor,

knaft (knappt), knafk

natt (natt), natt.

slada (sladda), slada.

stall (stall), stall,

vatn (vatten), vatn.

var (hvart), kvar.

2) svenskt l&ngt a, t. ex.:

(Korpo) gaia (gala), (Houts.) galo.

kcurar (karlar), karar.

skada (skada, subst.) skada.

staka (stake, stor), staka.

tala (tala), talo.

van (hvar), kvan.

e (m&lens korta e) motsvarar:

1) svenskt kort e, t. ex.:

(K. & H.) elva sv. elfva (rakn.), femrn fern, hemt hemta,
i nest mest.

2) svenskt l&ngt e, t. ex.:

(K.&H.)fei?asv. lefva, segal segel, senu sena, spegdl spegel-
t (m&lens korta i) motsvarar:

1) svenskt kort i, t. ex.:

(K. & H.) brinn sv. brinna, drikk dricka; fish fisk, sit*
sitta, vtnn vinna, vmter vinter, vitja vitja.

2) svenskt kort c, t ex.:

(K. & H.) miUan sv. emellan, Sip skepp, sitt sett, vih*
vecka, vitt vett.

6 malens korta o) forekommer i hogst f& ord och
motsvarar svenskt kort o, t. ex.:

127

(K. & H.) bodd sv. bodde, kdpar koppar (metall) hop-
par koppar (karil), host kosta, oks oxe trodd trodd.
u (m&lens korta u) motsvarar:

1) svenskt kort u, t. ex.:

(K. & H.) bmnn sv. brunn, dumber dum, fuller full,
kayroger hungrig, runder rund, tunno tunna.

2) svenskt langt u, t. ex.:

(Korpo) furu sv. fura, kullro kullrig, skutn *) skjuten,
milu smula, stuvu stuga, tu du.

3) svenskt kort 6, t. ex.:

(K. & H.) full sv. foil, hulld holl, sunddg sondag, sunder

9 (mSlens korta y) motsvarar :

1) svenskt kort y, t. ex.:

(K. & H.) bryggo sv. brygga (subst.), bygg bygga, flytt
tyta, byss kryssa, lyft lyfta, rygg rygg, styhk stykke.

2) svenskt kort 6, t. ex.:

(K. & H.) bryst sv. brost, bysso bossa, lyss loss, myss
B5s8 ’ mysso mossa, syrpa sorpa, trysk troska.

3 ) I Houtskars dialekt motsvaras kort y dessutom af
^oskt ldngt u t. ex.:

(Houts.) ny sv. nu, skyri skurit, styti stulit, stjyti skjutit,
*to stu ga, ty du.

• (mMens korta 4) motsvarar:

1) svenskt kort t. ex.:
hora < bon *a), (Honts.) boro.

fm (M, fors.

k<ma (komma), komo.

(sommar), somor.

t: stjytn, (skjuten), styvy (stuga) ty (du); men i
>d Korpodialekt furu (fura) kullro (kullrig) smulu

,

tork.

torpor.

tork (torka),
torpor (torpare),

2) svenskt langt k, t. ex.:

(K. & H.) logo sv. bage, dona dana, fogal f&gel, fota

f&le, hole h&let, mold maka, posa p&se, pota p&ta.

3) svenskt kort u, t. ex.:

(K. & H.) odd sv. udde, gohb gubbe, rotn rutten.

4) svenskt l&ngt u, t. ex.:

(K. & H.) bod bud, doga duga, hoga hugad.

5) svenskt kort 6, t. ex.:

(K. & H.) tors sv. toras, torst torst, trotn trottna.

6) I Houtskarmotsvarar maletskortaoafven sv.korta,
t ex.:

(Korpo) ge (gifva), (Houts.) jevo.

hamar (hammare), hamor.

korna (komma), homo,

tala (tala), talo.

i somrast (i somras), i somorst.

a (mSlens korta a) motsvarar:

1) svenskt kort k, t. ex.:

(K. & H.) hdlft sv. balft, jam* jemnt, slakk slacka, s0
stalla, soli salja, sdti satta, vdnn van.

2) svenskt langt a, t. ex.:

(Korpo) bora (bara), (Houts.) bjdro.

msa Oasa, en bok), Idso.

skdra (skara), stjdro.

tjwa (tjara, vrb.), tjdro.

vdva (vafva), v avo.

3) svenskt langt a, t. ex.:

(K. & H.) glddd sv. gladde, ladu lada, satt satte,
trana.

aJf 9

129

6 (m&lens korta 6) motsvarar:

1) svenskt kort 6, t. ex.:

(K. & H.) foii sv. folja, ford forut, morker mork, son
soija, worst ofverst.

2) svenskt kort e, t. ex.:

(K. & H.) jdip sv. hjelpa, stjolp stjelpa, Solv (H. stjolv)

sjelf.

b) Diftonger.

Af diftonger forekomma endast ei, ou och oi i Korpo
och Houtskars allmogem&l. Af dessa har ei ett ganska vid-
strackt omr&de, under det att de b&da senare forekomma
i jemforelsevis fa ord.
ei ’ motsvarar svenskt l&ngt e, t. ex.

(Korpo & Houts.) bein sv. ben, beit bet, breider bred,
fela, dreiv dref, flew fler, grein gren, greip grep, heirn
tetter lera, leik leka, meir mer, reid red, reip rep, reis
se * n sen > shreik skrek, stein sten, veit veta.
motsvarar sv. lftngt o, t. ex.:

(Korpo & Houts.) gloit sv. glota, hoi h5, roi ro (ror-
Vasse ), oi 6.

n .®* ferek °mmer i ett antal allmogeord, hvilka sallan till&ta
w 0n ^ en ^ore]se med hogsvenskan, emedan motsvarande
stam 2 * 4 ° r( ^ saknas » dels aro bildade ur helt andra
^ anforas foljande exempel:

rou$ £ Korpo & Houts.) boul sv. bola, bouo insekt, fmlikgel,
gig a US ’ 9Uumo ^amig, groumo grumlig, gout gosse, jous
a ’ mduro myra, rdul skrAla.

d, f,

2. Konsonanter.

i dessa m&l aro till antalet 15 nemli-

> j, ft, l, m, n, p, r, s, t, v, hvilka alia

130

uttalas med samma ljud, som motsvarande svenska konso-
nanter. Ett for begge m&len eget medljud, hvilket icke har
n&gon motsvarighet i hogsvenskan, ar det s. k. tjocka /,
hvarjemte i Houtskars dialekten antraffas ett vekt V och
N^gra af dessa konsonanter ma har blifva fdrem&l for sarskilda
anmarkningar.

d s&som slutljud efter en vokal bortlemnas ofta t. ex:

(Korpo & Houts.) bra sv. brod, me med, mala m^lad,
skapa skapad, sta stad.

Nagong&ng tillsattes afven d s&som slutljud och delta
ehuru en konsonant redan forut afslutar ordet t. ex.

(K. & H.) heimand sv. hemman, laJcand lakan, dderbM
plogbill, cerild aril.

g och k uttalas i begge dialekterna h&rdt, d& de sti
framfor harda vokaler, framfor konsonanter eller i slutet af
orden t. ex.:

(K. & H.) gd sv. g&, glam glomma, go god, grat gr^ta,
gdrd (Houts. gal) gard, Ulder kail, MwJklint, kr&ko kraka,
kudda (H. kody) ko, Mm kom, rdk hitta, skapa skapad, $$
sok, talg talg, varg varg.

Da g och k sta framfor veka vokaler, hafva de i Hout-
skar ett lent ljud (j eller dj och tj). I Korpo bibehaUade
afven i detta fall sitt harda uttal, t. ex.:

(Korpo) ge (gifva), (Houts.) jdvo.

geitij\g (geting), jetting.

gdjsp (gaspa), jdjsp.

rdgin (ragen), radjiri.

km (kora), tj&r.

skynd (skynda), stjynd.

skdru (skara, subst.), stjdru. . ^

Understundom hor man dock i Korpo dessa me#
uttalas omvexlande hardt och vekt. Saiunda far man bora

131

(Korpo) dike 0. ditje (diket), (Houts.) ditje.

geerdo o. jeerdo (garda, subst.),

jeerdo.

gm ocb jam, (gornma),

jm.

keldo o. tjeldo (kalla),

tjeldo.

kisto o. tjisto (kista),

tjisto.

kgrko o. tjorko (kyrka),

tjorko.

k&ld o. tjeld (kold),

tj&ld.

skogin o. skodjen (skogen),

skodjin'.

take o. tdtje (taket),

tdtje.

vegin o. vSdjin, (vagen),

vedjin'.

bet Mrda uttalet torde dock vara

, for Korpodialekten

det genuina och det, som oftast gor sig gallande. PS- Norr-

skatan torde de veka formerna alldeles icke vara i bruk.

bessa regler for de enkla g- och A-ljuden galla afven

r ° r 99 och kte.

(Korp°) bakken o. battjen (backen), (Houts.) battjin.

hugge o. huddje, (hugget),

huddje.

ryggin o. ryddjen (ryggen),

ryddjin'.

stokkin o. stottjen (stocken),

stottjin'.

sakhn o. sdUjen (sacken),

sdttjin'.

vdggm o. vdddjen (vaggen),

vdddjin .

,hari m&n gadialektord samma ljud s

om i svenskan, t ex.:

(K. & H.) ld,T\g sv. l&ng, let l&ta till&ta, letan (H. letari)
Uttare> millan (H. millan’l emellan, rull rulla.

• ^ ^ egendomligt, tjockt gomljud. Detta

Mr denna konsonant stir:

') efter ling vokal, t ex.:

& H.) eld sv. eld, fola forsla, sal sal, s6l sol, ail al.

fetter b, f, g, k) t . ex ,

. & H.) Homo sv. blomma, blister hvissla, flyg

^ Ills flisa, gldder glad, gloffa padda, kltio krita, kakkla

132

Anm. Emelian dessa konsonanter och l inskjutes
emellanlt vokalen a, hvarvid 1-ljudet dock fortfar att vara
tjockt t ex.:

(K & H.) fdgdl sv. flgel, sambal samla, scgal segeL

3) efter kort vokal, da en annan konsonant, (utom 8 och
t) i samma stafvelse foljer, t. ex.:

(K. & H.) halm sv. halm, halft halft, jblp hjelpa, tdlg
talja, stjalk stjelk, stjolp stjelpa.

4) emellan tvenne enkla vokaler, t. ex.:

(Korpo) gala (gala), (Houts.) galo.

kola (sota), kolo.

spela (bullra, rasa), spelo.

tola (tala), talo.

I Houtskar fir man understundom hora l uttalas nSgot
vekt (mouilleradt) nastan som Ij. Detta intraffar dl enkelt
1-ljud foreglnget af en kort vokal slutar ett ord. (Till It-
skilnad frln de ofriga 1-ljuden teckna vi detta med l')- Si-
som exempel anforas:

(Houts.) gamol' sv. gammal, fyV val, formodligen, nytjtf
nyckel.

n har i Korpo alltid och i Houtskar oftast samma
(jud som i svenskan, t. ex.:

(K. & H.) ban sv. barn, gam garn, runder rund, tan&
tand, imn vind.

I Houtskar uttalas det dock mlngengang mycket vekt
d. a. som nj. Detta uttal erhaller n da det foreglnget af
en kort vokal slutar ett ord. (Yi teckna detta n-ljud med
«')• Slsom exempel anforas:

(Houts.) bakkari sv. backen (uttal. nastan som bakkaj
d. v. s. n-ljudet blir si vekt att det just natt och jemnt bores),
stakkan' spiseln, gdutiri gossen, brintjiri brinken, kull®
ptirori-grytori potatis-grytan.

133

Mn denna regel gora endast n&gra pronomina undan-
tag, t. ex.:

(Houts.) sv. han, in han, hdn hon, an hon, henne,
»w min, tin din, sin sin, von v&r, edyn eder, m. fl. hvilka
ej hafva ett dylikt j-ljud efter n.

t sasom slutljudande konsonant bortkastas ofta t. ex.:
(Korpo) mm (annat), (Houts.) anna.

Mse (huset),

kuse.

n\ga (intet),

n\ga.

loke (loeket),

lottje.

Iasi (last),

Iasi .

myky (mycket),

mytjy.

mala (m&lat),

mala.

rki (rifvit),

rim.

take (taket),

tdtje.

ft nyttjas ofta i stallet for pt, t. ex.:

(K & H.) d&ft sv. dopte, Mift klipte, knaft knapt, sleft
sveift svepte.

W i stallet for U ar afven en i m&len ganska vanlig
loreteelse, t. ex.:

(K. & H.) Hid sv. bill, fold fall, fdld f&ll, Mid hgtlla,
kail, held kvall, spjeld spjell.

« bortkastas emellanat da dessa medliud st& i slutet

«*Uex,

(K> & H ) ska skall, sku skulle, ti till.

*** i stallet for mm brukas afven ofta t. ex.:

& ddnib sv. damma, dumber dum, kdrnb kamma,
s<en ^>er samre, trumbo trumma.
s „ * n y s venskan hafva vi en mangd ord, som frdn forn-

attal bl' tlbehailit staft »ngssattet hv, ehuru h-et vid ordens
k^omligt stumt. I allmogem&let i Korpo bores

134

ej heller detta Wjud det ringaste, men i Houtskarhar detta
framfor v st&ende A-ljud ofverg&tt till ett h&rdt k, t eu
(Korpo) viter (hvit), (Houts.) kviter.

vasser (hvass), kvasser.

varader (hvarandra), kvardder.

vit (hyila), kvii.

vetji (hvassa), kvess.

van (hvarest), kvan.

va (hyad), kva.

rd. I Korpo horas hvardera af dessa konsonanters
ljud skildt for sig, men i Houts kar sammansmalta de till
ett tjockt /-ljud, t. ex.:

(Korpo) ord (ord), (Houts.) 61.

Mrdan (h&rdare), Mian,

jdrd (jord), jol.

fjcerd (fjard), fjcel.

Urd (bord), Ml.

vmd (yard), vcel.

Slutligen mS, har anmarkas att i Soder Jurmo by af
Korpo socken afvensom n&got p& Uton forekommer ett egen-
domligt tydligt fornimbart A-ljud framfor dubbelt /-ljud, t. ex-
(Jurmo) rohta i stallet for sv. r&tta, kahtor kattor,
&tta, goht godt.

M&handa kan man ytterligare i dessa dialekter upP'
sp&ra ett egendomligt eombineradt As-ljud, med ett uttal
snarlikt th i engelska ordet think (tanka). Fdljande ord so®
kunde tala harfor hafva af mig blifvit antecknade; (I dessa
exempel teckna yi detta ljud med p).

Fr&n Korpo: tjepl kittel (uttal. nastan som
Uplar tistlar, gnipl gnissla, leriplo kortel.

Frftn Houtskar: Upl lill, (uttal. nastan som
vnaplmg massling, tjepl kittel, tiplar tistlar, vaplo cassia,

135

jMppo brynsten for lie, (sv. ordet slipa deremot heter i dial.
#), gntfl gnissla.

II. Forralara.

1. Verben.

F5r Korpo och Houtskarm&lens verb och deras bojning
galla foljande allmanna regler:

1) Bojningsandelserna for de skilda personerna och
named aro bortfallna i alia tempora och modi utom i impera-
then, hvars 2:dra pers. sing, ar lika med infinitiven och
l»Tars 2:dra pers. pi. andas p k in eller en.

2) Konjunktiven uttryckes mest genom anvandande
d hjelpverb : ma, sku , kund, t. ex.: tu md m saeg hvad
k w0; shu he vd vinn , nog Jeund he gd ti segal.

3) Framfor infinitivus anvandes, — motsvarande skrift-
spr&ets att - partikeln /*, t. ex.:

(K. & H.) ti vd starker sv. att. vara stark, ti arbeit bra,
arbeta bra.

f) Participium praes. forekommer aldrig annorlunda
® adverbialt, t. ex.:

(K & H.) stjdlandis sv. stjalande, roondis roende,
m^lande, byggandis byggande.

5 )Participium praeteritum bojes likasom adjektiven.

Verben kunna &tskiljas i tvenne grupper, nemligen s&-
r j;^ 8 ^ ar k och s&dana med svag bojning. Med de forra
man d& s&dana som fordom oftast benamndes ore-
dna verb, med de senare liter de s. k. regelbundna.

Bfilbundn

a) Starka verb.

skare^k Verken ’ ^viika, en ansedd svensk spr&kfor-

b ^ Dysvenskans »basta och skonsta arfvedel“, om-
for forskaren synnerligt intressevackande gebit. De

136

nyare nordiska spr&ken visa dock alia en bestamd strafvan
att mer eller mindre frigora sig Mn de fulltoniga starka
verben och l&ta dem ofverg& till de klanglosare svaga.
Samma strafvan gor sig till en viss grad gallande room
m&nga allmogeraM ocb deribland afveninom Korpo cchHout-
skars dialekter. Hvad andelserna i de olika tempora
modi bos dessa dialekters starka verb betraffa, galla
jande regler:

1) Infinitiven andas i Korpo pa a i Houtskar pit#
(kort a) men af en stor mangd verb bortkastas denna andelsc.
Detta bortkastande eller bibehallande ar dock har ingalunda
s4 godtyckligt som t. ex. i Nyland der den talandes stone

Bif. JPrces.

Bidi (bedja), beder
Bind (binda), binder
Bara (bara), beer
Bimp (falla dimper
tungt),

Drop (drapa), draper
Eta l ita (ata), iter
Gi (gifva), gi r
Kotna (komma), bomber
Kraka (krypa, broker]
krala),

Kreev (krafva), haver
Kveev (kvafva), kvdver

Brest.

bd

Korpo.

Supin.
bidi, bedd.
btrndi
buri.
dumpi.

drap , dreeft, drdpi.
dt iti.

gav giviy jett.

bam bomi.

brdb braki.

brdv, brdvd , brdvi, hr <ed

breevd.

hvav , bvavd, bvdvi.
hvesvd.

137

eller mindre br4dska vid meningens framsagande tyckes af-
gora om andelsen skall bibeh&llas eller bortfalla *).

2) Praes. indicativi andas p& er eller r. Slutas
stammen p& r bifogas ingen andelse.

3) Praeteritum bildas genom afljud, hvars beskaffen-
het i de olika klasserna nedanstaende forteckning utvisar.

4) Sup in. andas pa i (eg it hvars t bortfallit). Der-
ate forekomma afljud bos vissa verb ; se forteckningen.

5) Particip praeteritum hvars stamstafvelse ar lika
■ed snpini andas i masc. och fem. p& in, i neutr. pa i.

Endast foljande starka verb har det lyckats mig att
hopsamla:

Houtskar. l Klassen.

H

Frees.

Preet.

Bidi

beder

bd o. bid

Bind

binder

band

Bjdro

bjeer

bar

bmp

dinipcr

damp

Drop

dreeper

drop, dreeft

Mljeto

jeter

at

ho l. js
Komo

Krako

jever

homier

broker

gdv

kam

hrdk

Xravo

braver

brav, krdvd,

hafvo

bvdver

krcevd.
kvdv, kvdvd ,

kvcevd.

°- freudenthal, Om

sv. allm. i Nylai

Supin.
bidi, bedd.
bundi.
byri.
dumpi.

dnpi.

jeti.

jivi.

Icymi.

Jcritji.

krdvi.

a, p. 70.

138

Eorpo.

Inf. Prats.

Preet.

Supin.

Ligg (ligga), ligger

lag

lega.

Laka (laka, om laker

Uk

laki.

karil),

Ldsa (lasa), laser

Us

Iasi.

Bdka (drifva raker

rdk

ralei.

vind for vSg),

Sema (simma), semar

sam, sema

sumi, set

Si (se), sir

sdg

sitt.

Siti (sitta), siter

sat

siti.

§uT\g (sjunga), §wr\ger

sdi\g

§ut\gi.

Skdra (skara), sheer

skar

skuri.

Stjtila (stjala). stjeel

stal

stuli.

FaU (faUa), falder

2 Klassen.

full

fadi

Fd (f&), far

fikk

fott.

Gd (g&), gar

jikk

gait.

Grdt (gr&ta), grater

gret, greit

grdti.

Bald (Mila), holder

huld

Midi.

Ldt (l&ta, so- later

let

mi.*)

nare),

Prd (draga), drdr

3 Klassen.

dro

dragi.

Pe (do), der

do, dodd

dde.

Fara (fara), far

for

fari.

Gala (gala), galar

gol

gala.

Lata, (facere, pe

139

Houtskar.

Trees.

Prcet.

Supin.

liddjer

lag

lidd/ji.

laker

Idle, likt

litji.

laser

las

list.

ratjer

rdk

ritji.

semar

sam , sema

symy, sema.

sir

sag

s itt.

siter

sdt

siti.

$wr\ger

sdn\g

Sundji.

0 stjeer

skar

skyri.

0 stjeel

stdi

styli.

: (vraka) vreetjer

vrok

vritji.

2 Klassen.

folder

fuU

faUi.

fdr

fig, fekk,

fott.

gar

jig, jekk

gatt.

grdter

grit, greit

grdti.

1 hdlder

huld

hdidi.

later

Ut

Idti*).

3 Klassen.

drdr

dro

draji.

ddir

do, dodd

dott.

\ /ar

for

fan.

9alor

g ^*),gnagor

got, goto
gnov

gali.

gnadji.

] Uta ' lf4cere > permittere) heter i m&let let, let#, Ut, liti.

140

Kor’po.

Inf.

Frees.

Frcet.

Supin.

Grava (grafva),

graver

grov , greevd

grdvi.

Hcev (hafva),

have,

hdv, hcevd

hdvi.

Sid (sl&),

star

sld

slagi.

Std (Bt&),

star

std

statt

Svdri (svaija),

svcer

svor

svuri.

Td (taga),

tar

td

tagi.

Vdga (vaga),

vager

vog, vegd

vagi.

Vava (vafva),

vaver

wv

viivi.

4 Klassen.

Brinn (brinna),

binder

bann

burnt.

Brist (brista),

bister

bast

brusti.

Drikk (dricka),

drikker

drakkr

drukki, druttji.

Forsvinn (for-
sviima),

forsvmder

forsvann

forsmmi.

Jolp (bjelpa),

jolper

halp , jdlft

jdlft

(ringa),

m\ger

raT\g

rur\gi

Finn (rinna),

rinder

runni.

&wr\k (sjunka),

Sucker

sai\k

SUT\Jd.

Slipp (slippa),

slipper

slapp

sluppi.

Small (smalla),

smolder

smaU

smalli.

Smalt (smalta),

smdlter

smalt

smolti.

Spinn (spinna),

spinder

spann

sponm.

bpnkk (spricka), sprOcker

sprakk

spruW, sprutiji-

btikk (sticka),

stacker

stakk

stukki , stutfp-

Stjdip (stjalpa),

stjolper

staip

stulpi*

Svait (svalta),

svalter

svait

svtdti.

Vinn (vinna),

vinder

vunni.

iiil ftjjtjrTMiiasij

141

Houtskar.

H

Trees.

Trcet.

Supin.

Gravo

gravor

grov

* grivi.

Em

havor

hov, hcevd

hdvi.

Malo (mala)

malor

mol , malo

mail

m

sldr

slo

slaji.

m

star

sto

staji, statt.

Svari

sveer

svor

svyri.

Td

tar

tov

taji.

Togo

veger

vog, vegd

vidji.

Ym

vdver

vov

m

4 Klasscn.

binder brann

bister brast

drikker drakk

forsvinder forsvann

brosti.

drottji.

forsvonni.

jolper

rigger

finder

§ui\ker

slipper

smolder

smdlter

spinder

sprittjer

stittjer

stjolper

svalter

vinder

haip, jolft jolft.

rai\g rondji.

rann ronni.

sai\k suntjl

slapp sluppi.

small smdUi.

smalt smolti .

spann sponni.

sprakk sprottji.

stakk stuttji.

stalp stulpi.

svalt svdlti.

vann vonni.

142

Inf. Press.

Bit (bit*), biter

Bii (blifva), blir

Dri v (drifva), driver
Fis (pedere), fiser
Quid (gnida), gntder
GnP (gripa), griper
Ktiv o. Uyv klwer, klyver
(blifva),

Knip (knipa), kniper
Lid ilida) Oder
(P>Pa), piper
Bid (rida), rider

Bio (rifra), river

Skrik (skrika), skriker
Skriv (skrifva), skriver
SHt (slita), sliter

Stig (stiga), stiger

§i», stjin (skina), Hner, stjiner
Strid (utrida), strider
(cacare), Hter

Stid (svida), svider
&*(svika),
m (vika), viker

Vrid faida), wider

Klassen.

Brest.

blei

feis , fis

gneid

greip

kieiVy klidv

leid

steig

Sem

streid

Seit

sveid

sveik

veik

vreid

Korpo

O’ 1 ?**), 6rjf(er
■***> (dfypa), drjper
•f% (flyga), ftjg„
etji (flyta), ftyler

drop

fieg

mt wi^ptHi*****

•Off*

floutskar. 5 Klassen.

Trees. Treet. Supin.

biter bdt biti

biir btei him.

driver dreiv drivi.

flser

feis , fes

fisi.

gnider

gneid

gnidi.

griper

greip

gripi.

Mjf kliver, klyver kleiv , klov

klyvi.

kniper

kneip

Jcnipi.

lider

leid

lidi.

piper

peip

pipi.

rider

reid

river

reiv

rivi

skriker

shreik

skritji.

skrwer

shreiv

shrivi.

sitter

sleit

slid.

stiger

steig

stidji.

stjiner

stjein

stjini.

sfyter

stjeit

stjiti.

strider

streid

stridi.

svider

sveid

svidi.

svitjer

sveik

svitji.

vitjer

veik

vitji.

vritjer

vreid

6 Klassan.

vridi.

bryter

brot

bryti.

dryper

dr&p

drypi.

ftyger

flfig

flgdji.

filter

flat

flyti.

i

144

Korpo.

Inf. Frees.

Preet.

Supm.

Frys (frysa), fryser

fires

firusi, frysi.

Jug (ljuga), juger

leg

lugi.

Jut (ljuta), jutcr

90t

guti.

Kiy r (klvfva), klyver

klev

kluvi, kiyri

Knyt (knyta), knytcr

knet

knuti , k*yti

Hyp (nypa), nyper

nep

nypi.

Nys (nysa), nyser

nes

nysi.

Fyk (ryka), rykcr

rek , rekt

ryU, rekt

Skryt (skryta), skryter

skret

skryti.

(skjuta), sitter

sket

skuti.

Stryk (stryka), strykcr

stek

struki.

SAg (saga), suger

seg

sugi.

Sup (supa), super

sep

supi y sopi

b) Svaga verb.

Dessa anordnas efter sina bdjningsformer i tre ko^-
galioner:

1. Konjugation.

H?ad bojningen af de till denna konjugation bdrtf*
verb vidkommer, mk det anmarkas att:

1) Infinitiven andas i Korpo p& a, i Houtskirf*
o, (kort 4), hvilka andelser de dock i likhet med de
verben ofta borUemna (se pag. 136).

2) Praesens findas p& ar , som i skriftsvenskan- ^
Houtskarsverb som i infint. utg k p& o hafva afven i P 1 ** 0
kndelsen or.

3) Praeteritum iindas p& a; men p& o i de Ho**"
skarsverb Mikas inlimtiv Mas pi o.

145

Hontskar.

K

frees.

frost.

Supin.

Fry,

fryser

fros

frysi.

*

jAgcr

leg

lydji.

to

juter

j&t

jyti.

A7yr

kltjver

klov

klyvi

Z#

knj/tcr

knot

knyti.

%

nj/pcr

nop

nypi.

nyser

ms

nysx.

¥

ryker

rok, rokt

rytji.

Sbjt

shryter

skrot

shryti.

stjuter

stjot

stjyti.

%

%

striker

strok

strytji

sugar

seg

sudji

syper

sop

sypi.

Supinum andas p& a, utom i de Houtskarsverb,
^ ^ infimtiv utgd p& o, ty dessas supinum andas afven

Participiu m praeteritum andas p§, a, per
sag. & pi. t. ex. huse ha blivi mala , sv. huset
m&ladt; bdnen ha blivi basa, sv. barnen hafva b
^ Houtskarsverben p& o utga afven har pa o, t
* hodc > «*• gossen ar bjuden.

^ aafoiaT eXeDlpel ver ^ bojda efter forsta konjugation

baka.
boda.

Prees.

' ^a), bakar

W),

Korpo.

Prcet.

baka

boda

II | si

146

Mai (mala), malar

mdla

mdla.

Bydi (rodja), tydjar

rydja

rydja.

Bakin (rakna), raknar

rakna

rakna.

Segal (segla), seglar

segla

segla.

Tala (tala), talar

tala

tala.

Bako (baka), bakor

Houtskar.

bako

bako.

Bodo (bada, bodor

bodo

bodo.

bjuda),

Mai (mala), malar

mdla

mdla.

Bydi (rodja), rydjar

rydja

rydja.

Balm (rakna), raknar

rakna

rakna.

Segal (segla), seglar

segla

segla.

Talo (tala), talor

talo

talo.

.2 Konjugation.

Hithorande verb hafva foljande former:

1) Infinitiven har samma andelser, som i 1:sto
svaga konjugationen.

2) Praesens har andelsen er, men slutas stammen
pS, r, tillagges ingen andelse, utan stammen star da bar H

3) Praeteritum andas pa d eller t.

4) Supinum andas pa t eller ock p& i.

5) Participium praeteritum andas i singularis p
d eller /, i pluralis p& a.

SSsom exempel anforas:

Korpo & Houtskar.

Inf- Press. Brest. Supin.

B V99 (bygga), bygger (H. byggd bykt, W &
byddjer) byddji)-

147

hf. Frees.

Frcet.

Supin.

(brygga), brygger (H.

bryggd

bryJct, bryggi (H.

bryddjer)

bryddji).

Brdnn (branna), brander

brand

brdnnt , branni.

Drm (dromma), dromer

dremd

dremt , drommi.

Leva (H. leuo), lever
(lefva).

levd

levt , fee* (H. livt)

^ (lysa), l{fser

lyst

lyst, lysi.

fresa), reiser

reist

reist, reisi.

Bveip (svepa), sveiper

sveift

sveift, sveipi.

Ewp (varpa), vdrper

vdrft

vdrft, vdrpi.

Ett antal verber horande till denna konjugation hafva
egenheten att i Prseteritum forvandla sin stamvokaJ. Sadana

Korpo & Houtskar

hf ' Frees. Frost,

m (E dogo) doger ddgd

(faga),

asijc dm ddit.

90>r(.H.j<er)jird(fi.jil) jdrt.

Supin.

dogi (H. dydji).

(H. jiso) .

k w er « ( h . m hkt.

(lara) ^ ^ M ( H - ltel ) ldri(K.Uri)

^ 'Wija), smBr
SnOr

mono,

4 ®- «oto) server
(sofva),

^^a), SVKl

jdsi (H. jisi).

smdrd (H. smaf) smart,
sndrd (H. sneei) sn&rt (H. snm).

svcelgd

148

Inf Frees.

Saga (H. sago) sager (H.

(saga), sddjer)

Soli (sUja), seel

Soli, (skolja), sol

Tryt (tryta), tryter

Vali (valja), valjer

Yarn (vanja), veener

Ari (ploja), eer,

Prcet. Supin.

sa (H. sed) sakt.

said salt,

skald, sold skalt, Soil
trot truti (H. toy®

vald vdlt.

vand vant.

drd (H. at) art*).

3 Konjugation.

1) Hithorande verbs Infinitiv uppvisa alltid, likasom
fallet ar i skriftsprlket, den nakna, vokaliskt utglende stam-

2) Praesens andas p I r.

3) Praeteritum andas pi dd.

4) Supinum andas pi It.

5) Participium praeteritum andas i singularis p&
dd i masc. och fem., hvartill andelsen er ofta fogas, i nea ‘
tram Iter pi tt. Pluralis bildas i denna likasom i
glende konj. genom fogande af andelsen a till singula^
masc. form.

Slsom exempel anforas:

Korpo & Houtskar.

Inf Frees, Prcet.

Fid (fla), fldr fiodd

Klc (klada), lift Medd

m (ro), ror r6dd

SJcd (sko), slm

Sd W, sdr sddd

Tr£ (trada) , trer tredd

*) Ari i betydelsen arga, har*i Korpo form
Irga, och i Houtskar: arjar, irja, Srja.

Supin.

flott.

klett.

rott.

skott.

sdtt.

aerna: arg»r,

149

Passivnm.

Denna form bildas i Korpo och Houtskarsmalen, lika-
som i skriftsvenskan, pa tva satt: antingen genom omskrif-
ning med vb. bli hvartill praeteritum participii fogas, eller
genom en tillaggsandelse. Dessa andelser aro :

1) For Infinitivus ett #, som fogas till den full-
standiga aktiva infinitivformen *).

2) For Praesens ett #, som fogas till den aktiva for-
men, hvars r bortfaller framfor detta s.

3) For Praeteritum st, hvilka konsonanter fogas
till samma tempus i aktivum. Harvid inskjuta de starka verben,
afvensom de svaga till andra och tredje konjugationen ho-
rande verben, ett i sasom bindevokal. Svaga verb af forsta
konjugationen deremot foga denna andelse direkt till den
aktiva formen.

4) For Supinum st som fogas till motsvarande aktiva
form. Svaga verb af andra och tredje konj. inskjuta har
ott i som bindevokal.

S&som exempel m& anfdras:

/ Frees. Preet.

“Mas (bindas), hmdes bdndist
(bitas), beiUst

7* Was), mdlas mdtast

“SWas (byggas), bygges bgggdist

(svepas), sveipes sveiflist

<skos ), sleds, sleoddist

Supin.

bundist

Utist.

malast.

byggist.

sveiflist, sveipist.
sJcottist.

*) De
salnnd

<*Ko. 3,

i Houtakarsmilet, hvilkas infidtivi aktivi andas pa o,
infin. pass, andelsen os, t. ex. taMos (talas), blakos

150.

Verba Deponentia forhalla sig i formelt afseende M-
komligt likasom de passiva.

Foljande Anomala verb Annas i m&len:

Korpo.

Trcet.

Inf. Trees.

Hd (hafva), hdr, ha

Kuna (kunna), ham
~ md (mh),

Ska (skola), ska

Vd (vara), 6

— (varda), vdrder

Vila (vilja), mil

Vita (veta), veit

Kd (hafva), hdr, ha

Kuno (kunna), kam
~ mu (m&),

Ska (skola), ska

Vd (vara), j£

— (varder), valer

Vdo (vilja), via

Veto (veto), veit

hadd

2. Substantiven.

I*asom i skrfflspr&ket 4terstA i Korpo och Houtskirs-

maen af de skilda kasusformerna endast nominative® ocb

gemtivens. Den senate bildas s4 i singularis som pi®* 2 * * * 6

genom tillkgg af « tin nominativen. Af den i islamiskan,
gamla svenskan och minga af Sveriges allmogemil forek«“'
mande dativformen p4 urn och om flnnes i dessa mil ej *

151

gon kyarlefva. En gammal genitiv form pa « kan mahanda
sp4ras i atskilliga sammansatta ord, t. ex., sonasan, karatag,
wgavedar, ulvaldt , folkafolor, m. fl.

I afseende a substantivens genus ofverensstamma ma-
len vanligtvis med skriftsvenskan, men allmogens ora ar i
detta afseende sardeles fint och langt p&litligare an den
bildade klassens.

Afven vid substantivens bojning skiljer man emellan
stark och svag deklination. Den forra, hvilken icke erbjuder
n^gra vasendtliga skiljaktigbeter Mn svenska skriftspr&ket,
sonderfaller i tre klasser eller deklinationer.

1) Forsta starka deklinationens k&nnetecken ar
pluralandelsen ar, men i singularis ingen bestamd andelse.
En.:

Masculina:

(Korpo & Houts.) Sing. fjalix\g (prding), plur. fjalir\gar;
M(fagel), fogtar; gobb (gubbe), gobbar; hamar (i Houts.

(hammare), hamrar (H. humor ar); Ur (karl), karar;
* Won & worm') (morgon), momar; navar (borr), navrar;
***** (sten )> steinar; dker (4ker), dkrar.

Feminina:

(Korpo & Houts.) Sing, brdd (brud), bmdar; bro (bro),
° ar ’ ( s °cken), soknar; tjarr\g (gumma), tjarr\gar.

Andra starka deklinationens kannetecken ar

feaUndelsener. Exx,.

Masculina:

{ ® 0rp ° & Houts.) Sing, bond (bonde), plur. lender; prist

hpr&ter; skipw (Houts. stjcpor) (skeppare), skiparer

152

(H. stjeporer); smed (smed), smeder ; std (stad), stdder; tiggar
(H. tiddjar) (tiggare), tiggarer (H. tiddjarer).

Feminina:

(Korpo & Houts.) Sing, hand (hand), plur. hender; mast
(mast), mester; not (not), mter; sdk (sak), sdker.

3) Tredje starka deklinationens kanneteeken aratt
ebestamda formen af singularis och pluralis aro lika. En;

Neutra:

(Korpo & Houts.) Sing, ban (barn), plur. ban; dih (dike),
dtk; firm (fro), firm; heimand (hemman), heimand; hus (bus),
hus o. User; hdl (hal), Ml o. holer; nwt (nat), nmto. mter;
drd (Houts. 61) (ord), 6rd o. order (olo. oler); segdl (segel),
segal; shot (skot), shot o. shoter; shat (skott), shat 0. shoter;
spdnn (spanne), spdnn; spoi (spo), spot; sp&h (spoke), spfUt;
stad (stalle), stall; tak (tak), tdk; vitn (vittne), vitn.

S^som af ofvanstaende synes, hafva flera hithorande
ord ocks& former efter andra starka deklinationen.

Den svaga deklinationens kanneteeken ar ett redan
i fornspraket ur nominat. sing, bortfallet n, antydt genom
den kterst&ende slutvokalen. Denna deklination sonder-

faller i tv& klasser:

1) Forsta svaga deklinationens kanneteeken ar
plural andelsen ar; singularis andas pa a Alla hithorande
ord aro masculina. Exx.:

(Korpo & Houts.) Sing, bakka (backe), plur. bakkar; drop
(droppe), dropar; haka (hake, uncus), hakar; hand ( haD ^’
harnr; Hera (hare), harm; Ua (lie), liar; sleda (slada),^''
spada (spade), spadar; stabta (stubbe), stabbar; state (s* 8 '*'

153

2) Andra svaga deklinationens kannetecken ar
ploralandelser or eller ur; singularis andas pa o, u eller a.
Alla hithorande ord aro feminina utom jdrta, oga och ora,
som aro neutra. Exx.:

(Korpo &Houts.) Sing, bryggo (Houts. bryddjo) (brygga),
pur. bryggor(byddjor); grimo (grirnma), grimor; haka (haka,
hakur; hona (hona), honor; keldo (H. tjdldo) (kalla),
dor (tjeldor); kdrro (H. tjdrro) (karra), kdrror (tjdrror);
^(sena), semr; stum (H. styvy) (stuga), stumr {styvyr)-
?. ° ^ syster )» systror; trdnu (trana), trdnur; jdrta (hjerta),
10 ’ &ga Qgor; &ra (ora), oror.

Anomala substantiv.

Foljande substantiv aro i m&len, likasom i svenska
anomala:

Korpo.

He

>utskar.

S -^(bro<H PI trader.

7 hotter), * frar .

1 (fjder ). feeder.

filter.

i* Sr-

Jf* *mt.

S. brdr,
ddiro,
far,

fit,

PI. broder.

dotrar.

feeder.

foter.

kid,

Jed,

klovor.

lyss*).

mdror.

skd ,

skdvor.

sdn,

saner.

tdnar.

td,

tdnar.

’ > a, ‘ «• SU». beta i de*a

m&l, gat pi. g&sor.

154

Artikeln.

Den obestamda artikeln ar:

i Korpo, for masc. och fem. ein o. en, neut. et.
i Houtskar, for masc. o. fem. in o en, neut e.
Den bestamda artikeln ar:

i Korpo, sing. masc. och fem., -en, -in, -n, neut. -e.

plur. masc. och fem., -na, -en, neut. -en.
i Houtskar: sing. masc. och fem. -in', -n', neut*e
plur. masc. o. fem. -n', -en', -na, neut. -en'.
S&som exempel pa deras anvandning anforas:
Korpo. Houtskar.

. fiin (filn),

PI. filana. S. filin'

PI. fihri

fogaln (f&geln).

foglana

foglin '

foglan

Mm (karlen),

karana.

kdrvri

karan’

ryggin (ryggen),

ryggana.

ryddjiri

ryddjan

seidn (skeden),

seidana.

stjeidin’

stjetdan

steinen (stenen),

steinana.

steinin'

steinan'

vikin (viken),

vikana.

vitjin '

vitjari

brudn (bruden),

brudana.

brudin'

brudw/i

soknen (socken),

soknana.

soknin ’

soknan

bondn (bonden),

bmdren.

bondin'

bandreri

hdndn (handen),

hendren.

handin'

hendren

mastn (masten),

mdstren o.

mastrena.

mastin'

mdstren

smedn (smeden),

smedren.

smedin '

smedren

bane (bamet),

bdnen o.

bane

bdnen

huse (huset),

husen .

huse

husen

orde (ordet),

orden.

die

olen'

take (taket),

taken o. to-

■ tdtje

tdtjen'

155

kfcfcm (backen),

bakkana.

bakkan

bakkana

harm (haren),

harana.

haran’

harana

km (lien),

liana.

lian

liana

heldon (kalian),

keldona.

tjeldon ’

tjeldona

senun (senan),

senuna.

senun '

senuna

stuvun (stugan),

stuvuna.

styvyri

styvyna

S&som af ofvanst&ende exempel synes fogas den be-
stamda artikeln for singularis alltid omedelbart till substan-
tivens obestamda form. For bildandet af den bestamda
fonnen i pluralis foga endast 3:dje starka deklinationens
“ eutra den bestamda artikeln omedelbart till den plurala
obestamda formen, men alia de ofriga substantiven gora det
fast efter det den obestamda formen underg&tt vissa forandrin-
P r - Masculina af l:sta starka och l:sta svaga samt fe-
l® 1114 af l:sta starka och 2:dra syaga deklination
^asta harvid pluralandelsens r, under det de fiesta ord
^ brandy 2:dra starka deklination (vidfogande artikeln -en
stall en ^ f ) ^ ura ^ n( ^ e ^ seiDS r kvarstS,, men bortkasta i

et det franrfor detsamma st&ende e.

3. Adjektiven.

^Adjektivcn i Korpo och Houtskars allmogemal visa,
de . r a med dem 1 skriftsprahet, en stor olikhet deruti att
h ° Ch fem * sing * § 5ra n ^g° n atskilnad emellan
^®ssuto 8 aKl< ^ a 0<dl °^ es tamda formen. Pluralformen ar
^ med den ®> r masc. och fem. sing. Obestamda
{jj. ° r neutru m singularis utmarkes genom andelsen t.
frisk Ur tt

U, f Hs]( ’ Han frisk Jcdm, Tom frisk karana.

Et ^ 1^°' Son frisk flikkon, Tom frisk fiikkona.

0w > He frist bane, Tom frisk bdnen.

156

Korpo & Houtskar.

Sing. masc. & fern. neutr. Plur. masc. fern. neutr.

fri (fri), frit fri l /Ha.

gdmbal (H. gamoV) gdmbalt (gamolt) gdmbal ( gamd ).
(gammal),

bid (btt), blott bid, blaa.

raku (d&lig), rakut raku.

r0 o. r&der (rod), rott r0 l. roa.

Urdo. harder (H. Ml) hart, (H. halt) hard (E. MI).

(hard),

stark o. starker (stark), start stark 1 starka.

stor o. stdrer (stor), stdrt stor l. stdra.

Sasom af ofvanstaende exempel synes ar den positiw
formen for masc. och fem. sing, ofta dubbel.

De adjektiv, hyilka i svenskan andas pa -ig, forvandla
denna andelse i maien till o eller -oger (H. -odjer) t ex., j
Sing. mase. & fem. neutr. Plur. masc. fem. neutr-

svetto 1 svettoger (svettig), svettot svetto.

somno l. somnoger (somnig), somnot sornno .

torsto l. torstoger (torstig), torstot torsto.

Komparativen och superlativen bildas ur posi^
antingen genom tillagg af er och st med eller utan w
forhojning, eller ock genom tillagg af an och ast

Det forra sattet (stark komparation) anvan ^

Korpo & Houtskar.

Pos. grov l grdver (grof), Komp. gr0ver, Superl. 9^
h0g (hog), h&ger, ^

lfa[g l ldj\ger (l&ng),

ler\ger,

157

Pos. % f. lager (lag), Komp. leger, Superl. legst.
trar\g 1 tracer (trang), trex\ger, trai\gst.

twi\g 1 twr\ger (tung), tyi\ger, tyr\gst.

MTjgr l ui\ger (ung), y^er, VW st -

Till dessa kunna annu laggas n^gra andra som sakna

W), Komp. Safer (battre), Superl. bast l. all bast

(jambal (Houts. gamoV ), eider (aldre), eist

("■%)> fleir (fler), flest.

mytjy), meir (mer),

mest l. all mest

H (Houts. Upl), minder (mindre), minst l. aU minst.

^)> scember (samre), s«mst.

Ltoande dessa men bildade
(ettUofeft), Romp. — Superl.
^ fremmer,

H _

inner,

Wtai), _

_

^ »*r), nedra, nidra,

ur partiklar aro:
ettarst (sist).
fremst (framst).
forst (forst).
innerst (innerst).
millerst (mellerst).
mitterst (mitterst).
nederst, niderst (nederst).

K

h

neman (H. neman), W ^ a5 ^l(narmast),
nest )

under, underst (underst).

ytter, ytterst (ytterst).

ovra, overst (ofverst).

^ Gradforhojningen genom tillaggande af an (Houts. an)
Pi I]** * r 1 m41en den vanli S ast begagnade. Sasom exempel
enna b6 iuing ml anforas:

158

K

orpo:

Pos. frisk l. frisker (frisk), Komp. friskan Superl. friskast l
frlskogasL

vakcr (vacker), vakkran vakkrast.

somno l. somnoger (somnig), somnogan
n$ l nyer (ny), nyan

hev (rask), hevan

ludin (luden), ludnan

svetto l svettoger (svettig), svettogan
gairibal (gammal), gdnibian

hevast.

ludnast.

svettogast.

gamblast.

Houtskar:

Pos. frisk l frisker (frisk), Komp.

friskan '

Superl. friskast.

vaker (vacker),

vakkran '

vakkrast.

somno 1. somnodjer (somnig),

somnogan '

somnogast

nj l. nyer (ny),

nyan

nijast.

hev (rask),

hevan

Mvast.

ludin (luden),

ludnan’

ludnast.

svetto l. svettodjer (svettig),

svettogan '

svettogast.

gamoV (gammal),

gamolan)

gamlast

4. Rakneorden.

Bland grundtalen skilja sig endast foljande fr&nskrifi
svenskan:

I Korpo: ein, tri, n ie , tie, trceti, forti o. s. v.
och med niti.

I Houtskar: ein, tri, stju, ni, ti, stjytton, tjygv, ***
ftrti o. s. y. anda till och med niti.

Bland ordningstalen skilja sig foljande:

I Korpo: forst, dron, tride, fgoerd, sjuond, tratiori o- ^
anda till och med nitiond och hundrad.

r i\F

159

I Houtskar: first, aniri o. aron’, tridi, fleet, stjatt,
stjuond, stjyttond, tjygond, treetiond, o. s. v. stjutiond, nitiond,

AkdM

Korpo:
l:sta Person.

Sing. Nom. ja l. jag.

’ meg.

Hot. Nom. vi l.

Acc. oss.

2:dra Person.

Pronomina Personalia.

Houtskar:
l:sta Person.
Sing. Nom. je l. jig.

Acc. me 1 meg.
Plur. Nom. vi l. vi.

Acc. te l. Ug.
Hw. Nom. ni l. ni.
Acc. oder, ir.

H Nom. )
Gem i
Acc. ’
^ Nom. i
Gen.
Acc.

Acc. oss.

2:dra Person.
Sing. Nom. ty.

Acc. te l. teg.
Plur. Nom. ni l. ni.
Acc. eder , ir.
3:dje Person.

Korpo.

hon l.

!w

lom i <tom. tom, dom.
teiras, deiras. tew as, deiras.
tom, dom. tom , dom.

3:dje Person.

Houtskar:

fem.

^ han, an.
henars.

hid, he, e.
tom, dom.
teiras, deiras.
tom, dom.

hid, he,

160

Plur. Nom. tom, dom.
Gen. teiras, deiras.
Acc. tom , dom.

tom, dom.
teiras, deiras.

teiras, deiras.
tom, dm.

Sing, masc
min,
tin, din,

Plur. m. f. n.

tin, tim,dm,dm.

edcm, (iHedyn), edan , (iH.

edyn), edert (i H. eder 1 edra.
eran, edyrt),

Pronomina demonstrativ

K.&H. Han tenn (den der), hon tenn, he term,

K.&H. Han tett (den har), hon tett, he tett,

Korpo San tesun (denne), hon tesun, he tesun,

Houts. Han tesyn ' „ kdn tesyn, he tesyn,

Korpo ToJcon (s&dan), tokon, toko,

Houts. Toliri, 9 tolei

SM till toko som tole kunna ten, tett, tess fogas
att narmare utpeka det forem&l, till hvilket dessa pronom^
hanfora sig, t. ex.: tokon ten, tokon tett, toko tess'Jolin
tolen’ tett, tole tess.

i 1 1 1 ill

161

I dessa mal anvandas sasom relativt pronomen som;
dess genitiv ar i Korpo vars l. hokos , iHoutskar kvars.
Accusatiyens form ar likas

Pronomina interrogativa.

nentr. Plur. m. f. n.

^ holcon, hoJco, hoko l. hokona.

1Wj „, hvadfor en,

Umlkendera),

K- veim (hvem), veim, va, —

H. hceim, v kveim, kva, —

I genitivus hafva dessa pronomina formema hokos,
Mkj veims, kveims, vars , kvars.

Korpo.

% masc. fem

m I solver (sjelf), Ulv l. Solver,

fcr (annan), arow ’

,Wer Oder,

( n| g°n), turn,

hv andn

solft,

na,

* (alia),
(tvaije),

aUt,

vdrt,

solva.

ader,

nager o. na.

ii\ga.

aU.

Utom dessa finnas: may\g (m&nga), hd (b&da), heggi
hvilka blott brukas i pluralis. Sammansatta aro:
^deir ^ ndera ^ n<in deir (n&gondera), irt\gandeir (ingendera),
s %d ^ var(iera ), va ™der (hvarandra). Skriftspr&kets obe-
a Wan, motsvaras i Korpodialekten af han, 'n eller tom.

162

stjolv l. stjolver, stjolv , sijolft,

stjolv.

dder.

vr\ga,

ln\ ga ndin, ji^ga ndin

ndin, \mt ndin ,

aU, all, edit, all

kvan* (hvaije), Ivan, lev an', —

plurala: mcer\g, ba, begge.

sammansatta: eindevr, ndindeir, ingandevr, hand
kvardder. — Obestamda man uttryckes genom in eller t

6. Adverb.

Af dessa markes 1 m&len:

Hid (hit), jenn o. jennan (har, aflagsnare) ; jer (bar, nar-
mare); tid (dit); tenn o. tennan (der, aflagsnare), Ur (to
narmare); jennfrdn o. jerifran (harifran); tennfrdn o. terifra*
(derifran); jdn (bort harifran) (Houtsjew) ; tdn (bort derifrAa)
(H. few); vann (hvar) (H. kvann ); vart (hvart) (H. har):
vannfrdn (hvarifr&n) (EL kvannfrdn); dnn (amra);*> lso*»
(s&, sSiunda); nu l. nunan (nu); helder (heller).

H\ ga och int afvensom alder brukas motsvarande sbift'
sprSkets nej eller icke.

Likasom i skriftspr&ket aro adverben i dessa »**

tiga gradforhojning, t. ex.:

ledger, ler\gst.

vcbI l. brd, later, bast

van, varst.

myky (i H. mytjy), meir, west.

minder, minst

helder. heist.

163

7. Prepositioner.

De i mllen vanligast forekommande prepositioner aro:
lak, bakett o. baJceit, blanme , ett (zzefter) framforo, frdn ,
fwU, ford, for , jenom (H. jynym ), fois, me, ve, breive o. brei-
i, inni, lmx\g , trnWaw (H. miUaW), nedan (H. nedari),

wan (H. ovari), tuer, om, over , ft o. tel l. tell , undi, undam ,
**» W w, utett o. utforo, dv, at.

8. Konjunktioner.

Foljande aro de vanligaste:

o,(och>, M-o (blde-och), holder (eller ), men (men) (Houts. min),
Hkn (H - utan ’h **to, ett , ettsom, (eftersom), fast , fast o, (om,

* ( an > (H. *'»), ndr (nar), td (d k), medan , sdn (sedan),

I • senn ), tert (tilldess), ti (att, framfor infinitiven t. ex.:
mk a gd __ fjj rS £ k ( un( j ers t^ (Jig e j) att gl dit), an
^ * ex * Jy sed an in jekk“ = du sade att ban gick).

9. Interjektioner.

4 fy vale (— fy tusan), hej, hoho, nd, stopp , trd tig
" Ve dl g)> voj, moheh (~ jasl).

^ Pa det Korpo ocb Houtskars dialekternas egenheter
I 7“°^ 1 de ssa socknar satt att uttrycka sig ml tyd-
Fgr . amsU ’ f61 J a bar nigra sprlkprof pa dessa dialekter.

* Jemforelsens skull hafva vi att borja med valt ett stycke
Fen « EVan§ ' 2 kap ’ hvilketi „Acta soeietaus scientiarum
Pe ^. To - U, fasc. IV pag. 1141 finnes utfordt pa
i^’’! »Suomi“ for 1847 pag. 155 p& Pargas- och
153 ! e ? ka afhandli ngen „Ueber den Narpesdialect“ pag.

pa Ne >*pes dialekt.

164

Korpo.

Houtskar.

Pd tride ddgin vd e et bryl-
lop t Kana i Gcdilen o Jesu-
sas mdr vd Ur. 0 Jdsus vd
o me boda o Uerjun\gana (Ice-
iii\gand ) hanses ti bryllope.
0 to vine borja feilas, sd Je-

nd vin. To sd Jesus tel on:
Mdr! va hdr ja md Ug o ga-
ra? Min tid d n\ga Tcomi ann.
To sd mdr hanses ti tjenstfolke :
Va 'n soger eder , gdrin hed.
So vd tdr seks steinknikor,
som vd sdtt ett som judana

o ein bar tvd helder tri mott.
To sd Jesus Ul dom: fyllen
nu brukona me vatn ; o tom slo
dom smitfuU (pa rinnandis
bradd). 0 sdn sd ’n tel dom:
sldin i nu o bdrin e ti kok-
kin; o tom bar. 0 to kokkin
smaka pd vine , som hadd vari
vatn o ’n ii\ga vist varav he vd
komi, men tjenstfolke, som hadd
oist vatne, tom vist e tom, so
rdpa ’« brugumen tid o sd tel
vdr o ein sater fram he go
vine ti forst, o ndr dom ha blivi
pirom (drukki), to he som
stBmber d. Tu ha g<mt he g6
vine jenntdls. Hetett vd he
forst tekne, som Jesus jord i
Kana i G. o visa storheiten sin,
o laerh\gama hanses trddd

Pd tridi dajiri vd e e bryl
lyp i Kana i GalUein o Jes-
sysas mdran’ vd tdr. 0 Jes-
sys vd o md bodo o lerjyt\gan’
hanses ti bryllype. 0 to vine
borja feilas ( lid mot slute), sed
Jessy sas mdran at in : tom
hdr vx\ga nd vin. To sdd Jes-
sys tell an : Kvinn! (mdr) ha
hdr je md teg ojdro? Mn tid
ir\ga kymi ann. To sed mdran
hanses ti tjenstfoltje : ham
sager ider jarin' hdd. Sovdtk
seks steinkrukor, som vd sdtt
ett som judan' hdr e for rdr
nindjin sin; kvan' krukodrfa
tvd helder tri mott. To sed
Jessys at dom: slain hrukona
full md vatn, o tom sU dom
smitfuU. 0 senn sdd in at tom:
slain i ny o bjaren e b
kottjin ; o tom bar . 0 to
kottjin' smoko pa vine,
hadd vare vatn o in if[ga

kvardv he hadd kymi, min

foltje (drdngan), som haddM

<omin tid o sdd at *•
mdnsor sater fram hj>

ti forst o ndr tom ham

m(drottji)tohesoms *+

jd. Tyhajmthe f
jenntdls. Hetett vaheff
e, som Jessy* f < *
o visa storheitin sin .
tan * hanses trddd P a

165

Tjdri\gens vmvstdl.

He vd em gdx\g en gobb , som bodd tisammans me tjdrr\-
Jf * sm i et torp i sJcogin. Int vd nu gobbin sjolv dv he
mt igtogast stage fast no tylckt ’« vcel for htid an tjarr\gen
iawes vd on igtisfasast o vitl&sast mdnsa han hadd sitt i
titt Uv. Alder bind on gara ’w ti Idgs. AUti vd e sldje for
9®in ti SdU om.

Em ddg nar gobbin ham heim fr&n arbeite sitt i sh!~
f® e ater ndntif\g , som gobbin tylckt an int vd vili jdrt.
To morska 'n opp sc sd ’w blei regdlt arger o hmvd tel at
fyb\gen sin: Bed ti nu forryckt an tu alder ska huna gdra
ti Idgs , fast tu Mr kontant ii\ga anna ti tank pa. Jenn
heim, tu , me htindren i kors nwr som jdg ti tit
^ •Wf 0 trdsar o sliter en hum o sdn to ’» kornber heim
*® r ’ n iara forargtils ti si o hor ttig . Moheh, sdger tjdrr\gen,
Md ska tu ix\ga §dU mtig far tu, som heila ddgin rdnnder %
o alder sir Mr myky o va ja hdr ti gdra jtir heim.

Gum mans vafstol, folksaga. Det var englng en gubbe, som
. d * “ €d 8iD ^ mma i ett torp i skogen. Icke var nn gubben si ofver
J «g, men icke for ty tyckte han att hans gnmma yar den lataste
c okmmigaste menniska han hade sett i sitt lif. Aldrig knnde hon

Ti!? 1 "™ m lagS * AUtid hade ^ bten nS g ot att bruroma 6fvW - ""

1 ag D5r ^ bben iom hem frau sitt arbete i skogen, yar det ater n&got,
® nbben tyckte att ej var rigtigt gjordt sa som det hade bordt goras.

*^6 ban U pp och blef dngtigt ond samt utbrast i fSrebr&elser mot
y, N ° g fir det bra fOrunderligt att dn aldrig skall kunna gora mig
benffi 88 ’ eh0ni du har rakt ingenting annat att tSnka pa. Har sitter du
^ 1064 handerna * k °rs, medan jag Sr nte pi arbete och tralar och
80111 en bund och sedan da man kommer hem, kan man ej
f6rar ^ a «g Sfver allt ditt gorande och latande. Jasa, sSger

^ 4Ct 8ia11 du f6rebr& mi g ® r » du > Bom bela dagen
” Ute 1 sko 8 en och aldrig ser hum mycket och hvad jag har att

166

Kikar ja int mdtn din och bdddar ja int bd britsn o kom
vdr iviga ddg? 0 so ska ja mjotk o tjcern o baka o tvatt
o brygg , so ii\ga ska tu glafs an jdg int Mr affcerder ti stoi

0 stim mi jer heim jdg o. Freist Scerskota tig , soger gobbin,
no mott tu hd sldje ti brak me ma 'n tro, nar he i so haft
an tu Mntar si ett an klidrena mina e heil o rein , o fra
tig tjarr\g, som int edit sdn vi kdm ihop ha vavi at me so
myky som et enda skdplit Uvstykk helder. Ska tu hd tig en
tjiislarvo helder ja mig en rokk, so cdlti ska he kapas , men
he tdr ir\ga Idg , ska ja sej de, stdrtrut, ti kop var enda
smulu , nar tu myky brd o kund gara ndntir\g bara tu int
viid vd so iniandis lat , he ma tu veto o tig helder so fir
tu tig mot slahbon. No hur ska ja kuna vdva en trad helder
nar ja int hdr sldje ti veevstoi md tu si o veta? Jd, en to-
kon ska ja nig jdra tig allti fast moronddgin , soger gobbm-

0 to moronddgin kdm tdr gobbin oksnpd hcerdon oskaii
hugg veevstil at tjdn\gen sin . Men tjan\gen, som tykkt an e
utratta har hemma. Kokar jag inte maten och b&ddar jag into san-
gama hvar enda dag? Och sa skall jag mjblka och baka och troth
och brygga, sa icke skall du forevita mig att jag ej bar sysslor
br&ka med bar hemma jag ocksa. Forsok nu att urskulda dig, sager
gubben, nog maste du kantanka hafva rysligt mycket att braka med
nar det ar si knappt att da hinner med att se efter att mioakladerSw
hela och rena, men stor skam har du af att inte sedan vart gifted
hafva vaft si mycket som en ordentlig vast at mig heller. Skall du
hafva dig en simpel kjortel eller jag hafva mig en rock, si mfcte man
alltid kopa den, men det bar sig ej skall jag saga dig, stortrut, att k5p»
hvar enda smnla, da dn mycket val ocksa knndegora ett och hvarjeom
du ej sknlle vara sa fSrskrackligt lat, det mi du veta, och disputes 9
vidare, ty da smaller det. Huru skall jag da kunna vafva det ring**
heller, da jag inte har en tillstymmelse till vafstol ma du begripa?
Ja, en sadan skall jag nog gora dig, fast redan i morgon, sager gnbben.

Och da morgondagen kom tager gubben yxan pa aieln och g5r ng

1 ordning att ga till skogen att hngga vafstol it gumman. Men go®*

167

r« Ui\gsamt U vava, int vild hon an gobbin sku gdra ndn
imtol o inmdro sotn on vd vist on n6g rad for hed . 0
so lata on rdtt pa 'n all gdmbiast tjoln hon hadd, tjdra ’« o
ntta ’» i fjadror o Hadd tjoln pd sig o gdr ti slogs bdlett
gotoin. Mr on henta fast 'n lleiv on dpp l et Mgt ire o
ymnfran sir on Mr gobbin stdlder seg tel ti hugg en vcev-
To ’n hadd huggt pdr kanur, gala tjdn\gen frdn tride:
Hugger tu en bdm,

So f dr tu en ddm.

dw vd e? frdga gobbin , som n\ga vist vannfrdn toko rdpand
o blei bora heilt hepin ti Mr toko Idt i slogen.

Hugger tu en bdm,

So far tu en ddm.

ropa tjar(\gen ater. To valta gobbin dpp mot tride vannfrdn
ndn brdist , men nar ’« sag bara fjddrona av tjdrr\gens
W, trodd ’w an he vd en stdr foul, som shreik. Int ska
) som sldje vili viss i, hugg jennan vann foulana sjolv rd-
som tyckte att det yar trakigt att ySfva, icke ville hon att gubben
^ s gora henne nagon vafstol och fintlig som bon var, yisste bon nog
* h5ri6r - Hon B5kt e nemligen upp den allra Sldsta kjoln hon hade,
den och rnllade den i fjadrar och kladde kjorteln pa sig samt
bo# * C ^ er gubbeQ ^ skogen. Nar hon uppbann honom kief
“PP i ett hogt trad och harifran ser hon hura gnbben bereder
4 1 hngga en vafbom. Da han hade huggit nagra spaner ropade

^frintradet:

•Hugger dn en bom,

Sa far da en dom“.

PsudeT fragEde gubben ’ 80m icke ™ ste hvarifraB ett s5dant ro ‘

° m ’ ntaa blef kel t hapen att hora en sadan iat i skogen.
„Hugger du en bom,
top ide s a far du en dom",

hordes ****? * Dy °‘ m tittade & nbten Q PP mot trSdet hvaTifran r5steQ

trodd e ’ W, Q ^ ^ ick ® sag na S ot annat aQ fjadrar na pi gummans kjortel,
det rar en stor figel som skrek. Icke ma na den, som hay

168

par dt tin pd heimn mdde, mtint ’» o so smlta ’» oksn iter
pd hcerdon o jikk tin ldi\ger veg inn dt shigin’, o tjarryen vr
trede o bakett. To ’n dter sku bori hugg, ropa tjan\gen Her:
Hugger tu en reva, reva,

Fdr tu ii\ga leva, leva.

Ja trdr Jian vdrr rider all foglar i dd, som tom fl|pa
vitt Mid frid helder mtir, sd gobbin, mm n\ga drista'nseH
hugg jennan helder mtir, bara jikk Mf\ger o lei\ger inn dt skd-
gin o tjdn\gm bakett dter. To sdg ’w et trid som ’« tykkt sku
va passlit ti veevstdlsbtin, mm nar ’n sku ti hugg kuU e ri t po
tjarr\gen dter:

Hugger tu et btin, bein,

Kornber tu ii\ga heil heim.

Tom ska full hd vgona dr me innan tom slutar dv, sd g<k-
bin o vdrt nu bara sd fbrdervat hepin ti h&r toko so ’» rdrmd
tdn he fortast ’n Jcund o nar V kdm heim o tjarr\gen mS, sd ’*

heist en liten snmla sundt fornuft i be'nall, hugga bar der sjelfra fig-
larna ropar at en pa detta satt, menade gubben ocb si slangde ban ater
yian pa axeln och gick langt in i skogen ; och gunman nr tradet ocb
efter. Nar ban aterigen sknlle borja hugga ropade gunman iter:
„Hugger du en rera, reya, (den bom i vafstoln, pa hyilken da
F&r du inte lefya, lefya“. fSrdiga yafyen upprullw).

J ag tror hin onde sjelf ansatter alia faglar i dag, dl de ej mer "5*
lemna en i ro, sade gubben, men icke ylgade han hugga bar belief,
Titan gick allt l&ngre och langre in It skogen; och gunman fortfarm^
efter. Dl sag han omBider ett trad, som han tyckte att sknlle nn
passligt till ett ben i yfifstolen, men da han sknlle hugga ort®
detsamma, ropade gunman iter:

-Hugger du ett ben, ben,

Kommer du ej lefrande hem“.

De skola nu yal rakt taga lifyet af mig innan de h5ra upp,
gubben, och blef si forskrSckligt hapen da han horde sadant,
han sprang derifran det fortaste han formadde och dl han ko»^
och gumman med, sade han It henne. Jag sig i dag en si forskrf*

16&

(It on. Ja sdg en toko jerteiken ti foul i ddg, som bara
rfpa o ulva so he vd fdslit o he bara buUra o brdka i skd-
gm ndr ’» gala. Mdg vild ’« kontant td live dv om ja sku
tyg ndn vcevstdl so nd blir han dfdrdera dv meg n6g o al-
<fer meir gdr ja ti skogs ti hugg teg vcevstdl, tu mott bara
ftp te som forr so brd tu jitter. 0 he vd just hed tjarr\gen
Md, o hon tankt for se sjolv: vist ja int hed jdg?

Trollgobbin ’ o vallgoutin

Sannsagn fran H out sir.

h gai\g vd e in vallgdut, som jekk i skddjin o vaUa
fa- Som in tykkt an e blei ldy\gsamt so sdi\g in o blast i
Mdchdrne sitt so e rdrnbla i skddjin'. Min ndr troUgobUn ',
^d i han skddjin', hel an in spelo o boldra, so kam
* ° sed in ' in sku lagg vd ti spelo o rejdr pd e tole
toutin' vakta baru stint pd trollgobbin’ o drista se
han dddjin' ti bids i bolckhdme sitt. Han baru

tatalT ra§e1 ' 80m 8krek och ulfvade 85 det var 1 7 8 ^S t w* det

och brakade i skogen d& den galade. Mig ville den Takt t
1|(k ° m j®? 8 kulle hugga nigon vafstol at dig, si nog later
^ Ui att gora en sadan och aldrig mer g&r jag till skogen i

att bn && a at dig en vafstol ntan nog far du hjelpa dig som
^ 8 ° dt du f ® r oir. Och det var jnst si, som gomman ville hafva
01 h0n ti* sjelf: viste jag ej det jag?

p^ J J ffl tten v ° Ch Tall gossen, folksaga. Engang var det en vall-
trikigt •- 81C 1 ak °g e n °ch vallade fir. Och emedan han tyckte det blef
ii han och Waste i sitt vallborn si det ekade i skogen. Men

%d, ko 80m b ° dde * denna skog ’ h6rde att ban v5sD8des och f5rde
oci T5gn ™ han 0cb Bade it honom att han skulle lita hli att hullra
T »Ne ** P5 6tt 8idant 85tt Gossen tittade belt fSrskrSckt pi jetten och
1 mer den dagen blisa i sitt vallhorn. Han satt endast och

IS’I

170

sdt o tdnkt leva in skit jaro om troUgobbin’ nater sku horn
ein gdi\g ted. Nar he blei Jcveldin' o in Mm heim me farm',
so sag in an rnatmor sto o trysta 6st o to bd in an an
sku tryst at an' me in 6st o Tied j6i an. Han awin' mi-
nin' nar goutin' nater jekk ti skogs mi farm ’, so ruUa m
dstin' i in sandgrdp o nar in Mm ti sMdjin' so bant sdy
in o spelo tert troUgobbin' nater blei ardjer o Mm fram frfa
skddjin. Hdld fired, garp ! ropa trollgobbin at in ’ , min vaSr
goutin ir\ga vola in om e, bam sdi\g o blast so mytjy in
kund. Argos ii\ga me me, rdpa troUgobbin' to, helder smitar
ja han tesyn’ steinin' i de, o ii\ga ska ty mdt\g g<ft\gor spcto
to meir. Vakt hid baru, troXlgdbb, sdger goutin min ham ir\ga
ntinari, for ja je ardjer me ny o starkan je ja mi sm ty.
Vakt hid baru, ska dy fd si kvales ja pinar vain fr&*
han tesyn tidjUstemin' , o hid kann ty odder jaro baked.
0 so trysta in dstin! ’ sin so vatne rann dr in’. Alder sdgja
makan’ ti gout ti va starker, sid troUgobbin’, min leva trenr

begrundade hvad ban skulle gora om jetton eoging till simile visa sig.
Nar det blef kvall och han kom hem med faren, sig han att vardinnan
stod och gjorde ost, och da bad han att hon sknlle g5ra en at honoffl
ockaa,' och det gjorde hon. Andra morgonen da gossen iter gick till
skoga med faren, sa rnllade han osten i en Bandgrop och di ban ko»
till skogen si sjdng han och forde oljud till dess jetten iter M*
ond och kom fram fran skogen. Lat en vara i fred, slyngel! ropa*
jetten at honom, men vallgossen, icke brydde han sig derom ntan sjo»g
och blaste sa mycket han kunde. Eeta mig ej, sade jfitten di, belW

skall da fa

&r stenen pi dig, och inte skall du spela mingagfog*
Titta hit bara, jette, eager gossen, men kom ej nil
■ nu ar jag ocksi ond, och starkare ar jag an du; titta bit bara,

burn jag i

kan du aldrig gora efter. Och sa kramade han sin ost sa att
rann ur den. Aldrig sag jag maken till gosse att vara stark, sade jai-
ten, men hvad behofrer du, som ar sa stark att dn kan krama vattea
ur tegelsteuar, ga har och halla reda pa fir. Du kunde nog ®

171

p ty, som je so starker an ty kann pin vatn ur tidjilsteinar,
ft jenn o Mid rddo pa farm' ? Ty kund nov fa later arbeit
ty? Fill ty ii\ga td tjenst ve meg so ska vi arbeit tisamoins
o go ddgar ska ty fd. Hed jS ny bdk ti fram an in tolin '
pd som ty ska gd o pass pa far. Ja veil, meint goutin',
o so tjel an heim farm ' o jekk md troUgobbin . Min ndr
tmlt&m tid, som trollgobbins heim va, hadd e rei blivimid-
fostid so tom motta jet midda innan tom sku, bori me arbeite
titt. Trollgobbins tjtin\g han staUd fram m filbonk at tom
hMtor, o troUgobbin' to baru i bontjin' o drakk fran sidon’
min iT\ga hand vaUgoutin' jdro pa he vise baru han
& we lift steidin' sin. KvaUs jeter ty ? h\ga tdr he lag ti
ft P& hetenn vise, ty ska jet pd tole mod som jdg , sSd troU-
Sobbin. Ee viU ja iy\ga jdro, soger goutin' for he vill va
£n m star1cer bonk om in ska hdld ndr ja tdr i an' o sku
* ^ sku ja bit kontant osdms mi tjdrngjin’ tin o

vM ja ir\ga. Jet som ty vJl to baru, soger troUgobbin' ,
^ han bast bontjin' ty ha fott o n \ga viUja an ty ska
Z^Merjn’ helder.

^ to. vill du inte taga tjenst hos mig, sa skola Ti arbeta tillsam-
^ goda dagar skall du fa. Det ar nu rakt bakvandt att en sa-
ila 2 ^ 86 8 ® m du ska11 valla far. Ja val, menade gossen, och sa korde
leo Sfen ° Ch gick mcd jetten. Men Bar de kommo till jettens
inland V* redan mi ddagstid, sa att de maste ata middag

fllanke* • ^ begynna sitt arbete - Jettens gumma stallde da fram en
^ af 1 dem hvardera> och i ett en tog i sin bunke och drack frin

it med sin men ,cke kunde vallgossen gora pi det sattet, utan han
du T* Skedl Huru a ter dn? Inte hSr det sig att ata pi det
icU gs/ S . aU ata P a samDQ a satt som jag, sade jetten. Det Till jag
fell hilk SS ? Gr . g ° 8Sen ’ f6r det ska11 vara en bra st ark bunke om den
tttnig ^ “ ar jag tar 1 den, och skulle den gi sonder blefTe jag strait
“»get jetten “ gTUnina oc h det Till jag ej. it som dn Till da bara,
jig 6r det ar den basta bunken du har f&tt och inte skulle

Ua att du skulle sondra den heller.

172

Bdkett middddjin' sku tom gd o hugg ved i skddjm' o
ndr tom jekk so baru boldra e ett dom. Ndr tom hadd gatt
in v tg frdga troUgobbin’ om he ii\ga shi vd rdlit ti freist
holin' som hind rdp halan. N6v bund he fyV vd rdlit dUti,
meint gout in', o so rdpa troUgobbin ' sd bdrjen' klomna o gou-
tin ' sku odder ha hart die meir om in ii\ga hadd stoppa M
kronen' dter ml Tcado. Ty rdft baru brd, sld goutin ,
vdnt sldje ska ty fa har meg rdp o. Kva leitar ty ett i bib
skan '? frdga trollgobbin ' nater. Ja sir baru ett sldje U bid
om hovo ditt an e ir\ga ska sprikk sunder ndr ja rdpar fir
cn gdrt\g ndr ja rdpa so rambla in stdrer stein neder frb
bdrje. Jl ty so svdrer ti rdp, sld troUgobbin', so kann /jf
Idgg vd so Ut\g ti freist jaro e. Ndr dom nater hadd gatt t
stykk pd vldjin sld troUgobbin' nater: Ska vi freist kohn,
som kann smit oksin' jennan hokst opp? Vi kan fyl fr^
meint goutin', o so tdv troUgobbin oksin' fran hcelon' o sndto
in' so in for enda inn at malnin'. Sdg dy nd dv in ?

Efter middagen sknlle de ga att hugga Ted i skogen och
de gingo s& ekade det efter dem. Nar de d& hade gatt ett M*
frigade jfitten om det ej vore roligt att forsoka hvilkender* «f
konde ropa h&rdast. Nog kunde det ju vara roligt, menade goss*
och sa ropsde jetten sa hergen remnade och gossen skulle
hafya hort ett ord mer om han ej hade stoppat till sina oroi
med kada. Da ropade ganska bra, Bade gossen, men vanta ht«t sk ‘
du ft h5ra mig ocksa ropa. Hvad soker dn efter i bnskarna? W"
jetten ater. Jag ser bara efter nagonting att hinda om ditt
med, att det ej ma spricka d& jag ropar for engang di jag ropade, 1«*
sade en stor sten ifran berget. Ar du sa sv&t att ropa? sade jet^ »
kan dn l&ta bli sa lange att forsoka. Nar de ater hade gatt ett stye
langre fram, sade jetten. Skola vi forsoka, hvilken som kan kasto
bar yxan hogst npp? Vi kunna ju forsoka, menade gossen, ** **
jetten yxan fr&n axeln och kastade den sa att den for andaini® 0
Sag du nagot af den? frSgade jetten. Nej, sade gossen. Kasta & 1
sade jetten, Har dn d& nagon annan yxa med dig? frigate gossen-

173

troUgobbin'. Alder, sed goutiri. Smit ty ny , sed troUgobbin' .
Sdrtjf do ndin aniri oks med de? frag a goutiri, for ndr ja
smitur sa kund in bit ti tenn dpp o to kann vi ir\ga hugg in
twtt lest helder. Jd ty so forbaija ti smit so md he vd to ti
mmin'gdng. Sojekk tom ndter in bit inn at skodjiri tert tom sag
m tad, srn noddist me skatari inn at malneri. Han tenn
Idlin' ska vi hugg kuU, sed troUgobbin'. Iv\ga sku in nu tr<h\g
^99 kn tenn helder, sSd goutiri, ndv kund in nu mest halo
Min' o, min Utast gdr e om ty huddjer o ja drdr i kvistari.
/ak meint troUgobbin' o so drov goutiri frdn kvistari o troU-
Sobbtn huggd to kanuna fl&g ldn\g veg, o fast han taUiri vd
t» bdrje so baru kutt kdm in. Td ty o beer i skatari
bin jl Utavi so ska ja td jennan i storjendari kvann injd tux\-
**'• sed goutiri. Ja veU, sed troUgobbin', o so led in skatari
** ktfon’ o borja drd taUiri heim me skatari ford o aU grei-
Ww Pa, min vaUgdutiri han seddist pa stdrjendari o reid o
^ baru rdlit at troUgobbin’, som bdr o drd so in blei bi-
o so kvit fraguri yl ur tjoftiri hanses. Ndr
*** kastar ’ si ^nde den bli der nppe och di kunna vi icke hugga
l68t heUer - Ar dn si forskracklig atfc kasta, sa mi det da vara
en annan gang, si gingo de iter ett stycke in at skogen tills de
^ ° tall som rackte med toppen in i molnen. Den der tallen skola
0n,ka11 ’ sa de jetten. Icke sknUe man nu just behofva anvanda
A** heller ’ 8ade S ossen » nog kunde man nu nastan draga
^tarna* 11 ° CtSa ’ tten lattast det om du hugger och jag dragerifran
jet^ . Jaka ’ ® e »ade jetten och si drog gossen frln kvistarna och
ia ber 7* f spaDorna fl6 go ling vag, och fast tallen var hirdare
. 8a omkuU k «n> den. Tag dn och bar i toppen, der den ar
j 8k ! U jag bara h5r » storandan, der den ar tyngre, sade
jade ^ & J 5 *’ Sade j etten oc h si lade han toppen pa aieln och bor-
tm* J* em tallen med toppen forut och alia grenar pi, men vall-

^ *om b 81116 Sig Pa storandan ocb red °« b hade bara roligt &t * et ~

M ^ , ar ° cb 8a han blef alldeles svettig och si att hvit fragga
mun Nar jetten trottnade si kastade han tallen frin

1*4

trollgobbin trotna , so smita in tailin’ fran baton' o vbd
om H si kvdSs he st6 teU me goutin'. 0 ndr in fekk si goutin'.
som ndter hadd sprondji neder pd jdlen o han sag an *
iT\ga vd svetto alls helder, snyvdist in o rdnnd hem , m
goutin' rdnnd bakett.

Ndr trollgobbin' Mm heim jekk in inn i styvyn' ti tjan-
djin' sin o Ust dter dorren' o so fundeira tom bd o tod ba-
its tom Jcund bti fri fran totin' Mr, som vd sd dforrwfki
starker so int ndin kund rad me in. Min goutin' sat bdk fa-
rin' o lyddist o hot dlltihop. Ndr kvildin' kdm so satt tm
goutin' ti ligg i mjolkkamorin’ ; o goutin’ han jekk Ides th.
Min ndr he btei stimandis morkne steig in opp och Ud tjer-
non i sandjin o krdk stjotver i sdpvrden o vanta pd trcfl-
goblin'. Mitt at nattin ' Mm o trollgobbin ' inn dtkamorm*
oksin' i handin' o ndr in sdg tjeernori % scendjin so troM
in an he vd goutin’ o dromo teU tjeernon so graddirt jl
krn\g in'. Senn jekk in ti tjdn\djin' sin o sed at »•
v ny ha goutin’ fdtt dromahuddje, so ii\ga komber in opp
men int. T i bori me vild in id mot o seddist opp i
weln och vande sig om for att se hnr det stod till med gossen. Oci
da han flck se gossen, som Ster bade hoppat ned pa jorden och *
att han icke var det rlngaste svettig, skamdes han och sprang he*
men gossen lopp efter.

Nar jetten kom hem gick han in i stngan till sin **

1 dorren och s& funderade de bada tva huru de sknlle
> sidan karl, som var s& ofornnftigt stark, s& ing
med honom. Men gossen satt bakom dorren och lyssnade ocl
alltsammans. DS kyallen kom, haddade de &t gossen i >#
maren och gossen han lade sig der att sofya. Men da det blef
morkt steg han npp och lade kernan i sangen och krdp sjelf i •
och invantade jetten. Midt i na tten kom jetten ocksi in i k» n
med yxan i han den och da han sag kernan i sangen sa trodde h
det yar gossen och slog till kernan s& graddan yrde omkring 1
Sedan gick han in till gnmman och sade: Nn har gossen

qvitt

kui.de r

175

» gore stretta o so stalp in o sed ix\ga

dm ja dreiv teU in'
ok better.

Han aniri marniri blei bd troUgobbin ■ o tjarndjiri han-
xs stir { ogoneri ndr goutiri hdm inn at styvyri 0 sSd: G6
* wrfn 1 moreri. Kvcdis ha dy syvy i natt? fraga trollgob-
„Baru brd , min ein gd T\g tyhht j a an loppon beit me a ,
M goutiri. To bid tom ndter gdutin' gd tit pa arbeit , min
henla lenappast homo tit ur styvyn ' so hoi in ndter Jiyry
koUgobbiri borja taio mi tjarndjiri sin hvalis tom shu fa
iv gdutin , ndr in vd hal for stdl. Ndr hah aneri nat-
^ so r °sta tom ndter at iri ti sovo t bastori. Not"
bobbin trodd an goutiri sdvd, hdm in o Ust fast dbrriri
9 m Hd P d bastori , min goutiri hadd Iraki inn at tiniri
yy a m fiv tidin' fast bastori brann neder till mar-
• Min ndr mdrniri hdm , hrdh goutiri ndter fram fran
o jekk inn at styvyn o sid ndter: „Go moreri i moren ,u ,
tjarndjiri hanses tom vakta baru stint.

hodgobbiri

fcdoch

» att ban icke stiger upp mer. I boijan rille ban val satta
>otvarn ocb satte Big upp i sangen men jag slog till honom sa
annat stnttade omkring ocb da foil han ntan att gifva ett ljnd

*** gossen k” ^ m ° r ® 0ne11 ® ck b &de gumman och gubben stora ogon,
ku ^ ° m * n * s t«gan och Bade: God morgon, denna morgon. Hnru
^ ng * \ natt? fr ^ade jetten. Mycket godt, sade gossen, men

* , C ® Jag att lo PPan bet mig. Derpa bldo de gossen ater

horde b Cte ’ men ha ° haDn kna PP t bomma ut ur 8tu S an innaa

Bbot ^ Uru ^ en borjade tala med sin gumma hum de skulle f£

biddadl^H M tan Var hlrd ftr stal Nar den andra Datten kom '

k 0 V 4 hODOm * badstn 8 a °- Da jetten trodde att gossen hade
$*eo aD °° b laste fast dorren och tande eld pa badstun, men
fa« * lled rilplt ln 1 B ? nen sa icke kande han af elden, fast badstn-
^ ngnejj ^ tlll lnarke n- Men da det blef morgon, krop gossen fram
*0 jetten t ^ * s ^ n ^ an ocb sade ater : Godmorgon, denna morgon ;

oc hans gnmma de bara stirrade pa honom. Slutligen

176

Ettarst frdga tom lik kvciUs in hadd syvi han nattiri. Bm
brd sSd goutin, sonan' viU ja allti sovo, he vd so vamt o W
ti ligg ter so. Ndr it\ga Sidin' helder heit pa in’ meint tom an
tom sku freist om n\ga vatne lik sku lot in, min goutin * 1 sat
nater bdk dorrin' o lyddist o hoi aUtihop. Ndr nattin kdm so
vist tom in’ ti sovo pa brunns tdtje o goutin ' jol, som dm
bd . Min ndr he nater blei morka nattin ’ so steig in dpp o
ruUa in stdrer stein pa brunns tdtje o hrdk stjolver bdk brv*
nin' o so kdm trottgobbiri nater . 0 to in sag steinin so

trodd in an he vd goutin' o so rulla han in neder t tjeldrn
so vatne yl o goblin stjolver bled vili slasko. So ranndm
nater inn ti tjdrndjin’ sin o sSd at an’: „Ny jS e Uk slut mi
goutin' o n\ga komber in tennfran meir sed in. Ja ndla
in’ neder i tjeldrn’ so vatne yl o han barn sank, som w
stein* , sed in. „He vd ny baru brd an ty ein gd"(\g lek fe&
lokt me in ' “ sed tjdrndjin' o so jekk tom leks o baru sfod
text goutin' nater kdm o sed: „Go moren i moreti' a ,

kommo de sig fore att fraga honora hum ban hade sofvit denna natt-
Rigtigt godt, sade gossen, sa vill jag alltid sofva, det yar si va*® 1
ocli godt att ligga der. Nar nu icke ens elden bet pa honom, menadi
de att de skulle forsoka om icke vattnet anda skulle gora tillborlig
verkan, men gossen satt ater igen bakom dorren ocb lyssnade och h5rd«
alltsammans. Nar det blef natt bado de honom lSgga sig P* brnn "'
taket, ocb gossen gjorde som de bado. Men da det blef

sjelf bakom brunnen; ocb sa kom jStten och da han sig stenen trodd*
ban att det var gossen och s& valtrade ban ned den i braonen »
vattnet yrde och gubben sjelf blef genomvat. Derefter sprang ban *
in till gnmman och sade till benne: Nu ar det likval slot med g 0 ®*
och icke kommer han mer derifran, sade ban. Jag valtrade hono®^

i brunnen sa att vattnet yrde ocb han sjonk som en sten, sade
Det var nu rigtigt bra att du eng&ng flck bugt med honom, sade g®^
man ocb si lade de sig att sofva och sofvo anda till dess g° s6en T
kom in och sade: Godmorgon, denna niorgon, men de bara stirrade

imvaktu barn pd in' o vist ir\ga om tom sku kuna tro ogo-
m' m meir. Ettarst frdga tom lik hyry inhadd syvi tesyn’
Mttin'. Bam bra, sed goutiri, ein gdre\g barn tykkt je an he
sUje, mm he jdi nu rdkt ir\ga.

Ny vist tom %a meir min levmdis rad, nor %a
tatne hdder heit P d in '- T om barn fundeira o fundeira, min
mm he bit ti ndmtvw for hed. Ja kva ska vi ny jdro?
gobUn . Be no jo, sSd tjdmdjin , ny veit je kva vi
Pro. Ty ska gd i hebbre titt o ois in sdkk fulder me
° Smn f a *y 9 d ti bror tin, som edit ji starkan' sem
less & v in’ dn in jolper de ti td live dv garpin'. Ny
^ he som vili klokt vd, tjdmdjin ' ' min, sed troUgobUn’,
je jdro o so Sida in dv i hebbre sitt o bkt in
o bori *' ^ er - P^or o smita in' pd ryddjin'
jdlt o ^ ° ^ 9 ° utin ’ md - TJ'dr tern senn jekk o
fir ° m - VU mtt inn * skodjin , borja oskan' bolder. Em pd
™ ^ didder i ddg so in sldr horsona ohop, sed
Gj ° m d ® SkaUe kmiDa tro sina 6 ^ on - Slutligen fra-
goasea eri( ? h ^ U han hade sofvit den na natt. Ganska godt, sade
gjorde nn i . 6ngang tyckte Jag att det regnade nagot litet, men det
nu rakt ingenting.

Mn. d 6 , SSte de mer na g ot r H nar icke ens vattnet bet p& ho-
«j leda tm ^ fQndera(ie °ch funderade, men deraa funderingar ville
h j 0 8a ^ Ot Ja hvad skola vi nu gora? sade gub-

Do Bkali ei • a- gUmman ’ nu hittade jag p£ hvad vi Bkola gora.
to akall • magaSin ° Ch 6sa en 8&ck fuU med P^niagar och se-

koaotp aft h ga , tni din bror - som findd Sr allt starkare Sn du och bedja

5001 T8r rfetLfc JelPSr dig att taga HfVet af 3l ^ Selu - N ° 8ade d “ det ’

j*g gora, ocj, fBrstandi g t » gumman min, sade jetten, ja det skall
Snbiekjigt B t - 6gaf ha “ Sig ha8ti ^ tiU sitt magasin och 5ste en
to kegaf si g j ° r _ 8aCk fQl1 med Penningar, och kastade den pi ryggen,
a* T or VSg ^ bad g0SSen f51 ^ a med * Nfir de 8edan S^ 0 och
to id ha B °? midt j Dne 1 sk °gea borjade &kan bullra. HSr p& for
^ glad * dft g 8i han slir van tarn a ihop, sade gossen.

178

goutin’. Je han far din , som later pa hetenn mode ? fragt
troUgobbin'. Ja hSd je in , sed goutin min to blei trcto/cb-
bm' baru bdi\g so in smita posan fran se o rdnnd tin km
ndter. Min goutin' som mdr(\g gdi\gor hadd gatt vdd * &■
djiri, n\ga villadest in bort se, baru heim Mm in o bid i»
nicer kdr o beh&vd alder meir ga o hdld reido p& fdreh'.

kr det din fader, som later pS sadant satt? fragade jetten. Ja W
Sr han, sade gossen, men d& blef jetten sS radd att han kastade ph»
ifrSn sig och sprang bort och hem. Men gossen, som minga gtop
hade gatt vail i skogen, icke forvillade han sig, ntan hem kom k»
blef en rik man oeh behofde aldrig mer ga och halla reda pi &■

En, om ock ganska bristfallig, forteckifing ofver egen-
domligare diaJektord, meddelas i slutet af boken. Har
endast lemnas plats for en samling orginella uttryckssatt,
ordspr&k och g&tor, antecknade i Korpo oebHoutsktt
1* Mam o Fva baka stora leivor,

Mr Mam vd d&,

Baka Fva minder bra.

2. All 4 Hale td ’n ska gift se,

0 all e brd td 'n ha doe.

B. Jrmber bin fort vdrmber.

4. Bondn i % a ndn vilo van ve.

5. Ett tok kann frdg,

So ii\ga §ju kldk kann svdr.

6. Et tok rosar dv marknan fom han ha statt.

7. Fan 6 fatti, som ti\ga ndn sjeel hdr.

8< MS so far tu vit, sd bondn sag kalven da

!J 4 J 4444444!!'!',

179

9. Grannar byter alder hdstar.

10. Han biei Herrgdls jordtorpar*) l varast.

11. Han e ij\ga so ler\g fdger ,
annar mans drdger.

£ varr som en hunn,
int vilar matn en stunn.

hdider pd ti Mm i Valbormdsskrokin for bitti*).
bar ldi\g ndglar (= l&nga fingrar, tjufsk).
bdm % btsmasskrokin for bitti**).

*nott sedn foli, helder Idnde fly.
sir ut, som ’» sJcu ha stuli deig o ii\ga fait baka.
ska allti ta tartiy\ge , nar ’« sir e.
ska ha myky bra,
ska vdnt pd han annars de.

ska n\ga si han annar so doli, an int ’» kan bli
scember.

som hdr Under , har hinder,
som ha tagi fdn pd ndkkan ,
m ** ’*» over bakkan.

^ som int hdr sjolv,

** 9<* Soli.

? = Han kom » kjrkogardens mull,
kring alborgsmessa > tWen kring den 1 :sta maj, likasom Olsmeesa, tiden

forr, jL 29 <ie Jull> aro f6r landtmannen vigtiga tidpunkter. Vid den
^skrid 1 ^ f ° dret f6r boska P en och vaxtligbeten ar ej an sa
star Cll _ att kreatQr en sjelfva kunna soka sin f5da. Yid Olsmessa
8 orden pa akern oskuren, och visthuaens sSdeslarar offca toma.

180

24. Han , som int sar artn pa Italian ,

Fdr int si 'n i skaMan.

25. Han, som him 4ger, far Mid l rompon*).

26. Han, som Jcomber me ett-rad , **) fdr bittala halva skadm.

27. Han , som na fdr,

Blir na var (varse).

28. Han, som sir mm an som Gud ha skapa,

Fdr std me mum o gapa.

29. Han td tarth\ge, nar 'n sd e.

30. He hlaser so int tva tjan\gar kann Mid et halvsm
( ndtslarvo ) for et navarhdl.

31. He beer slg dt som leirmajjas ur\gin ***).

32. Hed l latt ti saj, men ga jeer e.

33. Hed & later ti vSnd om i farstoddrrn, an i stumdorrn.

34. He & ir\ga hr6k far geitn ti slipp i broddakein,

35. He e vart an him mjolkar, om on sparlcar sjdb>
kuU e.

36. Hed 4 mdi\g leifcar i ldj\gdansn.

37. He fdr %a huggas l julhalmin.

38. He forslar meir, an som ein nceva art\gnariv^

39. He lever so int eerie man viU Ur ut hum sin.

40. He vd h4d ja s4d,

Sd Lassn nar ’n tig.

*) = hvar och en ma st& for sitt kast

**) = efter-rid, d. 5. gifver rad forst sedan allt ar staldt till r»

*•*) = som gokungen i sadesarlaus bo.

181

41. Hdbersgobbin o jag,

Vi for ut me drag ,

0 fikk ein so stdrer jdddo sow jdg.

42. Hon ha fait stymmor o trefdr.

43. Hon hrnon, som n\ga ha vcirft ti posh, sha i grj/ton
sjolv.

44. Hus t vdr boska, sd haran.

45. Hdstn o hunn, hdr varjon me se.

46. Uak blir int bra , forr varr homier i stdlle.

41 om int 'n jolper sjolv ett e.

48. Ja e som dkter ti byss o solfter dv lass.

W ' Jemt 0 bistdmt , sa mdr sikka meg ti byss o gdv meg
12 siUix\g f&r lite.

50, Ja * tjdtto for halvin ' .

51 Kaids! sd hattn nor ’w ham i vdllh\gsgryton.

52 - Kuro, Moro, Poro, Pall ,

Heiter Avensor holmana aU*).

53 - J6* dndokk, sd Smissn.

Komplett, sd Knussn.

Mein, sd Koksn.

0 **vd he, sd Jessn.
f ti sin waning, sd Ndpm.
u l et tdk, sd Ingasn.

' %% vitl hd meir o hdvete blir alder fuUt.

rengna vailing, vd min §eid i helvete.

hafV a fi L Syftar der P & att « Satan alia till Ofvenaor by hSrande bolmar
8 a > ehnro numera mer eller mindre forvr&ngda, namn.

182

56. Om int man passar pa tidn, passar int thin p& man

57. Paved m4 luvon ,

Kor bdnen i gruvon,

Mm Matt me sitt lar\g shaggy
Lokkar bdnen utanfor vagg.

58. Bop in\ga foran tu ha gista.

59. bdm ti byss o gd sjolv ett e.

60. Smd fistjar, je bdter in toma distjar.

61. Stinder ir\ga gott vinder f
Mjuher ofta gott njuter.

62. Stor % din, min Ittn pa jdln.

63. Stdt ska e drds ern'no ska drds pd tjdlke.

64. Sju bran ett kappan,

0 sju korvar ett takkan.

65. Takk for i fidl, sd tiggam ham ijenn andra ddgen.

66. less meir ’n passar for svin, tess meir yrrar ’»

brostona.

67. Ijepin ska bon kola gryton.

68 . Tjugunddg Knut
^ Jdl tit.

69. To han frnsn sess nider,

Sess han Idter breivider.

Toko fiskar han tdr ett, so far ’w.

71. To ’» ha Uft vit, g<er ’« * T ]ga mS e.

72. Vann ska sleiven vd , om mt i gryton.

f I?

183

| 73. VaHs teg grannfdr , som four foli me, sd bdndn, nar

kvwm t6 gram i rokken.

74. Vdni int lusn i sinn feldn.
j 75. Ostan voder o tjarx\g trceta,

Slutar alder utan vceta.

Goto n:o 1. Va e he, som rums i en kudufcerdo,

Men int i et hudubas?

Goto n:o 2. He Mm en tunno fran frdmmand land,
than laggar o utan bdnd,

Mi tva sorter 0l i?

Mo n:o 3. Va ji he, som je minder som in lus,
Min klcer bd fatti 0 Hit,

I heila konyndjins hus?

**•*»<*. Rb notch,

Sitter l bakk ,

K6m i krdvan,

Men kann int hakk?

^ *0 5. Forr i tjott ,

Ny dr tjott,

Kann jdro frid 0 kng,
f heila konyndjins ritje?

*° 6 ' T <™t miUan vdrmt 0 kdlt?
n:o 7 - jikk en veg,

He vd iT\g a ndn vig,
sdg et tir\g,

He vd ir\ga tvx\g.

Sku ja hd sitt e,

ja ii\ga ha tagi opp e.

184

Men m sag ja ii\ga e,

0 tSrfdr t6 ja dpp e?

Gdto n:o 8. Tre mjtjtjV o vatulds,

Fareri slapp, min jegam fasna.
Gdto n:o 9. He vd in fru i in lunn
Han hadd in hunn.

Han hett som ty, som jeg ,

Son fishy som fe, som tre,

Som aU hritter , som pd jdliri je.
Kva hett in?

Ehuru redan ganska omfattande samlingar af Svenska
folkvisor Annas och sMunda de bidrag har kan fogas tfll
dessas komplettering ar hogst ringa, har jag dockej tvekat,
att i denna uppsats lemna rum for n&gra prof p& iKorpo
ochHoutskar upptecknade folkvisor, da ju afven folkvisorna,
hkasom sagorna och g&torna, pa visst satt utgora ett uttryck
or folkefe andeliga lif och verksamhet. Utom de gan*
nddarev 1S0 rna, som fordom ljodo „Mn palatset till kojan‘,
vilka, efter det de tystnat i kungaborgens salar, for*
vara s i folkets trogna minne anda till v&ra dagar, lefver
oiand allmogen ocks* en mangd andra af nyare datum,
eJler mmdre direkt utg^ngna fran folket sjelf, hvilka, si
— a ^ _ ochs& m &ngeng&ng aro, i tydliga och klara drag

Uttydaing a f gStorna: ^ f Ewnbelst ^ gin . N:0 2. W
" UnfT ^ V ***** vekser *pp. N:o 4. Nfpone. If* *

pennon. N:o 6. Kntter^ddjin'. N:o 7. * MM
2 ™ * *99* p & j6rdm kan MojT ^ ^ * 2V*«-

osm staka, tom j ,pna Jordan for Israels bdnen. N:o 9. Bunn.

aterspegla folkets lynne och Askadningssatt. P& efter-
ioljande blad lemnas prof af hvardera slagen hvaijemte
i ett bihang vidfogats melodier till de fiesta af dem, da
melodien i dessa ingalunda ar en bisak, utan fullt ut lika
ja nagongang till och med af storre varde an or-
den*). I likhet med all folkpoesi hafva saval de aldre
sangerna som ocksS de af yngre datum ett okonstladt,
realisfciskt framstallningssatt, hvarfor mahanda i de pa efter-
loljande blad meddelade visorna kan Annas ett och annat ut-
ty*, som vore sarande for sardeles omtaliga oron. Dock
torde personer med sa forfinade horselapparater, nastan masta
raknas M de forbildades klass.

Ur efterfoljande lilla samling hafva &tskilliga visor ute-
8 Ms, hvilka, da de annu sjungas temligen allmant i Korpo
jj, ® outskar , har val forsvarat sin plats, om ocksa icke
I dem skulIe fannits s&dana, som maste raknas bland
^esvenska folkvisoraas fornamsta representanter, hvilket lik-
saffl U dClViS Va ” t S&dant har skett, da de redan forut

^ ord som melodi Annas upptecknade frdn andra orter. S&-
Adel^° andra: Hertig Frojdeborg och froken
^ ..I 0 ’ ^ UD ^ es kar s ^dan den forekommer bland Geijer och
ska ” SVeDSka folkvisor ‘‘ n :o 19 och samlingen „100 sven-
n:o 3 ° T° r n ° 34 ^' L* ten Karin, (se Geijer och Afzelius
100 SV ’ *°* kv ‘ n:0 55 )‘ ^kon Anna, ( se Gey** ock

man? & ° Ch 100 sv ‘ foIkv * n:0 82) ’ Liten BUs ‘

(«, e r Album ut gifvet af Nylandingar VI). Magdalena,

god T het af NyI * VI) * Se « od afton ’ se

l lde ’ < se AU>um utg. af Nyl. V). Den fortrol-
$a n ^ aasessaa , (se Geijer och Afzelius n:o 41). Vi-
6 bran, (se Geijer och Afzelius, n:o 60).

aro upptecknade af pastorskan S. Bmgbom s

186

Om flickan som trampade p& brodet, (historisk
visa fran Pommern, tryckt i &tskilliga haften dussin visor).
Delar af Honsgummans visa, (se Geijer och Afsdm ,
d:o 66, och 100 sv. folkv. n:o Bl). Fragmenter af visas
om Ramunder den unge, (se Arwidsons svenska forn-
s&nger n:o 12), m. fl.

Slutligen mk omnamnas att det numera ar intet ovanligt
att fa hora det uppvaxande slagtet sjunga visor af Franm,
Runeberg, Topelius , Tegner, Lenngren , Satherberg , v. Beshw,
AlstermarJe m. fl. Dessa den moderna konstpoesins skapel-
ser vinna dagligen allt storre terrang, hvarigenom sker att
de gamla aldriga folkvisorna dag for dag mer och mer for-
stummas.

1. Ovantad brollopsgast.

(Mel. se musikbil. n:o 1).

(Denna visa sjunges allmant i Korpo och Houtskar. Ehuru af
Geijer och Afcelius anford i deras samlingar af *Svenska folkvisor*
under n :0 31, fr&n Vestergothland och under Var. V. del. H pag- 2l2 >
fran Norrland, har den intagits har s&val for dess ratt egna uaelodi,
som ock for den skull att den sardeles val visar folkvisans feosrnopoliti-
ska art. For jemforelsens skull har derfor i en not bifogats verser af
tvenne finska folkvisor, hvilka utgora sa att saga tvillingssystrar till
denna *). Afven i Osterbotten ar af D:r Rancken var. af denna ris*
antraffade.

1- Jungfrun hon g&ngar p& hogan berg,

Och sk&dar i djupan dal,

Der fick hon se ett g&ngande skepp,

Som fullt med grefvar var.

*) 1. Mina seisoin korkialla vuorella,

eilaavan,

187

2. Den allra yngsta herr grefyen,

Som upp& det skeppet var,

Han yille den jungfrun trolofva sig,

Sa unger som han var.

3. Ungersven drager de gullringar fem,
Och satter pa jungfruns hand,

Sa tager han fram de forgyllande band,
Och satter pa jungfruns arm.

4. „Hvad skall jag svara kar moder min,
Nar jag kommer hem igen?“

~ »Ej annat skall du svara an,

Att du hitta’t i gronan ang“.

He laskivat laivan rannalle,

Kavit maallen astumaan;

Ja se nuorempi kreivistS kaikista.

Tali minua kihlaaraaan.

3. Han otti sormuksen sormestaan,

Ja se oU kaltainen:

„Katsos nyt, minun piikani ihana,
SinS saat tSman sormuksen*.

Sita ei nae aitisi*.

5> »Mihin panen mina nyt tSman sormuksen,
Ettei rninnn aitini naS!“

-Sano; laksossa tnolla knn kSvelin.
TSman sormuksen 16ysin mS“.

6 - „E1S neno sa minua valehtelemaan,
Sen Sitini ymmSrtSS;

Pal jo parempi on minun sanoa:

Olin nuoren kreivin 8ylia8S u .

188

5. „Nej att for min moder s& ljuga,

Det g&r slatt icke an,

Battre ar da att tala sanning:

„Det ar ett karleksband“.

6. Nar ungersyen var bortrester,

Fick jungfrun en annan van,

Som hon tillforne alskat,

Ocb alskade honom an.

T* ^ar 'tro ar voro forlidna,

Kom ungersven hem igen;

Da fragar han kar fader sin:

„Hur mar allrakarestan min?“

Hfirifran gar bvardera visan sin egen vag. I den finska beskrifres
hnru grefven ofvergifver ungmon, hvarofver hon ntbrister i klagao. I
den svenska ater ar det jnngfrun, som bryter den ingangna trolofningen
Den andra Iter, benamnd: .Den bedragna nngersvennen*, ljder:
1- Nnori mies kihlasi morsiamen,

Otti oman kullan,

Meni sitte vieraille maille,

Lnpasi pian tulla.

2. Oli bin siella yuotta kaksi,

OU kolme vnotta;

Kulta luuli kuolleheksi,

Tainnut ei enaa onttaa.

3- Nuori mies tuli rierailto mailta,

Tali ban kotiansa,

Meni knltansa kartanohon,

Terrebti kultoansa.

Meni knltansa luoksi;

Knlta se tnosta valjeni
Ja Te’et silmisti jnoksi.

mailta,

„Du varit s& lange bortrester;

I dag st§,r din karesta brud;

Hvem som kan blifva karestan din
Det vet allena Gud“.

Ungersven g&ngar i kammaren in,

Han krusar och kammar sitt Mr,

Sa g&ngar han sig till brdllopsg&rd,
Allt der som brbllopet star.

Sa tager han bruden i snohvitan hand
Och dansar golfvet omkring;

Sa sakta som han dansade,

Sa bleknade hon pa kind.

„Hvarfor ar du vorden s& bleker,

Som forr varit rosenderod?"

— „De andra hafva narrat mig
He sagt att du var dod“.

■Tgytyipa minun valjeta,

Kun minull’ on kulta toinen*

G - .Toiseen olen vihittynS,
Kihlat toiselta saanut;

Toinen minna toivotteli,
Toisen kanss’ olen maannut“.
Kulta se tuosta snrkutteli,
Paniin pahoillenaa
Erokirjan kirjotti
Ja antoi knllallensa. -
8 * »Kirjan nyt mina kirjotin,

Ja annan ainnlle tfcw&;

190

12. Ungers ven glngar it kammaren in
Sllr dorren igen om sig.

Han setter sig pi forgyllande stol
Och skrifver det linga bref.

13. Nar brefvet var fullskrifvet,

Och timmen var forbi,

SI tager han sin forgyllande knif
Och sticker den genom sitt lif.

14. Nar blodet borjar rinna,

Som strida strdmmar g&,

HI liter han upp sin kammardorr,
„Kom hit min van se pl“.

15. Och sen nu flickor alia,

Hur ynkeligt det ar,

Att tala med falsk tunga
Och hllla en annan kar“.

16. „I himmelen, i himmelen,

I himmelens trlnga port.

Der fir du englng svara for
Hur ilia du har gjort“.

Et nyt kauan enempi
Mua nae maalimassa".

9. Yeti hgn miekan teravan
Ja painoi itsensa lapi;

Veri lahti vnotamaan,

Knn TSkeri virta kijpi.

10. Tasta mahtaa jokahinen
Panna mielehensa,

Kuin se tekee pahasti,

Joka pettaa ystSvansa.

191

2. Harpans Kraft.

(Mel. se musikbil. n:o 2.)

(Si Mil ord som melodi upptecknad i Korpo. Ar en af de meat
Viddt folkrisor i Sverige, ehuru till text och ton nigot olik den har
meddelade ; man jemfore blott de af Arwidsson i hans sv. fornsanger un-
der na> 149 meddelade uppteckningarna, densamma. Afven i Danmark
iiBee en motsvarande folkvisa).

1- Och jungfrun hon sitter i buren och grAter
Och ungersven frAgar: „hvad ar det for en lAte?“
„Min allra hjertanskara, hvi sorjer hon sA?“

»0ch soijer du derfor att du ar for unger?

Och sorjer du derfor att gullkronan skall blidig fort unger?*
»Min allra hjertanskara o. s. v.

»0ch soijer du derfor att jag ar for ringa?

Och soijer du derfor att gullpengarna ej klinga?“

4 - »Jag soijer, jag soijer, jag soijer alltsA,

Att jag skall mAst drunkna pA denna vida A“.

5 ‘ »0ch jag skall lata bygga en bro utaf brader,

SA att min karesta kan rida derutofver*.

»0ch femtio man skola for och efter rida,

Och femtio man skola ga pa hvarje sida“.

Och jungfrun af sorg sig ned af broen springer,
Och ungersven ej visste hvart jungfrun fbrsvinner.
• Och ungersven talte till tjenaren sin.

” nu och soken sorgeharpan min“.

Och forsta slaget han pA sorgeharpan slog,

% sjelfva Necken pA vattnet och log.

192

10. Och andra slaget, som ur sorgeharpan ljod,
Sd Idg der en hafsfru pa vattnet och flot.

11. Och der finnes gladje och der finnes gammaD,
Och alia dtta syskonen de dansa tillsamman.
„Min alira hjertanskare, hvi sorjer han sd“.

3. Deielill och Lagerman.

(Mel. se musikbil. n:o 3).

(Denna visa ar mig yeterligen ej forut upptecknad hvarkeni
Sverige eller Finland. Till ord och melodi har anford sadan den sjiffl-
ges i Korpo).

1. Deielill och Lagerman de lade om rdd:

»Sag vill du mig vanta ett ar eller tv&?

Sa m&nde ju min sorg forg&nga“.

2. „Ja val kan jag vanta ett dr eller tvd,

Ja fast det vore uti tjugu dr“.

»Sa mande ju min sorg forgdnga".

3. Deielill hon pryddes allt uti brudskrud,

Men ogonen de lekte till sjoastranden ut.

Sd mdnde ju o. s. v.

4. Sd dricka de brollop i dagarne tvd,

Och bruden vill allsinte veta derdv.

5. Sd dricka de brollop i dagarne tre,

Men bruden vill inte pd brudgummen se.

6. Sd dricka de brollop i dagarne fern.

Men bruden vill inte till sangen gd an.

7. Och bruden hon pryddes allt uti brudskrud,

Men ogonen de lekte till sjoastranden ut

193

8. „Ack! ack! hvad jag ser, nu ser jag Lagerman
Komma seglande med skeppen i land".

9. „Bara du ser en liten fiskareb&t,

Straxt tanker du Lagerman seglar derp&“.

10 ‘ » Ja S s er ju hans flagga bkd guler och bl&,

Som mina sm& fingrar har sommat upp&“.

U ‘ 0ch bruden hon talte till broderen sin:

”Och vill du nu rida till sjoastranden ned?“
la - »Ja m&ngen har gjort mindre, mangen gjort mer,
Ja val kan jag rida till sjoastranden ned“.

13. Herr Peder han sadlar sin gangare rod,

S4 rider han lingt h&rdare an fagelen flog.

u - »Goddag, goddag, herr Peder, kar svagern min,
Hur star det nu till med Deielill min?"

15 ‘ ” 0ch deielill lefver och hon mkr nu bra,

Vl druckit brollop med Deielill i dag".

Och Lagerman han steg sig allt uppA skeppsstam,
an bleknade i ogonen, som doder man.

17 ' ° ch La german han satte sig allt uppd skeppsbro,
an svartnade i ogonen, som svartan jord.

»I Lagerman! Lagerman! I stillen ert mod,
finnen Deielill i sin jungfrudom sk god“.

Lagerman han satte sig p& sadelen rod,

Sn rider Ungt hardare an Ogden.

^ hela den vagen som ffilen rand,
tankte de att jorden den var uppbrand.

13

194

21. Och hela den vagen som falen for,

S& trodde de att jorden aldrig skull gro.

22. Lagerman stiger &t brollopssalen in,

Der famntog han Deielill och kysste hennes kind.

23. „Och tacka vill jag Deielill for det hon Mllit ord; 1
Nu bar det af till sangen med bad strumpor och skor.

24. Och femti tunnor 61, och femti tunnor Yin
Gaf han herr Hjorts man for brollopskostnan sin.
Sa mande ju min sorg forganga.

4. Herr Peders sjoresa.

(Mel. se musikbil. n:o 4.)

(Allmant sjtmgen i Korpo och HoutskSr. Afven i Sverige arden
allmant spridd och fr&n flera olika trakter antecknad. Se G*)# * if '
zelius sv. folkvisor n:o 36 och Arwidsscn sv. fornsanger n:o 67- »■*
aro dock sk till text som melodi nagot afvikande fr&n den h5r ^
delade).

1. Det var ock den unge herr Peder,

Han krusar och kammar sitt har.

Han sporde sin fostermor fore,

Hvad for en dod han skall ft.

»°ch inte s4 dor du pa sotesang,

Och int bhr du slagen i krig.

Men akta dig val for de boljorna bl&

Att de ej forkorta ditt unga lif“.

3. „Och dor jag inte p& sotesang,

Och blir jag ej slagen i krig,

Nog aktar jag mig for de boljorna blS,

Att de ej forkorta mitt unga lif“-

195

Det var ock den unge herr Peder,

Han g&ngar sig gatan fram;

Der 15ter han bygga sig ett skepp,

Det basta som han kan.

Och skeppet det var utaf hvalfiskeben,
Och mastema likasa,

Men flaggan den var utaf rodaste gull,
Som satt der ofvanpa.

Det var ock skepparn och styreman.

De skjoto det skeppet frkn land.

Sa glomde de bort Gud fader,

Som var deras ratta styrman.

Och sedan de segla i dagarna fler,

De segla i arena tvl

Men nar som de kommo pa villande haf

Sa borjade boljan att sia.

Det var ock skepparn och styreman,

De kastade derfor lott;

Men lotten den foil P a herr Peder,

Att han skulle kastas bort.

Det var ock den unge herr Peder,

Han satt uppa hafvet och sang:

»Ack herre Gud fader och Helige and,
Anamma min sjal och min and“.

»Och kyrkor sa hafver jag plundrat,
ch stader hafver jag brant.

°ch mangen skon jungfrus ara,

Hen hafver jag ofta forkrankt".

196

11. „0m Gud han ville mig hjelpa,
Att jag skulle komma till land,
S& skulle jag bygga en kyrka
Upp& den hyita sand".

12. „Om Gud han ville mig hjelpa,
Att jag skulle komma till by,
S& skulle jag bygga en kyrka,
Och tacka taket med bly“.

5. Ungersvennens drom.

(Mel. se musikbil. n:o 5.)

(Denna visa sjanges ganska allmant i Korpo I „Kuna for 1845‘,
meddelar R. Bybeck fragmenter af densamma, men for ofrigt ingar den
mig veterligen ej i nagra arbeten innehallande sv. folkv. Melodin till
denna visa torde dock hafva ntgjort grunden for Dybecks kompositioB:
„Du gamla, dn friska, du fjellhoga nord'.)

1. „Gr&t inte, sorj inte, karestan min,

Jag vill Eder ara betala;“

Sjung hopp! sade jag, farallalallala,

Jag vill Eder ara betala.

2. „Jag skall gifva dig min stalldrang sa fi»t
Och dertill tolftusende dukater".

Sjung hopp! sade jag, farallalallala,

Och dertill tolftusende dukater.

3. „Beh&ller nu sjelf er stalldrang sh fin,

Och dertill tolftusende dukater".

Sjung hopp! o. s. v.

Och dertill o. s. v.

197

4. „Far jag d4 inte ungers vennen sjelf,

S4 reser jag hem till miu moder".

Sjung hopp! o. s. v.

Sa reser jag o. s. v.

5 . Och nar som hon kom till Lisabon fram,

Der motte hon sin kara moder.

6. „Se goddag! se goddag! dotteren min,

Hvarfor ar du vorden s4 bleker?"

7. „Lyster dig vin, eller lyster dig mjod?

Eller lyster dig diet det bruna?“

8. „Mig lyster ej vin, mig lyster ej mjod,

Mig lyster ej diet det bruna".

9 - „Men om min moder ville badda mig en sang,
Att jag deruti kan fa hvila“.

10. Och ungersven dromde drommen en natt
Att karestan dog bort uti sveda.

11- Och ungersven gick sig at stallet in,

Och klappade blacken pa gumpen.

!&• Och ungersven satte guldsadeln uppa,

Och selar med silfver beslagne.

13 ' 0ch ungersven gick at kammaren in,

Och kladde sig i finaste klader.

l4 ' ^ ungersven red sju miler en natt,

Nar andra sofva sotaste somnen.

3 ' Men nar som han kom till gronskande skog,

Sa fick han hora faglarna sjunga.

16. De sjongo om jungfru, sjongo om mo,

Men allra karestan hon var doder.

17. Och ungersven red ett stycke battre fram,

S& fick han hora klockorna ringa.

18. „ Goddag! goddag! mina ringareman,

For hvem ringen I denna ringning!"

19. „Vi ringa var ringning for ungersvens brud,
Som bort ifr&n verlden har vandrat“.

20. Och ungersven red ett stycke battre fram,

S& fick han se de grafvare grafva.

21. „Goddag! goddag! mina grafvareman,

For hvem grafven I denna grafven!“

22. „Vi grafva den grafven for ungersvens brud,
Som har uti jorden skall hvila. w .

23. „S& grafven den grafven djuper och bred,

S& att tv& deruti kan fa hvila“.

24. Ungersven red ett stycke battre fram,

Dfi motte han barare, som bara.

25. „Satt ned! satt ned! mina barareman,

Att jag detta liket Mr skfida".

26. S§, klappar han henne pfi blekbl&a kind,

Som forr varit rosenderoder.

27. Och fruar och jungfrur, som krusa hennes bfc
De bfido honom annan utvalja.

28. „Hennes like ej finns i hela v&rt land,

Ej heller i sju kungariken“.

199

29. „Den kistan den ar b3.de djuper och bred,
Sa att tv3 deruti kan f& hvila“.

30. Sa drager han fram sitt forgyllande svard
Det trar han igenom sin sida.

Sjung hopp! sade jag, farallarallala,

Det trar han igenom sin sida.

6. Fiskarens dotter.

(Allmant sjungen i Houtskar. Under denna form torde den forut
wa “PPtecknad hvarken i Sverige eller Finland. Ty varr kan jag ej
fr bifoga melodien).

h Det bodde en fiskare vid sjoastrand,

Jag vagar mitt lif.

Han hade tre redeliga dottrar forsann,

Jag vagar mitt lif for en skon jungfru.

2. Den ena hon var b&de hviter och rod,

Jag vagar mitt lif.

Med henne s& lyster mig b3d lefva och do,

Jag v3gar mitt lif o. s. v.

3 - Sa gick jag mig ned till fiskarestrand,

Der voro alia batama skjutna fran land.

Her tog jag mig en liten fiskareb&t,

Der voro hvarken roder eller &rar 3t.

5 - Der satte jag min karesta bak uti stam,

S3 hjelpte jag mig sjelfver med armarna fram.

6- Men nar som vi kommo midt upp3 sund,

Jag vagar mitt lif,

200

Begynte lilla b&ten att sjunka till grand,
Jag vagar mitt lif for en skim jungfru.

7. Svennens svek.

(Mel. se Album utgifvet af Nylandingar VI.)

(Visan upptecknad i Korpo. I sv. forns&nger 124 B. anfor if
widson denna visa enl. en uppteckning fran Ostergothland, och Otijerh
Afzelius i sv. folkv. n:o 76 under titteln B Vedergallningen“ i uppteck-
ning fran Vestergothland och Vermland. Enl. D:r RcmcUn forekommer
den afven i Osterbotten och under sist anforda tittel finnes den medde-
lad i „ Album utg. af Nylandingar VI“, fran Nyland. Enligt den Nj-
landska uppteckningen vedergalldes svennen for sitt svek pi det sitt
att jungfrun lat hugga hufvudet af honom).

1. „ Christ gifve! att allt vatten vore vandt uti vin,
Och stenarna vore brod,

Och jag finge blifva allrakarestan din
Min hjertelilla mo“.

2. „Och ar det nu s& att du sager till mig
Min hjertelilla mo.

S& g&nge du forst for min faders dorr
Att bedja der om lof“.

3. „Och jag har varit for din faders dorr,

Men de svarade mig nej.

Skona jungfrun tager nu rM af sig sjelf
Och foljer ur landet med mej“.

4. „Och om jag tager r&d utaf mig sjelf
Och foljer ur landet med dig

Nar du blifver herre och hofvitsman,

DA kan du val svika mig“.

201

5. „Sviker jag Christus p& korset hangd,

S& sviker jag ocks& dig.

Derfor skona jungfru tag rad af dig sjelf,

Och folj ur landet med mig*.

6. Men nar som de kommo till frammande land,
Med fruar och froknar sa fin,

Der blef han herre och hofvitsman,

Och svek allrakarestan sin.

7 - — » Christ gifve! jag segrade ofver min sorg,
Som branner sa svara min barm;

Christ gifve! jag lefde den dag i min borg
Jag s^g dig usel och arm".

8 ‘ "Christ gifve! du kom uti hungersnod,

Eller r&kade i sjonod,

Christ gifve! du kom for min faders dorr,

Att hedja der om brod“.

9 ‘ ~~ ” da y al skall du skSda den dagens ljus,
du segrat ofver din sorg.

Men aldrig s& ser du den dagens ljus
du ser mig usel och arm".

l0 - »0ch aldrig jag kommer for din faders dorr,
Att der hegara om brod.

Jag rider gnllsadel nu som forr,
sUfverfat hvilar mitt brod“.

^ runda manader gick som forr,
bju ^da ar omkring;
hh kom han infor hennes dorr,

Cch var bade halter och blind.

12. „ Statt upp, statt upp, du liten kind,

Och slapp din fader in.

Grannt minnes jag den dagen an
Han var allrakarestan min“.

13. „ Statt upp! statt upp! du liten kind
Och gif din fader mat.

Grannt minnes jag den dagen an
Vi ato pii silfverfat.

14. „Jag stalldes af dig pa en frammande ort,
Bland okanda vanners skar.

Men Gud han hjelpte mig vagen fram,
Fast du otrogen var“.

8. Jungfrun p§. angen.

(Mel. se musikbil. n:o 6.)

( Arwideson meddelar denna yisa i sv. forns del. Ill, P 8 ?* 222 ^
uppteckning fran Ostergothland, Sm&land och Oland under for®^
danslek, utan att dock meddela nagon melodi. Uppbjudningen sker
6:te versen. Afyen i Nyland torde den forekomma; sjunges bade i «
och Houtskar, dock ej h&r som danslek.)

1. Och jungfrun gick sig p& angen gron,

Och baddar sig en sang af lofven.

S& kommer der en riddareman,

Han rider sakta bort till henne.

2. „Goddag! goddag! skona jungfrun min,

Som baddar dig en sang af lofven;

Sag far jag vara hos dig i dag
Upp& de angarna sk grona".

203

„0ch jag skall kopa dig de silkesskor,
Med silfverspannena de dyra.

Om jag fAr vara hos dig i dag
UppA de angarna sa grona“.

„Och jag skall kopa dig gerad en krans,
Af bara gullet det roda.

Om jag f&r vara hos dig i dag,

UppA de angarna sa grona“.

— „Och intet skanker jag min ara bort,
For sAdna ringa presenter,

Jag hafver redan fAtt gullringar tolf
Af en af konungens drabanter*.

Och riddaren han knapper upp sin rock,
Och blanka stjernan den lyste;

»Se har ar den dig trolofvat har,

Och redligt hjerta for dig hyste“.

— „Jag har ej dansat pA femton Ar,

Jag trodde karestan var doder“.

Och jungfrun hon blef sA hjertans glad,
Att taren rann pA bleka kinden.

”Och inte hafver jag de bolster bla,

Och ej de silfversydda tacken;

Men jag skaU bryta lof och lUjor sma
SA lAngt, som mina armar racker tt .

204

9. Jagarn och jungfrun.

Osterbotten och Nyland ntgor en af de mest kanda).

1- En jagar gick ut till att jaga,

En jagar gick ut till att jaga,

Allt i en skog sa gron, ja, ja,

AUt i en skog s& gron. *)

2. Der motte honom pd vagen,

Der motte o. s. v.

En jungfru, som var skon, ja, ja,
En jungfru, o. s. v.

3 - „Hvarthan? hvarthan skon jungfru?
Hvarthan du stolter mo? ja, ja.

»dag stall g& hem till min fader,
Som bor i skogen gron, ja, ja“.

5. „Hvad gor du val hem hos din fader
Som bor i skogen gron? ja, ja“.

6 * ” Der stall jag liljorna plocka,

Att binda kransar af, ja, ja“.

7 - »Hvem skall den kransen f& ega,

_ Soin du der binda skall? ja, ja“.

*> 0fta slDtar versen pa (
hora en i roddtakt sjungen sad
Till stranden vi 8eg l a , m
bajlS, Vi segla och *i ro.

205

& „Den skall min fasteman ega,

Som plojer boljan bla, ja, ja“.

9. D& tog han af sitt finger,

En ring af gull s& rod, ja, ja.

10. „Tag mot, tag mot skon jungfru,

Det ar min karlekspant, ja, ja“.

11. „BeMll, beh&ll din gafva,

Ty henne mottager jag ej, ja, ja“.

12. „En sjoman han eger mitt hjerta,

Och honom sfi sviker jag ej, ja, ja“.

13. „Och eger en sjoman ditt hjerta,

Och eger en sjoman ditt hjerta,

S& svik dfi honom ej, ja, ja,

S& svik dfi honom ej“.

10. De flickor i rosendelund.

3.

(Mel. se Album utg. af Nyl. II.)

(Sjunges bide i Korpo och Houtskar.)

Oer st&ndar tv& flickor i rosendelund,

De plocka upp de rosorna roda.

Den ena hon var af hjertat sk glad,

Den andra hon var sorgsen och bedrofvad.

Den rika hon sade till den fattiga sfi:
»Hvi ar du s& sorgsen och bedrofvad?
Oeh soijer du far eller soijer du mor,
EUer h afver du forlorat din ara?“

***** soijer jag far, inte sorjer jag mor,
ch Gud bar nog bevarat min ara

206

Fast mera soijer jag den fagra ungersven
Som vi Mda haila sa kara“.

4. Och ungersven star ett litet stycke Mn
Och horde allt hvad de tala,

„0 store Herre Gud, som i hoga himlen bor,
Sag hvilkendera skall jag val taga.

5. „Tager jag den rika och lat den fattiga g&,

Sa far hon sorg i all sina dagar.

Och tager jag den fattiga och lat den rika g&
Si kan hon taga sig hvem hon behagar 14 .

6. Och ungersven han springer fran buskarna fram,
Och racker den fattiga handen.

„Se har ar min hand, min ara och min tro
Och dertill mitt redeliga bjerta“.

7. „Du ungersven, du ungersven hvad gjorde du
Som rackte den fattiga handen?

Och inte tager mig, som rikedom har,

Och later den fattiga bortfara?"

8. „Rikedom det ar ju ett ian utaf Gud,

Men fattigdom ar en beloning.

Och den som riker ar kan ocksa fattig bli,

Och den som fattig ar kan blifva riker".

II. Bonden och krakan.

(Mel. se musikbil. n:o 8).

(Denna visa &r ganska allmant spridd i Sverige och
vara kand i de fiesta af Finlands svenska byggder. I
Sr den, jemte de tvi nastfcljande, en ypperlig profbit pa fo
for det humoristiska).

Ill

207

Bonden han skulle till timmerskog fara,
Faleri, falero, faralalla lej,

SA fick han hora krAkan gala,

Faleri, falero, faralallalej.

Och bonden sprang hem och blef sA radd,
Faleri, o. s. v.

„Aj krAkan ville bita mej“.

Faleri, o. s. v.

Och gumman hon svarade med en tand:
„Nej aldrig biter krakan man“.

Och bonden satt bAgen emot en rot,

SA pilen for dess hjerta emot.

Och bonden satt bAgen emot en sten,

SA pilen for till dess hjertegren.

Och bonden satt bAgen emot sitt kna,

SA skot han den kr&kan Mn hogsta tra.

Af hufvud sA gjorde han kyrkoknopp,

Af nabben sA gjorde han tunnetapp.

Med vingarna tackte han all sina hus,

^ talgen sA stbpte han tolf pund ljus.

Med kottet sA fylde han tunnor och kar,
Forutom den surstek som gomdes At mor.

Af skinnet sA gjorde han all sina skor,
Forutom de tofflor han skankte At mor.

Af fotterna gjorde han dyngegrep,

Af tarmarna gjorde han starka rep.

12. Af skrafvet s& gjorde han ett stort skepp,
Det storsta som i Nordsjon gick.

13. Och krakan var nyttig till manghanda ting,
Faleri, falero, faralallalej.

Af svansen s& gjorde han flickorna ring.
Faleri, falero, faralallalej.*)

12. Nar karingen var kommen fr&n gastabud.
(Upptecknad i Korpo och larer afven sjungas i Nyl.)

1. Karingen skulle till gastabud fara,

Hon hade ej med sig att fora,

Bara en gammal locklos bytta,

Den band hon vid sitt ora.

Hon hade ej mera deruti
An som de sura sillarna tri.

Nar karingen var kommen Mn gastabud.

2. Karingen sade till gubben sin
Hack ut att slipa mina knifvar,

*) 1 bredd med denna visa lefver en annan, till orden J ^
nannaste ofverensstammande, men med oliba melodi. Utom dassa 13
verser har denna var. ytterligare dessa tvenne:

14. Och hr&kan var nyttig till m&ngen god sak,

Tralalla lalla la,

Af resten s& gjordes at lansman kalas,

Tralalla lalla la.

15. Och dit var bjnden bid klockare och prest,

Tralalla lalla la,

Och mingen ann fornamer gast.

Tralalla lalla la.

209

Jag ar bjuden till gastabud
Och far ej hemma blifva.

Och dit star all min h&g och lit,
Herrekotri! sa slapp mig nu dit.

N&r karingen var kommen fr&n gastabud.

3. Och karingen steg sig i salen in,

SSg sig om hvar hon m&nde sitta.

Ej bryr jag mig om hvar jag sitta far,
Blott jag far ata och dricka.

Sa satte hon sig vid en sockenprest,

Der rattema vanka som allrabast.

Nar karingen var kommen fran gastabud.

4. Och karingen sade till smasvennen sin
I hemten nu in min julle,

Femton kannor gar deruti,

Och da ar den ofverstefiiller,

Hen dricker ut bade ratt och slatt,

Dertill skolen i sta med skaiarna tatt.
Nar karingen var kommen fran gastabud.

5 - Och femton par skinkor at karingen upp
Och dertill sjutti fat supa.

Och karingen at och sag stinder ut,

Tills maten stod upp uti strupa.

Och karingen at och sag stinder ut,

Och buken hon stod som en smedjepust.
N&r karingen var kommen fran gastabud.

6 - Och karingen sade till smasvennen sin,
Mig lyster nu till att dansa,

I hemten in fiolerna sju,

Bad engelska och spanska,

210

Och karingen dansa och folket det log,

Hon hoppa p§. golfvet langt varr’ an en ko.

Nar karingen var kommen Mn gastabud.

I de tya &terstaende verserna skildras de vlidliga folj-
derna af gummans danslystnad, hennes hemfard och mote
med gubben, men allt detta beskrifves alltfor naivt och
drastiskt for att har kunna inforas.

i elaka bondhustru
torde enl. D:r 1

1. Det bodde en bonde i granng&rden v&r,
Men mark hur det gick;

Han tog sig en hustru forledet Sr,

En djefvnl han fick.

Hon svor och hon larma,

I huset hon garma,

Med mannen den arma.

Hon gaf honom litet mat,

Men bannor och hat.

Tank en s&dan krabat!

2. En dag det sig sa oformodeligt hand,
Att bon slog af grytan en fot.

Karingen genast till brandstaken rand,
Lopp mannen emot.

Men han kunde ej lida
Ej heller forbida,

Att ryggen skull svida.

Han tog henne i sitt lopp,

211

DerpS dugtigt piska opp
En s& argsinter kropp.

3. Det hjelpte nu har hvarken hot eller pock.
Nar ej sadant sig bar,

S&, bad han komma djeflar en skock:

„Den kvinnan borttag".

Straxt som orden voro fallde
Sig satan installde,

Och orden framstallde.

Han p&stod med makt,

Att hvad bonden hadd sagt,

Skulle st§, i kontrakt.

„Det trollet jag hafver det kan du val f&,
Men ett mSst jag begara:

I mitt hus hon aldrig mer komma m&

Och mig kommendera.

Men tag dig tillvara,

Hon ar s&dan mara,

Hon skall dig ej spara.

PS henne noga h&ll vakt,

Med hela din magt,

Och minns hvad jag sagt“.

5 - Belzebub genast till helvetet for,

M ed sig Brita han for.

Aldrig var s&dant buller och forstor forr
Inom helvetets dorr.

Hon vill dadan fara,

Hon vill icke vara
I en s&dan snara.

Hon bad tvS gode man,

2l2

Att fora henne hem
Till sitt hemvist igen.

6. „Min boning", sad satan’, „for dig ar for god;*
Sa fick hon besked.

Men bonden, som utanfor dorren stod,

Han handerna vred;

Han borjar att grata,

Och ynkeligt lata,

Dk blef s&dan g&ta:

„Och inte undrar jag,

Att ej bon kan fordra,

Det som fan ej vill ha".

14. Sjomans visa.

(Mel. se mnsikb. n:o 9.)

(Sasom varande den allmannast sjungna sjomanaTisa bar
fatt en plats har. Melodien mojligen importerad fr&n Tyskland).

1. Min langtan sUr till nordens kalla strand,

Der ar min flicka, der mitt fosterland.

Nu vilja vi vanda oss hem tillbaka
Fran vilda man och Australien.

2. V&rt skepp det fly ter latt pa boljans stig,

Hvar dag, hvar natt jag langtar hem till dig,
Men jag ar nojd med hvad oss hander
Blott vi ha vind och det g&r fram.

3. Det ar v&r lott att ploja boljan bl&,

Att sallan sofva men alltid redo stk.

Yi sjomansgossar ifr&n norden

Bor alltid ha ett godt humeur.

213

4. Nar vi ha seglat uti Ar och manader,

Vi se ett land, vart fosterland det ar.

Nu aro vi fria fran faror manga,

Rattnu s& ar dA vAr resa slut.

5. Vart skepp det styr allt uti en god hamn,

Vi gossar amna oss att ga i land.

Se der stAr flickor en hel stor skara,

Som vanta, vinka oss med sin hand.

6. Vi gA i land, vi lemna skeppets tyngd,

Vi helsa dem fran vindens vida rymd.

Nu aro vi hemma frAn fjerran lander,

Att hvila oss i var flickas famn.

»Goddag! nu ar jag Ater hem igen,

Har du din karlek inte andrat an?“

— n Jag har ej hunnit att tanka sAdant,

FaBt du har varit sA lange bort“.

8 - »Kom sA g& vi dA och binder oss en krans,

Och sen sA gAr vi dit der som det hAlles dans.
En vals vi taga, vArt glas vi fylla
Och saga: „skal for flickor all*.

15. Michaelidagen.

(Mel ae 100 svenska folkv. n;o 26.)

(Sjenges allmant i Korpo och HoutskSr. Enl D:r Ranch m
afveu i OsterboUen).

0® Michaelidagen, som faller in i ar,

Tanker jag m ig till att resa harifrAn,

214

Men ingen hafver jag som sorjer mig and!.

Ej heller faller jag nAgon tAr.

2. Och vantat hafver jag efter dig min lilla van,
Liksom fageln efter ljusande dag.

For hvar och en gang jag dina ogon ser
Blifver jag sA hjerteligen glad.

3. Men huru skall det ga, nar som jag tanker pa,
Att du skall taga dig en annan till van?

Forst far du glomma mig, sen far jag glomma dig,
Och sA ar da vanskapen all.

16. Amandas visa.

(Mel. bo musikbil. n:o 10.)

(Denna visa har fatt sig en plats har hufvudsakligast pi d®
grand, att ingen mera omtyckt och s& gerna sj ungen som denna to
Annas. Icke blott i Korpo och Houtskar, utan afven i Nagu,
Kimito, Aland, Osterbotten och sannolikt afven i Nyland ar den en af
de mest gonterade).

1. Amanda satt med en krans i h&ren
Som engeln mild och som ros om v&ren.

Nar Herman henne sin trohet svor;

Men falskhet uti hans hjerta bor.

2. Amanda g&ngar sig ned i parken,

Att plocka blommorna uppA marken.

Och binda krans At den hon tyckt’ om.

Men allt forgafves ej Herman kom.

3. Amanda gAngar sig ned At porten
Der dignar hon anda ned till jorden.

Der fick hon forst sina ogon opp,

Fick Herman se, med en ann gA bort.

215

4. „Ack! Herman, Herman! vand om tillbaka
Till din Amanda, den du forsakar.

Ack! Herman, Herman! vand om igen
Till din Amanda, din trogna van“.

5. Jag dig Amanda ej mera alskar,

Jag har en ann’, som mitt hjerta fangslar.
Ja hon skall blifva min trogna brad,

Gr&t ej Amanda, nu ar det slut“.

6. »0! Herman, Herman! ditt falska bjerta,
Kan det ej krossas af all min smarta?
Men glommer du din Amanda bort,

Skall Herren Iona dig innan kort“.

Amanda gAngar sig ned till stranden,

Der vinkar hon med snohvita handen,

Hon lossar jullen, hon ger sig ut;

PA hafvets vag tog Amanda slut.

17. En liten visa.
(Upptecknad i Korpo.)

1- Tro aldrig att jag krasar dig
Fast du sA riker ar,

Ty rikedom forsvinna skall,

Men karleken blir aldrig all,

Blott den upprigtig ar.

Nog vet jag att jag felat har,

Men hvem ar utan fel?

Ty onda menniskors ord och tal
Nog hinna till At en och hvar
Jag sjelf nog fAtt min del.

216

3. Nog vet jag att du gifter dig,

Men glom dock ej bort mig.

Hvar och en g&ng jag dig f&r se,

S& skall mitt hjerta mot dig le.

Ja det skall du fa se.

18.

(ITpptecknad i Korpo.)

Alla andra bjuder jag godnatt,

Men jag gar hem till min gamla,

Och fyra tander har hon i sin mun
Den femte sitter der och skramlar. #
mi ha!

Lat man sorgen g&,

Bryte kvistar sma,

Dagga dem p& stra,

Och lefva m&nde jag sasom fagelen,

Da skytten hafver skjutit makan.

Hvarje bidrag till riktande af den skatt af folkmelo-
dier vi redan ega, torde ej kunna helsas annat an
met. Af denna orsak v&gar jag derfor till de redan med-
delade tonema ytterligare foga en samling af melodier til!
n^gra danslekar och folkdanser fr&n ofta namnda socknar

(se musikbil. n:o U-%.L De gani ia danslekarnaochdede*

atfoljande mangenglng ratt vackra melodierna falla ^ for
&r allt mera i glomska. Ett antal kvarlefver dock W*
och dessa komma vanligen jultiden till heders, sSsom *
bjudande en omvexling me ll an slangdanserna. Att *
lemna en forteckning ofver dessa torde ej intressera w*
gen. Derfor har jag foredragit att sfisom prof ^

217

endast tvenne af detta slag, af hvilka den forsta aldrig af
mig antraffets i n&gra samlingar af danslekar vare sig
frin Sverige eller Finland. Den senare ater finnes anford
if Arwidsson upptecknad fran Oster- och Vestergothland,
men utan bifogad melodi. Sasom varande en af de egen-
domligare har jag lemnat afven den en plats. Begge aro
de npptecknade fr&n Korpo.

Danslek I.

De dansande uppstalla sig i ring p& vanligt satt och
densa omkring sjungande:

Kejsarens dotter var kommen fran Rom,

Hon hade en p&se med lakedom,

Hennne var peppar och lagerbar,

Hud signe den, som glader ar,

Men skam for den som trumpen ar.

S& manga par hattar, s& hafver hon kopt,

S& manga stolt jungfrur (herrar) s& hafver hon mott
Her motte hon jungfra Lovisa (ocksS herr Lasse),
For henne (honom) s k skola vi buga,

For henne (honom) s k skola vi niga,

For henne (honom) sa skola vi sl& handerna ihop
Och vanda v4r dans b&de in och ut.
sig nu i handerna och den, som anfor leken, vander

in4t et 0m Sa " att ban formatter dansen med ryggen vand
4ter ^ en ’ ^ S %en, som gar i ganska rask takt, begynner
0 40 boi 3‘an och vid dess slut vander sig den foljande

mit P nyss angifvet satt. S k fortsattes till dess alia kom-
att vi nda ryggen in emot ringen. D& detta uppn&tts
ar m an andra reprisen:

218

Till tinget, till tinget,

Och Lisa (Lasse) ar du syster (broder) min,

S& vand dig om i ringen.

For hvaije gang denna repris upprepas, vander sig den hvars
namn inflickats helt om och dansen upphor d& alia iter
innehafva samma stallning, som vid lekens boijan.

Danslek n.

(Se musikbil. n:o 12 och jemfor Arwidson, sv. forns. del HI W

243.)

Midt i ringen finnas tvenne stolar uppstallda for mun-
ken och nunnan. Munken vandrar till en boijan ensam inom
ringen. Under tredje versen sker uppbjudningen. Eft®
sista versen springer nunnan upp fran stolen och ut ur rin-
gen. Munken skyndar efter for att taga henne fatt. For
nunnan ar vagen fri, men nu galler det att ater slnta rin-
gen sa hastigt att munken finner sin vag sparrad. Lyckas
detta begynnes leken fr&n boijan. Lyckas han deremot
komma ut ur ringen och s&lunda obehindradt fortsatta sin
jagt efter nunnan, far den, genom hvars forv&llande detta
skedde, sjelf intrada som munk i ringen. Hvardera reprisen
sjunges tvenne ganger.

1. Och munken gar p& angen en vacker sommardag,
Hvad gor han der sa lange! — Och ja! och ja! och j»-

2. Han plockar upp de blommor, han plockar upp de bir »
Bet gor han for sin lilla, allt for sin hjertanskar.

3. Och munken han breder ut kappan bl&,

„Behagar skona nunnan att hvila haruppa"?

d. Och munken och nunnan de satte sig ned,

Och bast som de sutto s& taltes de vid.

219

5. Och munken bad nunnan skull laga sin mat,

„Ack nej!“ sade nunnan, Jag har inga fat“.

6. Och munken bad nunnan skull steka en sill,

»Ack nej !“ sade nunnan, „jag har ingen eld“.

7- Och munken bad nunnan skull badda sin sang,

»Ack nej!“ sade nunnan, Jag ar ingen drang“.

8. Och munken bad nunnan skull vara sin ros,

»Ack nej!“ sade nunnan, Jag springer min kos“.

Melodiema till de foljande danserna aro alia utom den
till krusdansen, fr&n Korpo; om sjelfva danserna nu nagra
Oustafs skal, Maskurat och Pater Michel dansas
ej numera ehuru de annu for omkring trettio Ar sedan voro
pa modet. Den forstnamnde, hvilken afven synes
l**fra haft sAngtext *), dansades pA sAdant satt att alia, ord-
P ar tals, bildade en ring. Vanda emot sina moitieer
stam P a tre gAnger och klappa i handerna genast der-
efter tre gAnger, allt i takt efter musiken. Harpa gora alia
et om och stampa och klappa pA samma satt emot sin
grannes m oitie. DerpA upprepas detta annu engAng emot
egen moiti e, hvarefter hvaije par svanger om nAgra gAnger
°ch nu avancera flickorna At venster, sA att hvaije gosse
^Ijande tur har till moitie flickan frAn paret till hoger.
Unda fort gick man. Midt under dansen uppstamdes ofta
®°^ien till Maskurat och under dess toner fiillfoljdes
de en - Maskurat skiljde sig fran Gustafs skAi endast
eruti att man i stallet for att klappa och stampa figu-
re.

%] Den Gustafs skal! den baste kung, som jorden eger,

220

Pater Michel ater paminte nagot om „vafva vadmal*.
Uppstallningen var enahanda. De dansande leden skrida
sa n&gra ganger emot hvarandra. Derefter gor ena ledet
hoger om det andra venster om och foljande dem, som nn
befinna sig framst, hoppar det forra ledet omkring i endr*
kel at hoger, det senare at venster- Da alia aterkommit
till sina platser, figurera de, som bilda det forsta paret,
emot hvarandra. Derpli figurera hvardera af dem emot en
moitie efter godtyckligt val och sli liter emot hvarandra,
hvarefter de atertaga sina platser. Nu upprepades allt ater
frkn borjan och andra parets tur foljde.

De ofriga dansema dansas fortfarande pS dessa trak-
ter. De aro alia slangdanser. Harvid holler gossen flicks®
om lifvet med begge handema och hon ater later sina han-
der hvila pa gossens axlar. Hvad dessa danser betraffa, si
omnamnes Schulsan af Hofberg i „Nerikes gamla minnen*,
sfisom en i Nerikes bygder numera bortglomd dans. S§-
som den dansas i Korpo foreter den en blandning af vab
och polka.

Krusdansen liter, egen for Houtskar, utmarker sig,
sSsom redan sjelfva namnet antyder, genom ett egendomligt
krusande, dervid hvardera af de dansande skiftevis spring*
baklanges likasom undan for hvarandra, fatta derefter tag
och svanga hurtigt omkring n&gra hvarf hvarpli krusandet
&nyo foljer.

Hvad Smilands bock vidkommer, sli promenera p* 1 ®®
under den forra, tvenne ganger upprepade, reprisen. Hvar-
dera glingen sker vid reprisens slut en ceremonies bugn^
hvilken tillika den senare g&ngen utgor uppbjudning till ett
nu foljande om tv&stegs vals nfigot pliminnande slangda^

Hailidi (enligt all sannolikhet en forvridning af »^°
engelskt ord, ty detta namn skall hafva inforts aftfa®*

221

land hemvandande sjoman), benamnes ock nigarvals och ut-
gor b&de i Korpo och Houtskar den allmannast dansade
ralsen. Under den forsta reprisen hoppar paren i takt efter
mnsiken p& samma stalle lit hvardera sidorna och svanga
derefter om i en hvirflande vals.

VI. Prester, kyrkor och predikohus.

Korpo f. d. moderkyrka.

“ k !7tb!nda K nd k e Pi rn“

222

kring omgifven af Korpogirds frodiga ikrar och gronskande
angsmarker. Tiden for dess uppbyggande liter sig ej med
sakerhet bestammas. Till ledning harvid har man utom
sjelfva byggnadsstilen endast att halla sig till de antydnin-
gar harom, som Annas i ett, artal och namn saknande,
„ Concept till en walment paminnelse, som Herr Probsten
har nodgats, for nigra ovettigas skuld, gora denna lofl. Gads
forsambling" deri det bland annat heter: „Nar vir Kyrckia
for 25 ihr sedan genom liungeld och brand forolyckades,
hjelp Gud! hvad sorg, moda och besvar H:r Probsten icke
di fick“, o. s. v. Langre fram heter det: „Nu for tides
felar allenast en Kyrckiotrappa utanfor stora Kyrckiodorren,
som befinnes vara bide nodig och prydelig, men man frnk-
tar huru trogt det vil gi for en del. Det synes for eder
(de goda tager man undan) wara besvarligare att giora en
trappa vid Kyrckiodorren, an det war for halffiarde hundrade
ahr se dan for edra forfader til att upbyggia sielfwa Kyrc*
kan“, o. s. v.

Da man kanner att kyrkans har namnda brand intraf-
fade den 23 Maj 1709, skrefs siledes detta „concept“ 1734
och 350 ir harforinnan vore 1384, hvilket silunda vore att
betraktas som kyrkans byggnadsir. Ehuru det dock ar
ganska vanskligt att endast pi ofvananforda osakra grander
u PPgifva nigot bestamdt ir for grundlaggningen, torde likval
det nyss anforda ej ligga si alltfor lingt ifrin det rigtiga, tj
ocksi sjelfva byggnadssattet och stilen talar for att den bliW
uppford antingen under de sista iren af 1300- eller de first*
af 1400-talet.

Di man ser dess valdiga massiva murar och de ansen-
kga granitblocken uppstaplade ofver hvarandra tiU en *»'
senlig hojd, vore man nastan bojd for att satta tro till
den gangse tradition, som liter den vara ett verk afje^

223

Det skulle nemligen hafva varit tvenne broder, som besloto
bygga en kyrka i Korpo. Om platsen der den skulle
stfi kunde de emellertid ej komma ofverens. Den ena ville
hafva den pi Norrskatan, den andra pi den plats den nu
innehar. De blefvo osams och begynte kasta stenar pa
hrarandra, den ena frln prostberget (der annu ett jettekast
ntvisas slsom stod for sagnens trovardighet), den andra
Wn norrskatan. Lange kastade de utan resultat. Slutli-
gen anstrangde prostbergsjetten alia sina krafter, valde den
*torsta sten han narmast fick tag uti och slungade den
®ot norrskatajetten si att denne stupade knall och fall.

aftalade prostbergsjetten med Korpoboarne att de skulle
fara honom behjelplige vid byggnadsforetaget. Stora stall-
nmgar byggdes derfor frln bergen i den s. k. klockarhagen,
wh langs desse transporterades stenarne till kyrkan. Under
natten byggmastaren arbetade alldeles ensam framskred
^etet dock ofantligt mycket hastigare an under alias ge-
®ensamma anstrangningar om dagen, hvarofver Korpoboarne
^ begynte kanna sig hogst Ingsliga till mods. Kyrkan
alkades emellertid sin fullandning, men da jetten skulle
p| tomet, loll han ned och knackte nacken*).

*) Mahanda ar det denna historia, som foranledt kansliradet
***'• Vi rmoensis in Finlandia territorii memorabilia pag. 12, till
Bf J andet att kyrkan blifvit flyttad hit ifran Houtskar. Han sager
k \ • Tein P lum toti parted® commune, qrod primum in Houtskiar
eat ^ Tldem in Halso-rede fundatum fait, deinde eo loco, nbi hodie
* ex saxis & lateribus conditum est, prcecipuae sumptibus anti-
famiUSB Bjelkorum ’ «ni tota fere Korpo ante reductionem
acni t“. Att familjen Bjdke skulle bekostat kyrkans uppforande ar
idlest, da denna familj forst 1608 kom i besittning
‘ Lika grundlost synes pastlendet om kyrkans flyttning
tinstone s& vidt jag om saken kunnat inhemta.

zu

I alia fall maste man forundra sig ofver ait si ttngt
ute i skargarden, fattiga och ringa fiskarefamiljers hemiist
Anna en sa stor och statlig kyrka som denna. Utan tvif-
vel har narheten af Kokars kloster i icke ringa min bidn-
git hartill. Redan har den sett i det narmaste 5 sekkr
svinna han, trotsat tusende stormar, utstitt plundring och
brand, men generation efter generation har inom dess find-
lysta hallar och under dess hoga hyalf, ar efter ir sambte
till bon och andakt.

SUsom af bifogade teckningar (fig. 5 & 6) synes, bojer
sig i vester ett tom . nigot smalare an sjelfva kyrkan och
bildande med sin nedra del dess vestligaste anda. Det ir
till en hojd af 80 fot uppfordt af granit och derpa re-
ser sig en af starka bjelkar timrad 76 fot hog stapel (den
24 fot hoga kopparbeslagna toraspiran inberaknad). Sjelfo
fagaden af tomet, visar nederst i sydvestra hornet en enstaka
murforstarkning och midt pa vaggen stora ingangsdorren i
ofvergangsform. Ofvanfor denna synes ett cirkelrundt fenste
omkr. 4 fot i diameter. Sedan foljer en omkr. 10 turn bred
starkt markerad tvarfordjupning, hvilken dock icke stracker
sig anda ut till knutarna, utan upphor ett stycke derifri*
och hogre upp ser man tre snedt ofver hvarandra stall*
smala gluggar samt hogst uppe tvenne fyrkantiga, 4 fot bo? 2
a 3 A fot breda, af platbeslagna dorrar tillslutna opp^
de 8. k. „tomakkorna“, inom murade, hogre spetsUg^
Narmast takbandet aro tre cirkelrunda fordjupningar. #
sodra sidan finnas tvenne hknande „akkor“ i jemnhojd »*>
de fdrra och nedanom dem tre smala gluggar afren h#
stallde snedt under hvarandra, sedan den tvara mur^rdjiT
nmgen ’ under denna ett omkr. 9 fot hogt till en dd fef
muradt rundbigigt fenster och nederst den redan *
murforstarkningens sodra del. Norra sidan af tomet W

225

jemyal ofverst „tornackorna“, men saknar de tre smalare
giuggarne der nedanfor. I stallet finnes ungefar pa midten
af tomet Mgot at ena sidan en af brader tillstangd 4-kantig,
fot hog, 4% fot bred dorroppning, dit sannolikt en trappa
fordom ledt utiMn. Lagre ned ar en omkr. 9 fot hog, helt
°eb Utet igenmurad, rundbagig fensternisch.

Sjelfva skeppet ar pa sodra sidan i knuten narmast
^et forsedt med en murforstarkning och ungefar pa
midten af denna sida ar afven vapenhuset (vakenhuset)
aget. Emelian detta och den nyssnamnde murforstark-
^ ett omkr - 9 fot hogt rundbagigt fenster. Vapen-
. * iter har i tester en liten fyrkantig fensternisch och
ofvanom dorren i ofverg&ngsform, den for denna kyrka
ga fyrkantiga gluggen inom spetsbage samt ofvanom
h&et Cn inmUIa<i raud f^rdjupning. Straxt oster om vapen-
e ^ ett rundbagigt fenster anbragt och derefter vid-
c ^ ore ^» som afven utvandigt ar smalare an sjelfva
^ ^ Sddra s ^an af choret finnes en rundbagig min-
hdet, mgaDg / Prestd6rren ) och st raxt intill denna ett 12 fot
s Petsbagigt fenster. I sydostra hornet moter oss ater

® murforstarkning.

^ sobTT 7aggen ^ ar ofverst en trekant af tegel stalda
d j upni ^ fig - 7 utvisa r*). Folja S a trenne band af murfor-
nedanf6r hvar andra, sedan ett stort, 15 fot hogt,
sirater ■ ? fenster » under hvilket ett kalkstenskors med runda
ar inmuradt. (se fig. 8).

. ” Stian ’ S0m ar byggd pfi kyrkans norra sida i bredd
duster f Cll0ret har oster och norr ett rektangulart, litet
>*~l^ rse dt med jemgaller och tillslutet med luckor af

226

tra. Ofvanom det norra fenstret ar en bredare och der-
ofver en nagt smalare, spetsb&gig, grund nisch, den ofre med
den egna fyrkantiga gluggen, sedan en murfordjupningslink
och i taktriangeln ar en dylik tegelstensvafnad, som pi chor*
vaggen. Utvandigt saknar kyrkans norra sida forofrigt sinl
fenster, som allt hvad nischer, murforstarkningar m. m- <h
heter.

Da man intrader genom stora dorren i vester kommff
man genast in i kyrkan, som har dock ar n&got lag, bildande
ett 16 Vs fot langt och lika bredt rum tackt af ett enkelt
korshvalf. Sedan man passerat detta rum, som i sjelfn
yerket utgor nedersta delen af tornbyggnaden, intrader mu
under orgellaktaren. Sa snart man blir kvitt detta extra
tak och fritt kan blicka uppat emot hojden, ser man att
taket ar omsorgsfullt hvalft i tre vackra stjernhvalf, skiM*
fran hvarandra genom langs hvalfven lopande spetsbSgar.
Liknande spetsbagar ga ock langs norra och sodra vagg®
af andra stjernhvalfvet.

Hvalfvet ofver choret ar prydt med falskt-gotiska
ornamenter med 4 cherubhufvuden inom hvar sin o?*L
Dessa fresko- ornamenter stracka sig ned pa bada sidor o*
altartaflan i form af trenne pelare pa gul marmorerad
Mainingarne aro utforde 1858 af malaremastaren Soder stra*
i Abo.

Altartaflan, som star framfor korfenstret, ar 9^
turn hog, 7 Vs fot bred, maiad af Sweidel i Abo och forest'
ler nattvardens instiftelse. Maiaren synes hafva tank* &
ogonblicket efter orden: „en af eder skall forrida
ty oroliga skocka sig apostlama kring Christus, &
af honom erhaila narmare forklaring af det han
Judas, som utgor den mest i ogonen fallande, mot is'
ren yanda personen, synes med hogra handen stoda

227

mot bordet under det. han med venstra med en viss for-
ligenhet hMler om sitt skagg. Figurerna aro alia af temli-
gen ruskigt utseende och fargtonen ful.

Altar et ar muradt af tegelsten och betackt framtill med
ett antependium af gult siden och utsydt med rodt sammet,
silfrer- och gulltr&d i stilfulla ornamenter. I midten af detta
antependium ar fast en forgyld kopparplat forsedd med
inskription:

For ahrt
af

Carl Grustaf Wittfooth,

Catharina Fridelin,

1734.

Nedanfor denna pl&t ar inom en gyllene lagerkrans
eradt ett vapen forestallande en harnesk kladd ryttare
^ast med blatt schabrak. Ryttaren bar i venstra
den en skold forsedd med ett dubbelkors i bl&tt fait.
Pi detta antependium hanger ett 1848 forfardigat an-
dylikt af rod sammet med gullgaloner, sologat och he-
“ ^Ption. n altaret star en praktig, sjuarmad, hog
^ ^ ker fittsstake af brons samt tvenne nyare, trearmade
a af plater. Golfvet framfor altaret och langs gAngame
or es sedan 1848 af s. k. gottlandssten; ditintills hade
* Yari t af tegel.

1646 ^, rCdilistoIen st ^ r 1 bornet af andra kyrkhvalfvet. Byggd
6-k ^ den Gn af de mer bonstmessigt utforde. Den

% och p& hvaije sida finnes under en hvalfbage en
^bacl' ^ ^vilken dock ar groft tillyxad och an mer
£ gen ° m sin ®rgyllning. Bildernas namn aro skrifna
8 *te Under dem ’ S:t Matheus ’ S:t Marcus, S:t Lucas,
jji. ^ nn es, (detta sista fait saknar dock bild). PA hvalf-
^ ro u PPhojda platta slingor utskurna. Pelarne, som

m

afskilja sidorna Mn hvarandra, aro prydde med temligen
val utskurna frukt sirater. Pelame afsluta upptill i karya-
tider, som utgoras af bilder forestallande heliga man, af
hvilka de fleste bara en bok i handen, men en en nyckd
(Petrus). Ofvanom dessa karyatider gSr rundtomkring pro*
dikstolen ett listverk, afskiljande de stora fatten Mn sma-
lare ofre dylika, hvilka aro rikt utstyrda med forgylda blad-
sirater p& omse sidor om ett afvenledes forgylt hufvud, son
innehar midten af hvaije fait. Dessa fait skiljas Mn bw-
audra genom masker, hvilka utgora konsoler till den skifva.
som ofverst betacker predikstolen. Porten ar af nyare da-
tum och ofvantill forsedd med en enkelt orneradlist Him- |
mein, nedhangande p& en jernstang ar enkel och prydd j
med listverk. Undertill ar den helige andes dufva utskuren
i tra och forgyld. Predikstolen ar malad i ekfarg och falten
under statyerna och bladsiratema bla.

Fr&n tvenne sidor af predikstolen utga annar, som

bara hvar sin ljusstake af plater. P& stolens kant stir

ett fyrdubbelt timglas, fastadt vid en fyrkantig pelare, W
stigande fr&n en bred kvadratisk fot och ofvantill prydd med
ett bredt listverk, uppbarande ett forgyldt klot med stjer-
nor. Stallningen ar vacker med inlagt arbete i schack- |

bradsstil. Pa ena sidan ar med hvitt tra infattadt i det j

svarta:

iE

1771

E. B. B. *)

Laktare finnas tre. Langs chorets norra vagg K>P er en I
s^dan, hvars balustrad utgores af en kvarlefva af det chor-
skrank, som fordom skilde skeppet fran choret och hvars fiste*
*)_F6rarad till kyrkan af snickaremastaren i Abo Erik

229

pinkter annu aro synliga i vaggen bakom predikstolen.
Detta skrank (se fig. 9) bestar af sarledes vackra, i ekfarg
malade gotiska ornament i 18 fait, hvart och ett i detaljer
det andra olikt. Tva af dem upptagas af utmarkt sinnrika
hjulomamenter; det ena ett s. k. Katharina hjul. En annan
laktare ar n. v. orgellaktaren. Anda till 1873 strackte den
sig endast inom tornet och den ornerade delen af det nu-
vatande skranket fyllde da jemnt oppningen i spetsbagen
emellan tornet och forsta stjernhvalfvet. (Den uppbyggdes
<®kr- 1673.) Forstnamnde ar da det nuvarande orgelverket
appsattes maste laktaren emellertid flyttas framat hvarfor
^ god i tornet nedrefs och den erholl sin nuvarande
form. norra sidan om denna ar vidare en, 1858 uppford
^ktare belagen.

Orgellaktare-skranket ar utvandigt bekladt med duk,
®alad i ekfarg och pa denna duk ar upptill fastad en i 16
g&ende ornamentlist af tra, fint arbetad och i gotisk
^ Under de tv 5, mellersta bagarna ser man i haut-relief
® stone grupp i tra forestallande Christi nedtagning
frin Dorset. Nedre delen af korset synes. Christi leka-
m uppehalles till venster af en helig kvinna i hvitt dok
^ SyUene, bla fodrad mantel, till hoger af en annan helig
1 r odt, blafodradt dok och gyllene med roda fasoner
0rnera d dragt. Christi lekamen fattas ytterligare af en
man sfigur staende framfor den sistnamnda kvinnan.
^ huckle ofver hufvudet, forgyld langdragt, nedtill
^ med ljusbiatt. Han har kring lifvet ett balte med vid-
ger 8ande svart vaska. Langst bakom pa denna hogra sida
man ett Johanneshufvud med yfviga lockar och i bredd
detta pa Yenstra sidan Josefs af Arimathia turban-
d a hufvud - Sjelfva hans figur ar till storsta delen un-
^d af den forst omtalade kvinnan. Framfor henne

230

knabojer en liten karlfigur i verldsligare bl& dragt med balte
kring lifvet. Gruppen ar 2% fot hog och temligen val nt-
ford. P& hvardera sidan om densamma st& tv& figurer lik*
stora som hufVudpersonerna i gruppen. Den till hoger fore*
staller en konung med krona, spira i venstra och ett spet-
sigt ciborium i hogra handen. Han bar gyllene troja och
hvitbrainad kjortel, samt gyllene, blafodrad mantel. Benen
roda. Nagot stel, men ganska val gjord. Den till venster
5r en ungdomlig riddaregestalt med obetackt lockigt hut-
vud, b\h och gyllene rustning, spjut i venstra samt ei
liten fyrkantig skold i den hogra handen. Pa sidorna o«
dessa aro ytterligare 12 smarre endast iy 2 fot hoga figuier.
I rigtning inifr&n ut&t har man placerat pa hogra sidai:

1. En konung, alldeles lik den nyss forut beskrifoe koma-
gen.

2. Petrus , en munkfigur med tonsur, och i likhet med de
tre foljande gyllene, blModrad dragt; i venstra handen
en bok och i hogra en nyckel.

3. Apostel med en bok i venstra handen, men det attaribot
den sammanknutna hogra handen omfattat, har under
tidernas lopp g&tt forloradt.

4. Andreas, h&llande sitt kors framfor sig.

5. Apostel med bok i venstra handen, men hogra hande®
attribut numera forloradt.

6. En bishop, med gyllene, rod ornamenterad mitra,
staf (krakla) i hogra handen och i den venstra en
En gyllene bl&fodrad mantel omgifver bans skuldrt*
och under denna bar han en rod rock ofvanp^ en h* 1
nedtill gullbramad kjortel.

P& venstra sidan st&:

7. Johannes med kalken i venstra handen och kladd so»
fig. 2—5.

231

8. Barbara med ett pa marken staende, gr&tt torn i venstra
handen. Hon bar en gyllene krona och ar, likasom de
tv4 foljande, ikladd en brun kjortel samt gyllene bla-
fodrad mantel.

9. Brujitta (?) med hvitt, gullbramat dok och hallande fram-
for brbstet en uppslagen bok, pa hvars utat liggande
blad hon pekar med hogra handens pek- och langfinger.

10. En krdnt prinsessa , med gyllene gordel kring lifvet.
Venstra handen har omslutit ett numera forloradt attri-
but

ll - Ung andlig man med en bok i hogra handen och kladd
i en gyllene kapa ofver en hvit langdragt. Det ser ut
som om den venstra handen omslutit ett utstaende
attribut.

11 Cotoarim, kront och till dragten lik fig. 8—10. Hon
stoder sig med hogra handen emot ett pa marken sta-
ende fragment af ett hjul.

Dessa figurer, som i senare tid blifvit af nagon klapare
^ och der smetade med bla farg, aro af medelmattigt
och harstamma (enl. prof. Mandelgren) sannohkt
^ HOO-talet. Mycket troligt ar att de tillhort n&got

“elgonsk4p.

Ofriga sniderier, som pryda kyrkan aro foljande. I en
** ch pa sodra vaggen star S:t Olof kladd i en rod lang-
med en dfver denna kastad gyllene, blafodrad man-
Hlr och skagg svarta, lockiga. Han bar guldkrona
biller i venstra handen ett gyllene klot prydt med ett
1 k0f s- Hogra handen med dess attribut ar afbruten.

st & pa ett gront vidunder, som kryper pi fyra fotter
ed da med klor. Det har en vagbojd, uppatstlende svans
1 en lang, upprat hals, hvarpfi. sitter ett krdnt, skaggigt

232

karlhufvud. Arbetet ar ej ilia utfordt, jnaterialet bjork och
bilden 3 fot hog.

I en nisch midt emot pa norra vaggen stkr S:t Calk •
rim, afven den 3 fot hog och i nagot annan stil an den
forra. Hufvudet ar sprucket, piydt med guldkrona och
omgifvet af omsorgsfullt arbetade lockar hvaraf en nagot
tofvig faller ofver brostet anda ned till midjan. Helgo-
net bar nu gulgron langdragt, rod mantel med bldtt foder
samt halier i venstra handen en uppslagen bok och i den
hogra ett gratt svard. Hon st&r pa en liten, liggande, tur-
bankladd, morkskaggig karlfigur, vid hvars hufvud ett frag-
ment af ett brunt hjul sticker fram. Bada dessa aro mi-
handa fran 1500-talet. I choret finnes en omkr. 3»/ 4 fot hog
sittande staty af den Tcronta madonnan, hallande det en rod
kolt ikladda Jesusbarnet p& sitfc venstra kna. Hon bar en
bl& kladning med tatt atsittande armar och en gr&, blAfod-
rad mantel. I hogra handen halier hon ett fragment af en
blomsterkvist. Barnet halier sin hogra hand pa hennes
skuldra och har i den venstra en brun fagel. Fran madon-
nans ^ r ®st utgar nu en rundad traskifva afsedd att barn
en liten dopsk&l.

en konsol pd norra vaggen star en temligen stor
grupp af S:t Jdran med draken. Han bar en guldsmidd
bid rustning, rod kjortel och rider en hvit hast med svart
sadeltacke. Hdllande tyglarne med venstra handen rigtar
han med den hogra ett spjut emot det hvasande vidundret
vid hastens fotter. Den helt och hdllet forgylda prinsessan
ligger knabojande i bredd med hasten och har ett hvitt Qeif)
lam vid sin sida. Pd samnia konsol stdr ock en i ek *
skuren, svartmalad fdgel med roda ben och fotter, tjock,
krokt nabb samt rodt hufvelikt holje rundtomkring hofvadet
(Skall troligen forestall en korp).

233

Ofvanom denna grupp hanger ett sardeles val utfordt
hnteifix, Kristus ar framstald sasom redan dod och bar
Mn midjan en gyllene blafordrad duk. Andarne af det svarta
korset slutar med sexkantiga, plana, blamalade skifvor med
Evangelistemas symboler och namn i guld*).

Slutligen ma har omnamnas tvenne pjeser, som anda
till de senaste aren funnits i denna kyrka, men numera
iterfinnas i universitetets historiska museum. Den ena ar
® titta nde madonna af ek. Kronan saknas numera och

eadast en ring pa det at hvardera sidan slatt kammade haret
antyder dess plats. Handerna aro forlorade, men allt utvisar
Ut ^ ochme d de varit ihaliga. Draperierna aro mycket stela
^ a ^ varl iga. (Enl. prof. Mandelgren torde den vara fran
13.de arhundradet.) Det andra ar ett Ghristi lekamens shrin ,
enda hittills i Finland antraffade. Deruti ligger en ganska
T *1 ^teh&len staty af den korsfaste, med skarpt utarbetade
handerna korslagda dfver hvarandra p& midjeduken.
Jtrycket ar afsedt och icke oafvet funnet. Vid langfre-
• *) Vld detta krncifix var anda till 1858 fSstad en tafla med fol-

giordt Ulakription; » Jesai: Cap.: 43: y. 24. Ja migh haffuer tu aibete
Jia' ° thl thin0D, S y ndom och giordt migh modbe uthi tinom missger-
aeTn ^ Jagh utstr * ker tin Sffvertradhelse for min skul och kom-
tira J 8ynder int et ihog. Jesai: 53: v. 5. Men han ar sarghat for
^ ern l n gars skull och slaghen for wara synders skul. Nepsten
op pa honom pa thet at wij skulle fridh haffua och genom bans
310 *iJ heladhe*.

* ^ desse Shrlige personer:

alb.tt Peer Krdgarm wid K&rpostr5m 2 Brdal.

BindrUk Johansson i WSsterRitas 2 Brdal.

JSran Martensson i OsterBitas 1 Brdal.

Bindrick Mdrtensson i OsterRitas 1 S:r dal.

Thomas Hansson i Vadkas 1 Brdal.

Olo ff Bertilsson i Lem per so 5 1 S:r dal.

® alatt An no 1670 in Jnlij.

234

dags gudstjensten larer de katholska presterna hafva oppnat
skrinet och visat bilden for menigheten.

Ett dyrbart minne eger kyrkan uti en sliten fana af
hvitt siden (se fig. 10). Inom en krans af tvenne grow,
med roda bar forsedde lagerkvistar, hvilka upptill och nedti
aro ombundna med ett rodt band, ser man tvenne st&ende,
gula lejon med oppna gap. Emelian framtassarne uppbara
de Carl XILs dubbla namnskiffer, kront af en gyllene, med
hvita perlor besatt, rodfodrad krona. Under detta ses a
flygande, svart, med gyllene krona prydd korp, samt nederat
boijan af namnet Korpo. Den del pa hvilken man fordo*
kunde se artalet 1712, ar genom tidens tarande tand no-
mera sonderrifvet och forstordt. (Fig. visar fanan s&dan da
nu ser ut och tillika finnes genom punktlinier antydt dess
ursprungliga utseende). St&ngen ar svartmalad, jernbeslaga |
och upptill forsedd med en bronsspets hvari konungens
namnsskiffer ar i genombrutet arbete utfordt. Sjelfva f& nan
ar mycket skor och forminskas derigenom kr efter ar, hw-
for detta minne redan llingt for detta hade bort erhalla en
sakrare forvaringsplats an den om vintrarna belt visst fid
tiga kyrkan.

Utom altartaflan finnes numera ej nagra andra mal^
gar an en gammal, liten, i tomhvalfvet hangande pa w
malad sadan, forestallande Lazarus utanfor den rike
nens hus (se andra noten pa pag. 247). Pa omse sidor o»
altartaflan hanga inom forgylda och med kronor forseddar
Alexander I:s, Nikolai I:s , Alexander II:s rebgionsfors^
gar afvensom Gustaf III:s tal till rikets stander pa r ' *
gen i Stockholm den 21 Aug. 1772. . ^

Ljuskronor finnas i kyrkan 6, neml. 2 af messing, ^
af kristall, t\k svarfvade af tra. Enskilda lampe tter ^
ljusstakar aro dessutom placerade p& sarskilda s

235

tornhvalfvet hanger en storre lykta afvensom en mindre dy-
lik i sakristian och vapenhuset.

Ett prydligt orgelverk med 8 stammor och ett pedal-
koppel eger kyrkan sedan 1870. Uppbyggt af orgelbyggaren
A.TImUmX. ritningaf arkitekten K.F. v. Heideken, gor det sina
mastare all heder. Tonen fyllig och klar, stilen enkel, or-
neringen i hvitt och guld. Upptill lases „L§fsjunger Herran“
i gyllene skrift. Den summa af 3,447 m. 96 p:i, som ver-
ket kostat, sammanbragtes dels genom frivilliga gafvor, dels
genom uttaxering. Organist och klockare ar Julius Th.
Ingotiblad fodd 18V 8 52, tilltradde tjensten 18^}69.

Bankarne aro malade i ekfarg och klockarbanken sam-
mansatt af fordna, enkelt ornerade panelningar. Pa omse
a or om alt aret aro tva bankar afsedda for presterna i for-
Samlinsen - 1 den ena af dem ser man pi undre sidan af
sjelfva banken alldeles val bibeh&llit det i fig. 11 afbildade
Wckra vinrankeornamentet. S&som redan pa pag. 48 an-
®arktes ar forsta banken p& kvinnosidan i bankfordelnings-
higden upptagen sasom herregardsbank, tidigare under be-
“anmingen „fruebank“. Banken bakom denna: „fremmande
jr 0ch den tredje banken var under Bjelkeska ti-
®ppl&ten at Hopmannens fruntimmer. De tvS, forsta
St J karlsidan &ter benamndes „herrebankar“.
t invid herrebankarna ar den s. k. prestdorren och
temot derma ser man den pl&tbeslagna dorren till sak-

a PPl hvars tak utgores af ett enkelt korshvalf ar

^Sd ^ tVGnne med g all er forsedda fenster. I tvenne
4 octl 5 sakrament-nischer forvaras kyrkans
M 1 d ° Ch kolle ktmedel. Under golfvet, som ar belagt
P 40 tegelst en, finnes en murad vinkallare.

236

Kyrkans silfverkarl utgores at:

Kommunionkanna, innantill forgyld, vagande 139*4 H
forfardigad af 0. R. Lundgren i Abo 1840.

Kommunionkalk, inuti forgyld, vagande 537* tod* ^rf. af
Jankes i Abo 1807.

Kommunionpaten, vagande 10% lod, forf. af Janies i
Abo 1807.

Oblatask, vagande 2*/» lod, markt: G. P, M. T. Rb
1698, (— Georg Rrytz, Maria Tomeroos).

Oblatask, vagande 40 lod och markt K M., B A. E
(= Herman Mjddh, Beata Agatha HageTberg).

Vinsil, inuti forgyld, vagande omkr. 2 lod.

Kommunionkalk med dertill horande paten forsedd med
iuskr. „Korpo Moderkyrka tillhorig". Anskaffad 1832.
(Forvaras hos kapellanen och nyttjas vid sockenbud).

Kommunionkalk jemte paten forsedd med inskription:
„Korpo Moderkyrka tillhorig“, vagande tillsamman 6*4 led
och forfard. af Brummer i Abo 1844. (Forvaras hos kyrko-
herden och nyttjas vid sockenbud).

Kyrkans skrud utgores af:

Mess hake af svart sammet med smalt hvitt sidenkors.
(1732.)

Messhake af ponso-gyllenduk med breda silfvergaloner $
kors. (1732).

Messhake af rodt sammet med kors af guldgaloner
under korset en skalle och tvenne korslagda benk» ot ^’
bokstafvema: A. L., A. G. 8. B., samt Srtalet 1?
(Andreas Lund , Anna Charlotta de Smittberg ).

Messhake af svart sammet med kors af silfvergal° ner
artalet 1816 (repar. 1846).

2 st antependier omnamnda p& pag. 227, se denna.

237

ADtependium, af svart sammet med silfvergaloner och
en vidfastad silfverplfit, pa hvilken inom tvenne palmkvi-
star Bjelkeska vapnet (se fig. 12) fir ingraveradt. Ofvan-
for vapnet stfir Thure Bjelke, nedanfor 1676. (Plfiten fir
tagen frfin ett fildre af Thure Bjelke nyssnfimnda fir till
kyrkan skankt antependium och dfi det tjent ut, flyttades
platen till detta, forffirdigadt 1769).

Kalkduk af rodt sammet med guldbroderier och fransar
(1841).

I sakristian forvaras dessutom tvenne collecthafvar den
ena ^ 1834, den andra frfin 1862, en kassakista, kopt
1804 afvensom bland annat bitar af tvenne jembeslagna
Marestafvar. De anvandes fordom af „vfickaren“ att der-
^ s ^ ra de under predikan sofvande i deras behagliga
shmnner. Nu firo vfil stafvarne i bitar, men „vackaren“
kvarstfir dock fortfarande bland kyrkans tjensteman, ehuru
n med andra fiinktioner.

1 sydvestra delen af andra kyrkohvalfvet fir dorren till
| a penhuset. Detta fir 4-kantigt och tfickt af ett enkelt
orshvalf. Golfvet af trfi. I en rundbfigig nisch pa ostra
%gen star en omkr. 3 7* fot hog figur i bla korkfipa och
j* 14a gdragt. I hogra handen, som fir upplyftad ofver
, det) ^ er han ett kort, bart huggande svfird. Attri-
1 fran venstra handen fir borttappadt. (I senare tider
^ J ^skifvor af en klfipare utskurna, nedtill uddade, blfi-
^ e ^^ar fastade vid skuldrorna). I sydvestra hornet

fordo* 1 * 111111861 ^ afVen en omkr - 6 fot h6g nisch ’ hvilkeI1
nom 0ln Utg,ort dorroppning. Hfirifrfin ledde en trappa ge-
^rnets^ 611 UpP 6fver hvalfven till tornet och granskar man
ianan<l6me » finner man att de vid beskrifhingen af
£ ^ omn amnde, snedt ofver hvarandra stfiende, smala
^ anie (se pag. 224) i sjelfva verket utgora fenster till

tre ofver hvarandra belagna celler. Gluggarne vidgasiginAi
med terassformiga afsatser. For hvarje cell synas ntsprAng
pa hvilka golfsparrarne hvilat. I nordvestra hornet af mel-
lersta cellen synas annu delar af en eldstad och Mn detta i
rum ledde den forut, vid beskrifningen af tornets yttre om-
namnda trappan pa norra sidan. Sannolikt utgjorde de bo-
ningsrum for de vid kyrkan tjenstgorande presteme under
katholska tiden. Den nuvarande uppg&ngen till tornet ar 1
nordvestra hornet af andra hvalfvet och „helt af nyo byggd
1678“.

I tornet hanga tva klockor. Den storre vager 3 Ski
1 L% 5 % och bar foljande inskriptioner.

Ofverst rundtomkring:

„ GLORIA IN EXCELCIS DEO“.

P k ena sidan:

DOCTOR JOHANNES GEZELIUS,

EPISCOPUS ABOENSIS.

PASTOR NICOLAUS FRIDELINUS,

MARIA TORNEROOS.

Vk andra sidan ar Sverges vapen samt nederst rnndt-
omkring:

ME FVCIT AMBROSIUS TERNANT kBOM ANNO MDCCfr

Den mindre klockan vager 1 Skffi 10 L$ 9 ®- ^ eD
bar foljande inskriptioner.

Ofverst rundtomkring:

»SAEPE SONANS POPULOS AD SACRDM CONVOW
TEMPLUM SED DEUS AD COELOS SAEPIUS IPSEVOCD •

Pa ena sidan:

PS: XCV. VENITE INCURVABIMUS NOS KT
HUMILIABIMUS NOS ET GENUA FLECTEMCS

CORAM JEHOVA FACTORE NOSTRO.

PA andra sidan:

D. HERMAN WITTE. EPISC. ET PROCANC. AB.

M. NICOL. FRIDELINUS PRAEP. & PAST. IN KORPO.

ANNO MDCCXXVIH.

Nederst rundtomkring:

HENNA KLOCKA AR GIUTEN AF KONGL. STYCK-
GIUTAREN GERHARD MEYER. STOCKHOLM A:0 1728.

Lange fortfor bruket att begrafva sina kara aflidna i
kyrkan. Denna sedvanja uppeholls dels genom folkets vid-
skepliga forestallningar att ju narmare altaret den dode hvi-
lade desto lugnare vore hans ro, desto ljufligare hans slum-
ber, dels ock derigenom att kyrkan af losen for lagerstallen
sin fornamsta inkomst. Visserligen hade redan under
Prosten J. Carpelii tid (f 1756) utkommit ett forbud emot be-
Nmngar i kyrkan, men detta verkade foga. PA en kyrko-
stamma 1758 beslots ytterligare att framdeles all begrafning
1 ^kan skulle upphora. Dock skulle enl. Kongl. forordn.
14 Maj 1697 presterskapet allt fortfarande derhafva
%erstad for sig och sin familj. Dessutom fingo kyrko-
? 2idame och sexmannen „emedan desse senare standigt
^te nai-vara i kyrkoradet och derfor ingen Ion njuta, for
a personer fri lagerstad i kyrkan", men hvarje annan
^ rS0D ’ ^vilkens efterlefvande anhoriga nodvandigt ville hafva
be 6 ra fven i kyrkan, skulle erlagga 50 dal. k. mt.
, afseende pa stallet i kyrkan. Foljande Ar nedsattes
® 30 dal. i choret och 24 dal. i ofriga delar
^Kyrkan. Men efter hvilket Ar grafvar i kyrkan icke ens
% PeDningar kuDde er LAllas ar obekant. Annu kvarligga
grafstenar i kyrkan. Straxt innanfor vestra dorren
en ^ f oljande inskription:

240

DENNA STEEN OCH LA-
GERSTADH HORER HINDRICH
BIRGESON OCH HANS ARF-
VINGAR TILL.

A:0 1665.

Nedanfor denna inskription ses ett timglas och yid-

staende anagram

I choret framfor altarkransen finnes en stor grafsten
med jernringar i hornen och denna inskrift:

GRAFSTEN
OCH LAGERSTADH
PROBSTEN M. GEORG
PRYTZ SAMPT HANS
HUSTRU OCH ARFVINGAR
TILLHORIG.

A:0 1697. *)

Straxt invid och norr om denna finnes en annan nagot
mindre hvars inskription numera ar utpl&nad. Langs kan-
terna ar den refflad och inskriptionen synes hafva varit
omgifven af en lagerkrans. Om denna grafsten utgjort ®
minnesv&rd for prosten Claudius Manus , som afled 1683
och begrofs i kyrkan pa det stalle kyrkoherdens bank b#

*) Utom prosten Prjtz och hans maka Maria Torneroos hdl* 1
denna graf:

Hindrich Birgeson f 1665.

Nils Birgeson f 1651 (minderarig).

Prosten Fridelinus * 1663, f 1738.

Anna Lanrbeck, fodd Prytz * 1699, f 1758.

Kapten Johan Lanrbeck * 1689, f 1750.

Kapellanen Carl Aron Bange f 1750.

Hedvig Bange l Fridelin.

241

ar eller om den tillhort den af krogaren och dykeriuppsy-
ningsmannen Erik Oman fr&n Korpostroms gard kr 1759 in-
redda murgraf, belagen p k sodra sidan af koret straxt under
fenstret, der de sm& bankarne nu Annas, ar sv&rt att afgora
grafetenarne ej f&tt bibehalla de platser de ursprungligen
innehaft. S&som belysande med hum liten pietet man i all-
manhet forfarit vid omflyttning af grafstenar och annektion
af grafplatser, m& har omnamnas att den forst omtalade
Birgesonska stenen ursprungligen innehaft den plats den
Prytzka nu har. Hopmannen Hindrich Borgesson (s&som
aamnet afven skrifves) kopte neml. 1650 denna lagerstad
kyrkan for 50 dal. k. mt. och lat har inreda en mur-
graf for sig och sin familj. Enligt utslag af den 28 Juli
1697 er ^ emellertid prosten Prytz tillst&nd „att intaga en
gammal murad graf och den reparera l&ta for sig och sin
, am ^ ia * Korpo Moderkyrka i Choren belagen, som fram-
Bdne Houpmannen Hindrich Borgesson varit tillhorig och att
e Aik, som sedermera utom berorde Borgessons Arfvingar
*V°r° “satta skola sattas i en ny mull graf under Par.
storis Bank", hvartill afven haradsratten genom utslag af
B H Sept. 1697 bifoll, sedan inhemtadt blifvit „att bemalte
^esson ar for omkr. 30 ahr sedan blifwen dod och i samma
hell ^ e . SrafWeD ’ men sederm era Ingen af den Slagtten. Ej
lifot ^ n ^ g ° n dess ® arn i 16 ^krs tijd forspord wara i
® > mycket mindre har pa orten wistande, utan aro nagra
e lik har insatta sasom i en allman graf".
frhn v Va ^ enkuse ^ straxt innanfor dorren en kr 1848
y^og&rden hit inflyttad sten hvar k lases:

HAR HVILAR
JACOB ROSENBERG.

F. 1723. D. 1787. *)

^ ^ enne Rosenberg var kronol&nsman (kommisaarie) och bebodde
16

iu&

Kyrkan ar fortfarande obrandforsakrad, ehuru friga
derom flera ganger varit vackt. Den omgifves af en 9,969
qv. aln matande kyrkog&rd * *) omhagnad af en 2 1 /* aln bog
med bradtak forsedd grastensmur. Tvenne portar leda in
till kyrkog&rden. Den ena i Tester midt framfor torndomo
ocb forsedd med af tegel murade portstolpar och port af
gjutet jern. Den andra i Soder framfor ing&ngen till vapen-
huset utgor ett af granit 1681 uppbyggt porthus, 4-kantigt
med afskuma horn, hvarigenom det p& satt oeh vis fir o
8-kantig form. Det ar forsedt med rundb&giga porthvalf i
norr och soder. Det senare hvalfvet tillstangdt med en pod
af tra**).

Ett stycke vester om detta porthus befinner sig belt
och h&llet inom kyrkog&rdsmuren Korpog&rdska familjegrd-
ven. Uppford af tegel 1784 af Hofrattssekreteraren Br*
Herman Mjddh, tillhor den numera Stigzelius’ska familjen,
med hvilken den Mjodhska p& moderne var beslagtad***)-

Midt emot denna graf finnes pa norra sidan af
garden en likbod af tegel uppbyggd 1831 och till form 00

det invid kyrkan belagna Rosenbergska torpet, som annu bar
efter honom.

*) Till 1858 utgjorde den endast 7,569 qv. aln, men utridg** 5
nyssnamnda ar med 2,400 qv. aln. ^

**) Afven framfor vestra kyrkodorren forekom fordom ett J
porthns, men det nedrefs 1858 da kyrkogSrden utvidgades och de
mit att sta isoleradt och ntan andamal pa densamma.

***) I denna graf hvila:

Hofrattssekreteraren Bror Herman Mj5dh * l? 48 * t l8 *«

Beata Agatha Mjddh f. Hagelberg * 1757, t l 8 ! 44 ’ g ^,

Apothekerskan Anna Sofia Stigzelius f. Carlborg * I803,t
Sofia Elisabeth Stigzelius * 1832, f 1833.

Kaptenskan Laura Magdalena Sofia Fagerlund f*

* 18?|24, f 18 1 * 1 52.

243

utseende fuflkomligt lik den nyssnamnda familjegrafven. Dess-
lorinnan hade vapenhuset anvandts som likbod.

Foljande storre grafstenar Annas p k kyrkog&rden:

H tvenne stenar straxt soder om yestra ing&ngsdorren

MINNESVARD

FOR

F. E. DICKMAN.
18V31.

minnesvArd

FOR

C. M. DICKMAM.

18V 3 23.

Vid sidan af Korpog&rdska murgrafven st&r en omkr.
5 fot hog grafv&rd af slipad granit med inskription:

H. W.

KAPELLANEN
I KORPO
VICE PASTOR
C. H. LEMBERG.

* 17\ 4 46.
f 18 8 t °09.

Nagra famnar utanfor prestdorren ligger en storre sten
m jemriugar i hornen. Pa denna lases:

HAR WILAR

C. F. LINDESTROMS
I LIFSTIDEN HULDA MAKA
A. E. ESCHOLIN.

DOD PA korpostroms gArd

D. 29 DEC. 1796
48 AR.

ett SlQtll & en i sydyestra hornet af kyrkogfoden hojer sig
DUndre marmormonument forestaUande en knabojande
^ n fotstycket lases:

244

PROSTINNAN
ANNA MARIA
FAGERLUND
t 18J52.

Och sydost om choret lases pa ett jernkors:

H. W.

SISTE KYRKOHERDEN
OFVER

KORPO OGH HOUTSKlRS ODELADE PASTORAT
PROSTEN

JOHAN FREDRIK LUNDENIUS
* 17V95, | 18J67.

Straxt norr om kyrkogArden stAr sockenstugan upp*
byggd af stock 1852 och hufvudsakligast afsedd for obduk-
tioner.

Sedan vi salunda skarskadat kyrkan sAdan den tager
sig ut under narvararande tid, mA vi kasta en blick p& den-
samma under framfama tider och de oden den derunder
haft. Att boija med lemnas hAr ett utdrag ur GyRenii dag-
bok dateradt 16\ 2 51 med ofvanskrift:

„Korpo kyrckiess beskriffningh".

»Hon kallas Sancte Michael, en stoor och stAteligk
Steenkyrckia, medh ett hogt Stentorn, hon ahr hvalffd mecht*
artigt. Allenast en klAcka, ett stort Sacristie aff steD
ochsA hvelfft. Kyrckian ahr val beprydd medh belater och ®
dre gamble Monumenter, altaret stAr in til vaggen, p& n5rre
sijdan ahr forst Sanctse Ann® belate, jungfru Mari® Modherss,
med tvenne barn i sitt Skote, nemligen jungfru Mariam s®
dotter, och sin dotterson Christum, men Maria racker

245

vijndruffva itk sin Son. Sedan ahr ather J. Mariae belate
medh sin Son och hon haffver pa sigh tvenne kappor, then
incerste aff fint tygh, och then andra aff Sammeet medh in-
sommat gull, om halsen haffver hon en kranss medh kosteligit
tygh, hennes Son haffver ock en kappa aff Sammeet pa sigh,
thar hooss ahr ather J. Mariae belate, som haffver uthi sitt
Shot sin dode Son, medh blodh strijmor offer heela leka-
m Straxt ther hoos star then anekian som hade en
trattebroder, haffvandess en open book i handen, och trader
aed sina fotter pi then Domaren som icke ville skaffa henne
»tt och fruchtade hvarcken gudh eller menniskor, the ahre
hidhe val forgylte, han ligger under henness fotter. Nedan
far thesse star en Engel hoos S. Andream som hanger pa
sitt korss. PA altare tafflan ahre minge belater, bland hvilka
aitt athi stir Nicodemus och Johannes, sampt medh qvinnoma
som begroffvo Christum baakom stir Longinus then krigz-
knechten som stack up Christi sijda, han haffver ett lingt
Spiut i handen. Mange andre belater finness och thar, om
hvilka man veet ingen berattelse. Pa sodre sijdan stir S.
Michael, Archangelus, aff hvilcken kyrckian haffver fatt sitt
“^Pn, ganska artigt forgylter, medh ett stort Sverd i sin
^ tillijka medh andra belater. Thar som Choret begyn-
ness ahr en gammal lachter, och mitt i honom en pradistol,
the tilforende haffva predikat, och mitt i lachteret ahr
* sdtar, att prasten var nastan tillijka i pradistolen och
Mkret, allenast han vande sigh lijthet. Offver thet samma
st & Christi Crucifix, vidh anderna stir anglar pi hoga
Spijror ' fram pa lechteret stir S. Oluff Norigess konungh
en yxe i hogre handen, och ett gullaple i then wenstra.
, en ^anss Broder Harald ligger under hanss fotter, hufvu-
** Pa honom ahr i folcka lijknelse, men then andra deelen
a 1 drake hampn medh fyra fotter och en ling stiert, hide

246

haffva svart skaggh och Cronor pa huffyudet, orsaken hvar-
fore Harald bleff forvandh i en orm eller drake ahr att han
bleff straffat for tbet han wille icke anamma och vedertagi
then reena religionen och g&a i kyrckian som S. Oluff gionk
Bred yidh pH andra sijdan lachtaret star Drotningh Margaret*
ganska val uthskuren och fdrgyllt, medh en Skechta i baa-
den, haffver lingt nthslagit krusat hair och en Crona pi
huffudet. Predikestoolen star soder yidh vaggen. Pi none
vaggen ahr en stor taffla och ther sitter S. Joran pi a
hvrjt hast uthi hamesk och rijder pi drakan, medh ett
Spiut stinger han honom i halsen si att thet ahr affgingit
hooss honom stir en Jungfru medh ett lambh och hooffl
hans hast en falck. Under Kyrchietacket banger fyra Skeep,
tyenne fahner och tree liusekronor, temmelige stoore.
Sakerstijet ahr ett altar, pi hvilcket stir en kijsta, och nir
man liket pi henne uplyffter, fir man see Christi belate liggi*
thar uthi, svept uthi kosteligit tygh, medh hendema pi bro*
stet lijka som ett lijk, thar ahr och en stoor Latinsk Bibd
medh munka stijl“.

Foljande anteckningar forekomma i en gammal bob
innehillande kyrkans rakenskaper m. m.:

»1661 haffwer Hogwalb. herrskapet h:r Gustaf och fe
Nils Bjelke forihrat til kyrckian 100 K:dlr. dertill Socknea
lade och sammanskot 10 dal. k. m. ty har yar icke fa
mer an en liten klocka si att man intet hade att sam® 8 *'
ringa medh“.

„1665 haffver Hopmannen waif. Christian Fetiche ^
ahrat ett lijffargatt skont altarklade af attlask medh e# .
silfrat plit och sitt nampn derpi *) sampt en skon sh

*) Denna plit finnes an i behall, forvarad i sakristian
kyrkoherden H. v. Bomdorf:* forsorg anyo forsilfrad, samt h»* foJ
inskription i skrifstil:

247

silkesduuk pi kalken *) och en wal stickat pung till omgang
i forsamlingen; item: Rott klade tiU altardisken, item: ett
skont affconterfeiande inpa kyrkowaggen om den yttersta
iomen“.

,1668 Padriffvitt att Christi forklarings Historia medh
Arons Conterfei ar afmolat pa Kyrkovaggen det och alt
Socknens unge Karlar forarade, som och deras Nampn star

der jampte".

,1669 hvijtlijmades kyrkan inantill och utstrokz den
fola mllningen under hvalfvet <f .

,1672 forahrade Hopmannen Christian Petzsche en tafia
9 hen like mannen och Lazarus" sampt en sparbossa af
koppar“ **).

Oudi

till. ett. heeligd. Lsffle.
gie/wen. delta, aff. thm-
n a. Frijherslcap. hopman
Christian petesche och

- r bro. lars. dotter.

A:o 1665.

^ *) Denna finnes nmnera bland Universitetets hktoriskt etnografi-

1 8amll »gar. Den ar rnnd cch af Ijnsrodt siden med guld och silfver-
^erier. i mitten 8er man kalken, tornekronan, korset, gisslet,
*®pen. stegen, spjutet, m. m utsydt och ofvanom detta bland slingorna
«b«nibbnfyuden. Nedanfor inom lagerkvistar orden: „Gyllende Skat-
g Un “ 8anit artalet 1664. Omkring dnken gar i guldtrad inskriften:
5 Jttteliga kar hafwer iagh tigh Herre min Starckheet, Herre min
* min Bor 8» «« Forlossare, min Gudh, min Trost then jagh migh
** Bosiaa Pet,-.

**) Saral sparbossan som taflan Annas an i beball. Den ffirra ar
Elfei- SiSta bSnken kvinnosidan, gronmllad med C. P. 1672 samt
j ^ Uorr gards bomarke i svart. Taflan Iter ar upphangd pa vaggen
r “ et 0ch framstaller den sarbetackte, med en djnrhnd kring midjan,

248

„1673 in Maijo hafver pastor (Claudius Alarms) fritt
latit affconterfeia och mala pa gratt witt lijnwafyarelarft 3
Hist, pa nyia lachtaren widh dorren, nembligen nattvardzens
insticktelse; Adam och Evas fall, sampt att Abraham wifi
offra sin son Isaak".

„1673 in Julio forahrade Hogvalb. h:r Carl Oxenstjem
med sin fru till Kyrkian en vaeker Messesark sampt skoit
bandh dertill och en skdn lerfttes duuk af drall medh omdra-
gen knytning till altaret och en andre lerfttes duuk till di-
sken pa altaret, ett vackert hyende p& altaret och en bleck*
ask till oblater*). 2 st. skona tennliusstakar p& altaret
sampt 2 st. skona conterfei framfor deras bank ock af Week
fortennat" *).

„1675 forahrade Hopmannen Christian Petzscke till
kyrkiones prydning Lazarii uppst&ndelse tafla, **) star bred-

p& marken liggande Lazarus, hyilken tyenne hundar slicka. Han hop-
knapper sina hander och p& marken hredvid honom ar en stafocha
ska. En man med staf i handen synes ing§ i ett has i bakgrnndefl.
Derunder star Syr. 4 „ Wendt icke tijn ogon ifr&n then torftige pa tW
han icke skall klaga ofyer thig“, v. 13 „Hedre Herranom af thina W
delar och af all tins ahrs west forstlingen.

Anno C. P. 1672 (med Elfsjo norrgards bomarke emellan bok-
stafverna).

. * ] S * vSl bleckask en som de b&da bleckconterfeierna Annas in *

behail. Den forra, som bar Irtalet 1673, anvandes till forvaring^
kopparslantar (coUektmedel). De andra ater utgora lampctter hvarpi
tya pressade menniskohnfynden Annas anbragta.

**) Numera aro duken och ramen skilda. Duken, som fSrv»* 1
Sakristian yisar oss Christus yid Lazari bppna graf. Christos stricter
venstra handen emot himlen. Lazarus i svepning hojer sig nr grafr^
ofyer hyilken hans i svart och hvitt kladda syster med nSsduk i ^
lutar sig. Tio personer, alia kostymerade enl. osterlandskt mod.
genom haftiga atborder sin hapnad ofyer nndret. Nederst sjnes ett
och ett P.

249

vid altartaflan. Ett positiv pa halffierde stamma, som ko-
star 400 dal. k. mt. *).

,1676 ar pa Hogwalb. h:r Thure Bjelkes vagnar, friherre
till Korpo, forahrat af walbet. Christian Petzsche af det up-
tagit godz aff sion honom tilkom, som strandade hos hans
friherrskaps bonder, en skion rod dammask ny messehaka,
ett skoat altarklade af samma rott dammask och kappa
iiflVen deromkring med ett stort guldsnore“.

,1709 den 23 Maij om morgonen bittidag fran kl. 2
ttidnatt forolyckades beklagligen Moderkyrkan effter then
Hogstes behag och afbrann till tak, torn och 3:ne st. klockor
genom liungeld“. — Dels genom frivilliga gafvor, dels genom
Jin fritn Houtskars och Nagu kyrkokassor kunde kyrkan
iter inom kort forsattas i brukbart skick. Redan foljande
fret var den under tak, men stod nedrokt och fbrofrigt ilia
®edfaren anda till ar 1729. Alla tre klockorna smalte af
'•ettan, men af den malm man lyckades uppsamla efter dem,
jemte n&got tillagt nytt gods, gjots den nuvarande stora
Woekan.

1714 om sommaren da en stor del af socknens inne-
v ^nare flydde ofver till Sverige undan fienden, voro alia sa
J^tagna af omsorgen om sig sjelf och sina egodelar att
alia dyrbarheter blefvo kvarglomda, ehuru begge

^kvardarm

befunno sig bland de flyendes antal. Till och

J, * Detta positiv (orgelharmonmm) speltes af organisten Danisl
1 Kyrkiebyn. Yid kyrkans brand 1709 skadades val posi-
! PelteT 0t ’ aeD ist * ndaattea Ster af Litton. Emelian iren 1710—1713
a an h ™ tr ®dje sondag i Nagn, emedan man derstades saknade
&ch or g»mt. 1714 foljde han de andra pa flykten till Sverige
on 0rgaDi3t Vid °densala kyrka i Upland, bvilken post ban inne-
an d5d xm u folket aterkom sin UngTa riga flykt var

* 86ndr *dt och forstordt.

250

med kassakistan kvarblef och maste sedan langre fram tillika
med kyrkans ofriga saker skaflas undan fienden. Fr&n 1714
1721 stod den insatt i Storkyrkan i Stockholm, men togs
sistnamnde ar ut och fordes ned ombord p& en jakt for att
bringas ofver till Korpo. Under det man vantade p k gynn-
sam vind, utkom emellertid ett p&bud af inneh&ll „att ingen
Kyrkoskrud, klockor m. m. skulle sk sent pa hosten bort-
foras®, hvarfor kassakistan &ter bragtes i land och insattes
nu i S:t Jakobs kyrka till Yaren.

1731—36 uppsamlades kollecter for Korpo Moderkyrka
i alia landets kyrkor.

1763 natten emellan den 14 och 15 Januari skedde
inbrott i kyrkan af kronobatsmannen Sjdfdgel Angifven af
sin hustru hann han ej gora af med mer an 9 dal. innan
han blef af kronobetjeningen fasttagen.

18$4 slog askan ned, dock utan annan foljd an att
tomtaket antandes och uppbrann *). Efter denna tilldragelse
fdrs&gs kyrkan med askledare.

1848 upprefe det forra golfvet af tegel och g&ngame
belades med gottlandssten.

1858 undergick kyrkan stor reparation och m^lning-

1872 rappades och fogstroks kyrkan.

1878 belades tornet med tak af galvaniserad jernpl&
Dittills hade det likasom den ofriga kyrkan varit f&rs® dt
med sp&ntak.

Kyrkoherdebolet om 1 formedl. mantal belaget omkr.

1 verst fran kyrkan ar ganska val byggt. KapellansboleJ
Kejsars hemman i Hvasby, % form, mantal af socken till

*) I sammanhang harmed ml anforas den annu bos
gangse forestallniogen att eld nppkommen af blixten ej bu»

▼atten i ock fdr sig, utan b6r det nodvandigt vara blandadt med knoB
mjolk om det nlgon verkan skall komma astad.

borings- och uthus nybyggt 1870 med skyldighet for kapel-
lineii att bolet underh&Ua. (Har statt obebodt alii sedan
nyssnamnda &r). Pastors inkomsten beloper sig till omkr.
2,435 f. m. ehuru stadgad tionde for salf&ngst och torskfiske
cj nnder de senare aren erlagts. Kapellanens afloning ut-
g»r 60 tunnor r&g.

Pastorsarkivet, som forvaras pa prestgarden innehaller
bland annat foljande:

En skriftbok, Korpo forsamling och Houtskars kapell till-
ing for &ren 1686—1697.

Kommunionbocker for Korpo Moderkyrka for &ren 1697—
173 ^ 1747-69, 1790— till narv. tid.

Ett pergamentsband inneMUande:

1 Forteckning ofver vigde 1693—1789.

1 * „ dopte 1693— 1758.

3 - » „ begrafne 1693—1789.

Ett Pergamentsband in folio, murknadt, ilia medfaret och
Btplundradt, numera innehallande endast kyrkorakenska-
Pema for £ren 1731—1760 och en forteckning ofver om-
kostnaderna vid kyrkans reparation efter branden 1709.
Men vinsads rakenskaperna, kyrko- och prestgards inven-
^efdrteckningar, banklangdsinstrument m. m. som for-
dom blifv it i detta band inforde aro (ovisst nar och af

fr^n bandet utslitne och forkomne.
Pergamentsband in 4:o innehallande:

Tillg^ngen vid samt register ofver biskops- och proste-
^isitationer.

%ko- och vinsadsrakenskaper 1634—1784 samt upp-
5 & minnesskanker till kyrkan.

• Beskrifning ofver prestgarden 1757.

• Forteckning ofver Kyrkoherdar och kapellaner Bn
1593 ^ 1788 .

5. Bankfordelningslangd uppgjord 1709.
Ett pergamentsband in folio innehallande:

1. Jnrmo kapells rakenskaper 1756—1804.

2. Bjorko kapells rakenskaper 1756—1804.

8. Aspo kapells rakenskaper 1756—1837.

Mortalitets och folkmangdstabeller 1749— n. v. t
Utoin f. d. moderkyrkan Annas i Korpo nSgra prediko-
hus, hvilka presterne vid moderkyrkan aro skyldige att
ganger under aret besoka *). Det narmaste ar predikohi-
set p5 Aspo (se fig. 13) uppbyggt af bilad stock 1850 se-
dan det forra 1728 harstades uppforda blifvit obrukbart*).
Helgadt at Abraham ar det i alio sa torftigt och enkelt
som mojligt. Omaiadt saval utvandigt, som invandigt, 18
fot bredt, 16 fot 15ngt saknar det helt och hallet meUantik.
Fenster Annas i soder och oster och framfor detta senire
star ett litet altarbord af tra omgifvet af ett skrank endast
sa stort att tre personer i sender kunna kommunier®-
Predikstolen star i sydostra hornet. Ingangen ar i tester
genom en liten forstnga uti hvars tak en liten klocka hang 61
Har star ock vidfastad en af dorrposterna en omkr. 5 W
l^ng i tra skuren bild, ej olik en sadan fran en skeppsga® 0 ”
Predikohusets samtliga mobilia utgoras af: en messhake af
gult sidentyg, en gammal kyrkohaf och en kalk jemte pah®
af tenn. — Det omgifves af en liten stenmur omsloUn^
en Uten kyrkogard. Fa hafva har blifvit jordade men bln*
andra en BoUfras , kapten vid ryska flottan.

Bjorko stod till 1846 afven ett predikohus,®* 0
det var 1864 S a forfallet att man vid vackt 0111 *
forande af ett nytt, beslot att ofverlemna predikohusets k^
och skrud (en chorkapa af groft biatt larft) at Junno pre^°*

kapellanerne i E

Houtskar g5ra tor
fSrfallet s&dant.

253

has. Klockan skanktes till moderkyrkan och finnes nu upp-
hangd utanfor dorren till sakristian. Annu finnas vaggarne
till dctta predikohus delvis kvar, hvaraf synes att det varit
tiD storlek och form nagot sa nar ofverensstammande med
ict pd Aspo. En ronn har uppspirat p& det stalle der
predikstolen haft sin plats och ofverskuggar spillrorna af
den forfallna helgedomen med sina grenar. Nedanfor vid
skanden synas talrika stenbryggor for de kyrkobesokandes
Wtar. Icke s& f& af dessa bryggor hefinna sig numera ett
Nt stycke uppe p& backsluttningen.

Jurmo predikohus, (se fig. 14) helgadt it den heliga
trefaldigheten ; det nuvarande ar uppbyggt 1846, 26 fot l&ngt
^ ^ bredt, 10 fot hogt (vid rostet 17 fot)*). Utvandigt
hradfordradt och rodm&ladt, invandigt ljusa vaggar af bilad
ltoc * L 1 vester ar en liten forstuga i hvars tak tvenne sm&
ockor utan inskriptioner hanga. Kyrkan upplyses genom
*he farre an 5 fenster, hvaraf tv& aro it soder, ett i oster
^ it norr. Mellantaket ar brutet s& att det i midten
^ plant, men p& hvardera sidan sluttande. Framfor fenstret
poster st&r ett litet altarbord af tra; ofvanfor fenstret en
4 fot bred 2 f. 3 t. hog altartafla forestallande nattvardens
lse ; e ^t tarfligt arbete. Predikstolen, som befinner
. 1 Rostra hornet, ar af aldre datum, 6-kantig och malad
f™* med ^stverk i blatt, rodt, gult och hvitt med svart
o?al ° rering ' ^ dten af hvaije sida upptages af en bla
^ > 1 hvilken p& tvenne sidor finnas malade bilder af Mar-
och Johannes. Namnen aro for sakerhetens skull skrifna

^dmmder.

Pa, undre sidan af den i gront, bl&tt och rodt

rjy ® ^ nune ^ n 5 ses afbildad en skepnad omgifven af c_
— I hogra handen h&ller han en palmkvist och i

lifcM 2 Det 80,11 8tod h5r ®re detta var uppfort 1703 och matte i
^ 20 ^ och i bredd 17 fot

254

den andra en basun. Ofvanfor lases pa ett fladdrande baai
Helga trefaldighet. Straxt till boger om fenstret i oster ir
en omkr. 2 1 /* fot hog i ek skulpterad bild af S:t Anna fa-
stad yid vaggen. Predikohusets skrud utgores, utom dec
redan namnda frAn Bjorko hit forarade blA chorkftpu, if
tvenne messhakar, den ena af grijnt halfsiden med kora if
rodt sidentyg; den andra af ljusgult plysch med kora if
rodt fasoneradt siden *). En collectMf, jemte en kalk oeh
Paten af tenn aro kyrkans mobilia och dess bibliothek be-
star af en Passionalpostilla, tryckt af akademiska boktrycka-
ren Peter Hansson i Abo Ar 1661.

Dessutom gora presterne predikoturer till Uto der &
kyrka ar inredd i fyrbaken. Altartaflan utgores af en enkd
litografie af Leonardo da Vincis nattvard.

PA alia dessa stallen hAlles gudstjensten pi svenski
Dock halles vid moderkyrkan en gang om Aret finsk gad^
tjenst, hvarvid afven kommunion forrattas med de till sock-
nen inflyttade 87 personer, hvilkas modersmal ar finskaa

Houtskars kyrka.

Sedan den forra kyrkan blifvit murken och lutade a
mot sitt fall att den mAste nedrifvas, upptimrades den w-
varande 1703 och blef likasom den forra vid invignin^
den 10 Juli 1704 helgad At S:t Maria. Byggd > kors '
form, med ena korsgAngen 80 fot och den andra 70 ^
l^ng, foreter den sAval till det yttre som det inre
ege ndomligt. Utvandigt ar den rodmAlad och forsedd t*
en smal 18 fot hog spira. I norr, soder och oster
forstugor och stentrappor af en viss pittorisk form. I v€Sttr

*) Denna sistnamnda forfardigadea 1758 till Korpo mod *^
»»en blef snart derefter Bkankt till Jnrmo. Den ofvannamnda b* 1
S:t Anna torde da hafva gjort messhaken sallskap hitot

255

ir sakristian tillbyggd, gifvande kyrkan en osymmetrisk
ferm. Invandigt ar kyrkan omfllad, bradfodrad samt med
pi sidorna hvalft, npptill plant tak. Emelian takhvalfven gfi,
»igra fot hoga och en fot breda balkar, bildande korsets
aellankvadrat. Fenster Annas 8. Altaret befinner sig vid
knuten af vestra och norra korsarmen och ofver detsamma
188 en 4 1 /' a fot hog 4 3 / 4 fot bred altartafla af simplaste slag
Srestallande nattvardens instiftelse. Straxt vester om altaret
tor predikstolen sin plats. Den ar af ek, om&lad och sar-
Wes smakfullt utarbetad med ornamenter och sniderier (se
% 17). Fr&n listen emellan altaret och predikstolen utg&r
en enke l traarm uppbarande timglas. P& vestra vaggen
mgingen till sakristian och ofvanfor denna dorr hanger
® gammai 7 1 /* fot hog 4V2 f. bred altartafla forestal-
^de Kristus pa korset vid hvars fot Maria och Johan-
** sti Arbetet, ett daiigt kluddverk, bar nedtill foljande

inskription :

to*i. 53. Sannerliga han baar wara krankheet och lade uppa
sig war Sweda. Han ar

Sar gat for wara Missgerningars skuld och slagen
for wara synders skuld, Han hafwer gifwit sitt Lijff
till skiildoffer: Naps ten ligger uppa honom, pa thet
skulle Fridh hafva och genom hans Saar aro
wij helade.

mfllatt anno 1670.

Pi

Till hoger om sakristidorren hanger ett gammaltMaria-
* P (so fig. 15). ofverst i kanten synas n&gra utskurna
T^^er och i sjelfva skapet stflr en staty af tra afbil-
. jongfru Maria, kront, mAlad och rikt forgyld. Alla
^ saknas numera, men det ser Ut som om bon ur-
^^gligen hfillit chris tusbarnet pfi hogra armen. Sk&pets

256

begge dorrar aro pa hvardera sidan malade och ganska val
bibehallna.

P4 inre sidan af venstra dorren synes:

Erkeengeln Michael vagande dygden och last®,
den forra i skepnad af ett naket knabojande barn, den se-
nare s&som djefvulen, hvilken engeln med sin korsprydda
staf stoter ned fr&n v&gsk&len. Himmelen ar forgyld, fonden
rod och engelns dragt hvit. Djefvulen holler en hvit lit®
kvarnsten i v&gsk&len. PS, dorrens nedre afdelning ser man
p& likadan fond: Biskop Henrik, med hvit, ganska enkel
mitra, rikt utskuren staf och gron mantel. Hogra hand®
Sr hojd och i den venstra h&ller han stafven, med hvilken has
beror hufvudet af den vid hans fotter liggande Lalli. Laffi
ar en mindre figur, som bar en turbanlik mossa, gul dragt
med hvita kraguppslag. Den hogra armen hojer han frto
marken och i den venstra h&ller han en bila med kort skafi-

PS inre sidan af hogra dorren synes:

Ursula med 8 jungfrur alia kronta, n&gra med kors
ytterligare pa kronan. De aro sma figurer och fordelade 4
pS hvardera sidan tatt omkring henne. Hon bar en rikt
ornerad gul dragt och gron mantel; i venstra handenhifl*
hon en stor pil och omkring hufvudet stralar helgonglonan-
Nedre afdelningen framstaller en verldslig seen. L Tte ^
det boljande hafvet befinner sig ett gammalmodigt fart)=
med tvenne svallande segel. Af besattningen synas sex man-
En stir vid rodret, en klattrar upp i taklaget till rnellersta
masten, pa hvars topp en star pa utkik; en halier i
och tvenne aro sysselsatta med att emottaga varor «»
fartygets sida anlupen mindre bat, i hvilken tre P 080 *
ner befinna sig. Af dessa ar en sysselsatt med att
ombord pS fartyget, en sysslar med varorna och den
och mellersta upplyfter just en kista, (mkhanda detta belg 00 "

257

skip) som emottages af .en man ombord. Till hoger lases
pi hafefonden „01off Andersson in Korpe soken“. Langre
bort ser man ett afseglande fartyg och nederst synes hafs-
bottnet med sina stenar och klippor framlysande ur hafs-
Tittnet

Pi venstra dorrens yttre sida (se fig. 16) synes:

S:t Lanrentius i tonsur, gloria, hvit lingdragt och
rod kipa; han hiller en bok under venstra armen och i den
%a bar han halstret. Fonden ar pa alia 4 yttre bilderna
nedtill rodgul, sedan grigron, derpi i smala rander brun och
** Inedre afdelningen framstalles S:t Gorans strid med
draken. Helgonet bar en rod kjortel, men ar for ofrigt kladd
1 Pansar. Stiende pi den slingrande draken hiller han ett
7*?* svard i den upplyftade hogra handen och den venstra
s 'der han emot sin hvita, med rbdt kors prydda skold, i hvil-
odjuret biter. Hans linga, gula lockar omgifvas af en
° na ock fasthillas af ett gyllene band.

Pi hogra dorrens yttre sida (se fig. 16) synes:
j Den kr6nta jungfru Maria (himladrottningen) med
^usbamet pa armen. Hon ar ikladd en rod lingdragt och
mantel. Begge figurernas hufvuden omgifvas af en
J n a, men madonnans hela gestalt omstrilas ytterligare af
®ed * nedre afddningen ser man den kronta,

pj gloria fdrs edda Helena i gron dragt och rod mantel,
venstra armen bar hon en rodmilad, med tomspira for-

^korskyrka.

^iktare finnes i kyrkan endast en, pi ena sidan af
up a dit en ytterst obekvam, brant trappstege leder

dena ' ** att flere d y Kka laktare forekomma, ty redan
^ miSSl)ryder k Fkan tillrackligt. Ljuskronor finnas nio,

' en af kristall, tvi af messing, en af glas, en af gips
or 8yUningar och tre af tra.

258

Sakristian, i andan af ostra korsarmen, sir ettaflingt,
hogt rum, med ett fenster p& sodra vaggen. Har forvanj
kyrkans karl, skrud och arkiy. De forra utgoras af:

En forgyld silfverkalk med paten, forfardigad i Abo.
En. stor, invandigt forgyld, silfver oblatask, skankt af Korpo
prestg&rd 1703.

En mindre silfverkalk med patdn.

En messhake af rodt siden med hvitt siden kors.

En d:o af svart siden ined silfvergaloner, forfardigad 1760.
En d:o af gredlin sammet med forgylda galoner, kopt 1815
for 200 R:b b:co ass.

En kalkduk af svart sammet med silfverpajjetter, kopt i

Abo 1822.

TvS. gamla altardukar af svart och hvitt taft.

Ett gammalt for hand virkadt och knyppladt antependio®
med ganska vackra och egendomliga omamenter.
Arkivet innehdiler bland annat:

En kladd ofver fodde, vigde och dode fran 1686-n. 1
Comm uni onbocker fr&n 1752— n. v. t.
Rakenskapsbok fr&n 1731— n. v. t.

Kattbohls anteckningar fr&n 1804— n. v. t.
Mortalitets- och folkmangdstabeller fr&n D 49 "
n. v. t

Kyrkan omgifves af en omkr. 4,400 qv. aln matande
kyrkog&rd, kringhagnad af en l&g stenmur. Genom dew®
leder tvenne portar med porthus af brader (steigbukkar*
Bland en mangd grafv&rdar af tra finnes bar tvenne P*
marken liggande data grafstenar. Den ena bar &rtalet l^ 6
Den stones inskription kan ej numera lasas. - Framfor vest**
trappan st&r en solvisare af sten med artalet 1780.

259

Ett stycke utanfor ringmuren ar den 28 fot hoga klock-
stapeh uppford af bjelkar och korsvirke. Den innesluter
trenne klockor, af hvilka den storre, vagande 1 Skffi 12 «,
bar foljande inskriptioner:

P& ena sidan:

95 - 6- KOMMER LATER OSS TILLBEDJA OCH

KNABOJA OCH NEDERFALLA INFOR
HERREN ViR FORLOSSARE.

MAG. NICOL. FRIDELINUS.

PRAEP. ET PAST. IN KORPO.

P& andra sidan:

SAEPE SONANS POPULOS AD SACRUM
CONYOCO TEMPLUM SAPIUS AD
COELOS SED DEUS IPSE VOCAT.

Nederst rundtomkring:

GUTEN AF KL. STYCKGIUTAR GERH. MEIJER I
STOCKHOLM A:o 1729.

Den mindre klockan yager 6 L# 17 % och bar foljande
Optioner:

ena sidan:

Esa. 2, v. 3.

KOMMER OCH
LATER OS GA TIL GUDS
HUS AT HAN LARER OS
SINA VAGAR.

DA andra sidan:

BN. JOH. CARPELIUS
PAST. IN KORPO
DN. PETR. FONSELIUS
SACELL. IN HOUTSKIAER.

asp

Nederst rundtomkring:

ME PAUCAS ANTE ANNOS RUPTAM PRISTINAE
FORMAE PERSTITUIT G. MEUER. HOLMIAE 1746*).

Foljande anteckningar hemtade ur Houtskar kyrkas

rakenskapsbok ma bar anforas:

1746 skanktes af Capellanea P. Fonsdius och hans mak*
Catharina Bauer en haf af svart satin med messings*
klocka och rodt skaft.

1748 skanktes ett timglas i 4 afdelnlngar med forgylda
ramar af handelsmannen i Stockholm WUhdmssw och
Hans Sandwijk.

1751 insamlades collecter for Houtskars kyrka i Atskilliga af
landets socknar.

1812 skhnktes en kristall ljuskrona med sex pipor af sex-
man Erik Thomasson och dess hustru Anna Mattsdott*
fr&n Knuts hemman i Mussala by.

1839 n&gon natt emellan 1—7 April skedde inbrott i kyrkan.
— Tjufven, hyars f&ngst bestod i en god samling coDect-
medel, kunde aldrig ertappas.

Omkr. 200 aln fr&n kyrkan ligger prestg&rden, Andre®
benamnd, om */ 8 formedlade mantal. Nybyggd 187ft Pastois
inkomst uppg&r tiU omkr. 2,800 F.m.

Afven i Houtskar Miles englng om &ret finsk gudstjens
for de m inflyttade finnar har Annas. Anda till 1871^
gjorde Houtskar kapell under Korpo. Genom Kejs.
af den 9 Oct. 1865 forordnades dock att Houtskar vid
yarande pastors i Korpo dod skulle bilda ett eget w

si sprucke#

*) Den > ^ hvilken denna klocka gots, var redan
att den ej mer kunde begagnas. Da inkdptes den i
klockan, hvilken dock anda till 1746 ensam fick .sammankalla
helgedomen".

folkettid

261

pastorat af tredje klassen. (Afven Korpo utgor ett imperielt
pastorat af tredje klassen).

Begge pastoraten hora under Abo domprosteri och till
Abo Erkestift*).

De vid dessa forsamlingar tjenstgorande larare hafva
under tidemas lopp varit foljande:

Kyrkoherdar vid Korpo Moderkyrka:

1- Redan under den tid katholicismen herrskade i v&ra
hyggder egde Korpo sin „Kirckieprest“ Petrus Olavi 1434.
Han donerade 1448 ett gods i Masku till Abo Domkyrkas
Helga Lekamachor. Var d& „Kirckieprest in Naw“ (Nagu).
Ar 1434 gifver han sig foljande anmarkningsvarda tittel:
sPresbitercuratus in Corpo, CLERICUS DYOCESIS VP-
SALENSIS, PubHcus Imperiali auktoritate Notarius" **).

** ^ en iorste Lutherske kyrkoherde i Korpo man kanner
en Hemic , efter hvilken konung Gustaf I &r 1545 er-
toU en silfversked i testamente.

Simon var har redan 1558 och omtalas annu 1578; hans
hette Sigfrid.

^ eor 9ius Jonce forekommer omnamnd som kyrkoherde
_ h arstades 1580 och 1585.

5 - Ericus Beronis , var pastor till 1593. (Ett qvitto utfar-
^dadt^af^ honom den 11 Maj 1593 finnes an i beh&l)***).

*) Dem, hvilka onska erh&lla
afloniug och prestg&rdai

. -Ul:

^ ^ Del. H pag. 184—194, samt Eomborg, Matrikel ofver presters.
ftBL 13—15.

P*g- lil W ' La9u *’ 5andL och Q PP 3 * r5raude mL kyrk0hi3t del 4l

***) ibidem.

262

6* Andreas Thomce Petrceus, undertecknade 1593 Upsala motes
beslut. Han var d£ endast vicepastor i Koipo. Under hans
tid anslogs, enl. en af hertig Karl och riksens rM den 27
Aug. 1595 for presterskapet i Abo utfardad stat, Koipo,
jemte Pargas, Lundo, Uskela, Hvittis och Loimijoki till
Ion at biskopen och domprosten. Icke desto mindre gaf j
hertig Karl tvenne Ar derefter Korpo &t Andreas Petreus j
och bifogade dervid foljande egendomliga yttrande i bref
af den 27 Oct. 1597: „Endock att Biskopen i Abohafwer j
godt underh&U af Cronan for sin tjenst, sa ock eljestan-
nan inkomst, at han sig dermed val och redeligen kan
underh&lla, s & fomimme vi likval att han sig detmedicke j
benoge later utan derutofver tillegnar sig Korpo Presta-
gald w *). Han lefde annu 1612 och var troligen gift med
Eltsa Kmtsdotter , hvilken, prestmanne hustru kallad, enl
konung Gustaf H Adolfs bref af den 20 Oct. 1614, sknfle

*) G. W. Lagus, Handl. och upps. r5r. Fiil. kyrkohist deL 4,
pag. 143. Fortsattningen af brefvet lyder: „Sa aldenstund bonderna i
samma gald hafva sig i underd&nighet beklagat, at de ntaf dem »a
Biskopen dit forordnat hafver att halla tjensten oppe, intet bistind tafra
med Gestning och annan tunga, Desslikes blifver och med Tidegardarae j
mycket forsnmmat, och de likval maste utgora honom deras rSttigbeter

mera an som dem bor och de tilforene vane aro, hafve fordensknll 6i‘
mj^eligen anhallit at de en god Prestman till Kyrkoherde bekom*»
m&tte. Sd hafve vi deras odmjuka begaran n^deligen ansett, och efter-
latit att de en egen Kyrkoherde bekomma skole, och derfore nidelig*

efter intet befattar, utan der hadan en god prestman som dertill tjeslig
och beqvam Sr forordner, Sfeom och fortankt vare at gfira beaked ®
de Kongliga sakoren som han der nti m&ng Sr af hela Landet opbnri*
hafver och hans emhete intet vederkommer, sk framt han vill g5«
oss ar til behag hvilket vi nadeligen icke hafve Jder velat forhalU- 0*
^befallandes. Den 27 Oct 1597*. Brefvet ar skrifvet tOl d»s Fleming
Biskop yar di Ericus Erici.

263

$4 lange hon var enka, atnjuta frihet a det hemman i
Korpo kyrkoby, som hon af ode upptagit.

I Johannes Laurentii Ringinus fodd i Gestrikland i Sverige.
Var kyrkoherde i Korpo redan 1613. Dessforinnan hade
ban yarit predikant hos riksmarsken Clas Fleming och
derefter 1605—1610 slottspredikant i Abo. Genom ett af
Gustaf n Adolf pa Abo slott den 2 April 1614 utfardadt
bref, erholl han, „emedan han vdi een stoor fharwagh sither
och warder alle tijder am ahrett betungett och besvarett
medh stoor gestningh sa wall aff Krigzfolckett sam andre
slsom aff och ahn forrese, bffdhe till Finland, Rysslandh
och Lijflandh, tin ahrligidt wnderhffld att beholle den
Tijende Span[nema]ll, sam wdi for[bemal]tte Socken ahr-
kgen falle kan oss till; haffue wij och derhoss Nadigest
eftherlathit honom Ett odhes hemman liggiandis tillhopa
medh Prasteagone, Koponby benembdt, att wptaga och
dett i lijka motto frijtt for alle wttlagor oss till behage-
h tijdh att bruke och behaile"*). 1635 ofverlemnade
ban p4 biskop Isak Rothovii forordnande pastoratet och
halften af inkomsterna at sin mag och eftertradare. Nar
ban dog ar ovisst.

8 - Nicolaus Magni Ringius , blef, efter vid Upsala univer-
• sitet slutforda studier, ordinerad i Abo och forordnad ofvan-
namnde Johannes Ringius till bitrade. 1635 tog han, sasom
re dan nanmdes, helt och hailet pastoralvarden om han-
der och erholl 1641 fullmakt pa pastoratet. I foljd af ett
a* drottning Christina utfardadt pabud om kyrkomas pry-
dande och forskonande formadde han 1646 forsamlings-
boarna att uppbygga den ganska vackra ek predikstol som
^^P^der Korpo kyrka. Med sin hustru Susanna Jons-
iel * Lag u,, Handlingar och upps. rfrande Fill kjrkohist.

264

dotter hade han m&nga barn, hvilka vid fadrens dod 1649
af fnherre Gustaf Bjelke s&som lifgeding erhollo Norrgirds
hemman i N&sby*).

9. Claudius Alanus, son till kyrkoherden i Jomala, Christy-
fer Alanus och Elisabeth Georgia dotter till prosten i Vinno
Goran Oloffsson. Fr&n Abo skola inskrefs han som student
vid Upsala universitet. Efter slutforda akademiska studier
forordnades han till Sacellanus Episcopi och derefter till
consistorii notarie och syssloman vid Abo domkyrka. Frin
denna tjenst befordrades han till kvrkoherde i Korpo, och
tilltradde detta pastorat den 1 Maj 1651. Har verkade
han uti samfalta 32 &r. S5som consistorii notarie b5H
han a biskop Isak Rothovii vagnar visitation i Lapp*
marken och var forrest anda upp till Enare. Om denna
forrattning har han forfattat en berattelse, hvilken forraras
ibland handskrifterna p& Skoklosters bibliothek upptagen
under den origtiga titteln: „Berattelse om Korpo sockens
antiqviteter". 1664 riksdags fullmagtig. „Matt af Nder
och i Gudi fom6jd“ afled han 1683, „foljd till grafren af
en bedrofvad forsamling och 7 soijande soner“**)-

10. M. Georgius Pryts, fodd 1642 i Bjomeborg der bans
fader, sedermera kyrkoherden i Karku, Georg Pryti, d& var
kapellan. Student vid Abo universitet 1659, Satac. Forsva-
rade 1662 under Svenonius, Collegii Theologici P. VII de ho-
mine in s tatu integritatis, och disputerade pro Gradu 1^

*) Denna by heter numera Bonas. Det var slsom informal®
Magnus och Petrus Ringius, som den i det foreglende o®” 5 ®®
YennlSndske studenten Qyllenius vistades i Korpo. Petrus King®*

r f desse tlef Ander,, kapellan i Korpo,

faret i Ing& sedan i Spdnga i Upland. Abraham, Theol. P^fV
x Abo. Carl, vice-baradshofding, Samuel, kyrkoherde i Nykarleby, ^
*>/M, pastor i Ij 0 , Salomon, kontraktsprost och kyrkoherde ^ ^

265

under Miltopseus, de affectibus in genere. Innehade vid
magisterpromotionen i Abo den 26 Maj 1668 forsta heders-
rnnimet. Aret derpa blef han prestvigd och erholl 1670
Saltviks pastorat. Harifr&n flyttades han med kunglig full-
magt till Korpo 1685. Vid Synodi Aboensi den 16 Jan.
1688 innehade han partes oppositorias ; predikade vid en an-
nan synod 1693 och erholl samma &r proste tittel. Riksdags-
fullmagtig for Bjomeborgs, Kangasala, Tyrvis och Alands
prosterier p& riksdagen i Stockholm 1693. Vice-contrakts-
prost ofver Korpo och Nagu 1694. Han dog den 9 Dec. 1699
och blef den 3 Juni 1700 jordfast i sin murgraf i Korpo
Mta af biskop Johannes Gezelius. Vid hans dod for-
^ttades 15 sarskilda grafskrifter p& hvaijehanda spr&k.
En af dem ar annu upphangd i kyrkan*). Han var gift
1,0 med Prostens i Saltvik Boetii Murenii dotter Elisabeth ,
2:0 1689 med Maria Torneros, enka efter kyrkoherden i
Christian Sundenius.

*) Innesluten inom en enkel svart ram hanger den pa vaggen
piertdorren. Battre an de vanliga af detta slag bar den till ofverskrift:

„Hodie Mihi, Cras Tibi“.

Graf-Ward

ofver

Den i lifvet

H5g-Ehrewordige och HoglSrde HEEREN
Mag. $Rg)23.

detta W51f6rt ^ ent Kyrkioherde nti Corpo, Bamt beromlig
derathofwer och angrantzande district. Hvilken effter en Chri-
Z Wh Ehrbar Lefnad, igenom en lingsam dock tiligen utstinden
Ahr lte hadaDkallad ’ sin Si51 Gudi igen lefwererade den 9 December
fci hrista! hVarS Lekamen sedermehra den 3 Jnni 1700 i fornembt Folks
de tillhorligen jordsattes i Corpo Sochne Kyrkia, der att for-
PtSl8 ares n&diga tiUkommelse. TUI ekyldig aminnelse och
Shre- tiinBt nprattat af j. T5rDeroos .

266

11. M. Nicolaus Fridelinus fodd i Sm&land 1668 aftafc
foraldrar. Hans fader hette Magnus. Med betyg frk Weiio
Gymnasium inskrefs han 1691 som student vid ibo uni-
versitet. Yid magisterpromotionen den 19 Jan. 1697 im-
hade han forsta hedersrummet. Ehuru tvenne ginger
kallad till Lector yid Gymnasium i Wexio undanbad ban
sig hvardera gangen denna syssla. Ordinerades 17V® 1
och erholl samma ar af Konung Carl XH fullmagt pi
kyrkoherdetjensten i Korpo. Opponens vid prestmotet i
Abo 1703 och predikade vid ett annat dylikt 1708 „om
en gudomlig regel uti tro och lefverne att vandra efter,
Esai 8: 20.“ Ha kyrkan den 23 Maj 1709 af blixten an-
tandes, var det hufvudsakligen genom hans driftighet och
valbetankta atgarder densamma inom kort tid 4ter isttnd-
sattes. 1713 flydde han undan fienden till Sverige och
bosatte sig pa Lofsta gard i Upland, men icke ens bar
kunde han undga olyckan. Den 17 Mars 1721 utbro*
neml. vddeld och lade hela Lofsta g&rd i aska. Den &•
lust, som harigenom drabbade honom var ingalunda ring 4 -
Icke blott allt det, som utgjort prostinnans arf nemlige®
500 lod arbetadt silfver varderadt till 600 dal. s:mt, Bn*
klader for 300 dal. s:mt och sangklader for 100 dal.
utan derjemte ett p& den tiden stort bibliothek, vardt 400
dal. s:mt, blefvo I&gornas rof. Hemma dter hade Rf 5 *
same i grand harjat saval prestgarden som den i Fride*
linii ego afven varande Korpogard, sd att han vid sin
dterkomst 1722 knappt egde tak ofver hufvudet.
sjelf i ytterst knappa omstandigheter sokte han efier
dterkomsten p& allt satt hjelpa det genom kriget i
utarmade folket att det dter kunde begynna sitt
bruk och sitt fiske, hvilket under ofreden nastan belt och
ballet afstannat. Under flykten bivistade han steomrfc

267

dagsman riksdagen i Stockholm 1719. Knappt ater-
kommen utaamndes han till prost 1722 och skref 1726
en synodal disputation M de Filio Dei“, hyilken val blef tryckt
i Abo samma &r, men ej under hans presidium ventilerad.
SiT&l genom sin kannedom af engelska och andra euro-
peiska spr&k, som isynnerhet genom sina grundliga studier
de orientaliska spr&ken, sattes han i stand att under
18 irs tid p& ett sardeles verksamt satt bitrada biskop
Gezelius (i hvars hus han under sin studenttid hade
^istats sisom informator) vid arbetet med det stora
wegetiska bibelverket. itskilliga bade tryckta och otryckta
poemer (de fiesta pa grekiska) skall han hafva efterlem-
nat Nigra ir fore sin dod traffades han af ett slagan-
H hvilket sminingom mattade hans kraft och gjorde
slat P* hans verksamma lif den 1 Juni 1738. Begrofs i
hredvid sin foretradare och i dennes murgraf.
ofverlefdes af sin maka Maria Tdmeros, som afled
14 September 1741, 77 ar gammal*).

*) I sitt forsta gifte med Sundenius (f 1695) hade hon en dotter,
^ gift med Theol. Prof, vid ibo univ. Johan Haartman; i sitt an-
«rL en dotter Anna ’ med ka ptenen vid Hans Kej-

^ j:t8 arme Johan Laurbeck, och i sitt tredje gifte med Fridelinus
Gtbri T ^ d5ttrai neaal ’ : Christina > Iso med kyrkoherden i Inga
Haartman, 2:o med biskopen i Borga Gabriel Fortelius; Eedvig,
Ar ° n Bang0 > ka P e llan i Houtskar; Catharina, gift med Carl
Wittfoot, handlande i Abo.

L t ^ 4er Pridelinii flykt och salange det ryska ofvervaldet varade,
^ 1713 till fredsslutet i Nystad den 10 Ang. 1721, voro har

Bartades

3 och promoverad c

- Spensmius, fodd i JLbo uvu —

Hastorssnbstitut i Lampela 1708. Kapellan i Keso 1712.

• «frerhetens ~ ' ------- --•*

■I -«oiurssuDstnut i .Lampela liUS. aapenan 1

^ * ^erhetens forordnande kyrkoherde i Korpo 1713. Dog 1717,

iriel Mvxmontan, dotter till kyrkoherden i LSmpala Ga-

oil am»es Maamontan och hans hnstrn Anna Enckell.

12. Johannes Carpelius, fodd i Abo 1692. Son till bor-
garen i Abo Michael Oloffsson ocb hans hustru Bdm
Clementsdotter. Efter genomg&ngen kurs vid Abo catfce*
dralskola blef han 1705 student vid Abo universitet
Erholl den 31 Maj 1709 anstallning som adjunct rid
Abo domkyrkas finska forsamling, hvilken syssla bu
under 3 &rs tid forestod. Mn 1711 var han deijente
vice collega vid cathedralskolan och erholl den 30 Jun
1712 fullmagt p& collegatet vid samma skola. 1713
maste afven han begifva sig p§. flykten till Stockholm
och lifoarde sig der hufvudsakligast genom ungdomem 2 3 4 5 * * * * *
undervisning, for det mesta privatim, men 1715 ifw#

2. Johan Braxtr, hemma fr&n Osterbotten. Efter Speusenii
anhdllo Korpoboarne hos davarande domprosten ocb prases consistsni
ecclesiastici Aboensis Jakob Ritz att fa B ig en ny larare. Vinnik
generalguvernoren ofver Finland fnrst Galitzin frigaf da denne Braie-
ur fangenskapen p& Abo slott och forordnade honom att for*tt
Korpo pastorat. Efter det han varit har ungefar en vecka praktisen*
han sig hemligen nndan till Sverige.

3. Efter honom kom en till namnet obekant theologis stndios»
hvilken pa Korpoboarnes anballan slapp nr sin arrest pi Abo slott
af ryska ofverheten forordnades att foresta Korpo forsamling. Si sn
han kom hit, reste han straxt ,med de svenske kunskapskarlame' ^
till Sverige, lemnande sin befattning &t prestmannen

4. Caspar 6r5n, som under 1 ars tid hade trogen vird om
samlingen och under stor fSrfoljelse af ryssarne forrattade g 11 ^’^
„N2r han icke mer tillfyllest knnde gioma sig nndan bar iblaJld
klipporna* mdste han sdsom de foregaende begifva sig 6fvertil1 ^

5. Johan Bergbom blef nu af ryska myndigheterna foror

vara pastor i Korpo och detta kail innehade ban anda till

komst. Han var magtig det ryska spraket och dertill klok

dig hvarigenom han gjorde forsamlingen mycken tjenst „ under

vrald- och bullersamma samt odragliga ryska regementet“. Tid

linii aterkomst blef han flyttad tall Sakyla, der ban slntade sin*

269

publics s&som collega. Da han straxt efter fredsslu-
tet itervande, utnamndes han 17f$21 till conrektor vid
cathedralskolan. 1730 orerede han vid prestmotet i Abo,
# de triplici officio Jesu Christi". Curam gerens vid slotts-
fSrsamlingen 1735. Erholl 17||39 Fredrik I:s fullmagt
p4 Korpo pastorat. Prostetittel 1746. Har slutade han
i frid och ro sina dagar 17|56 och jordfastes af Prosten
i Nagu Abraham Mjodh. Han var gift med Walborg Eri-
och eftertraddes af sin son.

13. M. Eenric Carpelius, fodd i Abo 17f$ll. Sedan han
hemma atnjutit undervisning dels af fadren, dels af sina stjuf-
broder Gregorius och Michael Steenman, inskrefs han i Abo
cathedralskola 17 T 4 0 28 och blef efter derstades genom-
gSngen kurs student vid Abo universitet 17|31. Promo-
wrad filosofie magister 1741 den 18 Juni. (Promotor var
^ D:r Johan Brovallus). Dessforinnan hade han dock
1736 1737 forest&tt collegatjensten i andra klassen af
Abo cathedralskola. Under frihetstidens krig erholl han
UV43 p§, de kvarblefue professorernas forslag af Lands-
bofdingeu Balthasars v. Champenhausen fullmagt pd philo-
s °fie adjuncturs plats vid universitetet. 1744 vald till
byrkoherde i Hattula, men da han samtidigt af biskop
Nonius blef kallad till viceconrektor vid Abo skola fore-
drog han denna senare tjenst. Collega superior dersamma-
tades 1745 och forestod dessutom med Ephori Scholse
g0da rektoratet 1747. Ordinerad 1753. Blef 1756
grefve Tessin undertecknad fullmagt extra ordin.
i theologin vid universitetet, men forordnades
* an “ na Ar p a hosten att bitrada sin fader vid handbal-
ls* 11 6 ^ Korpo forsamling och blef foljande ar pa forsam-
Sens euhalliga kallelse kyrkoherde derstades. Erholl
Proste namn, heder och vardighet. Utgaf 1773 eu

270

synodal disputation, „de rebus civilibus", hvilken nnda
hans presidium ventilerades. Dod 17B8. Gift med Am
Christina Ohman f. 1722 d. 1784.

14. M. Carl Bergman , fodd i Ekenas 17-&34. Student 1752
och inskrifven i Nylandska nation. Filosofie magister 1760.
Psedagog i Ekenas samma dr och 1771 brukspredikantpi
Fagervik. Ehuru 1776 utnamnd till kapellan i IngH, in-
gick han som extra ordinarie bataljonspredikant vid Abo
infanteri regemente. Erholl 1789 Korpo pastorat. Inne-
hade partes oppositorias vid prestmotet i Abo 1773. Dod
1® 2*04 i lungsot. Gift med Susanna Helena UUner f. 1753
f 1795. Deras son mag. Carl Bergman var bataljonspre-
dikant vid Abo eskader af kongl. armens flotta. t 1803,
47 &r gammal.

15. M. Fredrik Dickman , fodd 17 ^50 i Bromarf. Student
1768. Ordinerad 1771. Filosofie magister 1775. KapeDan
i Hiitis 1795. Pastor i Korpo 1805. Dod 1817. Gift med
Engla Christina Sirelia*).

16. Anders Wilhelm Fagerlund fodd i Kokar pi &&
1774. Foraldrar: Kapellanen i Kokar Andreas Fag ^
och Catharina Helena Forsman. Student 1793. Ordi-
nerad 1800 den 26 Juli. Utnamnd till predikant i V*
gerby 18£02; kapeUan i Ekenas 1812. Undergick

ral examen 1818. Utnamnd till vice-pastor s. i
herde i Korpo 18|19. Predikade vid prestmotet i A*
1825 och hans d& Mllna predikan finnes tryckt iberorde
motes handlingar pag. 281. Prost 1833. Dod l^* 43

*) Deraa bam: Fredrik Emanuel, kapellan i Korpo, J°h«* hfif
rattaassessor och gift med Henriette Elisabeth Eleonora Tamlaoder.' 4**
* faria ’ gift med prosten i Korpo Fagerlund, Carolina Fredrik

handelsmannen i Abo Otto Aspelund.

-271

i Abo och derstades begrafven. Gift med Anna Maria
Dickman fodd 17?79, dod 18|52*).

17. Johan Fredrik Lundenius , fodd i Houtskar 17^*95 der
bans fader Anders Lundenius da var kapellan. Student
18J14. Prestvigd 18||16. Utnamnd till kapellan i Kum-
linge och Brando 18^29. Kapellan i Houtskar 18^30.
For att folja sin sjuklige broder kyrkoherden i Kumlinge
till Stockholm innehade han under 4ret 1833, 27 2 mana-
gers tjenstledighet. Yice-pastor 18£|38 och efter 18/^2
underg&ngen pastoralexamen kyrkoherde i Korpo 18ff43.
Frost i860. Vid hans dod 18£67 afskildes Houtskar
som eget pastorat. Gift med Gustava Adolfina Fogelholm
1 18|76, 65 &r gammal **).

18 ‘ Herman Gabriel v. Bonsdorff , fodd i Ibo 18f|30. Stud.
18^50. Prestvigd 18 2 T 9 54. Bestridt predikantstjenst vid
Abo indelta skarpskytte bataljon 18 2 5 3 55— 18f£67. Vice-
pastor 18||60. Predikant och pedagog vid Tyko bruk
18 !56. Pastor 1860. Vald till kyrkoherde i Korpo 18f69
tflltradde lonen 18^70, men bestridt saval pastors- som

) Prosten Fagerlund efterlenmade 5 dottrar och en son neml.:
* Christina, d6d ogift; Augusta Natalia Fredrika gift

^ hpellanen 1 Wardo Henrik Rastedt; Clara Gustava Wilhelmina,
handelsmannen i ibo J. J. Riedell; Carolina Josepha, gift med
al€D * Abo, K. 0. Acbrdn; Charlotta Costantia, dod ogift;
Gift, At>dm ****** kofferdiekapten f. 18V21, t 4#V? 6 -

gj ° ® ed Lanra Magdalena Sofia Stigzelius, f 1852; 2:0 Beata Maria
BSl4Ta Stigzelins.

^, o Prosten Lundenii bam aro: Hilda Adolfina Olivia , gift med
^°®wnen vid Abo domkyrka, pastor F. G. StenstrSm; Rosa, gift
^tnastatw, Erast Lundenius; Alfred, kronobefallningsman i Nagu;
**** kammarskrifvare vid tullkammaren i Abo; Fredrik Albert
^ ®ag. Rektor fir realskolan i Wasa, gift med NaSma Schau-
’ Olivier, kapellan i Gamla Karlehy, gift med Emilia Bergmark.

m

kapellanstjensten fr£n 18£69 anda till narvarande tkL
Tjenstledig for utrikes resa 6 veckor under sommaren
1863. Deltog i forhandlingarne vid prestmotet i Abo 1875.
Utgifvit fr&n trycket: „Strodda anmarkningar emot E M.
Melins 1864 utgifna bibelofversattning savidt densamnu
ror en del af de apokryfiska brefven. Abo 1867“ Gill
med Wilhelmina Sallmen och har med henne soneme Waller,
Eliel, Filip och dottrarna Emilia, Naima.

Kapellaner vid Moderkyrkan.

1. Matthias Olai , erholl 1571 en kungl. donation af 6 pond
Spannmai.

2. Georgius JEschilli omtalas 1586 och var kapellan i Koipo
annu 1593, da han undertecknade Upsala motes bestot
Bodde forst vid moderkyrkan, men uppa kapeUboames
entragna begaran flyttades han sedermera af domkapd*
let till Houtskar „att standigt bo derstades“.

3. Clemens Severini omnamnes som kapellan i Korpo

4. Martinus Sigfridi, erholl genom ett bref dateradt r Korpo-
strom den 1 Nov. 1614“ af Gustaf II Adolf ett odes toip,
Keelo benamndt, „qvitt och frijtt att niuta, bruka och
behaila for alia ahrlige wisse wthlagor i tree ahr och se-
dan nar den frijheten ahr wthe skall han behoUe till e»
behageligh tijd“*).

5. Henricus Georgii omnamnes 1625, blef sedan pastor i
Nyby 1634. Lefde annu 1645.

6. Johannes Arvidi omnamnd 1635.

7. Wetrus Svennonis tillsatt fore 1642 och

8. [Laurentius Johannis tillsatt 1642, voro samtidigt kaF'

*) o. W. Lagus, Handl. och uppa. ror. Finl. kyrkohist del h

pag. 147.

273

laner och delade lonen. Ben forre tog Hotitsk&rs kapell-
forsamling om hand under det den senare Tistades vid
moderkyrkan. Laurentius Johannis Var sdnnolikt fodd i
Oriresi och blef stud. 1640*).

Andreas Glmdii Alarms, son till kyrkoherden Claudius
Alarms i Korpo. Student 1668. Kapellan i Korpo i679.
Dod 1685.

10 ' ^ onas Wrigstadius, broder till kyrkoherden i Eura,
Nils Wrigstadius. Deras fader hett e Jonas. Student, Sata-
knndens 1679. Opponens vid prestmotet i Abo 1691. Gift
®ed Christina Tolpo, kopmansdotter Mn Abo, som efter
hans 16 92, gifte sig med kapellanen i Houtskar Sa-

Efter Wrigstadii dod blef p§. forsamlingens begaran
^ prosten Fridelinii derom gjorda anh&llan, capellanstjen-
^ delad s ^ un da, att en kapellan tillsattes vid moderkyrkan
^ annan vid kapellet, hvilka hadanefter fingo dela sig
j e an den hela socknen utg&ende rantan. F6r kapel-
^ analogs, genom kongl. bref af den 26 Nov.

’ ett af hemmanen i Nasby tiU kapellansbol.
voro ^ a ^ 6 ^ aner moderkyrkan efter tjenstens delning

d ® at * Stud * 1682. Sockneadjunct vid mo-

^^^an 1687 da Wrigstadius bodde vid kapellet. Ka-

COn8istorii eccles - protocoll for den ’ 3 April 1642 omnamnes
att en finsk Caplan skall sandaa till Korpo med
efter d5r finnes mycket tjenstefolk Finske och behofra hvar
PastoT, Bom svensk ar,‘ hafver absolverat en Finsk genom
»Blef tT KlMkaren i Bhfwe .sa denna g&ngb*. •— Den 23 A P ril :
i Bor io t l . OCh af8agt, at D:n baurentins Johannis gkall blifva Caplan
P^Pr^ halfparten Caplans Ion med hen Peer. Skall hdlla
edflcan hvar helgedag I Moderkyrkan och Sakerstijgan*.

274

pellan i Korpo 1692. Opponens vid prestmotet i Abo 1701.
Dog 1710 och eftertraddes af sin son:

12. Georg Asp , stud. 1705, Aboens. Ordinerad i riddarbolm
kyrkan i Stockholm 17£11. Kapellan i Korpo s. 1 Difr
puterade i Abo 1709 „de eversione Sodom® et Gomome*.
Han dog under flykten till Sverige 1721. Gift med Am
Orrcea.

13. Abraham Finnonius, kapellan i Korpo 1721; trasporte-
rad till Karis sacellani 1722 efter att en kort tid hafo
forestatt Ulfeby sockneadjunctur. Dod 1758.

14. Gustaf Aron Bange , Aboens. Kapellan i Korpo 1724.
Respondens vid prestmotet i Abo 17^35. Dod 175a
Gift med Hedvig Fridelin.

15. Carl Fredrik Modems, fodd i Tavastland, 1717. FBo*
sofie Magister 1745. Magister docens i Abo och vitf-
pastor 1749. Kapellan i Korpo 1751. Dod 1787. Gift
med Anna Elisabeth Edner. Utgifvit fr&n trycket: M
malaisten Riemu Runo, Ruhtinas Carlen corkian Syn-
daman ylitse 1748 edustuotu, Carl Fredrik Mollenixelda'
(Se Keckm. Catal. n:o 125).

16. Carl Henrik Lemberg, fodd 17* T *45. Student och «■
skrifven vid Borealiska afdelningen 1761. Ordinerad 1767.
Predikant vid Sjahlo hospital s. a. Kapellan i Korpo 1783-
Vice-past. 1800. Erholl for det nit och den framg^
hvarmed han forrattat koppympning af kejserliga
hushailningssallskapet dess sMdepenning i silfver l^
Curamgerens 1804. Dod 18 3 T °09. Gift med Sara
beth Orbom som dog 1814 i sitt 78:de aiders &r.

17. Carl Gustaf Broman, Austr. fodd 1770. Student tW»;
Filosofie Magister 1792. Ordinerad 1795 till kapelha 1
Lemo och Willnas. Transporterad till Korpo Sace^
1810. Dod 1811. Gift med Helena Maria Krdtner .

275

18. Fredrik Emanuel Dickman , fodd 1782. Son till kyrko-
herden i Korpo F. Dickman. Stud. 1799 och ordinerad
1808. Kapellan i Korpo 1812. Dod 18y21. Gift med
(Marina Magdalena Escholin fodd 1783 f 18V 3 23 *).

19. Michael Bjdrkqvist, Nyl. fodd 1786. Student 1809.
Prestvigd 18 2 7 °14 med omdomet „admittitur cum admoni-
tione“. Kapellan i Korpo 1822. Dod 1836.

& Gnstaf Henrik Sjodahl, Nyl. fodd 1805. Student 1828.
Pratvigd 18|31. Kapellans substitut i Eckero 18V*37.
Kapellan i Korpo y s. k. Dog 1855. Gift med Eugenia

fodd 1812.

Ferdinand Stenstrom, fodd 1826 i Lojo. Student
18 fj47. Prestvigd 18{f54. Kapellan i Korpo 18|56. La-
m Tid Aickskolan i Abo 18Y62. Syssloman vid Abo
JjroKyrka och tillika Ministerii adjunkt 1868. Gift l:o med
°** Wo Soderstrand , dotter till m&lare&ldermannen i Abo
oderstrand. 2:o med Hilda Adolfma Olivia Lundenius ,
otter till kyrkoherden i Korpo J. F. Lundenius. — Allt
^an Stenstroms flyttning till Abo 1862 har kapellans-
en sten i Korpo ej varit ordinariter besatt.

Ka Pellaner vid Houtskars kyrka efter 1692.

1 113^* Horn<BUS ’ f6dd 1 ^*>0. Ordinerad 1692 och ge-
der ®fter anstalld som n&d§.rspredikant i Houtskar.
• |^ ellan dersammastades 1694. Opponent vid prestmotet
° S ' Befor drad 1705 till pastor i Nystad. Under
ofreden flydde han undan fienden till Sverige, hvarest
Wef pastor vid Holm och Kulla forsamlingar i

i apeUaas Dickman hade en Mm ” d 12 mei

0tter ** a 9dal<ma, gift med kapellanen i Kanina F. Juaelius.

276

Uppland. Aterkommen 1721 erholl han collectore befkti-
ningen vid Abo cathedralskola och &ret derpii Eura Aminse-
pastorat, hyilket han sedan innehade till sm dod 1740.
Han var gift 1:0 med kapellan Wrigstadii enka, Christm
Tolpo. 2:o med en af biskop Petraei dottrar; hon fog
under flykten, 3:o med Maria JBurman*).

2. Paulus Mansnerus, fodd 1673 p& Aland. Efter att en
tid hafva varit adjunct i Fbglo blef han kapellan i Hoat-
skar 1705. Innehade partes oppositorias vid prestmotet i
Abo 1709. Transporterades sedan 1710 till kapellan i
Getha hvarifr&n han 1713 flydde ofver till Sverige; aider
flykten utnamndes han 1719 till pastor i Lemland, hvilken
tjenst han efter flterkomsten fr&n Sverige omhandertog
1721 och slutade der i frid och ro sina dagar 17 f 38 .

3. Jacob Favorinus, student 1686, Boreal. Forestod skol-
mastaretjensten p& Aland 1692-1697. Kapellan i Saltrik
sistnamnde &r. HariMn erholl han 1709 transport till
Houtskar. Flydde jemte de andra 1714 och nedsattesigi
svenska skarg&rden. Har blef han 1720 utplnndrad och
undgick sShmda ej den fara for hvars skull han to* 8 * 1
fosterlandet och sin forsamling. Dod som vice-pastor 17**
och begrafven i Houtskars kyrka.

4. Andreas Sylvanus, fodd 1695 i Reso der hans fader var
lansman. Efter det han n&gon tid varit adjunct hos ofo»
namnda Favorinus, med hvars dotter Helena han gifted
eftertradde han svarfadren i sacellanatet 1724. Harifr*®
befordrades han till kyrkoherde iKumlinge 1738 och
dersammastades 1745 efterlemnande 11 bam.

*> M hans dottrar var Hedvig, gift med prosten i Qda * '

Jakob Chydenius; Christina, med kyrkoherden i Somero 6abriel *
Maria, med kapellanen i Tofsala Johan Fabrell; Elisabeth, 106
adjnncten i Enra-Aminne Johan Eickstrom.

277

5. Lars Lennstedt, bondeson Mn Sodermanland. Sedan
han 4 fir studerat i Upsala, kom han till Abo, der han
efter 3 firs studier 1733 ordinerades till adjunct hos pro-
sten Fridelinus i Korpo. Kapellan i Houtskar 1737 och
iBnebade tjensten anda till sin dod 1744.

6 Mr Pehrsson Fonselius, fodd 1708 i Vehmo. Son till
kyrkoherden i Saaksmaki Johan Fonselius och Elsa Eas-
selberg. Sedan han under 4 firs tid idkat studier vid
i'psala universitet inskrefs han som student i Borealiska
afdelningen vid Abo universitet. Ordinerades 1733 till „kloc-
kare-prest“. Sockneadjunct och pedagog i Kimito 1734.
Kapellan i Houtskar 1746. Pastor i Rimito 1773, der han
^ dog 1775. Gift med Catharina Bauer.

\ M. Johan Ya sander, fodd 1734, rusthallarson Mn Vasarla
1 Lojo. Filosofie magister 1763 och s. fi. adjunct vid
Korpo moderkyrka. KapeHan i Houtskar 17^74, och
der Pfi pastor i Loppis 1786. Dog straxt efter det han
mmt Pastoratet 1787. Gift med Cornelia Classon fodd
^58, dod i Rimito 1831 och hade med henne trenne

***** Lundenius, fodd 1746. Student 1770, Boreal,
^din. 17\ 2 7 6. Curam gerens i Finstrom 1784 — 1786.
j apeUan 1 Houtskar 1787. Dod 1830 och begrofc i Hout-
••kars kyrka framfor altaret. Gift med Bosina Silvan, ka-
I Mans dotter frfin Jomala*).

*> deras tarn tlef aldste sonen Carl Outtaf, filosofie magister,
i -UoU Tid Tavastehu8 trivialskola och derefter kyrkoherde i KnmKnge,
I m Ma3nui > kapellan ! Kokar; Anders Michael, filosofie magister,
taa - ^ ib ° catii edralskola, hvarifran han hefordrades till kjrko-
j So 1 F5 8 l5 > och Johan Fredrik, kapellan i Houtskar, sedan kyrkoherde

278

9. Johan Fredrik Lundenius , kapellan i Houtskar 1830—
1843. Valdes sistnamnde 3,r till kyrkoherde vid Korpo
moderkyfkoforsamling (se pag. 271).

10. Erik Oustaf FogeTholm, fodd i Saltvik 18f£06, student
1825; prestvigd 18£29. Kapellan i Kimito 18V33. Ka-
pellan i Houtskar 18y45, vice-pastor 18||42. Aflagt
pastoralexamen 18f§50. D& Houtskar efter kyrkoherden
i Korpo J. F. Lundenii dod 1867 afskildes till ett eget pa-
storat uts&gs till forste

Kyrkoherde vid Houtskars nybildade pastorat:

1. Erik Gustaf FogeTholm , som fortfarande handhar vSjrden
om forsamlingen. Gift l:o med Lovisa Klingstedt , 2:«

VII. Vagar och farleder.

P& ordentliga korvagar lider Houtskar sa godt som
total brist Emelian de skilda byarne slingra sig endast
smala g&ngstigar genom skog och ang, ofver berg och bac-
kar. Afven inom byarne finnes p& sina stallen ej m er ^
korvag, an att man natt och jemt kan fh saden hemkord
frto akern. Korpo deremot har en god, bred landsvag
lopande tvars igenom kyrklandet. Den begynner vid Korpo-
strom g&r tatt forbi kyrkan och slutar vid Marvik i Vester-
Ketais by, der den moter det Va mil breda Vandrock sund-
Ndgon faija ofver till Nagu finnes ej. For skjutsningen &>-
nas gastgifverier inrattade i Galtby och Jervsor. Hvaije hem-
man m&ste vid dessa upprattMlla h&llskjutsen under den
tid isarne ligga. Hemman till och med % mantal aro

279

?id skyldiga att ombesoija densamma under 1 dygn, hemman
il och med Va mantal 2 dygn, 3 / 4 mantalshemman 3 dygn
och hemman till och med 1 helt mantal 4 dygn. Ehuru
Houtskar saknar landsvag finnes dock for samfardselns un-
deriattande ett gastgifveri inrattadt i Nasby, der Houtskar-
boarne aro forpligtigade till skjutsningsskyldighet s & lange
isen ligger.

Hvad landsvagen i Korpo betraffar kan det anforas
to ehuru onskvardheten af en allman hufvudvag midtigenom
sockuens storsta och mest betydande 6 redan tidigt p&pe-
kat8, den landsvag, som nu finnes, uppst&tt s& att saga mera
genom omstandighetemas tvang an i foljd af ett allmant er-
kandt behof. Redan Gustaf III p&bjod 1780 att till forbatt-
rande af kommunikationema en korvag skuUe rodjas ifr&n
Korpostrom upp till kyrkan. Detta skedde och hade denna
y ag i det narmaste samma strackning, som den nuvarande,
men Tar smal att tvenne karror nappeligen kunde pas-
fcra forbi hvarandra. Ehuru p& intet satt underhMlen till-
^®dsstallde den en l&ng tid socknens ringa anspr&k pa kor-
vag. Da Korpoboame s&ledes p& intet satt voro betun-
gade af landsvagaarbete, blefvo, d& Wirmoboarne pa 1830-
Wet klagade bfver de dryga kostnader, som drabbade dem
1 for underhMlet af de uti deras socken befindtliga all-
®anna vagar, vagalotter, hvilka Korpoboame forstandigades
* BDderh&lla, utmatta p& den till N&dendal ledande vagen.
A ^ g8na ) som dessa voro, anfortroddes deras underMll ht
®heprenorer. Entreprenadsummoma stego dock ^riigen allt
7*® 0cl1 hogre, hvarfore Korpoboame 1849, for att &tmin-
St0Qe m n&gon del minska dessa utgifter och tiU eget
gagn anvanda de summor, som nu atgingo for N&dendals
underh&U, ansokte om tillstfcnd att inom egen socken
an %ga en ordentlig landsvag och bar f& sina vagalotter

280

utmatte. Deras ansokan afislogs. Forst efter en 1865 for-
nyad ansokan kom dpn nuyarande vagen till stand. Anno
var andamalet dock ej yunnet. Korpoboarne, som hade
hoppats att nu befrias frdn underh&llet af NMendalwigei
hade missraknat sig. 1 stallet fbr.enfingo de nu tv& vagar
att underh&lla. En lAngvarig process uppstod i foljd hand
hvilken forst 1867 afgjordes i enlighet med Korpoboaraes
onskan. Afven Houtskars hemmansegare deltaga nu i under-
h&llet af Korpo landsvag, men hafva pa senare tider, d& de
afven nu Arligen fa betala allt hogre och hbgre entreprenad-
suinmor, begynt fundera pa att anlagga en egen landsvag
afven inom sin socken.

Aro socknarna fattiga p& storre vagar till lands hafva
de. dock sa manga fler pa de vatten, som omgifva deras
strander. P& dem Annas ofverallt oppna vagar, icke allenast
for bAtar, skarkarlens vanligaste fordon, utan farleder nog
afven .for storre och mera djupgaende fartyg. Hvarje frin
soder till Abo ankommande fartyg inloper fr&n hafvet vid
Uto, der det forses med lots och behorig tullbevakning-
Harifrdn gar farleden ofver Vidskars- Aspo- och Ormskais-
garden till Fagerholms tullstation der fartyget fir lof att
ankra och uppyisa sina papper. Har sker afven lotsom-
byte *) och resan fortsattes genom Vandrock sund ofver
Ominaisijarden och Estan till Abo eller genom Norrskata
och Ofvensor holmarna norrut. Till Aland och Stockholm
leda tvenne vagar. En ofver Norrfjarden och Finno djupet
forbi Berghamns lotsstation och en annan genom Vandrock-
sund forbi Korpostrom **). Den senare var fordom de*

*) Lotsstationen, som forut var pa Loom, Sr numera fl jttad tiD
Killingholm.

**) Uto vSgen och donna dela sig vid Pagerholm. Numeral
Sften dessa fartyg med lota fran Killingholm, men finda till l 876 ^

281

meat trafikerade, den forra &ter har i oek med Angbatstrafi-
kea kommit i flor. For lotsningens uppratth&llande Annas
sarskilda s. k. kronolotshemman, hvilkas innehafvare aro
skyldige att for hemmanet uppstalla en lots. S&dana hem-
man Annas i Korpo, i Uto, Loom, Vester- & Oster-Kalax
ocb Rumar byar. I Houtskar, i Berghamn, Honsnas och
Hyppis.

Utmarkta hamnplatser Annas Aera. Ute emot Skiftet
mnesluta oarna Jungfruskar, Hamno oeh Nolsto emellan sig
en sardeles god hamn. Denna hamnplats ar ock sedan ur-
^Idriga tider bekant. L. 0. Hallborg sager om den i sin
1735 utgifna dissertation „De Alandia“, § 10 , pag. 78: „In
primis memorabilis ille portus est, qvi sinum mans Vattu-
s ^ tet terminate post seculi decursum in publicis judiciorum

Hyndskiar, hodie vero venusta nominis mutatione Jung-
^ HS ^ ar c °gnominatus“. Om erkebiskopen i Abo Laurentius
h*Paa formales att han 1507 stadd pA aterresa fran en
TOvisitationstur pa Aland, kommen till hamnen vid Jung-
* ^ bar afled. Jungfruskar och Hamno bebos nu af till-
snmman 13 torpare lydande under hemman i Hyppis by i
outskar. Vidare bildas yid Berghamn en af branta och
°Sn klippvaggar omgifven god och saker ankarplats. —
^ e n hamnen vid Jungfruskar eller Berghamn har dock
^ s4 anhtade, som den vid Korpostrom. Mangen g&ng
^ All och med den svenska Aottan legat har forankrad
och . Clk8a vigti « a bref och IBfe^ningar af regenter
bak • man ^ r ° ^ ar s brifne. Utan att ga alltfor l&ngt till-
namna vi n&gra s&dana fall, hvilka erbjuda

fctm K °? 0Str5m en Skild lots P lats > Siorvlct benSmnd, hrilka lotsade
W*® fr&n Sv6rige resan<Je fartygen. Likasa lotsade de fartyg till
blofe, ^ * Kimit °’ ^ ei1 denna skyldighet 5r numera anfortrodd
® Killingholm.

282

ett visst intresse. V&ren 1593 l&g riksmarsken Has He-
ming med hela den svenska flottan for ankar p& Korpostrom
och emottog har de af hertig Karl utskickade sandebuden.
1597 d& hertig Karl hotade Klas Fleming, kallade Ke-
rning flottan, rustad och i stridsfardigt skick, frAn Viborg,
och denna ankrade kort derp& under amiral Bengt Sevenas-
sons befal p& Korpostrom. 1614 l&g Gustaf II Adolf
med sina fartyg har till ankars. 1711—1712 ofvenrintrade
kronoskeppet fregatten Wolgast har och 1778 reste Gnstsf
HI harigenom med sina galeior. Att trafiken genom Korpo*
strom redan tidigt varit ganska betydlig framg&r af Korpo*
boarnes standigt upprepade klagom&I ofver den tonga, son
asamkas dem genom de fram- och Aterresande. Redan Gustaf
II Adolf utfardade den 30 juni 1621 ett bref hvari det heter:
„Unders&ther ifran Korpo Sochn hafva genom sina wtskikade
haft sitt budh hijt till oss och wnderd&nligen gifvit tillkanna
att de sitta i en stoor str&kwag och skola altijd wara redo

att fora v&ra och kronans forszlor hafve vij dens

begaran gunsteligen efterl&thit att de for wtbskrifcingar si
lange kriget star m&ge wara frij och forskonade". P& Korpo-
stroms g&rd fanns dessutom anda till borjan af detta Arbus-
dradet inrattad en „krog« der de resande kunde forse sig
med hvaijehanda fornodenheter och annu p& 1830-talet be*
namndes g&rden af allmogen ofta „Krogars“.

Hamnplatser af mindre betydenhet aro de vid A#
och Myshamn.

Slutligen finnes yid inloppet fr&n Ostersjon sedan &
minnes tider en b&k p& Uto. I en bok fr&n 1644 om A
farten p& Ostersjon" af Joh. Manszon, omnamnes Utbon so®
„itt Fiskie lager, hvarp& star ett b&k nu halff nedber#
ther ar en Hampn for Sm& Skip .... Aff sion konu^ 6
moste taga Lotzman i Uthon eller i en Byy b ster **

283

Junno widh Nampn“. Gyllenius anfor 1651 harom: „Uthoi-
j«n bestir aff trenne Skaar, forst ahr Eneskar, pi hvilket
ginska minghe fiskiare Maijor och Bodar bygde ahre. Se-
dhan giusskar eller Miisskar, thar pi ahr bygdt ett stort
ock hogt tom, som syness minge mijl i haaffvet, thar eff-
ter Skeppen sigh ratta, uthi huilcket tom iagh ock var.
Strut thar vidh ligger odren“ o. s. v. och 1674 berattar
P«tor C. Alanus sisom svar pi en 1667 utfardad kongl.
kilning om Monumenters och Antiqviteters Vpspanande
och Conservation : *) „Ett stort steenkumbel ar i foma
tijder, af siofarande folck i hopa burit pi en holme Giu-
skir benemdt hwilket ar belagit 6 Mijhl i soder ifri
Korpo Sochens Moder Kyrckia, ytters widh hafbredden och
foter Sioon, hwilket gambla Steenkumbel**) sadan i pass
^ ihr, ar forbattrat af stadzens inwinare uthj Abo stadh,
°ck i fyrkant der om timbrat hoga waggiar medh een tame-
h hog toora och spidz dar offwan uppi, si att heela hogden
* ifri berget, kan wara i pass 40 famnar medh en stoor
offwerst i spidzen hvilket tom nu synes nar klart
W * der ifr nigra mijhl uth i hafwet och Ostersion, hwilket
giort till den anda, at dee wijtfarande och fremmande
skutor, kunna sigh dher effter inledsaga, ty emel-
*) Suomi for Sr 1858 pag. 123.

) Sin berattelse om Kemi Lappmarks tillst&nd begynner Alanus
Kon ° r4: » AUdenstQndh Hans Kongl. Maij:tt war Allernadigste

% tithgangne befalningh fordrar at man skall gifwa Vnder-
0In dh «e Antiqviteter som kunne Annas i Rijket si hafwer iag
1674 S0Chn det effter kommit och Skriffteligen nu i denna Sommar
Oijen eftreTerat beratt «lsse om itt atoort gamalt Steenkumbel pa Utb
ieA ^ Widh ^ ster *Sioon belagit Sex Mijlh i Soder ifri Corpo Mo-
g ’ hvilt «t sedermebra for migb icke (IjTberSttadt skull vara
kin T HiDdrick och hans sammanburit nar han forst anlSndbe

^ Ul1 fiulandh-.

284

Ian sanrnia Oijar, £r en pladz temeligh godh ankarbottn odi
rijdandhes hampn for 20 st. skepp: Pa \*fi MijhliMdenne
toorn och hampn i Oster ligger en by benemndh Soder Junni,
om l 1 /, -manta!, ringa 4 akerlosse Man pa bl&tta Skerukhpp
1 Mijhl smalt l&ngerfwigt landh, straxt l&Dgzmadh hafwet
och Ostersion belagit, hwilka af aider hafwa legat Vnder
Karpo Kyrkogaldh och ahro ofvade att antaga fram for andn,
dhe Skep och farkastar som anlanda i Mwan bem:te hampn,
som ar deras egen och basta, ringa skarig&rdh, och dem
wall ledsaga genom Klipporna till landssijdan &th Koipo
Strom och Abo Stadh tt .

Den nuvarande fyrb&ken ar ett omkring 120 fot bSgt
af grasten 1814 uppfort 4-kantigt torn Mn hvars ofversU
del 9 lampor utstrala det ljus, som i morker och storm M
vagleda seglaren och visa honom inloppet till den sakra
hamn, som utbreder sig bakom Utons holmar.

Slutligen m3 bar anforas att i en vagvisare firin slntet
af 1200-talet anfores att segelleden fr&n Danmark till
var genom Finlands skargard, Korpo passerades harvid. Mffl
lemnade neml. svenska skarg&rden vid Arholma och for ofver
Alands haf till Lynabote (Lembote i Lemland) derifrSn geno®
Fyghelde (Foglo) till Thiyckekarl (Kokar), och dadan till Asp**
sund, forbi Aspo, Refholm, Malmo och Uchrima (Jurmo?)^'
ken h'gger ytterst mot soder och narmast oppna hafvet. Fran
Aspo till Orsund och deriMn till Hangethe (Hangoadd*)-

VIU. Flora och Fauna.

Sd angenamt det an hade varit, att f& egna n&gra 1 ^
kt dem af F loras alskliga bam, som frodas pa ifrAgavaran
*) J. Langebeek, Scriptores reram Danicarnm medii vn- To ®‘

285

socknars torftiga jord och antingen genom sin fagring och
rallukttjusa, genom sin reslighet imponera, eller blygt gomma
sina behag undan spejande blickar, m&ste vi dock afst& derifr&n,‘
di krr A. J. Zetterman och A. E. Brander i deras upp-
sate: „Bidrag till Sydyestra Finlands Flora* 4 inford uti No-
tiser nr Sallskapets Pro Fauna et Flora Fennica forhand-
liiigar, haftet VII, egnat tillborlig uppmarksamhet afven ht
Mgavarande trakters flora. I dessa „bidrag“ utmarkes
Koipo ratt ofta sasom flera sallsyntare vaxters fyndort,
hvarfore vi hanvisa dem, som onska erhalla en noggrannare
kannedom om vaxtlifvet p& oftanamnde ograpper, dels till
nyssanforde uppsats, dels till Universitets samling af finska
Taster, hvilken samling genom numera aflidne stadslakarens
1 Raumo D:r L. H. Stigzelii forsorg innehaller en icke
Mga maagd af karlvaxter samlade just i Korpo och Hout-
skar.

Afren hvad faunan vidkommer vilja vi fatta oss i storsta
korthet - Kand vilda daggande djur aro p& dessa trakter
markas:

Varg (Canis hipus, L).

Skogsraf (Canis vulpes, L).

Korsr&f (Canis vulpes crucigera, Nilss.)

Bo (Felis lynx, L).

Fladermus (Vespertilio murinus, L).

Mallvad (Talpa europsea, L).

N abb moss (Sorex vulgaris, L).

Hermelin (Mustela ermfnea, L).

^kogsm&rd (Martes sylvestris, Gesn).

Utter (Lutra vulgaris, Erxl.).

GrSfsvin (Meles taxus, Boddart).

Spracklig skal (Phoca vitulina, L).

B-laglad skal (Phoca annellata, Nilss).

286

Gr& skal (Halichoerus grypus, Nilss).

Ekorre (Sciurus vulgaris, L).

Husr&tta (Mus musculus, L).

Brunr&tta (Mus decumanus, Pall).

Skogsr&tta (Mus sylvaticus, L).

Akersork (Arvicola agrestis, L).

Hare (Lepus borealis).

Bjorn har aldrig visat sig p& dessa trakter. Till rof-
djurens utrotande finnes en valordnad skallging. SkiD
bedrifves hvaije v&r sa snart n&got rofdjur efter islossningea
visat sig i dessa trakter. Vargnaten, af hvilka hvaije bem-
man ar skyldigt att underhMla en del*), uppstallas i Korpo
vanligen vid Retais strandvagen, i Houtskarp4 Roslax
eller Jervis bergen. I dessa nat drifvas skadedjuren och
aflifvas sedan genom klubbslag. Skallgangen bedrifves pi
dessa orter med s & mycket storre framgang, som rofdjuren
genom de omgifvande vattnen aro hindrade att taga till ret-
ratten. For varg skjuten pS, andra tider an under skallging
betalas i skottpenningar 25, och for lo 20 F.m. Genom dessa
anordningar kunna boskapen hela sommaren igenom g& pi
bet utan vallhjons uppsigt.

Hvad faglarna betraffa anfora vi endast att roffAglar
af alia slag aro sardeles talrika och haija skogsftgelns as*
gar mkhanda mer an skyttarnes ganska sakra lod.
korpar aro sardeles allmanna. I skog och lund drilla tusende
sma s&ngare sina enkla, melodiska toner, men att narrow
e a j omnamna alia de otaliga arter, som hacka i sko&
f och m eller de brokiga skaror, af hvilka^-
dwne v&rtid hvimla, skulle m^handa leda oss alltfor U*
c e helle r vilja vi, ehuru till fullo uppskattande deras stora

4 fa ^ Hyai3e helt ° rera,edlal mantal ar forpligtigadt att nnderi^
amnar och hemman under ett mantal i proportion derefler.

287

betydelse i naturens visa hushAllning, spilla mAnga ord pA
de myriader af insekter, som af sommarens sol vackas till
ett kort, men glansande lif. Af reptilier aro ormar sardeles
tihika, hvilket ej ar att undra dfver, dA mAnga holmar An-
nas, hvilka sallan betradas af menniskofot, och pA bvilka
de derfor kunna ostorda frodas och forokas. Intet ovanligt
lr att under en het sommardag vid en kort promenadtur
*e 3 a 4 ormar slingra sig undan ens fotter. Ofta kan man
rika ut for 2 A 3 samtidigt, och mAngengAng moter man
don simmande langt ute pA fjarden. Den talrikast fore-
kommande arten ar dock den icke giftiga s no ken (Coluber
matrix, L), eller rattare en varietet deraf, som ofvan ar gron-
med 2 rader smA svarta flackar. Den af Linn6 sAsom
hnfvudart uppstallda, ofvan svarta, undertill blAsvarta, an-
frtfas endast i forhAllande af 1 pA 7 af varieteten. Hugg-
ormen (Vipera berus, L), ehuru temligen allman, forekom-
dock ej sA rikligt, som snokarne. Allmogen som ej
$r si noggrann skilnad emellan giftig och icke giftig orm,
d6da aUa utan undantag. Af 13 dodade ar vanligen 1 hugg-
orm - Ganska ofta hander det att sAval menniskor som djur
bitne af ormar. SAsom motgift anvandes bAde in- och
Cartes ett afkok pA blad och bark af aspen (Populus
tonmla). Ofri ga amphibier aro: Skogsodlan (Lacerta
^para), Kopparormen (Anguis fragilis, L), Vanlig
groda (Rana temporaria, L), Padda (Bufo vulgaris, Laur.),
^ttenodla (Triton punctatus).

fisket utgor en af folkets hufvudnaringar mA vi
egna i de omgifvande vattnen forekommande fiskartema
CD nann are uppmarksamhet. De af oss observerade arterna
** %nde:

Aborre (P er ca fluviatilis, L). Talrikt och allmant fSrekom.

(Lucioperca sandra, Cuv.)Forekommerienstaka exemplar.

288

Gers (Acerina vulgaris, Cuv.); : : !

Storspigg (Gasterosteus aculeatus, L), if *
Smaspigg ( „ pungitius, L), * no-

Hornsimpa (Cottus qvadricomis, L), Periodisk; fSrekom
anda till omkr. 1856 sk ymnigt att man i hvilken nattrasa
som heist fick mer an onskligt. Derpa forsvmrao de to-
talt, sk att man under m&nga fir ej i n&got slag af fisk-
hragder fick ett enda exemplar. Sedan 1873 arO de stadde
pa fitervag och finnas nu ater ganska ymnigt.
Rotsimpa (har Ulka benamnd), (Cottus scorpius). Den
forre foljaktig.

Smorbult (Gobius minutus, L),'

Sjurygg (Cyclopterus lumpus, L),

Lax (Salmo salar, L). Ett och annat exemplar forvillar sig
dft och da i noten.

Nors (Osmerus eperlanus, L). Foga talrik.

Sik (Coregonus lavaretus, L),

Mujka (Coregonus albula, L)*),

Ruda (Cyprinus Carassius, L),

Sutare (har an skomakare, an sotare benamnd, Tinea tuI-
garis, Cuv.).

Id (Leuciscus idus, L),

Sarf (Leuciscus erythrophthalmus, L),

Mort (Leuciscus rutilus, L),

Elritsa (pamploja benamnd), (Leuciscus phoxinus, L). &
vandes sasom agn pa langrefskrokame.

Braxen (Abramis brama, L),

Braxenpanka (bliku benamnd), (Abramis blicca, Bl),
Loja (Abramis albumus, L),

*) Af mig ej antraffad, men skall forekomma enligt uppgift
numera aflidne provinciallakaren i Tammerfors D.r WiUebrandt *1'
ceisten W. v. Bonsdorff.

‘289

Gadda (Esox lucius, L),

Stemming (Clupea harengus, L, var.). Har kan det for-
tjena omnamnas, att utom den i hafvet och prdarne fore-
kommande strommingsarten en varietet deraf forekommer
i ett trask p& Bjorko i Korpo yttre skargard. Sannolikt
har trasket fordom statt i forbindelse med hafvet, men
gor det ej numera. Omgifvet pa de fiesta sidor af hoga,
brantstupade klippvaggar, skiljes det fran hafvet p&
ett stalle i Nordvest af en landtunga, sa pass l&g och
smal, att yid hogt vattenst&nd, stark blltst och ovan-
ligt hog sjogSng n&got skum fran vagornas toppar mojli-
gen kan stanka in i trasket. Detta ar omkring 10 fam-
m djupt och for strommingens fangande utlaggas skotar
i detsamma. Ocksi allmogen forklarar den i trasket fore-
kommande strommingsarten for vasendtligt olika hafs-
strommingen. Afven andra fiskarter finnas i trasket.

Hvassbuk (Clupea sprattus, L).

Tor sk (Gadus morrhua, L).

La ke (Lota vulgaris, Cuv.).

F,undra (Pleuronectes flesus, L).

Pi gghvar (skabbflundra benamnd) (Rombus maximus, L).

^ an ddl (Ammodytes tobianus, L).

11 (Mur ena anguilla, L).

* antnS1 (Sygnathus typble, L.

Safsnai (Scyphius ophidion, L).

1839

4 :

Slutligen kan det anforas s&som en egendomlighet att
ftngades i Korpo afven en Stor (Accipenser sturio,
^ eQ skall hafva varit omkring 6 fot l&ng.

290

IX. Fasta fornlemningar och minnesmarken.

De i dessa socknar forekommande fornlemningar kunna
foras under rubrikerna: ryssugnar, jettekast, inskrifterin-
huggna i slata berghallar, stensattningar, grafplatser o. s.v.*).

Ryssugnar finnas pi manga stallen, dock si att
Norrskatan, Ofvensor och nordostra delen af Houtskar synes
vara mera fattig derpl, men vestra delen af Houtskar, Koipo
kyrklandet och de detsamma narmast omgifvande holmarna
aro i stallet si mycket rikare pi dylika. De aro uppforde
ett stycke ifrln stranderna, vanligen pi uddar, och saknas
helt och bS.Het langre upp at landet. Ymnigast forekomma
de pi de till Korpoglrd horande landtungorna Pakastonoch
Naset, pi prestglrdens egor, pi Fin no, langs stranderna
af Bonas, Oster- och Vester-Kalax, Korp os trims gird
och nagra derunder lydande holmar, Rumar, Hyppis, o. s.t.
Ofverhufvudtaget synas de upptrada pi de orter der ryssar
under stora ofredens tid varit lagrade. Ehuru de fleste re-
dan aro mer eller mindre igenfallne, finnas likval annu nigra,
hvilka tiden ej formltt rasera. Bottnet ar temligen jemnt
och nastan alltid betackt af kol och aska.

Jettekast forekomma utom de redan tidigare om-
namnde pi Prostberget och Norrskatan afven pi Hjorto,
pi Bonis kasaberg afvensom ett litet pi Riklinten i
hakenkorp skogen.

Inskrifter inhuggna i slata berghallar forekomma
flera stallen. I synnerhet vid notvarp har folket mat
med att i klippan hugga sina initialer med ankaren och

*) Losa fornfynd easom stenredskap, vapen, antika brons- «M e
silfver prydnader, m. m. hafva ej af mig kunnat uppspiras. I W
anses dock den, som i sin ego har en s. k. „askYigg“, kunna skydda aB
boning emot Iskslag, om han hanger stenen under takasen. I H » utsk ^
ga dessa forntida stenverktyg under benamningen „tborshagel*.

291

dylika emblemer derinunder. Yid hamnplatser antraffar man
ifven dylika. Fig. 18 visar oss bland annat n&gra s&dana
inhuggna i berget pa norra udden af Hamno inyid Jungfru-
skir. Storre intresse erbjuda endast tvenne sadana klipp-
inskriptioner, bada invid Korpostrom. Den ena, belagen p&
en udde benamnd Rumarnas, visar oss Gustaf in namn-
skiffer och derunder ristadt v. H. M A. 1788 (se fig. 19).
Mgt sagen skall Gustaf m pa detta stalle hafva intagit
sin middag. Den andra, belagen midt emot den forra pa
andra sidan af strommen vid Skorvlots f. d. lotsplats, be-
stir af tvenne vapenskoldar Mn aldre tid (se fig. 20). Den
storre ar 2 fot hog och af atmosferidiemas inverkan temli-
gen medtagen. Den mindre, l 1 /'® fot hogt, ar battre bibe-
^et och den i skolden inhuggna figuren paminner n§got
0ln en flakterorn. Yapenskblden omgifves af bokstafverna
P- S. Under begge vapnen loper en numera till en del
*tplinad inskription. Den g&r i tvenne bojda, genom en
remna i berget fran hvarandra skilda rader. I bifogade teck-
*8 ar den sa troget som mojligt atergifven. — Mojligt
^ att dessa vapenskoldar sta i samband med hertig Karls
nsor fill Finland och mahanda har det numera utplanade
ursprungligen varit 1599.

Stensattningar finner man har af trenne slag, neml.
en i form af ett skepp, n&gra s. k. jungfrudanser och munk-
^gar. Skeppssattningen (se fig. 21) finnes p& nordvestra
udden ^ den under Korpostroms gard horande Hjorto. Den
^ 20 fot ling och belagen ungefar 10 famnar fr&n stranden
den h ar intrangande „ryssviken“. Redan skeppsattnin-
gens fori n afvensom dess stora narhet till stranden visa att
den e J k an vara af n&gon sardeles hog aider. M&handa ar
4en satt till minne af det under frihetstidens krig 1743 har
utk ampade sjoslaget. — Jungfrudanserna &ter aro labyrint-

292

artade stensattningar, hvilkas betydelse annu ar bogst osaker.
Den bast bibehallna antraffas pa norra sidan af Utonoch
ar i fig. 22 afbildad. Enligt sagen skall en fornam ungmo
lMt lagga den. Sedan hon^ utsatt for en haftig storm, med
sina skepp lyckats uppn& Uto sakra hamn, anstallde hoi
med sina tarnor och svenner lekar p& stranden. I ock for
dessa utlades denna jungfrudans. En liknande, ehuruaf
storre stenar ihopfogad forekom anda till sommaren 1875 pi
Jungfruskar. En sondagseftermiddag namnda sommar
foretog sig dock soldatesken fran de for farvattnets npp-
matning och kartlaggning har stationerade, ryska marinen
tillhorande kanonbatarne, att totalt rasera densamma, ka-
stande hvaije sten utfor den sluttande bergbranten, pi tod*
ken jungfrudansen var uppford *). Afven pa den strait in-
vid Jungfruskar belagna Hamnon antraffas fragmenter af en
sardeles aldrig jungfrudans hvars stenar nastan belt och
h&llet aro insjunkna i marken. — Munkringarne omtalar
redan kansliradet Hassel i sin dissertation Virm. in FinL terr.
memorab. pag. 9 not h med foljande ord: „In Soder Jurmo
insula qyinqve aut sex circula ex congestes lapidibus a cffi*
nobitio Kokarensibus, ut ajunt, olim confecti inveniuntur,
qvi octoaginta pedes prsecise a se invicem distant". D« ss *
stensattningar aro belagna pa ostra sidan af on ocb P& deB
hogsta sand&sen. 5 af dem hafva en mer eller mindre nu» d

•) Efter den na sasom modell skall omkr. 1820 en annan jo** 1 ’

dans blifvit uppford pa en under Hyppis by belagen holme Hellskars-
oran benamnd. Lotsalderman Ohman pa Uto omtalade derjemte atth*»
tillika med ofverfyrmastaren Gyllenfors, da de vid uppforande af E askirs
bak utanfor ffystad voro ditreste att bitrada vid fyrapparatens QpP*
sattning, for att forkorta dagarna under forvantan pa apparatens^
komst roat sig med att ett stycke Mn baken utlagga en
liknande den pa Uto forekommande.

293

form den 6:te deremot ar fyrkantig. Den forsta munkringen
(se fig. 23), belagen i sydsydvestlig rigtning Mn predikohu-
set mater i N. och. S 40 fot, och bestir af dubbla stenrin-
gar med ett stenkummel i midten af den inre ringen. Den
inre ringen, som i 0. och V. har en 16 fots, i N. och S.

18 fots diameter ar helt och hldlet sluten. Den yttre
deremot har en ingang i vester och osier. Emelian denna
och foljande munkring ar 560 aln, harifran till den tredje
10 aln och fran denna till den fjerde 280 aln. Dessa tre
(s« fig. 24), aro alia cirkelrunda och mata 30 fot i diame-
ter. De besta af en i O. och V. oppen ring med nfigra
i frets lagda stenar i midten. Den femte ater, pa ett
afctand af 390 aln Mn den foregaende, liknar den forste,
men Sr nastan cirkelrund och den yttre ringens diameter,
®ater har 30 fot. Den sjette ater (se fig. 25), best&r af
tonne inom hvarandra lagda fyrkanter hvaraf den inre ma-
b&da ar en lemning af en stenfot till nfigot fonitida kapell.
Den W** fyrkanten mater 68 fot i langd och bredd. Alla
ligga de 1 en stracka rakt i oster och vester, den sista
0(1 mer pa asen utan straxt pfi sodra sidan om den-

^ D1Ba - Hvad de ma hafva gemensamt med munkarne Mn
Kokars ^ster ar och torde afven forblifva en olost gfita.

I skogen ofvanfor Hyppis by forekomma dessutom en
egendomliga oftast fyrkantiga stenros, hvilka enligt
bef SkaU hafva ut ® ort grundvalar till kojor bebodda af
^ ® ingen under stora ofredens tid. Uti midten af ett
em st ^ r en for omkring 30 ar sedan upprest 7 fot hog,
^gen smal sten.

forek^ deD Under ^fvensor by horande holmen Hevonkak,
sin h° mma Cn man 8d mindre stenros, med hvilka folkfanta-
j . ar m y c ket att skaffa. Somliga af dessa ros hafva en
& andra en rund, nfigra en mera aflang form, men

graf. On,

spar af odling
les i Ofvensor, :

lefvande kunde erinra sig att on nagonsin skulle hafva
bebodd *). Manga af de emellan bergen forekommande
lapparne bara tydliga sp&r af tegindelning, hantydam
fordne dkrar. Adla tradslag, sasom uraldriga ekar, lc
askar och appeltrad med roda, skimrande, men ette
frukter forekomma, hvilket allt vittnar om fordomtima o
Mahanda kan har under forgangna tider hafva varitoi
tad ett „hospitium K eller nagot liknande, forestatt af i
munk eller eremit. Stallet vore dtminstone ganska Ian
barfor, ty fran Korpo, Houtskars, Nagu och Mo k
raknas hit 2 mil. Fran Rimito kyrka 3 mil, fran i
och Mn Kokars kloster 8 mil.

Grafplatser med vigd jord forekomma, utoi
kyrkorna och kapellan omgifvande kyrkogdrdarne, p& :
stallen. Pd TJto ett stycke oster om bdken, ar en
der nagra af vagorna uppkastade skeppsbrutna f&tt cn
plats Idngt frdn fosteqorden. Pa Killingholm foreko
en annan sddan och slutligen pd Korpostroms g&>
tredje dylik. Denna sistnamnde, afven upptagen p& *

■-r— -s:

ar nu ett vedMer W

— i s*vssA8£a=. , as.«'' s:

I ill!

295

Grafplatsen skall hafva uppst&tt under frihetstidens
foljd af den d& r&dande faltsjukan. Efter affaren vid
skall, enligt sagen, Syenskarne dragit sig hit och har
sine ombord varande dode. — Under digerdodens
igar skall afven en under prestgarden horande, vid
Kuggvik belagen raindre holme, an i dag kand under nam-
netLikholm, utgjort grafplats.

Slutligen ma ock de s. k. jettegrytoma, i hvilka folk-
tron ser jettars verk, omnamnas. Sadana forekomma pa
Alanskar (V* mil utanfor Uto), Soder Jurmo, Vidskar
och Bonas kasaberg i Korpo samt p& Ram so i Houtskar.

Pill'

Samling af i Korpo allmogemal forekommande

s t^i7^ g Ttb - 1041

2ps£

|3SH

^i^riaT-

nent -i/, adj. Tr5tt

?£Sb~

w

^yttja

TSi?rj£S

3snr2

Egaraf 2)/Grof vaf af Win-

ning af karnmjolk eller sur-

Blando, utan pi. subst. fem. 1). Se
Manddrikk^ 2). Den i jasning

JST^Sl fem 1). Bra.

jsrsff

SstCl..-

& tr. Hvisala.

m. Deaf-

iffii i M'S \

m i li ;ii f nil *

307

311

VtKn i vrmvH

I

Samling af i Houtskars allmogemal forekommande
egendomligare ord och uttryekssatt.

I

320

bramo, -o, -o. vb. tr. S1& kraf-
tigt.

Driv tel , (se pag. 300).
bromahugg, (se pag. 300).
brag, (se pag. 300).
br&m, (se pag. 300).
bdnsk, (se pag. 300).

Doi, pr. doir, pt. do 1. dodd, sap.
doit m.

bom, (se pag. 300).
bombal vikyri — Dymmelveckan.

F, obest. artik. Ett.

E, pron. pers. Det.

Eder, pron. poss. Edra, pi. af
„ edyn. “

Edyn & edyrt, pron. poss. Eder
& edert.

Fiskhald, pl.r=, s. n. Bnmmct i
en sump deri fisken foraras.

Fjetur, (se pag. 300).

Flado , pi. -or, s. fern, (se ftada
pag. 301).'

Flaso, pi. -or, s. fem. (se flasa
pag. 301).

Flein, (se pag. 301).

Flaso, (se pag. 301).

Fnousko, adj. Bortblandad, mindre
vetande.

Fola, -a, -a, v. tr. Fordra.

Fola, -a, -a, v. tr. Skjutsa, ko-
ska, befordra en fram p& ik-
don eller i bat, transporters

Folor, (se pag. 301).

Forgo, pi. -or, subst. fem. Fin,
ranna.

Fin, nom. numeral. En.

Eindeir, (se pag. 300).

Eisor, ntan sing. s. fem. Fimmel-
stanger.

Eiter. (se pag. 300).

Eld, -a, -a, vb. intr. Blixtra.

Elsverkspulg, pi. -djar, s. m. Eld-
don, en oftast af lader forfar-
digad liten pase med vidfastadt
eldstai, i hvilken flintstyckena
och fnosket forvarades.

En, obest. artik. En.

Ett, (se pag. 300).

Ettarst, (se pag. 300).

Evjo, (se pag. 300).

Eaggor, (se pag. 300).

Paler , (se pag. 300).

Fall, (se pag. 300).

Farislur\g, adj. Beslagtad p& fa-
derne.

Farsmor, pi. -mdror, subst. fem.
Farmor.

Farr > Pi- -**, s. m. Ontskuren
gait.

Fatari y (se pag. 300).

Frass, (se pag. 301).

Frets, (se pag. 301).

Freist, (se pag. 301).
Fulltur\gdl, def. subst nent Full*

Has, -st, -st, vb. dep. Finta,
resa.

Fcelo, pi. -or, s. fem. Fotspir.
For, (se pag. 301).

For bed, (se pag. 301).
Forsttwx\gal def. subst. neut. «
ita kvarteret (om minen).

'6, (se pag. 301).

Foul, (se pag. 301).

Fous, (se pag. 302).

Galt, adv. Oratt, p& tok.

Galo, -o, -o, vb. intr.

GamoT, -It, adj. Gammal.

Garp, (se pag. 302).

Gli, -a, -a, v. intr. Ghmma, w
Gliaband, pi —, *

Gnld eller silver galoner.

ft****,* r**

325

, adv. Nog.

tv. No.

Nysi, (se pag. 308).

Nysihtggo, (se pag. ,308)r
fiyfjyf , pi. -ar, s. m. Nyckel.
Sytm\gdl, Nym&ne.
iVdr, adv. Nar, d&.

Mier, adv. iter.

M, (se pag. 308).

MHkokko, (se pag. 308).

Sm, pl.=, s. neut. Nabb.

Paro, pi. -or, s. fern. 1) Vik 2)
Bugt i noten der fisken samlas.
Pdron-ldnd, (se pag. 309).
Paron'-moisQ , pi. -or, s. fern.
Den tradstot hvarmed potatissen
krossas vid beredning af »pa-
rorigret “.

bformodelit, adv. Oformodadt.
vgruia, (se pag. 308).

Okop, adv. Tillsamman, tillhopa.
£ M |(ae pag. 308).

01, pL=r, s. nent. 1). Ord, 2).
Bokstafver.

0 ismdsskrdtjin', se „6ismdsskr6-
. te" pag. 308).

(se pag. $08).

Osarn, i ntr. „blid- u ~ komma
i delo, i fiendskap, ej komma
ofverens.

MapH, (se pag. 308).

Wstmal, (se pag. 308).

H (m pag. 308). .

(se pag. 308).
wd/i, ( 8e pag. 308).

S™’ 8abst - (se pag. 308).
U? 9 * ( se P a S* 309).

5. f ’ < se P a 8- 309).

(se pag. 309).
totkleivo, ( Se pag. 309).

< t stas > ad J- PrestgSrden tillhorig
J a/tern, p. Erik

^- h did, (se pag. 309).

ST* (*> pag. 309).

Wa/ » (se pag. 309).

Rdmunder
Rdval, -i

Skrafla, pladdra.
Refer, -a, -a, v
stoja.

(se pag. 309).
la, -via, vb.

tr. Kycka, rif-

RSsor, (se pag. 309).

Rift, -a, -a, v. intr. Hicka.

Rit, (se pag. 309).

Rd, (se pag. 309).

Rum, (se pag. 309).

Rydi, (se pag. 309).
ik, r 0 k , rytfi, v. mt. 1). Kyka.
2). Eoka.

Rym, rymber , rom, rymy, v.
intr. Rymma.

Rad, rar, rodd, rott, v. tr. Ka
med, forma, orka, ft bugt pa.
Ragblomo, (se pag. 310). _
Rdgdl, pi. -ar, s. m. Gransmarke.

a-i'r”*

Rarnbal, -bla, -bla, v.iutr. Bullra,

bST,

va rind ffir vSg. 2)- PM 4 ™'
Ram , (se pag. 310).
mtjin, (se mm P*S- 310 >-
Pm, (se pag. 310).
j Roiso, pi.

fem. Ljumske.

Smuttier, (se smukkar pag.311
Smorblomo, (se pag. 311).

TJf *"* s "^

(se pag. 311).

*WW, (se pag. 312).

Sf'ISC

^Z^Tiior 8 ' *

■w

331

gf «g

EE

PP

I: o4.

'j

y f t

kl

pi

l; jj j jixifL^

Och

jung-frun gick eig p&

Sn -gen gr5n och

m/

J**

J 1 |

ted 'dar sig en sang t

rS

skul-le till

1- » • Sj—zzn

M-fe

r *

mffi i

ra kr&-kan ga - - la, fa — ri, fa le-

mpui

imi

S3

Gnstafs skal.

/ n i Alle 9 ro - non tr °pp°-

v — 1 — 1 ^

■ j j j. -H i j

J J 1 | | '==

r I i

\ /• crese . ff

f r r^=

Ji] i

m/

= r r i -7-

| \^jt-] Lr rj

1 1 111 1

/

I

!:•!*.

Maskurat.

i

)=&-■■ JTSi

,p ' m ,tzr f

tl>yyr

£2~T ' ■ "

-nTig

\i J ^

if r 4 3 r

i^-1 ■ lJ

*ipii

Pater Mickel.

Sckulza.

ffffl

=*==

/r.n ■ b J -I., i m

r 1

=VF^J-

j= J i

4=f

fW

\ - 4 ^:^-* J—

i . J 1

y=*=

v««.

■J-

I /. »• T ■

pgr i. ~-rr. ■ JT

i TO ^4 -j-F: 1 «11 ■" '<1— ■ ■*! *' 1. hh

n r

f ^

\ f t : ""~"r"^t"

- r>^ xi'

^1) J

rt+~]

, , — i

. !><?.• : v

i^"::q

y 3

1 rnul

ftigarvals, afven benamnd Railidi.

pin

Pl. Iff.

PI. IV.

c s s