Notiser ur Sa?llskapets pro Fauna et Flora Fennica fo?rhandlingar.

NOTISER

UR

SÄLLSKAPETS

PRO FAUNA ET FLORA FENNICA

FÖRHANDLINGAR.

TRETTONDE HÄFTET.

(Med en tafla.)

NY SERIE. TIONDE HÄFTET.

Helsingfors.
Tbeodor Sederholms boktryckeri
1871—1874.

Ps rä rk VER ERE omr kon är AES SA
BYNS AR Pga Fin Må

Innehåll.

J. P. Norrlin, Flora Karelige onegensis, I

V. F. Brotherus, Anteckningar till Norra rd Flora

P. A. Karsten, Symbole ad Mycologiam fennicam, II

J. P. Norrlin, Berättelse i anledning af en till Torneå TLapptoark
verkställd naturalhistorisk resa .

J. P. Norrlin, Öfversigt af Torneå (Muonio) och ERSNIS nar
af Kemi Lappmarker mossor och lafvar .

S. 0. Lindberg, Manipulus muscorum secundus .

Strödda meddelanden . y

Meddelanden från Sällskapets ECE ;

. Sill.

|

FLORA KARELLIE ONEGENSIS.

AF

J. PP. NOÖORRKRLIN.

»Quo magis vegetatio indigena esse reperitur
fixa et loco suo non mutabilis, eo magis ratio se
offerre videtur, eam naturalibus circumscribendi
limitibus” s..:

G. Wahlenberg, Flora suecica p. XXV.

f1 den mon undersökningarna öfver olika trakters vegetation
fortskridit hafva, i bredd med den ökade erfarenheten, äfven
principerna för behandlingen af särskilda länders floror gjort
betydliga framsteg. Toma kataloger öfver växter i godtyck-
ligt antagna och utstakade territorier börja småningom er-
sättas af vetenskapens fordringar mer motsvarande framställ-
ningar, i hvilka ej allenast materialet så anordas, att en
verklig karakteristik af vegetationen ernås, utan äfven sjelfva
området determineras i öfverensstämmelse med de af natur-
förhållandena i ett eller annat afseende gifna föreskrifterna.
”Skall en jämnförelse, säger E. Fries!), emellan olika flor-
områden lemna något vetenskapligt resultat, måste desamma
naturligen begränsas, såväl efter landets fysiska beskaffenhet
som vegetationens egendomliga skaplynne i hvarje större
gebit.” Lika litet som artificiella systemer inom den syste-
matiska botaniken numera anses tillfredsställande, lika litet
kan man vid uppställningen af florområden åtnöja sig med de
artificiella eller tillfälliga gränser, som bland annat de, ofta
endast på kartor urskiljbara, politiska rålinierna vanligen er-
bjuda, utan bör man äfven här sträfva att så mycket som
möjligt följa naturens egna anvisningar samt söka att bilda

i henne sjelf grundade enheter eller s. k. naturliga områden.

?) Botaniska utflygter, TIJI, p. 154.

Ett ypperligt exempel på ett dylikt gebit företer skan-
dinaviska halfön, till hvilken äfven Finland närmast sluter
sig, oaktadt det redan i geografiskt hänseende delvis är skildt
och i politiskt afseende i mer än ett halft sekel varit lös-
ryckt derifrån. De afvikelser, som kunna uppdagas, äro
nemligen jemförelsevis obetydliga i förhållande till den stora
öfverensstämmelse, som mellan dessa länder, isynnerhet mel-
lan Finland och Sverge är rådande, ej mindre hvad de fy-
siska egenskaperna beträffar, än hvad faunan och floran angår,
hvarför man i naturhistoriskt hänseende med rätta förenat
dem till ett helt under det gemensamma namnet Skandinavien.
Och om än några författare, såsom Ledebour!) och Traut-
vetter ?), företagit sig att åtskilja dem, så har detta skett
icke tillföljd af att begränsningen och sammanställningen på
ofvan antydda grunder vore felaktig, utan emedan man till
utgångspunkt för det hela uppstält de politiska förhållandena
och tillämpande nämnde principer på ett politiskt gebit för-
sökt att indela det i naturliga (floristiska) områden.

Österom Finland vidtager ett vidsträckt slättland, Nord-
ryssland, bildande ett eget, från Skandinavien ej allenast i
topografiskt afseende, utan äfven till klimat, markens geogno-
stiska beskaffenhet samt djur- och växtverld tygla afvi-
kande territorium.

Hvar skall nu gränsen mellan dessa områden dragas?
Frågan har på senare tider ofta varit föremål för undersök-
ningar och blifvit på något afvikande sätt besvarad. Nästan
samtlige med naturförhållandena förtrogne forskare, vare sig
att de riktadt sin uppmärksamhet på Skandinavien öfverhufvud
eller sysselsatt sig med Finland särskildt, hafva dock varit

1) Flora rossica.

Låg Die pflanzengeografischen Verhältnisse des europäischen Russlands,
Riga 1849

5
ense om att skjuta det skandinaviska gebitet utöfver Fin-
lands politiska gräns längre österut till trakterna mellan Finska
vikens botten och Hvita hafvet, hvarest först en s. k. natur-
lig gräns skulle möta. Orsaken härtill finnes lätt, då redan
en flygtig blick på kartan ådagalägger, att den lämpligaste
fysiskt-geografiska begränsningen här erbjuder sig, då der-
emot den politiska rån afskiljer trakter, hvilka, såsom ryska
Lappmarken, på det närmaste sammanhänga med Skandina-
vien samt för öfrigt visar ett oregelbundet förlopp och under
långa sträckor hvarken följer några naturskiljaktigheter, af
hvilka dessutom få anträffas af någon betydenhet, ej heller
sammanfaller med några geognostiska, topografiska eller me-
tereologiska olikheter. Slutligen har man för betydelselös-
heten af den politiska gränsen anfört, att den hvarken be-
tingar eller är förenad med några afvikelser i floran och
faunan.

Bland författare, som afhandlat frågan om Skandinaviens
eller Finlands mnaturalhistoriska gräns i öster, är J. E. A.
Wirzén den förste. I sitt år 1837 utgifna arbete, ”Plantae
offieinales Fenniam sponte inhabitantes? uppställer han för
Finland österut följande ”naturliga gränser”: Hvita hafvet,
Wig-floden, sjöarne Wig och Onega, samt söderut: Swir,
Ladoga, Neva och finska viken. Några motiver för antag-
ligheten af dessa gränser anför han likväl ej. Uti en annan
1843 utkommen afhandling t) vidhålles samma determination.
Med fästadt afseende såväl på ländernas fysiska beskaffenhet
som vegetationsförhållandena ansluter sig E. Fries?) till
samma begränsning som Wirzén, d. v. s. till sträckan mel-
, lan Hvita hafvet, Onega och Finska viken; likaså W. Ny-
1) Prodromus flore fennice.

| 2) Summa vegetabilium Scandinavie och Botaniska utflygter, TIT,
p. 154 och ff.

6

lander i sin ”Flora karelica”, pp. 111 och 112, hvarest åt-
skilliga fakta framdragas till frågans belysning. Dock för-
ordas här den karelska näset genomskärande politiska rå-
linien framför Neva. I enlighet med bestämningarna i Flora
karelica äro gränserna äfven uppdragna på den, af prof. Ny-
lander och Th. Selan uppgjorda, ”Herbarium museti fennici”
åtföljande kartan öfver finska florans provinser. I en tidi-
gare uppsats!) af prof. Nylander äro deremot de östra råerna
på något afvikande sätt föreslagna, d. v. s. från Salmi rakt
österut till sydliga ändan af Onega och derifrån norrut längs
vestra stranden af sistnämnda sjö och sedan vidare till Hvita
hafvet. — Äfven åtskilliga zoologiska författare hafva uttalat
sig i denna fråga och bland dessa M. v. Wright?) och E.
J. Bonsdorff3) delat sina föregångares (Wirzéns m. fl.)
åsigter. Senast har slutligen A. J. Malmgren”) underka-
stat saken en närmare granskning och kommit till ett från
de föregående temligen skiljaktigt resultat. I det han från
Skandinaviens område utesluter Onega sjön, Swir och Neva
floddalarne, ”emedan här redan möter ett så mäktigt medel-
europeiskt och ryskt-asiatiskt element i faunan och floran?
och vidare anser ”vidsträckta sandfält med djupa och mäk-
tiga skogar utgöra en säkrare skiljemur mellan olika fauna-
och flora-områden än floddalar och sjöar”, har prof. Malm-
gren till naturlig gräns i öster antagit de vidsträckta, med
djup skog betäckta moar o. s. v. mellan Hvita hafvet och
Ladoga samt dragit den från berörde haf ”österom sjön Wig
och Wig-floden i nästan rak direktion mot den trakt af La-

dogas östra strand, der den politiska gränsen går.”

13 Circa distributionem plant. in Fennia, pp. 77 o. 78, H:fors 18250. ,
2) Finlands foglar, H:fors 1859,

?) Finlands tvåvingade insekter, H:fors 1859.

3) Kritisk öfversigt af Finlands fisk-fauna, H:fors 1863.

|

Såsom af ofvananförde redogörelse framgår, hafva de
föllaktane, hvilka behandlat frågan om Skandinaviens eller
Finlands naturliga gräns i öster, i allmänhet kommit öfverens,
att den utgöres af sträckan mellan Hvita hafvet, Ladoga och
Finska viken, men i afseende å den närmare determineringen
något divergerat, liksom de äfven utgått från något olika
principer vid uppgörandet af densamma. Under det att de
fysiskt-geografiska förhållandena uteslutande synas förelegat
Wirzén, hafva andra (E. Fries, W. Nylander); ej allenast |
tagit dem i betraktande, utan äfven uppmärksammat floran
och. särskildt några karakteristiska växtarter samt slutligen
derjemte fästat afseende vid markens geognostiska beskaffen-
het, under förutsättning att denna skulle utöfva ett vigtigt
inflytande på vegetationen, i hvilken man således hade att
förvänta märkbarare afvikelser i sammanhang med de förän-
drade jordmåns-förhållanden, hvilka vid den föreslagna grän-
sen. vidtaga (Nylander). Slutligen har Malmgren hufvudsak-
ligen afsett faunan och floran samt i enlighet med de från
dessa faktorer hemtade karakterer, på sätt redan framhållits,
uppdragit de: naturliga rålinierna för Skandinavien och Fin-
land. Enligt prof. Malmgrens gränsbestämning kommer en
stor del af det område, hvars vegetation efterföljande sidor
äro ernade att i dess allmänna drag belysa d. v. s: mellersta
delen af ryska Karelen, att ligga utom Skandinaviens och
Finlands floristiska gebit, enligt de öfriges åter inom detsamma.

Ifrågavarande s. k. naturliga gränser hafva emellertid
icke vunnit enhälligt erkännande. Äfven den politiska grän-
sens berättigande i faunistiskt och floristiskt hänseende har
ifrigt förfäktats. Redan år 1860 uttalade sig prof. F. W.
Mäklin i ett vetenskapligt föredrag!) mot antagandet af

1), Om naturalhistoriens närvarande förhållande i vitt oa införd
i Öfvers. Finska Vet. Soc. «förhandlingar, V, 1857—563, pp-

8

den naturliga gränsen och för bibehållandet af den politiska
samt redogjorde härvid omständligt för grunderna till sin af-
vikande uppfattning. Enligt prof. Mäklins åsigt vore den
förra visserligen från fysisk-geografisk synpunkt att betraktas
som naturlig, men också i detta fall så ofullkomlig, att ”god-
tycket på många ställen kan flytta den betydligt fram- eller
bakåt”; i naturhistoriskt hänseende deremot saknar den hvarje
stöd, ty den utgör ingen begränsning för någon större del af
de djur- eller växtarter, som förekomma i vårt land. Här-
jemte framhålles nyttan och nödvändigheten af en säker de-
termination af vår fauna och flora för att ”kunna kontrollera
en framtida invandring af förut inom vårt land icke obser-
verade växt- och djurarter”, i hvilket afseende, andra prak-
tiska fördelar att förtiga, den vårt politiska område inneslu-
tande rålinien framför andra skulle lämpa sig. Senare har
förf. ytterligare berört frågan på naturforskarmötet i Peters-
burg 1868 äfvensom vid Sällskapets pro Fauna et Flora Fen-
nica sammanträde den 5 Mars sistlidet år; och har profes-
sorn såsom en mot den s. k. naturliga begränsningen stri-
dande och för bibehållande af den politiska talande omstän-
dighet vidare framhållit, att inom skilda politiska områden
faunan och floran måste förete en afvikande karakter, eme-
dan uti dem olika lagar och författningar gälla och reglera
menniskans verksamhet i allmänhet och följaktligen äfven
dennes inverkan på naturen. Äfven en annan författare, W.
Liljeborg, yttrar sig i sina ”Bidrag till norra Rysslands
och Norriges fauna” "), pagg. 245 och 253, till förmån för
den politiska gränsen, ss. sammanfallande med den naturliga.
Men då han placerar den senare till de ”med stora skogar
bevuxna höjder eller bergstrakter” som ”vidare framgå mot
norr mellan sjöarna Ladoga och Onega”? (p. 245), eller till
1) Införd i Sv. Vet. Akad. handl. 1859.

D

den "mellan dessa sjöar ”mot norden framgående skogsåsen?
(sid: 260), har han redan öfverskridit den förra och bör
således ej tagas alldeles efter orden.

Innan vi göra frågan och såvidt den särskildt rör Onega-
Karelen till föremål för egna undersökningar, är det emellertid
af nöden att taga en öfversigt af dess natur- och vegeta-
tionsförhållanden.

De första säkra underrättelser rörande floran i förhan-
denvarande område datera sig från år 1843, då doktorerna
F. Nylander och Ångström på genomresa till ryska Lapp-
marken här å några ställen, förnämligast kring Tiudie, an-
stälde botaniska undersökningar, öfver hvilka spridda med-
delanden äro gjorda i samma års ”Botaniska notiser? och af
Nylander - dessutom i hans följande år utgifna afhandling
”Spicilegium plantarum fennicarum?”, Cent. II, hvarjemte han
till finska musei herbarium inlemnat exemplar af de anmärk-
ningsvärdare arterna.

För att närmare bestämma den naturalhistoriska grän-
sen, erhöll num. professor W. Nylander reseunderstöd af
Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica samt anträdde år
1850 sin resa till finska och ryska Karelen och besökte här-
under, utom trakterna kring Ladogas norra strand, landet
österut till Petrosawodsk samt, såvidt lokaluppgifterna på
några arter gifva vid handen, närmaste orterna deromkring,
norrut till Kiwatseh och Suunu. Resultaten af resan finnas
nedlagda i den redan samma år utkomna ”Flora Karelica”,
hvari förf. meddelar spridda notiser öfver traktens naturför-
hållanden -öfverhufvud och inledningsvis (p. 121) anför de
mest karakteristiska växterna samt slutligen i sjelfva för-
teckningen lemnar uppgifter öfver arternas utbredning.

En ganska vidsträckt kännedom om floran i Onega-
Karelen hade nu redan vunnits; af uppgifterna i Flora Ka-

10

relica kan man sluta, att omkr. 400 arter fanerogamer och
ormbunkar då vore bekanta derifrån. Detta antal ökades
ytterligare något genom de insamlingar, aflidne kand. G.
Selin, som i Juni 1861 i sällskap med doktor Inberg öfver
Petrosawodsk, Kiwatseh, Tiudie och Powänetz !)
färdades till ryska Lappmarken, verkstälde härstädes. Han
upptäckte först bl. a. här de anmärkningsvärda arterna Po-
lemonium pulchellum och Arabis petrea.

De vigtigaste och rikligaste bidragen till utredningen
af Onega-Karelens flora erhöllos emellertid två år senare
eller :1863, då Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica beslöt
att vidare låta här anställa botaniska undersökningar och till
deras utförande utsåg num. aflidne stud. Th. Simming, hvil-
ken under en lång följd af år med ifver och framgång egnat
sig åt dylika sysselsättningar; och att han härtill var fullt
lämplig, bestyrkes af de talrika upptäckterna af för trakten
nya arter och de ansenliga samlingar, såväl af fanerogamer
som kryptogamer, han från resan hembragte. Tyvärr har
han, utom spridda anteckningar öfver några växtarter, lem-
nat efter sig hvarken skriftliga meddelanden öfver traktens
flora eller reseberättelse. Af lokal-uppgifterna i hans sam-
lingar framgår dock, att han besökt åtskilliga punkter på
kuststräckan mellan Petrosawodsk och -Powänetz och
landet vesterut ända till Dworetz och Tiudie samt sydli-
gaste delen af den stora halfön Saoneshje äfvensom den
derifrån söderut belägna ön, på hvilken klostret Klimetzkoi
befinner sig. I sällskap med Simming och på bekostnad af
universitetet anställde äfven lektor A. Kullhem enahanda
undersökningar och hopbragte ganska betydande samlingar

1) Jemför Selins bref till prof. W. Nylander, infördt i N. I. Fell-
mans ,Plante vasculdres in Lapponia orient. sponte nascentes", pag.
LXVII o.

; NG. NR

11

af växter, men har för öfrigt, lika litet som Simming, lem-
nat några meddelanden öfver de vunna resultaten.

r 1869 anträdde mag. J. Sahlberg en resa till ryska
Karelen i zoologiskt syfte, men försummade ej heller floran,
hvilken han riktade med några nya arter, deribland äfven
en ny-skandinavisk, Chaerophyllum aromaticum L., och öfver
hvilken han dessutom upprättade en förteckning, upptagande
för Onega-Karelen, af hvilken flere ställen i sydliga, mellersta
och norra delarne besöktes, inalles 474 arter fanerogamer
och ormbunkar. Han indelade äfven ryska Karelen i fyra
delar, neml.: Regio campestris, Regio montana, Regio palu-
dosa och Regio maritima”; af dessa motsvarar ”regio mon-
tana” ungefär vårt Onega-Karelen 2).

Slutligen här Fauna och Flora Sällskapets i Petrosa-
wodsk bosatte medlem och ombudsman, apotekaren A. Gän-
ther under en längre tid på flere särskilda orter, hufvud-
sakligen dock kring nämnde stad, med lifligt intresse verk-
stält insamlingar af naturalier, härvid äfven egnande stor
uppmärksamhet åt växterna, hvilkas antal genom hans be-
mödanden med flere arter ökats. Uti en afhandling ?) om
floran i Olonetzska guvernementet har han redogjort för sina
anmärkningsvärdaste upptäckter.

På undersökningar af Onega-Karelen i botaniskt afse-
ende hade man således ej sparat arbete och om de der före-

1) Se dån detta skrefs, har ps kapare en i Åren at Fauna
et: mdr bag Notiser, XI, p. ff. öfver

ryska ns Hemiptera och Rae Yger sö fr VÄ om rn
NR Källa de till Finland i naturalhistoriskt afseende; och anser
»”ått srnded gt Karelen ända till Onega sjö och Hvita hafvet lämpligast
bör be som en del af Finlands naturalhistoriska område och på grund
af cstirnder fl v icke kunna skiljas från finska Karelen.”

2) Martepia.snri Aa mo3Hanis otOppr o10HerKol ryCepHin,
införd i »Hamarnaa KHYKKA OJOHenKkold ryGepHin 1867", pagg.
184—194.

12

kommande växterna ägde man äfven nog vidsträckt känne-
dom. Antalet af härifrån kända arter uppgick till något
öfver 560. Emellertid voro, ss. redan blifvit antydt, åsig-
terna angående ryska Karelens förhållande till Finland i na-
turhistoriskt afseende delade. Frågan diskuterades lifligt isyn-
nerhet i början af sistlidet år; professor Mäklin förfäktade
och vidhöll fortfarande sin mening om fördelarne och nöd-
vändigheten af den politiska råns bibehållande, under det de
öfrige af våra naturalhistorici nästan enhälligt uttalade sig för
den allmänt antagna naturliga begränsningen.

För slitande af gränsetvisten befunnos likväl materia-
lierna vara temmeligen otillräckliga. Ifrån de norra och
södra delarne af ryska Karelen var kännedomen om floran
högst bristfällig och inskränkte sig till några i förbigående
gjorda insamlingar och anteckningar. Men äfven från mel-
lersta delen eller Onega-Karelen befunnos vidare upplysnin-
gar vara af behofvet påkallade. De vestligaste mot finska
gränsen belägna trakterna hade ingen besökt lika litet som
angränsande delar af Finland, hvarjemte man ännu saknade
en framställning öfver vegetationens allmänna karakter äf-
vensom noggranna och mer omfattande uppgifter öfver ut-
bredningen af de särskilda arterna. För att i någon mån
afhjelpa dessa brister och förskaffa ytterligare fakta till frå-
gans belysning beslöt jag att företaga en resa till Onega-
trakten och vände mig i sådant afseende till Universitetets
konsistorium med begäran om reseunderstöd, som äfven be-
viljades.

På det mest beredvilliga sätt från härvarande geperal-
guvernörs-kansli försedd med för resan nödige dokumenter
afreste jag från Helsingfors den 20 sistlidne Maj och tog
vägen öfver Lauritsala, -- der jag sammanträffade: med min
reskamrat, stud. Hultin, som på egen bekostnad medfölide,

13

— Nyslott och Sordavala, dit ankomsten skedde den 5 Juni.
Härifrån gjordes en utflygt till D:r Backman i Impilaks, hvar-
ifrån vi åter öfver Korpiselkä färdades till Suojärvi kyrkoby,
der exkursioner under 4 dagars tid anställdes. Ifrån denna
ort drogo vi oss vidare österut till Mökkö, 4 verst från riks-
gränsen belägna, by, der åter några dagar åtgingo till ex-
kursioner, samt bröto den 18 i nämnde månad upp och tå-
gade vidare längs obanade stigar i nordlig riktning öfver
Kaitajärvi och Kostamus till Porajärvi by, belägen liksom
den föregående inom Olonetzska guvernementet. I Porajärvi
lemnade vi våra välvillige följeslagare från Mökkö, bönderne
Paavila och Koivunen, hvilkas medverkan vi hade att tacka
för möjligheten af vår framkomst, och färdades vidare öfver
Soutajärvi (Soldosero) till Jänkäjärvi (Jangosero) by, hvarest
vi uppehöllo oss fem dagar samt besökte härifrån Selki, 4 mil
norrut belägna, by. Återkomne till Soutajärvi, tillryggalades
härifrån åter en sträcka af 4 å 5 mil söderut till byn Linta-
Järvi, hvarifrån resan vidare fortgick i sydostlig riktning
öfver Homanniemi (Fomin-nawlok), Watschila, Kenakka och
Mundjärvi (Lahti, Spaskaja-guba) till Kendjärvi (Kontseho-
sero), dit vi ankommo den 6 Juli. Här stannade vi 4 dagar
och återvände sedan till Dworetz och Mundjärvi, derifrån vi
öfver Pälärvi, Koikari och Pyhäniemi (Svätnawolok) den 22
anlände till det af alla finska botanister väl bekanta Tiudie.
Efter 4 dagars vistelse här fortsattes färden österut öfver
Lischmajärvi, Käppäselkä, Uniza och Dianova-gora till Schungu
by, belägen på norra ändan af halfön Saoneshje och derifrån
åt sydost till Tolvoja, hvarifrån afsigten var att besöka trak-
terna på andra sidan om Onega. Planens utförande hindra-
des emellertid genom påkommen sjukdom, och för att undgå
farsoten, hvilken som bäst anställde förhärjelser i nejden,
blefvo vi tvungna att draga oss åt sydvest till Welikaja-

14

guba, hvarifrån vi öfver ”Wögoruksa? (Wegarus?), Gorka,
Suunu och Suoju färdades till Petrosawodsk, dit vi anlände
den 11 Augusti. Efter att här ha dröjt ungefär en vecka
och tillsammans med apotekar Ginther gjort några exkur-
sioner och genomgått hans växtsamling, anträddes återfärden
till Suojärvi öfver Präscha, Säämäjärvi och Weskelys. I Suo-
järvi (Kaksinais) stannade vi ännu några dagar, nu liksom
tillförene på det mest välvilliga sätt emottagne och under-
hjelpte i våra företag af härvarande gränsefiskalen, löjtnant
K. Gottleben. Hemresan verkstäldes sedan öfver Korpiselkä,
Tohmajärvi, Nyslott, S:t Michel och Heinola.

Det till undersökning afsedda området hade sålunda till
stor del blifvit genomrest. Ej allenast på uppehållsorterna,
20 till antalet, utan äfven under de vanligen högst långsamma
resorna mellan dem anstäldes af mig observationer öfver
ståndorterna och arternas, isynnerhet de allmännares, före-
komst och utbredning, hvaröfver anteckningar vid alla till-
fällen derjemte gjordes. På dessa anteckningar grundar sig
hufvudsakligen efterföljande inledningsvis uppgjorda fram-
ställning öfver natur- och vegetationsförhållandena äfvensom
uppgifterna angående utbredningen af de allmänna eller min-
dre sällsynta arterna. Beträffande åter de sällsyntare har
jag tillgodogjort alla af föregående exkurrenter gjorda in-
samlingar äfvensom sådana uppgifter, hvilkas tillförlitlighet
på goda skäl kunnat antagas. Slutligen får jag omnämna att
af nästan alla i denna inledning äfvensom i den systematiska
förteckning, hvilken med den första skall följa efter, anförda
arter, exemplar, samlade antingen här eller kring Petrosa-
wodsk, förvaras i Universitetets finska museum.

Sedan man genomvandrat de vidsträckta, hufvudsakli-

gen af sterila momarker och ändlösa mossar och myrar be-

P5

stående ödemarker, hvilka österut mellan 62 och 63? nord-
lig bredd stöta till Ryssland och utgöras af Suojärvi socken
med Korpiselkä kapell jemte delar af Suistamo och Tomants
socknar samt öfverskridit en 25—40 verst bred likabeskaffad
sträcka af det dertill stötande Olonetzska guvernementet, be-
finner man sig plötsligt i ett i många afseende derifrån af-
vikande landskap, hvilket man föreslagit namnet Onega-
Karelen och som må tjena till utgångspunkt för efterföljande
framställning.

Om man följer de höjder, som vester om den stora
sjön BSiesjärvi (Segosero) vid 63/2 n. 1. taga sin början och
löpa i riktning från n. v. till s. o., och vidare fortgår i denna
sträckning till närheten af Wiidane vid Suoju å (Schuja)
samt sedan följa denna å till Logmosjön och Onega äfven-
som dennes venstra strand till trakten mellan Lumbuscha och
Powänetz och derifrån ytterligare framskrider i n. v. rikt-
ning till Siesjärvi samt från denna sjö slutligen till först-
anförde ställe, har man ifrågavarande provins väl begränsad
nästan under form af en snedvinklig parallelogram. Huru
den skiljer sig från tillstötande områden äfvensom på hvilka
grunder begränsningen hvilar skall längre fram anföras, sedan
en redogörelse öfver dess allmänna natur- och vegetations-
förhållanden föregått.

Området sålunda begränsadt är beläget mellan 61949 —
63930 n. lat. och 505—53?12' ostl. lång. från Ferro och inta-
ger en yta af omkr. 250 geogr. qvadratmil. Största längd-
utsträckningen, som bildas af afståndet mellan de nordvestra
och sydöstra delarne, uppgår till 20 och största bredden till
9!/, mil. Ifrån den lägsta punkten, Onega, som enligt Pe-
termann 1) ligger 222 fot öfver hafvet, höjer sig landet mot
vester och norr ända till sydliga randen af Siesjärvi till

) Ost-Europa, Gotha 1865.

16

omkr. 400 å 500!) fot, så att det hela företer ett från nord-
vest till sydost sluttande plan, utom hvad de nordvestligaste
trakterna beträffa, hvilka, att sluta af vattendragens lopp,
sänka sig något mot sistnämnda sjö. Öfver nivåförhållan-
dena har G. v. Helmersenu verkstält undersökningar och i
en uppsats ?), rörande bergarterna i Olonetzska bergsrevie-
ret, öfver resultaten af de gjorda höjdmätningarna medde-
lat några uppgifter, enligt hvilka de största höjderna knapt
skola uppnå 1000 par. fot, men de fleste öfriga icke öfverstiga
400—600 fot.

Öfverhufvudtaget visar sig landet mycket omvexlande.
Större eller mindre höjder med mellanliggande vidare eller
smalare dalar möta här ständigt vandraren; då och då träf-
far man likväl äfven på större enformigare flackor. Karak-
teristisk för trakten och genast i ögonen fallande är riktnin-
gen af de till formen nästan alltid långsträckta höjderna och
dalarna, hvilka samtligen stryka från NNV till SS0. Endast
de straxt söder om Biesjärvi befintliga, Hvita hafvets och
Onegas flodområden skiljande åsarne göra härifrån undantag
och gå från vester till öster. Landets topografi bestämmes
sålunda väsendtligen af i anförd riktning fortlöpande höjd-
sträckningar med mellanliggande fördjupningar, intagna ar
långsträckta, smala sjöar, talrika och delvis vidsträckta för-
sumpningar eller af dem bildade ängar, eller och af friska —
fuktiga, skogbevuxna lågmarker. Onegas nordvestra strand
lemnar redan en bild af landets konfiguration. Höjderna äro
nemligen här representerade af långt framskjutande, parallella,
spetsiga uddar och dalarne ersatte af smala, djupt inträn-

1) Enligt approximativ uppskattning med stöd af Gyldéns höjdkarta

öfver Finland.
i 2) Das Olonezer Bergrevier" p. 21, införd i Mémoires de V Acad.
imp. des sciences de S:t Petersbourg, VII ser., III tom. 1861,

17

gande vikar. Bland de förra är isynnerhet den stora halfön
Saoneshje anmärkningsvärd och skall längre fram särskildt
beskrifvas. Höjderna löpa än på längre afstånd från hvar-
andra, då äfven dalsänkningarna blifva vidare, än åter på
närmare och gifva i sådan händelse upphof åt trängre dälder.
Den förnämsta dalgången befinner sig i midten af området
och utgöres af sjön Santalo samt de derifrån åt sydvest till
Suunu och nordvest fortgående lågmarkerna och vattnen.
Äfven några andra trakter, ss. Soutajärvi, Suoju, kunna upp-
visa vida, jemna ytor, men dessa äga på långt när ej den
ansenliga längdutsträckning, som. Santalo-dalen.

ab: Några, hela provinsen i dess hufvudsträckning genom-
gående, märkbarare höjder (eller dalar) torde dock ej finnas.
Efter ett längre eller kortare förlopp upphöra de alldeles
eller afbrytas af dälder eller också sänka och utbreda de
sig i lägre, jemna eller smått kuperade marker. Så finner
man dem intaga än flera mils långa sträckningar, än åter
fortfara RA några. verst. Hvad "deras form angår, kan
man åtskilja tvenne hufvudslag: Bergsryggar (vaara) och
åsar. Dexsförra, som både i antal och storlek ojemförligt
öfverträffa åsarne, äro. än mycket swallned branta sidor,
än åter bredare, sänkande sig långsamt och bildande vid-
sträckta, jemna, vanligast skogbevuxna momarker. Upptill
äro.de merändels ganska jemna. Dock visa sig äfven star-
kare kuperade sträckningarsoch utgöras ojemnheterna oftast
af parallelt med hvarandra i den allmän riktningen löpande
upphöjningar; mera sällan, ss. vid Dianova-gora, uppträda de i
orm af kullar. Flere bergsryggar resa sig betydligt högre
än de öfriga och erbjuda vidsträckta, intagande utsigter.
Höjderna vid Mundjärvi, Dianova-gora, m. fl. och isynnerhet
de väldiga, af fin, bördig sandjord bildadé Kolosvaara (nära
Soutajärvi) och Eninginvaara (vid Selki), äro i detta afseende
£ +

| 2

18

anmärkningsvärda. De begge sistnämnda likna stora, på un-
derliggande höjder afsatte bankar.

Jordmånen utgöres af dels rullsten-, dels krossésten-förande
sandjord. Den förra, som endast derigenom skiljer sig från den
hos oss vanligast förekommande, att i densamma flerstädes,
isynnerhet i sydliga delen, dioriten, stundom äfven lerskiffern
i öfvervägande mängd ingår som beståndsdel, torde vara för-
herskande och bildar ej allenast de breda, jemna NE
ningarne, utan äfven åtskilliga af de bjgntare och högre, ss
8) ta är den fin och fast

vid Mundjärvi och Dianova-gora. ;
. Sällsynta äro dock F

och lemnar då en ganska bördig jordmiå
ej heller sterila tallmoar och isbildningar, Krossstensjorden Ä
uppträder äfven allmänt, särdeles å de högre och brant ag
bergsryggarne, som då ofta äro mycket steniga. Liksom i j
rullstensjorden ingår dioriten äfven i sammansättningen af 4
ifrågavarande jordmån. NN ss. vid ”Tiudie, visar sig +)
äfven leran på höjderna,

De flesta höjdsträckningar äro synnerligen växtliga
och öfverallt, utom i närheten af byarne, bevuxna med vaåckra
äldre kogar, bildade af tall, björk, asp och gran, af
hvilka likväl "det - eller andra räder kan vara öfver-
len ofta uteslutande.

- Bs

vägande. På momarkerna uppträder t
Sluttningarna äro derjemte ofta intagna af lundar, ställvis
äfven af försumpningar. I närheten af byarne hafva mar-
kerna vVidt och bredt blifvit afsvedjade och" derpå intagne
af unga löfskogar är ock rödjade till ängar och åkrar.
Flerstädes anträffas lägre, torrare och jemna marker,
uppträdande. än ss. tallmoar, hvilka dock vanligen äga min-
dre utsträckning, än under form af steniga, med blandskog
bevuxne momarker. Alldeles jemna äro dessa senare likväl

sällan, tyväfven Här varsnar man smärre höjder, som van-
ligtvis också äro långsträckta och ligga i riktning från NV.

”

19

till 80. Å de trakter, hvarest de större höjderna saknas,
gifva dessa jemna marker jemte tillstötande försumpningar
upphof åt vidsträckta flackor.

På höjdernas. form och hela traktens deraf beröende
konfiguration inverka betydjigt dö underliggande bergen, som
ofta framstå med i da få fra nträdande hällar. I större delen
af området är nemli
denna uppträder - 7

tämda rader!) 'öch
DE nu glaciererna

101 $ na bildar
s tad falrikt uppträda och äro
la af smala dälder, ss. vid Koikari,
uppgift af Sahlberg vid Jalguba och
b stta område träder lerskiffern flerstädes
fräna r dagen, fläckvis eller under form af långsträckta band;
samt på några ställen äfven hård, quarzrik, kalksten eller
dolomit.” I större mängd anträffas sistberörda bergart nära
Mundjärvi, Tiudie och på holmarne i Lischmajärvi. Enligt
Helmersen förekommer den vidare i trakten kring nordöstra
stranden af Rnklige sjö äfvensom i nejden kring Ussuna.

vå Detta förhållande synes äfven upprepa sig i andra fee jmfr
härom vidare RB. I. Murchison, The Geology of gr en) p- 23 och
2) Anf. arb, p. 25 och ff.

20

Här och der visa sig dessutom lösa block. Anmärknings-
- värda framför andra äro marmorbrotten nära Tiudie (Walkia-
mäki, Biälogora). Dessa utgöras af lodräta, från randen af
en liten sjö, flere tiotal (84 enl. Helmersen) fot högt uppsti-
gande väggar af imponerande utseende och hafva i forna
tider i stor skala bearbetats för ryska kronans räkning.
Att döma af vegetationen, spred kalken dessutom flerstädes
dla ngren och i i rena mån föröka
kt den talrika män;

20 mil lknge och ända till 6 å 7 mil- ad ne
sina egendomliga vikar och uddar. Der vikarna Sr ur
taga i samma riktning fortgående låga, jemna marker. För

öfrigt äro omgifningarna ganska höga och traktvis klippiga
samt till större delen bevuxna med stora barr-(tall-)skogar,
ss, fallet t. ex. är med stränderna till de flere mil långa vi-

é +

karna mellan fasta landet af Saoneshje. Ställvis, ss. kring
Suunu-viken och vid byar, intagas stränderna jemväl af löf-
skogar. Vikarna äro prydda med en mängd holmar, som

!) Arealen af denna sjö uppgår till något öfver 11,000 [] verst.

21

för det mesta utgöras af små, vanligen långsträckta och rad-
formigt ordnade klippor. Endast i sjöns nordvestra ända
lära de saknas. Samma form som vikarne i Onega, d. v. 8.
långa, smala, med spetsiga inskärningar och uddar, hafva för
öfrigt nästan alla sjöar, isynnerhet de inom dioritens område
befintlige. Några undantag gifvas dock. Många sjöar äro
mycket grunda, hvarföre man ofta midt på dem är i tillfälle
att samla på bottnen växande arter (Potamogeton lucens isyn-
nerhet). Äfven djupare sjöar äro ej sällsynta, t. ex. Santalo
och Päljärvi, hvilka enligt Kessler 1) på sina ställen i djup
skola mäta 40—60 fi famnar (ryska 2). Vattnet i de flesta är
klart och ofta äfven mycket 1j st, ehuru bottnen ej sällan
är mjuk och gytjig fåkkon | landskapet öfverhufvud visa
ock stränderna stor omvexling.. Än äro de klippiga, steniga
och sterila, ss. flerstädes nordvestra delen, än, åtminstone
delvis, upptagna af försumpningar och då träsklika; talrika
sjöar, ss. Kavdjäxris Perttijärvi, Santalo, Päljärvi (vid Pyhä-
niemi) äga sandiga, leriga eller. något steniga, med af vackra
löf- eller bland-skogar- bevuxne, eller af ängar och åkrar
intagne stränder och förete ett särdeles intagande utseende.

I omvändt förhållande till sjöarne stå, hvad antal och
storlek vidkommer, träsken, som jemförelsevis högst spar-
samt finnas representerade och samtligen äro af mycket obe-
tydlig vidd?).

De i nordvestra delen belägna sjöarne falla ut i Sies-
järvi och stå sinsemellan i förbindelse; de öfrige i Onega.
'Anmärkas bör dock att flere sakna aflopp. De förnämsta
vattendragen äro: Suunu å, som har sina källor vid Finlands

') Mamepiass dra nognania Onesecckaw o3epa u o60Hexc-
CKAwW Kpaa. S:t Petersburg 1868.

2) Åtminstone i de af mig besökta trakterna. Enligt meddelande af
J. Sahlberg skall vid Juustjärvi äfven ett större träsk förekomma.

PAJ

gräns, straxt under 63? n. I. och is. v. riktning flyter genorn

området samt faller ut i Swunu viken. Under sitt ofta strida
topp bildar den nedom Koikari tvenne stora forsar (Hirvas-
'koski och Porporog) samt lägre ned det ståtliga vattenfallet
Kiwatsch. Vidare Suojunjoki, som upprinner i Suojärvi och
flyter först i sydlig samt sedermera, efter att från Säämä-
järvi hafva upptagit ett större tillflöde, i ostlig. riktning och
faller ut ett stycke norrom Petrosawodsk. Både i längd och
till vattenmassa öfverträffar den. Sununu: oeh är till storlek
jemförlig med våra: mindre elfvar. Dess närmaste omgif-
4 : af vidsträckta sumpmarker.

är BRP

2 Nr finner man dem talrikt, antingen
under deras ursprungliga form eller förvandlade till ängar.
Flerstädes, ss: kring Mundjärvi, Tiudie och alding sn kring
Selki samt trakten norr och öster om Unizåa, d. v. s. näset
som åtskiljer halfön Saoneshje från fasta landet, utbreda de
sig på vidsträckta arealer, mest under form af mossar eller
gungflyn eller kombinationer af dem. Bland de talrika my-
rarne, träffar man äfven en och annan af större utsträckning.
Kärren deremot stå betydligt efter både i storlek och kanske
äfven i antal. Låglända, delvis kärraktiga skogsmarker upp-
träda jemväl i mängd, synnerligen i de mellersta delarne,
och äga ej sällan ansenlig vidd. De äro bevuxna med vac-

Ne
ningarna. Nästan öfv

ker löfskog (mest asp eller björk), eller delvis gran eller
blandskog af nämnda trädslag jemte något tall. Äfven dessa
marker hafva åtskilliga ängar att tacka för sin tillvaro.

FIETERI

23

» ”LDandet är öfverhufvud temligen glest befolkadt. Enligt
uppgifter i ett olonetzska guvernementets statistiska förhål-
landen berörande "arbete !), belöper sig på hvarje geogr. []
mil 127. "personer för hela guvernementet och för Petrosa-
wodsk-kretsen, som närmast torde motsvara Onega-Karelen
i detta afseende, uppgår antalet till 269. Staden Petrosa-
wodsk med dess omkr. 11,000 innevånare och det tätt bebodda
Saoneshje äro dock häri inberäknade, hvarföre antalet knapt
kan anslås till 200 på ["] milen. Liksom öfverallt i Ryssland
bor befolkningen, som utgöres af förryskade karelare, något
wepser och närmast Onega rena ryssar, äfven här i byar.
Blott undantagsvis anträffas någon enstaka lägenhet. Byarnes
storlek varierar betydligt och uppgår antalet hemman från
några få till 60 å 70 och kanske deröfver. De ligga van-
ligen glest spridda, på 1—4 mils afstånd från hvarandra och
äro oftast placerade vid någon sjö. Endast några af de
inre "delarne, som äga synnerligen bördig jordmån och tal-
rika sjöar, äro tätt bebodda, isynnerhet stränderna kring
Mundjärvi, Perttijärvi och Kendjärvi (norra ändan), der man
efter några verst stöter på byar. Åkerbruket står nästan
öfverallt på mycket låg ståndpunkt och bedrifves i ringa
skala, oaktadt jorden på de flesta ställen synnerligen väl
skulle lämpa sig härtill. "Af sådan orsak är man i tillfälle
att påträffa åkrar af litet större utsträckning endast kring
de största byarne eller i trakter, der flere byar ligga nära
hvarandra, ss. Selki, Mundjärvi, Suoju. För öfrigt äro de
små och många byar ha ej att uppvisa större åkerfält än
vanliga hemman i Finland. Allmänt och i större skala deremot
idkas svedjebruket och torde högst få eller kanske inga byar
gifvas, der detta brukningssätt helt och hållet försummas.
Man träffar derföre ofta, isynnerhet kring större byar, be-

Hamamnasa KHucKka OsroHeuKotu 2y0epHiu 1867.

24

lägna antingen på bördigare höjder (”selkä maat”) eller ock
i närheten af sådana på ansenliga sträckor, som äro afsved-
jade, kala eller bevuxna med löfskog. Åt hvarje by är ett
visst territorium anslaget till svedjeland!), och inom detta
” område äger en hvar svedja så mycket honom lyster. En
följd häraf är att marken på många ställen blifvit utmärglad
och bär en derefter afpassad vegetation. Detta gäller dock
endast de allra närmaste omgifningarna. Längre bort äro
löfskogarne särdeles vackra och marken försedd med en rik
och frodig ört- och gräs-vegetation, framställande ypperliga
betesmarker, hvilka, i förening med de talrika ängarna, sä-
kert kunde lemna föda åt ett mångfaldt större antal boskap,
än allmogen nu är i besittning af. Åker och äng torde till-
sammans intaga 4 å 5 9/4 af markens areal,

Af kulturväxter odlas råg, hafre och korn i största
skala; allmänt utsås äfven någon kappe potatis, litet lin och
hampa samt rofvor. Flerstädes kultiveras bohvete och på
något ställe äfven ärter. Anmärkningsvärdt är att, trots jordens
fruktbarhet och frånvaron af froster, den i landet inbergade
spanmålen endast på få ställen förslår att fylla årsbehofvet,
utan måste det bristande från andra trakter importeras.

Rörande landets meteorologiska förhållanden har det
lyckats mig att öfverkomma blott högst bristfälliga notiser,
hvilka dessutom nästan alla hänföra sig till det redan utom
området belägna Petrosawodsk. Enligt Kessler?) utgör me-
deltemperaturen (för 21 år) +19,3 2), eller fördelad på års-

tiderna: för vintern — 8,1, våren —+ 19,1, sommaren + 10?,;6

och hösten --1?,8; högsta temperaturen uppgår till + 26? och
lägsta till — 309. Frosterna sträcka sig till början af Juni och

vidtaga i Augusti och September”). Äfven i medlet af Juli

1) Åtminstone är fallet sådant inom Powänets-kretsen. 2) Anf. a. sid. 12.
?) Enligt Réaumurs skala liksom alla följande. +) Kesslers data enligt gamla
stilen äro öfverförde till öfverensstämmelse med den nya.

20

skola enligt honom lindriga froster stundom inträffa. Traut-
vetter uppgifver (anf. a., sid. 47) följande tal: medeltemp.
= + 1",29, vinterns — — 8,27, vårens — + 0,16, sommarens
=—++9?,75 och höstens = — 0”,06. Daschkoff angifver för
år 1839 årets medeltemp. till: 4 19,56, vinterns — 9,34, vå-
rens -+—0”,57, sommarens ++ 12?,19 och höstens +2”,06. Ej
sällan skulle enligt honom värmen i skuggan om sommaren
stiga till 4309. En ganska god öfversigt af temperatur-
förhållandena mellan Finland och Onega-Karelen lemna de
på en öfver Ryssland uppgjord ekonomisk och statistisk
karta!) uppdragna klimatologiska linierna, af hvilka trenne
gå öfver förhandenvarande område, nemligen -isothermen
+2”, isotheren +12” och isochimenen —8”. Ungefär i
midten af provinsen korsa dessa linier hvarandra; isotheren
12”, som berör nordliga Tavastland och Savolaks, framgår i
nästan rak direktion österut; den i Finland något nordligare
belägna isothermen 2? löper deremot ständigt i sydostlig
riktning och korsar på anfördt ställe den förra; begge skä-
ras slutligen i samma punkt af isochimenen — 8”, som från
trakten. af Brahestad i sydostlig riktning fortskrider till när-
heten af Onega, der den vänder sig nästan rakt åt söder.
Dessa trenne linier innehafva således ett helt annat läge i
Onega-Karelen än i Finland och antyda för förstnämnda land
ett mer utpregladt kontinentalklimat, en i floristiskt hänse-
ende betydelsefull omständighet, som redan på förhand leder
till förmodan om en olikhet mellan dessa länder i afseende
å vegetationen. En annan skilnad. af vigt ligger deri, att
starkare froster, enligt allmogens utsago, vida sparsammare
skola inträffa i Onega-Karelen än i motsvarande delar af
Finland. — Af öfriga hithörande uppgifter må ännu anföras,

| 2) Atlas gconomique et statistique de la Russie d Europe; edit. 4:me,
S:te Petersbourg 1869.

26

att antalet af fullt klara dagar icke öfverstiger 110 och af
mulna uppgår till 106 (Kessler, a. st.). Enligt Daschkoff
faller sista snön omkring den 14 Maj. BSjöarne beläggas med
is omkr. 10—15 November; Onega dock först i slutet af
December. På samma sjö försiggår, enligt 'Trautvetter, is-
läggningen den Ir an); isfri blir den mellan fy—v-')
Efter denna öfversigt af landets allmänna naturbeskaf-
fenhet skola vi öfvergå till en närmare framställning af ve-
getationen och i sådant afseende till en början särskildt redo-
göra för några af dess mest framstående elementer, nemli-
gen trädsläg och buskar. Bland de förra uppträda tall, björk,
asp och gran allmännast skogbildande. Rörande deras före-
komst och utbredning skola utförligare notiser lemnas vid
beskrifningen öfver skogarne. Näst efter dessa trädslag in-
tager gråalen (Alnus incana) första rummet. Den förekom-
mer öfverallt mycket allmänt och uppträder ymnigt och skog-
bildande flerstädes i närheten af byar dels på svedjemarker,
dels på andra, bördigare platser (helst å steniga rullstens-
backar, isynnerhet då diorit i större mängd eller lerskiffer
ingår i jordens sammansättning) eller i lundar och allmänt
längs vägkanter; i de djupare skogarne visar den sig endast
inströdd. Rikligen påträffas vidare rönnen och allmänt häg-
gen, sälgen och brakveden (Rhamnus frangula) på vanliga
lokaler. "Här och hvar förekommer klibbalen (Alnus gluti-
nosa) vid sjö- eller helst bäckstränder på kärraktig, bördig
jord, men alltid sparsamt och ofta under något tvinande
form. ' De nordligaste ställen, hvarest jag observerade den,
voro mellan Uniza och Dianova-gora och vid Pyhäniemi (samt
Sehungu); antagligen går den upp ända till Siesjärvi. Ännu
sällsyntare än föregående är linden, som på en och annan

1) Troligen efter gamla stilen.

27

bördig sluttning fåtaligt uppträder ända till Tiudie (och
Schungu). Ehuru sällsynt uppnår den likväl betydliga di-
mensioner. Vid Perttiniemi uppmättes ett träd, som befans
inneha en höjd af 55 och i omkrets vid brösthöjd mäta 7 fot.
Ungefär på enahanda lokaler som linden träffas i södra
delen på några ställen almen (Ulmus montana), af hvilken
ett träd (det största) vid Dworetz i höjd uppgick till 30 å
40 och i omkrets till 3 fot. Ännu ett trädslag, Alnus pu-
bescens Tausch.!) står här sällsynt att finna ?).

Af anmärkningsvärdare buskar må framhållas den här
allmänna Lonicera coerulea, som uppträder på mångabanda
lokaler, ss. på backar, i lundar och ofta äfven på tufvor i
kärr och annan fuktig mark. Ännu allmännare och med ett
större inflytande på traktens fysiognomi än nyssnämnda buske,
framträder den särdeles ymniga Rosa karelica, prydande en
mängd skiljaktiga lokaler, ss. löfskogar, lundar o. s. v., tal-
rikast dock nära byar och helst bland gles, låg skog vid
vägar. I närheten af boningar finner man den äfven i kärr,
ja t. o. m. ofta på tufvor i vidsträckta gungflyn och mossar!
Här och der på bergssluttvingar, vid bergsrötter och på andra
hölstriga ställen uppträder Cotoneaster vulgaris. Allmänt an-
träffas Ribes nigrum och ganska allmänt Viburnum opulus
(t. o. m. på våta ställen bland Salices), Daphne, Rosa cin-
namomea m. fl.; på sankare ställen Salices i mängd. Beträf-

2) Jmfr Bidrag till s. ö. Tavastlands Flora, P: 150.

2) Med stöd af Kesslers skildring fam arb., sid. 12) af vegetatio-
nen i Onegas omgifningar vore man säker att träffa här åtminstone tvenne
trädslag till, TE lönnen och tog gm hans framställning äro
blandskogarne allmännaste och i deras sammansättning « skulle ingå tall
och gran i Är ng med björk och asp jemte ig och rönn. Bland de
herskande buskarne framhåller han äfven hasseln. Att emellertid ingendera
förekommer inom Onega-Karelen är otvifvelaktigt; är anträffas först i mel-
lersta och södra delarna af Olonetz-Karelen och äfven här torde lönnen
vara sällsynt.

28

fande de öfrige, vanliga buskarternas förekomst hänvisas till

ståndorts-beskrifningarna längre fram.

Då man beträder dessa Mejer väckes uppmärksamheten

genast af de vackra
skogarne!)

med hvilka de i vårt land förekommande öfverhufvud sällan
kunna täfla. Såsnart man lemnar en by. och dess kala eller
längre bort med lummiga, efter svedjande uppkomne, löfsko-
gar prydda omgifningar, träder man så godt som in i vild-
marken, synnerligen i de trakter, der byarne ligga långt af-
lägsna från hvarandra. Vare sig att man då besöker torra,
furor eller tallar frambringande moar, eller bördigare, löf-
och blandskog uppbärande höjder, eller lägre och friska, med
löfträd eller granar bevuxna marker, öfverallt stöter man på
tätt slutna, högstammiga skogar, som endast mycket spar-
samt bära de hos oss så vanliga spåren af menniskans och
fareldarnes förenade, förstörelse bringande inverkan. Orsaken
till dessa gynsamma förhållanden har man att söka i mar-
kens växtlighet och innevånarnes fåtalighet samt närmast i
den omständighet, att kronan är ägare och, på redan anförda
undantag när, ensam disponent af alla skogar, från hvilkas
nytjande eller förstörande den enskilde således är utesluten.
Att fareldarne här hafva mindre härjat torde åter till en del
berott på markens konfiguration. Den vidd skogarne intaga
är i berörde statistiska arbete beräknad till 709/, af mar-

tyle gg växttopografiska skildring har jag med några smärre
ändringar vidhållit ma indelning af ståndorterna och enahanda gruppe-
ringssätt för arterna som i mina Bidrag till Sydöstra Tavastlands flora”.
Att en mängd brister såväl i det ena som andra afsecndet vidlåda framställ-
ningen varseblifves lätt, men torde dock, åtminstone till en del, böra ursäk-
tas, då man tager i betraktande den korta tid, som vistelsen i Onega-Karer
len varade, äfvensom den outvecklade ståndpunkt, växtt fin ännu innehar, i

g NE SET en Sark Le 1 som hjelpmedel.

[oo] fd

Dp VVE

29

kens areal för Petrogawodsk-kretsen, som i detta afseende
närmast torde öfverensstämma med förhandenvarande område.
Efter uppkomstsättet förete skogarne betydligt olika

utseende, i hvilket afseende tvenne skilda slag genast falla i

ögonen, nemligen sådana som uppstått efter svedjande och
sådana, hvilka under. normala förhållanden utvecklat sig.
De förra bildas af unga löfskogar med ymnig gräs- och ört-
vegetation. De senare, hvilka till utsträckning äro vida an-
senligare, kunna på sätt och vis representera verkliga ursko-
gar och utgöras dels af rena tall- eller löfskogar, dels och
förnämligast af blandskog af barr- och löfträd. Ställvis visar
sig äfven granen bildande rena bestånd, som dock sällan
äga större vidd.

Liksom öfverallt i Skandinavien äro de af rullstensgrus
bildade moarne, då de bära skog, äfven här beväxta med
Tallen, af hvilken man finner bestånd dels af åldriga furor,
dels af sluten vacker ungskog. På de torraste moarne, som
ofta utmärka sig genom upphöjningar i form af åsar eller
kullar, är skogen glesare och vegetationen temligen lik den
på öppna moar. Marken beklädes förnämligast af ljung och
renlaf, hvilken senare på öppna platser är öfvervägande;
allmänt anträffas här vidare lingon, Empetrum nigrum och
Arctostaphylos officinalis samt någon gång Ledum palustre;
utom ett och annat strå af Aira Hexuosa och Festuca ovina
jemte några lafvar och mossor står här ingenting vidare att

finna. De öfriga, merändels jemna moarne bära tätare skog;

här minskas ljungen och ännn mer renlafven, hvaremot mos-
sorna (Hypnum Schreberi) och lingonriset bli ymnigare.
På lägre belägna moar infinna sig vidare blåbärsriset och
Melampyrum pratense äfvensom stundom Ledum. Ofta visar
sig tallen fläckvis derjemte på de stenigare, af finare sand
bestående och något bördigare markerna, särdeles på syd-

30

sluttningarna. Renlafven är då nästan helt och hållet för- =
svunnen och till ansenlig del äfven ljungen; mosstäcket då
(Hypn. Schreberi) deremot mer utveckladt; lingon- och blå- ' |
bärsriset bli ymniga samt ställvis äfven Calamagrostis sylva- ]
tica och Melampyrum pratense. &

Här anträffas ock förnämligast följande för tallskog vi- 3
dare SÖS sparsamt eller sällsynt förekommande arter:

Lu säs ilos Veronica officinalis - Equisetum hiemale (r.)
Linn bero Tri ontalis europea — Pteris aquilina R
Pyrilé chlorantha (r.)!?) — Hieracium let inl Polystichum filix-mas É ;

P. rotundifolia H. murorum Lyc opodium complanaim. |
(P. secunda) ?) > H. integrifolium ve

I närheten af andra lokaler tillkomma ännu några arter.
Allmänt och ofta talrikt uppträder tallen. dessutom i
blandning med löfträd eller gran, hvarom vid rann je
af blandskogarne vidare redogörelse" Skall denitias., ca st fe od
> Vida sparsammare än tallen visar sig Granen. Sbdest
bildande rena bestånd anträffas den på låglända, friska och
steniga momarker, i dalsänkningar eller någongång på Ww
skare sluttningar. vn finner man Sä i blandning - 2d

a 2
och en yppig beklädnad af blåbär mt st
Är ' NN

i fer Anth
OS TNE
ESR p p
5 hat 8, i fd d
Sd REM ”
3 vighet Trå
2 Ke

setum sylögtiotshesdl 2
nium sylvaticum rg
men mindre talrikt:

1) Utmärker att arten är sällsynt.

2). De inom parenthes anförda arterna hafva af mig ej blifvit anteck-
nade för de särskilda lokalerna, men förekomma sannolikt.

31

Majanthemum bolig Melamp. pratense « Pyrola se

Hierac. muroru . sylvaticum Polystickam spinulosum
H. vulgatum Oxalis acetosella Asplenium f.-femina
H. cesium Rubus saxatilis Lycopod. annotinum;
Linnea borealis Vicia sepium :

och sparsamt eller sällsynt:

Listera cordata (r.) (Ranunc. acris) (P. uniflora)
Hierac. integrifolium = (Circea alpina) sem phegopteris
(Veronica officinalis) (Orobus vernus)

(V. chamedrys) Pyrola rotundifolia genpod. sg
Viola sylvatica (P. minor) L. clavatum

Utom med löfträd anträffas granen i Bälsänkaiksmr någon
gång blandad med tall; marken är då bevuxen med ungefär
samma "EDR som i iver utom att lingonriset blir
ymnigar

Å Lölskog sked sammansättning ingå hufvudsakligen blan-
dade bestånd af asp och björk, af hvilka den förra ofta,
isynnerhet å låglända, friska och bördiga marker är öfver-
vägande, äfvensom allm. SR age. rönn oh högg Marken
är betäckt af rik vegetat ion, om, då FSE Sr jälnk, blir

EA

setum leatlerigkat bl åbär samt ofta Calamagrostis sylvatic
och : C: länceolata (7 låga, fuktiga st). Ofta anträffas rena
björkbestånd och här är Calamagrostis sylvatica vanligen
synnerligen ymnig, ställvis äfven blåbär och Melampyra.

Allmänt uppträder äfven aspen på jemna, friska marker eller
stundom ock på steniga ställen med rena bestånd och lund-
artad vegetation (ymnig Geranium, Rubus saxatilis m a
I löfskogarne förekomma för öfrigt af buskar: Ribes | rum
Rosa cinnamomea, R. karelica, Viburnum, Lonicera zylosteus

och ÅL. coerulea samt Daphne sparsamt, äfvensom någa Sali-
ces talrikt. Gräsvegetationen utgöres, utom af redan anförda
arter, af allmänt men sparsamt förekommande Poa serotina,
Melica, Aira cespitosa, Anthoxzanthum, Carex digitata (r.);

32

å alskogsbackar dessutom å glesare ställen ymnig Calamagr.
epigejos och Aira ccespitosa. Af örter allmänt: .

Convallaria majalis Angelica sylvestris Polyst. ölen
Platanthera bifolia Viola sylvatica Åsplen. filiv-femina
Gnaphalium sylvaticum Oxalis i Pteris aquilina
Solidago virgaurea Vicia sepium Polypod. phegopteris;
Cerefolium sylvestre Pyrola rotundtifolia

podium podagraria P. minor
allmänt — temligen allmänt, men sparsamt: 2
Paris ägd (V. officinalis) - (Fragaria vesca)
Orchis Ranunculus repens Orobus vernus
par vig (R. acris) (Pyrola secunda)
Picris hieraciotdes Trollius | (Urtica dioica)
Hierac. cesium Thalictr. flavum Polyst. filiv-mas
H. vulgatum Viola umbrosa (alsk.) Lycopod. annotinum
H. umbellatum — Arenaria trinervis L. selago

Campanula
C. persicifolia — > B.
(Veronica chamedrys) —(
och sällsynt: "= 4 É
ronsyrjledg

la patula > Epilobium montanum (LI. complanatum);

SS

(Circ&a alpina)
fe Vicia sylvatica
ris > Pyrola media
: (P. uniftora).

Såsom r fr vagil jäs byarne af yngre, ofta
vidsträckta löfskogar, tills rsta del nppkomne efter sved-
jande. Närmast byarne äro TR -tedoger glesa, men län-

ROR pärta
Malaxis rs

gre bort öfta synnerligen frodiga, och bestå dels uteslutande

af björk eller al, eller ock af dessa träslag jemte asp i bland-

ning samt inströdd rönn. Här förekomma, särdeles på öppna

ställen, i i ymnighet Rosa karélica och stundom äfven Lonicera

coerulea. Mosstäcket är sparsamt; likaså vanligtvis äfven

ristäcket, Gräs- och örtvegetationen (alternerande) är der-

emot yppig; den förra representeras af Calamagrostis sylva->
tica, Agrostis vulgaris och Anthoxanthum. Den senare af:
ymnig Geranium sylvaticum, Rubus saxatilis, Alchemilla, Con=

AN rn rr NR

vallaria majalis ete., samt allm. Picris, Melampyra äfvensom =

33

åtskilliga å öppna ställen förekommande arter, ss. Leontodon
hispidus, Trichera arvensis, Galium mollugo, Stellaria grami-
nea, Gymnadenia, Hierac. prenanthoides (r.), H. dimorphum tr).

De talrika Blandskogarne intaga vidsträckta arealer
och förekomma på all slags jordmån, med undantag af torra
moar. Tallen och björken, ofta äfven aspen och ställvis
granen bilda den öfvervägande massan; inströdda uppträda
allm. al, något rönn och sälg. Allt efter jordmån visa de sig i
jemn blandning eller ock är något slag öfvervägande. Öfver-
allt är växttäcket frodigt och representeras af Ericineer (blå-
bär, lingon), gräsarter (Calamagrostis sylvat.) och örter (Ge-
ranium, ete.). På högländare och torrare ställen, ss. på syd-
sluttningar, är tallen förherskande med rikligt ristäcke af
blåbär och lingon jemte inströdd ljung och Empetrum, eller
ställvis med temligen ymnig Calamagr. sylvatica samt allm.
och ymnig Melampyrum pratense. På mindre torra ställen
visar sig björken rådande: marken är då vanligen beklädd
med synnerligen ymnig gräsvegetation af Calamagrostis syl-
vatica, eller rikligen försedd med örter (Melampyra ete.). På
låglända, friska ställen eller bördiga, steniga sluttningar fram-
står åter aspen i mängd och frambringar en ymnig, lund-
artad örtvegetation (Geranium, Rubus saxatilis, Polypodium
dryopteris, m. fl.). Slutligen der granen herskar beklädes
marken af yppigt blåbärstäcke och ymnigt inströdd Equise-
tum sylvaticum. För öfrigt förekomma inom dessa bland-
skogar mera sparsamt eller sällsynt följande buskar: Rosa
karelica, R. cinnamomea, Lonicera coerulea, L. zylosteum (r.),
Daphne, Viburnum, Ribes rubrum, Cotoneaster (r.) och af gräs

Melica, samt af örter allmänt och delvis talrikt:
virgaurea H. umbellatum Polyst. spinulosum

; Linnea borealis i ;

Platanthera Pyrola rotundifolia

Hierac. vulgatum Asplen. filix-femina

34

allmänt, men sparsamt:

Hierac. murorum Vicia sepium Lycop. selago

H. integrifolium Pyrola minor L. complanatunm
ieris hieracioides Polyst. filix-mas L. clavatum:

. Viola sylvatica Lycopod. annotinum

och sällsynt:

Succisa pratensis Coeloglossum viride Pyrola chlorantha

Aquilegia vulgaris Orobus vernus Equisetum hiemale.

Arenaria trinervis Vicia sylvatica

Af de skogbevuxna, icke försumpade markerna återstå
ännu Lundarne, hvilka ganska talrikt anträffas. Hit kunde
äfven hänföras de redan omförmälde skogarne, hvarest aspen
är rådande. Man finner dem intaga de smärre dälderna och
friskare, bördigare sluttningarne samt äfven låglända, jemna
platser. Dälderna äro ofta fuktiga och bevuxna med gran
och asp eller nämnda trädslag i förening med björk, rönn
och något Rhamnus samt äga en vegetation, som hufvudsak-
ligen karakteriseras af ymnig Calamagr. lanceolata, Urepis pa-
ludosa, Spirwa, Equisetum sylvaticum, Polystichum spinulosum
och allm. Cirsitum heterophyllum, Viola epipsila, Carex tenella
och C. loliacea, samt ofta förekommande Cirsium oleraceum,
Saussurea alpina och Struthiopteris samt af buskar Viburnum,
Lonicera coerulea, Rosa karelica. Bl. a. träffas vidare säll-
synt: Poa sudetica, Epipactis latifolia, Galium triflorum, Stel-
laria nemorum. Dessa vanligen på mossar rika lunder bilda
öfvergång till kärren. Andra fuktiga dälder finnes äfven,
som gå öfver i de öfrige lundarne (sluttningar och jemna st.)

De torrare och brantare sluttningarna utmärkas genom
ymnig Geranium, Rubus saxatilis, (och stundom Calamagro-
stis sylv.) samt allm. Actwa, Viola sylvatica, V. mirabilis,
Solidago, Platanthera wm. fl. I desåterstående lundarne (dels
friska, bördiga sluttningar, dels jemna Marker) varierar ve
getationen betydligt och utgöras af asp, al, björk, rönn, hägg,
säls med allmän inblandning af Rhamnus, font beter Loni-

35

cera coerulea, L. xylosteum, Daphne, Rubus idwus, Ribes
nigrum, R. rubrum (ställvis), Rosa karelica, R. cinnamomea
(g. a.) och temligen sälls, Cotoneaster. Gräsvegetationen bil-
das af följande allmänna och mer eller mindre sparsamt upp-
trädande arter: Milium, Calamagr. phragmitoides, Agrostis
vulgaris, Melica, Poa serotina, Triticum caninum, Scirpus
sylvaticus, Carex pallescens, C. digitata och Luzula pilosa.
Örtvegetationen af ymnig <Egopodium, Geranium, Viola epi-
psila, Geum rivale, Polypodium phegopteris och P. dryopteris
samt Polystichum spinulosum. Allmänt och ganska talrikt
anträffas vidare:

Paris quadrifolia Trientalis Fragaria ves
Majanthemum Cerefolium sylvestre Potentilla Phorädonå)
Listera ovata Angelica sylvestris Orobus vernus
Solidago ne. acri Pyrola minor
Centaurea phrygia R. repens Urtica dioica

Galiu e Trolliu pia eris

G. uliginosum Oxalis acetosella spl. fil.-femina

Melamp. sylvaticum Alchemilla vulgaris oa filix-mas;

sparsamt eller mindre talrikt än föreg., men dock ganska allm.:
Convallaria NR Feronica chamedrys Epilobium mont
Gymnadeni Polemonium coeruleum = Vicia sylvatica

Pysen Lysimackia vulgaris: (Pyrola secunda);
Hierac. murorum Thalictrum flavum
Galium boreale Viola umbrosa

tillfälligtvis dessutom några andra (Galium mollugo, ete.).
Mer eller mindre sällsynt slutligen:

Epipactis latifolia RS moschatellina Viola collina
Coeloglossum Thalictrum simplex Stellaria longifolia
+ Campanula rapunculoides sb eavilegiofotom Chrysospl. alternifol.
C. cervicaria emone ranunculoides Circea alpina
[Pulmonaria officinalis] ” ogAGR jon cusj") Geum urbanum
Stachys sylvatica + Aconitum i (Pyrola media

[ laria nodosa + Aquilegia aris [Humulus lupulus]
" Melampyrum nemorosum Chelidonium Nye len. cr (fl.st.)
Heracleum sibiricum > Corydalis solida [Botrychium virginia-
Selinum tataricum Impatiens num].

De inom klammer anförda arter äro af mig ej anträffade, hvarföre
deras växtlokal ej heller med säkerhet kan uppgifvas.

36

Af dessa förekomma några (de med ” betecknade) på sina
ställen talrikt. Lundarnes vegetation öfvergår å ena sidan i
kärrens och skogarnes och å andra i
de öppna markernas.

med hvilka vi nu skola sysselsätta oss. Hithörande lokaler, som
nästan uteslutande hafva kulturen att tacka för sin tillvaro,
framstå här under trenne hufvudformer: fältbackar!), ängar och
odlingar. Af torra, öppna moar finnas här endast svaga spår,
emedan dylika platser alltid äro skogbevuxna. En movege-
tation finner man, såsom redan nämnts, i gles tallskog; till
moar kunde äfven hänföras flere, efter långvarigt svedjande
på magrare, torr jord uppkomna, öppna och ganska ymnigt
ljungbevuxna ställen, sådana man i mängd anträffar t. ex.
vid Selki och Tiudie. Deras vegetation företer intet an-
märkningsvärdt, utan utgöres af vanliga moväxter med in-
blandade fältbacksarter. Af fältbackarne kan man här skilja
trenne slag: torra-, friska- och s. k. svedjebackar, d.
v. 8. sådana, å hvilka för kortare tid tillbaka svedjande för-
siggått och äro öfverlemnade till skogsväxt, för att framdeles
åter svedjas, eller ock afsedda till äng eller åker. Hvad de
torra fältbackarne vidkommer äro de af inskränkt omfång
och dessutom ej synnerligen talrika samt belägne närmast
kring byarne. Utom enen, som ställvis i mängd förekom-
mer, påträffas här af buskar endast sparsamt Lonicera coeru-
lea, Rosa karelica, Rubus idwus och Salix depressa och af
risväxter lingon, Empetrum, Arctostaphylos och på några
ställen äfven Ledum palustre (på kullar af rullstensgrus, f-
ex. vid Selki) samt ofta ljung. Gräsvegetationen är vanli-
gen ganska betydande och utgöres hufvudsakligen af Agrostis
vulgaris och Aira flexuosa äfvensom ställvis Anthoxanthum;
för öfrigt af allm. Festuca ovina, Nardus, Poa pratensis

') Eller fält, då dessa ståndorter stundom äfven äro jemma.

fr APA (NSP ARR

fars RKA Hr

37

något Fest. rubra, Luzula multiflora och Carex leporina
jemte sälls. C. ericetorum. Af örter uppträda talrikt:

'hrysanth. leucanthemum Hierac. pilosella (Heracl. sibiricum)
Ackillea millefolium Leontodon hispidus Euphrasia ärnsaa
Antennaria dioica Trichera arvensis Rumex acetose
Hierac. umbellatum Campan. rotundifolia — Stellaria penna
H. dubium Galium mollugo

allmänt, men mindre talrikt:
Gymnadenia conopsea = Veronica officinalis Lathyrus pratensis
igeron acris V. serpyllifc F I

olia agaria vesca

Centaurea scabiosa BEhinanthus major Potent. tormentilla
ia Rh. minor P. argentea

Crepiå tectorum Pimpinella saxifraga Alchemilla vulgaris
Hierac. pubescens Erysimum cheiranthoides Trifolium repens
Taraxacum Ranunculus acris (Tr. pratense)
Campan. glomerata RB. polyanthemos Scleranthus annuus
C. patula Cerastium vulgatum ÅRE convolvulus
Galium uliginosum Epilobium angustifolium P. vivipar
Myosotis arvensis Viola canina Bot RS lunaria
sng amarella Dianthus deltoides Equisetum pratense ;
Linaria vulg ici

och RO eller sällsynt:
Fokas tinctoria (r.) Myosotis stricta (r.) Arabis thaliana (r.)
arenaria

Listera ovata M. hispida (r.) Viola

Mildet sten (r.) Thymus I aba nemorosa
Filago montana (r.) Jalamintha acinos (r.) ism lön ER sens (r.)
Solidago sn Clinopodium vulgare (x.) Viscaria

Erigeron Miilleri Prunella vulgaris Lep vigonum rien (r.)
Picris hieracioides Glechoma hederaceum (r.) Sedum

Hieracium prealtum (r.) FENG ladanum (r.) Nardirg es (r.)
H. glomeratum Verbascum nigrum (v.) Pteris aquilina

H. Friein (1) Veronica verna Botrychium lanceolatum
Hypocheris maculata V. chamedrys (Equisetum hiemale).

Stundom användas torra fältbackar till ängar och er-
bjuda då en ganska frodig vegetation, som i trakterna kring
Mundjärvi och Dworetz karakteriseras bl. a. genom ymnig
Leontodon hispidus, Trollius, Te viviparum och ställvis

- bistorta.

Äfven de friskare frltbockeFne begagnas allmänt som

ängar och fängsla i sådant fall uppmärksamheten genom sin

38
ofta yppiga vegetation. I de af mig besökta orterna var det
isynnerhet de bördiga trakterna kring Perttiniemi, Mundjärvi
och Dworetz, som i stor mängd ägde representanter af dessa
s. k. ängar (ängsbackar), de der intogo de ofta branta slutt-
ningarna och genom sin rika örtvegetation, i förening med
de ej mindre frodiga svedjebackarne och vackra löfskogarne
samt härliga lundarna, förläna hela nejden ett särdeles in-
tagande utseende. Ifrågavarande lokaler visa sig under tvenne
former, nemligen å något torrare sluttningar och kullar, stun-
dom äfven på jemna ställen med sparsammare (bl. a af
Dactylis glomerata) bestående gräsvegetation, men med desto
rikare örtvegetation, bestående af ytterst ymnig Leontodon hi-
spidus, Cirsvum heterophyllum, Trollius, Gymnadenia conopsea,
Alchemilla vulgaris, Polygonum bistorta (dock ej öfverallt),
P. viwiparum, Listera ovata, Centaurea phrygia, OC. jacea
(ställvis), jemte åtskilliga andra mindre karakteristiska arter.
Den andra formen utgöres af friska, mullrika dälder eller vid
randen af lundar och löfskogar belägna sluttningar, äfvenledes
ägande blott sparsam gräsvegetation af Milium, Aira cosp.,
Melica, Carex pallescens, men af örter i ymnighet: Spirwa, Li-
stera ovata, Geum rivale, Centaurea jacea, Alchemilla, Cirsium
oleraceum, C. heterophyllum, Crepis paludosa, Angelica sylvestris
samt allmänt en mängd andra, ss. Geranium sylvaticum, Ego-
podium podagraria, Thalictrum flavum, ete. äfvensom ställvis
Aquilegia vulgaris (Dworetz, Perttiniemi), Polemonium coeru-
leum och stundom Aconitum septentrionale (isynnerhet bland
buskar). Denna lokal bildar öfvergång till lundarne, särde-
les då, såsom ofta är fallet, buskar (Lonicera coerulea, Rosti,
Viburnum) derjemte förefinnas. Annars uppträda buskar,
synnerligen på steniga platser, så ymnigt, t. ex. vid Dwo-
retz, att man har svårt att tränga sig igenom dem och ut-
göras af de senast anförde arterna jemte Rubus idewus och

+

39

Ribes niyrum i förening med uppspirande al och björk: här
visar sig bl. a. den vackra Polemonium coeruleum i mängd.

Lokaler, som närma sig de sistberörda, anträffar man
öfverallt längs de stora landsvägarne, af hvilka dock egent-
ligen blott en enda går genom området (från Powänetz till
Petrosawodsk). På ömse sidor om vägen är skogen nedhug-
gen till en bredd af flere famnar; närmast byarne äro de
härigenom uppkomna, öppna platserna afbetade af boskapen,
men längre bort helt och hållet ovidrörde och bevuxne med
uppkommande al och björk jemte allm. Rubus idwus, Rosa
karelica och ställvis Lonicera; gräsvegetationen, bestående af
Calam. sylvatica och CC. epigejos är på sina ställen ymnig;
ljungen jemte lingonriset äro allmänna, särdeles på torrare st.,
men icke till men för den öfriga vegetationen, som utgöres
af allm. Trichera, Hierac. umhellatum, Picris, ete. och ganska
allm. Campanula persicifolia; här påträffas äfven Dianthus
superbus (Petrosawodsk). På friskare ställen är vegetationen
mycket frodig och utgöres af buskar (Rosa, Lonicera, Ribes
nigrum) och örter, deribland allmänt Cirsium oleraceum och
ej sällsynt Polemonium. På steniga, bördiga ställen, ss. vid
Dworetz,. blir denna vegetation särdeles yppig; de anförde
buskarne bilda, i förening med Spirwea ulmaria, täta snår,
i hvilka åtskilliga gräs, ss. Dactylis, Triticum caninum, Ca-
lamagrostis phragmitoides och umbellater (Cerefoliitm sylvestre,
«<Egopodium podagraria, Angelica sylvestris, Heracleum sibi-
ricum, Cherophyllum aromaticum) och en mängd andra örter
(Geranium, ete.) s gen frodas.

Öfriga hithö okaler (d. v. s. vanliga föltbrokar)
äro temligen. spa samma. Hvad vegetationen beträffar, an-
träffas här, utom redan anförda arter, följande risväxter
allmänt: Vaccinum uliginosum, V- myrtillus, V. vitis idea;
den sparsamma gräsvegetationen består af allm. Nardus, Poa

g

40

pratensis, Melica, Anthoxanthum, Agrostis vulgaris, Luzula
pilosa Bes sälls. Phleum alpinum]; af örter uppträda talrikt:

Majanthemum difol. Fonpar glomerata Potentilla tormentilla
Chrysanthemum oa Cop Fragaria vesca
Achillea millefolium hrsålid vulgaris Vicia cracca
Leontodon autumnali (Veron. chamedrys) Trifol. ten
(Taraxacum officinale) Bhinanthus major Tr. repens

Galium mollu Melamp. sylvaticam RBumex acetosa;

G. uliginosum RBanunc. acris

allmänt, men mindre talrikt:

RBanunce. polyanthemus
Pimpinella saxifraga
Hyperic. guadrangulum

(E. montanum)
Rubus arcticus

V. tricolor

Parnassia palustris E. sylvaticum
Veronica chamedrys Lychnis flos-cuculi Asplen. filix-femina
Polyst. filix-mas

V. serpyllifolia Dianthus -deltoides
Rhinanthu Stellaria graminea
Cerastium vulgatum
Epilob. angustifolium

yst.
Pteris aquilina;
Melampyrum pratense
carvi

allmänt — temligen allmänt, men än sparsammare:

Paris quadrifolia Centaurea scabiosa
sepöativm sylvaticum AR tectorum
Antenn. ac. pilosella
H. Sok

H. vulgatum

E. Milleri H. cesium

Linaria vulgaris
Feronica officinalis
Silene inflata
Potentilla intermedia

(Polyg. convolvulus)
Equiset. pratense ;

mindre allmänt och sparsamt, eller sällsynt:

[Allium oleracewm (x.)]) H. te rs SC

Malazxis monophyllos Hypocheris

Epipactis latifolia (r.) jaa cervicari

Coeloglossum viride

Anthemis tinctoria

gb biennis (8)
acium Blyttii

H. decolorans (r.)

H. pratense (r.)

H, dimorphum (x.)

C. rapunculoides (v.)

Pinguicula vulgaris

nara

oe :) Linum catharticwn

Melandrium pratense

Clinopodium FINgare (r.) Geum urbanum (x.)
Dracocephal. thym icia

Vidkommande slutligen Svedjebackarne, framställa dessa;

alltefter markens beskaffenhet, olikheter i vegetationen. På

41

steniga, bördiga sluttningar, isynnerhet kring Dworetz, äro
de intagna af yppig vegetation, än af täta buskager af Rubus
ideus, Rosa, Lonicera, Ribes nigrum, Viburnum, Daphne jemte
en mängd inströdda andra växter, än af gräs och örter.
De förra, som ofta uteslutande bemäktigat sig större eller
mindre platser, representeras förnämligast af Calamagrostis
sylvatica och på friskare ställen C. phragmitoides. Af örter
äro härstädes ymniga: Spirea ulmaria, Centaurea phrygia,
Rubus saxatilis, Trollius, Galium mollugo, Geranium sylva-
ticum, Epilob. angustifolium och flere umbellater (LEgopo-
dium podagraria, Uherophyllum aromaticum, Cerefolium syl-
vestre, Angelica sylvestris), hvilka fläckvis allena intaga rum-
met; här (d. v. s. kring Dworetz) anträffas vidare allmänt:
Pieris heracioides, Crepis biennis, Camp. cervicaria, C. ra-
punculoides, C. persicifolia, Centaurea scabiosa, m. fl. och på
ett eller annat ställe Clinopodium vulgare, Dylika lokaler
äro dock sällsynta. Allmännare förekomma andra, visserligen
mindre bördiga än de föregående, men nog fruktbara att
frambringa en ymnig, t. o. m. yppig vegetation af gräs eller
örter (Leontodon hispidus, Alchemilla vulgaris, Gymnadenia
conopsea, Picris, Rubus saxatilis, R. arcticus, Polygonum
viviparum, Geranium sylvaticum, Antennaria, Hieracia, för-
nämligast). Talrikast äro likväl medelbördiga !) svedjebackar,
bevuxne ofta med buskar (isynnerhet Rosa karelica och Salix
depressa) pil telningar af löfträd. Gräsvegetationen är van-
Boen betydande och utgöres mest af Agrostis vulgaris eller
Calamagrostis sylvatica och ställvis Aira flexuosa, Anthoxan-

thum, Calamagr. epigejos, äfvensom i mindre mängd andra, ss
F böligeA fuinos FE. rubra, Luzula multiflora, Poa pratensw, Melica,
sc -borealis (r.). På torrare, sedan längre tid sved-

RN

YR C till de öfriga; hos oss skulle de, åtminstone i fere trakter,
anses för bördiga.

42

jade ställen förekomma af risväxter ljungen ymnigt jemte
lingon, ofta dessutom äfven blåbär och odon. Af örter talrikt:

Majanthemum bifol. Picris hieracioides Epilob. angustifolium
Convallaria majalis Hierac. dubium RBubus saxatilis
Gymnadenia conopsea — H. umbellatum R. arcticus

Chrysanth. leucanth. Trichera arvensis Fragaria vesca ;
Gnaphalium sylvaticum Euphrasia officinalis Potentilla tormentilla
Antennaria dioica Ranunc. polyanthemus Alchemilla vulgaris;

äfvensom mindre talrikt eller sparsamt en mängd andra, bland
hvilka må anföras Hieracium Blyttii, Erigeron Mäilleri, E.
acris, Turritis glabra, Verbascum thapsus (x.), Potentilla in-'
termedia, P. norvegica. På steniga ställen nära byar upp-
träda flera umbellater i mängd, men likväl ej så talrikt som
vid Dworetz. — Hit höra slutligen ännu de redan framhållna,
magra och torra, afsvedjade markerna, på hvilka gräs- och
örtvegetationen är sparsam och risväxterna, förnämligast ljun-
gen, förherskande. Dylika lokaler äro dock ej synnerligen
allmänna. ; ;

Talrika både till antal och former uppträda Ängarne,
intagande dels höjdernas sluttningar, dels de under dem be-
fintliga dalarne eller jemna markerna. De förra äro till area-
len vanligen små, de senare ofta, ss. vid Dworetz, Mundjärvi,
Tiudie, Uniza, Suunu och Suoju, ganska vidsträckta, och öra
på sand- eller lergrund samt äro öfverhufvud
mer eller mindre våta — sanka eller gungflyartade
backsluttningarna belägna ängarna äro väl torra, men sällar

till hela vidden, ty t. o. m. på de brantaste ställena finnas”
nästan alltid större eller mindre, fuktiga — våta fläckar. -
saken härtill framgår lätt, då man besinnar att diken, som

öfverhufvud sparsamt anlitas, sällan eller aldrig komma ifråga
på ängarna och att vattnet således ej afledes från de käll-
ådror, som komma fram i dagen och kring. hvilka ängarna
vanligen just rödjats, utan småningom -med tillhjelp af sump”

43

växterna allt mer och mer utbreder sig. Gräsväxten är i
allmänhet mindre god än man med anledning af markens
fruktbarhet kunde förvänta. Till detta förhållande kan or-
saken möjligen sökas deruti, att höbergningen mycket tidigt
påbörjas och gräset tätt längs marken afmejas (liebrännes).
I de bördiga trakterna kring Mundjärvi, Dworetz ,Kendjärvi,
ete., finnas dock ängar med en nog riklig gräsväxt.

Allt efter jordmån och läge uppträda de torra (hård-
valls-) ängarna åter under en mängd former. Egentliga hård-
vallsängar, d. v. s. med ymnig gräsvegetation och förher-
skande AÅira ceespitosa jemte riklig Poa pratensis, P. serotina,
finnas endast på gräsbevuxna platser uti byarne och endast
undantagsvis annorstädes, ss. kring Perttiniemi, Kendjärvi och
Dworetz. De intaga jemna eller svagt sluttande ställen och
äga ringa vidd, utom i förening med andra ängar, d. v. s.
fuktiga, ss. fallet är med de vidsträckta, på lergrund hvilande
ängarna vester om Uniza, eller ock med fältbackar, ss. vid
Dworetz, då en mer eller mindre ymnig örtvegetation finnes
förhanden. — Den vanligaste gräsvegetationen utgöres dels
fläckvis, dels h. o. h. af Nardus stricta, dessutom Anthoxan-
thum och (isynnerhet på de torraste platserna) Aira flexuosa
och Agrostis vulgaris; allmänt inblandade förekomma: Aira
cospitosa och Festuca rubra samt något F. ovina, Carex pal-
lescens och Luzula multiflora äfvensom stundom Carex capil-
laris. Örtvegetationen är än mycket underordnad, än åter
mycket betydande, och antyder då en öfvergång till fältbackar,
hvilket ofta är fallet, eller till lundar. Sistnämnda förhållande
är ej heller sällsynt och inträffar på bördigare, friskare ställen
vid randen af någon lund eller löfskog äfvensom på så-
dana platser, hvarest löfträd gvarlemnas för att göra gräs-
växten frodigare. De eh hithörande ängar allmännaste ör-

terna äro:

44

Listera ovata R. auricomus) Spirea ulmaria
Gymnadenia conopsea olrntelle NK Rs viviparunm
Orchis maculata Trifolium pratense Chrysanthemum
Centaurea phrygia Alchemilla Briganis (Trifol. spadic.)
Cirsium heteroph. FAL major umex acetosa
Trollius europeus Bh. m Vicia cracca.

Tribheri a arvensis

Af anmärkningsvärdare arter anträffas Selaginella spi-
nulosa teml. allm.; Thalictrum flavum, Polygala amara (st.
äfven ymnig), Polygonum bistorta och Hierac. Blyttii fler-
städes, samt mer eller mindre sälls.: Linum catharticum,
Saussurea alpina (Selki), Cypripedium calceolus (Selki), Hie-
rac. decolorans, H. cerocatum och Pinguicula vulgaris (Selkij.
Dessutom åtskilliga andra med fältbackar eller lundar ger
mensamma arter.

Af de öfriga, på fuktiga — våta eller sanka ställen före-
kommande ängarna, kan man särskilja trenne hufvudformer:
egentl. s. k. fuktiga, våta (kärr) och gungflyartade ängar
samt en mängd af dem bildade kombinationer. Både till
antal och utsträckning äro de fuktiga mest framstående och
visa sig ej allenast på jemna marker, utan jemväl ofta på
sluttningar. Af buskar förekomma på dem i mängd Salices
(S. cinerea, S. aurita, S. phylicifolia, S. nigricans) och ej
sällan Rosa karelica. Mossvegetationen är mindre framstå-
ende och utgöres af några Hypna (H. exannulatum, H. nitens,
i. Blandowi, ete.), Aulacomnion palustre, Maia och några
Sphagna (spars.). Gräsvegetationen bildas hufvudsakligen af
följande arter: Carex canescens, C. vulgaris, C. flava, Cala-
magrostis stricta, Agrostis canina och Juncus filiformis, hvilka
antingen enhvar för sig bekläda större eller mindre fläckar,
eller ock uppträda i blandning sinsemellan eller med andra
arter; af dessa äro och allm. delvis ymniga: Nardus, Aira ce-
spitosa, Carex dioica, C. irrigua, C. ceespitosa (fl.), Eriophorum
angustifolium, E. latifolium (sluttningar), E. alpinum; ganska

45

allm. äro vidare: Festuca rubra, Carex panicea, C. stellulata,
C. pallescens, Molinia och sällsynta Carex capillaris och Hie-
rocloé borealis. Af örter förekomma allmänt och talrikt:

Gymnadenia conopsea — Geum rivale Lychnis flos-cuculi

Orchis maculata Spirea ulma Rubus arcticus;

Campanula patula Caltha fanan is |

Viola palustris Trollius europeus

allmänna, men mindre talrika äro:

Listera ovata Pedicularis reglen R. auricomus

Cirsium palustre Ranunculus acris Parnassia palustris

Crepis paludosa (CR. repens Yaris (Vicia eraeca):;

ganska allm., men PES eller sällsynta:

Saussurea fran n. scutellata (pri) dvd palustre
(å sluttn.) baka cula vulgari Trifol. s - liceum

Malaxis monophyllos (x.) — (sluttn. delvis 2 Tr. pratens

Hierac. murorum Thalictrum flavum Polygon. islori (sprdd.)
H. vulgatum TA. Iben Nr Selaginella (mager jord
H. deco sr (E ntagsv sprdd.)
[Valeriana Hjvänak (r.)] rå SER pr etensis) Montia fontana leg
Grrianipels ustre olygala amara (sin. äckar)
G. uligino. 8 um catharticum EES Comarum Fa
Svåksllarrag WPREI Viola epipsila Equiset. palustre (fläckv.).

Tillfälligtvis dessutom några andra.
Närstående med nyssnämnda äro de våta(kärr-)ängarna,

hvilka äfven i betydligt antal förekomma. Den har ganska

rikliga mossvegetationen bildas af Hypnum exannula &

giganteum, H. stramineum, H. Blandowii m. tl.,
fontana, Paludella squarrosa, några Mnia, Brya och Spha, n
(mest Sph. acutifolium). Gräsvegetationen är merendels mager
och utgöres förnämligast af Carex vulgaris och delvis C.
canescens; fläckvis ymnigt uppträda Calamagr. stricta och
stundom Agrostis canina, Carex elongata och C. flava samt
På sanka st. C. ampullacea och C. vesicaria. Mycket allm.
äro: Carex dioica och Eriophora (E. angustifolium, E. va-
ginatum, E. alpinum fläckvis) och stundom E. latifolium och
E. gracile samt Carex stellulata. Allmänt visa sig: Carex

46

chordorrhiza, C. irrigua, Atira cespitosa, Juncus filiformis och
ganska allm. — sällsynt: Molinia coerulea, Calam. lanceolata,
Poa pratensis, Carex cespitosa, C. heleonastes (ställv.), Hie-
rochloö borealis (r.). Af örter förekomma ganska talrikt:

Cirsium palustre Menyanthes (sanka st.) Comarum rd

Crepis paludosa Caltha palustris Spirea ulma

Pedicularis palustris Viola palustris Equiset, pomård (sanka

Galium uliginosunm V. epipsila st.);

allmänt:

Angelica sylvestri: Ranunc. acris Triglochin palustre (g. a.)

Peucedanum körd R. auricomus Montia fontana (sanka st.)

Parrassia palustris RBubus arcticus Potentilla tormentilla
ychnis flos-cuculi Epilob. palustre Zeum rivale ;

och mindre allmänt eller sällsynt:

Thalictr. angustifol. (r.) Saussurea alpina Saxifraga färdas SA

Th. flavum (t. a.) Cardamine amara Stellaria palustris

Veronica scutellata C. pratensis.

och undantagsvis några till, ss. Solidago, etc.

Egentliga myr- eller mossängar anträffas icke. Istället
är tillgången på gungflyartade desto rikligare. De äro bil-
dade af de här allmänt förekommande guvgflyna och intaga
vanligen jemna, stundom äfven något sluttande platser samt
äro från de föregående slagen skilda genom en ganska mar-
kerad vegetation, hvilken i sammanhang med gungflyna skall
beröras.
Till de öppna, torra markernas grupp höra ännu Åkrarne
e närmaste platserna kring boningarna. De förra (jemte
e tomter) utmärkas genom rikligen förekommande Son-
Ät arvensis och Melandrium pratense; talrikt uppträda vidare:

ÅAgrostis spica-venti Galium infestum Capsella bursa-pastoris

» Chrysanth. leucanth. "y Cirsium arvense Viola tricolor (arvensis);
Matricaria inodora (Plantago major)

Centaurea cyanus Thlaspi arvense

allmänt:

+ Achillea millefolium Lapsana communis ar sång

+ Gnaphalium uliginosum + Myosotis arvensis G.

23 De med + betecknade förekomma äfven utom odlingar.

RARE EEE

> Ajbie

ugn

BÄR vg fs

+ Ranunr. repens Spergula arvensis P. aviculare
RBaphanus rophanistrim. vi icia hirsuta Rumex domesticus
+ V. eracea + R. acetosella

SAS SEE
Sä ellari + oly Py FerseRVaGNA sv album
SE 206 yllifolia cl ora 0 (Equiset. arvense) ;

mer eller mindre allm. och spars., eller pA Fig

Lolium linicola (x-) Stachys arvensis Erodium cicutariuvmn

Bromus secalinus (rv.) > Galeopsis ladanum (v.) (sprdd.)

Br. arvensis (rv. ?) Lamium NG 'pureum Silene inflata

+ (Gagea minima) L. amplexicaule (r.) Agrostemma githago (x.)

+ Anthemis tinctoria (rå) ör ga arvensis (r.) + Cerastium vulgatum
Odontites rubra (x-) + Lepigonum rubrum (r.)

Sonchus oleraceus (xv.) Myosurus minimus Vicia s CJ -

+ Crepis tectorum Fumaria officinalis + V. angustifolia

um spurium Bunias ortentalis (xr.) — Polygon. incanum

[Convolvulus arvensis) + Erysimum cheiranth. > P. hydropiper
Lithospermum arvense — Ca melina dentata Atriplex patula.
Lycopsis arv. (Säämäj.) C. sativa (r.)

gräsbevuxna nen nära boningar bildas gräsvege-
tationen af rikligen förekommande: Phleum pratense, Poa
annua, P. trivialis, P. serotina (st.), P. pratensis, Dactylis
glomerata (mest i södra delen), Festuca pratensis, Triticum
repens, Ara cespitösa och Agrostis vulgaris; [sälls. är Alo-
'pec. pratensis]; på fuktiga st. uppträda allm.: A. fulvus och
AA. geniculatus. Af örter talrikt:
+ Chrysanth. leucanth. - Taraxacum officinale > Vicia cracca
+ Achillea millefolium > regin rena + Hyperic. a deg
+ Rhin major arum carvi Urtica dioica;
+ Cerefol. sylvestre til tolum repens
+ Heracleum sibiricum + Tr. I se
af mer karakteristiska frles visa sig teml. allm. Carduus
och sälls.:
Artemis. vulgaris (sprdd.) Odontites ru Geranium pratense
[Tragopogon pratense] Cher shot FÖRR [Pastinaca sativa] ;
+ Campan. rapunculoides + Ch. ar
allm. dessutom åtskilliga åndra. ss. Picris, flere FER 0.8. Y

De boningar smet talrikt:

Poa annu = Taraxacum officinale RM a mm
Chr fliken Önlöäpåts d tetrahit Rumex :
MätrkilHa" Billig G. versicolor reta lj

48

Carum carvi Stellaria media Chenopodium album
Capsella rag is Urtica urens
Thlaspi ioica

allmän? Sädr6s <Egopodium Vöhigråria Melandrium pra-
tense, Spergula arvensis, Polygonum convolvulus och sparsamt
eller in

Tanacetum e (r.) Plantago media Silene inflata

rtemisia a (r.) Pl, lanceolata (r.) RR NAR
AÅ. vulgaris (Chelidonium majus hydropipi
Senecio vulgaris (r.) Sisymbr. sophia (Petros.) lan SA (£)
Carduus erispus Alyssum incanum (d:0) Blitum glaucum
Cirsium lanceolatum Lepidium ruderale (d:o) Bidens (r.)9 våta
ot tomentosa (v.) Malva borealis (d:o0) B. tripartita ) st
L. minor (v.) Melilotus alba (d:0)
Lesked purpureum Erodium eicutarium (1.)

En ganska rik vegetation erbjuda bergen, bland hvilka
dock åtskilliga af de intressantaste blefvo af mig obesökta,
hvarföre jag måste inskränka mig till följande, knapphändiga
meddelanden. De anmärkningsvärdaste arterna visa sig på
kalkbergen, hvarest, utom en mängd egendomliga mossor och
lafvar, följande högre växter uteslutande af mig anträffades:
[Poa alpina] "), Cerastvum alpinum, Epipactis atrorubens,
Arabis sagittata, Woodsia hyperborea, Asplenium ruta-mura!
ria, A. viride?); å kalkhaltig jord nära bergen FEquisetum
scirpoides [och E. variegatum]. Beträffande bergen i öfrigt
uppträda på dem här uteslutande de ganska allmänna: Poly-
podium vulgare, Woodsia ilvensis och Cystopteris fragilis?)
och följande FE
Origanum vulgare ") Br nivalis Asplen. trichomane

s
Drachoceph. ee ja cespitosa] A. septentrionale ;
Geranium bohemicum ") Sedum AMOpRd m

äfvensom förvirtisevlis Cotoneaster och Convallaria polygo-
natum. Dessutom på jordafsatser flere äfven på andra loka

21) Af Simming tagen vid Walkiamäki; på Saoneshje, vid Onegas
sönder förekommer den äfven på andra bergarter.
Förekommer dock möjligen äfven på andra berg.
sid a gång tagen på jord, å fast, bördig, rullstenssluttning i
skugga. +) Enligt meddelande af hr Gänther,

förkentdd

2 sr un

49

förekommande arter, ss. Galeopsis ladanum, Hieracu,

några gräs och buskar.

Redan af markens konfiguration och klimatförhållandena
skulle man på förhand kunna sluta till att

Försumpningar

här talrikt förekomma. Svårare deremot vore att sålunda
leda sig till någon föreställning om deras beskaffenhet; h
ken ej mindre än de vackra, djupa skogarne och dej
och yppig vegetation prydda fältbackarne, öfverras
vesterifrån kommande resanden, som hittills blifvit v
göra bekantskap nästan uteslutande med kärr och enformiga
myrar och mossar. Visserligen äro dessa bildningar här ej
heller några sällsyntheter, tvärtom finnas af dem talrika och
ofta vidsträckta representanter; men utom att kärren och
mossarne mången gång äro något afvikande till vegetationen,
träffar man här allmänt och i stor skala s. k. Gungflyn,
hvilka ej allenast genom sin rikedom på rariteter fängsla
samlaren, utan äfven för växttopografen äro af högt intresse
genom de vigtiga upplysningar, han från dem kan erhålla,

isynnerhet hvad kännedomen om försumpningarnes natur öf-

verhufvud beträffar.

Antingen under sin ursprungliga form eller förvandlade
till ängar uppträda gungflyna nästan i alla delar af området,
men störst och med mest utpräglad vegetation i trakterna
kring BSelki, Soutajärvi, Tiudie och vesterut från Mundjärvi.
De flesta och ansenligaste förekomma naturligtvis på lägre
belägna ställen och äga en horizontel yta, men derjemte visa
de. sig ingalunda sällsynt också på afhälliga — något ”slut-
tande platser. Dessa sistnämnda äro alltid grunda med mög
gång i dagen framträdande underlag 1): de jemna åter ku

1) Namnet gungfly är väl i denna. händelsé olämplig men har I
brist på bättre tillsvidare bibehållits. : |

stichum filix-mas, Sedum acre, Viscaria vulgaris samt

&

2

liga, men i allmänhet äro äfven dessa grundare och då van-

ig

ligen försedda med ett fast, af mossor och Carices bildadt,

exannulatum oeh H. giganteum. På de grundare och fastare

: på de torraste ställena är H. intermedium förnäm
OR sd

Tv Meesia tristicha, M. longiseta, Paludella squarri

ofta vara mycket djupa och sanka samt stundom oötverilllt

je

endast obetydligt gungande täcke. Någongång anträffas dy-
lika jemna gungflyn af mycket ringa djup och så fasta att
endast vegetationen gifver tillkänna, det man vid gåendet
öfver dem befinner sig på försumpad mark. Slika platser
as nästan alltid till ängar. Dessa olikheter jemte andra
flytanden åstadkomma, att vegetationen på gungflyna -
: igt varierar; tillfället förbjuder dock att i detalj redo-
göra för alla hithörande särskildheter. Om man undantager i

laggarna, äro alla större gungflyn öppna eller uppbärande. 1
PE ett och annat nödvuxet träd; endast på grunda ställe
hafva dessa någon gång i större mängd infunnit sig. De sanka
och djupa äro dessutom blott sparsamt försedda med buskar
och risväxter af Betula nana, Andromeda polifolia, A. caly-
culata och Saliz myrtilloides samt stundom på någon tufva
äfven Rosa karelica; mosstäcket utgöres af allm., dels ym- —

a j
nigare dels sparsammare, förekommande Hypnum scorpioides,
H. lycopodioides (ställvis mycket ymnig), H. vernicosum, H:

gungflyna saknas ofta buskar och risväxter, men kunna
äfven uppträda rikligen, isynnerhet Betula nana, som ställvis |
helt och hållet öfverdrager marken; utom anförda arter träffas
här vidare: Salix rosmarinifolia (ställvis ymnig), S. myrst=
nites (r.), S. Lapponum; mosstäcket består af mycket ymnigt
förekommande Hypnum intermedium, H. nitens och H. ver-
nicosum, samt stundom HH. lycopodioides, hvilka ensamma
än eller tillsammans vanligen bilda sammanhängande

ande. För öfrigt anträffas allmänt: Cinclidium sty

pn. stramineum, H. stellatum, H. revolvens, Äl cincli-
les; af sällsyntare arter må anföras: H. badium, H. fal-
äter, Catoscopium nigritum. Ställvis visa sig äfven Sphagna
(Sph. acutifolium, Sph. subsecundum) i mängd, antydande
ing till mossar eller myrar. Men ej sällan händer det
m sstäcket alldeles saknas, hvilket inträffar på mycket

| gräsrika: ställen. Gräsvegetationen utgöres af allmänt och
= ymnigt förekommande: Carex dioica, C. filiformis, C. limosa,
C. ampullacea, C. teretiuscula, C. ceespitosa, C. chord
Eriophorum latifolium, E. gracile, E. alpinum och Phrag-
mites (isynnerhet ymnig bland buskar och träd); ställvis ym-

| niga äro." vidare: Carex paradoxa, C. Buxbaumi, C. heleona-

| stes, Scw 2 ccespitosus; allmänt anträffas dessutom: Agrostis

j canina, Calamagrostis stricta, Molinia coerulea (t. a.), Carex

—— canescens, C. panicea, C. vulgaris, C. irrigua, Eriophorum

| angustifolium, (E. vaginatum); här och der: Scirpus pauciflorus
och Carex capillaris (isynnerhet å äng) och sällsynt: Carex
capitata, C. livida, C. sublivida, Rhyncospora alba, Schoenus
ferrugineus, Juncus stygius, [Carex tenuiflora, C. vitilis]. Af
örter visa sig Equisetum palustre och Spircwa ulmaria ymnigt
bland buskar och ställvis rikligen Menyanthes; allmänt före-
komma dessutom:

Lysimachia vulgaris Comarum palustre
0. curvifolia?) (bl. busk.) ÖOxrycoccus palustris
0. incarnata Peucedanum O. microcarpus
Saussurea (torrare st.) Drosera longifolia Polygon. viviparum
Utricularia intermedia Dr. rotundifolia Equisetum limosum (moss-
ka st.) Viola epipsila artade st. och stränder);

Pedicularis Pörestrts Epilob. palustre
och i er 3 vidare Gymnadenia, Läistera ovata och Po-
-bistorta samt derjemte åtskilliga andra mindre rain.

2) Denna form at Orchis Traunsteineri) upptages här och framdeles
för cfikelhetens skull som särskild art; öfver denna äfvensom 0. dana

och annan tall samt bilda i sådan händelse öfvergång till kärr; é
— vegetationen är då, synnerligen i kalktrakter, frodig och be-
3 står af särdeles ymnig Phragmites (helst nära vatten), Spircea 3

stående arter, ss. Rumezx acetosa, Galium palustre, G. uligi-
san arcticus, ete.; temligen allm. — h. os d.: +.

Sceptrum carolin. (g. a.) Selaginella (randn; fökDA
AG kon (Cardamine pratensis) tällen);
Petasites frigida (t. a.) Saxifraga hirculus

sällsynt: nä

Aäpaclis latifolia Cardamine amara Piaguicilå sr iris (å
(kalktrakt) Lathyrus gergrs 5 (bl. grunda st.).

Bapälustris (d:0) kar) > SR

myodes (d:0)
figklarta sibirica (d:0)

Anm. De flesta ofvanuppräknade arter, isynnerhet ot öl |

terna, anträffas äfven då Sphagna finnas förhanden; några,

ör 5 q |
3

ss. Orchis curvifolia och Sceptrum carolinum, ä a 0: Mm.
ymnigare i deras närvaro. |
Laggarna äro ofta bevuxna med en pjöre” ön.e en

VS

och ställvis Equisetum palustre; ymnigt uppträda (förnämli-
gast i kalktrakter) vidare: Crepis paludosa, Carex cespitosa,
Polygonum bistorta, Listera ovata, samt allmänt: Saussurea, I
Cirsium oleraceum, och ej sällan Petasites; här kan man äfven |
sällsynt påträffa Cypripedium calceolus och Epipactis latifolia, |
Från laggarna börja Sphagna ofta äfven att utbreda sig, då

gungflyet småningom öfvergår till myr. j
rn En ganska stor del af gungflyna, isynnerhet de grun- 3
dare, hafva blifvit beredda till ängar; från gräsrika, sanka ;
ställen har man utan vidare tillgodogjort höväxten. I sam-
mansättningen af dessa ängars vegetation ingå öfverhufvud
samma arter, som blifvit uppräknade för gungflyna. Mos
soma äro vger Ae talrika och akan ymnigare.

SEA
LJ
er a -«

a 53

iga tionen Så finner man af mossor i ymnighet Hypnum
arsnrdidn och allmänt de redan anförda arterna. Samma
rhållandet med gräsvegetationen, bland hvilken den, i vyn
ret på sluttande ställen, ymniga Eriophorum latifolium
Idt väcker uppmärksamheten. Gräsväxten är stund
& SR A ängar mycket riklig, i hvilket fall mossorna
3 nästan Av och hållet blifvit uteslutna. Shaped in >
—— komma i

sam ; genomflutnä af en sakta rinnande å; gräsväxten oc d
res af Carex ceespitosa (ensam på långa sträckor), C. tere-
tiuscula, C. paradoxa, C. canescens och Eriophorum latifo-
Te lium; ställvis äro stora ytor, särdeles närmare bäckstranden,

Oo

Vid en annan å (mellan Päljärvi och Tiudie)
äro litet fhälliga och betydligt fastare än de föregående.
Den. yppiga gräsvegetationen bildas här närmast stranden af
Carex ampullacea jemte något C. acuta och C. Buxbaumi
” och längre bort af ymnig C. Buxbaumi, C. filiformis, C.
och C" acuta m. fl.; deremot saknas Eriophorum lati-

Örtvegetationen är äfven den samma som på gung-
flyna; några arter, ss. Droserce och Ozxycocci, äro dock spar-
sammare eller saknas de alldeles och ersättas af andra,
ss. Angelica, Geum rivale, Majanthemum, Ranunculus acris,
— Solidago.
4 Enligt hvad redan blifvit anfördt, öfvergå gungflyna
dels” i i mossar och myrar, dels i kärr. Dylika öfve
"bildningar anträffas mycket ofts ck betingas deras 1
fr moss- och myrväxter, förnämligast Sphag
1 forsen illa sig på gungfiyet, som synes utgöra det
mossar och myrar: äf$

n ganska stora hithörande ängar, som dock od

ad

54

vensom en del kärr här uppstått. De förstnämnde eller mos-

SPPEUTE fe VBR ENE RESER ET Pra NP PE SI

sarne sålunda, att på sanka ställen Sphagna, (på de sankaste
ställena hufvudsakligen Sph. recurvum och Sph. subsecundum -

och på något fastare derjemte rikligen Sph. cymbifolium och
S s

Kat - 4

en ursprungliga vegetationen, af hvilken dock fört- ;
arknde älltid åtminstone några spår äro skönjbara (Carex
limosa, C. filiformis, Meesia). De grundare gungflyna hafva :
åter gynnat uppkomsten af myrarna, hvilkas utveckling för- |
siggåtlt på tvenne sätt: antingen sålunda att Sphagna och
andra myrväxter (Ledum, m. fl.) jemte något träd b
frodas nära laggarna och grundlagt början till en myr,
sedermera vidare utbildats och fortfarande utbredt
: -gungflyets medelpunkt — eller genom tufbildning. Tillgånge
härvid synes vara följande: vid roten af någon dvergbjörk
”videbuske, o. s. v., eller låg tall och björk, samla sig Sphagna
(Sph. een och Sph. acutifolium) och gifva genom
fortfarande tillväxt upphof åt smärre tufvor, på hvilka man å

jemte Ledum och Cassandra samt andra myrväxter, standa 1
anträffar, så länge de stå åtskilda, låg Lonicera coerulea o
Rosa karelica. Dessa tufvor tillväxa sedan både i ant:
storlek samt intaga efterhand nästan hela platsen, och m; yren
är färdig. Flerstädes anträffas vidsträckta, sålunda af tätt
till hvarandra gränsande tufvor bildade myrar. Också här
finner man, äfven i de smalaste mellanrummen, vanligen qvar-
lefvor af gungflyvegetationen i Carex chordorrlhiza, C. limosa
Scirpus coespitosus, hvilka bibehålla sig länge, t. o. ms om
e skog infunnit sig på platsev Tufbildningen begynne
merendels nära laggarna och fortskrider derifrån mot me de
punkten, men det händer äfven ofta att tufvorna börja bilda
För långt ut i gungflyet, i hvilket fall deras utveckling tyckes i

; ” | 55

ån sammare försiggå. Myrar uppkomma slutligen också
i sjelfva verket vanligen endast utgöra ett
mellan dem och gungflyn. Huru kärr bj
Hela har redan blifvit berördt. er

| - stor del flackmossar och myrar hafva synbarl oen
äfven i motsvarande trakter af Finland närmast att tacka
— gungflyn för sin tillvaro. Emellertid förekomma sistnämnda
bildningar hos oss vida sparsammare, mindre skarpt marke-
rade och vanligen af betydligt mindre dimensioner än i Onega-
Karelen. Såsom en af hufvudorsakerna till detta förhållande -
« har man otvifvelaktigt att söka i jordmånens beskaffenhe E

ar
och främst i när- eller frånvaron af kalk. Denna uppträder, TS

s ” som vi sett, ej allenast under form af berg och klippor på

särskilda punkter, utan finnes äfven inmängd bland den lösa

jorden i en stor del af området, hvarpå flere, kalkhaltig j
grund älskande arters förekomst lemnar bevis. Såsom kändt.
är kalken särdeles egnad att höja jordens bördighet, hyilkep
åter befordrar tillväxten af de arter, som bilda gungflyna,
hvarigenom dessa på tjenliga platser hastigt tillväxa. Ås
ufigan är kalkens närvaro derjemte hinderlig 1) för förel

af Sphagnum-arter, hvilkas inverkan på ombildningen

lyna härigenom betydligt minskats. I dessa tvenne,
nlig del af kalkens uppträdande betingade omstän-
i förening med lämpliga lokaler äger man sålunda

deb" närmaste förklaringen till den rikliga tillgången på gung-
flyn härstädes. I största delen af Finland utgöres den rå-
dande jordmånen af (relativt) kalkfri lera eller sandjord, hvil-
ken sistnämnda dessutom till betydlig del består af ytterst
magert rullstensgrus. I anledning häraf försiggår tillväxtön
flyn bildande arterna långsammare; Sphagna der-
står jordmånen i öfvervägande grad afikalk uteslutas Sphagna
Al AN 2 ; R

bo
Ne

a

Ed SR JR
56
-.

emot frodas ypperligt och följa gräsväxterna tätt i ata |
så att gungflyet knappt är uppkommet, innan dess förvands

Mig till mosse inträffar. Vid våra träskstränder kan man,
lätt öfvertyga sig härom, i det nemligen endast ett mycke

/

smalt bälte af öfvervägande gungflyvegetation intager plat:
närmast vattnet; några steg derifrån befinner man sig red
i mossen eller myren. De vesterom Onega-Karelen belägna
trakterna likna våra vanliga, magra ödemarker, och här får
man äfven förgäfves söka efter gungflyn. Endast vid ö ,
— Östra ändan af Suojärvi befinna sig ej obetydliga, af jord öfver-
; kalkklippor från hvilka lösa block och gruspartiklar
: kringspridts till de närmaste omgifningarna, som oc
é derföre kunna uppvisa åtskilliga gungflyn, företeen id
een magrare men öfverhufvud likartad ig: sc med

> Innan vi lemna gungflyna, torde det vara på sin plats
att påpeka ett par egendomligheter beträffande deras vege-
tation.. En stor del af de inom området förekommande arter, -
a ex capitata, Tofjeldia, Petasites frigida, Saussurea
Saliz myrsinites, anträffas nemligen på gungflyn. (I
på andra försumpningar hafva dessa växter här
dade mot att undanträngas af Sphagnum-arter, un
bördiga jordmånen i förening med den starka fu
ersatt de kanske mindre gynsamma klimatologiska förhållan-

dena och sålunda gjort att dessa lemningar från en högnor- |
disk vegetation kunnat bibehålla sig. Derjemte hafva äfven

några sydligare arter (Ophrys myodes, Epipactis gen "w8)

hvilka numera hafva sina boningsplatser mera norrut, SS.

här funnit en lämplig vistelseort.
De gungflyna närstående och dem i utsf
2

visa sig aldrig | E

É ” ST
Sa, SER i; sid 4 gör TN
man i vestra JR nsom vid Lise sc rvi och Uniza.
Med hänsyn t önen uppträda de under tvenne i

hvarandra ständigt öfvergående former, nemligen gungfly-
artade och myrartade. I de förra, som representera d
. vidsträcktaste och »merendels sankaste mossarne, pätritar
man allmänt ännu åtskilliga från gungflystadiet öfverblifna
arter; de senare åter beherskas så godt som uteslutande af
Spha bland hvilka endast få andra växter finna trefnad.
Utom Sphagna är vegetationen för öfrigt ganska SParsköl,
å BN förekomma några. arter i större mängd. Bu-
i ock e äro spridda och och utgöras af allm. Cassandra oqlyeie
låta; Andromeda 2 pel nana, Ledum palustr e,
. Salix myrk illoides ponum. Mosstäcket består

|. st., har en talrik
I. fluitans, Meesiw, 0.

en af allm. Carex filiformis, cr ampu OR

a och föreg. ställvis i mängd), C. paxcilora, C för
Eriophorum vaginatum, E. angustifolium, I |
nunis, Calamagrostis stricta och några få andr .
ter äro allmänna: Scheuchzeria palustris, Drosera lon-s4 +

ar Dr. rotundifolia, Peucedanum palustre, Comarum p
re; Oz; ycoceus ären oa a Wärn och å sanka

58

Dutek cwspitosa, Equisetum limosum, E. palustre, Spa ul-.
maria och Menyanthes i ymnighet.

De likaledes talrika och hufvudsakligen en jemn lod
räng intagande Myrarne äro fån obetydliga, än af större di-
”mensioner. Den allmännaste och merendels nödvuxna träd-
vegetationen utgöres af tall; närmare byarne uppträder björ
ken (jemte ett och annat löfträd inbl.) ensam eller, i före
ning med tallen. Flere öppna myrar anträffas äfven, SA dej
förra framstår ris- eller buskvegetationen med synnerliggp & RR
ymnig Nr Androrskadi or Ledum, Ro |

Ira, Ledum, DNA några Salices) dels -

e rs blverdingen af Betula nana. Af gräsväxter förekomri
RA Eriophorum vaginatum, Carex filiformis (här, liksom
SR äre rn och MOSATNE; fAnlieen.d steril

der Scirpus fölatoma, etc. ;

59

; Nn, som in-
tagit merendels smala, våta sega eller dylikt (våta) plat-
ser straxt under höjderna. De äro grunda och beväxta
med pfvergulande gran och inblandad björk eller stundom
tvärtom; någon gång äfven uteslutande med löfträd (björk, al
och sälg) eller buskar, hvilket nästan alltid plägar vara fallet
vid byarne. Allmänt förekomma Salices och Rhamnus frangula;
likaså (helst nära byar) Rosa karelica, Lonicera coerulea (ställ-
vis) och Juniperus communis. Ristäcket saknas nästan helt och
hållet, utom å sådana lokaler, som bilda öfvergång till gran-
—— skogar och hvarest i ymnighet blåbär och något lingon upp-
träda äfvensom i tufviga kärr, som utom anförda arter äga
Cassandra (löfsk.), Vaccinium uliginosum och någon gång
Ledum. I grankärren är mosstäcket ganska väl utveckladt,
bestående af ymnig Sphagnum acutifolium (jemte något Sph.
squarrosum och Sph. Wulffi) eller Rolytticha; i löf- eller.
blandskogskärren utgöres 2 aan P TR acutifolium af J
mängd förekommande Sph. squarrosum, Mnia, Aulac
palustre och några Hypnum- arter; Poe gg oh ö tvege lonet,
| är i de förstnämnde deremot fattig; rikare visar den sig i
i blandskog och rikast i löfskog. I dessa anträffas ganska tal-
rikt Calamagrostis lanceolata och ställvis Carex canescens
(löfsk.) samt Phragmites; allmänna äro vidare Carex vulgager
ris, C. sparsiflora och C. globularis; ganska. allm. men sp E
fins: C; adeln Ӂ filiformis, fr "eaagije ice

Comarum palustre E.

s : — Spirea SS
I Equisetum boden

60 SEG Ara -<

k

i söps E s =
ältinänt och temmeligen talrikt visa sig vidare: |
Calla palustri EON rientalis europea > (orkärr |
Maj nn dregitd rar Pyrola min

: ; altha palustris (g. a.) Polyst. spin rön |
2 Göliset rn dist mk sylvaticum Lycopod. annotinum; ===
EG. uliginosum ; (d:0) Rubus arcticus z

RR

samt. mera sparsamt eller tälle.: Nr, +
Cor L orrhiza (Ra - Myosotis palustris Pyrola uniflora
Listera ovata "') Lysimachia vulgaris P. rotundifolia d
; D. cordata (r.) Cornus suecica (r.) Poly ypod. hed vi
: Orchis maculat a Ranunculus acris (Polystich.
- Epipactis latifolia (r.)") a rivale Equiset. seirpoides 2”) :
= — Platanthera enn ag us palustris d
Linn 4 a bor Forkyeng grill

te slalentp äro ganska allmänna. Marken är här
-tufvig, dels slät med Sphagna (ymnig) och ganska rik-
; Calamagr. lanceolata (ställvis äfven C. phragmitoides).
öfriga gräsarter. anträffas. vidare Carex globularis (allm.J, —
; stellulata. | (teml. allm.), AN tenella (något), C. canescens |
| Å lige jonen (regn. ay ymnig Polypasienn

:

onen på några smärre, tatt
dem träffas nära boningar, vid vägar
a platser med allm. Alopecurus genicula
us onius, J. seftönkalue, J alpinus, Poly g

j

sälls. Juncus conglomeratus, Peplis j (r.). På våta
bevuxna st. allm. Peucedanum och Trägloc hi på dyiga
helst nära boningar ymnig Montia fontana och teml.
bär R hippolapathum, längre bort i skogstrakt Ca Ua
”Palustris och på våta st. Scirpus sylvaticus. Vid källdrag
anträffas Hl, a. de bär säll, Stellaria crassifolia och St. uli-
; ginosa (nära Petrosawodsk).
Vid behandlingen af anente allmälipa RR

lj é

vergå derföre genast till framställningen af venstätons och
börja med sjöarne. Allt efter bottnens beskaffenhet förete
de i detta afseende betydande olikheter. Der bottnen är i
lös eller mjuk uppträda. växterna i stora massor och

talrika arter; de på fast af sand, grus eller stenar beståt d
KORA hvilande piöppne inträffar miolsässen växterna visa

vi här. egentligen fäla sysselsätta FN
dyig, hvarigenom sjön erhåller en -
artad karakter. Hvad till en början det dju
fot) vattnet vidkommer förekomma här talrikt .
lucens och Batrach. heterophyllum (ställvis) sa
tamogeton perfoliatus och Isoötes lacustris (i s ar); =
mer eller mindre talrikt, sparsamt eller sällsynt vidare någr =
andra, ss. Potamog. praelongus, P. obtusifolius (rn); (P. 1
cronatus), P. zosterifolius, Myriophyllum spicatum, ,M
niflorum, Callitriche autumnalis och Nymphaea alba
Nupkar fadeniai (på träskl. st. ymnig), N. P

den vattenstranden (!/,—4 å 5 fot) beklädes bo ste
vätes lacustris, I. echinospora, Scirpus acicu

9252

(steril), (Subularia), Ranunculus reptans, Myriophylla Wol j
å mjuk botten), Batrachium heterophyllum, Potamogeton 20-
sterifolius (fl. ymnig å lös botten), P. perfoliatus, P-. 1
P. lucens (m. a. och mjuk botten y.), P. gramini
prelongus; på flere ställen äfven P. rutilus och allt Pp
mycket mjuk botten Str atiotes aloides, Nymphea och Nu
luteum; spars. eller sälls. visa sig Utricularia vulgaris, Cal
triche autumnalis, 3 pols Hot - ) = må trisulca (t.

Käopipir, Bulliorda de Fanlösella aquatica, Cerato-"
ng demersum och EE ög sälls. arterna); på fastare

Por

a ymnighet: Ph FOREvR och (oj
Fe rex acuta, Scirpus lacustris, Equisetum limo-
on. 0 CR och h allm. Re PAT is, Spargan.

år ectabilis, Sparganium sie Sp. rar
Typha angustifolia, Sium latifolium, |

Vattenstranden och vattenranden j
af allm. Scirpus ar S. palustris, Men- -

i palustre och ganska allm. Lysimachia thyrsiflora,
i8 lingulata, Lythrum salicaria, Barbarea stricta, Bal-

Agrostis HölaMiföra, Galium trifidum, Lycopus gt 3
snculeuis lingua, Limosella och ' Elatine Bydröpsna ;
lokal äfven intagen af ymnig gräsveg

2

TE

FEST PERSER

Kär), dd sibiricum (r.), "PÅ ok fuckin,
I rovå längre fram skola dessutom de vid Onega
ande Färs arterna särskildt BIErR ET EN

iphea VR Napkir e1C.), äfven flere i op på
n förekommande arter: Potamogi ge etoq
e N ft. ), Stratiotes, Typha (r.). att

| getation bildas af åtskilliga för gungflyna Ne anförde
S växter (Carex teretiuscula, C. ampullacea, C. fili-
jemte allm. Peucedanum type sl Cicuta fr

n zosterifolius,

ttenrandens ve-

i länfola! allmänt försköna Pyiläle e Balder äruracid
och ganska allmänt Potamoget. rufescens samt sällsynt Gly-
ceria remota, Gl. spectabilis, (Juncus supinus), Rumex hip-
polapathum, Iris pseudacorus, Butomus umbellatus, Ranuneu-
lus gr och Sium latifolium. sg

ild uppmärksamhet förtjenar den i Onega ut-
Zon LER och AE TEER mil breda halfön Sao-
rn milslångt) , af låga

AA

marker bildadt näs nordost om Uni: A Så
fasta landet. I följd af den korta tid, som vistelsen RR
— halfö varade, och de många orter sol här blefvo obesök Ju
är det tyvärr ej Höjligé för mig att lemna en utförligare oci
ÅQoggrannare teckning af natur- och vegetationsförhålla
på denna intressanta landsträcka, till hvilken äfy
metzkoi och tillstötande holmar närmast böra rä
nödgad inskränka mig till efterföljande knapphändiga.
”delanden. I de ostligaste delarne varsnar man visserlig
temmeligen betydande skilnader, särskildt i vegetatio.
sten med de öfriga trakterna påfalle

vesterut är dl
att Saoneshje öfve
Onega-Karelen. Den för sistberörde landskap framhål
sgpmdomliga konfgsmjonen, främträder häng åsom

från Onega djupt Rang Br
bland dem är den 40 verst långa och |

; iskt afseende framför andra är na kro
” Äfven bdra delen har att uppvisa några uddar och vikar,
som dock äro mindre karakteristiska än de på norra sidan -
befintliga. Med undantag af tvenne smärre uddar vid TolV- ;

; oja är deremot hela östra kusten jemn och synes äl i

den motstående stranden af -Onega. :
Saoneshje kan betraktas som ett TR
af on mängd långa, smala bergssträckningar, intagand

———

65

-
met mellan vikarne och sjöarne. De äro bildade hufvudsak-
ligen af talrika, delvis höga, och branta diorit-ryggar, som
stundom uppbära höga, kullformiga toppar. Äfven åsbildnin-
gar anträffas ofta. Märkbarast uppträda bergsryggarne i
mellersta och vestra delarne, men förmå ej svinga sig till
någon mer betydande höjd. Enligt Helmersen når sträck-
ningen mellan Swätucha och Putkosero minst 300 fot öfver
hafvet; de längre vesterut belägna ryggarne torde vara något
högre. Höjder saknas helt och hållet på halföns nordvestli-
gaste, låglända utsprång. Samma är, om ock i något min-
dre grad, förhållandet med den ostligaste delen, d, v. s. landet
i öster och sydost från Putkosero. Endast kring Schungu
uppträda talrika smärre, steniga höjder eller bergshymplar
samt i andra trakter en och annan kulle eller åsbildning.
Annars äro markerna här temmeligen jemna eller endast
svagt kuperade och traktvis intagna af moar (söderom Asheb).
De öfriga (inre och vestra) delarne likna de andra trakterna
af området äfven deruti, att de (isynnerhet vestra nejden)
äga större och äldre skogar; på den höglända, steniga eller
klippiga vestra stranden resa sig ansenliga tallskogar; längre
inåt vidtaga de i Onega-Karelen allmännaste slagen (bland-
och löfskogar). Äfven de södra delarne besitta slika skogar.
Men i de nordliga och ostliga nejderna saknas de eller äro
representerade af s. k. alskogsängar, eller med låga, unga
träd bevuxna betesmarker. Detta förhållande beror på den
stora befolkning, som bebor dessa trakter. Talrikare än
annorstädes anträffar man här byar; detta är isynnerhet
fallet med norra delen, som ensam hyser åtskilliga tiotal af
dem. Många och stora byar befinna sig dessutom på östra
(Tolwoja, m. fl.) och södra (Welikaja-guba, o. a.) sidorna.
Att dessa nejder blifvit.så tätt befolkade bör i första rum-
met tillskrifvas sjöarnes tal- och fiskrikhet och dernäst mar-
5

66

kens lämplighet till åkerbruk, till hvars lyckliga bedrifvande
kanske äfven gynsamma klimatförhållanden bidraga. |

Hvad jordmånen beträffar utgöres den nästan uteslu- |
tande af rullstenförande sandjord. I de östra delarne, hvilka |
här efteråt närmast afses, uppträda väl ganska stora tallmoar -
af mer steril beskaffenhet och af vanlig sammansättning, men -
på åtskilliga ställen också fin, bördig sandjord, hvarjemte ;
dioriten allmänt, synnerligen i de något kuperade trakterna,
ingår som beståndsdel i gruset och höjer markens fruktbarhet.

Sistnämnde egenskap synes i än högre grad tillkomma ler- -

skiffern, hvilken mångestädes, ensam eller i blandning med
dioriten, bildar den lösa jorden, hvilken "den förlänar en -
nästan :svart färg. Der nyssanförda bergarter uppträda är |
marken; helt och hållet öfversållad af småsten. På låglända
ställen förekommer leran allmänt. Spridda lösa kalkblock -
anträffas äfven ganska ofta. I bördighet kunna dessa nej i
der på långt när dock ej täfla med de frukbarare. trakterna
på fasta landet, ss. Mundjärvi, Dworetz; Perttiniemi. . :
: : Öfver. de: meteorologiska förhållandena saknas visserli-
gen vetenskapliga uppgifter; men af läget kan slutas, att 1
Saoneshje, gentemot öfriga trakter, äger ett jemnare och mil-
dare klimat, hvartill också vegetationen lemnar några antyd-
ningar. Kessler omtalar äfven!), att om somrarna antalet af
regniga och mulna dagar skall vara betydligt större här 207
annorstädes i granskapet. I den stora byn Schungu (på nord- i
ligaste ändan) uppdragas äppelträd, hvilka äfven; bära frukt. |
Detta trädslag anträffade jag för öfrigt endast i staden Per |
trosawodsk. I nämnde by finnas dessutom ett par stora, ål i
driga lindar ?), hvarjemte i Kischi äfven skola förekomma 3

1) Av. å., sid. 13.

2) Dessa träd ERSTA och "befunnos äga 30 fot i höjd och 9 för
1 omkrets,

FRESTAS

67

stora träd af Ulmus effusa (planterad?). Svedjande bedrifves
icke; åkerbruket är allmännare utbredt och befinner sig på
ansenligt högre ståndpunkt än i de andra orterna. Af kul-
turväxter odlas här jemte de för Onega-Karelen anförda sla-
gen allmänt bohvete och i temligen stor skala lin samt, en-
ligt hvad jag med säkerhet vill påminna mig, äfven litet
hvete (Schungu). Ganska allmänt kultiveras (förnämligast
dock i Schungu) äfven åtskilliga kryddgårdsväxter, ss. gur-
kor, morötter, kål, o. s. v., af hvilka man inom öfriga delar
af Onega-Karelen endast undantagsvis finner något spår.
I anledning af denna kulturens ståndpunkt och utbredning
samt möjligen också till följd af klimatets beskaffenhet finnas
här rikligen odlingar åtföljande arter, af hvilka några (de
här åtminstone ställvis allmänna Lappa tomentosa!), L. mi-
nor !), Sonchus oleraceus!) och S. asper!) och de sällsynta
Anthemis arvensis, Odontites rubra, Neslia paniculata) saknas
och andra, ss. Artemisia vulgaris, sparsammare förekomma i
öfriga delar af området. ;

Det har redan blifvit omnämndt, att större och gröfre
skogar helt och hållet saknas i den östligaste delen. De
ganska stora momarkerna, som från Asheb sträcka sig sö-
derut till Padmosero, äro intagna af ung tall; de kring några
byar (Schungu hufvudsakligen) befintliga torra backarne äro
bevuxna med enrisbuskar samt gles och låg tall och al; på
friska ställen förekommer något gran, af hvilken man får se
ett och annat större träd. Å alla de återstående trädbä-
rande platserna, d. v. s. lägre kullar och jemna, torrare mar-
ker, träffas, synnerligen der dioriten eller lerskiffern i öfver-
vägande mängd ingår, alen nästan uteslutande. Den beklä-
der ansenliga sträckor och förlänar dessa nejder en egen ha-
bitus. En del af dessa alskogar utgöra betesmarker och äro

1) Endast i Petrosawodsk.

68

då ofta täta; de öfriga begagnas till ängar, i hvilket fall
träden stå glesare och äro nedtill afqvistade. Gräsvegeta- |
tionen är här ofta riklig och bildas af Anthoxanthum odora-
tum, Calamagrostis sylvatica, C. epigejos, Agrostis vulgaris,
något Aira cceespitosa, m. fl. samt (helst i granskap af åkrar)
allm. Triticum repens och Dactylis glomerata. På jemna ställen -
herska gräsen nästan uteslutande, men på sluttningar visa
sig rikligen äfven örter, som representeras af några vanliga
fältbacksarter, ss. Trichera arvensis, Centaurea jacea m. fl.
äfvensom allm. Campanula rapunculoides (ofta äfven i stor
ymnighet) och Aconitum septentrionale (vanligen mer spar |
samt, men också stundom i mängd). Ofta är vegetationen
lundartad. - Dylika ängar intaga, isynnerhet kring Schungu
och Tolvoja, vidsträckta arealer; vesterut upphöra de till stor
del. Utom dessa alskogar, anträffas talrikt äfven vanliga ängar,
som mest intaga låga, jemna marker och till sin natur öfver- |
hufvud äro fuktiga eller gungflyartade samt äga samma ve
getation som likbeskaffade ängar på fasta landet. Försump-
ningarne synas till större blifvit delen förvandlade till ängar.
Af öfriga ståndorter finnas kring byarne talrikt fältbackar med -
ymnig Trichera arvensis, Centaurea jacea, C. phrygia och ;
allm. Galium boreale jemte de på dylika lokaler vanligen
förekommande arterna, med undantag af Leontodon hispidus, |
som endast sällsynt anträffas. Äfven torra fält eller backar
äro allmänna, men förete intet anmärkningsvärdt!). De
långa, smala vikarne och likabeskaffade sjöarne besitta till
större delen mjuk och gytjig botten samt en ymmnig vegetar
tion, förnämligast af samma arter, som allaredan blifvit upp”
räknade-för sjöarne. Vid-stränderna anträffas 'derjemte ett
par anmärkningsvärda arter: Rumex maritimus. (på sanka

1) Kring Schungu förekommer likväl på dem allmänt Linum cathar-
tHcum. .

EET ES ETRPTERT
Preset

TE

YET EE NT

69

ställen vid Welikaja-guba) och Juncus compressus (flerstädes
i ymnighet på gräsbevuxna, helst trampade platser nära strän-
derna), som hittills ej observerats annorstädes; en tredje,
Elatine triandra, finnes sannolikt på andra orter. På norra
sidan af Saoneshje äro Onegas stränder sandiga, grusiga eller
smått steniga samt ställvis leriga eller sparsamt klippiga.
Östra kusten är sandig eller grusig från Asheb ända till Tol-
woja och sannolikt längre söderut... Med några undantag äro
arterne här desamma som på de öfriga af Onegas stränder.

Att vegetationen måste röna särskildt inflytande af en
så stor sjö, som Onega, är sjelffallet; också äga såväl sjelfva
stränderna, som de närmaste omgifningarne åtskilliga egen-
domliga arter, hvilkas förekomst till stor del, om ock ej ute-
slutande, betingas af Onegas granskap. Som den anmärk-
ningsvärdaste bland dessa arter torde man böra anse den
hittils endast från ishafvets kuster kända Polemonium pul-
chellum, som uppträder på de sandiga stränderna af nord-
östra (möjligen äfven hela östra) delen af Saoneshje, talrikt
isynnerhet på Asheb; af Selin är den äfven funnen mellan
Perguba och Lumbusha. Denna växt lemnar ett talande bevis
för en forntida förening af Hvita hafvet och Onega, hvilket
förhållande åter gifver ytterligare stöd åt den af prof. W.
Nylander !) uttalade förmodan om berörde hafs och Finska
vikens forntida sammanhang ?). Äfven förekomsten af Rumez
maritimus, som enligt Ruprecht 3) skall vara anträffad vid
Archangel, talar något till förmån för denna åsigt. Af öfriga
egendomliga arter uppträda längs stränderna Juncus compres-
sus och Tanacetum vulgare (st. allm.) samt flerstädes föl-

1) Flora agan po

?) Såsom bekant hafva Mr åtskilliga andra fakta i senaste tider
blifvit anförda af Lovén m. f., beträffande frågan om en forntida förening af
Ishafvet och Östersjöbäckenet.

?) Flores Samojedorum cisuralensium, p- 10.

170

jande: Mulgedium sibiricum, Cerastium vulyatum + alpestre,
Sayina nodosa och på Saoneshje dessutom Poa alpina och
Equisetum scirpoides, (den förra på Schungu samt på Ascheb
och längre ned flerstädes; den senare längs nordöstra kust-

NA jao

'
g
:
:

trakten). Här påträffas äfven en särskild form (f. argentata) i

af gråalen, utmärkt genom starkt hvitludna och glänsande
blad. Vid eller i närheten af Onegas stränder uppträda vidare
följande sällsynta arter hufvudsakligen: Öriganum vulgare,

Dracocephalum Ruyschiana, Dr. thymiflorum, Allium schoe- —

noprasum, Saxifraga nivalis, S. cwespitosa, Anemone nemorosa,
Erysimum heraciifolium samt några andra vid Petrosawodsk.
En och annan art visar sig derjemte talrikare här, ss. Pin-
guwcula vulgaris, Selaginella spinulosa (allmän jemte Iquise-
tum scirpoides äfven på moar kring Schungu!),

Hvad vegetationen utom stränderna vidkommer, företer

den östligaste delen af Saoneshje flere afvikelser ?), som mest
bero af markens beskaffenhet och odlingens inflytande samt

möjligen i någon mån äfven af det insulära läget. Af på -

Saoneshje förekommande arter saknas på fasta landet, utom
de förut uppräknade odlade ställen åtföljande växterna, emel-

”

3

lertid endast Ulmus effusa och Anemone nemorosa. Den märk-

baraste differensen besticker sig & ena sidan i den talrika ;

förekomsten af alskogsängarne och den derstädes allmänna

Campanula rapunculoides (och Aconitum). Å andra sidan

saknas på Saoneshje, utom en mängd sällsynta arter, äfven
åtskilliga af fasta landets mindre sällsynta växter, ss. Carex
rhynchophysa, Pedicularis sceptrum-carolinum, Pyrola chlo-
') Sannolikt mest i följd deraf att marken är uppblandad med kalk-
partiklar.
?) De i detta afseende nedan anförda uppgifter, som endast grunda

på några dagars vistelse å orterna, hvilka dessutom delvis blefvo obe

sökta (hela sydöstra delen), kunna naturligtvis ej göra anspråk på någon -
fullständighet, särskildt hvad detaljerna vidkommer.

Tu

rantha, Saussurea alpina (?), Viola mirabilis (?), eller äro
sparsammare, ss. Salix myrtilloides, S. lapponum och andra
sumpväxter, Leontodon lhispidus, m. fl., hvartill orsaken huf-
vudsakligen ligger i frånvaron af lämpliga ståndorter (sko-
gar, försumpningar). Den återstående delen af Saoneshje
torde i det närmaste likna de öfriga delarne af området.

De inom hela området hittils kända kärlväxter uppgå
till inalles 603!) arter. Fanerogamerna äro representerade
af 74 familjer med 566 och ormbunkarne af 5 familjer med
37 arter, fördelade på de särskilda familjerna och utbredda
inom området på sätt efterföljande tabell utvisar:

Allmänna | an = | In | Procent
— — ÖRON
| Bärat 2 | = | 3 | växtgrup
Embryophytae.|— mms "I & Kr
Synantheresg . . sn. 38 I 23 | 11 1) 2001 69 12:19
Cyperacoeg Elev ovene 4 1.22 9 9.1 52 9,19
Graminere > ssh a 30. .1..20 412. 46 8,13
Ranunculacere are FE 8 4 9. | 24 4,24
Craeifere ig. en 3 9 4 3 EAA 4,24
Permobale co... 12 8 5 5 [I 23 3,89
Orehidace&. ..... «i 5 3 9 TI I9 3,36
FR pp VSNDTR 7 3 3 8.) 18 3,18
Papilionacege . . . i. . 8 4 2 + 18 3,18
NGE So Per ser 16 |-10 | — 17 3,00
Alsinäöete d. sla 6 3 4 ag 3,00
Bricatete:s & ör värn 13.5) Hd 2 1 16 2,83
Polygonacer . . .... 11 vd Å 2 | 14 2,47
Potamogetonacezre 8 - 2 år 2,30
Umbelliferee: ::.: 27. 8 TI — Skol 2.30
SRlnIer + 0: sole | ÅR. asA — 1 12 2,12
JUNRSKAGES. so « sir + - | 3 I 3 10 Lär
Silenacer. . . .... | 4 | 2 AR | SR
Vislapero «ie slöa | öl Poe 1 8 1,41.
Betulacer i... . Nr Se RE 1 - 7 1,24

!) Häri äfven inberäknade några endast kring Petrosawodsk före-
kommande arter.

2
Allmänna KA = z Procent
3 3 =
häraf = $ : växtgrup-
ymniga. 5 P ” pen.
Boraginacere . .. .. 4 1) — 3 1,24
Gruäinslösä.: 4 tva 2 2 2 5 7 1,24
LilAG I ven, da oso 3 Vd dock 1,24
RUDISLET « oc cc vs 5 4 1 1 7 1,24
Campanulaceze 5 3 1 TN 6 1,06
EXPhACEMR sg sl sid och 2 I olet) 1 3 6 1,06
Alismacete . ..... KN 1 1 5 0,88
Utrieulariacere 2 | — 1 2 5 0,88
KROCIN lars. ör ige & 2 | — 1 1 4 OA
Nympheacere .... 2 1 1 1 4 0,71
Oenotheracere .... 4 RS 4 0,71
Saxifragacere . . . .. EES 2 2 4 0,71"
Callitrichaceze 1 — 1 1 z 0,53
Caprifoliacee& ....| 3 11 —-]— 3 0,53
henopodiacere ... I 1) — 2 3 0,53 |
Conifere .. é 3 3) — l— 3 0,53 I
Crassulacere å RR 1 2 3 0,53
Diröperkogre 4 re. 5 1 —-!— 3 0,53
Haloragidac 2 1 1 3 0,53
Plantaginacere 1 1 | — 2 3 0,53
Frunulacere |: ; . . 2 | 1 fp ESA 3 0,53
Urficåeer = . is 2 2 lie 1 3 0,53
Convolvulaceze ASS — 2 2 0,35
PeARere. Ål ste 1 Ålen 1 23 0,35
Sr EEE Er — | — 2å 2 0,35
Fumaria 2 1 fre | 1 2 0,35
Hydrocharidacere re. Sr Ae) Ba 1 2 0,35
EVtINRCeR EE Da RS Se 1 1 2 0,35
KoltdnslessA kos 2 EN ES 1 2 0,35
en las föl red tä lan Lo 0,35
a FER 2 ON 2 0,35
Bödie vor VV RE AS 2 2 0,35
Valnsaced PT I je 1 2 0,35
" Adoxacer I ..v ES ER 1 1 0,18
Balsaminacere . ål ge DE 1 1 0,18
Ceratophyllace:e = bön i rilene 1 1 0,18 |
COINACOO + ie cr fe | Jan 1 1 0,18 |
Dröpavere ers a | EE EE ER 1 0,18
Petrkcele I: sc. | ne ng 1 0,18
Gentianacee . .... I RE 1 0,18 1

2 r3a vr FRAN

TT NO

13

Allmänna 2 = dn Procent
2 : 5 a
häraf | Z S 5 växtgrup-
ymniga r B pen.
HyPericacete . . >. . 1 | EE 1 0,18
BORRAS, — | — l 1 0,18
Lobeliaees sond? — | — fäst is 1 0,18
BIVÄCBI ; i. i cs a — | — |] — 1 1 0,18
Menyanthacezre 1 Nå förr gj TER 1 0,18
Nartheciacetre. . . .. 0 brda 1 0,18
Papaveracee . .... — |] —- JT] — 1 1 0,18
Paronychiacete I RE rg Män 1 0,18
Polygalace pgg Il —!— 1 1 0,18
Portulacacere. .... 1 — - ER 1 0,18
Bliamnaäcer... ... .s 1. | — = | 0,18
Solanacere ...... SST 1 1 0,18
TIONDE 8 sa FR bo Pras I 0,18
Thymelescer ;-- ov Il I 0,18
Summa | 320 | 189-1:949:-116771:566 |-100:06
Filices.
Polypodiacere .... | 10 6 2 9 121 1 56,76 |
Equisetacere ..... 5 3 1 2 21,62
Lycopodiaceze : — 1 6 16,22
Isoötacere. BULOR SV a 2 | Asyl — | — 2 SA
Summa | 22 | 12 8 |: 18 1 OT | 10001

I det föregående har jag sökt lemna en teckning af
Onega-Karelens naturbeskaffenhet och vegetation. Särskildt

har jag varit angelägen om, att framställa den senare så full-

ständigt materialet tillåtit. Några arter, hvilka jag sjelf ej
anträffat och hvilkas ståndorts-förhållanden derför varit mig
obekanta, hafva utelemnats, men komma dock nedan att upp-
tagas. Det återstår nu att undersöka, hvilken ställning ifråga-
varande territorium med hänsyn till vegetationen intager till
Finland och i sammanhang härmed afhandla frågan om detta

74

NV

lands (jemte Skandinaviens) naturhistoriska gräns i öster. Till

en början vill jag emellertid i korthet antyda de principer,
hvilka synas mig böra följas vid afgörandet af dessa frågor.
Då man i floristiskt eller allmänt naturhistoriskt hän-
seende velat räkna Onega-Karelen som en provins till Fin-
land, har man helt och hållet frånsett politiska förhållan-
den och uteslutande hållit sig till de bestämningar, som gälla
för s. k. naturliga områden och gränser. I motsats till sist-
nämnda stå de politiska gebitena och råerna. De förra grun-
da sig omedelbart på naturförhållanden och äro mer eller -
mindre stabila; de senare åter äro ej direkt framgångna ur:
de vilkor, naturen sjelf erbjuder, utan närmast betingade af
menniskans för henne mer eller mindre godtyckliga åtgärder

samt, ss. erfarenheten visar, ständiga förändringar underka- =

stade. Till uppkomstsättet äro de politiska områdena i och
för sig sålunda alldeles tillfälliga för naturen och med hän-
syn till sin inverkan på henne ej sällan äfven betydelselösa,

samt ofta bildade af de mest heterogena elementer. Härmed

vare likväl ej sagdt att naturen aldrig skulle stå i öfverens-
stämmelse med, eller röna inflytaade af de politiska deter-

minationerna; tvärtom spela de ej sällan direkt eller indirekt

en vigtig rol. Enhvar känner odlingens stora inflytande på

naturen samt särskildt på vegetationen och det händer ofta

att de politiska områdena just framkalla inom sig särskilda

former eller stadier af kultur, eller sammanfalla med dylika

eller ock med naturliga områden. I sådant fall ingå de som

faktorer för begrundande af naturliga gebit och förtjena då

i likhet med öfriga vilkor att uppmärksammas.

Lika omväxlande som naturförhållandena, kunna äfven
de på dem grundade områdena vara. Hvarje sådan enhet
ARN sig antingéllj genom skarpt markerade yttre grän
ser (geog; råden), eller äger den en eller flere ge"

q

(6
|

15

nomgående egenskaper (geognostiska, floristiska. m. fl. om-
råden), hvarigenom den skiljer sig från en annan. Dessa om-
råden kunna för öfrigt vara större eller mindre, öfver- eller
underordnade samt betingade af ett eller flere förenade vilkor.
Ju mer framstående ett moment är eller ju flere sammanfalla
med hvarandra, desto skarpare utpräglad karakter företer
ett område.

De allmännast afsedda och lättast i ögönen fallande

naturliga gebitena äro de fysiskt-geografiska områdena. Up-
penbarligen ligger en dylik fysiskt-geografisk enhet ursprung-
ligen till grund också för det naturhistoriska (eller floristi-
ska) begreppet Skandinavien eller hufvuddelarne deraf. Ifrån
rent växtgeografisk synpunkt, enligt hvilken alla de orter,
som i afseende å vegetationen öfverensstämma med hvar-
andra, sammanföras till ett helt, existerar något Skandina-
vien ej. I förstanfördt afseende deremot framstår det som
ett välgrundadt och afskildt helt. De geografiska förhållandena
i sig sjelfva utgöra dock här ett mindre betydelsefullt moment
i naturhistoriskt afseende, men med dem förena sig många
andra vigtiga omständigheter: inom Skandinavien visar sig
landets fysiska beskaffenhet i flere hänseenden likartad öfver
området; samma är till stor del äfven förhållandet med ve-
getationen.

Genom den egendomliga fysiognomi vegetationen för-
länar ett land och det inflytande den i andra afseenden ut-
öfvar, utgör den redan för sig en framstående karakter för
detsamma. Men om man derjemte tager i betraktande det
samband, som existerar mellan vegetationen och de öfriga
naturförhållandena (isynnerhet klimat och jordmån), för hvilka
den så att säga bildar ett gemensamt uttryck, erhåller den
stegrad betydelse såsom kännetecken för ett område och ut-
gör sålunda äfven en god ledning för begränsning af länder,

3:

9

76

då andra mer i ögonen fallande skiljaktigheter saknas. Det
behöfver knapt påpekas, att gränserna för den, vegetation,
som i allmänhet utmärker ett land, ej alltid sammanfalla med
de geografiska råmärkena: floran kan visa sig likartad ut-
öfver de geografiska gränserna och ej heller fullt utsträcka
sig till dem. I hvartdera hänseendet lemnar skandinaviska
halfön exempel.

Vända vi oss särskildt till Finland, så inses lätt att för
detta namn också ligger till grund en geografisk enhet, hvars

gränser på trenne sidor ganska väl utan vidare kunna ur-

skiljas, men på den fjerde mindre skarpt framträda. Fäster

man afseende på den tillämpning, detta namn vanligast äger,
vore denna gräns att söka på landsträckan mellan Ladoga
och Ishafvet. I sjelfva verket står en sådan här äfven att
finna i de höjder, som straxt norr om Ladoga vidtaga och
sedan fortgå norrut samt skilja Onegas och Hvita hafvets
tillflöden å ena sidan, från norra Ladogas, Saima-sjöarnes och

slutligen Bottniska vikens å den andra. Denna vattenskilnad |

utgör i och för sig en föga betydande geografisk begräns-
ning för ett så stort område som Finland, men i betraktande
af en mängd andra dermed sammanfallande omständigheter,
synes den likväl ej så oantaglig. Landet vester derom utgör
nemligen ett mer homogent helt än någon annan del af
Skandinavien. Samma fysiska naturbeskaffenhet afspeglar
sig nästan öfverallt och äfven vegetationen är i hög grad
likartad under motsvarande bredd. Man kunde väl finna den
nyssanförda gränsen alltför obetydlig äfvensom de öster derom
belägna trakterna såväl i fysiskt som naturhistoriskt afseende
alltför litet olikartade för att berättiga ett afskiljande och
fördenskull anse det lämpligast att under samma namn in-
begripa äfven de tillstötande delarne af Ryssland äfvensom
söka gränsen för Finland först längre österut. En sådan

-.

;
É
å
É

vi

finnes äfven der skarpare markerad, om ock ej fullständigt
sammanhängande, och bildas af Hvita hafvet, sjöarne Onega
och Ladoga. Såsom bekant, är derjemte öfverensstämmelsen

i naturförhållandena mellan Finland och de närmast österut
tillstötande trakterna påtaglig, så att det i sjelfva verket
synes vara en smakfråga, huru man i detta afseende skall
förfara. Men då, enligt hvad redan framhållits, med namnet
Finland alltid betecknas området vester om anförda vatten- -
skilnad och i detta gebit en så stor likformighet i många
afseenden är rådande, samt emedan det just i det följande
skall undersökas, huru det förhåller sig med den uppgifna
likheten med trakten österut, skall härefteråt under denna
benämning endast förstås den landsträcka, som ligger vester
om sistberörde begränsning. ,.

Det omnämndes nyss att detta land med hänsyn till
floran företer en påfallande likformighet. Från söder mot
norr undergår den väl, i följd af temperaturens aftagande,
successiva förändringar, hvilka dock först på större distanser
märkbarare framträda. Men de östra och vestra delarne er-
bjuda under motsvarande bredd i stort samma grunddrag i
vegetationen, så att differenserna öfverhufvud endast besticka
sig i när- eller frånvaron, eller i ett olikartadt uppträdande af
några få vigtigare arter. Härifrån gifvas väl också undantag,
som dock jemförelsevis äro få, och framkallade mest af sär-
skilda lokala förhållanden, ss. i Ladoga-Karelen!). Mången trakt
visar äfven en skiljaktig fysiognomi, förorsakad hufvudsakligen
af växtlokalernas, af markens konfiguration och jordmånens
beskaffenhet beroende, fördelningssätt, i hvilket fall deras
sammansättning likväl företer ringa afvikelser. En habituel
olikhet, framkallad af särskilda kulturförhållanden, förete äfven

1!) Under detta namn förstå vi nu och framdeles det bergiga, smala
område, som omsluter Ladogas nordvestra hörn

18

vissa trakter, ss. Savolaks. Till de anmärkningsvärdare dif-
ferenserna i floran skall jag längre fram återkomma.

Skall man på grund af floran bestämma Finlands na-
turhistoriska gräns österut, framställer sig först frågan: huru
långt sträcker sig den finska vegetationen: d. v. s. den ve-
getation som i allmänhet karakteriserar landet ?)? Går den

ig a fram ända till den geografiska gränsen, eller öfverskrider den
ss densamma? Det förra antaga vi för gifvet, åtminstone hvad
landets mellersta och sydliga ?) del vidkommer; huruvida fal-
let är detsamma med det sednare förhållandet, framgår ge-
nom en jemförelse mellan Finland och de angränsande de-
larna af Ryssland, hvilka utgöras af ryska Karelen och ryska
Lappmarken. Det ligger dock utom området för denna upp-
sats att till undersökning företaga vegetationsgränsen i sin
helhet, utan skola vi nu närmast hålla oss till den straxt
norr om Ladoga vidtagande, mellan 62?—64? n. 11. befintliga
delen deraf. sådan den framgår af en jemförelse af Onega-
Karelen och motsvarande trakter af Finland. För att nem-
ligen något säkert resultat skall ernås, bör denna jemförelse
ske med någotsånär likstälda områden. Den kan af lätt in-
sedda skäl ej anställas t. ex. mellan Onega-Karelen och Fin-
land i dess helhet, ej heller med någon tillfällig del deraf,
utan blir det nödigt att här uppsöka ett med Onega-Karelen
eqvivalent område, d. v. s. öfverensstämmande med detsamma
till naturförhållanden och främst med klimatet, eller närmare
antydt, det bör ligga inom samma växtgeografiska region
som ifrågavarande provins.

Onega-Karelen är, ss. ofvan anförts, belägen mellan
61949—63!/,2 n. Il. Under samma bredd vore således i Fin-

3 fevämmingen finsk vegetation torde ae vara något oegentlig, men
användes här och framdeles för enkelhetens skull.

?) Några undantag gifvas dock på denna sträcka.

79

land en motsvarighet till den att finna. Besinnar man emel-
lertid att temperaturen liksom vegetations-gränsen småningom
sänker sig österut, blir man föranlåten att söka ifrågavarande
motsvarighet litet (åtminstone !/; grad) nordligare, d. v. s.
på den landsträcka, som utgöres af södra Österbotten, norra
Tavastland, norra Savolaks och norra Karelen !), Visserli-
gen är medeltemperaturen här ännu något högre ?), men den
mest betydande faktorn, sommartemperaturen, torde vara nära
på lika med Onega-Karelens. Hvad som dock främst bör
tagas i betraktande och närmast talar för att dessa länder
äfveni meteorologiskt afseende mest likna hvarandra, är ve-
getationen. Både Onega-Karelen och ifrågavarande bälte af
Finland ligga ej allenast inom samma växtgeografiska region,
nemligen löfträdens (regio norrlandica 1. acerina Wahlenb.),
utan intaga äfven enahanda ställning inom densamma, d. v. s.
utgöra dess nordligaste del3). Äfven de öfriga växterna
tyda på att förhandenvarande territorier komma hvarandra i
afseende å vegetationen närmast. Fullt eqvivalenta i klima-
tologiskt och växtgeografiskt hänseende äro dessa dock ej;
i hvartdera fallet existera flere afvikelser dem emellan. —
Men utom klimatet böra äfven lokalförhållandena vid en
sådan jemförelse tagas i betraktande och i detta afseende
framstår ifrågavarande bälte af Finland särdeles lämpligt
för ändamålet. Å denna sträcka finnas de i Finland vanliga
jordmåns-, konfigurations- och kulturförhållandena represen-

:) Enligt den begränsning, dessa provinser erhållit på den karta, pom
kommer att åtfölja den nya upplagan af Herbarium Musei Fennici.

?) T. ex. i norra Savolaks (Kuopio) der den uppgår till öfver 29 R.
(jemf. G. Reins Statistik öfver Kuopio län, pag. 20

3) Karakteriseras af lindens och klibbalens närvaro; i vestligaste ika
af landet visar sig sistnämnda trädslag längs kusten dock betydligt nordli-
gare, fastän mycket sällsynt. År 1867 anträffade fag af den ett par träd
ännu några mil norr om Uleåborg.

[|

30

terade, hvarför den egnar sig ej mindre att gifva en bild af
mellersta Finlands vegetation, utan äfven angifva de förändrin- =
gar, densamma normalt undergår från vester mot öster, Här |
möter man vidare äfven några af de lokala afvikelserna, somi
landet förekomma, äfvensom öfverhufvud enahanda lokalför-
hållanden, som i allmänhet karakterisera Onega-Karelen; isyn- |
nerhet vissa trakter i norra Karelen påminna starkt om sist-
nämnda land i afseende å konfigurationen; äfven dess kul-
turförhållanden finna här motsvarighet. De grekiska trosbe-
kännarena i norra Karelen (i Korpiselkä, Ruskiala, Suistamo) -
visa i seder och lefnadssätt den största likhet med sina frän- -
der österut och äfven längre in i Finland återfinnas hufvud-
dragen af Onega-Karelens kulturförhållanden. De mest be-
tydande afvikelser, som förefinnas mellan ifrågavarande om- |
råden, bero på jordmånens större bördighet och kalkhalt. -
I norra Karelen torde dock återfinnas mångenstädes NK
tade förhållanden äfven härutinnan. å

Då jemförelser mellan områden anställas i afseende å |
vegetationen, plägar detta ske sålunda, att man utan vidare
uppräknar de arter (slägten, m. m.), hvilka finnas i ett, men
saknas inom ett annat territorium; möjligen angifves derjemle i
deras olika utbredningsförhållanden. Områden gifvas äfven |
der hela skilnaden besticker sig i när- eller frånvaron al
flere eller färre arter. Men det kan äfven hända, att, trots -
ringa skilnad i artantal och utbredning (enligt det vanligen |
begagnade sättet för dess angifvande) trakter sinsemellan
kunna differera, eller tvärtom. Isynnerhet är artantalet
ofta betydelselöst och beror ej sällan på sällsynta arter, 5;
hvilka af exkurrenter lätt förbigås. Och öfverhufvud kan
man säga att olikheterna enligt detta förfarande endast ofull-
ständigt återgifvas, liksom också en bristfällig kännedom af
vegetationen på en ort ernås enligt det brukliga sättet att i

81

systematisk ordning blott uppräkna arterna, om ock deras
freqventitet derjemte anföres. Till och med om man i dy-
lika systematiska förteckningar angifver: de lokaler, på hvilka
hvarje art i större eller mindre mängd uppträder, kunna vege-
tationens vexlingar svårligen åskådliggöras, att förtiga det
endast en bruten eller sammanhangslös bild af: densamma
härigenom erhålles. Ty den karakter, som vegetationen för-
länar en trakt, bestämmes i första hand af de grupper, i
hvilka växterna: på de särskilda ståndorterna äro förenade
och hvilka hvar och en för sig utgöra ett gemensamt, från
andra grupper afskildt helt. Ståndorterna med: deras, af ett
sammanslutet helt bildade, vegetation utgöra med andra ord
de enheter, hvilka närmast konstituera vegetationen i sin hel-
het på ett område. För att erhålla en fullständig uppfatt-
ning af floran i en trakt är kännedom af de inom den-
samma förekommande ståndorterna och deras sammansättning
således af nöden. I öfverensstämmelse med denna synpunkt
har jag försökt lämpa den här ofvan lemnade framställvin-
gen af Onega-Karelens vegetation.

Allt efter ståndorternas lokalisering, beskaffenhet och
sammansättning erhåller en landsträcka sin växtfysiognomi-
ska prägel. Redan det relativa förhållande, som ståndorterna
intaga till hvarandra, meddelar trakten ett särskildt utseende;
på en ort kunna t. ex. vissa ståndorter förherska, ss. skogar,
ängar, försumpningar, eller särskilda slag af dem, eller upp-
träda i mer eller mindre jemn blandning. Några lokaler
kunna, i följd af markens fysiska beskaffenhet!) eller kultur-
förhållanden, saknas, hvilket isynnerhet är fallet inom mindre
territorier. I och för sig äro de skiljaktigheter, som genom
ståndorternas inbördes förhållanden uppkomma mellan områ-
den, dock så att säga blott habituela. Vigtigare afvikelser

1) Vi afse här uteslutande våra egna trakter; nordligare inverka jem-
väl klimatförhållandena härutinnan. S

22

betingas naturligtvis af deras sammansättning. I denna ingå
väl de enskilda arterna som yttersta beståndsdelar, men, liksom
för vegetationen i sin: helhet, kan man äfven här lätt särskilja
vissa, af likartade elementer bestående, grupper (vegetations-
former), af hvilka slag ofvan blifvit upptagna under åtta
namn af: träd- (barr- och löfträd-), busk-, ört- och gräs-
(jemte halfgräs-) samt ris-, moss- och laf-vegetation:' (eller
ris-, moss- och laf-täcke). Stundom uppträda flere af dessa
grupper i jemnare blandning, men vanligen är någon eller några
få förherskande och betinga antingen sjelfva ståndorten eller
'konstituera » en del af dess hufvudvegetation och bestämma
dess allmänna grunddrag. I sådant fall ingå elementer från
de öfriga grupperna. i underordnad mängd samt visa sig ofta
tillfälligtvis, men ej sällan äfven såsom karakteristiska be-
ståndsdelar. . Allt efter som nu dessa af större eller mindre
betydelse: för hvarje ståndort varande kategorier förändras,
desto större eller mindre framstå olikheterna på densamma.
Hvarje sådan grupp innehåller flere arter, men dess hufvud-
beståndsdel bildas oftast af ett fåtal, som genom sin. massa
dominerar de öfriga, hvilka då antingen tillfälligt eller mer
karakteristiskt finnas. förhanden. De förstnämnde äro således
de inflytelserikaste, dernäst komma de underordnade men ka
rakteristiska och i sista. hand de tillfälliga, såvida man vill
tilldela dem någon betydelse. I den mån någon af dessa
olika värde ägande beståndsdelar förändras, desto större eller
mindre skiljaktigheter företer åter gruppen. Föränderligheten
kan yttra sig antingen sålunda, att arterna försvinna (eller
tillkomma) eller i olika proportioner uppträda; det förra
måste naturligtvis anses åstadkomma större olikhet. Om nu
förändringen hänför sig till den vigtigaste gruppen (eller grup”
perna) och derjemte på det mest ingripande sätt (försvinnande)
omfattar den inflytelserikaste arten, så undergår ståndortens

83

vegetation den största omdaning och, om man tager områden
i betraktande, så följer att, ju större afvikelserna på hvarje
lokal framstå och till ju flere och betydande ståndorter de
sträcka sig, dess mer skiljaktiga äro de från hvarandra. Ur
det anförda framgår äfven när motsatta förhållandet inträffar.
Å vissa ståndorter förändrar sig vegetationen lättare än på
andra; ju magrare och enformigare jordmån desto färre vex-
lingar är den i afseende å vegetationen underkastad, vattnens
och försumpningarnes vegetation varierar mindre än torra
lokalers; ursprungliga ståndorters mindre än deras, som kul-
turen framkallat. Man vore i anledning häraf böjd att till-
erkänna större betydelse åt vexlingarne på de mindre för-
änderliga ståndorterna !).

Ett stort inflytande på ett lands vegajption utöfvar od-
lingen, allt större ju längre framskriden den är. Man erinre
sig endast huru ej allenast våra åkrar, utan äfven nästan
alla ängar och fältbackar så godt som uteslutande äfvensom
en del lundar hafva den att tacka för sin tillvaro; huru den
vidare ofta mäktigt inverkar på andra ståndorter, isynnerhet
skogarne och försumpningarne. Trakter gifvas, der den helt
och hållet undanträngt eller modifierat den ursprungliga ve-
getationen. Till att åstadkomma förändringar i naturen verkar
befolkningens seder och bruk i allmänhet, men det största
inflytande hon från menniskans sida röner framkallas af
odlingens högre eller lägre ståndpunkt och sättet för dess
bedrifvande. Många af de vegetationsförhållanden, som kul-
turen betingat, äro emellertid i hög grad föränderliga; allt
efter det odlingen ikläder sig olika former varierar äfven ve-
getationen: upphör den att verka återtager den ursprungliga
vegetationen sitt förra välde, såvida den ej helt och hållet

1) Denna omständighet äger dock större vigt egentligen endast vid
rent växtgeografiska indelningar.

84

blifvit förstörd. Af sådan orsak kan man i de fleste fall:
från växtgeografisk synpunkt ej tilldela de genom kulturen

framkallade karaktererna så stor betydelse som åt den ur-
sprungliga vegetationen, hvilken är mindre föränderlig och
trognare återgifver ett lands allmänna naturförhållanden, .
Visserligen måste äfven odlingen rätta sig efter dessa, isyn- |
nerhet efter klimatet, men, ss. derjemte beroende af menni- |
skans vilja, behöfver den ej utsträcka sig till alla de, trak- |
ter, der dess bedrifvande kunde försiggå. Om de odlade
växterna tillmättes samma betydelse som de ursprungliga,
kunde det derföre ofta hända, att vid uppställning och be-
gränsning af områden tvenne närgränsande och till naturbe-
skaffenheten likartade trakter blefve vidt afskilda, för att

nhända åter förenas, då enahanda kultur- ;
sig gällande i dem båda. Det vore emel-
lertid i hög grad obefogadt att hänföra alla de af kulturen
beroende lokalerna under samma kategori. Några, t. ex.

åkrarna, äro ej allenast framkallade af menniskan, utan er-
fordra för sin tillvaro ständigt hennes direkta medverkan;
t. o. m. sjelfva vegetationens beståndsdelar, oafsedt de egent-
liga kulturväxterna, äro för trakten till stor del mer eller
mindre främmande och gå under, såsnart de undandragas |
menniskans vård. Helt annat är förhållandet med de stånd-
orter, hvilka, om också ursprungligen framkallade af kultur .
ren, dock ej så direkt äro beroende af ständig omvårdnad.
Hit höra s. k, fältbackar och naturliga ängar, jemte en del
lundar och skogar. De på dessa lokaler förekommande väx: -
terna utgöra mest verkliga representanter af sitt lands alster
och återspegla således troget äfven dess naturförhållanden: |
Man måste derför åtminstone i det närmaste likställa deras |
vegetation med de ursprungliga lokalernas. |

RAA

EUS

TA AE RÄDS rna dt a NRA RA ön a ÅA RR na arna > nn

85

Med fästadt åfseende å våra förhållanden Kar här ofvan
gjorts några antydningar beträffande ståndorterna och de ka-
rakterer, som från dem kunna hemtas för särskiljande af om-
råden. I sammanhang härmed vill jag, beträffände de en-
skilda arternas betydelse i omförmäldt hänseende, tillägga
några ord. Af det sagda framgår att alla arter ej kunna
äga samma värde som kännetecken för ett område. Ju al-
männare och ymnigare en art förekommer och ju större in-
flytande den.i öfrigt utöfvar, desto större betydelse måste
den tillerkännas. Både i ena och andra afseendet intäga
våra skogbildande trädslag första rummet. De koöonsti-
tuera ej allenast särskilda ståndorter, utan utöfva äfven sär-
skildt inflytande på klimat, m. m. samt ingå såsom de för-
nämsta faktorer för bestämmande af trakternas fysiognomi.
Trädslagen äro dessutom värda att särskildt uppmärksammas,
emedan de mer än andrå växter äro utsatta för alla luftens
vexlande verkningar och således trognast bör återgifva kli-
matförhållandena. Näst trädslagen förtjena de förnämsta stånd
ortsväxterna att beaktas, synnerligen de arter, som karåk-
terisera de allmännaste lokalerna och sällskapligt uppträda;
hit höra flere gräs och örter sämt mossor och några lafvar,
en och annan buske samt framför allt många Ericineer, ss.
arter af slägtena Vaccinium, Ledum, Calluna och Andromeda.
Ofta kan, isynnerhet ett mindre, område afvika från ett annat
genom vissa egendomliga fysiska vilkor, ss. särskild beskaf-
fenhet i jordmån, i hvilket fall äfven den häraf betingade vege-
taätionen bör anses karakteristisk för detsamma. Sa i allmän-

ma de arter,
förekomma
sämt å andra sidan af ju speciellare lokalförhållanden deras
uppträdande är betingadt dess mindre värde kän man åsätta
dem. Till de minst vigtiga företeelser i detta afseende kan

36

man bl. a. hänföra åtskilliga odlingar åtföljande arter, 0. d.y
hvilkas när- eller frånvaro ofta bestämmes af helt tillfälliga

orsaker, ss. af trakten hvarifrån utsädet hemtas, o. s. v, Lik-

som de särskilda ståndorterna, kunna äfven områdena upp-
visa karakteristiska arter, hvilka äga olika värde allt efter

huru inflytelserika de äro och huru allmänt, sällsynt eller | :

lokalt de uppträda.
; Angående arternas olika betydelse såsom känneteckel
för områden vore ännu åtskilligt att tillägga, men en när-

mare utläggning af hithörande omständigheter torde leda -
alltför långt från ämnet. För att derför återkomma till frågan
rörande den naturhistoriska gränsen i öster skola vi försöka att

dels med hänsyn till ståndortsvegetationen, dels beträffande de

enskilda arterna, utreda de differenser, som råda mellan One- -

ga-Karelen och det utstakade bältet af mellersta Finland.

Hvad arterna angår, äger man öfver deras utbredning i berörde

landsdel en någotsånär tillfredsställande öfversigt, men alla

uppgifter rörande ståndortsvegetationen saknas derifrån, hvar: |
för en jemförelse i detta afseende måste blifva mindre full-- |
ständig; äfvenså blir det svårt att afgöra, hvilka förändrin-
gar vegetationen på detta bälte sålunda undergår. Dels af
egen, om ock ringa erfarenbet och ännu mer med stöd af ;
växtförteckningar öfver särskilda trakter inom detta område, j

tror jag mig utan fara för misstag kunna antaga, det stånd-

orterna på denna sträcka nästan öfverallt äro desamma, fastän

ställvis på skiljaktigt sätt lokaliserade och att äfven deras

vegetation öfverhufvud är likartad, sånär som på några arter,

hvilka i sammanhang med de enskilda arterna skola omnämnas.
Om vi in

ger, som Ölga-Karelen företer med det motsvarande bältet

af Finland och i sådant afseende börja med ståndorterna

samt följa den ordning, i. hvilken vegetationen här ofvan

hu skrida till en undersökning af de divergen- |

87

blifvit tecknad, visar det sig först att skogarne i allmänhet
här äro vackrare; tall- och granskogarnes vegetation är
föga afvikande; i blandskogarne är den ymnigare och till
sammansättningen stundom något afvikande (Lonicera coeru-
lea). Större olikhet förete löfskogarne. Aspen är vida ym-
nigare och bildar ofta större, rena bestånd. Vegetationen är
rikare och yppigare, särdeles i de af asp bildade eller efter
svedjande uppkomna skogarna; anmärkningsvärd är den ym-
niga förekomsten af Rosa karelica (svedj.), den allm. Loni-
cera coerulea (nära byar); vidare den ofta synnerligen rikliga
gräsväxten (Calamagrostis sylvatica) och talrikheten af örter,
bland hvilka några allmännare uppträda (Centaurea phrygia,
sEgopodium, Trollius, m. fl.) och andra tillkomma (ss. Aqui-
legia vulgaris, r.). — I ännu betydligare grad afvika lun-
darne :genom sin stora tillgång på buskar (bl: a. den ymniga
Rosa karelica och allm. Lonicera coerulea samt sälls. Coto-
neaster) och örter; i detta afseende skilja sig isynnerhet de
fuktiga dälderna, utom medelst sin yppiga vegetation, genom
de ofta förekommande, för mellersta Finland främmande, Cir-
sium oleraceum och Saussurea alpina. För öfrigt uppträda i
lundarne en. mängd örter talrikare, ss. den ymniga Egopo-
dium, de allmänna Centaurea phrygia, Trollius, Listera ovata,
Viola mirabilis och temligen allmänna Polemonium coeruleum
samt flerstädes förekommande Åsplenium crenatum, hvarjemte
några nya tillkomma, ss. Selinum tataricum, Thalictrum
aquuegicefolium äfvensom de redan nämnda arterna.

Hvad de öppna markerna beträffar, synes vegetationen
å de moartade platserna vara enahanda. På de torra fält-
backarne varsnar man den förnämsta olikheten i de talrikt
förekommande Leontodon hispidus och Galium mollugo; dess-
utom tillkomma här några arter (Listera ovata spars., Gle-
choma hederaceum, r.). Isynnerhet afvikande framstå de i

88

bördiga trakter uppträdande ängsbackarne genom deras ym- —

niga, af Trollius, Leontodon hispidus, Polygonum viviparum
och P. bistorta (ställvis) bestående örtvegetation. — TI sist-

berörde afseende utmärka sig ännu mer de friska, bördiga
fältbacksängarne genom den yppiga örtvegetationen, bildad
af nyssanförde arter jemte Listera ovata, Gymnadenia, Cen-
taureéa phrygia, OC. jacea (ställvis), äfvensom de mullrika
dälderna och sluttningarna med déras frodiga vegetation, bl. —
a. af ymnig Spirtea ulmaria, Listera ovata m. fl. (jmfr sid. j
38) samt Cirsium oleraceum jemte ställvis allm. Polemonium
coeruleum och Aquilegia vulgaris (två ställen). Anmärknings- |
värda äro vidare de helst på steniga ställen uppträdande
buskagerna med ymnig Rosa karelica och allmän Lonicera
coerulea. För öfrigt skilja sig fältbåckarne i allmänhet ge-
nom större tillgång på några buskar (de anförde) och flere —
örter: de talrikt förekommande Galium mollugo, Picris hie- id
racioides, Centaurewe jemte redan nämnda arter; allmännare
anträffas vidare Erigeron Milleri, Potentilla intermedia, m.
fl.; slutligen tillkomma flere hya arter, ss. Campanula rä-

punculoides, Dianthus superbus (r.), Dracoceph. thymiflorum
(r.). Af anmärkningsvärdare arter saknas Hieracium auricula.

Mångenstädes gifvas dock fältbackar, som på några undan- 3
tag när, äro lika med de i mellersta Finland förekommande;

enahandå är förhållandet med de torra fältbackarne.
Vid jemförelse af ängarne möta stora svårigheter, emedan

gräsvegetationen betydligt växlar och uppgifter totalt saknäs.
På de torrare visa sig några nya örter: Selaginella spinu- =
lösa (t. a.), [Polygala amara (å något ställe äfven ymnig),

Saussurea alpina (r.)], Polygonum bistorta (spars.); vidare
allmännare: Trollius, Centaurea phrygia, Listera ovata, Gym

nadenia. I sammanhang härmed må framhållas de på Sao-
neshje talrika alskogsängarne, med deras allmänna Campar -

oh

8

nula rapunculoides och Aconitum septentrionale. "Betydande
afvikelser förete de fuktiga ängarne, isynnerhet hvad gräs-
vegetationen beträffar, genom närvaron af den alltid ymniga
Carex flava, som ofta ensam bekläder stora fläckar, och den
på enahanda sätt uppträdande Calamagrostis stricta; vidare
kån anmärkas den ställvis allm. Eriophorum latifolium samt
Carex cåapillaris (på några sluttningar). Af örter visa sig
egendomliga arter flerstädes, isynnerhet på sluttningar: Poly-
gala amara, Pinguicula vulgaris, Saussurea, Linum, Selagi-
nella spinulosa samt Polygonum bistorta. Derjemte äro andra
arter talrikare: Tröollius, Gymnadenia. Å de våta ängarne
utmärkes gräsvegetationen af ställvis ymnig Carex flava och
allm. Eriophorum låtifolium. Bland örter är isynnerhet Tha-
lictrum angustifolium (g. r.) egendomlig.

> Af de olikheter, som utmärka de odlade ställena, hafva
åkräarne att öppvisa i ymnighet Sonchus arvensis och Me-
landrium pratense och allmän Scleranthus; de gräsbevuxna
platserna ymnig Cårum carvi och några egendomliga arter:
Cherophyllum Prescotii (t. r.), Ch. aromaticum (r.), Campa-
mula råpunculoides; kring boningar uppträda allmännare Me-
landrium pratense. På dessa lokaler saknas en mängd af
mellersta Finlands sällsyntare arter, hvarjemte andra äro
sparsamare, ss, Senecio vulgaris, Artemisia vulgaris.

Bergsvegetationen är ganska rik och äger att uppvisa

isynnerhet å kalkbergen anmärkningsvärda arter, af hvilka
likväl större delen finnas i norra eller Ladoga-Karelen:
Woodsia hyperborea, Asplenium ruta-muraria, A. viride, Ori-
ganum, etc.; egendomliga för Onega-Karelen äro förutom en
mängd mossor och lafvar de sällsynta: Epipactis atrorubens,
Arabis sagittata, Equisetum scirpoides, E. variegatum i kalk-
trakter, äfvensom Poa alpina och Cotoneaster.

20

Bland de talrika försumpningarne äro isynnerhet gung-

flyna och de deraf bildade ängarne. anmärkningsvärda och

förete betydande afvikelser. Redan genom sitt stora antal

och former påtrycka de Onega-Karelen en egendomlig prä-
gel. Mossvegetationen (jmfr sid. 50) är anmärkningsvärd och

torde knappast finna någon motsvarighet i mellersta Finland. | .
Af buskar saknas i. sistberörde trakt helt och hållet Salig
myrsinites äfvensom den mer tillfälligtvis förekommande Rosa

karelica; derjemte äro Saliz rosmarinifolia och S. myrtilloi-

des vida sparsammare. Gräsvegetationen skiljer sig skarpt
genom närvaron af de öfverallt ymniga Carex teretiuscula -
och Eriophorum tlatifolium samt de ställvis rikligen uppträ:
dande Carex paradoxa, C. heleonastes, C. Buxbaumi äfven-
som den nära stränder och bland buskar mångenstädes yt- j |
terst ymniga Phragmites. Dessutom visa sig några egendom- - |
liga, sparsamt eller sällsynt förekommande arter. Af örter
äro flere egendomliga; bland dessa förtjenar särskildt om- Sd
nämnas den flerstädes ymniga Orchis curvifolia, hvilken med
sina purpurröda blommor förlänar gungflyna ett tilldragande ;

utseende; vidare den g. allm. Saussurea samt, i kalktrakter,
Gymnadenia, Listera ovata, Polygonum bistorta; slutligen höra

hit några spridda (Tofjeldia) eller sällsyntare arter. Dess:
utom påträffas en och annan art allmännare (Petasites frigida
och Sceptrum Carolinum). Äfven laggarne förete en an
märkningsvärd vegetation (jmfr sid. 52). — Flackmossarnes |
afvikelser äro obetydligare och visa sig mest i närvaron ao
några gungflyväxter; huruvida de grunda, med ymnig Phrag
mites, Equisetum limosum, m. fl. (jmfr sid. 57) bevuxna, for-
merna finnas i mellersta Finland är mig dock obekant. =

De nästan öfverallt lika enformiga myrarna erbjuda ej

heller i Onega-Karelen några egendomligheter. Afser man -
från ett par helst nära byar förekommande buskar samt från

HH

en eller annan mera tillfälligtvis förekommande art är för-
hållandet samma med kärren i allmänhet. Härifrån böra
likväl undantagas de låglända, kärraktiga, med asp bevuxna
lokalerna, hvilka här torde vara betydligt allmännare och
vidsträcktare än i mellersta Finland.

Påfallande skiljaktigheter visa sjöarne, isynnerhet de
med lös och gytjig botten. Vegetationen är här ansenligt
rikare och yppigare än den Finlands sjöar vanligen erbjuda.
Flere arter, ss. den ymniga Potamogeton lucens, den allmänna
Stratiotes aloides, den flerstädes ymniga Potamog. zosterifo-
lius och några andra (P. rutilus, P. pectinatus, r.) dels sak-
nas, dels äro betydligt sällsyntare än i motsvarande delar af
Finland. Också stränderna erbjuda några differenser (Jun-
cus compressus, Malachium, m. fl.).

Om man sammanfattar resultaten af ofvan i korthet
anstälda jemförelse och derjemte fäster afseende på de upp-
lysningar, som den summariska tabellen öfver de särskilda
familjernas art-antal lemnar, så framgår, att floran i Onega-
Karelen är betydligt rikare än i någon annan provins i mel-
lersta Finland. Det största antal arter, som något lika stort
område här äger att uppvisa, är den. temligen väl under-
sökta Kuopio-trakten, hvarifrån omkr. 500 arter fanerogamer
och ormbunkar äro kända. Ej heller Ladoga-Karelen torde,
oaktadt dess sydligare läge och gynnsamma lokalförhållan-
den, kunna mäta sig med Onega-Karelen i art-antal. Genom
denna artrikedom och ännu mer i följd af det stora antalet
allmänna arter och deras uppträdande i stora massor fram-
står floran här äfven yppigare än i de motsvarande trakterna
eller öfverhufvud i hela Finland på några undantag när (La-
doga-Karelen, Åland). Förutom de odlade ställena jemte de
magra ängarne och fältbackarne och moarne söker man för-
gäfves eller påträffar endast undantagsvis i Finland den fro-

92

dighet och mångfald, som isynnerhet fältbackarne (ängarne),

lundarne och gjöarne här flerstädes erbjuda. Enär vi redan -

upprepade gånger berört vegetationen å dessa lokaler, torde
det vara onödigt att ytterligare framställa densamma, utan

vilja vi i detta afseende endast tillägga att ej allenast de 3
allmänna arterna (Picris, Centauwrewe, Rosa karelica, m. fl.) -
utan äfven många af de sällsyntare ofta rikligen uppträda,

ss. Fluminia, Clinopodium, Aquilegia, Crepis biennis, Thali-

ctrum angustifolium, Viola collina 1). Men afvikelserna yttra
sig ej allenast i en rikare och yppigare flora; äfven vege- i
tationens sammansättning på de särskilda lokalerna företer
många anmärkningsvärda egenheter. I detta afseende fram-
stå isynnerhet ängarne, lundarne, sjöarne och gungflyna samt

en del fältbackar med de mest i ögonen fallande olikheterna.

Så finher man att en mängd arter, hvilka dels saknas dels |

endast sällsynt anträffas i mellersta Finland eller ock i detta
land öfverhufvud, här ej allenast förekomma utan äfven flere

allmänt och ofta i största ymnighet uppträda och utgöra ej ;
sällan väsentliga eller karakteristiska beståndsdelar i de

särskilda ståndorternas vegetation, ss. på backar (fält) Po-
lygonum bistorta, Picris, Galium mollugo, på ängar Eriopho-
rum latifolium, Carex flava, jemte flere mindre ymniga men
allmänna arter (Selaginella, Såussurea, m. fl.), på gungflyna
och gungflyängarne de ymniga Eriophorum latifolium, Carex
teretiuscula och ställvis C. heleonastes, C. Buxbaumi, Orchi-
dec, m. m., i lundarne Lonicera coerulea, Cirsium oleraceum,
och i sjöarne de nyss anförda arterna. Dessa lokaler erhålla
härigenom en för Finland helt främmande prägel, som starkt

1) Som en anmärkningsvärd omständighet må bär anföras, att flere
öfverhufvud allmänna och derjemte ofta ymnigt förekommande arter, 55:
Centaurea jacea, Pteris aquilina, wm. tl. samt t, o. m: CO. phrygia, Ställvis
nästan helt och hållet saknas.

BENEN San -

"SNEEESSAT

: ” a AT
BEN ETS DERES SES EEE FO ISRN Ae BEORDRA EG 00 RA 2

98

påminner om ost-Europa. Ty de fleste af dessa för Onega-
Karelen framhållna egendomligheter återfinnas i andra trak-
ter af norra Ryssland, Så t. ex. äger Ingermanland !), några
nordliga arter undantagne, de fleste af Onega-Karelens ka-
rakteristiska växter som derjemte i enahanda proportioner
uppträda och flerstädes i Östersjöprovinserna?) synes en stor
öfverensstämmelse i förhandenvarande ståndortsförhållanden
vara rådande. Ängarne och backarna prydas der af ymnig
Polygonum. bistorta; i sjöarne påträffas åtminstone ställvis
rikligen Potamogeton lucens, Stratiotes aloides, m. fl., och på
gungflyna, hvilka jemväl synas vara talrika och derigenom
bidraga att öka öfverensstämmelsen, är likheten i flere hän-
seenden öfverraskande. Allmänt förekomma t. ex. Carex te-
retiuscula och flerstädes C. heleonastes, C. Buxbaumi, Erio-
phorum latifolium; vidare återfinner man här i samma pro-
portion många karakteristiska arter, ss. Ligularia sibirica,
Pingucula vulgaris, Sazifraga lirculus, m. fl., äfvensom bu-
skager af Salices, Rhamnus, Lonicera coerulea och ibland
dem ymnig Phragmites. Sjelffallet är att betydliga skiljak-
tigheter äfven måste vara rådande, men dessa likheter gifva
dock tillkänna att en ännu större öfverensstämmelse i afse-
ende & ifrågavarande lokaler måste förefinnas mellan Onega-
Karelen och trakterna österom Onega, — Äfven några andra
lokaler förete olikheter, om ock af mindre betydelse än de
nu anförda. De låglända ställen intagande, ofta nog vid-
sträckta, skogarne af asp, ensam eller i blandning med andra
trädslag, förefalla främmande; kärren äga ock några differen-
ser; likaså bergen. Slutligen förläna de åkrarne och plat-
Jmfr F. J. Ruprecht: Flora Ingrica, Petropoli 1860 och In hi-

storiam Flor& Petropolitane og ep ibid. 1845
2) Jmfr der Baijöörat Dorpats och A. v. Sass,

Die Phanerog. Flora Ösels, öra 1860, äfvensom E. Russow: Flora der
mgebung Revals, ibid. 1862 m. fl. stöten Förnsdör duk Ile At ora

94

serna kring boningarne allmänt intagande Melandrium pra-
tense och Sonchus arvensis, trakten en mer österländsk an-
strykning. Af lokaler, i hvilka man ej kan spåra afvikelser,
återstå således endast myrarne och en del af skogarne, d.
v. s. ståndorter, som nästan öfverallt i Finland eller Skandi-
navien torde förete en temligen konstant vegetation. Till

slut må äfven anmärkas att de anförda afvikelserna icke i

lika grad framträda på alla orter, utan att det äfven gifves
trakter, som i hög grad likna norra Karelen.
Att en ansenlig del af de egendomligheter, som vegeta-

tionen här visar, måste tillskrifvas jordmånens beskaffenhet -
och förnämligast dess tillgång på kalk och deraf framkallade
bördighet är otvifvelaktigt. Å ena sidan varsnar man nem-
ligen ätt dessa skiljaktigheter märkbarast framstå å de bör- :
digare och kalkrikare orterna och i mindre grad framträda ;

i de andra trakterna; å andra sidan finner man många öf-

verensstämmielser med de orter i Finland, hvarest kalken är ;
: 3

rådande, t. ex: i Ruskiala. Och likheten med norra Ryssland
måste i väsentlig grad äfven bero på denna omständighet.
Men de betydande differenser, som just förefinnes mellan

Ruskiala och Onega-Karelen, tyda bl. a. äfven derpå, att jord-

månens beskaffenhet ej uteslutande framkallat dessa skiljak-
tigheter i vegetationen, utan måste äfven andra orsaker och

deribland främst teémperatur-förhållandena, varit verksamma.
Innan vi dock närmare beröra dessa omständigheter vilja vi
framhålla alla differenser, som med hänsyn till arterna äro
rådande mellan Onega-Karelen och motsvarande delar af

Finland !) och till en början framställa dem under följande 3

rubriker:

!) För erhållande af kännedom om arternas förekomst och Re
inom detta område, har jag begagnat mig af saml ingarne i Universitets fin-
ska museum äfvensom alla tillförlitliga i tryck meddelade äldär, nemligen

FRE TES FAP SE ee FENRIR RAL SIN er 2, PS ES SSD JON SIE AN SST ORG

PIERRE TSE EA SES ON NIUE

ERT ER

äl PRE EG

95

Af i Onega-Karelen förekommande växter saknas i Fin-
land helt och hållet af allmänna arter (1, 2) Lonicera coeru-
lea 1) och Polygonum bistorta samt de flerstädes uppträdande
(3) Potamogeton rutilus äfvensom följande sällsyntare ?):

4. Epipactis atrorubens (r.) 8. Arabis petrea (r.)?)

5. Ligularia sibirica (t.r.) 9I. Selinum tataricum (g.r.)
6. Polemon. pulchellum (t.r.) 10. Thalictrum angustifol.(g.r.)
7. Cheroph. aromaticum(g.r.) 11. Polypod. Robertianum (r.).

Af Onega-Karelens växter saknas i mellersta Finland
följande mer eller mindre allmänna arter:

12. Potamog. lucens (m. a.)?) 14. Orchis curvifolia (g. a.)
13. P. zosterifolius (fl. ymn.)t) 15. Cirsium oleraceum (t.a.),
och följande spridda eller sällsynta:

16. Glyceria spectabilis 22. Tofjeldia borealis
17. Schoenus ferrugineus (r.) 23. Allium schoenoprasum(r.)")
18. Poa alpina (t. rv.) >?) 24. ÅA. oleraceum (r.)

19. Carex capitata (g.r.) 25. Epipactis palustris (t. r.)
20. Potam. marinus (sprdd)?) 26. Ophrys myodes (r.)

21, FR: Bertila (1r.) — 1. Glechkoma hederaceum(g.r.)")

Uppgifterna I i W. Nylanders Flora karelica och Additamenta jemte de tillägg,
som härtill lemnats af J. E. Furuhjelm oc . J. Chydenius i IV häftet

: J. Malmgre
växterna i Satakunt och södra Österbotten. Dessutom har jag rörande
norra och La dogs KA flora fått emottaga en mängd upplysningar af
hr Dr H. Backman samt af hrr kand. V. Brotherus och stud. A. J.
Malmberg växtförteckningar, af den förra öfver norra Tavastland och af
den senare öfver norra Savolaks, och begagnar Bor år tillfället att för de
sålunda erhållna meddelandena frambära bemälde herrar min uppriktigaste

1) Finnes i östra delen af Kuusamo; till H; M. F. äfven inlemnad
från Fredrikshamn.

?) Några kritiska arter, ss. Hieracia, gla paa MSN

3) Uppgifves som förekommande i Finland, men sa 0

13 såren sydligare och äfven sällsynt HET VER

5) Äfven på Hogla

£) Norroat dock ända till Kola:

96

28. Melampyrum cristatum (r.) 40. Stellaria uliginosa (r.)
29. Pinguwicula alpina (r.) 41. Gypsophila muralis (r.)
30. Cheroph. Prescotii (t.r.) 42. Arenaria lateriflora (r.)
31. " Siwum latifolium (t.r.) 43. + Cotoneaster vulgaris
32. Ficaria ranunculoides(r.)"') 44. Salix myrsinites (r.)
33. Anemone ranuncul. (r.)!) 45. Ceratoph. demersum (r.)
34. Aquilegia vulgaris (t.r.) 46. Equisetum scirpoides (t.r.) ;
35. Corydalis solida (r.)"!) 47. E. variegatum (r.) a
36. ” Chelidonium majus (r.) 48. Asplen. septentrion. (gr) |
31. Arabis sagittata (x.) 49. Aspidium thelypteris (r.) |
38. Dianthus superbus 50. X Botrych. virginianum (r.)
39. Malachium aquaticum (x.) 51. Lycopod. chamwcypar. (x.);
äfvensom några endast vid vestra kusten anträffade arter
(Glyceria distans, Lemna trisulca) jemte en ruderat (Malva
borealis i Petrosawodsk). De med ” betecknade förekom- ;
ma söderut, ss. det synes iföljd af särskilda lokalomstän- :
digheter, i Ladoga-Karelen, hvarest vidare följande med Onega- =
Karelen gemensamma arter (52—55) uppträda: Origanum
vulgare, Sazifraga cespitosa, Dracocephalum Ruyschiana och
Rumex maritimus samt Juncus compressus, hvilka visa sig. d
vid eller nära stränderna af Onega och Ladoga. .
Af i mellersta Finland (mellan 62—64? n. 1.) anträffade
arter saknas åter i Onega-Karelen följande:

Hierac. auricula (a.)?) Arabis suecica ej sälls. (?)
Miihlenbergia pendula (r.) Lemna polyrhiza (r.)

Briza media (r.) Typha latifolia (r.) ost
Brachypod. pinnatum (r.) Epipogium aphyllum (x.J i
Carex microstachya (r.) Pyrola umbellata (r.) Id
Eriophor. callithriz (rv) Ewpatorium cannabinum (r.)

1) Vid Petrosawodsk.
2) Funnen äfven i Kuusamo af F. Silén.
3) Endast anträffad kring Petrosawodsk af hr Gänther.

SE ESSER ESPEN ESSENS EESEAIEASE = ST SY FPREOMENESIENSTEN

I
Androsace septentrionalis (r.) :Astragalus alpinus (r.)
Viscaria alpina. (x-) Myriophyll. verticillat. (x.)
Suene rupestris (r.) Myrica gale
Lotus corniculatus (r.) Botrychvum rutaceum (t.r.)

samt följande endast i de vestligare delarne förekommande:
Draba verna, Gentiana campestris, Ribes alpinum, Galium verum,
äfvensom några i Ruskiala anträffade arter: Helianthemum,
Primula veris och dessutom flere ruderater, uppdagade mest
i Kuopio, ss. Matricaria discoidea, Echium vulgare, Asperugo
procumbens, Hyoscyamus niger, Solanum nigrum, Conium ma-
culatum, m. fl.

Betydligt allmännare eller ymnigare än i motsvarande
delar af Finland anträffas i Onega-Karelen:
56. Carex heleonastes (oftay.) 7T1. Polemon. coeruleum (t. a.)
57. C.teretiuscula (allm.0.y.) 72. Sceptrum carolinum (t. a.)
58. Eriophor. latifolium (d:0) 13. Pinguicula vulgaris (t. a.)
59. Malazxis monophyllos (£1.) 74. Egopodium podagraria
60. Listera ovata (allm.) 75. Ranunc. lingua (h. 0. d.)
61. Erigeron Mälleri (fl.) 76. Thalictrum flavum (a.)
62. Petasites frigida (h.o.d.) 77. Trollius (ymn.)
63. Centaurea jacea 18. Linum catharticum (f1.)
64. C. scabiosa 19. Viola mirabilis (t. a.)
65. C.phrygia (m. allm. o. y;) 80. Potentilla intermedia (t. a.)
66. Picris (allm. — m.a.) 81. Polygonum mite (t. a.)

67. (Sonchus arvensis a.) 82. Salix myrtilloides (a.)

68. Hypöcheris maculata (t.a.) 83. S. rosmarinifolia

69. Leontodon hispidus 84. Asplen. erenatum,

10. Campan. rapunculoides

af hvilka de flesta blott sällsynt visa sig vesterut, der dess-
utom ännu följande: Carex flava, Calamagr. stricta och
Equisetum palustre (85—87T) ej torde. uppträda i sådan ym-
nighet som i Onega-Karelen.

98

I mellersta Finland visa sig tvärtom allmännare: .Senecw
vulgaris och Ranunc. flammula (i södra Österb.).

Följande arter förekomma mer eller mindre allmänt i
Onega-Karelen, sällsynt eller sparsammare i norra Karelen
och saknas delvis längre vesterut:

88. Carex paradoxa (fl. ymn.) 92. Saussurea alpina - a
89. C. capillaris (f1.) 93. Arenaria serpyllifolia

90. C. Buzxbaumi (t. a.)?) 94. Galium mollugo (m.a.) =

91. Stratiotes (g. a.) 95. Selaginella (t:a.):
af dessa uppträda flere derjemte ofta i ymnighet:

Slutligen vilja vi uppräkna de arter, hvilka på enatililde ;

sätt uppträda i Onega-Karelen och norra Karelen eller i vissa
trakter deraf (Ruskiala inberäknadt), men Saknas' eller an.

träffas sällsyntare i andra delar af mellersta Finland:

1. Carlina vulgaris (r.) > 9: Polygala amara (t. a.) >
2. Crepis biennis (g.r-) 10. Cerastium alpinum
3. Inula salicina (r.) «11. Viola collina (+.)

4. (Trichera arvensis m.a.) 12. Sazifraga nivalis 0

5. Gentiana amarella (g. a.) 13. S. hirculus”

6. Heracleum sibiricum (m.a.) 14. Woodsia hyberborea - |
1. Thalictr. aquilegiefol. (r.) 15. Aspleniumruta-muraria Se.
8. Acomnit. septentrionale(t.a.) 16. A. viride (r.);

hvarjemte öfverensstämmelsen ytterligare ökas genom Cen
taurea-arterna, Leontodon hispidus och Galium mollugo, hvilka,
om 'också ej så allmänt: och ymnigt som i Onega-Karelen,

likväl i ansenligt större mängd visa sig i norra Karelen. ” e

längre vesterut.

Af denna sammanställning framgår att Krigen |

äger inalles 11 ärter, som hittills ej blifvit anträffade inom

Finlands "område och att bland dem en, Choerophyllum aro=
maticeum, äfven är främmande för hela PSN en sang |

1) Finns dock sydligare.

EERASANEOSDIKE SEAN

PEKAS EST

NETA

99

Ligularia sibirica, endast är känd från ryska Lappmarken
och en tredje, Thalictrum angustifolium blott från Öland.
Vidare må påpekas att tvenne af dessa elfva arter äro allmänna
äfvensom att en, Potamoget. rutilus, på flere ställen ganska
ymnigt uppträder. Angående de öfriga förtjenar framhållas
att Polemonium pulchellum hittils är bekant endast från 1s-
hafvets kuster och att Selinum tataricum blott tillhör de
arktiska trakterna i Skandinavien. De tre återstående äro
mindre anmärkningsvärda. i

För det andra att af de i Onega-Karelen förekommande
växterna i mellersta Finland saknas inalles 44 arter, nemli-
gen 4 allmänna, 3 spridda och 37 sällsynta. Af dessa an-
träffas dock 5 både sydligare och nordligare i Finland, neml.
två allmänna (Potamog. lucens och P. zosterifolius), som dock
i sistnämnda land äro sparsamma, och 3 sällsynta (n:ris 20,
23 och 48). Af de öfriga uppträda 11 arter, neml. en all-
män (ÖOrchis curvifolia), en spridd (Tofjeldia) och 9 säll-
synta (n:ris 18, 19, 29, 30, 38, 42, 44, 46 och 47) i nord-
ligare trakter af Finland och 27 i sydligare delar. Af sist-
nämnda är en, Cirsium oleraceum, allmän och de öfriga säll-
synta; 8 arter, deribland Cotoneaster, uppträda nära Ladogas
stränder och synes deras förekomst der betingas af enahanda
lokalförhållanden som i Onega-Karelen. I sammanhang här-
med skola vi försöka att antyda de orsaker, som framkallat
differenserna och betingat förekomsten af de ifrågavarande
arterna. Af mera specielt lokala förhållanden torde föl-
jande arters närvaro eller talrikare uppträdande förnämli-
gast bero, neml. n:ris 17, 23, 24, 32, (31 ?), 33, 35, 37, 45—47,
samt 12 (?), 13 (?), 40 (?); till denna kategori vore att hän-

föra den inverkan, som kalken, jordmånens bördighet, sjöbott-

nens gytjiga beskaffenhet och Onega sjö särskildt omedel-
barligen åstadkomma. Af klimat, ostligt läge och samman-

100

hang med Nordryssland åter företrädesvis n:ris 15, 16, 22,

28, 30, 34, 38, 39 (?), 42, 43, 49 samt af båda dessa huf- j

vud- faktorers förenande inverkan n:ris 16 AS 19, oh 26,

29, 44, 48. De några återstående af mer tillfälliga orsa- |

ker. — I de motsvarande delarne af Finland äro åter 20

arter påträffade, som saknas i Onega-Karelen; bland dem är ;

id

en, Hierac. auricula, allmän öfver hela området och 2 (Draba i

(6

verna och Galium verum) i de vestliga delarne; de öfriga

un

äro sällsynta och komma sannolikt att till större delen upp
dagas i Onega-Karelen. Flere (omkr. 12) ruderater eller i

odlingar åtföljande arter äger mellersta Finland dessutom -
särskildt.
För det tredje synes att i Onega-Karelen en mängd CR

arter vida allmännare eller ymnigare förekomma än i mot. Å
svarande delar” af Finland. Endast några arter af dem (n: ris .
a. 60, 75 (2), TG 19 (2) s synas företrädesvis vara beroende
af speciella lokalomständigheter; indirekt derjemte till en del
flere gungflyväxter (n:ris 56—58), hvilka vi dock skola lik: &

i

oh i

som i föregående fallet hänföra under den 3:dje rubriken. Af ;

klimat, mm, n:ris 61—66, 68—70, 12,74 (?), 80—82, 85—87 (2) |
och af bådas gemensamma inverkan n:ris 56- —58, 11, 13, 18 (2), ;

83 (2), 84 (2). = ÅA a sida äger deremot mellersta Finland +
endast 2 arter, som der äro allmännare än i Onega-Karelen: ;

För det fjerde framgår att 8 arter, som mer eller min- |
dre allmänt och delvis äfven ymnigt förekomma i Onegar X
Karelen, sällsynt eller sparsammare uppträda i norra Kare-
len och saknas vesterut. Deras förekomst synes till större |

delen betingas af klimat-, i förening med gynnsamma lokal-

förhållanden. Företrädesvis på det förra torde n:ris 93, 94 Ed

och på lokalförhållandena åter 88, 89 (2), 91, bero.

För det femte visar det sig slutligen att norra Karelen Å
(förnäml. Ruskiala) innehar åtskilliga, omkr. 16 (4-5), arter, |

-

|

är

101

neml. 4 allmänna och 12 sällsynta, gemensamma med Onega-

Karelen och hvilka saknas eller sällsynt uppträda vesterut.
Af dessa arter betingas någras förekomst synbarligen af sär-

skilda gynsamma lokalomständigheter (12—16, 8 delv.), men

andras uppträdande tyckes dock väsentligen bero på det
ostliga läget och klimatförhållanden, (2 (?), 3, 5, 6, 7, 9 (?),
äfvensom Galium mollugo, m. fl., jmfr sid. 98).

Man finner ' således häraf att skiljaktigheterna mellan
Onega-Karelen och motsvarande trakter af Finland äro jem-
förelsevis ansenliga och bestå, hvad först anförde landskap
beträffar; mindre i frånvaron af vestliga arter än, andra olik-
heter att förtiga, i rikligare tillgång på former som bebo
länderna söder- och österut, d. v. s. tillhöra norra Ryssland,
För att emellertid erhålla en hållpunkt för uppskattningen af
divergenserna mellan ifrågavarande områden skola vi kasta
en blick på de variationer, vegetationen i mellersta Finland
succesivt undergår från vester mot öster.

Om vi i detta afseende först taga Finland söderom 642
Boka betraktande, visar det sig att detta område i allmän-

het företer en likartad natur och vegetation. Härifrån gif-

vas dock tvenne mer betydande undantag. Den starkt ku-
perade, bergiga sträckan vid Ladogas nordvestra strand af-
viker redan till konfigurationen betydligt från de öfriga de-
larne och hyser äfven en ganska olikartad vegetation. En
af de mest betydande egenheter för detta område består i

den rikliga förekomsten af Aconitum septentrionale; derjemte
SORT här åtskilliga fjällväxter (Saxifrage, m.m.). Utom
i öfrigt särdeles gynnsamma lokalomständigheter, synes Lado-
gas närhet här vara afastort inflytande. Detta "område är,
ES 88. nämdt, temligen isoleradt och inskränkt MW Ladogas när-
maste omgifningar. Endast från trakten mellan Sortavala

och Kursen skjuter kilformigt e okt SR oskar ända till

102

Jänisjärvis norra sida, innefattande delar af Ruskiala jemte
några andra socknar, dit flere af Ladoga-Karelens utmärk-
tare alster (Aconitum) utbredt sig och hvarest derjemte några
andra anmärkningsvärdare arter (Crepw' biennis, ete.) bosatt
sig. Det andra betydande undantaget uppenbarar sig i syd-
vestra Finland. Om man afser från Åland med dess temli-
gen väl utpräglade svenska vegetation, visar det sydvestli-
gaste hörnet af fasta landet en påfallande öfverensstämmelse
med Sverge, hvilket förhållande synes bero på läget och der-
med sammanhängande omständigheter (klimat, m. m.). Längs
kusten fortsätter sig ungefär samma vegetation vidare ett
stycke åt öster och norr samt öfvergår småningom i den
vanliga finska vegetationen. Vända vi oss särskildt till det
ofvan utstakade bältet af mellersta Finland, falla differenserna
liksom orsakerna till dem lätt i ögonen. TI förhållande till
de inre trakterna råder ett köstklimat i den vestligaste delen
deraf, nemligen i Österbotten. I följd häraf saknas på en
stor del af kuststräckan Finlands, i förhållande till Sverge,
mest egendomliga art, Cassandra calyculata, som här visar

sig först norr om Qvarken (Nykarleby), men österut små-

ningom tilltager och är redan i norra Tavastland allmän samt
blir längre fram allt ymnigare. I nyssnämnde provins möter
man derjemte en annan anmärkningsvärd art, Rosa karelica,
som här visar sig sällsynt, men i norra Savolaks redan fler-
städes samt allmänt i norra Karelen och pryder slutligen i
största ymnighet Onega-Karelen. De öfriga mer betydande
afvikelserna framkallas genom det förlopp, nordgränsen för

åtskilliga arter antager. Å ena sidan visa sig några vesterut sd

förekommande arter med ständigt åt öster sjunkande nord: 27

gräns, hvarför de antingen saknas eller sällsyntare uppträda
i landets ostliga delar, der de återfinnas mera söderut. Hit-
hörande arter äro Galium verum, Ranunc. flammula, Draba

PETE SNES

PERREEG EA FOR RET

103

verna (teml. allm. ställvis), Gentiana campestris [och Hyperi-
cum perforatum] spridda samt Ribes alpinum (r.); möjligen
kunde man räkna hit äfven Viscaria vulgaris. Med undan-
tag af hafstrandsväxterna, finnas för öfrigt närmast kusttrak-
ten några få sällsyntare arter, hvilka saknas eller sparsam-
mare uppträda längre österut (Juncus effusus, Spergula Mo-
risoni, Solanum dulcamara samt kanhända en och annan till,
äfvensom några ruderater). Å andra sidan inträffar åter det
motsatta förhållandet, nemligen att nordgränsen för några
ostligare arter småningom sjunker mot vester. De förnämsta
sålunda uppträdande arterna äro Leontodon hispidus, Centau-
rea phrygia, (C. scabiosa) och Gallium mollugo, hvilka först
sällsynt börja visa sig i sydvestra delarne af landet, anträffas
i de inre sydligare trakterna, t. ex. södra Tavastland, mer
eller mindre allmänt samt stiga mot norr och tilltaga i mängd
österut; i norra Savolaks äro de ännu sparsamma, men redan
i norra Karelens sydliga del ganska allmänna. Något ostli-
gare börjar en fjerde icke mindre anmärkningsvärd art, Picris
hieracioides, att visa sig och uppträder sedan ungefär på lika
sätt som de föregående, men är dock mindre allmän; på
enahanda sätt som de förstnämnda anträffas äfven Gentiana
amarella. och <Egopod. podagraria (?), Melampyrum nemo-
rosum (r.). Samma förlopp visa sedan mer söderut åtskil-
liga andra arter, ss. Pinguicula vulgaris, Aquilegia, Poly-
gala amara, P. vulgaris, Draba nemorosa, Campan. rapun-
culoides, hvilka dock ej nå norra Karelen eller beröra blott
dess- sydligaste del; i Onega-Karelen fortfara dessa liksom
alla föreg. att både stiga och blifva talrikare jemte flere
andra i Finland ännu sydligare förekommande arter (Glyce-
ria . spectabilis, m. fl.). Några arter synas i landets östra
delar sjunka längre ned; hit höra Cornus suecica?) och Saxi-
!) Finnes vesterut vid kusten,

104

fraga hirculus jemte några andra, hvilkas förekomst mest
torde bero på gynsamma lokalomständigheter. "För öfrigt
tillkomma i de östra delarne af landet en och annan säll-
synt art (Potentilla intermedia samt i Ruskiala Aconitum,
Viola collina och ”Thalietr. aquilegiefolium), hvilka äfven
förekomma i Onega-Karelen; Heracleum sibiricum och Tri-
chera arvénsis synas äfven vara allmännare.

Sådana äro de hufvudsakligaste förändringar den finska
floran uti ifrågavarande hänseende undergår. "De Härigenom
uppkomna olikheterna mellan de vestliga och ostliga delarne
äro således ej särdeles betydande; jemföras de yttersta punk-
terna, hvilka ligga aflägsnade något öfver 30 mil från hvar-
andra, visar det sig attide vestliga trakterna såknas 6 allmän-
"nare äfvensom några spridda eller sällsyntare arter, samt att
derjemte 3, deribland Cassandra, sparsammare uppträda, och
att deremot i de ostliga trakterna saknas en allmän, 2 spridda
och några sällsynta arter äfvensom att 2 å 3 allmännare
arter här sparsammare förekomma. Utom Cassandra, tillhöra
de fleste allmänna arter företrädesvis fältbackar. Differen-
serna minskas betydligt om man — hvilket äfven torde vara
rättast — afser från kuststräckan, isynnerhet dess sydliga del
och anställer jemförelsen t. ex. mellan norra Tavästland och
norra Karelen, eller också utsträcker den litet nordligare, SS.
till mellersta och norra delarna af Kårelen och motsvarande
trakter vesterut. 'Olikartade klimatförhållanden synas huf-
vudsakligast "varit vållande till ofvan uppräknade vestliga
och östliga, från olika trakter härstammande arters säregna
uppträdande "öch "deraf framkallade skiljaktigheter i floran
Hvad åter vegetationen i Onega-Karelen vidkommer, hafva
vi redan antydt att dess aäfvikelser från Finlands och när-
mande till norra Rysslands flora "hafva sin orsak dels i
några allmännare vilkor, dels i vissa lokala förhållanden,

;
|
F

EES TS TE INRE EES SV

105

förnämligast jordmånens beskaffenhet och dels i. bådas för-
enade inverkan. "Att jordmånen i många fall: kraftigt ingri-
pit vittna "den flerstädes yppiga vegetationen, rikedomen på
Orchidéer och åtskilliga andra åtminstone under:denna bredd
helst på kalk förekommande arter, ss. 4,:11, 17, 25, 26, 46,
47 jemte några andra; på-kalkens närvaro är vidare direkt
eller "indirekt "flere å gungflyn sig uppehållande arters före-
komst beroende. Till de lokala företeelsernas' område hafva
vi "delvis äfven räknat sjöbottnens' gytjiga och bördiga be-
skäffenhet, som säkert bidragit att öka mängden. af vatten-
växter — äfvensom slutligen det inflytande Onega särskildt
utöfrvat på vegetationen. Alla egendomligheter i Onega-
Karelens flora hafva dock dessa lokalförhållanden ej förmått

"ensamt åstadkomma, utan hafva de i väsentlig mån blifvit

understödda af klimatet. Redan loppet af isothermerna, m.

m., utvisar att nejderna vester om Onega äfven i klimatolo-
"giskt afseende bilda öfvergång till Nordryssland: och således
"äga ett mer utprägladt kontinentalklimat än Finland. Pill
detta förhållande gifver vegetationen allaredan en stark: an-
tydan. : Såsom bekant, äro arktiska arter (eller egeutl., sådana
arter, 'som helst bebo länder med: kallare klimat) inom större

kontinenter sammanblandade : med: sydliga: (d. v..s. större

"värme »fordrande) växter i högre grad än i länder, belägna

närmare större: haf. ' Och ett-sådant förhållande framträder

'här' vida märkbarare än i Finland. Sålunda förekomma af
'”BDördliga former ej allenast alla dylika i- motsvarande delar af
"Finland uppträdande: arter 1!) (Saxifrage, Phleum alpinum,

Carex” tenwiflora, Hierac. SÄNG H. crocatum)> utan

”dertill ännu följande:

) Med undantag af Erisnlor. callithrix, Viscaria alpine och Åstra-
galus, hvilka. dock enligt all sannolikhet äfven förekomma här.

a

106

Poa alpina") Selinum tataricum

Carex capitata Dianthus superbus g
Tofjeldia Arenarra lateriflora
Polemonium pulchellum Salix myrsinites'
Pingwcula alpina « Equisetum scirpoides
Cherophyll. Prescoti E. variegatum,

och dessutom betydligt allmännare: Carex Buxbaumi, (C. he-
leonastes), Petasites, Saussurea, Sceptrum, Polemon. coeruleum
och Selaginella; att öka denna trakts nordiska habitus bi-
draga derjemte de här ymniga Salix myrtilloides och Erioph.
alpinum. Å andra sidan stiga äfven flere sydligare» arter
högre upp: Cirsium oleraceum; Polygala amara, P. vulgaris,
Aquilegia, Campan.rapunculoides, Thålictr.angustifolium, m.fl.,
(niris (4; 7), 16, 17, 25, 26,32, 33, 35, 39, 40, 49) hvarjemte
flere andra i rikligare mängd uppträda. Utom några rude-. |
rater: äger mellersta Finland endast få arter, som skulle gå
nordligare: Hierac. auricula jemte några vestliga former
(Draba verna ete., jmfr sid. 102) äfvensom en och annan vid
kusten. Prof på en öfverraskande sammanblandning af nord-
liga och sydliga arter i Onega-Karelen möter man på många
ställen; i ett gungfly nära Mundjärvi t. ex. uppträdde Carex
capitata, : Salix myrsinites m. fl. tillsammans med Ophrys,
Epipactis palustris och vid laggarne visade sig Thalietr. an-
gustifolium! Men kanhända ännu större bekräftelse på kli-
matets olikhet mellan Onega-Karelen och Finland framlyser
"ur det egendomliga sätt, hvarpå många ofvan uppräknade
arter äro begränsade vesterut. Några af dem uppträda nem-
ligen längs Finlands hela östra gräns, från Ingermanland ända
till ryska Lappmarken, utan att dock inträda på finskt om-
råde: de allmänna Lonicera coerulea och Polygonum bistorta
samt de sällsyntare Ligularia sibirica och Selinum tataricum.
2) Sydligare endast på Hogland. ; ]

107

Andra arter hafva följt samma lagar, fastän de ej framträngt
så nordligt: Cherophyll. aromaticum, Thalictr. angustifolium;
hit kan med allt skäl äfven räknas Cirstum oleraceum; och
slutligen hafva flere arter söderut på enahanda sätt uppträdt
samt först i landets nordliga delar inträngt: Arenaria lateri-

flora, Cherophyllum Prescotii, Dianthus superbus, Petasites,
eller endast på någon närbelägen fläck derförinnan visat sig:

Saussurea, Selaginella. Till åstadkommandet af dessa. egen-
domligheter hafva, utom klimatet, äfven gynsamma lokalför-
hållanden varit behjelpliga. Men möjligen har också beskaf-
fenheten af de omgifvande trakterna härvid medverkat, ehuru
man till sakens bekräftelse har svårt att anföra fakta. Största
delen af nyssuppräknade arter äro af ost-europeiskt-sibiriskt

ursprung och hafva sannolikt invandrat från sydost och

kanske delvis äfven från öster eller nordost; samma (sydostliga)

väg ha säkert äfven de andra af nyssnämdt eller medeleuro-

peiskt ursprung varande, för Onega-Karelen egendomligare
arterna följt. För deras inflyttning hit ha ringa hinder stått
i vägen. Men vesterut möta vidsträckta, sterila sump- och
momarker, öfver hvilka de invandrande arterna haft mindre
beqvämt att framkomma; förekomsten af Lonicera coerulea
långt in i dessa ödemarker talar dock till en del emot detta anta-
gande. Möjligen hafva äfven andra orsaker härvid medverkat.

I och för sig vöre Onega-Karelens ställning till mel-
lersta Finland med stöd af ofvan framhållna fakta lätt

”afgjord. Vi hafva nemligen sett huruledes de arter, som karak-

terisera Karelen och angifva den förnämsta skilnaden mellan
mellersta Finlands östra och vestra delar, i sitt uppträdande
utom nämnda lands östra gräns ytterligare visa stora afvikelser,
d. v. s. fortfara att stiga högre och blifva talrikare; lägger
man härtill några andra mot öster stigande ärter (sid. 103)
så synes Onega-Karelen redan härigenom förete nära på lika

108

stora differenser med norra Karelen, som detta landskap med |
vestra Finland, kusttrakten kanhända undantagen. Men många
andra vigtiga skiljaktigheter i floran yppa sig derjemte. i |
Onega-Karelen och alla dessa afvikelser framträda på den |
jemförelsevis korta sträckan af omkr. 10 mil 1): Nu utgöra
Onega-Karelen emellertid blott en liten del af de angrän-
sande länderna och kan således icke i allo tjena till norm |
vid afgörandet af deras ställning till Finland. Angående |
dessa länder äger man någon fullständigare kännedom endast :
om ryska Lappmarken och en del af Olonets-Karelen; genom
jemförelser med Ingermanland kunna dessutom indirekt några :
upplysningar om floran hemtas. Onega-Karelens ställning -
till dem blir dock i många afseenden osäker, Liksom i, Fin- |
land vissa trakter i följd af särskilda lokala vilkor afvika
från det hela, kunde samma förhållande också inträffa här. |
Vi hafva äfven visat att många arters uppträdande beror på |
gynsamma naturförhållanden, hvilka möjligen ej äro genom-
gående för andra delar af ryska Karelen. För att nu komma i
till ett mera omfattande resultat, skola vi försöka att, så :
godt sig göra låter, bortgallra de arter, hvilka antingen en- |
dast äro lokala, företeelser på något ställe inom Onega-Ka-
relen. eller möjligen karakterisera blott detta landskap, men -
ej andra trakter af ryska Karelen, för att på grund af denna
eliminering komma till de växter, hvilka i väsentligare grad -
utmärka Onega-Karelen och sålunda äfven böra: vara be-
tecknande för trakterna österom Finland. - Till förstnämnda |
kategori vore således att hänföra alla tillfälliga eller af sper |
ciellare tokelomsatändighater beroende arter, som ej framträda

ty Äfven i afseende å cd MOSSE oc FARS Onega-Karelen många
anmärkningsvärda ämne å kännedomen om deras sides ri
-mellersta Finland ännu är alltför dne hafva vi underlåtit at |
dem i betraktande,

109

karakteristiskt annorstädes i ryska Karelen, eller också möj-
ligen stode att anträffas i motsvarande delar af Finland.
Hit finge vi räkna n:ris 8, 11, 17, 20, 21, 23, 24, 36, 37,
45—48, 50—55 möjligen äfven 4, 25, 26, 79 och 12 (2) 13 (?)
samt de endast vid Petrosawodsk uppträdande 32, 33, 35, 40
äfvensom Trollius, hvilken sporadiskt visar sig ymnigt i Fin-
land både nordligare och sydligare. De öfriga skulle såle-
des i högre ellér lägre gråd utgöra verkliga karakterer för
Onega-Karelen i dess förhållände till dé andra rysk-karelska
provinserna. Bland dessa arter vore åter tvenné olika grup-
per att särskilja: sådana växter, som förnämligast synas bé-
roende af de allmänna vilkoren (klimat, m. m.), och sådana
arter, hvilkas förekomst eller uppträdande betingas af gyn-
samma lokal-(jordmåns-)förhållanden i förening med först-
nämnda vilkor. Uti förhandenvarande afseende bör åt den
förstanförda gruppen naturligtvis gifvas företrädet och inom
denna åter tilldelas främsta rummet åt de arter, som helt och
Hållet Sakhas i Finland och derjemte visa sig genomgående
för hela eller större delen af dé östra trakterna. De för-
nämsta hithörande växterna äro Lonicera coerulea och Po-
lygon. bistorta, hvilka ej allehast allmänt och på många olika
lokaler anträffas, utan äfven ofta i största ymnighet (Polyg.
bist.) uppträda och förläna trakterna en egen fysiognomi
sämt i i öfrigt förekomma från de sydliga delarne ända upp till
ryska Lappmarken 1); en nära på lika stor betydelse kunde
tilldelas Cirsiuwm oleraceum, af hvilken endast svåga förposter
trängt i Finland. Vidare finna vi af ifrågavarande grupps
växter 4 sällsyntare arter, niris 5, 7, 9 och 10 (?). Dernäst
komma de växter, hvilka saknas i motsvarande delar af Fin-
länd; Hit höra Orchis curvifolia jemte tvenne spridda (22, 43)
pen

KORG
r sann

!) I anledning häraf hafva dessa arter uppsikt ss. de främsta, ehuru det
EL a RR ter RR ne 2 RA a ARTE Shi giag 14 os ADA 4 :

110

och 8. sällsyntare arter (16, 28, (292), 30, 34, 38, 42, 49).
Slutligen uppträda i Onega-Karelen många arter vida talrikare,
nemligen 16 allmänna (62—66, 68, 69, 72—-74, 80—83, 93—95)
och 2 mindre allmänna arter (61, 70); hit kunde äfven hänföras
Rosa karelica, Polygala amara (och Aconitum septentrionale).
Af den senare gruppen tillhörande växter gifvas motsvarande
kategorier till de nyss anförda, nemligen 2 sällsyntare (3, 6)
som saknas i hela Finland, 7 likaledes sällsynta (18, 19, 27,29,
31, 36, 44) hvilka ej förekomma i motsvarande trakter i Fin-
land och slutligen 10 mest allmänna arter, söm sparsammare
der uppträda. (56—-58, 71, 18, 84, 88—92). Atti dessa approxi-
mativt uppgjorda kalkyler, åtskilliga fel måste insmugit sig är
sjelffallet; emellertid torde de dock ej vara af svårare art
och böra i sådan händelse ej heller synnerligen inverka på
lösningen af Onega-Karelens ställning till Finland. :

Till dessa nyss berörda egendomligheter i Onega-Ka-
relens flora komma ännu den ofvan framhållna sammanbland-
ningen af nordliga och sydliga växter äfvensom den anmärk-
ningsvärda, skarpa vestliga begränsning, många arter förete.
Tager man i betraktande alla de skiljaktigheter, som med
hänsyn till de enskilda arterna råda emellan Finland och
Onega-Karelen, kommer man till samma resultat som vid
jemförandet af ståndortsvegetationen, nemligen att de diffe-
renser, som i Finland stå att uppdagas mellan. de östra och
vestra delarne äro, med ett par undantag, mindre betydande
eller åtminstone ej så påtagliga, som emellan sistnämnda
land och Onega-Karelen.. De största förändringarne i florat
inom det af oss utstakade och med Onega-Karelen jemför-
bara området inträffa i de straxt norr om Ladoga belägna
delarne af norra Karelen (hufvudsakligen inom Ruskiala) och
synas till ansenlig del vara beroende af vissa gynsamma, för
Finland i allmänhet mindre vanliga lokalförhållanden. Dessa

Il

olikheter äro i sig sjelfva dock vida mindre än de i Onega-
Karelen sig yppande skiljaktigheterna och deras betydelse in-
skränkes vidare ej litet genom den omständigheten att det
afvikande området är till vidden obetydligt och dessutom
ännu hyser några Finland tillhöriga arter, som saknas i
Onega-Karelen och hvilka förty bidraga att ytterligare stegra
skilnaden mellan dessa länder.

Erinrar man sig nu den stora likformighet, som i ail-
mänhet karakteriserar ej mindre Finlands flora än dess natur
öfverhufvud' och "hvilken äfven framträder inom det område,
som ”ofvån» närmast / blifvit berördt, samt huru ringa skilnad
man med hänsyn till arterna är i stånd att, trots det ej obe-
tydliga afståndet, gra mellan dess vestliga och ostliga
delar;

: fäster; man vidare tillbörlig vigt vid den omständighet
att endast: få undantag i sistanfördt afseende gifvas och-att
dessa undantag, som hufvudsakligen äro att söka i landets
sydvestliga del: och :Ladoga-Karelen, gälla områden af jem-
förelsevis ringa utsträckning och äro till stor del betingade
af egendomliga, för Finland i allmänhet främmande lokalför-
hållander samt att dessa gebit i ej obetydlig grad hafva det
geografiska läget. att tacka för den plats, man anvisat dem
och ' sålunda :ingalunda kunna tjena till måttstock, då det
gäller att bedöma floran i Finland eller någon större. del

| SM eller jemföra den med andra länders;

é påminner -man sig ytterligare den relativt ansenliga,
ofvan framhållna olikhet; som floran i Onega-Karelen företer
med Finland och hvilken kan uppspåras ej mindre i den af-
vikande och ansenligt starkare österländska prägel, som de
flesta ståndorters vegetation framställer — att ej förtiga, det
en, ss.” det synes mer länderna öster- och söderut än Fin-
land 'karakteriserande lokal, gungflyet, här är synnerligen

112

framstående — än 1i' närvaron af en: mängd arter, hvilka dels
äro främmande för hela Finland eller med: Onega-Karelen |
jemförbara delar deraf eller ock i andra proportioner upp-
träda, dels med hänsyn till den geografiska utbredningen
förhålla: sig olika;

åsidosätter man slutligen ej heller att för Finland en
naturlig begränsning kan uppspåras redan ett godt stycke
vester om Onega och att denna gräns, — om äfven i fysiskt-
geografiskt afseende mindre framstående, — ifrån växtgeo-
grafisk synpunkt är af lika om ej större betydelse än den
af Swir, Onega och Wig markerade dalgången i och för sig:

så måste man utan tvekan draga den: slutsats, att
Onezga-Karelen, såvidt man afser vegetationen, ej kan räknas
till Finland och ej heller utgöra en del af dess florområde
— ihändelse man tager Finland i den mening vi här följt,
d. v. s. till norm för detta namn uppställer det ofvan (sid:
717) angifna området. |

Mot denna slutledning kunde ett vigtigt och redan: be-
rört inkast göras, nemligen att Onega-Karelen vore för in-
skränkt att såsom sjelfständigt område afskiljas och att de
derstädes uppdagade olikheterna i floran kunde vara betingade
af särskilda, endast denna trakt gällande vilkor och sålunda
ej återfinnas i öfriga trakter af ryska Karelen samt att det
följaktligen intoge samma ställning till Finland som t.: ex:
Ladoga-Karelen. Om man äfven skulle finna dess areal, :
250 ["] mil, alltför obetydlig och vidare afsåge från det
geografiska läget, i följd hvaraf en annexion på samma grund
som fallet är med Ladoga-Karelen ej mer gjordes nödig,
vore invändningen likväl befogad endast i den händelse; att
de norr- eller söderut tillstötande provinserna af ryska Kar
relen icke skulle till floran märkbarare afvika från Finland.
Vi hafva emellertid redan antydt, att några karakteristiska

113

arter äro utbredda äfven öfver dessa områden samt dessutom
försökt visa, det Onega-Karelen äger en mängd vigtiga arter,
hvilkas förekomst synbarligen äro betingade af allmännare,
trakterna österom Finland öfverhufvud gällande orsaker (kli-
mat, m. m.) och hvilka derför böra återfinnas äfven i andra
delar af ryska Karelen, såvida de ej utgöras af idel sterila
marker, hvilket åter, åtminstone till stor del, ej är förhål-
landet. Derjemte hafva vi anfört huru nästan alla af Onega-
Karelens anmärkningsvärdare växter också anträffas i Inger-
manland, hvilket igen med visshet låter sluta till deras före-
komst i Olonetz-Karelen; och att sådant verkligen är fallet
framgår deraf, att många af dessa arter uppträda vid Pe-
trosawodsk äfvensom åtminstone någon mil åt söder och sydvest
derifrån, såmycket jag på en hastig genomresa kunde erfara.
De vestra delarna af Olonetz-Karelen torde vara af mer steril
natur och derför ej heller kunna framvisa några mer bety-
dande egendomligheter, men hela östra sidan är till sin geo-
gnostiska beskaffenhet likartad med trakterna kring Petrosa-
wodsk och måste följaktligen äfven äga en någotsånär lika-
beskaffad flora eller förete endast sådana skiljaktigheter, som
framkallas af det sydligare läget; i södra delen torde dessa
för ryska Karelen antydda egendomligheterna traktvis ännu
märkbarare framträda af orsak, att ett ganska stort territo-
rium här är intaget af devoniska formationen. Af det an-
förda framgår, att Onega-Karelen ej står isolereradt, då Olo-
netz-Karelen så nära sluter sig till det. Genom detta för-
hållande mister den framhållna invändningen rörande dess
ställning till Finland all betydelse. I sammanhang härmed
vill jag i förbigående yttra några ord äfven om de återstå-
ende delarne af Finlands gränstrakter i öster. Territoriet
norrom Onega-Karelen, d. v. s. ryska Karelen i inskränkt be-
märkelse, skall, enligt uppgifter af mag. Sahlberg, hufvud-

EF 8

114

sakligen bestå af låga moar och ändlösa mossar, hvarföre
man ej här kan vänta sig några märkbarare afvikelser från
Finland. Likväl hafva äfven i dessa till största delen oun-
dersökta nejder flere karakteristiska arter uppdagats, ss. Polyg.
bistorta, Selinum tataricum, Cherophyllum Prescotii; nordli-
gare äfven Lonicera coerulea samt vid Hvita hafvets strän-
der några andra anmärkningsvärda arter, antydande att
detta område förhåller sig till Onega-Karelen ungefär som
Österbotten till mellersta Finland. Hvad slutligen den åter-
stående delen eller ryska Lappmarken angår, har också detta
land ansetts utgöra en del af det finska florområdet. Af N.I.
Fellman's intressanta och förtjenstfulla arbete öfver dess
flora 1) framgår likväl snarare att detta land intager ena-
handa ställning till finska Lappmarkerna, som Onega-Kare-
len till mellersta Finland och kan således ej räknas dit i
samma mening, som de andra Lappmarkerna. Utan att ingå
i någon närmare utläggning af saken vilja vi endast anföra
att förhandenvarande område i många afseenden sluter sig
till de rysk-karelska provinserna och kunde tillsammans med
dem lämpligast anses bilda ett helt för sig, liksom Finland.
med dess: provinser.

Med anledning af det resultat, hvartill vi beträffande
ifrågavarande landsträcka och särskildt Onega-Karelen nu
kommit, uppstår åter frågan, hvilken ställning detta territo-
rium bör anvisas; skall det anses utgöra en del af Nordryss-
land eller Skandinavien eller kanske ett eget område för sig
gentemot dessa länder? Dess geografiska läge och i förhål-
lande till Skandinavien och Nordryssland ringa areal samt
ännu mer dess fysiska naturbeskaffenhet och vegetation, som
ej äger att uppvisa några mer framstående egendomligheter,

S ses vasculares in Lapponia orientali sponte nascentes, H:fors
1864 & 18

115

förbjuda att uppställa det som sjelfständigt område i nyss-
anfördt afseende. Med Nordryssland kan det ej heller gerna
förenas, då redan landets fysiska beskaffenhet ojemförligt mer
vittnar om Skandinavien. Den kuperade terrängen, de eruptiva
bergen, rikedomen på sjöar och jordmånens beskaffenhet, d. v. s.
de mest utmärkande kännetecknen i detta afseende, påminna
i allo om Skandinavien, under det de för norra Ryssland,
som bildar ett jemt eller svagt kuperadt af sedimentära for-
mationer betäckt land utan sjöar och berg, karakteristiska
förhållandena, här endast mycket svagt äro representerade.
Äfven i geografiskt hänseende sluta sig dessa trakter när-
mare till Skandinavien; detta är fallet isynnerhet med ryska
Lappmarken, hvilket område äfven i växtgeografiskt afseende
både af skandinaviska och andra författare, ss. J.D. Hooker 1),
Trautvetter ?), antingen räknats till eller ansetts stå nyssnämn:
da gebit närmast. Huru åter ryska Karelen förbåller sig till
Nordryssland med hänsyn till vegetationen synes svårare att
afgöra, emedan kännedomen om floran österut från Onega
är mycket bristfällig. Dessa länders fysiska beskaffenhet
lemnar. emellertid redan förskottsvis en vigtig fingervisning,
antydande, om ock endast indirekt, det Onega- (eller ryska)
Karelen äfven i afseende å vegetationen är närmare förenadt
med Skandinavien än med Nordryssland; jordmånens beskaf-
fenhet, hvilken mäktigt inverkar på vegetationen, är. öfver-
ensstämmande med förstnämnda lands; utom andra framstå-
ende förhållanden må här endast påpekas att bergsvegetatio-
nen, som i allmänhet karakteriserar Skandinavien genom sin
när- och Nordryssland genom sin frånvaro, här äfven finnes
förhanden och dessutom i Onega-Karelen intager en fram-
stående plats. Derjemte uppträder, andra arter att förtiga,
Rs 6290

'V Outlines of the Distribution of Arctic Plants, p.
? Die pflanzengeogr. Verhältnisse des Europ. Ke f..p. 24.

116

Nordrysslands mest karakteristiska växt, sibiriska lärkträdet
(Lariz sibirica), först ett stycke öster om Onega, hvarest
dessutom, i följd af det vida skarpare utpräglade kontinental-
klimatet, många afvikelser i arternas geografiska utbredning
äro rådande. -Ihågkommer man vidare att ingen af Skandi-
naviens mera utmärkta arter ännu här försvunnit och att
äfven Onega-Karelen, som kanske utgör den bördigaste och
förty mest olikartade delen, i det hela ej företer synnerliga
skiljaktigheter i floran från Skandinavien öfverhufvud — om
ock dess vegetation i jemförelse med det enformiga Finlands
förefaller afvikande — gifves det derföre ingen tjenligare utväg
vid afgörandet af ryska Karelens ställning i omförmäldt hän-
seende, än att hänföra denna landsträcka som en särskild
del till Skandinavien, hvarom redan vanliga kartor lemna
tydlig anvisning.

Man kan i anledning häraf indela Nordöstra Europa i tven-
ne stora områden: Skandinavien och Nordryssland. Det förra
sönderfaller åter i tvenne hufvuddelar, nemligen den vestra,
omfattande skandinaviska halfön, och den östra inbegripande
Finland jemte ryska Karelen och ryska Lappmarken; namnet
Finland har äfven i naturhistoriskt afseende tilldelats en
vidsträcktare bemärkelse, i det man härmed jemväl beteck-
nat det sednare gebitet i sin helhet. Hvartdera af dessa
Skandinaviens hufvudgebit kunna efter longituden ytterligare
afdelas i tvenne områden, nemligen det vestra i Sverige och
Norge, samt det östra i Finland (i inskränkt bemärkelse)
och det öster derom belägna territoriet, hvilket, i händelse
man, ss. lämpligt synes, utsträcker nyssanförde nämn till
hela östra gebitet, kunde kallas ryska Finland ?). Till läget

Såsom liggande utom ämnet, vilja vi här icke närmare uttala 055

i denna på sednaste tider ömtålig blifna, i vetenskapligt hänseende temme-

= likgiltiga formfråga, nemligen huruvida namnet Finland skall, i mot»
till skandinaviska halfön, omfatta hela det östra gebitet eller ej.

117

kommer detta land sålunda att utgöra Skandinaviens yttersta
förpost i öster samt representerar dess mest kontinentala
klimat och vegetation, hvilken sistnämnda jemväl mer än
andra delars är uppblandad med element från Nordryssland
och Sibirien; det står vidare på gränsen mellan tvenne i
geologiskt och topografiskt hänseende vidt skiljaktiga områ-
den och, ehuru i öfvervägande grad framställande en skan-
dinavisk natur härutinnan, påminner ett och annat ställe inom
det ej obetydligt äfven om Nordryssland; med andra ord
ryska Finland bildar ej allenast i fysiskt (meteorologiskt och
geologiskt) och, i förbigående sagt, möjligen också i etno-
grafiskt afseende, utan äfven med hänsyn till vegetationen
en öfvergång mellan Skandinavien och Nordryssland — dock
sålunda att de skandinaviska beståndsdelarne i allo äro öf-
vervägande. Nästan i alla dessa afseenden deremot utgör
Skandinaviens vestligaste territorium, Norge, en fullkomlig
motsats till nyssberörda land; här råder Skandinaviens mest
insulära klimat och hit hafva till floran inkommit förstärk-
ningar på olika vägar och från skilda länder. Det oaktadt
förete dessa länder, i förhållande till de inre områdena, med
hänsyn till floran vissa, fastän af skiljaktiga orsaker fram-
kallade, analogier sinsemellan, Vi hafva redan sett huru i
ryska Karelen (och ryska Lappmarken) flere sydliga former
stiga betydligt högre och många nordliga arter åter sjunka
ansenligt sydligare än i motsvarande delar af Finland, och
en dylik sammanblandning af nordliga och sydliga former
kan äfven Norge kanske i ännu högre grad uppvisa. — I förbi-
gående må här anmärkas att man i Skandinavien äfven kan
särskilja fyra växtgeografiska longitudinella ”regioner”, hvil-
kas gränser dock ej sammanfalla med de särskilda ländernas.

Efter denna framställning af ryska Finlands förhållande
till de angränsande länderna skola vi i korthet beröra dess

118

ostliga gräns. För ryska Lappmarken kan den utan vidare
lätt bestämmas, men beträffande ryska Karelen blir den svå-
rare att angifva. Skall man i detta afseende följa den all-
mänt antagna af Swir, Onega, o. s. v. betecknade rålinien
eller flytta den längre österut till lärkträdets vestliga gräns,
dit den af Trautvetter placeras? Enär så godt som inga
uppgifter öfver floran straxt på andra sidan om Onega finnas
förhanden, blir äfven begränsningen mer eller mindre god-
tycklig. I sig sjelf är den redan ofta framhållna, mellan
Hvita-hafvet och Ladoga befintliga dalgången med dess sjöar,
ete. af föga betydelse; högre värde skulle den erhålla i den
händelse att förändrade jordmånsförhållanden vidtoge i och
med den. Enligt Murchison, o. a, sträcker sig den österut
uppträdande devoniska formationen jemväl intill ifrågava-
rande begränsning, men angående det inflytande vegetatio-
nen häraf röner saknas direkta upplysningar. Helmersen
uppgifver att graniten och dioriten här och hvar skulle träda
fram i dagen vid Onegas östra kuster, hvarjemte marken på
sina ställen vore öfvertäckt med djup sand ?!), som kanhända
neutraliserar de underliggande lagrens inverkan på vegeta-
tionen. Möjligen utgör derföre den af Trautvetter antagna
determinationen i botaniskt afseende den riktigaste demar-
kationslinien. Emedan dock lärkträdets vestliga gräns ej är
särdeles långt aflägsen från Onega ?) och då denna sjö i öfrigt
erbjuder många fördelar torde man äfven fortfarande kunna bi-
behålla den ss. naturbistorisk gräns öfverhufvud för Skandina-
vien. Ifrån Onegas nordvestra ända har man sedan plägat draga
gränsen till Wig-sjön och derifrån längs Wig-floden till Hvita-

1!) Enligt Liljeborg skola vidsträckta sandiga fält äfven förekomma
längre österut.

2) Lärkträdets vestliga gräns går, enligt Trautvetter, från Onega-
viken till sjön Latscha.

119

hafvet. Ifrån geografisk synpunkt utgör denna sträcka sannolikt ,
den lämpligaste råskilnaden, men i naturhistoriskt sars
torde den böra skjutas ännu ett stycke österut ända till den
geologiska gränsen och dragas i så fall från Onega sjö (ett
stycke sydost om Powänets) till Onega-viken. Såvidt nem-
ligen geognostiska kartor och uppgifter gifva vid handen,
synes landet mellan denna rålinie och Wig-floden i fysiskt
afseende temmeligen likna trakten vester om nämnda flod
och böra fördenskull äfven med hänsyn till vegetationen
sinsemellan öfverensstämma. Norrut möter sedan Hvita hafvet
och slutligen en från Wig- eller Kemi-flodens mynning ve-
sterut gående linia !); att utsträcka gränsen för ryska Kare-
len (i inskränkt mening) ända till ryska Lappmarken är i
flera afseenden olämpligt, hvarföre det blir nödigt att af det
emellan ifrågavarande områden befintliga territoriet uppställa
en särskild provins, dit möjligen en bit af (det politiska)
Finland, nemligen en del af Kuusamo, vore att hänföras.
Vesterut stöter ryska Karelen sydligast till Ladoga och be-
gränsas sedan naturligast af de redan framhållna sterila,
höglända markerna, hvilka norr om sistnämnde sjö vidtaga.
I de af mig besökta trakterna (mellan 62 och 63? n. 1)
intaga dessa från öster till vester en sträcka af RK 10
mils bredd, nästan öfverallt företeende ett lika magert och
enformigt utseende; endast här och hvar stöter man på bör-
digare eller egentligen mindre sterila fläckar. Emedan på
dylika sterila trakter öfverhufvud endast ett mindre antal
och derjemte allmänt utbredda arter kunna förekomma och
då nu ifrågavarande nejder vidare äro mycket glest bebodda
samt. större vägar, hvilka annars i någon mån torde gynna
utbredningen af vissa växter, på ettenda undantag när, helt och

0 Enligt den ringa kännedom man nu äger om dessa trakter är det
Omöjigt att närmare bestämma denna gräns.

120

hållet saknas och ersättas af endast obetydliga gångstigar,
böra de framför andra här uppträdande naturhinder vara eg-
nade, att ej allenast utgöra en gränsskilnad för mellersta
Finlands och ryska Karelens floror, utan äfven vara egnade
att, såvidt det kan bero på en dylik gräns, hindra dem från
att ömsesidigt sammanblandas !). Ville man på detta breda
bälte närmare bestämma gränslinien, torde en sådan lämpli-
gast finnas i den redan omnämnda höjdsträckning, som reser
sig mellan Onegas, m. m. och Ladogas jemte Saima-sjöarnes
ete,, flodområden. Denna höjdsträckning fortgår emellertid
ej ända ned till Ladoga, utan höjer sig vid 622 n. 1 åt
sydost; ifrån denna punkt kunde gränsen söderut dragas längs
Uuksunjoki till sistnämnde sjö. Österom denna å skall nem-
ligen, enligt meddelande af d:r Backman, det starkt kuperade
landskapet vid Ladogas nordliga strand upphöra och efter-
följas af ett enformigt, af sandmoar karakteriseradt territo-
rium, liknande vestra delarne af Olonets-Karelen ?). Enligt
denna begränsning kommer en del af det politiska Finland,
neml. Salmi och Suojärvi socknar, att föras till ryska-Kare-
len. Utom de fullkomligt enahanda etnografiska förhållan-
dena, företer sistnämnde socken äfven i geologiskt och möj-
ligen också i meteorologiskt?3) afseende stor likhet med
Onega-Karelen samt äger dessutom att uppvisa en af dess
mest karakteristiska arter: Lonicera coerulea.

1) Någon synnerlig betydelse i detta AE torde den nu anförda
gränsen likväl ej besitta, hvilket ej heller synes vara fallet med de hos oss
befintliga, ikaboskalade eller öfriga de sersörka gränserna (sjöar,
m. m.), utan torde arternas utbredning i vårt land för det mesta bero af
temperatur- äe SR

2) Jmfr härom äfven: J. E fvkakiae och J. J. Chydenius, »Berät-
telse öfver en naturhistorisk resa i Karelen", i IV h. Fann; et F1. spts
notiser, p-

Sy Suojärvi hörde jag nemligen uppgifvas, att trakten yore mindre
besvärad af froster än de angränsande nejderna vesterut. Möjligt är att detta
påstående endast gäller de närmaste omgifningarne kring Suojärvi sjö.

121

Denna ofvan uppdragna råskilnad afviker således ej
betydligt från Finlands politiska gräns i öster. Man har
äfven, ss. i början omförmälts, genom denna velat determi-
nera den finska faunan och floran, dels under förutsättning
att någon begränsning för dem här (eller längre österut) ej
stode att påträffa, dels i betraktande af den afvikande prä-
gel, vegetationen i politiskt skilda länder genom kulturens
af olika lagar och författningar reglerade inverkan måste
erhålla, samt slutligen med hänsyn till vissa praktiska för-
delar, m. m., som härmed vore förenade. Beträffande förut-
sättningen att någon begränsning för vårt lands flora ej
skulle gifvas, eller att ryska-Karelen på grund af naturför-
hållandena icke kunde skiljas från finska-Karelen, ss. det
från annat håll ännu bestämdare heter, har jag ofvan sökt
visa, att en gräns för vegetationen i sjelfva verket existerar,
om den ock icke — hvilket härvid ingalunda erfordras —
afskiljer någon större del af våra växt-arter, eller med samma
noggrannhet kan utsättas som en politisk eller annan dylik
af landtmätare uppgången rålinie, hvilket åter ej heller är
af behofvet påkalladt; och är det derföre onödigt att längre
uppehålla sig vid denna punkt. Äfven de praktiska förde-
larna skola vi, ss. mindre vigtiga, lemna åsido. Återstår
således att närmare skärskåda det förmodade inflytande olika
lagar och författningar tilläfventyrs åstadkommit att förändra
vegetationen. Också denna och andra likartade omständig:
heter kunde i förhandenvarande fall utan vidare förbigås, då,
enligt hvad allaredan framhållits, trakterna på ömse sidor
om riksgränsen äro intagna af en ej allenast till härkomst,
utan äfven till seder och bruk samt social ställning!) full-
komligt eller närapå enahanda befolkning. Någon märkbarare

SFR
!) Likalitet som längre österut är allmogen i Suojärvi och andra
socknar söderut ägare af jorden eller disponent till skogarne.

122

skilnad i vegetationen kan man ej heller i verkligheten upp-
daga i närheten af den, hvarom jag på åtskilliga ställen
kunde öfvertyga mig om. I detta afseende må i förbigående
omnämnas att, då jag första gången var stadd på en exkur-
sion för att undersöka detta förhållande, hade jag redan hun-
nit ett godt stycke utöfver gränsen, innan några verststolpar
vid allmänna farvägen emellan Suojärvi och Petrosawodsk
tillkännagåfvo det jag befann mig i Ryssland; den fordom
upphuggna rålinien hade under tidernas lopp sågodt som
igenvuxit. I öfrigt kunde jag beträffande befolkningeus seder
och bruk och deras inflytande på vegetationen ss. något an-
märkningsvärdare endast utröna att allmogen på ryska sidan
ej skall begagna asplöf till utfordring åt boskapen, såsom
fallet uppgafs vara inom 9Suojärvi. Möjligen vore en årlig
minskning af några tio- eller hundratal aspar för hvarje by
inom nämnde socken häraf en följd, hvilken omständighet
likväl är af ringa betydelse i dessa glest bebodda nejder;
med tiden kan för resten seden lätt utbreda sig äfven österut.
En och annan mindre afvikelse i seder och bruk torde här-
till väl ännu kunna uppdagas, men, emedan sådana öfverallt
förekomma, t. ex. mellan skilda socknar hos oss, kan man
ej gerna tillmäta dem någon synnerlig betydelse. Ansenli-
gare skilnader i vegetationens utseende hafva lagar och för-
fattningar åstadkommit, hvilket dock ej varsnas vid riksgrän-
sen, utan först längre in i landet. Skogarnes närvarande
förträffliga tillstånd har synbarligen i hög grad framkallats
af det skydd lagarna förlänat dem; då emellertid finska kro-
nan äger, bl. a. äfven längs ryska gränsen, vidsträckta skogs-
marker, hvilka i senaste tider kommit i åtnjutande af om-
vårdnad, har man allt skäl att förvänta, det äfven hos oss
lika gynsamma resultat uti ifrågavarande afseende framdeles
skola ernås. Någon större vigt kan i anledning häraf denna

»

RR FESOSNUSEFEN 5 SSRIS

ESTESSTIST YEO IN Se SETS FREE

123

omständighet således ej utöfva på afgörandet af förhanden-
varande fråga: För öfrigt äro lagar och författningar kan-
ske i ännu högre grad än de politiska gränserna föränder-
liga och böra derför, om naturen äfven skulle röna något
större inflytande af dem under en viss tid, endast med största
varsamhet eller blott i speciella fall anlitas som karakterer
för uppställning af naturliga områden; dessutom må anmär-
kas det man ofta sträfvar att lämpa lagarne i öfverensstäm-
melse med naturförhållandena, iföljd hvaraf inom områden
med likartad natur äfven, åtminstone i vissa fall, likartade
lagar småningom bör göra sig gällande.

Sedan gränserna för ryska-Karelen sålunda blifvit be-
stämda eller åtminstone närmare antydda, skall jag i korthet
ännu beröra de särskilda områden, i hvilka detsamma kan
indelas. Någon fullständighet eller synnerlig noggrannhet
kan härvid ej komma ifråga, då jag varit i tillfälle att be-
öka blott en liten del af detta vidsträckta territorium; öf-
riga uppgifter härom äro hemtade dels från kartor, dels
grundade på några meddelanden af J. Sahlberg i en af honom
författad uppsats rörande ryska-Karelens flora !). Detta om-
råde bildar en vid, Ladoga och Hvita-hafvet förenande dal-
sänkning, hvilken öfver det s. k. Karelska näset vidare fort-
sätter sig till Finska viken. Hufvudriktninger af denna dal-
gång ligger från nno.—ssv.; den afskäres af en mängd i
motsatt direktion gående höjder, hvilka i Onega-Karelen
stryka från nnv.—sso., men i Olonets-Karelen torde ligga
i. mer n.—s, samt närmare Hvitahafvet v.—0o. riktning. Om-
rådet i sin helhet kommer i anledning häraf att framställa
ett kuperadt land med i nyssanförd direktion gående höjder
och dalar. I detta förhållande inträffa dock tvenne bety-

') I manuskript inlemnad og Spt pro F. et FI. Fenn. under titel
»Bidrag till ryska Karelens flor

124

dande afvikelser; på tvenne ställen afbrytes nemligen denna
landsträcka af ansenliga naturskiljaktigheter, hvilka gå nästan
rakt från vester till öster och utgöras af den redan förut
(sid. 16) framhållna, Hvita hafvets och Onegas flodområden
afskiljande - höjdsträckningen samt längre söderut af en vid
dalgång, i hvilken Suojunjoki under sitt nedra lopp flyter.
Genom dessa skiljaktigheter blir hela ryska Karelen äfven
afdeladt i trenne fysiskt väl skilda provinser, neml. nordli-
gast ryska Karelen (i inskränkt bemärkelse), hvarpå sedan
följer Onega-Karelen (till Suoju-dalen) samt sydligast Olo-
nets-Karelen. Den förstnämnda skall; enl. Sahlberg, till stor
del utgöras utaf sterila, af mossar och lågmoar intagna mar-
ker samt äga en mycket fattig, af ytterst allm. Cornus sue-
cica mest utmärkt flora; vid Hvita hafvets stränder tillkomma
dessutom några anmärkningsvärdare arter. Gränsen mellan
nyssberörda provinser kommer att utgöras af anförda höjd-
sträckning; en mindre afvikelse härifrån, hafva vi (sid. 15)
dock tillåtit oss, i det ungefär på midten af denna sträcka
Siesjärvi blifvit antagen till råskilnad, af orsak att trakterna
straxt söderom denna sjö skola vara likartade med Onega-
Karelen. För denna provins åter bildar Suoju-dalen i söder
en naturlig gräns, hvilken lämpligast torde kunna närmare
markeras genom Suoju-å ända till Soddjärvi; söderut häri-
från vidtager Olonets-Karelen. Denna provins är öfvertäckt
af ett mäktigt diluvial-lager (”Granitie Detritus?), bildadt
mest af sand och grus och till stor del hvilande på en bädd
af qvartz-sandsten (i östra delen, enl. Helmersen). Många
af Onega-Karelens karakteristiska terrängförhållanden åter-
finnas ej mer här; de talrika bergen och regelbundna da-
larna, de långa och smala sjöarne saknas till större delen
samt ersättas af åsar eller kullar af sand och grus och ett
större antal åar samt några smärre sjöar; endast i östra

FPS VETEN SE

125

delen visa sig berg. En antydan om dessa förhållanden
lemna redan Onegas stränder; de äro här icke så djupt in-
skurna, som i trakterna norrut, utan endast smått naggade.
Också jordmånens beskaffenhet synes ansenligt afvika; den
i Onega-Karelen allmänt uppträdande kross-stensjorden jemte
de talrika, steniga höjderna torde knappast anträffas i större
skala; istället dominerar rullstenförande sandjord och grus;
i sydligaste delen inskjuter dessutom den devoniska forma-
tionen. Af dessa Olonets-Karelen karakteriserande jordmåns-
och konfigurationsförhållanden förekomma tydliga spår redan
längre norrut, men börja uteslutande förherska i nejderna
kring Suoju-dalen !), hvarest äfven flere af Onega-Karelens
mest utmärkande fysiska egenskaper söderut afstadna. Här
yppa sig jemväl några botaniska skiljaktigheter; flere arter
upphöra vid denna dal eller visa sig endast sällsynt ett
stycke norr om den. Till de förra höra Myosotis stricta, Fi-
caria, Anem. ranunculoides, Stellaria uliginosa, Corydalis
solida, FHierac. awricula, Lemna polyrrhiza, Gagea minima
och Polystichum cristatum jemte några ruderater; till de se-
nare åter en mängd arter, bland hvilka må anföras Jun-
cus conglomeratus, Succisa, Valeriana, (Tanacetum), Draba
nemorosa, Geranium palustre, Viscaria vulgaris, af hvilka
flere i Olonets-Karelen torde vara allmänna.

För att ej längre uppehålla oss vid dessa till större
delen för oss temligen obekanta förhållanden, skola vi återgå
till och ännu med några ord beröra Onega-Karelen. I ens
lighet med den för detta område ofvan (sid. 15) angifna be-
Sränsning, skulle det icke sträcka sig fram ända till Finlands
naturliga gräns i öster. Det mellanliggande territoriet, som
utgöres af Suojärvi socken jemte tillstötande delar af Olo-
hetska guvernementet, intager ungefär lika stor areal som

") Ställvis äfven litet nordligare, ss. i närheten af Säämäjärvi.

126

Onega-Karelen, från hvilket det i många afseenden i väsent-
lig grad afviker. För att undvika bildandet af alltför många
provinsnamn, torde det emellertid vara lämpligast att under
ifrågavarande benämning inbegripa hela mellersta gebitet af
ryska Karelen, hvilket sålunda sönderfölle i tvenne ”regio-
ner”, neml. den östra med Saoneshje (Onega-Karelen i in-
skränkt bemärkelse) och den vestra, som kunde benämnas
mossarnes och moarnes region. Detta territorium, hvarom
vi i förbigående ännu vilja lemna en flyktig redogörelse,
framställer i stort en vidsträckt, mycket glest bebodd öde-
mark; mer betydande undantag härutinnan anträffas endast
kring BSuojärvi sjö och ställvis i sydliga delen (Weskelys-
trakten). Talrika byar intaga de till stor del kala omgif-
ningarna kring Suojärvi; markerna äro här för det mesta
smått kuperade; ansenligare höjder resa sig vid nordvestra
stranden !). Dessa nejder, isynnerhet de österom ifrågava-
rande sjö belägna, påminna såväl till sin fysiska beskaffen-
het som vegetation ej obetydligt om Onega-Karelen. De
här ej sällsynt uppträdande klipporna eller berghällarne äro
bildade af diorit och granit äfvensom lerskiffer (åtminstone
nära kyrkan i mängd) och hård kalksten (vid nordöstra
stranden äfvensom på holmar ?) i sjön). Ifrån dessa klippor
hafva fragmenter kringspridts till de närmaste omgifningarne
och ingå under form af rullstenar i sammansättningen af den
lösa jorden; isynnerhet är lerskiffern rikligen inströdd i den
hvarjemte stycken af drusig qvarzit ställvis i mängd upp-

1) Samma NRO Radi) en märkvärdigt kad äfven vid de
andra hitåt belägna större e (Ladoga, Onega, Jänisjärv

2) Ganska rikligt Sint på Pöpönsaari; namnet äng denna holme,
som äfven äger andra anmärkningsvärda bergarter, till
»Pöbbo4 (jmfr H. J. Holmberg, Material. till Finl. jär 253).
Dylika vanställningar af våra ortsnamn höra för resten Ah dor pr säll-
syntheterna.

BANER OT SPORTS 0 TRI RAEARTEES

127

träda. De växtligare markerna hafva tidt och ofta blifvit
afsvedjade och härigenom mer eller mindre utmärglats, hvarom
den ymniga ljungen nogsamt vittnar. De äro föröfrigt
till en del intagna af ung löf-(björk-) eller tallskog. På
öppnare ställen anträffas åkerbär och ställvis smultron syn-
rligen rikligt; allmänt uppträda här vidare odon, m. m., samt
irkningsvärdare arter' Leontod. hispidus, Galium mol-
”richera, Heracleum sibiricum. Försumpningarna äro
ika och utgöras af myrar, kärr och gungflyn eller gung-
flyängar, liknande något de i Onega-Karelen befintliga. På
de sistnämnde bildningarne uppträda af mossor ymnigt Hy-
pnum intermedium, H. revolvens, ete. och allm. Cinclidium
stygvum; gräsvegetationen bildas af de vanliga arterna; dock
äro många af dem, ss. Carex heleonastes och Eriophor. lati-
folium sällsynta; på ängarna träffas dessutom flere österut
förekommande arter, ss. Saussurea (allm.), Polygala amara,
Carez capillaris. Af anmärkningsvärda växter förekomma
för öfrigt i dessa nejder allmänt Rosa karelica och Lonicera
coerulea; vidare Crepis paludosa, Selaginella och Salix myr-
tilloides jemte en och annan sällsyntare art (Pinguicula vul-
garis, Centaurea jacea) samt vid kalkbrotten Equisetum scir-
Ppoides jemte några kalkmossor och lafvar !). Temligen lik-
artade naturförhållanden återfinnas ännu ett stycke österut
i trakterna kring Mökkö; bergen såknas dock, likaledes de
smärre kullarne. I stället uppträda större, jemna eller smått-
kuperade höjder (vaaror), bildade af fin, fast sandjord, hvil-
ken dock nära ytan vanligen är genomdragen af ett !1/7—1
tum mäktigt lager fin, hvit qvartz-sand; i mängd förekomma
här stycken af lerskiffer jemte något kalk och drusig qvartzit.

II ig
') Sannolikt förekomma här ännu flere intressantare växter, hvilka

af mig & kunnat SE emedan vistelsen här var mycket kort och
inträffade på en tid, då vegetationen ännu var föga framskriden,

128

Dessa ej ofruktbara marker hafva emellertid, liksom i Suo-
järvi, genom ihärdigt och ofta upprepadt svedjande utarmats
och äro på långa sträckor nästan uteslutande beväxta med
ljung; der denna ännu ej hunnit tillräckligt utveckla sig och
bekläda marken framskymta de hvita eller gråaktiga, nakna
stenarne, med hvilka dessa höjder äro rikligen öfversålla
och lemna ett sorgligt vittnesbörd öfver den skoni
framfart hvarmed man här gått tillväga. Dessa marke
bjuda dock mångenstädes goda betesplatser, på hvilka,
spridda grässtrån, äfven flere örter (Convallaria majalis,
Majanthemum, Rubus saxatilis, R. arcticus ete.) i mängd
uppträda. De vidare dalarne äro intagna af myrar eller
gungflyn och de smalare af kärr; af lundar finnes endast
svaga spår. Dessa lokaler äga ungefär enahanda vegetation,
som BSuojärvi trakten på liknande ställen; de der förekom-
mande anmärkningsvärdare växterna (Lonicera, Rosa, Saus-
surea) återfinnas till större delen också här. Ett stycke

österut vidtaga de magra ödemarkerna, hvilka vi dock tills
vidare skola förbigå och flytta oss några mil åt sydost till
nejderna vesterom Säämäjärvi. Här möter man ett landskap
af egendomlig konfiguration; hela trakten, ända från Savi-

-.

latseh, är intagen af tallösa, smärre, afrundade, mycket branta
och steniga samt kala kullar och mellan dem befintliga
smärre träsk eller försumpningar (mest öppna myrar och
mossar). Nejden är ganska tätt bebodd och kullarna för
det mesta afsvedjade eller intagna af åkrar. Några egen:
domligare eller intressantare växter kunde jag på genom-
resan här ej varsna. Längre österut vid Säämäjärvi försvinna
dessa steniga och ganska växtliga kullar; istället uppträda
höga, branta, tallbeväxta åsar eller spridda, kägelformiga

kullar af grus eller lös sand jemte vidsträckta mossar och
myrar. Här visade sig bl. a. Gypsophila muralis. Denna

129

trakt liksom nejderna kring Weskelys torde rättast kanske
böra föras till Olonets-Karelen.

De återstående delarne af ifrågavarande område likna
våra vanliga öde trakter. Oaktadt den stora enformighet,
som i allmänhet är rådande, yppa sig dock, såvidt jag på
genomresan här kunde iakttaga, vissa skiljaktigheter mellan
nejderna i vester och öster och kunde territoriet i anledning
häraf vidare indelas i tvenne mindre områden, mellan hvilka
gränsen bildas af den djupa dalsänkning, i hvilken Irstan- och
Suojunjoki flyta. Det vestra området företer en ganska kuperad
yta och utmärkes af talrika, i mer eller 'mindre 'n.—s. rikt-
ning löpande bergsträckningar; de mellanliggande dalarne
äro intagna af sjöar, åar samt talrika och vidsträckta för-
sumpningar, bestående af mossar, myrar och kärr. Höjderna
bilda "ansenliga, något kuperade momarker, sammansatta af
mager kross- eller rullstenförande sandjord, nära ytan van-
ligen försedd med ett mer eller mindre mäktigt lager qvartz-
sand; på ett och annat ställe är jordmånen litet bördigare.
Dessa moar äro i öfvervägande grad beväxta med tall, under
hvilken i glesare bestånd ljungen och några lafvar nästan
uteslutande 'herska; i tätare skog derjemte mossor (Hypn.
Schreberi) och lingonriset. Ofta är tallen ansenligen upp-
blandad med björk eller gran. då mosstäcket blir mer fram-
stående; ristäcket bildas här af lingon, något blåbär och
ljung samt litet Empetrum. På friskare ställen uppträda
blandskogar af tall, björk och gran samt något asp med
Sanska rikligt blåbärstäcke, samt på låglända platser skogar
af nämnda trädslag eller löfträd jemte ymnigt moss- och
ristäcke (blåbär) samt allm. Polypod. dryopteris, Majanthi-
mum, m. fl. örter. Mångenstädes träffar man vackrare sko-
Sar, men till större delen äro de dock mer eller mindre illa
medfarna: ej sällan hafva de varit utsatta för fareldar. Ofta

a

130

finner man afsvedjade platser långt in i ödemarken; på de
magrare ställena beklädes marken då af ymnig ljung, ur
hvilken en och annan tallplanta mödosamt arbetar sig upp;
på de bördigare höjderna deremot uppkomma ej sällan gan-
ska vackra löf- eller blandskogar hvarjemte ställvis en fro-
dig gräs- eller örtvegetation (Calamagr. sylv., Convallaria
majalis) uppspirar. En ganska torftig vegetation erbjuda
vattnen; sjöarnes stränder äro ganska sterila; samma är till
en del fallet äfven med åarnes; dock afbrytes enformigheten
och ödsligheten här ofta af grönskande ängar.

Inom detta område anträffar man nog ofta af rullstens-
grus bildade åsar eller moar. Men de äro ej här på långt
när så förherskande, som i trakterna vid eller österom den
senast anförda dalsänkningen. Detta östra område synes i
stort utgöra ett jemt eller svagt sluttande, af vidsträckta
försumpningar, lågmoar, sjöar och träsk intaget lågland, som
uppbär spridda, större eller mindre höjder, bestående af
moar, åsar eller kullar, nästan samtligen bildade af rull-
stensgrus. Större delen af arealen intages kanske af för-
försumpningarna, ur hvilka höjderna ofta uppstiga endast
såsom obetydliga holmar eller dem de änder form af åsar
genomskära och dymedelst bilda fasta bryggor, på hvilka
det för vandraren blir möjligt att komma fram öfver de ofta
oöfverstigliga mossarne. Dylika åsar påträffar man traktvis
i mängd, löpande parallelt med hvarandra; flerstädes resa
sig höga, branta, afrundade kullar. Med undantag af någon
ås tyckas höjderna också här stryka i riktning från n.—$:;
söderut mot Suoju-dalen antaga de dock en mer v.—o. direktion.
På dessa med tallskogar beväxta marker är vegetationen
mycket fattig och utgöres af enahanda växter, som allaredan
(sid. 29) blifvit uppräknade för de torra moarna; vid byarne
anträffas å fältbackarne något rikare vegetation. På låg-

131

moarne uppträder tallen ensam eller med inblandad björk,
smärre aspar och rönnar samt uppkommande gran; i förra
fallet är vegetationen ytterst torftig och består mest af ljung
och renlaf; i sednare händelsen åter litet rikare och utgöres
af blåbärs- och lingonris jemte några örter (Trientalis, Ma-
Jjanthemum och några andra). Försumpningarne äro till stor
del kala och utgöras af mossar (delvis gungflyartade) och
öppna myrar; talrikt anträffas äfven -vanliga myrar och kärr
äfvensom ett och annat gungfly. BSjöarne och träsken äro
talrika och för det mesta sterila samt innehålla, liksom i
trakterna vester- och österut, rikliga förråder af jernmalm.
Vegetationen inom detta område är ännu fattigare och en-
formigare än i det vestra.

Beträffande denna region i sin helhet må slutligen om-
nämnas att af lundar här endast finnas svaga tillstymmelser;
också ängarne äro ganska sparsamma och visa sig mest vid
åstränderna; af Onega-Karelens bördiga fältbackar finnes
knapt spår. Jemföres vegetationen i dessa områden med
hvarandra, visar sig floran i det vestra ojemförligt fattigare
och torde knapt uppgå till mer än 400 arter. Här saknas
ej allenast en talrik mängd af Onega-Karelens (i inskr. be-
märkelse) sällsyntare växter, utan äfven många af dess
mer eller mindre allmänna arter, ss. Stratiotes, många Carex-
och Potamogeton-arter, Orchis curvifolia, Cirsium oleraceum
Picris, Aconitum, Polygonum bistorta m. fl., m. fl.; af träd-
slagen saknas de anmärkningsvärdare utom klibbalen, som
ännu sparsamt förekommer vid stränderna af Suojärvi; be-
träffande de tvenne vigtiga buskarne Lonicera coerulea och
Rosa karelica, så uppträder den förra endast vid BSuojärvi
och kring Mökkö, den senare visar sig fastän mer sällsynt
äfven på några andra orter. Bland mer karakteristiska arter
återfinnas här, förutom de vid Suojärvi förekommande, all-

2

132

mänt Leontodon hispidus, Centaurea phrygia, Trichera, He-
racleum sibiricum, Melandrium pratense och Salix myrtilloi-
des; vid stränder uppträder flerstädes Veronica longifolia och
i åar och smärre sjöar Nuphar pumilum eller N. interme-
dium"), samt på några backar Hierac. prealtum och H. di-
morphum. Slutligen påträffas här flerstädes Listera cordata
och Cornus suecica, hvilka, i likhet med de tvenne föregå-

ende arterna, endast sällsynt visa sig längre österut.

1). Påträffades endast med blad, hvarföre arten ej närmare kan be-
stämmas.

SAR RNE: RNE

Efter denna öfversigt af Onega-Karelens allmänna natur-
och vegetationsförhållanden, går jag att här nedan lemna en
systematisk förteckning öfver arterna jemte uppgift öfver

ras utbredning inom området. I detta afseende har hela
territoriet eller Onega-Karelen i vidsträckt bemärkelse (jmfr
sid. 126) indelats i trenne mindre områden (eller regioner),
neml. det mellersta, sid. 15 begränsade, eller Onega-Karelen
uti inskränktare mening, det östra, innefattande halfön Sao-
neshje och närmast dertill liggande holmar, och det vestra,
sid. 126 o. ff. beskrifna territoriet, hvilket i förteckningen
upptagits under benämningen Regio occidentalis. Enligt hvad
redan inledningsvis anförts, har endast det förstnämnda om-
rådet noggrannare blifvit undersökt och de öfriga blott i
största hast genomresta, i anledning hvaraf det kanhända
varit ändamålsenligare att uti förhandenvarande afseende
endast det egentliga (eller inskränktare) Onega-Karelen kom-
mit att behandlas; då emellertid inom de andra områdena
åtskilliga hithörande anteckningar af mig blifvit gjorda, och
hvilka ej fullständigt kunnat ingå uti inledningen, har jag
trott att dessa lämpligast sålunda kunde här införas. På.
enahanda sätt hafva dessutom anmärkningsvärdare arter från
det utom området befintliga Petrosawodsk intagits. I sam-
manhang härmed får jag likväl erinra att, då förhållandet
annorlunda icke särskildt framhålles, alla uppgifter om ut-
bredning m. m. uteslutande hänföra sig till det egentliga
Onega-Karelen. 1
FRE ReteRn Ren

1!) Läget för några af Simming och Kullhem besökta orter (Sennaja-
guba, Kosa-gora, Lehtiniemi, Suosaari (= Saoserie?) Rasnawolok (vid
Petrosawodsk ?) och några andra) har varit mig omöjligt att utforska, om
alla ens befinna sig inom området.

134

Ehuru vegetationen på de särskilda ståndorterna alla-
redan blifvit omständigare behandlad, har det af flere skäl
synts mig vara af nytta, att uti kimärkvingtvärdare fall an-
föra växtlokalerna för resp. arter, i hvilket hänseende jag
till en början var betänkt att bringa hithörande latinska ter-
minologi till öfverensstämmelse med den uti föreg. inledning
begagnade svenska. Emedan likväl ej allenast åtskilliga ut-
tryck hos skilda författare ofta användas i temligen diverge-
rande bemärkelse, utan dylika inom den latinska terminolo-
gin äfven saknas för ett icke obetydligt antal i växttopografin
förekommande termer, hade för ändamålet en väsendtlig om-
gestaltning af densamma varit af nöden, hvaraf utförandet
blifvit så mycket svårare och bristfälligare, som sjelfva växt-
topografin ännu befinner sig i ett uti flere hänseenden min-
dre utveekladt tillstånd. Af sådan anledning har jag i huf-
vudsak följt det hittills brukliga sättet att angifva lokalerna
och användt termerna ungefär i samma bemärkelse, som

Wahlenberg samt uti detta afseende tillåtit mig endast smärre

afvikelser, bland hvilka särskildt må framhållas, att med
sphagneta utmärkas myrar och mossar; gungflyna gå alltid
under namn af paludes; termen prata har inskränkts till de
egentliga ängarne.

Af de förkortningar, som finnas vidfogade hvarje art
och antyda dennes utbredning inom området, betecknar

Fqq. Freqventissime (mycket allmänt).

Fq. — Freqventer (allm.).

St.Fq. — Sat freq. (temligen allm.).

Pi — Passim (här och der)

St.R. — Sat raro (temligen sällsynt).

Få — Raro (sällsynt).

Rr. — Rarissime (mycket sällsynt).

Då ortsnamnen på kartor vanligen betecknas med ryska,
från de egentliga mer eller mindre skiljaktiga benämningar,
må här slutligen upplysningsvis meddelas, att

Jänkäjärvi motsvarar det ryska Jangosero.

Kendjärvi 3 Kontschosero.

Koht'salmi R ” Koselma.

AR

TORA is

MRS VENEREA IN TREE AEA YR NATET NESPSAIRAE SN MANETEN EP RET SEEN ERE AEESED

Lahti motsvarar det ryska Spaskaja-guba.
N ”

Mundjärvi Munosero.
Perttiniemi ” ” Pertnavolok.
Pyhäniemi å - net

(vid. Palärvi) Swätnawolok.
Selki id vå Seletzkoi.
Soutajärvi vd 5 Soldosero.
Suoju Å u Schuja.
Suunu = id Sunskoi.
Walkiamäki Er ka Bälo-gora.

SE AES SN

Embryophytse.
Dicotyledonegz.

Thalietrum aqwilegicefolium L. RR. Dvoretz (Th. Simming);
Juustjärvi (J. Sahlberg)

Th. flavum L. St. Fq.—Fq.; in pratis tam siecioribus quam
(preesertim) humidioribus, nemoribus, sylvis frondosis,
convallibus, devexis nemorosis inter frutices et vir-
gulta. In Sömn Fq.; in Regione occidentali ad
Suojärvi, Mökkö ecet. observavi.!) Variat foliis an-
gustioribus (var. angustatum Fr.) et floribus perpaucis
(VE pauciflora Stelan in H.M.F.).

Th. angustifolium L. a. cnidioides Wallr. St. R.: in prato
turfoso, humido inter pagos Dvoretz et Mundjärvi
(Lahti); dein sec. ripas graminosas, humidiusculas
lacus Mundjärvi frequenter et in pratis humidis, inter-
dum etiam in collib. siccis ad lacum jam dietam atque
ad calearias, cire. 6 stadia rossica e pag. Lahti oc-
cidentem versus sitas, in collibus graminosis; Jalguba,
in pratis humidis (Simming et alii). Ad Mundjärvi altit.
4" et ultra attingit; e Jalguba el. Sahlberg specimen

auci- (5) florum reportavit.

Th. simplex L. R.; in graminosis nemorosis inter lac. Mund-
järvi et pag. Kanitsanselkä; Jalguba (A. Kullhem); in
Saoneshje ad pag. Schungu.

13 Totum territorium in 3 reg. est lg scilicet Reg. rn sive

Karelia-Onegensis sens. strict. (supra pag. 15 jam determinata), Reg. orient.
1, peninsula Saoneshje cum insulis RAR a atque Reg. cckdentalis (enfr
intr. p. 126 sqq.). Haec reg. occid., utut peninsula Saoneshje

ntum
re est explorata, quare omnia, que de distributione et odsåtatkgrl
specierum relata sunt, Karel. Onegensem sensu strict. solam spectant, si non
aliter indicatur.

SEEN

137

Anemone nemorosa L.: RR. Perttiniemi (Kullhem) — Saoneshje,
Klimskij (Simming, Ginther).

A. ranunculoides L. — Modo ad urbem Petrosawodsk adhuc
leeta (Gänther); forsitan sit in Karelia Oneg. quoque
detegenda.

Myosurus minimus L. Kendjärvi in agro; Rasnawolok (Sim-
ming); in adnotationibus suis botiisirvi beat. Sim-
ming de hac planta seripsit ”fq”, quod probabiliter
viviisder tantum urbis Petrosawodsk et partes meri-
dionales Karelie Onegensis valeat.

Ranunculus polyanthemos L. St.F Få. —Fq.; in collibus siecio-
ribus et deustis plurib. lock copiose; in collibus her-
bidis vel graminosis fq.; in Saoneshje inter pagos
Welikaja-guba et Wigorus observata atque in Reg.
occ. plurib locis.

R. repens L. Fqq., in Saoneshje ad Sechungu, Welikaja cet.;
in Reg. occ. Fq. — Var. hirsuta quoque est lecta.

R. acris L. Fqq. per totum territorium.

R. auricomus L. Fq.

+-R. cassubicus L. RR. Klimskij (Kullhem); etiam ad Petro-
sawodsk (Guänther).

R. lingua L. St.R.—P. Tindie, Suunu, Uniza; Perttiniemi,
Gorka (Simming), Saoserie (Giänther); ad Suopohja
f. glabram (foliis subglabris, dentieulato-serrulatis)
legg. Simming & Kullhem ; in Saoneshje ad Welikaja-
guba st. Fq.; Sehungu.

R. flammula L. R.; ad pag. Selki in prato udo; in Reg.
Saon. ad Svätoinos (Simming), Kischi (Gänther) —
Rasnawolok (Simming).

R. reptans L. Fq.

L. sceleratus L. St. R.; Kendjärvi, Mundjärvi, Koikari, Tiudie;
Povenetz (Kullh.), Solomeno: (Simming). In Saoneshje

st. fq.

Batrachium trichophyllum Chaix. R.; Koselma (Simming);
ad Petrosawodsk quoque (Simming).

B. (confervoides Fr. var.?) admixtum W.Nyl. (= Ran. aqua-
tilis var. succulentus Koch.?) Rr.; Suosaari (Simming).

138

B. corfusum (Gren. & Godr.) Schultz; R. Lehtiniemi (Simming),
Perttijärvi (Giänther).

Öfverensstämmer i allo med de öfver denna art
gjorda beskrifningar, men ög sig ej obetydligt
från exemplaren i Fr. H. N., X, n..28;.genom i all-
mänhet mindre växt, närvaro af Poms blad, längre
blomskaft (dubbelt längre än bladen), 0. s. v.

B. heterophyllum Fr. Fq. In lacubus sub variis formis, quarum
f. crassicaule Fr. ad Tiudie (Selin), Lischmajärvi (M.
Brenner); aliam f. inter hanc et B. peltatum Fr. am-
bigens in lacu Perttijärvi legit A. Giänther.

icaria ranunculoides Roth. — Tantum ad urbem Petrosawodsk
(Ginther).

Caltha palustris L. Fqg. per totum territorium.

Trollius europwus L. Fq4—Fqq.; in nemorosis pratisque hu-
midioribus copiose; in pratis siecioribus vel collibus
sylvisque frondosis (junioribus) freqventer at parcius.—
In eollibus herbidis vel graminosis tam siecioribus
quam humidioribus partium interiorum fertilium (Dvo-
retz, Mundjärvi etc.) copiosissime. In Reg. occ. et pen.
Saoneshje fq.

Aquilegia vulgaris L. St. R.; ad Perttiniemi st. fq. in con-

allibus et devexis graminosis fertilioribus, in mne-
moribus sylvisque frondosis vel mixtis; Dvoretz in
sylvis frondosis vel nemorosis collibusque apertis olim
deustis. — Sine dubio omnino est indigena.

Aconitum septemtrionale Kölle. St. Fq. per partem australem;
in deelivibus et convallibus nemorosis inprimis inter
frutices. In Saoneshje fq.

Acta spicata L. Fq. in nemorosis; in Sanoshje st.fq.

Nymphea alba L. St. Fq.; in Saoneshje ad Welikaja-guba
q. — Var. biradiata Som. (f. minor) pluribus locis,
ut ad Pälärvi in rivo (fq.), Koikari, Soutajärvi,
Soslanv-nawlok; Gorka et Tiudie na

Nuphar luteum (L.) Sm. Fq.; in Saoneshje fq.

;
j
:
;
|
j
j
É

RNE RNA EON

139

N. intermedium Ledeb. R.; in sinu Onege ad pag. Suunu;
in Saoneshje ad Welikaja-guba.

Kronbladen 6—7"” långa; märket 10—12 stråligt,

något flikadt, under blnskkre gulaktigt; SIÅDdRr-

knapparne 2 å 3 gånger längre än breda; bladen

N. Pumilum DC. R. Perttijärvi (fq.); Suunu cum preced.
Blommorna hälften mindre än hos föreg.; märket

(8—10) mest 9 stråligt, flikadt, hvälfdt, grönt; stån-
darknapparne dubbelt så långa som breda.

Chelidonium majus L. R.; ad Jalguba in rupibus ex Sahlberg
(spec. non vidi); Svätnavolok (Simming, Giänther).

Corydalis solida (L.) Sm. — Modo ad urbem Petrosawodsk
adhuc est lecta (Ginther), forte etiam in territorio
nostro obvia sit.

Fumaria officinalis L. St. Fq.—Fq. in cultis; in Saoneshje fq.

Nasturtium amphibium (L.) RBr. R. Koselma et Suoju (Sim-
ming).
N. palustre DC. St. Fq.—Fq.; Saoneshje fq.

Barbarea stricta Fr. St. Fq. per fere totum territorium
Arabis petrea (L.) Lam.; RR.; in arenosis inter Perguba et
Povenetz, ubi a. 1861 detexit beat. G. Selin
A. (hirsuta") sagittata DC. RR.; Walkiamäki (prope Tiudie)

in rupibus ealeareis, jam a. 1861 a G. Selin lecta.
Uppnår 2!/, fots höjd; den pillika basen på bla-
den saknas ofta och arten närmar sig då betydligt
till A. hirsuta; stiftet kort.
Turritis glabra L. Pluribus locis in toto territorio.
ardamine amara L. R. esse videtur; in palude aquoso ad pag.
Jänkäjärvi modo mihi obvia; — Petrosawodsk (Sim-
ming, Kullhem).
C. pratensis L. Pluribus locis ut ad Selki, Mundjärvi, Tiu-
die; in Saoneshje ad Schungu et Welikaja-guba ob-
avi.
Sisymbrium sophia L. — Petrosawodsk fq.

140

S. (Arabidopsis) thalianum (L.) Gay (ex Rupr.). Sennaja-
guba (Simming); in insula quadam lacus Santalo
(Selin); verisimiliter plurib. locis. In Reg. occ. ad
Mökkö loeis nonnullis.

Erysimum cheirantoides L. Fq. per totum territorium.

E. Meraciifolium L. R.; Saoneshje, Schungu in gradu rupis
argillaceo-scehistosee.

Brassica campestris L. Fq.

Farsetia incana (L.) — Petrosawodsk (Simming, Gänther RT

Draba nemorosa L. (siliculis glabris = Dr. lutea Gilib.).
urbem Petrosawodsk freqventer ex. Simming.

Camelina sativa Fr. Dianova-gora (Kullhem); specimen man-
cum et non rite determinabile.

C. foetida Fr. In agris inter segetes vernales plurib. locis
od Tiudie, cet.); in Saoneshje ad Schungu

t.£

q:
Er aquatica L. ”Fq.” ex adnot. botan. beati Simming;
Tiudie (Gänther), Suunu 5 Nyl), Lisechmajärvi;

Saoneshje ad Welikaja

Capsella bursa-pastoris (L.) fr

Thlaspi arvense q.

Lepidium ruderale L. — Petrosawodsk in plateis fq.

Neslia paniculata (L.) Saoneshje, Sehungu in agro.

Bunias orientalis L. — Petrosawodsk (Simming & alii).

Raphanus raphanistrum L. Fq. per totum territorium.

Drosera longifolia L. Fq.; in sphagnetis aquosis apertis et
paludibus, preecipue subsphagnosis. In Saoneshje inter
Welikaja-guba et Wigorus visa; in Reg. occ. plurib.

ec.

— var. obovatam (M.K.) ad Suopohja legit Simming; verisi-
militer haud rara est.

Dr. rotundifolia L. Fq. in sphagnetosis per totum territorium;
partim tamen deesse aut rarius provenire videtur. —
Dr. intermediam Hayn. eredo me etiam legisse, at
specimen perdidi.

Parnassia palustris L. Fqq.

33

141

Viola palustris L. Fq.--Fqq.

+ V. epipsila Ledeb. (non Hartm.) incl. Friesii V. scanica &
V. suecica Fq9.—Fqq.; in nemorosis preses. humidio-
ribus et pratis udis subturfosis copiose; in paludibus
freqvens. In Reg. occ. ad Suojärvi et Mökkö freq.

SN

umbrosa (Leest.) Fr. St. Fq.; in nemoribus et sylvis fron-
osis; ad Mundjärvi plurib. loeis copiose in nemo-
rosis umbrosis et inprimis in alnetis juxta ripas
lacuum; e parte bor. oce. haud adnotata. In Sao-
neshje per totam peninsulam obvia.

NN

collina Bess. RR.; ad lae. Mundjärvi in latere declivo
fertilissimo montis editioris copiose inter alnos ju-
niores aliisque locis subumbrosis.

Ända till nära 1' hög (i skugga på mycket bör-
dig jord); exemplaren äro NA endast med frukt
och utan stipler, då arten endast genom bladens
obetydligt afvikande (hjertlika), något sneda form och
hårighet kan skiljas från skuggformer af V. hirta.

SN

mirabilis L. St. Fq.; partim etiam freqventer obvia; in
devexis nemorosis fq., in silvis frondosis rarius.
sylvatica Fr. Fq. (e parte bor. occ. haud est adnotata).

. rupestris Schmidt ex Rupr. (F1. Ingr. p. 133); = V. are-

naria auctt. St. Fq.?; in Saoneshje ad Schungu et
Tolvoja plurib. loc.; in Reg. occ. ad BSuojärvi et
Mökkö st. fq.

V. flavicornis Sm. ex Rupr. 1. e., p. 135 = V. canina auctt.
Scand. Fq. per totum territorium.

V. tricolor L. Fq.; in tota penins. Saoneshje; in Reg. occ. ad
Suojärvi pl. 1.; ad Mökkö in campis arenosis, deustis
Högvälflifie

— var. arvensis (Murr.) Fqg. in agris.

NN

Polygala vulgaris L. R.; ad Tiudie (F. Nylander).
P. amara L. St. Fq. Plurib. part., ut ad Tiudie, Selki (ubi
copiose) frequenter est obvia, at aliis locis parce pro-

142

venit vel omnino desideratur; devexa pratorum hu-
midiuscula inprimis amat. In Saoneshje haud est lecta:
in Reg. occ. ad Suojärvi loceis nonnullis.

Dianthus superbus L. Koselma (Simming), Dvoretz (Giänther)
— in viciniis urbis Petrosawodsk plurib. locis ad mar-
gines viarum publ. nec non ad ripas arenosas insul,
Ivanoff ex Giänther.
D. deltoides L. Fq.; in Saondkå st. fq.
— var. glaucus (L.) Tiudie (Kullhem).
Gypsophala muralis L. Saoneshje inter pagos Tolvoja et
osmosero ad viam arenosam; dein in via publica
EE bister et Selgä lamb, loe.; quoque ad

Silene 2 Sm. St. Fq.—Iq. in toto territorio.

Melandrium vespertinum (Sibth.) Fr. Fqg. in cultis per fere
omne territorium.

Lychnis viscaria L. St. R. esse videtur; Mundjärvi; Suosaari
et Jalguba (Simming), Schuiskoi--Kiwatsch (Selin);
Koselma ex Sahlberg.

L. flos-cuculi L. Fq.—Fqq. (e Selki et Jänkäjärvi non adnotata).

Agrostemma githago L. R.; Suosaari (Simming); Tiudie. —
Petrosawodsk (Giänther).

Spergula arvensis L. Fq.

Lepigonum rubrum (Pers.) Fr. R. Kendjärvi (Simming, Kull-

hem); Saoneshje, Schungu. — Petrosawodsk (Gänther).

Sagina procumbens L. Fq. in ommne territorio.

S. nodosa (L.) Fenzl. Ad littora lacus Onege plurib. locis
ad Suunu; Gorka (Simming), Povenetz; in Saoneshje
sec. litt. bor. orient. (Aseheb—Padmosero) st. fq.

Arenaria serpyllifolia L. St. Fq. In agris & collibus aridis

urib. locis. — In Saoneshje freqvens.

A. trinervis L. Kendjärvi, Dvoretz; Koselma (Gänther); certe
Peer loeis obvia. In Saoneshje ad Welikaja-guba

A. lateriflora L. RR. Solomeno (Simming).

kb RAL än ERT NR

143

Stellaria nemorum L. RR. Inter Koikari—Pyhäniemi in ne-
more humido ad rivulum; in Reg. occ. in insula qua-
dam lacus Tumasjärvi; dein ad urb. Petrosawodsk
plurib. locis.

Stellaria media (L.) I'qgq. in cultis.

St. glauca With. St. R.; Reg. oce. in insula quadam lacus

umasjärvi. — Ad urb. Petrosawodsk quoque obvia
(Gänther).

St. graminea L. Faq.

St. longifolia Fr. R. esse videtur; ad Perttiniemi et Dvoretz

mihi obvia.

. crassifolia Ehrh. R.; Tiudie (Simming, Kullhem). — Etiam

ad Petrosawodsk (Simming).

St. uliginosa Murr. — Tantum ad Petrosawodsk.
Malachium aquaticum (L.) Fr. RR.; Solomeno (Simming,
Kullhem, Gänther ”ad ripas lae. Logmosero”).
Cerastium alpinum L. Rr.; Lischmajärvi in rupibus calca-
reis; forte quoque in Saoneshje ad BSchungu see.

spec. mancum.

C. vulgatum L. Faq

+ C. alpestre Hartm.; Koselma (Simming & Kullhem), Suunu;
in Saoneshje ad Asheb et Wigorus. — Ad Petrosawodsk
quoque adest et in ripa arenosa lacus Säämäjärvi.

E

Elatine hydropiper L. p. p- (gyrospermum Diben.) R. Wor-
nowa (Simming). — Saoneshje ad Welikaja-guba.
E. triandra Schk.; Saoneshje ad Welikaja-guba.

Tilia septemtrionalis Rupr. Fl. dre, p. 219. St. R. Omnino
spontanea vidi: ad Perttiniemi, ubi sub rupes in de-
clivo saxoso arbores nonnullas (inter quas unam 55
pedes alt.) observavi; Mundjärvi in prato fertili de-
clivo; Tiudie (alt. 24'); Jalguba et Solomeno (Sim-
ming), Koselma ex J. Sahlberg; in pago Walkiamäki
culta. — In Saoneshje ad pag. Schungu 2 arbores
vetustas (verisimiliter spont.), altitud. 30' ambitumque
I attingentes vidi; in parte australi quoque dicitur

144

adesse. In Reg. occ. desideratur. — Dein etiam
prope Petrosawodsk

E rån Solomeno och Perttiniemi äro 1—3-
blommiga, med smala (3—47), å ömse sidor mot
skaftet jemt nedlöpande skärm, af blomqvastens längd
(eller obetydligt längre); bladen på andra sidan min-
dre starkt blågråa (delvis i skugga rent gröna); de
från Tiudie, Petrosawodsk och Sokcnja 2—8-blom-
miga, med fe are (3— 7”), ojemt nedlöpande eller
tvärt slutande skärm, som äro ungefär af qvastens
höjd (eller obetydligt längre eller kortare); bladen
tjockare, under blågråa. — På ett enda undantag
när tillhöra alla i H.M.F. förvarade lindar denna
art, enligt Ruprechts egenhändiga anteckning.

Malva borealis Wallm: — Petrosawodsk (Ginther).

Geranium sylvaticum L. Fqq.; in nemoribus, lucis frondosis,
populetis aliisque sylvis frondosis populo immixtis,
devexis et campis fertilioribus, graminosis vel herbi-
dis sylvaticis et sepe etiam in abiegnis copiose —

copiosissime. In Saoneshje Fqq. Forman parvifloram
ad Perttiniemi, Mundjärvi et Schungu vidi.

= PYRET L. R.; Dvoretz in graminosis duris; Porttinionl
(Kullhem). — In Saoneshje prope Being

G. palustre L. Rr.; Solomeno (Sahlberg). — Dein ad viam
publicam inter Petrosawodsk—Selgä locis humidiuseu
lis, depressis, dyee cl. Ginther legi.

G. bohemicum L. Jalguba in rupibus? (Gänther).

Erodium cicutarium (L.) TI Herit.; plurib. locis in ecultis; in
Saoneshje ad Welikaja- gä «

Ozxalis acetosella L. Fqq.

Tinum catharticem LD. St. R.. Selki; Gorka—Suunu, Pertti-
niemi; Käppäselkä (Simming); in Saoneshje per par-
tem bor. or. (Schungu— Padmosero) in eollibus cam-
pisque quoque aridis frequens, in primis juxta litt.
Onege; Welikaja-guba.

145

Hypericum quadrangulum L. Fq. per totum territorium.

Impatiens noli-tangere L. Modo juxta Petrosawodsk ad rivu-
lum in nemorosis umbrosis humidis.

Rhamnus frangula L. Ei in omni territorio.

Trifolium pratense L. Fqq.; quoque in Saoneshje fq.

Tr. medium L. St. R.; Soutajärvi—-Jänkäjärvi, Kendjärvi, Dvo-
retz (?); Perttiniemi (Simming); ad Koselma”et Jalguba
ex J. Sahlberg. In SEE ad Welikaja-guba.

Tr. repens L. Fqq.; in Saoneshje fqq

Tr. spadiceum L. St. Fq., vel P. Fägt in Saoneshje vå Schungu
freqventer.

Tr. agrarium L. St. R.; Kendjärvi; inter Dvoretz—Mundjärvi;
Jalguba et Suopohja (Simming); Solomeno (Sahlberg).
In Saoneshje ad Welikaja-guba.

Melilotus alba Desrouss. — Tantum in Petrosawodsk (Giänther).

Özytropis campestris DC. RR.; Suopohja (Simming, Kullhem);
specimina deflorata sunt, at verisimiliter ad var. sor-
didam pertinent.

Möre hirsuta (L.) Koch. Fq. in agris; Saoneshje, ad Schungu
freqventer obvia. — V. tetrasperma (L.) quoque e
Karelia rossica ”usque ad Onegam” (W. Nyl. Flora
Karel., p. 146; cnfr etiam catalog. H.M.F., p. 49)
indieatur, at specimen in H. M. F. asservatum ad V.
hirsutam pertinet.

V. sylvatica L. P.; in nemoribus, lucis sylvisque frondosis
vel mixtis.

V. cracca L. Fqq.; in Saoneshje fqq. — Var. leptophylla Fr.
haud rara quoque obvia.

V. sepium L. F

V. sativa L. In agris ad Mundjärvi mihi obvia; Kend-
järvi (Kullhem); Dvoretz (Gänther). In Saoneshje ad
Schungu. — Etiam ad Petrosawodsk (Simming).

V. angustifolia L. R. esse videtur; adhue tantum ad Suopohja
(Kullhem) et Mundjärvi lecta. — Ad Petrosawodsk
(Ginther).

10

146

Lathyrus pratensis L. Fq.

L. sylvestris L. RR. Jalguba (Simming).

L. palustris L. P. parcius per partes interiores [ad Dvoretz:
Mundjärvi, Tiudie pl. 1; Saoserie (Gänther): Kend-
järvi (Simming)]; presertim inter frutices in paludi-

us vel turfosis sylvestribus, sed etiam in devexis
.siccioribus obvia. In Saoneshje, Sehungu ad ripam
läcus ”Putkosero. — Var. latifoliam Lamb. ad Tiudie
legit 'A. Kullhem.

Örolist vernus IL. St. Fq.; pass. (Dvoretz, Tiudie) frequeiilll
et in nemorosis lucisque sat copiose; e parte bor.
dec. haud est adnotata, nec in grenen et Reg. oct.

pålygan SNR Ta Fq. per fere totum territorium.

Spira fler L. Fqgq:cet eopiobissime; frsdnåtr inter fru-
ce tices et gramina in saxosis- humidioribus vel fertili-
.bus,: paludibus, convallibus humidis nemorosis, pratis
humidis sylvisque-: subturfosis nee nom in sphagnetis
aquosis, arboribus et fruticibus vestitis nee in Ne

vibus fertilibus deustis (Dvoretz).

an urbånum IL. St. R. Kendjärvi in clivis et nemorosis;
Dvoretz in. deustis; inter Mundjärvi—Kanitsanselkä
in luco nemöoroso ad viam copiose. : Jalguba ex Sim-
ming:. Saoneslje ivd Schungu. — Ad Petrosawodsk sec.
W. Nyl. F1. Karel. p. 146.

G. rivale L: Fqq. In nemorosis umbrosis, convallibus fertili-
bus herbidis vel graminosis subsylvaticis' seepe copio-
'sissime; cet. in pratis humidis' fq. et copiose. In
Saoneshje ad Schungu et Welikaja fqq.; in Wi occ.
ad Mökkö eet. fq. est visa.

Potentilla tormentilla Seop. Fqq. in omni telritoäior

P, ärgentea. L. Fq. saltem -per päartes interiores; Bamerijå
ad Schungu fq.; Welikaja-guba.

P. intermedia L., Rupr. F1. Ingr. p. 322: foämä iypica rarior

| est, at

.— var. canescens Lej. ex Rupr. 1. e. (= P. drolsäjta Lede-

147

bour, Koch.) St. Få. in eollibus campisque duris, nec
non in deustis macrioribus obvia. In Saoneshje ad
Schungu cet.
BON norvegica L. St. Fq.; Saoneshje ad Welikaja-guba;
n Reg. oce. ad Mökkö est observata.

P. anserina L. P. frequenter. In Saoneshje fq.; in Reg. occ.
ad pagum Lintajärvi fq.

Comarum palustre L. Fqq.

Fragaria vesca L. Fqq. sepeque copiosissime.

Rubus humulifolius C. A.M. Florula prov. Wiatka, p. 58. —
RR.; speciem hanc insignem et distinetissimam jam
183463 ad Suosaari florentem detexit beat. Simming.

Öfverensstämmer i det väsendtligaste med den
öfver ifrågavarande art i anf. arb. lemnade beskrif-
ning och planch, ehuru till stam och blad betydligt
mindre; blomskaften synas äfven vara något kortare
hvarjemte kronbladen knappt äro 2 gånger längre
än fodret, såsom beskrifningen lyder.

R. chamemorus L. Fq.—Fqq. in sphagnetis abiegnisque tur-
fosis humidis. In Saoneshje ad Soslanow-nawlo
Welikaja-guba adnotata; in Reg. occ. f

R. arcticus L. Fqq.; in deustis, graminosis ad vias et sepes,

j pratisque subhumidis (pres. subturfosis) copiose:
cet. in pratis humidis, eollibus campisque graminosis
vel herbidis minus siecis frequens. In Saoneshje ad
Schungu et Welikaja-guba; in Reg. occ. ad Suojärvi
et Mökkö in deustis frequentissime seepeque copio-
sissime adest. — Ad Nikolskij-ostroff beatus Sim-
ming formam pumilam (11/,—3 polliearem), albiflo-

ram
R. saxatilis L. Fqq. et eopiosissime variis locis; in Saoneshje
fqq. atque plurib. locis Reg. occ.

R. ideus L. Faq. et passim (ut ad Dvoretz) in saxosis co-
piosissime. In Saoneshje fqq.; in Reg. occ. fq.
Alchemilla vulgaris L. Faq. et copiosissime in omni terri-

torio, presertim in Reg. media.
Rosa acicularis Lindl. ex Rupr. Flora Ingr. p. 341. Fqq..

148
sepeque Copiosissime. Habitat locis variis: lucis,
nemoribus (fq.), silvis frondosis mixtisque (parce),
collibus campisque herbidis, convallibus et devexis
> apertis (st. fr.), deustis (sepe copiose) atque, presertim
juxta pagos, in turfosis sylvatieis (haud rar.) nec
non paludibus, etiam in vastissimis, ubi specimina
solitaria haud raro ceespites ornant, at potissime in
viciniis pagorum inter virgultas (ad vias ete.) vel
loceis (olim deustis) apertioribus, arboribus junio-
ribus vestitis; paree etiam in campis arenosis steri-
libus, ”moar” sic dictis, ad vias. In Saoneshje fre-
quens. In Reg. occ. per partem australem inter Sää-
miäjärvi— Suojärvi in arenosis fertilioribus; dein ad
pagos Mökkö et Suojärvi frequentissime in lucis ju-
nioribus, locis saxosis, udisque eceespitosis atque in
turfosis etc.; etiam ad Maimalampi et inter hunc pag.
et ngn at parecius; alibi omnino deesse vide-
tur. — Specimina numerosa hujus speciei in Karelia
Onegensi collecta ad formas sequentes ab cel. Ru-
» precht dispositas pertinent: stipularis (pro max. parte),
hypoleuca et vialis; vera forma Karelica Fr. H.
XIII, 59 inde non est reportata.
R.: cinnamomea L. St. Fq.; in Saoneshje ad Schungu et We-
SANNE adnotata.

Cotoneaster vulgaris Lindl. P.; ad radices vel gradus rupium
atque in saxosis (copiose ad Mundjärvi, ubi alt. 8
ped. adtingit). In Saoneshje ad Schungu et pro-
montor. Asheb.

Sorbus aucuparia L. Fqq.; in Saoneshje et Reg. occ. fq.

Epilobium angustifolium L. Fqq.; in Saoneshje fqq.;in Reg. occ.fq-

E. montanum L. St. Fq.—Fq; e parte bor. oce. non adnotata.

FE. palustre L. Fq.; in Saoneshje st. fq.

Cireea alpina L. P.—St. Fq.; ad Mundjärvi plurib. loeis
copiose. In Reg. occ. ad Klimskij sec. adnot. beat
Simming.

149

Myriophyllum spicatum L. St. Fq.; in Saoneshje fq.; in Reg.
0occ., Suojärvi.

M. alterniflorum DC. St. Fq.—Fq.; in Saoneshje saltem ad
Schungu.

Hippuris vulgaris IL. Plurib. locis; Saoneshje ad Schungu;
in Reg. occ. ad Leppäniemi. — f. fluitans ad Petro-
sawodsk (Giänther, Kullhem).

Callitriche verna Kätz. Få. ?

C. polymorpha Lönnr. Ad Kendjärvi adhuce tantum est lecta
(Giänther), at certe plurib. locis provenit. In Regio
oce. saltem ad Mökkö.

C. autumnalis L. In lacu Mundjärvi sub aqua altiore pas-
sim copiose; Tiudie; Kendjärvi (Kullhem); Suopohja
et Uniza ex Simming. In Saoneshje ad Schungu.

Ceratophyllum demersum L. R. In lacu Perttijärvi (Simming,
Ginther); Saoneshje ad Schungu.

Lythrum salicaria L. Pluribus loeis ad ripas [Santalo, Lisch-
majärvi, Suunu; Koselma (Kullhem), Kendjärvi (Sim-
ming)]. In Saoneshje fq.

Peplis portula L. R.; ad Tiudie ex Sahlberg; Saoneshje ad
Welikaja-guba in depressis denudatis semiexsiccatis
vel inundatis pluribus loeis. Dein ad viam publicam
inter Petrosawodsk—Selkä quoque vidi.

Montia fontana L. (f. major, saltem pro max. parte) St. Fq—Fq.;

in Reg. occ. plurib. locis.

Seleranthus annuus L. Fq. in collibus aridis; in parte bor.
ocec. haud observavi; formam pubescentem var. agre-
stis Rupr. ad Tiudie legit Kullhem. In Saoneshje
Schungu—-Tolwoja st. fq.; in Reg. occ. ad Kaitajärvi
(f. perennis Fr.), Leppäniemi, Weschkelys — Säämäjärvi.

Iulliarda aquatica (L.) DC. R.; Suunu (W. Nylander).

m telephium L.: ad Rasnawolok ex adnotatione beati
Simming.

150

Sedum acre L. P. freqventer; in parte boreali haud visa; Sao-
neshje, Schungu fq.; in Reg. occ. ad Weschkelys.

Ribes nigrum L. St. Fq.—Fq. per maximam partem. .Sao-
neshje ad W elikaja-guba st. fq.; in Reg. occ. ad Suojärvi.
R. rubrum L. Plurib. locis; ad Perttiniemi fq. In Saoneshje

Saxifraga cespitosa L. RR.; ad Jalguba (Simming et alii).

S. hirculus L. St. R. Mundjärvi, Tiudie plurib. locis; Solo-
meno (Kullhem), Käpselkä et Kendjärvi (Simming);
presertim paludes vel prata turfosa inhabitat.

S. nivalis L. RR.; Koselma (Simming et alii), Saoneshje ad
promontor. Asheb in fissuris petrarum dioritie.

Chr ysosplenium alternifolium L. P. usque ad partem mediam
in nemorosis humidis ad rivulos, scaturigines et fossas.

Cicuta virosa L. St. F'q.; in Saoneshje fq.; in Reg. occ. quo-

ue est visa.

<Egopodium podagraria L. Fq., presertim per part. austra-
liores; in nemorosis umbrosis et saxosis fertilibus
ad vias ete. nec non in deustis sepe copiose: cete-
rum ad domos atque in lucis sylvisque frondosis
umbrosis etc. st.fq.; e parte bor. ocec. haud adnota-
tatum. In Saoneshje ad Sehungu plurib. locis.

Carum carvi L. Fqq.; in Saoneshje fqq.

Pimpinella saxifraga L. Fq. per omne territorium.

— var. dissecta P. per fere totum territorium.

Swm latifolium L. St. R.; ad pag. Suoju in fluvio fq.; Pove-
netz (Kullh.); ad Saoserie et Solomeno cl. Sahlberg
formam foliis angustioribus, subfalcatis, legit; Sao-
neshje ad Welikaja-guba in aquosis limosis ad litt.
sinus Önege fq. — Dein etiam in fl. Sepsä prope
Säämäjärvi vidi,

Conioselinum tataricum Fisch. RR.; Unitza (Simming). — Dein
prope Petrosawodsk in betuleto juniori saxoso et ad
marginem ejusdem specimina usque 5-pedalia legi.

151

Angelica sylvestris (L.) IFqq.; in nemorosis, pratis, sylvis hu-
midis vel subturfaceis, clivosis, deustis etc. fq. et
haud raro copiose. E Pertnawolok el. Kullhem for-
mam ad var. montanam vergentem, foliolis summis
passim basi decurrentibus, reportavit. In Saoneshje
et Reg. occ. frequens.

Peucedanum palustre (L.) Mönch. Fq. in ommni territoriv.

Pastinaca sativa L. ”Teste cl. Sahlberg ad Dvoretz obvia.

Heracleum sibiricam L. Fq.—Fqq. per omne territorium: in
collibus et elivis duris, preesertim juxta pagos, sat
tg interdum etiam in nemoribus: ad Dvoretz

xosis ad vias cet. atque in deustis copiosissime.

Corejottom s syloestr (L.) Fqq.; Saoneshje ad Welikaja-guba

n Reg. occ. st. fq.

SER sr Prescotii DC. St. R.; Suosaari (Simming); ad
Dvoretz, Tiudie et Paadane teste Sahlberg. — Etiam
ad urb. Petrosawodsk in versuris unacum Cerefol.
sylvestri obvia.

Ej sällan äro stiften på yngre frukter temligen
starkt, stundom äfven på mogna något, utböjda.

Ch. aromaticum L. R. Ad Dvoretz (vers. Kendjärvi) frequen-
ter et sat copiose in declivibus lapidosis olim deustis
atque in marg. saxosis vie publice: etiam ad domi-
cilium Iso-ojanselkä (cire. 1 stad. ross. e Dvoretz) in
versuris copiose; ad Mundjärvi (Lahti) parcius.

Adoxa Moschatellina L. Adhue modo ad Petrosawodsk lecta
imming).

Cornus suecica L. R. Sub monte Miinanvaara in sylvis tur-
fosis. In Reg. occ. ad ripas fl. Suojunjoki atque inter
pagos Kaitajärvi—Porajärvi pluribus locis.

Viburnum opulus L. St. Fq.; in Saoneshje plurib. locis.; in
Reg. occ. rar. (Suojärvi).

Valeriana officinalis L. R. Schuja (Simming, Gänther).

152

Lonicera xylosteum L. St. Fq.; in Saoneshje ad Soslanov-
nawlok et Sehungu: in Reg. occ. haud est visa.

L. coerulea L. Fq. Variis locis at presertim in fruticetis,
clivosis saxosis, nemorosis et locis apertioribus olim
deustis arboribus juvenilibus vestitis, ubi seepe copiose;
etiam in turfosis; Saoneshje in eollibus eclivisque pree-
sertim saxosis atque in fruticetis fq. In Reg. occ.
ad pagos Suojärvi et Mökkö fq. in humidis, turfosis
sylvaticis ad ceespites, collibus atque locis saxosis;
alibi autem omnino desideratur.

Linnea borealis L. Fq. in sylvis acerosis inprimis abiegnis
vel mixtis antiquis minus exsuceis; parce quoque in
sylvis subturfosis. In Saoneshje mihi haud obvia.
In Reg. occ. fq. esse videtur.

Galium aparine " infestum W.&K. Fq. in cultis.
— var. leiospermum Wallr. Kendjärvi et Koikari in agris;
Suopohja (Simming).

G. triflorum Michx. St. R.; Suunu ad radie. rupium in nemore
humido umbroso insult cujusdam sinus Onege. Pertti-
niemi et Kendjärvi (Simming); Koselma (Ginther):
Jalguba (Kullhem, Sahlberg).

boreale L. St. Fq.—Fq. in eollibus graminosis et herbidis.
In Saoneshje ad Schungu cet. fq.; in Reg. occ. ad
Suojärvi fq. obvia.

trifidum L. In ripis pluribus loeis: ad Mundjärvi, Koikari,
Tiudie; Kendjärvi (Simming); in Saoneshje ad Weli-
kaja-guba.

. palustre L. F4.—Fqq.

uliginosum L. Fqq

mollugo L. Fqq.; in collibus et campis herbidis vel gra-
minosis atque in deustis copiose; interdum etiam in
lucis sylvisque ete. parce habitat. In Saoneshje fqq:-:
in Reg. occ. fq. — Var. ochroleucam ad Petrosawodsk
legit Simming.

Trichera arvensis (L.) Fqq. per omne territorium; in collibus

campisque siccioribus atque in deustis copiose; in
pratis siccis et sylvis juvenilibus (locis deustis) fq-

D

N

NIAN

så

153

Succisa amagn (L.:) RR.; Koselma (Simming). — Dein inter
Rane AN in demissis argillosis sylvaticis vidi.

Tussilago farfara L. P.

Petasites frigida (L.) Fr. St. Fq. in paludibus inprimis per
partes interiores (ubi paludes presertim vigent). In
Saoneshje inter Schungu—Tolwoja.

Solidago virgaurea L. Fqqg. preecipue per partes occid. atque
orientales sylvaticas:; habitat in lucis sylvisque fron-
dosis vel mixtis, nemoribus, elivis et collibus her-
bidis sylvaticis nee non in sylvis subturfosis fq.; in
Saoneshje inter Welikaja—Wigorus fq.; in Reg. occ. fq.

Erigeron acer L. Fq. et valde variabilis; ad Dvoretz amic.
Ginther formam singularem (var. corymbosus Weallr.)
2!/, pedalem, caule ramoso subeorymboso, pedunculis
inferioribus ramosis, racemosis, superioribus divaricatis
vel patentibus, curvatis, pappo albido, ad staturam
formis sequentibus robustioribus simillimam legit me-
cumque communicavit.

" E. Milleri Lund. In collibus herbidis et deustis haud raro:
in prato subhumido inter Pyhäniemi—Tiudie formam
robustam, ramosam, eximie glabram, involueris glan-
duloso-punctulatis, legi. E Tavastia boreali (V. Bro-
therus) et Savonia (ÅA. J. Malmberg) formam simi-

lem vidi.

Inula salicina L. St. R.; prope Tiudie ad lae. Santalo; Ki-
watscho (W. Nyl), Käpselkä (Simming), Koselma
(Simming, Gänther).

Bidens tripartita L. P.—St. Fq.; in Saoneshje fq.

B. cernua L. R. Käpselkä; Saoserie (Sahlberg; f. minorem
ibid. legit Giänther); in Saoneshje ad Welikaja-guba
d sinum pluribus locis.

Filago montana L. In Reg. oce. modo visa ad viam publ.
inter Diehkilä—Suojärvi (pogost) atque inter pagos
Säämäjärvi—Savilatsch pl. 1. — Dein quoque in Pe-
trosawodsk.

Antennaria dioica (L.) Fqq.

154

stylad sylvaticum L. Fq.—Fqq. per fere totum territo-
ium, presertim in deustis.
Gn. vliginosum L. Fq. saltem locis argillosis; in Saoneshje
q.; in Reg. oec. ad Mökkö et Leppäniemi fq. vidi.
vulgaris L. In Saoneshje fq. in pago Tolvoja;
Welikaja-guba; in Reg. occ. ad pag. quondam prope

Säämäjärvi. — Petrosawodsk.
AA. absinthium L. R. Kendjärvi. — Petrosawodsk in hortis fq.
ex Gäiänther.

Tanacetum vulgare L. R. Suunu in insula saxosa; Unitza
(Kullhem); Saoneshje haud rara (Welikaja-guba fq.)
preesertim in insulis et ad ripas locis arenosis saxo-
sisve interdum etiam in colliculis agrorum (Weli-
kaja); in Reg. occ. ad Säämäjärvi et inter pagos
Savilatsch---Maaselkä'locis editioribus arenosis fertilio-
ribus 's. d. ”selkä maat”. — In Karelia Olonetsensi
e Petrosawodsk meridionalem vers. fq. ex Ginther.

Achillea millefolium L. Fqq.

. ptarmica L. RR.; ad cataractam insignem Kiwatscho
(W. Nyl).

ÅA. cartilaginea Ledeb. R.; Koselma (Simming, Giinther);
Saoneshje ad ripas lacus Putkosero (in insula qua-
dam minutissima ibid. copiose).

Betydligt gröfre och vida starkare luden än före-
gående, från hvilken den vidare lätt skiljes genom
talrikare, men mindre blomkorgar, bredare gråludna

och intryckt punkterade blad.

Anthemis arvensis L. Saoneshje, W elikaja-guba in arvo.

Å. tinctoria L. P. Mundjärvi in declivibus preruptis, apricis
(solo lapidoso-sabuloso vel arenoso) plurib. loce.; Tiu-
die in eolli argilloso-arenoso: Koikari; ad Jalguba,
Dvoretz et Käpselkä ex Sahlberg; Kumus (Kullhem),
Perttiniemi (Simming). In Saoneshje ad Welikaja-guba.

Matricaria inodora L. Faq. in cultis.

Chrysanthemum leucanthemum L. Fq4q. atque in collibus her-
bidis, deustis et arvis vd in Saoneshje
atque Reg. occ. (saltem pl. 1.) fq

155

Senecio vulgaris L. R. Kendjärvi, Tiudie. — In urbe Petro-
sawodsk fq.

Ligularia sibirica (L.) Cass. St. R.; in paludibus firmioribus
et pratis ex iis ortis ad Tiudie fq.; in palude aquoso
prope lac. Lischmajärvi (vers. Käppäselkä); ad pag.

aaselkä (ad lac. Siesjärvi) legit Sahlberg; Unitza
(Simming); eredo me hane spec. quoque vidisse in
paludibus subsylvaticis prope Mundjärvi (ad calca-
rias). — Dein etiam ad Petrosawodsk in declive
graminoso humidiusculo.

Från 3/,—3 fot hög; bladen än utdragna trubbiga
med bågiga sidor och djupt inskuren bas, än stundom
af nästan rent triangulär form, dels tunna och då ofta
alldeles glatta, dels fastare och undertill något ludna.

Cirsium lanceolatum (L.) St. Fq.; Saoneshje, Welikaja-guba
q.; Sehungu; in Reg. occ. ad Suojärvi cet.

C. palustre (L.) Fq.

C. oleraceum (L.) Scop. St. Fq.—Fq. saltem per partes me-
ridionales, orientales atque interiores; in occ. atque
bor. occ. mihi haud obvium:; habitat in demissis sub-
humidis vel subturfosis, declivibus fertilioribus humi-
diusculis pratorum etce., ad vias sylvarum udarum,
in nemorosis abiegnis et populetis humidis sylvisque
subturfosis (presert. ad oram), ad margines paludum
ete.; nec in Saoneshje nec in Reg. occ. observatum. —
Petrosawodsk fq.

X C. palustri-oleraceum Neeg. (ad C. olerac. recedens). Ad Pert-
tiniemi in devexo humidiusculo fertili 3 specim. legi.

C. heterophyllum (L.) Al. Fqg. atque in collibus herbidis
fertilibus, devexis convallibusque humidiusculis plurib.
loe. ecopiosissime.

C. arvense (L.) Scop. Fqq.

uus crispus L. St. Fq.; in Saoneshje fq.

Lappa tomentosa (Schkhr) Lam. Saoneshje, in Schungu st. fq.

— Petrosawodsk.

L. minor (Schkhr) DC. — Saoneshje, Welikaja-guba st. fq.;
Schungu.

156

Carlina vulgaris L. RR. Jalguba (Simming et alii)..

Saussurea alpina (L.) St. Fq.; in pratis turfaceis presert. deve-
xis siecioribus aliisque locis per partem bor. occ. fq,
et passim copiose; in paludibus firmis exsuccis etc. ad
Tiudie fq.; Mundjärvi plurib. loc. in paludibus et ad
eorum margines sylvaticas, convallibus turfosis hu-
midis; cet. ad Koikari et Pyhäniemi vidi; Käpselkä
(Simming). In Reg. occ. ad Suojärvi (pogost) et
Mökkö fq. in pratis turfosis, presertim ad ceespites.

Centaurea jacea L. Pluribus locis (Perttiniemi, Dvoretz, Mund-
järvi) fq. sepeque copiosissime; alibi (Pyhäniemi,
Koikari etc.) fq. est visa, at passim (ut in parte bor.
occ., ad Tiudie etc.) omnino desideratur. — In Sao-
neshje ad Schungu fqq. et copiosissime; in Reg. occ.
ad Leppäniemi legi.

C. phrygia L. Fqq. per maximam partem; ad pagos Dvoretz

Mundjärvi in collibus campisque herbidis fertilibus,
convallibus atque deustis copiosissime; cet. fq. variis
locis (collibus pratisque siecioribus, nemorosis etc.)
et invenitur haud raro quoque in lucis sylvisque
frondosis minus condensis. In Saoneshje fq.—fqq.;
in Reg. occ. fq.

C. scabioså L. Fq. per maximam partem; in Saoneshje fq.;
in Reg. oce. inter Säämäjärvi— Savilatschu visa.

C. cyanus L.

Lapsana communis L. St. Fq.—Fq.

Leontodon autumnalis L. Fq.—Fqq.

L. Mspidus L. Faq. et in ecollibus herbidis, deustis et secus
vias copiose — ecopiosissime saltem per majorem par-
tem. Inter Käpselkä—Dianova-gora—Sehungu autem
non vidi; circa Tiudie haud copiose. — In Saoneshje
unico tantum loco inter Tolvoja— Welikaja-guba ob-
servavi; in Reg. occ. fq.—fqq. saltem usque ad pag:
Kostamus.

— var. hastilis (L.). Ad pag. Selki atque in Reg. occ. ad
Porajärvi observavi.

Picris Meracioides L. Fq. seepeque copiose in deustis; st. fq.

157

at parcius in lucis sylvisque frondosis vel mixtis,
minus condensis (priees. ad oras); etiam in collibus
et campis haud raro; secus vias magnas publicas, e.
gr. inter Suunu—Petrosawodsk fq. et sepe copiosis-
sime; locis nonnullis, ut ad Jänkäjärvi, Soutajärvi,
Käpselkä— Dianova-gora deest. Solum arenosum mi-
nus siecum amat, at legitur interdum, ut ad Tiudie
(ubi vulgatiss.), quoque in argillosis. Per omnem
peninsulam Saoneshje haud raro, at in tota Reg. occ.
nullum hujus speciei vestigium inveni.

Hypocheris maculata L. St. Fq.; in Saoneshje ad Welikaja-
guba; in Reg. occ. pass.

Taraxacum officinale Web. Fq. in toto territorio.

et 2-ANNAN sibiricum (L.) Less. St. R.; Tiudie (Gänther), So-
lomeno et Nikolskij (Simming); Suunu pl. locis in
saxosis graminosis riparum. Saoneshje, Welikaja-
guba juxta litt. in saxosis inter gramina et frutices
haud rarum. — Petrosawodsk ex Ginther.

re arvensis L. In agris pl. 1. copiose; in Saoneshje fqq.;

n Reg. occ. ad Leppäniemi, Mökkö etc. fq.

S. oleraceus L. per totam peninsulam Saoneshje. — Petro-
-sawodsk.

S. asper EL. Saoneshje in pagg. Schungu et Welikaja-guba.

Crepis tectorum L. Fyq.

Cr. biennis L. St. R. Dvoretz fq. in declivibus lapidosis apri-
cis, presertim deustis; Mundjärvi pl. locis (hic etiam
ad marg. agrorum); inter Kenakka—Lahti (Gänther).

Cr. paludosa "(L.) Mönch. Fq.-Fqq. sepeque copiose; in
Saoneshje modo ad Welikaja-guba vidi: in Reg. occ. fq.

Hieracium pilosella L. Fq.—Fqq.

H. auriculå L. In tota Karelia Opegensi desideratur; ad Pe-
trosawodsk (Ginther).

H. suecicum Fr. R.; ad pag. Pyhäniemi mihi tantum obvium.

H: flöribundum Wimm., Fr. (haud Lindeb. in Hartm. Sk. FI.
edit. X, 'p. 19). Varias formas ad hanc speciem per-
tinentes ecire. pagos Jänkäjärvi (fq.) et Selki legi;
in Reg. occ. haud rarum esse videtur. — Verum

158

dimorphum m. (forte cum H. dubio ut subspecies
jungendum) vix in Kar. Oneg. mihi obvium.

H. Blyttii Fr. Soutajärvi in deustis p. fq.; Kendjärvi in de-
vexis graminosis (locis nonnullis copiose); Pyhäniemi;

= ad Suosaari et Gorka legit Simming.

H. flammeum Fr. R.; ad Mundjärvi in prato devexo humi-
diusculo sat copiose; Dvoretz. Teste illustrissimi
auctoris, quocum specimina e Mundjärvi communicavi,
ad hanc speciem pertinent; supra, p. 45, sub nom.
H. decolorantis Fr. perperam indicavi.

H. prealtum Vill. R. ad Tiudie et Walkiamäki; in Reg. occ.
ad pagos Maimalampi et Kostamus.

H. dubium L. Fr. Epier. form. typ. St. Fq.—Fq.; f. substri-
gosa, sub nomine ”var. alpestre? in el. Lindebergii
Hier. Scand. exsice, n. 17, distributa, frequenter obvia.
Ligule interdum extus sunt vittatee. i

. glomeratum Er. St. Fq.

cymosum var. pubescens Lindbl., Fr. Fq.

- murorum L. Fq.

— var. integrifolium Fr. St. Fq.

. Cesium Fr. Fq. ut videtur.

j , Lindeb. Hier. Scand. exsiece. n. 34; In rupe-
jlbåe Hand rarum. — H. subecsium Fr. verisimi-
liter quoque ocecurrit, saltem specimina cum deserip-
tionibus hujus speeiei bene congruentia nonnullis
locis legi. |

. vulgatum Fr. Fq.; in Reg. occ. fq.

Friestii Hartm., Lindeb. f.;. R. Pyhäniemi in collibus sie-

cis kören,

H. prenanthoides Vill. St. R.; juxta Tiudie, ad margines agro-
rum inter virgultas specimina pulcherrima legi; Dvo-
retz; Selki. — Petrosawodsk. — Formam singularem
forte ad hanc speciem pertinentem (supra p. 105
sub nomine H. erocati allatam) prope Schungu vidi.

H. umbellatum L. Faq. per totum territorium. ”)

INR

NAN
-
"Sh
&
L
8
E

NE

+) Varias hujus generis formas mihi haud rite cognitas omisi.

|

|
:
2

159

Lobelia dortmanna L: P. in lae. majoribus limpidioribus,
fundo duro.

Campanula glomerata L. Fq.—Fqq.; in Saoneshje et Reg. occ.
quoque est frequens. .

C. cervicaria L. P.; ad Dvoretz in deustis st.fq.; Mundjärvi
pl. 1.; Mundjärvi—Päl'ärvi pl. 1.; Jyrkänmäki; Käpselkä
—Dianova-gora; ad Perttiniemi et Tiudie legit Sim-
ming; Hr (Kulle). — Etiam ad Petrosawodsk.

C. rapunculoides L. P.—St. Fq.; ad Dvoretz, in declivibus
deustis, nemorosis, vel dumetosis st. fq.—fq., in lucis
frondosis parcius; locis similibus ad Mundjärvi haud
rar.; Tiudie pl 1 in versuris et colliculis agrorum;
Dianova-gora; Gorka—Suunu; ad Perttiniemi (Sim-
ming), Kiwatseh (W. Nyl.). Saoneshje fq. et in ver-
suris etc. at preesertim in pratis collinis siccioribus,
arboribus Alni incan& sparsis, vestitis. In Reg. occ.
deest. — Ad Petrosawodsk (Gänther).

: Å skuggiga st. vid Dvoretz ända till 3 å 4 fot hög.

C. rotundifolia L. Fq.—Fqq.; in Saoneshje fq.; in Reg. occ.
plurib. locis visa.

C. persicifolia L. St. Fq.—Fq. per partes meridionales; bo-
ream versus rarescit. In Saoneshje pluribus loecis;
in Reg. occ. haud observata. ;

C. patula L. F9.—Fqq.

Vaccinium uliginosum I Faq: in sphagnetis apertis copio-

| sissime, in collibus campisque arenosis minus exsuc-
cis "et fertilioribus inter callunam nec non in deustis
macrioribus fq. In Saoneshje per part. austr. oce.
fq.; in Reg. occ. fqq.

V. myrtillus L. Fqq.; in silvis, preecipue abiegnis, mixtis (ec.
abiet.) vel subturfosis, copiosissime. In Saoneshje et
Reg. occ. fqq.

V. vitis-idea L. Faq. et in arenosis siceioribus copiosissime
per totum territorium.

Ozxycoecus palustris Pers. Fq.—Fqq. in sphagnetis et paludi-
bus; in Reg. occ. fqq.

160

Ozxycoccus microcarpus Turez., Rupr. Fq. in iisdem cum priori
locis; in Reg. occ. fq., at in Saoneshje, ubi sphagneta
desiderantur, haud vidi.

Arctostaphylos uva-ursi (L:) Fq.

Andromeda polifolia L. Fqq.; in sphagnetis apertioribus copio-
sissime. Saoneshje fq.; in Rey. occ. eopiose.
Cassandra calyculata (L.) Don. Fqg. et in sphagnetis copiose —
copiosissime; in Saoneshje fqq.: in Reg. occ. copio-

sissime.

Calluna vulgaris (L.). In campis jugisque arenosis sterilibus
apertis vel pinis minus condense vestitis nec non in
deustis emaciatis copiosissime. In Reg. occ. copio-
sissime. — Formam albifloram ad Suopohja legit
Simming.

Ledum palustre L. Fqq.; in sphagnetis apertioribus copiosis-
sime; in aliis sphagnetosis et turfosis ceespitosis sub-
sylvosis fq., sepe etiam, presertim per partes occi-
dentales, in campis jugisque arenosis, sterilibus (”moar
v. åsar” suetice dietis) pinetosis, interdum quoque in
collibus apertis. In Reg. occ. fqq.; in Saoneshje ad
Welikaja— Wigorus fq.; Schungu.

Pyrola uniflora L. St. R.—P.; in Reg. occ. ad Tumasjärvi.

P. rotundifolia L. F4.—Fqq., presertim in sylvis lueisque

mixtis. In Saoneshje saltem ad Welikaja-guba. — É
Karelia rossica quoque vidi formam chloranthoideam,
foliis minoribus passim basi et apicem versus subatte-
nuatis, ad colorem P. chloranthe xequalibus, racemo
floribus distantibus; hec forma in Lapponia rossica
(F. Nyl), Peisen (E. Nyl.) quoque est lecta.
. chlorantha Sw. P.; in Reg. occ. pluribus locis visa.
media Sw. St. R. in sylvis frondosis; Dvoretz; ad Gorka,
Käpselkä, Tiudie et Solomeno legit Simming: Suo-
saari (Gänther).
minor L. Fq.
. secunda L. Fq.

PS My

pv

161

Gentiana amarella L. (incl. f. lingulata Ag.) Fq.; in Sao-
= neshje
Menyanthes trifoliata L. Pr in Saoneshje et Reg. occ. fq.

Polemonium ceruleum L. St. Fq.; per partes interiores ferti-
les fq., ut ad Dvoretz in deelivibus inter frutices,
nemorosis ete., inter Kenakka—Lahti in demissis,
Mundjärvi—Päl'ärvi et cirea Mundjärvi, ubi margines
viarum hyemalium sylvat. aliaque loca graminosa
apertiora sylvarum interdum copiosissime ornat. Ad
Tiudie b. Selin legit formam foliolis foliorum radi-
calium orbiculato-ellipticis, minutis.

P. pulchellum Bunge. R. Inter Lumbuscha—Perguba ad litt.

Onegee a. 1861 detexit beat. Selin. In Saoneshje ad

ripas arenosas promontorii Asheb copiose et verisi-

militer secundum totam oram bor. or. peninsulee
usque ad Padmosero (ubi mihi obvium), forsitan
quoque longius meridiem versus ibid. progrediens.
Denna vackra och egendomliga art är här vanli-
gen 1 qvarter hög, men blir stundom ända till fots-
hög; i öfrigt föga varierande; blommorna blå, i bot-
ten ljusa, eller stundom helt och hållet hvita; växten
starkt luktande. Exemplaren härifrån öfverensstäm-
ma i det närmaste med af Bunge sjelf bestämda
exemplar från BSibiriens ishafskust, förvarade i Ste-
vens herbarium; på dessa synes dock kronbladen
vara något större äfvensom stjelken mindre klibb-
hårig. Anmärkas bör äfven att en del exemplar
från sistanförda ställe något divergera från de normala.

Convolvulus arvensis 1. RR. Solomeno, ”verisimiliter effe-
rat.” (Simming). — Petrosa WOW ex Sahlberg.

Cuscuta eur opea L. R. Koselma (Simming, Gänther). Sao-
neshje, in pago Welikaja-guba atque in insulis adja-
centibus Onegze.

162

Lycopsis arvensis L. Modo in pago Säämäjärvi.
py arvense L. Haud fq. esse videtur. — Ex J.
erg Pulmonaria officinalis quoque ocecurrit, at
specimina non reportavit.
Mvyosotis palustris With. Fq.
M. ccespitosa Schultz: ad ripas lacuum pl. locis fq.; Sao-
neshje fq.
M. arvensis L. St. Fq.—Fq.; in Reg. occ. st. fq.
M. stricta Link. R. Kendjärvi (Kullhem); in insula lac. San-
talo (Selin). — Petrosawodsk.
Mentha arvensis L. Fq.
Lycopus europewus L. R.; Tiudie (Simming et alii) in Sao-
neshje prope Schungu.
Origanum vulgare L. RR. Solomeno in rupibus (Ginther).
Thymus serpyllum L. P. in rupestribus, apertis, ventosis et
in campis aridis arenosis. Saoneshje ad Schungu
st. fq.; in Reg. oce. inter Säämäjärvi—Sawilatshu pl. I
Calamintha acinos (L.) Clairv. R.; Gorka (Simming); Jal-
guba (Gänther); in Saoneshje prope pag. Padmosero
in arenosis exaridis.
Clinopodium vulgare L. St. R.—P.; Dvoretz in clivis deustis
locis; Mundjärvi in declivibus sabulosis et ad
radices rupium fq. et passim copiose; Perttiniemi et
lguba (Simming); Tiudie et Solomeno ex Sahlberg.
Scutellaria galericulata T.
Prunella vulgaris L. Fq. in tötd territorio.
Glechoma hederaceum L. R.; Mundjärvi (Lahti) in colliculo
arido fq.; Saoneshje, Svätojnos (Simming, Kullhem),
Kishi ”eopiose” (Gänther).
Dracocephalum Ruyschiana L. RR. Koselma in rupibus (Sim-
ming et alii).
D. thymiflorum L. — Modo ad Petrosawodsk in deelivo s$a-
buloso, prerupto.
Stachys sylvatica L. R. Perttiniemi, Dvoretz, Mundjärvi.
Dein ad Petrosawodsk.
St. palustris L. Secus ripas plurib. locis (Tiudie, Lisehma-
järvi, Suunu; Kumus, Wornova et Unitza (Simming);

163

in Saoneshje ad ripas fq. Ad Köselma dom. Kull-
hem legit formam singularem, que fere ad var. vi-
BERNS Ledeb. Fl. ross. III, p. 414 pertinet, a f.
nom. differens foliis brevioribus et latioribus, viridi-
bus, parcius (adpresse) pilosis, calycibus hirsutis,
caule pilis crebris, rigidiusculis, presertim in angulis:;
vertiecillastre distantes.

Galeopsis ladanum L. P.—St. R.; in Saoneshje pl. locis. —
Petrosawodsk fq.

G. versicolor Curt. Fq.

Ba tetrahit L. Fq.
” Lamium ÅA L. Fq. saltem in parte meridionali usque
Tiudie; Saoneshje fq.

L. Es ; R. Kendjärvi in ruderibus; Saoneshje,

Schungu et Padmosero in oleraceis, — Petrosawodsk.

Solanum dulcamara L. RR.; Koselma (Simming et alii).

Verbascum thapsus L. St. R. Dvoretz; Mundjärvi in deustis
arenosis, lapidosis, aridis pl. 1.; Jyrkänmäki; ad So-
lomeno ex Ginther et inter Käpselkä—Unitza ex
Simming. — Petrosawodsk (Giänther).

V. nigrum L. Saoneshje inter Kosmosero—W elikaja; ad We-
likaja-guba pluribus locis.

Scrophularia nodosa L. P.; in Saoneshje ad Schungu et We-
likaja-guba visa.

Linaria vulgaris Mill. St. Fg.; in parte bor. occe. haud visa:
in Saoneshje st. fq.

FAGER longifolia L. St. Fq.; in Saoneshje pl. 1.3; etiam in
Reg. occ. saltem ad ripas fluvii Suojunjoki et lacus
Suojärvi.

V. officinalis L. Fq.

chamwdrys L. Fqq.

V..scutellata L. P.; in Saoneshje ad Welikaja-guba atque
in Reg. occ. ad Mökkö mihi obvia.

— Var. ke k. Fe (Simming). — Schungu.

V. serpyllifolia L. F.

SN

164

Veronica urvensis L. R. Tiudie: Kendjärvi (Simming). —
Petrosawodsk. (Simming

V. verna L. St. Fq. at pareius in collibus exaridis; in Sao-
neshje atque Reg. oce. pluribus loeis obvia.

Iimosella aquatica L. Tiudie (Simming); Saoneshje ad We-
likaja-guba in ripis argillosis vel lapidosis. — Petro-
sawodsk (W. Nyl /

Odontites rubra Pers. Saoneshje ad pag. Schungu pluribus
locis.

Euphrasia officinalis L. F4.—Fqq

Rhinanthus major Ehrh. Fqq. atque in graminosis eultorum”

ibusque herbidis eopiose; in Saoneshje fqq.

Rh. minor Ehrh. Fqqg.

Pedicularis palustris L. Fqq

P. sceptrum-carolinum L. P.; ad Tiudie st. fq.; in paludibus
turfosis vel subsphagnosis, inprimis inter virgultas et
frutiees; etiam in pratis turfosis humidis. — Petro-
sawodsk.

Melampyrum eristatum L. (var. pallens Hartm.) RR.; ad
Koselma (Simming).

M. nemorosum IL. In parte meridionali ad Solomeno et Jal-
guba ete. ex Simming. — Petrosawodsk.

M. pratense EL. Fqq. atque in sylvis mixtis betuletisque co-
piose. Saoneshje fq. 4

M. sylvaticum L. Fqqg. et sepe copiose.

Utricularia vulgaris LT. P.; in Saoneshje st. fq.

U. intermedia Hayn. St. Få. —Fq. presertim in paludibus
aquosis; in Saoneshje et Reg. occ. pluribus locis.

U. minor L. St. R.; Soutajärvi, Mundjärvi, FTiudie; ad Kend-

ärvil ex Simming.

Pinguicula vulgaris L. St. Fq.; in paludibus turfosis uligino-
sis, declivis pratorum humidiuseulis et ad ripas tur-
fosas uliginosas passim frequenter. In Saoneshje per
partem bor. or. in terra maera, denudata exsueca
precipue prope litt. Onegee fq.; in Reg. occ., saltem
in insula Pöpönsaari lacus Suojärvi.

Pinguwicula alpina Lb. RR. Tiudie »(N6 Brenner).

Trientalis europwa L. eu GG
Lysimachia vulgaris L. St. Fq.
L. thyrsiflora L. St. Fq.

Plantago sr oo L. Faq. in cultis per totum territorium.
Pl. media L. R.; Solomeno (Simming), Tiudie (Selin):
piren ije ad pag. Tolvoja. — Petrosawodsk fq.

Pl. lanceolata L. R.; ad Dvoretz et Jalguba ex Sahlberg. —

oneshje, Kishi (Gänther). — Petrosawodsk, Rasna-

wolok (Simming).

Rumex maritimus L. RR.; Saoneshje, Welikaja-guba in luto-
sis, sabulosis, ENN ad ripam sinus One

R. hippolapathum Fr.; in lutosis udis ad domicilia Slant

— Petrosawodsk.

Fe WölaoleRs Hartm. Faq. in vultis.

R. acetosa L. Fqq. per totum territorium.

R. acetosella L. Fqqg. in omni territorio.

Polygonum bistorta L. Fq. per partem majorem atque pluri-
bus locis (presertim in partibus interioribus) copiose —-
copiosissime in declivibus herbidis vel graminosis;
cet. prata humidiuseula atque paludes turfosas (locis

« caleareis) incolit; in parte bor. occ. haud obvium,
et desideratur quoque alibi. In Saoneshje ad Schungu
et inter Tolvoja—Padmosero observavi; in Reg. occ.
desideratur. — Petrosawodsk fq.

P. viviparum L. Fqq.; in collibus siecioribus quoque fq.

P. amphibium L. St. Fq.; Saoneshje in lac. fqq.

— Var. terrestre L.; ad lae. Kendjärvi fq.; Lisehmajärvi; ad
Käpselkä ex Simming. — In Saoneshje pl.

P. dlapatlifolium L. St. Fa; Saoneshje fq.

— Var. tncanum Sm. Saltem ad Mundjärvi et Tiudie atque
in Saoneshje ad Schungu obvium.

P. mite Sehrank. St. Fq. Locis depressis, denudatis, humidis
atque in agris. In Saoneshje fq.

166

P. hydropiper L. St. Fq. at in parte bor. occ. haud adnota-
tum. Saoneshje fq.

P. aviculare L. 3

P. convolvulus L. St. Fq.—Fq.; Saoneshje fq.

P. dumetorum L. RR.; Koselma (Ginther). VE

Chenopodium album L. Fqq.
Blitum glaucum (L.)R.; ad Kendjärvi. — Petrosawodsk (W.NyL).
Atriplex patula L. — Petrosawodsk.

Daphne mezereum L. St. Fq.; in Saoneshje pluribus locis.

Empetrum nigrum L. Fq.; in sphagnetis et campis jugisque
arenosis sterilibus subpinosis.

Urtica urens L. F9q9.
U. dioica L. Fqq.; in ecultis, et interdum aliis locis, ut ad
marginem vig saxosam prope Dvoretz, copiosissime;

in Saoneshje et Reg. occ. fq. visa. — Humulus lu-
pulus sec. dom. Sahlberg quoque occurrit in Karelia
Onegensi.

Ulmus montana Sm. R.; ad Dvoretz in declivis pratorum fer-
tilissimis arbores plures, qvarum unam circ. 35-peda-
lem, vidi; dein prope Perttiniemi arbores nonnullas
minores in clivo saxoso adnotavi; plane indigena
esse videtur.

U. efusa Willd. In Reg. Saoneshje, Svätnawolok (Kishi),
unde specimina a beat. Simming et aliis lecta vidi;
forte culta.

Populus tremula ”L. Faq. et copiosissime, preesertim in de-
missis humidiuseulis (et loeis saxosis), ubi inprimis
per partes interiores unice aut cum aliis arboribus
mixta sylvas stepe sat vastas format; cet. I copiose
in sylvis, lucis et nemoribus. In Saoneshje ad We-
likaja— Wigorus copiose, alibi utut etiam in Reg. occ-
fq. at multo minus copiose quam in Regione media.

167

Salix pentandra L. IFq. in toto territorio.

S: lapponum L. St. Fq.; in Saoneshje inter Welikaja— Wigo-
rus visa; il Hey. cc. fq.

S. caprea L.

S. cinerea L. Fq.

S. auwrita L. St. Fq.—Fq.

S. vagans Anders. Fq.--Fqq.

— var. cinerascens Anders. Saltem in par. Suojärvi et ad
Petrosawodsk.

S. rosmarinifolia L. St. F'q.; Saoneshje ad Schungu pl. I.

S. myrtilloides L. Fq; in Reg. occ. fq.; in Saoneshje inter

elikaja-guba— Wigorus vidi.

S. nigricans Sm. Fq.; in Saoneshje saltem ad Welikaja-guba
fq.; in Reg. occ. fqq.

S. phylicifolia L. Fq.; in Reg. occ. fqq.

S. myrsinites L. R. In prato devexo turfoso inter alias sali-
ces ad Soutajärvi; in SN firma subsylvatica prope
Mundjärvi (ad calearias

Betula verrucosa Ehrh. Marda in toto territorio.

B. glutinosa Wallr. Fqg. et copiosissime in toto territorio;
eetconf: p: 31 s

B. intermedia Thom. far skar ad Pyhäniemi loco arenoso ar-
busculam hujus speciei subfrutescentem, ecire. 6—7-
pedalem vidi. In Reg. occ. frequentior esse videtur,
nam pluribus loeis ad Kostamus, Kostamus-—Tumas-
järvi et Porajärvi in campis arenosis sterilibus, pree-
sertim demissis, pino et betula vestitis, specimina so-
litaria observavi; spece. huc forte pertinentia ad Suo-
järvi in turfosis legi.

Denna arts af flere förf. antagna hybrida egenskap
synes här bekräftas såväl af dess uppträdande blott
i enstaka exemplar som dess icke sällsynta förekomst
inom det vestra med vidsträckta, synnerligen rikligt
med Betula nana bevuxna, mossar och myrar upp-
fylda området.

B. nana L. Fa.—PFqq.; in sphagnetis et paludibus, ubi sepe

copiose — copiosissime; in Reg. occ. fqq. et copiose —
ige, formam foliis basi subeordatis ad Pora-
vi cel.. vid

Alnus incana Willd. Fig et copiosissime (enfr. p. 26 sqq.):
f. typica utut etiam f. borealis mihi (vide Bidr. Tav.
Flora in his notis., XI, p. 151) fq.—fqq.; parcius at
st. fq. occurrit f. glauca (Ait.) Rgl.; — forma nova

— var. argentata m. (foliis duplieato-serratis, utrinque pre-
sertim in junior. dense pubescentibus, albido-sericeis)
in Saoneshje precipue ad vel prope litt. Onege
(Sehungu, Asheb, Welikaja-guba) legitur.

A. pubescens Tausch. (conf. Notis. F. & FI. Fen., XI, p. 150)
R. Pyhäniemi in prato humido cum sa incana; in
Saoneshje, Welikaja-guba ad ripas sinus Onegensis.

Också här växer denna art i spridda enstalil

exemplar tillsammans med eller i närheten af ÅA.

incana och ÅA. glutinosa; bladens ofvansida tydligen
smått harzprickad och glänsande.

A. ylutinosa Willd. St. R.—P. parcee ad ripas turfosas rivu-
lorum et lacuum, saltem usque ad Pyhäniemi (ubi in
saxoso prati editioris inveni) et Dianowa-gora; cet.
enfr. p. 26; in Saoneshje freguenter est; ad Sehungu—
Tolwoja— W elikaja— Wigorus pluribus locis vidi. In
Reg. occ. locis nonnullis inter Weschkelys—Maaselkä
atque in insula Pöpönsaari lacus Suojärvi.

Pinus sylvestris L. Fqq.; enfr. p. 29 sqq.

P. abies L. Fqq.; enfr. p. 30 s

— var. obovata (Ledeb.. Rupr.) typiea rara esse videtur et
ad Mundjärvi atque in Saoneshje ad Welikaja-guba
tantum mihi obvia, at strobilifera.

— f. medioximw W. Nyl. haud infreq. per totum territorium
leguntur.

Juniperus communis L. I'qg. in toto territorio.

169

Monocotyledoneg&.

Stratiotes aloides L. St. Fq.; sub aqua minus alta, fundo mol-
issimo plurib. locis copiose ut in Päl'ärvi, Mundjärvi
ete. In Saoneshje fq. per partem bor.; Welikaja; in
Reg. occ. haud observata.

Hydrocharis morsus-ranw IL. St. R.; ad Suunu et Suoju mihi
obvia; Lehtiniemi et Dianova-gora (Simming), Unitza
(Kullhem); per totam peninsulam Saoneshje pluribus
locis vidi.

Alisma plantago L. Fq.; in Saoneshje fq.
Sagittaria sagittefolia L. St. Fq. variis formis; in Saoneshje
Welikaja-guba fqq.; in Reg. occ. saltem in fluvio

Suojunjoki.

Butomus umbellatus L. St. R. Kendjärvi, Päl'ärvi—Jyrkän-
mäki; Tiudie, Suosaari et Perttijärvi (Simming).

Scheuchzeria ERE L. St. Fq. in sphagnetis aqvosis et
paludibus subsphagnosis; in Reg. occ. st. fq. visa.

Triglochin palustre St. Fq.—F'q.; in Saoneshje fq.; etiam in

eg. occ. ad Leppäniemi vidi.

Potamogeton natans L. Fq.
-rufescens Sehrad. Pluribus locis.
gramineus L. Fq.; f. heterophyllus Fr. pl. 1.
lucens L. Fq.--Fqq. in lacubus; in Saoneshje fqq.
prelongus Wulf. In pl. lacubus, ut in Kendjärvi, Mund-
järvi, Päl'ärvi, ad Tiudie, etc.
perfoliatus L
z0stercfolius Sehum.; in lacub. plur., ut in Mundjärvi,
äl'ärvi, Perttijärvi, ad Tiudie, sub aqua alta, fundo
molli, copiose vidi; verisimiliter in omnibus lacubus
majoribus occurrit. In Saoneshje ad Sehungu fq., et
copiose.
z AS Schrad. R.; in lacu svt fö Nyl.; see.
. Karel., p. 156 et spec: in H. M.
: PRO M. &K. R. Tiudie (Simming): in Saoneshje ad
Soslanow-nawlok et Welikaja-guba.

SP: UPN

föl

Vv

170

Potamogeton pusillus L. St. I'g.

P. rutilus Wolfg. In laeub. plur. loecis lutosis vel limosis
haud raro (Perttijärvi, Kendjärvi, Mundjärvi (fq.),
PäPärvi, ad Tiudie). In Saoneshje ad Sehungu pli.

P. pectinatus L. R. Specimina sterilia ad Suopohja legit b.
Simming.

P. marinus L. In lacub. majoribus limpidioribus, locis vado-
sis, fundo firmiori (Kendjärvi, Perttijärvi, Mundjärvi);
in Saoneshje prope Schungu.

Najas flexilis (Willd.) RBostk. RR.; Saoneshje in ripa argil-
losa lapidosa ad Welikaja-guba.

Lemna trisulca L. St. R.; ad Suopohja, Perttijärvi et Unitza
ex Simming; ad Tiudie ex Sahlberg: in Saoneshje
ad Schungu pl. 1.; Welikaja-guba. — Petrosawodsk
(Simming).

ib. polyrrhiza L. In Karelia Olbuste. ad Derevännaja (Gänther).

L. minor L. St. Fq. saltem per partes meridionales; Saoneshje

ad Welikaja-guba fq.; Sehungu.

Calla palustris L. St. Fq.; in Saoneshje fq.

Typha angustifolia L. St. R.; ad Kendjärvi, Suunu et Tiudie
vidi; Saoserie (Gänther); in Saoneshje prope Schungu.
Sparganium ramosum Huds. R.; in ripa fluvii inter Pälärvi—
rkänmäki; Perttijärvi (Simming). In Saoneshje ad

Sechungu.

Sp. simplex Huds. Haud frequens esse videtur; specimina

vidi e Tiudie (Kullhem), Lehtiniemi, Börlin et Pertti-
niemi (Simming). In Saoneshje ad Sehungu st. fq-;
Welikaja-guba.
Sp. fluitans Fr., ad Perttiniemi, Pyhäniemi et inter Gorka—
Suunu el in Reg.occ.ad Mökkö. — Petrosawodsk pr 1.
Sp. natans L., Fr. Jalguba (Gänther), Perttijärvi (Simming
Sp. minimum Fr. Fq.; in Saoneshje fq.

Orchis maculata L. Fqq.
— var. angustifolia Hartm. haud raro,

| IE

Orclhis Traunsteineri Saut.; f. typ. in paludibus parcius pro-
venit, at
— var. curvifolia (Nyl.) St. Fa. vel passim frequenter et in
paludibus, preesertim subsphagnosis, sepe copiose.
Denna art igenkännes redan på afstånd lätt genom
sina stora, glesa, mörkt purpurröda blommor, på
hvilka läppens sidolober äro breda och nedböjda;
den visar sig här under en mängd former och är
än låg och späd (!/7'), än åter ganska robust (till
nära 2'); ofta äro bladen, synnerligen de nedre, gan-
ska breda och trubbiga och likna då till formen
något dylika hos varieteter af föregående art, men
skiljas i lefvande tillstånd ganska lätt redan genom
färgen, som hos ifrågavarande art är ljusgrön och
likartad på båda sidor; hos ÖO. maculata visa sig
deremot bladens sidor olikfärgade och faller isyn-
nerhet den undre sidans på blågrå grund hvilande
ljusa, i silfver skiftande, glans lätt i ögonen. Någon-
gång stöter man dock på former som i detta och
äfven andra afseenden lemna granskaren i villrådig-
het, men att af dessa sparsamma och enstaka un-
dantag sluta till arternas öfvergång i hvarandra är
dock förhastadt. E
F8occ Var. curvifolia anses af några förf. såsom en
: . form af O. maculata, men hör uppenbarligen till O.
Traunsteinert, från hvilken den skiljes endast genom
de båglikt utåtböjda bladen och till hvilken öfyer-
gångar här ständigt visa sig; den varierar äfven på
i allo lika sätt som hufvudformen. Härjemte må
äfven anföras att man ej sällan, ehuru mer tillfälligt,
F också hos O: maculata träffar på individer med dy-
| sj någongång mycket starkt bågböjda blad, ja
, fastän i mindre grad, hos O. incarnata.
0.? äs Rehab. (0. latifolia SR Fr. !); specimina forte

!) Jag har med flit för denna och andra arter bortlemnat de möjli-
EE äldre, » men kan 3 och vilseledande samt förväxlade namnen latifolia
och angustifolia

SHR ERE

172

huc pertinentia vidi e Petrosawodsk (Giänther) et Tiu-
die (= rue Fr: HN, VI

O. incarnata L., Er.; St. Fq.—Fq. in paludibus

Isynnerhet genom sina små, merändels tätt stående
blommor, på hvilka läppens mellersta del vanligen
är utdragen till en längre spets och sidoloberna små,
smala och starkt nedböjda skiljes denna art lätt från
närstående; hos hufvudformen äro bladen upprätta
eller något utstående, temligen smala, från bredare
bas småningom afsmalnande, fasta, på båda sidor
ljusgröna utan fläckar; blommorna gridelina— pur-
purröda, ej sällan helt hvita; mest omkr. fotshög. — k
Också denna art varierar betydligt; stundom är den
låg och späd (!/,'), stundom åter ganska grof (ända
till 2" hög); bladen äro än korta, breda och spetsiga,
än ganska långa och mycket smala; någongång är
bredden icke störst vid basen; stundom utstående —
utböjde, men ofta starkt tilltryckta stjelken; någon-
gång äro de ganska starkt fläckiga, hvilket synes

Ä bero af lokalen.

=> var. ceruenta (Mäll. Fl. Dan. 876 [florib. pallidiorib. T.
Whinb., Blytt. Norges fl. p. 341); in paludibus spha-
gnosis - Selki (fq.) et Jänkäjärvi.

Blommorna äro här mörkt purpurröda och äga
vanligen ännu mindre blommor med läppens spets
ännu längre utdragen, än hos föregående; vid Jänkär-

+ Järvi sågos dock exemplar med glesare, något större
= blommor. Bladen äro i lefvande' tillstånd mörka,
fläckiga och något — temligen slappa.

Gymnadenia conopsea L. I'qq.; in collibus herbidis pratorum,
deustis et pratis copiose— copiosissime; cet. variis locis
haud raro, interdum ut ad Mundjärvi, Tiudie etiam
in paludibus fq. (solo ealce immixto); in Saoneshje
fqq.; in Reg. occ. fq. esse videtur. — var. densiflora
Fr. saltem ad Jalguba (Kullhem). Å

Celoglossum viride (L.) Hartm. P.—St. Fq. at parcius; in |
nemorosis rg lueis sylvisque frondosis vel :
mixtis, minus condensis.

(ÖR 1 AR SEST

FRA UR IR TE ör

173

- Platanthera bifolia (L.) Fq.; in Saoneshje et Reg. occ. locis

nonnullis quoque visa. — Speeimen Pl. echloranthe

e Kendjärvi (in FI. Karel. p. 153 indieata) huc pertinet.

Ophrys pr öne L. RR.; ad Mundjärvi in palude turfosa cum
. palustri.

Bilipactiå: latifolia (L.) St. R.;; ad Dvoretz in declivi inter
rutices; ad Mundjärvi locis nonnullis; Koikari—
Pyhäniemi in convalli subturfoso; Käpselkä—Unitza;
Tiudie in subturfosis et subpaludosis. — Petrosawodsk.

KE. atrorubens Hoffm. R.; in rupibus caleareis ad Walkiamäki
(prope Tiudie) sat copiose et ad pag. Lischmajärvi
(in insula lacus Lisehm.).

B. palustris Crantz. R.; prope Mundjärvi (ad Tag in
palude firma subsphagnosa fq.; ad ”Tiudie (et Wal-
kiamäki) in paludibus pl. 1. — Petrosawodsk (Giän-
ther, Sahlberg).

Listera ovata (L.) R. Br. Fq.—Fqq. precipue per partes in-
teriores; habitat potissime in nemoribus, declivibus
fertil. pratorum et pratis nemorosis, ubi sepe copio-
sissime; dein st. fq.—fq. in collibus campisque her-
bidis et pratis; per partes ealearias (Mundjärvi, Tiu-
die) in paludibus et turfosis subsylvosis copiose re-
peritur. In Reg. occ. ad Suojärvi (pogost).

L. cordata (L.) R.Br. In parte occidentali locis nonnullis
paree; in Reg. oce. in abiegnis humidiusculis vel

Neottia nidus-avis (L.) Rich. RR; ad Dvoretz in sylva mont.
alta, populis et betulis composita, immixtis pinis non-
ullis.
Goodyera repens (L.) R. Br. R.; Käpselkä (Simming, Gänther).
Unitza (Kullhem).
Malaxis peledoea (L.) Sw. R.; Lischmajärvi (Ginther), Suo-
aari (Kullhem).
M. Magni (L.) Sw. P. parce; in graminosis presert.
humidiusculis et lucis frondosis frkanilibug,
Blir ända till fotshög.
Corallorrhiza innata R. Br. Pl. locis; in Reg. occ. haud raro.

174

Cypripedium calceolus T. St. R. Selki in pratis devexis hu-

mectatis parce; Mundjärvi in turfosis sylvosis ad :

ealearias; Walkiamäki ad radie. rupium inter vir-
gultas; ad Jalguba (Simming et alii).

Iris pseudacorus IL. St. R.; Suunu; Pälärvi>-Jyrkänmäki;
Tiudie; Unitza; ad Solomina, Koselma et Suopohja
(Simming); Povenetz (Kullhem). In Saoneshje ad
Welikaja-guba.

Paris quadrifolia L. Fq.; in Saoneshje ad gr er guba fq.;
in Reg. occ. ad Suojärvi et Mö

Majanthemum bifolium (L.) Fqq.; in nemorosis, pr apertis
minus exsuccis et presertim olim deustis (copiose —
copiosissime) nec non in sylvis lucisque frondosis
vel mixtis vel subturfosis. In Reg. occ. f

Convallaria majalis L. Fq4.; in deustis macrioribus ge c0-
iose; in Saoneshje et Reg. occ. fq.

Cs ROGAN L. St. R.; Suunu in insula saxosa; Kiwatscho
(Selin); Koselma et Schuiskoi (SinMing ); in Sao-
neshje, Asheb et insula quseedam prope Schungu.

Gagea minima (L.). — Petrosawodsk (Gänther et alii).
Allium oleraceum L. RR. Jalguba (Gänther).
A. schenoprasum L. Jalguba (Gänther).

Tofjeldia borealis Whlinab. St. R.; Selki fq. in paludibus propr.
vel subsphagnosis; ibid. quoque ad ripas uliginosas;
inter Selki—Jänkäjärvi in paludibus; ad Käpselkä
legit b. Simming et ad Juustjärvi Sahlberg.

Juncus conglomeratus L. R.; ad Suopohja (Simming). — Dein
inter Präsha—Säämäjärvi pluribus locis vidi.

J. filiformis L. Fqq. et in pratis subhumidis copiosissime.

J. articulatus L. Fg9.

J. alpinus Vill. St. Fq.—Fq. per fere totum territorium;
sub J. supino in H.M. F. asservatur forma pumila,
2—3-uncialis, pauciflora (v. uniceps Hartm.) e Ki-
watscho, a W. Nyl. lecta.

P7

J. compressus Jacq. Saoneshje ad Schungu fq. in graminosis
juxta ripas et secus vias, precipue locis argillosis:
Welikaja-guba ad vias.

J: bufonius L. Fq. in toto territorio.

J, stygius L. St. R.; in paludibus prope Tiudie et Unitza;
Gorka et Dianowa-gora (Simming); Jalguba (Gin-
ther); in insula Pöpönsaari lacus Suojärvi Reg. occ.

Luzula pilosa L.

L. multiflora Lej. Fq.

— var. pallescens Whinb. Faq:

Schoenus RDR L. R.; in paludibus firmis ad pagos Selki

alkiamäki

Rjekrälnpora alba (L) Vahl. R.; in paludibus profundis li-

mosis ad Unitza; ad IDisnorikgge (Simming) et ad
Tiudie ex Sahlberg. In Saoneshje inter Kosmosero—
Welikaja.

Scirpus palustris L. Fqg. in toto territorio.

Sc. acicularis L. Fq.

Sc. cwspitosus L. ad pag. Selki fq. et in paludibus copiose;
Mundjärvi; Jänkäjärvi; Käpselkä (Simming); in Reg.

.- plurib. loeis vidi.

Se. pauciflorus Tightf. Locis uliginosis ad Tiudie fq.; Selki:
Pyhäniemi; Solomeno (Simming); in Saoneshje ad

ehungu fq.; in insula Pöpönsaari Reg. occ.

Sc. lacustris L. Fq.—Fqq. et in lacubus fundo limosis haud
raro ra in SER fqq.

Sc. sylvaticus L. St.

Eriophorum alpinum 4 fler et in turfosis copiose per to-
tum territorium.

E. vaginatum L. Faq. in sphagnetis.

Fo angustifolium L. cum f. minus Koch. fqq.

E. latifolium Hoppe. Faq. sepeque in paludibus et pratis
ex iis ortis vel interd. aliis pratis uliginosis turfosis
copiosissime. In Saoneshje ad Schungu atque inter
Tolvoja—Welikaja fq.; in Reg. occ. ad Mökkö (pl. 1.)
et in insula Pöpönsaari.

176

| Eriophorum gracile Koch. Fqq. et in paludibus aquosis co-

Ca

TER

piose — copiosissime; in Saoneshje ad Schungu in
pratis paludosis copiose.

rex dioica L. Fqq. et in paludib. propr. vel subsphagnosis,
pratis humidis — udis, turfosis copiose. In Saoneshje
et Reg. occ. fqq.

. capitata IL. St. R.; in paludibus profundis ad Tiudie et

Mundjärvi (ad ealcearias); Selki in prato devexo, sub-
turfoso, humeectato.

. pauciflora TLightf. Fq. in sphagnetis.
- chordorrhiza Ehrh. Fqq.; in paludibus udis, turfosis copiose.
. teretiuscula Good. Fqq.; in paludibus, pratis paludosis ri-

pisque fluetuantibus haud raro copiosissime.

. paradoxa Willd. In paludibus, presertim profundis, fluc-

tuantibus, apertis vel arboribus nonnullis vestitis et
ratis ex iis ortis prope pag. Mundjärvi (preecipue ad
calearias) fq. et pluribus locis copiose; ad 'Tiudie in
paludibus profundis subsphagnosis passim copiose;
oretz. — Quoque ad Petrosawodsk (Simming).

v

. stellulata Good. Fq. et in pratis udis passim copiose.

. leporina L. Fq.

. elongata L. Fq.; in pratis udis interdum copiose.

. heleonastes Ehrh. Faq. passimque copiose in paludibus et

pratis ex iis ortis; etiam in pratis humidis, turfosis.
In insula Pöpöntast et ad Suojärvi (pogost) Reg.
occ.; in Saoneshje haud vidi.

. Persoonii Sieb. In Karelia Onezg. lecta a clar. F. Nylan-

dro; Paadane (Sahlberg).
canescens L. Fqq. et in pratis subhumidis — humidis copiosiss.

. maedenta Fr. ”In...s Gubo Olonetz; ubic exver. inter

Lismajärvi et Käppäselkä.... legi” F. Nyl Spie.
Plant. Fenn., II, n:o 90: specim. aservatur in H. M. F.

. loliacea L. P.—St. Fq.; in nemorosis humidis et pratis

sylvatieis, humidioribus.

. tenuwiflora Whinb. Tiudie (F. Nyl).
. tenella Sehk. (C. Blyttii Nyl.) P.; in nemorosis humidis et

in silvis subturfosis st. fq.

177

Carex vulgaris Fr. Fqq. et in pratis subhumidis—humidis—udis

Ge

GW

C

G,

+

ar

copiosissime per totum territorium.

juncella Fr. Pluribus locis vidi.

cospitosa L. Fqq.; in pratis humidis turfosis et paludibus
copiose

stricta Göbå. Fq. ad ripas; in Saoneshje ad Sehungu fq.:
Welikaja-guba; in Reg. oce. quoque vidi.

'. acuta L. Fq.
NV aquatilis Whlab.; modo ad pag. Selki in prato udo mihi

obvia.
. Buxbaumii Whlinb. St. Fq. per partes magis boreales: in

paludibus et ad ripas passim copiose. In Saoneshje
ad Schungu in prato turfoso.

. irrigua Sm. Fq.; in pratis subhumidis interdum copiose.

limosa L. Fqq.; in paludibus, presertim subsphagnosis vel
sphagnosis, profundis, aquosis, copiose sepeque fere
totam vegetationem graminosam formans: in Reg.
occ. T

q9:
.« ericetorum Poll. R.; Selki; Kiwatseh (Simming).
. globularis L. Fq.; in Sa önebhjg fq.
.- digitata L. St. Fq.; in Saoneshje ad Welikaja et in Reg.

occ. ad Suojärvi vidi.

- sparsiflora (Whluab.). St. Fq.—Fq.
” panieea (L.). In paludibus pratisque humidis pl. 1. frequens.

var. sublivida Hartm.; ad pag. Selki in palude aquosa, limosa.

« livida Whlnab. R.; in paludibus aquosis limosis ad Selki

et Unitza.

" pallescens L. Fq.

capillaris L. Selki in pratis devexis, humidiusculis, plurib.
ocis: Tiudie fq. et in pratis turfosis, uliginosis, pas-
sim copiose:; Reg. Saoneshj., Klimskij (Simming):
Reg. occ. in devexis graminosis ad Kaitajärvi (co-
piose) et Suojärvi (pogost) atque in prato turfoso ad
Leppäniemi. — Petrosawodsk (Gänther).

" CEderi Ehrh. St. R. Selki: Suosaari et Solomeno (Sim-

ming); Povenetz et Jalguba (Kullhem). In Saoneshje
ad Sechungu pl. 1. ad ripas Onege.

12

178

Carex flava L. Fqq.; in pratis subhumidis copiosissime; in
Saoneshje fqq. é

>. filiformis L. Fq.—PFqq.; in sphagnetis subpaludosis, pa-
ludibus profundis aquosis ripisque fluctuantibus in-
terdum copiose; in sphagnetis propriis quoque fq., at
fere semper sterilis est; in Saoneshje et Reg. occ. fq.
passimque copiose.

. vesicaria L. Fq.

C', Iwevirostris Fr. 2 C.rhynehophysa C.A. Mey.). P. In tur-

CN
Se

fosis udis sylvaticis, locis demissis humidis--udis ad.

margines sylvarum:; inter Käppäselkä— Dianova-gora,
ubi st. fq., in udis apertis quoque occurrit.

C. ampullacea Good. Fqq.; in pratis paludosis ripisque limosis
seepe copiosissime. In Saoneshje fyg.

Anthoxanthum odoratum L. Fqq. per totum territorium. >

IHierochlog odorata (L.) Whinb. P. in toto territorio.

Baldingera arundinacea (L.). St. Fq.—PFq. ad ripas lacuum,
fluviorum et rivulorum.

Alopecurus geniculatus L. St. Fq.

A. fulvus Sm. Fq.

Phleum pratense L. Fq. in toto territorio.

Phl. alpinum L. RR.; ad pag. Ahvenjärvi (Sahlberg).

Milium effusum L. P.; in Saoneshje ad Welikaja-guba; prope
pag. Kostamus Rey. occ.

Agqgrostis stolonifera L. Koikari et Suunu ad:'ripas: Gorka
(Kullhem); in Saoneshje ad ripas Onegee. :

A. vulgaris With. Fqq. et copiosissime per totum territorium:

A. canina L. Fqq.; in pratis subhumidis—-humidis eopiosissime:

A. spica-venti L. Fqq. in agris.

Calamagrostis arundinacea (L.) Roth. Faq. et copiosissime;,
imprimis in deustis, sylvis lucisque frondosis vel
mixtis. In Reg. occ. fqq.; in Saoneshje ad Welikaja
copiose.

C. epigejos (L.). Fq.; Saoneshje, in collibus siceioribus grami-
nosis inter alnos fqq.; in Reg. oce. saltem ad Mökkö
fq. (in deustis).

|
|
|
|

179

alamagrostis phragmitoides Hartm. Fq4. per partes interio
res, ubi sepe locis fertilib. copiose occurrit; in
Saoneshje ad Welikaja-guba visa. i
C. Halleriana DC., Hartm.; formam latifoliam e Tiudie re-

portavit Cl. F. Nylander. |

C. lanceolata Both. F4.—-1qq.

C. stricta Hartm. Faq. atque in pratis humidis et ad littora
e copiosissime; in Saoneshje fqq. et in Reg. occ. fq.
Phragmites communis Trin. Fqq.; in laeubus et turfosis hu-
midis subsylvosis vel paludosis inter frutices et ar-
bores seepe copiose. In Saoneshje fqq. et Reg. occ.

st. fq.

Melica nutans L. Fqq.

Aira flexuosa L. Fqq.; in ecollibus siecis copiosissime.

A. ccespitosa L. Fqag. et in pratis fertilioribus (ad pagos)
copiosissime.

Fluminia arundinacea (Liljebl.) Fr. R.; in lac. Kendjärvi legi.

Molinia coerulea (L.). St. Fq.—Fq. locis humidis, ad ripas,
cet.; in Saoneshje ad Sehungu fq.; in fo occ. fq.

Glyceria distans (L.) jess nb.; ad Kendjärvi, ex W. Nyl. in
FI. Karel.,; p« 160

Gl. remota (af Borsöljes) . R. Inter Kendjärvi — Dvoretz
in prato pj rivum; Gorka (Simming): Kendjärvi

+ Karel,, p-.160).

Gl. spectabilis M. St. R. In ripa fluvii inter Päl'ärvi —
Jyrkänmäki copiose; dein ad Suunu et Suoju vidi:
Dvoretz (Ginther); Saoserie ex Sahlberg: ad Lehti-
niemi et Uniza ex Simming.

Gl. fluitans (L.). Fq.

Poa annua L. Fqq. in eultis.

P., alpina L. R. Walkiamäki (Simming); Paadane (Sahlberg):
in Saoneshje ad Schungu et ad promont. Asheb in
fissuris petrar. littoral.

P. serotina Ehrh. St. t. Fqs P. nemoralem quoque adnotavi at
specimina hujus speciei e Karel. Oneg. desiderantur.

P. trivialis L. Fq.

P. sudetica Henke (v. remota af Fors. Fr). R. Ad pagos

180

Jänkäjärvi et Dvoretz mihi obvia; Kummus (Kullhem).
— Petrosawodsk (Simming).

P. pratensis L. Fqq.

Bromus arvensis L. R. Koikari; ad Kendjärvi et Perttiniemi
legit Simming. Br. secalinus indieatur e Petrosa-
wodsk (Sahlberg).

Dactylis glomerata L. Få. saltem per partes interiores, ubi
sepe copiose; locis nonnullis, pres. boream versus,
deesse videtur. In Saoneshje ad Schungu et Weli-
kaja-guba fq. utut etiam ad Mökkö, Leppäniemi, cet.
Regionis occ. visa.

Festuca ovina L. Fq. et stepe copiose.

F. rubra L. Faq

F. elatior L. Fq. saltem per maximam partem; in Saoneshje
ad Sehungu, cet. et Reg. occ. ad Mökkö et Leppä-
niemi fq.

Lolium linicola Sond. Ad Kendjärvi adhue tantum est lec-
| ullhem).

L. perenne L. RR. Ad Kendjärvi legit Kullhem.

Triticum repens L. Fq.

1. caninum (L.). P.; in Saoneshje ad Sehungu et Welikaja-
guba pl. locis.

Nardus stricta L. Fqgqg. et copiosissime; in pratis subhumidis
part. atque in siceis, macrioribus sepe fere totam
vegetationem oraminosam efformans.

Filices.

FRIN arvense L. Fq. (2).
FE. pratense Ehrh. St. Fq.—Fq. saltem per majorem partem.
KE. sylvaticum L. cum var. capillare Hoffm —Fqq.
E. palustre L. Fqå.-—Fqq.; NR var. Ipölystäckyi Vill.
(corymbosum) in H. M. F. e ”Karel. rossica? quoque
l asservatur (leg. W. NSL)
E. fluviatile L. Fqq. sepeque copiose: f. limosum L. Faq
et in ripis seepe copiosissime. :

181

Equisetum hiemale L. St. R.; vidi inter Jänkäjärvi — Selki,
Koikari — Pyhäniemi atque ad pagos Soutajärvi et
Pyhäniemi: in Saoneshje ad Schungu, cet. — Quoque
ad Petrosawodsk (Simming).

EP. scirpoides Michx. Locis caleareis ad Mundjärvi (ubi etiam
in subturfosis); Walkiamäki (Simming); in Saoneshje
ad Asheb et dein sec. totam oram bor. or. usque ad
Padmosero in arenosis frequenter; in Rey. occ. ad
calearias juxta pag. Suojärvi. — Quoque ad Petro-
sawodsk (W: Nyl. Flora Karel. p. 152). — Ad :Po-
venetz (jam extra fines territorii) HE. variegatum
Secheich. legit Giänther.

Isoétes lacustris L., Dur. Fq. in lacubus majoribus: in lac.
Mundjärvi copiose. In Saoneshje pl. locis visa.

I. echinospora Dur. In plurib. laeub. majoribus, ut in Pertti-
järvi, Mundjärvi, sin. Onege ad Suunu, frequenter
obvia. In Saoneshje ad Schungu, Welikaja-guba. cet.

Lycopodium selaqgo L. St. Fq.
L. annotinum L. Fq.

L. clavatum L. St. Fq.

L. complanatum L. Fq.

" L. chamecyparissus Al. Br. Ad Kosagora (Simming, Kull-

em).

Selaqginella spinulosa Al. Br. St. Fq.; in Saoneshje per partem
or. or. freq., etiam in campis aridis, arenosis: in
Reg. occ. ad Suojärvi (fq.), Mökkö (pl. 1.) et Maima-
lampi visa.

Botyyekium lunaria (L:). P.—St. Fq.; in Reg. oce. ad Suo-
ärvi (pogost) et Kaitajärvi pluribus locis vidi.
B. lanceolatum (Gmel.). Ångstr. R. Pyhäniemi in collib. siccis
icis; Suosaari (Simming), Perttiniemi (Kullhem).
B. Virginianum Sw. .; ad Tiudie legit Simming. -- See.
adnot. beati Simming B. rutaceum Sw. ad Suosaari
et Petrosawodsk quoque occurrit, at specimina haud
reportavit.

. 182

Polypodium vulgare L. St. Fq.—Fq.

P. phegopteri is L. F4.—Fqq.; in Saoneshje fq.

P. dryopteris L. Fqq. per totum territorium.

P. Robertianum Hoffm. Ad Tiudie specc. numerosa legit
Simming; credo me hanc 'speciem etiam ad Pyhä-
niemi vidisse. — Dein quoque ad Petrosawodsk (?) a cl.
Ginther leetum est.

Woodsia ilvensis (L.). St. Fq.; in Reg. occ. et Saoneshje saltem
ad Suojärvi et Sehungu.

= W. hyperborea R.Br. In rupibus caleareis ad Walkiamäki.

Uystopteris fragilis (L.) Bernh. St. Fq.; ad pag. Mundjärvi in
clivo arenoso duro, loco umbroso, quoque est lecta.
In Saoneshje ad Schungu pl. 1.

Polystichum thelypteris (L.) Roth. R. Solomeno (Giänther);
d Dvoretz et Tiudie ex Sahlberg

P. filit-mas (L.): St. Fq.—Fq.; in Saoneshje fq.

P. cristatum (L.) Both. Ad Petrosawodsk (Ginther), forte
in territorio nostro detegendum.

P. spinulosum (Sw.) DC. (genuinum et var. dilatatum). Fq4;
in Saoneshje fqq. et in Reg. occ. st.fq.

Asplenium filiz-femina (L.). St. Fq.—F4q. In Saoneshje fq
in Reg. occ. locis nonnullis vidi; var. complicatum
Hartm. ad Schungu observavi.

A. erenatum (Sommrf.) Fr. St. R. In nemorosis subhumidis
ad Selki et inter pagos Koikari—Pyhäniemi; ad Jal-
guba et Dianova-gora legit Simming atque ad Per-
guba Sahlberg. — Polypod. rhaticum L., in Flora
Karelica, p. 163, e Petrosawodsk allatum hue perti-
net, sec, specimen in H.M. F. asservatum.

- trichomanes L. R. Koselma et Petrosawodsk (Simming):
inter Schuiskoi— Kiwatsch (Selin). In.Saoneshje prope
Sehungu.

A. viride Huds. R. In rupibus caleareis ad Walkiamäki et
Lischmajärvi; Nikolskij et Jalguba (Simming

. ruta-muraria 1. R. Ad Walkiamäki et Lisahinajärvi. in
fissuris rupium ecalear.

. septentrionale (L.) Hoffm. R. Jalguba (Simming), Pert-

py

lo

ag

| SEE RNE DESS ANSE SS KS

183

nawlok (Kullhem); ad Solomeno ex Gänther: in
Saoneshje prope Wigorus legi.
Pteris aquilina LT. Fq. per maximam partem: in Saoneshje
TS fq.; etiam in Reg. occ. ad Lintajärvi et Suojärvi visa.
kv Rövulkiöpteria 3 germanica Willd. St. R.; in Saoneshje locis
g nonnullis et Rey. occ. ad Suojärvi obvia.

Observerade tryckfel:

Sid. 14 rad. 27 står: den läs: det
» då + 32 och allm » Allm. och
HAR os 24 &- "Mid » Hill
Ör 55 » 10 2 BOR ER
OR oa IA US Re
OB 23 med + AM
9188 & & AA BVIIKA Säg vccs , af hvilka åtta slag....
under åtta namn under namn

Sidan 95 bör till de växter, som i Finland saknas, tilläggas: Ru-
bus humulifolius C. A. M. och Ackillea cartilaginea Tedeb., hvilkas före-
komst under fortgången af tryckningen blifvit utredd; derjemte anmärkes
att Hieracium suecicum och Blyttii, hvilka ingått i förteckningen, tills

vidare äro att anses som dubiösa.

Sr

p|

anled. av
is a CR

LR RR

HÅ. sammen
SH 4 snalivd.

Anteckningar
till
Norra Tavastlands Flora

af

V. FF. BROTITCER US;

Ur

EE a a BE a rg NA a REGN VY NEJ NN Sr SRA =

2 Nr a
cd : 7972 BETTER SUI SYN id

(SE det södra Tavastland genom i sednaste tider offent-
liggjorda lokalfloror måste anses som ett af de i botaniskt
hänseende bäst kända områden i vårt land, har man om den
norra delen deraf”) hittills saknat hvarje upplysning, om man
nndantager några växtuppgifter derifrån af prof. W. Nylander
uti Animadversiones circa distributionem plantarum in Fen-
nia ”") samt några växtarter derstädes insamlade af lektor
J.E. Furuhjelm, doktorerne E. Nylander och Th. Selan
och förvarade i finska musei växtsamling.

För att i någon om än ringa mån kunna fylla denna
lucka i kännedomen om vår flora har jag egnat tvänne som-
rars undersökningar åt detta försammade och intressanta
område och derunder haft lyckan hvardera gången åtnjuta
understöd af Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica. År
1869 genomreste jag Jyväskylä, Laukas och den del af
Wiitasaari socken som ligger på vestra stranden af Keitele
samt vidare Pihtipudas socken ända till Maanselkä, sålunda
de östra delarne af området. 1870 åter undersöktes de vestra
delarne deraf, d. ä. Uurais, Saarijärvi, Karstula och de förut
obesökta delarne af Wiitasaari och Pibtipudas socknar.
(renlitng

Norra Tavastland fattas i söljande meddelande såsom inneslutande

+

)
området ifrån bredden af Jyväskylä i söder till Keitele i öster och den
detsamma emot vitet tten begränsande Maanselkä i norr och vester; icke
såsom skulle jag anse området sålunda äskasik.a vara naturligt, utan
reg emedan jag ej utsträckt mina undersökningar längre.
Hit >") Notiser ur Gäilikspues 'pro Fauna et Flora Fennica Förh. Tom.

1852).

188

Att emellertid undersökningar under en jemförelsevis
kort tid utsträckta öfver ett område af närmare 100 geogr.
qvadratmil ej kunna göra anspråk på någon högre grad af
fullständighet är naturligt, men då det tillika torde komma
alt dröja en lång tid förrän någon annan, helst så länge som
jag, egnar sin tid åt likartade arbeten i dessa trakter, har jag
ansett mig göra rättast uti att offentliggöra en sammanställ-
ning af härifrån genom mig och andra hittills kända kärl-
växter, mossor och characeer jemte anteckningar rörande
deras utbredning, för att derigenom dels lägga en grund på
hvilken kommande exkurrenter kunna bygga, dels också gifva
anledning åt å orten boende personer att genom fortsatta
observationer småningom fylla det nu bristande.

En blick på kartan visar oss att norra Tavastland är
rikt på vattendrag. I öster hafva vi den väldiga Keitele,
som sträcker sig 6 mil i längd och med den äfven ganska
ansenliga Kolimajärvi bildas öfvergången till det ännu vat-
tenrikare norra Savolaks; i vester åter Saarijärvi sjöarne
Kivijärvi, Alvajärvi, Muurrejärvi, att förtiga en mängd mindre
betydande och ett otal af träsk och smärre vattensamlingar.
Den delen af området åter som upptages af land är liksom
det öfriga Tavastland ganska kuperad och förtjena i detta
afseende särskildt framhållas trakterna omkring Uurais kyrka.
de omkring Mahlu by i Saarijärvi och särdeles området öster
om Wiitasaari kyrka. De enda slättmarker af större bety-
denhet som finnas äro de af vidsträckta kärr upptagna grän-
serna emot Österbotten i norr och vester: torra och moar-
tade deremot, sådana som södra Tavastland så rikligen hyser,
saknar man här helt och hållet.

Höjderna utgöras dels af långsträckta, barrskogbevuxna
sandåsar, dels af afrundade, öppna, än gräsbevuxna, med små-

skog, alder, björk, tall, beströdda, än ljungbevuxna, än slut-

$

189

ligen med en frodigare iängsvegetation försedda kullar (dessa
sednare dock sparsammare), dels af berg. Hvad de sistnämndas
utbredning öfver området beträffar må omnämnas att de i
de vestra socknarne uppträda ganska — mycket sparsamt och
utan att nå någon betydligare höjd, i de östra, på Keiteles
strand belägna, deremot förekomma de i ganska stor ymnighet,
särdeles i Wiitasaari, ofta af en jemförelsevis betydlig höjd med
branta afsatser. Af de ansenligaste må nämnas Tärttävuori
i Laukas, Koliatin- och Karhunvuori samt Luuvuori och Etelä-
vuori, alla dessa i Wiitasaari. I riktning gå de från SO till
NV. Den rådande bergarten utgöres enligt H. J. Holm-
berg +) af en ljus eller rödaktig glimmerfattig gneis med
öfvervägande qvartz. Nära Kalmari by i Saarijärvi förekom-
mer äfven porphyr.

Kalk synes deremot saknas helt och hållet.

Af trädslag är tallen otvifvelaktigt det vida öfvervä-
gande och bildar flerstädes, särdeles i de norra och inre
mindre bebodda delarne väldiga, af menniskofot sällan tram-
pade skogar. Björken se vi deremot mest uppträda i de
sydligare delarne, der den ofta, t. ex. i Laukas, ger landskapet
en särdeles inbjudande och vänlig prägel. — Såsom inbland-
ning förekomma sparsammare al, asp och hägg. — Af ädlare
trädslag träffar man vild endast linden och också denna
mest uti omkring famnshöga buskar vid bäckstränderna.
De enda verkliga träd sågos af mig i en skog nära Aho
gästg. i nordvestligaste Tavastland; de voro 3—4 famnar
höga, men med särdeles spensliga stammar. Detta ställe
torde tillika vara dess nordligaste ståndort i vårt land, åt-
minstone skall den enligt allmogens utsago ej förekomma i
Mmgränsande delar af Österbotten.

I botaniskt hänseende liksom till sin natur och delvis

”) Materialier till Finlands Geognosi, p. 121 o. f.

190

också invånare ansluter sig norra Tavastland otvifvelaktigt
närmare till norra Savolaks än till södra Tavastland. —
Ett ej obetydligt antal arter af nordiskt ursprung uppträda i
de båda förra områdena utan att finnas i det sednare och ett
ännu större antal sydligare arter, som i det sednare mer eller
mindre allmänt förekomma, saknas endera helt och hållet
inom de förra eller uppträda der endast mycket sällsynt.
Ännu mera blir man öfvertygad om 'sanningen häraf, om man
anställer en detaljerad jemförelse emellan de gemensamma
arternas olika utbredning inom ofvananförda områden, i
hvilket fall den större öfverensstämmelsen emellan de begge
förstnämnde på det tydligaste framstår.

Antalet af de i följande förteckning upptagne fanero-
gamer och ormbunkar uppgår endast till 416 arter, ett tal som
säkert genom fortsatta undersökningar kommer att betydligt
ökas och gäller detta särskildt ruderatväxterna äfvensom öf-
verhufvud växter förekommande på odlade ställen, hvilka jag
kanske mer än tillbörligt försummade. — Af utmärktare
arter må nämnas: Plleum alpinum L., Calamagrostis lappo-
nica Hn., Carex tenwiflora Whinb., levirostris Fr., IEriopho-
rum callithrix Cham., Lemna polyrrhiza L., Epipogium
aphyllum Sw., Petasites frigida (L.), Erigeron Milleri Lund.,
Rosa karelica Fr., Botrychium lanceolatum (Gmel.) och Ser
laginella spinulosa (L.).

Mossorna åter uppgå till 232 arter. Ibland dessa finnes
en för vetenskapen ny art: Fontinalis dichelymoides Tindb.
från Piojärvi sjö 1 Wiitasaari, dessutom flere andra intresr
”santare arter, ss. Hypnum erythrorrhizon B.S., rusciforme Neck.
subpinnatum Lindb., badium Hn., Fontinalis gracilis Lindb.,
Polytrichum Swartzii Hno., Conostomum boreale Sw., Zygodon
rupestris Lindb., Dieranum fragilifolium Lindb., Andrewa

crassinervis Bruch. och Sphagnum Ångströmii Hun.

Heate LineRyA ES

Characee utgöras af 3 arter.

Innan jag slutligen går att före sjelfva förteckningen
lemna en öfversigt af artförhållandet emellan de olika fane-

rögam-familjerna, må det tillåtas mig att här frambära min

tacksägelse till herrar professor 8. O. Lindberg och mag.
docens J. P. Norrlin, af hvilka den förre godhetsfullt be-
stämt alla af mig 1869 insamlade mossor, samt de svårare
bestämda af 1870 års skörd, den sednare åter alla mina hit-

hörande insamlingar af det polymorfa slägtet IHieracium.

OR rr DH

Compositze
Cyperacere
Gramineze
Ericaceze
Personatee
Senticosse
Crueiferze
Orchidaceze
Ranuneulaceze
Polygonacere
Salicaceze
Papilionacere
Alsinacere
Labiatze
Silenacezé
Juncacere
Umbelliferze
Violaceze
Rubiacezre
Betulaceze

Potamogetonacere

Alismacere

vo - At
nn PS

-— j-—

OD XM
ov

NM DM XX XM
OR

Nn

Campanulacere
Borraginacere
Typhaceze
Liliaceee
Onagracere
Aracere
Lentibulariacere
Primulacere
Gruinales
Abietinere
Droseracere
Haloragidacere
Valerianacere
Caprifoliaceze
Solanaceee
Nympheeacere
Ribesiaceze
Urticacere
Hydrocharidacere
Iridaceze
Dipsacere
Lobeliacere

RR RS BR RR RR

vs

BV RV BW RM ID MW

192
Menyanthaceze 1.:4::56.:-Lythracese 1;
Polemoniacere 1. | 57. Pomacere 1.
Geltianacere 1. | 58, Drupacere 1
Plantaginacere 1. | 59. Empetracer ud
Fumariacere 1. | 60. Euphorbiaceee ök
Balsaminacete 1. | 61. Portulacacere Jb
Tiliacezre 1. | 62. Paronychiacese 1.
Hypericacete 1. | 63. Thymeleacere 1. |
Elatinacere 1. | 64. Chenopodiacere 1. |
Rhamnaeete 1. 165. Callitrichacewe t |
Crassulacete Vd |

Cotyledonee.

Monocotyledone2&.

stricta Leta.
anthum odoratum IL. m. a.
chloa borealis Schrad. t.a. — h. o.d.
plus arundinacea Trin. t.a
alpinum L. r. Wiitasaari s:n, Hakola; Pihtipudas s:n,
norrut från Kintturijärvi.
hl. pratense L. med var. nodosum a.
pecurus geniculatus L. t.r.
fulvus Sm. a.
ratensis L. a. Saarijärvi sn flerstädes; Karstula vid
| Hirvijärvi ån; Wiitasaari, Hakola.
kn NE L. t.r. Jyväskylä, Tourujoki; Uurais, Kuuk-
ox kanen; Wiitasaari, Liimattalanjoki, Pörmåsmålt

grostis åvitdiarra (L.) Roth. &.
onica Hn. t.r. Saarijärvi, Saarikoski ån; Kivijärvi,
Hilma; Wiitasaari, Säynätlampi.

Hut. d.

hragmites communis (L.) Fr. a.
lelica nutans Ke

2 Förkortningarne äro här de vanliga: m. a = mycket allmän,
& == allmänt flata. pgo h.o.d. = här och der, t. r. = tem
Var. var; mir. = mycket kg

13

194

Ara flexuosa L. m. a. 2 SM

A. cespitosa L. ;

Fluminia REA (Liljebl.) Fr. t.r. Jyväskylä enl. lektor
Kanth och E. Niklander i H. M. F.; Wiitasaari i å
omkring Hakola.

Enodium ceruleum (L.) Gaud. h. o.d. — t.a.

Glyceria fluitans (L.) R.Br. t. a.

Gl. remota (Fors.) Fr. t.r. Saarijärvi vid Saarikoski
Wiitasaari h.o.d., ss. Konginkangas, Hakola, K
tiala, Kinnula, Kolari, omkring kyrkan flerstädes.

Poa annua L. a.

. nemoralis L. a.?

serotina IL. t.a. kö ;

trwialis L. t.a.

. sudetica Henke. t. r. Jyväskylä, Tourujoki; Saarijärvi,
Hännilä och vid Kalmakoski ån; Wiitasaari, Kon-
ginkangas. |

. pratensis Huds. m. a. N

Festuca rubra L. m. a.

FB. ogtina L..a. i SN

Jr. elalior Li. 1.4 / å

Triticum repens L. a. rd eg

Tr. caninum L. r. Jyväskylä, Tourujoki. é

Carex pauciflora L. t.a. 0.

; diotca L.-tia.

. chordorrhmza Ehrh. a.

. teretiuscula Good. h. o.d.

. leporina L. a.; var. argyroglochin Hornem. Jyväskylä.

elongata L. t.a

tenella L. h. o.d.

. lokiacea L..t.a.

. tenuiflora Whinb. t.r. Saarijärvi, på våta ängar omkring
Saarikoski ån; Laukkas, Äänetkoski, m. m.; Wiitar-
saari, Konginkangas, Mäkelä. — Synes företrädesvis
trifvas på öppna ställen, då slägtingarne C. loliacea
och tenella helst uppträda på skogbevuxna.

. heleonastes Ehrh. r. Jyväskylä sm, i ett kärr vid lands

hy ty hg v

av

ejokalel vs ekeke

C3

SET

> ola Hele

CN

AAA

295

vägen några verst söderut från Sipilä (ett €ex.);

Karstula, på en kärräng nära Humppi ymnigt med

C. teretiuscula, Sceptrum Carolinum ete.

. Persoonii Sieb. (C. vitilis Hn., haud Fries ex Blytt Nor-

ges Flora) Ah. o.d.

. canescens L. m. a.

echinata Murr. a.

aquatilis rt Vera ipsn och Karstula A. o. d.; Wiitasaari.

vulgaris Fr.

juncella (Fr) Th. Fr. Exx. från Uurais böra enligt min
åsigt på grund af spensligheten i växtsättet och de
i spetsen utböjda fruktgömmena föras hit.

.« cespitosa L. t. a.

acuta L. a. under flere former.

. irrigua Sm. t.a. — a.

limosa L. t.a.

- sparsiflora Steud. t.a. — C. panicea L. såg jag ej.

- Buxbaumii Whinb. ». Uurais vid Niinijärvi; Saarijärvi,
vid Saarijärvi by. ,

digitata L. t.a.

Oederi Ehrh. r.? Wiitasaari.

flava L. r. Pihtipudas, vid Kärväsjärvi.

: filiformis L. h. o.d

ampullacea L. m. a.

vesicaria L. a.

C. lwvirostris Fr. t.r. Wiitasaari sm flerstädes, ss. Kongin-

kangas vid Liimattalanjoki ymnigt, Hakola, Kautiala,

omkring kyrkan. Den uppträder vanligen i sällskap

med Crepis paludosa och Glyceria remota.
Eriophorum Arm L. t.a. — h.o.d.

E. vaginatum L.

- callithrix a r. Af denna utmärkta nordiska art,
som hittills inom vårt land ej är sydligare observe-
rad än i Pudasjärvi s:n i Norra Österbotten (B. A.
Nyberg), tog jag 1869 några utblommade exemplar

196

omkring Hakola i Wiitasaari s:n. År 1870 såg jag
den i Uurais vid Palsanoja; i Saarijärvi vid Saari-

koski ån på ett ställe ymnig samt vid Kortejärvi.

Den synes företrädesvis trifvas på lergrund, helst på
skog- eller buskbevuxna ställen; i öppna kärr såg
jag den ej.

Eriophorum sRösl 0

E. graeile Koch. h.o.d. — t.r.

Scirpus acicularis L. t.r.

Sc. palustris L. t. a.

Sc. cespitosus L. t.r.

Sc. lacustris L..t. a.

Sc. sylvaticus L. t. a.

Rhynchospora alba L. t.r. Wiitasaari och Pihtipudas flerst.

Sparganium minimum L. t. a.

Sp. simplex L. t.a.

Sp. fluitans Fr. Wiitasaari sin flerstädes.

Typha latifolia L. m.r. Omkring en vattensamling till höger
om landsvägen nära Aho gästgg. i Pihtipudas.

Potamogeton pusillus L. t.r.

P. perfoliatus L. a.

P. gramineus L. t.r.

P. rufescens Schrad. t. a.

P. natans L. kh. o.d

Lemna minor L. r.?; med följande.

L. polyrrhiza L. m.r. I vattensamlingar till höger om lands-
vägen nära Aho gästgg. i Pihtipudas s:n, med L. minor
och Hydrocharis morsus-rance.

Calla palustris L. a.

Luzula multiflora Ehrh. m. a.

L. pallescens Hoppe. t. a.

I. pilose (LY DE: tä

Juncus stygius L. t.r. Karstula, Wiitasaari och Pihtipudas

erstädes.

J. bufonius L. t. a.

Angående dessas utbredning kan jag ej

lemna säker upplysning; jag tror dock att

den sednare arten är allmännare.

J. articulatus L.
J. alpinus L.

J. filiformis L. a.

Triglochin palustre L. h. o.d.

Scheuchzeria palustris L. t.a. — h.o.d.

Sagittaria sagitifolia L. m.r. Jyväskylä sin, Palokkajärvi.

Alisma plantago L. a.

Butomus umbellatus L. m.r. Jyväskylä, Tourujoki, enl. lek-
tor Kanth.

Paris quadrifolia L. h.o0.d.

Majanthemum bifolium (L.) DC. m. a.

Convallaria majalis L. a. — t.a.

Gagea minima L. r. Jyväskylä.

Hydrocharis morsus-rane L. m.r. med Lemna polyrrhiza.

Iris pseudacorus L. t.v. ä

Corallorrhiza innata L. t. a., ehuru spars. genom hela området.

Malazxis paludosa (L.) Sw. r. Wiitasaari s:n, nära Töysiäinen
sjö; Pihtipudas på en kärräng nära Kärväsjärvi teml.
mnigt.

M. monophyllos (L.) Sw. m. r. Jyväskylä, Tourujoki (W.
N. Tavaststjerna).

Lästera ovata (L.) R.Br. h. o.d.

L. cordata (L.) R.Br Ateocu.

Epipactis latifolia (L.) Sw. m.r. Jyväskylä enl. lektor Kanth.

Goodyera repens (L.) R.Br. t.r. Wiitasaari flerstädes, ss.
emellan Kolari och Ruuska, Kohiseva, Permasmäki.

Epipogium aphyllum (Sehmidt.) Sw. m.r. Wiitasaari, Kohi-
seva nära Palovuori en liten grupp på Sphagnum i
djup skog, Jyväskylä (W. N. Tavaststjerna) (Keuru
s:n enl. dens.). Allt 1869.

Coeloglossum viride (L.) Hn. t.a.

Platanthera bifolia (L.) Rich. t.a.

Gymnadenia conopsea (L.) R.Br. t. a.

Örchis incarnata L. r. Karstula, Kumppi; Pihtipudas nära
Kärväsjärvi, emellan Alvajärvi och Kivijärvi.

O. maculata L. a.

Dicotyledone2.
Bidens tripartita L. Jyväskylä.
Chrysanthemum leucanthemum L. m. a.

198
Tripleurospermum inodorum (L.) Sz.Bip. a.
Matricaria chamomilla L. t.r. Saarijärvi vid Saarikoski ån,
Karstula, Ruotsila.

- M. discoidea DC. t.r; Pihtipudas nära kyrkan, Laukas på |

Kantola gårdsplan, Jyväskylä.

Anthenmas tinctoria L. h. 0

Achällea millefolium L. m.a.

Tanacetum vulgare L. Karstula, Humppi, (förvildad ?).

Artemisia absinthium L. Saarijärvi och Wiitasaari flerstädes.

A. vulgaris L. a. j

Seneciwo vulgaris L. r. Wiitasaari s:n omkring kyrkan.

Gnaphalium uliginosum IL. t. a.

Gn. sylvaticum L. t.a.

Gn. dioicum L. m. a.

Filago montana L. t.r. — h.o0.d.

Erigeron acris L. t.a

E: Mälleri Lund, Wiitasaari en flerstädes; Pihtipudas, om-
kring Pellingijärvi. Är en art som synes hafva en
vidsträckt utbredning i vårt land; äfven från Wihtis
sin i Nyland har jag exx. som otvifvelaktiet höra
hit, insamlade af H. A. Printz

Solidago virgaurea L. m. a.

Petasites frigida (L.) Fr. r. Saarijärvi vid utloppet af Sum-
masjoki bland SÖ Wiitasaari, Kinnula.

Tussilago farfara L. m.r. Jyväskylä, Tourujoki.

Centaurea phrygia L. r. Saarijärvi, vid Kalmakoski ån; Wiita-
saari, norr om Säynätlampi.

C. jacea L. m.r. Saarijärvi med föregående.

C. cyanus L. a r

Cirsium lanceolatum L. a.

C. palustre L. a.

C. arvense L. t.

G. föra ng å4 den allmännaste i slägtet.

Lappa minor L. t.a.

Sonchus arvensis L. Jyväskylä, Laukkas.

Lapsana communis L. h. o.d.

Crepis paludosa (L.) Mcench. Ah. o.d.

199

C. tectorum L. a.

Hieracvum pilosella L. a.

— var. virescens Fr. r. Karstula, Nepolanoja.

H. auricula L. Synes att döma af insamlingarne knappast
förekomma, åtminstone ej typisk och representeras
endast af former liknande var. majus i Fr. H. N

np. 7, som dock neppeligen hör hit.

H. floribundum Lindeb. H. Scand. exsice. n:o 6. Saarijärvi.
Laukas, Wiitasaari; äfven exx., som torde höra till
hufvudformen af H. floribundum Wimm., Fr., finnas
insamlade.

H. flammeum Fr., forme, t. a.”

H. dimorphum Norrl. i Notiser ur Sällskapets pro Fauna
et Fl. Fenn. Förh. XI (1870), p. 132. Troligen ej
särdeles sällsynt såsom observerad flerstädes i Saari-
järvi; Kivijärvi, Hilma; Wiitasaari, Konginkangas,
Kohiseva.

H. prealtum Vill. h. o.d.

dubium L. h. o.d.

glomeratum Fr. t.a.

cymosum + färg Lindbli toa.

pallidum Biv. r. Jyväskylä..

CH. saxifragum Fr., af d:r Th. Selan tagen i Keuru s:n;
förekommer sannolikt äfven inom området.)

H. murorum L. t. a.

+) Denna arts RE renar (Er. ss SA: 19 09 ana

H. Scand. exs. 10) saknas i förf:s samlingar, som rika

exemplar af tvänne enar ösa varieteter, af hvilka d den ena tem-

ligen liknar den genuina (äfven i Finland flerst. påträffad), men afviker
a i é

vidare är tvifvelak ktig. Den sö varieteten, som möjligen bildar en sär-

skild art, utmärker sig genom tydligen Ra färg, utdragna, smala, trub-
biga, föga håriga blad, 0 po dna holkar m. och liknar habituelt i hög
grad former af H. suecicum eller Blyttii. — fela flere ställen har förf.

vidare Fega en frkanVärdkite art närstående form (H. fennicum m. in
litt.;, som troligen också är en skild art och äfven annorstädes i Tavast-
land ofta Fra anträffad. — J. P.

200
H. ccesiwum Fr. t. a.
H. vulgatum Fr. t.a.

H. tridentatum Er. t.r. Wiitasaari, Kinnula, Niinijoki; Kivi-

järvi, Hilma.

H. umbellatum L. m. a.

Taraxacum officinale Wigg. a.

Leontodon autumnalis L. a.

Trichera arvensis L. Jyväskylä, Pihtipudas.

Viburnum opulus L. h.o. d.

Valeriana officinalis EL. Saarijärvi på ängar vid Kalmari;
Karstula.

Galium uliginosum L. m.a.

G. palustre L. a.

G. trifidum L. r. Wiitasaari, Säynätlampi, troligen genom
hela området.

G. boreale L. t.r. Uurais, Bawfjärvi.

G. triflorum Michx. t.r. Wiitasaari s:n flerstädes, Kongin- -

kangas, Kautiala m. m.
G. aparine + infestum W.K. t.r. BSaarijärvi, Saarikoski;
Wiitasaari, Kolari, omkring kyrkan.
Lonicera py lövlören L. h.o.d.
Linnea borealis L. a.
Campanula cervicaria L. h. o.d. — t. a.
C. glomerata L. t. a.
C. rotundifolia L. t.a.
C. patula L. m. a.
C. persicifolia L..r.? Jyväskylä.
Lobelia dortmanna L. h. o.d.
Myosotis palustris L. a.
M. arvensis Hoffm. t. a.
M. stricta Link. h. o.d.
Lithospermum arvense L. h. o.d.
Mentha arvensis L. t.a.
Scutellaria galericulata L. a.
Prunella vulgaris L. a.
Stachys sylvatica L. r. Jyväskylä, Tourujoki.
St. palustris L. Laukas.

Galeopsis tetrahit L. a.
G. versicolor L. a.
Lamium purpureum L. a.? Saarijärvi.

- Menyanthes trifoliata L. a

Polemonium ccweruleum L. r. Saarijärvi, Kalmari, Piptipudas
på en äng vid prestgården (Hackseli

Gentiana campestris L. m.r. Karstula ikköidg Riötsil6!

Solanum dulcamara L. r. Jyväskylä, Tourujoki.

Hyoscyamus niger L. t.r.

Scrophularia nodosa L. t.r.

Linaria dn L. t.r. Jyväskylä; Saarijärvi; kapellans-
bolet; Pihtipudas prestgård. "

Veronica hos is

- chamedrys L.

scutellata L. vika var. villosa t. a.

.- serpyllifolia L. a.

. verna L. h.o.d.

. arvensis L. t.r. Laukkas och Jyväskylä.

Euphrasia officinalis L. m. a.

Rhinanthus major L. a.

Rh. minor L. a.

Pedicularis palustris L. m. a. :

P- sceptrum-carolinum L. t.r. Karstula, Humppi, Lintulaks;
Pihtipudas, Rikkajärvi, Peningijärvi, Suokivijärvi.

Melampyrum sylvaticum L. m. a.

M. pratense L. m.a.

Utricularia vulgaris L. h.o. d: ef.

U. intermedia Hayne h. o.d. efl.

U. minor L, t.r. efl.

Lysimachia vulgaris L. a.

L. thyrsiflora L. t. a.

Trientalis europaea E2u.

Plantago major L. a.

ornus suecica L. Saarijärvi, enligt lektor J. E. Furuhjelm.

Anthriscus sylvestris L. a.

Angelica sylvestris L. t.a. !

Peucedanum palustre (L.) Mcench t. a.

SSSK:

202

Cicuta virosa L. h. o.d.

Levisticum officinale L. Saarijärvi, Saarikoski; Karstula,
Lintulaks.

Carum carvi L. t. a.

Pimpinella saxifraga L. a.

Nymphea alba L. t. a.

— var. minor t.r. Karstula, Lintulaks; Saarijärvi, Kortejärvi;
Wiitasaari, Permaslampi.

Nuphar luteum (L.) Sm. t.a.

Ranunculus polyanthemos L. h. o.d.

. repens L. m. a.

&erws L. m.ca.

auricomus L. t.a.

var. fallax Wimm. Saarijärvi, flerstädes.

lingua IL. t.r. Jyväskylä (Kappinen); Karstula, Korpisen-

joki; Wiitasaari, i ån till Piojärvi, Kinnula.

reptans L. t.a.

sceleratus L. Jyväskylä:

Batrachium heterophyllum Fr. a.

Myosurus minimus L. t.r. Jyväskylä, Laukkas.

Caltha palustris L. m. a.

Trollius europeus L. r. Jyväskylä, på en äng vid landsvägen
några verst säden om Tanttila gästgifveri; Saarijärvi
vid Kalmojärvi.

Actea spicata L. t.r. Jyväskylä och bankkag

Fumaria officinalis L. t. a.

Bunias orientalis L. r. Wiitasaari s:n.

Raphanus raphanistrum L. t. a.

Erysimum cheiranthoides L. a.

Sisymbrium soplua L. r.? Saarijärvi.

Cardamine amara L. t. a.

C. pratensis L. mindre allmän än föregående.

Arabis suecica Fr. t.a.

A. thaliana L: t.r.

Nasturtium palustre L. a

Turritis glabra L. r. Jyväskylä, Tourujoki.

Capsella bursa-pastoris L. m.a.

Jada

VERA 1 SSM ag Men NS EN

Bör Er LS TOR g RRR SSA Vern MÖR SET RI pf ARA SR

LOSE Vg

203

Thlaspi arvense L. a.

Camelina dentata Er. r. Jyväskylä (W. N.; Tavaststjerna);
Wiitasaari, emellan Kolari och Ruuska.

Farsetia incana R. Br. m.r. Jyväskylä.

Subularia aquatica L. t.r.

Impatiens 20 RN L.r. Jyväskylä, Tourujoki, Laukkas,

ihtajärvi.

Tilia parvifolia Ehrh. h.0o.d: — t.r. genom hela området:

Geranium sylvaticum L. m. a.

Erodium cicutarium L. r. Jyväskylä; Saarijärvi, Kapellansbolet.

Ozxalis acetosella L. a.

Hypericum quadrangulum L. a.

Viola tricolor med var. arvensis bd:

V. umbrosa Fr. m.r. Jyväskylä, Tourujoki.

K,.suecica, Er. hi. o

V. palustris L. a.

Paurnassia palustris L. a. — t.a.

Drosera longifolia L. h. o.d.

Dr. rotundifolia L. a.

Silene inflata L. t: a.

S. noctiflora L. m.r. Karstula, Ruotsila.

S. rupestris L. t.r. Wiitasaari flerstädes.

. Melandrium pratense Röhl. r. Jyväskylä (W.N. Tavaststjerna);
rais.

Viscaria alpina L. r. Wiitasaari, Konginkangas, Säynätvuori.

Lychnis iskalla I. r.? Wiitasaari, Säynätlampi.

Agrostemma githago L. r. Jyväskylä (W. N. Tavaststjerna).

Stellaria nemorum LIL. t.r.

St. media L. t.a

St. palustris Retz. ho. d:

St. graminea L. m. a. &

Cerastium vulg gatum L. a. I Wiitasaari förekommer flerstä-
des en form med särdeles utvecklade skärm, hvilka ge
växten ett eget utseende.

204

Arenaria trinervis L. r. Jyväskylä.

Sagina procumbens L. a.

Spergula arvensis L. t.a.

Lepigonum rubrum (L.) Fr. Jyväskylä.

Elatine triandra Schk. t.r. Jyväskylä, Pt nig Pihti-
pudas, BA Raeklule

Ribes nigrum L.

R'rubrum Ti:

Rhamnus frangula IL. t.a.

Bulliarda aquatica L. m.r. Jyväskylä, Palokkajärvi.

Lythrum salicaria L. t. a.

Epilobium angustifolium L. a.

E. montanum L. a.

E. palustre L. a.

Circceea alpina L. r. Jyväskylä.

Myriophyllum verticillatum IL. r. Wiitasaari, Ilmojoki, med

underarten, visande tydliga öfvergångar till densamma.

— " pectinatum (DC.) t.r. Wiitasaari sm flerstädes. :

M. alterniflorum L. h. o.d.

Hippuris vulgaris L. med var. fluitans — t. a.

Sorbus aucuparia L. a.

Rosa cinnamomea IL. t. a.

R. karelica Fr. r. Wiitasaari s:n vid Liimattalanjoki. Är hit-
tills dess vestligaste ståndort i vårt land. Växtorten
Saarijärvi, som prof. W. Nylander i o. a. uppsats.
angifver, bör utgå, då exx., på hvilka uppgiften grunda
sig, höra till R. cinnamomea.

Alchemilla vulgaris L. m.a.

Rubus idwus L. a.

R. saxatilie L. t. a.

R: areticus LT. a:

Rubus chamwemorus L. m. a.

ragaria vesca L. m.a.

Comarum palustre IL. ua.

Potentilla Mörker HEN

P: targentea "EX tra

P. tormentilla (L) Sibth. m. a.

NYC — jar fe 2
vr SG Sr RN 7 VG

205

Geum rivale L. m. a
G. urbanum L. Laukas i närheten af Apala gästgifveri, tagen
af forstmästar Borenius.
Spircea ulmaria L. m. a.
Prunus padus L. t. a.
Lathyrus pratensis L. m. a
Orobus vernus L. t.a.
Vicia sylvatica L. t.a. — h.o.d.
V."eracca L. a
V. sepium L. a.
V. hMrsuta L. h.o.d.
Trifolium pratense T: m. a.
TT. repens L. a.
T. spadiceum L. a.
Vaccinium uliginosum L. a.
V. myrtillus L. m. a.
V. vitis-idea L. m. a.
Ozxycoccus palustris L. a.
AT O; BA Turcz. har jag ej exx., ehuru den otvifvelaktigt
bör här förekom
Mr ästarhytök pr LEG:
ndromeda polifolia L. t.a.
4. calyeulata L. h.o. å, — t.a., isynnerhet nordligare. De
vestligaste lokaler «der jag såg den voro Summasjoki
i Saarijärvi och Korpinenjoki (Humppi) i Karstula.
Calluna vulgaris (L.) Salisb. m. a.

P. rotundifolia L. a.

P. chlorantha Sw. h. o.d. z

P. media Sw. t.r. flerstädes uti Karstula, Kivijärvi och Wiita-
saari socknar, ehuru vanligen mera sparsamt.

Empetrum nigrum L.
Euphorbia helioscopia r. Svättjärri, Kapellansbolet.
Montia fontana L. h.o.d.

206

Seleranthus annuus L. t.r.

Polygonum viviparum L. a. : £

P. amplabium L. t. a.

P. lapathifolium L. a.

P. hydropiper L..a.

P. aviculare L. m. a.

P. convolvulus L. t.r.

Rumex domesticus Hn. t. a.

R. lippolapathum Fr. Saarijärvi några ställen.
R. acetosa L. m. a.

R. acetosella L. m. a.

Daphne mezereum L. h. o.d. +
Urtica urens L. a.

U. diowea E. a.

Chenopodium album L. a.

Populus tremula L. t.a.

Saliz pentandra IL. t.a.

.« caprea IL. t. a.

”avrita LD. ta:

. phylicifolia L. a.

depressa L. t.a. — h. o.d.

nigricans L. a.

? um LA. o.d.

versifolia Whlub. Karstula vid Heinonenoja.
myrtilloides L. h. o

rosmarinifolia L. t.r.

Betula verrucosa Ehrh. t. a.

B. Rea m. a.

B. pubescens Spach. a.

B. nana L. t.a. k
Alnus incana L. m. a.

A. glutinosa LD. h.0o.d. — t.a.
Callitriche verna L. a

Juniperus communis L. m.a.

Pinus Abies L. a.

P. sylvestris L. m. a.

0 UB AR IR RR

207

Filices.
Equisetum arvense L. a.
E. sylvaticum L. a.
— var. capillare Whinb. t. a.
E. palustre L. hk. o.d
E. fluviatile L. t. a.
E. hyemale L. t.r.
Polypodium vulgare L. a.
P. phegopteris L. a.
P. dryopteris L. a.
Woodsia ilvensis (L.) R.Br. t. a.
Aspidium filix-mas (L.) Sw. r.?
A. spinulosum (L.) Sw. a.
Cystopteris fragilis (L.) Bernh. t. a.
Asplenium fä omina (L.) Bernh. a.
ÅA. trichomanes L. r. Wiitasaari, Etelävuori.
Pteris aquilina L. a.
Onoclea struthiopteris (L.) SL fa 0-0:
Botrychium Lunaria (L.) Sw.
B. lanceolatum Rupr. m.r. Mg vid Saarikoski ån, blott
ett enda ex.
B. rutaceum Sw. t.r. Jyväskylä, Tourujoki; Wiitasaari, Ko-

iseva.
» dsoötes lacustris L. h.o.d.
- Lycopodium complanatum L. t. a.
- annotinum L. a.
. selago L. h. o.d.
.« clavatum L. a.
: Sagan L. t.r. Wiitasaari sn, Korpinenjoki (Kohi-
s > Pihtipudas, Kärväsjärvi.
Splaginelta ARR (L.) m.r. Pihtipudas, Aho gästg.

byt

Musci.

Bryacee&.
Hypnum denticulatum L. a. -- efr.

208

H. turfaceum Lindb. r. Jyväskylä, Haapakoski (sparsamt);
» Wiitasaari vid Suojoki; Karstula vid Koroisenjärvi cfr.

H. nitidulum Whinb. h. o.d. — efr.

HH. prelongum L., W.M. t.r. Jyväskylä och Laukkas socknar
på leråkrar. — ster

H. riparium L. Jyväskylä, Tourujoki.

— var. longifolium (B.S.) r. på stenar och träd i Heinonen-
joki i Jyväskylä s:n. — efr.

H. cordifolium Hedw. t.a. — cefr.

H. giganteum Schimp. t.r. Uurais nära kylkäl? Laukkas i

Lahnajärvi och Kuhajärvi; Wiitasaari, Niinilaks. — ster. -

H. cuspidatum L. Jyväskylä, Tourujoki dfe., likaså vid Saari-
koski i Saarijärvi, steril flerstädes i Uurais och Saari-
järvi. 2

H. sarmentosum Whinb. m.r. Karstula e n Niihilampi
och Ruotsila i kärr tillsammans med H. badium. — ster.

kH: ae sill h. o.d. ster., engång anträffad på en brant

klippa
H. Schreberi Wild. m. a. — cefr.
H. proliferum L. m.a. — cfr.
H. Blandowii W.M. t.a. — cfr.
H. delicatulum L. Jyväskylä, Wiitasaari. — ster.
H. stramineum L. t.a.-— spars. fertil.
H. rusciforme Neck. m.r. — Jyväskylä, Tourujoki. —- alék
H. strigosum Hoffm. t.a. — äfven fruktbärande.
H. dimorphum Brid. t.r. Saarijärvi, Kalmarijärvi efr., annars
steril flerstädes i Karstula och Wiitasaari socknar.
H. rivulare Bruch. t.r. Jyväskylä, Tourujoki; Uurais, Palsan-
oja; Laukkas, Porrinlampi; Pihtipudas, Aho. — ster.
H. reflexum Stark. t.r. Karstula, Wiitasaari. — cefr.
H. velutinum L. t.r. Karstula, Wiitasaari. — efr.
H. plumosum Sw., Schw. t.r. Jyväskylä, Tourujoki; Karstula
vid Kähbilorspi: Wiitasaari vid Säynätlampi. — ster.
H. erythrorrhizon (B.9.). t.r. Saarijärvi vid Summasjoki:
Karstula vid Hirvijärvi; Wiitasaari nära Karhuvuort;
Pihtipudas vid Kintturijärvi. — efr.
Är säkert ej någon sällsynthet genom hela landet, endast förbisedd

209

eller förvexlad med H. albicans och H. ENE Jag äger den dess-
utom : från Ponoj i ryska Lappmarken (J. Sahlberg), norra Österbotten
(M. NR iska Karelen GEN Simming) och har sjelf samlat den fler-
städes i Nyland samt vid Imat

2 än Nöök: r.? Wiitasaari vid landsvägen norrut från

Nå ST

. kyrkan. — efr.

H. salebrosum Hoffm. a. — cefr.

H. serpens L. a. — cfr.

H. triquetrum L. m.a. — ster.

H. subpinnatum Lindb. t.r. Jyväskylä, fl Laukkas
emellan Wehniä och Iso-Kuukkan vid Por
rasjoki; Wiitasaari, Permasmäki röse — ster.

Sommerfeltii Myr. h. o.d. — efr.

stellatum Schreb. flerst. — ster.

chrysophyllum Brid. Laukkas. — ster.

polygamum (B.S.) Wils. ferst. — ster.

crista-castrensis L. a. — sällsynt med frukt.

lycopodioides Schweegr. t.r. Laukkas, Saarijärvi, Pihti-
pudas RA — ster.

uncinatum L. m. a. — cefr.

vernicosum Lindb. kö. d.; ster. I en vattensamling på en
äng nära Uurais tyra en särdeles grof, öfver fots-
lång form.

H. revolvens Sw. h.o.d. -— stundom fruktbärande.

H. badium Hn. r. Karstula, i kärr emellan Ruotsila' och
Niihilampi med H. sarmentosum; Pihtipudas vid Kär-
väsjärvi. — ster

H. fluitans L. a. — efr

H. ochraceum Turn. h. o.d. under flere former. — ster.

H. palustre Huds. t.r. Saarijärvi, Mahlu; Wiitasaari i Lii-
mattalanjoki. — cefr.

H. fluviatile Sw. t.r. Jyväskylä, Tourujoki; Wiitasaari, Il-

; mojoki. — ster.

: scorpioides L. r. Wiitasaari s:n, Luulampi.

: ncurvatum Schrad. r. Jyväskylä, Tourujoki. — cfr.

- Haldanii Grev. Ej särdeles BR Jyväskylä, Haapa-
koski-- Pihtipudas, Aho. —

H. pratense B.8. m.r. Jyväskylä, ffölpakök. — ster.

14

rr

210

H. viride (Hn.) Lindb. (H. Lindbergu Mitt.) a. I Muikun-
laks vik af Keitele (Wiitasaari) tog jag en egen-
domlig utdragen form, brun med raka blad. — ster.

H. cupressiforme L. a. — ster.

H. pallescens (Hedw.) P.-B. t.r. — efr.

Leskea pilifera Sw. h.o.d. — cefr.

L. polyantha Hedw. t.a. — cefr.

L. curvata (Sw.) Voit. t.a. — ster.

L. myosuroides (L.) Roth. t. a. — ster.

L. sericea (L.) Hedw. Wiitasaari, Etelävuori. — ster

L. polycarpa Ehrh. r. Jyväskylä, Tourujoki; 2 AR Ku-
hankoski. — efr.

L. nervosa Myr. m.r. Wiitasaari, Etelävuori. — ster.

Climacium dendroides W.M. a. — ster.

Neckera crispa (L.) Hedw. m.r. Laukkas, Wihtajärvi. — ster.
N. oligocarpa Bruch. h. o.d. — cefr.

N. trichomanoides (Sehreb.) Hn. h. o.d. — ster.

N. complanata (L.) Häb. t.r. — ster

Anomodon viticulosus (L.) H.T. m.r. . Wiitasaari, Etelävuori.

— ster.

A. attenuatus (Schreb.) Häb. m.r. med föregående. — ster.

A. longifolius (Schleich.) m.r. med föregående. — ster.

Leptohymenium filiforme (Timm.) Häb. t. a. — ster.

L. repens (Brid.) Rab. m.r. Jyväskylä, Tourujoki. — ster.

Leucodon' sciuroides (£.) Schw. m.r. Wiitasaari, Etelävuori.
= SLET.

Fontinalis antipyretica L. t. a. -— sälls. cfr.

F. gracilis Lindb. m. r. Wiitasaari s:n nära Konginkangas. — efr.

F. dalecarlica B.8. t.a. — stundom med frukt.

F. dichelymoides Lindb. in Öfv. Finsk. Vet. Soc. Förh. 1869,
p. 16—78. — m.r. — På i vattnet liggande afdöda
trädgrenar vid stranden af Piojärvi sjö i Wiitasaari
ganska ymnig med Hypnum flwitans, Font. antipyre-
tica och hypnoides, der jag upptäckte henne den 7
Aug. 1869. År 1870 såg jag den ånyo på samma
ställe, men lyckades äfven nu ej, oaktadt flitigt le-
tande, finna frukter; likasom föregående sommar
fruktificerade endast F. hypnoides sparsamt. — ster-

211

F. hypnoides Hn. t.r. Wiitasaari, Mäkelä ster.; Piojärvi efr.;
Pihtipudas i Sudkivijärvi ymnig men jr
Dichelyma falcatum Myr. t.a. — cfr.

Mnium punctatum Hedw. r? — Exx. finnas utan utsatt
lokal. — ster.

Mn. pseudopunctatum B.S. t.r. Jyväskylä vid Jyväsjoki;
aukkas nära Kantola. — cefr.

Mn. medium B.S. RA — cefr.

Mn. cuspidatum Hedw.

Mn. stellare Rich. r. Fre Tourujoki, Tanttila (efr.);
Wiitasaari nära Etelävuori ster.

Aulacomnion palustre (L.) Schw. m. a.

Bryum Duvalit Voit. t.a.; rikligen fruktbärande vid Jyväs-
kylä s:n, annars steril.

Br. pallens Sw. h.o.d. — cefr.

Br. biumum BSchreb. h. o.d. — ster.

Br. cespiticium L. a. — cefr.

. Br. capillare L. t.a. — cfr.

Br. cyclophyllum Schw. m.r. Jyväskylä, Jyväsjoki. — efr.

Br. nutans L. m.a. — cfr.

Br. annotinum (L.) Huds. — steril flerstädes; vid Liimatta-
lanjoki i Wiitasaari sparsamt fruktbärande.

Br. crudum (L.) Schreb. a. — cefr.

Br. pyriforme L. t.a. — cefr.

Tetraphis pellucida (L.) Hedw. a. — cfr.

Meesea triquetra (L.) Ångstr. h.o.d. — efr.

M. longiseta Hedw. h. o.d. — efr.

M. uliginosa Hedw. +». Saarijärvi, Kalmojoki; Wiitasaari,

S

Säynätlampi. — cfr

Paludella squarrosa (L.) Brid. h.o.d. I Saarijärvi (Kalmari)
och Wiitasaari (Hakola) efr.

Splachnum rubrum L. m.r. Karstula (J. E. Furuhjelm). — efr.

Spl. luteum L. +. r. Wiitasaari, Konginkangas, Permasmäki;
Pihtipudas några ställen; Karstula (J. E. Furuhjelm).

— Ccfr.
Spl. ampullaceum L. h. o.d. i Laukkas, Wiitasaari, Pihtipu-
ägs vefr.

212

Spl. sphericum Sw. h.o.d. — efr.

Spl. mnioides Sw. t.r. Karstula; Wiitasaari. — efr.

Spl. angustatum Sw. t.r. Wiitasaari, Kalliojärvi (Hakola),
iojärvi; Pihtipudas, Maanselkä. — cfr.

Tayloria serrata (Dicks.) tenuis r. Kivijärvi, Hilma. — efr.

Funaria hygrometrica (1L.) a. — efr.

Polytrichum commune L. m.: a. — cefr.

P. + cubicum Lindb. 7. Wiitasbari, Hakola. — efr.

P. + Swartzii Hn. r. Wiitasaari, Eöbisevat — efr.

P. juniperinum Willd. a. — äte

P. " strictum Banks., Menz. t.a. — cefr.

P. piliferum Schreb. a. — efr.

P. gracile Dicks, Menz. a. särdeles i Karstula. — cfr.

P. alpinum L. flerst. i Uurais, Saarijärvi och Wiitasaari. —- cfr.
P. urnigerum L. t.a. — cefr.

Catharinea undulata (L.) W.M. t.a. — efr.

C. tenella Röhl. Wiitasaari. — efr.

Bartramia crispa Sw. t.a. — cfr.

B. ithyphylla Brid. h. o.d. — cfr.

B. fontana (L.) Sw. a. — cefr.

Conostomum boreale Sw. m.r. På ett lågt, sig knappt öfver
marken höjande berg i det inre af halfön österut
från Konginkangas i Wiitasaari. -— efr. — Några
tufvor med nära 2 tum höga stjelkar.

Orthotrichum rupestre Schleich. flerst. — cefr.

O. speciosum Nees. t.r. Kalmari och Taipale i Saarijärvi;

Koliatinvuori i Wiitasaari. — efr.

0. alpestre Hornsch. r. Wiitasaari, Koliatinvuori. — cefr.

O. obtusifolium Schrad. r. Kalmari i Saarijärvi på pilstam-
mar. — 'ster.

O. curvifolium Whinab. h.0o.d. — efr
Zygodon lapponicus (Hedw.) B.S. hä 0.4: ver.
Z. Mougeotii B.S.t.r. Laukkas, Wihtajärvi; Wiitasaari, Etelär-

vuori. — ster.
Z. rupestris Lindb. m.r. Wiitasaari, Etelävuori i en bergs
skrefva sparsamt. — ster.

Encalypta rhabdocarpa Schwegr. m.r. Wiitasaari, Etelä-
vuori. — cefr.

213
E. eliata Hedw. t.r. Wiitasaari, Karhunvuori och Etelä-

vuori. T.

Pottia truncatula (L.) Lindb. r. Laukkas och Jyväskylä sock-
nar på leråkrar. — cefr.

Hedwigidium ciliatum (Hedw.) Hn. m.a. — cefr.

Grimmia apocarpa Hedw. m.a. — cfr.

— var. rivularis flerst. — cefr.

Gr. Minlenbeckii Schimp. t.a. — efr.

Gr. torquata Grev. t.r. Laukkas, Wihtajärvi; Wiitasaari,
Konginkangas, Permasmäki, Etelävuori, Säynätvuori.

-— sster:

Gr. commutata Hiben. r. Wiitasaari, Etelävuori. — ster.

Racomitrium lanuginosum (Hedw.) Brid. flerst. — ster.

R. fasciculare Brid. h. o.d. — sälls. cefr

R. microcarpon (Gmel.) Brid. m. a. — cefr.

Tortula ruralis (L.) Ehrh. t.r. Wiitasaari, Koliatinvuori,
Etelävuori. — ster.

T. tortuosa (L.) Ehrh. t.r. Wiitasaari, Karhunvuori, Etelä-

ori. — ster.

T. fragilis (Drumm.) Wils. m. r. Wiitasaari, Etelävuorii bergs-
springor mycket sparsamt. — ster.

Trichostonum pusillum Hedw. r. Jyväskylä, Tourujoki. — cfr.

Tr. glaucescens Hedw. h.o.d. — cfr.

Distichium capillaceum (Sw.) B.S. m.r. Wiitasaari, Etelä-
vuori. — efr.

Ceratodon purpureus (L.) Brid. m.a. — efr.

C. cylindricus (Hedw.) B.S. t.r. — efr.

Dicranum majus Turn. m.r. Wiitasaari, Hakojoki. — cefr.

D. undulatum Ehrh. a. — sparsamt fruktbärande.

D. Schraderi W.M. flerst. — cefr.

D. palustre Brid. allmännare än RNE vid Hakönjöki i
Wiitasaari efr., annars steril.

D. scoparium (L.) Hedw. a. — cefr.

D. fuscescens Turn. t. a. under flere former. — cefr.

D. fragilifolium Lindb. t.r. Ej särdeles sällsynt genom om-
rådet från Wehniä i Laukkas till Pihtipudas nordli-
gaste del, på ruttna stubbar och vid foten af granar,

214

ster. — Sannolikt förekommer äfven D. strictum
Schleieh., men då fruktbärande exemplar ej anträf-
fats, kan saken ej med säkerhet afgöras.

D. flagellare Hedw. t. a. — efr.

D. longifolium Ehrh. t.a. — efr.

D. montanum Hedw. h. o.d. — ster.

D. polycarpon Ehrh, t.r. — efr.

D. strumiferum Ehrh. a. — efr.

D. gracilescens W.M. Wiitasaari, några ställen. — cefr.

D. Wahlenbergii (Brid.) Schultz. h.o.d. — cefr.

D. Blyttii B.S. r. Laukkas, Tärttävuori; Wiitasaari, Koliatin-
vuori. — efr.

D. heteromallum Hedw. Pihtipudas.

D. subulatum Hedw. t.r. Laukkas, Tärttävuori; Wiitasaari,
Ilmojoki. — efr.

D. rufescens Turn. m.r. Jyväskylä. — ster.

D. crispum Hedw. t.r. Jyväskylä, Tourujoki; Pihtipudas,
Kintturijärvi. — efr.

D. Grevillet B.8. m.r. Jyväskylä. — ster.

Fissidens adiantoides (L.) Hedw. »r. Jyväskylä s:n. — efr.

F. osmundoides Hedw. h. o.d. — ster.

F. viridulus (Sw.) Bland. r. Jyväskylä, Tourujoki. — efr.

Discelium nudum (Dicks.) Brid. t.r. Jyväskylä, Tourujoki;
Wiitasaari, Ilmojoki samt vid ån från Säynätlampi
till Keitele; Pihtipudas vid ån från Kärväsjärvi till
Kolimajärvi. — efr.

Weissia crispula Hedw. r. Wiitasaari, Kinnula. — efr.

W. acuta Hedw. t.r. Jyväskylä s:n; Karstula, Ruotsila; Wiita-

saari flerstädes, ss. Konginkangas, Niinilaks, Etelä-

vuori. — ster.

W. Schisti Brid. t. r. Laukkas, Wihtajärvi; Wihtasaari, Säy-
nät- och Etelävuori. — efr.

Andrewa petrophila Ehrh. a. — cefr.

A. crassinervis Bruch. .r. Wiitasaari, på berg vid Piojärvi
och Kalliojärvi (Kohiseva). — cefr.

Bär
| TC CSTEAESSG ST he AR I SSA

215

Sphagnace&.
Sphagnum cymbifolium Ehrh. m. a. — cefr.
Sph. Ångströmii C.-Hn. (Sph. insulosum Ångstr.) m.r. Kars-
tula i kärr vid Korpisenjoki i stora tufvor. — ster.
Sph. strictum Lindb. r. Jyväskylä sn. — ster
Sph. rigidum N.H.S. — i compacta (Brid.) t. r. Karstula;

| Wiitasaari. — efr
; Sph. squarrosum Pers. t.a. — cefr.
Sph. subsecundum Nees. t.a. — cefr.
— var. auriculatum (Sch.) »r. Karstula, Ruotsila. — ster.

Sph. acutifolium Ehrh. m.a. — cefr.

Sph. Wulfii Girg. (Sph. pycnocladum par flerstädes
ifrån Jyväskylä s:n till Wiitasaari, äfven med frukt.
— Angående dess utbredning 1 Finland, se Norrlin,

: Bidrag till Ål Tavastlands Flora, p. 166.

Sph. recurvum P.-B. t. a. — ster.

Sph. " riparium RAA Jyväskylä och Pihtipudas socknar.

Sph. cuspidatum Ehrh. Wiitasaari. — ster.

; « Hepatice,

RET sarcosoyphus emarginatus (Ehrh.) Spruc. t.r. — h.o.d. — ster.
S. jaaa (Gies.) Nees. r. Wiitasaari, Koliatinvuori på nå-

af nedsipprande vatten fuktiga klippor.
Atiodaris fWesldrå (Sehrad.) Corda. m.r. Jyväskylä, Touru-
i. — ster.

Plagiochila asplenioides Nees. a. sälls. med frukt.
Scapania undulata (L.) N.M. t. a. — ster.

Sc. irrigua Nees. flerst. — ster.
Sc. uliginosa Nees. m.r. med Conostomum boreale (se om
dennes förekomst ofvan). — ster.

Fö Sc. subalpina Nees. r. Hilma i Kivijärvi. — ster.
Sc. curta (Mart.) Nees. r. Wiitasaari. — ster.
Sc. umbrosa (Schrad.) Nees. r. Wiitasaari. — ster.
Jungermania taxifolia Whinb. t.r. Wiitasaari flerst, — ster.
J. anomala Hook. t.a. — ster.

J. lanceolata L. m.r. Jyväskylä, Tourujoki. — c. perianth.

216

"pumäila B nigricans Hook. ex Lindb. m.»r. I en bäck till
Elämäjärvi i SR s:n. — Ce. per.

plicata Hn. h. o.d. — ste

+ Kunzei Hiäb. SSVEL JA. Häpkköla: = Bter.

inflata Huds. a. — cefr.

ventricosa Dicks. a. Wiitasaari. — ster. i

porphyroleuca Nees. r. Laukkas, Wiitasaari. .

saxicola Schrad. a. — ster. ;

minuta Dicks. t. a. — ster.

Helleri Nees. t.r. Wiitasaari Sch Pihtipudas flerstädes;
Kivijärvi, Hilma. — ster.

attenuata Lindenb. h. o.d. — ster.

quinquedentata L. a. — ster.

barbata Schreb. a. — ster.

ineisa Schrad. flerst. — c. per. ä

fas Hib. -r. Wiitasaari, norrut fr. kyrkan. —e. pe

ant
bröa panlate L. Saarijärvi, Karstula. — c. per.
connivens Dicks. flerst. — ster.
trichophylla L. t.a., engång anträffad på sand. — cefr.
exsecta Schmid. 7. Wiitasaari. — ster. -
pra Lindenb. m. r. Wiitasaari, Liimattalanjoki. — JR

NE SSSIFSYMSSSSSÄrNAs s

nth.

FRK bind (Schrad.) Nees. flerst. — c. per.
Chiloscyphus polyanthos (L.) Corda. h. o.d. — ster. -
Lepidozia reptans (L.) Dum. t. a. -
Piilidium ciliare (L.) Nees. m. a.
Radula complanata (L.) Dum. flerst. — cefr.
Madotheca Ag ARE (L.) Dum. m.r. Wiitasaari, Etelä-

vuori, på en skuggig, brant NE — ster.

Lejeunia sörpyllifoljk (Dicks.) Lib. t.r.. — ster. ;
TEES pusilla (L.) Neés. FR uti Wiitasaari och
udas. — efr. i

Pellia öre (1), Neenyus

Blasia pusilla L. t.a. — ster.

Aneura palmata (Hedw.) Nees. h. o.d.

A. pinguis (L.) Dum. ». Jyväskylä, Tourujoki. ”

RN EAS Jeg NS

217

Metzgeria furcata (L.) Nees. t.r. Laukkas, Wiitasaari. — ster.
Marchantia polymorpha L. a. — efr.
Anthoceros punctatus L. r. i Laukkas och Jyväskylä socknar

å leråkrar. — cefr.
Riccia glauca L. med föregående. — ster.
Characez.

Nitella flexilis Ag. h.o.d.
N. opaca Ag. r.

Ännu en tredje, liten MNitella har jag här insamlat på
fast sandbotten i Piojärvi sjö i grundt vatten, men, då exem-
plaren, 1869 tillsända prof. Al. Braun för att bestämmas, ej
ännu återkommit, kan jag här ej upptaga den.

060

; RN s Bö - ve
RB rabatt EA ; AR fa TÄTT NETA MA = i;
: RESA | tå AT : em SN VARSE sog

al Stig sa Bly SAS SET

åke öe fa -
se 0 sond I ee al ra MEH FANN os
2 TR y

ii Ha
Si | by AG Är så VV Nä må sy
Hoi ERNIE EE ng
- tälmenvis nad: se BEG Va anat pr sy su 4
”aMböeåbrs0 sl abävrg Lö iver i SMER
SUR sed Sture Bhoetellt Chet a riatlij
gata a. Ben usd GERRERS väte ned

-

Bot SS

JR NR

| JOE

ER r >e

: St MERNA Re sö SE SREIT SR 8 HET 2 SG F re
=S AR RR 4

ad

Mycologiam fennicam.
Auctore

P.A KARSTEN. oo oo

II.

bk

RK

H;

SEE

VI.

Species generis Gnomoniae fennicae.

&nomonia (Ces. et DeN.) Auersw. in Myc. Eur. Heft
V et Ma pi

. En. pustula (Pers.) Auersw. 1. c. Sphaeria pu-
stula . Syd. fäöng-p. Yi Fr. Vet. Ak. Handl. 1817, p.
269 et Syst. myc. I, p. 547. Isothea pustula Berk. Outl.
rag.

Hab. in foliis Qvercus Roboris exsiccatis sat freqventer
cirea oppidum Åbo vere.

2. Gn. lirella (Moug. et Nestl.) Auersw. 1. c., p. 22
Sphaeria lirella Moug. et Nessl. Exsice. 668. Fr. Elench.
Fung. II p; 1057 Bab, Herb. Myc ed, I 1332 Sed. IL
538, nec non Fung. Eur. 745. Karst. Fung. Fenn. exs. 566.

Hab. in caulibus Spiraeae ulmariae exsiccatis verisi-
militer in tota Fennia sat freqventer. Nobis adhuc cognita
est haec plantula tantum e Fennia meridionali (Åbo, Mustiala,
Söderkulla in paroecia Sibbo, Helsingfors).

3. Gn. tubaeformis (Tod.) Auersw. 1. c. Sphaeria
fömfpomit Tod. ng Meckl. II, p. 51, f. 128. Pers. Syn.
ung. p. 60. Alb. et Schw. RR Fung. Nisk. p. 31. Fr.
Vet. Ak. Handl. 1317, p. 117, Syst. myc. II, p. 516 et Scler.
Svec. 26. Desm. Crypt. Fr. I, 442. Rab. Herb. Myc. I, 359
et Fung. Eur. 54. Karst. Fung. Fenn. exs. 98. Ceratostoma
tubaeforme Ces. et DeN. Schem. Sfer. p. 228. DeN. Sfer.
Ital. p. 24.
Hab. in foliis Alni glutinosae dejectis putrescentibusqve
freqventer vere

222

4. G&n. Coryli (Batsch.) Karst. Fung. Fenn. exs. 472.
Auersw. 1. c. p. 23. Sphaeria Coryli Batsch. Cont. II, f. 231.
Fr, Syst. Myc. II, p. 436. Rab. Herb. Myc. I, 845 et Fung.
Eur. 333. Sphere fimbriata b. Pers. Syn. Fung. p. 36.
Fr. Vet. Ak. Handl. 1817, p. 97. Mamiania Gorit Ces. et
DeN. Schem. Sfer. p. 211.

Hab. in foliis Coryli avellanae, vivis et emortuis in Fen-
nia australi aestate — vere sat raro.

5. Gn. Chamaemori (Fr.) Karst. Fung. Fenn. exs.
413. Sphaeria Chamaemori Fr. Syst. Myc. II, p. 519.

In petiolis Rubi Chamaemori exsiccatis vere sat raro obvia.

Var. a devezxa Desm. Sphaeria devezxa Desm. Crypt. Fr.
II, 367. Sph. Polygoni Fr. Summ. Veg. Scand. p. 394, ut
videtur. Sph. devexa Rab. Fung. Eur. II, 445. Gnomonia
devexa Auersw. 1. ec.

Hab. in petiolis Polygoni persicariae et Pol. lapathifolit
verisimiliter haud nimis raro

Tiliae Fuck. Fung. Rhen. 1788. Gn. devexa

Auersw. 1. c.

Hab. in petiolis Tiliae parvifoliae aridis mensibus Majo
et Junio in Fennia saltem australi passim.

> En. Comari Karst. Fung. Fenn. exs. 689.

Perithecia sparsa, epidermide immutata tecta eiqve 50-
luto adhaerentia, depresso- sphaeroidea, basi cupulae instar
collapsa, rostro conico, brevi vel brevissimo, epidermidem
perforantia, nigra, latit. circiter 0,2 mm. Åka cylindraceo-
clavati, longit. ecireiter 30 mmm. (pars sporifer.), crassit.
5 mmm. porae 8me distichae, elongatae, rectae vel
subrectae, 4-guttulatae, ehlöbinbl -hyalinae, longit. 6—9 mmm:-,
crassit. 1,5—2 mmm.

Hab. in petiolis Comari palustris exsiccatis in Qvarken
prope oppidum Wasa die 14 mensis Julii 1859.

G&n. polyspora Auersw. 1 c. p. 24. Sphaeria
petiolicola Fuck. Fung. Rhen. 883 et Hedw. III, p. 62 (mi-
nime Desm.) sec. Auersw. 1. c.

In petiolis Alnt glutinosae exsiccatis prope Mustiala mense
ineunte Majo hunc certe haud rarum fungillum semel legimus:

223

7. Gn. eampylostyla Auersw. L. ce. p. 25.

Hab. in foliis Betulae albae siccis. Unica vice eåm
prope Mustiala mense Majo observavimus.

3. Gn. alniella Karst. Fung. Fenn. exs. 867.

Perithecia gregaria, hypophylla, subsphaeroidea, basi
cupulae instar siecitate collapsa, immersa, glabra, laevia,
rostro centrali elongato, conico-attenuato, strieto, rigidiusculo,
atro, perithecio vix vel paullo longiore, epidermidem inflatam
et subimmutatum perforantia, atra, latit. 0.3—0,4 mm. Asci
oblongato-clavati, longit. 30—40 mmm. (pars sporif.), erassit.
10—11 mmm. Sporae 8”? distichae, ovoideo-oblongatae,
eguttulatae, ad partem longitudinis tertiam SR TE rectae,
hyalinae, longit. 9 —10 mmm., crassit. 3—4 m

Cirea Mustiala in foliis Alni incanae Sä putrescen-
tibusque mensibus po et Junio freqventer obvenit. — Socia
saepe obvia Gn. seta

Externa facie vga vel potius Gn. tubaeformem nonnihil
aemulat, sed notis supra datis a congeneribus facillime dignoscitur.

n. Epilobii Auersw. 1. c. p

In caulibus Epilobit SR Me aridis in Mustiala die

24 mensis Decembris 1865 lec
. Gn. setacea ra Ces. et DeN. Schem. Sar
P: 232. Karst. Fung. Fenn. exs. 472. Auersw. I. c. p.
Sphaeria setacea Pers. Syn. Fung. p. 62. Fr. Syst. Myc. få
p. 518. Desm. Crypt. Er. II,
ab. in foliis deeiduis Bobiläs albae, Alni glutinosae et

Aln. incanae per totam Fenniam et Lapponiam sat freqven-
ter vere

11. Gmn. vulgaris Ces. et DeN. Schem. Sfer. p. 232.
Sphaeria Gnomon Tod. Fung. Meckl. II, p. 50, f. 125. Pers.
Syn. Fung. p. 61. Alb. et Schw. Consp. Fung. Nisk. p. 32.
Fr. Vet. Ak. Handl. 1817, p. 118. Gnomonia Gnomon Karst.
Fung. Fenn. exe. 348.

Ad folia Coryli avellanae decidua in Fennia australi
vere passim proveniens.

A praecedente, qvacum Cel. Auerswald 1. c. eam conjungit, differt
Peritheciis majoribus, erumpentibus, baroner, collapsis, rostro breviore, recto,
elavato sporisqve filiformibus (longit. 20—22 mmm., erassit. circiter I mmm.).

224

12. En. ineuleata Karst. Fung. Fenn. exs. 868.

Perithecia solitaria, rarius confluentia, hypophylla, in-
nata, in utraque foliorum pagina leniter prominula, depresso-
sphaeroidea, rostro laterali, filiformi, siceo complanato, flexuoso
vel arceuato, atro vel filsvba -atro, nitido, latitudine cupulae
paullo longiore, epidermidem leviter elevatam nigrefactamqve
perforantia, atra, latit. cireiter 0,3 mm. Asci cylindracei,
longit. 160—200 mmm., crassit. 9J—10 mmm. Sporae 6”e
filiformes, simplices, hyalinae, pv 150—180 mmm., cras-
sit. circiter 2 mmm.

In foliis Salicis ceinereae putrescentibus in Lapponia
rossica Pas Soukelo (679) die 21 mensis Junii 1861 a
nobis lect

v. pleurostyta Auersw. 1. c. p. 28 affini sporis multo longioribus
etc. certe tuteqve dive

OM SER fine mensis Septembris 1870.

I RR a VE CV: I FFL SI
EF

LÖ
vo
Le]

VIL

Analecta Hymeno-, Gastero- et Discomy-
cetum regionis Åboönsis rariorum.

Multis jam antehac annis nobis in mente fuit, conspec-
tum Hymeno-, Gastero- et Diseomycetum omnium e regione
Åboänsi huce usque cognitorum tradere, cum autem talem
paroeciae Tammela maxime vicinae nuperrime conscripsimus,
enumerationem specierum tantummodo rariorum memorabi-
liorumqve divulgare sit affatim.

Qva, qvalis jam est, facile elucet, regionem Åboönsem
fungis arboreis ditiorem, terrestribus vero pauperiorem esse
qvam paroeciam Tammela. Sin illa regio accuratius annisqve
fungis uberioribus exploratur, nobis non dubium est, qvin
etiam fungi terrestres fere omnes, qvos nune e par. Tammela
cognitos habemus, ibi inveniantur, qvare affirmare audemus,
vegetationem qvoqve fungorum hane amoenam, natura optime
fautam Fenniae partem praebere ditissimam ideoqve maxime
dignam, qvae exploretur.

Mustiala, fine mensis Decembris 1870.

Hymenomycetes.

Agaricus (Amanita) Mappa Fr. Epier. p. 6. In insula
Runsala semel lectus.

Ag. (Tricholoma) sulfureus Bull., Fr. Epier. p. 40. In
qvercetis ins. Runsala aliqvoties observatus.

Ag. (Collybia) confluens Pers. In ins. Runsala repertus.

Ag. (Mycena) polygrammus Bull., Fr. Epicr. p. 107.
Ad truncos Qvercus et Coryli in ins. Runsala et prope prae-
dium Stor-Heikkilä lectus.

13

226

Ag. (Mycena) galopus Pers., Fr. Epier. p. 115. In
sacellania Merimasku ad vicum Lukkarais, ubi pluribus locis
ocecurrit, tantummodo reperimus.

Ag. CPleurotus) dryinus Pers., Fr. Epier. p. 129. Ad
truncos Qvercus in ins. Runsala hidld nimis raro obveniens.

Ag. (Pleurotus) nidulans Pers., Fr. Epicr. p. 136. 9e-
mel ad vicum Mälsälä sac. Merimasku observavimus.

Ag: (Pleurotus) striatulus Fr. Epier. p. 137. In sac.
Merimasku pluribus locis observatus.

Ag. (Volvaria) speciosus Fr. Epier. p. 139: Ad praedium
Lukkarais sac. Merimasku unicum specimen in sterqvilinio
legimus.

Ag. (Clitopilus) canerinus Fr. Epier. p. 150. Ad latera
viae magnae haud procul ab oppido Åbo versus sepuleretum
Skansen semel repertus.

Ag. (Pholiota) heteroclitus Fr. Epier. p. 165. Ad trun-
cos Betulae prope vicum Lieranta sac. Merimasku lectus.

Ag. (Pholiota) sqvarrosus Mäll., Fr. Epicr. p. 165. In
ins. Runsala parcius lectus.

oprinus comatus (Batt.) Fr. Epiecr. p. 242. In hortis
opp. Åbo qvotannis provenit.

Pagillus atrotomentosus (Batsch.) Fr. Epicer. p. 317.
Ad praedium Stor-Heikkilä prope oppid. Åbo.

P. panuoides Fr. Epicr. p. 318. Ad ligna pinea cel-
laria haud infreqventer obvius.

Hygrophorus psittacinus (Schaeff.) Fr. Epier. p- 332.
In insula Runsala observatus

Marasmius prasiosmus Fr. Epicr. p. 376. Prope prae-
dium Lill-Heikkilä haud procul ab opp. Åbo unico 10c0
magna copia semel legimus.

M. ramealis (Bull.) Fr. Epier. p. 381, Ad ramulos
Qvercus in ins. Runsala hine inde occurrit.

M. graminum (Lib. n. 119) Berk. et Broom., Berk.
Outl. p. 222. Ad culmos graminum rarus.

Panus torulosus (Pers.) Fr. Epier. p. 397. Ad truneos
Betulae haud raro obvius.

227

Boletus jlavidus Fr. Epier. p. 410. In silva Pisparisti
prope opp. Åbo mense Septembri 1858 obvius.

B. granulatus Fr. Epier. p. 410. In silva Pisparisti
prope opp. Åbo mense Septembri 1858 obveniens.

. sistotrema Fr. Epier. p. 414. Duo speeimina semel
in silva Pisparisti legimus.

PB. spadiceus Schaeff., Fr. Epicer. p. 415. In ins, Run-
sala specimina paucissima huc forte "pertinentia mense Se-
ptembri observavimus.

B. pachypus Fr. Epier. p. 417. In silva Pisparisti

prope opp. Åbo unica vice lectus. — Ulterius inqvirendus.
B. leucopus Karst. Sydv. Finl. Polyp. p- 17. In silva
Pisparisti mense Septembri 1858 inventus, — Pileus pulvi-

natus, glaber, siccus, fuscus, latit. 6 em, Stipes bulbosus, sur-
sum reticulatus, albus, altit. 7 em. Tubuli minuti, rotundi,
lutei, ore rubri.

B. luridus Schaeff., Fr. Epier. p. 418. In ins. Kaitta
sac. Merimasku haud procul ab opp. Nådendal semel lectus.

Polyporus picipes Fr. Epier. p. 440. Ad truncos Sali-
cum -prope praedium Lill-Heikkilä reperimus.

P. lucidus Leyss., Fr. Epier. p. 442. Ad Qvercum in
ins. Runsala haud rarus; ad Alnum glutinosam prope pagum
Kaksois in sac. Merimasku semel observatus. +)

P. frondosus Schrank, Fr. Epier. p. 446. Unicum spe-
cimen : hujus speciei gigantei ad truneum Qvercus emortuum
in ins. Runsala autumno 1858 legimus. Verisimiliter etiam
illine jamjam periit, nobis, saltem pluries diligenter investi-
gantibus, eum denuo reperire non contigit.

P. sulfureus Bull., Fr. Epier. p. 450. In truncis arbo-
rum - frondiferarum passim, v. ec. Runsala, ubi pluribus locis
cereseit, Åbo, Gröna udden in sac. Reso, Mälsälä et Tamsaari
sac. Merimasku.

P. caesius Schrad., Fr. Epicr. p. 454. Passim.

P. nidulans Fr. Epier. p. 455. Ad truncos Qvercus et
'Sorbi passim, v. ce. Mälsälä et Kaksois in sac. Merimasku,
Runsala.

AS AN mms LR

") Oécurrit gqvoqve: hac concinna species ad oppidum Vasa (ibi ad

Åbietem excelsiorem).

228

Polyporus cuticularis Bull., Fr. Epier. p. 458. In sac.
Merimasku inventus.

P. borealis Fr. Epiecr. p. 459. Passim, v. ec. Lukkarais
in sac. Merimasku, Bukkila paroeciae Lemo.

Var. spathulatus Fr. 1. ce. Prope pagum Danskila in
Merimasku semel reperimus.

P. applanatus (Pers.) Fr. Epicr. p. 465. Ad truneos
Qvercus, Runsala.

P. fulvus Schum., Fr. Epicr. p. 467. In trunco Coryli
avellanae, Mälsälä in Merimasku.

P. Ribis Schum., Fr. Epier. p. 467. In oppido Åbo
specimina paucissima leecta. MÖOccurrit qvoqve in paroecia
Kyrkslätt (H. A. Kullhem).

P. rufopallidus Trog., Fr. Epier. p. 469. Ad ligna
pinea putealia in praedio Lukkarais in Merimasku observa-
tus. — Species in Fennia rarissima, boream versus saltem
usqve ad oppidum Vasa procedens.

P. radiatus Sow., Fr. Epicr. p. 474. Passim

P. connatus Weinm., Fr. Epier. p. 472. Ad truneos
Åceris platanoidis ecariosos, Runsala.

Pini Pers. Trametes Pini Fr. Epier. p. 489. Ad
truncos Pini stantes in agro praedii Pojkko par. Rimitto et
prope praedium Lukkarais.

P. odoratus Wulf. Trametes odorata Fr. Epier. p.- 489.
Prope pagum Lieranta in sac. Merimasku.

P. nitidus var. croceus (Schwein., Fr. Elench. Fung. 1;
p- 117?) Nyl. Herb. Mus. Fenn. p. 112. P. contiguus (Pers.)
ex Cel. Fries, cui specimina ad determinandum misimus.
Ad lignum abietinum ecariosum prope Lukkarais in sac. Meri-
masku. Etiam in ligno secto Populi ad praedium Lill-Heik-
kilä in medio mensis Octobris observatus.

P. obducens Pers., Fr. Epicr. p. 485. In trunco carioso
Populi tremulae et Tiliae? ad vicos Lieranta et Mälsälä sac-
Merimasku.

Daedalea qvercina (Linn.) Fr. Epier. p. 492. Ad ligna
indurata Qvercus in ins. Runsala, ubi pluribus locis obvenit,

229

et prope pagum Tamsaari sac. Merimasku; ad lignum Pint
+» sylvestris prope vicum Kaksois sac. Merimasku.

Daedalea mollis Somm., Fr. Epicr. p. 495. Passim.

Fistulina hepatica Huds., Fr. Epicr. p. 504. Ad truncos
Qvercus in ins. Runsala certis annis copiose provenit.

Hydnum coralloides Scop., Fr. Epier. p. 511. Ad trun-
cos Betulae prope pagum Kaksois semel repertum.

H. cirrhatum Pers, Fr. Epier. p. 513. Ad truncos
Betulae in pasceuo, Bakhagen, prope Lukkarais die 4 mensis
Augusti 1863 et die 10 mensis Octobris 1864 invenimus.

Kneiffia setigera Fr. Epier. p. 530. Passim.

Craterellus cornucopioides Pers., Fr. Epiecr. p. 532. In
Runsala obveniens. so

Thelephora terrestris Ehrh., Fr. Epier. p. 538. Ad
terram arenosam in ins. Runsala semel mense Augusto ob-
servavimus.

Stereum rubiginosum (Schrad.) Fr. Epier. p. 550. Ad
ligna Qvercus indurata in ins. Runsala passim.

St. tabacinum Fr. Epier. p. 550. Ad ramulos coryleos
in ins: Runsala passim.

St. frustulosum Fr. Epier. p. 552. Ad lignum qverci-
num durissimum in Runsala mense Junio 1869 parce legimus.

St. ferrugineum Fr. Epier. p. 550. Ad ligna vetusta
pinea passim.

Corticium laevigatum Fr. Epier. p. 565.” Supra corti-
cem Juniperi haud nimis raro obvium.

Clavaria Botrytis Pers., Fr. Epier. p. 571. Prope
diversorium Lembois sac. Willnäs semel observata.

Cl. amethystina Bull., Fr. Epicer. p. 571. Ad Lukka-
rais sac. Merimasku obvia. Formam, a typo tantummodo
colore albo recedentem, in ins. Runsala legimus.

Cl. byssiseda Pers., Fr. Epier. p. 576. Ad ramulos
Qvercus aridos in ins. Runsala pluries lecta.

Pistillaria micans Fr. Epier. p. 587. In horto praedii

kkarais sac. Merimasku semel observata.

230

Gasteromycetes.

Splanchnomyces Rabenhorsti Cord. Rhizopogon luteolus”
(Alb et Schw.) Fr. Summ. Veg. Se. p. 434. In terra ins.
Runsala die 13 mensis Septembris 1866 invenimus:

Cyathus striatus Hoffm. Nidularia striata Bull., Karst.
Fung. Fenn. exsiec. 2. Ad radices arborum frondosarum
denudatas in praedio Lill-Heikkilä.

Geaster fornicatus (Huds.). In terra arenosa juxta vias
in silva Coniferarum prope Lukkarais anno 1858 parce legimus.

Var. multifidus Fr. Ad terram silvae Pisparisti prope
opp. Åbo mense Septembri 1858 observatus.

Discomycetes.

Spathularia flavida Pers. HaudSrara.

Mitrula paludosa Fr. Hine inde obvenit.

Gyromitra esculenta (Pers.). Passim.”

Helvella infula Schaeff. Ad terram et truncos putfidop
pluribus loeis observata. — Variat sporis majoribus (longit.
24—34 mmm., crassit. 9—10,5 mmm.) ascisque majoribus
(var. similis Karst.).

H. elastica Bull. Ad terram inter radices Tiliarum
locis humidis in ins, Kaitta sac. Merimasku specimina non-
nulla smense Julio lecta. — Pileus deflexus, liber, inflatus;
demum bilobus, laevis, subalutaceus vel alutaceo-pallidus,
subtus albidus, latit. circiter 2 em. Stipes deorsum ineras-
satus, teretiusculus vel compressus, demum cavus, saepissime
hinc inde irregulariter lacunosus, subnudus, candidus, altit.
4 em., crassit. 2—4 mm. Asci cylindracei, longit. 130—160

mm., erassit. 16 mmm. Sporae monostichae, sphaeroideo-
ellipsoideae, longit. 18—22 mmm., crassit. 12—15 mmm:
Paraphyses numerosae, crassit. 4—5 mmm., apice elavato-
incrassato, cerassit. 7--10 mmm.

”) Morchella esculenta (Linn.) et Helvella lacunosa Afz. certe non
desunt, licet nondum a nobis observatae; verisimiliter qvoqve krk est
Gyromitra curtipes Fr., species et in Svecia, ubi primus in silva Alsike

paroeciae Alsike vere 1864 detexit Fries, et in Fennia rarissima certisqve
modo annis proveniens.

.

231

H. macropus (Pers.). Passim. ”

Peziza Dill., DeN. Apothecia stipitata vel sessilia. Cu-
pula "forma varia, carnosa vel subeeracea, cellulis ut pluri-
mum vesicularibus, parenchymaticis contexta. Aseci vulgo
cylindracei. Sporae mono-, raro distichae, ellipsoideae vel
sphaervideae, saepe guttulatae, simplices, majusculae. Para-
physes filiformes.

. canina Karst. Sat rara est.

Var. nobilis ”Karst. Peziza subfurfuracea Nyl. Obs. p.
51. P. luteo-pallens Nyl. Obs. p. 18. Passim obvenit.

P. granuliformis (Crouan). Ascobolus granuliformis
Crouan. Rarius obvia.

P. repanda Pers. Ad Lukkarais in sac. Merimasku
semel lecta.

P. albicans (Fuck.) Karst. Prope praedium Willnäs
par. Lemo mense Junio 1868 legimus.

P. difformis Karst. Supra corium et pannum lineum
in praedio Lukkarais et in ins. Runsala.

P. nigrella Pers. Haud frequens.

P. cupressina Batsch. Passim.

P. melaloma Alb. et Schw. In ins. Runsala ad”lignum
carbonatum qvercinum legimus.

P. avicularia Karst. Prope opp. Åbo versus silvam
Pisparisti mense Majo 1861 lecta.

Ascobolus Pers. emend. Apothecia sessilia. Excipulum
carnosum, cellulis parenchymatieis contextum. Hymenium
molle, fluxile. Asci oblongati vel elavati. Sporae 8”, el-
lipsoideae vel sphaeroideae, eguttulatae, simplices, violaceo-
fuscae vel violaceo-fuscescentes, majusculae. Paraphyses fili-
ormes:.

A. glaber Pers. Parcius obvius.

Pezizella Karst. Apothecia sessilia, glabra, fuscidula
vel hyalina, minuta vel minutissima. Asci oblongati vel cla-
vati. Sporae me vel plurimae in ascis, conglobatae vel
Sr ————L

+) H. pezizoides Afz. in Vet. Ak. Handl. 1783, p. 308, t. 10, £;9;
H. ephippium Lév. Ann. Sc. nat. 2, XVI, p. 240, t. 15, f. 7. (Karst. Fung.
ng exsiec. 446) qvoqve forte adest.

232

distichae, ellipsoideae vel oblongatae vel ovoideae, incolores.
Paraphyses filiformes.
crustacea (Fuck.). Hine inde in fimo canino obvenit.

+ P. fallax Auersw. Cum praecedente mixta.

++ P. myriadea Karst. P. erustaceae et "P. fallacis socia
obvia.

P. polyspora Karst. Ad fimum egvinum in silva Pispar- -
risti prope opp. Åbo mense Majo 1861.

+ P. punctiformis Karst.”) Mixtim cum P. polyspora.

Bulgaria inqvinans (Pers.). Ad truncos Qvercus emor-
tuos in ins. Runsala mense Septembri observata.

mbrophila Fr. emend.”") Apothecia sessilia vel bre-
viter stipitata, violacea vel pallida vel albida, gelatinosa.
Asci anguste clavati. Sporae mono- vel” distichae, ellipsoi-
deae vel oblongatae, guttulatae. Paraphyses filiformes.

Ombr. umbonata (Pers.?) Karst. Passim.
br. eiluifera Karst. Haud freqventer obvia.
Var. Merimaskuensis Karst. In sac. Merimasku prope
Lukkarais mensibus Junio et Julio legimus.

'hlorosplenium fennicum Karst. Supra acus Pini syl-
vestris putrescentes in sac. Merimasku ad Lukkarais versus
finem mensis Junii inventum.

Chl. stemmatuvm Karst. Ad praedium Lill-Heikkilä haud
procul ab oppid. Åbo mense Octobri 1861 leetum.
Rutströmia Karst. ”"") Apothecia stipitata, glabra. Cu-
pula infundibuliformis, tenuiuseula, membranaeea, fibroso-cel-
Hic memoretur etiam Pezizella conformis Kars
Apothecia conferta, fuscidula, Sa epitheeio nä planiuscälo;

latit. 0,1—0,2 mm. Asci clavati, Ilon 40—-70 mmm., crassits 10—12
mmm. Sporae 8nae, rag äliktågie. eguttulatae, incolores, longit-
7—8 mmm., crassit. 4 m Paraphyses non visae. — Ad fimum vacci-

num in sphagneto deusto, Pelles prope Mustiala, die 6 mensis Septem-
bris 1870 inventa.

Typum bujus generis sistit Ombr. violacea Fr. Summ. Veg. Sc.
p. 357. Peziza Clavus 8 violascens Alb. et Schw. Con nsp. Fung. nisk. P-
306, qvam nuper in Mustiala legimus cuiqve ut varietas subsumenda est
nostra påsen age

Doctori C. B. Rutström, auctori Ng plantarum cryptogama”
rum väns. öra 1794, dicavimus hoc g

233

lulosa. Asci cylindracei. Sporae monostichae, ellipsoideae
vel Zoblongatae, eguttulatae, simplices, rarissime spurié sep-
tatae, medioeres. Paraphyses filiformes.

R. bulgarioides (Rab.). Sat freqvens, vere.

R. amentacea (Bach.). Passim, vere.

R. firma (Pers.). Passim, autumno. — Habet sporas
-spurie septatas atqve transitum in seqvens genus format.

Helotium Fr. Apothecia stipitata vel sessilia, nuda vel
furfuracea vel pilosa. Cupula ad formam et colorem varia,
vulgo lutea vel pallida, rarissime fuscidula vel nigra, vix
viridia aut violacea. Excipulum ceraceum, cellulis arctis
plerumqve elongatis contextum. Asei ut plurimum eylindraceo-
clavati, apice jodo coerulesceptes aut non tincti. Sporae
distiechae, rarissime monostichae, fusoideo-oblongatae vel fu-
soideo-elongatae, rarissime subellipsoideae vel sphaeroideae,
mediocres vel minores vel minimae. Paraphyses graciles,
aeqvales vel saepius sursum incerassatae aut in speciebus ad
Lachnum vergentibus apice attenuatae.

H. salicellum Fr. Raro obvium.

H. albellum (With.). Passim.

H. robustius Karst. Passim.

H. conigenum (Pers.). Ad conos abietinos locis valde um-
brosis, udis, in sac. Merimasku prope Lukkarais observavimus.

H. pileatum Karst. culmos ealamosqve putridos
nee non supra terram locis humidis sat raro obvenit.

. procerum Karst. Supra muscos in fissuris spelun-
carum erescentes aqvaqve diffluente saepe irrigatos prope
pagum Horja in sac. Merimasku initio mensis Junii reperi-
mus. — Apothecia subgregaria, stipitata. Cupula convexa,
luteseenti-albida vel albida, latit. circiter I mm. Stipes pal-
lidus, altit. 4—5 mm. Asei cylindraceo-clavati, longit. 60—70
mmm., crassit. 7 mmm., obturaculo minutissimo jodo leviter
coerulescente. BSporae elotläntnn vel fusoideo-elongatae, sub-
rectae, eguttulatae, longit. 8—16 mmm. Paraphyses sat
Parcae, gracillimae, sursum leviter inerassatulae. s

H. abacinum (Fr.). In Merimasku prope Lukkarais, ni
fallimur, lectum.

234

H. Urticae (Pers.). In Lukkarais observatum. Verisi-
militer haud rarum.

H. improvisum Karst. Tantummodo repertum prope
praedium Bukkila par. Lemo

H. dolosellum XKarst. Ad culmos Tritici repentis in
opp- Åbo mense Octobri.

H. microspis Karst, Passim.

H. hymentophilum Karst. Haud nimis rarv obvium.

H. chrysostigma (Fr.). Peziza versicolor Desm. Ad sti-
pites Aspidu filicis-feminae vetustos in ins. Runsala legimus.

H. Abietis Karst. Fung. Fenni exsice. 837. HH. caly-
cino sat simile, sed apothecia magis villosa, fere ut in
H. chrysophthalmo, asci elavati, longit. ecirciter 70 mmm.
erassit. 8—10 mmm. BSporae distiehae, fusoideo-oblongatae
vel fusoideo-elongatae, rectae vel curvulae, guttulis 2 maju-
seulis instructae vel spurie tenuiter uniseptatae, longit. 11-—14
mmm., crassit. 2,5—3,5 mmm. Paraphyses filiformes, crassit.
1,5 mmm., apice attenuatae ultimo. — Ad ramos Abietis
excelsioris passim.

H. flammeum (Alb. et Schw.). Ad lignum vetustum
induratum arborum frondosarum passim, v. ec. prope praedium
Willnäs, Lukkarais, Åbo.

. barbatum FE Ad truncos ramosqve Lonicerae
Kole passim
HH slövlätsnn a Ad ligna putrida prope oppid. Åbo.

H. crispulum Karst. Ad caules Bliti Boni-Henrici in
Lukkarais observavimus. Sine dubio haud rarum.

Allophylaria Karst. Apothecia sessilia vel obeonice
stipitata, glabra, luteseente vel ochraceo-pallida. Exeipulum
ceraceum. Asci late clavati, majusculi, obturaculo jodo vio-
laceo-fusco. Sporae tästieliar; oblongatae, spurie septatae
vel NN majusculas foventes, majusculae. Paraphyses
filiform

All. phyllophila (Desm.). Ad folia Aceris platanoidis
rarius obvia.

Clibanites Karst. Apothecia sessilia, glabra, irregularia
et difformia, ceracea. Åsci fusoideo-cylindraeei, membrana

PFULESTINS im eng Sn

235

tenuissima instructi. . Sporae distichae, filiformes, guttulas
foventes vel spurie tenuiter septatae. Paraphyses parum
notabiles. ;

Cl. paradoxa Karst. In ins. Runsala fine mensis Maji
1861 reperimus.

Lachnum brunneolum (Desm.). Peziza brunneola Desm.
Crypt. Frane. ed. I, 1156. Supra folia Qvercus exsiecata in
ins. Runsala, loxibls age plerumqve tamen parce, obvium.

L. nidulus (Schm. et Kunz.). Ad caules Spiraeae ul-
mariae pluribus: locis obveniens.

rochula perexigua Karst. Supra corticem Tiliae par-
vifoliae ad Lukkarais unica vice lecta.

Tr. complicata Karst. Peziza complicata Karst. Monogr.
Pez. p. 166. :Haud nimis rara.

Tr. calamicola Karst. Monogr. Pez. p. 164. In ins.
Hunsala observata.

. gramtinis (Desm.). Sat rara

T, r. pteridina (Nyl.). Ad stipitis Pter idis aqvilinae prope
Lukkarais semel lecta.

Tr. ligni (Desm.). Cenangium Ligni Desm. Supra lig-
num Qvercus, Coryli, Salicis capreae et Pyri mali.

Tr. Ebuli (Fr.). Ad ecaules Epilobii angustifolii ve-
tustos ir opp. Åbo et in Merimasku.

Tr. leucostoma Karst. Ad caules Artemisiae vulgaris
in opp. Åbo obvia.

Tr. pinicola (Reb.) Karst. Passim.

Orbilia rubinella (Nyl.). Ad lignum Qvercus mense
Decembri, passim.

Orb. vinosa (Alb. et Schw.). Ad ligna Qvercus passim.

Patellaria lecideola (Fr.). Ad lignum populinum in opp.
Åbo observata.

P. bacillifera Karst. Tympanis bacillifera Karst. Symb.
ad Myc. Fenn. p. 252. Ad corticem Abietis freqvens.

P. flexella (Ach.). Ad ligna putrescentia Pini.

Encoelia tiliacea (Fr.) Karst. In ramis Tiliae parvi-
foliae prope Lukkarais in Merimasku; ad ramos Pyri mali
prope Åbo (Kakolabacken).

236

Enc. furfuracea (Roth.). In Merimasku observavimus.
Smitzomia pupula Fr. Summ. Veg. Scand, p. 364
ramos Syringae vulgaris, Pyri mali, Lonicerae, Viburni

opuli et Rhamni frangulae haud rara.

Schm. polycocca Karst. Fung. Fenn. exs. 768. Apothe-
cia gregaria, erumpentia, primitus subsphaeroidea vel oblon-
gato-sphaeroidea, clausa, vertice 3—7-cocca, cinereo- vel
subvirente-nigrescentia, cinerascenti-farinosa, dein aperta,
urceolata, pallidiora, margine reflexo, albido-farinosa, epithe-
cio testaceo-pallido, latit. 0,3—0,5 mm. Asci cylindracei,
longit. 120—185 mmm., crassit. 6 mmm. BSporae filiformes,
guttulatae, longissimae, crassit. 0,5 mmm. Paraphyses fili-
formes, flexuosae, ecrassit. circiter I mmm. — Ad caules
Epiloba aridos in oppido Åbo mense Aprili reperta. —
Facile ad genus ”Ostropa” transferenda.

Propolis alba (DeC.) Karst. Propolis vörsdötor CCFE
Syst. Myc. II, p. 198. Stictis alba Fr. Elench. Fung. II, p.
27. In ligno Qvercus vetusto prope Åbo.

Phacidium minutisssmum Auersw. in Rab. Fung. eur.
ed. II, 228. In Qvercus foliis in ins. Runsala lectum.

Triblidium caliciiforme Rebent. Ad corticem trunco-
rum Qvercus freqvens.

Rhytisma acerinum (Pers.) Fr. Syst. Myc. II, p. 569.
In foliis Aceris platanoidis putrescentibus in ins. Runsala
unica vice observatum.

LE
ww
-—

VILL

Xylarieae, Diatrypeae, Melogrammeae
et Nectrieae,

paroecia Tammela crescentes.

I. . Xylarieae.

1. Xylaria hypoxylon (Linn.) Grev., Karst. Fung.
Fenn. exsice. 266. — In trunceo Betulae vetusto specimina
nonnulla sterilia prope Riihimäki haud procul ab Mustiala
semel medio mensis Octobris legimus.

2. X. filiformis (Alb. et Schw.) Fr. Summ. Veg.
Scand. p. 382. XX. subularis Fr. 1. e. Karst. Fung. Fenn.
exsiec. 559. — In petiolis Fraxinmi excelsioris caulibusqve
vetustis Artemisiae vulgaris, Urticae dioicae, Cerefolii sylve-
stris et Rosae pimpinellifoliae circa Mustiala mensibus Julio,
Septembri, Octobri et Decembri, sterilis tamen modo a nobis
observata.

3. Hypoxylon coneentricum (Bolt.) Grev., Karst.
Fung. Fenn. exsiec. 265. — In truncis ramisque Betulae,
Alni et Salicis passim.

4. H. rubiginosum (Pers.) Fr. Summ. Veg. Scand.
p. 384. Karst. Fung. Fenn. exsice. 666. — Ad lignum po-
pulinum passim.

5. H. fuscum (Pers.) Fr. 1. ce. Sphaeria fusca Pers.
Syn. Fung. p. 12. Karst. Fung. Fenn. exsice. In
cortice Alni et Betulae freqventissimum.

. H. multiforme Fr. I. ce. — Ad truncos et ramos
emortuos Betulae, Alni, Sorbi et Padi vulgare.

påse

Oo
211 et Fung. Fenn. exsice. 176. — In cortice Salicis phyli-
cefoliae et S. nigricantis passim.

1. H. pauperatum Karst. Enum. Fung. Lapp. p

38. H. serpens (Pers.) Fr. 1. c. — In ligno vetusto
alneo et salicino passim,

9. H. retieulatum Karst. Fung. Fenn. exsice, 713.
— [Supra Polyporum pinicolam rarissimum. — Stroma su-
perficiale, effusum, plerumqve plus minus elongatum, subli-
neare, reticulatim confluens, subinde ecrustam latam, forma
ng irregularem formans, fusco-atrum, opacum, longit. 1—3

., latit. cireiter 2 mm. Perithecia dense stipata, subsphae-

MN vertice rotundata, paullo vel vix exstantia, papilla
perexigua instrueta, majuscula. Asei cylindracei, longit.
65—76 mmm. (pars sporif.), crassit. 6—7 mmm. Sporae
8xae” obliqve monostichae, oblongatae vel ellipsoideae, inter-
dum ovoideae, inaeqvilaterales, 2-guttulatae, dilute fuscae,
longit. 10—13 mmm., erassit. 5 mmm.

10. Nummularia repanda (Fr.) Nitschk. Pyr. germ.
p. 57. Hypoxylon repandum Fr. Summ. Veg. Scand. p. 383.
Karst. Fung. Fenn. exsiec. 471. — In truncis ramisqve Sorbi
aucupariae emortuis haud infreqventer obvia.

I. Diatrypeae.
11: Diatrype stigma (Hoffm.) Fr. 1. c. p. 385.
Sphaeria stigma Hoffm. Karst. Fung. Fenn. exsicc. Cent. 1.
— Ad corticem arborum frondosarum variarum vulgaris.

12. D. bullata (Ehrh.) Fr, l. c. Karst. Fung. Fenn.
exsiec. 568. — Ad ramos Salicis phylicefoliae in prato Mylly-
perä prope Mustiala semel atqve iterum lecta.

13. Diatrypella verrueaeformis (Ehrh.) Nitschk.
Pyr. germ. p. 76. Karst. Fung. Fenn. exsiee. 862 (var.
eonfluens). — Ad truncos et ramos Alni incanae et Coryli
avellanae passim.

14, D. toceiaeana DeN. Sfer. ital. p. 30, t. 31.
Karst. Fung. Fenr. exsiec. 783. — In ramulis Ålni incanae

BR te AA SPETS, JU SEE En OT es fe FSS 5

239

et Alni glutinosae. passim. .— <A praecedenti vix specie
distingvenda.

15. D. nigro-annulata (Grev.) Nitschk,l. c. p. 81.
— In ramulis emortuis Betulae haud nimis rara. -— Vix pro-

pria, minime bona species.

16. D. favaeea (Fr.) Ces. et De N., Karst. Fung. Fenn.

exsicce. 342. — In truncis ramisqve Betulae hince inde pro-
venit. — Rectius, ut videtur, pro subspecie D. verrucaeformis
habenda.

17. D. deecorata Nitschk. Pyr. germ. p. 79. — In
ramis Betulae emortuis prope Mustiala mensibus Martio,
Aprili, Octobri et Novembri bene evoluta haud parce a
nobis leeta

18. Calosphaeria pusilla (Wahlenb.) Karst. C.
Wahlenbergii Desm., Nitschk. — In cortice Alni prope Mu-
stiala deprehensa. — Sporae longit. 83—12 mmm., crassit.
1,5 mmm.

+ C. eiliatula (Fr.) Karst. Fung. Fenn. exsice. 187.
— In corlice truncorum ramorumqve Betulae sat freqvens.
— Sporae longit. 4—6 mmm., erassit. cireiter I mmm

19. C. vibratilis (Fr.) Nitschk. Pyr. germ. p. 97.
Karst. Fung. Fenn. exsiec. 786. — Ad corticem Padi et
Sorbi per annum haud infreqvens.

20. C. obvoluta Karst. Fung. Fenn. exsiece. 188. —
Ad -corticem truncorum Alni incanae prope pagum Kytö
medio mensis Maji 1866 invenimus. — Perithecia 8—16 in
soros orbiculares mediocres dense stipata, circinantia, atra,
villo fusco obducta tamqvam. contexta, sphaeroidea, collis
pPerithecii diametrum plerumqve superantibus ostiolisqve per
pPeridermii rimas vel poros emergentibus, plus minus exstan-
tibus, plerumqve 1 mm. longis, subaeqvalibus, decumbenti-
bus, flexuosis, obtusis hispidis instrueta. Asci eylindracei,
8-spori, longit. 62—72 mmm. (pars sporif.), erassit. circiter
7 mmm. Sporae monostichae, ellipsoideae vel oblongato-
ellipsoideae, simplices, eguttulatae, WERN rectae,
longit. 8—11 mmm., crassit. 4—5 m

". Melogrammeae.

21. Melogramma ferrugineum (Pers.) Nitschk.
Fuck. Symb. myc. p. 226. Sphaeria ferruginea Pers. Syn. Fung.
p-. 35. Karst. Fung. Fenn. exsice. Cent. I. — Ad ramulos
Coryli avellanae siccos in Mustiala pluries lectum.

2. Phaeosperma mierosporum Karst. Ph. helve-
tica Fuck. Symb. Myc. 224. Anthostoma microsporum Karst.
Fung. Fenn. exsice. 870. — In cortice truncorum Betulae et
lni prope Mustiala et Kytö mense Octobri copiose lecta.

23. Myrmaeeium fennicum Karst. Anthostoma

fennicum Karst. Fung. Fenn. exsiece. 774. — Supra lignum
vetustum (Betulae?) prope lacum Pähkijärvi medio mensis
Septembris reperimus. — Stroma diatrypeum, effusum, forma

varia, plerumqve longitudinaliter expansum, plus minus ele-
vatum, e fusco atrum, intus substantia ligni immutata forma-
tum, ligneo-fuscum, longit. 0,5—3 cem., latit. circeiter 0,5 em.
Perithecia Moltejike! sed ordine bnanrel dispoglia. alte
immersa, sphaeroidea vel subovoidea, majuscula, atra, in collo

elongato abrupte attenuata, ostiolis vulgo superficialibus,

valde inerassatis, elongatis, cylindraceis, integris, laevibus
vel rugulosis, erassis, interdum subrotundatis, demum pertu-
sis, usqve ad 0,5 mm. longis. Asci cylindracei, longit. 70—90
mmm. (pars sporif.), crassit. 6 mmm. Sporae 822 obliqve
monostichae, 2-guttulatae, interdum tenuiter uniseptatae, oblon-
gatae, rectae, fuscae, longit. 9 —14 mmm., erassit. 3 —4 mmm
Paraphyses numerosae, graciles.

IV. Nectrieae.

24. Neetria einnabarina (Tod.) Fr. Summ. Veg:
Scand. p. 388. Karst. Fung. Fenn. exsice. 269 et 369. —
Ad ramos emortuos Pruni Padi, Pyri mali, Aceris plata-
noidis, Caraganae arborescentis, Betulae albae, Elwagni mar
crophylli, Ribis uvae-crispae, Sambuci racemosw et Rhamn
frangulae freqvens. Fungus conidiiferus insuper lectus est
in ramulis Ribis rubri, Juniperi communis, Ulmi montana?
et Aceris campestris.

24V

”N. Tiliae Karst. Fung. Fenn. exsiee. 870. — In ramis
Tiliae parvifoliae passim. — A typo diseriminatur sporis
elongatis, plerumqve curvulis, longit. 18—26 mmm., crassit.
4—5,5 mmm.

25. N. Peziza (Tod.) Fr. 1. c. Tul. Sel. Fung. Carp.
UI; .p.-77. Fuck. Symb.: i myc.-p..179:.— Ad äknn, betuli-
num mensibus Septembri-- Novembri hine inde observata. —
SK eilipsoideae, uniseptatae, longit, 10—14, plerumqve
mmm., crassit. 4,5 - 6, plerumqve 5—5,5 mmm.
26. N. eoceinea (Pers.) Fr. 1. ce. — Ad ramulos
Betulae mense Augusto raro obvia.
27. N. eueurbitula (Tod.) Fr. I ce. Ad corticem
Abietis in prato Myllyperä mense Junio semel reperta.

28. N. episphaeria (Tod.) Fr. 1. ce. Sat freqvens.

29. N. leecanodes Ces., Rab. Herb. myc. ed. II, p. 525.
Fuck. Symb. myc. p. 178. — In thallo marcescente Pelti-
gerae caninae in prato Myllyperä die 14 mensis Julii 1866
semel ler

30. N. erytbrinella (Nyl.) Tul., Karst. Fung. Fenn,
exsice. 475. Sphaeria erythrinella Nyl. in Bidrag till Finl.
Naturkännedom, etnogr. 0. statist. (1859), p. 125. — In
thallo Peltigerae caninae marcescente in pineto Haarankorpi
semel inventa. — Sporae distiehae, fusoideo-oblongatae, ut
plurimum : 2-guttulatae, longit. 18—25 mmm., crassit. 6—8

» mmm. — Hur pertinet Nectriella Kalchbrenaneri Fuck. 1. c.

p-: 177. -Nectriella carnea Fuck. 1. ce p. 176 eadem est ac
Nectria Robergei Desm.

N. xantholeuecea (Kunz.) Fr. 1. c.? Karst. —
Ad övas Trifolu medii exsiceatos prope Mustiala initio
mensis Augusti 1869. — Perithecia gregaria vel sparsa, sub-
sphaeroidea, interdum deorsum subattenuata, ostiolo subtili,
Subpapilliformi, obscuriori, albo-lutescentia, mollia, subpellu-
cida, älbovillosa, latit. 0,2 mm. Asci crassit. 8 mmm. Sporae
ue fösoideprelongatee, recetae vel curvulae, obliqve mono-
stichae, 2—4-guttulatae, incolores, longit. 11—16 mmm., cras

16

242

sit. 3—3,5 mmm. — Huc qvoqve fortasse pertinent specimi-
nula qvaedam, in ecaulibus Galii veri emortuis fine mensis
Maji lecta, qvae haud dissimilia, sed nimis vetusta sunt.

32. N. obvoluta Karst. — In foliis emortuis Cala-
magrostis in Mustiala die 2 mensis Octobris leeta. — Peri-
thecia sparsa vel gregaria, superficialia, sphaeroidea, cupulato-
collapsa, astoma, laxe villosa, e pallido vel lutescente helvola
vel dilute carnea, latit. 0,2—0,4 mm. Aseci longit. 40 —45
mmm., crassit. 5—6 mmm. Sporae 8”, obliqve mono- vel
distichae, fusoideo-elongatae, 4-guttulatae, longit. 9J—12 mmm.,
crassit. 1,5—2 mmm. — Ab affinibus N. carnea (Desm.) Tul.,
N. arenula Berk. et Broom. et N. graminicola Berk. et Broom.
praesertim peritheciis villosis differt. Conidia elongata, lon-
git. 6 mmm., erassit. 1,5 mmm.

33. Hypomyees rosellus (Alb. et Schw.) Tul. Sel.
Fung. Carp. III, p. 45, t. Vet VI, f. 1—18: — Supra Poly-
porum padlictuim et cortices lignaqve Salicis mensibus Au-
gusto— Octobri passim obvius. — Sporae monostichae, elon-
gatae, utringqve cuspidatae s. acutae, spurie tenuiter 1—3-
septatae, longit. 28—32 mmm., crassit. 5,5—7 mmm. Vix
diversa Nectria Albertini Berk. et Broom. in Ann. and. Mag:
vol. VILL: 452:(1861).

34. H. aurantius (Pers.) Fuck. 1. ec. 183.195
Supra corticem Pini atqve ad terram mense lir Julio
prope lacum sem orien observatus. — BSporae longit. 14—21
mmm., erassit. 5 mm

85: H. lateritius (Fr.) Tul. Sel. Fung. Carp. ul,
p. 62. Hypocrea lateritia Fr. Summ. Veg. Scand. p. 383:
Karst. Fung. Fenn. exsice. 791. — Ad lamellas Lactarit
torminosi et Lact. deliciosi mense Septembri passim.

36. H. violaeeus (Schm.) Tul. 1. c. p. 60. Nectria
violacea Fr. Summ. Veg. Scand. p. 388. Karst. Fung: Fenn:
exsicc. 210. — In Aethalio septico cirea Mustiala haud rarus;
sero autumno optime evolutus lectus.

37. H. ehrysospermus Tul. 1. c. p. 49. — Forma
peritheciigera semel die 29 mensis Augusti 1871 in Syrjäåds

243

lecta; forma ehlamydosporifera (Sepedonium mycophilum
Nees. Syst. p. 44, Seped. chrysospermum Fr1., Karst. Fung.
Fenn. exsiec. 387) in Boletis, potissimum in Boleto subto-
mentoso, sat freqvens.

38. H. asterophorus Tul. Il. c. p. 54. — Perithe-
ciigerus nobis non visus, sed eclamydosporiferus certis annis
potissimum post intensas pluvias, sat freqventer in Russula
adusta proveniens.

39. H. Pezizae Tul Il. c. p. 52. — Forma chlamy-
dosporifera (Asterophora Pezizae Cord. Icon. VI, 3 t. I, f. 6)
ujus: speciei unica vice in Peziza hemisphaerica observata.

40. H. Linkii Tul. 1. ec. p. 44. Forma conidii- et
ehlamydosporifera (Mycogone rosea Link. Obs. I, p. 16.
Sepedonium roseum Fr., Karst. Fung. Fenn. exsice. 574), i
Agarico qvodam vigens, semel exeunte mense Augusto in
Mustiala lecta.

41. H. bombaecinus Karst. Fung. Fenn. exsicc. 817
— Fungus ascophorus ignotus. Fungus chlamydosporiferus:
Institale bombacina Fr. Summ. Veg. Scand. p. 447. — In
Polyporo trabeo in horto Mustialaönsi initio mensis Septem-
bris inventus.

42. Hypoerea gelatinosa (Tod.) Fr. I. c. p. 383.
— Supra lignum vetustum prope Mustiala unica vice fine
mensis Augusti 1865 deprehensa. — Stromata primitus pal-
lida vel sublutea, demum virescentia.

43. H. rufa (Pers.) Fr. 1. c. — Ad ligna autumno
haud rara. Hue qvoqve pertineant specimina, in foliis Be-
tulae crescentia atqve in Fung. Fenn. exsice. 469 sub nomine
H. gelatinosae distributa.

44. H. spinulosa Fuck. Symb. myc. p. 184, t. IV,
DN Supra caules putrescentes prope lacum Särkjärvi
mense Octobri 1867 lecta. — Specimina nostra cum descrip-
tione, a CI. Fuckel 1. ce. data, non omnino qvadrant, ostiola
' etenim peritheciorum minus prominent nec sunt articuli spo-
rarum ita inaeqvales ut in figura citata.

244

45. H. atrata Karst. Fung. Fenn. exsiece. 8178, —
Ad ligna carbonata in prato Myllyperä prope Mustiala fine
mensis Augusti a nobis lecta. — Stromata superficialia, car-
nosa, pulvinata, sieca ut plurimum planiuscula vel subcupu-
lata, inaeqvalia, margine repando-flexuoso, interdum siccitate
elevato, disereta vel confluentia, sicea subrugulosa, olivaceo-
vel griseo-atra, primitus tota dein margine basiqve tantum
albo- vel virescenti-tomentosa, demum subglabra, latit. 1-—35
mm., peritheciis immersis, periphericis, pusillis, intus palle-
EPA sphaeroideis, ostiolis haud vel vix prominulis. Asci
örtiudräcet. longit. 60—80 mmm., crassit. 4—5 mmm. Spo-
rae 8"2e, didymae, mox in sä duos divisae, singuli sphae-
roidei, subaeqvales, chlorino-hyalinae vel hyalinae, diam.
3—4,5 mmm.

46. H. eitrina (Pers.) Fr. I. c. Karst. Fung. Fenn;
exsice. 264. Sat freqvens.

Epiehloé typhina (Pers.) Tull. I. ce. p. 24.
Cordyceps typlina Fr. Summ. Veg. Scand. p. 381. Karst.
Fung. Fenn. exsiee. 164. — In culmis Phlei pratensis vivis
mense Julio hine inde observavimus.

Torrubia militaris (Linn) Tul I. ce. p. 6. —
In larvis emortuis in prato Myllyperä semel mense exeunte
Septembri nal inventa.

49. ophioglossoides (Ehrh.) Tul. 1. c. p. 20:
ejer vd gölniardr Fr. 1. c. Karst. Fung. Fenn. exsicc.

468. — In Elaphomycete ANN pagum Kuusto versus die
5 mensis Re 1866 observata.

50. 'T. eapitata (Holmsk.) Tul. 1.40,-.p. AR: ctordgs
ceps capitata Er. 1. ce. Karst. Fung. Fenn. exsice. 553. In
Elaphomycete granulato in silvis mixtis circa lacum Särk-
järvi mense Septembri passim at parce lecta.

31. Clavieeps purpurea (Fr.) Kähn. — Fungum
ascophornm nondum offendimus. Mycelium qviescens CScle-
rotium Clavus DeC.) observatum in Secali cereali, Hordeo
vulgari et Bromo secalino.

Mustiala, mense Decembri 1871.

ASAP ASAEADRD—

245

IX.

Pyrenomycetes novi, in Fennia
et Lapponia rossica lecti.

1. Amphisphaeria canicollis Karst.

Perithecia sparsa, subinde 2—4 aggregata, ligno im-
mersa, sphaeroidea, atra, latit. circiter 0,7 mm., rostro pro-
minente, elongato, obtuso, cano vel pallescente, ostiolo atro
perforato, inerassato, altit. 0,3—0,4 mm. instructa. Asci cy-
lindraceo-clavati, longit. cireiter 170 mmm. (pars sporif.),
erassit. circiter 18 mmm. Sporae 8" monostichae, oblon-
gatae vel oblongato-ellipsoideae, utroqve apice plus minus
attenuatae, inaeqvales, ut plurimum uniguttulatae, fuscae,
longit. 28—38 mmm., crassit, 11-16 mmm. Paraphyses fili-
formes, graciles.

Prope oppidum Åbo in ligno ramorum Poinlé tremulae
vetusto te mense Majo 1861 parce lecta.

Stroma macula albicante vel pallescente indicatum. Rostro crasso,
rudi, facillime reset

2. Amph. mediella Karst.

Perithecia sparsa, superficialia, sphaeroidea, atra, ostiolo
brevi, conoideo, latit. circiter 0,6 mm. Asci cylindracei,
longit. 200 mmm. (pars sporif.), erassit. 22 mmm. Sporae
Se. monostichae, elongatae vel oblongatae, utrinqve atte-
nuatae, uniseptatae, loculo utroqve uniguttulato, medio con-
strietae, demum fuscae, longit. 36—50 mmm., crassit. 10 --18
mmm. Paraphyses numerosissimae, Stlaihnaad

Supra corticem crassiorem truncorum Populi tremulae
siceorum in Mustiala die 31 mensis Martii 1870 a nobis
re

omparanda cum ÅAmphisphaeria dispersella (Nyl.y Karst. et Teicho-
Spora pruniformi (Nyl.) Karst., qyvoqve corticem Populi crassiorem appe-
tentibus, sed sed sporis uniseptatis statim dignoscenda.

246

3. Melanomma improvisum Karst.

Perithecia sparsa vel gregaria, superficialia, ovoidea vel
sphaeroidea et in ostiolum conoideum truncatum attenuata,
atra, glabra, laevia, ore demum rotundato, majusculo pertusa,
latit. vix 0, 2 mm. Asci cylindraceo-clavati, longit. 90 mmm.
(pars sporif.), erassit. 7 mmm. BSporae 8”2, obliqve mono-
stichae, 1— 2-guttulatae vel spurie tenuiter uniseptatae, ob-
longatae, rectae, chlorino-hyalinae, longit. 12—18 mmm.
erassit. 4,5—6 mmm.

In ligno mueido alneo haud procul ab oppido Vasa
fine mensis Junii 1864 sat pårce obvia.

Partibus internis magnam, externis vero nullam similitndinem cum
Melanommate pomiformi (Pers.) Fuck. Symb. myc. p. 159 ostendit.

Melanomma pilosellum Karst.

Perithecia gregaria, rarius sparsa, superficialia, rotun-
dato-ovoidea vel subsphaeroidea, laeviuscula, breviter pilosa,
fere astoma, atra, latit. 0,2 mm. Asci cylindraceo-clavati,
longit. 50-—60 mmm., crassit. 9 mmm. Sporae 8”2e distichae,
oblongatae vel fusoideo-oblongatae, rectae, 3-septatae, ad septa
vix vel paullo constrictae, leviter fuscidulae, longit: 12—14
mmm., crassit. 4—4,5 mmm. Paraphyses asia bene discretae.

In ligno Coryli avellanae putrescente in insula Runsala
prope apr Åbo die 13 mensis Aprilis 1861 keps

a facie PyotöRbeer ler pilosae (Pers.?) Fuck. Symb. myc: P-
145 a Pili stricti, inarticulati, simplices, apice acutati, nigri (sub
micr. rek), longit. circiter 30 mmm., crassit. (basi) 4—5 mmm

5. Sphaerella minor Karst.

Perithecia epidermidi innata, laxe gregaria, fibrillis in-
natis, serpentibus, subradiantibus, fuscescentibus juneta, mar
ceulas cinerascentes formantia, sphaeroidea, pro simplici per:
tusa, atra, latit. 60—70 mmm. - Asci sessiles, ovoideo-ellip-
soidei vel ovoideo-sphaeroidei, longit. 18—25 mmm.; crassit.
12—14 mmm. BSporae 82. conglobatae, ovoideo-oblongatae,
medio uniseptatae, ad sepimentum haud vel vix constrietae,
ehlorino-hyalinae, longit. 11—12 mmm., crassit. 4 mmm.

In caulibus Epilobii angustifolii emortuis prope oppid-
Kola Lapponiae rossicae mensé Julii reperimus.

Sphaerellae Tassianae proxima et affinis, sed omnibus partibus minor:

247

6. Cerastoma fusecellum

Perithecia gregaria, immersa, dein axopibojiöa sublibera,
sphaeroidea, rostro abrupte cylindraceo, erassiusculo, aeqvali,
obtuso, laevi, ostiolo perforato, perithecium aeqvante, inter-
dum subovoidea, in rostrum perithecium dimidium aéqvans
attenuata, glabra, fusca, laevia, latit. 0,4—0,5 mm. Asci
cylindracei, erassit. 11 mmm. Sporae 82 monostichae,
oblongatae, apicibus attenuatae vel acutatae, uniguttulatae aut
spurie tenuiter 1—3-septatae, rectae, chlorino-hyalinae, longit.
2—28 mmm., crassit. 8—9 mmm. Paraphyses gracillimae.

In ligno mucido prope Mustiala die 30 mensis Augusti
1868 unica vice specimina paucissima observata.

Colore peritheciorum fusco facile distincta species.

,

7. Sphaeria sangvinaria Karst.

Perithecia sparsa vel gregaria, emergentia, sphaeroideo-
applanata, vertice saepe leviter depressa, fibrillis ligni colore
sangvineo-fusco tinctis tecta, papilla obtusa, minuta, instructa,
atra, latit. cireiter:0,6 mm. Asci sessiles, eylindraceo-subelavati,
longit. 92 —110 mmm., erassit. 10 mmm., jodo haud coerulescen-
tes. Sporae 822 monostichae, oblongatae, utringve obtusae,
rectae, 3-septatae, ad septa levissime constrietae, dilutissime
flavescentes s. fuscescentes, longit. 13—20 mmnm., crassit.

5—7 mmm. Paraphyses numerosae, molles, flexuosae.

Prope oppidum Åbo in ligno ramorum Sorbi aucupariae
die 16 mensis Aprilis 1861 reperimus.

Maculae sangvineo-fuscescentes insident peritheciis.

8. Euryaehora Rumicis Karst.

Eur. Sedi Fuck, simillima, sed differt sporis ovoideo-
oblongatis, guttulatis vel spurie tenuiter uniseptatis, chlorino-
hyalinis, longit. 7—8 mmm., crassit. 2—3 mmm. nec non
ascis paullo longioribus Övik 20—24 mmm., crassit. 9J—10
mmm.).

Supra caules Rumicis acetosae siceos mense Majo 1861
Speciminibus paucis in ins. Runsala lecta.

9. Erysiphe vernalis Karst.

Mycelium arachnoideum, evanidum. Perithecia hemi-
Sphaerica, mytelio emersa, fusca, latit. circiter 0,1 mm. Asci

248

8", brevissime pedicellati, ovoidei--vel oblongato-sphaeroidei,
longit. cireit. 69 mmm., ecrassit. circit. 39 mmm. Sporae
sne, sphaeroideo-ellipsoideae, longit. 16—18 mmun., orasbik
11-12 mmm. - Appendiculae hyalinae.

In ramulis Alni incanae vivis prope Mustiala mense
Majo 1866 inventa.

qvasi media inter Erys. graminis et Erys. Marti. på

gt Berättelse .:

i anledning af en till Torneå Lappmark
verkställd naturalhistorisk resa,

afgifven
af

J. P. NORRELIN.

dd 11 sistlidne Maj afreste ") undertecknad från Helsing-
fors och ankom, efter en, i följd af det ovanligt dåliga föret
försvårad, resa den 19 i samma månad till Kuopio, hvarest jag
sammanträffade med min reskamrat, stud. A. J. Malmberg.
Följande dag fortsattes färden och uppnåddes Uleåborg den
23 samt, efter en resa öfver Bottniska viken, Torneå den 26.
Efter att härstädes ha försett oss med för resans fortsättande
erforderliga förnödenheter, deribland papper, hvaraf tyvärr
den goda staden liksom äfven det närbelägna Haaparanta
endast hade ett högst ringa förråd att bjuda på, begåfvo vi
oss vidare på färde, men hunno ej längre än till Alkula, då
vårt hopp att längs elfisen framkomma till Muonioniska till-

+) Vintern 1867 beslöt Sällskapet pro Fauna et FI. Fennica att till
påföljande sommar utrusta en expedition till den del af finska Lappmarken,
som från Muonioniska i nordvestlig NR skjuter in emellan Sverige och
Norge och utgöres af Enontekis kapell samt norra delen af Muonioniska
socken, för att närmare undersöka fre och floran derstädes. FExpeditio
nen skulle bestå af tvänne zoologer och lika många botanister; till de förra
utsågos hrr J. R. Sahlberg och J. A. Palmén och till de senare stud. A.J.
Malmborg och Ne Er Malmberg skulle sysselsätta sig i de högre
äxterna, undert. åter egna sin uppmärksamhet åt mossorna och lafvarne.
Hålta chertöljande straxt efter torkomsen till Sällskapet stöta, reseberät-
telse, n ildring öfver de besökta trakternas all-

sla natur- oc RN ET i många afseenden Pr till form
och innehåll är ver och RET inlemnas den dock härhos till
rISPpRN i oförändrad form, emedan ga omständigheter allaredan hunnit
min i er

om af vi
onsformationer uppkomna, misstag eller RO RÖR RTR i texten endast
Fre några få faktiska fel, beträffande de der anförda arte

252

intetgjordes. Isen var nemligen då redan osäker och dess-
utom betäckt med ymnigt flövatten, ställvis af 1—2 fots djup.
Att åter färdas landsvägen var äfven ogörligt längre än till
Turtola eller 4 mil norrut, emedan allmänna landsvägen här
slutar och vintervägen derifrån framåt under den redan långt
framskridna årstiden blifvit ofarbar. Återstod således ej annat
än stadna och afvakta islossningen, för att sedan verkställa
resan båtledes. Under den tid af 16 dagar, som vi uppehöllo
oss i Alkula, nödgades vi så godt som helt och hållet vara
overksamme, ity att den i skogarne ymnigt ännu qvarlig-
gande djupa och lösa snön hindrade alla längre exkursioners
företagande. Slutligen omkring den 11 Juni begynte isen röra
på sig och den 14 var elfven till stor del redan så klar, att
vi åter kunde fortsätta resan. Oaktadt färden genom det
höga vattenståndet och de ständigt mötande isstyckena äf-
vensom de längs stränderna uppstaplade höga och ofta ned-
rasande ismassorna ej var utan sina besvärligheter och faror,
framkommo vi dock lyckligt tidigt på morgonen den 21 till
Muonioniska, der vi med glädje återsågo välbehållna våra
blifvande följeslagare, studd. Sahlberg och Palmén, hvilka
omkr. en månad förut allaredan anländt till orten. Snön
qvarlåg ännu fläckvis på de stora höjderna (vaarorna) samt
i skoögarne, och de fjerran framskymtande fjällens hjessor
buro ännu sin hvita vinterdrägt. De lägre och öppnare stäl-
lena voro dock snöfria och började, gynnade af den varma
väderleken, hastigt grönska. Allmogen å orten var ifrigt
sysselsatt med verkställande af vårsådderne, hvilka äfven till
midsommaren öfverallt blefvo slutförde. Den 23 och 24 in- .
trädde löfsprickningen hos Betula glutinosa och B. nand.
samtidigt begynte Viola palustris, Caltha, Ranunculus acris
och Betula nana att blomma; Empetrum stod redan vid vår |

ankomst i full blomning.

253

Slutet af månaden användes på exkursioner i närheten
af Muonioniska och besöktes härunder bland annat det när-
belägna fjället Olostunturi. — Den 1 Juli företogs en utflykt
till trakterne kring Jerisjärvi sjö. Vid vår ankomst hit blefvo
vi ej litet öfverraskade af den olikhet, som orten i afseende
å sommarens framskridande företedde med trakterne kring
Muonioniska: snömassor framstucko ännu här och hvar äfven
på slättlandet och några blommande växter stodo alldeles
icke att finna; och dock utgör afståndet mellan berörde stäl-
len endast två mil”).

Omkring fem dagar uppehöllo vi oss i trakten, hvarvid
de kringliggaude fjällen Keimiotunturi, Sammaltunturi och
Lompolotunturi undersöktes och en utfärd till Pallasjärvi
gjordes. Härifrån återvände vi till Muonioniska, hvarest vi
ännu qvardröjde en vecka, hufvudsakligen sysselsatte med
att iordningställa oss för resans vidare fortsättande, hvilken;
enligt de uppgifter öfver allmogens i Enontekis fattigdom,
osnygghet och vinningslystnad, som af allmänheten i Muonio-
niska för oss framställdes, lofvade blifva mindre angenäm.
För att så mycket som möjligt undvika olägenheterna häraf,
anskaffade vi oss en egen båt jemte egna stakare äfvensom
proviant för en tid af 6 veckor. Vårt närmaste mål afsåg
att framkomma till Ounastunturi och Heetta eller den ort,
hvarest Enontekis nuvarande kyrka är belägen. Efter att ha
delat oss i tvenne partier lemnade vi Muonioniska den 15.
Sahlberg och undertecknad togo vägen längs Muonio elf till
Palojoki by och derifrån längs smärre vattendrag och sjöar
"till Ounasjärvi, vid hvars strand Heetta by befinner sig.
Under färden, som ej litet försvårades af regnig väderlek

>) Nämnda från Muonioniska i något sydvestlig riktning belägna sjö

ligger omkr. 270 fot högre än förstanförda ort, hvarjemte trakten deromkring
är intagen af åtskil Higa smärre fjällar. |

254

och framförallt af den rikliga tillgången på mygg, anställdes
exkursioner på åtskilliga ställen. Till Hetta anlände vi den
21 samtidigt med Palmén och Malmberg, hvilka färdats land-
vägen öfver Kerässieppi, Pallastunturit, Ylikyrö och Keto-
mella samt Ounastunturi. orten vistades vi i nio dagars
tid, besökande ÖOunastunturi (2 gånger), Vuontisjärvi m. fl.i
närheten befintliga ställen, hvarvid vi åtföljdes af en i trakten
allmänt känd och rekommenderad person, Ketomelan eller
Kyrön Pieti benämnd. Mannen, hvilken flere gånger förut af
resande begagnats som vägvisare och handtlangare, ådaga-
lade mer än vanlig grad af fintlighet och insigter, hvilket i
förening med hans noggrauna kännedom af trakterne gjorde
honom synnerligen användbar. Ifrån Heetta återvände vi till
Palojoki samma väg vi kommit, förutom Malmberg, som efter
en exkursion till de vid norska gränsen belägna Termesvaara,
Näkkälä, Palojärvi o. a. st. öfver Leppäjärvi längs Palojoki
å framkom till sistberörde by och der sammanträffade med
oss. Den 2 Augusti ankommo vi till Karesuanto, der exkur-
sioner, hufvudsakligen på finska sidan om elfven, under några
dagars förlopp anställdes.

Innan vi lemna den 2 mil härifrån norrut (eller rättare
nordvest) slutande tallen och intränga i björkregionen, torde
en framställning öfver de besökta trakterne icke vara ur
vägen. Båda de regioner, i hvilka Wahlenberg indelar de
barrträd framalstrande delarne af Lappmarken, Regio sylva-
tica och Regio subsylvatica finnas representerade. Hvad
ifrågavarande trädslags utbredning vidkommer, funno vi den-
samma öfverensstämmande med de gränser, som af Wahlen-
berg å hans Flora Lapponica vidfogade växtgeografiska
karta äro uppdragne. — Granregionen eller Regio sylvatica,
hvilken inom sitt område äfven hyser en mängd spridda lägre

fjällar (tunturit), företer en jemförelsevis stor omvexling:

255

En mängd större höjder (vaarat), bevuxne med blandskog af
tall och björk eller gran med inbl. rönn anträffas. Granen
uppnår isynnerhet på sluttningarne och i dälderne temmeligen
ansenliga dimensioner, ehuru de äldre stammarne ej sällan
äro topptorra. Ännu på södra sluttningen af Onnasvaara,
beläget ett stycke norr om Ounastunturi och hvarest träd-
slaget når sin nordliga gräns, innehade densamma en höjd
af 61 och diameter af 1 fot; på det uppmätta trädet räkna-
des omkr. 225 årsringar. Tallen synes å dylika lokaler äfven
trifvas ganska väl; björken deremot uppträder mera glest
och hinner ej mer någon betydligare storlek. Samma är
förhållandet med rönnen, som oftast endast är mer eller
mindre buskartad. I sådana skogar får man promenera på
en tjock och mjuk matta, bildad af Hypnum Schreberi eller
H. proliferum med inblandadt blåbärsris och ofta öfverdragen
af Nephroma arcticum.

Vidare förekomma torra, lägre, höjder och moar af rull-
stenförande sandjord, bevuxne med tall och björk. I södra
och östra delarne ännu af mindre omfång, intaga de, ju mer
man närmar sig tallregionen, stora sträckor. Här anträffas
någongång tallen bildande rena, slutna uppskogsbestånd, rik-
ligen prydde med Alectoria jubata. För öfrigt är tallens
utveckling här föga tillfredsställande och dess höjdtillvext
blir snart retarderad, hvarför man sällan får se träd af be-
tydligare längd. Björken, som utgöres af Betula glutinosa
eller på vestliga och sydliga sluttningar ofta äfven af B.
verrucosa, förmår ej heller i någon högre grad utbilda sig.
Växttäcket i sådana marker utgöres förnämligast af Cladonia
rangiferina, Stereocaulon paschale,; ljung, något Empetrum
äfvensom Arctostaphylos officinalis, lingon, Phyllodoce' (ställ-
vis) och Lycopodia.

Hvad som i hög grad karakteriserar granregionen äro :'

FRIES TITS fr IA ir ÄT NS IEA a äg ME MS ES ae

Pt

256

- försumpningarna, hvilka under en mängd olika former här
uppträda och äro stadde i ständig förökning. Sålunda finner
man :dem, isynnerhet :i. Muonioniska trakten, än grunda med
ofta i dagen framträdande grus, sten, sand eller lera, än
åter mycket djupa, eller ock med afseende å vegetations-
förhållandena dels kärr, dels myr- och mossartade. De kärr-
aktiga markerna bära vanligen glesare skog af ymnigt be-
skäggade granar af tvinigt utseende eller ock af berörde
trädslag i blandning med björk. Markbetäckningen här består
af blåbärs- och odonris, Carex globularis m. fl., inströdde
bland Polytrichum juniperinum " strictum, Sphagnum acuti-
folium "), Nephroma arcticum ete., äfvensom stundom Sphag-
num Wulfii. . Vidkommande de moss- och myraktiga för-
sumpningarne intaga isynnerhet flackmossarna, hvilka ofta
äro gungflyartade, betydlig utsträckning. Här uppträda all-
mänt en mängd mossarter: Hypnum exannulatum, H. fluitans,
H. stramineum, H. revolvens, H. badium, H. scorpioides, Pa-
ludella, Dicranum Schraderi, Sphagnum cymbifolium, Sph.
Lindbergii, Sph. acutifolium jemte större eller mindre inbl.
af Hypnum lycopodioides, H. intermedium, Splachna, Meesea
longiseta, Dicranum virens, D. Wahlenbergii, Sphagnum in-

sulosum, 0. s. v. Af fanerogamer äro allmännast Trichopho-
rum cespuosum, T. alpinum, Eriophora (E. angustifolium,
E. vaginatum och på fastare ställen stundom &. capitatum
och E. russeolum), Carices, Andromeda polifolia, Oxycoccus
microcarpus, (0. palustris sparsam), Drosera rotundifolia,
Ledum palustre, Rubus chamcwemorus m. fl. eller ock är mos:
san öfverdragen af dvergbjörk eller Salices (S. glauca, S:
Lapponum, S. phylicefolia, S. myrsinites, S. myrtilloides)-
På ofvanbeskrifne mossar förekomma ofta i mängd tufvor af
egendomligt utseende och ovanlig storlek, eller från 1—10

") Afser möjligen Sph. strictum.

257

famnars och deröfver längd, va? famnars bredd och af
3 fots höjd. Dessa tufvor äro bildade af Sphagnum acu-
tifolium jemte Diceranum Schraderi, Betula nana (inströdd),
Empetrum, Andromeda, Ledum, Ozycoccus, renlaf jemte några
andra Cladonic och "stundom t. o. m. Platysma nivale”).
De vanligtvis grunda myrarne hvila antingen på grus eller
lergrund och inneha gles skog af lågvext och Orr In tall
eller björk. Å dylika ställen uppträder Dicranum Schrederi
särdeles ymnigt.

| (Anm. Af fanerogamer blommade eller voro utvecklade
inder vår vistelse i granregi ' len högst få arter, hvarför deras
nande måste förbigås.)

Kiven nämndes att försumpningarne voro stadde i stän-

dig förökning. Detta varseblir man ofta på momarker, hvar-
ifrån skogen blifvit antingen borthuggen, ss. kring Muonio-
niska, eller ock förstörd af fareldar. Den skoglösa marken,
som här till följd af den hastiga och ymniga snösmältningen
om våren hålles mycket fuktig, och derjemte, i följd af den
rikliga tillgången på sumpmarker, omgifves af en fuktig at-
mosfer, beväxes med Empetrum, Polytrichum juniperinum,
—oLedum och Vaccinium uliginosum, hvilka helt och hållet ute-
oa ljungen och innan kort i förening med den sedan smånin-
sig visande Sphagnum acutifolium bilda tufvor; efter-
hand börja dvergbjörk och andra sumpvexter äfven inå inna
"sig och marken blir snart förvandlad till kärr eller myr.
S
) Dessa tufvor bestå sålunda af vanliga myrväxter; längre söderut
i Finland uppträda ESR ehuru af ket Ågerg mindre dimensioner, talrikt på
mossar och gungflyn, hvilka härigenom småningom förvandlas till myrar.
Enligt hvad bl. a. dessa vn besk fade. tufvor ådagalägga, försiggår här uppe ”
i de större och djupare mossarne en dylik förvandling i högst ringa grad, i det
tufvorna jemförelsevis fåtaligt uppträda och dessutom endast ytterst långsamt
förmå ut sig, hvarigenom de komma att stå isolerade. De egentliga
myrarne af något större omfång Hora enligt hvad jag påminner mig,
här liksom i tallregionen på något afhälliga platser och visa sig ej sällan
på ganska starkt sluttande ställen. 17

258

Öd

En i afseende å vextligheten afvikande karakter förete

stränderna längs Muonio elf. Dessa utgöras delvis af vackra
ängar med lundar af björk ; till större delen äro de dock steniga
och skogbevexta eller ock slutligen på af närliggande myrar
försumpade ställen intagne af Salices. På ängarne — nästan
de enda trakten äger — anträffades vid uppresan allmänt
blommande: Trollius, Caltha, Astragalus alpinus, Polemonium
campanulatum, Rubus arcticus, Cornus, Trientalis, Linnea
(b. bl.), Hierochloa borealis, Eriophorum capitatum och E.
russeolum (båda sistnämnde på våtare ställen) samt i knopp
Majanthemum, Solidago, m. H.” Steniga eller skogiga ställen. ;
intogos af Pedicularis lapponica, Bartsia alpina, Pinguicui :
vulgaris, Trientalis, Cornus, Veronica longifolia, Astragalus,
Majanthemum, Tofjeldia, Parnassia, och ej sällan af Rho-
diola rosea och Equisetum scirpoides samt någongång af
Rubus castoreus, Viscaria alpina, Phaca frigida, Pedicularis
Sceptrum-Carolinum, Viola biflora, Celoglossum, Corallor-
rhiza och Salix hastata (minor). Samma vegetationsförhål-
landen fortfara ännu i tallregionen; likväl blifva några arter,
ss. Rubus castoreus, Rhodiola, Phaca frigida, Celoglossum,
Viola biflora, Salix hastata allmännare och andra, ss. Oz
digyna, Trisetum agrostideum och Juncus trifidus tillkom
Slutligen några ord rörande de inom denna region t
fintliga fjällarne. Med undantag af Ounastunturi, som uppr
stiger till omkr. 2100 fots höjd öfver hafvet och några top:
par på Pallastunturit äro de samtligen jemförelsevis låga och
sakna förty öfverhufvud äfven högre fjällvexter. Sålunda
finner man bland fanerogamerne endast Phyllodoce, Azalea
procumbens, Arctostaphylos alpinus, Juncus trifidus (ymnig),
”Sibbaldia procumbens? ") och Lycopodium alpinum; på Ou
x

) Efterföljande med citationstecken anförda arter grunda sig på
A. J. Malmbergs uppgifter.

far. 259

nastunturi och enligt Malmberg äfven på Pallastunturit till-
komma dessutom: Andromeda hypnoides, Diapensia lappo-
nica, Ranunculus pygimeus, ”R. nivalis?, ”Cardamine belli-
difolia?, ”Carex rigida”, ”Luzula arcuata”, ”L. spicata”,
”Ozyria digyna” och ?”Dryas octopetala? (de två sistnämnde
på Pallastunturit). Kryptogamvegetationen liknar i det h

vudsakligaste den på de lägre fjällen söderom Kilpis järvi, pe

hvarföre densamma tillsvidare kan förbigås.

Tallregionen, hvilken i Hetta trakten torde vara bk 2

utbildad, förefaller i jemförelse med granregionen, hvad na-
turförhållandena i stort beträffar, vida enformigare. Stora,
jemna moar med gles tallskog och någon inströdd björk
eller ock skoglösa samt ofta öfversållade af rullsten, intaga
en betydlig del af arealen. (Någongång anträffas äfven här
ss. i granregionen vackra, slutna ungskogsbestånd

moar tyckas vara renlafvens egentliga fäderne
sällan på sträckor af miltal är marken helt och h öfve
dragen af denna. Jemte renlafven uppträda dessutom yn
nigt Stereocaulon paschale, Empetrum, Arctostaphylos offici-
nalis och på öppnare ställen ljung, hvilken dock öfverträffas
af Empetrum och närmare björkregionen likasom Ledum

— Palustre helt och hållet upphör, Phyllodoce, åtskilliga Cla-'

donicw, m. m., samt i något friskare skog, utom flere Pelti-
gerce, lingon, odon och blåbär; allmänt Nephroma arcticum
och N. expallidum. Denna sistanförda utmärkta art, hvilken
inom björkregionen uppnår sin kulmination, trifves helst bland
mossa i björk- eller björkblandad skog; någongång äfven på
barare jord eller sten.

På ”vaaror? och större inböldskgr finnes äfven ganska
riklig tillgång. De högre antaga på spetsen här redan lägre
fjällnatur: skog saknas eller utgöres af smärre gles björk
och marken håller sig, liksom på fjällslätter, delvis ständigt

i

260

något fuktig. Utom de redan nämnda arterne nedstiga hit
Azalea procumbens, Arctostaphylos alpina, (Spherophora),
Alectoria ochroleuca och Cetraria nigricans. På slutningarne

får man se smärre aspar i mängd och stundom äfven vacker

oröfre tallskog samt vid foten på gynsammare ställen frodig
ek björk. — Såsom utmärkande för de öppnare momar-
i na och höjderna uppträda vidare allmänt: Bcoeomyces rufus,

B. placophyllus, "B. icmadophilus (friskare st.), flere Clado-
nice, Cetraria, Platysma nivale, Solorina erocea, Psoroma,
Lecidea uliginosa, L. decolorans, L. atrorufa, L. cumulata,
L. alpestris t), Pannaria brunnea, Polytrichum piliferum och
sparsammare Stereocaulon condyloideum, Pyrenopsis hamalea,
Lecanora turfacea, L. mmiarea, L. castanea, Lecidea pezt-

20idea, Dicranum alpestre, Buxbaumia aphylla, m. fl. I förbi
nde må nämnas att af ofvanstående arter större delen
mmer i granregionen på likartad ståndort.

" Försumpningarne bestå mest af talrikt förekommande
och of (ss. vid Karesuw'anto) ofantligt vidsträckta gungfly-
artade mossar, bildade af Trichophorum cwspitosum och nå
er T. alpinum med inblandade Eriophora (E. angu-
stifolium, E. vaginatum och på fastare st. E. capitatum),
Carices (C. rotundata, C. chordorrhiza, C. limosa, C. irrigua,
C. laxza ete.) samt för öfrigt de för granregionen uppräknade
mossarter jemte någon inblandad sällsyntare art, ss. H. tri
farium, H. vernicosum, Meesea tristicha, Cinclidium. — Sphayg-
num acutifolium börjar småningom förlora i betydenhet och
bildar mera sällan ensam större mossar utom i förening med
Dicrana, Hypna och öfriga Sphagna. — Af försumpade
marker förekomma vidare grunda kärr- eller myraktiga stäl-
len, helt och hållet skoglösa eller med gles och usel tall och

+) Under detta namn inbegripes här och framdeles äfven I. stenolera
och (förnäml) L. limosa.

Så

björk, bevuxne med Carices (deribland »”C. livida och C.
microglochin? vid Karesu' anto), Eriophora (CE. capitatum, E.
russeolum), Tofjeldia borealis, Pinguvicula vulgaris, P. villosa,
Dicranum Schraderi, D. fuscescens, Sphagna, Splachna, Bceo-
myces icmadophilus, Nephroma arcticum jemte stundom in-.
blandad Conostomum boreale (bar torfjord), Sphagnum pyc-
nocladum och Salix herbacea (Palojoki ”:

Slutligen anträffas här, liksom i ”granregionen, på pin
tande med från mossar o. d. nedrinnande vatten fuktade
ställen täta snår af Salices eller ock, der vattenmängden är
ringa, vackra med blommor (Trollius, Saussurea alpina, Ge-
ranium sylvaticum, m. fl.) och gräs prydda platser.

Egentliga ängar och ängsmarker höra till sällsyntheterna;

vid bäckar och sjöstränder varsnar man likväl några spridda

smärre fläckar; endast vid elfstränderne intaga de större ut-
sträckning. Stora mossartade ängsmarker deremot påträffas
flerstädes.

"Efter denna i korthet lemnade öfversigt af barrskogs-
regionen återgå vi att framställa den vidare gången af resan.
«Före afresan från Karesuw'anto voro vi betänkta att dela oss
i tvenne partier, af hvilka det ena skulle fortsätta resan
längs Muonio och Könkämä ”") elfvar upp till Kilpisjärvi,
det andra partiet åter skulle följa den från närheten af
Haltio fjell kommande och vid det fordna Enontekis i Muo-
nio infallande Lätäseno elf samt försöka att framtränga till
sistberörde fjäll. Planen omintetgjordes tyvärr af orsak att
ifrån Karesw'auto, i följd af den snart infallande höbergnin-
gen, handtlangare ej kunde erhållas. Den 7 Augusti lemnade
vi Karesuw'anto och ankommo efter en liksom förut af forssar
försvårad och derföre långsam färd till Mukkavuoma, !/3 mil

+) Smärre egentliga myrbildningar uppträda på sluttande ställen.
»+) Så benämnes Muonio elf ofvanom dess förening med Lätäseno.

262

från Kilpisjärvi. Under resan gjordes korta uppehåll i Ke-

lottijärvi och Wittanki. I Kilpisjärvi- -trakten vistades vi till

den 18, då en hastig utflykt öfver norrska fjellryggen till
; IL ngenfjorden gjordes ?) och hvarifrån vi den 21 återvände
såg h exkurrerade ytterligare till den 28 vid Kilpisjärvi, då vi
begåfvo oss på väg hemåt, hvarunder endast Naimakka-trak-
ten undersöktes och insamling af vattenvexter i elfven och
tillstötande sjöar verkstäldes.

Sedan man lemnat Kareswantos enformiga moar och
ödsliga mossar samt efter tillryggaläggandet af de forsar,
som ofvanom Maunu by vidtaga, uppnått Kelottijärvi, synes
tallen icke mera. Man befinner sig nu i den egentliga
björkregionen, ehuru myckenheten af enstaka fjäll förorsa-
kar, att en stor del af arealen, isynnerhet från Naimakka
uppåt, tillhör fjällregionen. Vid sistberörde ställe uppdrager
äfven Wahlenberg gränsen mellan björk- och fjällregionerna.
Björken förekommer dock längs hela elfstranden och andra
lägre ställen upp till Kilpisjärvi och ännu omkr. 1/2 mil
högre, samt anträffas flerstädes vid norra och mnordvestra
ändan af nämnde sjö särdeles vacker. Inom denna region
uppträder annars björken på alla såkallade växtliga marker,
ofta bildande på bördigare och skyddade ställen friska lun-
dar med rik fanerogam-vegetation af Geranium sylväticum,
Trollius, Viola biflora, Carex cespitosa, Alchemilla vulgaris,
Luzula parviflora, L. pilosa, Rubus arcticus, Solidayo, Ve
ronica longifolia, Saussurea alpina, Bartsia, Epilobium an-
gustifolium, Cirsium heterophyllum, Anthoxanthum, Myosotis
sylvatica, Polemonium campanulatum, Vahlodea atropurpured,

") Af växter, som under denna färd påträffades må här omnämnas
Cameorchis alpina, som Palmén och Sahlberg öfverkominö på sjelfva fjäll
ryggen samt Braya alpina, som af mig insamlades under Allipahta, ett
berg, beläget 2 mil i nordvestlig riktning från Kilpisjärvi,

263

Calamagrostis-arter, jemte Polypodium phödöpteri RP. dra yo.
pteris? samt Hypnum splendens och Mnium-arter. Närmare
Kilpisjärvi tillkomma dessutom på dylika ställen en mängd
synbarligen från de omgifvande fjällen med bäckar eller
under snösmältningen nedstigna arter, ss. Saxifraga cernua,
S. aizoides, Thalictrum alpinum, Salix reticulata, CMelan-

drium diurnum), hvilka man förgäfves söker t. ex. K
lottijärvi-trakten. Denna vackra vegetation upphör likväl
såsnart skogen glesnar och platsen intages då af odon-, lingon-,
blåbärs- och kråkbärsris jemte Hypnum Schreberi, Nephroma
arcticum och N. expallidum. På än öppnare ställen med
frisk jordmån (som vanligen utgöres af stenig kross-stensjord)
infinna sig utom redan nämnda dessutom Polytricha (P-. pi-
liferum, P. strictum, P. alpinum), Brya, Bexomycetes (alla
arter), Cladonicw, Solorina erocea, Psoroma, Peltigere (P.
malacea, P. aphthosa, P. canina, P. rufescens, P. scabrosa),
Platysma nivale, Pannaria brunnea, P. lepidiota, Lecidea
uliginosa, L. pezizoidea, L. alpestris, L. atrorufa, L. cumu-
lata m. fl. — Någongång påträffas torra, af rullstenförande
sandjord bestående jemna moar och åsar; äfven å dessa före-
finnes björken ehuru ytterst glest och vanligen under busk-
artad form; mattor af Empetrum, Arctostaphylos alpina, ÅA.

officinalis öfverdraga för öfrigt fläckvis marken samt der- =

+

Sf SN
emellan ymnigt lafvar: Pyrenopsis heemalea, Beeomyces rufus, = =

B. placophyllus, Cladonia rangiferina och andra arter, Ce-

traria, Platysma nivale, P. cucullatum, Psoroma, Solorina,
Cladonicw, Stereocaulon condyloideum, Lecanora mmiarea, Le-
cidea decolorans, L. atrorufa, L. alpestris, L. cumulata . etc.
och framför alla Stereocaulon paschale, hvilken här i myce-
kenhet vida öfverträflar renlafven.

Försumpningarne, ehuru talrika, uppnå hvarken den ut-
Sträckning eller mäktighet som inom barrskogsregionen, hvartill

264

Orsaken torde kunna sökas dels i markens starkare kupering,
dels i Sphagnas mindre ymniga förekomst. Visserligen äro
dessa här inga sällsyntheter, tvärtom, flere arter ss. Sphag-:
num Läindbergii, Sph. insulosum, Sph. rigidum och -Sph.
strictum äro t. o. m. allmännare, men den i detta afseende
mest betydande arten, Sph. acutifolium, uppträder här ej
mera i så stora massor som inom barrskogsregionen. Man mär-
Öker derföre vid vandring öfver försumpade marker alfven,

bestående af sand, grus, sten eller lera ständigt framsticka
och på hvilken Meesea uliginosa, Dissodon splachnoides, några
Brya, Conostomum, Weissia acuta och Sphagnum rigidum
samt några lefvermossor allmänt och Hypnum turgidum
något sparsammare uppträda. — Såsom nyss nämndes min-
skas här Sphagnum acutifolium; den ersättes af Hypna och
Dicrana, förnämligast D. Schraderi och isynnerhet närmare
fjällregionen D. elongatum, hvilken ensam ofta intager hulf-
vudplatsen.

Våta sluttande marker med täta FRAREbUSknge finnas
öfverallt.

Elfstränderne äro omgifna af iåga björkar eller intagne
af ängar (med Carices och flere gräs: Aira coespitosä etc.)

dn. eller ock slutligen bevuxne med ofta ogenomträngliga snår

and Inom Fjällregionen, till hvilken man redan vid Nai
makka efter uppstigandet af högst några hundra föt öfver
elfdalen inkommer, finnes, ehuru af vidsträckt utbredning,
inom Enontekis ej en enda punkt af större utsträckning,
hvilken vore betäckt af evig snö, utan tillhöra fjällen samt-
ligen den såkallade ”regio alpina”. Liksom inom björkregio-
nen förekomma äfven här olikheter i vegetationen ju när
mare till norska fjällryggen stället befinner sig. Under det
att de i Wittanki- och Mukkavuoma-trakterne belägna fjällen

265

utöfver de arter, hvilka förefinnas på Ounastunturi och Pal-
lastunturit, hvad fanerogamerna beträffar endast ha att upp-
visa Andromeda tetragona, (Sedum annuum), Thalietrum al-
pinum, Sawifraga rivularis, S. stellaris, S. oppositifolia,
Erigeron uniflorus, E. pulchellus, Draba hirta, Rhodonden-
-dron, Salix polaris, S. reticulata eller ock dre i större

Saxifraga cernua, S. aizoides, Pe ön de 101
tana, Potentilla nivea, Silene acaulis, ” Wahlbergella rjöallr.
å ” Antennaria carpatica”, Drabe alpine, Gymnadenia albida +),
Aspidium lonchitis, Asplenium viride samt andra ymnigare,
ss. Dryas, Ranunculus glacialis och Cardamine bellidifolia.
Föröfrigt torde hvad fanerogamernas utbredning och
ståndortsförhållanden inom denna region vidkommer en fram-
ställning deröfver liksom äfven om de odlade och ruderat-
vexterne inom de öfriga regionerna vara onödig, såvida dessa
omständigheter i den af magister C. P. Lestadius för ej
länge sedan uppgjorda förteckning öfver Torneå Lappmarks
Växter temligen fullständigt allaredan finnas behandlade. Dock
bör framhållas att, emedan i den finska andelen af Torneå
Lappmark ej finnas så höga och bergiga fjäll som i den
svenska, äfven flera alpina-arter härigenom saknas, som i ar-
betet upptagas. Derjemte må angående potatisodlingen an-
märkås att densamma ännu i Mukkavuoma bedrifves, ehuru
i obetydlig grad och med ringa framgång. (Leest. anför Nai-
makka som den ort dit ifrågavarande odling skulle sträcka sig.)
Har man redan i björkregionen fått beskåda trakter af
dystert och ödsligt utseende, erfar man detsamma i ännu
högre grad då man efter uppstigandet på de lägre fjällen
söderom Kilpisjärvi, söder och österut blickar ikring sig.

”) Vid sluttningen af fjället Saanavaara på ett ställe i mängd,

266 ,

Endast gråbruna eller fläckvis hvitaktiga, vanligen ända till
toppen jord- eller stenbeklädda skog- och busklösa kullar,
den ena aflösande den andra, möta ögat. Flerstädes fram-
sticka dock äfven smärre berghällar, hvilka närmare Norge
bli betydligare. På dessa bergväggar anträffas bland annat:
Physcia muscigena, Umbilicaria vellea, Lecanora chlorophana,
sd yeotenen, Sq. melanophthalma, Lecidea decipiens

lypnums rugosum, Zygodon, Neckera oligocarpa, N.
complållefa, Here Grimmie, 0. 8. Vv.

Otaliga mindre sjöar eller puttar intaga de lägre stäl-
lena och gifva upphof åt smärre bäckar, hvilka längs slutt-
ningarne och dälderne nedrinna och utfalla i de större vat- ;
tendragen. I dessa bäckar finner man Hypnum molle, H.
alpestre, H. arcticum, H. commutatum var. falcatum, Jun-
germannia cordifolia. Är vattenmängden ringa och sluttnin-
gen mindre betydlig, bilda sig bara, våta fläckar med IHypna,
CH. badium, H. sarmentosum och andra), Meesea uliginosa
var. humalis, Conostomum, Dissodon splachnoides, Dicranum
elongatum, D. Schraderi, Distichium- capillaceum, Weissia
acuta, Tortula fragilis, Sphagnum rigidum, några lefvermos-
sor och Brya eller på jemnare mark bl. a. Aulacomnion tur-
gidum,. I de smärre moss- eller myraktiga försumpningarne
uppträda allmännast Hypnum stramineum, H. exannulatum,
Sphagnum Lindbergii, Sph. insulosum, Sph. acutifolium.

Den bara, steniga marken hvilken, såsom i fjälltrakter
öfverhufvud, ständigt håller sig något frisk eller ock den
beklädande gamla mossor m. m, intagas hufvudsakligen af
Polytricha (de vanliga), Bweomyces-arter, några Cladonic,
Stereocaulon paschale, Cetraria islandica, C-. crispa, Alectoria
ochroleuca, Platysma nivale, cucullatum, Solorina croced,
Pannaria brunnea, P. lepidiota, Lecanora turfacea, L. mnia-
rea, L. tartarea jemte var. frigida & gonatodes, Pertusarre

267

dactylina, Lecidea atrorufa, L. cumulata, L. pezizoidea, L.
crassipes, ÅL. alpestris, L. arctica jemte sparsammare på
jordafsattser o. dyl. Desmatodon latifolius, Tortula fragilis,
Trichostomum glaucescens, Distichium, Bryum longicolle, Br.
polymorplum, Splachnum mnioides, Stereocaulon condyloi-
deum, Pyrenopsis hemalea äfvensom en mängd sällsyntare
smärre lafarter. Flere af de större lafvarne deremot, ss.
Cladonia rangiferina, Cl. amauroerea, Cl. uncialis, Cetraria,
Platysma nivale, P. cucullatum visa sig sparsammare och
"synas till stor del uppätne eller nedtrampade af renarne,
men på och ibland de stora stenhölster, som allmänt bekläda
2 AN anträffas äfven dessa i stor ymnighet jemte

gra andra, ss. Alectoria divergens och Cetraria nigricans.

dessa tvenne sistnämnde är den förre på Muonio-fjällen
tagen endast på Ounastunturi"); Cetraria nigricans deremot
uppträder allmännare der än vid Kilpisjärvi. De i mängd
förekommande och i dagen framträdande berghällarne och
klipporna äro beklädde med Platysma commixtum, Parmelice
(P. saxatilis, omphalodes, centrifuga, proliza, stygia, lanata,
encausta, alpicola, incurva, physodes), Umbilicaria atroprui-
nosa (rar.), U. cylindrica, U. arctica, U. erosa, U. probo-
scidea, U. hyperborea, U. flocculosa, (de tre sistnämnde yt-
terst allmänna), Lecanora frustulosa (r.), LD. cinereo-rufescens,
L. badia, L. ventosa, Urceolaria seruposa, Lecidea mollis, L.
"atroalba, L. petrea, L. geographica med var. atrovirens &
Jerontica, L. alpicola jemte flere L. contiguw och andra,
samt några mossor (Andrewa-arter).
| Den på Salices och enrisbuskar förekommande lafvege-
lationen är mycket sparsam och består af Platysma juniperi-
num, Lecanora ferruginea och var. cinnamomea, Lecidea cinna-
Pr trertepYfror Re

+) Samma är förhållandet med Umbilicaria cylindrica,

268

barina, L. carneopallida, L. vernalis (minor), L. fuscéscens,
Arthonia proximella och Verrucaria fallax.

Såsom redan nämndes voro vi på nedresan sysselsatte
med insamling af vattenvexter; inom björkregionen lemnade
dessa endast obetydliga skördar. En MNitella-art, möjligen
N. mucronata, betäckte en stor del af bottnen i elfven, t

o. m. steniga ställen. Allmänna voro äfven Potamogeton

perfoliatus, P. gramineus, Hippuris vulgaris var. fluitans och
Myriophyllum alterniflorum. På lösare botten såsom i Ke-
lottijärvi öfverkoms Chara fragilis och Isoötes lacustris").
Stenarne voro öfverdragne med Fontinalis och Hypnum
arter, (F. dalecarlica, F. antipyretica, Hypnum ochraceum,
H. alpestre ete.). — I barregionen blef vegetationen i elfven

ymnigare. Utom förenämnde arter, (med undantag af Nitelca
? mucronata och Chara fragilis) uppträdde öfverallt Nitell
flexilis stor och vacker, Sparganium affine, Potamogeton
arter, (P. gramineus, ”P. nigrescens? enl. Leest., P. salici-
folius) samt i Muonio-trakten bl. a. Lemna trisulca, Calli-
triche autumnalis, Elatine triandra och Utricularia intermedia.

I Muonioniska uppehöllo vi oss efter återkomsten dit
den 2 September ännu omkring en vecka, sysselsatte med
inpackning af våra samlingar. Försedde med tvenne båtar
och 4 roddare och styrmän lemnade vi den 9 i samma månad
omsider för sista gången denna ort, der vi under vår långa
vistelse åtnjutit den utmärktaste välvilja och gästfrihet samt
nedreste utan afbrott till Torneå, endast i största hast be-
söktes kalkklipporna vid Huukki, hvarifrån bl. annat Erige-

”) Blef äfven tagen i stora, ända till fotshöga, exemplar på Om
t
att den sistnämnde vore, såsom på sednare tider påståtts, mot norden

männare än SE se besannar sig således ej, utan synes Hane vara
alldeles motsa

SR KBR ÄN

ron elongatus, Triticum violaceum, Anthyllis vulneraria, Equi-
setum scirpoides, äfvensom några sällsynta kryptogamer insam-
lades. I Torneå lemnade vi samlingarna åt herr tullförvältarn
Gadd, hvilken benäget öfverstyrde dem till Uleåborg, hvarifrån
de sedan med ångbåt hitkommo. Sjelfva togo vi landvägen
öfver Kuopio och anlände i slutet af månaden enhvar till

sin hemort.

lg
Uti. ofvanstående redogörelse ha en mängd växter ej

; blifvit omnämnde, deribland gräsen, af orsak att större delen

bland dem, till följd af den synnerligen ogynsamma somma-
ren, först i slutet af Augusti hunno fullständigare utveckla
sig och fördenskull kunnat hvarken insamlas eller antecknas.

Helsingfors den 2 November 1867.

TIRANA er

nektar
&

Lf v

(vå hofunsl fiNeri EN ji

tpifafa a

HIS BSR a

ip där ban ös SUGNA sj

Å gon pr SO Te eve tnbtärtsn
KREOT Sd jsfn ÅF bt TEM

je LE id Flirenrk ta Tåg ös
Ren Älta fanan far!
SR ao, 2 St le

Af

Ja Pa NN OÖORBRLIN,

—

M.. undantag af några få upplysningar, som i ”Botaniska
Notiser? 1852 och ”Skandinav. Flora”? angående förekomsten
af enstaka mossarter uti ifrågavarande del af Torneå Lapp-
mark meddelats af lektor C. Hartman, hvilken året förut
tillsammans med prof. Parlatore reste genom dessa nejder,
ha sedan Wahlenbergs tid, mig veterligen, ingen 6
om moss- och lafvegetationen härifrån lemnats. En nogg

utredning af densamma liksom äfven af fanerogam- rd
vore emellertid af högt intresse, emedan dessa trakter i flere
hänseenden framför andra delar af Lappmarken lämpa sig
för anställande af växtgeografiska undersökningar. Enligt
hvad redan framgår af ofvanintagne reseberättelse, var året
1867, då materialet insamlades, särdeles otjenligt för utfö-
rande af botaniska exkursioner, åt hvilka, i anseende till den
ovanligt sent inträdande sommaren, endast en tid af litet
öfver två månader kunde egnas, hvaraf dessutom en ej obe-

272

tydlig del åtgick till färden uppför den strida elfven, till
följd hvaraf många trakter blefvo obesökta; då flere af de
FKordiska formerna derjemte voro mig föga bekanta, inses
lätt att de bidrag, jag här nedan går att meddela, ej kunna

göra anspråk på fullständighet; de torde likvi
ungefärlig öfversigt af mossorna och lafval
vensom i någon mån afhjelpa de väsend

svenska andelen af Torneå Lappmark. Också har på den
karta, som 1869 af Sällskapet pro Fauna & Flor a Fennica
uppgjorts öfver Finlands botaniska provinser, hela Enontekis

(rätteligen Enontekiäinen) uteslutits från dess egentliga botan:
område och endast bihangsvis upptagits under namn af Muo-
nio Lappmark, hvaremot Muonioniska jemte det till förhan-
denvarande territorium inberäknade nordvestra hörnet af
Kittilä socknar hänförts till Kemi Lappmark. Med den ringa
kännedom vi äga om de angränsande trakternas naturför:
hålländen är det svårt att noggrannt afgöra under hvilken
af nämnde Lappmarker dessa orter skola föras; i händelse
Finlands område, såsom antagligt synes, utsträckes ända till
Torneå och nedre delen af Muonio elfvar, d. v. s. till den
politiska gränsen, vore deras ställning gifven, och skulle då
landets naturliga gräns i dessa nejder lämpligast kunna när-
mare determineras genom den linie, som åtskiljer gran- och
tallregionerna och hvilken ej mycket afviker från sistanfjrdt
socknars nordvestliga råer.

213

Ehuru granregionen ”) enligt denna begränsning komme
att höra till Finland och de öfriga regionerna till Sverige,
vilja vi dock afhandla dem alla i ett sammanhang, emedan
de tillsammans bilda ett ganska väl begränsadt, med de
svenska Lappmarkerna jemförbart helt och af sammanställ-
ningen här nedan lätt framgår, huru beskaffad floran i gran-
liksom äfven i de andra. regionerna är. Territoriet innehar
en långsträckt form med längdriktningen från so. till nv.
mellan 68? och 692 20” nord. lat. och är af omkr. 150 geogr.
CC) mils vidd, häri inberäknad en liten del af Norge emellan
nordvestligaste hörnet och fjällryggen, samt höjer sig i an-
förd direktion från cire. 750 finska fot "") till något öfver
1.300 +=) då man följer sydvestra gränsen, d. v. s. Muonio
och Könkämä elfvar. Aflägsnar man sig från de anförda
elfdalarne höjer sig medelnivån in uti området ej obetydligt,
isynnerhet längre norrut. Med undantag af de lägre fjälltop-
par och sträckningar, hvilka i sydost begränsa området,
jemte de vid norska gränsen befintliga fjälltrakterne, förefin-
nas i gran- och tallregionerna endast ett fåtal dylika af ringa
höjd, utan uppträda här på den jemförelsevis öfverhufvud
jemna terrängen endast spridda, skogbevuxna höjder. Såsnart
man deremot hunnit uppför Maunu forsarne och inträdt i

åra Af anmärkningsvärda växter, som tala för att granregionen, hva
floran angår, hör till Kemi Lappmark, kunna anföras Cassandra calyculafa
och Chervphyllum Prescotii, funna af A. J. Malmberg, den förra
Muonio (K: byn) och den sednare vid Liepimäjärvi.
+) Enligt Gyldéns Höjdkarta.
+++). Enligt mines utförda af den kommission, som 1871 uppgick
gränsen mellan Finland och Norge, är gtr å Koskenmuotka vid Kolta-
järvi beläget 1515 TT fot öfver haf De af nämnde kommission lem-
N uppgifter om LEDS Bore og ngs ÄN hafva jemte en af
kommissionslandtmä J. H. Juvelius upprättad topografisk karta öfver
Enontekis af hr Ing. Wijkberg å landtmäteriöfverstyrelsen benäget upp-
its till mitt begagnan
18

214

björkregionen ändrar sig förhållandet genast; hela nordvestra
delen af området, eller det mellan Lätäseno och Könkämä
elfvar befintliga territorium, är intaget af talrika smärre
jordbeklädda, kullformiga fjällar, hvilka tilltaga i höjd ju mer
man närmar sig Kilpisjärvi sjö, öster om hvilken flere nå en
höjd af 3,000 å 4,000 fot”). De ansenligaste påträffar man
i nordöstra hörnet och bland dem är Haldisako störst, mä-
tande 4,235 fot öfver hafvet"). I den mån man närmar
sig norska fjällryggen framträda på fjällen i dagen äfven
bergväggar, hvilka mer söderut äro sällsynta och af obetyd-
liga dimensioner, hvarjemte bergarterna i större mångfald
visa sig. Jemna marker träffas här förnämligast vid elf-
stränderna; i de inre delarna uppträda dessutom tvenne stora,
milslånga myrslätter ”). Förutom sjelfva fjällen intager isyn-
nerhet norrut en stor del af den högre belägna arealen fjällnatur
(tundror). Nivån längs Könkämä elf stiger i denna trakt från
omkr. 1,400 till något öfver 1.500 fot. Af öfriga höjdförhål-
landen må anföras att de talrika höjder, hvilka längs norska
gränsen i norr uppträda, variera från 2,000 till 1,400 fot
och de i nordvest belägna från 2,500—4,000 fot. I tallregio-
nen stiger nivån från omkr. 950 till 1,300 fot; de få här
befintliga fjällartade höjderna öfverstiga föga 1,100 fot. Af
orter inom granregionen är, enligt af ingen. P. W. Aurén
verkstälda mätningar, som af hr lektor A. Blomqvist benä-
get mig meddelats, Saari hemman vid Jerisjärvi beläget 883
fot; fjällen Olostunturi 1,642,42, Keimiotunturi 2,117;26 och
högsta toppen på Pallastunturit (Himelriiki) 2,889,16 fot öfver
hafvet; fjället Ounastunturi, beläget på gränsen mellan gran”
och tallregionen i södra Enontekis, nära råpunkten mot
”) Enligt J. H. Juvelii karta, hvarifrån större delen här meddelade
nivåförhållanden öfver denna del af Enontekis äro hemtade:

"") Enligt gränsreglerings-kommissionens uppgifter.

|
|
|

275

Muonioniska och Kittilä, når enligt J. H. Juvelius en höjd af
2,150 fot, hvilken bestämning nära öfverensstämmer med Hel-
lants af Wahlenberg i Flora Lapponica, p. XXXIX, medde-
lade uppgift, eller 1,931 Par. fot.

Om också den stora rikedomen på sjöar oeh vattendrag
i förening med de vidsträckta utsigterna, som fjällen erbjuda,
förlänar dessa eljest enformiga och ödsliga nejder ett visst
intresse och göra ett mäktigt intryck på resanden, varsnar
han dock snart att här inga synnerliga skördar äro att för-
vänta. I gran- och tallregionen är jordmånen öfverhufvud
alltför steril till frambringande af en rikligare fanerogam-flora
och: då bland annat betydligare berg”) äro ytterst fåtaliga
saknas derjemte många kryptogamer. Med undantag af lösa
stenar och block påträffade jag här endast fyra något mer
betydande bergväggar (af granit och qvarzit). Dessutom sak-
nas kalk helt och och hållet, hvilket äfven är fallet i de öfriga
trakterna. De inom dessa regioner befintliga fjällkullarne
äro låga, sterila och ända till spetsen jordbeklädda; endast
här och hvar framsticker på dem i dagern någon mindre klipp-
vägg af qvarzit; en och annan anmärkningsvärdare lafart är
man likväl i tillfälle att insamla på de af olika bergarter (gra-
nit, qvarzit, diorit, porphyr) bestående lösa blocken, som i
mängd bekläda sluttningarne. Först i björkregionen och
synnerligen i trakterna kring Kilpisjärvi öfverkoms berg i
något talrikare mängd och af mångfaldigare sammansättning,
ehuru de i storlek icke kunna jemföras med dylika i högre
fjälltrakter, såsom på norska fjällryggen. Antalet arter, som
af mig inom området insamlats, uppgår till omkr. 290 mos-
sor och 350 lafvar; fortsatta undersökningar komma . väl att
öka dessa tal och skola isynnerhet de nordligaste trakterna,

+) Detta ord användes här i den vanliga bemärkelsen; eljest be-
nämnas på orten höjderna i allmänhet för berg".

2176

hvarest blott ganska få exkursioner utfördes, i detta hänse-

ende lemna bidrag, men i någon synnerlig grad torde de dock .

ej förändras. Ehuru således samlaren här finner sig mindre
tillfredsstäld, egnar sig territoriet, ss. nämndt, synnerligen
för växtgeografiska undersökningar; terrängen höjer sig små-
ningom, hvarigenom de olika skogsregionerna ernå en större
utsträckning; de framträda dessutom, om man afser från öfre
björkregionen, med ganska väl markerade gränser, hvarjemte
vegetationen till följd af den sterila jordmånen och öfver-
hufvud enformiga terrängförhållandena antager mindre kom-
plicerad natur och sålunda lättare kan öfverskådas. Med
det under så kort tid insamlade, ofullständiga materialet kan
emellertid en närmare utredning af hithörande omständigheter
nu icke komma i fråga. För att dock underlätta öfversigten
af skiljaktigheterna i kryptogam-vegetationen mellan de olika
regionerna så långt vår närvarande kännedom räcker till
lemnas här några från efterföljande förteckning sammanstälda
statistiska data, hvilka äfven torde gifva en antydan om de

förnämsta differenser, som härutinnan i allmänhet göra sig

gällande. Vid begränsningen och utsträckningen af tall- och

granregionerna har jag följt Wahlenberg. Af det område,
som förstanförda region sålunda intager, har deremot större
delen; eller trakten från Maunu till Palojoki, af lektor C. P:
Lzestadius ”) hänförts till björkregionen och återstoden till-
sammans med granregionen uppställts som ett helt under
benämning af barrskogsregion. Som stöd härför anföres
förnämligast att tallen ofvanför sistberörde ort ej finnes så
utbildad som i granregionen och ej mer uppträder i stora
skogar . och derigenom ej heller beherskar vegetationen.
Till: en dylik förening af detta ej obetydliga område med

”) "Bidrag till kännedom om växtligheten i Torneå Lappmark”;
pagg. 13 och 35.

PA

björkregionen synes emellertid föga eller inga verkliga skäl
- förefinnas, åtminstone hvad Enontekis beträffar. På mycket
torra och sterila marker visar sig väl tallens tillväxt klen
och antager trädslaget på för vindar exponerade platser t.
o. m. förkrympt form, men förhållandet återfinnes på lik-
artade lokaler äfven i öfre granregionen, om ock i ringare
skala, då de torra momarkerna här äro mindre förherskande
än i tallregionen; under vanliga vilkor torde deremot skilj-
aktigheterna i tillväxten vara föga betydliga. Vid Wähä-
Niva, Hetta och andra ställen observerades nästan lika vackra
tallskogar som vid Muonio; dessa uppträda föröfrigt allmänt
på ifrågavarande område, de yttersta delarne måhända un-
dantagna, och förläna härigenom traktens fysiognomi en
från björkregionen vidt afvikande prägel; att dessutom den
moss- och lafvegetation, tallskogen hyser, ej mer återfinnes i
björkregionen behöfver knapt påpekas och densamma visar
äfven på öfriga lokaler den största öfverensstämmelse med
granregionens; tagas några af nordens vigtigaste vegetations-
formationer, sumpmarkerna, i betraktande, så finna vi dessa
här ungefär lika beskaffade som längre söderut, men i björk-
regionen ansenligt förändrade; med tallens utbredning sam-
manfaller tvenne vigtiga ståndortsväxter, ljungen och Ledum
Palustre samt odlingen af Lappmarkens förnämsta sädeslag
och kulturväxt: kornet. Huruvida i öfrigt tallregionen skall
bibehållas som sjelfständig region gent emot de öfriga blir
en annan fråga. Lägges vegetationen till grund för indel-
ningen, så synes här endast tvänne med hvarandra jemnstälda
regioner kunna särskiljas: skogs- och fjällregionerna, af
hvilka den förra åter sönderfaller i björk- och barrskogs-
regionen; barrskogsregionen slutligen kunde indelas i tall-
och granregionen, af hvilken den s.k. ”öfre” (regio sylvatica
superior) här finnes representerad. Ehuru kryptogram-floran

278

i sistberörde regioner visar olikheter hufvudsakligast endast
genom de arter, som vegetera på granar, skola de dock här
nedan särskildt upptagas och behandlas redan af den orsak
att de höra till olika geogr. områden; i hvarje händelse kan
det dessutom alltid vara af vigt att ega kännedom om huru
vegetationen i hvarje trakt och region, om den ock är
föga utmärkt, gestaltar sig. Till björkregionen har räknats
alla de orter, hvarest björken förekommer manshög och der-
öfver, sålunda äfven alla lägre belägna ställen ända till Kil-
pisjärvi jemte stränderna af nämnde sjö.

De mest i ögonen fallande olikheterna mellan de fyra
regionerna framkallas af de skogbildande trädslagens upp-
trädande. Man kan derför i afseende å kryptogam-floran
redan på förhand sluta att de ansenligaste skiljaktigheterna
skola visa sig med de arter, hvilkas förekomst är beroende
af dessa faktorer. Vid efterföljande jemförelse skola vi der-
för utgå från de arter, som vegetera på träd- (och busk-)
stammar, ved, o. d. I granregionen anträffas här 5 arter
mossor (2 allm. och 3 sälls.) och 81 arter lafvar, af hvilka
30 allm., 13 spridda och 38 sälls. Af anförda växter äro
försvunna i tallregionen 2 sälls. mossor, 2 allm., 2 spridda
och 16 sälls. lafvar, mest af sådana arter, som här förekomma
på granar (Calicium disseminatum, Trachylia tympanella,
Alectoria sarmentosa m. fl.); dessutom visa sig af allm. arter
3 och af spridda 2 sparsammare än i granregionen. Deremot
har i tallregionen anträffats 6 nya sälls. arter (1 mossa och
5 lafvar), hvilka sannolikt dock ej heller saknas mer söderut.
I björkregionen återstå 2 sälls. mossor och 38 lafvar (12
allm., 4 spridda och 22 sälls.); af barrskogsregionens allm.
lafarter ha 18 upphört eller blifvit sällsyntare, utan att någon
ny dylik kommit i stället; största delen af de spridda och
sälls. äro försvunna eller ha blifvit sparsammare och ersats

RE

219

af blott 4 sälls. nya arter och äfven dessa torde påträffas i
barrskogsregionen; af arter som företrädesvis vegetera på ved
af barrträd ha 3 sälls. antecknats på boningshus. På vide-
och enrisbuskar finnas i fjällregionen qvar 2 allm. och 8
spridda eller sälls. lafvar, af hvilka 2 (Platysma juniperinum
och Lecidea cinnabarina) äro något allmännare än annorstä-
des; dessutom hafva några i skogsregionen på stammar före-
kommande lafvar här slagit sig ned på klippor eller jord.

I skogarne på marken uppträda i granregionen 18
mossor (6 allm., 3 spridda och 9 sälls.), hvilka alla, på 2
sälls. arter när, finnas lika utbredda i tallregionen, äfvensom
20 lafvar, deraf 12 äro allm., 5 spridda och 3 sälls.; också
dessa växter förhålla sig öfverhufvud på samma sätt i tall-
regionen; anmärkas bör dock att 2 betydande arter, Cladina
alpestris och Nephroma expallidum samt möjligen äfven
Peltigera scabrosa bli allmännare eller ymnigare. I björk-
regionen äro försvunna 1 spridd och 2 sälls. mossor jemte
det 2 allm. och 1 spridd bli sällsynta; endast 1 sälls. kom-
mer i stället; af lafvar ökes Nephr. expallidum, hvaremot 3
i barrsk. rikligen förekommande arter (Clad. erispata, CI.
ecmocyna, Cl. alpestris jemte några andra) bli sparsammare.
På lägre belägna platser i fjällregionen träffas af de ifråga-
varande arterna qvar allm. 2 mossor och 4 lafvar, men alla
i vida underordnad mängd, äfvensom sälls. 3 mossor och 7
lafvar.

Det har antagits som allmän regel, att de nordliga

; trakterna äro lafvarnes egentliga fädernesland och att rike-

domen på dessa växter, isynnerhet hvad individernas mängd
beträffar, skulle utmärka dessa nejder från sydligare orter.
Förhållandet gör sig dock gällande hufvudsakligen endast på
de. torra och sterila marker, som äro öppna eller barrskog-
bevuxna, hyartill, jemte klimatet, i betydande grad bidrager

2807:

den "omständigheten att konkurrensen med andra växter här
är ringa. För öfrigt lider regeln af betydande undantag.
På trädstammarne är såväl art- som individantalet både af
mossor och lafvar vida inskränktare än längre söderut och
bristen ersättes på långt när ej af den rikliga Alectoria ju-
bata och de utdöda barrträdsqvistar ymnigt beklädande smärre
lafvarne. Afser man vidare från de högt belägna, för vindar
exponerade klipporna, hvarest många lafvar frodas, är också
bergsvegetationen här sparsammare och fattigare, synnerligen
hvad mossorna beträffar. I granregionen äga hithörande lo-
kaler att uppvisa 41 mossor, deraf 7 allm. (men ingen ymnig),
8 spridda och 26 sälls. och inalles 70 lafvar, neml. 21 allm.,
12 spridda och 37 sälls.; samma mossvegetation finnes äfven
i tallregionen, om man afser från 9 mycket sälls. arter, af
hvilka 4 saknas i tall- och 5 i granregionen; ett par arter
äro möjligen allmännare; äfven lafvegetationen är densamma;
dock saknas 4 sälls. arter, hvaremot 15 sälls. komma i stället,
hvilkas förekomst beror till större delen på lokala omstän-
digheter; 3 spars. arter äro dessutom i tallregionen allmän-
nare. I björkregionen bli ett par af de spridda mossarterna
allmännare, men en allm. (Racomitr. microcarpon) torde
minskas; 6 sälls. saknas och 13 sälls. nya, ehuru föga bety-
dande, arter komma till; angående lafvarne förtjenar anmärkas
att 3 i barrskogsregionen spridda arter här bli allmänna;
14 sälls. ha ej päträffats, men torde alla förekomma; dessa
hafva för öfrigt blifvit ersatte af 24 nya sällsynta arter,

hvaribland några mer utmärkande, ss. Lecanora chlorophana, .

Lecidea atrobrunnea, L. aglea, Alectoria divergens, som synas
nedstigna från fjällen; mer än hälften af dem förekomma
säkerligen äfven i barrskogsregionen. Uti fjällregionen bli
6 allm. mossor ymnigare och 3 sparsammare; 2 spridda sak-
nas och 4 bli sälls. och bland de sälls. försvinna 17 arter;

82
under det 12 nya kommit i stället; af sistn. förtjena fram-.
hållas Grimmice (G. funalis; G. elongata, G. Donnii), Andrewa
obovata, ÅA. alpestris, Hypn. enerve; antalet (29) allm. lafvar
är större än i de andra regionerna och, undantagande en
art (Parmelia saxatilis), derjemte till ansenlig del vida ym-
nigare; ej få annorstädes sparsamma arter bli här allmänna
(Parmelia lanata, Spherophoras Lecid. alpicola) eller spridda
(Parmelia encausta, Alectoria divergens, 0. a.); af sälls. arter
ha ej anträffats 23 (några torde dock förefinnas); deremot ha
26, bland hvilka många anmärkningsvärda, ss. Cetraria nigri-
cans, Umbilicaria antracina, Lecanora frustulosa, Lecidea
mollis, m. fl. tillkommit.

På torra (ej försumpade), öppna marker (jemte der
växande örter, mossor, m. m.) ha i granregionen anträffats
inalles 42 mossor (12 allm., 6 spridda och 24 sälls.) och 73
lafvar med 30 allm., 16 spridda och 27 sälls. arter; de allm.
och spridda mossorna förhålla sig lika i tallregionen och
äfvenså är fallet med de sälls. arterna, af hvilka likväl 5
(deribl. Discelium och Catharinea tenella) saknas och 4
(ingen mer egendomlig) komma till; granregionens allm. laf-
arter återfinnas alla och ökade med en (Lecidea cumulata)
äfvensom de spridda lika utbredda inom tallregionen, flere (S0-
lorina ecrocea, Lecanora turfacea, L. mniarea, Lecidea limosa,
Pyrenopsis hemalea) dock i rikligare mängd; på 2 arter
när hafva äfven alla sälls. arter påträffats och dessutom 10
nya till (deribl. Cetraria nigricans och Alectoria ockroleuca).
Af mossorna är i björkregionen 1 allm. försvunnen och 2 bli
sällsynta; af spridda arter saknas 1 och 2 hafva minskats
samt af sälls. 8 ej påträffats; beträffande de allm. lafvarne -
så ha 8 arter blifvit mindre talrika (Beomyces rufus, B. pla-
cophyllus, några Cladoniw, Lecidea decolorans, L. uliginosa)
hvarjemte 10 arter (Stereocaulon paschale m. fl.) blifvit ym-

282

nigare eller allmännare; af de i barrskogsregionen spridda
arterna torde 1 (Stereocaulon tomentosum) ej mer förekomma
här och af de sälls. ha 8 ej anträffats, men ersats af 6 nya
arter (Pertusarie deribl.) hvarförutom några bli allmännare.
Ännu större bli förändringarne då man inträder i fjällregio-
nen; många allm. och ännu flere sälls. mossor äro försvunna
och ersatta af 7 säll. arter (Polytr. hyperboreum, Dicranum
Starkii, Catharinea hercynica etc.); antalet allmänna lafvar
är här det största (34); af barrskogsregionens allm. arter
saknas 4 (3 Cladonia-arter och Lecidea uliginosa) och 8
(mest Cladonicw) blifva sparsammare; åtskilliga derstädes
spridda eller sälls. arter ha åter blifvit allmänna, ss. Alectoria
ochroleuca, Parmelia lanata, flere Lecidew, eller eljest ökats
(Pertusarice, Lecidea rhexoblephara 0. s. v.); beträffande
slutligen de sälls. arterna, så äro 9 (deribl. 4 Cladonia-arter)
försvunna och 18 nya i stället (mest smärre arter, ss. Leca-
nora oculata, Lecidea Diapensice, L.epiphea, L. Berengeriana);
12 af dem torde dock ej saknas i skogsregionen.
Mossvegetationen på sumpmarker och andra våta ställen
bildas i granregionen af 33 allm., 15 spridda och 43 sälls.
eller inalles 91 arter; de allm. och spridda arterna äro I
det närmaste på enahanda sätt fördelade äfven i tallregio-
nen, men 10 sälls. arter, deribl. Hypn. delicatulum och H.
aduncum anmärkningsvärdare, gå ej utöfver granregionen,
som åter saknar 8 sälls. (Conostomum) i tallregionen före-
kommande. Ganska betydande olikheter på ifrågavarande
lokaler finner man i björkregionen; flere i de föregående
sälls. eller alls icke förekommande arter bli här g. allmänna
(Meesea uliginosa, Dissodon, Dicran. elongatum, Weissia acuta);
några allm. arter torde bli ymnigare (Hypn. revolvens, Sphagn-
Lindbergii, Sph. insulosum) och andra sparsammare (Hyp”-
stramineum, FH. scorpioides, Sphagn. cymb., Sph. acutifol.)

253

eller sälls. (Splachnum luteum); af de spridda eller sälls.
träffas 3 nya och några rikligare (Conostomum, Jungerm.
Julacea), men 23 arter, deribl. Hypn. cordifolium, Dieran.
majus, Sphagn. Wulfii, Sph. cuspidatum, hafva upphört med
barrskogen. I ännu högre grad framträda differenserna inom
fjällregionen; 10 allm. arter, deribl. Climacium, Aulacomn.
palustre, Paludella, Bartramia fontana, saknas här helt och
hållet (eiler äro mycket sälls.) och 4 andra bli sparsammare;
i stället bli 2 arter allm. (Jung. julacea, Conostomum); 4 af
de i föreg. regioner spridda och 17 af de sälls. hafva här
ej återfunnits (några torde dock ej saknas); endast få (Leskea
chrysea) tillkomma.
I vatten oeh längs stränder äger granregionen 16 arter
(7 allm., 3 spridda och 6 sälls.), hvilka alla, förutom 4 sälls.,
på lika sätt förekomma i tallregionen. I björkregionen blir
1 spridd (Hypn. alpestre) allmännare och 2 sälls. (H. com-
mutatum, Dicr. squarrosum) komma till. I fjällregionen äro
4 allm,. försvunna eller sälls. (Hypn. scorpioides, H. gigan-
teum, H. alpestre, Dichelyma) och ersättas endast af 2 sälls.
nya arter (Hypn. arcticum och Jungerm. cordifolia).
För att lätta och åskådliggöra dessa ofvan sammanstälda
data meddelas här följande summariska tabell öfver arternas
antal och utbredning på de afhandlade ståndorterna:

284

Granregionen.
FE äneea R

>
=]

Trädstammar, ved
ör da mossor 2
lafvar 30

I skogar på mark:
: mossor 6
latvar: AR
Berg, klippor, stenar:

lafvar 2
Öppna, torra (ej för-
sumpade) marker:
mossor 12
lafvar 30

Försumpningar och

våta ställen:
mossor 33
I vatten och längs

stränder: mossor = 7

"eppudg

"eyuÄs[TRS

|

"gwuuwmug

Tallregionen. =:
FA Sa —— LL,
0 än

NS TTR I
8 SRoR a
9 rr I Fd
36 102 28 DbÅ
BE är or 6
I 4 3 RO
Ya 95 28 39
0 cl4t 39 öd
EE CC RR ål
fd 16. 33 30
äs 147 41 88
TR 0 Lr

Björkregionen
nn NES tif

FR
8 DN
T(+2) 5
3
10 33
oo 1
dr 0
SR

"BjuLseS

-gwuwung

Fjällregionen.
SA
pg Ef
FR Sad
2 10
(2) (1) 2) (5)
(8): 11): 013)
6 LI 300 37
0 5 45 Sö
4 HH 20 30
3 BB Der TS
19 4 17(2)40
SS 8 > AR

285

Med det förhandenvarande materialet har ett mer om-
fattande särskiljande och en noggrannare begränsning af
ståndorterna ej kunnat utföras. Ej heller har det varit möj-
ligt att närmare framhålla hvilka faktorer medverkat till de
: framhållna skiljaktigheterna mellan de olika regionerna. En
stor del af dessa olikheter bero synbarligen icke direkt på de
regionala vilkoren, d. v. s. i främsta rummet klimatet, utan
på särskilda mer eller mindre lokala omständigheter. Så t.
ex. åstadkommer fattigdomen på berg och bergarter i barr-
skogsregionen, att många arter, som i skogsregionen högre
upp förekomma, här saknas; de för vindar exponerade plat-
serna i fjällregionen bidraga i ansenlig grad till den ymniga
förekomsten af många kryptogamer, isynnerhet lafvar; till
följd af sitt läge omedelbart under fjällbranterna riktas öfra
björkregionen med flere arter, hvaremot många vid barrträ-
den bundna former saknas, o.s.v. I allmänhet kan sägas att,
då i skogsregionen de sydligare eller lägre trakterna jem-
föras med de nordligare eller högre öfver hafvet belägna,
differenserna öfverhufvud äro negativa, d. v. s. att arterna
småningom upphöra, utan att i samma grad ersättas af nya.
Mellan gran- och tallregionerna äro skiljaktigheterne, hvad
förhandenvarande växter beträffa, obetydliga; uti den förra
upphöra utom de granbebyggande arterna blott några säll-
synta former; egendomligheterna i tallregionen visa sig en-
dast uti några få arters ymnigare förekomst eller allmännare
utbredning; de här anträffade nya arterna äro af ingen vigt
och torde till största delen äfven återfinnas i granregionen.
Mer betydande afvikelser möter man i björkregionen; jemte
det många sydligare arter upphört eller blifvit sparsammare,
träffas andra åter här rikligare och flere för barrskogsregio-
nen nya komma till och detta ju mer man närmar sig Kil-
Pisjärvi. Men uti fjällregionen inträda förändringar, med :

286

hvilka differenserna mellan de särskilda skogsregionerna ej
tåla jemförelse, ehuru äfven här det negativa elementet, syn-
nerligen i lägre fjälltrakter, är öfvervägande. Eljest er-
bjuda de inom barrskogsregionen befintliga fjällarne med sina

enformiga och sterila naturförhållanden en vida tarfligare -

flora än trakten kring Kilpisjärvi, om också vegetationens
grunddrag öfverhufvud äro enahanda. Endast några få säll-
syntare arter hafva här anträffats, hvilka ännu ej blifvit upp-
dagade högre upp och en mer anmärkningsvärd art, Cetraria
nigricans, synes vara allmännare, men i stället äga de sist-
nämnde fjällen, som inneha en ansenligare höjd, mer om-
vexlande ståndortsförhållanden och ligga nära intill norska
fjällryggen, en: mängd arter (omkr. 40 mossor och 50 lafvar),
som ej anträffats och till stor del ej heller torde komma att
uppdagas på Muonio fjällen, samt bland hvilka en mängd an-
märkningsvärda former finnas. Framhållas bör dock att det
högsta fjället, Himelriiki på Pallastunturit, blef obesökt, ehuru
denna topp till sin naturbeskaffenhet i öfrigt är likartad med
de andra närbelägna fjällen och således ej heller till floran i
någon märkbarare grad torde afvika från dem.

Oberoende af ståndorterne vilja vi här vidare lemna en
summarisk tabell öfver antalet och utbredningen af arterna i
de olika regionerna.

Allm. Spridda. Sälls. Summa.

Granregionen:

mossor 68 30 114 212.

lafvar 91 46 104 SAT
'Tallregionen:

mossor Kål Ni 111 209,

lafvar Sö 47 115 VAL
Björkregionen:

mossor — 61 28 97 186,

lafvar 13 40 107 220:

Allm. Spridda. Sälls, Summa.
Fjällregionen:
mossor — 33 26 74 133,
lafvar 59 20 109 188.

Uti ofvanstående tal ingå underarter och åtskilliga sällsynta
arter, hvilka väl ej blifvit påträffade, men med all säkerhet
kunnat antagas förekomma, då de ej alltför sälls. anträffats
både nordligare eller sydligare; sålunda har granregionen
ökats med 21 mossor och 17 lafvar, tallregionen med 13
mossor och 10 lafvar, björkregionen med 7 mossor och 4
lafvar samt fjällregionen med 1 lafart. ”Tallregionen öfver-
träffar granregionen med några arter; i sjelfva verket bör
den sednare vara artrikare och beror det här framhållna
resultatet troligen derpå, att de smärre formerna i tallregio-
nen noggrannare insamlades.

Enligt gammal praxis återstår ännu att framhålla de
genom sällsynthet utmärkta arterna. Bland mossor innehåller
efterföljande förteckning 4 förut obeskrifna arter, och 23
andra för Finlands flora nya, af hvilka 4 då insamlingen
skedde äfven voro nya för Skandinavien (Hypnum curvi-
caule, H. trachypodium, Polytr. hyperboreum och Jungerm.
rigida var. grandis). Angående de öfriga förtjena att sär-
skildt omnämnas IHypn. enerve och Thedenia suecica, hvilka
under trenne sednaste decennier ej återfunnits i Skandinåvien,
samt Gymnomaitr. suecicum. Vidkommande åter lafvarne må
omnämnas att jemte några nyskandinaviska omkr. 20 (inber.
3 utom området) för vetenskapen nya arter, samtliga på en när
af prof. W. Nylander allaredan beskrifna i tidskriften ”Flora”,
här af mig anträffats äfvensom åtskilliga nya former. Många
af dessa rariteter äro dock af föga vigt i växtgeografiskt
hänseende; långt större betydelse härutinnan tillkommer ut-
redningen af de allmänna arternas, ss. flere Sphågna, Hypna
9. a., förekomst och utbredning ”).

Se Akele .

") I sammanhang härmed vilja vi fästa uppmärksamheten på det

288

För att uppgifter sådana som på efterföljande sidor
meddelas skola uppfylla det med dem åsyftade ändamålet,
böra framför allt bestämningarne vara noggrannt och säkert

utförda. Om: redan många af de i nordliga eller alpina -

trakter förekommande högre växterna härutinnan erbjuda
svårigheter, blir detta förhållande i ännu högre grad kännbart,
då det gäller mossorna och lafvarne, hvilkas tillförlitliga ut-
redande, för att motsvara vetenskapens närvarande stånd-
punkt, endast kan utföras af specialforskare. Också hade
sjelffallet jag nödgats afstå från hvarje anspråk på att lemna
en fullständig och på samma gång tillförlitlig utläggning af
det insamlade materialet, såframt icke, liksom tillförene, ett
välvilligt understöd härutinnan lemnats mig af tvänne de
utmärktaste forskare på ifrågavarande områden, professorerna
S: 0. Lindberg och W. Nylander, af hvilka den förre
dels bestämt hela grupper (Hepatice, Brya) eller kritiska
arter dels genomsett och granskat bestämningarne af de

något oegentliga sätt, bla utbredningen af många arter stundom anföres.

n ga arter äga sitt förnämsta utbredningsområde, om t. ex:

Finland tages i åa i de skogrika trakterna af mellersta delen (vid-

sträckt tagen eller från 61—565 ? n. 1.). De flesta hithörande mossarter upptagas

i Hartmans Skand. Flora ca! förekommande från Lappl. söderut och ett
e s

nitidulum, H. ochrac
pilifera, Neckera oligocarpa, Di elyma falcatum, Ra longiseta, MH.
tristicha, Bryum Duvalii, plack rubrum, Orthotr. Hutchinsie, 0
curvifolium, Zygodon lapponicus, Racomitr. microca pon, BR. fasciculares
Trichost. RS scens, Dicran. elatum, D. majus, D. Blyttis, Sphagn. Wulfit,
ph. strictum, Jungerm. saxicola och Blasia, samt möjligen äfven Leskea
atrovirens, öd tinalis gracilis, Bartramia Halleri, Mnium bragt Nr im
mia torquata o. a. Af mossor som söderifrån Re men böra till för-
handenvarande kategori, äro Hypn. exannulatum, H. n Mnium oa
tioides, Dicran. Schraderi (nordl. Finl. och Lappl.) pe möjligen också
Hypn. reptile, H. rivulare, Jungerm. minuta. Sin förnämsta utbredning
inom detta område äger äfven en mängd lafarter

289

öfriga mossorna, den sednare åter vid lafvarnes bearbetning
lemnat mig enahanda understöd; härigenom har det för mig
blifvit möjligt att nedan redogöra för allt som under resan
insamlats, och begagnar jag här tillfället att för de utförda
bestämningarne och öfriga godhetsfullt meddelade upplysnin-
gar frambära bemälde herrar professorer min uppriktigaste
tacksägelse.

Anm. Till undvikande af onödiga upprepningar cs för att underlätta
uppsökandet af de mindre kända orterna vilja vi här slutligen lemna några
notiser om läget för desamma. I gran-regionen förekomma inom Muonio-
niska socken: Ylikylä (Muonio öfverby), Kätkesu'anto och Songanmuotka
byar, betng vid Muonio elf; nära Kätkeswanto finnes en större höjd:

ne; Muonioniska kyrkoby benämnes här nedan Muonio; inom Kit-
la socken Wälivaara: ett större berg mellan Pallasjärvi och Pallastunturit
nära tallreg ; Lompolotunturi: ett mindre fjäll. I tall-regionen finnes vid
elfven Kuttanen (by mellan Palojoki och Kareswanto), Maunu (by omkr.
2 mil åt n. v. från Karesu”anto), Wähä-Niva (skogsvakt. boställe mellan
Palojoki och Kuttanen); Wuontisjärvi en vid en likbenämnd sjö befintlig
by, belägen omkr. 2 mil öster om Hetta; Muotkajärvi, en by mellan Hetta
och Palojoki; Pahtavaara en större skogbevuxen höjd straxt vid Hetta.
Inom björk-regionen finnas längs Könkämä (= öfre loppet af Muonio; i sin
första början från Kilpisjärvi kallas den Kilpisjoki) följande nybyggen:
Kelottijärvi på finska och Naimakka, Wittanki samt Mukkavuoma på sven-
ska sidan samt följande forsar: Lammaskoski, Peerakoski, Pättikkö och Kil-
pPiskoski, af hvilka den sistnämnde ligger straxt vid Kilpisjärvi. Af orter
inom fjäll-regionen äro Pietsovaara och Leutsuvaara smärre fjällar (den
sednare omkr. 2800 fot hög) söderom Kilpisjärvi, Saanavaara (3400 fot) och
Koltapahta ansenligare höjder, den förra vid östra stranden och den sednare
ett stycke nordvest från sistn. sjö. Alla uppgifter nedan hänföra sig till
finska området (Enontekis), då förhållandet ej särskildt annorlunda framhålles.

Musci ).
Bryacee. ;

Hypnum denticulatum L. Ganska allm. ehuru ej ymar to,
arrskogs- och björkreg.; äfven på Keimiotunturi i
fjällreg:..= I NB Köer ej sälls. med frukt.

— var. subletum Lindb. ”theca erecta, regulari, peristo-
mio leskeaceo”: Lindb. in sched. — I torra bergsklyftor
på sydsidan af Leutsuvaara tillsammans med Neckera

SS
TI
<Q
2
5
&
mm
=)
=)
FR

I bergsspringor på nordl. sid. af Wäli-
vaara i granreg. — Ster.

. nitidulum Whinb. På murken ved och i bergsspringor i

barrskogs- och Djönkren, sparsamt ända upp till Kil-
isjärvi. — I barrskogsreg. på några st. med frukt.
var. pulchellum (Dieks.) Lindb. Vid Pagrskasid med fr.
riparium IL. Vid Muonio på strandstenar med fr.; på
stenar i Kilpiskoski (var.) ster.

- cordifolium Hedw. I tallreg. på våta st. vid Palojöki
och mellan denna ort och Käresu'anto ster.; före-
kommer säkert äfven i granreg. — Ster.

- giganteum Schimp. I barrskogs- och björkreg. allm.;
ymn. isynnerhet längs Muonio och Könkämä elfvar-
— Fruktb.

- sarmentosum Whinb. Allm., särdeles i fjäll- och björkreg.

af rinnande eller sinande vatten fuktade steniga

RN Rd N

N

+) Emedan alla våra gbg ang äro uppgjorda enligt de Säen
upplagorna af Hartmans Flora, har äfven jag här, oaktadt dess mer an
antiqverade ståndpunkt i afseende å GR ace och systematiken, följt
den IX uppl. af samma arbete.

291

och grusiga st.; äfven i barrskogsreg. g. allm. helst
vid laggarna af försumpade st. — Anträffas g. ofta
med fr. och uppträder under en mängd, synnerligen
till färg och storlek skiljaktiga lokalformer, af hvilka
— f. fontinaloides Berggr. samlats på Ounastunturi och vid
Vi ER
H. nitens Schreb. Allm. i barrskogs- och björkreg.; stun-
dom, ss. mellan Palojoki — Kareswanto, på sump-
serna "bildande fasta mosstäcken å större fläckar.

Hi Sävsönnd ieGNN Mycket allm. öfverallt i barrskogs- och
björkreg. äfvensom fläckvis på lägre, skyddade plat-
ser i fjällreg. I barrskogsreg. allm. ståndortsväxt i

barr- och blandskog.

HH. oli förda L. Utbredd lik föreg.; trifves dock hellre i

fuktigare eller mera skuggiga skogar. — Fruktb.

H. Blandowii W.M. Förek. ehuru ej allm. i skogsreg. ända

upp till Kilpisjärvi. — Fruktb

delicatulum L. Sälls. i granreg.: bland gräs på en något
fuktig strandäng vid Muonio. — Ster

- stramineum Dicks. I alla regioner och AIRSET i barr-

skogs- allm. På sanka st. med källdrag och på af

sakta rinnande vatten fuktade platser uppträder den
rikligen som ståndortsväxt; blir ända till fotslång.

» trifarium W.M. Sälls. i tallreg.: midtemot Kareswanto
påträffades i ett sankt gungfly några sterila strån.

- molle Dicks. Synes spars. förekomma i alla reg.; insam-

lad från Jerisjärvi trakten, Kelottijärvi — Naimakka

och Kilpiskoski. — Steril.

- alpestre Sw. Allmännare än föreg.; anträffad på några
st. i gran- och tall- samt flerst. på stenar vid elf-
stränderna i björkreg. — Ej sälls. med frukt.

+ arcticum Sommrif. Sälls. i lägre fjällreg.: i en bäck;

som faller in i nordv. ändan af Kilpisjärvi g. ymn.,

men steril.

H. strigosum Hoffm. Sälls. i tallreg.: Pahtavaara. — Ster.

— Var. precox (Sw.). På en fjällsluttning vid Kilpisjärvi.

— Steril.

bä. bår Nr k

-S

EE

292 |

H. julaceum Vill. Sälls. i fjällreg.: Koltapahta i bergssprin-
gor och på Leutsuvaara å något fuktig, jordbeklädd
berghäll; Keimiotunturi. — Ster, — I Kilpisjärvi-trakten |
förekommer sannolikt äfven H. apiculatum (Somm.).

cåtenulatum Brid. Sälls. i fjällreg.: Leutsuvaara. — Ster. 5
rivulare Bruch. I granreg. mellan Ylikylä -— Kätkesu'anto
i en rännil ymn.; i tallreg. midtemot Karesw'anto och
i en rännil mellan Maunu — Kelottijärvi i björkreg.
— Ste
rutabulum LL Sterila exx. insamlades från Kätkeswanto
och mellan Palojoki — Karesw'anto. En grof, H.
rivulare närst. form fanns ymn. på Ounastunturi
bland gräs på fukt. st.
Starkiäi Brid. var. alpestre (B.9.). Vid sidan af Olostun-

$ turi (inom skogsreg.) med frukt.

glaciale B.S. Under Olostunturi i en från fjället kom-
mande rännil (i granreg.) och på Ounastunturi i en
fjällbäck. — Ster.

reflexum Stark. På sten och murken ved anträffad vid
Kätkeswanto, mellan Naimakka — Kelottijärvi, vid
foten af Pietsovaara och vid sidan af Olostunturi;
endast på sistanförda st. med frukt. En form med
större och glesare blad på Lompolotunturi.

- velutinum L. Vid Lammaskoski (i björkreg.) enligt Wah-
lenb., Flora Lappon., p. 381.

. plumosum Sw., Schwegr. På stenar vid forsar i tall- och

björkreg.: Muotkajärvi qvarn; Könkämä; Kilpiskoski.
eril.

SN

S

=

So

=

a

=

=

- trachypodium (Brid.) C. Mill. Sälls. i öfra björkreg.: nära
Kilpiskoski på jord i gles björkskog. — Ster.
erythrorrhizon B.S. En grof form på sten i löfskog mel-
lan Palojoki — Karesw'anto. — Steril. 5
. salebrosum Hoffm. Flerst. i barrskogs- och på några st.
(Kelottijärvi; RTL i björkreg. — I barrskogs-
reg. äfven med f
+ H. turgidum (Hartm.) Lindb. I björkreg. på fuktiga, bara,
leriga platser på några st. mellan Kelottijärvi —
Naimakka och vid Wittanki. — Ster.

:

Su

293

H. serpens L. Vid Kilpiskoski på en murken trädrot, med fr.
H. enerve B. 8. Sälls. i fjällreg.: på en klippvägg vid sidan af
ett fjäll (bakom Leutsuvaara) nära Kilpisjärvi. — Ster.

H. triquetrum L. Förek. i skogsreg. ehuru sälls. ända upp
till Kilpisjärvi. -- Ster.

H. squarrosum L. En mindre form med helbräddade blad
(f. integrifolia sng förekommer på stenar vid
Kilpiskoski. —

H. Oakesit Sulliv.' I ölen mellan Hetta — Wuontisjärvi

och i björkreg. vid Kilpiskoski. — Ste

H. RARE Myr. <Ej:sälls. på björkintublök- ete. i skogs-
reg. ända till Kilpisjärvi, hvarest den äfven träffas
med frukt. Synnerl. rikligen fruktb. i granreg.

IH. stellatum Schreb. Inom barrskogs- och flerst. i björkreg.
ända upp till Kilpisjärvi på försumpade st., hvarest
den ofta blir qvartershög; vid Karesu'anto med frukt.

H. Örista-castrensis L. Flerst. i barrskogs- och vid Saukko-

oski i björkreg.

H. decipiens (DeN.). På lösa st. med källdrag vid nedersta
afsatsen af Keimiotunturi (granreg.) i stora mattor
och vid en i Kilpisjärvi (nordl. sid.) infallande bäck
(fjällreg.) spars. .— Ster.

H. commutatum Hedw. var. falcatum (Brid.). I en bäck
n.v. från Kilpisjärvi.

H. curvicaule Jur. + sa nära Muonio fnitenared på
något sluttande, försumpadt st. med källdrag ymn.,
men steril.

H. > re I Kilpisjärvi-trakten (fjällreg.) flerst.

H U lycopodioidn ankar Schwegr. Förekommer under flere
former ej säclnies sällsynt ända till Kilpisjärvi. I
gungflyn uppträder teml. allm. i gran- och flerst. äfven
i tallreg. en mörk — nästan svart, grof, form med
mindre starkt böjda blad (var. lapponica), som sälls.
äfven ; bär frukt. Den normala formen fanns jemte
andra rikligen på stenar i Kilpiskoski fors och i
gungfly vid Kares'uanto. En finare form med smala

ev

starkt böjda blad och mörk kopparglans insamlades
på Leutsuvaara. — Ster

H. uncinatum Hedw. Allm. i skogsreg.; äfven åtm. i lägre
fjällreg. —— Fruktb.

H. vernicosum Lindb. BSälls. i tallreg.: i ett sankt gungfly

mot Kareswanto med Meesea longiseta.

H. aduncum Hedw. Sälls. i granreg. Vid Mipniovsnik
(midtemot Muonio kby på svenska sidan). — Steril.

H. intermedium Lindb. I granreg. vid Jerisjärvi och i en

stor mosse mellan Muonio — Olostunturi (g. ymn.):
vid Wittanki i björk- och på Leutsuvaara i fjällreg.
— /Steril.

— var. Sendtneri (Schimp.) Lindb. Wittanki. — Steril.

H. revolvens Sw. G. allm. i skogsreg.; äfven i fjällreg. åt-
minstone på Ounastunturi. — Fruktb. — I vatten-
samlingar vid stenar uppnår arten stundom en längd
af 13 fot (Wittanki).

H. badium Hartm. Allm. i alla regioner; i fjäll- och björk-
regionerna isynnerhet på bara, steniga — grusiga
fläckar med sinande vatten tillsammans med H. sar-
mentosum; i barrskogsreg. dessutom g.: allm. i mos-

g.
sar och gungflyn. — Ehuru allm. anträffades arten
likväl ej med frukt; deremot insamlades vid Muonio
den sälls. g' plantan. -- Allt efter ålder och lokal

antager arten olika utseende, synnerligen hvad fär-
gen beträffar; än vackert kopparröd, än helt ljus, än
n. svart (sanka st.); bladen mer eller mindre böjda

H. exannulatum Gämb. Allm., isynnerhet i barrskogsreg-,
ända upp till Kilvisjärvi. — Vid Muonio med frukt.

H. fluitans L. Anträffad i alla regioner (Lompolo- och Kei-
miotunturi), men synes ej vara allm: — En tufvig,
mindre form med frukt på våt torfjord i björkreg-
vid Naimakka och Wittanki. f

H. ochraceum Turn. På stenar i starkt rinnande vatten flerst.
i barrskogs-(isynnerhet Hetta-trakten) äfvensom björk
och SO (Ounastunturi — Sammaltunturi).-—=
Steril. — W

295

— var. virescens m., vackert ljusgrön, växande i tumshöga,
täta tufvor, förekom i en fjällbäck på Ounastunturi.

4 H. scorpioides L. I pölar, sjöar, vattenfyllda stenhålor, gung-

& flyn o. d. allmän i skogs- (synnerl. barr-) reg. —

Blir ända till fotslång och deröfver.

= H. Lindbergii Mitt. I barrskogs- och björkreg. allm., isyn-
nerhet längs elfsstränderna. — Ster.

H. sö aka L. Vid Naimakka på klippor i björkreg.

å — var. pen (Huds.). Vid Naimakka med hufvudformen.

H. revolutum (Mitt.) Lindb. Sälls. i björkreg.: på stenar i
gles björkskog vid Kilpisjoki. — Ster.

Ehodeniö suecica B. 5. var. compacta Lindb. in Notis. F. &
'F1l. Fenn., XI. p. 70. ”Tallreg. sälls.: i torra bergs-

. springor tillsammans med Neckera complanata midt-
emot Kareswanto 1 Enontekis.

Leskea pilifera Sw. Å Pahtarinne vid Kätkesuanto. — Fruktb.

L. chrysea (Sehweegr.) Hornsch. Säll. i fjällreg.: mellan

: äskar Sr Allipahta tillsammans med H. revolvens.

L. ADR presens Hedw. Sälls. i granreg.: på en björk-
rot å en holme mellan Muonio — Ylikylä.

L. pulvinata Wahlob. Tillsammans med föreg. — Fruktb.

L. myosuroides (L.) Roth. I bergsspringor å Pahtarinne vid
Kätkeswanto. — Ster.

L. atrovirens (Dicks.) Hartm. Förekommer säkerligen inom
nr ehuru den af mig påträffades blott på fjäll-

ryggen nordv. från Kilpisjärvi.
keyipgtnosa (Brid.) Myr. Sälls. i tallreg.: på SEO mot
l resw'anto. — Ste

ON Svar. Aawifolia Lindb. Vid Kilpiskoski på stenar.

L. tectorum (A. Br.) Lindb. På klippor å Leutsuvaara och

ja Se i fjäll- samt vid Kelottijärvi i björkreg.

- fe OR: in Bot. Notiser 1872, p- 135. Insamlad

art på stenar och klippor mellan Palojoki — Karesu'anto

i tall-, vid Pättikkö fors i björk-: och vid sidan af

ör Plolorants i (nedersta) fjällreg. — Ster.

296

Climacium dendroides (L.) W.M. Längs elfstränder ganska
allm. i barrskogsreg.; likaså, fastän bete i
björkreg., ända upp till Kilpisjärvi. —

Lesquereuxia saxicola (B.S.) Mol. Flerst. ser i tall-,
björk- (isynnerbet Kilpisjärvi- trakten) och äfven i
fjällreg. (Saanavaara). — Ster.

Neckera oligocarpa Bruch. Förekommer, ehuru mycket spar-
samt, i alla reg. (Hetta, Kätkesuanto, Naimakka
ster. och vid foten af Leutsuvaara med frukt.)

N. complanata (L.) Häb. Sälls. Vid Karesw'anto och Kelotti-
järvi i klippspringor. — Ster.

Leptohymenium filiforme (Timm.) Häb. jemte 8 decipiens

M.) Hartm. här och der i skogsreg. ända till
Kilpisjärvi. — BSter.

Fontinalis antipyretica L. Ganska allm. i barrskogs- och björk-
reg.; torde äfven förekomma sälls. i fjällreg. — Ster.

F. gracilis pang I en fjällbäck på Ounastunturi; trolig.
flerst. — Ster.

FF duteclPe B.S. Utbredd liks. F. antipyretica.

Dichelyma falcatum (Hedw.) Myr. Flerst. i skogsreg.; i Kil-

pisjärvi-trakten g. allm. — Ster.
Cinclidium stygium Sw. På sanka st. vid Karesu'anto och
ittanki. — Fruktb.

C. subrotundum Lindb. På sanka gungflyn vid Kuttanen och
mottas i tall- samt vid Wittanki i björkreg. —

Fruk

Mnium nal Blytt. På många st. (trot; allm.) i gran-
och tallreg. — Ster.

Mn. punctatum L. Vid Muonio i gran-, Karesu'anto (enl. exx-
af C. Hartm. i H. M. F.) i tall och mellan Maunu —
Kelottijärvi i björkreg. — Vid Muonio och Karesu'anto

med frukt.
Mn. subglobosum B.S. Ej sälls. i tall- och granreg.; Keitot-
ER vid Naimakka (C. Hartman). — Äfven sälls.
ruktbärande.

Mn. symtölop lst Häb. Förekommer säkert, ehuru den
af mig ej påträffades.

RE FRE

297

Mn. affine Bland. Under Olostunturi i gran- och vid Wit-
tanki (svenska sid.) i björkreg. -— Ster.

Mn. medium B.S. Funnen vid Karesvwanto i bergsspringor
med frukt och vid Kelottijärvi ster. Troligen flerst.

Mn. cuspidatum Hedw. I alla regioner ända upp till Kilpis-

järvi. — Ster.
— Vär, cavifoliwm Lindb. "in Notis. F. & FI. F. IX, p. 60.
Karesu'anto i bergsspringor. — BSter.
Mn. fsk L. Vid foten af Leutsuvaara. — Ster.

Mn. stellare Reich., Timm. I granreg. nära Olostunturi i
en frisk lund tills. med M. affine. — Ster.

Mn. inelinatum Lindb. På ett fjäll vid Kilpisjärvi (bakom

| Leutsuvaara) och vid Kilpiskoski (i björkreg.). — Ster.

Aulacomnion turgidum (Whlnb.) Sehweegr. Funnen endast
på Leutsuvaara. — Ster.

A. palustre (L.) Sehweegr. Allm. i barrskogs- och g. allm.
i björkreg. — Med frukt funnen i tallreg.

Timmia bavarica Hessl: Enontekis på Mustavaara funnen af
Wahlenberg, enl. Lindb.

Bryum pseudotriquetrum (Hedw.) Schweegr. Teml. allm. på
något våt jord bland gräs m.m. ända upp till Kilpis-
järvi och på några st. äfven i fjällreg.; hufvudformen
är sparsammare än var. gracilescens Schmp. — Stun-
dom fruktb. :

Br. pallens Sw. I skogsreg. ända upp till Kilpisjärvi. —
Fruktb.

Br. Duvalii Voit. På sumpig jord vid Muonio (Laitavaara)
med frukt och under Keimiotunturi (ster.) i gran-,
samt vid Karesu'anto (ster.) i tallreg.

Br. pallescens Schleich., Schweegr. Koltapahta i bergssprin-
gor. — kt b.

Br: bimum Schreb. Flerst. ända upp till Kilpisjärvi. — Fruktb.

Br. cirratum Hornsch. På fin, frisk sandjord tills. med Ca-
tharinea levigata vid Ylikylä i granreg. och nära

" Wuontisjärvi vid en åstrand på fin, lerhaltig naken
jord i tallreg. — Fruktb.

Br. bulbifolium Lindb. n.sp. — ”Caulis brevissimus, densis-

298

IT

T

ev

Q
3

Br.

sime et bulbiformiter foliatus, innovationibus brevi-
bus, julaceis; folia brevia, ovata, maxime concava,
obtusiuscula, breviter recurvato-apiculata, marg. ad
medium revoluta, superne planis et indistinete serru-
latis, nervo sub apiculum dissoluto, cellulis brevibus,
rbombeis, valde inerassatis; theca pachydermis, ore lato
et peristomio magno; synoicum?: Lindb. in sched. —
I tallreg. nära Wuontisjärvi på fin, något fuktig och
lerhaltig, naken sandjord vid åstrand med frukt. Knapt
1/, tum hög. |

. turbinatum Hedw. var. Schleicheri (Sehweegr.) B.S. På

öfverspolade ställen vid Kilpiskoski. — Ster

. Klinggreffii Schimp. I björkreg. nära Wittanki på något

försumpad lerjord, bland hepaticee, med frukt.

. argenteum L. Flerst. (mest på torftak) i barrskogs- och

Hänrag ända: till Wittanki. — Ster. — Möjligen
rek. Br. Zierui Dicks. i Kilpisjärvi-trakten.

' följa se a (Hornsch.) Sehimp. I granreg. vid Ylikylä med

Br. cirratum och på flere st. vid Kilpiskoski i björk-
reg. — Fruktb:

. tinelinatum (Sw.) Bland. Vid Muonio med Br. bimum

(J. Sahlberg); Mukkavuoma i björkreg. — Fruktb.

'. uliginosum B.8. var. På fuktig sandjord vid Palojoki

med frukt.

. lacustre (Bland.) Brid. På ett par st. i tall- och vid

Wittanki i björkreg. — Fruktb.

. purpurascens (R:Br.) B. 8. På fuktig jord vid Jerisjärvi

och mellan Hetta — Wuontisjärvi vid en åstrand Pp
öfverspolade st. — Fruktb

. arcticum (R. Br.) B.S. På fuktig jord i fjällreg. På

Leutsuvaara och vid Mukkavuoma i björkreg. — F ruktb.

. albicans Wahlnb. På våta st. i granreg. under Keimio-

tunturi och vid Muonio, hvarest den äfven förek. på
lerjord (Sahlberg). — fen

pulchellum Hedw. 'I granreg. vid Muonio på fin, frisk
sandjord och i tallreg. vid Palojoki samt mellan
Hetta — Wuontisjärvi på likabesk. st. — Fruktb.

BEST SERNER ANS NT EEE TREE CNS ESNES: SER r SPI OSSE
SINE LG or ee tg CE EI SR NBN ENAS KA > Lira PRESES NS PIN ST

299

: Br. Ludwigii Spreng. På öfverspolade st. vid Kilpiskoski
s och på Ounastunturi (ster.). En spädare form med
EE. fre är funnen af C. Hartman vid Kätkesuanto på
: elfstränderna enl. exx. i H. M. FE.

Zz Br. annotinum L. På sandiga, bara platser ej sälls. i barr-
skogsreg. — BSpars. fruktb.

Br. nutans Sehreb. Allm. i barrskogs- och ej heller sälls. i
björk-: och fjällreg. — Fruktb.

j — var. longisetum (Thom.) B:S. Hetta; säkert flerst.

3 — var. bicolor (H.H.) B. 8.” Vid Kareswanto och i trakten

E : kring Kilpisjärvi

Br. cucullatum frkvlsirt: På fjället Keitotsorro enl. C. Hart-

ir man i Bot: Notis. 1852, pi 184-och-exx.ci H. M. F.

i. — Fruktb

é Br. crudum (L.) Schreb. Hufvudformen funnen i bergssprin-
gor midt emot Kareswanto med frukt.

+ Var. minus Sehmp. I granreg. på Wälivaara i bergs-
springor; Leutsuvaara i fjällreg. — Fruktb.

Br. longicolle vr Kätkeswanto i granreg.; flerst. i tall- och
fjällreg. (vid Kilpisjärvi). — Fruktb.

Br. polymorphum (Hornsch.) Hartm. Pietsovaara på frisk
sandjord. — Fruktb.

Br. pyriforme (L.) Wigg. G. allm. i barr- och björkrögt.;
ända till Kilpisjärvi. — Frukt

Tetraphis pellucida (L.) Hedw. &G. alls i barrskogs- och
flerst. i björkreg. ända till Kilpisjärvi. — Fruktb.

Meesea longiseta Hedw. I sanka mossar och gungflyn sälls.
i Sv .; anträffad vid Muonio och Karesw'anto.
— Fruk

M. triquetra PN roa I tallreg. vid Kuttanen, Karesu'anto
och Maunu. — Fruktb.

M. uliginosa Hedw. I björkreg., isynnerhet mer norrut flerst.;
på våt naken jord vid Kilpisjärvi äfven i fjällreg.;
här förekommande formen hör till var. alpina (Funck.)
Schimp.

— var. minor Sehwegr. I Kilpisjärvi-trakten. .

Paludella squarrosa (L.) Brid. På sanka mossar och gung-

300

flyn, isynnerhet vid källdfbg,.: allm. ståndortsväxt i
barrskogs- och björkreg. — Ej sällan fruktb.
pine luteum L. Allm. i barrskogsreg.; äfven vid Wit-

ki (Sahlberg) och mellan Maunu — Kelottijärvi i
rs — Vid Kätkesu'anto insamlades en varietet
(var. pygmeum m.) mångfaldt mindre än hufvudfor-
men, eller omkring 1 tum hög och med fruktkapselns
bihang endast !/, så stort som hos den vanliga.

vasculosum L. Sälls. i tallreg. (vid Kuttasenkurkio och
Karesuw'anto) ”usque ad” Nusibaiöbär Wabhlenb. Flora
Lapp., p- 309

spheericum Sw. Ganska allm. i barrskogs- och björk-
reg. samt flerst. i nedre fjällreg.; i de tvenne sist-
nämnda reg. uppträder artens fjällform (var. ovatum)
ej sälls. — Fruktb.

Spl. Wormskjoldii Horn. I Torneå Lappm. utan angifven lokal

(Leestadius).

Spl. mnioides Sw. I skogs-, ne björkreg., g. allm. och
är ej heller sälls. i fjällreg., ss. vid Kilpisjässti och
på Olostunturi.

angustatum Sw. Ganska allm. i barrskogsreg., men
synes ej gå högre upp. — Fruktb.

Dissodon te (Thunb.) Gr. Arn. I björkreg. t. allm.

f sinande vatten fuktade st.; äfven i tallreg. enl.

pet Flora Lapp., p- 326:

Funaria hygrometrica (L.) Sibth. Sparsamt anträffad ända
upp i björkreg. (Kelottijärvi — Naimakka) och ”?ad
Kumma-eno et Idijoki” enl. Wahlenb. F1. Lapp. P-
351. ruktb.

Solgtniskäla och commune L. Vid Muonio i gran-, Palojoki och
Songanmuotka i tall. och Kilpisjärvi i björkreg. —
Fruktbärande. |

P. juniperinum Willd. På torr sandjord m. m. ej sälls.
(allm. trol.) ända till Wittanki, synnerligen i barr-
skogsreg.; äfven i fjällreg. åtm. på Ounastunturi.

SN

Spl.

NN

Spl.

Sw

Spl.

P. strictum Banks., Menz. Allm. i hela skogsreg. och torde ss

ej heller vara sälls. i fjällreg. — Fruktb. — Möjli-

301

gen är de tvenne sednare arternas utbredning, då de
lätt kunnat förväxlas, På tillförlitligt fbs här
ofvan; endera af dem

P. hypeköorgnm R. Br. Spars. inträffad på Rn fjäll (bakom
Leutsuvaara) vid Kilpisjärvi och på Ounastunturi. —
Fruktbärande.

P. piliferum Schreb. Allm. i hela skogsreg. och torde äfven
vara åtminstone g. allm. i fjällreg. — Vid Palojoki
insamlades en egendomligare varietet, (var. fastigia-
tum Lindb.), med KR de SR stjelk och till ha-
bitus mycket lik P-. strict

P. gracile Diecks., Menz. Flerst. i bemölögdnr ; äfven vid

aimakka i björkreg. — Fruktb.

P.- alpinum L. Vid stränder m. m. mångenstädes rikl., isyn-
nerhet i tallreg.; äfven flerst. i fjällreg., både vid
Kilpisjärvi och på de sydliga fjällen.

— var. ambiguum (Michx.) Lindb. Vid Kareswanto i skug-
giga bergsspringor steril. ö

P. urnigerum L. Spars. i barrskogsregionen.

P. capillare Miechx. På sandjord vid Palojoki fruktb. och
vid Karesw'anto steril; är icke här allm., ss. det upp-
gifvits.

— var. minus Wahlenb. Vid Palojoki med frukt.
Sapslgoind Ft Ehrh. Vid RES: 0 af Ounas-
uri på grusblandad sandjord. — Ste
(SE san (Wahlenb.) Brid. I granreg. vid Ylikyla på fin,
bar sandjord med Ceratodon cylindricus fruktb. och
vid Kätkesuanto (”frequentissime?: Weahlenberg); i
tallreg. vid Palojoki ymnigt men ster.; Karesu'anto

(C. Hartman).

C. tenella Röhl. Vid Muonio steril.

Buxbaumia aphylla L. I tallreg. vid Palojoki och mellan
eg by och Muotkajärvi; säkert flerst.i barrskogs-

äfven i fjällreg. på Ounastunturi. — Fruktb.

SSR Halleri Hedw. Kätkesuanto på Pahtarinne; under
Pallastunturit funnen af A. J. Malmberg.

B. crispa Sw. På några st. inom barrskogsreg.; anteckn.
äfven från björkreg. (Kilpisjärvi). —

302

B. ithyphylla Brid. I bergsspringor och på jord vid stenar
ete. ej sälls. ända upp till Kilpisjärvi. — Frukt

B. fontana (L.) Sw. . Allm. i barrskogs- och äfven Herb; i
. björkreg. ända till värd men är ej anträffad i
fjällreg. — Vid Hetta m k

Conostomum boreale Sw. I fl ej sälls.; äfven i tallreg.
funnen vid Palojoki och Kareswanto på grund torf-
jord synnerligen vacker och rikl. fruktbärande.

Catoscopium nigritum (Hedw.) Brid. I granreg. vid Muonio
enl. -exx. af C. Hartman i H. M. F.; i tallreg. vid
Kaunavaåra och Mustavaara enl. Wedlonba i björk-
reg. vid Wittanki (steril); säkert flerst.

Orthotrichum speciosum Nees. + fuscum Lindb. n. subsp.
”Distinguitur minutie omnium partium, colore fuseo,
foliis obtusiusculis et vix papillosis, theeca minus
emersa, breviore et elliptica, calyptra breviore, cam-
panulata et profundius plieata, fusca, nitida minusque

db sch

ramentacea”?: Lindb. in sched. — TI tallreg. mellan
etta — Wuontisjärvi på björknäfver (tidtals öfver-
spol.) vid elfven; mellan Palojoki — Karesu'anto på

lika st.; Kuttanen.
0. EE Boktsidig Schweegr. På en bergvägg vid foten
tb.

Pletiomsåni — Fruk
0. spin Hornsch. Pietsovaara bland O. rupestre. -— Fruktb.
O. brevinerve Lindb. n.sp. — ”Ex 0O. microbleph. differt:

foliis basi haud plicato-striatulis, obtusis, minus pro-
unde carinatis, nervo longe infra apicem dissoluto,
cellulis superior. regularibus, rotundis, duplo mino-

ribus, minus et humilius papillosis, papillis vix stel-

lato-partitis, basilaribus intus optime nodulosis, thee

collo in setam sensim abeunte, dentibus optime rer
gularibus, longis, acutis, omnino liberis, ciliis nullis,
sporis subduplo minoribus, ealyptra fusco-brunnea” :
Lindb. in sched. — Kiljtekoski på exponerade ste-
nar och klippor vid och i forsen (25),

0. curvifolium Wahlnb. I barrskogs- och björkreg: ej sälls.
på klippor och bergväggar ända till Kilpisjärvi, der

Re
EE AND 5

NE
INF

FRESTAS

303

den stiger till de nedre fjälltrakterna. — Fruktb. —
O. Ilutehinsic anträffades icke.

Zygodon lapponicus (Hedw.) B.8. I barrskogsreg. här och
hvar; Kilpisjärvi. — Fruktb. i;

Z. Mougeotii B.S. På större bergväggar i granreg. vid Kät-
keswanto (Pahtarinne), i tallreg. vid Kares'uanto och
vid foten af Leutsuvaara i nedersta fjällreg. — Ster.

Encalypta rhabdocarpa Schwegr. Koltapahta i springor. —
Fruktbärande.

EK. säte B.S. I tallreg. på Pahtavaara ymnig på gru-

jord i bergsspringor. — Fruktb.

ödenigidivgr ciliatum (Hedw.) Hartm. Spars. och sälls. i

jörkreg.: Kelottijärvi och Peerakoski samt vid Nai-
makka enl. Wahlenb.; äfven vid Pietsovaara på grän-
sen mot fjällreg.

Grimmia apocarpa (L.) Hedw. under en mängd former vid
stränder, isynnerhet längs Muonio elf, allm. i skogs-
reg. till Kilpisjärvi och stiger äfven upp i fjällreg.

Gr. elatior B.S. En mångfärgad form (f. variegata) på
flata klipphällar i elfven under Kilpiskoski. — Ster.

Gr. spiralis Hook. I fjällreg. vid Kilpisjärvi på torra berg-
väggar: Koltapahta och Saanavaara. — Ster.

— var. epilifera Zett. Saanavaara. — Ster.

Gr. torquata Grew. Här och der i skogsreg. ända upp till
Kilpisjärvi, hvarest den äfven stiger upp i fjällreg.
(Saanavaara, Pietsovaara). — Ster.

Gr. contorta (Wahlnb.) Schmp. Sparsamt anträffad på Pahta-
vaara i tall-, vid Naimakka i björk- och på Keimio-
tunturi i fjällreg. — BSter.

Gr. Donnii Sm. I fjällreg. på Saanavaara på en torr berg-

vägg. — Bter.
Gr. se gå M. På expon. klippor och stenar g. allm. i
a regioner. — Fruktb.

Gr. Sen Kaulf. Sälls. i fjällreg.: Pietsovaara vid öfre
kanten af en klippvägg, fuktad af nedsipprande, je.
partiklar medförande vatten. — Ster.

Gr. montana B.8. I fjällreg. på Pietsovaara och Koltapahta
ster. samt vid Naimakka i öfre björkreg. med frukt.

ä

8

304

Gr. sg Schleich. Ne NN i öfre björkreg. på
n klippvägg. —

fniss lanuginosum 2 Pl Brid. Anträffad endast på
AN der den ymnigt förekommer på nästan

mna, exponerade berg. — Ster.

R. canescens (Timm.) Brid. På sandiga st. längs Muonio elf
spars. i barrskogsreg. — bSter.

R. fasciculare (Schrad.) Brid. Insamlad endast från Waäli-
vaara och Leutsuvaara; äfven på norska fjällryggen.
— Ster.

R. microcarpon (Gmel.) Brid. G. allm. ehuru mindre ymnigt
anträffad ända till Kelottijärvi i björkreg.; äfven på
Olostunturi. — Fruktb.

R. heterostichum (Hedw.) Brid. I fjällreg. på Olostunturi g-
ymnigt och på fjällen vid Jerisjärvi samt på Leutsu-
vaara (ster.). I granreg. fanns vid Jerisjärvi en form

med frukt.

R. sudeticum (Funck.) B.S. Förekommer på norska fjällryg-
gen och torde säkert äfven finnas inom området.

Tortula ruralis (L.) Ehrh. Sälls.: i tallreg. på Pahtavaara
och på gränsen af NO och fjällreg. på Pietsovaara

och Leutsuvaara. — Ste

ds end (Drumm.) Wils. I Sjöllasg: sälls.: Leutsuvaara dels
på -fuktade st., dels på torra jordafsatser; äfven på
Olostunturi. — Ster.

T. tortuosa (L.) Ehrh. ”Ruossotjärro parceciee Enontekis?
Wabhlenb. F1. Lapp., p. 317; äfven på norska fjäll-

ryggen

Desmatodon latifolius (Hedw.) Brid. Hufvudformen (a) fanns
flerst. i Kilpisjärvi-trakten, såväl i fjäll- som äfven
björkreg.; Ollisenkoski i granreg. enl. Wahlenb. —
Fruktb. — Var. y brevicaulis Schmp. samlades på en
holme i elfven vid Muonio och på norska fjällryggep:

Trichostomum homomallum (Hedw.) B.8. Leutsuvaara på
fuktig jord med frukt.

Tr. zonatum (Brid.). I granreg.: Wälivaara, växande i täta
tufvor i smala bergsspringor på en nordlig bergvägg
— Ster.

Sh,

305

Tr. pusillum Hedw. I barrskogsreg. flerst. (Kätkesw'anto,
bn or llgg Fe ngn Hetta); äfven på nors

gen. — Fru

ir. Sälar (Schleich.) B. . fjällreg. på Olostunturi med

; frukt och på Saanavaara ster.

Tr. glaucescens Hedw. Spridd i skogsreg.; vid Kilpisjärvi i
fjällreg. — Fruktb

Tr. rubellum (Hoffm.) Rab. På Leutsuvaara, med frukt.

Distichium capillaceum (Sw.) B.S. Anträffad på några st. i
tallreg. (Muotkajärvi, Karesw'anto); i Kilpisjärvi-trak-
ten (björk- och fjällreg.) ganska allm. på något fuktig

jord, synnerligen längs stränderna af elfven. — Fruktb.

Ceratodon purpureus (L.) Brid. Allm. i hela skogsreg. — Fruktb.

— var. SSAB ARG Lindb. Vid Palojoki på fin frisk sand-

med Bryum pulchellum.

EC: oe sel (Hedw.) B.S. På fin sand- eller lerjord på
flere st. från Muonio ända till Kilpisjärvi. — Fruktb.

Dicranum elatum Lindb. (D. robustum Blytt.). Sälls.iskogs-
reg. ända till Kilpisjärvi; antr. vid Muonio och Olos-
tunturi, mellan Maunu — Kelottijärvi OR vid Kilpis-
järvi. — BSter.

D. majus Turn. I granreg. flerst.,isynnerhet vid norra sidan
af Jerisjärvi; i tallreg. vid Hetta. — Vid Muonio
funnen med frukt, annorst. steril.

D. palustre Brid. På kärraktig, tufvig, mark under Keimio-
tunturi (i granreg.) med frukt; Palojoki ster.

D. undulatum Ehrh. Anträffad endast vid Kareswanto. — Ster.

D. Schraderi W.M. På öppna sumpmarker allm. och ofta
ymnig i barrskogsr.; likaså i björkreg.; i fjällreg. blir
den mindre ymnig. — Ej sällan fruktb. — I mossar
vid Muonio uppträder en mycket grof, mörk form
(f. obscura):

D. scoparium (L.) Hedw. På torrare st. i barrskogsreg. ej
sälls. — Fruktb.

D. fuscescens Turn. I barrskogsreg. mycket allm. på något
riska marker och äfven på bergväggar; allmän vi-
dare i björk- och g. allm. i fjällreg. — Fruktb.

20

2

St Hob

ö

JT

JT

ST bv: Än

306

elongatum Schweegr. I barrskogsreg. ännu spars., upp-
träder denna art i björk- (öfre) och fjällreg., särde-
les ymnigt på försumpade st., der den ofta bildar
hufvudvegetationen. — Fruktb.

. fragilifolium Lindb. I tall- och granreg. g. allmän på :

stubbar eller nedligg. stammar af barrträd, helst tall.
— Anträffas ej sällan äfven med frukt.

. longifolium Ehrh. Mellan Hetta och Wuontisjärvi samt

Palojoki — Karesuw'anto äfvensom på klippor vid
foten af Leutsuvaara spars. och ster.

. montanum Hedw. Kätkesu'anto. — $Ster.

strumiferum Ehrh. Insamlad endast från tallreg. (Songan-
uotka — Palojoki), men förekommer troligen flerst.

. gracilescens W. M. Hetta; på ett fjäll vid Kilpisjärvi;

troligen flerst. — Frukt

var. polycarpon (Ehrh.) Lindb. På spridda st. i skogsreg.
— Fruktb.

var. alpestre (Wahlenb.) Lindb.. I bergsspringor, grusjord
ete. flerst. i skogsreg. — Fruktb.

Wahlenbergii (Brid.) Schultz. På våta stenar, murken
ved och fuktig mark, i mossar m. m., g. allm. i alla
regioner. — Fruktb.

virens (Sw.) Hedw. På våta stenar (i hink m. m.) och
fuktig jord i alla regioner, men mycket sparsammare
än föregående. — Fruktb

- Starkii W.M. Ounastunturi på grusblandad, bar jord

spars. — Fruktb.

Blyttii B.S. I fjällreg. på Keimiotunturi och Leutsuvaara
med frukt.; i granreg. vid Muonio ster.

subulatum Hedw. På fuktig sandjord vid Hetta, me
makka och Peerakoski. — Fruktb.

- erispum Hedw. I barrskogsreg. flerst. på fin sandjord;

i björkreg. vid Peerakoski. -— Fruktb.
cerviculatum Hedw. Allmän i skogsreg. — Fruktb.
var. nigripes Lindb. Palojoki på våt sandjord.
pellucidum (L.) Hedw. På fuktiga st. i björkreg. vid
Peerakoski samt mellan Maunu — Kelottijärvi. — Ster.

307

D. squarrosum Schrad. I en från Koltajärvi kommande och
i Kilpisjärvi infallande bäck (nära utloppet). — Ster.

Trematodon 'brevicollis Hornseh. Anträffad mellan Kilpisjärvi
och. fjällryggen af J. Sahlber

Fissidens osmundioides (Sw.) Hedw. Vid Muonio på murken
stubbe i en mosse med frukt; i björkreg. vid Pättikkö
och Kilpiskoski samt i fjällreg. på Leutsuvaara. --
Ster.

Discelium nudum (Dicks.) Brid. På leriga st. längs lands-
vägen i Muonio samt på lerbankar vid elfven ett
stycke nedom Äijänpaikka fors. — Frukt

Weissia crispula Hedw. På stenar längs elfven sände till
björkreg. ej sällsynt; Wuontisjärvi; Olostunturi (vid

foten). — Fruktb.

W. acuta (Huds.) Hedw. I fjäll- och björkreg. (öfre) g.
allmän på nakna våta fläckar på marken och på
fuktiga klippor; i barrskogsreg.-flerst., men uppträder
här mest på klippor och bergväggar. — I Kilpisjärvi-

W. fugax Hedw. I bergsspringor vid Kätkesuanto (Pahta-
mg Pietsovaara och Kilpisjärvi (Sahlberg). —
tb.

wW. Schisti (Wablenb: ) Brid. I Enontekis midt emot Kareswanto
i en klippspringa, med frukt.

smo osmundacea (Dicks.) W.M.- Inom ätesn'anto
socken (svenska sidan) uti af fast sand bestående
jordhålor vid elfstranden i björkreg. mellan Kelotti-
järvi och Naimakka g. rikligt och med frukt.

Andrewa petrophila Ehrh. Allm. i alla regioner. — Fruktb.

"= var. subsecunda Whinb. Olostunturi.

4. Kobe spi Schmp. På fjällen vid Kilpisjärvi (Leutsu-

4. len Thed. oem — Fruktb.
— var. acuminata Lindb. in Musc. Spitsb. Vid Naimakka på
klippor i fjällreg. med frukt.

308

Sphagnace2&.

Sphagnum .cymbifolium Ehrh. Allmän i barrskogs- och g.
allm. i björkreg. ända till Kilpisjärvi. Ster. — Inbegri-
per sannolikt äfven den från denna art nyligen ur-
skilda Sph. papillosum Tindb.

Sph. insulosum Ångstr. I barrskogsreg. g. allmän, synes den
tilltaga i mängd uti björkreg. ända till Kilpisjärvi-
trakten, hvarest den äfven flerst. anträffas i fjällreg-
— Ej anträffad med frukt.

Sph. Lindbergii Sehmp. Allmän på vattendränkta, öppna
sumpmarker i alla regioner. Sällan fruktbärande. —
Från Muonio äro insamlade smärre mycket finbladiga
former, som i hög grad likna Sph. euspidatum.

Sph. fimbriatum Wils. Funnen i tallreg. nära Hetta. — Ster.

Sph. strictum Lindb. Är sannolikt mycket allm., åtminstone
anträffades den g. ymnigt vid Kilpisjärvi såväl i
fjäll- som björkreg. — BSter,

Sph. rigidum (N.H. 5.) Schmp. Allmän i alla regioner.

Sph. squarrosum Pers. Teml. allmän i skogsreg. — Vi
Muonio med frukt.

Sph. subsecundum Nees. Insamlad från flere Iokaler i barr-
skogsreg.; enligt reseanteckningarne skulle arten före-
komma ännu flerst. vid Kilpisjärvi och andra st. i
björkreg., men möjligen har förväxling kunnat äga
rum med följande art.

— var. contortum (Sechultz.). Muonio.

Sph. neglectum Ångstr. var. platyphyllum Sul. Insamlad i
sanka gungflyn på några st. i tallreg. — ter.

Sph. acutifolium Ehrh. Ytterst allmän och ymnig i barr-
skogsreg.; likaså öm ock i jemförelsevis mindre skala
i björkreg. och uppträder ännu i fjällreg. smått moss
bildande. Af artens talrika former må här anföras:

— var. quinquefarium Lindb. Vid Kilpisjärvi.

Sph. Wulfii Girgens. I myrar (vid laggarne) och kärr teml.
spars. i barrskogsreg., och är i tallreg. anträffad vid
Kareswanto, Kuttanen och mellan Palojoki — Ka-

|
.
i
i

NESSLE SES TE 5 STEL VA ESSENS PR SIE EE IE a (ES SES TIER

RAR ra SSE IE VASA Nr

309

resw'anto; i granreg. nära Kätkesuanto och Muonion-
alusta; längre söderut blir den allmännare. — Ster.
Sph. recurvum P.B. Former närmande sig var. riparium
(Angstr.) äro insamlade på några st. i barrskogsreg.

= Ster.

Sph. cuspidatum Ehrh. Också af denna art äger jag exx.
från några orter i tallreg. — BSter.

Anm. De två sistnämnde arterna torde vara temligen
allmänna i barrskogsregionen.

Hepaticee.

Gr conrcinnatum (Lightf.) Cord. Torde vara g.
allm. på berg i alla regioner, synnerligen fjällreg.

G. suecicum Gottseh. in FI. dan. fase. 48 (1871), p. 20, tab.

2870, figg. 2. Sälls. Wälivaara på jord i bergs!
springor bland andra mossor; med frukt.

Sarcoscyphus emarginatus (Ehrh.) Spruce. En liten (1—2
hög) form (J') funnen på Wälivaara på en

ergsafsats.

S. Fren (Gies.) Nees. I närheten af föreg. lokal på
sten vid en bäck (39); lågväxt (1 tum hög).

— Alicwaria scalaris (Sehrad.) Cord. I barrskogsreg. flerst.
på ler- eller sandjord längs stränderna vid Muonio
elfo:—' Fruktb

— var. minor Nees. På fuktig ler- eller sandjord funnen vid
Muonio, Kätkeswanto (med frukt) och Palojoki. —

Fruktb.

Plagiochila asplenioides (L.) N.M. Förekommer flerst. g.
allmän ända upp till Kilpisjärvi.

Scapania undulata (L.) N. M. Funnen i alla regioner (Leutsu-

aara, Ounastunturi i fjällbäck). — Ster.

Se. bjnin (Sw.) Nees. I granreg. mellan Muonio — Olos-
tunturi i en mosse; i tallreg. nära Palojoki vid käll-
drag i kärr yändrt: ymnig; i nedre fjällreg. i bäc-

: kar vid nordvestra ändan af Kilpisjärvi. — Ster.

Sc. irrigua Nees. Insamlad från en mängd lokaler i barr-

310

skogsreg. (i mossar); äfven på lerjord vid Kilpis-
koski i björkreg. — BSter.

Sc. subalpina Nees. Helst på tidtals öfversvämmad jord
funnen vid Jerisjärvi (med kalkar) i granreg.; på
flere st. i tall- och vid Kilpisjärvi i björkreg.

Sc. curta (Mart.) Nees. Insamlad vid Naimakka och Kilpis-
järvi i björkreg. — Ster:

Jungermannia taxifolia Whinb. På några st. (Kätkesu'anto,
Wälivaara, Pahtavaara, under Pallastunturit (Malm-
berg) i barrskogsreg.; vid Kelottijärvi i björk- och
vid sidan af Keimiotunturi i fjällreg. — Ster.

J. Taylori Hook. Kätkeswanto på torfaktig jord och vid
Kilpisjärvi. — BSter.

J. anomala Hook. Funnen endast vid Muonio, i en mosse
på Sphagna. — Ste

J, cordifolia Hook. I en fjällback mellan Kilpisjärvi — Alli-

. ymnig. ter

på som: Witb. Hubenlernar är anträffad endast på nor-
ska fjällryggen.

— var. major Hook. På fuktig sandjord på Pahtarinne och
vid elfstranden mellan Songanmuotka — Palojoki. —

Ster
dö spherocarpa Hook. Vid Kilpisjärvi på fuktig, torfaktig
jord. — Ster.

J. nana Nees. Vid Muonio på fuktig, lerhaltig jord och vid
Palojoki på fuktig torfaktig da — Ster.
J. hyalina Lyell. I tallreg. vid Hetta på fuktig jord; med
r

alkar.

J. Mälleri Nees. Vid Hetta på fuktig sten (i bäck ?). — Ster.

J. Kunzei Hiöben. Bland sphagna ete. på sumpiga st. flerst.
i barrskogsreg. ända till Kareswanto. —- 8ter.

— var. plicata (Hartm.) Lindb. : På fuktig jord och sten
samt i mossar flerst. i barrskogsreg.; äfven vid sidan
af Keimiotunturi och Ounastunturi i fjällreg.

J. änflata Huds. Ej sälls. (allmän?) ända till Kilpisjärvi och

ar äfven insamlats på flere st. i fjällreg. — Kalkb

J. ventricosa Dicks. Ej sälls. i barrskogsreg.; äfven vid

SSE SE ST

311

Naimakka i björk- och på Pietsovaara i nedre fjäll-
reg, — Kalkb.

" J. porphyroleuca Nees. På murken ved, jord, ete. teml.
allmän i barrskogsreg.; äfven på Ounastunturi och
Keimiotunturi i fjällreg. — Sälls. kalkb.

J. Wenzelii Nees. På sten midt emot Kareswauto. — Ster.

J. alpestris Schleich. På grus- och sandjord äfvensom berg
anträffad på en mängd orter i barrskogsreg., samt
på Ounastuntnri och Leutsuvaara i fjällreg. — Ster.

J. bicrenata Lindenb. Muonio på naken lerhaltig jord med
J. nana. — BSter.

J prak Sehrad. ”Ad Rog paroecie Enontekis? Wahlenb.

ra Lapp. p-

Ja inta Krona På väller expon. klippor och berg
allm. — Kalkb.

— f. tenuissima Lindb. Wälivaara på fin, fuktig sandjord.

J. quinquedentata L. Insamlad från åtskilliga st. i barrskogs-
reg. på sten och äfven på sandjord; vid Kilpisjärvi
och nedre sluttningen af Olostunturi. — I granreg.
med kalkar. k |

J. lycopodioides Wallr. På stenar och klippor funnen vid
Muonio och Jerisjärvi i barrskogs-, vid Kilpisjärvi i
björk- och på Leutsuvaara samt vid sidan af Olos-
tunturi och Keimiotunturi i nedersta a — På
Olost. med kalk.

J. Floerkei W.M. På fuktiga stenar och klippor ja Wäli-
vaara i gran-, Hetta — Wuontisjärvi, Hetta i tall-,
vid Kumma-eno enl. Wahlenb. (F1. Lapp. 389) i björk-,
och på Ounastunturi i fjällreg. — I tallreg. funnen kalkb.

J. attenuata Lindenb. Blott en fin form finnes insamlad
mellan Palojoki — Muotkajärvi på sumpmark. — Ster.

J. sétiformis Ehrh. På expon. klippor och berg i fjällreg.
allmän; äfven på dylika st. i skogsreg. — Ster.

— var. alpina Hook. I bergspringor vid Hetta och på Wäli-

; vaara. — Bter.
J. incisa Sehrad. På torf-, ler- och sandjord i barrskogsreg.
(Muonio, Hetta, Wuontisjärvi). — Ster.

312

J: islandica Nees. På fuktig lerhaltig jord vid Kilpisjärvi;
en rödaktig form (f. rubella Lindb.) vid Palojoki på
fuktig torfhaltig sandjord med kalkar.

— var. albescens (Hook.) Lindb. På fuktig jord, m. m. vid
Karesu'anto och mellan Hetta — Wuontisjärvi i tall-
samt vid Kilpisjärvi och enl. C. Hartman Mä Notis.
1852, p. 188) Naimakka i fjällreg. — Ste

J. rigida lä. var. grandis (Gottseh.) Lindb. in Bot Not.
1872, p. 165. Vid Muonio i en mosse vid tufvor.

— Ster.
J. divaricata Frane. I björkreg. funnen vid Naimakka och
Kilpiskoski; förekommer trol. flerst. — Ster.

— var. latifolia Lindb. ”Folia eaule multo latiora, cordato-
ovata, ut et bract. Q integerrima, cell. rotundis,
angulatis, sat magnis, spatiis rig distinetis, am-
fe 0, rnät. Q folie simill., Q cire. 8—10, J' sin-
gula in axilla bract. ol. sine paraphysibus.
An sp. propria?”: Lindb. in snlid. — Kilpisjärvi-
trakten på våt jord.

J. catenulata Häben. Hetta på fin sandjord med J. sphero-
carpa och Dicr. subulatum. — Bter.

J. bicuspidata L. Insamlad från en mängd lokaler i barr-
skogsreg. äfvensom vid sidan af Keimiotunturi. —
ifran rikligen fruktb.

J. connivens Dicks. Förekommer flerst. ända upp till Kil-

isjärvi. — Fruktb.

J. trichophylla L. Anträffad i alla regioner ända till fjällen
(Saanavaara) vid Kilpisjärvi.

J. julacea L. Allmän i fjällreg., uppträder denna art dess-
utom längs elfstränderna ej sälls. ända ned till Kät-
keswanto; Wälivaara. — Fruktb.

Sphagnoecetis communis Nees. Nära Karesu'anto på torfjord.
— Ste

Harpanthus F nere Nees. På sumpmarker eller våt jord
i barrskogsreg. mångenstädes (trol. allm.); äfven i
björk- (Maunu — Kelottijärvi) och fjällreg. (Ounas-

tunturi).

313

Calypogeia trichomanis (L.) Corda. Funnen vid Muonio på
st. och vid Kareswanto på sandjord i bergs-
springor. — Ster.
Lepidozia reptans (L.) Dum. Vid Muonio ärta Karesu'anto.
Piilidium ciliare (L.) Nees. jemte var. rslastorsm Nees.
skogs-, isynnerhet barrskogsreg. allmän ända upp till
Kilpisjärvi.
Radula complanata (L.) Dum. I björkreg. vid Kelottijärvi
frukt.
Pellia epiphylla (L.:) Nees. Ganska allmän i barrskogsreg.
och är ej heller sälls. i björkreg. ända upp till Kil-

pisjärvi:
Blasia sd L. Kätkesw'anto och mellan Hetta — Wuontis-
rvi på en sandig strand. — Ster
Mira ös Lindb. enfr. Bot. Not. 1873, p: 62. (”A. pal-
mata a Nees.; haud Jung. pula Hedw. nee ÅA.
palmata Dum. »). Nära Muonio i en mosse, beklädande
andra mossor. — BSter.
Metzgeria ko cata (L.) Nees. I bergsklyftor på Leutsuvaara.
Marchantia free L: : Utbredd ungefär som Pellia, men
ar äfven träffats i fjällreg. (Ounastunturi). — Fruktb.
Preissia commutata (Lindenb.) Nees. Förekommer, ehuru spar-
samt, i hela skogsreg. från Muonio ända till Kilpis-
järvi-trakten, hvarest den ej är alltför sälls. — Fruktb.
Fimbriaria gracilis (Web. f.) Lindb. Anträffad endast vid Kil-
pisjärvi i bergsspringor på jord. — Fruktb.

314

d 3
Lichenes/'”).
Trib.. LICHINEI Nyl.

Stör saxicola Neg. Spars.; i granreg. nära Wälivaara
på stenar vid bäckstrand och vid Muonio på en tallmo
bland ÅLecidea limosa; i fjällreg. på Pietsovaara.

S. alpinus Kätz. Nära Kätkesu'anto, Pahtarinne, på en fuk-
tig och skuggig bergvägg (granit) tillsammans med
Pyrenopsis hematopis.

S. compactus Kiätz. Pahtarinne vid Kätkeswanto i skuggiga
bergspringor på mossa; vid Karesw'anto på likart. st.

S. pulvinatus Bréb. Förekommer äfven på Pahtarinne samt
nära Hetta (Pahtavaara) på en något fuktig bergvägg.

Ephebe pubescens (Ach.) Fr. Insamlad i grofva exx. från
stenar i Könkämä samt från Pahtarinne; säkert flerst.
(”fuktiga klippor flerst. i björk- och fjällreg.? enl.
reseanteckningarne). S

— var. spinulosa (Th. Fr.) Nyl. I tallreg. på stenar (granit)
vid elfven mellan Palojoki — Karesw'anto och i fjäll-
reg. på Ounastunturi.

— var. trachytera Nyl. Nära Muonio på en starkt förvitt-
rande sten vid elfven samt vid Peerakoski.
Pterygium pannariellum Nyl. Wuontisjärvi på stenar i en
bäck; Leutsuvaara på öfversta spetsen. Från hvar-

dera stället med apothecier.

Pt. asperellum (Ach.) Nyl. Lich. Scand. p. 25. KOM KR
solsidan af en brant, hög, torr bergvägg af glim
skiffer (synes delvis Mössöragen af lösa kalkpartiklar
i ringa mängd); äfven på norska fjällryggen på hå
kalksten.

+) Angående citater af arbeten hänvisas till ,Bidrag till Sydöstra
Tavastlands Flora” i dessa Notiser, XI h.; endast för de der ej upptagna
arter eller då ändringar i införts anföres särskildt arbeten. Den här före-

mmande något afvikande familjeindelningen och grupperingen grundar sig

på meddelanden, lemnade af prof. W. Nylander

FR SER marna ad od air SR) sng an en

315

Trib. COLLEMEI Nyl.

Pyrenopsis grumulifera Nyl. Uppe på Leutsuvaara på en
jemn granithäll. |

P. hemalea (Smmrf.). På torra öppna åsar eller moar af
rullstenförande sandjord flerst. rikligen i tallreg., ss.
vid Karesuw'anto och på Ullavaara ås nära Hetta; på
likartade lokaler mångenst. i björk- samt på grus-
jord i fjällreg. (Ounastunturi, Olostunturi, Naimakka);
denna art har vidare anträffats på berg och klippor
af olikartade sammansättning (qvarzit, diorit, ler-
skiffer ete.) i alla regioner.

P. hematopis (Smmrf.) Nyl. Lich. Lapp. or. p. 104. Kätke-
su'anto med Sirosiph. alpinus. — Ster.

P. granatina (Smmrf.) Nyl. Endast anträffad nära Wuontis-
järvi på granitklippor.

Collema rivulare Ach. Muonio på strandstenar, som vårtiden
ligga under vatten.

Leptogivm humosum Nyl. I tallreg. vid Maunu (svenska sid.)
på fin sandjord och i fjällreg. på Leutsuvaara (fjälljord).

L. lacerum var. tenwissimum Nyl. Lich. Scand. p. 34. På
Leutsuvaara med före

LZ. scotinum Ach. Pahtavaara på lös jord bland mossa; äfven
på norska fjällryggen.

— var. crenatum Nyl. Kilpiskoski på stenar i forsen. —
Norska fjällryggen.

L.? microscopicum Nyl. På barken af äldre enrisbuskar med
Lecidea subincompta mellan Palojoki — Karesuw'anto:
steril och osäker.

ÅL. muscicola (Sw.) Fr. Förekommer, ehuru spars., i alla re-
gioner, beklädande smärre mossor på mindre branta
bergväggar.

Phylliscum endocarpoides Nyl. Dels på torra, dels på fuktiga
klippor och bergväggar från granreg. ända till fjäll-
reg. (öfversta toppen af Leutsuvaara) flerst.

— var. compositum Nyl. Pahtarinne på en fuktig, brant,
nordlig bergvägg. :

316

Trib.. CALICIEI Nyl.

Calicium disseminatum Fr. På granstammar (barken) flerst.
inom granreg., ss. Muonio, Jerisjärvi, Onnasvaara.

C. pheocephalum Borr. Muonio på utdöda granqvistar.

C. trichiale f. ecrustaceum Nyl. I tallreg:, Muotkajärvi på en
vägg spars.; hufvudformen antecknad som växande
på granbark under Olostunturi.

— vår. cinereum (Pers.) Nyl. Muonio på tallved.

— var. stemoneum. Ach. Muonio på gran- och tallbark; vid
Hetta insamlades på björkbark en form öfvergående i

— var. brunneolum (Ach.) Nyl.: Kring Muonio flerst. på
murkna tallstubbar; äfven på en murken björkstubbe
vid Jerisjärvi.

C. citrinum (Leight.) Nyl. Nära Jerisjärvi på roten af en
kullvräkt gran, på Lecidea lucida:

C. hyperellum "Ach. Ej sälls. på utdöda granqvistar i gran-
reg.; äfven på tall (Jerisjärvi, Hetta) och björk (Muo-
nio) samt sten (Wälivaara).

C. trabinellum Ach. Inom barrskogsreg. allmän på (murk-
nande) tallstubbar (isynnerhet på sumpig mark); äfven
på björkved vid Muonio.

C. trachelinum Ach. I barrskogsreg. allm.; i björkreg. på-

väggar (Kelottijärvi).

C. quercinum var. lenticulare (Ach.) Nyl. Af denna art på-
träffades en liten form nära Muonio på tallved.

C. curtum Borr. Insamlad i Kemi Lappmark (närmare lokal
ej angifven) af E. Nylander; förekommer troligen
äfven inom området.

C. pallescens Nyl. Muonio, på barken af större granar.

— var. interruptum Nyl. ”Thallo nullo visibili, stipite seepe

annulo pallido” Nyl. in litt. Denna till storleken
ytterst klena form anträffades på grenar af Saliz
glauca nära Jerisjärvi.

C. parietinum Ach. Allm. i barrskogsreg. och förekommer i
björkreg. ända upp till Kilpisjärvi. F. majus på tall-
ved fära Pallasjärvi.

— var. cinerascens Nyl. Muonio på björkved.

Fo ESR SSAS SHE

317

Calicvum byssaceum Fr. Aitecknad: på al och Salices vid
Muonio och Jerisjärvi äfvensom Hetta samt på Salices
vid Karesu'anto och Mukkavuoma.

— var. leucodes Nyl.: ”Thallus macula albida indicatus, sporte
1—2-septatee” Nyl. in litt. Denna jemförelsevis stora
och tättväxande form insamlades på aspar under
Olostunturi och Pahtavaara.

Coniocybe furfuracea Ach. Teml. sälls.; anträffad nära Olos-
tunturi och Jerisjärvi vid roten af en kullvräkt gran;
Pahtavaara; i björkreg. på mossa i klippspringor vid
foten af Pietsovaara och Leutsuvaara.

Tr achylia tigillaris (Pers.) Fr. På väggar, gärdesgårdar, och

nan tallved i barrskogsreg. flerst. äfvensom på
4 iggar i björkreg. (Kelottijärvi).

— var. för stR Nyl. På en ladvägg mellan Muonio och

ikylä.

Tr. tympanella (Aeh.) Fr. På utdöda granqvistar flerst. i
granreg.; hufvudformen sparsammare än var. minor.

Trib. SPHAZEZROPHOREI Nyl.
Spherophoron fragile Pers. Ganska allmän på högre, expo- -
nerade st. i alla regioner, men isynnerhet i fjälltrakter.
Sph. corallioides Pers. Utbredning och förekomst lik föreg.
— Sannolikt förekommer inom detta område äfven
den märkvärdiga Tholurna dissimilis Norm., som af

F. Silen påträffats i Kuusamo:

Trib: BEOMYCELI.

Beomyces icmadophilus (Ehrh.) Nyl. Mycket allmän i alla
regioner; i barrskogsreg., hvarest den hufvudsakligen
ännu förekommer på vanlig ståndort (fukt. och sum-

piga st. på ved och mossa), börjar den äfven upp-
träda på de fuktigare momarkerna och anträffas i
björk- och -fjällreg. öfverallt på öppnare ställen.

Birufus DC. Förekommer jemte var. carneus (Flk.) Nyl. g.

allm. i barrskogsreg. och är ej heller sälls. i björk-

och fjällreg. ända till Kilpisjärvi.

318

Beomyces roseus Pers. Af dennå art, som från Kihlanki sö-
derut (Kolari, Turtola) allm. bekläder moarne, an-
träffades här endast sterila exx. nära Pättikkö fors
i björkreg. (på sv. sid.) på lerhaltig jord.

B. placophyllus Ach., Nyl. Lich. Scand. p. 48. I barrskogs-

reg. g. allm. och flerst. i björk- och fjällreg. Upp-
träder på ungefär likartad ståndort som B. rufus;
vid Palojoki äfven på torfjord.

Trib. STEREOCAULEI.

Stereocaulon paschale (L.) Laur. Mycket allmän kring Muonio,
blir den högst ymnig i tallreg. och uppnår sin kul-
mination i björkreg. samt är äfven allmän i fjällreg.;
i de tvänne sistanförde regionerna intager den på
moarne renlafvens plats.

St. corallioides var. conglomeratum Th. Fr: Lichen. Scand. p-
44. Vid Naimakka i björkreg.

St. tomentosum Laur. I barrskogsreg. mångenstädes (t. a.),
men synes ej gå högre upp.

— var. alpestre Th. Fr. Leutsuvaara.

- E St. alpinum Laur., Nyl. Lich. Scand. 64. Längs elfstränderna

på grusiga st. flerst. från Muonio ända till Kilpisjärvi.

St. condensatum Hoffm. På lös jord (rullstenförande momar-
ker och åsar) ej sälls. i alla regioner ända upp på
fjällslutningarne vid Kilpisjärvi (incl. var. condylot-
deum Ach., som är talrikare än hufvudformen).

Trib. CLADONIELI.

Cladonia pyzidata (L.) Fr. Från Muonio ända upp till Kil-
pisjärvi (sannolikt allmän).

— var. pocillum Ach. ”Lapponia” enl. exx. i H. M.F. af E.
Nylander; äfven på norska fjällryggen.

Cl. fimbriata Hoffm. Under flere former (tubeformis Ach.
fibula Ach., prolifera Ach. (Naimakka) och radiata
(Ach.) ganska allm. i skogsreg. ända till Kilpisjärvi.

” Cl. ochrochlora (Flk.) Nyl. in litt. Wälivaara på jord.

Cl." gracilis Hoffm. Allmän i skogsreg. och har äfven anträf-

319

fats i fjällreg.; hufvudformen förek. ända upp på
Pietsovaara; af de öfrige må anföras

= var. elongata Ach. Insamlad från Pahtarinne och Muonio.

— f. leucochlora Ach. Nyl. Lich. Scand. p. 52. I friskare sko-
gar uti barrskogsreg. IN och mångestädes, ss.
vid Muonio, ganska ymn

— var. chordalis Ach. Synes vara ned allmän, ehuru mera
sparsam ända upp till Kilpisjärvi.

" Cl. cornuta (L.) Fr. Allmän isynnerhet i "2 ROR
blir sällsyntare i fjällreg.

Gl Rprsisjöng (Ach.) Se Kemi Lappmark enl. exx. af

lander i H.M

re Se ond Del. öka på några st. i barrskogsreg.
och vid Kelottijärvi i björk- samt på Pietsovaara i
nedre fjällreg.

Cl. ecmocyna Ach., Nyl. in litt. I barrskogsreg. allmän och
är äfven anträffad i björk- och fjällreg. (Kilpisjärvi,
Leutsuvaara).

— f. nigripes Nyl. ”Podetiis basi et supra dimidiam eorum
partem sursum nigricantibus? Nyl. in litt. Keimio-
niemi vid Jerisjärvi.

— f. contorquescens Nyl. ”Podetiis curvatis, ramosis?. Kät-
keswanto på Pahtarinne.

Cl. macrophylla (Secher.) Stenh., Nyl. in litt. CI. decorticata
(Fr.) Nyl. Lich. Scand. p. 53. Ganska allmän i barr-
skogsreg., der den stundom, ss. på momarkerna mellan
Palojoki — Muotkajärvi, uppträder i största ymnighet,
bildande stora tufvor; äfven antecknad från björkreg.
Rotik och Kilpisjärvi ”ej sälls.”). — Antecknad är

n Cl. cariosa, men exx. finnas endast från Kolari.

CI. master Flik. Utbredningen af denna art kan af mig ej
uppgifvas; är endast antecknad som flerst. förek.
vid Muonio och Kilpisjärvi; af former äro insamlade:

— f. euphorea Ach. Pahtavaara; Hetta.

— f. prolifera Nyl. Ounastunturi; Pahtarinne.

— f. pleolepidea Nyl. Leutsuvaara.

"Gl. trachyna (Ach.) Nyl. in litt., Scand. p. 54. Pahtavaara
och Pietsovaara.

320

— f. subfurcata Nyl. ”Podetiis subulatis, sat tenuibus (facie
fere CI. furcate) stipatis fastigiatis (facile fuscescen-
tibus). Reactione (K—) mox differt a Clad. stricta.
Vix distinguenda a f. trachyna.? Nyl. in litt. Vid
Muonio, Kätkeswanto och nära Lompolotunturi på
sumpig mark.

— ff. trachynella Nyl. (olim ecrispatula). ”Qvasi CI. crispata
minor, sed thallo fuscescente, squamulis baseos fir-
mioribus, crenatis, podetiis simplieioribus? Nyl. in litt.
Nära Karesuw'anto.

CI. lepidota (Ach.) Nyl. Isynnerhet på fuktiga st. i tall- och
björkreg. ganska allmän; äfven i fjälltrakter (Olos-
tunturi, Pietsovaar

" Cl:rstricta Nyl. in Flora 1869, p. 294. Hetta-trakten i gles
tallskog

Cl: carneéola Fr. På murken ved teml. sälls. och ster.; i
granreg. mellan Muonio — Ylikylä och på Pahtarinne,
i tallreg. mellan Hetta — Wuontisjärvi och i björkreg.
vid Kilpisjärvi.

— var. bacilliformis Nyl. På murken ved och äfven på
gamla mosslemningar (af Polytricha) i skogsreg. flerst.

| ända till Kilpisjärvi; äfven på Ounastunturi.

GL ENA Hoffm. I barrskogsreg. ej sälls. och äfven i björk-
. flerst. ända till Kilpisjärvi:

Ck fvigidar Hoffm. I barrskogsreg. sälls.; anträffad endast

under Olostunturi och i Hetta-trakten på några st.

Cl. Pisa Hoffm. Insaml. från tallreg. mellan Karesu'anto —
Maunu och vid Kilpisjärvi.

"Cl. racemosa (Hoffm.) Nyl. in litt. På några st i barr
skogsreg ;

— ff. truncata (Del.). Mellan Kareswanto — Maunu.

— f. corymbosa (Ach.) Nyl. I skog anträffad vid Muonio
och mellan Åokpathmivlkids Palojoki.'

Cl. erispata (Ach.) Nyl. I barrskogsreg. teml. allmän och
stundom på friskare st. ymnig; äfven i björkreg:
flerst. ända till Kilpisjärvi samt på Leutsuvaara.

+ Cl. divulsa (Del. in Dub. Bot. Gall. p. 625) Nyl in litt.
Enontekis.

321

fl. cenotea Ach. I skogsreg. isynnerhet i barrsk.- teml. all-
män och förekommer ännu vid Kilpisjärvi flerst.

(1. cornucopioides (L.). Förekommer allm. men ej ymnigt.

Cl. bellidiflora (L.) Scher. I trakterna kring Muonio, Jeris-
åärvi (äfven i fjällen) och Hetta teml. allmligi; för

öfrigt mera sälls.

Cl. deformis (L.) Hoffm. Högst allmän i barrskogsreg. samt

erst. i björk- och fjällreg.

Cl. digitata (L.) Hoffm. I barrskogsreg. ganska allmän ända
till Kareswanto, men har ej påträffats i de öfriga
regionerna.

Cladina rangiferina (L.) Ny: Mycket allm. i alla regioner.

Cl. sylvatica (Hoffm.). Utbredd liksom föreg.

— var. alpestris (Ach.) Nyl. I barrskogsreg. högst allmän
oeh synnerligen ymnig, särdeles kring Hetta: i likhet
med hufvudarten och Cl. rangiferina aftager den i
ymn. betydligt i björk- och fjällreg. och ersättes af
Stereocaulon paschale; i fjällreg. finnes den jemte de
tvenne efterföljande arterna ymn. endast på sten-
kummel, hvarest den är mindre utsatt för att af re-
narne uppätas eller nedtrampas.

Cl. uncialis (Hoffm.) Nyl. Ganska allmän i alla regioner.

. amaurocrea (Flk.). I alla regioner flerst. allmän.

> Cl. destrieta Nyl. in litt. På Kefmiotunturi.

Pilophoron fibeda Tuck. I granreg. på Wälivaara (nordlig
bergvägg) och i björkreg. vå Peerakoski på en hård,
jernhaltig sandbrant i skugga samt på Leutsuvaara
(diorit) i fjällreg.

Trib. EVERNIEI Nyl.

Alectoria divergens (Ach.) Nyl., Lich. Seand. p. 71. På klip-
por och stensamlingar i björk- (Naimakka etc.) och
flerst. i fjällreg.; siren doek på de mindre fjällen
söderut, ss. Olostunturi, Sammaltunturi etc. och upp-
träder först på Ousestitövl,

ÅA. nigricans (Aeh.) Nyl. Scand. p- 71. Anträffad i fjällreg.
inom hela området (Olostunturi, Lompolotunturi, Kil-
pisjärvi); äfven i Kittilä insamlad af E. Nylander.

21

322

ja

: jubata Ach. Allmän i barrskogsreg.; möjligen äfven i

Bm

. implexa Nyl. in Flora. På asp-, björk- och videqvistar
ända till Kilpisjärvi.
- chalybeiformis (L.) Nyl. Sannolikt allmän; insamlad en-
dast från Lompolotunturi.
ochroleuca (Ehrh.) Nyl. Lich. Seand. p. 72. Ganska allm.
i fjällreg. på jord bland stenar ete.; finnes äfven på
öppna, exponerade st. i björk- och stundom äfven
ss. på Ullavaara ås nära Hetta) i tallreg.; steril.
. sarmentosa Aceh. På granar under iönidtesten steril;
f. erinalis (Aeh.) vid Muonio med apoth.
A. lanata (L.) Nyl. in litt. Parmelia lanata Lichen. Seand.
p- 103. I fjällreg. allmän.; flerst. i björk- och spars.
i barrskogsreg. på upphöjda, för vindar utsatta st.;
ofta rikligen fruktb
+ A. minuscula Nyl. in litt. P. lanata f. minuscula Nyl
Lich. Lapp. or. p. 120. På sydsluttningen af Pietso-
vaara på diorit.

Trib. RAMALINEI.
Ramalina pollinaria Ach. (f. humilis Ach.). Antecknad från
ätkeswanto (Pahtarinne) och Wälivaara i gran-,
Pahtavaara i tall- och Pietsovaara i nedre fjällreg.

Ch

>

Bm

Trib. CETRARIEI.

Cetraria islandica (L.) Ach. G. allm. åtminstone i barrskogsreg-

— f. platyna Aeh. I tallreg. mellan Hetta — Ounastunturi.

— var. crispa Ach. Allmän i alla regioner; på fuktiga st.
isynnerhet i fjällreg., uppträder en ljus (vid basen ej
röd) form, som påminner om C. Delisei.

C. nigricans Nyl. H.M.F. p. 109. Förekommer på klippor,
stenig jord, hölster m. m. flerst. inom fjällreg., 85-
Ounastunturi, Keimiotunturi, Leutsuvaara, Kilpisjärvi;
äfven i tallreg. på Ullavaara ås med Alect. ochroleuca-

C. Delisei Bor., Nyl. Lich. Lappon. or. p. 114. Endast in-
samlad från Kilpisjärvi-trakten ce. apoth.; förekommer
sannolikt flerst.

NSU UR RANE Sr TT RET

323

— var. submedia Nyl. ”Accedens versus C. fastigiatam, sed
differt laciniis thalli tenuioribus et planiuseulis? Nyl.
in litt. Olostunturi på fuktiga st. Finnes enl. Ny-
lander äfven på Grönland och i Sibirien.

"= C, fastigiata (Del.) Nyl. in litt. ”Differt a Cetr. Due
thallo subtubuloso, apicibus latioribus canaliculatis,
subfastigiato-ramosis, crispatis, obtusioribus, e sper-

mogoniis eristulato- iälebtitanit statura validiore” Nyl.
in litt. I tallreg. mellan Hetta — Ounastunturi. Enl.
Nylander funnen äfven på New-Foundland.

Anm. På ifrågavarande art förekommer en liten
pyrenocarpisk prasit, enl. Nyl. en Verrucaria eller
hellre Spheeria cetrariicola Nyl.: ”peritheciis nigris
minutis (latit. 0,1 mm.) prominulis, sporis 8"is inco-
loribus, oblongis, 1—3-septatis, paraphysibus nullis.”

OC. aculeata (Ehrh.) Fr. Sälls.; endast mycket spars. anträffad
på Ullavaara ås och emellan Wittanki — Mukka-
vuoma ”).

GC. odontella Ach. I trakten af Kilpisjärvi sälls.

Platysma mivale (L.) Nyl. Scand. p. 81. Allmän i alla re-
gioner, (isynnerhet Hetta-trakten); trifves helst på
torra ställen och inom fjällreg. synnerl. på stenkum-

anträffas äfven, ss. vid Muonio, på tufvor i mossar.

PI. cucullatum Hoffm., Nyl. 1. e. Är äfven allmän ehuru vida
"sparsammare än föreg.

PI. sepincola Hoffm. Inom skogs-, särdeles barrskogsreg. allm.
på (helst döda) qvistar och Betula nana, enar m. m.

Pl ulophyllum (Ach.) Nyl. Antecknad från Jerisjärvi.

Pl. Fahlunense (L.) Nyl. Af denna art har endast en i grönt
ragande varietet (var. olivaceum Nyl.) anträffats på
Pahtavaara; deremot uppträder

Pl. commixtum Nyl. i alla reg. ej sälls. och ofta rikligen
fruktbärande.

PI. juniperinum (L.) Nyl. I fjällreg. (Olostunturi och Kei-
miotunturi) på enar.

”) I likhet med åtskilliga andra lafvar uppträder denna art i all-
mänhet traktvis allmänt och är åter sälls. eller saknas helt och hållet på
vissa orter

324

Pl. pinastri (Scop.) Nyl. Allmän i skogsreg. ända till Kilpisjärvi.

Pl. glaucum (L.) Nyl. I granreg. på granar under Keimio-
tunturi ete.; i björkreg. på klippor vid Kelottijärvi
och i fjällreg. på Ounastunturi spars.

Trib. PARMELIEI Nyk

Parmelia saxatilis (L.) Ach. På stenar allmän, isynnerhet
inom skogsregionen.

= P. sulcata Tayl., Nyl. in litt.; åtminstone vid Muonio på björk.

= P. omphalodes (L.) Ach., Nyl in litt. Allmän i alla reg.

— f. cesiopruinosa Nyl. Pahtavaara. +

— var. panniformis (Ach.). Leutsuvaara och Ounastunturi.

P. fraudans Nyl. Insamlad endast från trakten vid Kilpis-

järvi, men förekommer säkert flerst. och är inom
Finland ej sälls. ehuru förbisedd.

pöndinar (L.) Ach. Mycket allmän öfverallt; vid Pahta-
ara äfven växande på tallved.

. incurva (Pers.) Fr. I tallreg. anträffad i trakten kring
Hetta och Karesuw'anto; antecknad dessutom som före-
kommande flerst. i fjällreg. (exponerade klippor) vid
Kilpisjärvi och på några st. i björkreg. derstädes.

. olivacea (L.) Ach. Allmän i skogsreg. ända upp till Kil-
pisjärvi; äfven i nedersta fjällreg.

. proliza (Ach) Nyl. Vid Hetta (isid.) och jag Keimio-
tunturi spars. och steril. ;

— f. dendritica (Pers.) Nyl. Lich. Scand. p. 102. Pahtavaara,
växande på Umbil. atropruinosa.

— f. panniformis Nyl. Vid Kätkesu'anto (Pahtarinne) och
på Keimiotunturi.

P. stygia (L.) Ach. TI alla regioner (mycket) allmän.

P. physodes (L.) Ach. I barrskogsreg. högst allm. och ymbnig,
isynnerhet på granar, hvars qvistar och grenar ofta
äro helt och hållet öfverhöljde af den; i björkreg-
är den äfven allmän samt anträffas ännu i fjällreg-
ej sälls. på jord och sten

P. encausta (Sm.) Nyl. Scand. p. 104. I fjällreg. flerst. (Ou-.
nastunturi, Olostunturi, Kilpisjärvi fl.) och vid Kilpis-

3

HN

3

jar]

325

Järvi äfven i björkreg. Af de särskilda formerna är
hufvudf. sälls. (Kilpisj.), f. candefacta Ach. rikligare
(Olostunturi, Kilpisjärvi), f. intestiniformis Ach. träffad
på Ounastunturi och vid Kilpisjärvi. På Olostunturi
förekommer en afvikande, ny form (f. panniformis
m.) analog med P. proliza panniformis.

P. alpicola Th. Fr. Anträffad vid Naimakka och på Olostunturi.

Parmeliopsis ambigua (Wuwlf.) Nyl. I skogsreg. högst allmän
på ved och bark af björk ete. äfvensom någongång
på sten: Ej sällan fruktb.

P. aleurites (Ach.) Nyl. Utbredd ungefär som föregående.

”Trib. STICTEI Nyl.

Stictina scrobiculata (Scop.) Nyl. På brantare berg- och klipp-
väggar i tallreg. vid Hetta (Pahtavaara) och Ka-
resu'anto, i björkreg. vid Kelottijärvi och på Pietso-
vaara i nedersta fjällreg.

Sticta pulmonacea Ach. Sälls. Pahtavaara.

St. linita Ach. Vid foten af Pietsovaara; steril.

Trib. PELTIGERELI Nyl.
Frdroma arcticwm (L.) Fr. Högst ymnig och allmän i alla
regioner, särdeles på något skogiga och friskare st.
i skogsreg. och på lägre skyddade platser i fjällreg.
N. expallidum Nyl Allmän i tall- och öedre björkreg. samt

kö: org mot fjällreg: bli den sparsammare (än i
björkreg.) och synes der slutligen upphöra. Ej säl-
lan fruktb.

Nephromium levigatum (Ach.) Nyl. var. parile (Ach.) Nyl.
Anträffad ända upp till Kilpisjärvi, der den äfven
förekommer i fjällreg.

"= N. subtomentellum Nyl. På stenbeklädande mossa och (sälls.)
rönn utbredd öfver området, ehuru teml. sälls. I gran-
- på några st., vid Kilpisjärvi och på Leutsuvaara

mt Köjlniotunturi i fjällreg.
Peltidea. tjo (L.) Ach. I skogsreg. allmän inde upp till
Kilpisjärvi.

326

P. venosa (L.) Ach. På jordras o. d. spridd i skogsreg. ända
till Kilpisjärvi.

Patigera malacea (Ach.) Fr. På flere st. i skogsreg.; äfven
ntecknad från några st. i björkreg.

Fo canina (L.) Hoffm. G. allmän i barrskogsreg.; Kelottijärvi
jörkreg.

Ps FE Hoffm. Inom skogsreg. ända till Kilpisjärvi.

P. scabrosa Th. Fr. Anträffad öfver området ända i fjällreg.

(Keimiotunturi); i Hetta-trakten ej sälls.
P. polydactyla ER I barrskogsreg. vid Muonio, Wälivaara

och Het

Solorina crocea Ach., Nyl. Seand. p. 91. På bar jord
allmän i alla regioner. S. saccata (L.) Ach., anträf-
fades på norska fjällryggen och förekommer troligen
äfven i trakten vid Kilpisjärvi.

Trib. PHYSCIEI Nyl.

Physcia ra aja (Ach.) Nyl. På granar och ladatak vid Muo-
nio; Wälivaara på en bergvägg; äfven antecknad
som förek. på expon. klippor i björk- och fjällreg.

vid Kilpisjärvi.
Ph. Mrarrientg (Schreb.) Fr. Nära Karesu'anto på en berg-

vägg:
" Ph. detersa Nyl. Kareswanto med föreg. och vid Kilpisjärvi.

Ph. muscigena (Whinb.) Nyl. in litt.; Ph. pulverulenta var.

ieh.. Scand. p. 109. Plötettynesa och Pahtavaara.

— var. constipata Nyl. in sched.; Ph. pulverulenta var. te-

nwis Th. Fr. Lich. Scand. p. 137. Pahtavaara på
a och jord i bergspringor rikligen.

Ph diet 18 a , Nyl.. Synes vara sälls., men har spars.
anträffats ännu vid Kilpisjärvi på Salices.

" Ph. tenella (Scop.) Nyl. Pahtavaara och Kilpisjärvi på sten
samt Gunnarin-korva på barken af större björkar.

" Ph. cesitia Nyl. ”Subsimilis Ph. cesiw, sed mox distineta
thallo K+” Nyl. in litt. I nedre fjällreg. vid foten
af Pietsovaara på gammal en och i björkreg. vid
Kelottijärvi på sten.

PRESENT PRESES

327

Ph. aipolia Ach., Nyl. I barrskogsreg. på gröfre aspar vid
Wähä-Niva, på Pahtavaara och under Olostunturi; i
Turtola på al.

Ph. cesia (Hoffm.) Fr. På klippor och stenar vid boningar
och stränder temligen allmän ända till Kilpisjärvi;
söderut (Muonio) är den Slipknnena och uppträder
äfven på boningshus.

Ph. obscura f. lithotea Ach. På stenar och klippor, isynner-
het längs stränder inom skogsreg. ej sälls. F. sciastra
i tallreg. på ett par st.

Trib. GYROPHOREI Nyl.

Umbilicaria atroprwinosa Scher., Nyl. Scand. p. 113. Itall-
reg. på Pahtavaara mycket spars.; i fjällreg. på Saana-
vaara funnen af J.A. Palmén. Norska fjällryggen
(Tsatsa-trakten) ymnig på ett berg.

veldlea (Whinb.) Nyl. Scand. p. 114. På bergväggar i alla
regioner ehuru sälls.; Pietsovaara med apoth.

. spodockroa Hoffm. Äfven denna art är sälls. utbredd öfver
området (Songanmuotka — Palojoki, Kelottijärvi, Piet-
sovaara).

U. proboscidea DC., Nyl. Scand. p. 116. På stenar allmän i
fjäll- och äfven björkreg.; i barrskogsreg. mången-
städes äfven rikligen på exponerade platser.

» cylindrica (L:) Dub., Nyl. 1. e..p. 117: I fjällreg. (norrut)
ej sälls. häktad likväl på Olostunturi, Keimiotunturi
och deromkring; på Ounastunturi öfverkoms endast
ett ex.) h.o.d. i björkreg. (norrut vid Kilpisjärvi)
och vid Gunnarin-korva i tallreg. (vid elfstrand.).

: erosa Hoffm. Utbredd öfver området och trifves helst på

för vindar exponerade klippor. :

aretica Hoffm., Nyl. 1. e. p. 118. Synes vara sälls. och är
insamlad endast på Ounas- och Keimiotunturi.

— var. sclerophylloidea Nyl. ”Differt ab U. sclerophylla Nyl.
in Flora 1862, p. 82, jam medulla K (Ca Cl) + (reac-
tione erythriniea); in U. sclerophylla autem K(Ca Cl)="
Nyl. in litt.. I fjällreg. vid Naimakka och Kilpisjärvi.

S

I.

FI

SS

S

328

U. hyperborea Hoffm.. Öfverallt på stenar och klippor allmän.

U. flocculosa Hoffm. I alla regioner allmän ehuru mindre ymn.

U. polyphylla (L.) Hoffm. Vid Kilpisjärvi i björk- och fjäll-
reg. sälls. (f. glabra). På öfversta toppen af Pahta-
vaara förekom rikligen en i ytterst täta bollar växande
småbladig form (f. complicata m.), som möjligen hör
till var. conglobata "Th. Fr. Lieh. Scand. p- 164.

Trib. LECANOREL

Pannaria brunnea (Sw.) Mass. I fjäll- och björkreg. allm.,

ej ymn.; i barrskogsreg. ganska allmän.

P. lepidiota (Smrft.) Th. Fr. Teml. allmän i skogsreg. på
Jord och mossa; äfven i fjällreg.; steril.

P. microphylla (Sw.) Mass. Inom hela området teml. sälls.

P. deficiens Nyl. Lieh. Lappon. or. p. 124. På mossa i fjäll-

reg. vid Kilpisjärvi sälls.

P. triptophylla (Ach.) Nyl. På mossa och enar: i tallveg.
vid Hetta och mellan Palojoki — Karesw'anto samt i
fjällreg. på Pietsovaara och Saanavaara. — Steril.

P. mgra (Huds.) Nyl. Nära Kareswanto.

— Vv. triseptata Nyl. Vid stränderna af Kilpisjärvi på några st-

P. delicatula (Th. Fr.) Nyl. 1. e. p. 181. Pahtavaara på lös

sandjord.

Amphiloma lanuginosum (Ach.) Del. Wälivaara 40 skuggig
ergvägg beklädande mossa (osäker).

Lecanora (Psoroma) hypnorum (Hffm.) Ach., Nyl Scand,
p- 121, & var. deaurata Ach. 'Teml. allmän (isyn-
nerhet var. deaur.) öfver området.

L. (Squamaria) ehrysoleuca (Sm.) Ach., Nyl. Scand. p- 131.

ietsovaara och Koltapahta på skuggiga bergväggar
(vid gränsen emellan björk- och fjällreg.).
L. melanophthalma (Ram.) DC., Nyl. 1. ce. Pietsovaara med

L. sazicola (Poll.) Nyl. Muonio på stenar vid elfstranden;
oltapahta.
L.(P lacodium) murorum (Hffm.) Ach. var. lobulatum Smrft.
Kelottijärvi.

PERSISTENT SA

Ca

SN

-

Dy

329

var. obliteratum Pers. I skogsreg. vid Muonio, Hetta och
elottijärvi.

elegans Ach. På bergväggar vid Hetta (Pahtavaara), Ke- -

lottijärvi samt på Pietsovaara och Leutsuvaara.

« (Eulecanora) ferruginea (Huds.) Nyl. I björkreg. på

(gamla) Salices, stundom rikl. äfven på björkved.
f. cinnamomea Th. Fr. Mukkavuoma på videstammar.
f. festiva Ach. Muonio på strandstenar.

. cerzna (Ehrh.) Ach. (incl. f. cyanolepra DC.). På Salices

och asp ända upp till Kilpisjärvi.
var. cyanopolia Nyl. Koltapahta.

. pyracea (Ach.) Nyl. Äfven denna art har anträffats ännu

vid Kilpisjärvi (på gammal Polyporus igniarius).

« Jungermannic (Vahl.) Nyl. in litt.; DL. fulvolutea Nyl.

Scand., p. 146. I trakterna vid Kilpisjärvi flerst.
såväl i björk- som fjällreg.

. stnapisperma DC., Nyl. Scand. p. 146. På gamla växt-

emningar under Allipahta.

. tetraspora Nyl. Lich. Delph. & Bull. Soc. bot. de France

1863, p. 262. Vid foten och sydsluttningen af Pietso-
vaara på mossa och vid Pättikkö fors på lerjord.

. diphyes Nyl. Lieh. Lappon. or., p. 120. Vid Wähä-Niva

på aspar (stam och grenar).

. vitellina Ach. På boningshus o. d. samt exponerade klip-

por ända till Kilpisjärvi, der den äfven förekommer
i fjällreg. ;

. tanthostigma (Ach.) Nyl. Hetta på barken af björkar (vid

roten).

. helygea Ach. På strandstenar (granit) vid Peerakoski.
L.

sophodes Ach. På alar och björkar i barrskogsreg. spars.:
äfven på mossa (Pietsovaara).

— var. levigata Ach. På bark af asp och en flerst. i barr-

skogsreg.; äfven på gamla grässtrån (Hetta). -

" L. confragosa (Ach.), Nyl. in litt. Wälivaara, på en skug-

gig bergvägg anträffades en luxurierande form.

" L. exigua (Ach.) Nyl. På klippor (granit) vid Hetta och

Kelottijärvi rikligen; äfven på asp (Wähä-Niva) och
Saliz (Kelottijärvi).

330

L. milvina (Whluob.) Ach. På strandklippor vid Hetta.

L. turfacea (Whlnab.) Ach. I fjällreg. vid Kilpisjärvi flerst.
på gamla Salix-rötter, jord och mossa och andra
växtlemningar; äfven på några st. i björk- och vid
Hetta i tallreg.

— var. archea Ach., Nyk in litt. - På gammal bark m. m.

erst. i barrskogsreg.; Kilpisjärvi.

— f. succedens Nyl. På förlag af gammal björk mellan
Muonio — Ylikylä.

= L. mriarga Ach. På jord och gammal mossa o.d. i fjäll-
reg. ganska allmän och är ej heller sälls. i tall- och
björkreg.; äfven stundom på bark (af NA och ved.

L. mnriareiza Nyl: Olostunturi.

L. firma Nyl. På Wälivaara i gran-, Pahtavaara i tall- och
vid Naimakka i björkreg.

L. Conradi (Krb.) Nyl. Hetta på äldre tallved och vid Ke-
lottijärvi på jord och mossa.

L. melanaspis Ach. På flata strandhällar vid Ounasjärvi,

. Peerakoski och Kilpisjoki.

L. galactina Ach. Vid Kareswanto.

L. subradiosa Nyl. Flora 1872, p. 549. Leutsuvaara på en

ergvägg (granit).

L. epibrya Ach., Nyl. Flora 1872, p. 4. På växtlemningar
vi Alöpt ta.

L. atrynea (Ach.) Nyl. 1. e. På stenar och klippor i alla
reg. flerst.; äfven på bark af Saliz och björk.

— var. melacarpa Nyl. ösa på Salix-bark.

L. ehlarona (Ach.) Nyl. I. e. På stammar af löfträd, isyn-
nerhet al, teml. ålläske i barrskogsreg.

= L. coilocarpa (ACES Nyl. in litt. I barrskogs- och björk-
reg. allmän på smärre qvistar af gran ete. och stam-
mar af Betula nana, Ledum, m. m. äfvensom på
gärdesgårdar.

L. cateilea (Ach.) Nyl. Nära Jerisjärvi på alar

L. umbrina San Nyl. Vid Palojoki på förvittrande sten;

ahtavaa

L. leptacinella Nyh. n. sp. ”Thallus albido flavieans, subgra-
nulosus, tenuis. dispersus: avothecia nigricantia. Parv?

331

(latit. cire. 0,25 millim.) sublecideina (margine thal-
lino vix prominulo, aut exeluso); spore 8" elli
psoidezre, longit. 0,007—9 millim., erassit 0,004—5 mm.,
paraphyses non bene diserette, opiiletiknn subobscu-
ratum. Iodo gelatina hymenialis ccerulescens (thecre
ita preesertim tinete). — Comparanda cum LL. subin-
tricata, sed sporis erassioribus, epithecio non insperso
ete.” Nyl. in litt. — Leutsuvaara ” en bergvägg (granit).

L. menten Nyl. in Flora 1872, p. 3. Åtminstone i gran-

g. på ved och qvistar 4

Jega Mar Ach. Nyl. På stammar af löfträd

L. polytropa (Ehrh.) Nyl: 1. -e., p. 5. Flerst. från Muonio
ända till Kelottijärvi i Junekede så . Ulusoria Ach.
funnen på Pietsovaara.

" ÅL. intricata (Ach.) Nyl. Muonio på sten.

L. subintricata Nyl. (efr. Flora 1872, p. 249). På utdöda
qvistar af tall, asp och enar ej sälls. i skogsreg.

LZ. coccotropa Nyl. in Flora 1872, p. 5. Kilpisjärvi i fjäll-
reg. på en bergvägg (granit).

LZ. sarcopis (Whinb.) Ach. På ladväggar vid Muo

L. attingens Nyl. in litt. Lecidea sp. in Flora län p: 477.
Vid foten af Pietsovaara på ved af en och nära
Muonio på björkved.

L. argopholis (Whlnb.) Ach. På strandstenar af Ounasjärvi
och Kilpisjoki; Koltapahta.

L. frustulosa (Dicks.) Nyl. Seand., p. 166. Vid Kilpisjärvi i
fjällreg. på glimmerskiffer.

da; Är SPA ) Nyl. in litt. Lecidea sp. Lich. Scand.,
p- 212. Allmän i alla regioner på bark af rönn,
SAN Betula nana ete.; i barrskogsreg. isynnerhet
rikligen på smärre, utdöda, barkbeklädda tallqvistar.

L. rhypariza var. castanea (Hepp.) Nyl. Lich. Lappon. or.,
p. 134. På jord och mossa i fjällreg. vid Kilpisjärvi
och på Ounastunturi; i tallreg. på torra moar och
åsar vid Karesu'anto, Hetta, ete.

ÅL. badia Ach. Allmän i alla reg. isynnerhet på exponerade
platser.

332.

— var. cinerascens Nyl. Hetta på klippor af granit.

L. atra Ach. Är antecknad från björkreg., men exx. saknas.

L. tartarea (L.) Ach. under form. frigida (Sm.) och gonato-
des (Ach.). I fjällreg. på mossa, jord, ete. allmän
och ofta fruktb. och är äfven ganska allmän i de
andra reg., men bär der sparsammare frukt.

+ L. pallescens (L.) Ach. I tallreg. mellan Palojoki — Ka-
resu'anto äfverdragande gammal mossa. i

L. Upsaliensis (L.) Nyl. in litt. Vid Kareswanto på mossa.

L. cinerea (L.) Smmrf. På (helst) granitklippor i alla reg.

L. Myrini (Fr.) Nyl. Flora 1869. Keimiotunturi på kuller-
stenar af diorit; Ounastunturi (J. A. Palmén).

L. oculata (Dicks.) Ach., Nyl. Scand. p. 156. På fjälljord
och växtlemningar (något fukt. platser) i fjällreg. vid
Kilpisjärvi på några fjäll.

L. gibbosa (Ach.) Nyl. På strandstenar (granit) insamlad

vid Muotkajärvi qvarn och Peerakoski.

+ L. subdepressa Nyl. På lika beskaffade platser som föreg
insamlad vid Muonio och Muotkajärvi.

L. levata (Ach.) Nyl. in Flora 1872, p. 364. Vid Kilpisjoki.

L. cesiocinerea Nyl. in Flora ibidem. Vid Muonio på större
stenar (granit).

L. cinereo-rufescens (Ach.) Nyl. Funnen i alla regioner och

tminstone i fjälltrakter (på qvarzit etc.) ej sälls.

— var. diamarta Whinb. I Kemi Lappmark enl. exx. af E.
Nylander i H. M. F.

L. rhagadiella Nyl. in Flora 1869, p. 409. Vid Kilpisjoki på
större stenar under forsen. é

L. verrucosa (Ach.) Laur., Nyl. Scand. p. 156. I fjällreg. vid
Allipahta på gamla växtlemningar.

L. fuscata (Schrad.) Nyl. På stenar vid Muonio.

L. smaragdula (Whinb.) Nyl. in Flora 1872, p. 364. Vid
Kelottijärvi på förvittrande sten,

— f. sinopica (Sm.). Kemi Lappmark (E, Nylander i H. M. F.).

L. privigna (Ach.) Nyl. Vid Palojoki på starkt förvittrande
sten (syenit).

L. peliscypha Whinb. Nyl. Flora 1872, p. 364. Insamlad
från Hetta och Kelottijärvi.

BES VN TE SU

333

LL, PE ör (Whinb.) Aceh. På gränsen af björk- och
+ fjällreg. vid Naimakka och Kilpisjärvi (Pietsovaara)
i skuggiga klyftor på berg och klippväggar.

L. ventosa Ach. På klippor som äro exponerade för vindar
ganska allmän i alla regioner.

1. (Urceolaria) scruposa Ach. Nyl. Ej sällsynt i hela skogs-
reg.; äfven på några st. i fjällreg.

— var. bryoplula Ach. Kareswanto.

Pertusaria bryontha (Ach.) Nyl. Lich. Scand., p. 178. Vid

elottijärvi spars. beklädande RN mossa på en

klippvägg. ;
P. panyrga (Ach.) Th. Fr. P. leucotera Nyl. Lich. Lapp. or.,
P- . På gamla växtlemningar (mossor, Dköpensia

RR och jord sälls. i björkreg. (Pättikkö) och flérst.
fjällreg. (Keimiotunturi, Ounastunturi, Leutsuvaara).

2 file (Ach.) Nyl. 1. e. I fjällreg. ej sälls. (ställvis
ganska allmän); på upphöjda st. äfven i barrskogs-
reg. (Hetta, Wälivaara).

P. Sommerfeltiz (FlIk.) Fr., Nyl. Lich. Scand., p. 181. I tall-

; reg. vid Hetta på enar och aspar och vid Karesu'anto
på bark af Salix; i fjällreg. vid Allipahta på gamla
växtlemningar.

P. obducens Nyl. in Flora 1867, p. 168; P. coriacea Th. Fr.
Lich. Scand., p. 318. I fjällreg. vid Kilpisjärvi på
fjällsandjord och gammal mossa (på ett st.).

P. carneopallida (Nyl.) Anzi. I barrskogsreg. på al och i
björkreg. på Salices ej sälls. (ännu i Kilpisjärvi-
trakten teml. allmän ehuru spars.); i fjällreg. på Sa-
lices. Anträffad äfven på Betwla nana (Muonio), asp
Naimakka) och hägg (Keimioniemi).

Va Hevlläria microsticta Nyl. Scand., p. 183. På några st. i
barrskogsreg. på bark af björk och en.

Trib. LECIDEELI.
Lecidea conyruella Nyl. Endast i granreg. vid Jerisjärvi på
bark af sälg och gammal Polypor. igniarius.
L. pineti Ach. Vid Jerisjärvi på murknade Polyp. igniar.

331

L. cinnabarina Smwrf. I tallreg. sälls. (Kareswanto) och
äfven i fjäll- och björkreg. teml. spars. på er
L. Tornoönsis Nyl. Scand., p. 185. På bark af rönn m. m. i
granreg. på några st. och på gammal mossa på öf-
versta toppen af Pahtavaara.
L. frigidella Nyl. in Flora 1868, p. 473. På gammal Alec-
toria på norska fjällarne n.v. från Kilpisjärvi.
L. lueida Ach. På en granrot vid Keimioniemi.
L. coarctata (Ach.) Nyl. Vid Peerakoski tillsammans med
ilophoron.
L. decolorans (EUR ) Fik. I barrskogsreg. högst allmän, isyn-
nerhet på mojord; i björk- och fjällreg. ganska allm.
L. uliginosa Ach. Utbredd i barrskogsreg. ungefär liksom
öreg., men blir sparsammare i björkreg. och är i
fjällreg. temligen sälls.
= var. fras (Ehrh.) Nyl. Vid Muonio på något torfaktig
ord.

fa ätrövifd Ach., Nyl. Scand. ; p. 198. Allmän i fjäll- och
björkreg. på lös jord, föfanGrher på sluttande platser;
i barrskogsreg. flerst.

L. atrorufella Nyl. in Flora 1869. Pahtavaara på sandjord.

L. sanguineo-atra (Ach., Fr.) Nyl. På jord, murken mossa
och ved flerst. i barrskogsreg.

"AL. fusca (Scheer.) Nyl. På enahanda lokaler som föreg.
ej sälls. i barrskogsreg.; vid Kilpiseno i björk- och
på Keimiotunturi i fjällreg.

— f. subeoerulescens Nyl. Wälivaara på jord och mossa.

L. Diapensic Th. Fr. Lich. arctoi p. 209. I fjällreg. vid
Kilpisjärvi, isynnerhet på Leutsuvaara (flerst.) rikl.
beklädande gammal Diapensia; vid Naimakka i öfre
björkreg.

L. cuprea " dilutior Nyl. Flora 1869, p. 298. På sand- och
fjälljord vid Kilpisjärvi tönanäväkra och Leutsuvaara)-

" ÅL. cupreiformis E. Nyl., Nyl. in litt. Leutsuvaara på fjälljord-

L. Berengeriana (Mass.) Nyl. Lieh. Lapp. or., p. 144. Vid

Kilpisjärvi på gammal mossa och växtlemningar på

några st.; Kelottijärvi sandjord.

2 SE ERS

335

L. miscelliformis Nyl. I tallreg. vid Hetta på förkolnad tallved.

L. vernalis Ach. På mossa ganska allmän i skogsreg. och
äfven flerst. i fjällreg.; vid Kilpiseno uppträder arten
äfven på gammal Salix-bark.

> DL. minor Nyl. Lich. Lappon. or., p. 145; &L. helvola Krb.
Vid Kilpisjärvi (flerst.) och på Ounastunturi på Salices.

" L. subduplex Nyl. Vid sidan af Olostunturi på gammal bark

L. minuta (Scheer.) Nyl. På Salices vid Könkämä

LZ. sarcopsoides (Mass.) Nyl. Onnasvaara på granqvistar.

L. tenebricosa (Ach.) Nyl. I barrskogsreg. på bark af sälg
och asp samt på granqvistar, vid Jerisjärvi, Wähä-
Niva och Karesw'anto.

— var. erythrophea (FIk.) Nyl. I. e. p. 146. Onnasvaara på
ranqvistar och vid Karesu'anto på gammal björkbark.

—L. hypopta f. insequens Nyl. in litt.; L. insequens Nyl. in

Flora 1868, p. 474. Muonio på gammal tallved.

L. subinsequens Nyl. n. sp. ”Subsimilis L. insequenti, sed thallo
pallido, minute granuloso (disperso), apotheciis pla-
niusculis, epithecio fuscescente subgranuloso, hypo-
thecio minus firmo” Nyl. in litt. På äldre tallved vid
Muonio; en f. ecrustacea vid Palojoki likaledes på
tallved.

L. turgidula Fr. Hetta på bark af en.

— Var. pityophila Smmrf. På ved och qvistar af tall och en
flerst.. i barrskogsreg.

L. obscurella Smmrf. I granreg. flerst. på tallved och af-

arkade granqvistar.

— var. rufella Nyl. ”Obscurior, elava paraphysium luteo-
fuscescente, sporee long. 0,006—9 mm., crass. 0,0055
mm.” Nyl. in sched. Muonio på tallved.

L. Cadubrie Mass. var. heterella Nyl. in litt. På granbark vid
Keimioniemi och på ved och bark af tall vid Hetta.

L. microphea Nyl. ”Spore erassit. 0,003—4 mm.” Mellan
Muonio — Jerisjärvi på gammal Polypor. fomentar.
”Fere Lecanora” Nyl. in litt.

L. epiphea Nyl. Lich. Lappon. or., p. 147. På ett fjäll vid
Kilpisjärvi (bakom lätet) på murken mossa
och fjälljord.

336

L. myriocarpoides Nyl. in Flora var. consimilans Nyl. ”Dif-
fert mox a ÅL. consimilt paraphysibus apice fusco-
celavatulis?. I närheten af Lompolotunturi på gammal
tallved.

. elavulifera Nyl. in Flora 1869 p. 294. Jerisjärvi (Keimio-
niemi) på rotbarken af en kullblåst gran tillsammans
med ÅL. lucida.

- globulosa Flk. På bark af björk och rönn samt på gam-
mal Polyporus insamlad på några st. i granreg.;
äfven i tallreg. vid Hetta på björkved.

L. sylvicola Flot. Kelottijärvi på en sten af något förvitt-

rande granit.

L. subinfidula Nyl. Vid Naimakka i björkreg. på glimmer-
skiffer i en bergshåla.

L. paraphana Nyl. in Flora 1868 p. 477. Midtemot Kare-
su'anto på förvittrande sten med Sirosiphon sazicola.

L. conferenda Nyl. I björkreg. på större stenar (öppna st.)
af diabas vid Kelottijärvi och vid Naimakka på glim-
mer-skiffer samt Leutsuvaara i (nedre) fjällreg. på
en skuggig klippvägg (granit). |

. Stereocaulorum (Th. Fr.) Nyl. Lich. Lappon. or., p- 182:
Vid Kilpisjärvi på Stereocaul. alpinum.

- spheroides (Ach.) Smmrf. På några st. i barrskogsreg:
och vid Kelottijärvi i björk- samt Allipahta i fjällreg-

— var. microbola Ach. Vid Jerisjärvi på gammal bark af sälg.

— var. versatilis Nyl. Jerisjärvi på murken mossbeklädd björk-
stubbe.

. tylocarpa Nyl. in Flora 1865 & Lich. Lappon. or., P- 150;
Nära Karesuw'anto på sten beklädande mossa (Lesque-
reux. samcola). ;

L. sabuletorum ” triplicans Nyl. in litt. På murken ved och
mossa på åtskilliga st. i barrskogsreg.; äfven på några
st. i björk- och på Leutsuvaara i fjällreg. ;

" L. milliaria Fr., Nyl. in litt. På ett fjäll vid Kilpisjärvt
på fjällsandjord.

” L. montana Nyl. Vid Pättikkö fors på lerjord; Allipahta:

L. Dufourei (Ach.) Nyl. in Flora 1867, p. 373. Vid Kätke-

EN

SM

NS

ag

ny

337

su'anto (Pahtarinne) och foten af Pietsovaara på gam-
mal mossa och jord.

L. leucorhypara Nyl. Kilpisjärvi på en murken björkstubbe.

L. submilliaria Nyl. in Flora 1869, p. 410. På ett fjäll vid
Kilpisjärvi med L. epiphea.

L. melena Nyl. I barrskogsreg. på ved, torfjord och gam-
mal mossa ej sälls.; funnen äfven i »björk- och (vid
Naimakka) fjällreg.

L. cyrtella Ach. Vid Muonio sälls. på bark af rönn.

L. adpressa Hepp. Muonio på gammal Polypor. igniarius.

L. inundata Fr. På strandstenar vid Muonio.

nå bacillifera Nyl. I tallreg. vid Hetta (Pahtavaara) på aspar.

" L. subincompta Nyl. På bark af asp, en och rönn på
några st. inom barrskogsreg. och vid Könkämä på
rötter af Salix i björkreg.

" L. abbrevians Nyl. I granreg. vid Muonio på gammal
Polyporus ign. och Jerisjärvi på björk.

L. pezizoidea Ach. På mossa och andra växtlemningar samt
jord isynnerhet på sluttande st. g. allmän i björk-
och nedre fjällreg.; på dylikt underlag på torra
moar och åsar etc. i tallreg. ej sälls. och är äfven
anträffad på några st. i granreg.

— var. coralloidea Nyl. Lich. Lappon. or., p. 156. På gam-
mal mossa insaml. från Wälivaara, Pahtavaara och

; Karesu'anto samt på fjälljord från Leutsuvaara.

L. geophana Nyl. I granreg. vid Muonio på naken lerjord
och i tallreg. nära Wuontisjärvi på fin, frisk sandjord.

T. ägs. Sö På tallved och albark på några st. kring

Muo

SHe de koret Vid. Hetta på (undre sidan af)
gammal enbark.

L. ochrophora Nyl. in Obs. Pez. Fenn. På en sluttning midt-
emot Karesw'anto, vegeterande på murken bark af sälg.

Få Microhema Norm. Nära Karesu'anto tillsammans med föreg.

L. decipiens Ach., Nyl. Lich. Scand. p. 214. Koltapahta i
bergsspringor.

L. arctica Smwrf., Nyl. 1. e., p. 220. På mossor i fjällreg.

22

Sr

SN

by

jön

=

EG

ej sälls.; äfven i björkreg. vid Kilpisjärvi och under
Olostunturi i granreg

. Dovrensis Nyl., Lich. Scand., p. 221. I tallreg. på sand-

jord mellan Palojoki — Karesu'anto och på förvitt-
rande sten vid Gunnarinkorva.

. stenotera Nyl. 1. e. I fjällreg. flerst. på jord och i gran-

reg. vid Olostunturi; är troligen temligen allmän,
ehuru den ej blifvit insamlad från flere lokaler och
under resan af mig förväxlades med de tvänne ef-
terföljande arterna.

. limosa Ach., Nyl. I. ce. På (isynnerhet lös rullstens-)

| sandjord anträffad på åtskilliga st. i barrskogsreg.
mt på fuktig torfaktig jord flerst. i fjälltrakter.

I kväde (Smmrif.) Th. Fr., Nyl. Lich. Lappon. or., p. 158.

trakten kring Kilpisjärvi på några st.; ; Kelottijärvis
äfven i barrskogsreg. (Hetta, Wolivanpiy; Är säll-
” syntare än föreg.
f. assimilata Nyl. 1. e. Olostunturi.
cumulata Smmrf. I tall-, björk- och fjällreg. ej sälls. på
sandjord (helst mojord).
f. paracarpa Nyl. in litt., L. paracarpa in H.M. E., p. 111
ro parte. Olvetuntiri på lös jord.
parasema (Ach.) Nyl. På tallved vid Muonio (f. ligniaria
.) och Hetta samt på Salices vid Kilpisjoki
Saanavaara på mossa.
enteroleuca Ach. På strandstenar i skogsreg. och på
Salices i björkreg. (vid Könkämä och Kilpiseno)-

- parasemella Nyl. in Flora 1869. På öfversta spetsen af

Pahtavaara på murken mossa med ÅL. vernalis.

.« incongrua Nyl., Lich. Scand., p. 218. Pietsovaara på diorit.
. mollis Whinb., Nyl. 1. e., p. 223. I fjällreg. vid Kilpis-

Järvi på hällar af qvarzit.

- pandgola Ach. På stenar och klippor i alla” regioner.

- Contigua Fr. |

L. platycarpa Ach., Nyl. in litt. insamlade från talrika 10-
k

— f. steriza Åh. aler inomjhela området.
"= L. meiospora Nyl. På stenar och klippor af granit vid

ae SO VEOGET
SOS 35 SU

IR

$

I.

. lithophila Ach., Nyl. Seand.,

339

Muonio och Karesu'ante samt på Olostunturi: f. fla-
vicunda Nyl. vid Kilpisjärvi i fjällre

FIN BIS Ach. På klippor af olika besitärtör i fjällreg.
vid Naimakka och på Keimiotunturi, i björkreg. vid
Kilpisjoki och i tallreg. nära Kareswanto, hvarest
äfven en f. ecrustacea förekommer.

var. ochromela (Ach.) Nyl. Vid Kareswanto och på Kei-
miotunturi.

plana Lahm. (CL. lithophiloides Nyl.). Ounas- och Kei-
miotunturi på klippor af granit.

polycarpa Flik. Förekommer sannolikt, då den i dessa
nejder uppgifves vara ”species vulgatissima”, men
arten har af mig hvarken antecknats eller insamlats.

auriculata Th. Fr., Lich. Arct., p. 213. I fjällreg. vid
Kilpisjärvi och på Lompolotunturi (granit); i tallreg.
vid Hetta.

p. 226. På granit och qvar-

zit insamlad vid Hetta och på Ounas- och Keimio-

tunturi.

tessellata FlIk. Helst på skifferarter; i fjällreg. vid Nai-
makka och på Lompolotunturi samt i granreg. vid
Keimioniemi.

var. ochracea Nyl. Vid Kelottijärvi och på Keimiotunturi.

aglea Smmrf., Nyl. Scand., p. 228. Kilpisjärvi i fjäll-
och vid Naimakka i öfre björkreg.

« fumosa Whinb., som äfven uppgifves vara allmän i nor-

den, förekommer möjligen, men anträffades icke af mig.
atrobrunnea (Ram.) DC. Pietsovaara på klyftiga klippor
på sydsidan och vid Kilpisjärvi.
lugubris (Smmrf.) Fr. Vid Kilpisjärvi på granitklippor.
caudata Nyl. Samlade af E. Nylander i Kittilä, enl.
tenebrosa Flot:Å exx; ICKE. Nb
inferior Nyl. in Flora 1869, p. 411. Vid Gunnarinkorva
å stenar; f. subgyrosa Nyl. på Sammaltunturi.
coracina (Ach.) Moug., Nyl. Lich. Scand. p. 232. Hetta
på en torr, tvärbrant' klippvägg rikligen; Kittilä
(EB Nyl).

340

. geminata Flot., Nyl. I. e. p. 239. Karesuw'anto.

. atroalba Flot. TI alla regioner, troligen allmän.

. badioatra Flk., Nyl. 1. e., p. 233. På granit, qvarzit och
amphibol i fjällreg. vid Kilpisjärvi (på två st.) och
i björkreg. vid Peerokoski.

. petrea Flot. Allmän i alla regioner.

eupetrea Nyl. På granit och qvarzit vid Hetta och Kil-

NNE

NS

NN

« disciformis Fr. I barrskogsreg. på tallved.
> L. leptocline Flot., Nyl. in litt. På alar och aspar i barr-
skogsreg.
> L. insignis Neg. På gammal bark, mossa och andra växt-
lemningar, ved och torfaktig jord flerst. från Muonio
till Kilpisjärvi (foten och sydsluttn. af Pietsovaara).
L. triphragmia Nyl. På aspar och björkar mellan Palojoki
— Karesuwanto; Kelottijärvi rikligen på Salices; sä-
kert ferst.
L. hypopodioides Nyl. I björkreg. vid Naimakka på glim-
iffer.
L. colludens Nyl. Keimiotunturi på porphyr; Kilpisjärvi (minor).
L. Gevrensis Th. Fr. I fjällreg. vid Naimakka på lerskiffer.
L. myriocarpa (DC.) Nyl. På ved och växtlemningar från
uonio till Kilpisjärvi, der den äfven anträffas i
fjällreg.; på Pietsovaara förekommer en större form
på klyftiga klippor.
. saxatilis (Scheer.) Nyl. Scand., p. 237. Wälivaara på
Beomyces placophyllus.
.« nigritula Nyl. På utdöda qvistar på granar inom gran-
reg. flerst.
papillata Smmrf. f. subviridescens Nyl. Pietsovaara i
klyftor på sydsidan.
rhexoblephara Nyl., Lich. Scand., p. 240. På mossa och
jord i alla regioner, ehuru teml. sälls. ;
ostreata (Hoffm.) Scheer. jemte var. myrmecina (Ach); I
barrskogsreg. teml. allmän. på gamla tallstammar och
stubbar; vid Muonio äfven på något förk. björkbark-

SES

341

Friesii Ach. På gammal tallved flerst. i barrskogsreg.

- ramulosa Th. Fr. Vid Palojoki på torfaktig sandjord g.
rikligt (macrior).

. crassipes (Th. Fr.) Nyl. Lich. Lapp. or., p. 164. Helst på
gammal mossa flerst. i fjällreg., isynnerhet i trakten
kring Kilpisjärvi; i granreg. på Wälivaara (på mossa
ete.) och vid Muonio (på mojord). På förkolnad
tallved vid Hetta insamlades en f. minor Nyl.

. neglecta Nyl. På Wälivaara, steril; troligen flerst. fastän
af mig förbisedd.

. sanguinaria Ach. Mycket allmän i barrskogsreg. på bark
af gran och björk ända på de mest exponerade st.,
hvarest den tyckes synnerligen frodas; i björk- oeh
fjällreg. g. allmän på ved, sten och jord.

L. soctella Nyl. Lich. Lapp. or., p. 165. På mossa öfverdra-
gande thallus af Verrucaria sphinctrinoides på Wäli-
vaara och vid Kelottijärvi.

(L. Wahlenbergii Ach. På norska fjällen mellan Tromsö och

nontekis enl. Wahlenb.

L. scabrosa Ach. Kring Hetta flerst. på thallus af Beomy-
ces rufus och B. placophyllus; Kilpisjärvi. I. athal-
lina Nyl. Pahtavaara på mojord och vid Peerakoski
på Lecidea coarctata.

L. alpicola (Scher.) Nyl. Lich. Scand., p. 247. I fjällreg.
flerst.; troligen teml. allmän.

rd öktrleide Nyl. Lompolotunturi.

L. geographica (L.) Scher. Allmän i alla regioner.

— var. atrovirens Scher. Mycket allmän öfver området.

— var. gerontica (Aceh:) Nyl. Antecknad såsom ej sälls. i fjällreg.

L. citrinella Ach., Nyl. Lich. Scand., p. 248. I granreg. vid
Kätkesu'anto (Pahtarinne); i tallreg. på mojord etc.
på några st. En f. subecrustacea Nyl. fanns. på Ou-
nastunturi på jord af qvartzsand.

— var. ecrustacea Nyl. (= L. f[Arthroraplus] grisea Th. Fr.
Lich. aret., p. 204, enl. Nyl.). Nära Kareswanto på
mojord tillsammans med hufvudformen.

— var. alpina Scher. Leutsuvaara på jord.

Så

-

S

-

342

Odontotrema minus Nyl. På tallved vid ÖOlostunturi; föga
utvecklad och derför osäker.

0. anodontum Nyl. in Flora 1869, p. 411. Nära Kilpisjärvi
på ved af en.

0. belonosporum Nyl. 1; c., p. 412. På utdöda, nakna tall-
grenar vid Jerisjärvi.

Trib. GRAPHIDEI Nyl. ;
Xylographa parallela (Ach.) Fr. Åtminstone i granreg. ej
sälls.; f. pallens Nyl. insamlad från Muonio och Ka-
reswanto på ved och qvistar af tall.
Agyrium rufum Fr. På tallved i barrskogsreg. spars. och sälls.
Opegrapha abscondita Th. Fr. f. dissoluta Nyl. ”Thallo albido
subleproso-delitescente rimoso (CaCl +); sporze ob-
longo-fusiformes, 5-septate, longit. 0,017—25 mm.,
crassit. 0,006—7 mm.; spermatia recta, mediocria”
Nyl. in litt. På en skuggig klippvägg (granit) i
björkreg. vid Naimakka ”).
(Arthonia lurida Ach. Antecknad från Muonio, men exx.
saknas; förekommer längre söderut i Turtola ete.)-
ÅA. astroidea " epipastoides Nyl. Lich. Secand., p- 259.
granreg. nära Olostunturi på slät rönifberk spars.
ÅA. mediala Nyl. I Muonioniska funnen på ved af Wahlen-
berg enl. Th. Fries (Lich. arct., p: 241).
A. patellulata Nyl. I tallreg. på spar vid Wähä-Niva;
äfven i Kittilä (E. Nyl).
. varians (Dav.) Nyl. Scand. p. 260. Vid Könkämä på
Lecidea enteroleuca och Allipahta på L. parasema.
Melaspilea proximella Nyl. in litt.; Arthoniwe sp. Nyl. Lich.
Seand. p. 262. På bark af en insamlad i tall- (Hetta;
Karesw'anto) och fjällreg. (Keimiotunturi); sannolikt
»föga sälls,
M. Peltigerw Nyl. in Obs. Pez, Fenn, p. 65. Pahtavaara på
gammal Peltigera canina.

jag

”) Lecidea premnea f. deminuens Nyl. in Flora 1867, p. 373 (jan
äfven Notis. F. & FI. Fenn. XI h., p. 191) är enligt meddelanden af prof.
Nylander egen art, L. deminuens Nyl.

343

Trib. PYRENOCARPEI Nyl. :

Thelocarpon epibolum Nyl. På Solorina erocea funnen vid
Karesu'anto och Muotkajärvi qvarn; troligen flerst.

Endocarpon miniatum var. complicatum (Ach.) Nyl. På strand-
klippor vid Kilpisjoki; äfven i Sodankylä (E. Nylan-
der blHeMSF

E. fluviatile DC: Vid nen på strandstenar.

E. rufescens Ach., Nyl. Lich. Seand. p. 265. 'Koltapahta på
jord i kbps

Verrucaria tephroides (Ach.) Nyl. I tallreg. på Pahtavaara

(sandjord) och i björkreg. vid Kilpiseno på något
torfaktig, frisk jord.

cartilaginea f. pruinosa Nyl. Koltapahta på solsidan af

en brant, hög bergvägg.

umbrina Ach. Ända upp till stranden af Kilpisjärvi.

clopima Whilnb. Vid Koltapahta på skiffer.

leucothelia Nyl. Lieh. Lappon. or. p. 170. Muonio på något

fuktig, torfaktig jord; Wälivaara på gammal mossa.
splanctrinoides Nyl. Anträffad inom hela området flerst.
margacea " cthiobola Whinb., Nyl. Vid Kilpiseno på
strandsten.

integra Nyl., Lieh. Scand. p. 276. Kemi Lappm. enl. exx.

af E. Nylander i H. M. FE.

umbrinula Nyl. in Flora 1870, p. 37. Keimioniemi på

större stenar (granit). i

”. epigea Ach. På sandjord i barrskogsreg. flerst. Anteck-
nad äfven från Mukkavuoma.

”. furvescens Nyl. in Flora 1864, p. 356. Kelottijärvi på
gammal mossa å en något skuggig klippvägg.

V. trechalea Nyl. Lich. Lapp. or. p. 171. Nära Kilpisjärvi
på ett fjäll (bakom Leutsuvaara) på fjälljord och
densamma beklädande gammal mossa.

V. pertusariella Nyl., 1. e. p. 172. I björkreg. vid Kilpiseno
på bark af gammal Salix ytterst sparsamt.

V. decolorella Nyl. 1. e. Kelottijärvi på något fuktig, lös

ERT el ah EN

ER

a, sed

V. antecellens Nyl. På äldre björknäfver (undre sid.) vid Muonio.

344

V. epidermidis (analepta) Ach. På stammar och qvistar af
björk och rönn ej sälls. i barrskogsreg.

— var. maculans Nyl. Gunnarinkorva på äldre björknäfver.

> V. punctiformis Ach., Nyl. in litt. På björk, rönn och
Salices ända upp till Kilpisjärvi.

CI Alle döpt: ve Läppland, E. Nylander).

V. eruginella n Flora. Nära Wittanki på enrisqvistar.

V. fallax Nyl. På ”söftiad helst rönn i skogsreg. teml. all-
män; i fjällreg. på Salices ofta rikligen.

V. oxysporå Nyl. TI tallreg. vid Wähä-Niva på asp

+ V. populicola Nyl. (= f. tremule Nyl. olim). Wähä-Niva
med föreg.

Trib. PERIDEI Nyl. ")
Nyckkeren pteleodes (Ach.) Nyl. På björkar mellan Kare-
o — Palojoki, der äfven en f. major Nyl.

(sporis long. 0,015—18 mm., crassit. 0,007—8 mm.)
förekommer; är troligen icke sälls.

M. elachistoterum Nyl. Nära Muonio på qvistar af Betula
verrucosa i mängd.

Bihangsvis går jag att i sammanhang med ofvanstående

förteckning meddela uppgifter öfver de sällsyntare moss- 0

lafarter, som under resan anträffades uti de angränsande

trakterna. I Kolari s:n af Kemi Lappmark, omkr. 10 mil söderut

rån Muonio, insamlades:

Hypnum strigosum var. precox Sw. I Kolari vid Huukki.

H. abietinum (L.). Kengis (svenska siden) på torftak

H. catenulatum Brid., H. plicatum (B.-9.) och H. fastigia-
tum Brid, c. & på kalkklipporna vid Huukki.

Leskea nervosa Myr. Huukki med föreg.

Bryum lacustre Bland. Nära Huukki.

Encalypta rhabdocarpa Sechweegr. Huukki på kalkklippornpa.

") Enligt Nylander äro till denna grupp hörande ascophyter helst
att anses som hörande till svamparne.

K RAA
3 ES

345

Dicranum fragilifolium Lindb. Ej sälls. i Kolari och Turtola.

Collema furvum Ach. och Collemopsis Schwereri (Mass.) Nyl.
På kalkklipporna vid Huukki.

Leptogium humosum Nyl. Nära kyrkan, på jord.

L. amphineum Ach. Huukki nära kalkklipporna på fin sand.

Boeomyces roseus Pers. Från Huukki söderut ända till Al-
kula rån ymn. på moar

Lecanora turfacea var. roscida (Smmrif.) Th. Fr. och

L. glaucocarpa (Whlnb.) Nyl. Vid Huukki på kalkklipporna.

Lecidea lucida Ach. Lappea ä

L.; sabuletorum Flik. Huukki FA kalkklipporna.

L. tylocarpa Nyl. Pajala (Sverge) på torftak med Verr. ve-
lutina Bernh.

Verrutaria clopima och V. nigrescens Pers. Huukki på kalk-
klipporna.

Ännu mer söderut i nordligaste Österbotten insamlades:
Hypnum strigosum Hoffm. Turtola, med frukt
Fontinalis hypnoides Hartm. Alkula vid Torneå elf straxt
ofvanom första forsen söderut.

- Grimmia montana B.S. På berget Luppio (beläget i Sverge,
)fver-Torneå s:n) midtemot Alkula kyrka.
Pyrenopsis hemalea f. extendens Nyl. På sydsidan af berget

Luppio.
Leptogium humosum Nyl. Alkula på sandjord.
Calicium adwquatum Nyl. in Flora 1869, p. 409. Mellan
Alkula — Turtola (under polcirkeln) på albark.
C. pusiolum Ach. Turtola på smärre alar.
C. crysocephalum Ach. och C. lenticulare Ach. Turtola mel-
lan kyrkan och Pello på granar i kärr
Stereocaulon condensatum f. sor ediiferum Nyl. Alkula på
Racomitr. microcarpon.
Lecanora hire Nyl. in Flora 1872, p. 5. Alkula på en
rnvägg.
T. Nikotripa Nyl. 1. e. p. 251. På björkbark tillsammans
med LL. polytropa och ÅL. intricata, E. Nyl. i H. M. F.
da; homopis var. apochrea (Ach.) Nyl. Alkula på ladvägg.

346

DL. rhypariza var. castanea (Hepp.) Nyl. Alkula på jord.

Pertusaria Sommerfeltii (Elk.) Fr. -Alkula på enar.

P. ophthalmiza Nyl. Turtola på gammal albark.

Lecidea congruella Nyl. Luppio på gammal björkbark.

L. Tornoénsis Nyl. Turtola på björknäfver.

L. miscelliformis Nyl. Luppio på förkolnad tallved.

L. subinsequens Nyl. 'Turtola på ved.

L. hypopta f. insequens Nyl. Alkula på qvarnrännor.

L. tenebricosa var. erythrophea (FIk.). Turtola på rönnar.

L. flexuosa Fr. Alkula enl. exx. af E. Nylander i H. M.F.

L. symmictella Nyl. Vid Luppio på gammal ved. '

L. vulpinaris Nyl. in Flora 1869, p. 410. Alkula gör en
qvarnränna.

L. globulosa f. fuscopallescens Nyl. Alkula på utdöda gran-
qvistar. x

L. denigrata Fr. Luppio på gammal tallved.

L. cyrtella Ach. Alkula på aspar

L. erysiboides Nyl. Turtola.

L. adpressa var. pleiotera Nyl. Luppio på gammal tallved.

L. bacillifera " abbrevians Nyl. Turtola på björkved.

" L. subincompta Nyl. Turtola på asp.

L. stenospora (Hepp.) Nyl. Turtola på tallved; Alkula på
bark af enar.

L. geophana Nyl. Alkula på lerjord.

L. colludens Nyl. Alkula på björkbark enl. exx. af E: Ny-
länder i H. M. F:

L. Friesit Ach. Under Luppio på en tallstubbe.

Odontotrema minus Nyl. Luppio på tallved.

Arthonia lurida Ach. Turtola på tallved.

Verrucaria leucothelia Nyl. Alkula.

V. sphenospora Nyl. in Flora 1869, p- 412. Alkula på aspqvistar.

V. rhypontå " rhypontella Nyl. Alkula på qvistar af hägg-

Mycoporum ptelceodes (Ach.) Nyl. Turtola på alar och björkar.

M. elachistoterum Nyl. Luppio på grenar af smärre björkar.

347

På norska fjällryggen mellan Kilpisjärvi och Lyngen-
fjorden anträffades af mossor utom redan anförda bl. a.
Hypn. Halleri, Mnium orthorhynechum, Bryum cucullatum,
Grimmia elatior, Gr. spiralis och Andreca alpestris samt af
lafvar:
Collema Finmarkicum (Th. Fr.) Nyl. På mossor och andra
växtlemningar på kalkhaltig jord. '

C. furvum Ach. och C. pulposum Ach. På kalkklippor.

Leptogium scotinum Ach. och var. crenatum Nyl. På mossa
bland kalkgrus.

Pterygium asperellum (Whlnb.). På hård kalksten.

Pannaria deficiens Nyl. På jord.

Lecanora sinapisperma DC., L. verrucosa Ach. och L. tur-
facea v. pachnea (Ach.). På växtlemningar i kalk-
trakt. i

L. rhypariza var. castanea (Hepp.), På växtlemningar.

L. vitellina " placodizans Nyl. På fin jord.

L. pelobotrya (Whlnb.).

Lecidea rimulosa Th. Fr. och ÅL. candida Ach. med Lecanora
vitellina på finare jord.

L. Diapensig Th. Fr. på Diapensia.

L. persistens Nyl. in Flora 1870, p. 34. På gamla växtlem-

ningar.

L. rubiformis Whinb. och L. syncomista Flik. På kalkblan-
dad jord.

L. conglomerata Ach. På jord, uppblandad med kalkgrus.

L. Hookeri (Scher.) Nyl. Prodr. Gall. p. 139. På fin, kalk-
altig jord.

L. thrypetheliza Nyl. Lieh. Delph. p. 402. På fin jord.

Endocarpon rufescens Ach. och var. lachneum Ach. På kalk-

ig jord.

Verrucaria rhyparella Nyl. in Flora 1870, p. 38. Parasit. på
thallus af Lecidea rubiformais.

V. Schereri (Mass.) Nyl. Parasit. på L. Hookeri.

V. tephroides (Ach.). På mossa ").

”) I sammanhang härmed må äfven uppräknas efterföljande vid Lyn-
Senfjorden insamlade arter: Hypnum glaciale (B. S.), H. plicatum (Schleich.),

348
H. polare Lindb., H. commutatum var. falcatum, Mnium riparium Mitt.
Bryum eneum gig Br. Zierii Dicks., Br. s Å nö;
arcticum Schmp., Dicranum fragilifolium Lindb. och D. Starkii W. M.,
Pterygium per ig Sticta linita Ach., Stereocaulon denudatum, Lecanora
poliophea (Whinb.), Pertusaria leioplaca, Lecidea rhexoblephara en kl
Berengeriana (Mass.), L. fuscorubens Nyl., L. squalida Ach., L. subduplex

( :
Nyl., Verrucaria tephroides (Ach.), V. scotodes Nyl. in Flora bör pig

—-PLPLLRILPLI-

349

Efter det ofvanstående (sid. 290—346) förteckning öfver Torneå
Lappmarks mossor och lafvar blifvit tryckt och i aftryck utdelad, har
jag af herrar proff. W. Nylander och S. O. Lindberg fått emottaga
särskilda meddelanden, angående de af dem gjorda bestämningarne,
i anledning hvaraf jag vill begagna mig af tillfället att, jemte några

tillägg, här nedan få införa följande rättelser till nämnda förteckning.

”Splachnum luteum var. pygmeum” (sid. 300) skall enl. Lindberg
vara Spl. luteum var. Neve Whlnb., tillförene känd endast från
Kamtschatka och Rocky- fee

tilläggas Sarcoscyphus forlflk Lnäbi rån Kätkesv' anto på fukt. sand-
jord; i stället utgår Alicularia scalaris minor, från nämnde ort. Likaled
bör sid. 310 Jungerm. Milleri utg
”Uladonia cervicornis” od 319) hör till Cl. sobolifera Del
Sid. 324 bör tilläggas Parmelia physodes + obscurata Che Nyl.
n Wälivaara, och Pr 328 Lecanora (Placod.) cirrochroa + obliterans
Nyl,. Flora 1874, p. 7, funnen vid Hetta (Pahtavaara); samma art har äfven
anträffats i -Karelen.
Lecanora NAR. (sid. KS hör till L. firma Nyl.; LC. symmicta
(s. 331) är rk symmictera Nyl + Lecidea leptocline (sid 340) bör utgå,
ss. hörande till L. pupill
rån sid. 334 har en art son SYS IL. mniar&oides Nyl. in
Flora 1870, p. 36, funnen på Olostu
Lecidea Sör (p. 338) är ej pe äkta (Nyl. Lichen. körs p-
218) utan en SN : L. subcongrua Nyl. (jmfr. Flora 1874,
Stereocaulon condensatum sorediiferum (p. 345) bör utgå uk FA
or Ieprotteli yl. införas.
Sår te från Lyngen (sid. 348) är ej den rätta utan
hör, enl. Sander, denna form sannolikt till L. crustulata He
Is

telse FR Onnasvanra (s. 255) anförde granen hör till Pinus abies var.
obovata (Led eb.).

Helsingfors i Januari 1874,
PP DN

gi jö ——Aitr—

Kd -

fgek? 4 Ao ART RANN LR pig 4

EV RNE queen, beKeld förs &
a ESS Vadare Bert ; ;
; jon SUGIT vr va 2

Piäd 4 sd MEL boy IC v sal er Fr ty ;

4
SA

FR,

D boj amn sto garsiann rbusledt
Rn Ore JF åta Mn 38 mig smed Uf vel Ne
shunt olsen I vale: ofrgi lat oa Af ale vt
medialt das Hade (O08 Oki TUNNOR VE ANA ve Be
He mualing bud steg dok inom silv fermäg fn

SÅ

AN CE FIRAS oh Era
Sr REIN lo a NE ÅSKAN

aber + RARE

Å
j
a E
å
&
Rå IK lv rjeökytrad 4Atd on i: ;
4

Best & i (SAR så ( ONE 3 Frey fun

PB ÖRE le) wp abe 4 SIE an och ELR
Ne X ine börd

Lö HE £ Rul

Så wok 6. ar USE dl

FT buss andr X 20 dd så nt (Se gg) bem FAME

Eg FTAR ol vin) DE on are YA d

plasi doo sik ed vänt Snög De NÄS TTR Borta - - seWNeSÅFT 6

i
AR

RE a

ONE ant sök in ÅR (ae din) rn Häl skin I sd
ife

4 vå Stentgr es > aliosner Ef föll anat nucv Z Säg Le
ER Å Ö R

Rn HäR FR sankta re fö Bön pe ind : 20 d
FA Rake ent Il and teg Stadler Ses ch SR sms dT NN
é : : - RJ RANG Er
å I REN bengt orstyntalelå 3

pA + Le | S

RAT

— MANIPULUS MUSCORUM SECUNDUS,
i quem

S. O. LINDBERG-

A008TM 2009

TiS LT NE J&

AA

kd
Ae .
«
E 3 få

1
i

”Historie muscorum”

hepatiere, secundum specimina, in herbario Dillenii nune

asservata, determinatee..

Tab. 31.
f. 5. Kantia trichomanis a 2 fissa (3 et) saccif. +
K. arguta (ster. et) gonidiifera.
f.6. Kantia trichomanis a 2 fissa, ster. et gonidiifera.
f. 7. Blasia pusilla ampulligera.
Tab. 68.
sPorella” — P. pinnata &'.
”Anthoceros? f. 1. A. punctatus ec. fr.
f. 2. AA. levisce»ft
f. 3. Ex Micheli. — An sit frons Riecia canali-
culate B fluitantis, fructus tamen aliquid ani-
malculum adherens?

Aneura multifida 8. ambrosioides ster.:.

2
er

Tab. 69.
f.1. A et I: Nardia (Eucalyz) obovata ce. inflor. par-
oica, ster.

B et H: Martinellia undulata A a. ster.
C: Nardia (Marsupella) emarginata ce. colesulis.
D et E: Martinellia undulata f. purpurea ster.
F et G: Nardia (Mesophylla) compressa ster.

f. 2. Jungermagwia (Sphenolobus) minuta ster.

f.3. A et B: Blepharozia ciliaris B. pulcherrima ster.

SN - ” a. ster.

f.4. Cephalozia connivens B. laxa ec. fr.

f.5 et 6. Plagiochila asplenioides c.fr.

354 :
f. 7. Chiloscyphus polyanthos B. viticulosus (pallescens)
e.fr:

fig. 5 FÖ ER (Tiochlena) riparia var. P. attenuata
Lindb.
Tab. 70.
föl Ul adnker polyanthos a. c. fr.
f. 10. A: Jungermania (Liochlena) riparia ce. fr.
B: Mylia Taylori I.
C: Jungermania (Aplozia) gracillima-eitr. 1 >
f. 11. Lophocolea bidentata c.fr.
f. 12. Kantia arguta! stér. et gonidiifera.
f. 13. Cephalozia connivens a Spön åar I autoica, F' et c.fr.
f. 14. Ex Micheli.— Jung ia (Lo )turbinata Radd. ce. fr.

f. 15 et 16. "Plagiochila spinulosa ce. coles. junioribus:
Tab. 71. +
f. 17. Martinellia undulata B 8. c. fr.
f. 18. M. nemorosa c.fr.
of. 19. A—C: M. resupinata ce. fr.
D et E: M. gracilig Lindb. ce. colesulis.
f. 20. Diplophyllum albicans I et c. fr.
f. 21. Martinellia planifolia! ster. :
f. 22. Bazzania trilobata ster. Omnia spoctialpar ;
C—E ex Micheli:
C: Fossombronia angulosa c. fr.
E: F. cespitiformis ? c. fr.

"f. 23. Bazzania trilobata ster. + Jungermania (Lopho-
2ia) quinquedentata Huds. (J. Lyoni Tayl) in
eodem ceespite.

f. 24. Lepidozia reptans c.fr.

f. 25. Porella pinnata 8. densa Q ster.

Tab. 72.
f. 26. Radula complanata e. fr.

3 | 355

f. 27. Frullania dilatata c.fr.
f, 28, AebBlannsb » ster.
C: Ex Micheli. — Radula Alglanederg y: tinsils? RA fr. :

3 fn » — — Lejeunea inconspicua e.fr. (77 EE

3 ESR » — LL. cavifolia c.fr.

= f. 31. Frullania tamariset. = OA e fri Br gt i

= f. 32. Porella platyphylla a. ce. fr. skin omnial .

2 OP pf: 383 P. levigata' B. integra ster.

3 f. 34. P. circinnata n.sp. Lindb. IF. Inter P. graci-
lentam (Tayl.) et P.subteretem (G.«L.) distinetis-

sima species.

. Trichocolea tomentella c. fr. i
be f. 36. Diplophyllum albicans. — A et B: F'; C et D: e.fr.
| f. 37. Blepharostoma trichophyllum e. colesulis.

a. f. 38. Antheliam julaceam a. figure omnes sine dubio
representant, re vera tamen et hc species (ce-
spites aa colesuliferi) et Cesius concinnatus (cee-
spites bb Q ster.) in colleetione ejus adsunt.

Tab. 74.

f. 41. Pellia epiphylla vera! c. fr.

- of. 42, A—I: Aneura pinguis 81. forma minor ce. fr. jun.
KN: oo» JR no måjor ie:fr.
Or » »' > a. forma ster.
P et Q: Pellia calycina ster.

24 R, 8 et X: P. epiphylla I.

p T et U: Aneura pinguis a.

3 f. 43. Aneura multifida B. ambrosioides ce. fr.

f. 44, A: Ex Micheli. -— A. pinguis B 3 ce. fr.

B: ÅA. sinuata autoica, cum calyptra juniore tu-.

bereulata!
ab, Metzgeria furcata ce. fr.
f. 46. Fossombronia pusilla ce. fr.

356

f. 47. Riccia canaliculata 8. fluitans ster.
f. 48. Aneura pinnatifida y. denticulata dioica, F.
Tab. 75.

f. 1. Conocephalus conicus. — A et B: ce. fr.;,C: gj".

f. 2: Asterella hemispherica c. fr.

f.3. Marchantia (Chlamidium) sp. vera e. fr. jun. et
scyphis. — Quoad fruetum M. chenopode, quoad
tamen frondem M. papillate proxima. An sit spe-
cies propria indescripta? Sed ob immaturum fru-
ctum vix rite cognoscenda.

f.4. Fimbriario tenella 8. porphyrocephala c.fr.

f. 5. Lunularia eruciata e.fr. et scyphis.

Tab. 76.
f. 6. Marchantia polymorpha A. IF, c. fr. et scyphis.
.
Tab. 77.
id, » ” Br met ROR

f. 8 Ex Plumier sumpta est hxc pessima icon, verisimile Mar-
chantiam chenopodam adumbrans.

Tab. 78.
f. 9. Targionia hypophylla ec. fr. ”
f. 10. Riccia glauca c. fr.
f. 11. R. minima L. (R. sorocarpa Bisch.!) c. fr.
f. 12. R. crystallina ce. fr.

f. 13. Ex Micheli. — RB. glauca var. minor.

f£ 18on ” — R. bifurca.

fl » — Corsinia marchantioides a. major ce. fr.

| NG TS » — Tessellina pyramidata y. polycarpa ce. fr.
Ko RR ”

— Spherocarpus terrestris c.fr.
f. 18. Riccia natans ster.

Helsingforsiz, Nov. XX, 1873.

Frullania Hutchinsie (Hook.) N.-Es.
semper est autoica, amenta mascula (androecia) etenim in
planta fertili numerosa, usque ad 12 in eodem caule numera-
vimus, singula vel seepe bina subopposita in eodem loco, hic
illic vel vulgo plus minusve immediate infra periehaetium ex
axilla amphigastriali exeuntia, complanata, ovalia vel elliptica;
bracteze tri—sexjugee, RR valde concavee, fere con-
duplicate, integre, sed fere ad medium bilobee, lobis rectis,
acuminatis; antheridia AA vel singula in quaque axilla bra-
cteali, luteolo-hyalina, globosa, stipite zequilongo, paraphysi-

us nullis; amphigastria oblonga, integerrima, sed ad medium
biloba, sinu sat angusto, acuto, lobis subulatis, rectis.

Odontoschisma Dum.
Pleuroschisma sect. 1. Odontoschisma Dum. Syll. Jung. Eur. p.

- Odontoschisma Dum. Recueil, I, PD: LIN 00 LAS)
Sphagnoecetis N.-Es. in G.L.N. Syn. Hep. p. 148, n. X (1845).
Adelanthus Mitt. in Journ. L. Soc. VII, p. 243 (1864).

I. Odontoschisma sphagni (Dicks.) Dum.
Dioicum, elatum, inter alios muscos sparse crescens et vix
umquam cespitosum; caulis erectus, simplex vel parum e
Postica parte ramosus, flexuosus, numquam gonidiifer; folia
equimagna, basi angustiore affixa et antice haud decurrentia,
ovato-rotunda, integerrima, nec repanda nec undulata, di-
stinete limbata, opaca et valde concava; cellulc -minutee,
rotundee, angulis vix vel parum incrassatee, lumine rotundo,
omnes lsevissimee, marginales in una serie sequimagnee, sed
leniter inflatee, magis inerassatwe et brunneo-coloratee, ut lim-

358

bum spurium forment; amphigastria nulla vel parcissima et
minuta hic illie in caule; inflorescentice et feminere et ma-
scule e facie postica caulis egredientia; bractew pericheti
apice patentes, bilobe, sinu angusto, lobis inferiorum acu-
minatis, eisdem summarum acuminatissimis, cellulis pelluci-
dis, subrotundis et lzevissimis; colesula brevior et latior, ore
longe fimbriato. — Androecia numerosa, e facie postiea cau-
lis egredientia, nonnumquam e stolonibus, albida, patentia,
0,5—2,5 mm. longa et 0,25—0.5 mm. crassa, subjulacea, basi
rhizinifera et plus minusve stipitata, lineari-cylindriea, basi
et apice tamen angustiora, obtusiuscula, arcuato-decurva:;
bractew 5—15-jugee, distiche, dense imbricatee, subsaccate .
et profundissime canaliculatee, marginibus valde inflexis, sub-
rotunde, ad quartam partem bilobee, sinu lato et acuto, lobis
breviter acuminatis, acumine vulgo ab una ecellula elongata
formato, marginibus bractearum superne irregulariter erenatis
vel repandis vel incisis; cellule omnes levissime, inferiores
magnee, rhombeo-rectangulares, parum incrassate, superiores
minores, ovali-rotundte, conformiter valdeque inerassate;
stkeridium singulum, quam bractea brevius et ab ea inclu-
sum, pallido-hyalinum, globosum, stipite duplo breviore, på
raphysibus nullis; amphigastria dimidio numero bractearum,
maxima, tertiam partem bracte” wequantia, erecta, subad-
pressa, convexula, libera vel interdum brevissimo spatio ad
basin cum bractea sinistra connata, ovalia, acutiuscula, cre-
nata, sepe emarginata vel biincisa, lobis acutiusculis.
Jungermania rendd Dicks. Fasc. pl. crypt. Brit. I, p. 6 (1785). Sm.
Sh ve XXXV, ns 2470 (1812). Hook. Brit. Jung. p. 10,
s2a. et -- ae fertil. (1816).
tior N.- Naturg. eur. Leberm, I, p. 294, n. 29 (1833)-
Prsrbläkiend Ä Odontoschisna) sphagni Dum. Syll. Jung. Eur. p. 68
31).

92
Odontoschisma bökedrs ib um, Recueil, I, p. 19 (1835)
Sphagnoecetis communis a. vegetior N.-Es. in G. L. N. Syn. Hep. p- 148,
5;
Delin.

Dicks. Fasc. pl. erypt. Brit. 3 tab. 1, fig. 10. Ekart. Syn. Jung. Germ.
tab. 6, fig. 43. Engl. Bot. XXXV, tab. 2470. F1. dan. XII, fasc. 38,
tab. 2251. Hook. Brit. delen tab. 33. Mart. F1. erypt. erlang. tab. 6, fig. 53.

359

Exsiec
G. Er Hep. eur. dec. 29 et 30, n. 300; dec. 31—-33, n. 326; dec. 36 et 37,
n. jdec.,51et.52;:n:-504
Habit, inter ene EG MARS etc. in paludibus profun-
dis Europe, vix tamen in plagis septentrionalibus ejus. In
Scandinavia saltem rara videtur esse, specimina etenim solum
ex his locis possidemus: Dania, Jyllandia, Ranum (Maji 1865,
Th. Jensen), Sjellandia, Rudersdahl (C. Rosenberg); Sue-
cia, prov. Skåne, Åkersberg (Apr. 1860, S. Berggren), Höör
et Röstånga (Julii 1860, 8. 0. L.); prov. Vestrogothia, in ripa
lacus Långvattnet supra montem Hunneberg, c. fr. optime evo-
luto et 3" (Junii 1859, 5. 0. L.). — Fertilis rarissime invenitur.
rs RA mascula speciei säng memorata, qua causa eam fusius
d In Syn. Hep., suppl. p. 688 dicitur: ”inflorescentia mascula
in cinilåte ejusdem feminee”, sed ibi öm mentio facta, in qua specie
h&c inflorescentia aufoica reperta sit. Omnes species exotic et europxea
nobis not& sunt dioica.

2 Odontoschisma denudatum (Mart.) Dum.
Dioicum, humile, dense cespitosum; rhizoma sat longe repens,
areuato-flexuosum et ramosum, aphyllum et dense rhizinife-
rum, ramos subfaseiculatos, sepe denuo ramulosos, e basi
subnuda et adscendente erectos apieeque plus minusve ar-
cuatos et fere semper, ut et folia summa, gonidiiferos emit-
tens; folia infima fere nulla vel minuta, ad medium rami ac-
crescentia et e medio ad apicem decrescentia, basi lata affixa
et antice breviter decurrentia, ovato-ovalia, distinete papillu-
loso-crenata, repandula leniterque undulata, apiee frequen-
ter emarginatula, haud limbata, pellucida et minus con-
cava; cellule duplo majores, rotunde, angulis optime in-
crassatee, lumine stellato, omnes paginis ambabns verrucu-
lose, mårginales ceteris simillimee, nec majores nec inflatee,
sed, in foliis adultioribus, interdum brunneolo-colorate: am-
phigastria copiosa et bene evoluta, preesertim in parte supe-
riore ramorum: tnflorescentiw et feminer et mascule solum
e rhizomate vel vulgo e basi subnuda et rhizinifera ramorum
egredientes, seepe 2—5 fasciculate; bractew perichetw apice
- recuryvatee, bilobee, sinu lato, lobis inferiorum obtusis, eisdem

360

summarum acuminatis, cellulis opacis, ellipticis et verrucosis:
colesula longior et angustior, ore breviter fimbriato. — An-
droecia numerosa, eisdem preecedentis simillima, sed minora,
0,5—1,5 mm. longa et 0,25 mm. erassa, subsessilia, magis
areuato-decurva, ovalia — oblonga, obtusa; bractew 3—8-
jugee, magis saccatee, margine integre, apice emarginatee vel
incisee, lobis obtusis vel obtusiuseulis, cellulis inferioribus
ovalibus, superioribus rotundis, subeonformiter valde ineras-
satis, verkl: amplugastria patenti-erecta, incurva, magis
CONVvexa, jöstivdnle integra, raro emarginata.

SR sphagni Hook. Brit. Jung. p. 10, n. 14, p.p. (1816).

r. 8. macrior N.-Es. Naturg. eur. Leberm. I, p. 294 (1833).

J. denudata N.-Es. in Mart. FL gcrypt. erlang., pref. p. 14 (1817).
Spreng. (L.) Syst. veg. XVI. ed., IV, P. I, p. 231, n. 175 (1827).
Lindenb. Syn. poöm aur. pi Zlaons 69 (1829). Hartm. Skand.
EF). IL; e0:, "ps 819, -10...20. (1838),

Pleryeiee (Odoniosehisna)t denudatum Dum, Syll. Jung. Eur. p. 69,

31).

bible een Dum. Recnueil, I, p. 19 or 5).

Jungermania Schraderi Hartm. Skand. F1. IV.—IX. edd., max. p. (1848
—64), ed... IL, pi 134, n. 8 (1871

fphagnoesdlie communis B. macrior N.-Es. in G.L.N. bye Hep. Pp. 149
845). Hartm. PA Fl. V.—X. edd. (1849—71).

Sph. HN Rab. Deutschl. Krypt.-F1. II, P. III, Paid p. 338 (1848).

elin.

. Ekart. Syn. Jung. Germ. tab. 6, fig. 48. Hook. Brit. ye, a 1 tab. 2.

Mart. F1. crypt. FÖR tab. 6, fig. 58 b. Sull. Moss. U. S. tab. 8.

Exsice.

G. R. Hep. eur. dec. 1-et 2, n. 16

Habit. ad truncos caripsos locis umbrosis silvarum, multo

rarius ad solum turfaceum humidum, in regione alpina usque

Lapponize. In montibus Pystiktsndbasskae élos, coles. (Spru ce);

Hibernia, comit. Mayo (D. Moore); West-Preussen, Deutsch-

Eylau, coles: (Julii 1860, H. von Klinggräff). Scandinavia,

Dania: Jyllandia, Thorstedslund (1863, Th. Jensen); Sue-

cia, Skåne, Årup (1825,:1 J. Åkerman); Blekinge, Lösen

(Julii 1864, P. T. Cleve); Nenteptothimiå in m. Halleberg et

in ins. Bromö, coles. (Junii 1859, O.L)s Ostrogothia,

paroec. V. Ny, ad Belleberg, Askebick et Resjö, coles. (Julii.

fälad oc as

361

1842, Hj. Holmgren); ins. Öland, Böda, Jf' et coles. (28
Maji 1865, 8. 0.L.; 26 Julii 1867, J. E. Zetterstedt); ins.
Gotland, paroee. Boge (Julii 1863, P. T. Cleve); Stockholm,
Gångsätra (Julii 1857, Cleve); Jämtland, Handölsforsen, Q
(Julii 1850, R. Hartman); Lapponia pitensis, inter alios
muscos solo turfoso reg. alp. alpis Tjidtjakk, Q ster. (Aug.
1856, S. 0. L.); Lapponia tornensis, in m. Kurravaara (Julii
1852, Fristedt et Björnström): Fennia, Helsingfors, Degerö,
Q (26 Junii 1868, 8. 0.L.); prov. Savolax, paroec. Kangas-
niemi, coles. (22 äkniå 1872, E. Fr. Lackström); Lapponia
rossica (1843, Fr. Nylander). — Fructum perfeetum non-
dum vidimus.
Heec species ad Adelanthum appropinquat rhizomate sat longo et ra-
moso, aphyllo, foliis mediis omnium maximis, distincte repandis et non raro
marginatulis, inflorescentiis ambabus e rhizomate et e basi ramorum subnuda
bes tibus. -
Var. 8. elongata Lindb.
Sepe fusca, prostrata, elongata, subsimplex, subeequaliter
foliata, summis etenim foliis parum minoribus, raro gonidii-
feris, cellulis levioribus, amphigastriis rarioribus.
ermena Fijoder var. 8. minor Wahlenb. Fl, lapp. p. 394 (p.p.?) 1812.
d rior Hartm. Skand. FI. IV. ed., p. 440 (1843).
FR data Thed. in V.-Ak. Handl. 1838, p. 71, n. 251 (1839).
Exsice.
G. R. Hep. eur. dec. 42—44, n. 440.
Habit. ad ripas turfosas et inundatas regionum borealium
semper sterilis reperta. Islandia (A. Mörceh). Suecia, Lappo-
nia umensis, Lycksele (Julii 1867, J. Ångström); Fennia,
prov. Tavastland, Evois (3 Sept. 1863, F. Silén), Kuhmoin
(Julii 1866, J. P. Norrlin); prov. Ostrobottiia; Kajana, Sarvi-
vaara, Hiter Hypnum badium sparsa EISEBEpE LOTT, VIE
Brotherus), paroeec. ”Paltamo, Kives (8 Sept. 1872, E. Fr.
Lackström); prov. Karelia onegensis, Selki (29 Junii 1870),
et Lapponia tornensis, Karesuanto (Aug. 1867, Norrlin),
Enontekis, in m. Mustavaara (1 Aug. 1800, Wahlenberg);
Lapponia rossica, Katschkova (Julii 1872, Brotherus).
Forma et structura foliorum ad hanc speciem refetenda est varietas,
nec ad O. sphagni.

362

3. Odontoschisma decipiens (Hook.) Lindb.

Jungermania decipiens Pr in Engl. Bot. XXXVI, n. 2567 (1813),
Brit. Jung: p; 3, D. VIL1816), et Britöfi Vv, P. ip: 109; 0
(1833): Web:-f. HR musc, hep. prodr. p. 140, n. 74 (1815).
HH; T:iMustok brit: op. :228,-n7a9 (1827): Sprendg (LL) Sylb
Fes: AVE: edda IV: Potil, ip 230, 0,,154 (1827)... .Lindenh
Syn. Hep. eur. p. 73, n. 74 (1829). Ekart. Syn. Jung. Germ.
Pp, 12, n. 18 (1832), N.-Es, Naturg. eur. Leberm. I p. 199
HS Ma ja Na är suppl. p. 423, u. 2 (1836). Taykl
Mackay. Fl. ; Hp be Så (183 mia

Martinellia Mäbröre $$ in Gray. Arr. brit. pl. I, p. 693, n. 9 (1821).

Jungermania compressa (non Hook.) Meng Suppl. F1. lapp. p. 72, n.

Radula Fara decipiens Dum. är Eur. p. 43, n. 31 (1831).

ungerm spinulosa var. Häben. Hep DD. Fe in obs. (1834).
Plogiochilo decgi ens Dum. Rude; H 6 (1835). M.N. in N.-Es.
Nat

ae
fed

Tra Soc. Edinb. VIL
Jungermania (Plagiockilar cempytedond Hae fo. in. Hook. Land. Journ.
b - 3 (1845): e€ Mitten.
rs ve ylodomta Hl f.T. Mss. G.L.N. Syn. Hep., suppl. p.- 639,
847): e Mitten.
Gymn enlil Breigleke Mitt. in Journ. L. Soc. VIL, p. 166 (1863).
Adelanthus decipiens Mitt. in Journ. L. Soc. VII, p. 244, n. 4 (1864).
ottsch. in G. R. Hep. eur. dec. 48 50, n. Arr (1871).
Odontoschisma don r Lindb. Mss. Hartm. Skan a Kokd FJ
2, ut synon. HR G. R. ga eur. 2 48—50, D
t synon. in Ecke (1871).
Ev docigions C.-Hartm. in Hartm. Skand. F1. X. ed., II, P-
. 2 (1871).
Delin. ;
Ekart. Syn, Jung. Germ. tab. 12, fig. 105. Engl. Bot. XXXVI, tab.
2567. G.R. Hep, eur. dec. 48—50, n. 474. Hook. Brit. Jung. tab. 50-
Lindenb. Sp. Hep. fasc, 1—5: Plagiochila, täb. 12, figg. 1—3:
Exsiecce.
G.R. Hep. eur. dec. 21 et 22, n. 213, ster.; dec. 48—50, n. 474 (3)

Habit. in rupibus udis inter muscos vallis Saltdalen Nord-
landiee in Norvegia, rarius et sterile, Junii 1819, Rev. S. Chr.
Sommerfelt. — Planta mascula erescit ad Glengarif Ha
Bantry-bay comit. Cork Hibernize merid.-oceid. (26 Sept

363

1869, B. Carrington). Perfecte fruetifera detecta est in
ins. Cuba (1856—58, Ch. Wright) et eolesuligera ad arbores
inm. EE Andium quitensium (Aug. 1857, R. Spruce).

Novu um genus Adelanthum 1. ce. describens, clar. Mitten dixit:
”The position ye this genus SEDeN to be near to Sphagnoecetis, and in
the substance of its da inflorescence, and form of the perianth it
entirely agrees; but differs in Ön erect Frdlkst öd absence of stipules, and

nsol
m differehtiam ex Odottoschismate sphagni vidimus, sed nullo modo ge-
nericam, re vera in Lepidozia, Bassania Fembidiöd, ÖdönSNeNRer Ce-
phalozie et aff. bene uniformis et congruens i > Valga iversitate generica
inter eas magis in habitu et in khdbis vegetativis, quam in fructu, posita.
Inflorescentia uoque in omnibus fere eadem est. In Plagiochila
r.

lanthi decurvi Mitt. (ad truncos cariosos in monte Campana Andium peru-
vianorum, Dec. 1855, R. Spruce) androecio amphigastria magna et crebra,
in ÅA. decipientis tamen absentia vel valde rudimentaria, observavimus.

Si
hoc genus Mittenii ob ra e rhizomate repente erectos et subfascicu-

latos retineamus, dokjekekinnts denudtstimn quoque ad hoc genus referenda
est, varietate tamen ejus stra et subsimplici vetante.. Qua causa Odon-
toschisma integrum reman ententia RS debet.
Mårgo 0. A0dlosdntll fold ultimus componitur ab una serie et
stratu cellularum, lenius inflatarum röngdé incrassatarum et intensius co-
oratarum, quam ceter&e in lamina foliari.

Kantia arguta (N. M.) Lindb. |
Dioica, minor, laxior, colore fere albo nonnihil iridescente
maximeque hyalino, habitu fere Lophocolee bidentate:; cau-
lis, ex axillis amphigastriorum longos ramos divaricatos et
sat numerosos emittens, et folia a cellulis triplo vel qua-
druplo majoribus, laxis et angulis vix inerassatis redificata;
folia remotiora, longius decurrentia magisque obliqua, apice
bidentata, dentibus inter se a sinu lato, semilunari remotis,
fragilibus, acutis et sat longis leniterque divergentibus; cel-
ule minus regulariter hexagonte, marginales in serie singula
majores, rectangulares "et vulgo indistinete brunneolo-colo-
rate, ideo limbum spurium formantes, omnes cellulae haud

364

levissime, sed in cuticula, fere ut in Trichocolea tomentella,
striolato-punetatre; amphigastria minuta, rigida, divarieato-
patentia, fere in infima basi bipartita, lobis divergentibus, ad
medium vel profundius denuo lobatis, lobulis acutis, diver-
gentibus, fragilissimis; apex caulis magis elongatus et de-
erescenti- et remoti-foliatus, multo frequentius gonidiifer;
fruetus nobis ignotus.

Lichenastrum pinnulis MSN bifidis, minus Dill. Hist. musc. p. 488,
n. (

y.0XC 1741) et Herb.!
Calypogeia rRKe N. sf i EG -Es. Neaturg. eur. lag Ba CN ps
(1838).

G.L.N. Syn. Hep. p. 199, n..2 (1845). NS fören

P- - n. 206 (1856).

Delin. i
Dill. Hist. muse. tab. 70, AR 12. Eng). Bot. XXVII, tab. 1875, dux
figure, folium et partem superiorem bifurcatam gonidiiferam caulis sterilis

adumbrantes, in fen sinistro mir (ceters figure tamen ad K. tricho-
manis fissam omnes pertinent).

Exsic

G.R. eg: eur. fase. 17 et 18, n. 167 (”Calypogeia trichomanis a 2 re-
panda” cum synon. ”C. fissa Radd.”).

Habit. In Gallia, ad opp. Angers, ster. et gonidiifera (Gué-
pin, in herb. Montagne, n. 163). In Britannia, K. tricho-
manis a 2 fisse in eodem ceespite intermixta, sterilis et g0-
nidiifera (herb. Dillenii). Hibernia, comit. Kerry, Killar-
ney, una cum K. trichomanis a I communi ster., in eodem ce
spite, JF" gonidiifera (D. Moore); solo turfoso humido inter
alios muscos in monte Connor-hill infra Brandon-mountains,
sterilis- et gonidiifera (18 Julii 1873, 8. 0. L.). Anglia, comit.
Cornwall, Penzance, I gonidiifera (Oct. 1860, W. Curnow):

E chiloscyphoidi K. trichomanis notis datis optime di-
versa, puleherrima et lophocoleoides species!

Secundum specimina, in herbario ejus nunc asservata, Mnium DR:
len. Hist. muse. tab. 31, figg. et 5 et 6 ad K. trichomanis a 2 fissam
pertinent! Sed (fig. 5) cespes componitur et ab hac forma es sg et
saceulös juveniles gerente, et ab intermixta K. arguta, ster. t gonidiifera!
Sacculos oculatissimus Princeps bryophilorum non Sr
etenim optime depinxit et in textu (pag. 2
inferiore corpuscula preterea oblongo-rotunda, velut bulbosa enasci et terre&
a que utrum pars sint hujus plante, an insecti cujusdam foetura,

us luereo. Virentia quidem erant et succosa” Heec specimina K. tri

SÖS USES

365

chomanis in herbario ejus non sunt ONE sed solum K. arguta, cujus
apices forsitan depicti sint. Fig. 6 tamen a emplaribus sterilibus et go-
nidiiferis' Ja [Ferne a 2 fisse REA adest. — Calypogeia fe
Radd. A sc. AT na, XVIII, p. 44, tab. 6, fig. 2 a (dextra) e

fig. 3 a—d, vix LS 818, ut in exemplari nostro italico mörda)
nullo modo ad K. a Jet sed certo ad K. trichomanis a 2 fissam est re-
ferenda. Specimen kiuinetl ticum K. argute, nobis a clar. amico É. Besche
relle benevole, unå cum icone optima, commodatum, omnibus partibus cum
planta britannica ad amussin songrait,

Martinellia gracilis Lindb.
Dioica, erecta, stricta, ceespites valde confertos, densos et
latos conformans, rigida, subsimplex, latere posteriore caulis
sat dense et longe hyalino-radiculosa, flavo-ochracea vel
ferruginea, vulgo zonata, inferne expallens, superne flavidulo-
vel ochraceo-viridula, usque ad 7 em. alta et 2—3 mm. lata,
gracilis, maxime densifolia; folia pellucida, rigida, sequalia,
arete conduplicata, ad tertiam partem infimam secta, lobo
anteriore latus caulis superante, adpresso vel paullo erecto-
patente, convexo, oblique reniformi-rotundo, apice rotundato-
obtuso, remote sed grosse dentato, denticulis basi latis, api-
cali omnium fere maximo, lobo posteriore dimidium solum
majore, valde convexo, margine superiore valde reflexo et
decurrente, oblique -ovali-obovato, rotundato-obtuso, fequo
modo serrato, sed denticulo apicali haud majore, quam ce-
»teris; cellule levissime, minute, quadrato-rotunde vel ro-
tunde, presertim ad angulos valde inerassate; colesula 2,25
mm. alta et apice 1,75 mm. lata, longe prominens, obeonica,
plano-compressa, ore decurvo, truncato et lato, hic illic
(circiter sex-) inciso, dense, longe lateque dentato, cellulis
maxime incrassatis; theca ovalis, parum prominens.
Lichenastrum auriculatum, SpA rotundis, crispum Dill. Hist. muse. p-

491, n. 19 D et E (1741), et Herb.

Scapania nemorosa et equiloba Auct. brit. p.p.
Se. AN var. forsk, levibus Gottsch. Mss. Jens. in Bot. Tidsskr.

288, n. 1868).
Feng dk ET in prelect. botan. Mart. 1873.

Dill. Hist. muse. tab. 71, fig. 19 D et E.

366

Exsicce.

G.R. Hep. eur. dec, 23 et 24, n. 225 (”Scapania equiloba”).

Habit. nällo modo rara vel fere vulgaris ad rupes et saxa
sieciora montium Hibernie, ubi frequenter fruetus quoque
profert (D. Moore, Carrington, 8.0.L.); Anglia, Eridge
rocks (Spruce); Suecia, prov. Skåne, in monte Skärali, ster.
(Juli 1860, 8.0. LDL), ins. Bornholm, Borresö, forma humilis,
condensa, brevifolia et sterilis (Julii 1866, Th. Jensen). —
Teneriffa, Selva de las Mercedes, in udosis ja Febr. 1855,
it: "860. hn. 1593, EB. Bourgeau).

— M. nemorosa differt colore viridi, cespite haud denso, nec zonato,
caule faller ramosiore, flexuoso et adscendente, minus rigido et radieu-
loso; foliis majoribus, accrescentibus, minus rigidis, remotis, lobulo v
apiculato, duplo minore quam eodem posteriore, ambobus dense et Re
dehwitis;. ctillnlis duplo majoribus, parum et su 2 ide incrassatis; colesula
majore, inter folia summa magis immersa, ovali-obovata, ore vix inciso, dense
sed tenuiter dentato, cellulis parum et conformiter incrassatis. — M. equiloba,
que eadem species est ac Scap. tyrolensis N.-Es. e specimine authentico
in collectione ipsius auctoris, nunc in manibus clar. Dubyi, statim distin-
guitur cespite humiliore, haud denso, numquam zonato, foliis opacis vulgo
remotioribus, magis secundis, vix longius quam ad disiälinn partitis, brevius
et remotius serratis, lobulo planiore magisque patente, cellulis dense paginis
ambabus verrucosis, parum et subconformiter incrassatis, de cetero cum an-
ol specie melius convenit.

In specimine memorato Scap. tyrolensis cellul& sunt optime verrucose,
sed ut semper in M. equiloba foliorum sole, numquam colesulares cellul?.

Plagiochila (Pedinophyllum) pyrenaica Spruc.
Autoica, sordide brunneolo-lutea, vernicoso-nitidula, dense et
intrieate ceespitosa, depressa, fragilis; caulis humifusus, dense
radiculosus, ramos sat crebros depressos vel arcuatos, seepe
denuo ramulosos emittens, continue crescens, raro in apice
perichetium gerens; folia Heidar minus pellucida, densiuscula,
disticha, applanata, basi lata cauli affixa, rectangulari-ovalia,
FA margine antico parum recurvato et decurrente,
eodem postico parum rotundatö et fere plano, apice truncato
et uni- vel bi-, raro tridentato, dentibus acutis, vel solum
truncato vel distincte rotundato, margine toto folii de cetero

FER a nn ke.

PT

367

integerrimo; cellule minute (triplo minores, quam in Pl.
asplenioidi), rotunde, angulatre, conrformiter, vix tamen in
angulis incerassatee: bractece perichetii due vel quatuor, ma-
jores et magis convexe, sursum vergentes, oblique ovatee,
margine anteriore melius recurvato, apice rotundate, repandee
vel crenato-denticulate: colesula parum prominens, brevis,
obovato-ovalis, valde eompressa et convexa, parum ad latus
curvata, ore latissimo et rotundato, in acie utraque lobato,
labiis semiovalibus, irregulariter incisis acuteque dentatis;
(theca?); amphigastria semper presentia, precipue ad ga
caulis, sed sat minuta, filiformia — oblongo-subulata et bi —
pluripartita vel -secta; androecia spiceeformia, partim in caule
seriata eumque interrumpentia, partim in ramis propriis api-
calia, partim e ramo fertili egredientia; bractezr parve, ro-

tundatze, basi valde saccate et ol anteriorem gerentes,
a minuto, subtriangulari, maxime incurvo, fimbriato vel
grosse dentato et antheridium singulum, globosum, luteolum,
(pre BAS ORRN sed nullas paraphyses in gremio suo

vente.
nr BurEnaies Spruc. Hep. REVPRA n. 9 (1847), et in Trans. Bot.

II, P- 20070, 9 £18
ÄR intrrupla var. B SYNAR Carringt. Mas. Lindb. in Hartm. Skand.
OKI; pp; 1a0;-0 8 (to):

Hab. ad FR SAR humidiusculas Pyren. centralium
et occidentalium, ubi multis loeis annis 1845 et 1846 cole-

”suliferam detexit oculatissimus amicus Rich. Spruce. Hi-

bernia, Benbulben, sterile, D. Moore. Anglia, Malham, co-
lesulifera, Julii 1857, B. Carrington. dSalzburgia, ad pedem
montis Untersberg, supra alios muscos repens et sterilis, Fr.
fe Ins. Gotland Suecice, supra Orthothecium intrica-

in antro caleareo montis Thorsborgen rara et sterilis,
z Junii 1865, 8.0. L

ar. 3. interrupta (N.-Es.) Lindb.

Duplo vel triplo minor, densissime ceespitosa; caulis magis
intricatus, ramis vix ramulosis; folia oblongo-rectangularia,
margine antico subplano, ön postico rectilineo, apice re-
tuso vel leniter rotundato, haud vel vix dentato, raro emar-

368
ginato; colesula obovato-subrotunda, labiis irregulariter in-
cisis, sed non dentatis.

Jungermania interrupta N.- Es. Naturg. eur. Leb. I, p. 165, n. 4 (1833).
De N. in sip Accad. Torin. II. ser., I, p. 319, n. 49 (1838).
15 (1835

I :
Sp. Sä fase. 1—5: Plagiochila, p. XXV, n. 63, et p. 61, n.
G.L.N. Syn. Hep. p. 48, n. 63 (1844).
Jungermania Dumortieri Lib. Crypt. ard. IV, n. 311 (1837
Plagiochila macrostoma Sull. Musc. allegh. p. 53, n. 221 (1846), et Moss.
Uni 1856). G.L.N. Syn. Hep., suppl. p. 659,
n, 104 (1847).

Lindenb., Sp. Hep. tab. 12, figg. 1—8. Sull. Moss. U. 5. tab. 8.
Exsice.
G.R. Hep. eur. dec. 5 et 6, n. 48; dec. 11 et 12, n. 109; dec. 13 et 14,
n. 136; dec. 31—33, n. 316. Lib. Crypt. ard. IV, n. 311. Sull. Muse
allegh. II, I;
Hab. E Germania, Belgia, Anglia et America boreali speci-
mina possidemus. In Scandinavia nondum est detecta heec
varietas, exemplaria etenim omnia partim ad formam mini-
mam (juvenilem?) Pl. asplenioidis, partim ad Jung. autum-
nalis ") DeC. var. subapicalem (N.-Es.) Lindb. g' pertinent.
He&ec species calcareos tractus prediligere videtur (an re vera semper
in tali solo crescat?). — Plagiochilam pyrenaicam ut typum TER
sententia nostra, debemus, planta etenim est major et omnibus partibus me-
lius bran recurvatura fortiore marginum folii et FS feminearum
magis cum idea generis correspondet, quam PI. interrupta, que evolutione
partium Ställer et recurvatura fere nulla folii, tadlere et haud dentati,
e genere distinctius abhorret. Re vera nullam aliam speciem Plagiochile
cognovimus, inflorescentiam autoicam habentem, et transitum ad genus”

”) Jungermania autumnalis DeC. FI. frang. V, p. 202, n. 1154 b
(1815) eadem est ac J. Schraderi Mart. Fl. erypt. erlang. p. 18 0, tab. 6,
fig. 55 (1817); 2 varietas, e loco sicciore pejus evoluta, J- oubapicalis
N.-Es. Naturg. eur. Leb. I, p. 310, n. 33 (1833) nobis certo videtu

+") Ex hoc genere Mylia ob colesulam suam cum foliis sammis con-

Jungermaniam. Species Southbyce, nobis ad hoc tempus cognitse, sunt 5.
stillicidiorum (Radd.), tophacea Spruc. (an forma illius?) et fennica
Gottsch., forsitan Jung. nigrella DeN. quoque, sed specimina omnia nostra

dr Sd INT FRA EE Rear NO

REN RET PENG NOT TA Sf a a I SSD SA Nr Ls Et AR

SE VS reg ESS rg a a at oda TR ERE FD To ne rr rr rr rar

369

Myliam B.Gr. (Lbiovegphinb) hec PI. pyrenaica nobis evidenter facit ob
cespites densos, folia vix decurrentia, plus minusve rotundo-rectangularia et
subplana, HR RE col esnlyre rotundatum: et in aciebus lobatum, ut et ob

d male revocant, sed locus siccus, folia rigida et partes fructifica-
tionis maxime aliena.

Jungermania (Sphenolobus) verruculosa Lindb.,
quam in Fennie prov. Tavastland, Kuhmoin, ad corticem alni
Julii 1866 detexit J. P. Norrlin et prope opp. Åbo, paroec.
Uskela, ad ligna putrida infra monticulum Linnamäki ad
Koskis 23 Junii 1869 legit S. 0. L., e varietate ejus Helleri
(N.-Es.), que multo vulgarior est, tuto distinguitur his notis:
planta gregarie, nee ciespitose crescens, colore pallido, in-
terdum purpureo, presertim in apice colesulze; caulis brevior
parumque ramosus vel simplex, numquam ramos ereectos,
Mlocsleta (et paroica ; rudimentaria colesula sola visa Nardiam tamen magis
revocat). Ultimo tempore melius evolutam colesulam S. fennice, sed non-
” dum perfectam et sterilia sola pistillidia ineludentem, decerpsimus, que cum
foliis et amphigastriis summis connata erat et ad os rimseforme complanata
in aciebus, presertim in eadem antica, profundius lobata, labiis ambobus
semiovalibus, grosse ciliatis et hic illic incisis, qua causa re vera ad hoc
genus Jung. fennica Gottseh. in G. R. Hep. eur. dec. 42—44, n. 418, c.
icone (1868) pertinere videtur. In calcareis Scandinavizx vix rarissime pro-
venit hec pulcherrima sp ut his kocks lecta: Fennia, Karelia rossieca,
Tiadie (1843, Fr. Nylander), Valkiamäki et Jalguba, c. colesulis sat
evolutis (Julii mai 5, UTE mming); K areli a onegensis, Lischmajärvi fed
0; sf NR Ostrobottnia orientalis, paroec. Kuusamo, ad
Kilkajoki (26 867, F. Silén); Lapponia umensis, Tärna, in rupibus
Preruptis an rd Ångstr öm); Norvegia, Finmarken, Alten,
Talvigfjord (25 Julii 1868, J. E. Zetterstedt), Tromsö, Flöjelfjeld oc
Julii) et Dovrefjeld, ad FLN 3 inter Bartramiam C(Ederi var. (11 A
1868, Hj. Holmgren Genus Southbya distinguitur - colesula superne
RSS et bilabiata,. cum summis foliis et amphigastriis, si adsint, con-
nata, foliis plus minusve oppositis et inter se et cum amphigastriis coalitis,
cellulis förfarttäl vulgo collenchymaticis et extus verrucosis. frasen tamen
alyr Lindb. in Bot. Not. 1872, p. 167 generis Nardie
0 grad Jung. hyalinam, obovatam et Aliculariam Hasskarlii et A dslipet-
colesulam teretem, cruciatim (4- vel 3—6-) plicatam et demum in
dentes totidem triangulares superne solutam possidet.

de

24

370

strietos, distiche parvifolios et gonidiiferos proferens; folia
laxiora, pauciora et remotiora, duplo majora et longiora
- magisque squarrosa, planiora, margine toto undulato, dense
repando et serrato-dentato, lobis longius acuminatis minusque
incurvis, cellulce duplo — triplo majores, minus incrassatee,
sed, pre ceteris in summis foliis et bracteis pericheetii, optime
et ubique verrucosee: amphigastria seepe erebriora, hic illic
in caule; bractew perichetii majores, densius grossiusque ser-
rate, ut et amphigastrium subcolesulare, vulgo majus magisque
löbatum: colesula magis prominens et longior, subeylindrico-
oblonga. Hec forma; que in ligno et cortiee laevi mera
erescit, certo typus speciei nobis videtur, ut fructus, vel sal-
tem colesulas, semper, sed gonidia numquam gerens, omnibus
partibus melius evoluta et a cellulis majoribus optimeque
verrucosis eedificata; quum tamen in ligno et cortice putrido
ideoque exasperato viget, magis, interdum dense, ceespitosa,
elongata et ramosa fit et ramos erectos et gonidiiferos pro-
fert, omnibus partibus pejus evolutis et cellulis leevibus vel
lrevissimis, fructus raro vel rarissime gerit, quo statu sd
Helleri N.-Es. in Lindenb. Syn. Hep. eur. p. 64, n. 62 (1829)
format. — In omnibus”) speciebus hujus sectionis, in suo
genere eandem positionem, ut Marsupella (Sarcoscyphus) in
Nardia, habentis, amphigastria, licet sparsa, hic illie in caule
sunt.

Nardia (Marsupella) sparsifolia Lindb.
Paroica, robusta, usque ad 2 cm. alta; foliis pancis, remo-
tiuseulis, MENN SR cellulis maximis.

rmania Funckii t. p.p.
Bart yphus Ma a. major N.-Es. Naturg. eur. Leberm. I, p. 135, n-
833. G.I.N. Syn. Hep. , 9 (p.p.?) 1844

Rå
Hål Skand. PE bd. I, p- 129, n. 3 (1871).
Häl. in arena humida vel humidiuscula regionis subalpin?e.

In summis montis Wechsel Austrize inferioris (2 Sept. 1866,

") J. Dicksoni, Michauxii, saricola, minuta, rigida Lindab. (Cephar
lozia olim), etc.

RESTEN

becl

J. Juratzka); in mi Bruetero Hercyniee (E. Hampe). Nor-

vegia, in ripa arenosa rivuli ad opp. Kongsberg (Junii 1864,

P. T. Cleve). Fennia, prov. Ostrobottnia borealis, paroec. .

- Kajana, ad latera preerupta montis Akonkallio (21 Sept. 1873,

E. Fr. Lackström); Lapponia tornensis, Muonioniska, Kät-

kesuanto (17 Julii 1867, J. P. Norrlimn).

| Notis supra datis optime geo eft e ceteris speciebus sectionis, quee

omnes dioice sunt. Proxima N. Fun

Var. 8. minor (Schleich.) Lindb.

Minutissima, 2—4 mm. alta, dense czespitosa, vulgo fusco-

ferruginea, nec nigro-fusca: foliis densioribus, paucioribus,

distinetius acerescentibus, lobis sepe acutioribus: colesula

pejus evoluta et indistineta.

Jungermania concinnata var. B. minor Schleich. Cat. pl. Helv. IV. ed.
1

Acolea rening Dum. Syll. Jung. Eur. p. 79, n. 109 (1831), et Recneil,
» Pp: 23 (1835).
Gymnomitrivm adustum N.-Es. Naturg. eur. Leberm. I, p. 120, n. så ÖL

GA IN; be Hep. p. 3, n. 4 (1844). Cooke. ye ji AR

2 (1868).

seck adustus Spruc. in Trans. Bot. Soc. Edinb. III, p. 196, n. 2

Lindb, in Hartm. Skand. Fl. IX. ed., II, p./84, n. 2
; : a ”
Cesius adustus Carruth. in Scem. Journ. Bot. III, p. 299 (1865).
Sarcoscyphus Funckii forma Carringt. Mss. Lindb. in Hartm. Skand.

Fl. X. ed., II, p. 128 (1871).

Delin.
Cooke. Brit. Hep. fig. 15.
Habit. Salzburg, Untersberg (Funck); Pyren. in monticulo
Olivet prope Bagnéres de Bigorre (Spruce): Anglia, Black-
down (Maji 1855, G. Davies); Lapponia umensis, in regione
betulina alpis Laxfjället (J. Ångström).

In Scandinavia vera Nardia (Mesophylla) scalaris dioica rarior vi-
detur, quam paroice N. repanda (Häben.) Lindb. et N. geoscyphus (D eN.)
Lindb. Heec, colesulam saccatam peculiarem habens, transitionem ad Ca aly-
Pogeiam, Acrobolbum etc., subfamiliam Acrobolbearum inter J. acroga
constituentes, format. Ad Nardiam referenda est Skön fRNs Pas er
SN Mss. Öriringk in Trans: Bot. Soc. Edinb. X, P. II, p. 380 (1870)

ob antheridia axillaria ad' folia summa ipsius caulis

Sm

Perichetium (ramulus femineus) Aneure e facie postica
eaulis semper progreditur, in A. pingui, eujus eaulis a lamina
foliari late (interdum angustissime tamen) limbatus est et fere
sensim in hanc transit, res eadem est. Structura pericheetii
valde peculiaris invenitur, juvenile etenim est brevis et supra
bracteas confertas pistillidia sat numerosa et astyla gerit,
rachi paullo evoluta, sed, pregnatione facta, rachis et pistil-
lidinum foecundatum omnibus directionibus maxime acerescunt
et idem organon (ealyptram) econjunetim formant, ut nul-
lam lineam distinetionis inter eas partes observare possimus.
Calyptra -matura ideo est optime thalamomitrica, basis etenim
ejus, bracteas nunc plus minusve longe separatas gerens, ab
ipsa rachi, pars superior tamen ejus, a cellulis prominentibus
vulgo verrueoso-exasperata, et a receptaculo (parte summa
racheos) pistillifero, quod ab archegoniis, in antiea ejus facie
positis, demonstratur, et a germine foecundato adaucto redi-
fieata est. Confitendum tamen limites inter receptaculum et
germen vel inter gyno- et thalamomitricam calyptram incertos
esse, formis typicas formas evolutionis diversge sensim eon-
nectentibus: numerosissimis.

Nune deseribere volumus novam speciem hujus generis,
que ab omnibus cum distinetissima et rariore Å. palmata
semper confunditur, sed magis affinis A. sinuatae (Dicks.)
nobis videtur.

I. Aneura latifrons Lindb.
Autoica, rarissime paroica, major, pellucida; caule longo et
lato, dissoluto in ramos latos, cervicorniformes, plus minusve
oblongo-euneatos, obtusissimos et emarginatos, plano-conyex0s$,
vix umquam gonidia antice gerentes; cellulis magnis, oblongo-
rhombeis, haud inerassatis; bracteis paucioribus: calyptra magna
et minus verrueosa; androecio anguste oblongo, ad latus per
richetii fere semper affixo.
FN pgo Sehmid. Icon. pl; III, pp: 213—216, excel. synon:
p: (1797). Hook. Brit. Jung. p. 19, n. 75; pp. (1816):
Riccardia förr B. Gr. in Gray. Arr. brit. pl. I, p. ät n. 1, pip. (1821)
Blasia palmata Fr. Stirp. agr. femsj. p. 31, p.p. (1825

DE MR En

|
i

313

ÅAneura palmata a. sg N.-Es. Naturg. eur. Leberm. III, p. 459 (1838).
GT Al MA p.. 498 (1846). Gottseh. in Fl. dan. XVI,

- ve så 21, n. 2815: 2 (1869).

A. latifrons ING apud CR FE; ot Fl SSE. die 8 Mart. 1873, et
in Bot. Not. 1873, é

Delin.

Ekart. pls Jung. Germ. tab. 7, fig. 50: 1, 2 et 4. El. dan. XVI, fase.

47. tab, 2815, fig. 2. Hook. Brit. Jung. 2 45, figg. 4,7 et 12. Schmid.

Icon. Br Ir tab. 55, excl. figg. 3—6.

Exsic .

GA öl eur. dec. i ebs2g 2, una cum vera Å. palmata! ; dec.
48—50, n. 493. Sull. Musc. UNGAR. pe ag A

Habit. nullo modo rara in solo ältöbo humido et ad ligna
putrida silvarum, ubi ÅA. palmatae immixta sat frequenter in-
venitur. Specimina possidemus e Baden, Salem (Jack); Hi-
bernia, Killarney (Carrington), Collent cerough (Wilson):
Estlandia (n. 14, p.p. Girgensohn); Scandinavia, e Jyllandia
Danite, Ranum (Jensen), fere vulgaris in regione' usque
äldtna Lapponize, ad Muonio (Norrlin); in Ohio Americee

borealis (Sullivant). — Initio zestatis fructificat.
Ccespites lati, leete virides vel pallidi vel plus minusve
brunnei, pellueidi, sicci opaci, depressi — 2 cm. alti, vulgo

densi. Caulis aphyllus (frons) 1—2 em. longus, deplanatus,
rhizinis copiosis substratui aretissime adheerens, valde irre-
gulariter denseque bipinnatus, supra leniter canaliculatus,
apice et lobis late euneatis vel obcordatis, emarginatis, st-
pissime in ramos mutatis. Rami 4 mm. — 2 em. alti, adscen-
dentes, superne erecti, pellucido-marginati ab una serie et
strato ' cellularum, integerrimi, dense subbipinnatim (vel sub-
pinnatim) ecervieorniformi-dissoluti in ramulos 3—20 inter se
pPatentes, plus minusve fastigiatos, oblongo-cuneatos — subli-
neares, obtusos et emarginatos, vix umquam apicis facie an-
tiea leniter cucullatos et gonidia unicellularia proferentes.
Stolones stepissime enascuntur e lateribus caulis humistrati
vel e basi ramorum, rhiziniferi, subteretes et longi vel raro
inflorescentias gerentes. Cellulw caulis et ramorum super-
ficiales magnee, irregulariter oblougo-rhombeie, haud vel in-
distinetissime inerassate. Secko caulis transversa leniter con-
cavo- vel plano-convexa, in medio a quinque stratis cellula-

3Ti

rum formata, quorum tria media a cellulis magnis, hyalinis
et inanibus, duo exteriora tamen a cellulis triplo minoribus
et chlorophylliferis composita sunt. Sectio ramorum trans-
versa linearis, in parte inferiore eorum lenissime canaliculata,
in eadem superiore subplano-convexula, maximam partem a
tribus ecellularum stratis, eisdem caulinis simillimis. Inflore-
scentiwe e lateribus ipsius ecaulis vel e basi infima ramorum
orte, intermixte et seepissime androecium ad pericheetium
immediate positum; raro antheridia nonnulla in locellis, basin
pericheetii formantibus, singulatim inclusa adsunt. Androecium

plus minusve arcuato-deflexum, ellipticum — anguste oblon-.

gum, basi angustatum et breviter stipitatum, basi et in facie
postiea parce rhiziniferum, sed non amphigastriatum, alte
semiteres (plano-convexum). marginibus erectis, crenatis,
4—20-locellatum; antheridia biseriata, singula in quoque lo-
cello immersa, globosa, pallido-hyalina, brevissime 'stipitata
ab una et singula cellula, paraphyses null. Non raro apex
androecii a prolongatione caulina normali terminatus est.
Bractew perichetii sat paucee, sed magnee, infimee late ovales,
apice crenate et irregulariter lobate, superiores sensim ma-
jores, jäm e basi in lobis incurvis, filiformibus, ab una serie
cellularum formatis et denuo lobulatis; pistillidia 3—10, bre-
via, conica, astyla, a bracteis conjunetim cireumeineta. Ca-
lyptra 2—3,5 mm. alta et superne 1 mm. crassa, alba, ver-
rucosa, adscendens, apice erecta, pyriformi-elavata, apice
rotundata et rostellum brevissimum, truncatum (stigma anti-
quum) gerens, basi saccata et rhizinifera, in parte inferiore
dimidia bracteas longe separatas et verrucas et antice pistillidia
quoque (sin esidae sint?) sterilia, in parte superiore tamen
dimidia verrucas solas, ad os irregulariter laceratum preeci-
pue maximas, copiosas et brunneolas, ostendens: textura laxa,
verrucae tamen valde incrassatee, strata basilaria eellularum
sunt. 7 vel 8, summa 3 vel 4. : Calceolus " ) distinetus, sed

; Nr dal nominare volumus id organon, quod in Synopsi Hepa-
ficarum ”involucellum, dicitur. Cum involucro vel involucello vero, ex. gr:
Umbell liferarum, nihil commune habet et enascitur ex infima parte cellul2

vel sporogonii juvenilis. Nunc e cetero sporogonio separatur et

;
i

375

brevis et cum fundo antri calyptralis connatus. Seta 4—1
mm. alta, alba, hyalina, crassiuscula. Theca 1 mm. longa,
brunnea, ovalis vel elliptica, in infima basi regulariter quadri-
fissa, valvulis ellipticis, siceis convoluto-reflexis, a duobus
stratis cellularum, quorum interius a cellulis parvis, compla-
natulis et perfectos annulos densissimos brunneos includenti-
bus conformatur, exterius tamen a cellulis in sectione trans-
versa latioribus et fibras plus quam semiannulares ostenden-
tibus. Elateres 0,1—0,2 mm, longi, partim cum apice valvu-
larum - penicillatim connati, breves, inflati et obtusiusculi,
partim liberi et apicibus longe acutissimi, membrana tenuis-
sima et inter gyros spiree impressa ideoque inconspicua,
unispiri, spira brunnea, pellucida, fasciteformi-lata et -pla ana.
Sport 0,0125—0,0145 mm., globosi, viridi-brunneoli, minutis-
sime et densissime papillulosi.

Forsitan varietas ejus, e loco aquoso enata, major, vegetior et SBpis-
sime sterilis, sit ÅA. sinuata (Dill, Dicks.) Dum. ? Specimina archetypa
in herbario Dillenii eandem ramificationem, strueturam; calyptram verru-
cosam et CRT autoicam (androecium immediate juxta perichaetium)
re vera, ut nostra Å. latifrons, ostendunt. "E pluribus locis etin statu fer-
tili perfecto hanc plantam (A. sinuatam) flagranter e xposcimus!

”

2 Aneura palmata (Hall, Hedw.) Dum.
Dioica, minor, opaca; caule brevi et angusto, dissoluto in
ramos angustos, palmatisectos, lineares, seepissime ad apicem
sensim angustiores et subacutos, vix emarginatos, biconvexos,
gonidia faciebus ambabus partis superioris fere semper ge-
rentes; cellulis parvis, rotundis, incrassatis; bracteis numero-
sis; calyptra parva et densissime verrucosa; androecio lineari.
Tungrmania San palmatis, digitatis, ex basi florifera Hall. (”Emend. II,

”y Hist elv. III, p. 64, n. 1887, excl. synon. (1768).
Riccia ERNA 0.- Möll . in Fl. dan. V, fasc. 15, p. 6, n. 898: 3 (1782)?
Jungermania påalmata Hed Théor. gen. I. ed., p. 87 (1784), et IL ed.,

cum pariete antri receptacularis conflatur, nunc partem subliberam et aceta-

uli instar, margine annuli- vel coroneformem facit, nunc ut globus mag-
nus basilaris ipsius setx (in Fossombronia angulosa) adest, nune plus mi-
nusve inconspicuus. bk |

376
J. multifida Schmid. Icon. pl III, pp. 213—216, exch synon. et p-p-
(1797). Hook. Brit. Jung. p. 19, n. 75, p-p. (1816).
Roemeria palmata Radd. in: Att. soc. sc. Modena, XVIII, p. 47 (1818).
Riccardia multifida B. Gr. in Gray. Arr. brit. pl. I, p. 684, n. 1, p-p. (1821).
" Aneura palmata Dum. Comm. bot. p. 115 (1823), et Recueil, I, p; 26 (1835).
—:— var. y: polyblasta N.-Es. Naturg. eur. Leberm. III, p. 459 (1838).
G.L.N. Syn. Hep. p. 498 (1846). e
Metzgeria palmata Cord, in Opiz. Beitr. I, p. 654 (1829).
Aneura (Phymatia) palmata Dum. Syll. Jung. Eur. p. "86. dd. 127 (1831).
Gymnomitrium palmatum Hiäben. Hepat. germ. p. 40, n. 4 (1834).
Sarcomitrium palmatum Cord. in Sturm. Deutschl. F1. II, fasc. 26 et 27,
p- 120 (1835).

Delin.

Ekart. Syn. Jung. Germ. tab. 13, fig. 115. F1 dan. V, fasc. 15, tab.
898, fig. 3 ? Hedw. Theor. gen. I. ed., tab. 18, figg. 93—95, et tab. 19,
S . ; Sc

pl. III, tåb. 55, figg. 3—6. Sturm, Deutschl. Fl. II, fasc. 26 et 27, tab. 35.

ec.

G.B. Hep. eur. dec. 11 et 12, n. 101 (3 et Q), et n. 102 (9); dec. 21
et 22, n. 201 (3), et n. 202 (3 et 2), cum intermixta ÅA. latifronde!

Habit. numquam, quantum scimus, in solo turfoso humide,
sed supra arbores putridos et ad saxa rupesque umbrosa
arenaria, una cum ÅA. latifronde non raro provenit in uno
eodemque ceespite intermixta. Specimina possidemus ex Hel-
vetia, Giessbach (Jack); Baden, Salem (Jack); Hibernia,
Killarney (D. Moore et Carrington); Anglia, Westmorland,
Mardale (Stabler); Estlandia (n. 14, p.p. Girgensohn).
Loca scandinaviea, nobis ad hoc tempus nota, sunt: Suecia,
prov. Skåne, paroec. Broby, Linneryd, I et fr., una cum
A. latifronde (1862, O. Hamnström), ins. Öland, Böda-
park, Q (28 Maji 1865, 8.0.L:; 26 Julii T867 JER: ef
terstedt); Fennia, ins. Åland, paroec. Saltvik, Lafsböle, ce
fr. jun. (11. .Oet.-I866,,J..,0. Bomansson), et ad Eckerö, Q
(12 Julii 1871, Fr. Elfving), Pargas, Lofsdal, Q ster. cum
A. latifronde (8 Junii 1872, Fr. Elfving), ins. Hogland, in
monte Pohjaskorkea, F' et fr. (20 Junii 1867, 8. O. L.), Ka-
relia onegensis, Pyhäniemi et Velikaja-guba, Q ster. (21 Julii

et 5 Aug. 1870, J. P. Norrlin).

FÄR

SERNER ES

BESS

377

Genus Åcrostolia Dum. Recueil, I, r äs n. 44: 1835 (Pseudoneura

ottsch. in Ann. sc. nat. V. ser., I; p. "184, n. 24: 1864) ex Aneura
distinguitur solo nit lamina foliacea | perkocte carente SN optime nen

biconvexo, interdum fere terete, nstans est, quu
limites inter Aneuram pinnatifidam et NIE, i okok 3 yn
dam swepe valde obscuri videantur. Varietas hujus 8. ambrosioides N.-Es.
quam ut typum speciei cum natura congruenter consideramus, caulem « auidem
semper biconvexum habef; sed ejus a. major N.-Es. non raro plano-con

um vel lenissi i

g qua
ina$foliaris, caulem alatum Häl optime evoluta est in Blåst +),
ubi in lobos rotundatos Cfönsij vag Pellia "+) ete., sed pre ceteris per-
fectissime e caule definita in KSO

Jungermantiacew dividende sunt in Schizocarpas et Clei-
stocarpas, quee sectio posterior a generibus Riella, Sphwro-
carpo et Thallocarpo (Cryptocarpo -Aust., non H. B.K., nec
D. M.!) composita est. Schizocarpw tamen tres tribus eom-
pleetitur, nempe Anomogamas (Frullanieas = Frullania —
Pleurozia), O pisthogamas (Lepidozieas — Lepidozia — Se
loscyphus; Sacecogyneas = Kantia et Saccogyna ”""); Metz
rieas — Metzgeria et Aneura) et Acrogamas Mek dd

= Trichocolea — Blepharostoma; Jungermanieas = Marti-
ia — Cesius; Acrobolbeas — Calypogeia et Acrobolbus;
Fossombronieas — Scalius — Pellia), quod ad formas tlorwe

europeer pertinet.

s Jungermaniacew frondose etenim, söntentis nostra, ut
proprius ”hemiecyelus? ex affinitate earum diversa non reti-
possunt et series solas duas analogas preebent, altera
sum inflorescentiis posticis (Podomitrium, Metzgeria, Aneura),
altera cum organis fructificativis apicalibus vel vulgo anticis
(Scalius — Pellia).

> Hane nostram opinionem mox fusius tractare volumus.

+) Strix albide in fronde Blasie distinetissime non a tela cellulari,
sed a. crystallis maximis oxalatis caleici formantur!
+) Seta sporogonii in Pellia late fistulosa est.
+++) Sub hoc genere subjicienda est Geocalyx N.-Es.

378

I. Scalius
Bi Gr. in Gray Nat:sarrscbrit: pli I; p:704;-n. 338 (1821).

Hane peculiarem plantam perennem inter Fossombronieas,
ut formam earum ad Jungermanteas optimam omnium certe
transientem, collocare coacti sumus et vix dubitanter proxi-
mam in serie generi Fossombroniw, efjus nova species HF.
incurva, intermixta Scalio erescens, eam in memoriam haud
male revoeat. Affinitatem veram cum Fossombronia, nostra
sententia, preclare ostendunt tardissima et incompleta revi-
vificatio in aqua, sueculentia omnium partium, folia basi an-
gustiora, quoad formam et lacerationem valde varia et, pree-
sertim antice, longe decurrentia, areolatio eadem, antheridia
et pistillidia in facie anteriore caulis valde inordinate sparsa
vel in turmis colleeta, color aurantiacus antheridiorum, a
bracteis haud vel vix suffultorum, bractese pericheetiales an-
gustissimee, licet rarissime presentes, cum calyptre basi
maximam partem connate et eandem formam habentes, ut
bractee (”folia involueralia?) in Fossombronia colesule ad-
heerentes, seta longe infra has bracteas in basi calyptre in-
serta, frequentia insolita hujus organi incerti, quod ?folia
primordialia” auetores dicunt, erescendi modus et habitus
quoque fere eadem. Observandum tamen est, nobis nondum
contegisse germinationem spori, frustra etenim semina ejus
pluries sevimus. HI. Hooker (British Jungermanic) in medio

relinquit positionem hujus generis systematicam in serie Jun-

germaniw, in ipso textu tamen tabule 54 suspicat, inter
Aneuram et Jung. foliosas esse ponendam et Aneuram ali-
quantulum cognatam ob formam thecee, calyptram carnosam
et adhesionem elaterum ad apieem valvularum, sed in Synopsi
operis ejusdem pag. 8, n. 6 Jung. Hookeri maxime contra
naturam posuit proximam J. juniperince (Herberte adunce
B. Gr.) inter Jung. foliosas examphigastriatas et folia multi-
farie inserta habentes. Stolones longi quidem in Narditwe
subgenere Marsupella (Sarcoscypho) quoque adsunt, sed ge-
nera affinia nuHo modo appellare ön cd quum cietere
omnes eorum partes dissimillimee sint.

RMSNRRe

JÖRN

HERRE NEN EE Ae ord

ön RESA

319

Scalius Hookeri (Lyell) B.Gr.
Jungermania Hookeri Lyell. in Engl. Bot. XXXVI, n. 2555 (1813).
eb.-f. Hist. musc. Par prodr, p,. 140, np. 75 (1815). .Hook.
DÄR OH0E., pp. 8, BH: -0 (1816), et. Fögt El V, F.d, po 07,
H.5) (1880)... HL, RR DI dä: 200. PS 225 BO (ISA)
Lindenb. in Nov. act. d. Leop.-cees. XIV, Suppl. p. 37, n.
29:(1829)5 EKart i Syn. Jung Germ. p. 5, n: 6 (1832). Häben.
ARD. gflm. Pp. dä1404 25
Nemlsng Hookeri BR. Gin oäig IA arr. brits pla LR 705: (1821).
Lindb. apud Soc. pro F. et Fl. fenn. die 4 Oct. 1873, et in
Bot. Not: 1873, ip. 152,
Mniopsis Hookeri Dum. Comm. bot. p. 114 Hagen Syll. Jung. Eur. p.
75, n. 106 (1831), et Recueil, I, p. 23 (1835).
Lejeunea Stonkark, ARR (L.) Syst. veg. Fn SjökVa Erik Pe 234,

ERA rok! Cord. in Opiz. Beitr. I, p. 651 (1829), et in
Stu Deätsch); FI IT fase I et 20, p. 21 (1890).

Mniopsis Rag Dum. Syll. Jung. Eur. p. 75, n.: 107 (1831), et Re-

» Pp: 23 (1835). z

seit la ri N.-Es. Naturg. eur. Leberm. I, p. 111, n. 1: (1833),

II, suppl. p- 416 (1836), et III, suppl. p. 513 (1838). Gottsch.

n. 2689 (1861). Jens. in Bot. LE I; pclosgen: 75 (1866).
H. Corde& N.-Es. Naturg. eur. Leberm. I, p. 112, n. 2 (1833).

Delin.

Dum. Syll. Jung. Eur. tab. 2, fig. 14, Ekart. Syn. Jung. Germ. tab. 8,
fig. 65, ex spela iterata. Engl. Bot. PR tab. 2555. F1 dan. XV,
fase. 45, tab. 2689. Hook. Brit. Jung .54. Nov. act. acad. Leop:-
tm AX, P. G tabb. 13--16::Sturm. Lar F1. II, fasc. 19 et 20, tab, 3.
Exsicc.

G:R. Hep. eur. dee. 31—33, n. 324,

Habit. in arena tenui et humidiuscula loci depressi et nudi
juxta viam ferrariam ad Fredriksberg prope urbem Helsing-
fors Fenniee, ubi una cum Fossombronia incurva mn. sp. par-
cius provenit, in arena fere tota sepulta. Primo 20 Maji
plantas et femineas steriles et masculas, deinde 14 et 21
Sept. 1873 ewspitulos, a fruetubus nomnullis optime evolutis
ornatos, legimus.

380

II. Fossombronia
Radd. in' Att. soe. sc. Modena, XVIII, p. 40 (1818).
Sculptura spori, sine presentia cujus organi specimina
non rite determinari possunt, optime evoluta est in super-
ficie, jam e primitiis libera et valde convexa, pessime tamen
in faciebus, quibus ceteros tres fratres in cellula materna tetegit.
In omnibus speeciebus, quas ad hoc tempus examinavi-
mus, colesula nullo modo est gamophylla, sed solum mono-
phylla, in parte etenim postica, i. e. ad apicem caulis ver-
gente, est aperta, ut in ipsissima basi partita et marginibus
duobus incisurge profundissimee superne imbrieatis, inferne
tamen vix conniventibus. In variis speciebus amphigastrium
longum et angustum, rectangulari-euneatum, truncatum et
integerrimum in hoc sinu postico colesule positum, altero
margine suecubum, altero incubum, semel iterumve observa-
vimus.
Bractere involucrales angustissime cum lateribus facie-
que antica, vix tamen cum eadem postica colesulge videntur
connatre. :
Spire annulares seepe adsunt et violaceo-tinetee in apice
caulis et in basi colesulte, nempe in parte postica eorum,
membrana ipsa tamen harum cellularum vix vel non colorata.
Numerosi ceespites F. incurvw et cristatw a nobis culti
sunt, sed jam initio Decembris omnia vestigia plantarum
perfecte evanuerunt, qua re annug he species (et verisimiliter
alie quoque), F. angulosa tamen perennis non dubitanter est.
Spori F. incurvwe, die 29 Septembris 1873 sati, in statu
germinante die 20 Februari 1874 observati sunt, sed soli duo
proembryones, erassi et subteretes, ubique a pluribus (3 vel 4)
stratis et seriebus cellularum construeti et sine omnibus ve-
stigiis rhizinarum, quorum alter erat oblongus et tab. 14, ubi
Riella Reuteri admirabile delineata, fig. 3 in Hofmeister,
On the higher Uryptogamia, simillimus et sporodermio ad-
heerente, alter major magisque evolutus subeuneatus, lig. 2
ejusdem tabulée revocans et nudus, sed ambo jam ex infima
basi nov ab uno stratu et serie cellularum sedificati.

A. Spori foveolati.
: gå incurva Lindb.”
2. F. foveolata KONER Lindb.

SS

”-—

3. F. angulosa (Miceh., Dicks.) Radd.
B. Spori echinati [vel verrucosi].
4... F. cespitiformis DeN.
[F. verrucosa Lindb.].
C. Spori eristati.
Den pusilla (Dill, .L:) PD um, Lindb,
6. ”Friorsstafta, bindb.

I. Fossombronia incurva Lindb.

Dioica, inodora, sparsissime erescens; folia valde irregulari-
ter bi- vel triloba, sinu acuto, lobis denuo irregulariter in-
cisis et dentatis, sinu obtuso, lobulis plus minusve incurvis,
acutis vel acuminatis; colesula ovali-pyriformis, superne dense
plicata, ore irregulariter densissimeque serrato et hic illie
subinciso, pro more angusto ob dentes acutos et incurvos, ut
setam plurimi tangant; spirw annulares endothecii violacei
complete, fusco-violacere; elateres breves et crassiusculi, vio-
-lacei, duas, raro unam vel tres spiras fusco-violaceas inelu-
dentes; spori 0,02 mm., nigro-violacei, tetrahedro-globosi, di-
stinete depressi, regulariter foveolati et foveolas 24—30 mi-
nutissimas, regulariter tri — sexangulares sub lente ostendentes,
intersepimentis densissime regulariterque anastomosantibus,
humillimis, rectis, opacis, crassiuseulis, subsemiteretibus et
obtusis. — Tab. I, figrilki

+) Fossombronie& in G.R. Hep. eur. sunt:
8 + 19

i n. 122. F. foveolata.

n. 471. F. angulosa.

n. 516. F. foveolata.

389 - .

Fossombronia ineureg Lindb. apnud Soc. pro F. et F1. fenn. die 4 Oct.
1873, et in Bot. Not. 1873, p-

Habit. in arena re et humidiuscula loci depressi et nudi

juxta viam ferrariam ad Fredriksberg prope urbem Helsing-

fors Fennie, ubi una cum Scalio parcissime provenit, in

arena fere tota sepulta. Primo 20 Maji plantas et femineas

steriles et masculas, deinde 14 et 21 Sept. 1873, a fructubus

optime evolutis ornatas, legimus.

Var. 8. tenera Lindb.

Planta tota minor; caulis minus inerassatus magisque elon-

gatus (1,5 mm.); folia minora et remotiora, RER colesula

brevior magisque ovalis; theca duplo minor

Habit. eodem loco ac typus speciei.

—-—
nn
no

2. Fossombronia foveolata (Schmid.) Lindb.
Heteroica (par- et synoica), oscillariaceo-foetens, crespitosa:
folia retusa, integerrima vel irregulariter (semel vel pluries)
emarginatula vel brevissime incisa, dentibus, si adsint, rectis
et obtusis:; colesula breviter obpyramidalis, ore ob recurva-
turam marginis, irregulariter dentati breviterque incisi, maximo
et hiante; spirc annulares endothecii hyalini partim incom-
plete, partim sed rarius complete, luteo-brunnere; elateres
breviusculi et sat angusti, hyalini, duas, raro unam vel tres
spiras luteo-brunneas includentes:; sporr 0,04 mm., luteo-
brunnei, tetrahedro-globosi, distincte depressi, regulariter
foveolati et foveolas 12—18 magnas, regulariter quadr —
sexangulares sub lente ostendentes, intersepimentis regulariter
anastomosantibus, sat humilibus, reetis, parum pellucidis, lu-
teolis, compressis, sat tenuibus et obtusiusculis. — Tab. I, fig. 2-
Jungermania BRN Schreb. Spicil, FI. lips. p. 107, n. 1085, excel. synon.

(1771)? Poll Hist. pl. palat. III, p. 203, n. 1077, excel. synon.
(1777)? Web. Spicil. FI. gott. pp: 161, Nn. 394, ec synon.
(1778)? Schmid. Ice. pl II. ed., I, pp. 82—87, excl. synon.

(1796). W.M. He srneebenlö p. 429, n. 37, p.p. (1807). Web.-f.
Hist. muse. hep. prodr. p. 87, n. 89, p.p. (1815). Hartm. Skand.
Fl, LIV edd. SSA Lindenb. in Nov. act. acad. Leop.”
cs. XIV, Suppl. p. 94, n. 95, pp. (1827). Hiäben. Hepat.
germ. p. 213, n. 87, P-p. (18 34).

FESIESSUNNFPREIEN

383
J. pygmea Wulf. in Schrift. Berl. Naturf. VIII, P. I, pp. 151 et 152

e e.)?

Codonia förgtns Dum. Comm. bot. p. 111, p.p. (1823), et Syll. Jung. Eur.
P: «2, pp. (1831).

Fsombronia Föll Dum. Recueil, I, p. 11, p.p. (1835). . N.-Es. Naturg.

erms; III p. 319, n. 1, excl. synon. plur. et var. 3 (1838).

är L.N. Syn He, p. 467, n. 1. excel. synon. plur. et var. 8
SEA neta Skand. FIL. V—X. ag Jämn Jens, in
B idsskr. I, p. 104, n. 20 (p.p.?) 1

F. foveolata Lindb. apud Soc. pro F. et Fl. fä 2 6 Dec. 1873.

Delin.

Sehmid. Ie pl: IL cd; 1:44 90:

Exsice. i

Drumm. Musc. amer. IL ser., n. 163 (”J. pusilla”). G.R. Hep. eur. dec.
1 et vä n. 8 (”F. pusilla”); dec. 13 et 14, n. 122 (”F. pusilla” j- dec. 51
et 52, n. 516 (”F. angulosa”). Sill. Musc. snec.”exs. fase. 7 et 9

TI. ah la”).

Habit. in arena cum turfa et argilla mixta, precipue ripas
laeuum preoptat hec, in regione usque silvatica Lapponire,
ubi ad Arvidsjaur Lapponie pitensis eam Junii 1856 legimus,
sat vulgaris, species. Specimina, extra fines florge nostre
inventa, e Germania, pluribus locis, Anglia: Barnby Moor ad
Pocklington (5 Nov. 1842, R. Spruce) et Louisiana Americze

-borealis solum possidemus.

3. Fossombronia angulosa (Mich., Dicks.) Radd.
Dioica, inodora, ctespitosa; folia et colesula ut in preecedente
specie; spirw annulares endothecii hyalini completae, brun-
neolze; elateres longissimi et angustissimi, hyalini, duas, raro
unam äl tres spiras brunneolas ineludentes; spori 0,03 mm.,
brunneo-luteoli, tetrahedro-globosi, haud depressi, optime et
profundissime foveolati et foveolas 7—9 maximas, regulariter
quinqu- vel sexangulares sub lente ostendentes, intersepimentis
regulariter anastomosantibus, altissimis, rectis, pellucidis, lu-
teis, membranaceo-compressis et acutis, ut spori late subhy-
alino-alati videantur. — Tab. I, fig. 3.
öre Ag SNRA syn sis, SN R - veluti angulosis Mich.
Re 1. planta juvenili (1729).
a stå Så i SA REN nervo Yrsa ban Dill. Hist. musc.
Pp. 493, n, 22 C et.D (1741

384 stl
Jungermania NR Dicks. Fasc.' pl ecrypt. Brit. I, p. 7 (1785), et
Hort. . brit. fase. 1, n. 25 (1793). Lam. Encycl. III, p. 280,

nn: 9
J. pusilla Sm. bisdt Bot. XXV, n. 1775, p.p. (1807). W.M. Bot. Taschenb
4929, n. 37, p.p. (1807). Web.-f. Hist. musc. hep. prodr. p.
87, n. 89, p.p. (1815): Hook. Brit. Jung. p. 12, n. 32, p-p.
CEETS), bt Engl. Fl. V, P. I, pl 118, n.'88, pp. (1883). HE

DeN. in Mem. Accad. Torino, II. ser., I, p. 304, n. 26, p.p. (1838..
— — var. duplo Sv Lindenb. in Ne act. acad. Lö -cees. XIV,

uppl... p. 94, n. 95, in Sn a
Fossombronia angulosa Radd. t. soc. sc. Modena, XVIII, p. 40,
excl. synon. Roth et var. i (1818). N.-Es. Naturg. eur. Le-
berm. III, p. 329, n. 2, excl. var. 8 (1838). G.L.N. Syn. Hep.

p--468, n. 2, excel. var. 8, (1846). Carringt. in Trans. Bot.
Soe. Edinb. VII, P. III, p. 443, excl. spor. (1863). Gottsch.
in G.R. I. eur. dec. 42—44, n, 439, in obs. n. 2 (1868), et
in Jack. Leberm. Bad. p. 77, in be 2 (1910).
Anthoceros ? jungermanioides Schwein. Musc. hep. Amer. sept. p. 25, n.
segt
Muaurocenia Gr. in Gray. Nat: arr. brit. pl. I; p. 687, pp. frema
Jungermania rutonpila Sak. Mss. Lindenb. in Nov. act. acad;
1. p. 94, Dn. 95, in obs. ut synen. (1829);

ENA
Codonia pusilla var. SAF RSA Dum. Syll. Jung. Eur. p. 30, n. 28 '

Delin. :
. Att. soc. sc Modena, XVIII, tab. 5, fig. 4 ae. Dill. Hist. muse.
tab. 71, fig. 22 C (fert.) et D (3), e Mich. iterat. Mich. Nov.. på). gen.
tab. 5, fig. 10, excl. M.
Exsice.
Dicks. Hort. sice. brit. fasc. 1, n. 25! G.R. Hep. eur. dec. 13 et 14, n.
123 (”F. csespitiformis”) Q ster.: dec. 45—47, n. 444; dec. 48-50, n. 471.
Sull. Muse. allegh. II, n. 277 (”F. pusilla”).
Habit. juxta litus marinum in fissuris umbrosis humidis sco-
pulorum et rupium. Specimina nostra sunt lecta in Italia,
Napoli (C. F. Nyman, P. T. Cleve), Toscana (Raddi); Jersey,
La Hauteur (Mac Kenzie): Anglia, Penzance (W. Curnow):
Hibernia (D. Moore, B. Carrington, 8. 0. L.) et Mobile Ame-
rieze borealis (W. 8. Sullivant). An vera maritima species sit?
An huc etiam pertinet Gymnomitrium spe öbjetdr (vide
Syn. Hep. suppl. p. 615, n. I a)? Ad genus, si non ad hanc speciem,
saltem bene descriptio quadrat, exeepta absentia erg (neglectse solum ?).

3
4
4

385

4. Fossombronia cespitiformis Den.
Heteroica, oscillariaceo-foetens, ceespitosa; folia et colesula
ut in precedente specie; spirce annulares endothecii hyalini
completz, brunnere; elateres longi et angusti, hyalini, duas,
raro unam vel tres spiras brunneas ineludentes; spori 0,04
mm., nigro-brunnei, tetrahedro-globosi, haud depressi, dense
echinati, echinis longis, ubique inter se liberis, angustissime
rectangularibus, retusis lenissimeque emarginatis, compressis,
distinete canaliculatis, marginibus longitudinalibus erassiusculis
et sat opacis, parte mediana tenuiore et pellucidiore. —
Pabis I fig! 4;

JRSNEARE foliis latiusculis, obtusis, eg et veluti SS planta

; juvenilis Mich. Nov. Sen;..pe da 729

Lickenastrum ET obtuse trifidis, nervo rulato esi junior Dill.

: p. 493, n. 22 E sr

Jungermania föga Hedw. Theor. gen: I. ed., p. He 2 (1784), et II.
ed.; 'p: 158, 'p.p. (1798)? "Hook: går Jung. p. 12,'n: 32 pp.

(1816), et Engl. FL Vi PI, pe VI8;n..28, åt >. (1833)? Ekart.

Syn. Jung. nd p. 23, p.p. (1832)? BSull. Moss. U.S. p. 91,

n.-1, pp. (1856)?

ar. BP. capitata Molle Crypt. canar. p. 57 (1840)?

& ända Brot. Fl. lusit. II, p. 422 (1804)?
Fossombronia angulosa var. Se cespitiformis Radd. in Att. soc. se. Modena,
såg p. 41, excl. synon, (1818)? N.-Es. Naturg. eur. Le-
IL p, fö (1838)? G. LN. sa Hep. p. 468 (1846)?
gå äras DeN. in G:R. Hep. eur. dec, 13 et 14, n. 123, in charta
alligata: ”differt a EF. angulosa. sporis echinulatis”, exel. tamen
specimine Cesatii (1860). Gottsch. in G.R. Hep. eur.
. 49 —44, Nn. 439, in obs. n. 3 (1868).
T RN et F. pusilla Carringt. in Trans. Bot. Soc. Edinb. VII, P.
. 443, e sporis (186
ngt ip:
Att. soc. sc. Modena, XVIII, tab. 5, figg. 5 a et 0? Dill. Hist. musc.
tab. 71, fig, 22 E?, e Mich. iterata. Ekart. Syn. Jung. Germ. tab. 5,
fig. 38, 6 (sporus)?, ex Hook. Hedw. Theor. gen. I; ed., tab. 18, fig. 92
(sporus), et II. ed., tab. 20, fiz. k (spor Hook. Brit, Jung. tab. 69,
fig. 12 (sporus)? Mich. Nov gen, tab. 5, fig. 10 M? Sull. Moss.
UN. tab, 7 SSE Tr SR sumpta
: In supra citatis veriöfiditilid solo errore ut echinatus descri-
bitur et ojn sporus ideoque vix ad wveram F. cespiliformem skam
Bite.
; G.R. Hep. eur. dee. 38 et 39, n. 377 C”F. pusilla”).

386

Habit. in solo ealeareo humidiusculo. Algiria (Bovi, Paris);
Italia, Pompeji (Mart. 1867, P. T. Cleve); Gallia, Nizza
(Mart. 1867, Cleve); RT Westmorland, POLE REO (5
Febr. 1870, G. Stabler).

[Fossombronia verrucosa Lindb.

Heteroica, mitius oscillariaceo-foetens, ceespitosa; folia et

colesula ut in precedente specie; spirce annulares endothecii
hyalini valde incompletze, luteo-brunnege; elateres breves et
crassissimi, hyalini, quatuor vel tres, raro quingque vel duas
spiras luteo-brunneas includentes; spori 0,04 mm., brunnei,
tetrahedro-globosi, sat depressi, densissime verrucosi, verrucis
asperulis, circuitu irregularibus, rotundis — sublinearibus,

humillimis, ut sat difficile observentur et spori se squamosos

esse assimulent.

Fossombronia verrucosa Lindb, apud Soc. pro F. et F1. fenn. die 6 Dec. 1873.
Exsiecc.

G.R. Hep. eur. dec. 42—44, n. 439 (”F. cespitiformis”).

Habit. Algiria, Belida, Mouzaiaviile, ubi ad terram arvorum
Jan. 1867 detexit oculat. tribunus militaris Paris.]

3. Fossombronia pusilla (Dill. L.) Dum., Lindb.
Heteroica, oscillariaceo-foetens, ceespitosa; folia -et colesula
ut in precedente specie; spire annulares endothecii hyalini
completze, luteo-brunne2&e; elateres hreviusculi et crassiusculi,
hyalini, duas, raro unam vå tres spiras luteo-brunneas inclu-
dentes; spori 0,04 mm., brunnei, tetrahedro-globosi, depressi,
sat remote eristati, äs in ambitu basilari spori 16—24)
altis, sat obliquule adscendentibus, parallelis, compressis, te-
nuibus et pellucidis, acutis et integris, flexuosulis leniterque
undulatis, ingequilongis, in vertice spori desinentibus vel par-
.cissime confluentibus ibidemque foveolas gp (3—0)
valde irregulares formantibus. — Tab. I fig. 5

specimine classico ipsius Dillonit in collectione ejus
sQsservato, a nobis descripta!
Lächen minimus, capitulis sphagnoideis, ex acetabulis egredientibus Dill-
Catal. pl. Giss. p. 211 js

; 387

Lichenastrum minimum, capitulis nigris lucidis Dill. in Ray. Syn. stirp.
rit,, TIL ed:, p 24).
Ga exiguum, capitulis nigris lucidis, e cotylis parvis nascentibus Dill.
(1741), et Herb.

Jungermania pusilla L. Sp. pl. I. ed., II, p. 1136, n. 27 (1753), et IL

. .> II, p. "1602, nn. 28, excel synon. 'F1 snec. (1763). Lam.
Encycl. x p. 284, n. 22 (1789)? DedC. Fl franc. II, p. 428,
n. 1145, p.p. (1805), et V, p. 194, n. 1145, p.p. (1815). 'Sm.
Engl. Bot. RV, n. 1775, p.p- (1807)? Hook. Brit. Jung. p. 12,
n. 32, p.p. SR ff Engl: FL V: GE, ap. 3, hn. 28, P-P-
(1833). H. T. Muscol. brit. II. ed., p. 231, n. 32, pop. (1827).
by) Bot. gall. UN. 586, n. 21, p.p. (1830).

J. Michelii Mérat. Nouv. Fl. Paris, II. ed., I, p. 219 (1821)?

Meaurocenia pusilla B. Gr. in Gray. Nat. arr. brit. pl. I, p. 687, p.p. (1821).

Soma TR da Comm. bot. p. 111, p.p. (1823), et Syll. Jung. Eur.

> p.p. et excl. var. 8 (1831
Fossombronia pusita pro Recnueil, I, p. IT Vän Cogn. in Bull.
ti Belg: ip 9263 ön I, Pp (SN:

Delin.

Dill. Hist. muse. tab. 74, fig. 46. Ekart. Syn. Jung. Germ. tab. 5, fig.

38, excl. fig. 6?, ex Hook. Engl. Bot. XXV,stab. 1775? Hook. Brit.

Jung. tab. 69, excl. fig. 12? Sull. Moss. U. 8. tab. 7, excl. spor. ?, ex

”Roze et Besch. Mouss. env. Paris, fasc. 6, n. 129.

Habit. in terra limosa et argillacea humidiuscula Europe
'meridionalis 3 ocecidentalis. Italia, Napoli, Lago di Agnano
(Mart... 1867, -P. T. Cleve); Gallia, Paris, Bois de Clamart
(Roze et SRA si Anglia, comit. Surrey, Ditching (G.

Davies), New Forest (Maji 1813, C. Lyell), Woolwich (Dil-
lenius); Hibernia, comit. Kerry, ad aggerem limosum hu-
midiusculum prope Ventry juxta REPA socio ÅAnthoce-

vote RA parcissime (19 Julii 1873, -S.0.L. et D. Moore).
t in ceteris altius pvristatis Keen crist&e nonnull& hujus interdum
per paria och tres ad basim a membrana transversa tenuissima conjunet2e

sunt, ut sporus se subalatum hic ag osten

Var. 8. sTltoksel Lindb.

Spire annulares endothecii vulgo minus complete, luteze ut
et exedem elaterum; spori brunneolo-lutei, eristis in ambitu"
basilari spori paucioribus (12—20), altioribus, tenuioribus,
aeutioribus meliusque undulatis.

388

Habit. in terra simili. Aunglia, Cheshire, Eccles (Febr. 1873,
B. Carrington), Ashby (Oct. 1869, G. E. Hunt), Yorks,
Yeadon (28 Febr. 1860, B. Carrington), Westmorland, Fowl-
shaw (16 Mart. 1872) et Levens Park (1 Maji 1869, G. Sta-
bler), Todmorden (J. Nowell), Winwich (4 Mart. 1829, W.
Wilson), Hitehen (J. Brown); Hibernia, comit. Kerry (Oct.
1860, D. Moore).

6. Fossombronia cristata Lindb.

Heteroica, inodora vel indistinete oscillariaceo-foetens, sparsa,
gregaria, vix tamen ceespitosa; folia et colesula ut in pre-
cedente specie; spirw annulares endothecii hyalini valde in-
complete, brunneolo-luteze; elateres breves et crassiusculi,
hyalini, duas, raro unam vel tres spiras brunneolo-luteas
includentes; spori 0,04 mm., brunneo-lutei, tetrahedro-globosi,
valde örnen, 2 SERA eristati, eristis in ambitu basilari
spori 28—36, sat humilibus, obliquule adscendentibus, paral-
lelis, Sulkalsiiete tenuibus et pellucidis, sat acutis et serru-
latis, flexuosis et bene undulatis, valde ineequilongis, in Ver-
tice spori vel longius infra desinentibus vel densius conflu-
entibus ibidemque foveolas paucas (6—0) valde irregulares
formantibus. — Tab. I, fig. 6

Jungermania pusilla L. F1. suec. II. ed., p. 404, n. 1050, excl. synon. ob

J (

1755)? Roth. Tent. FI. germ > P- 383, n. 20,
SE ga (1800)? Funck. Crypt. Gew. Fichtelg. fasc. 15,
317 (1809) crypt. pp; 17550 30

; RN Wahlenb. Fl. upsal. p. 397, n. 814 ART Gottsch.
in G.R. Hep. eur. dec. 42—44, n. 439, in pra n. 1 (1868), et
n Jack. Leberm. Bad. p. 77, ig n. 1 (187
Pirsvilrokss cristata Lindb. apud Soc. pro F. et Fl. fenn. ys 6 Dec. 1873.
elin.

F1. dan. X, fasc. 29, tab. 1717, fig. 2? Mart. Fl. erypt. erlang. tab. 6, fig. 48?

. 48—50, 8 CE.
Halda in a ände: eskrd non rara, sed pretervisa et
confusa. Germania, Baden, Salem (18 Oct. 1869, Jack); Anglia”),

sic
Fonek. Orypk Gew. ng fase. 15, n. 317 (”J. pusilla”). G.R. Hep.
eur. silla”).

>") Maximam partem ör Sa britannicorum generositati insolit:e
-amici B. Carrington debem

Rei 3

ETEN SATSA CHESS

NÄR SEO SST Er SRA IS, SG KR EA fria

389

Aston (1812) et New Forest (Maji 1813, C. Lyell); Suecia,
opp. Örebro (15 et 30 Sept. 1870, C. Hartman); Fennia,
urb. Helsingfors, Ågg gelby (16 Sept. 1851, W. Nylander) et

. Tölöparken (16 Oct. 1866 et 29 Sept. 1873, S:O!L)

Var. 8. Wondraczeki (Cord.) Lindb.

Planta sparsissime crescens, minuta, simplex, brevis magisque
erecta; folia densissima, multo magis erispato-undulata; cole-
sula brevissima et multo minus exserta; theca minor, bre-
vius setata.

Jungermania Wondraczeki Cord. in Sturm. Deutschl. F1. II, fasc, 19 et 20,

Codonia Wondraczeki Dum Syll. Jung. Eur. p. 29, n. 1 (1831).
Fossombronia Wondraczeki Dum. Recueil, I, p. 11 (1835). Lindb, apud
. pro E. et F1. fenn. die 4 Oct. 1873, et in Bot. Not. 1873, p. 152.
F. pusilla var. - capitata N.-Es. Naturg. eur. Leberm. III, p. 320, excl.
ynon. plur. Here. G.L.N. Syn. Hep. p. 468, excl. N VVö (1846).
F. gra, var. LÅ Wondracseki Lindb. Se Soc. pro EF. et F1. fenn. die

Delin.
Sturm. Deutschl. F1. II, fasc; 19 et 20, tab. 7 (spori false villosi).

Habit. in Bohemia (Corda), e qua terra specimen habemus.

HI. Petalophyllum

'N.G. in Lehm. Pugill. VIII, p. 29 (1844).

Hoc genus in medio inter CR oniam et Pallavici-
niam militat.

Ut in Hylocomio prolifero, Thuyidio tamariscifolio et
-nonnullis aliis muscis, caulis, ab aciebus decurrentibus lami-
narum antice profunde carinatus et intus a cellulis fere om-
nibus perfecte consimilibus confecetus, est cameratus, interno-
diis annualibus erectis apiceque arcuatis, crassioribus, postice
valde hyalino-rhiziniferis et quasi saceatis, qua causa apici
Nardie geoscyphi fructifero haud absimilia sunt. Quum sub
testate ferias suas planta aget, laminam annotinam costatam
exurit, ex apice novam eoneamerationem profert et, nune in
arena salsuginosa et turfosa litoris marini fere tota immersa,
investigationes molestas secura, ut bulbus, evitat; frustra,

390

licet diligenter, saltem eam, duce peritissimo amico D. Moore,
qui puleherrimam stirpem quotannis legit, ultimo Julio juxta
Dublin quzeesivimus. Laminam consideramus ut a foliis suc-
eubis et longitudinaliter connexis esedificatam 'et cristas ut
marginem inferiorem erectum, cui idem folii subpositi non
adheeret, sed cum ipsa lamina folii superpositi longius intra
margimem ejus connatus est. Basis laminee eompositee a quin-
que vel sex stratis, quorum interposita a cellulis majoribus
et hyalino-inanibus, superficialia ab eisdem chlorophylliferis,
margo latissimus tamen ab uno viridi stratu formatur.

Modo Fossombroniarum antheridia sunt magis lateraliter

affixa quam pistillidia in planta eorum. BStirpis masculee criste
lamellzeformes longius quoque decurrunt in receptaeulum, ubi
ad margines locellos nonnullos humiles conformant, interse-
pimentis ad basim globuli antheridialis subsessilis elevatis.

Petalophyllum lamellatum (Hook.) Lindb.
srajolgme ÄRR var. NP Hook. Mss. Wils. in Engl. Bot.;
ok, nr B750
Dilsa Lyells var. Ö. Mara . Es. Naturg. eur. Leberm. III, p- 345

SÄRART HAR Wils. in Engl. Bot., suppl. IV, n. 2874 (1843).
Petalophyllum PR N.G. in Lehm. Pugill. Mr ; P- 30; in obs. (1844).
G.L 472, n. I (18

Delin. öda ER ;

Engl. Bot. suppl. IL, tab. 2750, figg. 15 et 16, et suppl. IV, tab. 2874.
siece.

G.R. Hep. enr. dec. 45—47, n

Habit. Extra fines Hiberdie ät Anglie& meridionalis nondum

est, quantum scimus, reperta.

IV. Rhopalanthus n. gen. Lindb.
cujus planta mascula sola est detecta, optime distinguitur e
Scalia B. Gr. ") ramis crasse clavatis, apice eorum

Denominationes fere omnes nov&e generice inter Hepaticas in Gray-
Nat. arr. brit. pl. 1821) sumpte sunt e nominibus contributorum
editionem operis Nov. pl. gen. (1729) a Micheli, ubi in elencho prefationis
invenimus ex. gr. ”Tiberius Scalius Phorsioopars Liburnensts; Nicolaus
Cesius Phil. et Med. D. Coll. Bon. et Simpl. Med. Lect.; Cosmus Bic
cardius Flor. Marchio” ete. etc.

BESS

391

; receptaculaceo, deplanato vel lenissime concavo et antheridia
omnia nuda et congesta gerente,

Rh. mnioides n. sp. Lindb.

Habit. ad aggeres umbrosos Japonize (U. 8. Explor. Exped.).
— Specimina benigne communicata ah acutissimo amico C.
F. Austin.

Dioica, tota albido-pallida et hyalina, ubique arrhiza.
Rhizoma crassum, robustum, ut in Scalia ramificatum
erecti, stricti, erassi, intus solidi et compacti, usque cd 1,25
cm. alti, simplices, inferne stolones nudos proferentes et 0,75
mm. crassi, sensim clavati, superne 1,75 mm. crassi. Folia
laxa, valde remota, distinete trifaria, acerescentia, plana,
horizontalia vel .sepe recurvatula, vix decurrentia, rotunda,
integerrima, h limbata; cellule omnes conformes, laxee,
rotundee, ang , haud inerassate. Bractee (h. e. folia
tria summa) rosaceo-congeste, subsemirotunde, quam folia
majores. Receptaculum (apex rami) planum vel kenseorend
concavum, antheridia et folia s. d. primordialia numerosissima
gerens. Antheridia 20—30, magna, cinnamomeo-pallida, ova-
lia, a pluribus stratis cellularum brevissime stipitata.

Curiosissima stirps, que plantam masculam Mnu pun-
Ctati in memoriam bene refert.

I. Sphagnum Austini Sull.
Cellulze foliorum rameorum hyalinge ad parietes, cum eisdem
cellularum chlorophylliferarum connatos, intus transversim
dense et alte cristatee, cristis plus minusve parallelis, ineequilon-
gis, nonnullis rarissime pavllum confluentibus. — Tab. I, fig. 10.
Sphagnum Austin SN Icon. ägg ERP ined., et in NäsE Musc.
appal. 4 TIS ndb. in Act. soc. sc. fenn. X, p.
90; in rdr (1872), et in ve Not. 1873, p. 45. Braithw.
n Monthl. Microse. Journ. Maji 1873, p. 215, n. 7, et in Cook.
Grnitien, II, :p, 61.(1873);
Delin.
Monthl. Microsc. Journ. 1873, tab. 17. Sull Icon. musc., I suppl.
(nondum publ.).
sice.
Aust. Musc. appal. I, n. 2.

en . -.
|

392

Habit. in turfosis montium elevatis et humidis.. — Suecia,
prov. Nerike, paroec. Viby, Östanfalla, ster. (20 Junii 1860,
J. E. Zetterstedt), prov. Vestrogothia, una cum Sph. palustri
in monte Hunneberg, sat BYSEN et ster. (Junii 1859,
8.0.L.). Prope Farragv et Manchester, Ocean County, New d
Jersey Amer. septentr., rarissime fertile (1862, C. F. Austin).

Var. 8. imbricatum (Hornsch.) Lindb.
Sphlagnum imbricatum Hornsch. Mss. Russ. Beitr. Kenntn. Torfm. r 21

Sph. Mb ORA var. 8. condensatum C.-M. Synops. I, fö ys (1848).
Sph. Austini var. B. imbricatum Lindb. in Act. soc. sc. fenn. X, p. 280,
in addend.: (1872), et in Bot. Not. 1873, p
Habit. Scotia, ins. Lewis Hebridarum RAND (Junii
1868, D. Moore). In peninsula Kamtschatka (Redowski).
Ad typum speciei se refert, ut var. squarrosulum ad Sph. palustre.

2. Sphagnum papillosum Lindb.
Dioicum, plus minusve ochraceum vel brunmeum, numquam
Öar vel violascens, basi foliorum truncalium et bra-
. etearum, ut et apice foliorum rameorum intensius brunneis;
indumento cuticali trunci a quatuor stratis formato, cellulis
strati intimi minutis, ejusdem superficialis, extus visis, & .
foraminibus 4 vel 5 (2—9) perforatis, sed fibras nullas osten-
dentibus; foliis truncalibus rigidiuseulis, cellulis omnibus mag-
nis, kunliot mediis intus ad peripheriam interdum papillosis;
flv rameis sat pellucidis, rigidis, valde cymbiformi-concavis
et cucullatis, latissime ovatis, rotundato-obtusis, cellulis mag-
nis, omnibus hyalinis ad parietes, eum eisdem ecellularum
chlorophylliferarum connatos, intus densissime papillosis, sem-
per perfecte in medio inter easdem chlorophylliferas positis;
bracteis perichcoetii rigidiusculis, sat profunde plicatis, cellulis
maximis, e basi ad medium bractere flexuosis et normaliter
biformibus, angustissime et longissime pleurenchymaticis, par
rietibus valde crassis et inter se porosis, cellulis hyalivis
superioribus intus papillosis; vaginule indumento cuticali e
tubo peripherico axis parum effigurato, a duobus stratis for-
mato et extus nec fibras nec foramina ostendente; androeciis
plus minusve ochraceis vel brunneis. — Tab. I, fig. 11.

393

Sphagnum SAO Auct. p.p.

Sph. cymbifolium Au

Sph. papillosum KV in LÄGE soc. sc. fenn, X, p. 280, in addend. inr
et in Bot. Not. 1873, p. 45. Braithw. in Monthl. Micr
Journ. Maji 1873, p. 214, n. 6

Delin.

Monthl. Microsce. Journ. 1873, tab. 16:

Exsicc.

Brotherus, Musci Fennig exaicnati, fasce. 1, n. 43 (”Sph. RN 1871.
HE ven Wetterauische Laubmoose: Sphagnum, n. 8 (”Sph. immer-
sum”) 1832

Habit. in RÖN plus minusve parvis et elevatis montium,
una cum Polytrichis variis et Sphagnis aliis. — Fennia,

prov. Oise Paltamo (E. Fr. Lackström), ad opp.
SV (A. J. Malmberg), prov. Savolax, Pieksämäki (E.

Lang), prov. Nyland, paroec. Tenala (E. Juslin), ad urbem
Helsingfors (S. O.L.), ins. Hogland, Veteljärvi (8. O. L.), prov.

bo, Pargas, Gunnarsnäs (Fr. EIVide) ins. Åland, paroec.
Saltvik, Qvarnbo (J. O. Bomansson). Suegia, prov. Ostro-
gothia, paroec. Vinnerstad et V. Ny (Hj. Holmgren), prov.
Vestrogothia, in monte Hunneberg, una cum Sph. palustri
(S.0.L.). Norvegia, ad opp. Trondhjem (Blytt), Dovre-
fjeld (Schiött), ad opp. Fredriksstad (Schäbeler), Båhushöi-
den ad urbem Christiania (Blytt). Dania, ins. Fyen, in tur-

fosis ad Hofmansgave (Hofman-Bang). — Germania, in
mont. Hercynie (E. Hampe), prov. Vestphalia (H. Miller),
Wetterau (Cassebeer). — Anglia, comit. Cornwall, Pen-

zance (W. Curnow), comit. Devonshire (Holmes), comit.
Westmorland, Mardale (G. Stabler). Scotia, Ben Lawers
(RB. BräjlkWalloj. Hibernia, comit. Wicklow, plur. locis
(D. Moore, 8.0.L.), comit. Kerry, Killarney (D. Moore,
S.0.L.), Brandon-mountains (D. Moore), Connor-hill (S. 0. L.),
comit. Connemara (D. Moore). |

Plante cespites proprios laxos formantes vel inter alias
species generis sparse crescentes, usque ad 4 dm. alte, sat
robuste, rigide, fragiles et erecte, pallido-ochracee vel plus
minusve brunneole, interdum tamen viridulo-pallide vel pal-
lide vel ochracezxe, numquam purpurese nec violascentes, sim-
plices vel bipartite, apice ramis densis comalie.

394

Truncus rigidus, fragilis, strictus vel hic illic flexuosu-
lus, inferne plus minusve niger, superne rubro-brunneus; cen-
trum ejus, in sectione transversa, magnum et formatum a cel-
lulis magnis, hyalinis et pallidulo-incrassatis, polygono-rotun-
dis et sensim abeuntibus in tubum periphericum, quintuplo
angustiorem et constructum a cellulis minoribus, rotundis,
fusco-brunneis et valde incrassatis. Indumentum cuticale
spongiosum et e trunco facillime separatum, radium ipsius
trunci metiens et compositum a quatuor, raro hic illie a tri-
bus vel quinque, stratis, quorum duo media zedificata sunt a

cellulis duplo vel triplo majoribus, quam cellulae multo nume-
rosiores stratorum intimi et extimi; cellulce omnes cuticales
sunt magne, hyalinge et in sectione transversa rotundo-qua-
drate, in parietibus suis horizontalibus, planis et non fibri-
geris, a foramine magno, rarissime åsolgs minoribus, per-
ag in parietibus tamen radialibus dense seriatim perfo-

vix in eisdem tangentialibus, ubi fere solum adsunt
Fig densiusce et tenuissimee, in tota planta, ubi adsunt,
semper dextrorsum tortre, parietibus tangentialibus cellularum
intimarum et eodem superficiali liberoque cellularum exti-
marum tamen fibree desunt; in circuitu sectionis transverse
trunci cellule extimee sunt leniter pulvinate et, e facie sua
externa vise, irregulariter rectangulares (triplo — duplo lon-

giores quam late) — quadrate et perforate a foraminibus
numerosis, 2—9, sepissime 4 vel 5, irregulariter vel per paria
vel rarius in serie ordinatis, magnis, rotundis — transverse

oblongis et in circuitu incrassatis, sed fibras nullas vel raris-
sime maxime inconspicuas et paucissimas ostendunt.

Folia truncalia 2 mm. longa et supra medium 1,25 mm.
lata, parum laxa, dependentia caulique vulgo adpressa, basi
brunneola, de eetero hyalina, plano-canaliculata apiceque sat
distinete cucullata, basi auriculata (a cellulis nonnullis angår
laribus hyalinis, ovato-lanceolatis, basi solum inter se coh
rentibus et fibras et foramina gorebtlbad). spathulato-lingu&-
formia, rotundato-obtusissima et brevi spatio apicis fimbriato-

issoluta, margine plano, e basi remote, e medio dense ser-
rulato, serraturis formatis ab apicibus cellularum duarum

so REA

395.

patentibus et recurvatulis. Cellulw infimge baseos inter se
2equaliter magnee, inflato-globosee, chlorophylliferg, maxime
inerassate, hyaline, fere omnes in tota planta fibriferze, ab
uno foramine grossissimo subtus perforate; eedem hyalinse
suprabasilares pleurenchymatice et subtus inferneque ab uno
foramine maximo perforatee; medize prosenchymaticre, magna
et maxime flexuose, summee irregulariter rhombeze, parieti-
bus valde flexuosis, medise et summee pagina inferiore folii
grossissime pölforntell ut hic seepissime fere nulla vestigia
membranee restent, sed pagina superiore foli foraminibus per-
fecte earent et vix eonspieue fibriferee sunt; medize et supe-
riores, sed numquam summee cellule, interdum intus ad parie-
tes, cum eisdem cellularum chlorophylliferarum eonnatos,
dense papillose observantur; in sectione transversa folii eel-
lulee hyaline sunt margine eoneavo ejus plane, sed margine
convexo pulvinate, duplo latiores quam interposita cellula
chlorophyllifera, ad basin folii trigona et ad vel supra me-
dium ejus quadrato-trigona, in margine econcavo basi sua po-
sita, marginibus ambobus libera, ut nullibi inelusa, maxime
inerassata, lumine fere nullo, rotundo. |
Rami 4, rarissime 3 vel 5, fasciculati, quorum duo di-
varicati, apice et basi decrescenti-foliati, cireiter I em. longi
et cum foliis 2,5—3,5 mm. in medio suo crassi, irregulariter,
seepius deorsum, arcuati et acuti; eidem dependentes 2, ra-
rissime 1 vel 3, cauli plus minusve adpressi, jam e basi de-
erescenti-foliati, cireiter 1,5 em. longi et cum foliis ad basin
mm. erassi, flagellari-acutissimi; centrum sectionis trans-
verse a cellulis magnis, rotundis et luteo-incrassatis, periphe-
ria a cellulis in simplici, hic illie tamen dupliei, serie, minutis,
flavo-brunneis et maxime inerassatis formata. Indumentum
cuticale ab uno strato cellularum compositum, cellulis 6—38
in ”eodem verticillo, maximis, rotundis, presertim in pariete
interno pulvinatis, ubique dense et sat grosse fibrosis, pariete
horizontali haud perfecte horizontali, sed centrifugaliter ad-
scendente et supra conspicue concavo vel subplano, a fora-
mine magno perforato, parietibus radialibus seriatim grosse
Perforatis; in superficie externa et libera sua cellulze sunt

.396

rectangulares — quadrate et in parte summa foramen maxi-
mum transverse oblongum vel rarius rotundum et non eleva-
tum extus ostendunt.

olia ramea, i. e. ramorum divaricatorum, plus minusve
distinete gquinguefaria, densa, rigida, pellucida, apice inten-
sius brunneola, patentia, basi paullum auriculata, margine
plana et sicca immutata vel interdum indistinete undulata;
infima parva, oblique ovato-triangularia, apice parum cucul-
lata, late hyalino-limbata, cellulis hyalinis mediis intus optime
papillosis, re vera formam intermediam inter folia truncalia
et eadem ramea media habent; folia media circeiter 2 mm.
longa et usque ad 1,75 mm. lata, latissime ovata, cymbi-
formi-conceava, apice rotundato-obtusa, haud truncata, sed
incurva et ideo profunde cucullata, tenuissime limbata ab una
serie cellularum angustissimarum, longarum et chlorophylli-
ferarum, marginibus superne conniventi-inflexis, e basi remote,
e medio dense serrulatis, serraturis ut in foliis trunealibus,
margine apicis haud dissoluto, sed normaliter serrulato. Cellulw
infime baseos ut in foliis truncalibus; eedem hyalinge omnes
intus ad parietes, cum eisdem cellularum chlorophylliferarum
connatos, densissime, sed humiliter papillosee, papillis plus
minusve brunneolis et parietes periphericos inerassantibus;
cellulze suprabasilares prosenchymatice, subtus inferneque &
foramine maximo omnino apertae; cetere ad medium usque
folii irregulariter prosenchymatice, flexuosee; fibras spirales
'vel interdum partim annulares, sat densas, et foramina in
pagina inferiore nonnulla vel pauca, vulgo marginalia et sat
magna, sed nulla in pagina superiore ostendentes; ceteree
supra medium folii breviter prosenchymaticre vel rhomboi-
deg, valde flexuosee, in pagina superiore foramina nonnulla
sat magna, marginalia vel in medio earum posita, in pagina
inferiore numerosiora ostendentes; cellulee hyalinge summee
irregulariter. rhombege, parietibus flexuosie, in pagina super
riore foramina nonnulla et majuscula gerentes, sed in pagina
inferiore a foramine grossissimo in apice perforatee, mem
brana residua irregulariter lacera et patenti-prominente; ut
apex folii subtus grosse tuberculatus videatur; in sectione

2

397

transversa, ad medium folii jota; dela hyalinge sunt mar-
gine convexo magis pulvinate, quam eodem concavo, duplo
latiores quam in medio perfecte interposita cellula chloro-
phyllifera ellipticea vel oblonga, marginibus ambobus libera
et non inelusa, valde inerassata, lumine parvo, elliptico vel
oblongo, intus in pariete, cum eodem ecellulze chlorophylli-
feree connato, densissime, sed humiliter papillose et in facie
interna annulos vel fibras spirales, horizontaliter plana et in
lumine plane se porrigentia, ostendentes; ad basin folii tamen
cellule echlorophyllifere sunt magis trigono-ovales, et margini
coneavo sectionis conspieue approximate. — Folia ramorum
dependentium erecta, multo angustiora, minus conecava et
dera apicis tuberculata; structura eadem

Perichetia 1—6 in eodem ölorla Axis ad 0,75 em.

. usque altus, in sectione transversa ostendens tubum peripheri-

cum brunneolum et optime effiguratum ex indumento cuti-
eali, quod compositum est a duobus stratis cellularum, cellulis
magnis et dense fibriferis, extus rectangularibus PR —
duplo longioribus quam latis) — quadratis et foramen mag-
num ad apicem suum vel interdum aliud quoque supra basin
vel tria foramina, quorum unum semper apicale, gerentibus.
Bractee perichoetii circiter 18; e basi ad medium vel
altius brunneolee, magna, acerescentes, summee 7 mm. longee
et 3,5 mm. late, rigidiusculzee, plus minusve erectee, sepis-
sime apice leniter subsecundee, canaliculatee, parum cymbi-
formes et apice cucullate, e medio superne plicatze, e basi
auriculata oblongee, apice rotundato-truncate, margine plano,
€e medio superne densius densiusque serrulato, serraturis ut
in foliis trunealibus, apice quoque serraturas ad viginti usque
ostendente. Cellule in medio e basi ad transversum medium
bractezee biformes, et hyaline inanes et chlorophylliferee di-
stinctissimee, parietibus valde crassis et inter se porosis, sed
nullibi . papillosis, utriculo stéepe distinete corrugato, omnes
Maxime, angustissime et longissime pleurenchymaticee et fle-
xuosee, imperforate et non spiriferee; superiores e medio
läste eisdem folii trunealis simillime, sed intus optime
Papillose et spiriferee, pagina superiore parum, inferiore tamen

398

grosse et dense foraminatre, presertim summee, que tamen
vix fibriferee et ibi membrana tota fere desunt, sed nondum
prominent, ut exedem in folio rameo, et nullas papillas gerunt;
cellulze marginales in parte quinta infima bractere interioribus
basilaribus simillime, supra hanc partem tamen sunt nor-
males, et ehlorophylliferee et hyalinee fibri- et foraminiferee,
in permultis seriebus ordinate, ut bractea hic quasi latissime
limbata fiat, e parte hac quinta basilari bractea indistinete
limbata est a duplici serie ecellularum angustissimarum et
longissimarum, fibris et foraminibus carentium; sectw trans-
versa ut in folio truncali, cellulze ohlovögkylliföres etenim
basi sua sat distinete in margine concavo positee.
Vaginula elongata, ad 1,5 em. usque alta, erassa, albida,
hyalina, tubo peripherico pallido et parum effigurato ex inte-

gumento cuticali, a duobus stratis cellularum formato, cellulis, ÅA

extus visis, anguste rectangularibus et fibris foraminibusque
omnino carentibus.

Theca subglobosa, 2,25 mm., brunnea, fragilis et crasse
texta a cellulis, sat magnis, jötögtlsnen: rotundis — ellip-
ticis, et stomatibus superficialibus et normalibus, intensius
coloratis, magnis, numerosis et ad os, angustius et intensius
coloratum, thecee dispersis, exothecio composito, quoad stra-
tum suum externum, a cellulis magnis, radialiter et valli-
formiter ordinatis, valde incrassatis et fragilibus. Annulus
omnino nulllus. Spori majusculi, tetrahedri, ochracei — luteo-
sulphurei, levissimi, guttam oleosam maximam includentes.

perculum leniter convexum et e structura exothecii, sed
stomata nulla gerens. Calyptra thecam totam et operculum
involvens, tenuissima, 2edificata a cellulis, in uno strato po
sitis, magnis, irregulariter sholtsiigulo-tjuadrälie) maxime hya-
Rega et laxis, a stylo in centro coronata.
lanta mascula, quantum scimus, semper cespites pro-
prios efformans, feminere simillima; indumentum cutieale
trunci seepius, extus visum, fibras tenues ostendens. Amenta in
ramis divaricatis apicalia, 5—7 mm. longa et 2—2,25 mm.
crassa, circuitu plus minusve ovato-lanceolata, julacea, acuta,
intense ochracea vel plus minusve brunneola; bractew ro-

399

tundee, magis, presertim basi, cochleari-coneave, apice vulgo
obtusiores, structura folii: antheridia graciliter et longissime
stipitata, löboro-övslin; semper singula et juxta (in eodem
plano cum vel paullo infra) marginem dextrum bracteze, ut
in spira dextra inter se posita sint, namquam axillaria nee
a paraphysibus cireumeineta. — Ut in planta feminea, rami
fasciculati, folia omnia, braete&e et antheridia semper ipsi
axi immediate affixa sunt in fissuris transversis indumenti
euticalis trunei et ramorum. —

| num palustre L., Lindb., habitu tamen PRE
optime MONA his Sd color stepissime purpureus
violascens, numquam brunneus; tndumentum cuticale Fr
solum a tribus stratis, intimo a cellulis parvis composito
Sph. papillosi absente, formatum, cellulee strati extimi, e facie
externa vise, sunt regulariter rectangulares — quadratee,
fibras sat densas et foramina 1—24, vulgo plus minusve se-
riata et unum ad apicem cellulze positum, semper ostenden-
tes; folia truncalia distinete minora et magis laxa, numquam
brunneola, sed ubique hyalina, minus breviusque serrulata,
cellulis omnibus duplo minoribus, presertim tamen angustio-
ribus, eisdem hyalinis numquam intus papillosis, eisdem chlo-
rophylliferis trigono-ovatis, basi sua leniter pulvinata in
margine concavo sectionis transverse folii positis; folia ramea
magis pellucida minusque rigida, sicea marginibus stepe sat
distinete undulata, apice concolori, numquam tamen intensius
colorato, plus minusve recurvatulo et longius angustiusque

rotracto, minus coneava et cucullata, integriora et brevius
serrulata, cellulis duplo vel triplo minoribus, eisdem hyalinis
numquam intus in peripheria papillosis, eisdem chlorophylli-
feris rarius ellipticis et perfecte in medio inter cellulas hya-
linas positis, sed vulgo subtrigono-ovatis et margini concavo
sectionis transverse folii plus minusve approximatis; bractece
perichetii basi haud brunneole, laxiores, minus cucullatze et
parum plicate, remotius breviusque serrulate, apice rotun-
dato-obtuse, vix tamen truncate; cellule nullibi intus pa-
. Pillose, in medio baseos et mediane ad tertiam partem
- Supremam bractegee pluries minores et presertim -breviores,

400

omnes, optime eedem in centro bractere omnium minimee,
conformes et chlorophyllifere, parietibus paullo inerassatis
et inter se porosis, utriculo distinetissime corrugato, prosen-
chymatico-rectangulares vel perfecte rectangulareg, recte et
non flexuosee, cellulze marginales jam e basi ad supra medium
braeteze in multis seriebus ordinatee, difformes, normaliter et
hyalingee et chlorophyllifere, pars suprema bractege plus mi-
nusve est quasi-limbata a cellulis, fibris et foraminibus ca-
rentibus, limbus verus hujus partis ultimus tamen sat distin-
etus, ut ab una serie cellularum angustissimarum et longissi-
marum formatus; in sectione transversa supra medium brac-
tee cellule chlorophyllifere sunt trigono-ovate, basi sua in
coneavo margine sectionis posite ibidemque pulvinatulee;
vaginule et axis perichetii indumentum cuticale optime ef-
figuratum et a 3, hic illie 2, stratis formatum, cellulis exti-
mis, e facie externa visis, duplo latioribus et spiras tenues

britate, sed vulgo ferrugineo-ochracei; androecia purpura-
scentia vel olivacea.
2ec species sphagnetis et ericetis udis vastis et pro-
fundis planitiei pre ceteris propria est et ibi sepissime
tractus vastos ctespitibus suis fere sola obducit, qua causa
Fed MEa Na Sph. palustre multo melius meritat, quam
:; papillosum, quee species. contra precipue in humidis
RR minusyve parvis et elevatis montium, unacum Sphagnis
aliis et Polytrichis vulgo sat sparsa, provenit; folia quoque
breviora, obtusiora magisque cymbiformia hec nova species
possidet, ut ei nomen Sph. cymbifolium aptius conveniat,
quam Sph. palustri

Vari: örn Lindb.

Planta minor et humilior, condensata, seepe dichotoma.
Trunci indumentum cuticale formatum a cellulis, extus visis,
quadratis — reetangularibus, a tribus — uno foramine maxi-
mis perforatis et fibris vulgo carentibus. Folia ramea tor
tunda, maxime cochleari-concava et obtusa, marginibus Sur

perne parum incurvis et cellulis hyalinis apicalibus in pa.

401

gina inferiore minus prominentibus. Bractew pericheetii bre-
viores.

Sphagnum DPapiilsalen var. 8. confertum Lindb. Mss. Braithw. in Monthl.

icrosc. Journ. 1873, p. 215
Habit. in paludibus siccioribus montium. — Fennia, prov.
Ostrobottnia, paroec. Ristijärvi et Kianto (E. Fr. Lackström),
prov. Nyland, ad opp. Helsingfors (8. O. L.), ins. Åland, Qvarn-
boby (J.O. Bomansson). Dania, ins. Sjelland, Hjortlund (J.
Lange), Jylland, Nibe (Th. Jensen). — Anglia, comit. Corn-
wall (W. Curnow), Sutton-park ad Birmingham (Bagnall).
Hibernia, comit. Wicklow, Lough-bray (S. O.L.), comit. An-
trim (D. Moore), comit. Kerry, Connor-hill (S. O.L.). —
Ins. Java Asie, inter radices Orchidearum (Teysmann)!
Varietati 8. congeste Sph. palustris analoga.

Var. y. stenophyllum Lindb.

Planta plus minusve lurido-viridula, humilis, sed ro-
busta, condensata et irregulariter ramosa. Trunci indumen-
tum cuticale formatum a cellulis, extus visis, rectangularibus,
a tribus — uno 'foramine magnis perforatis et fibras tenues
remotasque ostendentibus. Folia ramea ovato-oblonga, minus
concava et cucullata, superne fere integra.

Sphagnum sale var. p. stenoph den Lindb. Mss. Braithw. in Monthl.
crosc. Journ. 1873,

Habit. sä ripas interdum & aqua superfusas et aliis locis

humidioribus. — Fennia, ins. Hogland, ad lacum Liivalahen-

järvi (8: 0.L.). — Anglia, comit. Cornwall, Penzance (W.

Curnow), comit. Westmorland, Staveley (Barnes).

Semper ad hoc tempus sterilis inventa et varietati squarrosule Sph.
palustris analoga est.

3. Sphagnum laricinum Spruc.
Dioicum; indumentum cutieale trunci bi- vel tristratosum;
bractere perichetii oblongee, obtusge, emarginatre.
Sphagnum topenr Spruc. Mss. 1847, Wils. Bryol. brit, p. 23, ut
synon. (1855). Lindb. in Act. soc. sc. fenn. X, p. 263, in not.
n. 4, et p. 280 (1872). Braithw. in Monthl. Microse. Journ.
Jan, 1873, p. 15.
26

402

Sph. subsecundum C.-M. Syn. musc. II, suppl. p. 539, n. 14 (1851): spec.
bor.-amer. |
r. å. laricinum Wils. Bryol. brit. p. 23 (1855).
SR neslectun Ångstr. in Öfv. V.-Ak. Förh. XXI, p. 201 (1864). Lindb.
n Journ. L. Soc. XI, p. 468 (1870). Aust. Musc. appal. p. 7,
nr. 26--(1870). Hartm; Skand,: FL XX; ed, IL; pp. 124-560
(1871). Braithw. in Monthl. Micr. Journ. Oct. 1872, p. 157, n. 4.
Sph. curvifolium Wils. Mss. Hunt. in Mem. Lit. Phil. Soc. Manchest.
III. ser.,' III, p. 233 (1867).
Delin.
Monthl. Micr. Journ. 1872, tab. 30. Sull. Icon. musc., I. suppl, ined.
Exsice
Aust. SE appal. I, n. 26.
Habit. in paludibus parum profundis. — Scandinavia: Fennia,
Petrosawodsk (1850, W. Nylander), Keuru, Mänttä (Aug.
1863, Th. Selan), prov. Tavastland, paroec. Asikkala (Julii
1864, J. P. Norrlin), ins. Åland, paroec. Saltvik, Lafsböle
e. fr. (3 Aug. 1864 et 6 Aug. 1873, J. O. Bomansson).
Suecia, Stockholm, Skarpneck, supra Kala berget, c. fr. (Julii
1858), et in ripa lacus Sandsjön åta 1853,.8: 0-1); ProY:
Dalarne, Grycksbo, ce. fr. (Aug. 1854, 8. 0. L.), prov. Nerike,
prope opp. Örebro, c. fr. (1860), et Skogaholm (6 Julii 1869,
CC: Hartman), SOVER in paroec. V. Ny et ad Lemunda,
g' (Julii 1863, Hj. Holmgren), prov. Skåne, Höör, una cum
Sph. subsecundo (Junii 1860, 8. Berggren). — Norvegia,
Dovrefjeld, Vårstien (Julii 1854, Zetterstedt). — Livlandia,
in palude juxta TöcNlfertbörjwald (Girgensohn, n. 18): —
Germania, Jungfernhaide ad Berlin, c. fr. (A. Nordmann).
— Anglia, Yorkshire, Terrington Carr prope Welburn ad
Castle Howard (1 Julii 1846, Rich. Spruce, in herb. suo n
553), Cheshire, Vale töja Park, g' (Sept. et Nov. 1865);
et prope Holyhead (Mart. 1856 et Oct. 1867, W. Wilson).
— America septemtr. Ohio, ”Cranberry Marclee? in parte
ejus boreali, c. fr. (1849, W. 8. Sullivant), New Jersey,
Pr ec. fr. (C..E: ÅA uslind.

r. 8. teretiusculum Lindb.
| Rör subsecundum var. P. isophyllum Russ. Beitr. Kenntn. Torfm. P-
1865).

70

Pp
Sph. NESS var. Aust. Musc. appal. p. 7, n. 27 (1879).

Exsicc.

Aust. Musc. appal. I, n. 27

Habit. in paludosis silvarum, ad hoc tempus semper solum
sterilis inventa. — Fennia, Kroksnäs ad opp. Borgå (Aug.
1861, Th. Szelan), prov. Tavastland, Reivilä in paroec. Hol-
lola (Julii 1863, J. P. Norrlin), Ostrobottnia, Paltamo, Va-

— resjoki (Sept. 1872, E. Fr. Lackström). Suecia, Loka prov.

Vestmanland (1854, 0. Hamnström), Lapponia pitensis, reg.
silv. inter Skutijaur et Storavaviken (Junii 1856, 8.0. L.),
Lappoma lulensis, Qvickjokk, Nammats (Julii 1867, Hj. Holm-
gren). Norvegia, Dovrefjeld, Nystuedalen (Julii 1865, 8.
Berggren). — Livlandia, Techelfer ad Dorpat (Russow). —
Amer. bor. New Jersey, Closter (C. F. Austin).

Ad typum speciei se refert ut var. contortum ad Sph. subsecundum.

Var. y. platyphyllum (Sull.) Lindb.

Sphagnum subsecundum var. Bb. isophyllum Russ. Beitr. Kenntn. Torfm.

Pp. 73, pp; (186
Sph. platyphyllum n. sp. ; i” var. Sph. neglecti? Sull. Mss. Dec. 1868.
Habit. locis similibus rarissime fertilis. — Fennia, prov. Ny-

land, Hardom (Aug. 1868, C. Arrhenius), prov. Tavastland,
Paroec. Asikkala (Julii 1864, J. P. Norrlin), prov. Ostro-
bottnia, Kajana, Sarvivaara (Sept. 1871, E. Fr. Lackström),
Lapponia Enontekis, prope Karesuanto (Aug. 1867, Norrlin).
Suecia, prov. Gestrikland, Olsbacka (1855, Rob. Hartman),
prov. Dalarne, Grycksbo, in ripa turfosa (Aug. 1854, 8. 0. L.),
Lapponia Lycksele, Norrlunda, una cum forma Sph. subse-
cundi (Aug. 1860, J. Ångström). Norvegia, Romerige, Ul-
lensager, c. fr. (Blytt, n. 42), Sogn, Sogndalsvand (Aug. 1867,
N. Wulfsberg), Dovrefjeld, Nystuhöe (Julii 1865, 8. Berg-
gren). — FEstlandia, Reval, Seewald (Russow). — Amer.
bor. New Jersey (dedit beat. Sullivant).
Ad typum speciei se refert ut var. auriculatum ad Sph. subsecundum.
Var: d. cyclophyllum (8.L.) Lindb.
um obtusifolium var. ve turgidum (ron Brid.) H. W. in Drumm.
Mu amer. ser., n. 17 (1841)
Sph. eyckophyttum S.L. er bor.-amer. I. ed., n..5 (1856), et IE ed.,
8 (1865)... Sull. Moss. U.S. p. 11, n. 7 (1856), et Icon.
musc. p. 13 (1864). Ming EE appal. p. 11, n. 25.:(1870

404

Sph. subsecundum var. y. stmplicissimum Mild. Si siles. p. 393 SÖNER
Sph. laricinum var. cyclophyllum Lindb. in Act. . fenn
1872

Delin.
Sull. Icon. muse. tab. 6.

Aust. Musc. appal. I, n. 25. Drumm. Musc. bor.-amer. IL ser., n. il
S.L. Musc. bor.-amer. I. ed., n. 5, et II. ed., nu. 8

Habit. supra montes locis turfosis et humidis, nondum, quan-
tum scimus, fertilis observata. — Fennia, ins. Åland, Eckerö
(Julii 1871, O. M. Reuter et Fr. Elfving), forma ad ante-
cedentem varietatem transiens. — America borealis, New Jersey
(C. F. Austin), New Orleans (Th. Drummond), in arenosis
humidis meridionalibus (Sullivant et Lesquereux).

Ad typum speciei se refert, ut var. obesum ad Sph, subsecundum.

Splachna umbraculifera.
Splachnum rubrum (Petiv.) Montin.

foliis ovalibus, subplanis, e basi dense serratis, cellulis mag-
nis, ovali-rhombeis; seta superne tenuiore, intense purpurea;
hypophysi semper semiglobosa, intense purpurea, cellulis mag-
nis, rectangularibus, stomatibus sat parvis, crebris; theca obo-
vata, sicca e basi supra medium usque valde cylindrico-
coarctata, purpureo-badia; dentibus latiusculis; operculo alte
semigloboso; calyptra conico-mitreformi, integerrima.
Muscus åke umbraculo ruberrimo insignitus Petiv. Mus. Petiv.
- I, 'n. 70 (1692). Ray. Hist. pl. III, p. 37 (1704). Buxb.
är SlR Ac. Ae HL-po$a br Dill. Hist. muse.

Pp. 547, n.: 9 (17
Muscus aureus copitaris. minor norvegicus, summo caule ad capitulum
sculigeru uk. Almag. bot. p. 246 (1696).

Lichen capillaceo öko, tes pelvi ruberrima Tourn. Inst. rei herb. I,

Muscus soronölut kval pediculo nye NG amplo capitatus
Morison. Pl. hist. oxon. III, 15, p. 630 (1715
Splachnum PAN convexo. Vulgo imorn ge Montin. Diss
Splachn. p. 8, n. 1 (1750), ” il Anfödre. kokd.cII, p. 200;

BF (ASL):

105

Splachnum Pe L. Sp. pl I. ed., II, p. 1108, n. 1 (1753), F1. suec.
380, n. 963 (1755), Amoen. acad. III,
(1756), 3 ön. PL II ed. II. p. 1572,0n. 1.785
— Umbracularia — C.-M. Synops. I, p. 146, n. 5 (1848).
Delin.
Br. eur. fasc. 23 et 24, Monogr. tab. 8 (areolatio dentium in figg. 13 et

. 14 le delineata). Dill. Hist. musc., tab. 83, fig. 9 A—D. Fl dan
» fa

23, tab. 1358. Hedw. Särji erypt. ”IG-tabi 18: 'L. nee.
aa: TI, fig. 2. Montin. Diss. NE fig. 2: Morison. Pl. hist. oxon.
III, sect. 15, tab. 7, fig. 10. Petiv. Mus. Petiv. cent. I, n. 70. Svensk

tab. 647

: Folia e basi angusta et sat longa ovalia, abrupte acumi-
nata, subplana et in marginibus planis jam e basi dense argu-
teque serrata, acumine grosse serrato, longo, angusto, acuto et
leniter carinato; cellul& magnee, laxissimee, ovali-rhombege,
limbales nullée. Seta longissima, rubra, superne tenuior et
intense purpurea, dense suleatula et latiuscule fistulosa, su-
perne dextrorsum torta. Hypophysis maxima, semper semi-
globosa, intense purpurea, cellulis magnis, laxis, interioribus
(ad centrum) rectangularibus, distinete curvatulis, stomatibus
in facie superiore, sat parvis, erebris juxta insertionem thecee.
Theca parva et brevis, obovata, sieca e basi supra medium
usque valde cylindrico-coaretata margineque latissimo, pur-
pureo-badia; cellule exotheeii majuscule, quadrato-rotundee,
Parietibus flexuosulis. Peristomium: dentes latiuseuli, extus
fissuram medianam angustam et papillas minutissimas osten-
dentes, intus dense et humiliter trabeculati. Operculum alte
semiglobosum, centro impressum, margine fragmentarie in
serie singula cellularum secedens. Calyptra eonico-mitree-
formis, integerrima, sordide straminea, nitida, levissima, apice
brunnea.

Splachnum luteum Montin.
foliis rhombeo-ovalibus, coneavis, e medio remote denticula-
tis, cellulis duplo vel subtriplo minoribus, rhombeo-rectangu-
laribus; seta superne tenuiore, rubra; hypophysi demum ex-
planata, lutea, cellulis parvis rotundis, angulatis, stomatibus
maximis et creberrimis; theca elliptieo-oblonga, sieca medio

406

vix constrieta, luteo-badia; dentibus angustis; operculo alte

semigloboso; calyptra eonico-mitreeformi, integerrima.

Splachnum umbraculo plano. Vulgo Splachnum luteum Montin. Diss.
Splachn. R 9, n. 2 (1750), et in L. Amoen. acad. IH, pp: 2
HL

Splachnum luteum 4 Pe pl. I. ed., II, p. 1108, n. 2 (1753), Fl. suec. II.
ed.; P. n. äg (1755), Amoen. acad. III, p. 25, n. 3 (1756),
et Sp. pl sd, Pet 2 Ne AR (LI68)

— Umbracularia -— GS Sv Synops. I, p. 147, n. 6, excl. var. 8 (1848).

Delin.

Br. eur. fasc. 23 et 24, Monogr. tab. 9. F1. dan. VIII, fasc. 23, tab.

1359. Hedw. Stirp. crypt. II, tab. 17. IL. Amoen. acad. II, fig. 1. Mem.

Wern. Nat. Hist. Soc. V, P. II, tab. 13, figg. 30—33. Montin. Diss.

Splachn. fig. 1.

Folia e basi angusta et brevi late rhombeo-ovalia, abrupte
acuminata, concava, marginibus ad basin distincte recurvulis,
superne tamen leniter incurvis, e medio remote denticulata,
acumine serrato, longo, angustissimo, acuto et canaliculato;
cellule duplo vel subtriplo minores, laxe, rhombeo-rectan-
gulares, marginales in serie duplici rectangulares, limbum
distinetum formantes. Seta longissima, ubique rubra, superne
tenuior, dense striata et parum fistulosa, superne sinistrorsum
torta. Hypophysis maxima, semiglobosa, demum explanata,
lutea, cellulis parvis, laxis, interioribus (ad centrum) rotundis
et irregulariter angulatis, stomatibus in facie superiore maxl-
mis, ereberrimis juxta insertionem thece. Theca majuscula
et longa, elliptico-oblonga, sieca medio vix constricta, luteo-
badia; cellule exothecii duplo minores, rotundse, angulate,
parietibus rectis. Peristomium: dentes angusti, extus fissu-
ram medianam latam et papillas minutas ostendentes, intus
remote et humiliter trabeculati. Operculum alte semiglobo-
sum, centro impressum, märgitie fragmentarie in serie singula
cellularum secedens. Calyptra conico-mitrseformis, integer-
rima, straminea, nitida, levissima, apice brunnea.

3. Splachnum melanocaulon Wahlenb., Schwegr.-
foliis: rhombeo-ovalibus, subplanis, jam ex infra medium
densiuscule dentatis, cellulis quadruplo minoribus, rhombeo-

407

rectangularibus; seta superne sensim anguste obceonica, nigro-
purpurea; hypophysi demum explanata, pallida, cellulis mag-
nis, rectangularibus, stomatibus sat parvis, paucissimis; theca
elliptico-ovata, sieca medio valde elepsydreformi-constrieta,
fusco-purpurea; dentibus angustis; operculo STEN eonico;
-calyptra euecullata
Spl. luteum var. 8. melanocaulon Wahlenb. in Mag. Ges. Nat. Freund.
Berlin, V, p- 294, n. 1 (1811). C.-M. Synops. I, p. 147 (1848).

— — var. a. melanocaulon Bed Mant. p. 108 (1819).

=— — forma B.8S. Br. eur. fase. 23 et 24, rg P- 13, in obs. (1844).
Schimp. pe p- 311. in obs. (1860).

— — var. pygmeum Norrl. in Not. FE. fenn. förh. ra P- 300 (1873).

Spl. RR äckrite Suppl. II, P. II, fase. 1; p. 28, n. 2 (1823
Brid, Br univ... p. 261, n. CS (1826). föra in Journ. FÅ
Soc. VIII, p. 22 (1864).

Delin.

Schwegr. Suppl. t. 109.

Hab. in fimo ad Kätkesuanto Lapponizee muonionensis, in reg.
abiet. unum merum czespitem 16 Julii 1867 legit J. P. Norr-
lin. — Preeterea in Kamtschatka deteeta a beat. Tilesius
et in Rocky-mountains Americee borealis.

Folia e basi angusta et brevi late rhombeo-ovalia, abrupte
acuminata, subplana et in marginibus planis jam ex infra
medium densiuscule dentata, acumine serrato, sat brevi, la-'
tiusculo, acuto et canaliculato-carinato; cellule quadruplo
minores, laxe, rhombeo-rectangulares, marginales in serie
simplici rectangulares, limbum valde indistinetum formantes.
Seta brevis vel brevissima, supra basin rubram nigro-pur-
purea, superne sensim crassior, ideoque anguste obeonica,
suleata et late fistulosa, superne sinistrorsum torta. Hypo-
physis parva, semiglobosa, demum explanata, pallida, cellulis
magnis, laxissimis, interioribus (ad centrum) rectangularibus,
rectis, stomatibus in facie superiore sat parvis, paucissimis
vel fere nullis. Theca majusceula et longa, elliptieo-ovata,
sieca medio valde clepsydreformi-constrieta, fuseo-purpurea;
cellulce exothecii subtriplo minores, irregulariter quadratee,
Parietibus valde flexuosis. Peristomium: dentes angusti, extus
fissuram medianam indistinetam et papiilas minutissimas osten-

408

dentes, intus dense et humiliter trabeculati. Operculum hu-
millime conicum, centro indistinetissime impressum, margine
fragmentarie in serie singula cellularum secedens. Calyptra
in apicem ipsum dimidiata, cucullata, luteolo-grisea, nitidula,
levissima, fuscula.

repa ecies RAG folia plana, serrata et haud limbata, sl et
thecam bu rpureas, hypophysin a cellulis rectangularibus constructam
et dag TR ecii in parietibus flexuosas Spl. rubri; folia late rhombeo-
ovalia et a cellulis parvis sedificata, Apa fere Ke et dentes an-
gustos Spl. lutet; setam longe clavatam et superne fere inflatam et purpu-
ream Spl. ampullacet; sed satis superque notis jam datis ex eis diversum
est hxc elegantissimum et facillime pulceherrimum membrum generis, inter
omnes muscos fere pulcherri

Ut novam speciem indescriptam fHntosthodontis speci-
mina, ad BSorrentaum prope Neapolin Italie die 29 Aprilis
:1868 lecta, nobis misit amicus Fr. Kizeer, que ad Funariam
(Entosthodontem) commutatam (Dur. M.) Lindb. in Not. F.. Fl.
förh. XI, p. 58 (1871) haud dubitanter pertinent.

In opere suo eximio, Muscis appalachianis (1810), ocu-
latissimus amicus C. F. Austin condidit novum genus suum
Micromitrium, proximum Ephemero. Quod ad denotnissta
nem, retineri non potest, quum jam in Musc. amaz. and. p.?
(1867) aliud genus Micromitrium Spruc., e Macromitrio di-
versum calyptra brevi et eonica, in Journ. L. Soc. XI, Pp:
197 (1869) tamen a clar. Mitten ut subgenus hujus conside-
ratum, inveniamus, qua causa genus Åustini in Nanomitrium
est mutandum. Ad Funariaceas referri debet ob serraturas
foliorum obtusas, areolationem eorum laxam et levissimam
et ob inflorescentiam par-synoicam. Ex Ephemero Hamp.
in Flora, XX, P. I, p. 285, n. 62 (1837) distinguitur his notis
maximi momenti: foliis laxis et difficile emollitis, canalicu-
, latis, superne interdum latioribus, obtuse serratis, omnino
enervibus, eedificatis a ecellulis conformibus, leevissimis et
duplieem lineam övas habentibus ideoque haud
inerassatis, inflorescentia par-synoi ca, theca maxime lepto-
dermi, fom sine vestigio ullo röåtelli, calyptra apici thecee

409

arete adheerente, minima et brevissima, ut fere ad stylum
solum reducta. Species, ad hanc diem nobis note, Epheme-
rum wequinoctiale Spruec., Microm. Austin Sull., synoicum
(Jam.) Aust. et megalosporum Aust. omnes in America
erescunt. Sed sub specie ultima eclar. Austin jam in op.
cit. p. ll, n. 47 sagacissime interrogat: ”forsan Ephemerum
tenerum Br. eur., sed species distinctissima et ab E. serrato
toto coelo differt.” Specimen authentieum minimum sed bonum
nunc possidentes, rem investigare voluimus. Et re vera E.
tenerum sine dubio ullo eum Micromitrio megalosporo optime
est synonymum! - Nunce vide historiam:' ejus.

" Nanomitrium tenerum (Bruch.) Lindb.
MIRA tettrum Bruch Ms. B.B. Br. eur. fier 5 blev SG p:0,
(1837). Schwe&egr. Suppl. IV, n. 302 a
Ephemerum serratum var. py. tenerum Hamp. in kd. AP: 1) gp.

Eph. tenerum GC. ÅR n, Bot. Zeit. 1847, p. 101, et. Syn, musc. I, p. 31, n. 2
(1848). ÖN Deutschl. je tl. 1, P. vet Pp. 84, n. 6133

(1848). B.S. Br. eur. fase. 42, Mon 4, 2 (1849).
Schimp. slag BET 2 å (1860). Mij Br. n » 190,
n. 266 (1869).

Micromitrium megalosporum Aust. Musc. appal. p. 11, n. 47 (1870).
Delin.

B.S. Br. eur, fasc. 1, Monogr. tab. 1, et fasc. 42, Monogr. tab. 1, calyptra
tamen mala, ut nimis longa et ephemeroides. Schwegr. Suppl. IV, tab.
302.- Bull: Ic. musc., I. suppl. ined.

Exsicc.

Aust. Musc. appal. I, n. 47, Breut. Fl. germ. exs. n. 136 (e Milde).
Habit. in terra lutosa stagni exsiccati ad Niesky Lusatiee
(Oberlausitz, Sachsen), ubi semel multis abhinc annis lecta a
el. r. Breutel, frustra tamen postea queesita. In America
boreali ad Closter et Camden in New Jersey, N. Austint et
synoico associata et rarissima (C. F. Austin).

In pericheetio plante europe adsunt 5—7 pistillidia
et 2 vel 3 antheridia, intra easdem braeteas conjunetim po-
sita, quorum hec organa breviora, ovali-ovata, indistincte
obliqua et hyalina, stipite brevi a tribus vel quatuor eellulis

410

in una serie, parietibus dilute brunneolis; preeterea unum
antheridium in axilla ad bracteas duas summas observavimus.

hemerum ex Ephemerella solum diversuäm est calyptra
mitreformi, differentia formee etenim inter cellulas inferiores
et superiores melius est effigurata in foliis Ephemeri cohee-
rentis var. heterophylli et E. cristati, quam in eisdem Ephe-
merelle recurvifolie. Calyptra quoque non semper constans
invenitur, interdum etenim incisuram unilateralem profundio-
rem in Ephemero ostendit ideoque est fere cucullata et in
Ephemerella non raro plurifissa observatur. Qua causa denuo
in unum genus naturale (Ephemerum), nostra sententia, con-
jungi debent.

Ephemerum vix inter Funariaceas est collocandum, sed
potius inter Pottiaceas in serie Tortulearum (?). E Funaria-
ceis etenim valde abhorret his notis: colore seepe (E. cohw-
rens et recurvifolium) fusco-brunneo, foliis rigidis, in aqua
facile emollitis, angustis et numquam plus minusve spathula-
tis, vulgo sensim acutissimis, nervo crasso et interdum lon-
giuscule excurrente, cellulis duplicem lineam circumseriben-
tem haud ostendentibus, sed semper plus minusve bene in-
erassatis, superioribus in formis optime pre ceteris evolutis
distinete minoribus et aliam formam habentibus, quam cellu-
lis inferioribus . vel basilaribus, vulgo (E. hystrixz, cristatum,
coherens var. heterophyllum, spinulosum, papillosum ete.) pa-
ginis ambabus et preesertim in dorso nervi apicem suum ut
mucronem econicum acutum, plus minusve longum omnibus
emittentibus, ut folium scaberrimum et in paginis ambabus
et in margine fiat, et inflorescentia pseudo-dioiea. EE. cri-
statum et SökDreng presertim, var. heterophyllum hujus, cel-
lulas in seriebus divergentibus optime in folio ostendunt.

hascum carniolicum et Systegium cr rispum folia possi-
dent margine incurva et minute erenata, papillas in cellulis
superioribus minutis et quadratis humiles, plures (2—6) et co-
nieas in quaque ecellula, numquam tamen, ut in Phascis veris,
quorum foliares sölböle quoque minus inerassate et majores,
hippopodiiformes, et re vera jam in suo prestantissimo Epi-
logo ill. amicus J. de Notaris Ph. carniolicum inter Systegia

411

recte collocat. Ad hoc genus referendum est Ephemerum
ethhopicum D. W. quoque ob marginem folii, ut in S. erispo,
incurvum et papilloso-crenulatum et areolationem superiorem
a cellulis minutis, irregulariter quadratis et papillas plures,
parvas et conicas gerentibus conformatam; valde immaturum
fruetum ejus tamen solum observavimus.

Ephemerum hystrix n. sp. Lindb.
Pseudo-dioicum, minutum; folia thecam parum superantia,
erecto-patentia, interdum subsecunda, rigida, canaliculato-
carinata, sensim anguste lanceolato-subulata, acutissima, su-
perne flexuosula, e medio ubique in faciebus ambabus et la-
mine et nervi dense, robuste et longissime patenti-spinosa,
nervo crasso, sed pejus definito, continuo et maximam par-
tem subulze formante; cellulw longe et anguste rectangulares,
sat valde incrassate; theca sessilis, magna, globosa, brevis-
sime conico-rostellato; spori maximi, ovali-semirotundi, fuseo-
brunnei, minute et densissime tuberculati; calyptra mitreefor-
mis, integra, quartam partem thecee investiente, papillulosa;
braetee androeciiz cireiter octo, ovate, abrupte acuminatee,
serrate, enerves, antheridia pauca.

Föga serrutum var. B. PE (haud B. 5.) Dramm. Musc. bor.-
coll. II, n. 2 (1841).

Habit. in änektdin, una cum E. spinuloso et Fossombronia

foveolata.

Optima et distinetissima planta, proxima JE. papilloso
Aust. Musc. appal. p. 12, n. 50 (1870), sed primo visu di-
stineta: minutie, foliis thecam paullo superantibus, angustis-
simis, sensim lanceolato-subulatis, superne ubique densissime
et föögindsne spinoso-seabris, cellulis anguste et perfecte
rectangularibus, sporis omnium fere maximis, calyptra brevi
et humiliter papillosa.

Ephemerum minutissimum n». sp. Lindb.
Pseudo-dioicum, quadruplo minus, in protonemate oecultum ;
folia pauca (cireiter 6), thecam paullo vel vix superantia,

412

strieta, erecto-patentia, basi haud coneaviora, sed ubique ca-
nalieulata, anguste lanceolata, sensim acutissima vel subsubu-
lata, remote et longius serrata, perfecte enervia; cellule sem-
per leevissimee, paullo incerassate; tieca pro magnitudine plante
multo majore, nullo modo inelusa, longius pedicellata, glo-
boso-ovata, apice longius et benen conica, obliquula;
spori sexies minores, leves.
Phascum vel Ephemerum serratum Auct. amer. et Drumm.
Habit. ad Philadelphia (James), Carlton House, Saskatcha-
wan (Drummond) etc.

Ex europeo E. serrato notis datis distare certo videtur,
forsitan tamen solum ejus subspecies geographica.

In Pleuridio (Pseudephemero) caldensi Lindb. in Öfv.
V.-Ak. förh. XX, p. 408 (1863) e Brasilia deformitatem cu-
riosissimam sporogonii adnotavimus. In eadem etenim inflo-
rescentia fuerunt due vagine, quarum altera fructum per-
feetum et normalem sustinuit, sed altera setam solam hyali-
nam, quam fruetum verum fraternum triplo longiorem et in
apice nullam thecam, sed folia quatuor, alternantia, parva,
acuta et nervata; vestigia calyptre nulla.

Encalypta spathulata cC.-M.

Autoica, ramo masculo e basi rami feminei egrediente; foliis
longis, squarroso-patulis, elongato-spathulatis, nervo ut pilo
longo, hyalino et-serrulato excurrente; theca oblonga, stomata
pauca, minuta et sat inconspieua in collo brevi solum ge-
rente; calyptra leevissima, margine dealbata, hyalina et la-
ciniata.

Encalypta rhabdocarpa var. CR FENOR "(ton N. H. 8.) Schwe&egr. in Will-

omm. Musc
E. greken spad 'c -M. Syn. musc. I, p. 519, n. 12 (1849).
ct, soc. se. fenn. X, p. 268, in nota, n. 5 (1872).

E. recurva dal. Pa olim

Habit. in fissuris blocipribua rupium -ealearearum in monte
Osmundsberget provinciee Dalarne Sueciee (Julii 1858, 5. O.L.):

413

Ceespites 4—"7 mm. alti, viridissimi, supra subgrisei, com-
pacti. Caulis e basi fastigiato-ramosus, ubique, presertim in-
ferne, dense fusco-radiculosus, intense brunneus et sat crassus,
erectus, strictus, remoti- et longifolius. Folia 3—3,5 m nga,

asi 0,5 mm. et superne 0,75 mm. lata, haud decurrentia, basi
erecta et semiamplexicaulia, dein squarroso-patula, ad basim
canaliculata et undulata, ceterum subplana, apice tamen indi-
stincete et latissime canaliculata, siccea incurva,involuta valdeque
undulata, elongato-spathulata, ad vel immediate infrå medium
angustiora quam in aliis partibus, apice indistinetissime api-
culata — emarginatula, vulgo rotundato-obtusa, margine toto
plano et nullibi recurvo, nervo brunneo, erasso, dorso valde
prominente, excurrente ut pilo longo, interdum dimidia longi-
tudine folii, hyalino, flexuoso, acutissimo, noduloso-serrulato;
cellulee basilares, lax, inanes, hyalinee, longe, rectangulares,
marginales e nervo sensim angustiores et lutere, ideoque limbum
male effiguratum formantes, suprabasilares breviter rectangu-
lares, ceteree minute, quadrate, limitibus indistincte brunneo-
lis, omnes ceellulze foliares, basilaribus exceptis, paginis am-
babus pulvinares et ubique densissime verrucosee, presertim
tamen in nervo et margine folii, qui denticulatus ex his ver-
rucis videtur, verrucge infimee plurime hippopodiiformes. Bra-
ctew perichatii 3—5, e basi obovata et erecta sensim linguee-
formes, quam folia minores minusque squarrosee, pilo quoque
vulgo longiore, areolatione eadem, sed cellulis hyalinis multo
copiosioribus, nullis limbum falsum formantibus, sed basilari-
bus inter se conformibus. Vaginula fusco-brunnea, brevis,
cylindriea, superne annulatim inerassata, pistillidia sterilia et
paraphyses filiformes nonnulla gerens, ochrea brevissima val-
deque indistineta. Seta 3—5 mm. alta, strieta, sicca sini-
strorsum torta, levissima, flavo-purpurea. Theca pallido-rufa,
erecta, regularis, oblonga, collo breviusculo subabrupte in
setam abiens, numquam ad basim retusa et annulatim sub-
hypophysata, sicca dense erecto-striatula et nitidula, circiter
octostriata, ore conspicue anhgustiore et purpureo, cellulis
colli parvis, fusco-purpureis, irregulariter quadratis, incras-
satis et stomata pauca, minuta et sat inconspieua solis cir-

414

eamdantibus, sätyrin spf et magnis, irregulariter sub-
, eisdem jugorum purpureolis
äv sat födlisee itsgersibemtåm, sallecularum laxissimis et hyali-
nis. nulus nullus, sed marginales cellule et orificii the-

calis -et opervuli fragmentarie secedentes in serie singula.

Peristomium nullum vel rarissime indistinetissimum, ut valde
rudimentarium. Columella erassa. Spori magni, pallido-fer-
ruginei, grossissime verrucosi. Öperculum rubellum, hyalinum,
longitudine fere thecee, erectum, strictum, e basi conica ab-
rupte rostratum, rostro longissimo, clavatulo, acutiusculo,
cellulis laxissimis, erectis, strictis, eadem forma ut in eisdem
exothecii. Calyptra 1-—1,25 mm. crassa et 2,5—4 mm. longa,
rostro tamen ejus 1 mm. longo, straminea, nitidissima et
hyalina, infra thecam longe dependens, cylindrico-coniea,
rostrata, rostro solo indistinete papilloso, ceterum levissima,
spatio altiusculo marginis sat dense lacero, dealbato et hyali-
no, laciniis subquadratis, planis et lenissime incurvis. — Ramus
masculus ex infima basi plante feminere egrediens eidemque
perfecte similis, interdum inferne iterum ramosus et apici-
bus omnibus androecium majusculum gerens. Bractew 3—5,
breves, latissime ovatre, haud concavee, sed late canaliculate,
exteriores acutiuscule et breviter piliferee e nervo excurrente,
intimee obtusiuscule, nervo in apice dissoluto, areolatione
folii, sed maximam partem a cellulis laxis et levissimis for-
mate; antheridia 1—12, curvatula, ovato-cylindrica; parar
physes copiosissimee, usque ad 32, antheridiis dimidio longio-

res, flexuosulze, simplices, rarissime alcicorniformi-ramose et.

-dilatatze, inferne dilute brunneole et a cellulis angustis val-
deque elongatis, superne flavo-fulve et a cellulis brevibus et
multo crassioribus conformatze, apice summo denuo angustio-
res et acutiusculze.

Specimina suecica robustiora, Ietissime virides meliusque omnibus
partibus evoluta quam eadem authentica ex Hispania, nobis a clarissimo
tore benigne nuperrime missa, sed ccterum simillima.
Notis disgnosticis supra datis optime diversa est ex Encalypta lege
ped) Bruch. (E. exstinctoria peristomata), cujus cxespitulos nonnullos in
oburgen insul&e Gotland 19 Junii 1865 deteximus.

415

kö > idia tamariscina, que in Europa erescunt, sunt
Th. tamariscinum et delicatulum, ut in Bryologia europwa
nominantur he stirpes pulcherrimee, quarum illa distinguitur
apice foliorum ramulinorum ultimo ab una eellula elliptico-
omr acuta, lzevissima et longe prominente (vide tab. I
g. 7) et bracteis perichetialibus longissime ciliatis, ciliis
rna et simplicibus vel ramosis; hec tamen apice fo-
liorum ramulinorum ultimo ab una cellula breviter eylindrica,
truncata et superne in superficie apicali a quatuor papillis
spinzeformibus, verticillatis et marginalibus coronata (tab. I,
fig. 9) et bracteis pericheetialibus solum serratis. Papillae
foliares ambarum simplices semper inveniuntur, in hac tamen
multo robustiores et sursum arcuate adsunt. In America
boreali species plane aliena Th. tamariscinum false denomi-
natur, que distineta est e vera stirpe europea apice folio-
rum ramulinorum (tab. I, fig. 8), ut in Th. delicatulo Br.
eur. conformato, et ex hac bracteis pericheetialibus, ut in
Th. tamariscino, ciliatis; papille ejus simplices semper non
conspiciuntur, sed seepissime breviter bi- vel trifurcee.' Stir-
pem americanam in insula fennica Hogland, ubi una cum
Sphagno papilloso ad rupes umbrosas infra montem Vetel-
vuori, cerescit, die 25 Junii 1867 deteximus, sed solam ma-
sculam plantam ejus; specimina etenim, ut eadem americana
fertilia, colorem viridem, cellulas' maximas, rolundas et ma-
xime inerassatas, lumen eorum stellatum et papillas paullo
robustas, humiles et seepe bi- vel trifurcas possident.
uod ad nomina specifiea earum pertinet, omnino mu-
tari debent, ut synonymia sequens certissime docet.
1. Thuyidium tamariscifolwum (Dill., Neck.) Lindb.
Hypnum filicinum, tamarisci foliis minoribus, non splendentibus Dill.
Hist. musc. p. 276, n. 14, tab. 35, fig. 14
H. tamariscifolium Neck, Meth. musc. p- 158, n. 9, excel. synon. nonnull.
et var. 8 (1771)
H. tamariscinum Hedw. Sp. muse. p. 261, excel. synon. L. et Vaill.,
» figg. 1—5 (1801).
Thuyidium tamariseinum Br. eur. fasc. 49—51, Monogr. p. 7, n. 2, tabb.

tab.

416
Th. tamariscifolium Lindb. in Öfv. Finsk. V.-Soc. förh. X, p- 8 (1868):
Habit. in Europa.

2. Thuyidium delicatulum (Dill., L., Hedw.) Mitt.
Hypnum filiceinum, tamarisei foliis minimis non solendentitus Me capsu-
lis et alis brevioribus Dill. Hist; musc., append. p. 546
tab. 83, fig. 6 (1741) et Herb.
H: STA L. Sp. pl. I. ed., II, p. 1125, n. 16, quoad solam pl. amer.
753). Hedw. Stirp. crypt. IV, fasc. 4, p. 87, tab. 33 (1797).
Thuyidium Böle lim Mitt. in Journ. L. Soc. XII, p. 578, n. 18 (1869).
Hypnum proliferum, H. tamariscinum et Thuyidium tamariscinum Auct.
amer. Drumm.

Habit. in America boreali et insula Hogland Fennize:

Specimina authentica in herbario Dillenii examinavimus.

3. Thuyidium recognitum (L., Hedw.) Lindb.
Hypnum delicatulum L. Sp. pl. 1. ed., II, p. 1125, n. 16, quoad solam pl.
europ. (1753). ;

H. tamariscifolium var. 8. Neck. Meth. musc. p. 158, excl. synon. rg
H. recognitum Hedw. Stirp. crypt. IV, fasc. 4, p. 92, tab. 35 (1797).
Thuyidium VS RG Br. eur. fasc. 49—51, Monogr. p. 8, n. 3, tab. 4

Th. idkade LET apud Soc. pro F. et Fl. fenn. die 1 Nov. 1873.
Habit. in Europa et America boreali.

Inter synonyma numerosissima Hypni elegantis olim
posuimus H. Borreri Spruc. Mss. C.-M. Syn. musc. II, p-
219, n. 114 (1851). Specimine authentico tamen inspecto, ad
H:. elegans nullo modo est referenda, sed eadem species est,
que serius ut Plagiothecium Mälleri Schimp. Synops. P-
584, n.. 9 (1860) est descripta. Species affines, in America
tropica vigentes, a clar. Mitten in Journ. L.: Soc. XII, p-
497, n. 92 (1869), ut optimum novum genus naturale, Isopte-
rygium, recte salutantur, cujus cives europsere nobis sunt
I. depressum (Bruch.) Mitt.

«> I. Borreri (Sprue.) Lindb.

I. elegans (Hook.) Lindb.

I. turfaceum Lindb.

« I. nitidum (Wahlenb.) Lindb.

RNA

CAPSSREEE:

417

Huc ecolloeari non debet Hypnum repens Pollich.
(Plagiothecium silesiacum Br. eur.), caule etenim haud com-
planato-foliato, sed subterete, foliis sursum curvatis, theca
angusta et cylindrica, ut in Amblystegio serpente formata, ete.
valde abhorret et in serie naturali Stereodontearum proprium
genus monotypum, Dolichothecam, constituere nobis videtur.

Addendum.

Supra dietis de Fossombronia jam impressis, opus: Hä-
bener et Genth, Deutschlands Lebermoose in getrockneten
Ezxemplaren in öeksn manibus per commodationem venit.
Ibi (fasce. IV, n. 80: 1837) ut nova species, Codonia Dumor-
tierrt Häb. då nostra F. foveolata (vide pag. 382, n. 2) data
est, qua causa F. Dumortieri (Hiäb.G.) Lindb. salutanda.
Codonia pusilla (fase. IV, n. 79) tamen eorum eadem species
ac nostra F. cristata est. -

Så
RN
Kd

2
Le
Cd

=
NS
[]

Explicatio tabulze.

Fossombronia incurva. Sporus e specimine helsingforsiensi deli-
neatus.

F. Dumortieri (Häb. G.) Lindb. (F. foveolata Lindb. vide pag.
382, n. 2). Sporus e planta holmicensi.

F. angulosa. Sporus e stirpe, ad Ventry Hibernig a nobis lecta.
F. cespitiformis. Sporus e cespite algiriensi.

F. pusilla. Sporus e specimine authentico Dillenii, ad Wool-
wich Anglig lecto.

F. cristata. Sporus e planta helsingforsiensi sumptus.

sön sg Vg ko Apex ultimus folii ramulini e stirpe
holmiens

Th. en E planta boreali-americana (Catskill-mountains
ad New-York)

Th. recognitum. E cespite gotlandico.

Sphagnum Austini. Cellula hyalina et inanis folii ramei, e latere,
in adhesione ad parietem cellul& chlorophyllifere dissoluto, visa.
E monte Hunneberg Sueciz.

Sph. papillosum. Cellula eadem in eodem modo sub lente visa.
E monte Hunneberg.

— 0

den.

I.

Några anteckningar
till
mellersta Finlands (n. v. Tavastlands) flora
FL RR

AVR GSGJUVeS

I Juli månad 1871 besökte jag tillsammans med stu-
deranden Edv. Lang Pihlajavesi kapell af Keuru socken i
Vasa län. Vistelsen derstädes varade blott 2 å 3 veckor,
hvarunder några utflykter till särskilda orter inom försam-
lingen företogos. En del af tiden användes på botaniska
undersökningar, som dock blefvo temligen bristfälligt utförda;
öfver de derunder gjorda iakttagelserna går jag att meddela
efterföljande anteckningar, hvilka i afseende å traktens fat-
tiga flora synts mig äga något intresse. Särskildt har jag
ansett nödigt att närmare relatera om några fanerogamer
äfvensom åtskilliga moss- och lafarter, hvilka hittills hos oss
hållits för sällsyntheter, men i Finlånd äga vidsträckt utbred-
ning och delvis ganska allmänt påträffas i våra ödemarker.
För att i någon mån belysa traktens fysiognomi må derjemte
några notiser öfver dess allmänna naturförhållanden förut-
skickas.

I mellersta delen af Finland vid 62? 25' n. lat. och
42? ö. long. är ifrågavarande kapell beläget och företer i
allmänhet en torftig, öde natur. Midten af området är in-
taget af en inemot milslång sjö, Pihlajavesi, som har sitt
aflopp åt söder och faller slutligen in i Näsijärvi; för öfrigt
uppträda endast smärre sjöar och träsk, dock ej till särdeles

422

stort antal. Stränderna af Pihlajavesi äro för det mesta ste-
niga, ställvis äfven sandiga och klippiga samt till största
delen sterila och barrskogbevuxna, hvilket, i förening med
det mörka vattnet och den nästan totala bristen på vatten-
växter, gör på den från sydligare orter kommande resanden
ett dystert intryck. Samma är till stor del förhållandet med
naturen i allmänhet. " Trakten är väl temligen kuperad, men
jordmånen utgöres till betydlig del af mager rullstenförande
sand eller grus, än uppträdande som smärre höjder eller åsar,
än bildande jemna momarker; i anledning häraf är äfven
nejden glest bebodd. Spridda större kullformiga höjder af
finare och bördigare sandjord förekomma dock äfven samt
äro intagna af odlingar och öfverst uppbärande de enstaka
belägna hemmanens åbyggnader. Talrikast uppträda dessa
merändels stenfria höjder vid östra sidan af Pihlajavesi sjö
kring nya kyrkan, derifrån man äger vidsträckt och vacker
utsigt öfver sjön med dess holmar och långa vikar samt
kringliggande nejder. Utom nämnde ganska karakteristiska
höjder anträffas ganska allmänt äfven andra vanligen lägre
och steniga backar af krosstensjord, hvilka i likhet med de
jemna af finare, friskare sandjord bestående platserna allmänt
användas till svedjeländer och fördenskull äro öppna eller
bevuxna med löf- och blandskog samt erbjuda orten goda
betesmarker.

En framstående betydelse på traktens fysiognomi utöfva
sumpmarkerna, hvilka intaga en betydlig del af arealen.
Talrikast visa sig ej sällan helt skoglösa myrar och mossar,
hvilka synnerligen på de orter, der jordmånen i öfvervägande
grad utgöres af rullstensgrus, utbreda sig på vidsträckta area:
ler; vegetationen är den på dylika lokaler vanliga. I de
smärre dälderna förherska kärren med sina gran- eller bland-
skogar. Äfven ett och annat gungfly är man i tillfälle att
här anträffa. — Ängarne äro till antalet temligen få samt
dessutom små och kärraktiga.

Det rådande trädslaget är tallen, som nästan uteslutande
intager de torra momarkerna och höjderna äfvensom myrarne
samt dessutom äfven uppträder på öfriga marker i blandning

423 -

med andra trädslag. Såsom fallet är i öfriga delar af landet
äro tallskogarne jemväl här af ofta öfvergångna fareldar
mer eller mindre skadade; dock förekomma ännu vackra be-
stånd äfvensom talrikt åldriga furor”). På friskare, lägre
tr eller sluttningar uppträda äldre bland- eller gransko-

r; kring odlingar och, ss. redan nämndes, på svedjemarker
äro "löfträden, förnämligast björk, förherskande.

Pihlajavesi jemte de angränsande socknarna Keuru, Mul-
tia, Ättäri och Wirdois ligga inom den historiska provinsen
Safakunta, utgörande tillsammantagna dess nordostliga, långt
utskjutande hörn, som i norr, öster och vester är begränsadt
af tvänne armar af Maanselkä. På den ”Herbarium Musei
Fennici? bifogade karta har detta till vidden ej oansenliga
område hänförts till Tavastland, hvaremot detsamma på den
karta som skall åtfölja den tillämnade nya upplagan af nämnda
arbete förslagsvis upptagits som hörande till Satakunta. I
fysiskt-geografiskt afseende kunde förfarandet möjligen vara
antagligt, emedan vattnen härifrån samtligen falla in i Sata-
kunta vattensystemet och området på sätt nyss anförts genom
en gren af Maanselkä är afskildt från Tavastland, men från
botanisk synpunkt kan vid denna geografiska begränsning
föga afseende fästas, då naturen här i alla öfriga hänseenden
mer närmar sig motsvarande delar af sistanförde landskap
än Satakunta, hvarpå redan det nordligare läget antyder.
Då man från Pihlajavesi begifver sig söderut till Satakunta
varsnas äfven förhållandet lätt; redan i sydliga delen af
Wirdois och än mer i Ruovesi finner man ej obetydliga dif-
ferenser i förhandenvarande hänseende. Jordmånen blir bör-
digare, ängarne talrikare och vackrare och befolkningen tä-
tare, hvaremot de vidsträckta, fukt- och frost-spridande sump-
markerna betydligt reduceras. Någon närmare jemförelse
beträffande floran kan tyvärr ej anställas, emedan ifråga-
"mande nejder endast äro högst bristfälligt utforskade.

+) I följd af den under sedinaate år försiggångna ovanligt starka af-
Handet numera vara sönder) 07 enär NE

verkningen för export torde förhå
våra skogars jättar och prydnader i främsta rummet för detta

424

Kärlväxter-.

Calamagrostis phragmitoides Hartm. Sillantaus (vid gamla
ne Kyrkan): t

Bromus secalinus L. På en sved enl. E. Lan

Carex pauciflora L. I myrar och mossar mycket allm.

C. dioica L. Allm.

C. tenella Sehk. och C. loliacea L. Sälls.

C. livida Whlnab. Mellan Iso-Kömi och Koivumäki i ett
sankt gungfly; fläckvis ymn.

C. Oederi Retz. Vid stranden af Pihlajavesi.

C. filiformis L. I gungflyn och flackmossar; steril.

Eriophorum gracile Koch. Allm.; i gungflyn ställv. ymn.

Esalpinum ET. sv Allm 20.

Scirpus cespitosus L. I gungflyn, myrar och vid stränder
flerst.; äfven på en frisk backsluttning (nära kyrkan).

Rhynchospora alba L. Mellan Koivumäki sek Isomäki i ett
gungfly ymn. samt i några myrar.

Juncus stygius L. I mossar och gungflyn mellan sist anförda
orter.

J; conglomeratus L. Vid Sillantaus.

Corallorrhiza innata BR. Br. Ganska allm.

Malazis paludosa (L.). I ett gungfly mellan Kömi och Koivu-

mäki.

Listera cordata (L.). Anträffad i nästan alla grankärr samt
erst. i friskare granskoga
SEEN viride (L.) Hartm. På fältbackar och i öpp
, yngre löfskog allm. men ej ymn |

pride conopsea (L.). På några lördigale afsvedjade
sluttningar.

Orchis maculata L. Mycket allm.

O. incarnata L. I gungflyn och mossar mellan Kömi och
Koivumäki.

Anthemis arvensis L. Nära Sillantaus enl. E. Lang.

425

Achillea ptarmica L. Funnen af E: Lang på en sved nära
Sillantaus.

Erigeron Milleri Lund. Flerst. ehuru spars. på afsvedjade
ställen, der äfven öfvergångar till gröfre former af
E. acer ofta anträffas.

Hieracium auricula L. Enligt anteckn. allm.; uppgiften är
möjligen felaktig, enär hit sannolikt blifvit räknade
smärre former af ”H. auricula var. majus? Auctt.
Scand. p.p., som jemväl här är allm. och rätteligen
pra ge föras till H. floribundum Auectt. ”). Den

typiska auricula fanns dock bl. a. rikligen på en
äbölestörtrng vid gamla kyrkan.

H. suecicum Fr: På fuktiga ängar vid Sillantaus ete. i mängd.
Blir dock här ej så stor och vacker som i södra
Tavastland.

Anm. Denna art, som på skandinaviska halfön
synes vara mycket sälls. och af hvilken jag sett fullt
typiska exx. endast från ett ställe i norra Sverige
(exx. i H. N. XV, 11 har jag ej varit i tillfälle att
taga notis om), har i sednare tider förenats med H.
floribundum Wimm. (jmfr C.J. Lindeberg, Hierac.
Seand. exsice. n:o 6, som dock ej hör till den äkta
H. suecicum, och Hartm. Skand. Flora, X. edit., p. 19):
Under tvänne sistförlidna somrar har jag i södra Ta-
vastland, hvarest såväl H. suecium som floribundum
AR Seand. äro allmänna, kunnat öfvertyga mig

t dessa arter äro väl skilda och i ofvan
tillstånd lätta att igenkänna. Af ifrågavarande arter
gifvas dock former, som pressade äro i hög grad
svåra att åtskilja, på grund hvaraf jemväl exx. af
H. floribundum blifvit citerade för H. suecicum och
tvärtom. Då emellertid Auctor sjelf godkänt bestäm-
ningarne af talrika till honom öfversända exemplar,
bland hvilka han dessutom förklarat några för fullt
typiska och benämningen således otvifvelaktigt hän-

") Emedan afsigten är att framdeles utförligare afhandla våra Pilo-
selle, lemnas här om hithörande former endast några spridda notiser.

426

för sig äfven till förhandenvarande form, har ofvan-
stående namn här fortfarande bibehållits. — I mel-
lersta Finland (601—64?2 n.1.; nordligast vid Kajana,
anträffad af A. J. Malmgren) äger den ganska vid-
sträckt utbredning och är i södra delen af anförda
område mångenstädes allm.; norrut blir den sällsyntare.

+ H. fennicum wm. in litt. Genom mörkare, n. rent gröna,
finhåriga (stund. endast hårbreddade) blad, mörkare
och fylliga blommor, hvilka utv. ofta äro rödrandade,
mindre holkar, smalare fjäll, m. m. skild från föreg.,
hvilken den stundom dock i hög grad närmar sig,
ehuru någon egent. öfvergångsform af mig ej påträffats. —
Vid Sillantaus på gräsbev. jemna platser i mängd.

Är utbredd ungefär som föreg. (öfver hela Ta-
vastland och Savolaks samt norra Karelen), men före-
kommer vida sparsammare; traktvis, ss. i södra oc
vastland, är den dock äfven allmän.

I Finland och isynnerhet i anförda bälte deraf an-
träffas flere till samma grupp som föreg. arter (Åu-
riculina Fr.) hörande former, som helt och hållet
torde saknas på Skandinaviska :halfön och af hvilka
de flesta närma sig H. flammeum Fr., dit prof. E.
Fries äfven anser dem böra föras. Några af dem
visa sig dock ganska konstanta och förtjena förden-
skull att med särskilda namn betecknas, så mycket
hellre som de möjligen utgöra sjelfständiga arter.
Af ifrågavarande former äro dock endast tvenne all-
männare och derför oftare uppmärksammade, i an-
ledning hvaraf vi denna gång vilja omförmäla dessa
och uppföra dem som underarter till IH. flammeum.

" H. Sclani m. Spenslig, omkr. 2—21 qvarter hög (ören
lägre och på bördigare jord ända till alnshög), få-
blommig, finhårig, stäng. 1—3-bladig, upptill mörkt
glandelhårig och gök stjernluden, ofta med gren-
skott; bladen n. rent gröna, vanl. mörka och glans-
lösa, smala, aflånga och oftast dubbelvikta, tätt hår-
bräddade eller ock på båda sidor glest mjukhåriga

421

utan spår af stjernludd; holkfjällen mörka med föga
blekare kanter, teml. smala och långt utdragna, lång-
håriga och spars. stjernhåriga; blommor mörkt brand-
gula — rödbruna, de inre rödtoppade, de yttre utvän-
digt rödrandiga.

Denna art har hittills hållits för H. Blyttii Fr.
Epiecr.. (resp. H. fuscum Er. Symb.), som den äfven
ofta i förvillande grad liknar, men från hvilken den
bl. a. skiljer sig genom större växt och sin ofta fler-
bladiga stängel, längre, smalare och mer spetsiga

« holkfjäll ”). Hos H. fllammeum åter äro bladen större
och lifligt gröna samt spars. stjernludna, mer håriga;
håren på stängeln kortare, blommorna ljusare och
grenskott sällan förekommande m. m.

Uppträder helst på fuktiga ängar och är utbredd

"öfver hela Savolaks och Tavastland, hvarest den
mångenstädes rikligen anträffas (i Pihlajavesi dock
sälls.) och är äfven funnen i Nyland och Karelen.
Den äkta H. Blyttir Fr. är ännu icke med säkerhet
känd från Finland. — Uppkallad efter d:r Th. Selan,
som länge sysselsatt sig med utredning af våra Hie-
racia och äfven varit den första som fästat uppmärk-
samheten på förhandenvarande form (jmfr Notis. F.
& Fl. Skpts förh. IV, p. 31 och 249).

+ pseudo-Blyttiv m. Närstående till föreg., från hvilken

i den skiljer sig genom blågröna, mer etan och,

isynnerhet Mg torrare ställen, tjockare och fastare
blad, som vanligen äro blott glest hårbräddade; äfven
stjelken är gleshårig, men upptill tätt stjernluden;
blommorna äro något talrikare, dunkelt citrongula,
+) Jag vill begagna mig af Nena att rätta ett af mig begånget misstag

i en tidigare uppsats (Bidrag till s. ö. Tavastlands flora, sid. 131), hvarest

ifrågavarande art blifvit under namn a H. Blyttii förd som underart till

H. pratense. Sistanförda art förekommer dock alls ic cke i Tavastland, utan

hänfördes i anförde uppsats till densamma former af H. floribundum, på
hvilka den vanliga diagnosen öfver H. pratense slår in. Ehuru äfven

floribundum äger former som stundom mycket likna H. Selani, öfvergå
essa dock ej i hvarandra, hvarom på annat ställe närmare skall redogöras,

428

kantblommorna ofta utvändigt rödrandade; holkarna
ljusa, något stjernludna och gleshåriga. Gröfre exx.
likna ofta habituelt mycket späda former af H. sueci-

m, de mindre åter H. Blyttii, för hvilken den jemväl
blifvit hållen (möjligen äfven för H. floribundum).

På backsluttningar flerst. talrikt. — Utbredd öfver
hela mellersta Finland, från Österbotten och Sata-
kunta till ryska Karelen "); norrut går den betydligt
högre än föreg. eller till Sotkamo (V. F. Brotherus)
och Kianto (65 n.1. och 800 å 900 fot öfver hafvet),
hvarest den under sistlidne sommar anträffats af mag.
E. Lackström.

I förbigående må ännu omnämnas en tredje, på
några st. i Pihlajavesi anträffad hithörande form, an-
senligt gröfre än de båda föreg. med breda, lifligt
gröna, håriga blad, g. talrika, stora, brandgula blom-
ster, breda holkfjäll med blekare kanter, långhårig
stjelk, utan stoloner, men ofta med långskaftade ro-
setter. Till habitus påminnande om H. decolorans;
under namn af H. aurantiacum — bicolor har jag
från Skandinaviska halfön sett former, som stundom

temligen likna ifrågavarande, hvilken af prof. Fries

äfven föres till H. FINNER Är för öfrigt i Fin-
land temligen sällsynt, men dock vidt utbredd eller
från ryska Lappmarken (Tjapoma, V. F. Brotherus)
till södra Tavastland (Evo, Padasjoki etec.).

H. dimorphum Norrl. Sälls.; funnen af E. Lang.

H. prealtum Vill. Teml. allm.; förekommer mest på i tiden
afsvedjade backar med burdigkre jordmån.

H. glomeratum Fr. Allm.

H. cymosum var. pubescens Auct. fenn. Teml. allm. Enligt

benäget meddelande af prof. Fries är en stor del

af de finska under ofvananförde namn upptagna for-
merna ej identisk med den på Skandinaviska halfön
förekommande (H. pubescens Lindbl.), utan mnär-
stående till H. praltum.

+) I Flora Karelie Oneg. upptagen under namn af H. Blyttii.

NS FER

a a a Ar ANSLAG ÄR FR el a

429

H. murorum L. Teml. allm.

— var. integrifolium Fr. Flers

H. cesium Fr. och H. 25 SONG Fr.s AN:

H. rigidum Hartm. Allm.

Campanula cervicaria L. Lehtomäki och Kuusmäki. — (C.

lomerata ej observerad).

C. persicifolia L. Vid Kitunen inom Virdois.

Gentiana campestris L. Anträffad på flere st.

Utricularia intermedia Hayn. Flerst.

U. minor L. I ett gungfly mellan Kömi och Koivumäki.

Ranunculus polyanthemos L. Ej sälls.

R. flammula L. På några st.

Tilia septentrionalis Rupr. Enligt allmogens utsago skall
detta trädslag sälls. förekomma på orten. Vid Ki-
tunen i Virdois anträffades en lind, hvilken som
telning hemtats från en närbelägen skog.

. Parnassia palustris L. Allm.

Drosera longifolia L. Allm. — Var. obovata M. K. flerst.

Dr. intermedia Hayn. Sälls.

Viscaria alpina. (L.). På en berghäll vid stranden af Pih-
lajavesi sjö i närheten af gamla kyrkan.

Lychnis flos-cuculi L. Sälls. (2).

Özycoccus microcarpus Turez. Allm. på sanka mossar och

gungflyn.
Andromeda calyculata L. Nära Vähä-Kömi funnen af E. Lang.
Ledum palustre L. Allmän äfven på magrare momarker i
tall- eller blandskog.
Pyrola chlorantha Sw. Flerst.
P. media Sw. Teml. allm.
Salix Lapponum L. Allm.
Alnus glutinosa Willd. Ett och annat smärre träd vid Pih-
lajavesi sjö.
Kkekekam cristatum (L.). Sälls.; äfven vid Kitunen i Virdois.
Botrychium lunaria (L.). Allm

430

För att i någon mån tjena till belysande af vegetatio-
nen, må här bihangsvis ännu uppräknas de allm. — mycket
allm. arterna:

Nardus stricta free. h äl 7 yr a Heeransn (ymn.), Phleum pra-
tense, ÅAgrost. canin . vulgaris (ymn.), A. spica-venti, Cålamagr.
arundinacea, ; dn je AR Be plan osa och Å. flexuosa (ymn.),

JC "or Poa annua, P. pratensis, (Festuca ovina), F. rubra,
Carex lepori C. canescens, C. stellulata, C. cespitosa, C. vulgaris, C.
globularis Giyanertet i gran rr), C. irrigua, OC. limosa, C. ampullacea,
Eriophor. alpinum, E. vaginatum, E. angustifolium, Scirpus palustris. Po-
tamog. natans, Calla palustris, Luzula multiftora, Juncus articulatus, J.
filiformis, RK ekerskrere Majanthemum, Eye Muatricaria inodora, Achl-

SEE. Gnaphal. sylvat., Gn. dio , Erigeron acer, Solidago,
irsium palustre, C. heterophyllum, re ölordkel, Hierac. pilosella, H.
umbellatum vg Fö autumn., Linnea, Myosot. pal., Scutellaria gale-
rie.. Prunella, SE Nena Ve ey mer åRRAR V. chamedrys, RBhinan-
thus major, Rh. minor, Pedicularis, Trientalis, Plantago major, lens
Nymphea alba, Nu ne da Rosig sm us acris, Caltha, Geranium sylvat.,
lis, Viola palustris, Dare FORMA fole Stellaria graminea, Sorbus, äl
chemilla, Rubus ideus, R. saxatilis, R. arcticus, R. chamemorus, Fragaria,
Tormentilla, Geum, stab Vicia ria Trifo ; RA T. spadiceum
C(ferst.), Vaccin. myrtillus (ymn.), V. vitis-idea (ymn.), V. uliginosum
(äfven på fältb.), Oxycoccus, Andromeda polifolia, Calluna, Pyrola secunda,
Empetrum, Polygon. Fian (fältbackar etc.), P. aviculare, P ip
Salix pentandra, Alnus incana (stund. Sn Ra Betula I Juniperus;
Equiset. sylvaticum & var. capillare, E. palustre, E. fluviatile & var. Mög
sum, Polypod. phegopteris, n dryopteris, RR öst, Asplen.
filix-femina, Lycopod. Sela

I ofvanstående äta saknas dock åtskilliga allm. arter-

Mossor.
Hypnum turföejim. Lindb. Vid Pihlajavesi sjö i en fukt.
äld på gamla växtlemningar.
H. nitens Schreb. och H. Blandowii W.M. flerst.
H. stramineum Dicks. Allm
H. vernicosum Lindb. Flerst. i gungflyn.
Neckera Sr (L.). I en skugg. bergsklyfta vid Lehtimäki
n.

19e
Meesea longiseta Hedw. och M. tr iquetra (L.) Ångstr. tlerst.
i mossar och gungflyn.

RANE
FANN

431

Splachnum rubrum 1 Sällsynt.
Spl. ampullaceum L. och Spl. luteum L. tlerst.: i en myr nära
; Kömi fanns sistanförde art ymnigt och i synnerligen
ar vackra exx.
Spl. vasculosum L. och Spl. sphericum Sw. sälls.
Dicranum fragilifolium Lindb. På murkna tallstammar och
stubbar ete. ej sälls.; äger i mellersta och norra Fin-
lands skogstrakter vidsträckt utbredning ända till
Onega Karelen, der den jemväl flerst. anträffades; —

steril!

D. Blyttii B.S. På några klippväggar, g. rikligen frukt-
bärande.

Orthoteschum curvifolium Whinb. Vid Lehtimäki på berg-

och klippväggar talrikt.

ria torquata Grev. Med föreg. i mängd.

Gr. patens (Dicks.). Vid Kömi qvarn på stenar vid en bäck.

Rhacomitrium lanuginosum (Hedw.). På en klippa vid Pih-
lajavesi sjö.

Weissia acuta OL Hedw. På en fuktig bergvägg vid
Pihlajav

Schistostega ösbrinde dl (Dicks.). Under rötter af kullblå-
sta granar ymnig i en fuktig skog nära stranden af
Pihlajavesi.

Sphagnum strictum Lindb. Mycket allmän och i grankärr
mycket ymnig, derstädes ofta ensam bildande moss-
vegetationen.

Sph. Wulfii Girgens. Allm. och fläckvis (i fuktiga gran-
skogar) ymnig.

Sph. insulosum Ångstr. I mossar och gungfly mellan Kömi—

oivumäki.

Sph. tenellum Pers. I en flackmosse vid Lehtimäki.

Gymnomitrium concinnatum (Lightf.). På en bergvägg vid

n.

Sarcoscyplhus Rare (Ehrh.). I en bäck vid Kömi
qvarn; på en fuktig bergvägg vid stranden af Pih-
lajavesi insamlades en styf form af rödbrun färg.

S. sphacelatus (Gies.) Nees. På af nedsipprande vatten

fuktade låga hällar vid stranden af Pihlajavesi, med
frukt. Äfven i Wirdois (Kitunen) på en fuktig berg-
vägg. Hör äfven till de arter, som inom Finlands
skogstrakter äga vidsträckt utbredning. Anträffad i
södra Tavastland (Kuhmoin på Kotavuori”), Lapp-
marken och ryska Karelen (Petrosawodsk) m. fl. st.

Jungermania taxifolia Whlinb. På några berg i mängd.

J. alpestris Sehleich. På en fuktig bergvägg vid stranden
af Pihlajavesi sjö.

J. Helleri Nees. På murkna, grofva furustammar.

ee 2

Calicium chrysocephalum Ach. Ej sälls., på bark af gran
och tall samt furuved.

C. pheocephalum Borr. På granar.

C. melanopheum Ach. Allmän på gamla hårda furustubbar.
— C. citrinum (Leight.) förekommer sanholikt äfven,
ehuru den icke påträffades af mig.

C. corynellum Ach. På en klippvägg.

C. parietinum var. proestantius Nyl., skild från C. parietin.
genom större sporer (jmfr Flora 1873, p. 22); på
barken af större aspgrenar.

Spherophoron coralloides Pers. På ett högt berg vid Lehti-

mäki

1

Pe coralloides Fr. På klippor.

St. subcoralloides Nyl.; St. coralloides var. conglomeratum

Fr. Lichen. Scand. p. 44; St. paschale f. sub-

coralloides Nyl. Lich. Scand. p. 64. På klippor
längs stränderna af Pihlajavesi sjö flerst. rikligen.

St. denudatum F1k. Sälls

St. condyloideum Nyl. På bar mojord.

Cladonia carneola var. bacilliformis Nyl. På ved af tall flerst.

+") I ”Bidrag. till s. ö. Tavastlands flora” derifrån anförd under namn
af S. emarginatus.

+) Till största delen genomsedda af prof. W. Nylander.

433

Oladina amauroecrea " destr: ieta Nyvl. På en klippvägg.
Pilophoron fibula Tuck. Ganska allm.; anträffas isynnerhet
å stenar vid gångstigar i skog.

Ramalina" calicaris (Ach.) och R. fastigiata (Pers.). På asp.

R. intermedia (D el.) Nyl. in litt., R. farinacea Auct. På asp.

R. minuscula Nyl. På granar, uppträdande på smärre, ut-
döende qvistar; äfven i sydligare Finland (södra Ta-
vastl.). anträffas denna art ej sällan intagande dylik-
ståndort, äfvensom på alar; i östra Tavastl. (Luhanka)
skall den enl. E. Lang vara teml. allm.

Cetraria islandica f. ss Fr. På momark invid jvlimla
kyrkan

C. odontella Mek) och C. aculeata (Ehrh:). På en berg-

SÅ häll och klippor vid sjön.

Hlötsama diffusum (Web.) Nyl. Flerst. på ved och bark af
furu; äfven på björk. Hittills förbisedd eller för-
växlad med Parm. aleurites, men synes vara allm. i
landets mellersta och sydligare delar, synnerligen i
furu- och äldre tallskogar; åtminstone har jag under
sistlidne sommar (1873) funnit den i öde trakter på
torra st. allmän i södra Tavastland, ställvis t. o. m.
rikligare än Parmelia aleurites och i östra Tavastl.
(Luhanka) är den jemväl allmän enligt E. Lang. —
I bebyggda trakter är den sparsammare, ehuru inga-
lunda sälls:

Pil. Fahlunense (L.). På några klippor vid sjön.

Parmelia subaurifera Nyl. Denna art var vid mitt besök
ännu ej urskild från P: olivacea, hvarför den äfven
blef ouppmärksammad och endast tillfälligtvis in-
samlad med andra arter på asp, men är troligen all-
män, då förhållandet är sådant i Luhanka (E. Lang).
Finnes äfven i ryska Karelen samt är i södra Tav.
och Nyland mycket allmän, t. o. m. talrikare än P.
olivacea. I H.M.F. saknas exx. af denna art från
de nordliga trakterna i landet, der den sålunda ej
mer torde föreko

P. hypotrypodes Nyl. (Floxs bb p- 16). På en något skug-

28

434

gig klippvägg; steril. Förekommer äfven i södra
Tavastland (Padasjoki), Nyland (Vihti W. Nyl.), Wa-
lamo (W. Nyl) och Onega-Karelen,

P. incurva (Pers.) Fr. På klippor vid sjön.

Parmeliopsis aleurites (A ch.) Nyl. Anträffad bl. a. på en
sten vacker och fruktbärande.

olgper pulmonacea Ach. ej sälls.; St. TERESE och Ne-
phroma arcticum (L.) temligen sällsynta.

Peltigera malacea (Ach.) och P. polydactyla Hoffm. flerst.

Physcia ciliaris (L.). Antecknad som förekommande på en
sten i närheten af gamla kyrkan.

Umbilicaria hyperborea Hoffm. Anträffades äfven på en gam-
mal, vid stranden liggande furustam af E. Lang.

Lecanora (Placodium) murorum var. obliteratum (Pers.) i
skuggiga klyftor (af granit och diorit) på ett par st.

L. Jungermanniwe (Vahl.). På naken humusblandad jord
vid gamla kyrkan. ;

L. chloropheoides Nyl. in Flora 1873, p. 290. Ganska allmän
på stenar och klippor vid Pihlajaselkä; äfven i Luhanka
teml. allm. (E. Lang) samt traktvis i södra Tavastl.
och vid Helsingfors; denna art har af mig påträffats
jemväl i östra Finland (Onega Karelen). Trifves på
för vindar exponerade platser.

LDL. attingens Nyl. På äldre, kådig furuved.

L. subtartarea Nyl. I en äldre blandskog på björk med
apoth.

L

. leprothelia Nyl. in Flora 1874, p. 16. På en exponerad
plats beklädande gammal mossa på sten. Då denna
art dessutom äfven anträffats betydligt både sydligare
(Padasjoki) och nordligare (Alkula) äger den vid-
'sträckt utbredning i landet, ehuru den ej synes vara
allmän; steril.

Pertusaria niliplinda Turn. "En form med tunn, sprickfri

thallus (f. tenuescens Nyl.) förekommer ej sälls. på

bark af rönn, sälg och björk; äfven i Luhanka flerst.

(E. Lang); i södra Tavastl. i gamla skogar teml.

allm. (Evo, Padasjoki, ete.).

435

Tecidea lucida Aceh. Temligen allmän.
DL. atro-rufa Ach. På bar jord å sluttande rr vid Pih-
on Jajavesi sjö.

L. albofuscescens Nyl. På bark af yngre grånar i fuktig skog.

L. miscelliformis Nyl. Flerst. på brända äldre furustubbar.
I furuskogar som öfvergåtts af fareld synes den i
landets mellersta och nordliga delar ej vara någon
sällsynthet. |

: anthracophila Nyl. På enahanda st. som föreg. allmän
och någongång äfven fruktbärande; i Luhanka t. a.
På anförda lokaler är ifrågavarande: art således i
mellersta Finland allmän: I ryska Karelen deremot
anträffade jag den icke i säkra exx.; äfven nordgrän-
sen är ännu obekant.

. dolera Nyl. in Flora 1873, p. 20. På en granstam ytterst
sparsamt.

. gelatinosa F1k. På jord i en klippremna.

. tenebricosa (Ach.). På äldre björkar.

. vernalis f. subduplex Nyl. På gammal mossa.

. -apochkroeella Nyl. Vid Kömi qvarn på en ränna eller vägg.

- mMyrtocarpoides Nyl. På gammal ved och bark af furu-
rötter flerst.; på dylika platser vidt utbredd ända till
Onega Karelen. ;

L. Stereocavulorum (Th. Fr.). Parasitisk på Stereocaulon pa-

NN

N

ENN be be Oe

NN

schale.
ö öpizanthoides Nyl. På gammal björkbark (vid roten af
räd

DL. crassipes (Th. Fr.). Vid Pihlajavesi strand, på en brant
igång vegeterande på gammal mossa (Rhacomitria

m. m.) ganska rikligt.
L. neglecta Nyl. Här liksom annorstädes ej sälls. och endast

steril.
L. Friesu Ach. På förkolnad tall- och furuved.
L. melancheima Tuck. Rikligen på en hård fururot vid
stranden af Pihlajaselkä. .
« ÅL. scabrosa Ach. Parasitisk på thallus af Boeomyces bjeå
på en tallrot.

436

L. ctrinella Ach. På smärre mossor (Lehtimäki) och jord -

i en bergspringa (vid Pihlajaselkä) med apoth.
Arthonia astroidea Ach. och ÅA. patellulata Nyl. på aspar.
A. marmorota (Ach.). I frisk skog på äldre björkar.

Thelocarpon superellum Nyl. Kömi qvarn på af vatten tid--

tals öfverspolad ved. Äfven i Luhanka flerst. på
dylika platser (E. Lang). ;

Verrucaria splinctrinoides Nyl. Spars. beklädande gamla
mosslemningar på samma bergvägg som Lecidea cras-
sipes och hvarest äfven

V. sphinctrinoidella Nyl. blifvit insamlad.

Endococcus erraticus (Mass.) Nyl. Parasitisk på Lecanora
chlorophweoides.

ASA VA ASA

a FÖRRE
(I RUEE US EA SMER ES KAS OA NAND ET

DER

Om grunderna för anordnandet af de botaniska
: exkursionerna i Finland.
Af
J.-P. NORRLIN.
(Uppläst på Sällskapets pro Fauna & Flora Fennica
årsmöte den 13 Maj 1872.)

Redan för något år tillbaka utsåg Sällskapet d:r Th.
Selan och undert. att inkomma med utredning om hvilka
trakter af landet i botaniskt afseende ännu vore oundersökta'
eller bristfälligt kända samt i anledning häraf borde blifva
öremål för Skpts närmare omtanke. Ehuru en ungefärlig
redogörelse öfver dessa orter utan svårighet kunde lemnas,
ar dock mer detaljerade upplysningar i detta afseende an-
setts lämpligast kunna erhållas vid utarbetandet af den nya
upplagan af Herbarium Musei Fennici samt meddelandet af
noggrannare uppgifter sålunda böra till dess uppskjutas. Då
emellertid ej mindre våra botaniska samlingar än öfriga,
synnerligen växtgeografiska uppgifter och arbeten lida af
väsendtliga brister, hvilka med det snaraste måste afhjelpas,
i händelse tillfredsställande vetenskapliga resultat skola kunna
förväntas, torde det vara af nöden att, med anledning af sa-
kens stora vigt redan förskottsvis beröra frågan, och utbeder
jag mig derför att, då Skpt nu för 50:de gången samman-
träder till årsmöte, få till Skpts pröfning i korthet framlägga
några allmänna grunder, afseende icke så mycket hvilka
trakter närmast borde undersökas, som sättet huru de bota-
niska exkursionerna för framtiden borde anordnas.

väl genom de af Skpt utrustade och bekostade ex-
kursionerna som de med enskilda medel företagna resorna i
botaniskt afseende har hos oss som hufvudresultat vunnits, att

438

de undersökta trakternas arter insamlats. mer eller mindre
fullständigt och inlemnats till finska museum, hvarjemte ofta
äfven växtförteckningar utarbetats öfver desamma. Dels på
detta sätt, dels genom andra gåfvor och bidrag ha vi erhållit
ett herbarium, der de flesta af våra arter fanerogamer och
ormbunkar ganska fullständigt finnas representerade från större
delen af landets provinser, hvilket i förening med de uti no-
tiserna publicerade eller redan utarbetade, ehuru icke ännu
tryckta lokalflororna i det närmaste kan lemna en ungefärlig
öfversigt af hela landets flora, för hvars fullständiggörande
några trakter, ss. delar af Karelen, Österbotten och Lapp-
marken, ännu erfordrade undersökning. Deremot behöfver det
knapt ens omnämnas att för en lika noggrann kännedom af
våra kryptogamer ännu erfordras långvariga forskningar, om
ock våra hithörande samlingar ej äro obetydliga

Af det anförda kunde man möjligen sluta, att vårt land
med hänsyn till. de högre växterna vore eller snart blefve
någotsånär tillfredsställande utforskadt och att derför en
Flora Fennica lätteligen kunde utarbetas, och i den bemär-
kelse ordet flora numera vanligen tilldelas, d. v. s.: uppräk-
nandet af de inom ett område förekommande arterna, skulle
sådant ej heller möta alltför stora svårigheter. Så intressant
och i flere afseenden nyttig en dylik förteckning än. vore,
motsvarar den dock ingalunda de fordringar, man från ve-
tenskapens nuvarande ståndpunkt med skäl kan ställa; med
andra ord genom det materiel, som hittills insamlats är och,
ifall undersökningarne komma att på enahanda sätt bedrifvas,
blir. det ej heller möjligt att sammanställa en vetenskaplig
och omfattande Flora Fennica, som ej allenast afser uppräk-
nandet af arterna och formerna (och deras lokaler) utan äfven
deras noggranna beskrifning samt tillika lemnar oss en full-
ständig öfversigt öfver de särskilda florområdenas vegetations-
förhållanden ”

torde: väl vara: något oegentligt att använda ordet flora uti

så vidsträckt bemärkelse, men, emedan något annat och allmänt antaget ut-
tryck, omfattande både vegetationen och floran, hvilka hvardera tydligen
ligga inom omfånget för Skpts verksamhet, saknas, ha vi tillåtit oss att
begagna detsamma äfven i förhandenvarande betydelse.

439

Redan för några decennier tillbaka uppträdde i Sverige,
hvarest ifrågavarande undersökningar bedrifvits på ungefär
enahanda sätt som hos oss, den utmärkte forskaren H. v.
Post och lade i dagen bristfälligheterna bl. a. i de växt-
geografiska undersökningarne samt sökte leda botanisterne
på den rätta stråten, fastän, besynnerligt nog, det gifna före-
dömet icke vunnit efterföljd. För att anföra ett exempel på
nämnde vetenskapsmans omdömen öfver halten af de bota-
niska arbetena vill jag hänvisa till en i tidskriften ?”Botaniska
notiser” för år 1851 införd afhandling, i hvilken förf. fram-
håller huru, i anledning af den ofullständighet som vidlåder
beskrifningarne i lokalflororna, någon botanisk kännedom om
traktens vegetation sällan eller aldrig vinnes; huru vidare
botanisterne mer sträfva att uppdaga eller uppställa nya arter
eller ock utstryka andra än att verkligen studera artens natur,
d. v. s. äro mer phytografer än verkliga botanister, o. s. v.
Och då jag för motiveringen af efterföljande förslag nu går
att göra några anmärkningar öfver beskaffenheten af de hos
oss gjorda insamlingarne och utgifna lokalflororna härflyter
sådant sjelffallet icke ur afsigt att på något sätt klandra eller
bemästra Skpts i allo lofvärda och för fosterlandet så nyttiga
samt af tidsförhållandena beroende och utstakade verksamhet,
utan af nödvändigheten att framhålla några förhållanden af '
synnerlig vigt, som man hittills för mycket förbisett, men
hvilka enligt: min öfvertygelse böra mer uppmärksammas, för
att Skpt i framtiden med lika framgång skall kunna arbeta
i vetenskapens och landets tjenst.

Hvad till en början det inhöstade materialet af växter
"och dess användande till uppgörande af fullständiga beskrif-
ningar beträffar, så lemnar detsamma mycket öfrigt att önska.
Af de sällsyntare arterna hafva exkurrenterna väl insamlat
ett : större antal exemplar, hvaraf likväl vanligtvis ett enda
eller några få kommit museet till godo, men så mycket mer
hafva de allmännare försummats, hvilka man ss. mindre nö-
diga förbisett eller uti inskränkt antal och från blott en enda
ort och lokal inbergat. Af exemplaren har man derjemte
utvalt: sådana som antingen genom yppighet o. d. ansetts

440

vackrast eller som varit lämpligast att pressa samt hufvud-
sakligen lagt an blott på blommande exemplar; ytterst sällan
har någon anteckning öfver ståndorten kommit ifråga. För
att emellertid kunna utreda artens verkliga natur och de för-
ändringar densamma med hänsyn till lokal och läge under-

år borde insamlingarna, synnerligen af mer kritiska arter,
utsträckas till ett större antal exemplar af skiljaktig beskaf-
fenhet till storlek och ålder, flere och olikartade ställen inom
området samt ej allenast till blommande utan äfven yngre
och isynnerhet fruktbärande exemplar m. m. äfvensom loka-
len noga upptecknas; tillika borde större uppmärksamhet
egnas de skilda formerna och varieteterna, hvilka ofta ring-
aktas. af deskriptiva forskare, men, oafsedt deras betydelse
för uppfattningen af arten, vid växtgeografiska sammanställ-
ningar äro af vigt att känna. Skulle dylika samlingar hop-
bringas t. ex. från landets hufvuddelar blefve vår flora full-
ständigt till sina arter och former representerad samt, såvidt
på samlingar kan byggas, en möjlighet till densammas sjelf-
ständiga bearbetning ernås.

Om således mycket återstår i anfördt afseende att fall
borda, hafva dock olägenheterna härutinnan ännu varit min-
dre kännbara, emedan artbeskrifningar och dermed samman-
hängande upplysningar från fremmande länders floror stå
till. buds, men desto skarpare framstå bristerna i vårt lands
botaniska litteratur, i den mån den berör de särskilda trak-
ternas vegetationsförhållanden: TI följd deraf att exkurrenter,
isynnerhet yngre och oerfarnare, vanligen ifrigast slå efter rari-
teter och fördenskull försumma att tillbörligen uppmärksamma
de allmännare och väsendtligare arterna samt vidare taga alltför
liten: notis om trakternas på växternas förekomst inverkande
allmänna naturbeskaffenhet, ståndorterna och deras vegetation
o. d., måste äfven lokalflororna blifva bristfälliga och inskrän-
kas derför vanligen till blotta växtkataloger, efter det uti en
några sidor omfattande inledning sparsamma underrättelser
öfver ortens naturförhållanden meddelas. Några undantag
gifvas visserligen liksom det äfven måste medgifvas, att dylika -
lokalfloror, såframt uppgifterna äro tillförlitliga, för närva-

-

441

rande äga och äfven framdeles komma att blifva af ganska
stor nytta, men att endast med tillhjelp af dem uppgöra en
Finlands flora i vidsträcktare bemärkelse eller att uppkasta
en något så när fullständig bild af dess vegetation blir dock
fullkomligen ogörligt. För ernåendet af detta ändamål måste
exkursioner framdeles så anordnas att ofvan framhållna bri-
ster afhjelpas, i hvilket afseende jag ännu särskildt vill fram-
hålla det önskvärda och oeftergifliga deruti, att ståndorterna
och deras vegetation. noga uppmärksammas. Af vigt vore
dessutom att exemplar af alla former, äfven af sådana, som
vore: onödiga att i allmänna samlingen ingå, särskildt förva- -:
rades å universitetet i och för konstateringen af uppgifterna
i lokaltlororna.

I anledning deraf att stora sträckor af landet för ännu
icke lång tid tillbaka i botaniskt afseende voro temligen obe-
kanta, utsågos, för att hastigare vinna en önskad belysning

- om dem, till föremål för exkursioner områden af 10— 100-tals

qvadratmils omfång och innefattande trakter af betydligt
skiljaktig beskaffenhet. Att någon fullständighet hvarken
med hänsyn till insamling eller undersökning af vegetationen
under sådana förhållanden kan vinnas är sjelffallet och hvaraf
åter lika sjelfmant följer, att endast smärre områden fram-
deles. böra utses. Väl fördröjes härigenom skenbart uppnåen-
det af målet, men resultatens beskaffenhet skola säkert mång-
faldt uppväga denna skenbara olägenhet.

Förutom det att undersökningarna i följd af områdenas
stora utsträckning blifva bristfälliga, inträffa härvid äfven
andra olägenheter, uppkommande derigenom att de ofta in-
nefatta trakter af ganska skiljaktig art. Beskrifningarne blifva
under dylika förhållanden alltför otillräckliga att förskaffa
läsaren. någon kännedom om de särskilda delarne och möjli-
gen äfven mer förvillande än upplysande. Men äfven från
annan synpunkt böra slika heterogena områden undvikas.
En växtarts förekomst eller utbredningssätt inom ett växt-
geografiskt gebit är nemligen beroende icke blott af de inom
detsamma befintliga 'växtlokalernas. beskaffenhet, utan äfven

-- andra omständigheter att ej nämna — deras fördelningssätt

442

och relativa förhållande till hvarandra, hvarigenom till en del
de s. k. regionerna uppkomma. För att förtydliga det sagda
må här antydas, att t. ex. vegetationen på en i öfrigt. lik-
artad ståndort skall inom ett (större) gebit visa några dif-
ferenser inom skiljaktiga regioner, ss. inom sump- och skogs-
marks-, .slätt- och berglands- m. fl. regioner (d. ä. trakter
med förherskande sump- eller skogsmarker ete.). Vid ett
tillfälle har jag tillförene omständligen berört förhållandet
och då jag äfven framdeles möjligen skall återkomma til
denna lika vigtiga som intressanta fråga, förbigår jag nu att
närmare utlägga densamma, hvilken jag dessutom framhållit
endast i afsigt att närmare påpeka, det man, för att bl. a.
utröna och konstatera det inflytande, de regionala förhållan-
dena utöfva på vegetationen, vid uppgörandet af reseplaner

bör, såvidt möjligt är, tillse, det områdena ej allenast inneha.

ett mindre omfång utan äfven blifva af någorlunda homogen
beskaffenhet.

Vanligen afse exkursioner växtgeografiska förhållanden

och enligt min mening bör detta fält också bli det förnämsta
föremålet för Skpts framtida sträfvanden; nära i sammanhang
härmed står kännedomen af våra växtformer, hvilkas utred-
ning otvifvelaktigt äfven bör tilldelas synnerlig betydelse:
Förutsatt att områdena ej äro alltför vidsträckta, kunna under
vanliga botaniska resor flertalet af arterna (högre växter)
någorlunda uppmärksammas, men grupper gifvas, t. ex. flere
af våra trädslag, Salices, Hieracia 0. a., hvilkas utredning,
ss. bekant, är förenad med största svårigheter och som dess-
- utom icke lika rikligt stå till buds öfverallt, utan uppträda
företrädesvis på särskilda trakter, i anledning hvaraf det blir
nödigt att någongång utsända skilda exkurrenter för deras
bearbetning; likaså för större delen af kryptogamerna. Ilik-
het med växtformerna böra likartade undersökningar äfven
företagas för utforskandet af växtlokalerna, som hos oss hit
tills vie helt och hållet blifvit försummade, men utan

ilkas kännedom man förgäfves skall söka ernå någon säker
a af våra vegetationsförhållanden och genom hvars
åsidosättande våra växtgeografiska slutsatser alltid skola blifva

ARS die krk 4

443

mer eller mindre osäkra. Hos oss torde i detta hänseende
sumpmarkerna framför andra böra komma ifråga, ej allenast
> för deras talrika förekomst och framstående betydelse i växt-
— topografiskt afseende för vårt land, utan äfven i betraktande
deraf, att det är från dessa man har de största skälen för-
vänta att erhålla bidrag till finska vegetationens historia,
ehuru det visserligen vore alltför sauguiniskt att göra sig
förhoppning på så omfattande resultat, som t. ex. i Danmark
vunnits. | i

Det inses lätt att verkställandet af exkursioner utaf .
anförd beskaffenhet till en början måste stöta på ansenliga
svårigheter, hufvudsakligen af bristande tillgång på härför
tillräckligt qvalificeerade exkurrenter. Emellertid torde dessa
svårigheter icke vara af så oöfverstiglig natur som vid första
påseendet "kunde synas. ena sidan är det nemligen all
anledning att hoppas det sistanförde olägenhet småningom
skall kunna afhjelpas och för ändamålet lämpliga exkurren-
dos utbildas, sedan uppmärksamheten en gång blifvit dragen
åt detta håll. andra sidan åter blir det ingalunda nöd-
vändigt att, exempelvis för utredandet af vårt lands vegeta-
tion, alla trakter skola underkastas lika hoggranna detalj-
undersökningar, emedan, 'ss.' enhvar känner, Finlands natur-
och vegetationsförhållanden äro temligen likartade; det vore
redan tillräckligt om 't. ex. vissa lämpliga hufvudpunkter i -
landets sydliga, mellersta och nordliga delar gjordes till fö-
remål för slika forskningar, då man med tillhjelp af de van-
liga lokalflororna lätt kunde ernå en tillfredsställande kän-
nedom om de öfriga trakterna ”). Om det således är mindre
af behofvet påkalladt, vore det dessutom föga önskligt att
alla exkursioner anordnades i sådant syfte som hos verk-
ställaren "förutsatte vidsträcktare erfarenhet. Den uppmun-
tran som Ip till stor båtnad, skänker yngre för saken ni-

).D vore likaledes kanske tillfyllest att från någon eller några
trakter i Aon hufvuddelar erhålla ofvan (pag. 441) antydda as
Se af lokalformer m. m.; af kritiska grupper borde dock insamlin-

e göras på så många orter som möjligt. Dessa samlingar kunde sedan
Möjliga förvaras i ett särskildt herbarium.

444

tiske medlemmar genom utdelning af resemedel skulle deri-
genom upphöra och det allmänna intresset för vår flora be-

tydligt aftyna. Tvärtom är det högeligen önskvärdt, att Skpt

också framdeles bispringer sina yngre medlemmar med smärre
understöd, hvarigenom säkert äfven många nyttiga bidrag

till floran skola erhållas. Men derjemte måste iakttagas, att.

icke alla för tillfället disponibla resurser användas på dlilt
sätt eller: att åt oerfarne personer uppdrages utförandet af
dyrare och deras krafter öfverstigande företag, utan borde,
då tillgång till lämpliga exkurrenter saknas, en del af medlen
reserveras till framtiden att för hufvudändamålet disponeras.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra och öfver-
tygad om att endast genom ett planmässigt och noggrant
utfördt arbete fruktbärande resultat kunna vinnas och det
vigtiga målet ernås, vågar jag, angående ordnandet af de
framdeles inträffande bot. exkursionerna, vördsamt föreslå:.

— att, för vinnande af nödig och fullständig orientering i
landets flora, till de botaniskt ännu okända delarna af landet
erfarne exkurrenter på lika sätt som tillförene blefve ut-
skickade;

oo att liksom »+hittills också fortfarande åt Skpts yngre
medlemmar tilldelades smärre reseunderstöd, hvilka isynner-
het lemnade goda resultat, då de användas på undersökning
af exkurrenternas för dem bekanta hemtrakter;

att en plan öfver de orter, hvilka för sukföranslal af
oggranna växtgeografiska och topografiska undersökningar
vore lämpligast och till upplysande af landets vegetations-
förhållanden tjenligast, uppgjordes och områdena begränsades
på sätt ofvan framhållits samt en del af Skpts medel för
undersökning af dem i anfördt syfte ansloges eller reserve-
rades; samt |

att understöd äfven utdelades för studium af svårare
växtgrupper och ståndorter, isynnerhet sumpmarker: Nödigt
vore kanhända äfven att utsända särskilda exkurrenter för
unc RA af redan (sid. 440) påpekade vidlyftigare sam-
ingar, |

TN
Ar
1 sn SRA ost

445

- ;

Till. slut vill jag framhålla det önskvärda deri, att, då
Skpts tillgångar äro så knappa och föga utsigter finnas att i
den närmaste framtiden få dem i betydligare grad förökade,
dessa till en början tillgodogjordes endast för undersökningar
inom Finland i egentlig mening, emedan annars krafterna
alltför mycket splittras. Här äro resorna mångfaldt billigare
än i östra eller ryska Finland, på hvilket dessutom allaredan
depenserats stora summor, uppgående åtminstone till lika
stort belopp som kommit det egentliga och oss onekligen
närmare stående Finland till godo.

JI16

Discomycetes novi.
Descripsit
P.A. EARSTEN.

1. Helotium MSedi Karst.

Apothecia sparsa vel subgregaria, sessilia aut distinete
stipitata. Cupula planiuscula, immarginata, luteo-rubella, sicca
subaurantiaca, mollia, sicca cornea, glabra, latit. 0,3—0,5 mm.
Asci crassule clavati, deorsum in pedicellum pedetentim atte-
nuati, apice obtusissimi, jodo haud coerulescentes, longit.
100—110 mmm., crassit. :18—20 mmm. Sporae 8", disti-
chae, ellipsoideae, massa minute granulosa foetae, simplices,
eguttulatae, hyalinae, longit. 17—21 mmm., erassit. 9—10
mmm. Paraphyses filiformes, ramosae, sat confertae, gracildfll

In Sedo acri putrido prope Mustiala die 23 mensis Sep-
tembris 1872 nobis obvium.

In multis cum Peziza Persoonii Moug. (Stamnaria Per-
soonit Fuck.) convenit.

2. Pezizula asteriscus Karst.

Apothecia subgregaria, sessilia, subsphaeroidea, epithecio
seu disco planiusculo, vitreo-pellucida, margine pilosella, mi-
nutissima (latit. 0,1—0,2 mm.). Asci subsessiles, obovoideo-
oblongati, longit. J4—96 mmum., crassit. 24—33 mmm. Sporae
48me 64". conglobatae, oblongatae, utringve attenuatae seu
acutatae, simplices, eguttulatae, hyalinae seu chlorino-hya-
linae, longit. 10—16 mmm., erassit. 4 mmm. Paraphyses
parcae, oraciles, cito pereuntes, apice incrassatae.

a ÄG SVE SR

447

In stereore vulpino vetusto prope Mustiala die 5 mensis
Octobris 1872 specimina nonnulla legimus.

Pezizulae hyalinellae Karst. proxima. HEpithecium ex
ascis prominentibus rugulosum seu papillatum.

3. Mollisia arctata Karst.

Apothecia gregaria, ligno adnata, bedimidrn: ut pluri-
mum distinete stipitata, epithecio seu disco concaviusculo
(in statu humido), sicea varie valde contracta et atrata, gla-
bra, latit. cireiter 0,3 mm. 'Asci eclavati, deorsum in pedi-
cellum pedetentim attenuati, apice obtusi, longit. eireiter 100
mmm., crassit. cireiter 14 mmm. Sporae 8", distichae, elon-
gatae, curvatae, simplices, hyalinae, longit. 14—20 mmm.,
erassit. 3—4 mmm. Paraphyses filiformes, graciles

In ligno ramorum ÄAlnt incanae dejeetorum mense Aprili
1872 ad Mustiala inventa.

Proxime accedit Mollisiae ligni (Desm.) Karst. Myc.
fenn. I, p. 204, sed differt apotheciis minoribus, ascis sporis-
qve majoribus ete. Lignum eirea basin apotheciorum ut
plurimum colore sordide fulvescente vel rufescente tinetum
conspicitur. :

ee

8
Qvaedam

Ascomycetes Fennicos addenda.
Auctore

IL Disctömyceltes,

Verpa Morchellula Fr. Syst. myc. II, p. 24,
ut videtur. — Pileus campanulatus, sublaevis, demum (sicceus)
serobiculatus, leviter carnosus, livido-fuscus, vix 10 mm: altus
et latus. BStipes aeqvalis, laevis, albidus, rufo-maculatus, to-
mentellus, 3 cm. altus. Asci cylindracei, crassit. 20—
mmm. Sporae 8” obliqve monostichae, ellipsoideae, sim-
plices, eguttulatae, hyalinae, longit. 20—30 mmm., crassit.
11—18 mmm. Paraphyses filiformes, apice- inerassatae. —
In silvarum locis declivibus inter folia Betulae in Mustiala die
24 mensis Maji 1872 parcissime nobis obvia. — Satis qvoqve
cum Verpa conica, a qva fere tantum pileo subtus stipiteqve
albido vel pallescente recedunt, conveniunt specimina nostra
juvenilia.

Rutstroemia adusta n. sp. — Apothecia e
margine BSelerotii, foliis innati, superne cum epidermide pir
grefacta conereti, forma et magnitudine valde varii, enata,
'stipitata, pallida. Cupula concava, sicca subpurpurella, latit.
circiter 0.7 mm. Stipes sat tenuis, subaeqvalis, latitudine
cupulae vix longior. Asci apiece obtusi, deorsum pedetentim
attenuati, jodo haud coerulescentes, longit. 52—54 mmm.,
crassit. 6—7 mmm. Sporae 8” obliqve monostichae vel
subdistichae, fusoideo-oblongatae vel fusoideo-elongatae, me
etae, simplices, hyalinae, longit. 6—8 mmm., crassit. circiter

RE $ ;
SAR RS
a Re er ng nr RA rr

449

2 mmm. - Paraphyses: sat. numerosae, / apicem 'versus "incras-
satae, gracilescentes. — :Prope Mustiala in foliis Betulae
emortnis aridis fine mensis Maji 1873 sat copiose provenit”).

Helotium subolivaceum nm. sp. Apothecia
sparsa, stipitata, glabra, olivaceo-pallida. Cupula coneava
latit. cireiter 1 mm. Stipes' filiformis, deorsum ”pedetentim
attenuatus, diametrum cupulae excedens. Asci conferti, cy-
lindracei, infra pedetentim attenuati, obturaculo jodo dilute
eoerulescente, longit. 110—140 mmm., crassit. 10—11 mmm.
porae 8”2e. obliqve monostichae, föstideds -oblongatae, sim-
plices, 1—2 -guttulatae, rectae, hyalinae, longit. 12—16 mmm.,
erassit. 5—6 mmm. 'Paraphyses parcae, gracillinae. — Ad
petiolos (Aceris?) putridos in Mustiala die 11 mensis Octobris
1873 parcissime leetum.

Helotium epigaeum nm. sp. — Apothecia
sparsa, ceracea, stipitata, glabra, flava. Cupula plano-con-
vexa, subtus coneava, sat tenuis, latit. cireiter 0,8 mm. Sti-
pes diametrum cupulae aeqvans. Asci cylindraceo-clavati,
apice jodo haud vel vix coerulescentes, longit. circiter 86
mmm., crassit. cireiter 10 mmm. Sporae 8"e in parte asci
Väperlon distichae vel subdistichae, fusoideo-oblongatae, re-
etae, simplices, subeguttulatae, hyalinae, longit. 13—14 mmm.,
crassit. 4—5 mmm. Paraphyses filiformes, sat numerosae,
apicem versus inerassatae, gracilescentes, — Prope Mustiala
supra terram nudam die 26 mensis Septembris 1873 inveni-
mus. — Ad Rutstroemiam macilentam, qvae ad Helotium
facile trahitur, proxime accedit.

+) Hoc loco animadvertere liceat: Sclerotiniam baccatam Fuck.
'Symb. myc. p. 331 identicam esse cum Peziza hiemali (Bernst.) Karst.
Myc. fenn. I, Fr 4 CPex FSA RR Fr. in Nov: act. reg. soc. scient.
Upsal. 1855, p: ; Corynem ET Er Fuck. Symb. myc. = 284 cum
Ombrophila dar , urnali (Nyl.) Karst. Myc. fenn. I, p. 87; lass
gium populinum Fuck. Symb. de p- 268 cum Tympanide SAN spor
Nyl.; Helotium salicinum Fuck. Symb . 314 cum Helotio salicell
(Fr;) Karst. Myc. fenn. I, p. 113; Nidlireh flcsltven Fuck. Symb. m
p. 292 cum Mollisia palustri (Rob.)”"+ epitypha Karst. Myc. fenn. I, p.
197 et Ditiolam conformem Karst. forte cum HFemsjonia luteo- alba Fr.
Summ. Veg. Scand. p. 341 5

29

450

Helotium kermesinum Fr., adhuc tantum-
modo in Fennia maxime orientali (ad lacum Onega) obser-
vatum, mense Septembri 1873 prope Mustiala in foliis Betulae
emortius aridis, loeis unibrosis' dejectis, mixtim cum Rutstroe-
mia adusta haud paree obviam venit.

ezicula myrtillina Karst. qvoqve in foliis
aridis Vaccini Vit.-idaeae erescens prope Sipilä par. Tammela
die 19 mensis Septembris 1873 a nobis observata est.

Tapesia Corni Fuck. Symb. mye. p- 302 in
ramis Corni albae putrescentibus in horto mustialaensi et in
oppido Åbo mensi Maji a nobis lecta est.

Mollisia Grentianae (Pers.) Karst. Myc: fenn.
I, p. 205 qvoqve in caulibus siceis Prunellae vulgaris mensi
Maji circa Mustiala nobis obvenit.

Mollisia arenula (Alb. et Schw.) Karst. in
frondibus Pteridis aqvilinae putridis mense Julio semel prope
Mustiala haud parce a nobis lecta est. — Sicca nudo oculo
fere invisibilis. Asci longit. 28—30 mmm., erassit. 7—8 mmm.
Sporae fusoideo-elongatae, hyalinae, simpliees, longit. 6—8
mmm., crassit. cireiter 1,5 mmm.

ympanis conspersa Fr. in tota Fennia
freqventer occurrit qvoqve in Ålno incana, saepe mixta cum
Tymp. alnea Pers. (Tymp. conspersa " alnea Karst. Myc.
fenn. I, p. 227), qvae bona species censenda est.

I. Pyrenomycetes.

Cryptospora suffusa (Fr.) Tul. Sel. Fung.

Carp. II, p. 145 nobis nuperrime e Fennia anstrali visa.
glaospora thelebola (Fr.) Tul. Sel. Fung:

Carp. II, p. 166, in ramis recenter emortuis Alni glutinosae
vigens, fine auni 1870 a nobis sporifera inventa est. Speci-
mina plurima, omnia autem exoleta, e regionibus Fenniae
diversis possidemus.

Sphaeria hirta Fr. Massaria hirta Fuck. Symb.
mye. p. 155 in Fennia australi adest.

ERAN mense Decembri 1873.
SR

1: NESS ä

RR LE

2 RE TT NT TNF

VV

Meddelanden från Sällskapets förhandlingar.

Den 11 Februari 1871.

Prof. Malmgren meddelade, att han genom normalskole-
eleven Jernström erhållit exemplar af Coregonus megalops
Widegr. från Loppis; förut hade denna fisk varit känd från
Manamansalo i Uleåträsk, äfvensom stud. Bäckvall funnit
den i Kesälaks.

Mag. G. Grönfeldt i Björneborg hade till prof. Malm-
gren insändt ett längre meddelande, hvarur upplästes följan-
de: ”Med anledning af en i Okt. månad uti Helsingfors Dag-
blad införd relation af Sällskapets pro Fauna et Flora fennica
sammanträde, hvarvid H. H. bland annat omnämnde förekom-
sten af Gobio fluviatilis och Aspius rapax inom Kumo elfs
flodområde, får jag upplysningsvis meddela, det jag några
gånger på mete erhållit den först nämnda fiskarten i Kumo elf
samt att jag redan i början af 1850-talet lemnat exemplar af
denna (och af Sqv. cephalus) till osteologiska museum. Jag
har aldrig fångat eller sett honom tagen nedanom Björne-
lika' litet som i de sjöar, hvarifrån elfven utrinner,
deremot visar han sig redan ofvanom Gammelby prestgård
och förekommer sedermera uppåt elfven ganska sparsamt;
jag har merändels erhållit honom i lugnvatten ofvan och
nedanom forsar på sandbotten. Aspius rapax åter är sällsynt
i elfven, men förekommer allmännare i sjöarne ofvanom,
hvarest han af allmogen benämnes vimpa. I förbigående vill
jag anmärka, att han värderas mera än annan fisk samt af
fiskarena äfven hålles i högre pris, och på tillfrågan hvar-
före, svaras att han är fet och röd i köttet som laxen.
Detta eger nu såtillvida sin riktighet, att hans kött stöter

452

något i vinrödt, men i mitt tycke är han hvarken smakligare
eller benfriare än iden. Om samma fisk har jag eljest an-
tecknat, att jag i Juni 1849 första gången såg en individ af

några skålpunds vigt, tagen i ett fiskverk vid Anola gård :

(18 verst ofvanom B:borg) samt att han på denna trakt var
okänd och veterligen ej förut sedd. Fisken följde strömmen
eller var nedgående, hvilket derigenom kunde utrönas'
fiskverket vårtiden var så inrättadt, att äfven nedgående fisk
deri kunde fångas. Då nu elfven ofvanom Anola gård delar
sig i tvänne grenar och tillåtet var att stänga hela den
mindre armen, så erhölls sannolikt uti detta fiskverk de flesta
upp- och nedgående större fiskar, hvilka sökte sig den vägen.
Detta förhållande gaf mig anledning till några iakttagelser
öfver fiskarnes vandringar om våren i elfven, hvaribland jag
vill nämna, att en och annan uthungrad nedgångslax äfven
togsvid den tid, då andra redan voro i uppstigande, hvilken
omständighet till en viss grad äfven torde jonas till belys-
ning i frågan om laxens årliga fortplantning.

De fiskarter som SR i Kumo elf, men saknas i
de öfre sjöarne äro: ÅL. grislagine, Abr. vimba och Sqv. €e-
phalus. I strömmarne kring Tammerfors anträffas de således
ej heller. Likaledes tyckes norsen saknas i sjöarne nedanom
T:fors. Den förstnämnda fångas på några. ställen i elfven
med håfvar under lektiden och anträffas sedermera under
sommarens lopp någongång vid stränderna i stridt vatten,
men är .ej. allmän. Vimban åter synes förekomma sparsamt
och blott på ett enda ställe har jag iakttagit dess Jek i bör-
'jan af Juni. Af. Abramis-arter anträffas i de flesta af våra
till vestfinska vattensystemet hörande sjöar: ÅA. ballerus ”sul-
kava”, som leker tidigast och tyckes erhållas i större mängd
än Abr. bliceca ”kesämä” eller ”kesä”, hvars lektid infaller
något senare än braxens, "tähkäslahna”. Af lax-arterna har
jag aldrig sett tagna rödingen eller insjöformen af blank-
laxen, nvaremot bänk fovälle är allmän i forsar, som Sam-
manbinda ' vattendragen och stora exx. af densamme och
möjligen af iösjöartllv erhållas i sjöarne. Dessa begge
varieteter öfvergå så uti hvarandra att jag åtminstone ej är

RATE AN

FRAS STO TN Sar a 0 SFR ETNRENTE

:
2
&
3
;
3

453

i stånd att skilja dem. Att individer af blanklaxen och hafs-
forellen - söka sina lekplatser långt från elfvens utflöde ur
sjöarne, bevisas deraf, att de redan i augusti månad anträf-
fas vid Tammerfors och att jag sommaren 1869 i medlet af
juli uti Kulovesi fångade en blanklax (en hona på 23 72).
Sik-arterna åter tyckas vara klent representerade, men derom
saknar jag tillräcklig erfarenhet; jag vill. blott nämna, att i
sjöarne nedanom "Tammerfors ej förekomma andra arter än
den vanliga Kumo-siken, som i november månad fångas på
lekplatserna.

) I tavastländska sjöarne åtskilja fiskarena fyra braxen-
arter, neml. utom de tre ofvan anförda, en fjerde som de be-
nämna pasuri; men, då jag förgäfves deraf sökt erhålla något
exemplar, har ej species kunnat utrönas. Dersammastädes
omtalas äfven en stor fisk, jäkärä, möjligen malen. Tvänne
mindre fiskarter, lehu och haapiainen, som enligt beskrifning
tyckas tillhöra mört-slägtet, förekomma i Näsijärvi, men exem-
plar deraf har jag ej heller lyckats erhålla.

Innan jag slutar dessa knapphändiga meddelanden, vill
jag ännu tillägga några ord. Nilsson uppgifver i sin Fauna
det Linné från Helsingfors fått sig tillsänd Leuciscus lati-
frons Nilss. under benämningen naddi, men att han (Nils-
son) förgäfves efterfrågat honom derstädes. Under min stu-
dent-tid såg jag honom stundom i fiskarhamnen bland andra
Cyprinus-arter och kallades han af allmogen nadd eller
nadd-id samt sades jemte annan fisk vara tagen med not
någonstädes i nyländska skären. Som jag ej särdeles mycket
vistats i skärgården, har jag ej stor erfarenhet af hafsfiskar-
nes utbredning vid våra östersjökuster; dock kan jag kon-
statera förekomsten af Ammodytes tobianus Linn. åtminstone
så långt norrut som till Björneborg, ty för en längre tid
sedan har jag på stranden af Räfsö holme tagit ett exemplar,
troligen dit uppkastadt af vågorna, och för något år tillbaka
skickade mig en apotekare här i staden ett spritlagdt exem-
plar för att bestämmas. Det var taget någonstädes i skär-
gården utanför Björneborg och finnes troligen ännu i behåll.
Sistlidne vinter tillfrågade jag händelsevis en stud. Selin,

454

som under sommaren vistats i Kumnäs by vid en hafsvik
utanför Björneborg, om han derstädes sett någon ovanligare
fiskart, hvartill han svarade nekande, men att engång uti ett
notvarp en näbbgädda af ungefär tre qvarters längd erhållits
och att han vid öppnamdet af dess gap fann detta uppfyldt
med fiskyngel af egendomlig form, försedda med utdragna
tillspetsade käkar, och antog dem vara ungar af näbbgäddan:
men då han ej visste tillvarataga dem, kan vid hans uppgift
ej fästas någon vigt, ifall man ej annorstädes iakttagit näbb-
gäddans lek eller yngel vid våra kuster.”

Aman. Palmén förevisade en mängd hufvud och föt-
ter af gäss från Koutokeino och Karesuanto i Lappmarken,
hvilka alla tillhöra Anser minutus Naum., tillika bifogande
den anmärkning, att, ehuru alla hittills erhållna hvitpannade
gäss från dessa trakter visat sig vara af denna art och ej A.
albifrons Bechst., allmogen dock enligt insändarens, herr
Knoblock, utsago åtskiljer två slags kiljuhanlu.

Äfvenledes tillkännagaf sig aman. Palmén, med anled-
ning af forstm. Branders uppgift i 10:de häftet af Notiserna,
att Picus viridis observerats i Pudasjärvi, hafva för erhål-
lande af större visshet ytterligare förfrågat sig om densamma
samt af honom erhållit det svar, att han i oktober 1864
verkligen påträffat densamma samt igenkänt den på dess

ela hufvudet täckande röda kalott, hvilken, som bekant,
hos P. canus endast betäcker pannan.

D:r Selan förevisade den af kommitterade uppgjorda
och af ingeniören M. Wi jkberg ritade kartan till andra upp:
lagan af Herbarium Musei Fennici. :

Aman. Norrlin framlade exemplar från Onega-Kare-
len af en Cirsium, hybriditet emellan C. palustre och C. ole-
raceum, äfvensom en starkt hvitluden och glänsande, af honom
kallad forma argentata af Alnus incana från sjön Onegas
stränder.

Stud. O. M. Reuter föredrog om några i Europa inhem-
ska och särskildt för den europeiska norden egendomliga
Acanthia-arter, bland hvilka omnämndes A. Hirundinis, A-
columbaria och A. pipistrellus, som förekomma såsom para-

SKO ETT SEE

FrEseE gen SS JOS ENA

455

siter i fogelbon eller hos flädermöss och äro tills dato kända
endast af britiska entomologer. Vid ett besök i Stockholm
sednaste sommar hade herr Reuter i Riksmusei samlingar
sett exemplar af ofvannämnda Å. urundinis, tagna i svalbon
i Södermanland af Meves. Vid en nyligen företagen gransk-
ning af aflidne Wasastjernas hemiptersamling hade äfven
derstädes påfunnits ett exemplar från Österbotten af den
rätta ÅA. lirundinis, hvilken skiljer sig från vår vanliga vägg-
lus genom mindre storlek, otydligt punkterad och långhåri-
gare kropp, kortare och tjockare antenner, på sidorna be-
tydligt mindre utvidgadt och afrundadt pronotum, m. m. I
förmodan att möjligen äfven de andra arterna kunde före-
komma i Finland, uppmanades våra ornitologer att i fogel-
bon eftersöka dem.

Härjemte förevisade herr Reuter såväl imago som
larven till ett sällsynt Hemipteron, Metatropis rufescens
H. Sch., hvilka kand. C. Lundström tagit på Kuustö invid
Åbo och om hvilkas lefnadssätt ännu intet blifvit publiceradt.
Herr L. hade sednaste sommar funnit en mängd- exemplar
sittande på de klibbiga frukterna af Linnea borealis. Mag.
J. Sahlberg åter hade för några år sedan tagit detta spe-
cies, hvilket tills dato icke är funnet i Sverige, på gran i
Yläne kapell. Äfven från Österbotten förvaras ett exemplar
i Wasastjernas samling.

Till de zoologiska samlingarne hade bland annat inlem-
nats: af frih. 8. W. v. Troil genom lektor Arrhenius ett
albinos ex. af Garrulus glandarius från Nousis; af d:r Teng-
ström i Kexholm en samling Diptera, 33 sp. Tenthredines
och 96 sp. fjärilar från Kexholm och Onega-Karelen, bland
hvilka sistnämnda icke mindre än 50 för samlingen nya,
hvarjemte densamme bestämt och återsändt en mängd fjärilar
från Helsinge, Nyslott och ryska Karelen, af hvilka samman-
räknadt 30 arter förut icke förefunnits i finska samlingen.

Till de botaniska samlingarne hade bland annat inlem-
nats: af stud. A.J. Malmberg 28 arter fröväxter och orm-
bunkar från ryska Lappmarken, till större delen nya för
denna provins; af forstmästaren C. Brander 50 arter fröväx-

456

ter, hvaribland Pinguicula villosa, Bartsia alpina vch Linaria
vulgaris från Pudasjärvi.

Den 4 Mars 1871.

se Bremner anmärkte en i det sednaste häftet af
Sällskapets Notiser förekommande oriktighet, nemligen den att
han i de derstädes införda utdragen ur Sällskapets protokol-
ler, p. 458, den 7 Maj 1870 säges hafva förevisat former af
Hieracium rigidum, Friesii och gothicum i stället för af H.
tridentatum, gothicum och rigidum, neml. i den mening prof.
Fries i sin Epierisis fattat dem, såsom det heter i protokollet
för nämnda datum. Denna uppgift ansåg han sig hafva så
"mycket större skäl att rätta, som enligt den af lektor C:J.
Lindeberg i 10:de upplagan af Hartmans flora uttalade
åsigten H.: gotlicum och rigidum Fr. Epier. äro endast for-
mer af H. Friesii och således enligt denna uppfattning samt,
då H. tridentatum Fr. anses vara densamma som JH. rigidum
Hartm., ifrågavarande tre arter komme att reduceras till
endast tvänne, neml. H. rigidum Hartm. och H. Friesit
Hartm. Likaledes omnämnde densamme, att de på följande
sida, såsom från Uleåborg hemtade, uppgifna Achillea ptar-
mica, Angelica littoralis och Polygonum minus i sjelfva ver-
ket äro tagna i Ijo socken norr om Uleåborg, den nordli-
gaste hos oss kända fyndort för desamma, samt att den pag-
457 från Thölö park uppgifna Örnithogalum umbellatum blif-
vit funnen vid en hafsvik i Tenala

Mag. Norrlin förevisade en af eleven O. Engströmi
Nurmijärvi tagen form af Alnus incana med flikiga blad.

Den 1 April 1871.

Mag. Brenner förevisade några i vårt land sällsyntare
eller förut ej observerade växter, såsom Trisetum flavescens,
tagen af stud. Hj. Hjelt på en odlad äng i Karkku, förut
observerad endast i Thölö park; Potamogeton mucronatus, af
lyeeisten M, A. Europaeus funnen i Libelits, växande bland
Pot. obtusifolius och pusillus; Veronica latifolia L., förut ej
observerad i Finland, ehuru enligt Ruprecht förekommande

SSL EE = SER TT ES SS

N

157

vid S:t Petersburg, men nu sednaste sommar äfvenledes af
lye. Europaeus påträffad jemte Dracocephalum thymiflorum

och Farsetia incana i Libelits på en äng, hvilken uppgifvits

för tio år sedan hafva varit besådd med utländskt höfrö,
men på de sednaste sex åren helt och hållet varit öfverlem-
nad åt sig sjelf; samt den kaukasiska Nepeta grandiflora
M. Bieb., hvilken, efter att förut hafva påträffats såsom sjelf-
sådd antingen i trädgårdar eller grushögar vid Borgå, i Te-
nala och på Åland, nu synes hafva framträngt ända till Sääks-
mäki i Tavastland, hvarest den sednaste sommar af lyec. A.
Donner såsom vildt växande i en trädgård påträffats. Tro-
ligt är att den med rysk militär blifvit importerad; på Åland
åtminstone förekommer den på Bomarsunds ruiner. — Lika-
ledes förevisades åtskilliga ovanligare former af allmännare
växter, bland andra Aira ccespitosa en f. vivipara, af Ranun-
culus acris en med dubbla blommor, af Batrachium hetero-
phyllum en f. dissecta, hos hvilken de flytande bladen ända
till basen delats i jemnbreda ånyo ungefär till midten fin-
delade flikar, sålunda bildande en öfvergång till de i vattnet
nedsänkta, af lye. R, C. v. Rehausen tagen i grundt lerigt
vatten i Vihtis; samt en mycket egendomlig f. rariflora af
Lythrum salicaria, med endast 1 å 2 blommor i hvar och
en af de nedre kransarne utvecklade, i vecken af de skifte-
visa, från hvarandra långt aflägsnade, äggrunda, med utdra-
gen spets och rundad eller vigglik bas försedda skärmbladen,
från hvilka någon öfvergång till de parvisa stjelkbladen ej
förmärkes; de öfra blommorna åter voro helt och hållet för-
krympta. Denna form hade sednaste höst påträffats vid stran-
den af Thölö-viken af lye. M. A. Europaeus.

Bland gåfvor till de botaniska samlingarne anmäldes:
af lektor J. E. Strömborg 10 sällsynta fröväxter (deribland
Melica eciliata fr. Nådendal af E. Wikman), uttagna från
Borgå gymnasii herbarium och insamlade i södra delarne af
landet; genom mag. M. Brenner 105 arter till en stor del
sällsynta fröväxter samlade af elever vid härvarande lyceum,
och bland dem af M. A. EBuropaeus 60 arter, till största
delen från Libelits och Ruskeala, af A. Donner 9 arter,

458

hvaribland Melampyrum cristatum och M. nemorosum från

Sääksmäki, af J. W. Grönfeldt 5, deribland ;Senecio Jaco-

baea från Björneborg, af E. Hjelt 8 från Thusby, deribland
Mercurialis perennis.

Den 6 Maj 1871.

Till de zoologiska samlingarne hade bland annat, in-
lemnats: af mag. Sahlberg 135 sp. Cicadarim (hvaraf. 26
saknats i finska samlingen) från ryska Karelen 1869, 51 sp.
af samma grupp (6 för samlingen nya) från ryska Lappmar-

n 1870, samt 9 sp. Cicadarie (6 för samlingen nya) från
olika delar af landet; af mag. Woldstedt 93 sp. Tenthre-
dinide från olika delar af landet samt de af honom under
en af Universitetet bekostad resa till norra Tavastland 1870
insamlade insekter, neml. af Coleoptera omkring 170 sp., af
Diptera 210 sp., af Hemiptera 32 sp., af Orthoptera och
Neuroptera tillsammans 54 sp., samt af Hymenoptera en del
eller 85 sp.; af stud. Reuter 2 sällsynta Orthoptera, Xiplu-
dium dorsale och Chrysochraon dispar, från Pargas, samt af
handl. Åkerman en hvit råtta från Åbo. |

Till de botaniska samlingarne hade bland annat inlem-
nats: af mag. M. Brenner en större samling lafvar, 170 arter
och 46 var. fr. Hogland, deribland en för vetenskapen ny art
Thelocarpon conoides Nyl., jemte flere anmärkningsvärda, så-
som Lecanora diphyes och leucophaea, Lecidea difformis, atro-

brunnea, geminata och albicola, Agyrium cephalodioides, Ope

grapha zonata, SR SRA pteleodes, Endococcus erraticus et
gemmifer; af aman. J. P. Norrlin 150 sp. fröväxter och
ormbunkar från Ia FR deribland en ny för Skandi-
navien (Cirsium palustreXoleraceum) och en för finska sam-
lingarne (Schoenus ferrugineus), äfvensom åtskilliga andra
anmärkningsvärda och för nämnda provins nya, såsom Carex
livida, Ophrys myodes, Neottia, Viola collina, Rumex mari-
timus, Saliz myrsinites.

Den 13 Maj 1871.
Årsberättelse afgifven af ordföranden
Sällskapet har under sist förflutna året öv iBoirtgänt på den

år NN ANT

459

en gång utpekade stråten för dess verksamhet, samt med flit
och ifver verkat för sitt mål. Såsom ett talände bevis härpå
må anföras att det 11 häftet af dess Notiser lemnat trycket,
innehållande mer eller mindre vidlyftiga och vigtiga afhand-
lingar, författade af Hrr Brenner, Karsten, Kullhem,
Lindberg, Norrlin, Reuter och Sahlberg. Under årets
lopp hafva följande nya uppsatser anmälts till införande i
nyssnämnda Notiser: Nykomlingar för finska fjärilfaunan af
Hr Tengström, Analecta Hymeno-, Gastro- et Discomycetum
reqionis aboönsis rariorum af Herr Karsten, Flora Kare-
lie onegensis af Herr Norrlin och Öfversigt af Finlands och
skandinaviska halföns Cicadarie af Herr Sahlberg. I följd
af den alltmera ökade produktiviteten inom hvardera af Skpts
brancher och för att bereda dem, som vilja begagna sig af
Skpts Notiser, en större lättnad att erhålla desamma, har Skpt
beslutat att hädanefter utgifva häften med turvis uteslutande
botaniskt 'eller zoologiskt innehåll, hvilken förändring blifvit
omedelbart satt i verket. Då den allt lifligare publikationen
tager de ringa tillgångarne för mycket i anspråk, ingick
Skpt till Senaten med anhållan om att årsanslaget måtte
höjas från 800 till 1,500 Za och har denna begäran blifvit
af landets upplysta Styrelse välvilligt beviljad med det för-
behåll att Skpt derom årligen gör ny framställning.

Dessutom har ingeniör M. Wijkberg fulländat den
nya karta öfver finska florområdet, som skall åtfölja nya
upplagan af Herbarium Musei fennici, hvilken karta dock
måste underkastas en förnyad noggrann granskning, särskildt
i afseende på florlandskapernas inbördes begränsning, innan
hon kan utgifvas.

Sällskapets sammanträden hafva varit talrikt besökta
och derunder ovanligt många föredrag och diskussioner hål-
lits, företrädesvis af Hrr Bonsdorff, Brenner, Lindberg,
Malmberg, Malmgren, Mäklin, Norrlin, Palmén, Reu-
ter, Selan; Sahlberg, Sanmark, Spoof och Unonius.

"Med följande sällskaper har Skpt nu för första gången
trädt i skrift-utbyte: Société malacologique de Belgique, och
assavischer Verein fär Naturkunde, samt med Kongl. Norske

460

Universitetet i Christiania, Redaktionen af Botaniska Notiser
och Museum i Klagenfurt. Gåfvor till biblioteket hafva in-
flutit från Hrr Cleve, C. Hartman, Kawall, Norman;
Siebke och Wittrock, alla tillhörande Skpt såsom dess ut-
ländska ledamöter, samt från Hrr Lindberg och Reuter:

Till nya ledamöter hafva kallats, i utlandet pastor J.
H. Kawall i Kurland, lektor K. Fr. Thedenius i Stockholm
och docent V. Br. Wittrock i Uppsala, samt af inhemske
män doktor A. E. Hirn, studd: K. Bergström, F. E: W.
Elfving, Edv. Lang och G. Meinander, samt sågföryv. J.
A. Lindblad.

Deremot har döden bortryckt tvänne af Skpts mest fram-

stående : ledamöter, nemligen akademikern F, J. Ruprecht,
en den grundligaste och noggrannaste växtforskare, som upp-

trädt inom Ryssland, och särskildt känd genom sin Flora

ingrica, hvaraf beklagligen blott första delen utkommit, Il.
caucasica alpina, äfvenledes ofulländad, ett praktfullt arbete
öfver de rysk-asiatiska algerna, en monografi öfver Bambu-
sece m. m.; den sednare åter som bortkallats från vår brödra-
krets är stud. Th. Simming, en särdeles skarpsynt och för
den inhemska naturforskningen lifvad forskare, hvilken vår
flora har att tacka för talrika och dyrbara fynd.

S. O. Lindberg.

Årsberättelse afgifven af zoolog. intendenten:

Med de inhemska zoologiska samlingarna hafva under
året ej införlifvats någon mera omfattande del af resultaten
från utsända exkursioner; de hafva dock förökats genom
mindre bidrag samt genom gåfvor från enskilda för faunan
intresserade personer. Hr konrektor C. A. Aschan i Kuo-
pio har lemnat värderika bidrag till finska vertebratsamlin-
garna; för öfrigt befinna sig likväl dessa ungefär på samma
ståndpunkt som förut. En öfversigtlig förteckning öfver den
ornitologiska delen har under året blifvit uppgjord och trye-
kes på Universitetets bekostnad, för att tillhandahållas all-
mänheten. I högre grad hafva insektsamlingarna tillvuxit
och blifvit bearbetade. D:r Tengström har också detta år

IR La RR NS

461

egnat omsorg åt bestämmandet af för handen varande mate-
rial af Lepidoptera, samt förärat ett större antal arter, som
förut sakuats i samlingen, hvilken sålunda under året till-
vuxit med omkring 80 arter: Arkiater E. J. Bonsdorff har
bestämt ett antal Diptera: magister J. Sahlberg har fort-
sättningsvis bearbetat Hemiptera och till samlingen inlemnat
en mängd arter som förut saknats, hvarigenom dess typvärde
förhöjts; densamme har derjemte granskat en del Coleoptera;
kandid.. Woldstedt har fortsatt att bestämma och uppställa
de finska Iehneumoniderna, hittills uppgående till 440 arter,
samt till samlingarna inlemnat största delen af de insekter,
som af honom blifvit insamlade i norra Tavastland. under en
på Universitetets bekostnad sednaste sommar företagen resa.
Slutligen har undertecknad bestämt och uppställt de inhem-
ska Tenthredinide och Siricide, för närvarande uppgående
till omkring 200 arter; med den sednaste år påbörjade nya
uppställningen af finska fjärilarne har det deremot i följd af
mellankomna hinder fått anstå.

För mera omfattande bid står Sällskapet i förbin-
äver såsom redan nämdes hos d:r Tengström i Kexholm,
magistrarne Sahlberg och Woldstedt (insekter) och kon-
rektor Aschan (foglar). Värderika bidrag hafva derjemte
inlemnats af studd. O. Reuter, Bäckvall, F. G. Bergroth,
Carlenhius och Savander, prof. Lindberg, mag. Lund-
ström, Unonius. och Ascholin, forstm. C. Bewtdrr tull-
förv. Calonius, frih. v. Troil, landssekr. K. Hildén, hr
Lundbohm samt eleverna Åström, Jernström och handl.
Åkerman. J. A. Palmén.

Årsberättelse afgifven af botan. intendenten:

I likhet med de föregående åren har den inhemska växt-
samlingen - äfven detta år fått emottaga talrika bidrag från
olika delar.-af landet, insamlade dels af Skpts exkurrenter,
dels af andra för saken intresserade personer. Härigenom

- har densamma ökats med inalles 2,150 växter. I främsta

hand ha 'kärlväxterna förkofrats eller med 1,330 exx., bland
dem 4 för floran nya arter, och de förnämsta hithörande bi-

462

dragen erhållits af kand. V. F. Brotherus (från norra Ta-
vastland), farm. K. H. Eberhard (från norra Österb.), mag.
J..R. Sahlberg (från östra Lappmarken) och undert. (från
Onega-Karelen), hvarjemte betydliga gåfvor insändts af hrr
mag. M. Brenner, studd. Hj. Hjelt, A. J. Malmberg och
0. Collin äfvensom genom magg. K. Unonii och M. Bren-
ners försorg en ansenlig mängd sälls. växter, insamlade af
elever vid härvarande normalskola och privat-lyceum. Kry-
ptogamerna ha ökats med 460 mossor, 30 alger, 250 lafvar
och 80 svampar, för hvilka Skpt hufvudsakligen har att tacka
hrr magg. M. Brenner (lafvar från Hogland) och J. Sahl-
berg (mossor från östra Lappmarken), kand. V. F. Brotherus
(mossor från norra Tavastl.) och d:r P. A. Karsten (svampar
från spridda delar af landet). I öfrigt ha större eller mindre
bidrag lemnaåts af följ. gifvare: lektorerna J. E. Furuhjelm
och J. E. Strömborg, mag. K. Unonius, kolleg. Dahlström,
drr P. A. Karsten och Th. Selan, apot. A. Gänther,
forstm. C. Brander, studd. I. Brenner, CoknöL Elfving,
Lilius, Segerstråle och Tavaststjerna, farm. C. Berg-
ström samt läroverkselev. Brotherus, Heikkinen, Leo-
pold och Tigerstedt. — Af de i Herbarium Musei Fennici
förvarade växter uppgå fanerogamerna i artantal till 1,072,
representerade af omkring 16,500 exemplar.
. J. P. Norrlin.
Den 7 Oktober 1871. |

D:r Selan förevisade några af honom i Nyland tagna
växter, bland hvilka Erigeron Mälleri Lund. fri Helsingfors
och Borgå skärgård samt Botrychium boreale Mild. från
Lappviksudden vid H:fors, der den förekommit i sällskap med
B. lunaria Sw. Af dessa ansåg d:r Swelan den förra, i
följd af tydliga öfvergångar, vara endast en varietet af Er.
acris, den sednare deremot, hvilken hittills inom vårt flor-
område blifvit tagen endast i norra Österbotten och ryska
Lappmarken, vara en från B. Lunaria väl skild art och detta
förnämligast på grund af dess förekomst på samma lokaler
som denna och bland densamma. Vidare ansåg sig d:r Stelan
böra fästa Skpts uppmärksamhet vid den ofantliga spridning,

ESSIN

nl

463

den för 15 år sedan i Helsingfors för första gången obser-
verade, men nu ytterst allmänna Matricaria discoidea vunnit,
ej allenast i landets städer, utan äfven på landsbygderna,
hvartill mag. Norrlin önskade tillägga, att han i Hauho
socken sett den allmänt längs landsvägen under en sträcka
af 15 verst.

Mag. Brenner förevisade tvänne, nu för första gången

i Finland observerade växter, neml. en glattare form af den i
Kaukasien och på Krim förekommande Heracleum villosum
Fisch., utmärkt genom sin allmänna hårighet, isynnerhet på
de unga frukterna, samt de på desamma såsom äldre mycket
tydliga klolika taggarne, af honom sistlidne sommar tagen
på en gård i Sibbo socken, der den nådde en höjd af om-
kring 10 fot; samt en Agrostis, hvilken fullkomligt öfver-
ensstämmer med Ledebours beskrifning i Flora Rossica på
den förut endast på Kaukasus funna Agr. dlanwifolia C. Koch,
af lye. H. B. Åström anträffad vid stranden af Thusby träsk.
Vidare förevisade densamme 2:ne exx. af en inom Östersjön
förut ej observerad fisk, Lumpenus nebulosus Fr., hvilken
sednaste sommar fångats i not på Hogland och genom läns-
mannen C. Hellstedis försorg blifvit till Skpt öfverlåten.
, Mag. Unonius förevisade tvänne i Ekenäs skärgård
tagna fiskar, Cottus bubalis, fångad af mag. B. A. Nyberg,
samt Centronotus gunellus, tagen af normalskole-elev. K. W.
Zilliacus, och öfverlemnades dessa fiskarter från Normalsko-
lans samlingar till. Universitetets museum mot utbyte af andra.
Af dessa fiskar hade den förra redan förut inlemnats till
samlingarna från Hogland, samt den senare af arkiater Bons-
dorff blifvit. tagen vid Helsingfors och af numera aflidne
kand. A. H. Cajander på Åland.

Mag. Sahlberg förevisade och inlemnade tvänne in-
tressanta, för samlingen nya, blinda insekter, hörande till
Coleopter-slägtet Ptinella, lefvande under barken af gamla

hvilka Ptinella tenella Er. från Yläne förut ej
blifvit .observerad inom Skandinavien.

Kand. Woldstedt tillkännagaf att han i finska samlingar
anträffat alla de i C. G, Thomsons Opusecula entomologica

464

upptagna arterna af slägtet Vespa, neml: V. crabro; media,
saxonica, holsatica. norvegica, vulgaris, germanica, austriaca
och rufa.

Till de zoologiska samlingarne hade, utom de ofnant
nämnda, bländ annat inlemnats följande gåfvor: af kollegan
K. V. Dahlström skinn af Mustela lastissnden ungfogel af
Anas clypeata från Uleåborg, samt Lemmus amplibius från
Alkkula; af mag. Sahlberg en Vanellus cristatus från Tam-
merfors, äfvensom 160 sp. Cicadariw från ryska Karelen och
Lappmarken, Helsingfors, Yläne, Åbo-trakten och Pargas,
deraf 40 för samlingen nya: af eleven Jernström Tringa
minuta från Helsingfors; af eleven Warén ägg af Chara-
drius apricarius från Suonenjoki; af lye. Åström en helhvit

unge af Arvicola agrestis från Thusby.

Som gåfvor till de botaniska samlingarne hade endl
annat inlemnats: af farm. stud. W. Wallenius 275 fröväxter
och ormbunkar, hvaribland Oenothera biennis och Centaurea
phrygia, från Raumo; 70 arter fröväxter, deribland Galiuwm
triflorum, från Sysmä af mag. K. Unonius:; 19 sällsynta frö-
.växter, hvaribland Carex paludosa och riparia, från Thusby,
samt Selaginella spinulosa fr. Padasjoki af lyc. H. B. Åström.

Den 4 November 1871. É
Aman. Palmén förevisade en i landet förut ej med
'säkerhet funnen fogel, Milvus ater Gmel., hvilken redan år
1869 i Augusti månad af guldsmedsmästaren J. E. Fager-
ro0o8 skjutits å Wådö holme, utanför Botby viken i Helsinge
socken. Fogeln, som eljest förekommer i södra, mellersta
och östra Europa och engång förut, enligt af aflidne stud.
Arthur Nordman mk uppgift i Bulletin dös Naturalistes
de Moscou för 1860, förmodats hafva blifvit observerad vid
Helsingfors, hade, efter erhållen underrättelse om dess säll-
synthet, med största beredvillighet af herr Fagerroos till
de zoologiska samlingarne förärats.
and gåfvor till de zoolog. samlingarne må omnämnas:
af lyce. Sundman ett ex. af Turdus merula från Helsingfors,
hvarjemte genom utbyte erhållits af gymn. Brusiin 2 exx.
af PRI opus hyperboreus från Harviala i Wånå socken.

Sr

ESR

4165

Till de botan. samlingarne hade, utom annat, inlemnats:
103 arter mossor, bland hvilka Aulacomnion tur der och
Neckera crispa, från Österbotten af mag. E. F. Lackström;
'w erg mossor, hvaribland 3 nyfinska, Tortula recurvi-

, T. inclinata och Ulota Bruchii, från Åland af POSSes-
Slokateh J. O. Bomansson.

Den 2 December 1871.
Ordf. tillkännagaf att kand. V. F. Brotherus påbegynt

- utgifvandet af en exsiecatsamling af finska mossor, hvaraf

första fascikeln, innehållande 50 arter, redan utkommit.

Mag. Sahlberg förevisade exx. af tvänne för mycket
länge sedan i Finland påträffade Coleopter-arter, hvilkas före-
komst hos oss man på sednare tider velat betvifla, neml.
Osmoderma eremita och Cetonia marmorata, tagna sednaste
sommar af stud. H. Ingelius, den förra på Runsala vid Åbo,
den sednare på Åland; äfvensom två för samlingarne nya
Hemiptera, hvaraf Stenarus Roseri ny för vår fauna, insända
af apot. Gänther i Petrosawodsk.

Mag. K. Unonius förevisade en qvist af rönn med både
blommor och frukter, tagen i Sysmä den 15 September, äf-
vensom en mera utvecklad form af den af honom på mötet
den 1 Oktober 1870 visade missbildningen af Cardamine amara.

Bland gåfvor till de botan. samlingarne omnämndes:
37 fröväxter, deribland Myriophyllum verticillatum, Geranium
pusillum och Lamium album från Sysmä, af kapten K. Ren-
qvist; 5 fröväxter, bland hvilka Carex glauca från Åland,
af lektor C. J. Arrhenius; 30 sp. lafvar, af hvilka 5 arter;
och 1 varietet förut obeskrifna, äfvensom tvänne, Lecidea
sazxatilis Behaer. och Opegrapha abscondita Th. Fr. för flo-
ran nya, från Hogland af mag. M. Brenner; 225 lafvar, re-
Presenterande 170 arter och varieteter, bland hvilka flere
sällsynta, såsom Verrucaria terrestris, Endocarpon pulvina-
tum, Thelocarpon impressellum, Lecanora rubra, Cetraria nm-
gricans, Spulonema revertens, jemte 3 för vetenskapen nya
arter, till största "delen från Kuusamo, af forstm. Fr. Silén;
24 sällsynta mossor från spridda delar af landet, bland dessa

30

466

Grimmia unicolor, Hypnum rusciforme, Rhacomitrium pro-
tensum, Weissia fugax ete., af kand. V.F. Brotherus; Po-
lytrichum nanum från Helsingfors, äfvensom 24 sällsynta
lafvar, bland hvilka 3 nyskandinaviska och 1 för vetenskapen
-ny, från fjällryggen mellan Kilpisjärvi och Lyngen, af mag.
Norrlin. Af afl. stud. Simmings, af prof. Nylander be-
stämda, lafsamling från ryska Karelen hafva dessutom under
denna termin 100 former, hvaribland 4 arter och varieteter
för vetenskapen nya, utom en mängd andra sällsyntheter,
blifvit i herbariet insatta. I sammanhang härmed omnämn-
des äfven, att beloppet af de lafvar, Simming från nämnde
trakt insamlat, inalles uppgår till 251 former från omkring
356 särskilda lokaler. Likaledes anfördes att bland stud.
Carlenii lafvar funnits en förut obeskrifven art.

Den 3 Februari 1872.

Aman. Palmén förevisade tvänne arter af de på fläder-
möss lefvande, till de vinglösa Diptera hörande Nycteribia,
af hvilka den ena N. Latreillei Leach., ny för samlingen,
hade af stud. R. Sievers sistlidne höst påträffats såsom parasit
på Vespertilio Daubentoni och nu inlemnades till samlingarne,
samt ställde derjemte en uppmaning till dem, som öfverkomma
flädermöss, att tillvarataga och till Skpt öfverlemna de på
dessa däggdjur funna spindellika insekter.

land gåfvor till de zoolog. samlingarne må nämnas:
af studd. A. W. Juslin och K. Bjugg ägg af Larus ridi-
bundus från Pernå (Härkäpää); af stud. Z. Schalin några
exx. af en Spongilla, antagligen Sp. lacustris, tagna med not
vid Jakobstad.
> Till de botan. samlingarne hade bland annat inlemnats:
af mag. M. Brenner 252 mossor, representerande 178 arter,
hvaribland Buxbaumia indusiata, från Hogland och angrän-
sande öar.
Den 2 Mars 1872.

Mag. Brenner meddelade att af de ägg, hvilka af forstm.
A.L. Hollmerus i Kuhmo sommaren 1867" blifvit påträffade,
och hvilka denne förmodat tillhöra Emberiza lapponica, för

TE TRIES Sa I ERE VOL een gl "TVN

ER a ADA SR SERENA
5 R EN SEA MYSER Se

167

någon tid saa ett blifvit afsändt för närmare bestämnings
skull till Konservatorn vid Riksmuseum i Sthlm, Hr Meves > och
hade detta ägg nu till Skpt blifvit återskickadt af Hr Meves
med den förklaring, att han ansåg det tillhöra Anthus arbo-
reus, ehtiru med starkt tycke af vissa ägg af Emberiza au-
reola, hvarföre han uttalat den öd att flere dylika i
mma trakt borde insamlas. Boet af Emberiza lapponica
är alltid, enligt Meves, invändigt fodradt med fjädrar, då der-
emot det af Hollmerus funna uteslutande består af torrt gräs.
Mag. K. Unonius meddelade, att han sednaste sommar

i Sysmä observerat Mad vulgaris och Oriolus galbula.
LR oe rrlin förevisade en af honom 1867 i
Kittilä tagen, RN vår flora ny lefvermossa, Gymnomitrium
suecicum Gottseh., om hvilken ordf. jemte en karakteristik
af slägtet i dess helhet, upplyste, att den, hvilken genom sin
med flageller försedda, längs jordytan utbredda och i den-
samma båglikt intryckta stjelk samt sin toppsittande lökfor-
miga honblomställning skiljer sig från våra öfriga Gymnomi-
tria, år 1853 för första gången hade anträffats i Herjeådalen
och bland andra noviteter till Gottsche i Hamburg blifvit
afsänd för att bestämmas. Denne hade då förklarat den för
G. corallioides. Uti sednaste hit anlända häfte af Flora Da-
niea hade densamme dock afbildat och beskrifvit den som
en ny art G. suecicum och hänfört den till en helt annan af-
delning af slägtet, hvilken finnes representerad endast på Kap
och i Sydamerika. Då likväl former af denna afdelning ej
påträffats någonstädes på mellanliggande lokaler samt ifråga-
varande art såväl genom bladens byggaka som honblomställ-
ningens skapnad och form mera påminner om G”. concinna-
tum och corallioides, ansåg sig ordf. ej kunna biträda detta
dess hänförande till Sect. II, så mycket mindre som han
bland mossor från Spetsbergen påträffat en tydlig mellanform
emellan G. corallioides och denna G-. suecicum, hvilken han
benämnt G. corallioides var. minutum. — Vidare anförde mag.
Norrlin såsom exempel på huru våra ödemarker äro rika på
sporväxter, några såsom sällsynta ansedda mossor, deder af
honom, stundom i stora massor, anträffats, såsom Sarcoscy-

468

phus sphacelatus, skild från S. emarginatus, bland annat,
genom sin mjukhet, Schistostega osmundacea och Sphagnum
vygkgoladunm. Efter att med anledning häraf angående dessa
mossors utbredning, namn och förhållande till andra mossor
hafva meddelat några intressanta upplysningar, fortsatte ordf.
med att såsom nya för vår flora anföra följande mossor,
nemligen Trigonanthus rigidus, funnen af mag. J. R. Sahl-
berg vid Dvoretz i ryska Karelen samt af mag. E. F. Lack-
ström vid Kajana, Jungermania Schraderi af ordf. i Us-
kela nära Åbo, samt Brachyth. Mildei, äfvemtedes af ordf.
i bot. trädgården härstädes, hvarest den förekommer i säll-
skap med de densamma mycket liknande Br. salebrosum,
campestre och rutabulum, hvilkas förnämsta olikheter äfven
nu af ordf. anfördes. Angående Jungermania Schraderi,
upplyste ordf. att den under detta namn i tionde upplagan
af Hartmans flora anförda mossa rätteligen är Sphagnoe-
cetis communis samt att den såsom någonting helt annat i en
not omtalade vore den äkta Jung. Schraderi. — Den i Bryo-
logia Europaea såsom egen art upptagna Amblystegium cur=
vipes, äfvensom A. Kochii ansåg ordf. vara endast varieteter
af A. trichopodium, likasom också A. Juratzkae och finmar-
chicum af A. serpens.
D:r Th. Seelan förevisade några af d:r A.F. Pro copé
i Kajana sednaste höst till honom insända gran-qvistar från
SR PR socken, hvilkas barr, till följe af en på den-
amma förekom Rude svampbildning, voro alldeles gula.
Något dylikt hade å dessa trakter före denna sommar ej 0
serverats, och uppgafs det enligt allmogens utsago, att sjuk-
domen inkommit österifrån, i det först trädens östra sida
angripits, samt dess verkningar starkast förmärkts i nämnda
socken, mindre i Sotkamo och endast högst sparsamt i Pal-
tamo. Enligt uppgift af magister Norrlin hade den dock
redan förut observerats i Tavastland, specielt år 1864, då
den gjort stor skada på granarne vid Evois. Den ifråga-
varande svampen hade d:r Seelan funnit vara Aecidium abie-
tnum Alb. & Schwein., Rabenh. Fungi Eur. exsice. Edit.
nova. Ser. II, Cent. XIV, 1391, af prof. Stein under namn

ft TRANS

BURE TR EP rn re Ne a ra SA rr a FS RR frn Tf fa a a fn TA är a de IT gg Reg
É > K : SA tr j SEEN kö pA Ke SR S

469

Å af Sphaeria Aon Wallr. beskrifven i Jahrbuch der

Königl. Sachsisehen Akademie fär Forst- und Landwirthe
zu PINE HEeipzig" 1853; p. 105-ff.

Bland föräringarne till de botan. samlingarne omnämn-
ös af stud. F. Elfving 30 sällsynta mossor, hvaribland

- Hypnum molluscum, ny för floran, Cynodontium Bruntoni,

från Åland och Åbo- trakten; af prof. S. O. Lindberg 150
mossor, deribland flere nya FR OLGKU och en möjligen till-
förene obeskrifven art, från södra delen af landet; af kand
V. F. Brothevus 6 sällsynta mossor, bland hvilka Anomo-
don apiculatus, de flesta från Vihtis; af stud. E. Lang 20
sällsynta mossor, hvaribland IN: ypnum erythrorrhizon, Grim-
mia wunicolor och Jung. saxicola med frukt från södra Ta-
vastland; af mag. Norrlin 30 sällsynta mossor från Pihlaja-
vesi, bland hvilka Sarcoscyphus sphacelatus med frukt.

e zoolog. samlingarne hade förärats: af mag. A.
Ehnberg 1 ex. Hypudeus rufocanus från Kuopio; af herr
Hintze Sorex pyymowus från Helsingfors; af frih. E. Hisin-

ger en hvitbrokig Arvicola agrestis från Pojo; af stud. In-

gelius en för samlingen ny dipter, Beris clavipes, från Åland;
af statsr. E. J. Bonsdorff en endast 2 gånger anträffad
skalbagge, Dirccea (Phloeotrya) rufipes, för längre tid sedan
funnen på Kaksl kerta.

Den 6 April 1872.

Ordf. företedde en al-qvist, på hvilken frukterna, till-
följe af svampsjukdom, utvuxit till långa svamplika bildnin-
gar, liknande dem man fuktiga somrar ganska allmänt på-
träffar på hägg. Ifrågavarande missbildningar hade i stor
mängd förekommit på några alar vid Thölö-viken, i närheten
af en större gödselhög.

Mag. Norrlin förevisade tvänne för vår flora nya frö-
växter, af hvilka den.ena, Achillea cartilaginea Ledeb. inom
Skandinavien tillförene ej anträffäts. Närmast beslägtad med
Ach. ptarmica, från hvilken den genom sin täta mångblom-
striga qvast och sina håriga, intryckt punkterade blad lätt
jue hade den förut dermed fOrv gjlatö och såsom sådan

470

redan 1863 af afl. stud. Simming tagits i Onega-Karelen,
der den äfven sednare af apot. Gänther och af mag. Norr-
lin vid sjöstränder anträffats. Den andra Batrachium con-
fusum Schultz, hade likaledes af stud. Simming, äfvensom
apot. Gänther inom samma landskap påträffats. Derjemte
anförde mag. Norrlin, att den hos oss förekommande och
som Tilia parvifolia lst linden rätteligen är den genom
sin bland annat fåblommiga qvast utmärkta 7". septentrionalis
Rupr., hvarom redan afl. statsrådet Ruprecht upplyst vid
granskning af exemplar befintliga i härvarande samlingar.

Bland de till zoolog. samlingarna öfverlemnade gåfvorna
må framhållas: Coluber natriz, tagen af gymn. L. Kiljander
i Nilsiä, en af de nordligaste lokalerna för dess förekomst i
Finland; af komm.-landtm. J. H. Juvelius en lappuggla,
skjuten vid Peltovuoma by i Enontekis.

Bland föräringarne till de botan. samlingarne omnämndes:
150 mossor, hvaribland 3, Tortula icmadophila, Gymnostomum
rupestre och HARG EoMoRTe Hornschuchii för vår flora nya,
jemte andra sällsyntheter såsom Jungermania sphaerocarpa,
Mastigobryum deflexum, Leskea Sprucei och Hypnum trifa-
rim (med frukt) från Onega-Karelen af mag. Norrlin; fr.
Universitetet i Christiania 24 lafarter, under rubrik ”Samling
av Lavarter, tjenlige til Föde og til Faftning (Fra Lade-
gaardsöens Hovegaards Museum)”.

Den 4 Maj 1872.

J. Sahlberg yttrade, att han redan, då han år
1870 Bira SR erhöll understöd för en resa till ryska Lapp-
marken, förmodat, att denna trakt i entomologiskt hänseende
vore af stort intresse, och att denna förande sedan dess
visat sig vara Jalkonalied rigtig. Af de 123 arter Coleoptera
carnivora han under denna resa insamlat visade sig nemli-
gen 10, sålunda nära !/,,, ännu vara obeskrifna, ehuru denna
herklitäen måste anses såsom en bland de bäst kända.
Såsom "särskildt anmärkningsvärdt ansågs, att flertalet af
dessa, 6 species, blifvit upptäckta på samma ställe, nemligen
under en 20 dagars vistelse 'vid Ponoj i ryska Lappmarkens

471

ostligaste del, hvarunder oafbrutet regn och storm betydligt
hindrade exkursionerna.

Bland dessa framhölls sär skildt och förevisades en under
namn af Feromia Middendorffii beskrifven art, af hvilken

"fanns ett större antal exemplar, och hvilken afviker betyd-

ligt från alla europeiska arter af detta slägte, men kommer
närmast några Ost-Sibiriska arter; vidare den i Taimy rlandet
af Middehdöref upptäckta Platysma boreale Menetr. samt
en art Bradycellus af hr Sahlberg kallad ponojensis, äfven
betydligt afvikande från alla europeiska arter af slägtet och
närmande sig en Ost-Sibirisk art. Då dessutom från samma
trakt erhållits några andra redan tidigare beskrifna, men &j
i Finland funna arter af denna grupp, i flere exemplar, t. ex.
en för Europas fauna ny art Diachita, ansåg hr 9. detta för-
hållande såsom ett bevis på, att man FENG af en trakts flora
kan sluta till beskaffenheten af dess insektfauna, icke allenast
hvad angår de växtätande, utan äfven t. o. m. de insekt-
ätande insekterna; ty just i trakten af Ponoj förekomma
flere egendomliga phanerogama växter, som ej äro kända
från öfriga delar af den skandinaviska norden. Atttrakterna
öster om Hvita hafvet hysa ett ännu större antal för vår
fauna fremmande och för vetenskapen nya insektarter, ansågs
derför otvifvelaktigt, då Samojedernas lands flora ännu mera
afviker från Lappmarkernas än Ponoj-traktens.

. Dessutom förevisade hr Sahlberg ett antal Coleoptera,
som i Universitetets finska samlingar saknats och nu till
Skpt förärades, och hvilka dels af honom påträffats i olika
delar af landet, dels funnits förvarade i prof. C. R. Sahl-
bergs samling. Af dessa fästes särskildt uppmärksamhet vid
några anmärkningsvärdare arter, såsom t. ex. en särdeles
vacker Chlaenius 4-sulcatus; i tiden funnen af Kolström i
Lappland, men veterligen ej tagen i Skandinavien; vidare en
särdeles intressant skalbagge, Endwpkalus complicans Westw.,
som af Sahlberg samma dag blifvit funnen vid Hoplaks och
hvilken utmärker sig genom förmåga att vika sig dubbel
genom att böja bakkroppen framåt öfver hufvudet och så-
lunda dölja hela främre delen af kroppen under den på öfre

472

sidan urholkade abdomen, så att den får utseende af ett litet
frö och lätt undgår uppmärksamheten. Denna art, den enda
hittills kända i sitt slägte, hvaraf i Sverige enligt. T hom-
son endast ett ex. blifvit funnet, nemligen i Skåne, hade
äfven vid Jalguba i ryska Karelen och Parikkala af Sahl-
berg anträffats i Birkkala socken. Slutligen förevisades en
Alexia pilosa, tillhörande ett förut inom Finland veterligen
ej anmärkt slägte, hvilken likaledes under innevarande vår
blifvit tagen i närheten af Helsingfors.
ag. Norrlin förevisade en förut endast i Ural- och
Viatka-trakterna i Ryssland anträffad Rubus-art, R. -humili-
folius C. A. Mey., hvilken redan 1863 af afl. stud. Simming
tagits i Onega-Karelen (Suosaari); en i ryska Karelen allmän
samt i Finland ända till Kuopio och Tavastland sparsamt
anträffad Potentilla, P. intermedia var. canescens, hvilken
troligen ej sällsynt förekommer i östra Finland, ehuru möj-
ligen med P. norvegica förvexlad; samt slutligen från olika
trakter af landet samlade exx. af Hieracium flammeum, äf-
vensom tvänne andra Hieracia, hvilka möjligen utgjorde för
Finland egendomliga varieteter af nämnde art, men möjligen
också skilda arter. Af dessa vore den ena, af honom i bref
benämnd H. fennicum, funnen på flere ställen i mellersta
Finland; den andra, som till utseendet närmar sig H. Blyttit,
hade sistlidne sommar i ymnighet påträffats i norra Tavast-
land. Med anledning af dessa och andra egendomliga former
omnämndes i sammanhang härmed de anmärkningsvärda egen-
skaper arter af slägtet Hieracium förete med hänsyn till den
geografiska utbredningen äfvensom huru de lemna i ögonen
fallande prof på ett inom olika områden egendomligt sätt att
variera, i hvilket hänseende äfven Finland synes utgöra lik-
som eentrum för några arter, de der här allmännare än an-
norstädes förekomma och dessutom visa särskilda egenheter
i sina variationer. Såsom exempel på sådana arter nämndes
äfven H. suecicum.
Stud. W. Snellman förevisade yttersta delen af en af-
bruten furu-gren, hvilken troligen genom toppknopparnes under
någon tid, tillfölje af insekter eller på annat sätt, förorsakade

413
| +

felslagning och sidoknopparnes starkare utveckling, antagit
utseendet af en stor qvast, på hvilken, då den genom egen
tyngd eller någon annan orsak börjat hänga nedåt, alla såväl
grenar som smågrenar sträfvat uppåt och sålunda fått samma
ensidiga riktning. Grenen hade tillhört en fura i Janakkala.

Till de zoolog. samlingarne hade blifvit inlemnad af
mag. W. Hoffström en wit stork från Heinola, erhållen
derstädes i Maj 1865, och hvilken fogelart förut saknades i
samlingen. :

Till de botaniska samlingarne anmäldes bland annat:
365 mossor, uppgående till 190 arter, hvaribland flere säll-
synta, såsom Hypnum rusciforme, H. chrysophyllum, H. fa-
stigiatum, Leskea tectorum, L. Sprucei, Jungermania sphae-
rocarpa, J. pumila, Mastigobryum deflexum och Cephalozia
rigida, till största delen från norra Österbotten af mag.
Brenner; 545 mossor, representerande 250 arter, deribland
en obeskrifven Leskea papillosa Lindb. och 17 andra för
landet nya arter, bland hvilka Hypnum trachypodium, H.
revolutum, Thedenia suecica, Polytrichum hyperboreum (ny-
skandinavisk), ITrichostomum zonatum, Grimmia contorta, G.
elongata, Junyermania islandica från Torneå- och angrän-
sande delar af Kemi Lappmark, äfvensom 35 sällsynta arter,
deribland Bryum oeneum, Mnium riparium och Hypnum po-
lare från Lyngen af mag. Norrlin, samt 80 arter alger från
Åbo af stud. Fr. Elfving. '

Den 13 Maj 1872.

Årsberättelse afgifven af ordföranden:

Det nu sist tillryggalagda året torde, må vi åtminstone
det hoppas, bilda en vändpunkt i sällskapets Pro Fauna et
Flora fennica verksamhet; ej i den mening att det skulle
afvika från den en gång för alltid utstakade vägen, utan att
detsamma skall, blickande med tillfredsställelse tillbaka på
det förflutna halfva seklet af dess tillvaro och på de, numera
i ögonen tydligen fallande, bevisen på dess hängifvenhet för
sitt höga mål och dess kärlek för vetenskap och fosterland,
med raskare steg närma sig till hufvudändamålet, en full-

274

ständig och grundlig kännedom om de olika faser den or-
ganiska naturen i vårt land äger att uppvisa.

Under de 50 år Skpt upplefvat har det oförtrutet ar-
betat och lagt strå till strå och, ehuru icke dessa arbeten
motsvara allas förhoppningar och ej heller, det måste med-
gifvas, varit så planmässigt anordnade, som önskligt vore,
måste dock erkännas att dessa arbeten bevisat kärlek, nit och
uppoffrande intresse för den fosterländska naturforskningen.
"Dessutom måste tagas i betraktande de olika utvecklings-
stadier sällskapet genomgått, som en eller annan gång mera
omildt brutit med det förflutna, och att icke alltid alla af
dess medlemmar ansett sig blott såsom ringa kuggar i det
stora arbetshjulet, utan att några glömt det gyllene öd
ket: ”eoncordia res parve crescunt”. Men, om ock dessa be-
klagliga förhållanden ej mera, visa några synliga spår, så
kunna de dock till någon del förklara hvarför ej Skpt varit
i stånd uträtta mera än det gjort. Ett annat hinder utgjor-
des af de ringa materiela tillgångarne, ett hinder som allt-
mera torde rödjas ur vägen såväl genom statens välvilliga
bidrag som ock genom medlemmarnes offervillighet, hvilken
fått en kraftig impuls genom de frikostiga gåfvor D:rne
Rabbe och Sanmark behagat lemna Pro F. et FI. fenn.,
hvarjemte alla de tre qvarlefvande af Skpts stiftare förbundit
sig att årligen inbetala en summa motsvarande den ursprung-
liga årsafgiften. Oförvanskelig ära och tack åt dem för deras
oförtröttade hängifvenhet för det fosterländska samfundet!
Deras vältaliga upprop har ock icke förgäfves klingat, utan
har det vunnit ett starkt echo i många yngre och för saken

kande medlemmars hjertan, så att vi kunna, tror jag,
med säker tillförsigt motse den dag, om ock ännu något af-
lägsen, då Skpt kan utan materiela bekymmer i växande
skala ostördt utvidga sin verksamhet. Men om Societas Pro
”. et Fl. fenn. i framtiden en gång fått en stående fond
motsvarande de på henne ställda fordringar, så må hon aldrig
glömma, att hon derför har i första hand att tacka Herrar
Rabbe, Sanmark och Wegelius.

SPE DTE

475

Ett niksän stående i närmaste sammanhang med
det redan sagda och som jag redan en gång förut vid ett
månadssammanträde tagit mig friheten framhålla, är att en

ordentlig plan för undersökningen af landets Fauna och Flora

upprättas. Ty det hittills följda sättet att utan ordning låta
genomforska än den ena än den andra lilla fläcken af om-
rådets vidsträckta yta, än i norr, än i söder, än i andra
väderstreck, kan ej ge så goda resultater, som ett planmäs-
sigt tillvägagående, hvarjemte den förra arbetsmetoden blir
ojemförligt dyrare. Att genast genomföra denna förändring
är omöjligt, således ej heller min mening, utan har jag en-
dast velat påpeka förhållandet, för att vi alla med enighet
och intresse må arbeta på att så småningom sätta densamma
i verket. Denna förändring är desto mera af nöden påkal-
lad, som vi numera icke behöfva såsom förr söka hopbringa
alla möjliga former, utan kunna använda större tid och möda
på de organiska varelsernas utbredning inom Finland och
lagarne derför. Önskligt vore blott att den geologiska kun-
skapen om vårt land vore större, ty härförutan komma vi ej
synnerligen långt i vårt speciella arbete, men torde vi ega
grundade förhoppningar om att äfven detta önskemål genom
energiska patrioters samfälda sträfvanden inom en icke af-
lägsen framtid skall bli uppfyldt.

Sällskapet har under det sist förflutna året utgifvit det
12 häftet af dess Notiser, uteslutande upptaget af en enda
diger afhandl. af doc. mag. J. Sahlberg, neml. ”Öfversigt af
Finlands och den skand. halföns Cicadarie”, hvarjemte det
13 redan är till hälften färdigtryeckt. Dessutom har från
trycket utkommit, samtidigt med firandet af Skpts 50-åriga
tillvaro, en vidlyftig och särdeles väl affattad historik öfver
vårt samfund under sagde period, upprättad af professor
Moberg, samt en fullständig förteckning öfver alla medlem-
mar som tillhört och tillhöra Sociétas Pro F. et Fl. fenn.,
sammanskrifven af Hrr Rabbe, Moberg och Fellman.
Såsom ett talande vittnesbörd om att Skpts litterära verk-
samhet snarare stegrats än minskats, må anföras att till in-
förande i Notiserna anmälts åtskilliga afhandl., neml. Plante

470

vasculares in Lapp. or. sponte nascentes: additamentum och
Bidrag till kännedom af Hoglands lafvegetation, begge af
sekreteraren mag. Brenner, Anteckningar till norra Tavast-
lands Flora af mag. Brotherus, Xylariec, Diatrypew, Me-
logrammee et: Nectriee in par. Tammela crescentes af Dir
Karsten, Bidrag till Ålands» Heteropterfauna af stud. Reu-
ter, samt Enumeratio Coleopterorum Fenniwe: Carnivori at
doc. J. Sahlberg. Dessutom äro flera andra uppsatser öfver
vår Fauna och Flora under utarbetande.

Den nya upplagan af Herbariunm Musei Fennict är ännu
ej färdig af skäl,.som redan förut vid ett par årsmöten fram-
hållits; dock har under sista året mycket derå blifvit arbe-
tadt; så att dess utgifvande ej skall alltför länge låta vänta
på sig.

Särskildt måste framhållas ett förtjenstfullt opus af Hrir
Fr, Elfving, Hj. Hjelt, J.A. Palmén, J: Sahlberg, ÅA:
R. Spoof och K. Unonius, neml. ett med samfälda krafter
utarbetadt systematiskt-vetenskapligt register till sällskapets
protokoller från 1821--1871. Detta register förvaras i ar-
kivet, emedan dess tryckning skulle öfverstiga de materiela
tillgångarne. |
Allt efter som penningemedlen det medgifva, har Skpt
alltid varit redo att lemna understöd till exkursioner. Så-
lunda har inalles blifvit anvisad en summa af 490 mr, för-
delade i följande poster: 150 my åt mag. Brotherus såsom
bidrag till hans resa inom ryska Lappmarken, 100 Zag åt
studd. Europ&eus och Hällström för undersökningar af flo-
ran inom Libelits socken, 50 Fm åt hr Fr. Elfving för bo-
' taniska forskningar i Finl. s. v. skärgård, specielt hvad al-
gerna angår, 40 my åt stud. H. Ingelius för insamlande
af zool. föremål i Åbo-trakten och Uskela socken; 50 Ing:
åt stud. R. Sievers för likartade studier i Åländska skär-
gården, samt 100 my: åt mag. Lackström för muskologiska
forskningar i Kajana härad.
I sammanhang härmed torde böra anföras, att vårt samfund
beslutat att hädanefter i början af Februari månad tillkänna-
gifva i tidningarne storleken af den summa som kan anvisas

AP NT 1 Se kal för RAP
ASLAN

47

till understöd för exkursioner när den följande sommaren,
på det de inkomna ansökningarne må kunna granskas vid
sammanträdet i April.

De stadgade månadsmötena hafva varit mer än någon-
sin talrikt besökta och hafva derunder hållits föredrag af Hrr
Bockström, Brenner, Hj. Hjelt, Lindberg, Moberg,
Norrlin, Palmén, Reuter, Selan, Sahlberg, W. Snell-
man, Unonius och WolIdstedt.

Utom de vid flera årssammankomster uppräknade ve-
tenskapliga samfund, hafva följande med oss trädt i utbyte
af tryckalster, neml. Universitetet i Lund, Kongl. Norske Vi-
denskabs-Selskabet i Trondhjem, VAcademie Imp. des scien-
ces de St. Petersbourg, den Botaniska trädgården dersamma- '
städes, k. k. zool.-bot. Gesellschaft in Wien och Naturwis-
senschaftl. Verein zu Bremen. Och hafva mer eller mindre
vigtiga tillägg till vår boksamling influtit från conservator

» 4. Blytt, adj. Th. Fries, lektor C. Hartman, d:r Nord-

stedt, lektor Thedenius, proff. J. Lange och Steenstrup,
geheimerådet Trautvetter och d:r A. Ohlert; samt Hrr
Lindberg, Malmgren, Palmén, Reuter och pastor Rein-
holm.

"Såsom ett ringa bevis på sällskapets varma tacksamhet
för allt hvad dess åldriga stiftare d:rr Rabbe, Sanmark
och Wegelius för detsamma uträttat och hvilket icke kan
nog med ord framhållas, hafva nyssnämnda tre herrar blifvit
kallade till enda hittillsvarande Hedersledamöter af Soc.
pro E. et Fl. fenn. — Ordinarie medlemmar hafva under
årets lopp inkallats, af utländningar: prof. Al. Braun i Ber-
lin, d:r A. E. Holmgren, lärare vid skogsinst. i Sthlm, aka-
demikern C. Maximowicz i St. Petersburg, kons. V. Meves
i Sthlm, prof. G. de Notaris i Genova, H. v. Post, lärare
vid Ultuna landtbr.-skola, d:r R. Sprucee i Welburn (England),

- geheimerådet d:r E. R. v. Trautvetter, direktor för Bot.

trädg. i St. Petersburg, samt prof. Zeller i Stettin. Och af
infödde finske Säl Aobskk re hafva till ledamöter upptagits:
referend.-sekr. J. Fr. Pipping, kyrkoh. Fr. H. Bergroth,
med.-kand. K. E. Holm, studd. 0. A. Bergroth, PF. Colt

478

lander, O. J. Engström, M. A. Europeus, L. V: Fager:
lund, O. J. Hjelt, K. A.: Hällström, E. H. J. Ingelius,
JR: Juslin, 2: Schalin, KR. Sievers, V: Snellman,
guldsmedsmästaren J. E. Fagerroos och trädgårdsm. K. H
Bockström. 8. O. Lindberg.

Årsberättelse afgifven af zoolog. intendenten:

Till de zoologiska samlingarna hafva under årets lopp
lemnats ganska talrika bidrag, hvilka burit vittne om all-
mänhetens tilltagande intresse för deras förkofran. — Icke
mindre än tre arter ryggradsdjur hafva tillkommit, nemligen
tvänne foglar, Milvus ater och Ciconia alba, samt en fisk
Lumpenus nebulosus, alla hos oss sällan eller aldrig anträf-
fade former. För öfrigt har samlingen riktats med några
andra sällsyntare arter och åtskilliga fogeldrägter, som förut
ford äggsamlingen har likaså tillvuxit och ökats med en

AF insektsamlingarna hafva företrädesvis ordningarna '
fär och Hivitptira förökats; genom den bearbetning
mag. Sahlberg fortsättningsvis egnat dem, har den förra
förkofrats med 40, den sednare med 10 arter. Mag. Wold-
stedt har likaså bestämt Hymenoptera och deraf samman-
ställt Sphegide (81 species), Vesparic (23 sp.) och Chriyside

16 sp.), hvarutom de förut uppställda grupperna jemväl ökats.
Den nya uppställningen af fjärilarne har fortskridit med det
återstående af Noctuw, Geométre och början af Microlepi-
doptera. Med de öfriga ordningarna har ingen mera omfat-
tande förändring inträffat.

Bamtagarok stå i förbindelse hos följande personer för
en mängd, ofta rätt kärkomna bidrag: BStatsr. E. J. Bons-
dorff, baron E. Hisinger, grefve Aminoff, magg. J. Sahl-
berg, W. W oldstedt, Unonius, Ehnberg, Lundetröfk)
W. Hoffström, Hård och Disk konrr. Däblström och
Aschan, förän: C. Brander, drr Hahl och Hoffström,
guldsmedsm. Fagerroos, befallningsm. Hellstedt, studd. O-
Reuter, A. Malmberg, R. Sievers, H. fögelivk Fr.
Hifving; J. E. Juslin, Bjugg, Bökalin, 0. Engström, 0.
A. Bergroth och LHR, apoth. A. Gänther, komm.-

a

479

landtm. J. H. Juvelius,.hr Avi Hintze; gymn. J.iSten-

bäck, L. Kiljander samt eleverne E. Hjelt, G. R. Sund-
man, H. B. Åström, Lindberg, Warén och Jernström.
A; Palmén: :

Årsberättelse afgifven af botan. intendenten:

Under det nu tilländalupna året ha de botan. samlin-
garne tillvuxit i ansenligare grad än någonsin tillförene, eller
med inalles 3,387 växter, hvaraf 1,015 fanerogamer och orm-
bunkar samt återstoden 2,372 lägre kryptogamer. Denna
ovanliga tillväxt har dock icke berott på några synnerliga,
und& sednaste år gjorda. insamlingar, utan hafva de väsendt-
ligaste bidragen inhöstats redan år 1867 eller närmast derpå
följande åren, en del t. o. m. allaredan 1863, men kommit
musei samlingar nu först till godo. De fanerogama växterna,
hvilka äga att uppvisa 3 för floran nya arter, hafva betyd-
ligast ökats genom bidrag af mag. K. Unonius och kapten
Renqvist från Sysmä, forstm. Fr. Silén från Enare Lapp-
mark och undert. från Onega-Karelen. Kryptogamernas re-
lativa tillväxt har utgjort: mossor 1,788, deribl. 33 för floran
nya arter, lafvar 451, med 26 nya arter, 83 alger och 50
svampar. Till dessa hafva de ansenligaste samlingarna in-
lemnats af forstm. F. Silén (lafvar från Kuusamo), mag. M.
Brenner (mossor och lafvar från Österbotten och Hogland)
och undert. (mossor från Lappmarken och ryska Karelen);
för betydliga bidrag står sällskapet i förbindelse vidare hos
prof. 8. O. Lindberg, magg. E. Lackström och V. Bro-
therus samt stud. F. Elfving äfvensom till afl. stud. Sim-
mings herbarium. I öfrigt hafva flere eller färre gåfvor emot-
tagits af fröknarne H. Westenius och M. Werving, drr P.
A. Karsten och Th. Selan, possession. J. 0. Bomansson,
apot. Gänther, farmac. W. Wallenius, lektorerna Furns
hjelm och C. J. Arrhenius, studd. O. Collin, E. Lang och
Hj. Hjelt, hvarjemte ett icke obetydligt antal högre växter,
insamlade af elever vid härvarande lyceum och normalskola,
nu liksom tillförene, erhållits genom medverkan af magg. M.
Brenner och K. Unonius. — Af de i H.M. F. förvarade
växter uppgå fanerogamerna i artantal till 1,075, represente-
rade af omkr. 17,500 exemplar. J. P. Norrlin.

480

Bland föräringarne till de botan. samlingarne omnämn-
des: 81 mossor och 43 lafvar, deribland den äkta Lecanora
distans (Pers.), från Nyland och Österbotten af mag. M.
Brenner; af prof. Lindberg en obeskrifven mossa Brachy-
theciwwm terrestre från Helsingfors och Cephalozia catenulata
från Uskela; 71 arter fröväxter i 103 exemplar, hvaribland
Najas flexilis, samt 2 mossor, hvaraf den ena, Cephalozio
obtusiloba Lindb. obeskrifven och den andra Jungermania
lagifolia Hook., ny för floran, från Onega-Karelen, äfvensom
Parmelia net tik och 2 mossor, deribland Leskea latebi ör
med frukt från Norra Dövädang; af mag. Norrlin.

Den 5 Oktober 1872.

Aman. Palmén förevisade en för den finska faunan ny
fogel, Turdus atrigularis Natt., Temm. (T. Bechsteinii Naum.
Vög. Deutschl. II, pl. 69, fig. 1), hvilken den 26 December sist-
lidet år blifvit skjuten af stud. Emil Klingstedt i en träd-
gård i Luhtiala by, en half mil från Tavastehus. . Om den-
samma kommer att närmare redogöras i en särskild uppsats
i Notiserna. i

Stud. O. Reuter anmälte, att stud. G. Cygneus i
Korpo anträffat Colias edusa, en i Finland ännu aldrig och i
Skandinavien förut möjligen blott 1826 på Gotland funnen fjäril.

Stud. A. J. Malmberg förevisade tvänne flädermöss
Vespertilio Daubentoni tagen af eleven E. Warén i Suo-
FR ER förut ej anträffad nordligare än i Tammerfors, och

mystacinus af eleven V. Johnson i Kuopio.

Mag. J. Sahlberg förevisade exx. af Rumex maritimus
från Ulrikasborgsbergen härstädes, förut känd inom Finland
endast från Ladoga och Onega, men sednagte sommar af hr
» 8. tagen äfven i Parikkala. — Vidare förevisades en af honom
under hans resa i östra Finland sistlidne sommar funnen till
familjen Amphibicorisae hörande skinnbagge Limnobates stagno-
rum L. ny för vår fauna, hvaraf flera exemplar anträffats på
ytan af en sjö nära Pulsa Jjernvägsstation, äfvensom en annan
ännu obeskrifven till samma familj hörande insekt, hvilken
först blifvit Upptäckt i ryska Karelen, men nu blifvit obser-

SER Ev Sör RI rg

plantning skieklig.
Kand.

481

verad talrikt på flere ställen i Ladoga-Karelen och södra Sa-
volaks. Hvardera af dessa insekter äro hos oss funna endast
utan vingar och kunna derför lätt misstagas för larver, såsom
äfven Sahlberg förut gjort med den sistnämnda (se Not. KE,
1870, p. 303. n. 169), ehuru han nu genom observation i na-
turen funnit, att denna form är färdigt utbildad och till fort-

F. W. Woldstedt förevisade trenne bin: Osmia
rufa, bicolor och coerulescens från Österbotten, hvilka, ehuru
de funnits i afl. handl, Wasastjernas samling, ej förut för
Finland uppgifvits.

Till de botaniska samlingarne hade bland vingk inlem-
nats: af possession. J. O. Bomansson 12 sällsynta mossor,
deribland Grimmia pulvinata från Åland och 1 från fisk,
fors; af fröken M. Verving 24 fröväxter, bland hvilka Sa-
gina nodosa från Parikkala och Pyhäjärvi; af stud. A. J.
Malmberg 30 fröväxter och ormbunkar, hvaribland 8 för
tråkten nya (bland andra Alnus pubescens och Potamogeton
zosterifolius) från norra Savolaks; af stud. E. Lang 20 arter
fröväxter och 14 sällsyntare lafvar med tvänne för floran
nya arter (Stereocaulon nanum och Lecidea clavulifera) från
Tavastland; af gymn. K. v. Heideken Polygonum bistorta
och -Ajuga reptans från Runsala, der de troligen endast äro
förvildade.

Den 2 November 1872.

Mag. J. Sahlberg anhöll att få fästa Skpts uppmärk-
samhet på några misstag, som blifvit begångna i en upp-
sats införd i Stettiner entomologische Zeitung, deri profes-
sor Mäklin försöker på grund af typexemplar tolka några
dels af hr Sahlberg, dels af framl. proféssor C. Sahl-
berg nybeskrifna finska Coleoptera carnivora. Af de 6
hithörande undersökta arterna voro nemligen 3 (Harpalus
despectus C. Sahlb., Bembidium Mannerheimii C. Sahlb.
och Gaurodytes angusticollis J. Sahlb.) orätt tydda, hvari-
genom tvänne tills dato inom Finlands område ej anträffade
arter Bembidium obtusum Sturm och Agabus adpressus Aubé',
skulle införas i vår fauna och den tredje Amara (Celia)

31

482

municipalis Duft., som hittills inom Finland blifvit funnen
endast i södra delen, blifva räknad bland Lapplands djur.
Det af prof. Mäklin såsom Bembidium obtusum Sturm an-
sedda exemplaret var nemliger den af sednare författare
under det alldeles rigtiga namnet B. Mannerheim Sahlb.
beskrifna art, hvilken är väl skild från den inom Skandina-
vien veterligen endast i Skåne funna B. obtusum Sturm.
Af Harpalus despectus C. Sahlb. hörde det ursprungliga
typexemplaret, som var taget af Kolström i Lappland, till
Amara (Celia) Qvenselii Schönh. och det mörkare färgade,
taget år 1830 i Lapplaud af F. Sahlberg, var Amara littorea
Thoms., hvilken ej ens hör till subgenus Celia. Gauwrodytes
angusticollis J. Sahlb. åter afviker såväl till kroppsform,
prothorax” byggnad, skulptur och färg, som storlek från den
från Daurien härstammande Agabus adpressus Aubé, af
hvilken ett ex. från sistnämnda land förevisades. — Derjemte
förevisade mag. Sahlberg tvänne ovanligt stora och märk-
värdiga arter af Hemipter-familjen GCoccide, af hvilka den
ena blifvit funnen på rönn vid Helsingfors af mag. Brenner
och den andra på en murken stubbe vid Jakobstad af herr
Sahlberg och hvilka hvardera inlemnades till finska samlin-
gen, der de förut saknades.

Aman. Palmén förevisade tvänne till samlingarna in-
lemnade foglar, nemligen: Ardea cinerea, sednaste sommar
skjuten i Esbo, och en hvit varietet af Sylvia cinerea, insänd
af befallningsmannen Lang i Hollola.

i :r Th. Selan tillkännagaf sig sednaste sommar hafva
varit i tillfälle att konstatera förekomsten af Carex paludosa
Good. i Thusby socken, på samma ställe der den föregående
sommar af lyc. H. B. Åström först upptäcktes, nemligen uti
en tillfölje af gräfningar vid H:fors—T:hus jernvägsbyggnad
uppkommen vattenpöl, samt förevisade exx. af densamma.
Dessa exemplar tillhörde såväl hufvudformen som var. spa-
dicea, af hvilka den förra förekommit uti vattnet och bland
annat, redan på långt håll sedd, utmärkt sig genom sin resliga
vikt, den sednare deremot på bräddarne under en vida oan-
senligare skepnad. Frukterna hade, oaktadt de redan voro

a Nn EA SI aa band oc LINE a a DY än 0 Ir NR ME set SEN I SER RP RS I NÖT
PERENNER A å SN
TRETTR = 3 Np SA AS

483

nära att affalla, dock ännu ej varit fullkomligt mogna. —
Utom dessa förevisades ännu några andra växter, bland hvilka
några exx. af en på Lappviksudden och vid RESER
sen allmänt förekommande IHieracium af rigidum-gruppen,
med holk af glatta och något litet utböjda fjäll samt med
smalare blad än H. KR hvilka af lektor Lindeberg i
Göteborg förklarats tillhöra AH. lapponicum; samt några af
friherre Linder i Svartå insända exx. af Elaphomyces gra- .
nulatus från Karis malm.
ud. O. Engström förevisade en af honom funnen
för faunan ny skalbagge, Lema puncticollis, från Helsingfors.
Till de zoolog. samlingarne hade sedan årsmötet bland
annat blifvit inlemnade: af guldsmedsm. Fagerroos: en prut-
gås, skjuten redan i förra hälften af Augusti på Mjölö nära
Helsingfors, hvarest tvänne exx. under sommaren hade uppe-
hållit sig; af forstm. A. L. Hollmerus ett bo och tvänne
ägg af Emberiza rustica från Sotkamo; af stud. Sievers 16
exx. foglar från Åland, hvaribland för samlingen nya drägter:
gammal- och dundrägt af Larus marinus samt dundrägter af
Larus argentatus och canus, Lestris parasitica, Sterna caspia
och Hwmatopus ostralegus, äfvensom ägg af Lestris parasi-
tica, Totanus calidris och Sterna caspia, likaledes från Åland;
af mag. J. Sahlberg en Anmmodytes tobianus från Borgå
skärgård.

Den 7 December 1872.

Mag. Sahlberg omnämnde några intressanta Coleoptera,
som under hösten blifvit funna i närheten af Helsingfors af
normalskole-eleverna Helenius och Heinsh ök ärt bland
dessa anfördes särskildt tvänne inom Finland veterligen förut
ej funna arter, tagna under barken af växande träd, nemi.
Salpingus castaneus Panz. och Laemophloeus (Leptus) corti-
cinus Er. äfvensom tvänne andra för Finland nya skalbaggar
funna på Åland af stud. Sievers, neml. Anchialus spinosus
Stev., i det öfriga Europa och nordligast i södra Sverige
anträffad vid hafskusten, men här i ett träsk ett långt stycke
från hafvet, och Hydroporus piceus Steph.

484

Stud. K. R. Sievers tillkännagaf sig sistförlidne som-
mar hafva på Åland bland andra mollusker påträffat Valvata
cristata Mill., uppgifven såsom ecireumpolär, men ej förut
veterligen tagen i Finland, och Planorbis complanatus Drap.,
ny för samlingen, samt förevisade några Phryganea-puppor,
hvilkas hus uteslutande bestodo af Planorbis spirorbis skal,
likaledes ifrån Åland.

Ordf. höll ett längre föredrag om de i växtgeografiskt
hänseende så intressanta hvitmossorna (Sphagna), af hvilka
numera redan 13 å 14 arter i Europa äro kända, och spe-
eielt om den år 1846 af Rich. Spruce i närheten af Wel-
burn i England upptäckta och beskrifna Sph. laricinuwm, dess
utbredning, synonymi och förhållande till andra arter af
samma slägte. Af Wilson i Bryologia Britannica uppta-
gen under namn af Sph. contortum d. laricinum hade den
sedermera påträffats af Sullivant i Ohio i N. Amerika och
år 1864 af Ångström beskrifvits under namn af Sph. ne-
glectum, hvarjemte andra exemplar funna i England af Wil-
son sednare benämts Sph. curvifolium n. sp. En af Sulli-
vant åter meddelad f. platyphylla hade här i norden orätt
betecknats såsom Spå. auriculatum Schimp. För öfrigt
vore densamma ej rar i norden, Finland ej undantaget, och
ville ordf., sisom de vackraste exemplar han sett, framhålla
fertila exx. från Åland, tagna år 1864 af possessionaten
Bomansson. Hvad dess plats i systemet vidkommer, ansåg
sig ordf. böra ställa den såsom en underart under Sph. sub-
secundum, från hvilken den skiljer sig genom ett cuticular-
lager af 2-3 cellager, då detsamma hos Sph. subsecundum är
enkelt, samt genom kortare och trubbigare, något urnupna,
perichetialskärm. Från Sph. cuspidatum, med hvilken den
stundom förvexlats, skiljer den sig, jemte Sph. subsecundum,
bland annat derigenom, att de smala, klorofyllförande cellerna
uti bladen och pericheetialskärmen helt och hållet omfattas af
de vida vattenklara, hvaremot de hos Sph. cuspidatum på
den konvexa eller ryggsidan af bladet framträda med en bred
yta.. Jemte det ordf. uppmanade till insamling af subsecundum-
former, för att närmare utreda ifrågavarande Sph. laricini

485

utbredning i vårt land, anförde hän några notiser om den
närbeslägtade 'Sph. recurvum eller rättare intermedium Hoffm.
(1796), hvilken genom frånvaron af cuticularlager och genom

svafvelgula sporer lätt skiljes från Sph. cuspidatum med van-

ligen rostbruna sådana, samt om Sph. Mälleri eller molle,
hvilken har sin utbredning inom Nordsjötrakterna och derför
knappast vore att hos oss förväntas.

Mag. Norrlin förevisade några växter, bland hvilka en
Sedum, hvilken han ansett vara S. aizoon L., tagen på en
gård i Åbo af stud. N. J. Tall gren, samt tillkännagaf att
apot. Gänther i Petrosawodsk tillsändt honom en samling
växter, bland hvilka äfven Achillea cartilaginea och Silene
tatarica, tagna af bonden Määttä vid floden Swir.

Till de zoolog. samlingarne hade blifvit inlemnade bland
annat: af stud. Bodén Larus ridibundus från Vasa-trakten:
af lye. N. B. af Schultén Ammodytes tobianus från Nagu;
af mag. J. Sahlberg en myra Ponera punctatissima från
Helsingfors.

Den 8 Februari 1873.

Med. kand. A. R. Spoof hade genom bref meddelat
det han redan 1868 uti Aura å funnit en Cirrhiped Balanus
improvisus Darw. tillsammans med rena sötvattens djurformer.

' Kand. F. W. Woldstedt förevisade en för faunan ny
parasitstekel Ötenopelma mesoxantha Grav., tagen af mag.
J. Sahlberg i Yläne, jemte två varieteter, funna af afl.
handl. Wasastjerna i Österbotten och af d:r Inberg i
ryska Lappmarken.

Ordf. belyste i ett längre föredrag de likaså naturliga
som, hvad arternas särskiljande beträffar, svåra moss-slägtena
Encalypta och Sphagnum, dervid framhållande ej mindre
för de olika arterna fullt konstanta kännetecken än deras
inbördes frändskap och synonymi. Sålunda antyddes Enca-
lypta-arternas fördelning efter när- eller frånvaron af upp-
höjda åsar och dessas olika rigtning på sporkapseln, äfven-
som de utmärkta karakterer, hvilka mössan och de alltid
på ytan af kapseln belägna hudöppningarna erbjuda. Såsom

486

den enda med hudöppningar på hela kapseln anfördes Enc.
ciliata, hvars rätta namn vore E. laciniata (Hedw.), E. ex-
stinctoria L. vore endast en varietet af KE. leptodon Bruch.
o.s.v. — Beträffande Sphagna åter framhöll ordf. att den
af honom redan år 1861 vidtagna anordningen uti 4 grupper
allt fortfarande visat sig vara den naturligaste samt upp-
räknade de till de skilda grupperna hörande arterna. Af
dessa grupper hade den första, bestående af de s. k. Sphagna
palustria, vid noggrannare undersökning visat sig innefatta,
utom de två förut kända SpA. portoricense Hamp. och Sph.
palustre L. ännu tvänne andra, med Sph. palustre förvexlade
arter, neml. Sph. Austini Sull. och Spå. papillosum Lindb.,
utmärkta, den förra bland annat genom åslika aflagningar
på insidan af de hyalina cellernas mot de klorofyllförande
stötande väggar samt dessa sednares framträdande med bred
yta på bladens konkava sida, den sednare åter genom pa-
pillösa aflagningar i stället för den föregåendes åslika,
genom att de klorofyllförande cellerna helt och hållet om-
fattas af de hyalina, genom ett af 4 olika cellager bestående
barklager samt en vanligen brunaktig eller ochragul färg,
hvaremot den hos palustre ofta förekommande violetta eller
purpurfärgen alltid saknas. Förekommande i smärre berg-
pölar hade den sistnämnde visat sig hafva fika stor utbred-
ning som Sph. palustre, hvaremot Sph. Austini, ehuru redan år
1859 af ordf. anträffad på Hunneberg i Sverige, ännu ej
hos oss observerats. Dock ansåg ordf. det vara mycket
troligt, att såväl denna som de nordamerikanska Sph. por-
toricense och Sph. Pylatei Brid. (af subsecundum-gruppen) hos
oss förefunnos, hvarför han ytterligare uppmanade till akt-
gifvande på Sphagna och denna gång specielt de rundbla-
diga eller palustria. Af Sph.rigida åter borde Sph. molle,
såsom grundande sig på orätt bestämda exx. af Spå. Ång-
strömtt från Petrosawodsk, ur vår flora utgå. Vidare an-
gafs Sph. squarrosi öfvergång från Sph. rigidum genom
dess former squarrosulum och teres, samt saknaden af kork-
lager hos Sph. intermedium och dess form ripariuwm. —
Slutligen förevisade ordf. en af honom upprättad s. k.

487

sporkarta, tydligen åskådliggörande vanskligheten af sporer-

färg såsom. artkännetecken inom detta slägte samt in-
lemnade en af honom på jorden i krukor med Leguminosw i
Botaniska trädgårdens orangeri funnen gulröd, under likartade
förhållanden äfven i Upsala förekommande, svamp Hydnan-
giwum carneum Wallr. in litt., Klotzseh.

Den 8 Mars 1873.

Ordf. tillkännagaf att han sedan sednaste möte varit i
tillfälle att se af studd. Reuter och Elfving på två ställen

land funna exx. af Sphagnum laricinum Sprue., hvilka,
stående emellan f. platyphyllum Sull. och den nordameri-
kanska cyclophyllum; mera öfverensstämde med dep sednare,
hvarför ganska antagligt vore att äfven denna med tiden
komme att hos oss upptäckas. Vidare anförde ordf. en för
den finska floran ny lefyermossa Pallavicinia hibernica var.
Flotowii, tagen af mag. Lackström på Kajaneborgs ruiner
och af stud. R. Savander vid Kuopio samt en förut obe-
skrifven Aneura, af ordf. kallad ÅA. latifrons, hvilken, allmänt
förekommande tillsammans med AA. palmata (i Finland ända
till Kajana) dock genom flere goda karakterer från denna
skiljes, såsom bland annat genom monoika befruktningsdelar,
hvarigenom den mera närmar sig An. sinuata, då dessa hos
palmata äro dioika, genom bredare flikar, större celler o. s. v.
Jemte denna anfördes ÅA. palmata, 4. multifida och ÅA. pin-
guis på grund af anträffade fertila exx. såsom i Skandinavien
och Finland fullkomligt inhemska, hvaremot af Å. sinuata
(= ÅA. pinnatifida?) endast sterila exx., öfverkommits.

Bland gåfvor till de botan. samlingarne anmäldes: 18
mossor, hvaribland Fissidens incurvus och Hypnum abietinum
m. fr. från södra Tavastland af stud. Edv. Lang.

Bland gåfvor till de zoolog. samlingarne må nämnas:
af mag. J. Sahlberg 11 species mollusker från olika delar
af landet, 20 sp. mollusker från ryska Karelen och 113 sp.
Coleoptera från olika delar af landet.

488
Den 5 April 1873.

Mag. Brenner förevisade några af honom sommaren
1869 på Wuokatti i Sotkamo tagna björkqvistar, hvilka voro
öfverdragna med en, tillsvidare obeskrifven fertil form af de
af forstmästaren Norman i Tromsö till först upptäckta Mo-
riolei, synbarligen af subgenus Eumoriola samt omnämnde
i korthet de egendomligheter dessa växter och specielt den
ifrågavarande formen förete. ”Tillika förevisades, för att kon-
statera förekomsten af Carex riparia i Thusby, af lyc. H. B.
Åström derstädes tagna exx. med temligen utvecklade frukt-
gömmen, hvarjemte för jemförelses skull framlades af den-
samme i sagda socken tagna exx. af C. paludosa, från
hvilken den, utom genom förut angifna karakterer, skiljer sig
genom em tydlig glans hos de tätnerviga samt finstrimmiga
och intryckt punkterade fruktgömmena, då deremot den sed-
nares glest grofnerviga fruktgömmen visa en matt, upphöjdt
sträfpunkterad yta.

Mag. J. Sahlberg förevisade af honom funna exemplar
af några för Finland nya Staphylinider, nemligen af det förut
endast från södra Europas fjälltrakter kända slägtet Thino-
bius, utmärkt genom sina i spetsen äfven inåt afrundade
täckvingar, hvarigenom flygvingarna blifva synliga, Th. pu-
sillimus, förut funnen i Schweitz och Piemont, samt en hit-
tills obeskrifven Th. longicornis J. Sahlb., kännspak på sina
långa antenner och sina knölar på hufvudet, hvardera tagna
i ryska Lappmarken vid en från fjället Chibinä rinnande
bäck; vidare de

ge funna Coryphium angu-

sticolle, tagen under mossa vid Porje Guba i ryska Lappmarken.

PR a Sr nt

489

Till de zoologiska samlingarne hade bland annat in-
lemnats: af stud. Savander såren af re rufocanus
från Kuopio.

> Till de botaniska samlingarne hade bland annat ädede
nats: 33 fröväxter och ormbunkar samt 180 mossor, hvari-
bland några sällsynta såsom Jungermania Milleri och inter-
media från Kajana-trakten af mag. E. F. Lackström; 10
sällsynta fröväxter, bland hvilka Viola stagnina och Aquile-
gia vulgaris från Satakunta af stud. Hj. Hjelt: 5 fröväxter
jemte Botrychium matricariifolium från Nagu af lye. A. B.
af Schultén; Myosotis sylvatica från Soini kapell af Lappa-
järvi af lye. G. Wolff;:118 mossor, bland hvilka 2 ärter
och 1 underart (Bryum bulbifolium Lindb.; Orthotrichum
brevinerve Lindb. och Örth. speciosum " fuscum "Lindb.)
obeskrifna och 3 andra (Hypnum enerve, H. curvicaule och
Grimmia alpestris) för Finlands flora nya, från Torneå- och
och Kemi-lappmarker af mag. J. P. Norrlin.

Den 3 Maj 1873.

Bland gåfvor till de botaniska samlingarne omnämndes:
37 fröväxter till stor del från nya lokaler och 191 mossor,
hvaraf Hypnum norvegicum, H. polare, Orthothecium rubel-
lum, Myurella apiculata, Timmia norvegica, Bartramia bre-
viseta, Encalypta commutata; Dieranum arcticum och Cam-
Pylopus brevifolius för floran nya, från ryska Lappmarken
af kand. V. F. och eleven A. H. Brotherus.

Den 13 .Maj.: 1873.

Årsberättelse afgifven af ordföranden:

Under det nu sist tilländalupna året har Skpt på öfligt
sätt fortsatt sin stilla och anspråkslösa verksamhet, att ar-

på kännedomen om landets organiska alster, utan att
dock någon mera framstående produkt af det vetenskapliga
lifvet derinom skådat dagen: ja man kunde, derest man blott
ytligt fäster sig vid svart på hvitt eller endast vid dess pu-
blicistiska afkastning, påstå, att det föga arbetat för sitt mål.
Detta påstående vore dock orättvist, ty, om ock intet nytt

490

häfte af Notiserna offentliggjorts, icke heller den länge ut-
lofvade nya upplagan af Herb. mus. fenn. utgifvits eller något
annat tryckalster framlagts för allmänheten, så har dock
såsom förut arbetats och tryckningen fortgått af de tilläm-
nade två nya häftena.

Något statsanslag för året har ej ännu kunnat uppbäras,
emedan Senaten för ett par månader sedan ingått till H: K. M.
med framställning om önskligheten af att de äskade 1;500 Fn
för bidrag till tryckningen af våra Notiser må uppföras på
ordinarie stat på en gång för åren 1873 till 1875, en önskan
som säkerligen blir beviljad och som utgör ett nytt talande
bevis på den välvilja och det varma intresse, med hvilket
den högsta Styrelsen inom landet omfattar vetenskapens ut-
bildning och förkofran. Och utan detta statsbidrag vore
det oss omöjligt att bibehålla den lifliga publikation som
Skpt på sednare åren ådagalagt, utan måste i sådant fall vår
verksamhet helt och hållet inskränka sig till utdelandet af
räntorna (omkr. 750 ay) på det lilla grundkapitalet såsom
understöd för mindre exkursioner. Det är derför en oafvislig
pligt för alla medlemmar som intressera sig för Skpts före-
satta mål, hvilket är på en gång högt vetenskapligt och stort
för dess patriotiska syfte, att efter förmåga sjelfva bidraga
till och uppmana äfven andra till ökande af den stående
fonden, som under det sednaste halfannat året vuxit med

;000 , tack vare några personers oegennyttiga och fri-
kostiga gåfvor. Men om nu ock det orörliga kapitalet vuxit
till 15,000 Fay, må vi dock icke anse detta nog, långt deri-
från, utan måste vi af alla krafter arbeta på att få det yt-
terligare förökadt, för att kunna så småningom utvidga vår
verksamhet och säkerställa Skpts framtid för alla både möj-
ligheter och omöjligheter, d. v. s. att göra vår verksamhet
oberoende af alla yttre konjunkturer; dessutom är nu pen-
ningens värde helt annat än då grundfonden (12,000 Fa)
bildades. "Önskeligt vore t. ex. om Skpt kunde engång i
framtiden förfoga öfver så pass betydande medel att särdeles
lofvande och för den inhemska naturforskningen varmt arbe-
tande medellöse unge män kunde erhålla understöd eller

491

premier in natura, såsom t. ex. ett godt mikroskop, ett dyr-

barare arbete som vore nödvändigt för deras undersöknin-

gar: och hvars anskaffande öfverginge deras egen materiela

Detta skulle högeligen sporra de ynglingar hvilkas
anside nit och outtröttliga forskningar utgöra garantien
| för och brännpunkten inom Sällskapet. Men tiden, då denna
önskan kan förverkligas, måste, åtminstone att döma af hvad
som hittills influtit, olyckligtvis anses ganska aflägsen; men

I ”många bäckar små göra en stor å”, så att må vi ej förlora

| hoppet. Alltnog, må vi alla med eniga krafter oaflåtligt ar-

beta såväl för Skpts vetenskapliga mål som ock för tillväx-
ten af dess penningefonder!'

I stället för Hr Woldstedt, som på längre tid lemnat
orten, har Hr Reuter blifvit utsedd till ledamot af tryck-
ningsutskottet.

För anställande af exkursioner under nu instundande
| sommar hafva följande fem personer ansökt understöd och
Lä erhållit:

r Hr R. Aleenius 80 ay för ornithologiska undersökningar

a i Vasa-skären;

Hr BE. F. Lackström 150 ny för insamling af växter inom
Kajana härad, förnämligast i Puolanko, Hyrynsalmi och
Kianto socken;

Hr E. Lang 120 Fang för växtgeografiska forskningar på
n. ö. stranden af Päjäne, företrädesvis i Luhanka socken;

Hr A.J. Malmberg 100 ay för fortsättande af botan. un-
dersökningar iQ. Savolaks; och

Hr W. Snellman 50 kn för insamling af Hymenoptera i

. Lojo och Karisloj

| samt slutligen ett BAR af 50 ay tilldelats Hr K. R.

Sievers för utredande af insektfaunan på det intressanta

Hogland. Således inalles 550 ny, visserligen en ringa summa,

men som dock, fördelade på flera händer, bör åstadkomma

ingalunda föraktliga bidrag till kännedomen om vår inhem-
ska fauna och flora.

: Väl uppfattade reseberättelser hafva inkommit från Hrr

Lackström och Sievers, omfattande deras fynd och iakt-

ST EFENL DE SPEER) SOS FSE VN RELE FNS

492

tagelser under sistlidne sommar, från Kajana och åländska
skärgården.

Åtskilliga uppsatser, afsedda för Notiserna, hafva influ-
tit, nemligen Pyrenomycetes novi in Fennia et Lapponia ros-
sica lecti, af lektor Karsten; Bidrag till kännedom om
Finlands maskar, af doktor Spoof; Öfversigt af Torneå
Lappmarks mossor och lafvar, af doc. Norrlin; Öfversigt af
Finlands Saldider och Smärre Hemipterologiska meddelanden,
af stud. Reuter, samt Strödda meddelanden af doc. Sahlberg.

De månadtliga sammankomsterna hafva varit talrikt
besökta och dervid hållits många föredrag och vetenskapliga
diskussioner, ss. af Hrr Bockström, Brenner, Elfving,
0. Engström, M. Europaeus, Lindberg, Malmberg,
Norrlin, Palmén, Reuter, Séelan, Sahlberg, Sanmark,
Sievers, W. Snellman, Spoof och Woldstedt.

Till de sällskaper som stå i utbyte af skrifter har under
året tillkommit blott Physisch-medicinische Societät in Er-
langen; från de öfrige hafva talrika och dyrbara arbeten och
afhandlingar influtit, Dessutom hafva vi haft nöjet se vår
boksamling tillväxa genom gåfvor af följande personer: prof.
Stål, dr Nordstedt, konservator V. Meves, forstmästarne
Asbjörnsen och Norman, professor J. Lange, pastor Ka-
wall, samt Hrr Karsten, Lindberg och Reuter.

Till utländske medlemmar hafva kallats: prof. Alph.
De Candolle i Geneve och dr O. Nordstedt i Lund, de
inhemskes antal har förökats med Hrr protok.sekr. Fr. J.
Pipping och docenten Wiik, samt dd; H. E. Arppe,
J.A. Bodén, K.I|V. Bruncrona, O. Brusin, G. Collian-
der, G. Cygneus, A. $. Donner, F. Forsten, G. Hein- ]
rieius, Edv. Hjelt, K. V. Lindberg, R. G. Sucksdorff,
Th. Thesleff, E. G. Weymarn, Fr. Zetterman, A. K
Åberg, G. Öhman.

Men deremot eger Skpt att beklaga förlusten af en af
dess utmärktaste ledamöter, nemligen Mr W. 8. Sullivant
i Columbus (Ohio), en man, hvilken, ehuru icke egentligen
tillhörande det vetenskapliga gebiet, dock såväl genom sina
talrika resor som ock genom sina grundliga skrifter, särskildt

493

inom muskologien, efterlemnar ett namn, odödligt så länge

vetenskapen existerar. Han var dessutom en af de oegen-

nyttigaste och ädlaste personligheter som den stora ameri-
Pål Å i

a republiken frambragt. 8. 0, Lindborg”

Årsberättelse afgifven af zoolog. intendenten:

Äfven under detta år har finska museum fått emottaga
värdefulla gåfvor, som sätta detsamma i stånd att fullständi-
gare än förut representera vår inhemska fauna. Beträffande
insändarenes antal och gåfvornas beskaffenhet gäller detta i
mer än vanlig grad den finska fogelsamlingen; då denna
numera ej saknar annat än ett fåtal i landet funna arter,
kan det anses glädjande nog att samlingen äfven i år ökats,
om också blott med en enda art, Ardea cinerea; den andra
i landet för första gången anträffade arten, Twrdus atrigu-
laris, har nemligen icke kunnat komma den inhemska sam-
lingen till del. "Deremot hafva ovanligt många fogeldrägter
erhållits, hvilka förut saknats. Under sådana förhållanden
är det särskildt att beklaga att de inlemnade gåfvorna ej i
samma mon kunnat prepareras, för att uti samlingen inställas,
alldenstund något penningeanslag för detta ändamål nu icke
är disponibelt eller ens för den närmaste framtiden kan
emotses. Samlingen af bon och fogelägg har erhållit en ny
art, Emberiza rustica. De öfriga samlingarna af högre djur
befinna sig merendels i sitt förra skick. — Insektsamlingarna
hafva icke blifvit på något anmärkningsvärdt sätt omställda,
men väl betydligt förökade genom värderika bidrag; de
mest omfattande hafva lemnats af mag. Sahlberg, utgörande
dels Coleoptera (Carnivora, Palpicornia och Amphibia) från
olika delar af landet, dels äfven andra insektordningar, sär-

skildt från ryska Karelen och Lappmarken, ehuru dessa ännu

icke blifvit närmare bestämda. Mag. Sahlberg har fort-
sättningsvis egnat betydlig möda åt Coleopter-samlingens

granskning, hvarigenom densamma fillvuxit med 53 arter.

Mag. Woldstedt och undertecknad hafva sysselsatt sig med
utredning "af vissa grupper af Hymenoptera. — Då insekt-
samlingarna sålunda under sednare år allt mera tilltagit i

494

omfång och värde, afse de numera hellre att fylla ett ve-
tenskapligt behof än att vara material för nybegynnares
första studier, En så mycket mer kännbar brist har derföre
numera blifvit i någon mon afhulpen, då mag. Sahlberg
förärat och uti lådor, anskaffade af 12 för ämnet intresserade
studenter, uppställt en samling af något öfver 1,000 arter af
ordningarna Coleoptera, Orthopteru, Hemiptera och Hyme-
noptera, hvilken samling erbjuder nybörjare ett användbart
material för studier. — Af öfriga samlingar är det egentli-
gen blott molluskerna, som i någon större mon förökats
genom föräringar af mag. Sahlberg och stud. R. Sievers.

De mest omfattande gåfvorna hafva under året inlem-
nats af mag. J. Sahlberg, konrektor C. A. Aschan och stud.
R.: Sievers. Mindre omfattande, men ofta mycket kärkomna
gåfvor hafva följande för samlingarna intresserade personer
insändt: Hrr lektor E. Furuhjelm, forstm. A. L. Hollmerus
och C. Brander, baron E. Hisinger, guldsmedsm. E. J.
Fagerroos, magg. M. Brenner, C. A. Lundström och M.
v. Essen, kapten L. Pfaler, stadd. O. Engström, Åström,
E. Lang, W. Snellman, Lydén, G. Cygneus, G. Berg-
roth, A. Bodén, E. Hjelt, B. Savander, Donner, konsul
Levison, hrr Agricola, A. Hintze, K. och E: Ekebom,
samt O. Brenner, eleverne Heimbärger, Helenius, A. B.
af Sehultén, Åberg och Brotherus, samt undertecknad

| J, A. Palmén.

Årsberättelse afgifven af botan, intendenten:

Ehuru de bidrag, hvarmed de botaniska samlingarne
under det nu tilländalupna-året förökats, ej äro synnerligen
framstående jemförda med några af de föregående årens,
ådagalägga de likväl tillräckligt att riktandet af vårt natio-
nalherbarium och utredningen af vår flora allt fortfarande
med nit och intresse omfattas. Inalles ha 1,428 växter,
neml. 782 fanerogamer och ormbunkar och 616 lägre krypto-
gamer, kommit samlingarne tillgodo och insamlats dels af
Skpts utsända exkurrenter dels af andra för saken lifvade
personer. Till de förra eller fanerogamerna har en större
samling från Karelen inlemnats af studd. M. Europaeus

4
&
|
5
A

STONE EEG EET Ce

495

och K. A. Hällström; derjemte har en annan ansenlig sam-
ling från södra Österbotten emottagits af dr F. Hällström
men ännu ej hunnit nogare genomgås, hvarför beloppet af
arter i densamma ej heller kunnat i ofvanstående sifferupp-

gifter nu intagas. Beträffande åter de lägre kryptogamerna

så bestå de inlemnade gåfvorna till största delen eller är
delar af mossor, af hvilka större samlingar insändts af kand.
V. F. Brotherus (från ryska Lappmarken), mag. E. F.
Lackström (från Kajana-trakten) och undertecknad (från
Kemi och Torneå Lappmarker). I öfrigt ha större eller
mindre bidrag vidare emottagits från fröken M. Vervin g, do-
centen J. Sahlberg, dr P. A. Karsten, magg. M. Bren-
ner, K. Unonius och O. Carlenius, possess. J. O. Bo-
mansson, kaptenen K. Renqvist, studd. O. Collin, Hj.
Hjelt, E. Juslin, E. Lang, A.J. Malmberg, R. Hausen,
B. Savander, R. G. Sucksdorff, A. Thuneberg och N.
J. Tallgren, eleverna A. H. Brotherus och C. Hällström
samt gymnasisterna K. Heideken och K. Tigerstedt, hvar-
förutom museum nu liksom tillförene ökats med en mängd
arter, insamlade af elever vid härvarande normalskola och
privat-lyceum. Artantalet af de i finska musei herbarium
nu förvarade fanerogamérna har detta år icke ökats och
uppgår följaktligen till samma belopp som sednaste år eller
1,075, som finnas representerade från 18,300 skilda orter.
J. P. Norrlin.
Till de botaniska samlingarne hade studd. M. A. Euro-
paeus och K. Hällström inlemnat 365 fröväxter och orm-
bunkar från Karelen; mag. K. Unonius 73 fröväxter och 5
ormbunkar från Sysmä samt 1 fröväxt från Sibbo.

bok
(RAT AE
TNA
If IA

" i

Fä

RSA SNIA EN SSE

10.

ÖOmnes gura

LL fossombronia incurvda, 2.

+. Ll Ccespiliföormis,

E Dumortveri

5 PR pusilar

7 Fhuyvidiam tamanriseifölium. S Th. deticeatidunm.
410. Sphagnun » lustini,

400
7

14. Sph papillosanm.

Skaribolaget