(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Nordiskt medicinskt arkiv"



m 



,.. '■ 



é 






ir 



) ' ^ 



I I ( 



i ' 



1 » 



t. 



HANDHOUND 
AT THE 



UN1VP.RSITY OF 
TORONTO PRCSS 



Digitized by the Internet Archive 

in 2010 with funding from 

University of Toronto 



http://www.archive.org/details/nordisktmedicins15stoc 




7 75'f 



NORDISKT 



MEDICINSKT AEKIV 



UNDER MEDVERKAN 



Prof. Dr G. ASP, Prof. Dr 0. HJELT, Prof. Dr FR. SAITZMAS, i Helsingfors. — Prof. Dr H. HEIBERS, 
Prof. Dr J. NICOLAYSEN, Prof. Dr E. WISGE, i KristiaDia. — Prof. Dr P. L. PANOB, Prof. Dr C. REI8Z, 
Dr F. TRIER, i Köbetthavn. — Prof. Dr C. ASK, Prof. Dr C. NAUMANS, Prof. Dr V. ODENIUS, i Lund, 
— Prof. Dr R. BRUZELIUS, Prof. Dr C, R08SANDER, Prof. Dr E. ÖDMANSSOJI, i Stockholm. — 
Adj. Dr J. BJÖRKEN, Prof. Dr P. HEDESICS, Prof. Dr FR. HOLMGREN, i Upsala. 

REDIGERAD! AF 

Dr AXEL KEY. 

PROF. I PATOLOG. ANAT. I STOCKHOLM 



FEMTONDE BANDET 

MED 5 TAFLOU OCH 3 TRÄSNITT. 



18©3. 




STOCKHOLM 
SAMSON & WALLIN. 
HELSINGFORS KRISTIANIA 

G. W. EDLUNDS BOKHANDEL. J. W. CAPPELEN. 



KOBENHAVN 

H. HAGERUP. 



ef 

bcf./S' 



PÅ FÖRLAG AF LÄRARNE VID KAROLINSKA INSTITUTET I STOCKHOLM. 



N:r 


2. 


N:r 


3 


N:r 


4, 


N:r 


5 



INNEHALL. 

Sidd. 

N:r 1. Undersögelser över Lyssans og Formsans i forskel- 
lige Öjensygdomme. Af Dr med. Jannik Bjerrum, 
Assistent ved Dr Edm. Hansen Gruts Öjenklinik i 

Köbenhavn. Med 1 Träsnit. (Forts.) 1 — 38. 

Finlands raedicinalväsende. Af Prof. Otto E. A. 

Hjelt i Helsingfors..- 1 — 39. 

Experimentelie Undersögelser över Bygningen af regio 
olfactoria. Af L Christmas-Dirckinck-Holmfeld 

i Köbenhavn. Med 1 Tavle 1 — 18. 

Hemiatrophia progressiva. Af Prof. S. E. Henschen 

i Upsala. Med 2 träsnitt 1 — 16. 

Om behandling af levkemi, psevdolevkemi och perni- 
ciös, progressiv anemi med arsenik, jämte några 
betraktelser öfver dessa sjukdomars förhållande till 
hvarandra. Af F. W. Warfvinge i Stockholm 1 — 44. 

N:r 6. Nordisk medicinsk literatur från år 1882. Tredje 

kvartalet 1 — 46. 

N:r 7. Comptes-rendus des traités publies au tome XV, 

n:os 1 å 5 1—12. 

N:r 8. Undersögelser över Lyssans og Formsans i forskel- 
lige Öjensygdomme. Af Dr med. Jannik Bjerrum, 
Assistent ved Dr Edm. Hansen Gruts Öjenklinik i 
Köbenhavn. (Forts. fr. N:r 1.) 1—28. 

N:r 9. To Tilfälde af ileus på Grund af själdnere Misdan- 
uelser. Af Dr med. Prosektor E. Tscherning i Kö- 
benhavn. Med 1 Tavle 1 — 13. 

N:r 10. Om den epileptoida sinnessjukdomen. Af Ernst 

Hjertström, Öfverläkare vid Hernösands hospital... 1 — 48. 

N:r 11. Kliniska meddelanden. Af Dr Ivar Svensson i 

Stockholm. (Forts.) 1—32. 

N:r 12. Nordisk medicinsk literatur från år 1882. Fjärde 

kvartalet 1—70. 

N:r 13. Comptes-rendus des traités publies au tome XV, 

n-.os 8 ä 11 1—7. 

N:r 14. Kliniska meddelanden. Af Dr Ivar Svensson i 

Stockholm. (Forts. fr. n:r 11.) 1 — 31. 

N:r 15. En opfatning af de fordybede linier på condyli fe- 
moris som rudimentäre organer. Af Prof. Dr Jacob 
Heiberg i Kristiania. Med 1 tavle 1 — 6. 



Sidd. 
N:r 16. Ora antiseptisk behandling af infektionssjukdomar i 

allmänhet och särskildt af tyfoidfeber. Af Dr F. W. 

Warfvinge i Stockholm - -- 1 — 16. 

N:r 17. Fortsatte bidrag til spörgsmålet om operative ind- 

greb ved lungesygdomme. — 4. Et tilfälde af bron- 

kiektasier; incision; terrackavter; död efter 4 uger. 

Af Överläge Dr Edvard Bull i Kristiania 1 — 18. 

N:r 18. Till frågan om excision af den syfilitiska primär- 

affektionen. Af Prof. E. Ödmansson i Stockholm 1 — 40. 
N:r 19. Nogle ord om den glatta form af spedalskhed fra 

et nevropatologisk ståndpunkt. Af Chr. Leegaard 

i Kristiania --. -- 1 — 12. 

N:r 20. Albuminurien under den tyfoide Feber med särligt 

Hensyn til den Gubler-Robinske renale Tyfusform. 

En klinisk Undersögelse af Dr med. Johannes Mygge 

i Köbenhavn. (Forts.). 1 — 23. 

Nordisk medicinsk literatur från år 1883. Första 

kvartalet -- 1 — 48. 

Coraptes-rendus des traités publies au tome XV, 

n:os 14 ä 20 -.... 1—11. 

Bidrag till läran ora nervändorganens utveckling. 

Af Prof. Georg Asp i Helsingfors. Med 2 taflor. 1 — 30. 

Farvesans. Af Dr Ole Bull i Kristiania 1 — 32. 

Om nafvelsträngsbråck. Af Dr O. Lindfors, Docent 

vid Lunds universitet 1 — 34. 

N:r 26. Om meningitis tuberculosa hos späda barn. Bidrag 

till kännedomen om sjukdomarna bland de späda 

barnen på Allmänna barnhuset i Stockholm under 

åren 1842 till 1881. Af Dr O. Medin i Stockholm 1—30. 
N:r 27. Albuminurien under den tyfoide Feber med särligt 

Henayn til don Gubler-Robinske renale Tyfusform. 

En klinisk Undersögelse af Dr med. Johannes Mygge 

i Köbenhavn. (Forts. fr. N:r 20.) 1—28. 

N:r 28. Nordisk medicinsk literatur från år 1883. Andra 

kvartalet 1 — 34. 

N:r 29. Comptes-rendus des traités publies au tome XV, 

n:os 23 å 27 1—8. 



N:r 


21 


N:r 


22, 


N:r 


23 


N:r 


24 


N:r 


25, 



Förteckning öfrer referaten. 



Kormal anatomi, fysiologi och biologisk kemi: 

Harald Graff: Dr Esbachs Albuminiineter. N:r 6 sid. 1. 

Jacob Hf,iberg: Beskrivelse över de i Gokstadskibet fundne » 12 ss. 1 — 4. 
Menneskeben. — P. L. Panum: Nervevävets, de kontraktile 
Vävs og Nervesystemets Fysiologi. — Nordisk Samfund til 
Bekämpelse af det videnskabelige Dyrplageri. 

Gustaf Retzius: Die Gestalt des membranösen Gehör- » 21 » 1 — 4. 
organs des Menseheu. — Gustaf Annei,l: Beiträge znr Kennt- 
niss der zahnbildenden Gewebe des Menschen uud der Säuge- 
thiere. — C. Wai.ler und G. Björkman: Studien iiber den 
Bau der Trachealschleimhaut m^it besonderer Berucksichtigung 
des Epithels. — Gustaf Retzius : Ueber ein Blutgefässe 
fiihrendes Epithelgewebe im membranösen Gehörorgan. — • Gu- 
staf Retzius: Zur Histologie der hänfigen Gehörschnecke des 
Kaninchens. — Gustaf Retzius: Ueber die Endigungsweise 
des Gehörnervea in den maculae und cristae acusticEe. — ■ Axel 
Key und Gu.staf Retzius: Ueber die Anwendung der Ge- 
frierungsmethode in der histologischen Technik. — Olof 
Hammarsten: Lärobok i fysiologisk kemi och fysiologisk- 
kemisk analys. — Olof Hammrrsten: Om fettbildning och 
dieten vid korpulens. — Ivar Brandberg: Ytterligare om 
approximativ ägghvitebestämning i urin. — Olof Hammarsten: 
Om tillförlitligheten af den approximativa ägghvitebestämnin- 
gen i urin. 

Valter Lindberger: Bidrag till kännedomen om trypsin- » 28 » 1 — 2. 
digestionen vid närvaro af fria syror. — Emil Nyländer: Al- 
kalisk vismntlösning såsom reagens på drnfsocker i urin. — 
S. Laache: Urinanalyse for Läger. 

Patologisk anatomi och allmän patologi: 

H. Heiberg: Om Tnberkulose. — H. Heiberg: Tuberku- » 6 » 2 — 7. 
losens Inokulabilitet. — P. Hedenius: Bidrag till frågan, 
om diabetes insipidus är en bjärnaffektion. — H. Heiberg: 
Et Tilfälde af idiopatisk Hjärtehypertroii. — H. Heiberg: 
Anthracosis polmonum. — Egeberg: Et Nöste Askarider som 
Dödsårsag. — A. P. Gustafsson: Bidrag till kännedomen af 
corpora libera från cavum peritonaei. — P. Hedenius: Ett 
fall af uterus septus med ensidig, kongenital atrofi. — S. E. 
Henschen: Demonstration af ett fall af cystosarcoma mammse 
intracanaliculare papillare. — C. Qvist : Experimentela stu- 
dier rörande vakcinämnet och dess konservering. 



Axel Key: Ateromatös cysta med corpora amylacea från N:r 12 sa. 3 — 4. 
ena tonsillen af en yngre mansperson. — Geunfeld : Nogle 
Bemärkninger om Cikatricer efter ulcus ventriculi og ulcns 
duodeni. — Arffmann: Om abnorm Virksomhed i Nerve- 
cellerne som Betingelse for Sygdommenes Opståen. 

P. HEDENIUS: Om infektionsämnenas natnr af mikroorga- » 21 » 5 — 8. 
nismer. — P. Hedenius: Några ord om spetälskan och hen- 
nes orsaker. — H. Krabbe: Om direkte Reproduktion af taenia. 
■ — Laache: Carcinoma recti & hepatis. • — S. E. Henschen: 
Primär villös kaukroid i blåsan. S. E. Henschen : Från den 
medicinska kliniken i Upsala år 1822 — 83. 1. Om primär 
blåskräfta. — S. Bayer: Ett fall af teratoma ovarii. — S. 
Bayer: Ett fall af skrotaltumör. — S. Bayer : Ett fall af 
storcelligt, alveolärt rundcellsarkom i hälen. 

I. V. WicHMANN: Anatomiske Studier över medfödte Hjärte- " 28 » 3 — 5. 
fejl til Belysning af Sammenhängen mellem Forsnävring af 
Lungearterien og mangi;lfuld Udvikling af septum ventriculo- 
rum. — S. Laache : Die Anämie. 



Speciel palologi och terapi: 

N. WuLFSBERG: Scrophulo-tuberculosia. — Larsen: Hygi- » 6 » 8 — 16. 
enisk Behandling af Täring. — Diskussion om hygienisk Be- 
handling af Täring. — Laache : Levkämi og perniciös Anämi. 

— J. WiLSENER: Et Tilfälde af hysterisk Hemianästesi. — 
Cesar Boeck: Rheumatismus acutus og erythema nodosum 
som Eftersygdomme efter Svälgbetändelser, tillige med Bemärk- 
ninger om de revmatiske Febres Patogenese. — Edv. Bull: 
Et Tilfälde af angina, kompliceret med akut Polyartrit og 
Erytem. — J. C. Hoi^ii: Emphysema cntaneum som Kom- 
plikation ved morbilli og tussis convulsiva. — N. W. Gjer- 
sÖE: Et Tilfälde af akut Lungeödem. — S. F. Psilander: 
Tvänne fall af empyema med framgång opererade. — H. J. 
Vetlesen: Et Tilfälde af diffus persisterende pneumothorax. 

— S. RiBBiNG: Mediastinalsvulst med sekundär plevrit. — 
Larsen: Trokar til Torakocentese. — V. Uckermann: Et 
Tilfälde af uridrosis. — M. Skjelderup: Et Tilfälde af morb. 
Brightii med Anfald af urämisk Eklampsi og senere akut 
Lungeödem hos en gravida; Udgang i Helbredelse. — Chr. 
Bui.L: Trichinosis i Evje. — F. Kr. Jervell: Fordringsfor- 
9Ög med trikinholdige Pölser. 

Andersen: Et Tilfälde af febris rheumatica. — v. Haven: « 12 » 5 — 10. 
Kasuistiske Meddelelser. — Fmndt: Den almindelige krupöse 
Pnevmonis Stilling blandt Infektioussygdoinmene. — v. Ha- 
ven: Et Tilfälde af Intermittens fra Umaiiak i Grönland. — 
S. Laache : Et Tilfälde af tumör cerebri med nogle epikri- 
tiske Bemärkninger. — Smith: Et Tilfälde af morbus macu- 
losus Werlhofii. — Behncke: Et Tilfälde af morbus macu- 
losus Werlhofii. — Deeyer: Kasuistiske Meddelelser. Morbus 
maculosus Werlhofii. — Jonasskn: Ekiuokoksygdommen, be- 
lyst ved isländske Lägers Erfaring. — Finsen: Nogle Be- 
märkninger i Anledning af »Ekinokoksygdonimen, belyst ved 
isländske Lägers Erfaring» of Jonas .Tonassen. — E. Hull: 
Pcritypbiitis med Operation. — Budde: En Jiy Helbredelses- 
metode for Siikkcrsyge. — Drachmann: Dr Femzet."» Be- 
handling af Snkkersyge. — Steenskn: Pelietierin, et Middel 
mod taenia soliura. — Stobch: Et dobbelt Steloskop (binauri- 



VII 

kalärt St.) — Stoech: Om Udtömmelse af plevritiske Eisu- 
dater ved Hävertaspiration. 

Fe. Lange: Bidrag til Spörgsmålet om Atiologien af den N:r 21 ss. 8 — 14. 
almindelige fremskridende Paralyse. — Chr. Leegaärd: Brad- 
stykke af de periferiske Lamheders Patologi. — Knud Pon- 
TOPPiDAN: Den kroniske Morfinisrae. — Engelsk jön: Om 
Meniéres Sygdom. — Gade: Fremmed Legeme i Bronkierne. 
— C. D. Silfverskjöld: Bidrag till de medfödda hjärtfelens 
kasuistik. — Aug. Koren: Et Tilfälde af Myokardit. — M. 
Salin: Fall af ruptur af gallblåsan. — Kaurin: Ileus. — 
Friedenreich: Elektroterapevtiske Bemärkninger. — S. E. 
Henschen: Från deu medicinska kliniken i Upsala. 2. Om 
kinolinet såsom antipyreticum. 

Gjerröe: Laryngitis cronposa. — C. O. Sandberg: Inva- » 28 » 1 — 8. 
gination med afstötning af det invagiaerade tarmstycket — 
H, Selldén : Några iakttagelser öfver behandlingen af difteri 
med kvicksilfvercyanid. — C. Engelskjön: Perifer Behand- 
ling af tabes. — WoRii-MiiLLER: Om bromkalium i diabetes 
mellitus. — Budde: Om nogle i den nyere Tid mod Glykos- 
urien og Albuminurien anvendte Läsemidler. 



Kirurgi och ofia/miatrik: 

Richard Päulli: Äter eller Kloroform? — F. Saltzman: » 6 » 17 — 26. 
Kväfoxidulens användning såsom annestheticum. — F. Saltz- 
man: Ar den LiSTERska antiseptiska särbehandlingen nödvän- 
dig vid operationer i den privata praktiken? — F. Gahmberg: 
Ett full af tetanus med lycklig utgång. — Hjort: Helbredet 
tetanus traumat. — A. Lindh: Paralysis agitans, behandlad 
med nervtänjiiing och slutligen nervutskärning. — M. Tscher- 
ning: Studier över Myopiens Atiologi. — I. Nannestäd: Om 
Trakomer i Nordland. — E. Böckmann: Om den ved Trige- 
minusanästesi forekommende Hornhindelidelses Väsen og Arsa- 
ger. — Ole b. Bull: Kromatoptometrisk TabeL — Hjort: 
Elektromagnetisk Sonde. — Hjort: Osofagotomi. — F. Saltz- 
man: Ett fall af penetrerende buksär med lesion af tarm. 
— Runeberg och Saltzman : Ett fall af laparotomi vid inre 
tarmocklusion. — G. Bolling: Botande af en hernia inguino- 
prseperitonealis genom operation. — J. Nicolaysen: Hydro- 
cele processus vaginalis peritontei pä bägge Sider hos et Pige- 
barn. — B.A.GGER: Et Tilfälde af sectio älta. — Hans Kaars- 
berg: Nogle Bemärkninger om Diagnosen og Behandlingen 
af coxitis. — J. Nicolaysen: Coxarthrocace og fractura colli 
femoris intracaps. — F. Saltzman: Ett fall af exarticalatio 
femoris. — J. C. Holst: Corpus intraarticulare genu; Ex- 
stirpation. — J. C. Holst : Et Tilfälde af luxatio patellae. — 
F. Saltzman: Om kilexcision ur tarsus vid medfödd klump- 
fot. — J. C. Holst : Trokar til aseptisk Udtömmelse og Ud- 
skyllen af Hulheder. — Uckermann: Galvanokavstisk Apparat 
og nyt Stetoskop. — Engelskjön: Galvaniske Apparater. 

A. Bergh: Fall af hjärntumörer med amavros. — Keen- <> 12 " 10 — 23. 
CHEL: Et Par praktiske Bemärkninger om Farveblindhed. — 
L. Boethen: Amblyopia centralis nicotianica. — M. Tscher- 
NING: Oftalmologisk Statistik. — JoH. Kaarsberg: Et Til- 
fälde af fremmed Legeme i corp. vitreum. — C. Nyrop: 
Elektromagnetisk Sonde til Fjärnelse af Metalsplinter fra Öjets 
Dybde. — Kortfattet Vejledning i Tändernes Frembrud og 



Till 

Pleje. — C. J. RossANDER: Fall af tänjning af nervus faci- 
alis. — C. Studsgaard: Nogle Tilfälde af struma, behandlet 
ved Exstirpation. — F. Berleme-NIx: Om Difterit i Svalget 
og dens Behandliog med skarp Ske. — Ivar Svensson: Stu- 
dier i bråckläran. — Frederik Grunfeld: Om hernia fora- 
minis ovalis. — Georg Behncke: Mangel af anus og ne- 
derste Del af rectum. — Binger og John: Lidt om Coccy- 
godyni og Exstirpation af os coccygis. — Kjönig : Cystitis 
proliferans. — Hans Kaarsberg: Tumör labii majoris. — C. 
Santesson: Fall af blåsesten. — Operationer foretagne i 
Aalborgs Amts og Bys Sygehus i 10-Aret 1872 — 1881. — W. 
Dreyer: Vulnus sclopetarium. — Holger Mygind: Om Jodo- 
formens Anvendelse til Sårbehandling. — Oscar Bloch: Om 
forskellige Metoder for Anläggelse af Bandagar. — Hald: 
Ångströms Apparat for Selvmassage. 

Tage Hansen: ADtisej)tikens Udvikling i de sidste Ar. — N:r 21 ss. 15 — 25. 
K. R. Wåhlfors: En ackomodationspares. — K. R. Wahl- 
fors : Tviinne fall af inflammationspares i främre ögat. — K. 
R. Wahlfors: Ett fall af hemianopia homonyma sinistra. 

— Ole Bull: Förekommer keratitis neuroparalytica hos spe- 
dalske? — Frithiop Holmgren: Om sättet att upptäcka en- 
sidig färgblindhet. — H. Schiötz: Ophthalmometer de Javal 
et Schiötz. — H. Schiötz : Et nyt Ojenspejl. — H. E. 
Nilson: Ett fall af tetanus efter underbindning af arteria 
femoralis för sårskada å låret, med gynsamt förlopp. — H. G. 
Nilson: Ett fall af underbindning af arteria glutea vid ett 
travmatiskt aneurysma. — F. Sai.tzman: Ett fall af trav- 
matiskt aneurysma å arteria carotis commuuicans. — F. Saltz- 
MAN: Tvänne fall af hufvudskålsbrott med impression af benen. 

— K. Lundström: Exstirpation af ett sarkom i parotis. — 
AF Schultén: En kalk med ingjuten lapis, nedfallen i oeso- 
phagus. — JoH. CoLLAN: Ett nytt fall af genom ett penetre- 
rande buksår framfallen processus vermiformis intestini ca;ci. 

— O. Hellberg: 2:ne laparotomier utförda. F. Saltzman: 
Tvänne fall af travmatisk affektion af urogenitalapparaten. — 
AF Schultén : Efterblödning efter en uranoplastik. — Nico- 
LAYSEN: Resectio coxfe. — F. Saltzman : Eu knäledsresektion. 

— F. Saltzman: Ett fall af förskjutning af fibrocartilago 
interarticularis interna i vänstra knäet. — JoK. Collan: Ett 
fall af penetrerande huggsär i vänstra fotleden. — J. Berg: 
Den operativa behandlingen af klumpfot. — L. S. Vogelius: 
Lnxatio completa phalangis II. pollicis cum sutura tendinea. 

— L. S. Vogelius: Distorsiones pedis sin. — Joachim Bon- 
DESEN : Om nogle Former af fractur«; coniplicatii- (sekundärt 
komplicerede Frakturer) og Behandlingen af disse. — L. S. 
Vogelius: Et 4 Ar gammalt ulcus, helbredet ved hydrar- 
gyrum fonnidatum. — C. Nyrop: lustrumeutväseu. 

H. Schiötz: Om Myopi. — A. Magelsen: Endnu et Tilfälde » 28 -> 8—17. 
af akkvireret Nystagmus. — Axel Holmer: Om ulcus corneac 
serpens. — Cakl J. Rossander: Om kapselinklämning vid 
starrextraktioner och om iridotomien. — Uckekman: Polyper 
i Oregangeu; Otomycosis aspergillina. — Anton Bergh : Tänj- 
ning med resektion af ncrviis nasociliaris. — V. G. T. RuN- 
stuöm : Fract\ira crnnii med afasi och diabetes. — Ossian 
Norstedt: Spina bilida, puiiktiou, hälsa. — V. A. Mossberg: 
Anginn tonsillnris plilcgmono.sa; irakeotomi. — C. L. V. Wet- 
TERGken: Herniotomi med tarmrcsektion. — Naumann: Entero- 
peritonitis trnumntica cum ileo. — C. L. F. Wettergren: 
Fractura olecrani. — C. L. F. Wettkrgren : Svär blcssur i 



en hand; nervsutur. — Anton Äman: Fractura patellae. — 
v. Harten : Bidrag til Bedömmelsen af antiseptisk osteotomi. 
— C. Säntesson: Fall af kloroformdöd. 



Psykiatri : 

Helweg: Fra Agerbrugskolonien for Sindssyge. N:r 6 sid. 26. 

E. J. G. Hjertström: Om den epileptoida sinnessjukdomen. « 28 ss. 17 — 18. 



Veneriska sjukdomar och hudsjukdomar: 

E. PoNTOPPiDAN: Om konstitutionel Behandling mod de » 12 « 23 — 27. 
tidligste Sytilissymptomer. • — A. Haslund: Excisiouen af 
Chankereu som abortiv Behandlingsmåde for syphilis. — A. 
Haslund: Miltens Forhokl under syphilis. — Leegaakd: Kli- 
niske Meddelelser fra Rigshospitalets medicinske Afdeling A. 
— Malthe: Syphilis, behandlet med Jodoform. — C. Gam- 
borg : 3 Tilfälde af alopesia areata i samme Familie. 

Karl Malmsten: Studier i Terapi. 1. Om inunktionskuren » 28 » 18 — 20. 
såsom antisytilitisk behaudliugsmetod. — Edvard Welaxder: 
Några fall af tertiiir-sytilitiska aÖektioner å de yttre manliga 
2;enitalia. 



Obstetrik och gynekologi: 

HiNDiNG: Placenta praevia totalis; to Tilfälde hos en Kviude » 6 » 27 — 32. 
(i et Ar). — M. Sondén: Fall af ruptura uteri traumatica; 
hälsa. — Andr. Irgens: Om Jordemödres Anvendelse af Föd- 
selstang. — W. Netzel: Från den kliniska, gynekologiska 
afdelningen af Sabbatsbergs sjukhus. — G. Tfllman: Tvä fall 
af hysterotomi. — Leopold Meyer: Glycerintamponen i den 
gynäkologiske Terapi. — C. Nvrop: Om Pattetlasker. 

Leopold Meyer : Det normale Svangerskab, Födsel og » 12 » 28 — 3^. 
Barseisäng. — F. v. Sydow: Xervfeber hos hafvande kvinnor. 

— F. Howitz: Graviditas extrauterina, Laparotomi: Helbre- 
delse. — C. M. Ullman: Ett fall af utomkveds hafvandeskap. 

— S. Andersen: Et Tilfälde af placenta praevia totalis. — 
H. J. Carlsson: Trenne förlossningsfall med vändning på hnf- 
vudet. — JoH. Hedén : Bidrag till frågan om fcstrets vändning 
på hufvudet vid tvär- eller snedläge. — Bilsted: To Tilfälde 
af Svangerskab og l^ödsel, Kompliceret med cancer colli ateri. 

— P. K. MÖLLER: Ovariekyste, komplicerende Svangerskab 
og Födsel; senere Ovariotomi. — M. Skjelderup: Retention 
af et Abortiväg til udlöbet af Svangerskabet med nogle Be- 
märkninger om Fjärnelsea af en tilbageholdt abortiv placenta. 

— Angelo Petersen: Om Pålideligheden af vert närvärende 
Födselsleje. — Hansen: Advarsel mod Brugen af Födsels- 
lejet. — W. Dreyer: Hymen fibrosum. Partus. — C. M. 
Grotu: Fall af scltrema neonatornm. — E. Jacoby: Den 
kunstige Dilatation af uterus. — F. Howitz : Om Totalexstir- 
pation af nterus for Kraft. — F. Howitz : Otte Tilfälde af 
Laparotomi for Fibromer i uterus. — Otto Engström: Stort 
interstitielt Fibromyom i corpns uteri med bibehållen cervikal- 
portion. — O. F. Hallin: Om lasarettsväsendet i Sverge 
1881. 



J. Sandberg: Et Tilfälde af eclampsia gravidarum, behandlet N:r 21 ss. 25 — 33. 
med Pilokarpin. — E. Ingerslev: Om Dödeligheden ved 
Barselfeber i Köbenhavn og danske Köbstäder i Femåret 
1877 — 81. — G. Heinricius: Plötslig död under förlossning 
(ruptura aortse). Eitraktion efter döden af lefvande foster. 
— G. BoLLiNG: Om totalexstirpation af uterus mot lifmoder- 
kräfta, med anledning af en med framgång utförd operation, 
med tafla. — O. Studsgaard: Nogle Tilfälde af fibromyoma 
uteri, behandlede operativt gennem Underlivet. — L. Gexjnd- 
berg: Subseröst uterus-fibromyom, exstirperadt genom laparo- 
tomi. — Otto Engström: Två fall af exstirpatio uteri totalis 
vaginalis. — Otto Engström: Stort interstitielt tibromyom 
i corpus uteri med bibehållen cervikalportion ; enukleation med 
lycklig utgång. — G. Heinricius: Ett fibromyom. — G. Hein- 
ricius: Menstruationens statistik. — F. Saltzman: En ova- 
riotomi. — P. A. Backvall: En ovariotomi, utförd å läns- 
lasarettet i Uleåborg. — V. Olivarius: Tilfälde af prolapsus 
membranae mucosae urethrse. — JoH. Al. Backman: Ett fall 
af konträr sexualkänsla. — JoH. Kier: To Tilfälde af Osteo- 
malaci. 

E. W. Wretlind: Förlossningsfall, försvåradt genom foster- » 28 » 20 — 21. 
bålens storlek. — O. Norstedt: Tvänne fall af eklampsi. — 
Almgren: Fall af hämmad partus till följd af ärrsamman- 
dragning i orificium uterinum canalis cervicis. — Schönberg: 
Om Dödeligheden på Födselsstiftelsen. — E. HjertströM: 
Fall af främmande kropp i uterus hos en sinnessjuk. 

Pediatrik: 

HiRSCHSPRUNG: Om Kateterets Anvendelse hos Småbörn, » 6 sid. 32. 
med kasnistiske Bemärkninger om Nyresygdomme i Barne- 
alderen. — L. Faye: Akut Emfysem hos et Barn. 

K. Grön: Terapevtiske Notitser fra Prof. Montis Börne- » 12 " 36. 

klinik i Wien. — A. L. Faye: Kinin mod Kighoste. 

Kristian Grön: Terapevtiske Notitser fra Prof. Montis » 21 ss. 34 — 35. 
Börneklinik i Wien. — Maur. Malmberg: Akut miliar- 
tuberkulos hos ett barn med symptom, häntydaiide på tuberku- 
los meningit. — Schönberg: Profylaktisk behandling af oph- 
thalmia neonatorum. 



Farmakologi, toxikologi, j ar makodynamik och allmän (erapi: 

R. Bruzelius: Ett fall af bor.-yreförgiftning. » 6 sid. 33. 

Gustav Lotze: Yvons Kloroformpröve. — G. Rasch: En » 12 ss. 37 — 11. 
historisk Oplysning om convalaria majalis. — Giersing: Ud- 
tälling af Dräber. — IIöebergs Fordråber. — Wulfsberg: 
Doserede Mineralvand. — Brevvexling mellem F. LuN» og 
Viggo Bendz. — T. M. Trautner: Et Barn. död af Opiums- 
förgiftning. — Bekner: .\rsenikforgiftning hos Börn. — Om 
Misbrug af Opium og Morfin i Danmark samt om Midlerne 
derimod. — C. Stensen: Misbrug nf Opium og Morfin i 
Amerika. — Friedenreicii: Elektroterapcvtiske Bemärknin- 
ger. — Klee: Lidt om Hydroterapiens hygiejniske og pro- 
fylaktiske Virkning. — Koeeod: Ajaccio som Vinterstatiou. 
— H. Stkkkens: Ved Rhinen. — Kalmer: Akklimatisations- 
begrebet i deta Forhold til gul Feber. 



I. G. Edgren: Fall af karbolsyreförgiftning. — O. Mepin: N:r 21 S3. 35 — 38. 
Fall af karbolsyreförgiftning medelst lavement. — R. Bru- 
ZELius: Om borsyreförgiftning. — F. W. Waefvinge: Fall 
af borsyreförgiftning. — F. W. Warfvinge: Fall af jodoform- 
förgiftning. — G. B. Knös: Fall af cyankaliumfnrgiftning. — 
I. G. Edgren: Fall af scarlatinaliknande utslag efter intagande 
af codein. — I. C. Holm: Ekers alkalisk-muriatiske Kilde. — 
I, C. HoLM: Balneologiske Studier. 

N. P. Ramberg ochM. Sondén: Giftiga verkningar af sten- » 28 " 21 — 23. 
murklor (helvella esculenta 1. gyrometra exculenta Fries). 
— A. Levertin: Svenska brunnar och bad. — Carl Wet- 
tergren: Iakttagelser, rörande Porla brunn och dess verknin- 
gar samt råd för kurgäster. — Dedichen: Nogle Ord om 
Huslägens og Badelägens gensidige Forhold. 



Hätismedicin, undervisvingsfrågor, medicinalväsendet, hygien, 
statistik och epidemiologi. 

Axel Eckeruom: Om provinsialläkares utvidgade initiativ- » 6 » 33 — 39. 
rätt till förekommande af smittosamma sjukdomars spridning. 

— Medicinalstyrelsens underdåniga berättelse för är 1880. 
Bidrag till Sverges officiela statistik. K) Hälso- och sjuk- 
vården. — Ki>AS LiNuoTH: Berättelse till Kongl. medicinal- 
styrelsen om allmänna hälsotillståndet i Stockholm under året 
1881 och om hvad i afseende därå och för allmänna sjuk- 
vården blifvit under samma tid åtgjordt af Stockholms hälso- 
vårdsnämnd. — Elias Heyman: Tyfoidfeberns frekvens och 
lokala utbredning i Stockholm under åren 1861 — 1881. — W. 
Hjorth: Animal Lymfe. 

Den almindelige danske Lägeforeuing. — Til Danmarks » 12 » 42 — 64. 
Lägestand. — Om Distriktslägerues Stilling. — Distriktsläge- 
mödct i Vejle. — Hellebäk-Affären. — Lägernes Enkekasse. 

— JoH. MÖLLER: Den civile Medicinallovgivuing i Konge- 
riget Danmark med dets nordlige Bilande og Kolonier. — 
Anordning af 17 Nov. 1882 om de farmacevtiske Examiner. 

— De reelle Apotekerprivilegiers Förändring til personlige. 

— Hvor kan og bör nye Apoteker anlägges. — Nogle Be- 
tragtninger över vört Apotekerväsen. — Fr. Bajee: Udkast 
til Lov om Apotekerprivilegiets Ophävelse m. m. — J. Cam- 
EADT: Om en Reform af Apotekerväsendet. — Fr. Bajee : 
Grundlaget for Apotekerväsenets Omordning. — Hospitals- 
Tidende 1858-1882. — H. P. B. Barfod: Nordisk Lomme- 
Dagbog for Läger, 2:den Årgång 1883. — E. T. Heiberg: 
Sygehusen, särlig Provins-Sygehusenes Styrelse og Ökonomi. 

— Om Flytning af Frederiks Hospital. — Selskabet for Sund- 
hedsplejeu: Arsmödet 3:je Nov. 1882. — - Annus medicus 1882. 

— DiTLEVSEN: Prof. D:r Finkelnburg: om den hygiejniske 
Modsätning mellem By og Land, meddelt i frit Uddrag med 
Bemärkninger om Forholdet mellem Köbenhavn og dens när- 
meste Omegn. — E. Almuvist och O. E. Westin: Om luft- 
växlingsanordningarna inom hnfvudstadens skolor. — K. NoM- 
MELS: Bidrag til Belysningen af Sundhedsforholdene i Almue 
skolerne på Landet. — A. E. Goldkuhl: Handledning i Skol- 
hygienen. — Chr. v. Haven: Nosografiske Bemärkninger om 
Grönland. — E. Hornemann: Om Sundhedsplejen, navnlig i 
Hjemmet. — L. I. Brändes : Sygeplejen i Hjemmet. — 
DiTLEVSEN: Om den hensigtsmässigste Gennemförelse af den 



offentlige Sundhedspleje i de Hovedstaden närmest omgivende 
Landsegne. — Om Köbenhavns Vandforsyning og Drikkevand. 

— H. Struer: Und^ersögelse af 20 Brönde i Holbäk By. — 
P. A. SCHLEISNER: Arsberetning angående Sundhedstilstanden 
i Köbenhavn for 1881. — Klas Linroth : Anteckningar om de 
nyaste förbättringarna uti renhållningsväsendet i städer. — E. 
Heyman: Förslag i afseende på förbättrade hälsovårdsanord- 
ningar i Malmö. — Desinfektion af Latrintönderne i Köben- 
havn. — Chr. Stenbuch: Bemärkninger med Hensyn til An- 
vendelsen af Sublimat til Desinfektion af Latriner. — C. G. 
Gaedeken: Om Brug og Misbrug af Alkohol. — Det tydske 
hygiejniske Selskabs 7:de Älöde i Stuttgardt. — Om Tilsynet 
med Näringsmidler, navnlig Köd og Slagtekväg. — Saj.omon: 
Bidrag til en Sundhedsstatistik for Kongeriget Danmark. — 
Salomon: Bidrag til en Syjidomsstatistik for Kongeriget Dan- 
mark. — P. Knudsen: De veneriske Sygdommes Hyppighed 
i söndre Gyllands Fysikat. — H. Ditzel: Om Jordemoder- 
protokollerne som Materiale for en Födselsstatistik. — Th. 
Sörensen: Börnedödeligheden i Danmark i Femåret 1875 — 

1879. — Harald Westergaard: Er Dödeligheden i Färd med 
at aftage? — Th. Sörensen: Statistik om Ulykkestilfälde un- 
der Arbejde. — W. Hjorth: Tyfoidfeber i Kristiania. — An- 
ders Backer: Nogle Ord vedkommende Vakcinationen. - — J. 
G. DiTLEVSEN: Oversigt över vor nuvärende Kundskab til 
Bakterierne med Hensyn til deres Betydning for Sundheds- 
plejen. — Vore officielle Anvisninger til Benyttelse af Des- 
infektionsmidler. — Forebyggelsesmidler mod den trueude 
Dysenteri-invasion. — En ny Anvisning til Benyttelse af Des- 
infektionsmidler for Frederiksberg. — En ny Desinfektionsanstalt. 

A. Jäderholm: Rättsläkarens uppgift i frågor om tillräkne- X:r 21 ss. 39 — 47. 
lighet. — Om Distriktlägernes Stilling. — E. Biering: Til 
Motiverne for Apotekerväsenets Ordning; Fr. Bayer: Ind- 
vendinger mod Apoteker-Reformen efter Statssystemet; Chr. 
LauritzeN: Bidrag til Diskussionen om Apotekerväsenet; Fr. 
B.iYER: Om .Ipotekerprivilegieruea Ophävelse m. m.; A.Sell: 
Om Förändringen af Apotekerprivilegierne. — Kongl. medi- 
cinalstyrelsens cirkulär till läkare och apotekare i riket, an- 
gående tillägg till tabellen A och B i den svenska farmako- 
peen; utfärdadt i Stockholm den 1 nov. 1882. Kongl. medi- 
cinalstyrelsens cirkulär till läkare, apotekare, tandläkare och 
veterinärer i riket, angående giftiga och häftigt verkande läke- 
medels utlemnande från apoteken: utfärdadt i Stockholm den 
8 nov. 1882. — D. Cold: Om tvungen Indläggelse pä Syge- 
hus. — L P. Groth: Om nye Hospitaler i Köbenhavn. — 
Salomon: Bidrag til en Sygdomsstatiatik for Kongeriget Dan- 
mark. — Om en medicinsk Foreningsbygning i Köbenhavn. 

— Hälsovårdsföreningens i Stockholm förhandlingar 1882, ut- 
gifna af prof. Elias Heyman. — Förslag i afseende på för- 
bättrade hälsovårdsanordningar i Malmö, nfgifnu af stadens 
hälsovårdsnämnd jämte utlåtande i ämnet af prof. Elias Hey- 
man, 1882. — E. Almqvist: Hygieniska notiser från Paris. 

— E. Engdahl: Om tyfoidfeberepideniicn i Kalmar, hösten 

1880. — F. v. Svdow: Om den epidemiska ryggniärgshinne- 
inflammationen (meningitis cerebrospiiialis cpideraica). — Mel- 
CHIORSEN: En Epidemi, forårsaget ved Benyttelse af en Brönd, 
hvis Vand var inticeret af Dejektioneruc fra en Tyfuspatient. 

J. E. Bergwall: Medicinska reformfrågor. — H. Selldén: » 28 » 23—28. 
Om distriktläkarnes sociala och vetenskapliga ställning. — 
Kongl. medicinalstyrelsens cirkulär till läkarne i riket med 



XIII 



uppgift om den metod, som vid undersökningar, angående 
färgblindhet bör följas. — Kongl. maj:ts nådiga kungörelser, 
angående ändring i kongl. förordningen af d. 7 januari 1876 
om vård och försälj ni Dg af arsenik samt andra giftiga ämnen 
och varor. — Kongl. medicinalstyrelsens underdåniga utlåtande, 
angående kongl. utrikesdepartementets, med anledning af en- 
gelska mattfabrikanters besvär, gjorda framställning om mera 
detaljerade föreskrifter rörande arsenikuiidersökningar. — Kgl. 
medicinalstyrelsens underdåniga utlåtande, angående Carl U, 
Åkerlunds underdåniga framställning, rörande bristfälliga före- 
skrifter för arsenikundersökningars verkställande. — Medicinal- 
styrelsens underdåniga berättelse för är 1881. Bidrag till 
Sverges officiela statistik. K) Hälso- och sjukvärden. — Johan 
Caspek Andersson: Lunds stads vigtigare medicinskt topo- 
grafiska förhållanden åren 1861 — 1880. — O. Neyber och 1. 
L. Naumann: Tyfoldfeber-epidemien i Ronneby 1882. 



Militär hälsovård: 

E. Edholm: Vid 1882 års ingång. — C. M. Appelberg: N:r 6 ss. 39 — 44. 
Pehr Zetzell, svenska härens förste fäitmedicus under Pom- 
merska kriget (1757 — 1762). — Ur bataljonsläkaren C. A. O. 
Björcks reserapport år 1880 — 1881. — E. Edholm: Militär- 
läkarekurseu 1881. — G. Beckman: Pontonierbataljonen och 
dess nya lägerplats vid Elfkarleby. — A. Rudbkkg: Frän 
fregatten Vanadis' expedition 1880 — 1881. — E. Edholm: 
Garnisionssjukhaset pä Karlsborgs fästning. — E. Edholm : 
Beväringsmönstringarna 1881. — G. Setterblad: Om meto- 
der för upptäckande af simulerad döfhet. — E. Edholm: Hy- 
gieniska utställningen i Berlin 1882. — Ur rapporter från 
hären och llottan. — C. A. O. Björck: Om sanitetstruppernas 
utbildning i Österrike — Ungern. — E. Edholm: Samarit- 
institutionen i Tyskland. 



Berättelser från sjukvärdsansialter : 

I. Svensson: Operationer, utförda på Sabbatsbergs sjuk- » 6 » 45 — 46. 
hus under år 1881. — C. M. Ullmän: Ur årsberättelsen från 
Göteborgs barnbördshus. 

Beretning om det Kgl. Frederiks Hospitals Virksomhed i » 12 » 64 — 70. 
Finansåret fra 1„ april 1881 til 31 Marts 1882. — O. E. 
DE Fontenay: Arsberetuiug fra Köbenhavns Amts Sygehus 
for 1881. — SÖRENSEN: Blegdamshospitalet i 1881. — i-eret- 
ning om Kommuneshospitalet, Öresnndshospitalet og Bleg- 
damshospitalet i Köbeohavn for 1881. — R. Bergh: Beret- 
ning fra Almind. Hospitals 2:den Afdeling (for vener, og Hud- 
Sygdomme) for 1881. — Fuglede: Beretning fra Karleby Pleje- 
stiftelse. 

M. Stenbäck: Redogörelse för Barnbördshusets i Helsing- » 21 » 47 — 48. 
fors verksamhet under är 1880 och 1881. — G. Heinricius : 
Meddelanden från allmänna sjukhusets i Helsingfors pediatri- 
ska afdelning. — K. R. Wahlfors : Redogörelse för oftal- 
mologiska kliniken i Helsingfors åren 1879 — 1880. — S. 
E. Henschen: Ronneby hälsobrunnar och bad 1881, årsredo- 
görelse. 



XIV 

ScHEPELERN : Årsberetning for 1882 fra Kysthospitalet på N:r 28 ss. 28 — 34. 
Refanäs. — R. Bergh: Beretning fra Alm. Hospitals 2den 
Afdeling (for vener, og Hud-Sygdomme) for 1882. — S. E. 
Henschen: Ronneby hälsobrunnar och bad 1882. Årsberät- 
telse. — M. Greve: Beretning fra Höjfjäldssanatoriet i Gaus- 
dal, Sommeren 1882. — Lehmann: Beretning fra den mediko- 
pnevmatiske Anstalt fra Ite April 1882 til 31 Marts 1883. — 
A. Magelsen: Hankö Bad og Kystsanatorium. 



Alfabetisk innehållsförteckning. 

(Arkivets originaluppsatser äro betecknade med en asterisk.) 



Almgren: Fall af hämmad partus till följd af ärrsammandrag- 

ning i orificium uterinum canalis cervicis N:r28 s. 20. 

Almqvist, E. och Westin. O. E.: Om luftväxlingsanordningarna 

inom hufvudstadens skolor » 12 » 49. 
» » Hygieniska notiser från Paris » 21 » 46. 

Andersen: Et Tilfälde af febris rheumatica » 12 » 5. 

Andersen, N.: Kortfatted Vejledning i Tändernes Frembrud 

og Pleje » 12 » 14. 

Andersen, S.: Et Tilfälde af placenta prgev. totalis » 12 « 30. 

Andersson, Johan Casper: Lunds stads vigtigare medicinskt- 

topografiska och medicinskt- 
statistiska förhållanden åren 

1861—1880 - » 28 » 26. 

Annell, Gdstäf: Beiträge zur Kenntniss der zahnbildenden 

Gewebe des Menschen und der Säugethiere » 21 » 1. 

Annus medicus 1882 » 12 » 47. 

Apoteker: Hvor kan og bör nye Apoteker anlägges? » 12 » 44. 

Apotekerprivilegier: De reelle Apotekerprivilegiers Förändring 

til personlige » 12 » 44. 

Apotekerväsen: Nogle Betragtninger över vört Apotekerväsen » 12 » 44. 
Appelberg, C. M.: Pehr Zetzell, svenska härens förste fält- 
medikus under Pommerska kriget (1757 

-1762) » 6 .. 40. 

Arffmann: Om abnorm Virksomhed i Nervecellerne som Be- 
tingelse for Sygdommenes Opståen. » 12 » 4. 

*Asp, Georg: Bidrag till läran om nervändorganens utveck- 
ling. Med 2 taflor N:r 23 ss. 1—30. 

Bäcker, Andr.: Nogle Ord vedkommende Vakcinationen N:r 12 s. 62. 

Backmän, Joh. Ål.: Ett fall af konträr sexualkänsla » 21 » 32. 

Bagger: Et Tilfälde af sectio älta » 6 » 24. 

Bärfod, H. P. b.: Nordisk Lomme-Dagbog for Läger » 12 » 46. 

Bayer, Fr,: Udkast til Lov om Apotekerprivilegiernes Ophä- 

velse m. m » 12 » 44. 

» Grundlaget for Apotekerväsenets Omordning » 12 » 44. 

» Indvendinger mod Apoteker-reformen efter Stats- 
systemet » 21 ') 41. 

» Om Apotekerprivilegiernes Ophävelse m. m » 21 » 41. 

Bayer, S. : Ett fall af teratoma ovarii » 21 » 7. 

» Ett fall af skrotaltumör » 21 » 8. 

» Ett fall af storcelligt, alveolärt rundcellsarkom i 

hälen ._ » 21 » 8. 

Beckmanm, g.: Pontonierbataljonen och dess nya lägerplats 

vid Elfkarleby •> 6 » 41. 

Behncke: Et Tilfälde af morbus maculosus Werlhofii » 12 » 7. 

Behncke, Georg: Mangel af anus og den nederste Del af rectum » 12 » 19. 



XVI 

Beretniug om det Kongl. Frederiks Hospitals Virksomhed i Fi- 
nansåret fra 1 April 1881 til 31 Marts 1882 N:r 12 s. 64. 

Beretning om Kommunehospitalet, Öresundshospitalet og Bleg- 

damshospitalet i Köbenhavn for 1881 » 12 » 65. 

Berg, J.: Den operativa behandlingen af klumpfot » 21 » 22. 

Bergh, a.: Fall af hjärntumörer. med amavros » 12 » 10. 

» Tänjning med resektion af nervus nasociliaris » 28 » 13. 

Bergh, R.: Beretning fra Alm. Hospitals 2:den Afdeling (for 

vener, og Hud-Sygdomme) for 1881 » 12 » 66. 

» » » » 1882 » 28 » 28. 

Berléme-Nix, F.: Om difteritis i Svalget og dens Behandling 

med skarp Ske » 12 « 16. 

Berner: Arsenikforgiftning hos Börn » 12 » 39. 

Bergvall, J. E.: Medicinska reformfrågor » 28 » 23. 

Biering, É.: Til Motiverne for Apotekerväsenets Ordning » 21 » 41. 

Bilsted: To Tilfälde af Svangerskab og Födsel, kompliceret 

med cancer colli uteri » 12 » 31. 

Birger og John: Lidt om Kokcygodyni og Exstirpation af os 

coccygis » 12 » 20. 

*Bjerrum, Jannik: Undersögelser över Lyssans og Formsans 
i forskellige Öjensygdomme. Med 1 

Träsnit N:r 1 ss. 1—38. 

forts. fr. N:r 1, s. 38 « 8 » 1—28. 

Björck, C. A. O.: Reserapport år 1880—1881 ^ N:r 6 s. 41. 

» Om sanitetstruppernas utbildning i Öster- 
rike-Ungern » 6 » 44. 

Björkman, G. und Waller, C: Studier tiber den Bau der Tra- 

chealschleimhaut mit beson- 
derer Beriicksichtigung des 

Epithels » 21 » 2. 

Bloch, Oscar: Om forskellige Metoder for Anläggelse af 

Bandager .. 12 » 23. 

BoECK, Gjesar: Rheumatismus acutus og erythema nodosum 
som Eftersygdomme efter Svälgbetändelser 
tillige med Beraärkninger om de revmatiske 

Febres Patogenese » 6 » 11. 

BoLLiNG, G.: Botande af en hernia inguinopraeperitonealis ge- 
nom operation » 6 » 23. 

» Om totalextirpation af uterus mot lifmoderkräfta, 
med anledning af en med framgång utförd ope- 
ration » 21 » 26. 

BoNDESEN, Joachim: Om nogle Former af fracturte complicatse 
(sekundärt komplicerede Fraktnrer) og 

Behandlingen af disse » 21 » 23. 

BoRTHEN, L.: Amblyopia centralis nicotianica » 12 » 11. 

Brandberg, Ivar: Ytterligare om approximativ ägghvitebestilm- 

ning i urin » 21 " 4. 

Brändes, L. J.: Sygeplejen i Hjemmet » 12 » 52. 

Brevvexling mellem F. Lund og Viggo » 12 » 38. 

Bruzelius, R.: Ett fall af borsyreförgiftning » 6 » 33. 

» Om borsyreförgiftninif » 21 » 36. 

Budde: En ny Helbrcdclsesmetode for Sukkersyge >> 12 » 9. 

» Om nogle i den nyere Tid mod Glykosurien og Albu- 

minurien anvendte Lägemidler » 28 » 7. 

BuLL, Chr.: Tricliinosis i Evje » 6 » 16. 

BuLL, Edv. : Et Tilfälde af angina, kompliceret med akut Poly- 

artrit og Erytem » 6 » 11. 

» Perityphlitis med Operation » 12 » 9. 

" Fortsatte bidrag til sporgsmålet om operative ind- 

grcb ved lungesygdommc. 4. Et tilfälde af 
bronkektasier. Térmokavter. Död efter 4 ugerN:r 17 88.1—18. 



BuLL, Ole, b.: Kromatoptometrisk Tabel N:r 6 s. '22. 

» Förekommer keratitis neiiroparalytica hos spe- 

dalske » 21» 16. 

* » Farvesans N:r 24 ss. 1 — 32. 

Bäckvall, P. A.: En ovariotomi, utförd å länslasarettet i Uleå- 

borg » 21 » 31. 

BöCKMANN, E.: Om den ved Trigeminusanästesi forekommende 

Hornhindelidelses Väsen og Årsager » 6 » 22. 

Cameadt, J.: Om en Reform af Apotekerväsenet » 12 » 44. 

Carlsson, H. J.: Trenne förlossningsfall med vändning på huf- 

vudet » 12 » 30. 

*Christmas-Dirckinck-Holmfeld, i.: Experimentelle Undersö- 
gelser över Bygningen af regio olfactoria. 

Med 1 Tavle N:r 3 ss. 1—18. 

CoLD, D.: Om tvungen Indläggelse på Sygehus N:r21 s. 42. 

Collän, Joh.: Ett nytt fall af genom ett penetrerande buksår 

framfallen processus vermiformis intestini coeci >< 21 » 19. 
» Ett fall af penetrerande huggsår i vänstra fot- 
leden » 21 » 22. 

*Comptes-rendus des traités originaux N:r 1 — 5 N:r 7 ss. 1-12. 

* » » .. " » » 8—11 " 13 » 1— 7. 

* » » » » » .) 14—20 » 22 .. 1—11. 

* » » » » » .. 23—27 » 29 « 1— 8. 

Dedichen: Nogle Ord om Huslägens og Badelägens gensidige 

Forhold ; N:r28 s. 23. 

Desinfektionen af Latrintönderne i Köbenhavn » 12 » 57. 

Desinfektionsanstalt: En ny Desinfektionsanstalt « 12 « 63. 

Desinfektionsmidler: Vore officielle Anvisninger til Benyttelse 

af Desinfektionsmidler » 12 » 63. 

Desinfektionsmidler: En ny Anvisning til Benyttelse af Des- 
infektionsmidler fia Frederiksberg ... » 12 » 63. 

Diskussion om hygienisk Behandling af Täring » 6 » 9. 

Distriktslägemödet i Vejle » 12 » 43. 

Distriktslägernes Stilling » 12 » 43. 

21 » 40. 



Ditlevsen, J. g.: Finkelnburg: om den hygiejniske Mod- 
sätning mellem By og Land, meddelt i 
frit Uddrag med Bemärkninger om For- 
holdet mellem Köbenhavn og dens närme- 
ste Omegn » 12 » 48. 

» Om den hensigtsmässigste Gennemförelse af 

den offentlige Sundhedspleje i de Hoved- 

staden närmest omgivende Landsogne ... » 12 » 52. 

» og G^DEKEN: Om Köbenhavns Vandforsyning... » 12 » 53. 

» Oversigt över vor nuvärende Kundskab til 

Bakterierna med Hensyn til deres Betyd- 

ning for Sundhedsplejen » 12 » 63. 

Ditzel, H. : Om Jordemoderprotokollerne som Materiale for 

en Födselsstatistik » 

Drachmann: Dr Felizets Behandling af Sukkersyge » 

Dreyer: Kasuistiske Meddelelser. Morbus maculosus Werlhofii » 

Dreyee, W.: Vulnus sclopetarium » 

» Hymen fibrosum. Partus » 

Dysenteri-Invasion : Forebyggelsesmidler mod den truende Dy- 

senteri-Invasion » 12 » 63. 

EcKERBOM, Axel: Om provinsialläkares utvidgade initiativrätt 
till förekommande af smittosamma sjuk- 
domars spridning » 6 » 33. 

Nord. med. arkiv. Bd. XV. ' II 



12 


» 


59. 


12 


» 


9. 


12 


u 


7. 


12 


» 


22. 


12 


» 


33. 



XVIII 

Edgren, i. g.: Fall af kabolsyreförgiftning N:r21 s. 35. 

n Fall af scarlatinaliknande utslag efter inta- 
gande af codein ■> 21 » 36. 

Edholm, E.: Vid 18^2 års iugång » 6 » 39. 

» Militärläkarekursen 1881 » 6 » 41. 

» Garnisonssjukhuset på Karlsborgs fästning » 6 » 42. 

» Beväringsmönstringarna 1881 » 6 » 43. 

» Hygieniska utställningen i Berlin 1882 » 6 » 43. 

» Samaritinstitutionen i Tyskland » fi » 44. 

Egeberg: Et Nöste Askarider som Dödsårsag » 6 » 5. 

Engdahl, E.: Om tyfoidfeberepidemien i Kalmar hösten 1880 » 21 » 46. 

Engelskjön: Galvaniske Apparater » 6 » 26. 

» Om Meniére's Sygdom » 21 » 11. 

» Perifer Behandling af tabes » 28 » 6. 

Engström, Otto: Två fall af exstirpatio uteri totalis vaginalis » 21 » 29. 
„ Stort interstitielt fibromyom i corpus uteri 
med bibehållen cervikalportion. Enuklea- 

tion med lycklig utgång » 21 » £0. 

a » » » » 12 » 35. 

Farmacevtiske Examiner: Anordning af 17 Nov. 1882 om de 

farmaeevtiske Examiner » 12 » 44. 

Faye, a. L.: Kinin mot Kighoste » 12 » 36. 

» Akut Emfysem hos et Barn » 6 » 32. 

Finsen: Nogle Bemärkninger i Anledning af »Ekinokoksyg- 
dommen, belyst ved isländske Lägers Erfaring ■ af 

Jonas Jonassen - » 12» 9. 

Flikdt: Den almindelige krupöse Pnevmonis ötilling blandt 

Infektionssygdommene » 12 » 5. 

Fontenat, 0. E. de: "Årsberetning for Köbenhavns Amts Syge- 

hus for 1881 » 12 •> 64. 

Frederiks Hospital: Om Flytning af Frederiks Hospital » 12 » 46. 

Friedenreich: Elektroterapevti£'.:o Bemärkninger » 12 » 39. 

„ ,, .. 21 .. 13. 

, Fuglede: Beretning fra Karleby Plejestue •> 12 » 70. 

Förslag i afseende på förbättrade hälsovårdsanordningar i 
Malmö, afgifna af stadens hälsovårdsnämnd jämte 

utlåtande i ämnet af prof. E. Heyman, 1882 ... » 21 » 45. 

Gade: Fremmed Legeme i Bronkierne » 21 » 11. 

G.a;DEKEN, C. G. og Ditlevsen: Om Köbenhavns Vandforsyning » 12 » 53. 
u Öra Brug og Misbrug af Alkohol. — Det tyske 
hygiejniske tSelskabs 7de Mode i Stuttgart. 
— Om Tilsynet med Näringsmidler, navnlig 

Köd af Slagtekväg » 12 » 57. 

Gahmberg, F.: Ett fall af tetanus med lycklig utgång » 6 » 18. 

Gamborg, C.: 3 Tilfälde af alopecia areata i samme Familie » 12 » 27. 

Giersing: Udtälling af Dråber » 12 » 37. 

Gjersöe, N. W.: Et Tilfälde af akut Lungeödem » 6 » 12. 

» Laryngitis crouposa » 28 » 6. 

GoLDKUHL, A. E.: Handledning i skolhygienen » 12 » 51. 

Graff, Harald: Dr Esbachs .Mbuminimeter » 6 » 1. 

Grevjs, M. : Beretning fra Höjfjäldssanatoriet i Gausdal, Som- 

meren 1882 >' 28 » 32. 

Groth, c. M.: Fall af sclercnia neonatorum ' » 12 » 33. 

Groth, L P.: Om nye Hospitaler i luibenhavn » 21 » 42. 

Grundberg, L.: Snbseröst utcrus-fibromyom, exstirperadt ge- 
nom laparotomi » 21 » 29. 

GrCnpeld, Freedrik: Nogle Bemärkninger om Cikatricer efter 

ulcus ventriculi og ulcus duodemi » 12 » 3. 

» » Om bcrnia foraminis ovalis » 12 » 18. 



Grön, K.: Terapevtiske Notitser fra Prof. Montis Börneklinik 

'Wien ^^^l^ 

Gustafsson, A. P.: Bidrag till kännedomen af corpora libera 

från cavum peritonsei » 6 » 5. 

Hald: Ångströms Apparat for Selvmassage » 12 » 23. 

Hallin, O. F.: Om lasarettsväsendet i Sverge 1881 » 12 » 35. 

Hamberg, N. P. och Sondén, M.: Giftiga verkningar af sten- 
murklan (Helvella esculenta 1. Gyrometra escu- 

lenta Fries) « 28 » 21. 

Hammarsten, Olof: Lärobok i fysiologisk kemi och fysiologisk- 

kemisk analys » 21 « 4. 

» " Om fettbildning och dieten vid korpulens » 21 » 4. 
» » Om tillförlitligheten af den approximativa 

ägghvitebestämningen i urin » 21 » 4. 

Hansen: Advarsel mod Brugen af Födselslejet « 12 » 33. 

» Tage: Autiseptikens Udvikliug i de siste År ■• 21 » 15. 

Harten, H. v.: Bidrag til Bedömmelsen af antiseptisk Osteotomi » 28 » 16. 
Haslund, a.: Incision af Chankereu som abortiv Behandlings- 

måde for syphilis « 12 » 25. 

» Miltens Forhold under syphilis •> 12 » 25. 

Haven, Chr. v.: Kasuistiske Meddelelser. » 12 » 5. 

» » Et Tilfälde af Intermittens fra Umanak i Grön- 
land >, 12 « G. 

» » Xosografiske Bemärkninger om Grönland » 12 » 51. 

Hedén, Joh. : Bidrag till frågan om fostrets vändning på huf- 

vudet vid tvär- eller sned-läga » 12 » 30. 

Hedenius, P.: Bidrag till frågan, om diabetes insipidus är en 

hjäruaifektion » 6 » 3. 

» Ett fall af uterus septus med ensidig, kongeni- 

tal atrofi » 6 » 6. 

» Om infektionsämnenas natur af mikroorganismer » 21 « 5. 

» Några ord om spetälskan och hennes orsaker » 21 » 5. 
Heiberg, E. t.: Operationer, foretague i Aalborg Amts og Bys 

Sygehus i Tiåret 1872—81 » 12 » 22. 

» Syfilis blandt Arbejderne på Aalborg Glasvärk » 12 » 24. 
» Sygehuses, särlig Provins-Sygehusenes Styrelse 

og Ökonomi » 12 » 46. 

Heiberg, H.: Om Tuberkulose » 6 » 2. 

» Tuberkulosens Inokulabilitet » 6 » 3. 

» Et Tilfälde af idiopatisk Hjärtehypertrofl » 6 » 4. 

» Anthracosis.pulmonum « 6 » 4. 

Heiberg, Jacob: Beskrivelse över de i Gokstadskibet fundne 

Meuneskeben » 12 » 1. 

» » En Opfatning af de fordybede linier på con- 

dyli femoris som rudimentäre organer. Med 

1 tavle N:r 15 ss. 1—6. 

Heinricius, g.: Plötslig död under förlossning (ruptura aortse) 

Extraktion efter döden af lefvaude foster... » 21 » 26. 

» Ett fibromyon » 21 » 31. 

» Menstruationens statistik « 21 » 31, 

» Meddelanden frän allmänna sjukhusets i Hel- 
singfors pediatriska afdelning » 21 » 47. 

Hellberg, O.: Tvånne laparotomier, utförda af C. B. Mesterton » 21 » 20. 

HELLEBÄK-Affäreu » 12 » 43. 

Helweg: Fra Agerbrugskolonlen for Sindssyge » 6 » 26. 

'Henschen, S. E.: Hemiatrophia progressiva. Med 2 träsnitt N:r 4 ss. 1—16. 
» Demonstration af ett fall af cystosarcoma 

mammffi intracanaliculare papillare » 6 » 6. 

» Primär villös kankroid i blåsan » 21 » 6. 



*Henschen, S. E.: Från den medicinska kliniken i Upsala år 

1882— b3. 1. Om primär blåskräfta N:r 21 s. 6. 

» Från den medicinska kliniken i Upsala. 2. 

Om kinolinet såsom antipyreticum » 21 » 13. 

» Konneby hälsobrunnar och bad 1881, årsredo- 

görelse » 21 » 48. 

« » » » » » » » 28 w 32. 
Heymån, Elias: Tyfoidfeberns frekvens och lokala utbredning 

i Stockholm under åren 1861—1881 » 6 » 38. 

» » Förslag i afseende på förbättrade hälsovårds- 

anordningar i Malmö, afgifna af stadens 
hälsovårdsnämnd jämte utlåtande i ämnet 

af E. Heyman » 12 « 57. 

HiNDiNG: Placenta prjevia totalis: to Tilfälde hos en Kvinde 

(i et År) » 6 » 27. 

HiKscHSPRUNG : Om Kateterets Änvendelse hos Småbörn, med 
kasuistiske Bemärkninger om Nyresygdomme 

i Barnealderen » 6 » 32. 

*Hjelt, Otto, E. A.: Finlands medicinalväsende N:r 2 ss. 1—39. 

*Hjebtström, Ernst: Om den epileptoida sinnessjukdomen N:r 10 ss. 1—48. 

N:r 28 s. 17. 
» )' Fall af främmande kropp i uterus hos 

en sinnessjuk » 28 » 21. 

Hjort: Helbredet tetanus traumat » 6 » 19. 

» Elektromagnetisk Sonde » 6 » 22. 

» Ösofagotomi.... » 6 » 23. 

Hjort, W.: Animal Lymfe » 6 » 39. 

» Tyfoidfeber i Kristiania « 12 » 62. 

Holm, J. C: Emphysema cutaneum som Komplikation ved mor- 

billi og tussis convulsiva « 6 » 12. 

» Ekers alkalisk-muriatiske Kilde » 21 » 36. 

» Balneologiske Studier » 21 « 37. 

Holmer, Axel: Ulcus corneaj serpens (Sämisch) » 28 « 0. 

Holmgren, Frithiof : Om sättet att upptäcka ensidig färg- 
blindhet .. 21 » 16. 

Holst, J. C: Corpus articulare genu; Exstirpation » 6 " 25. 

« Et Tilfälde af luxatio patellse » 6 » 25. 

» Trokar til aseptisk Udtömmelse og Udskyllen 

af Hulheder » 6 » 25. 

HoRNEMANN, E.: Om Sundhedsplejen, navulig i Hjemmet » 12 » 52. 

Hospitals-Tidende 1858—1882 » 12 » 45. 

HowiTZ, F.: Graviditas cxtrauteriua ; Laparotomi; Helbredelse » 12 » 28. 

» Om Totalexstirpation af uterus for Kraft » 12 » 34. 

» Otte Tilfälde af Laparotomi for Fibromer i uterus » 12 » 34. 
Hälsovårdsföreningens i Stockholm förhandlingar, på uppdrag 
af föreningens styrelse utgifna af prof. E. Hej'- 

man, föreningens sekreterare » 21 » 43. 

Höebergs Fordråber » 12 » 38. 

Ingerslev, E. : Om Dödeligheden ved Barselfeber i Köben- 

havn og danske Kölistäder i Femåret 1877 — 81 » 21 » 25. 
Ibgens, Andr.: Om Jordemödres Änvendelse af Födselstang... » 6 » 27. 

Jacoby, E.: Den kunstige Dilatation af uterus •» 12 » 33. 

Jahn og Binoeh: Lidt om Kokcygodyui og Exstirpation af os 

coccygis » 12 » 20. 

Jeevell, F. Kr.: Fodringsforsög med trikinholdige Pölser .... ■> 6 » 16. 
Jonassen: Ekinokoksygdommen, belyst ved isländske Lägers 

Erfaring » 12 » 7. 

Jäderiiolm, a.: Rättsläkarens uppgift i frågor om tillräkne- 

lighet u 21 »39. 



Kaarsberq, Håns: Nogle Bemärkniuger om Diagnosen og Be- 
handlingen af coxitis N:r 6 s. 24. 

» Tumör labil majoris. Operation » 12 » 20. 

Kaarsberg, Joh.: Et Tilfälde af fremmed Legeme i corp. vi- 

treum » 12 » 14. 

Kålmer: Akklimatisationsbegrebet i dets Forhold til gul Feber » 12 » 40. 

Kaurin: Ileus » 21 » 12. 

Ket, Axel : Ateromatös cysta med corpora amylacea från ena 

tonsillen af en yngre mansperson » 12 » 3. 

» och Retzius, Gustaf: Ueber die Anwendung der 

Gefrierungsmethode in der histologischen Technik » 21 » 4. 

KiER, Joh.: To Tilfälde af Osteomalacie » 21 » 32. 

Kjönig: Cystitis proliferans .. 12 « 20. 

Klee: Lidt om Hydroterapiens hygiejniske og profylaktiske 

Virkning » 12 » 40. 

« Om de i Hydroterapien almindeligst auvendte Omslag, 
samt de vigtigste Forsög, hvoraf deres videnskabe- 

lige Berettigelse stöttes » 12 » 40. 

Knudsen, P. : De veneriske Sygdommes Hyppighed i söndre 

själlandske Fysikat » 12 » 59. 

Knös, g. B: Fall af cyankaliumförgiftning » 21 » 36. 

Koefood: Ajaccio som Vinterstation <> 12 » 40 

Kongl. maj.ts nådiga kungörelse angående ändring i kongl. 
förordningen af den 7 Januari 1876 om värd och 
försäljning af arsenik samt andra giftiga ämnen 

och varor. .._ » 28 » 24. 

Koren, Aug., Et Tilfälde af Myokardit » 21 » 11. 

Krabbe, H.: Om direkte Reproduktion af tsenia » 21 » 5. 

Krenchel: Et par praktiske Bemärkningar om Farveblindhet » 12 » 11. 

Laache, S. : Levkämi og perniciös Anämi » 6 » 9. 

» Et Tilfälde af tumör cerebri med nogle epikri- 

tiske Bemärkninger » 12 » 6. 

» Carcinoma recti & hepatis , » 21 » 5. 

« Urinaualyse for Läger « 28 » 2. 

» Die Anäraie » 28 » 4. 

Lange, F.: Bidrag till Spörgsmålet om Ätiologien af den al- 

mindelige fremskridende Paralyse » 21 » 8. 

Larsen: Hygiejnisk Behandling af Täring » 6 » 8. 

» Trokar til Torakocentese » 6 » 14. 

Latjritzen, Chr.: Bidrag til Diskussionen om Apotekerväsenet » 21 » 41. 
Leegaard, Chr. : Kliniska Meddelelser fra Rigshospitalets medi- 

ciuske Afdeling, A » 12 » 26. 

» Nogle Ord om den glatte form af spedalsk- 

hed fra et nevropatologisk ståndpunkt N:r 19 ss. 1—12. 
» Brudstykke af de perifere Lamheders almin- 

delige Patologi ... » 21 » 9. 

Lehmann: Beretning fra den mediko-pnevmatiske Anstalt fra 

l:ste April 1882 til 3l:te Mars 1883 » 28 » 33. 

Leyertin, a.; Svenska brunnar och bad » 28 » 22. 

Lindberger, Valter: Bidrag till kännedomen om trypsindiges- 

tionen vid närvaro af fria syror » 28 » 1. 

*LiNDFORS, O.: Om nafvelsträngsbråck N:r 25 ss. 1— 34. 

LiNDH, A.: Paralysis agitans, behandlad med nervtänjning och 

slutligen nervutskärning » 6 » 19. 

LiNROTH, Klas: Berättelse till Kongl. medicinalstyrelsen om 
allmänna hälsotillståndet i Stockholm under 
året 1881, och om hvad i afseende därå och 
för allmänna sjukvården blifvit under samma 
tid åtgjordt af Stockholms hälsovårdsnämnd » 6 » 36. 



LiNKOTH, Klas: Anteckning om de nyaste förbättringarne uti 

renhålluingsväsendet i städer N:r 12 s. 56. 

LoTZE, Gustav: Yvons Kloroformpröve » 12 » 37. 

Lundström, K.: Exstirpation af ett sarkom i parotis » 21 » 18. 

Lägeforening: Den almindelige danske Lägeforening » 12 » 42. 

Lagernas Enkekasse » 12 » 43. 

Lägestand: Til Danmarks Lägestand » 12 » 43. 

Magelssen, A: Endnu et Tilfälde af akkvireret Nystagmus -.. » 28 » 9. 
» Hankö Bad- og Kystsanatortum » 28 » 34. 

Malmberg, Maur.: Akut miliartuberkulos hos ett barn med 
symptom, häntydande på tuberkulos 
meningit » 21 « 34. 

Malmsten, Carl: Studier i terapi. 1. Om inunktionskuren så- 
som antisjfilistisk behandlingsmetod . » 28 » 18. 

Malthe: Syphilis, behandlet med Jodoform » 12 » 27. 

Medicinalstyrelsens underdåniga berättelse för år 1880. Bi- 
drag till Sverges officiela statistik. K) Hälso- och 
sjukvården. » 6 » 34. 

Medicinalstyrelsens cirkulär till läkare och apotekare i riket, 
angående tillägg till tabellerna A och B i den 
svenska farmakopeen; utfärdadt i Stockholm den 
1 nov. 1882 " 21 » 41. 

Medicinalstyrelsens cirkulär till läkare, apotekare, tandläkare 
och veterinärer i riket, angående giftiga och häftigt 
verkande läkemedels utlemnande från apoteken; 
utfärdadt i Stockholm den 8 nov. 1882 » 21 » 41. 

Medicinalstyrelsens cirkulär till läkarne i riket med uppgift 
om den metod, som vid undersökningar angående 
färgblindhet bör följas » 28 » 24. 

Medicinalstyrelsens underdåniga utlåtande, angående Kongl. 
utrikesdepartementets, med anledning af engelska 
mattfabrikanters besvär, gjorda framställning om 
mera detaljerade föreskrifter rörande arsenik- 
undersökningar » 28 » 24. 

Medicinalstyrelsens underdåniga utlåtande, angående Carl U. 
Åkerlunds underdåniga framställning rörande 
bristfälliga föreskrifter för arsenikundersökningars 
verkställande » 28 » 24. 

Medicinalstyrelsens underdåniga berättelse för år 1881. Bidrag 
till Sverges officiela statistik. K) Hälso- och sjuk- 
vården » '28 .' 24. 

Medicinsk Foreningsbygning i Köbenhavn » 21 » 43. 

Medin, o.: Fall af karbolsyreförgiftning medelst lavement » 21 » 35. 

* » Om meningitis tuberculosa hos späda barn. Bidrag 

till kännedomen om sjukdomarna bland de späda 
barnen på Allmänna barnhuset i Stockholm under 

åren 1842 till 1881 N:r 26 ss. 1—30. 

Melchiorsen: En Epidemi, forårsaget ved Benyttelse af en 
Brönd, hvis Vand var inficeret af Dejektio- 

nerne fra en Tyfuspatient » 21 » 46. 

Meyer, Leopold: Glycerintamponen i den gynäkologiske Terapi « 6 » 32. 
» Det normale Svangerskab, Födsel og Barsei- 
säng » 12 » 28. 

Mossberg, V. A.: Angina tonsillaris phlegmon. Trakeotomi... » 28 »> 14. 
*Myoge, Johannes: Albuminurien under den tyfoidc Feber 
med särligt ileusyn til den Gubler- 
Robinske renale Tyfus-form, En klinisk ■ 
Undersögelse N:r20 ss. 1— 23. 

* » D .. ., » ., » forts. » 27 » 1—28. 



Mtgind, Holger: Om Jodoformens Anvendelse til Sårbehandling N:r 12 s. 22. 

Möller, Joh.: Den civile Medicinallovgivning i Kongeriget 
Danmark med dets nordlige Bilande og Ko- 
lonier. Fjärde bind » 12 « 44. 

Möller, P. K.: Ovariekyste, komplicerende Svangerskab, og 

Födsel, senere Ovariotomi » 12 » 32. 

Nannestäd, i.: Om Trakomer i Nordland » 6 » 21. 

Naumann, g.: Entero-peritonitis traumatica cum ileo » 28 » 15. 

Naumann, i. L. och Neyber, O.: Tyfoidfeberepidemien i Eonneby 

1&82 .. 28 " 27. 

Netzel, W.: Från den kliniska gynekologiska afdelningen af 

Sabbatsbergs sjukhus .. » 6 » 28. 

Neyber, o. och Naumann, I. L.: Tyfoidfeberepidemien i Ronneby 

'1882 .. 28 . 27. 

Nicolaysen, J.: Hydrocele processus vaginalis peritonsei på 

bägge Sider hos et Pigebarn » 6 » 23. 

» Coxarthrocace og fractura colli femoris in- 

tracaps » 6 » 24. 

» Resectio coxse » 21 » 21. 

Nilson, H. E.: Ett fall af tetanus efter underbindning af ar- 
teria femoralis för sårskada å låret, med 

gynsamt förlopp » 21 » 17. 

» Ett fall af uuderbindning af arteria glutea 

vid ett travmatiskt aneurysma » 21 » 17. 

NoMMELS, K.: Bidrag til Belysning af Sundhedsforholdene i 

Almueskolerne på Landet « 12 » 50. 

Nordisk Samfund til Bekämpelse af det videnskabelige Dyre- 

plageri » 12 » 3. 

Norstedt, Ossian: Spina bifida, punktion, hälsa » 28 » 14. 

» Tvänne fall af eklampsi » 28 » 20. 

Nyländer, Emil: Alkalisk vismutlösning såsom reagens på 

drufsocker i urin : » 28 » 2. 

Nyrop, C: Om Patteflasker » 6 » 32. 

» Elektromagnetisk Sonde til Fjärnelse af Metal- 

splinter fra Öjets Dybde . » 12 » 14. 

» Instrumentväsen , » 21 » 24. 

Olivaritjs,V.: Tilfälde af prolapsus membranse mucosse urethrEe » 21 » 32. 
Opium: Om Misbrug af Opium og Morfin ber i Danmark samt 

om Midlerne derimod » 12 » 39. 

Panum, P. L.: Nervevävets, de kontraktile Vävs og Nerve- 
systemets Fysiologi » 12 » 2. 

Paulli, Richard: Äter eller Kloroform? » 6 >< 17. 

Petersen, Angelo: Om Pålideligheden af vört nuvärende 

Födselsleje .. 12 » 33. 

PoNTOPPiDAN, E.: Om konstitutionel Behandling mod de tid- 

ligste Syfilissymptomer » 12 » 23. 

PoNTOPPiDAN, Knud: Deu kroniske Morfinisme » 21 » 10. 

PsiLANDER, S. F.: Tvänne fall af empyema med framgång 

opererade » 6 " 13. 

QvisT, C: Experimentela studier rörande vakcinämnet och 

dess konservering » 6 » 7. 

Rapporter från hären och flottan 1881 « 6 » 41. 

Rasch, g.: En historisk Oplysning om convallaria majalis » 12 » 87. 

Retzius, Gustaf: Die Gestalt des membranösen Gehörorgans 

des Menschen » 21 » 1. 



Retzius, Gustaf: Ueber ein Blutgefässe fiihrendes Epithel- 

gewebe im membranösen Gehörorgan N:r21 s. 3. 

.1 Zur Histologie der bäutigen Gehörschnecke 

des Kaninchens » 21 » 3. 

» Ueber die Endigungsweise des Gehörnerven 

in den maculse und cristse acusticse » 21 » 4. 

» und Key, Axel: Ueber die Anwendung der 

Gefrierungsmethode in der histologischen 

Technik » 21 » 4. 

RiBBiNG, S.: Mediastinalsvulst med segundär plevrit » 6 » 14. 

RossANDEE, C. J.: Fall af tänjaing å nervus facialis » 12 » 14. 

» Om kapselinklämning vid starextraktioner 

och om iridotomien » 28 » 12. 

RuDBERG, A.: Från fregatten Vanadis' expedition 1880—1881.. » 6 » 42. 
RuNEBEEG och Saltzman : Ett fall af laparotomi vid inre tarm- 

ocklusion » 6 » 23. 

RuNSTKÖM, V. G. T.: Fractura cranii med aphasi och diabetes » 28 » 13. 

Salin, M.: Fall af ruptur af galiblåsan » 21 » 12. 

Salomon: Bidrag til en Sundhedsstatistik for Kongeriget Dan- 
mark » 12 » 58. 

» Bidrag til en Sygdomsstatistik for Kongeriget Dan- 
mark » 12» 58. 

» » » I) » » » » u 1) » » » 21 » 42. 
Saltzman, F.: Kväfoxidulens användning såsom ansestheticum » 6 » 18. 
» Är den Listerska antiseptiska sårbehandlingen 
nödvändig vid operationer i den privata prak- 
tiken? .) 6 » 18. 

» Ett fall af penetrerande buksår med lesion af 

tarm » 6 » 23. 

» och Runeberg: Ett fall af laparotomi vid inre 

tarmocklusion » 6 » 23. 

» Ett fall af exarticulatio femoris » 6 » 24. 

» Om kilexcision ur tarsus vid medfödd klumpfot » 6 » 25. 
» Ett fall af travmatisk aneurysma å arteria ca- 

rotis communis » 21 » 18. 

» Tvänne fall af hufvudskålsbrott med impression 

af benen » 21 » 18. 

» Tvänne fall af travmatisk affektion af urogeni- 

tal-apparaten » 21 » 20. 

» En knäledsresektion » 21 » 21. 

» Ett fall af förskjutning af fibrocartilago inter- 

articularis interna i vänstra knäet >• 21 » 21. 

» En ovariotomi » 21 » 31. 

Sandberg, C. O.: Invagination med afstötning af det invagine- 

rade tarmstycket » 28 » 6. 

» J.: Et Tilfälde af eclampsia gravidarum, behandlat 

med Pilocarpin » 21 » 25. 

Santesson, C: Fall af blåsesten » 12 >> 21. 

» Fall af kloroformdöd » 28 » 16. 

Schepelern: Årsberetningfor 1882fra Kysthospitaletpå Refsnås » 28 »28. 

ScHiöTz, H.: Ophthalmometer de Javal et Schiötz » 21 » 16. 

» Et nyt Öjenspejl -> 21 » 17. 

') Om rayopi » 28 » 8. 

Schleisner, P. a.: Årsberetning angående Sundhedstilstanden 

i Köbenhavn for 1881 » 12 » 55. 

Schultén, af: En kalk med ingjuten lapis, nedfallen i eso- 

fagus » 21 » 19. 

» Efterblödning efter en uranoplasti '» 21 » 20. 

Schönberg: Profylaktisk Behandling af opbthalmia neonatorum » 21 » 34. 

» Om Dödelighedcn på Födselsstiftelscn » 28 » 21. 



Sell, a.: Om Förändringen af Apotekerprivilegierne N:r21 s. 41. 

Selldén, H.: Några iakttagelser öfver behandlingen af difteri 

med kvicksilfvercyanid » 28 » 6. 

» Om distriktläkarens sociala och vetenskapliga 

ställning » 28 » 23. 

Selskabet for Sundhedsplejen. Årsmödet d. 3 Novbr. 1882 » 12 » 47. 

Setterbläd, g.: Om metoder för upptäckande af simulerad 

döfhet .) 6 » 43. 

SiLFVERSKJÖLD, C. D.: Bidrag till de medfödda hjärtfelens ka- 

suistik » 21 « 11. 

Skjelderup, M.: Et Tilfälde af morb. Brightii med Anfald af 
uräraisk Eklampsi og senere akut Lunge- 
ödem hos en gravida; Udgang i Helbredelse » 6 » 15. 
» Retention af et Abortiväg til Udlöbet af 

Svangerskabet med nogle Bemärkninger 
om Fjärnelsen af en tilbageholdt Abortiv- 

placenta » 12 » 32. 

Smith: Et Tilfälde af morbus maculosus Werthofii .> 12 » 7. 

SoNDÉN, M.: Fall af ruptura uteri traumatica: hälsa » 6 » 27. 

» och Hamberg, N. P.: Giftiga verkningar af sten- 

mui'klan (Relvella esculenta 1. Gyrometra escu- 

lenta P'ries) » 28 » 21. 

Steensen: Pelletierin, et Middel mod tsénia solium » 12 » 9. 

Stefpens, H.: Ved Rhinen » 12 « 40. 

Stenbuch, Chr.: Bemärkninger med Hensyn til Anvendelsen 

af Sublimat til Desinfektion af Latriner... » 12 » 57. 
Stenbäck, M.: Redogörelse för Barnbördshusets i Helsingfors 

verksamhet under år 1880 och 1881 « 21 » 47. 

Stensen, c.: Misbrug af Opium og Morfin i Amerika » 12 » 39. 

Stobch: Et dobbelt Stetoskop (binauriknlärt St.) » 12 » 9. 

» Om Udtömmelse af plevritiske Exsudater ved Hävert- 

aspiration » 12 » 10. 

Stouer, H.: Undersögelse af 20 Brönde i Holbäk By » 12 » 55. 

Studsgaard, C: Nogle Tilfälde af Struma behandlet ved Ex- 

stirpation » 12 » 15. 

» Q.: Nogle Tilfälde af fibromyoma uteri, behand- 

lede operativt gennem Underlivet » 21 » 27. 

Svensson, L: Operationer utförda på Sabbatsbergs sjukhus 

under år 1881 .. 6 » 45. 

* •> Kliniska meddelanden N:r 11 ss. 1— 32. 

» Praktiska studier i btåckläran N:rl2 s. 16. 

* '> Kliniska meddelanden. Forts. fr. N:r 11... N:rl4 ss. 1— 31. 
Sydow, F. v.: Nervfeber hos hafvande kvinnor N:r 12 s. 28. 

" Om den epidemiska ryggmärgshinne-inflamma- 

tionen (meningitis cerebrospinalis) » 21 » 46. 

SöRENSEN', Th.: Börnedödeligheden i Danmark i Femåret 1875 

til 1879 .. 12 » 59. 

') Statistik över Ulykkestilfälde under Arbejde... » 12 » 60. 
» Blegdamshospitalet i 1881 » 12 » 65. 

Tillman, G.: Två fall af hysterotomi » 6 » 31. 

Trautner, T. M.: Et Barn död af Opiumforgiftning » 12 » 38. 

*TscHERNiNG, E. : To Tilfälde af ileus pä Grund af själdnere 

Misdanuelser. Med l.Tavle N:r 9 ss. 1—13. 

♦Tschebning, M.: Studier över Myopiens Ätiologi N:r 6 » 19. 

» Oftalmologisk Statistik » 12 » 12. 

UcKERMANN, V.: Et Tilfälde af uridrosis » 6 » 14. 

» Galvanokavstisk Apparat og nyt Stetoskop ... « 6 » 26. 
» 1) Polyp i Öregangen. 2) Otomycosis asper- 

gillina » 28 » 12. 

Nord. med. arliv. Bd. XV. III 



XXVI 

Ullman, C. M.: Ur årsberättelsen från Göteborgs barnbördshus N:r 6 s. 45. 
» Ett fall af utomkveds hafvandeskap » 12 » 29. 

Vandforsyning: Om Köbenhavns Vandforsyning og Drikkevand » 12 » 53. 
Vetlesen, H. J.: Et Tilfälde af diffus persisterende pneumo- 

tborax » 6 » 13. 

VoGELius, L. S.: Luxatio compl. phalang. II pollicis c. su- 

tura teudinea » 21 » 22. 

» Sequelse distorsionis pedis sin » 21 » 23. 

» Et 4 År gammelt ulcus, helbredet ved hy- 

drargyrum formidatum » 21 » 24. 

Wahlfoks, K. R. : En ackomodationspares « 21 » 15. 

» Tvänne fall af inflammationsprocesser i främre 

ögat » 21 « 16. 

a Redogörelse för oftalmologiska kliniken i Hel- 
singfors åren 1879—1880 » 21 » 48. 

Waller, c. und Björkman, G.: Studien liber den Bau der Tra- 
chealschleimhat mit besonderer Beriichsich- 

tigung des Epithels » 21 » 2. 

*Warfvinge, F. W.: Om behandling af levkemi, psevdolevkemi 
och perniciös progressiv anemi med ar- 
senik jämte några betraktelser öfver 
dessa sjukdomars förhållande till hvar- 

andra N:r 5 ss. 1—44. 

» Fall af borsyreförgiftning N:r21 s. 36. 

» Fall af jodoformförgiftning » 21 » 36. 

* » Om antiseptisk behandling af infektions- 

sjukdomar i allmänhet och särskildt af 

tyfoidfeber N:r 16 ss. 1 — 16. 

WELANDEit, Edvard: Magra fall af tertiär-syfilitiska affektio- 

ner å de yttre manliga genitalia N:r 28 s. 19. 

Westergaard, Harald: Er Dödeligheden i Färd med at aftage? » 12 » 60. 
Westin, O. E. och Almqvist, E.: Om luftväxlingsanordningarna 

inom hufvudstadens skolor » 12 » 49. 

Wettergren, c. L. F.: Herniotomi med tarmresektion » 28 » 14. 

» Fractura olecrani » 28 » 15. 

» Svår blessur å en hand; nervsutur ... » 28 » 15. 
» Iakttagelser rörande Porla brunn och 
dess verkningar samt råd för kur- 
gäster »> 28 » 22. 

WiCKMANN, I. v.: Anatomiske Studier över medfödte Hjärte- 
fejl til Belysning af Sammenhängen mel- 
lem Formering af Lungearterien og man- 
gelfult Udvikling af septum venticulorum » 28 » 3. 

Wiesener, J.: Et Tilfälde af hysterisk Hemianästesi » 6 » 10. 

WoRM-MtJLLER: Om bromkalium i diabetes mellitus » 28 » 7. 

Wretlind, E. W.: Förlossningsfall, försvåradt genom foster- 
bålens storlek » 28 » 20. 

WuLFSBERG, N. : Scrophulo-tubercnlosis » 6 » 8. 

» Doserede Mineralvand >• 12 » 38. 

Åhman, Anton: Fractura patellae » 28 » 15. 

*Ödmansson, E.: Till frågan om excision af den syfilitiska primär- 

affektionen N:r 18 ss. 1—40. 

Tryckfel: N:r 28, s. 23, r. 4 nedifr. stär: SoNDKN, liis: Sellbén 



Stockholm, 18b3. Kongl. Boktryckeriet. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. i\:r I. 



Undersögelser över Lyssaiis og Formsans 
i forskellige Öjensygdomme '). 

Af 

Dr. med. JANNIK BJERRUM, 

Assistent ved Dr. Edm. Hansen Gruts Ojenklinik. 

Med 1 Träsnit. 



Lige så smukt og fuldständigt de fleste Sider af Lyssans- 
spörgsmålet kunne findes behandlade fysiologisk, lige så ufuld- 
ständigt, ja til Dels endog urigtigt have de patologiske For- 
fattere behandlet det. Det fölgende er hovedsageligt et be- 
skedent Forsög på 1) indenfor visse Begränsning er at give en 
exposé af SpörgsmåJets väsentligste Sider med patologislie For- 
Jiold for Öje, 2) at give en Fremstilling af de Undersögelser, 
der ere foretagne efter den derved fremkomne Plan, og af de 
Resultater, som kunne uddrages af disse Undersögelser trods 
deres forskellige Mangler og Unöjagtigheder. 



I. Om Lyssansen. 

Lyssans er Ojets Avne til at skelne Forskel i Klarhed. 
Den måles ved at bestemme Området for og Finheden af denne 
Avne, altså ved at bestemine Gränserne for de objektive Lys- 
intensiteter, der kunne adskilles. 



*) Et Uddrag af min nylig ndkomne Afhandling med samme Titel for den me- 
dicinske Doktorgrad. Förf. 

Nord. med. arkiv. Bd XV. *■ 



2 Bd. XV. ]S:r 1. — J. bjerkdm. 

Lysintensiteterne, de Objekter, der skulle sanses, kunne 
enten frembydes for öjet samtidigt, men vare rumligt forskel- 
lige (d. e. svare til hver sit Retinaparti) eller de kunne frem- 
bydes for Öjet sukcessive uden (eller med) rumlig Forskel. 
Kun det förste er Tilfäldet med de i Patologien anvendte eller 
foreslåede Metoder, og kun hertil tage vi forelöbigt Hensyn. 
De kunne end videre frembydes for forskellige Afsnit af re- 
tina; her er altid kun Tale om at frembyde dem for det bedst 
seende Afsnit af retina, som Regel altså, og når intet andet ud- 
trykkeligt er bemärket, for det centrale Parti af retina og så- 
ledes, at de Intensiteter, der skulle adskilles, ber gränse umid- 
delbart til hinanden. 

Lyssansen måles på to Måder, nemlig dels ved at be- 
stemme den mindste Lysmängde, som overhovedet må til for 
at fremkalde en Fornemmelse (tysk: Reizschrvelle), — dels ved 
at bestemme den mindste Forskel mellem to Lysintensiteter. 
som må til, for at de skulle opfattes forskellige i Klarhed (tysk: 
UnterschieclsscMvelle). Egentlig er Reizschwelle også en Unter- 
schiedsschwelle; ved Bcstemmelsen af den er det nemlig For- 
skellen mellem den Lysfornemmelse, man har, når man intet 
objektivt Lysirritament er udsat for — Eigenlicht der Netzhaut, 
— og den, man har, når et objektivt Lysirritament träder til, 
som skal iagttages: Lyssans defineres simpelt hen som Avnen 
til at skelne mellem Lysintensiteter. 

Fysiologiske Forsög vise os, at man — ca3teris paribus — 
erkender en des mindre Klarhed ^) og en des mindre Klar- 
hedsforskel ^), jo större Synsvinkelen for det anvendte Objekt 
er — i det mindste indenfor visse Gränser. — Den Brök, der 
angiver den mindste erkendelige Klarhedsforskel ^), og som 
derfor er et Udtryk for, et Mål for Lyssansen, varierer altså 
efter den anvendte Syusvinkel. 

Efter Forsög med en hvid Skive, på hvilken der ved et 
sort Sektorstykkc frembragtes en grå Ring, angiver Aubert 
fölgende Skala: 



') AmticKT: Phvsiologie der Netzhaut, S. 47 — 40, og'»Riccö i Ceutralbl. f. Augen- 
heilkuiide, Juli 1877. 

*) Gräfe & Samischs Ilandbuch d. Augenheilkunde, Bd 2, Th. 2, S. 493. 

••) Dcutie udtrykkea som en Brökdel af én af de anvendte Klarlieder, nemlig ved 
Differensen mellem disse divideret med in af dem. Er den enes Klarhed a, 

den andens b, sä er Klnrhedsforskellen . 



LYSSANS OG FORMSAKS I FORSKELLIGE OJENSYGDOMME. 6 

Ved en Synsvinkel på 7° var mindste erkendelige Klarhedsforskel ^ 
» » » » 0^43' >' n » J^ 

» » » » O' 171 o" » » » 3^ 

» » » » 0'6's2" » » » yL. ^ 

Man kan derfor ikke uden videre benytte Resultater af 
Forsög över Lyssansen, når ikke de anvendte Synsvinkler ere 
angivne. 

Fysiologiske Forsög vise os end videre, at den mindste 
erkendelige Klarhedsforskel, udtrykt som en Brökdel af én af 
de anvendte Klarheder, — CiBteris paribus — er des större, jo 
mindre de anvendte Klarheder ere. Dog gälder dette kun in- 
denfor et vist Område: ved meget store Klarheder tiltager Brö- 
ken ligeledes; mindst er den omtrent ved den Klarhed, hvidt 
Papir har i diffust Dagslys inde i en Stue i Närheden af 
Vinduet. Navnlig i direkte Sollys viste den sig således i Au- 
BERTs Forsög med hvide MASSONske Skiver kendeligt större. 

For at illustrere den absolute Klarheds Indflydelse i den 
nävnte Henseende anförer jeg fölgeade Forsögsräkke af Au- 
BEKT -) : 

Ved en Klarhed på 710 ^) var mindste erkendelige Klarhedsforskel j^ 

)) » » » 173 » » » i> j|g 

» » » » 100 » >i » » yij 

» » » » 44 » » « » -1- 

lOti 

» » )) » 25 » » n » ttU- 

104 

» » » » 16 » » )i » ^ 



90 



7 » » » )) 

4 » » » » 1 

b I 

1 » » » » J^ 

60 



') Denne Tabel beskrives af Aubert, Physiologie der Netzhaut (S. 85-86), som 
fremgäet af en Undersögelsesmetode, hvorved man ved en vis given Klarheds- 
forskel bestemte det minimum af Svnsvinke], hvorved denne Klarhedsforskel 
netop kunde ses. Dette er strängt taget ikke det samme som at bestemme 
»Unterschiedsempfindlichkeit» ved denne samme Svnsvinkel. For at göre 
delte måtte man jo, mens Synsvinkelen förblev nforandret, lade Klarhedsfor- 
skellen variere (dette er gjort ved den förste af Bestemmelserne, -V). Au- 
BKRT synes at sammenblande di^se to Ting, hvilket a priori jo ikke "er tilla- 
deligt. Imidlertid er det rimeligt nok, at faktisk Kesultaterue ved de to For- 
sögsmetoder i det väsentlige ville däkke hinanden. Da Albert i Gräfe — 
Sämischs Handb., Bd 2, Th. 2 uden videre angiver Tabellen iom udvisende 
Unterschiedsempfindlichkeit ved visse Synsvinkler, har jeg derfor med det 
nävnte lille Forbehold citeret den som sådan. 

2) Grafe & Samiscus Handbnch d. Augenheilkunde, Bd 2, Th. 2, S. 488 og 489. 

^) Klarheden af den hvide Grund belyst af et Stearinlys i 2 Meters Af stånd = 1. 



4 Bd. XV. N:r 1. — j. bjerrum. 

Ved CQ Klarhed på omtr. h var mindste erkeudelige Klarhedsforskel ^ 

» » » » jij » » » » ^ 

» » » » » ^Ijj » » » « YY 

» » » » !i3(ro » " " '* i 

Bröken jl^ angiver overhovedet oratrent maximum for Av- 
nen til at skelne Klarhedsforskel. Ved en anden Forsögsräkke 
af AuBERT, hvorved anvendtes MASSONske Skiver, var Bröken 
under de gunstigste Klarhedsforhold endnu noget mindre (om- 
trent j|jj); ved betydeligere Forögelse af de anvendte Klarhe- 
der blev den som sagt noget större (1^2). 



I Patologien have navnlig to Apparater fundet Anvendelse 
til at undersöge Lyssansen, nemlig Försters Fotometer og 
den MASSONske Skive. 

Försters Fotometer består af en 12" läng, noget mindre 
bred og höj, indvendig svärtet Kasse. I den ene Ende af den 
er der anbragt 2 Abninger for Öjnene af den, der skal under- 
söges, samt ved Siden heraf en med hvidt Papir däkket kva- 
dratisk Abning, hvis Störrelse vilkårligt kan varieres. Tät 
udenfor denne Abning er anbragt en, så vidt rauligt konstant 
Lysgiver, der belyser det nävnte hvide Papir. Det kvadrati- 
ska, i gennemfaldende Lys lysende Stykke Papir belyser da 
Fotometrets Indre. I dette er der på den modsatte Ende an- 
bragt på hvid Grund 5 tykke Streger, omtr. 2 Cm. brede. 
Der söges nu den mindste Störrelse, den kvadratiske Abning 
tör have, for at det tilsträkkeligt adapterede og mod uvedkom- 
mende Lys beskyttede Öje netop skal kunne tälle de nävnte 
tykke Streger. 

Försters Fotometer har närmest Bestemmelsen af )^Reiz- 
schwelle» til Formål. Strängt taget er det imidlertid ikke Reiz- 
schwelle for et vist Afsnit af retina, der bestemmes derved. 
Der stilles jo nemlig visse Fordringer i Henseende til Di- 
stinktionsvinkel, der kräves, at Stregene skulle tälles. Der 
bestemmes ikke simpelt hen den Belysning, der må til for netop 
at skelne en enkelt Streg; i så Fald vilde det vare en Be- 
steinmelse Reizschwelle af ganske samme Natur, som når man 
i Fysiologien har sögt at bestemme Reizschwelle ved den 
miiidöte Belysning, hvorved en Skygge af en vis Störrelse 
netop kan iagttages på en hvid Flade. At der her virkelig 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE OJENSYGDOMME. 5 

er Tale om mere end en teoretisk Forskel, ses allerede af en 
Bemärkning i Mauthners Vorträge aus dem Gesammtgebiete 
der Augenheilk., Heft o, S. 148, hvor han bemärker om Bru- 
gen af Fotometret, at Belysningen foröges, »bis angegeben 
wird, es scheine sich um schwarze Striche zu handeln, und 
weiter, bis die Striche richtig gezähit A\erden». At imidlertid 
dette »und weiter» ikke betyder noget stort Spillerum, at altså 
det fundne minimum af Belysning ligger när ved Reizschwelle, 
så när, at det uden nogen Fejl af Betydning kan sättes i Sta- 
den for denne, — det må vist nok anses for givet. 

Bestemmelsen af Avnen til at skelne Klarhedsforskel (»Un- 
tersehiedsempfindlichkeit»,der måles ved »Unterschiedsschwelle») 
sker lettest ved den 3Iassonske Skive: en hvid Skive med et 
sort Sektorstykke af variabel Störrelse. Ved hurtig Rotation 
af Skiven frembringes, svarende til det sorte Sektorstykke, en 
grå Ring. Gå vi ud fra, at den Lysmängde, der reflekteres 
fra det sorte Sektorstykke, uden väsentlig Fejl kan sättes = O, 
da fremgår Klarhedsforskellen mellem den hvide Skive og den 
grå Ring strax af Sektorens Gradetal. Have vi en Sektor Då 
10% da bliver, når Klarheden af hvidt sättes lig 1, Klarheden 
af den grå Ring fgg; Forskellen bliver altså ■^^. I Alrainde- 
lighed: er Gradetallet a, da er Klarhedsforskellen mellem Ring 

og Grund (dennes Klarhed sat som Enhed) ^. — Klarheden 

af sort Papir i Forhold til hvidt er nu ikke 0. Aubert har 

bestemt den for sort Papir, han brugte, til ^ (Klarheden af 

hans hvidt sat = 1). Gå vi ud fra en lignende eller også en 

noget större Värdi for vört sort (^ eller så), da er det dog 

strax klart, at denne Störrelse ikke får nogen som helst Ind- 

flydelse af Betydning på Brökens Störrelse. Ved en Sektor 

på 10° bliver den tilsyneladende Klarhed af Ringen da ikkefgg, 

350 + 10 . Vit 350^ -p, , „ ■ ,. 9| . ^x i r 

men k^k — — =-Qgo ' J^^orskellen bliver nu ^j^, i Steden for 

för ^ig*{j, hvilken Differens naturligvis er aldeles ligegyldig. 
Selv om man har en meget stor sort Sektor, f. Ex. på 100°, 
bliver Unöjagtigheden ved at sätte Klarheden af sort lig O 
dog aldeles forsvindende i Forhold til Brökens Störrelse, nem- 
1ig: i Steden for f|g som Ringens Klarhed skulde man have 

'^^ = ^ ; KlsirhedsforsJcellen skulde altså sättes lig 

^^ i Steden for |gg, hvilken Differens naturligvis er uden Be- 
tydning. 



6 Bd. XV. N:r 1. — J. BJERKUM. 

Et Par af Weber og v. Hippel angivne Metoder til Lys- 
sansmålins: ville siden blive omtalte. 



Lyssansmålingen er i de oftalmologiske Håndböger tem- 
rnelio; stedmoderlig-t behaudlet. — I Gräfe-Sämischs Hand- 
buch d, gesammt. Augenheilk., Bd 3, Th. 1 (Snellex & Lan- 
dolt) nävnes sicleordnet den MASSOKske Skive og Försters 
Fotometer som Midler til at måle Ijyssansen. Den Donders- 
ske Modifikation af den MASSONske Skive omtales. Ved denne 
er der på en hvid Skive fra centrum til Randen trukket en 
sort Stribe af passende Bredde, på forskellige Steder regel- 
mässigt afbrudt ved hvide Mellemrum. Ved Rotationen dan- 
nes da grå Ringe, des lysere, jo närmere Randen. Det Hen- 
syn, der ved denne Pröve må tages til Syusvinkel og Distink- 
tionsvinkel, omtales ikke; derimod göres opmärksom på Brö- 
kens forskellige Störrelse efter den anvendte absolnte Klarhed 
og Nödvendigheden af under Omständigheder at tage Hensyn 
hertil. — Försters Fotometer anbefales i sin SxELLEXske 
Modifikation, hvorved der i Steden for de tykke sorte Streger 
anbringes en ved en vertikal Linie i en sort og hvid Halvdel 
delt Väg i Apparatet. Det er ganske vist, at derved får Form- 
sansen mindre Indflydelse; men det er et Spörgsmål, om ikke 
Aj^paratet derved bliver mindre praktisk brugbart: ti hvad det 
fremfor alt kommer an på, er at få en bestemt Angivelse, at 
vare sikker på, at Patienten virkelig ser i Overensstemmelse 
med sin Angivelse; men ,'dette er det vanskeligere at forvisse 
sig om, når Pat. kun skal angive, om lysere eller mörkere, 
end når han skal tälle. Dog er det nok muligt, at denne 
Vanskelighed ikke er så stor her; et godt Holdepunkt måtte 
man kunne få ved at skifte om med den sorte og den hvide 
Halvdel. 

Mauthner omtaler i et Afsnit om wLichtsinn» ^) i det vä- 
sentlige kun Försters Fotometer som Middel til Lyssansmå- 
ling, nävner slet ikke MASSONske Skiver eller i det hele no- 
gen Metode til Bestemraelse af »lUnterschiedsschwelle». 

Så godt som den eneste, der har offentliggjort Resultater 
af Lyssansmåling i forskellige patologiske Tilfäldc, er Förster 
i sin »Uber Hemeralopie- u. dic Anwendung eines Photo^ueters 



') Vortriige aus dem Gesammtgebiete d. Augenheilk., Heft 3. 



\ 



LYS3AXS OG FORMSAKS I FORSKELLIGE OJEKSYGDOMME. < 

im Gebiete d. Ophthalmologie», Breslau 1857, og i Klinische 
Monatsbl. f. Augenheilk. 1871 (Sitzungsbericht der ophthalmol. 
Gesellschaft fiir 1871). Så vidt mig bekendt, er der kun fra 
forskellig Side fremkommen enkelte kortfattede Bekräftelser af, 
hvad FöRSTER har fundet, men ikke nogen detaiileret Offent- 
liffgförelse af selvständige Resultater, Et Tilfälde er dog of- 
fentliggjort af ny og hidtil vist nok enestående Interesse. Dette 
Tilfälde er iagttaget på Dr. Edm. Hansexs Klinik og af Dr. 
V. IvEENCHEL ofientliggjort i »Klinische Monatsbl. f. Augen- 
heilk., Februar 1880. Det vakte på Kliniken i en särlig Grad 
Interessen for LyssansspOrgsmålet, og det skyldes navnlig den 
derved vakte Interesse, at jeg er kommen til närmere at be- 
skäftige micr med dette, Jeg skal siden omtale Tilfäldet lidt 
närmere. 

FöRSTER bruger »Hemeralopi» og »Sväkkelse af Lyssan- 
sen» ganske synonymt. Jeg citerer i denne Henseende föl- 
gende *): » — — — In andern Fallen, avo die amblyopische 
Schwächung des Raumsinns der Xetzhaut sehr ausgesprochen 
war, habe ich gar keine öder nur eine sehr mässige heineral- 
opisclie Stumpfheit (Schtcächung des Lichtsinns) vorgefunden. 

— — — Bei cerebraler Ursache von Amblyopie habe ich 
gleichfalls in einem Falle, wo der Kranke zur Noth noch N:r 2 
Jäger, obwohl sehr unsicher las und wo bereits eine namhafte 
Bcochränkung des Gesichtsfeldes bis auf 30° — 40° jederseits 
vorhanden war, völlige Integrität des Lichtsinnes beobachtet. 

— — — Ich beo^nuge mich hier mit diesen wenigen Notizen 
iiber das Verhalten amblyopischer Augen gegen schwache Licht- 
grade und will durch dieselben nur soviel festgestellt wissen, 
dass die Abnahme des Raumsinns der Retina nicht mit der 
Abnahme des Lichtsinns Hand in Hand geht.» 

Også långt senere, nemlig i Klin. Monatsbl. 1871 (Sit- 
zungsbericht) vise FöRSTERs, så vel som v. Hippels, Udta- 
lelser, at man ansa Lyssansens Beskaffenhed i det hele for 
definitivt bestemt, når Proven med Fotometret havde givet sit 
Resultat. 

I Gräfe-Sämischs Handbuch nävnes (Snellen & Lan- 
dolt) som sagt de to Metoder — Försters Fotometer og 
den MASSONske Skive — ganske sideordnet, som om de i det 
väsentlige vare äkvivalente. Dette synes i det hele hos de 



') Ueber Heraeralopie u. die Anw. o. s. v., S. 47 o. f. 



8 



Bd. XV. N:r 1. 



J. BJEKEUjVI. 



patologiske Forfattere at vare en stiltiende Forudsätning; ofte 
kan man se Bemärkninger som; »Undersögelsen med Massons 
Skive viste det og det, — eller: Undersögelsen med Försters 
Fotometer viste o. s. v., — altså var Lyssansen normal.» 

Betragter man Sägen apriorisk, da kan man dog meget 
godt tanke sig fölgende to Alternativer med Hensyn til Affek- 
tion af Lyssansen: Man kan tanke sig »Keizschwelle» flyttet 
höjere op, uden at »Unterschiedsempfindlichkeit» ved god Be- 
lysning er forandret, — og man kan tanke sig »Unterschieds- 
empfindlichkeit» ved god Belysning formindsket (»Unterschieds- 
schwelle» forstörret), uden at Reizschwelle har forandret sin Be- 
liggenhed. Naturligvis kan man også särdeles vel tanke sig 
Kombinationer af bägge Dele. Jeg vil oplyse dette ved et 
Skema över Lyssansens Forhold hos normale ved forskellige 
absolute Klarheder (den anvendte Synsvinkel betydelig og 
konstant). På dette Skema kan grafisk fremstilles de Alterna- 
tiver, jeg nävnede. 









d 


ö Tl(J 3 


'ö 4 


c 


1 1 


1 


- >i 




















































C. 1,400000 

200000 

50000 

500 






1/, 






1/ 




















\ 


r^ "^ 




\ 




















N 


^v. 


-^^ 






















\ 






^ ^x 




















N 




'.. 






R' 


10 
5 
2 
1 















1 


\ 


























K 




























•. 




















1 


^ 


// 

























LYSSANS OG FOKMSANS I FORSKELLIGE OJENSYGDOMME. \) 

Skeoiaet er simpelt, hen en simpHficeret grafisk Optegnelse 
af Tabellen i Auberts Pbysiologie der Netzhaut, S. 62. Langs 
Vertikalen på venstre Side ere opförte de anvendte absoliue 
Klarheder; som Enhed for disse og som »Reizschwelle» er sat 
den mindste Belysning, hvoived netop en Skygge kunde er- 
kendes på en hvid Flade. Den höjeste af de anvendte Klar- 
heder svarer omtrent til Klarheden af hvidt Papir i temmelig 
svag Dagsbelysning långt inde i en Stue, den svarer til Klar- 
heden af hvidt Papir, belyst af et Stearinlys i 20 Cm:s Afstand. 
For ikke at komplicere Sägen tages altså intet Hensyn til For- 
holdet ved betydeligere Klarheder, hvorved der jo ätter ind- 
träder en Aftagen af Lyssansens Finhed. 

Langs Horisontalen foroven ere indförte de fiindne Klar- 
hedsforskelle. Projektionen fra ét af de på Linien VM afsatte 
Punkter på Horisontalen foroven viser den Klarhedsforskel, 
der kunde erkendes ved den absolute Klarhed, der findes an- 
given ved Projektionen fra det samme Punkt på Vertikalen 
til venstre. Den Klarhedsforskel, der skal sättes svarende til 
Punktet for Reizschwelle, bliver ved Forsöget ubestemt, i det 
Skyggens Klarhed jo kun er subjektiv (Eigenlicht der Netz- 
haut); der er derfor her blöt sat >| (den närmest foregående 
ved overordentlig små Klarheder fundne Klarhedsforskel). 

Det er naturligvis ikke Meningen, at Skemaet ved selve 
Liniernes Form skal give et Billede af Lyssansens forskellige 
Finhed ved forskellige absolute Klarheder. I så Fald måtte 
det hele Skema have en anden Anordning. 

Linien UR udtrykker altså det normale. — Ved Försters 
Fotometer tilsigtes besterat Beliggenheden af Punktet R. Ved 
en MASSONsk Skive, anvendt i alminäelig Dagshelysning^) til- 
sigtes derimod bestemt Beliggenheden af Punktet U. — Der 
var nu intet som helst uriraeligt i, at U kunde flyttes et Stykke, 
f. Ex. hen til U', uden at R flyttedes. I så Fald vilde imid- 
lertid Försters Fotometer ikke vise noget abnormt, uagtet 
Lyssansen dog sandelig ikke kunde siges at vare normal. I 
lige Made kunde R meget godt tankes flyttet, f. Ex. til R', 
uden at U havde skiftet Pläds, I så Fald vilde Massons 



') Det bemärkes allerede her, at faktisk vil ved Undersögelsen med Skiren i al- 
mindelig Dagsbelysning denne nästen altid vare större end den på Skemaet 
anvendte maximale Belysning. Dette vil siden blive berört ved Omtalen af 
mine T^ndersögelser med MASSONsk Skive. Variation i Dagsbelysningens Grad 
vil derfor ikke i og for sig kunne göre Bröken mindre eud den ber anförte 
Brök T^. 



10 Bd. XV. N:r 1. — J. bjerrum. 

Skive i almindelig Dagsbelysning ikke vise nogen Liden af 
Lyssansen, mens Försters Fotometer nu vilde give positivt 
Resultat i denne Henseende. — Naturligvis kan man også sär- 
deles vel tanke sig bägge flyttede, f. Ex. den ene til B,', den 
anden til U'; i så Fald vilde så vel Försters Fotometer som 
Massons Skive i almindelig Dagsbelysning give positivt Re- 
sultat. 

Om den Linie, der i et givet Tilfälde vilde förbinda R 
og U' eller U og R', netop som tegnet på Skemaet strax vil 
fjärne sig fra Normallinien, kan naturligvis ikke vides. Den 
kunde jo meget godt, udgående fra det ikke flyttede Punkt, i 
Iäno;ere Tid bevare sin Kongruens med Normallinien for se- 
nere at dreje af fra denne. — De forskellige Muligheder, der 
i övrigt teoretisk kunde konstrueres her, skal jeg i övrigt ikke 
indlade mig på for ikke at komplicere Sägen mere end nöd- 
vendigt. Jeg tänker vel også, at det nävnte indeholder i det 
väsentlige de Synspunkter, der faktisk kunne få Betydning. 

Vilde man nu indvende, at det dog var märkvärdigt og 
usandsynligt, at Nerveirritabiliteten skulde vare patologisk for- 
mindsket ved visse Grader af Belysning af Nethinden, men 
ikke ved andre, da kan jeg aldeles ikke indrömrae dette. A 
priori finder jeg ikke noget som helst urimeligt deri; jeg skal 
anskueliggöre denne min Opfattelse ved et Billede. 

Man tanke sig en hul Cylinder, i hvilken et tätsluttende 
Stempel kan beväge sig op og ned. Dettes Bevägelser tankes 
nu svarende til Bevägelsen i Nervesubstansen ved Lyspåvirk- 
niug. Lad os da först tanke os Stemplet helt nede ved Cy- 
linderens ene Ende. På Grund af Gnidningsmodstanden krä- 
ves der en vis Kraft, inden Stemplet overhovedet begynder at 
beväge sig: Reizschwelle. Den Gnidningsmodstand, som på 
ethvert Punkt i Cylinderen er til Stede, og som altså må over- 
vindes, for at Stemplet, når det betinder sig der, skal begynde 
at beväge sig, — tankes nu afpasset således, at den svarer til 
Forskellighederne i Unterschiedsschwelle ved forskellige Be- 
lysningsgrader, at den altså bliver mindre og mindre i et vist 
Forhold, jo mere Stemplet stiger i Cylinderen. Man har da 
her et Symbol på Lyssansens normale Forhold. — Man kan 
nu forestillc sig, at Gnidningsmodstanden ved Stemplets Be- 
vägelse bliver forholdsvis större i Begyndelsen, og.at altså 
Stemplet vil fordre foröget Kraft for fra först af at sättes i 
Bevägelsc, men at denne abnorme Forögelse af Modstauden 



LYSSAXS OG FORMSAKS I FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 11 

aftager, efterhånden som Stemplet kommer höjere op. Dette 
vilde svare til det Alternativ, at B var flyttet opefter, mens 
Unterschiedsempfindlichkeit ved almindelig Dagsbelysning var 
uforandret. Det modsatte, at Gnidningsmodstauden var den 
sädvanlige i Begyndeisen, men tiltog i abnorm Grad siden, 
vilde svare til det andet Alternativ, at U var flyttet, at Unter- 
schiedsempfindlichkeit ved almindelig Dagsbelysning var af- 
tagen, mens R havde beholdt sin Pläds. 

Resultatet heraf bliver, at man nödvendigvis a priori må 
sige: 1) Til at forvisse sig om Lyssansens BesTiaffenlied er det 
ilike tilsträlikeligt at måle den efter et Princip som det, der 
ligger til Grund for Försters Fotometer, — og 2) det er heller 
iJcke tilsträlikeligt at måle den ved almindelig Bagshelysning 
efter det Princip, der ligger til Grund for den Massonshe 
Slcive. — Mine Undersögelser af patologiske Tilialde vise nu, 
at Lyssansen faldish kan vare — om ikke udelukkende, så 
dog väsentlig — kun aflSceret i én og i livilhen som helst af de 
nävnte to Retninger, — at altså hägge de nävnte Principer for 
Lyssansmåling nödvendigvis må benyttes ved Undersögelsen 
af patologiske Individers Lyssans. 

Det af Dr Krenchel offentliggjorte, ovenberörte Tilfälde 
gav allerede i disse Retninger et Fingerpeg. Jeg antörer 
Hovedpunkterne af Journalen: 

En 33-årig Skibskapteju indfandt sig på Kliniken i Februar 
1878. Et År för havde han haft gul Feber i Sydamerika og var 
härunder bleven blind. Der indtrådte langsora ]3edring af Synet, 
men \ Ar efter hurtig og stärk Forvärrelse, hvorpå igen stadig Be- 
dring. — Undersögelsen viste nu: *S' normal, endog lidt över det 
normale. Synsfelt til alle Sider lidt iiidsnävret, mest opad og udad; 
desuden et Par små öformede, skarpt begränsede, i Form for övrigt 
vexlende Defekter i Synsfeltet. Farvesausen nästen normal. Papil- 
lerne noget blege; Arterierne temmelig små; tydelig Atrofi ej at kon- 
statere. Pat. klagede moget stärkt över Tågesyn og »dårligt Syn» i 
det hele. På Massons Skive fandtes mindste Brök oratr. J^-y Om 
Aftenen angives Synet endnu slettere end om Dagen; i et halvmörkt 
Yärelse, hvor en normal dog endnu kunde läse Jager N:r 1, kunde 
han ikke läse endog store Bogstaver, og det kunde også konstateres, 
at det svageste Lysskär, han kunde skelne fra fuldständig mörkt, var 
betydeiigt större end for en normal. 

Han indfandt sig ätter den ^^/. 1880: S normal, läser Jäger 
N:r 1 uden Briller. Kender nu på Massons Skive ^^ (ja ved stärk 
Belysning endog ^ til g^). Der er endnu små Defekter i Synsfeltet, 
og han klager över Hemeralopi, men angiver i övrigt stor Bedring i 
Synssväkkelsen; udförer siue Forretniuger uden Vanskelighed. Endnu 
blege Papiller med små Arterier. 



12 Bd. XV. N:r 1. — j. bjerrum. 

Trods den betydelige Hemeralojii, som åbenbart var til 
Stede, gör Tilfäldet dog, som stärkt fremhävet af Dr Kren- 
CHEL, bestemt Indtrykket af, at lier tillige var noget andet 
abnormt i Lyssansens Funktion, som ikke svarede til, hvad 
man fandt ved andre Hemeralopier. 



Jeg har ved mine Undersögelser ikke anvendt Förstees 
Fotometer, hvad jeg i övrigt beklager. MASSONske Skiver har 
jeg derimod anvendt til Bestemmelse af »Unterschiedsempfind- 
lichkeit», Hvad Fotometret angår, da mener jeg imidlertid i 
det fölgende at kunne godtgöre, at mine Undersögelser af Syns- 
styrken ^) ved ringe Belysning til Dels ville kunne trade i Ste- 
den for det. Jeg skal fremstille disse, i det jeg nu går til 
Omtalen af mine Undersögelser över Formsansen i det hele. 

— Efter at jeg har fremstillet Metoden for mine Formsans- 
undersögelser, vil jeg da give en almindelig Vurdering af disse 
Forrasansbestemmelser med Hensyn til deres Betydning for 
Bedömmelsen af Lyssansens Beskaffenhed hos de undersögte. 

— Siden ville nogle af de undersögte Tilfälde blive refererede 
for at vise Berettigelsen af gjorte Slutninger. 



II. Om Formsansen. 

Ved Ojets Formsans forstås en enkelt Side af dets rum- 
lige Opfattelsesävne, nemlig Avnen til at se Punkter adskilte. 
Formsansens Finhed måles ved Distinktionsvinklen, d. e. den 
mindste Syns vinkel, Afstanden mellem 2 Objekter kan svare 
til, når de endnu skulle ses som to. 

Som anatomisk Substrat for denne Avne må det vel an- 
tages, at det seende Organ er sammensat af — i det mindste 
til Dels — isolerede Elementen Vi gå ud fra, at den perci- 
perende Flade i Ojets Baggrund danner et Mosaik af sådanne 
iaolerede Elementer, og at der fra hvert af disse er isoleret 
Förbindelse med Centralorganet. 

De af Fysiologer anstillede Forsög över Distinktionsvink- 
lens Störrelse hos normale have givet forskellige liesultater, 



') Det tankes her og i det fölgende, nar intet andet udtrykkeligt bemurkes, pS 
Synsatyrke for de sorle Bogstaver. 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 13 

dels efter de anvendte Metoder, dels efter Forskelligheden af 
de undersögte Individer. Cjeteris pari bus viser Distinktions- 
vinklen — indenfor visse Gränser — sig des mindre, jo 
större Synsvinklen er for de Objekter, der skulle adskilles. 
Ved Forsög med hvide Kvadrater på sort Grund fandt Au- 
BERT, når Synsvinklen for et Kvadrat var 114", Distinktions- 
vinklen = 29"; var Synsvinklen 65", var Distinktionsvinklen 72"; 
var Synsvinklen 46", var Distinktionsvinklen 110". For hvide 
Kvadrater med sorte Mellemrum af samme Bredde som Kva- 
draterne vilde Distinktionsvinklen for Aubert altsä vare godt 
og vel 1 Minut. For sådanne Objekter, nemlig skakbrät- 
agtige Teo-ninger, angiver Tob. Mäter *) deriraod som Di- 
stinktionsvinkel 124". For parallele Striber med lige brede 
Mellemrura angiver samme 94"; for sådanne Objekter fandt 
derimod Bergmann (Helmholtz: Handb. d. physiol. Optik, 
S. 218) Distinktionsvinkelen fra 51" til 75", — E. H. Weber 
fandt den på omtr. 90". Forskellighederne i disse Undersöge- 
res Ano;ivelser kan foruden i en Forskel i deres Formsans 
tillige have beroet på en forskellig Belysning under For- 
sögcne. 

Jeg skal i övrigt ikke indlade mig pä nogen vidtlöftigere 
Fremstilling af de til Bestämmelse af Formsansen, dels i fy- 
siologisk, dels i mere praktisk Hensigt anvendte Metoder, 
men strax gå över til Omtalen af den på Ojenklinikerne säd- 
vanligt anvendte, som jeg også har benyttet. 

Ved denne bestemmes Formsansen ved Hjälp af sorte 
Bogstaver på hvid Grund, og Bestemmelsen ud föres ved al- 
mindelig Dagsbelysning. Ved Synsstyrke (S) forstår man Form- 
sansen, i Regien bestemt på denne Made. De anvendte Bog- 
staver ere Snellens. De disse dannende sorte Streger og de 
hvide Mellemrum mellem disse ere så vidt muligt lige brede 
for hvert enkelt Nummer. Af de af Fysiologerne anvendte 
Metoder ere derfor de öven omtalte, hvor Objekterne vare 
Kvadrater eller Striber med Mellemrum af samme Bredde som 
disse, dem, der stå disse Bogstavpröver närmest. 

Som normal S (S = 1) sättes den, hvorved netop kan ken- 
des Bogstaver, hvis liele Höjde og Bredde svarer til en Syns- 
vinkel på 5', og for hvis enkelte Streger og deres Mellemrum 
Synsvinkelen er — 1'. 



') Refer. i Helmholtz: Handb. d. physiolog. Optik, S. 218. 



14 Bd, X"V. N:r 1. — j. bjekrum. 

Man får ikke ganske samme Resultat, eftersom man an- 
vänder Bogstaver eller andre Metoder til Bestemmelse af Di- 
stinktionsvinkelen. Et Bogstav kan endnu ofte kendes, mens 
Punkter eller Kvadrater, for hvilke Distinktlonsvinkelen er 
den samme som for Bogstavets Elementer, ikke kunne adskil- 
les; den ydre Form af hele Billedet afgiver for Bogstavet al- 
lerede en Vejledning, der ofte er tilsträkkelig til Erkendelsen 
for Folk, der ere vante til at läse, og som undersöge deres 
Fornemmelser omhyggeligt. Det er til Dels af denne Grund i 
Regien förbundet med nogen Vanskelighed at angive bestemt, 
hvilke de mindste Bogstaver ere, som man tydeligt distingve- 
rer, isär også, hvis man i Forvejen véd, hvilke de anvendte 
Bogstaver ere. For övrigt må det bemärkes, at Bogstaverne 
ingenlunde forholde sig ens i den nävnte Henseende; nogle 
Bogstaver höre på Grund af deres Form til de letteste, så- 
ledes A, L, T, — andre kräve nujagtigere Distinktion for at 
läses rigtigt, i det de have betydelige Ligheder i Formen med 
andre Bogstaver, således E, B, B, — B, F, — O, O, G; V 
forvexles ofte med Y eller U. Man finder også meget ofte 
ved Synspröven Forholdet sådant, at i en vis Afstand en vis 
Linie läses fuldt ud, på den näste läses nogle eller kun et en- 
kelt, på den näste ingen. Naturligvis kan det hände, at også 
på denne sidste et enkelt let Bogstav nävnes rigtigt; men det 
er i Virkeligheden meget själdent, själdnere i Grunden, end 
man skulde tro. 

Trods de nävnte Kilder til Unöjagtighed have Bogsta- 
verne beholdt Stillingen i praxis som Pröveobjekter, isär fordi 
man ved dem hurtigt og nemt får en sikker Angivels eaf, om 
Pat. virkelig ser Tingen rigtigt. Absolut fysiologisk Nujag- 
tighed kan man som Regel alligevel ikke opnå selv ved den 
simpleste og nöjagtigste Metode; dertil kräves större Udhol- 
denhed, Intelligens og lagttagelsesävne, end de allerfleste Pa- 
tienter ere i Besiddelse af. Hovedpunktet er i praxis at få 
en tydelig og sikker Angivelse af Patienten; dette opnås så 
godt som vist nok muligt ved Bogstaverne. 

Blandt de ovenfor nävnte Angivelser af Fysiologer angå- 
ende Distinktionsvinklens Störrelsc ved Forsög med Kvadra- 
terne og Striberne med de lige så brede Mellemrum var mini- 
muni omtr. 1 Minut. Ved Synsstyrkebestemmelsen med Bog- 
staver finder man nu hyppigt 5' > 1 ; således er f byppig, 
endog I ikke själden. Dette betyder en Synsvinkel for Bog- 



LYSSANS OG FOUMSANS I FORSKELLIGE ÖJEXSYGDOMME. 15 

stavernes Streger og deres lige så brede Interstitier på hen- 
holdsvis I' og f. Hertil bidrager vist nok det öven nävnte 
Forhold ved Bogstaver som Pröveobjekter (Indflydelsen af 
deres ydre Form) en Del. 

Ved mine Synsstyrkebestemmelser har jeg altså anvendt 
almindelige SxELLENske Bogstaver. Foruden imidlertid at 
bestemme 8 som sädvanligt ved alraiudelig Dagsbelysuing har 
jeg bestemt den ved forskellige lavere Belysuingsgrader, en- 
kelte Gange også ved en höjere Belysningsgrad. — Som be- 
kendt afhänger S i höj Grad af Belysningen. Der er af for- 
skellige og efter forskellige Metoder anstillet fysiologisJce 
Forsög över Belysningens Indflydelse på Synsstyrken, således 
af ToB. Mäter ^), N. Th. Klein -), Posch ^). Jeg har på 
mig selv bestemt Synsstyrken ved en Mängde af de forskel- 
lige Belysningsgrader, jeg i det hele har haft til Disposition. 
N. Th. Kleixs Undersögelser, der til Dels vise temmelig stor 
Overensstemmelse i Metoden med mine, kunne nok jävnföres 
lidt med disse Bestemmelser af min egen S (se i den Anled- 
ning i min Disputats). I övrigt skal jeg ikke indlade mig på 
nogen Jävnförelse af mine Undersögelser med disse Forfatte- 
res, dels fordi jeg ikke har anvendt samme Metode for Belys- 
ningens Varieren, så at jeg ikke vil kunne sammenholde med 
nogenlunde Nöjagtighed min Belysningsskala med deres, — 
dels fordi de (Tob. Mayer og Posch) have anvendt ganske 
andre Metoder til Bestemmelse af Distinktionsvinkelen end 
jeg, der jo brugte SNELLENske Bogstaver. Desuden har jeg 
udelukkende forfidgt praktiske Formål, ikke som T. Mayer 
og Posch sögt nöjagtige Formler for den fysiologiske Afhän- 
gighed mellem Belysning og Distinktionsvinkel *) eller i det 
hele sögt nogen nöjagtig direkte Måling af denne; hertil vilde 
Bogstaver i det hele näppe egne sig. Derimod har jeg ofte 



') Refer. Helmholtz: Handb. d. physiol. Optik, S. 219. 

^) N. Th. Klein : De riuflueuce de Téclairage sur Tacuité visuelle. Paris 1873. 

^) Archiv f. Augen- u. Olirenheilkunde, V, 1876. 

'') Posch findei-, — i hvert Fald meget tilnärmelsesvist, — at Synsstyrken tilla- 
tager i aritmetisk Progression, når Belysningen voxer i geometrisk. De af 
ham benyttede Objekter vare parallele livide Linier med lige brede sorte Mel- 
lemrum; Synsstyrken måltes ved den störste Afstand, i hvilken han ved lang- 
som Tiluärmelse til Objekterne bestemt erkendte, hvilkeu Retning de parallele 
Linier havde (Linierne anbragte i en Plan, vinkelret på Synsiinien). Kun ved 
en ganske säregen Anordning af Forsöget, hvorved forskellige Objekttavler 
samtidigt frembödes for Öjet. hver med sin forskellige Belysning, fik P. Re- 
gelmässigheden, Lovmässigheden i Resultaterne frem. 



16 Bd. XV. N:r 1. — J. BJERRUM. 

ved samtidig Pröve sammenlignet andre normale med Hensyn 
til deres S ved ringe Belysning med mig selv, og jeg har 
altid fundet nästen fuldkommen Overensstemmelse. De fysio- 
logiske Variationer ere her sikkert kun ringe. Man har jo 
også ligefrem foreslået at måle Belysningsgraden under visse 
Forhold ved den Synsstyrke, en normal i det givne Tilfälde har. 

En Genstands, et Bogstavs Synlighed afhänger altså af 
Synsvinkel og Belysning; men den afhänger endnu af et tredje, 
nemlig af Forskellen mellem Genstandens og Grundens (den 
Grund, hvorpå den er anbragt) tilsyneladende Klarhed (vi 
tanke jo her kun på ikke-farvede Objekter). Det er natur- 
ligvis kun, for så vidt der er en Klarhedsforskel mellem Gen- 
stand og Grund, at hin kan adskilles fra denne. Denne Klar- 
hedsforskel må have en vis Störrelse, inden Öjet overhovedet 
kan opfatte den, end mere da, inden det kan skelne vedkom- 
niende Genstands-Detailler. Den Störrelse, Klarhedsforskellen 
må have for at opfattes, er forskellig, eftersom Synsvinkelen 
for vedkommende Genstand er, og eftersom den absolute Stör- 
relse af de anvendte Klarheder er. Jo större Synsvinkel, des 
mindre behöver Klarhedsforskellen at vare. Derimod gälder 
det iklce: jo större absolut Klarhed, des mindre Klarhedsfor- 
skel kan man opfatte; den gunstigste absolute Klarhed er om- 
trent den, som ikke altfor hvidt Papir har i ikke for stärkt 
Dagslys. Der foreligger så vel med Hensyn til Synsvinkelens 
som med Hensyn til den absolute Klarheds Indflydelse på den 
mindste erkendelige Klarhedsforskel fysiologiske Undersögelser 
(se ovenfor). Angående Klarhedsforskellens Indflydelse på 
Synsstyrken, altså på Distinktionsvinkelen, foreligger der ilike 
fysiologiske Forsög, når undtages en lille Tabel hos Aubert 
(Gräfe & Sämischs Handb., Bd 2, Th. 2: Grundziige der 
pliysiolog. Optik. Netzhaut, S. 580) över Distinktionsvinkelen 
for hvide Kvadrater af forskellig Störrelse på en bestemt Nuance 
grå Grund; Tabellen viser Värdier for Distinktionsvinklerne, 
der kun ere temmelig lidet forskellio-e fra dem for hvide Kva- 
drater på sort Grund; det grå var heller ikke meget lyst. 

Et Bogstavs Synlighed afhänger altså: 1) af Si/nsvinJcelen 
for dcts Elementer, 2) af Klarliedsforshellen mellem Bogstavet 
og den Grund, på hvilken det findes, 3) af den absolute Klar- 
hed af denne. I Steden for denne sidste (Klarheden af Grun- 
den) kan, når man i en Forsögsräkke stadig anvender den 
samme Grund, sättes den anvendte Belysning. 



LYSSAXS OG FORMSANS I FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 17 

Det er nu indlysende, at, for at få et fyldigt Billede af et 
Öjes Formsans, er det ikke nok at kende den ved en eneste 
Kombination af Belysning og Klarhedsforslcel, således som ved 
den sädvanlige Pröve, — man må undersöge den ved väsent- 
ligt forskellige Belysninger og Klarhedsforskelle. Jeg vil her 
benytte Lejligheden til at fremhäve, at jeg i hele denne Afhand- 
ling stadig tänker på Formsansen i centrum, således som man 
jo altid gör, når intet andet udtrykkeligt bemärkes. Et Par 
enkelte Steder vil der dog blive Tale om Formsans i Perife- 
rien, fordi der blandt de undersögte var nogle få, der havde 
excentrisk Fixation. — At Forskelligheder i Ojnenes Form- 
sans ikke blöt ved varierende Belysning, men også ved vari- 
erende Klarhedsforskel må kunne have betydelig praktisk Be- 
tydning, er klart nok. I det daglige Liv se vi oftest ikke — 
undtagen ved Läsnino- — Genstandene i så stärk Kontrast som 
hvidt og sort. 

A priori er det nu naturligt at antage, at de forskellige 
Amblyopier ikke ville forholdc sig ens i disse Henseender, 
At de forholde sig forskelligt ved aftagende Belysning, ved 
man; Hemeralopi er jo et kendt Symptom, så vel som »Nyk- 
talopi». Imidlertid foreligger der med Undtagelse af nogle 
få, navnlig af Fökster offentliggjorte Tilfälde ingen metodi- 
ske Undersögelser över de forskellige amblyopiske Tilstande 
med Hensyn til Synsstyrkens Forbold ved aftagende Belysning. 
Angående Indflydelsen af Klarhedsforskellen på Synsstyrken 
foreligger der aldeles ingen lagttagelser af patologiske Til- 
fälde og kun en Antydning til en lagttagelse af fysiologisk 
Natur (omtalte lille Tabel af Aubert). Det förekommer mig 
at måtte have sin Interesse at undersöge Amblyopierne under 
disse Synspunkter, og det synes ikke usandsynligt, at der ad 
denne Vej vil kunne kastes et nyt Lys ind över forskellige 
Sider af Amblyopiernes Patologi. Hertil vil imidlertid kräves 
mange lagttagelser. De, jeg har gjort, ere det förste Kon- 
tingent. 

Det umiddelbare Formål for de Undersögelser, hvis Me- 
tode jeg nu närmere skal beskrive, er da dette: Ved forslcel- 
lige hestemte Belysninger og Klarhedsforskelle at få et Tal- 
iidtryk for Öjets Formsans af samme Art som det ved den 
sädvanlige Synsstyrkepröve opnåede og altså kommensurabelt 
dermed. 

Nord. med. arliv. Bd. XV. 2 



18 Bd. XV. N:r 1. — j. bjerrum. 

Med dette Formål for Öje dannede jeg mig mit Vtldev- 
sögélsesapparat. 

Jeg dannede mig foruden den sädvanlige Synsstyrketavle 
4 andre Tavler med SNELLENske Bogstaver, kun forskellige 
fra den sädvanlige deri, at Bogstaverne vare grå i Steden for 
sorte. Hver Tavle havde sin Nuance gråt, hvoraf alle Bog- 
staver på den vare dannede. Klarhedsforskellen mellem de 
grå Bogstaver og Tavlernes hvide Grund bestemtes ved en i 
min öven nävnte Afhandling närmere beskreven Metode. Jeg 
fik da i alt 5 Tavler. — Sättes Klarheden af den hvide Grund 
på disse lig l,oo, da var Klarheden af de 4 Nuancer gråt hen- 
holdsvis omtr. f^^, ^, -f-^^, -^^^ Klarheden af sort kan i denne 
Sammenhäng uden nogen som helst väsentlig Fejl sättes lig 0. 
Jeg havde da altså fölgende Tavler med fölgende Klarheds- 
forskelle mellem Bogstaver og Grund: 

Tavle I, Klarhedsforskel mellem Bogstaver og Grund = l,o. 

» II » » » » » = 0,4. 

» III » » » » » =^ 0,3. 

» IV M » » « » := 0,2. 

» v » w » » » = o, 1 . 

Disse Tavler anbragtes nu i almindelig Dagsbelysning 
sukcessive på samme Sted, og S bestemtes for hver af dem; 
derpå formindskedes Belysningen, og S bestemtes ätter suk- 
cessive for alle Tavlerne, o. s. v. — De senere fölgende Syns- 
styrketabeller forstås nu let uden synderi ig Förklaring. Langs 
Vertikalen til venstre ere de forskellige Belysninger opförte, 
längs Horisontalen foroven ere Numrene på de forskellige Tav- 
ler noterede tillige med Klarhedsforskellene. En horisontal 
Räkke viser da ved en og samme Belysningsgrad S for de 
forskellige Tavler, — en vertikal viser for samme Tavle S ved 
de forskellige Belysninger. 

Jeg skal nu omtale, hvorledes Belysningsforholdene var, 
hvorledes jeg varierede og målte dem. Jeg gör dette noget 
vidtlöftigt i Sammenligning med det foregående, da min Un- 
dersögelsesmetode her har sin störste Unöjagtighed. 

Alle Pröverne anstilledes i samme Stue. Denne havde 
kun ét Vindue, som vendtc til en fri Pläds. Lige överfor 
Vinduet, i lidt mere end 5 Meters Afstand, häng Prövetavlen. 
De forskellige Prövetavler anbragtes sukcessive på samme 
Sted, häng ikke ved Siden af hinanden. Patienterne befandt 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 19 

sig altid på samme Side af Vintluet, lige överfor Tavlen; for 
så vidt de kom närmere til denne, befandt de sig altid i Li- 
nien mellem hin Pläds og Tavlen. 

I Vinduet var anbragt et meget tät Rullegardin, hvorved 
Belysningen kunde varieres. Förbi Randene af det trängte 
imidlertid endnu en ikke ringe Mängde Lys ind, som da for 
en meget väsentlig Del kunde udelukkes ved at träkke en 
Portiére af temmelig tät Töj hen föran Vinduet. 

Almindelig Dagsbelysning (herved forstås i det fölgende 
altid Belysningen ved fuldständigt optrukket Rullegardin og 
fjärnet Portiére) er — også under ellers lige Forhold — en 
meget variabel Störrelse. For at få et Udtryk for Belysnin- 
gen på det Sted, hvor Tavlen häng, anvendtes fölgende Frem- 
gangsmåde: Umiddelbart ved Siden af Tavlen var anbragt en 
lille vertikal Stav i U til 2 Cm:s Afstand fra Väggen. Denne 
Stav kastede da en Skygge på Väggen. Anbringes et Stearin- 
lys ikke altfor långt borte fra Staven til Siden for Lyskeglen 
fra Vinduet til denne, kaster Staven en Skygge til på Väggen. 
Hvilken af de to Skygger der er mörkest, afhänger af For- 
holdet mellem den Belysning, Stearinlyset frembringer på Väg- 
gen, og den Belysning, Dagslyset frembringer der. Den ene 
Skygge er jo kun helyst af Stearinlyset, den anden kun af Dags- 
lyset. Bestemmer man nu ved vexelvis at fjärne og närme Stearin- 
lyset den Afstand af dette, ved hvilken bägge Skyggerne ere 
lige mörke, da har man tillige fundet, at den Belysning, det för- 
handen värende Dagslys frembringer på et Sted af Väggen, er 
lig den Belysning, et Stearinlys i den fundne Afstand frem- 
bringer på samme Sted. — Sättes den Belysning, et Stearin- 
lys i 1 Meters Afstand frembringer på det pågäldende Sted, 
= 1, så er den Belysning, det samme Stearinlys frembringer i 

- Meters Afstand, = a- (f. Ex. i i Meters Afstand = 4, i I 

Meters Afstand = 16). På denne Made får jeg altså Dags- 
lysets Styrke udtrykt ved et Tal med den Belysning, et Stearin- 
lys frembringer i 1 Meters Afstand, som Enhed. Denne Må- 
ling af Dagslyset er udfört ved (nästen) enhver af de under- 
sögte, samtidigt med Synsstyrkebestemmelsen. 

Nu er det klart nok, at denne Måling långt fra er exakt; 
der er adskiliige Fejlkilder. Isär kan nävnes den Oraständig- 
hed, at de 2 Skygger ere farvede, forskelligt farvede. Eud 
videre er den Skygge, Vinduet kaster, ikke lige mörk i hele 



20 Bd. XV. N:r 1. — j. bjerrum. 

sin Bredde; den består af Kärneskygge og Halvskygge; det 
er den midterste, mörkere Del af den, der er benyttet ved Må- 
lingerne; men at Skyggen ikke har skarp Begränsning, van- 
skeliffo-ör Sammenligningen. Gör man imidlertid Forsöget, ser 
man snart, at det Spillerum, der er i Stearinlysets Afstand, 
når Skyggernes Belysning skönnes ens, kun er temmelig lille; 
indenfor og udenfor det bliver Forskellen i Skyggernes Be- 
lysning hurtigt meget betydelig. Som en nogenlunde tilnär- 
raelsesvis Bestemmelse er Målingen sikkert god nok; så meget 
mere som det for mig väsentligst gjaldt om at skönne Dags- 
lysets mere eller mindre ved de forskellige Prover, mindre 
om at finde dets absolute Intensitet udtrykt ved Stearinlys. 
Er det den samme Undersöger, der gör Forsögene, ville en 
Del af Fejlkilderne vist nok få omtrent den samme Indflydelse 
ved alle Pröverne; således vil den Indflydelse, Skyggernes 
forskellige Farvning har på Usikkerheden af den subjektive 
Dom om deres Lighed, rimeligvis beständig gå i samme Ret- 
ning, således at ved alle Pröverne af den Grund Dagslyset vil 
vurderes noget for lavt eller ved dem alle for höjt. At Må- 
lingen er nogenlunde jjålidelig, fremgår i övrigt af, at alle 
de, der deltoge i den (i Regelen to, ofte flere), altid havde 
nästen nöjagtigt samme Skön över den Afstand, Stearinlyset 
i det givne Tilfälde skulde have, for at Skyggerne skulde vare 
ens. Dette er et Bevis for, at det subjektive Skön kun har 
et temmelig ringe Spillerum. Men rigtig nok vedblive des 
uagtet andre Unöjagtigheder at göre sig gäldende, f. Ex. den 
Omständighed, at Målénheden ikke er en konstant Störrelse. 
Ganske vist vare de anvendte Stearinlys altid af samme Slags 
(6 på Pundet), og der sörgedes for, at de under Bestemmelsen 
brändte roligt; men her er naturligvis alligevel en Kilde til 
Unöjagtighed. 

Samtidigt med enhver Synsstyrkepröves Begyndelse måltes 
altså på denne Made Dagslysets Styrke. Den varierede, som 
man ser af hosstående Tabel, betydeligt. Den varierede nera- 
1ig lige fra 0,2 5 til > 120. Dog ere de ganske lave Grader, 
så vel som de meget höje, själdne; navnlig er den laveste 
Grad (0,2 5) enestående. Overvejende hyppigt lå den imellem 
omtr. 30 og omtr. 80. — Ikke själdent var Belysningen meget god 
ved stärkt skyet, overtrukken Himmel; Skyernes Beskalfenhed 
(»hvide» eller »mörke») spiller naturligvis en meget väsentlig 
RoUe i så Henseende. Da det ikke er af synderlig Interesse, 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE OJENSYGDOMME. 



21 



anförer jeg ikke alle de gjorte Målinger, men kun dem, ved 
hvilke samtidigt min S for almindelige SxELLENske Bogstaver 
bestemtes. Denne Bestemmelse foretoges (på en enkelt Und- 
tagelse när), uden at jeg forandrede min Afstand fra Tavlen, 
uden altså at tilsträbe den Forögelse i Nöjagtigheden, som 
kunde opnås ved at ska£fe Mellemvärdier mellem de for en 
enkelt Afstand bestemmelige Värdier af S. — Tegnet < föran 
et Synsstyrketal betegner her som ellers i Tabellerne, at ikke 
alle Bogstaver af det pågäldende Nummer kunde läses; Tegnet 
> betegner, at af vedkoramende Bogstavnummer lästes alle 
Bogstaver med Lethed, og at til Nöd et enkelt Bogstav af 
näste Nummer lästes. 



1881. 


Klokke- 
slet. 


Vejret. 


Belvsning, 


S 


Februar 13 


12,25 


Solskin, Snediikke. 


59 


<f 


16 


11,30 


Gråt, Snedäkke. 


39 


— 


17 


1,10 




39 


— 


19 


1 


Solskin, til Dels 
Saedäkke. 


59 


— 


20 


12,30 


Snevejr. 


69 


— 


» M 


1,5 




44 


— 


25 


2 


Grät 


49 


— 


M « 


2,15 


Solskin. 


82 


— 


» 1) 


3,5 


Gråt (mörkt). 


6 


^ 


Marts 3 


1,35 


Gråt. Snedäkke. 


35 


<f 


4 


1,40 


Solskiu, Snedäkke. 


82 


— 


5 


1,45 


Grät, Snedäkke. 


49 




6 


1 


Grät, Snedäkke. 


59 


— 


8 


1,35 


Gråt, mörkt. 


8 


<i 


10 


1,45 


Meget mörkt. 


2 


a 


11 » 


2,5 


Lidt lysere. 


5 


% 


12 


1,20 


Gråt. 


17 


<^ 


Maj 3 


1,30 


Jävn rödlig-gullig 
Tågeskymasse. 


0,25 


<t 


11 


1,30 


Solskin. 


69 


<f 


20 


2,20 


Solskin. 


>120 


^ (nästen fuldt ud). 

-q" fuldt (måske 
lidt mere). 


>i » 


— 




Do + Sollys reflek- 
teretfraetPlanspejl 


Avgust 3 


2,20 


Solskin. 


>120 


f (nästen fuldt). 


Decbr. 18 


12,25 


Regnvejr. 


1 


<^ 



22 Bd. XV. N:r 1. — j. bjerrum. 

Sväkkelsen af Belysningen udförtes nu for det förste ved 
at rulle Gardinet ned til forskellig Höjde; for hver af disse 
»Höjder» bestemtes da ligesom för den på Väggen tilstede- 
värende Belysning. Det viste sig snart, at den samme StilJing 
af Gardinet ikke altid svarede til en lige stor Kvota af den 
oprindelige Belysning, navnlig var der da Forskel i denne 
Henseende, efter som Solen stod på eller ej. Derfor måtte i 
ethvert givet Tilfälde udföres selvständig Måling ved Hjälp 
af Stearinlyset af den tilstedevärende Intensitet. Ved en Del 
af de förste Undersögelser er en sådan särskilt Måling for 
hver Stilling af Gardinet dog ikke sket; der er den en Gäng 
fundne Stilling af Gardinet, som svarende til J, jL, ^^ af den 
oxjrindelige Belysning^ i ethvert Tilfälde uden videre betragtet 
som svarende liertil. Derfor må i disse Tilfälde disse Bröker 
opfattes som mindre nöjagtige Udtryk for Belysningen end 
de sädvanlige Taludtryk for denne. 

Ved helt nedrullet Gardin (betegnet i Tabellerne ved 
h. n. g.) så vel som ved desuden mere eller mindre fremtruk- 
ken Portiere (betegnet i Tabellerne ved A. w. r/. +^;or^.), kunde 
sådan Måling af Belysningen slet ikke finde Sted. Belysnin- 
gen i Stuen havde jo nu en diffus Karakter, Vinduet kastede 
naturligvis ikke mere nogen Skygge af Staven. Herved har 
jeg da holdt mig til det Udtryk for Belysningen, som ligger 
i Graden af min egen S under disse Forhold. 

Skinnede Solen på Vinduet, så danuedes derved på den 
oljemalede og altså noget spejlende Vindueskarm en forholds- 
vis ret stärkt lysende Reflex, der sendte en Del Lys ind i 
Värelset förbi Randen af Gardinet, meget mere Lys, end når 
Solen ikke skinnede. Ved helt nedrullet Gardin og ved de 
endnu lavere ved Portieren frembragte Belysningsgrader var 
der derfor meget lysere i Stuen i det förste Tilfälde end i det 
sidste. Også af denne Grund vilde det vare nödvendigt ved 
enhver Stilling af det helt nedrullede Gardin og Portieren at 
tage min 8 til Hjälp som et Slags Mål for Belysningen. Dette 
kan så meget bedre göres, som ved lave Belysningsgrader S 
er et bedre Reagens for Variation i Belysningen end ved hö- 
jere. Ved helt nedrullet Gardin og ved dette + Portieren 
bringer en ubetydelig Förändring i Gardinets eller t*ortiérens 
Stilling strax min S til ret kcndeligt at synkc eller stige. 
Dette Forhold • af S ved lavere Belysning fremhäves af T. 
Mayer, Klein og Aubert. Denne sidste, der ved en läng 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 23 

Skala af lave Belysningsgrader undersögte sin S for Jägers 
Bogstaver, bemärker ^) : »Ueberraschend ist die scharfe Gränze, 
welche fiir das Erkennen der Buchstaben durch die Hellig- 
keit gesetzt wird: Konnte ich die eine Schriftprobe bei einer 
gewissen Beleuchtung ganz gut lesen, so war ich doch niclit 
im Stande, von der nächsten Nummer mehr als einzelne Buch- 
staben rauhsam zu erkennen; aber eine geringe Ex'weiterung 
des Diaphragmas -) genugte, um die kleinere Schrift erkennen 
zu lassen.jj 

Klein ^) fremstiller en Kurve, der viser den meget starke 
Varieren af S (for Bogstaver) ved de lave Belysningsgrader 
og den ringe Varieren ved de höje: »Ce simple tracé donne 
la confirmation la plus compléte aux assertions de ToB. Mayer, 
d'aprés lequel Tacuité visuelle varie considerablemeut par Taug- 
mentation des faibles éclairages, tandis qu'avec une éclairage 
intense, elle reste h peu prés stationnaire lorsque la clarté 
augmente.» 

Den laveste af mig anvendte Belysning {h. n. g. + port.) 
var oftest en sådan, hvorved jeg endnu havde omtr. j\j eller 
omtr. -j^g; ofte var den ikke lavere, end at jeg havde omtr. \, 
— en enkelt Gäng så ringe, at jeg kun havde S -^^^', vedh.n.g. 
lå min S i Regien mellem g og < j%. I de just citerede 
Forsög af Aubert varierede hans S mellem omtr. < 1 *) og 
/;t ^). Netop indenfor et lignende Område er det altså, at min 
S kommer til at tjäne som Mål for Belysningen. 

Efter dette må min S anses for at vare en tilsträkkeligt 
pålidelig Målestok for Belysningen af lavere Grad, således at 
der ikke kan antages at vare en sådan Forskel på denne i de 
Tilfälde, i hvilke jeg har fundet mig selv at have samme S, 
at denne Forskel kan have nogen Indflydelse af Betydning 
for den foreliggende Opgave. 

Ved Försters Fotometer, som senere skal oratales i for- 
skellig Henseende, benyttedes som minimum en Belysning, 
hvorved en normal netop kunde distingvere Objekter svarende 
til S omtr. j|g. Jeg kommer altså ikke så långt ned med Be- 
lysningen; dog ere mine Resultater i forskellig Henseende netop 



') Physiologie der Netzhaut, S. 84. 

^) D. e. Lysgiveren. 

3) A. St., S. GL 

") JÄGER N:r 8 ä 9 i 1 Meters Afstand. 

') JÄGER N:r 20 i 1 Meters Afstand. 



24 Bd. XV, N:r 1. — j. bjerkum. 

af Betydning for Bedömmelsen af Fotometeret som Undersö- 
gelsesmiddel i det hele, hvortil jeg imidlertid siden skal komme 
tilbage. Denne min raindste Belysnings Störrelse må man hu- 
ske vel på ved Bedömmelsen af Tabellerne; når der ikke vi- 
ser sig Hemeralopi, vil det altid kunne tankes at bero på, at 
jeg ikke er kommen långt nok ned med Belysningen. Dog 
träder måske her Proven med Objekter med ringe Klarheds- 
forskel supplerende til, hvorom mere siden. 

Det vilde visselig vare det bedste til sådaune Undersö- 
gelser at besidde et stort Varelse med sorte eller mörke Vägge 
og med en i vid Udsträkning variabel og på en sikker Made 
målelig Belysning, som f. Ex. kunde tilvejebringes på den af 
AuBERT ^) ved hans fysiologiske Forsög över Lyssansen an- 
vendte Made med kvadratiske Diafragmer af variabel Stör- 
relse, däkkede med mat Glas og anbragte i en fuldkommen 
tät "Vinduesskodde. — Får man en oftalmologisk Universitets- 
anstalt, vil måske sådant og andre önskvärdige Ting kunne 
opnås. Imidlertid — i mange Henseender kan man jo hjälpe 
sig; det er mit Håb, at jeg i denne som i andre Henseender 
har väret i dette heldige Tilfälde. Hvis så er, skylder jeg 
det Dr Edm. Hansens altid redebonne Imödekommen. 



Inden jeg forelöbig forlader dette Afsnit, vil jeg endnu 
en Gäng präcisere Formålet for de deri beskrevne Undersö- 
gelser. Det er altså dette: ved forskellig Belysning og for- 
skellig Klarhedsforskel at måle Synsstyrken for Bogstaver som 
Objekter. Hele denne Måling har, synes mig, en praktisk 
Karakter. Dels er det f. Ex. klart, at det er af stor praktisk 
Betydning, om et Individ har ved en vis Belysning -) eller 
ved en vis Klarhedsforskel S g}}, eller g}y, eller gL eller O, — 
dels er det end videre klart, at hele Undersögelsen er af vä- 
sentligt samme Karakter, må kunne göres med omtrent samme 



') Physiologie der Netzhaut, S. 44. 

^) Mauthnkr (anfört St., Sid. 151) bemärker i Anledning af Lyssansspörgs- 
målet: »Die fiir den Ophthahnologen wiclitige Frage geht dahin, wie sich in 
den verschicdenen Erkrankungszustiinden der Netzhaut die Sehschärfe bei ge- 
änderter Bcieuchtung verhiilt, ob dieseibc mit dem Sinken der hellen Tages- 
beleuchtung stärker öder weniger stark abnimmt, als bei normalcr Retina- 
function etc.» Jeg tager foruden Belysningen Klarhedsforskellen med. 



LYSSANS OG FORMSAKS I FORSKELLIGE ÖJENSYGBOMME. 25 

Nöjagtighed, stiller väsentligt samme Fordringer til Patien- 
terne — som den almindelige Synsstyrkepröve ved Snellen- 
ske Bogstaver, og denne Pröve må dog siges at vare en meget 
praktisk Undersugelsesmetode. 

Jeg har af mine Undersögelser navnlig tänkt mig Resul- 
tater mulige i 2 Retninger. Dels har jeg tänkt mig, at der- 
ved måske kunde vise sig Skelnemärker mellem Amblyopier 
af forskellig Oprindelse, som hidtil vare undgåede Opmärk- 
somheden. Dels har jeg tänkt, at der måske af Undersögel- 
serne kunde extraheres en praktisk Metode til at pröve Lys- 
sansen. 

Vilde man spörge mig, hvorfor jeg har valgt de anvendte 
Klarhedsforskelle og ikke andre, så har jeg ikke andet dertil 
at svare, end at jeg valgte de mest passende grå Papirsorter, 
jeg kunde bringe tilveje. Da det var noget nyt, der skulde 
forsöges, förekom det mig i Grunden også, at det i hvert Fald 
måtte vare af nogen Interesse, hvad jeg kunde tinde, selv om 
det også kunde vise sig, at Objekterne i den nävnte Hense- 
ende ikke vare de heldigst valgte. Jeg måtte her hovedsage- 
lis ffå rent forsöo-svis frem for siden måske at blive ledet af 
de fundne Resultater. 



ill. Almindelig Vurdering af mine Formsansundersögelsers Värd 

med Hensyn til Bedömmelsen af Lyssansens BeskafTenhed 

hos de undersögte. 

Der kan vel näppe vare Tvivl om, at det er Tegn på 
Liden af Lyssansen, når Synsstyrken ved aftagende Belysning 
aftagrer i en uforholdsmässis Grad. Men hvad er en uforholds- 
mässig Grad? — Mauthner ^) siger ganske kort og uden 
Motivering, at, når Synsstyrken hos et Individ med formind- 
sket S aftager proportionalt med den normales, da er L (Lys- 
sansen) normal, — disproportionalt, da er L formindsket. 
Denne Sätning af den skarpsindige Wiener-Oftalmolog er 
sikkerlior lidet vel betänkt. Jeg; ved ikke, hvorfor Mauthner 
antager, at den skulde vare rigtig; a priori er der slet ingen 

') Anf. St., S. 153. 



26 Bd. XV. N:r 1. — J. bjerrum. 

virkelig Grund dertil. Efter mine Undersögelser må det med 
Sikkerhed antagcs, at den er ganske urigtig. En sådan Sät- 
nings Rigtighed kan i det hela naturligvis kun afgöres ad rent 
empirisk Vej. 

Men hvad er da en uforholdsmässig Grad? 

Have to Individer samme og normal S ved samme almin- 
delige Dagsbelysning, da er Sägen klar nok. Aftager den enes 
S ved aftagende Belysning i iöjnefaldende Grad stärkere end 
den andens, da må han antages at have ringere Lyssans end 
denne. Hos normale er der en betydelig Regelmässighed i 
Synsstyrkens Aftagen; dette fremgår så vel af de Undersögel- 
ser af normale, jeg har gjort, som af dem, andre have fore- 
taget. Fysiologiske Variationer kunne derfor ikke antages at 
spille nogen Rolle af Betydning. Det er en Selvfölge, at ube- 
tydelige Variationer i Synsstyrken ikke må tillägges nogen 
Vägt; Synsstyrkebestemmelsen er jo — hvad enhver Praktiker 
ved — ikke så exakt en Pröve, at små Forskelligheder her 
have nogen Betydning. 

I Tilfälde, livor Formsansen (Synsstyrken) er aftagen, vilde 
Sägen vare lige så simpel, hvis man vidste, hvorledes S aftager 
med Belysningen hos Individer med forskellig Formindskelse 
af S ved almindelig Dagsbelysning og med normal Lyssans. 
Da vilde man jo kunne sammenligne ethvert andet Individ 
med formindsket Formsans med det af disse Individer, der 
havde samme Formsans ved almindelig Dagsbelysning. En 
stärkere Aftagen af Formsansen med Belysningen hos hint end 
hos dette vilde da vise Formindskelse af Lyssansen. Der fo- 
i-eligger imidlertid ingen Undersögelser, hvoraf den nävnte 
Viden fremgår. 

Den Made, hvorpå jég da har sögt at kunne bedömme de 
forskellige Amblyopiers Lyssans i Henhold til Undersögelsen 
af deres S ved ringe Belysning, er denne: jeg har uudersögt 
en Räkke Individer med i forskellig Grad formindsket S. 
Disse Individer har jeg da sammenlignet indbyrdes, således at 
jeg altid har jävnfört dem, der havde samme S ved samme 
almindelige Dagsbelysning, med hinanden. Hvis jeg da fin- 
der, at hos nogle Amblyopier aftager S i påfaldende Grad 
stärkere end hos andre, hvis Amblyopi er af samme Grad, — 
da turde det vare berettiget at slutte, at de förste have for- 
mindsket Lyssans; ti hvad man end vil mene om de andre, 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 27 

man vil näppe antage, at de have en foröget Lyssans (f. Ex. 
atrophife n. opt., ainblyopije congenitffi o. s. v.). 

De Amblyopier, jeg på denne Made har fundet havende 
iormindsket Lyssans, formindsket i Samraenligning med andre 
Amblyopier, ere navnlig sådanne, der til basis have cliorioido- 
retinitiske Processer, såsom: retinitis pigmentosa, chorioido- 
retiuitis syphilitica, chorioiditis disseminata. Dette Resultat 
stemraer altså overens med det af Förster ved Fotometret 
fundne ^). Jeg har ikke, som han, sögt et dii*ekte Taludtryk 
for Lyssansen; da miu Bestemmelse er en Formsansbestem- 
melse, kan den som sådan ikke give dette umiddelbart. Der 
er imidlertid en Lighed imellem Försters og min Undersö- 
gelse, i det han jo stiller Fordringer til Formsans, kräver Er- 
kendelse af en vis Distinktionsvinkel; han suger nemiig den 
mindste Belysning, hvorved Vedkommende netop di?tingverer 
Objekter, hvis Distinktion udkräver S omtr. j|^, (Bredden af 
Stregerne og deres Afstande er nemiig den samme som ved 
N:r 60 Snellen, og Pröveafstanden er jo omtr. \ Meter). Ved 
den mindste Belysning, jeg kunde anvende, havde en normal 
i Regien S ^^ eller ,ij, en själden Gäng kun ^^. Förster 
går altså en hel Del längere ned med Belysningen end jeg. 

Når jeg nu altså deler mine Amblyopier i Klasser efter 
Graden af deres S, således at de, der tilhörc samme Klasse, 
have samme /S ved almindelig Dagsbelysning (Variationer i 
almindelig Dagsbelysning, der ikke ere store, have erfarings- 
mässigt umärkelig eller ringe ludflydelse på deres S), da 
kan man altså gå ud fra: at de indenfor hver Klasse, der 
vise i betydeligere Grad mindre S ved ringe Belysning end 
de andre indenfor samme Klasse, have formindsket Lyssans. 
Hvad angår disse andre, som indenfor hver Klasse have den 
bedste S ved ringe Belysning, da er det naturligvis meget 
muligt, at fl ere af disse ved Försters Fotometer eller i det 
hele ved en stärkere Sväkkelse af Belysningen vilde vise sig 
også at have formindsket Lyssans. Disse andre vil jeg imid- 
lertid siden komme tilbage til; her vil jeg kun fremhäve, at 
i de just omtalte Tilfälde, hvor Synsstyrken for sorte Objekter 
på hvid Grund sank i uforholdsmässig Grad med Belysningen, 
vilde utvivlsomt også Försters Fotometer have vist, at disse 



') Klinische Monatsil. f. Angenheilk. 1871, ansserordentl. Beilageheft (Sitzungs- 
tericht). 



28 Bd. XV. N:r 1. -— j. bjerrum. 

Individer krävede en stärkere Belysning for at opnä en vis 
minimal S (jIjj) end de övrige. 

Er det nu — som för fremhävet — berettiget at antage, 
at, hvor Försters Fotometer giver positivt Resultat, der er 
»Reizschwelle» flyttet opad, — da må også hos disse Individer 
Reizschwelle vare flyttet opad. Jeg mener således, at, har jeg 
2 Individer som N:r 39 og N:r 16, der ved almindelig Dags- 
belysning bägge have S f^, og af hvilke den ene ved en ringe 
Belysning, hvorved jeg har S > ^^, får S ^^, — den anden 
derimod ved en Belysning, hvorved jeg endnu har S <. fg, 
allerede kun har S < ^^j '), — da vil ved yderligere aftagende" 
Belysning den sidste nå det Punkt, da han overhovedet intet 
kan se (Reizschwelle) for den furste. I enkelte af mine Til- 
fälde indtrådte dette sidste Fänomen allerede ved den Sväk- 
kelse af Belysningen, jeg kan tilvejebringe (således N:r 44 og 
47); her er det altsä umiddelbart givet, at Reizschwelle er 
flyttet overordentlig stärkt opad. Da disse Tilfälde i övrigt 
med Hensyn til Synsstyrkens og andre Forhold vare analoge 
til de först nävnte, hvor dette Punkt ikke kunde nås ved min 
Sväkkelse af Belysningen, styrker dette naturligvis Antageisen 
af, at disse ved stärkere Sväkkelse af Belysningen vilde vise 
noget tilsvarende. 

De teoretiske Overvejelser stå nu ved deres Värd; som 
Forsög på at samle de fundne Resultater under fälles Syns- 
punkter have de i hvert Fald deres Berettigelse; jeg tvivler 
ikke om, at de have en sådan også derudover. — Det faktiske 
er: at de Amblyopier, jeg har undersögt ved indtil en vis — 
ikke extrem — Grad sväkket Belysning, have vist sig raeget 
forskellige med Hensyn til den Formsans, de herved havde, 
selv om de havde samme Formsans ved almindelig Dagsbe- 
lysning. Dette er ganske sikkert ikke andet, end hvad man 
kunde vänte og hvad man vidste; Hemeralopi er jo et vel 
kendt Symptom. Men der foreligger for Resten, så vidt jeg 
ved, ikke i Literaturen nogen detailleret Undersögelse över 
Synsstyrkens Aftagen med Belysningen ved de forskellige 
Amblyopier, fraregnet ét eller to Tilfälde af chorioiditis (Carp: 
Ueber d. Abnahme d. Sehschärfe bei abnehm. Beleucht. Mar- 
burg 1876) og fraregnet de FöRSTERske Bestemmelser af den 



') Patienten kunde ikke distingveie l$ogstavet, men kun se, at der var en 
mörk Plet. 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 29 

raindste Belysning, hvorved nogle meget store Objekter di- 
stingveres. 

Med Hensyn til de Individer, som indenfor hver af Klas- 
serne have den bedste S ved ringe Belysning, da höre bl. a. 
hertil de Tilfälde, hvor Amblyopien var kunstigt bragt tilveje, 
d. v. s. hvor der ved optiske Midler — Konvexglas — var 
tilvejebragt en Formindskelse af Synsstyrken, eller hvor det 
samme skyldtes Undladelse af at korrigere en Myopi, hos i 
övrigt normale Individer. Her er altså Nerveelementernes Ir- 
ritabilitet os Funktion i det hele normal; men ved Irradia- 
tionen af Lyset i Spredningskredse er Formsansen formindsket. 
Jeg finder nu, — hvad man i övrigt naturligvis kunde sige a 
priori mätte indträffe, i det Spredningskredse få des mindre 
Indfiydelse på Udviskningen af Detaillerne i et Billede, jo 
större dette er, Spredningskredsenes Störrelse forudsat ufor- 
andret ^), — jeg finder altså, at Forshellen mellem disse »op- 
tiske Amblyopiers» S og normale Individers formindskes des 
mere, jo svagere Belysningen bliver, således at der ved den 
Sväkkelse af Belysningen, jeg kunde tilvejebringe, kunde nås 
et Punkt, hvor der var enten ingen väsentlig eller kun ringe 
Forskel mellem deres S og min, i Tilfälde, hvor deres S dog 
var henholdsvis adskiliige eller mange Gange ringere end min 
ved almindelig Dagsbelysning. Der kan vel ikke vare Tvivl 
om, at fra dette Punkt af vil ved yderligere aftagende Belys- 
ning deres og den normales S i det väsentlige fölges ad. Da 
nu Lyssanspröver hos sådanne Individer selvfölgeligt kun kunne 
vise Formindskelse af Lyssansen, for så vidt Formsansen måtte 
have Indfiydelse på Provens Resultat, så må en Lyssanspröve, 
når den foretages ved en Belysning, ved hvilken Formsansen 
faktisk ikke mere viser nogen Formindskelse i Sammenligning 
med den normales, åbenbart give samme Resultat for disse 
Individer som for den normale. Ved Fotometerpröven ville 
derfor sådanne Individer sikkert forholde sig som normale. 

A priori er der nu en meget berettiget Indvending mod 
den Anvendelse, der er gjort af Försters Fotometer, nemlig 

') Denne bliver nu ganske vist ikke uforandret ; den bliver — ceteris paribus — 
ved lavere Belysning nöjagtigt i samme Forhold större, som Pupillen ved la- 
vere Belysning er större end ved höjere. Min Pupil har i almindelig Dags- 
belysning, når jeg stående ved Vinduet vender Ansigtet mod Synsstyrketavlen, 
en Diameter på omtr. 5 Mm. (Charriére N:r 15 ä 16), — bag den tät däk- 
kende Händ er Diameteren höjst 7 Mm. (Charriéie N:r 20 ä 21). Dette For- 
hold af Spredningskredsene vil i og for sig virke formindskende på S ved 
ringe Belysning i Sammenligning med S ved höjere (se nedenfor). 



30 Bd. XV. N:r 1. — j. bjerrum. 

den Indvending, at man uden videre saminenligner Individer, 
der have en meget forskellig Formsans. När et Individ med 
S I viser nogen formindsket Avne ved Fotometerpröven över- 
for den, der har S = I eller mere end 1, kan jeg da vare vis 
på, at denne formindskede Avne betyder en Formindskelse af 
hans Lyssans? Skyldes den ikke måske blöt den mindre Form- 
sans, han er i Besiddelse af? — Og når et Individ med S J 
eller endnu ringere S viser samme Avne ved Fotometret som 
en normal, hvorledes skal det da opfattes? Man kunde jo i 
det sidste Tilfälde endog tanke på foröget Lyssans hos ham; 
i hvert Fald henstiller Mautiiner ^), der navnlig har gjort 
oj)märksom på disse Vanskeligheder, men ikke sögt at klare 
dem, — dette som en Konsekvens, der ikke turde vare »zu 
gewagt». 

Når det nu imidlertid viser sig ved mine Synsstyrkepro- 
ver, at mange Amblyopier forholde sig ganske på samme Made 
ved nedsat Belysning som de nävnte woptiske» med Hensyn til 
Formsansens Forhold, — at de altså ved den Nedsättelse af 
Belysningen, jeg kan tilvejebringe, opnå samme eller nästen 
samme Formsans som den normale, eller i hvert Fald närme 
sig meget stärkt til denne, da synes heraf at kunne sliittes 
2 Ting: 

1) For så vi dt en Lyssanspröve som Föesters, der fore- 
tages ved minimal Belysning, giver positivt Resultat, viser en 
formindsket Avne hos sådanne Individer i Saramenligning med 
den normale, da kan dette i Virkeligheden med Rette udtydes 
som en Formindskelse af deres Lyssans; ti, for så vidt Form- 
sansen hos dem allerede ved en mindre sväkket Belysning var 
på det närmeste lige så god som hos den normale, kan det ikke 
antages, at Formsansaffektionen i og for sig vil forraindske 
deres Avne överfor Fotometerpröven. 

2) For så vidt Proven giver negativt Resultat, altså viser 
den samme Avne hos dem som hos normale, da er der ingen 
Grund til at antage — hvad formentlig også a priori var usand- 
synligt — at der skulde vare foröget Lyssans hos dem, lige så 
lidt som der vilde vare Pläds til en sådan Antagelse ved de 
för nävnte »optiske» Amblyopier. 

Det nävnte Forhold af Amblyopierne synes i det hele at 
vise, at ovcrhovedet en Formindskelse af Formsansen i oc) for 



') Vortriige ans d. Gesammtgebiete d. .\ugenheilk., Heft 3, S. \bO o. f. 



LYSSANS OG FORMSANS I FOESKELLIGE ÖJEXSYGDOMME. 31 

sig gör sig des mindre gäldende, jo mindre Belysningen er. 
TänTite man sig en Formsiinsformindskelse, der beroede på en 
Forstyrrelse i Nerveelementernes Isolation og en deraf betinget 
Opträden af — livad man kunde kalde — »nervöse Sprednings- 
kredse», da kunde man a priori sige, at dette Forhold måtte 
finde Sted, ligesom man a priori kunde sige dette, hvor Form- 
sansformindskelsen beroede på en Forstyrrelse i den ).optiske 
Isolation», på Dannelsen af »optiske)^ Spredningskredse. 

Mauthner, der stärkt fremhävede den nävnte a priori 
fuldständig; korrekte Indvending mod Anvendelsen af Foto- 
metret til direkte Sammenligning af Individer med forskellig 
S, gjorde ikke noget egentligt Forsög på at betage den sin 
Betydning, men endte des uagtet med — nästen lidt overra- 
skende for Läsereu — at bemärke, at Fotoraetret dog var et me- 
get brugbart Instrument. Efter det foregående kan det med 
Rette siges, at den nävnte Indvending indenfor temmelig vide 
Gränser ikke får uogen väsentlig Betydning, og Fotometret 
må for så vidt end mere anses for at vare meget brugbart. 

Imellem Beliggenbeden af Reizschwelle hos normale In- 
divider og hos »optiske» Amblyopier, hvor Formsanseus Ned- 
sättelse ikke er betydeligere, end at de ved en vis Belysning- 
få samme Formsans som en normal, og hvor Nerveelementer- 
nes Irritabilitet jo er den naturlige, kan der ikke antages at 
vare nojjen Forskel ^). Derimod kan »Reizschwelle» naturliff- 
vis vare flyttet opad ved de andre Amblyopier, som indenfor 
hver Klasse nåede den bedste S, selv om de endog ved en 
vis Belysning nåede samme S som det normale Oje -). Men 
ét må, som för sagt, anses for utvivlsomt, nemlig at Reiz- 
schwelle ligger lavere end hos Individer, der med samme *S 
ved almindelig Dagsbelysning havde en betydeligt ringere S 
ved formindsket Belysning. Det er dog ingenlunde urimeligt 
at antage, at den i nogle af de nävnte Tilfälde kan have samme 
Beliggenhed som hos normale, i Särdeleshed når man tager i 



') Dog må det forudsättes, at Proven herpä foretages lued Anveudelse af ikke 
for lille en Synsvinkel. Anvendes puaktforicede Objekter, f. Ex. Stjernerne, 
da gälder det nävnte mäske ikke; ti da vil et enkelt Nerveelemeut i det re- 
fraktionelt urigtigt indstillede Oje träöes af en betydeligt mindre Lysmängde 
end i det rigtigt indstillede, hvor Billedet ikke er en Spredningskreds, men 
tilnärmelsesvis et Pankt. Anvendes större Synsvinkler, bliver derimod Billed- 
området i det urigtigt indstillede Oje på Kandpartiet när lige så stärkt belyst 
som i det rigtigt indstillede. 

^) I förbigående vil jeg dog bemärke, at der ikke var hemeralopiske Klager hos 
nogen af dem, der ved min Undersögelse ikke viste Hemeralopi. 



32 Bd. XV. X:r 1. — J. bjerrtjm. 

Betragtning, at Försteb ^) i adskillige Tilfälde (og som det 
synes Mauthner ligeså, a. St., S. 150) iMe ved Fotoraetret 
har fundet nogen som helst Liden af Lyssansen hos Individer 
netop med Amblyopier af samme Oprindelse som dem, der 
ved mine Prover have forholdt sig bedst ved formindsket Be- 
lysning. 

Det turde vare passende på dette Sted at omtale og kri- 
tisk belyse et Par »Metoder til at måle Lyssansen» ved Hjälp 
af Belysningens Indflydelse på Synsstyrken, nemlig Webers 

og v. HiPPELS. 

A. Weber -) anvender som Lysgiver et i Vinduesskodden 
udskåret Kvadx*at. Til at sväkke Belysningen benyttes lys- 
absorberende Glas, hvis Absorptionsävne er bestemt. Den ly- 
sende Flade er en 1 n' stor; Objekterne ere sädvanlige Snel- 
LEXske Bogstaver. Hvad han tilsigter at finde herved, er ikke 
just Synsstyrkens Aftagen ved Belysningens Aftagen, — han 
vil finde den mindste Belysning, der må til, for at vedkom- 
mende Individ netop skal opnå den i Forvejen ved almindelig 
Dagsbelysning bestemte fulde S. Herved raener han at måle 
Lyssansen, og dette er hans egentlige Hensigt med Apparatet. 
Den mindste Belysning, en normal i nävnte Henseende behö- 
ver, sättes lig L Det samme tilsigter v. Hippel 3) ved sit på 
en anden Made konstruerede Apparat. Bägge disse Forfattere 
have patologiske Formål for Öje. — Det väsentlige i v. HiP- 
PELS Apparat er dette: I en tynd, uigennemsigtig Plade er 
der gjort Udskäringer (gennera hele Tykkelsen) i Form af 
SNELLENske Bogstaver. Disse anbringes umiddelbart föran 
Plader af Mälkeglas, der lyse i gennemfaldende Lys. Anbrin- 
ges Apparatet i et mörkt Varelse, ser man da de lysende Bog- 
staver på fuldständig mörk Grund. Ved at anvende et for- 
skelligt Antal Mälkeglasplader kunde raere eller mindre af det 
gennemfaldende Lys absorberes og Bogstaverne derved göres 
mere eller mindre lysende. Han anvendte i alt 6 Mälkeglas- 
plader. 

Undersögelsen föregår derefter således: först bestemmes 
S ved den almindelige Pröve i almindelig Dagsbelysning; der- 
efter 10 Minutters Ophold i det mörke Varelse for at adaptere; 



') Klinische Monatsbl. f. Augenheilk. 1871, Sitzungsbericht; se på Tabellen N:r 
1, 5 og 7 (neurit. optica, ntrophia n. opt., aniblyopia ex nbusu spirit. et tabaci). 
') Klln. Monatsbl. f. Augenheilk. 1871, SitzungsbericUt. 
') » I) » I) )) 



LYSSANS OG FORMSAXS I F0RSKELLI6E ÖJENSYGDOMME. 33 

derpå skydes udskårne Bogstaver med samme Nummer som 
de ved almindelig- Dagsbelysning erkendte mindste Bogstaver 
föran 6 Mälkeglasplader. Ved Undersugelse af normale havde 
han i Forvejen fundet, at 6 Plader var det höjeste Antal, som 
taltes, når S f^kulde holde sig på samme Trin som ved almin- 
delig Dagsbelysning. Erkendte nu vedkommende Individ ikke 
det nävnte Bogstavnummer i samme Afstand som ved almin- 
delig Dagsbelysning, fjärnedes Glaspladerne en for en, indtil 
Bogstaverne lästes. — ■ v. Hippel bemärker (a. St.), at han 
ikke har anstillet så mange Undersögelser, at han har kunnet 
erhverve sig en fast Dom om Lyssansens Forhold ved forskel- 
lige Ojensygdomme. Dog mener han at have iagttaget, at ved 
chorioideas Sygdomme, der gribe över på de bageste Nethinde- 
lag, Ojets Lyssans er betydeligt nedsat. Han bemärker: »Ich 
habe bei atrophia nervi opt. in sehr vielen Fallen gar keinen 
Unterschied gefunden im Vergleich zu dem normalen Auge, 
dagegen fast constant bei Erkrankungen der chorioidea.» 

Ingen af disse to Forfattere har i övrigt offentliggjort no- 
gen af de med deres Apparater foretagne Undersögelser. De 
indskränke sig til i al Almindelighed at bekräfte Försters på 
en helt anden Made fundne Resultater. Ingen af dem synes 
i övrigt at have väret på det rene med, hvad det egentlig 
var, de fandt ved deres Undersögelsesmetode. Deres Formål 
er, som sagt, at bestemme Lyssansen. De söge ikke simpelt 
hen Synsstyrkens Varieren ved forskellige Belysninger. For 
at måle Lyssansen bestemme de altså först Vedkommendes S 
ved almindelig Dagsbelysning; derefter undersöge de med deres 
Apparater, hvor stor den mindste Belysning er, der må til, 
for at Vedkommende netop endnu skal have denne Synsstyrke. 
Störreisen af denne Belysning er dem da et Udtryk for Lys- 
sansen. Den mindste Belysning, en normal behöver, sätter A. 
Weber = 1 ; behöver da et andet Individ for netop at opnå 
den S, han har ved almindelig Dagsbelysning, en dobbelt så 
stor Belysning, som den forrige behövede til at opnå sin, sä 
skal altså hans Lyssans vare = h, o. s. v. Individernes Lys- 
sans forholder sig oravendt som de fundne Belysninger. 

Herved er der imidlertid adskillige Ting at bemärke. Lad 
os först holde os til Webers Metode; hans Undersögelses- 
apparnt er i väsentlige Henseender analogt med mit ved Un- 
dersögelsen af S for sorte Bogstaver ved aftagende Belysning, 
i det det er samme Slags Bogstaver, vi anvende, og han kun 

I^ord. med. arkiv. Bd. XV. 3 



34 B(!. XV N:l- 1. — J. BJERKUM. 

i Steden for at formindske Belysningen i hele Stuen anvendcr 
lysabsorberende Glas tät föran Ojet, hvilket har ganske samme 
Virkning som Formindskelse af Belysningen. — Forudsätte vi 
nu först (I), at to Individer, man sammenligner, have samme 
S ved almindelig Dagshelysning, da må det erindres, at (a) 
selv om disse to virkelig begynde at tabe deres fulde 8 ved 
samme Formindskelse af Belysningen, da er dette ingenlunde 
a priori noget Bevis på, at de have samme Lyssans. Hvad 
vil det sige, at to sådaune Individer have samme Lyssans? 
Det vil jo sige, at de kunne erkende det samme minimum af 
Belysning eller Belysningsforskel (Klarhed eller Klarhedsfor- 
skel) på Fläder af samme Större! se og Beskaffenhed. Men 
dette er jo en anden Ting end det, Weber söger at finde. 
Ganske vist anser jeg det, som ovenfor sagt, for berettiget at 
antage, at, hvis et Individs S aftager väsentligt stärkere end 
et andet Individs S ved Formindskelse af Belysningen, det 
förste Individ da har formindsket Lyssans. Hvad skulde ellers 
vare Arsagen til denne stärkere Aftagen af en oprindeligt med 
den andens identisk Formsans? Men den modsatte Slutning, 
at, hvis de ved en vis, forholdsvis ringe, Formindskelse af Be- 
lysningen aftage på samme Made, eller rettere holde sig lige 
länge på samme Punkt herved, — at de da skulde have samme 
Lyssans, — den er, som sagt, ikke berettiget a priori, og den 
viser sig da endnu mindre rigtig a posteriori. Jegharnemlig 
Tilfälde, der ved Formindskelse af Belysningen ikJce tahe deres 
fulde S kendeligt för andre Individer med samme S ved al- 
mindelig Dagsbelysning, og dog viser det sig ved stärkere For- 
mindskelse af Belysningen, at de få en udpruget, stärk Tle- 
merdlopi i Samraenligning med disse (se således N:r 16, ret 
tydeligt N:r 13). 

End videre: (&) Får Webek ved sin Undersögelse et po- 
sitivt Resultat, finder han m. a. O. et Tilfälde, hvor et Individ 
mister sin fulde S kendeligt för et andet med samme Begyn- 
delses->S, da har hin ganske vist formindsket Lyssans; men 
mere ved vi forelöbigt heller ikke i denne Henseende, — no- 
get Taludtryk for Lyssansen haves ikke umiddelbavt. Detto, 
at et Individ skal have f. Ex. dobbelt så stor Belysning til at 
bevare samme S som et andet Individ, siger i denne Hen- 
seende ikke andet, end hvad der umiddelLnirt ligger deri. Et 
virkeligt Taludtryk for Lyssansen vilde deraf kun kunne er- 
holdcs iiiiiirekte, ncmlig hvis man i ForvejtMi ht).s Imlividcr med 



LYSSANS OG l-OK.MSANS I TOUSKELLIGE ÖJENSYODOMM K. 35 

samme S ved almindelig Dagsbelysning tiUige havde gjort 
Undersösfelser med en virkelis; direkte Lyssansmåling oi»; hos 
disse ved Sammenligning havde fundet, hvor stor en Lyssans- 
formindskelse der svarede til en vis Forugelse af den til Ved- 
ligeholdelsen af den fulde S nudvendige Belysning. 

(II) Af Forfatternes meget kortfattede Frenistilling fremgår 
det, at de ved deres >;Lyssanspruve» anse det for berettiget 
uden videre at sammenligne Individer, hvis Synsstyrke ved al- 
mindelig Pröve er mindre end normalt, med Individer, der 
have normal S, — altså i det hele. at sammenligne Individer 
med forskellig S. Herved er der imidlertid den Vanskelig- 
hed, at Retinabilledernc, som benyttes hos de to Individer, da 
have en — ofte meget — väsentligt forskellig Störrelse. Ind- 
flydelsen heraf på Bestemmelsen af »Lyssansen» er uberegnelig. 
Det er bekendt nok, at hos et og samme Individ kräves der 
des mindre Belysning og des mindre Belysningsforskel, for at 
en Flade skal kunne ses, jo större Synsvinkelen for den an- 
vendte Flade er. Det vilde derfor a priori ingenlunde vare 
noget overraskende, om et Individ f. Ex. med S\ beholdt 
denne sin fulde S ved en riugere Belysning end den normale, 
hvis S er = i, beholder sin •). Hvis Webers Sammenlig- 
ningsmåde var rigtig, da måtte man jo i et sådant Tilfälde 
antage, at hin havde en bedre Lyssans end denne, altså havde 
en forOget Lyssans. Men dette vilde man vel dog i hvert Fald 
vare mindre tilböjelig til at antage. — Også her kan jeg jo 
henvise til mine lagttagelser. Det fremgår af dem, at Indivi- 
der med formindsket Synsstyrke, således adskillige blandt de 
undersögte med S j%, kunne heholde denne deres S ved en af- 
gjort ringere Belysning end den, hvorved Folk med en större 
eller normal S beholde deres. Om disse Individer kan man, 
som sagt, dog näppe antage, at de have bedre Lyssans end 
normale. Et Individ, der på Grund af en ukorrigeret Refrak- 
tionsanomali har formindsket S, viser, som för sagt, et For- 
hold ganske tilsvareude til de nävnte Amblyopier. Den .Syns- 
styrke, han har uden Korrektion af Refraktionsanomalien, be- 
holder han ved en ringere Belysning end den Synstyrke, han 



') Ud fra Forestillingen om retina som et Mosaik af perciperende Elemeiiter, der 
til Dels ere i isoleret Förbindelse med Centralorganet, er det jo eu naturlig 
Forestilling, at Distinktionsviiikelen kunde foröges (Synsstyrkeu formindskes), 
f. Ex. ved en Forstyrrelse i denne Isolation, uden at Lyssansen — Nervc- 
elenientcrues Irritabilitet - beliövclie at !ide i tilsvarentie Grad. 



36 Bd. XV. N:V 1. — J. B.IERRL-M. 

har efter Korrektion af denne. Her er Lyssansen da ens i 
bägge Tilfälde. 

Det er da heraf klart nok. at Webers Metode ikke duer 
til Måling af Lyssansen. Der er ingen Mening i uden videre 
at sammenligne Folk med forskellig S på den tilsigtede Made, 
og holder man sig til Folk med samme S, er Metoden dog 
ganske utilsträkkelig. 

Disse mine Indvendinger mod Webers Metode kunne gan- 
ske överföres på v. Hippels. Hvor vidt den indenfor samme 
Område som hin er lige så utilsträkkelig som den, skal jeg 
dog ikke udtale mig så bestemt om som ovenfor, da den ikke 
er således komparabel med min Undersögelse, som Webers 
er det. 



Ligesom det ikke er en Lyssansmåling i egentlig For- 
stand, når man bestemmer Synsstyrken for sorte Objekter ved 
ringe eller minimale Belysninger, således er det heller ikke 
nogen Lyssansmåling i egentlig Forstand, når man ved en vis 
uforandret Belysning, f. Ex. almindelig Dagsbelysning, maler 
Synsstyrken for Objekter med ringe Klarhedsforskel fra den 
Grund, hvorpå de ere anbragte. Vil jeg virkelig måle »Unter- 
schiedsempfindlichkeit» i et vist Afsnit af retina, må Forsöget 
göres således, — ligesom når Reizschwelle skulde betemmes, — 
at Forskellen i Belysningen af en Del af dette Afsnit og dens 
Nabopartier göres mindre og mindre, indtil jeg når Gränsen 
for Erkendelsen af denne Forskel i Belysning. Vilde jeg be- 
nytte et Bogstav som Objekt til således direMe at måle Lys- 
sansen i det pågäldende Retinaparti, da måtte jeg formindske 
Klarhedsforskellen mellem Bogstavet og dets Omgivelse så 
länge, til det — ikke netop lästes — men til det undersögte 
Individ netop blöt erkendte, at der var en Klarhedsforskel til 
Stede pä det pågäldende Sted. Klarhedsforskellens Störrelse 
var et Udtryk for Lyssansen (Unterschiedsempfindlichkeit). De 
nävnte to Momenter falde, som tidligere nävnt, ikke ganske 
sammen. Endnu mindre bliver det da nogen egentlig Lys- 
sansmåling, når jeg ved en vis konstant Klarhedsforskel (og 
konstant Belysning) vilde bestemme Distinktionsvinkelens mi- 
nimum. Dette sidste er det, jeg har gjort, når jeg ved nogle 
forskellige, ikke minimale KlarhedsforskcUe (de blege Bog- 
stnver) har bestemt Synsstyrken. 



LYSSANS 0(i KOHMSAXS 1 FORSKELLIGK ÖJENSVGDOMME. 37 

Ligesora vi imidlertid ovenfor gik ud fra, at en uforholds- 
mässig Synken nf Synsstyrken ved aftagende Belyöning måtte 
vare Tegn på Liden af Lyssansen, således må det også her 
antages, at, når under omtrent uforandret Belysning Synsstyr- 
ken synker i uforholäsmässig Grad ved Aftagen af Klarheds- 
forskellen mellem Objekt og Grund, Lyssansen da er afficeret, 
»Uforholdsmässigt» tages her ligesom ovenfor närmest i For- 
hold til andre Individer med samme S for sorte Bogstaver i 
almindelig Dagsbelysning. 

Dette bekräftes, når man ser på de Tilfälde, der foruden 
at vare undersögte på S for de blege Bogstaver tillige ere un- 
dersögte med den MASSONske Skive. 

Der kan altså ikke vare Tvivl om, at en Formindskelse 
af Lyssansen, for så vidt der herved er en Forstörrelse af 
»Reizschwelle», må vise sig ved en abnorm Formindskelse af 
S for sorte Bogstaver ved tilsträkTieligt ringe Belysning, — 
og at den, for så vidt der er en Forstörrelse af »Unterschieds- 
schwelle» ved almindelig Dagsbelysning, må vise sig ved en 
abnorm Formindskelse af S for tilsträkkeligt blege Bogstaver 
ved samme Belysning. Hvorledes imidlertid det kvantitative 
Forhold er her, hvor stor en Formindskelse af Lyssansen der 
svarer til en vis abnorm Formindskelse af S, det vides slet 
ikke. Til at oplyse noget hei-om, vilde Undersögelser af samme 
Natur som mine Synsstyrkebesteminelser vare i stor Udstrcäk- 
ning nödvendige, forhunäne med direkte Målmger af Lyssan- 
sen (både af Reizschwelle og Unterschiedsschwelle) hos de 
samme Individer. Alene ved de ad denne empiriske Vej 
vundne data vilde Synsstyrkebestemmelsen ved ringe Belys- 
ning 0°: ringe Klarhedsforskel kunne blive til en virkelig kvan- 
titativ Lyssanspruve, til en virkelig Lyssansraåling. Kunde 
man imidlertid blöt få bestemt det minimum, hvortil Synsstyr- 
ken hos en Amblyopi af en hvilken som helst Grad, så vel 
som hos et Individ med normal S, kan synke ved en vis Af- 
tagen af Belysningen og ved en vis Aftagen af Klarhedsfor- 
skellen, uden at Lyssansen endnu lider i väsentlig Grad, da 
vilde en Pröve på Synsstyrken — dels for sorte Bogstaver ved 
hin Aftagen af Belysningen, dels for Bogstaver med hin Klar- 
hedsforskel fra Grunden — vare tilsträkkelig til i ethvert givet 
Tilfälde hurtigt og nemt, uden Opstilling af särligt Apparat, 
at afgöre, om der er en sikker Formindskelse af Lyssansen 
eller ej. Dette vilde i hvert Fald, tror jeg, vare praktisk: en 

Nord. med. arkiv. Bd. XV. ^ 



38 Bd. XV. N:r 1. — J. BJEKRUM. 

Tavle med blege Bogstaver kan man altid have hängende på 
Väo-ofen ved Siden af Tavlen med sorte; der fordres desuden 
kun, at man må kunne formindske Belysningen til en vis Grad. 
I Retning af en Gränsebestemmelse af den nävnte Natur kunne 
mine Undersugelser trods det temmelig raangelfulde Apparat, 
hvormed de ere foretagne, give en enkelt Oplysning. Jeg hå- 
ber ret snart at kunne anstille Undersögelser i den nävnte 
Retning med et fuldkommengjort Apparat, navnlig da med 
Anvendelse af Försters Fotoraeter, og jeg håber, at jeg da 
i det hele må kunne frembringe videre Oplysninger i Spörgs- 
målet. — Når den präliminäre Lyssansmåling på denne Made 
kan indskränkes til et Par Synsstyrkebestemraelser, da er der 
Håb om, at Lyssansundersögelse vil kunne vinde en mere ud- 
strakt praktisk Anvendelse, end Tilfäldet hidtil har väret. 
Hidtil har Lyssansmålingen sikkert väret forsömt altfor meget 
på Ojenklinikerne, til Dels vist nok fordi den har kravet An- 

vendelsen af et ret omständeligt Apparat. 

(Fort.8.) 



Stockholm 18S;t. Konnl. Boktivckciitt. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. N:r 2. 



Finlands medicinalväsende. 

Af 

Prof. OTTO E. A. HJELT 
i Helsingfors. 



Enligt träffad öfverenskommelse vid Nordiska läkaremötet 
i Göteborg 1870, blef en framställning af den medicinska ad- 
ministrationen och det medicinska undervisningsväsendet i de 
tre skandinaviska länderna utarbetad och 1873 offentliggjord. 
Redogörelser för de förändringar, hvilka därefter inträffat på 
dessa områden, hafva sedermera blifvit meddelade. Förf. har 
därför ansett tiden vara inne att lemna en sådan öfversigt äf- 
ven af Finlands medicinska förhållanden, hvilka visserligen i 
sina hufvuddracr ansluta sig till den i de skandinaviska län- 
derna införda organisationen af medicinalväsendet, men likväl 
i flere hänseenden röja sitt egendomliga skaplynne. Nord. med. 
arkivs redaktion, prof. A. Key, har uttalat den önskan, att för 
arkivet erhålla ett sammandrag af den skrift om »Finlands 
tnedicinalförvaltningn, som förf. förlidne vinter i detta syfte ut- 
gaf. Den som önskar lära känna en mängd här utlemnade 
detaljer, hänvisas till nämnda skrift. Måtte den bidraga att 
sprida kännedom om Finlands medicinalväsende och allmänna 
hälsovård. 



Nord. med, arhiv. Bd. XV. 



Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 



i. Medicinalstyrelse. 

Så länge Finland stod i förening med Sverge, voro de 
flesta administrativa myndigheter gemensamma för hvardera 
landet, men när vårt land 1809 skildes från sin politiska för- 
bindelse med Sverge och gick sin egen utveckling till möte, 
blefvo, i den mon dess nya statsskick vann nödig stadga, med 
de svenska likartade embetsverk hos oss inrättade. Collegium 
medicum i Finland skapades genom kungörelsen af d. 26 no- 
vember 1811, och åt denna myndighet blef vården och inseen- 
det öfver medicinalväsendet anförtrodt på de grunder, som en- 
ligt gällande författningar voro för collegium medicum och 
serafimerordensgillet i Sverge utstakade och faststälda. Ord- 
föranden i kollegiet var äldste professorn i medicinska fakul- 
teten, och de fyra ledamöterne utgjordes af de två öfrige pro- 
fessorerne i nämnda fakultet samt historie naturalis och kemie 
professorn i filosofiska fakulteten. Sekreteraren i collegium 
medicum måste vara medicine doktor. Instruktionen för det 
nybildade kollegiet utfärdades d. 8 febr. 1816. 

Under tidens lopp höjde sig emellertid röster för medi- 
cinalstyrelsens ombildning, och d. 29 januari 1878 utkom en 
förordning, som på förslag af en för detta ändamål nedsatt 
komité, med indragning af collegium medicum och direktionen 
för dårvården, införde en kollegial myndighet under benämning 
af »medicinalstyrelsen i Finland». Hufvuddragen af denna om- 
organisation äro följande. 

Medicinalstyrelsen, som underlyder kejs. senatens för Fin- 
land ekonomiedepartement och dess civilexpedition, utgöres af 
en generaldirektör såsom ordförande samt af två medicinalråd 
och en assessor som ledamöter. Generaldirektören bör hafva 
vunnit medicine och kirurgie doktorsgrad vid landets univer- 
sitet, och medicinalråden böra vara legitimerade finske läkare. 
Assessorn bör hafva aflagt de för apotekare föreskrifna kun- 
skapsprof, men får icke innehafva eller förestå apotek. Sekre- 
teraren behöfver icke vara läkare, men bör hafva undergått 
domare- och kamereraren kameralcxamen. 

Medicinalstyrelsen åligger bland annat att vaka däröfver, att 
alla den samma underlydande personer eftcrlefva de för dem 
utfärdade instruktioner och föreskrifter, att för sundheten i 



FINLANDS MEDICINALVASENDE. 6 

landet menliga förhållanden förebyggas och motverkas, att sjuk- 
hus samt apotek- och drogeriinrättningar behörigen skötas och 
handhafvas, att endast vederbörligen legitimerade personer ut- 
öfva läkareyrket, att granska läkareattester i rättsmedicinska 
fall och till vederbörande myndigheter afgifva utlåtanden, samt 
att i öfrigt handhafva de åligganden, som enligt författningarna 
hittils ankommit ej mindre å generaldirektören eller collegium 
medicum, än å direktionen för dårvården. Fullständig berät- 
telse om landets medicinalförhållanden bör för hvarje år af 
medicinalstyrelsen uppgöras och innan näst följande års utgång 
till senaten inlemnas, i hvilken berättelse medicinalstyrelsen 
jämväl äger hemställa om nödiga förändringar och förbättrin- 
gar vid medicinalverket (jfr civilexp. bref af den 5 okt. 1875 
och 23 maj 1877). I frågor om sådan militär- eller civil läkare- 
tjänst, hvars tillsättande icke ankommer å medicinalstyrelsen, 
eller till hvilken medicinalstyrelsen icke äger uppgöra förslag, 
bör dess utlåtande om den sökandes kompetens infordras. Ge- 
neraldirektören är skyldig att hvarje år företaga resor i landet 
för inspektion af sjukhus och öfriga hälsovårdsinrättningar jämte 
apotek och apoteks-lådor. Emellan medicinalråden fördelas gö- 
romålen sålunda, att den ene har att bereda och föredraga ären- 
den angående sjukvårdsanstalterna, vakcinationen, barnmorske- 
väsendet och den veneriska sjukdomen, den andre rättsmedicinska 
mål och frågor rörande den allmänna hälsovården, farsoterna 
och veterinärväsendet. Assessorn har att föredraga alla ären- 
den, som angå apoteksväsendet, men är därjämte skyldig att 
enligt medicinalstyrelsens förordnande anställa visitation af apo- 
tek, äfvensom rättsmedicinska undersökningar i allmänhet och 
särskildt giftundersökningar, hvilka tils vidare må i universi- 
tetets laboratorium verkställas. Skall sådan undersökning före- 
tagas utom Helsingfors, må, därest omständigheterna sådant 
påkalla, annan sakkunnig person mot skälig ersättning för an- 
damålet anlitas. 

Vid medicinalstyrelsen finnas dessutom fem extraordinarie 
läkare, en veterinär, en kanslist och en kammarskrifvare an- 
stälda. Extraordinarie läkarne användas till bestridande af 
vikariater och lediga tjänster samt andra för hälso- och sjuk- 
vården nödiga uppdrag. Den vid medicinalstyrelsen anstälde 
veterinären biträder vid examina för veterinärers i landet legi- 
timation och är skyldig att bestrida djurläkaretjänst samt ut- 
föra andra uppdrag, som i följd af hans befattning kunna honom 



4 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

af medicinalstyrelsen ombetros. För dessa af extraordinarie 
läkarne och veterinären utom stationsorten verkstälda uppdrag 
bör skriftlig redogörelse inlemnas. Vid utfärdande af expedi- 
tioner gäller taxan af den 31 maj 1858. 

Medicinalstyrelsens stat 1881 utgjorde 84,100 mark, däri 
ino-å generaldirektörens lön, hushyresmedel och taifelpenningar 
med 10,500 mark, och hvardera medicinalrådets aflöning med 
9,000 mark, inberäknadt hushyresmedel. Generaldirektörens 
resekostnader beräknas till 3,440 mark om året. 

Medicinalangelägenheterna föredragas i kejs. senaten för 
Finland genom dess civil- eller, såsom den förut kallades, kansli- 
expedition, under hvilken medicinalstyrelsen omedelbart lyder. 



Ii. Sjukvårdsanstalter. 

Förordningen af den 5 aug. 1875 angående organisationen 
och förvaltningen af allmänna civila sjukhusen innehåller grun- 
derna för sjukvårdsanstalternas organisation. Enligt denna för- 
ordning tillkommer utom medicinalstyrelsen äfven guvernören 
i länet öfverinseendet af de allmänna civila sjukhusen, särskildt 
med afseende å ordning och skick, honom tillhör att förrätta 
kassainventering i sjukhus, som äro belägna i eller invid läns- 
residensstaden och att på medicinalstyrelsens anmälan utlysa 
entreprenadauktion vid utbjudande af såväl kosthållning, som 
inventariers och andra förnödenheters anskaffande, äfvensom att 
på rekvisition af medicinalstyrelsen utanordna nödiga medel till 
sjukhusens underhåll. Medicinalstyrelsen åter tillhör att vaka 
däröfver, att de i sjukhus intagna sjuka vårdas enligt läkare- 
vetenskapens fordringar, och hafva uppsigten öfver sjukhusens 
ekonomiska förvaltning. Inventering af sjukhusets persedlar 
och andra tillhörigheter anställes hvarje halfår af sjukhusets 
läkare, men inventering af dess penningemedel sker kvartaliter. 
Öfverinseendet öfver sjukhusets byggnader tillkommer öfver- 
styrelsen för allmänna byggnaderna. Till lediga läkaretjänster 
vid länssjukhusen samt därmed förenade slottsläkaretjänster 
upprättas, efter behörigen kungjord ansökningstid af femtiosex 
dagar, af medicinalstyrelsen förslag, som insändes till senatens 
ekonomiedepartement. Vid öfriga sjukhus utser medicinal- 



FINLANDS MEDICINALVASENDE. Ö 

Styrelsen lämplig person att läkaregöromålen tils vidare be- 
strida. 

För intagning å sjukhus erfordras prestbevis, upptagande 
den sjukes namn, stånd, hemvist, ålder och fräjd. Såsom all- 
män grundsats gäller, att den, som söker inträde å sjukhus, 
bör betala faststäld dagafgift. Beloppet af denna dagafgift be- 
stämmes af senatens ekonomiedeparteraent på framställning af 
medicinalstyrelsen, hvarje gång för tre år. Endast half dag- 
afgift erlägges af personer under 15 år. Denna dagafgift utgör 
för det närvarande i alla sjukhus en mark för personer öfver 
15 år och 50 p. för barn under denna ålder (civilexp. bref d. 
28 aug. 1878). Dock åtnjuta de, hvilkas fattigdom genom in- 
tyg af prest eller ordförande i kommunalnämnd styrkes, äfven- 
som ordinarie postiljoner vård och underhåll kostnadsfritt, för 
hvilket ändamål ett visst antal friplatser finnas vid hvarje sjuk- 
hus. Ar sådan plats icke ledig, bör medellös sjuk inlemna 
ansvarsförbindelse af vederbörande kommun eller behållen en- 
skild person för legosängsafgiften, intill dess frisäng uppstår, 
men kan äfven utan sådan betalningsförbindelse, om hans sjuk- 
dom det oundgängligen fordrar, intagas, och böra föreskrifna 
bevis efteråt införskaffas. Har medellös sjuk i dylikt fall varit 
intagen å betalande plats, påföres legosängsafgiften den kom- 
mun han tillhör. 

Genom denna förordning upphäfdes för syfilitiska sjuka 
berättigandet till kostnadsfri våi'd å statens sjukhus. De få 
numera endast i händelse af styrkt medellöshet åtnjuta denna 
förmon och böra i enlighet med hvad för alla andra slag af 
sjuka är stadgadt vid betalningstillgång erlägga bestämd dag- 
afgift, dock för kvinnor af hvarje ålder icke vidare än half af- 
gift. Syfilitiska sjuka böra äfven i saknad af prest- och me- 
dellöshetsbevis i sjukhus mottagas, och dessa bevis sedermera 
införskaffas. Syfilitiska sjuka, hvilka af stads- eller landtpolis 
till sjukhus insändas, skola, utom med prestbevis och, om den 
sjuke är medellös, med intyg däröfver, jämväl med behörig 
förpassning förses. Till underlättande af syfilitiska sjukas vård 
och mottagning å sjukhusen äro genom civilexp. skrifvelse af 
d. 25 april 1876 guvernörerne i landets samtliga län uppmärk- 
samme gjorde därpå, »att vid frikännandet från betalning i 
omförmäldt afseende icke må ovilkorligen fordras intyg om 
fullkomlig medellöshet, utan med hänsyn till förekommande 
omständigheter tagas i betraktande jämväl den svårighet, som 



6 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

kan intygas vara för handen för intagna syfilitiska patienter att 
bestrida kostnaderna för deras vård å sjukhuset». 

Obotliga sjuka äfvensom personer, angripna af sraittosam 
feber eller utslagssjukdom eller kolera, må icke i sjukhus in- 
tagas. I fall af behof kan kronoskjuts för utskrifven patients 
återsändande till hemorten erhållas. 

Läkaren är skyldig att åtminstone en gång hvarje dag på 
utsatt tid besöka sjukhuset, föra journal enligt af medicinal- 
styrelsen faststäldt formulär och för hvarje kvartal inom fjorton 
dagar därefter till den samma insända utdrag därur. Sjukhus- 
förslaget upprättas enligt kongl. instrukt. af den 23 mars 1798. 
Läkaren åligger dessutom att inom utgången af januari månad 
till medicinalstyrelsen afgifva fullständig berättelse öfver sin 
verksamhet vid sjukhuset under det näst föregående året, i 
hvilken berättelse äfven redogörelse för vetenskapliga iaktta- 
gelser och erfarenheter bör ingå. Fullständig förtecknino; öfver 
sjukhusets bibliotek och kirurgiska instrument bör hvarje tredje 
år, men eljest endast, om förändring unde-r året inträffat, åt- 
följa läkarens årsberättelse. Inventering af sjukhusets persedlar 
och andra tillhörigheter bör ske hvarje halfår. 

Kosthållningen kan ombesörjas af syssloman eller ock öf- 
verlemnas åt entreprenör. 

Finland har numera följande civila sjukhusinrättningar, 
nämligen länssjukhus i Helsingfors, Åbo, Wasa, Uleåborg, 
Kuopio, St. Michel, Wiborg och Tavastehus samt mindre sjuk- 
hus i Sordavala (1842), på Åland (1841), i Tammerfors (1847;, 
Jyväskylä (1850), Joensuu (1863), Kajana (1872), Torneå (1878) 
och Björneborg (1875). Läkarevården i dessa sjukhus hand- 
hafves mot särskildt arfvode af provinsial- eller stadsläkaren 
på orten. Utgiftsstaten för de allmänna sjukhusen i Finland 
utgjorde för år 1881 i alt 767,935 mark 17 p:i, inberäknadt 
läkarnes aflöning, utgörande 69,790 mark. 

Under svenska tiden hade de unge fiuske läkarne för sin 
praktiska utbildning begagnat sig af kongl. serafimerlasarettet 
i Stockholm. Genom kejs. brefvet af den 14 april 1824 in- 
rättades ett kliniskt institut i Abo, afsedt för den praktiska 
undervisnincfen i medicin och försedt med 30 sängar för fattiga 
och nödlidande sjuka, hvarförutom bemedlade personer kunde, 
så vidt utrymmet medgaf, mot betalning intagas, och blcf detta 
institut stäldt under medicinska fakultetens speciela inseende. 
Ehuru inrättningen skonades vid den eldsvåda, som natten 



FINLANDS MEDICINALVASENDE. < 

emellan den 4 och 5 sept. 1827 nästan i grund förstörde Åbo 
stad, blef dock dess knapt började verksamhet fullständigt af- 
bruten. 

Vid universitetets öfverflyttning till Helsingfors blef ett nytt 
hus för kliniska institutets behof uppfördt vid Unionsgatan å 
det nu varande allmänna sjukhusets tomt (midtelpartiet af det 
s. k. oamla klinikum). Med kliniska institutet, som var be- 
räknadt för 60 sjuksängar, förenades, på grund af kejs. brefvet 
af den 14 april 1835, ett lasarett och kurhus för Nylands län 
med 30 sängar. Dessa med hvarandra förenade inrättningar 
blefvo likväl 1841 skilda från hvarandra och ett stort länssjuk- 
hus uppfördt i Helsingfors, men på grund af kejs. kungörelsen 
af den 19 juni 1860 ombildades dessa anstalter å nyo »till en 
gemensam inrättning för så väl vården af sjuka från Nylands 
län, som medicine studerandes praktiska undervisning». 

Sjukhuset bestod ursprungligen af fem afdelningar: den 
medicinska, patologiskt-anatomiska, kirurgiska, ackouchements- 
och syfilitiska afdelningen. Sedan en extraordinarie profession 
i oftalmologi blifvit inrättad den 3 maj 1871, tillkom en afdel- 
ning för ögonsjukdomar 1872. Föreståndarebefattningen vid 
syfilitiska afdelningen åtföljer nu mera e. o. professionen i sy- 
filidologi och hudsjukdomar (kejs. kung. den 13 mars 1874). 

I början funnos endast tvänne assistentläkare, en för hvar- 
dera af medicinska och kirurgiska afdelningarna. Vid ackouche- 
mentsafdelningen tillsattes en assistentläkare enligt kejs. brefvet 
den 13 juli 1865, och efter afdelningens omorganisering 1878 
har den nu mera tvänne. Vid kirurgiska afdelningen tillkom 
en andre assistent 1878. Assistenterne få icke kvarstå vid sina 
befattningar utöfver tre år. 

Antalet sjuksängar är å samtliga afdelningar, med undan- 
tag af ackouchementsafdelningen, i alt 345, däribland för syfi- 
litiska sjuka 125. 

Den årliga utgiftsstaten för allmänna sjukhuset, utom ackou- 
chementsafdelningen, belöper sig till 253,884 mark. 

Vården af sinnessjuka var i början af seklet i hög grad 
försummad. Från äldre tider fans endast i Kronobo socken 
af Österbotten ett, ursprungligen för spetälska afsedt hospital 
för sådana sjuka. I kejs. brefvet af den 23 aug. 1836 bestäm- 
des, att en kuranstalt för 70 inlösta sinnessvaga ifrån hela Fin- 
land och fyra till förberedande dårkur insända sjuka från Ny- 
lands län samt sexton sådana sinnessjuka, som emot särskild 



8 Bd. XV. N:r 2. — otto b. a. hjelt. 

betalning på längre eller kortare tid där inackorderades, skulle 
invid Helsingfors inrättas, och därtill nödiga byggnader upp- 
föras, äfvensom att vid hvarje länslasarett minst fyra sinnes- 
sjuka skulle intagas. Ett reseanslag af 5000 rubel b. ass. be- 
viljades för en läkare att i utlandet särskildt studera psykiatri 
(kejs, brefvet af den 18 april 1837). Efter dessa förberedande 
åtgäi'der omorganiserades dårvården i landet genom förordnin- 
gen af den 4 febr. 1840. Denna förordning stadgar bland an- 
nat, att sinnessjuka må undergå profdårkur under två månaders 
tid å lasarett eller annorstädes under behörig läkares vård an- 
tingen på egen eller kommunens bekostnad. Dock kunde sjuk, 
om läkare fann hans tillstånd det erfordra, äfven längre tid 
kvarhållas å lasarett och intagas å frisäng, om han saknade 
egen förmögenhet, men i dårvårdsanstalten invid Lappviken 
borde kostnaden, enär några frisängar icke där funnos att tillgå, 
för sådana medellösa sjuka, då deras profkur varade utöfver 
tvänne månader, påföras dårhusfonden (kejs. brefvet af den 23 
nov. 1841). Visade sig icke hopp om förbättring, så kunde in- 
lösen af sådan sjuk i vårdanstalten ske mot en afgift i ett för 
alt af 240 till 500 rubel b. ass., men äfven utlösen var tillåten 
mot erläggande af en rubel femtio kop. s. m. för hvarje dag 
den sjuke varit i sjukhuset, hvarvid inlösessumraan icke togs i 
beräkning. All den egendom en i anstalten inlöst person till- 
hörde, äfvensom arf eller gåfva i löst eller fast, som honom 
tillkomma kunde, hemföll oafkortadt till dårvårdsinrättningarna. 
Nu mera äro likväl icke mindre dessa bestämningar om inlösen 
af sinnessjuka personer för lifstid emot en gång för alla erlagd 
afgift, än ock inrättningens rätt till arf efter intagna sjuka, som 
därstädes aflidit, upphäfda genom kejs. förordn. den 26 mars 
1861, som stadgar, att slika personer kunna framdeles mottagas 
endast mot viss afgift för dagen, utgörande enligt nåd. kungö- 
relsen den 7 aug. 1872 4 mark i första klassen, 2 mark i andra 
klassen samt i tredje klassen eller för fattiga, hvilkas underhåll 
i inrättningen genom vederbörande kommun eller annorlunda 
bekostas, 1 mark. Platsernas antal är ökadt till 110. Instruk- 
tionen för öfverläkaren är af den 5 mars 1844, då äfven an- 
stalten berörande reglementen utfärdades. Utgiftsstaten för 
Lappviks sjukhus utgjorde för år 1881 i alt 1 10,000 mark, 
däribland öfverläkarens löneförmoner 8,000 och underläkarens 
3,000 mark om året. 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE. 9 

Obotliga sinnessjuka flyttaa vid behof till Sjählu hospital, 
anlagdt på en ö i Nagu socken, långt ut i Finska viken, där 
platser finnas för 72 sjuka. Första klassens patienter betala 
för dag 3 mark, andra och tredje klassens afgifter äro de samma, 
som i Lappviks sjukhus. Provinsialläkaren i Rimito distrikt 
är enligt k. brefvet af den 25 aug. 1858 skyldig att vissa gån- 
ger om året »eller, så vidt årstiden kan medgifva, en gång i 
månaden» besöka nämnda hospital. Nagu sockens presterskap 
förrättar därstädes gudstjänst 3 till 4 gånger om året under den 
vai-mare tiden enligt k. brefvet af den 15 juni 1865. Sysslo- 
mannen har utom boställslägenhet i lön 1,800 mark och 600 
mark i arfvode. Staten för Sjählö hospital 1881 var 39,285 
mark. 

Medan dårvårdsinrättningarna i landet förut stodo under 
en direktion, bestående af cheferna för civil- och ecklesiastik- 
expeditionerna i kejs. senatens ekonomiedepartement jämte ge- 
neraldirektören för medicinalverket, äro de samma i likhet med 
öfriga sjukvårdsanstalter nu mera stälda under medicinalstyrel- 
sens tillsyn (n. förordn. den 29 jan. 1878). Förvaltningen af 
dårvårdsfonden blef redan förut öfverlemnad till Finlands stats- 
kontor (n. brefvet den 13 mars 1877). En länge af behofvet 
påkallad utvidgning af vårdanstalterna för sinnessjuka är att 
emotses i närmaste framtid, sedan landets ständer 1877 antagit 
den af regeringen, i enlighet med en den 13 maj 1873 nedsatt 
komités förslag, uj^pgjorda planen till reorganisation af dår- 
vården i landet. Enligt denna plan komma att inrättas s. k. 
upptagningsanstalter med högst 20 sängar i Abo, Wiborg, Ni- 
kolaistad och Uleåborg samt en sådan med 12 sängar i S:t 
Michel, äfvensom tvänne kombinerade kur- och vårdanstalter 
enligt det s. k. kolonisations- eller farmsystemet, hvardera med 
100 platser, den ena i närheten af Kuopio och den andra invid 
Tammerfors, med tillräckligt utrymme icke allenast för odlin- 
gar vid själfva sjukhusen, utan ock för anläggandet af afskilda 
bostäder eller torp. Till bestridande af härtill erforderliga 
kostnader beviljade ständerna i alt 900,000 mark; detta stän- 
dernas beslut är af H. K. M. godkändt den 24 maj 1878. Ge- 
nom den föreslagna och till en del redan genomförda utvidg- 
ningen af sinnessjukhusen, kunna till behandling och vård i 
samtliga anstalter emottagas 459 personer eller I till jL af de 
sinnessjuka i landet. 



10 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

En komité fur utarbetande af förslag till ny och förändrad 
organisation af dårvården är nedsatt (civilexp. bref den 15 
juni 1881). 



III. Läkare. 

Finland erhöll sin förste provinsialläkare 1755. Vid tiden 
för Finlands skiljsmessa från Sverge funnos 11 provinsialläkare- 
tjänster i landet. Genom förordningen af den 26 nov. 1811 
ökades deras antal till 20 med 300 rubel silfver i årlig lön. 
För vissa distrikt utgjorde likväl lönen 400 rubel, i Savolaks, 
Karelen och Torneå till och med 500 rubel om året. Den nu 
gällande instruktionen för provinsialläkarne i Finland utfär- 
dades den 17 jan. 1832. Allmänna hälsovården inom distriktet 
utgör enligt denna instruktion hufvudföremålet för provinsial- 
läkarnes tjänsteverksamhet, och »bör han i följd häraf söka 
utröna, hvad på vissa orter, under olika årstider och vid sär- 
skilda näringsfång och handteringar medför för hälsan skadliga 
följder, samt till förekommande och afhjälpande såväl af dessa 
olägenheter, som till hämmande af i öfrigt gängse sjukdomar, 
i hvad å honom kan ankomma, medverka». För öfrigt åligger 
honom att skyndsamt underrätta generaldirektören om alt, som 
rör hans tjänstebefattning, om farsoter bland människor och 
djur m. m., och inom januari månad hvarje år skall han jäm- 
väl angående andra i medicinskt afseende anmärkningsvärda 
omständigheter till generaldirektören inberätta. Enligt general- 
direktörens cirkulär af den 17 jan. 1865 åligger det provinsial- 
läkarne dessutom att årligen afge förteckning öfver sinnessjuka 
och blinda samt svagsynta personer inom distriktet. 

Provinsialläkarne hade förut rättighet att vid utbrytande 
epidemier förordna medikamenter åt allmogen pä farsotsfon- 
dens bekostnad. Denna rättighet, som icke sällan synes hafva 
blifvit missbrukad, att döma af den anmaning till sparsamhet, 
som medicinalstyrelsen vid olika tillfällen utfärdat, är nu mera 
genom k. kungörelsen af den 13 april 1869 inskränkt därhän, 
»att vederbörande kommuner hädanefter, utom då fråga är om 
syfilitiska åkommor, blodsårsförbindningar eller andra vådliga 
sjukdoms- och olyckshändelser, vid hvilka en skyndsammare 
hjälp är af nöden, skola såväl i allmänhet, som under inträf- 
fande farsoter och kreaturssjukdomar, själfva vidkännas alla 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE. 11 

omkostnader för de vid deras enskilda sjukvård nödiga läke- 
medel och öfriga anordningar», samt »att bidrag af kronans 
medel må i berörda hänseende äga rum, endast där sådant un- 
der rådande allmän fattigdom kan befinnas oafvisligen nödigt, 
och kommunen i dylikt fall såsom en undsättning tilldelas». 

När enskild person begär läkarevård och biträde, skall 
provinsialläkaren honom därmed ofördröjligen till hända gå, så 
vidt ofvan föreskrifna tjänstemannapligter därigenom icke för- 
summas (instr. § 18). 

För besigtning och vård af enskild person, som genom 
annans handaverkan blifvit skadad, erhåller läkare, som efter 
vederbörligt förordnande eller kallelse af kronobetjänt, prest 
eller annan trovärdig person, verkstält resa för att med läkare- 
vård biträda den, som genom annans misshandling blifvit så 
skadad, att fara för lifvet kan anses vara för handen, därest 
han ej annorlunda för sitt besvär varder förnöjd, af allmänna 
medel skjuts och dagtraktamente för resan, äfvensom lösen för 
besigtningsattesten (k. kungöi-elsen den 18 febr. 1861, jfr k. 
brefvet 25 sept. 1862 och 18 okt. 1866). 

För medikolegala förrättningar, såsom attest öfver särska- 
dor, anläggandet af förband m. m., h vilka kunde drabba all- 
männa fonder, utgår ersättning enligt taxa af den 17 jan. 1832. 
Ett sammandrag af öfriga medicinaltaxor är utfärdadt den 16 
nov. 1840. 

Provinsialläkarne åtnjuta som godtgörelse för resor i tjänste- 
ärenden ett årligt anslag af 800 till 1,400 mark (efter olika di- 
strikt), och åligger det dem att för detta anslag, utan vidare 
ersättning och så ofta sådant skäligen kan anses behöfligt, verk- 
ställa alla embetsresor inom distriktet, utom till förrättande af 
sådana obduktioner och medikolegala besigtningar, hvartill för- 
ordnande af länsstyrelsen meddelas (n. kung. d. 21 april 1857). 
Provinsialläkare är skyldig att mot erhållande af skjuts och 
dagtraktamente ombesörja läkarevården i närgränsande ledigt 
distrikt (k. brefvet d. 26 jan. 1858). 

Instruktion vid förrättandet af medikolegala likbesigtningar 

O DO 

faststäldes den 22 dec. 1841. Ett collegii medici cirkulär af 
den 11 nov. 1863 föreskrifver särskilda iakttagelser vid besigt- 

O O 

ningen af döda foster och nyfödda barns lik. För rättsläkare 
äro i öfrigt af synnerlig vigt n. förordningen den 26 nov. 1866 
»angående barnamord samt fosters fördrifvande och utsättande» 
och nåd. förordn. af samma dag »angående dråp, utan uppsåt 



12 Bd. XV. N:r 2. — otto b. a. hjelt. 

att döda och annan misshandel å person». I denna förordning 
förstås »med svår kroppsskada förlust af talförmåga, syn eller 
hörsel, svårt lyte eller annat svårt kroppsfel, stadigvarande 
svårt men å hälsa eller lifsfarlig sjukdom». Till förrättandet 
af en medikolegal obduktion fordras förordnande af vederbörlig 
myndighet; förrättningen bör så fort möjligen ske kan, men i 
hvarje fall senast inom fjorton dagar efter det läkaren förbe- 
rörda skrifvelse inhändigat i närvaro af behörig krono- eller 
stadsbetjänt verkställas, hvarpå sist åtta dagar efter verkstäld 
likbesigtning ej mindre två exemplar af det utfärdade betyget, 
än det vid förrättningen förda originala protokollet, böra till 
guvernören i länet insändas för att skyndsammast befordras, 
det ena exemplaret af betyget till vederbörande domstol och 
det andra jämte protokollet till medicinalstyrelsen. Dock kan 
läkaren omedelbart tillställa det ena exemplaret af betyget den 
em betsmyndighet, som anmodat honom att förrätta en mediko- 
legal obduktion, det andra exemplaret jämte protokollet skall 
i all händelse genom guvernören i länet medicinalstyrelsen till- 
ställas. Generaldirektörens cirkulär af den 24 juni 1843 erin- 
rar läkarne, »att i själfva obduktionsbetyget ä-fven uttryckligen 
upptaga de vid obduktionen gjorda iakttagelser, på hvilka det 
medikolegala omdömet i ett eller annat afseende baserar sig». 
Ar kemisk undersökning af nöden, sker den i närvaro af en 
kunnig kemist eller farmacevt. 

För verkstälda obduktioner tillkommer provinsialläkare icke 
blott skjuts och dagtraktamente enligt resereglementet af d. 6 
dec. 1875 i 6:te klassen med 20 penni versten och 8 mark i 
dagtraktamente, utan ock ersättning för den verkstälda obduk- 
tionen och däröfver utfärdad attest med 9 m. 88 p., enligt k. 
brefvet den 23 okt. 1832. Efter utförandet af likbesigtningar 
och andra medikolegala uppdrag bör särskild räkning inlemnas 
för hvarje förrättning (kejs. brefvet den 3 nov. 1842 och ge- 
neraldirektörens cirkulär den 7 jan. 1843). 

Stadsläkarne, hvilka äro skyldige att i detta afseende, 
hvar på sin ort fullgöra provinsialläkares åligganden, erhöllo 
först genom k. brefvet af den 17 febr. 1845 sådan ersättning 
sig tillerkänd. Därförinnan hade det, i likhet med livad ännu 
är fallet i Sverge, ålegat dem att utan ersättning verkställa 
medikolegala obduktioner. 

Härvid kan tillä<><>;as, att stadsläkare få beräkna sig dag- 
traktamente för likbesigtning, verkstäld inom den stad, i hvars 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE. 13 

tjänst han är anstäld (k. brefvet till Åbo hofrätt den 13 okt. 
1879). På grund af nåd. kungörelsen af den 27 sept. 1876 
åligger det professorn i patologisk anatomi och statsraedicin 
vid Alexanders universitet att verkställa alla i Helsingfors 
stad och dess område förekommande medikolegala obduktioner 
med undantag för tiden från och med den 1 juni till den 1 
oktober. 

För medikolegala likbesigtningar är i medicinalstaten upp- 
taget ett årligt anslacr af 20,000 mark. 

Ny indelning af provinsialläkaredistrikten i landet genom- 
fördes på grund af kejs. brefvet af den 21 april 1857. 

Provinsialläkaredistrikten i Finland äro till antalet 51, och 
provinsialläkarnes lönevilkor uppgå enligt k. kung. af d. 27 
mars 1879 till 4,000 mark i årlig lön, utom resemedel, utgö- 
rande för olika distrikt 800 till 1,400 mark. Härtill kommer 
löneförhöjning med 500 mark efter 10, 15 och 20 års tjänste- 
tid, hvarjämte provinsialläkare är berättigad att i omförmäldt 
afseende jämväl sig till godo beräkna den tid, han före vunnen 
utnämning till slik tjänst tillbragt under oafbruten tjänstgöring 
i annan läkarebefattning, dock icke längre än för 10 år (k. br. 
af d. 15 april 1863). Den ende provinsialläkare, som nu mera 
utöfver stat åtnjuter förmonen af boställe, är provinsialläkaren 
på Åland, som ännu innehar ett kronohemman i Godby by af 
Finströms socken (kongl. br. den 14 nov. 1780). 

Provinsialläkarnes sammanlagda aflöning utgjorde enligt 
1881 års statsförslag 316,886 mark. 

Utom provinsialläkaretjänster finnas i Finland följande olika 
slaor af läkarebefattnino-ar. 

I den mon länssjukhus i landet inrättades, blefvo vid dem 
särskilde lasarettsläkare anstälde, för hvilka instruktionen af 
den 23 mars 1798 med därtill hörande bilagor fortfor att vara 
gällande, till dess förordningen om de civila sjukhusen af den 
5 aug. 1875 trädde i kraft. Lasarettsläkaretjänsterna hafva 
icke varit underkastade några större förändringar. Någon gång 
har kurhusafdelningen haft särskild läkare. För kompetens till 
lasarettsläkaretjänst är stadgadt, att sökanden bör såsom biträ- 
dande läkare hafva tjänstgjort vid Lappviks sjukhus i tre må- 
naders tid (k. kung. d. 4 febr. 1840 § 40). 

Slottsläkaretjänsterna (vid allmänna fängelserna) inrättades 
genom k. kung. af den 26 nov. 1811, men genom k. förordn. 
af den 29 nov. 1859 blefvo slotts- och lasarettsläkaretjänsterna 



14 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

i länsresidensstäderna ^ förenade. Vid kronohäktena i Helsing- 
fors, Kajana och på Åland däremot böra de bestridas af annan 
i tjänst varande, å orten bosatt läkare mot åtnjutande af det 
för tjänsten bestämda årliga arfvodet. Slotts- och lasaretts- 
läkarne, hvilkas antal i alt är 7, och hvilkas lön nu mera ut- 
gör 3,500 mark om året, undfå löneförhöjning af 500 mark 
efter 10 och 15 års tjänst i sådan befattning (k. kung. den 27 
mars 1879). 

Medicinalstaten för 1881 upptager i läkarearfvoden för 
häkten, straff-fängelser och spinnhus i alt 8,706 mark. 

Med undantag af Hangö, Nådendal, Kaskö, Torneå, Kemi, 
Kajana, S:t Michel, Lahtis och Kotka hafva landets städer egna 
stadsläkare, hvilkas löneförmoner äro ganska olika. Abo och 
Björneborg hafva tvänne stadsläkare. Stadsläkare utnämnes af 
k. senaten, sedan medicinalstyrelsen blifvit hörd öfver de af 
stadsstyrelsen föreslagnes kompetens och nödiga skicklighet 
(jfr instr. för coUeg. med. den 8 febr. 1816 § 7 och k, brefvet 
af den 5 nov. 1816). Stadsläkare åtnjuta vid inträde i statens 
värf tjänstårsberäkning efter samma grunder, som statens lä- 
kare, med undantag däraf, att löneförhöjning icke beräknas 
för Here år, än 10. Samma undantag gäller äfven för lasa- 
rettsläkare. 

I Helsingfors finnas, utom en stadsläkare med 7,000 marks 
lön, sedan 1869 tvänne distrikts- eller fattigläkare med 3,000 
marks årlig; lön, hvilka äro antagne för att vårda sig hufvud- 
saklioren om stadens medellösa befolknina^. För stadens läkare 
är instruktion utfärdad den 4 dec. 1877, och ett särskildt regle- 
mente för den kommunala sjukvården i Helsingfors är stad- 
fästadt den 12 nov. 1879. För stadsläkare gäller provinsial- 
läkareinstruktionen i tillämpliga delar. 

För statsjärnvägarnas behof hafva blifvit anstälde fem s. k. 
järnvägsläkare, hvilka äro stationerade i Helsingfors, Hangö, 
Abo, Wiborg och S:t Petersburg. På järnvägsstyrelsens fram- 
ställning förordnar medicinalstyrelsen desse läkare, hvilkas 
åliggande är att icke blott handhafva läkarevården vid järn- 
vägens sjukhus, utan tillika att med »läkarevård vid sjukdoms- 
fall tillhandagå samtlige i järnvägens sold och tjänst stående 
arbetare, banvakter, stationskarlar och banraästare jämte deras 
familjer, samt öfrige bctjänte och tjänstemän vid järnvägen 
utan anspråk på ersättning. Tjänstemännen och betjeningens 
familjer samt husfolk är läkaren likaledes skyldig att vårda, 



FINLANDS MEDICIN ALVÄSENDE. 15 

dock emot särskild ersättning. Deras aflöning växlar från 2,000 
till 3,000 mark. Tjänsten besattes efter 30 dagars ansöknings- 
tid (k. brefvet den 7 febr. 1878). För sjukvården vid statens 
järnvägar finnas regler stadfästade den 15 mars 1870. 

Vid medicinalstyrelsen finnas anstälde fem extra ordinarie 
läkare med 1,600 marks lön och 800 mark i hushyresmedel. 
Dessa tjänster besättas efter 30 dagars ansökningstid. Extra 
ordinarie läkarne åtnjuta reseersättning för förrättningar utom 
Helsingfors, men vid vikariaters och lediga tjänsters bestri- 
dande, »hvarunder den tjänstgörande, utöfver sin aflöning å 
stat, åtnjuter de förmoner, som vikarie i allmänhet författnings- 
enligt tillkomma, må dagtraktamente icke beräknas för vistel- 
sen på stället, utan endast för fram- och återresan» (n. förordn. 
af den 29 jan. 1878 § 24). 

Finland har till senaste tid haft endast obetydligt militär. 
Den vid Lifgardets 3:e, finska, skarpskyttebataljon anstälde äldre 
läkaren, för hvilken instruktion är utfärdad den 25 april 1839, 
står liksom gardessjukhuset under generaldirektörens för me- 
dicinalverket inseende (k, brefvet den 25 aug. 1835). Hans 
lön utgör 3,500 och efter 15 års tjänst 5,000 mark, jämte fria 
rum och ved (eller 1,600 mark i hyresmedel). En andre lä- 
kare antages endast under krigstid mot lönevilkor, som be- 
stämmas för tillfället. Samma förhållande var med l:sta finska 
Sjö-ekipaget, så länge det samma existerade, äfvensom med 
de värfvade och indelta finska skarpskyttebataljonerna (k. br. 
d. 8 juli 1847 och d. 15 febr. 1855). 

Stabsläkaren vid finska kadettkåren utnämnes efter det 
generaldirektörens yttrande inhemtats af k. senaten (regi. för 
finska kadettk. den 22 mars 1865). Lönen utgör 2,400 mark 
och efter 10 års tjänst 3,600 mark. 

Nu mera finnes vid hvarje af de 8 värnepligtiga bataljo- 
nerna en läkare med 3,500 mark i aflöning och från 800 till 
1,600 mark i hyresmedel (med däri inbegripen ersättning för 
ved och stallrum för tjänstehäst). En andre läkare antages 
under krigstid mot arfvode. Bataljonsläkaren, som har kap- 
tens rang, erhåller löneförhöjning till 500 mark efter 5, 10 och 
15 års tjänst. 

Vid befälhafvarestyrelsen för finska militären är anstäld 
en öfverläkare med 7,000 mark i lön och 2,000 mark i hyres- 
medel (kung. af den 12 aug. 1880). 



16 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

Angående mätning och besigtning af värnepligtige gäller 
nåd. kung. af den 10 nov. 1880. 

Läkare, som anställer besigtning vid det allmänna upp- 
bådet, åtnjuter i arfvode 50 penni för hvarje besigtigad person, 
förutom resekostnadsersättning enligt 7:de klassen i gällande 
resereglemente. 

Vid länsnämnd uppbär besigtningsläkaren enahanda arf- 
vode jämte dagtraktamente enl. 6:te klassen i resereglementet 
(n. kung. den 12 aug. 1880). 

En komité har utarbetat och till k. senaten inlemnat för- 
slag till instruktion för öfverläkaren och batalj onsläkarne vid 
finska militären. 

För legitimation till läkareyrket fordras, att i den ordning 
universitetets statuter af d. 1 okt. 1852 och n. förordn. af d. 
30 maj 1871 föreskrifva, hafva vunnit medicine licentiatgrad 
samt aflagt läkareed inför medicinalstyrelsen och blifvit in- 
skrifven i dess matrikel. Medicine licentiatexamen behöfver 
icke nu mera föregås af disputationsspecimen; för vinnande af 
doktorsgrad eller lärarebefattning i fakulteten fordras likväl en 
akademisk afhandling. Doktorsgrad erhålles äfven utan solenn 
promotion (k. kung. d. 26 maj 1862). Dessutom erfordras kän- 
nedom af finska språket, hvarom stadgas: »af alla dem, som 
anmäla sig till erhållande af någon å allmän stat uppförd lä- 
karetjänst i sådan ort, där finska språket af flertalet af invå- 
narne begagnas, skall efter ingången af år 1872 fordras, att 
sökanden hos medicinalstyrelsen visat sig vara mäktig att i tal 
och skrift uttrycka sig på sagda språk, hvilket jämväl i de 
bevis han i sin tjänsteutöfning till enskilda personer utfärdar 
bör af honom användas, då förbehåll därom göres» (n. förordn. 
den 20 febr. 1865). Nu mera bör sådan expedition från och 
med år 1882 affattas på det språk, hvilket af sökanden skrift- 
ligt eller muntligt begagnats (k. förordn. d. 6 maj 1881). 

Vid förslags upprättande gäller k. brefvet af den 17 apr. 
1849, »att ovilkorlig företrädesrätt icke skall tilläggas högre 
tjänstegrad eller förut vunnen tur och befordringsrätt, utan 
afseende därvid förnämligast hafvas å skicklighet, erfarenhet 
och öfriga för tjänstens bestridande erforderliga egenskaper». 

För legitimation af utrikes promoverade doktorer och 
kirurgie magistrar gälde k. brefvet af den 6 maj 1823, som 
förcskrcf, att de skulle inför collegium medicum undergå för- 
hör i läkarekonstens praktiska delar eller s. k. colloquium 



FINLANDS MEDICIN AI.VASENDE. 



It 



familiare, innan de till läkarekonstens utöfning kunde berät- 
tigas eller såsom kompetente sökande till tjänster vid medi- 
cinalstaten anses. Nu mera stadgar n. brefvet af den 29 jan. 
1878, att examina och förhör med läkare, hvilka i Finland 
icke undergått föreskrifna kunskapsprof men önska vinna rät- 
tighet att sitt yrke därstädes utöfva, skall öfvertagas af uni- 
versitetets medicinska fakultet. 

Enligt k. brefvet af d. 1 maj 1871 äro kvinnor, som önska 
eo-na sig åt läkarekallet, berättigade att i sådant afseende be- 
gagna sig af undervisningen vid medicinska fakulteten. När- 
mare bestämningar om deras examina och på grund af aflagda 
prof vunna rättigheter saknas. 

Läkareeden i Finland har följande lydelse: »Och som jag 
blifvit för legitimerad läkare förklarad, så vill och skall jag 
samvetsgrant uppfylla alla de pligter, som mig under utöfnin- 
gen af läkarekallet åligga eller framdeles åläggas kunna, 
samt icke uppenbara hvad efter lag och särskilda föreskrifter 
eller god sed hemligt hållas bör» (n. förordn. d. 25 maj 1880). 

Läkarebevis af större vigt böra vara beedigade med dessa 
ord: whvilket jag härmed, ej allenast på min redan aflagda 
embetsed intygar, utan ock med denna edeliga förpligtelse, så 
så sant mig Gud hjälpe till lif och själ, bekräftar» (gen. -dir. 
cirk. den 12 sept. 1864). 

Vid vikariatsförordnanden gäller med afseende å arvode 
n. kung. den 14 maj 1860, som stadgar, att den, som förestår 
ledig tjänst, hvarmed delaktighet i civilstatens enke- och pupill- 
kassa är förenad, erhåller alla för tjänsten på stat anslagna 
löneförmoner med undantag af ordinarie lönen, så vidt den (för 
de första fyra månaderna) tillfaller nämnda kassa eller till stats- 
verkets förmon innehålles. Det är likväl vanligt, att läkare 
på medicinalstyrelsens framställning erhåller ett bestämdt dag- 
traktamente för den tid han sålunda förrättar ledig tjänst. Vi- 
karie, som är förordnad att bestrida tjänst under innehafvaren 
beviljad tjänstledighet, åtnjuter oafkortadt respenningar, en 
tredje del af ordinarie lönen och andel i hyresmedel. 

Alla läkare åtnjuta portofrihet för deras skriftväxling med 
medicinalstyrelsen; provinsialläkarne dessutom för deras tjänste- 
skrifvelser till länsstyrelsen samt tjänstemän och presterskap 
inom en hvars distrikt (k. kung. d. 15 mars 1881). 

Att de läkare, hvilka äro anstälde i statens tjänst, räkna 
tjänsteår, torde icke behöfva nämnas, men denna vid högre 

Nord. med. arhiv. Bd. XV. ^ 



18 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

ålder mycket vigtiga förmon kommer under vissa förhållanden 
äfven andre till godo. Sålunda kunna legitimerade läkare, 
hvilka »varit för läkarekallets utöfning i stadig tjänst anstälda 
hos menio-heter eller vid bruk och större fabriksinrättningar i 
landet» på därom gjord ansökning få tjänsteårsberäkning sig 
tillerkänd (k. br. af den 23 mars 1863), och nu mera äro alle 
såsom distriktsläkare eller ock endast för tillfälligt behof hos 
stadskommuner på kortare eller längre tid anstälde läkare be- 
rättigade att i befordringsväg, och sedan de inträdt i statens 
tjänst, jämväl i afseende å pension, enligt nåd. kung, af d. 5 
maj 1828, samt vid ansökning om utmärkelsetecken, enligt för- 
ordningen af den 12 juni 1860, sig till godo beräkna den tid 
de efter behörig legitimation varit för läkarekallets utöfning i 
stadens tjänst anstälde (k. br. af den 18 febr. 1879). Assi- 
stentläkarne vid allmänna sjukhuset i Helsingfors få såsom 
ordinarie tjänsteår beräkna den tid, de såsom legitimerade lä- 
kare bestridt sina befattningar (k. br. af den 11 mars 1862), 
och äfven »medicine kandidaters tjänstgöring i allmänt läkare- 
värf skall, så vidt den samma grundar sig på vederbörlig auk- 
toritets förordnande, beräkuas dem till godo lika som verklig 
tjänstetid» (k. br. den 5 dec, 1865). 

Enligt k. brefvet den 19 mars 1878 äro finske läkare och 
äfven medicine kandidater berättigade att såsom verklig tjän- 
stetid sig till godo beräkna den tid de, utan att tillika bestrida 
annan tjänstgöring, som medför rätt till tjänsteårsberäkning, 
varit anstälde i tjänst hos den i Finland bildade föreningen 
för sårade och sjuke krigares vård och med läkarehjälp till- 
handagått i fält sårade eller insjuknade krigare». 

Finsk läkare utom universitetet med lön på ordinarie stat, 
som för idkande af studier i de medicinska vetenskaperna an- 
tingen pä allmän eller egen bekostnad vistats å utrikes ort, 
bibehålles därunder vid oafkortad beräkning af sina tjänsteår 
(k. br. af d. 11 mars 1875). 

Läkare, som i statens tjänst oförvitligen tillbragt trettio 
år och uppnått sextio års ålder, erhåller hela lönen i pension, 
samt de läkare, hvilka efter 15 års oförvitlig tjänst för sjuk- 
lighct eller annan giltig orsak träda ur tjänsten, pension i ena- 
handa förhållande (k. kung. af d. 17 mars 1862). 

Alla på ordinarie stat upptagne läkare äro i och för sin 
tjänst delegare i finska civilstatens enke- och pupillkassa. Denna 
pension utgår för provinsialläkares enku och barn med 1,200 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE. 19 

mark om året (direkt, bref den 20 nov. 1863); för slotts- och 
lasarettsläkare i do residensstäder, där dessa tjänster äro för- 
enade och af samma person innehafvas, äfvensom för stadsläkare 
i Helsingfors och Abo med 880 mark; för öfrige stadsläkare, 
hvilka äro delegare i kassan, med 560 mark om aret, utom för 
stadsläkaren i Jyväskylä, hvars euka och barn hafva endast 400 
mark i årlig pension. Anmärkningsvärdt nog finnas dock stä- 
der, hvilkas läkare icke åtnjuta förmouen att tillhöra kassan, 
nämligen Ekenäs, Mariehamn, Tavastehus, Wiborg, Kexholm 
och Joensuu. Dessa städers borgerskap hafva icke uppfylt 
det i n. kung. af d. 16 mars 1844 för inträde i kassan före- 
skrifna vilkor watt ansvara därför, att vakance och nådårsbespa- 
ring för deras omförmälte tjänstemän till visst belopp pensions- 
kassan tiJlhandahälles». I k. brefvet af d. 27 juni 1866 stadgas 
tillika, att »om någon i statens tjänst anstäld läkare, som hand- 
har sjukvården vid dylikt kolerasjukhus (hvarom brefvet hand- 
lar), därunder faller ett offer för farsoten, äro hans enka och 
barn berättigade till förhöjning af 400 mark om året i den 
pension, dera eljest enligt författningarna tillkommer», och k. 
brefvet den 9 juni 1868 utsträckte förmonen af extra pension 
å 200 till 400 mark till »sterbhus efter sådan i allmänt värf 
anstäld finsk läkare, som i följd af sin tjänsteverksamhet un- 
der rådande tyfusepidemi angripes af denna sjukdom och af- 
lider». 

Dessutom finnes sedan 1872 en finske läkarnes pensions- 
kassa, i hvilken inträdet är frivilligt. Inträdesafgiften är 300 
mark och den årliga afgiften 80 mark. Antalet delegare i denna 
kassa är nu 83. af hvilka likväl redan 10 därifrån afcrått Kas- 
sans behållning utgjorde den 31 dec. 1880 i alt 101,792 mark 
61 penni. 

Till resestipendier för läkare beviljades enligt k. reskriptet 
af den 11 mars 1875 ett anslag af 5,000 mark för idkande å 
utrikes ort af studier i de medicinska vetenskaperna. Detta 
anslag tilldelas tvänne finske läkare, hvilka utom universitetet 
innehafva allmän tjänst med lön på ordinarie stat, till halfva 
beloppet åt hvardera med skyldighet för dem att vistas utrikes 
minst sex månader och till medicinalstyrelsen aflemna fullstän- 
dig reseberättelse. 

I Finland känner man icke, som i många andra länder, 
olika slag af kvalifikationer för dem, som befatta sig med läkare- 
vård. Det har likväl varit annorlunda. I förra seklet bildade 



20 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

i Sverge, som kändt är, de, som sysselsatte sig med kirurgiens 
utöfninsT, en särskild korporation under namn af kirurgiska 
societeten, bestående af ett antal mästerfältskärer med under- 
lydande gesäller och lärosvenner, hvilka erhullo undervisning, 
en hvar af sin mästare. Denna af staten erkända förening 
upplöstes 1797, och collegium medicum erhöll »en odelad sty- 
relse och tillsyn öfver hela medicinalverket i riket, så i hvad 
till kirurgien, som medicinen hörer». Den 28 okt. 1797 utkom 
»kongl. raaj:ts reglemente för kirurgiska undervisningen och 
dem, som i fältskärskonsten sig vilja inöfva». En lärotid af 
minst tre år hos någon mästerfältskär erfordrades af en yng- 
ling, som ville egna sig åt kirurgien, innan han kunde i kolle- 
gium såsom chiruro-ife studiosus inskrifvas och som sådan an- 
tagas till kompani- och skvadronsfältskär vid regementena 
eller till underkirurg vid flottans sjukhus. Efter fyra års fort- 
satta studier vans kirurgie magistergrad. I sammanhang här- 
med bestämdes, att medicine licentiat eller doktor, som önskade 
»söka någon kirurgisk befordran eller blifva som mästerfältskär 
ansedd», ålåg att efter sex månaders tjänstgöring vid lasarettet 
i Stockholm inför collegium medicum bevisa sin skicklighet 
uti alla slags operationer. Medan sålunda €n skild kirurgie 
magistergrad och en s. k. embetsexamen för legitimerade lä- 
käre uppkom i Sverge, infördes genom kung. af den 28 juni 
1836 i Finland en skild studiekurs för dem, som med undvi- 
kande af filosofie kandidatexamen ville egna sig åt medicinens 
studium. Desse studerande erhöllo lika vidsträckt undervisning 
i alla den medicinska vetenskapens delar, som de blifvande 
läkarne, och voro skyldige att tjänstgöra minst ett hälft år 
vid hvardera af kliniska institutets afdelningar och under lika 
lång tid vid ackouchementsinrättningen, men voro befriade 
från afläggandet af specimen för doktorsgrad, en fordran, som 
hvarje läkare den tiden måste underkasta sig. Examen aflades 
icke häller inför fakulteten, utan inför collegium medicum. 
Examinerade kirurgie magistrar hade venia practicandi och 
kunde erhålla stads- och lasarettsläkaretjänster, men icke pro- 
vinsialläkarebefattningar, till hvilka dock på därom gjord an- 
sökning i dispensväg nästan alltid tillträde Icmnades. Denna 
kirurgie kandidat- och magistergrad afskaffades genom kung. 
af d. 19 maj 1862, »i följd hvaraf vetenskapligt bildade kirur- 
ger framdeles komma att legitimeras endast vid universitetet i 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE. 21 

den ordning, därom särskildt finnes föreskrifven». Nu mera 
finnas i Finland endast sex kiriivgie magistrar. 

Bristen på folkkirurger är allmän i Finland. Denna brist 
gör sig känbar i synnerhet på landsbygden. I Åbo domkapi- 
tels cirkulärbref den 5 okt. 1803 föreskrifves visserligen, att 
»klockare böra, så vidt ske kan, söka förvärfva sig skicklighet 
i de allmännaste delar af fältskärskonsten, på hvilken skick- 
lighet i kirurgien, då den är bepröfvad och af någon kirurgie 
magister godkänd, ett synnerligt afseende vid klockareledighe- 
ters besättande lemnas bör», men i nu gällande kyrkolag fin- 
nes icke något stadgande i sådant syfte. Det har dock varit 
sed, att personer, hvilka ämna utbilda sig till klockare, någon 
tid besökt länssjukhusen för att vinna kännedom om behand- 
lingen af sår, benbrott m. m., men det är lätt att inse, huru 
ytterst ofullständig deras kunskap under sådana förhållanden 
måste blifva, då hvarken läkaren är skyldig att meddela dem 
någon undervisning eller de själfve ega några förstudier. Stä- 
dernas behof af personer, hvilka förvärfvat sig insigt och fär- 
dighet i den s. k. mindre kirurgien, trodde man sig kunna till 
godo se genom utbildnino-en af badaremästare. I detta afse- 
ende utgaf collegium medicum den 19 dec. 1807 »Ordning för 
badarne i riket», som innehåller, att »badareföremålen äro 
att till allmänhetens tjänst alltid hafva en väl inrättad bad- 
stuga för allehanda slags bad, att ega färdighet i rakning, 
koppniug, åderlåtning, blodiglars, spanska flugors och klisti- 
rers applicerande, samt i liktornars och naglars putsande, att 
känna de medel, som i hast böra tillgripas att stilla förblöd- 
ningar, att veta huru skenbart döda skola handteras och upp- 
lifvas, huru första förbanden anläggas vid benbrott, friska sår 
m. m., som höra till utvärtes åkommors lindrande och den 
mindre kirurgien». Denna institution har dock nu mera upp- 
hört af sig själft, och det är mycket länge sedan en badare- 
ämnesven- eller badaremästare-examen blifvit hos oss aflagd. 

För erhållande af tillstånd att utöfva den mindre kirurgien 
finnas sålunda icke fullt tillämpliga stadganden. 

För utöfvande af tandläkareyrket finnas icke häller några 
stadgar föreskrifna, och från utlandet inflyttade tandläkare hafva 
endast att anmäla sig i medicinalstyrelsen. För bedrifvande af 
vattenläkarens yrke äfvensom för utöfvande af gymnastik och 
specielt medikalgymnastik saknas äfvenledes alla bestämningar. 



22 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 



IV. Barnmorskeväsen. 

För undervisningen i barnförlossningskonst blef en ny stor- 
artad inrättning i Helsingfors öppnad under sommaren 1878. 
Den är afsedd för så väl läkares, som barnraorske-elevers ut- 
bildning. Vid inrättningen, som står under inseende och vård 
af professorn i barnförlossningskonst och barnsjukdomarnas 
klinik, äro anstälde en förste assistentläkare med 5,000 mark i 
arvode och hushyreraedel, en andre assistent med 2,400 m. i 
arvode jämte fria rum, en amanuens samt tvänne instruktions- 
och tvänne biträdande barnmorskor. A anstalten, beräknad för 
600 barnaföderskor om året, blefvo under 1881 vårdade 61 1 
kvinnor. Dess stat uppgår till 61,744 mark (k. brefvet den 
19 juni 1878). 

I Finland gälde först barnmorskeregleraentet af den 14 
okt. 1777 och därefter reglementet af den 18 okt. 1859, till 
dess nu gällande reglemente utfärdades den 6 maj 1879. En- 
ligt det samma antagas barnmorske-elever den 1 april, 15 juli 
och 15 dec. Lärotiden är från 10 till 12 månader. Under- 
visningen, som sker både på svenska och finska språken, med- 
delas »tils vidare» afgiftsfritt. Utom den egentliga barnmorske- 
konsten och grunderna i vården om späda barn få eleverna 
inhämta kännedom om de allmänna kännetecknen på syfilitisk 
smitta samt lära sig att verkställa koppning, sätta blodiglar 
och ympa skyddskoppor. Offentligt afgångsförhör sker i när- 
varo af en ledamot af medicinalstyrelsen inför professorn i 
barnförlossninsskonsten. Tvänne understöd för lärotiden å 200 
mark gifvas årliffen af allmänna medel' och dessutom finnas 700 
mark anslagna å allmänna sjukhusets stat, hvilka vid elevernas 
utträde ur anstalten efter beliof utdelas åt de mest förtjänta. 
Utexaminerade, edsvurna, särdeles välkända barnmoi'skor må 
åtnjuta undervisning jämväl i nödiga delar af den instrumen- 
tala barnförlossningskonstcn. Skriftlig berättelse om förloppet 
vid företagen instruiiiental operation bör af barnmoi^skan skynd- 
samt meddelas provinsialläkaren. Barnmorska, som annorstädes 
än vid läroanstalten i Helsingfors förvärfvat sig kunskap i barn- 
morskekonsten, kan efter pröfning vinna rättighet till utöfvande 
af sitt yrke. Hvarjc barnmorska är skyldig att inom januari 
månad till vederbörande provinsial- eller stadsläkare afgifva 
skriftlig berättelse om sin verksamhet under det föregående 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE. 23 

året. Blir barnmorska af kommun anstäld i dess tjänst, bör 
kontrakt med henne afslutas, och, i händelse barnmorska ut- 
öfver sin aflöning skall erhålla skild ersättning för sina för- 
rättningar, taxa i detta afseende uppgöras. I kommun anstäld 
barnmorska är skyldig att utan vedergällning tillhandagå fat- 
tio-a barnaföderskor i kommunen, i händelse icke kommunen 
förbundit sig att därför lemna ersättning. 

Till understöd för fattiga barnaföderskor blef enligt kansli- 
expeditionens bref af den 28 nov. 1865 ett anslag af 9,472 mark 
om året beviljadt för att därmed underhålla en förlossnings- 
anstalt för tvänne medellösa barnaföderskor vid länssjukhusen, 
med undantag af det i Nylands län. Sedermera blef likväl 
den förändring vidtagen, att dessa kvinnor vårdas enskildt, 
och är i följd däraf en pålitlig och kunnig barnmorska i hvarje 
länsresidensstad vidtalad att hemma hos sig, under lasaretts- 
läkarens uppsigt, i vård emottaga högst tvänne barnaföderskor 
i sender, hvilka enligt förordnande af den 23 maj 1868 få vara 
endast ogifta kvinnor af den fattigare folkklassen. Detta an- 
slag, som ännu fortfar, är nu mera förminskadt till 6,000 mark 
om året (civilexp, bref af d. 14 maj 1872). Guvernörerne, en 
hvar i sitt län, äga dessutom ett årligt anslag af 1,200 mark 
att utdela till hjälp åt nödstälda barnaföderskor. 



V. Veterinärväsende. 

K. brefvet af den 4 dec. 1838 förordnade, att tjänliga per- 
soner, hälst af allmogen, skulle erhålla understöd för att vid 
utländska veterinärskolor inhemta kännedom i djurläkarekon- 
sten och därefter i fyra års tid tjänstgöra som veterinärläkare. 

1 hvarje län skulle anställas en djurläkare med ett arvode af 
100 rubel silfver om året. Detta till understöd åt personer 
företrädesvis bland allmogen, som önskade vid veterinäranstal- 
ter utom landet inhemta kännedom i djurläkarekonsten, be- 
stämda understöd är nu mera ökadt till 4,800 mark om året. 
Ytterligare beviljades genom k. brefvet af den 13 mars 1877 
ett reseuuderstöd af 2,500 mark om året för idkandet å utri- 
kes ort af studier i djurläkarekonsten, hvilket tilldelas en ve- 
tenskapligt bildad man med skyldighet att vistas utrikes minst 

2 år, och blef detta anslag förnyadt på 4 år d. 15 mars 1881. 



24 Bd. XV. N.r 2. — otto e. a. hjelt. 

Vid medicinalstyrelsen tillsattes den 16 mars 1860 en extra 
djurläkare mot årlig lön af 300 rubel silfver: nu mera uppbär 
denne tjänsteman 2,000 mark i lön och 600 mark i arvode. 
Efter senaste lönereglering erhåller veterinärläkaren i Nylands 
län och tvänne veterinärer i Wiborgs län en hvar 2,200 mark 
(1,600 m. i lön och 600 m. i arvode) om året, samt sex i de 
öfriga länen 2,000 mark (1,600 m. i lön och 400 m. i arvode). 
Utom dessa nio länsdjurläkare finnas tre extra veterinärer an- 
stälde, nämligen i Björneborg, i östra delen af Wasa län och 
på Åland. Djurläkare, som efter vunnen allmän bildning af- 
slutat fullständig kurs vid veterinärinstitut och därefter inträdt 
i statens tjänst, erhåller i årlig lön 2,000 mark och i arvode 
1,000 mark. 

Djurläkaretjänsterna äro nu mera ordinarie tjänster med 
rättighet till pension vid aftikedstagandet och delaktighet i ci- 
vilstatens enke- och pupillkassa. Den årliga pensionen för 
enka och barn utgör 280 mark om året. 

Tanken på att inrätta en egen veterinäranstalt i landet 
har för de därmed förenade stora kostnaderna blifvit öfvergif- 
ven. Ett förslag i detta syfte finnes utarbetadt af prof, Sjö- 
STEDT under titel »Förslag till en veterinärskola i Finland 
1864». Nu mera studera de fleste blifvande finske veterinärer 
i Stockholm, där de med mycken välvilja varit emottagna. 

Vid Mustiala landtbruksinstitut finnes en veterinärlärare 
anstäld med en aflöning af 3,000 mark. 

Veterinärläkarestaten utgjorde 1881 i alt 21,400 mark. 



VI. Apoteksväsende. 

I Finland har apoteksväsendet icke till godo gjort sig den 
utveckling, som detta yrke vunnit i de öfriga nordiska län- 
derna. Enskilda förbättringar hafva visserligen under tidernas 
lopp blifvit införda, men alla vigtigare, mera ingripande för- 
ändringar med afscende å apotcksprivilegier, undervisning m.m. 
liafva blifvit år från år uppskjutna. I Finland gäller ännu det 
svenska apotekarereglementet af den 12 febr. 1799. 

Under Finlands förening med Svergc var den svenska 
farmakopcn gällande i landet. Sin första själfständiga far- 
makopé erhöll Finland 1819, och därefter utkom 1850 den 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE. 25 

andra och 1863 den tredje upplagan. Ytterligare utgåfvos 1851 
»Anvisningar till pröfning af läkemedlen i Finska Farmako- 
péns andra upplaga» och 1852 »Indicia quibus medicamina 
Pharmacopoeie Fennicfe editionis secundie dignoscuntur et pro- 
bantur». Ar 1856 utkom »Pharmacopoea militaris, navalis et 
eorum usui accomodata, qui impensis publicis curantur», och 
år 1866 utgafs en veterinärfarmakopé. 

Senaste medicinaltaxa är utfärdad den 12 dec. 1876, men 
tid efter annan införas efter behof särskilda rättelser i den 
samma, de senaste den 13 dec, 1881. Medicinalstyrelsen ålig- 
ger att hvarje höst öfverse medicinaltaxan och, så ofta förhöj- 
ning öfver eller minskning under 20 % i drogers pris yppas, 
föreslå hos ekonomiedepartementet af kejs. senaten nödiga för- 
ändringar. Priset på blodiglar bestämmes hvarje hälft år af 
generaldirektören för medicinalverket efter samråd med ett där- 
till af apotekarne i landet utsedt ombud (civilexp, bref af d. 
12 okt. 1869). 

Apoteksprivilegiefrågan har ännu icke funnit sin lösning. 
Redan den 20 mars 1837 föreslog d. v, generaldirektören för 
medicinalverket en sådan omreglering af apoteksväsendet i lan- 
det, att samtliga apoteksprivilegier skulle inlösas för 398,300 
rubel b, ass. (= 446,096 mark) emot tre procents årlig ersätt- 
ning för denna inlösen af de blifvande apotekarne, men detta 
förslag aiböjdes af styrelsen (k. br. af d. 18 apr, 1837), Sedan 
denna tid hafva flere förslag till nytt apotekarereglemente blif- 
vit utarbetade. Särskilda komitéer hafva varit för detta ända- 
mål bildade, och senast har en 1874 nedsatt komité i sitt be- 
tänkande af den 8 maj 1876 föreslagit, att, i likhet med hvad 
i Sverge skett, apoteksprivilegierna borde inlösas genom bild- 
ningen af en amorteringsfond, och att ett ledigt personelt 
privilegium efter innehafvarens död må af medicinalstyrelsen 
öfverlåtas åt den skickligaste bland dem, som därom ansökt 
med vilkor att, under iakttagande af särskilda föreskrifter, in- 
lösa apotekets tillhörigheter. Nu mera skall medicinalstyrelsen 
hafva hos regeringen föreslagit, att alla privilegier må upphöra 
efter en tid af 40 år, och apoteksrörelsen bli fri, men en me- 
dicinaltaxa införas. Därvid är frågan tils vidare beroende. 
För de i senare tiden inrättade personela apoteken uppbär 
staten en årlig afgift af 100 till 1,200 mark (k. kung. af den 
31 mars 1857 och den 24 mars 1874). Denna afgift regleras 
nu mera hvarje femte år på förslag af medicinalstyrelsen. 



26 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

För det närvarande har Finland 34 stam- och 56 personela 
apotek. 

En för apotekarenes ställning i landet högst vigtig ange- 
lägenhet har på enskildt initiativ blifvit ordnad. Finland har 
nämligen sedan 1864 en »Farmacevternas pensionskassa», för 
hvilken reglementet är utfärdadt den 19 maj 1864 (med till- 
lägg och ändringar den 17 jan. 1871 och den 20 okt. 1874), 
i hvilken icke blott innehafvare af apoteksprivilegier, utan äf- 
ven alla vid apoteken i landet anstälde provisorer och farmacie- 
studerande äro delegare och skyldige att erlägga stadgade af- 
gifter. Pensionerna utbetalas enligt vissa grunder och i olika 
klasser dels åt delegarne själfve under deras lifstid, dels åt 
deras efterlemnade enkor samt omyndiga och oförsörjda barn. 
Pensionskassans behållning den 31 mars 1881 var 414,463 
mark 18 p. 

En tillämnad apotekaresocietet har däremot icke kommit 
till stånd (generaldir. cirkulär den 26 april 1856). 

Den farmacevtiska undervisningren har de senare åren varit 
föremål för många kontroverser och olika meningsyttranden. 
Från äldre tider begagnade sig de farmacevter, hvilka förbe- 
redde sig till undergående af provisorsexamen, af universite- 
tets kemiska laboratorium, och professorn i kemi, som ledde 
deras undervisning, hade säte och stämma i collegium medi- 
cum. Den 21 dec. 1844 inrättades en e. o. profession i far- 
makologi och farmaci, hvars innehafvare det ålåg att jämte 
bestridande af botanices demonstratorssysslan undervisa i dessa 
vetenskaper sä väl medicine studerande som farmacevter. Den 
nyinrättade tjänsten förblef likväl obesatt, till dess i följd af 
universitetets nya statuter af den 1 oktober 1852 professionen 
öfverfördes på ordinarie stat. 1855 inrättades universitetets far- 
macevtiska laboratorium. Nu mera är föreslaget, att den far- 
macevtiska undervisningen måtte varda öfverförd till polytek- 
niska" institutet, och en den 27 jan. 1880 af styrelsen nedsatt 
komité har biträdt denna åsigt. Frågan har ännu icke vunnit 
sin lösninof. 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE, 27 



VII. Allmän hälsovård. 

Redan länge hade behofvet af en lagstiftning för att till 
godo se den allmänna hälsovårdens fordringar gjort sig gäl- 
lande. Finlands hälsovårdsstadga af den 22 dec. 1879 har lagt 
grunden till ordnandet af dess vigtigaste uppgifter ^). 

Hälsovårdsstadgan fordrar tillsättandet af en hälsovårds- 
nämnd i hvarje stad. Själfskrifna ledamöter i den äro polis- 
mästaren eller den medlem af magistraten eller ordningsrätten, 
som förestår stadens polis, stadsarkitekten och stadsingeniören, 
där sådan iSnnes anstäld, samt stadsläkaren och minst tre eller 
höorst sex af stadsfullmäktige valde ledamöter, hvilka utses för 
två år i sender, samt suppleanter till lika antal. I fall af till- 
fälligt behof kan nämnden jämväl inkalla andra sakkunniga 
personer att deltaga i öfverläggningarna och anteckna deras 
mening i protokollet. I allmänhet är hälsovårdsnämnden en 
rådgifvande och öfvervakande myndighet, men eger icke den 
verkställande makt, som tillhör den svenska hälsovårdsnämnden, 
och ännu miudre den befogenhet, som tillhör den norska. 

Nämnden tillkommer att egna noggrann uppmärksamhet 
åt alla de omständigheter, hvilka utöfva inflytande på allmänna 
hälsotillståndet i staden, att öfvervaka efterlefnaden af gällande 
föreskrifter rörande allmänna hälsovården och vid öfverträdelse 
af de samma låta genom allmän åklagare utföra åtal mot den 
skyldige, att på anfordran af stadsmyndigheterna afgifva utlå- 
tande i alla de frågor, hvilka med allmänna hälsovården hafva 
gemenskap, att, när myndigheter eller enskilda personer an- 
mäla om sanitära ölägenheter på orten, skyndsamt därom an- 
ställa undersökning äfvensom att uppgöra en årlig sjukdoms- 
och dödsstatistik för staden. I nämndens årsberättelse bör 
bland annat en summarisk öfversigt af de under året hos pa- 
storsembetet anmälda dödsfallen ingå. 

De i allmänna hälsovårdens tjänst anstälda personer ega 
fritt tillträde till gårdar, arbetslokaler, fabriker, värdshus, uthus 
m. m., men i enskildas boningsrum kan besigtning verkställas 
endast på särskildt bemyndigande af nämnden för två eller 
flere af dess ledamöter. Innan beslut, som rör enskild persons 
rätt, af nämnden fattas, skall den saken angår skriftligen kallas 



') Finlands hälsovårdsfråga af O. HjEtx. Helsingfors 1879. 



28 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

till nämndens sammanträde. Nämndens beslut i frågor, som 
röra hälsopolisen, skall bringas till verkställighet pä sätt i den 
för näranden gällande instruktion föreskrifves. 

Alla öfverträdelser af gällande föreskrifter rörande all- 
männa hälsovården skola åtalas vid allmän domstol; och gäller 
i fråga om klagan öfver domstolsbeslut i dessa mål, hvad i 
allmänhet angående besvär i brottmål är förordnadt. 

Böter och viten, som i sådana mål utdömas, gå till jämn 
delning emellan kommunens kassa och den åklagare, som för- 
seelsen beifrat. 

Allmänna föreskrifter rörande hälsovården i stad. 

Begagnandet eller uthyrandet af osunda bostäder kan efter 
anmälan därom af hälsovårdsnämnden förbjudas. 

Hvarje stadsplan bör vara fullständigt afvägd, och på grund 
däraf en plan för anläggning af afloppskanaler uppgöras. 

Allmänna platser och gator skola, i den mon stadens till- 
gångar medgifva, förses med ändamålsenliga, under jord lig- 
gande afloppskanaler i den utsträckning, att i allmänhet från 
hvarje tomt afledning af öfver- och underjords vatten till de 
samma kan utan synnerlig svårighet ega rum. 

Tomtegare äro skyldige att inom af magistraten bestämd 
tid inrätta underjordiska, i kanalen utmynnande afloppstrum- 
mor, men dessa få icke anläggas utan tillstånd och böra vara 
försedda icke allenast med godkänd inrättning till kvarhållande 
af fasta ämnen, utan ock, om det anses nödigt, med rensnings- 
brunn. Vid försummelse af gårdsegare kan polisen låta på hans 
bekostnad rengöra dem. 

Brunnar, hvilka befinnas innehålla för hälsan skadliga be- 
ståndsdelar, kan magistraten eller poliskammaren låta tillstänga. 

Vid anläggning och inredning af latriner, stall och fähus 
iakttagas de föreskrifter, hvilka ingå i stadens byggnadsord- 
ning eller dess särskilda hälsovårdsordning. 

För vissa fabriker och näringar äfvensom för upplag, som 
medföra sanitära olägenheter, fordras tillstånd före deras an- 
läo;gnin«;. De få anläogas och drifvas endast i vissa delar af 
staden. När i öfrigt näring förorsakar men för arbetarnes eller 
andres hälsa, skall hälsovårdsnämnden tillhålla vederbörande 
att vidtaga tjänliga åtgärder till det ondas afhjälpande. 



FINLANDS MEDICJNALVÄSENDE. 29 

Rörande barns och unga personers användande vid handt- 
verkerier finnes tils vidare icke annat stadgadt, än hvad för- 
ordningen om näringarna af d. 31 mars 1879 innehåller i § 33. 

»Barn under 12 år får icke antagas till arbete i fabrik 
eller handtverk, där ej dess målsman med bevis af ortens lä- 
kare styrker, att sådant kan utan men för barnet tillåtas. 

»Barn under 15 år får icke hållas till yrkesarbete längre 
tid än 8 timmar om dagen med lämpliga mellanskof. 

»Den, som ej fylt 18 år, får icke användas till arbete 
mellan kl. 9 om aftonen och kl. 5 på morgonen utan dess 
målsmans tillstånd och intyg af ortens läkare, att sådant kan 
ske utan skada för arbetarens hälsa, i hvilkct afseende sådan 
minderårig nattarbetare bör minst en gång om året underkastas 
läkarebesigtning. 

Hälsovårdsstadgan ålägger hälsovårdsnämnden att vaka 
däröfver, att dessa föreskrifter efterlefvas. 

I likhet med den i Norge gällande lagstiftningen bör för 
hvarje stad uppgöras särskild hälsovårdsordning, afpassad efter 
lokala förhållanden och behof, för att efter pröfning och me- 
dicinalstyrelsens hörande af guvernören fastställas, innehållande 
icke mindre instruktion för hälsovårdsnämnd, än föreskrifter 
rörande uppsigten öfver bostäder, renhållning, för hälsan skad- 
lioa näringar och andra till den allmänna hälsovårdens område 
hörande ämnen. Om förändring i näranda ordning föreslås, 
skall nytt förslag i ämnet inlemnas. Afven kan guvernören, 
om nya eller förändrade hälsovårdsföreskrifter anses vara af 
behofvet påkallade för viss ort, infordra kommunalmyndighets 
förslag och däröfver höra medicinalstyrelsen. Varder ett så- 
dant förslag af guvernören gilladt, må det samma till efterrät- 
telse utfärdas. 

Om hälsovård på landet. 

Kommunalnämnden har närmaste inseendet öfver och be- 
fattningen med allmänna hälsovården på landet. I nämnds 
öfverläggningar och behandling af härtill hörande frågor, må 
provinsial- eller af kommunen antagen läkare samt den, som 
pastorsvården omhänderhar, deltaga. 

Kommunalnämnden åligger att inom februari månads ut- 
gång hvarje år till provinsialläkaren insända enligt formulär 
affattad uppgift om allmänna hälsotillståndet inom kommunen 
under det sist förflutna året. 



30 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

För att bereda sina föreskrifter med afseende å hälsovår- 
den inom kommunen nödigt eftertryck, må nämnden, där nödiga 
och tillämpliga ansvarsbestämningar icke förefinnas i allmän 
författning eller i den för kommunen faststälda hälsovårdsord- 
ning, hos guvernören anhålla om utsättandet af vite. 

Härmed kan jämföras förordningen angående kommunal- 
förvaltningen på landet af den 6 febr. 1865. 

Om handel med näringsmedel i stad och på landet. 

Enhvar, som till försäljning utbjuder eller tillreder mat- 
varor eller drycker, är skyldig att tillåta deras undersökning 
af vederbörande myndighet. 

Kött af djur, som dött i sjukdom eller störtat, må icke 
till salu utbjudas, icke häller mjölk af sjuka djur försäljas. 

Kolsyrehaltigt vatten och andra läskande drycker, artifi- 
ciela och naturliga mineralvatten, hvilka till salu hållas, äro 
underkastade tillsyn. Befinnas de förfalskade och innehålla 
för hälsan menliga beståndsdelar, må de samma konfiskeras 
och tillverkaren stånde laga ansvar samt ersatte alla de med 
undersökningen förenade kostnaderna. 

Tyger, tapeter och leksaker må jämväl, då anledning före- 
kommer att befara, det de innehålla för hälsan skadliga ämnen, 
på hälsovårds- eller kommunalnämnds föranstaltande af sak- 
kunnig person undersökas. 

Befinnas, efter anstäld behörig undersökning, till salu ut- 
bjudna näringsmedel, drycker eller andra varor förfalskade, 
skämda eller i annat afseende för hälsan menliga eller såsom 
födoämnen otjänliga, må de genom polismyndighetens försorg 
antingen förstöras eller annorlunda göras oskadliga. 

En trikinbyrå, där enskilda personer kunde låta under- 
söka svinkött, inrättades i Helsingfors på tre år och erhöll 
1,000 mark i anslag om året (civilexp. bref d. 28 mars 1876), 
men är numera indragen. Trikiner synas icke hafva blifvit 
vid byrån upptäckta. 

Tillverkning och försäljning af tändstickor med hvit fosfor 
är förbjuden (kung. den 13 nov. 1872). 

Gifthandcln är ännu icke ordnad i vårt land. De enda 
stadganden, som i detta afseende gälla, äro af den 3. nov. 1756, 
den 14 aug. 1786 och 15 juni 1787. Att de icke efterlefvas, 
ligger för öppen dag. Det oafvisliga behof af giftämnen vår 



FINLANDS MEDICIN ALVÄSENDE. 31 

tids utvecklade industri har samt den dag for dag stegrade 
förfalskningen af lifsmedel och andra för det dagliga lifvet 
oumbärliga varor fordra, att handeln med gifter samt vilkoren 
därför med det snaraste regleras. Redan för flere år sedan 
fäste förf. uppmärksamheten på denna angelägenhet, och den 
8 maj 1876 inlemuades af en i frågan nedsatt komité ett i 
detta hänseende uppgjordt förslag. Detta förslag åsyftade att 
förbehålla apotekarne uteslutande rätt till försäljning af vissa, 
hufvudsakligen som läkemedel begagnade gifter, men öfver- 
lemna till salu hällandet af sådana giftiga ämnen, hvilka an- 
vändas i tekniskt och industrielt afseende, åt enskilde hand- 
lande, som därom ansökt tillstånd. Frågan väntar ännu på 
slutligt afgörande. 

Om smittosamma sjukdomar. 

Husbonde eller den hans ställe företräder har att oför- 
dröjligen underrätta hälsovårds- eller kommunalnämnd, när 
smittosam sjukdom yppas hos flere medlemmar af en familj 
eller inom samma gård. 

På landet är det ordföranden i kommunalnämnden, som 
genast efter erhållen kunskap om smittosam sjukdoms utbrott 
bör lemna vederbörande läkare skriftlig upplysning om sjuk- 
domens beskaffenhet jämte därtill hörande omständigheter, äf- 
vensom hos guvernören göra sådan anmälan. Läkaren bör, 
om så nödigt synes, besöka orten eller ock skriftligen meddela 
de föreskrifter han anser ändamålsenliga. 

I stad eller sådant samhälle på landet, där särskild hälso- 
vårdsnämnd finnes, bör denna myndighet, så snart läkaren an- 
mäler utbrott af smittosam sjukdom, vidtaga nödiga åtgärder 
och göra anmälan hos suvernören i länet. 

För en fri samfärdsel vare sig till lands eller vatten, må 
icke läggas andra, än i därom gällande författningar uttryck- 
ligt tillåtna hinder. 

Då kommunen är hemsökt af svårare eller mera utbredd 
farsot, bör hälsovårdsnämnd för hvarje hel vecka, räknad från 
och med söndag till och med lördag, till medicinalstyrelsen 
genom provinsial- eller stadsläkaren insända en å de i sådant 
afseende af bemälda styrelse meddelade, tryckta blanketter 
affattad summarisk uppgift på antalet insjuknade, tillfrisknade 
och döda personer, i hvilket afseende en hvar inom kommu- 
nen praktiserande läkare är skyldig att genast efter hvarje 



32 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

veckas slut till nämnden aflemna summarisk förteckning öfver 
de af honom därunder behandlade sjukdomsfall, jämväl upp- 
o-jord enligt af medicinalstyrelsen meddeladt tryckt formulär. 

Det område, inom hvilket farsot utbrutit, må indelas i 
mindre distrikt, och för hvart och ett af dem utses en eller 
fiere tillsyningsmän. 

När läkare anser det till förekommande af smittans sprid- 
ning vara nödigt och det lämpligen ske kan, böra särskilda 
sjukhus eller sjukrum inrättas för att afskilja de sjuka, hvilka 
icke annorlunda kunna erhålla nödig vård eller hvilkas kvar- 
blifvande i hemmet af läkare anses innebära våda för sjukdo- 
mens utbredning. 

När farsoten upphört, bör berättelse om den samma af- 
gifvas till medicinalstyrelsen och guvernören. 

Till förekommande af smittosam sjukdoms införande i 
landet från utrikes ort eller dess spridning från en ort till an- 
nan gäller, hvad därom finnes eller kan blifva förordnadt. 

I afseende å förekommande och hämmande af smittosamma 
kreaturssjukdomar gäller k. kung. af den 6 juni 1864. Egare 
af husdjur, angripet af ovanlig sjukdom, som han förmodar 
vara af smittosam natur, bör därom göra anmälan hos djur- 
läkaren, därest han är närboende, och hos krono- eller polis- 
myndighet. Befinnes husdjurssjukdomen smittosam, bör ortens 
befolkning utan uppskof underrättas om sjukdomens känne- 
tecken och botemedel samt åtvarnas att i görligaste måtto und- 
vika gemenskap med det smittade området. Dessutom böra 
särskilda, författningen under litt. A bifogade föreskrifter of- 
fentliggöras. Om förhållandet skall emellertid till guvernören 
genast inberättas af underlydande tjänsteman och till medicinal- 
styrelsen af läkare, hvarefter, så länge sjukdomen fortfar, be- 
rättelser om dess af- eller tilltagande böra till guvernören och 
medicinalstyrelsen afgifvas hvar 14:de dag eller oftare, om så- 
dant särskildt påbjudes. Guvernören kan anbefalla verkstäl- 
landet af de i litt. B sammanfattade åtgärderna, eller hvad 
eljest befinnes lämpligt och icke öfverskrider gränserna för den 
myndighet, som är guvernörerne anförtrodd. Pröfvas ytterli- 
gare åtgärder vara af behofvet påkallade, anmäles därom i k. 
senaten. Där så nödigt finnes, kan förbud emot forslande 
af kreatur och kreatursprodukter fortfara ännu någon tid ef- 
ter sjukdomens upphörande, dock icke utöfver fyra måna- 
der. I distrikt, som ej är försedt med särskild djurläkare, 



I 



FINLA.NBS MEDICINALVÄSEXDE. 33 

vare hans i fråga varande skyldigheter af provinsialläkaren 
fullgjorda. 

Införseln från Ryssland till Finland af lefvande hornbo- 
skap, kött, blod och inelfvor samt råa, oberedda hudar och 
andra dylika ämnen af slika kreatur förbjöds med anledning 
af i Ryssland utbruten boskapspest den 4 mars 1863. Detta 
förbud har efter omständigheterna stundom varit upphäfvet, 
stundom åter upplifvadt. Nu mera är sådan införsel tillåten 
frän utlandet, men fortfarande förbjuden från Ryssland (n. kung. 
den 4 juni 1879). Afven införseln af hö från kejsardömet 
blef till förekommande af boskapspest förbjuden (kung. den 
17 april 1877 och 16 maj 1879), men är för det närvarande 
frigifven. 

Nu gällande karantänsstadgar för fartyg, som äro destine- 
rade till finska hamnar och farvatten, under det pest är rå- 
dande eller misstankes vara utbruten, innehållas i n. kung. af 
den 2 maj 1865. Denna kungörelse upplifvar bestämningarna 
i karantänsförordningarna af den 7 nov. 1806 och den 19 nov. 
1807 därom, att alla fartyg, som afgått från orter eller ham- 
nar, hvilka genom svenska regeringens kungörelse förklarats 
smittade eller misstänkta för smitta, böra anlöpa karantäns- 
inrättningen i Känsö för att under föreskrifven tid, och på sätt 
för sagda inrättning är stadgadt, undergå karantän, hvarefter 
de samma få i finska hamnar eller finskt farvatten eller skär- 
gård inlöpa endast efter uppteende af rent sundhetsbetyg, ut- 
färdadt af styrelsen för nämnda karantänsanstalt. Fartyg, som 
ankomma från (för annan smittosam sjukdom än pest?) miss- 
tänkta orter och äro till hamnarna vid Östersjön destinerade, 
men i engelska karantän-anstalter undergått purifikation och 
däröfver äro med behörigt bevis försedde, få sagda hamnar 
anlöpa, utan att till undergående af ny purifikation i Danmark 
återförvisas (k. brefvet af den 4 juni 1839). 



De till hämmande af den veneriska sjukdomens spridning 
vidtagna åto-ärder, och de med anledninor däraf sedan seklets 
början utfärdade förordnanden, finnas på annat ställe fullstän- 
digt sammanstälda. Förordn. hänvisar därföre dit ^). Här må 



') Bidrag till snndhetslagstiftningen i Finland, af O. Hjelt. I. Den veneriska 

sjukdomens utbredning i Finland jämte förslag att hämma dess spridning. 
Helsingfors 1873, s. 1—28. 

Xord. med. arkiv. Bd. XV. 3 



34 Bd. XV, N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

endast anföras, att på grund af n. brefvet af den 18 jan. 1874 
föreskriften att visitera finske sjömän, hvilka hemkomma från 
utrikes orter, blifvit upphäfven. Däremot förordnar n. kung. 
af d. 14 juli 1875, att, i händelse medicinalstyrelsen finner nö- 
digt att i någon stad för prostitutionens öfvervakande inrättas 
särskild besigtningsbyrå, därom må i senatens ekonomie-depar- 
tement anmälas, och att i stad, där sådan byrå blir inrättad, 
de allmänna veneriska besigtningarna inom staden och dess 
område uteslutande skall handhafvas af den läkare, som af 
medicinalstyrelsen därtill bestämmes, kommande i följd däraf 
stadsläkarens befattning med dem i stad, där sådan anordning 
vidtagits, att upphöra. Enligt civilexp. bref af den 20 maj 
1876 bestridas läkarens ersättning och andra omkostnader för 
byrån sålunda, att de personer, hvilka underkastas besigtning, 
påföres en viss afgift, hvars belopp guvernören i samråd med 
medicinalstyrelsen äger bestämma, men sådan afgift må påföras 
endast sådana för lösaktighet kända ogifta kvinnor, hvilka an- 
ses böra undergå regelbunden besigtning, men icke affordras 
personer, hvilka tillfälligtvis undersökas. Sådana besigtnings- 
byråer, till hvilka städerna erbjudit rum med värme och möb- 
ler samt handräckning af polis, finnas numera i Helsingfors 
(1876), Åbo, Wiborg och Tammerfors (1878). 

I civilexp. skrifvelse af den 9 okt. 1877 är medicinalsty- 
relsen anbefald att utarbeta och framdeles efterhand komplet- 
tera en, så vidt möjligt är, noggrann och fullständig statistik 
öfver de syfilitiska sjukdomsförhållandena i landet, med alt 
hvad därtill hörer, och att i årsberättelsen särskildt intaga en 
på sagda statistik grundad redogörelse för den syfilitiska sjuk- 
domen och dess spridning. För den veneriska sjukdomens 
hämmande och inrättande af provisionela kurhus äro anslagna 
150,000 mark för året. 

Särskilda formulärer för journalföringen öfver de i sjuk- 
huset intagna veneriska patienterna och uppställningen af det 
därpå grundade årliga sjukhusförslaget äro utfärdade af medi- 
cinalstyrelsen. 

Här må slutligen påminnas därom, att i Finland ännu 
gäller förbudet för dem, som lida af »epilepsia idiopathica» att 
ingå äktenskap, och tillkommer det provinsial- eller.stadsläkare 
att i sådant fall äskadt yttrande afgifva (k. br. d. 25 nov. 1757). 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE. 35 

Om begrafniDgsplatser och jordande af lik. 

Begrafningsplats må icke anläggas inom bebygd del af 
stad eller by, utan på lämpligt afstånd därifrån. Ligger sådan 
för det närvarande inom eller omedelbart invid bebygd ort, 
bör dess begagnande upphöra inom 10 år härefter. 

Till begrafningsplats må hälst utses mark med sandig 
jordmon; där behof göres, bör den torrläggas, inhägnas och, 
där omständigheterna tillåta, förses med ändamålsenlig plan- 
tering. 

Lik böra jordas i graf af minst sex fots djup, grafkullen 
oberäknad. I förekommande fall och under smittosam farsot 
kan särskild föreskrift rörande grafvars anläggning och liks 
jordande lemnas af hälsovårds- eller kommunalnämnd. 

Graf å allmän begrafningsplats må ej å nyo begagnas, in- 
nan så lång tid från liks jordande i den samma förflutit, att 
förruttnelsen kan anses hafva fullständigt försiggått och ej i 
något fall tidigare än efter tjugu år. 

Lik må ej föras från en ort till en annan annorlunda än 
i hermetiskt tillsluten metallkista eller ock i vanlig likkista, 
inlagd i en vattentät med tjära bestruken trälår. 



VIII. Vakcination. 

Inseendet öfver vakcinationen, hvars befrämjande, sedan 
den genom några framstående medborgares nit mot slutet af 
förra seklet blifvit införd i Finland, i början tillhörde kejs. 
finska hushållningssällskapet, öfverlemnades genom k. kung. 
af den 17 febr. 1825 åt collegium medicum. 

De för vakcinationen i Finland gällande föreskrifter inne- 
hållas i k. kung. af den 18 okt. 1859. Vakcinationen i landet 
skulle jämte förlossningskonsten hädanefter utöfvas af barn- 
morskor, hvilka stå under inseende af medicinalstyrelsen och 
vederbörande provinsialläkare samt tillsyn af församlingarnas 
presterskap. Dessa vakcinatriser, som erhålla konstitutorial å 
tjänsten, böra förete 'bevis öfver nödig skicklighet och under- 
gången föreskrifven examen. Antalet af de på stat aflönade 
barnmorskor, som jämte barnmorskeyrket hafva vakcinations- 



36 Bd. XY. N:r 2- — otto e. a. hjelt. 

göromålen sig ombetrodcla, faststäldes tils vidare till 76 att 
fördelas på provinsialläkaredistrikten i landet mot arfvode af 
60 rubel silfver samt resemedel 20 rubel s:r, för en hvar om 
året. Dessutom ega de rättighet att för hvarje af dem vakci- 
nerad person, med undantag af allmoge och menige man, upp- 
bära 15 kop. s:r. Församlingarna äro icke skyldiga att utan 
ersättning fortskaffa vakcinatrisen från det ena ympningsstället 
till det andra, utan må sådant bero af vederbörandes egen väl- 
vilja, en bestämning, som, enligt hvad erfarenheten numera 
gifvit för handen, åstadkommit mycket obehag och varit vak- 
cinationens ostörda bedrifvande till stort hinder. Vakcinations- 
distriktens omfång bestämdes genom kansliexped. bref af den 
2 okt. 1860 och den 6 dec. 1870, hvarförutom resemedlen för- 
höjdes i vissa distrikt med 40 till 80 mark enligt kansliexped. 
bref af den 12 nov. 1867. Klockare och sakkunnige personer 
hafva jämväl rättighet att befatta sig med vakcination, så framt 
de därtill förut vunnit legitimation och förbinda sig att till 
provinsialläkaren årligen afgifva behörigen verificerade förteck- 
ningai'. Klockares skyldighet att i vakcination förskaffa sig 
kunskap och färdighet är tils vidare gällande. I brist på barn- 
morska kan på provinsialläkarens framställning annan lämplig 
person förordnas af medicinalstyrelsen att handhafva vakcina- 
tionen mot erhållande af ersättning; enligt o-äHande reseregle- 
mente. Vakcinationen förrättas hälst ifrån den ]5:de maj till 
slutet af september månad. Inom oktober månad böra vakci- 
natriserna till provinsialläkaren aflemna berättelse öfver vakci- 
nationens framgång och hinder samt bifoga verificerade för- 
teckningar öfver de personer, som af dem blifvit ympade, 
hvarefter provinsialläkaren inom årets slut eger till medicinal- 
styrelsen insända sammandrag af dessa berättelser. Provinsial- 
läkaren åligger att hälst i juni eller juli månad företaga in- 
spektionsresa genom distriktet och därvid undersöka alt, som 
angår vakcinationen. Presterskapet i församlingarna tillhör 
att icke allenast före vakcinationens burjan till provincialläka- 
ren aflemna förteckning öfver ovakcinerade personer, utan ock 
att anvisa vakcinatrisen inom församlingen tjänliga samlings- 
ställen. Men den i collegii medici instruktion för vakcinatö- 
rerne af den 18 april 1825 ingående bestämningen därom, att 
presterskapet måtte förordna någon förståndig, pålitlig och 
skrifkunnig man att i afscende å vakcinationsförrättningens 
kontrollerande infinna sig på de utlysta samlingsställena, är 



I 



FINLANDS MEDICINALVÄSENDE. 37 

icke upptagen i nu gällande författning. I Sverge, där vak- 
cinationstvång eger rum, har socknenämnden (eller numera 
kommunalstyrelsen) närmaste inseendet öfver och vården om 
vakcinationens lao;enliga handhafvande. 

I Finland finnas tvänue central-vakcindepoter, den ena i 
Helsingfors, den andra i Åbo stad. Föreståndarne för dessa 
vakcindepoter, hvilka en hvar uppbära 800 mark årligen samt 
erhålla till biträde i och för vakcinationen en vakcinatör eller 
barnmorska med årligt arfvode af 320 mark, åligger att med- 
dela undervisning i vakcination och afgifva bevis öfver i detta 
afseende ådagalagda insigter äfvensom att genom fortsatta ymp- 
ningar hela året igenom underhålla vakcinämne i så tillräcklig 
mängd, att det samma kan tillsändas provinsialläkarne. Alla 
rekvisitioner och remisser få portofritt afsändas. För att un- 
derlätta vakcinationen vid centraldepoten afhämtas och hem- 
föras de barn, hvilka distriktvis vakcineras i staden, på allmän 
bekostnad (k. brefvet af den 12 juli 1825). 

Man finner, att collegium medicum till vakcinationens be- 
fordrande föreslagit tvångsmedel, bestående i vissa afgifter till 
socknens fattiga för ovakcinerade barn, men att styrelsen af- 
slagit denna åtgärd och i stället bifallit, att silfvermedalj måtte 
såsom utmärkelsetecken till förtjänte vakcinatörer utdelas (k. 
brefvet d. 10 febr. 1829). Ett senare förslag af generaldirek- 
tören, att föräldrar och de, som deras ställe företräda, skulle 
vid vite förpligtas att barnen till vakcination befordra, blef 
»såsom stridande mot landets lagar» likaledes afslaget (k. br. 
den 22 nov. 1831). 

Anslaget för vakcinationsinrättningen var 1881 i alt 29,060 
mark, men kostnaderna för vakcinationen under år 1880 stega 
i själfva verket öfver 50,000 mark. 



38 Bd. XV. N:r 2. — otto e. a. hjelt. 

IX. Sjukdoms- och dödsstatistik. 

Som kändt är, har, sedan tabellkommissionen i medlet af 
förra århundradet började sin verksamhet i Sverge och Fin- 
land, vårt land haft ett ordnadt tabellverk öfver folkmängds- 
förhållandena för hvarje år. Ehuru noggranheten af de upp- 
gifna dödsorsakerna lemnat mycket öfrigt att önska, kunna 
dock högst vigtiga upplysningar öfver befolkningens tillväxt 
och den årliga mortaliteten vinnas ur dessa tabeller, hvilka 
med särskilda under tidens lopp i uppställningen införda för- 
ändringar varit i bruk från 1749 till och med 1878. Från och 
med 1879 infördes nya formulär för folkmängdstabellerna (för- 
ordn. af den 22 febr. 1877 och k. brefvet till domkapitlet i 
Åbo den 2 maj 1878). 

På grund af k. brefvet af d. 3 mars 1880 är presterskapet 
ålagdt att inom april månad till provinsialläkaren i distriktet 
insända tabeller angående folkmängdsförhållandena, uppgjorda 
enligt af medicinalstyrelsen lemnadt formulär. 

I afseende å insamlande af uppgifter rörande landets 
sjukdoms- och dödsstatistik föreskrifver hälsovårdsstadgan, att 
för vinnande af en tillförlitlig sjukdoms- och dödsstatistik en 
hvar i städerna praktiserande läkare är skyldig att enligt me- 
dicinalstyrelsens närmare föreskrift meddela alla därtill nödiga 
statistiska uppgifter. Afvenså bör i stad, där läkare anlitats 
vid behandling af sjukdom, anmälan om inträffadt dödsfall åt- 
följas af läkarens skriftliga uppgift om dödsorsaken (§ 44). 

Sedan Finland år 1865 erhållit en statistisk inrättning, 
har det föreliggande materialet blifvit bearbetadt. Det af 
statistiska byrån utgifna och fortgående arbetet »Finlands be- 
folkningsstatistik» innehåller vigtiga bidrag till kännedomen af 
vårt land. 

En sammanställning af antalet sjukdomsfall och af döds- 
orsakerna under de skilda åren har ännu icke blifvit offent- 
liggjord. 

På grund af de från nämnda byrå meddelade uppgifterna 
finna vi, att medcldödlighetcn i Finland var: 

1816—1865 2,61 %. 

1866 3,44 » 

1867 3,90 » 

1868 8,13 » (hungersnöd). 



FINLANDS MEDICINALVASENDE. 

1869 2.49 %' 

1870 --- 1,81 " 

1871 — - - — - 1,:9 » 

1872 — 1,97 » 

1873 2,35 » 

1874 - 2,42 » 

1875 — - 2,29 » 

1876 - 2,18 » 

1877 2,43 » 



39 



Stockholm 1883. Kongl. Boktryckeriet. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. N:r 3. 



Experimentelle Undersögelser oyer Bygniiigen 
af regio olfactoria. 

Af 

I. CHRISTMAS-DIRCKINCK-HOLMFELD 

i Köbenhavn. 



Med 1 Tavle. 



I de 20 År, der ere forlöbne siden Max Schultzes Ar- 
bejde (1) om Bygniiigen af regio olfactoria fremkom, er Lite- 
raturen om dette Spörgsraål voxet betydelig, vel navnlig som 
Fölge af den Tviv], en enkelt Undersöger (Exner) har rejst 
med Hensyn til Rigtigheden af de Resultater, som Schultze 
kom til. Medens Schultze, og med ham den långt overvej- 
ende Mängde af de senere Forskere, bestemt fastholdt, at 
Lugtenervernes Terminalorganer måtte söges i den ene af de 
to Celleformer, der findes i regio olfactorias Epitellag, Schult- 
zes Lugteceller, og kun i disse, mente Exner, at Lugtener- 
vernes Endegrene oplöste sig i et subepitelialt Netvärk, med 
hvilket også bägge de epiteliale Celleformer smeltede sammen, 
og at man som Fölge deraf ikke kunde udskille den ene af 
disse Celleformer som särligt Terminalorgan, men måtte op- 
fatte dera bägge som sådant. Exners Resultater, der grunde 
sig på, som det synes, omhyggelige Undersögelser samt Ex- 
perimeuter, kunne ikke siges at vare gendrevne af hans Mod- 
standere; ti ingen af disse har formået med fuldständig Sik- 
kerhed at påvise en direkte Övergång af Lugtenervernes Ende- 
orene i Lugtecellerne, og- heller ikke har nogen af dera således 
som Exner benyttet Experimentet, der näst efter den direkte 
Påvisning er den eneste Vej, ad hvilken Spörgsmålet kan lö- 

Nord. med. arkiv. Bd. JiV. 1 



2 Bd. XV. N:r 3. — i. christmas-dirckinck-holmfeld. 

ses. Det er denne Vej, jeg har fulgt, og jeg er derved näet 
til Resultater, der gå fuldständig mod de ExNERske, og som 
synes mig på det klaraste at godtgöre Rigtigheden af Max 
ScHULTZEs Teori. 

ScHULTZEs Skildring af regio olfactorias Bygning er i 
Korthed fölgende. I Lugteslimhinden kan adskilles et Epitel- 
og et Bindevävslag, og mellem disse et »Overgangslag». Epi- 
tellaget består af 2 vel adskilte og tydelig udprägede Cellefor- 
mer, Epitel- eller Stöttecellerne og Lugtecellerne. Disse sidstes 
centrale Udlöbere gå umiddelbart över i Lugtenervernes fineste 
Endefibriller, medens Stöttecellernes affladede og gaffeldelte 
Basaldel oplöser sig i et fint spongiöst kärneholdigt Netvärk, 
der går över i det underliggende ägte Bindevävslag, der i intet 
väsentligt adskiller sig fra andre Slimhinders Bindeväv, og som 
indeholder, foruden de BowMANNske Kertlei*, Lugtenervernes 
Grene, der stige op mellem Kertlerne og efter at vare nåede op 
under Epitellaget henfalde i fine Fibriller, hvoraf hver enkelt 
går över i en Lugtecelles centrale Udlöber. 

Iraod denne Schultzes Tydning af Lugteslimhindens Byg- 
ning optrådte altså Exner og udviklede i 3 Afhandlinger (2, 
3, 4) en meget afvigende Opfattelse. De to Celleformer, man 
träffer i Epitellaget, ere ikke så vel adskilte og typiske, som 
SCHULTZE angiver; man träffer tvärt imod talrige Övergångs- 
former mellem bägge, ja man finder endogså Former, om hvilke 
man aldeles ikke kan afgöre, om de höre til den ene eller den 
anden Slags, Exner mener dernäst at have påvist, at så vel 
Stötte- som Lugtecellerne umiddelbart gå över i et »subepite- 
lialt Netvärk» (Schultzes Overgangslag), der väsentlig er dan- 
net af Lugtenervernes Endegrene, der oplöse sig heri uden först 
at henfalde i de fine Fibriller, som Schultze fandt, og som 
Exner mener må opfattes som Kunstprodukter, fremkomne ved 
Präparationen. Exner kommer til disse Resultater dels ved 
Undersögelser af normalt Väv, dels ad experimentel Vej. Han 
u;ennemskar nemlig bulbi olfactorii hos Fröen og fandt nogen 
Tid efter Operationen karakteristiske Forandringer i Epiteliet, 
der bestod i Degeneration og Omdannelse af så vel Stötte- 
.som Lugteceller. 

En sådan Gennemskäring af bulbi olfactorii er tidligere 
udfört af IIofmann (5) på Fröer og Kaniner og med et no- 
get lignende Resultat som Exners; men hans Forsög herover 
ere så mangelfulde, Tegninger og Beskrivelsc så uheldige, at 



BY6NINGEN AF REGIO OLFACTORIA. 6 

Diskussionen om hans Resultater er orkeslös ^). Endnu en 
Undersuger, Colosanti, (6) har foretaget Gennemskäringen på 
Fröer men med fuldständigt negativt Kesultat, i det han alde- 
les ingen Förändring fandt i Epiteliet selv 3 Måneder ef- 
ter Operationen, ej heller nogen iidtalt Fedtdegeneration af 
Lugtenerverne. Den sandsynlige Arsag hertil skulle vi senere 
komme til. 

Til Forsvar for Schultzes, af Exner rokkede Teori op- 
trådte nu adskillige Forskere, der alle benägtede Rigtigheden 
af ExNERs Undersögelser, medens de dels bekräftede Schult- 
zes lagttagelser, dels udvidede disse ved nye. Således fandt 
Paschutin (7, 8) at Lugtecellernes centrale Udlöbere, i det de 
trade ind i det sube2:>iteliale Lag, böje om og samlende sig i 
Bundter löbe et Stykke horisontalt i dette, for derpå på ny at 
böje nedad og gå över i Lugtenervernes Terraiualgrene. Hvad 
Exners Overgangsceller angår, så finder han vel Stötteceller 
med tyndere central Udlöber end normalt, der hos nogle Dyr 
dele sig, hos andre ätter blive bredere mod Slutningen; men 
virkelige Övergångsformer finder han ikke. 

v. Brunn (9, 10) slutter sig med Hensyn til Lugteceller- 
nes Förbindelse med Nerverne til Schultze. Han benägter 
Exners nervöse subepiteliale Lag og mener, at E. har for- 
vexlet det af Stöttecellernes Basaldel dannede Anastomosenet. 
Han finder i Modsätning til andre Forfattere, at Stöttecellernes 
perifere Endeflader ere bedäkkede med en Membran, der er 
forsynet med Porer, gennem hvilke den ciliebesatte Spids af 
Lugtecellernes perifere Udlöber rager frem. Han finder til- 
lige, at Stöttecellerne hos Pattedyrene ere forsynede med Ci- 
lier, disse ere da anbragte ovenpå hans membrana limitans. 

CisOFF (11, 12) er enig med Exner i, at Fröens Stötte- 
celler ere besatte med Fimrehår, derimod er han, hvad Ende- 
måden angår, enig med Schultze. Brunns membrana limi- 
tans anser han for meget tvivlsom. 

Retzius (13) har ved sine Undersögelser över Lugteepi- 
telet hos myxine glutinosa gjort et vägtigt Indläg i Striden til 
Fordel for Schultzes Opfattelse. Han finder hos dette Dyr 
de 2 Celleformer vel adskilte og finder, at Stöttecellerne have 

') Dette gälder også om en anden Forfatter, L. Loewe, der dog ikke har tidfört 
Operationen. Fremstillingen i hans Beiträge zur Ånatomie der Näsen- und 
Mundhöhle, Berlin 1878 er i det Afsnit, der omhandler Bygningen af regio 
olfactoria, så tåget og nforståelig og Billederne så slette, at han derved har 
sat sig udenfor al Kritik. 



4 Bd. XV. N:r 3. — i. christmas-dirckinck-holmfeld. 

en tydelig affladet Basaldel, der er skarpt afgränset mod det 
underliggende Bindeväv. De kunne altså umulig stå i För- 
bindelse med Nervetråde og heller ikke med et subepitelialt 
nervöst Netvärk. Lugtecellerne mangle Cilier, men ligne i 
övrigt de höjere Dyrs. 

Det fremgår af ovenstående Literaturoversigt *), at Exner 
står så temmelig ene med sin Opfattelse; men, som jeg oven- 
for har bemärket, kan han på ingen Made siges at vare 
gendreven; ti dels har ingen påvist en direkte Övergång af 
Nervetrådene i Terminalceller, og dette må vel siges at vare 
ugörligt med de nuvärende Präparationsmetoder, dels ere hans 
Experimenter ikke blevne modbeviste. En stärk Tvivl om 
disses Rigtighed og Onsket om også at udvide dem til varm- 
blodige Dyr har fört mig til dette Arbejde. 

En Gennemskäring af bulbi olfactorii kunde tankes at 
raedföre forskellige Forandringer af Lugteepitelet. Enten vilde 
Fölo;en vare en samtidig Desreneration af bägge Arter af Celler, 
og i så Tilfälde vilde vi ikke vare komne Lösningen af Spörgs- 
målet närmere; ti man havde ingen Berettigelse til deraf at 
slutte andet end, at Epiteliet nu var sat ud af Funktion og 
som Fölge deraf Cellerne degenererede, eller kun den ene 
Slags Celler vilde degenerere som umiddelbar og närnieste 
Fölge af Gennemskäringen, og man vilde så heraf med Sik- 
kerhed kunne slutte, at netop denne Celleform og kun denne 
stod direkte i Förbindelse med Nervernes Terminalgrene. Det 
er dette sidste Resultat, jeg er kommen til. Jeg har fundet, 
at Lugtecellerne og kun disse efter Gennemskäring af Lugte- 
nerverne fuldständig ere gåede til Grunde, medens Stöttecel- 
lerne have holdt sig aldeles uforandrede og först efter läng Tids 
Forlöb (4 Månedei- eller längere) have vist en begyndende De- 
generation, som jeg antager, som Fölge af, at de vare satte ud 
af deres Funktion: at stötte Lugtecellerne. 

Hvad de anvendte Undersögelsesmetoder angår, så har jeg, 
efter at have forsögt alle de i Forelag bragte Reagenser, ud- 
valgt mig et Par enkelte, for hvis Godhed jeg kan indestå, og 
ved hvis Anvendelse man er sikker \>k et heldigt Resultat. 
Dette er så moget nödvendigere, som det ved denne Slags Un- 

') Jeg liar kun medtaget de Forfattore, hvis Arbejder direkte sta i Förbindelse 
med Spörgsmålet eller brinf;c nye lagttagelser. Nogle andre hAve ikke väret 
mil,' tilfiliiigcjigc, nemli.u' Foktti.ngku (14), Langkkiians (15), Sidky (16), 
andre, Martin (17), Gkim.m (18), Ké.my (15t) frembydc intet nyt. For Fald- 
stiindiglicds Skyld anföres do dog i efterstilende Literaturfortegnehe. 



BYGNINGEN AF REOIO OLFACTORIA. 



(ler:<ögelser, ved hvilke det gälder om at sanimenligne sunde 
Väv med syge, jo er absolut nödvendigt at underkaste Vävene 
aldeles samme Behandlingsmäde. Euhver, der har beskäftiget 
sig lidt med Studiet af Nerveepitel, ved, i hvor höj en Grad 
en forskellig Behandlingsmäde indvirker på Cellernes Udse- 
ende. Til Isolation af Cellerne har jeg for de koldblodige 
Dyrs Vedkommende enten benyttet en 0,o8 ?;j Oplösning af 
tvekromsurt Kali eller Mullers Oplösning fortyndet med lige 
Dele destill. Vand. Cellerne lade sig isolere allerede efter få 
Timers Indvirkning af Reagenset, efter 2 til 3 Dages Forlöb 
lykkes Isolationen til Fuldkoramenhed. Alle Enkelthedei- ere 
overordentlig godt bevarede, navnlig trade Lugtecellernes cen- 
trale Udlöbere og Cilierne smukt frem. Til Isolation af de 
varmblodige Dyrs Celler har jeg navnlig benyttet Mullers 
Oplösning med lige Dele Vand. Dette Reagens synes mig at 
stå över alle de af andre foreslåede Isolationsmidler (her ind- 
befattet Osmiumsyren); men Virkningen er dog ikke så smuk 
som hos de koldblodige Dyr. Et ganske forträÖeligt Isola- 
tionsmiddel er Ranviers Alkohol (1 Del Alk., 36° Cartier + 
2 Dele aqua destill.). Men dette Reagens har den Fejl, at 
Celleprotoplasmet som Fölge af Indvirkningen får et stärkt 
kornet Udseende. hvorved det bliver vanskells^t at se Forskel- 
len mellem det normale og det degenererende Epitel. Jeg har 
derfor gärne anvendt det ved Siden af den MuLLERske Oplös- 
ning, navnlig som Middel til at få Oplysning om den centrale 
Udlöbers Forhold; ti denne bevares forträffeligt i dette Reagens, 
medens den ofte er mindre vel bevaret i den MuLLERske Op- 
lösning. Ranviers Alkohol står betydelig över Schultzes 
35 % Kalilud, den isolerer og bevarer bedre og har den For- 
del fremfor Kaliluden, at Vävet tåler läng Tids ('indtil 8 Da- 
ges) Opbevaring deri. Jeg har hovedsagelig undersögt Dege- 
nerationsprocesserne på Isolationspräparater; på Snitpräparater 
er det ikke muligt at iagttage Forandringerne tydeligt, dels 
fordi Snittene vanskelig kunne göres tilsträkkelig tynde, dels 
fordi Forandringerne i Cellernes protoplasma forsvinde, når 
Snittene lägges i Glycerin eller Balsam. 

I. Koldblodige Dyr. 

Til Undersögelse har jeg altid brugt den grönne Frö (Råna 
esculenta). Fröens Lugteslirahinde er bleven undersögt af nä- 



6 Bd. XV. N:r 3. — i. christmas-dirckinck-holmfeld. 

sten alle, der have beskäftiget sig med Spörgsmålet om Lugte- 
nervernes Terminalceller, og Forholdene synes også her särlig 
gunstige for en heldig Lösning; ti så vel Stötte- som Lugte- 
cellerne ere hos disse Dyr meget smukt udviklede, og Under- 
sögelsen lettes betydelig ved, at Cellerne ikke så let angribes 
af de anvendte Reagenser. som de varmblodige Dyrs. Regio 
olfactoria sträkker sig hos Fröen, således som Exner har på- 
vist det, över störste Delen af Näsehulen; men Epiteliet er sär- 
lig udviklet i Bunden af denne på den Fremragning, der findes 
her. På et Snit herigennem skelner man tydelig (som af 
ScHULTZE påvist) 2 Lag, Epitel- og Bindevävslaget, der gå 
jävnt över i hinanden gennem det såkaldte Overgangslag. 
Epitellaget består af de 2 vel adskilte og udprägede Cellefor- 
mer: Stöttecellerne, der ingen Cilier bäre, og de ciliebärende 
Lugteceller. Max Schultze har givet en fortrinlig Skildring 
af disse Cellers Udseende, og jeg skal derfor her kun give en 
kort Beskrivelse af dem, i det jeg henviser til hans udförlige 
Arbejde över den normale Lugteslimhinde. Lugtecellerne have 
en oval, ofte noget päreformet, ofte mere kuglerund Cellekrop, 
i basis af hvilken der findes en stor, klar, homogen Kärne, 
der aldrig viser sig kornet og nästen aldrig indeholder nogen 
nucleolus. Den er i Almindelighed kuglerund, själden oval. 
Cellekroppens protoplasma består som oftest af en fint kornet 
Substans og indeholder undertiden spredte små Fedtdråber. 
Den övre tilspidsede Del går jävnt över i den perifere Udlö- 
ber, der er cylindrisk, stavformet, af meget forskellig Längde, 
i Almindelighed hyalin, meget själden fint kornet, og hvis Ende- 
flade er besat med länge fine Cilier, der vise en, i Forhold til 
andre Fimrehår, märkvärdig langsom, bölgende Bevägelse. 
Basis af Cellekroppen tilspidser sig pludseligt for at gå över 
i den centrale Udlöber, der er overordentlig tynd, trådformet, 
ofte vanskelig at iagttage, og som efter Indvirkning af forskel- 
lige Reagenser, navnlig Osmium- og Kromsyre, viser sig va- 
rikös. Det er dog själden, at Varikositeterne vise sig så regel- 
raässige som fremstillet på Max Schultzes Tegninger '). Som 
oftest ses de kun som uregelmässig spredte Udvidninger i Trå- 
dens Forlöb; en regelmässig Perlesnorform ses nästen aldrig 
hos Fröen. Jeg har aldrig iagttaget Forgreninger af den cen- 
trale Udlöber, således som Exner mener at have. set dem. 

') Disse ere i det liele holdte meget skcmatisk, ofte uogct på Bekostnlng af 
Naturtroskabea. 



BYGNINGEN AF REGIO OLFACTORIA. ( 

Stöttecellerne bestå af 2 Dele, den egentlige Cellekrop og den 
fra denne udgående centrale Udlöber. Cellekroppen har Form 
som en aflang, ofte noget kantet Cylinder. Den er betydelig 
tykkere end Lugtecellens perifere Udlöber, er nästen aldrig 
hyalin som denne, og dens Endeflade barer aldrig Cilier. I 
basis findes en stor aflanor Kärne, der er klar og; homogen Ii- 
gesom Lugtecellens, men oftere indeholder en nucleolus. Den 
centrale Udlöber er båndformig affladet, omtrent af samme 
Bredde som Cellekroppen, har kun enkelte Sideudlöbere og 
ender gaffelformig delt i 2 korte Grene, der så ätter kunne 
forgrene sig. Hvad Spörgsmålet om Cilier eller ikke Cilier 
på Stöttecellerne angår, så må jeg på det bestemteste fastholde, 
at disse ikke findes. Jeg har särlig haft Opmärksomheden 
henvendt på dette Spörgsmål, der i flere end én Henseende 
har Betydning (se nedenfor); ti findes der ikke Cilier på Stötte- 
cellerne, så falder den ExNERske Teori om »Overgangsceller» 
til Jorden. Men jeg har til Trods for en nöjagtig Efterföl- 
gelse af de af Exner angivne Metoder aldrig fundet en eneste 
Stöttecelle, der viste Spor til Cilier. Stöttecellerne kunne va- 
riere en Del i Udseende. Navnlig er Cellekroppens Tykkelse 
ofte meget forskellig; Kärnen kan fra langstrakt oval blive 
nästen kuglerund. Den centrale Udlöber viser også en noget 
forskellig Bredde, undertiden bliver den meget tynd, dog nåer 
den aldrig den overordentlige Finhed, der udmärker Lugte- 
cellens centrale Udlöber, ligesom den heller ikke viser Variko- 
siteter som denne, Stöttecellernes grenede Basaldel går umid- 
delbart över i det underliggende Bindevävs överste Del, der 
danner et fint trädet, kärneholdigt Netvärk; at sondre dette ud 
som et särligt Lag, synes mig överflödigt; hvor vidt det skal 
regnes til Epitel- eller Bindevävslaget, er med de nuvärende 
Undersögelsesmetoder umuligt at afgöre. Hvad Nervernes For- 
löb i Bindevävet angår, så er jeg her ikke nået videre end 
tidligere Undersögere. Det er aldrig lykkedes mig at iagttage 
en direkte Övergång fra en Nervegren i Lugtecellernes cen- 
trale Udlöbere; men jeg har ofte set Nervegrenene tabe sig 
lige under Epitellaget, i det de henfalde i fine variköse Fi- 
briller, som ganske ligne Lugtecellens med karakteristiske Va- 
rikositeter forsynede centrale Udlöber; hvor vidt disse ere Kunst- 
produkter, som af Exner påstået, er ikke godt at afgöre; vist 
er det, at Nervetrådene ofte i deres Forlöb vise en tydelig fi- 
brillär Struktur, og at deres Henfald i fine Fibriller fremkom- 



8 Bd. XV. N:r 3. — i. christmas-dirckinck-iiolmfeld. 

mer så vel efter Indvirkning af mange forskellige Reagenser 
som efter Sönderrivning i humor aqueus. 

Vi skulle nu efter denne korte Oversigt över den normale 
Lugteslirahindes Bygning gå över til at undersöge de Foran- 
dringer, der föregå i den efter Gennemskäring og Destruktion 
af bulbi olfactorii. Operationen må udföres således, at bulbi 
afskäres så fuldkommen fra deres Förbindelse med Hjärnen, 
at en Sammenvoxning er umulig; de må altså helst helt ex- 
stirperes. Dette göres lettest således, at man, efter at have 
trepaneret ossa fronto-parietalia midt imellem Ojnene, med en 
krura, stump Nål går ned under bulbi og rykker dem över så 
när som mulig ved det Sted, hvor de gå över i Lugtenerverne. 
Når dette er sket, afskäres bulbi fra deres Förbindelse med 
den övrige Hjärne og kunne nu med Lethed fjärnes. Ved at 
udföre Operationen på denne Made er man sikker på at undgå 
Sammenvoxning. Fröerne kunne kun bruges om Sommeren; 
så snart den kolde Årstid indfinder sig, bliver Stofskiftet så 
ringe, at Forandringerne i Epiteliet efter Operationen indträde 
overordentlig langsomt og selv efter Måneders Forlöb ikke ere 
til at se. Dette Forhold har i höj Grad förhålet Fuldförelsen 
af närvärende Arbejde, som jeg allerede påbegyndte i Efter- 
året 1881, men på Grund af Årstiden med fuldständig nega- 
tivt Resultat: först da jeg den fölgende Somraer ätter optog 
det, havde jeg bedre Lykke. Jeg antager, at Grunden, hvor- 
for CoLOSANTi ikke så nogen Förändring i Epiteliet på sine 
opererede Fröer, var den, at han til sine Forsög benyttede 
Vinterfröer. Månederne Juli — Oktober ere de heldigste; men 
allerede i Slutningen af Oktober standser Stofskiftet. Dyrene 
tåle Operationen godt, kun ganske enkelte ere döde for mig. 

De förste Forandringer i Epiteliet indträde 3 til 4 Ugor 
efter Operationen. Makroskopisk viser Slimhindeu sig blegere 
end normalt som Fölge af, at Pigmentcellernes Antal er for- 
mindsket. Slimsekretionen synes ikke foröget. Ved den mi- 
kroskopiske Undersögelse fandtes Lugtecellernes protoplasma 
fyldt med talrige Fedtdråbcr og mörke glinsende Korn. Dette 
var navnlig Tilfäldet med den perifere Udlöber og den Del af 
protoplasma, der omgiver Kärncn, medens denne selv indc- 
holdt forholdsvis få Fedtkorn. Den centrale Udlöber indeholdt 
i hcle sit Forlöb Fedtkugler, hvorved den får et perlesnorag- 
tigt Udi^eende, der intet har med Varikositeter at göre. På 
mange af Lugtecellerne ere Cilierne forsvimdne, på andre 



BYGNINGEN AF BEGIO OLFACTORIA. » 

träffes endnu Rester af dem; men på en Del findes Cilierne 
fuldständig uskadte med normalt Udseende. I det hele taget 
föregår Degenerationsprocessen ikke ganske jävnt över hele 
Slimhinden pä en Gäng, i nogle Celler er Degenerationen ofte 
skreden betydelig videre freni end i andre. Arsagen til dette 
Forhold, som også Exner omtaler, er mig ikke ganske klar; 
den må vel söges i endnu ukendte Forhold i Nervetrådenes 
Forlöb. Degenerationen indträder heller ikke lige hurtig hos 
alle Fröer, tvärt imod gör individuelle Forskelligheder sig ofte 
gäldende. Tidsangivelserne göre derfor ikke Fordring på abso- 
lut Gyldighed, men betegne kun det omtrentlige Tidspunkt, på 
hvilket de beskrevne Forandringer i Almindelighed ere ind- 
trufne. I Löbet af den anden Måned undergå Lugtecellerne 
betydelige Formforandringer, der navnlig gå ud över de 2 Ud- 
löbere. Også her viser der sig nogen Uregelmässighed: snart 
er det den perifere Udluber, der först ödelägges, snart den 
centrale, så at man i samme Slimhinde kan se Lugteceller som 
Bill. 5 og 6. Dog er Regien den, at först den perifere Ud- 
löber ödeläorores os: först et Par Uger senere den centrale. 5 
Uger efter Operationen har Flertallet af Lugtecellerne fölgende 
Udseende (se Bill. 5). Cellens protoplasma er stadig opfyldt 
af Fedtdråber og Korn. Disse opträde nu i Kärnen i större 
Mängde end tidiigere; dog har denne stadig et klarere og mere 
homogent Udseende end den övrige Del af Cellen. Den peri- 
fere Udlöber findes ikke mere som sådan. Den er reduceret 
til en kort, rundt afskåren, ofte noget omböjet Spids, hvis pro- 
toplasma ligesom den övrige Celles er fyldt med Korn og Fedt- 
dråber. Den centrale Udlöber er bleven tykkere, fedtfyldt, 
den er ofte af normal Längde, ofte kortere, — et Forhold, der 
dog er meget vanskeligt at afgöre, fordi denne Udlöber så 
overordentlig let bräkker över ved Präparationen. I de föl- 
gende 14 Dage, altså 6 til 8 Uger efter Operationen, skrider nu 
Cellernes Degeneration stadig fremad, og i dette Tidsrum er 
det navnlig den centrale Udlöber, der ödelägges. Efter at den 
i nogen Tid har vist sig noget opsvulmet og tykkere end nor- 
malt, udviskes dens skarpe Kontur; Fedtkornene, der fyldte 
den, bli ve frie og Udlöberen oplöses fuldständigt; tilbage bli- 
ver kun en meget kort, omböjet Spids, der betegner det Sted, 
hvor Udlöberen udgik fra Cellekroppen. Lugtecellens Udse- 
ende pä dette Tidspunkt ses af Bill. 7. Den er tenformig, op- 
fyldt af mörke Korn og Fedtdråber; Konturen er til Dels ud- 



10 Bd. XV. N:r 3. — i. christmas-dirckinck-holmfelb. 

visket, kun den store, runde Kärne träder endnu forholdsvis 
tydelig frem. 

Hvorledes have nu Stöttecellerne forholdt sig i dette Tids- 
rum? De have aldeles ikke undergået den ringeste Förändring. 
Det har ikke väret mig muligt i de 2 til 3 Måneder, i hvilke 
jeg har haft opererede Fröer til Observation, at iagttage noget 
som helst Tegn på Fedtdegeneration eller nogen Formför- 
ändring af Cellerne. Bill. 1 giver et lige så tro Billede af 
Stöttecellerne hos en normal Frö som hos en, der har väret 
opereret i 3 Måneder. Vi komme her til det vigtigste Diver- 
genspunkt mellem Exners og mine Undersögelser. Exner 
meddeler, at Stöttecellerne undergå lige så betydningsfulde 
Forandringer som Lugtecellei*ne, og at disse indträde hurtigere 
hos hine end hos disse. Beviset for dette sidste söger han i, 
at Stöttecellerne hurtigere miste deres Cilier end Lugtecel- 
lerne. Dette Bevis er dog muligvis ikke ganske fyldestgörende. 
Det må nemlig anses for overordentlig tvivlsomt, om Stötte- 
cellerne bäre Cilier. Af alle Undersögere, der efter Exner 
have beskäftiget sig med dette Spörgsmål, har ingen väret i 
Stånd til at se disse Cilier med Undtagelse af Cisoff, og 
denne Forfatters Udtalelser herom synes i höj Grad at tale for, 
at han har forvexlet Stöttecellerne med de med Fimrehår be- 
satte Epitelceller, der på mange Steder i Slimhinden i stor 
Mängde findes spredte mellem Lugteepiteliet. Heller ikke 
Exner synes altid at have så let ved at finde Cilierne; han 
siger vel et Steds, at de ere lette at fremstille i Forhold til 
det Arbejde, det koster at fremstille en Nervetråds Övergång 
i det subepiteliale Netvärk, et Arbejde, som han betegner som 
en af de sväreste Opgaver af histologisk Präparation. Men 
at dette ikke er overbevisende, turde vare selvindlysende. Og 
så läno;e han ikke engang selv er i Stånd til at se disse af 
andre ikke sete Cilier med samme Lethed som Lugtecellernes, 
har han ikke Lov til at benytte deres Tilstedevärelse eller 
Ikketilstedevärelse som Bevis for, at Stöttecellerne hurtigere 
angribes af Desfeneration end Lugtecellerne; ti han er ikke 
berettiget til at dragé nogen som helst Slutning ud af et så 
tvivlsomt Fänomen, som disse tvivlsomme Ciliers hurtigere eller 
langsommere Forsvinden er. — Exner meddeler dernäst, at 
Stöttecellerne omdannes på fölgendc Made. Nogcn Tid efter 
Operationen (8 — 14 Dage) fyldes Cellerne med Fedtkorn, der 
ätter efter nogen Tids Forlöb forsvinde, og imidlertid blive 



BYGNINGEN AF REGIO OLFACTORIA. 11 

Stöttecellerne stadig mindre og kortere, indtil de skrumpe ind 
til Störrelse som et almindeligt Cylinderepitels Celler. Under 
denne Proces blive Cellerne fra 0,i6 Mm. kun 0,063 Mm. länge. 
Deres SideudlObere blive mindre; de blive, kort sagt, til al- 
mindelige Cylinderceller. Denne märkelige Omdannelsesproces 
illustreres ved nogle Tegninger, der synes at give Nöglen til 
Forklarino; af Fänomenet. Man träifer nemlig ofte så vel i nor- 
male som i opererede Fröers regio olfactoria Celler, der i höj 
Grad lisrne de af Exner afbildede »omdannede» Stötteceller. 
Man träffer dem navnlig på Overgangsstederne mellem det re- 
spiratoi-iske og det olfaktoriske Epitel, ofte i Löftet af Näse- 
hulen, själdnere i Bunden, nästen aldrig i den Del af regio 
olfactoria, der findes på den lille Fremragning i Bunden af 
Näsehulen, hvor Lugteepiteliet er särlig stärkt udviklet. Men 
Exner siger udtrykkelig, at hans omdannede Stötteceller skrive 
sig fra denne Fremraoning;. Förklaringen heraf må söges i 
hans Präparationsmetode. Han raeddeler, at han brugte föl- 
oende Fremgangsmåde. Den forreste Del af Fröens Hoved 
skiltes med et sagittalt Snit lige föran Ojnene fra den bageste 
os laffdes i Undersögelsesvädsken, efter at Näsehulerne vare 

DO o ' 

åbnede ved et Snit gennem Löftet. Ved denne jNIetode er det 
umuligt at skaffe sig isolerede Epitelceller, om hvilke man med 
Vished kan sige, at de skrive sig fra et bestemt Sted i Näse- 
hulen; ti under Indvirkning af Undersögelsesvädsken udvikles 
der en stor Mängde Slim af Kertlerne, denne blander sig med 
de lösnede Epitelceller og kläber dem sammen, således at man 
ved den videre Präparation ikke kan undgå at få en Mängde 
Celler med fra andre Steder af Slirahinden end det, man ön- 
sker. For at skaffe sig Celler fra et bestemt Sted må man 
öjeblikkeligt efter Dyrets Död isolere dette Sted ved at skare 
det ud og så udsätte det for Reagensets Indvirkning. Jeg skal 
ikke närmere komme ind på Spörgsmälet om Stöttecellernes 
Omdannelsesproces. Det förekommer mig i höj Grad usand- 
synligt, at sådanne Celler som disse skulde vare i Stånd til at 
skrumpe ind til mindre end en Tredjedel af deres Störrelse og 
omdannes til noget ganske nyt uden at gå til Grunde derved, 
og jeg tror ikke, man vil kunne finde Analogier hertil noget 
Steds i Histologien. Hvis Exner havde set Stöttecellerne blive 
ödelagte og nye trade i deres Sted, vilde der vare Grund til 
at tage Sägen under Overvejelse; men hans Förklaring före- 
kommer mig så usandsynlig, at den ikke fordrer nogen när- 



12 Bd. XV. N:r 3. — i. christmas-dirckinck-holmfeld. 

mere Imödegåelse. Hvad Exners Beskrivelse af Lugteceller- 
nes Omdannelse angår, så stemme mine lagttagelser i mange 
Punkter overens med hans. Han finder således, at Cellerne 
fyldes med Fedtkorn og Fedtdräber, at Cilierne forsvinde, og 
at den centrale Udlöber bliver tykkere; men her begynder ätter 
Uenisbeden. Medens Exner mener, at Lugtecellerne bliva 
stående på dette Trin, ser jeg dem aldeles oplöses i Fedtkorn, 
således at kun Kärnen med en Del fedtdegenereret protoplasma 
bliver tilbage, og jeg er overbevist om, at jeg, livis jeg havde 
fulgt Processen tilsträkkeiig länge, vilde se dem aldeles gå til 
Grunde. Jeg kan ikke finde nogen Förklaring til disse for- 
skellige lagttagelser. For det Spörgsmål, her behandles, har 
det også kun en underordnet Interesse. Hvad det for mig har 
gäldt om at vise, er, at Exners lagttagelser af Stöttecellernes 
Degeneration efter Operationen ikke ere rigtige. 

2. Varmblodige Dyr. 

Til Undersögelse har jeg navnlig benyttet Marsvin (cavia 
cobaya). Disse Dyrs Lugteepitel er särlig smukt udviklet, og 
de tåle Operationen meget bedre end f. Ex. Kaniner. Kun en 
ganske enkelt Gäng er et Dyr dödt som Fölge af Operationen; 
i Almindelighed befandt de sig särdeles vel, så snart de havde 
overstået Narkosen. Jeg benyttede halvvoxne Dyr, hvis Hjärne- 
skal er forholdsvis tynd, og udförte Operationen på samme Made 
som hos Fröerne. Pandebenet trepaneredes omtrent i Höjde 
med Ojnene, og bulbi olfact. destrueredes fuldständig med krum 
Nål. Den temmelig starke Blödning, der nästen altid opstår 
som Fölge af Läsionen af sinus longitudinalis sup., standser 
hurtig og volder ingen Vanskeligheder. 

Jeg skal ikke her gå ind på en detailleret Skildring af 
Bygningen af disse Dyrs regio olfactoria, da dette for en stor 
Del vilde blive Gentagelse af, hvad der er sagt om Fröerne, 
og da der i Literaturen foreligger gode Skildringer heraf, men 
kun kortelig dväle ved de forskcllige Differenspunkter raellem 
Forfatterne og präcisere min Stilling til disse. Stöttecellernes 
Terminalplade er besat med moget korte, tätståendc Cilier, så- 
ledes som Krause angiver, og som senere v. Brunn har be- 
kräftct. De ere temmelig vanskelige at iagttage og ödelägges 
i de fleste Undersögelsesvädsker. Det er kun lykkedes raig 
at iagttage dem efter Behandling med Overosmiumsyre (0,5 %) 



BYGNIN6EN AF REGIO OLFACTORIA. 13 

og en enkelt Gäng med Mullers Oplösning. Hvad den v. 
BRUNNske membrana limitans angår, har det ikke väret mig 
rauligt at se den, til Trods for nöjagtig Efterfölgelse af hans 
Metoder. Den stärkere lysbrydende Kant, som undertiden ses 
som Begränsning for Stöttecellens perifere Ende, er vist kun 
et optisk Fänomen, der ikke har noget med en Gränsemembran 
at göre. Nogen Isolation af en Membran er aldrig lykkedes 
mig. Stöttecellernes centrale Udluber ender altid gaffelformet 
delt i det underliggende Lag af ovale Celler, der afgränse 
Epitellaget fi-a Bindevävet. Övergången mellem Cellelegemet 
og den centrale Udluber er i Almindelighed ikke skarp, men 
bägge gå jävnt över i hinanden. Cellelegemet er cylindrisk, 
ofte noget kantet, og indeholder en stor oval Kärne. Celle- 
substansen er i Almindelighed ikke ganske klar, men indeholder 
en Del mörke Korn (Fedt?) samt Pigmentdråber (Bill. 8 og 
12 a). Den centrale Udlöber har en meget forskellig Tykkelse, 
ofte er den tynd, cylindrisk, ofte bred, affladet. Som oftest 
udsender den en eller flere små Sideudlöbere, der krumme sig 
om Lugtecellens Kröp og daune en Stötte for disse. Under- 
tiden anastomosere disse Udlöbere med Nabocellerne, og herved 
fremkomme Max Schultzes »Broer», der särlig hos Kaninen 
ere tydelige. Den centrale Udlöbers Substans er mere homo- 
gen end Cellelegemets. Lugtecellernes Cellekrop er, som af 
Brunn angivet, nästen altid tydelig päreformet, tilspidset opad, 
hvor den går jävnt över i den perifere Udlöber og afrundet 
nedad, hvorfra den centrale Udlöber udspringer meget stejlt. 
Cellekärnen er stor, rund, homogen. Ved Behandling med 
forskeliige Reagenser, navnlig Ranviers Alkohol, fremkomme 
2—3 nucleoli. Den perifere Udlöber er lige, cylindrisk, af 
noget forskellig Tykkelse. Undertiden viser den regelmässige 
Varikositeter og ender i Almindelighed noget knopformet op- 
svulmet. Det er aldrig lykkedes mig at iagttage Cilier. Den 
centrale Udlöber er overordentlig fin, varikös. Nogen direkte 
Övergång i en Nei'vefibril har jeg aldrig set; hvad angår dens 
Forhold i det subepiteliale Lag, så ses den ofte böje noget 
skrat nedad under sit Forlöb i dette; men jeg har aldrig set 
flere Udlöbere samle sig i et Bundt, ej heller et sådant Forlöb 
af dem, som af Paschutin angivet (se ovenfor). Hvad Ex- 
NERs »Overgangsceller» angår, så erindrer jeg ikke i alle de 
Isolationspräparater, jeg har haft under Mikroskopet, at have 
set nogen vel bevaret Epitelialcelle, om hvilken jeg ikke strax 



14 Bd. XV. N:r 3. — i. christmas-dirckinck-holmfeld. 

kunde afgöre, om den var en Stötte- eller Lugtecelle, og jeg 
kan som Fölge heraf ikke indrömme Existensen af disse Over- 
o-anarsceller. 

o o 

Vi gå nu över til de Forandringer, der indträde i Epite- 
liet efter Gennemskäringen. Disse indträde i Modsätning til 
Forholdene hos Fröen forholdsvis hurtig (omtr. 14 Dage) og 
ere omtrent fuldendte efter 1 Måneds Forlöb. 14 Dage efter 
Operationen vise Lugtecellerne sig tydelig angrebne. Celle- 
kroppen og den perifere Udlöber ere opfyldte af en Mängde 
små mörke, glinsende Korn, der ved gennemfaldende Lys ere 
sorte; större Fedtdräber således som hos Fröen ses ikke. Cel- 
lerne få herved et kornet:, grynet Udseende, hvorved de tydelig 
adskille sig fra de normale Celler. Den centrale Udlöber er 
forsvunden. Hvorledes dens Oplösning föregår, har det ikke 
väret mig muligt at iagttage. Sandsynligvis falder den hen i 
de samme fine Korn, som opfylde den övrige Del af Cellen. 
Kärnen er på de fleste Celler på dette Ståndpunkt endnu klar 
02 homogen. I enkelte viser der sig; de samme mörke Korn 
som i den övrige Del af Cellen. Stöttecellerne viste ikke noget 
som helst Spor til Förändring. Der var ikke nogen Tiltagen 
af den kornede Substans, heller ikke Pigmentdråberne vare 
forandrede. Nervetrådene viste det samme mörkt kornet-grynede 
Udseende som Lugtecellerne. Fedtdråber, således som man ser 
dem i Fröens marvlöse Nervetråde, har jeg nästen aldrig iagt- 
taget. I Löbet af de fölgende 14 Dage skrider Degeneratio- 
nen hurtie: frem. Lugtecellerne have nu fölgende Udseende 
(se Bill. 11). Den centrale Udlöber er, som för bemärket, 
sporlöst forsvunden. Cellekroppen er forneden jävnt afrundet 
om Kärnen, der nu også begynder at indeholde de samme 
mörke Korn. Den perifere Udlöber er stärkt i Färd med at 
henfalde. Den har på de fleste Celler mistet sin slanke Form 
og viser sig nu kun som en stump konisk Fremragning fra 
Cellekroppen. På Isolationspräparater finder man, at Lugte- 
cellerne altid ved Präparationen ere faldne ud fra deres Pläds 
mellem Stöttecellerne. Disse sidste fås derimod som oftest i 
sammenhängende Plader, der tydelig vise de tomme Rum, hvor 
Lugtecellerne tidligere havde deres Pläds (Bill. 12). Dette 
Forhold träffes nästen aldrig på Präparater af den normale 
Slimhinde. Når man her ved Präparationen får Epiteliet iso- 
leret i tynde Plader, hvad jo meget ofte händer, finder man 
altid, at Lugtecellerne sidde på deres Pläds, omsluttede af 



BYGNINGEN AF REGIO OLFACTORIA. 15 

Stöttecellernes Udlöbere (Bill. 8). Stöttecellerne have en Må- 
ned efter Operationen aldeles samme Udseende som normalt 
(Bill. 12). I de fulgende Måneder foi'tsättes stadig Degenera- 
tionen af Lugtecellerne. Jeg skal ikke opholde mig ved disse 
Stadier, der intet särligt nyt frembyde, men strax gå över til 
at skildre Slimhindens Udseende 4 til 5 Måneder efter Opera- 
tionen. Som Bill. 13 viser, er der af Lugtecellerne kun til- 
bage en kornet Kärne, omgiven af en ubetydelig Rest af stärkt 
kornet protoplasma. På dette Tidspunkt vise også Stöttecel- 
lerne en tydelig Förändring. Hvornår denne Förändring be- 
gynder, kan jeg naturligvis ikke angive nöjagtig på Dag eller 
Uge; men sikkert er det, at den först begynder mellem 3dje 
til 4de Måned, og först i 4de til 5te er den så tydelig, at den 
sikkert kan siges at vare indtrådt. Cellen ses opfyldt af den 
samme grynede Masse af mörke, glinsende Småkorn, som op- 
fyldte Lugtecellerne, og de grenede Udlöbere, som omslyngede 
og stöttede Lugtecellerne, ere stärkt atrofierede. Cellernes 
Höjde er normal. I mange träffes endnu normale Pigment- 
dråber. Det förekommer mig klart, at denne Degeneration af 
Stöttecellerne må betragtes som et sekundärt Fänomen, der 
ikke i og for sig har noget med Lugtenervernes Overskäring 
at göre, men er begrundet i, at Cellen er sat ud af sin Funk- 
tion som Stötte for Lugtecellerne på Grund af disses Under- 
gång. Hvis Stöttecellerne stod i direkte Förbindelse med Lugte- 
nerverne, vilde Degenerationen af dem selvfölgelig föregå på 
samme Tid som Lugtecellernes; at den begynder efter 4 Må- 
neders Forlöb, synes mig at måtte forklares således, at Cellerna 
nu ere satte fuldständig ud af Funktion. Exner har foretaget 
et Par, som han selv siger, mislykkede Forsög på Gennem- 
skäring af bulbi olfactorii hos Kaniner. Den overskårne Hjärne- 
masse voxede sammen igen, og Epiteliets Celler degenererede 
ikke. Dog siger han, at de vare blevne noget mindre end nor- 
malt. Jeg skal ikke på ny komme ind på en Påvisning af dette 
Indskrumpningsfänomens Usandsynlighed, men kun henvise til 
mine Tegninger, der alle ere tegnede ved samme Forstörrelse 
med camera lucida, og som ikke vise nogen Störrelsesforskel. 
Heller ikke ved de talrige Målinger, jeg har foretaget, har jeg 
fundet nogen sådan. 

Hvorledes Degenerationsprocessen afsluttes, om den stand- 
ser på et eller andet Punkt eller, hvad der vel er det sand- 
synligste, först afsluttes med Cellernes fuldständige Tilintet- 



16 Bd. XV. N:r 3. — i. christmas-dirckinck-holmleld. 

görelse og Dannelsen af nye, kan jeg ikke udtale mig om. Det 
vilde hertil vare nödvendigt at have opererede Djv gående i 
årovis, og dette har jeg hidtil ikke väret i Stånd til. Jeg 
håber med Tiden at komme tilbage til dette Spörgsmål, hvis 
Besvarelse i mange Henseender vilde vare af Interesse; men 
det foi-ekommer mig, at de Resultater, jeg er nået til, ere til- 
sträkkelige til at gendrive Exners Påstande og i höj Grad 
tale for Rigtigheden af Max Schultzes Teori. 



BYGNINGEN AF REGIO OLIACTÖRIA. l7 



Literaturfortegnelse. 



1) Max Schultze, Untersuch. iiber deu Bau der Naseiisclileimhaut. 

Hallo 1882. 

2) ExNER, S., Untersuch. iiber die Riechscbleiraliaut des Frosches. 

Wiener Sitzungsberichte 3 Abtli. 1870. 

3) , Weitere Studien iiber die Structur d. Riechsclileiiiiliaut bci 

Wirbelthieren. Samraest. Bd 65. 

4) , Fortgesetzte Studien iiber die Endigungsweise d. Geruehs 

nerven. Sammest. Bd 76. 

5) HoFMANK, Onderzoekingen över den anat. bouw van de membr. 

olfact. Dissertat. Amsterdam 1866. 

6) CoLOSANTi, G., Untersuch. iiber die Durehschneidung des nerv. 

olfact. beim Frosche. Archiv v. du Bois Keymond und 
Reichekt. 1875. 

7) Paschutin, Ueber d. Bau d. Schleirahaut d. regio olfact. des 

Frosches. Arbeiten aus d. phys. lustit. zu Leipzig 1873. 

8) — , Antwort auf d. Abhandl. Exners. Medic. Bote 1878 

(HoFMANN & Scuwalbe Jahresberichte 1879). 

9) v. BrunNj a., Untersuch. iiber d. Riechepithel. Archiv f. mikr. 

Anat., Bd 11. 
10) , Weitere Untersuch. iiber das Riechepithel und sein Ver- 

halten zum nerv. olfact. Samraest. Bd 17. 
11) CisoFF, Zur Kenntniss d. regio olfact. Centrablatt f. d. med. 

Wissensch. N:r 45. 1874. 
12) , Beitrag zur Frage nach d. Endigungsweise d. Geruchs- 

nerven beim Frosch. Arbeit. d. naturforsch. Gesellschaft 

zu Kasan. Bd 8 (H. 6l S., 1880). 

13) Retzius, g., Om epitelet i merabr. olfact. hos niyxine glutinosa. 

Nord. med. Arkiv, Bd 11. 

14) Foettinger, Al., Recherches sur la structure de lepidernie des 

Cyclostomes et quelques möts sur les cellules olfactives de 
ces auiraaux. Bulletin de TAcademie royale de Belgique, 
2« serie, T. 61. 

15) Langerhans, P., Untersuch. iiber Petrorayzon Planeri. Freiburg 

1873. 

16) SiDKY, M., Recherches anat. microsc. sur la muqueuse olfactive. 

Thése de Paris 1877. (Ref. i Revue des scienees méd. XI.) 

17) Newell Martix, H., Notes on the structure of the olfactory 

mucous raembrane. Journ. of anat. and physiol. VllT 1873. 

Nord. med. arkiv. Bd. XV. ^ 



18 Bd. XV. N:r 3. — i. christmas-uirckinck-iiolmfeld. 

18) Gkimm, o., Uober die Nerveneiuligung im Geruchsorgan der 

Store. Arbeit. d. St. Petersburger Gesellsch. der Natur- 
- forsch., Bd IV, 1873 (H. & S., 1875). 

19) RÉMY, Ch., La membr. muqueuse des fosses nasales. Paris 1878. 

Paris 1878. Revue des sciciices méd., T. XIII. 



Tavleforklaring. 

(Alle Teguingcrne cre iidförte ved Hjälp af caincra clara ined obj. 7, ä iinm. Oc. 

O. Seibert & Krafft. Bill. 1 — -7 stämmer fra Fröens, Bill. 8 — 14 fra Marsvinets 

Lngteepitel efter Behandling med Mullers Oplösuing.) 



Bill. 1. Frö. Normal Stöttecelle. 

» 2. » Normal Lugtecelle. 

» 3. » Lugtecelle, 3 Uger efter Operationen. 

» 4. » » 5 >» » » 

» 5. » » 6 » » » 

» 6. >' » 6 » » » 

» 7. » » 8 » » » 

» 8. Cavia. Norraalt Epitel. a Pigraentdråber. Hämatoxylin. 

» 9. » Normal Lugtecelle. 

» 10. » Lugtecelle, 14 Dage efter Operationen. 

»11. » Lugteceller, 4 Uger » » 

» 12. » Stötteceller, 4 » » » a Pignientdräber. 

» 13. » Lugteceller, 4.} Måned efter Operationen. 

» 14. » Stöttecelle, 4\ » » » 



Stockholm, 1883. Kongl. Doktiyckcriet. 



Nord.mea.iLriiv. BcL.XV". Nr: 3. J. diristnias -D-H: iCegio olfact^ 




W^ 




^ 




^- 1*"- •--■ 



m 



iM 



/^''{ 



x3. 



i7^ C^rUrCm^zö —JDirtjJi^.TK:!^- -^olm^eZ^ ^cl^- 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. N:r.4. 



Hemiatrophia progressiya. 

Af 

Prof. S. E. HENSCHEN 

i IJpsala. 



Med 2 träsnitt. 



F. cl. hemmansogaron O. Svensson från K., 46 år. Föräldrarna 
döda af lungsot. En kusin död på hospitalet i Vexiö af sinnessjuk- 
dom (melancliolia?), eljest ingen nervsjukdom känd i familjen. Pat:s 
uppgifter om sjukdomens början något växlande. 

Pat. var fullt frisk och rask liåde i fysiskt och kroppsligt hän- 
seende till sitt 14:de år. Vid denna ålder vrickade han sin vänstra 
fot i tihiotarsalleden uti ett vagnsshjulsspår, då han gick i träskor; 
kunde det oaktadt gå en fjärdingsväg till sitt hem och gick de föl- 
jande dagarna uppe. Någon tid (omkr. 8 dagar) därefter insjuknade 
pat. och måste någon kortare tid intaga sängen. Svullnad, rodnad, 
hetta och värk uppträdde öfvcr vänstra vristen och spred sig upp 
mot vänstra knäet. På hösten samma år inträdde i benet atrofi, som 
spred sig nedifrån uppåt till bålen och vänstra armen. Tvänne år 
senare skall pat. legat till sängs under \ års tid i svår värk i vänstra 
benet, ulan att någon svullnad eller böld därstädes uppträdde. Nå- 
gon tid senare uppstodo å v. imderbenet ö/jj;?)« sår, som tidvis läktes; 
inga benskärfvor skola ha afgått. Vid sjukdomens början och under 
hela sitt lif skall pat. ha lidit af »stickningar och krypningar» samt 
»dragning, spänning och kramp» i de angripna delarna, äfvensom en 
tid af kramp »i själfva tarnuirna». 

Våren efter vricl'mngen märktes förändringar i v. ansigtshalfvan ; 
j)at. led då under några månader af en ytterst svår »spännande» huf- 
vudvärk och tyckte att »små knölar» uppstodo här och där å vänstra 
hufvudhalfvan. Vid sitt 19:de år började den sjuke, som en tid hän- 
gifvit sig åt onani, att lida af tungsinthet som efter h år skall ha 
öfvergått till utbildad sinnessjukdom. Han tyckte sig se djur, figurer 
o. s. v. Efter 1 år blef han fullt återstäld. Ej missbrukat spirituösa. 

Sedan sitt 20:de år har pat. med undantag af några tillfälliga 
febersjukdomar varit frisk och kunnat sköta sina förehafvanden ända 
till för 2h år sedan, då han å nyo började lida af tungsinthet, lian 
har under de senare åren lidit ekonomiska förluster och har under 
sista åren till följd af denna tungsinthet och ängslan ej kunnat sköta 

Nonl. med. arliv. Bd. XV. 



2 Bd. XV. N:r 4. — s. E. henschen. 

sina åligganden. Gift vid 40 års ålder har han haft ett barn, som 
var friskt och välskapadt, men dog vid 5 månaders ålder af okänd 
febersjukdom. 

Pat., som mäter, då han står på det långa benet, 170 cm., då 
han står pä det korta, 164,5 cm., är starkt bygd och har godt hull. 

Redan vid en flyktig blick på pat. faller det i ögonen, att den 
vänstra ansigtshalfvan är betydligt insjunken, att den vänstra armen 
är något mindre utvecklad samt vänstra benet betydligt kortare och 
svagare än motsvarande högra. Pat. är därför betydligt låghalt, men 
kan dock utan käpp gå kortare stycken. 

Patientens hufvudskål är väl utvecklad. Dess största omfång 
öfver ögonbrynen mäter 60 cm. Det förefaller fullkomligt symmetriskt 
bildadt, ora man undantager, att regio temporalis på vänstra sidan 
icke är fullt så konvex som å den högra. Ingen tydlig förändring 
synes i huden eller med afseende på hårväxten, som är tämligen rik- 
lig. Inga ömheter eller ojämnheter å de delar, som ligga ofvanom 
ögonbrynen. Pannan hög. Supraorbitaldelarna starkt utbildade. Im- 
pressionen för nerv. supraorbitalis förefaller något djupare på vänstra 
än på högra sidan. 

Nedanför ögonbrynen äro ansigtets bägge hälfter betydligt osym- 
metriska; den vänstra betydligt mindre än den högra, i det att näsan 
är dragen öfver åt vänstra sidan, den vänstra munvinkeln dragen be- 
tydligt uppåt, den högra nedåt, till följd däraf att hela vänstra buccan 
är insjunken, bildande en oregelbunden grop, frän hvilken djupa fåror 
utgå mot yttre och inre ögonvrån samt nedåt mot raunvinkeln. Vän- 
stra okbenet är betydligt förminskadt och vänstra öfver- och under- 
häksbenen till sin volura betydligt förminskade. 

Pat. gör intryck af att hafva undergått resektion på öfver- och 
underkäken. 

A högra sidan äro delarna normalt bildade. Ansigtet visar ej 
några djupare fåror. Buccan fyllig, men högra munvinkeln något 
neddragen. 

Det vänstra ögat betydligt mera insänkt än det högra, hvilket 
senare dock är något djupliggaiide under den starkt utvecklade margo 
supraorbitalis. 

Det vänstra ögonlocket är vid ögats slutande mindre konvcxt till 
följd af att dess subkutana fett är mindre utbildadt. Ögonlocket 
fiirefaller tunnare, huden lägger sig ej i några tjockare veck, när ögon- 
locket dragés upp såsom å högra ögonlocket. Vid basen af det undre 
vänstra ögonlocket är det subkutana fettet betydligt förminskadt, 
så att vid dess bas bildas en djup fåra, som ej åtcrlinnes å högra 
sidan. 

Undre ögonlocket synes ej förtunnadt. Själfva ögonöppningen 
mäter i högra ögat 31 mm., ä det viinstra omkring 28 mm. Upp- 
ifrån och nedåt förefinnes likaledes, då ögonen öppna sig, en skilnad 
af ungefär 2 till 3 mm. Det vänstra ögat förefaller mindre än det 
högra. Vänstra (igats cornca mäter 12 mm., det högra ögats kanske 
1 mm. större. A ögonen för öfrigt ingen olikhet. J'iijiillcrna aj 
lika vidd. 



HEMIATUOPIIIA PROGRESSIVA. O 

Afståndet ifrån det vänstra okbenets mest framskjutande del till 
raidten af näsroten 67 mm., samma mått å högra sidan orakr. 70 mm. 
De mjnla delarna hring vänstra okbenet, nämligen i fossa temporalis, 
regio parotideo-masseterica samt regio buccalis betydligt atrojislca, så 
att härstädes tämligen djupa gropar förefinnas å vänstra sidan, under 
det att å högra sidan dessa delar äro väl utfylda. Huden är å vän- 
stra sidan mycket tunn, lätt upplyftbar i tunna veck och lös från un- 
derliggande delar. Den är dock för öfrigt af enahanda beskaftenhet 
a bägge ansigtshalfvorna, sparsamt skäggbekläddj skägget har å bägge 
sidor ungefär enahanda färg. Atrofien tyckes i synnerhet ha/va träffat 
det subkutana fettet och sannolikt äfven mm. raasseter och temporalis 
å vänstra sidan. 

Den vänstra buccan är mycket tunn och tyckes mäta i tjocklek 
knappast hälften utaf den högras. Läpparna äro å vänstra hal/van 
betydligt tunnare än å den högra ifrån en punkt, som å öfverläppen 
i det närmaste motsvarar midten af sulcus nasolabialis. A under- 
läppen åter börjar atrofien vid vänstra randen af midtelfåran. Så väl 
öfver- sora underliippen mäter i tjocklek å vänstra sidan ungefär 4 
— 5 mm., å den högra åter orakr. 10 mm. När pat. öppnar mun- 
nen något, aflägsnas läpparna betydligt mera från hvarandra å vänstra 
än å högra sidan; ofta sluter den högra munhalfvan fullständigt, un- 
der det att den vänstra bildar uppifrån nedåt räknadt en ungefär 
centimeter-stor öppning. Huden omkring vänstra munvinkeln är något 
mer jjigmenterad än å högra sidan och tunnare; den ligger i mot 
munvinkeln radierande veck. 

Det vänstra underkäksbenet är betydligt mindre än det högra, så 
att afståndet ifrån midtelliuien till angulus raaxilloe inferioris sinistrte 
är 11 cm., samma mått å högra sidan 13 cm. Afven höjden å un- 
derkäkens nedre gren å vänstra sidan tyckes något mindre. Alla 
oxeltänderna bortfallna å vänstra sidan, å den högra finnas några 
lemningar efter tvänne. 

Det vänstra öfverkäksbenet befinnes, då pat. öppnar munnen, be- 
tydligt atrofieradt, så att alveolarprocessen, som å den högra sidan 
icke företer någon nämnvärd förändring, å den vänstra sidan däremot 
löper uppåt ända från midtellinien; bakom andra buccaltanden före- 
finnes å vänstra sidan icke längre någon processus alveolaris, ej häller 
några tänder. A den högra sidan förefinnas flere karierade tänder. 
Slemhinnan å den vänstra sidan af gomen är blekare än å den högra. 
Raphe i gommen dragen öfver åt vänstra sidan, å hvilken hela gom- 
taket förefaller smalare och mera upplyftadt. Vid höjning af mjuka 
gommen bildas å vänstra sidan en grop, sora ej återfinnes å högra 
sidan. Tungspenen vetter raed sin spets åt höger. Tungans bägge 
hälfter tyckas lika utvecklade. Tungspetsen devierar ej. 

Den vänstra näsvinge?! är obetydligt tunnare än den högra. 
Dess undre horisontala rand står omkr. 2 mm. högre än den högra. 
Näsan är å vänstra sidan slätare än å högra, d. v. s. en sulcus, som 
å högra sidan afdelar den, saknas å vänstra sidan, hvarjämte huden 
ä vänstra sidan förefaller glattare än å hö^ra. Den vänstra näsborren 



4 Bd. XV. N:r 4. — s. e. henschen. 

är betydlifijt smalare än den högra, mätande i sin bakre del 5 mm., 
under det att den högra därstädes mäter 7 till 8 mm. 

Halsen förefaller ej i något hänseende osymmetrisk, ej häller öro- 
nen. M. sternocleidomastoideus är snarare å högra sidan mera fram- 
springande än å vänstra, med undantag af dess öfversta del, ity att 
a den vänstra sidan finnes en djupare fåra bakom öfverkäksbeuet. 

Vid betraktande af bålen faller i ögonen, att hela vänstra bål- 
halfvan är mindre utvecklad än den högra; vänstra nyckelbenet l)e- 
tydligt mer framspringande än högra; vänstra fossfe supra- och infra- 
claviculares djupare å vänstra än å högra sidan. Afståndet från midten 
af fossfe jugnlares horisontalt utåt till öfverarmens utsida 21 cm. å 
vänstra, 21,.^ å högra sidan. Däremot från vänstra armvecket till 
kroppens raidtellinie 147 mm., å högra sidan omkring 145. Hela 
vänstra thoraxhalfvan mindre utvecklad och plattare än den högra; 
musculi pectorales å vänstra sidan i synnerhet å öfre delen betydligt 
atrofiska, ej å högra sidan; deras nedre rand mera utvecklad å högra 
än å vänstra sidan, så att högra mamraillen springer, mera fram än 
den vänstra. Strax nedanför mammartrakten förefinnes å vänstra si- 
dan under bröstvårtan i 5:te interstitiet och därifrån sträckande sig 
bakåt, obetydligt uppstigande öfver 6:te och 7:de interstitiet i främre 
och bakre axillarlinien och något framom skapularlinien försvinnande, 
ett ungefär 4 cm. bredt (uppifrån nedåt) och omkring 20 cm. långt, 
lindrigt nedsänkt j)arti, å hvilket huden är papperstunn, lätt upp- 
lyftbar i tunna veck, samt i synnerhet i dess centrala del starkare 
pigmenterad. Refbeuen ligga här nästan omedelbart under den pap- 
perstunna huden. De subkutana venerna synas tydligt, hvarjämte 
m.m. intercostales förefalla atrofiska, liksom taggarna af m. serratus. 
Fattar man huden rodnar den samma mycket lätt: 

Längre ned och sträckande sig från nafveltrahteyi fram emot 
.främre änden af 10:de och ll:te ref benet från en punkt, som i krop- 
pens midtellinie befinner sig 5 cm. ofvanom nafveln, förefinnes ett 
likartadt, pigmenteradt, insänkt parti; detta begränsar sig mot linea 
alba tämligen skarpt genom sin pigmentering och insänkning; uppåt 
bildar den mellan linea alba och spetsen af 10:de refbenet en nästan 
horisontal linie, som därefter fortsätter sig snedt uppåt. 

Nedanför nafveln är det atrofiska partiet mindre skarpt begriin- 
sadt af en båglinie, som mellan m. transversus sin. och m.m. obliqui 
sänker sig nedanför nafveln ungefär på gränsen mellan dessa muskler 
orakr. 2 cm. under nafvelplanet, bakåt sträcker detta parti sig ungefär 
till främre randen af l2:te refbenet; partiet mäter här ungefär 3,5 cm. 
i bredd uppifrån nedåt; framifrån och bakåt mäter detta parti 23 cm. 
Ä hela detta j}a7'ti är hnden nästan pappcrstnnn, och fettet saknas, så 
att underliggande musklers trådar afteckna sig på hudytan ; den under- 
liggande muskulaturen förefaller afgjordt tunnare och svagare å detta 
parti än å högra sidan, vid kontraktion af bukmusklerna dragés hela 
detta parti in betydligt mer å vilnstra än å iiögra sidan ; afslåndet från 
nafveln till kroppens sidor tyckes vara lika fi, högra och vänstra sidan. 
Ofver de atrofiska delarna lägger sig huden i fina horisontala veck, ej 
(liireniot å höfira sidan. 



HEMIATROPIIIA PROGRESSIVA. 



Betraktas bålen bakifrån, så ser man, att den högra halfvan är 
mera konvex och starkare utvecklad än den vänstra. Ryggraden visar 
ej någon deviation. Den högra bålhalfvans baksida mäter öfver ax- 
larna omkring 21 era., den vänstra 19 cm., i höjd af scapulas spets 
IG,.^) cm. och 13,5 cm., i höjd af 12:te refbenet 14 cm. och 11,5 cm. 
Huden och underhuden tyckas vara lika å bägge sidor, men skapular- 
traktens muskler något starkare utvecklade å högra än å vänstra si- 
dan. Bålen mäter i omkrets öfver mammoe 89,5 cm., af hvilka 47,5 
cm. komma på högra sidan, 42 cm. på den vänstra, öfver nafveln 
81,5 cm., af hvilka 43 cm. komma på högra halfvan, 38,5 cm. på 
den vänstra. 

Den vänstra testis är atrofisk, nästan cylinderformig och mäter 
4 cm., den högra mera äggformig och lösare men har ungefär samma 
längd. 

Hela den högra thoraxlialfvan är väl utvecklad, panniculus adi- 
posiis likaså, hvarför ock kroppsformerna äro ;ifrundade och välbil- 
dade, utan några atrofiska partier. 

Den högra armen är kraftigt utbildad, muskulös och med mäktig 
panniculus adiposus. Öfverarmen mäter ifrån acromion till olecranon 
34,5 cm., ifrån olecranon till långfingrets spets 46,5 cm. Dess tjock- 
lek å öfverarmcns öfre del 30 cm., å dess nedre 26 cm. Underarmen 
ä dess tjockaste del 29 cm., öfver handleden 17 cm. Den knutna 
näfven mäter öfver knogarna 28,5 cm. Samma mått å den vänstra 
armen äro 34, 45, 22,5; 19,5; 23; 15,7 och 25,5 cm. Vänstra ar- 
men är betydligt svagare till sin styrka än den högra, hvilken senare 
har ungefär normal styrka. Musklerna å vänstra armen äro betydligt 
atrofiska. Särskildt gäller detta om det långa hufvudet af m. triceps, 
som nästan fullkomligt saknas och ersattes af en senlik bildning af 
någon millimeters tjocklek. Huden öfver hela detta parti, som kan 
sägas vara insänkt, är tunn och lindrigt pigmenterad, hvilken pigmen- 
tering fortsätter sig på underarmens öfversta fjärdedel, ungefär mot- 
svarande interstitiet mellan ulna och radius. Underarmens muskler 
betydligt atrofiska; underarmen tillplattad framifrån och bakåt. 

Hela vänstra handen betydligt mindre än den högra, så att flat- 
handen mäter å vänstra 8 cm., å den högra 9 cm. i bredd. Huden 
öfveralt finare och tunnare än å högra, hvarest den är valkig å flat- 
handen. 

I ledgångarna och med afseende å rörligheten finnes ingen ab- 
normitet, om man undantager, att den vänstra armen ej kan, till följd 
af förändringar hos ledgångens ben, så fidlständigt sträckas i arm- 
bågsleden som den högra, och att den vänstra flathanden och fingrarna 
ej kunna fullständigt sträckas, utan äro lindrigt flektevade. Flathan- 
den bildar en hålhand. Vid försök att sträcka fingrarna divergera 
dessas spetsar. 

Af klinkorna är den högra väl utbildad, den vänstra däremot 
betydligt atrofisk; den högra crista ilei står ungefär 2,5 cm. högre 
än den vänstra och är betydligt mer framspringande än den vänstra. 
Fettet å den vänstra klinkan är betydligt atrofiskt, så att då pat. 
spänner gluteerna afteckna sig gränserna för m. gluteus maximus 



6 Bd. XV. N:r 4. — s. e. henschen. 

gent emot gluteus medius ganska tydligt, och den senare mushehis 
gro/va trådar af teckna sig såsom valkar å hudytan. Motsvarande trakten 
mellaii crista ilei ant. sin. och främre rande^i af 7n. gluteus maximus 
finnes ett omkring 4 till 5 cm. bredt, atrofiskt insänkt parti, som bakåt 
går till ungefär 5 cm. från spina dorsi af l:sta sakralkotan och se- 
dermera sträcker sig framåt och nedåt till en linie, som sammanbin- 
der spina il. ant. sup. och trochanteren ; därstädes synes det numera 
obetydligt atrofiska partiet dels draga sig framåt och nedåt inguen, 
dels nedåt öfversta tredjedelen af lårbenet, hvarest pigraenteringen 
bildar ett ungefär 8 cm. bredt, tämligen svagt pigmenteradt band. 

Hela den vänstra nedre extremiteten är betydligt atrofisk och kor- 
tare än den högra. Den högra nedre extremiteten är kraftigt och väl 
utvecklad samt har god styrka. Sålunda mäter den högra extremiteten 
från crista ilei ant. sup. till yttre malleolus undre kant 91 cm., den 
vänstra åter SO,.*) (dock kan vänstra benet ej fullständigt sträckas). 
Högra lårbenet från trochanter majors öfre kant 47 cm., det vänstra 
42,5 cm. Högra lårbenets vidd 53, 39,5, det vänstra 34, 22,5 era. 
Panicidiis adiposus är å hela vänstra lårbenets framsida nästan full- 
ständigt försvunnen, sparsam å baksidan och insidan; lårbenets mycket 
atrofiska muskler afteckna sig mycket tydligt å ytanj huden är tunn, 
i allmänhet något mörkare färgad å vänstra benet. A främre sidan 
af lårbenet finnes i m. quadriceps 2 med hvaraiidra parallela och 
med muskeln rörliga ungefär 0,5 cm. tjocka och omkr. 10 cm. långa, 
nästan benhårda strängar, som äro knutiga och något ömma (ossi- 
fikation). 

Hela vänstra knäledens betäckningar äro ytterligt afmagrade; le- 
den mäter i omkrets 28,5 (den högra 36); benet kan ej fidlständigt 
sträckas i knäleden; hela underbenet bildar en nästan jämntjock cy- 
linder, mätande 19,5 och 16,5 cm. i sin öfre och nedre del, under 
■ det att högra vadbenet mäter resp. 38 och 24 å samma ställen. 
Vänstra vaden är alldeles försvunnen, dess musklev ytterligt atro- 
fiska. A framsidan kännes tibia och fibida endast upptill skilda, ned- 
till hafva de i det närmaste sammansmält till e7i bencylinder, utanpå 
hvilken den pergamentartade, glatta och glänsande huden är orörligt 
fästad; upptill å underbenet kan den tunna och i allmänhet pigmen- 
terade huden läggas i smärre veck, nedtill är detta alldeles omöjligt, 
huden sitter liksom fastklistrad på det underliggande benet; huden 
visar flere hvitaktiga ärr efter utbredda bensår. 

Fullständig ankylos i tibio-tar salleden; foten mäter i längd 24 
cm. ä sin insida, under det att den högra mäter 25 cm.; huden är 
öfveralt här å öfre sidan glänsande, pergamentartad, liksom fastklistrad 
på de underliggande, föga rörliga benen utan någon teckning af senor 
o. (1. Fothvalfvet mera konvext iin vanligt; foten mäter framtill i 
bredd 7 cm., den högra 9,5; tårna på vänstra foten smalare samt 
atrofiska. 

Jfudkänseln å di; atrofiska partierna tyckes ej vara nedsatt. Pat. 
lider af mycket ofta påkommande ftbrillära ryckningar. 

Muskelreflexerna å det atrofiska låret starkare än det friska, li- 
kaså å den atrofiska delen af buken. 



HEMIATROPHIA PllOGRESSIVA. i 

Hela vänstra benet är betydligt önaaare för beröring än det högra, 
och pat. har i det vänstra benet en ständig förnimmelse af ilningar, 
spänningar och dylikt, som dock ej antar karakteren af smärta. Vän- 
stra benet tyckes vara något känsligare för kyla (beröring med kallt 
föremål). 

För elektrisk retning med faradisk och galvanisk ström reagerade 
bägge sidornas muskler tydligt, dock något starkare å den vänstra 
armen än å den högra. 

Lungorna ha full och klar perkussionston; respirationsljudet nå- 
got svagt. Hjärtat har normala perkussionsgränser, tonerna rena, 
men något aflägsna och dofva. Le/vems nedre gräns når ej nedom 
bröstkorgen; den mäter i maraillarlinien 9 cm. i höjd. Mjältens 
dämpning sträcker sig framåt till bakre axillarliuien (21 cm. frän 
ryggraden); breddärapning 4 cm. 

Redan vid ett hastigt betraktande af pat. faller det i ögo- 
nen, att den vänstra kroppshalfvan är i sin helhet mindre än den 
höo;ra: och att så är furhållandet både med afseende å hufvu- 
det, bålen och extremiteterna. Den vänstra bålhalfvan är min- 
dre än den högra i nästan alla dimensioner, såsom måtten ange; 
men däremot skiljer sig för öfrigt den vänstra bålhalfvan i all- 
mänhet livarken med afseende å hud, underhud eller ben frän 
den högra, utom å de partier, som ofvan angifvits. Men där- 
jämte finnas å vänstra kroppshalfvan några mer eller mindre 
skarpt markerade insänkta partier, som äro mycket tydligt 
atrofiska, öfver hvilken huden är papperstunn, pigmenterad, å 
hvilken det subkutana fettet saknas, och i hvilka underliggande 
muskler förefalla atrofiska. Sannolikt föreligga här tvänne skilda 
processer, nämligen dels en hämmad utveckling af kroppens 
former å den vänstra bålhalfvan, dels partiela atrofier i de yt- 
liga (och möjligen äfven djupare liggande) delarna, beroende 
på en aktiv process. 

Ett fall af förminskning af den ena bröstkorgshalfvan är 
under namn af atrofia neurotica beskrifvet af Benedikt ^). 
Hos en 6 års gammal flicka märktes wsedan kort tid, att den 
högra bröstkorgshalfvan var mindre än den vänstra». Alla 
delar å högra sidan voro mindre och svagare än å vänstra. 
Genom elektricitet förbättrades symmetrien. 

Det föreliggande fallet är hufvudsakligen af intresse ge- 
nom uppträdandet af de begränsade atrofierna. Dessa äro 
strödda öfver hela vänstra kroppshalfvan, ehuru atrofien ej är 



') Se ViRCHOW-HiRSCHs Jahresbericht d. gesammten Medicin 1870, 11, 3. 79. 



8 Bd. XV. N:r 4. — s. e. henschkn. 

likformifj-t utbredd. A bålen finnas skarpt begränsade partier, 
under det att såväl ansigtet som vänstra armen och vänstra 
benet både i sin helhet äro atrofiska och dessutom visa skarpt 
begränsade partier. 

I afseende å såväl utbredningen som utvecklingsgången 
af atrofien synes det meddelade fallet, att döma af de för mig 
tillofänirliiia skrifter, stå enstaka i literaturen. Dock finnas flere 
sJLikdomsformer och fall meddelade, som i viss mon visa ana- 
logier med det här beskrifna. 

Främst bland dessa kan nämnas den under namn af he- 
miatrophia facialis progressiva (trophoneurosis facialis) beskrifna 
tämligen sällsynta sjukdomen. Ofverensstämmelsen mellan de 
förändringar, som träffas vid nämnda sjukdom och i förelig- 
gande fall, är så fullständig, att det foreliggande fallet skulle 
med skäl betecknats med nämnda namn, om ej därjämte ut- 
bredda atrofier funnits å bål och extremiteter. 

Enligt EuLENBURG ^) voro 1877 17 säkra fall af hcmia-' 
trophia facialis iakttagna och beskrifna. De förändringar, som 
påträffas vid halfsidig ansigtsatrofi, variera i de skilda fallen 
både med afseende å utbredning och intensitet. I följande 
hänseenden öfverensstämmer det här beskrifna fallet med den 
sjukdomsbild EulenbeiiGt lemnat af hemiatrophia facialis: sjuk- 
domen har uppkommit efter ett trauma under patientens ut- 
vecklingsår, och har träffat den vänstra sidan; den åtföljes af 
•förändrad färgning af hud (vid facialatrofi aff"ärgning af hu- 
den, i det beskrifna fallet åter vanligen pigmeutering, endast 
å vänstra benet afiärgning af huden); det subkutana fettet är 
fläckvis försvunnet, så att huden ligger omedelbart fast fästad 
på underliggande ben (i föreliggande fall dock blott på vän- 
stra underbenet); huden har betydligt förändrad elasticitet (i 
detta fall hufvudsakligen ä v. benet), smärtsinnet är ökadt (i 
detta fall å benet), och processen åtföljes af egendomliga sen- 
sationer (i detta fall i v. benet); musklerna äro atrofiska och 
förete fibrillära ryckningar (å v. benet); blodkärlens tonus sy- 
nes förändrad, men ingen tydlig temj)eraturskilnad å det sjuka 
och friska paitiet. An:igtcts ben äro atrofiska, likaså näsans 
broskdelar; i atrofien deltaga hårda och mjuka gommen, där- 
emot förefans ej rubbningar från synorganen; såsoni vid hc- 



') v. ZiKMSSKNs Piilliologic u. Tlicriiiiic, l)tl \ll,ii, 1S77. 1 ilc scnasle ("irciis 
lili'i-:it,iir liniins ock iiSgra full bcskiifiiii. 



HEMIATROPHIA PROGRESSIVA. 



9 



miatrophia facilialis var det retiobulbära fettet och fettet å öfre 
ögonlocket mirijikadt. Atrofieu skall efier pat:s vi-ickning af 
vänstra foten ständigt fortskridit; och först visat sig å extremi- 
teter och bål, h år senare i ansigtet. 

Det nu beskrifna fallet visar således, hvad hufvudet be- 
träffar, en nästan fullständig bild af progressiv facialhemiatrofi 
och synes i några hänseenden vara intensivare än de förut i 
literaturen beskrifna fallen. Men under det att vid facialhemi- 
atrofi den egendomliga atrofierande processen nästan alltid är 
begränsad till ansigtet, så uppträda, som ofvan visats, dylika 
processer i föreliggande fall åter äfven å andra delar af krop- 
pen och å dessa öfriga kroppsdelar intensivast. 

EuLENBURG Omtalar ej något dylikt fall i sin monografi; 
däremot skall Rombekg, enligt Lande *), ha beskrifvit ett lik- 
nande fall, och Emminghans beskrifver ett fall af högersidig 
ansigtsatrofi, som inträdde efter ett våld på hufvudet, i hvilket 
atrofien äfven sträckte sig till högra benet, som blef tunnare 
och kortare, och i iivilket fall i huden två rödaktigt hvita 
fläckar uppträdde å benet. Detta fall synes vara det i litera- 
turen, som står det ofvan beskrifna fallet närmast, ehuru för- 
ändringarna voro mindre utbredda och mindre intensiva. Det 
skiljer sig äfven med afseende å sjukdomens uppkomst, i det 
i Emminghans' fall processen varit nedstigande, i mitt där- 
emot uppstigande. 

Jag vill nu närmare söka analysera de olika förändringar, 
som i förelio^nande fall förefinnas och sammanställa dem med 
analoga processer, som i andra fall iakttagits. 

Hudin har i det föreliggande fallet undergått flere olika 
förändringar. A de ställen, där ingen atrofi af underliggande 
delar finnas, är huden fullt normal. A de atrofiska ställena 
åter tyckes huden ha undergått, makrcskopiskt att döma, en 
enkel atrofi, huden är tunnare ända till papperstunn, utan att 
man för öfrigt kan se någon tydlig förändring, om ej någon 
ökad torrhet. Möjligen förefaller huden tunnare än den är, 
därför att den siibkutana fettväfven nästan helt och hållet sak- 
nas. Den är å dessa ställen ej intimt förenad med underlig- 
gande delar, utan kan med största lätthet upplyftas i nästan 
papperstunna veck. Att denna atrofi dock ej är blott en för- 
minskning af delarnas volum, framgår däraf, att dessa atro- 



') ViRCHOW-Hiiiscus Jahiesberichtj 1878. 



10 Bd. XV. N:r 4. — s. e. henschen. 

flslca Imdpartivr äro mer eller mindre starkt bruna eller niörh- 
pigmcntcradc. 

Dylika pigmenteringar äro, som bekant, ej ovanliga vid 
kroniska hudinflammationer; de förekomma äfven allmänt hos 
kvinnan, såsom chloasma uterinum o. s, v. ; i en del fall har 
man bestämdt kunnat påvisa, att de varit en följd af nervret- 
ning. Sålunda omtalar Couyba i) ett fall, i hvilket pigment- 
fläckar uppträdde på vänstra knäet på 5:te dagen efter en skutt- 
skada å ryggmärgen. Han omnämner ett annat fall, i hvilket 
pigmentering inträdde å bägge benen efter en dylik skottskada; 
i ett fall inträdde en pigmentering längs efter ulnar- och me- 
dianuerven, som blifvit skadade. Duménil har sett pigment- 
fläckar uppstå på lårbenet och underarmen vid kronisk nevrit, 
och vid kronisk perinevrit har man ock iakttagit pigmentering. 

På vänstra underbenet och vänstra foten hade huden un- 
dergått en annan anmärknino-svärd förändrino-. Den var här 
orörligt liksom fastklistrad på underliggande hårda delar, tunn, 
starkt glänsande, dels af en elfenbenshvit färg och glans, dels 
ock pigmenterad, den tycktes alldeles sakna både svettkörtlar 
och här. Denna förändring af hutlen, som. först synes blifvit 
iakttagen af Denmark 1813 i ett fall af skottskada och sedan 
af Paget, har sedan dess blifvit rätt ofta iakttagen. Särskildt 
har MiTCHELL i sitt berömda arbete )jDes lesions des nerfs» 
egnat uppmärksamhet åt denna egendomliga patologiska för- 
ändring, som i England och Nordamerika går under namn af 
Glossy skin och som liknar sklerodermi. Glossy skin karak- 
teriseras af sin glänsande beskaffenhet, hvarigenom det ser ut 
som om huden varit öfverdragen af fernissa; den är hvit, mar- 
morerad eller fläckvis pigmenterad, stundom har den påfallande 
likhet med ärrbildningar. 

Denna e2:endomli2;a förändring af huden har blifvit iakt- 
tagen efter nervirritation, antingen denna varit en följd af direkt 
trauma såsom skottskador eller af en inflammatorisk process. 
Den är ock, enligt Mitciiell, alltid åtföljd af en intensiv 
nevralgi eller brännande känsla. 1 det föreliggande fallet 
hade förefunnits dels paralgiska symptom, dels en mera ut- 
l)räglad smiirta. Själf har jag sett denna förändring å ena 
armen efter en svär herpes zoster, på livilken följde en svår 
nevralgi och partial muskelatrofi. 



') Des troubics tropliiqucs. Thc3c. Paris 1871, 8. 2-i. 



HEMIATUOnil.V PROGRESSIVA. 11 

Utom denna eo-endomlijja beskaffenhet af buden kunde 
man iakttaga ärrhildningar efter hvad pat. uppgaf hafva varit 
bensår. Här hade huden äfven en glänsande hvit beskaffenhet 
och visade pigmentfläckar. Det kan väl sättas i fråga, om här 
förelegat vanliga bensår. Deras uppträdande å det atrofiska 
benet i samband med en rad af trofiska förändringar, som må- 
ste tillskrifvas en nervirritation, gör det sannolikt, att vi här 
ha att göra med en ulcerationsprocess, som orsakats genom 
direkt nervinflytande. Sädana ulcerationer hafva iakttagits efter 
kompression af nerver (Paget) eller skottskador (Schieffer- 
DECKER, Charcot), och i allmänhet efter irritationer vare sig 
af det centrala nervsystemet (hjärnhemorragier och rayeliter) 
eller, ehuru mera sällan, det periferiska. 

Med afseende å hår- och skäggväxt fans å hufvudet in- 
gen tydlig olikhet å den sjuka sidan mot å den friska, men 
väl, som jag nyss nämnt, å det sjuka underbenet, ity att där 
saknades hår. 

Afven Icärloi i de atrofiska partierna hade undergått för- 
ändring, ity att de hade förändrad tonus mot å de friska de- 
larna. Sålunda uppstod, då man fattade huden mellan fingrarna, 
lättare rodnad å de atrofiska hudpartierna än å friska delar. 

Sensibiliteten var något förändrad, i det att en ringa grad 
af hyperestesi för temperaturinflytelser förefans, hvareraot i all- 
mänhet tryck och smärtsinnet för öfrigt tycktes vara normalt; 
någon noggrannare undersökning kunde tyvärr vid observa- 
tionstillfället ej göras af brist på instrument. 

Den suMutana hindväfvcn var på de atrofiska ställena mer 
eller mindre atrofisk. Till följd däraf aftecknade sig de un- 
derliggande musklerna tydligt å huden, som kunde med ovan- 
lig lätthet upplyftas i veck. Annorlunda var förhållandet å 
vänstra underbenet, såsom ofvan omnämnts. En dylik partiel 
och begränsad atrofi torde vara ganska sällsynt, om man un- 
dantager, att den träffas vid hemiatrophia facialis. Lande har 
sökt förklara denna atrofi såsom följden af en primär »aplasie 
lamineuse» efter en primär bindväfs-atrofi, som ej framkallades 
genom något nervinflytande. I föreliggande fall tvingas man 
att antaga, att till grund för facial-atrofien och atrofierna å bål 
och extremiteter ligga enahanda eller analoga patologiska or- 
saker och processer. Den egendomliga utbredningen af de 
atrofiska processerna å bålen, armen och benet utefter vissa 
nervområden tala afgjordt för, att dessa böra ställas i närmaste 



12 Bd. XV. N:r 4. — s. e. hexschen. 

samband med en sjukdom i nerverna. Det föreliggande fallet 
synes mi<>- altså visa ohållbarheten af Ländes hypotes, hvilken 
för ofritt äfven af andra blifvit bevisad vara oriktig. En dy- 
lik atrofi af den subkutana väfven synes dock ej vara en van- 
lig följd af en nervretning, ity att hvarken Mitchell, Couyba 
eller Aknozan m. fl. författare, som utgifvit speciela arbeten 
om de trofiska rubbningarna vid sjukdomar i nervsystemet, 
hafva omnämnt den samma. Enligt nämnde författare skola 
ödem eller flegmone vara de vanligaste trofiska rubbningarna 
i underhudsbindväfven efter nervskador; någon gång skall hy- 
pertrofi af den subkutana bindväfven hafva iakttagits. Emel- 
lertid utgör bindväfsatrofien i föreliggande fall ett analogon 
till de förändringar, som inträda i andra delar, och fyller så- 
ledes en lucka i raden af de trofiska patologiska rubbningar, 
som inträda vid vissa nervsjukdomar. 

Den förändring, som i det närvarande fallet inträdt i musk- 
lerna, har naturligtvis ej på alla ställen kunnat med säkerhet 
bedömas. Huruvida" på alla de i öfrigt atrofiska ställena en 
verklig muskelatrofi förefunnits eller ej, kan jag ej med sä- 
kerhet bedöma. Visserligen föreföllo både m. m. maseter och 
temporalis samt halsmusklerna atrofiska, men möjligen berodde 
detta på den nästan totala frånvaron af fett, och på atrofien 
af den bindväf, som fans mellan muskeltrådarna; säkert är 
dock, att i många muskler förefans en mycket långt gången 
atrofi; sålunda var nästan hela det långa hufvudet af m. triceps 
borta och ersatt af en sena, och i musculus quadriceps och un- 
derbenet var äfven atrofien mycket långt gången. Man kunde 
sålunda knapt konstatera närvaron af muskulatur på under- 
benet. Afven bindväfven mellan muskeltrådarna torde ha varit 
atrofisk alt döma af den tydlighet, hvarmed de särskilda nui- 
skelträdarna aftecknade sig å hudytan. 

En dylik atrofi kan, som bekant, antingen vara följden af 
overksamhet hos musklerna eller vara fran)kallad genom direkt 
nervretning, såsom förut anförde författare j)åvisat. Enär i fråga 
varande patient, när atrofien inträdde, ej varit tvungen att intaga 
sängen någon längre tid, och ännu kan gå, till och med utan stöd 
af käpp eller dylikt, så har utan tvifvel atrofien i föreliggande 
full berott på direkt nervinflytelse. D(.'n skarpa begränsningen 
af atrofien till eljest oupphörligt verksamma musklor (såsom 
triceps och (piadriceps), visar detta. De mest angripna musk- 
lerna voro just de nyss nämnda — ^>'igS^' extensoror; och det 



HEMIATKOPHIA PKOGRESSIVA. 13 

förtjänar anmärkas, att Charcot ofta funnit, att efter ledgångs- 
skador just extensorerna atrofiera. Här se vi efter en skada å 
vänstra fotleden en extensor å vänstra armen ytterligt atrofiera. 

Af synnerligt intresse synas de förändringar vara, som före- 
funnos å några af pat:s ledgångar. Hvarken vänstra armbags- 
leden eller knäleden kunde fullständigt sträckas, hvilket berodde 
på en sjuklig bildning af de ben, som bilda dessa leder, såle- 
des på närvaron af hyperostoser till följd af deformerande 
artrit. 

1 tibio-torsalleden åter förefans fullständig ankylos mellan 
de respektive benen samt en höggradig hypertrofi af alla de 
ben, som sammansätta eller ligga nära ledgången, så att benen 
i fotens tarsus alla voro hypertrofiska och mer eller mindre 
sammanvuxna. 

Denna ankylos i fotleden skulle väl kunna förklaras såsom 
direkt följd af en kronisk inflammatorisk process, uppkommen 
genom vrickningen i patientens 14:de är och af en sedan fort- 
gående retning, som underhöls af att pat. sökte gä uppe. 
Men härigenom förklaras ingalunda närvaron af den deforme- 
rande artropatien i knäleden och allra minst i armbågsleden. 
Pat. har, så vidt utrönas kunde, aldrig lidit af någon reuuiatisk 
värk eller blottstälts för något trauma i dessa leder; och påfal- 
lande är, att lederna på högra sidan voro fullt friska. Egen- 
domligt är ock, att just analoga leder angrepos, nämligen knä- 
och armbågsleder och på analogt sätt, så att sträckningen af 
dessa leder var omöjlig. Affektionens begränsning talar emot, 
att dessa atrojiaticr kunna tydas som en vanlig deformerande 
artrit. 

Dessa processer ha enligt mitt förmenande sitt analogon i 
de atropatier, af hvilka tabetici lida, och hvilka blifvit af Char- 
cot studerade. De torde således liksom de öfriga atrofiska 
processerna bero på ett trofiskt nervinflytande, hvarigenom en 
benägenhet för ossifikation och hyperostos förefans å den sjuka 
sidan. Flere fall af dylika atropatier, uppkomna efter direkta 
ner^■skador, omtalas af Couyba ^). 

Okadt intresse få dessa förändrinorar i ledo-åno-arnas ben, 
då man med dem sammanställer, att äfven för öfrigt i bensy- 
stemet förefunnos egendomliga förändringar, nämligen dels en 
benägenhet till hypertrofi och sammanväxning af en del ben, 
dels till atrofi. 

') Des lesions trophiques. These. Paris 1871, s. 28. 



14 Bd. XV. N:r 4. — s. e. henschen. 

Exempel på den förra jjrocessen hafva vi uti förändrin- 
garna i fotleden och fotens tarsalben samt uti underbenets ben. 
Tibia och fibula voro nämligen dels förändrade till sin form, 
ity att deras ojämnheter voro afslipade och benen liksom rund- 
svarfvade, dels sammansmälte de nedtill till en bencylinder, å 
hvilken ej ens gränsen mellan de bägge 'benen kunde vidare 
upptäckas. 

Ett uttryck för denna benägenhet till ossifikation var ock, 
att i den mycket atrofiska quadriceps femoris fans en lång 
benstilett, uppkommen genom ossifikation af muskeln. Däremot 
förefans en atrofi i ansigtets ben; både os maxillare superius 
och inferius jämte alveolarprocesserna och os zygomaticum 
voro mycket atrofiska och i sammanhang därmed tänderna å 
vänstra sidan utfallna, hvarjämte vänstra såväl öfver- som under- 
extremitetens ben voro mindre utvecklade än å högra sidan. 

A inre delar kunde ej någon förändring konstateras. Det 
föreliggande fallet visar altså en rad af egendomliga förändrin- 
gar såväl i hud- och underhudssystemet som i muskler, ben 
och ledsfån^ar, hvilka förändringar dels intaga arm och ben i 
sin helhet, dels ock framträda i ansigtet, dels och slutligen å 
bålen följa vissa bestämda periferiska nervers (intercostales) 
utbredningsområde. Afven å de delar, som äro i sin helhet 
atrofiska, nämligen vänstra armen och benet, äro de atrofiska 
processerna mera utpräglade ut efter vissa periferiska nervers 
utbredningsområde. 

Alla dessa atrofiska processer torde därför böra anses som 
den omedelbara följden af nervinflytelse nämligen af nervret- 
ning. Såsom yttersta grund till denna ligger utan tvifvel den 
jämförelsevis lindriga vrickning i vänstra fotleden, som pat. 
ådrog sig i sitt 14:de år, ty omkring ^ år efter detta trauma 
uppträdde de första tecknen till dessa atrofier, och dessa bör- 
jade först visa sig å extremiteter och bål; först ett år efter 
vrickningen framträdde förändringar i vänstra ansigtshalfvan. 

Det torde väl ej lida något tvifvel, att ofvan omtalade atro- 
fiska processer uppstått genom en kronisk irritation af de ner- 
ver, som genom vrickningen blifvit skadade. Denna irritations- 
process har i föreliggande fall tydligen fortplantat sig till det 
centrala nervsystemet och därstädes framkallat en uppstigande 
j)atologi3k process. Ett uttryck för denna retning äro de stän- 
diga ilningar och stickningar samt fibrillära ryckningar, af 
hvilka pat. altsedan sitt 14:de år lidit i den vänstra kropps- 



HEMIATROrUrA PUOGRESSI VA. 



15 



halfvan. Hvilka patologiska anatomiska förändringai' åter fram- 
kallats af denna nervretning — om i det centrala nervsystemet 
en verklig degeneration inträdt eller ej, och hvilka lednings- 
banor äro ingripna i det föreliggande fallet — kan furst sektion 
afgöra. Denna skulle sannolikt kunna lemna ett ej ovigtigt 
bidracr till kännedomen om de trofiska funktionernas ledninofs- 
banor i ryggmärgen. 

Då emellertid i fureliggande fall först sektion kan bidraga 
till lösningen af det omtvistade spörgsmålet om de trofiska funk- 
tionei-nas art och deras anatomiska substrat, torde det ej vara 
af något värde att här söka djupare ingå på denna sak eller 
göra en framställning af denna frågas nu varande ståndpunkt; 
utan får jag med afseende härå hänvisa till de författare, som 
nfhandlat detta spörjsmål, nämligen Charcot, Vulpian m. fl. 




16 



Bd. XV. N:V 4. — S. E. HENSCIIEN. 





Stookliolin, l«s:i. Konpl. Bok tryckeriet. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. hl 



Om behandling af levkenii, pseydoleykemi och 
perniciös progressiv anemi med arsenik jämte 
några betraktelser öfver dessa sjukdomars för- 
hållande till hyarandra. 



Af 
F. W. WARFVINGE. 



Under 1882 hafva å den mediciuska afdelningen af Sabbats- 
bergs sjukhus återigen förekommit 2 fall af psevdolevkemi och 
2 af perniciös progressiv anemi, hvarjämte äfvenledes 2 fall af 
levkemi därstädes vårdats. På o-rund af förut vunnen erfarenhet 
om gynsam verkan af arsenik i de båda först nämnda sjuk- 
domarna har jag äfven nu vid de samma användt detta medel 
och dessutom i de båda levJcemi-fsdlen gjort försök därmed, 
hvilket utfallit särdeles fördelaktigt. 

Jag vill först anföra dessa båda sist nämnda fall, de första 
som under de 4 år, som Sabbatsbergs sjukhus varit öppet, där- 
städes förekommit, under det ej mindre än 9 fall af perniciös 
anemi ^) och 10 fall af psevdolevkemi under samma tid där- 
städes blifvit vårdade, utvisande att hos oss dessa båda senare 
sjukdomar ej äro ovanliga. 

Fall 1. Leuchccmia lienalis. Pat., en 16-årig flicka från lands- 
orten, som alltid varit spenslig och klen, märkte i febr. 1880 en hård 
och ungefär knytnäfvestor svulst i vänstra sidan af buken. I början 
tillväxte den hastigare, men sedan ett år har pat. ej märkt någon 
förökning af dess storlek. Hon har aldrig menstruerat, ofta haft näs- 
blödning. Inkom d. ^% på sjukhusets gynekolog, afd., men öfver- 
flyttades d. 'Yg till den mediciuska, då tillståndet var följande: 

Pat., af mycket klen kroppsbyggnad och tämligen mager, före- 
tedde en höggradigt blek färg hos hud och tillgängliga slemhinnor. 



') Därtill kunna läggas ytterligare 2 under 1883 till sjukhuset inkomna fall. 
Xord. med. arkiv. Bd. XV. 1 



2 Bd. XV. N:r 5, — f. w. warfvinge. 

Hon var särdeles matt och förmådde ej lämna sängen. Mjälten, som 
kändes härd, utfylde vänstra bnkhalfvan och nådde 5 cm. till höger 
om nafveln; den sträckte sig i mamillarlinien från 7:de refbenet ned 
till vänstra ljumsken, hållande i längd 28 cm. och i största bredd 
öfver nafveln 26 cm. Dessutom anmärktes defekt af uterus och ovarier. 
Vid undersökning af blodet visade sig detta tämligen blekt; det sam- 
manlagda antalet röda och hvita blodkroppar utgjorde 3,2 mill. på 
kmm.; förhållandet mellan de båda' slagen blodceller var = 1 : 1. 
Urinen, mycket grumlig, höll måttlig mängd albumin. Temperaturen 
var normal, aptiten tämligen god. Ord.: liquor arseniit. kalic, 4 droppar 
2 ggr dagl. i infus. gentian. comp. 

Den "Vg instälde sig en tämligen betydlig blödning från geni- 
talia; injektioner af 47° varmt vatten gjordes, och blödningen afstad- 
nade efter Y2 <^yå^ij ^^^^ ^- "V9 infann sig åter ymnig genitalblöd- 
uing, som något minskad (under bruk af secal. corn.) fortfor under 5 
dagar, under hvilken tid äfven dagliga näsblödningar påkommo. 

Den ^/iQ anmärktes, att mjältsvulsten, som dagarna förut känts 
något minskad, då var lika stor som vid inkomsten. Den ^/^q ökades 
arseuikintagningen till 3:ne doser af 4 droppar på dagen, och d. '^/^q 
var förminskningen af mjälttumören åter tydlig samt fortgick under 
de följande dagarna, så att d. ^'^/j^ gränsen af den samma upptill gick 
ungefär 3 cm. och nedtill 2 cm. innanför den ursprungligen tecknade 
gräuslinien. Den vid inkomsten anmärkta albuminhalten hos urinen 
saknades då (och sedermera alt framgent). 

Den ^/ji fick pat. för retningstillstånd hos conjunctivps oculor. 
hvila med arseniken. Om rajältuniören antecknades då, att den ytter- 
ligare ganska mycket minskats till volum. 

Vid d. Yii företagen blodundersökning befaus det sammanlagda 
antalet af färgade och ofärgade blodkroppar vara det samma som vid 
■förra räkningen eller 3,2 mill. på kmm., men de hvita hade nu ej obe- 
tydligt minskats i antal, under det de röda i samma proportion ökats, 
så att de förras förhållande till de senare nu var som 1 : 4. Pat:s 
utseende hade efter hand blifvit friskare, hud och slemhinnor blifvit 
rödlätta, aptiten ökats. 

Den '%j återtogs bruket af arsenik i förut nämnda dos. Trots 
litet emellanåt inträdande rätt betydliga näsblödningar fortgick för- 
bättringen sedermera, ehuru långsamt, så att den ^/j, de hvita blod- 
kropparna föihöllo sig till de röda som 1 : 10 och sammanlagda antalet 
af båda slagen utgjorde 3,4 mill. 

D. ^%2 börjades jämte den förra behandlingen injektioner af 4 
droppar liquor. ars. kalic. dagl., hvilka patienten utan minsta oliigenhet 
fördrog; men därmed kunde endast fortsättas 4 dagar, emedan pat. 
af ekonomiska skäl enträget påyrkade utskrifning. Då hon utgick d. 
^Vi2' V'*^'' allmänna tillståndet ganska tillfredsställande, matlusten god. 
Hon skulle i hemmet fortsätta med arsenikens intagning. 

Fall 2. Leuchccmia lymphatica. E. E., 42-årig hemmansegare 
från Jämtland, hade för ungefär 4 år sedan iakttagit 2:ne sparfägg- 
stora körtelsvuUiiader, en i hvardera subraaxillarregioucn, hvilka så 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 6 

småningom tillväxte; 2^ år senare märktes en likadan svulst i vänstra 
ljumsken, och Ih år därefter tillkommo flere ärtstora sådana å sidorna 
af halsen; ^ år före inkorasten till sjukhuset observerades i högra 
ljumsken flere ärt-valnötstora körtlar och en tid därefter några ärt- 
stora i vänstra axillen. Köitelsvulsterna hade stadigt tillväxt, så att 
vid pat:s intagning å sjukhuset den "/^ 1882 i högra regio sub- 
maxillaris förefans en hönsäggstor, i den vänstra en dufäggstor sådan 
svulst samt i vänstra ljumsken ett gåsäggstort körtelpaket; i öfrigt 
ärt- valnötstora körtlar å sidorna af halsen, i högra ljumsken och vänstra 
axillen. Svulsterna, öfver hvilka huden var af normal färg och för- 
skjutbar, hade tämligen fast konsistens, men företedde för känseln en 
viss elasticitet. Ingen mjältförstoring förefans. Pat., som var stark 
och groft bygd samt städse lefvat ordentligt och under gynsamma 
förhållanden, syntes till sitt allmänna tillstånd ej ha lidit synnerligt. 
Med undantag af ett lindrigt raitralvalvelfel fans ingenting att anmärka 
från bröstets organ, liksom ej häller från bukens; urinen var normal, 
temperaturen likaså, med undantag af en stegring till 38,2° under en 
afton. Blodet höll 3,036,000 röda blodkroppar på kmm. och 1 hvit 
på 12 röda. 

Ordin, liquor arseniit. kalic, 4 droppar i en matskecT infus. gen- 
tian, comp. 2 gånger dagligen; därtill lades efter 4 dagar dagliga in- 
jektioner af liquor arseniit. kalic. i dos af 4 << 9 droppar, omväxlande 
på halsen och i vänstra ljumsken, och fortsattes härmed till d. ^Vs» 
då för inträdd rodnad, värk och ömhet i ljumsken injektionerna där- 
städes instäldes och endast sådana å halsen gjordes hvar annan dag. 
Den '^/ä visade sig vid undersökning af blodet det relativa antalet 
hvita celler märkbart förminskadt, så att de samma förhöllo sig till de 
röda som 1 : 40 — 50. Med arsenikbchaudliugen fortsattes emellertid 
till d. 'Ye» '^'^ ^^^^ följd af inträdd ringa sveda i ögonen och något 
tårflöde arsenikbehåndlingen afbröts för att d. -Vg återtagas och fort- 
sättas intill pat:s utskrifning, numera dock blott interne (4 droppar 
3 gånger dagligen). 1 ljumsken hade efter hand en abscess utbildat 
sig, som först d. '"Ve var läkt. Den 'V? l>öll blodet 3,550,000 röda 
blodkroppar på kmm. och endast 1 hvit på 225 röda. Körtelsvull- 
naderna hade under den intill pat:s utgång, med det nämnda afbrottet, 
fortsatta arsenikbehåndlingen småningom minskats, så att vid utskrif- 
ningen d. ^V^ endast några obetydliga rester kvarstodo. 

Det torde väl ej behöfva vara något tvifvel underkastadt, 
att vi i dessa båda fall haft att göra med levkemi, näral. lienal 
i det ena och lymfatisk i det andra; detta senare var visser- 
ligen föga avanceradt, men förökningen af de hvita blodkrop- 
parna var väl tillräckligt stor för att berättiga den gjorda dia- 
gnosen; i det lienala fallet var sjukdomen, att döma af den 
enorma förökningen af de hvita blodcellerna, i förening med 
den betydliga mjältsvulsten, ganska långt framskriden, om än 
de röda blodkropparna ej voro särdeles höggradigt minskade 



4 Bd. XV. N:r 5. — f. w. warfvinge. 

i antal. I båda fallen synes mig den gynsamma verkan af 
arsenikbeliandlingen påtaglig. 1 fallet n:o 2 var pat., efter 3 
månaders behandling med arsenik, vid utskrifningen efter alt 
utseende fullt frisk; körtelsvullnaderna voro försvunna, och de 
hvita blodkropparnas antal var inskränkt inom normala gränser. 
I fallet n:o 1 reducerades under arsenikbruket mjälten ej obe- 
tydligt i storlek, och förminskades stadigt de hvita blodcellernas 
mängd under liktidig motsvarande förökning af de röda, så 
att, ifrån det att de båda slagen i början voro till antalet lika 
eller utgörande ungefär H mill. hvardera på kmm., efter 7 
veckors användning af arsenik de förra utgjorde endast 640,000 
på kmm. mot 2,560,000 af de senare, och efter ytterligare 4i 
veckor de hvita utgjorde blott 310,000, men de röda 3,090,000; 
därjämte förbättrades den af naturen särdeles klena pat:s all- 
männa tillstånd ganska märkbart, i det att aptiten ökades, hud- 
färgen blef friskare och krafterna stego, och är det att hoppas, 
att under fortsatt arsenikanvändning förbättringen skall fortgå 
såsom hittils stadigt, om ock långsamt. *) 

Psevdolevlcemien har, såsom bekant, ej mindre än lev- 
kemien intill sista tiden ansetts för inkurabel. Först sedan 
man under det sista decenniet börjat använda arsenik i ett 
ännu visserligen ej stort antal fall, har, om ock en del af 
dessa ej af nämnda behandling rönt någon inverkan, i flertalet 
dock ett afgjordt gynsamt resultat visat sig, i det under arse- 
nikkuren körtelsvulsterna förminskats och till 'en del i det när- 
maste försvunnit. För mig hafva de under 1882 vunna resul- 
taten af arsenikbehandlingen i denna sjukdom varit ringa eller 
så godt som inga af det skäl, att i det ena fallet pat. ej gaf 
sig till tåls att stadna på sjukhuset mera än några få dagar, 
och i det andra diagnosen först vid mycket långt framskriden 
sjukdom kunde göras, och arsenikbehandlingen därföre äfven 
där blef kortvarig. 

Fall 3. Pseudoleuchccmia lymphatica. C. B., 28 ar gammal bärgs- 
bruksidkare från landsorten, hade börjat märka körtelsvullnader jämte 
kraftncdsiittning ett ar före inkomsten till sjukhuset (^^/^ 8"2), då han 
företedde stora körtelpaket på åtskilliga ställen, var blek och dåsig, 
men ej visade någon förökning af de hvita blodkropparna. Ord.: in- 
jektion af 4 droppar liquor arseniit. kalic. en gång dagligen, omväx- 
lande i de större körtelpakcten, jämte intagning 2 gånger dagligen af 
samma dos. Men pat., som var af ett liögst oroligt lynne och grubb- 

') Denna förhoppning har ocksä enl. nyligen ingångna nnderriitlelser ej svikits. 



OM BEHAKDLIKG AF LEVKEMI, PSEVDOLEVREMI, M. M. 5 

lade öfver kostnaderna för sin vistelse å sjukhuset, begjirde redan 
efter en vecka att blifva utskrifven. Af de erhållna 6 injektionerna 
(jämte samtidigt invärtes bruk) af arsenik kunde dock en, ehuru obe- 
tydlig förminskning af svulsterna förmärkas. 

Ehuru äfven i det andra fallet resultatet af den kortvariga 
behandlingen var obetydlig, vill jag dock litet utförligare redo- 
göra för det samma, såsom erbjudande åtskilligt af intresse, 
i synnerhet i patologiskt anatomiskt hänseende. 

Fall 4. Pseudoleuchcemia medullaris & lymphatica. Arbetskarlen 
P. A., 58 år, hade, till dess den nu varande sjukdomen begyute, varit 
särdeles frisk och stark; han hade alltid lefvat i för en arbetare jäm- 
förelsevis goda omständigheter, aldrig lidit nöd. Under de sista åren 
hade han bebott kalla och fuktiga rum. Aldrig hade han sig veter- 
ligen varit veneriskt smittad. 

I sept. 1881 böi-jade pat. känna sig särdeles matt efter minsta 
ansträngning, lynnet blef nedstämdt, matlusten försvann, lindrig huf- 
vudvärk instälde sig, ansigtet fick en smutsigt gulgrå färgton, och 
afföringen var dålig; samtidigt instälde sig afmagring. Utan känd 
anledning insjuknade pat. i slutet af nyss nämnda månad i cystitis 
acuta och vårdades under denna diagnos å kirurg, afdeln. af Sabbats- 
bergs sjukhus från d. '-/lo ^^^^ ^- "Vio» ^°^ ^^^^ utskrefs frisk från sin 
blåskatarr, men med kvarstående svaghet samt ömhet och värk i kors- 
ryggen. Snart infunno sig äfven ömhet och värk i vänstra låret. Pat. 
intogs å sjukhusets med. afd. d. ^% 1882 för »neuralgia ischiadica 
sin.» och vårdades därstädes till d. ^'/g, då han utskrefs förbättrad, 
men med kvarstående ömhet i vänstra låret. Tre veckor efter utskrif- 
ningen instälde sig likaledes i det högra låret värk jämte ömhet till 
den grad, att pat. ej tålde vid, att någon tog därpå; men aldrig 
visade sig någon svullnad. Sedan värken och den betydliga ömheten 
åter uppträdt i det vänstra låret och pat. härför utan att förbättras 
under sommaren badat i Södertelge, intogs han äter å Sabbatsbergs 
sjukhus' med. afd. d. ^Vs 1^'^82. 

Pat. var då betydligt afmagrad och såg kakektisk ut. Han kla- 
gade i synnerhet öfver värk och ömhet i ryggen samt i hela vänstra 
benet och jämrade sig vid minsta beröring af dessa delar; men han 
var dessutom »öm i hela kroppen», så att han knappast tålde vid, att 
sköterskan flyttade honom i sängen. Hvarkeu å ryggen, benet eller 
annanstädes kunde någon yttre förändring upptäckas, intet spår af 
svullnad förefans. Äfven vänstra femur, som i all synnerhet var till 
ytterlighet ömt, kändes vara af vanlig tjocklek. Samtidigt förefunnos 
symptom af magkatarr, men hvarken bröstets organ, ej häller urinen 
företedde något abnormt. 

Pat. fick amara och järn samt bad utan att röna någon förbätt- 
ring i sitt tillstånd; tvärtom sjönko så småningom krafterna. Under 
sept. månad började pat. klaga öfver ömhet å refbenen samt i buken, 
som blef altmera tympanitiskt spänd; lefvern var svald och ömmande. 



6 Bd. XV. N:r 5. — r. w. warfvinge. 

Från Vcänstra hypogastriet kunde nu en hönsäggstor, något förskjutbar 
tnmör palperas i bäckenet. 

Den -^9' ^^ P^*- skulle af sköterskan flyttas från klosetten till 
sängen, hvarvid hon bar pat. så, att vänstra armen låg kring hans 
rygg och den högra under låren, så att underbenen hängde fritt ned, 
åsamkades fraktur af vänstra femur. 

Den ^-/iQ iakttogs en bönstor, halffluktuerande tumör å 4:de ref- 
benets föreningsställe med refbensbrosket på högra sidan. En stor 
svulstmassa kunde nu genom bukväggen palperas i bäckenet. 

Vid den *Yio företagen blodundersökning erhöllos 3 mill. röda 
blodkroppar på kbmm., samt 1 hvit på 120 röda. Diagnosen stäldes 
nu på myelogen psevdolevkemi (den ringa relativa förökningen af de 
hvita blodkropparna berättigade ej till diagnosen leuchaemia), och 
ordinerades arsenik i dos af 4 droppar liquor arsen. kalic. i genti- 
anaiufusion 2 gånger dagl., hvilket den ^Vio ökades till 3 gånger. 
Urinen, förut normal, var d. ^^lo alk^^lisk, måttligt ägghvitehaltig och 
hållande sparsamma lymfoida celler samt fortfor så till döden. Tempe- 
raturen ingen gång stegrad. 

Under bruket af arsenik visade sig någon, ehuru obetydlig för- 
bättring, aptiten stegrades något, och krafterna höjdes i någon mon. 
A frakturstället, där en voluminös kallusbildning instält sig, och där 
ännu d. -^Yio ii^gen konsolidering kunde förmärkas, var sådan med 
början af november etablerad, så att all rörlighet mellan brottändarna 
då var fullt upphäfd. Från d. ^^/iq till d. ^Vio niåste pat. för diarré 
hvila med arseniken, som återtogs d. ^f^^. Diarrét hade emellertid 
ytterligare nedsatt pat:s krafter, som sedan altjämt sjönko, tils pat. 
d. Vii afled. 

Obduktionsberättelse (Dr. Wallis) : 

Bensystemet: A vänstra lårbenets öfre tredjedel förefinnes en 
ansvällning, tjock som en knuten hand, som vid genomskärning visar 
sig bestå af tämligen korapakt bensubstans. Nedanför denna ansväll- 
ning är lårbenets raärgkavitet starkt utvidgad, så att bensubstanseus 
tjocklek i väggen ej är mer än ung. 3 ram. I märgkaviteten ligger 
en rödgrå, något gelatinös massa. Ofvanför ansvällningen är ben- 
substansen likaledes i hög grad rarefierad; benets skörhet här så hög- 
gradig, att vid lårbenets exartikulation för preparatets tillvaratagande 
fraktur på detta ställe åstadkoms. Spougiösa substansen i caput och 
coUura likaledes rarefierad och märgen gelatinös. I vänstra tibia äro 
dessa förändringar mindre markerade och i öfriga ben i nedre extre- 
raiteterna är byggnaden normal. I bäckenet äro både ramus horizont. 
och rara. descend. oss. pubis på sådant sätt förändrade, att man med 
lätthet kan genomskära dem, och visar sig bensubstansen till största 
delen vara ersatt af en gråhvit, lös tumörmassa, här och där inne- 
hållande blödningar. I refbenen förekomma likadana tumörer, från 
hasselnöt- till valnötstora, i stort antal; de flesta refbenen ha 1 å 2 
sådana tumörer: på svulsternas plats fr;iktureras ren:)eiien med lätthet, 
emedan bensubstansen till större delen eller helt och hållet' ersats af 
turaörmassa. Ett stort antal af dessa tumörer befinna sig å bröst- 
korgens framsida på öfvergången mellan rcfbenct och brosket. I rygg- 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 7 

kotornas kroppar, hufvudsakligen i lumbal- och dorsaltrakten är ben- 
substansen rarefierad, lätt att med knif genomskära; benmärgen rödgrå, 
vårlik, å snittytan framvällande. De rörformiga benen i öfre extremi- 
teterna ej förändrade. 

Lymfkörtelsystemet. En mängd lymfkörtlar omkring rectum, 
kring de stora bäekenkärlen och omkring de stora kärlen bakom peri- 
toneum äro höggradigt ansvälda. De största äro plomtnonstora; alla 
äro särdeles mjuka, en del nästan fluktuerande. Vid genomsnitt visar 
sig i en mängd af dem äldre och färskare blödningar; substansen 
ytterst lös, pulpös, gråröd. De mest förstorade körtlarna ligga om- 
kring aortas delning, där de förekomma i stora sammanhängande 
paket. Obetydlig förstoring af mediastiualkörtlarna och ingen för- 
ändring af hals- och axillarkörtlar. 

Beträffande öfriga organ förefinnes i lungorna hypostas och ödem; 
hjärtat litet och något slapt, hjärtköttet aneraiskt, valvler och myn- 
ningar friska. Mjälten af vanlig storlek, innehåller inga lymfatiska 
nybildningar. Det samma är förhållandet med lefver, njurar, blåsa och 
digestionskanal. 

Det är tydligt, att arseniken här under det något mera 
än 14 dagars bruket ej uträttat mycket gagn. Något synes 
den dock ha gjort, i det under dess bruk aptiten och krafterna 
till en början höjdes och benbrottet, oväntadt nog, raskt läktes. 
Det vill ock synas mig sannolikt, att utgången blifvit en helt 
annan, om diagnosen kunnat söras förr och arsenikbehand- 
lingen tidigare begvnts. Jag tror mig berättigad till ett så- 
dant antagande på grund af det afgjordt gynsamma resultatet 
i 4 andra å Sabbatsbergs sjukhus vårdade fall ^) (jfr Hygiea, 
juni 1880) och i ett utom sjukhuset behandladt. 

Dessa fall tillåter jag mig därföre att här i korthet meddela. 

Fall 5. Pseudoleuchcemia lymphat. & lienal. W — r, 56-årig bruks- 
förvaltare, en förut frisk och kraftfull man, som d. % 1879 intogs å 
Sabbatsb. sjukims, hade efter någon tids allmän afmattning, börjat 
märka körtelansvällniugar på halsen, hvartill efter hand kommo nya 
dylika i axillerua och ljumskarna, äfveusom mjälten svalde an. Under 
tiden utbildade sig ett kakektiskt tillstånd, utmärkt genom smutsgrå 
hudfärg, bleka slemhinnor och en betydlig svaghet, äfvensom genom 
uppkomsten af ödem och petekier samt retinalblödningar; därtill kora 
en viss minskning i de röda blodkropparnas antal (2,093 mill. pä 
kmm.), äfvensom någon relativ förökning af de hvitas (1 : 140), 
ehuru ej i sådan grad, att fallet kunde rubriceras såsom levkerai. Då 
kakexien och marasmen under bruk af jodet. ferros. fortgick och nådde 
en ytterlig grad, börjades behandlingen med arsenik, hvilken, efter 

') I de 3 återstående fallen af psevdolevkemi från Sabbatsbergs sjukhus' med. 
afd. (1881) blef antingen diagnosen ej gjord under lifvet eller skedde det först 
mycket sent, sä att arsenikbehandliug ej als eller under endast helt kort tid 
(ett par dagar) inleddes. 



8 Bd. XV. N:r 5. — f. w. waufvinge. 

att till eu början ej liafva fördrajrits, sedermera visade ett förvånande 
raskt resultat, så att pat. efter 5 veckors arsenikbehandling vid ut- 
skrifningen från sjukhuset (1^ år från sjukdomens början) var att 
anse såsom frisk, om man undantager några obetydliga rester af 
körtelsvullnader, och om man kunnat hoppas, att recidiv ej skulle in- 
träda. Under de närmaste 67 månaderna efter utskrifningen instälde 
sig Hr W — R flere gånger å sjukhuset och företedde därvid alla tec- 
ken på fortfarande god hälsa. Men 3 veckor efter hans sista besök, 
vid hvilket han ännu visat sig till utseendet fullt frisk, erhöls under- 
rättelse, att han för fjorton dagar sedan insjuknat nere i landsorten 
och redan vore i högsta grad medtagen med betydliga mjält- och 
körtelansvällningar, äfvensom man sedermera fick veta, att pat. en 
knapp månad efter recidivets inträde aflidit. 

I detta fall, där diagnosen ej kunde vara tvifvelaktig och 
där järn ej förmådde uträtta något gagn, utan under dess bruk 
kakexien och marasmen nådde en ytterlig grad, daterar sig frän 
början med arsenikbehandlingen en högst märkbar förbättring 
i pat:s tillstånd, hvilken sedermera stadigt fortgick. Tyvärr 
blef den sålunda återvunna hälsan ej beståndande, utan recidiv 
synes någon tid efter det pat. lemnade sjukhuset hafva inträdt. 

Fall 6. Pseudoleuchoemia lymphat. ii medullar. Pat., en 62 år 
gammal enkefru, inkom till Sabbatsb. sjukhus d. % 1879. Hon hade 
för 4 år sedan bekommit körtelansvällningar, som småningom ökades 
i antal och storlek, så att till slut båda axillerna, ljumskarna och 
båda sidorna af halsen intogos af enorma körtelpaket, äfvensom man 
kände sådana utfylla ingången till bäckenet; körtlarna, som växlade i 
storlek från hasselnöts till knytnäfves, voro af en elastiskt mjuk 
konsistens, utan förändring af den öfverliggande huden. Mjälten var 
något förstorad. Ehuru den sjuka redan tidigt led af kraftnedsättning, 
var det dock först nnder de sista 10 månaderna, som krafterna under- 
gingo en excessiv förminskning, och ett kakektiskt utseende utbildade 
sig med benägenhet för blödningar och ödem, men med rätt väl 
bibehållet hull. De röda blodkropparna hade icke i märklig grad 
minskats och utgjorde 3,7 mill. pä kmm.; hvad de hvita beträffar, 
hade de ej undergått någon förökning. Pat. fick 4 droppar licjuor 
arseniit. kalic. 2 ggr dagl., äfvensom injektioner af samma medel 
(4<<9 droppar en gång på dagen) i själfva körtelsvulsterna. Verkan 
af dessa injektioner, som gjordes omväxlande i än den ena än den 
andra körteln, var frappant: minskningen af körtelsvullnaderna var 
efter de samma alldeles påtaglig; denna minskning inskränkte sig till 
de körtlar, hvari injektionen gjordes, men här var den efter de första 
insprutningarna högst betydlig, för att sedermera bli alt mindre. Re- 
sultatet af i alt 25 injektioncir var, att axillarkörtlarna, i hvilka 
såsom störst injektionerna uteslutande gjordes, minskades så, att den 
största reducerades från knytnäfves storlek till en boll på ett tums 
diameter och de öfriga ungefär i proportion därefter. Pat., som hela 
tiden led af andtilppa, anföls emellertid af svåra kväfningsanfall och 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 9 

dog under ett sådant. Obduktionen uppvisade såsom den sannolika 
dödsorsaken kväfning, framkallad genom tryck af de djupa körtel- 
svulsterna på halsen och i mediastinura, hvilka icke förminskats i 
jämnbredd med de för injektionen tillgängliga. Refbenen ocli sternura 
företedde en sådan skörhet, att de af den obetydligaste kraft bräcktes, 
hvarvid en gråröd, mörjig massa framvälde; samma utseende hade 
märgen i lårbenet. Genomsnitt af de ansvälda körtlarna visade för- 
storingen företrädesvis bero på en förökning af barksubstansen, som 
hade ett märgigt utseende, och ur hvilken kunde utpressas en grå- 
grumlig vätska, innehållande en massa celler och kärnar. 

Det torde väl ej kunna förnekas, att i detta fall, där lika 
litet som i det förra nåo-on tvekan rörande diagnosen kan före- 
finnas, arseniken utöfvat en kraftig verkan på körtelsvulsterna. 
I synnerhet var detta händelsen efter injektion däraf i körtel- 
parenkymet; medan under 8 dagars enbart invärtes bruk af 
arsenik föga eller ingen minskning af körtelsvullnaderna kunde 
förmärkas, var sådan så mycket påtagligare efter injektionerna. 
Erfarenheten har också i andra fall visat, att man i psevdolev- 
kemi ernår den kraftig-aéte verkan af arseniken o-enom att kom- 
binera dess invärtes bruk med parenkymatösa injektioner af 
den samma. Det är mera än sannolikt, att utgången af fallet 
blifvit en helt annan än den nu blef, om körtelsvulsterna i 
mediastinum, af hvilkas tryck pat:s mesta besvär (andnöd, be- 
svärlig krampartad hosta och kväfningsanfall) säkerligen be- 
rodde, minskats i jämnbredd med de för injektionen tillgängliga. 

Fall 7. Pseudoleiichcemia lymphat. Sömmerska, 27 år. Hade 4 
månader före intagningen på sjukhuset (--3 1879) fått körttlsvullnader 
på halsen, i axillerna och ljumskarna, hvarjämte ett kakektiskt tillstånd 
utbildat sig, utan att det var möjligt att upptäcka något abnormt i inre 
organ; föga eller ingen förökning af de hvita blodkropparna, knapt 
någon förminskning af de rödas antal (3,7 mill.). Användning af 
arsenik invärtes medförde förminskning af körtelsvulsterna och förbätt- 
ring af allmänna tillståndet i ganska betydlig grad, så att pat. efter 
3 månaders vistelse å sjukhuset företedde ett rätt friskt utseende. 
Detta var äfven händelseu, då jag senast för några veckor sedan åter- 
såg henne (altså efter nära 4 år). 

Fall 8. Fseudoleiichcemia lymphat. (1879). Gosse på 8 år. Hos 
denne hade under loppet af 2 — 3 år utbildat sig betydliga körtel- 
svulster å halsen, i axillerna och ljumskarna, utan den minsta be- 
nägenhet till inflammation i omgifningen, äfvensom ett kakektiskt till- 
stånd. Ingen nämnvärd förökning af de hvita blodkropparna (1: 190), 
ingen förminskning af de röda. Under behandling med arsenik (4 
droppar mixt. Fowl. 2 ggr. dagl.), som med ett par korta afbrott 
fortsattes under 5 månader, minskades körtelsvulsterna ehuru lång- 



10 Bd. XV. N:r 5. — f. w. "nvarfvinge. 

samt ocli utan att någonsin fullständigt försvinna, samt förbättrades 
småningom allmänna tillståndet, så att pat. vid sin utskrifning och 
iänge efteråt såg ut att njuta af fullkomlig hälsa. 

Afven i dessa båda fall, som voro mera lindriga, torde 
väl arsenikens gynsamma verkan vara otvetydig. 

Jag tillåter mig att med några ord omnämna ännu ett fall, 
som af en kamrat och mig blifvit, äfvenledes med god fram- 
gång, behandladt med arsenik. 

Fall 9. Pseudolenchceniia lymphat. C, omkring 40 år gammal 
ingeniör, som ungef. 4 månader förut börjat förlora krafterna samt 
märka svulster å halsen, företedde vid arsenikbehandlingens början 
duf — hönsäggstora körtelansvällningar å båda sidorna af halsen samt 
smärre sådana i axiller och ljumskar, hvarjämte en rätt betydlig dys- 
pné och dämpad perkussion öfver sternum antydde närvaron af dylika 
ansvällningar i mediastinum anticum; de röda blodkropparna voro 
måttligt minskade i antal, de hvita föga förökade; krafterna be- 
tydligt nedsatta. Efter 6 månaders (tidtals afbruten) arsenikbehand- 
ling voro körtelsvullnaderna reducerade till obetydligheter, och all- 
männa tillståndet var fullt tillfredsställande, hvilket lyckliga förhällande 
ännu efter 1 års förlopp fortfar. 

Ofvergå vi till den progressiva perniciösa anemien, så 
erbjuder ett af de under 1882 behandlade fallen däraf ett sär- 
skildt intresse därigenom, att sedan det samma under behand- 
ling med arsenik öfvergått till hälsa, men därefter en akut 
sjukdom tillstött och inom få dagar medfört dödlig utgång, 
vid obduktionen intet synbart spår af den perniciöst anemiska 
processen kvarstod. 

Fallet 10. Ancemia perniciösa progr. C. O., 35 år, bokhållare 
från Stockholm. Förut frisk, insjuknade pat. strax i början af år 
1882 med diarré, som fortfor 6 — 7 veckor och medtog pat:s krafter; 
han kunde dock gå uppe och sköta sina göromål samt hade tämligen 
god matlust. Efter nämnda tid upphörde diarrét af sig själft och er- 
sattes af förstoppning, hvarföre laxermedel emellanåt måste tagas. 
Den Vs niåste pat. till följd af kraftlöshet med benägenhet för svindel 
inlaga sängen, som han sedan ej lemnat. Tvänne rätt betydliga näs- 
blödningar pukommo under denna tid. Pat. hade alltid lefvat under 
goda hygieniska och ekonomiska förhålland n samt synnerligen nyktert; 
han hade ej haft frossa, ej lues; föräldrarna hade nått hög ålder, och 
syskonen voro friska. 

Då pat. d. ^Vö intogs å Sabbatsb. sjukhus, klagade han oj öfver 
något annat ondt än betydlig matthet; huden och tillgiingliga slem- 
hinnor voro ytterligt bleka. Starka bruits de diable förcfunnos, och 
l:sta hjärttonen var ej ren; då pat. reste sig upp, blef hjärtverksam- 
heten betydligt påskyndad. Eljest företedde cirkulationsorganen intet 
abnormt, liksom ej häller respirations- och digestionsorganen, aptiten 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 11 

var någorlunda god; urineu af uorraal beskaffenhet. Mjälten var ej 
förstorad, inga körtelausvällningar förefiuinos. Temperat. 37,8 \ Blo- 
det blekt och tunt, med föga benägenhet att koagulera, höll 1,010,000 
röda bloddroppar på kmm.; de samma voro af mycket växlande storlek, 
många särdeles stora, b varjämte en stor del hade oregelbunden form; 
1 hvit blodkropp fans på 100— 150 röda. Pat:s hull var rätt väl bi- 
behållet. Ord. tiuct. martis. 

Under bruk häraf sjönko emellertid krafterna än ytterligare, så 
att man ej kunde resa pat. upp i sängen, utan att hau fick svindel 
och var nära att falla i vanmakt. Den -'/^ anmärktes någon svullnad 
å händer och fötter, hvartill efter några dagar kom lindrig svullnad 
i ansigtet, utan att spår till albumin i urinen förefans. Huden var 
vaxartadt blek, och blodet höll vid d. -^/^ företagen undersökning 
endast 800,000 röda bloddroppar på kmm. 

Järnet utbyttes nu mot liquor arseniit. kalici, 4 droppar 3 ggr 
dgl. Under behandling härmed började pat. helt småningom repa sig, 
kraftlösheten minskades, aptiten ökades ganska betydligt, en förbättring 
som stadigt fortgick, utan att afbrytas af annat än några gånger till- 
stötande lindrig näsblödning. Temperaturen oskillerade liksom förut 
mellan 37° — 38°, tils den från och med d. ^/g höll sig vid 37°. — 
Den ^Ye ha^le pat. hunnit få så pass krafter, att hau förmådde sitta 
uppe en hel timme utan att bli så synnerligen trött. Under fort- 
sättning med arsenikbruket, hvari endast 2:ne gånger för några dagar 
i följd af diarré och kräkningar afbrott gjordes, fortgick krafttillök- 
ningen, så att pat. snart kunde hela dagen vistas uppe, och ökades 
de röda blodkropparues antal, så att de den ^ '. uppgiugo till 1,793,000 
(någon vidare blodundei sökning kora ej att bli af). Den -* -^ var pat. 
så återstäld, att han liok upphöra med arseniken. Men följande dag 
fans pat. liggande dåsig och halfslunirande samt febril; eklamptiska 
anfall tillkomrao och blefvo alt tätare; i urinen, som ingen gång 
förut hållit albumin, uppträdde nu sådan i riklig mängd, äfvensom 
finkorniga cylindrar i dess bottensats. Bad, inpackningar, digitalis, 
kamfer ordinerades, men pat. försjönk i coma och afled d. ^Vt- 

Vid obduktionen visade sig inga lemningar af den perniciösa 
anemien, om ej att hjärtmuskulaturen företedde gulaktiga strimmor 
och streck; blodet var af normal färg med tjocka cruormassor i 
hjärtat och de större kärlen; ingen anemi förefans hos organen, inga 
blödningar eller ödem; benmärgen företedde normal färg och konsi- 
stens, mjälte och lefver voro normala. Däremot voro njurarna svalda, 
lösa och skddriga, kapseln med lätthet aflossande från njursubstansen, 
som därunder var jämn och glatt; i snittytan svalde barkpartierna, 
som voro bleka, gulaktiga, öfver de röda pyramiderna. 

Det torde måhända anmärkas, att misstag här blifvit be- 
gånget i afseende på diagnosen, i synnerhet som Eichhorst 
för peruiciös anemi förklarar den samma ej med säkerhet kunna 
ställas annat än i sammanhang med resultatet af obduktionen. 
Men en sådan svårighet beträffande dias-nosen finnes enlioft 



12 Bd. XV. N:r 5. — f. w. wakfvinge. 

mitt förmenande ej och Eichhorsts motsatta antagande finner 
sin förklaring däri, att han ej i sina fall verkstält räkning af 
de röda blodkropparna. Resultatet af undersökningen af det 
tunna bleka blodet, visande, såsom här, de röda blodkropparna 
af växlande form och storlek samt deras antal nedgående till 
en sjettedel af det normala (utan ökning af de hvita), i för- 
ening med en (utan upptäckbar orsak och trots bruk af järn) 
dag för dag tilltagande och till slut excessiv kraftlöshet, en 
ytterlig blekhet hos hud och slemhinnor, starkt bruit de diable 
öfver halskärlen, benägenhet för blödning, pussighet i ansigtet 
och ödem å händer och fötter samt en lindrig oi'egelbunden 
temperaturstegring, och alt detta utan att hullet led någon 
märklig minskning, och utan att något lokallidande kunde upp- 
täckas, bildar tillsammans en symptomgrupp, alt för karak- 
teristisk för att tillåta något tvifvel, att här föreligger ett fall 
af perniciös progr. anemi. I intet af mina andra fall har, lika 
litet som i Sörensens, den på grund af blodundersökning 
stälda diagnosen vederlagts af sjvikdomens vidare förlopp eller 
vid obduktionen. Därvid bör visserligen anmärkas, att ej ens 
den excessiva oligocytemien är för sjukdomen fullt patogno- 
monisk, då sådan äfven förekommer i levkemi och möjligen i 
psevdolevkemi. Men dels erbjuda dessa tvänne sjukdomar en 
så stor likhet med den perniciösa anemien, att alla tre, såsom 
vi sedermera skola söka visa, torde böra betraktas såsom olika 
former af samma sjukdom, och dels kan i utpräglade fall för- 
växling ej komma i fråga, då levkemien och psevdolevkemien 
utmärkas af betydliga mjält- och lymfkörtelansvällningar, den 
förra dessutom genom den betydliga förökningen af de hvita 
blodkropparna. — Om pat. varit en yngre kvinna, skulle man 
kunnat taga fallet för en höggradig kloros. Men denna, som 
stundom kan förete en den perniciösa anemien något liknande 
sjukdomsbild, plägar såsom bekant raskt påverkas af järnpre- 
parat, under det sådana här ej utöfvade den ringaste inverkan, 
hvarjämte den i fallet i fråga oregelbundet uppträdande febern 
ej tillhör klorosen. Dessutom har i de fall af sistnämnda sjuk- 
dom, som jag varit i tillfälle att undersöka, de röda blod- 
kropparna ej varit synnerligen minskade i antal, och aldrig 
nedgår i denna minskningen, så vidt bekant är, på långt när 
så mycket som här, där för öfrigt ovanligt stora eller normnit 
stora blodkroppar utgjorde det öfvervägaude antalet, medan i 
kloros små blodkroppar pläga utgöra flertalet. Om oregel- 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 13 

bundenheten i de röda blodkropparnas form också ej är för 
den perniciösa anemien utmärkande, i det den äfven, ehuru i 
vida mindre grad, förekommer vid sekundära anemier, är dock 
sådan, såvidt jag känner, ej anmärkt för kloros. — Mot morbus 
Addisonii, hvilken genom frånvaron af organförändringar, till- 
räcklio^a att förklara det fortskridande utmattninQ-stillståndet, 
synes komma den perniciösa anemien nära, talade frånvaron af 
bronsfärg (hvilken visserligen kan saknas i morb. Addis., lik- 
som den å andra sidan iakttagits i fall af perniciös anemi), 
hvarförutom vid obduktionen binjurarna ej företedde något 
abnormt. Att sluta af de få fall af morbus Addis., i hvilka 
räkning af de röda blodkropparna egt rum, synes dessutom 
dessas förminskning i antal där ej kunna bli så stor; i ett af 
mig undersökt fall nedgick den 8 dagar före döden ej lägre 
än till 3,0.5 mill. på kmm. — Anemi, uppkommen af sådana 
antihygieniska förhållanden som dålig och otillräcklig föda och 
dylikt, kunde med bestämdhet uteslutas, då pat. med säkerhet 
lefvat under gynsamma förhållanden, och anemien, om den 
också ej kan sägas hafva alldeles utan upptäckbara skadliga 
inflytelser och utan föregången sjukdom spontant uppstått, då 
ju 6 — 7 veckors diarré inledde den samma, dock genom att, 
först sedan detta upphört, antaga ett rätt elakartadt förlopp 
visade sin själfständiga karakter. — Utom det att obduktionen 
ådagalade frånvaro af hvarje sjukdom, af hvilken anemien kunde 
vara symptomatisk (ss. cancer, tuberkulos, morb. Brightii, lefver- 
cirros, malariakakexi), kunde äfven under lifvet sådana, till 
grund för anemien liggande sjukdomar uteslutas, emedan dels 
alla därpå tydande tecken saknades, dels i de symptomatiska 
anemierna enligt Sörensens undersökningar, hvarmed mina 
egna öfverensstämma, minskningen af de röda blodkropparnas 
antal ej gärna nedgår under hälften af det normala. Det går 
dessutom i dessa symptomatiska anemier långt om, innan syn- 
nerlig minskning inträder, och pat. är vida mera medtagen än 
som af denna förklaras, äfvensom afmagringen där blir högst 
betydlig, men vanligen obetydlig eller ingen i den perniciösa 
anemien. 

Fall 11. Ancemia pern. progress. Snickaren N. W., 56 år gam- 
mal, friiu Stockholm. Pat., för hvilken intet ärftligt sjukdomsanlag 
kunde spåras, och som fört ett ordentligt lefuadssätt, ej missbrukat 
spirituösa och ej haft syfilis samt lefvat under goda ekonomiska och 
hygieniska förhållanden, började efter att förut ha varit frisk (med 



14 Bd. XV, N:r 5. — F. w. wakfvinge. 

undantag af frossa 8 år förut) kort före jul 1880 besväras af niattig- 
het ocir kraftlöshet samt klen aptit. Tillståndet försämrades seder- 
mera småningom altraera, och i mars 1881 instälde sig, oförmåga till 
arbete och benägenhet för svindel. Pat. intogs i midteu af följande 
månad (^%) å Serafimerlasarettet, var då höggradigt aneraisk, med 
retinalblödningar, tunt, föga koagulabelt blod m. m. och behand- 
lades under diagnos anaemia pern. progr. till en början med järn 
med det resultat, att tillståndet försämrades och de röda blodkropparna 
nedgingo från 1,3 mill. på kmm. vid inkomsten till 0,9 i början på 
maj, då arsenik i svag dos (2 dr. mixt. Fowl. 2 ggr dgl.) började 
användas. Till en början visade sig häraf ingen förbättring, men på 
sista tiden kände pat. krafterna ökas, utseendet blef friskare, och vid 
utskrifningen d. ^Ve uppgingo de röda blodkropparna till 1,9 mill. 
Han var då visserligen fortfarande matt och klen, men fick efter hand 
ökade krafter, så att han en månad senare kunde återtaga sitt arbete. 
Vid jultiden s. å. började emellertid krafterna åter aftaga, hvarföre 
pat. sökte läkare, som under jan. och febr. 1882 behandlade honom 
med arsenik med det resultat, att hans tillstånd återigen förbättrades. 
Sedan dess ej användt någon medicin. Under april och maj kunde 
pat. sköta sina göroraål, ehuru krafterna efter hand åter började min- 
skas, och i början af juni tillkommo kräkningar samt svindelkänsla, 
och kraftlösheten tilltog så betydligt, att han sedan dess måst hålla 
sig vid sängen. 

Vid inkomsten till Sabbatsbergs sjukhus d. ^Ve ^^^^ företedde 
pat., som var af medelmåttig kroppsbyggnad och obetydligt afraagrad, 
en gulblek ansigtsfärg, ytterlig blekhet hos tandkött och tunga. Han 
klagade öfver stor matthet, var orolig och försökte ofta att resa sig 
i sängen, hvarvid kräkningar och svindelanfall påkommo. Öfver hals- 
kärlen hördes starka bruits de diable och öfver hjärtats såväl spets 
som bas svagt blåsande biljud. Eljest från bröstets organ, liksom ej 
häller från bukens någonting anmärkningsvärdt. Ingvinalkörtlarna voro 
lindrigt ansvälda. Urinen höll spår af ägghvita. Temp. på aftonen 38,4 '. 

Vid följande dag gjordt instick i en fingerspets framsipprade ett 
tunt, särdeles blekt, köttvattenliknande blod, som vid mikroskopisk 
undersökning befans hålla endast 480,000 röda blodkroppar på 
kmm, somliga af normal form och storlek, men rätt många erbju- 
dande en oregelbunden form (ovala, päronförmiga), många betyd- 
ligt öfverskjutande den vanliga storleken, men äfven en del under- 
stigande den samma, alla tämligen bleka. De hvita blodkropparna före- 
tedde en ringa relativ förökning. Urinen var nu fri från albumin och 
förblef så alt framgent. Temp. på f. m. 36,6°, på e. m. 38,2" (höll 
sig under de följande dagarna mellan 36,6°— 37,9"). Ord. liquor 
arseniit. kalic. 4 droppar 3 ggr dagl. ; vin, närande föda. Pat. för- 
bjöds strängeligen att söka resa sig i sängen. 

Den •/; gjordes ny blodundersökning, som gaf ett. resultat af 
500,000 röda blodkroppar på kram. 

Men krafterna sjöuko altjämt, och pat. afled den */;, 6 dagar 
efter inkorasten. 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, VSEVnOLETKEMF, M. M. 15 

Obduktion d. ^/\: Hjärnaus hinnor ytterst bleka; i mjuka hin- 
nans maskor en stor mängd klar vätska; stora blodledaren innehåller 
några droppar köttlakeliknande vätska och ett svagt gulhvitt blodkoa- 
gulum; hjärnsubstansen fast, ytterst blek med blott några få blod- 
punkter här och där. Båda retinte bleka, Öfversållade med en mängd 
knappnålshufvudstora och något större röda punkter och fläckar. Hjär- 
tats kaviteter och de större kärlen innehållande en obetydlig mängd 
köttlakeliknande vätska och gulhvita fibrinkoagula; dess valvler och 
mynningar friska; endocardium gråspräckligt, tigreradt; papillar- 
musklerna och hjärtväggarna visa vid insnitt eu mängd gulaktiga 
punkter och streck. Lungorna blodfattiga, ödematösa. Mjälten blek, 
något lös, af normal storlek. Njurarna förete, liksom lefvern, intet 
anmärkningsvärdt mer än stor blekhet. Tarmslemhinnan ytterst blek. 
Benmärgen undersöktes i sternum, ett par refben och en bit af högra 
feraur samt vänstra ulua; öfveralt visade den sig lösare än vanligt och 
till färgen gråröd. 

Af den kortvariga behandlingen ä sjukhuset, dit pat. in- 
kom först sedan de röda blodkropparna reducerats till det för 
lifvets bestånd minsta möjliga antal, lyckades det här sålunda 
ej att vinna någon förbättring. På ett mindre långt avance- 
radt stadium hade emellertid, enligt livad af sjukdomshistorien 
framgår, sjukdomen tvänne gånger af inledd, men tämligen 
kort tid fortsatt och särdeles svag arsenikbehandling rönt ett 
afgjordt gynsamt inflytande. Den bägge gångerna efter någon 
tid återinträdda försämringen visar sjukdomens benägenhet för 
recidiv. 

Att emellertid äfven vid en så höggradig reduktion af de 
röda blodkropparna, som i det nu anförda fallet, gynsamt resultat 
af arsenikbehaudling kan erhållas, visar följande förut af mig 
meddelade fall (Hygiea 1881, s. 386), som i korthet här må 
återgifvas. 

Fall 12. Ancemia jjern. p7'ogr. A. P., 47-årig arbetskarl, hade 
i början af 1880 börjat känna sig kraftlös, men kunnat gå uppe och 
förrätta lättare göromål till slutet af april, då han af tilltagande kraft- 
nedsättning med emellanåt påkommande svindelanfall tvangs att hålla 
sig vid sängen ; hade härunder emellanåt lindriga näsblödningar. Han 
intogs å Sabbatsbergs sjukhus d. ^Vö l^^O och företedde då bilden af 
en utpräglad anemi. Han fick järn, kina, vin; aptiten blef härunder 
snart rätt god, så att pat. kunde förtära ganska mycket närande föda. 
Men det oaktadt fortskred anemien och kraftnedsättningen till en 
ytterlig grad. 

Den **/? ^^^ tillståndet följande: Pat., af försvarligt hull och ej 
klen kroppsbyggnad, var ytterligt apatisk; han svarade med stor svå- 
righet men redigt på till honom stälda frågor. Han förmådde ej 
vända sig, ännu mindre resa sig i sängen och fick häftig hjärtklapp- 



16 Bd. XV. N.r 5. — f. w. warfvinge. 

ninf i förening med andnöd och ångest, då han rubbades ur sitt läge. 
Huden var likblek med dragning i gult, äfven munslemhinnan och 
conjunctiva voro ytterligt bleka; ansigtet var pussigt, och å under- 
benen förefans lindrigt ödem. Pat. hade ett ängsligt, lidande uttryck, 
kände sig i högsta måtto svag och vanmäktig, men saknade ej aptit. 
Hörseln var försvagad; äfven synen hade på sista tiden blifvit svagare, 
och vid oftalraoskopisk undersökning syntes små blödningar i omkretsen 
af papill. nerv. opt. Öfver halsvenerna hördes ett starkt, kontinue- 
rande brus och öfver hjärtats så väl spets som bas ett ganska starkt 
systoliskt blåsande. Eljest från inre organen intet att anmärka, urinen 
fri från ägghvita; lika litet då som förut förefans någon temperatur- 
stegring. Vid undersökning af det tunna, köttvatten liknande, föga 
koagulabla blodet visade sig de röda blodkropparna växlande till stor- 
lek och form samt deras antal endast uppgående till 479,500 på kmm., 
under det de hvitas ej företedde någon förökuing. 

Nu ordinerades liquor arseniit. kalic. 4 droppar 3 gånger dagl. 
Under bruk häraf inträdde en rask och stadigt fortgående förbättring, 
pat:s krafter voro i ett jämnt och raskt stigande, så att han redan i 
början af augusti kunde lerana sängen. De röda blodkropparnas antal 
hade redan den -^7 inemot tredubblats, i det de då uppgingo till 
1,278,000, och efter 4 månaders arsenikbehandling (med 3:ne afbrott 
på tillsammans 14 dagar) företedde blodet normalt utseende och höll 
4,025,000 röda blodkroppar på kmm.; pat. företedde då (d. ^'-/\i) ett 
alldeles friskt utseende med godt hull, frisk ansigtsfärg, förträfflig aptit 
och frånvaro af anemiska biljud. 

Men det sålunda ernådda tillfredsställande tillståndet förblef dock 
ej beståndande. Pat. blef redan i jan. 1881 märkbart sämre med af- 
tagande af krafterna och återinträde af lindrigare anemiska symptom. 
Han började d. ^/^ på nytt med arsenik och fortsatte därmed något 
öfver 1^ månad. Härunder återvann han snart sitt förra friska ut- 
seende, och de röda blodkropparna, som d. ^"/j utgjorde 2,8 raill. pä kmm, 
uppgingo vid arsenikbehandlingens slut till 3,7 5. Under nära ett år 
efter utskrifningen visade sig pat. upprepade gånger å sjukhuset, och 
fortfor han att förete ett välmående utseende; han hade stadigvarande, 
ehuru ej alt för ansträngande arbete. 

I detta fall, där trots bruk af tonica anemien raskt fort- 
gick, syntes döden verkligt öfverhängande, då med arseniken 
ingreps. Från början af dennas anviindning daterar sig i 
pat:s tillstånd en påtaglig förbättring, livilken sedan gick raskt 
framåt. Men den efter någon tids hvila med arseniken åter- 
inträdda försämringen i pat:s tillstånd utgör ett nytt exempel 
på den perniciösa progr. anemiens stora benägenhet att reci- 
divera. 

Ännu ett exempel på denna benägenhet hos .sjukdomen 
för recidiv utgör följande fall (Hygiea 1882, s. 269). 



OM BEHANDLING AF LEVKEMl, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 17 

Fall 13. Ancemia pern. progr. G. E., handsktvätterska, 56 år 
gammal. Förut i allmänhet frisk, ehuru något klen, hade pat. i april 
1879 börjat raskt förlora krafterna, så att hon snart för ytterlig svaghet 
måste intaga sängen. D. ^"/-j s. å. inkom hon till Sabbatsbergs sjuk- 
hus. Hon visade sig då måttligt afraagrad, företedde ett kakektiskt ut- 
seende, med ytterlig, i grågult dragande, vaxartad blekhet hos huden, 
äfvensom munslerahinnan var ytterst blek. Utseendet var särdeles 
matt och likgiltigt; pat. låg orörlig, med svag stämma trögt och lång- 
samt, men redigt svarande på tilltal. Ej utan stor möda förmådde 
hon företaga äfven en obetydlig rörelse med armarna och kunde ej 
utan hjälp resa sig upp i sängen, hvarvid hon visade benägenhet att 
falla i vanmakt. Ansigtet var något pussigt, underben och handryggar 
måttligt ödematösa. Starkt bruit de diable hördes öfver halskärlen och 
ett mjukt, blåsande systoliskt biljud öfver hjärtostierna. Det mycket 
tunna, bleka blodet visade ingen förökning af de hvita blodkr., men 
en betydlig förminskning af de rödas antal; dessa voro reducerade till 
966,000 på kmm., hade oregelbunden form och mycket växlande 
storlek; dessutom förefunnos i blodet intensivare färgade homogena 
kroppar, de flesta sferiska, meu många oregelbundet kantiga, i all- 
mänhet af en röd blodkropps halfva diameter, meu storleken något 
växlande, hvarjämte sågs ett antal smärre färgade korn. En lindrig 
blåskatarr förefans äfven. 

Tillståndet fortfor under bruk af järn att ytterligare försämras, 
så att pat. d. ^'/^ (ung. 3 mån. efter insjuknandet) var så ytterligt 
matt, att hon låg alldeles redlös och endast med svårighet förmådde 
lyfta en hand; de röda blodkr. hade nedgått till 552,000 på kmm., 
eller ung. det för lifvets bestånd nödiga minimum. Nu börjades behand- 
lingen med arsenik (4 dr. liqu. ars. kal., 3 ggr dagl). Under bruk 
häraf återkom efter hand pat:s aptit, och i hennes allmänna tillstånd 
inträdde en högst märkbar och stadigt fortgående förbättring, så att 
hon efter 7 veckors arsenikbehandling (med två afbrott på några dagar) 
hade erhållit ett rätt friskt utseende, ödemen hade försvunnit och 
krafterna så ökats, att pat. kunde lemua sängen; de röfla blodkropparna 
hade inemot femdubblats (2,622,000 på kmra.), erhållit regelbunden 
form och föga växlande storlek. Under det (med tidtals skeende af- 
brott) fortsatta bruket af arsenik i samma dos fortgick denna för- 
bättring, så att pat. kände sig så bra, att hon flere gånger begärde 
alt bli utskrifven, hvilket dock af böjdes. Först d. ^% 1880 lemnade 
pat. sjukhuset och hade då ett ganska friskt utseende, äfvensom de 
röda blodkr. uppgingo till ej mindre än 4,050,000 på kmm., altså unge- 
fär 8 gånger så mycket som vid arsenikbehandlingens början. 

Men detta gynsamma tillstånd blef ej varaktigt. Efter ungefär 
7 månader eller d. ^-/u 1880 sökte och vann pat. på nytt inträde på 
sjukhuset, sedan krafterna börjat aftaga, så att hon nu ej förmådde 
arbeta. Hon hade fortfarande rätt godt hull, ganska bra aptit, var 
visserligen blek, men anemien var ej höggradig, blodet höll 3,2 2 mill. 
röda blodkroppar på kmm. och visade ingen förökning af de hvita. 
Järn ordinerades, men trots bruk häraf och af närande föda sjöuko 
pat:s krafter och ökades anemien, hvarraed mot slutet af året och 

Nord. med. arkiv. Bd. XV. ■" 



18 Bd. XV. N:r 5. — f. w. warfvinge. 

under början af 1881 gick ganska raskt, så att d. ^^i sistn. år endast 
funnos 954,500 röda blodkr. på kmm. blod. Järnet utbyttes därföre 
nu mot arsenik i den vanliga dosen. Snart stego nu krafterna åter, 
och aptiten blef efter en tid särdeles förträfflig. Så f9rtgick till slutet 
af april, då undersökningen af blodet visade en förökning af dess röda 
kroppar till ungefär tre gånger det antal, som förefans vid början med 
arsenikbehandlingen (eller till 2,9 milL). Men nu instälde sig d. "^^/^ 
diarré, som tvang till upphörande med arseniken och fortfor under 14 
dagar; matlusten var under denna tid ringa och krafterna i ständigt 
sjunkande. Vid d. ^^5 företagen undersökning af blodet befans mängden 
af röda blodkr. ha nedgått till 1,5 mill. på kmm. D. ^^5 återtogs 
arseniken, men pat. repade sig föga eller intet; tillståndet växlade 
något, var än bättre än sämre, tils från midten af juni krafternas 
sjunkande blef stadigt fortgående och d. "/g ledde till pat:s död. 

Obduktionen visade hullet tämligen väl utveckladt, hjärnan i 
högsta grad blek och vattnig, plevrasäckarna innehållande en stor 
mängd serös vätska, lungorna ödematösa, hjärtat tämligen fettbelagdt, 
innehållande halffasta, chokoladfärgade koagler, dess muskulatur slapp, 
skör, grågul, mjälten något förstorad, hos njurarna tillvaro af en 
färsk parenkymatös nefrit; femur och radius undersöktes, hvarvid ä 
det förra den fasta bensubstansen visade sig endast \ centim. tjock, 
det öfriga utgjordes af en rödbrun, mjuk, ' gelatinös massa; äfven å 
radius var den fasta substansen betydligt reducerad, men benmärgen 
däremot synnerligen förökad. 

Detta fall lärer sålunda, liksom det förra, att man i fråga 
om pernic. progr. anemi vid efter utseendet inträdd hälsa ej 
för hastigt får hängifva sig åt hoppet om definitiv sådan. An- 
märkningsvärdt är, att upprepade gånger vid upjjhörande med 
arsenikens bruk försämring i pat:s tillstånd inträdde, men märk- 
bar förbättring, så snart den samma återtogs. 

I följande fall, som äfvenledes under bruk af arsenik öfver- 
gick till hälsa, synes denna blifvit mera beståndande, att sluta 
däraf att pat., som lofvat att vid minsta tecken till försämring 
inställa sig vid sjukhuset, ej under de sedan utskrifningen nu 
förflutna 18 månaderna låtit sig afhöra (se utförligare Hygiea 
1882, s. 261). 

Fall 14. Ancemia pern. progr. M. N., 48-årig städerska, som 
förut i allmänhet åtnjutit god hälsa och lefvat under rätt goda för- 
hållanden, började 2 månader före inkomsten till Sabbatsbergs sjukhus 
(d. ^*/r, 81) känna sig matt och olustig till arbete, och krafterna af- 
togo efter hand alt mer och mer; detta fortgick äfven under början 
af hennes vistelse å sjukhuset, hvarunder hon behandlades med järn i 
förening med vin och närande föda. D. ^Ve h''>de det tunna, bleka 
blodets röda kroppar nedgått till 818,000 på kmm., de voro af väx- 
lande storlek och form, många ''ä.v:,^-, njurformiga eller annorlunda 
missgestaltade. Detta i förening med en ytterlig matthet, cu utpräglad 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 19 

anemi, med särdeles blek hud och bleka slemhinnor samt starka anemiska 
biljud öfver halskärl och hjärta, men med bibehållet hull och utan att 
vid undersökningen något lokallidande kunde upptäckas, jämte till- 
varon af retinalblödningar och malleolarödem, under det de hvita 
blodkropparna ej visade någon förökning i antal, tillät numera ej det 
minsta tvifvel på riktigheten af diagnosen: anoemia pern. progr. 

Nu börjades med liquor arseniit. kalic. (4 dr. 3 ggr dagl.) och 
inom få dagar visade sig en påtaglig förbättring, så att d. -^e ^^^' 
tecknades, att aptit och krafter märkbart ökats, att temperaturen, förut 
under 14 dagar oregelbundet febril, numera höll sig inom normala 
gränser, och att urinen, som ungefär lika länge hållit måttlig mängd 
albumin, nu var fri därifrån. Förbättringen fortgick sedan stadigt, så 
att pat. efter 5 veckor kunde gå uppe och hade ett på röda blodkr. 
(2,0 6 mill.) 22 gånger rikare blod än vid början med arsenikbehand- 
lingen. Vid pat:s utskrifning 6 veckor senare visade sig halten af 
de numera normalt formade och tämligen jämustora röda blodkropparna 
inemot 4 gånger så stor (3,1 mill.), som då med nämnda behandling 
gjordes början, och pat. företedde ett friskt utseende och kände sig i 
stånd att kunna återtaga sitt arbete. Under hela tiden, med undantag 
af ett afbrott på 6 dagar i följd af inträdda stickningar och injektion 
i conjunctivfc, hade med bruket af arsenik fortsats, efter d. ^^7 i 
form af pilul. asiat. (3 st. om dagen). 

I följande fall (Hygiea 1882, s. 264) se vi en progr. pern. 
anemi på ett mindre långt avanceradt stadium, hvilken under 
bruk af järn och endast för en kort tid af arsenik öfvergick 
till hälsa. 

Fall 15. Ancemia pern. progr. K. P., 45-årig enka, började, 
efter att förut ha varit frisk och lefvat under någorlunda goda för- 
hållanden, utan känd anledning på hösten 1880 känna sig matt och 
få blek ansigtsfärg. Vid inkomsten till sjukhuset d. -"/^ 1881 före- 
tedde pat. tämligen godt hull, men betydlig matthet och ganska hög- 
gradig anemi med blekt gulgrå hudfärg och blek munslemhinna, samt 
anemiska biljud öfver halskärlen och hjärtat, spår af ägghvita i urinen; 
blodet, blekt och tunt, visade ingen förökning i de hvita blodkropparnas 
antal, men en förminskning af de röda, som utgjorde 1,17 mill. på 
kmm. och voro af tämligen växlande storlek, hvilken hos ett stort 
antal var ganska betydlig. Pat. behandlades till en början med järn, 
livarunder föga eller ingen förändring i hennes tillstånd förmärktes; 
några gånger instälde sig lindrig temperaturstegring och emellanåt 
uppträdde spår af albumin i urinen, som dock för det mesta var fri 
därifrån. Efter 4 månaders, som det syntes, gagnlöst bruk af järn, 
utbyttes detta d. ^V» '^^^^ liquor arseniit. -kalic. i vanlig dos. Men 
redan d. -*/g instäldes bruket häraf i följd af inträdd tämligen hög 
feber, som räckte tre dagar, hvarefter användningen af järn i stora 
doser återtogs. Nu gick förbättringen ganska raskt; aptiten, som äfven 
förut för det mesta varit rätt god, ökades, krafterna stegrades, och d. 



20 Bd. XV. N:r 5. — f. w. warfvinge. 

^*/9 utskrefs pat. på egen begäran med 3,0 5 mill. röda blodkr. på 
kmm. och ett ganska friskt utseende. 

Vi se här ett fall, der långvarigt bruk af järn i stora doser 
ej verkade någon märkbar förändring i pat:s tillstånd, men där 
ett mycket kortvarigt bruk af arsenik synes hafva gifvit den 
egentliga anstöten till den under sedermera återtagen järnbe- 
handling raskt fortgående förbättringen. Det är visserligen 
sant, att jag i detta fall med en viss tvekan diagnosticerat 
pern, progr. anemi, nämligen en sådan på ett mindre långt 
framskridet stadium, men jag har gjort det på den grund, att 
de röda blodkropparnas förminskning i antal, ehuru ej så ex- 
cessiv, som den plägat vara i andra fall, innan jag tillåtit mig 
att med säkerhet ställa nämnda diagnos, dock var betydligt 
större, än jag sett den i kloros och sekundära anemier. Mot 
den förra af dessa talar dessutom den, i motsats till hvad vid 
klorosen brukar vara fallet, här under lång tid ej märkbara 
invärkan af järn. Ej tillhörande klorosen är häller närvaron 
af stora röda blodkroppar i blodet. Mot sekundär anemi talar, 
utom den stora minskningen i blodkropparnas antal, frånvaron 
af omständigheter, som kunnat betinga en sådan anemi: ingen 
brist och nöd hade förefunnits, inga utmattande sjukdomar 
föregått. 

För ett fall. som jag haft tillfälle att utom sjukhuset genom 
lifmed. G. Westfelts välvilja få följa, och där resultatet af 
behandlingen äfven varit gynsamt, tillåter jag mig att här i 
korthet redogöra. 

Fall 16. Ancemia pern. progr. L., omkring 60 år gammal 
tjänsteman, som alltid varit anemisk och klen, började vid jultiden 
1881 förlora krafter och arbetsförmåga, och detta aftagande fortgick 
altjämt. Då jag den ^^j 1882 först besökte pat., företedde han 
intet annat abnormt än höggradig svaghet och anemi med minskning 
af de röda blodkropparna till 1,338 mill. på kmra.; han fick fortsätta 
med järn, som förut användts. Men då undersökningen af blodet efter 
6 dagar (^Va) gJif vid handen en minskning af de röda blodkropparna 
till 0,805 mill., börjades med arsenik. Resultatet af behandlingen, 
hvilken, med ett afbrott pil nära 14 dagar (fr. d. 'V5) för inträdt 
diarré, fortsattes (i dos af 4 dropp. mixt. Fowl. 3 ggr dagl.) till d. 
^'/g, var, att de röda blodkropparna d. 74 ^ipPoi'^?f> ^iH 1,08 1 mill., 
d.' 15/4 till 1,219, d. V5 till 1.713, d. 20/. till 2,95, d. Ve till 3,36 
och d. 'Ve till 3,2 mill. på kmm.; således en gradvis fortgående för- 
ökning af nämnda blodkroppar, så att de vid behandlingens slut voro 
fvr(lubl)ladc. Härmed hade förbättringen af pat:s tillstånd i öfrigt, 
krafternas höjande hållit jämna steg. D. "Vg afresle han rätt kry 



OM BEGAXDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. 51. 21 

och rask till utlandet, hvarifrån dock underrättelse i september samma 
år ankom, att han aflidit, såsom det af de erhållna underrättelserna 
synes, till följd af inträdt recidiv. 

Såsom bekant har i alla de 3 nu i fråga varande sjuk- 
domarna terapien hittils i allmänhet betraktats såsom tröstlös. 

Hvad först den pern. progressiva anemien beträffar, så 
ange författarne alldeles öfverensstämmande prognosen såsom 
ytterst ogynsam; letal utgång anföres till och med i allmänhet 
såsom kännetecknande för sjukdomen. De fåtaliga fall, som 
uppges såsom botade, hafva dels ej i afseende på symptomen 
varit tillräckligt utpräglade, dels tydligen varit sekundära ane- 
mier och således saknat, hvad som för den perniciösa anemien 
bör fasthållas såsom utmärkande, eller karakteren af rent primär 
idiopatisk sjukdom. Men äfven med godkännande af dessa 
fall framställer sig det ogynsamma förhållande, att af 123 sjuka, 
som EiCHHORST (1878) sammanställer, endast 8 eller 6,5 % till- 
frisknat. Ett otvifvelaktigt fall af pern. progr, anemi med gyn- 
sam utgång finnes dock meddeladt af E. Hansen i Nord. med. 
ark. (bd. 12. n:r 1. 1880). 

I levkemi har prognosen betraktats såsom ej mindre fatal 
och döden varit, man kan nästan säga, den konstanta utgången 
af sjukdomen. Man har visserligen anfört några fall med in- 
trädd hälsa; men de flesta af dessa, om ej alla, hafva utgjorts 
af symptomatisk levkocytos och i synnerhet af malariitkakexi 
med relativ och måttlig förökning af de hvitu blodkropparna. 

Afven hvad beträffar psevdolevkemien, var sjukdomens 
öfvergång till hälsa förut så godt som okänd; ett fall af WuN- 
DERLICH, som skulle vara bevis på motsatsen, är tämligen tvifvel- 
aktigt. Först på sista tiden ha utsigterna att genom terapev- 
tiskt ingrei)p kunna ernå gynsamt resultat något ljusnat. 

Beträffande de olika, mot de i fråga varande sjukdomarna 
till användning komna medlen låo- det åtminstone i afseende 
på den perniciösa anemien närmast till hands att försöka det, 
som i en annan primär idiopatisk anemi eller klorosen, af hvilken 
man velat betrakta den perniciösa anemien såsom en malign 
form, visat sig så suveränt, nämligen järn. Förväntningarna i 
detta afseende hafva dock alldeles svikits; alla hafva funnit 
medlet gagnlöst. I nästan alla mina fall försökte jag till en 
början järn i stora doser med det resultat, att därunder ane- 
mien och kraftnedsättn ingenstadigt fortgingo. Undantag utgiorde 
det förut meddelade, mindre långt fortskridna fallet n:r 15; 



22 Bd. XV. Nrr 5. — r. w. warfvinge. 

äfven där gafs under längre tid järn utan något märkbart gagn; 
men efter kortvarigt bruk af arsenik och därefter återtagen 
järnbehandling inträdde rask förbättring och inom kort hälsa. 
Det är möjligt, att vid ett tidigt ingripande med medlet något 
gagn kan vinnas. — Afven i levkemi och psevdolevkemi har 
på sin höjd i ett par fall en obetydlig förbättring och skenbart 
stillestånd genom bruk af järnpreparat ernåtts. 

Ej häller hafva försöken med kinin lemnat något gynsamt 
resultat; undantag skulle möjligtvis göras af ett fall af levkemi, 
där MOSLER genom tidigt bruk af stora doser kinin vill ha 
åstadkommit fullständig och stadigvarande hälsa, och ett annat 
af Ehrlich i sitt begynnelsestadium medels konsekvent bruk 
af järn och kinin botadt fall. 

Gagnet af fosfor är mer än tvifvelaktigt. Sedan Broadbent 
trott sig finna gynsam verkan däraf i levkemi och i 2me fall 
af essentiel anemi, har Wilson Fox i ett fall af levkemi (som 
dock är tvifvelaktigt) sett utmärkt verkan af medlet, hvaremot 
MoSLER, EiCHHORST och andra, som försökt det samma i lev- 
kemi och perniciös anemi, ej däraf sett det ringaste gagn. 

Det vill synas, som om i dessa sjukdomar, i hvilka brist- 
fällig blodbeskaffenhet antao-Horen är det väsentliga, det skulle 
vara på sin plats att genom transfusiou tillföra det sjuka blodet 
friskt material, som kan bekvämt och raskt komma till använd- 
ning. De försök, som i det afseendet vid perniciös anemi 
gjorts af GussEROW, Pepper, Habershon, Chadwick och 
Ferrand, hafva dock alla lemnat ogynsamt resultat; likaså de 
äldre försöken af Quincke, hvaremot han i 2:ne senare fall af 
nämnda sjukdom vill genom transfusion ha åstadkommit till- 
frisknande; EiCHHORST ernådde i ett fall af perniciös progr. 
anemi kortvarig förbättring genom transfusion, hvaraf äfven 
Glynn sett gynsamt resultat. Mosler gjorde transfusion å en 
af lienal levkemi lidande patient med det resultat, att det sub- 
jektiva befinnandet bättrades och de hvita blodkropparna något 
minskades i antal; samma tämligen tillfredsställande resultat 
erhöll han sedermera i ännu ett fall. Själf hade jag 1878 (se 
Hygiea, bd. 40. förh. sid. 133) tillfälle att å Älaria sjukhus verk- 
ställa lamblodstransfusion i ett fall af Icucha^mia lienalis, i 
hvilket förut järn, kinin och elektricitet gagnlöst användts, dftr 
tvärtom därunder mattheten tilltagit och de röda blodkropparna 
minskats i antal; dessa uppgingo omedelbart före trausfusionen 
till 1,7 mill. på kram. med ] hvit blodkropp på 5 — 6 röda; 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEFKEMI, M. M. 23 

en timme efter transfusionen funnos 2, o 7 mill. röda blodkroppar 
och 1 hvit på 5 röda; dagen därefter uppgick de röda blod- 
kropparnas antal till 2,3 2 mill. och därpå följande dag till 2,5 3 
mill., vid hvilket antal de med obetydliga växlingar ungefär- 
lioren bibehöllo sior åtminstone en månad efter transfusionen; 
pat., som under tiden hade god aptit samt kände sig rätt kry 
och rask, lärer någon tid efter utskrifuingen från sjukhuset ha 
aflidit af någon akut sjukdom. Hvad som ger detta fall sitt 
egentliga intresse, är den efter transfusionen, som dock (horri- 
bile dictu!) skedde med lamblod, fortgående förökningen af 
blodkropparnas mängd. Gent emot dessa jämförelsevis gyn- 
samma fall stå dock andra, där utgången varit olycklig. Det 
oaktadt synas de vunna resultaten ej alldeles utesluta förhopp- 
ningen, att såväl vid levkemi som vid perniciös anemi genom 
tidigt företagna och ofta upprepade transfusioner kunna åstad- 
komma tillfrisknande. Altför sangviniska förhoppningar torde 
man dock ej få hysa. 

Hvad operativt aflägsnande af enskilda tumörer i levkemi 
och psevdolevkemi beträfiar, så har i 3:ne fall af den förra 
splenotomi företagits, alla gångerna med rask dödlig utgång. 
Afven exstirpation af lymfkörtelsvulster har visat sig gagnlös, 
i det de borttagna svulsterna inom kort ersats af andra på 
samma eller andra ställen och operationen i ingen mon för- 
hindrat den letala utgången, till och med stundom synts på- 
skynda den. Möjligt är visserligen, att den samma, företagen 
under sjukdomens tidigaste stadium, kunde erbjuda gynsammare 
utsigter. 

I betraktande af otillräckligheten af de medel, som hittils 
berörts, och den pä grund däraf såsom i högsta grad ogynsam 
ansedda prognosen i de tre nu i fråga varande sjukdomarna, 
är det glädjande att kunna våga det påståendet, att den på 
sista tiden vunna erfarenheten rörande arseniJ^en berättigar till 
de bästa förhoppningar om dess gynsamma inverkan på dessa 
sjukdomar. 

I perniciös progr. anemi använde Byrom Beamwell 
arseniken 4 o-ånger och såg- i 3 af dessa fall hälsa inträda, 
hvaremot visserligen Fenwick och andra i sina fall miss- 
lyckades eller åtminstone ej erhöllo några positiva resultat. 
Immermax har användt arsenik i 2:ne fall, af hvilka det ena^ 
där medlet endast några dagar fördrogs, hade ogynsam ut- 
gång; i det andra däremot inträdde gynsam vändning i sjuk- 



24 Bd. XV. N:r 5. — f. w. waufvinge. 

domen snart efter början med mixt. Fowleri, och den i fråga 
varande pat. tillfrisknade med tiden fullständigt. MiVART an- 
för ett fall af perniciös anemi, som under småningom fortgående 
förökning af de röda blodkropparnas antal och försvinnande af 
deras abnorma form fullständigt läktes genom bruk af arsenik, 
och ett liknande fall iakttogs af Edes, äfvensora Finny i 2:ne 
fall såg rask förbättring under arsenikbehandling inträda (Virchow 
& Hirsch, Jahresb. f. 1880. s. 248). 

Malthe meddelar (Norsk Mag. f. Laegevid. R. 3. Bd. 8. 
s. 821) ett fall af långt framskriden levkemi, med enorm mjält- 
svulst, ytterlig anemi och särdeles stor rikedom på hvita blod- 
kroppar, i hvilket efter 9 månaders arsenikbehandling pat. kände 
sig frisk, mjälten var reducerad till normala dimensioner och 
de hvita blodkropparnas antal normalt; försämring inträdde 
visserligen efter några månader, men denna vek för ny arsenik- 
behandling. 

Hvad slutligen psevdolevkemien angår, har, sedan man 
efter 1871, följande Billroths exempel, börjat använda arsenik, 
behandlinofen lemnat ett bättre resultat än förut. Billroth 
har användt medlet i 6 fall, af hvilka ett öfvergick till nästan 
fullständig hälsa, ett förbättrades och ett lemnade tvetydigt 
resultat; i 3:ne uteblef all gynsam verkan. Af 4 fall från 
CzERNTs klinik öfvergingo under nämnda behandling 2 i hälsa; 
i ett gingo svulsterna raskt tillbaka, men pat. dog af raarasm; 
i ett uteblef all verkan. Af Birsch-Hirschfeld botades ett 
fall genom 3 månaders arsenikbehandling, pat. hade därefter i 
3 månader ostörd hälsa, men dog sedermera af lungsot; i ett 
fall inträdde efter 6 veckors behandling hälsa (med undantag 
af några kvarstående obetydliga körtelrester). 

Taga vi en öfverblick öfver de 16, här förut meddelade, 
af mig med arsenik behandlade fallen, så visar sig följande 
förhållande. 

Af de 2:ne levkemifallen var det ena en mindre långt 
framskriden lymfatisk form; här kunde pat. efter 3 månaders 
behandling med arsenik (invärtes och i injektioner) utskrifvas 
efter alt utseende fullt frisk, med lymfkörtlarna reducerade till 
normala dimensioner och de hvita blodkropparnas antal inskränkt 
inom normala gränser. I det andra fallet, en långt fortskriden 
licnal form (hos ett subjekt af ytterst klen kroppskonstitution) 
med enorm mjälte och de hvita blodkropparna lika i antal med 
de röda, reducerades under 12 veckors arsenikbruk (med 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 25 

kortare afbrott) mjälten ej obetydligt i storlek och nedginga 
de hvita blodkropparna till 1 : 10, samtidigt med att allmänna 
tillståndet bättrades; förbättringen gick långsamt och var visser- 
ligen ej stor, men det är att hoppas, att den i hemmet, dit pat. 
enträo;et önskade bli utskrifven, skall under fortsatt behandlinor 
fortgå. Då erfarenheten från Wien och äfven min egen synts 
visa, att man vid psevdolevkemi erhåller den kraftigaste verkan 
genom att kombinera injektion af arsenik med dess invärtes 
bruk, så försöktes i detta fall mot slutet injektioner i mjälten 
af 4 droppar liquor arseniit. kalic. dagligen, dock för få gånger 
för att däraf ernå något annat resultat än vissheten, att dessa 
injektioner i mjälten äro alldeles ofarliga. 

Beträffande psevdolevkemifallen så kunde i n:r 3, en psev- 
doleuch. lymphat., under den tid af 6 dagar, hvarunder den 
oroliga patienten kunde förmås att kvarstadna å sjukhuset, 
någon, ehuru naturligtvis obetydlig förminskning af körtelsvul- 
sterna genom arsenikbehandlingen (invärtes och i injektion) 
iakttagas. I fallet 4, pseudol. meduU. & lymph., gjordes dia- 
gnosen först vid mycket långt framskriden sjukdom, så att ar- 
senik endast under 14 dagar kunde användas, hvarförutom ett 
tillstött diarré omintetgjorde det lilla gagn, som arseniken hunnit 
uträtta, yttrande sig därigenom att aptit och krafter till en 
början höjdes och ett ådraget benbrott läktes. Bättre resultat 
vans i de 5 andra meddelade fallen. I fallet 5 hade, trots 
bruk af jod-järn, kakexien och marasmen nått en ytterlig jjrad» 
då behandlingen med arsenik begyntes. Under 5 veckors bruk 
af detta medel visade sig däremot en särdeles märkbar, stadigt 
fortgående förbättring, så att pat. efter nämnda tids förlopp 
företedde ett friskt utseende, hade strykande a^jtit, rätt god 
muskelstyrka, en normalt stor mjälte och af körtelsvulsterna 
endast obetydliga rester kvar, hvarjämte de röda blodkropparnas 
antal ökats. Men liksom i flere på andra håll under en längre 
tid iakttagna fall recidiv inträdt, synes sådant tyvärr äfven i 
detta, i år efter pat:s utskrifning frän sjukhuset, ha inträffat (i 
landsorten) och nu med dödlig utgång. Afven i fallet 6 torde 
väl vara påtagligt, att arseniken utöfvade en kraftig verkan till 
förminskning af körtelsvulsterna, ehuru till föga gagn för pat., 
då döden ändock snart följde. Denna utgång var väl med 
största sannolikhet att tillskrifva kväfning genom tryck af de 
djupare körtelsvullnaderna å halsen och i mediastinum; hade 
sist nämnda körtlar minskats i jämnbredd med de för injektionen 



26 Bd. XV. N:r 5. — f. w. warfvinge. 

tillgängliga, är det att förmoda, att utgången blifvit helt annan. 
Äfven i de mera lindriga fallen 7 och 8 (pseudoleuch. lymph.) 
torde väl arsenikens gynsamma verkan vara otvetydig: i båda 
medförde den under 3—5 månaders bruk en långsamt fortgående 
förminskning af körtelsvulsterna och förbättring af allmänna 
tillståndet, så att vid patienternas utskrifning från sjukhuset 
och länge efteråt den ene företedde ett rätt friskt utseende och 
den andre såg ut att njuta af fullkomlig hälsa. Likaså är i 
fallet 9 ännu, ung. ett år efter slutad behandling, hälsan oklan- 
derlig. 

Af fallen af perniciös progressiv anemi hade i n:r 10 under 
en veckas bruk af järn försämringen raskt fortgått, anemien 
och kraftlösheten blifvit höggradiga och de röda blodkropparna 
nedgått till 0,8 mill. på kmm.; under därefter vidtagen arsenik- 
behandling inträdde snart förbättring, som stadigt fortgick, så 
att pat. efter 2me månader var att anse såsom frisk och kunde 
upphöra med arseniken; men redan dagen därpå fick han en 
häftig akut nefrit med dödlig utgång, hvarefter obduktionen 
visade frånvaro af alla de vanliga tecknen på perniciös anemi. 
— Pat. n:r 1 1 inkom i nästan döende tillstånd med knapt 
I mill. röda blodkroppar på kmm. och dog efter 6 dagar, trots 
bruk af arsenik under denna korta tid; emellertid framgår 
af den meddelade sjukdomshistorien, att pat. på ett mindre 
långt fortskridet stadium af sjukdomen tvänne gånger med af- 
gjord framgång blifvit behandlad med svaga doser arsenik, ehuru 
förbättringen genom den bägge gångerna tämligen kortvariga 
behandlingen ej blef beståndande. — I fallet 12 användes under 
5 veckor järn och andra tonica, men anemien och kraftned- 
sättningen fortskredo det oaktadt till en ytterlig grad, och de 
röda blodkropparnas antal hade sjunkit under ^ mill. på kmm., 
då med arseniken ingreps. Men under bruk häraf inträdde 
en stadigt fortgående förbättring, så att redan efter 3 veckor 
de röda blodkropparna voro inemot tredubblade i antal och 
efter 4 månader mer än åttadubblade (4 mill,), äfvensom pat. 
under tiden fått ett friskt utseende. Efter 2 månader instälde 
sig dock recidiv, som emellertid vek för ny arsenikbehandling, 
så att hälsotillståndet återigen blef godt och fortfor så åtmin- 
stone under nära ett år, hvarunder jag npprepade gånger hade 
tillfälle att se pat. — Fallet 13 vårdades redan 1879' å Sabbats- 
bergs sjukhus, där, sedan under 1 1 dagars bruk af järn en 
fortgående försämring i pat:s tillstånd egt rum och mängden 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 27 

af blodets röda celler nedg-ått till det med lifvets bestånd för- 
enliga minimum eller ungefär h mill. på kmm., behandlingen 
med arsenik begyntes. Under bruk häraf bättrades småningom 
pat:s tillstånd så, att hon efter 7 veckor hade fått ett rätt friskt 
utseende och mängden af blodets röda celler inemot femdubblad, 
och vid pat:s utskrifning var dessas antal 4 mill. på kmm. 
Men äfven här inträdde recidiv efter ungefär 7 månader. Det 
åter till en början under 9 veckor försökta järnet lemnade äfven 
nu i sticket, hvarföre, sedan de röda blodkropparnas mängd 
nedgått till 0,9 5 mill. på kmm., man åter tog sin tillflykt till 
arseniken, som äfven nu ej svek förväntningarna, i det till- 
ståndet långsamt förbättrades, och de röda blodkropparna ökades 
i antal, så att detta efter 3 månader var tredubbladt. Men 
ett nu tillstött envist diarré tvang till upphörande med arse- 
niken och nedsatte så pat., att, då medlet sedermera återtogs, 
däraf ingen gynsam verkan kunde erhållas, utan pat. afled. — 
I fallet 14 försämrades under 3 veckors bruk af järn altjämt 
pat:s tillstånd, hvilket var särdeles uselt, då med arseniken be- 
gyntes. Men därefter visade sig inom få dagar en påtaglig 
förbättring, hvilken stadigt fortgick, så att pat. efter 5 veckor 
kunde gå uppe och hade ett på röda blodkroppar 2^ gånger 
rikare blod än vid början med arsenikbehandlingen. Vid pat:s 
utskrifning 6 veckor senare visade sig halten af de numera 
normalt formade röda blodkropparna inemot 4 gånger så stor, 
som då med nämnda behandling gjordes början. — I n:r 15 
se vi ett mindre långt fortskridet fall af pern, progress. anemi, 
där 4 månaders bruk af järn i stora doser visade sig gagnlöst, 
men där, sedan arsenik under; endast 8 dagar användts och 
järnet därefter återtagits, förbättringen gick så raskt, att pat. 
efter 5 veckor såg frisk ut och hade fått sina röda blodkroppar 
nära tredubblade, så att det ser ut, som om det kortvariga 
arsenikbruket gifvit den egentliga anstöten till den sedermera 
inträdda raska förbättringen. — Hvad slutligen fallet 16 be- 
träffar, var resultatet af arsenikbehandlingen äfven där gyn- 
samt, ehuru sedermera dödlig utgåno^ inträdde, antao-lisjen till 
följd af recidiv. — Jag kan tillägga, att f. n, å Sabbatsbergs 
sjukhus ligga under behandling med arsenik ytterligare tvä fall 
af pernic. progr. anemi, i hvilka förbättringen är långsamt, 
men stadigt forto-ående. 

Af det föregående torde tämligen otvetydigt framgå, att de 
tre sjukdomarna, perniciös progressiv anemi, levkemi och psev- 



28 Bd. XV. N:r 5. — f. w. wakfvinge. 

dolevkeml på ett likartadt sätt gynsamt påverkas af arsenik. 
Redan detta låter förmoda, att dera emellan måtte förefinnas 
en viss slägtskap, en förraodan sora vid betraktande af sjuk- 
domens förlopp, syraptom ra. m. torde öfvergå nästan till visshet. 
Hvad förloppet beträffar kan detta i dem alla tre vara än 
akut, än och oftare kroniskt. I förra fallet erinrar sjukdomens 
gång ganska mycket om förhållandet vid akuta infektions sjuk- 
domar, såsom händelsen var i följande fall af psevdolevkemi. 

Fall 17. Pseudoleuch. lymph. & med. (1881). Pat., i sin kraft- 
fulla ålder (25 år), hade förut städse varit frisk, då han insjuknade 
med hufvudvärk och allmänt illamående, blef matt och förlorade arbets- 
förmågan, miste aptiten, fick ömhet och värk i hela kroppen, mest i 
lederna, vidare lymfkörtel- och mjältansvällningar samt gulblek hud- 
färg; teraperaturstegring instälde sig (38.6° — 40,2^ å dödsdagen 41,4°), 
de röda blodkropparnas antal nedgick till en tredjedel af det normala 
utan förökning af de hvita; blödningar i retinae tillkommo, och vid 
den redan efter 5 veckors sjukdom och några dagars vistelse å sjuk- 
huset inträdda döden funnos dessutom andra inre blödningar, anemi 
i alla inre organ, förstorad, lös lefver, dubbelt förstorad, lös, mörjig 
mjälte och benmärgsförändringar (höggradig infiltration med lymfoida 
celler och betydlig förminskning af fettcellerna). 

Af levkerai har jag ej iakttagit något liknande fall, men 
KUSSNEE, och Immermann meddela hvardera ett fall däraf med 
raskt dödligt förlopp (resp. 18 dagar och 6 veckor) under starkt 
febrila, tyfösa symptom, så att sjukdomen utan blodundersökning 
sannolikt tagits för tyfoidfeber. 

Afven af perniciös progress. anemi synes ett liknande för- 
lopp förekomma, att sluta af följande fall. 

Fall 18. Peru. progr. anemi. P. L., arbetskarl, 36 år, infördes, 
efter att kort tid (bestämda upplysningar kunde ej erhållas) hafva 
varit sjuk, i tyföst, medvetslöst tillstånd till sjukhuset (-^/g 81) samt 
företedde en terap. på 39° — 39,6° och därjämte en ytterlig anemi 
med likblek i gult stötande hudfärg, conjunctivge och raunslemhiunan 
nästan saknande alt spår till blodtingering. Han afled efter 2:ne dygn 
och vid obduktionen leranade den betydliga anemien i alla organ i 
förening med den tunna, vattniga beskaflenheten af det sparsamma 
blodet, fettdegenerationen af hjärtat, de kapillära blödningarna i retina 
och en del andra organ samt förökningen af benmärgens lymfoida 
celler, under det andra förändringar saknades, ej något tvifvel om, 
att här förelåg ett fall af perniciös anemi. 

I de flesta fall är dock förloppet mera utdraget, såsom synes 
af flertalet af de meddelade sjukhistorierna. Men äfvcn i dessa 
fall äro sjukdomens uppträdande och förlopp ofta sådana, att 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSfiVUOLEVKEMI, M. M. 29 

de alldeles påtagligt föra tanken på tillvaron af infektion, 
hvarpå såsom exempel må anföras följande. 

Fall 19. Pseudoleuch. medull. & lymphat. A. J. J., 28 år, jord- 
arbetare, företedde vid intagningen (-^/g 81) ett särdeles friskt och. 
kraftfullt utseende, som ej på minsta vis tydde på någon kakexi. Han 
hade midt under full hälsa (i midten af juli 1881) anfallits af reu- 
matoida smärtor i ledgångar och muskler; han erfor ömhet i hela 
kroppen, hade lindrig feber och var oförmögen till arbete, alt utan 
att undersökningen af inre organ gaf vid handen något patologiskt 
och utan annan objektiv grund än en lindrig ansvällning af ena knäet. 
Efter hand utbildade sig ett kakektiskt tillstånd med anemi, förminsk- 
ning af de röda blodkropparnas antal (2,5 mill.), ödem, afmagring 
och en kraftnedsättning, som starkt kontrasterade mot pat:s förra 
vigör. Febern, som stigit, fortfor altjämt trots bruk af salicylsyra 
och kinasalt, temperaturen höll sig omkring 39'. Altjärat klagade 
pat. öfver smärtor och ömhet i hela kroppen. Först tämligen sent 
visade sig denna ömhet tydligen lokaliserad till bensystemet och ledde 
tanken på benmärgsförändringar samt föranledde, vid frånvaro af för- 
ökning af de hvita blodkropparna, under det ansvällningar af perife- 
riska lymfkörtlar nu började uppträda, diagnosticerandet af myelogen 
psevdolevkemi. Det ordinerades arsenik, men krafterna sjönko raskt, 
och pat. afled 2 dagar därefter i komatöst tillstånd, 'd\ månader efter 
insjuknandet. Vid obduktionen visade sig benmärgen i alla de under- 
sökta benen förvandlad till en lingongelé liknande, rödgrå, genom- 
skinlig massa med atrofi af fettväfnaden, och i stället infiltration med 
lymfoida celler och stark öfverfyllnad af kärlen med blod. Dessutom 
iakttogs, jämte hjärnödem och andra serösa transsudat, en måttlig, 
ungefär jämnstor ansvällning af lymfkörtlarna på alla undersökta 
ställen, hvarjämte i lungor, läfver, mjälte, njurar och å refbenen visade 
sig smärre lymfatiska nybildningar med en, liksom lymfkörtlarnas, 
homogen, gråhvit snittyta och en vid mikroskopisk undersökning lika- 
dan beskafieuhet : lymfoida celler inbäddade i en fin adenoid väfnad. 

Det torde af det nämnda tydligen framgå, att lymfkörtel- 
ansvällningarna och de lymfatiska nybildningarna i åtskilliga 
organ ej kunnat vara orsaken till anemien och kakexien; så 
väl de ena som de andra bildningarna synas, efter hvad vid 
obduktionen visade sio- och att sluta af deras ringa storlek, 
hafva varit af färskt datum och ungefär samma ålder. Afven 
benmärgsförändringarnas primära natur blir, vid betraktande 
af det sena framträdandet af de på de samma tydande sym- 
ptomen, tämligen tvifvelaktig. Det vill i stället synas, som om 
så väl dessa benraärgsförändringar som de lymfatiska nybild- 
ningarna och hyperplasierna vore att betrakta såsom sekundära 
lokalisationer af ett allmän-lidande, hvilket genom sitt upp- 



30 Bd. XV. N:r 5. — f. w. warfvinge. 

trädande och förlopp bra mycket erinrar om sjukdomar af in- 
fehtiös natur. 

Alldeles likadant var förloppet i 

Fall 20. Pseudoleuch. medial. & lymph. (1881). Afven här var 
det en frisk och kraftfull, 23-årig man, som jämte lindrigt febril 
temperaturstegring började lida af ömhet och värk i hela kroppen, 
men utan svullnader. Hullet, förut godt, började efter någon tid, i 
sammanhang med aptitens aftagande, minskas. Först efter 2:ne månader 
lokaliserade sig värken och ömheten för tryck mera bestämdt i beu- 
systemet, och ännu senare uppträdde lymfkörtelansvällningar jämte 
kakektiskt utseende, måttlig förminskning af de röda blodkropparnas 
antal utan förökning af de hvitas. Döden inträdde (å annat sjukhus) 
3| månader ifrån insjuknandet, och obduktionen konstaterade dia- 
gnosens riktighet. 

Men äfven i de fall, som utgöra det stora flertalet, där för- 
loppet är utprägladt kronisM, närmar detta sig vanligen genom 
interkurrenta temperaturstegringar emellanåt det nyss nämnda. 
Sällsynt är, att förloppet är alldeles afebrilt, något som dock 
äfven kan inträffa vid mycket raskt förlöpande fall, såsom för- 
hållandet var i ett af mina fall, som efter 4 veckor slutade 
dödligt. Det är dessutom vanligt, att i dessa fall allmänna 
symptom, afmattning m. m., äro det föregående. I den perni- 
ciösa anemien upptäcker man ju vanligen ej en gång under 
sjukdomens förlopp något lokallidande, och de förändringar, 
som enligt regeln vid obduktionen finnas i benmärgen, äro 
utan tvifvel, som jag sedermera skall söka visa, sekundära. 

Dessa tre sjukdomar förlöpa under bilden af en fortskri- 
dande kakexi, utmärkt af blekhet hos hud och slemhinnor, 
ödem utan albuminuri, retinal- och andra blödningar, anemiska 
biljud öfver halskärl och hjärta, vanligen oregelbunden form 
och växlande storlek af de röda blodkropparna, förminskning 
af dessas antal, oregelbunden, tidtals påkommande feber, en 
kraftlöshet, som med iivarje dag blir alt större och till slut 
excessiv, vanligen kroniskt förlopp och tendens till dödlig ut- 
gång, hvarvid visserligen i levkemien och psevdolevkemien 
mjält- och lymfkörtelsvulster samt i den förra betydlig förök- 
ning af de hvita blodkropparna i ett taget blodprof utgöra i 
ögonen fallande olikheter. 

Utmärkande för dessa sjukdomar är den stora benägenhet 
för recidiv, som i dem gör sig gällande. Sådana hafva vi ofta 
i de meddelade fallen haft tillfälle att längre eller kortare tid 
efter upphörd arseuikbebaudling iakttaga; men äfven spontant 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDO LEVKEMI, M. M. 31 

uppträder under stundom stillestånd eller förbättring i sjuk- 
domen med inom kort inträdande nytt uppblossande af den 
samma. På samma gäng denna benägenhet för recidiv utgör 
en likhet mellan de tre sjukdomarna, talar den äfven för dessas 
natur af infektionssjukdomar och närmar dem till sådana sjuk- 
domar af otvifvelaktig infektiös natur, som syfilis och malaria- 
kakexi. 

Öfvergå vi till betraktande af symptomen och väfnadsför- 
ändringarna i dessa sjukdomar, så vill jag i första rummet 
fästa uppmärksamheten vid hlodförändringen såsom det vigti- 
gaste och utan tvifvel primära i de samma. 

I perniciös progressiv anemi, i hvilken just blodets be- 
skaffenhet synes vara det för sjukdomen mest utmärkande, och 
där utan blodundersökning (särskildt räkning af de röda blod- 
kropparna) diagnosen svårligen med full säkerhet kan ställas, 
har dock besynnerligt nog i största antalet af de meddelade 
fallen en noggrann sådan undersökning blifvit uraktlåten; i 
vissa fall har blodundersökning alldeles uteblifvit och i andra 
har man nöjt sig med att ange, att blodet varit blekt och tunt 
och de röda blodkropparna minskade i antal, äfvensom att de 
hvita ej varit förökade. I alla mina fall erbjöd blodet samma 
förändringar. Det framkvälde vid instick i en fingersjiets eller 
örsnibb lätt, hade ett så Ijusgult, genomskinligt utseende, att 
redan däraf kunde slutas till en höggradig minskning af de 
röda blodkropparna; det förblef särdeles länge flytande och 
då ett coagulum bildats, var det mycket luckert. Detta öfver- 
ensstämmer med de flesta uppgifter. De hvita blodkropparna 
uppgifvas nästan alltid såsom ej förökade; i mina fall förefans 
ej häller någon absolut förökning af de samma, antingen var 
proportionen mellan de röda och de hvita, trots den enorma 
minskningen af de förra, den samma som under normala för- 
hållanden, eller fans en lindrig relativ förökning af de senare. 
Hvad de röda blodkropparna beträffar, faller deras högst be- 
tydligt minskade antal genast i ögonen, anges också, där upp- 
gifter om blodet meddelas, öfverensstämmande. Dock ha endast 
i ett mindre antal af fallen räkningar af de samma företagits, 
de talrikaste (10) och tidigaste af Sökensen (Nord. med. ark. 
bd. 9. n:r 14 o. 20), som fann minskningen före döden nedgå 
till omkring A million på kmm., hvilket Sörensen anser vara 
det minsta med lifvet förenliga; Lépine har dock senare i ett 
fall funnit de röda blodkropparna minskade till 3*78,750 på 



32 Bd. XV. N:r 5. — r. w. warfvinge. 

kram. och WoRM— Muller i ett annat till 360,000. Af mina 

förut anförda fall erbjöd: 

N:r 10. 0,8 mill. vid arsenikbehandlingens början och 1,793 

mill. efter 6 veckors fortsättning därmed; 
N:r 11. 0,4 8 mill. 5 dagar före döden; 

N:r 12. 0,4 7 9 mill. vid början med användning af arsenik, 
efter 3 veckors bruk däraf 1,2 7 8 mill. och efter 4 
månaders 4,0 2 5 mill.; 
N:r 13. 0,966 mill. vid inkomsten (2 — 3 mån. från sjukdomens 
början), 0,5 5 2 10 dagar senare och 2,6 efter 6 veckors 
bruk af arsenik samt 4,o5 vid utskrifningen; 0,9 5 4 
mill. vid aedan inträdt recidiv, stegring till 2,9 under 
bruk af arsenik, men sedan fluktuerande; 
N:r 14. 0,8 18 mill. vid arsenikbehandlingens början (ungefär 
2A mån. sedan sjukdomen begynte), 2,(i6 efter 5 veckors 
fortsättning därmed och 3,i 6 veckor senare; 
N:r 15. I,i7 mill. (och vid utskrifningen efter behandling 

med järn och arsenik 3, os); 
N:r 16. 0,8 o 5 mill. vid arsenikbehandlingens början och där- 
efter småningom stigande till 3,3 mill. vid dess slut. 
I det första af mig (1876; jfr Hygiea 1877. Förh. s. 97) 
iakttagna fallet af perniciös progressiv anemi hade mängden 
af röda blodkroppar vid döden nedgått till 0,4 4 1 mill. på 
kmm. och i ett annat redan 2| mån. före döden till 0,87 4; i 
ett fall från 1879 till 0,4 8 3 4 dagar och 0,4 2 5 2 dagar före 
döden; i ett annat från samma år till 0,426 på dödsdagen. 
Minskningen af de röda blodkropparna synes altså vara kon- 
stant och, då utgången blir dödlig, stadigt fortgående (till 
omkring ^L — ^^ af det normala), hvaremot vid inträdande för- 
bättring en lika stadig-t fortskridande förökning af antalet visar 
sig. — Hvad de röda blodkropparnas storlek beträffar, så 
synes i detta afseende olikheter förefinnas; i Eichhorsts 
fall voro de samma i allmänhet större än norraalt, i Sörensens 
var hufvudraassan af normal eller förökad storlek, hvarjämte 
ett antal mycket sraå förefans. I de af raig iakttagna fallen 
var de röda blodkropparnas storlek raycket växlande med 
gradvisa öfvergångar från raycket stora till normala och ab- 
normt små, dock så att vid långt framskridna fall de först 
näranda utgjorde hufvudraassan. — I afseende på de röda blod- 
kropparnas förra växla uppgifterna raycket. Under det de 
fleste författare ange förekomsten af formförändring hos en del 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 33 

af de röda blodkropparna vid perniciös anemi, omtalas af 
andra en sådan förändring ej, och EiCHHOEST anger bestämdt, 
att en sådan i hans fall saknades. I de af mig iakttagna fallen 
voro många, stundom det långt öfvervägande antalet röda blod- 
kroppar af oregelbunden form: många ovala eller päronformiga, 
åt ett håll tillspetsade, stundom, ehuru mindre ofta, biskvit- 
eller njurformiga. Denna beständiga förekomst af oregel- 
bundet formade röda blodkroppar i alla mina fall kom mig till 
en början att tro detta vara för perniciös anemi patognomoniskt. 
Detta antagande visade sig dock snart ej vara riktigt, i det jag 
fann samma förändringar i flere fall af höggradig anemi, fram- 
kallad af andra sjukdomar, såsom cancer ventriculi, kronisk 
enterokolit och långvarig suppuration. Det samma är äfven på 
andra håll iakttaget, hvarföre, då en del författare bestämdt 
uppge frånvaron af denna förändring i fall af perniciös anemi, 
man torde få antaga, att den samma är ett stundom uppträdande 
symptom i höggradiga anemier i allmänhet och ej blott i den 
8. k. perniciösa, ehuru, som det synes, där vanligare och betyd- 
ligare. Dessutom funnos i flere fall, i större eller mindre 
antal, smärre, oftare intensivare färgade kroppar, mest af 
rundad form, men många kantiga, om hvilkas natur af röda 
blodkroppar man blir tveksam; ofta förefalla de såsom fragment 
af sådana. Blodets beskaffenhet är altså i den progr. pern. 
anemien ganska karakteristisk: enorm förminskning af de röda 
blodkropparna, enligt regeln i förening med mycket växlande 
storlek och form hos de samma. 

Vid den väl kända, ej mindre karakteristiska blodbeskaffen- 
heten i levkemi behöfver jag ej mycket uppehålla mig. Jag 
vill blott fästa uppmärksamheten därpå, att i levkemi förminsk- 
ningen af de röda blodkropparnas antal kan gå lika långt som 
i perniciös anemi. Sålunda nedgick den i ett af mig 1876 
iakttaget fall en vecka före döden till 0,5 51 mill. på kmm. I 
detta afseende är fallet ej ensamt stående; i de förut af mig 
meddelade levkemifallen hade denna minskning visserligen ej 
hunnit fortskrida så långt, då med arsenikbehandlingen ingreps 
(i ena fallet till 1,16 mill. och i det andra till 3,036 mill. på 
kmm.), men flere i litteraturen förekommande fall göra det 
sannolikt, att ett nedgående af de röda blodkropparnas antal 
till omkring j\j af det normala kan ega rum äfven i levkemi. 
Formförändring af de röda blodkropparna finnes i mina fall af 
levkemi ej angifven, men en sådan, lik den i perniciös anemi, 

Nord. med. arkiv. Bd. XV. ^ 



34 Bd. XV. N:r 5. — f. w. warfvinge. 

omtalas af flere författare. Erinrar man sig nu, att fall före- 
komma af levkemi, där hvarken mjälte eller lymfkörtlar äro 
ansvälda, utan där endast benmärgen är förändrad på ungefär 
samma sätt, som i fallen af perniciös anemi är angifvet, ja, 
att t. o. m. ett fall (Leube och Fleischer) af den förra sjuk- 
domen finnes meddeladt, där äfven benmärgen var föga eller 
icke förändrad, skiljer sig i sådana fall denna sjukdom från 
den perniciösa anemien endast genom förökning af de hvita 
blodkropparna. Men i detta afseende visar ett af Litten med- 
deladt fall (Berl. Klin. Wochenschr. 1877. 19 & 20) en tydlig 
öfvergång från den senare sjukdomen till den förra: hos en 
pat., hos hvilken inom loppet af några veckor utvecklat sig 
sjukdomsbilden af svår pern. anemi, antar blodet, som dittils 
ej visat annan förändring än en stark förminskning af de röda 
blodkropparna och en ringa förökning af de hvita, 4 dagar 
före döden en levkemisk beskaffenhet och stiger antalet af de 
hvita blodcellerna så hastio;t. att de å dödsdagen utgöra mer 
än \ af de rödas (och vid obdukt. finner man inga förändringar 
af mjälte och lymfkörtlar, men betydliga i benmärgen). I ett 
af Englisch iakttaget fall gaf undersökning under lifvet vid 
handen en rätt betydlig förökning af de hvita blodcellerna (1:3), 
men vid den några veckor senare inträdda döden kunde en 
sådan förökning ej als påvisas, men väl förefans hyperplasi i 
alla benens märg. 

Förökningen af de hvita blodkropparna synes därföre 
knappast vara det för levkemien hufvudsakliga. Såsom bekant 
karakteriseras också den sjukdom, som benämnts psevdolev- 
kemi, af småningom tilltagande ansvällning af lymfkörlar och 
mjälte samt därtill ofta förändringar i benmärg och å andra 
ställen såsom vid levkemi, alt sammans i förening med anemi 
och med benägenhet för blödningar och transsudat, tydande på 
blodförändring, samt tendens till dödlig utgång, men utan eller 
med endast ringa förändring af de hvita blodkropparnas antal. 
Fall förekomma nu, där under flere månader intill ett år sjuk- 
domen haft karaktcren af psevdolcvkemi, men där mot slutet 
helt hastigt eller ock småningom förökning af de hvita blod- 
kropparna instält sig, antingen i så ringa mängd (2 å 3 på 100 
röda: Lsambert), att fallets rubricering såsom levkemi näppe- 
ligen var berättigad, eller så betydlig (Mosler), att diagnosen 
af levkemi var på sin phits. Gränsen emellan dessa båda sjuk- 
domar är också tämligen godtycklig. Man kan nämligen ej 



OM BEHANDLING AP LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 35 

helt enkelt säga, att skilnaden dem emellan består däri, att i 
den ena de hvita blodkropparna äro ökade, i den andra ej, ty 
äfven i psevdolevkemien kan en sådan förökning ega rum, 
nämligen en sådan som blott föga aflägsnar sig från de täm- 
ligen vida normala gränserna (3000 — 9000 på kmm.). Dess- 
utom är ju redan i levkemien förhållandet i detta afseende 
ingalunda alltid det samma; ofta nog förekomma där växlingar 
i proportionen mellan de båda slagen af blodkroppar och än 
äro stora lymfceller öfvervägande än små, utan att detta kon- 
stant är bundet vid bestämda former af sjukdomen. I dennas 
början äi* ju också vanligen förökningen af de hvita blodkrop- 
parna ringa och först senare når den sådana grader, att man 
kan tala om egentlig levkemi. Förökningen af de hvita blod- 
cellerna, som altså kan saknas, vara lindrig eller höggradig, 
under det sjukdomens symptom i öfrigt, dess förlopp och ut- 
gång äro de samma, kan sålunda ej ha den fundamentala be- 
tydelse, som man tillagt den, utan blott utgöra ett sekundärt 
och accessoriskt fenomen, tjänande att karakterisera en viss 
sjukdomsform, ej en särskild sjukdom. Hvad de röda blod- 
kropparna beträffar, så eger äfven i psevdolevkemien en för- 
minskning i de sammas antal rum. men denna förminskninsf har 
i mina fall ej varit så höggradig som i levkemien och perni- 
ciösa anemien. I fallet 4 uppgick antalet röda blodkroppar 
knapt 3 veckor före döden till 3 mill., i 5 vid arsenikbehand- 
lingens början till 2,0 9 3 mill., i 6 till 3,7 mill., i 7 likaledes 
till 3,7 mill.; i fall 19 uppgick antalet 4 dagar före döden till 
2,-) mill., i 20, tio dagar före döden, till 3 mill., i 17, fyra dagar 
före döden, till 1,7 mill. Härvid torde märkas, att i afseende 
på de röda blodkropparna större olikhet förefinnes mellan psev- 
dolevkemi och levkemi än mellan denna och den perniciösa 
anemien, under det de båda förra i andra hänseenden förete så 
många likheter. 

Under det sålunda i utpräglade fall dessa tre sjukdomar 
skilja sig från hvarandra genom en påfallande olika blodbe- 
skaffenhet, hvilken emellertid, såsom vi sett, ej är mei'a konstant, 
än att ej sällan öfvergångsformer anträffas, så är för dem alla 
dock ett gemensamt, nämligen minskningen af de röda blod- 
kropparnas antal (jämte förändring af deras form och storlek), 
hvilken minskning i levkemi och perniciös anemi går ytterst 
långt och håller jämna steg med sjukdomens fortgång, men i 
psevdolevkemi synes hålla sig inom ganska måttliga gränser. 



36 Bd. XV. N.T 5. — r. w. warfvixge. 

De hafva äfven, till skilnad från andra anemier, gemensamt, 
att i venblodet hopa sig ämnen (urinsyra, mjölksyra, myrsyra, 
hypoxantin m. fl.), hvilka normalt förekomma i mjält-ven- 
blodet och synas vara resultatet af de röda blodkropparnas för- 
störelse i mjälten. Att en förstörelse af röda blodkroppar i 
betydlig grad eger rum och är den egentliga orsaken till deras 
betydliga minskning i blodet, därför tala dessutom flere andra 
omständigheter; så den anmärkta oregelbundna formen af de 
röda blodkropparna i blodet, häntydande på börjande under- 
gång af de samma, äfvensom närvaron i blodet af de talrika 
små färgade kroppar, som kunna misstänkas för att vara af- 
döda röda blodkroppar eller fragment af sådana (snarare än 
unga blodceller); vidare den af Eichhorst m. fl, i en del fall 
(pern. anemi) funna betydligt ökade järnhalten hos några inre 
organ, njurar, pancreas och i synnerhet lefvern. Alt tyder på, 
att i dessa sjukdomar förminskningen af blodcellernas antal 
mindre beror på minskad nybildning af blodkroppar än på en 
abnorm förstörelse af sädana. Särskildt hvad den perniciösa 
anemien beträffar, ådagalägges en sådan rask och riklig de- 
struktion af blodets färgade celler af följande 

Fall 21. AncBmia pern. progr. C. J. A. P., en 23 år gammal 
arbetare, liade utan ringaste känd anledning 3 veckor före intagningen 
å Sabbatsbergs sjuklius (d. ^/^ 1879) börjat erfara matthet och olust 
till arbete, hvilka symptom, trots fortfarande rätt god aptit, raskt ste- 
grades, så att han snart måste intaga sängen. Vid inkomsten till 
sjukhuset företedde pat. godt hull, men en höggradig anemi med lik- 
blek i gult dragande hud, malleolarödem och petekier å benen; matt- 
heten var betydlig och tilltog altjämt, så att pat. efter få dagar endast 
med mycken möda kunde utföra de obetydligaste rörelser och, då man 
försökte sätta honom upp, visade benägenhet att falla i vanmakt. 
Blodet, särdeles tunt och blekt, höll d. i*/* 0,48 3 mill. och d. ^^4 
0,425 mill. röda blodkroppar på kmm., flertalet af oregelbunden 
form, ovala, päronformiga, svansade, hvarjämte förekom ett ej ringa 
autal små, för det mesta rundade, men delvis kantiga kroppar, som 
voro något starkare färgade än de förut nämnda; de livita blodkrop- 
parna mycket sparsamma. Med undantag af retinalblödningar eljest 
intet abnormt, ingen temperaturstegring, ingen albuminuri. Behandl. 
med järn och kina. Död i komatöst tillstånd d. '%, ung. 4 veckor 
efter insjuknandet. Vid obduktionen visade sig höggradig anemi i 
inre organ jämte talrika, mest punktformiga blödningar samt serösa 
transsudat; hjärtrauskulaturen var fettdegenerad, insidan af kamrarna 
vackert tigrerad med gula strimmor och streck. I njurarnas epitel- 
celler förefans en riklig mängd blodpigmcnt och i de glatta muskel- 
trådarna i muscularis af jcjunum voro muskelcellerna nästan fylda 
med dylikt pigment. Sådant fana äfven i stor mängd i den blekt 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMl, M. M. 37 

gråröda, tjockflytande benmärgen, i hvilken ingen egentlig fettvtäf 
förefans, däremot rikligt med fettdroppar samt lymfoida celler, nor- 
mala röda blodkroppar och färgade kärnlialtiga celler. 

Af öfriga patologiska förändringar erbjuder den i hen- 
märgen mesta intresse. Bestående i fettväfvens försvinnande 
och dess ersättande af adenoid väfnad med i maskorna hopade 
rikliga lyrafceller, äfvensom färgade celler (dels normala röda 
blodkroppar, dels kärnhaltiga färgade celler), eller med andra 
ord ett återvändande till benmärgens beskaffenhet hos fostret, 
kan denna furändring betraktas, om ej såsom konstant, dock 
såsom mycket vanlig i levkemi, och en likadan har förekommit 
i alla mina till obduktion komna fall af psevdolevkemi och 
perniciös anemi, liksom i flertalet på senare tid från andra håll 
meddelade fall af dessa sjukdomar. Man har velat anse denna 
förändring i benmärgen såsom det primära i dessa sjukdomar 
och låtit märgen deltaga i den stegrade destruktion af röda 
blodkroppar, som i dem eger rum. Det är dock svårt att för- 
stå, att samma beskaffenhet hos benmärgen, som hos fostret 
betraktas såsom bidragande till den fysiologiska blodtillväxten, 
skulle här ha alldeles motsatt verkan och leda till förstörelse 
af blodet eller åtminstone ett hämmande af blodbildningen. 
Visserligen skulle den i fallet 21 anmärkta rikedomen på pig- 
menthaltiga celler i benmärgen kunna anses tyda på en där 
för sig gående destruktion af röda blodkroppar, men då enorm 
hopning af pigment förekom i flere organ, där det ej före- 
kommer under fysiologiska förhållanden, såsom i njurarnas 
epitelceller, i de glatta muskeltrådarna i muscularis af jejunum, 
synes detta alt blott tala för, att en betydlig förstörelse af röda 
blodkroppar egt rum, utan att bevisa, att en sådan företrädesvis 
eller als försiggått just i benmärgen. Tvärtom tyder mycket 
på, att här en hyperplasi af röda blodkroppar eger rum ; i syn- 
nerhet talar för en sådan uppfattning närvaron af talrika kärn- 
haltiga färgade celler, h vilka tyckas utgöra öfvergångsformer 
från lymfceller till röda blodkroppar, äfvensom den omstän- 
digheten, att, under det den näranda benmärgsförändringen ej 
är alldeles konstant i perniciös anemi, levkemi och psevdolev- 
kemi, den äfven förekommer i höggradiga fall af anemi af andra 
orsaker och detta i desto högre grad, ju betydligare anemien är, 
såsom af Littens och Orts samt BleCHMANNs talrika under- 
sökningar synes framgå. A Sabbatsbergs sjukhus har upp- 
märksamheten länge varit riktad på benmärgen hos personer, 



38 Bd. XV. N:r 5. — f. w. warfviiNGE. 

som aflidit i utmattande sjukdomar, och man har därvid vid 
cancer, phthisis ra. m. funnit en liknande förändring, ehuru 
visserligen aldrig så utpräglad, som i pernic. anemi och psev- 
dolevkemi. Btzzozeros undersökningar synas hafva visat, att 
benmärgen hörer till de blodbildande organen, och Neumann 
antager, att detta dess normala deltagande i bildningen af blod- 
kropparna, visande sig genom närvaro i den samma ej blott af 
lymfoida celler, utan af alla mellanstadier mellan dessa och röda 
blodkroppar, vid de i fråga varande tillstånden kompensatoriskt 
stegras, sålunda utgörande ett naturens sträfvande att ntjämna 
det uppkomna missförhållandet, ett sträfvande som någon gång 
synes krönas med framgång, och vid h vilket det ej kan und- 
vikas, att ofullbordade produkter i större mängd än vanligt 
uppkomma, däribland vid levkemi och öfvergångarna därtill en 
mer eller mindre riklig mängd hvita blodkroppar. Den om- 
ständigheten, att i psevdolevkemi proportionen af de hvita 
kropparna i blodet är normal eller nästan normal, under det 
märgrumraen äro fylda af adenoid väfnad med en enorm mängd 
lymfceller, gör emellertid, att man ej får tillägga denna ben- 
märgsförändring så stor vigt för uppkomsten af just den lev- 
kemiska blodbeskaffenheten, som Neumann gjort. 

Har man sålunda skäl att betrakta benmärgsförändringarna 
i dessa sjukdomar såsom sekundära, så är detta ej mindre hän- 
delsen med lymfkörtel- och mjältmisvällningarna. I den per- 
niciösa anemien uppträder den obetydliga mjältansvällningen, 
om den ej alldeles saknas, först tydligt mot sjukdomens slut, 
då anemien är fullt utpräglad, och lymfkörtelansvällningar 
saknas nästan alltid, eller om de i ringa grad uppträda, sker 
detta mycket sent. Dessa ansvällningar kunna här altså ej 
vara orsak till anemien. Afven i levkemien och psevdolev- 
kemien kunna, såsom Bull anmärker, anemien och kakexien 
begynna, innan svulster kunna påvisas eller medan de äro i sin 
begynnelse och icke kunna tillfyllest förklara anemien; dess- 
utom synas mjälten och lymfkörtlarna ej vara benägna för pri- 
mära sjukdomar, och hyperplastiska processer i dem af andra 
orsaker framkalla ej sjukdomstillstånd liknande de i fråga 
varande. Och hvad beträffar de heterotopiska lymfatiska bild- 
ningarna, hvilka lika väl förekomma i psevdolevkemi som i 
levkemi och i båda i nästan alla organ, så uppträda de, såsom 
det synes, ännu senare och äro ännu tydligare sekundära; på 
grund af deras förekomst i psevdolevkemi kan man ej antaga 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 39 

dem uppkomma genom utvandring af blodets ofärgade celler, 
utan får äfven bär antaga dyskrasisk retning såsom orsak ocb 
bildningen försiggående på stället ur bindväfselementen. 

Anemi med Tidkexi ger sig i alla tre sjukdomarna tillkänna 
genom bleka slemhinnor, vaxblek hudfärg m, m. Den störda 
blodblandningen visar sig äfven i dem alla genom dålig nutri- 
eringf af kärlvägsrarna med därpå beroende benägenhet för 
bristning. Af de därigenom uppkomna blödningarna i olika 
kroppsdelar hafva de i retinje mest fästat uppmärksamheten 
vid sig. I alla tre sjukdomarna förekomma vidare såsom ut- 
tryck af den dåliga blodblandningen ödem och transsudat (hvilka 
dock stundom bero på tryck). 

Den i de flesta fall af dessa sjukdomar funna lindriga fett- 
degenerationen af åtskilliga organ, i synnerhet hjärtat, synes vara 
endast sekundär af blodförändringen, så mycket mera som den 
ej är konstant, som den ej sällan förekommer vid kloros och 
sekundär anemi (Ponfick;, och Perl hos djur, som han dödat 
genom upprepade bloduttömningar, fann börjande fettdegenera- 
tion af hjärtmuskulaturen. 

Feber hörer till de vanliga symptomen i såväl perniclös 
anemi, som levkemi och psevdolevkemi och förhåller sig i dem 
alla på liknande sätt. Den uppträder mest mot dessa sjuk- 
domars slut och är ganska oregelbunden; kontinuerlig under 
flere dagar eller veckor afbi-ytes febern ej sällan af kortare 
eller längre apyretiska perioder. I en del fall är temperaturen 
aldrig stegrad och i andra förekomma tid efter annan afton- 
stegringar, 

Uppträdandet är för alla tre sjukdomarna liknande; van- 
ligen långsamt och insidiöst; det inställer sig, utan upptäckbar 
orsak och utan någon lokal åkomma eller med en sådan af 
endast ringa utsträckning, en tilltagande afmattning, som snart 
hindrar den förut oftast kraftfulle pat. från de vanliga göro- 
målen. Hv;!rje ansträngning blir tröttande och framkallar lätt 
andnöd, hjärtklappning, ångest och beklämning. Snart kunna 
de sjuka ej lemna sängen och erfara senare vid försök att resa 
sig svindel och känsla af vanmakt. Samtidigt blir det bleka 
utseendet alt mera påfallande och detta ganska raskt; hudbe- 
täckningarna bli ytterligt bleka med dragning i gult och till- 
gängliga slemhinnor ha knapt en blekröd anstrykning. An- 
sigtet är pussigt, benen ödematösa. Pat. blir apatisk, ansigts- 
dragen slappa, rörelserna ske långsamt och med synbar an- 



40 Bd. XV. N:r 5. — r. w. warfvinge. 

strängning, liksom talande och tänkande, men intelligensen är 
vanligen intill slutet fri. Härtill komma starka anemiska biljud 
öfver halskärl och hjärta. Alla dessa symptom förklaras någor- 
lunda af blodförändringen, som äfven, såsom nämndt, förklarar 
benägenheten för blödningar, ödem och transsudat, Matsmält- 
ningen är i början vanligen ordentlig, och hullet bibehålies 
länge, i synnerhet om pat., såsom vid den perniciösa anemien 
mera än vid de båda andra sjukdomsformerna synes vara hän- 
delsen, af den alla andra symptom i bakgrunden trängande 
känslan af utmattning tidigt dömes till hvila. 

Det vidare förloppet och utgången äro ock i alla tre sjuk- 
domarna identiska. Gången är i dem alla progressiv och, om 
ej lämplig behandling mellankommer, nästan utan undantag 
perniciös, hvarvid visserligen stundom temporär förbättring eller 
stilleständ kan iakttagas. Döden kommer vanligen långsamt 
genom utmattning, men kan äfven framkallas af upprepade 
blödningar eller hjäi-nödem; hastigt slut genom asfyxi i följd 
af intratoraciskt tryck är kanske det vanligaste i den lymfatiska 
formen af levkemi och psevdolevkemi. Durationen växlar för 
alla tre från några veckor till ett eller t. o. ra. fiere år. 

I afseende på etiologien visa de tre sjukdomarna den öfver- 
ensstämmelsen, att patogenesen är insvept i dunkel; frånvaro 
af hvarje upptäckbart etiologiskt moment är här t. o. m. vä- 
sendtlig för sjukdomsbegreppet. Man vet numera, att de samma 
ingenting ha att skaffa med skrofulos, tuberkulos och sump- 
miasma, ingenting med kongenitalt anlag, och att de ej före- 
trädesvis förekomma hos personer med svag konstitution; ålder, 
kön eller yrke synas ej utöfva någon predisposition. I fler- 
talet af de publicerade säkra fallen har sjukdomen utan rin- 
gaste upptäckbar orsak (såsom föregångna sjukdomar eller andra 
försvagande inflytelser), altså skenbart spontant uppträdt hos 
förut friska personer; i andra fall hafva vissei-Iigen de nämnda 
försvagande inflytelserna gjort sig gällande, utan att man dock 
kan tillskrifva dem någon egentlig kausal betydelse, emedan 
de samma i allmänhet ej varit af tillräcklig betydenhet för 
att förklara sjukdomens grava beskaffenhet och de dessutom 
kunna ha fullständigt upphört, under det sjukdomen stadigt 
gått framåt. Af mina förut anförda fall saknades i flertalet 
hvarje föregående sjukdom och hvarje annan upptäckbar om- 
ständighet, som skulle kunna betraktas såsom orsak till den 
perniciösa anemien, psevdolevkemien eller levkemien; dessa 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLliVKEMI, M. M. 41 

uppträdde där midt under fullkomlig hälsa hos kraftfulla, van- 
ligen tämligen unga personer; och i de öfriga fallen kan den 
längre eller kortare tid föregångna sjukdomen, såsom frossa, 
kikhosta, diarré, näppeligen tilläggas kausal betydelse. Det måste 
därföre finnas någon annan okänd mäktig faktor med i spelet, 
under det mycket tyder på något gemensamt i de trenne afhand- 
ladc sjukdomarnas patogenes. Jag har förut anfört, att i deras 
uppträdande och förlopp finnes åtskilligt, som talar för tillvaron 
af infcJctio)i genom mikroorganismer. Det är nämndt, att dessa 
sjukdomar stundom ha ett akut förlopp och att därvid likheten 
med akuta infektionssjukdomar är påtaglig. Men äfven i de 
mera långsamt förlöpande fallen, såsom 19 och 20, äro hyper- 
plasierua och de lymfatiska nybildningarna tydligen att betrakta 
såsom sekundära lokalisationer af ett allmänlidande, hvilket ge- 
nom sitt uppträdande och förlo])p förer tanken på sjukdomar 
af infektiös natur. Afven vid utprägladt kroniskt förlo])p äro 
allmänsymptom, afmattning nj. m., föregående, och förlöpa sjuk- 
domarna under bilclen af en fortskridande kakexi, h varvid för- 
loppet vanligen genom interkurrenta temperaturstegringar emel- 
lanåt närmar sig det nyss nämnda. Att infektion här sålunda 
spelar en roll, är så mycket sannolikare, som sådana afgjordt 
infektiösa sjukdomar, som syfilis och tuberkulos, i många af- 
seenden visa en påtaglig öfverensstämmelse med de nu af- 
handlade. Därtill kommer, att dessa senare synas vara ej lik- 
formigt fördelade öfver jordytan, utan uppträda härdvis, samt 
att de stundom tyckas visa tendens till epidemiskt uppträ- 
dande. 

Alt, etiologien eller rättare frånvaron af hvarje etiologiskt 
moment, kliniska såväl som anatomiska karakterer, sjukdo- 
marnas progressiva gång och, om ej lämplig behandling mel- 
lankommer, letala slut, ådagalägger sålunda öfverensstämmelsen 
dem emellan, så att de visa sig, om ej identiska, dock nära 
beslägtade och af gemensamt ursprung. Gränserna samman- 
flyta, såsom vi sett, så att det torde vara svårt att uppge ett 
enda säkert skiljemärke emellan dem, och tydliga öfvergångs- 
fall äro, efter hvad vi också funnit, ej ovanliga. Det är ej 
blott från psevdolcvkemien och den perniciösa anemien, mellan 
hvilka ingen egentlig skilnad finnes, då ju den senare knapt 
är annat än en myelogen psevdolevkemi och mot slutet dess- 
utom plägar visa benägenhet för mjältansvällning och någon 
gång lymfkörteluppdrifningar, som öfvergång sker till levkemi, 

Nord. med. arkiv. Bd XV. 4 



42 Bd. XV. N:r 5. — f. w. warfvinge. 

i det hvita blodkroppar hopa sig i blodet, utan äfven ehuru 
undantagsvis (Englisch) tvärtom. Detta visar, att man ej, 
såsom någre författare varit benägna att göra, kan betrakta 
den ena sjukdomen såsom en högre grad af den andra. 

Vi hafva sålunda antagligen att göra med en sjukdom, 
hvilken skenbart spontant uppstår hos förut friska individer, 
eller, om försvagande inflytelser hafva föregått, snart visar sin 
själfständiga och maligna karakter, och där blodförändringen 
är påtaglig samt antagligen det primära, utgångspunkten för 
nutritionsrubbningen. Det är visserligen sant, att man mycket 
ofta i levkemi och psevdolevkemi finner lymfkörtel- eller mjält- 
ansvällning före tecken på anemi och kakexi, men det är också 
säkert, att dessa senare i många fall uppträda före hvarje upp- 
täckbar lokal manifestation, och i först nämnda fallet är sanno- 
likt dyskrasien för handen, ehuru ej utpräglad. I sina manifesta- 
tioner och lokalisationer visar emellertid den i fråga varande 
nutritionsrubbningen stora växlingar, och dessa lokalisationer 
påtrycka i allmänhet symptomkomplexen en nog egendomlig 
prägel, för att man må kunna uppställa flere kliniska former, 
alla dock utmärkta af en oprundförändring, nämlio;en förändrin- 
gen af blodet, som nogsamt ger sig tillkänna genom förminsk- 
ning af de röda blodkropparnas antal jämte växlande storlek 
och lätt inträdande formförändring af de samma samt benägenhet 
för blödningar och transsudat. Sjukdomsformerna, som af de 
olika sekundära lokalisationerna bestämmas, äro mångahanda: 
adenoid transformation af benmärgen utan förökning af de hvita 
blodkropparna (anajmia pernic. progr., pseudoleuchaem. me- 
dullar.), sådan med förökning af de samma (leucha3m. medull.), 
lymfkörtelansvällningar med (leuch. lien.) eller utan förökning 
af blodets ofärgade celler (pseudoleuch. lymph., anasmia lym- 
phat., maligna lymfom), mjältansvällning med (leuch. lien.) 
eller utan sådan förökning (pseudoleuch. lien.); vidare en form 
med sekundär lokalisation hufvudsakligen i tarmkanalens lymf- 
apparat, en med sådan i tonsillerna o. s. v., och därvid än ök- 
ning, än ej af de hvita blodcellerna; lägges härtill, att dessa 
former förekomma på mångfaldigt sätt kombinerade och än 
med, än utan hcterotopiska lymfatiska nybildningar här och där 
i organen, inses att en hel mängd sjukdomsformer uppkomma, 
om hvilkas inrangerande i den ena eller andra af de tre huf- 
vudformcrna (anicm. pern., Icucha3m. och p«<ondolou('h.) mnn 
stundom blir tveksam. 



OM BEHANDLING AF LEVKEMI, PSEVDOLEVKEMI, M. M. 43 

Efter denna öfverblick af levkemiens, psevdolevkemiens 
och den perniciösa anemiens förhållande till hvarandra, åtei*- 
går jag för ett ögonblick till arsenikbehandlingen. Vågade 
jag inlåta mig på s.ättet för dennas inverkan, låge det, då för 
mig de nämnda åkommornas egenskap af infektionssjukdomar 
är mer än sannolik, nära till hands att uppfatta arsenikens in- 
verkan därvid såsom antiseptisk. Ai"senikens förmåga såsom 
antisepticum är alt för väl känd, och man kan blott göra den 
invändningen, att denna vid den utspädning, som medlet inom 
kroppen underkastas, ej kan i nämnvärd grad göra sig gäl- 
lande till dödande af de antagligen såsom sjukdomsväckare 
verkande lägre organismerna. Ehuru det visserligen är sant, 
att den koncentration, i hvilken arseniken införlifvas med män- 
niskoorganismen, ingalunda når den grad, som har lägre orga- 
nismers förstörelse till följd, och att det sålunda ej är att tänka 
på att kunna direkt döda dessa sjukdomsväckare, så är det 
dock bekant, att antiseptica äfven i svagaste koncentration 
förmå öfvergående inskränka lägre organismers lifaktighet. Då 
man därtill torde kunna antaga, att människokroppen ej för 
dessa erbjuder en rätt gynsam jordmon, kan man därföre vänta, 
att de, om ock små kvantiteter arsenik, som tillföras kroppen, 
förmå hämma nämnda mikroorganismers verksamhet och lemna 
vis medicatrix naturaj tid att öfvervinna och aflägsna de samma. 
Det synes i detta afseende lämpligt att hänvisa till arsenikens, 
ej mindre än kininets, verkan mot febr. intermittens; intetdera 
af dessa medel kommer ju häller därvid till verkan i en sådan 
koncentration, som behöfves för att utom raänniskoorganismen 
döda lägre organismer, och dock botas genom deras bruk fros- 
san. Arsenikens otvifvelaktiga gagn i många fall af phthisis 
pulmonum torde härvid äfven böra påpekas. Mesta analogien 
med den föreliggande arsenikbehandlingen i levkemi o. s. v. er- 
bjuder behandlingen af syfilis med kvicksilfver och jodkalium, 
hvilkas verkan vi väl ej kunna tänka oss annorlunda, än att 
de direkt angripa syfilisgiftet, förlama det och göra det möj- 
ligt för organismen att göra sig det samma kvitt. Det är så- 
lunda en verkligt kausal behandling, hvarom här är fråga, en 
behandling riktad mot själfva det i organismen inkomna och 
där sig propagerande sjukdomsgiftet. 

Om också arsenikens förmåga att definitivt bota de i fråga 
varande sjukdomarna ej är höjd öfver alt tvifvel, så är väl åt- 
minstone så mycket fullt ådagalagdt, att den i ett rätt stort 



44 Bd. XV. N:r 5. — f. w. warfvinge. 

antal fall förlängt lifvet, hvarföre tveksamhet rörande dess an- 
vändning i sjukdomar, där förut öfvergång till hälsa var så 
godt som okänd, ej af något berättigas. Det är också af vigt 
att ej för länge dröja med att ingripa, då flere fall visa, huru 
hastio-t dessa sjukdomar kunna i hela sin våldsamhet uppträda 
och inom mycket kort tid döda. Vid ett sådant raskt förlopp 
synes dock utsigten att genom arsenikbehandlingen utöfva ett 
hälsosamt inflytande vara betydligt mindre, än där förloppet är 
mera långsamt. 

I afseende på arsenikens användningssätt anser jag det 
rådligast att utan stegring fortsätta med en måttlig dos (4 
droppar mixtura Fowl. 3 ggr dagl.); man riskerar nämligen 
därvid ej att, såsom vid en fortgående stegring af dosen ej 
sällan inträffar, erhålla häftiga operativa verkningar, som ej 
blott tvinga till upphörande med arsenikbruket, utan äfven ofta 
göra pat. så känslig därför, att han ej på länge kan återtaga 
det samma. På det först nämnda sättet att gå till väga tror 
jag också att det berott, att den eljest vid arsenikbehandling 
af dessa sjukdomar nästan konstant iakttagna febern i mina 
fall, så vidt den ej fans förut, endast antydningsvis eller ej 
als instälde sig. Vid användning af injektioner är det af vigt, 
att dessa noggrant ske i själfva körtelparenkymet och att intet 
af vätskan kommer i omgifvande bindväf, emedan i sådant 
fall inflammation lätteligen inställer sig; antagligen hade af 
sådan orsak i fallet 2 den suppurativa periadeniten uppkommit, 
liksom i fallet 6 den vid obduktionen kring en djupliggande 
axillarkörtel iakttagna blödningen och börjande inflammationen. 



Stockholm, 1883. Kongl. BokUyckcrlot. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. N:r 6. 



Nordisk medicinsk literatur från år 1882. 



Tredje kvartalet. 



Normal anatomi, fysiologi och biologisk kemi: Haeald 
Grafp: Dr EsBACHs Albuminimeter. 

HARALD GRAFF: Dr EsbacllS Albuminimeter. Norsk Magaz. f. Lägevid., 
R. 3, Bd 12, S. 18. 

G. orataler en Förändring i Reagensvädskens Saramensätning, 
Opfinderen har foretaget til Analysens Simplifikation. Han anvender 
neinlig nu krystall iseret Citronsyre i Pikrinsyreoplösningen i Stedet 
for, som tidligere, Edikkesyre, hvorved man undgår dennes skadelige 
Indflydelse på Albuminpräcipitatet, og hvorved man nu ikke langare 
som för behöver at tage Hensyn til Urinens sp. Vägt. Hvis Urinen 
ikke tydelig er sur, tilsättes lidt Edikkesyre. Skulde Urinen ved fo- 
relöbig Hellersk Pröve vise betydeligere Albumingehalt, bör den for- 
tyndes med 1 eller 2 Dele Vand, så den ikke överstiger oratr. 5 Gr. 
pro Liter (^ %), hvilket erindres ved Beregningen af Resultatet. Denne 
Metode angiver Förf. som den bedste hidtil bekendte til en hurtig 
og let klinisk Besteraraelse af Alburaingehalten. For at sikre sig, 
at Albuminpräcipitatet skal sänke sig fuldständigt, minder G. her igen 
om: at lade Apparatet stå urört, ikke at ryste og ikke at syre en 
alkalisk Urin i Tuben selv, men i et andet Glas og derefter afvente, 
nt alle Gasblärer ere forsvundne, samt at korke godt. Por denne 
nye Reagensvädske er det gamle Apparat bleven omgraderet. 



l^ord. med. arkiv. Bd. XV. 



Bd. XV. N-.r 6. — nordisk medicinsk literatur i 882. 



Patologisk anatomi och allmän patologi: H. Heiberg: Om 
Tuberkulose. — H. Heiberg: Tuberkulosens Inokulabilitet. — P. Hede- 
Nius: Bidrag till frågan, om diabetes insipidus är en bjärnaffektion. — 
H. Heiberg: Et Tilfälde af idiopatisk Hjärtehypertrofi. — H. Heiberg: 
Anthracosis polmonum. — Egeberg: Et Nöste Askarider som Dödsärsag. — 
A. P. Gustafsson: Bidrag till kännedomen af corpora libera från cavum 
peritonsei. — P. Hedenius: Ett fall nf uterus septus med ensidig, kon- 
genital atrofi. — S. E. Henschen: Demonstration af ett fall af cysto- 
sarcoma mammse intracanaliculare papillare. — C. Qvist: Experimentela 
studier rörande vakcinämnet ocb dess konservering. 

H. HEIBERG: Om Tuberknlose. Norsk Magaz. for Lägevid., R. 3, Bd 12, 

S. 281. 

I en kort historisk Indledning omtaler H. deu LAÉNNECske Uni- 
tets- og den ViRCHOWske Dualitetsläre, viser videre hvorledes man 
nu ikke blöt i Frankrig efter Grancher og Charcot, men også i 
Tyskland (Rindfleisch) er på Vej til at veude tilbage til den Laén- 
NECske Lare og lade Tuberkelen danne Udgangspiinktet og det vä- 
sentlige ved enhver Ftisis. Selv bylder også H. denne Auskuelse 
og stötter dette väsentligst til Undersögelser af ganske friske Tilfälde 
af Tuberkulose, sora ved en eller anden Tilfäldighed kunne komma 
til Obduktion, i det Patienterne dö af en interkurrent Sygdom eller 
ved et Ulykkestilfälde. Undersöger man Lungerne her, hvor der kun 
er enkelte Knuder i Toppen af Lungen, vil man altid erkende disse 
som virkelige Tuberkler, medens det aldrig händer, at man får se en 
pnevmonisk Infiltration i Lungetoppen under desl. Oraständigheder. 
Sygdomraens Udgangspunkt er altid »interalveolär» (peri- eller para- 
bronkitisk) og ikke intraalveolär». Denne interalveoläre (tuberkulose) 
Dauuelse mener H. bör snarere opfattes i Lighed med Svulsterne end 
som et simpelt Betändelsesprodukt. Han fremhäver meget stärkt, 
hvorledes Tuberkulosen beständig begynder lokalt (ligesom visse ma- 
ligne Svulster), efterhånden infiltrerer närmeste Omgivelser og endelig 
forplanter sig längs Lymfekar til Lymfekertlerne og videre udover, 
samt tildels gennem Venerna for til sidst at sprede sig udover til 
de forskelligste Organer. Også Bronkier og Tarmkanalen lede In- 
fektionen, og også ad disse Veje kan der frerakomme sekundära Erup- 
tioner. Om man end må antage en cjeudomraelig ukendt (lokal 
eller universel) Disposition ligcsora ved de maligne Svulster, er dog 
Sygdorainens anatomiska Opträden lokal fra först af og först senere 
kommer mere udl)redt Infektion. Sora Fölga deraf gälder det i hvert 
Tilfälde at göra sig Ilede for, fra hvilket Organ Sygdom men tager 
sit Udspring. Som oftcst er dette utvivlsomt Lungen; men Förf. 
fremholder meget stärkt, at Tuberkulosen ikke altid begynder i Lun- 
gen, men at man ofta nok ser en fuldt karakteristisk Tuberkulose 
tage sit Udspring i andra Organer og cndog lade Lungen fri. 

Förf. giver derpå en detaljerat Fremstilling af den primäre Tu- 
berkuloses Forlöb 1) i Luugerne, 2) i Tarmkanalen, 3) i Lcddene 



PATOLOGISK ANATOMI OCH ALLMAN PATOLOGI. 3 

og Benene, 4) i Urogenitalorganerne, 5) Binyrerne, 6) Lymfekert- 
ierne, 7) Hjärnen, 8) Huden og 9) de seröse Hinder. 

I det vi benvise til Originalen slial har kun anföres, at Förf. 
for Lungernes Vedkoraraende hävder Sygdoramens Begyndelse fra »Tu- 
berkler», hvortil der slutter sig en Pnevmoni som Komplikation og 
ikke omvendt. Han påviser, at Tuberkulosen ikke själden helbredes 
ved en fibrös Ardannelse, og mange Ar i Toppen af Lungerne re- 
präsentere virkeligt helbredede Tuberkler. Også udbredte Sår i Tarm- 
kanalen kunne helbredes, og der oratales et Par sådanne Tilfälde. Med 
Hensyn på de krouiske Ledaffektioner konstaterer H. efter egne Un- 
dersögelser, at der også hcr som oftest findes Tuberkler. At Syg- 
doramen — således som Volkmann mener — nästen altid skulde 
begynde i Benenderne og först sekundärt angribe synovialis er ikke 
H. overhevist om, i det han flere Gange tror at have set Tuberku- 
lose i synovialis, uden at Benenderne have vist nogen betydeligere 
Affektion. — Urogenitaltuberkulosen så vel hos Mänd som Kvinder 
gennemgåes derpå nöjere. Det vises, hvorledes den begynder lokalt 
enten i epididymis, prostata eller Nyrebäkkenet samt hos Kvinden i 
Tuberue eller Livraoderen. Det göres specielt opraärksom på, at den 
primäre Nyretuberkulose egentligen har sit Sade i et Nyrebäger og 
först derfra griber över på selve Nyresubstansen. — Under Primär- 
tuberkulosen i Huden omtales et Tilfälde af lupus uasi, hvor der var 
ualmindeligt tydelige Tuberkler i Huden, og hvor Patienten döde af 
tuberkulos Meningit. Da H. antager, at al Tuberkulose er lokal fra 
först af, ser han ingen Grund til at forbeholde denne Benävnelse for 
Tuberkulosen i Huden eller Benene. H. Heiberg. 

H. HEIBERG: Tuberkulosens Inokulabilitet. Norsk Magaz. for Lägevid., 
R. 3, Bd 12, Forhandl. 1882, S. 111. 

H. Heiberg gav en Frerastilling af de forskellige Experimenter 
for at bevise Tuberkulosens Smitsomhed. I den derpå fölgende 
Diskussion udtalte sig Larsen, Wulfsbehg og Lochmann, som spe- 
cielt fremholdt, at han allerede på Naturforskermödet i Köbenhavn 
havde udtalt sig bestemt for Tuberkulosens Smitsomhed, men at han 
den Gäng ikke fandt Gehör. H. Heiberg. 

P. HEDENIUS: Bidrag till frågan, om diabetes insipidus är en hjärn- 

affektion. Upsala läkareför. forhandl., bd 17, s. 271. 

En 27-årig, starkt bygd arbetskarl, utan ärftliga sjukdomsanlag, 
började pä försommaren 1880 besväras af stark törst, samtidigt med 
det urinen läts i stora kvantiteter; han vårdades på akad. sjukhuset 
från början af dec. s. å. till den 21 okt. 1881 för de vanliga symp- 
tomen af diabetes insipidus, hvarunder han tilltog i hull, oaktadt han 
kände sig betydligt matt. På sista tiden var han likgiltig och slö, 
klagade öfver värk i bakhufvudet; låg de sista 8 dygnen soporös. 
Sektionen visade stark dilatation af hjärnans sidoventriklar samt mel- 
lersta ventrikel med infundibulum. Plexus choroidei, företrädesvis 
den 3:dje ventrikelus, uppgångna i en papillär blodrik nybildning 



4 Bd. XV. N.T 6. — NOEDISK medicinsk LITEKATUR 188 2. 

som fyller den utspända mellersta ventrikeln och infundibulum. Ny- 
bildningen var i allmänhet öfverensstämmande med de normala ko- 
roidalfransarna, men kärlrikare; ytan dessutom beklädd med flerlagrigt 
skifepitel, hvars celler sakna taggutskott och den rödgula lilla kropp, 
som hos vuxna normalt förekommer i dessa celler. Ingen abnormitet 
i 4:de ventrikeln samt från öfriga organ intet anmärkningsvärdt. 

S. Bayer. 

H. HEIBERG: Et Tilfälde af idiopatisk Hjärtehypertrofl. Norsk Magaz. 
for Lägevid., Bd 12, Forhandl. 1883, S. 66. 

Hjärtet vejede 1260 Gm, var altså omtr. 4 Gange forstörret. 
Jävn Hypertrofi af bägge Hjärtets Halvdele, Muskulaturen släp, men 
ikke fedtdegenereret. Klapperne normale. Ubetydelig ateromasi af 
aorta; alle övrige Organer sunde, specielt ingen Atrofi af Nyrerne. 

Hjärtet skrev sig fra en 53 Ar gammel Mand, ualmindeligt svart 
bygget. Han havde ikke haft tungt legemligt Arbejde i de sidste 20 
Ar, men hans Forretning medförte stadig Uro, Spändiug og Angstelse; 
han var ikke biberius, om han end i tidligere Dage havde väret ufor- 
sigtig i Nydelsen af Spirituösa. Manden var frisk indtil for 10 Ar 
siden, da han begyndte at hoste, blev siden mere og mere stakandet, 
der optrådte astraatiske Anfald og nevralgiske Smerter i Nakken. 
Hösten 1880 tiltog Fänoraenerne og der optrådte Ödem omkring 
Anklerne. Dette sidste strakte sig siden videre opover. Nogen ic- 
terus. Urinen indeholdt meget Aggehvide samt Cylindre. Pulsen 
liden, dikrotisk, uregelmässig. Hjärtemathed til höjre Sternalrand. 
Han bedredes efter et Par Måneder. Urinen blev fri for Aggehvide, 
og han var nogealunde frisk til Juletiden 1881, da deri samme Til- 
stand igen indtrådte og stadig forvärredes, indtil hans Död i Februar 
1881. 

Heiberg antog, at Alkohol vist nok havde bidraget sit til Syg- 
dommens Udvikling, men lagde dog megeu Vägt på det psykiske Mo- 
ment med Angstelse og Uro for sin Forretning. Harald Lexow. 



H. HEIBERG: Anthracosis pulmonum. Norsk Magaz. for Lägevid., R. 3, 
Bd 12, Forhandl., S. 240. 

Förf. foreviste i Medic. Selskab Präparater fra en Patient, hvis 
Sygdom måtte opfattes som anthracosis pulmonum (pneumonoconiosis 
niithracotica), kompliceret med Tuberkulose. Sygdommen fandtes hos 
en 28 Ar gammel Kedelsmed, der döde på lligshospitalet af tuber- 
kulos Meningit, ved Obduktion koustaterct som tuberkulos Basilar- 
meningit. Der fandtes i bägge Lungcr, men isär i veustre, så vcl i 
övre Lap som i nedre, flere indtil valnödstore, ikke skarpt begrän- 
sede, til dels konfluerende, stärkt sort pigmentcrede Infiltrationer, 
sklcrotiske Fortykkelser og Knuder, dog med miliäre Tuberkler i Pe- 
riferien. Toppen af venstre Lunge var ligesom Lungeparticrne mel- 
lem Knudcrne luftholdige. I Närheden af höjre Lungetop var der 
»lerimod en nödstor Ilule, omgivet af j)igmcnteret og iiulureret Väv. 
Udbredt tuberkulos Plevrit på venstrc Side, men ikke pä höjre. Pu 



PATOLOGISK ANATOMI OCH ALLMAN PATOLOGI. Ö 

Grund af Patientens Livsstilling, den stärkt udtalte Pigmentering af 
Knuderue, uagtet Pat. kun var 28 År gammel, samt Knudernes hele 
Udseende og deras Udbredning (ikke stärkest i Toppen) måtte her 
antages en anthracosis som Udgangspunkt med sencre Udvikling af 
Tuberkulose. H. omtalte Franskmändenes og Engelskmäudenes Op- 
fatning af Luugernes Pigmentering hos äldre Folk og visse pigmen- 
terede indurerede Knuder som betinget af inhaleret Kulstöv, og at 
Tydskerne nu havde forladt sin tidligere Anskuelse, at Pigraenterin- 
gen skulde skyldes små Blodudträdelser, og derimod nu beskrev den 
som en Stövinbalationssygdom (pneumonoconiosis resp. anthracotica, 
siderotica o. s. v.) H. foreviste et mikroskopisk Präparat af den 
tuschlignende Saft fra Knuderne, hvori såes flere spidse, sraä Kul- 
splinter og Kulnåle oratrent af Udseende og Störrelse som Hämatoi- 
dinkrystaller, men aldeles sortc. 

EGEBERG: Et Nöste Askarider som DÖdsursag-. Norsk Magaz. f. Lägevid., 
R. 3, Bd 12, Forhandl., S. 7(j— 77. 

Egeberg fremviste et Stykke Tarm fra en 4 Ar gammel Pige, 
der 2 Ar gammel havde kviteret en lumbricus i en blodig Afloring. 
Hun havde siden väret frisk, kun af og til haft förbigående Smerter 
i Underlivet. Om Aftenen den lite Februar fik hun voldsomme 
Smerter i Underlivet, uafladelige Bräkninger, men ingen Afföring, 
koUaberede og döde näste Morgen, 12 Timer efter de förste Sympto- 
raers Opträdcn. Ved Obduktion fandtes Tegn på Peritonit, og den 
nederste Del af Tyndtarraen fra valvula Bauhini oratr. Ih Kvarter 
opover aldeles proppet af lumbrici. Nogen anden Arsag til Perito- 
niten lod sig ikke påvise. Harald Lexow. 

A. P. GUSTAFSSON: Bidrag till kännedomen af corpora libera från 

cavum peritonjei. Upsala läkareför. forhandl., bd 17, s. 519. 

Förf. lemnar en af teckningar åtföljd beskrifning af corpus li- 
berum, anträffad i peritonealkaviteten af ett lik pä anatomisalen i 
Upsala. Bukhinnan företedde inga märken af inflammatoriska pro- 
cesser. Den fria kroppen var 4,.5 cm. lång, 3,7 cm. bred, 3,3 cm. 
tjock, hade slät yta af gråbrun färg och kändes fast som senväf. 
Genom snittet visades den bestå af en inre smutsgul söndersmulbar 
kärne inom en milliraetertjock kalkskålla och tvänne därutom belägna 
koncentriska lager. Det yttre lagret något genomskinligt, af gråbrun 
färg, fast och elastiskt samt koncentriskt strimmigt, bestod mikro- 
skopiskt af en lamellärt anordnad homogen grundsubstans med emel- 
lan de ytligare lamellerna liggande tillplattade celler, emellan de dju- 
pare däremot hopar af små fettkorn. Det inre lagret gråhvitt, hårdt 
och sprödt samt ogenomskinligt men koncentriskt strimmigt och un- 
der mikroskopet visande lameller af ungefär samma tjocklek som i 
yttre lagret. Hårdheten och sprödheten beroende på kalkinfiltration. 
Grundsubstansen bestod, enligt kemisk analys, företrädesvis af kol- 
lagen. Kalkskållan omkring kärnen utgjordes af förkalkad fibrillär 
bindväf, medan själfva kärnen hade en byggnad lik vanlig fettväf, 



6 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

med till lober ordnade alveoler innehållande en i alkohol och nejlik- 
olja löslig massa och i de interlobära septa förgrenade kärllika 
strängar. 

Förf. t3'der efter sin undersökning den i fråga varande corpus 
liberum sålunda: kärnen med sin kalkskålla är efter all sannolikhet 
en afsnörd subserös fettboll, som efter sin afstötning tillvuxit genom 
aflagring på dess yta af antingen aflossade endotelceller eller lymfoida 
celler, genom hvilkas lifsverksamhet den lamellära grundsubstansen 
bildats. S. Bayer. 

P. HEDENIUS : Ett fall af uterus septus med ensidig, kongenital atrofl. 

Upsala läkareför. förhandl., bd 17, s. 530. 

Anslutande sig till förut i föreningen demonstrerade fall af uterus- 
missbildning dröjer förf. något vid den om dylika missbildningar an- 
vända nomenklaturen samt meddelar sedan utdrag ur sjukhistorien 
och sektionsberättelse om ett nytt dylikt fall. 

En 63 års bondhustru, som emellan 17 till 50 år haft normala 
menses men aldrig varit gravida, vårdades för magkräfta och dog på 
akad. sjukhuset. Vid sektionen konstaterades en lös kräftsvulst i 
curv. minor samt körtelsvulster i buken. V. njuren dubbelt så stor 
som vanligt med tecken af parenky matos degeneration; h. njuren 
och uretern saknas fullständigt; v. ovariet senilt involveradt, v. tuban 
normal; h. ovariet och tuban hopvecklade genom gamla adherenser, 
ovariet mycket litet utan spår af folliklar, tubans abdominalmynning 
tillgänglig. Uterus städformig; dess lumen genom en sagittal skilje- 
vägg deladt i 2 hälfter, af hvilka endast den vänstra mynnar i va- 
gina; den högra uterinhålau fyld af ett gelélikt slem fortsätter sig 
nedåt i en gåspennvid, 2 cm. lång blindsäck i högra vaginalväggen ; 
där nedom på samma sida i vaginalväggen tvänne kommunicerande, 
med cylinderepitel klädda cystor, innehållande en tjock chokoladfärgad 
vätska. — Förf. anser sannolikt, att en under erabryouallifvet, pä hö- 
gra sidan lokalt verkande orsak åstadkommit defekten af högra njuren 
och uretern, den bristfälliga utvecklingen af högra ovariet, som säker- 
ligen aldrig funktionerat, samt missbildningen af uterus, och att de 
i högra vaginalväggen anträffade cystorua voro att tyda som rester af 
den för öfrigt oblitererade nedre delen af MiJLLERska gången. 

S. Bayer. 

S. E. IlENSCHEN: Demonstration af ett fall af cystosarcoma niammte 
intracanaliculare papillare. Upsala läkareför. förhandl., bd 17, s. 146. 

H. demonstrerade en mammarsvulst, 12 % i vigt, exstirperad på 
akad. sjukhuset af prof. Mesterton från en 38 års kvinna, som nå- 
got öfver 2 månader efter operationen utskrcfs frisk. Svulsten vnr 
rik på rundceller utom ena loben, som var fil)roraatös. H. ansåg den 
fibromatösa delen som en senare utveckling af förutvarande sarkom- 
textur och såg i denna omständighet orsaken till dessa svulsters be- 
nignitet. iS. Bayer. 



PATOLOGISK ANATOMI OCH ALLMAN PATOLOGI. < 

C. QVIST: Experimentela studier rörande yakcinänmet och dess kon- 

servering:. Finska läkaresäUsk. handl., bd 23, s. 390. 

För att erhålla en rikligare mängd vakcinämne, som en längre 
tid kunde konserveras, anstälde förf. en mängd försök. Först upp- 
tager han till pröfning en redan förut i Italien och Belgien försökt 
metod, nämligen exstirpation af själfva vakcinpusteln. Operationen 
göres på 8:de, 9:de eller 10:de dygnet, och det erhållna tunna pustel- 
bladet, som utgöres endast af epidermis, lägges helt eller sönderskuret 
i en vätska, sammansatt af glycerin och vatten till lika delar eller 
glycerin 2 delar samt vatten och defibrineradt blodserura, hvardera 1 
del. Efter några dagars maceration vid vanlig rumtemperatur upp- 
lages vätskan i kapillarrör, hvarpå den upptagna vätskan kan ersättas 
af ny sådan och macerationen fortsättas. Utsatt under en veckas tid 
för en temperatur mellan 20' och 27° C. förlorade vätskan icke myc- 
ket af sin verksamhet. 

Ehuru denna metod, enligt förf:s äsigt, lemnar en minst 20 till 
30 gånger större mängd vakcinämne än den vanliga, har den dock 
olägenheter, betingade dels af den ökade lifsfaran för barnet, som 
det operativa ingreppet medför, dels åter af den stora motviljan hos 
föräldrarna. I betraktande häraf försökte förf. en annan metod, som 
lemnade ett öfverraskande godt resultat. Han säger: »det torde en- 
dast sällan ha blifvit konstateradt, att den verksamma faktorn i vak- 
cinen visst icke går under i näranda af exsudation och varbildning 
beherskade process, utan att den tvärtora fortlefver äfven i den in- 
torkade crustan. Om det skulle lyckas att ur denna i tillräcklig 
mängd frigöra de där innehållna (möjligen af varkropparna upp- 
tagna) vaccina-semiminierna, eller huru detta hypotetiska, i vakcinen 
verksamma element än må betecknas, så skulle därmed en ymnig 
tillgång till ympämne vara öppnad, ty de torra krustorna framställa 
en relativt stor massa och kunna kort före tiden för deras spontana 
affallande ytterst lätt och utan alt obehag skiljas från sitt fäste.» 

Behandlade med en blandning af glycerin och vatten uppmjukas 
dessa krustor till en geléartad massa, som alltid innehåller verksamma 
vakcinelement om ock i relativt mindre mängd. Försök anstäldes nu 
med att i denna vätska införa en fast porös kropp (stycke fin bad- 
svarap) för att där »spela rolen af filtrationsapparat — eller också af 
substrat för vakcinorganismernas vidare utveckling». Försöket lem- 
nade ett tillfredsställande resultat, och en kraftigt verkande vakcin- 
vätska erhöls sålunda. Ehuru förf. ännu ej vill draga några positiva 
slutledningar rörande vakciuämnets natur, anser han dock, att hans 
undersökningar tala för, att vakcinämnet under vissa gynsamma för- 
hållanden reproduceras äfven utom organismen. Något som däremot 
synes förf. genom alla anstälda rön satt utom tvifvel är, att vakcinens 
verksamma beståndsdel icke är ett ferment eller en annan på kemisk 
väg verkande faktor, utan att den utgöres af solida sannolikt organi- 
serade element. F. Saltzman. 



8 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literattjb. i 882. 



Speciel patologi och terapi: N. Wulfsberg: Scroplinlo- 
tuberculosis. — Larsen: Hygienisk Behandling af Täring. — Diskussion 
om hj'gienisk Behandling af Täring. — Laache: Levkämi og perniciös 
Anämi. — J. Wilsenee: Et Tilfälde af hysterisk Hemianästesi. — C^sar 
BoECK: Rheamatismus acutus og erythema nodosum som Eftersygdomme 
efter Svälgbetändelser, tillige med Bemärkninger om de revmatiske Febres 
Patogenese. — Edv. Bull: Et Tilfälde af angina, kompliceret med akut 
Polyartrit og Erytem. — J. C. Holm: Emphysema cutanenm som Kom- 
plikation ved morbilli og tussis conyulsiva. — N. W. Gjersöe: Et Til- 
fälde af akut Lungeödem. — S. F. Psilandee: Tvänne fall af empyema 
med framgång opererade. — H. J. Vetlesen: Et Tilfälde af diffus per- 
sisterende pneumothorax. — S. Ribbing: Mediastinalsvulst med sekundär 
plevrit. — Larsen : Trokar til Torakocentese. — V. Uckermann: Et 
Tilfälde af uridrosis. — M. Skjelderup : Et Tilfälde af morb. Brightii 
med Änfald af urämisk Eklampsi og senere akut Lungeödem hos en gra- 
vida; Udgang i Helbredelse. — Chr. Bull: Trichinosis i Evje. — F. 
Kr. Jervell: Fordringsforsög med trikinholdige Pölser. 

N. WULFSBERG: Scrophulo-tuberculOSis. I Kommission hos Jacob Dybvad. 
Kristiania. 37 S. 

Forf. betragter Scrophulo-Tuberkulosen som én Sygdom med for- 
skellige Stadier og som en kronisk Infektionssygdom sandsynligvis 
betinget af Monader. Der opstilles en Teori for Udviklingen af de 
forskellige Symptomer, og derpå baseres en speciel Terapi. Da Bo- 
gens Indhold ikke godt kan refereres i Korthed henvises til Ori- 
ginalen. 

LÄ.RSEN: Hygienislc Behandling af Täring. Norsk Magaz. for Lägevid., 
R. 3, Bd 12, Forhandl., S. 39. 

Forf. bemärker först, at han i sit Foredrag ikke blöt vil omtala 
Sanatoriernes Indflydelse på Täring men også hygienisk Behandling 
for övrigt. 

Angående Sanatorierne anförer han, at Opholdet kan udsträkkes 
en Del över den almindelig brugte Tid uden Frygt for, at den lå- 
vere Temperatur i For- og Eftersommeren skal virke skadeligt. De 
bör imidlertid kun benyttes i Sygdommens Begyndelse, eller når den 
viser et bestemt kronisk Prag, og da selv ora Tilstanden er febril. 
Forf. omtaler derefter den traditionelle väsentligst medikaraentöse Be- 
handling med sit mindre tilfredsstillende Kesultat, uagtet Sygdom- 
mens Helbredelighed må iudrömraes bevist både ved klinisk lagttagelse 
og Sektionsfund, hvilket peger hen på den hygieuiske Behandlings 
Betydning. At Kulden skulde udöve en skadelig Indflydelse, anser 
han for ugrundet. 

Den nyeste klimatiske Behandling beror på Luftfortyndingen i 
de höjt liggende Egne, og her anföres den BREHMERske Behandlings- 
måde med Ophold i en större Höjde sammen med planmässig Be- 
vägelse. 

Den bedste hygieniske Behandling, mener Forf., er stadig Til- 
ströraning af frisk Luft og hensigtsraässig Virksomhed af det angrebne 



SPECIEL PATOLOGI OCH TERAPI. \f 

Organ, hvilke Betingelser skaffas tilveje ved Brugen af Fjäldsanatorier. 
Den af flere antagne Selvinfektion lägges også på denne Made Hiu- 
dringer i Yejen. — Derpå omtales Profylaxen og den for dennes 
Ivärksättelse nödvendige Kendskab til Arsagsforholdene, angående 
hvilke han nävner forskellige Anskuelser, men dväler isär ved slet 
Luft, som täringfrcmbringende, ikke som mere kulsyrerig, men fordi 
den indeholder skadelige abnorme Stoffe, og specielt et inficerende 
Stof fra et andet tuberkulöst Individ. Profylaxen vil altså väsentlig 
gå ud på god Ventilation. Omdahl. 

Diskussion om hygienisk Beliandliug' af Täring. Norsk Ma^az. for Lä- 
gevid., R. 3, Bd 12, Forhandl., S. 53. 

Til Larsens Foredrag om Behandling af Täring sluttede der 
sig en Diskussion, som fortsattes i 3 Moder (d. 22de Februar, 8de 
Marts, 22de Marts). 

Med Hensyn til Måden. hvorpå Infektionen sker, antog Larsen', 
at Tuberkulosekoutagiet må inhaleres helt ind i Lungeparenkymet for 
at kunne virke, men at störste Parten, da Smittestoffet må antages 
for at vare korpuskulärt, enten vil blive holdt tilbage af Näseslim- 
hinden eller expektoreres, hvorimod Holm auförte de Erfaringer, som 
tyder på, at også Stöv kan tränga helt ind i Luugerne. — Om den 
friske Lufts Betydning for Tuberkulosens Hygiene var alle Talere 
enige; Lochmann advarede dog mod en altfor ideel Opfatning heraf. 
Man var også enig om det gavnlige i at sende Pat. på Landet (som 
hensigtsmässige Stader nävnte L. Faye det indre af Hardanger, spe- 
cielt Utne og Lllensvang; H. Heiberg omtalte lejlighedsvis Över- 
vintring på en Säter), men det fremhävedes samtidigt, at detta har 
visse Vanskeligheder, da det er batänkeligt at sende sådanne Patien- 
ter til private Huse, hvor Stellet er slet (Larsen), og vore Sanatorier 
kun tilstede et gauske kort Ophold i dan bedste Sommertid; Voss 
troede ikke, at et midlertidigt Ophold på Landet havde anden Virk- 
ning end i det höjeste at retardere Sygdommens Gäng. Holm antog, 
at en godt ledet Anstalt med gode hygieniske Forholde, afpassct Diät, 
Gymnastik og let hydropatisk Behandling vilde afgive da bedste Ke- 
sultater og på samme Tid raedföre mindst Fare for Infektion. — 
Den offentlige Hygienes Forhold til Tuberkulosen berörtes af Biden- 
kap, der ytrede, at Indläggelse af täringssyge på Hospital eller Ud- 
sättelse på Landet under Forudsätning af Sygdommeus Smitsomhed 
må ske med Forsigtighed, og omtalte den Indflydelse, som Nutidens 
Pointering af den frieke Lufts Betydning må have ved Anläggelsen 
af nye Sygehuse. J. Hagen. 

LAACHE: Lerkämi og perniciÖS Ånänii. Xorsk Magaz. for Lä?eyid., R. 8, 
Forhandl. 1883, S. 96. 

Laache refererede Sygehistorie og fremviste Präparater af et 
Tilfälde af Levkämi og et Tilfälde af perniciös Anävu. 

1. Levkämi. Pat. var en 34 Ar gl Kommandersergeant, som 
havde väret under Observation omtr. 1 Ar. Han hedrades i Begyn- 



10 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

delsen under Brugen af Arsenik, men forvärredes igen senere. De 
vöde Blodlegemers Antal var 2 Måneder för Döden 1,800000 pr 
Kbmm., det relative Forhold mellera hvide og röde = 1:4. — Sek- 
Hon: Ililten forstörret (Vägt 2500 Gr.). Snitfladen jävn, leverlig- 
nende uden Spor af Follikler makroskopisk (mikroskopisk ere dog 
Folliklerne tydeligt freraträdende). Leveren ligeledes forstörret (Vägt 
3600 Gr.), dels diffust celleinfiltreret, dels med spredte Knappenåls- 
hovedstore foci. Lignende spredte foei i höjre Nyre. PeritoncBum i 
sin Helbed oversået med nålespids- til hampfröstore levkäraiske Knu- 
der. Benmarven skidden gulgrå, puriformt infiltreret, indeholder tal- 
rige CHARCOTske Krystaller. Desuden fandtes en ärtstor frisk Apo- 
plexi i venstre Hjärneheraisfäre bagtil samt kronisk Endokardit på 
Aortaklapperue. Af Sektionsfundet er navnlig den särdeles udbredte 
levkämiske Peritonit specielt at märke. 

2. Peryiiciös Anämi. Pat., en tidligere altid frisk, 36 Ar gl 
Kornbärer, havde väret under Observation i \ Ar. Der indtrådte en 
midlertidig Remission i Syraptomerne med Tiltagen af de röde Blod- 
legemers Antal fra 0,4 til 2,4 Mill. pr Kbra.; dette sank senere 
til omtr. 0,5 Mill. — Sektion: Fedtdegeneration af Bjärte og Lever'. 
Den sidste farves sortgrö7i med Svovlammonium. Farvningen viser 
sig på tynde Snit at opträde i de perifere Gebeter af acini; mikro- 
skopisk ses Kornene af Svovljärn ansamlede i Levercellerne. Også i 
de snoede Nyrekanalers Epitel er der nogen Afsätuing af Järn. Ben- 
marven mörkröd, indeholder talrige kärueholdige röde Blodlegemer 
samt CHARCOTske Krystaller. 

J. WIESENER: Et Tilfälde af hysterisk Hemianästesi. Tidsskrift for 
prakt. Medicin 1882, S. 97. 

Frk. A. M., 35 Ar, som i mange Ar har lidt^ af ulcus ventric. 
(eller duodeni) og Hovedsraerter, samt i de sidste Ar af Sväkkelse i 
höjre Arm og Ben, er i det hele nervös, men ikke af »hysterisk Tem- 
perament». Hun fik först d. ^^6 '^^ ^^ Anfald af ovenstående Syg- 
dom, hvoraf hun efter flere Måneders Behandling kora sig godt, og 
i Dec. sandsynligvis et Abortivanfald, som hendes Energi overvandt. 
Efter en stärk Sorg fölte hun d. -"/j2 '^'^ Prodromer til et nyt An- 
fald, stor Mathed og Muskelstivhed, isär i Läggene, Benone gik som 
Trommestikker. Senere på Dagen blev hun efter en Skräk pludsolig 
bevidstlös og bägge Ben blev stive, mens Hälene hamrede i Gul vet; 
efter nogle Minutter standsede Kramperne. Ileflexirritab. var ophört, 
der kom svag Facialisparalyse på höjre Side. Tryk i höjre Ovarial- 
egn fremkaldtc toniske Kramper både i Kroppen og Extremiteterne, 
dog kun i 5 til 10 Minuttcr, de kom også s])ontant. Efter en Teske 
af tr. asfie foctidoc syntes hun lidt bevidst, og var ganske klar näste 
Dag, men uden Erindring om sit sidste Anfald, Foruden Facialis- 
paralysen var der da også sväkket og langsora Bevägelse af höjre 
Arm og Ben; hun kunde ikke röre sig i Sängen, llele. höjre Halv- 
del af Legemet var ufölsom for Nålcstik ligc til Midtlinien; denne 
Ufölsomhcd syntes at gälde alle Fölclscskvalitcter. Slimhinderne ikke 
undersöut; der var höjresidig Amblyopi og Akromatopsi; hun så alt 



SPECIBL PATOLOGI OCH TERAPI, 11 

tåget 02; gråfarvet. Nedsat Hörelse, Lugt og Sraag noget senere på- 
vist. Efter nogle Dage minskede Facialparalyseu og Hemiplegien. 
Alle Hudens Fölekvaliteter bedre, dog endnu anästetiske Småpartier 
tilbage. Sandsernes Funktion bedre, kun Akroraatopsien uforaudret. 
Ud på Somiueren blev hun oratrent lige frisk som för. Der er Sinds- 
sygdora, Nervositet og Dövhed i Familien. Foruden de sädvanlige 
indre Midler forsögte Förf. også Metallerne, udvendig appliceret; dog 
virkede kun Ziukplader, der på Armens Indside fremkaldte Värme og 
Stikken, samt syntes at foröge Sensibiliteten ikke så lidet. Ingen 
Overförelse af Lammelsesfänomenerne. Han gav også Zink indvendig, 
men anser det for tvivlsomt, om Bedringen skyldtes dette. 

Förf. begrunder nu sin Diagnose og gennemgår i Kortbed Syg- 
dommens Symptoraatologi, uden for övrigt at anföre egne Erfaringer 
eller Meninger. Han anser det som berettiget at opstille den som 
en egen Sygdomsform, Hystero-Epilepsien, og udsondre gruppevis de 
mange forskellige så kaldte hysteriske Tilfälde. Han antager at Syg- 
dommen skyldes sygelige Forhold i medulla oblongatas vasomotoriske 
centrum. 

Han omtaler endelig Metalloskopiens Väsen og Förklaring ved 
elektriske Strömme i Huden, raedens de psykisTse Forhold kun själ- 
den have Indflydelse efter hans Mening, da den samme Virkning kan 
fåes ved cerebral Hemianästesi og Muligheden af de psykiske Mo- 
menters Indvirken omhyggeligt er sögt undgået ved de talrige Ex- 
perimenter. Nordahl Brun. 

CAESAR BOECK: Rheumatismus acntns og erythema nodosiim som Ef- 
tersygdomme efter Svälgbetändelser tillige med Bemärkninger om 
de revmatiske Febres Patogeiiese. Tidsskrift for praktisk Medicin, 
1882, S. 130. 

Förf. antager, at forskellige revmatiske Afifektioner samt erythema 
nodosum hyppig opträder som Eftersygdomme i Eekonvalescensen ef- 
ter en angina foUicularis, og til Stötte herfor anförer han foruden en 
Del Sygehistorier fra sin egen Praxis flere, isär engelske Lägers Op- 
fatning, der går i samme Retning. 

B. er efter Vejning af de forskellige pro et contra for sit per- 
sonlige Vedkommende mest tilböjelig til at forklare de revmatiske 
Febres Patogeuese ad nevropatologisk Vej — som Eftersygdomme efter 
angina foUicularis, og antager at de komme i Stånd ved en Reflex på 
det vasomotoriske centrum, fremkaldt ved den perifere Irritation i 
Svalget. 

Til slut gör Förf. opmärksom på, at han har den Opfatning, at 
erythema nodosum, purpura rheumatica og lignende Affektioner er 
overmåde när beslägtede og väsentlig er af samme Natur og Op- 
rindelse. Ivar Lund. 

EDV. BULL: Et Tilfälde af angina, kompliceret med akut Polyartrit 
og Erytem. Tidsskrift for prakt. Medicin, 1882, S. 193. 

En 30 År gl Fru, der i nästen 2 Uger havde lidt af almindelig 
foUikulär angina, fik den ^-/e '^^ Sraerter og Örafindtlighed i bägge 



12 Bd. XV, N:r 6. — nordisk medicinsk literatur 1882. 

Knäled med eryteraatöse Infiltrationer i Omkredseu ; näste Dag grå- 
ligt Beläg på Tousillerne og Svulst af uvula. Medens Anginaen bed- 
redes noget, kora der efterhånden Smerter i Hand- og Fingerled, 
inguina, Albu-, Skulder- og Fodled med Afteutemp. på omkring 39°. 
Samtidigt optrådte Exantemet som ophöjede, blåligröde, runde, öm- 
findtlige Infiltrationer på forskellige Steder af Extremiteterne, isär 
över Ledderne. Fra d. ^% bedredes alle S3'mptoraer, og näste Dag 
begyndte Exantemet at deskvamere. D. "^j-, kora hun op, men havde 
en langsom Rekonvalescens. Der optrådte desuden under Sygdommen 
vasomotoriske Fänomener: Myrekryben i Ansigtet og Extremiteterne, 
der blev »hvide og visne». samt Rykninger i höjre Underextremitet. 
Hun har för haft en lignende Sygdom. 

Förf. tänkte en Tid på Syfilis, som han dog tror med Vished 
at kunne udelukke. Han slutter sig til den Vurdering af Nervesy- 
stemets patogenetiske Betyduing, sora Dr C. Boeck gör gäldende (i 
Tidsskrift for praktisk Medicin, 1882 ved Omtale af nogle lignende 
Tilfälde) og fremhäver Symptoraerue sora en vasoraotorisk Lidelse. 
Han kan ikke vare ganske enig med Boeck, når denne sammenfatter 
alle de mange forskellige polyartritiske Affektioner i en sammeuhörende 
Gruppe; specielt antager han, at den almindelige revmatiske Polyartrit 
(«Gigtfeberena) er en Sygdorasform sui generis. N. Brun. 



J. C. HOLM: Emphysema cutauenm som Komplikation red morbilli 

og' tuSSis COnvulsiya. Tidsskrift for praktisk Mediciu, 1882, S. 225. 

Tilfälde af Hudemfysem ved akute Lungesygdomme hörer til de 
störste Själdenheuer, og Udgangen er som Regel Döden. Efter Gal- 
LlARDs Kasuistik förekommer Komplikation hyppigst ved Kighoste, 
pneumonia catarrh. og tuberculosa. Emfysemet opstår sandsynligvis 
ved en alveolär Bristning i det angrebue Lungeväv og forplanter sig 
subplevralt til mediastinura og Halsens subkutane Bindeväv; Lej 1ig- 
hedsårsagen er intense Hosteparoxysmer. 

O. L., 3 Ars gamrael Gut af frisk Slägt, fik ved Juletiden tussis 
conv. og i dennes stadium spasm. vel udviklede morbilli; Exantemet 
rigeligt og udbredte bronkitiske Symptoraer; efter 4 Dage Fänomener 
af Katarralpiievmoni med voldsomrae smertelige Hosteanfald; under 
lette Kramper optrådte der på höjre Side af Halsen Emfysera, der i 
Löbet af to Dage udbredte sig til hele Ansigtet og övre Legems- 
halvdel; den desolate Tilstand varede i 3 Dage og aftog derpå i 
Löbet af få Dögn. Rekonvalescensen läng. De bronkitiske Fäno- 
mener svandt först efter et Badeophold den fölgende Soramer. Be- 
handlingen var symptomatisk og bovedsagelig rettet mod den höje 
Feber, hvorimod Kinin anvendtes, med stadig Brug af naphta. 

J. C. Holm. 

N. W. GJERSÖE: Et Tilfälde af akut Luugeödem. Tidsskrift for prakt. 
Medicin, 1882. S. 118. 

Patienten, der var 20 Ar og af frisk Farailie, havde i den se- 
nere Tid klaget över Hovedpine og Apetitraangel. Han lå bevidstlös. 



SPECIEL PATOLOGI OCH TERAPI. 13 

cyanotisk, med Rallelyd os; Eesp. 80. Udgang Helbredelse. Forfat- 
teren tiuder ingen tilfredsstillende Förklaring til detta Lungeödem. 

Gustav Mohr. 



S. F. PSIL ÄNDER: Tvanne fall af empyema med framgång opererade. 

Gefleborgs — Dala läkare- och apotekareförenings förhandl., häftet 10, s. 31. 

Det första fallet beträffar en 16-årig flicka, på hvilken d. ^^4 ^1 
gjordes punktion och uttömdes 1125 gm godartadt var, men i följd 
af varinfiltration i punktionssårets oragifniug måste redan d. -^i\ em- 
pyemoperation företagas, som utfördes under fullständig autiseptik med 
5 % karbolsprä. Vid omläggning användes handsprä med 2,5 % lös- 
ning; redan d. "/4 ^^^ urinen mörkfärgad af karbolsyra och höll ägg- 
hvita, hvarjärate pat. besvärades af kräkningar. Symptomen af kar- 
bolsyre förgiftning upphörde först efter 2:ne veckor, oaktadt karbolsyran 
genast utbyttes mot borsyra såväl för sprä som bandage. 

Det andra fallet, en 7-årig gosse, hade ett vänstersidigt empyem, 
som punkterades d. -^/g 81. D. ^Ve gjordes radikal operation, hvar- 
vid användes karbolsprä med 2,5 % lösning och Listers förband. 
Efter 6 timmar kollaberade pat., fick kräkningar och lät urin af svart- 
brun färg. Karbolsyran för sprän och bandaget utbyttes mot bor- 
syra, hvarefier karbolsyreintoxikationen efter några dagar upphörde. 

Edgren. 



H. J. VETLESEN: Et Tilfälde af diflfns persisterende pneumotliorax. 

Norsk Magaz. for Läge vid., R. 3, Bd 12, S. 654. 

Förf. blev konsuleret af Frk N. N. den 15 Juli 1881. Faderen 
var död af phthisis, hun selv skrofulös og fremböd ved Konsultationen 
ftisiske Symptomer i venstre Lungetop. Hun bedredes i Löbet af 
Sommeren. Den 8 Okt. indtrådte pneuraothorax med deus karakte- 
ristiske Symptomer og desuden fra d. 20 Okt. en ejeudomraelig kluk- 
kende eller smeldcnde Lyd i Luftröret fra Partiet ved jugulum under 
Slutr.ingen af hver Inspiration og Exspiration. Lyden varede til den 
24 Okt., da den forsvandt samtidig med, at den tidligere amforiske 
Bläsen reduceredes til en fjärn »Hauchen». Pnevraotoraxen holdt sig 
uforandret i flere Måueder uden at fölges af pleuritis. Patientens 
befindende bedredes stadig mere og mere, og ved sidste Undersögelse 
den 17 April 1882 var de ftisiske Symptomer forsvundne med Und- 
tagelse af en lidt sakkaderet Inspiration på höjre Side. 

Den ejendommelige Lyd fra trachea tänker Förf. sig muligens 
kunde forklares således: I de förste 12 Dage var Perforationsåbnin- 
gen tilsträkkelig stor, til at Luften uhindret kunde passere ud og 
ind i pleura. Efterhånden har Abningen trukket sig sammen; pleura 
pulmonalis har dannet en ventilagtig Klap, som under Slutningen af 
Inspirationen har givet efter for Trykket og sluppet Luften igennem, 
er så bleven stående åben for ätter ved Enden af Exspirationen at 
lägga sig däkkande över Abningen. Lyden forsvandt, når Abningen 
var permanent lukket. Förf. stötter sin Mening på den Omständig- 



14 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatub, 1882. 

hed, at den amfoiiske Bläsen forsvandt samtidig med den ejendom- 
melige Lyd. Th. Wyller. 

S. EIBBING: MediastinalsYulst med seknndär plevrit. Eira 1882, s. 537. 

En 19-årig åboson, som härstammade från frisk slägt och själf 
hvarken genomgått någon sjukdom eller varit utsatt för någon yttre 
skada, företedde d. '^^j^ 82 obetydlig feber, cyanotisk färgning af an- 
sigtshuden, en ringa likformig dämpning öfver båda lungornas öfre 
partier, inga väsentligt abnorma auskultationsfenomen. D. ^^/^ hade 
tillståndet försämrats; pat. företedde nu alla tecken af en utgjutning 
i vänstra lungsäcken; medelst kapillär punktion uttömdes 1500 kem. 
klart, halragult serum. Samma operation upprepades till d. ^Ve *^° 
gånsrer, hvarvid den uttömda vätskekvantiteten varierade mellan 1000 
och 3000 kem. Pat. afled d. ^^e- — ^^^ obduktionen fans främre 
mediastinalregionen, största delen af vänstra thoraxhalfvan samt en 
del af den högra utgöra en stor svulstraassa, som omslöt hjärtat och 
vänstra lungan, hade i sig upptagit pericardium och vuxit in på vän- 
stra hjärthalfvans muskelsubstans, som på flere ställen genomsköts af 
vigglika svulstutskott, hvilka trängde ända in till endocardium. Vi- 
dare hade nybildningen angripit vänstra pleura costalis och vänstra 
sidan af diaphragraa; vänstra lungan var hopträngd till en knytnäf- 
stor, fullkomligt lufttom massa med sin plcvrabeklädnad på flere ställen 
infiltrerad af svulstmassa. — Den mikroskopiska .undersökningen an- 
gaf nybildningen vara ett lymfsarkom. Edgren. 

LARSEN: Trokar til Torakocentese. Norsk Magaz. for Lägevid., R. 3, Bd 
12, Förhand!., S. 302. 

L. foreviste en sådan, som han syntes särdeles heldig konstrueret 
Trokar til Pris 11 Kr. Billroths sidste Trokar med Ventiler til 
Pris 12 Kr. var også et godt Instrument. 

Prof. Voss ansa det for en illusorisk Besträbelse, at hindre Luf- 
tens Adgang til pleura. Den trängte ind ved Siden af Kanylen, når 
ydre Lufttryk er större end pleuras. Ved aftagende Tryk i pleura 
kunde man ved Brug af alm. Explorationstrokar blöt med Pingeren 
lukke Kanylen og afbryde Tömningen. L. havde aldrig iagttaget 
Luftiudträngen ved Siden af Kanylen. Det var almindeligt Onske, 
at få en pålidelig Trokar, der udelukkede Indträugen af Luft. V. 
havde iagttaget Luftiudträngen ved Siden af Kanylen og anförte Bow- 
DlTSCHs' stadigheldige Torakocenteser med Explorationstrokar, hvortil 
L. bemärkede, at Luften trängte f. Ex. ved dyb Lispiratiou efter 
Hoste for lynsnart ind, til at man tidsnok kunde lukke Kanylen 
med Fingeren. 

V. UCKERMANN: Et Tilfålde af uridrOSis. Tidsskrift for prakt. Medicin, 
1882, S. 212. 

En 54 Ar gammel Mand, der i flere Ar havde haft Symptomer 
af granulär Nyreatrofi og Tegn på Nyrestcu, lik kronisk Urumi og 



1 



SPECIEL PATOLOGI OCH TERAPI. 15 

döde efter 6 Dage. Sidste Dögn suppressio urinae og Konvulsioner. 
Nogie Timer för Döden viste der sig över liele Huden et fint hvidt 
Beläig som fin Kornsne eller Rimfrost, der adhererede til Huden og 
lugtede stärkt af Urin. Under Loupe såes det som fine spiculae og 
Prismer. Det var let oplöseligt i Yand og Alkohol. 

N. Brun. 

M. SKJELDERUP: Et Tilfälde af morb. Bri^litii med Anfald af urä- 
misk Eklampsi og seuere akut Lungeödem hos en gravidaj Ud- 
gaug i Helbredelse. Tidsskrift for prakt. Medicin, 1882, S. 209. 

En 35-årig Fru, multipara, gravid i sidste Måned, havde i fleve 
Uger lidt af hyppig Urinladning, Öderaer, Mathed og i de sidste 
Dage af stärk Hovedpine og Obstruktion. Urinen temmelig ägge- 
hvideholdig. 

D. ^75 81 fik hun et heftigt Krampeanfald med Bevidstlöshed; 
bagefter var hun ör, agil, röd og kongestioneret, fölte stärk Tyngde 
og Trykken i Hovedet. Urinen ved Kogning nästen stiv af Albumen. 
Efter Åreladning på omtr. 300 Gm betydelig Lettelse og raere Eo. 
Denne og näste Dag ingen flere Kramper og i det hele Bedring ef- 
ter clysmata, Morfin, kolde Omslag og Sinapismer. — D. "/e ^^ ^"^ 
orthopnoe og Cyanose. R. 48, stärkt rallende og stönnende. P. 120. 
lligeligt Ödem i bägge Lunger og dobbeltsidig Plevrae8'usion. ^ Hun 
fik da Kl. 9A E.m. 0,02 Gm Pilokarpin subkutant, hvorefter Ande- 
drättet lettedes betydeligt, Pulsen hävede sig, Cyanosen forsvandt, og 
der kora lidt Veer. 1\ Time efter 0,0 2 Gm Pilokarpin til, hvorpå 
Tilstanden i det hele god. Kl. 3 efter en ganske let Födsel et fuld- 
båret, kraftigt og livligt Barn. D. tr. digit. c. cether spir. chlor. 
— D. "Vö A. et heftigt suffokativt Anfald med raeget liden Puls, 
ätter Lungeödem og Forögelse af Plevraansamlingerne. Store Doser 
Äter (20 Dr. hver \ Time) og Sinapismer uden Nytte, derimod min- 
dre Dyspné efter 0,015 Gm Morfin, da Pulsen var for liden til at 
Pilocarpin turde gives. Under Brugen af digitalis, Afföringsmidler 
og Morfin bedredes Respirationen, samt svandt Ödemerne og Plevra- 
transsudaterne, så Patienten d. ^/g kunde sidde oppe, skönt der endnu 
var megct Albumen i Urinen. Hun fik nu acet. kal. — D. ^Ve ^^^^ 
hun ätter värre, og der kom igen kongestive Fenomener. Urinen 
var overmåde albuminholdig. Hun fik nu blöt Klorjärn og acid. 
nitr., hvorpå Tilstanden bedredes, så Albuminurien d. ^Vt var komplet 
forsvunden. Noget senere fuldstäudig Velbefindende. 

Forfatteren frem häver: 1) V. S. kuperede det eklamptiske An- 
fald og hindrede således Gentagelsen af disse. 2) Pilocarpinets 
prompte Effekt til at häve det förste Anfald af Lnngeödem. 3) Pilo- 
karpinet raedvirkede riraeligvis til den hurtige Födsel. 4) Den på- 
tagelige Helbredelse af morb. Brightii ved Klorjärn og Salpetersyre, 
uagtet Sygdommen efter Födselen var meget forvärret under Brugen 
af diuretica og gunstige Forhold, ja Fänomenerne endog var såre 
truende med heftig urämisk Hovedpine. Förf. forbeholder sig at le- 
vere flere Sygehistorier, som bekräfter dette. 

N. Brun. 



16 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk liteuatur i 882. 

CHR. BULL, Distriktsläge: Trichinosis i EtJC. Norsk Magaz. for Lägevid., 
R. 3, Bd 12, S. 629. 

Förf. meddeler Sygehistorien for fire Personer, som i Oktober 
1881 angrebes af trichinosis. — Alle fire havde spist af samme Svin; 
Svinet var norskt; i Pölserne af samme påvistes trikiner. N:r 1 og 
2, som var stärkest angrebne, havde spist flere Gange af det rå Köd; 
N-.r 3 var raeget mildt angreben; havde kun »smagt lidt på den rå 
Tillavning»; N:r 4 havde spist et Stykke Pölse, röget i 24 Timer. 
Hos N:r 1 og 4, for hvilke Tidpunkterne er nöjagtigt angivne, be- 
gyndte Sygdommen på den 7de Dag, som oratrent falder sammen 
med Yngelens Födsel. — De mest fremträdende Symptoraer var: lette 
febrilia med Hovedpine, Öresus og Svindelhed, Diarré, Anorexi, 
oedema palpebrarura, Injektion af sclerfe, Stikken og Klöe i Ojnene 
samt Smerter ved Bevägelse af dem, stärk Mathed, Tilböjelighed til 
Sved, Smerter i Led og Muskler både ved Tryk og Bevägelse, särlig 
i Extreraiteternes, til Dels også i Andedrätsrausklerne, Svulst af Tun- 
gen, Pulsfrekvents, Temperaturforögelse, indtil 40,5°. I Tilfälde 1 og 
2 Håraffald. Varighed resp. 105, 100, 23 og 36 Dage. Alle hel- 
brededes. 

Förf. giver også en Udsigt över Trikinernes Udvikling samt sam- 
raenholder Syraptomerne hos sine fire Patienter med Trikinosens al- 
mindelige Symptomatologi. Ödemet omkring Ojnene fremhäves som 
et meget karakteristisk Symptom, förekom hos alle 4 Patienter. 

Behandlingen bestod i laxantia tidlig i Syg^dommen, for Resten 
var den rent symptomatisk. Kinin mod Feberen, narcotica mod Smer- 
terne og: mod Sövnlöshed. Jervell. 



F. KR. JERVELL: Fodringsforsög med trikinlioldige Pölser. Norsk 
Magaz. for Lägevid., R. 3, Bd 12, Forhandl. 1883, S. 75. 

Tre Kaniner fodredes med småhakkede Stykker af Pölser fra 
samme Svin som de Pölser, der havde frembragt tricliinosis i Evje, 
Pölserne, der var rögte og temmelig torre, viste sig at iudeholde Tri- 
kiner, men ganske få. Kaninerne dräbtes efter resp. 12, 40 og 41 
Dage, men ikke i nogen af dera kunde påvises Trikiner. 

F. K. Jervdl. 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 17 



Kirnrgi och of talmiatrik : Richaed Paullu Äter eller Kloro- 
form? — F. Sältzman: Kväfoxidulens användning såsom anaestheticum. 

— F. Sältzman: Ar den LiSTERska antiseptiska sårbehandlingen nöd- 
vändig vid operationer i den privata praktiken? — F. Gahmberg: Ett 
fall af tetanus med lycklig utgång. — Hjort: Helbredet tetanus traumat. 

— Å. LiNDH: Paralysis agitans, behandlad med nervtänjning och slutli- 
gen nervutskärning. — M. Tscherning: Studier över Myopiens Atiologi. 

— I. Nannestad: Om Trakomer i Nordland. — E. Böckmann: Om den 
ved Trigeminusanästesi forekommende Hornhindelidelses Väsen og Ar- 
sager. — Oi.E B. Blll: Kromatoptometrisk Tabel. — Hjort: Elektro- 
magnetisk Sonde. — Hjort: Osofagotomi. — F. Sältzman : Ett fall af 
penetrerende buksår med lesion af tarm. — Runeberg och Sältzman: 
Ett fall af laparotomi vid inre tarmocklusion. — G. Bolling: Botande 
af en hernia inguinopraeperitonealis genom operation. — J. Nicolaysen : 
Hydrocele processus vaginalis peritonaei på bägge Sider hos et Pigebarn. 

— Bagger: Et Tilfälde af sectio älta. — Hans Kaarsberg: Nogle Be- 
märkninger om Diagnosen og Behandlingen af coxitis. — J. Nicolay 
SEN: Coxarthrocace og fractura colli femoris intracaps. — F. Sältzman: 
Ett fall af exarticulatio femoris. — J, C. Holst: Corpus intraarticnlare 
genu; Exstirpation. — J. C. Holst : Et Tilfälde af luxatio patellse. — 
F. Sältzman : Om kilexcision nr tarsus vid medfödd klumpfot. — J. C. 
Holst : Trokar til aseptisk Udtömmelse og Udskyllen af Hulheder. — 
UcKERMANN: Galvanokavstisk Apparat og nyt Stetoskop. — Engelschjön: 
Galvaniske Apparater. 

RICHARD PAULLI: Äter eller Kloroform? Ugeskr. for Läger, R. 4, Bd 6, 
S. 156, 171. 

Efter at have omtalt forskellige engelske Kirurgers Metode for 
Anästeseriug, navnligt hvad angår Valget af Äter eller Kloroforna, 
meddeler Förf. sine egne Erfaringer: han har selv observeret 33 Ater- 
isationer udförte på 27 Patienter. Han resumerer Poiuteu i Ar- 
tiklen på fölgeude Made: »man kan diskutere om, hvor vidt Äteren 
som det mindre farlige anaestheticum i de fleste Tilfälde bör foreträk- 
kes for Kloroformen, hvad jeg personlig antager; men vist er det, at 
Ateren har Egenskaber, som under säregne Forhold ikke bör lades 
ubenyttede. Hos debile og anämiske Patienter, hos dem, hvem en 
större Blödning truer, end videre hos Patienter med fedtdegeuereret 
Hjärtemuskulatur frygter man Kloroformen, og der bör man i hvert 
Tilfälde forsöge Äter, hvis en Narkose er nödvendig. Det er også 
värd at pröve, om man ikke efter Äter får mindre Bräkniug. Min 
egen Erfaring er kun ringe; men hidtil har det ikke väret vanskeligt 
at ivärksätte Äteriseringen.» I 10 af 21 Narkoser med vandfri Äter 
var der ingen Bräkning, i de 11 i Regien 1 eller 2 Gange. Förf. 
omtaler de bekendte Ulämper ved Äterisationen, blandt hvilke vi sär- 
ligt fremhäve, at det synes ham, som om den fuldständige Muskel- 
slapbed i visse Tilfälde vanskeligere opuås ved Äter end ved Kloro- 
form. Oscar Bloch. 



Nord. med. arkiv. Bd. XV, 



18 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk LITEKATUR i 882. 

F. SALTZMAN: ETäfoxidulens användning såsom an^estlieticum. Finska 
läkaresällsk. handl., bd 23, s. 42. 

Sedan förf. berört frågan om kväfoxidulens användbarhet vid 
större operationer på grund af Paul Berts undersökningar och 
Labbés samt Péans direkta försök, redogör han för 268 fall, i hvilka 
gasen blifvit använd såsom antestheticum hos tandläkaren Weber i 
Helsingfors. De enda komplikationer, som blifvit noterade, voro hy- 
steriska anfall dels under själfva uppvaknandet dels åter omedelbart 
därefter hos 11 patienter. Först användes en apparat med bespa- 
ringsbalong, som upptog den exspirerade gasen, hvilken åter inspire- 
rades; senare begagnades däremot endast ren gas, narkosen inträdde 
därigenom lättare, och den livida ansigtsfärgen, som utmärker begyn- 
nandet af uaikosen, var nu mindre i ögonen fallande. Med bespa- 
ringsapparaten åtgingo i medeltal 23,000 kem. för åstadkommande af 
fullständig narkos, utan besparingsbalong 27,600 kem. 

F. Saltzman. 

F. .SALTZMAN: Är den Listerska antiseptiska sårbehandlingen nöd- 
vändig vid operationer i den privata praktiken! Finska läkaresällsk. 
bandi., bd 23, s. 12. 

Sedan förf. påpepat den jämförelsevis korta tid, den LiSTERska 
sårbenandlingsmetoden behöft för att vinna allmän spridning och er- 
kännande, upptager han till besvarande den på senaste tider ofta 
framstälda frågan, huruvida icke den LiSTERska metoden kunde i ett 
eller annat afseende förenklas, och särskildt huruvida icke sprä kunde 
helt och hållet undvaras. Förf. vill dock hafva den bibehållen, och 
anser att dess stora nytta ligger icke uteslutande i dess antiseptiska 
verkan, utan dessutom i den omständigheten, att den håller luften 
kring operationssåret vid en konstant temperatur och fuktighetsgrad. 

För att utröna spräns temperatur har förf. anstalt en serie ex- 
periment, hvilka lemnade öfverensstämmande resultat och utvisade: 

1) att temperaturen minskat med afståndet från apparaten; 

2) att, i händelse pulverisationsvätskans temperatur är lika med 
rummets, sprän redan på en half meters afstånd från apparaten har 
en temperatur obetydligt lägre än rummets, och 

3) att temperaturen stiger i samma förhållande som värraegraden 
af pulverisationsvätskan ökas. 

Vid operationer, där en afkylning af kroppsytan måste förebyg- 
gas, bör raan därföre uppvärma pulverisationsvätskan. Sedan förf. 
ännu berört användbarheten af olika antiseptiska ämnen, anför han 
lulgra sjukdomshistorier. F. Saltzman. 



F. GAHMBERG: Ett fall af tetanus med lycklig utgftllg. Finska läkare 
sällsk. bandi., bd 23, s. 47. 

Hos pat., en 24-årig frisk och stark bonde, utvecklade sig efter 
en obetydlig lesion af foten, tetanus med protrahcradt förlopp. Be- 
iiandlingen bestod hiifvudsakligast i morfin, varma bad och sedan 
kraftitr diet. F. Saltzman. 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 19 

HJORT: Helbredet tetanus traumat. Norsk Magaz. for Lägevid., R. 3, Bd 
12, Forhandl. .1882, S. 93. 

Prof. Hjort meddelte et Tilfälde af helbredet tetanus trauma 
ticus, hvor subkutaue Injektioner af Kurare blev anvendt. 

Lutzoiv. 

A. LINDH: Paralysis agitans, behandlad med uervtänjning ocU slut- 
ligen nerrutskärning:. Eira 1882, *. 587. 

Utgående från den fullkomligt riktiga åsigten, att, i synnerhet 
under den första perioden af en ny operations införande, alla fall 
böra meddelas, äfven de olyckliga, redogör förf. för ett sådant. Det 
gälde en 59 år gammal enka, som under flera år varit sjuklig och 
lidit af värk och smärtor i extremiteterna. Den kliniska krampen i 
halsens och armens muskler hade altjämt ökats i sraärtsamhet under 
de sista 2 till 3 åren. Värst var den vänstra armen ute. Tänjning 
å plexus brachialis gjordes d. 10 april 1880 från axillen. Omedel- 
bart efter denna lugn i armens muskler och betydligt nedsatt känslig- 
het. Efter några få dagar återkom det gamla eländet lika svårt. D. 
22 april samma år gjordes nevrektomi på alla stammarna af plexus 
brachialis äfven å n. musculo-cutaneus, men med alldeles samma på- 
följd: efter några dagar återkomrao smärtor och ryckningar och blefvo 
än svårare, samt veko ej förr än vid hennes död, som inträffade 8 
till 9 månader efteråt. Rossander. 



M. TSCHERNING: Studier Over Myopiens ÄtiolOgi. Afhaudling for Doktor- 
graden i Mediciueu. Köbenliavn 1882. 

TscHERNiXGs Arbejde er et betydningsfuldt Indläg i det vigtige 
hygiejniske Spörgsmål, der netop for Öjeblikket er på Dagsordenen i 
en stor Del af den civiliserede Verden : om Nursynelhecleyis Oprin- 
delse og om den fonnentlige Fare for den dannede Del af Samfundet, 
der ligger i Läsningens og i det hele i Når-Arbejdets Indflydelse på 
dens ifdvikling. Afhandlingens Betydning ligger i det nye og frugt- 
bare Materiale, den har bragt i Anvendelse. Ti på Statistiker over 
Myopi er der i og for sig just ingen Mangel: over 40000 Individer 
ere undersögte af Cohn, Erismann og andre fremmede Forskere, så 
at en simpel Forögelse af Tallene på ingen Made kunde siges at 
vare uödvendig. Men de undersögte Individer have oftest väret Skole- 
börn, og Undersögelsens Plan har i Regien väret lagt på en Made, 
der ikke kunde bringe noget klart Resultat. Formålet har nemlig 
väret at pröve, om ikke Myopien blev hyppigere og starkare i Sko- 
lernes höjere Klasser end i de lavere; og da man fandt, at detta vir- 
kalig var Tilfäldet, gjorde man uden videra den Slutning, at det var 
det stadige När-Arbejde, der var Skyld i Myopiens Progression. 
Denne Slutning er iraidlertid ganske falsk; ti Progressionen kan na- 
turligvis lige så godt skyldes den tiltagende Ålder og skyldes sikkert 
også hyppigt virkeligt aleue denne, således som når den f. Ex. ud- 
vikles hos Individer, der ikke beskäftige sig med När-Arbajde. Hvad 
det derimod gälder om at pröve, er, om de, der arbejde meget på 



20 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatuk i 882. 

närt HolcJ, have raere Myopi eud de, der ikke arbejde raegei på närt 
Hold. -Da der nu iblaudt de undersögte Skoler også findes enkelte 
Landsbyskoler, kan der vel også på denne Made vindes noget Re- 
sultat af öven nävnte Undersögelser; men Resultatet er i flere Ret- 
niiiger raangelfuldt og kan vel träuge til Bekräftelse ved Undersögel- 
sesräkkcr, der bedre egne sig til at give et direkte Svar på Spörgs- 
inålets egentlige Kärne. En sådan har Tscherning skaffet til Veje ved 
at foretage en Uudersögelse af hele det värnepligtige Mandskab, der 
mödte ve<l Sessionen i förste Udskrivningskreds (Köbenhavn og visse 
Egne af Själland) i Årene 1880 og 1881, med andre Ord ved at 
undersöge tilnärmelsevis alle de 22-årige (18 — 25-årige) Mänd i Kö- 
benhavn og visse Egne af Själland til de nävnte Tider, i alt 7564 
Individer. Et mere ligeartet Materiale for denne Undersögelse vil 
det näppe vare muligt at skaffe til Veje. 

Hos de 7523 af saratlige disse unge Mänd vare Medierne så 
klare, at han med Oftalraoskopet (et lille, skrat stillet, plant gennera- 
boret Stålspejl föran en Drejeskive med Linser) kunde bestemrae 
Refraktionen med den for Hensigten tilsträkkelige Nöjagtighed af 2 
Dioptrier. En Anietropi på mindre end 2 Dioptrier regnede han for 
Erametropi. Han ordnede nu de undersögte efter deres Livsstilling 
og saralede dera for Oversigtens Skyld i 6 Klasser, hvoraf Iste Klasse 
indeholdt dem, der måtte antages at anvende i det raindste hele deres 
Ungdom indtil op i Tyverne til Studeringer, medens de fölgende 
Klasser i mindre og mindre Grad brugte Ojnene til Närarbejde, så- 
ledes at 6te eller sidste Klasse iudbefattede Bönder og Sömänd. De 
vundne Tal behandlede han efter Reglerne for Sandsynlighedsregning 
Og kunde da först vise (ved Saramenligning af 2 forskellige Under- 
sögelsesräkker, 1880 og 1881), at Undersögelserne virkelig vare til- 
sträkkeligt nöjagtige. 

Det er i Hovedsagen 2 Slutninger, han kunde dragé af sine Tal. 
Den ene lyder således, at Närarbejdets Indflydelse på Myopien er 
evident. Dettc er vel en Sätning, som kun de färreste have tvivlet 
om i Forvejen, og som vel også nogenluude kunde siges at vare be- 
vist af de foreliggende Statistiker, om end ikke pä den Made, som 
autores mene. Imidlertid har Sätuingen aldrig fået et så smukt og 
slående Udtryk som i Tsciiernings Tabeller. I Korthed kunue disse 
samles på fölgende Made: medens han mellem samtlige 7523 under- 
sögte finder 627 Myoper eller 8,3.! fo, ere disse 627 Myoper fordelte 
sä ulige mellem do forskellige Livsstillinger, at der blandt alle de 
491 Individer af Iste Klasse (Studenter og dermed ligestillede) er 
159 Myoper eller 32,38 %, blandt 1009 af 2den Klasse (Kontorister 
m. fl.) ligeledes kun 159 eller 15,7 6 %, blandt 270 af 3dje Klasse 
(andre »dannede Menneskcr») 36 eller 13,33 %, blandt 566 af 4de 
Klasse (der drive et finere Händ värk) 66 eller 11, 6 ti %, blandt 2861 
af 5te Klasse (der drive et groverc Håndvärk) 150 eller 5,24 % og 
endelig blandt 2326 af 6tc Klasse (isär Bönder og Sömänd) 57 eller 
2,4 5 %. I denne Uäkke träder Myopiens aftagende Hyppiglicd i de 
lavcre Klasser så slående freni, at man nästen har oudt ved at tro, 
at den ikke er a priori konstrueret. 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 21 

Da således hver 3dje Student er närsynet, men kun hver 40de 
Bonde, og da de höjere Grader af Myopi som bekendt medföre store 
Farer for Synet, kunde man vel fristes til at vare ängstelig for den 
Skäbne, som den dannede Del af Samfundet går i Mode. Derfor er 
den anden Slutning, som Förf. gör af sine Undersögelser, for så vidt 
af lige så stor praktisk Betydning, som den förste. Den lyder så- 
ledes: De excessive Grader af Myopi 0-^9,00) fölge en ganske 
anden Lov for deres Udbredehe, i det de ere omtrent ligelig udbredte 
i Befolkningen uden Hensyn til Beskäftigeisen; de må derfor antages 
at vare af en ganske anden Natur end i alt Fald störste Delen af 
de lavere Grader. Naturligvis kan han til Stötte for denne Sätning 
ikke mode med så store Tal som for bin; men de ere dog store 
nok til at vare overbevisende, så meget mere som det statistiske Re- 
sultat ber fuldkomment stemmer med den daglige Erfaring på Klini- 
ken. Iblandt 2336 af de 4 förste Klasser, der alle til Dels beskäf- 
tige sig med Närarbejde, findes i alt 13 eller 0,56% excessive Myoper, 
medens der imellem de 5187, der heuregnes til de sidste 2 Klasser 
og ikke antages at beskäftige sig med Närarbejde, findes 38 eller 
0,7 3 %. Det synes endog, at den excessive Myopi snarest er särligt 
hyppig blandt Landbefolkningen; Erfaringerne på Kliniken tale på 
ingen Made herimod; men forelöbigt kan intet bestemt herom siges. 

Forf:s Eesultater med Hensyn til Hypermetropien og med Hen- 
syn til Myopiens Komplikationer have mindre Betydning. Hyper- 
metropien er omtrent ligeligt udbredt i alle Klasser af Befolkningen, 
Myopiens Komplikationer synes nästen alene at tilhöre de excessive 
Former. — T. slutter med at opstille fölgende Former af Myopi : 
1) fin Form, der beroer på en så at sige »tilfäldig» Uoverensstem- 
melse raellem de brydende Mediers Brändvidde og Öjeaxens Längde, 
og hvortil en Del af de allerlaveste Grader af Myopi liörer. 2) En 
anden Form, som skyldes Närarbejde; denne »Arbejdsmyopi» omfatter 
de allerfleste Tilfälde af lavere og middelstärk Myopi; men dens egent- 
lige Natur er ubekendt. 3) Endelig den Form af Myopi, hvortil de 
excessive Grader höre. Den må antages at skyldes en Sygdom (cho- 
roiditis?); den står ikke i noget Forhold til Närarbejde. 

Ki'enchel. 

I. NANNESTAD: Om TrakOiner i Nordland. Norsk Magaz. for Lägevid., R. 
3, Bd 12, S. 16. 

Förf. imödegår E. Böckmanns i et tidligere Hefte af Magazinet 
(refer. af Dr Madsex i Nord. med. Arkiv, Bd 13, N:r 21, S. 14) 
gjorte Påstand om, »at Trakomet i Nordland er en temmelig hyppig 
og endemisk forekoramende Sygdom». Förf. har i de 9 Ar han har 
praktiseret som Läge i Nordland dels ved Helgelaiids Sygehus, dels 
under Lofotfisket ikke observeret et eneste Tilfälde af Trakom der. 
End videre, når B. fortäller, at de fandtes isär blandt Finnebefolk- 
ningen, der bor i Gammer, men disse ere yderlig själdne i Nordland, 
bestyrkes han end mere i sin Tvivl om, at det kunde vare i Nord- 
lands Amt, B. har gjort sine lagttagelser af Trakomer. Sygdommens 
Vigtighed i sanitär Heuseende er Grunden til disse Forf:s Oplysnlngcr. 



22 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

E. BÖCKMANN, Underläge ved Lungegårdshosp. for Spedalske: Om den Ted 
Trigeminusanästesi forekommende Hornhindelidelses Väsen og Ar- 
säger. Bergeu 1882, S. 163. 

Förf. inddelcr sin Af handling i et historisk, et experimentelt og 
et klinisk Afsnit. 1 det experiraeutelle gör Dr B. rede for de Erfa- 
ringer, han i Löbet af 3 Ar har i)idhöstet efter i den Tid at have 
opereret över 100 Katte. Resultatet af de foretagne Operationer om- 
talas dog kun for 13 Dyrs Vedkommende. For de fleste blandt disse 
ses Operationen at have fört til ikke ubetydelige Vulnerationer af 
forskellige Hjärnedele. B. slutter sig helt til den af Feuer opstil- 
lede Teori, hvorefter Hornhindeaffektionen ved Trigerainusoverskäringer 
blöt skulde vare at betragte som en Indtörren og en deraf resulte- 
rende reaktiv Betändelse. Han lägger särlig Vägt på Undersögelse 
af Hudsensibiliteten ikke alene umiddelbart, men også i längere Tid 
efter Operationen. 

I den kliniske Del har Förf. kun taget Hensyn til egne Erfa- 
ringer, hentet fra spedalske Öjenaffektioner. I Fölge disse skulde de 
ved Facialparalyse og det deraf resulterende ectropium bevirkede Horn- 
hiudelidelser, vare at betragte som et Resultat af Indtörren og en 
sekundär derpå beroende Keratit. Fölgelig, mener han, må disse Li- 
delser vare identiske med, hvad man för har benävnt nevroparalytisk 
Keratiter og således bliver disse, raodsat af hvad Dr O. Bull og 
Överläge Hansen har lärt i sin Monografi över de spedalske Öjen- 
sygdomme, hyppigt forekommende Lidelser hos lepröse. 

O. B. Bull. 



OLE B. BULL: KroniatoptOUietrisk Tabel. Kristiania 1882. Mallings 
Förlag. 

Tabellens Öjeraed er foruden at tjäne til at påvise Farveblindhed 
også det, at kunne kvantitativt bestemuic Sväkkelser i Farvesausen. 
Rummet forbyder os at udvikle, efter hvilke Principper Förf. har kon- 
struerat sin Tabel. En sammenträngt Udvikling af disse så vel som 
Anvisning af, hvorledes Tabellen skal bruges, fås i den i det norske, 
engelske, tyske og franske Sprog trvkte Text, der medfölger Tabellen. 

O. B. Bull. 



HJORT: Elektromagnetisk Sonde. Nor.sk Magaz. for Liigevid., II. 3, Bd 12, 
Forhandl., S. 92. 

Prof. H.IOKT forevistc en elektromagnetisk Sonde til Extraktion 
af Järnsplinter, indträngte i don bagre Bulbushulc; i et Tilfälde lyk- 
kedes det ham at cxtraherc en Järnsplint af 5 Mniis Längde og U 
Mm:s Bredde, der fulgtc med den gcnneni sclera indförte Sonde. 

Lutiow. 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 23 

HJORT: Ösofagotomi. Norsk Maeaz. for Lägevid.. R. 3, Bd 12, Forhandl. 
1882, S. 92. 

Prof. Hjort foreviste Prof. ötudsgaards Osofagotom, soin lian 
med Held havde beiiyttet ved en Striktur i Spiseröret efter difteritisk 
angina hos en 9 Ar garamel Gut. Liitsoiv. 



F. SALTZMAN: Ett fall af peuetrerende buksår med lesiou af tarm. 

PMnska läkaresällsk. baud]., bd 23, s. 421. 

En 45-årig, kraftig man hade blifvit slagen med knif. Den 15 
kilom. länga vägen till sjukhuset hade han tillryggalagt i ett ytterst 
dåligt åkdon. Genom det 3 era. långa såret prolaberade en äpplestor 
nätklurap samt en 10 cm. lång tunntarraslynga, å hvilken fans ett 5 
mm. långt sår; detta förenades med 3 katgutsuturer, nätet kringbands 
i flere portioner och afskars. Feberfritt förlopp, fullständig hälsa. 

F. Saltzman. 

RUNEBERG och SALTZMAN: Ett fall af laparotoiui vid inre tarm- 
OCklnsioIl. Finska läkaresällsk. bandi., bd 23, s. 283. 

Saltz.man utförde laparotorai på en på prof. Runebergs afdel- 
niug intagen 38-årig kvinna, hvilken under 7 dygns tid lidit af full- 
ständiga ocklusionssyraptora med fökala kräkningar. På grund af 
ökad resistens till höger om lifmodern, ansåg operatören ocklusionen 
vara betingad af någon äldre periuterin inflaniraationsprocess och an- 
tagligen betingad af en ti.xation af någon tuuntarmslynga vid lifmo- 
dern eller dess aunexer. Operationen besannade detta antagande. 
Pat., som redan före operationen var ytterst medtagen, kollaberadc 
alt mer och mer samt afied 7 timmar efter slutad operation. 

F. SalUman. 

G. BOLLING: Botande af eu hernia ingninoprseperitouealis genom ope> 
ration. Eira 1882, s. 435. 

Fallet är förut meddeladt i Berl. klin. Wochenschrift, juni 1882. 
Det beträftade en 21 år gammal man, för hvars bråckinkläraning taxis 
blifvit verkstäld och till utseendet lyckats. Fem dagar efteråt måste 
dock herniotomi göras; symptomen gåfvo anledning att förmoda en 
h. prpeperitonealis, och så befans det äfven vara. Efter den yttre 
tomma bråcksäckens och iugvinalkanalens öppnande fortsattes snittet 
längs trådarna af m. obliquus cxternus, och invid spina il. a. sup. 
fans den andra bråcksäcken, stor som två karlknytnäfvar. Komrau- 
nikationsöppningen låg inom och nedom den bakre bråckringen, var 
tämligen vid, så att endast ett litet debridement behöfdes. Suturer, 
Listers förbaud, läkning utan feber, aseptisk. Rossander. 

i. NICOLAYSEX: Hydrocele processus ragiualis peritonaei på bägge 

Sider hos et Pigebarn. Kliniske Meddelelser fi-a Ri^sbospitalets kirurg. 
Afd. A. Norsk Magaz. for Lägevid., R. 3, Bd 12, S. 650.'' 

E. S., 4^ Ar gammelt Pigebarn, behandledes i Begyndeisen af 
Nov. 1879 for et dobbeltsidigt Hydrocele proc. vag. peritoufei, der 



24 Bd. XV. N:r 6. ^— nordisk medicinsk liter.vtur i 882. 

var begyndt på bägge Sider, da Barnet var lidt över 2 Ar gammelt. 
D. '7ii udtömtes 25 — 30 Gm klar lysgul Väske pcå venstre Side, 
og Sakkon udspröjtedes med 3 % Karbolvand. D. *Vii på höjre Side 
Helbredelse i få Dage. Anbefales nogen Tids Bruk af Brokbiud. 

I Förbindelse hermed raeddeler N. denne själdent forekommende 
Affektions Historik. A. J. Berg. 

BAGGER: Et Tilfälde af sectio älta. Ugeskrift for Läger, R. 4, Bd 6, S. 208. 

En 15-årig Dreng med calculus vesicse, der efter Fjärnelsen ved 
sectio älta viste sig at raåle 2\ og Ii" samt veje 37i Gm. För 
Blären blev åbnet, fixeredes den med en Sutur i överste Sårvinkel. 
Denne blev efter Operationen trukket let sammen ved enkelt Sutur; 
Såret rensedes med? og däkkedes af et Vandomslag. I Iste Uge afgik 
Urinen gennem Såret, i 2den ad normal Vej; i 3dje Uge stod Pat. 
op. Förste Aften efter Operationen lidt Smerte i abdomen, der lin- 
dredes ved Morfin. I övrigt gik alt godt. Oscar Bloch. 

HANS KAARSBERG: Nogle Bemärkninger om Diagnosen og Behand» 

lingen af COxitis. Ugeskrift for Läger, R. 4, Bd 6, S. 319. 

Förf. meddeler et Tilfälde af coxitis, observeret på Studsgaards 
Afdeling på Kommunehospitalet, i hvilket man ved Resektion af coxa 
fandt en långt raere vidtgående Destruktion af de ossöse Dele, end 
man skulde have väntet efter de objektive Symptomer at dömme. 
Hertil slutter Förf. en Del vel skrevne Beraärkninger om Sygdommeus 
Diagnose og Behandling, — Bemärkninger, som dog ikke indeholde 
noget nyt. Oscar Bloch. 

J. NICOLAYSEN: Coxarthrocace og fractnra colli femoris intracaps. 

Klin. meddel. fra Ridshosp. kirurg. Afd. A. Norsk Magaz. for Liigevid., R. 3, 
Bd 12, S. 561. 

Förf. meddeler en 15-årig Guts Sygehistorie, hvor der efter lians 
Anskuelse först havde väret en Betändelse i Lårhalseu med Ödeläg- 
gelse af den störste Del af Förbindelsen imellem caput og collum 
femoris og påfölgende solutio continui ad travraatisk Vej. Dekoxi- 
tiske Symptomer havde väret til Stede i över 2 Månedcr, da Travmet 
indtraf. 3 Uger efter indkom han på Rigshospitalet (den "Yii ^^)- 
Foretoges Resektion den */j2 79 med godt Resultat og god Bevägc- 
lighed i Löbet af 6 Uger. 

Til Slut anbefaler Förf. indträngende tidlig Resektion ved cox- 
arthrocace. A. J. Berg. 

F. SALTZMAN: Ett fall af exarticulatio femoris, Finska läkaresällskapets 
handl., bd 23, s. 290. 

En exartikulation af femur utfördes sålunda, att, sedj^n en låg 
amputation å lårbenet blifvit utförd och alla blödande kärl kring- 
bundna, den kvarblifna delen af lårbenet löstes från oragifvandc mjuka 
delar och exartikulerades. F. Saltzman. 



KIRURGI OCH OFXALMIATRIK. 



25 



j. c. HOLST: Corpus arlicnlare genn; Exstirpation. Tidsskiift f. prakt. 
med. 1882, S. 241. 

D. 27de Sept. 1881 udtog H. et bevägeligt Legem fra Knälecl- 
det hos en 59 Års Mand, der i flere År havde lidt af ubestemte 
sygelige Fänoraener fra Knäet. I Maj 1881 kom der hydarthrus, 
der bedredes ved Behandling. Der föltes nu et eller flere Legeraer 
inde i Leddet. Ved Operationen viste det sig indhyllet i en släp, 
tynd, gulagtig Hinde. Selv bestod det af 12 facetterede Brusklege- 
raer, der löb saramen i en hilus. Kouvoluttet var 5 Cm. långt og 
3 Cm. bredt, ikke stilkct. Desuden bortklippedes et ärtstort stilket 
Legerae uden Kapsel. A. J. Berg. 



J. C. HOLST: Et Tilfälde af luxatio patellae. Tidsskiift for prakt. Medic. 
1882, S. 245. 

H. refererede et Tilfälde af lux. ext. incorapl. patella;, frerakaldt 
ved Muskelkontraktion i Valgusstiiling. Den vanskelige Reduktion i 
dette og andre Jignende Tilfälde antager han rauligens kunde komme 
af, at der på Övergången iraellcm patellas normale og luxerede Stil- 
ling måtte opstå et lufttomt Rum under patella, hvis der ikke var 
Synovi nok til at udfylde det. Anskueliggjordes ved Tegninger. 

A. J. Berg. 

F. SALTZMAN: Om kilexcision ur tarsus rid medfödd klumpfot. Fin- 
ska läkaresällsk. handl., bd 23, s. 229. 

Efter att hafva berört den historiska utvecklingen af den med- 
födda klumpfotens operativa behandling, anställer förf. en jämförelse 
mellan de olika operationsmetoderna, samt redogör slutligen för 2:ne 
patienter, en 6 årig gosse och en 12-årig flicka, hvilka hvardera un- 
derkastades en kilexcision å båda fötterna för en medfödd pes equiiio- 
varus, så höggradig att patienterna begagnade sig af yttre-öfre delen 
af foten till trampyta. Alla fyra operationerna leranade ett tillfreds- 
ställande resultat. Af tarsalbenen aflägnades caput tali och processus 
anterior calcanei å ena sidan samt å den andra större eller mindre 
delar af os navicularc och os cuneiforme, samt till och med i hän- 
delse af behof delar af ossa cuneiforraia; en triangelformig bit af hu- 
den, med basen längs yttre fotranden och till storlek i det närmaste 
motsvarande den aflägsnade benkilen, utskärs äfven. 

F. Saltzman. 

i. C. HOLST: Trokar til aseptisk Udtömmelse og Udskyllen af Hul- 
heder. Tidsskrift for prakt. Med. 1882, S. 246. 

H. fremviste en Modifikation af den japanesiske Trokar, der i 
euhver Stilling af Stiletten var fuldkommen lufttät. A. J. Berg. 



26 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

UGHERMANN: GralTanokavstisk Apparat Og nyt StetOSkop. Norsk Magaz. 
for Lägevid., R. 3, Bd 12, Förhand). 1882, S. 91. 

D:r UcHERMANN foieviste Dawsons galvauokavstiske Apparat, 
der anbefaledes som et kraftigt og let transportabelt Instrument, dog 
temraelig kostbart. Pris 100 Dollars. 

Han foreviste saratidig Dr Cammans binaurikuläre Stetoskop, der 
udmerkede sig ved i höj Grad at forstärke Lyden, Pris 3 Dollars. 

Lutzoiv. 

ENGELSCHJÖN: Galvaniske Apparater. Norsk Magaz. for Lägevid., ForL. 
1883, S. 97. 

Engelschjön frem viste 2 galvauiske Apparater: Akkiiraulatoren 
og Ghammés Maskiuc. Han kunde ikke anbefale Akkumulatorcn til 
kirurgisk Brug på Grund af forskellige Mangler; deriraod anbefaledes 
stärkt Grammes Maskine ligesom også Termosöjlen. 

Th. IVi/ller. 



Psykiatri: Helweg: Fra Agerbrugskolonien for Sindssyge. 

HELWEG: Fra Agerbrugskoloiiieii for Sindssyge. Hosp.-Tidtude, R. 2, 
Bd 9, S. 553 og 570. 

Förf., som tidligere har taget Ordet for Indförelsen af Agerbrugs- 
kolonier ved Sindssygebehandlingen i Danmark, navnlig ved den på- 
tänkte nye Sindssygeanstalt for Sydjylland og Fyn, giver i denne 
Artikel en Beskrivelse af uogle sådanne Kolonier, som han har besögt 
på en Rejse i Udlandet. Disse vare Zschadrass og Rechwitz i Sach- 
sen samt Alt-Scherbitz i Preussen. De to förste ere kun bestemte 
for uhell)redelige, medens den sidst nävnte også optager helbredelige 
Tilfälde. Denne sidste har derfor for Förf. störst Interesse, og han 
er, efter hvad han har set, meget tilböjelig til at anbefale denne Form 
for Sindssygeanstalt. Han raener, at det ved Anstalten Alt-Scherbitz 
er bevist, at Metoden med Held kan anvendes ikke blöt for uhel- 
bredelige rolige Patienters Vedkommende, men også for friske Tilfälde. 
End videre har det vist sig, at Kvinder, så vidt Arbejdet sträkkcr 
til, kuunc tindc Pläds i og höste Nytte af et sådant Asyl, og endclig 
nicncr han, at et sådant kan bygges og drives betydeligt billigere 
cnd et alraindeligt Asyl. Friedeureick. 



OBSTETRIK OCH GYNEKOLOGI. 27 



Obstetrik och gyuekologi :„ Hindixg: Placenta prsevia totalis; 
to Tilfälde hos en Kvinde (i et År). — M. Sondén: Fall af rnptura 
uteri traumatica; hälsa. — Andr. Irgens: Om Jordemödres Aiiveudelse 
af Födselstang. — W. Xetzel; Från deu kliniska, gynekologiska afdel- 
ningen af Sabbatsbergs sjukhus. — G. Tillman : Två fall af hysterotomi. 
— Leopold Meyer: Glycerintamponen i den gyniikologiske TerapL — 
C. Nyrop: Om Patteflasker. 

HIXDING: Placenta praevia totalis; to Tilfälde hos en Kvinde (i et 

Är). Tigeskrift for Läger, R. 4, Bd (i, S. 117. 

Forf. meddeler et Tilfälde. hvor der hos deu samme Kvinde i 
to på hinandeu fölojeude Svangerskaber med akkurat et Ars Mellerarura 
havde udviklet sig placenta pnievia totalis. Förste Gäng foretoges 
Vending og Fremträkning af det fuldbårne, dödfödte Foster, anden 
Gaug gjordes Indledning af Fodeu og Fremträkning af det ufuldbårne 
asfyktiske Foster, der döde trods långvarige Oplivniugsforsög. Den 
33-årige Kone havde födt en Gäng ved Naturen for 4 Ar siden. 

F. Nyrop. 

M. SONDÉN: Fall af rnptura uteri traumatica; hälsa. Hvgiea 1882, 
s. 435. 

Pat., 34 år, omföderska. Tvillingsförlossniug. 2:dra tvillingen 
i tvärläge. Förf ankom 5 timmar efter l.sta fostrets framfödande. 
Uterus toniskt kontraherad. Cervix betydligt dilaterad. Hufvudet 
och en betydlig del af fosterkroppen nedpressad i cervix. Fostret 
lefvande. Kloroform. Vändning, hvarvid cervix kändes brista. Ex- 
traktion af fostret, som företedde hjärtverksamhet, men ej kunde åter- 
upplifvas. Spontan afgång af placenta. Ingen blödning. Uterus 
väl kontraherad. Rnpturen till vänster genom hela cervix. Tillståndet 
efter operationen dåligt. Följande dagen konstaterades till vänster 
om uterus en skarpt begränsad, rundad tumör af uteri storlek (blod- 
extravasat). Behandling: isblåsa, secale, stimulantia, morfin, vaginal- 
sköljningar. De första 7 dagarna lindrig feber. På 18:de dygnet 
var extravasatet försvunnet: uterus dragen åt vänster, portio vaginalis 
klufven; genom klyfningeu kunde fingret införas i en håla sammanhän- 
gande med cervikalkanalen. Pat. sedermera fullt frisk. 

Efter att sedermera omnämnt några författares äsigter om pro- 
gnosen för kvinnan och fostret vid uterusruptur, kritiserar förf. sitt 
förfaringssätt i ofvan nämnda fall, samt försvarar kloroformens an- 
vändande vid svårare förlossningsfall. Salin. 

ANDR. IRGENS: Om Jordemödres Auveudelse af Födselstang. Norsk 
Magaz. for Lägevid., R. 3. Bd 12, S. 349. 

Efter at have statistisk påvist, hvorledes »besvärlige» spontane 
Födsler af dödfödte fuldbårne Börn (Tilfälde med usädvanlige Lejer 
og fremfalden Navlesuor er sat ud af Betragtning) i 1879 förekom 
betydelig oftere i Landdistrikterne eud i Byerne, og hvorledes der i 



28 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk litekatur i 882. 

1878 förekom forholdsvis långt flere obstetriciske Operationer (også 
Tangforretninger) i Byerne og Lägedistrikter med flere Läger eiid i 
de spredt befolkede Landdistrikter, slutter Förf. at disse Fakta tyder 
på en Träng for disse sidste Distrikters Vedkomraende til lettere 
Adgang til Instrumentalhjälp. 

Uagtet der er flere Ting, som tåler for, at denne Träng heldigt 
vil kunne afhjälpes ved Överläge Dr Vogts Forslag om, at Jorde- 
mödre udenfor Byerne og deres närmeste Omegn skal tillades at bruge 
en kort, svagt bäkkenkrummet Tång, bör der dog efter Forf:s Me- 
ning näppe vare Tale om at indföre denne Keforra, der vil forrykke 
den bestående Undervisningsplaii, för man, med öven nävnte Forhold 
for Öje, har skaö"et et rigeligere statistisk Materiale, i hvilken Hen- 
sigt han föreslår enkelte Udvidelser i Lägernes og Jordemödrenea 
Indberetninger. . Carsten Muller. 

W. NETZEL: Fråu (len kliniska, gynekologiska afdeluingeu af Sab- 
batsbergs sjukhus. Hygiea 1882, s. 349 och 421. 

Fyra fall af kronisk cystit vårdades på afdelningen. I tre af 
dessa fall var cystiten af tuberkulos natur. I följd af de täta ocb 
smärtsarama urinträngningarna anlades i ett fall en vesikovagiualfistel. 
Fistelränderna hindrades från läkning genom att medelst suturer förena 
vaginal- med blåsslemhinnan. Oaktadt de obehagligheter fisteln med- 
förde, var pat. synnerligen nöjd, då hon genom den nästan fullkom- 
ligt befriades fråu plågorna. I högra delen af bäckenet, sannolikt 
omkring ureteren, kändes en diffus resistens. 5 månader efter ut- 
skrifningen afled pat. under symptom af allmän tuberkulos. Ingen 
obduktion. 

Det andra fallet företedde likaledes eu svulnad i bäckenet, föl- 
jande högra ureterens förlopp, och mot slutet kunde en ansvällning 
i högra njurtrakten påvisas. Behandlingen var utan resultat. Hon 
afled 2\ månad efter inkomsten. Obduktion visade uppluckring och 
ulceration af blåsslemhinnan, jämte tuberkelafsättning å den samma; 
ostig degeneration i båda njurarna och lungorna. 

1 det tredje fallet uppkom cystiter efter en dilatation af urethra 
i och för undersökning af en ovarialtumör genom blåsan. Pat. afled 
någon tid efter det ovariotomi blifvit gjord. Obduktionen visade 
miliartuberkler i blåsan och de flesta organ, samt ostiga härdar i 
lungorna og bronkialkörtlarna. Förf. anser sannolikt, att cystiten upp- 
kommit i följd af att pat. redan före ingreppet var tuberkulotisk, 
ehuru det vid undersökning ej kunnat upptäckas. 

4 urinfistlar opererades. 2 voro enkla fall och 2 svårare, där 
läkning vans först efter upprepade operationer. I ett af dessa måste 
operatören göras hysterokleisis. Fisteln var belägen i öfre randen af 
främre vaginalväggen. Dess bakre gräns bildades af det bakre la- 
bium af vaginalportionen. Dennas främre labiura saknades nästan 
alldeles, och den nedre randen af cervix' framsida låg innanför och 
dold af främre fistelranden. Ärrsträngar i öfre delen af vagina. Fi- 
steln och cervix fixerades till vänstra bäckenväggen genom stark ärr- 
väf. 2:nc försök att sluta fisteln direkt misslyckades. Oaktadt förf. 



OBSTETRIK OCH 6YNEK0L0GI. 29 

ej vill bestrida det påstående, en och annan framstält, att direkt fistel- 
slutning alltid är möjlig, så anser han dock, att man är berättigad 
att tillgripa kolpo- eller hysterokleisis hällre än att lerana fisteln 
öppen, när man ej är i tillfälle att öfverlerana patienten till någon 
af dessa få lycklige, som framstält detta påstående. Själf har han 
användt de ofvan nämnda operationerna i 5 till 6 fall. I de få fall, 
där han sedermera erhållit underrättelser från patienterna, hafva dessa 
varit af gynsam natur. 

I ett fall gjordes perineoplastik med gynsam utgång. 

Para- och periraetriter förekoramo talrikt. Förf. anser diagnosen 
vara vansklig, men tror ej att detta har någon betydelse för behand 
lingen, hvilken i alla fall blir enahanda och, tyvärr, ej särdeles eflfek- 
tiv. För kroniska parametriter har massage försökts utan att visa 
några i ögonen fallande resultat. I två fall inträdde abscessbild- 
ning. I det ena fallet, en puerperal paranietrit, där det bildade sig 
en enda stor abscess, som öppnades genom bukväggen och dräne- 
rades, läktes pat. snart. I det andra fallet, en nuUipara, med ett 
exsudat rundt om uterus och symptom af pyemi uppträdde fluktuation 
uti bakre fornix 9 månader efter insjuknandet. Incision, hvarigeuora 
uttömdes 200 gm stinkande var. Någon tids förbättring. Därefter, 
oaktadt fisteln stod öppen, åter feber af oregelbunden terap. och hö- 
gersidigt plevritiskt exsudat. Författaren antager sannolikheten af 
tuberkulos. 

Ett fall oranämnes, där förf. anser diagnosen dubiös. Pat. in- 
sjuknade 1878 i symptom af peritonit och fick därefter en ömmande 
resistens, som sträckte sig öfver nafveln. 1879 skedde en abscess- 
öppning i nafveln, hvarigenom uttömde sig en stor mängd var. Se- 
dermera öppnade och slöt sig fisteln flere gånger, tils pat. inkom på 
sjukhuset 1881. Hon företedde då en otydligt begränsad resistens, 
som med sin spets nådde till nafveln och därifrån tilltog i omfång 
nedåt bäckeuingången. Uterus kunde ej särskiljas från resistensen. 
Genom en fin fistelöppning i nafveln kunde en sond nedföras i lilla 
bäckenet, och efter upprepade försök kunde den föras så, att den kän- 
des genom bakre fornix. Incision genom vagina. Drainage genom 
hela abscessen, antiseptiska sköljningar 2 gånger dagl. och antisep- 
tiskt förband såväl öfver buken som i vagina. Det oaktadt uppkom 
ett septiskt tillstånd, som fortfor när pat. lät utskrifva sig. Några 
månader senare, enligt meddelad underrättelse, betydlig förbättring. 
Förf. anser det vara tvifvelaktigt, huru vida abscessen uppstått ur 
ett peri- eller parametritiskt exsudat, eller från ett hematocele eller 
ovarialcysta, som öfvergått i suppuration. En väsentlig orsak till 
behandlingens ogynsamraa följder tror han låg däruti, att öppningen 
i bakre fornix gjordes för liten. 

Ett fall af hematom uti rectovaginalväggen och vänstra ligamen- 
tum latum, uppkommet genom lyftning af ett tungt föremål, omtalas. 
Svulsten, som intog hela rectovaginalväggen och fortsatte sig högt 
upp till vänster om uterus, resorberades på 4 veckor. 

Af 14 patienter med uterusmyom hade 3 polypösa till större 
delen framfödda svulster, hvilka exstirperades, 2 med ekrasör och 1 



30 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatuk i 882. 

med sax. Hos den senare uppkom en stark efterblödning, stillad 
genom tamponad med järnklorid, hvarefter följde en betydlig para- 
metrit. 

I 2 fall af subserösa rayora gjordes laparotomi. Svulsterna pe- 
dunkulerades. Pedunklarna försänktes. Konvalescensen ostörd. Förf. 
anser att dessa operationer, som han vill kalla myomatoraier, såsom 
mycket enklare, böra skiljas från de verkliga hysterotomierna. 

Af dessa senare har han verkstält en med dödlig utgång. Or- 
saken anser han vara, att skyddet mot septisk infektion från vagina- 
cervix var otillräckligt. För att afhjälpa detta föreslår han, att 
anlägga en provisorisk, elastisk ligatur nedom svulsten; underbinda 
ligamenta lata och närmaste delen af cervix, lemnande cervikalkanalen 
fri; afskära svulsten ofvan ligaturerna och därefter bortdissekera cer- 
vikalslemhinnan : under varsamt lossande af den elastiska ligaturen 
underbinda blödande kärl; uppifrån skölja cervix-vagina och fylla 
cervikalhålan med jodoforra och slutligen förena stumpens sårytor. 
Antiseptiskt förband å buken och vagina. 

I ett fall af intramural uteriuturaör med ymniga blödningar gjor- 
des incision genom kapseln och delvis lösskalning af den samma samt 
touchering med kromsyra. Härefter följde en utbredd peri-parametrit. 
Pat. tillfrisknade, blödningarna upphörde, och svulsten förminskade sig. 

Nekros af uterinturaörer efter förlossning uppträdde i tvänne fall. 
I båda fallen kunde de nekrotiska tumörerna med lätthet utskaifas, 
hvarefter pat. tillfrisknade. I det ena fallet uppträdde sedermera 
obliteration af vagina med haematometra. Obliterationen öppnades 
dels med knif och dels med fingret; uterus dränerades, hvarefter pat. 
förblef frisk och menstruerade normalt. 

I .3 fall af uteruskräfta gjordes exstirpation af cervix enligt ScHRÖ- 
DERs metod. I två fall hafva recidiv inträffat. I ett tredje däremot, 
där fossa Douglassi öppnades och en retrouterin bäckenabscess upp- 
kom, har ännu 1\ år efter operationen recidiv ej instält sig. 

Af de 5 pat., å hvilka 1880 gjordes cervix-incision för kanoer, 
hafva 3 å nyo intagits för recidiv. Prolapsus uteri behandlades ope- 
rativt i 2 fall med godt resultat. 

Ovarialsvulster förekommo hos 28 patienter, cyster i ligaraentuni 
latum hos 2, laparotomi gjordes i 23 fall med 5 dödsfall. 3 gånger 
gjordes ovariotomi vid kancerösa tumörer. 2:ne af dessa afledo. Den 
3:dje tillfrisknade hastigt från operationen, men afled \ år senare i 
hemmet. Jämte svulster uti båda ovarierna, hvilka af prof. KiO' 
bestämdes vara alveolarkancer, hade hon i omentet talrika små, gula, 
genomskinliga svulster. Dödsorsaken ej känd. I sammanhang här- 
med omnämner förf., att han 1877 opererade för en dylik svulst en 
65-årig fru, som dessutom hade talrika småturaörer i omentet, på 
tarmarna och peritonpeum parietale, och att patienten ännu är fullt 
frisk. 

I 1 fall var tumören solid och bestämdes genom den patolo 
giskt anatomiska undersökningen till ett librosarkoni. Pat. tillfrisknade. 
I tvänne fall voro tumörerna små, betydligt adhorenta och utviTkladc 
i ligamentum latuni. Ligaturer måste läggas genom lig. lat. under 



OBSTETRIK OCH GYNEKOLOGI. 31 

svulstbasen, hvarefter den samma utskalades. Båda svulsterna papil- 
lära. — Förf. framhåller fördelarna af tidig operation, i synnerhet vid 
svulster af den papillära formen. I tvänne fall förekomrao betydligt 
utbredda adherenser. I ena fallet måste en del af svulstväggen kvar- 
leranas. I det andra fallet kunde turaören fullständigt borttagas; 
men pat. var vid operationens slut högeligen kollaberad. Båda pa- 
tienterna tillfrisknade. I ett fall förekom ett brustet kystom med 
l)etydlig mängd fri cystvätska i bukhålan. 

Förutom de tvänne nyss näranda dödsfallen vid kancer afledo 
trenne patienter efter ovariotomi. En i följd af tuberkulos cystit, 
ofvan omtalad. En i följd af tetanus. Operationen i detta fall var 
en lätt dubbelovariotomi. Ligaturraaterial katgut. Buksåret läkt 
per primära. På 10:de dygnet uppträdde kramp i nackmusklerna, 
som sedermera spred sig till nya muskelgrupper. I början lindrig 
feber, som sista dygnet steg till 41,6°. Afled på 17:de dygnet efter 
operationen. Vid obduktionen visade sig en ej obetydlig abscess om- 
kring högra stumpen och en helt liten i bukväggen vid en suturkanal. 
Förf. anser, att infektion utgått från katguten, hvilket material han 
anser vara osäkert och numera utbytt mot silke, kokadt och förvaradt 
i sublimatlösning. 

I det 3:dje fallet med dödlig utgång led pat. innan operationen 
af emfysem och bronkialkatarr. Operationen var mycket svår, och 
pat. efter den något kollaberad. Hon afled på 7:de dygnet. Obduk- 
tionen visade ett ovanligt starkt lungerafysera med kronisk bronkial- 
katarr och lobulära pnevmonier i båda lungorna. >Sali)i. 

G. TILLMA.N: Två fall af hysterotoiul. Hygiea 1882, s. 459. 

1. Pat., 40 år, hade en rund elastisk, svagt fluktuerande tumör 
fyllande nedre delen af buken. Uterinkanalen tycktes vara af normal 
storlek. Förf. antog svulsten vara en ovarialtumör och beslöt sig för 
operation. Härvid visade sig emellertid, att tumören var ett iuter- 
stitielt myom, beläget i öfre delen af uterus. Trenne starka en masse 
ligaturer af silke lades en om hvardera lig. lat. och en om cervix 
uteri. Därefter afskars tumören i jämnhöjd med inre raodermunnen 
och sårytorna hopsyddes med djupare och ytligare suturer. Pat. afled 
på 20:de dygnet. Obduktionen visade dödsorsaken vara en septisk 
infektion, utgående från en abscess omkring en af ligaturtrådarna. 
Pedunkelsåret väl läkt. 

2. Patienten, 39 år, var ytterligt anemisk i följd af ihållande 
blödningar. Tumören sträckte sig till nafveln och utgjordes af den 
genom 8 interstitiela myom förstorade uterus. Operation på samma 
sätt som i föregående fall, endast med det undantag, att här användes 
katgut i stället för silke, hvarjämte vid sårytornas hopfästande de 
djupare suturerna lades under peritoneum, som sedermera hopfästades 
med ytliga. Pat. efter operation nedsatt men med obetydlig feber. 
På 7:de dygnet uttogos alla buksuturerna och såret syntes läkt. På 
9:de dygnet gick större delen af buksåret upp vid ombyte af bädd. 



32 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

På 13:cle dygnet afled pat. Obduktionen visade en lindrig peritonit, 
men i öfrigt intet. Pedunkelsåret fullständigt läkt. Salin. 

LEOPOLD MEYER: Grlycerintamponen i den gynäkologiske Terapi. 

Ugeskrift for Läger, R. 4, Bd 6, S. 75. 

Förf. tager skarpt til Genmäle i Anledning af en Artikel af 
HiJLLMANN om öven nävnte Ämne, der har väret optagen i Ugeskrif- 
tet. Efter Forf:s Mening er Artiklen fuld af Extravagaucer og Uri- 
meligheder. F. Nyrop. 

C. NYROP: Om Patteflasker. Ugeskrift for Läger, R. 4, Bd 6, S. 118. 

Förf. afbilder en ny, af håra konstrueret Patteflaske, hvor Patte- 
tollen er af Glas; denne og Sugeröret ere stöbte i ét Stykke, og Röret 
går igennem en Gummikapsel, der for Luftens Indträngning i Fla- 
sken er forsynet med et Benrör. Fordelen ved denne Patteflaske er 
den, at den er så särdeles let at holde ren. F. Nyrop. 



Pediatrik: Hirschsprung: Om Kateterets Anvendelse hos Sm&- 
börn, med kasuistiske Bemärkninger om Nyresygdomme i Barnealderen. 
— L. Faye: Akut Emfysem hos et Barn. 

HIRSCHSPRUNG: Om Kateterets Auveudelse lios Småbörn, med kasui* 
stiske Bemärkninger om Nyresygdomme i Barnealderen. Hosp.-Tid., 
R. 2, Bd 9, S. 805. 

Förf. kritiserer den Frygt, der efter hans Formening er til Stede 
hos Lägerne, for at benytte Kateteret i den förste Barnealder; 
denne er ikke begrnndet, da Operationen i de fleste Tilfälde, selv hos 
Drenge, ikke raedförer synderlig Vanskelighed. Han fremhäver der- 
näst Betydningen af Urinundersögelse for Diagnosen og slutter sig i 
den Henseende til Kjellbergs bekeudte Undersögelser över disse 
Forhold. Til Slutning raeddeles flere Sygehistorier, hvor Undersö- 
gelsen viste Tilstedevärelse af Aggehvide i Urinen, og hvor Sektionen 
bekrcäftede Antageisen af en uephritis. G. G. Stage. 

L. FAYE: Akut Emfysem hos et Barn. Norsk Magaz. for Lägevid., Forh., 
S. 68-69. 

L. Faye refererede et Tilfälde af akut Emfysem hos et Barn, 
der indtil det 3:dje Ar var fuldstiindig friskt. Ved Nytårstid 1882 
fik det Kighoste, hvorunder det hentäredes mere og^ raere med ftisis- 
lignende Symptomer og döde d. 26 Febr. samme Ar. Der var ikke 
Ftisis i Slägten. — Ved Obduktion intetsteds Tuberkler at opdage, 
livorimod der i Lungernes övre Lappcr fandtcs talrige ostagtige foci, 
som så godt som alle vare omgivnc af stärkt emfysematöst udvidede 
Lungealvcoler. Harald Lexow. 



FARMAKOLOGI, TOXIKOLOGI, FARMAKODYNAMIK O. ALLÄLÄN TERAPI. 33 



Farmakologi, toxikologi; farmakodynamik och allmän 
terapi: E. Bruzelius: Ett fall af borsyreförgiftning. 

R. BRUZELIUS: Ett fall af borsyreförgiftning. Hygiea 1882, s. 548. 

En 23-årig man hade i aug. 1881 under en resa från Ostindien 
ådragit sig ett diarré, som fortfor ända till hans inträde på Serafimer- 
lasarettet den ^^/n 81 med 2 till 3 lösa, ej blodiga öppningar om 
dagen. Den '^/^ föreskrefs stora (1400 — 1500 kem.) 4-procentiga 
borsyrelavement till att börja med 2 gånger dagl., men efter d. '^/n 
blott en gång, emedan pat. iakttagit att lavementeu till någon del 
stannat kvar. Efter 9 dagars behandling (d. -/12) visade sig rodnad 
i näs- och svalgkaviteten på ll:te dagen (d. * ,0). Allmänt illamå- 
ende, feber (39° C. i rectum); det upphördes med borsyrelaveraentenj 
på 12:te dagen (d. ^/jo) stor mattighet, hufvudvärk, somnolens, injek- 
tion i conjunctivse, hög feber (morgon 39°, afton 40° C). På 14:de 
dagen (d. ^/,o) några akneartade pustler öfver kroppen och följande 
dag ett lifligt erytem i ausigtet, på halsen, bålen och extremiteterna. 
Detta utslag bleknade snart och var efter 3 till 4 dagar nästan full- 
ständigt försvunnet, men nu tillstötte ett urticaria-utslag som i sin 
ordning försvann efter 3 dagar. Redan vid feberns början befans 
urinen hålla ägghvita i ringa mängd samt borsyra, som återfans i 
urinen ännu på 9:de dagen efter upphörandet med borsyrelavemen- 
ten. Febern varade till d. 12 dec, och d. 23 dec. kunde pat. lemna 
sjukhuset fullt frisk. Edgren. 



Rättsmedicin, undervisningsfrågor, medicinalTäsendet, 

hygien, statistik och epidemiologi: Axei, Eckerbom: Om pro- 
vinsialläkares utvidgade initiativrätt till förekommande af smittosamma 
sjukdomars spridning. — Medicinalstyrelsens underdåniga berättelse för 
år 1880. Bidrag till Sverges officiela statistik. K) Hälso- och sjuk- 
vården. — Kr.AS Linroth: Berättelse till Kongl. medicinalstyrelsen om 
allmänna hälsotillståndet i Stockholm nuder året 1881 och om hvad i 
afseende därå och för allmänna sjukvården blifvit under samma tid åt- 
gjordt af Stockholms hälsovårdsnämnd. — Elias Heymax: Tyfoidfeberns 
frekvens och lokala utbredning i Stockholm under åren 1861 — 1881. — 
W. Hjorth: Animal Lymfe. 

AXEL ECKERBOM: Om provinsialläkares utyidgade initiatiyrätt till 
förekommande af smittosamma sjukdomars spridning. Eira 1882, 
s. 469. 

Förf. framhåller de svårigheter, som möta läkaren på landet vid 
sina bemödanden att ingripa i den allmänna hälsovården, och anser 
Nord. med. arkiv. Bd, XV. 3 



34 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatur 1882. 

att en af de förnämsta orsakerna härtill ligger uti den ställning pro- 
vinsialläkaren, i följd af hälsovårdsstadgans bestämmelser, intager till 
kommunalnämnden, hvilken ej är ålagd att vid behandling af hälso- 
och sjukvårdsärenden tillkalla läkaren, utan endast eger begagna sig 
af rättigheten därtill, om den så önskar. Faktiskt är genom detta 
förbiseende i hälsovårdsstadgan läkaren utestängd från möjligheten att 
själfmant ingripa i hälsovården och hans ställning som kommunal- 
nämndens rådgifvare endast skenbar. Detta missförhållande med dess 
sorgliga följder framstår i synnerhet bjärt i fråga om bekämpandet 
af smittosamma sjukdomar, hvarpå flere exempel anföras. Den okun- 
nighet, likgiltighet och sköteslöshet, som i detta afseende råder bland 
laudtbefolkningen, kräfva med nödvändighet, att läkaren inom kom- 
munalnämnden anvisas en plats, som sätter honom i stånd att med 
mera eftertryck göra sin mening gällande, än hvad under nu varande 
förhållanden är möjligt. Heyman. 

Medicinalstyrelsens underdåniga berättelse för år 1880. Bidrag till 
Sverges offlciela statistik. K) Hälso- och sjukvården. Stockholm 

1882. 

Hälsovårdsnämndernas verksamhet i rikets städer. De under 
denna rubrik upptagna sanitära åtgärder angå hufvudsakligen öfver- 
vakandet af hälsovården. Det enda anmärkningsvärda under året är, 
att en stad (Malmö) fått ny vattenledning, samt att tre städer (Ar- 
boga, Piteå och Söderhamn) bygt epidemisjukhus. 

Dödlighetsförliållandet i städerna var nnder år 1880 = 23 p. m. 
(mot 20,6 för år 1879 och 22 för år 1878). Af de större städerna 
visade Stockholm en dödlighetsprocent af 28,8, Göteborg 18, Malmö 
21,8, Norrköping 20,6, Gefle 19,5, Karlskrona 16,5, Jönköping 18,1, 
Upsala 25,6 och Lund 19,9 p. m. Lägst var dödligheten i Vim- 
merby (10,4 p. m.) högst i Östhammar (37,5 p. m.); i 13 städer var 
dödligheten mellan 15 och 12 p. m., i 3 under 12 p. m. — Dödlig- 
heten i första lefuadsåret har uppgått till 25,7 % af alla dödsfallen 
och 17,9 % af antalet födda. I Stockholm har förhållandet varit resp. 
26,0 och 22,5; i de öfriga Mälarstäderna 22,5 och 18,8; i norra kust- 
städerna 25,4 och 14,4 samt uti de skånska städerna 29,6 "^ af samt- 
liga dödsfall och 16,9 % af antalet födda barn. — Förhållandet mellan 
födda och döda, för samtliga städerna = 137 : 100, visar för städerna 
på nordöstra kusten 176, för skånska städerna 163 samt för så val 
Stockholm som de öfriga Mälarstäderna 107 : 100; högst för året står 
i detta afseende Lnleå med 294, vidare Åmål med 274, Skelefteå med 
250, Söderhamn med 229, Östersund med 223, Halmstad med 218 
o. s. v. — Dödsfallen uti infektionssjukdomar utgöra 13 % af samt- 
liga dödsfall (1879: 12,9, 1878: 15,3). Infektionssjukdomar, som 
mest bidragit till dödligheten, äro skarlakansfeber (4,5 7 % af samtl. 
dödsfall), difteri (2,46 %), tyfoidfeber (2,12 %) och kikhosta (2,09%). 
Af öfriga dödsorsaker kommer det största antal dödsfall på lungsot 
(14,34 %), därnäst på rubriken »tarmkatarr, diarrti och tnrminflamma- 
tion» (12,63 %), uti hvilka sjukdomar 75,1 % af de aflidna äro barn 
i första lefnadsåret; därefter akut pnevmoui och plevrit (11,5 4 %) 



RÄTTSMEDICIN, UNDERVISNINGSFRÅGOR, MEDICINALVÄSENDET O. S. V. 35 

och slutligen »sjukdomar i hjärnan, ryggmärgen, nervsystemet och 
sinnesorganen» (9,6 3 %). 

Fi'€kvensen af infektionssjukdomar i hela landet, så väl städer 
som landsbygd, var under året större än år 1879 (omkr. 3,000 fler 
anmälda fall). Tilltagit hafva mässling med 3,466 fall, kikhosta med 
1,587, rödsot med 769 (hufvudsakligen i Malmöhus län) och difteri 
med 353 fall. Aftagit hafva skarlakausfeber med 1,600 fall samt pås- 
sjuka, smittkoppor och fläcktyfus. 

Antalet lasarett, kurlnts och öfriga civila sjukvårdsinrättningar 
belöpte sig till 108 med ett antal sjuksängar af i alt 5,967, mot- 
svarande en sjuksäng på omkring 766 af rikets invånare. Af detta 
antal kommo 2,778 på länslasaretten, 1,139 på kurhusen, 1,385 på 
k. Serafimerlasarettet jämte Stockholms stads sjukhus samt 655 på 
öfriga civila sjukhus. Hospital för sinnessjuka voro 10 med 1,991 
sängar, motsvarande en sjuksäng på 2,293 af rikets invånare. 

Brunns- och badanstalter hafva utgjort 24 med 11,837 kurgä- 
ster, hvaribland största antalet, eller 1,691, kommer på Ronneby. 

Hälsotillståndet i fängelserna har varit särdeles tillfredsställande. 
Af skjörbjugg hafva 63 fall förekommit samt af mag- och tarmkatar- 
rer .samt diarré (å sjukhusafdelning vårdade) 1,055 (antagligen en 
följd af mindre lämpliga anordningar af kosthållet. Ref.). 

Besigtni7igarna å beväringsmanskapet hafva visat, att af 34,551 
första klassens beväringsskyldige, som instält sig vid mönstring, 
7,085 eller 20,51 % varit oantagliga till krigstjänst. Kassationsorsa- 
kerna hafva varit: dvergväxt och allmän svaghet (15,4 4 %), följder 
af yttre skador (12,7 3 %), partiela missbildniugar i särskilda kropps- 
delar (11,2 1 %), fel på synen (7,7 1 %), bråck (6,7 9 %), hjärtsjukdo- 
mar (6,49 %) o. s. v. 

Läkare funnos i riket 555, motsvarande 1 läkare på 8,226 in- 
vånare och 6,40 kvadratmil. Af dessa voro 110 bosatte i Stockholm, 
som räknar 1 läkare pä 1,534 invånare. Bland länen hafva Göte- 
borgs och Bohus län 1 läkare på 5,802 inv. och på 0,9 kv.mil, Up- 
sala 1 på 6,167 inv. och 2 kv.mil, Malmöhus 1 på 7,128 inv. och 
0,8 kv.mil; däremot Hallands län 1 på 15,033 inv. och 4,6 kv.mil, 
Elfsborgs län 1 på 15,207 inv. och 5,4 kv.mil samt Vermlands län 
1 på 14,912 inv. och 8,4 kv.mil. I Vesterbottens län kommer 1 
läkare på 11,826 inv. och 52,3 kv.mil och i Norrbottens län 1 på 
9,076 inv. och 86,2 kv.mil. — Af läkare, dels i dels utom tjänst, 
hafva under året aflidit 14, hvaremot, så vidt anmälan därom till 
medicinalstyrelsen inkommit, 22 läkare blifvit från läroverken utexa- 
minerade, nämligen 19 från Karolinska institutet och 3 från Upsala 
universitet. 

Barnmorskeväsendet. Antalet barnmorskor var 2,264 eller 1 för 
1,038 personer af rikets kvinliga befolkning. Bäst försedt var Mal- 
möhus län (1:529), därnäst Gotlands (1 : 563), Kristianstads (1 : 647) 
och Stockholms stad (1 : 654). Sämst i detta hänseende står Elfs- 
borgs län med en barnmorska för 2,070 kvinnor. — Under året hafva 
vid rikets 3 läroanstalter (i Stockholm, Göteborg och Lund) 117 
barnmorskor utexaminerats, däraf 77 med rättighet att utöfva instru- 



36 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

mentförlossuiugar. Under året liafva af barnmorskor sådana förrättats 
till ett antal af 398, livaraf 13 med skarpa instrument. Af de så- 
lunda förlösta kvinnorna tillfrisknade 369 och 10 afledo. I 315 fall 
var barnet lefvande och i 83 fall dödt. Angående barnmorskornas 
verksamhet och deras sätt att utföra förlossningarna hafva vederbö- 
rande läkare i allmänhet afgifvit fördelaktiga vitsord. 

Skyddskoppympningen. Antalet vakcinerade utgör 79,17 % af 
antalet året förut lefvande födda barn. 

Rättsmedicinska undersökningar hafva verkstälts i 449 fall, däraf 
419 å lik samt 5 å lemningar efter döda personers kroppar. Rö- 
rande själfmorden (76 medikolegala förrättningar) uppgifves, att 36 
utförts genom hängning, 6 genom förgiftning, 7 genom dränkniug, 
4 genom skärande eller stickande verktyg, 7 genom skjutvapen och 
16 genom fosterfördrifvande medel. Af de 60 »dödsfallen genom an- 
nan persons förvållande» förekommo 2 döda genom kvacksalveri. Ha- 
stiga dödsfall af starka drycker voro 29. Barnamord voro 85, däraf 
37 vållade genom våldsam kväfning, 17 genom bristande vård o. s. v. 

— Af rättskemisten verkstälda undersökningar voro 60, däraf 55 å 
likdelar. I 17 fall fans fosfor, i 8 arsenik, i 3 alkohol, i 2 krom 
eller kromsyra och i 2 fall har stryknin vållat förgiftningen. 

Apoteksinrättningarnas samfälda antal vid årets slut var 234. 
Förhållandet mellan apoteken och invånarnas antal var som 1 till 
19,511; i Stockholms stad som 1 till 11,251, i Stockholms län (bäst) 
som 1 till 12,251, i Kronobergs län (sämst) som 1 till 42,434. 
Under året utexaminerade provisorer och apotekare voro 24. 

Veterinärernas antal, förutom lärarne vid veteriuärläroverken, 
uppgick till 176; utexaminerade under året 12. — Mjältbrand har 
yppats i Stockholms stad (1 fall) och 5 län med tillsammans 94 sjuk- 
doms- och 73 dödsfall; däraf i Kalmar län 53 sjuka och 42 döda 
nötkreatur. Infektionssjukdomar bland kreaturen i öfrigt ha ej före- 
kommit under form af epizootier af någon betydenhet. 

Heyman. 

KLAS LINROTH : Berättelse till kongl. medicinalstyrelsen om allmäinna 
hälsotillståndet i Stocliholm under året 1881, och om hvad i af- 
seende därå ocli för allmänna sjulirården blifvit under samma tid 
åtgfjordt af Stockholms hälsovårdsnämnd. Fjärde ärgåogeu. Stock- 
holm 1882. 

I, Hälsovårdsnämnden och hennes verksamhet. 

Under denna rubrik upptages hufvudsakligen instruktionerna för 
förste och andre stadsläkaren. 

II. Befolknings-, ort- och klimatförhållanden. 

Stockholms folkmängd utgjorde vid slutet af 1882 174,706 per- 
soner (tillväxt under året 7,266). Lefvande födda 5.319, bland h vilka 
1,602 oäkta (nativiteten 31,7 6 på 1,000 invånare). Döde 4,008 
(raortalitcteii beräknad pu årets medclbcfolknitig, 23,9 på 1,000 inv.), 

— Aret utmärker sig för ovanlig låg medeltemp. (-1- 3,93°) och be- 



RÄTTSMEDICIN, UNDERVISNINGSFRÅGOR, MEDICINALVÄSENDET O. S.V. 37 

tydlig nederbörd (446,7 ram.). Vid 16 undersökningstillfällen har 
uppsjö iakttagits. 

III. Hälsovård. 

Renhållning och dränering. Kemiska analyser af jordprof, tagna 
i olika trakter af staden, samt af brunnsvatten visa, att marken på 
dessa ställen är i särdeles hög grad förorenad af förruttnelseämnen; 
och påpekas i anledning häraf vådan af sådana områdens bebyggande, 
hvilka under åratal tjänat till afstjälpningsplats för afskräden, sopor 
och annan orenlighet. Förbättringar i fråga om uppsamlandet och 
bortförandet af afträdesämen, sopor och hushållsaffall låta ännu vänta 
på sig. Afloppsledniugarna hafva under året fått en tillökning af 
omkring 9 kilometer. Med framhållande af de brister, som förefinnas 
med afseende på de stora samlingskloakernas byggnad och djupa läge, 
hvilket har till följd, att vattnet från Mälaren och Saltsjön tränger 
högt upp i kloaken, framkallar stagnation och bottenfällning af upp- 
slammad orenlighet i betydlig mängd samt däraf härrörande stank i 
gatuöppningarna, påpekas nödvändigheten af denna olägenhets snara 
afhjälpande, hvilket endast kan ske genom anläggning af pumpverk. 

Bostäder. Den under flere föregående år anmärkta bostadsbristen 
och trångboddheten har i följd af en betydligt tilltagande byggnads- 
verksamhet i väsentlig grad minskats. Arbetsbostäder hafva uppförts 
i mängd, men de allra flesta i stora kasernlika 4- och 5-våninghus. 
Klagomål anföras öfver det tidiga beboendet af de ännu fuktiga ny- 
byggnaderna med framhållande af nödvändigheten af lagstiftnings- 
åtgärder häremot. 

Vatten. Eörnätet för vattenledningen har tillökats med omkr. 6 
kilometer, vattenförbrukningen med 15,6 5 % sedan 1880. Per dag 
och invånare i medeltal var förbrukningen 1881 65,5 liter. Kemisk 
undersökning af vattnet verkställes hvar 14:de dag. 

Tillsijn öfver födoämnen. Undersökning af svinkött på trikiner 
visade, att af 25,641 under året undersökta »hela fläsk» 30, af 1,612 
»halfva fläsk» 4 och af 14,073 mindre stycken 50 voro trikinhaltiga; 
48 af dessa senare voro af amerikanskt ursprung. Torg- och bod- 
kontrollens resultat antyda en förbättring af till salu hållna köttvaror. 
Slagterier och korffabriker äro dock fortfarande i dåligt skick; plan 
till offentligt slagthus föreligger. De 794 mjölkmagasinen lemna i 
de fattigare stadsdelarna mycket öfrigt att önska i fråga om sundhet 
och renlighet. 

Förebyggande åtgärder mot smittosamma sjukdomar. Två nya 
desinfektionsugnar hafva blifvit uppförda, af hvilka den ena till all- 
mänhetens tjänst. Desinfektion af en mängd bostäder, där fall af 
smittosamma sjukdomar förekommit, har hälsovårdsnämnden genom 
sina tjänstemän låtit utföra. — Antalet vakcinerade barn under året 
är 2,338. Två gånger infördes koppsmitta, den ena gången under 
förhållanden särdeles gynsamma för dess spridning, i det den yppade 
sig med några sjukdomsfall i ett bondkvarter, där i 2 rum 30 per- 
soner bodde. Genom energiska åtgärder, bestående i de sjukas affö- 



38 Bd. XV. N:r 6. nordisk medicinsk literatur 1882. 

rande till epidemisjukhus, rummens uttömning och desinfektion samt 
de friskas vakcinering, spreds smittan ej vidare. — Typhus exanthe- 
maticus har 5 gånger visat sig på vidt skilda ställen i staden, men 
utan att sjukdomen från dessa härdar utbredts; äfven här har hälso- 
vårdsnämnden kraftigt ingripit. — Ett fall anföres, där en kvinna 
samtidigt skötte en tyfoidfeberpatient och mjölkade kor, utan att 
mjölken, som sändes till familjer i vidt skilda stadsdelar, meddelade 
smitta. 

IV. SjTiklighet och sjukvård. 

Sjukligheten var 1881 ringare än föregående år. Af epidemiska 
sjukdomar förekommo mässling, skarlakansfeber och difteri i något 
större utbredning, hvarjämte frossa, såsom vanligt, uppträdde med ett 
stort antal fall (2,058 till Sv. läkaresällskapet anmälda). Däremot 
var frekvenaen af barndiarréer och tyfoidfeber ovanligt ringa. 

På sjukhus, tillhörande staden, utgjorde sängantalet — utom 100 
på epidemiska sjukhuset — 664, hvarjämte staden för sina fattiga 
sjuka förfogar öfver ett antal sängar på Serafimerlasarettet. Antalet 
sjuka från staden, intagna på sist nämnda sjukhus, var 1,022 under 
året, på de öfriga sjukhusen 5,342. 

V. Dödlighet och dödsorsaker. 

Antalet dödsfall under året var 4,088, motsvarande 24,4 p. ra. 
af befolkningen. Medelmortaliteten för de 5 sista åren är 24,8 5, för 
de sista 10 åren 29,92 och för de sista 22 åren (1860—1881)30.79 
pro mille. — Uti infektionssjukdomar afledo 386 personer (9,4 4 % 
af alla dödsfall). Bland dessa var difteri talrikast representerad eller 
med 141 dödsfall = 3,4 5 af alla; därefter komma skarlakansfeber (96 
dödsfall), tyfoidfeber (40 dödsf.), puerperalfeber (36 dödsf.), varfeber 
(20 dödsf.), kikhosta (19 dödsf.), mässling (13 dödsf.), syfilis (12 
dödsf.), inhemsk kolera (6 dödsf.), fläcktyfus (2 dödsf.) och frossa (1 
dödsf.). — Uti respirationsorganens sjukdomar afledo 1,582 (38,7 % 
af alla dödsfall), af dessa 568 (13,89 "/») i akut pnevmoni och 696 
(17,03 %) i krön. pnevmoni och lungsot. — I digestionsorganens sjuk- 
domar dogo 665 (16,2 7 %), häraf i akut mag- och tarmkatarr 62 
dödsfall (1,52 "/o) samt i tarminflammation och diarré 377 (9,22 %)• 
Af dessa 439 dödsfall komma 370 på åldern O — 1 är. — Samtliga 
dödsfall af barn i första lefnadsåret utgjorde 978 och i de 5 första 
lefnadsären 1,517 eller resp. 23,92 och 37,1 1 % af dödsfallen i alla 
åldrar. Dödlighetsprocenten för barnen i första lefnadsåret, beräknad 
af medeltalet för detta och föregående år födda, är 19,13 (mot 24,8 
år 1880 och 21,2 år 1879). Heyman. 



ELIAS HEYMAN: Tyfoidfeberns frekvens och lokala iitbredninj? i Stock- 
holm under åren 1801—1881. Hygiea 1882, «. 533. 

Förf. visar, huru tyfoidfebern i Stockholm under senare är varit 
i jämnt aftagande, och att detta aftagaude hållit jämna steg med 



MILITÄR HÄLSOVÅRD. 39 

kaualisationens fortgång. Arbetena härmed böljade visserligen redan 
1864, men ända intill 1876 fortgingo de ytterst långsamt, så att, om 
man jämför de 12 åren före 1876 med de efterföljande 6, ställer sig 
förhållandet mellan de bägge tidrymderna i medeltal för år som 1 
till 10 med afseende på den sträckning, som dränerats. Ärliga me- 
deltalet af dödsfall i tyfoidfeber, beräknadt på 10,000 inv., var under 
tidrymden 1861 — 1875 = 8,5, däremot under de 6 åren 1876 — 1881 
= 4. Beträfiande den lokala fördelningen af dödsfallen framgår af 
undersökningen, att de allra flesta hus, i hvilka sjukdomen förekom- 
mit med ett större antal fall ligga på mark, som dels är eller före 
dräneringen varit vattensjuk, dels består af orent fyllningsämne. Så- 
som särdeles hemsökt af sjukdomen visar sig ett lågländt område i 
stadens utkant, hvilket sedan åratal användts till afstjälpniugsställe 
för all möjlig orenlighet, och hvilkgt nu delvis är bebygdt; minsta 
antal dödsfall förekommer på området »staden inom broarna», som 
till stor del ligger på en ås bestående af grus och rullsten. 

Heymati. 

W. HJORTH: Animal Lymfe. Norsk Magaz. for Lägevid., R. 3. Bd 12. Forh., 
S. 108. 

W. Hjorth refererede Ef^sultaterne af sin Vakcination og Ee- 
vakcination med Dr VVarlomonts animale Lymfe. Af de vakcinerede 
havde han 100 % Anslag, af de revakcinerede 68 %. Han erklärede 
sig raeget vel fornöjet med Präparatet. Th. Wyller. 



Militär hälsOTård: E. Edholm-. Vid 1882 ars ingång. — C. M. 
Appei.bkrg: Peur Zetzell, svenska härens förste fäitmedicus under 
Pommerska kriget (1757 — 1762). — Ur bataljonsläkaren C. A. O. Björcks 
reserapport är 1880 — 1881. — E. Edholm: Militärläkarekurseu 1881. — 
G. Beckman: Pontonierbataljouen och dess nya lägerplats vid Elfkarleby. 
— A. RuDBERG: Frän fregatten Vanadis' expedition 1880 — 1881. — E. 
Edholm: Garnisionssjukhaset på Karlsborgs fästning. — E. Edholm: 
Beväringsmönstringarna 1881. — G. Setterblad: Om metoder för upp- 
täckande af simulerad döfhet. — E. Edholm: Hygieniska utställningen i 
Berlin 1882. — Ur rapporter från hären och flottan. — C. A. O. Björck: 
Om sanitetstrupperuas utbildning i Österrike — Ungern. — E. Edholm: 
Samaritinstitutionen i Tyskland. 

E. EDHOLM: Yld 1882 års ingång. Tidskr. i militär hälsovård, bd 7, s. 1. 

Under det gångna året har i allmänhet såväl kirurgien som hy- 
gienen gjort beaktansvärda framsteg. Hvad särskildt vår hufvudstad 
beträffar har en förening härstädes bildat sig till hygienens befor- 
drande. Med afseende på motarbetandet af sraittosamma sjukdomars 
spridande råder ännu hos den stora allmänheten mycken likgiltighet. 
— Väl icke i Europa, men i Afrika och Asien hafva under året eu- 
ropeiska trupper kämpat. Frankrikes fälttåg i Afrika har å nyo lemnat 



40 Bd XV. N:r 6. — nordisk mediciksk ltteratur i 882. 

ett sorgligt bevis om den låga ståndpunkt franska sanitetsväsendet 
innehar, böjdt såsom det fortfarande är under intendenturens ok. 
Uppgifter lemnas i uppsatsen från rysk-turkiska och rysk-turkmeniska 
krigen, om röda korset i sydamerikanska kriget, från ockupationen 
af Bosnien och från engelska krigsföretagen mot Kaffrer och Boers. 
— Militärhygienen har gjort framsteg beträffande kaserner, läger, ut- 
spisning och beklädnad, hvilka hvar för sig afhandlas. Sedan upp- 
märksamhet egnats åt Langenbecks tripolith-förband, revakcinations- 
statistiken från senaste fransk-tyska kriget samt den railitärmedicinska 
literaturen, anföras åtskilliga uppgifter från militärhygieniska möten 
i Stockholm, Turin, Saltzburg och London. En återblick kastas på 
de militärhygieniska åtgöranden, som i vårt land blifvit föreslagna 
eller vidtagna under året 1881, såsom organisationsförslag, författ- 
ningar, nybyggnader. — Treune nya tidsskrifter inom facket ha börjat 
utgifvas, en rysk, en finsk och en fransk. — Ät minnet af under året 
bortgångna militärläkare egnas slutligen några erinringens ord. 

Thomceus. 

C. M. APPELBERG: Pelir Zetzellj svenska härens förste fältmedicus 
under Pommerska kriget (1757 — 1762). Föredrag vid svenska Militär- 
läkareföreningens årshögtid 1881. Tidsskr. i militär hälsovård, bd 7, s. 18. 

Zetzell föddes i Söderköping 1724. Efter att under Linné 
och RosENSTEiN studcrat naturvetenskapen och medicin, fortsatte han 
sina studier under resor i utlandet samt utbildade sig som militär- 
läkare under tjänstgöring vid franska hären i Flandern 1756. Föl- 
jande år anstäldes han som chefsläkare vid svenska hären under kriget 
i Pommern. Svåra voro de förhållanden han här hade att kämpa 
mot; sjukantalet var betydligt och anordningarna i allmänhet högst 
.bristfälliga. Med lefvaude iusigt om orsakerna till den rådande sjuk- 
ligheteu sökte han med oförtröttadt nit att afhjälpa rådande missför- 
hållanden. Sjukhusväseudet och läkarevårdeu vid trupperna ordnades, 
och ett efter den tidens begrepp förträffligt reglemente härom — 
egentligen det första i sitt slag vid svenska armén — anbefaldes till 
efterföljd; åtskilliga af dess föreskrifter äro också ännu gällande. 
Provianteringssättet förbättrades, och genom utgifna arbeten, som för- 
delaktigt vittna om författarens militärhygieniska insigter, fastade han 
vid hälsovården i fält en betydelse, som den förut ej egt. Zetzell 
var genom denna sin verksamhet en banbrytare inom sitt specialfack 
och förtjent af stort erkännande, som också efter hemkomsten kom 
honom till del genom collegiura raedicum och sekreta utskottet. Så- 
som ledamot och prreses i Vetenskapsakademien fortsatte han sina 
militärhygieniska arbeten, af hvilka mycket är att lära, ej blott för 
läkare, utan för alla dem, som hafva sig anförtrodd administrationen 
i fält. Efter att 1774 beviljats afsked, tillbringade han sin återstå- 
ende lefnad, sysselsatt med skötseln af sin landtegendom i Östergöt- 
land, där han 1802 afled. Författaren af hans biografi har med skäl 
framstält honom som mönsterbilden för en railitärläkare och egnat 
hans minne en välförtjänt gärd af vördnad. 

Thomceus. 



MILITÄK HÄLSOVÅRD. 41 

Cr bataljonsläkaren C. A. O. Björcks reserapport år 1880—1881, 
Tidskrift i militär hälsovård, bd 7, s. 36. 

Förf. skildrar de iakttagelser och studier inom militär hälso- 
och sjukvård, äfvensora civil sjukvård, hvilka han i egenskap af mi- 
litärläkarestipendiat varit i tillfälle att göra under en resa, som an- 
träddes i medlet af 1880. — Efter någon tids uppehåll i Carlsbad 
gick resan till Berlin, hvarest förf. deltog i höstraanövern samt be- 
sökte sjukhus, sanitetsdepoter och Fredrik Wilhelms institut. Från 
Berlin ankom han till Wien i oktober, blef anstäld vid 8:de dragon- 
regementet och skötte samtidigt studier vid Allgemeines Krankenhaus. 
Deu först nämnda tjänstgöringen satte honom i tillfälle att blicka in 
i militärhygieniska ställningar och förhållanden därstädes, hvarom åt- 
skilligt anföres rörande kaserner, beklädnad, förplägning; något nytt 
hade han emellertid föga tillfälle att lära inom Wiens kaserner och 
fick den äsigten stadgad, att det sätt hvarpå hygienen handhafves 
därstädes ej vore efterföljansvärdt. I medio af april 1881 leranades 
Wien och besök gjordes i Miinchen och Dresden. De storartade an- 
stalterna på senare stället lemnade det intryck, att Dresden vore rätta 
platsen för den som önskade med fördel studera militära sanitets- 
institutioner. Efter några veckors ytterligare vistelse i Berlin togs 
hemresan öfver Aachen, Bruxelles, hvarest för studier af d:r Loiseaus 
metod att undersöka refraktion af synskärpa, samt slutligen öfver 
Holland, där uppehåll gjordes vid lägret vid Beverloo (obs. ligger i 
Belgien). Thomceus. 



E. EDHOLM: Militärläkarekursen 1881. Tidskr. i militär hälsovård, bd 
7, s. 55. 

Denna kurs, deu 5:te i ordningen af dessa årligen återkommande 
kurser, fortgick från den 10 januari till den 13 april. Sju bataljons- 
läkare voro till deu samma beordrade. Under året hafva kursens 
samlingar af undervisningsmateriel i väsentlig mon blifvit ökade. Åt- 
skilliga repationsarbeten å undervisningslokalen hafva under året blif- 
vit vidtagna. Undervisning har meddelats i följande ämnen: militär 
hälsovårdslära, kirurgisk operationslära samt ögon- och öronundersök- 
ning, militär medicinallagfarenhet, ridning. — I specialgrenar ha före- 
läsningar hållits af särskilda fackmän. Exkursioner till åtskilliga eta- 
blissementer ha företagits. — Vid en öfverblick af de alt sedan år 
1877 gångna fem kurserna visar sig att omkring 50 svenska och 
norska railitärläkare och 25 officerare vid de samma undervisats, samt 
att ett ganska stort antal af båda katagorierna dessutom i vissa de- 
lar af undervisningen deltagit. Thomceus. 

G. BECKMANN: Pontonierbataljonen och dess nya lägerplats rid Elf- 
karleby. Tidskr. i militär hälsovård, bd 7, s. 113. 

Utgör en skildring af de förhållanden, under hvilka fortifikatio- 
nens pontonierbataljon företager sina årliga sommaröfningar å Laxön 
vid Elfkarleby, som blifvit utsedd till öfningsplats, dit bataljonen 
marscherar för att, efter öfningarna i kasernen, ytterligare utbilda 



42 Bd. XV. X:r 6. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

manskapet. Laxöus läge i Dalelfven, | mil från dess utlopp i hafvet, 
beskrifves först i allmänbet, hvarefter följer en mera detaljerad be- 
skrifuing öfver alla de anordningar, som därstädes blifvit vidtagna 
under de 2:ne år bataljonen haft den samma till sitt förfogande. Så- 
lunda omtalas den öfver elfven slagna bron, skjutbanan, parkanlägg- 
ningar, hyttor och baracker, öfningsplatsen för bryggslagniug med 
krigsbryggemateriel, kök och vedställen m. m, — Hälsotillståndet har 
under alla bataljonens marscher och fältöfningar alltid varit i högsta 
grad tillfredsställande, och totalintrycket af Laxön såsom lägerplats 
är i hög grad gynsamt. — Slutligen tillfogas statistiska uppgifter om 
hälso- och sjukvården vid bataljonen sedan dess första uppsättning. 

Thomcsus. 

A. RUDBERG: Från fregatten Vanadis' expedition 1880—1881. Tidskr. 

i militär hälsovård, bd 7, s. 127. 

Fregatten gick till sjös den 3 oktober 1880 och inträffade åter 
i Karlskrona d. 29 maj 1881. Under expeditionen besöktes hufvud- 
sakligeii Medelhafvets hamnar. Hälsotillståndet var i allmänhet mycket 
god t. Väderleken gynsam. Vid ankomsten till Alexandria hade den 
s. k. Denguefebern därstädes grasserat — en klimatfeber som sedan 
Suezkanalens öppnande blifvit ditförd från Indien. Bland besättnin- 
gen inträffade intet sjukdomsfall. De förherskande sjukdomarna om- 
bord voro i öfrigt diarré och furunkler. Olycksfall inträffade ej. At 
renhållningen ombord och i synnerhet åt kölrummets beskaffenhet eg- 
nades mycken uppmärksamhet. Kölrummet rengjordes ofta mekaniskt 
och desiufekterades med klorzink, hvilket medel syntes öfverträffa an- 
dra till desinfektion använda. Ventilationen, utförd medelst väder- 
segel, bidrog väsentligen att hålla trossbottnen och dess lokaliteter 
fria från stauk och dålig luft. Flerfaldiga luftanalyser företogos för 
att erhålla kännedom om luftens halt af kolsyra ombord, hvarvid be- 
faus, att den i allmänhet under denna expedition ej var så dålig, som 
man haft anledning förmoda. Vid intet tillfälle öfverskred den samma 
å Vauadis 3 pro mille och minsta iakttagna kolsyrehalteu utgjorde 
0,4 6 pro mille. Med afseende på drickesvattnet yttras, att för an- 
vändningen om skeppsbord under längre sjöresor torde det destille- 
rade vattnet af intet annat vatten kunna öfverträffas. Ofningar med 
transport af sjuke och särade ombord anstäldes i allmänhet en gång 
i veckan. Tillfälle till ofningar med de sårades transport i land, vid 
landstigningstrupp, gafs däremot endast tvänne gånger under resans 
lopp. Thomivus. 

E. EDHOLM: Garnisioussjuklinset på Karlsborgrs fästning. Tidskrift 

i militär hälsovård, bd 7, s. 241. 

Innehåller en historik öfver de olika skeden frågan om denna 
nybyggnad genomgått, innan den samma ernått sin nu varande reali- 
sation, samt en detaljerad bt-skrifning af sjukhusets byggnader och 
anordningar i öfrigt, hvilken afslutas med det allmänna omdöme, att 
detta sjukhus med afseende på paviljongernas byggnadssätt och in- 



MILITÄR HÄLSOVÅRD. 43 

redning är det bästa och mest tidsenliga militärsjukhus i vårt land, 
och att få sjukhus ega en så sanitär och därjämte naturskön belä- 
genhet. ThomoBUS. 

E. EDHOLM: BeTäriu^smÖnstringarna 1881. Tidskrift i militär hälsovård, 
bd 7, 8. 174. 

Kassationsprocenten — som under åren 1879 och 1880 i någon 
mon ökats, hvartill orsaken torde böra sökas i den delvisa tillämp- 
niugen af militära hälsovårdskoraiténs förslag till skärpta föreskrifter 
rörande approbatiou och kassation — företedde nu åter en sänkning 
af 0,90, och sammanföll därigenom i det närmaste till kassationspro- 
centen 1878, den under decenniet lägsta. Approbatiousprocenten 
80,39 är i jämförelse med de länders, där värnpligt blifvit införd, 
särdeles hög och synes lerana ett godt vitsord om de beväringsskyl- 
diges krigsduglighet. De bästa förhållanden i afseende på krigsdug- 
lighet hafva inträffat i Kalmar, Jämtlands och Yesternorrlands län, 
under det att Blekinge, Vestmanlands och Gefleborgs län förete de 
minst goda. — Utflyttning till utlandet, synnerligen till Amerika, 
har till en särdeles hög grad utgjort anledning för uteblifvande från 
besigtniuK. Thomoeus. 



G. SETTERBLAD: Om metoder för upptäckande af simulerad döfhet. 

Tidskr. i militär hälsovård, bd 7, s. 256. 

Hos värnpligtige simuleras oftare en- eller dubbelsidig lorahörd- 
het än absolut döfhet; med flit framkallade sjukdomsprocesser före- 
komma äfven. Åtskilliga metoder angifvas för upptäckande af simu- 
lerad ensidig hörselrubbning, såsom med prof Politzers hörselmätare 
eller metonom, hvilken vid dylik pröfning föredrages framför dess an- 
ställande medelst eftersägande af ord; prof med stämgaffel; en metod 
angifven af Luc^, vid hvars användande orättvisa mot en verkligen 
ensidigt döf person kan säkert undvikas: prof medelst biaurikulärt 
stetoskop och medelst användning af telefoner och mikrofon. — En 
föregifven bilateral döfhet är i allmänhet lättare att afslöja än den 
ensidiga. Metoderna härvid gå i allmänhet ut på att öfverlista si- 
mulauten på åtskilliga mer eller mindre sinnrika sätt. 

Thomceus. 

E. EDHOLM: Hygieniska utställningen i Berlin 1882. Tidskr. i militär 
hälsovård, bd 7, s. 135. 

En redogörelse öfver detta storartade, af ett oblidt öde tillintet- 
gjorda företag, samt alla de löften det samma innebar, särskildt med 
hänsyn till militärhygienens utveckling. Utställningen innefattade 
jämte hälsovården och dess teknik äfven räddningsväsendet. Utställ- 
ningsföremålen delades, under de 2:ne hufvudafdelningarna, uti grup- 
per, 40 till antalet, hvar och en i sammanhang med en biblioteks- 
afdelning. För militärläkare voro 3:ne grupper inom hufvudafdeluingen 
för räddningsväsendet måhända de mest innehållsrika, af hvilka en 
omfattade första hjälpen åt sårade och sjuka i fält, en annan innehöll 



44 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

hvad som hörer till ambulanser, sjukhus, baracker och sjukskepp un- 
der krig, den tredje omfattade apparater och redskap för vården af 
sårade i fält, specielt förbandsutredning. Den stora hufvudafdelning, 
som innehöll till allmänna hälsovården hörande föremål, var mycket 
omfattande. — En eldsolycka, som inträffade få dagar före den ut- 
satta dagen för öppnandet, lade på kort stund i aska alla dessa märK- 
värdiga föremål, men intresset för en dylik utställning slocknade ej, 
utan kan man med säkerhet hoppas att företaget åter kommer till 
stånd. Thomceus. 

Ur rapporter från hären och flottan 1881. Tidskrift i militär hälsovård, 
bd 7, s. 181. 

Från en stor del möten har omförmälts den ovanligt länga vin- 
tern med snö och kyla, som ännu fortfor en god del af den tid, under 
hvilken mötena pågingo. Likaledes har i sammanhang därmed den 
anmärkning gjorts från flertalet af dessa, att sjukligheten varit sna- 
rare mindre än vanligt, och har detta förhållande fått gälla såsom en 
ytterligare bekräftelse på uppfattningen af det fysiska skaplynnet hos 
vårt folk att lättare fördraga kyliga än heta temperaturförhållanden. 

Med undantag af ett fartyg, korvetten Gefle, ha äfven rapporterna 
från flottan att inberätta goda hälsoförhållanden under expeditionerna. 

ThomcBus. 

C. A. O. BJÖRCK: Om sanitetstruppernas utbildning i Österrike- 
Ungern. Tidskrift i miiitär hälsovård, bd 7, s. 368. 

Innehåller en redogörelse för dessa truppers såväl allmänna or- 
ganisation som utbildning inom olika skolor, hvarvid gången af denna 
undervisning beskrifves samt de särskilta läroämnena närmare angifvas. 

Thomwns 

E. EDHOLM: Samaritinstitutionen i Tyskland. Tidskrift i militär hälso- 
vård, bd 1, s. 337. 

Föreningens hufvuduppgift är att bland samhällets olika klasser 
utbreda kännedora, om hvilka åtgärder vid olyckshändelser och plöts- 
ligt inträffade sjukdomsfall äro ändamålsenliga samt att vid sådana 
tillfällen på grund däraf kunna lerana den första hjälpen. Tyska 
föreningens stiftare (Esmakch) inrättade saraaritskolor och anskaffade 
därtill af honom konstruerad undervisningmateriel. Af stadgarna för 
Samaritföreuingen, hvilka i kortiiet anföras, framgår att institutionens 
medlemmar förbinda sig att lerana sin hjälp utan ersättning och en- 
dast till dess läkare hinner anlända. Institutionens behöflighet så i 
fred som fält äfven för vårt land frarahälles. Thommis. 



BERÄTTELSER FRÅN SJUKVÅRDSAKSTALTER. 45 



Berättelser från sjukrårdsanstalter: I. Svensson: Opera- 
tioner, utförda på Sabbatsbergs sjukhus under år 1881. — C. M. Ull- 
man: Ur årsberättelsen från Göteborgs barnbördshus. 

I. SVENSSON: Operationer utförda på Sabbatsbergs sjukhus under år 

1881. Hygiea 188:>, s. 378. 

Antalet af dessa operationer var 335, hvartill komma 68, som 
blifvit verkstälda på utpatienter. Häribiand voro ögonoperationer 54 
(starroperationer 8, iridektorai 14, enucleatio bulbi 4 o. s. v.); exstir- 
l^ation af h varjehanda tumörer 71 (däribland 2 fibrorayoma uteri, 8 
carcinoraa mararafe, 20 tumöres cystici); trakeotomi 8; plastiska ope- 
rationer 3; operation för jistula och Jissiira ani 15, för tumöres hce- 
morrhoidales 14; hydrocele 6, synovitis genu (skölj ning) 3. Exstir- 
patio testiculi förekom ej mindre än 8 gånger, uretkrotomia interna 
8 och externa 4 gånger, stensnitt 3, litholapaxi 5, operation för cy- 
stopasmus 5, för inklämdt bråck 7, för fritt bråck 13; kolporafi 3. 
Amputatio humeri verkstäldes 2 gånger; a. femoris 5, anticruris 3, 
sm,ärre amputationer och exartikulationer 24, Choperts 2, Lisfrancs 1. 
Resektioner gjordes i ett fall å maxilla superior, i ett å scapula, i 3 
ä refben, i ett å handleden, i 3 i skidderleden, i 3 i höftleden och i 
10 å stortåns phalaugo-metatarsalled. Osteotomier, sequestrotomier och 
evidementer utgjorde i alt 23. Gastrotomi 1, colotomi 3, ovariotomi 5. 
Af de opererade afledo 14, däribland 5 efter herniotorai, 1 efter 
ovariotomi, 2 (1 eller 2?) efter trakeotomi, 2 efter empyem, 1 efter 
operation för blåsesten (hvilken säges ej), 1 efter exstirpation af änd- 
tarmskräfta, 1 efter amputatio femoris. Eossajider. 



C. M. ULLMAN: Ur årsberättelsen från Göteborgs barnbördshus. Hy- 
giea 1882, s. 380. 

Yårdade under året 514 pat. Totala dödligheten 1,5 4 %. Död- 
ligheten i septisk infektion 1,15 %. 504 barn, 254 mankön och 
250 kvinkön föddes. 21 voro dödfödda, och däraf afledo 10 under 
förlossningen. 32 kvinnor voro vid förlossningen behäftade med sjuk- 
domar. Af dessa 4 med eklampsi. Alla tillfrisknade. 

I två fall förefunnos uterintumörer. I ena fallet afstöttes delar 
af den samma under puerperiet. Pat. fick mani och fördes till ho- 
spital, där hon tillfrisknade. I det andra förorsakade tumören ingen 
rubbning i puerperiet. 

Bäckenförtränguing i 3 fall. N:r 1 sätesbjudning. Extraktion 
af dödt foster. Puerp. normal. N:r 2 perforation af dödt foster och 
extraktion. Puerp. normal. Vesicovaginalfistel. N:r 3 partus arte 
praematurus medelst bougiers inläggande. Lefvande foster. Puerp. 
normal. 

Placenta praevia i ett fall. Vändning och extraktion vid ej fullt 
utplånad modermun. Puerp. normalt. 



46 Bd. XV. N:r 6. — nordisk medicinsk liteuatuu i 882. 

Två fall af tvärläge. I ena fallet efter placentas afgång häftig 
blödning, som först stillades efter tamponad af uterus med järnklorid- 
tamponer. I andra fallet evolutio spontanea. 

Följande förlossningsoperationer hafva utförts: episiotomia 10 gån- 
ger, hysterostomatomia 5 ggr, extraktion pä sätet 2 ggr, vändning 
på fötterna 3 ggr, forceps 19 ggr, perforation 2 ggr, partus arte 
praematurus 1 gång. 



.Stockholm , 1883. Kongl. Boktryckeriet. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. N:r 7. 



Comptes-reiidus des traités 

publiés au 

Torne XV, N»« 1 å 5. 



N» 1. 



J. B.TERRUM: Reclierches sur le sens de la limiiére et sur 1'acuité 
visuelle (distiuctiou des formes) daus différeutes affectious des yeux. 

Dans les reclierches sur le seus de la lumiére chez des individus 
souffraut d'une affection des yeux, ou s'est principaleraeut servi de 
deux instruments: le photométre de Förster et le disque de Masson. 
Avec le photométre, on cherche la plus petite inteusité lumineuse 
qui puisse étre observée (Reizschwelle), et avec le disque de Masson, 
la plus petite diflerence de clarté observable, en employant de gran- 
des clavtés (en general celle du papier blanc ä la clarté ordinaire 
du jour). 

Le sens de la lumiére, ou la faculté de distinguer les différences 
de clarté, a ainsi pour mesure la plus petite différence de clarté ob- 
servable. La grandeur de cette différeuce s'exprime d'ordinaire par 
une fraction de Tune des clartés employées. 

On trouve alors que le sens de la lumiére ne peut étre exprimé 
par un nombre ayant une valeur générale. La tinesse en varie eu 
eÖet beaucoup avec les différeutes clartés. EUe est environ maximum 
pour la clarté qu'a le papier blanc ä la lumiére ordinaife du jour. 

On cou^oit maiutenant facilement a priori que le sens de la lu- 
miére puisse étre affecté sons des formes différeutes, par exemple que 
la plus petite inteusité lumineuse observable puisse étre augmentee 
sans que la sensibilité diflerentielle soit modifiée par Teraploi d'une 
plus grande clarté absolue, et réciproquemcnt, que la sensil)ilité différen- 
tielle puisse diminuer sans que la plus petite inteusité lumineuse ob- 
servable (Reizschwelle) soit augmentee. 

Mes reclierches démontrent Texistence de ces deux forraes d'affec- 
tion du sens de la lumiére. 

Il est donc singulier que ce fait nait pas attiré rattention jus- 
qu'ici. Evidcmmeut, ou a toujours considéré les deux méthodes ci- 

Xord. med. arkiv. Bd. XV. 1 



2 Bd. XV. N:r 7. — comp tes-rendus 

dessus mentionnées du photornétre et du disque comrae étant chacune 
suffisante pour les recherches dont il s'agit, de sorte qu'on est parti 
de Tidée que le sens de la lurniére était normal du moment que Tune 
de ces méthodes Tavait montré normal. 

Les idées que les auteurs qui se sont occupés des maladies de 
Toeil ont exposées sur le sens de la lurniére (p. ex. MM. Weber, 
v. Htppel, Mauthner), sont en general non-seulement incoraplétes, 
mais elles manquent aussi de clarté et en partie d'exactitude. On en 
trouvera aussi une critique dans le mémoire danois. 

Ce travail comprend en outre une description de ma méthode 
de recherche, une appréciation de cette méthode par rapport å la 
déterraination de la nature du sens de la lumiére, un exposé de 
Tétat des målades examinés et un resumé des resultats obtenus. 

Dans un appendice est mentionnée une recherche que j'ai faite 
sur le sens de la lumiére pour la rétine in toto, et qui n'est pas 
sans intérét. 

Je me suis construit pour mes recherches un appareil com- 
posé de 5 tableaux pour la détermination de Tacuité visuelle, å savoir: 
le tableau ordinaire de Snellen avec des lettres noires sur un fond 
blanc, et 4 autres tableaux également blancs avec les lettres de Snellen 
et les numéros habituels, mais les lettres étaient grises au lieu de 
noires et d'un gris différent, en sorte que le gris le plus foncé 
avait, par rapport au fond blanc pris pour unité, une clarté de /^ 
environ, les deux suivants de y\j et de f^, le dernier et le plus 
clair de ^^. La différence de clarté entré les lettres et le fond 
blanc était donc respectivement de f^, j^g, j-g et ^. Quant au tableau 
avec les lettres noires, la dififérence de clarté peut étre regardée comrae 
= 1, la clarté du noir étant approximativement = 0. Chaque tableau 
n'avait que des lettres d'une seule nuance. J'ai eu ainsi å procéder 
pour chacun d'eux ä une détermination de Tacuité visuelle, ce que j'ai 
fait d'abord k la clarté ordinaire du jour, puis eu eraployant un 
éclairage de moins en moins fort jusqu'au plus faible que je pusse 
produire. Le grandeur de Téclairage k Tendroit ou les tableaux étaient 
suspendus, a été mesurée, pour les degres supérieurs, k Taide d'une 
bougie stéarique d'aprés la méthode de deux ombres d'égale clarté; 
pour les degres inférieurs, j'ai cherché å en obtenir une mesure 
approximative en déterminant la valeur de mon V pour les lettres 
noires. 

.T'ai obtenu de cette fagon pour chaque målade une serie de 
déterminations de Tacuité visuelle, ou V était une fonction en partie 
de la dififérence de clarté, en partie de la clarté absolue (réclairage). 

Outro les recherches qui précédent, j'ai mesuré directement le 
sens de la lumiére avec le disque de Masson, k la clarté ordinaire 
du jour. Les disques cmployés étaient blancs avec des secteurs noirs. 

Je suis ensuite arrivé k mes resultats en comparant entré eux les 
différeuts målades. Cette comparaison s'est faite et a nécessairenicnt 
dft se fiiirc en les séparant en groupes et en rangeant dans un mcme 
groupe ccux qui, dans Téprcuve ordinaire de Tacuité visuelle (V pour 
(l(!s loltrcs noires k la clarté ordinaire du jour), avaiont k pcu prés 



DES TRAITÉS N-^s 1 å 5. 3 

le niéme V. On pouvait alors, dans chaque groupe, observer Tinflu- 
euce de la différence de clarté et de l'éclairage sur racuité visuelle. 

L"iiifluence que la grandeur de la pupille peiit avoir dans des 
comparaisons de ce genre, est déterrainée avec une approximation 
suffisante dans le mémoire danois. Il y est également tenu compte 
de la dififérence qui se produisait suivant que les målades fixaient les 
tableaux avec la raacula lutea ou non. 

Je n'ai pas eraployé le photoraétre de Förster. Cest seuleraent 
plus tärd, corame moyeu de vérification, que j"ai eu recours å cet in- 
strument, et il n'a fait que coufirmer ce que j'avais déjä trouvé. 

En procédaut comme il vient d'étre dit, j'ai obtenu les resultats 
suivants: 

1. Parrai des individus ayant, avec un bon éclairage, le méme 

V pour des lettres noires sur un fond blanc, lun peut, Téclairage 
restant le méme, montrer un bon V pour une petite différence de 
clarté, raais, avec uu faible éclairage, presenter une graude diminution 
anormale de V (liéméralopie); un autre peut, au coiitraire, avoir un 
raauvais V lorsque la différence de clarté vient å décroitre, et un bon 

V lorsque Téclairage diminue. 

2. Parmi des individus ayant le méme V (épreuve ordinaire de 
Tacuité visuelle comme précéderoment), Vun peut étre affecté d'une 
forte héméralopie, raais distinguer facilement, avec un bon éclairage, 
les différences de clarté sur un disque blanc de Masson ; chnz tin atitre, 
riiéraéralopie est nulle ou faible, mais il ne distingue que de grandes 
différences de clarté sur un disque de Masson bien éclairé. 

3. Les resultats 1 et 2 peuvent étre expriraés sons la forme 
suivante : 

Le seiis de la lumiere peut, chez un individu, etre affecté de ma- 
niere que la plus petite intensité lumineuse (Eeizschivelle) est fortement 
augmentée, tandis que la sensibilité aux différences des grandes clartés 
{Unterschiedsempjindlichkeit) ne varie pas, et, chez un autre, inver- 
sement, de maniére que la plus petite intensité lumineuse ne crott que 
tres peu ou pas du tout, tandis que la sensibilité différentielle diminue 
dans une forte proportion. 

4. Parmi les cas observés, f ai constaté que notamment les a f f e c- 
tions chorioido-rétiniennes tendent å produire I' héméralopie, tan- 
dis que les atrophies du ner/ optique, en particulier, tendent å 
diminuer la faculté de distinguer les différences des grandes clartés. 
Les amblyopies congéniales, pas plus que les amblyopies in stra- 
bismo, nont, sous ces deux rapports, exercé une action sensible, et les 
amblyopies centrales se sont plutut comportées comme les atrophies 
du nerf optique. Quelques maladies des yeux sont parfois accompa- 
gnées des deux affections ci-dessus mentionnées; cest ce que fai, par 
ex., observé dans deux cas de glaucome apres que ce travail était 
déjå terminé. 

5. Jusqu'å une acuité visuelle de j^g, il y a des amblyopies dont 
le V, avec uu éclairage pour lequel j'ai un V de jV °" TS env., ne 
différe guére de ces derniers chiffres, et jusqu'ä une acuité visuelle de 
\ å ^'j, on en irouve dont le V est la \ ou les % euv. de celui d'un 



4 Bd. XV. N:r 7. — comptes-rendus 

individu normal dans les inémes circonstances. Cest donc seuleraent 
lorsque des amblyopies d'une degré oorrespondant ont un V notable- 
ment moindre qiie celui-lä, qu'on peut acquérir par cette recherche 
la certitude qu'elles ont dirainué le sens de la lumiére. Pour des 
écarts raoindres, il faut méme tenir comptc de Tinfluenee de la pu- 
pille. Avec le disque de Masson, j'ai, jusquä une acuité visuelle de | ä 
j'2. trouvé des individus qui distinguaient une différence de clarté de g\j. 

6. Dans des limites assez larges, Tacuité visuelle ne peut étre 
supposée avoir corarae telle une grande influence sur Tépreuvc avec 
le photornétre de Förster ni sur celle avec le disque de Masson, 
si les anneaux en sont larges (par ex. comme les raies du photo- 
raétre) et si la distance å laquelle on opére est petite (par ex., h métre). 
Ces deux genres de recherches peuvent donc évidemment, sans grande 
erreur, étre considérés comme de simples épreuves du sens de la lumiére. 

7. Il est certainement tres rare que, chez le méme individu, 
Tacuité visuelle ou la faculté de distinguer des différences de clarté, soit 
plus grande avec un faible éclairage qu'ä la clarté ordinaire du jour. 
La soi-disant nuctalopie a sans doute presque toujoiirs pour cause une 
amblyopie qui, 1 éclairage venant å décroitre, se rapproche de plus en 
plus de Tétat normal (avec le méme éclairage) tant sous le rapport de 
Tacuité visuelle que sous celui du sens de la lumiére. 



J'ai procédé ä mes recherches sur le sens de la lumiére pour tons 
les elements de la rétine réunis, en raettant devant un oeil, de maniére 
ä le couvrir de tous cotés, un verre dépoli périscopique, Tautre oeil 
étant recouvert d'un bandeau. J'ai alors pu, dans une chambrc ob- 
scure, lorsqu'une bougie était placée devant Toeil ä \ métre de dis- 
tance, distinguer sur le champ une augraentation de Téclairage de 
j^ij — j^jj (la lutte des deux rétines ^é,\\% un peu cette recherche). M. 
Charpentier (Archives d'ophthalmologie, 1, 2, 1881) a auparavant 
trouvé j^ å ^-^jj pour un segment limité de la rétine d'une certaine 
grandeur et pris sur un point quelconque. Dans un cas que j'ai 
observé, la plus petite quantité de lumiére observable (lleizschwelle) 
pour la rétine entiére de Tun des ycux, qui avait un champ visuel tres 
petit, était plus de 16 fois plus grande que pour Tautre oeil, tandis 
que la sensibilité différentielle (Unterschicdsschwclle), avec Tcclairage 
indiqué, n'était environ que deux fois plus grande. 

N« 2. 

OTTO.-E.-A. IIJELT: Lcs Iiistitntions incdicnics de la Finlniide. 

Ce travail, principaleraent destiné aux médecins des pays scan- 
diiiavos, donne un court apcr(;'u de Tétat de la science et des insti- 
tutions médiralcs en Fiulande. Il se rattache aux comptes-rendus 
publiés auparavant dans la méme matiérc pour ce qui coiicernc le 
l)nn('mark, la Norvége et la Suéde. (}lon}iT.M.\.'it'S: Ili/yiejniske Afeddc- 
Idser [communications hygiéniquos], 1873. Nord. Med. Ark., T. VIII, 
N:o 22 et T. XII. N:o "lO.) 



DES TRAITÉS NOs 1 å 5. 6 

N« 3. 

1, CHRISTMAS-DIRCKINCK-HOLMFELD: Recherclies expériiuentales sur 
la strnctnre de la membrane olfactire. 

La section et la destruction des bulbes olfactifs causent une dé- 
génération des cellules olfactives de la muqueuse olfactive taiidis que 
Ics cellules épithéliales ou ne sont pas du tout attaquées, ou ne le 
sont qu'aprés un long espace de teraps (plusieurs mois). Les raodifi- 
cations des cellules olfactives consistent en une dégénération adipeuse 
et en une déeomposition en grains raoléculaires. La marche du pro- 
cessus est plus rapide chez les animaux ä sang cliaud que chez ceux 
ä sang froid. Les changements se raontrent chez les premiers déjå 
au bout de quinze jours. Les cellules olfactives se remplissent de 
grains de graisse et le rejeton central disparait. Apres un mois le re- 
jeton périphérique est aussi détruit ä son tour, et le protoplasme de la 
cellule est rempli de grains de graisse. 4 ä 5 mois apres Topéra- 
tion, les cellules épithéliales commencent aussi å dégénérer, probable- 
meiit parce qu'clles sont arrétées dans leur fonction, qui est d'appuyer 
les cellules olfactives. Chez les animaux ä sang froid (les grenouilles, 
p. ex.), la marche est plus tardive et raoins réguliére. A peu prés 
un mois apres Topération, le protoplasme des cellules olfactives se 
remplit de gouttes de graisse et de grains graisseux, les cils dispa- 
raissent, et le rejeton périphérique est ruiné. Pendant le second mois, 
le rejeton central disparait ä son tour, le noyau seul reste entouré 
d'un pctit résidu de protoplasme plein de graisse. Je n'ai vu aucun 
changement dans les cellules épithéliales. 

Selon moi, ces processus de dégénération raontrent évidemment 
ce qui suit: 

1°, les cellules olfactives doivent étre regardées comme les vrais 
organes terminaux des nerfs olfactifs; 

2°, les cellules épithéliales ne peuvent pas étre en communication 
directe avec les nerfs olfactifs; 

3°, la definition donnée par Max Schultze de lorganisation de 
la membrane olfactoire est juste, et les observations de M. Exner 
sont par conséquent incorrectes. 

N» 4. 

S.-E. HENSCHEN: Hémiatrophie totale progressive. 

Målade agé de 46 ans. Aucune affection nerveuse n'est connue 
dans sa famille, sauf qu'un cousin a souffert d'une affection mcntale 
(mélancolie). 

Le målade a joui d'une bonne santé jusqu'ä Tage de 14 ans, 
oii il se donna une entorse légére å Tarticulation du pied gauche. 
Il put cependant faire encore | de mille (un peu plus de 2^ kilo- 
métres) apres Taccident, et marcher de nouveau au bout de 2 ou 3 
jours. Peu de temps apres, une inflammation érysipélateuse attaqua 
la jambe gauche, et le målade dut gärder quelque temps le Ht. Apres 



6 Bd. XIV. N:r 7. — comptes-rendus 

cela, il fut pendant un certain temps tantot leve, taatot couché. Il 
parait étre surveuu ensuite aux jambes des ulcéres qui se guérissaient 
cependant par inturvalles. 

Depuis cette époque, le målade souffre de picotements et d'élan- 
cements dans la moitié gauche du corps; il doit aussi avoir ressenti 
quelque temps des douleurs dans la mérae moitié dli corps. 

Au bout d'environ 6 mois, on constata des modifications aux 
extrémités et au tronc, et six mois plus tärd, au visage. Il eut å 
cette époque des migraines tres pénibles. Depuis lors, ces modifica- 
tions ont incessament augraenté, si méme avec lenteur. 

Dans sa 19™® année, le målade soufi"rit quelque temps de mé- 
lancolie. Mais, depuis cette derniére date, il jouit d'une santé par- 
faite. Il y a 2 ans et demi que la mélaucolie revint. Marie ä läge 
de 40 ans, il devint pére d'un enfant sain et bien conformé. 

Le målade est fortement membré et d'un excellent emboupoint. 
On remarque des le premier abord que la moitié gauche du visage 
est sensiblement déprimée et comme réduite, et que le braa et la 
jarabe gauche sont fortement atrophiés et plus faibles que les extré- 
mités correspondantes du coté droit. Le cråne est, au-dessus d'un 
plan tiré par les sourcils, bien formé et symétrique, å cette excep- 
tion prés que la fosse temporale de gauche parait plus profonde que 
la droite. Au-dessous des sourcils, le visage est d'une asymétrie mar- 
quante, en ce que la moitié gauche est sensiblement plus petite que 
la droite; le nez se trouve comme refoulé å gauche, la joue gauche 
est profondément enfoncée, privée de sa graisse, et entonrée de rides 
radiantes profondes; Toeil est tres enfoncé, mais ä part cela saln, 
les paupieres dépourvues de leur graisse, Tos zygoraatique gauche 
atrophié, les regions raoUes entouraut cet os, surtout celles de la fosse 
temporale et de la region parotide massétériue sensiblement atro- 
phiées. La peau du coté gauche tres mince, les lévres du méme 
coté également tres minces (environ 4-5 ram., contre 10 mm. au coté 
droit). La peau entourant la commissure de la bouche légérement 
pigmentée. 

Les maxillaires inférieur et supérieur de gauche fortement atro- 
phiés, les dents tombées. Le processus alvéolaire du maxillaire su- 
périeur gauche manque derriére la seconde dent buccale. Le raphé 
du palais tiré å gauche. Le palais raou de gauche partiellement 
atrophié. La moitié gauche du nez légérement atrophiée. Toute la 
moitié droite du visage saine, avec une graisse abondaute. 

Le cou symétrique. Toute la moitié gauche du tronc un peu 
plus petite que la droite, mais å cela prés pareille ä cette derniére, 
sauf qu'il existe au coté gauche trois grandes parties atrophiées. 
L'une de ces parties s'étend par les 5™® et 7°^° espaces intercostaux, 
sur une largeur d'environ 4 cm. de haut en bas, avec une longueur 
approximative de 20 cm.; la deuxiéme s'avance de la region orabili- 
cale jusque vers le bord antérieur de la 10™" et de la ll™e cötc; 
clle mesure, de haut en bas, une largeur denviron 3A cm., sur une 
longueur de 23 cm.; enfin, la troisiéme partie atrophiée, partant de 
la créte de Tos iliaque de gauche, 3'éteud, par dessus la fessc gauche, 



DES TRAITÉS NOS I å 5. 7 

en avant et en bas, en une ligne unissant Tépine antéro-supérieure 
de riliaque avec le trochanter. 

Sur toutes ces parties, la peau est mince comme du papier, et 
plus ou raoins fortement pigraentée; la graisse sous-cutanée manque 
presque totaleraent, de sorte que les fibres rausculaires se dessinent 
en saillie tres évidente sur la peau. Les rauscles paraisseut étre 
atrophiques sur ces parties, circonstance qui 8'applique tout spéciale- 
ment au tissu interrausculaire. Toutes les parties en question sont 
par suite plus ou moins enfoncées. 

Le brås gauche atrophié dans sa totalité et plus court que le 
droit; les muscles fortement atropliiés, surtout la longue tete du tri- 
ceps, laquelle manque presque totaleraent, et est remplacée par un 
tendon de Tépaisseur de quelques millimétres. La peau de cette 
partie est déprimée, mince et pigmentée, la pigmentation continuant 
jusque sur Tavant-bras. Les muscles du brås considérablement atro- 
phiés. La jointure du coude gauche et les doigts de la main gauche 
ne peuvent étre complétement étendus, par suite des transformations 
que les articulations ont subies. 

La jambe droite est forte, musculeuse, avec une graisse abon- 
dante; celle de gauche beaucoup plus courte et plus faible, et atro- 
phique h un haut degré. Le tissu adipeux souscutané sur la tota- 
lité de la partie antérieure de la jambe gauche a presque complétement 
disparu, la peau recouvrant le fémur mince, avec un pigment foncé; 
les muscles tres atrophiques, spécialeraent le quadriceps, dans lequel 
se voient deux ossifications longues de 10 cm. sur une épaisseur de 
0,5 cm.; la jointure du genou excessivement amaigrie; la jambe ne 
peut étre tendue au genou par suite des altérations de la jointure. 
Toute la partie inférieure de la jambe gauche forme un cylindre 
depaisseur presque égale, ä circonférence de 19,5 ä 16,5 cm. (contre 
les chiffres respectifs de 38 et de 24 cm. h la jambe droite). Les 
rauscles ont presque disparu, le tibia et la fibule fondus, å leur partie 
inférieure, en un cylindre sur lequel la peau parcherainée, mais ce- 
pendant de la blancheur de Tivoire et en partie pigmentée, est collée 
fixe. La peau de la partie inférieure de la jarabe manque de poils 
et de glandes sudoripares. Ankylose de larticulation tibio-tarsale. 
La peau du pied parcherainée, brillante, fixée dans un état coraplet 
d'immobilité sur les os qui adhérent désormais entré eux. 

La sensibilité tactile de la peau sur les parties atrophiées ne 
parait pas avoir subi d'altérations. La jarabe gauche est cependant 
plus sensible que la droite, plus facilement affectée par le froid et 
peut-étre aussi par Tirritation électrique. Le målade souflfre, dans les 
parties attaquées, de spasmes fibrillaires fréquents, ainsi que de fris- 
sons, de tractions, etc. 

Rien de remarquable dans les organes intérieurs. 

Le oas en question, — ofiFrant tout une serie de modifications 
(atrophies) remarquables, tant dans la peau et le tissu sous-cutané, 
que dans les rauscles, les os et les articulations, principalement au 
visage, au brås gauche, å la jambe gauche, et en partie ä la moitié 
gauche du tronc, — ce cas est presque unique dans la littérature. 



8 Bd. XIV. N:r 7. — comptes-rendus 

Les altérations présentées par le visage sont presque identiques ä 
celles de riiémiatrophie faciale progressive (Trophonévrose faciale). 

Les autres atrophies sont de la méme nature que les processus 
atrophiques dus ä un processus chronique d'irritation du systéme 
nerveux. Ainsi, Ton a vu une atrophie de la peau et une pigmen- 
tation (glossy skin) du genre de celles qui se présentent dans le cas 
actuel, devenir les suites de coups de feu ou d'autres lésions des 
nerfs périphériques. Il doit étre beaucoup plus rare de rencontrer, 
comme dans le cas present, une atrophie si compléte du tissu cellu- 
laire et de la graisse sous-cutanée, en tant que suite de Tirritation 
nerveuse. L'atrophie rausculaire a été signalée en revanche plus fré- 
quemraent corame Tune de ces suites. On rencontre dans le sys- 
téme osseux, soit une atrophie faciale, soit une hyperostose des ar- 
ticulations empéchant le målade d'étendre les coudes et les genoux. 
Ces artropathies doivent étre considérées corame analogues a celles 
résultant du tabes ou de lésions aux nerfs périphériques. Les ul- 
céres dont le målade souffrait, doivent aussi étre dus ä une origine 
névrotique. 

Toutes ces altérations s'étaient présentées quelque teraps apres 
une luxation de la jointure du pied gauche, et elles continuent de- 
puis lors. Le processus était ascendant dans le systéme nerveux 
central. 

L'autopsie seule sera ä méme de montrer en quoi consiste le 
processus anatomique pathologique, et les voies qu'il a suivies dans 
le systéme nerveux central. 



N» 5. 

F.-W. WARFVINGE: Du traiteuieiit par 1'arseiiic de la leiicémie, de la 
pseudoleiicémie et de Pauémie progressive pernicieuse, avee qiiel- 
ques coiisidératious sur les rapports luutucls de ces maladies. 

Pendant Tespace d'un peu plus de 4 ans que Thöpital de Sab- 
batsberg, h Stockliolm, a été ouvert, il n'y a pas eu raoins de 11 
cas d'anéraie progressive pernicieuse, et autant de pseudoleucémie, 
mais seuleraent 2 de leucéraie, prouvant que les deux premiéres ma- 
ladies sont relativement communes chez nous et quelles se présen- 
tent dans tons les cas beaucoup plus fréquemment que la leucémie. 

Les 2 cas de leucémie, 7 cas de pseudoleucémie et 7 d'anémie 
progressive pernicieuse ont été traités ä Tarsenic ])ar lautour, avec 
les resultats suivauts: 

L'un des cas do leucémie était une forme lyraphatiquc peu avancéc; 
le målade fut en état de quitter Thopital apres un Iraitcment de 3 
raois h Tarsenic (emploi intérieur et iiijection); il présentait toutes 
les apparences d'uue giiérison parfaite, les glandes lymphatiques 
étaient rentrécs dans les dimensions normales, et le nombi-e des glo- 
bules blancs se trouvait réduil au cliiflVe ordinairo. 1/aiitre cas était 
uue forme liéualc tres avancéc, avec råte enorme, et le nombre des 
globules blancs egal ä celui des glol)ules rouges. La råte subit une 



DES TRAITÉS NOS 1 å 5. 9 

réduction relativeraent considérable, grace ä un traitement å Tarsenic 
de 12 semaines (avec de rares interruptions), et le nombre des glo- 
bules blancs s'abaissa jusqu'å la proportion de 1 : 10, en raéme temps 
que Tétat general s'améliora. Cependant la guérison s'effectua lente- 
meut, et elle était peu avancée lorsque la målade, jeune fille de 16 
ans, extrémement faible, avec défaut de Tutérus, désira retourner chez 
elle. Quelques injections de mixture de Fowlek, effectuées dans la 
råte vers la fin du traitement se montrérent parfaitement inoffensives. 

Quant aux cas de pseudoleucémie, le traitement a Tarsenic, qui 
ne dura que quelques jours, fut ä peu prés ineffectif dans deux cas 
(Fun des målades n'ayant pas voulu rester ä Thöpital, et la diagnose 
n'ayant été faite chez Tautre que peu de jours avant la raort). Le 
resultat des 5 autres cas fut raeilleur. Dans Tun de ceux-ci, une 
forme lyraphatique et liénale, raalgré Tusage du iodure de fer, la ca- 
chexie et le raarasrae avaient atteint un degré extreme quand le 
traitement ä Tarsenic coramenpa. Un usage de 5 semaines de ce 
reméde produisit une amélioration progressive reraarquable : au bout 
de ce temps, le målade avait une excellente apparence de santé, un 
violent appétit, une force musculaire tres bonne, la råte normale et 
seuleraent des restes insignifiants d'hypertrop]ne des glandes; en 
outre, le nombre des corpuscules rouges avait augmenté. Malheu- 
reusement, six raois apres que le målade eut écbangé Thopital contre 
sa deraeure å la campagne, il eut une rechute qui se termina par la 
mört. Dans un autre cas (pseudoleucémie lymphat. et médull.), Tar- 
senic exerpa aussi un effet remarquable sur Thypertrophie des glandes. 
Ce fut surtout le cas apres des injections d'arsenic dans les paren- 
cbyraes glandulaircs ; Teffet de ces injections, qui se firent alterna- 
tivement dans une glande, puis dans une autre, fut frappant: la di- 
minution des enflures était rapide et considérable, mais se réduisait 
aux glandes injectées. La målade, qui souffrit d"asthme pendant 
tout ce temps, eut toutefois des attaques sévéres de suffocation et 
mourut dans Tune d'elles, occasionnée, comme le montra Tautopsie, 
par la pression des glandes médiastinales, considérablement enflées, 
et qui navaient pas subi une réduction égale å celle des glandes 
accessibles aux injections. Dans deux autres cas, moins graves, de 
pseudoleucémie lymphatique, Teffet favorable de Tarsenic fut in- 
contestable; Tusage de ce reméde pendant 3 — 5 mois amena une 
diminution lente des enflures et une si forte amélioration de Tétat 
general, que les sujets, ä leur sortie de Thopital, offraient toutes les 
apparences de la santé. — Dans le 5™® cas, une pseudoleucémie lym- 
phatique avec hypertrophie grave des glandes du cou, du médiastin, 
en combinaison avec une prostration générale, Tusage interne de 
Tarsenic réduisit les enflures glandulaircs, et amena un état general 
satisfaisant qui dure depuis une année. 

Des cas danémie progressive pernicieuse, Tun empira rapideraent 
pendant une seraaine, durant laquelle on fit usage du traitement au 
fer; Tanémie et la cachexie avaient sensiblement augmenté et le 
nombre des corpuscules rouges était tombé å 0,8 million par mm. 
cube; apres Temploi de Tarsenic, au contraire, il survint une amé- 

Nord. med. arkiv. Bd XV. 2 



10 Bd. XIV. N:r 7. — comptes-rendus 

lioratioii non interrompue et si sensible, qu'au bout de deux niois 
le målade, pouvant étre regardé comrae rétabli, cessa de prendre de 
Tarsenic; il fut toutefois attaqué le jour suivant d'uue néphrite aigué 
des plus violentes qui se terraina par la mört. L'autopsie perrait 
de constater Fabsence totale des signes ordinaires de Tauéraie perni- 
cieuse. Dans un autre cas, le raalade arriva å Thöpital presque mou- 
rant, avec ä peine i million de corpuscules rouges par mm. cube, et 
mourut au bout de 6 jours malgcé Temploi de Tarsenic pendant ce 
court espace de temps. Il résulte toutefois de Thistorique qui a été 
comrauniqué de la raaladie, qu'ä une phase moins avancée de Taf- 
fection, le målade avait été traité deux fois avec un succés décisif 
au moyen de petites doses d'arsenic, quoique, par suite du traite- 
raent assez court å ces deux reprises, Tamélioration ne fut pas de- 
venue définitive. Dans le 3™® cas, le fer fut employé pendant 5 
semaines avec d'autres toniques; cependant Tanémie et Fabaissement 
des forces augmentérent å un degré extreme, et le norabre des glo- 
bules rouges du sang était descendu jusqu'å moins de ^ million par 
ram. cube quand on coramenpa å faire usage de 1'arsenic. Des lors 
survint une amélioration continue; 3 semaines plus tärd, les globules 
rouges avaient augmenté du triple, et au bout de 4 mois ils étaient 
8 fois plus nombreux (4 millions). Le målade avait en outre repris 
bonne raine. Il survint 2 mois plus tärd une rechute qui céda toute- 
fois ä un nouveau traitement ä Tarsenic; la santé redevint bonne, 
et le sujet a continué k se bien porter au moins depuis prés d'une 
année, pendant laquelle M. Warfvinge a eu plusieurs fois Toccasion 
de le voir. Le 4°^^ cas fut soigné déjå en 1879 ä Thöpital de 
Sabbatsberg, ou Ton passa ä Tempioi de Farsenic apres 11 jours de 
traitement au fer, pendant lesquels Tétat de la målade empira inces- 
samment, avec diminution du nombre des globules rouges au minimum 
néeessaire pour soutenir la vie, soit environ \ million par mm. cube, 
Pendant Tusage de Tarsenic, Tétat de la raalade s'améliora peu a peu 
ä un degré tel, qu'au bout de 7 seraaines elle offrait les apparcnces 
de la santé et que le norabre des globules rouges s'était a peu prés 
quintuplé; ä sa sortie de Thopital ce norabre était de 4 raillions par 
mm. cube. Une rechute survint malheureusement au bout d'environ 
7 mois. On abandonna le fer apres s'en étre servi 9 semaines, 
durant lesquelles les globules rouges diminuérent jusqu'ci 0,9 5 
million; on eraploya de nouveau Farsenic, qui ne trorapa point les 
espérances; Fétat de la målade 8'améliora peu ä peu, et les globules 
rouges augmentérent en nombre, de maniére ä presenter un nombre 
triple au bout de 3 mois. Une diarrhée persistante for^a toutefois 
de cesser Femploi du Farsenic, et affaiblit la målade ä un point tel, 
que la reprise du traitement h Farsenic ne fut suivic d'aucune amé- 
lioration, et que la mört survint. Dans le 5"'° cas, Fétat du målade 
s'aggrava par Fusage du fer pendant 3 semaines, et il était au pis 
lorsqu'on commenga Fusage de Farsenic. Dös lors une amélioration 
sensible se présenta en peu de jours, et progressa si bien, que le 
målade put quitter le lit au bout de 5 semaines, et que son sang 
était 2^ fois plus ricbe qu'au comraencemcut du traitement h Far- 



DES TRAITÉS NO* 1 å 5. 11 

senic. Lorsque le målade quitta Thopital 6 seraaines plus tärd, le 
nombre des globules rouges était environ le quadruple du cbiffre qu'il 
présentait au comraencement du traiteraent. — Dans le 6^^ oas, 
raoins avancé (1,17 million de globules rouges par mm. cube), un 
traitement de fer å grandes doses ne produisit aucun effet; mais, apres 
8 jours seulement d'emploi de Tarsenic, suivi d'un uouveau traite- 
ment au fer, la guérison avanpa si rapideraent que la målade offrit 
laspect de la santé au bout de 5 semaines, et que le nombre des 
corpuscules rouges s'était triplé. Il paralt donc qne ce court emploi de 
Tarsenic avait donné une impulsion puissante ä Tamélioration rapide. 
Quant au 7™® cas, le resultat du traitement å larsenic fut également 
favorable; Tétat du sujet s'araéliora sensiblement apres deux mois et 
demi d'usage de ce reméde, et le nombre des globules rouges avait 
augmenté de 0,805 million par mm. cube (commencement du traite- 
ment) ä 3,3 6 millions. Trois mois plus tärd, on apprit toutefois que 
le målade était mört å Tétranger, probablement des suites d'une re- 
chute. L'auteur ajoute que deux cas dauémie progressive pernicieuse 
se trouvent actuellement en traitement ä Sabbatsberg; la guérison 
avanco lentement, mais sans interruption. 

Dans tons ces cas, les symptomes étaient si marqués et sur- 
tout la diminution des globules rouges si grande (0,4 7 — 0,96 mil- 
lion), qu'il ne peut exister de doute sur la justesse de la diagnose, 
sauf, peut-étre, dans le 6™* cas, oii cette diminution n'alla que ju3qu'å 
1,17 million. 

La circonstance que ces trois maladies, Tanéraie pernicieuse, la 
Icucémie et la pseudoleucéraie, se présentent comme pouvant étre, ä 
un egal degré, combattues favorablement par Tarsenic, est de nature 
ä faire supposer une certaiue parenté entré elles, supposition bien 
propre å se changer en certitude, si Ton considére la marche, les 
symptomes, etc, des affections en cause. Pour en fournir la preuve, 
Tauteur passé en revue les principaux symptomes et les altérations 
anatoraiques pathologiques, en s'appuyant surtout sur la modificatiou 
du sang. Tandis que, dans des cas marqués, les trois maladies offrent 
des différences assez évidentes au point de vue de la qualité du sang, 
dififérences qui toutefois ne sont pas tellement constantes que Ton 
ne rencontre assez souvent des formes de transition, elles présentent 
cependant un caractére coramun å toutes les trois, savoir la diminu- 
tion du nombre des globules rouges (avec la modificatiou de leur 
forme et de leur grandeur), diminution qui, å en juger par plusieurs 
circonstances, dépend moins de la diminution de la formation de 
nouveaux globules, que d'uue destruction anormale des globules. M. 
Warfvinge voit dans la modificatiou du sang Talteration priraaire de 
ces maladies; il regarde comme des altérations secondaires, par irrita- 
tion dyscrasique, tant la modificatiou de la moélle, que l'hypertropliie 
des glandes lymphatiques et de la råte, et les néoplasies lymphatiques 
hétérotopiques. 

Quant å Taltération de la moélle, bien connue dans la leucémie, 
Tauteur Ta retrouvée dans tous ses cas de pseudoleucéraie et d'ané- 
mie perniceuse qui ont été examinés par Tautopsie, et il la cou- 



12 Bd. XIV. N:r 7. — comptes-rendus 

sidére commune aux trois affections. Elles ont aussi en commun 
Tanéinie avec la cachexie, la disposition aux héraorrhagies (surtout 
de la rétine), aux oedémes et aux transsudations, ainsi qu'ä la dé- 
génération adipeuse de différents organes, principalement du coeur. Ces 
maladies sont aussi identiques dans leur apparition, leur progression 
et leur fin léthale, si un traitement convenable n'intervient pas. Elles 
possédent encore en commun leur grande propensité aux reeliutes. 
Enfin, on constate également chez toutes les trois Tabsence de tout mo- 
ment étiologique appréciable. A ce dernier égard, Tauteur fait surtout 
observer que ces maladies offrent parfois un cours aigu; qu'alors leur 
ressemblance avec les maladies infectieuses aigues est des plus évi- 
dentes (plusieurs exemples en sont cités), et que dans les cas plus 
chroniques, leur apparition et leur cours sont souvent de nature ä 
rappeler aussi les maladies infectieuses. Il est donc tres probable 
que nous avons affaire ici å des maladies infectieuses spécifiques, ou 
plutot å une maladie de Tespéce, se présentant sous plusieurs formes 
différentes selon les localisations. 



Stockholm, 1883. Kongl. Boktryckeriet. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. N:r 8. 



Undersögelser OYer Lyssaus og- Formsans 
i forskellige Öjeusygclomme. 



Af 



Dr. med. JANNIE BJERBUM, 
Assistent ved Dr. Edm. Hansens Öjenklinik. 



(Forts. fr. N:r 1, S. 38.) 

IV. Om Undersögelsen med de Massonske Skiver. 

Efter nu at have gjort Rede for den Betydning, der for- 
mentlig kan tillägges mine forskellige Synsstyrkebesteramelser 
for Bedömmelsen af Lyssansens Tilstand hos de undersögte, 
skal jeg i Korthed beskrive det Apparat, jag har anvendt til 
direlite Måling af Lyssausen, d. v. s. af »Uuterschiedsempfind- 
lichkeit» i almindelig god Dagsbelysning. Dette Apparat be- 
stod af forskellige MASSONske Skiver: 

1) Shiven A. En hvid Skive, omtr. 14 Cm. i Diameter, 
med en sort Sektor af variabel Sturrelse; denne frembragtes 
ved en sort Skive, 6 Cm. i Diameter, der ligesom den hvide 
var spaltet längs en radius, således at de, anbragte koncentrisk, 
kunde forskydes över hinanden på den bekendte Made. For- 
sögsindividet må her vise Gränsen mellem det mörkere og ly- 
sere Parti, hvis han overhovedet ser en sådan Gränse. 

2) SJciven B. En hvid Skive, omtr. 19 Cm. i Diameter, 
på hvilken var målet 5 sorte Sektorstykker i forskellige Af- 
stande fra centrum, således at hvert af disse ved Skivens Ro- 
tation frembragte en ensforraigt grå Ring, adskilt fra Naboerne 
ved en hvid Ring af samme Bredde. Den yderste Ring var 
den mörkeste, Klarhedsforskellen mellem den og det hvide ^^ 
(24° sort); — for den näste er Klarhedsforskellen fra det hvide 
n^j, for den näste 5^, for den näste ^^, for den inderste g^. 
Ringenes Bredde 9^ Mm. 

Nord. med. arkiv. Bd. XV. 1 



2 Bd, XV. N:r 8. — J. bjerrcm. 

3) Slciven C. En hvid Skive, 26 Cm. i Diameter, i Prin- 
cipet ganske som den foregående; men Ringene vare smallere 
og talrigere, havde fölgende Klarhedsforskelle fra det hvide, 
indenfra udefter: |, ^, ^^j, ^g, -jj, ^j, y^, ^^, j^xj» y??» tsu' its' 
De sorte Ringes Bredde var her 3 Mm., de hvides näppe så 
stor, omtr. 2h Mm. 

4) SJciven D (kun anvendt ved nogle af de sidst under- 
sögte Patienter). Ligeledes hvid Skive, 18 Cm. i Diameter. 
Samme Princip som ved bägge de foregående. Ringene svare 
til fölgende Klarhedsforskelle, udenfra indefter: >x\j, j^^, ^^, 
2b' ?ö» 35' T2' T2Ö- Ringenes Bredde 4^ Mm. 

Som Regel ere for Kontrollens Skyld de iindersögte prö- 
vede med flere af disse Skiver. 

Pröverne ere altid udförte ved almindelig Dagsbelysning 
med Anbringelse af Skiven omtrent ligeoverfor Vinduet i omtr. 
H Meters Afstand fra dette, altså i en betydeligt bedre Be- 
lysning end den, der samtidigt fandtes på Synsstyrketavlernes 
Pläds på Väggen i Stuens Baggrund. 

Pröverne ere end videre altid udförte med samme Afstand 
af Patienterne fra Skiven, Afstanden var altid h Meter. Til 
at erkende den mörke Kontur på Skive Ä kräves — teoretisk 
tält — ingen Formsans. Til at tälle Ringene på de övrige 
kräves deiimod en sådan. Sammenligne vi Bredden af Rin- 
gene med Bredden af Stregerne i de SxELLENske Bogstaver, 
da svare Ringene på Skive B omtr. til Sn. N:r 36, på Skive 
C til N:r 9, på Skive D til N:r 18. Antage vi end videre, at 
den S, der udkräves til at läse disse Bogstaver, er tilnärmel- 
sesvis den samme (den er snarest lidt större) som den, der 
udkräves til at tälle sådanne ringe (ceteris paribus), så vil det 
at tälle Ringene i den nävnte Afstand af i Meter udkräve for 

Skive JB S^, for Skive C S^, for Skive D S ^. 

Det må nu strax fremhäves, at dette at bestemme »Unter- 
schiedsschwelle», alias den FECHNERske (WEBERske) Brök '), 
alias Lyssansen — ved den MASSONske Skive ofte ikke er så 

') Til Betegnelseii af den Brök, der udtrykker Kkrhedsforskellen, med disse 
Miinds Navn, knytter sig Forestillingen om den som en — i hvert Fald in- 
denfor meget vide Gränser af absolut Klarhed — konstant Störrclse. Albert» 
Undersögelser have vist, at dette ikke holder Stik; men i praktisk Ilcnseende 
begås der ingen Fejl ved hos normale at antage den for konstant i god Be- 
lysning af temvidig forskellig Grad, — af mere forskeUig Grad i hvert Fald 
end de Belysninger ere, hvorved jeg har undersögt de forskellige Individer 
med mine Skiver. 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE OJENSYGDOMME. Ö 

ganske let '). Allerede hos normale har det sin Vanskelighed 
med Gränsebestemmelsen, selv om de ere intelligente 02 sag- 
kyndige Folk. Det kan aldeles ikke nytte her at lägge nogen 
Vägt på mindre Afvigelser. Når jeg läser den Bemärkning i 
en Artikel af Ph. Steffan i Archiv f. Ophthalmol., Bd 27, 
Abth. 2, 1881, at »da vedkommende Öje på den MASSONske 
Skive kun skelnede y^, mens det andet skelnede y^, var dets 
Lyssans fölgelig formindsket», så må jeg sige, at efter min 
Mening er det en Illusion, når man tror at turde tilläoge den 
Slags Forskelligheder nogen konklusiv Betydning i patologisk 
Retning. Samme Forfatter er også strax på det Rene med, 
at den Formindskelse af Lyssansen, der i det givne Tilfälde 
er funden ved Skiven, er Tegn på en korioidal Proces. Man 
kan sagtens komme frem, når man gör Slutninger, der ikke 
ere rigtige. Nej, det er ikke så ganske let at undersöge med 
den MASSONske Skive; Patienterne vakle; de ved ej ret, livad 
de skulle sige; det er åbenbart indenfor et vist Område et Skön, 
et vilkårligt Skön hos hver enkelt undersögt, hvor Gränsen 
skal sättes, og der er ingen som helst Garanti for, at Folk, 
der i Virkeligheden ere ens, i deres Skön indenfor dette Om- 
råde välge det samme Punkt som Gränse. 



') I Erkendelse af de IHämper, der kläbe ved Undersögelsen med MassonsIc 
Skive, men efter min Mening overdrivende dem, dannede O. B. Bull (Archiv 
f. Ophthalm., Bd 27, Abth. 1, 1881) sig en Räkke Objekter af forskellig 
Klarhed i Form af mer eller mindre mörke Bogstaver af konstant Störrelse, 
som sknlde betragtes i konstant Afstand; han antager nemlig, at man er sik- 
rere pä Pat:s Angivelser, når han laser Bogstaver, end når han täller Ringe 
på en MASSONsk Skive. De Fordringer, han stiller til Synsstyrken, ere meget 
större end de, der stilles ved Föksters Fotometer eller ved MASSONske Skiver 
med Ringe af nogenlunde Bredde. Bogstaverne ere nemlig Snellen N:r 6, der 
betragtes i 1 Meters Afstand; til overhovedet at läse sådanne, kräves da altså 
S}. De mer eller mindre mörke Bogstaver anbringer han pä sort Grund. 
Proven ndföres i almindelig Dagsbelysning. Ved at han välger sort Grund 
— oveniköbet så sort, at dens Klarhed i Forhold til hvidt kun er ^^^j • — , 
får Proven en väsentlig anden Karakter end Proven med en hvid MASsoNsk 
Skive i samme Belysning på Grund af den vidt forskellige absolute Klarhed. 
Da Bull ingenlunde eliminerer Formsausens Indflydelse, er hans Under- 
sögelse naturligvis långt fra nogen ren Bestemmelse af »Unterschiedsempfind- 
ilchkeit». 

Vilde man anvende hans Metode, måtte man i hvert Fald begynde med 
en lignende Fremgångsmåde, som den jeg har benyttet, nemlig samle Indivi- 
der med samme S for sig og sammenligne dem indbyrdes. Bull offentliggör 
ingen Undersögelser af patologiske Individer, og han giver ingen Antydning i 
den nävnte Retning. Desuden skal jeg bemärke, at B. ikke har fået Öjet 
op for, at det slet ikke går an uden videre at betragte Lyssanspröver som 
äkvivalente (eller rettere: i Stånd til at remplacere hinanden) med Hensyn til 
til overhovedet at diagnosticere Lyssansliden, hvad enten de närmest forholde 
sig til »Reizschwelle» eller til »Unterschiedsempfindlichkeit» ved större absolut 
Klarhed. 



4 Bd. XV. N:r 8. — j. bjerrum. 

For at få en Slags Kontrol med Angivelserne valgte jeg 
så vidt rauRgt at anvende flere Skiver. 

Hvor man skal sätte den Gränse, öven över hvilken man 
skal antage Bröken for patologisk forstörret, er naturligvis 
vanskeligt at sige. Jeg tror ikke, den med Sikkerhed tör sät- 
tes lavere end ^. Hvor Bröken er ^L eller större end g^^j, me- 
ner jeg, man med Sikkerhed kan gå ud fra, at den er pato- 
logisk forstörret, hvad så end Arsagen er til dette Resultat. 
Det gälder jo väsentligt blöt ikke at sätte Gränsen for lavt; 
ti det gälder först og fremmerst om at kunne vare sikker på 
de Eesultater, man benytter. 

Min Fremgangsmåde er i övrigt her den samme som för: 
ved en Sammenligning af Individer med samme S og ved at 
fäste Blikket på betydeligere Afvigelser i disses Avne överfor 
de MASSONske Skiver — söger jeg at erkende Forskelligheder 
mellem Amblyopierne. Så vidt mig bekendt foreligger der ikke 
i Literaturen nogen synderlig Undersögelse af de forskellige 
Amblyopiers Forhold överfor den MASSoNske Skive. Allerede 
derfor mener jeg, at Pröverne med denne i og for sig have 
Interesse. Men denne Interesse foröges betydeligt ved at sam- 
menholde det herved fundne med det hos de samme Indi- 
vider ved Bestemmelsen af Synsstyrken i ringe Belysning 
fundne. 

Pröverne med de MASSONske Skiver ere altid udförte umid- 
delbart efter alle Synsstyrkebestemmelsernes Slutning, efter at 
Pat. ätter havde vännet sig i nogen Tid, omtr. 10', til den al- 
mindelige Dagsbelysning. 

Der er en Analogi mellem Proven med en MASSONsk 
Skive med Ringe, som man läder Pat. tälle, og Försters Fo- 
tometer. Ingen af dem er en ren Måling af Lyssansen; ti der 
stilles Fordringer til Formsansen. Ved den förste söger man 
den svageste Klarhedsforskel, hvorved Ringe netop tälles i god 
Belysning — ved det sidste söges den svageste Belysning, hvor- 
ved de tykke sorte Streger netop tälles. Ligesom det lå när 
at sauinienstille min Undersögelse af S for sort i ringe Be- 
lysning med Fotometcrpröven, — således ligger det när at 
sammcnstille mine Prover på S for de blegeste Bogstaver i 
god Belysning med de hos samme Individer i god Belysning 
udförte Prover med de MASSONske Skiver. Det aprioriske 
Räsonnement må her gå ganske ligncnde Veje som ovenfor 
ved hin anden Sammenstillinff. 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE OJENSYGDOMMK. Ö 

Jeg anser det således a priori for berettiget at gä ud fra, 
at når et Individ ved en vis Belysning viser en uforholds- 
mässig ringe S for de blegeste Bogstaver i Sammenligning 
med andre Individer, der have samme S for de sorte som han 
selv, da vil han også ved Proven med en MASSONsk Skive nå 
Nulpnnktet for sin Skelneävne överfor Klarhedsforskel förend 
disse Individer. Det forudsättes herved, at Proven med den 
MASSONske Skive og Synsstyrkepröven foretages ved samme 
Belysning. Naturligvis er der end videre intet til Hinder for, 
at Massons Skive blandt dem, der i en vis Gruppe have den 
bedste og samme S for de blegeste Bogstaver, kan vise en 
mindre Lyssans hos nogle end hos andre. Den Klarhedsfor- 
skel, der er anvendt ved de blegeste Bogstaver, er jo långt 
fra »Unterschiedsschwelle», når denne ikke er meget betyde- 
ligt foröget. Forholdet må jo også i den Henseende opfattes 
i Analogi med det ved Sammenstillingen af min Bestemmelse 
af S for sort i ringe Belysning med Fotometerpröven be- 
märkede. 

Da imidlertid den Belysning, hvorved Proven med MAS- 
SONske Skivar udförtes, og den bedste Belysning, hvorved 
Synsstyrkebestemmelserne udförtes, ingenlunde hos samme In- 
divid vare ens, så går det ikke an uden videre at lägge disse 
teoretiske Betragtninger til Grund for en Sammenligning i den 
nävnte Henseende. De MASSONske Skiver anbragtes i omtr. 
U Meters Afstand fra Vinduet, medens ;S'-Tavlerne häng mer 
end 5 Meter fra dette, altså vare vel omtrent 12 Gange sva- 
gere belyste end hine. Men Belysningen har ret betydelig 
Indflydelse på S for de blegeste Bogstaver — betydeligere jo 
end på S for de sorte — , så meget mere som nogle af de un- 
dersögte ere Hemeraloper. Dette må haves in mente ved en 
Jävnförelse af den nävnte Art, og man må huske på den Mu- 
lighed, at »Unterschiedsschwelle» kunde vare abnormt forstörret 
i en ringere Belysning uden at vare det eller uden at vare 
det så meget i en stärkere Belysning, så vel som omvendt. 



Bd. XV. N:r 8. — J. bjerrum. 



V. Resumé af de almindelige Resultater af Undersögelserne. 

Jeg har efter den beskrevne Fremgangsmåde undersögt 
omtr. 50 Individer; af dem vare nogle normale. Disse så vel 
som andre normale, jeg lejlighedsvis har undersögt, forholdt 
sig i alt väsentligt ens. 

Inden jeg fremförer Tabeller över nogle af de undersögte, 
vil jeg for Overblikkets Skyld fremsätte de Slutninger, der 
hovedsagelig kunne dragés af Undersögelserne. 

For så vidt nogen skulde önske at stifte Bekendtskab med 
den detaillerede Frenistilling af alle Undersögelserne, må jeg 
henvise til min Afhandling »Undersögelser över Formsans og 
Lyssans i forskellige Öjensygdomme», Kbhvn 1882. I det föl- 
gende vil jeg efter at have fremstillet de vigtigste Resultater 
indskränke mig til at fremföre nogle af Undersögelserne til 
Oplysning, og kun ledsage dem med nogle få forklarende Be- 
märkninger. 

Jeg nävner da fölgende Resultater: 

1. Det er empirisk godtgjort, at blandt Individer med 
samme S for sort på hvidt i god Belysning kan ét vise bety- 
delig abnorm Formindskelse af S ved aftagende Belysning 
(Hemeralopi), god S ved aftagende Klarhedsforskel (raellem 

■ Bogstav og Grund) i uforandret Belysning, — et andet god S 
ved aftagende Belysning, slet S ved aftagende Klarhedsforskel. 

2. Blandt Individer med samme S ^) kan ét vise betyde- 
1ig Hemeralopi, men fuldständigt upåklagelig Skelneävne for 
Klarhedsforskel på en hvid MASSONsk Skive i god Belysning, 
— et andet ingen eller ringe Hemeralopi, men betydeligt for- 
mindsket Skelneävne for Klarhedsforskel på den MASSONske 
Skive i god Belysning. 

3. Det må anses for berettiget at udtrykke det under (1) 
og (2) udtalte således: Lyssansen han i den centrale Del af 
retina hos ét Individ värc afficeret på den Mådc, at »Bcijs- 
scJitvelle» er flyttet hetydcUgt opad, mens nUnterschiedsschivellcn 
ved större absolut Klarhed (således Klarheden af hvidt Papir 
i almindelig Dayshclysniny) iklce viser nogen Affcldion, — hos 
et andet på den Made, at »Reizschiccllc» er flyttet lidet eller 



') NTir intet andet siges, menes med S altid Syusstyrken for sort pS hvidt i al- 
mindelig Dagsbelysning. 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE OJENSYGDOMME. ( 

intet opefter, mens »UnterschiedsscJnvellc» ved större absolut 
KlarJied er hleven meget forstörret. 

4. Af de undersögte Tilfälde have navnlig korioido- 
retinitisJce Affektioner vist Tiiböjelighed til hemeralopisli Af- 
fektion, mens navnlig atrophicB n. opt. have vist Tiiböjelighed 
til Affeldion af Bistinhtionsävnen for Klarheds forskel ved större 
absolut Klarhed. Af de undersögte Tilfälde af amblyopia con- 
genita og aniMyopia in strabismo (congenita? exanopsia?) have 
ingen vist tydelig Affektion i nogen af de to nävnte Retninger. 
De undersögte amhlyopifd ccntrales slutte sig i denne Hen- 
seende närmest til de undersögte atrophife n. oj)t. 

5. Til at erkende Hemeralopi kan praktisk benyttes en 
almindelig Synsstyrketavle, forudsat at man kan formindske 
Belysningen i Stuen tilsträkkeligt, — og til at erkende For- 
mindskelse af Avnen til at skelne Klarhedsforskel (Forögelse 
af »Unterschiedsschwelle») i god Belysning kan benyttes 1 til 
2 Tavler med tilsträkkeligt blege Bogstaver. — Med Hensyn 
til Belysningens Indflydelse på S for sort på hvidt freragår 
det af Undersögelserne, at der gives Amblyopier med indtil en 
Synsstyrke på f^ som minimum, hvis S ved en Belysning, 
hvorved jeg har S^^ til Jg eller så, bliver kun lidet forskellig 
fra denne en normals S, — og indtil en Synsstyrke på omtr. 
I til y^j (som minimum) sådanne, hvis S bliver omtr. | eller | 
af en normals under de nävnte Forhold. Kun hvis Ambly- 
opier af tilsvarende Grad have väsentligt mindre end dette, 
kan man altså ved denne Undersögelse vare vis på, at de have 
formindsket Lyssans (Forstörrelse af »Reizschwelle» for ved- 
kommende Retinaafsnit), Ved mindre Afvigelser må man endda 
tage Pupillens Indflydelse med i Beregning. — For de ble- 
geste Bogstaver (Tavle N:r V, Kf. omtr. ^) i god Belysning 
have de bedste indenfor hver Gruppe haft 2 eller henimod 3 
Gange ringere S end for de sorte. De havde da også god 
Avne överfor Massons Skive. Til fremtidige Undersögelser 
vil jeg anvende blegere Bogstaver og göre Proven med dem 
og Proven med den MASSONske Skive i samme Belysning; 
der vil da kunne blive tilsträkkelige Holdepunkter for en de- 
tailleret Sammenligning mellem de to Undersögelser. — Med 
den MASSONske Skive har jeg lige ned til en Synsstyrke på 
\ til ^=j fundet Individer, der skelne en Klarhedsforskel på 
5\j. Dette kan jo kun betragtes som en ringe Forögelse af 
»Unterschiedsschwelle» i Sammenlio-ning med den normales. 



8 Bd. XV. N:r 8. — j. bjerrum. 

For at Bröken hos de nävnte Individer skulde gå ned til ^, 
måtte Fordring erne til Formsansen vare ringe \S ^. 

6. Den så kaldte NyMalopi beror vist nok i Regien på 
det Forhold, at mange Amblyopier, når Belysningen aftager, 
närme sig mere og mere til en normal under lignende For- 
hold så vel med Hensyn til Formsans som til Lyssans. Deri- 
mod finder man vist kun meget själdent hos ét og samme 
Individ Formsansen eller Lyssansen bedre ved ringere Belys- 
ning end ved bedre Belysning. 

7. Mine Synsstyrketabeller vise, at en Aftagen af Belys- 
ningen viser Indflydelse j;å Synsstyrken for de hlegeste Bog- 
staver, för den viser en sådan på Synsstyrhen for de sorte, 
eller den hevirker en forJioldsvis större Formindshelse af S for 
hine end for disse. Synsstyrken for de blegeste Bogstaver er 
altså et finere Reagens for Forskelligheder i Belysningen end 
S for de sorte. Det samme viser sig gennemgående, men min- 
dre udpräget for de mindre blege Bogstavers Vedkommende. 
— På Tavle II (Kf. 0,4 2) er der ved god Belysning enten 
den samme eller Tzun lidet mindre S end 2)ä Tavle I. Ved 
aftagende Belysning bliver Forskellen gerne lidt större, så- 
ledes at som Regel ved en Belysning, hvorved min S for 
sort ligger mellem ^ og jJg, S er omtrent det Jialve af S for 
sort; dette gälder både for de normale og Patienterne. På 
Tavle III (Kf. 0,29) er S ved god Belysning ätter lidt mindre 
end på Tavle II. I Forhold til S for sort var ved alm. Bel. 
S på Tavle III mindst godt og vel det halve, som Regel no- 
get mere; — ved ringe Belysning foröges Forskellen sädvan- 
ligvis noget; betydeligt foröget bliver Forskellen i de Tilfälde, 
hvor der er betydelig Hemeralopi. / det Jiele manifesterer 
Hemeralopi sig ved de hlegere Bogstaver ved en Belysning, 
hvorved den endnu ihJx träder fr em ved de sorte. Dette er 
intet andet, end man efter det foregående a priori naturligt 
kunde vänte: Hemeralopi kan jo til en vis Grad betragtes som 
en Slags subjektiv Formindskelse af Belysningen, og ovenfor 
fremhävedes jo, at Synsstyrken for de blege Bogstaver var et 
finere Reagens for Forskelligheder i denne end S for de sorte. 

8. Lige som Formsansen som sådan kunde antages in- 
denfor vide Gränser ikke at have eynderlig Indflydelse på Re- 
sultatet af Proven med Försters Fotometer, således kan den 
efter det för nävnte ej heller antages at have eynderlig Ind- 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE OJENSYGDOMME. » 

flydelse på Resultatet af Proven med Massons Skive, hvis Rin- 
gene på denne ere brede (f. Ex. som Stregerne i Fotometret) 
og Pröveafstanden ringe (f. Ex. h Meter). I så Fald kunne 
da bägge Undersögelser sikkert uden väsentlig Fejl hetragtes 
som rene Lyssansjtröver. 



VI. Udvaig af Tabeilerne ^) med nogie opiysende Bemärkninger. 
lV:r 13. Retinitis pigment, atjp. 



D. '% 1881. 



Tavle I 

(1,00). 



II (,■•,). III (.3, 



IV (T^a). 



V (tV). 



Alm. Dagsbelysn. (80) 

\ 

i^ 

^ 

H. n. G. (jeg S §) 

H. n. G. + nogen Port. (jeg <i -\%) 

H. n. G. + Port. (jeg<T5'b)- 



-I 

1 



■(50 

Massons Skive: 



■fff 

1 
60 

Normal. 



<§ 
Kf. 



t 

s 
Kf. 



1% 

Kf.2) 
O 

O 



N:r 30. Atrophia nn. opt. 



D. "/j 1881. 


Tavle I 


II 


III 


IV 


V 


Alm. Dagsbelysn. (21) 

>1 (ieg R) 




H 

36 


< 1 

<A 
^36 


<A 


Kf. 
Kf. 

Näppe Kf. 



H. n. G. (jeg A) 


H. n. G. + Port. (jeg -j^g) 

H. n. G. + Port. (jeg ^) 



Massons Skive: ^\j. 



') De tilhörende Journaler findes i min Disputats. 

') Kf. betyder Klarhedsforskel og betegner ber, at Bogstavet ikke lästes, men at 
der sås en Klarhedsforskel fra Grunden (en mörkere Plät) på dets Pläds. — 
O betyder, at der i ^ Meters Afstand ikke en Gäng mere sås Kf. på Bogsta- 
vernes Pläds. 



10 Bd. XV. N:r 8. — J. bjerrum. 

Til Förståelse af Udtrykkene for Belysningen må jeg ben- 
vise til Afsnittet om Målingen og Varieringen af Belysningen. 
I övrigt forstås disse Tabeller jo let uden synderlig Förklaring. 
— Ved Belysninger, hvorved min S var omtrent ens (henliolds- 
vis < 4 og 5\) havde N:r 13 på Tavle I kun ^L, N:r 30 der- 
imod < 5^. Hemeralopieu hos N:r 13 er altså tydelig nok; 
men man ser, at det kun er ved den laveste anvendte Belys- 
ning, den träder frem. — For de blegeste Bogstaver i god Be- 
lysning (Tavle V) var N:r 13:s S den samme som hos en normal 
med S i ved almindelig Synsstyrkepröve. Hos N:r 30 derimod 
er den jo excessivt lille. Vel var den alm. Belysn. bedre ved 
Undersögelsen af N:r 13 end af N:r 30; men tage vi den nä- 
ste Horisontalkolumne af N:r 13, hvor Belysningen var redu- 
ceret til \ af den oprindelige, så har han dog for de blegeste 
Bogstaver 5 fg. — Modsätningen mellem de to, mellem en re- 
tinit. pigment, og en atroph. n. opt. er jo meget i öjnefaldende. 
Den förste: god S ved ringe Klarhedsforskel, slet ved ringe 
Belysning, — den anden: slet S ved ringe Klarhedsforskel (i 
god Belysning), men god ved ringe Belysning. — Ved de 
MASSONske Skiver viser Modsätningen mellem de to sig jo 
oo-så särdeles stor: N:r 13 viste sig ved denne Pröve (i god 
Belysning) ikke väsentligt forskellig fra mig, altså ganske nor- 
mal, mens ]S:r 30 som mindste iagttagelige Klarhedsforskel 
havde omtr. tjL. — Sygehistorie N:r 30 er end videre interes- 
sant, fordi denne mangelfulde Avne överfor ringe Klarhedsfor- 
skel (ved större absolut Klarhed) var den eneste objektivt på- 
viselige Funktionsmangel, som fandtes: S |, Synsfelt normalt, 
Farvesans normal, — Refraktion normal. Det er näppe for 
dristigt at antage, at de astenopiske Klager hos ham have stået 
i Saramenhäng med den nävnte Funktionsmangel; (i denne Hen- 
seende må bemärkes Resultatet af Proven med de MASSONske 
Skiver, da han siden ätter fremstillede sig pä Kliniken, den 
FECHNERske Brök var da mindst ^^, i Förbindelse med hans 
stärkt akcentuerede Angivelse af subjektiv Bedriug i Mellem- 
tiden). 

Endnu skal kun fremhäves ét: ved god Belysning har N:r 
30 2^ä Tavle IV tydeligt ringere S end N:r 13; men vi se, at 
med Belysningens Aftagen bliver Forholdet det omvendte, 
IHssc to Kolumner ovcr S for Tavle IV illustrcrc der for på 
en slående 31ådc det forsl-elligc Forhold, i h vilket S hos for- 
skellige patologiske Individer kan afficeres ved de toMomenter: 



LYSSANS OG FORMSAKS I FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 11 

Belysning og Klarhedsforskel. Allerede ved en Belysning, 
hvorved jeg har S < j%, har N:r 30 tydeligt bedre S på Tavle 
IV end N:r 13. 



Til Sammenligning anföres her fölgende Bestemmelser af 
min egen S for sorte Bogstaver (Tavle I) i god og i ringe 
Belysning, når min Synsstyrke var formindsket ved Dannelsen 
af Spredningskredse på Grund af ufuldständig Korrektion af 
min Myopi 2,oo (»optisk Amblyopi»): 

Alm.Dagsbelysn.: /S>g (ved fuldständig Korrektion af min 

Myopi derimod S < ^). 

H. n. G. + Port.: S ^-y ^) (ved fuldständig Korrektion af min 

Myopi var min S samtidigt > ^-g). 

Ved ringe Belysning altså meget ringe Foi'skel i min S 
uden og min S med fuldständig Korrektion af Myopien. Dette 
svarer til, at der for N:r 30:s Vedkommende ved ringeste an- 
vendte Belysning var nästen ingen Forskel mellem hans og 
min S (selvfölgeligt havde jeg der fuldständig Korrektion af 
min Refraktionsanomali). ^ 



') Selvfölgeligt mätte der ved Valget af passende Glas sörges for, at Sprednings- 
kredseue bleve tilnärmelsesvis lige store, når S bestemtes som her först i 5 
Meters, derpå i 2 Meters Afstand, eller som de nästfölgende Prover — först 
i 5, derpå i 1 Meters Afstand. Med — 1,50 havde jeg (d. e. mit vänstre Öje, 
der alene benyttedes) S> |; ved dette Glas dannedes jo et virtuelt Billede 
af Prövetavlen omtr. f Meter fra mit Öje. Änbragte jeg mig nu (på Grund 
af den formindskede Belysning) i 2 Meters Afstand fra Tavlen, mätte jeg altså 
välge et Glas, der ätter kunde bringe dennes virtuelle Billed til at ligge om- 
trent j Meter fra mit Öje; da vilde Spredningskredsene jo vare så vidt mu- 

ligt lige store. Hertil behövedes 1,00; ti 0,50 I — 1 — 1,50 I— r)^ 

\ « / \ / / P 

= — 1,00 (rt betyder Genstandens Afstand, / Billedets, — p Brändvidden). 

Til at få Sf i god Belysning mätte jeg väbne Öjet med — 1,00. Än- 
bragte jeg mig nu 1 Meter fra (Prövetavlen) Genstanden, så behövedes intet 
Glas; ti som det virtuelle Billede för lå 1 Meter fra Öjet, således befinder nu 
selve Tavlen sig i denne Afstand. — Afstanden 5 Meter er herved betragtet 
som identisk med oo ; dette gör Forholdet lidt ugunstigere for de små Pröve- 
afstande end det burde vare. Lige store blive nu trods de nävnte Forholds- 
regler Spredningskredsene ikke ved Proven i större og i mindre Afstandj ti 
på Grund af den ringere Belysning er Pupillen i sidste Tilfälde större end i 
förste; Spredningskredsene ville altså også vare i tilsvarende Grad större. 
Dette Moment virker naturligvis i og for sig også ugunstigt pä S ved Proven 
i den lille Afstand ; kunde man have Fördelen af den store Pupil uden at 
have denne Ulämpe, således som en Amblyopi af anden Arsag kan have det, 
og således som jeg har det, når min Refraktionsanomali er fuldt korrigerat, 
vilde det jo vare bedre for Opnåelsen af så stor S som muligt. 



12 



Bd. XV. N:r 8. 



J. BJERRCM. 



End videre, til Sararaenligning med de fölgende: 
Alm.Dagsbelysn.: S^ (med fuld Korrektion af ilf havde jeg >S'<f). 
H. n. G. + Port. : S ^7i( » » » » » » » y\). 

D:o (mörkere): Ä<2\( » '^ » » » » » ^sV)* 

Ätter her altså ringe Forskel i min S ved ringe Belysning 
uden og med fuld Korrektion af min Myopi. Blandt Patien- 
terne med S^ ved almindelig Synsstyrkepröve havde jeg, sva- 
rende hertil, sådanne, der ved ringe Belysning kun viste ringe 
Forskel i S fra mig. 



N:r 5. Åtroph, u. opt. e. neurit. 



D. «' 1881. 



I 


II 


III 


IV 


v 


t 


<l 


A 


A 


<Tfc^ 


1 


A 


A 


Ä 


60 


1 


1% 


Ä 


A 


^60 


s 


<tV 


<^\ 


Z*U 





A 


u 

6Ö 


J 
60 








<å 















Alm. Dagsbelysn. (59) 



tV 

A 

H. n. G. 



H. n. G. + Port. 



Massons Skive: ;j\j. 



N:r 29. Chorioiditis disseminata. 



D. =^; 1881. 



I 


II 


III 


IV 


> 5 


>A 


>A 


A 


>tV 


•.»ff 


i»s 


A 


A 


Ä 


A 


2i 
36 


>A 


<A. 


.V 


A 


nV 


^•ff 


<3V 


36 



Alm. Dagsbelysn. (82) 
>1 (jeg ^) 



H. n. G. (jeg §) 



H. n. G. + Port. Oeg j) - 
II. n. G. + Port. (jeg < i) 



>A 
<A 
I 

TT 

(Belysningen 
bedre.) 

Näppe Kf. 
O 



Massons Skive: ■j'i. 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE OJEXSYGDOMME, 



13 



Ved N:r 5 har jeg des värre — som ved nogle andre af 
de först undersögte — ikke noteret min egen S ved de an- 
vendte lavere Belysningsgrader; Pat:s S ved h. n. G. + Port. 

er imidlertid så ussel, nemlig < ^ (eller snarere kun Kf.), at 

dens betydelige patologiske Formindskelse er utvivlsom; den 
alm. Belysn. under Proven var jo upåklagelig (nemlig 59). 

N:r 29 havde centralt en ringe patologisk Formindskelse 
af S ved ringe Belysning. Han opdagede nemlig under Un- 
dersögelsen, at han 2" til 3° fra centrum så bedre end i cen- 
trum, havde der > ^^ eller < y^^ ved en Belysning, hvorved han 
i centrum havde S ^^ (for sort). En sådan Forskel mellem 
perifer og central S ses ikke hos normale. 

For de blegeste Bogstaver viser N:r 5 långt ringere ^Send 
N:r 29. Denne sidstes S ^^ må siges at vare god; man sam- 
menligne med N:r 13 og tage i Betragtning den ringere S for 
sort hos N:r 29. — På Massons Skive har N:r 5 en udtalt 
patologisk Forstörrelse af Bruken, N:r 29 har derimod en no- 
genlunde lille Brök. N:r 5 havde altså foruden Formindskelsen 
af sin Distinktionsävne for Klarhedsforskel i god Belysning 
tillige slet S ved ringe Belysning. Han klagede ikke över 
Hemeralopi, angav tvärtimod bestemt at se bcdre henad Aften 
og ved overtrukken Himmel end ved stärkere Dagslys. Dette 
strider imidlertid egentlig ikke mod Provens Resultat; ti det 
er jo furst ved hetydelig Formindskelse af Belysningen, at S 
synker i abnorm Grad (se også Bemärkningen i Journalen om 
det andet Oje). 

N:r 9. Åmblyopia congen. in hypermetropia. 



D. 74 1881. 



II 



III 



IV 


" 


Ä 


>3\ 


A 


>A 


A 


>A 


A 


<Ä 


A 


>TJ^ 


>A 


1 

60 



Alm. Dagsbelysn. (69) 

1 

T 

i 

ITS 

1 
T? 

H. n. G. (jeg < f)-- 
H. n. G. + Port 



5 
IB- 






<1% 



5 



14 Bd. XV. N:r 8. — J. bjeruum. 

N:r 17. Mit venstre Öje (M 2,oo) med ufuldst. korrigeret Myopi. 



Alm. Dagsbelysn 

Jeg <^|- (d. e. med fuld Korrektion). 

Jeg>T^^ «A) 

Jeg ^-T O A) 

Jeg>^j 



Jeg X 

^ 24 



I 


IV 


v 


>A') 


<A 


<Ä 


A 


A 


^^) 


tV^) 


<^V^) 


0^) 


<tV') 


— 


— 


^V^) 


— 


— 


1 4-^ 

^36 


- 


— 



N:r 16. Retinitis pigmentosa. 



D. 



1881. 



II 



III 



IV 



Alm. Dagsbelysn. (69). 

1 

f 



Tff 

H. n. G. (je 



D 



H. n. G. + lidt Port. (jeg < tV) 






TE 

Kf. i 1 
Meter. 



Näppe Kf. 






Kf. (i 1 

Meter). 
O 



7 T 

Näppe Kf. 
O 



3i 

36 

Kf. 

O 



Massons Skive: 



N:r 39. Neurit. opt. — Atroph. incip. (Excentr. Fixation.) 



D. V,o 1881. 



Alm. Dagsbelysn. (40) 

2 

(Jeg A) 

(Jeg > Vs) 



Massons Skive: ^i 



I 


IV 


v 


tV 


A 


(meget 
vaklende) 


<l\ 


<A 


<A 


A 


A 





iV 


<å 






TTil- 



') Ilvor Pröveaf stånden er 3 Meter med -^0,50. 

") Med + 0,.50. 

') Med + 0,75; — uden Glas her 5<,'.r (for sort). 

*) Med 4- 1,75; — med + 1,00 her S<— (for sort). 

24 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE OJENSYGDOMME. 

N:r 10 a. Chorioiditis (aphakia). 



15 



D. = , 1881. 



I 


II 


ni 


(med + 6,00) 


A 


<^'i 


1^5 


A 


<A 


Ä 


A 


Ä 


A 


A 


<V0 












IV 



v 



Alm. Dagsbelysn. (82).. 
1 

iV 



36 

Kf. i 1 Meter 
(med + 7,00) 

O 
O 



ij»^ 

H. n. G. (jeg <i) 

(Skelner til Nöd Bevägelser af store Genstande ) 

Hvor Pröveafstanden var ^ Meter, var Ojet armeret med + 8,00, — 1 Meter 
med + 7,00, — for större Afstande med 6,00. 

Massons Skive: ^^. 

N:r 49. Atroph. n. opt. — Glaucoma simpl. (?). 



Alm. Dagsbelysn. (90) 

(Jeg 1) 

(Jeg i'ff) 

(Jeg>A) 

(JegiV) 



< 



< — 



60 
Massons Skive: Vu- 



IV 



(meget variabla 
Angivelser.) 

(meget vari- 
abelt.) 

O 



Näppe Kf. 
Vist nok O 

O 

O 

O 



N:r 9 og 17 have god S både ved ringe Belysning og ringe 
Klarhedsforskel. N:r 16 slet S ved ringe Belysning, god ved 
ringe Kf. i god Belysning. N:r 39 har omvendt god S ved 
ringe Belysning, mindre god S ved ringe Kf. i god Belysning. 
N:r 10 ft og 49 have bägge dårlig S både ved ringe Belysning 
og ved ringe Kf. i god Belysning, men dog således, at N:rlOa 
navnlig er udpräget i den förste Henseende, 49 isär i den an- 
den Henseende. 

På Tabel 17 ses det, hvorledes min Synsstyrke med Spred- 
ningskredse bliver mindre og mindre forskellig fra, til sidst kun 



16 



Bd. XV. N:r 8. 



J. BJERRUM. 



lidet forskellig fra min S uden disse. — N:r 16 har jo en meget 
betydelig Hemeralopi, men vilde åbenbart ved en Pröva efter 
Webees Metode des uagtet ikke have vist nogen Mangel af 
Betydning (se ovenfor); N:r 9:s S begynder således at vise 
Aftagen på et Punkt, hvor N:r 16:s S netop kun er begyndt 
at aftage. — Ved N:r 10 a med den kolossale Hemeralopi lägge 
man ligeledes märke til, hvor god S länge holder sig ved Sväk- 
kelse af Belysningen. 

Proven med Massons Skive viser i det hele Resultater 
overeusstemmende med Resultatet af ^S-Pröven ved ringe Kf. 
i god Belysning. Hos N:r 10 a med den starke Hemeralopi 
er den FECHNERske Brök ^; på Tavle V er hans 5' = O (d.v. s. 
ingen Kf. sås på Bogstavernes Pläds), uagtet Kf. her er större 
end J,; dette hidrörer åbenbart fra den ringere Belysning ved 
^S-Pröven fremfor ved Proven med Skiven, i Förbindelse med 
den excessive Hemeralopi, hvoraf Pat. led. — Hos N:r 49 er 
Hemeralopien jo långt mindre udtalt end hos N;r 10 a, men 
den FECHNERske Brök större. 



N:r 25. Amblyopia in strabismo. 



D. 'V; 1881. 



II 



III 



IV 



Alm. Dagsbelysn. (100) 



16 



H. n. G. (jeg<ii). 



H, n. G. + lidt P. (jeg^j 



H. n. G. + P. 



{'''>¥^- 



^-^ 
24 

36 



■A 
2i 



< 



36 



<A 

<A 

<A 

2i 
^36 

<A 



<A 

36 
3i 
36 

1 
36 



<A 

<A 

36 



LYSSANS OG PORMSANS I F0R9KELL1GE ÖJENSVGDOMME. 17 

N:r 19. Ätrophia n. opt. 



D. ',6 1881. 


I 


II 


III 


IV 


V 


Alm. Dagsbelysn. (M) 

4 

<2 

H. n. G. + P. (jeg J) 




A 
A 
A 
A 


3i 
36 

<A 

NäppeKf. 


3^ 
Å 

NäppeKf. 






Masxons Skive: ^\j. 
(Var ansträngt og havde Hovedpine efter Synspröverne.) 

N:r 18. Mit v. Öjes S iiden Korrektion af Myopien (2,oo). 



Alm. Dagsbelysn. (Solskiu) ... 
H. u. G 


I 


II 


III 


IV 


v 


A 


<A 
A 


<A 
<A 


1 1; 

A 


<A 

med + 0,50. 





Masso7is Skive: ■^j. 

N:r 12 f>. Ätrophia u. opt. 



D. '» , 1881. 


I 


II 


III 


IV 


v 


Alm. Dagsbelysn. (64) 


<A 


A 

3i 
60 


A 

21 
60 


A 
>A 


Näppe Kf. 



H. u. G 





N:r 12 b har betydelig og N:r 19 en hel Del abnorm For- 
niindskebe af S for de blegeste Bogstaver i god Belysning. 
N:r 19 har god S ved ringe Belysning. N:r I2& er ikke un- 
dersögt ved så stärk Sväkkelse af Belysningen som sädvanligt; 
Pat:s andet Oje havde imidlertid også atroph. n. opt. og havde 
-S y\ nden tydeliy Hämeralopi, men med tydelig abnorm For- 
mindskelse af Ä for Tavle V i god Belysning (nemlig kun ä 5^5). 

Xnrd med. tirkic. Bd. AT. ^ 



18 Bd. XV. N:r 8. — j. bjérrum. 

N:r 41. Amblyopia in strabismo & hypermetropia. 



Alrn. Dagabelysn. (82). 

(Jeg a) 



< 



IV 



< 



I 
O 



Jeg >iV {I'nt:s h. Öjeligesä) ^\ Kf. O 

Mas sons Skive: jj^g. 

N:r 41 havde i Sammenligning med andre Individer med 
den samme eller bedre S ved almindelig Synsstyrkepröve — 
god S ved ringe Belysning og ringe Kf. så vel som god Skelne- 
ävne på den MASSONske Skive. Man må vel nästen undres 
över, at et Individ med < ^^ ved almindelig Synsstyrkepröve 
ved en Belysning, hvorved jeg har ^S' > j^g, endnu har S^Q,og 
at han på Massons Skive (Skiven B) endnu skelner ^f^. 



Der er i det foregående ikke taget Hensyn til et Moment, 
som ved de lavere Belysningsgrader kan influere på S, nemlig 
Pupillens Vidde. En usädvanlig snäver Pupil vil nemlig for- 
mindske S ved ringe Belysning, simpelt hen fordi Belysningen 
af Nethinden derved forniindskes. Ilvis altså nogle af de un- 
dersögte have haft en usädvanlig snäver Pupil, vil dette i og 
for sig have kunnet vare Arsag til, at der blev fundet Iläme- 
ralopi. For at komme til Kundskab om, hvor stor Betydning 
der i det heie måtte tillägges dette Moment, har jeg foretaget 
nogle Undersögelser. 

Med Korrektion af deres Myopi have minc Ojne ved ringe 
Belysning samme 8. Bägge mine Pupiller ere meget — vist 
nok usädvanligt — rummelige, Jeg inddryppede Escrin i 
mit höjre Oje. Ilervcd reduceredes höjre Pupil til en Stör- 
relse som Chaniere N:r 6. liestemmelsen af denne Vidde blev 
gjort af.'} forskellige med ganske samme Residtat '). Når jeg 



') Dette vil jeg i det hele foreslfi som cii inegef prakliMk Metoilv til at male 
l'u}iillens \'idde : Simpelt lieii iit hulde den siiilv:iiilige Cliiiriicreske Skalii til 
Ueatemmeläe af Boiij/!;ier>) Kaliber o. ligii. i))) ved Siden af vedkomnieudu ()je. 
BestemmeUeti af den meJ Pupillen (Piipilifns Iloinhindebilled) lige store Ab- 



LYSSANS OG FORMSANS 1 FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 19 

vendte Ansigtet mod Stuens Baggrund og bSgge Öjne desuden 
vare tildäkkede, var Diameteren af den eseriniserede Pupil 
uraiddelbart ved Fjärnelsen af dcu däkkende Hand höjst som 
Charricre N:r 7. Når jeg, stående ved Vinduet, vendte An- 
sigtet mod Stuens Baggrund, var samtidigt Vidden af den an- 
den Pupil som Charriére N:r 20 eller 21; större Vidde end 21 
nåer min Pupil ikke under normale Forhold ved Tildähiing af 
hägge Öjne, - konstateret flere Gange. 

Jeg prövede nu samtidigt min S ved ringe Belysning med 
höjre og med venstre Oje, naturligvis med fuld Korrektion af 
bägges Myopt. Herved fandtes: 

Når venstre Oje havde >S < ^^, havde höjre ^^g, 

Efter Forsögets Slutning var höjre Pupils Vidde den samme 
som för. 

Nu er näppe nogensinde en Pupil, hvor der da ikke er 
Synekier eller andre särcgne patologiske Forhold, snävrere i 
ringe Belysning end Charriére N:r 6 ä 7 (Diameter omtr. 2 
Mm,), om overhovedet sä snäver. Det er da klart, at hos et 
Individ, hvor der ikke af anden Grund er Hämeralopi, vil ikke 
engang en så snäver Pupil kunne betinga en sådan af nogen 
som helst Betydning. Pupillens Formindskelsc betyder — 
eeteris paribus — en Formindskelse af Belysningen, og hos 
Amblyopier uden Hämeralopi aftager S jo endog mindre med 
Belysningen end hos den normale. 

De Tilfälde af Hämeralopi blandt mine Patienter, til hvilke 
Interessen särligt knyttcr sig, ere herefter for betydelige til, at 
de kunne tankes opståede ved Pupilsnäverhed. Et Par andre, 
hvor der tillige var abnormt formindsket S for de blege Bog- 
staver i god Belysning, vilde snarerc få foröget Interesse, hvis 
deres Hämeralopi virkelig skyldtes en snäver Pupil. De öv- 
rige er der kun lagt liden Vägt på; det er kun et Par i det 
hele. Mulig Indflydelse fra en snäver Pupils Side kan derfor 
i hvert Fald ikke nå de Sätninger af egentlig Interesse, der 
kunne slås fast på Grundlag af mine Undersögelser. 



ning kaa göres med stor Nöjagtighed ; jeg har overbevist mig om, at forskel- 
lige Undersögcres Angivelser i denne Henseende stemme meget nöje overens. 
Til det foreliggende Formål er i hvert Fald Nöjagtigheden fuldkommen til- 
sträkkelig. 



20 Bd. XV. N:r 8. — J. bjerrum. 



Jeg skal endelig bemärke, at Förster ikke omtaler det 
Hensyn, der ved Fotometerundersögelsen burde tages til Pu- 
pilvidden; hans Resultater må derfor vare fremkomne uden 
Hensyn til denne. 



Der er endelig en Omständighed, der er af meget väsent 
lig Interesse og Betydning for Opfattelsen af de i denne Af- 
handling omhandlede Spörgsmål. Når, som jeg undertiden har 
fundet, en Pat. med excentrisk Fixation viser en betydelig 
större FECHNERsk Brök end den normale og ingen Häme- 
ralopi, kunde da ikke den excentriske Fixation som sådan be- 
tinge så vel Mangelen af Hämeralopi som Forstörrelsen af den 
FECHNERske Brök? 

Benytter en Pat. et normalt, ikke altfor excentrisk Net- 
hindeparti til Fixation i ringe Belysning, da vil S for sort 
herved kunne vare forholdsvis ret god, endog hvor Pat. i god 
Belysning har normal central S. Det er let at konstatere, at 
under normale Forhold Forskellen mellem Periferi og centrum 
i Henseende til S bliver des mindre, jo ringere Belysningen er. 
10° fra centrum har jeg således omtrent 2*5 og < =/ij ved Be- 
lysninger, ved hvilke min centrale *S er henholdsvis \ og y^, 
— 15" fra centrum er min S ved disse Belysninger < ^^. 1 
god Belysning er min S på dissc perifere Partier naturligvis 
mangc Gange ringere end i centrum. Det er end vidcre fast- 
släet af forskellige Undersögere, at »Reizschwelle» for perifere 
Nethindepartier — endog meget långt ud i Periferien — or 
lige så lille som, ja til Dels endog lidt mindre end i centrum. 
I den Anledning siges det undertiden, at Lyssansen er omtrent 
lige god i Nethindens hcle Udbredning, at centrum ikke har 
fäet Fortrinnet i denne Henseende således som i Henseende 
til Formsans og Farvesans. Denne Sätning er imidlertid i sin 
Almindelighed ikke berettiget; ti »Unterschiedsschwelle» ved 
större absolut Klarhed er i Periferien större ond i centrum, 
uagtet »Reizschwellcw er ens. Dobrowolsky og Gaine -) 
fandt ved Forsög med en hvid MASSONsk Skive i god Belys- 



') Se således Undersögelser af Auhkrt (Phy«iolngie der Nc(/hnut) ojj afSHAtiow 
(Pfmiokrs Archiv f. d. ges. Pliysiol. d. Mcnsclien u. d. Th. 1877). 1 övrigt 
kan jeg også af egen Erfaring ganske bckrnftc dcttc. 

') Pklöqers Archiv f. d. ges. Phyaiol. d. Mcnschen u. d. Tb. 1876. 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE ÖJENSYGDOMME. 21 

ning hos Individer, der havde normal S, og som centralt kunde 
skelne Klarhedsforskel på yj^ eller j\^, fölgende: 5' fra cen- 
trum skelnedes indadtil i Synsfeltet ^^ — ^^5 (udad i Synsfeltet 
B5 — sV)' — 20° fra centrum indadtil ^^ — 3'^ (udadtil ^j^ — t^^), — 

35° fra centrum indadtil j^ 2\, (udadtil ^ — 2?)» — 60° til 65° 

indadtil | (udadtil g g-|, — 80° udadtil ^. — Charpentier *) 

angiver ligeledes, at Avnen til at skelne mellem 2 forskellige, 
samtidigt frembudte Klarheder aftager betydeligt fra centrum 
mod Periferien. Jeg har i den Henseende gjort nogle Under- 
sögelser på mig selv og nogle andre normale med Skiven Ä 
i god Belysning under samme Forhold som ved de övrige Pro- 
ver med MASSONsk Skive. Under nöjagtig monokulär Fixation 
af den hvide Skives Rand bestemtes den mindste Sektor, der 
inde på Skiven endnu gav tydelig Klarhedsforskel. Herved 
fandtes, at omtr. 5° fra (Centrum erkendtes af alle en Klarheds- 
forskel, der var lidt större end g'^ (mindre end j\j); — 10° fra 
centrum erkendtes af nogle ^, af andre ikke med Sikkerhed, 
men vel ^'g; disse Tal repräsentere Väldier, der i hvert Fald 
erkendtes af vcdkomraende; rimeligvis vilde en nöjere Varieren 
af den sorte Sektors Störrelse have vist, at de erkendte en 
endnu noget mindre Klarhedsforskel end de opgivne. Går man 
närmere til centrum end 5°, stiger Avnen til at skelne Klar- 
hedsforskel i god Belysning meget hurtigt. 

Man kunde nu tanke sig, at i alle de Tilfälde, hvor der 
er Forstörrelsc af den FECHNEKske Brök, men hvor der ikke 
er fundet Hämeralopi, dette simpelt hen var betinget af, at Synet 
var excentrisk ved ringe Belysning, Herved kunde jo skjules 
en mulig tilstcdevärende Hämeralopi i centrum. I de af mine 
Tilfälde, hvor der ikke er noteret excentrisk Fixation, har der 
imidlertid sikkert ikke — hverken i god eller ringe Belysning 
— väret en sådan af nogen Betydning; jeg har altid haft Op- 
märksomheden henvendt derpå. At således N:r SO så vel i 
ringe som i god Belysning havde central Fixation^ er aldeles 
afgjort, — det konstateredes omhyggeligt. Det er sikkert, at 
det centrale Parti af retina her ikke viste Hämeralopi ved mine 
Prover, men derimod viste en meget betydelig Forstörrelsc af 
den FECHNERske Brök. — I det omtalte Tilfälde N:r 39, hvor 
jeg har noteret excentrisk Fixation, fandt denne så vel ved god 

') Archives d'ophtalmologie 1881 (Janv. — Févr.). 



22 Bd. XV. N:r 8. — j. bjerkum. 

som ringe Belysning Sted raed et Parti af Ncthinden omtr. 2"" 
fra centrum; her er under normale Forhold Distinktionsävnen 
for Klarhedsforskel adskillige Gange bedre cnd den, denne 
Patient var i Besiddelse af Q^). 



Tillag. 



VII. Undersögelsen af Lyssansen for alle Nethindeelementer 
under ét (»total Lyssans»). 

Dette er en Undersögelse på »sukcessiv» Lyssans i Mod- 
sätning til de hidtil omtalte Lyssansundersögelser, der have 
haft den »simultane» Lyssans til Genstand. Metoden har sit 
Forbillede i den velbekendte Lyssansundersögelse hos en Pat., 
der har en mättet total Katarakt. Den kataraktösc Linse dif- 
funderer Lyset fra en Lysgiver över hele Nethindens Udbred- 
ning. Man bringer Pat. ind i et mörkt Varelse, anbringer ham 
ovei"for en Lysgiver, hvis Intensitet let vilkårligt kan forandres, 
og söger nu den raindste Intensitet, denne Lysgiver kan have, 
når han endnu skal kunne erkende Vexelen af Lys og Mörke, 
alt efter som hans Oje beskygges og som Lyset falder på det. 
Som Lysgiver til dette Brug var det, v. Gr^efe konstruerede 
sit velbekendte Fotometer. 

AuBERT ') har gjort en fysiologisk Bestemnvclse af denne 
wtotale Lyssans». Han benyttede dertil en stor .Skärnj af hvidt 
Papir. »Der Beobachter befindet sich hinter dem Schirm, in 
der Mitte desselben und in möglichster Nähe desselben, so 
dass bei convergirenden Augenaxen der Schirm das ganze Gc- 
sichtsfeld ausfiillt». Han bestemte nu i et absolut mörkt Va- 
relse den mindste Lysmängde, der forfra måtte falde på Skär- 
men, for ut lagttageren (A. selv) netop skuhle kunne iugttage, 
når Lysgiveren afvexlende lodes tildäkket og fri. 

Som alleredc omtalt har en Undersögelse af denne Art 
allercde tidlig(.'re väret på Bane på D:r Edm. IIansens Klinik. 
D:r Krenchel havde på to Måder sögt at efterligne Ojet med 
mättet diffus Katarakt. Enten ved at anbringe umiddelbart 
föran det OJe, der skulde undersöges, en temmelig .stor Skärm 
af hvidt Papir, som fyhitc det meste af Synsfeltet, — eller ved 



') Physiologic der Nclzhaut, S. 47-50. 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELIJGE ÖJENSYGDOMME. 23 

at anbringe et Mälkeglas af Form omtrent som et stort peri- 
slcopisk Brilleglas föran Ojet. Ved dette sidste opnåedes bedst 
at brede över hele Synsfeltet. Glasset var af ovalär Form og 
havde en Indfatning, der passede nogenlunde til Ansigtsformen 
rnndt om margo orbitalis. Dette periskopiske Mälkeglas be- 
nyttede jeg. Med lidt Vat kunde let Manglerne ved Randens 
Tilslutning til Ojets Omgivelser fuldständiggöres, så at aldeles 
intet Lys trängte ind i Ojet undtagen gennem Mälkeglasset. 
Brillen bandtes fast ved to Band om Hovedet, i det der var 
befästet et Band til hver Ende af den. Det Oje, der ikke un- 
dersögtes, tilbandtes omhyggeligt. 

LTndersöger man nu et således armeret Oje på samme 
Made, som man understiger en Katarakt på Lyssans, da be- 
stemmer man altså den niindste Belysning, Nethinden overho- 
vedet kan opfatte, når den (Belysningen) i umiddelbar Tids- 
fulge vexler med absolut Mörke, d. e. man bestemmer »Reiz- 
schwelle» for Nethinden in toto. Jeg anordnede nu desuden 
et Forsug således, at jeg tillige bestemte det minimum, hvor- 
med en vis tilstedevärende större Belysning kunde foröges, når 
Ojet iietop skulde kunnc opfatte denne Forögelse, — m. a. O. 
jeg bestemte »Unterschiedsschwelle» for Nethinden in toto ved 
en vis höjere Grad af Belysning, nemlig ved den Belysning af 
Nethinden, et Stearinlys i h Meters Afstand fra Ojet frem- 
bragte. 

Der fremböd sig imidlertid ved disse Forsög betydelige 
Vanskeligheder for mig. For det förste havde jeg ikke noget 
fuldständigt mörkt Varelse. Der var altid en mcget Tiendelig 
Belysning deri, og denne Belysning var meyet forshellig efter 
Omständighederne. Som Fölge deraf kunde »Reizschwelle» 
ikke bestemmes, og Bestemmelsen af »Unterschiedsschwelleo 
blev unöjagtig, da man på Grund af det ubekendte x, som 
Belysningen i Värelset dannede, ikke nöje kendte Graden af 
den Belysning, hvorved Forsöget gjordes. End videre blev 
det i höj Grad vanskeligt at göre Sammenligninger mellem til 
forskellig Tid undersögte Patienter for denne Pröves Vedkom- 
mende, fordi Belysningen i den »mörke» Stue som sagt var 
temmelig forskellioj. Desuden var Proven ret vanskeiig os; 
besviirlig for Paticnterne, og dette Moment blev isär af Be- 
tydning, fordi de i Forvejen havde väret underkastede alle de 
forskellige andre Undersögelser. Af disse Grunde opgav jeg 



24 Bd. XV. N:r 8. — j. bjerrdm. 

forelöbigt at forfölge Undersögelserne af den totale Lyssans 
vidare. 

I Regien må man göre Proven således, at det andet Öje 
tilbindes; men herved viste sig en ny Vanskelighed, hidrörende 
fra »Nethindernes Väddekamp». Jeg citerer, hvad jeg har no- 
teret umiddelbart efter Undersögelsen af mit eget ene Öje un- 
der Tilbinding af det andet. Ser jeg med uforandret Hoved- 
stilling og uden at blinke i Retning af et Stearinlys föran mig, 
så ses Glasset vel i Begyndeisen som en ensformigt lysende 
Flade; men meget hurtigt forduukles denne; der forlöb kun 
ganske få Sekunder, för hele Synsfeltet var lige så dunkelt som 
— så vidt det kunde skönnes — ellers i en mörk Stue. En 
mörk Sky trak sig ligesom hen över det hele, begyndende be- 
ständig fra samme Side i Synsfeltet, nemlig indenfra (fra Nasal- 
siden). At »Nethindernes Väddekamp» var Arsag i dette Fäno- 
raen, fremgik af, at det udeblev, når jeg anbragte et periskopisk 
Mälkeglas også for det andet Öje; da iagttoges kun den långt 
mindre udprägede, ganske sukcessivt sig udviklende Fordunk- 
ling af Synsfeltet, som skyldes »Nethindeträthed» ^). — Dette 
Väddekampsfänomen trådte dog ikke frem, når Proven udför- 
tes ved så minimal Belysning som muligt. 

Arsagen til, at jeg overhovedet omtaler denne Undersö- 
gelse af den totale Lyssans, er dels et enkelt Tilfälde, som jeg 
fik til lagttagelse, og som trods Provens Mangler dog på utvivl- 
som Made viste sig derved af Interesse, — dels et Par Under- 
sögelser af min egen totale Lyssans. Disse skal jeg referera 
först; derved bliver da Fremgångsmåden ved Undersögel- 
sen klar. 

ITor at udelukke den Indfiydelse, Belysningen i den »mörke» 
Stue måtte have, undersögte jeg mig selv en mörk Aften (den 
27, 1881). Stuens Vägge vare mörke, det tätte Gardin helt 
nedrullat; Stuen var da fuldständig bälmörk. Föran mit ven- 
stre Öje anbragtes det periskopiske Mälkeglas; höjre Öje til- 
bandtes. Efter Adaptation i et Kvarter anbragtes jeg föran 
v. Gr^efes Fotometer, der var indstillet med diaphragma N:r 3 
(Kvadrat med S Mm\s Side). Ved afvexlende at närme mig 



') .AiJBERT synes mig (a. St.) udeii Oiuud at tillägge denne Adnptatiousprofes 
stor Betydning som Vanskelighed for Bestemmelsen af »Uiiterschiedssrliwelle». 
Hon omtaler sammesteds som en nödveudig, men vanskeligt opfyldelig For- 
dring ved disse Fofsög, at hele Forskellen ma siittes i et Ojeblik. Ved den 
Made, hvorpil jeg undersöger, sättes den iitvivUomt så moiueutant, som det 
kau uDskes. 



LYSSANS OG FORMSANS I FORSKELLIGE ÖJEKSYGDOMME. 25 

dertil og fjärne mig derfra viste det sig, at jeg hujst i en Af- 
stand af i,75 Meter kunde erkende Lysvexel, når en Medhj al- 
per skiftevis holdt sin Hand tät föran og ätter tog den bort 
fra den lysende lille Flade, som Diafragraet dannede. Proven 
gjordes gentagne Gange meget onihyggeligt, medtog omtrent 
\ Time foruden det Kvarter, hvori jeg adapterede. 

Derefter anbragtes et Stearinlys \ Meter föran mit med 
Glasset forsynede Oje, Jeg adapterede et Kvarters Tid. og 
et andet Kvarter anvendtes til at bestemme den störste Afstand, 
hvori Belysningen fra et andet Stearinlys, ganske af samme 
Beskaffenhed som det förste, netop kunde erkendes. En Med- 
hjälper skyggede vexelvis med sin Hand föran dette Stearinlys, 
vexelvis tog han Handen bort, og Stearinlyset fjärnedes nu 
netop så meget, at den herved frembragte Vexel i Belysningen 
ikke mere kunde erkendes. Derefter närmedes det ätter, til 
den netop tydeligt og sikkert erkendtes. — Jeg fandt, at i3,i5 
Meters Afstand kunde Belysningen fra Stearinlyset aldeles ikke 
erkendes ; noget närmere ved erkendtes den, men usikkert og 
ingenlunde altid. Fuldständig sikkert og tydeligt erkendtes 
den i hvert Fald i orntr. 2,25 Meters Afstand. Heraf fremgår 
altså, at, ved en Belysning fra et Stearinlys i \ Meters Afstand 
under nävnte Forhold, erl-ender mit v. Öje en Forögelse i Be- 
lysningen af Nethinden in toto på imelleni onitr. 2V og ^^ ved 
Sammenligning i umiddelhar Tidsfölge. 

Ved denne sidste Pröve var det altså, at Nethindernes 
Väddekamp trådte frem. Den generede en hel Del; om den 
forandrede Resultatet i nogen väsentlig Grad, skal jeg lade 
vare usagt; jeg har ikke Indtrykket deraf; men värre vilde 
Forholdet vel nok stille sig hos mange Patienter, hvis Opfat- 
telse af hele Proven let kunde forstyrres derved. 

Charpentier ') har undersögt sin »sensibilité aux diffé- 
rences de lumiéres successives» for hegränsede Afsnit af retina, 
dels i centrum, dels i Periferien, Han fandt herved den samme 
Avne i denne Henseendc i Periferien som i centrum. Han om- 
taler ikke, hvor stor Synsvinkelen var for den anvendte, med 
variabel Klarhed lysende Flade; men den synes at have väret 
af ikke ringe Störrelse. Den Brök, han fandt. og som altså 
gjaldt både for Periferien og centrum, var yi^ til j^. Den var 
konstant, »quelle que soit Tintensité absolue de Téclairage em- 



') Archives dophtalmologie, Torne 1,2 (Janv.— Févr. 1881). S. 152 o. f. 

Nord. med. arkiv. Bd. XV. 3 



26 Bd. XV. N:r 8. — j, bjerrlm. 

ployée»; men han anvendte efter eget sigende rigtig nok kun 
Klarheder af middel Intensitet, hverken meget små eller meget 
store; han mener sel v, at Forholdene ved disse vilde vise sig 
noget anderledes. For hcle Näthinden in toto har jeg altså 
fundet omtr. jl^ til j%^. 

For at vise, hvor stor Indflydelse Belysningen i den ved 
et tät, helt nedruUet Gardin formörkede Stue har om Dagen, 
anförer jeg fölgende Undersögelse af mig selv til Sammenlig- 
ning med den foregående: 

D. 26/^ 1881 (temmelig mörkt i Vejret). I en Afstand af 
0,7 5 Meter erkender jeg til Nöd, i 0,8 6 Meter aldeles ikke — 
Belysningen fra det störste diaphragma på Gr^fes Fotometer 
(Kvadrat med omtr. 17 Mmis Side); höjst ved 0,80 Meter kan 
Gränsen vist nok sättes. Anbringes et Stearinlys föran det 
med Mälkeglasset forsynede Oje, erkendes det andet Stearinlys 
til Nöd i 1,80 Meter, ikke i 2,oo Meter; i en Afstand af 1,6 7 
Meter er Vexelen särdeles fremträdende. — Man ser, som ri- 
meligt er, at Forskellen fra Proven i det absolut mörke Va- 
relse er långt mindre udtalt ved den sidste. Anordning (med 
den stärkere Belysning) end ved den furste (Proven med Gr^e- 
FEs Fotometer). — Jeg skal kun endnu bemärke, at der ved 
dette sidste Forsög er noteret, at — så vidt skönnes kunde — 
iagttoges Lysvexelen lige sä godt under Fordunklingerne som 
i de lysere Öjeblikke af »Väddekampen», — En anden normal, 
en Kollega, prövede jeg Dagen efter, da Belysningen, så vidt 
skönnes kunde, var omtrent som ved Uudersögelsen af mig selv, 
med väsentligt ganske samme Resultat som for mit eget Ved- 
kommende. En anden Dag derimod, da det var mörkere i 
Vejret, erkendte han Belysningen fra det störste Kvadrat på 
Gr.efes Fotometer endnu i 1,04 Meter, ikke i l,i4 Meter. 
Den forskellige Belysning viser her sin Indflydelse. 

Imidlertid tror jeg ingcnlunde, det vilde vare särdeles van- 
skeligt at fremstille et så mörkt Rum, at Proven for så vidt 
med fuldständig Pålidelighed kunde anvendes til direkte Sam- 
menligning af Patienter indbyrdes og med normale, og jeg tror 
da også, at det vilde vare Umagen värd at anstille en meto- 
disk Undersögelse af den totale Lyssan8's Forhold i forskellige 
Öjensygdomme. Proven har den Fordel, at der aldeles ikke 
stilles Fordringer til Formsans; den er så ren en Lyssanspröve 
som mulijrt. — På den anden Side er det imidlertid ikke meget 



LYSSAXS OG FORMSANS I FOHSKELLIGE OJENSYGDOMME. St 

opmuntrende, at jeg ved Undersögelse af Nethinden in toto hun 
har fundet en »Unterschiedsschwelle», der er 2 Gange så lille 
som den, Charpentier fandt for et hegränset Afsnit af retina 
af en vis Störrelse og af en livill^en som helst Beliggenhed. 
Herefter synes det, at dei* må kunne falde raange Retinaele- 
menter ud af Funktion, uden at Proven kan give noget Udslasj 
af Betydning. Imidlertid kunde muligvis Forholdet med Hen- 
syn til »Beisschivelle» vare anderledes; herpå synes det föl- 
gende Tilfalde endogså at tyde. Desuden må man hiiske på, 
at, når Charpentier for et Afsnit af retina af en vis Störrelse 
fandt en vis Finhed af Sansen for sukcessiv Belysningsforskel, 
så fölger ikke deraf, at, hvis man tänker sig hele hans övrige 
retina sat ud af Funktion, hint resterende Afsnit da ved en 
Pröve på »sukcessiv Lyssans» (som den af mig beskrevne) vilde 
vise den samme Finhed af denne som för, da Konturerne, som 
afgränsede dette belyste Afsnit af retina fra de ikke belyste 
Afsnit, opfattedes. 

De få, jeg har undersögt på den nävnte Made, skal jeg i 
övrigt ikke omtale; kun fölgende Tilfalde har en utvivlsom In- 
teresse: N:r 14, atro{)h. n. opt. utr. -S o. d. < j%, S o. s. <g%. 
Foruden denne forskellige Synsstyrke skal jeg fremhäve, at 
der var stor Forskel i Synsfelternes Udsträkning, idet det h. 
Oje, der havde den bedste S, havde et overordentligt lille Syns- 
felt i Sammenligning med det venstre; dets Synsfelt havde nem- 
1ig i Tvärretning kun en Diameter af 13° til J4% i lodret Ret- 
ning kun af 9° til 10% mens v. Öjes Synsfelt i disse Retninger 
havde Diametre på henholdsvis 60° og 45°. — Pat. anbragtes 
omtrent midt i den »mörke» Stue, med Ryggen mod Vinduet 
og med det periskopiske Mälkeglas föran det ene Oje, medens 
det andet var tilbundet. Med höjre Oje erkendte han efter 
Adaptation i omtr. 20 Minutter Belysningen fra et Stearinlys 
(anbragt naturligvis lige föran Pat.) tydeligt i en Afstand af 
0,7 3 Meter, slet ikke i en Afstand af l,oo Meter. Med venstre 
Oje erkendte han det derimod endnu tydeligt i en Afstand af 
3,00 Meter, slet ikke i 4,oo Meter. Det sidste Oje er altså 
det höjre långt overlegent: den Belysning, der falder på det 
periskopiske Mälkeglas fra et Stearinlys i en Afstand af 3 Me- 
ter, er K) Gange mindre end den, der falder på samme fra et 
Stearinlys i en Afstand af 0,7 5 Meter. Pat. stod ikke på samme 
Sted i Värelset ved Proven af de to Ojne; ved Proven af det 
venstre, hvorved Stearinlyset måtte fjärnes så meget, var det 



28 Bd. XV. N:r 8. — J. bjerrum. 

nemlig nödvendigt for at skaöe Pläds hertil, at Pat. anbragtes 
meget närmere ved Vinduet, så at han endog ikke vendte Ryg- 
gen lige mod dette. Fölgen heraf var, at der ved Proven af 
det venstre Öje faldt betydeligt mere af det diffuse Dagslys i 
Värelset på Glasset end ved Proven af det höjre Öje; men 
det er indlysende, at dette netop vil medföre, at man finder 
en mindre Afstand af Stearinlyset (en stärkere Belysning) ved 
Proven af venstre Öje, end man vilde finde, hvis der faldt min- 
dre uvedkommende Lys på Glasset. Den ved Proven fundue 
Forskel mellem Öjnene kan altså i Virkeligheden kun vare 
mindre, end når denne Unöjagtighed ikke havde väret. 

Efter Anbringelse af et Stearinlys A Meter föran det med 
Glasset forsynede Öje erkendte det höjre Öje Belysningen fra 
et andet Stearinlys tydeligt i en Afstand af 0,5 5 Meter, slet 
ikke i 0,7 o Meter, — det venstre Öje tydeligt i 0,8 o Meter, 
slet ikke i l,oo Meter. Belysningsforskellen er herved for v. 
Öje omtrent halv så stor som for höjre Öje (når der kun ta- 
ges 'Hensyn til Belysningen fra Stearinlysene). Ved den fore- 
gående Pröve var Forskellen mellem de to Öjne jo betydeligt 
större. 

Hvor stor eller lille Betydning man nu end tillägger disse 
Tal, så fremgår dog så meget af dem med Sikkerhed, at det 
venstre Öje med Nethinden in toto havde bedre Sans for suk- 
cessiv Belysningsforskel end det höjre. Med en betydeligt 
ringere central S end det höjre havde det venstre Öje et be- 
tydeligt större Synsfelt. Det nävnte Resultat af Proven hid- 
rörer åbenbart fra Synsfelternes forshellige Störrelse. 



Jeg ved vel, at mit Materiale i flere Henseender er man- 
gelfuldt; det er kun en Begyndelse. Men det synes mig, at 
der allerede derved er fundet Ting af tilsträkkelig Interesse, 
til at det kunde betragtes som ej utidigt at give en Fremstil- 
ling af dem. Derved har jeg da fået Lejlighed til at frem- 
häve de Hovedretninger, i hvilke Undersögelserne af Lyssan- 
sens Patologi formentlig bör gå. — Jeg håber ret snart med 
forbedrede Hjälpemidler at kunne genoptage disse Undersögelser. 



Stockholm, 1883. Kongl. Boktrvckerlet. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. N:r 9. 



To Tilfjilde af ilens på Grund af själdnere 
Misdannelser. 



Af 



Dr. med., Prosektor E. TSCHERNINO. 

Kommnnehospitalet i Köbeiihavn. 



Med 1 Tavle. 



Mellem de ret hyppige Tilfälde af ileus, der ere komne 
til Sektion i den Tid, jeg har foretaget Sektionerne her på 
Hospitalet, forekomme fölgende to mig at fortjäne at kendes i 
en videre Kreds dels på Grund af dei*es Själdenhed, dels på 
Grund af, at de bägge bidrage til at kaste Lys över de em- 
bryonale Sygdomme, der kunne medföre Misdaunelser af peri- 
tonaeum og Tarmen. 

I. Ileus hos voxen Mand på Grund af medfödt Anomali af 
Mesenteriets og Tarmens Lejeforhold. 

H. H., 56-årig, gift Arbejdsmand, indlagt den 'Vs 1882. Pat. 
har altid väret sund og af god Konstitution; som ganske ung haft 
tyfoid Feber uden blivende Fölger. Deltog som 22-årig i Krigen fra 
1848 — 50 uden at have nogen Sygdom af Betydning. Siden heller 
ingen alvorligere Lidelser. Er gift, har 7 Börn levende af 9, alle 
raske. For 3 til 4 Dögu siden (d. ^'^1^ om Formiddagen) fik han 
pludselig, under sit Arbejde som Havemand, en stärk Smerte i ab- 
domen, särlig dettes nedre Parti. Han ved ingen Grund til Lidel- 
sens Opståen. Der indfandt sig Kulde med påfölgende Hede; han 
kunde dog gå oppe indtil Aften, men har siden holdt Sängen i 
Hjemmet under Behandling af Stedets Läge. Han havde haft Ab- 
ning den ^Yj om Formiddagen, för Katastrofen indtraf, men siden 
ikke. Afgang af Vinde bemärkedes heller ikke efter Smerteanfaldet 

Nord. med, arkiv. Bd. XV. 



2 Bd. XV. N:r 9. — E. tscherning. 

Opträden. Han havde lidt Madlyst, men nöd dog kun en Smule 
Havresuppe og Mälk. 

J). ^^2 ^ora der Hikke med Opkastninger af grön Farve, men 
udeu Blod. Disse vare hyppige, men kun ringe i Mängde hver Gäng. 
Smerten holdt sig i abdomen af en stikkende og spändende Beskaf- 
fenhed. Side- og Rygleje vare bägge mulige. Vandladningen natur- 
lig, uden Smerter. Der har ingen Öderaer väret, ingen pectoralia, 
ingen Symptomer fra Centralnervesystemets Side. Af og til lettere 
febrilia og undertiden kölig Sved. — Denne Tilstand holdt sig ufor- 
audret i Hjemmet, hvor han behaudledes med Afföringsmidler af for- 
skellig Art i ret rigelige Doser. 

Da Lägen mente, at Pat. egnede sig til Behandling på Hospital, 
sendtes han her til Köbenhavu (hans Bolig omtr. 2 Mil herfra) til 
Koraraunehospitalet, hvor han ankom d. ^^2 ^^^ P^ Eftermiddagen 
og optoges på 3dje Afdeling (medicinsk, Prof. Tkier). Her fandtes 
fölgende Tilstand. En kraftig bygget Mand, i noget kollaberet Eor- 
fatning, lille Puls. Lette Muskelträkninger i Armene. Medens Un- 
dersögelsen varer, er der flere Opkastninger og Anfald af Hikke. Ab- 
domen er let udspilet og ömt, der er dämpet Tona i höjre fossa 
iliaca og regio lateralis, normal Perkussion for Besten. Fluktuation 
opdages ikke i Underlivet. På höjre Side er Ingvinalkanalen åben- 
stående. Testis srautter let op i Kanalen; men der findes hverken 
Tarm eller Oment i Säkken, hvorimod nogcn Vädske, der nåer ned 
i scrotum. Umbilicus er toppet, noget röd og späudt; men der op- 
dages intet Hernie. Heller ikke i de andre Brokregioner opdages 
udtrådte Hernier. Ved Exploration per rectum föles denne fyldt med 
faeces. Prostata er let svullen, ikke öm. Urinen er uklar, indehol- 
der albumen, giver stärk Indikanreaktion og stärk Scatoliugt. Fra 
alle övrige Organers Side opdages intet som helst abnormt. Temp. 
38,0. P. 120. Kesp. 28. 

Der stilledes den forelöbige Diagnose peritonitis og ordineredes: 
Ispose, Isstykker til Nedslugning, Mälkediät. Opiater, d. e. Inj. 
chloreti morphici 0,015, vin theb. gutt, 10. 

I Löbet af Natten til d. ^^/o havde Patienten nu god Bo. Han 
opkastede al den Mälk, han tog til sig. Opkastningerne belöb sig 
i alt til I Liter slimet, let fäkulent lugtende Masse. Ingen flatus 
afgåede. Urinen var ladt spontant, men kun i ringe Mängder. Der 
viste sig tydelig foröget Resistance i höjre Side af abdomen. I öv- 
rigt var der intet forandret i Tilstanden fra den föregående Efter- 
middag. Ömheden ikke betydelig. Temp. 37,0. P. 80. — Da man 
ved närraere Overvejelse var kommen til snarere at tanke på en Til- 
lukning, rauligen ved fäste Fäkalniasser, ordineredes nu et Par lud- 
häldningslavementer resp. på 300 og 500 Gm. Disse taltes godt. 
Han bcholdt N:r 1, hvorimod N:r 2 afgik strax, blandct med nogle 
små fäste Knoldcr. Om Aftonen var Temp. 37,0. P. 112. 

Natten til d. ^"/2 ^^"^ ''»" ganske lidt (omtr. A Time). Havde 

ingen spontane Smerter. Briikiiiiigerne havde nu antaget en udtalt 

. fäkulent Beskaflenhed. Enkelte llatus vare afgåede. Der var tilsyne- 

ladende kun ringe Kollaps, Extremitcteriie värme. Underlivet vnr blö- 



TO TILFÄLDE AF ILEUS. 3 

dere. Dämpniugeu var indskränket ti] höjre Side udenfor Papillär- 
linien. Ingen tumör at föle noget som helst Sted, kun ringe Ömhed. 
Morgentemp. 36,5. P. 96. — Da man yderligere var blevet bestyr- 
ket i sin Diagnose Tarratillukniiig, sendte man Pat. över til den 
kirurgiske Afdeling (5te, Prof. Studsgaaud). 

Ved Modtagelsen her fandtes i det hele samme Tilstand som 
nylig beskrevet, med nogen Kollaps, lille Puls, Underlivet i den be- 
skrevne Tilstand. Heller ikke her konstateredes Heruier. Der fore- 
toges strax Laparotomi med Suit i höjre Sideregion nogle få Cm. 
iudenfor spina ilei a. s. Snittets Längde oratr. 8 Cm. Der udflöd 
eu sparsom serös Vädske, men fandtes intet Exsudat på Tarmens 
Överilade. De trufne Tarmanspe fandtes ikke udspilede. Andre Ab- 
norraiteter opdagedes ikke, og det var ikke rauligt at finde Okklu- 
sionens Arsag, hvorfor man lukkede Såret, da der viste sig en Del 
Kollaps. Patienten rettede sig dog siden noget; men Tilfäldene ved- 
bleve uforandrede, Fäkalbräkninger og Kollaps holdt ved, til han döde 
godt 3 Daga efter Operationsforsöget, d. v. s. den 19de om Aftenen, 
uden at det havde väret muligt at komme til yderligere Kundskab 
om Stedet og Arten af Okklusionen, som man dog efter mundtlig 
Meddelelse fra Afdelingens Läger tänkte sig som en indvendig In- 
karceration, om hvis Pläds det var urauligt at have nogen Mening. 

Sektionen, foretagen d. '^^j^ omtr. 40 Tiraer efter Döden, viste: 
Liget kraftigt bygget, vel näret. Rigelig, kraftig Muskulatur. Rigor 
til Stede i Underextreraiteterne. Begyndende grön Farvuing på Un- 
derlivet. I höjre Sideregion af Underlivet det i Journalen oratalte 
Laparotomisår sutureret og af frisk Udseende. Diaphragmas Höjde 
ved 5te costa på bägge Sider. Höjre Ingvinalkanal åbenståeude, tom. 
Testis ligger nede i scrotura. Kraniets og thorax s Hulheder efter- 
såes ikke på Grund af Protest fra Slägtningene. 

Underlivet er udspändt af Tarmene, der findes stärkt spändte af 
Luft og en tyndflydende Vädske (se nedenfor). I det abdomen åb- 
nes, findes Tarmen liggende således (Billed 1), at den särdeles stärkt 
udspilede coecum ligger lige i Midten af abdomeus nedre Halvdel, 
nående omtrent fra umbilicus til Symfysen. Ovenfor og til bägge 
Sider ligge stärkt udspilede Tyndtarmslynger. 1 den her angivne 
Stilling er det selv ved stärkt Tryk på den udspilede coecum umu- 
ligt at bringe deus Indhold ud. Ved at löfte de udspilede Tynd- 
tarmslynger forsigtigt til Side, findes Eesten af Tyktarraen liggende 
i talrige Slyngninger på Bagväggen af abdomen til venstre for co- 
lurana. Den er överalt fuldkommen tom og sammenfalden og däkket 
af de omtalte Tyndtarmslynger. 

1 Peritonäalhulens deklive Partier findes en uklar, let blodig 
farvet Vädske. På Peritonäalbeklädniugen af de närmest Operations- 
såret liggende Tarmansae findes en let sammenkläbende, guUig, fibrinös 
Belägning, som deriraod mangler längere borte fra Operationssåret. 
Peritonäalbeklädniugen er injiceret, stärkest lige ved Operationssåret, 
aftagende alt som man fjärner sig derfra. 

Ved nöjere Präparation af Tarmen findes fölgeude Lejeforhold 
(se Billed 2). 



4 Bd. XV. N:r 9. — e. tscherning. 

Ventriklen ligger på normal Pläds og Stillingen naturlig. 

Diiodenum har ikke sit naturlige hesteskoforraede Forlöb, men 
danner nogle få zigzagforinede Krumninger til höjre for Ventriklen 
under Leverens hilus. Papilla duodenalis findes i den förste af disse 
Slyngninger. Efter disse Slynger, der ligge fast op til bageste Bugväg 
uden Krös, häver jcjunum sig ud fra Bugväggen med et rigeligt 
Krös. Jejunum ligger nu for störste Delen i höjre Side af Under- 
livet på colon ascendens's Pläds. Tarmslyngerne lige under Ven- 
triklen og til venstre repräsentere ileum (se Billed 1). Tyndtarraens 
Krös er på Bagväggen häftet efter en Linie, der danner en Slags S- 
formet Figur, der fra jejunuras Begyndelse opad til ileums Ende 
nedad krydser sig ned över Bagväggen. Colon ascendens, der tillige 
med coecum er forsynet med et bevägeligt Krös, löber nu opad til 
höjre, ikke i Retning af Leverens hilus, men i Retning af Gränsen 
mellem colurana dorsalis og lumbalis. På det Sted krydser den Me- 
senteriet på den Made, at den passerer gennem sammes basis lige 
föran Hvirvelsöjlen. Der er en aldeles direkte Övergång mellem Pe- 
ritonäalbeklädningen på colon og Kröset. Tyktarmens Beliggenhed 
er altså den, at coecum — colon ascendens ligge til höjre og neden- 
for Kröset, medens Resten, hvor colon transversum og descendens 
ikke kan adskilles, ligger til venstre for Krösets Tilhäftning. Det er 
altså denne Del, som ovenfor omtaltes beliggende sammenfalden og 
tom bagved Tyndtarraen. Efter Övergången i S romanum er Forlöbet 
ätter normalt, og denne så vel som rectum ligger, på normal Pläds. 
Også Lever, Milt, Nyrer have norraalt Sade. Omentet er rudimen- 
tärt, til Dels trukket indad mod Bagväggen, dels liggende frit på 
Forfladen af Tarmslyngerne. 

Det ses nu, efter at Tyndtarmen er borttagen, medens Tyktar- 
men endnu er til Stede, at coecum med colon ascendens er sunken 
ned i höjre fossa iliaca; den har altså väret holdt oppe i den i Bill. 1 
angivne Stilling ved Tyndtarmslyngerne til höjre. Det må nu^ anta- 
ges, at denne Stilling i Midten af abdomen, som fandtes ved Abnin- 
gen af Bugväggen, er en unaturlig Stilling, medens den i Bill. 2 
angivne er dens naturlige Leje. Medens man nemlig som ovenfor 
omtalt i Stillingen Bill. 1 ikke kan presse noget Indhold gennem 
Passagen i Mesenteriet, så er det i Stillingen Bill. 2 muligt selv 
ved et let Tryk at bringe Indholdet över i den övrige Del af Tyk- 
tarmen. Ved den abnorme Stilling (Bill. 1) har også Tyktarmen 
fået et Knäk ved at böjes om Randen af Genneragangen gennem Me- 
senteriet; dette Knäk er naturligvis havet i den normale Stilling. 

Tarmkanalens Väg er ödematös infiltreret. Indholdet i den er 
tyndflydende lige fra Ventriklen af, fäkulent lugtende og farvet. 

Milt, Lever, Nyrer, pancreas vise ingen fremträdende patologiske 
Forandringer. Kun ere Lever og Nyrer af udtalt gralig mättet Farve 
(til Dels kadaveröst). 

Der findes intet Sted Hernier, ingen abnorme Säkkc til Dannel- 
seu af sådanne; kun er, som bckendt fra den kliniske Journal, Ingvinal- 
kaiialen på höjre Side åbcn, men tom og naturlig udscendc. 



TO TILFALDE AF ILEUS. 



Opfattelsen af denne ileus er fra et kirurgisk Ståndpunkt 
klar, når man altså går ud fra den bestående Lejeafvigelse. 
Sägen er jo den, at Manden i Aringer har levet uden Gene 
af sin Misdannelse, fordi Tyndtarmen har holdt sig i en 
Stilling, der har muliggjort coecum at blive i Stillingen Bill. 
2, hvor Passagen er fri. Om nu en abnorm Fyldningsgrad 
eller en särlig Bevägelse har bidraget til, at Tyndtarmen plud- 
selig har skudt sig ned bag Tyktarmen i höjre Side og der- 
ved fremkaldt Drejningen og med det samme Tillukningen, er 
ikke muligt at sige. Rimeligt er det dog at antage, at, når 
denne fatale Begivenhed först har fundet Sted nu, så beror 
det på en med Alderen fölgende större Slaphed af coecums 
Krös. At det ikke var muligt gennem Laparotomien at komme 
til Erkendelsen af et så aparte Okklusionsforhold som det 
angivne, er kun altfor naturligt. Dog kan jeg ikke tilbage- 
holde den Bemärkning, at Laparotomisår må vare store, for 
at man ved Okklusioner skal have nogen Chance for at finde 
og rette de abnorme Forhold. Hvor vidt man havde opnået 
noget synderligt Resultat ved at åbne en af de Tarmslynger, 
man traf, er vel tvivlsomt, da den opnåede Tarmfistel altså 
var kommen til at ligge på en tenmielig höj Pläds i Tarmka- 
nalen og Ernäringen derved vilde vare bleven en Del kom- 
promitteret. Det, at man traf en så höjt liggande Tarraslynge, 
er vel Grunden til, at den ej var så udspilet, at man fölte sig 
opfordret til at skare Hul på den. At der fandtes betydelig 
Udspiling ved Sektionen, hidi-örer dels fra de tre Dage, der 
ligge efter Operationen, dels fra post mortem Forandringer 
(över H Dögns Venten). 

Så vidt Sägens kirurgiske Side. Med Hensyn til Misdan- 
nelsens Natur og Oprindelse, dens embryologiske Side, så har 
jeg lige nylig, m edens jeg var ved at afslutte Manuskriptet, 
fået et Tilfälde på Sektionsbordet, hvorved mit Blik på Til- 
fäldet er blevet noget forandret. Jeg havde hele Tiden tänkt 
mig en Abnormitet i Drejningen på et eller andet Sted i Fo- 
sterlivet, kort sagt et rent Lune af Naturen. Ved det nye 
Tilfälde ser jeg også hint i Sammenhäng med andre og godt 
kendte Misdannelser af peritonteum. — Den her omtalte Sek- 
tion gälder en Ftisiker med fremskredne Destruktioner i bägge 
Lunger, stärk Larynxtuberkulose og rigelige tuberkulöse Tarm- 
sår. Hos ham fandtes ingen andre Lejeforandringer end föl- 
gende: 



6 Bd. XV. N:r 9. — e. tscherning. 

Duoäenum nåede med sin nedre horisontale Gren ikke 
så långt til venstre som normalt. Derefter hävede Tyndtar- 
men sig op i et meget rigeligt Krös, hvis Tilhäftning på ba- 
geste Väg ikke var den sädvanlige; men Kröset sad fast oppe 
under pancreas, hvorfra det strålede ud som en Vifte, bärende 
foruden Tyndtarmen også coecum og colon ascendens. Coeciim 
lå nu ikke på sin sädvanlige Pläds i höjre fossa iliaca, men 
midt i Bäkkenet bag ved Blären. Herfra steg nu colon ascen- 
dens lige op på v. Side af columna, som anfört bängende i 
det fra pancreas udstrålende Krös. Colon transversum var 
kortere end naturligt og lå forskudt över i venstre Side. Co- 
lon descendens, S. romanum og rectum vare på sädvanlig 
Pläds. Omentet var lille og forlagt över i venstre Side. Bägge 
testes vare nedstegne. 

Den Misdannelse, hvoraf lier er anfört et Tilfälde, er alt 
tidligere omtalt af Forfatterne. Treitz (hernia retroperitonas- 
alis 1857) omtaler flere Tilfälde dels af egen Observation, dels 
af Literaturen. Senere er også Misdannelsen observeret af 
Gkuber, der helliger den en Del Omtale på forskellige Ste- 
der (Bull. de Petersbourg V. 49 — 60, ref. Schm. Jabrb. 115, S. 
21—22; — Arch. fiir Anat., Physiol. u. wiss. Med. 1862, S. 
588; — d:o 1864, S. 478), ligesom han senere päviser, at en 
lignende Form kan forekomme under en Inversion af Indvol- 
dene, altså en höjresidig Beliggenhed af colon og fälles Krös 
for colon ascendens og Tyndtarmen (Arch. f. Anat., Phya. u. 
wiss. Med. 1865, S. 588). — Denne Form for Lejeforandring 
er senere gået över i Lärebögerne som et Navn, men uden at 
helliges nogen tydelig Beskrivelse. 

Treitz's Opfattelse af den Made, hvorpå colons Leje be- 
stemmes, er vel noget afvigende fra den almindelig gängse 
Opfattelse. Medens man nemlig almindeligvis tänker sig co- 
lon i Fosterlivet foretage en Vandring fra venstre gennem 
Mesogastriet över mod höjre Side med coecum i Spidsen, ind- 
til denne ender pä sit sädvanlige Sted i höjre Side, så hävder 
Treitz, at colon ascendens under den relative Formindskelse, 
som Leveren er underkastet i en vis Del af Fosterlivet, träk- 
kcs med Leverranden opad og til höjre, medens coecum ikke 
synderligt forandrer sin Pläds, i hvert Fald ikke foretager 
nogen Vandring. Det venstresidige Leje af colon ascendens 
er da kun en Standsning i den normale Fosterudvikling, i det 
Tarmen ikke fölg-er med. Det bliver nu kun af underordnet 



TO TILFALDE AV ILEUS. t 

Betydning for Opfattelsen af mine to Tilfälde, ora det venstre- 
sidige Leje er at opfatte som en Standsningsiidvikling på den 
ene eller den anden Made; alle Forfattere ere enige i/at op- 
fatte IMisdannelsen som en Förbliven på et Fötalstadium af 
en bestemt Del af Tarmen. — Men fölgende Observation ved 
det sidst nävnte Tilfälde holder jeg for at vare af Interesse. 
Når jeg förte coccum med colon ascendens över til höjre fossa 
iliaca, kom derved colon ascendens til at ligge på skrå opad 
mod venstre liggende mellem Hvirvelsöjlen og Tyndtarmens 
Krös, krydsende Hvirvelsöjlen omtrent ved övre Ende af Lände- 
partiet. Kröset af Tyndtarmen häng således ned över colon, 
oo; Stillinoren var i Grunden kun deri forskellig fra den ved 
Ileustilfäldet, at Mesenteriet häng löst, medens det hist var 
fastvoxet til Bagväggen og derved holdt colon på den Pläds, 
som jeg her forsögsvis tildelte den. At en sådan Omflytning 
og en sådan fötal Tillodning iiar kunnet finde Sted. må anses 
for meget rimeligt. At der ingen cikatricielt udseende Partier 
var at opdage, tyder på fötal Oprindelse. 

1 Fölge den her givne Udvikling anser jeg altså det med- 
delte Ileustilfälde for ut vare et venstresidigt Leje af colon 
med fötal Omlejring og Tilhäftning efter det' antydede Skema. 
— Tilsvarende Lejeforandring har jeg ikke truffet omtalt för. 



II. ILeus hos Nyfödt på Grund af kongenit Enterokystom. 

Nyfödt Drengebarn, Sön af Värtshusholder, födt i Hospitalet d. 
27de Juli 1882. Var fuldbåret, viste ingen synlige Misdannelser, 
befandt sig vel strax efter Födseleu, sov godt. Vägt 3800 Gm. 

D. ^^Z;. Har ingen Abuing haft siden Födselen. Har kastet 
op. Der er ingen Opdrivning af abdonaen. Befindeudet synes godt. 
Ved Sondering af rectum findes denne perraeabel i det mindste 3 Cra. 
op. Sonden er ved Udtagelsen belagt med meconiura. — Der gaves 
ol. ricini og påbegyndtes kuustig Ernäring. 

D. -^/.j. Barnet vil kun nödig tage noget til sig så vel af Bryst 
som af Flaske. Der er Opkastniug. En ringe Mängde mörkegrönt 
Tarmindhold (meconium) er afgået. Sover meget. Skriger kun lidet. 

D. ^^/■j. Har indfundet sig icterus. Meconium er ätter afgået. 
Vil intet tage til sig, og ved Forsög på at bringe den til at nyde 
noget fremkaldes Opkastniug. Barnet raagrer af. Fontanellerne ere 
åbne, affladede. Huden kölig. Underlivet kun i ringe Grad opdre- 
vet. Leveren föles ikke tydeligt forstörret. Milten kan ikke töles. 



8 Bd. XV. N:r 9. — e. tscherning. 

Ordineres: Rödvin og Vand, Infusi rhei alkalin. 5 aq. foeniculi 100 
tages 1 Barneskefuld hver Time. 

Heller ikke nu indfandt der sig anden Tarmudtömmelse end en 
ringe Mängde grönt, slimet meconiura. Opkastningerne udebleve. Der 
indfandt sig Kollaps, og Barnet döde d. 31 Juli, 4 Dage gamraelt. 

Efter Sygeforlöijet stillade man på Afdeliugen (2den Afd.) Diagno- 
sen på en Tarmokklusion af fötal Oprindelse; dog havde det ikke 
väret muligt at konstatere Stedet, og man havde heller ikke kunnet 
fastholde nogen bestemt Diagnose, af hvilken Art Tillukningen kunde 
vare. På Grund af den tilstedevärende icterus havde man som en 
fjärn Mulighed ment, at Tillukningen kunde vare en af de kongenite 
duodenums Tillukninger; herpå tydede også den måske forstörrede 
hepar. På Grund af Afgangen af meconium og den ringe Opdriv- 
ning mente man at kuune udelukke Tillukning i den nederste Del 
af Tarmen, ligesom man havde udelukket atresia anij og i det 
hele kunde Tillukningen ikke vare en komplet, dersom den lå neden- 
for duodenum i hvert Fald, om den havde bestået under hele Fo- 
sterlivet. 

Sektionen, foretagen d. 1 Avgust (omtr. 20 Timer efter Döden), 
viste fölgende Forhold: 

Liget 52 Cm. Ernäringstilstand middelmådig. Fin lanugo på 
hele Legeraets Overflade. Fuldständig frie Neglerande på Händerne, 
ikke ganske frie på Födderne. Testiklerne nedstegne på bägge Sider. 
I det hele ingen Misdannelser at opdage ved udvendig Inspektion. 
Huden ikterisk. Diaphragma ved 4de Interkostalrum. 

Hjärtet bredt af Form. Höjre Halvdel danner Spidsen. Der 
findes ingen Abnormiteter på Klapper, endocardium eller i Muskula- 
turen. Septum viser ingen Misdannelser. 

Lungerne vise atelektatiske Partier på bägge Sider af Rygsöjlen. 
Vävet er på de Steder lidt skört og meget blodigt. I de middel- 
store Bronkier löse gule Slimfnogge på Väggene. 

Trachea, larynx, pharynx naturlige. 

Leveren ikke kendeligt forstörret. Vävet af normal Blodfyldning. 
Tegningen ikke synlig. Farve og Konsistens normale. Galdevejene 
naturlige. 

Milten teramelig stärkt blodfyldt. Eliers ingen patologiske For- 
andringer. 

Nyrerne lappede; Farven let ikterisk, ellers findes intet pato- 
logisk. 

Blären stärkt kontraheret. Slimhinden noget ikterisk, ellers sund. 

Ventriklen indeholder en sparsom guUig, slimet Vädske. Slim- 
hinden viser intet iöjuefaldcnde abnormt. 

Tarmkanalen er middelmådig udspilct indtil et Sted i Tynd- 
tarmen, 145 Cm. nedenfor pylorus og 30 (^ra. över valvula Bau- 
hini. På dctte Sted findes en Forsnävring af Tarmens lumen, hvis 
Oprindelse findes at bero på fölgende Forhold. Der findes på 
nävute Sted en nästen kuglerund, enrummet Kyste pä omtr. 5 Cra:s 
Gennemsnit. Denne Kyste er överalt däkket af Peritonäalhinde, der 
ligesom hele det övrigc pcritonaeum ser aldeles sund ud. Kysten er 



TO TILFÄLDE AF ILEUS. 9 

häftet til Tarmen og Mesenteriet ved dettes Tnsertion på hin på den 
nedad til venstre liggende Flade. Tilhäftningen har en vis ringe Ud- 
sträkning efter Fladen og er tilvejebragt ved löst Bindeväv. Kyste- 
väggen er genneinskinneude, så der ses to Karforgreninger, hvoraf den 
ene peritonäale gennem små Grene, der stikke gennem Väggen, for- 
syner Forgreningerne i den indre Del af Väggen. De to Lameller 
af Väggen ere noget forskydelige mod hinandeu. Väggen viser på 
Indsiden et Udseende, der miuder til en vis Grad om Tarmslim- 
hinde (se nedenfor). ludholdet er en koUoid flydende Masse afglas- 
agtig opalescerende Udseende, visende enkelte hvidlige mättede Fnug. 
På det Sted, hvor Kysten ligger, er der foregået en Drejning med 
Mesenterialudstrålingeu til Kystens Tilhäftningssted som Axe. Herved 
vikles Tarmen et Par Gange om Kystens basis og om Mesenteriet. 
Snoningen ligger således, at den set forfra viser sig at gå i samme 
Retning som Viseren i et Ur. Tarmens lumen er på det nävnte Sted 
betydeligt forsnävret, i det den efter Opklipning kun maler 1,1 Cm. 
i Omfång, medens den ovenfor Stedet er 2,5 Cm. og nedenfor henved 
2 Cm. Tarmen, der öven for detta snävre Sted er udspilet i ringe 
Grad af Luft. er nedenfor Snävringen tom og samraenfaldeu ; dette 
gälder särlig Tyndtarmen, men noget også Tyktarmen. Medens man 
altså med Saxen kan fölge Tarmens indsnävrede lumen hele Vejen, 
får man Indtrykket af en i hvert Fald tilnärraelsevis fuldständig Til- 
lukning af det forsnävrede Sted på Grund af Snoningen, som er 
beskreven ovenfor. Der findes på Slimhinden, svarende til selve Ky- 
stens basis, en let Fordybning, men eliers ikke Spor af nogen Kom- 
munikation. Det eneste Spor af en nöjere Förbindelse er en fastere 
Sträng, der på samme Sted findes raellem Tarraväg og Kysteväg, der 
i övrigt ere löst sammenhängende ved et blödt Bindeväv. Slimhin- 
den i Tarmen er i övrigt fuldkommen naturlig överalt. Der er ingen 
Vädske eller fast Exsudat i Bughulen, og peritonaeura viser ingen ab- 
norm Injektion. 

Mikroskopisk Undersögelse af Kystens kolloide Indhold viste, at 
der i en klar Grundsubstans findes ganske få lidt stärkere lysbry- 
dende fine uregelmässige Gryn udcn tydelig Struktur. Desuden nogle 
store opsvuhnede Cylinderceller med kolloid Förändring, til Dels stärkt 
udspilede, og nogle forsynede med en fin endestående stribet Brämrae. 
Ved den kemiske Undersögelse ^), viste det sig, at den kolloide Masse 
for störste Delen bestod af Paralbumin, med et mindre Procent Se- 
ruraalbumin og en ubestemmelig ringe Mängde Mucin; desuden na- 
turligvis Vand og en ringe Mängde Salte. 

Mikroskopisk Undersögelse af Väggen af Kysten viste fölgende 
Lag: en serös Hinde, et Muskellag bestående af et Längde- og et 
Tvärlag af glatte Muskelfibre. Dernäst et smalt Lag af löst Binde- 
väv, endelig en Slimhinde med mere eller mindre spredt siddende 
villi, der ere forsynede med et enkeltlags Pladeepitel. Til Tarm- 
kertler ses intet Spor. 

') Velvilligst foretagen af 8tnd med. Toeup på Prof. Panums Laboratorium. 
Enkelthederne om den kemiske Sammensätning fremkomme andet Steds i et 
Arbejde af Dr ÖiiUM. 



10 Bd. XV. N:V 9. E. TSCHERNING. 

Tarmkyster ere i det hele ikke särdeles hyppige, og ofres 
kun en raeget kortfattet Redegörelse i de almindelige Hånd- 
buger. Af E. Fränkel (Virch. Arch. 87, S. 275) er der 
under Henvisning til lignende Observationer af ViRCHOW (Ber- 
lin, geburtshiilf. Ges. III, S. 204) og Luschka (Virch. Arch. 
20) givet Beskrivelse af et Tilfälde af raultiple Retentions- 
kyster i Lieberkuhns Kertler på Grund af kronisk Betändelse 
i Slimhinden. Fränkel sammenstiller dette med lignende Ob- 
servationer af CORNIL (Arch. de Phys. III, S. 311) og Kelsch 
(samme Arch. 406—24, 573—91, 687—708). Disse to Forfattere 
antage, at de gjorte Observationer bringe En til Antageisen 
af en Emollitionsproces af Solitärfolliklerne som Udgangspunkt 
for Kysterne. En kronisk, dysenterisk Betändelsesproces er 
for disse Forfattere Årsagen til Dannelsen af disse Kyster. — 
Samme Sted giver Fränkel Beskrivelsen af et äldre Präparat, 
hidrörende fra et nyfödt Barn, der dur på lite Dag af ileus- 
agtige Tilfälde, fremkaldte ved en i Tyndtarmens lumen, men 
ikke över dens seröse Overflade prominerende tumör af kystisk 
Natur. Fränkel antager, som rimeligt er, at det er en kon- 
genit Misdannelse, men omtaler i övrigt ikke dens Natur när- 
mere. 

En anden Art af Kyster er beskreven af Bang (Nord. med. 
Arkiv, Bd VIII, N:r 18). Tilfäldet refererer sig til en 57-årig 
Kvinde, i hvis Tarm der fandtes multiple luftfyldte Kyster ind- 
lejrede i et nydannet Bindeväv og sandsynligvis opståede af 
Bindevävsfoci af Eundceller og Kämpeceller. I Kysterne fand- 
tes ikke Spor af Epitel. Kysterne have deres Leje i submu- 
cosa, muscularis og serosa. 

Et lignende Tilfälde, hvor multiple Kyster af samme Be- 
skaffenhed for Väggenes Vedkommende, men indeholdende 
Vädskc, er nylig beskrevet af Marchiafava (Arch. ital. de 
biolog. I, 3; ref. i Fortschr. d. Med. I, S. 22). 

Med disse Tilfälde synes Räkken af den Art Kyster at 
vare udtömt, der ere opståede ved Retention eller Degenera- 
tion af en eller flere af de Tarmväggen komponerende Ele- 
menter. 

Vi gå dcrfor över til den anden Art af Tarmkyster, de, 
som särlig fortjäne Navnet Enterohjstomcr. Derved forståes 
altså Kyster, dannede af en Väg, der viser mere eller mindre 
typisk Tarmvägöbygning. De behöve ikke at vare Kyster på 
Tarmen, men kunnc findes på andre, meget vexlende Steder. 



TO TILFALDE AF ILEUS. 



11 



Denne Art Kyster synes at vare truffen noget hyppigere; men 
det foreliggeude Antal af Tilfälde skal dog ikke vare meget stort. 

Roth har (Virch. Arch. 86, S. 371) givet en Oversigt 
över, hvilke Former der ere noterede. Han skelner da niellem 
to Former eller Grupper. I den ene er det et i Oprindelsen 
normalt Anlag, der er blevet patologisk forandret. Således 
kan en fötal peritonitis eller Axcdrejning medföre Tillodninger 
og Dannelsen af flere kystiske Säkke (Rokitansky). Denne 
Gruppe beskäftiger os mindre her. Den anden Gruppe er den, 
hvor et uregelmässigt Anlag er Grunden til Kysten, og herhen 
regnes de forskellige Teratoraer på Tarmkanalen. 

De Svulster, som närmest interessere os her, ere sådanne, 
som ere fremgåede ved Misdannelser af abnorme Udbugtnin- 
ger på Tarmväggen, der blive afsnörede og danne Kyster af 
samme Art som den såkaldte hydrops processus vermiformis, 
en Art Retentionskyster. Det allerhypigste Udgangspunkt for 
disse Kyster er det MECKELske Divertikel. Af den Art Til- 
fälde har Roth samlet 6 fra Literaturen, af hvilke 2 ere med, 
4 uden Kommunikation mellem Kysten og Tarmen. Disse 6 
Tilfälde ere observerede af Roth (a. St., S, 374) og Tide- 
MANN (kopflose Missgeburten, S. 66), der hver have et Tilfälde 
med Kommunikation mellem Divertikelet og Tarmens lumen, 
fremdeles af R^sfeld (de hem. Littrica, S. 11) og Roth (a. 
St., S. 376), der hver have 2 sikre Tilfälde uden Kommuni- 
kation mellem Tarmens lumen og Enterokystomhulheden. Deri- 
mod er et Tilfälde af Roser (Langenb. Arch. XX, S. 475) 
mindre sikkert, da der ikke ved Obduktion er konstateret Af- 
lukning mellem Tarmen og Kystomet, og på samme Made 
betvivler Roth Aflukningen i de fleste Tilfälde af såkaldet 
umbilikal Enterokystom, selv om Sonde ej har kunnet indföres 
i Tarmen gennem Svulsten. — Et Tilfälde af Henning (Cen- 
tralbl. f. Gynffik. 1880, S. 398) udmärker sig ved Störreisen 
af Kystomet, der var en intraraeseuteriel, sandsynligvis ved Re- 
tention i divertic. il. opstået Enterokystom, der pä Grund af 
visse Dimensioner blev en Födselsforhindring, der nödvendig- 
gjordte Embryotomi. 

Det er til den sidste Gruppe: de 4 Tilfälde af konsta- 
teret aflukket Retentionskyste af diverticulum ilei, at mit Til- 
fälde kommer til at slutte sig. Der kan neralig med Hensyn 
til Genesen af denne Kyste ikke vare nogen Tvivl for mig om, 
at vi her have med et Meckels Divertikel at göre. Bygnin- 



12 Bd. XV. N:r 9. — e. tscherning. 

gen af Väggen og de i Indholdet fundne Celler vise så tydeligt 
som noget hen til Divertikelet. Stedet, som er omtrent på 
Midten af nederste Tredjedel af Tyndtarmen, er ikke meget 
fjärnet fra det Sted, der angives at vare Divertikelets Gennem- 
snits-Plads. Divertikelet tankes nu rigtig nok sädvanligvis 
siddende på den modsat Mesenterialinsertionen liggende Linie. 
Dos: finde Afvigelser til den ene og til den anden Side ikke 
så själdent Sted. Det anföres således af flere Forfattere, at et 
Udspring på Siden af Tarmen ikke hörer til de störste Själ- 
denheder (jfr Roth, anf. St., S. 381). På samme Made har 
jeg for nylig i en voxen Mand, der var död af Pnevmoni, fun- 
det et Divertikel i den for Meckels Divertikel naturlige Af- 
stand fra valvula Bauhini; men Processen udsprang lige ved 
Mesenteriet, med sit Peritonäaloverträk gående umiddelbart 
över i Mesenteriet, og selve Divertikelet forsynet med en lille 
krösagtig Fremståenhed, der udsprang fra Mesenteriet. Tanke 
vi 08 et lignende Anlag at have väret til Stede hos det om- 
talte Barn, så kunde det tankes, at en sygelig Proces i Fötal- 
livet, den samme, som havde medfört Tillukningen, havde for- 
anlediget en Retraktion af det nävnte mesenteriolum; herved 
forklares det for vor Kyste angivne delvise Udspring fra Me- 
senteriet. Hvorledes den omtalte Snoning omkring Mesente- 
riets Axe er kommen i Stånd, kan man vel näppe opstille 
andet end löse Gisninger om. Der er jo nemlig en dobbelt 
Mulished: enten er Tillukningen af Divertiklet, ductus om- 
phalo-meseraicus, opstået, för Navleåbningen er tillukket, eller, 
hvad der er sandsynligere, Tillukningen er sket, medens den 
endnu stod åben. I sidste Tilfälde vil Navlesnorens Snoning 
vare fuldt tilsträkkelig til en Förklaring af Drejningen. Men 
offså uden dette er der vel Momenter nok i de intrauterine 
Bevägelser, der kunne betinge, at en fyldt, forholdsvis vägt- 
fyldig og vägtig Bläre, liggende frit i Underlivet, drejes om sin 
Stilk, oer at den smäkre, fine og fuldkommen tomme Tarm- 
kanal ikke formåer at hindre Drejningen, men smukt snoer 
sig om den drejede Stilk, er rimcligt. 



TO TILFÄLDE AF ILEUS. 13 



Förklaring af Billederne. 

(Sammenl. Texten.) 



Billed I viser Underlivet, som det tog sig ud, i det man åbuede 
det. Coecum med colon ascendens ligger lige i Midten stärkt ud- 
spilet, omgivet af udspilede Tyndtarraslynger. 

Billed II viser Underlivet, efter at Tyndtarmen er bortpräpareret 
fra sit Krös, der er tänkt holdt stående frem ved Kroge eller 1ig- 
nende; også Leveren er borttagen, og i Tegningen er intet andet med- 
taget af Enkeltheder, end hvad der giver Idé om Krydsningen mellem 
mesenterium og colon. CoJons slyngede Forlöb opad og til venstre 
for Kröset er her synlig, og den udspilede coecum er falden över i 
11. fossa iliaca, hvor dens normale Sted må antages at have väret. 



Stockholm, 1883. Kongl. Boktryckeriet. 



Mimm 



Taflaii till n:r 9 lemnas med nästa liäfte. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. N:r 10. 



Om den epileptoida siimessjukdomeii. 

Af 

ERNST HJERTSTRÖM, 

öfverläkare vid Herncisauds hospital. 



Inledning, definition m. m. 

Epilepsiens historia liar höga anoi% och för att skrifva den 
!?anima, skulle man nödgas anföra de äldsta medicinska urkun- 
der. Med kännedomen om det sjukdomstillstånd, som vi här 
föresatt oss att söka ur några vigtiga synpunkter belysa, kan 
ett motsatt förhållande sägas ega rum, och vi kunna påstå, att 
först de senaste tre årtiondenas forskning lemnar ett brukbart 
material för en historik öfver de sjukliga rubbningar, som vi 
kallat epileptoid sinnessjukdom. KänncMlomen om de i litera- 
turen samlade meningsutbyten, kliniska iakttagelser och mer 
eller mindre lyckade hypoteser, rörande detta ämne, med ett 
ord dess historik är ett oundgängligt vilkor för en rätt insigt 
i denna sjukdoms väsende redan i betraktande däraf, att sjuk- 
domens symptomatologi i de flesta af sina hufvuddrag igen- 
finnes i denna historik. Emellertid synes det framför alt nöd- 
vändigt att lemna en förklaring öfver själfva benämningen, 
»epileptoid sinnessjukdom», samt i sammanhang därmed en de- 
finition på det sjukdomstillstånd, som bär detta namn. Hvad 
nu först definitionen beträffar, så utgör den visserligen, här 
framstäld, en anticipation af det följande, men på grund af 
ämnets invecklade beskaffenhet och de skiftande meningar, 
som i literaturen om den samma gjort sig gällande, tro vi 
lämpligast att redan här framlägga den samma; den är ute- 
slutande uppstäld ur klinisk synpunkt och torde svårligen i 
frågans närvarande skick böra formuleras annoi'lunda. Så vidt 
vi således af hit hörande kasuistik, meningsutbyten och teorier 

Nord. med. arkiv. Bd, XV. 1 



2 Bd. XV. N:r 10. — ERNST HJEUTSTRÖM. 

kunnat finna, bör man med epileptoid sinnessjukdom förstå så- 
dana akuta, recidiverande, eller genom recidiv protraherade for- 
mer af sinnesrubbning, som sins emellan växlande genom när- 
varon af konstanta symptom ådagalägga en epileptisk karakter, 
men likväl utmärka sig genom frånvaron af kon vulsiva fenomen 
äfven i form af komplikation och därför, kliniskt taget, måste 
anses såsom vikarierande för hela det epileptiska anfallet eller 
åtminstone för dess konvulsiva fas, sålunda utgörande den pato- 
logiska ekvivalenten för hela det epileptiska anfallet eller dess 
nyss nämnda delfenomen. Vi våga tro, att denna definition 
rymmer alla erkända fall af epileptoid sinnessjukdom, men det 
gäller att söka uppvisa, huruvida en sjukdomsbild, sålunda de- 
finierad, låter kliniskt begränsa sig, hvarvid vi mera skola an- 
föra författarnes meningar samt granska de kliniska fakta än 
uttala ett afgörande ord i frågan och detta af lätt insedda skäl; 
svårigheten, som herskar vid lösningen af detta dunkla kapitel 
af psykopatologien, är nämligen öfver alt erkänd, mest oför- 
stäldt af dem, som med största anspråk pä att blifva hörda 
yttrat sig i frågan, men öfver alt erkännes ock, att den säk- 
raste vägen till målet är den kliniska iakttagelsens; ur denna 
synpunkt torde ock de fall inom vårt land, hvilka nedan of- 
fentliggöras, vara af en viss betydelse. Att bestämma sjuk- 
domens förbindelse med de epileptiska konvulsionerna när- 
mare än till att vara, kliniskt betraktadt, en ekvivalent af de 
samma, tro vi vara för närvarande omöjligt. Då den stånd- 
punkt, vi därmed intaga, i viss mon afviker från åsigterna hos 
do ifrigaste målsmännen för epilepsiens transformation, i syn- 
nerhet Saivits, och den af oss valda benämningen noga botingas 
af denna vår uppfattning, så vilja vi något närmare anföra skä- 
len till denna inskränknino; af definitionen. Vi förutskicka då 
följande resonnement. 

Uppmanas man att gifva svar på den frågan, hvilkct symp- 
tom är karakteristiskt för epilepsien, så blir väl svaret otvifvel- 
aktikt, det konvulsiva; icke så att det ensamt är tillräckligt, men 
att det likväl måste finnas om än antydningsvis, i outvecklad 
form, för att jämte de öfriga 8ym{)tomen fastställa diagnos(Mi. 
Vi tro det förhastadt att diagnosticera absenser ensamt, vore 
de än så väl utbildade, till en obestridlig epilepsi; utan skulle 
verkligen sådana föTekc^nma utan spår till nattliga ell(M' abor- 
tiva konvulsiva anfall, hvilket erfarenlieten visar vara ett om 
än sällsynt förhållande under ett visst stadium af epilepsien. 



OM DEN EPILEPTOTDA SINNESSJUKDOMEN. Ö 

så bör man ställa en sannolikhetsdiagnos, som mer eller min- 
dre närmar sig visshet; den sjuke visar med ett ord icke epi- 
leptiska, utan epileptoida symptom. Nu kan icke förnekas, att 
preexisterande, konvulsiva anfall, som så ofta iakttagas hos 
personer, som sedan insjukna i epileptoid sinnessjukdom och 
kanske ännu mer de senare inträdande anfallen af samma slag 
i hög o-rad öka sannolikheten af identiteten mellan de olika 
sjukdomsfenomenen, sinnesrubbningen och konvulsionerna, men 
ett fattas dock alltid, nämligen konstanta nekroskopiska feno- 
men, som visa en likartad sjukdomsprocess. Huruvida sådana 
framdeles äro att ujipdaga ens för den genuina epilepsien, rör 
icke här omedelbart vårt ämne. Vi anse dem endast nödvän- 
diga för den, som vill säga om de bägge symptomen, sinnes- 
rubbningen och konvulsionerna: den ena är en transformation 
af den andra, och icke åtnöjer sig med att säga: de äro kli- 
niskt betraktadt hvarandras ekvivalenter. Ur denna synpunkt 
anse vi benämningen epileptoid sinnessjukdom vara den lämp- 
ligaste; det är en sinnessjukdom, som liknar epilepsien, som 
har en del af dess karakterer, kan vara identisk, men kan icke 
bevisas vara det. Ofriga benämningar på sjukdomen i fråga, 
som på olika tider och i olika länder begagnats, äro alla mer 
eller mindre inadekvata. Plvad först beträffar den från franska 
författare häfdvunna benämningen epilepsia larvata (épilepsie 
larvée), så kan den nu mera icke betraktas såsom fullt lämplig 
redan därför, att man på senaste tiden börjat uppfatta äfven 
andra rubbningar än rent psykiska såsom »larverade» former 
af epilepsi. Samma anmärkning gäller om en annan fransk, af 
Legrand du Saulle framhäfd benämning af »épilepsie fruste». 
Äfven mot andra benämningar, som också sträfva att ut- 
trycka sjukdomsbildens sammanhörighet med epilepsien, såsom 
transformerad epilepsi, hjärnepilepsi (cerebral epilepsy), psy- 
kisk epilepsi o. s. v. kunna befogade anmärkningar göras; hvad 
särskildt angår den senare benämningen, som Weiss i Wien 
(se Psychiatrische Studien, Wien 1877) gör anspråk på att 
hafva uppfunnit, så har den samma vunnit rätt mycken bur- 
skap inom den nyare tyska literaturen; men särskildt af de 
ledande männen inom Wiens psykiatriska skola har denna be- 
nämning blifvit skarpt kritiserad, och man har rent af skämtat 
öfver idén att kalla en epilepsi »psykisk». Naturligtvis är stri- 
den om ett namn i det hela obetydlig, men den får en viss 
märklighet däraf, att Weiss, som nämndt är, ej otydligt gör an- 



4 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

språk på att hafva först af alla i tryck användt denna benäm- 
ning, hvilken dock återfinnes redan hos Krafft-Ebing (die 
transitorischen Störungen des Selbstbewusstseins 1868). 

Benämningen epileptoid sinnessjukdom saknar icke analo- 
gier inom kulturländernas nomenklatur. Sålunda återfinnes 
uttrycket epileptoid Irresein redan från Griesingers tid och 
kanske ännu förr och är äfven i senare tider användt t. ex. af 
Ideler i Zeitschrift fiir Psychiatrie 1872. De franska psy- 
kiatrer, som Under de lifliga diskussionerna på 1870-talet om 
den epileptoida sinnessjukdomen yrkade på en mera kritisk 
gransknino; af de omtvistade fallen, ville för den i frågra va- 
rande formen af sinnessjukdom göra uttrycket »épileptiforme» 
gällande. Hvad angår den nyaste tyska benämningen eller 
»psychisch-epileptisches ^quivalent», så har den onekligen för- 
delen att uttrycka, hvad man med sjukdomen förstår, då man 
nämligen strängt följer Samts uppfattning. Emellertid är detta 
ord altför långt för att böra införlifvas med någon annan ord- 
bok än den tyska. 

För att afsluta denna etymologiska betraktelse, som kanske 
redan blifvit nog vidlyftig, vilja vi endast framhålla den prak- 
tiska fördel, som vinnes genom antagande af benämningen epi- 
leptoid sinnessjukdom, då vi redan inom svenska nomenklatu- 
ren ega en analog benämning på den sinnessjukdom, som 
komplicerar epilepsien, d. v. s. epileptisk sinnessjukdom (sin- 
nessjukdom med epilepsi), hvarigenom likformighet i nomen- 
klaturen står att vinna med bibehållande af tydlighet och en- 
keliiet. 

I det arbete '), som ligger till grund för denna uppsats, 
hade vi vid framställningen af sättet, hvarpå läran om den epi- 
leptoida sinnessjukdomen utvecklat sig till sin närvarande stånd- 
punkt, indelat den samma i 3:nc afdelningar, en för livardera 
af de stora kulturländer, där frågan hufvudsakligen varit å bane; 
men det på förhand begränsade utrymmet i arkivet har nödgat 
oss utelenma den sålunda lemnadc literaturöfversigten. 

Vi beträda därför här genast det vidsträcktare område, som 
nutiden tillerkänt den epileptoida sinnessjukdomen, då vi gå att 
skildra dess symptom, sådana nyare tyska forskare i synnerhet 
Samt-) och äfven vår egen ringa erfarenhet lärt oss uppfatta 



') Om deu epileploida .slnncHsjnkdoniPii. kliniskt ]>!<yki:itri8k afbandling af Eunst 

lIjKKTSTitÖM, Stoirkholm liS.S;{. 
2) Archiv f. Psychiatrie, bd. V, li. 2 ocU bd. VI. h. 1. 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. O 

dem. Då det emellertid gäller en sjukdom, som kan sägas 
uteslutande eller nästan uteslutande ur klinisk synpunkt vara 
känd och erkänd, anse vi det lämjdigast att dessförinnan an- 
föra den kasuistik, hvaröfver vi själfva i detta arbete förfoga. 
Intet af de nedan meddelade fallen är hittiie offentliggjordt, 
om än icke alla äro svenska. För ett har jag nämligen att 
tacka prof. Nasse i Bonn, som godhetsfullt tillåtet mig här 
intaga journalen rörande ett sjukdomsfall, hvilket han på sin 
klinik demonstrerat såsom psykisk epilepsi, och hvilket äfven 
jag haft tillfälle under min vistelse i Bonn iakttaga. Ett an- 
nat har dr A. VoisiN i Paris på prof. Kjellbergs i Upsala 
anhållan tillåtit mig publicera. Slutligen begagnar jag till- 
fället att hembära min tacksamhet till de läkare inom Sverge, 
som på samma sätt stält sin erfarenhet till mitt förfogande, och 
utan hvilkas bistånd det öfver hufvud varit mig omöjligt att 
upprätta någon svensk kasuistik. Att denna ännu är tämligen 
torftig, beror icke blott på sjukdomens sällsynthet utan må- 
hända älven på de ogynsamma förhållanden, våra hospitals 
inrättning, med ett fåtal läkare erbjuder, då det gäller detal- 
jerad sjukobservation och journalföring. Om denna uppsats 
kunde bidraga att rikta de svenske läkarnes allmännare upp- 
märksamhet på förekomsten af epileptoid sinnessjukdom äfven 
inom vårt land, vore därmed i vår tanke mycket vunnet. Det 
torde väcka uppmärksamhet, att de nedan anförda sjukhisto- 
rierna endast handla om män. Detta härleder sig icke af vår 
bristande erfarenhet om liknande sjukdomstillstånd hos kvinnor, 
ty vi halva under vår tjänstgöring vid trenne anstalter för sin- 
nessjuka hunnit samla ett antal sådana fall rörande kvinnor, 
hvilket är större än den här meddelade kasuistiken. Emeller- 
tid har den afvikelse i sjukdomens symptom och förlopp, som 
förekommer hos kvinnor, öfvertygat oss om nödvändigheten att 
afhandla hithörande sinnesrubbning hos män och kvinnor hvar 
för sig. Vi hoppas att framdeles i ett annat arbete, äuinadt 
att utgöra ett komplement till denna afhandling, komma i 
tillfälle att framlägga de grunder, pä hvilka vi stödja denna 
åsigt. 



6 Bd. XV. N:r 10. — ernst ujertström. 

Kasuistik. 
Obs. I. (Professor Nasses och förf:s). 

Ärftligt anlag ej påvisadt; lyniicsegendomligheter; hufvudskada 
och därefter ökad retlighet samt missbruk af spirituösa; nevralgiska 
smärtor i ärret efter travmat, stundom stegrande sig till sviudcl- 
käusla; i börjau af mars tecken till sinnessjukdom; de sista dagarna 
af månaden fullt utbrott med storhetsdelirier af religiös färg; redan 
d. 2 påföljande april stilla och stuporös; därefter konvalescens med 
amnesi för de förflutna 4 veckorna. Efter några dagars prodromer 
i slutet af juni ett nytt anfall med religiösa delirier, sannolikt hallu- 
cinationer och impulsiva utbrott; stark reraission mot medlet af juli, 
därpå recidiv; amnesi på höjden af anfallen; starka intcrvallära 
symptom. 

Palm Gottfrid, verheiratet, Schneider in Pipenheim wohuhaft, 
katholisch, geboren 9 öder 12 juli 1841. 

Krankengesehichte: Von erblichcr Belastuug ist Patient frei; or 
ist auch in seincr Jugend nie erheblich kränk gewescn, erlcrnte uacli 
gewöhnlichen Schulbesuche das Schneiderhandwerk, diente von 1863 
— 67 als Soldat. Als solcher fiihrte er sich gut; indessen galt er in 
seiiiem Dorfe immer fiir einen sonderbaren, aufgeregten Menschen. 
Die bciden Fcldzuge von 66 uud 70 niachtc er mit wenti auch nur 
als llandwerker. Kurze Zeit nachdem er aus dem französielien Kricgc 
zuriiek gekehrt, bekam er eines Abeuds im Wirthshause Strcit mit 
audern, die ihn neckten, weil er sich weigerte. Karten zu spieleu; 
es kam zur Prugelci, P. crhiclt Schläge zuerst mit eiuem Biers.^idel, 
dann eiuer Ofenschanfel, suhliesslich eineni Stuhlbeine auf den Kopf, 
so dass er stark blutete und besinnuiigslos zusammensank uud uach 
Hause getragen werden musste. Ilier lag er woehcnlang unler Bc- 
handlung 2 Aerzte schwcr kränk; er behiclt einc länge tiefe Narbe 
an der rechten Stirnseite. Seit dicser Zeit zcigte sich cine Aende- 
rung im Benehmcu P:s; er wurde aufgcrcgter als friiher, redete viol 
in den VVirthshäusern und auf den (Jassen, spraeh gern von Po- 
litik; bald bckani er, höchst wahrscheinlich im Folgc nachlässigen 
Arbeitens, Differensen mit seinem Arbeitsgeber, dem er vorwarf er 
wollc ihn ubervortheilen, er ergab sich in dun letztcn Jahren dem 
Trunke, machte allerlei dumme Streichc, wurde von den Anderii, wie 
cs seheint, viel geneckt und gereizt, was stine Aufregung stcigerte. 
Er sclbst crzälilt, er habe seit der Kopfverletzung, wiiiirend er friiliir 
btets gesund gewescn, beständige bald mehr bald wenigcr heftige 
Kopfsehnierzen gcliabt, die sich oft bis zu einem Gefiihl von Seliwin- 
del gcsteigert hatten; er habe dann, von der alten Narbc ausgehcnd, 
ein achmerzhaftes Ziehen durch den Kopf gehabt, auch Nerven- 
zucken; er habe solehe Anfälle durch Aulh-gen essiggelränkter Tiicher 
verhindern können auch sei cs bcsser geworden, wcnn scine Erau 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. ( 

ihn fest gedriickt habe, die Frau bestätigt diese Augabe. Antaug 
März dieses Jalires, nachdem er besonders in der letztcu Zeit viel 
getruukeii, steigerte sich seine Erregung, er lief auf den Strasscu 
Lerum, hielt Heden, schimpfte, durch eiue harmlöse Aucsserung, die 
er bei der Nachricht vom Tode eines Mannes Naniens König ge- 
macht hatte, gerieth er, wahrscheinlich durch Anderen aufgereizt, in 
grosser Angst, ein Majestätsverbrechen begången zu haben, er fiirchtete 
sich wenn er einen Gendarm ansah; dazu ting er wieder Streit mit 
seinem friihereu Arbcitsgeber an, behauptetc von ihm uoch Geld zu 
bekommen; dabei nahm die Aufregung immer mehr zu, in den letzten 
Tagen des März wurde er ganz tobsiichtig, lärmte furchtbar, predigte, 
bedrohte seine Umgebung, und wurde daher um 30 März unserer 
Anstalt (Bonn) iibergeben. 

Er trät hier in voUer raaniakalischcr Erregung ein, lärmte, sang, 
predigte mit lauter Stimmc, er sei der Apostel Paulus, alle Menschen 
miissten Bussc thun, er wolle nach Rom. u. A., die Naclit lärmte er 
weiter, den andern Morgen aber ist er ganz still, lässt sich uuter- 
suchen, ist aber hoehgradig benomraen, weiss die einfiychsten Dingen 
nicht, nicht seincn Namen, sein Alter, sein Geschäft, erklärt, er könne 
es nicht sägen, er zeige stieren Blick, keine Krarapf- öder Lähmungs- 
erscheinungen, kein Zittcrn, er bleibt ruhig, schläft gut, weiss aber 
durchaus nichts anzugeben, er glaube, er heisse P., weiss cs aber nicht 
gewiss. Am 3 April mcint er, er fangc allmälig an, sich wieder das 
Vorgefallcuen zu eriunern, es sci ihm ira Kopf allés verworren: er 
glaube dann, er sei Schneider, habe 3 öder 1 Kinder, ohne es be- 
stiramt sägen zu könneu. Auch klagt er Schmerzen in den Armen 
und Beineu, erzählte er habe friiher oft Krarapfanfälle gehabt, sci 
dabei bewusstslos gewesen und oft zu Boden gcfallcn, cinige Tage 
spätcr, als er klarer gewordcn, stellt er die Angaben iiber Kränii)l"c 
in Abrede, er habe es verwcehselt mit Krämpfen, an denen sein klei- 
ner Sohn leide. Er erinucrt sich täglich besscr der Vergangenheit, 
seiucr Kopfvcrletzung, weiss die Namen der Aertze, die ihn behandelt 
haben. Bei einem Besuehc der Frau halt er sich ordentlich und 
wird seit dem 10 April auf sein dringendes Verlangen zur Schneider- 
arbeit zugelassen. Hierbei zeigt er sich sehr fleissig, aber auch un- 
gemcin hastig und Uiichtig, ist in bcständiger leichtcr Unruhe, spricht 
gern und viel, vcrräth in seinem ganzen Thun einen deutlichen 
Schwachsinn, er weiss jetzt gcnau Bescheid iiber sein friiheres Lebeu, 
erzählt, dass er kurz nach dem Kriegc gegen Erankreich die sehweren 
Kopfvcrletzung crhalten habe, dass er sich uachhcr kränk gewesen und 
von da an stets an Koplschmerzen gclitten habe. Krämpfe habe er 
nie gehabt, sei auch nie bewusstlos gewesen, nur fiau sei ihm oft 
iiber dem Arbeiteu gewordcn und seine Frau habe ihn dann halten 
miisseu; Angaben, die die besuchende Frau bestätigt, Seit der kopf- 
vcrletzung, erzählt er, sei er nicht mehr gewesen wie friiher, die Leute 
hatten viel iiber ihm gesprochen, ihm Vorwiirfc gemacht, uanientlieh 
aber sei der DorfschuUehrer ihm aufsässig gewesen. Dcrsclbe habe 
ihm zu wenig fiir seine Arbeit zahlen woUen, habe ihm dann später 
die Kunden entziehen woUen und ihm Allerlei Böses naehgercdet. 



8 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

Eines Tages habe er ihm gesagt: P. ich biu reich und du bist arm, 
du kannst Nichts wieder raicli du musst der Scherael meiner Fiisse wer- 
den; das Kapital hat bis jetzt stets gesiegt und vvird auch uoch 
siegen. Später, als der Sohn des Biirgerraeisters die Schwester des 
SchuUehrer geheiratet, habe dieser auch mit gegen ihn gewirkt. Er 
bringt aber diese Dinge ohne allén Affekt vor, laeht dazvvischcn, 
giebt auch zu, dass der SchuUehrer vielleicht Recht habe, dass er 
nicht immer piinktlich geliefert habe; die Art und Weise der Erzäh- 
lung raacht den Eindruck, als wenn es sich um wirklich geschehencn 
Dinge handeln, wie es dera auch sehr wahrscheinlich ist, dass P. in 
seiner schwatzhaften, prahlerischen Manier und seiner Neigung zura 
Trunk seine Mitbiirger gegen sich aufgebracht hat. Unverkennbar ist 
in seincra Erzählen, seinen Manieren ein raässig Grad vom Schwach- 
sinn; er redet in gehobenem Tone, wiederholt oft allerlei souderbare 
Bevvegungen mit den Handen dazu, bricht zuweilen mitten im Satz 
ab, um auf seinem Schneidertisch zu springen. Er ist stets heiterer 
Stimmung, bittet zwar viel um Entlassung nach Hause, lässt sich 
aber leicht davon abbringen; weiter giebt er an, dass er vor etwa 4 
VYochen wegen der verraeintlichen Majestätsbeleidigung in grosser 
Angst gerathen sei, er sei sehr aufgejegt geworden und wusste von 
da an nichts raehr; er arbeitet äbermässig, gönnt sich kauni Ruhc. 
Eines Tages halt er einen längere Ansprach an die Visite und bat, 
man solle die Palme des Hauses nach dem Hause wiedergeben. Er 
lobt den Aufenthalt in der Anstalt, so gut hatte er nie gehabt. 
Krärapfe sind hier nieraals beobachtet, er hat einmal iiber Kopf- 
schraerzen geklagt; sonst fiihlt er sich ganz wohl, P. ist ein mittel- 
grosser, mässig genährter Mensch mit kahlcn Kopf und auffallcnd 
rigiden Stirn- und Vorderarmarterien. Auf der r. Schläfe zicht sich 
in leichtem Bogen gegen die Stirn zu 3 parallelc, schmale Narbeii, 
die in ihrcra untern Theile zusaramenfliessen, adhäriren, nicht schmerz- 
haft sind. VjV hat gesunde Brust- und Unterleibsorgane. Die 1. Pu- 
pille ist einmal als grösser bcmerkt wordeii, in letzter Zeit indess nicht 
raehr und das anfänglich bestehcnde Zittern der Hände hat nachge- 
lassen. Krampt' öder Lähraungscrschcinungen sind nicht vorhanden. 
Pat. fiihlt sich ganz wohl in der Anstalt, wenn er nicht Familie liätic, 
raöchte er immer hier bleiben. ilalluciuationen sind hier niemaU 
beobachtet wordcn, und stellte Pat. sio fiir die friihcrc Zeit in Abrcdc. 
Er har jetzt gute Krankheitscinsicht, ist aber immer in gehobencr 
Stimraung, raisonnirt gern. Zu seiner Behandlung ist hier bis jetzt 
nichts gethan. Sein Körpergcwicht hatte bis Maj mit 9 "S ge- 
wonnen und wird jetzt wieder gestiegen sein. Bei einem zweitera 
Bcsuchc der Frau benahm er sich sehr ordentlich. 

D. "/e- Nimmt sich mit grosseni Eifer cinen andern Kranken 
an, dem er die Elcraentc des Niihciis bcibringt, freul sich sehr, wenn 
er belobt wird. 

1). Ve- S"fft, dass er hier Aufangs hcftigc Kopfschmerzcn ge- 
habt hatte. 

I). Vti- 'Ifi'*' ^'"^ liiiigere, pathctischc Rcde; das grosse Wcrk 
sei vollendet, seine Gesundhcit sei Avicder hergestellt, er bittet um 



OM DEN EPILKPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. [f 

seine Entlassung. Wo das Oberhaupt fehle, gebe es keine ordent- 
liche Kindererziehuiig. 

D. ''/b- Sclir tidcl, duutlichcr Scliwachsiun. Von Verfolgungs- 
idéen keiue Rede. 

D. '"Z^. Hatte gestcrn Besueh von seiner Fiau, bat sich gut 
mit ibr uiiterhalten, klagt aber heute, dass es seiner Frau nicht gut 
gingo, scin Haushalt litte sehr in seiner Abweseuheit. 

D. -'Yg. Heute sehr erreirt, seine Frau raöchte verhungern, möchte 
ins Krankenliaus; droht er will sich verhungern, wenn er nicht fort- 
känie, er könue fiir seinc Kinder sorgen. Sieht ser bleich aus vor 
Erregung. 

D. "Ve- J^iii i'n" bcsuchenden Bekannter giebt an, P. sci stets 
ein exaltirter, schwatzhaftc Mensch gewesen ; die ihm angegebene 
Verfolgungen durch den Schullehrer beruhten auf Wahrheit, dieser habe 
in der That den Lcuten abgeräthen bei P. arbeiten zu lassen. 

D. --/fi- Halt feierlieh Aufspraehcn an die Aertze, in denen er 
lim Entlassung bittet; er raiisse zu seiner j ungen bliihenden Frau, 
einc Stimme in seinem Innern sage ihra, wenn er den Beisesack nicht 
schniire, komrae er nach Sibirien. 

I). -"*/g. Hat an seine Frau geschriebcn, erkiindigt sich iiber 
den Befinden der Kinder, sagt ihr, dass sie das Pflegekind abgeben 
solle, um ihre Gcsundheit nicht zu ruiniren, Von einer Stimme, die 
er in seinem Inncren gehört, will er nichts wissen. 

^^' '^%- ^^ ieder in ruhigerer Stimmung. 

D. -^/g, Gcstern spricht er viel Verkehrtcs; er wisse jetzt, dass 
»(jcheimrath» Gefängniss bedeute, sein Geheiraniss sei, dass er kränk 
sei durch seinc Siinden, f;r habe das Schwert der Gerechtigkeit ira 
Kopf, er Icidc fiir die Landesrauttcr; heute inorgen stumm, arbeitet 
nicht, fältet sein Taschcntiich zusamraen, legt AUes auf den Fussboden, 
seine Tabaksdose und Handwerkszeug oben auf, kniet davor. breitet 
die Arme aus, gibt Jedem feierlieh die Hand. 

D. "Ve- Ganze Nacht laut, spricht ideenfliichtig zieht sich nackt 
aus, fiihrt religiöse Reden, linkc Pupille grösser, Abthg. fiir Unruhige. 

D. "■^Ye- Gestern ganz ideenfliichtig, nachts iaiit, hat Engel ge- 
sehcu, unterhielt sich mit seiner Familie, heute in allerlei sondcrbaren 
Stellungon, heiter. 

D. -''g. Gestern klinische Vorstellung, ganz nackt, grosse mo- 
torische Unruhe, schimpft heftig, schlug 2 Scheiben ein, nachts sehr 
laut, heute Morgen ruhiger und klarer, erkennt die Umgebung, will 
Kleider anzichen, weiss Nichts von allén Vorfällen des gestrigen 
Tages. 

D. ^"/g. Unter den andern, Hess sich fixiren. Nachts unruhig; 
läuft hastig durch den Hof, macht allerlei Unsinn, will von allem 
Vorgefallencm Nichts wissen. 

D. ^l-j. Nachts still; geht in stolzer Haltung durch den Hof, 
spricht in gehobenera Ton, es gehe ihm gut, völlige Aranesie. 

D. -i-j. Nachts still, heute Morgen freundlich, munter, weiss 
nicht, wie länge er hier ist. 

D. ^7- Ruhig, aber gehobencr Stimmung. 



10 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

D. V^. Hilft bei der Arbeit. Nachts still. 

D. ^/y. Leuchtende Augen, gehobeii. 

D. V?- Heiter crregt; verlangte sehr onergisch Eiitlassuug, gibt 
gute Auskunft iiber seine Familienverhältuissc, voii den hicsigen Ver- 
hältnisseu und Ereignissen weiss er Nichts. 

D. V?- Er sei wieder ganz gesund. 

D. ^j^. Heftig, wiir fort, uneiusichtig. 

D. %. Freundlicher. 

D. ^"Z^. Freundlicb, will ein Pfcife babeu. 

D. ^^/y. Hat sich gut gebalten, versctzt auf Abtheilg fiir Ruhige. 

D. ^^Z^. Arbeitet etwas. 

D. ^Vi- Exaltirt, raacht Spässe, sagt, er sei uoch zu schwach 
zura Arbeiten. 

D. iVt- Ungebalten. 

D. 17^. Bittet ura Arbeit. 

1). •%. Arbeitet fleissig. 

D. -"/y. Weiss Nichts vou der Zeit der Erreguiig, verlaugt uach 
Hause. 

D. "V?. Ruhiger, sehr fleissig, sogar hastig bei der Arbeit, be- 
uimmt sich ganz verständig. 

1). Vs- Will uach HausCj damit die Gemeiudc keine Kosten 
durch ihn habe. 



Obs. II. (D:r A. VoisiNs.) 

Preexisterandc epileptiska anfall, under bruket af bromkalium 
minskade med därpå inträdande lindriga anfall af epileptoid sinnes- 
sjukdom i form af protraherade absenser, alternerande med de kon- 
vulsiva anfallen. 

»Herr Saln . . . ., 30 är gammal, har sedan barndomen lidit af 
epileptiska anfall, som inträffat ofta, ända till flerc gånger i månaden. 
Pä senare åren hafva under bruket af bromkalium dessa anfall be- 
tydligt aftagit i frekvens, sä att endast 2 till 3 årligen uppträda; 
men nu mera uppträda däremot, omväxlande med dessa anfall och 
oftare än dessa, absenser, då den sjuke går och kommer utan att 
ve(a livart; det har mer än en gång händt honom, att han utan att 
veta (let bestigit imperialen till en omnibus och efter en stunds färd 
nedstigit därifrån, helt förvånad öfvcr att hafva tagit en annan rikt- 
»ung, än han ämnat. Några af dessa absenser hafva räckt mer än 
20 minuter.» 

Obs. III. (D:r ÖoMANtj och lörfis.) 

L;i|)pmannen Matts Mattsson, 2!) år, från Frostvikens socken, 

Jämtland. Född d. '•'/! 1B48. (iift 1871. Ingen af föräldrarna eller 

deras närmaste har varit sinnessjuk. Pat. själf har visat stor böjelse 

för spirituösa, men för öfrigt i sitt uppförande ej företett någonting 
anmärknings värdt. 



OM DEN EPILEPTOIUA SINNESSJUKDOMEN. 11 

Den 7 april 1877 iuförpassades Matts Mattsson till Hernösands 
cellfängelse efter att hafva begått ett öfverväld, hvarom den i Vifsta, 
i hvars närhet M. tillsammans med andra lappar hade vistats med sina 
renar, hållna polisundersökningen d. ^4 meddelar: att M., som varit 
något drucken, stått ä gården till sin tillfälliga bostad och med en 
yxa arbetat på ett trästycke för att därmed laga sin akja, att han 
därvid på något sätt blifvit förargad, så att han sönderhuggit trä- 
stycket samt sedan akjan och äfvenledes en del af sina andra saker, 
h varefter han sprungit ut på landsvägen och framåt en gård, hvarest 
två personer stått samtalande; att han rusat på dessa med yxan i 
högsta hugg och först huggit efter den ene, utan att träffa honom, 
och sedermera sprungit efter den andre och tilldelat honom ett hugg 
i ryggen, hvarvid denne föll framstupa i en snödrifva; att M. där- 
efter utan uppehåll fortsatt med att hugga den fallne i ryggen och 
benen, till dess han häri hejdades af två tillspringande herrar, som 
lyckades få omkull honom och fråntaga honom yxan samt under M:s 
oupphörliga hotelser att mörda alla, han kunde komma öfver, fast- 
höllo honom, tils folk ankommit i tillräcklig mängd för att binda 
honom. Vid med M. hållet förhör uppgaf han sitt namn, födelseort 
och dylikt riktigt, i öfverensstämmelse med prcstbctyget, samt för- 
klarade sig väl minnas, att han raed en yxa huggit en karl, till dess 
han af audra därifrån blifvit hindrad, men kunde icke uppgifva den 
aldra ringaste orsak därtill, enär han icke hade tält med den för 
honom aldeles okände mannen och aldrig visste sig ens hafva sett 
honom förr. Han upplyste, att han tagit sig ett obcstänult antal supar 
och därigenom blifvit vild, samt påstod sig minnas, att han högg 
mannen men ej kunna erinra sig det föregående. Han sade sig hatva 
ett vikit sinnelag och ofta varit på sanuna sätt vild, hvarundcr lian 
bland annat cu gång afhuggit sin hustru två Hngrar, men att han 
dock oftast därvid aflägsnat sig och gått bort i skogen samt lagt sig 
därstädes under det ruset gick af honom. 

»Vid intagning på fängelset var han första dagen nedstämd, tyst 
och sluten; likgiltig för hVad som passerade, låg han på knä i cellen, 
försjunken, som det tycktes, i bön. Redan dagen därpå började han 
blifva ytterst orolig och våldsam, hoppa och dansa i cellen, springa 
och skrika, slå sönder alt, hvad han kunde komma öfver, hvarföre, 
sedan hau nästan raserat cellen och slitit i trasor kläderna, så att 
han var aldeles naken, han med stor svårighet måste bindas och iklädas 
tvångströja. Någon närmare undersökning af honom har till följd af 
hans vildsinthet och svårigheten att nalkas honom ej kunnat ske. 
Han synes vara liten till växten och mager men smidig och hastig i 
sina rörelser; blicken liflig, ansigtsuttrycket gladt. Hau pratar och 
sjunger osammanhängande, mest i religiösa ämnen, citerande bibel- 
språk; på tilltal svarar han ibland kort och hastigt med uppfattning 
af frågan. Ingen sömn, dålig matlust. Han har fått kloralhydrat, 
och har hans vilda tillstånd nu efter 9 dagars tid börjat gifva med 
sig.» (Läkarbetyget dat. d. 17 april.) 

>Status prcesens d. -^/^. Patienten är 1,5 1 m. läng och har för 
sitt folkslag vanlig kroppsbyggnad och medelgodt hull. Hans hufvud 



12 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

är för en lapp mycket stort, 0,5 6 5 m. i omkrets, och den rasen ut- 
märkande stora bredden pä det samma öiverskrider det vanliga, i det 
dess s. k. längd-bredd-index utgör 897 (längden 0,1 75, bredden 0,1 57). 
Ansigtet har den egna lapptypen i dess bättre skiftningar; håret mörk- 
brunt, rakt, särdeles tort och knapt mer än tumslångt; hjässau kal, 
och äfven framhufvudets hårbeklädnad ytterst gles med flere stora, kala 
fläckar, synnerligen till vänster, å hvilka spår efter gnidning synas; 
skäggväxt saknas nästan alldeles utom å öfverläppen, där några strån 
träffas; hyn går något i gråbrunt; ögonen äro gulbruna. Patienten 
ligger för närvarande i ett otvunget sidoläge med slutna ögon, lindrig 
framåtböjd kropp, krökta lemmar och det lugna, frånvarande uttrycket 
af en sofvande, hvilket uttryck föga stores af den för hans folk egen- 
domliga lindriga rynkningen af ögonbrynen. 

Hans andedrägt är lätt och ohörbar. Alla försök att väcka honom 
misslyckas, och hvad man än gör med honom, förhåller han sig nästan 
som en död massa, ej görande ringaste motstånd. Så märkes ej minsta 
tecken till spänning i musklerna, när man rubbar hans kroppsdelar 
ur deras tillfälliga hållning, och de lyftade lemmarna återfalla, när 
man släpper dem, i det läge, som anvisas af tyngdlagarna, ej på ringaste 
märkbara sätt modifieradt af någon innervation. Äfven då man lyfter 
upp honom och försöker ställa honom upprätt på golfvet, förhåller 
han sig som ett lik utan likstelhet, om ej möjligen hufvudet i någon 
ringa grad uppbäres. Den enda muskel, som gör något märkbart 
motstånd är ögonens slutmuskel, men äfven detta är ganska svagt 
och ej åtföljdt af ringaste samrörelselse från ansigtets öfriga musku- 
latur men väl af en ringa rodnad kring ögonen. Efter öppnandet 
ser man båda ögonen riktade starkt uppåt och åt höger (mot väggen), 
ej konvergerande, och pupillerna något vidgade. Då man kraftigt 
nyper honom i armen, märkes en ytterst ringa dragning i ögonbrynen, 
och nyss nämnda, mycket lindriga, snart försvinnaude rodnad af trakten 
kring ögonen, men när man en stund därefter helt plötsligt trycker 
en hand full förut gömd snö mot hans blottade bröst, kan ej spår af 
annan reaktion märkas än den lokala på huden. De närada tecknen 
från ögats omgifning ser man däremot framträda, när man efteråt lika 
plötsligt håller en tämligen starkt upphettad mctallsked mot hans 
bröst, i bröstets och bukens muskler. Ungefär samma reaktion, dock 
hufvudsakligcii en ryckning i vänstra bukhalfvans muskulatur, ser man 
vid plötsligt stötande tryck i vänstra Ijumsktraktens yttre öfre del. 
Ett häftigt oförberedt skrik i hans närmaste närhet gör ej ringaste 
märkbara intryck på honom. Hans andedrägt förblir lika jämn och 
tyst under alla försöken. — Vid fysikalisk undersökning märkes något 
bred hjärtdämpuing, nämligen från vänstra sternalranden till mam- 
raillarlinien (0,08), men hjärtimpulsen tyckes af normal styrka, och 
något tydligt biljud höres ej, om ock första ljudet vid .spetsen förefaller 
något tjockt. Pulsen full och jämn, men långsam (51). Lungorna 
ge öfvcralt klar ton; resi)irationsljudet knapt hörbart, tyckes rent. 
Lefvcrdämpningen upptager endast en fingerbred rand vid ."irtc ref- 
benet. Buken lindrigt indragen och utom lefvcrläget ej företeende 
annat anmärkningsvärdt än en del scybala i eolon desccndcns. Ingen 



OM DEN EPILEPTOIPA SINNESSJUKDOMEN. 13 

märkbar fyllnacl af blåsan. Tungan, som man ser tämligen bra efter 
att ha öppnat munnen genom att lindrigt trycka på hakan, är hvit- 
aktigt belagd, men någon stank ur munnen kännes ej. Vid yttre be- 
sigtning märkas för öfrigt några små refvor och hudlöshet här och 
där på kroppen, såsom å utsidan af högra låret och vänstra knäet, 
men i synnerhet utefter fötternas inre ränder, som äfven äro rodnade, 
samt dessutom ett större viukelböjdt sår med hoplödda ränder öfver 
leden mellan högra pekfingerns första och andra falang. — Betjäningen 
upplyser, att pat. vid hitkomsten i förrgår e. m. var vakeu, redig och 
normalt rörlig, men till stämningen väl glädtig och pratade väl obe- 
sväradt om det våld han begått. I samma tillstånd fans han äfven 
af biträdande läkaren vid dennes aftonrond ett par timmar därefter. 
Senare på aftonen somnade han och har sedan dess legat alldeles tyst 
och orörlig, när man inkommit till honom — så vid läkarebesöken i 
går. När man förstulet betraktat honom genom dörrluckan, har man 
sett honom hafva ögonen hälft öppna, men när man då gått in, har 
han genast slutit dem. I natt har han varit på klosetten, såsom dess 
innehåll visat, och i morse stod han på golfvet, när betjäningen lyf- 
tade upp honom för att ordna bädden. — Efter att hafva badat i 
förrgår e. m. begärde han mat och åt tämligen mycket, när sådan 
gafs honom, men sedan har han ej förtärt något. Först i natt har 
han haft öppning och den mycket obetydlig. Urin har han låtit i 
sängen. 

D. "^*/4' Tillståndet i det närmaste oförändradt. Han har dock 
vridit pä sig tämligen mycket, när han varit ensam, dels gärna sträckt 
hufvudet bakåt, stirrande mot fönstret, såsom man kunnat se genom 
dörrluckan, men genast äter tagit sitt vanliga läge och hållit sig stilla, 
när man intriidt. Han reagerar också något mera vid tryck på buken, 
så att det rycker i hela bukrauskulaturen, när man stöter till buk- 
väggen någonstädes, dock är reaktionen fortfarande lifligast vid tryck 
i yttre delen af vänstra Ijumsktraktens öfre del. Däremot märkes ej 
spår till reaktion, när man genom näsborrarna, först den ena, sedan 
den andra, införer fanet af en gåspenna ända djupt ned i svalget och 
sedan omvrider den samma. Pulsen 54, då pat. lerauas ostörd, men 
vid nypningar och i syunerhet skrik ökas den för Y^ minut eller något 
mera till en hastighet af 60 till 72 i minuten för att genast åter 
sjunka under GO. Redan det svaga ljudet af vattens hällande i ett 
badkar ute i korridoren tyckes öka pulshastigheten. — Ej förtärt det 
ringaste, ej haft öppning under dygnet. Låtit vatten i sängen. Får 
saltlavement och bad. 

D. "^"1^. Pat., som fick lavement kl. 1 i går e. ra., men med 
ringa verkan, i det endast två små hårda klumpar afgingo, och bada- 
des ett par timmar efteråt, vaknade något under badet, när vattnet 
höll på att stiga i mun på honom, men talade ej; gick därefter vack- 
lande till cellen och sof omkring 10 minuter; var sedan fullt vaken 
och sade sig ej haft medvetande förut. Han talade nu liksom vid 
aftonronden i en något exalterad ton om, att hans själ vai'it ute och 
vandrat både i himlen och helvetet och haft väldiga strider med 
satan; att vi skulle till himlen »alla bröderna», m. m. d. Hans puls 



14 Bd. XV. N:r 10. — eenst hjertstköm. 

var vid aftonrondeii 72, och han åt en del af sin mat till kvällen. 
Afven i dag har han varit vaken och ätit och var en kvart före raor- 
gonronden vid dörrluckan, men vid läkarebesöket låg han på samma 
sätt som i går f. m.; pulsen var 56, hjärtimpulsen syntes särdeles 
tydligt och kändes äfven kraftigare än förut; respirationen lugn, 18. 
Man hälde en knapp matsked svagdricka nedåt svalget på honom, 
men märkte ej ringaste försök att svälja. — Föreskrofs ricinolja att 
taga, så snart han vaknar. 

D. -%. Några minuter före förmiddagsronden i går hade han 
ögonen öppna, men slöt dem, när sjukvaktaren inträdde. När man se- 
nare hade insatt hans raiddag i cellen och leranat honom ensam, gick 
han upp och satte sig vid dörren att äta, men när sjukvaktaren efter 
en stund gick in, hoppade han genast i sängen och låg orörlig med 
slutna ögon. Några timmar senare (kl. 4 e. m) talade han vid sjuk- 
vaktaren och nekade sig ha varit vaken. Ville för öfrigt ej träffa 
någon annan än presten och talade exalteradt om, att han såg fan 
på väggen, och, när de andra sjuke förde oljud, att det var näcken 
som lät, m. m. Somnade snart åter men var vaken vid aftonronden 
och sprakade med läkaren, hvarvid han dock plötsligen afbröt sitt tal 
med ett »det här bryr jag mig ej om», eller dylikt, hiiftigt vände 
sig om och i ett nu »sof». Senare var han åter vaken och åt kväll. 
— I natt har han haft stor öppning i sängen, men ej smetat. (Tog 
ej någon olja.) När sjukvaktaren inträdde i morse, »sof» pat. och 
måste bäras i badet, men sedan öppnade han ögonen och gick efter 
badet tillbaka till cellen, där han strax åter »somnade». Ej yttrat 
ett ord i dag; ej ätit. Ligger nu på ryggen med slutna ögon och 
händerna öfver bröstet utan att reagera mot nyp, skrik eller annan 
retning. Nästan ingen rynkning af ögonbrynen. Håller hnfvudet 
något mera upprätt än i går, då man lyfter honom från bädden. 
Pnlsen först några och 70, men sjönk redan efter några tiotal af se- 
kunder till 58. 

D. ^^4- Fortfarande i dvala och blundande, då man kommer 
in, eljest ser han ej sällan npp. Haft öppning i natt i klosettcn 
och kastat vatten i siingen. Puls .38 till 40. Får bad och briinvin. 

1). '^^In- Vaknade i badet i går tidigt på e.m., åt duktigt, som 
nade sedan, vaknade åter vid aftonrouden, sof i natt, vaken ocli redig 
sedan i morse, men minnes ej. 

D. ^"Z^. Samma tillstånd. Matt. Säger sig haft ondt i magen 
i natt och ej sofvit. Haft liisa öppningar. Ofver högra yttre fot- 
knölen en stor serös blåsa. 

D. ^^1^' Ar vid tämligen glädtig stilmning och skrattar åt olju- 
det från de andra cellerna. Begär bränvin. Haft (ippning i natt. 
Puls 76. 

I). 7.')- Minnos våldet, han begi('k, och säger sig då varit full. 
Minnes äfven fiirden till fiingelset, men \\\U'X senare, fortfarande; matl. 
Får kinin och upphör med bränvin. 

I). Y,. Orolig i går e.m. en timme (kl. 4 — 5), dansade, liop- 
pade, b()kade och gjorde sina behof på golfvet och torkade npp med 
skjortan, som han sedan stoppade i klosetthinken ; somnade därefter 



OM DEN EPTLEPTOIDA SINNRS8JUKD0MEN. 15 

och sofver nu, raen liar stundtals varit vaken och talat med sjukvak- 
taren, senast för Ii timme sedan. Sade sig i går afton ej vilja 
hafva skjorta, emedan man skall vara naken, när man kommer till 
himlen. Puls 48. 

D. ^/.. »Sofver» ännu, åtminstone skenbart. Betjäningen ej 
märkt honom vaken, men han har smetat i natt och kastat vatten 
på golfvot. Ej ätit. Pulsen 46 — 50. Exkoriationer i båda näsvin- 
garna. Eetjilningen vet ej, huru de irppkoramit. 

D. '*/.. Under sömnen eller dvalau i går kröp han under sän- 
gen; vaknade i går afton och åt dugtigt; sjöng melodier utan ord; 
talade exalteradt om, att han sett djefvulen och stridt med honom, 
m. m. dylikt. I natt ref han sönder täcke och madrass, och när man 
nu frågar honom hvarföre, svarar han: »för att rifva sönder djefvulen, 
som bor i dem». Talar i en viss glädtigt inspirerad ton; säger sig 
ej vara trött utan glad och kvick och beredd att med glädje lida 
hvad som liiilst. Utropar vidare: »hvar är sträckbänken, som ni skall 
sträcka mig ])å, livar törnekronan, som ni skall kröna mig med, hvar 
korset, som ni skall korsfästa mig på». Han säger sig vara en kri- 
sten och hafva stridt mot djefvulen, d. v. s. att Gud i honom gjort 
det, o. s. v. Vägrar taga medicin, emedan han ej behöfvcr någon. 
Puls r)2— 54. 

D. ^/j. Efter ronden i går var pat. vaken hela dagen och för- 
höll sig i allmänhet lugnt, men stojade omkring en half timme på 
eftermiddagen och lika länge på kvällen, ehuru ej särdeles häftigt. 
Har haft öppning i natt och smetat med sina exkrementer. Afvcn 
på morgonen i dag varit vaken, men sof, åtminstone skenbart, en 
kort stund före ronden, nu är han åter vaken. Han talar redigt och 
utan den exaltation han visade i går, men säger sig ej minnas något; 
siirskildt minnes han als intet från gårdagen, hvarken sitt prat om 
djefvulen och korset m. m., ej häller sitt stoj. Sin osnygghet skyl- 
ler han på »vingel i hufvudet». Dylikt vingel skall han hafva haft 
8 — 4 gånger förut, första gången vid 23 till 24 års ålder; minnes 
för öfrigt ej så noga. Säger sig nu må illa, ha värk under och om 
lifvet, men just ej vara trött. Betjäningen omtalar, att han blödde 
niisblod i förrgår och i går, och pat. upplyser därvid, att han brukar 
l)lrida näsblod, ibland så att han fruktar att förblöda, hvilket han en 
gång anser sig ha varit niira. Puls fortfarande långsam. Har för- 
tärt sin matportion. 

D. V5. Lugn under dygnet. Ätit och haft öppning. Puls 92, 
då pat. står, 60 när han ligger. Begär kamferbränvin och något 
varmt att stärka sig med samt äfven piller (kina), som han förut 
vägrat. Återtar sist nämnda medel. 

D. Yä- Ungn och redig äfven detta dygn. Nu siirdeles glädtig 
öfver, att han känner sig fullt frisk. Minnes dock föga, men väl 
att han sett satan, ehuru han ej kommer ihåg, huru han såg ut, eme- 
dan han själf var så »vinglig i hela naturen». »Summa är», tillägger 
han, »att han höll på att ta mig, men att jag nu håller på att komma 
ifrån honom». Puls några och 60, när han ligger. 



16 Bd. XV. N:r 10. — KRNST HJERTSTHÖM. 

D. **/'. Fortfarande lugn och redig, men ntan minne af senare 
tilldragelser. Det sista han minnes är, att han en dag, troligen en 
tisdag var på Arnön och där sålde en tio månaders renkalf för 12 
kronor; att han samma dag på skidor begaf sig från Arnön till Vif- 
stavarf, där han bodde, och härvid under löpandet kände sig så be- 
synnerlig samt vid hemkomsten skrek, att satan ville taga honom, 
oeh kramade sin hustru så härdt, att hon vardt förskräckt; att han 
småningom vardt bättre, så att han middagstiden följande dagen be- 
gaf sig till skogs för alt hugga en med till en akja; att han under 
arbetet härmed vardt alldeles vild och började hugga sönder alt han 
kom öfver samt härvid förlorade sansen och minnet. Efter hvad man 
berättade honom, då han inforslades till fängelset oeh åter var vid 
sans, skulle han från skogen sprungit landsvägen framåt och med 
yxan angripit tvänne karlar, af hvilka han illa skadat den ene. Så- 
som nämndt kom han till sans under färden till fängelset, men efter 
framkomsten och inträdet i huset förlorade han åter medvetandet. 
Minnes dock, att han var på planen framför fängelset. Binder nu 
nät. Piilseu 72, då han ligger, 88, då han sitter. 

D. "/j. Lugn i förrgår och i går. I går afton märktes något 
ovanligt i hans blick, hvarvid man likväl mindre fäste sig, emedan 
han förätit sig till middagen och till följd däraf kräkts på e.ra. 1 
natt vardt han orolig, bultade på dörren och smetade också exkre- 
menter på golfvet. I morse vid städningen sprang han in i sjuk- 
skötarnes rum och förstörde en del glas och porslin. Nu är han 
exalterad och pratar häftigt i predikostil. Han skall vara sådan som 
Kristus. Den syndiga kroppen plågas här i verlden, men själen kom- 
mer till Gud. Gud vill, vi skola komma till honom och ej träla här 
i verlden. Det gör det samma, hvar man gör af hans lekamliga kropp. 
Han är fängslad därföre, att han är en kristen; mannen, han slog, var 
han af Gud sänd att slå för att pröfva honom, och för att de skulle 
komma till himlen båda två o. s. v. Yttrar dock fruktan för djefvu- 
len och anser läkarne här vara djeflar. Puls 56. 

D. ^Y-,- Senast nämnda oroliga tillstånd fortfar ännu i dag på 
morgonen, men nu vid förmiddagsronden ligger han tyst och orörlig 
och blundar. När man ropar hans namn, öppnar han ögonen och 
synes något känslig vid kittling, men nyp bryr han sig just ej om. 
Puls 52—53. 

D. 'Vä- Efter ronden i går började han åter spraka och an- 
tydde, att han ej ville tala med läkarne. Var sedan under dygnet 
exalterad och osnygg. Ligger nu vid ronden tyst och orörlig, men 
börjar efter någon minut tala i samma predikostil, som förut anmärkts. 
Puls 72. (Vid predikanten har han talat förståndigt ocli utan exalta- 
tiou om sin sorg öfver våldet.) 

D. 'Va- ^^^^^ V''»>''*' sansad under dygnet. Ej legat i dvala, ej 
varit osnygg. Låg i dag vid ronden blundande, men då man till- 
talade ocii iiälsade på honom, såg lian upp och riickte fram lianden. 
i livilkeii han gömt v.n fekalkliimp, som han tryckte in i d(Mi häl- 
sande läkarens hand. Föll sedan skenbart i dvala, men gjorde mot- 
stånd vid smutsens borttvättande. 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 17 

D. ^Vö- Sedan sista anteckningen i skenbar dvala utan reak 
tion, när man besökt honom, men rört sig något, förtärt sin mat 
och gjort sina behof på golfvet, då han varit ensam. Detta gäller 
dock endast de två första dygnen, ty sista dygnet har han ej märkts 
röra sig eller se upp, ej förtärt något och låtit urin i sängen. Pul- 
sen i går 42 — 44. Får bad. 

D. ^^/j. Ät raiddag i går, men kräktes snart upp maten. Ba- 
dade ett par timmar senare. Därvid något motsträfvig och talade, 
men efter badet åter dvala; åt dock kväll. Kräkts i natt. Nu dvala. 
Ej ätit i dag. Puls 52. 

D. ^"^/j. Sof i går till kl. 2 e.m., då han åt, var sedan vaken, 
lugn och fullt redig hela återstoden af dagen. Dock något glädtig 
och med en puls på drygt 100 vid aftonronden. Sade då, att han 
ej begrep, hur alt hängde ihop. At kväll. Sjöng något. Afven i 
dag varit vaken, men ej så klar. Nu slutna ögon. Såg sedan upp 
och begärde stryk, hvarefter han, då man ville fatta hans arm, bör- 
jade brottas, så att man sedan med möda kunde slita sig från ho- 
nom. Haft öppning. Ej ätit frukost. 

D. -V5. Vaken och redig efter förraiddagsronden i går. At 
ordentligt. Motstånd mot skötsel i dag. Har nu ett egendomligt 
lurande, hotande uttryck. Lemnas i fred. 

D. -^5. Efter ronden i går lugn och redig hela dagen och så 
äfven i dag på morgonen. Nu frånstötande och svarar nej på alt. 
Minnes ej, att han huggit någon. Puls 60 — 64. Ej öppning under 
dygnet. Äter ordentligt. 

D. -*/5. Rätt bra i går och i dag. Minnes nu bättre. Säger 
sig varit vinglig i hufvudet. Frågar, om den slagne tillfrisknat. An- 
ger synerna som tokeriprat och säger sig ej minnas det. 

D. -^/j. Fortfarande redig och vid normal stämning. Känner 
sig något trött i hufvudet och erfar där liksom en ånga eller en 
dimma, som han ej närmare kan beskrifva; emellanåt dock alldeles 
bra. Puls omkring 70. Sysselsattes med nätbindning. 

D. ^^/.. Pat., som sedan sista anteckningen varit lugn, redig 
och arbetsam, klagade i morse öfver yrsel och yttrade fruktan att 
återfalla i sitt sjukliga tillstånd samt förblef liggande. Ät frukost. 
Nu vid ronden ligger han med slutna ögon, men ser upp, när man 
hälsar på honom och hviskar själf fram en hälsning. På frågor sva- 
rar han endast »vet ej» och tiger snart alldeles. Haft öppning. 
Puls 72. 

D. Ve- Började visserligen i går afton binda nät och är äfven 
nu sysselsatt därmed, men ser fortfarande slapp ut och säger sig vara 
så besynnerlig i hufvudet. Eeagerar ej för nyp, nålstick eller varm 
metall och svarar ej, när raan frågar om han känner. Svarar sedan 
"vet ejw på allting och tiger slutligen alldeles, tydligen uttröttad. 
Matlust och afföring ordentliga. Puls som i går. 

D. -/g. Kry sedan i går f.m., men minnes nästan intet af det 
då gjorda besöket. Han säger, att det kommer skoftals som en ånga 
uppåt hufvudet, men att han ej känt så sedan i går. Puls omkring 
70. Binder nät. 

Nord. med. arkiv. Bd. XV. ^ 



18 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

D. ^-/e- Pat., som förut sedan den 1 dennes ej visat något 
sjukligt, vardt i går e.m. ute på gården helt slapp, hvarföre han in- 
fördes i sin cell, där han talade om eld, som han såg. Pulsen var då 
långsara. I dag är pat. åter kry och har en puls på 80. Han har 
sedan d. 6:te dennes varit ute på gården några timmar dagligen. 

D. ^^6- Pat., som ligger något sluten i dag, ligger nu vid af- 
tonronden och stirrar framför sig med starkt rynkade ögonbryn. Sva- 
rar ej; pulsen bra. 

D. ^Ye- -^^ redig, men klagar, att hufvudet blifvit alldeles bort- 
vändt, att han känner en så besynnerlig lukt, och att det bränner i 
kroppen, när han har öppning. Pulsen bra. (Torde med lukten 
afse den som verkligen kännes af karbolsyrad kalk.) 

D. ^Ye- Klagade i går afton, att han hörde folk i korridoren, 
ehuru ingen fans där. Nu minnes han intet häraf. I natt haft 
ängslande drömmar, bland annat tyckt sig stångad af en oxe. ' Kän- 
ner sig i dag kry. 

D. ^Ve- Började kl. 12 middagen i går att vara orolig. Kla- 
gade, att maten var bränd, och sade sedan, att han säg en mängd 
små djeflar i nätet, som han band på, hvilka skulle taga honom. 
Han fick därföre lemna gården och gå in i sin cell, där han en half 
timme senare började stoja och sönderrifva sina kläder. Var sedan 
tyst, när han lemnades ensam, men otidig vid besök — så vid afton- 
ronden. Varit tämligen bra i dag. När man nu vid ronden kommer 
in, ligger han och blundar. I början svarar han intet, äfven när man 
ruskar på honom, men säger slutligen : »det är kanske sista dagen 
för denna jämmerliga jorden; jag kommer inte ut till min himmelske 
fader». Några tårar rinna. Matlust och afföring ordentliga. Har 
smetat med sina exkrementer. 

D. ^Ve. Var ännu i går kinkig, otidig och osnygg. Ar nu 
hygglig och redig, men ej fullt bra. 

D. ^Vg- ^^^ morsk ut och talar om syner och andar, som han 
ständigt ser. Då man vill veta närmare härom, säger han: »de se 
ut som han och jag». Pupillerna små. Pulsen bra. 

D. ^%. Ligger på gården, slapp och trött. Har inga syner 
och minnes ej, om han hade några i går. Puls bra. 

D. "Yg. Pigg och liflig. Ser syner alla dagar: råttor med långa 
horn, fiskar i hafvet, m. m. 

D. ^Ve- E.edig men något trög. Minnes inga syner, småskrat- 
tar förvånad, när man talar om gårdagens behornade råttor. 

D. ^^/g. Sitter nu hyggligt och binder nät. På hvad man frå- 
gar honom, svarar han blott, att han ej minnes. 

D. ^"/e- Fortfarande lugn, redig och arbetsam. Har sista veckan 
väl erinrat sig, hvad som ej rört hans sjukdom, men om denna säger 
han sig fortfarande ej ihågkomma något, eller slår han bort talet om 
den samma med förklaring, att det varit så besynnerligt, att det ej 
kan omtalas. Fysiska tillståndet godt. 

D. %• Hade i går e.m. en sviraning, då han föll omkull å 
cellgolfvet, där han låg någon minut. Sedan rädd, ängslig, gråtande. 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 19 

matt, nu rätt bra, men ledsen öfver livad som händt och ännu ej 
vid fulla krafter.' Puls 60. 

D. ^Vt- Sedan sista anteckningen fullt redig och arbetsam samt 
sansad, vänlig och höflig i sitt sätt och vid fulla krafter. Det enda, 
som förtjänar anmärkas, är en lindrig samvetsoro öfver orena, oan- 
ständiga tankar och en därmed sammanhängande hörselvilla för några 
dagar sedan. Upphörde för nära två veckor sedan med kina. 

D. ^\g. Fortfarande redig och arbetsam och ej mera förstämd, 
än som kan anses stå i passande förhållande till hans belägenhet, 
samt äfven fri från tvångsföreställningar, sinnesvillor och fysiska kräm- 
por, så att han numera får anses såsom frisk. Längtar hem. Vårdas 
numera å lugn afdelning. 

D. ^%. Var för några dagar sedan sängliggande en dag för 
lindriga kolikplågor. Tillståndet för öfrigt oförändradt. Arbetat i 
vedbodarna hela månaden. 

D. ^%i. Inga sjukdomstecken sedan sista anteckningen. 

D. ^\'i2. -Ett par dagar i mediet af månaden sängliggande för 
allmänt illamående utan annat objektivt sjukdomstecken än belagd 
tunga. Härunder äfven ett hastigt öfvergående anfall af dödsångest, 
hvilket han strax efteråt förklarade såsom en anfäktelse af »näcken», 
en förklaring, som han sedan ej ville vidkännas, utan uppgaf berott 
pä sjukdom. Eljest hela månaden fri från sjukdomstecken och i fullt 
arbete. Längtar fortfarande ut. 

D. Va 1878. Som pat. fortfarande är alldeles lugn, redig och 
arbetsam och öfver hufvud ej visar ringaste sjukdomstecken, utskrifves 
han och afföres i dag till fängelset. 



D. V3. I dag hit återförd på grund af remiss från landssekre- 
teraren med stöd af följande läkarebetyg: »att lappmannen Mats Mats- 
son lider af sinnessjukdom (kronisk mani), som med nödvändighet 
kräfver hospitalsvård» — — — . 

D. V3. Pat. har sedan hitkomsten i går e.m. hållit sig tyst 
och stilla. Han ligger äfven nu stilla i sängen och talar endast, då 
man frågar honom. Han har ett för honom ovanligt drag af tvärhet 
och bestämdhet kring den starkt slutna munnen, och tonen i hans 
svar är också emot hans vana tämligen sträf. När man frågar ho- 
nom hur han mår, svarar han: »mig felas intet». När man vill veta, 
hur det var med honom på fängelset, säger han, att han där oroades 
af svåra drömmar samt såg en likkista och annat, som han ej vill 
omtala, emedan man vet det förut. Några vidare upplysningar er- 
håller man ej. Han har blånader under ögonen, ett skrubbsår å 
pannan och ett flikigt, liksom slitet sår öfver högra radialis vid hand- 
leden. Huru dessa skador uppkommit, vill han ej säga. Har haft 
öppning sedan hitkomsten och förtärt sin mat. 

^- ^Vs- Visar vid ronden samma tillstånd som i går, men be- 
tjäningen upplyser, att han stundtals legat i dvala på samma sätt 
som våren förra året, samt att han omtalat, att han själf bitit sig i 
armen, så att såret där uppkommit. 



20 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

D. ^Vs- Ej vidare dvala i går. Ej hörts i natt. Låg i morse 
vid dörren, skrapade pannan mot tröskeln och slog bakhufvudet mot 
dörren. Stirrade med ett frånvarande uttryck, när han upplyftades, 
och sade därefter, att han skulle i helvete. Sedan tämligen redig. 
Är nu rätt klar och hygglig; säger sig ej minnas, att han slog huf- 
vudet o. s. v. ; medgifver dock sedan, att han minnes, men vet ej om 
det skedde i natt eller i morse. Erkänner att han bitit sig i armen. 
Var rädd, när han gjorde det, liksom ock när han slog hufvudet mot 
dörren. Är nu ej rädd. Klagar öfver hufvudvärk. Har tämligen 
stora ansvällningar i pannan och bakhufvudet. Pulsen 76 — 80. Tun- 
gan belagd. Ätit något klent. Öppning bra. 

D. ^"-^/g. En stund före middagen i går låg han på knä med 
hufvudet mot golfvet och därefter utsträckt på golfvet i dvala. Efter 
att hafva lyftats i sängen, sade han, att han skulle till sin himmelske 
fader, och var ^ då glad. Kort efteråt var han ängslig och sade sig 
skola brinna. Åt intet i går middag men väl i går afton. Kedig i 
går e.m. och i dag. När man nu kommer in till honom, ligger han 
först med slutna ögon, men öppnar dem vid tilltal. Svarar dock ej 
på någon minut, oaktadt man skakar honom. Därefter börjar han, 
med sträckningarna hos en vaknande, att skratta och omtalar sedan, 
under fortsatt skratt, att han varit vaken hela tiden, och att tystna- 
den »bara var illistighet». Tyckes redig. Ber om bad. Tungan be- 
lagd. Ej ätit frukost. Puls 60. 

D. ^^/g. Klar under dygnet och nu. Puls 54. Tungan fort- 
farande belagd. Matlusten något klen. Afföringen ordentlig. Tar 
rabarbermixtur. 

D. ^Va- Slapp i går från ronden till middagen. Ät ej middag. 
I går e.m. åter slapp och orörlig, talade ej. Talade på kvällen, men 
åt ej häller då. I natt rifvit halmen ur madrassen. Låg på knä i 
morse, då sjukvaktaren inkom; talade först en stund efteråt och stop- 
pade då i madrassen själf. Åt frukost och var sedan bra. Säger 
sig nu matt. Ringa hufvudvärk. Puls 66. Säger, att han i natt 
med afsigt tog halmen ur madrassen och bredde ut den på golfvet 
för att få sofva bättre. Får på begäran sagosoppa och annan sjukmat. 

D. ^Va- Tämligen bra under dygnet. Ligger nu med slutna 
öo-on; öppnar dem, när man ropar och vidrör honom, men sluter 
dera åter och kan sedan ej förmås göra minsta rörelse. Visar sig 
lika slapp i muskulaturen och lika otillgänglig för yttre intryck som 
i april förra året; dock gjordes ej alla då tillgripna försök. 

1). ^%. Låg i går f.m. omkring fem kvart i »dvala». Har se- 
dan varit vaken och redig. Då man nu frågar honom, om ej hans 
dvala i går var låtsad, skrattar han och svarar ja, men återtager 
detta en stund efteråt. Han tyckes mena, att han var i något half- 
vaket tillstånd, men säger det hela vara för vidlyftigt att omtala. 
Pulsen 86. Tungan fortfarande hvit, men matlusten god. Vill binda 
nät, hvilket beviljades. 

D. ^Vs- ^**-> ^°™ sedan sista anteckningen varit lugn ocli re- 
dig och sysselsatt sig med nätbinduiiig, hade i går afton tvänne an- 
fall af skenbar medvetslöshet. Det törsta räckte i ett par timmar, 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 21 

ocli hade han därunder ryckningar i hela kroppen några minuter. 
Vid det andra anfallet, sona varade omkring tio minuter, gick han 
mot en stol, liksom han ej sett den, och gjorde vid den »på stället 
marsch», under det han utsträckte ena handen. Vid uppvaknandet 
var han i sitt vanliga tillstånd. Sådan är han äfven nu, där han 
sitter helt lugnt och binder nät. Han säger sig ej minnas något af 
gårdagens anfall. Pulsen normal, 76. Tungan länge varit ren. Vår- 
das å lugn afdelning sedan några dagar. 

D. ^"3. Ett litet anfall af »dvala» i går vid middagstiden. I 
dag på morgonen vid åttatiden gick han ovanligt blek med en bok 
i handen fram och tillbaka. Rätt som han så gick rusade han plöts- 
ligt, utan märkbar anledning, emot en sjukvaktare, hotade att slåss 
och ropade: »här ska ni få se jag inte är bange». Såg därvid virrig 
och upphetsad ut; fördes i cell. När man nu kommer in till honom 
där, tyckes han sofva, men låter väcka sig och talar då om falska 
profeter, och att vi äro bortkomna från det andliga lifvet m. m. Puls 
ojämn, 60 till 80. 

D. ^Va- Lugn och redig under dygnet. Minnes uppträdet i går. 

D. ^4- I går e.m. vid sextiden stod han i sängen, såsom det 
tycktes medvetslös, och stirrade mot taket. Vid försök att lägga 
honom kom han på golfvet, där han nu började slå hufvudet med 
största kraft mot detta och mot väggen, så att det genljöd i hela 
huset. Efter att en kvart ha fortsatt på detta sätt, ikläddes han 
tvångströja och bands med remmar vid sängen, härunder görande det 
häftigaste motstånd. Han arbetade sig därefter nr banden vid nio- 
tiden, men var sedan tyst och stilla till kl. 11, då han åter började 
slå med hufvudet, nu mot sängkanten. Han bands därpå ännu en 
gång. Under natten gick han ur banden, men hördes ej af. I dag 
är han lugn och svarar redigt, men säger sig intet minnas. Ser 
slapp ut och håller sängen. Har en ringa svalnad i bakhufvudet, 
som han mest slagit emot. At ej i går afton, men har i dag ätit 
frukost. Puls 72. 

D. */4. Hela gårdagen dyster och sluten, men stilla och tyst. 
I natt rifvit upp en madrass och gjort alla sina behof på golfvet, 
där han i allmänhet hållit sig sittande. Han ligger där nu i »dvala», 
ehuru han nyss stod vid dörrluckan och ej förr under dygnet varit i 
detta tillstånd. Då han lyftats i sängen, rör han på sina armar, ser 
upp och säger några ord på lappska, annat får man ej ur honom. 
Han stirrar rakt fram och bryr sig ej om, att man skakar honom 
och uppmanar honom att tala. Ätit bra. Puls 60. 

D. ^'4. Vardt tämligen vaken efter ronden i går, men förblef 
slapp hela dagen. Kastat sitt vatten på golfvet i natt. Nu tämli- 
gen kry. Begär fläsk och starkare mat, emedan han är matt. Puls 68. 

D. V4. Efter att förut ha varit i sitt bättre tillstånd, började 
han i går slå med bakhufvudet liksom den 2:dre dennes, hvarföre 
han bands efter några minuter. En half timme senare löstes han 
och frågade då, hvad som händt. Förhöll sig sedan lugnt, men var 
»tankfull». Ser nu kry ut. När man frågar hur det var i går, sä- 



22 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

ger han med en viss konstlad glädtighet: »det är inte så farligt». 
Tiger sedan. Puls omkring 70. 

D. Vi- I förrgår slog han hufvudet några slag emot väggen, 
men förhöll sig eljest tämligen väl till i går afton vid elfvatiden, då 
han började kasta smuts. Fortfar att smeta med sina exkrementer 
under natten, men har sedan morgonen legat i »dvala». Reagerar 
ej mot nyp, men vid starkt induktionsslag, som nu användes för för- 
sta gången, säger han vresigt: »hvad vill ni mig?» Tiger sedan och 
får samma förvånade uttryck i blicken som förut. Försöket uppre- 
pas ett par gånger med samma utgång. Puls 54 — 58. 

D. ^^l^. Vaknade i går vid tolftiden och var sedan lugn men 
»tankfull» under gårdagen. Hördes dunka några få slag i natt och 
vätte på golfvet. Tämligen redig på morgonen och nu, men minnes 
intet från i går. Puls 80. 

D. ^Y^. Åt ej i förrgår middag, utan stirrade framför sig och 
var i half dvala. Började i går morse slå med hufvudet. Lugnade 
sig på f.m., men var på aftonen stundtals orolig, bråkade med säng- 
kläderna och lade sig naken på golfvet. I natt ej hörts af. Ligger 
nu i dvala med en mängd fibrillära ryckningar i de flesta muskler, 
särskildt hakan darrande. Ingen nämnvärd reaktion för nålstick. 
Puls 64, Han har klämt sina testiklar, dock ej så att någon skada synes. 

D. ^^Z^. Var aldrig klar under hela gårdagen och sade intet 
mer än ett »nej». At intet. I morse glädtigt exalterad, skulle lida 
för våra synder, ville blifva korsfäst och ha törnekronan samt ville 
döda en af de andra sjuka (n:r 68 Nils Erik Andersson) som han 
ansåg för djeflarnas öfverste. Nu något nedstämd och talar gång på 
gång om besmittelse, som han är utsatt för, samt nämner äfven, att 
han i går beskådade himlens fäste och var så dum m. m. Då man 
vill ha närmare förklaringar, kommer han med några orediga antyd- 
ningar och säger sig ej förmå mera. Grimaserar under det han talar. 
Puls 80, ojämn. Har ätit något litet af sin frukost. 

D. ^^In. Dvala hela dagen i går efter ronden. At dock kväll. 
I dag på morgonen begärt törnekronan. Nu dvala. Ej ätit frukost. 

D. -%. Läser hela eftermiddagen, i går utfört en mängd rö- 
relser, dels tydande på signerier, dels mera likgiltiga. Står nu stilla 
och blundar och svarar intet. När man lyfter upp hans arm, faller 
den strax ned, men när man sätter patienten på sängkanten, stå un- 
derbenen horisontelt utåt. Vid elektrisering falla de ned, men han 
säger intet. Likgiltig för stick. Kniper ihop munnen. Ogoneu 
röda. Puls 72 (efter elektr.). Ej ätit sedan i går morse. 

D. ^V4' Vaknade fram emot middagen i går, men var tyst hela 
dagen. Nu ligger han slapp, och säger blott några få ord: »jag är 
tokig — ska vi vara utan frälsare». Börjar en mening och afbryter 
tvärt. Småskrattande. Några ögonblick sedan man Icmnat honom, 
börjar han svänga med armar och ben, först måttligt, sedan alt häf- 
tigare, tils han sparkar på det allra vildaste sätt. Fortfar härmed 
en god stund, innan han saktar sina rörelser. Kullar sedan på golf- 
vet. Undviker vid alt detta att stöta sig hårdt. Började i går äta, 
men klent. 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 23 

D. '^'n- Bråkig och oredig de föregående dygnen, har han det 
sista varit slapp och alldeles tyst. Puls 48. Äter tämligen bra. 
Håller sängen. 

D. "Vi- Sagt några ord i dag, men är stum vid ronden. Lig- 
ger fortfarande. När man sätter upp honom, lägger han sig åter. 
Ingen »dvala». 

D. '^In- Har sedan i går varit mera vaken och svarat, men 
säger det vara för vidlyftigt att omtala, huru han haft det. 

D. ^^1^. Tämligen kry, men skrattar och vill ej omtala, hvad 
han erfarit. Begär arbete. Får binda nät. 

D. Vs- Sedan den sista anteckningen lugn, arbetsam och, såsom 
det tv ekes, redig, men vill ej ingå på några förklaringar. — Flyttas 
till lugn afdelning. 

D. ^/y Började redan i förrgår, samma dag som han flyttades 
till lugn afdelning, rulla som ett klot, fräsa och göra allehanda kon- 
ster, så att han måste återflyttas till cell. Fortfor där att bråka och 
sökte som oftast härma en af de andra cellpatienterna, den samma 
som han förut kallat djeflarnes öfverste (se d. ^^4)- — I ^^?. ^'^^^ 
och yttrar sig redigt men förbehållsamt. 

^- 'Vö- ^^"^ redig till i går afton, då han började prata dum- 
heter och bland annat sade, att han och den i förra anteckningen 
närande pat. voro anförare för verlden. Gjorde äfven egendomliga 
åtbörder. Äfven i dag besynnerlig. Ligger nu blundande i halfsöran, 
gör miner och mumlar för sig själf. På fråga hur han mår, svarar 
han först intet, storskrattar sedan och säger sig må bra. Klagar 
därefter öfver hufvudvärk. Återtager sedan sitt mummel och sitt min- 
spel. — Puls normal. 

D. ^Vö- Fortfarande besynnerlig i ord och rörelser på det mest 
växlande sätt. Upprepar ofta samma ord. — För ögonblicket dock 
tämligen redig, men skrattar omotiveradt och vill ej inlåta sig på 
förklaringar. — Börjar snart blunda och mumla. 

D. '^ly Pat., som sedan sista anteckningen varit tämligen redig, 
men förbehållsam och lindrigt glädtigt exalterad, kallar några fläckar 
på väggen uppståndelsen och lifvet. Frågar om man slutat med 
krigshären här. Xär han får veta, att ingen sådan här funnits, säger 
han: »då har jag drömt». — Försökes med arbete (nätbindning). 

D. "Vö- Sedan sista anteckningen sutit helt stilla och bundit 
nät samt svarat redigt och kort på likgiltiga frågor, men ej velat tala 
om sitt föregående beteende; dock antydt, att han ser något märk- 
värdigt ibland. Hans uttryck egendomligt menande och ingalunda 
tydande på full sans. 

D. ^Vö- Började redan den 23 på aftonen blifva mera oredig 
och något bråkig, och har sedan dess som oftast åter sökt härma den 
förut nämnde patienten (n:r 68 N. E. Andersson). Stundtals lugn, 
men då otillgänglig. — Fysiskt fortfarande utan anmärkning. 

D. ^/g. Mera meddelsam och rätt lugn de senare dygnen. Säger 
nu, att han varit tvungen att göra som han gjort, emedan eljest alt 
gått på tok. »Det går efter själfva naturen, naturkänslau», tillägger 
han. Säger om pat. X. E. Anderson, att han är regent, skapar sig 



24 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

till allting, till en mask, en människa, men altid till det bästa; att 
han vet alt och beder alt, men att det ej är Andersson själf, som har 
denna makt, utan anden i honom, som väl är satan. För öfrigt är 
pat. osäker och liksom hälft drömmande. 

D. ^Ve- ^^*- ^^^' altsedan sista anteckningen varit rätt lugn 
och svarat redigt på en del frågor, intet eller undvikande pä andra, 
men ofta haft något lurande och opålitligt i blicken, ofta sett hälft 
drömmande ut. I dag står han med hufvudet vändt uppåt, blundar, 
vrider på sig och böjer ibland på knäna. Sedan faller han omkull 
och börjar plötsligt svänga våldsamt med armar och ben och rulla 
häftigt på marken. När han härmed fortfarit en stund, klär han af 
sig, föres in och faller i »dvala». Han har under hela det beskrifna 
uppträdet ej gifvit ett ljud ifrån sig, 

D. ^9/g. Har vaknat ur sin dvala. Ar i ett halflugnt, ej redigt, 
osäkert, liksom lurande tillstånd. Uppblandar sitt tal skarpt med 
lappska. 

D. Vt- Började i natt förstöra en säng. På fråga hvarföre, säger 
han: »hon var dålig och det finnes mera trä.» Eljest ingen ändring. 

D. ^^/t De senare dagarna mer och mer oredig. Äfven ibland 
brutit sönder, hvad han kunnat åtkomma i cellen. Säger nu bland 
annat, att han i natt körde ut perkel (satan) genom ett litet hål i 
fönstret. Kan dock nästan dagligen vara ute på gården halfva dagen. 

D. ^V-- -^j förstörande och kanske ej så oredig som förut sedan 
medlet af månaden. Hjälper med städning ibland. Merendels ute 
på gården halfva dagen och inne den andra hälften. 

D. ^Vs- Under det pat. den 6:le på morgonen helt lugnt gick 
och biträdde med städning af cellafdeluingen, rusade han plötsligt, 
utan märkbar anledning, ut på gården, började skrika och stoja och 
lät ej säga sig. Han infördes därföre i cell. där oron fortfor, om 
ock minskad. Kunde sedan följande dagen åter vara ute, ehuru han 
ej var lugn utan grimaserade, småpratade, bråkade och härmade N. E. 
Andersson liksom förr. Vardt d. 8:de lugnare, men har i allmänhet 
varit mycket oredig, ofta liksom drömmande, ibland »profeterat» om 
krig och annat och sagt sig sett himlen och helvetet, men ibland 
också visat sig tämligen redig. Har emellanåt varit lindrigt exciterad, 
men ej vidare såsom den 6:te. Gjorde den 22:dre ett rymningsförsök 
och lurar, såsom det tyckes, fortfarande på tillfälle att rymma, hvar- 
före han äfven senare tiden varit instängd hela dagen. 

D. ^"/g. De första dagarna af månaden rätt redig; sade sig äfven 
inse, att han varit sjuk. Sedan åter lika oredig och drömmande som 
förut. Opålitlig i sättet och ibland ganska exciterad; slog t, ex. d. 
16:de ut alla rutor i sin cell. — Ätit högst litet sista veckan, men 
eljest ej visat något fysiskt sjukdomstecken. Vårdas i cell och har 
på senare tiden ej varit ute. 

D. ^ViQ. Slog d. 21 dennes en sjukvaktare och var d. 22, 23, 
24 och 26 i förut omtalade dvallika tillstånd en del af förmiddagarna. 
Han har för öfrigt varit lika oredig och liksom drömmande som förut 
och äfven liksom förut visat något lurande och opålitligt i sättet. 
Blott sällan mera redig och vaken. Har enligt önskan fått försöka 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 25 

sig med uätbindning, men föga eller intet uträttat. — Började redan 
den förste dennes äta dugtigt och har sedan därmed fortfarit. — 
Vårdas fortfarande i cellafdelningen. 

D. ^%i. Ingen väsentlig ändring. Äfven denna månad i ett 
dvallikt tillstånd några gånger, dock därvid ibland tydligen simu- 
lerande. 

D. ^^12' Samma förhållande denna månad. Vårdas ännu i cell- 
afdelningen. 

D. ^Vi 1879. Slog den 16 dennes sönder en ruta och försökte 
tränga sig ut med våld samt gjorde i går ett rymningsförsök, men 
har eljest förhållit sig lugnt. — Mera vaken och redig denna månad 
än förut, men dock ännu trög, fåordig och ej sällan oredig. Ibland 
arbetat något med nätbindning. — Inga anfall af dvala. — Fysiska 
tillståndet tyckes godt. — Vårdas sedan d. 20 d:s å lugn afdelning. 

D. -^2- ^"^^ ^6 första dagarna af månaden efter mottaget besök 
af några anhöriga mer än vauligt tyst och trög och vägrade äfven 
äta från och med middagsmålet den förste till och med frukosten deu 
fjärde. Var stundtals i sitt dvallika tillstånd den 5, 6 och 7, ehuru 
ej i så hög grad som förr. Har sedan varit något kryare, men är 
dock ännu ganska tyst och trög med något eget lurande och me- 
nande i blicken. Då han någon gång talar, är det ofta oredigt. 
Vill ej arbeta. — Matlusten ojämn till medlet af månaden, sedan 
tämligen god. 

D. ^',3. Dikterade i början af månaden ett rätt redigt bref och 
har sysselsatt sig något litet med nätbindning, men eljest visat sig 
såsom förut, dock ej varit i någon dvala. 

D. ^''/4- Var den 8:de och 9:de dennes i sitt dvallika tillstånd. 
Kastade den 26:te sitt vatten på golfvet och trampade däruti. Var 
sedan vid samtal näsvis och härmade, hvad man sade honom. Eljest 
i samma tillstånd som förut. 

D. ^'/j. Pat. sitter eller står i allmänhet stilla på samma ställe 
eller går helt långsamt ett slag på golfvet. Utseendet härvid mer- 
endels hälft drömmande och frånvarande eller också liksom lurande; 
ögonen ibland något röda. Han gör ej sällan intrycket af något 
lömskt och opålitligt. Vid samtal svarar han trögt, ehuru merendels 
redigt på de första frågorna, men kommer sedan som oftast med ett 
eller annat förvirradt uttryck. Någon gäng händer, att han vid ronden 
helt oförmodadt stiger fram och med envis oredighet och kraft yrkar 
på sitt eget eller, såsom också händt, någon annans utskrifvande här 
ifrån eller på bättre mat eller någon annan förmån. Vid fortsatt 
samtal blir han dock som vanligt trög och oredig. Har ej på något 
sätt varit våldsam eller förstörande. Försöker någon gång med nät- 
bindning m. m., uträttar så godt som intet. Ar tyst och stilla om 
nätterna och antages sofva. Nutritionen i godt skick. 

D. ^V?- Ingen nämnvärd ändring i tillståndet. 

D. ^^/g. Tillståndet ungefär det samma som förut. 

D. ^Vi2- 0"^ äfven hans tröghet och tystlåtenhet ibland kunna 
vara större än vanligt, och han å andra sidan någon gång kan visa 
en oväntad lifaktighet, har hans tillstånd dock i det stora hela ej 



26 Bd. XV. N:r 10. 



ERNST HJERTSTROM, 



undergått någon nämnvärd ändring. — Ej något dvallikt tillstånd 
sedan i april månad. — Ej arbetat pä länge. 

D. ^Vg 1880. Besvärades någon tid i februari månad af hufvud- 
värk och trög aflföring, hvarföre han erhöll frangula. Sedan fri från 
dessa sjukdomstecken, Tillståndet för öfrigt ej ändradt. 

D. ^Ve- '■^^^ sedan d. 3:e maj dagligen varit ute och deltagit 
i jordarbete, men som vanligt varit trög och föga uträttat. Till- 
ståndet för öfrigt ej nämnvärdt ändradt. 

D. ^"/g. Har sedan den 27 aug. ej varit ute på arbete, emedan 
han till följd af tröghet och oreda als intet kunnat göra. Eljest 
ungefär samma tillstånd som förut. 

D. ^Vi2- ^^^^' åter ute på jordarbete mellan den 1 och 23 okt., 
men har sedan måst hållas inne för ökad tröghet. Tillståndet för 
öfrigt ej nämnvärdt ändradt. 

D. ^Vi2 1881. Har ej under hela året varit i arbete. Ar emel- 
lanåt otidig, för att maten är dålig, emellanåt för att han ej får resa 
hem, men har för öfrigt ej företett några anmärkningsvärda växlingar 
i sitt tillstånd, ej häller undergått någon väsentlig förändring. 

Ofvanstående fall är utförligt meddeladt efter den vid Hernö- 
sands hospital af dess då vai-ande öfverläkare S. Ödman upp- 
satta journalen och lemnar enligt min tanke en alldeles typisk 
bild af en genom recidiver protraherad psykisk-epileptisk ekvi- 
valent i Samts mening. Emellertid skulle det kan hända yppats 
svårighet att kunna demonstrera fallet såsom en sådan ekviva- 
lent, därest ej journalen förts med en utförlighet och noggrac- 
het, som göra det till ett af de bäst beskrifna inom all den lite- 
ratur öfver hit hörande ämne, som jag varit i tillfälle att ge- 
nomse, Samts egna fall icke undantagna; detta för så vidt det 
rör de sjukdomssymptom, som kunnat komma under omedelbar 
iakttagelse; hvad åter anamnesen beträffar, är den samma på 
grund af förhållandena ty värr bristfällig. Följande för fallets 
bedömande vigtiga anamnestiska upplysningar lemnas dock, 
näml. att den sjuke enligt egen uppgift ofta varit »vild», en 
gång afhuggit tvänne fingrar på sin hustru samt i allmänhet 
efter dessa anfall gått bort i skogen för att, som han säger, 
sofva ruset af sig. På afstånd bedömda, kunna nu visserligen 
dessa transitoriska anfall af vildhet med efterföljande sömn icke 
bestämdt påstås vara annat än följder af berusning, såsom han 
själf vill göra troligt; likväl kvarstår åtminstone det faktum, 
att en dylik verkan af alkoholn tyder på en nevro])atisk kon- 
stitution, hos hvilken man otvunget kan antaga möjligheten af 
epileptoida antecedentia, hvarför dessutom hans senare med- 



OM DEN EPILEPTOIDA SIXNESSJUKDOMEN. 27 

delade uppgift, att han förut 3 ä 4 gånger lidit af »vingal i 
hufvudet» ger ett ej obetydande stöd. 

Om rätta tydningen af de symptom, som iakttagits hos 
den sjuke under närmaste tiden före inkomsten till hospitalet 
eller från den 6 till den 21 april torde råda mindre tvekan. 
Efter ett prodromstadium med obestämda symptom, antagligen 
ångestkänsla och möjligen hallucinationer (under den 6 april) 
utbröt d. 7 april ett fullständigt raserianfall, som utmärker sig 
med omotiverade aggressiva symptom, benägenhet att löpa om- 
kring blindvis under ett fullkomligt delirant tillstånd, som lik- 
väl icke synes hafva räckt mer än några timmar och lemnat 
rum för skenbar luciditet med ett dunkelt minne af hvad som 
passerat. Redan följande dag, under färden till fängelset, synes 
ett recidiv hafva inträffat; han erinrar sig hafva befunnit sig 
på planen framför fängelset, men därefter inträder amnesi, hvar- 
under han till en början genomgår hela skalan af ett mania- 
kaliskt anfall, som genom symptomens intensitet, genom den 
korta durationen af mindre än 9 dygn, slutligen genom det kon- 
sekutiva tillståndet af utpräglad stupor och framför alt genom 
den kompletta amnesien, som synes fortfarit oafbrutet under 
omkring 3 veckor, ej otydligt visar sin frändskap med epilep- 
sien. Det stuporösa tillståndet räcker omkring en månad, dock 
ej oafbrutet, utan med intermissioner, bestående dels af transi- 
toriska delirier af ängsligt men också af religiöst hyperboliskt 
innehåll, ja äfven af rediga ögonblick af kort varaktighet, och 
kan redan på dessa grunder icke förväxlas med vare sig post- 
maniakalisk stupor eller vanlig attonit melankoli. 

I slutet af juni öfvergår detta tillstånd i definitiv intervall, 
som endast grumlas af en kortvarig svimming, hvilken, obe- 
roende som den är af psykiska symptom, synes ganska be- 
tecknande. Då efter längre tids iakttagelser det psykiska till- 
ståndet är fullt tillfredsställande, utskrifves han ändtligen d. 5 
mars 1878 till fängelset för att redan 3 dao-ar därefter åter 
intagas på hospitalet i ett stuporöst tillstånd efter en redan 
genomlupen »mani». Nu upprepas samma skådespel som förut, 
där icke ens detaljerna saknas; anmärkas bör dock de retnings- 
symptom på motoriska systemet, som nu skarpare framträda. 
Särskildt torde det i anteckningen af d. 29 mars omnämnda 
anfallet kunna betecknas såsom sannolikt epileptiskt, enär kon- 
vulsioner, som det synes för första gången, förekommit. Amne- 
sien var äfven för detta liksom i allmänhet för de psykiska 



28 Bd. XV. N:r 10. — eenst hjertström. 

exaltationstillständen absolut. Anmärkt är i journalen det ofta 
förekommande »drömmande>3 eller liksom halfvakna tillståndet, 
med endast summarisk erinran, i själfva verket kompletta »Däm- 
merzustände» i Krafft-Ebings mening. Afven detta till- 
stånd gifver så småningom vika för att lemna rum för skenbar 
hälsa, där likväl drag, tydande på en nevropatisk konstitution, 
fortfarande äro förherskande. Fallet är, såsom vi nämnde, att 
anse såsom en protraherad psykiskt epileptisk ekvivalent i Samts 
mening eller, såsom vi vilja säga, protraherad epileptoid sinnes- 
sjukdom. Det har alla de kriterier, som Samt angifver för så- 
dana, och därtill såsom ytterligare stöd interkurrenta anfall af 
sannolikt epileptisk natur, men ej beroende af den psykiska 
rubbningen, snarare alternerande med den samma. 



Obs. IV. (D:r Ödmans). 

Ärftligt anlag ej påvisadt; lynnesegenheter, öfveransträngning. 
Föregående transitoriska anfall af våldsamhet, med benägenhet att 
irra omkring, och konsekutiv stupor. Sista anfallet synes hafva reci- 
diverat under vistelsen å sjukhuset; under vistelsen å hospitalet eu- 
dast tecken till stupor; under konvalescensen komplett aranesi för 
hvad som passerat under anfallet. 

Otto Fredrik Andersson från Malmö, 41 år, stationsskrifvare, ogift. 

Anaranes enl. bil. litt. B. af d. Vg 1881. 

Han är född d. ^Vio 1840 i Malmö. Fadren är slagtare, död; 
ingen af slägten är vansinnig. Har varit grubblande, skygg, till- 
bakadragen, haft god hälsa, men klen kroppskonstitution. Såsom 
orsak till hans sjukdom antages altför trägen läsning utan motsva- 
rande förraäga af sund urskiljning och reflexion. För 4 år sedan har 
han varit 1 månad å sjukhuset. 

Anamnes enl. bil. litt. A. af d. -'/g 1881. 

Han har visat slutenhet och undvikit sällskap, varit häftig till 
lynnet. För 4 år sedan hotade han att med ett järnlod slå ihjäl 
föreståndaren för järnvägens godsexpedition. För omkring 3 å 4 år 
sedan vandrade han en natt från sin bostad i Malmö och hittades 
efter 3 dagar på en sophög i trakten af Ystad; han intogs då på 
Malmö sjukhus, hvarifrän han efter 6 veckor utskrefs frisk. Natten 
till onsdagen d. 1 juni 1881 öppnade han fönstret till sin bostad, 
utkastade sängkläderna, en lampa och en kanariefågel, slog sönder 
en dörr, hvarför grannarna läto afsända honom till polisvaktkontoret. 
På vaktkontoret träffade honom läkaren och fann honom för tillfället 
lugn, likväl lystrade han ej och svarade ej på tilltal, hvarpå han 
sändes till sjukhus. Under vistelsen på sjukhuset har han varit våld- 
sam och hotat bita sjukhusläkaren i näsan. Härifrån kom han till 
hospitalet i Lund. 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEX. 29 

Närvarande tillstånd d. ^/g 1881. 

Han har ett förvirradt utseende, ansigtet är rodnadt, pupillerna 
äro koutraherade, reagera trögt för ljuset. Blicken är stirrande och 
frånvarande; han ömsevis sluter och öppnar ögonlocken på ett me- 
kaniskt och oraotiveradt sätt. Ansigtsuttrycket röjer saknad af med- 
vetande; han tyckes ej på något sätt uppfatta frågor eller tilltal, 
talar eller svarar icke, utstöter endast då och då ett och annat ord 
utan mening, suckar emellanåt djupt likasom i vånda, vrider och 
vänder sig hit och dit, är orolig, stiger upp ur sängen, kläder af 
sig, ställer sig naken på golfvet i en stel ställning, hvarefter han 
omväxlar med att utföra en mängd besynnerliga rörelser med armarna 
och kroppen. Alt detta verkställer han utan att synas hafva med- 
vetenhet om de närvarande personerna eller om sin egen belägenhet, 
likasom man icke kan spåra något motiv för hans rörelser. Han har 
icke förtärt någon föda, ej häller har man kunnat förraärka någon 
sömn hos honom. Han har ej visat oreulighet. På armar och ben 
synas utbredda blånader. Från bröstets och bukens organer märkes 
ingenting sjukt. Se- och exkretioner äro riktiga. Föreskrifves bad. 

D. Ve- Tillståndet som i går. Föreskrifves kloral, 2 gm till natten. 

D. ^/g. Han har sofvit i natt och förhåller sig i dag lugnare, 
ligger stilla i sängen i ett dåsigt tillstånd; har förtärt sin portion. 

D. Vg. Han har sofvit i natt och är i dag något mera med- 
veten, talar och säger sig hafva hufvudvärk samt vara oklar och om- 
töcknad i hufvudet, ligger stilla till sängs, förtär sin portion. 

D. '-/g. I dag talar och svarar han med reda och uppfattning, 
klagar fortfarande öfver hufvudvärk, och att det ännu icke »kännes 
fullt klart inom hufvudet». Han säger sig icke hafva något minne 
af hvad som passerat under den senast förflutna tiden; vet icke, hvar- 
est han är eller huru han kommit hit; frågar, huru han erhållit blå- 
naderna på armar och ben. Sömnen är numera lugn om nätterna. 

D. --/g- Han känner sig nu fullt redig och klar i hufvudet samt 
utan något illamående; han talar och uppför sig fullkomligt redigt 
och förståndigt, men har ej det minsta minne af siu öfveVståndna 
sjukdora. Blånaderna äro försvunna, och pat. vistas uppe. 

D. -j-j. Han utskrifves i dag frisk. 



Obs. V. (Förfrs.) 

Den 22 jan. 1883 instälde sig hos reig i Hernösand en man, 
som uppgaf sitt namn S . . ., till yrket sötare i Stockholm, med be- 
gäran om att erhålla sjukbetyg i och för tjänstledighet från sin be- 
fattning. Själf uppgaf han sig sedan längre tid hafva lidit af lung- 
katarr och dessutom af bypokondri. Vid anstäld undersökning visade 
sig också symptom af kronisk bronkit med emfysem. Hans upp- 
gift om ett hypokondriskt lidande syntes mig osannolik redan i 
betraktande af, att han snarare syntes undvika alt tal om hit hörande 
symptom än framhålla dem ; han antydde emellertid, att närmare upp- 
lysningar vore att erhålla hos hans hustru, af hvilken jag dagen därpå 



30 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

inhemtade följande: hon känner ej närmare mannens slägtförhållanden ; 
angående hans barndom vet hon endast, att han i yngre år haft 
fallandesot, slitit mycket ondt som sotarelärling och tidigt börjat be- 
gagna spirituösa, stundom till öfvermått. Han har till karakteren 
varit häftig och i sin tjänstebefattning, som tvingat honom att af- 
handla praktiska frågor med många personer, visat en viss ifver, 
som stundom föranledt vredesutbrott men i synnerhet oro och be- 
kymmer, hälst han äfven lidit ekonomiska förluster, som gripit honom 
djupt. Omkring början af 1855 hade han som gift flyttat till Up- 
sala, för att utöfva sotareyrket, och vid denna tid stundom fortärt 
spirituösa rätt ymnigt. Altsedan den tid, hon känt honom, hade 
aldrig något anfall af utbildad fallandesot förekommit, men väl kort- 
variga tillstånd af »yrsel», hvarunder han plötsligt förlorat medvetan- 
det, fallit tillbaka på stolen, hvit i ansigtet, och sålunda varit liksom 
afsvimmad under några minuter utan tecken till konvulsioner; där- 
efter hade han hastigt kommit till sans igen och ej vetat, hvad som 
passerat under anfallet. En gång hade han på detta sätt setat af- 
svimmad i en stol så länge, att hon hunnit hemta en läkare, som 
strax medföljde henne, åsett denna svimning och uttalat sin öfver- 
tygelse, att dylika symptom vore för S:s framtida hälsa af mycket 
dålig betydelse. Vid de tider, då han ymnigare förtärde spirituösa, 
voro anfallen tätare, hvar 3:dje dag och oftare. Aldrig har hon 
hvarken vid denna tid eller senare observerat nattliga svimningar, 
ryckningar eller tecken till stertorös respiration under S:s sömn eller 
förmärkt honom urinera i sömnen. Under senaste åren af sin vistelse i 
Upsala hade S. alldeles upphört att förtära spirituösa, utan att anfallen 
försvunnit. Omkring 1860, vid hvilken tid han flyttat till Stockholm, 
antogo dessa anfall en helt annan karakter; de ersattes nämligen af 
tidtals påkommande verkliga sinnesrubbningar, hvarunder han gick 
oroligt omkring några dagar, hade ett besynnerligt,, ängsligt utseende, 
hade hallucinationer, i det han ofta yttrade, »ser du icke den där, 
som vill ta' lifvet af mig') o. s. v.: under dessa anfall, som varade 
3 till 4 ända till 8 dagar, sof han föga, begick ofta plötsliga hand- 
lingar af besynnerlig art, hvilka liksom utgjorde en slags stegring 
af detta tillstånd af oro och förvirring. Sålunda sprang han en gång 
upp på Mosebacke, iklädd endast skjorta, en toffel och nattrock (han 
bodde då på Söder), förföljde en annan gång med yxa i hand en 
pojke för att slå ihjäl honom, högg sönder en chiffonier med en yxa 
o. s. v. Under ett af dessa transitoriska tillstånd af sinnesrubbning 
ville han beröfva sig lifvet med rakknif, en annan gång med snara. 

Från dessa tillstånd tillfrisknade han tämligen hastigt under loppet 
af en dag och erinrade sig högst ofullständigt, nästan intet af hvad 
som passerat. Då han första gången sjuknade på detta sätt, hade 
han ej smakat spirituösa på flere år. 

Dessa anfall kommo ungefär ett par gånger på året, mest vår- 
tiden och efter bekymmer och motgångar, hvilka lätt förbittrade hans 
lynne och gjorde honom orolig. 

Sista gången han led af denna sjukdom var i början af okt. 1882, 
då han kom att erhålla vård å Diakoniss-sjukhuset till följe af en 



OM DEN EPII.EPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 31 

egendomlig tillfållighet, för hvilken nedan närmare skall redogöras. 
S. själf har vid ett senare tillfälle lemnat mig följande upplysningar: 
Han är född 1824; hvad föräldrarne angår, har modern lidit af 
»konvulsioneru; han kom tidigt i sotarelära, vid 6 till 7 års ålder, 
fick slita ondt och förtärde stundom spirituösa. Före manbarheten 
synas de sjukdomsanfall uppträdt, som han själf med bestämdhet 
anser som fallandesot. Särskildt omtalar han, att han en gång vid 
sotning medvetslöst fallit ned från skorstenspipan och enligt omgif- 
ningens utsago haft ett fallsotsaufall. Han erinrar sig flere dylika, 
som dock ej uppträdt särdeles ofta och försvunnit, då han var vid 19 års 
ålder, hvarefter han kände sig frisk och 1855 flyttade till Upsala för att 
utöfva sotareyrket. Här skall han hafva öfveransträngt sig med göro- 
mål särskildt vid en eldsvåda, hvarunder han äfven förkylde sig och 
blef sängliggande några veckor. Utom de anfall af svimning, som 
redan kort efter ankomsten till Upsala lära börjat och redan skildrats, 
talar S. om, att han under nätterna ofta erfarit häftiga sprittningar i 
sömnen, hvarvid han vaknat. Förnekar alla konvulsiva anfall under 
denna tiden, äfven nattliga. 

Till Stockholm flyttade han 1860. På 60-talet började de nämnda 
anfallen af sinnesrubbning; han fick plötsligt en »yrsel åt hufvudet», 
så att han ej visste, hvad han gjorde; han hade också efter uppvak- 
nandet glömt, hvad som passerat eller erinrade sig det endast dun- 
kelt och ofullständigt; äfven sedan han på åratal icke smakat spiri- 
tuösa, inträff"ade dessa anfall, syntes framkallade af bekymmer och 
oro, varade från 3 ä 4 till öfver 8 dagar, stundom endast från af- 
tonen till följande morgon, men beledsagades alltid af mer eller 
mindre fullständig amnesi. Tillsammans några dussin gånger torde 
de hafva förekommit. Angående sitt sista anfall berättar han, att 
han, som på den tiden bodde på hotell Riga, en lördagskväll gått 
länge orolig fram och tillbaka och ville endast »göra af med sig»; 
han hade då ej på långa tider förtärt spirituösa. Påföljande söndags- 
morgon vid sextiden gick han från sin bostad för att begifva sig till 
Djurgården, för att »expediera sig» men kom i stället, utan att han 
visste huru, att befinna sig på Diakoniss-sjukhusets gård, därvid han 
endast erinrar sig, att någon sköterska frågat honom: »Är detta ej 
hr S.?» hvartill han, enligt hvad han senare fått veta, svarat ungefär 
sålunda: »Jo, förr hette jag så, men ej numera;» han erinrar sig sedan 
föga eller intet af hvad som passerade under hans vistelse på sjuk- 
huset, förrän några dagar innan han utskrefs. Detta hände enligt 
hans uppgift i sept. 1882. 

Pat. visar i sitt yttre intet anmärkningsvärdt hvarken i hufvud- 
skålsbildning eller i anletsdragen, tungans beskafi^enhet o. s. v. Blicken 
har ett eget, glänsande uttryck, som kan tyda på ett nervöst tempe- 
rament. Hållning och åtbörder äro lugna och ej utan en viss vär- 
dighet; intet abnormt från den motoriska apparaten, ingen rubbning 
i de psykiska funktionerna. Kroppens organ i öfrigt normala, med 
undantag af tecken till emfysem jemte bronkit. Alla hans upp- 
gifter bära prägeln af trovärdighet; han söker icke ingå i förklaringar 
af de sjukliga symptom, för hvilka han varit utsatt; han åtnöjer sig 



32 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

med att anföra, hvad tan från dessa anfall kommer ihog, och lemnar 
åt sin hustru att redogöra för det öfriga. Vandringen till Mosebacke, 
våldsamheterna i hans uppförande under anfallen, t. o. m. hallucina- 
tionerna under dessa senare äro honom bekanta endast genom andras 
meddelande. På tal om den händelse, som förde honom till vård å 
Diakoniss-sjukhuset, hänvisar han mig för närmare upplysningars vin- 
nande till sköterskan därstädes, »som nog kan meddela, huru det varit 
fatt med mig.» Redan ett kort samtal med hr S. låter med ett ord 
med största sannolikhet förmoda, att han för närvarande är lugn, 
redig, med ett ord psykiskt fri. Att han sedan sist nämnda anfall 
varit frisk, tillskrifver han själf den frihet från oroande tjänstegöromål 
och ansträngningar, som han här i Hernösand under sin tjänstledighet 
åtnjuter. Att han, som nämndt, är sedan längre tid absolut åter- 
hållsam från starka drycker och stundom lär uppträda som enskild 
predikant inom någon frikyrklig församling, auföres endast här utan 
vidare kommentarier för att fullständiga de upplysningar, jag om ho- 
nom inheratat. Angående hans tillstånd under vistelsen å Diakoniss- 
sjukhuset har jag, med dr Sondéns benägna tillåtelse, af den sköterska, 
som hade mesta tillsynen om honom, samt af en patient, som låg i 
samma rum, inhemtat, att S., som någon afton i juli skall hafva gått 
orolig omkring på Söder i närheten af Diakoniss-sjukhuset samt stun- 
dom skrikit och talat för sig själf, kort därefter en morgon in- 
stälde sig å gården till sjukhuset med en repstump i handen och 
satt sig ner på en bänk därstädes, visat sig förvirrad, orolig och 
ängslig, samt uppkommen i sjukrummet synts förskräckt för de andra 
sjuka och velat tränga sig ut. Under vistelsen därstädes låg han 
mest till sängs, sof föga under nätterna, hade ibland hastiga impul- 
siva utbrott, då han ville gå upp och begifva sig ut, talade ej egent- 
ligen osammanhängande, men plågades tydligen af ängslan och oro. 
Sköterskan anmärker hans förvirrade ansigtsuttryck och stirrande blick, 
men ansåg honom icke vara utan all sinnesreda och yttrade sin för- 
våning, då jag omtalade hans nästan totala aranesi, för hvad som 
passerat under anfallet. En tanke, som i synnerhet syntes föresväfva 
honom, var fruktan att mista några kartor, som enligt mig meddelad 
uppgift skulle innehållit ritningar till en af honom uppfunnen meka- 
nisk apparat för skorstensfejning; dessa ville han gå att hemta o. s. v. 
Tillfrisknandet lär försiggått tämligen hastigt utan någon utpräglad 
stupor och de sista dagarna af sin vistelse å sjukhuset var han fullt 
redig. 

Fallot utmärker sig genom sin tydlighet framför de flesta 
dylika, som literaturen eger att uppvisa, och någon differenti- 
ering af diagnosen torde icke vara af nöden. Ett särskildt 
intresse synes mig ur tvänne synpunkter fSsta sig vid detta fall, 
dels emedan man här med största sannolikhet kan antaga pre- 
existcrandc cpileptiska anfall, som transformerat sig först till 
lindrigare former af wvertiges» och därpå till psykiska rubb- 
ningar, dels emedan den ger en inblick i den epileptiska sin- 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 33 

nessjukdomens etiologi. På grund af ärftligt nevropatiskt an- 
lag uppträda nämligen under inverkan af minst tvänne sjuk- 
dorasväckande faktorer nämligen förtidig öfveransträngning med 
pauperism och missbruk af spirituösa epileptiska anfall, som 
synas mildrade i samma mon dessa orsaker förlora i intensitet 
och ändtligen upphöra, åtminstone temporärt, alla epileptiska 
symptom, sedan de yttre omständigheterna stält sig gynsamma 
för beredande af hvila åt ett nervsystem, som förråder sin nev- 
ropatiska beskaffenhet . genom den ringa motståndskraft, det 
visar mot irriterande inflytelser. 

Vi hasta att tillägga, att detta endast är ett försök till 
tydning af den etiologiska sidan af saken; ty hvem kan inom 
detta område af jisykopatologien draga slutsatser af fullt objek- 
tiv giltighet? Anmärkas bör slutligen den skenbara redan i 
pat:s yttranden under vistelsen å sjukhuset, hvarigenom han 
föreföll medveten, oaktadt amnesi, som nämndt är, existerade 
under större delen af anfallet. 



Obs. VI. (Förf:s.) 

Våren 1879 instälde sig å Upsala hospital en bonde vid namn 
A — d från Faringe socken, för att rådfråga läkare för sin iråkade 
sjukdom, hvilken genom ett skriftligt meddelande från länsmannen 
i hans hemort beskrefs på följande sätt: 

»A., som är gift och fader till ett barn,' har ständigt varit or- 
dentlig och haft god hälsa, tils han i början af detta år börjat få 
anfall, som yttra sig sålunda, att han först börjar gråta, därpå svära 
och skrika samt slutligen slå omkring sig i bord och bänkar samt 
söker springa bort, om mau ej hindrar honom. Han brukar härun- 
der yttra, att länsmannen kommer, för att lägga på honom hand- 
bojorna. Anfallen, som räcka omkring en kvart till en halftimme, 
kommo i början endast någon gång i veckan, men på senare tiden 
nästan hvarje dag i synnerhet på e.m.; mellan anfallen visar sig den 
sjuke frisk som vanligt med god matlust. Hvarken den sjuke själf 
eller någon af hans slägtingar kan förklara orsaken till sjukdomen.» 

Vid med A. anstäld undersökning visade sig hufvudskålen möj- 
ligen något liten (någon mätning anstäldes icke) men utan påfallande 
asymeri. Tungan utan ärr. För öfrigt anmärkes intet annat abnormt 
än möjligen en viss slöhet. Pat. har synbar motvilja att yttra sig 
om sin sjukdom, som tydligen är för honom ett ämne till både för- 
väning och fruktan. Han förnekar, att någonsin hafva haft fallsots- 
liknande anfall vare sig under dag eller natt, och en hans granne, 
som åtföljer honom, har aldrig hört omtalas, att A. lidit af dylika 
anfall hvarken före eller under sin uu iråkade sjukdom. Samme man 

Nord. med. arhiv. Bd. ÄV. " 



34 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

»trodde», att A. alltid varit ordentlig och ej förtärt spirituösa i öf- 
vermått. 

Angående själfva anfallen har den sjuke föga att upplysa; han 
kommer ihog, att han brukar bli ängslig och rädd, samt att han tyc- 
ker länsmannen vilja hemta honom (huruvida denna föreställning är 
motiverad af hallucinationer eller ej, kan ej afgöras), men mins icke 
hvad han säger eller gör och kan ej själf uppgifva, huru länge an- 
fallet räcker. 

Jag föreskref en lösning af bromkalium att användas i stigande 
dos ända till 8 gm dagl., därest anfallen icke upphörde, samt sökte 
försäkra mig om kontinuitet i behandlingen genom att föreställa den 
sjuke vådan af att för tidigt upphöra med läkemedlet, äfven om för- 
bättring vunnes. Jag anmodade honom efter någon tid inställa sig 
hos mig, men återsåg honom aldrig. Jag anhöll skriftligen hos läns- 
man S. om detaljerade upplysningar angående den sjukes förflutna 
lif, hans slägtförhållanden m. m.; härpå erhöls emellertid intet svar, 
och först långt senare fick jag af hr S. skriftligt meddelande, »att A. 
under loppet af sommaren haft liknande anfall, som dock senare för- 
svunnit, och att A. sedan längre tid varit frisk.» 

I förestående fall saknas åtskilliga upplysningar, som onek- 
ligen varit af vigt för bedömande af dess natur. Hit hör en 
utförlig anamnes samt en på sakkunnig iakttagelse grundad 
beskrifning af själfva anfallen. Missbruk af spirituösa har 
misstänkts som kausalt moment, men ej kunnat påvisas, och 
äfven om verkligen alkoholintoxikation furefunnits, synes an- 
fallens epileptiska natur ej därför kunna afgjordt förnekas. Af 
alkoholssjukdomar kunde annars knappast andra komma i be- 
traktande än de transitoriska tillstånd af delirium med amnesi, 
som enligt Krafft-Ebing (a. st.) utgöra patologiskt stegrade 
berusningssymptom. Anamnesen gifver emellertid intet stöd 
för ett sådant antagande, och fallet torde därföre få betraktas 
såsom med största sannolikhet en »petit mal», som i saknad 
af konvulsiva symptom bör diagnosticeras till en akut, recidi- 
verande epileptoid sinnessjukdom i dess lindrigaste form. 

Huruvida behandlingen med brorakalium haft någon andel 
i det åtminstone temporära upphörandet af sjukliga symptom, 
kan väl icke i saknad af närmare uppgifter om fallets förlopp 
afgöras. 

Obs. VII. (Prof. Kjellbergs och förf:s.) 

Fall af »transitorisk mani», hvars epileptiska natur ej är faststäkl. 
Per A., 43 år, banvakt, från Danmarks socken. Fadern har va- 
rit af ett hårdt och egensinnigt lynne. Pat. har varit nykter, uöjd 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 35 

och lugn, god make och fader samt tystlåten och foglig, men han 
har tidtals haft svår hufvudvärk; öfveransträugd genom nattvak i 
tjänsten. 

Pastors intyg uppgifver, att tecken till sinnessjukdom visat sig, 
redan d. 19; enligt läkarebetyget skulle »drag af svårmod» iakttagits 
d. 20 och 21 sept. D. 21 på e.m. ankom pat. till Upsala hospital, 
bunden i vagnen och iklädd tvångtröja samt bevakad af 3 man. Var 
fullkomligt förvirrad, gjorde särdeles häftigt motstånd vid afklädnin- 
gen, i det större delen af den frivilliga muskelapparaten arbetade; 
införd i cell skrek han och hojtade och stod naken uppe, bultande 
på celldörren. Erhöll 4 cgm morfin. Senare på aftonen blef han 
lugnare, svarade stundom på frågor och låg tämligen stilla i sängen. 
Erhöll till natten 2 gm kloral och sof med ett par timmars afbrott 
hela natten samt sof ännu vid ronden. 

Sedermera visade pat. inga sjukliga symptom, tils han utskrefs. 
Han uppgaf angående sin sjukdom, att han visserligen erinrar sig 
hafva varit våldsam i hemmet och gjort häftigt motstånd vid hitfö- 
randet, men förstår för öfrigt icke huru det varit fatt med honom; 
han uppgaf nattvak såsom orsak till sjukdomen, enär han under längre 
tid till följe af beskaffenheten af sin tjänstgöring som banvakt för- 
unnats alldeles otillräcklig sömn, i själfva verket knappast några tim- 
mar hvar natt. A. var sedan anstäld åtminstone flere år efteråt vid 
järnvägen som banvakt och har veterligen icke åter haft ett dylikt 
anfall. 

Frånvaron af tydlig predisposition samt af otvifvelaktiga 
»intervallära symptom», och framför alt den omständigheten, 
att anfallet förekommer isoleradt, tydligen determineradt ge- 
nom nattvak (med däraf följande fluxionär hjärnhyperemi?) 
tala emot fallets epileptiska natur, som dock ej kan absolut 
förnekas. 

Slutligen anföres här utan kommentarier ett egendomligt 
fall, som genom d:r Grapes benägna åtgärd blifvit mig med- 
deladt. 

Obs. VIII. (D:r O. Sandbergs.) 

Johan Axel P., fattighjon, 19 år. intagen på Gefle lasarett d. 
Vi 81 och död därstädes d. 25/5 82. 

D:r Grape upplyser, att han »vårdat gossen under hans uppväxt- 
år för epilepsi, som vid den tiden icke beledsagades af några psykiska 
impulsiva utbrott». l):r G. hade sedermera förlorat honom ur sigte, 
tils han återsåg honom på lasarettet. 

Lasarettsjournalen meddelar följande: Pat. syntes ha en frisk 
kroppsbygnad. Hans nu aflidne fader uppgifves hafva missbrukat 
spirituösa, likasom sonen äfven tillförne gjort. Något sjukdomsarf 
finnes ej. Har 3 år före intagningen på lasarettet lidit af konvul- 
siva anfall, icke närmare bestämda. 



36 Bd. XV. N:r 10. — ERNST hjertström. 

Anfallen påkomma nu oftast på nätterna och under sömnen, men 
inträffa äfven på dagarna. Vid anfallen, om de påkomma under lig- 
gande ställning, rusar han upp på golfvet, skriker och svär, skakar 
eller rycker armar och ben, hoppar högt i luften eller slår kullerbytta 
på golfvet eller marken, då han är ute, knyter ihop händerna eller 
slår omkring sig med hvad han har i händerna, faller ej omkull och 
tillfogar ej dem, som händelsevis varit i granskapet, någon skada; 
ben och armar slår han våldsamt emot sängen, väggen eller andra 
föremål, hvarvid han ofta ådragit sig stora blånader eller sår. Hvarje 
anfall har kort varaktighet, ibland af endast några få sekunder, ibland 
af någon minut. Efter anfallen, som stundom påkomma tätt efter 
h varandra, känner han sig frisk och talar fullt redigt. Han synes ej 
ha medvetande af själfva anfallet, men säger sig ha känningar däraf, 
innan det kommer. Anfallen påkomma ej hvarje dygn, men få äro 
de fria. Emellan anfallen känner han sig frisk och klagar ej öfver 
något lidande. Urin albuminfri. — Zinkoxid, bromkalium, kloral för- 
söktes; de syntes stundom göra verkan, stundom ej. 

D. '^^/^. Anfallen ha under de sista dagarna varit tätare och 
mera intensiva; på en natt räknades 16 anfall (förut endast 4 till o 
på natten), klagar öfver hufvudvärk. Puls 120. Is på hufvudet. 

D. y^. Ligger nu i ett nästan oafbrutet anfall med fäktande 
och sparkande. Kloral till natten. 

D. V4- I ^^o iiågot lugnare; svarar något på tilltal, men före- 
faller virrig. 

Tillståndet förbättrades småningom och pat. förblef i sitt förra 
tillstånd till 

d. ^V- 82, då han erhöll ett anfall, som mera liknade vanlig 
epilepsi, med sammanknutna händer och ryckningar, och som efter- 
träddes af sanslöshet, som fortfor till d. -V5, då han åter begynte 
tala och åt med god aptit både raiddag och afton. 

D. 'Vö- Efter att tidigt på morgonen hafva haft sina vanliga 
anfall, afled han kl. 7 f.m. 

Vid liköppningen d. -^'^ kunde inom hjärnan ej förraärkas andra 
förändringar än en intim samraanväxuing emellan hårda hjärnhinnan 
och cranium. Öfriga organ friska. 



Symptomatologi. 

Gäller det en skildring af den epileptoida sinnessjukdoment! 
symptom, torde man lämpligast böra indela dessa i intervallära 
symptom och anfallssymptoni. Hvad de förra beträffar, äro de 
af största vigt för bedömandet af en sinnesrubbnings epilep- 
tiska ursprung; om de här icke blifva föremal för en ingjlende 
granskning, så är det helt enkelt, emedan de till en del sam- 



OM DliN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 37 

raanfalla med de symptom, som iakttagas mellan anfallen af 
verklig epilepsi, hvars ekvivalent den epileptoida sinnessjuk- 
domen ju anses vara. Detta gäller i första iiand om den ärft- 
liga predispositionen, för så vidt den dokumenterar sig såsom 
nevropatiskt temperament, samt icke mindre om den s. k. 
epileptiska karakteren. Båda hafva af alla författare, som sys- 
selsatt sig med epilepsien, grundligt afhandlats. Den förra 
anses icke utan skäl såsom intervallärt symptom vigtigt, i syn- 
nerhet då den stödjer sig på epilepsi i ascendensen; båda kunna 
saknas i alla former af epilepsi och hafva sålunda för diagnosen 
af epileptoid sinnessjukdom endast relativt värde. Däremot 
måste förekomsten af epileptiska anfall såsom intervallärt symp- 
tom för diagnosen af epileptoid sinnessjukdom tillmätas en all- 
deles speciel betydelse. Detta betonades redan från början 
af den foi'skning, som tillförsäkrat den epileptoida sinnessjuk- 
domen en själfständig plats inom nosologien, och ännu NoTii- 
KAGEL (a. st.) uttrycker särdeles tydligt samma åsigt; han be- 
traktar såsom epileptoida, d. v. s. på central epileptisk för- 
ändring beroende, sädana fall, där paroxystiska fenomen upp- 
träda, för hvilkas bestånd samma patologiska förändringar kunna 
antagas, som i större intensitet eller utsträckning framkalla van- 
liga epileptiska anfall. Paroxysmerna måste vara hufvuddragen 
i sjukdomsbilden; vissheten att epilepsi föreligger, vore att hemta 
däraf, att i stället för anfallen i fråga, eller omväxlande med dem, 
förr eller senare äkta paroxysmer uppträda. För vår del til- 
lägga vi endast, att epileptiska anfall, uppträdande i en tids- 
period mera aflägsen från utbrottet af den transitoriska sinnes- 
rubbningen hafva största diagnostiska värdet; skjuta sig där- 
emot epileptiska anfall in mellan paroxysmerna, bidraga de 
snarare att grumla sjukdomsbilden än upplysa henne, ty då 
uppstår alltid misstanken om existensen af en med sinnessjuk- 
dom komplicerad epilepsi och det så mycket snarare, som denna 
är vida vanligare än den psykiskt epileptiska ekvivalenten, och 
man bör ihogkomma, att vid denna komplicerade epilepsi de 
psykiska symptomen långt ifrån alltid omedelbart aflösa kdnvul- 
sionerna eller den konsekutiva coman, utan stundom ett mellan- 
rum af några dagar kan förekomma, ja i sällsynta fall föregår 
sinnesrubbningen det epileptiska anfallet, som därtill under alla 
omständigheter kan vara föga utveckladt och således så mycket 
lättare förbises. Andtligen bör man erinra sig möjligheten, att 
tvänne sjukdomar, nämligen epilepsi och en af denna obero- 



38 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjehtström. 

ende psykos kunna finnas hos samma individ, ett förhållande, 
som Magnan (se Archives de Neurologie, 1880, n:r 1) visat 
vara icke så alldeles ovanligt. 

Hvad anfallssymptomen angår, vilja vi indela dem i in- 
ledande eller prodromala symptom, symptom under själfva an- 
fallet och finala symptom. Hvad de första eller prodromerna 
beträffar, så ligger det nära till hands att antaga förekomsten 
af sådana redan ur anfallets sannolika egenskap att vara vika- 
rierande fur ett epileptiskt anfall. Också torde i de aldra flesta 
fall sådana förefinnas, men på grund af omständigheterna kunna 
de icke alltid med full säkerhet påvisas, detta hufvudsakligen 
på den grund, att personer, lidande af i fråga varande sjuk- 
dom endast sällan komma under läkarebehandling och framför 
alt icke under anstaltsbehandling under detta stadium, och fallen 
af epileptoid sinnessjukdom äro altför sällsynta och äfven för 
litet studerade för att kunna användas som statistiskt material. 
Dessa prodromer kunna dels vara s. k. aurasymptom, fullstän- 
digt erinrande om dylika hos den genuina epilepsien, dels 
mera obestämda och mera långvariga att förlikna vid den all- 
männa nedstämning, som föregår de flesta akuta sinnesrubb- 
ningar, där man måste antaga ett abnormt tillstånd hos central- 
nervsystemet såsom det egentligen framträdande, och hvaraf 
den allmänna mattighetskänslan, oron, sömnlösheten o. s. v. 
endast äro omedelbara följder. Någon tillfredsställande för- 
klaring öfver dessa allmänna tecken är det väl icke möjligt att 
för närvarande gifva. Faktiskt är, att alla prodromala symptom, 
äfven i väl iakttagna fall, ofta saknas, och att en författare som 
Samt, som förfogar öfver ett rikligt material, anser den epi- 
leptoida sinnessjukdomen stundom utbryta plötsligt. Att in- 
räkna de retningsfenomen från sinnesnerverna, som så ofta före- 
komma redan från början af anfallet under form af hallucina- 
tioner af olika slag, till prodromala symptom är väl icke riktigt. 
Dessa hallucinationer kunna beledsaga anfallet under liela dess 
förlopp och äro därföre att betrakta såsom tillhörande det 
samma. Absenser eller vertigines utan konvulsiva symptom 
böra också räknas till anfallssymptomen, likaväl som de in- 
räknas såsom sådana under förloppet af en epilepsi. En pro- 
traherad absens utgör ju, såsom man på grund af flcr« iakt- 
tagelser antagit, stundom det enda framstående symptomet vid 
ett anfall af epileptoid sinnessjukdom. För att med ett exempel 
förklara vår mening, vilja vi erinra om obs. V. i vår kasui- 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 39 

stik, där den sjuke strax före sitt sista anfall gått omkring 
sömnlös och nedstämd med tankar på själfmord och på väg 
att fullfölja sitt uppsått, för hvilket ändamål han försett sig 
med passande verktyg, gripes af en absens, hvarmed ett till- 
stånd af nästan oafbruten amnesi under en vecka inträdde. 

Att hallucinationer tämligen konstant beledsaga anfallet, är 
ådasalasdt genom kliniska iakttagelser. Deras beskaffenhet 
är naturligtvis i hög grad växlande; en gemensam egenskap 
ega de i allmänhet dock, nämligen den att vara af förskräc- 
kande, obehagligt innehåll. Jag har i literaturen icke funnit 
ett enda väl iakttaget fall, där motsatsen egt rum. Detta 
förhållande är i och för sig intressant och låter väl ej förklara 
sig med visshet. För vår del skulle vi vilja hemställa, om ej 
den hypotes, som Meynert, som oss synes, med så mycken 
lycka framstält angående orsaken till ångestkänslan i allmän- 
het, här kunde låna sig äfvcn till förklaring af detta förhållande. 
M. anser nämligen, att alt, som nedsätter barkcellernas nutri- 
tion, framkallar förnimmelsen af ångest och obehag, och han 
kallar det tillstånd, som åstadkommer denna förnimmelse, den 
»dyspnoetiska fasen af barkcellernas nutrition». Såsom kaus-alt 
moment anför han kärlkramp inom området för hjärnbarkens 
nutrierande kärl, hvarigenom blodtillförseln till hjärncellerna 
nedsättes. Nu är det ju sannolikt, att medvetslösheten vid det 
epileptiska anfallet uppstår genom en på retning af det vasomo- 
toriska centrum beroende kärlkramp; antager man nu, hvilket 
på goda grunder låter sig göra, och hvarför vi på sitt ställe 
skola söka lemna stöd, att äfven vid den epileptoida sinnes- 
sjukdomen en dylik kärlkramp eger rum, hvilken visserligen 
icke uppnår samma intensitet som vid det epileptiska anfallet, 
men dock är tillräcklig för att genom kärlkontraktion fram- 
bringa en dylik »barkdyspnoe», så låter ju tänka sig, att de 
subkortikala centras regellösa spel, som ohejdadt af den häm- 
mande inverkan, som de kortikala centra i sitt normala tillstånd 
utöfva, i enlighet med lagen för deras funktioner frambringar 
sensoriela fenomen, olika alt efter de olika sinnesnervkärnar, 
som äro i verksamhet, fortledes till den dyspnoetiska barken 
och där antager formen af rysliga hallucinationer af hvarje- 
handa slag. Detta förefaller ju icke mera oförklarligt än det 
faktum, att vid den vanliga melankolien alla förnimmelser fi-ån 
yttre verlden utan undantag antaga en för den sjuke obehaglig 
beskaffenhet, deras innehåll må för den normala människan 



40 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

vara än så glädjande. Hallucinationerna, där de förekomma 
och ej ännu föi-nimmas såsom inre sjukliga fenomen, äro ju för 
den sjuke af samma valör, som de utifrån mottagna retnings- 
tillstånden hos sinnesnerverna. Der lukthallucinationer fram- 
träda vid det epileptoida anfallet, är det sålunda svafvelröken 
från helvetet eller lukten af brändt kött eller förgift m. m., 
som förnimmas; synhallucinationerna antaga gestalten af män- 
niskor, djur eller onda andar, som tränga sig på den sjuke för 
att förgöra honom; hörselhallucinationerna äro idel hotelser 
eller retande utlåtelser m. ra. Att den röda färgen vid syn- 
hallucinationerna är öfvervägande, påpekas här utan vidare 
kommentering; likaså är det egendomligt, att den sjuke så ofta 
ser koncentriska hopar af människor eller djur, som tränga 
sig mot honom, såsom Samt påpekar, och såsom jag äfven haft 
tillfälle iakttaga. 

Att de hallucinationer, som de sjuke erfara, kunna efter 
anfallet relateras, bevisar öfver hufvud, att apperceptionsför- 
mågan icke i det moment, då den erinrade hallucinationen pro- 
duceras, är utslocknad. Nu är det emellertid ett faktum, att 
ofta hallucinationer inleda anfallet, appercipieras af de sjuke, 
som sedan kunna relatera dem; men strax därefter upphöra 
både hallucinationer så väl som medvetande af tid och rum 
öfver hufvud; den sjuke erinrar sig icke vidare något under tiden 
för anfallet eller under en större eller mindre del däraf. Huru 
lång tid, som förflyter från det ögonblick de initiala hallucina- 
tionera gifva vika för en allmän medvetslöshet, är väl omöjligt 
att säga; för vår del äro vi benägna att antaga, det i dessa 
fall tidsperioden för de medvetna hallucinationerna är mindre, 
än man på grund af deras subjektiva durution skulle vara be- 
nägen att tro; uppenbarligen låta dessa fall jämföra sig med 
sådana af genuin epilepsi, som föregås af hallucinationer, hvilka 
som bekant oftast endast räcka några ögonblick, och låta väl 
dessutom i någon mon jämföra sig med de lifliga drömmar, 
som pläga föregå uppvaknandet, och hvilka kunna förespegla 
situationer och händelser, som för den sofvande förefalla pin- 
samt långa, men i själfva verket, enligt hvad erfarenheten visat, 
endast äro momentana och utspelas under de ögonblick, då 
sömnens djup hastigt minskas, såsom händelsen är i synnerhet 
strax före uppvaknandet. 

Hallucinationerna kunna måhända anses förefinnas, äfven 
där de icke af den sjuke efter anfallet kunna ur minnet repro- 



OM DEN EPILEPTOIUA SINNESSJUKDOMEN'. 41 

duceras; i själfva verket är det tydligt, att amnesien, för hvad 
som passerat under anfallet, kan nå en så hög grad, att äfven 
de existerande hallucinationerna kunna glömmas, d. v. s. de 
hafva icke tillräckligt retat de appercipierande organen för 
att kunna fasthållas, sedan anfallet är öfver. Obs. V lemnar 
ett godt stöd för en sådan förmodan. Öfver liufvud äro vi be- 
nägna att tro, det hallucinationer endast förekomma eller rät- 
tare sagdt endast appercipieras under början af anfallet, innan 
kärlkrampen uppnått någon högre grad, samt vidare under det 
samma i de tidsmomenter, då den samm.a krampen minskas i 
intensitet. Det är nämligen uppenbart, att ett visst maximum 
af kärlkontraktion inom stora hjärnans hemisferer eller med 
andra ord af retningen af det vasomotoriska centrum utesluter 
möjligheten af apperception, d. v. s. alt medvetande af hvad 
som försio^går utslocknar. Under det konvulsiva anfallet eger 
ju detta förhållande konstant rum; under ett sådant är indi- 
viden i psykologisk mening afstängd från den yttre verlden, 
emedan han icke vidare kan uppfatta något. Att ett likartadt 
förhållande stundom eger rum under anfallet af epileptoid sin- 
nessjukdom, lider intet tvifvel och bevisas däraf, att den sjuke 
efter svårare anfall angifver formliga luckor ' medvetandet af 
sig själf och den yttre verlden; men det är dock icke alltid, 
som amnesien är fullständig; medvetandet är endast grumladt, 
apperceptionsförmågan är nedsatt men ej upphäfd, hvarföre det 
hufvudsakliga beviset ligger däri, att den sjuke erinrar sig dun- 
kelt såväl de intryck, han mottagit utifrån, som ock dem, som 
uppstått inom centralnervsystemet såsom hallucinationer, tvångs- 
föreställningar m. m. Vore detta ej förhållandet, skulle den 
sjuke ju aldrig kunna efteråt gifva något meddelande om sina 
förnimmelser under själfva anfallet, beskrifva sina hallucina- 
tioner m. m. Huru man så strängt kunnat hålla på, att full- 
ständig amnesi måste förefinnas under anfallet, för att man 
skall karakterisera det såsom stående på epileptisk grund, före- 
faller gentemot detta betraktelsesätt nästan oförklarligt och kan 
icke försvaras, sedan man numera antager kärlkrampens infly- 
tande på stora hjärnans hemisferer såsom den sannolika or- 
saken till den mer eller mindie fullständiga amnesien. 

De försök, som på senaste tiden gjorts att tillämpa lagarna 
för lokalisationen af de kortikala centras funktioner på de väx- 
lande fenomenen under det epileptoida anfallet, kunna icke rubba 
giltigheten af ofvan stående resonnement, som endast åsyftar att 



42 Bd. XV. N:r 10. — brnst hjertström. 

lemna en allmän förklaring öfver orsaken till de epileptoida 
symptomen. Vi medgifva gärna möjligheten, ja sannolikheten 
att cirkulationsrubbningen inom hjärnbarken är circumskript, 
och att symptomen modifieras efter de lokala förhållandena. 
Magnan har i sina muntliga föredrag och ännu bestämdare i 
ett nyligen utkommet arbete (Lejons cliniques sur Tépilepsie 
par M. V. Magnan, publiées par M. Briand, Paris 1882, sid. 
22) begagnat lokalisationsteorien till förklaring af de växlande 
symptomen. På lokalisationsfrågans närvarande ståndpunkt 
torde man böra afvakta resultaten af vidare forskningar i denna 
riktning. 

Amnesien för hvad som passerar under anfallet är ett 
symptom, som ej får fattas i det epileptoida anfallets sjukdoms- 
bild; för såvidt den samma är absolut, d. v. s. medför full- 
komlig glömska för alt, hvad som tilldragit sig under anfallet, 
måste den tillika betraktas såsom ett patognostiskt tecken, ty 
ehuru amnesi iakttagits under förloppet af andra akuta sin- 
nesrubbningar, såsom en del exaltationsformer och äfven ångest- 
paroxysmer, är den sällan absolut och lemnar i sådant fall rum 
för misstanken om dylika tillstånds epileptiska natur. Snart 
saffdt det enda undantaget skulle vara den s. k. transitoriska 
manien, hvilken af några tyska författare skiljes från den epi- 
leptoida sinnesrubbningen. Vi skola längre fram återkomma 
till frågan om denna sjukdoms differentiela diagnos. 

Hösst anmärkninsjsvärdt är det förhållande, som Samts 
iakttagelser sätta utom alt tvifvel, att amnesien strax efter an- 
fallet stundom ej är fullständig men längre fram blir det och 
äfven kan i sig innesluta de tidsperioder, hvarunder minne af 
anfallet förut förekommit och föranledt erkännanden från den 
sjukes sida. Detta förhållande kan ytterligare komplicera sig 
sålunda, att den sjuke erinrar sig åtskilliga yttre omständig- 
heter, som passerat under anfallet eller strax därefter, men ej 
hvad han själf sagt eller gjort; detta är fenomenet af partiel 
amnesi (partielles Erinnerungsdefect, Samt); häraf uppstå, så- 
som Samt påpekar, stundom stora svårigheter för fallets be- 
dömande ur forensisk synpunkt. 

Med hänsyn till den konstanta förekomsten af amnesi i 
högre eller lägre grad under det epileptoida anfallets högsta 
stadium måste de underrättelser, som den sjuke själf efteråt 
lemnar om sitt tillstånd under anfallet, i allmänhet vara gan- 
ska bristfälliga. Tämligen regelmässigt tyda den sjukes upp- 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEX. 43 

gifter därpå, att endast de prodromala tecknen af honom iakt- 
tagits, och därefter finnas större eller mindre luckor i hans 
minne, tils han återvaknar till medvetande ofta först efter ett 
stuporöst stadium. 

Om vi söka förklara för oss detta egendomliga fenomen 
af amnesi, så måste vi till en början nämna, att uttryckssätt, 
sådana som »det inre molekulararbetet inom hjärncellerna är 
altför obetydligt, eller den verksamhet, som faktiskt försiggår 
inom dessa celler, omsattes åter under själfva anfallet» (Em- 
MINGHAUS, Psychopathologie), icke synas egnade att sprida nå- 
got ljus öfver orsaken till amnesien. Snarare synes en jäm- 
förelse med hvad som försiggår under det genuina epileptiska 
anfallet kunna bidraga till ernående af en förklaring öfver 
amnesiens grund. Att medvetslösheten under det epileptiska 
anfallut är beroende på ett upphäfvande af hjärnbarkens fysio- 
logiska verksamhet, kan icke bestridas, och att denna rubbning 
i hjärnbarkens verksamhet sannolikt framkallas genom ret- 
ning af det i medulla oblongata befintliga vasomotoriska cent- 
rum, det hafva kliniska och fysiologiska rön, på hvilkas de- 
taljer det här icke är nödigt att ingå, gjort till något mer än en 
lös hypotes^). Om det tillätes oss att till detta fenomen sätta 
en fysiologisk parallel, som icke gör anspråk på sträng veten- 
skaplig formulering, så vilja vi erinra, att personer med ane- 
misk konstitution aldrig äro mera utsatta för »distraktioner», 
som stundom likna »absenser», än t. ex. efter en förmiddags 
tankearbete, i synnerhet om därjämte kroppsställningen hållits 
vertikal och föda eller andra hjärnbarken toniserande medel 
på många timmar icke intagits, alt omständigheter, som be- 
fordra uppkomsten af hjärnanemi. Afven Meynert år här- 
utinnan eller i fråga om hjärnanemiens betydelse för amnesien 
och hallucinationerna af den tanken, att hallucinationer i all- 
mänhet bero på anemi hos hjärnbarken, hvarigenom dess häm- 
mande inverkan på de subkortikala centras verksamhet minskas, 
och särskildt antager han under de epileptoida tillstånden en 
kärlkramp inom hjärnbarken, tillräckligt intensiv att framkalla 
nevralo-ier inom de subkortikala centra, förnimbara såsom »aura- 
symptom» med därpå följande amnesi och »Tobsucht», men ej 
noor stark att framkalla fullkomlig »Ohnmacht». Meynert är 
äfven af den åsigten, att amnesien icke alltid är absolut. 



') Se härom t. ex. XoTHNiGEL, Ziem3SEx's Handb., bd XII, 2, Epilepsie. 



44 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjertström. 

Hos de patienter, där medvetandet icke fullständigt är 
upphäfdt, där sålunda apperceptionen af de för handen varande 
intrycken mer eller mindre ostördt eger rum, är oftast en känsla 
af ångest den öfvervägande förnimmelsen, som absorberar alla 
andra föreställningar. Denna ångestkänsla är, såsom vi nyss 
antydt, högst sannolikt att betrakta såsom resultat af den ge- 
nom kärlkrampen åstadkomna rubbningen af cirkulationen inom 
hjärnbarken, hvarigenom den normala molekularverksamheten 
hos hjärncellerna nedsättes, med ett ord en dyspné i barken 
uppkommer. Att beskaffenheten af de intryck, som komma 
utifrån, icke kan utöfva något inflytande på denna process 
inom barken, hafva vi förut sökt visa. 

Till någon närmare förarbetning af de mottagna intrycken 
kommer det icke, och det just på grund af det ofvan beskrifna 
tillståndet hos* centralorganet: funnes ej ett sådant tillstånd, 
borde apperceptionen näppeligen vara hindrad, emedan de de- 
liranta föreställningarna för öfrigt hvarken äro så mångtaliga 
eller växlande, att en sådan noggrannare apperception i och 
för sig vore omöjlig, såsom förhållandet är t. ex. vid ett rent 
exalteradt tillstånd. 

Anomalien i uppfattningen af de yttre intrycken bildar 
första leden i den rubbning, som hjärnverksamheten under det 
epileptoida anfallet är underkastad, en rubbning, hvilken med 
fullt skäl kan betecknas såsom ett delirium, hvarmed ju i psy- 
kopatologisk mening förstås den oordnade blandningen af del- 
vis abnorma förnimmelser, föreställningar och drifter. Detta 
delirium har kliniskt vissa kännetecken, som karakterisera des-^ 
beskaffenhet; utom den redan nämnda ångestfulla sinnesstäm- 
ningen existera sålunda ängslande deliranta föreställningar ofta 
i en egendomlig blandning med storhetsgrillcr, hvilket Samt 
betraktar såsom en för diagnosen vigtig omständighet, lleli- 
giösa delirier äro icke häller ovanliga, såsom hos epileptiskt 
sinnessjuka i allmänhet. En sådan blandning af ångestdclirier 
med storhetsgriller af religiös färg förekommer i obs. III, där 
pat. frågar, »hvar törnekronan är, som ni skall kröna mig med, 
hvar korset, som ni skall korsfästa mig på», säger sig hafva 
»stridt med djcfvulcn» o. s. v. Att deliriet ofta har denna al 
Samt angifna beskaffenhet är onekligt, om det än icke får 
betraktas som patognostiskt. I öfrigt torde deliriets beskaffen- 
het i hvarje fall vara till största delen beroende på för iianden 
varande liallucinationer och utgöra en produkt af hjärnbarken- 



OM DEX EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 45 

till en del omedvetna reaktion på de genom dem mottagna 
intrycken. 

På grund af deliriets speciela beskaifenhet har Krafft- 
Ebing (Lehrbuch der Psychiatrie, bd 2) uppsttält åtskilliga 
arter af epileptoid sinnessjukdom; i praktiskt hänseende synes 
likväl alltid vigtigast att i afseende på graden af de deliranta 
sym[)tomen skilja mellan lindriga anfall af epileptoid sinnes- 
sjukdom från absenser med psykiska symptom till »petit mal» 
liknande anfall samt svårare dylika, motsvarande »grand mal 
intellectuel.» 

Den på deliriet beroende sjukliga stegringen af drifterna 
har stor praktisk betydelse, emedan de härur framgångna hand- 
lingarna göra den sjuke så farlig för sig själf och andra. Att 
dessa handlingar oftast äro riktade på förstörelse eller på till- 
fredsställande af de djuriska drifterna, specielt könsdriften ofta 
på onaturligt sätt eller åtminstone med åsidosättande af an^ 
ständighetshänsyn, samt i allmänhet hafva en impulsiv karakter, 
är ett kliniskt faktum. Ofta är det endast oanständiga ord, 
som omedvetet undslippa den sjuke, eller är det tillfredsstäl- 
landet af ett naturbehof, blottandet af könsdelarna o. s. v., 
som signalera en sådan ofta kortvarig absens. Med Nothnagel 
(a. st.) torde man böra räkna äfven dessa lindriga former till 
epileptoid sinnessjukdora, förutsatt att konvulsiva symptom 
kunna uteslutas. 

Innan vi lemna redogörelsen för anfallssymptomen, böra 
vi påpeka den ofta iakttagna öfverensstämmelsen mellan symp- 
tomen i hvarje enskildt anfall hos samma individ, en om- 
ständighet, som ej utan skäl betraktas såsom ett vigtigt indi- 
cium på en sinnesrubbnings epileptiska natur. Detta förhäl- 
lande synes ingalunda rubba vår teori öfver uppkomsten af de 
epileptiska fenomenen; ty den retning, som framkallar dessa 
fenomen, bör med samma retbarhet i angreppspunkten och 
samma retningsbana äfven i detalj hafva samma effekt för 
hvarje gång, och det torde vara svårare att tänka sig ett oni- 
vändt förhållande. Till förklaring af alternerino;en mellan sin- 
nesrubbning och epileptiska konvulsioner kunde man begagna 
NoTHNAGELs hypotcs om vasomotoriska centrums och »kramp- 
centrums» koordinerade och likväl oberoende ställning till hvar- 
andra gent emot den epileptiska insulten, hvarvid man måste 
antaga, att krampcentrums retbarhetsminimum (»Reizschwelle») 
ligger högre än vasomotoriska centrums. 



46 Bd. XV. jST:!- 10. — ERNST HJERTSTRÖM. 

Hvad de finala symptomen angår, bör man dit räkna den 
sömn, som här liksom vid det epileptiska anfallet ofta bildar 
öfvergången till psykisk integritet. Huru denna öfvergång mar- 
kerar sig i de fall, där en dylik sömn saknas, synes ej vara 
fullt ådagalagdt. 

För vår del äro vi benägna att räkna de tillstånd af stupor, 
som stundom iakttagas dels såsom slutfenomen af den akuta 
formen af epileptoid sinnessjukdora dels såsom episoder af den 
protraherade formen till de finala symptomen, enär de i intet 
skilja sig från den postepileptiska stupor, som Samt betraktar 
som en slutfas af det epileptiska anfallet, och enär den direkta 
öfvergången från stupor till definitiv konvalescens eller åtmin- 
stone intervall är genom klinisk iakttagelse bevisad (se t. ex. 
obs. I, III och IV i vår kasuistik). De utmärkande sympto- 
men för detta stuporösa tillstånd äro enligt Samt utom dess 
raska förlopp »die sprachliche Reaktion», som består antingen 
i stumhet eller i uttryck, som vittna om nedsatt apperception 
jämte delirier, åtbörder och handlingar, som stå i skenbar strid 
med passiviteten (skratt, våldsamheter), den vacklande gången 
o. s. v. 

Härmed hafva vi slutat den korta skildringen af den epi- 
leptoida sinnessjukdomens symptomatologi och vända oss till 
frågan om dess differentiela diasnos. 



Differentiel diagnos. 

Om vi fasthålla den epileptoida sinnessjukdomens egenskap 
af en transitorisk eller genom recidiver protraherad sinnes- 
rubbning, så hafva vi därmed ett medel att förekomma för- 
växling med alla i egentlig mening kroniska sinnessjukdomar, 
som ej hafva intcrmittent typ, ja äfven med de flesta akuta 
sådana, ty med undantag af den s. k. transitoriska manien för- 
löper ingen så hastigt som den akuta epileptoida sinnessjuk- 
domen, som äfven i sin protraherade form visar korta inter- 
valler eller karakteristiska stuporfenomen, som förråda dess 
verkliga natur, hvilken bekräftas af amnesien. 

På detta sätt låta äfven relativt kortvariga hallucinatoriska 
tillstånd antingen med stupor och hämningsfcnomen ellor med 
agitation och depressiva delirier å ena sidan och å den andra 



OM DEN EPILEPTOIDA SINNESSJUKDOMEN. 47 

sidan manien med lätthet skilja sig från den epileptoida sin- 
nessjukdomen. Hvad manien beträffar, lemnar dessutom deli- 
riets beskaffenhet tillräckliga hållpunkter. Den progressiva 
paralysen debuterar som bekant stundom med epileptoida symp- 
tom; här måste när- eller frånvaron af paretiska fenomen be- 
stämma, huruvida diagnosen kan ställas omedelbart eller skall 
för tillfället uppskjutas; finnes paralys eller annan organisk 
hjärnsjukdom, hafva möjligen förekommande epileptoida tecken 
en underordnad, symptomatisk betydelse. 

Andra transitoriska sinnesrubbningar kunna vålla mera 
tvekan i fråga om diagnosen. Baptus melancholicus eller ån- 
gestparoxysmen kan förlöpa med amnesi och deliranta symp- 
tom, men tillståndet under mellantiden gifver den nödiga upp- 
lysningen. 

En del somnambula tillstånd liksom det plötsliga uppvak- 
nandet ur sömnen under deliranta fenomen (»Schlaftrunkenheit») 
kunna väcka tanken på ett nattligt anfall af epileptoid natur; 
intervallära symptom af hysteri å ena sidan och epilepsi å den 
andra gifva stundom utslaget i dessa fall, som blott altför ofta 
undandraga sig iakttagelse af sakkunnig person. 

För alla egentliga alkoholspsykoser är det etiologiska mo- 
mentet patognostiskt. Intervallära symptom, deliriets beskaf- 
fenhet och amnesien skänka dessutom i de flesta fall stöd åt 
den differentiela diagnosen. 

Hvad den transitoriska manien beträffar, så betecknas 
ännu af förff. såsom Krafft-Ebing och Mendel (»die Manieo, 
Wien und Leipzig 1881) m. fl. med detta namn ett isoleradt 
stående anfall af sinnesrubbning, som uppstår i synnerhet un- 
der toxiska (koloxidgas, alkohol, lysgas) men äfven under an- 
dra tillfälliga inflytelser såsom excesser, öfveransträngning m.m., 
förlöper under bilden af en mani i dess mest akuta form och 
slutar med en kritisk sömn, som bildar öfvergångeu till full 
konvalescens med komplett amnesi för anfallet. 1 samma mon 
den kliniska iakttagelsen vunnit i skärpa, hafva de kliniska 
gränserna för denna sjukdom af senare författare tydligen in- 
skränkts till förraon för i synnerhet den epileptiska nevrosens 
talrika tränsformationer. 

I enlighet med vår förut angifna plan lemna vi här vårt 
ämne utan att närmare beröra frågan om den epileptoida sin- 
nessjukdomens etiologi, förlopp, prognos, patologiska anatomi 



48 Bd. XV. N:r 10. — ernst hjektström. 

(om man ens ännu kan tala om en sådan) samt terapi under 
erkännande, att redan blotta försöket att utreda den samma tager 
i anspråk en större erfarenhet än den, hvaröfver vi kunna för- 
foga. 



\ 



1 



Stockholm, 1893. Koiigl. Boktryckeriet. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XY. N:r II. 



Kliniska meddelanden 

af 

Dr IVAR SVENSSON 

i Stockholm. 



Åtskilliga mera märkliga sjukdomsfall, som under åren 
1881 och 1882 förekommit på kirurgiska afdelningen af Sab- 
batsbergs sjukhus, ligga till grund för nedanstående korta upp- 
satser och sjukdorasberättelser. 



Kräfta i tungan. 

1. Torparen L. J., 59 år gammal, intogs den 30 juni 1881 
på Sabbatsbergs sjukhus för epithelioma linguae. 

A.komraau daterade sig sedan ett hälft är tillbaka. Framtill in- 
tog den tungan i dess helhet, men baktill sträckte den sig längre på 
vänster sida äu på höger. Degenerationen öfvergick icke blott på 
munnens botten, utan äfven på tandköttet och mellersta delen af un- 
derkäkens alveolarprocess. Halsens lymfkörtlar ej ansvälda. Allmänna 
tillståndet tillfredsställande, ehuru krafterna på senare tid något af- 
tagit. 

Enär diagnosen ej i någon raon var tvifvelaktig, opererades re- 
dan den 3 juli. Under kloroformnarkos underband jag båda artt. 
linguales, hvarefter underläpp och underkäk delades i sin midt. Xu 
fördes en grof tråd genom tungan, hvilken senare af en assistent 
medelst tråden drogs framåt och uppåt. Det sjuka tandköttet å un- 
derkäkens mellersta del samt främre delen af munbottens slemhinna 
lossades och exstirperades, hvarefter tungan med en flatböjd sax 
amputerades bakom papill?e vallatae. Oaktadt den förutgångna under- 
bindningen af artt. linguales, måste flere sprutande blodkärl under- 
bindas. Slutligen bortsågades den sjuka alveolarprocessen för under- 

Nord. med. arkiv. Bd. XV. 1 



2 Bd. XV. N:r 11. — ivar Svensson. 

käkens 6 främre täuder. Sedan ett groft dräurör blifvit, för under- 
bicdning af art. lingualis, infördt uti det eua operationssåret och tvärs» 
genom raunkaviteten ut genom det andra, förenades såväl underkäkens 
båda hälfter som operationssåret i raedellinien med silfvertråd. 

Efterbehandlingen bestod hufvudsakligeu uti att flitigt med sali- 
cylsyrelösning spola munkaviteten och att medelst oesophagus-sond 
mata patienten. Under hela första veckan uppgick kroppstemp. ej 
till 38°. 

D. ^Y^ utbyttes det grofva dräuröret mot ett smalare och d. ^^7 
kunde äfven detta senare aflägsnas. Följande dag var pat. i stånd 
att äta utan hjälp. 

Han yrkade nu på att få resa hem. Operatioussåren voro läkta, 
men föreuiugeu emellan underkäkens båda hälfter var ännu ej osteös. 
Matlusten förträfflig, intet tecken till recidiv och inga svullna lymf- 
körtlar. Men det var svårt, ehuru dock ej alldeles omöjligt att för- 
stå patienten, när han talade. Han lemnade sjukhuset d. 29 juli. — 
Efter hvad jag senare förnummit, fick han i hemmet recidiv och afled 
till följd däraf under hösten samrna år. 

Att jag här ej använde galvanokaustisk slinga, som jag i all- 
mänhet föredrager framför skarpt instrument vid operationer å tungan, 
berodde därpå, att den sjuka munslemhinnan svårligen skulle kunnat 
exstirperas medelst en glödande tråd. 

2. Hr X., 50 år gammal, hade i allmänhet haft mycket god 
hälsa. I början af år 1881 märkte han på tungans vänstra sida ett 
litet sår med hårda kanter, hvilket dock efter en badsejour vid vest- 
kusten under sommaren läktes fram på hösten s. år. Men i januari 
1882 visade sig å nyo sårnad på samma ställe. Merkur och jodka- 
lium försöktes häremot under en längre tid, men utan framgång. Un- 
der sommaren genomgick pat. en kur i Aachen, men såret visade 
därstädes ej ringaste tendens till läkning och var vid hans hemkomst 
afgjordt större, än när han for ut. 

Vid X:s intagning på sjukhuset visade sig i vänstra randen af 
tungan ett 2-örestort, djupt, kraterformigt, oregelbundet sår med hårda 
ränder och botten. Den såret omgifvaiide indurationen sträckte sig 
tydligen öfver tungans medelliuie, men nådde ej munbotten. Blott 
en enda ansväld lymfkörtel kunde upptäckas. Den var belägen på 
vänstra sidan af halsen i närheten af cartilag. thyreoidea och ej stort 
mera än ärtstor. 

Följande dag exstirperade jag hela tungan under kloroformnarkos. 
Först underbands högra art. lingualis. Därefter lades ett snitt från 
vänstra munvinkeln lodrätt ned till trakten af cartilag. thyreoidea. I 
detta senare sår uppsöktes och underbands vänstra arteria lingualis, 
hvarefter underkäken här genomsågades tätt bakom första kindtanden. 
Under det att en assistent med skarpa hakar höll sågytorna i sär, 
exstirperade jag med en galvanokaustisk slinga hela tungaii tätt fram- 
för epiglottis. Härvid als ingen blödning. Med några silfversuturer 
förenades underkäkens sågytor, ett fingertjockt dränrör lades tvärs ge- 
nom munhålan, och operatioussåren hopsyddes. 



KLINISKA MEDDELANDEN. O 

Sedan pat., som under hela operationen ej försport någon nämn 
värd smärta, blifvit uppburen på sitt rum, spolades hans raunkavitet 
tidt och ofta med ljum, svag salicylsyrelösning. 

D. ^^/g uttogs dränröret. Såret i munnen företedde nu ett rent, 
rödt och vackert granulerande utseende. Förloppet under hela tiden 
efter operationen nästan afebrilt och andedrägten ej stinkande. 

D. ^Vg lemnade pat. sjukhuset. Han var ännu ej fullt läkt, må- 
ste matas med oesophagussond och talade nästan obegripligt, men 
hans kroppskrafter voro ganska goda. 

Oaktadt jag gjorde nyss omtalade operation så grundlig, att jag 
närmast efter den samma nästan förebrådde mig att hafva tagit bort 
för mycket af tungan, visade sig dock tyvärr, redan innan en månad 
gått om efter pat:s utskrifuing, bestämdt tecken till recidiv. Detta 
uppträdde först såsom en förtjockning och förhårdnad af tandköttet å 
bakre delen af vänstra underkäkshalfvan. Härtill sällade sig snart 
betydligare ansvällningar af lymfkörtlarna å öfre delen af halsen på 
båda sidor, och slutligen bröt det nästan läkta operationssåret på vän- 
ster sida upp samt började ulcerera. I november instälde sig några 
ganska svåra anfall af andnöd, hvarföre jag såg mig föranlåten att 
anlägga en trakealfistel. Denna senare operation bekom pat. i alla 
hänseenden väl och befriade honom från all svårighet att andas. Ännu 
i jan. 1883 gick X. emellanåt ute på gatorna, men i slutet af febr. 
1883 ändades hans på sista tiden så sorgliga tillvaro. 

Nu omtalade två fall af tungkräfta synas visserligen ej 
mycket tala fur nyttan af operation vid denna åkomma, men i 
båda fallen opererades tyvärr alldeles för sent, för att sjukdo- 
men skulle kunna blifva häfd, och i båda fallen vans dock 
genom operationen, såsom jag tror, en ej oväsentlig lindring i 
de annars i ett senare stadium af tungkräfta ofta mycket svåra 
smärtorna. Vid kräfta i tungan gäller mera än vid kräftbild- 
ning i något annat organ, att man skall operera tidigt och 
grundligt. Många lyckade operationer af i fråga varande 
åkomma visa, att resultatet på sådant sätt kan blifva godt, och 
jag har anledning tro, att i åtminstone ett af mig opereradt 
fall af tungkräfta recidiv ej instält sig. 

I början af i fråga varande åkomma går ofta en dyrbar 
tid förlorad, innan vederbörande läkare anser sig vara säker 
på diagnosen. Såväl han som patienten vill i det längsta hop- 
pas på, att det är fråga om någonting annat än kräfta, t. ex. 
syfilom. Ingen kan mera än jag förorda försigtighet och var- 
samhet vid ställande af diagnosen i dylika fall, äfvensom att 
vid de flesta kräftliknande sår å tunga, hals eller extremiteter 
låta den sjuke under loppet af några veckor undergå en prof- 
kur med jodkalium. Icke allenast jag själf har misstagit mig 



4 Bd. XV. N:r 11. — ivak s vensson. 

i den differentiela diagnosen mellan kräftsår och ulcererande 
syfilom, utan jag har sett flere de allra bästa kirurger begå 
samma fel. Så såg och hörde jag, huru Billroth i Wien 
ville för ett förmodadt kräftsårs skull exstirpera tungan på en 
kvinna, som några veckor senare var läkt genom intagning af 
jodkalium. — För några år sedan exstirperades af en ansedd 
kirurg här i staden ett stort utbredt sär på halsen hos en kvinna. 
Såväl operatören som jag voro öfvertygade om, att här var 
fråga om en kankroid, och misstanke om syfilom hvarken hy- 
stes eller yttrades af någon. Operationssåret läktes ganska 
raskt. Omkring ett hälft år senare blef samma patient intagen 
på Sabbatsbergs sjukhus för »kräfta» i mjuka gommen och 
svalget. Jag och många andra läkare, hvilka tillsammans med 
mig sågo pat., voro öfvertygade om riktigheten af den diagnos, 
som stälts af den läkare, hvilken inremitterat pat. till sjukhuset. 
Den sjuka yrkade på att blifva opererad, men jag ansåg mig 
ej böra gå denna önskan till mötes på den grund, att åkom- 
man tycktes vara så långt avancerad, att den nu var alldeles 
inoperabel. Indurationen sträckte sig nämligen så vidt omkring 
och så långt ned i halsen, att en fullständig exstirpation af det 
sjuka partiet föreföll mig vara tekniskt outförbar. Solaminis 
caussa lät jag henne taga in jodkalium, och någon tid senare 
lemnade pat. sjukhuset läkt och frisk. — Ibland de många per- 
soner, hvilka under närmaste tiden efter operationen på ofvan 
omtalade X. ') instälde sig hos mig med begäran, att jag skulle 
besigtiga deras tungor, befann sig en fru med ett tvåörestort, 
kräftliknande sår på tungan. Jag trodde verkligen, att här fö- 
relåg ett fall af kräfta, men föreskref jodkalium, och några 
veckor senare var patienten läkt. 

Men om man sålunda ej kan annat än gilla en profkur 
med jodkalium vid en mängd misstänkta sårnader, så bör man 
dock å andra sidan akta sig för att låta en längre, dyrbar tid 
förspillas på behandling af en blott misstänkt lues. En kur 
på några veckor är alldeles tillräcklig, om ock ej för att full- 
ständigt bota, dock för att lära känna naturen af ett sår, hvars 
diagnos vacklar emellan kancer och lues. 



') Enär X. viir eu i stadeu ganska känd person, ädrog sig sSväl hans sjukdom 
som operationen för den samma en viss uppmärksamhet. 



KLINISKA MEDDELANDEN". 



Struma 



opererades på fru T., 34 år gammal, på ett ovanligt sätt, som väl 
förtjänar att omtalas. — Redan innan pat. fy It 19 år, visade sig en 
börjande struma, som under närmast följande 6 år stod stilla i väx- 
ten men sedan småningom förstorades. Under de sista 10 åren har 
tumören varit af ungefar samma storlek, som vid pat:s intagniug på 
sjukhuset. Den har blifvit behandlad af flere läkare och ibland annat 
under 3 månaders tid med injektioner af jodtinktur. En s. k. "fistel- 
gumma« har äfven försökt sig på tumören med något frätande plåster, 
och stora stråliga ärr kvarstå till minnen af denna senare behandling. 

Struman är nu (aug. 1882) väl af ett barnhufvuds storlek och 
öfveralt likformigt fast utom på tväune ställen, där efter djupa sår 
uppstått mycket hård ärrväfnad. Tumören sträcker sig från lA cm. 
nedom hakan — då hufvudet hålles i vanlig ställning — till 3 — 4 
cm. ned på bröstbenet. Den är något förskjutbar, och huden på den 
samma kan upplyftas i veck utom öfver ärren. Ofre delen af tumö- 
ren är uppåt tillspetsad och ligger i trakten af larynx och öfre delen 
af trachea helt och hållet på höger sida, här undanträngande nyss 
nämnda organ omkring 3 — 4 cm. åt vänster, så att de kännas i en 
linie, som tankes dragen från vänstra mungipan vertikalt nedåt. Strax 
nedom sin midt är svulsten betydligt vidare och utbreder sig likfor- 
migt åt båda sidor. Nästan öfveralt, hvar fingret appliceras på dess 
yta, kännes pulsation af mindre kärl, och vid inspektion märkes en 
tydlig pulsatorisk rörelse hos hela tumören. Denna mäter i tvärdia- 
meter 25 cm. och i längddiameter 19 cm. Vänstra musc. sterno- 
cleido-mastoid. kännes fri, och dess konturer äro tydliga, men mel- 
lersta delen af den högra muskeln af samma namn är så förtunnad 
och utbredd öfver svulsten, att den ej markerar sig för syn eller känsel. 
Bakom öfre delen af samma muskel kännes pulsation af art. carotis, 
men å halsens midt försvinner denna pulsation under svulsten, som 
här kännes hård och fast förenad med underliggande väfnader. Stru- 
man är ej i någon mening skaftad; dess cirkumferens vid basen om- 
kring 33 cm. 

Vid operationen den 3 sept. s. år genomskar jag hud och andra 
väfnader rundt omkring strumans bas intill dess kapsel — omkring 
40 katgutligaturer — och lade omedelbart därefter i 2 slag en starkt 
åtdragen elastisk ligatur omkring svulstens bas, hvars omkrets 
härigenom nedgick så betydligt, att den utomkring ligaturen blott 
mätte 22 cm. Ligaturen omfattade en del af högra musc. sterno- 
cleido-mastoideus' främre rand och låg här tätt framför den tydligt 
pulserande art. carotis. Operationssåret sköljdes med sublimat- och 
karbolsyrelösning, hvarefter hela halsen rikligt omvecklades med Li- 
sters gas. 

6 till 7 timmar senare var förbandet genomdränkt af blod. Då 
det nu aftogs, visade sig svulsten vara mera ansväld än strax efter 
operationen. Tämligen riklig parenkymatös blödning, som ej synner- 
ligt minskades genom anläggning af omkring ett dussin ligaturer, 



6 Bd. XV. N:r 11. — IVAR Svensson. 

men som upphörde, sedan operationssåret blifvit utfyldt med järn- 
kloridbomull. Under följande natt dränktes förbandet igenom å nyo, 
men nu upptäckte amanuensen, att gummiligaturen hade brustit, hvar- 
före han lade en ny elastisk ligatur utomkring den först anlagda. 
Härefter ingen vidare blödning. 

D. Vg- Pät. är ganska kry. Vid sväljning känner hon någon 
stramning i såret; för öfrigt ingen smärta eller annat obehag. 

D. '%. Pat. mår förträffligt, men det luktar nu illa af förban- 
det, hvilket ej förnyats sedan natten efter operationen. När det nu 
ombyttes, visade sig struman vara hopfallen och stadd i maceration. 
En stor del af tumören bortkliptes; de elastiska ligaturerna lerana- 
des orörda. 

D. ^^/g. Å nyo bortkliptes död väfnad. Svulsten nu ej större 
än en bergamott. Föreskrefs, att den 4 gånger om dagen skulle öt'- 
verpenslas med 10 procents zinkkloridlösning. 

D. ^Vg- Fi'u T., som länge gått uppe, mår fortfarande fullkom- 
ligt väl. Den återstående delen af struman är svart och ganska hård. 
När de elastiska ligaturerna, som nu lågo lösa, aftogos, visade sig 
den af dera hopsnörda delen af tumören hafva vidd af en krona, men 
den utvidgade sig senare. A nyo bortkliptes död väfnad. Den åter- 
stående lilla stumpen brändes med termo-kauterium. 

D. ^Vg- ^^^- reser i dag till sitt aflägsna hem. Hon är fullt 
frisk, ehuru ännu ej läkt. 

Behandlingen öfvertogs härefter af d:r E. Boman i Linköping, 
som har varit af den utmärkta godheten att meddela följande: 

»Fru T. besökte mig första gången (efter operationen) den 20 
okt. Operationssåret var då 7,5 cm. långt (i vertikal riktning) och 
6,8 cm. bredt. Kanterna af ungef. 1 cm:s bredd voro yppigt granu- 
lerande, midtelpartiet gråaktigt belagdt, rikt varafsöndrande. Behand- 
ling: touchering med lapis och karbolförband i likhet med det å sjuk- 
huset använda. Då pat. i veckan därefter (d. Vii) instälde sig, var 
såret resp. 6,7 och 5,9 cm. Såret toucherades, h varjämte en salva 
af jodoform och borsyra, som jag funnit vara särdeles läkande, för- 
ordnades. (Rec. : jodoform., acid. boric. ää gra 3, vaselin. gra 30, 
cumarin. gra 0,1 o.) Därefter besökte raig pat. ung. en gäng i veckan 
och toucherades. D. %i var såret resp. 6,0 och 3,3. Jag försökte 
d. ''/ji transplantation med 5 hudflikar, tagna från pat:s piga och d. 
'Vii «ied 4 st. tagna från henne själf, men de transplanterade hud- 
styckena bortspolades af det rikliga varet. Endast ofvan näranda salva 
och touchering begagnades därefter. Sårets längd och bredd voro: 

^ 15/ |5,8. , 25/ 15,2. , 2, (4,3, ^ ,3, gg (1,0 

D. ^7] ^^^' såret af blott en half ärtas storlek och d. -^ , var 
det läkt. Ärret är nu 2 cm. långt och 1 cm. bredt med en solfja- 
derlik rynkning af huden. Halsens omkrets 30 cm.; dess rundning 
normal utan knöl eller upphöjning. Rörelserna fria, obehindrade utan 
någon stramning. — Operationen sålunda fullkomligt lyckad.» 



KLINISKA MEDDELAXDEX. 7 

Nu anförda sjukdomsberättelse, för hvars noggranhet jag 
står i största förbindelse till d:r Kixdeström och d:r Boman, 
är af vida mera än vanlio-t intresse. Den gifver nämligen an- 
visning på en operationsmetod för struma, som att döma af 
utgången i detta hittils mitt enda så opererade fall är väl värd 
att försökas. Hade ej den förargliga omständigheten, att liga- 
turen brast, inträffat, så skulle pat. knappast haft något enda 
oangenämt minne af den genomgångna behandlingen. Min 
operation lärer icke blott, att elastisk ligatur utan smärta och 
fara kan användas vid exstirpation af stor struma, utan äfven 
att det ej är nödvändigt att aflägsna den vida svårast åtkom- 
liga och i anseende till grannskapet af nerv. recurrens farlio-a- 
ste delen af en struma, för att pat. äfven i kosmetiskt hänseende 
skall blifva tillfredsstäld. 

När jag uppgjorde planen för min operation, viste jag 
ej, att struma någonsin förut blifvit opererad medelst elastisk 
ligatur. En italienare lärer dock i några fall hafva opererat 
på ett sätt, som åtminstone liknar mitt, men jag känner ej när- 
mare, huru han härvid gått till väga. 

En stor mängd fall af struma har under de senare åren 
och i allmänhet med framgång på sjukhuset behandlats med 
injektioner, de flesta polikliniskt. Merendels har jag injicierat 
en Pravaz' spruta stark jodtinktur (1 del på 10) en gång i 
veckan, men understundom oftare. Till omväxling har jag på 
sista tiden äfven injicierat en svag arseniklösning (1 del liqu. 
arseniit. kalic. på 3 delar vatten), hvaraf insprutats från en 
half till en hel Pravaz' spruta. Denna senare lösning, som 
från vissa håll mycket prisas vid behandling af struma, är gan- 
ska användbar i fall, där ofta upprepade jodinjektioner ej väl 
fördragas, men den utöfvar vid struma naturligtvis på långt 
när ej sådan, hardt nära underbar, verkan, som när den inspru- 
tas i lymfom vid fall af psevdolevkemi. 



Gastrostomi. 

Hustru J. J., 36 år gammal, från Sparrsätra socken, intogs den 
10 maj 1881 på sjukhuset för strietura oesophagi. 

I oktober 1880 började hon röna någon svårighet att svälja fast 
föda. Småningom ökades denna svårighet ända till den grad, att hon 
på den sista tiden blott kunnat svälja mycket tunnflytande vätskor. 



8 Bd. XV. N:r 11. — IVAR Svensson. 

såsom vatten, vin och kafie, men ej ens mjölk. Högst betydlig af- 
magring. 

Vid intagningen på sjukhuset företedde hon ett mycket matt och 
trött, men egentligen ej kakektiskt utseende. Klagade mycket öfver 
hunger. Hon kunde med stor svårighet svälja så mycket som en te- 
sked vatten, men ej det ringaste af så tjockflytande vätska som mjölk. 
Ingen, ej ens den allra smalaste mjuka sond kunde nedföras genom 
matstrupen; den mötte ett bestämdt hinder i trakten af cartilag. 
cricoid. Ganska betydlig och besvärande slemafsöndring i mun och 
svalg. Midtelpartiet af halsen något, men likformigt bomberadt, lika- 
som om glandula thyreoidea i sin helhet vore ansväld. 

Redan samma dag studerade jag på lik ventrikelns läge i för- 
hållande till främre bukväggen och utförde följande dag första akten 
af gastrostomi. Operation under sprä. 2 cm. från vänstra refbens- 
randen och paralel med denna senare gjordes en 6 till 7 cm. lång 
incision; dess nedre ände lades på lika afstäud från nafveln och spet- 
sen af proc. ensiformis, och dess öfre ände ungefär 5 cm. nedom spet- 
sen af nämnde process. Sedan bukväggen blifvit öppnad, visade sig, 
i operationssårets botten, af veutrikeln den bekanta, nästan triangulära 
area, som är belägen emellan vänstra refbensranden, colon transversum 
och randen af vänstra lefverloben. Medelst böjda suturnålar lade jag 
nu, utan att ledera slemhinnan, två slingor af silke genom ventrikel- 
väggen, framdrog denna senare i operationssåret och fäste den till 
dettas ränder med 14 silkessuturer. Listers förband. 

D. ^^/.. Tillståndet har varit fullkomligt tillfredsställande så till 
vida, att ofvan omtalade operativa åtgärd ej beredt pat. den ringaste 
olägenhet. Hon har på sista tiden dagligen sväljt så mycket som två 
små kaffekoppar af vin, kaife, mycket tunn sagosoppa och vatten. 
Hennes krafter hafva så aftagit och i synnerhet under de båda sista 
aftnarna varit så nedsatta, att intet tvifvel kan hysas om, att pat. 
inom ett eller annat dygn skall dö af hunger, så vida ej snar hjälp 
kommer emellan. — I midten af den vid främre bukväggen nu fast- 
läkta ventrikelytan gjordes en liten incision nätt och jämnt så stor, 
att en smal sonde coudée kunde föras in genom den samma. Ome- 
delbart härefter inhäldes genom souden i ventrikeln en med vin vispad 
ägg-gula, hvilket beredde pat. en högst angenäm känsla af mättnad 
samt välbefinnande. Hon prisade sin lycka, att nu vara befriad från 
hungerns svära kval. 

D. ^Vg- Pat., som sedan gårdagens förmiddag flere gånger blif- 
vit nutrierad på ofvan omtalade sätt, har fått ett helt annat utseende, 
och hennes krafter hafva högst märkbart tilltagit. I går afton hade 
hon ingen förhöjd kroppstemp., såsom fallet var de närmaste aftnarna 
före ventrikelns öppnande. 

D. -^5. De sista ännu kvarliggande, ventrikeln till bukväggen 
fixerande suturerna uttogos i dag. För att bereda stolöppning hafva 
under dagens lopp 3 teskedar tinct. aloi-s crocat. inhalts genom mag- 
fisteln med åsyftad verkan. 



KLINISKA MEDDELANDEN. » 

D. -^ 5. Pat. nutrieras i allmänhet 3 gånger om dagen, prisar 
fortfarande sitt relativa välbefinnande samt känner sig ganska nöjd 
och lycklig raen är dock ständigt törstig. 

D. \ g. Pat. är i dag mera liknöjd för föda, klagar öfver torr- 
het i halsen, kan ej andas utan svårighet och kan nu mera als ej 
svälja vatten. Operationssåret fullt läkt, men naturligtvis med öppen- 
stående af magfisteln. 

D. -^ g. Hon afled i dag under dyspnoétiska symptom. 

Vid liköppningen, som förrättades af d:r Johnson, visade sig i 
matstrupen en papillomatös kankroiddegeneration, som från höjden af 
cartilago cricoid. sträckte sig 7 cm. nedåt och högst betydligt för- 
trängde cesophagi lumen. Lungorna i hög grad öderaatösa. Yentri- 
keln rundt omkring den anlagda magfisteln fast hopläkt med främre 
bukväggen; för öfrigt ej spår af peritonilis. 

Lika rationelt som det är att i fall, där exkrementernas 
afgång är väsentligt försvårad genom någon inoperabel ny- 
bildning å nedre delen af digestionskanalen, ofvan nybildnin- 
gen anlägga en anus prfeternaturalis, lika riktigt kan det vara 
att anlägga en passiv mun å öfre delen af digestionskanalen 
under något hinder för inbringande af föda i magsäcken. En 
sådan operation, vid hvilken den passiva munnen anlägges å 
själfva ventrikeln, kallas af de nyare kirurgerna gastrostomi. 
Den äldre benämningen gastrotomi har af dem blifvit reser- 
verad åt den operation, vid hvilken ventrikeln öppnas för att 
utur den samma extrahera någon främmande kropp. Vid ga- 
strotomien är storleken af öppningen på ventrikelväggen be- 
roende af den främmande kroppens beskaffenhet. Vid gastros- 
tomien åter bör öppningen alltid göras liten, på det att 
ventrikelinnehållet ej må utflyta genom den samma. 

Gastrostomi är ännu en relativt sällsynt operation. Ehuru 
den, enligt hvad ofvan är nämndt, är lika berättigad som kolo- 
tomi, och ehuru sådana nybildningar, som kunna indicera ga- 
strostomi, äro långt ifrån ovanliga, så har jag dock hittils ej 
varit i tillfälle att utföra mera än en gastrostomi mot öfver ett 
dussin kolotomier. Båda i fråga varande operationer torde 
vara förenade med lika ringa fara, men äro i funktionelt hän- 
seende af ganska olika värde. Kolotomien motsvarar nämligen 
ganska väl de anspråk, som i allmänhet ställas på en anus 
prjeternaturalis, under det att gastrostomien blott på ett ofull- 
ständigt sätt lindrar de kval, som betingas af oförmåga att 
svälja. Efter denna senare operation kan visserligen patienten 
fullt nutrieras, och lifvet sålunda uj)pehållas under en obegränsad 



10 -Bd. XV. X:r 11. — IVAR svekssox. 

tid, men sin törst kan han endast högst ofullständigt stilla, sä 
vida nämligen han saknar all förmåga att svälja. Såväl min 
egen lilla som andras större erfarenhet lärer sanningen häraf. 
Ja, törstens kval kunna, oaktadt att vatten i riklig mängd in- 
föres uti ventrikeln, och oaktadt urinmängden är normal eller 
mera än normal, blifva så befallande, att läkaren blott för att 
tillfredsställa dem måste försöka att hålla en i matstrupen be- 
fintlig striktur så mycket öppen, att åtminstone något litet vät- 
ska må kunna passera genom den samma. För detta ändamål 
är ofta bäst att sondera strikturen nerifrån — genom magfi- 
steln — , ty sonden passerar så i allmänhet lättare och med 
mindre fara orenom strikturen, än om den införes frän munnen. 
Må man dock ej glömma, att hvarje sondering af en malign 
striktur, likasom hvarje oroande af en elakartad nybildning, 
har ett menligt infiytande på denna. 

För lycklig utgång och hastig läkning efter gastrostomi 
är det af vigt, att ventrikelns ofvan omtalade triangulära fria 
yta fixeras till operationssåret i bukväggen med många, sår- 
ränderna komprimerande suturer, äfvensom att ventrikeln ej 
öppnas förr än sammanväxuing eller åtminstone sammanlödning 
egt rum emellan ventrikel och bukvägg. Dock är det ej nö- 
digt att vänta så länge med öppnandet af ventrikeln som i mitt 
fall (6 dygn). Jag har vid kolotomier öfvertygat mig om, att 
förloppet af ett eller annat dygn emellan fastsyendet af tarmen 
till bukväggen och öppnandet af den förra är nog för att före- 
komma den ulcerationsprocess, som så gärna inställer sig i 
fåran mellan bukvägg och tarm, när hela operationen utföres 
i en enda séance. 

Gastrostomi är ej att betrakta såsom en i tekniskt hän- 
seende svår operation. Till och med om ventrikeln är mycket 
hopdragen, är det ej behöfligt att, såsom åtskilliga kirurger 
förorda, söka utspänna den samma genom att låta patienten 
omedelbart före operationen svälja lösningar af sodabikarbouat 
och vinsyra. 

I ofvan omtalade sjukdomsfall förelåg bestämd indikation 
att nutriera den uthungrade patienten, och för att göra detta 
möjligt utförde jag gastrostomi, hvilken operation här syntes 
mig vara att föredraga framför hvarje annan. Den uppfylde 
också alla mina förhoppningar sä till vida, att den ej beredde 
någon olägenhet, men gjorde bestämd nytta, ehuruväl den sju- 
kas lif altför snart ändades genom den obotliga sjukdom, hvars 



KLINISKA MEDDELANDEN. 



11 



kval gastrostomien hade till uppgift att lindra. Detta hittils 
mitt enda fall af gastrostomi är af särdeles intresse därutinnan, 
att det lärer, huru ringa fara är förbunden med i fråga varande 
operation äfven på en person med ytterligt nedsatta krafter, 
och synes mig böra mana till flere dylika operationer, men 
naturligtvis dock om möjligt i ett tidigare stadium af matstrups- 
kräfta än i mitt fall. 

I analogi med benämningen gastrostomi kallar man den 
operation, genom hvilken en passiv mun anlägges på matstru- 
pens halsdel, för cesophagostomi. Afven denna är af väsentligt 
gagn för en sjuk, som lider af något ofvan denna mun beläget 
hinder för sväljningen, och har åtskilliga varma anhängare, 
såsom Reeves m. fl. (Lancet 1881, vol. 2), hvilka, i händelse 
att valet är fritt, föredraga oesophagostomi framför gastrostomi. 
De anse den förra operationen vara icke blott lättare att ut- 
föra och mindre farlig för patienten, utan i synnerhet däruti 
hafva företräde framför gastrostomi, att operatören från öpp- 
ningen i matstrupen utan särdeles olägenhet för patienten kan 
sondera såväl uppåt som nedåt och så dilatera en befintlig 
striktur. Åtskilligt häraf torde vara sant, men annat icke. Om 
man utförer gastrostomi så som i mitt fall (antisepsis, 2 séan- 
cer, många ventrikeln till bukväggen fixerande suturer), så är 
gastrostomi förenad med blott ringa fara, och de flesta kirur- 
ger, samt jag med dem, anse den af i fråga varande operatio- 
ner vara både den minst farliga och den i tekniskt hänseende 
lättaste. Tyvärr lider gastrostomien ännu af det mindre goda 
rykte, som den fick om sig, innan man ännu hade lärt sig, 
huru den bör utföras. Många kirurger stödja sitt förkastande 
af den på en af Verneuil år 1879 offentliggjord statistik, som 
visar, att 30 personer, hvilka opererats med gastrostomi, alla 
på ett enda undantag när afledo inom en månad efter opera- 
tionen. Men sedan den tiden är antalet af lyckade gastrosto- 
mier ganska stort, och man kan nu hoppas, att både läkare 
och patienter snart skola blifva lika förtrogna med gastrostomi 
vid fall af kräfta i matstrupen, som de nu börja att blifva med 
kolotomi vid inoperabel kräfta i rectum. Ingendera af dessa 
operationer utföres i hopp att bota den sjuke, men båda upp- 
fylla samma anspråk; de lindra lidanden och förlänga lifvet. 
När de fördelar, som gastrostomien erbjuder, blifvit bättre 
kända, skall man helt visst bekväma sig till att undergå den 
samma i ett tidigare stadium än hittils, och då skall statistiken 



12 Bd. XV. N:r 11. — ivar svenssox. 

för denna operation undergå samma förändring till det bättre, 
som kolotoraiens statistik redan gjort. Denna senare, som förr 
visade en högst betydlig dödsprocent, lärer nu, att kolotomi är 
förenad med blott ringa fara. Så säger Erichsen i femte 
upplagan af sin kirurgi, utgifven år 1869, på tal om senast 
nämnda operation, att af 20 personer, som opererats efter Amus- 
SAT, 9 aflidit. Men under år 1880 utfördes samma operation 
10 gånger på sjukhuset i Leeds med det resultat, att blott en 
af de opererade afled, och än bättre lycka har åtföljt af mig 
själf utförda kolotoraier, enär af 16 opererade blott en enda 
dött snart efter eller till följd af operationen (se nedan). 

Men i ett hänseende har cesophagostomi vid malign ny- 
bildning i matstrupens halsdel ett bestämdt företräde framför 
gastrostomi, nämligen därutinnau att man vid den förra ope- 
rationen kan vara i tillfälle att resecera det sjuka partiet och 
så utföra ideal-operationen mot kräfta i matstrupen. Tyvärr 
är dock resectio oesophagi vid nämnda sjukdom blott ytterst 
sällan indicerad, ty man bör naturligtvis endast då utföra denna 
ganska ingripande operation, när man har grundadt hopp att 
kunna aflägsna all sjuk väfnad, och så är, såsom erfarenheten 
lärer, blott mycket sällan händelsen. För att egna sig för 
denna operation måste kräftbildningen hafva en mycket ringa 
utsträckning och ej vara adherent till närliggande organ. Skulle 
i den närmaste omgifningen finnas ansvälda, på kankrös infek- 
tion tydande lymfkörtlar, så är det afgjordt bättre att anlägga 
en enkel fistel för att nutriera den sjuke än att fullborda den 
tilltänkta resektionen. Czerny resecerade år 1877 ett ringfor- 
migt karcinom i matstrupen på en 51-årig kvinna med den 
framgång, att ännu 5 månader senare intet tecken till recidiv 
hade visat sig. 

Af öfriga operationsförfaranden vid malign nybildning i 
matstrupen är forcerad sondering med bougier den allra farli- 
gaste, ehuru den långt ifrån sällan tillgripes af läkaren. Den 
har också otaliga gånger åstadkonmiit ohjälplig skada, och jag 
känner tillräckligt af läkares missöden i detta hänseende för 
att våga varna för sådan behandling. Må man besinna, att 
genom kräftartad degeneration förlora matstrupens väggar be- 
tydligt i elasticitet och förmåga af resistens, på samma gång 
som strupens lumen genom tumörens oregelmässiga till- eller 
aftagande (ulceration) i allmänhet mer eller mindre devieras. 
Kommer så härtill, såsom ofta är händelsen, en ektasi af stru- 



KLINISKA MEDDELANDEN". 13 

pen ofvan tumören, så ökas därigenom ytterligare svårigheten 
att sondera, och den mest vane operatör kan under sådana för- 
hållanden med sondspetsen lätt nog i^erforera strupväggen. 

Det torde tillåtas mig här att, ehuru vid sidan om mitt 
ämne, säga några ord om det så ofta förekommande nedstö- 
tandet af främmande kroppar, som fastnat i matstrupen. Utan 
all fråcra är ett sådant tillvägaoående ofta noo- berättigadt, blott 
operatören väljer de fall, som passa för sådan behandling och 
väl beräknar den i alla händelser ringa kraft, som han får an- 
vända vid poussoirens tryckande mot en bolus eller en annan 
fastnad främmande kroj^p utan skarpa hörn eller vinklar. Hos 
mig själf uppväcker dock alltid blotta åsynen af en poussoir 
påminnelse om v. Laxgenbecks bekanta yttrande: »Mit dem 
Schlundstosser richtet man in den meisten Fallen Unheil an», 
ehuruväl iag blott med framgåns: äfven i sjanska. kinkiga fall 
användt i fråga varande instrument. Men många kända, om 
ock ej publicerade fall illustrera förträffligt den nyss nämnde 
store kirurgens utsago. — I flere fall har det lyckats att i nå- 
gon mon digerera köttbitar, som fastnat i en matstrupsstriktur, 
så att de af sig själfva glidit ned i ventrikeln. För detta än- 
damål låter man dem påverkas af med saltsyra surgjord pep- 
sinlösning. — Om spetsiga eller skarpkantade kroppar fastnat 
i matstrupen, bör man alltid, åtminstone så vida de ej ned- 
stigit ända till cardia, göra försök att extrahera dem. Farligt 
kan det visserligen vara att lemna dem in situ — de fram- 
kalla lätt septisk phlegmone eller ulceration af närliggande stora 
blodkärl — , men ännu farligare är att i dylika fall operera med 
poussoir. Lyckas det ej att utdraga sådana främmande krop- 
par, hvarom här är fråga, på naturlig väg, så bör man i regel 
ej dröja med att till underlättande af extraktionen göra yttre 
oisophagotomi. Dock känner jag ett fall, i hvilket en person 
utan särdeles olägenhet i mera än 20 år burit en måno-vinklio-. 
metallisk kropp i ett divertikel af matstrupen. 

Skulle den olycka inträffa — och den Ican hända den bä- 
ste och mest varsamme läkare — , att en asophagussond eller 
poussoir perforerar matstrupsväggen, då kan det mest energi- 
ska ingripande vara af nöden, och den sjuke därigenom möjli- 
gen räddas. Understundom uppträder hastigt nog efter perfo- 
rationen ett emfysem på halsen, och i sådant fall kan ej gärna 
finnas tvifvel om diagnosen. Alt måste nu göras för att före- 
bygga uppträdandet eller utbredningen af en hotande diffus 



14 Bd. XV, N:r 11. — ivak svensson. 

septisk phlegmone. Visar sig tecken till en pyopneumothorax, 
såsom ej sällan är händelsen efter ett misslyckadt försök att 
med poussoir nedstöta en fastnad tugga, så bör man genast 
anläo-wa en vid thoraxfistel — hälst efter partiel resektion af 
några refben — och företaga ofta repeterade sköljningar af 
pleurakaviteten med ljumma antiseptiska lösningar, t. ex. af 
thyraol). På sådant sätt kan den sjuke, såsom v. Langen- 
BECK visat, räddas, till och med utan att den främmande krop- 
pen hittas och ännu mindre extraheras. 

Inre oesophagotomi torde knappast någonsin vara indicerad 
vid malign striktur i matstrupen. Vid denna åkomma är sist 
nämnda operation förenad med stor fara, utan att dock vara 
af mera än tvifvelaktig nytta. För att utföra inre CEsophago- 
tomi måste man först leda en konduktör genom strikturen, och 
kan man det, så kan man också begagna sig af den mindre 
farlio-a och i allmänhet mera verksamma dilatationsmetoden. — 
I mitt ofvan omtalade fall kunde, på grund af strikturens im- 
permeabilitet, ej någon af nyss nämnda metoder komma i fråga. 

Jag anser mig ej böra afsluta denna lilla uppsats inom 
en branche, som blott obetydligt blifvit afhandlad inom den 
svenska kirurgiska literaturen utan att omtala, att man kan 
behandla striktur i matstrupen i likhet med striktur i urinröret 
med sonde å demeure. Man har exempel på, att sönder kun- 
nat ligga inne i matstrupen under inemot ett hälft års tid, 
utan att de framkallat något nämnvärdt obehag för patienten, 
som genom sonden mottagit all sin föda. Naturligtvis måste 
dock hvarje inneliggande sond emellanåt uttagas och rengöras, 
men kan omedelbart därefter å nyo införas. Tils vidare är 
det oafgjordt, om en sond, som skall blifva inneliggande i mat- 
strupen, hälst bör införas genom munnen eller genom näsan 
(Lancet 1881, vol. II). 



Kolotomi 

har under de båda senaste åren på sjukhuset utförts 6 gånger. 
I alla fallen var förloppet och utgången efter operationen till- 
fredsställande. Alla patienterna opererades i vänstra regio 
iliaca och på grund af cancer recti, som ej kunde med fram- 
gång exstirperas. 

1. Fru M., 47 ar gammal, kände i shitct af sept. 1880 i niir- 
heten af analöppningen en liten, ej mera än ärtstor, knöl, som under 



KLINISKA MEDDELANDEN. 15 

november s. år något tilltog i storlek samt började förorsaka någon, 
om ock obetydlig smärta. Vid under jultiden s. år af läkare före- 
tagen undersökning befans en hård nybildning i närmaste omgifning 
af rectura sträcka sig så högt upp, som det i tarmen införda fingret 
kunde nå, hvarjämte en annan nära valnötstor och hastigt tillväxande 
knöl visade sig i närheten af den förre. Ganska betydlig smärta ef- 
ter hvarje defekation, och svårighet för att sitta eller ligga på rygg. 
Härtill sällade sig snart betydliga, krafterna nedsättande blödningar 
från nybildningen. 

Pat., som under de sista månaderna mycket afmagrat, företedde 
vid inkomsten på sjukhuset ett anemiskt om ock ej kakektiskt ut- 
seende. Hennes tumör var på grund af dess storlek och diffusa ut- 
bredning inoperabel i den mening, att en exstirpation af den samma 
nu snarare skulle påskyndat än förebygt dödlig utgång. 

Colotoraia iliaca sin. den 28 mars 1881. Efter operationen intet 
oroande symptom. Alla fasta exkrementer afgingo genom anus prae- 
ternaturalis, och, så länge pat. var kvar på sjukhuset, visade sig ingen 
blödning från stolgången, ehuru kancertumören fortfor att tillväxa. 
Pat. afreste till sitt hem den 4 april s. år. 

2. Muraren O. F. S., 43 år gammal, hade sedan juli månad 
1881 plågats af täta trängningar till stolöppning i förening med nä- 
stan ständiga knip i buken. De mycket små och tunna öppningarna 
afgingo dock utan särdeles smärta. Under sept. månad intogs pat. 
på ett sjukhus, där han under de 3 första veckorna behandlades med 
intagning af åtskillig medicin mot de täta och lösa små öppningarna 
samt senare med stora repeterade doser af ricinolja och engelskt salt, 
äfvensom med laveraenter, utan att dock förbättring iustälde sig. 

Vid intagningen på Sabbatsbergs sjukhus sade pat. sig ej hafva 
haft stolöppning på 10 dygn och under ungefär en veckas tid hafva 
lidit af kväljningar och uppkräkning af gallfärgad vätska. Buken var 
meteoristiskt spänd och värkande samt ömmade för tryck i fossa iliaca 
sin. Tid undersökning af rectum kände det palperande fingret en 
stor, ej begränsad tumör, som så tillstängde tarmens lumen, att det 
ej var möjligt att förbi tumören uppföra ett finger eller ens en smal 
analsond. 

Vid den 11 okt. utförd kolotomi uttömde sig genom incisions- 
såret i groftarmen mera än 4 rondskålar gröngula, halfflytande, stin- 
kande f?eces samt en mängd gaser. 

Förloppet efter operationen afebrilt; blott en enda gång närmade 
sig aftontemp. till 38\ Den 21 sept. s. år utskrefs den nu läkte, 
ehuru kakektiske och svage patienten med rekommendation till en 
försörjningsinrättning. Hans anus praeternaturalis fungerade på bästa 
möjliga sätt. 

3. Hustru C. G., 46 år gammal, hade under omkring 2 år li- 
dit af en sjukdom, som af läkare förklarats vara hemorroider. Tid- 
tals hade hon endast med största svårighet kunnat fä stolöppuing och 
understundom hade blödning från stolgången instält sig. Under de 



16 Bd. XY. X:r 11. — IVAR svenssok. 

närmaste månaderna före inkomsten på sjukhuset uppträdde svullnad 
och förhårdnad i vänstra ljumsken. 

Omkring analöppningen visade sig en krans af blekröda papillösa 
exkrescenser. Nedre delen af rectum kändes knottrigt ojämn och 
hård, men två tum högt upp var tarmen så förträngd, att ej änden 
af lillfingret kunde komma igenom. I vänstra ljumsken högst be- 
tydliga hårda körtelpaket. 

Kolotomi utfördes i 2 séancer på det sätt, att den 3 dec. inci- 
derades i vänstra regio iliaca och fastades colon med 15 suturer till 
buksårets ränder, men först den 6 s. m. öppnades den nu i opera- 
tionssåret fastläkta tarmen. 

Förloppet efter operationen mycket tillfredsställande; ovanligt 
hastig läkning. 

Pat. leranade sjukhuset den 30 s. m. Hennes allmänna tillstånd 
efter omständigheterna mycket godt. 

4. Hustru C. U. A., 52 år gammal, från L:s förs., opererades 
den 31 jan. 1882. Blott under 6 månaders tid hade hon känt symp- 
tom af sin åkomma i ändtarmen. På senare tid hade afförin^en ofta 
varit blodig. Under de sista 3 veckorna hade hon als icke haft nå- 
gon stolöppning, hvarföre också buken vid inkomsten på sjukhuset 
var högst betydligt utspänd. Tre tura ofvan analöppningen kunde 
man palpera nedre änden af en omkring äpplestor tumör, som ring- 
formigt förträngde tarmen, så att den ej kunde passeras af ett finger. 
Nybildningens gränser obestämda. 

Vid operationen fastsyddes bukväggen till tarmen med 18 su- 
turer, hvarefter denna senare inciderades, då en högst betydlig mängd 
exkreraenter och gaser afgingo. Pat. utskrefs läkt den 25 febr. s. är. 
Hon var då vid goda krafter samt mycket nöjd med resultatet af 
operationen. 

5. Hustru M. E. S., 45 år gammal, från G:s förs., opererades 
den 6 sept. 1882. Sedan ett år tillbaka hade afföringen varit för- 
enad med smärtor, hvilka småningom tilltagit. På sista tiden stän- 
dig värk. Stolöppningen ytterligt trög och exkrementerna ofta blo- 
diga. Ett i rectum infördt finger kunde ej nå öfre gränsen af en 
från tarmväggen utgående malign nybildning, som hade öfvergått på 
bakre vaginalväggen och intresserade hela öfre delen af denna senare. 
Operation i 2 séancer, i det att tarmen på ofvan sagde dag fastades 
vid bukväggen med 20 suturer, men ej inciderades förrän 2 dagar 
senare. Opcrationssåret läktes mycket hastigt. Innan 14 dagar gått 
om efter operationen, lemnade pat. sängen. Aftoring instälde sig 
dagligen, var alldeles smärtfri, och pat:s öfriga ofvan omtalade smär- 
tor voro nästan försvunna, då hon i början af okt. återvände till 
sitt hem. 

6. Enkefru S. E., 53 år gammal, från Stockholm, opererades 
den 15 okt. 1882. Hon sade sig under tlere år hafva lidit af blöd- 
ningar från stolgången, men först under sistl. maj månad hade defe- 



KLINISKA MEDDELANDEN. 17 

..ationcQ blifvit smärtsam. Under sommaren 1882 rådfrågade hon 
mig, som redan då förklarade, att hon ej borde opereras på annat 
sätt än med kolotomi, men härpå ville hon ej gå in. De tilltagande 
smärtorna och blödningarna vid stolöppuing förmådde henne dock 
senare att anhålla om denna operation. Hela colon var fyld af hårda 
scybala, och det var föreuadt med ej ringa besvär att få ut dem alla. 
Till en del voro de så stora, att de ej kunde passera genom den vis- 
serligen ej lilla anus praeteruaturalis, hvarföre jag också senare för- 
storade den samma. När pat. den 6 nov. s. år lemnade sjukhuset, 
var hon läkt och hennes aftoring i ganska god ordning. 

Antalet af mina kolotomier belöper sig nu till 16. Blott 
en af de opererade har aflidit till följd af operationen — ett 
resultat, som vid jämförelse med berättelserna från utlandet 
om i fråga varande operation måste anses vara ovanligt godt. 
Men äfven mitt enda dödsfall efter kolotomi skulle enligt all 
sannolikhet ej hafva inträffat, om jag icke lagt en katgutligatur 
omkring groftarmeu strax under det ställe, som jag omedel- 
bart därefter inciderade. Det för anläggande af ligaturen nöd- 
vändiga framdragandet af en större tarmslinga är naturligtvis 
föreuadt med en viss fara, hvilken jag, såsom nu omtalade 
-iukdomsberättelser visa, under de senare åren undvikit, så 
mycket hällre som jag funnit en katgutligatur omkring tar- 
men långt ifrån säkert förebygga tarminnehållets passerande 
förbi den anlagda anus praeternaturalis. En katgutligatur, om 
ock aldrig så grof, upplöses nämligen inom bukkaviteten i 
allmänhet alldeles för fort, för att någon tillräckligt fast strik- 
tur skall uppstå på det ligerade stället. Bättre vore måhända 
att använda en ligatur af i sublimatlösning kokadt silke. Men 
jag har på de senare åren funnit, att, om blott anus prajter- 
naturalis är tillräckligt stor, tarmiunehållet fullständigt afgår 
denna väg. Jag gör därföre nu vid operationen en relativt 
lång incision i tarmväggen, och i fall af behof skyr jag ej att 
någon tid efter operationen med knif förstora öppningen. Jag 
vill dock råda till försigtighet vid dylik senare förstoring af 
en anus praeternaturalis, ty det kan härvid lätt hända, att ope- 
ratören med knifven öfverskrider gränsen af sammanväxninsfen 
mellan bukvägg och tarm och så öppnar peritoneal-kaviteten. 

Om ingen omständighet indicerar att med första möjliga 
bereda aflopp för tarminnehållet, så är det vid kolotomi af- 
gjordt gynsamt för hastig läkning af operationssäret att ut- 
föra operationen i 2 séancer, såsom i sjukdomsfallen n:r 3 och 
5, Sedan man i första séancen sytt tarmen väl fast till buk- 

Nord. med. arkic. Bd ÄT. 2 



18 Bd. XV. N:r 11. — IVAR svexsson. 

sårets ränder, strör man jodoform i såret och förbinder det 
samma samt inciderar tarmen först några dygn senare, då så 
fast sammanlödning redan inträdt, att tarminnehållets retande 
inverkan ej (såsom annars är fallet) förmår motverka opera- 
tionssårets hastiga läknino-. 



Exstirpation af kräfta i ändtarmen 

förekom under år 1882 på en medelålders fru. Tack vare in- 
pudring i operationssåret af jodoform förlöpte läkningsproces- 
sen afebrilt. I fråga varande operation är nu under antisep- 
tikens, eller måhända rättare sagdt under jodoformens egid, 
förenad med ojämförligt mindre fara än förr och utföres af 
mig mycket gärna i alla fall af rektal-kancer, där jag har nå- 
got så när grundad förhoppning att kunna exstirpera all de- 
genererad väfnad. Tyvärr har dock i fråga varande sjukdom 
i det öfvervägande antalet fall, hvilka intagits på sjukhuset, 
varit så långt avancerad, att kolotomi erbjudit bättre chancer 
till att förlänga patientens lif och lindra hans plågor, än den 
med mera fara förenade exstirpationen af nybildningen. 



Bråck. 

I en afhandling med titel »Praktiska studier i bråckläran», 
införd i Hygiea under år 1882, har jag omtalat 26 fall af fritt 
bråck, hvilka af mig blifvit radikalt opererade med exstirpa- 
tion (i 2 fall blott parti el) af bråcksäcken. Dessa 26 bråck 
hade förekommit på 24 personer. Det första hade blifvit ope- 
reradt d. 19 aug. 1879 och det sista d. 28 mars 1882. Från 
sist nämnda datum till och med mars månad år 1883 har jag 
med blodig operation ytterligare behandlat 16 fria bråck på 
16 personer. I alla dessa senare operationsfall har bråcksäc- 
ken blifvit fullständigt exstirperad och operationssåret förbun- 
det med jodoform. 

Jag har haft den helt visst sällsporda lyckan, att död ej 
inträffat i något enda af ofvan nämnda 42 operationsfall. På 
grund af dessa mina framgångar vid blodig operation för fritt 
bråck har ingen enda af de personer, hvilka under sist för- 
lidna 12 månader hos mig anhållit om kurativ behandling för 
denna åkomma, önskat blifva behandlad på annat sätt än med 



KLINISKA MEDDELANDEN. W 

blodig operation. Då nu härtill kommer, att jag själf ojäm- 
förligt mycket hällre blodigt opererar ett fritt bråck än be- 
handlar det med de besvärliga, ganska smärtande och i afse- 
ende på sin kurativa verkan vida osäkrare alkohol-injektionerna, 
så har jag under nyss nämnda tidrymd ej ansett mig böra 
använda dessa i mera än 2 fall. Detta var nämligen händel- 
sen med en ung gosse och en några och 20 år gammal kvinna 
med ett mycket litet bråck, hvilket senare, enligt skriftlig un- 
derrättelse, äfven synes hafva blifvit botadt. 

Xedan följa korta berättelser öfver ofvan omnämnda 16 
fall af operation för fritt bråck, numrerade i följd efter de re- 
dan förut offentliggjorda på samma sätt opererade 26 fallen 
af samma åkomma. 

27. F. (1. båtsmannen P. A. T. E., 57 ar gammal, opererades 
den -^/4 1882 för vänstersidigt ingvinalbråck. 

Bråcket, som var gammalt och stort som en dugtig knuten hand, 
inneliöU tarmar och gick ned till pungens botten. Det förorsakade 
värk i buken samt mycken annan olägenhet. 

På operatiousdagens afton instälde sig blödning, förbandet måste 
aftagas och några blödande små kärl underbindas. Ijängre fram ne- 
krotiserade en del bindväf i scrotum. Härigenom fördröjdes läk- 
ningen, men tillståndet var aldrig oroande, och kroppstemp. öfversteg 
ej 38'. — Pat. utskrefs läkt och fri från bråck d. " ^ s. år. 

28. Bildhuggaren C. A. M., 40 år gammal, opererades d. -"/j 
1882 för högersidigt ingvinalbråck. 

Detta hade uppstått 5 år förut under häftig hosta och hade i 
synnerhet på sista tiden tilltagit i storlek, ehuru bråckband varit an- 
vändt. Det var nu ungefär hönsäggstort och räckte nära nog till 
pungens botten. Pat. klagade ötVer, att bråcket var mycket besvä- 
rande och till hinder vid arbete. 

Vid operationen visade sig bråcket innehålla blott tarm. 

Förloppet afebrilt. Första förbandet ömsades den ^/'g. Pat. ut- 
skrefs läkt och fri från bråck den -Vg* 

29. Gossen J. O. O., 11 år gammal, opererades den ^^ 1882 
för högersidigt ingvinalbråck. 

Bråcket hade först visat sig, då gossen var Ii år gammal och 
hade ej särdeles besvärat pat. Denne, som var mindre förmånligt 
känd af polisen, skulle intagas på en anstalt för vanvårdade barn, 
men kunde ej, på grund af bråcket, erhålla inträde på någon sådan 
anstalt. Detta var orsaken, hvarföre jag ombads att bota hans bråck, 
som nu var gåsäggstort, lätt reponibelt och gick ned till botten af 
pungen. — Ej utan någon tvekan skred jag till blodig operation af 
detta bråck, ty det var högligen att befara, att pat., som i hög grad 



20 Bd. XY. N:r 11. — ivar svensson. 

ied af euuresis uocturna, skulle smutsa ned förbandet. Yid opera- 
tionen visade sig bråcket innehålla tarm. 

Under de närmaste dagarna efteråt var kroppstemperaturen något 
hög (möjligen beroende på kloroformnarkosen), men för öfrigt var 
förloppet afebrilt. Den '- ^ affördes gossen, som nu var läkt och 
fri från bråck, af polis till förbättringsanstalten Hall, där han nu 
vunnit inträde. 

30. Snickaren J. F. E., 51 år gammal, opererades d. ^ g 1B82 
för högersidigt ingvinalbråck. 

Bråcket, som småningom förstorats, daterade sig sedan 2 år till- 
baka. Det hade alltid knnnat lätt reponeras utom en gång under 
år 1881, då en läkare måste tillkallas för att reponera det samma. 
Det var strutsäggstort, lätt reponibelt, gick ned till pungens botten 
och innehöll tarmar. 

Förloppet under de närmaste veckorna efter operationen afebrilt. 
Senare instälde sig feber på grund af tillstött bronchitis acuta jämte 
raonarthritis rheumatica. Härtill sällade sig en högersidig orchitis. 
Långsam konvalescens. Pat. lemnade sjukhuset den % s. år och var 
då läkt, frisk och fri från bråck. 

31. Arbetaren A. F. A., 48 år gammal, opererades d. '* g 1882 
för högersidigt ingvinalbråck. 

Bråcket hade uppkommit genom förlyftning under år 1868. Det 
hade småningom blifvit större, förorsakade bukplågor och gjorde det 
omöjligt för pat. att sysselsätta sig med tyngre arbete. Bråckband 
hade användts, men utan större nytta. Förutom af det gåsäggstora, 
högersidiga bråcket besvärades pat. äfven, men i mindre grad, af ett 
litet vänstersidigt bråck, hvilket senare ej nu skulle opereras. 

Vid operationen befans högra bråcksäcken innehålla blott oment, 
som öfvcralt, äfven högt upp i ingvinalkanalen var adherent till bråck- 
säcken. Omentet fripreparerades nerifrån ända upp till bräckkanaleus 
inre mynning, ligerades tätt härunder och exstirperades under liga- 
turerna, hvarefter bråcksäcken äfvenledes ligerades och exstirperades. 

Förloppet afebrilt. Första förbandet ömsades den \-. Pat. ut- 
skrefs fri från bråck och läkt den '^'7. 

32. Hustru E. M. S., 48 år gammal, opererades den '* 7 1882 
för vänstersidigt kruralbråck. 

Det ej mera än valnötstora bråcket besvärade väl ej direkt sär- 
deles mycket, men det ansågs möjligt, att de nästan ständiga smär- 
tor, pat. kände i epigastrium, kunde stå i något Ijeroende af bråcket, 
som tycktes innehålla oment. 

Vid operationen befans också bråckinnchållet helt och lu'\llet ut- 
göras af till bråcksäcken adherent oment. Det lossades-, ligerades 
och exstirperades, hvarefter oraentets öfrc ände reponerades in i buk- 
kaviteten. 

Förloppet afebrilt. Första förbandet ömsades den -V?- 



KLINISKA MEDDELANDEN. 21 

Pat. hemreste läkt den ^- g. Hon var nu fullt fri från bråck 
men ännu ej från smärtorna i maggropen. 

33. Gossen E. V., 6 år gammal, opererades den ^'g 1882 för 
högersidigt ingviualbråck. 

Detta märktes först vid 2h års ålder, var då rörligt och kunde 
hållas inne med bråckband. Men vid nyårstiden 1882 började bråck- 
band göra blott ofullständig tjänst. Bråcket blef alt mera svårt att 
reponera, bråcktrakteu blef ömmande, och kräkningar instälde sig som 
oftast. 

Vid inkomsten på sjukhuset befans bråcket vara af ett mindre 
hönsäggs storlek och ömmade vid beröring. Det hade ej varit »inne» 
under de sista 14 dagarna oaktadt flere repositionsförsök. Vid pal- 
pation kändes bråcket fluktuerande och tycktes innehålla smärre lo- 
berade delar af oment. Testis kändes under bråcket. Inga inkar- 
cerationssymptom. Ffeces afgingo normalt. Föreskrefs stillaliggande 
med upplyftad bäckendel och lokal behandling med is. 

Vid operationen visade sig bråcksäcken utgöras af en öppenstå- 
ende proc. vaginalis peritonjei och för tiUfäUet ej innehålla annat än 
vätska. Medelst en katgutligatur afstängdes kommunikationen emel- 
lan bukhålan och bråcksäcken, hvarefter denna senare bortprepa- 
rerades. 

Förloppet afebrilt. Första förbandet ömsades den ^•' g. Gossen 
lemnade visserligen ej sjukhuset förrän den " 'j^ men var låugt förut 
fullt läkt och fri från bråck. 



34. lustruraeutraakaregesällen C. W. E., 44 år gammal,, opere- 
rades den 4 sept. 1882 för väustersidigt ingvinalbråck. 

Detta senare hade uppstått 5 år förut genom förlyftuing. Det 
var till en början ej större än en tumände, men hade småningom 
tilltagit i storlek och var nu mera än gåsäggstort. Alltid lätt repo- 
uibelt. Pat. hade aldrig begagnat bråckband. 

Vid operationen visade sig bråcket innehålla en hönsäggstor 
kylsa oment men ingen tarm. Efter ligering af omentet exstirpera- 
des en stor del af det samma. 

Förloppet afebrilt. Första förbandet ömsades den ^Vg- Pat. 
lemnade sjukhuset den ^^I-^q, läkt och fri från bråck. 

35. Ogifta J. A. A., 26 år gammal, opererades den *\i 1882 
för högersidigt kruralbråck. 

Detta hade uppkommit omkring 3 år förut genom förlyftning. 
Oaktadt att bråckband begagnats, hade bråcket småningom blifvit 
större och hade nu storlek af ett hönsägg. Det hade flere gånger 
varit inklämdt och äfven för öfrigt beredt pat. mycket men. 

Fullständigt afebrilt förlopp efter operationen. Första förbandet 
låg 14 dagar. Patienten lemnade sjukhuset läkt och fri från bråck 
den -^/ji s. år. 



^2 Bd. XV, N:r 11. — ivar svensson. 

36. Sjökapten J. A. F., 32 år gammal, opererades den -^/^j 
1882 för högersidigt skrotalbråck. 

Detta hade fem år förut uppkommit genom förlyftning och hade 
på sista tiden ej kunnat hållas inne med band. Bråcket var nästan 
strutsäggstort; det kunde lätt reponeras, men beredde pat. mycket 
stor olägenhet. 

Efter operationen instälde sig någon feber, men kroppstemp. 
steg aldrig till 39% ej häller visade sig var i operationssåret. För- 
sta förbandet ombyttes den 'Yjj, och den ^j 1883 lemnade F. sjuk- 
huset, i alla hänseenden frisk, läkt och fri från bråck. 



37. Landtbrukseleven C. J. O., 18 år gammal, opererades den 
■^% 1883 för högersidigt ljumskbråck. 

Bråcket, som daterade sig sedan barndomen, föll fram till en 
tumändes storlek, då pat. gick uppe. Någon gång hade det varit 
större. Hade alltid varit reponibelt och aldrig förorsakat särdeles 
besvär, men pat. önskade blifva befriad från det samma, för att kunna 
vinna inträde på landtbruksskola. 

Ingen temperaturstegring efter operationen. Pat. utskrefs läkt 
och fri från bråck den --/«> s- år. 



38. C. J. K., 38 år gammal, opererades den "Vi 1883 för 
vänstersidigt skrotalbråck. 

Så långt pat. kunde minnas, hade han lidit af detta bråck, som 
under de sista 8 åren ej förstorats och vid inkomsten var större än 
en knuten hand. Bråcket, ständigt utfallet, hade alltid kunnat med 
lätthet reponeras och aldrig i högre grad nedsatt arbetsförmågan. 
Pat. led för öfrigt af dubbelsidig kronisk pnevmoni. 

Under de närmaste veckorna efter operationen närmade afton- 
temperaturen sig till 38°, men detta troligen mera till följd af senast 
omnämnda sjukdom än till följd af det operativa ingreppet. När K. 
den ^^3 s. år lemnade sjukhuset, var han läkt, fri från bråck och 
hade vida bättre hull än förut. 

39. Snickaregesällen H. A. A., 54 år gammal, opererades den 
Y2 1883 för vänstersidigt skrotalbråck. 

Detta, som daterade sig från år 1879, var nu af en knuten 
hands storlek. Det hade aldrig varit inklämdt, kunde lätt reponeras 
och höls tämligen väl inne af passande bråckband. 

Vid operationen innehöll bråcksäcken blott tarmar. 

Under de närmaste dagarna efter operationen befann pat. sig väl, 
men senare instälde sig feber, och längre fram visade sig denna bero 
på en phlegmone i bukväggen. Incisioner med dränering. I raedio 
af april lemnade pat. sjukhuset och var då läkt samt fri från bråck. 

40. Ogifta E. L. L., 44 år gammal, opererades d. •- 2 1883 
för vänstersidiert kruralbråck. 



KLINISKA MEDDELANDEN. 23 

Detta, soiu uppstått för ungefär 4 år sedan, var stort som ett 
hönsäg?. Det kunde visserligen hållas inne med bråckband, men ej 
utan så stort obehag för pat., att hon ville våga alt för att blifva 
sitt bråck kvitt. 

Vid operationen visade sig bråcksäcken, som var starkt fettbe- 
lagd, innehålla tarm. 

Ingen feber efter operationen. Första förbandet utbyttes mot 
ett nytt den ^3. Pat., som på grund af nevralgiska smärtor i det 
ena låret ännu (den ^/^ 1883) är kvar på sjukhuset, är fullt befriad 
från omnämnda bråck. 

41. Hr G. W. N., 28 år gammal, opererades den i^ ., 1883 
för äpplestort skrotalbråck. 

Bråcket, som daterade sig sedan flere år tillbaka, kunde endast 
ofullständigt hållas inne med bråckband och var till stor olägenhet 
för pat., hvars yrke erfordrade mycket gående och ett i allmänhet 
rörligt lefnadssätt. 

Vid operationen visade sig bråcksäcken utom tarmar innehåll.t 
en smal omentsträng, som var fastvuxen vid testis i botten af pungeti 
och adherent till väggen i ingvinalkanalen. 

Efter operationen ingen anmärkningsvärd teraperaturförhöjning 
förr än den ^^,'3, då temp. en enda gäng steg till 39 , men, sedan 
en liten bulnad i närheten af operationssåret blifvit öppnad, hastigt 
sjönk till det normala. N. utskrefs fullt frisk, läkt och fri från 
bråck i slutet af mars samma år. 

42. Bagaregesällen J. W. C, 28 år gammal, opererades den 
^^2 1883 för väustersidigt skrotalbråck. 

Detta, som nu var stort som ett gåsägg, hade uppstått år 1875 
och hindrade pat. ej särdeles vid arbete. Det oaktadt önskade han 
blifva opererad af fruktan, att åkomman skulle blifva värre och svå- 
rare med åren. Bråcket lätt reponibelt. Bråckband hade aldrig blif- 
vit användt. 

Efter operationen mådde pat. fullkomligt väl. Operationssåret, 
som dränerats med resorberbart dränrör, var läkt, när första förbandet 
aftogs den ^^,3. 

Några dagar senare lemnade pat. sjukhuset, fri från bråck. 



Blodig operation för blåsesten 

har under de båda senast föi-ledna åren utförts i nedanstående 
5 fall; i alla med god utgång. Så har äfven varit förhållandet 
i alla förr af mig på blodig väg opererade fall af i fråga va- 
rande lidande. Dessa framgångar tillskrifver jag icke blott 
den i allmänhet valda operationsmetoden (sectio mediana), utan 
äfven de af hr Stille förfärdigade utmärkta litoklaster, med 



24 Bd. XV. N:r 11. — tvau svensson. 

livilka jag inuti blåsan krossar hvarje sten, som är större än 
en valnöt. Det är nästan omöjligt för en klok operatör att 
med dessa litoklaster ledera blåsan, och den brist på goda 
dylika instrument, som förefunnits ända till senaste tid, torde 
nu kunna anses vara afhjälpt. — Jag är fortfarande lifligt öf- 
vertygad om den stora fördelen af oblodig utvidgning af blås- 
halsen i förening med extraktion i bitar af en stor sten framför 
blodig utvidgning af blåshalsen, åtföljd af extraktion i sin hel- 
het af en stor sten. 

1. Hr B., 54 år gammal, intogs cl. 11 april 1881 pA Sabbats- 
bergs sjukhus för lithiasis vesicalis. 

Redan 13 år förut hade han lidit af symptom, som tydde på 
stenbildning i urinvägarna. Efter då företagen undersökning med 
stensond med positivt resultat kände sig pat. bättre och brydde sig 
därföre ej om att undergå någon behandling. Men i jan. 1881 blef 
urinkastningen särdeles besvärlig och plågsam, hvarjämte blod visade 
sig i urinen, som i allmänhet var grumlig och illaluktande. När 
han vände sig i sin säng, kände han härda kroppar i blåsan än- 
dra läge. 

Vid intagningen på sjukhuset led han af mycket svåra plågor 
och måste nästan hvarje timme låta urin. Denna senare var af neu- 
tral reaktion samt innehöll ej obetydligt af lymfoida celler. 

Operation den 13 april. Vid försök att införa en litotrit i blå- 
san mötte instrumentet hinder af sten i prostata, hvarföre jag genast 
ändrade operationsplan och utförde sectio raediana. Blåshalsen inci- 
derades ej, utan dilaterades först med en haudsk-uttöjare och därefter 
med mitt vänstra pekfinger, hvilket senare i blåsan kände flere från 
hasselnöt- till mera än valnötstora stenar. Dessa senare, större, sön- 
derkrossades, innan de extraherades. Större delen af stenmassan, som 
bestod af fosfater, och torkad befans väga mera än 64 gra, utbefor- 
drades med stenslef. 

Närmast efter operationen var förloppet nästan afebrilt, men se- 
nare instälde sig på grund af flitig katetrisering med spolning af 
den sjuka bläsan en suppurativ orchitis, som ej obetydligt nedsatte 
den svage pat:s krafter. Hans tillstånd blef dock längre fram så 
mycket mera tillfredsställande, och han har nu (febr. 1883) ett fullt 
friskt utseende och godt hull samt urinerar utan smärta med normalt 
långa mellantider. 

2. Fru X., 53 är gammal, hade sedan 15 månader tillbaka 
lidit af blåsestenssymptom med mycket svåra plågor och täta träng- 
uingar till att låta urin. Ytterst smärtsam urineriug, som på sista 
tiden instält sig oftare än hvarje halftimme. Hon var' nu nästan 
ständigt sängliggande och förbrukade ända till 30 cgm morfin om 
dagen för att lindra sina plågor. Tillrådd af sin läkare att för sin 
"blåskrampo söka bot i Carlsbad, vände hon sig lyckligtvis till rain 



KLINISKA MEDDELANDEN. 25 

vän cl:r Westerlund i Enköping, som genast upptäckte hennes verk- 
liga lidande, nämligen blåsestenssjukdom, och var af den godheten 
att hänvisa henne till mig. 

Vid den 8 juni 1882 utförd operation krossade jag med litotrit 
den stora (diametern större än 4 cm.) stenen, som var ganska lös 
och hufvudsakligen bestod af fosfater. Vid härefter med Bigelows 
sifon företagen aspiration af fragmenten visade sig en mängd hår 
simma i det ur blåsan aspirerade vattnet, hvarjämte hår äfven sutto 
i de utkomna fragmenten. För att med säkerhet få ut alla håren 
och på samma gång få reda på orsaken till deras förekomst i blåsan 
sjorde jag nu kolpocystotomi, extraherade pä denna väg de ännu 
kvarvarande stenfragmenten, renspolade och undersökte väl blåsan med 
fingret, men kunde detta oaktadt ej komma på det klara med, hvari- 
från håren härstammade. Den genom kolpocystotomien anlagda vesiko- 
vaginalfisteln ansåg jag ej böra slutas förr, än någon längre tid gått 
om. Jag hoppades nämligen, att den svåra cystitis, hvaraf pat. led, 
lättast skulle botas genom att åt bläsan bereda fysiologisk hvila och 
för detta ändamåls vinnande låta urinen afrinna ur blåsan i mon, som 
den från njurarna nedrann i den samma. 

Förloppet efter operationen fullständigt afebrilt. Alla smärtor 
voro nu försvunna, och pat. afstod mycket gärna från att taga morfin. 

Hon lemnade sjukhuset den 23 s. m. i alla andra afseenden 
frisk, utom att hon led af en vesiko-vaginalfistel, som jag längre fram 
skulle bota. En väl passande urinreservoir gjorde obehaget af urin- 
fisteln ganska drägligt, och pat. var mycket nöjd med utgången af 
operationen. 

Jag har flere gånger återsett denna patient. Hon lider nu inga 
smärtor, och hennes blåskatarr är högst betydligt förbättrad, men uri- 
nen är ännu ej fullt klar. I febr. 1883 gjordes försök att på ope- 
rativ väg läka blåsfisteln, men härvid visade det sig, att om urinen 
helt och hållet afgick den rätta vägen, så instälde sig äfven i ej 
ringa grad de förra smärtorna, och ansågs därföre rådligast att ännu 
för någon tid lemna en del af fisteln öppen. 

Blåsesten hos kvinnor egnar sig förträffigt för Bigelows 
operation (litolapaxi), hvilken jag äfven ville använda i nyss 
omtalade fall, men senare af ofvan omtalade orsak afstod ifrån. 
Det kvinliga urinröret medgifver införandet af en till och med 
ännu gröfre evakuationstub än Bigelows g-röfsta, hvario-enom 

CD O ' Ö 

evakuationsprocessen blifver relativt lätt och går hastigt för 
sig. Man kan äfven, om man ej har någon Bigelows sifon 
till hands, med en kraftig spruta spola ut fragmenten genom 
ett i urethra infördt litet hård-gummi-speculum (t. ex. ett gröfre 
nummer af Simons dilatatorier för kvinliga urinröret), och 
skulle stenen vara liten, så är det ofta bäst att helt enkelt 
fatta den med en lämplig tång och extrahera den i sin 
helhet. 



26 Bd. XV. N:r 11. — ivar svensson. 

Den vaginala litotomien är måhända än mindre farlig än 
krossning af blåsesten hos kvinnor. Man kan, utan fara för 
att ledera peritoneum, skära upp hela främre vaginalväggen 
emellan urethra och uterus. Den förra operationsmetoden med- 
gjfver en mer noggrann och fullständig exploration af blåsan, 
än man utan fara för inkontinens kan vinna genom dilatation 
af urethra, och obehaget af en vesiko-vaginalfistel efter kolpo- 
cystotomi kan i allmänhet undvikas — om man så önskar — 
genom att omedelbart efter stenens extraktion noga hopsy 
operationssåret. 

Sir Hans Sloane har omtalat flere fall, i hvilka hår af- 
gått med urinen. I svnnerhet märkvärdig är en af hans be- 
rättelser om en bryggare, från hvilken under svåra plågor då 
och då hårtussar afgingo, dock aldrig i förening med något 
urinkonkrement. Powell berättar om en medelålders fru med 
störd digestion, som aflät en mjölkvasslefärgad stinkande urin. 
i hvilken visade sig inkrusterade hårtussar i förening med ett 
klibbigt, slemmigt ämne. Afven i detta fall var hårens afgång 
genom urinröret åtföljd af stor smärta och betydlig nedsätt- 
ning af kroppskrafterna. Wallace såg en person, hos hvilken 
hår flere oråno-er afofått med urinen. Efter hans död hittades 
i blåsau vid avtopsien en gåsäggstor sten, från hvilken hår 
stodo ut i flei'e riktningar. Man ansåg, att de många och ofta 
mycket långa hår, som afgått genom urinröret under lifvet, 
växt ut från denna sten, ty, när hår hängde ut genom urethra, 
såsom till patientens stora plåga mycket ofta var fallet, kände 
man tydligt, vid försök att plocka ut dem, att de voro hårdt 
fastade. I några fall har man redan under lifvet funnit en 
pilimictio vesicaB bero på samman växning mellan blåsan och 
ett ovarialdermoidkystom med perforation af skiljeväggen. I 
andra återigen har man först efter döden, såsom i ett fall af 
Blich-Winge (Winckel, s. 170, Chirurgie von Pitha und 
Billroth), funnit, att håren verkligen härstammade från ett 
sjukt ovarium. 

Visserligen finnas berättelser, som söka göra troligt, att 
hårbildning i sällsynta fall kan ega rum inuti urinblåsan, men 
ingen sådan berättelse kan stödja sig på avtopsi. All anled- 
ning synes saknas till att emot fru X:8 utsago antaga, att hå- 
ren blifvit utifrån införda i blåsan, och för mig är det tils vi- 
dare oförklarligt, hvarförc hennes blåsosten innehöll luir. Någon 
ovarialtumör kunde jag ej upptäcka hos henne, och min nog- 



KLINISKA MEDDELANDEN. 27 

granna exploration af bläsans slemhinna med det genom ope- 
rationssåret införda pekfingret gaf ingen upplysning, som kunde 
bidraga till att lusa i frås^a varande oråta. 

3. Hr C. J. B., 67 år gammal, hade mycket länge lidit af gikt 
och reumatism samt under inemot 10 år af symptom, som tydde på 
sten i blåsan. Allmänna tillståndet ganska godt. Urinen ofta grum- 
lig och någon gång blodig, men i allmänhet fri från äggkvita. — 
Vid den 17 juni utförd sectio mediana uttogs en i 5 eller 6 bitar 
sönderfallen, valnötstor sten, som nästan fullständigt utfylde den be- 
tydligt förstorade prostatakaviteten. Det var lätt att hoppassa de 
uttagna fragmenten till en sten, som fullkomligt återgaf formen af 
denna kavitet (tydligt intryck af caput gallinaginis), blott med un- 
dantag af att på stenens öfre yta fans en ränna för urinens afgåug. 

Redan följande dag afgick urinen till en del den rätta vägen, 
och efter den 26 s. m. afgick als ingen urin genom operationssåret. 
Förloppet efter operationen nästan afebrilt. Pat. utskrefs fullständigt 
läkt den 6 juli. Han lät då urin med en mellantid af 4 till 5 tim- 
mar. Enligt underrättelse från honom ett hälft är senare var han 
fortfarande vid deu bästa hälsa. 

Nu omtalade stenbildnino- är af ganska stort intresse och 
utgör för livarje Samlare af urinkonkrement ett dyrbart fynd, 
hvars värde ännu mera ökas däraf, att stenen ej var hel utan 
brusten i flera bitar. Att döma af brottytornas beskaffenhet 
hade bristningen inträffiit ej särdeles lång tid före operationen 
och möjligen uppstått genom utveckling i stenens inre af kol- 
syregas, som sprängt sönder sitt omhölje. De omständigheter, 
att stenen hufvudsakligen bestod af kolsyrad kalk och att uri- 
nen nu var af sur reaktion, tala för sannolikheten af en sådan 
förklaring. 

4. Hr J. A. X., 67 år gammal, hade sedan 3 år tillbaka lidit 
af symptom af blåsesten och i synnerhet på sista tiden haft svåra 
plågor. Han måste stundom låta urin ända till 10 gånger i timmen. 
Urinen hade länge varit grumlig och ofta blodig. Allmänna tillstån- 
det ej särdeles dåligt, ehuru pat. var svag och på sista tiden meren- 
dels legat till sängs. 

Vid den 25 sept. 1882 företagen sectio mediana befans blåsan 
innehålla 4 till 5 stenar, af hvilka 2 voro mera än valnötstora. Ope- 
rationen försvårades väsentligt därigenom, att prostata var betydligt 
hypertrofisk och att blåshalsen på grund däraf stod mycket högt. 
Endast med största svårighet kuude jag införa spetsen af mitt vänstra 
pekfinger i blåsan. Med min litoklast krossade jag dock lätt ste- 
narna, hvilka voro hårda och bestodo af urater. Stenfragmenten ex- 
traherades hufvudsakligen medelst slef, hvarefter blåsan fullständigt 
renspolades. 



28 Bd. XV. N:r 11. — ivar svensson. 

Förloppet närmast efter operationen fullständigt afebrilt. Eedan 
d. 28 s. m. började urinen afgå rätta vägen. Operationssåret läktes 
snart. Enligt bref från pat., flere månader, sedan han lemnat sjuk- 
huset, var hans tillstånd i allo tillfredsställande. 



5. Hr L., 64 år gammal, hade sedan Ih år lidit af symptom, 
som tydde på sten. Hans urin var klar och hans allmänna till- 
stånd godt. 

Sectio mediana den 28 okt. 1882. En i blåsan befintlig, af 
urater bestående sten, stor som ett litet hönsägg, krossades med lito- 
klasten, hvarefter fragmenten extraherades. Sedan stenen blifvit full- 
ständigt uttagen, hade blåsans sfinkter i behåll sin kontraktionsför- 
måga, så att vätska, som injicierades i blåsau, stannade kvar i den 
samma. 

Efter operationen afgick urinen aldrig ofrivilligt, och förloppet i 
sin helhet var det bästa möjliga. Redan dagen efter operationen 
började urin afgå den rätta vägen. Patienten lemnade sjukhuset i 
dec. läkt och i alla afseenden frisk. 



Cystotomi 

har under de senare åren flere gånger blifvit utförd på sjuk- 
huset. Mina syften med denna operation hafva än varit att 
med fingret undersöka den manliga urinblåsan. än att medelst 
ett inlagdt dränrör bereda smärtfri afgång af urinen eller hvila 
i funktionelt hänseende åt blåsan. Vid operationen går man 
till väga ungefär på samma sätt som vid sectio mediana, men 
har naturligtvis ej någon främmande kropp att uttaga utur 
blåsan såsom vid denna senare operation. Teevan m. fl. ru- 
bricera cystotomien under den yttre uretrotomien. I likhet 
med de fleste engelska och amerikanska kirurger anser jag 
benämningen cystotomi, utom af andra skäl, i synnerhet på 
den grund böra bibehållas, att i fråga varande operation ut- 
föres i helt annat syfte än yttre tiretrotomi i vanlig mening, 
men båda senast nämnda operationer öfvergå dock i tekniskt 
hänseende ej sällan i hvarandra. 

Resultaten af mina cystotomier hafva varit de bästa quoad 
vitam, men växlande med afseende på hvad som vunnits ge- 
nom denna moderna och ännu långt ifrån allmänt kända ope- 
ration För mig, som med förkärlek behandlar urinvägarnas 
sjukdomar, har det varit och skall fortfarande vara af intresse 
att studera värdet af denna operativa åtgärd. 



KLINISKA MEDDELANDEN. 29 

Vid tuberkulos cystitis eller pyelitis är cystotomi med åt- 
följande dränering af blåsan understundom ett godt palliativ- 
medel. Som bekant lida patienter med i fråga varande sjuk- 
domar ej sällan af outsägligt plågsamma och täta, ända till 
livar 10:de eller 15:de minut påkommande trängnin^ar till 
urinkastning, då de afiåta några få droppar urin under de mest 
kvalfulla smärtor, hvilka ej hinna att fullt lägga sig, förr än de 
å nyo framkallas af nytt behof hos den sjuke att låta urin. 
Under sådana förhållanden är det spontana afgåendet af uri- 
nen genom en perinealfistel till högst väsentlig lisa för den 
sjuke och man får understundom se, huru han efter cystotomi 
med anläggning af dylik fistel söker intaga den kroppsställ- 
ning, som, om ock i öfrigt besvärande och tröttande, bäst un- 
derlättar urinens ständiga utflöde ur blåsan. Försedd med en 
urinrcsej'voir för kvinnor kan pat. nu ofta njuta af att gä och 
sitta uppe samt till någon del återvinna matlust, sömn och 
hull m. m.; men enligt både min egen och andras erfarenhet 
är tyvärr glädjen öfver den t^jukes förbättring ej länge oblan- 
dad, ty förr eller senare börjar han klaga öfver att behöfva 
ligga våt i sängen, och slutligen tigger och ber han att få 
fisteln läkt. Gör man honom nu till viljes, så återkomma de 
förra plågorna och blifva honom snart öfvermäktiga, och så 
önskar han åter tillbaka det relativt smärtfria tillstånd, i hvil- 
ket urinen afgick ofrivilligt, — Aumärkningsvärdt är, att plåg- 
sam cystospasmus ej sällan framkallas på refiektorisk väo- af 
en tuberkulos pyelitis. Cystotomi kan i dylika fall vara fullt 
indicerad äfven, utan att blåsan är säte för någ-on deseneration 
eller synlig patologisk förändring. 

Vid envis kronisk cystitis är cystotomi med åtföljande 
dränering af blåsan ej sällan både lindrings- och botemedel, 
såsom engelska och amerikanska författare hafva visat och jag 
kan intyga. I fråga varande operativa åtgärd är här fullt ra- 
tionel och lika väl indicerad som åtskilliga andra kirurgiska 
behandlingsmetoder, hvilka gå ut på att bereda hvila åt ett 
sjukt organ, på det att detta senare, försatt under för läkning 
gynsamma förhållanden, lättare må återvinna sin normala be- 
skaffenhet. Så t. ex. har ju erfarenheten visat, att svårläkta 
sår i larynx med bästa framgång behandlas med anläggning 
och öppenhållande af en trakealfistel, samt att sårnader i rec- 
tum lätt läkas, sedan man beredt exkrementerna aflopp genom 
en anus prfeternaturalis ofvan ulcerationerna m. m. 



30 Bd. XV. N:r 11. — ivar svensson. 

Äran af att mot kronisk cystitis först hafva utfört cysto- 
tomi tillkommer måhända den ännu lefvande amerikanaren W. 
Parker. Operationen har senare funnit målsmän och varma 
försvarare i många framstående amerikanska kirurger och bland 
européer i Dolbeau, Teevan, Bryant m. fl. — Enligt Weir 
(Medical Record 1880, s. 662) har tiden för dränering af blå- 
san efter cystotomi vid kronisk cystitis växlat från 2 ända 
till 20 veckor (i medeltal omkring 5 veckor), hvarefter man 
låtit perinealfisteln sluta sig. 

Enhvar, som behandlar urinvägarnas sjukdomar, har helt 
visst någon gång haft sina tankar riktade på, huru man bäst 
skall hjälpa och lindra i sista stadiet af prostatahypertrofi, då 
det t. ex. gått så långt, att den arme pat. behöfver införa ka- 
tetern ända till hvarje timme under dygnet, blott några få mi- 
nuter efter hvarje tappning är fri från plågor, ej får njuta nå- 
gon sömn eller hvila och, för att tala med en känd författare 
inom urologien, blott lefver för att katetrisera sig. Till och 
med förutsatt, att en sådan stackars sjuklings sista eländiga 
tillvaro ej ytterligare stores af någon särdeles svårighet vid 
införandet af katetern (falska vägar m. m.), så fördrager dock 
hans urethra slutligen ej en så ofta itererad katetrisering. Hvad 
skall läkaren nu göra? Tydligen är här »början till slutet» 
för handen och därföre också hvarje operativt inskridande, som 
gifver utsigt till lindring af den lidandes plågor, fullt berätti- 
gadt. I detta stadium har Sir Henry Thompson 5 gånger 
utfört en operation, som står så att säga midt emellan sectio 
älta och punctio vesicas suprapubica, men i tekniskt hänseende 
är väsentligt olik denna senare, enär urinblåsan långt ifrån att 
vara utspänd — såsom förhållandet är, när punctio suprapubica 
är indicerad — vid i fråga varande lidande i allmänhet har 
en ytterst ringa kapacitet. Operationen afslutas med, att ett 
elastiskt rör införes från operationssåret ofvan symfysen i blå- 
san, hvars innehåll härefter får afgå genom detta rör. 

Denna Tuompsons operation har dock ej tillvunnit sig 
någon mera allmän användning, ty den är ganska svår att ut- 
föra på ett sådant sätt, att den väl fördragcs af de oftast mycket 
nedsatta och skröpliga patienter, hvilkas plågor den är afsedd 
att lindra. Thompsons egna operationsfall lära sanningen häraf, 
och de resultat han vunnit äro ej särdeles lockande till efter- 
följd. Af hans 5 opererade lefde nämligen en omkring 4 må- 



KLINISKA MEDDELANDEN. 31 

nåder, en 6 veckor, två 3 veckor och en blott 14 dagar efter 
operationen. 

Andra kirurger, hvaribland äfven jag, hafva försökt att 
genom cystotomi med åtföljande dränering af blåsan lindra 
dysurien hos i fråga varande sjuka, och Thompson själf har 
på sista tiden omfattat detta förfarande. Otvifvelaktigt är denna 
senare operation lättare att utföra och mindre farlig, än den 
nyss förut omtalade. j\Ien ej alltid beredes genom cystotomi 
så stor lindring i den sjukes plågor, som man a priori skulle 
kunna förmoda och som några kirurger påstå. I ett fall al 
högst betydlig prostatahypertrofi i förening med svår dysuri 
hos en 73 års man kunde jag efter cystotomi med dränering 
af blåsan ej få denna senares innehåll att jämnt afgå. En liten 
skvätt urin afgick ungefär hvar 10:de minut genom dränröret, 
och för hvarje sådan skvätt påstod sigpat. kännasamma, ehuru- 
väl lindrigare smärta i glans penis, som han känt vid urine- 
ring före operationen. Efter någon tids förlopp förklarade han 
sig anse den lindring i sina plågor, som han nu hade, ej upp- 
väga obehaget af att ligga våt i sängen, hvarföre han önskade 
att få fisteln sluten. Denna begäran var lätt att uppfylla, och 
pat. lemnade sjukhuset visserligen något men ej betydligt för- 
bättrad. Emellertid är i fråga varande operativa åtgärd, enligt 
min nu vunna erfarenhet, ett långt ifrån värdelöst palliativme- 
del vid på prostatahypertrofi beroende dysuri. Utan att kunna 
dela den förtjusning, som från flere håll uttalats öfver denna 
operation mot nyss nämnda lidande, vill jag fortfarande stu- 
dera, i hvilka fall och under hvilka förhållanden cystotomi bör 
utföras hos åldriga personer med tätt och ofta påkommande 
samt med svårare smärta förenade behof att låta urin. Blir 
den opererade af ett eller annat skäl ej nöjd med resultatet, 
så är det i allmänhet lätt att när som hälst genom att låta 
operationssåret sluta sig återställa patientens tillstånd, sådant 
det var före denna lyckligtvis bra litet farliga operation. 

Men det finnes en ännu ej nämnd omständighet, som helt 
visst skall förmå mången kirurg till att vid prostatahypertrofi 
med svår dysuri föreslå och utföra cystotomi, nämligen hoppet 
att vid denna operation kunna aflägsna den eller de utväxter 
från prostata (vanligen den hypertrofiska lobus intermedius), 
hvilka förorsaka dysurien, och så återgifva den sjuke förmåga 
att låta urin utan smärta och utan tillhjälp af kateter. I Ame- 
rika hafva VAN Buren, Keyes, Mason och i England Fer- 



32 Bd. XY. N:r 11. — ivae svenssox. 

GussoN, Henky Thompson, Reginald Harrison m. fl. varit 
nog lyckliga 9tt än vid cystotomi, än vid vanligt stensiiitt kunna 
borttaga pedunkulerade tumörer, hvilka utgjort hinder för uri- 
nens fria afgång. All anledning är att hoppas, att antalet af 
dylika operationsfall skall öka sig i mon, som cystotomien vin- 
ner terräng; och blifver mera allmän. 

Af of van stående torde framgå, att cystotomi är berättigad 
i många fall af dysuri, framför hvilka läkaren en längre tid 
stått råd- och hjälplös, ty genom denna operation skall han i 
dunkla sjukdomsfall kunna vinna klarhet i diagnosen, ofta vara 
i tillfälle att lindra plågor samt måhända ej så alldeles sällan 
kunna radikalt bota den sjuke. Helt visst har denna, på sätt 
och vis nya operation en framtid för sig, och det är på denna 
grund, som jag tagit mig friheten att här fästa läsarens upp- 
märksamhet på den samma. 

(Forts.) 



Stockholm, 1883. Kougl. Boktryckeriet. 



NORDISKT MEDICINSKT ARKIV. Band. XV. N:r 12. 



Nordisk medicinsk literatiir från år 1882. 



Fjärde kvartalet^). 



Normal anatomi; fysiologi och biologisk kemi: Jacob 

Heiberg: Beskrivelse över de i Gokstadskibet fundne Menueskebea. — 
P. L. Panum: Nervevävets, de kontraktile Vävs og Nervesystemets Fy- 
siologi. — Nordisk Samfuud til Bekämpelse af det videnskabelige Dyr- 
plageri. 

JACOB HEIBERG: Beskrivelse över de i Gokstadskibet fundue Men- 
ueskebeu. 

I förste Halvdel af 1880 fandt man i en Haug i det sydlige 
Norge et Langskib, som Antikvar N. Nicolaysen har beskrevet i sit 
Yärk: Langskibet fra Gokstad ved Sandefjord. Kristiania 1882. 4:o, 
III, S. 78^med 12 Pl. 

Samraen med Skibet fandtes en Del Menneskeben, i alt 9 Ben 
og Benstykker, der tilsammen dannede 7 forskellige Ben: 1 Stykke 
af basis crauii, 3 löse Stykker af venstre Skulderblad, 1 Overarrasben, 
1 venstre Lårben, 1 höjre Lårben, 1 venstre Skinneben (tibia) og 
1 venstre Lägben (fibula); disse Ben beskreves af Dr. Jacob Hei- 
berg. 

I Stedet for et Referat af Beskrivelsen hidsättes Forfatterens egen 
Konklusion: 

»De beskrevne Ben har alle tilhört et Menneshe; Antallet af Be- 
nene tåler ikke imod, mens de tälles Egenskaber, Benenes Styrke, 
de fremträdende Muskelinsertiouer og de (sygelige) benede Udväxter, 
hvilke fiudes på samtUge Ben, tåler stärkt for, at de har tilhört et 
og samme Individ. 

Styrken af processus mastoideus og övrige Muskelinsertiouer tåler 
med Sikkerhed for, at Individet har väret en Mand, de fuldständigt 
manglende Epifyser for, at han har väret voxen, Samraenloduingen af 
Suturerne og af Baghovedbenet med sphenoideum så vel som Störrei- 
sen af sinus sphenoidei og af Marvhulerne for, at han har passeret 
dO-årsalderen; men han kan også have väret äldre. 



') Danska referat jämväl från 3:dje kvartalet. 
Nord. med. arkiv. Bd. XV. 



2 Bd. XV. N:r 12. — kordisk medicinsk literatur 1882. 

Längden og Tykkelsen af samtlige Ben läder slutte, at Manden 
har väret särdeles kraftigt bygget. Lägges Hoffmanns (Lehrbuch d. 
Anat. d. Mensch., Bd 1, S. 49) Udmålingstabeller över et Antal Mänd 
og et större Antal lösa Skeletdele til Grund, i hvilken Meddelelse 
Längden af en Mand sättes til 1,6 7 8 Meter, så erholdes fölgende tre 
Ligninger: 

Det enkelte Ben. Legemets Längde. 

Humerus 0,360 : a; = 0,3i 2 : 1,678 = 1,936. 
Femur... 0,500 : oa = 0,419 : 1,678 = 2,002. 
Tibia 0,413 -.a; = 0,3 9 6 : 1,6 7 8 = 1,7 5 0. 

Middeltal = 121 norske Tömmer = 1,8 9 6 Meter. 

Heraf er man berettiget til at slutte, at Manden har väret sär- 
deles höjvoxen eller över 6 norske Fod. 

Også angående andre Forhold gir disse få Ben Oplysning. 
Langs Randen af samtlige Ledflader af de forefundne Ben svarende til 
Ledkapslernes Insertioner finder vi Spor af abnormt sygelig Bendan- 
nelse, i enkelte i meget höj Grad, i andre i ringare. 

Let må betragtes som Rester efter kronisk Leddegigt (arthritis 
deforraans). Sygdommen har väret stärkest i venstre Knäled, hvor 
den i höj Grad må have besvärliggjort Gängen; men desforuden har 
den väret tilsteda i Käveleddet, Baghovedleddet, hele höjre Skidder- 
led, bägge Hofteled, höjre Knäled og venstre Fodled, kort i athvert 
af de forefundne Led, og det ligger darfor när at formode, at også 
de ikke forefundne Led mer eller mindre har väret angrebne. Frem- 
deles har andre tendinöse Dele väret angrebne, i det de fleste andre 
Steder, hvor Muskler, Saner eller Band fäster sig, viser sig meget 
opdrevne af sygelig nydannet Bensubstans og heraf må dragés den 
Slutning, at Manden har lidt i höj Grad af Muskelgigt (rheumatismus 
chronicus muscularis). 

Nogen Formodning om Hovedets Form har väret dolikocefal, 
brakyoeefal o. s. v. o. s. v. vover jeg ikke at udtale, da jeg blöt har 
den fundne Rest af Baghovedet. 

Angående Dödsmåden förmår jeg heller ikke at uddrage nogen 
Slutning.» 

Beskrivelsen er daterat Kristiania i Maj 1881. 

J. O. Henmiin. 



P. L. PANUM: Nervevävets, de kontraktile Vävs ogr Nervesystemets 

Fysiologi. 2den omarbejdede og med Träsnit forsyuede Udgave af Erindrings- 
ord til Foreläsninger över Nervefysiologieu. Köbenhavn 1883. 237 S. (Gyi.- 

DENDAL.) 

I foreliggende Håndbog er ikke alene optaget, hvad der ar frem- 
koramet af nye vidcnskabelige facta siden förste Udgaves Framkomst; 
men Förf. har tillige vad en Omordning og laugt fyldigere Bearbej- 
delse af StoiTet sögt at give ikke blöt den Studerende en Ledetråd, 
men tillige den praktiske Läge au kortfattet, men pålidelig Vejled- 
ning i dette Afsnit af Fysiologien. Buntzen. 



PATOLOGISK ANATOMI OCH ALLMAN PATOLOGI. 6 

Nordisk Samfund til Bekämpelse af det Tidenskabelige Dyrplageri. 

Ugeskr. for Läger, R. 4, Bd 7, S. 67. 

Indeholder väsentlig en skarp Kritik af Lawson — Taits be- 
kendte Pjece. Buntzen. 



Patologisk anatomi och allmän patologi : Axel Key : Atero- 

matös cysta med oorpora amylacea från ena tonsillen af en yngre mans- 
person. — Grunfeld : Nogle Bemärkninger om Cikatricer efter uleus 
ventriculi cg ulcus duodeni. — Arffmann: Om abnorm Virksomhed i 
Xervecellerne som Betingelse for Sygdommenes Opståen. 

AXEL KEY: Återomatus cysta med corpora amylacea från ena tonsil- 
len af en yngre mansperson. Hygiea 1882, Sv. läkaresällsk. förhandl., 
s. 265. 

Cystan hade sitt säte i v. tonsilleu, som vid obduktionen (pat. 
hade aflidit i allmän miliartuberkulos) befunnits förstorad med glatt, 
jämn yta af sklerotiskt utseende. Cystans storlek var ungefär en 
spansk nöts; vid genomsnitt visade den ett grötlikt innehåll, full- 
ständigt liknande det som tinnes i hudens ateroracystor. Den mi- 
kroskopiska undersökningen visade äfven samma element som före- 
komma i dylika cystor, sålunda skif-epitelceller, fettkulor, kolestearin 
o. s. v., men därjämte fans ett stort antal koncentriska kroppar af 
fullständigt samma beskaffenhet som corpora amj'lacea; dock gåfvo 
de hvarken med jod ensamt eller med jod och svafvelsyra den van- 
liga reaktionen; endast vid behandling med grön anilin blef deras 
centrum svagt rödaktigt. K. sökte studera deras utveckling och an- 
ser, att denna försiggått så, att kring små ägghvitedroppar (afhvilka 
många funnos fria i ateroramassan) småningom koncentriskt aflagrat 
sig det ämne, som utgjorde hufvudmassan i dessa corpora amylacea. 
K. påpekar, att han ej funnit någonstädes iippgifvit, att dylika cystor 
iakttagits i tonsillerna; hvad dess uppkomst i detta fall beträffar an- 
ser han det ligga nära till hands att antaga, att en ytlig inflamma- 
tionsprocess åstadkommit sklerosen, hvilken afstängt en eller flere 
kryptor; då nu under fortsatt tillväxt och afstötning af epitelet de 
afstängda kryptorna småningom utvidgats, har cystan bildats, alldeles 
som när en dylik bildar sig i huden från en hårfollikel eller talg- 
körtel med tilltäpt mynning. Wallis. 



GRUNFELD: Xogle Bemärkninger om Cikatiicer efter ulcus yentri- 
cnli Og ulcus duodeni. Hosp.-Tidende, R. 2, Bd 9, S. 765 og 785. 

Förf. er Läge ved Almindeligt Hospital i Köbenhavn, en Stif- 
telse, der modtager gamle og arbejdsudygtige fattige, og som tillige 
har en virkelig Sygeafdeling for Patienter af samme Art. Efter at 



28 


n 


40 


» 


25 


» 


12 


%, 


7 


» 


6 


» 



4 Bd. XV. N:r 12. — nordisk medicinsk literatur i 8 82. 

han ved at sammenstille sine Sektionsfund var kommen til det Re- 
sultat, at de tilfäldigvis noterade Cikatricer efter ulcus ventriculi 
fandtes i 11 ?^ af de undersögte Lig, har han haft sin Opmärksom- 
hed särlig henvendt på denne Afi^ektion cg har ved de sidste 450 
Sektioner fundet Cikatricer 92 Gange, altså i godt 20 %, hvilket er 
et långt större Antal end det almindelig angivne. Sektionerne om- 
f attede : 

73 Kvinder över 60 Ar med 24 Cikatricer eller nästen 33 %, 
112 » » 70 » » 31 » » » 

52 » » 80 » »21 » » godt 

4 » » 90 » » 1 » » 

Af Mänd: 

40 Mänd över 50 Ar med 5 Cikatricer eller godt 

91 » » 60 » » 6 » » nästen 

70 » » 70 » « 4 » » » 

8 » » 80 » » O 

Desuden fandtes jävnlig friske Erosioner og hvidlige eller pig- 
menterede Depressioner i Slimhinden, som ikke ere medregnede. 

Sammenstilles alle de fundne Tilfälde af Cikatricer, findes i alt 
124 Tilfälde; blandt disse fandtes 

81 Gange 1 enkelt Cikatrice, 
30 » 2 Cikatricer, . 

9 » 3 » 

4 « 4 » 

Hyppigst fandtes Cikatricerne närmere pylorus end cardia og til- 
lige hyppigst på Ventriklens Bagflade; Formen var hyppigst stjärne- 
formet, dernäst vare de lineäre Cikatricer de hyppigste: sädvanlig 
strakte Cikatricen sig gennem Muskelhinden, så at den kunde ses på 
serosa. 

I et Tilfälde fandtes en Adhärence til Galdeblären; denue Ad- 
härence var bristet, og en Blödning fra en Arteriegren havde forår- 
saget Döden; i 30 Tilfälde havde Cikatricen frembragt en tiraeglas- 
formet Indsnöring på Ventriklen, kun i 8 en betydeligere Stenose. 

Dilatation fandtes 34 Gange; 42 Gange fremhäves udtrykkelig 
i Journalerne, at Ventriklen ikke var dilateret. 

Ulcus duodeni fandtes ved 1150 Sektioner kun 4 Gange; 3 
Gange hos Mänd, 1 Gäng hos en Kvinde. I to Tilfälde var Ulcera- 
tionen perforerende, og i et af disse frerakaldtes Döden ved en lille 
Arrosion af aorta. F. Levison. 



ARFFMANN: Om abnorm Virksomhed i >^ervecellerne som Betingelse 
for Sygdommenes Opståen. Ugeskr. for Lägur, 11. 4, 13d 7, S. 81. 

Udvikliug af en Teori, efter hvilken alle eller dog de flesta Syg- 
domrae skyldes en abnorm Virksomhed af Nervecellerne i Hjärne-, 
Rygmarv- og Syrapathicusnervesystemet. F. Levison. 



SPECIEL PATOLOGI OCH TERAPI. 



Speciel patologi och terapi: Andeesen: Et Tilfälde af febris 
rheumatica. — v. Haven: Kasuistiske Meddelelser. — Flinbt: Den al- 
mindelige krnpöse Pnevmonis Stilling blandt Infektionssygdommene. — 
v. Haven: Et Tilfälde af Intermittens fra Umanak i Grönland. — S. 
Laache: Et Tilfälde af tnmor cerebri med nogle epikritiske Bemärknin- 
ger. — Smith: Et Tilfälde af morbus maculosus Werlhofii. — Behncke: 
Et Tilfälde af morbus maculosus Werlhofii. — Deeyer: Kasuistiske 
Meddelelser. Morbus maculosus Werlhofii. — Jonassen: Ekinokoksyg- 
dommen, belyst ved isländske Lägers Erfaring. — Finsen: Nogle Be- 
märkninger i Anledning af »Ekinokoksygdommen, belyst ved isländske 
Lägers Erfaring» af Jonas Jonassen. — E. Bull: Pcritypblitis med 
Operation. — Budde: En ny Helbredelsesmetode for Sukkersyge. — 
Drachmann: Dr Felizets Behandling af Sukkersyge. — Steensen: Pel- 
letierin, et Middel mod tsenia solium. — Storch: Et dobbelt Stetoskop 
(binaurikulärt St.) — Storch : Om Udtömmelse af plevritiske Exsudater 
ved Hävertaspiration. 

ANDERSEN: Et Tilfälde af febris rlieuniatica. Hosp.-Tidende, R. 3, Bd 
1, S. 169. 

En 24-årig Tjänestepige, der ticUigere altid havde väret rask, 
angrebes efter at have skrantet i omtr. 8 Dage af Feber (P. 120, 
Temp. 40,4) og Smerter i alle Underextremiteternes Artikulationer, 
der vare ömme, men ikke svulne. Lägen ordinerede Salicylsyre, af 
hvilket Middel Pat. fik 12 Grammer fordelt på 4 Dage. På Syg- 
dommeus tredje Dag optrådte Näseblödning, som snart standsede, på 
fjärde Dag kom ätter Näseblödning og Hämoptyse, som standsede 
efter Anvendelse af öekale; på femte Dag inträdte Döden pliidselig, 
og der fandtes da at vare afgået en stor Mängde Blod per vaginam 
et rectum. Sektion ikke foretaget. F. Levison. 



v. HAVEN: Kasuistiske Meddelelser. Ugeskr. f. Läger, R. 4, Bd 7, S. 205. 

1) To Tilfälde af hurtigt forlöbende febris rheumatica. 

Förf. meddeler to Tilfälde af pludselig opståede, ikke travmati- 
ske Ledaffektioner, der svandt i Löbet af fä Dage. 

2) Et Tilfälde af kronisk Miltsvulst af travmatisk Oprindelse. 
En Grönländerdreng havde i sit fjärde Ar fået en Kontusion af 

venstre hypochondrium; i hans 9de Ar fandt Förf. ham lidende af 
en Miltsvulst, der nåede fra 9de Ribben til crista ilei og fortil til 
umbilicus. F. Levison. 



FLINDT: Den almindelige krnpöse Pneymonis Stilling blandt Infek- 
tionssygdommene. Köbenhavn 1882, S. 246. 

Förf. har sammenstillet 192 Tilfälde af krupös Pnevmoni, som 
han i Löbet af 6 Ar har iagttaget på Samsö. Han uddrager af disse 
den Slutning, at Pnevmonien hverken står i Afhängighed af Klima, 
Vejrlig, Årstid, Bolig, Forkölelse eller nogen af de Grunde, som säd- 
vanlig anföres, men udelukkende skyldes en Infektion; Förf. stötter 



6 Bd. XV. N:r 12. — norbisk medicinsk literatur i 882. 

dette navnlig på Sygdommens Tilböjelighed til at opträde i små lo- 
kale Epidemier samt hos sådanae Individer, der på en eller anden 
Made ere komne i Beröring med Pnevmonipatienter. Han anförer 
end videre det factura, at i Fölge hans lagttagelser et förste Pnev- 
monitilfälde i en Husstand jävnlig snart efterfulgtes af audre, uagtet 
alle sanitäre Forhold vare uforandrede. 

I I af de iagttagne Tilfälde var det dog umuligt at påvise no 
gen Kommunikation med Pnevmonipatienter. 

Förf. genneragår nu alle de Arsagsmomenter, der i Almindelig- 
hed opstilles som liggande til Grund for Pnevmoni og viser ved 
Henvisning til en Sammenstilling af Puevmonitilfäldene i hele Dan- 
mark, at disse Forhold ikke synes at have haft nogen Indflydelse på 
Pnevmoniens Hyppighed. Han kommer derfor til det Eesultat, at 
Pnevraonien med overvejende Sandsynlighed må henregnes til de rent 
kontagiöse Infektionssygdommes Gruppe. 

Förf. forsöger at bestemme Kontagiets Avne til at bevare sin 
Levedygtighed og mener at kunne sätte denne til höjest 3 Ar; Inku- 
bationen er efter ham kun få Dögn läng. 

Diapositionen til at augribes af Pnevmoni er störst i de höjere 
Åldersklasser, efter 50 Ar. 

Med Hensyn til Detailler må henvises til selve Arbejdet. 

F. Levison. 

v. HAVEN: Et Tilfälde af Intermittens fra Cmanak i Grönland. Uge- 
skrift for Läger, R. 4, Bd 6, S. 108. 

Förf. refererer et Sygdomstilfälde hos et 6-årigt Barn, der led 
af Feberanfald med nogenlunde regelmässige Mellemrum, og tyder 
dette som et Tilfälde af Intermittens, uagtet ingen Miltsvulst kunde 
konstateres. F. Levison. 



S. LAACHE: Et Tilfälde af tumör cerebri med nogle epikritiske Be- 
märkninger. Tidsskrift for prakt. Medicin, 1882, S. 305. 

Forf. refererer en längere Sygehistorie, hvoraf hidsättes: H. H., 
Fröken, 17 Ar gl, kom under Forf:s Behandling i Jan. 1882, er af 
frisk Slägt; hun fik i 3 Ars Alderen et Slag i Hovedet ved et Fald, 
hvorefter hun i 3 Dage var ligesom bedövet. Hun har senere väret 
frisk til sit lite Ar; hun begyndte da at få epileptiforme Kramper, 
i Begyndeisen själdnere og svagere, men efterhauden tiltagende i Hyp- 
pighed og Intensitet; disse vedvaredc under hele heudes Sygdom. I 
Våren 1881 lå hun til Sängs i en 6 Ugers Tid; efter et Par tät på 
hinanden fölgende starke Krampeanfald havde hun intens Hovedpine 
og voldsomme Bräkninger: ikke Delirier, Kramper eller Bevistlöshed 
udenfor de to förstnävnte Anfald. Tilstanden blev igen som för med 
Kramper, Hovedpine og Bräkninger. Om Hösten s. A. fik hun lan- 
cinerende Smerter först i Armene, senere i truncus og Undcrextre- 
raiteterne. I Febr. Måned 1882 indträdte Synsnedsättelse, der udover 
Våren tiltog indtil komplet Blindhed; der udviklcde sig tillige ex- 
ophtalmus. Ved oftalmoskopisk Uudersögelse fandtes Stasepapille og 



SPECIEL PATOLOGI OCH TERAPI. / 

Eetinit. I April Måued aftog også Lugtesausen. Krampeaufaldene 
vedvarede Vinteren og Våren udover, ligeså de perifere Smerter samt 
Hovedpinen, der isär lokaliseredes til venstre Tindingeregion. Hendes 
Intelligens og psykiske Tilstand den hele Tid omtrent uforaudret. 
Under voldsomme Krampeanfald af henved et Dögns Yarighed döde 
hun d. 2 Aug. 1882. — Ted Sektionen faudtes i venstre Teraporal- 
lap en nävestor Kavitet fyldt med Blodkoagler og Blodvand, og be- 
gränset af 0,5 Cm. tyk Svylstmasse, der ved mikroskopisk Undersö- 
gelse viste sig at vare Gliora. — Förf. inddeler Sygdoramens Forlöb 
i 3 Stadier: det latente eller initiale, det psevdoepileptiske og det 
udtalte Svulststadium. I sine epikritiske Bemärkninger gennemgår 
han nöjagtigere Symptoraerne og de difierentialdiagnostiske Märker, 
i Fölge hvilke Diagnosen og Svulstens Sade kunde konstateres, 

SMITH: Et Tilfälde af rnorbns maculosus Werlhofii. Ugeskr. for Lä?er, 
R. 4, Bd 6, S. 401. 

Pat., en J^-årig Pige, fik pludselig Opkastning og stärk Hoved- 
piue. Temp. 39,5, Puls 110. Indtil Sygdommeus lOde Dag lå 
Barnet hen med Feber, Hovedpine, Slövhed; på lite Dag optradte 
et rigeligt papulöst Exantera samtidig med, at Temperaturen sank til 
det normale; på löde Dag begyndte Exantemet at bleges. 

Den 22de Dag efter Sygdommens Begyndelse sås talrige Petek- 
kier i Huden; der udtömtes Blod ved Opkastning, ved Defäkation 
og ved Vandladning. Disse Blödninger standsede efter få Dage. Pe- 
tekkierne svandt, og efter 5 Ugers Sygdom var Pat. helbredet. 

F. Levison. 

BEHNCKE: Et Tilfdlde af rnorbns maculosus Werlhofli. Ugeskr. for 
Läger, R. 4, Bd 6, S. 441. 

Forf. raeddeler et Tilfälde af ovennävnte Sygdom, der navnlig 
udmärkede sig ved stärk Hämaturi. F. Levison. 



DREYER: Kasuistiske Meddelelser. Morbus maculosus Werlhofli. Ho- 

spitals-Tidende, R. 3, Bd 1, S. 73. 

En 7 Ar gammel Dreng fik nogen Näseblödning, og derefter 
fremkom blå Pletter, spredte på hele Legemet og af forskellig Stör- 
relse og Form. Tandködet var naturligt, Befindendet godt, P. 80, 
Temp. 37,8. Denne Tilstand holdt sig i 14 Dage; derefter svandt 
Pletterne i Löbet af nogle Måneder, og Pat. har ikke senere vist Tegn 
til hämorragisk Diatese. F. Levison. 

JONASSEN: Ekinokoksygdommen, belyst red isländske Lägers Erfa- 
ring. Afhandling for den medicinske Doktorgrad. Köbenhavn 1882, 268 S. 

Forf. begynder med en historisk Oversigt över Ekinokoksygdom- 
men på Island og går dernäst över til at omtale dens Hyppighed og 
Arsager. Som bekendt får Mennesket Sygdommen fra Hunden, der 
på Island endnu synes at leve i stor Fortrolighed med Menneskene; 



8 Bd. XV. N:r 12. — nordisk medicinsk literatur 18S2. 

de färdes således frit i Kökkenet, sove jävnlig der om Natten, have 
Adgang til Vandspand og Madfad o. s. v. En hyppig Ret på Island 
er törret Fisk, der nydes rå efter at vare knust med en Hammer på 
en lav Sten, til hvilken Hundene frit kunne komme. Der er således 
Lejlighed nok til at afsätte Äg eller Bändelorraled i Närhedeu af 
eller på Föden. 

Derimod benägter J., at Kvaksalvere på Island benytte Hunde- 
urin eller Hundeexkrementer som Lägemiddel. Med Hensyn til Hyp- 
pigheden anslår Förf. efter en Optälling, foretagen af ham og 13 
Distriktsläger, den til at vare 1 : 61 Indvånere. 

Förf. har foretaget 22 Sektioner og har af andre isländske Lä- 
gers Indberetninger til SundhedskoUegiet samlet 28; på dette Ma- 
teriale af 50 Sektioner stötter han sine patologisk-anatomiske Be- 
tragtninger. Ekinokokkerne förekom i 84 % af Tilfäldene i Leveren 
og da långt hyppigere i höjre Leverlap end i venstre. Af 39 Til- 
fälde, hvor Sygdommens Sade närmere er besterat, faudtes Ekinokok- 
kerne 36 Gange i höjre Leverlap og 21 Gange alene i denne Del 
af Leveren. 

I Nyrerne fandtes Ekinokokker i 9 Tilfälde; i de övrige Under- 
livsorganer fandtes Sygdommen i 5 til 6 Tilfälde for hvert; i Mel- 
lemgulvet 4 Gange, i Hjärtet 1 Gäng, i mediastinum anticum og i 
Lungen 1 Gäng. I et enkelt Tilfälde fandtes hele Underlivs- og 
Bäkkenhulen opfyldt af Ekinokokblärer, uden at Leveren var angreben. 

Förf. har iagttaget enkelte Tilfälde, i hvilke der efter Operation 
eller Suppuration i Kysten kun kunde påvises Dötrebläre eller i det 
hele slet ingen Ekinokokblärer mere fandtes, men kun en suppure- 
rende Hule. 

Med Hensyn til Syraptomerne meddeler Förf. ikke noget nyt; 
kun må det frerahäves, at han med Bestemthed benägter, at Gulsot 
er et almindeligt Symptom ved Leverekinokokker. 

Förf. omtaler de forskellige Former af Perforation til Tarmka- 
nalen, gennem Ribbensmellemrum og Underlivsväg, gennem Mellem- 
gulv ind i Lungerne, ind i Bughulen o. s. v. 

Blondal har sét, at en Ekinokoksvulst i höjre hypogastrium 
bristede ind i Blären; Urinröret fandtes tilstoppet af brustne Ekino- 
kokblärer, så at Kateter ikke kunde indföres; efter Uretrotomi og 
Uddragning af en Mängde, for en stor Del med Urinkonkrementer 
besatte Blärer indförtes et Kateter, og den syge helbrededes, dog med 
en Urinfistel. 

Efter isländske Love skal der betales 4 Kröner Skat for hver 
Hund; men denne Lov overholdes ikke og har således ingen Indfly- 
delse til at indskranke Hundeholdet. 

Behandlingen er udelukkende operativ, og Förf. giver Forsaugeu 
til Atsningsmetoden med påfölgende Incision og foreträkker langsorat 
at ätse sig igennem, til han når Kysten, som da incideres. 

Afhandliugen ledsages af talrige Sygehistorier og Sektionsberet- 
n inger. F. Levison. 



SPECIEL PATOLOGI OCH TERAPI. 9 

FINSEX: Nogle Bemärkiiinger i Anledning af "Ekinokoksygdommen, 
belyst Ted isländske Lägers Erfaring" af Jonas Jonassen, kst. 
Landfysikus pa Island. Ugeskr. for Läger, R. -1. Bd 7, S. 21 og 41. 

Kritiske Bemärkninger om Jonassexs Doktordisputats. Förf. 
vil med Hensyn til Operationen hävde, at man uden Fare for peri- 
tonitis eller Gennembrud ind i Bughulen kan raodificere Récamiers 
Operationsmetode på den af Finsen angivne Made ved at gennem- 
skäre Bugväggen med Kniv, indtil man når periton?eum, og da först 
anvende Atsraiddel til at korame gennem denne og Kysteväggen og 
samtidig frerabriuge en fast Tilhäftning af Kysten. F. Levison. 



E. BULL: Perityplllitis med Operation. Norsk Mae;az. for Lägevid., Forh. 
1882, S. 177-183. 

I det refererede Tilfälde var Pat. allerede betydelig emacieret og 
anämisk, du Operationen blev gjort, og Döden indtrådte 40 Timer 
efter Operationen. Sektion blev ikke foretaget. Den dödelige Ud- 
gang troede Eeferenten väsentlig skyldtes den sene Operation. Han 
ansa Operation for indiceret, når der med Prövetrokar var påvist en 
perityflitisk Pusbule, 77?. Wyller. 

BUDDE: En ny Helbredelsesmetode for Siikkersyge. Uaeskr. for Läger, 

R. 4, Bd 6, S. 316. 

DRACHMANN: Dr Felizets Behandling af Sukkersyge. Ugeskrift for 

Läger, R. 4, Bd 6, S. 465. 

I Anledning af en Pat., der var behandlet efter denne Läges 
Metode, som i det väsentlige består i Anvendelse af Bromkalium og 
metodisk Gymnastik, udtaler Budde, at hverken Gymnastik eller 
Bromkalium er noget almindelig anvendeligt Middel mod Diabetes, 
raedens navnlig Gymnastikken kan vare värd at forsöge i de lettere 
Former og tidligere Stadier af denne Sygdom. 

Drachmann har noget mere Tro til Gymnastikkens Virksomhed. 

F. Levison. 

STEENSEN: Pelletierin, et Middel mod taenia solinm. Ugeskr. for Läger, 
R. 4, Bd 7, S. 202. 

S. har set udmärkede Resultater ved Behandling af Patienter 
med taenia med Pelletierin, i Tilfälde, hvor andre Midler som Kamala 
havde slået Fejl. S. har ikke sét ubehagelige Fölger. Som Affö- 
ringsmiddel benytter han 30 Gm tr. jalapre og 30 Gm ol. ricini. 

Buntzen. 

STORCH: Et dobbelt Stetoskop (biuanrikulärt St.) Hosp.-Tidende, R. 2, 
Bd 9, S. 1001. 

Förf. anbefaler Brugen af et dobbelt Stetoskop, der er dannet 
af et almindeligt Stetoskop, som barer et kort Siderör med en Gummi- 
slange, gennem hvilken Lyden ledes til det andet Öre. 

F. Levison. 



10 Bd. XV. N:r 12. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

STOECH: Oiu UdtöDimelse af plevritiske Exsndater ved Härertaspi- 
ratiOB. Hospitals-Tidende, E. 2, Bd 9, S. 1004 og 1025. 

Förf. anbefaler at anvende et Hävertapparat ved Torakoceutese i 
Steden for de sädvanlige Dieulafoyske eller Potainske Apparater. 
Har man en Kanyle med Siderör, kan dette let sättes i Förbindelse 
med det länge böjelige Aflöbsrör, der i Forvejeu fyldes med Yaud 
og Udtömraelsen af pleuras Indhold sker da udelukkende ved Hävert- 
virkning, altså med långt ringere Kraftudvikling end ved de andre 
Metoder. Efter de meddelte Sygebistorier synes den anbefalede Frem- 
gångsmåde at udmärke sig ved Hurtighed, Farelöshed og Smertefri- 
bed, medens den en enkelt Gäng lod Förf. i Stikken, så at han måtte 
tage sin Tilflugt til Dieulafoys Spröjte. F. Levison. 



Kirurgi OCll of talmiatrik : A. Bergh: Fall af hjärntumörer 
med amavros. — Kkexchel: Et Par praktiske Bemärkninger om Farve- 
blindhed. — L. Borthex: Amblyopia centralis nicotianica. — M. Tscher- 
NiNG: Oftalmologisk Statistik. — Joh. Kaaksberg: Et Tilfälde af frem- 
med Legeme i corp. vitreum. — C. Nyrop; Elektromagnetisk Sonde tii 
Fjärnelse af Metalsplinter fra Ojets Dybde. — ■ Kortfattet Vejledning i 
Tändernes Frembrud og Pleje. — C. J. Rossander: Fall af tänjuing af 
nervus facialis. — C. Studsgäard: Nogle Tilfälde af struma, behandlet 
ved Exstirpation. — F. Berleme-NIx: Om Difterit i Svalget og dens 
Behandling med skarp Ske. — Ivar Svensson: Studier i bräckläran. — 
Frederik Gri/nfeld: Om hernia foraminis ovalis. — Georg Behncke: 
Mangel af anus og nederste Del af rectum. — Binger og John: Lidt 
om Coccygodyni og Exstirpation af os coccygis. — Kjönig: Cystitis pro- 
liferans. — Hans Kaarsberg: Tumör labls majoris. — C. Santesson: 
Fall af blåsesten. — Operationer foretagne i Aalborgs Amts og Bys Sy- 
gehus i 10-Aret 1S72 — 1881. — W. Dreyer: Vulnus sclopetarium. — 
Holger Mygind: Om Jodoformens Anvendelse til Särbehandling. — 
Oscar Bloch: Om forskellige Metoder for Anläggelse af Bandager. — 
Hald: Ångströms Apparat for Selvmassage. 

A. BERGH: Fall af hjärntumörer med amavros. Hygiea 1882, s. 252. 

Den ene patienten var en 23 års gammal man, h vilken i mars 
1882 konsulterade hr B. Han har 4 månader förut under full hälsa 
bekommit skymmel för båda ögonen, men sedan insjuknat i en 
gastrisk (?) feber. Han led uu af förstoppning och hufvudvärk, samt 
fullständig amavros å det högra ögat och å det vänstras tinningsida. 
Eljes å detta öga kvantitativ Ijusperception. Ögonspegeln utvisade 
»Stauungspapille» med retinit, mest fremskriden på det högra ögat. 
Pat. var utan hörsel och lukt på högra sidan, ytterligt eraacierad och 
eländig. Föreskrefs ett laxans, men tog själf en vida starkare dosis, 
fick öppning — och dog. 

Ett gliom fans vid basen af mellersta högra hjärnloben. När- 
mare beskrifniug därå saknas. 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 11 

Det andra fallet beträffade en 46 år gammal man, som i mid- 
ten af maj 1882 fick dubbelbilder, beroende på pares i den högra 
m. abducens. Han var i öfrigt frisk. Inom kort uppträdde våld- 
samma anfall af hufvudvärk jämte svindel, något senare instälde sig 
skymmel för ögonen. Ögonspegelsundersökningen, som förut gifvit 
negatift resultat, visade nu neuroretinitis på båda ögonen. Sjukdo- 
men hade ett växlande förlopp: ena dagen var han sämre, den andra 
bättre, men intelligensen var ständigt fri, och han kunde gå uppe, 
tils han den 10 aug. hastigt afled. 

Obduktionen visade dura meter starkt injicerad; i de stora lymf- 
cisternerna på hjärnans bas och i ventriklarna en betydlig kvantitet 
grumlig vätska. Vid genomsnitt i mediarliuien af lilla hjärnan på- 
träffades en tumör af en valnöts storlek, upptagaude hela fjärde ven- 
trikeln, och sammanhängande pä båda sidor med crus cerebelli vid 
medulla oblongata. De omgifvande partierna, såsom velum medul- 
lare superius och crura cerebelli, äro undanträngda och särskildt är 
botten af 4:de ventrikeln, på hvilken tumören hvilar, starkt hoppres- 
sad och ytan starkt macererad, så att den normala teckningen för 
striae acusticse är fullständigt försvunnen. Tumören är af hjärnans 
konsistens, i snittet hvit, med i centrum rödare strängar och punkter 
efter smärre blödningar. Om någon mikroskopisk undersökning af 
den samma talas ej. 

Uppkomsten af Stauungspapillen, hvilken förf. anser vara ett 
särdeles ominöst tecken och endast uppträda kort före döden, förkla- 
rar han genom den MANXska transportteorien. Att den för öfrigt 
endast uppträder i de fall, där hydrocefali eller utgjutning i ventrik- 
larna framkallats, anser han, liksom Parinand för troligt. 

Eossa7ider. 



KRENCHEL: Et Par praktiske Bemärkuiiiger om Farveblindhed. Ho- 

spitals-Tidende, R. 2, Bd 9, S. 887. 

Anbefaler bl. a. de farveblinde Brugen af farvede Glas som dia- 
gnostisk Hjälpemiddel til at skelne mellem forskellige Farver, og gör 
närmere Eede for denne Hjälps Natur. Krenchel. 



L. BORTHEX: Amblyopia centralis nicotianica. Norsk ilasaz. for Lägevid., 
Bd 12, S. 837—844. 

Förf. meddeler 3 Tilfälde af ren Tobaksamblyopi. Det märke- 
lige ved det ene Tilfälde var den hurtige Helbredelse i Löbet af 17 
Dage efter Ophör af Brugen af Tobak. De to andre förekom hos 
Kvinder og var af den Grund märkelige. 

Förf. gör opmärksom på, at det centrale Farveskotom ofte er 
vanskeligt at påvise med de sädvanlig brugte 1 Kv.cm. store Papir- 
lapper, og at det först erkendes ved farvede Papirlapper af 2 Kv.mm:s 
Störrelse.^ Th. Wyller. 



12 Bd. XV. N:r 12. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

M. TSCHERNING: Oftalmologisk Statistik. Hospitals-Tidende, R. 2, Bd 9, 
S. 153. 

På Edmund Hansens Opfordring har M. Tscherning foretaget 
en Räkke oftalmoskopiske Undersögelser af Öjnene hos samtlige de 
Väruepligtige, der raödte til Session i 1880 og 1881 i resp. 2 for- 
skellige Udskrivningskredse, indbefattende Köbenhavn og en Del af 
de själlandske Landdistrikter. Ved velvillig Imödekommen fra Avto- 
riteternes Side kunde disse Undersögelser göres så fuldständigt, at 
der tilvejebragtes en en temmelig komplet Samling af oftalmoskopiske 
Undersögelser af den 22-årige mandlige Befolknings Ojne i Köben- 
havn og en Del af Själland. Hovedhensigten med dette Arbejde var 
at undersöge Hyppigheden af Myopi i de forskellige Samfundsklasser, 
og i denne Henseeude er Materialet enestående; men også om den 
relative Hyppighed af andre Anomalier ved Öjnene kunde der på 
Grund af Materialets själdne Ensartethed vindes betydningsfulde Op- 
lysniuger. Medens T. har afhandlet sine Resultater med Hensyn til 
Myopien i sin nyligt udkomne Doktordisputats, har han i denne lille 
Artikel samlet det, der i övrigt som et Slags Biprodukt er kommet 
ud af hans Undersögelser. Den svage Side af disse er, at han oftest 
har måttet nöjes med den objektive Undersögelse; ved denne var 
igen den oftalmoskopiske Refraktionsbestemmelse for hans Formål det 
väsentlige, dog har han altid tillige undersögt de brydende Medier 
og Öjegrunden. Derimod måtte Eunktionspröveu i Regien indskrän- 
kes til en Pröve på manifest Skelen. 

Undersögelsen omfatter 7564 Individer, af hvilke 41 ikke kunde 
oftalmoskoperes, hovedsageligt på Grund af Uigennerasigtighed af 
Medierne. Med Öjespejlet undersögtes på Landet 1252 og i Köben- 
havn 6271 (3344 i 1880, 2927 i 1881). I den fölgende Tabel be- 
tyder for hver Sygdom det förste Tal de iagttagne Tilfäldes Antal, 
det andet Tal det deraf beregnede procentiske Forhold. 

Macula3 corneoe 263 3,48 

SynechitB posteriores 22 0,29 

Phthisis bnlbi et anophthalmia 13 0,17 

Cataracta acqvisita 14 0,19 

Chorioiditis 15 0,20 

Opacit. flottant. corp. vitr 11 0,16 

Atrophia nervi opt 4 0,05 

Neuroretinitis 1 0,oi 

Strabismus converg 42 0,56 

Strabismus diverg 31 0,41 

Paralysis musc. rect. ext 1 0,01 

Cataracta coogen 13 0,17 

Retinitis pigmentosa 2 0,03 

Dobbeltkonturerede NervetrSde 37 0,49 

Colobonia iridis 3 0,04 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 13 

Coloboma choroideae 1 0,01 

Arteria hj-aloidere persist 2 (?) 0,03 

Hypermetropia 301 4,00 

Myopia 627 8,00 

Astigmatismus 117 1,55 

Hvad Eefraktionsfejlene angår, må det bemärkes, at kun de ere 
opförte som Ametroper, hvis Ametropi i det mindste var 2,00 Diop- 
trier. I Byen ere Eefraktionsfejlene (H. o» M.) laugt hyppigere end 
på Landet: 



På Landet 


Antal af 
nndersögte. 


Deraf med Re- 
fraktionsfejl. 


Procent. 


»Middelfejl». 


1252 
3344 
2927 


55 
474 
399 


4,39 
14,17 
13,63 


0,58 
0,60 
0,63 


Köbenhavn 1880 

1881 



Ved »Middelfejlen» forstås i Saudsynlighedsregniiigen den störste 
Fejl, som vi med en vis Grad af Sandsynlighed (f. Ex. 2 mod 1) 
ere udsatte for at begå ved at antage det i vor Optälling fundne 
Talforhold for det virkelige. Af denne »Middelfeljs» ringe Störrelse 
i Forhold til Forskellen mellera de for Byen og for Landet fundne 
Tal ladec det sig slutte, at Ametropi virkelig er långt hyppigere i 
Byen end på Landet, — At dette for Myopiens Yedkommende for- 
holder sig således, vil näppe undre nogen; men påfaldende er det, 
at også Hypermetropien synes h3ppigere i Byen end på Landet. 



På Landet 

Köbenhavn 


Il 

O: " 
Os ^ 


v; 

o 


•t) 

c 
o 


k 

El 
c- 


% i 

■ ra 


o 
o 

B 


1 
a 


1252 
6271 


27 
600 


2,16 
9,57 


0,41 
0,37 


28 
273 


2,24 
4,35 


0,42 
0,26 



Strabismus convergens förekom hos 42 Individer, nemlig 31 Hy- 
permetroper, 7 Emmetroper og 4 Mvoper, strabismus divergens hos 
31, nemlig 3 IL, 17 Em. og 11 M. ' 

Ved Inddelingea efter Livsstilling viste det sig, at Hornhinde- 
pletter findes hos 2,4 2 % i de höjere Ständer (fornerame, lärde, Köb- 
mänd), medens 3,8 ^ af Håndvärkerne og Arbejderne lide deraf 
(Läsioner, Skrofulose). 

Samlas under et alle de Sygdomme eller Fejl, der väsentlig ned- 
satte Sjnisstyrken, viser det sig, at yV af alle unge Mänd på Landet, 



14 Bd. XV. N:r 12. — nordisk medicinsk litekatur i 8 82. 

men I af dera i Byen have et svagt Syn. Hovedgrundeu til denne 
Forskel er Myopiens Övervägt i Byen. Krenchel. 

JOH. KAARSBERG: Et Tilfälde af fremmed Legeme i corp. Titreum. 

Hospitais-Tidende, R. 3, Bd 1, S. 265. 

Kaausbekg meddeler fra Edmund Hansens Klinik en Sygehi- 
storie om en Fänghätteläsion, der afsluttedes derved, at Fänghätte- 
stumpen, efter i 4 Ar at vare båren i corp. vitreura, omsider under 
ubetydelige Irritationssymptomer viste sig i en lille knopformet Frem- 
ragning ^^å sclera tät bag ceqvator og nu kunde fjärnes med Lethed 
ved Hjälp af Sax og Pincet. Der var total Nethindelösning, men 
ingen Tegn på cyclitis. — At et fremmed Legeme i corp. vitreum 
således udstödes gennem sclera, er vist nok, som Meddeleren bemär- 
ker, så själdent, at man i praxis kan undlade at tage Hensyn til 
denne Mulighed. Ikke fuldt så själden er Udstödelsen gennem Ojets 
forreste Afsnit. Krenchel. 

C. NYROP: Elektromagnetisk Sonde til Fjärnelse af Metalsplinter 
fra Öjets Dybde. Ugeskrift for Läger, R. 4, Bd 5, S. 123. 

Beskrivelse af nävnte Instrument. Krenchel. 

Kortfattet Vejledning i Tändernes Freinbriid og Pleje. Med 6 Afbild- 
ninger. Ved N. Th. Andersen, Tandläge. M. A. Schultz'9 Forlag i Aalborg. 20 S. 

Titelen angiver Indholdet. Oscar Bloch. 

C. J. ROSSANDER: Fall af tänjiiing å nervus facialis. Hygiea 1882, s. 288. 

Förf. har förut lyckats att medelst massage bota lindrigare fall 
af facialiskramp, men i det uu föreliggande misslyckades denna be- 
handling fullständigt. Det var också ganska höggradigt. Pat., en 30 
år gammal dräng, hade för 8 år sedan helt plötsligt anfallits af 
krampen, utan att han vet af någon orsak därtill, utan föregånget 
eller åtföljande illamående. Krampen uppträdde genast med full in- 
tensitet. Snart sagdt i h varenda minut, så länge patienten är vaken, 
hela dagen igenom sammandragas blixtsnabt och häftigt alla musklerna 
i vänstra ansigtshalfvan, munnen ryckes på sned, och ögonlocken till- 
slutas, h varvid deras ränder vända sig inåt. Någon egentlig smärta 
erfar pat. ej och har ej annan verklig olägenhet af sitt tillstånd, än 
att ögat till följd af entropiet ständigt retas. Elektricitet hade förut 
försökts och visat sig lika kraftlös som massagen. 

Den lG:de november verkstäldes operationen. En incision på 
dryga 3 cm. gjordes, börjande tätt framför tragus, och fortsättande sig 
under den samma snedt nedåt, parallol med och ett par millimeter 
bakom randen af maxilhc inferioris uppstigande gren. Sedan hud och 
fascia uppdissekerats, påträlYades den bakre randen af parotis, hvilken 
försigtigt lösgjordes och drogs framåt. Tätt under den låg nerven, 
korsande den starka vena facialis posterior, hvilken förf., i de fall 
han undersökt, icke funnit ligga inuti parotis. Carotis externa syntes 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 15 

ej till. Nerven lösgjordes framåt, förbi kanten af maxillen ungefär i 
6 mm., så att dess tre större grenar fullständigt blottades, och bakåt, 
så långt möjligt var, mot foramen styloraastoideum. Den upplyftes 
raed en strabismhake och tänjdes kraftigt åt båda hållen med en 
pincett, hvars brancher blifvit klädda raed bitar af dränagerör. Pa- 
tienten vaknade härunder, och krampen började å nyo. Nu tänjdes 
omigen och kraftigare än förut. Nerven förläugde sig men höll. Så- 
ret läktes per primam, och patienten hade ingen annan olägenhet af 
operationen, än att trakten omkring munvinkeln kändes domnad. 
Ryckningarna upphörde ej alldeles, men påkommo med mycket längre 
intervaller och voro mycket lindriga, i synnerhet var detta fallet med 
orbiculariskrampen. Förf. påpekar, att, utom det att åkomman var 
synnerligen gammal och inrotad, en orsak till operationens ofullstän- 
diga resultat kan ligga däri, att man vid den samma ej kan åtkomma 
den gren, som afgår tätt vid nervens utträde ur foramen styloma- 
stoideum eller ramus superior, hvars ändgreuar, teraporales, anasto- 
mosera med dem från facialis' öfriga grenar. Operationen är enligt 
författaren lätt att utföra, trots hvad därom blifvit sagdt. Patienten 
har visat sig först en månad (sedan mer än 4 månader) efteråt. 
Hans förbättring har ytterligare fortgått, sä att krampen ej är mer än 
nätt och jämt märkbar, och påkommer ojämförligt mera sällan. 

Rossaiider. 



C. STUDSGAARD: Nogle Tilfälde af Struma beliaudlet ved Exstirpation, 

Hosp.-Tidende, R. 2, Bd 5, S. 121. 

Beretning om 3 Tilfälde af struma, helbredte ved Exstirpation. 
1) 17 års Maud med Struma cavernosa cystica; Kysten, der lå i 
Svulstens höjre Halvdel, var fyldt med blodig Vädske; Resten af 
Svulsten bestod af stormasket, kavernöst Väv uden kolloide Masser; 
midt i detta lå to mandelstore, marvagtige, grålige, skarpt begränsade 
Svulster, der efter Tscuerxing's Undersögelse viste sig at vare udtalte 
Epitelialkarcinomer. Svulsten vejede 70 Grararaer. 2) Struma folli- 
cularis fibrosa hos 46-årig Mand, bestod af större og mindre Lapper 
af kolloid Beskatfenhed, begränsede af fasta og hvide Strög med 
Udlöbere ind i de kolloide Partier; enkelte hårdere Partier i disse 
Strög. Mikroskopet viste (Tscherning) udvidede Kertelacini, kärne- 
holdigt fibröst Bindeväv; de hårdere Partier viste en tät Aflejring af 
uregelmässige rundagtige Korn, rimeligvis fosforsure Salte. Hist og 
her små blodfyldte Kyster. Den exstirperede Svulst vejde 145 Grammer. 
3) Struma colloides hos 47-årig gift Kone. Snittet af Svulsten, der 
vejde 127 Grammer, viste fra nålehoved- til ärtestore, med kolloid 
Massa fyldte Hulrum, adskilte fra hverandre ved septa af et Par 
Mm:s Tykkelsa, der ikke faldt sammen, så at Fladen lignede en 
Yoxkage fra en Bikube. Mikroskopisk sås kun den kolloide Degenara- 

tiou (TSCHERNIXG). 

I alle 3 Tilfälde helede Sårene uden Komplikationer under Tam- 
ponade med Sublimat-Komprasser. I Epikrisen, der omhandler Struma'3 
Forlöb o. s. v. i det hela, betonar Förf. det hasardereda vad andre 



16 Bd. XY. N:r 12. — koudisk medicinsk literatur i 882. 

Behandlingsmåder end netop Exstirpationen, särligt efter LiJCKE- 
BiLLROTHs Metode, og, hvis det läder sig geuneraföre, uden Trakeotomi. 

Oscar Block. 

F. BERLÉME-Nis: Om difteritis i Svalget og dens Behandling med 
skarp Ske. Afhdl. for Doktorgraden i Medicin. Kbhvn. Gvldendalske Boglidl. 
1882, 145 S. 

Efter på ikke helt udtömmeude Made at have frerasat Difteriens 
Historia, patologiske Anatomi, Mikroskopi, Ätiologi, Symptoraer, Pro- 
gnose og Diagnose meddeler Förf. i Kap. Terapi Resultatet af den 
Behaudlingsmetode, han har gennemfört i 166 Tilfälde, nemlig Ud- 
skrabning med skarp Ske af alle synlige Psevdomerabraner. Han 
beskytter sine Öjne ved et Slags Briller; benytter, hvis Operationen 
må foretages ved kunstigt Lys, et Reflexionsspejl, fjärner alle Psevdo- 
membranerne med den skarpe Ske og toucherer derpå de skrabede 
Fläder stärkt med lapis. Da Membranerne reproduceres, gentages 
Skrabningerue de förste 3 — 4 eller flere Dage dagligt, senere hver 
anden Dag; Membranerne vise sig tyndere og tyndere og forsviude 
til sidst helt. Indvendigt briiges klorsurt Kali. Af de 166 således 
behandlede Ptr. döde 7; men af disse udelukkes de 4; en af dera 
döde nemlig af Paralyse under tilsyneladende Rekonvalesceus, to 
andre vare moribuude ved Behandlingens Begyndelse, en 4:de döde 
af Larynxdifteri, og det blev nägtet Förf. at udföre Trakeotomi. 
Mortaliteten synker herefter, i Fölge Forf:s Angivelse, til 1^/^ "/o for 
Ptr med Difteri, behandlede med skarp Ske. Geunemsnitsantallet 
af Skrabninger var 6; Sygdommens Gennemsnitsvarighed 11 Dage. 
Förf. mener dog selv, at en Del af hans Tilfälde rauligt vilde vare 
forlöbne lige så godt uden denne Behandling, af b vilken han i intet 
Tilfälde vil have set farlige Fölger. Andre Forff:s Behandlingsmetoder 
og disses Resultater i Sammenligning med Forf:s egne omtalas ikke. 

Oscar Bloch. 



IVAR SVENSSON: Praktiska studier i bråckläran. Hygiea 1882, s. 501. 

Under denna titel meddelar författaren sin erfarenhet med afse- 
ende på radikaloperationer för fria bråck, en erfarenhet som väl kan 
kallas kollossal, enär han under en tidrymd af endast 3 år verkstält 
ej mindre än 64 dylika operationer. Flertalet äro utförda efter 
ScHAVALBEs mctod, hvilken i förf. har en varm förespråkare, oaktadt 
han redan på första sidan yttrar, att denna visserligen långt mindre 
än den blodiga operationen förtjänar benämningen af radikal. Genom 
ScnwALBEs metod vinnes väl ej fullständig obliteration af bråcksäcken — 
utom vid små bråck och i synnerhet hos barn, som den kan göra 
nytta, äfven utan att bråckkanalen blifvit i högre grad förträngd 
genom retraktion och på grund däraf uppkommen fasthet i bråck- 
säcken och de den samma omgifvande hinnorna. Ett skrotalbråck kan 
t. ex. därigenom förvandlas till ett interstitielt. Det beror i väsendtlig 
mon på patientens förhållande efter operationen, om bråckband bäres 
eller ej, om den vunna förbättringen skall hållas vid makt. 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 17 

Med afseende på utförandet af Schwalbes operation varnar han 
emot att göra insticket för grundt, alkoholn bör injicieras i bråck- 
säckens närmaste oragifning, ja i den samma, sedan bråcket naturligtvis 
förut blifvit reponeradt. Han insprutar i regel mera än en Pravaz' 
spruta i hvarje séance. Smärtor uppkomma vanligen, ibland ganska 
starka, svullnad inställer sig snart, och den blir under kurens fortgång 
alt mera fast. Efter en å två veckors behandling brukar bråcket ej 
mera falla fram, men behandlingen bör dock fortsättas ännu någon 
tid efteråt. I ett fall har han sålunda injicieradt 100 Pravaz' sprutor, 
i andra 40 — 60. Utom smärtorna inställer sig någon gång orchitis 
eller akut hydrocele. Tre gånger har denna operation ledt till atrofi 
af testis, »utan att någon af dessa patienter på minsta sätt beklagat 
sig öfver en sådan utgång.» Xågon gangren i scrotum har förf. aldrig 
haft att beklaga, ej häller inkarceration. 

Vid den blodiga radikaloperationen föreskrifver förf. att säcken 
skall lossas medelst slitning eller med hjälp af hälst trubbiga instru- 
ment från omgifvande väfnader, och bråcksäckshalsen ligeras så högt 
upp som möjligt med grof katgut. Tätt under denna lägges ofta en 
dubbel katgutligatur eller en sådan af silfvertråd, hvarefter säcken 
bortklippes omkring 1 cm. under ligaturerna. Understundom har han 
likväl kvarlemnat säckens botten. Förf. har däremot aldrig känt sig 
frestad att hopsy skänklarna af lig. Poupartii efter bråcksäckens bort- 
klippning. I ett stort antal fall har förf. kunnat följa patienterna 
under 1 till 2 år och således kunnat öfvertyga sig om resultatet, för 
så vidt ett sådant efter denna tid kan anses tillförlitligt, definitift, 
om hvilket dock förf. på flere ställen själf yttrar tvifvel. 

Med alkoholsinjektioner äro behandlade i alt 40 personer. För- 
fattaren räknar visserligen 42, men i två fall fans intet bråck, för 
så vidt författaren själf kunnat konstatera det. I det ena fans klen- 
het i betäckningarna (fall 33), i det andra var diagnosen gjord af 
föräldrarna, men förf. fann intet bråck (fall 26). Sådant var egent- 
ligen förhållandet äfven i ett tredje fall (n:r 30). 1 detta stego de 
små testiklarna upp och ned i ingvinalkanalen och scrotum, men bråck 
fans ej. Injektioner gjordes ändå, men efter 6 månader instälde sig 
plötsligt inkarceration, hvilkeu med svårighet häfdes genom taxis. 
Injektionerna förnyades; intet recidiv efter 5 månader. 

Af de behandlade voro 4 patienter 10 år och därunder. Hos de 
andra varierade åldern emellan 13 och 62 år; 6 voro kvinnor, däri- 
bland ett kruralbråck, de andra män. Några bråck voro dubbla. Re- 
sultatet ställer sig så, att 15 personer blefvo botade, åtminstone så 
till vida, att intet recidiv visat sig efter ett och i flere fall 2 år och 
något däröfver. En person hade dubbelt bråck och blef botad för 
båda. Af de öfriga lyckades operationen i 2 fall å ena sidan, men 
misslyckades å den andra. Fallet n:r 26, hvilket förf. räknar bland 
de botade, torde af nyss uppgifvet skäl böra frånräknas. I lika 
många fall instälde sig förr eller senare recidiv, i de öfriga är ej 
resultatet fullt konstateradt. Detta resultat måste betraktas såsom 
godt, så mycket hällre, som äfven i de fall, där recidiv inträfifat, 
dessa ofta varit af lindrig art, så att patienterna ansågo sig hafva 
Nord. med. arkiv. Bd. XV. 2 



18 Bd. XV. ]S:r 12. — NORDISK MEDICINSK LITERATUR 1882. 

och verkligen tils dato haft verklig fördel af behandlingen. I några 
af de fall, där recidiv inträffat, ha dessa berott på mer eller mindre 
t^rof försummelse å patienternas sida, synnerligen däri, att intet bråck- 
band blifvit begagnadt, i trots af bestämda föreskrifter därom. I 
hvartenda fall föreskrifver nämligen förf. användande af ett sådant. 

Blodiga radikaloperationer för bråck har förf. verkstält i 23 fall. 
Ingen patient har efter operationen aflidit. 1 6 fall har recidiv in- 
trädt, hvaraf i ett efter både oblodig och blodig operation. I 9 fall 
hade intet recidiv inträffat efter 2 till 10 månader, de öfriga äro än 
mera nyligen opererade. 

Just därför, att förf. egnar den ScHWALBEska metoden så stora 
loford, måste det väcka en viss förvåning, att han under den sista 
tiden fullkomligt öfvergifvit den samma för att uteslutande verkställa 
den blodiga radikaloperationen. Detta framgår lätt af författarens 
egen redogörelse, hvilken upptager operationerna i kronologisk ordning. 
De tre första äro blodiga operationer. Så komma alla de ScHWALBEska 
operationerna med endast ett undantag (för n:r 8). Sedan uteslutande 
blodiga operationer med undantag på sätt och vis af fall 61, där 
efter e:i herniotomi för inkarcereredt bråck ett misslyckadt försök 
gjordes med alkoholiujektioner, och sedan radikaloperation togs till. 
Detta kan vara en händelse, men nog har det likhet med en tanke, 
så mycket hällre, som i den senare serien förekomma många fall, 
som under den föregående perioden säkert skulle blifvit behandlade 
med injektioner, ja öiVer hufvud taget likna sjukdomsberättelserna i 
båda serierna hvarandra ganska nära. 

Förf. meddelar vidare några berättelser om vanliga herniotomien 
och till sist en öfversigt af den oblodiga operationens indikationer 
och öfver indikationerna för radikaloperation i allmänhet. Den 
ScHWALBEska metoden passar bäst, heter det, för små bråck hos unga 
personer, men dock har han med bästa framgång gjort blodig opera- 
tion i 2 sådana fall Rossander. 

FREDRIK GRUNFELD : Om hernia foraminis OValis. Afhandl. for Doktor- 
graden i Medicin. Köbenhavn 1883. 280 S. 

En Monografi över hernia foraminis ovalis (hernia obturatoria), 
i hvilken 140 Tilfälde (fra 1743 op til vor Tid) ere meddelte som 
Grundlag for Udarbejdelsen. Af de 140 Tilfälde ere 17 observerede 
i Danmark og af disse 17 ikke färre end 9 af Förf. selv. 

Ilistoriske Bemärknrnger (S. 1 — 55). Forf:s indgående Studie 
af Spörgsmålets Historie giver hani Lejlighed tilat korrigerc flere af 
de tidligere Forff:s Angivelser; navnlig er den danske Läge Heuer- 
MANNs Stilling til Spörgsmålct (i 1754, ikke, som ellcrs angivet, 1778) 
pointeret. 

Anatomiske Ikmärkninger (S. 55 — 75). Förf. har dels ved Un- 
dersögelse af en Pat. (Sygehistorie N:r 3, S. 227), dels ved Sektio- 
ner vist, at der er en Muiighed for, at et h. obturatoria kan förlade 
Bäkkenet ad anden Vej end gennem annulus obturatorius, således i 
den nävnte Sygehistorie gennem en Abning i Membranen omtr^ 1 Cm. 
längere nede og lidt merc udad og bagtil end den normale Abning. 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 19 

Först senere bar Förf. fundet Nicaises Beskrivelse af et ligaende 
Präparat i Dupuytrexs Musoeura. Förf. Lar desuden ved sine talrige 
Sektioner af gamle Folk [til Dels oratalte i Kap. om Patogenese, Ätio- 
logi ra. m. (S. 76 — 109)] hyppigt fundet peritouäale infundibula i 
canalis obturatorius, så dybe, at \ — \ af hans Pegefingers 3dje Led 
kunde optages deri, og dette gentagne Gange på bägge Sider; her- 
raed står efter Forfs Mening i Saramenhäng, at Herniet må betragtes 
som et langsomt dannet Brok, uden at han dog tör benägte Mulig- 
heden af, at det kan dannes pludseligt. Inkarcerationens Sade er som 
Regel i Brokringen. 

St/ntjJtomatologi (S. 109 — 133). Vi fremhäve heraf, at Förf. 
stärkt betoner Xytten af digital Rektal- og Vaginalexploration, hvor- 
ved et infundibulum af oratalte Art endog kan diagiiosticeres; stor 
Vägt lägges på Symptomet ueuralgia obturatoria, der dog kaii mangle 
(Sygehist. N:r 8). da Opraärksoraheden herved henledes på regio ob- 
turatoria. Det er i övrigt ikke, sora ahnindeligt antaget, Romberg, 
men deriraod Wetherfielu, som (i 18-40) förste Gäng har henledet 
Opraärksoraheden på dette Syraptora. End videre fremhäve vi, at h. 
obturat. synes at have Tilböjelighed til teraporär Inkarceration med 
spontan Reduktion (jfr Sygehist. 3). 

Diagnosen (S. 133 — 153). Förf. kender 57 diagnosticerede og 
78 ikke i levende Live diagnosticerede Tilfälde. Förf. fremhäver be- 
sterat, at Diagnosen ikke er vanskelig, når ra an overhovedet har sin 
Tanke rettet på Muligheden af sådan Lidelses Tilstedevärelse. Selv 
diagnosticerede han med Lethed 4 Tilfälde. 

Terapien (S. 153 — 208). Vi fremhäve af dette Kapitel, at Ope- 
rationen, der i Alraindelighed oratales af Förö", som vanskelig og far- 
lig, efter vor Forf:s Mening ikke frembyder särlige Vanskeligheder. 
Af 21 beskrevne Operationer ere de 5 udförte af danske Läger: Arntz 
1852, tillige den förste, som efter Arxaud har diagnosticeret et her- 
nia obturator. og behandlet det operativt; Hejberg og Zahrtmann 
1859; Holsteix 1876; Grijnfeld to Tilfälde i 1880 og 1881. 1 
disse Tilfälde stilledes den rette Diagnose, för Operationen foretoges, 
undtagen af Holstein, hvor man vel forraodede Tilstedevärelsen, men 
först blev overbevist derom under selve Operationen. Af de andre 
foretagne Operationer bleve en Del udförte i den Tro, at man havde 
med et hernia cruralis at göre, således i H. Obrés, B. Coopers, 
Heaths og fleres Tilfälde; andre, som Lorixsers, Wilms, Königs og 
fleras Tilfälde, diagnosticeredes för Operationen. 

Arbejdet er forsynet med en udlorlig Literaturfortegnelse. 

Oscar Bloch. 

GEORG BEHXCKE: Mangel af anns Og den nederste Del af rectum. 

Hosp.-Tidende, R. 3, Bd 1, S. 57. 

Et Tilfälde af atresia ani hos det 7de Barn af en 43-årig Kone, 
hvis 6 tidligere födte Börn alle havde väret normalt udviklede ved 
Födsleu. B. tilkaldt 5te Dag efter Barnets Födsel. Ved Prövepunk- 
tur nåedes den af meconiura udspilede rectura ikke. En Ii Cm. In- 
cision i raphe förtes omtr. 3^ Cm. i Dybden; her föltes da fluktu- 



20 Bd XV. N:r 12. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

erende Svulst til venstre for linea media; med Trokar udtömtes 
Tarmluft og lidt meconiura; mere af dette udtömtes ved Dilatation; 
Tarmen kunde ikke träkkes ned, og B. turde ikke, af Frygt for mulig 
Läsion af peritonaeum, dissecere den lös. Som Efterbehandling anti- 
septiske Udskyllinger og Tamponade. B. så ikke senere Barnet, men 
har hört, at det er dödt. Oscar Bloch. 

BINGER og JAHN: Lidt 0111 Kokcygodyni Og Exstirpation af OS coccygis. 

Gynäkologiske og obstetr. Meddelelser, udg. af F. Howitz, Bd 4, S. 52. 

Forff. meddele 4 Tilfälde, i hvilke Exstirpation af os coccygis 
er foretagen; i 1 Tilfälde, opereret af F. Howitz. var Lidelsen caries 
og Nekrose af os coccygis og os sacrums nederste Del; i et andet, 
opereret af R. Paulli, var der en ren Kokcygodyni, opstået efter en 
besvärlig Tangforlösning, og llesultatet af Operationen var eklatant. 
I et 3dje Tilfälde, opereret af Studsgaard, var Lidelsen komplicerat 
med nervöse og uterine Tilfälde og llesultatet noget tvivlsomt; i det 
4de Tilfälde, ligeledes opereret af Studsgaard, en 30-årig Mand, fand- 
tes ostitis med Sekvestre, väsentligt i vertebra II coccygealis; her 
indtrådte gentague Gauge sekundäre Hämorragier. 

Forff. plädere for den tidlige Exstirpation af os coccygis som en 
let og farelös Operation fremfor först at forsöge de talrige andre an- 
befalede Behandlingsmetoder i alle de Tilfälde, hvor der er en Mu- 
lighed for, at os coccygis er lideude. Som Efterbehandling tilråde de 
Beströning af Såret med Jodoform, Drän, Suturering, Karbolgaze- 
forbinding el. a. udvendigt, eventuell Udskylninger. Pat. bör höides 
obstiperet i de förste Dage. Oscar Bloch. 

KJÖNIG: Cystitis proliferans. Norsk Magaz. for Lägevid., Forhandl. 1882, 
S. 173—175. 

Kjönig refererede et Tilfälde af cystitis proliferans, som efter 
gentagne Anfald af Hämaturi endte med Döden. For flere Ar siden 
havde Patienten haft Gonorré og derefter flere lette Anfald af Hä- 
maturi. Diagnosen blev stillet -på cancer vesicse, fordi der i Bläre- 
regionen fandtes en fast, ikke fiuktuerende, uömfindtlig Svulst, og 
fordi der gennem Kateter, som med Lethed blev indfört på Grund 
af Urinretention, ikke udtömtes noget Urin. Ved Sektionen fandtes 
i coUum og orificium urethrae en Krans af trådforraede röde, blöde 
og let afrivelige Trevler. I Nydannelsen kun Hypertrofi af Slimhin- 
den men ingen kankrös Struktur. T/i. Wyllcr. 

HANS KAARSBERG: Tuiiior labii majoris. Operation. Hosp.-Tideiidc 
R. 3, Bd 1, S. 97. 

En 28-årig, ngift, regelmässigt mcustrueret Pige har altid kunnet 
föle en lille »Knude» i labium maj. dextr. 3 Uger för K. så lu nde. 
var den begyndt at voxc jävnt; 1 Uge senere kom der baiikende. 
värkende Smerter, Diarré og almindeligt Udeboiiudende. Hun pra- 
senterer en barnhovedstor glat, späudt, fluktuercnde, ikke öm eller pel- 
lucid tumör i labium maj. d., der med en håndledtyk petiolus sträk- 



KIRURGI OCH OFTALMIATRIK. 



21 



ker sig op imod auuulus ingviual. Ingen laflamraatiou af den for- 
skydelige Hud. Abdoraen normalt. 

Ved Incision udtömtes en stor Mängde klar, Vingelé lignende, 
homogen Massa, der var fordelt imellem de Trabekler, der föites at 
genneraspiude Hulheden. Fingrene kunne gennem canalis ingvinalis, 
der ikke indeholdt uoget Hernie, föres ind i abdomeu. Svulsten ud- 
skrälledes; den tilbageladte Del af dens petiolus sutureredes således, 
at der dannedes Lukke for Abdominalhuleu. Jodoformbehandling. 
Helbredelse. 

Förf. diskuterer de forskellige Muligheder og standser ved at tro, 
at han har haft en tidligere betändt saecus herniosus for sig. Ind- 
holdet af tumör blev ikke uudersögt. Kysteväggen bestod af »Binde- 
väv med kroniske Betändelsesfänomener (J. ScHOu)». 

Oscar Block. 

C. SANTESSON: Fall af blåsesten. Hygiea 1883, s. 2 och 4. 

Den meddelade sjukdoms- och obduktionsberättelsen innehåller 
vida mera, än rubriken lofvar. Det är nämligen fråga om en man, 
som sedan flere år genomgått stenkrossning, men före denna haft 
frivillig afgång af stenar, blekröda till färgen, med en finpolerad, 
glänsande yta och stora sora varghagel. Dessa hade blifvit ansedda 
för prostatastenar, så mycket hällre, som konkrement i blåskörteln 
direkt iakttagits vid sondering, och krossningen samt den kemiska 
sammansättningen äfven liknade prostatastenarnas. Kärnen af den 
sten, som vid denna senare aflägsuades, utgjordes ock af ett dylikt 
konkrement. Mannen led dessutom af kronisk pnevmoui, hvaraf han 
afled år 1882 under pågående litotriti för recidiv af blåsesten. Ob- 
duktionen utvisade, utom de vanliga tecknen på kronisk pnevmoni 
med kaverner o. s. v., en förstoring af prostata men utan spår till 
konkrement däri. Vesikalvalveln bildas af tre nästan järauhöga, bred- 
vid hvarandra liggande, ärtstora, runda fibromyomer. Under den mel- 
lersta af dem är i urethra en falsk väg bildad in till blåsau, en verk- 
lig tunnel, med fullkomligt läkta väggar, säkert af mycket gammal 
dato. och tillräckligt vid för att ha lemnat passage åt stenkrossnings- 
instrumenten. Dessutom är mynningen af sinus prostaticus och denna 
senare själf så vida och stora, att man med en grof sond kan komma 
ända emot prostatas bakre — öfre gräns — vid fossa Douglasii. 
Men den märkvärdigaste forändringen var på annat håll. Den högra 
njuren var atrofisk, hade två njurbäcken, en tillhörande den öfre, den 
andra den nedre delen af njuren. Båda pelves voro fullkomligt åt- 
skilda. Två ureterer funnos ock, hvilka mynna med livar sin sär- 
skilda öppning bredvid hvarandra i blåsan. Den inre ureteren fans 
betydligt utvidgad, nästan till storleken af en tunntarm, särdeles den 
nedersta delen, hvilken bildar en poche, hvari funnos 19 stenar, af 
fullkomligt den skapnad, som förut är omnämnd. Den yttre högra 
ureteren var äfven utvidgad men tom. Njuren hydronefrotisk, pelves 
innehöll grumlig, stinkande urin, samt det öfre bäckenet dels större, 
greniga konkrement, dels två runda stenar af samma utseende sora de 19. 

Pat. hade aldrig lidit af njurstenskolik. Rossander. 



22 Bd. XV. N:r 12. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

E. T. HEIBERG: Operationer, foretag-ue i Aalborg Amts og Bys Syge- 
hus i Tiåret 1872—81. Ugeskr. for Läge 1882, R. 4, Bd 6, S. 391. 

Meddelelse om 180 i det omtalte Sygehus foretague Operationer ; 
32 af Patienterna döde; disse oratales närraere; vi meddele heraf, at 
af 7 amputat. mammse döde 1 af kapillär bronchitis (70-årig Kone); 
dödeligt recidiv af cancer indtrådte hos 5 andre; den 7des senere 
Skäbne er Förf. ubekendt. Af 25 Herniotomier döde 9; Förf. ställer 
den korrekte Opfordring til Tandlägerne at di enten selv skulle göre 
Herniotomi efter at bave foretaget taxis eller også helt afholde sig 
fra indgribende Forsög på taxis, för de sendte Pat. til Sj^gehuset. 
En Ovariotomi var tilfredsstillende i 6 Dage med Temp. på 37, men 
7de Dag opstod en letal septikämisk peritonitis. Af 3 Knäledsresek- 
tioner måtte de 2 amputeres på Grund af Pussäukninger og Mangel 
på Fasthed. 

Behandlingen var den LisTERske, Gauzen tilberedt på Sygehuset 
efter Bruns Forskrift. Oscar Bloch. 

W. DREYER: Vulnus SClopetarium. Hosp.-Tidende, R. 3, Bd 1, S. 103. 

Beskri velse af et Skudsår, ved hvilket en Del Hagl trängte ind 
i v. pleura og pulmo. Efter en Torakocentese på Sygdommens 20de 
Dag, ved hvilken udtömtes omtr. 1 Pägl serosangvinolent Vädske, 
skred Helbredelsen rask frem. Oscar Bloch. 

HOLGER MYGIND: Om Jodoformens Anvendelse til Sårbeliandling. 

Afhandl. for Doktorgraden i Medicin. Köbenhavn 1883. 192 S. 

Afhandlingen er baseret på 80 Tilfälde, der på Holmers Afde- 
ling i Komraunehospitalet ere behandlede med Jodoform efter M. v. 
MooRHOFs Metode; disse Tilfälde ere kort refererede; de 47 af Til- 
fäldene ere delte i to Grupper, af hvilke den ene indbefatter de 
Tilfälde, hvor der samtidigt med Jodoforraen anvendtes Karbolsyre- 
forbinding, den anden de Tilfälde, hvor Karbolsyre ikke anvendtes. 
Förf. kommer til det (som det förekommer Ref., ikke beviste) Resul- 
tat, at saratidig Anvendelse af Karbolsyre og Jodoform forsinker Jo- 
dets Udskillelse af Organismen og derved foröger Faren for Jodo- 
formforgiftniugen. Afhandlingen indeholder desaden Oplysninger om 
Jodoformens Historie, Indvirkning på Nerve-, Respirations- o. s. v.- 
Systemet, dets lokale Virkning, stöttede dels til Materialet, dels til 
den freramede Literatur. Af de anförte 80 Tilfälde kan kun 1 be- 
tragtes som virkelig Jodoformforgiftning (obs. 46); her anvendtes hos 
en 60-årig senil Kone, på hvem der foretoges exstirpatio mararaae 
for Karcinom 5^ Graramer Jodoform til Overpudring, efter at Ope- 
tionen var udfört under Karbolspray; der anlagdes Suturer, Gumraidräu 
og Listers Forbinding. Suturer og Drän fjärnedes den lite Dag. 
Den 17de Dag efter Operationen trode man Såret helet pr primära. 
Men 19de Dag kom der pus fra Dränets tidligere Sted; Särrandeue 
fjärnedes og man udtömte oratr. 60 Gra jodoformholdigt pus; ätter 
Dränage; hurtig Heling. Terap. de förste 8 Dage 38 — 38,7 irectura; 
de näste 8 Dage omkring 38,7 om Afteneu, därnäst stigende til 20de 



VENERISKA SJUKDOMAR OCH HUDSJUKDOMAR. 23 

Dag efter Operationen, da den var 39; efter Abscessens Udtömraelse 
ätter lavere. Pulsen regelmässig, omtr. 76 — 84. Den lOde Dag ef- 
ter Operationen viste Pat. sig meget oprömt, stod op af Sängen meget 
tidlig om Morgenen og »vilde spasere i Lerchenborghave», var des- 
orienteret med Hensyn til Tid, Sted og Personer; samme Morgen ved 
Lägebesöget var liun klar, Temp. 37,6; P. 80, regelmässig; erindrede 
ikke det passerede; Såret så godt ud. Den 13de og 14de Dag efter 
Operationen var Sensoriet ätter påvirket; afvexlende oprömt og de- 
priraeret. Ved Udskrivningen var hun fnldständig klar. Hos denne 
Pat. konstateredes Jodets Opträden i Urinen 8Ä Time efter Jodoform- 
applikationen og påvistes endnu, da hun blev ndskreven, 31 Dage 
efter Operationen. Oscar Bloch. 

OSCAR BLOCH: Om forskellige Metoder for Ånläggelse af Baudager. 

Köbenhavn 1883. 310 S. og 233 Billeder. 

En med 233 i Texten indsatte Billeder forsynet Lärebog for 
Läger og studerende, beskrivende Bandage-Materialer; Bandager, der 
anlägges med Bind, Törkläder og Kompresser; immobiliserende, ikke 
stivnende Bandager og Apparater; de stivnende (inamovible) Banda- 
ger; Suspensions- og Extensionsbandager. Oscar Bloch. 

HALD: Ångströms Apparat for SelTmasSage. Norsk Masaz. for Lägevid.. 
Forhandl. 1882, S. 175—177. 

Hald freraviste Prof. Ångströms Apparater til Selvmassage, som 
han af flere Grunde ansa nyttige, uden at man samtidig resekerede 
synderlig ved at betro dem i Patientens Hand. 

Th. Wyller. 



Veneriska sjnkdomar och hudsjukdomar: E. Poxtoppidan: 
Om konstitutionel Behandling mod de tidligste Syiilissymptomer. — A. 
Haslund: Excisioneu af Chankeren som abortiv Behandlingsmåde for 
sypliilis. — A. Haslund: Miltens Forhold under syphilis. — Leeg.\ard: 
Kliniska Meddelelser fra Rigshospitalets medicinske Afdeling A. — Mal- 
THE: Syphilis, behandlet med Jodoform. — C. Gamborg : 3 Tilfälde af 
alopesia areata i samme Familie. 

E. PONTOPPIDAN: Om konstitutionel Behandling mod de tidligste Sy- 
fllissymptomer. Hosp.-Tidende, R. 3, Bd 1, 1883, S. 289. 

Förf. udhäver, at Spörgsmålet om, hvorledes man terapevtisk 
skal stille sig til de tidligste Syiilissymptomer, burde afhänge närmest 
af den Made, hvorpå man betragter disse Afiektioners Väsen. Dersom 
Initialsklerosen med samt Kertelsvulsterne kun i Öjeblikket er en lo- 
kal Lidelse, da må den lokale Behandling vare Hovedsagen og den 



24 Bd. XV. N:r 12. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

konstitutionelie af mere tvivlsora Yärdi. Er derimod omveudt Indu- 
rationen allerede det förste Symptom på konstitutionel Liden, da er 
den lokale Behandling ulige mindre värd og den konstitutionelle der- 
imod af ganske anden Värdi. Förf. udvikler, hvorledes Unitets- og 
Dualitetsteorien ikke däkke disse to forskellige Opfattelser, i det sam- 
mes Kärue er Antagelseu af et eller to Smitstotler for de to Chanker- 
arter. — Teorien om, at Initialsklerosen er Tegn på allerede sket 
universal Infektion, stöttes väsentligst af det negative Resultat af Eu- 
autoinokulationerne. Boeck og Bidenkap have jo imidlertid offent- 
liggjort Erfaringer, som vise, at denne Regel ikke altid holder Stik, 
og Förf. raener i Henhold til enkelte personlige Erfaringer, at der 
efter disse Inokulationer dog af og til seuere opstår abortive Papel- 
dannelser, der opföres som negativt Resultat; der medgives her en 
detailleret Sygehistorie. Förf. er så tilböjelig til også heraf at dedu- 
cere Initialsklerosens lokale Natur og påkalder til Stötte for samme 
yderligere Forholdene ved Kraftens og Tuberkulosens (Cohnheiji) Ud- 
vikling. Tidspunktet, da Lidelsen fra lokal bliver konstitutionel, ken- 
des ikke bestemt, men synes at ligge et Steds i den anden Inkuba- 
tiou. vel uärmest henimod dennes Slutning. For Förf. stiller Exci- 
sionsmetoden sig derfor som den teoretisk rigtige Behandling; men 
han mener, at det lige över for Spörgsmålets endnu svävende Beskaf- 
fenhed er rettest at spörge den kliniske lagttagelse og dens praktiske 
Resultater med Hensyn til den tidlige konstitutionelle Behandling. 
Han citerer franske og tyske Forff:s Anskuelser om dette Punkt. 
Han kommer dernäst til de på Kommunehosp. foreliggende Erfarin- 
ger, og han er her i det heldige Tilfälde at kunne sararaeuligne dem 
fra den forrige Överläges (Engelsteds) Tid med dem fra den nu- 
väreudes (Haslunus), da der, i Modsätning til det foregående Tids- 
rum, afväntes med Behandling til Indträden af de universelle Tilfälde. 
Förf. har imidlertid ved Gennerasyn af Journalerne kun kunnet be- 
nytte et forholdsvis ringe Tal af samme og har derfor kun små Tal 
at beväge sig med; 11 Tilfälde behandlede under hele anden Inku- 
bation med Smörekur, 30 Tilfälde under en Del af anden Inkubation 
med Smörekur og 30 behandlede udelukkende lokalt under anden In- 
kubation. Förf. uddrager af den sammenlignende Undersögelse af 
disse Räkker af Tilfälde den Slutning, at den merkurielle Behand- 
lings Indvirkning på de förste syfilitiske Syraptomer, det vare sig 
som afkortende eller forlängende Forlöbet, synes at have väret en Del 
overvurderet; han er her og synes i det hele med HensVn til den 
merkurielle Behandling at vare tilböjelig til Forsög i exspektereude 
Retning. R. Dergh. 

E. T. HEIBERG: Syfilis blandt Arbejderne på Aalborg Glasvärk. Hy- 

giejniske Meddelelser, R. .'5, Bd II, 1 1SS3, S. 59. 

Förf. så blandt de pågäldende Arbejderne og deres närmeste 
Slägtninge en lille Epidemi af syphilis (9 Personer). En Arbejder 
med frisk syphilis på Läben overförte samme ved Bläseröret til to 
Kammerater, og fra samme kom Lidelsen siden ind i deres Farailie. 

R. Bergh. 



VENERISKA SJUKDOMAR OCH HUDSJUKDOMAR. iO 

A. HASLIXD: Incisiou af Chankeren som abortiy Behandliugsmåde 
for syphiliS. Ugeskr. for Lrtger, R. 4, Bd 5, S. -il, (39. 

forf. indieder sit Arbejde raed et literärt Overblik över Forfat- 
ternes mellera Uuitarisme og Dualisme svingeude Auskuelser og viser, 
hvorledes disse forskellige Opfattelser hava mattet pävirke og have 
påvirket deres Meiiinger om Xytteu eller Unyttigheden af öven nävnte 
Behandlingsmåde. Forf. synes selv närmest at bekende sig til Uni- 
tarisraen og at opfatte Initialsklerosen som en opriudeligt lokal Af- 
rektion. I Overeustemmelse med sit Ståndpunkt liolder Forf. derfor 
på Exstirpationeu og siver Regler for Udförelseu af samme og for 
len dermed forbundne Antiseptik. Forf. bringar en temraelig fuld- 
ständig Oversigt över mare and 150 i Literaturen foreliggende Ex- 
■^tirpationer af Initialsklerosen og anförer, at syphilis i i det mindste 
50 af disse Tilfälde skal vare udeblevan; Forf. leverer tilliga nogen 
Kritik af disse Tilfälde og beklager den delvis fuldständige Ubruge- 
lighed af den foreliggende Statistik. Selv raeddeler han korteligt -t 
Tilfälde af i Fjor udfört Excision af udtalte Sklaroser. I et af disse 
Tilfälde var Resultatet negativt, i det der i Närheden dannede sig 
•JU ny Induration; i de övriga 3 Tilfälde indträdte der ingen ny In- 
luration og ingen syphilis. Forf. håber, at man skal komme dertil, 
~A vidt muligt, at exstirpere enhver Chanker, den vare hård eller 
:)löd, i det han også anser det for kirurgisk rationelt at skabe et 
rent Sår i Steden for et inficeret, at suturere det o? at söge at få 
(let til at hela per primära intentionera. R. Bergh. 



A. HASLUND: Miltens Foiiiold under syphilis, Ho>p.-Tidende, R. 2, Bd 
9, S. 27, 45. 

Det var a priori at vänte, at I^Iilten sotn et i visse Måder med 
Lymfekertlerne analogt Organ let måtte afticeres ved syphilis, så me- 
gat mera som syphilis viser sig som an kronisk Infektion. Klinisk 
läder en sådan Affektion sig imidlertid meget själdant eftervise, isär 
ikka i Begyndeisen af Sygdomraan. Det er da også kun i et Par 
Tilfälde (med meget udprägede Prodromer) lykkedes Hasluxd at ud- 
perkutera forstörret Miltomfang, og samme tabte sig ätter efter For- 
svinden af Prodromerne; også Bergh (Alm. Hosp.) har så at siga 
aldrig således set nogau Miltsvulst. Hos Författarna behandles de 
sytilitiske Miltlidelser meget kort; nogle enkelte have set dem mare 
eller mindre udprägede ved akkvisit, andre hava iagttaget dem ved 
haraditär syphilis. 

For at danne sig en Dom om detta Spörgsraål har H. gennem- 
gået Sektionsmaterialet fra 4de Afdeling på Kommunehosp. for de 
foregående 15 Ar (1866 — 1880); det orafatter 154 Börn med here- 
ditär syphilis og 44 voxne Syfilitikere. 

I 96 af de 154 Tilfälde hos Börn fandtes Milten sund, for de 
resterande 58 har Forf. skematisk angivet den kliniska og anatomiske 
Diagnosa så vel som Miltens Tilstand, og Resultatet af denne Sam- 
menstilling har da väret fölgende. Hyperplasi förekom hos 55 Indi- 
vider; i de 14 Tilfälde var Konsistensen normal, i de 31 for hård, 



26 Bd. XV, N:r 12. — nordisk medicinsk liteeatur i 882. 

i de 10 for blöd; i ét Tilfälde sås en Infarkt, i de to Tilfälde frisk 
eller äldre perisplenitis som eneste Abnormitet. Af disse 55 Tilfälde 
af Hyperplasi viste i det hele de 10 frisk og 5 äldre Perispieniter; 
i 8 Tilfälde förekom Indsprängning af miliäre Tuberkler, altid sara- 
men med anden Tuberkulose. — Denne forlioldsvis hyppige Hyper- 
plasi må anses som stående i direkte Forhold til den syfilitiske Dys- 
krasi; ti af forskellige konkommiterende Lidelser, som ere opståede 
under Forlöbet af syphilis, kan den ikke afledes, og af 96 secerede 
Tilfälde, i hvilke Milten fandtes sund, havde dog omtr. Halvdelen 
vist forskellige konkommiterende Lidelser i Bryst- og Underlivsorga- 
ner, som igennem den medfölgende Feber vel kunde have foranlediget 
Miltsvulst. Den forefundne perisplenitis henförer Förf. ikke direkte 
til syphilis, efter som denne Lidelse i det hele ikke disponerer til 
Betändelser af de seröse Hinder; de skulle kun afhänge af andre, 
tilfäldige, tilstedevärende eller forlöbne Betändelser. I Modsätning 
til Hyppigheden af Hyperplasien står SjäUienheden af Gummitionerne 
og af den amyloide Degeneraiioii; iraellem Sektiouerne af 154 here- 
ditär-sylllitiske Börn fandt Haslund ingen med Miltgummitioner eller 
med arayloid Degeneration, og lige så lidt nogen Gummition mellera 
44 Sektioner af voxne Syfilitikere, men vel derimod 3 Tilfälde af 
amyloid Degeneration. Disse sidste Tilfälde vare imidlertid alle kora- 
plicerede med krouiske Suppurationer (caries, Nekrose, ulcererende 
Gummitioner, Cystiter, Pyelonefriter) og afhang af samme og ikke af 
syphilis. Hermed stemme jo også andre foreliggende Erfaringer, og 
särligt de af Dr Grijnfeld (Köbenhavn) ved Sektioner af mere end 
1000 Individer indhöstede. — Af Miltgummitioner foreligge, efter For- 
fatterens Angivelse, hidtil i Literaturen omtrent en Snes Tilfälde, til 
hvilke Förf. nu kan föje tvende (ikke hidtil publicerede), som af Dr 
Grunfeld ere iagttagne, og som raeddeles i Detail. Tilfäldene fand- 
tes hos to 63 urige Individer, hvis anamnestica i övrigt ikke gave 
nogen Oplysning om forudgået syphilis, medens der samtidigt i det 
mindste i det ene Tilfälde fandtes Tuberkulose og Kraft, og i det 
andet muligvis kunde foreligge en Infarkt. — Som Resultat af den 
hele Undersögelse har der da vist sig Hyperplasi af Milten i 61,4 % 
af Tilfälde af akvireret syphilis hos voxne og i 36,4 % af Tilfälde 
af hereditär syphilis, medens Gummitioner og amyloid Degeneration 
af Milten er förekommet ulige själduere ved hine og aldeles ikke ved 
denne. R- Bergh. 

LEEGAAKD: Klliiiske Meddclelser fra Rigsliospitalets medicinske Af- 

deling A. Norsk. Miigiiz. for Läguvid., Bd 12, S. 844, 852. 

Forf. meddeler et Tilfälde af syfilitisk Hjärnelidelse, hvor Sek- 
tion viste en Gummiknude i de tynde Hinder, svarende til pons. 
Han gör opmärksom på, at man af de i levende Live observeredc 
Syraptomer havde kunnet slutte sig til Sygdomraens Sade — pons 
— som det Stcd, hvor de angrebne Nervebaner lä hinandtn närmest. 
Ora Sygdommeu havde väret intrapontin eller basal, troede han ikke 
havde kunnet lade sig afgöre. Om Sygdomraens Natur kunde heller 
intet raed Sikkerhed sluttes, dersom ikke Sygehistorien kunde givc 



VENERISKA SJUKDOMAR OCH HUDSJUKDOMAR. 27 

Oplysninger. Endelig antog han, at man ikke burde vare for äng- 
steHg med en energisk antisyfilitisk Behandling i sådaune Tilfälde. 

Th. Wyller. 

MALTHE: Sypllilis, beliaudlet med Jodoform. Norsk Magaz. for Lägevid., 
Forhandl. 188:^, S. 190-192. 

Malthe fremstillede en Patient, behaudlet lokalt med Jodoform 
for flere tertiäre syhlitiske Benlidelser med heldigt Resultat. Han 
vilde opfordre til fortsatte Forsög med den lokale Jodoformbehand- 
ling i syphilis, hvor Jodoformen måske hensigtsmässigst bragtes un- 
der Huden ved Hudsnit. Han troede, at denne Behandling i mange 
Henseende var at foreträkke for den almindelige. Th. Wyller. 

C. GAMBORG: 3 Tilfälde af ^alopecia areata 1 samme Familie. Tids- 
skrift f. prakt. Mediciu, 2den Argang, S. 337 — 339. 

Gamborg har behaudlet 3 Söstre (14 — 5 — 3 Ar gamle) for denne 
Sygdora. -— Der var på pars capilata capitis flere hårlöse cirkuläre 
Fläkker fra en 25-Ores til en 2-Krones Störrelse. I Randen af Fläk- 
kerne var Håreue sparsorame og tynde, for övrigt var Håret normalt. 
Sensibiliteten var ikke formindsket. Börnene var for övrigt friske. 
— G. mener, at Sygdommen skyldes en Sop, men har ikke kunnef 
finde den. Sygdommen kan kun forvexles med herpes tonsurans, men 
adskiller sig fra denne blandt andet derved. at Soppen i h. tonsu- 
rans altid er let at finde og erkende. — G. anvender Indonidning 
med en Tjäresalve (f. Ex. Wienersalve) hver Aften og Afvadskning 
med spirituöse Vadskevand. Salve af salicyl. uatric. eller acid. car- 
bolic. virker også godt. Behandlingen må fortsattes med Ihärdighed 
og gennera längre Tid, men giver i Regelen guustigt Resultat. 

Paul Winge. 



28 Bd. XV. N:r 12. — nordisk medicinsk literatur 188 2. 



Obstetrik och gynekolog! : LeopolbMeyee: Det normale Svanger- 
skab, Födsel og Barseisäng. — F. v. Sydow. Nervfeber hos hafvande 
kvinnor. — F. Howitz: Graviditas extrauterina, Laparotomi; Helbredelse. 

— C. M. Ullman: Ett fall af utomkveds hafvandeskap. — S. Andersen: 
Et Tilfälde af placenta praevia totalis. — H. J. Carlsson: Trenne för- 
lossningsfall med vändning på liufvudet. — JoH. Hedén : Bidrag till frågan 
om fostrets vändning på hufvudet vid tvär- eller sned-läge. — Bilsted: 
To Tilfälde af Svangerskab og Födsel, Kompliceret med cancer coUi uteri. 

— P. K. MÖLLER: Ovariekyste, komplicerende Svangerskab og Födsel; 
senere Ovariotomi. — M. Skjelderup: Retention af et Abortiväg til ud- 
löbet af Svangerskabet med nogle Bemärkninger om Fjärnelsea af en 
tilbageholdt abortiv placenta, — Angelo Petersen: Om Pålideligheden 
af vört närvärende Födselsleje. — Hansen: Advarsel mod Brugen af 
Födselslejet. — W. Dreyer: Hymen fibrosum. Partus. — C. M. Groth: 
Fall af sckrema neonatorum. — E. Jacoby: Den kunstige Dilatation af 
nterus. — F. Howitz: Om Totalesstirpation af uterus for Kraft. — F. 
Howitz : Otte Tilfälde af Laparotomi for Fibromer i uterus. — Otto 
Engström: Stort iuterstitielt Fibromyom i Corpus uteri med bibehållen 
cervikalportion. — O. F. Hallin: Om lasarettsväsendet i Sverge 1881. 

LEOPOLD MEYER: Det normale Svangerskab, Födsel og Barseisäng. 

Foreläsninger holdte ved Köbenhavns Universitet i Foiärshalvåret 1882. Köben- 
bavn 1883, 274 Sider. Register 1—6. 

Udgivelsen af disse Foreläsninger må sig-es på en särdeles fyldest- 
görende Made at have udfyldt et stort Hul i den danske medicinske 
Literatur, der länge har savnet en Håndbog i normal Obstetrik. Förf. 
har bibeholdt Foreläsningsforraen og har derved opnået at göra Bogen 
särdeles livlig at läse; imidlertid er det et Spörgsmål, om den i denne 
Form er lige så tiltaleude for den studerende, som den er det for den 
prakt. Läge, og den er jo dog särlig beregnet for den studerende. 
Fremstillingen er som sagt livlig, og da den överalt er meget klar, 
er Läsningen af den let og fornöjelig; skulde man särlig fremhäve 
noget, måtte det blive Foreläsningerne om Födselens Mekanik og om 
Barseisängen. Förf. har stor Forkärlighed for Sidelejet under Födselens 
Slutning, derimod er han meget raisfornöjet med den betydelige Rolle, 
Jordemodern lier hjemme spiller. F. Nyrop. 

F. v. SYDOW; Nervfeber hos hafvande kvinnor. Eira 1882, s. 635. 

Förf. visar genom en rekapitulation af sin förra uppsats i samma 
ämne, att nämnda uppsats blifvit vid dess refererande i denna tid- 
skrift missuppfattad. Han lemnar därefter en öfversigt öfver utländska 
förf:s åsigter om tyfoidfebern och dess behandling hos hafvande. 

Snlin. 

F. HOWITZ: Graviditas extranterina, Laparotomi, Helbredelse. Gynäk. 
og obstetr. Meddelelscr, udg. af F. Howitz. Bd 4, Sid. 62. 

Forf. meddeler udförligt et Tilfälde af Extranterin-Svangerskab hos 
en 26-årig primipara. Den förste Del af Svangerskabet forlöb ganska 
norraalt, og först i 7:de Måned optrådte der Tilfälda af alvorlig Art» 



OBSTETRIK OCH GYNEKOLOGI. 29 

som Pat. imidlertid heldigt overstod. Svangerskabet nåede sin normale 
Ende, og godt 2 Måneder efter foretoges med heldigt Resultat Laparo- 
tomi, der ikke fremböd Yanskeligheder; störste Delen af placenta 
fjärnedes med Lethed og uden synderlig Blödning. Förf. meuer, at 
flere Momenter tale for, at Tilfäldet har väret et sekundärt Abdominal- 
Svangerskab. Arsagen til delte hos en förste Gäng svänger själdne 
Tilfälde kunde ikke påvises. Han omtaler dernäst Hovedfarerne ved 
disse Operationer: Blödning og sepsis, og dväler navnlig ved placentas 
Forhold. Förf. dränede med desinfieerede linnede Lapper 2 — 3 Finger 
brede, da han af forskellige Grunde ikke anser den almindelige Dräne- 
ring med Dränrör for heldig ved denne Operation. F. Xyrop. 

C. M. ULLMAN: Ett fall af utomkreds IiafTandeskap. Eira 1883, s. 6. 

Pat., 32 år gammal, hade aldrig genomgått någon sjukdora utom 
ledgångsreumatism, alltid menstruerat normalt. Gift sedan 1879 hadt- 
hon sin sista menstruation i midten af april 1881. Sedermera kvälj- 
ningar och kräkningar men inga plågor. I juni en lindrig blödning. 
I augusti fosterrörelse. Kunde obehindradt sköta sina sysslor tils i 
oktober, då hon plötsligen öfverföls af så häftiga plågor i buken, 
att hon förlorade sansen. Därefter sjönko krafterna, och hon hade 
ständigt mer eller mindre plågor i buken, som tilltog hastigt i om- 
fång. Pat. kände fosterrörelsen sista gången den sista december. 
Ingen afgång af deciduaslamsor, men lindrig blödning i jan., febr. 
och mars. 

Förf. såg pat. första gången i febr. 1882. Hon hade då en 
tumör, som nådde midt emellan nafveln och refbensranden. Inga 
fosterljud eller fosterdelar kunde uppfattas. Vid undersökning den 22 
april var pat. ytterligt afmagrad. Temp. 40 , p. 120. Buken upp- 
drifven, ömmande. Tumören tycktes nu intaga hufvudsakligen bukens 
vänstra hälft och nådde något öfver nafveln. Inga foster- eller lif- 
raoderljud. I bakre, venstra fornix kändes ett fast, rundadt parti af 
svulsten, uterus kunde ej skiljas frän tumören, mätte 11 cm. Cervix 
hård. Förf. var tvifvelaktig om diagnosen ; men ansåg kvinnans till- 
stånd så uselt, att något operativt ingrepp ej kunde göras. 

14 dagar senare tillkallades han å nyo och fann då i nafveln ett 
hål, stort som en tvåkrona, med trasiga, brandiga kanter, i hvilket 
en hand presenterade sig; decubitus. En några centimeter lång incision 
nedåt i linea alba gjordes, hvarefter en fot uppsöktes och foster- 
kroppen utskaJBfades. Hufvudet förminskades genom att uppklippa fonta- 
neller och sömmar och sönderbryta benen. Placenta, som var fästad 
vid äggsäckens högra sida ned mot ländtrakten, aflossades med lätthet 
utan all blödning. Den mätte 10 — 11 cm. i diameter och var i 
upplösningstillstånd. Fostrat fullgånget, macereradt, stinkande. Agg- 
hålan sköljdes med koncentrerad borsyrelösning, hvarefter såret, som 
ej suturerades för att ej hindra dräneringen, betäcktes med flerdubbla 
kompresser, doppade i fenyllösning. 4 — 5 dagar efter operationen 
afgingo fekalklumpar genom buksåret. Fisteln låg sannolikt i nedre 
delen af colon och var i början betydlig, men förminskade sig snart, 



30 Bd. XV, N:r 12. — nordisk medicinsk liteuatur i 882. 

så att vid midsommartiden endast gas afgick. Efter 14 dagars förlopp 
var ägghålan så förträngd, att sköljning af den samma var obehöflig. 
Den 14 juli fick pat. gå ut. Öppningen i buken var då af en finger- 
ändas storlek, täckt med friska granulationer. Tarmfisteln slöt sig 
först i oktober. I december var pat. fullt frisk. Menstruation normal. 
Uterus något förstorad, rörlig; till vänster om den en 2 fingertj ock, 
öm förhårdnad. 

Förf. omnämner i det följande, hvarför han anser sannolikt, att 
här förelåg ett fall af graviditas abdominalis secundaria. Salin. 

S. ANDERSEN: Et Tilfälde af placenta praeT. totalis. Hosp.-Tidende. R. 
3, Bd 1, s. 224. 

Förf. meddeler et Tilfälde af total placenta praevia hos en öte 
Gäng svänger. I Svangerskabets 32te Uge indlededes Födseleu; Ven- 
ding og langsora Extraktion. Normal Barseisäng. F. Nyrop. 

H. J. CARLSSON: Trenne förlossniugsfall med vändning på hufvndet. 

Eira 1883, S. 35. 

Efter en kort historik öfver operationen omnämner förf. 3:ne fall, 
där han varit i tillfälle att använda den med lycklig utgång. 

Det l:sta var en förstföderska. Modermun var utplånad, hinnorna 
hela, fostret dödt, låg i tvärläge med hufvudet på högra bäckensid- 
benet. Handen infördes i och för vändning på fötterna; men då 
operatören märkte, att hufvudet med lätthet kunde inställas i bäckenet, 
nedförde han det. Förlossningen spontan. Det 2:dra fallet en om- 
föderska. Moderraun utplånad, hinnorna hela, hufvudet på högra 
bäckensidbeuet. Efter hufvudets inställande genom den i uterus in- 
förda handen, förlöstes kvinnan spontant. Det 3:dje fallet en först- 
föderska. Modermun utplånad, vattnet afgånget sedan flere timmar, 
fostret i vidöppet tvärläge. Under försöket att göra vändning på 
fötterna märkte operatören, att hufvudet närmade sig bäckeningången. 
Han nedförde det då och instälde det i vidöppen ansigtsbjudning. 
2 timmar senare spontant framfödande af ett lefvande barn. 

Ehuru kasuistiken är liten, anser förf. den dock visa, att opera- 
tionen i vissa fall är berättigad. Han föreslår att alltid vid fråga om 
vändning först försöka om hufvudet lätt kan nedföras. Såsom vilkor 
för operationen uppställer han: rymligt bäcken, fosterhufvndet i 
bäckenets närhet, anledning att antaga goda värkar efter operation 
samt frånvaro af alla förhållanden, som göra förlossningens skynd- 
samma afslutande af nöden. Salin. 

.TOH. HEDÉN, praktiserande barnmorska: Bidrag till frågan om fostrets 
Tandning på hufvndet vid tvär- eller sned-läge. Eim 1883, s. 103. 

Efter några historiska meddelanden öfver i fråga varande operation, 
i synnerhet öfver dess användande i Sverge, omnämner förf. ett fall, 
hon behandlade för 20 år sedan: Pat, omföderska, hade legat i för- 
lossningsarbete 4 dagar; när vattnet afgått obekant. Högersidig axel- 
bjudning med fötterna i kvinnans vänstra sida. Fåfänga försök att 



OBSTETRIK OCH GYXEKOLOGI. 31 

göra vändning på fötterna, hvarior hufvudet nedfördes, hvarefter för- 
lossning gick spontant. Derefter meddelar hon tvänue färskare fall, 
ett där hon korrigerat fosterläget medelst yttre handgrepp, och ett, 
där hon användt inre handgrepp, i båda fallen med lyckligt resultat. 

Salin. 

BILSTED: To TilfäMe af Sran^erskab o^ Födsel, kompliceret med 
cancer COlli uteri. Gvnäk. os obstetr. Meddeleker, uds. af F. HowiTz. Bd 
4. Sid. 10. ' ^ 

Det förste Tilfälde, Förf. har iagttaget, angår en 44-årig Kone, 
der havde födt 9 Gauge, sidste Gäng for 2^ Ar siden. Da hun frem- 
stillede sig til Undersögelse, diagnosticeredes en cancer colli uteri, 
og da der ikke blev tänkt på Mulighedeu af Svangerskab, foretoges 
Udskrabniug med skarp Ske og Kavterisation med therraocauteriura; 
senere behandledes hun poliklinisk med Pensliuger med Broraspiritus. 
Hendes Udseende og Almenbetindeude bedredes betydeligt, og nii 
konstateredes Tilstedevärelsen af Svangerskab (örte Måued). Svauger- 
skabet udviklede sig regelmässigt; men den kankröse Nydannelse skred 
samtidigt mere frem og greb över på forreste og bageste Yäg af 
vagina. Da Födselen indfandt sig, vare Yeerne svage; rundt om 
orificium föltes hårde Knuder, mellem hvilke blödere Partier, mindre i 
Udsträkning end de fäste. Den firkantede Fontenelle midt i Bäkkenet. 
De blödere Partier udvidedes noget, og Hovedet trängtes fastare ned 
i övre Bäkkenåbning; men nu holdt Veerne op. Der anveudtes Yaginal- 
douche og senere Tamponade af vagina; men Yeerne indfandt sig ikke, 
dog udvidedes orificium noget mere; den var af oval Form, omtr. Ii" 
i störste Udsträkning. Da Koncn nu efter omtriint 2 Dögns Forlöb 
var meget medtaget, foretoges Tangforlösning. Tången anlagdes med 
uogen Yanskelighed. Forreste Läbe af cervix, der viste sig rigid, svullen 
og ulcereret og med et Par mindre Rupturer til Siderne, blev trukken 
trem föran Hovedet; men det lykkedes dog at före Hovedet og derefter 
hele Fosteret frem under den. Placenta födtes kort efter. Det eudnu 
udenfor genitalia externa liggende ulcererede Parti af forreste Moder- 
mundsläbe rensedes, og större svulstagtig freraspringende Dele af den 
bortklippedes og kavteriseredes grundigt med Termokavteriet; derefter 
Overpudriug med Jodoforni. Uterus föltes godt kontraherct. Fosteret 
dödt; ved Sektion af det konstateredes en betydelig HjärtefejI, der 
allerede var diagnosticeret under Svangerskabet. Barseisängen forlöb 
heldigt; 4:de Dag og de påfölgende 2 Dage stärk Feber, der svandt 
efter Udskylning og Fjärnelsen af gangränöse, ildelugtende Tjavser. — 
I det 2det Tilfälde forlöstes Könen med Yending, efter at et Forsög på 
Fremträkning med Tau>4 var mislykket. Barnet levende. Den kank- 
röse Degeneration strakte sig fra labium post. ud i bägge Parame- 
trierne. Barseisängen forlöb heldigt. — Til disse Sygehistorier knytter 
Förf. en Del Bemärkninger og fremhäver, hvor meget den kankröst 
degeuererede collum kan blödgjöres og udvides ved Födselsarbejdet, og 
hvor meget man kan byde den i Eetning af Läsion ved Indbringelse 
af Instrumenter eller Handen, uden at der som Regel ved de her- 
ved nästen altid opstäede Rupturer kommer videre Hämorragi eller 



32 Bd. XV, N:r 12. — nordisk medicinsk literatur i 882. 

väsentlig Fare for Infektion under Barseisängen. Han aubefaler derfor 
så vidt muligt at överlade alt til Naturen og. livor kunstig Forlös- 
ning er nödvendig, da at lede den per vias naturales. Dernäst au- 
befaler hau så vidt muligt under Födselen at borttage så stort et 
Stykke som muligt af Svulstmasserne og kavterisere med Termokav- 
teriet. Allerede under Graviditeten kan det blive berettiget og rig- 
tigt at fjärne så raeget som rauligt af de degenererede Partier. — 
Förf. har senere iagttaget et 3dje Tilfälde, hvor Födselen forlöb ved 
Naturen. F. Nyrop. 

P. K. MÖLLER: Ovariekyste koraplicereiule Svangerskal) og Födsel, 
senere OTariotomi. Hosp.-Tideude, R. 2, Bd 9, S. 890. 

Förf. meddeler et Tilfälde af Ovariekyste hos en 30-årig Bonde- 
kone, der i alt har födt 4 Gange og aborteret en Gäng for 1 Ar 
siden imell