Skip to main content

Full text of "Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-akademiens forhandlingar"

See other formats 


S De 
a 
ee: 
ee 


Ko 
5 


ER 
== 


sscn) | 


| ELIBRARY OF CONGRESS, > Ke 


Ö 


| RT 
LSMITHSONIAN: DEPOSIT. ] 


|| 


; _< . Skelf 7 00 
Ce UNITED STATES OF AMERICA, 


@_: QOv2.SS,,,3,3,33,.,,,,8, 


I 


Ö = Ge 
GJ CS 


N 


IS 


NANNE 


CCC CE oc 


LCC 
sr CCC 
- > CASE a 
tr ER CU ER 


5 


Lå 
vu 
NNK 

Ke! 


2% 


4 
x e% vw 


wo, 
BR } 


\ rå 
4 la 
N 1 Moa 
jr 
uf EN, 
nes Sy 
| ef 


ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS. 


— — 


FÖRHANDLINGAR. 


TJUGONDESJUNDE ÅRGÅNGEN. 
1870. 


IS [ u er 


ur of 
STronar must” 


STOCKHOLM, 1871. 
P. A. NORSTEDT & SÖNER, 
KONGL. BOKTRYCKARE. 


Yw 


INNEHÅLL. 


Utförliga uppsatser äro betecknade med en asterisk. 


Sid. 
AGARDH, ref. O. HEER, om Spetsbergens miocena flora och fauna............ 39. 
Alger insamlade under Korvetten Josephines expedition ............ 309. 
5 Chlorodictyon, ett nytt slägte af Caulerpeernas grupp............... 427. 
Fille ti U Chatam-Oarnest ATGErL. URN EN N RN N a AS AS Aes 435. 
ANDERSSON, ref. SCHEUTZ, reseberäbtelse.................isisssnssosonsoiss enn an 3D. 
— meddelande om skänker till MUSEUM ....ssmnssossseseserreies rer sena 36 
— meddelande om skänker till Akademiens bibliothek............... 606 

om botaniska utbytet under en af Hrr Hs. WILANDER och A, 
NATHORST utförd resa till Spetsbergen ........................... 88. 
— ref. OÖ. HEER, om Beeren Eilands fossila flora .................... 881. 
“ARESCHOUG J. E., Alger samlade vid Alexandria af HEDENBORG.............. 329. 
BERG, om befolkningsförhällandena BRSVELIDERE N N SOSSE I lg. 
BERLIN och EDLUND, utlåtande i fråga om eldfarliga oljor..................... 1. 
—— och Loven S., utlåtande om reseanslag åt J. A. WALLIN............ 422. 


ref. IGELSTRÖM, bidrag till kännedomen af Orebro läns mineralier 605. 
"BLOMSTRAND, om nya Svenska mineralier och om magneikisens samman- 


SELDTNUN SHE RER ER Ae ra FASTRAR DARE SAN Ab ont Ae Ser 19. 

foo Anmärkningar till CLEVES uppsats om isomera platinabaser 789. 

CARLSON, om en systematisk naturvetenskaplig undersökning af Sverige..... 241. 

"CLEVE, om några isomera platinabasen nn nn BET. Ude 

“ —-— om platinabaser, hvilka innehålla organiska radikaler .................. 883. 

"ORONANDER, om fosforoxikloriden och analoga föreningar ................... DY. 

"DAHLANDER, dynamiska tillämpningar af de geom. rörelselagarne............. 49. 

undersökningar i mekaniska värmetheorien ........................ 457. 

KL —— nägra undersökningar i den mekaniska värmetheorien........... 941. 

"DUNER, magnetiska inklinationsbestämningar på Spetsbergen ................... 581. 
EDLUND, WREDE och LINDHAGEN, utlätande om en internationel konferens i 
THE BETZ LIA ATI RER N EDER 

och BERLIN,kutlätande i fråga om eldfarliga oljor.................... il, 

h om den elektromotoriska kraften vid beröring mellan metaller..... 3. 


ref. A. F. SuUnDELL, om elektriska disjunktionsströmmar, och G. 


—— ref. J. ERICSSON, om solvärmens inflytande på jordens rotation... 117. 
R. DAHLANDER, om undersökningar i den mekaniska värmetheorien 426. 


ref. DUNER, magn. inklinationsbestämningar på Spetsbergen ....... 586. 
undersökning öfver de elektromot. krafterna vid kontakt mellan 
THE Ga EIS NE NR RE EEE re SNS IR. 
*Eısen, bidrag till Skandinaviens Oligochztfauna ..........s.sssesressrssrssrisraea 953. 
"ERICSSON J., solvärmens inflytande på jordens rotation.............e............ 183. 
*FÄHRAUS, Coleoptera (CRIS NG So a RN A ea th, 243. 
*IGELSTRÖM, bidrag till kännedomen af Örebro läns mineralier................. 853. 
*JOHANNESEN, Journal under en fängstresa till Novasemlia.....................- 111. 
*KINBERG, undersökningar nocanderdjunensghisvoniae 201. 
LINDHAGEN, WREDE och EDLUND, utlåtande om en internationel konferens 
NUM ELER-TRaB an RAN RE ED dr ERA ALE 
— om utförandet af en longitudsbestämning mellan Stockholm och 
ElelsingToren aa TR SE I AN nes ie ade Ber 606. 
"LINDSTRÖM G., om operkularbildningen hos koraller.............................. 921. 
"LJUNGMAN, om två nya arter OPhiurider s...s....ssssssessesreisrsrsessråntrrrrrr rea 471. 
Lov£n S. och SUNDEVALL, utlåtande i fråga om förbud mot jagt af bäfver 1. 
BER NOLSSONLeseberattelsen. un NE need ne ee 2. 
— om möjligheten af en varmare tid efter glacialtiden................ 39. 


— VELMSMITENTESEDETALLEISEH DEE RE N en 3. 


IV 


Sid. 
Lov£n S. och SUNDEVALL, utlåtande om reseanslag åt Dr SÖDERLUND...... Il 
— och SUNDEVALL, utlåtande om reseanslag åt Prof. KINBERG ...... 241. 
och SUNDEVALL, utlåtande om anslag till inlösen af exemplar af 
en Skpi Om Kongigjorta TYTIlNON, vcvssvssssorsvakiovsssssansssboo 425. 
och SUNDEVALL, utlåtande om reseanslag åt F. A. SMITT......... 425. 
och BERLIN, » » » DREI: JAG, ADIEIN. g0o006 425. 
ref. G. LINDSTRÖM, om Antozoa perforata, och LINNARSSON, om 
Eophyton- sandstenen i Vestergötland.... Hp sn SN NA REN 426. 


ref. G. LINDSTRÖM, om operklet hos Gonophyllum pyramidale... 535. 
ref. WAHLGREN, om ett fossilt vargskelett, och MALM, om två nya 


—— och SUNDEVALL, utlätande i fräga om skydd för smäfoglar....... 605. 


aMphIPod-Species.. Ran ne SEE LR 535. 

om en ny sändning naturalier från St. Barthelemy ................. 605. 

ref. v. PoRATH, om myriopoder från AZOREN 606. 

ref. Eisen, Fes HErRRREISE N N 70 SON NR al. 

ref. G. LINDSTRÖM, teseberättelsen.. 2 ce NEN 319 

— ref. G. LINDSTRÖM, om operkularbildningen hos koraller.......... sıke) 

— och SUNDEVALL, utlåtande om fisket i Nyköpings län .............. 927. 

— Bel ARESCHOUEN omNalger franı Alexandria ne ee 997. 

ref. Bısen, bidrag till Skandinaviens oligochsetfauna................ I2T. 

MAIN m Ryan yayamıphipodzspeeie sen ee JALVSOL 543. 
vi om tre för Skandinavien nya fiskarter och om Trigla Gunardus .... 825. 
"Mosen, bidrag till kännedomen af Sveriges mossflora........,-..sosoesessrsrana 397. 
NAUCKHOFF, erhåller tillstånd att åtfölja en expedition till Östersjön ........ 425. 
INEUMANIVestergötlandswlyidrachnid EL RR 105. 
NORDENSKIÖLD A. Benrer OnEvelreseberättelsehsu nun RR il, 


— ref. BLOMSTRAND, om nya Svenska mineralier och om 
magnetkisens sammansättning...........ccceesenseceneen 2. 
ref. K. NORDENSKIÖLD, om uppkomsten af äsgropar 2. 

karta öfver ängf. Sophias kurser under 1868 ärs polar- 


(2.4 LATE RRD (EN VISAR SSR RANE ER ne BONN TERRTANN 2. 
— ref. JOHANNESEN, resejournal ................... se 36. 
Å — förteckning på meteoriter i Riksmuseum ............... 39. 
; bidrag till Skandinaviens mineralogi ..................... 549. 

; — astronomiska ortsbestämningar under 1868 ärs polar- 
EXDEÄILON A EN OT ET SA AJS 569. 
— redogörelse för 1870 ars a till Grönland. .. 973. 
ENORDENSKIOLD.K., om uppkomstenyatr asgroparı rn 500 29. 
"NORMAN, plantegeo sraphiske NORS nn nV EEE NE 
EE KON AES) dl DG VSK 0 SEN RISE Do air ee LEERE 303. 
i enebegyndende,botaniskunatunalisationie a Ne 807. 
IBORADHRVONMYEIOPOders ran LVR RN: SE SEELE 813. 
EREUNERNOTYersie tl atsSvenigeshBerytidaan re ne EN DIR. 
Rosa Voy Sikta at) BERZEITANSKAUDT ER 242. 
"SCHEUTZ, iakttagelser rörande Smålands mossflora...... -.s.es=sssersererrer erna as 79. 
"STUXBERG, bidrag till Skandinaviens myriopodologi......................ere.....- 891. 
STAHYATeTUSTUXBERG, reseherättelsen.. re an aa a or Ren 2. 
— ref. NEUMAN, reseberättelse.........u........222eesn nee. a LTR 30. 
—— ref. WALLENGREN, anteckningar i Entomologi ........+ssrssressseresssrrra 117. 
—— förevisar förstorade modeller af silkesfjäriln.....................2.......... 535. 
—— ref. REUTER, om Sveriges Berytide............usesesseeceseenenene Mar. 889. 
= Hemiptera insularum Philippinarum SEI ÖR TA fe farsi al sa SL sara få NA SRV RSA SD 607. 
KSUNDELI(OmWjelelktriska disjunktrönS-S Un Om AT. ..... en esi lsllsln ssk SAR 477. 
SUNDEVALL och S. Lov&n, utlåtande i fråga om förbud mot jagt af bäfver 1. 
och $. Lovkn, utlåtande om reseanslag åt Dr SÖDERLUND...... 117. 
och S. LoveEn, utlåtande om reseanslag åt Prof. KINBERG ...... 241. 

— och S. Lovzn, utlåtande om anslag till inlösen af exemplar af 
&n Mir Oc KONRSTORNA togelD On 425. 
— och S. Lov&n, utlåtande om reseanslag åt F. A. SMITT......... 425. 


meddelande om skänker till museum...... DS AI LOBEN RE 536. 


Sid. 
SUNDEVALL och S. Lov&n, utlåtande i fråga om skydd för smäfoglar....... 605. 
och S. LovÉNn, utlåtande om fisket i Nyköpings län.............. 927. 
"MHORELL, Aranese nonnullee Novee Hollandiee.......cecenaceccseeseceseeeeeene 367. 
TORELL, förevisar preparat af Calamoxylon cycadoideum, samt exemplar af 
Bophytongexplanatumertrann Wales ee 608. 
ANAEDERENomWerttossiluinvarsskeleitne N elel ses ess Ia als bios äs sn sjej en 537. 
DWATDENGERNS anteckningarBi@Entomoloel ne eeace 145. 
"WITTROCK, dispositio Oedogoniacearum Suecicarum..........nenerseseneeneneneen- 119. 
WREDE, EDLUND och LINDHAGEN, utlåtande om en internationel konferens i 
1) 6 DE ELNA GALNING NA AT EN RR ET ee hseunseh 1, 
"1 OMM WERTEN SKEISELROS KO PER ER ee 117. 
—— om uppkomsten af de finare strecken i solspektrum VE 241. 
——  berättelse om konferensen rörande meter-frägan .........ceeeee. ld) 
"ÖBERG, Acantholabrus Couch Ne oe 391. 
Sekreterarens årsberättelse....................:-. REES RL et 411. 
Flerı@BErG valjesgullDresestn nen hasse nen ea een AR ... 242. 
HERE CAR SONDmedlaogenspresidtums Ne end. 242. 


Med döden atgängne ledamöter: J. S. BAGGE, 1; ScHWEIGAARD, 35; VIRGIN, 
117; PAumsteor, 241; MAGNUS, DEMIDOFF, 425; YOUNG SIMPSON, 535; 
SELANDER, N. ERICSOM, REUTERDAHL, LACORDAIRE, VON GRAFE, COP- 
LAND, 605; N 

Invalde ledamöter: BERTHELOT, VON GRAFE, 2; TORELL, 36; ADELSKIÖLD, 
242; REGNELL, STANG, SVEDELIUS, 426; STYFFE, 882; TYNDALL, ROSCHER, 
919; PrHL, TORNBERG, BARRANDE, PAGET, v. NIEMEYER, HENLE, 928. 

Herr ÅBERGSSON kallas till Akademiens Ombudsman .......sssssserserssrssreser ns 242, 

Afhandlingar inlemnade: O. HEER, STÅL, MALM, 35; MÖLLER, EKMAN, 242; 
LINDSTRÖM, LINNARSSON, 420; WALLENGREN, 606; O. HEER, LUNDQVIST, 
HELLBOM, 881; ÖLEVE, SARS, 927; BÄCKLUND, se tillägg. 

LETTERSTEDTSKA resestipendiet: HILDEBRAND, 37; GRÖNVALL, 928. 

EERDERSTRDNSKAGANSlagEeL. TORNANISTIE SERENA AN al. 

Belöningar: LETTERSTEDTSKA: J. W. BECKMAN, 36; LINDBOMSKA: LINDSTRÖM, 
118; FLoRMANSKA: KINBERG. 118; WALLMARKSKA: THEORELL, 919. 


IMERNERSITEDNSKARORVErSättninespriset a ee 37. 
Reseanslag: LINDSTRÖM. HULTING, EISEN, NATHORST, TULLBERG, STOLPE ...... 118. 
Uppmuntran för instrumentmakare: SÖRENSEN, OARLMAN ...sssseossossrsrosssoea 118. 
Mieteorologiskandagbockeun nn Ana N else hast sale: 831. 


Skänker till Akademiens Bibliothek: 2, 18, 28, 34, 37, 38, 74, 104, 118, 182, 
199, 200, 242, 366, 389, 390, 426, 456, 469, 470, 476, 536, 549, 568, 606, 
3 33, 824, 852, 378, 879, 882, 916, 917, 918, 920, 926, 928, 939, 

Skänker till Riksmuseum: 390, 604, 879, 880, 952, 971. 


Tillägg till sid. 919. 


På tillstyrkan af utsedde Komiterade antogs till införande 
i Akademiens Handlingar en af Docenten A. V. BÄCKLUND in- 
lemnad afhandling: »Om geometriska ytor». 


3 


Suhl 


ana { 
DYGNET 


Bir VR 3 
4 aha 


” M bl J 
ATL 


SEN ARV AAA 
ER GETA 


4 
GR 


H ZW Aa hr Vs 6 rn 1 N NI ar 7 i I f p 
FURSTE am BUSKAR Al MUS IN tsk VERKA 
N N "un iu FI | 


ih BEER. Maar FADERN [ ; ae RAIN N In 
I Sj SN VG rn " DEN; UHR ES 2 Ira Te FRA DE SVAR 
INGE LONE DO FA Sk HUR Hr 4 wen ü u 


WE 
NR 


Y Be , un N 

N f { 4 IR (4 nu k 
ar 3 KL AVE ER JL 6 ' bet IN 7 
N LEBEN Vä CN | 7 } Wr tf 


N 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
NER 27. # | 1870. 21. 


Onsdagen den 12 Januari. 


Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens. inländske ledamot, Pro- 
fessoren vid f. d. Bergskolan i Falun, Dr JONAS SAMUEL BAGGE 


med döden afgätt. 


Öfver ett af Kejserl. Franska Regeringen framställdt för- 
slag om anordnande af en internationel konferens för behandling 
af frågor rörande det metriska mått- och vigtsystemet, om hvil- 


ket förslag Akademien erhållit befallning att sig i underdanighet 


utlåta, afgafvo Hr Friherre WREDE samt Hrr EDLUND och 


LINDHAGEN infordradt yttrande, som af Akademien godkändes, 
och skulle på grund af detsamma en underdånig skrifvelse till 
Kongl. Maj:t aflåtas. 


Hrr SUNDEVLL och S. LOVÉN afgafvo infordradt utlåtande 
öfver en af Professoren LILLJEBORG gjord, och till Akademien 
sedermera remitterad, underdänig hemställan om förbud mot jagt 
af bäfver under 25 ars tid, hvilket utlåtande Akademien antog 
såsom grund för sitt eget underdåniga yttrande i ämnet. 


. Åfvenledes godkände Akademien ett af Hrr BERLIN och 


EDLUND afgifvet utlåtande med anledning af Kongl. Maj:ts remiss 


af Landshöfdinge-Embetets i Götheborgs och Bohus län under- 
daniga hemställan om förklaring af den nådiga stadgan om upp- 
lag och försändning af eldfarliga oljor m. m., samt beslöt, att 
en undertlånig skrifvelse, grundad på detta hennes komiterades 
utlåtande, skulle till Kongl. Maj:t aflåtas. 

Hr NORDENSKIÖLD redogjorde för den berättelse, som Do- 
centen P. T. CLEVE afgifvit om den resa han sasom Letterstedtsk 


2 


stipendiat utfört till Nordamerikanska Förenta Staterna, Kanada 
och Vestindien under 1868—-69; refererade en af Hr BLOM- 
STRAND insänd uppsats: »Om några nya svenska mineralier samt 
om magnetkisens sammansättning» ”; öfverlemnade ett meddelande 
af Lektorn vid Evois Forst-institut i Finland C. NORDENSKIÖLD 
om uppkomsten af asgropar*; samt förevisade och förklarade en 
lithografierad karta öfver ängfartyget »Sophias» kurser under 
1868 års polarexpedition. | 


Hr EDLUND lemnade meddelande om sin undersökning öfver 
de elektromotoriska krafterna vid beröring mellan metaller”. 


Hr STÅL redogjorde för en af Studeranden A. STUXBERG 
aflemnad berättelse om den resa, som han med understöd af 
Akademien under sistlidne ars sommar utfört för undersökning 


af Myriopodfaunan i Sveriges sydligaste delar. 


Åfvenså redogjorde Hr S. LOVEN för den berättelse, som 
Docenten P. OLssoN afeifvit öfver en af honom med bidrag af 
Akademien nästlidne sommar utförd resa 1 Bohus län för zoo- 


logiskt ändamål. 


Genom anställda val kallades till Akademiens utländske 
ledamöter: Professoren i Kemi vid Ecole de pharmacie 1 Paris 
MARCELLIN BERTHELOT, samt Geheime Medicinalrädet och Pro- 
fessoren vid Universitetet i Berlin ALBRECHT VON GRAFE. 


Följande skänker anmäldes: 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från K. Sjökarte-Kontoret. 


Den Svenske lotsen, D. 6. 
Sjökort, A2. K. L. 


Från K. Vetenskaps Societeten i Upsala. 
Nova Acta. Ser. 3:a. Wol. 7: 1. 


(Forts. å sid. 28.) 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1870. N:o 1. 
Stockholm. 


Om den elektromotoriska kraften vid beröring mellan 


metaller. 
Af BE. .EpLuND. 


|Meddeladt den 12 Januari 1870.) 


i. I en föregående uppsats!) har jag bevisat, att om en 
galvanisk ström genomgår en elektromotor i samma riktning som 
den ström, hvilken af elektromotoren sjelf förorsakas, så blir i 
denne sednare en värmemängd absorberad, hvilken är propor- 
tionel med elektromotorens elektromotoriska kraft, multiplicerad 
med strömstyrkan. Gar strömmen i motsatt riktning, så pro- 
duceras en värmemängd, som likaledes är proportionel med den 
nämnda produkten. För samma strömstyrka äro således de 
absorberade eller producerade värmemängderna proportionela med 
de elektromotoriska krafterna. Om man genom en ledningstrad, 
som är sammansatt af två olika metaller, släpper en galvanisk 
ström, så måste på kontaktstället mellan båda en värmeförän- 
dring uppträda, emedan derstädes en elektromotorisk kraft äger 
rum. Gar strömmen i samma riktning som den, hvilken af den 
nämnda elektromotoriska kraften förorsakas, så uppstår på kon- 
taktstället en afkylning, men i motsatt fall en uppvärmning. 
Erfarenheten har nu längesedan visat, att en afkylning eller 
uppvärmning uppkommer på kontaktstället emellan två metaller, 
då en galvanisk ström går derigenom, och denna värmeförändring 
är, såsom theorien fordrar, med strömstyrkan proportionel. Man 
kan således erhålla en bestämning på storleken af de elektro- 


0) Öfversigt af Vet.-Akademiens Förhandl. för 1869, sid. 457. PocG. Annalen 
B. 137, sid. 474. Philosophical Mag. Ser. 4, V. 38, sid. 263. Archives 
des sciences phys. et nat. V. 36, sid. 214. 


4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870, 


N 


motoriska krafter, som uppstå vid metallers beröring, om man 
uppmäter de värmemängder, som absorberas eller produceras vid 
genomgången af en galvanisk ström. Denna method för bestäm- 
mande af de elektromotoriska krafterna medför den fördel, att 
under uppmätningen ledningen är sluten, och således kraften i 
full verksamhet. De temperaturförändringar, som på kontakt- 
stället mellan olika metaller förorsakas af en ström, hafva redan 
flera gånger varit föremål för undersökning; men storleken af 
dessa temperaturförändringar är beroende af metallernas värme- 
kapacitet, ledningsförmaga för värme, afkylning under försöken 
m. m. och kunna derföre icke omedelbart gifva något matt på 
de elektromotoriska krafterna. I det följande skola de försök 
meddelas, som jag tillsammans med Herr Magister SUNDELL 
från Helsingfors för bestämmande af dessa värmemängder an- 
ställt, samt derefter en jemförelse uppställas mellan de under- 
sökta metallernas elektromotoriska och thermoelektriska krafter. 

2. För försöken begagnades en luftthermometer, hvars kula 
bestod af en cylinder af mycket tunnt kopparbleck, 125 milli- 
meter lang och 80 millimeter i diameter. Pa yttre sidan af 
hvardera af de cirkelrunda bottnarne var ett 45 millimeter långt 
kopparrör :fastlödt. Dessa bada rör sutto midtför hvarandra i 
bottnarnes medelpunkter och vinkelrätt mot deras ytor. Genom 
dessa rör infördes den af tva olika metaller sammanlödda metall- 
tråd, som skulle undersökas, så att lödningsstället kom midt i 
cylindern. På de nämnde rören träddes derefter passande kaut- 
schuksslangar, hvilka ombundos med snören saväl öfver koppar- 
rören som öfver metalltraden för att astadkomma lufttäthet. 
Vid flera försök fylldes för samma ändamal rummet mellan trå- 
den och kautschuksröret med smält vax. De bada kopparrören 
voro inuti fodrade med kautschuk, pa det att tråden ej skulle 
komma i ledande förbindelse med kopparcylindern. Pa den ena 
af kopparcylinderns bottnar var ett i rät vinkel böjdt och med 
kran försedt metallrör fastlödt, vid hvilket ett glasrör lufttätt 
var fästadt. Detta glasrör var försedt med en i millimeter delad 
skala. Kopparcylindern med det vidhängande glasröret var fä- 


‘ 


EDLUND, DEN ELEKTR. KRAFT. VID BERÖR. MELLAN MRTALL. D 


‚stadt vid ett mahognybräde, hvilket kunde ställas och fastskrufvas 
i olika vinklar mot horizontalplanet. Vid alla försöken bildade 
glasröret 5 graders vinkel med nämnda plan. Kopparcylindern 
hade ett sådant läge, att den genomgående tråden var horizontal. 
Sedan den tråd, som skulle undersökas, var insatt, pröfvades, 
om cylindern var lufttät pa det sätt, att en liten kompressions“ 
pump skrufvades på det nämnda metallröret, och lufttryck 
observerades på en med nämnde rör i förbindelse stående vatten- 
manometer. För att hålla temperaturen omkring kopparcylindern 
konstant, var den omgifven af en cylindrisk mantel af zink med 
dubbla väggar, i hvilken rymdes 9,85 litter vatten. Zinkman- 
telns inre diameter var 150 millimeter, så att det ringformiga 
luftlagret mellan denna och kopparcylindern var 35 millimeter 
tjockt. För att beqvämt kunna sättas på sin plats, kunde zink- 
manteln söndertagas i fyra delar, och passande hål funnos an- 
bringade för försökstradens och det ofvannämnda glasrörets ge- 
nomgang. Zinkceylindern fylldes vid försöken med vatten af 
samma temperatur som luften i arbetsrummet. På detta sätt 
bibehöll zinkmanteln en värmegrad, som icke märkbart varierade 
under den korta tid, som ett försök varade. På det nämnda 
glasrörets yttre ända sattes en kort kautschuksslang, hvilken 
ledde till en cylindrisk, öppen dosa af 55 millimeters diameter. 
I denna dosa hälldes den vätska, som skulle tjena till index vid 
afläsningen på glasröret. Genom att höja och sänka dosan kunde 
man fa vätskepelaren att stanna på passande ställe i röret. 
Detta hade en inre diameter af 2,5 millimeter. Togs röret för 
smalt, så verkade kapillariteten så starkt, att vätskepelaren be- 
tydligt hindrades i sin rörelse, och luftthermometern blef deri- 
genom mindre känslig. Vid de fyra första af nedanstående för- 
sök begagnades sprit till index och vid alla de följande en 
sprithaltig, färgad vätska (cognac). 

3. Försöken anställdes på följande sätt. Sedan den tråd, 
som skulle undersökas, var insatt i kopparcylindern, och hela 
apparaten föröfrigt bringad i behörigt skick, förbundos de utan- 
för zinkmanteln befintliga ändarna af försökstråden med lednings- 


6 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


trädarne från en galvanisk stapel af 5 Bunsens elementer. Ström- 
styrkan reglerades med en rheostat och uppmättes med en tangent-. 
bussol. I ledningen befunno sig föröfrigt behöfliga kommutatorer 
för strömmens omkastning. För att utdrifva någon del af luften 
i kopparcylindern begagnades först en starkare ström än den, 
som användes vid de egentliga mätningarna. Derpå hälldes vätska 
i den ofvannämnda dosan, och strömstyrkan nedsattes till den 
storlek, som. var bestämd för de påföljande mätningarna. Under 
afkylningeu steg då vätskan upp i glasröret, och vätskepelarens 
längd reglerades närmare genom att höja och sänka dosan, hvar- 
efter denna lemnades i orubbadt läge. Efter någon stunds för- 
lopp blef index stillastående, angifvande på detta sätt, att koppar- 
cylindern förlorade lika mycket värme som det, hvilket af ström- 
men genererades i tråden. Da kopparcylinderns temperatur vid 
alla försöken endast obetydligt öfversteg den omgifvande luftens 
och zinkmantelns temperatur, så kan man utan att begå något 
märkbart fel antaga, att dess värmeförlust är proportionel med 
dess temperaturöfverskott. Ehuru detta temperaturöfverskott icke 
är bekant, har man dock ett tillförlitligt relativt mått på det- 
samma. Index i glasröret angifver nemligen den i kopparcylin- 
dern inneslutna luftens medeltemperatur. Att kopparcylinderns 
temperatur, sedan denna blifvit stationär, står till den nämnda 


medeltemperaturen i ett bestämdt och gifvet förhållande, obe- 


roende äf uppvärmningens storlek, bevisas af försöken sjelfva. 


Om man, på sätt genast skall visas, bestämmer de värmemängder, 
som på kontaktstället mellan de olika metallerna produceras 
eller . absorberas vid strömmens genomgång, sa finner man, att 
dessa värmemängder, såsom theorien förutsätter, äro proportio- 
nela med strömstyrkan. Detta resultat skulle icke framgå af 
försöken, i fall man icke kunde antaga, att den med index upp- 
mätta medeltemperaturen stode till kopparcylinderns temperatur- 
öfverskott i ett bestämdt och gifvet förhållande. Sedan index 
blifvit stillastående, gifver den således ett relativt mått pa den 
värmemängd, som kopparcylindern förlorar under en viss tid, 


och denna värmemängd är lika med den, som af strömmen under 


EDLUND, DEN ELEKTR. KRAFT. VID BERÖR. MELLAN METALL. 7 


samma tid produceras. Vi antaga nu, att, under det strömmen 
fortfarande genomgår försökstråden, index stannat på skaldelen 
a eller förflyttat sig med A+.« skaldelar, räknadt från det läge, 
som den innehade före strömmens genomgång, då temperaturen 
inuti och omkring kopparcylindern var lika. Den af strömmen 
producerade värmemängden är af tva slag: till följe af det gal- 
vaniska ledningsmotståndet produceras i hela tråden en värme- 
mängd, som är proportionel med qvadraten på strömstyrkan. 
Om strömstyrkan kallas s och m är en konstant, sa kan säledes 
denna värmemängd uttryckas med ms’. På kontaktstället der- 
emot produceras eller absorberas, allt efter strömmens riktning, 
en värmemängd, som är proportionel med strömstyrkan och så- 
ledes kan betecknas med +ns, om n är en annan konstant. 
Man får således, att ms? +ns= A+a. Om nu strömmen vändes 
om, så stannar index efter några minuter i ett nytt jemnvigts- 
läge a’, och man far följaktligen ms? Fns=A+2a', hvari tecknen 
framför andra termen i venstra membrum äro ombytta. Häraf 
erhålles således, att tns=a—«. Skillnaden mellan de båda 
stationära lägena hos index, då strömmen först går i den ena 
och derefter i den andra-riktningen, blir på detta sätt ett mått 
på summan af de sökta värmemängderna. 

Ofvanstaende observationsmethod borde lemna ganska skarpa 
bestämningar af de ifrågavarande värmemängderna, om luftens 
uppvärmning i kopparcylindern vore den enda orsaken till för- 
flyttningen af vätskepelaren. Men detta är icke fallet. Varia- 
tionerna i barometerstandet kunna ofta under den korta tiden af 
några minuter, som behöfvas för att verkställa två på hvarandra 
följande afläsningar, ganska betydligt förflytta vätskepelarens 
läge. En dag, då en stark storm var rådande, kunde till och 
med inga observationer anställas, emedan vätskepelaren ständigt 
flyttade sig fram och tillbaka tillfölje af förändringarne i luft- 
trycket. Detta hörde dock till undantagen. För att nu så 
mycket som möjligt undgå denna olägenhet, anställdes försöken 
på det sätt, att först observerades vätskepelarens stationära 
läge, sedan strömmen tillräckligt länge cirkulerat, derefter vän- 


8 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


des strömmen om och det nya jemnvigtsläget iakttogs, hvarpa 
strömmen äter omkastades och den första observationen repete- 
rades. Af den första och tredje afläsningen togs medium. På 
detta sätt fortsattes till dess, att man fått så många bestäm- 
ningar, att medeltalet blef tillräckligt noggrant. Då tiden mellan 
tva på hvarandra följande observationer var ungefär lika stor, 
så måste på detta sätt exakta resultater kunna erhållas under 
förutsättning, att barometertrycket likformigt förändrades. Det 
skulle icke hafva varit omöjligt att förskaffa noggranna korrek- 
tioner för de fel, som förändringarne i barometerständet åstad- 
kommo. Om man till exempel haft två fullkomligt lika luft- 
thermometrar, af hvilka den ena, såsom nu var fallet, begagnats 
för den galvaniska uppvärmningen och den andra uteslutande 
för bestämningarne af variationerna i lufttrycket, så hade man 
genom samtidig afläsning på bada erhållit den behöfliga korrek- 
tionen. Ett annat sätt hade varit, att icke låta glasröret ge- 
nom den öppna metalldosan utmynna i atmosferiska luften, utan 
i ett stort lufttätt tillslutet kärl, hvars temperatur hållits fullt 
konstant. Emellertid ansågs det sätt, som begagnades, vara 
tillräckligt för det föresatta målet. 

Vi öfvergå nu till de egentliga observationerna. : 

4. Försöket 1. Försöksträden bestod af koppar och jern, 
hvilka voro sammanlödda med tenn. De under rubriken »utslag» 
anförda talen utmärka skillnaden mellan vätskepelarens bada 
jemnvigtslägen, då strömmen gick i motsatta riktningar. Dessa 
tal äro således proportionela med de sökta värmemängderna. Vid 
alla de följande försöken begagnades en koppartråd, som var hem- 
tad från en och samma rulle; tråden var 1 millimeter i diameter. 
Jerntradens diameter var ungefär lika stor. Då den positiva 
strömmen gick från kopparn till jernet, blef lödningsstället af- 
kyldt. Vätskepelaren bestod vid detta och de tre följande för- 
söken af sprit, hvarföre dessa försök icke äro fullt jemförliga 


med de följande. 


EDLUND, DEN ELEKTR. KRAFT. VID BERÖR. MELLAN METALL. 9 


Utslag. 

19,2 

17,5 Strömstyrkan = 7yg. 449 6". 
t 19,0 


Medium 18,6. 


Försöket 2. Samma tradpar som förut. 
; Utslag. | 
11,7 
15,5 Strömstyrkan = Tyg. 32° 30". 
11,5 
Medium 12,9. 


Försöket 3. Samma tradpar som förut. Försöket anställ- 


des en dag sednare. 

Utslag. 
17,8 
18,0 
13,3 Strömstyrkan = Tyg. 45°. 
21,5 
20,3 

Medium 19,4. 


Försöket 4. Samma trådpar som förut. 
Utslag. 
13,0 


: 13,0 Strömstyrkan = Tyg. 319 25°. 
12,2 

12.0 
Medium 12,5. 
Om man af dessa försök beräknar de sökta värmemängderna 
(2) under förutsättning, att desamma, såsom theorien fordrar, 

äro proportionela med strömstyrkan, så erhålles formeln 
2 = 19,82 Tyg. v.; hvarest v är tangent- 

bussolens utslagsvinkel. 

Häraf erhållas följande beräknade värden, jemförda med de 


observerade. : 


10 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Beräknadt. Observeradt. 
Hörsokensiemn ee TÖS a Sr 18,6. 
Zee: 1236. 2.2.28 een 12,9 
DEE 198 20. MAR 19,4 
AN TR N 12,5 


Försöket 5. Samma tradpar som i de tre föregaende för- 
söken. Till vätska i glasröret begagnades nu likasom vid alla 
de följande försöken cognac. Utslagen blefvo derigenom nagot 
mindre än förut. 

Utslag. 

18,3 

15,8 

20,0 Strömstyrkan = Tyg. 44° 45). 
16,8 : 
15,5 


Medium 17,3. 


Försöket 6. Samma tradpar som förut. 
Utslag. 
11,2 


10,7 
12,2 Strömstyrkan = 79. 339 10. 
11,7 
13,5 
Medium 11,9. 
Om de tvasistaförsöken beräknasenligtformeln@=11,83 Tyg. v., 


sa erhälles ı 


Beräknadt. Observeradt. 
Morsokebnor [CET ONS NER BSS 
OR | BE Rh ei Sn a 11,9 


Försöket 7. Traden bestod nu af platina och koppar, sam- 
_ manlödda med tenn; den förra var 1 millimeter i diameter. Da 
den positiva strömmen gick fran platina till koppar pa lödnings- 


stället, uppstod derstädes afkylning. 


EDLUND, DEN ELEKTR. KRAFT. VID BERÖR. MELLAN METALL. 11 


Strömstyrkan = Tyg. 459 45". 


7,5 
Medium 7,6. 


Försöket 8. Samma trädpar, platina-koppar, som i före- 
gaende försök. 


Utslag, 
11.0 


12,2 

8,0 

13,3 

OT 

12,0 

Medium 11,0. 


Strömstyrkan = Ty. 550 45'. 


Försöket 9, Följande dagen anställdes åter försök med 
platina—koppartråden. 
Utslag. 
7,2 
7,0 
8,0 Strömstyrkan = Tyg. 450 30'. 
0,8 
6,5 
Medium 7,1. 
Om af försöken 7 och 9 tages medium, sa erhälles utslaget 
7,4 för strömstyrkan — Ty. 45938. Försöken lata’ beräkna sig 


enligt formeln x="7,37 Tg. v.; hvarigenom erhålles i 


Beräknadt. Observeradt. 
Rorsoken ern Os, RS 11,0. 
Och Ina Re. Wok 


Försöket 10. Detta försök gjordes med trådar af nysilfver 
och koppar, sammanlödda med tenn. Nysilfvertråden hade en 


12 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


diameter af 1 millimeter. Då den positiva strömmen gick från 
nysilfret till kopparn på kontaktstället uppstod afkylning. 
Utslag. 
13,2 
10,2 
7 
ei ah Strönmstyrkan = Tyg. 34° 15. 
11,0 \ 
10,2 
10,2 
Medium 10,6. 


För en strömstyrka = Ty. 45° blir således utslaget = 15,57. 


Försöket 11. 1 detta försök var koppartråden sammanlödd 
medelst tenn med en stång af wismuth. Denna hade qvadratisk 
genomskärning med 2,5 millimeters sida. Da den positiva ström- 
men på lödningsstället gick från wismuth till koppar, uppstod 
afkylning. 

Utslag. 
103,5 
107,5 


Medium 105,5. 
För en strömstyrka = 7. 45° blir således utslaget 141,3. 


Strömstyrkan = 7%. 369 45'. 


Försöket 12. Koppartråden var sammanlödd med en tråd 
af silfver af 0,6 millimeters diameter. Med denna kombination 
kunde ej det ringaste utslag observeras. Detsamma blef för- 
hallandet med en kombination af zink och koppar. 


Föregående undersökningar gifva följande elektromotoriska 
serie, hvaruti vid kontakt mellan två på hvarandra följande 
metaller strömmen går på kontaktstället från den föregående 

till den efterföljande: wismuth, nysilfver, platina, koppar och 
| jern. De båda metallerna silfver och zink ligga sa nära intill 
kopparn, att försöken lemna oafgjordt, huruvida de stå före 
eller efter sistnämnda metall. De relativa numeriska värdena 


äro följande: 


EDLUND, DEN ELEKTR. KRAFT. VID BERÖR. MELLAN METALL. 13 


wismuth—koppar .................. 141,3, 

nysiliver NO PP AR eds 15,57, 
platina—koppar .............. CS 
koppar—jerm. ................. NASE: 17,83. 


53. För att undersöka, huru dessa metallkombinationer för- 
hålla sig i thermoelektriskt hänseende, anställdes efterföljande 
försök. De sammanlödda metalltradarne böjdes i närheten af 
kontaktstället, så att de blefvo parallela med hvarandra, och 
lödvingsstället nedsattes derefter mot bottnen af ett profrör af 
glas, som ställdes i en stor glasbägare, fylld med kallt vatten 
På det att vattnet endast mycket långsamt skulle uppvärmas af 
luften i rummet, var glasbägaren omgifven af ett lager af vadd 
och täckt af en pappskifva, 1 hvilken det nämnda profröret var 
nedstucket. I profröret nedsattes en känslig thermometer, och 
dess öfre öppning omkring de båda tradarne och thermometer- 
röret igenstoppades med vadd. På detta sätt höll sig tempera- 
turen 1 profröret mer än tillräckligt länge konstant, för att 
lödningsstället skulle kunna hinna antaga den temperatur, som 
thermometern utvisade. De två fria ändarne af de båda tra- 
darne, hvilka räckte langt ofvanom den täckta glasbägaren, för- 
bundos med ledningstrådarne till magnetometern, hvilka bestodo 
af koppar. Det af dessa båda sammanfogningsställen, som be- 
stod af olika metaller, omgafs af vadd, sedan kulan på en känslig 
thermometer blifvit placerad så nära som möjligt intill kontakt- 
stället. Utslagen på magnetometern, hvilka aflästes med tub 
och skala på vanligt sätt, voro proportionela med strömstyrkan, 
och denna kunde regleras med en i ledningen insatt rheostat. 
Ledningsförmagan i banan för den thermoelektriska strömmen 
- undersöktes med en magnetinduktor, hvars rulle var i ledningsbanan 
innesluten. Utslagen, som erhöllos med de af induktorn förorsakade 
induktionsströmmarne, gafvo på detta sätt ett mått på lednings- 
förmågan. Vi upptaga i det följande blott medeltalen af de 
anställda afläsningarne. 


Försöket 13. Wismuth—koppar. 


14 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Utslaget =205,5; Temperaturskillnaden mellan de båda kon- 
taktställena — 129,8. Med magnetinduktorn erhölls ett utslag af 
174,0 skaldelar. Detta sednare tal representerar således lednings- 


förmågan i den thermoelektriska strömmens bana. 


Försöket 14. Nysilfver—koppar. | 
Utslaget = 61,8; Temperaturskillnaden = 119,9; Lednings- 
förmågan —= 224,0. | | 


Försöket 15. Platina—koppar. 
Utslaget = 22,0; Temperaturskillnaden = 11958; Lednings- 
förmågan — 226,5. 


Försöket 16. Zink—koppar. 
Utslaget = 2,5; Temperaturskillnaden = 129,0; Lednings- 
förmågan — 230,5. 


Försöket 17. Silfver—koppar. 
Utslaget = 2,0; Temperaturskillnaden = 139,7; Lednings- 
förmågan — 232,0. 


Försöket 18: Koppar—jern. 

Utslaget = 73,0; Temperaturskillnaden = 129,8; Lednings- 
förmågan — 228,8. a 

Vid dessa metallkombinationer gick den thermoelektriska 
strömmen på det varmare kontaktstället från den förstnämnda 
metallen till den efterföljande. 


Om föregaende observationer beräknas för en temperatur- 
skillnad af 10 grader och för en ledningsförmåga = 100, 'så er- 
hålles för | 


wismuth—koppar ................. utslaget 92,27, 
Dysiliver )koppame ne: » 23,18, 
platina—koppPpaår............s...--.. » 3,23, 
Zink KODAR Ers, ENS » 0,90, 
silfver—koppar ..........eo.- » 0,63, 
koppar — jene... » 24,93. 


Ordningen af metallerna i den thermoelektriska serien blir 
således: wismuth, nysilfver, platina, zink, silfver, koppar och jern. 


EDLUND, DEN ELEKTR. KRAFT. VID BERÖR. MELLAN METALL. 15 


Man ser häraf, att ordningen i den serie, som bestämmes af de 
absorberade och producerade värmemängderna vid strömmens gang 
genom kontaktstället, är lika med den, som betingas af samma 
metallers thermoelektriska egenskaper. För kombinationerna 
zink—koppar och silfver—koppar voro de nämnda värmemäng- 
derna sa små, att de icke kunde till storleken bestämmas; men 
man finner äfven, att i den thermoelektriska serien ligga zink och 
silfver alldeles inpå koppar och bilda med denna en högst obe- 
tydlig thermoelektrisk kraft. För att närmare kunna jemföra 
de erhållna talvärdena med hvarandra, kan man reducera dem 
så, att de blifva lika för en af kombinationerna t. ex. för koppar 
—jern. Man far pa detta satt följande jemförelsetabell: 


Thermoelektr. Elektromotoriska 
SerTlen. serien. 
wismuth—koppar.............. I RE 197,6, 
nysilfver—koppar......... CBE ZINSEN NAN NEG Alle 
"platina—koppar ........... BOLD BU En 10,30, 
znk koppar en ne... 0,90, 
silfver—koppar.................. 0,63, 
koppar—jern .................... 24,93 ..... age 24,93. 


För kombinationerna nysilfver—koppar och platina—koppar 
äro talen i bada serierna temligen lika, till följe hvaraf man 
skulle kunna antaga, att de elektromotoriska och thermoelektri- 
ska krafterna äro proportionela mot hvarandra. Detta motsäges 
dock på det bestämdaste af kombinationen wismuth—koppar. 
För att vinna full öfvertygelse derom, att detta undantag för 
sistnämnda kombination icke kunde bero af någon felaktig upp- 
mätning af den thermoelektriska strömmen, repeterades denna 
bestämning, hvarvid erhölls ett utslag af 88,7 skaldelar för 10 
graders temperaturskillnad mellan lödningsställena och lednings- 
förmagan 100 i strömbanan. Resultatet blef således ungefär 
detsamma som förut. Emellertid förefanns ett skäl att miss- 
tänka, att något fel kunde vara begånget vid bestämmande af 
talen för kombinationen wismuth—koppar. Då nemligen detta 
tradpar skulle uttagas ur luftthermometern, bröts wismuthstången 


16 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


af i närheten af lödningsstället, hvarföre en ny sammanlödning 
måste verkställas före bestämmandet af kombinationens thermo- 
elektriska förhållande. Denna omständighet kunde möjligen gifva 
anledning till något fel. Det beslöts derföre, att försöken med 
wismuth—koppar borde göras om. N 


Försöket 19. En ny wismuthstång, något tjockare än den 
förra, men af samma stycke wismuth, hvaraf materialet till den 
förra stången var uttaget, sammanlöddes med koppartråden och 
insattes i kopparcylindern, hvarefter observationerna verkställdes 
på vanligt sätt. Dervid erhölls: 


Utslag. 
81,0 


73,0 

77,0 

78,5 

Medium 77,4. 

Om man häraf beräknar utslaget för 45 graders vinkel, sa 


Strömstyrkan = Tyg. 29. 


blir detta = 139,6, således nästan lika med det -förut erhållna 
talet 141,3. | 

Derefter bestämdes den thermoelektriska strömmens storlek 
för den nya kombinationen wismuth—koppar äfvensom för jem- 
förelses skull för tre af de förut begagnade kombinationerna. 
I ledningsbanan insattes nu ett sa stort motstånd af rheostaten, 
att ledningsmotständet vid alla försöken kunde betraktas såsom 
fullkomligt lika. Det är tillräckligt att meddela de erhållna 
 sluttalen, vederbörligen reducerade för att lätta öfversigten och 
jemförelsen med de föregående. På detta sätt befanns, att de 
thermoelektriska strömmarne för dessa kombinationer voro föl- 


jande: | | 
wismuth _Koppar... ae... 78,47, 
nysiltver—koppar..a... un. 24,17, 
plauma koppar a ee... 8,30, 
kopparz  jerm an... van... line 24,93. 


Dessa tal äro inom observationsfelens gränsor lika med de 
förut erhallna, utom för wismuth—koppar, för hvilken kombina- 
I a 


EDLUND, DEN ELEKTR. KRAFT. VID BERÖR. MELLAN METALL. 17 


tion utslaget blef mindre än förut. Detta berodde utan tvifvel 
derpä, att den nya wismuthstangen i thermoelektriskt hänseende 
var nagot olika med den förra. Det visar sig dock, att det 
undantag, som kombinationen wismuth—-koppar gör, icke beror 
af en felaktig bestämning. 

I den elektriska tensionsserien hafva de olika metallerna 
enligt SEEBECK följande ordning: silfver, platina, koppar, jern, 
wismuth och zink, hvaruti hvarje föregående blir negativt elek- 
trisk i beröring med de efterföljande. Ehuru olika observatörer 
funnit denna ordning olika, till en del till följd af metallernas 
förorening med främmande ämnen, så är det dock uppenbart, att 
någon likhet mellan tensionsserien och den serie, hvari metaller- 
na ställa sig med hänsyn till de absorberade eller producerade 
värmemängderna, då en ström genomgar kontaktstället emellan 
dem, icke förefinnes. Då nu enligt den theoretiska bevisning, 
som vi i en föregående uppsats meddelat, ifrågavarande värme- 
mängder afgifva ett mått på de elektromotoriska krafterna, så 
måste man häraf sluta, att den elektriska tensionsserien med 
dessa krafter icke står i något närmare samband. Det är der- 
före högst sannolikt, att den elektriska tensionen icke uteslu- 
tande eller ens väsentligen beror af kontakten mellan de bägge 
metallerna, utan äfven af de gaser eller det vattenlager, som 
kondenserats på deras ytor; ett antagande, för hvilket, såsom 
bekant är, flera skäl tala. Deremot visar sig den elektromoto- 
riska serien vara densamma som för de thermoelektriska kraf- 
terna. De metaller, som vid kontakt sinsemellan bilda den största 
elektromotoriska kraften, gifva ock den största thermoelektriska 
strömmen vid kontaktställets uppvärmning; men dessa thermo- 
elektriska stömmar äro icke för alla kombinationer proportionela 


med de motsvarande thermoelektriska krafterna. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. lo, ASO 2 


18 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
| (Forts. från sid. 2.) 


Från K. Universitetet i Christiania. 

SexE, I. A. Le Glacier de Boium. Chra. 1869. 4:0. 
Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 16: 4. 
CaAsPparı, ©. P. Quellen zur Geschichte des Taufsymbols, 2. 
Thomas Saga Erkebiskups, udgiven af C. R. Unger. Chra. 1869. S:o. 
Shartlotee Anhazı IL & 
Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskeres 10:e Möde, 1869. 

Ohra. 1869. 8:0. 


Från Norske Meteorologiske Institut i Christiania. 
Norsk Meteorologisk Aarbog, Aarg. 2. 


Från Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. 


Skrifter. Naturvidensk. Afd. Bd. 8: 3—5. 
Oversigt 1868: 5. 1869: 2. 


Från R. Instituto Lombardo di Sceienze e Lettere i Milano. 


Memorie. Classe di Sc. Mat. Vol. 11: 1—2. 
» » » Lettere. Vol. 11: 1—.2. 

Adunanze, 1868. 

Annuario, 1868. 

Atti della fondazione Cagmola, Vol. 5: 1. 


Fran Societa Italiana di Scienze Naturali i Milano. 
Memorie, T. 1—3: 2—4. 4: 1—3. Milano 1866—68. 4:o. 
Atti, Vol. 5—12: 1. Mil. 1863—69. 8:0. 

Från Accademia d’Agricoltura, Commercio ed Arti i Verona. 
Memorie, Vol. 32—45: 1—2. 46: 1—3. Verona 1855—69. 8:0. - 


Från Naturforschende Gesellschaft i Basel. 


Schweizerische Meteorologische Beobachtungen, Jahrg. 1—5. 
Eurerus, L. Opera posthuma mathematica, Vol. 1—2. Petrop. 
1862. 4:0. 


Från K. K. Sternwarte i Wien. 


Annalen, Th. 1—2. 420, 2:e Bolse. , Bd. 214. 3:8 Holee. 
Bd. 47 915. Wien 182169. Hol. 40 &78:0. 

Meteorologische Beobachtungen 1775—1855, Bd. 1—5. Wien 1860 
ÖR BO ; 


(Forts. & sid. 28.) 


19 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 1. 
‚ Stockholm. 


Om några nya svenska mineralier samt om magnet- 


kisens sammansättning. 
Af C. W. BLOMSTRAND. 


[Meddeladt den 12 Januari 1870.] 


Valleriit. Detta mineral, uppkalladt till minne af var, om 
mineralogien välförtjente landsman JOHAN GOTSCH. VALLERIUS, 
förekommer i Aurora-grufvan vid Nya Kopparberget, och an- 
träffades der för omkring halftannat ar sedan af dervarande gruf- 
ingeniör JUSTUS ANDERSSON, som tillfälligtvis fann några exem- 
plar deraf på varphögarne kring grufvan. Apothekare C. W. 
ANDERBERG härstädes, som förliden sommar besökte stället, 
erhöll ett större exemplar deraf, hvarefter, sedan mineralet vid 
anställd undersökning befunnits vara af större intresse, ett annat 
mindre exemplar blifvit med berömvärd liberalitet till härvarande 
museum föräradt. Tyvärr lära alla sednare gjorda försök till 
mineralets äterfinnande & den nämnda fyndorten hittills varit 
fruktlösa. Det är salunda att räkna till de ytterst sällsynt före- 
kommande ämnena. | 

Mineralet uppträder i körtelformiga oregelbundet fördelade 
partier af en ärtas till en hasselnöts storlek i en med glimmer 
och andra mineralier starkt uppblandad kalksten af mörkt grön- 
aktig färg. Färgen erinrar snarast om magnetkisens. Pa natur- 
liga, alltid rundade och ojemna ytor fullkomlig metallglans. På 
snittytor mattare, äfven till färgen ännu mera erinrande om 
magnetkis. Utan spår af krystallinisk textur, men ej sällan med 
ett slags aflossningsytor ungefär som fallet är med den bladiga 
grafiten från Ceylon. “Det mest utmärkande kännetecknet är 


20 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


emellertid en annan egenskap, hvarigenom det i ännu högre grad 
påminner om grafiten, eller dess ovanliga mjukhet, så att det 
mycket lätt repas af nageln och på papperet ger ett särdeles 
kraftigt, mörkt gråbrunt streck. Färg och glans gaf all anled- 
ning att antaga, att mineralet hörde till jernkisernas grupp, mjuk- 
heten syntes å andra sidan föga tala för ett sådant antagande. 


Vid upphettning för blasröret förlorar mineralet sin glans 
och blir mörkare till färgen, utan att märkbart smälta. I kolf 
ger det vatten samt ett ringa anflog af svafvel. Angripes lätt af 
saltpetersyra under afskiljande af svafvel. Eg. v. 3.14. 


Vattnet är mycket starkt bundet och bortgar först vid glöd- 
hetta fullständigt. 


Analysen har till fullo bevisat, att mineralets sammansätt- 
ning är lika anmärkningsvärd som dess yttre egenskaper äro 
ovanliga. 

Vid de flera analyser, som till fullt säkert utrönande af mi- 
neralets sammansättning anställts, (och hvartill mineralet alltid 
var skuret med knif), erhölls: 

An. 1. 70.959°gr. gaf 0.083 5; 0.951 BaO, SO?; 0.395 RO3; 
0.201 CuO;:0.273 2MgO, P?O5; 0.020 KCI + NaCl; 0.018 
K?.el?.PtCl? och 0.016 olöst rest. 

An. 2. 0.673 gr. gaf, vid stark. glödening i ett svärsmält 
langt glasrör, i klorkaleiumrör uppsamladt och vägdt vatten 
= 0.0725 gr. 

An. 3. 1.007 gr. gaf 0.019 olöst rest, 1.639 BaO, SO? och 
0.231 CuO. ER 
An. 4. 1.037 gr. gaf 0.012 olöst rest, '1.688 BaO, SO?; 0.398 

Fe0°; 0.044 AlO®; 0,243 CuO; 0.236 2MgO, P2O3; 0.012 

KÜUl + NaCl; 0.010 K?.E&12.PtCl2. 

An 5. 0.868 gr. gaf olöst rest 0.010 gr., 0.316 FeO?, 0.052 
AIO®; 0.319 2MgO, P?O°; 0.004 CaO, CO2; 0.207 CuO. 


Således med afräkning af den ringa olösta återstoden, som 
till större delen utgjordes af fina glimmerblad: 


+ 22 
A 


I 


BLOMSTRAND, OM NÅGRA NYA SV. MINER. S. OM MAGNETKIS. SAMMANS. 21 


11, 2. 8. 4. EL. Medium. 

Ber — HÖG MERAN Znaler 2 29.0002,2054. 
Al) = _—— 2429 3.18 2.13 
Cu = 17.00 — 71866. 18.91 16.51 17.77 
Mg = 626 —— —— 4.97 7.80 6.34 
K = 031 —-—— —— 0.16 — 0.23 
Na = 059 —— —— 0.31 — 0,45 
(= — {oo — 0.18 0.18 
S = 2220 —— 22.73 22.08 — 22.54 
HO= —— 17T ——— —— 10.7 
87.35. 


Analyserua 1 och 2, 3 och 4 samt 5 voro af olika prof (olik 
körtlar). 


koppar och talk möjligen i någon man bero pa analysen, ehuru 


Kan olikheten i resultaten särskildt med afseende a 


det är mig omöjligt att inse, hvaraf ett fel kunnat föranledas, 
så synes dock vara utom allt tvifvel, att sammansättningen med 
hänsyn till de nämnda beståndsdelarna till en viss grad kan 
Man torde dock i hvad fall som helst vara fullt be- 


rättigad att anse medium af analyserna såsom tillräckligt af- 


varlera. 


görande för sammansättningen. Sammansättningsformeln kan nu 
häraf pa åtskilliga sätt härledas. Jag har här valt den följande 
sasom den för tillfället lämpligaste, om också grundad på förut- 
sättningar, som dock af det slutliga resultatet synas fullt be- 
kräftas. — Jag antager att hela kopparhalten befinner sig när- 
varande såsom fullständigt bunden vid svafvel i form af CuS$, 
och att resten af svaflet 13.57 är förenad med jern såsom FeS?, 
— Det återstående jernet (10.51) antas som jernoxid. De öfriga 
metallerna måste då vara bundna vid syre. — Mineralet erhåller 
sålunda följande sammansättning efter den vid analyserna van- 
liga fördelningen af elementerna: 


CuS = 26.74 
Fe 5? — 29.40 
Fe 03 = 15.01 
Al 0? = 5.14 


med. 8.978 1.97 
» 13.578 3.02 
» 4.800 

390 1:54 
» 2.410 6 ? ; 


22 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Mg O = 10.57 ‘med 4.230 
K?O = 0.27 » 0.04— 


4.5 ! 
Na?0= 0.61.» 0.16— ; en ! & 
CaO0O = 0.25 >» 20.00 
H?0O =10.77 » 9570 213 2, 4 


98.76. 

Mineralets formel är således 2CuS, FeS?+2MgO, FeO? 
+4H?O, eller allmännare 2RS, RS? +2RO, RO? + 4H?O, hvari 
R företrädes af koppar och magnesium jemte alkalier i ringa 
mängd, R af jern, till en mindre del ersatt af aluminium. 

Den rationella atomistiska formeln vore R2.S?.FeS + R?.O?%.FeO 
+ 4H?O, eller fullständigare, med båda membra sammanslagna 
och med de hvarandra företrädande amfiderna, syre och svafvel, 
utmärkta genom det allmänna tecknet A, = R?2.A.RA +2H?>0. 

Det hela är således en förening, hvari dubbelatomen jern 
med en atom syre eller svafvel fungerar som 4-atomig syre- 
‚radikal. Exempel på dylika föreningar äro ingalunda sällsynta, 
såsom Xanthosiderit H?.O0?.FeO (FeO?, 2H?O), kaliumjern- 
klorid K+.-€l. Fe CP (4K Cl -+Fe (CI) o. s. v. 

Mera sällsynt är den samtida förekomsten af ett svafvelsalt 
med motsvarande syresalt. De hittills anmärkta på en gång 
syre- och svafvelföreningarne, såsom Voltzin och Kermesit, äro 
rena oxisulfider, icke såsom här är fallet verkliga salter. Å 
andra sidan är mineralet af ej ringa theoretiskt intresse såsom 
till full säkerhet bevisande, att sesquisulfiden FeS3 eller den 
oxiden motsvarande svafvelföreningen verkligen med rätta blifvit 
antagen såsom den negativa beståndsdelen i jernets svafvelsalter, 
om man också ännu ej lyckats framställa densamma i isolerad 
form. Närvaron af aluminium såsom substituent för jern lemnar 
utom allt tvifvel, att det syrsatta jernet har jernoxidens formel, 
och i andra hand, att också svafveljernet har motsvarande samman- 
sättning, eller i korthet sagdt, att jernet verkar såsom det kom- 
binerade 6-atomiga Fe. | 

Annu bestämdare. bevisas riktigheten af denna uppfattning, 
utan afseende på de slutsatser, hvartill analysen i och för sig måste 


BLOMSTRAND, OM NÅGRA NYA SV. MINER.S.OMMAGNETKIS.SAMMANS. 23 


föra, genom aktgifvande på det i det följande beskrifna mineral, 
som jag på grund af dess sammansättning betecknat med namnet: 

Chalkopyrrhotin. Mineralet, anträffadt af Apothekare A. 
W. ANDEBERG vid nogare genomseende af en från nya koppar- 
berget erhållen sändning af der insamlade mineralier, och jemte 
några andra af ovanligare utseende till undersökning öfverlemnadt, 
förekommer, såsom häraf följer, vid samma fyndort som före- 
saende, men vid en annan under Kafveltorps kopparverk liggande 
orufva än den förut nämnda, och är, såsom det synes, om det 
också ej på grund af särskilta efterfrågningar på platsen kan 
anses med säkerhet afgjordt, liksom detta mycket sällsynt, men 
dock förekommande med hvad som för närvarande är under bryt- 
ning. Det anträffades i smärre insprängda partier tillsammans 
med magnetisk jernmalm, zinkblende, kalkspat m. m och fram- 
för allt med den för ifrågavarande fyndort så särskilt karakteri- 
stiska mörkt honungsgula och ej sällan i stora tydliga kristaller 
uppträdande chondroditen!). De undersökta profven befunno sig 
omedelbart intill fragmenterna af en chondr. kristall, som efter 
uppgift af Apoth. ANDERBERG synes hafva varit af nära en 
knuten hands storlek. Till utseendet liknar mineralet fullkomligt 
en af jernets vanliga kiser. Det enda märkbart afvikande är att 
färgen snarast liknar svafvelkisens, men med bestämda redragning 
at brunt, da deremot hardheten kommer närmast till koppar- 
kisens, saledes är betydligt mindre än svafvelkisens. (Eg. v.) 4.28. 

I 2 analyser erhölls: 1) 1.084 grm löst i salpetersyra o. s. v. 
saf 0.746 FeO? och 0.177 CuO. | 

2) 1.074 grm gaf 0.720 FeO?. 0.175 CuO, 0.137 svafvel, 
1.984 BaO, SO? samt 0.018 olöst glödningsrest, således 


18 2: Med. antal atomer: 
Fe = 48.19 48.23 48.22 0.860 419 4 


Om = ar Yg12:99 12.98 0.205 1.00 1 
DD == 38.16 38.16 ÖLET GON 
rest = —— 0.74 0.74 

100.12. 100.09. 


1) En hittills endast af talk och Jern utförd bestämning lemnar utom allt tvifvel, 
att. mineralet är en mera jernrik chondrodit. 


24 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Formeln Fe?CuS® torde saledes utan tvekan kunna antagas 
som det empiriskt riktiga uttrycket för mineralets sammansätt- 
ning. | 

Å andra sidan kan svarligen derur någon annan formel här- 


ledas för den närmare grupperingen af atomerna än: 


2FeS 
CuS 


tillfölje hvaraf mineralet skulle utgöra ett svafvelsalt af FeS? 


FeN?, 


eller R?.S6.Fe med jern jemte koppar pa den basiska sidan. 
Det närmare skälet, hvarför jag med anledning deraf valt namnet 
chalkopyrrhotin, framgår af följande anmärkningar rörande pyr- 
rhotinens sammansättning. : 

Redogörelsen för nu omnämnda mineralier ger mig en na- 
turlig anledning att yttra några ord med hänsyn till den rätta 
formeln för magnetkisen, då de äsigter, med afseende derä, hvar- 
till jag långt för detta kommit, genom bekantskapen med dessa 
mineralier kunna anses hafva vunnit tillräckligt ökadt stöd i 
erfarenheten, för att vara förtjenta att omnämnas. 

Som bekant är uppfattningen af magnetkisens sammansätt- 
ning mycket vacklande, visserligen till väsendtlig del beroende 
derpa, att analysen ej alltid gifvit fullt öfverensstämmande resul- 
tater. BREITHAUPT, VON KOBELL m. fl. betrakta magnetkisen 
såsom enkelt jernsulfuret, hvilket dock G. RosE söker veder- 
lägga genom hänvisning pa de magnetiska’egenskaperna m. m., 
hvartill kommer bekantskapen med det meteoriska verkligen enkla 
svafveljernet. Antages sasom vanligen sker formeln Fe?S® sa- 
som uttryck för mineralets empiriska sammansättning, blir fragan, 
huru densamma bör rationelt betraktas, da man svarligen kan 
anse en dylik formel tillkomma en enkel förening med svafvel. 
RAMMELSBERG, liksdoin också ERDMANN i sin svenska lärobok 
m. fl., anser formeln 5FeS, Fe?S? såsom den antagligaste. DANA 
föredrager deremot formeln 6FeS, FeS? med varierande samman- 
sättning ända till 9FeS, FeS?. 

Dä man icke med säkerhet känner nagot annat mineral, 
hvari bisulfiden FeS? ingår såsom negativt membrum i ett svafvel- 


BLOMSTRAND, OM NÅGRA NYA SV. MINER. S. OM MAGNETKIS.SAMMANS, 25 


salt, synes onekligen snarast skäl att äfven här antaga sesqui- 
sulfidens närvaro. Men a andra sidan skulle vara anmärknings- 
värdt, om ett sa allmänt uppträdande mineral skulle förete en sa 
afvikande sammansättning som den i RAMMELSBERGS formel an- 
| tagna. Naturligast är utan tvifvel formeln 3FeS, Fe?S?. Frågan 
blir endast, om motsvarande empiriska formel Fe?S$ verkligen : 
öfverensstämmer med de många analyser, som hittills blifvit ut- 
förda, och hvarur formeln Fe7S? blifvit omedelbart härledd. 


Vi erhålla vid beräkning af ifrågavarande formler. 
För Fe7S8: S = 256 39.49. 
Fe = 392 60.51. 
648 100. 
Romsneaseusu 1:92 40.68. 
Fe = 280 DY DA 


472 100. 
RAMMELSBERG anför i sin mineralkemi följande 7 analyser: 
1 2 3. 4 5 6 Vv 


S =43.63 40.15 40.56 38.78 40.22 40.43 37.73. 
ler BOLD DY DOO NSP DET (02 

DANA, som ej upptager I och 7, anför dessutom i »System 
of Mineralogy» följande: 


8. 9. 10. 
> as) 40.2 39.41. 


Fe = 61.0 59.8 60.59. 
Medräknas alla de 10 analyserna, erhålles S = 40.01, men hvar- 
vid högsta differensen är 5.90. 


Uteslutes derför RAMMELSBERGS 1 och 7 såsom pa hvar sitt 
håll alltför mycket afvikande, erhålles såsom medium för de 8 
återstående S = 39.84 med högsta differensen 1.78. 


Räknas endast de 5 sinsemellan bäst öfverensstämmande, 
erhålles S = 40.28, differens 0.41. 

Bland de af DANA anförda 6 analyserna på nickelhaltig 
magnetkis, gifva de 4 närmast öfverensstämmande i medium 40.20, 
med högsta differensen 0.61. Medräknas de båda öfriga, blir 
medium 39.58 med differensen 2,47. 


20 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Om sålunda åt ett flertal af analyser gifves större rätt än 
åt enskilta undantagsfall, såsom den af RosE analyserade från 
Bodenmais (n:o 4), synas onekligen analyserna till och med sna- 
rare tala för formeln Fe?S$ än för den hittills allmänt antagna 
Fe7S2, | 

Ånnu sannolikare blir den förra af dessa formler, om vi 
icke endast lägga märke till det kombinerade jernets egenskap 
af normalt 6-atomigt, utan ock, och ännu mer, jemföra med 
andra i alla afseenden analoga nativa svafvelföreningar, hvilkas 
antal nu ytterligare ökats med den nyss omnämnda chalkopyr- 
rhotinen, som alltså skulle reducera sig till en blott artförändring 
af den enkla pyrrhotinen eller magnetkisen, i det jernet delvis 
ersatts af koppar. | 


Vi erhalla salunda följande mineralier af magnetkisens typ. 


IPNEDOGID 2095 000000 = 3FeS, Fes. 
i EE GS 3 
Chalkopyrrhotin. = CuS (Fes : 
Chalkomiklit ... .. = 3Q@uS, FeS?. 
Sternbergit......... = nn Fes? 
(Argyropyrrhotin) = 


Den atomistiska formeln för dessa föreningar är således: 
R>.S6.Fe och eger sin motsvarighet t. ex. i det vanliga oxid- 
hydratet: H$.06.Fe, i haloidsaltet K®.F16.Fe o. s. v. 


Vidare ega vi i kopparkisen ett exempel af det 2-basiskt 
verkande FeS?: 


Chalkopyrit €uS, FeS?. 


Den rationela formeln är: R.S?.FeS? och motsvarar t. ex. 
magnetjernet Fe.O?.FeO?, Göthiten H?.O?.FeO?2, haloidsaltet 
K?.el?.AlCl® o. s. v. 


Slutligen erbjuder oss det förut beskrifna syrehaltiga mine- 
ralet, sasom redan är anmärkt, ett exempel af ett 4-basiskt salt: 
Valleriit = 2CuS, FeS?+2MsO, FeO?+4H?0, 
med radikalformeln: R?.S?.FeS för den svafvelhaltiga delen. - 


BLOMSTRAND, OM NÅGRA NYA SV. MINER. S. OM MAGNETKIS. SAMMANS. 27 


Jernsesquisulfiden är således fullkomligt normalt, liksom jern- 
oxiden och motsvarande haloidföreningar, omvexlande 2-, 4- och 
6-basisk. En högre mättningskapacitet är ej af erfarenheten 
bevisad, och så länge detta ej är fallet är man lika berättigad 
som nödsakad att stadna vid de äfven theoretiskt sannolika 


formlerna. 


28 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
| | (Forts. frän sid. 18.) 


Från K. Akademie der Wissenschaften i Wien. 
Sitzungsberichte. Math.-Naturwiss. Classe. Abth. 1: 1868: 4—10. 


1869: 1—2. 

» » » » ©  Abth. 2: 1868: 5-—10. 
| 1869: 1—4. 

» Philos.-Hist. » 1868: 4—10. 1869: 1. 


Register zu Bd. 51—60. 
Anzeiger 1869: 5—18. 
Fontes rerum Austriarum. Abth. 2. Bd. 28—29. 
Archiv, Bd. 40: 1—2. 
Från Förenta Staternas RBegering i Washington. 

Report of the Commissioner of agriculture, 1867. 
GouLpD, B. A. Investigations in the military and anthropological 

statistics of American soldiers. Newyork 1869. 8:0. 

Från Smithsonian Institution i Washington. 
Annual report, 1867. 
Miscellaneous collections, N:o 189, 194. 
Från National Academy i Washington. 

Report 1866, 67. 


Från American Academy of Arts and Sciences i Boston. 
Memoirs, Vol. 1—4A. 
Proceedings, Vol. 7: 44—66. 
Från Society of Natural History i Boston. 
Memoirs, Vol. 1—4. 
Broceedinos VOL Il 
Occasional papers, 1. Boston 1869. 8:o. 


Från Museum of Comparative Zoology i Cambridge. 


Bulletin, N:o 8—13. 
Report, 1868. 


Från Observatorium i Cincinnati. 


ADAMS, J. Q. Oration on the occasion of laying the corner stone 
of an astronomical observatory in Cincinnati. Cinc. 1843. 8:0. 
Report, 1845. Cine. 1845. 8:0. 


(Forts. å sid. 34.) 


29 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 1. 
Stockholm. 


Om uppkomsten af s. k. åsgropar och lerlager i 


äsarnes inre, meddeladt ur ett bref 
från Lektor K. NORDENSKIÖLD. 


[Meddeladt den 12 Januari 1870.] 


Uti Öfversigterna af Finska Vetenskaps-Societetens För- 
handlingar V, s. 101, finnes intagen en »beskrifning öfver en 
kraterformig fördjupning a sandåsen vid Tammerfors af N. NOR- 
DENSKIÖLD». Jag har hört framkastas den idén, att dylika för- 
djupningar skulle härröra af stora ismassor, som stannat under 
sander. da den aflagrades, men sedermera småningom smultit 
bort och orsakat sandens instörtande. N. NORDENSKIÖLD der- 
emot ansag att deras uppkomst lättast kunde förklaras genom 
antagandet att en större massa af dy, jäslera eller annan lösjord 
ursprungligen legat på betydligt djup under sanden samt seder- 
mera blifvit på vissa ställen af vatten bortsköljd. Emellertid 
har jag inom Ewois kronopark i Tavastland varit i tillfälle att 
närmare undersöka tvenne mindre asgropar, hvilkas uppkomst 
synes mig förklarlig på ett vida enklare och naturligare sätt. 

En der belägen sjö, »Walkia-mustajärvi» benämnd, har sitt 
utlopp genom en åtminstone om våren lifligt forsande bäck, som 
för vattnet, till en uppå en vidsträckt sandmo belägen, krater- 
formig förpjupning, hvilken den merendels ungefär till hälften 
fyller med vatten. Walkia-mustajärvis areal är trettio tunnland, 
den eger ej några andra tillflöden än från vidsträckta till sjön 
stötande mossar och kärr. Om vår och höst eller eljest efter 
mycket starka, ihållande regn fylles den omnämnda fördjupningen 
intill bräddarne af vattnet, som då änyo bildande en liten bäck, 
rinner öfver till en annan kraterformig fördjupning, belägen på 


30 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


sidan om den första. Uti denna andra fördjupning är man ofta 
i tillfälle att se vattnet omedelbart rinna ner i sandmon emellan 
några i bottnen af fördjupningen belägna kala stenar, endast 
bevuxna med en sparsam alg-vegetation, lik den man finner på 
stenar och berghällar, hvilka tidtals äro betäckta med vatten, 
tidtals torra. Stiger vattnet uti sjön yttermera, så fylles äfven 
den andra fördjupningen med vatten, som da derstädes bildar en 
jemn, lugn yta, på samma sätt som i den första gropen, utan 
att dock erhålla något annat utlopp än det redan omnämnda 
underjordiska. Jag -har, ehuru jag ganska ofta besökt stället, 
aldrig funnit den första fördjupningen utan vatten, men en i 
närheten boende torpare säger sig någongång, under ovanligt heta 
och torra somrar, hafva sett äfven den blifva uttömd, och bäcken 
då försvinna ner uti sandmon emellan några på den första för- 
djupningens botten befintliga stenar, alldeles på samma sätt som 
det höst och var försiggår ı den sednare fördjupningen. Hvar- 
dera af dessa åsgropar har således ett underjordiskt utlopp. 
Det genom åsgroparne i sanden försvinnande vattnet utträder 
dock ett stycke derifrån återigen i dagen och bildar nu en källa 
uti en liten sank äng, hvilken sammanhänger med ett kärr, hvars 
vatten silar sig under en sandås till en sjö med öppet aflopp. 
Då beggedera äsgroparne äro alldeles fyllda med vatten, skall 
enligt uppgift af torparen den nämnda källans ådror framspringa 
så lifligt, att de höja sig en half aln öfver den kringliggande 
vattenytan. Vid närmare undersökning af kringliggande terräng- 
och jordmänsförhällanden fann jag följande. Verklig lera saknas 
fullständigt i trakten. Sandmon består till det mesta af groft 
grus, i hvilket här och der en eller annan större rullsten befin- 
ner sig. Jordborrningar som jag gjorde i närheten af källan 
visade, att under den öfverst belägna dyjorden befinner sig ett 
ganska mägtigt lager af så ytterst fin sand, att den i fuktigt 
tillstånd eger en viss sammanhållighet, och vid hastigt påseende 
skulle man kunna tro den vara lera; först då den något torkat 
kan man urskilja enskilda sandkorn och den visar sig nu vara 
fullkomligt ren sand. Detta ytterst finkorniga sandlager finnes 


' NORDENSKIÖLD, OM UPPKOMSTEN AF ÅSGROPAR. 31 


endast under ängen i närmaste omgifningar af källan, men sträcker 
sig ej in i sandmon, åtminstone kunde jag der ej påträffa det, 
ehuru jag i närheten 'af ängen nedträngde med jordborren i sand- 
mon till djupare belägen niveau än den fina sandens vid källan. 
Inunder den fina sanden päträffar man groft grus lika med det 
hvaraf hela den kringliggande sandmon består. 

På grund af ofvan påpekade förhållanden synes det mig 
alldeles påfallande, att den fina sanden i närheten af källan 
småningom blifvit ditförd af det inunder sandmon rinnande vatt- 
net från de tvenne fördjupningar, i hvilka Walkia-mustajärvi ut- 
gjuter sig större delen af året genom underjordiska kanaler, och 
att dessa fördjupningar just uppkommit genom den fina sandens- 
bortsköljande ifrån det gröfre gruset. Det är naturligt att på 
detta sätt ett tomrum måste uppstå på det ställe, der rännilen 
silar sig ned i sanden, hvilket snart ger upphof till den krater- 
lika fördjupningen. 

Åsgropar förekomma inom Lampis samt derintill stötande 
socknar uti snart sagdt tallös mängd. Jag har varit i tillfälle 
att se dylika, hvilkas djup jag uppskattat till omkring hundra 
fot, med stöd af höga fullvuxna granar, hvilka växa pa äsgropens 
botten, men med sina toppar ej nå gropens öfversta rand. I 
alla de fall, der jag tagit kringliggande terräng i noggrannare 
betraktande, har det förefallit mig, att man ganska väl kunde 
föreställa sig, det vattnet från en på ena sidan om åsen belägen 
sjö eller en vidsträckt sumpmark silar sig under åsen till en på 
dess andra sida befintlig lägre belägen sjö. Ett vanligt före- 
ställningssätt är, att om tvenne sjöar med olika nivå befinna 
sig i närheten af hvarandra, de alltid måste vara åtskiljda af 
något berg eller något lerlager eller betydligare dylager. Att 
denna äsigt emellertid ej är alldeles allmänt tillämplig har jag 
ofta funnit. Hela Ewois kronopark kan betraktas såsom belägen 
uppa en utplattad sandås; berg framträda i dagen endast på 
några få ställen, och lerlager äro så sällsynta, att man flere- 
‚städes nödgas hemta den till förefallande murningsarbeten be- 
höfliga leran uppå mer än en half mils afständ. Emellertid är 


32 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


hela trakten öfversällad af små insjöar, bland hvilka tvenne 
alldeles nära intill hvarandra belägna ganska ofta hafva en 
niva-skillnad af 10—20 fot, utan att det finnes någon anledning 
till att tro, det berg eller lera förekomma i den dem åtskiljande 
sandmon eller åsen. I dylika fall har jag föreställt mig, att 
grundvattnet från den lägre belägna sjön sträcker sig inunder 
den högre sjön, dervid öfverallt sammanblandande sig med dennas 
grundvatten, hvars öfra yta småningom sänker sig emot den lägre 
sjön. Detta sistnämnda grundvatten måste således befinna sig i 
ständig rörelse, men till följd af friktionen emellan vattnet och 
sandpartiklarne måste denna rörelse blifva ytterst långsam, så att 
det t. ex. lätt kan inträffa, att hela den vattenqvantitet, som 
genom grundvattenströmmen utgjuter sig i den lägre sjön, icke 
är större än den vattenqvantitet, som under samma tid ditföres 
af en i dagen öppet flytande bäck eller å, hvilken till äfventyrs 
sammanbinder de begge sjöarne på betydliga omvägar. Huru 
långsam grundvattenströmmens rörelse än må vara, så måste den 
dock i tidernas längd småningom åstadkomma en förflyttning af 
de finare sandparticklarne till lägre belägna ställen, och tillfölje 
deraf till en viss grad nedtrycka eller utplatta mon eller sand- 
asen, som ätskiljer de begge sjöarne. För en uppmärksam- 
mare betraktare af terrängförhållandena på våra sandmoar, är 
det ock någonting mycket vanligt, att emellan tvenne sjöar finna 
en långsträckt intryckning i marken, som eger utseendet af att 
vara lemningen af en derstädes i fordna tider framgäende a, 
hvilken sedermera blifvit torrlagd derigenom att vattenytan i 
den öfre sjön fallit genom erhållande af ett nytt mera vatten- 
uppslukande utlopp. Emellanåt äro dessa gamla strömfaror 
smala, emellanåt åter ega de en tvärgenomskärning så betydlig, 
att en djerfvare fantasi kanske vore böjd för att tänka sig det 
trakten i fordna tider varit genomfluten af en väldig ström, hvars 
like numera ej påträffas i nära nejder, och hvilken under sitt 
lopp utgräft de fördjupningar i hvilka nu, då strömmen sjelf 
upphört, små sjöar befinna sig. För mig tyckes det emellertid, 
att man lättast kan förklara uppkomsten af dylika skenbara 


NORDENSKIÖLD, OM UPPKOMSTEN AF ÅSGROPAR. 33 


gamla strömfaror, genom antagandet att de äro det i dagen 
synliga, sedan flere sekler tillbaka fortgående, arbetet af grund- 
vattenströmmar, som framskrida på djupet i sanden. 

Att dylika under jordytan eller från jordytan till lägre be- 
lägna lager framlöpande strömmar, ja sjelfva det nedträngande 
regnvattnet, åa andra sidan ofta måste atadkomma nya, så att 
säga sekundära lerlager eller fina sandlager i det inre af den 
redan färdigbildade åsen, är ganska naturligt, och jag tror att 
många af de i asarne befintliga, bland sanden nästan nyck fullt sprid- 
da lerlager, hvilkas närvaro hittills i så betydlig mån försvårat 
uppställandet af en antaglig teori för asarnes bildning, uppkommit 
på detta sätt. Det är också derföre, som jag ansett ofvanstäende 
iakttagelser förtjena någon närmare uppmärksamhet. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. Diogo I 3 


34 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Hört: från sid. 28.) 


Från Staats-Ackerbaubehörde von Ohio i Columbus. 
Jahresbericht, 22. 


Från California Academy of Natural Sciences i S. Francisco. 


Proceedings, Vol. 4: 1. 


Från Medical Society i Newyork. 
Transactions, 1866—68. 


Fran Lyceum of Natural History i Newyork. 
Annals, Vol. 9: 1—4. 


Från Academy of Natural Sciences i Philadelphia. 
Journal, Vol. 6: 3. q 


Från American Philosophical Society i Philadelphia. 
Proceedings, N:o 80. 


Från Society of Natural History i Portland. 


Broceedines, NVol.21:70: 
Report of the commissioners of fisheries of the state of Maine 1867, 68. 


Frän Essex Institute i Salem. 


Proceedings, Vol. 5: 7—8. 


| Från Peabody Academy of Science i Salem. 


Memoirs, Vol. 1: 1. 1869. 

Report, 1869. 

The American Naturalist, Vol. 2. 

Daily programme of the 18:th meeting of the American Association 
for the advancement of science, 1869. 


Från Utgifvarne. ’ 


Annales des sciences g6ologiques par M. Hebert & A. Milne-Rdwards, 
1b. 2a 
American Journal of Science, N:o 136—140. 


STOCKHOLM, 1869. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 27. 1870. | Mi 2. 


Onsdagen den 9 Februari. 


Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens ledamot, Professoren 
vid Universitetet i Christiania, ANTON MARTIN SCHWEIGAARD 
med döden afgatt. | 


Efter af utsedde Komiterade afgifvet tillstyrkande antogos 
följande afhandlingar till införande i Akademiens Handlingar: 
af Professor ÖSWALD HEER, »Die miocene Flora und Fauna 
Spitzbergens»; af Hr STAL, »Enumeratio Hemipterorum»; af 
Intendenten A. W. MALM, »Cete i Sveriges Museer år 1869», 


Företeddes en ny af Hr J. ERICSSON författad och insänd 
afhandling med titel: »Solvärmens inflytande på jordens rotations- 


rörelse». 


Hr AGARDH redogjorde för innehållet af ofvannämnda, af 
Professor HEER författade afhandling om Spetsbergens miocena 
flora, hvarefter Hr S. LovEn, med anledning af afhandlingens 
zoologiska del, tillfogade några anmärkningar om möjligheten af 
en varmare tid efter glacialtiden eller emellan två sådana tider. 


Med anledning af en af Docenten F. A. SMITT afgifven be- 
rättelse redogjorde Hr S. LovEn vidare för förloppet af Kor- | 
vetten »Josephines» resa 1 Atlantiska Oceanen förliden sommar, 
hvarvid Docenten SMITT och Candidaten LJUNGMAN varit sasom 
naturforskare följaktige. : 


Hr ANDERSSON refererade en af Läroverksadjunkten N. J. 
SCHEUTZ afgifven berättelse om. den af honom, med understöd 
af Akademien, sistlidne sommar utförda resa i Småland för bryo- 


36 
logiskt ändamål”; densamme meddelade, att Riksmuseum nyligen 
från Museum i Kew erhållit fortsättning af Ostindiska Kompa- 
niets växtsamling samt ett exemplar af Welwitschia mirabilis, 
äfvensom ' från Doktor MÜLLER i Melbourne ett stort exemplar 
af Dieksonia antarctica, öfver hvilka två sednare växters natur- 
historia Hr ANDERSSON lemnade en skildring. 


Hr NORDENSKIÖLD öfverlemnade en af honom författad för- 
teckning öfver de i Riksmusei mineralogiska samling förvarade 
meteoriter”, samt redogjorde för inuehallet af en af Skepparen 
JOHANNESEN i Tromsö förd journal öfver strömsättningar, is- 
förhållanden och hafsdjup i Kariska hafvet, iakttagna under en 
sommaren 1869 för första gången utförd, särdeles lycklig seglats 


ı nämnda del af polarhafvet“. 


Hr STÅL refererade en af Läroverksadjunkten ©. J. NEU- 
MAN aflemnad berättelse om den resa, som han med bidrag af 
Akademien nästlidne ar företagit för undersökning af Vester- 


söthlands hydrachnider*“. 


Sekreteraren föredrog a författarnes vägnar följande upp- 
satser: af Lektor G. R. DAHLANDER, »Om nagra tillämpningar 
i mekaniken af de geometriska rörelselagarne»”; af Studeranden 
A. W. CRONANDER, »Bidrag till kännedomen om fosforoxiklori- 


dens och analoga föreningars konstitution»*. 


Till ledamot af Akademien: kallades genom anställdt val 
e. 0. Professorn vid Lunds Universitet Dr OTTO MARTIN TORELL. 


På förslag af dertill utsedde Komiterade beslöt Akademien; 
att innevarande års LETTERSTEDTSKA pris för utmärkt original- 
arbete skulle tilldelas. Comministern i Clara församling i hufvud- 
staden J. W. BECKMAN för hans förtjenstfulla arbete: »Försök 
till en Svensk Psalmhistoria». 


Åfvenledes på förslag af särskilda Komiterade beslöt Aka- 
demien, att de LETTERSTEDSKA räntemedel, som Akademien .: 
eger att använda för utförande af maktpåliggande undersökningar 
eller, efter Akademiens godtfinnande, för andra ändamål, inne- 


37 
varande ar skulle begagnas för anställande af en geognostisk 
undersökning af, Dalarnes siluriska formation, hvilken undersök- 
nings utförande skulle uppdragas at Lektorn vid Gefle högre 
elementarläroverk S. L. TÖRNQVIST. 


Det LETTERSTEDTSKA priset för utmärkt öfversättniog till 
Svenska språket ansag sig Akademien, i likhet med hvad Ko- 
miterade hemställt, detta år icke hafva giltigt skäl att utdela. 


Från K. Vitterhets-Historie- och Antiqvitets Akademien hade 
skrifvelse ingått med anmälan derom, att bemälde Akademie till 
LETTERSTEDTSK rese-stipendiat för aret utsett e. o. Amanuensen 
vid samma Akademie Fil. Doktorn HANS O. H. HILDEBRAND. 


Följande skänker anmäldes: 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
Frän R. Institution of Great Britain. 
Proceedings, N:o 43—50. 
Fran Societe de Biologie i Paris. 


Comptes rendus des séances & me&moires, T. 17. 


Från Societe, des Sciences Physiques & Naturelles i Bordeaux. 


IMomomesul 934. RN i: 
Extrait des proces-verbaux des séances, 1868/69: a—e. 


Från Societe Linncenne i Bordeaus. 


Netessa 26:2 


Fran Societe Imp. des Sciences Naturelles i Oherbourg. 
Mémoires, T. 14. 
Fran Societe Imp. d’Agriculture, I Histoire Naturelle & des Arts Lyon. 
Annales, 3:e Ser. T. 8: ı1. 
Från Academie Imp. des Sciences, Belles-Lettres & Arts i Lyon, 


Mémoires. Classe des lettres, 129! 


Från Académie de Stanislas i Nancy. 
Memoires, 1856. 


38 


Från Academie Imp. des Sciences, Inscriptions & Belles-Lettres 
i Toulouse. 
Memoires 3 Dä IN I 


Från Accademia Pontif. de Nuovi Lincei i Rom. 
Attı, Anno Jil IB 


Från K. Akademie van Wetenschappen i Amsterdam. 


Abhandelingen. Afd. Letterkunde, D. 4. 
‘ Verslagen. Afd. Natuurkunde, D. 3. 
Jaarboek, 1868. 

Processen-verbaal, 1868/69. 


Från Genootschap Natura Artis Magistra i Amsterdam. 
Bijdragen tot de Dierkunde, Afl. 9. 


Frän Musee Teyler i Harlem. 


Archives, Vol. 1—2: 1—3. 

Catalogue de la collection pale&ontologique par ©. T. WINKLER, Livr. 
16. Suppl.Eive 1, Harlem 1863—68.7°%:0. 

Catalogue de la bibliotheque. Harlem 1865. 8:0. 


Fran K. Meteorologisch Instituut i Utrecht. 
Jaarboek, 1868. 


Fran K. Natuurkundig Vereeniging van Nederlandsch Indie i Batavia. 
Natuurkundig Tijdschrift, D. 30: 3—6. 


Från Procincial. Utrechtsch Genootschap van Kunsten en Weten- 
schappen i Utrecht. 


Verhandelingen, D. 9—10: Utr. 18012. 8:0. 

Nieuwe Verhandelingen, D. 1—17. Utr. 1822. 

Program, 1845 —46. 

Verslag van het verhandeling in de algemeene vergadering, 1847—1869. 

Anteckeningen van het verhandeling in de sectie-vergaderingen, 1845 
— 1869. 

Lijs van aoeken bekscrende an de Utrechtsch Gereplselen, Utr. 
1864. 8:0. 

Catalogus der archeologische Versamling. Utr. 1868. An 

CLAPARIDE, EB. KRecherches, sur l’evolution des Araignees. Utr. 


1862. 4:o. 
SEMPER, ©. Entwickelungsgeschichte der Ampullaria polita. Desheyes. 
Utr. 1862. 4:o. 


Harrıng, P. L’Appareil episternal des siseaux. Utr. 1864. 4:0. 


(Forts. a sid. 74.) 


39 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 2. 


Stockholm. 


Förteckning på Meteoriter i Riksmusei Mineralogiska 


D 


10. 


11. 


samlingar. 


[Meddeladt den 9 Februari 1870]. 


A. Stenmeteoriter. 


Falltiden. Vigten i gram. 


1492, Nov. 16. Zönsisheim. 2 stycken, köpta, det, 
ena af SAEMANN, det andra af KRANTZ. Vid en af 
stufferna är fogad en gammal tysk etikett. »Aechtes 
Fragment von dem 260 & schweren Aerolithen, 1492 
d. 7:te Nov. bei Ensisheim in Oberelsas vom Himmel 


GOA) ve00.02000enBaB6ae ohren BRBE BEN onen ID a bl. 
1753, Juli 3. Tabor. 2 stycken. Erhållna från Mu- 
SOL VW gonOn Ve NIGERIAS ee 14. 
1768, September 13. Zuce. Erhällen från Museet i 
Wien genom V. TSCHERMAR........................ 2... fragment. 
1768, Nov. 20. Mauerkirchen. Berzelii samling...... 13. 
1785, Februari 19. Zichstedt. Erhällen från Museet 
1 Mümehengcenomay KoBBER I. ee. fragment. 
1790, Juli 24. Barbotan. Lemnad till Berzelii sam- 
Iine@a®BORMGHNERIE NDR an 17. 
1794, Juni 16. Stena. Erhållen genom WÖHLER 
fr Um Ain Sema &öttingen Mein. den. a: 
1795, December 13. Wold Cottage. Erhällen fran 
British Museum genom MASKELYNE ....ssseseosssssossstansns 54. 


1797, Januari 4. Belaja Zerkwa. Köpt af SAEMANN 66. 
1798, December 13. Denares. 2 stycken, lemnade 
GUI SZ ens a malin oj a be AV EL DE 8. 
1803, April 26. VAigle. 4 stycken, det största, en 
hel sten vägande 418 gr., köpt af KRANTZ, ett fragment 


lemnadt af LUCAS till Berzelii samling 0. s. V......... 600. 


40 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Falltiden. . | Vigten i gram. 
12. 1806, Mars 15. Alais. Smärre fragmenter, lemnade 

AT CASE Ste NS amin of 3. 

13. 1807, December 14. Weston. Berzelii samling ....... 55. 


14. 1808, Maj 22. Stannern. 2 stycken, det ena lem- 
nadt af V. REICHENBACH till BERZELIUS, det andra 


Köpt Ra LET RANTZ.... RS ER DER BE. ERT RR DIE 
15. 1808, Sept. 3. Lissa. Erhällen från Museet i Wien 
TENOIN SV, ESCHRERMART. a ran Ne Re EUREN: 16. 


16. 1810, November 23. Charsonville. Flere stycken, 
ett från »Orleans» lemnadt af LUCAS till BERZELIUS, 


ale. Öna KÖN a ES AEI AN se 107. 
17. 1811, Juli 8. Derlanguillas. Lemnad af LUCAS till 
Berzelu. samlınar ur... ee RR 35. 
18. 1812, April 10. Toulouse. Lemnad af Lucas till 
Berzelii . samlına m. ne Sa 0 SRA NER 4. 
19. 1812, April 15. Hrwleben. Etikett af MOSANDER 
medepaskniitı»Michaelisyy a Se ee ns IvssodrNbo svs 31. 


20. 1812, Augusti 5. Chantonnay. Lemnad af BROCHANT 


21. 1813, December 13. Luotolaks. 

Fran detta märkvärdiga fall föreligga 2:ne skarpt 
skilda, endast genom en nästan fullständig brist pa 
metalliska beståndsdelar öfverensstämmande varie- 
teter. | 

a) Den af BERZELIUS undersökta stenen. Lem- 
nad af N. NORDENSKIÖLD till Berzelii samling......... 11. 

b) Bit af den i Helsingfors Universitets samling 
förvarade, af ARPPE beskrifna meteoriten................. 99. 
a) bildar en nästan homogen, leucitlik, hvit eller svagt grön- 
aktig, fettglänsande massa, i hvilken endast här och der smärre 
svarta, efter hvad det tycks oktaödriska prickar äro insprängda; 
b) deremot ett löst sammanhängande aggregat af: 1:0 större, 
svarta, kantiga, stundom på ytan liksom smälta körtlar. 2:0 gula 


' 


FÖRTECKN. PÅ METRORITER I RIKSMUSEI MINERAL. SAMLINGAR. 41 


olivinkorn. 3:0 en eller” annan bländande hvit kula. 4:0 diverse 
bruna och svarta korn. 5:to en eller annan metallisk partickel m. m. 
De olika bestandsdelarne äro sammanbundne med ett löst, gratt 
bindemedel, hvarigenom det hela får utseende nära nog af groft 
murbruk, som på vissa ställen är betäckt med en vackert glän- 
sande, svart hinna. Två olika slag af nästan jernfria Meteoriter 
tyckas således förekomma från detta fall, hvilket förklarar den 
betydliga olikheten mellan ARPPES och BERZELII analyser. I 
Upsala samling förvaras ett stycke af var. b: De 2:ne små 
under a) anförda fragmenterna öfverensstämma fullständigt med 
BERZELII beskrifning på det mineral han analyseradt, och besta 
sasom nämnde analys utvisar af ungefär 93 4 1 syror löslig 
olivin, 6 % olösliga silikater, magnetisk jernmalm, svafveljern 
och I % kromjern. 
22. 1814, September 15. Agen. Lemnad af Lucas till 

Berzelii samling............ ...... a Re RG 4. 
23. 1815, October 3. Chassigny., Fragmenter, Köpta af 

SUN BINANIN ESR UAE be ET ERA TEN ES RS SI rd ae osar 2. 


24. 1818, Juni. Seres. Lemnad af SCHEERER till BER- 


SHIRT nee ee Se a lee Ga north 4. 

25. 1819, Juni 13. Ionzac. Erhällen från Museet i Wien 
Sao. Wo USCHITRTÄRT. ee As NAN u RER 1. 

26. 1820, Juli 12. Lixna. Erhällen från Museet i Göt- 
UNGEnE CehOm WW ÖL ee ee 42. 

27. 1821, Juni 15. Zuvinas. Lemnad af G. Ros, till 
Beweliigsamlin aaa m. nel an 1. 


28. 1824, Januari 15. Renazzo. Berzelii samling. Origi- 
naletikett af RANZONI. Den erhållna stuffen vägde 


UrSp Run OM OC neo Te re SE RN AE EA CE RENSA SE 40. 
29. 1828, Juni 4. Richmond. Erhällen af SHEPARD .. 6. 
30. 1829, Maj 8. Forsyth. Erhällen af SHEPARD........ 10, 


31. 1831, Juli 18. Vowille. Fragmenter, köpta af Pı- 
SANI. (Fransk originaletikett af September 12:te 1831, 
undertecknad G. L. — sannolikt GILLET DE LAU MONT) 3. 


42 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Falltiden. Vigten i gram. 
32. 1833, Nov. 25. Blansko. Lemnad af V. REICHEN- 
BACHSUSDERZEIIUSE nun... SL RARE EA 43. 
33. 1836, November 11. Macao. Erhållen från Museet 
IAWoenssenom, v. ESR RMAK OUT 2 RNE 30. 
34. 1838, Juni 6. Chandakopoor. Köpt af KRANTZ..... 3. 
35. 1838, October 13. Cold Bokkeveldt. Erhällen fran 
‘ British Museum genom MASKELYNE .............. MER ge 10. 


36. 1839, Februari 13. Pine Bluf. Köpt af SAEMANN fragm. 
37. 1841, Juni 12. Chäteau Renard. Köpt af SAEMANN 89. 


38. 1843, Mars 25. Dishopvelle. Köpt af SAEMANN .... Te 
39. 1843, September 16. Kleinwenden. Erhällen från 
Museet i Göttingen genom WÖHLER (G. ROSE)....... fragm. 


40. 1844, Januari. Dolores Hidalgo. Köpt af Pısanı 2. 
41. 1846, December 25. Schönenberg. Erhällen fran Mu- 

seet, 1, München oenom ER. Kopprmere ee fragm. 
42. 1847, Februari 25. Linn County. 2:ne stycken, det 
| ena med SHEPARDS etikett, det andra köpt af SAE- 

MANN: NR. NEN N EIN NRA SA RNE 189. 
43. 1848, Maj 20. Castine. Erhällen af NEVILLE ........ fragm. 
44. 1848, Dec. 27. Schie. Stycke af den i Christiania 

Universitets samling förvarade stenen, erhållet genom 

KJERULE rd ENA On NE RS ser 41. 
45. 1849, October 31. Cabarras County. 2:ne stycken, 

det ena köpt af SAEMANN, det andra erhållet af 


SHEPARDERE N FENA SERNER FEAR RSA SATA ae 53. 
46. 1850, Nov. 30. Shalka. Erhällen från British Mu- 
Jona ang MENSKINNANEN 26000000001 33. 
47. 1852, Januari 23. Yatoor. Erhällen från Museet i 
Göttingensoenom SWOHLERN ee ee fragın. 
48. 1852, September 4. Mezö-Madaras. 'Tvenne stycken, 
största vägande 473 gr., köpta af KRANTZ......... a; 508. 
49. Funnen 1852. Mainz. Erhällen från Museet i Göt- 
; tingenoenomWMVOHTLER. ee LEE Eee rs RASA T. 


50. 1853, Februari 10. Gürgenti. Köpt af KRANTZ 1869 47. 


66. 


67. 


FÖRTECKN. PÅ METEORITER I RIKSMUSEI MINERAL. SAMLINGAR. 43 


Falltiden. Vigten i gram. 


. 1855, Maj 13. Oesel. Erhållen från Museen i Dorpat 


BENOIDMYZEEETREWINGRU BEE N al rasch 


. 1855, Maj 13. Bremervörde. Köpt af KRANT2...... 


1856, Augusti 5. Petersburg, Tennesse. 2:ne stycken, 
det ena köpt af 'SAEMANN, det andra erhållet af SHE- 


1857, Februari 28. Parnallee. 2:ne stycken, köpta 
AGB SANEIV DANEBEN TAR ANA 


1857, Dec. 27. Quenggouk. Erhällen af SHEPARD 
1858, December 9. Aussun 0. Clarac. 2:ne stycken, 
KO LA A TENS VAN IVIA N NERSIE En AN 
1859, Mars 28. Harrison County. Erhällen genom 
EIS ANH@ITANGSHEPARDE NS N. ern 


. 1860, Februari 2. ' Alessandria. Köpt af SAEMANN 


1861, Maj 1. New Concord. 2:ne stycken, köpta af 
KUERZANDZEOCHESAHMANNNE En Be NS 
1861, Maj 12. Garuckpur, Butsura. Erhällen från 
British Museum genom MASKELYNE............... SLA 
1862, October 7. Meno. 'Erhållen af NEVILLE....... 


2. 1863, Juni 2. Buschoyf. Erhållet från Museet i 


Dorpatgsenom- GREWINER SSE SER re ar 


. 1863, Augusti 8. Pillistfer. Erhället från Museet i 


Dorpategenomeya GREWINGKE ER nn. ae 
1863, December 7. Tourinnes-la-Goss. Fragmenter, 
köpta af SAEMANN............... N 
1864, April 12. Nerft. Fragmenter, erhållna från 


"Museet i Dorpat genom V. GREWINGK............. u. 


1864, Maj 14. Orgueil. Flere stycken, numera till 
undvikande af vittring inblasta i glasrör, erhållna dels 
genom köp af SAEMANN dels genom byte från Musé 
deli stonenNapurellenie Barısı „ame. a. ae 
1866, Maj 30. St. Mesmin. 2:ne fragmenter, köpta 
af PISANI 


.ırnr nor L ED EDEL ODE ED TE OD FAR ELBE O LET ET TEE ET LEE BEE BET TO LE ET VE 


310. 


. 44 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Falltiden. Vigten i gram. 


68. 1866, Juni 9. Knyahinya. Flera hela stenar, de 
största vägande 4,064 och 2,236 gr.; de flesta köpta 


at CI BN NIE ER ET EI SER Re LO 0 SEN 6,497. 
69. 1868, Januari 30. Pultusk. Flera stenar, af hvilka 
- den största af KRANTZ inköpta väger 2,893 gr........ 3,966. 


70. 1868, Maj 22. Slavetic. 2:me fragmenter, erhållna 


fran Museerna i Wien och Göttingen genom TSCHER- 


NAR OCh VIO EN REN frag. 
71. 1868, December 5. Frankfurt, Alabama. Fragmen- . 
tergerhällna saß SHIRBARD 2. 25 150 Ne TE RE KO fragm. 


72. 1869, Januari 1. Hessle-Arnö. 
a) Vanliga Stenmeteoriter från detta fall. Öfver 
hälften af de nedfallna stenarne inköptes kort efter 
fallet vid fyndorten för Riksmusei mineralogiska af- 
delning. Af dessa har Museum än 1 behall 378 för 
"det mesta hela stenar, 1 viot varierande emellan 1,791 
SEKochUNTWor et |lsammansgeyasaındere ee Sal 
b) Prof af det samtidigt nedfallna kolpulvret. 
73. 1869, Maj 22. Cleguerac. Erhållen genom PIsAnt... 1,231. 


B. Sten-jernmeteoriter. 
Fyndtiden. 


74. 1749. Krasnojarsk. Flere vackra stuffer, erhållna 
dels från Bergs-Kollegium, dels från Gaddska sam- 
lingen, dels af G. RoSE, GEYER, BAHR m. fl. Stycken 
af detta jern äro mycket allmänna i Sverige och hafva 
kanske någongång hitkommit direkte fran Ural........ 561. 
75? Omkring 1500? Stora Bärby? 

Med anledning af det uppseende som meteorstens- 
fallet vid Hessle åstadkom, och det höga pris som 
betaltes för meteorstenarne, inlemnades till Akade- 
mien en mängd stenbitar af olika slag, som utgåfvos 
för meteoriter. Bland dessa befann sig äfven ett stycke 
olivinblandadt meteorjern, hvilket på det bestämdaste 
uppgafs vara ett fragment af en sten, som på 1500- 


76. 


30. 
31. 


83. 


34. 


Fyndtiden. 


talet skulle hafva nedfallit på Stora Bärby gärde i 
Giresta socken af Upsala län. Till utseendet liknar 
dock detta stycke till den grad Pallas meteorjernet, 
hvilket i'otaliga stuffer varit spridt i Sverige, att 
jag ej tvekar att förklara det hela uppgiften beror 


1804. Mistecå i Oaxaca. Ett större och 3:ne smärre 
fragmenter, erhållna af Professor WILANDER. Ori- 
ginaletiketten lyder: » Von einer etwa 25 Pfund schwe- 


FÖRTECKN. PÅ METEORITER I RIKSMUSEI MINERAL. SAMLINGAR. 40 


Vigten 1 gram. 


Pagewonnilionlokalisermon.. Me. ae 27. 
1751. Steinbah i Sachsen. . Förmodligen förvarad se- 
dan äldre tider i Akademiens samling under namn af 
Siberiskt meteorjern. Fyndorten rättad af PARTSCH. 
Jemför Die Meteoriten ete. BDeschriben von PAUL 
PENIS CE Zen SA SD goes ANN MN 63. 
SG LNenrsgrun. Inkopt at RANmZER en: 662. 
1861. Dreitenbach. Erhallen från Museet i Göttin- 
Sön COLOR NYOÖELIBR gg N een EEE 15. 
1827. Atakama. Flere stycken, köpta af Herrar 
INIRANNINA OO BISANDer er. ee 425 
12308 Pr aınNoltze op an DESKRANDZET N 106. 
1863. Tanacera pass, Atakama. Erhållet genom 
OEL er. a BEONDR a R do 
C. Jernmeteoriter. 
1751, Maj 26. Harashina. - Erhållen från Wiener- 
samlingen genom V. TSCHERMAK ............. RANE fragm. 
1784. Toluca. Flere vackra stycken, inköpta af 
KRANTZ. Bland dessa finnas 2:ne hela meteoriter, 
den ena vägande 1,220 gr., den andra 42 k........... 44,172. 
1784. Bemdego. Ett stycke, hemfördt af MARTIUS, 
erhållet genom FR. v. KOBELL från Museum i 
Min en euere a BE. DE 204. 
1793, Cap. Erhällen genom WÖHLER från sam- 
lingen i Göttingen, etikett af PARTSCH .................... 3. 


40 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


OT. 


88. 
89. 
90. 


91. 
92. 
93. 


94. 


96. 


le 


Fyndtiden. \ Vigten 


ren angeblichen Meteoreisenmasse, die in der Nähe 
von OQawaca in Mexico gefunden sein soll, und etwa 
1826 von dem vormaligen Bergsecretair VON USLAR, 
damals Director einer englisch-mexicanischen Berg- 
werksgesellschaft in Oaxaca, nach Deutschland ge- 
schickt ist». | 


1805 (1811). Durango. Fem smärre stycken fran 
Berzelii samling, under etikett »Fer de Mexique. 


Emo ER RN 2 OR RIDER See 


1811. Elbogen. Berzelii samling. Erhallen af LUCAS 
INNE 2 Tenartor KOptrareerAnnZ 


1814 (1808). Hed River i Texas. Tre stycken, 
det största vägande 601 gr., köpt af KRANTZ, ett 
mindre af SAEMANN och slutligen det tredje (tyd- 
ligen smidet) från Berzelii samling. BERZELIUS hade 
erhållit stycket af Statssekreteraren SKOGMAN. Enligt 
den bifogade originaletiketten är profvet från ett stycke 
3 fot 4 tum långt, 2 fot 41 tum bredt, vägande 3,000 
T och af en egentlig vigt = 7,4 


, 


Pe00-08 LE LEE EEE LEE LO LE LEO LT Tr PR 


1819. Niakarnak, Grönland. Från Museum i Kö- 
PenhamnscenomSJoNSRRUDZe 
1828. La Caille. 2:ne stycken, det ena från Berzelii 
Samlıng, detzandta,köpt.at Krännzm 


1834. Clairborne. Berzelii samling, från ©. J. JACK- 


uno no E EEE OLE LT EL EEE TOLLE EDEL EL FT ET LEE TEE EDEL ETE LE LEE OT ET LOL TEE ECT DET 1. 0. 


1839. Putnam County. 2:ne stycken, det ena köpt 
af SAEMANN, det andra erhallet af SHEPARD 


1840. Cocke och Sevier County Tennesse. Köpta 
(TS ANV 10 Ch SSA MANNEN: 90 RASAR RN SA ne 
1841. Seriba. Erhållen genom BRUSH från Yale Col- 
lege iaNforra Amerika da RN N ONE TS 


1844. Arva. Flere stycken, det största vägande 


425 gr., från KRANTZ; de öfriga från V. HORNBERG 


i gram. 


59. 
20. 
169. 


692. 
324. 
75. 
44. 
=> 


25. 
83. 


549. 


FÖRTECKN. PÅ METEORITER I RIKSMUSEI MINERAL. SAMLINGAR. 47 


98. 


99. 
100. 


101. 


102. 
103. 
104. 
105. 
106. 


107. 
108. 


109. 
110. 


111. 
112. 
113. 
114. 
115. 
116. 
117. 
118. 
ER 


120. 


Fyndtiden. Vigten i gram. 


1844. Burlington. Köpt af PISANI (originaletikett 
ÖNS EI AST ID) Borna a ee ie ee N 
1845. Lockport. Köpt af SAEMANN. ........... 
1847, Juni 14. Braunau. Fran NEVILL ......... a 


SIE Seelasgenz KopL ar KRANIZ ee... 


"1849. Munfreesboro‘. Exhällen af SHEPARD......... 
1849. Chesterville. 2:ne stycken, erhållna af SHE- 
PANDA KOR 
1850. Schweiz. Köpt af SABMANN ................... 
1850. Tuczon. Erhällen genom SHEPARD............... 
1850. Rufs Montain. 2:ne stycken, köpta af SAE- 
IMZININEO Ch IRORANDZE 4 U ee un. 
1850. Salt River. Erhällen genomSHEPARD ......... 
1850. Senecafalls., Köpt af PISANI (originaletikett 
af SHERARD)A SE RSA 0 Fe FRE ROE AFI BSS ASO 
1853. Lion River. Köpt af SAEMANN............... 
1853. Tazewell. Köpt af KRANTZ, som erhållit 
SÖVCKE ugalle SEIEDARDIIE Re NR ee 
1854. Sarepta. 2:ne stycken, det ena köpt af L. 
SAEMANN, det andra af BRYGE M. WRIGHT i London 
1854. Werchni Udinsk. 2:ne stycken, köpta af 


KIRANTZ, doo pss BR Ss 
ICH IS Sao KOpU a SAHMANN ee. 
1856 Denton County. Erhällen af SHEPARD......... 


1856. Nelson County. : Köpt af SAEMANN............... 
1856. Jewell Hill. 3:ne stycken, dels erhållna af 
SHEPARD, dels inköpta af SABEMANN ..........n.......... 
1860. La Grange. 2:ne stycken, det ena erhållet 
af SHEPARD, det andra köpt af KRANTZ ................ 
1860. Coopertown. 2:ne stycken, köpta af SAE- 
IUNNERT (SIE 1BIDARTD))) LSS Seen RER STAR DN 
1861. Melburn. Erhållen genom Professor M'Coy 
ang MuseetitsiMelburn On sc... 
1863, Dacotah. Erhällen af SHEPARD ........ 


48 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 


Fyndtiden. 


1863. Obernkörchen. Erhallen af WÖHLER............ 
1863. Aeriotopos (Bear Creek) Colorado. 2:ne styc- 
ken, det ena köpt af PISANI (SHEPARD), det andra 
era eta SEERARD ne. a N USE AA 
1859. Wayne County. Erhällen af SHEPARD........ 
1866. Donanza. Köpt af PISANI (etikett af SHE- 


PB Jern med en öde nee 
tenska figurer. Från Berzelii samling, enligt anteck- 
ning på etiketten erhållen af WÖHLER, som dock 
säger sig aldrig hafva kändt ett meteorjern från 
dennastrakt.. NNE RNA öbor En 
Milwaukee. Erhallen af SHEPARD.............n..ue... 


Stockholm, Febr. 1870. 


1870. 


Vigten i gram. 


16. 


41. 


24. 


A. E. NORDENSKIÖLD. ” 


3 49 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 2. 
Stockholm. 


Om några tillämpningar 1 dynamiken af de geometriska 


rörelselagarne. 
Af G. R. DAHLANDER. 


[Meddeladt den 9 Februari 1870.) 


Upptäckten af det ögonblickliga rotationscentrum och af den 
öconblickliga rotations- och glidningsaxeln har utöfvat ett ganska 
väsendligt inflytande pa dynmamikens framsteg. PoıInsors be- 
römda dynamiska undersökningar öfver kroppars rotation sta i 
nära samband med dessa upptäckter. De sednare forskningarne 
af RIVALS, RESAL m. fl. i cinematiken, hvilka fört till uppda- 
gande af lagarne för accelerationen, torde äfven komma att blifva 
af betydelse för dynamiken. Jag anhåller att få meddela några 
undersökningar 1 detta hänseende. | 

Antag att en oföränderlig kropp eller ett stelt punktsystem 
med massan M är i rörelse under inverkan af vissa krafter. Man 
brukar i dynamiken tänka sig denna rörelse under tidselementet 
dt som en rotation kring en genom tyngdpunkten gående ögon- 
blicklig axel jemte en samtidig förflyttning hos denna punkt, 
men i cinematiken som en rotation kring den ögonblickliga 
rotationsaxeln jemte en samtidig glidning längs denna. År V 
tyngdpunktens hastighet, w vinkelhastigheten vid rotationen kring 
axeln genom nämnde punkt samt « vinkeln mellan denna axel 
och V:s riktningslinie, så kan man äfven antaga ifrågavarande 
rörelse uppkomma genom rotationen wdt samt de med axeln 
parallela och mot densamma vinkelräta förflyttningarne Vcosadt 
‚och Vsinadt. Men resultanten af den sistnämnda förflyttningen 


Öfvers. af K Vet.-Akad. Förh. Åry. 27. N:o 2. 4 


50 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


och rotationen är en rotation med vinkelhastigheten w kring en 


med den förra axeln parallel linie på afståndet 


Vsin « ag? 


W 


fran tyngdpunkten. Denna linie är just den ögonblickliga rota- 
tions- och glidningsaxeln. Man finner således läget af denna, 
om man från tyngdpunkten drager en rät linie vinkelrät mot 
planet, som bestämmes af rotationsaxeln genom tyngdpunkten 
och af riktningslinien för hastigheten V, samt afsätter at det 
genom rotationens riktning angifna håll stycket A, da man er- 
håller en punkt af den sökta axeln. Rotationen kring denna 
sker åt samma håll som rotationen kring tyngdpunkten!). Glid- 
ningshastigheten u är 


RE (MOIS REEL BO da (2). 
Af eqv. (1) och (2) erhåller man 
WARE aln Uri re ea rl): 


Om man antager, att saväl kroppens rotationsrörelse kring 
tyngdpunkten som dennas egen förflyttning äro bekanta, sa kan 
man med de gifna formlerna bestämma läget af den ögonblickliga 
rotations- och glidningsaxeln samt rörelsen i afseende a denna. 
Men detta läge förändras i allmänhet under tidselementet di. 
För att erhålla begrepp om denna förändring brukar man i be- 
räkningen införa den s. k. orthogonalhastigheten, hvilken erhålles 
genom att dividera det kortaste afstandet mellan tvenne efter 
hvarandra följande lägen af ifrågavarande axel med tidselementet. 
Denna orthogonalhastighet kan bestämmas ur de eqvationer, som 
angifva accelerationens komposanter. Antag nemligen ett rät- 
vinkligt koordinatsystem, hvars positiva x-axel öfverensstämmer 
med orthogonalhastighetens riktning, hvars positiva y-axel är 
riktad efter den för kroppens alla punkter gemensamma, mot 
rotationsaxeln och orthogonalhastigheten vinkelräta accelerationen, 


!) För den geometriska undersökningen af rörelselagarne är det likgiltigt, hvil- 
ken punkt af kroppen antages till rotationspunkt, men detta är som bekant 
icke längre fallet, då man betraktar kroppens rörelse under inverkan af vissa 
krafter. | 


DAHLANDER, OM NÅGRA TILLÄMPNINGAR I DYNAMIKEN. 51 


och hvars positiva 2-axel sammanfaller med den ögonblickliga 
rotations- och glidningsaxelns efter vinkelhatigheten w bestämda 
riktning. Låt vidare dw beteckna den vinkel, som den ögon- 
blickliga rotations- och glidningsaxeln vridit sig under tidsele- 
mentet dt, samt U orthogonalhastigheten. Da äro acceleratio- 
nens komposanter för en punkt med koordinaterna x, y, z 


dw dw i 
NZ Bu Hd 0 | 


Ve rent ent un BRENNEN RER (4). 


— du dı ee 
a dan: | 


Låter man 2, y, 2, beteckna tyngdpunktens koordinater, 
blifva accelerationskomposanterna för denna punkt 


d d 
AN wa == Ef — ww, | 


dt dt 
Y er dw = tl ; Ind 
I, rr mwl—wy een. (5). 
du N ab || 


Antages nu ett nytt koordinatsystem, ©, y', z, hvars axlar 
äro parallela med det förra, men med origo i tyngdpunkten, så 


har man 
8 = — ih 
U UY 
er 


Subtraheras de trenne eqv. (5) från de motsvarande eqv. 
(4), blifver 


I 2 RA dip / dw n 2, 
NEXT AG u pl ww?) 
TI dw 2 I 
ee nn ( NER (6) 
OD y I 
DD I were J 
dt 


X, Y, Z äro de relativa accelerationskomposanterna, om 
man antager tyngdpunkten vara fast, hvilket man efter en be- 
kant sats i dynamiken kan göra, när fraga är om bestämmande 


af kroppens rörelse kring tyngdpunkten under de gifna krafter- | 


52 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


‚nas inverkan. Men om man omedelbart härleder uttrycken för 
de rätvinkliga accelerationskomposanterna för en kropp, som ro- 


terar kring en fast punkt, erhalles 


dw 
ee — - I 
5 di I 
Zr EL dw m 2 7 db. 
N N ut. BERATER FOT; 
GEN 2, dıy m 


under antagande, att z’-axeln öfverensstäimmer med den ögon- 
blickliga rotationsaxeln samt att «’z’-planet sammanfaller med 
det gemensamma tangentplanet till de bada koniska ytor, genom 
hvilkas rullning öfver hvarandra kroppens rotationsrörelse kan 
anses uppkomma, och detta sa, att den positiva riktningen af 
x«'-axeln Öfverensstämmer med normal-vinkelaccelerationen. För 
att jemföra accelerationskomposanterna efter eqv. (6) och (7), 
skola vi antaga, att riktningen af accelerationen u för en punkt 
af kroppen vid rotationen kring tyngdpunkten bildar vinkeln y 
med den ögonblickliga rotationsaxeln. Då nu origo är gemensam 
och z- samt z’-axlarne sammanfalla, har man 


© = & COSQ — y Sin Q 


U Sn + NOS ova rv vvs (BG 


om q är vinkeln mellan de positiva riktningarn af x- och x'- 
axlarne. Insättes värdet på y” i den sista af eqv. (7), blifver 
tU COSy — wa‘ sing + cos). 

: 2 dt x 
Men emedan | 
L = Z— Z = ucosy, 
måste | 


hr 


0 de wE («sin + 4 cos q) 
u SA TER Ta 
o ID a 
eller, sa framt hvarken eller = äro noll, 
& (1 + sing) = -— y cosq, 
hvilken eqvation gäller för alla värden pa x och y. För att 
detta vilkor må uppfyllas måste 


vOST 0, 1 MV 0, 


DAHLANDER, OM NÅGRA TILLÄMPNINGAR I DYNAMIKEN. 59 


hvilket åter visar, att q& = 2709. Egqv. (8) gifver da 


I 


= NY YR 
och införas dessa värden i de båda första af eqv. (7), erhåller 
man samma uttryck för motsvarande accelerationskomposanter 
efter båda axelsystemen. Pa grund häraf kan man härleda föl- 
'jande sats: 

Vid en oföränderlig kropps rörelse är orthogonalhastig- 
heten vinkelrät mot det gemensamma tangentplanet till de 
båda koniska ytor, genom hvilkas rullning öfver hvarandra 
man kan betrakta kroppens rörelse i afseende å tyngdpunkten 
uppkommande; han bildar en vinkel af 2709 med normal- 


vinkelaccelerationen. 


BE Eye Rene ; dv. \ 
Härvid är förutsatt, att hvarken ww eller - äro noll. Ar w 
noll, sa eger icke någon rotationsrörelse rum, och någon ortho- 

o o ... o N dw ©) ° o 
sonalhastighet kommer da ej i fraga. Ar — = 0, så bibehaller 
rotationsaxeln ständigt ett med sig sjelf paralleit läge. Ortho- 
gonalhastigheten innehälles da i planet, som gar genom den ögon- 
blickliga rotations- och glidningsaxeln och tangerar de bada 
cylindriska ytor, genom hvilkas rullning öfver hvarandra man 


kan anse kroppens rörelse uppsta. 


Latom oss nu betrakta det särskilda fall, när de på kroppen 
verkande krafterna hålla hvarandra i jemnvigt. Tyngdpunkten 
rör sig då med konstant hastighet efter en rät linie, och accele- 
rationscentrum sammanfaller dermed. Af eqv. (5) erhålles då, 


med iakttagande af eqv. (2), 


w 2 2 2 WP, = 
dt 1 ETEA| Na 
dw _ dy ; FUNNEN 
rt 7 609 0 wU — w?y, = 0 
© de dw 
Vsnae.—_ + w=x, = 0. 
OT + U AA (0) 


Vidare är 


2 en 
2 DU 7) VE ante 
Do 


D4 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Sätter man för korthets skull 


och slutligen orthogonalhastigheten 
U = V sin «(VI Se + ID u cot a) el), 


!? ww w 


sa visar eqv. (10), att, när de på kroppen verkande krafterna 
hålla hvarandra i jemvigt (eller när inga krafter verka), blifver 
orthogonalhastigheten proportionel med den hastighet, hvarmed 
kroppens tyngdpunkt förflyttas. | 
Antag nu, att kroppen endast averkas af tyngdkraften; lat 
g beteckna dennes acceleration. Den acceleration, som en punkt 
af kroppen eger, kan anses sammansatt af de accelerations- 
komposanter X', Y', Z', som skulle uppkomma, om tyngdpunkten 
vore fast, och af tyngdpunktens acceleration g. Beteckna m, n, 
p de vinklar, som koordinataxlarne bilda med lodlinien, så är 
X=X'+ geosm 
WEST NNEERGICOSNNR E GSS (11), 
Z =Z' + gcosp | 
der X‘, Y', Z bestämmas af eqv. (6), och der man har 
cos ACO SETS cos. Aare (12). 
Vore kroppens trenne principaltröghetsmomenter i afseende 
på tyngdpunkten lika hvarandra, skulle man ega i det sist be- 
traktade fallet | 
a WL 
dt Ra 
Eqv. (4) visar, att da äro de med den ögonblickliga rota- 
tions- och glidningsaxeln parallela komposanter af accelerationen 
för alla punkter lika hvarandra i samma ögonblick. Något acce- 
lerationscentrum kan då ej finnas, så framt ej u är konstant, i 
hvilket fall ett oändligt antal punkter, liggande på en rät linie, 


DAHLANDER, OM NÅGRA TILLÄMPNINGAR I DYNAMIKEN. DD 


hafva accelerationen noll. De punkter, för hvilka accelerations- 

komposanterna X och Y äro noll, innehållas i en linie, som vi 

skola benämna äccelerationsaxel, hvilken tydligen måste vara pa- 

rallel med den ögonblickliga rotations- och glidningsaxeln. Af 
eqv. (4) erhälles dess eqvationer 

Jen 

Denna accelarationsaxel är således pa afständet 2 från den 


ögonblickliga rotations- och glidningsaxeln. 


Af eqv. (6) och (11) erhålles för hvilken punkt som helst 
af kroppen 


X = — WW +gcosm 
Mu EROSOSNI N. (14). 
Z=gcosp | 


Den sista af dessa eqvationer visar, att den med den ögon- 
blickliga rotations- och glidningsaxeln parallela komposanten är 
konstant under hela rörelsen, ty vinkeln p är konstant. 


För accelerationsaxeln blifva koordinaterna i afseende a det 
koordinatsystem, som har origo i tyngdpunkten, 


/ gcosm 
Lg = FRONT 

> W (15) 
Sr g cos ” Meere keit sont ehe, re eo 
JD Cege 


Betecknas afstandet mellan tyngdpunkten och accelerations- 
axeln med r, far man häraf | 


Eqv. (16) visar, att accelerationsaxeln alltid är pa samma 
afstand från tyngdpunkten. Man finner äfven, att accelerations- 
axeln träffar en genom tyngdpunkten dragen lodlinie i en punkt, 


hvars afstand från axeln är = Orthogonalhastigheten är lika 


med produkten af vinkelhastigheten med afständet mellan den 
ögonblickliga rotations- och glidningsaxeln samt accelerationsaxeln. 


56 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Af eqv. (14) och (15) får man 
NIF VF = wi(a, — 2) + w (ys — y) + 9° cos” p 
KOR OTEL JACO SKAPA ao HC ne Nee oo.) 

om 09 betecknar afständet från en punkt af kroppen till accele- 
rationsaxeln. Eqv. (17) gifver den totala accelerationens storlek. 

Om vid den i rörelse varande kroppen endast tvenne af prin- 
cipaltröghetsmomenten i afseende a tyngdpunkten äro lika hvar- 
andra, i hvilken händelse centralellipsoider. är en rotationsellipsoid, 
kommer den ögonblickliga rotationsaxeln att vid rörelsen kring 
tyngdpunkten beskrifva en rät kon, när de på kroppen verkande 
krafterna hålla hvarandra i jemvigt eller om kroppen blott åver- 
kas af tyngdkraften. Rotationsaxeln vrider sig dervid med en 
konstant vinkelhastighet kring konens axel. Om man tänker sig, 
att från en fast punkt i rymden en linie drages, hvilken vrider 
sig så, att den alltid är parallel med orthogonalhastighetens 
riktning, måste denna linie beskrifva ytan till en rät kon, hvars 
axel är parallel med axeln till den förutnämnda konen. Denna 
vridning sker med samma vinkelhastighet som den, med hvilken 
den ögonblickliga rotationsaxeln vrider sig vid rörelsen kring 
tyngdpunkten. Man finner dessa satser, om man jemför de från 
dynamiken bekanta lagarne för en kropps rotation kring en fast 
punkt med den nyss bevisade hufvudsatsen, beträffande ortho- 
gonalhastighetens riktning. 


57 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1870. N:o 2. 
Stockholm. 


Bidrag till kännedomen om fosforoxikloridens och 


analoga föreningars konstitution. 
Af A. W. CRONANDER. 


[Meddeladt den 9 Februari 1370.) 


Fosforoxikloriden har, alltsedan dess upptäckt, varit under- 
kastad flerfaldiga undersökningar, och dess inverkan pa andra 
kroppar är grundligt studerad: den torde vara den bäst kända 
'af alla oxiklorider. Men det oaktadt hafva flera olika asigter 
uttalats om dess rationella sammansättning och intet afgörande 
bevis för den ena eller andra asigten har man kunnat framställa. 

WURTZ, upptäckaren af denna förening, ansåg att de 2 
eqv. klor, hvilka i fosforsuperkloriden kunna utbytas mot syre, 
vore lösare bundna än de öfriga eqv. klor, och han skref formeln 
för fosforoxikloriden P(CI?0?). SERULLAS fann, att dessa 2 
eqv. klor äfven kunna utbytas mot svafvel. GERHARDT och LAU- 
RENT deremot antogo dessa 2 eqv. klor vara fastare bundna än 
de öfriga eqv. klor; de antogo nemligen, stödjande sig på teore- 
tiska grunder, i fosforoxikloriden likasom i c fosforsyran radi- 
kalen fosforyl (PO2), och fosforoxikloriden skulle således vara 
c fosforsyrans klorid, fosforylklorid (PO?)Cl?. Men antager man, 
att PO? är radikal i fosforoxikloriden, sa är naturligtvis PCI? 
radikal i superkloriden, (PCI?)Cl3, och således skulle i en klorid 
med klorhaltig radikal den inom radikalen befintliga kloren först 
utbytas mot syre! Tvärtom kunde man väntat sig, att fosfor- 
superkloriden först skulle utbyta sin utom radikalen stående klor 
mot syre, hvarvid en förening med formeln (PCI) O? borde hafva 
bildats. Mera öfverensstämmande med dessa kloriders förhål- 
lande vore formlerna (PCE)CP och (PCI)O?, men fosforoxi- 


58 ÖFVERSIGT AF-K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


kloridens föreningar med klormetaller tala tydligen emot formeln 
(PCI)O?. Att åter antaga fosforoxikloriden vara sammansatt 
enligt formeln (PO?)CIP, men superkloriden deremot vara fosforns 
klorid (PCP), det vore att fullständigt förneka den omisskänn- 
liga analogien emellan dessa klorider. 

Utgående frän antagandet, att fosforsuperkloriden har for- 
meln PCI”, enligt hvilken alla eqv. klor ha lika värde, skrifver 


CASSELMANN formeln för fosforoxiklorid Poe 1). Antagandet 
att klor och syre kunna substituera hvarandra, utan - att krop- 
pens kemiska karakter förändras, saknar likväl ännu allt be- 
rättigande. Konseqvent skulle deraf följa, att äfven de tre åter- 
stående eqv. klor kunna substitueras af syre, och den bildade: 
kroppen (PO?) ändå tillhöra samma grupp af föreningar. Enligt 
denna asigt borde man kunna aterföra fosforoxiklorid till super- 
klorid. CASSELMANN försökte äfven att medelst tennklorid, 
kloraluminium, klormagnesium m. fl. klorider införa klor i stället. 
för syre i fosforoxikloriden, men försöken gåfvo negativa resul- 
tat. Sannt är likväl, att detta sistnämnda förhållande ej är ett 
fullt afgörande bevis. : 

Enligt PERSOZ och BLOCH?) förena sig lika eqv. vattenfri 
fosforsyra och fosforsuperklorid direkt med hvarandra och en färg- 
lös vätska bildas, sammansatt enligt formeln PO? + PCI. SCHIFF 
deremot uppgifver att härvid bildas endast vanlig fosforoxiklorid, 
för hvilken han antar GERHARDTS formel (PO?)CI3. GEUTHER. 
ansåg formeln 2P05+3PCI för densamma sannolikare på den 
grund, att då oxikloriden inverkar på enbasiska org. syrors. 
salter, så bildas alltid meta-fosforsyradt salt. Härför talar äf-- 
ven, sasom BECHAMP och PIERRE?) funnit, att då man utbyter 
kloren i fosforoxikloriden mot syre, utan att baser eller vatten 
inverka, så visar sig den bildade fosforsyran, löst i vatten, vara 
meta-fosforsyra. De behandlade torr ättiksyrad silfveroxid i lin- 
drig värme med fosforoxiklorid och erhöllo kloracetyl, klorsilfver 
| 1) Ann. Chem. Pharm. B. 98: s. 229, 


2) Compt. rend. B. 28: s. 86 och 389. 
3) Compt. rend. B. 59: s. 5°. 


CRONANDER, OM FOSFOROXIKLORIDENS M. M. KONSTITUTION. 59 


och fosforsyra. Den sednare löstes i vatten och visade sig nu 
vara metafosforsyra. 2P020P + 3(AgO, C*H303) = 3 AgOl + 
+ 3C?H30?Cl + 2PO?. Vore fosforoxikloriden c fosforsyrans 
klorid (PO2)C, så borde man här fått vattenfri c fosforsyra 
(P0?) 03. 

Nedanstående försök, gjorda på det under hr Prof. L. SVAN- 
BERGS vard ställda laboratorium i Upsala, torde med afseende 
på fosforoxikloridens konstitution icke vara utan allt intresse. 

Då SCHIFFS!) uppgifter angående den produkt, som bildas 
vid fosforsuperkloridens inverkan på vattenfri fosforsyra, till en 
del strida mot de äldre uppgifterna af PERSOZ och BLOCH, ansåg 
jag det löna mödan att repetera detta försök. Ett svårsmält 
olasrör, ungefär 3 fot långt, fylldes 8a 10 tum med klorkaleium- 
bitar, hvarefter röret för glasblåsarlampan utdrogs, så att 4 å 
5 små afdelningar, af ungefär 1 tums längd hvardera, bildades, 
ämnade att deruti uppfånga produkten. Åt andra sidan för- 
enades röret med ett omkr. 12 tum långt klorkalciumrör. Det 
stora röret torkades nu omsorgsfullt i luftström, hvarefter det 
fylldes med kolsyregas; ett stycke väl aftorkad fosfor inlades 
och genom lindrig uppvärmning aflägsnades det sista spåret vatten 
ur fosforn. Denna förbrändes nu i en ström torr luft och den 
- bildade fosforsyran?) sublimerades fram och tillbaka i luftström, 
för att befrias från fosfor och fosforsyrlighet. Fosforsuperklori- 
den, förut renad genom upphettning flera timmar till närmare 
1409, inlades nu. Vid lindrig uppvärmning försiggick föreningen 
och fosforsyran försvann slutligen. Röret afsmältes och den sista 
afdelningen hvaruti produkten befann sig, böjdes något nedåt 


1) Ann. Chem. Pharm. B. 102: s. 116. 

2), Egendomligt nog visade sig härvid den vattenfria fosforsyran icke allenast 
flygtig, utan äfven utmärkt kristallinisk. Redan innan glaset börjar röd- 
glödga, sublimerade den i luftström; utan luftström var den något svår- 
flygtigare. Då en liten qvantitet fosforsyra långsamt sublimerades, visade 
sig klara och diamantglänsande kristaller, hvilkas form jag dock ej kunde 
bestämma. De förändrade sig efter en tid till en snölik massa. Vattenfri 
fosforsyra uppgifves vanligen vara både eldfast och okristallinisk, jag för- 
brände derföre både vanlig och amorf fosfor, och förbränningen verkställdes 
både i luft och syrgas, men resultatet blef detsamma som förut. 


60 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


och insattes i ett oljebad. Kokpunkten bestämdes genom att 
observera den lägsta temperatur, vid hvilken föreningen upphörde 
att koka. Denna befanns vara vid 1089. Da man vid detta 
försök ej kunde observera temperaturen inuti röret utan blott i 
oljebadet, så torde man kunna antaga den verkliga kokpunkten 


vara 110°. 


För analys insmältes en del af fosforoxikloriden i en af de 
ofvannämnda sma afdelningarna, hvilken vägdes, öppnades under 
vatten i väl tillslutet kärl, torkades och vägdes. I lösningen 


bestämdes kloren som klorsilfver. 


0.3 gr. substans gaf 0.83775 gr. AgCl, motsvarande 0.20709 | 
or. Cl — 69.03 proc. Formeln PO2C] fordrar!) 69.35 Proc. 
Fosforsyra och fosforsuperklorid förena sig saledes, 2 eqv. af den 
förra med 3 eqv. af den sednare, till fosforoxiklorid. 


Pa uppmaning af hr Prof. L. SVANBERG försökte jag nu 
fosforsuperklorurens inverkan pa vattenfri fosforsyra. Apparaten 
var densamma som vid föregaende försök. (Fosforsuperkloruren 
innehöll fosfor fran beredningen, den omdestillerades derföre flera 
gånger ur vattenbad och lemnade nu, vid sönderdelning med 
vatten ingen återstod; den var således fri från fosfor och fosfor- 
superklorid). Vid vanlig temperatur tycktes fosforsyra och super- 
klorur ej inverka på hvarandra, men vid röäglödgning afskildes, 
visserligen endast i ringa mängd, röd fosfor och detta oaktadt 
luft fanns i röret. Vid ett nytt försök fylldes röret under opera- 
tionen med kolsyregas; äfven nu visade sig röd fosfor?), men 
alltjemt i ringa qvantitet, relativt till den använda superkloruren. 
För att låta fosforsuperkloruren fullständigare inverka på den 
vattenfria fosforsyran, upphettades omkr. 6 tum af röret till 
liflig rödglödgning, hvarefter fosforsyran och superkloruren sam- 
tidigt drefvos långsamt genom den rödglödgande delen af röret. 


1) I denna uppsats äro de eqvivalenttal begagnade, hvilka finnas angifna i 
FRESENII Qvant. Analys, 5 uppl. sid. 969. 

2) Då röret öppnades, började denna fosfor ryka och s. k. fosforlukt förmärktes 
tydligt; förmodligen hade den afskilda fosforn genom hettan förändrats till amorf. 


CRONANDER, OM FOSFOROXIKLORIDENS M. M. KONSTITUTION. 61 


Operationen fortsattes flera timmar i kolsyreström?), hvarefter 
röret afsmältes. I röret fanns nu en viss qvantitet fosfor och 
en färglös vätska, förmodligen en blandning af fosforoxiklorid 
och superklorur. För att, så vidt möjligt var, skilja fosforoxi- 
kloriden från superkloruren, upphettades den sista afdelningen. 
hvaruti vätskan befann sig, omkring 2 timmar till 80°; den största 
delen af vätskan hade då afdestillerat. Då det var omöjligt att 
rengöra en del af röret från fosforsyran, så fylldes återstoden i 
den sista afdelningen i ett nytt, omsorgsfullt torkadt rör, fyldt 
delvis med klorkaleiumbitar och den återstående delen för lampa 
utdragen i flera små afdelningar. Röret afsmältes på deuna sida 
och vätskan underkastades ånyo fraktionerad destillation. Det 


sist öfvergående insmältes i en afdelning och vägdes. 


PCI? fordrar: PCI? fordrar: PO?C]? fordrar: 
P 14.88 P 22.56 Pn20.21 
5Cl 83.12 3C1 77.44 3C1 69.35 
20 10.44. 


Det var saledes lätt att at klorhalten se, hvilken af dessa 
föreningar jag hade för mig. Analysen verkställdes sa, att silfver- 
salt och saltpetersyra tillsattes, med undvikande af öfverskott 
pa det förra; klorsilfret fick sta, utan uppvärmning, i flera tim- 
mar, hvarefter det togs pa filtrum och uttvättades med kokande 
salpetersyrehaltigt vatten. 

0.41325 gr. substans gaf 1.20895 gr. AgQl, motsvarande 
0.298835 gr. klor — 72:32 proc. 

Som man ser, ligger klorhalten emellan fosforoxikloridens och 
'superklorurens, likväl närmare den förstnämndes. Största delen 
af den vid ofvannämnda operation erhållna vätska destillerade 


öfver vid 809, och resten mellan 100 och 1109; man kan således 


?) Den vattenfria fosforsyran, som förut var flygtig och kristallinisk, visade sig 
efter denna. behandling fullkomligt jordartad och så svärflygtig, att den ej 
sublimerade vid en temperatur, då kaliglas mjuknar. För att se om glödgning 
ensamt. kunde förorsaka detta, sublimerades fosforsyra för sig sjelf, under 
drades ej deraf. Det skulle således vara fosforsuperkloruren, som vid röd- 
glödgning förändrat den kristalliniska och flygtiga fosforsyran till okristalli- 
nisk och svårflygtig. 


02 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


med säkerhet antaga, att härvid erhållits en blandning af fosfor- 
oxiklorid och superklorur. Fosforsyrlighet tycktes ej hafva bildats. 

De åsigter om fosforoxikloridens konstitution, som isynner- 
het sökt göra sig gällande, äro den af BERZELIUS uttalade, att 
oxikloriden är en förening emellan fosforsyra och superklorid, 
formel 2PO® + 3PCI5, och den GERHARDT framställde, att en 
syrehaltig radikal, fosforyl, deruti skulle finnas, formel (PO?) CI. 
Det torde vara svart att enligt den sednare äsigten förklara 
fosforoxikloridens bildande direkt af vattenfri fosforsyra och super- 
klorid. Vattenfri fosforsyra ger, löst i vatten, ‚netafosforsyre- 
hydrat; man kan således ej i den antaga c fosforsyrans suppo- 
nerade radikal (PO2), men äfven antaget att den vattenfria 
fosforsyran vid fostorsuperkloridens inverkan omsatt sig i vatten- 
fri c fosforsyra, sa måste fosforsyrans utom radikalen stående 
syre substituera fosforsuperkloridens inom radikalen befintliga klor: 

2[(P02)0:] + 3[(PCI?) CI] = 2[(PO?) CI] + 3[(PO?) CH]. 

Att fosforoxiklorid bildas, under afskiljande af fosfor, da 
fosforsuperklorur inverkar på vattenfri fosforsyra, talar deremot 
bestämdt emot GERHARDTS äsigt; ty antager man att fosfor- 
syran vid fosforsuperkloridens inverkan direkt utbytt sitt syre 
mot klor, så finnes intet skäl, hvarför den ej skulle göra det- 
samma, då den behandlas med fosforsuperklorur: (PO?)O? + POI? 
kunde gifva (PO?)CI> + PO3. Den antagligaste förklaringen öfver 
fosforns afskiljande är, att fosforsuperkloruren, under inverkan 
af fosforsyran, sönderfallit i superklorid och fosfor, hvarefter 
tosforsuperkloriden och fosforsyran förenat sig till fosforoxiklorid. 
Man torde af dessa försök kunna sluta, att fosforoxikloriden 
icke är en substitutionsprodukt, vare sig af fosforsyra eller super- 
klorid. 

Under antagande af fosforoxikloriden såsom en förening 
mellan fosforsyra och fosforsuperklorid, kan man lätt förklara 
den inverkan vatten utöfvar på fosforsuperkloriden: är vatten 
närvarande i öfvervägande mängd, så erhålles fosforsyra och 
klorväte; är fosforsuperkloriden öfvervägande, så sönderdelas blott 
en del deraf i fosforsyra och klorväte, hvarefter den förra ome- 


CRONANDER, OM FOSFOROXIKLORIDENS M. M. KONSTITUTION. 63 


delbart förenar sig med den öfverskjutande superkloriden. På 
hvad sätt dessa kroppar äro förenade i fosforoxikloriden, torde 
vara svart att direkt bevisa, men omöjligheten att aflägsna fosfor- 
syran ur densamma, utan att äfven sönderdela superkloriden, 
tyckes visa att en intimare förening dem emellan måste ega rum. 
Vidare synes den omständigheten, att både fosforoxiklorid och 
superklorid förena sig med samma klormetaller till analoga för- 
eningar, hänvisa på, att fosforoxikloriden måste vara superklorid, 
kopplad med vattenfri fosforsyra. För denna äsigt torde formeln 
(2PO°)3PCl? ge det rätta uttrycket, och den rationella benäm- 
ningen blifva fosforaciklorid!). 

Med afseende på fosforacikloridens konstitution äro isynner- 
het de föreningar, som tennkloriden ingår med fosforsuperklorid 
och aciklorid, intressanta. CASSELMANN?) behandlade föreningen 
SnCl? + 2SCI? med fosforsuperklorur och superklorid och erhöll 
dervid en förening mellan tennklorid och fosforsuperklorid, som, 
enligt hvad analysen utvisade, hade formeln PCI? + 2SnCl?; der- 
med stämmer äfven den analys, som jag gjort på denna förening. 
Formeln PCI? + 2SnCl? fordrar: 


beräk funnet: 

eräkn. 5 ! z HERE 
af CASSELMANN. af mig. 

25n 25.20 25.61 25.8 

I9Cl 68.17 67.80 67.67 

P 6.63 6.51 6.60. 


Åfven föreningen mellan tennklorid och fosforaciklorid fann 
ÜASSELMANN?) sammansatt enligt formeln PO2CI3 + 2SnCl2, och 
han uppgifver, att föreningen började koka vid 1209, men att 
kokpunkten steg till 1809. Då jag repeterade detta försök, kunde 
jag ej erhålla någon produkt med högre kokpunkt än 125°; en 
förnyad undersökning gjordes derföre på denna förening. Unge- 
fär samma apparat användes som den CASSELMANN begagnat, 


') ScHiFF (Ann. Chem. Pharm. B. 102: s. 116) anser ej BERZELI äsigt om fosfor- 
acikloridens konstitution vara antaglig, emedan fosforsuperkloriden ej förenar 
sig med andra vattenfria syror. Då BErzEnus ej kallat fosforacikloriden för 
fosforsyrad fosforsuperklorid, så torde det vara svårt att förstå detta skäl. 

>) Ann. Chem, Pharm. B. 83: s. 257. | 

°) Ann. Chem. Pharm. B. 98: s. 219. 


64 ÖFVERSIGT AP K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


och då öfverskott pa tennklorid tycktes vara svårare att aflägsna 
än fosforacikloriden, så användes alltid öfverskott på den sednare. 

Upphettades föreningen i oljebad. så började redan under 
100° fosforaciklorid att öfvergå, omkring 100° började föreningen 
att gå öfver, men äfven sedan temperaturen höjts till 1209, 
tycktes föreningen mekaniskt qvarhalla något aciklorid. För att, 
sa vidt möjligt var, fullständigt aflägsna öfverskottet på fosfor- 
aciklorid, hölls föreningen öfver 12 timmar i en temperatur af 
100—1109. Efter denna tid hade fosforacikloriden jemte en del 
af föreningen öfverdestillerat. Medelst gaslampan aflägsnades 
det öfvergångna ur röret, och återstoden 1 den sista afdelningen 
öfverdestillerades i nästa afdelning. 

Föreningen smälter ungefär vid 60° till en färglös vätska 
och kokar omkr. 1259. Då den får kallna jemte oljebadet, bil- 
dar den en hvit, stralig kristallmassa, men vid hastigare afsval- 
ning utgöres den af en aggregation af klara och glänsande kri- 
staller, hvilka stundom äro ganska utbildade. Da ammoniak 
ledes öfver föreningen, sa bildas under stark upphettning en fast, 
hvit kropp, som delvis löser sig i saltsyra. Förmodligen förena 
sig härvid tennklorid och fosforaciklorid hvar för sig med ammo- 
niak. Af luftens fuktighet sönderdelas föreningen. I beröring 
med vatten sker sönderdelningen med häftighet och under upp- 
hettning; efter en tid afskilja sig ur lösningen hvita, gelatinösa 
flockar af fosforsyrad tennoxid. 

Till analys omdestillerades föreningen i ett glasrör, i ena 
ändan fyldt flera tum med klorkalciumbitar och resten af röret 
utdraget för lampa i flera små afdelningar af ungefär 1 tums 
längd. En portion af föreningen insmältes i en sadan afdelning, 
hvilken vägdes, öppnades under vatten i väl tillslutet kärl, tor- 
kades och vägdes. Den afskilda fosfors. tennoxiden löstes me- 
delst saltsyra, hvarefter tennet utfälldes med vätesvafla och 
fosforsyran med talksalt. Kloren bestämdes som klorsilfver i 
ett särskildt prof. 

I. 1.9285 gr. substans gaf 0.53745 gr. SnO?, motsvarande 
0.422812 gr. Sn = 21.92 proc. 


- 


CRONANDER, OM FOSFOROXIKLORIDENS M. M. KONSTITUTION. 65 


II. 1.72565 gr. substans gaf 0.4758 gr. SnO?, motsvarande 


0.374312 gr. Sn = 21.69 proc. och 0.67 gr. 2MgO.PO5, motsv. 
0.187131 gr. P = 10.84 proc. 
III. 0.50545 gr. substans gaf 1.273 gr. AoCl, motsvarande 


0.314685 gr. Cl = 62.26 proc. 

| IV. 1.4616 gr. substans gaf 0.40355 gr. SnO?, motsvarande 
0.317473 gr. Sn = 21.72 proc.; och 0.5675 gr. 2MgO.PO>, mot- 
svarande 0.158502 gr. P = 10.84 proc. 

“  Dessa analyser hänvisa på formeln PO?Cl + SnCl? för denn 


förening!): 
beräkn. names 3 
II, II. TITT: NE 
Sn 20.82 21.92 21.69 —— 21.72 
5Cl 62.58 —— 62% —— 
P 10.94 —— 10.34 —— 10.84 


20 5.08 
Men, som man ser, utvisa analyserna ett öfverskott pa tenn 
af omkr. I proc. oaktadt jag vid föreningens framställande tagit 
öfverskott på fosforaciklorid, och saledes väntade mig att fa för 
mycket fosfor. Skrifver man deremot formeln för denna förening 
(2P05)3PO0I + 6SnCP, sa utvisa analyserna för liten tennhalt 
och för hög fosforhalt. Denna formel fordrar: 


1) Då denna förening en gång framställdes med stort öfverskott på tennklorid, 
hvarvid föreningen löste sig i den sednare, så bildade sig inom några dagar 
i vätskan en islik kristallmassa. För att se, om under dessa omständigheter 
den af CASSELMANN analyserade föreningen med sammansättningen PO? OP + 
—+ 2SnCl? bildats, så öppnades röret, kristallmassan aftorkades hastigt emellan 
filtrerpapper och inlades i ett förut torkadt rör, hvilket omedelbart tillsmältes 
för lampa. Naturligtvis kunde detta försök ej ge några noggranna resultat, 
men då formeln PO?CI? + 2SnCl? fordrar ungefär 7 proc. mera tenn än for- 
meln PO?CI?—+ SaCl?, så borde man af analysen kunna se, om denna för- 
ening innehöll 1 eller 2 eqv. tennklorid. 

0.45975 gr. substans gaf 0.13005 gr. SnO?, motsv. 0.10231 gr. Sn = 
22.25 proc. och 0.17965 gr. 2MgO.PO?, motsv. 0.050176 gr. P= 10.1 pr. 


2013 SnQl2 203 SVE 
ee, ee infaunee ne 
2Sn 28.18 22.25 20.82 
P..788 10.91 10.94 
701 60.38 —— 62.58. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. io (INS Pc ; ct 


66 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


anfälkın funnet: 
i! IL, IT. IT. I, 
6Sn 22.89 21.92 21.69 —— 21,02% 
27Cl 61.91 —_ 020 > 
DRS — — ML oo 10,84 
100 5.18. 


De tal, som analyserna ge, ligga saledes midt emellan dessa 
tva formler, men den sednare formeln har onekligen företräde, 
da — pa det sätt denna förening är framställd och renad — 
man maste fa Öfverskott pa fosforaciklorid. Denna sednare for- 
mel är analog med formeln für den af CASSELMANN framställda 
föreningen emellan tennklorid och fosforsuperklorid: 

PCP + 2SnÜl? 
(2PO5)3PCI’ + 6SnCl?. 
Förhällandet emellan tennkloriden och fosforsuperkloriden är nem- 


ligen lika i bada föreningarna. 


I sjelfva verket erhåller man äfven, da föreningen PC) + 
+ 2SnCl? behandlas med vattenfri fosforsyra, denna sednare för- 
ening (2PO3)3PCl’ + 6SnCl?, och den återstående fosforsyran 
gaf, löst i vatten, med vätesvafla blott en ringa gul färgning, 
förmodligen härrörande af ett ringa spår af föreningen emellan 
tennklorid och fosforaciklorid. Tennoxid hade säledes ej bildats 
vid detta försök. Den erhållna kristallmassan syntes vara full- 
komligt torr och liknade till utseendet den förut analyserade 
föreningen. Vid analys befanns tennhalten vara något lägre än 
formeln (2P0>3)3PCP + 6SnCl? fordrar; förmodligen hade under 
operationen något fosforsyra mekaniskt medförts. Man torde 
kunna antaga att härvid föreningen emellan tennklorid och fosfor- 
superklorid direkt upptagit fosforsyra: 2P0? + 3(PCP + 2SnCl?) 
= (2P05)3PO1P + 6SnCl?. | 

CASSELMANN framställde och analyserade äfven en förening: 
emellan klormagnesium och fosforaciklorid och antog för densamma 
formeln PO?CI3 + 2MgCl. Men för denna förening kan man äfven 
uppställa formeln (2P03)3PCP + 9MgCl; denna formel skiljer 
sig blott obetydligt från den förra: 


CRONANDER, OM FOSFOROXIKLORIDENS M. M. KONSTITUTION. 67 


PO?C’+2MsCl "funnet (220?) 3P Cl” -F 9MgCl 
fordrar: af CASSELMAN : fordrar: 

2Mg 9.65 9.22 9.04 IMg 

BERTAN 12.66 2598 

5Cl 71.42 70.76 71.27 2401 

20 6.46 u 6.71 100. 


Denna förening är ej flygtig och kan således ej renas genom 
sublimation, vidare är det ytterst svart att framställa vattenfri 
klormagnesium fullt fri från talk. Man kan säledes ej pa ana- 
lytisk väg afgöra, hvilkendera formeln bör antagas. 

Afven kloraluminium och fosforaciklorid förena sig med hvar- 
andra; CASSELMANN uppställde för denna förening formeln 
PO20 + Al CB, Formeln (2P05)3PC + 6AI? Ol fordrar unge- 


fär 1 proc. mera aluminium och I proc. mindre fosfor än den 


förra: 
PO2CP + Al CB mn AOERUP-S-SNFOR 
fordrar: fordrar: 
2Al 9.53 9.07 10.51 12A] 
De 1087S 10.15 FSC SP 
6CI 74.11 73.93 74.52 3301 
2022538 —— 53.097100. 


CASSELMANN fick således blott ungefär 0.3 proc. mera fos- 
for än formeln (2P05)3POI + 6AP COP fordrar och 1.5 proc. 
mindre aluminium. Han skilde fosforsyran från lerjorden medelst 
molybdänsyrad ammoniak och befriade lerjorden från molybdän- 
syra medelst svafvelammonium; att denna metod, med afseende: 
pa lerjorden, lemnar fullt noggranna resultat är knappast tro- 
ligt. Huruvida man för denna förening måste antaga formeln 
(2PO5)3POI> + SAT: CP (ATP Cl + PO?CP enl. CASSELMANN), i 
hvilken finnas 5 eqv. kloraluminium på 3 eqv. fosforsuper- 
klorid, eller den enklare formeln (2P05)3PCI + 6AP CB, der 
proportionen emellan fosforsuperkloriden och kloraluminium är 
som 1:2; derom trode en förnyad undersökning komma att 
afgöra. Emellan kloraluminium och fosforsuperklorid är föreningen 
PCI5 + Al>CI3 bekant. 


68 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Afven emellan titanklorid, antimonsuperklorid och fosforaci- 
klorid äro föreningar framställda och analyserade af WEBER!). 
Han gaf dem formlerna PO?CR + 2TiÜl? och PO:CP + SbCl®. 
Den förra föreningen kunde man äfven gifva formeln (2PO>)3PCP + 
+ 9TiCl2 och den sednare föreningen formeln (2PO>)3PCR + 
+ 6ShCl?. De olika formlerna fordra: 

PO20° 7 2TiC®. funnet (medium). ° TERO SPORE VINGE 


P 8.98 8.44 | 9.51 

Cl 71.90 71.07 TS 
PO?’CL + SO. funnet (medium). (2203P CI + 6SbO]°. 
Sb, 26.95 25.08 28.96 

Cl 62.67 61.99 62.26 
120710:89 7.58 20.098 


WEBER framställde den förra föreningen direkt och afhällde 
öfverskottet pa titanklorid fran den bildade kristallmassan. Vid 
analysen utfälldes titansyran med kols. natron och fosforsyran . 
bestämdes i filtratet, men WEBER säger sjelf att en del fosfor- 
syra stannade hos titansyran. Analysen maste således gifva 
för litet fosfor; klorhalten åter passar lika bra till båda form- 
lerna. Åfven den sednare föreningen framställdes direkt och 
öfverskottet pa fosforaciklorid aflägsnades genom att låta kristal- 
lerna ligga pa en tegelsten under exsiccator. Dessa föreningar 
kunde således ej vara fullt fria från öfverskott på titanklorid och 
fosforaciklorid och den anförda analysen kan således ej afgöra, 
hvilkendera formeln bör antagas. Emellan titanklorid, antimon- 
superklorid och fosforsuperklorid äro föreningarna POI + 2TiCl? 
och PCP + SbÜl? bekanta. 

Antager man fosforacikloriden vara fosforsuperklorid, kopp- 
lad med fosforsyra, sa fa säledes de föreningar, hvilka hittills äro 
kända emellan densamma och andra klorider, ett ganska enkelt 
utseende. De formler, som kunna komma under pröfning, äro: 
(2P03)3POI5 + 6SnCl2; (2P05)3P015 + 6A12 Ol; (2205) 3P OP + 
+ 6SbCP; 2PO>)3PCI + 9IMSCI och (2P05)3PCI5 + ITICI?. I 
de tre första föreningarna är förhållandet emellan fosforsuper- 


1!) PocG. Ann. B. 125: s. 78 och B. 132: s. 452. 


CRONANDER, OM FOSFOROXIKLORIDENS M. M. KONSTITUTION. 69 


kloriden och de andra kloriderna som 1:2, i de tva sista 
SOME sar): : | 

Säsom jag i det ofvanstaende sökt visa, kan man tillfreds- 
ställande förklara fosforacikloridens förhållande såväl till fosfor- 
superklorid som till andra klorider, såvida man antager den vara 
fosforsuperklorid, kopplad med fosforsyra, formel (2PO°)3PC}. 
Mot detta antagande strider ingalunda den erfarenhet BAUDRI- 
MONT?) gjort, nemligen att om torr syrgas ledes jemte fosfor- 
superklorid genom ett glödande rör, så bildas fosforaciklorid, 
fosforsyra och klor afskiljes. Syrgasens inverkan på fosforsuper- 
kloriden kan uttryckas genom eqvationen: PCP +50 =P0?>+5CI; 
hvarefter den bildade fosforsyran förenat sig med den atersta- 
ende superkloriden till aciklorid. Afven då klornatrium behandlas 
med vattenfri fosforsyra, bildas enl. LAUTEMANN?) fosforaci- 
klorid; här kan den första omsättningen uttryckas genom eqva- 
tionen: SNaCl + 6PO® = 5(NaO, PO?) + PCI’. 

CARIUS?) uppgifver att man medelst fosforsvafla kan i fosfor- 
acikloriden substituera syret mot svafvel; härvid bildas fosfor- 
sulfoklorid och fosforsyra. Under antagande af formeln (PO?)C1? 
för fosforacikloriden, borde denna omsättning ske enligt eqva- 
tionen: S(PO2)CI + 2PS? = 5S(PS?)C + 2P05 Kan man i en 
syrehaltig radikal substituera syret mot svafvel, så borde man 
äfven kunna substituera det mot klor, hvilket åtminstone ej lyckats 
i fosforacikloriden. Skrifves den sednares formel (2P05)3PCIP, 
sa far denna omsättning ett mycket enklare utseende, det vore 
da fosforsuperkloriden och fosforsvaflan, som inverka på hvar- 
andra under det den kopplade fosforsyran frigöres: (2P05)3P CP + 
+ 2PS? = 2PO° + 5PCI?S?. Enligt CARIUS visade sig den bil- 


!) Äfven en annan konstitution kunde låta tänka sig för dessa föreningar. I 
fosforacikloriden kunde nemligen fosforsyran och fosforsuperkloriden hvar för 
sig förena sig, den förra med en oxid och den sednare med en oxiden mot- 
svarande klorid. Föreningen emellan fosforaciklorid och kloraluminium t. ex 
kunde vara en intim förening emellan A1?03; PO? och APC, PCI: 

4(AP OP + PO? CI) = (A1P03, P05) + 3 (41201, POP). 
Compt. rend. B. 51: s. 823. 
3) Ann. Chem. Pharm. B. 113: s. 240. 
*) Ann. Chem. Pharm. B. 106: s. 326. 


2 


— 


70 ÖFVERSIGT AF' K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


dade vattenfria fosforsyran (en glasartad massa?), löst i vatten, 
vara trebasisk. Han nämner ej huruvida några särskilda för- 
sigtighetsmått iakttogos, för att fullständigt aflägsna fosforaci- 
kloriden och sulfokloriden. Dessa gifva vid sönderdelning med 
vatten (då den vattenfria fosforsyran in statu nascendi kommer i 
beröring med vatten) trebasisk fosforsyra, hvilket deremot icke 
är fallet, då fosforacikloridens klor utbytes mot syre, utan att 
baser och vatten fa inverka (se sid. 58, försök af BECHAMP och 
PIERRE). 

CASSELMANN förkastar BERZELII formel för fosforacikloriden 
(2P03 + 3PCJ’), emedan 1 sadant fall, vid acikloridens inverkan 
på tennklorid, fosforsyrad tennoxid borde hafva bildats. Detta 
vore fullkomligt bevisande, såvida man antager att fosforsyra och 
fosforsuperklorid förena sig till en saltartad förening; men just 
detta förhallande visar, att en intimare förening dem emellan 


maste ega rum. 


I närmaste sammanhang med fragan om fosforacikloridens 
konstitution star äfven frågan om de öfriga s. k. oxikloridernas 
sammansättning. Att dessa höra till samma grupp af föreningar 
ser man deraf, att äfven här motsvarande klorider äro kända. 
Så känna vi selenoxikloruren (SeOCI) och selensuperkloruren 
(SeCl?), svafveloxikloruren (SOCI) och svafvelsuperkloruren (SCI? 
i föreningar), wolframoxikloriderna (WO2Cl och WOOCI) och 
wolframsuperkloriden (WC). | 

Behandlar man selensyrlighet med selensuperklorur, sa er- 
haller man enl. WEBER!) selenoxiklorur (SeOCI); äfven da selen- 
superkloruren behandlas med en ringa mängd vatten, erhäller 
man samma förening: SeCl?® + HO = SeOUl = HÜl. Selensuper- 
kloruren visar här ett analogt förhållande med fosforsuper- 
kloriden och raan torde vara berättigad att anse selenoxikloruren 
som selensuperklorur, kopplad med selensyrlighet, som selen- 
aciklorur (SeO?)SeCl?. WEBER framställde äfven föreningar 
emellan selenacikloruren och tennklorid, titanklorid och antimon- 


') Poce. Ann. B. 108: s. 615. 


CRONANDER, OM FOSFOROXIKLORIDENS M. M. KONSTITUTION. 71 


superklorid!); alla dessa innehålla 2 eqv. SeOCI pa 1 eqv. af 
de andra kloriderna. Under antagande af formeln (SeO?)SeCi? 
för selenacikloruren, fa dessa föreningar utseendet (SeO?)SeCl? + 
+ SnCl?; (SeO2)SeCl? + TiCl? och (SeO2)SeCl? + SbOl5. AÄfven 
med selensuperklorur framställde WEBER föreningarna 2SeCl? + 
+ SbCl? sch SeCl? + Al» CI. 

Genom en grundlig undersökning har CARIUS?) visat, att 
svafvelklorid (SCI) ej kan anses som en kemisk förening; den 
måste antingen vara en lösning af klor i svafvelklorur (S>CI) eller en 
blandning af den sistnämnda och svafvelsuperklorur (SC1?). För 
denna sednare äsigt talar, att svafvelkloriden ej inverkar pä 
alkoholer och org. syror pa samma sätt som fri klor, att man 
känner den motsvarande selensuperkloruren i fritt tillstånd, och 
slutligen att H. RosE och WEBER lärt oss känna svafvelsuper- 
kloruren i föreningar med andra klorider. Behandlar man benzoe- 
syrehydrat eller alkohol med svafvelklorid, så erhåller man enl. 
CaArRIus CHOO eller CH CI, saltsyra, svafvelsyrlighet och 
svafvelklorur (S?Cl). Men CARIUS trodde sig härvid äfven hafva 
erhallit en ringa mängd svafveloxiklorur (SOCI, blandad med 
öfverskott af svafvelklorid, i den omkr. 80° öfvergående vätskan. 
Syrehalten, bestämd genom förlusten, utgjorde emellan 3 och 5 
proc. Såvida man får antaga, att svafvelklorid är en blandning 
af svafvelklorur och svafvelsuperklorur (3SCI = S?Cl + SCI?) och 
att det är den sistnämnda, som vid denna process är verksam 
under bildande af svafveloxiklorur (SOCI) och svafvelsyrlighet 
(hvilken sednare då vore en secundär produkt), så inverkar 
svafvelsuperkloruren på organiska syror fullkomligt analogt med 
fosforsuperkloriden. Det torde derföre vara sannolikt att den 
s. k. svafveloxikloruren, i analogi med fosforacikloridens och 
selenaciklorurens sammansättning, är svafvelsuperklorur, kopplad 
med svafvelsyrlighet, svafvelaciklorur (SO2)SC1? 3). 


1) PocG. Ann. B. 125: s. 325. 

2) Ann. Chem. Pharm. B. 106: s. 291. 

°) Carıus uppgifver att svafveloxiklorur ej bildas, då svafvelklorid och svafvel- 
syrlighet tillsammans ledas genom glödande rör: det torde löna mödan att 
försöka om ej föreningarna emellan tennklorid, kloraluminium och svafvel- 


superklorur förena sig direkt med svafvelsyrlighet. 


4 


72 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


CARIUS fann äfven, att då svafvels. kali eller svafvels. bly- 
oxid upphettas med svafvelklorid i tillsmälta rör, så erhålles 
svafveloxiklorid (SO? CI), svafvelsyrlighet och klormetall, jemte 
svafvelklorur (S’Cl). Man skulle kunna förklara denna omsätt- 
ning genom att antaga, att svafvelsuperkloruren här delat sig i 
svafvelsuperklorid och s. k. svafvelklorid (2SCI> = SCP + SC) 
och att svafvelsuperkloriden förenat sig med svafvelsyran till 
svafvelaciklorid, hvaremot svafvelsyrligheten härrört af en om- 
sättning emellan svafvelsuperkloruren (SUl?) och metalloxiden. 
Eqvationen skulle da blifva: SCI? + SCI?’ +2(Na0O, SO?) = 
(250?)SCl? + SO? + 2NaCl. Nagra föreningar emellan svafvel-: 
aciklorur eller aciklorid!) och klormetaller äro ännu ej kända, 
men sadana finnas troligen, isynnerhet da selenaciklorur förenar 
sig med klormetaller. 

DEBRAY?) fann, att wolframoxiklorid bildas, da wolfram- 
superklorid behandlas med oxalsyra, äfvensom da superkloriden 
far inverka pa wolframsyra. Wolframsuperklorid förhåller sig 
saledes i detta afseende lika med fosforsuperklorid och selensuper- 
klorur. Men äfven ett annat förhallande ger stöd at den asigt, 
att wolframoxikloriderna äro föreningar emellan wolframsuperklorid 
och wolframsyra. Man känner nemligen 2 oxiklorider, hvilkas 
empiriska formler äro WO?Cl och WOCI?. Antager man radikalen 
WO: i den förra, (WO?) Cl, sa torde det blifva svårt att fa en 


motsvarande formel för den sednare, så framt man ej vill antaga 
formeln (waål)er Men vidare fann DEBRAY, att den förra för- 


eningen (WO>)CI, hvilken enligt denna asigt borde vara den nor- 
mala, redan vid sublimation sönderfaller i wolframsyra och WOCI>. 
Dessa föreningars sammansättning och förhållande tala således 
helt och hållet emot antagandet af syrehaltiga radikaler i de- 
samma. Antages åter formlerna (2WO?) WC och (WO?)2WCI? 


för dessa föreningar, så förklaras ofvannämnda förhållande lätt: 


\ 


!) Då alla torde vara ense om att dessa föreningar äro klorider, sa böra sådana 
benämningar som klorsvafvelsyrlighet och klorsvafvelsyra helt och hållet för- 
kastas. 

2) Compt. rend. B. 60: s. 820. 


CRONANDER, OM FOSFOROXIKLORIDENS M. M. KONSTITUTION. 79 
2[(2W03) WC] = 3WO? + (WOP)2WCIL. Af molybdäns före- 
ningar med syre och klor finnas blott tva, som vid sönderdelning 
med vatten ge molybdänsyra och klorväte. Enligt BLOMSTRAND!) 
hafva de en sammansättning, motsvarande formlerna MoCl?+ MoO? 
och MoÖl? + 2M00?; [(MoO3)MoCl? och (2M003)MoCl?]. Atven 
här torde det blifva svart att antaga en syrehaltig radikal MoO?, 

Ofvanstående sammanställning af det, som hittills är bekant 
om de s. k. oxikloridernas förhållande, visar att man med ganska 
stor sannolikhet kan antaga dem vara kopplade föreningar emellan 
klorid och syra. De skäl som tala emot antagandet af syre- 
haltiga radikaler i dessa föreningar äro: att de motsvarande 
superklorurerna och kloriderna, sa framt de äro kända i fritt 
tillstånd, lätt utbyta en del af sin klor mot syre, och just den 
del, som enligt denna asigt maste antagas vara inom radikalen: 
(SeCh)Cl + HO = (SeO)Cl + HÜl; att dessa klorider äfven förena 
sig med motsvarande syra till en aciklorid och slutligen specielt 
molybdän- och wolframacikloridernas sammansättning. 

Slutligen vill jag blott antyda, att om vattenfri fosforsyra kan 
spela rolen af koppling i fosforacikloriden, sa kunde man äfven 
anse meta- och pyrofosforsyra sasom trebasisk fosforsyra, kopplad 
med vattenfri fosforsyra (hvilken asigt L. SVANBERG utvecklat i 
Arsberättelsen i Kemi für år 1848 sid. 92). Denna hypotes skulle 
sitva en enkel förklaring pa det faktum, att dessa syror genom 
att upptaga eller förlora vatten (eller bas) öfverga i hvarandra. 
Ett stöd för denna hypotes torde man kunna söka deri, att BE- 
CHAMP och PIERRE?) lyckades framställa vattenfri fosforsyra af 
trebasisk fosforsyra, da de behandlade c fosforsyrad silfveroxid 
i lindrig värme med kloracetyl: 

3AgO0O, PO5 + 3(C?H?02Cl) = 3AgCl + PO3 + 30?H? 03, 

Fosforsyran, löst i vatten, visade sig vara enbasisk. Sönder- 
delas deremot c fosfors. silfveroxid med klorväte, så erhålles 
trebasisk fosforsyra: 3Ag0, PO? + 3HCI = 3HO, PO? + 3AgCl. 


') Journ. pr. Chem. B. 71: s. 460. 
2) Compt. rend. B. 55: s. 58. 


74 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 38.) 


Fran Provincial Utrechtsch Genootschap van Kunsten en Weten- 
schappen i Utrecht. 

KNAPPERT, B. Bijdragen tot de ontwikkelings-geschiedenis der Zoet- 
water-Planarien. Utr. 1865. 4:0. 

TIOLLMANN, P. J. Memoire sur l’equivalent calorifique de l’Ozone. 
Utr. 1868. 4:o. 

Hecker, PB. Zur Entwiekelungsgeschichte der Siphonophoren. Utr. 
1869, 4:0. 

Chronologisch register of het vervolg van het groot-charterbook van 
Aliens, Um SON), SO. 

BısscHhop, W. Justus van Effen. Utr. 1859. 8:0. > 

MOoDDERMAN, W. De wettelijke Bevijsleer in Strafzaken. Utr. 1867. 8:0. 

Ten Brink, J. B. Devensbeschrijving van R. M. van Goens. Utr. 
120901 8:0, 


Frän Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. 
Zeitschrift, Bd. 16—21: 1-3. 


Fran Naturforscher-Verein i Riga. 


Correspondenzblatt, Jahrg. 2—5, 14, 1617. Register zu Bd. 1—15. 
Riga 1847—69. 8:0. 

Aurbenen, Neve Nolee, al 1 —a & Atlas, Nga 1SCU—6S. SO. 

GIMMERTHAL, B. A. Beobachtungen über einige in faulenden Kar- 
toffeln gefundenen Acarier und Dipterenlarven. Riga u. å. 8:0. 

KUPFFER, J. A. Anleitung zu meteorologischen Beobachtungen. Kiga 


URS OF 
Gratulationsschrift an die K. Universität in Dorpat 1852. Riga 
118522850: 


Fran Medieinisch-Naturwissenschajftliche Gesellschaft i Jena. 
Zeitschrift, Bd. 5: 1-2. 


Från K. Akademie der Wissenschaften i München. 
‚Abhandlungen, Bd. 36:2. 41:1. 42:3. 
Sitzunesberichte, 1869. 1:4. 2.172. 
‚Reden von Meissner und A. Vogel. 
Catalogus codicum bibliothece R. Monacensis, T. 3: I. 
Fran K. Sternwarte i München. 


Annalen, Supplementbd. 8. 


(Forts. & sid. 104.) 


75 


9) 


Ofversist af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1870. N:o 2. 
Stockholm. 


lakttagelser rörande Smålands Mossflora. 
NEN SKL SO Ennen 


[Meddeladt den 9 Februari 1370.) 


LINNE var den förste, som egnade någon uppmärksamhet 
åt Smålands Mossflora. Bland de få Mossor, som han i sina 
skrifter !) serskilt angifver såsom funna i Småland, äro Riccia 
glauca p acuta, Pellia epiphylla, Aneura pinguis och Blasia 
pusilla kanske de märkligaste. Efter LINNES tid egnade sig 
ingen at undersökningen af Smålands Mossvegetation förrän ELIAS 
FRIES, hvilken, synnerligen noggrannt genomforskande sin födelse- 
bygd, ar 1825 i Stirpes agri Femsionensis lemnade en fullständig 
förteckning öfver Femsjö sockens mossor. Bland 139 i Stirpes 
agri Femsionensis uppräknade Musci äro åtskilliga nya för 
Sveriges flora och många serdeles intressanta, t. ex. Hypnum 
umbratum, loreum, silesiacum, striatum, plumosum, undulatum, 
Leskea -subtilis, Pterygophyllum lucens, Neckera crispa och pen- 
nata, Mnium serratum, Cinelidium stygium, Bryum annotinum 
och alpinum, Bartramia Oederi, Buxbaumia aphylla och foliosa, 
Dieranum spurium, Zygodon viridissimus (= Dicranum pellueidum 
Stirp. agr. Fems.), Orthotrichum Ludwigü, Splachnum spheri- 
cum, Physcomitrium Ahnfelt, Andrewa rupestris. Hepatice ut- 
göra 49 arter, och många af dem höra till de sällsyntare eller 
utmärktare i var flora, såsom Lophocolea heterophylla, Junger- 


manma setacea, saxicola, obtusifolia, incisa och ewsecta, Tricho- 


') Samling af et hundrade växter, upfundne på Gothland, Öland och Småland. 
W. A. H. 1741. — Linxts Öländska och Gotländska samt Skånska resa. 
LINNES flora Suecica. s 


76 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870.‘ 


colea Tomentella, Chiloseyphus polyanthos, Alicularia scalaris, 
Aneura multifida, Anthoceros levis. 

I WAHLENBERGS flora Suecica uppgifvas Hypnum umbra- 
tum, Bartramia Halleriana och Jungermannia setiformis från 
Skurugatan samt i HARTMANS Handbok 2:dra uppl. derjemte 
från samma lokal Hypnum Starki och Mastigobryum trilobatum, 
funna af N. ©. AHNFELT, hvilken äfven i FRIES Nov. fl. Suec. 
ed. 2 anfört några mossor från Småland. 

E. A. STRÖMBÄCK, nyligen död såsom provincial-läkare i 
Norrland, undersökte år 1846 Odensvi-trakten i Kalmar län och 
observerade derstädes bland andra Bryum pulchellum, Weissia 
Schisti, Diceranum flagellare, Pyramidula tetragona, Orthotrichum 
urnigerum, Phascum erispum, nitidum och serratum. De flesta 
bland dessa fynd äro uppgifna i HARTMANS flora 5 uppl. 

Under kortare besök inom provinsen anmärkte Prof. J. 
LANGE Mastigobryum trilobatum vid Westervik samt Prof. 5. 
OÖ. LINDBERG Weissia viridula B gymnostomoides vid Oskars- 
hamn. Enligt Prof. LINDBERG har äfven Prof. M. Huss vid 
Grenna samlat Mnium einclidioides, Polytrichum strictum och 
Madotheca. rivularis. 

C. A. GOSSELMAN iakttog Leucobryum glaucum i Wire- 
stads socken, enligt Bot. Notiser 1851. 

O. NORDSTEDT har vid Jönköping observerat Polytrichum 
gracile och Scapania compacta. 

År 1865 undersökte J. E. ZETTERSTEDT vegetationen i de 
högländtaste trakterna af Småland samt lemnade i W. A. Handl. 
för s. a. en fullständig redogörelse för sina fynd. I Almesäkra‘ 
socken observerades 130 Musci, bland hvilka Trematodon am- 
biguus, Grimmia trichophylla, Racomitrium protensum, Zygodon 
lapponieus och viridissimus, Orthotrichum gymmostomum, Schisto- 
stega osmundacea, Splachnum sphericum, Bryum Duvalii, Mnium 
einchidiordes, Polytrichum gracile och strietum, Fontinalis dale- 
carlica, Hypnum heteropterum, rusciforme, nitidulum, elegans 
och undulatum, Sphagnum rigidum, rubellum och molluscum 


samt auriculatum kanske äro de utmärktaste. Af 39 derstädes 


SCHRUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMÅLANDS MOSSFLORA. 77 


anträffade Hepatice äro följande mera sällsynta: Jungermannia 
obtusifolia, Taylori, crenulata, catenulata och setacea, Chiloscy- 
phus pallescens, Madotheca rivularis och Porella, Frullania 
fragilifolia, Mastigobryum trilobatum. Pa Taberg ‚anmärktes 
Bartramia Halleriana, Encalypta streptocarpa, Dieranum majus, 
Bryum Wahlenbergü, Mnium serratum och stellare, Hypnum 
Sommerfeltü och incurvatum, Preissia commutata, Fegatella co- 
nica m. fl. — Lektor ZETTERSTEDT har derjemte i bryologiskt 
hänseende undersökt Jönköpings-trakten samt lemnat mig del af 
de vigtigare fynd, han derstädes gjort. | 

S. BERGGREN har, enligt Bot. Notiser, observerat bland 
andra vid Elmhult i Stenbrohults socken: Aypnum undulatum, 
brevirosire, Dicranum fulvum, Weissia acuta, Sphagnum molle, 
mollusceum och. rubellum. | | 

Studeranden vid Lunds Universitet J. E. STRANDMARK har 
benäget lemnat mig uppgift pa de af honom i Ljunga af Sun- 
nerbo härad funna sällsyntare mossor, bland hvilka kunna näm- 
nas: Hypnum undulatum, Neckera pumila, Dichelyma falcatum, 
Bryum Duvalü, Orthotrichum fastigiatum och erispulum, Tor- 
tula muralis, Dicranum flagellare, Phascum nitidum, Sphagnum 
rubellum, Jungermannia curvifolia, Chiloseyphus polyanthos, Ma- 
dotheca platyphylla, Dlasia pusilla, Anthoceros punctatus samt 
Riccia jluitans. Derjemte har han ur den alltför tidigt bort- 
sangne, ovanligt lofvande Studenten W. ÖSEENS efterlemnade 
herbarium lemnat mig uppgifter om åtskilliga af OSÉEN i Wilstads- 
trakten funna sällsyntare mossor, t. ex. Hypnum silesiacum och 
heteropterum, Neckera pumila, Bryum Dwvalü, pyriforme och 
carneum, Splachnum sphericum, Polytrichum strietum, Bur- 
baumia indusiata, Diphyscium foliosum, Orthotrichum Lyellii, 
Zygodon Mougeoti, Racomitrium microcarpum, Dieranum majus; 
Trematodon ambiguus, Gymnostomum microstomum, Sphagnum 
rubellum, Jungermannia ineisa och lanceolata. 

Under nagra somrar har jag undersökt ätskilliga trakter af 
Småland i bryologiskt afseende. Under sistlidne sommar företog 
jag, åtföljd af Studeranden J. G. JOHANSSON, med understöd af 


73 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


det anslag, som Kol. Vetenskaps-Akademien behagat lemna mig, 
botaniska exkursioner företrädesvis i de östra och mellersta de- 
larne af Kronobergs och Jönköpings län samt 1 de norra till 
Wettern gränsande delarne. I stället för att lemna en dagbok 
öfver sommarens fynd, har jag ansett lämpligare att underställa 
Kol. Vetenskaps-Akademien en öfversigt af Smålands Mossflora, 
hvilken, om den ock är ofullständig, torde ega den förtjensten 
att hafva på ett ställe samlat, hvad man om Smålands bryologi 
har sig bekant, på samma gång den utgör en redogörelse för 
mina fynd. Jag har ansett denna form för den reseberättelse, 
mig åligger att afgifva, så mycket lämpligare, som jag förut 
utgifvit en öfversigt öfver Smålands vasculära växter. 

För granskningen af åtskilliga mossor står jag i stor förbindelse 
till Lektor ZETTERSTEDT, hvilken städse välvilligt räckt mig en 
hjelpsam hand vid mina bryologiska studier. 

Den stora olikhet, hvilken, såsom bekant är, eger rum mellan 
Smålands östliga och vestliga vegetation, synes icke sträcka sig 
till Mossfloran. Knappt kunna nägra mossarter uppgifvas sa- 
som mera egendomliga för den östra än vestra delen. Vidare 
är det bekant, att den fanerogama vegetationen i östra delen är 
ungefär dubbelt så artrik som 1 den vestra; äfven i detta af- 
seende synas mossorna göra undantag och vara lika artrika 
vesterledes, som österut. Femsjö socken t. ex. eger 200 mossor, 
Almesäkra-trakten enligt ZETTERSTEDT 169 arter, och omkring 
Wexiö har jag funnit icke fullt 200 arter. Jordgrundens be- 
skaffenhet synes deremot hafva på mossornas förekomst ett vida 
större "inflytande än det nordliga och sydliga, eller östliga och 
vestliga läget. Granit och gneis äro de rådande bergarterna, och 
på ytterst få ställen finnas några nyare bildningar. Urkalk är 
inom Småland ytterst sällsynt, och vesterut saknas alla spår 
deraf; men der kalkgrund förekommer, t. ex. i Fröderyds socken, 
träffas åtskilliga rarare arter, som Hypnum alopecurum, Som- 
merfeltü, Trichostomum rigidulum, Encalypta streptocarpa, Re- 
boulia hemispherica. Åfven vid Grenna, der sandsten och skiffer 


förekomma, visa dessa sitt inflytande på mossvegetationen. 


SCHEUTZ, IAKTLAGELSER RÖRANDE SMÅLANDS MOSSFLORA. 79 


Sphagnum-kärren äro i Småland både vidsträckta och all- 
männa, och bland mossorna finnas inga, som i talrikare individer 
förekomma, än åtskilliga Sphagna. Sphagnum cymbifolium, acu-- 
tifoltum och cuspidatum upptaga manga gånger större rymd än 
Smålands Hepatice. Lefvermossorna spela en i alla afseenden 
underordnad” rol, ehuru artantalet ej är så litet. I de fuktiga 
urgamla skogarne, som äro uppfyllda af klippor och ruttnande 
trädstammar, äro, åtminstone 1 vestra delen, Jungermannierna 
talrika; men ingen art bland Hepatice kan sägas utgöra någon 
betydligare del af vegetationen. Af de i Småland anmärkta 
mossorna äro omkring 60 arter allmänna, bland hvilka 12 äro 
Tefvermossor. De pleurocarpiska löfmossorna utgöra i Småland 
97 arter och de acrocarpiska 174; Sphagna räkna 12 arter. 

Bland mera nordliga mossor, som förekomma 1 Småland, 
kunna nämnas: Bartramia Halleriana, Grimmia torquata, Diera- 
num squarrosum, Fontinalis dalecarlica, Bryum Wahlenbergii, 
Splachnum luteum och sphericum, Polytrieum alpinum, Mastigo- 
bryum deflewum och trilobatum samt Jungermannia setiformis. 
“Men ehuru Taberg uppstiger till en höjd af 1129 fot, förekom- 
mer pa detta berg knappt mer än en art, som tyder på subalpin 
karakter hos denna bergstrakt, nemligen Dartramia Halleriana. 
Jemfördt med Omberg eller Kinnekulle är Taberg manga gänger 
fattigare bade pa fanerogamer och mossor — ett bland de tyd- 
ligaste bevisen i Södra Sverige för, huru mycket jordgrundens 
beskaffenhet inverkar på vegetationens rikedom eller fattigdom. 

Ett serskilt intresse i bryologiskt hänseende förtjena de 
djupa hålor eller »skuror», som på flere ställen i Jönköpings län 
förekomma, och bland hvilka Skurugatan, belägen omkring I mil 
från Eksjö, är den mest bekanta såsom redan aftecknad i DAHL- 
BERGS Suecia antiqua et hodierna. Utom denna äro följande 
hålor de märkvärdigaste: Helveteshäla i Lemnhult, Skäftesfalls- 
håla i Korsberga, Djupskuran i Ökna, Ingaryds dal i Ölmestad. 
Squalregata i Hultsjö. En dylik skura skall äfven finnas i 
Hestra socken af Mo härad, benämnd Örnaskur. I Kronobergs 
län äro dylika hålor både mindre och sällsyntare, t. ex. Käringe- 


80 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


O 


S 


ryds dal äro betydligt längre än Skurugata, men djupet är icke 


ata i Ekeberga socken. Helveteshåla, Skäftesfallshåla och Inga- 


serdeles stort i någon af dem, utom i Helveteshåla. Skurugata 
är 432 fot lang, 30--80 fot bred, djupet likasom bredden olika 
på olika ställen från 76 till 190 fot. Gatan är på botten täckt 
af stenblock, som lossnat och nedfallit från sidohöjderna, samt 
något jord, ditförd af regnflöden; dess väggar äro mycket branta 
och på de flesta ställen nästan lodräta. Många sällsynta mossor 
träffas härstädes, och knappt torde på någon så inskränkt rymd 
finnas inom Småland en intressantare och på sällsynta arter 
rikare Mossflora. Sasom exempel kunna anföras: Hypnum undu- 
latum, Mühlenbeckü, umbratum, Starku, loreum, imponens, Nec- 
kera erispa, Aulacomnion androgynum, Polytrichum aloides, Bux- 
baumia indusiata, Bartramia Halleriana, Zygodon Mougeotüi, 
Grimmia torguata, Racomitrium protensum, Cynodontium Drun- 
toni, Sphagnum fimbriatum, Jungermannia tawifolia, Taylori och 
setiformis, Mastigobryum trilobatum och deflewxum, Madotheca 
rivularis. I en eller flere af de öfrige skurorna eller halorna 
träffas bland sällsyntare arter en stor del af de för Skurugata 
angifne samt dessutom: Aypnum elegans, alopecurum, heteropte- 
rum, plumosum, striatum, subpinnatum, molluscum och encur- 
vatum, Leskea pilifera, Dichelyma falcatum, Mnium undulatum, 
Polyirichum alpinum, Orthotrichum Bruchii och anomalum, 
Grimmia Hartmanni, BRacomitrium fascieulare och aciculare, 
Leueobryum, Dieranum majus, Fissidens adiantoides och os- 
mumdioides, Sarcoscyphus emarginatus, Scapania nemorosa, undu- 
lata och irrigua, Jungermannia attenuata och minuta, Chiloscy- 
phus polyanthos och pallescens, Trichocolea Tomentella,; Aneura 
maultifida. 

En jemförelse mellan Smålands och angränsande provinsers 


Mossflora är sa mycket svårare att anställa, som vi ej eva några 
nyare förteckningar öfver dessas bryologiska skatter, med undan- 
tag af ZETTERSTEDTS öfver mossvegetationen på Öland, hvilken 
ö, likasom den till sin fanerogama och lafflora mycket afviker 


från Småland, så äfven till sin mossvegetation. Olands moss- 


SCHEUTZ, TAKTTAGELSER RÖRANDE SMÅLANDS MOSSFLORA. Öl 


vegetation är betydligt underlägsen Smålands; ty på denna ö 
äro blott 208 Musci och 42 Hepatice funna, hvadan Småland 
alltså eger 105 arter mera än Öland. Orsakerna härtill äro å 
ena sidan Smålands stora utsträckning och helt olika natur i 
olika trakter, å den andra, att Öland alldeles saknar granit- 
klippor och att dess kalkklippor oftast sakna den för en rik 
mossvegetation erforderliga skuggan och fuktigheten, hvarjemte 
trädmossorna på Öland icke äro många och bland kärrmossorna 
saknas flere allmänna arter t. ex. Hypnum nitens och stramineum. 
Af de på Öland funna Musci saknas 39 arter i Småland, men bland 
Hepatice endast 2, neml. Sauteria hyalina och Hiccia chrystal- 
lina. — I FRIES flora Scanica upptagas omkring 200 Musci och 
50 Hepatice såsom funna i Skåne. Genom senare undersöknin- 
gar af S. BERGGREN, S. Ö. LINDBERG, A. GRÖNVALL m. fl. har 
denna summa icke obetydligt ökats. Med ledning af tillgängliga 
arbeten har jag sökt beräkna antalet af i Skane funna mossor 
och funnit detta vara 340 arter, af hvilka 272 Musci och 68 
Hepatice. — Prof. LANGE angifver i sin Haandb. i den Danske 
flora 3 Ude. 284 Musci och 73 Hepatice eller tillsammans 357 
arter för Danmark. Inom Småland äro sålunda tills dato ob- 
serverade i det närmaste lika många mossor, som i Danmark. 
Jag är dock fullkomligt öfvertygad, att framtida undersökningar 
skola öka antalet af Småländska Musci till 300 och Hepatice 
med möjligen 10 arter. Annu återstå stora sträckor, som ingen 
bryolog besökt, och Kalmar län är betydligt mindre undersökt 
än de öfriga länen. Jemför man Smålands Mossflora med af- 
lägsnare provinsers t. ex. Helsinglands, visar sig den förra be- 
tydligt rikare. R. HARTMAN har inom Helsingland antecknat 
173 Musci och 57 Hepatic&e eller 235 arter. Deremot äro i 
Nerike, ehuru till arealen omkring 8 gånger mindre än Småland, 
enligt skriftligt meddelande af Lektor ©. HARTMAN, lakttagne 
öfver 300 arter mossor; orsaken till denna rikedom torde böra 
tillskrifvas de yngre formationer, som flerestädes i Nerike före- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh. Årg. 27. N:o 2. ; 6 


82 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


komma. Afven Stockholms- och Gefletrakterna visa sig, oak- 
tadt det vida mindre arealinnehället, ganska rika pa mossor. 
Efter denna korta inledning öfvergar jag till uppräkning af 
Smålands Musei och Hepatic®, hvarvid 9:de uppl. af HARTMANS 
flora i det närmaste blifvit följd i afseende pa nomenklatur och 
anordning, | 


MUSCI. 


Fam. Bryacee. 


Sectio I. Musci pleurocarpi. 


l. Hypnum undulatum L., sällsynt. Almesakra i dalen ofvan 
Storgvarn tillsammans med H. heteropterum (ZETT.), Skuru- 
gata, Ljunga i Stakagards skog (STRANDM.), Stolpastugan 
nära Eimhult (BERGGR.). 


ID 


HA. silvaticum L., teml. sälls. t. ex. Dunkahallar vid Jön- 
köping, Ingaryds dal, Bredestad, Helveteshala, Sqvalregata 
1 Hultsjö och Gastagropen i Asa, Notteryd i Gårdsby, Al- 
gutsboda. 


H. denticulatum. L., allmän. 


4. H. elegans HooK. Almesakra i dalen ofvan Storgvarn (ZETT.), 
Dunkahallar vid Jönköping, Broarps Gästgifvareg., Helvetes- 
håla i Lemnhult, Ubbemäla i Algutsboda. 

5. H. silesiacum P. B., teml. sälls. t. ex. Säby i Holaveden, 
Helveteshala, Vilstad (OSEEN), Femsjö, Wexiö. 

6. A. Mühlenbeckü BR. et ScH., sälls. Wexiö vid vägen till 
Skogslyckan, Skurugata. - 

7. H. nitidulum We., sälls. Almesakra i dalen ofvan Storgvarn 
samt Taberg (ZETT.), Jönköping pa branta bergväggar nära 
vattenledningsdammarne, Arsets kalkbrott i Fröderyds soc- 
ken, Ökna. | 

8. H. prelongum L., h. o. d. öfver hela provinsen. Vid Ro- 
senlund nära Jönköping förekommer äfven forma atrovirens, 
enl. ZETT. | 

9. H. Stokesii TURN. Husqvarna (ZETT.). 


10. 


11. 


SCHEUTZ, TAKTTAGELSER RÖRANDE SMÅLANDS MOSSFLORA. 83 


H. riparium L., h. o. d. t. ex. Adelöf, Almesåkra, Ökna 
vid Lillån, Korsberga, Femsjö, Wexiö. 

H. cordifolium H., h. o. d. t. ex. Almesakra (ZETT.), Skäftes- 
fallshala, Ingaryds dal, Grenna, Ljunga (STRANDM.), Vil- 
stad (OSEEN). 

A. giganteum SCHIMP. flerest. t. ex. Jönköping i Ljungaruns- 
skogen, Helveteshala, Wexiö, Algutsboda, Westervik. 

H. cuspidatum L., allm. 

H. nitens SCHREB., icke sälls. 


H. purum L. Femsjö enl. FRiEs. In sylvis Smol. c. fr. 
(C. ©. HAMNSTRÖM in R. HARTM. exs.), Husqvarna (ZETT.), 


Grenna vid Kabbarpsväzen. 

H. Schreberi WILLD., allm. 

H. proliferum L., allm. 

H. umbratum HoFFM., sälls. Husqvarna (ZETT.), Vireda 
CITE Skurugata, Skäftesfallshåla, Ökna i Djupskuran samt 
vid Lillån, Algutsboda vid Ubbemäla, Femsjö mellan Almäs 
och Gärdshult. 

H. abietinum L., allm. 

H. Blandowi W. M. Säby vid Gransbo. 

H. delicatulum L., teml. allm. 

H. tamariscinum L., h. o. d. t. ex. Jönköping, Barkeryd, 
Almesäakra, Lemnhult, Femsjö. 

H. alopecurum L., sälls. Jönköping vid vattenledningen och 
Husqvarna (ZETT.), Adelöf, Djupskuran i Ökna socken, 
Stalpet i Marbäck, Ärsets kalkbrott, Asa socken i Gasta- 
gropen. - | 

HA. stramineum DICKS., teml. allm. | 

H. trifarium W. M. Jönköping (ZETT.). 

H. ruscifolium NECK., sälls. Grenna i Narbäcken och Gera- 
bäcken, Adelöf, Jönköping nära vattenledningsdammarne, 
Almesakra vid Storgqvarn (ZETT.). 

H. strigosum HOoFFM., flerest. såsom Jönköping, Taberg, 
Boarp i Barkeryd, Brahälla i Adelöf, Grenna, Almesäkra 


34 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


(ZETT.), Lemnhult, Säby i Bäckaby, Ärsets kalkbrott, Ökna, 
Skäftesfallshala, Asa, Braås, Wexiö. 


3 imbricatum SCHIMP. - Taberg och Ryhof nära Jönköping 


28. 
29. 


3. 
38. 


FI 


40. 
41. 


(ZETT.), Soåsen vid Eksjö, Säby i Holaveden. 
H. dimorphum Brid. Ubbemåla i Algutsboda. 
H. heteropterum SPRUCE. Jönköping vid Dunkahallar samt 


\ 


dalen ofvan Storgvarn i Almesakra (ZETT.), Yabergs sag i 
Femsjö, Skäftesfallshåla, Ökna vid Lillån, Helveteshåla i 
Lemnhult, Ingaryds dal i Ölmestad, Vilstad vid Ryd (OSEEN). 
H. julaceum VILL. Adelfors pa klippor i Emän, Stalpet 
1 Marbäck socken. 

H. piliferum SCHREB., h. o. d. öfver hela provinsen. ö 
H. lutescens HuDs. Femsjö, Rosenlund vid Jönköping, Krono- 
berg m. fl. ställen. | 
H. rivulare BRUCH. Husqvarna, Tabergsan, Grenna, Säby 
i Holaveden. 

H. Rutabulum L., allm. 

H. Starkii BRID. Ad Femsjö, cum H. umbrato lectum (FRIES 
Nov.), Skurugata (AHNFELT i HARTM. fl. 2:dra uppl). 

H. reflexum STARK. Almesakra i dalen ofvan Storqvarn 
samt vid Gydeberg (ZETT.), Jönköping (ZETT.), Vireda 
socken, Säby, Asa 1 Gastagropen, Helveteshala, Lyngsasa 
Gästgitvareg., Wexiö, Femsjö. — Sannolikt hörer äfven föreg. 
fran Femsjö hit. 

HA. velutinum L., allm. 

H. populeum H., h. o. d. t. ex. Jönköping vid Sauna (ZETT.), 
Wexiö, Kronoberg, Algutsboda. 

H. plumosum L., sälls. Taberg, Dunkahallar vid Jönkö- 
ping samt dalen ofvan Storqvarn i Almesakra (ZETT.), 
Grenna, Helveteshåla, Ökna, Femsjö, Asa herregard, Helle- 
berga, Wexiö. | 
HA. albicans NECK., h. 0. d. 

H. glareosum BR. et SCHIMP. Rosenlund vid Jönköping 
(ZETT.), Hamnaryd i Solberga af Wedbo härad, Grenna, 
Ökna, Ubbemäla i Algutsboda. 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMÅLANDS MOSSFLORA. 8D 


42. H. salebrosum HOFFM., allm. 

43. H. serpens L., allm. 

44. H. striatum SCHREB., sälls. Femsjö vid Elmås, Helvetes- 
håla, Skäftesfallshala, Skurugata, Storqvarn i Almesäkra 
samt på Klintaberg (en form med utdragna blad, hvilken 
äfven finnes vid Husqvarna) (ZETT.), Grenna, Säby i Hola- 
veden, Ökna, Gastagropen i Asa, Kronoberg, Notteryd i 
Gårdsby, Wexiö mellan staden och Evedal. 

45. H. triquetrum L., allm. 

46. H.brevirostre EHRH. Husqvarna (ZETT.), Elmhult (BERGGR.). 

47. H. subpinnatum LINDB. Skäftesfallshala i Korsberga, Hel- 
veteshäla i Lemnhult ymnig. Ökna vid Lillån, Jönköping 
vid vattenledningsdammarne sparsamt. 

48. H. squarrosum L., allm. 

49. H. loreum L. Vestra Smal. t. ex. Femsjö ymnig, Vilstad, 
Ahs pa en bokbevuxen ö i Bolmen samt Ljunga vid Staka- 
gard (STRANDM.), mellersta och norra delen flerest., Taberg, 
Husqvarna och Almesakra-trakten (Zerr.), Ingaryds dal, 
Skurugata, Helveteshäla, Skäftesfallshäla, Djupskuran i Ökna, 
Vireda, Sqvalregata i Hultsjö, Gastagropen i Asa, Wexiö 
pa Solberget, Notteryd i Gårdsby, Lyngsäsa on. 
Ubbemala i Algutsboda. 

50. H. Sommerfeltii MYR. Jönköping vid Rosenlund samt Ta- 
berg (ZETT.), Arsets kalkbrott i Fröderyd. 

5l. H. stellatum SCHREB., allm. 

52. H. chrysophyllum Brio. Taberg, Eksjö, Arsets kalkbrott. 

3 squarrosulum. Algutsboda, Arsets kalkbrott. 

93. H. Crista castrensis L., icke sällsynt i större barrskogar. 

54. H. molluscum H. Husqvarna, Grenna, Djupskuran i Ökna. 

55. H. filicenum L. Grenna, Adelöf, Bredestad, Husqvarna. 

"8 gracilescens. Taberg (ZETT.). 

56. H. commutatum H. Grenna vid Gerabäcken. 

57. H. Iycopodioides SCHWEGR., sälls. t. ex. Gransbo i Säby. 

98. H. uneinatum L., allm. — En form foliis estriatis förekom- 
mer i Bäckaby socken. 


36 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


S > 


H. vermicosum LINDB. Jönköping i kärr vid Lillsjön, Säby 
norra delen i kärr vid Sommen. 

H. Sendtneri SCHIMP. Jönköping i kärr vid Lillsjön (ZETT.). 
H. Kneifer SCHIMP. Jönköping i kärr vid Lillsjön. 

H. intermedium LINDB., h. o. d. 

H. revolvens Sw. Hults socken. 

H. exannulatum GÜMB. Jönköping i kärren vid vägen till 
Barnarp, Säby. 

H. fluitans L., allm. 

falcatum. Algutsboda o. s. v. 


A. palustre HUDS., h. o. d. t. ex. Husqvarna, Röttle nära 
Grenna, Femsjö. 

H. fluviatile H. Husqvarna, Röttle nära Grenna, Almes- 
akra-trakten (ZETT.), Stora Herrsta i Marbäck, Femsjö, 
Asa herregard m. fl. ställen. 

H. scorpioides L., h. 0. d. 

H. incurvatum SCHRAD. Taberg (ZETT.), Wista härad flere- 
städes, Helveteshala, Wexiö. 

H. Lindbergii Mırr., icke sällsynt vid vägkanter o. s. v. 
H. imponens H. Elmhult bland Ljung i torfmossarne (BERG- 
GREN), Skurugata. 

H. cupressiforme L., allmän under manga former. 

Leskea pilifera SW. Jönköping (ZETT.), Helveteshalan i 


Lemnhult. 


. 2. polyantha H., teml. allm. 


Q9: 
30. 


L. subtilis H. Femsjö på gamla brädtak vid Yaberg. 

L. tenella SCHIMP. Husqvarna (ZETT.). 

L. curvata Sw., h. o. d. icke sällsynt. | 

L. myosuroides (L.), icke sällsynt, med frukt i Vilstad och 
flerestädes. | j 
IL. sericea (L.), allm. | | 

L. paludosa H. Förekommer från Skane till Gestrikland 


och bör icke saknas i Smaland, ehuru f. n. intet växtställe 


: är kändt. 


Sl. 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMÄLANDS MOSSFLORA. 87 


L. nervosa MYR., sälls. Säthälla Gästgifvareg. i Säby, Gö- 
berga i Linderås, vid Askeryds kyrka, Grenna, Brahälla i 
Adelöf, Rösås i Bäckaby, Årsets kalkbrott, Stora Herrsta 
i Marbäcks socken, vid Asa kyrka, Bergqvara, Åreda Gäst- 
oifvareg., Göljhult i Åsheda socken. 

Climacium dendroides (L.), allm. 

Pterygophyllum lucens (L.), sälls. Femsjö, söder om Ya- 


bergs sagqvarn. 


. Neckera cerispa L., teml. sälls. t. ex. Taberg, Husqvarna c. 


fr., Skurugata, Helveteshala, Femsjö ad truncos fagi ad 
Valshult, Färgeryd, Vilstad vid Sännäs (Osten), Ökna, 


_Ärsets kalkbrott, Wexiö på Solberget, Notteryd i Gårdsby. 
. N. pumila H., sälls. Wexiö i Bäckaslöfs bokhult sparsamt, 


Elmhult i Stenbrohults socken, Ljunga (STRANDMARK), Vil- 
stad vid Kälakerskog, (ÖSEEN), Femsjö i byns skog. 


. N. pennata (L.). Femsjö. 
. N. trichomanoides (L.), teml. allm. 


. N. complanata (L.), teml. allmän, funnen vid Kronobergs 


ruiner c. fr. 


. Antitrichia curtipendula (L.), icke sälls. 
Rn. 


Anomodon vitieulosus (L.), teml. sälls. t. ex. Vilstad vid 
Sännäs, Femsjö, Taberg, Husqvarna c. fr. och Jönköping 
vid vattenledningen (Zett.), Germunderyd i Alsheda, Adelöf, 
Göberga i Linderas, Säby i Holaveden, Ingaryds dal i Öl- 
mestad, Ärsets kalkbrott. 


. A. attenuatus (H.), sälls. t. ex. Husqvarna (ZETT.), Nar- 


bäcken vid Grenna, Sännas i Vilstad. 


. A. longifolius SCHLEICH., teml. sälls. t. ex. Husqvarna- 


bergen, Taberg, Rösas i Bäckaby, Sännas i Vilstad. 


. Leptohymenium jiliforme (Tımm.), allm. 

. Leucodon sciuroides (L.), teml. allm. 

. Fontinalis antipyretica L., icke sälls. 

. F. dalecarlica BR. et SCH. Almesäkra, i dalen ofvan Stor- 


qvarn samt vid Storqvarn i Ekesjö-an nära dess utlopp i 
Fredriksdalssjön (ZETT.), Stekaremåla i Algutsboda. 


88 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


IT. 


98. 

ID. 
100. 
ONE 
102. 
103. 
104. 
105. 


106. 
107. 


108. 


ß polycephalum (DiLL.), h. o. d. t. ex. Bäckaby. 
109. 


110. 


111. 
112. 


113. 


Dichelyma faleatum H. Femsjö, Almesåkra-trakten flerest. 
(ZETT.), Helveteshäla, Hults socken ej långt från Östraby 
samt vid Bruzaholm, mellan Eksjö och Björka, Ljunga prest- 
gard (STRANDMARK). 


Sectio II. Musei acrocarpi. 


Cinclidium stygium Sw., sälls. Femsjö, Jönköping i kärren 
vid Lillsjön. 

Mnium cinclidioides BLYTT, sälls. Grenna, Almesaxra, 
söder om Fredriksdalssjön samt vid Pustanäs i Malmbäck 
(ZETT.), Noby i Lommaryd, Kronoberg vid Helsasjön. 
M. punctatum L., allm. 

M. affine BRID., teml. sälls. t. ex. Almesäkra flerest. (ZETT.), 
Torpa nära Jönköping, Ekesjö. 

M. cuspidatum BRID., teml. allm. 

M. undulatum H. Jönköping vid Rosenlund, Holaveden 
i Säby socken, Ökna, Helveteshåla, Hultsjö socken, Femsjö, 
Klefbergen vid Notteryd 1 Gårdsby socken m. fl. ställen. 
M. hornum H., icke sälls. 

M. rostatum SCHWEGR. Femsjö, Husqvarna (ZETT.), Kro- 
noberg. 

M. serratum BRiD., sälls. Taberg (ZETT.), Femsjö. 

M. stellare H. Jönköping nära vattenledningsdammarne 
och Taberg (ZETT.), Kronobergs ruiner. 


Aulacomnion palustre (L.), allm. 


A. androgynum (L.), icke sällsynt, men funnen med frukt 
blott i Skäftesfallshäla. | 
Bryum roseum SCHRER.. h. 0. d. 

D. pseudotriqguetrum SCHWZEGR., h. 0. d. 

B. Dwvaliü Voır., sälls. Gydeberg i Almesakra (ZETT.), 
Ekeberga socken vid Kulla Gästsifvareg., Ljunga (STRAND- 
MARK), Vilstad (ÖSEEN). 

B. pallens SW., sälls. Odensvi (E. A. STRÖMBÄCK enl. ©. 
HARTMAN), Säby socken. 


134. 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMÅLANDS MOSSFLORA. 89 


. B. pallescens SCHWAGR., h. 0. d. funnen med frukt vid 


Husqvarna. 


. B. bimwm BR. et SCH. h. o. d. 


. B. turbinatum H. Förekommer från Skåne till Jämtland 


och finnes säkert 1 Småland, ehuru intet växtställe är 


. B. cespitieium L., allm. 


. B. alpinum L. Femsjö pa Bösseberget, Husqvarna, Gren- 


na, Skärstad, Stalpet i Marbäck, skifferbrotten i Fröderyd, 
Ökna vid guldgrufvorna, Wexiö, Westervik. 


> JE OMP los IN Or Co 
> JE ORGAN Ir 1 OS th 


lanatum (BRID.). Jönköping vid Sanna (ZETT.). 


. B. inelinatum BLAND. Förekommer från Skåne till Gefle 


och torde ej saknas i Småland. 


. B. Wahlenbergii SW., sälls. Taberg och Husqvarna (ZETT.), 


Algutsboda prestg., Westervik. 


. B. nutans SCHREB., allm. 
. B. annotinum L., sälls. Femsjö. 


. B. carneum L., sälls. Vilstad på sjöstranden vid Asen 


(OSEEN). 


. B. pulchellum H., sälls. Odensvi (E. A. STRÖMBÄCK enl. 


C. HARTMAN). 


. BD. erudum SCHREB., allm. 
. BD. elongatum TURN., sälls. Wexiötrakten. 
. D. pyriforme L., h. o. d. t. ex. Taberg, Almesakra, Vil- 


stad, Wexiö, Westervik. 
Tetraphis pellucida (L.), icke sällsynt. 


. Meesia tristicha BR. et ScH., sälls. Jönköping i kärr vid 


Lillsjön, Bona Gästgifvaregard, Wagnsviks egor i Lommaryd. 


. M. uliginosa H., sälls. Femsjö. 
. Paludella squarrosa L., sälls. Lillsjö-kärren vid Jönkö- 


ping, Hults socken, Adelöf nära kyrkan, Noby och Wagns- 
vik i Lommaryd. 
Splachmum luteum L. Nottebäck, Baldö i Dädesjö socken. 


90 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


135. 
136. 


137. 


138. 
139. 


140. 


141. 


142. 


143. 
144. 


152. 


S. ampullaceum L., h. o. d. 

S. sphericum Sw. Femsjö i kyrkomossen, Almesakra 
ymnigare än S. ampullaceum, Vilstad (OSEEN). 

Tayloria serrata H. (hufvudformen) Sanna nära Jönkö- 
ping (ZETT.). 

Punaria hygrometrica (L.), allm. 

Physcomitrium pyriforme H., sälls. Fredriksdals mosse i 
Almesakra socken och Sanna vid Jönköping (ZETT.). 

P. Ahnfeltü FR. Femsjö pa Håknasjöns vestra torftäckta 
strand. 

Pyramidula tetragona BRID. Odensvi. 

Polytrichum commune L., allm. 

P. juniperinum H., allm. 

P. strietum MENZ., teml. sälls. Grennatrakten, Jönköping 
i Ljungarumsskogen, Taberg och Almesakra (ZETT.), Brede- 
stad, Bona Gästgifvareg., Eksjö, Hults socken, Hyltängen 
i Vilstad (ÖSEEN), Kräketorps Gästeifvareg.. Hvetlanda, 
Wexiö, Algutsboda. 

P. piliferum SCHREB., allm. 

P. formosum H., teml. sälls. t. ex. Femsjö, Almesakra och 
Jönköping (ZETT.), Ingaryds dal i Ölmestad. 

P. gracile MENZ., teml. sälls. Jönköping, Wexiö flerest., 
Algutsboda, Korsberga, Almesakra (ZETT.), Solberga i 
Wedbo härad, vestra Småland, t. ex. Götheryd och Fem- 
sjö, Westervik på Norrlandet. | 
alpinım L., sälls. Femsjö, Skäftesfallshåla i Korsberga 


och Djupskuran i Ökna. 


> JE UWMPRUGATIR Ilon Do tl 


P. aloides H., teml. sälls. Almesakra, Femsjö, Vilstad, 
Fallnaveka i Berga, Skurugata, Wexiö. 

P. nanum H., h. o. d. t. ex. Femsjö, Almesakra, Husqvarna 
vid Ebbes qvarn (ZETT.), Vilstad (OsEEN), Ljunga (STRAND- 
MARK), Wexiö, Algutsboda. 

Catharinea undulata (L.), allm. 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMÅLANDS MOSSFLORA. 91 


153. ©. tenella RÖHL, h. 0. d. t. ex. Jönköping (ZETT.), Bona 
Gästgifvareg., Wexiö, Femsjö. 

154. Burbaumia aphylla L., sälls. Femsjö, Mjöhult i skogen 
utmed Stenbäcken i Hagshults socken (J. FORSANDER), 
Eksjö nära Soasen, Jönköping i Ljungarumsskogen. 

155. B. indusiata BRID., sälls. Skurugata, Algutsboda prestg. 
vid Grönkälla, Vilstad vid Isbergastock (OSÉEN). 

156. Diphyscium foliosum (SCHMIED.), sälls. Femsjö t. ex. 
Hägnen, Ankarsnäs i Korsberga, Elmhult (BERGGREN), 
Vilstad pa sluttningen vid Nissan (OSEEN). 

157. Bartramia Halleriana H., sälls. Taberg, Ingaryds dal i 
Ölmestad, Skurugata, Helveteshala. 

158. D. erispa Sw., allın. 

ß minor, h. o. d. t. ex. Skeen, Skurugata. 

159. BD. ithyphylla BRD., allm. 

160. P. Oederi Sw., sälls. Femsjö steril, Husqvarna, Ökna. 

161. 2. fontana L., allm. 

162. Orthotrichum Lyellii HooK., sälls. Jönköping vid Ryhof, 
Räaknen i Femsjö, Vilstad, Eksjö spars., Lemnhult, Wexiö 
flerest., Algutsboda, Stenbrohult t. ex. nära Dihult, Ljunga 
i Sunnerbo härad, Skeen i Annerstad. 

163. O. lejocarpum BR. et ScH., sälls. Husqvarna och Almes- 
akıa (ZETT.), Femsjö, Lemnhult, Korsberga prestg., Bäckaby, 
Wexiö vid Hospitalet, Thomeshult i Algutsboda, Ryssby. 

164. O. urnigerum Myr., sälls. Eds socken i Kalmar län (E. 
A. STRÖMBACK), Jönköping vid vattenledningen. 

165. ©. diaphanum SCHRAD. Jönköping i Hofrättsparken på 
pyramid-poppel (ZETT.), Algutsboda prestg. 

166. ©. rupestre SCHWGR., icke sälls. 

O7 10% speciosum N. v. Es., allm. 

168. O0. affine SCHRAD., teml. allm. 

169. O. fastigiatum BRUCH, sälls. Ljunga i Sunnerbo (STRAND- 
MARK), Algutsboda. 

170. ©. Schimperi HAM., teml. sälls. t. ex. Moshult i Alsuts- 


boda. 


92 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


171. 
172. 


185. 


O. pumilum Sw., teml. sälls. t. ex. Wexiö,. 


O. stramineum HORNSCH., sälls. Westervik, Jönköping vid 
Rosenlund (ZETT.), Wexiö i biskops-alleen, Areda Gäst- 
gifvareg., Algutsboda, Vestra Småland. 


0. obtusifolium SCHRAD., icke sälls. 


. ©. gymnostomum BR. et SCH., sälls. Jönköping vid Ryhof 


och Rosenlund, Fredriksdals alle i Almesakra (ZETT.). 
O. cupulatum HOFFM., h. 0. d. 


O. Sturmii HORNSCH., sälls. Wexiö pa stenmurar bortåt 
Kampen, Areda Gästgifvareg., vid Urshults kyrka. 

O. erispum H., h. o. d. icke sälls. t. ex. Taberg, Husqvarna 
och Almesåkra (ZETT.), Femsjö, Vilstad, Soasen vid Eksjö, 
Rösas ı Bäckaby, Lemnhult, Asheda, Wexiö, Lyngsasa 
Gästgifvareg., Ljunga i Sunnerbo (STRANDMARR)). 

O. crispulum HORNSCH., sällsyntare än föreg. t. ex. Femsjö, 
Skeen, Ljunga: (STRANDMARK), Wexiö. 

O. Bruchüi BRID., sälls. Femsjö, Ryssby, Skäftesfallshala 
i Korsberga socken. 

O. Hutchinsie Sw., sälls. t. ex. Bokhultet vid Bäckaslöf 
nära Wexiö, Notteryd i Gardsby socken. 

0. Ludwigii BRID., sälls. Femsjö i Hägnen. 

OÖ. Drummondiü Hook., sälls. Femsjö. 

O. anomalum H., sälls. Westervik, Brahälla i A.delöf, 
Jönköping vid hamnen (ZETT.), Skäftesfall i Korsberga 
socken, Djuramala Gästgifvareg. (O. HAMMAR). 


. Zygodon lapponicus (H.), sälls. Klintaberg i Almesakra 


(AED): | 
Z. Mougeotii BR. et SCHIMP., teml. sälls. Vilstad vid : 
Sännäs, Skurugata, Helveteshala, Skäftesfallshäla, Ingaryds 
dal i Ölmestad, Taberg, Odensvi c. fr. (orätt ansedd för 
Gymnostomum curvirostre H. enligt LINDBERG i Ö. af 
W. A. F. 1861 p. 180), Husqvarna, Grenna, Wista kulle, 
Adelöf, Stalpet i Marbäcks socken, Ökna vid Lillån, Gasta- 


gropen 1 Asa socken. 


186. 


B 


187. 


188. 


189. 


190. 


118% 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMÄLANDS MOSSFLORA. 93 


Z. viridissimus Hook. et TAYL., sälls. Femsjö (= Dicra- 
num pellucidum Stirp. Femsj. enl. FRIES fl. Scanica p. 
239), Klintaberg i Almesakra (Zerr.), Göberga i Linderås. 
rupestris LINDB., sälls. Jönköping pa branta bergväggar 
nära vattenledningsdammarne samt Taberg (ZETT.). 
Eincalypta streptocarpa H., sälls. Kronobergs ruiner, Ta- 
berg vid jernverket, Arsets kalkbrott. | 

E. ceiliata HOFFM., teml. sälls. Taberg och Husqvarna 
(ZETT.), Grenna, Boarp i Barkeryd, Lassa-backe och Ger- 
munderyd i Alsheda, Skurubergsbackar i Ökna. 

E. extincetoria (L.), sälls. Westervik, Jönköping vid Ryhof 
(ZETT.), Hamnaryds kalkbrott i Solberga socken. 

Pottia Heimii (H.). Förekommer från Skåne till Lapp- 
land och finnes säkerligen flerest. pa hafsstranden i Kal- 
mar län. 

P. truncata (L.), h. o. d. t. ex. Berggvara, Bredestad, Jön- 
köping. 

major EHRH. Jönköping (ZETT.). 

P. cavifolia (DICKS.) EHRH. Förekommer från Skane till 
Upsala och finnes trol. flerest. i Kalmar län. 
Hedwigidium eiliatum (L.), allm. 

Grimmia apocarpa (L.), allm. 

rivularıs SCHWAGR,., h. 0. d. 

G. pulvinata Sw., teml. sälls. t. ex. vid Längaryds kyrka, 
Femsjö, Vilstad (OSEEN), Skeen i Annerstad, Ljunga i 
Sunnerbo (STRANDMARK). 

G. trichophylla GREV., teml. sälls. t. ex. Dunkahallar vid 
Jönköping: och Almesakra (Zerr.), Wista kulle i Skär- 
stads socken, Askeryd vid kyrkan, Bredestad, Eksjö, Kors- 
berga prestg., Rösas i Bäckaby, Nöbbeled Gästgifvareg. i 
Nottebäcks socken, Wexiö, Algutsboda. | 
G. Hartmanni SCHIMP., h. o. d. Almesakra och Taberg 
(ZETT.), Jönköping, Grenna, Helveteshala, Wexiö, Alguts- 
boda, Vilstad o. s. v. 


34 
198. 


211. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


G. commutata HÜB., h. o. d. Westervik, Törnesfalla, Hus- 
qvarna, Brahehus vid Grenna, Wista kulle, Säthälla Gäst- 
gifvareg. i Säby, Wexiö. 

G. torguata GREV., sälls. Ingaryds dal i Ölmestad. 
pihfera ZETT. Grimm. Skurugata (samma form som LIND- 
BERG funnit pa Hunneberg). 

G. patens (Dicks.), teml. sälls. t. ex. Dunkahallar vid 
Jönköping, Pustanäs i Malmbäck (ZETT.), Solbergai Westra 
härad, Grenna, Bredestad, Eksjö, Femsjö, Vilstad, Wexiö 


i Domprostgärdet o. s. v. 


. Racomitrium lanuginosum (H.), allm. 


R. canescens H. 

ericoides (DICKS.), h. 0. d. 

he. jasciculane H., teml. sälls. t. ex. Kleiva erufva e. ir. 
Helveteshala, Rösas i Bäckaby, Hults socken, Lommaryd 
och flerest. i Wedbo, Almesäkra (ZETT.), Femsjö, Wäthult 
(OSEEN), Algutsboda. 


. BR. heterostichum (H.), allm. 


R. mierocarpum (H.), teml. sälls. t. ex. Taberg och Almes- 
akra (ZETT.), Barkeryd, Femsjö, Vilstad. 
R. acieulare (H.), h. 0. d: icke sälls. 


. RB. protensum A. BRAUN, sälls. Klintaberg i Almesakra 


och Dunkahallar vid Jönköping (ZETT.), Skurugata, Fem- 
sjö, Vilstad. 

Tortula ruralis (L.), allm. 

T. subulata (L.), teml. sälls. Westervik, Ryhof vid Jön- 
köping och Taberg (ZETT.), Wista kulle i Skärstads socken, 
Hamnaryd i Solberga, Grenna, Wexiö vid Kampen, Berg- 
qvara i Bergunda socken. | 

T. tortuosa L., teml. sälls. Husqvarna, Taberg och Sanna 
vid Jönköping (ZETT.), Grenna, Hamnaryd i Solberga, 
Bredestad, Stalpet i Marbäcks socken, Eksjö, Ärsets kalk- 
brott, Okna vid guldgrufvorna. 

T. muralis (L.), sälls. Kronobergs ruiner; pa Ljunga och 
Hamneda kyrkors kalkrappning (STRANDMARKR). 


ND 
I 


ID 
N 


ID 
= 


ID 
HS 


El 


D NN NN NN bb 
D 


ID 
SQ 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMALANDS MOSSFLORA. 9 


T. unguiculata RoTH. Westervik pa Norrlandet, Jönkö- 
ping och Taberg (ZETT.). 

T. fallax ROTH, sälls. Kronoberg och Jönköping. 

T. convoluta (H.), sälls. Odensvi (STRÖMBÄCK enl. C. 
HARTM.), Taberg vid jernverket samt Rosenlunds källa vid 
Jönköping (ZETT.). 

Trichostomum homomallum H., flerest. t. ex. Jönköpings- 
trakten, Almesakra, Bona Gästeifvareg., Lommaryd, Bäcka- 
by, Ökna vid Lillån, Femsjö, Wexiö. 

T. tortile SCHRAD. 8 pusillum, flerest. Torp vid Jönkö- 
ping, Vilstad (OSÉEEN), Ljunga (STRANDMARK), Bergqvara, 
Algutsboda. 

T. flexicaule SCHWAGR., ferest. Taberg, Brahehus vid 
Grenna, Hamnaryds kalkbrott, Årsets kalkbrott, Stalpet i 
i Marbäck, Femsjö. 

longifolium (= T. longirostre HN. ed. 7), Husqvarna (ZETT.). 
T. rigidulum SM., sälls. Westervik pa Norrlandet, Brahe- 
hus vid Grenna, Hamnaryds kalkbrott i Solberga, Ärsets 
kalkbrott i Fröderyds socken. 

T. rubellum (ROTH), teml. sälls. t. ex. Taberg, Rosenlund 
vid Jönköping (ZETT.). Brahälla i Adelöf, Hamnaryd i 
Solberga, Årsets kalkbrott, Kronoberg. 

Distichium capillaceum (H.), teml. sälls. t. ex. Kronoberg 
och Arsets kalkbrott etc. 

Leueobryum glaucum (L.), icke sälls. Westervik, Värnanäs 
i Halltorp, Skirö vid östra Skirö, Helveteshäla, Femsjö, 
Almesakra, Vilstad, Ljunga i Sunnerbo (STRANDMARK), 
Bredestad, Rösas 1 Bäckaby, Asa, Almas i Wirestad (Gos- 
SELMAN), Götheryd, Nöbbeled Gästgifvaregard i Nottebäck, 
Elmhult, Algutsboda. 

Ceratodon purpureus (L.), allm. 

C. cylindricus (H.), sälls. Grenna. 

Cynodontium Bruntoni (SMITH), sälls. Skurugata. 
Dieranum undulatum EHRH., allm. 

D. Schraderi W. M., h. o. d. 


96 


227. 


243. 


244. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


D. palustre BRiD., flerest. Hults socken, Säby vid Som- 
men, Almesakra (ZETT.), Hvetlanda nära kyrkan, Wexiö 
vid Sandsbro, Nottebäck, Ljungby i Sunnerbo o. s. v. 

D. spurium H., h. o. d. Törnesfalla, Almesäkra (ZETT.), 
Femsjö, skifferbrotten i Fröderyd, Hvetlanda, Helleberga c. fr. 
D. maus "TURN. se, Taberg (ZETT.), Vilstad (OSKEN). 
Adelöf, Sqvalregata i Hultsjö, Notteryd i Gårdsby, Ubbe- 
måla i Algutsboda, Elmhult (BERGGREN). 

D. scoparium (L.), allm. 

D. fuscescens TURN., teml. allm. 

D. flagellare H., sälls. Odensvi (STRÖMBÄCK), Rösas i 
Bäckaby, Ljunga 1 Stakegards skog (STRANDMARR). 

D. fuloum Hook. Elmhult (BERGGREN). 

D. longifolium EHRH., allm. 

D. montanum H., h. 0. d. 

J). polycarpum EHRMH., h. o. d. 

strumiferum (H.), allm. 

D. gracilescens W. M., sälls. Femsjö. 

D. Blyttii SCHIMP. Femsjö. (Förr ansedd för D. falca- 
tum H. Fr. Stirp. Femsj., föres den rättast hit enl. LIND- 
BERG i OÖ. af W. A. F. 1859 p. 210). 

D. heteromallum H., h. 0. d. t. ex. Husqvarnabergen, Wexiö, 
Femsjö, Ljunga o. s. v. 

D. subulatum H., flerest. t. ex. Taberg och Ljungarums- 
skogen, Almesakra, Hults socken, Vilstad (OSEEN), Ljunga 
(STRANDMARK), Algutsboda. | 

D. varium H., teml. sälls. Jönköping i lerbranter vid Ro- 
senlund, Karstorp i Solberga socken af Wedbo härad. 

D. rufescens TuRn., sälls. Jönköping vid bäcken ofvan 
Torpa (ZETT.). | 

D. Schreberi Sw., sälls. Husqvarna vid vägen till Yxen- 
haga pa lilla ans stränder (ZETT.). 

D. erispum H., teml. sälls. Jönköping i Ljungarums- 
skogen och Taberg vid vägen till Eskilstorp (ZETT.), Bona 
Gästgifvareg., Asa socken etc. 


249. 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMÅLANDS MOSSFLORA. 97 


D. cerviculatum H., flerest. Grenna, Almesåkra, Femsjö, 
Vilstad (STRANDMARK), Wexiö. | 

D. squarrosum SCHRAD., sälls. Alsheda vid Holtsby helso- 
brunn. | | 

D. pelluerdum (L.), sälls. Jönköping vid vattenlednings- 
dammen, Husqvarna, Gerabäcken vid Grenna, Ökna vid 
Lillån, Adelfors. | 

Trematodon ambiguus (H.), sälls. Almesäkra vid Gyde- 
berg (ZETT.), Vilstad pa dikeskanter vid den s. k. Vilsta- 
mosse (ÖSEEN). 

Dieranodontium longirostre (W. M.), sälls. Nässjö station 
(L. ANDERSSON m. fl.), Eksjö vid sjön nedom Soasen; 
Ingaryds dal. 

Fissidens adiantoides H., h. 0. d. 

F. tawifolius H., sällsyntare än föreg. och följande. Hus- 
qvarna och Jönköping vid Rosenlund (ZETT.), Wista kulle, 
Femsjö, Braas. 

F. osmundioides H., h. o. d. 

Ya viridulus (SW.), sälls. Jönköping (ZETT.), Algutsboda 
prestg. 

F. bryoides H., sälls. Husqvarna (ZETT.). 

Weissia eirrata H., sälls. Wexiö. 

W. viridula (L.), sälls. Taberg (ZETT.), Femsjö. 


B gymnostomoides LINDB. Oskarshamn. 


297. 


258. 


250. 


260. 


261. 


W. acuta H., sälls. Yabergs sag i Femsjö, pa stenar vid 
s.v. stranden af Möckeln och vid Elmhult (BERGGREN). 
W. fugax H. Förekommer fran Skåne till Luleå Lappmark 
och finnes trol. 1 Småland, ehuru intet växtställe är kändt. 
W. Schisti BRID., sälls. Odensvi på en klippa mellan Odensvi- 
holm och Kulla (E. A. STRÖMBÄCK enl. C. HARTMAN). 
Gymnostomum rupestre SCHWZEGR., sälls. Grenna vid Gera- 
bäcken. 

G. microstomum H., teml. sälls. Vid foten afHusqvarnabergen 
(ZETT.), Vilstad vid Sännås (OSEEN), Grenna, Bredestad. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 2. I 


98 


262. 


ND 


b 


274. 


ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Schistostega osmundacea (DICKS.), sälls. Almesåkra norr 
om Fredriksdal. 

Phascum cuspidatum SCHREB. Förekommer från Skåne 
till Jämtland och saknas säkerligen icke i Småland. 

P. erispum H., sälls. Odensvi. 

P. subulatum L., sälls. Femsjö pa grusiga ställen i skogarne. 
P. alternifolium BR. EUR. Husqvarnabergen. 

P. nitidum H. Femsjö, Ljunga pa dikeskanter söder om 
Ljunga sjö (STRANDMARK), Odensviholm. 

P. muticum SCHREB. Förekommer från Skåne till Upland 
och finnes troligen i Kalmar län. 

P. serratum SCHREB., sälls.. Odensviholm. 

Andrewa rupestris TURN., sälls. Dunkahallar vid Jönkö- 
ping, Femsjö. 

A. petrophila EHRH., allm. 


Fam. Sphagnacee. 


Sphagnum cymbifolium EHRH., allm. 

S. jimbriatum WILS., flerest. t. ex. Dunkahallar vid Jön- 
köping, Adelöf, Almesakra, Helveteshala, Skäftesfallshäla, 
Skurugata, Wexiö, Algutsboda. 

S. rigidum SCHIMP., flerest. t. ex. Vilstad (OSEEN), Ljunga 
(STRANDMARK), Barkeryds socken nära Fredriksdalssjün 
n.ö. strand (ZETT.), Westervik. 

S. squarrosum PERS., h. 0. d. 

squarrosulum (LESQU.) Jönköping. 

S. subsecundum N. v. Es., flerest. t. ex. Vilstad (OSEEN), 
Almesäakra, Hvetlanda, Wexiö, Götheryd. 

S. aurieulatum SCHIMP., sälls. Fredriksdalssjön i Almes- 
akra (ZETT.). 

S. acutifolium EHRH., allm. 

S. Müllere SCHIMP., sälls. I myren nordost om Elmhult 
(BERGGREN). 

S. molluscum BRUCH, sälls.. Nässjö station, Forsserums 
station, Fredriksdals mosse samt i dalen ofvan Storqvarn i. 


281. 


& D 


10. 


12. 
13. 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMALANDS MOSSFLORA. 99 
Almesäkra (ZETT.), Wexiö, Algutsboda i Thorstamala-fly 
Elmhult ymnig i myrarne (BERGGREN). 

S. rubellum WILS. Vestra Smal. flerest. t. ex. Vilstad 
(OskEen), Ljunga allm. (STRANDMARK), Almesakra flerest. 
(Zerr.), Elmhult üerest. (BERGGREN), Forsserums station 
tillsammans med S. molluseum. 

S. recurvum P. B. enl. LINDB., flerest. 


S. cuspidatum EHRH., Herest. 


HEPATICA. 


Fam. Jungermanniacee. 
Sareoscyphus emarginatus (EHRH.), h. 0. d. öfver hela pro- 
vinsen. | 


S. Funkii W. M., sälls. Algutsboda prestg. 
Alieularia scalaris (SCHRAD.), teml. sälls. Jönköping, Hults 


socken, Vireda, Bäckaby vid Knutstorp, Ökna, Korsberga, 


Almesakra flerest. (ZETT.), Femsjö, Vilstad (ÖSEEN), nu 
(STRANDMARK), Algutsboda prestg. 

Plagiochila aspleniordes (L.), allm. 

minor, mindre allmän än hufvudarten. 

Scapania nemorosa (L.), h. o. d. 

S. undulata (L.), h. 0. d. 

S. irrigua N. v. Es., sälls. Stekaremala i Algutsboda på 
pa stenar i an, Skäftesfallshala i Korsberga. 

S. curta (MART.), h. oc d. 

S. compacta (ROTH), sälls. Strömsberg nära Jönköping (0. 
NORDSTEDT). 

S. umbrosa (SCHRAD.), sälls. Femsjö. 


. Jungermannia obtusifolia Hook.. sälls. Femsjö, Almesåkra 


(ZETT.), Bäckaby, Ankarsnäs i Korsberga, Algutsboda, Fall- 
naveka i Berga. | 
J. taxifolia WG., sälls. Skurugata. 

J. albicans L., h. 0. d. 


100 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


14. 


15. 


16. 


34. 


32. 


N 


J. exsecta SCHMID., sälls. Femsjö, Algutsboda tillsammans 
med J. ventricosa. 

J. Taylori HooK., sälls. Almesakra i dalen ofvan Stor- 
qvarn (ZETT.), Skurugata. | 
J. anomala Hook. Bland sphagna öfver hela provinsen icke 
sällsynt. 

vagans, h. 0. d. | 

J. lanceolata L., sälls. Femsjö, Vilstad vid Tlabäck (OSÉEN), 
J. erenulata SM., sälls. Almesakrasjöns strand (ZETT.), 
Wexiö, Algutsboda. 

J. inflata HOoOoK., h. o. d. t. ex. Vilstad (OSEEN), Ljunga 
(STRANDMARK), Almesakra (ZETT.), Algutsboda. 

J. ventricosa DICKS., allın. 

J. bierenata LINDENB., sälls. Lemnhult. 

J. intermedia LINDENB., sälls. Vilstad vid Heligas (OSEEN), 

östra delen af Kronobergs län. 

J. saxicola SCHRAD., sälls. Femsjö. 

J. minuta DICKS., teml. sälls. t. ex. Almesäkra (ARNES): 

Skäftesfallshåla, Skurugata, Ökna, Vireda, Ingaryds dal i 

Ölmestad, Grenna, vestra Smaland flerest. 

J. attenuata LINDENB., sälls. Helveteshåla, Skäftesfallshala. 

SJ quinquedentata L., allm. 

J. barbata SCHMID., teml. allm. 

J. setiformis EHRH., sälls. Skurugata. 

J. incisa SCHRAD. teml. sälls.. Klintaberg i Almesakra 

(Zerr.), Vilstad vid isberga stock (OSEEN), Femsjö. 

J. bicuspidata L., teml. allm. 

J. catenulata HÖB., sälls. Hults socken, Kraketorps (el 

gifvareg., Almesäkra i Hulthagen (ZETT.). | 

J. connivens DICKS., teml. allm. 

J. curvifolia DICKs. Femsjö, Husqvarna (ZETT.), Ljunga i 

Näs skog (ZETT.). 

J. divaricata ß ewamphigastriata LINDB., sällsynt. Taberg, 
Femsjö. 

J. trichophylla L., ej sälls. 


30. 


BIT 
38. 
39. 
40. 


41. 


48. 


51. 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMÄLANDS MOSSFLORA. 101 


J. setacea WEB., sälls. Fredriksdals mosse i Almesäkra, 
Femsjö, Elmhult i Stenbrohults socken. 

Anm. J. pumila WITH. uppgifves i Stirp. Fems. såsom 
växande i Femsjö. | 
Sphagnoecetis communis N. Vv. ES., sälls. Femsjö (FRIES 
enl. ÅNGSTRÖM i Bot. Notiser 1866). 
Lophacolea bidentata (L.), icke sälls. 
L. minor N. v. Es., sälls. Rosenlund nära Jönköping (ZETT.). 
L. heterophylla (SCHRAD.), teml. sälls. Femsjö, Almesakra 
i dalen ofvan Storgqvarn (ZETT.), Algutsboda prestg. 
Chiloscyphus polyanthos (L.), sälls. Jönköping, Almesakra 
(ZETT.), Adelöf, Hults socken vid Bruzaholm, Helveteshäla, 
Femsjö, Ljunga (STRANDMARK), Algutsboda, Wexiö, Gölj- 
hult i Asheda. 
C. pallescens (SCHRAD.), sälls. Almesakra i Fredriksdals 
mosse samt i en källa nära Gydeberg (ZETT.), Korsberga i 
Holms hage samt i Skäftesfallshala. 


. Calypogeia Trichomanis (L.), teml. allm. 
. Lepidozia reptans (L.), allm. 
. Mastigobryum trilobatum (L.), sälls. Ingaryds dal i Ölme- 


stad, Almesakra i dalen ofvan Storgvarn (ZETT.), Skäftes- 


fallshala i Korsberga, Skurugata. 


. M. deflewum N. v. Es., sälls. Helveteshala i Lemnhult, 


Skurugata, Ingaryds dal i Ölmestad. 
Trichocolea Tomentella (EHRH.), sälls. Almäs i Femsjö, 
Skäftesfallshäla, Husqvarna. 


. Piilidium eiliare (L.), allm. 
3 Jluitans FRIES Stirp. Fems. Femsjö. 
49. 


Radula complanata (L.), allm. — En var. växande på stenar 
under vattnet förekommer i Helveteshäla. 
R. Lindenbergiana GOTTSCHE, sälls. Jönköping, branterna 


ofvan Torpa pa sten i bäcken (ZETT.). 


Madotheca platyphylla (L.), sälls. Femsjö i Hägnen, Ljunga 
(STRANDMARK), Bergqvara i parken. | 


67. 


68. 


102 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


52. 


M. rivularis N. v. ES., allmännare än föregående. Helvetes- 
hala, Ankarsnäs i Korsberga, Wallby i Skirö, Adelöf, Säby, 
Broarps Gästgifvaregard,Skurugata, Oberga i Linderås socken, 
Ingaryds dal i Ölmestad, Grenna, Arsets kalkbrott, Gasta- 
oropen i Asa socken, Stalpet i Marbäck, Almesakra (ZETT.), 
Sännäs i Vilstad, Solberget vid Wexiö, Notteryd i Gardsby, 
Algutsboda flerest. 

M. Porella N. v. Es. Almesakra pa stenar i bäcken ofvan 


: Storgvarn (ZETT.). 


Lejeunia serpyllifolia (DICKs.), h. o. d. 


. Frullania dilatata (L.), allm. 
. FP. fragilifolia TAYL., sälls. Taberg samt Klintaberg i Almes- 


alkırag (AU) LK 

FH. Tamarisci (L.), allm. 

Fossombronia pusilla (L.), teml. sälls. Femsjö pa Häkna- 
sjöns strand, Vilstad (OSEEN), Ljunga (STRANDMARK), Al- 
mesakra (ZETT.), Säby pa Sommens stränder, Eksjö, Alguts- 


boda vid Gransjö. 


. Pellia epiphylla (L.), allm. 


. Dlasia pusilla L., sälls. Fensjö, Ljunga vid lergropar sö- 


der om Ljunga sjö (STRANDMARK), Bredestad, Grenna. 


. Aneura palmata (H.) N. v. Es., h. o. d. 
. A. multifida (L.), sälls. Ljunga (STRANDMARK), Stekare- 


måla i Algutsboda, Helveteshala ymnig, Femsjö. 


o Ab jonas (No), IM Oc dl 
. Metzgeria furcata (L.), icke sälls. 


Fam. Marchantiacex. 


Marchantia polymorpha L., allm. 


. Preissia commutata LINDENB., sälls. Taberg söder om Ta- 


bergs hufvud (ZETT.), Lommaryd, Bredestad. 

Fegatella conica (L.), sälls. Taberg (ZETT.), Jönköping vid 
vattenledningen, Grenna vid Gerabäcken, Stalpet i Marbäck. 
— Utmärkt i friska tillstandet af en egendomlig lukt. 
Feboulia hemispherica RAD., sälls. Ärsets kalkbrott. 


SCHEUTZ, IAKTTAGELSER RÖRANDE SMÅLANDS MOSSFLORA. 103 
Fam. Anthocerotes. 


69. Anthoceros levis L., sälls. Femsjö. 
70. A. punctatus L., sällsynt. Ljunga prestg. (STRANDMARK), 
nära Marbäcks kyrka. 


Fam. Riceiacex. 


le I gasa Ib, 1. & al 
ß acuta. Nydala och Stenbrohult enl. LINNÉ. 
72. R. fluitans L., sälls. Ljunga i lergropar söder om Ljunga 
sjö (Adj. P. STRANDMARK)). | 
8 canaliculata, sälls. Nära Säby kyrka pa Sommens stränder. 


x 


104 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. från sid. 74.) 


Från K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. 


Jahrbuch, 19: 3. 
Verhandlungen, 1869: 10-13. 


Från Natural History Society i Montreal. 
The Canadian Naturalist, Vol. 3: 5-6. 4: 1-3. 


Fran Utgifvaren. 


Codex juris Sueo-Gotorum antiqui, ed. ©. J. SCHLYTER, Vol. 12. 
Lund 1869. 4:o. 


Frän Författarna. 


DAHLANDER, G. R. Inledning till maskinläran, Afd. 1. Göteborg 
SHE 8:0: 

HL, C. J. Ds. Matheseos fundamenta nova analytica, P. 2:1. 
Lunde 1869. 4:0. 

Maım, A. W. En vinter och två somrar ibland fjellen. Göteb. 

1 

— — Skydd åt smäfoglarne. Göteb. 1869. 8:0. 

PALMSTEDT, C. Historisk öfversigt af Chalmerska stiftelsens och sta- 
tens teknologiska läroanstalts tillkomst.... Göteb. 1869. 8:0. 

DELESsE. Notice historique sur les travaux scientifigues. Paris 

1869. 8:0. 

FITZINGER, L. J.. Kritische Untersuchungen über die natürliche Fa- 
milie der Spitzmäuse, 1—3: Wien 1868. 8:o. 

HAIDINGER, W. Das K.K. Montanistische Museum und die Freunde 
der Naturwissenschaften in Wien 1840—1850. Wien 1869. 8:0. 

Heynsıus, A. Ondersockingen in het physiologisch Laboratorium 
der Leidsche Hoogeschool. Leid. 1869. 8:0. 

Hyarı, A. Observations on Polyzoa, sub-order Phylactolsemata. Sa- 
lena ISO Sö 

Münry, A. Untersuchungen über die Theorie...der Winde. Gött. 

18609.2.3:0: 
—  —— . Die Lehre von den Meeresströmungen. Gött. 1869. 8:0. 
- SUNDBY, TH. Brunetto Latinos Levnet og Skrifter. Kj. 1869. 8:0. 


105 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 2. 
; Stockholm. 


Vestergöthlands Hydrachnider. 
Af Cl J. NEUMAN. 


[Meddeladt den 9 Februari 1870.] 


Den ifver, hvarmed zoologien i vårt fädernesland, i synner- 
het under de sista decennierna, blifvit omfattad, har gjort att 
numera inom systemet få ordningar finnas, som ej haft ett större 
eller mindre antal flitiga bearbetare. Dock återstå ännu några, 
som rönt en jemförelsevis ringa uppmärksamhet af våra zoologer 
och till dessa hör Acaridernas eller Qvalsternas. Som dessa 
djur förekomma temligen allmänt, bade på land och i vatten, är 
svart att kunna inse orsaken, hvarföre de blifvit så förbisedda. 
Måhända ligger den företrädesvis i den svårighet man har att 
undersöka deras inre organisation, enär de äro nästan fullkomligt 
ogenomskinliga. Oaktadt man således i andra länder redan för 
lång tid tillbaka sysselsatte sig med dessa djur, är det först på 
sista tiden man fatt någon kännedom om deras anatomi och 
fysiologi genom DUGES’, VAN BENEDENS, PAGENSTECHERS och 
UCLAPAREDES utmärkta arbeten. . Hos oss hafva sedan LINNES 
och DE GEERS tid, så vidt jag känner, blott tvänne naturforskare, 
R. M. BRUZELIUS och C. H. ANDERSEN, egnat sig åt studiet af 
Acariderna. Den förre har afhandlat de inom Skåne förekom- 
mande Hydrachniderna !), den senare lemnat en art- och. lokal- 
förteckning öfver inom nämnda landskap och Smäland anträffade 
arter af de öfriga Acaridfamiljerna?). Da LINNÉ blott kände 
16 eller 17 arter verkliga Acarider, hvaribland blott en Hydra- 
chnid, samt DE GEER till dessa lade 4 Hydrachnider och 5 
andra Acarider, sa har BRUZELIUS upptaeit 19 arter af de förra , 


') Beskrifning öfver Hydrachnider, som förekomma inom Skåne. Akad. Afh. 
Lund 1854. 
”) Ofversigt af Kongl. Vet. Akad:s Förhandlingar 1863, p. 181. 


106 ÖFVERSIGT AF K. VELENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


och ANDERSEN tillagt ej mindre än 116 för Sverige nya arter 
af de senare. Efter att hafva någon tid i Upland sysselsatt mig 
med undersökningar öfver Hydrachniderna, har jag under de 
senare aren i Vestergötland fortsatt dessa, i synnerhet under sist 
förflutna sommar, då Kongl. Vet.-Akad. behagat tilldela mig ett 
reseunderstöd af 150 Rdr. 

Att till den för redogörelsens aflemnande bestämda tiden 
fullständigt kunna framlägga resultaten af de gjorda undersök- 
ningarne har af flera skäl varit mig omöjligt, och jag far derföre 
nu blott, bifogande en kort reseberättelse, lemna en art- och 
lokalförteckning öfver de anträffade arterna för att lemna en 
någorlunda fullständig bild af Vestergötlands Hydrachnidfauna. 
Ataw crassipes MÖLLER. Allmän i sjöar och åar med klart 

vatten. : 

A. spinipes MÖLLER, som af BRUZELIUS !) några gånger i Skåne 
anträffats, har jag i Vestergötland ej funnit. Deremot er- 
höll jag i sjön Straken en Atax-art, som utmärkte sig i 
synnerhet derigenom att främsta benparets 3:dje led saknade 
tagg. Till kroppsformen närmade den sig i öfrigt mycket 
A. crassipes men var mindre och hade äfven mörkare färg- 
teckning | 

Neswa coceinea KocH. Ej sa sällsynt. Venern, Viken, Bottensjön 
m. fl. sjöar. Hannarne synas dock vara betydligt fataligare 
än honorna och hafva af mig blott anträffats 1 sjön Anten. 

N. fuscata HERMANN. Allmän i dammar och sjöar med mindre 
klart vatten. 

N. dubia KocH. Sällsynt. Vettern vid Rödesund och Thorsjö- 
hult i Undenäs. 

N. luteola KocH. Mycket sällsynt. Blott några exemplar från 
Venern vid Sjötorp. 

N. longicornis KocH. Allmän i Vettern vid Rödesund och Hjo 
(Mälaren). | 

Piona viridis KocH. Af BRUZELIUS anträffad vid St. Köpinge, 
har i Vestergötland ej kunnat erhallas. 


') Beskrifning öfver Hydrachnider, som förekomma inom Skåne. Lund 1854. 


NEUMAN, VESTERGÖTLANDS HYDRACHNIDER. 107 


Arrenarus tricuspidator MÖLLER. Sällsynt. Venern vid Leckö 
(Upl. Vitulfsbergssjön, Firet vid Upsala). 

Arr. emarginator MÖLLER. Ej så sällsynt. Skara vid Brogar- 
den, Thorsjöhult, Bottensjön. 

Arr. pustulator MÖLLER. Mycket sällsynt. Endast vid Thorsjö- 
hult. (Upl. Vitulfsberg). 

Honorna af denna art hafva hvarken Koch eller BRU- 

ZELIUS: anträffat. Pa de af mig här uppgeifna lokalerna 
förekomma de emellertid i fullkomligt lika stort antal som 
hannarne och vid Vitulfsberg till och med talrikare än dessa. 
De äro något större, 21 millim. långa, 2 breda och unge- 
fär lika höga. Kroppsformen bredt oval, framtill mer af- 
smalnande och med obetydlig intryckning i främre kanten; 
bakat bredt afrundad med obetydlig antydning till trubbiga 
sidohörn. Vid hvardera af dessa står ett borst och i bak- 
kanten 2:ne nagot längre. Kroppsbetäckningen är jemn och 
de hos hannen förekommande knölarne. saknas helt och 
hållet. Höfternas fördelning nästan som hos hannen. Straxt 
bakom 4:de höftparet ligga generationsorga:.erna, bestaende 
af en temligen kort springa, omgifven af 2:ne ljusa, släta 
skifvor, som tillhopa bilda en cirkelformig figur. Från hvar- 
dera af dessa utgar utåt en mot spetsen afsmalnande och 
afrundad skifva, betäckt af sma knölar. Färgen varierar 
fran mörkt rödbrun till gulröd. Hos yngre individer synes 
på ryggen en ljusare linea, som saknas hos de äldre. Som 
de anträffats under copulation finnes intet tvifvel, att de 
äro honor till Arr. pustulator, och ej någon ny art. 


Arr. albator MÖLLER. Enligt BRUZELIUS några gånger funnen 
i Höje a vid Lund. Af mig ej i Vestergötland anträffad. 

Arr. globator MÖLLER. Sällsynt. Thorsjöhult i Undenäs. (Upl. 
Vitulfsberg). 

Arr. tubulator MÖLLER. Af denna art har jag blott anträffat 
honor på några ställen, nämligen vid Brobacka nära Skara, 
Semsjön 1 Gäseneds härad och sjön Wassbotten. På alla 
dessa ställen sällsynt. 


108 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Arr. versicolor MÜLLER. Allmän i nästan alla sjöar i Vester- 
götland. 

Midea orbiculata MÜLLER. I Vestergötland ej anträffad. Af 
BRUZELIUS tagen i en liten a på Sandhammaren i Skåne. 

Hygrobates rotundus KOCH. Ej sällsynt i sjöar med klart vatten. 
Venern ‚vid Leckö och Sjötorp, Viken, Skälfsjön i Walle 
härad. (Mälaren). 

IH. V brunneum Koch. Sällsynt. Blott funnen i ån vid Lyre- 
stads prestgard. 

Hydrochoreutes filtpes KOCH. Sällsynt. Blott i de större sjö- 
arne. Venern vid Venersborg och Vettern vid Karlsborg. 
(Mälaren, Kungshamn). | 

H. cruciger KOCH. Ett exemplar funnet i Venern vid Veners- 
borg Maj 1868. 

Marica musculus KOCH. Ej så sällsynt. Hornborgasjön, Thorsjö- 
hult, Rödesund, Skärfsjön i Walle härad. (Upl. Mälaren och 
Vitulfsberg). | 

M. oblonga? KocH. Endast vid Rödesund och derstädes sällsynt. 

Huruvida denna art verkligen är den af KOCH beskrifna 
M. oblonga, derom är jag ännu ej fullt säker, enär den före- 
ter flera olikheter, i synnerhet genom sin temligen nedtryckta 
kroppsform. Måhända bör den anses sasom representant 
för ett nytt, Marica mycket närstående slägte. Tillsvidare 
har jag emellertid ansett mig böra upptaga den under den 
angifna benämningen. 

Diplodontus filipes DuGks. Ej sällsynt. Ån vid Lyrestad, Botten- 
sjön, Thorsjöhult samt i några sjöar 1 Walle härad. 

Limmesia histrionica HERM. Blott en gång funnen i Hornborga- 
sjön i Juli 1867. | 

L. maculata MÜLLER. Mycket allmän i nästan alla vattendrag. 

L. undulata MÖLLER. Enligt BRUZELIUS ej sällsynt i Skåne. 
I Vestergötland ej funnen. 

L. albella KocH. Endast i Semsjön i Gäseneds härad och der- 


städes sällsynt. 


NEUMAN, VESTERGÖTLANDS HYDRACHNIDER. 109 
L. vitellina KocH. Sällsynt. Vettern vid Rödesund. 


L. pardina NoB. Temligen allmän i Venern vid Leckö, Vettern 
vid Rödesund, Bottensjön och i synnerhet i Egebysjön i 
Walle härad. (Mälaren). Kroppen 13 millim., bredt oval 
och mycket hög. Labium bredast a midten, bakåt afsmal- 
nande, afrundad, med tydlig gräns, framtill med 2:ne sma 
flikar, hvardera med ett tydligt borst och något nedanför 
flikarne ett mindre å hvarje sida. Mandiblernas corpus i 
främre ändan något urbugtad, bakåt viggformigt afsmalnande, 
klon mer krökt än hos L. histrionica. Palperna mycket 
långa och tjocka, räckande till yttersta leden af främre ben- 
paret och dubbelt tjockare än detta. Deras andra led är 
a undre sidan försedd med en lång, framåt riktad konisk 
knöl, på hvilken en tagg sitter. De genitalöppningen om- 
gifvande långa, halfmånformiga skifvorna äro mycket stora 
och försedda med 4 ringar hvardera, af hvilka den ena är 
betydligt mindre än de öfriga. Till färgen är denna art 
gulhvit med tydliga svartbruna fläckar, af hvilka en aflang 
står bakom hvardera ögonparet och en triangulär midt emel- 
lan. Dessa fläckar äro genom gulhvita streck skilda från 
ryggfläckarne, som äro smala och långsträckta samt a midten 
vanligen delade af hvita streck; längst bakåt en tvärstående 
fäck. Under gulhvit, mellan främre höftparen mer stötande 
i gult. Å ömse sidor om generationsorganerna en stor, brun 
fläck med hvita streck och mellan dem en hvit. 


I Denna art är utomordentligt liflig i sina rörelser och 
låter ej lätt fanga sig i det kärl, der han förvaras. Han är 
mycket rofgirig och jag har ofta sett honom angripa Hydra- 
chnider, betydligt större än han sjelf. 


En denna närstående art: 


Limnesia marmorata NOB. har jag blott anträffat i Mälaren, men 
den är derstädes, 1 synnerhet under höstmånaderna, ej sällsynt. 
Något större än föregående, ej så hög, oval, bakåt dock 
något bredare. Labium bredast i främre kanten, bakåt af- 


110 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


smalnande och utan tydlig gräns. Mandiblerna som hos före- 
gaende, corpus bakåt dock mindre tillspetsad. Palperna be- 
tydligt kortare och turnare, räckande till midten af I:sta 
benparet. 2:dra leden å undre sidan med en obetydlig, rätt 
utstaende knöl med en mycket fin bakåt riktad tagg. Genital- 
skifvorna kortare, hvardera med blott 3 ringar, af hvilka 
den främste är mer skild fran de båda öfriga. Fill färgen 
ljusgrå med grabruna fläckar, genomkorsade af hvita eller 
ljusröda streck. Dessa fläckar äro ej Sa tydligt skilda, som 
hos föregående, utan ofta sammanhängande med hvarandra. 
Djuret får härigenom en särdeles vacker marmorerad färg- 
teckning. Under gråhvit med en brunaktig, aflang fläck utan 
hvita streck bakom 4:de parets höfter, och en dylik a hvarje 
sida bakom genitalöppningen med talrika hvita och rosen- 
röda streck. Mera trög i sina rörelser än föregående och 
mindre rofgirig. 

Hydrachna globosa DE GEER. Allmän i både rinnande och 


stillastående vatten. 


Hydrodroma umbrata(?) K. Blott funnen vid Skara i vallgraf- 
varne vid Brobacka, men derstädes temligen allmän. 

Den af mig härstädes funna arten afviker fran den af 

Koch beskrifna genom franvaron af de tydliga svartafläckarne. 

Några individer sakna helt och hållet fläckar, andra hafva 

dylika, men mycket otydliga. I öfriga afseenden öfverens- 


stämmer den med KochHs. 
Eylais extendens LATR. Allmän i de flesta vattensamlingar. 


Utaf de i BRUZELI afhandling beskrifna 19 arterna Hydra- 
chnider, hafva 5 inom Vestergötland ej kunnat anträffas. Deremot 
hafva härstädes 15 nya arter blifvit anmärkta. Då härtill kommer 
en ny art från Upland, så uppgar antalet af inom Sverige funna 
Hydrachnid-arter till 35, ett visserligen ringa tal i jemförelse 
med det af KocH för Tyskland angifna, men dels äro hos oss 
ännu blott 2:ne provinser mera noggrannt undersökta, dels torde 
de Kochska arterna till hälften kunna reduceras. 


I 


il 
Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 2. 
Stockholm. 


Observationer af Strömsztninger, Iisforholde og Dybde 
under Fangstreisen paa Novasemlia 1 Sommeren 1869. 
Uddragen af Journalen ombord 1 Skonnerten 


» Nordland», 
ved Epv. H. JOHANNESEN AF TROMSÖ. 
[Meddeladt den 9 Februari 1870]. 


Den 31 Mai ankom jeg til Novasemlia og kom under Land 
ved denne Oes Sydende ved Mesdoscharski, hvor der ankredes. 
Ingen Driviis, blot lidt Bai-Tis. Den 2:den Juni gik Seil og sty- 
rede sydover; ingen Driviis, dog Fastiis ved Land. Grundt 
Vand' langs Kysten, mellem 8 og 12 Favne indtil en Mil fra 
Land. Langs Kysten ved Sydenden lengere mod Ost dybere 
Vand, dog Skjer ner under Land. Den 3:die Juni Vest for 
Kabani-Nos. Lidt Driviis. Sednere styredes nordover mod 
Vestsiden af Oen. Den 4:de ingen Iis. Den 5:te ved Midten 
af Gaaskap; lidt fordelt Iis. Den 6:te ved Nordgaaskap; tettere 
Iis en Mil fra Land og ingen Iis mod Land. Den 7:de ved 
Molerabugt. Iisen en Mil fra Land, lidt fordelt. Den 8:de ingen 
lis. Styres nordover. Den 9:de passeredes Mathotskin-Stradet; 
ingen lis at se. Den 10:de passeredes Sokoinos og Kreslaavaja- 
Fjord. En Mil fra Land — ingen lis. 60 Favne ingen Bund. 
(Misvisning 16 Gr. N.O.). Den 12:te ved Kap Baarfaava 4 Mil 
fra Land — ved liskanten. Mod Land ingen Iis, men den ligger 
udenfor Land nordover — lidt fordelt. Den 14:de ved Kap 
Pavlo-Admiralitet 3 a 4 Mil fra Land — ingen Iis. Den 15:de 
ingen lis. Den 16:de passeredes Krestaavi-O. Lidt fordelt 
Driviis $ Mil fra Land. 25 Favne ingen Bund. Den 17:de 


styres fremdeles nordover ved Paankratje-Oerne. 1 Mil fra Land 


112 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


60 Favne ingen Bund. Ingen Iis at se. Den 18:de fremdeles 
nordover — lidt fordelt Tis. Den 19:de ved Käp Nassau. Tisen 
ligger en Mil fra Land, fra Land danner nordvestlig og nord- 
ostlig Retning, fast Kant, men lav Tis. Strömmen setter ostover 
sterkt, hvorfor vendes sydover. Indtil Kap Nassau sydfra ikke 
bemaerket saa stark Strömsstning. Den 20:de sydover ved Ba- 
renski-Oerne og videre sydover. Iisen er afvekslende txttere og 
fordelt efter Veirfaldet. Vinden syd og vestlig. Fra 20:de Juni 
til I2:te Juli sydover. Langs hele Kysten til Oen Berska af- 
vekslende Iis, dels tttere og dels fordelt. Fra Berska til Ma- 
thotskin-Stredet og 4 Mil til Fastiiskanten ingen Iis; men da 
Fastiisen var naaet, var der ufremkommelig. I Stredet fra 5 
til 15 Favne Vand med Sand- og Lerbund. Det var den 17:de 
Juli. I Stredet sterk Ström. Den 18:de ud af Stradet og syd- 
over om Kapperne. Ingen lis, mild Luft — til Oen Vaigast 
(Observation 70 Gr. 21 M. 43 S. N. B., lengde 58 Gr. 15 M. 
O. f. Grenvik). Den 28:de ved Kap Menchikaava. Lidt fordelt 
Iis nordostlig Retning. (Middag observeret Bredde 71 Gr. 3 M. 
4678. N. BB. Beneder 597.Gr. 227 M2 0.217.767) "Den 2900 
fordelt Tis nordlig Retning. Middag 29:de sidste Tis. Eftermiddag 
ingen Tis; styres ostsydostlig i det Kariske Hav. 

Den 28:de og 29:de, 30 Favne, ingen Bund. (Sydlig og syd- 
ostlig Vind, tyk Luft, Skodde. (Gisset Bredde 71 Gr. 12 M. 
22 S. N. B. Lengde 63 Gr. 54 M. O. f. Gr.). Den 30:de Juli 
styredes afvekslende Cours og bakket. Grundt Vand fra 20 til 
7 Favne jevnholdende Bund; Leer, Smaasten og Mudder, samt 
Gra&s. Luften tyk med mörke Skoddebyger, der formörkede 
Luften. (Barometret urolidt). Vind sydvestlig, ingen Tis. (Gisset 
Bredde 71 Gr. 14 M. 40 S. N. Br. Langde 65 Gr. 8 M. 24 
STORT 67). Denvl:ste August. "(Observ.ı 7L.Gr2 1 M2568: 
N. B. Langde 65 Gr. 35 M. O. f. Gr.) ved Scharapaavi ved 
Koschi-Oerne. (Paa dette Sted er Landet steget i den Grad, 
at der ikke mere er Ver. Ved Flod kan man se, at det har 
v&ret Oer, 1 det Vandet da stiger saa höit, at det gaar over 
Landtungen. Landet er lavt, i det Höieste 6 Fod over Vand- 


" JOHANNHESEN, FANGSTREISE PAA NOVASEMLIA. 113 


fladen paa dette Sted). 3 Mil fra Land paa nevnte Sted 8, 9 
a 10 Favne Vand, styret mod Land 12 Favne; 1 Mil fra Land 
derimod 8 Favne. Lidt nordenfor ved Kap Characaavi saaes 
paa flere Steder Samojedetelt, 4 og 4 paa hver Plads. Ogsaa 
Dyr saaes, uden at det dog kunde skjeldnes hvad Slags — for- 
mentlig Rensdyr. Landet var der lidt höiere med omtr. 16 Fod 
höie Bjerge, der löb ud i Havet. 10 a 12 Favne Vand 3 Mil 
fra Land. Ingen Iis. Den 3:die August styredes nord og nord- 
vestlig langs Samojedeland, dog saa langt tilsöes at Landet, der 
var meget lavt, dels havdes i Sigte og dels udaf Sigte; thi Lan- 
det kunde ikke sees paa laengere Distance end 4 a 6 Mil og det 
fra Toppen. Lidt Iis, som-dog formedelst Storm af Vest ikke 
varede lenger end 6 Timer inden den var oplöst. 10, 12 a 13 
Favne Vand. Den 4:de Land i Sigte omtrent ved Kap Eptarma. 
1 Mil fra Land saaes Samojedetelt tilligemed Mennesker. Deres 
Telt saaes langs hele Landet. Naermest Land 7 Favne Vand 
og med Landet udaf Sigte kun 13 Favne. Ingen flis. Den 5:te 
ved Kap Tindje Land i Sigte; lidt tynd Driviis, 10 Favne 
Vand 3 a 4 Mil fra Land. Styres nordover langs Landet. Den 
6:te 11 & 12 Favne Vand 4 å 6 Mil fra Land. (Observ. 72 Gr. 
49 M. N. B. Langde 68 Gr.). Sednere paa Dagen 7, 8, 10 
a 12 Favne Vand, i det der styredes nordostlig fra Observa- 
tionen. Intet Land i Sigte. Enkelte Strimler af Tis, meget 
fordelt og stod paa Grund; men vestover ingen Iis. Den 7:de. 
Lidt fordelt Iis. Hvideoens Vestside i Sigte. Denne O er meget 
lav, i det Höieste 6 a 8 Fod. Strömmen s&tter nordostlig. 
Langs hele Samojedelandet setter Strömmen nordover, uden at 
det kunde bemzrkes, at den skifter. Ebbe og Flod mindre end 
i Tromsö. Med Land i Siste fra Toppen 9 Favne Vand. Den 
S:de. Nordvestpynten af Hvideoen i Sigte omtr. 3 Mil fra Land 
efter Gisning. 5 Favne Vand. Strömmen satter i nordostlig 
Retning med 1 a 2 Miles Fart. I det den satter nordostlig er 
den steerkest og varer lengst; i det den skifter og s&tter syd- 
vestlig er den mageligere og varer kortere. Ingen fis kan sees; 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 2. 8 


114 ÖFVEKSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Luftens Beskaffenhed tyder heller ikke paa fis i lang Frastand. 
Paa Hvideoen saaes Grönt med Undtagelse af dens Vestpynt, 
hvor der var Sand. Hele Samojedeland var gresbevokset; Skov- 
krat saaes ikke. Fra Hvideoens Nordvestpynt styredes nord- 
vestlig Retning, formedelst det grunde Vand. Havbunden her 
bestod af Sögres. Sand og Mudder, men Gr&sbanker var der 
mest af. Den 9:de styredes fremdeles nordvestover. (Observ. 
73 Gr. 54 M. 50 S. Gisset L&ngde: 69 Gr. O. f. Gr.) 12,10, 
3 og 9 Favne Vaud. Ingen Iis. Bunden bestaar fremdeles af 
Leer og Grasbanker. Den 10:de og 11:te lidt fordelt Tis, som 
danner nordostlig og sydvestlig Retning. 16 til 18 Favne Vand. 
Den 12:te og 13:de 19 Favne Vand: Ingen Tis. Styres i nord- 
ostlig Retning. Den 14:de lidt fordelt Tis. 19 a 20 Favne Vand. 
Den 15:de. (Observ. 75 Gr. 6 M. 18 S. N. B. Gisset Langde 
71 å 72 Gr. ©. f. Gr.). Lidt fordelt Driviis, som ligger i nord- 
lig Retning. 13, 16, 18 Favne Vand. Ikke langt fra var 25 
Favne ingen Bund. Af Luften skjönnedes, at der var ingen lis 
1 nordostlig Retning; heller ikke megen flis i nordlig Retning. 
Den 16:de Aug. Lidt fordelt- Drivis. 15 å 16 Favne Vand. 
(Observ. 75 Gr. 5 M. 57 S. NE B. 7 Gisset Lengde TI Gr. 30 
M. ©. f. Gr.). Den 17:de styredes sydvestlig. Enkelte lisstrim- 
jer. 17 Favne Vand med Bund og 25 Favne uden Bund. Den 
18:de fremdeles i sydvestlig Retning. Lidt fordelt Iis. 25 Favne 
ingen Bund. Den 19:de styres i vestnordvestlig Retning. Ingen 
Tis. (Observation 74 Gr. 48 M. 51 S. N. B. Gisset Lengde 
65 Gr. 30 M. ©. f. Grenv.). 116 Favne Vand med Leerbund, 
der var meget blödslamagtig. Den 19:de styredes nordover. Den 
20:de ingen Iis. Land i Sigte nemlig Novasemlias Ostkyst — 
75 Gr. 10 M. 17. S. N. B. Gisset Lengde 64 Gr. O. f. Gren- 
vik. Den 21 ved Land Kl. 4 f. M. Landet er lavt; intet 
Gras. Isbjerge af opstablet Iis gaaende ud fra Land, enkelte 
Sandnes, hvorpaa var festet Rekved. 35 Favne Vand 4 Mil 
fra Land. Langs denne forhen ubesögte Kyst er dybt Vand. 
Ingen Skjer og Banker. Ingen Driviis. Styrer sydover langs 
Novasemlias Ostkyst. Dem 23:de ved Kap Distant. Landet er 


JOHANNESEN, FANGSTREISE PAA NOVASEMLIA. 115 


goreesbevokset tilligemed Blomster. Ingen Tis over det hele Ka- 
riske Hav. Sver Sögang (Dönninger) af Sydost. Den 24:de ved 
Paktosaava-Oerne. Ujevne Dybde og Skjer. 100 Favne Vand 
mellem ©erne. Kysten fulgtes sydover. Landet er jevnt og 
lavt; ingen Skjer, som og sees af Kartet. Mellem Kap Distant 
og Paktosaava-Öerne saaes enkelte Reensdyr. Den 28:de og 
29:de ved Mathotkin-Str&det og videre sydover. Den I:ste 
Septbr ved Menschikaava, Novasemlias Sydostpynt. 

Om Iisforholdene fremdeles Fölgende: 

Russerne sige, at der langs Samojedeland er ingen Iis om 
Sommeren indtil det fryser om Hösten. Ristigheden af dette 
stadfestes af den Kjendssjerning, at al Driviis som observeredes 
var tynd. Derimod ligger Driviisen langs Novasemlias Ostkyst 
i nordlig Retning fra Kap Menschikaava i nord og nordostlig 
Retning, hvor: den efter Russernes Udsagn ligger hele Aaret i 
enkelte Aar. Dette forklares derved, at Strömningerne fra 
Korskaja-Bugten og fra Ob og andre Floder holder den i denne 
Stilling. I det at Strömmen af Floderne österfra Ob og fra Ob 
setter mod Novasemlias Östende og en Part af Strömmen stter 
vestover ved Östendes Sydside og den anden Part flyder forbi 
Nordpynten til Iishavet, saa möder den Del, der satter vestover 
langs Novasemlias Ostkyst, med Strömmen fra Korskaja-Bugten, 
hvilket holder Iisen i denne Stilling. Stormene i Aar fra Vest 
foraarsagede dog, at det Kariske Hav var lisfrit. 

Med Hensyn til det grunde Hav ved Hvidoen bemaerkes, at 
dette sandsynlig er bevirket ved Grus fra Obfloden !), da Ström- 
men fra Ob mödes med den Ström, der setter langs Samojede- 
landet nordover. 


1) Gruset fra Obtloden kan vel for en Del voere Aarsagen til at der er grundt, 
men det opvarmede Obvand er maaske Aarsag til Graesbankerne, der muligen 
har Muslinger, der ogsaa kan vaere Aarsag til at Bankerne og Bunden vokser 
mere og mere, 


‚STOCKHOLM, 1870. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


uf så HR vd 
u DE RL i 


SR ig N 0 4 4) ud 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Ärg. 27. 1870. Ma 3. 


Onsdagen den 9 Mars. 


Pr&ses tillkännagaf, att Akademiens inländske ledamot f. d. 
Contre-Amiralen och Envoyen CHRISTIAN ADOLPH VIRGIN med 
döden afgatt. 

Med anledning af en af Fil. Doktorn S. F. SÖDERLUND 
till Kongl. Maj:t ingifven och till Akademien remitterad under- 
danig ansökan om reseunderstöd för naturhistoriska forsknin- 
sars anställande vid de Baleariska öarne, afgafvo Hrr SUNDE- 
VALL och S. LOVEN infordradt utlåtande, som af Akademien 
godkändes såsom grund för hennes eget yttrande i ämnet. 


Hr BERG meddelade några iakttagelser rörande de sednaste 
befolkningsförhallandena dels i landet i allmänhet, dels ock sär- 
skildt i Stockholm och Götheborg. 


Hr Friherre WREDE förevisade och beskref ett af honom 
uppfunnet nytt spektroskop. 


Hr EDLUND redogjorde för innehållet af en af Akademiens 
ledamot Hr JOHN ERICSSON inlemnad ny uppsats »om solvär- 
mens inflytande på jordens rotationsrörelse»”. 


Hr STÅL föredrog en af Kyrkoherden H. D. J. WALLEN- 


GREN inlemnad uppsats: »Anteckningar i entomologi» *. 


Sekreteraren öfverlemnade a författarnes vägnar följande 
uppsatser: 1:0) »Dispositio Oedogoniacearum suecicarum» af 
Docenten V. B. WITTROCK*; 2:0) Femte afdelningen af Profes- 
soren J. G. H. KINBERGS »Undersökningar rörande djurens hi- 
storia» *. 


118 


Akademien beslöt att för innevarande år öfverlemna den 
LINDBOMSKA belöningen at Assistenten vid Riksmusei mineral- 
analytiska laboratorium GUSTAF LINDSTRÖM, för hans i Öfver- 
sigten införda uppsats: »Kemisk undersökning af meteorstenarne 
fran Hessle», samt den FLORMANSKA belöningen åt Professoren 
J. G. H. KINBERG för hans äfvenledes i Öfversigten offentlig- 


gjorda uppsats: »Synopsis suturarum et epiphysium». 


Till understöd för vetenskapliga resor inom landet beslöt 
Akademien anvisa följande belopp: at Läroverksadjunkten i 
Wisby G. LINDSTRÖM 250 R:dr, för paleontologiska forsknin- 
gars anställande på Gotland; at Filos. Kandidaten J. HULTING 
200 R:dr, för utförande af en resa i Dalsland för lichenologiskt 
ändamal; åt Studeranden G. EISEN 250 R:dr, till en resa i 
Skåne och Blekinge för zoologiska forskningars anställande; at 
Studeranden A. NATHORST 200 R:dr, för fortsättning af hans 
undersökningar af Skånes cambriska och siluriska formationer; 
samt at Filos. Doktorn T. TULLBERG och Studeranden H. 
STOLPE gemensamt 400 R:dr, för zoologiska studiers bedrifvande 


under en gemensam resa pa Gotland och Oland. 


De medel, hvilka Akademien eger att utdela till uppmunt- 
ringar för visad skicklighet i mathematiska instrumenters för- 
färdigande, beslöt hon att fördela lika mellan Instrumentma- 
karne GUSTAF SÖRENSEN och GUSTAF CARLMAN. 


Följande skäuker anmäldes: 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från K. Universitetet i Lund. 


WEIBULL, M. & TEGNER, E. Lunds Universitets historia, D. 2:2. 


Från Entomological Society i London. 
Transactions, 1868. 


Från Royal Dublin Society i Dublin. 
Journal, N:o 38. 


(Forts.) 


119 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 3. 
Stockholm. 


Dispositio Oedogoniacearum suecicarum ”). 
Auctore 
VEIT BRECHER WITTROCK. 


- Cum tabula I. 


[Meddeladt den 9 Mars 1870.] 


Oedogeniacex THURET. 
I. OEDOGONIUM LINK. 


Sect. I. Species monoicee. 


A. Oosporis globosis vel depresso-globosıs. 
a. Oogoniis poro laterali apertis. 


a. Oogonitis globosis vel subglobosis. 


1. 0e. erypioporum WAITTR. mser. 


Oe. oogoniis singulis, subdepresso-globosis ?), poro mediano; 
o0sporis oogonia complentibus ?); antheridiis 3—4-cellularibus. 
Crassitudo cellularum. veget. 9 u*), altitudo 4—5-plo major; 

» 0VgENIOErUM.......... 200 Dr 20005 

» 008porarum.......... ID % » All. »8 

» cellularum antheridi 8» , » 1-10 ». 

Habitat ad Hällan parcecie Gunnarsnäs in Dalia. 


!) E monographia harum plantarum, in qua conscribenda versamur, excerpta. 

. 2) Animadvertendum est, oogonia in omnibus generis Oedogonii speciebus 
infra saltem semper esse truncata, supra autem plerumque parte prominente, 
quae mitralis vocatur (= Kappentheil Pringsh.), esse instrueta, qua pars in 
forma oogoniorum describenda non respicitur. 

3) Pars mitralis oogoniorum generis Oedogonii (Oe. acrosporo De Bary excepto) 
00sporis numquam completa est. 


21 u==(0,001 millimeter. 


120 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


2. Oe. curvum PRINGSH. 


Oe. oogoniis 2—7 continuis (raro singulis), depresso- 
globosis, poro mediano; oosporis oogonia complentibus; antheridiis 


3—-pluricellularibus; parte fili superiore arcuata vel spiraliter 


contorta. ; 

Crassit. cell. veget. .. UT 6—10 u, altit. 2—4-plo major; 
» 0080NIOrUM. ........ 23—25 », » 20—24 u; 
>» OO SP OM Losssese: WB,» ld »: 
» cellzanvheres en ‚9m 2 — %», 


Oe. curvum PRINGSH. Morphol. der Oedogon. pag. 69, tab. 5, 
fig. 3, (in PRINGSH. Jahrb. für wissensch. Botan. 1 Band.) 


Hab. ad Andrarum Scani& (Cand. ©. F. O. NORDSTEDT); 
ad Malma par. Bondkyrka in Upiandia. 


3. 0e. fragile WITTR. mser. 


Oe. oogoniis singulis, globosis, poro superius sito; oosporis 


oogonia complentibus; antheridiis I—2-cellularibus. 


Crassit. cell. veget............. 12—17 w, altit. 4—5-plo major; 
DEE 00°0nloRUm sochsosnos 44—47 », » 44-50 u; 
>» oosporarume..nn 41—44 », » 39-42 »; 
» GE ANtNOP, socssssor ld », » 012.» . 


Hab. ad Lilla Gottsunda par. Bondkyrka in Uplandia. 


4. Ve. Zig-zag CLEVE mscr. 


Oe. oogoniis singulis, globosis, poro superius sito; o0sporis 
oogonia complentibus; antheridiis unicellularibus; oogoniis anthe- 
ridiisque atque cellulis vegetativis alternis; (parte fili antheridii- 
fera, antheridiis apertis, flexuosa). 


Crassit. cell. veget............. 17—18 u, altit. 2— 4-plo major; 
» 00g0NIOrUM........... Dl Ba » 4 u; | 
» 008POrAruMm ...... 48 »,.» 50 »; 
» cellsantherr ..... 17 », » 10—11 »; 


Hab. ad Carlberg prope Holmiam, ubi Prof. P. T. CLEVE 
invenit. 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 121 
5. 0e. Vaucherüi (LE CLERC) AL. BR. 


Oe. oogoniis singulis, oviformi-globosis vel subglobosis, poro 
superius sito; oosporis globosis, oogonia non plane explentibus; 
antheridiis 2—4-cellularibus. 


Crassit. cell. veget............. 20—30 u, altit. 2— 4-plo major; 
DE 00 Son lonuUm scvvkåbar 40—55 », » 45—63 u; 
oo OCH os 30—50 », » 35—50 »; 
» Gol EINUNGE scodssuson 17-24», » 6-11 Do 


Prolifera Vaucheri LE CLerc Sur la fructif. du gen. Prolifere 
p. 474, t. 23, f. 4 (in Mem. du Museum d’Hist. nat. Tome II). 
—- '0e. Vaucherü AL. Br. Ueb. Chytridium p. 40, t. 2, f. 13 (in 
Abhandl. d. Akad. d. Wissensch. zu Berlin 1855.) 


Hab. ad Lundam Scanie (C. F. OÖ. NORDSTEDT); ad Hus- 
byfjöl Ostrogothie, ad Ekholmen par. Gunnarsnäs et ad Sun- 
nana par. Holm in Dalia; in horto botanico Upsaliensi; ad 
Rickebasta par. Alsike in Uplandia. 


6. de. curtum WITTR. et LUNDELL mscr. 
Oe. oogoniis 2—4 continuis, rarius singulis, oviformi-globosis, 
poro superius sito; oosporis oogonia complentibus; antheridiis 


2—4-cellularibus, sepe terminalibus. 


Crassit. cell. veget.......... 12—16 u, altit. 2— 3-plo major; 
» 00F0NI0rUM........ 42—45 », » 42—48 u; 
>». OOSIHORENPUNE Se 39—4l », » 38-45 »; 
» cell. anther........ DES 9—11». 


Hab. ad Ingarp par. Sandhem in Vestrogothia (C. F. O. 
NORDSTEDT); ad Noor par. Knifsta in Uplandia, ubi Stud. P. 
M. LUNDELL detexit. 


7. 0e. eymatosporum WITTR. et NORDSTEDT msecr. 


Oe. oog. singulis (raro binis), subdepresso-globosis, adversus 
mitram sensim angustatis, poro paullo supra medium sito; 00- 
sporis depresso-globosis, membrana subtiliter undulata, oogonia 


non plane explentibus; antheridiis 1—4-cellularibus. 


122 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Crassit. cell. veget.......... 9—10 u, altit. 5— 6-plo major; 
»  0ogENIOTUM. ....... 29—34 », » 31-36 u; 
»  008sporarum........ 25302, 22,29 2100 >E 
Gal VANNS FS da MW 2»; 


Hab. ad Slite Gothlandi@ (P. T. CLEVE); ad Wimla par. 
Sandhem in Vestrogothia, ubi Cand. ©. F. O. NORDSTEDT | 
detexit; ad Christinehamn Vermlandie (Dr. N. G. W. LAGER- 


STEDT). 


8. de. piliferum 'WITTR. mser. 


Oe. oogoniis singulis, subdepresso-globosis, in medio circum- 
scissis, poro in eircumscissione; oosporis depresso-globosis, 00g0- 
nia complentibus; antheridis I—2-cellularibus; cellula termi- 


nali piliformi. 


Crassit. cell. veget.......... 6— 9 u, altit. 3— 7-plo major; 
»  00g0nIorUM. ...... 24—25 », » 22-23 u; 
» 00Sporarum ........ 22—23 Do | » 18—19 » 9 
» cell. anther........ BT,» Do 


Hab. ad Ingarp par. Sandhem in Vestrogothia (C. F. ©. 
NORDSTEDT); ad Lattsbyn et Sällsäter par. Gunnarsnäs in 
Dalia. 


9. 0e. Areschougii WITTR. msecr.; tab. I, fig. I, 2. 


Oe. oogoniis 2—6 continuis vel singulis, subdepresso-globosis, 
in medio circumscissis, poro in ceircumscissione; oosporis exacte 


globosis, oogonia non explentibus; antheridiis 2 —3-cellularibus. 


Crassit. cell. veget.......... 8—12 u, altit. 4— 6-plo major; 
»  ÖOGNMOTN ovas000r 38—39 », » 36—40 us; 
» 00Sporarum........ 22—24 », » 22—24 »; 
» cell. anther........ 10er 


Hab. ad Unnaryd jurisdictionis Vestbo in Smolandia (P. M. 
LUNDELL); ad Bläsas par. Kimbo in Vestrogothia (C. F. O. 
NORDSTEDT); ad Vedbyholm par. Holm in Dalia; in Lassby 
backar prope Upsaliam, ubi Prof. J. E. ARESCHOUG detexit. 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 123 


10. 0e. punetato-striatum DE BARY. 
var. minor 
Oe. oogoniis singulis, depresso-globosis, circumscissis, poro 
in circumscissione; oosporis forma eadem ac oogoniis, hec fere 
explentibus; antheridiis 1—10-cellularibus; membrana cellularum 


vegetativarum punctulis densis spiraliter dispositis ornata. 


Crassit. cell. veget.......... 9—13 u, altit. 3— 6-plo major; 
>» 0020mlorum....... 34—46 », » 28—42 u; 
» 008porarum ....... 30-42 », » 26—36 », 
» cell. anther....... V—ll DD SD», 


Oe. punctato-striatum De Bary Ueb. d. Algengatt. Oedog. und 
Bolbochnpı A om 2, 12 JA Gå 16 Gm? Abhandlr.di5Senkenb. Ge 
sellsch. Band TI). 


Hab. ad Räppe par. Bergunda in Smolandia (Stud. G. E. 
RINGIUS et S. J. NILSSON); ad Ingarp par. Sandhem in Ve- 
strogothia (C. F. OÖ. NORDSTEDT); ad Carlberg prope Holmiam 
(P. T. CLEVE); ad Christinehamn Vermlandie (N. G. W. LA- 
GERSTEDT). 


ß. Oogonüs ellipsoideis, in medio processubus verticillatis 


instructis. 


11. 0e. Itzigsohnii DE BARY. 


Oe. oogoniis singulis, ellipsoideis, processubus obtuse conicis 
instructis, infra medium circumscissis, poro in circumscissione, 
superne visis stellatis, 8—10-radiatis, ineisuris inter radios 
profundis, acutatis !); oosporis globosis, oogonia non explentibus; 
antheridiis I—2-cellularibus. 


Crassit. cell. veget.......... 8—10 u, altit. 3— 6-plo major; 
»  oogoniorum....... 34—38 », » 32—40 u; 
»  0oSsporarum........ 22—23», » 22—23 »; 
» call, Aa... SYD » 9—15 ». 


Oe. (Asterogonium) Itzigsohniüi DE Barry Ueb. Algeng. Oed. 
und Bolb. p. 56, t. 3, f. 29-32. 


‘) Vidi speciem finitimam, in qua incisurae inter radios sunt rotundate et 
‚ minus profunde. 


124 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Hab. ad Höör Scanie (C. F..O. NORDSTEDT); ad Valsnäs 
par. Unnaryd juris-dietionis Westbo in Smolandia (P. M. LUN- 
DELL); ad Ingarp par. Sandhem et Mullsjö par. Nykyrka in Ve- 
strogothia (C. F. O. NORDSTEDT); in Lassby backar prope 
Upsaliam. | 


b. Oogoniis operculo terminali apertis. 


12. 0e. rostellatum PRINGSH. 


Oe. oogoniis singulis, oviformi-globosis, rima foecundationis 
angusta; oosporis globosis, oogonia non explentibus; autheridiüs 
2—3-cellularibus. 


Orassit. cell. veget.......... 12—16 u, altit. 21—41-plo major; 
»  00g0NIErUM........ 37—45 », » 42—50 u; 
» 00Sporarum........ 33—41 », » 34-42 »; 
» cells anbherieesen 9—]2», » ee 


Oe. rostellatum PRINGSH. Morphol. d. Oedog. p. 69, t. 5. f. 1. 
: Oe. pulchellum Au. Br. in RABENH. Alg. Eur. N:o 2095. 


Hab. ad Hessleholm Scanie (C. F. O. NORDSTEDT); 
Vernamo Smolandie (P. M. LUNDELL); ad Hjularöd par. Habo 
in Vestrogothia (C. F. OÖ. NORDSTEDT); ad Sturehof (C. F. ©. 
NORDSTEDT) et ad Husbyfjöl Ostrogothi@; ad Hjulsängen, Backa, 
Lättsbyn, Ekholmen par. Gunnarsnäs et ad Sunnanå par. Holm 
et ad Or par. eodem nomine in Dalia; in Lassby backar prope 
Upsaliam et ad Upsaliam veterem (J. E. ARESCHOUG) Up- 
landie; ad En prope Haparanda Norrbothni& ee Schol& 
ISO SBZNERKROR) 


Bo Oosporis ellipsoideis vel oviformibus. 


a. Oogonüs poro laterali apertis. 


13. 0e. paludosum (HAss.) WITTR. 


Oe. oogoniis singulis, ellipsoideis, poro superius sito; 00- 
sporis eadem forma ac oogoniis, h&ec non plane explentibus> 


antheridiis 3—8-cellularibus. | 


! 
WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECIGARUM. 125 


Orassıt, cell. veget........ 15—19 u, altit. 4— 5-plo major; 
» oogoniorum ....... 39-42», >». 6672 u; 
» 00sporarum....... 36-39 », » 55—60 »; 
» eell@ancherger. 14—16 », » 6—12 ». 


Vesiculifera paludosa Hass. Hist. of the Brit. Freshw. Ale. p. 
180%), w 8% Ib De | 


Hab. ad Ekholmen par. Gunnarsnäs in Dalia. 


14. 0e. upsaliense WITTR. mser. 


Oe. oogoniis singulis, oviformibus vel subellipsoideis, poro: 
superius sito; oosporis oogonia complentibus; antheridiis 1—2- 


cellularibus. 

Crassit. cell. veget.......... 15—20 u, altit. 5— T7-plo major; 
»  oogoniorum...... 45—50 », »  70—100 u; 
> ODER 42—47 », » 60-— 75 »; 
» cell. anther........ 16-18 », » “— 10 ». 


Oe. tumidulum ARESCH. Alg. Scand. exsic. Ser. nov., fasc. 5, 
N:o 236. 


Hab. ad Carlberg (P. T. CLEVE) et in Lidingö (Cand. C. 
I. LALIN) prope Holmiam; in horto botanico Upsaliensi et ad 
Lilla Gottsunda par. Bondkyrka in Uplandia. 


b. Oogoniis operculo terminali apertis. 


15. 0e. pachydermum WITTR. & LUNDELL. 


Oe. oogoniis singulis, ellipsoideis, membrana post foecund- 
ationem valde incrassata, rima foecundationis mediocri; oosporis 
 eaden: forma ac oogoniis, h&ec non plane explentibus; antheridiis 


1—2-cellularibus; cellula terminali apiculata. 


Orassit. cell. veget.......... 21—27 u, altit. 11— 21-plo major; 
»  OOZOMOTNIN bs vvcco0 50—70 », » 75—100 u; 
» 008porarum........ DD 3, 8. Bü SU»: 


» cell AnthGr. ... ov LBB UT >27. 
Hab. ad Noor par. Knifsta in Uplandia, ubi Stud. P. M. 
LUNDELL detexit. 


126 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1869. 


Sect. 2. Species gynandr. 


Subsect. 1. Membrana oosporarum cum membrana oogomorum 


coalita. 


16. 0e. acrosporum DE BARY. 


Oe. oogonio solitario, terminali, ellipsoideo; oospora 00g0- 
nium plane complenti, membrana in latere interiore longitudina- 
liter costata; cellula suffultoria subtumida; plantulis masculis 
curvatis, in cellula suffultoria sedentibus, stipitatis, antheridio 


exteriore, 2—3-cellulari (cellula infima antheridii longissima) !). 


Crassit. cell. veget.......... 10—13 u, altit. 3— 7-plo major; 
» > ST or 17—18 », >» STO 
» VOTOM u. vor Sao 33—35 », » 50—82 u. 


Oe. (Acrogonium) acrosporum DE Bary Ueb. Alsgeng. Oed. u. 
B0lb..p. 6064 et VAN TR By db 112. 


Hab. ad Sällsäter par. Gunnarsnäs et Wedbyholm par. 
Holm in Dalia; ad Noor par. Knifsta in Uplandia (P. M. Lun- 
DELL); in Lassby backar prope Upsaliam (Stud. J. SpÄnG- 
BERG); (in omnibns locis rarissimum). 


Subsect. 2. Membrana oosporarum a membrana oogoniorum 
disereta. 
A. Oosporis globosis vel depresso-globosis. 
a. Oogonüis poro laterali apertis. 
a.  Oosporis levibus. 


aa. Plantulis masculis unicellulareibus. 


17. Ge. deeipiens WITTR. mser. 


Oe. oogoniis singulis vel 2—3 continuis, depresso-globosis, 
in medio eireumscissis, poro in circumseissione; oosporis subde- 
presso-globosis, oogonia non plane explentibus; plantulis mascu- 
lis oviformibus, in oogoniis sedentibus. 


!) Quomodo foecundatio fiat, mihi est ignotum; nullam oogonii aperturam 
unquam vidi. 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 127 


Crassit. cell. veget.......... 10—12 u, altit. 3— 5-plo major; 
»  00goMIOrUM........ 32—38 », » 30-39 u: 
»  0osporarum........ OD DE 


Hab. ad Ekholmen par. Gunnarsnäs in Dalia. 


BB. Plantulis maculis bi—pluricellularıbus. 


18. 0e. Braunii KÜTZ. 


Oe. oogonüs singulis, globoso-ellipsoideis, poro mediano; 
oosporis globosis, oogonia non plane explentibus; plantulis ma- 
sculis paullulum curvatis, prope oogonia s&pissime in cellulis 


suffultoriis sedentibus, stipitatis, antheridio exteriore unicellulari. 


Orassier cellissveret..... 13—15 u, altit. 2— 4-plo major; 
»  00goNMIOrUM........ 30—33 », » 3336 u; 
>» OOEDORIN era MEN) DD. AR). > 


Oe. Braunii Künz. Spec. Ale. p. 366; PRrRInGsH. Morphol. d. 
QEdossp KÖR 

Hab. ad Lundam Scanie (C. F. O. NORDSTEDT); ad Ver- 
namo Smolandie (P. M. LUNDELL); ad Läkungerud par. Holm 
et ad Ekholmen, Hällan, Sällsäter, Lättsbyn par Gunnarsnäs Em 
Dalia; ad Noor par Knifsta in Uplandia (P. M. LUNDELL); ad 
Piteå Norrbothnie (Stud. A. N. LUNDSTRÖM). 


19. 0e. flavesceens (HASS.) WITTR. 


Oe. oogoniis singulis, oviformi-globosis (interdum subhexa- : 
sono-globosis), poro paullo supra medium sito; oosporis globosis, 
oogonia non plane explentibus (interdum subhexagono-globosis, 
oogonia complentibus); plantulis masculis.pallulum curvatis, in 
cellulis suffultoriis sedentibus, stipitatis, antheridio exteriore, uni- 
(vel bi?) cellulari. 

Crassit. cell. veget.......... 18—20 u, altit. 44— 6-plo major; 

» 00g0niorum EEE 49—52 », » 51—60 ts 

» — O0sporarum... ... 45—49 », » 45—49 ». 


Vesiculifera flavescens Hass. Hist. of Brit. Freshw. Ale. p. 
200, to Bag | 


Hab. in Lassby backar prope Upsaliam. 


128 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
20. 0e. irregulare WITTR. mscr. 


Oe. oogoniis singulis, globosis, poro superius sito; 00sporis 
oogonia complentibus; plantulis masculis rectis, prope oogonia 
vel in his sedentibus, stipitatis, antheridio exteriore, 2 
lari. 

Crassit. cell. veget.......... 16—20 u, altit. 21— 4-plo major; 
»  0ogoniorum........ 37—42 », » 36—43 u; 
»  00SPporarum ........ 36—40 », » 3438 ». 

Hab. ad Ekholmen par. Gunnarsnäs in Dalia; ad palatium 

Rosersberg Uplandi«. 


ß. Oosporis echinatis. 


21. 0e. hispidum NORDST. mser. 

Oe. oogoniis singulis, sepe terminalibus, ellipsoideo-globosis, 
poro inferius sito; oosporis oogonia non plane explentibus, glo- 
bosis, echinis subuliformibus; plantulis masculis paullulum cur- 
vatis, in cellulis suffultoriis sedentibus, stipitatis, antheridio 
exteriore, unicellulari. 

Crassit. cell. veget.......... 9—13 u, altit. 31— 5-plo major; 
DES ONIORUT so0c00or 36—42 », »  45—82 us; 
» oospor.(e.echin.) 34—39 », » 306—40 »; longit. 
echin., 3 ».: 
| Hab. ad Ingarp par. Sandhem in Vestrogothia, ubi Cand. 
C. F. 0. NORDSTEDT detexit. 


22. Pe. Üleveanum WITTR. mscr. 

Oe. oogoniis singulis, subglobosis, poro inferius sito; 00spo- 
ris oogonia complentibus, globosis, echinis conicis paullum acutis; 
plantulis masculis paullulum curvatis, in cellulis suffultoriis se- 
dentibus, stipitatis, antheridio exteriore, uni-(vel bi?) cellulari. 
Crassit. cell. veget.......... 18—25 u, altit. 3— 7-plo major; 

> 00:0NoLUmEr 52—60 », ».60—63 u; 
» oospor.(c.echin.) 49—57 », » 5150 »; longit. 
echin. 31 .». 

Hab. ad Slite Gothlandi&, ubi Prof. P. T. CLEVE detexit. 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 129 
23. 0e. echinospermum AL. BR. 


Oe. oogoniis singulis, ellipsoideo-globosis vel subglobosis, 
poro mediano; oosporis oogonia fere complentibus, globosis, 
echinis subuliformibus; plantulis masculis paullulum curvatis, in 
cellulis suffultoriis sedentibus, stipitatis, antheridio exteriore, 
unicellulari. 

Crassit. cell. veget.......... 18—28 u, altit. 21—44-plo major; 

» 00goniorum........ 49 —50 », » 42-57 u; 

»  oospor.(c.echin.) 38—47 », » 38—49 »; longit. 

echin. 3 ». 


Oe. echinospermum Au. BR. in Kürz. Spec. Alg. p. 366; Kürz. 
Tab. Phye. III t. 36, f. 2; De Bary Ueb. Algeng. Oed. und Bolb. 
t. 8, f£ 15—22 et 33; RABENH. Alg. Eur. N:o 1817; non PRINGSH. 


Hab. ad Ingarp par. Sandhem in Vestrogothia (C. F. O. 
NORDSTEDT); ad Mariehof par. Drothem in Ostrogothia (P. M. 
LUNDELL); ad Ekholmen et Hunnebyn par. Gunnarsnäs, ad 
Läkungerud par. Holm in Dalia; in Långholmen prope Holmiam 
(C. I. LALIN); in Lassby backar prope Upsaliam (J. E. ARE- 
SCHOUG) et ad Knifsta Uplandie. 


24. ®e. stellatum WITTR. mser. 


Oe. oogonis singulis vel binis, oviformi-globosis, poro su- 
perius sito; oosporis oogonia fere explentibus, olobosis, echinis 
conieis acutis; plantulis masculis rectis, in cellulis suffultoriis 
sedentibus, stipitatis, antheridie bicellulari. 

Crassit. cell. veget.......... 16—22 u, altit. 3— 5-plo major; 
» 00goniorum. ...... 51—57 », »- 58—70 u; 
»  oospor.(c.echin.) 50—55 », » 50-56 »; longit. 


echin. 41 Do 
Hab. ad Husbyfjöl Ostrogothix. 


b. Oogonüs operculo terminali apertis. 


25. 0e. propinguum WITTR. mscr. 


Oe. oogoniis singulis vel binis, globosis vel oviformi-globosis, 


rima foecundationis angustissima; oosporis globosis, oogonia fere 


130 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


complentibus; plantulis masculis subrectis, prope oogonia vel in 


his sedentibus, stipitatis, antheridio exteriore, unicellulari. 


Crassit. cell. veget.......... 11—13 u, altit. 2— 4-plo major; 
» 00g0NIOrUMm........ 33—36 », » 39—45 u; 
»  008sporarum ...... 30-31 », » 30—31 >». 


Hab. ad Ekholmen par. Gunnarsnäs in Dalia. 


26. 0e. macrandrum WITTR. msecr. tab. I, fig. 3—5. 


Oe. oogoniis singulis, oviformibus vel globoso-oviformibns, 
rima foecundationis angustissima; oosporis globosis vel oviformi- 
globosis, oogonia non plane explentibus; plantulis masculis valde 
curvatis, in oogoniis sedentibus, stipitatis (stipite sepe 2—3- 
cellulari), antheridio pluri- (ad 7-) cellulari. 


Crassit. cell. veget.......... 15—16 wu, altit. 3— 5-plo major; 
» 00g0NIOrUM... ..... 39—40 », » 45—54 u; 
EO OSP. OLA TUMS 32—34 », » 33—39 ». 


Hab. ad Vernamo Smolandie (P. M. LUNDELL); ad Ek- 
holmen par. Gunnarsnäs et ad Fjäll par. Steneby in Dalia. 


JB, Oosporis ellipsordeis vel oviformibus. 
ob Öogonuis poro laterali apertis. 
a. Oosporis levibus. 


ov. Cellulis vegetativis cylindricis, undulato-constrictis. 


27. Ve. undulatum (BREB.) AL. BR. 


Oe. oogoniis singulis vel binis, breviter ellipsoideis vel 
subglobosis, poro inferius sito; oosporis forma eadem ac 00g0- 
nis, hec fere explentibus; plantulis masculis unicellularibus 
(fortasse bicellularibus antheridio interiore?), elongato-obconicis, 
in cellulis suffultoriis sedentibus; cellulis vegetativis quater un- 
dulato-constrictis. 

Crassit. cell. veget.......... 15—27 u, altit. 3— 5-plo major; 
»  00goniorum ....... BI—56 », » 57-75 us 
» 008porarum ....... 46—50 », » 48—060 ». 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 131 
€ t 


Conferva undulata BREB.; Cymatonema confervaceum Kürz Tab. 
Phye. III t. 47, £. 1; Oe. undulatum AL. Br. in DE Bary Ueb. d. 
Algengatt. Oed. u. Bolb. p. 94. 


Hab. ad Lyckeby Blekingie (P. T. CLEVE); ad Sturehof 
Ostrogothie (C. F. OÖ. NORDSTEDT); ad Nacka prope Holmiam, 
ubi P. M. LUNDELL plantam fructificantem primus invenit; ad 
Lassby prope Upsaliam (P. M. LUNDELL); ad Salmis prope 
Haparanda in Norrbothnia (T. ©. B. N. KROK). 


88.  Cellulis vegetativis cylindrieis, levibus. 


aaa. FJPlantulis masculis unicellularebus. 


28. Pe. eyathigerum WITTR. mscr; tab. I, fig. 6, 7. 


Oe. oogoniis binis vel singulis, oviformibus vel quadrangulari- 
ellipsoideis, poro superius sito; oosporis oogonia complentibus; 
 cellulis suffultoriis tumidis (44—48 u crassis); plantulis masculis 
eyathiformibus, paullulum ceurvatis, in cellulis suffultoriis seden- 
tibus. 
Crassit. cell. veget.......... 24—30 u, altit. 2— 5-plo major; 

»  00gONIOTUM........ 5766 2», » 70-90 u; 

DEV OSPOHANUNE.... 51—60 », » 60-75 ». 

Hab. ad Lundam Scani® (C. F. ©. NORDSTEDT); ad Ek- 
holmen et Sandlycke par. Gunnarsnäs et ad Sunnanå par. Holnr 
in Dalia. 


8BB. Plantulis masculis bi—pluricellularibus. 


29. Ve. sexangulare CLEVE mscr. 


Oe. oogoniis singulis, raro binis, sexangulari-ellipsoideis, poro: 
submediano; oosporis oogonia complentibus; plantulis masculis 
' paullum curvatis, in cellulis suffultoriis sedentibus, stipitatis, 
| antheridio exteriore, unicellulari. 
| Crassit. cell. veget.......... 9—16 u, altit. 31— 7-plo major; 
| »  00goNIOrUM ...... 29—32 », » 33-38 u; 
»  008porarum ....... 27—30 », » 31—36 ». 


132 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Hab. ad Mullsjö par. Nykyrka in Vestrogothia (C. F. O. 
NORDSTEDT); in Lassby backar prope Upsaliam, ubi P. T. 
CLEVE detexit. 


30. 0e, erassiuseculum WITTR. mscr. 


Oe. oogoniis binis vel singulis, globoso-oviformibus, poro 
superius sito; oosporis globoso-ellipsoideis vel subglobosis, mem- 
brana incrassata, oogonia fere explentibus; plantulis masculis 
subrectis, in cellulis suffultoriis vel prope has sedentibus, stipi- 


tatis, antheridio exteriore. 


Orassit. cell. veget.......... 27—30 u, altit. 33— 5-plo major; 
>» 700g0nlorum... 54—60 », »  60—75 u; 
»  0osporarum........ 5l—57 », » 52—063 ». 


Hab. in lacu Erlängen ad Sturehof Ostrogothie (C. F. O. 
NORDSTEDT). 


31. 0e. Borisianum (LE CLERC) WITTR. 


Oe. oogoniis singulis vel binis, oviformibus, poro superius 
sito; ‚oosporis eadem forma ac oogonis, hec fere explentibus; 
cellulis suffultoriis tumidis (31—34 u crassis); plantulis masculis 
paullum curvatis, in cellulis suffultoriiss sedentibus, stipitatis, 


antheridio exteriore, unicellulari. 


Crassit. cell. veget.......... 15—21 u, altit.. 3— 5-plo major; 
»  0OgEMIOrUM ........ 45—48 », » 60-75 u; 
»  oosporarum..... 40—43 », »  51—54 ». 


Prolifera Borisiana LE CLERC Sur la fructif. de gen. Prolif. 
p. 175, t. 23, 1.6; Oe. apophysatum Au. Br. in Kürz Spec. Ale. 
p- 366; Kürz. Tab. Phyc. III t. 35, f. 5; non PRINGSH. 


Hab. ad Ekholmen, Lättsbyn, Hunnebyn par. Gunnarsnäs 
in Dalia; in Lassby backar prope Upsaliam (P. T. CLEVE). 


32. 0e. apophysatum PRINGSH. 
Oe. oogonis 2—6 continuis vel singulis, oviformibus vel 
quadrangulari-ellipsoideis, poro superius sito; oosporis oogonia 
‚complentibus; cellulis suffultoriis tumidis (58—62 u crassis); 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 133 


plantulis masculis curvatis, in cellulis suffultoriis sedentibus, sti- 
pitatis, antheridio exteriore bi-quadricellulari. 


Crassit. cell. veget.......... 25—40 u, altit. 3— 10-plo major; 
»  00gonIorum........ 70—83 », » 90-105 u; 
»  0osporarum ....... 65—76 », » 87— 97 ». 


Hab. ad Vernamo Smolandie (P. M. LUNDELL); ad Hus- 
byfjöl Ostrogothie; ad Ekholmen et Sällsäter par. Gunnarsnäs 
in Dalia; ad Noor par. Knifsta in Uplandia (P. M. LUNDELL). 


ß. Oosporis echinatis. 


33. Oe. Hiystrix WITTR. mser. 


Oe. oogoniis singulis ellipsoideis, poro mediano; oosporis 
oogonia complentibus, echinis subuliformibus; plantulis masculis 
paullum curvatis, in cellulis suffultoriis sedentibus, stipitatis, 
antheridio exteriore, unicellulari. - 

Crassit. cell. veget............... 17—22 u, altit. 3—41-plo major; 

DEE00 ON LOL 40—44 », » 5765 u; 

»  0oospor. (cum echin.) 39—42 », » 53—55 »; longit. 

echin. 23 u. 

Hab. ad Noor par. Knifsta (P. M. LUNDELL) et ad Lilla 

Gottsunda par. Bondkyrka in Uplandia. 


b. Oogoniis operculo terminali apertis. 


34. Pe. ciliatum (HaAss.) PRINGSH. 


Oe. oogoniis 2—7 continuis vel singulis,, oviformibus, rima 
foecundationis lata; oosporis oogonia complentibus; cellula ter- 
minali setiformi; plantulis masculis curvatis, in oogoniis seden- 


tibus, stipitatis, antheridio exteriore, unicellulari. 


Crassit. cell. veget.......... 15—23 u, altit. 23— 4-plo major; 
»  00gENIErUM........ AB», DA ınB 


» 00sporarum........ 40-46 », '» 41-57 ». 


Vesieulifera ciliata Hass. Hist. of Brit. Freshw. Ale. p. 202, 
t. 2 f. 2. Oe. ciliatum PRINGSH. Morphol. d. Oedog. p. 70, t. 
Da f. 
SR af K. Vet.-Akad. Förh. Åry. 27. N:o 3. 2 


' 


134 ÖFVERSIGT Aw K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


Hab. ad Andrarum Scani® (C. F. OÖ. NORDSTEDT); ad Ör 
in Dalia; in Lassby backar prope Upsaliam et ad Lilla Gott- 
sunda par. Bondkyrka in Uplandia. 


Sect. 3. Species dioic®. 


- A. Oosporis globosis vel subglobosis. 


a. Oogonüs cylindricis. 


35. de, capillare (LIN.) KÜrz. 


Oe. oogoniis singulis, non tumidis, poro superius sito; 00s- 
poris globosis vel ellipsoideo-globosis, spe angulosis, oogonia 
non explentibus; plantis masculis eadem prope crassitudine ac 
plantis femineis; antheridiis 1—4-cellularibus, iis cellulisque 


vegetativis alternis. 


Crassit. cell. veget.......... 35—55 u, altit. par — 2-plo major; 
» 0ogEMIErUM....... DANN », » » —Il-plo » 
» 00sporarum........ 30—52 », » 39—63 u; 
» cell. anther........ 30-48 », .» 5—- 6». 


Conferva capillaris Lin. Spec. Plant. p. 1636. Oe. capillare 
Kunz. Bhycol. "generalssp2 299,1. OO Oeeregtnlane 
VAUPELL Bidrag till Oedog. Morphol p. 213, t. 1, f. 1—10 (in 
Oversigt over det Kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Forhand- 
linger 1861). 


Hab. ad Brunnby par. Börje et ad Häga par. Bondkyrka 
(J. E. ARESCHOUG), in Kungsängen prope Upsaliam (P. M. 
LUNDELL), ad Funbo par. ejusdem nominis in Uplandia. 


b. Oogoniis globosis vel subglobosis. 


36. Oe. rufeseens WITTR. mser. 


Oe. oogonüs singulis vel 2—3 continuis, globosis vel ovi- 
formi-globosis, poro mediano; oosporis globosis, oogonia com- 
plentibus; plantis masculis eadem fere crassitudine ac femineis; 
antheridiis 6--12-cellularibus. 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 135 


Crassit. cell. veget.......... 3—10 u, altit. 5— 6-plo major; 
» 00gonIoruMm........ 22—24 », » 24-30 u; 
»  00osporarum........ 21—23 », » 20-22 »; 
» cell. anther........ = 8», |» 8—12 ». 


Hab. ad Ekholmen par. Gunnarsnäs in Dalia. 


37. de. ealeareum CLEVE msecr. 


Oe. oogonüs singulis, rarissime binis,‘depresso-globosis, poro 
. . . . . . f 
mediano; oosporis oogonia complentibus; plantis masculis eadem 


prope crassitudine ac femineis; antheridiis 2—5-cellularibus. 


Crassit. cell. veget.......... 11—14 u, altit. 2— 4-plo major; 
» o0gonlorum ME 27 —30 DD 21—23 uu: 
»  0osporarum........ 26 2 SD: 


» cell: anther........ 10—-11 », » 12». 


Vesiculifera compressa Hass.? Hist. of Brit. Freshw. Ale. p. 
204, t. 53, f. 4; non RABENH. 


Hab. in Enholmen ad Site Gothlandi&, ubi Prof. P. T. 
CLEVE detexit. 


38. 0e. Pringsheimii ORAM. 


Oe. oogoniis 2—6 continuis vel singulis, globosis, poro su- 
perius sito; oosporis eadem forma ac oogoniis, hec non plane 
explentibus; plantis masculis paullo gracilioribus quam femineis; 
antheridiis 2—10-cellularibus, his et cellulis vegetativis in parte 


tili superiore alternis. 


Orassit. cell. veget.......... 12—20 u, altit. 21— 4-plo major; 
» 00goNIOrUM........ 37—43 », » 3745 u; 
»  oosporarum....... 30—33 », » 30-33 »; 
» cell. anther........ ID», '® N)», 


Oe. Pringsheimii CRAMER in Hedwigia N:o 3, 1859, p. 17, t. 
1C, f. 1—4; RABENH. Ale. Eur. N:o 790. 


Hab.. ad Ekholmen par. Gunnarsnäs in Dalia. 
39. Ve. cardiacum (HASS.) WITTR. 


Oe. oogoniis singulis, globoso-oviformibus, pero paullo supra 
medium sito; oosporis globosis, oogonia non explentibus; plantis 


136 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


masculis paullo gracilioribus quam femineis; antheridiis 4—10- 


cellularibus. 

Crassit. cell. veget.......... 16—27 u, altit. 3— 7-plo major; 
>» 20000nlorume 50—63 », » 58-75 u; 
» oosporarum ...... 42—54 », » 42—04 »; 
» cell. anther........ 518 », »..I-l2 »; 


Vesiculifera cardiaca Hass. Hist. of Brit. Freshw. Ale. p. 
203, t. 51, L. 4. 


Hab. ad Vernamo Smolandie (P. M. LUNDELL); ad Fiske- 
bäckskil Bahusie (J. E. ARESCHOUG); ad Norre Kroken par. 
Ör, ad Läkungerud et Sunnanå par. Holm, ad Ekholmen par. 
Gunnarsnäs in Dalia; ad Vaxala (P. M. LUNDELL) et ad Ricke- 
basta par. Alsike in Uplandia. 


B. Oosporis ellipsoideis vel oviformibus. 


40. +0e. Boscii (LE CLERC) WITTR. 


Oe. oogoniis singulis, raro binis, oblongo-ellipsoideis, poro 
superius sito: oosporis ellipsoideis, oogonia non explentibus, 
membrana in latere interiore longitudinaliter costata; plantis 


masculis eadem prope crassitudine ac femineis; antheridiis 3—6- 


cellularibus. 
Crassit. cell. veget.......... 14—20 u, altit. 4— . 6-plo major; 
» 00gONiorum........ 40.—45 », » 80—100 u; 


» 00SPorarum ....... 36-40 », » 60-65»: 

» cell. anther. ...... 13—14 », » 6— 9». 

Prolifera Bosc LE Cıere Sur la fructif. du gen. Prolif. p. 
474, t. 23, f. 5. — Vesiculifera Boscii Hass. Hist. of Brit. Freshw. 


Ale. p. 207, t. 82, f. 4 et!’ 5. — Oe. tumidulum Kürz. Tab. Phyeol. 
NEL, 8 5 1 


Hab. ad Ingarp par. Sandhem in Vestrogothia (C. F. ©. 
NORDSTEDT); in Längholmen prope Holmiam (C. I. LALIN); ad 
Backa, Sällsäter, Rinnen, Ekholmen par. Gunuarsnäs in Dalia; 
ad Noor par. Knifsta in Uplandia (P. M. LUNDELL) et in 
Lassby backar prope Upsaliam. 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 137 


41. oe. gemelliparum PRINGSH. 


var. major 

Oe. oogoniis singulis, oviformibus, poro superius sito; 00- 
sporis oogonia complentibus (raro oogonia non plane complen- 
tibus, ellipsoideis); plantis masculis paullo gracilioribus quam 
femineis; antheridiis 5—15-cellularibus. 
Crassit. cell. veget.......... 31—36 u, altit.e. 4— 6-plo major; 

»  0ogonIorum........ 63—75 », » 100-120 u; 

» 008porarum ........ 5I-N0 », >» 75—102 »; 

» cell. anther........ 2) Ma I = 112». 


Oe. gemelliparum PRINGSH. Morphol. d. Oedog. p. 71, t. 5, f. 
10; Hantzsch et RABENH. Ale. Eur. N:o 1118. 


Hab ad Husbyfjöül Ostrogothie; in Lassby backar prope 
Upsaliam (P. T. CLEVE); ad Malma par. Bondkyrka in Up- 


landia. 


Il. BULBOCHATE AG. 


Sect. 1. Species monoic®. 


1. B. mirabilis WITTR. mser; tab. 1, fig. 8, 9. 


B. oogoniis ellipsoideis, plerumque sessilibus !) sub setis 
terminalibus ?) vel sub cellulis antheridiiferis sitis; dissepimento 
cellularum suffultoriarum in suprema parte earum sito; oosporis 
oogonia fere complentibus, membrana subtiliter crenulata et 
costis longitudinalibus ornata; antheridiis 2—4-cellularibus, ra- 
mulos proprios formantibus. 

Crassit. maxim. cell. veget.... 17—20 u, altitudo 11-plo major; 
DOOR 3l—35 », » 47-55 u; 
» celwantheridy nn. 012», » 9». 

Hab ad Mullsjö et Sandhem Vestrogothi® (C. F. O. NORD- 

STEDT); ad Ekholmen et Hjulsängen par. Gunnarsnäs in Dalia; 


') Sessile nominatur oogonium, eujus cellula suffultoria juxta oogonium cellulam 
vegetativam fert; stipitatum antem id, cujus cellula suffultoria juxta o0go- 
nium fert setam terminalem. 


2 . . 
°) Setze terminales, ut deciduz, spe desunt. 


133 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ad Nacka prope Holmiam = M. LUNDELL); in Lassby backar 
prope Upsaliam. 


Sect. 2. Species gynandr. 


A. Oosporis globosis vel subglobosis. 


a. Plantulis masculis stipitatis, anteridio interiore, stipüte 


breviore quam antheridto. 


2. B. borealis WITTR. mser. 


B. oogoniis depresso-globosis, manifesto angusteque eircum- 
scissis, stipitatis, sub cellulis vegetativis sitis; dissepimento 
cellularum suffultoriarum supra medium posito; oosporis 00gonia 
complentibus, membrana lavi; androzoosporangiis supra cellulos 
vegetativos oogoniis superpositos sitis; plantulis masculis tertia 
parte brevioribus quam oogoniis, in his sedentibus, stipite pa- 
ullum curvato. 

Urassit. cell. veget.......... 18—21 u, altit. 14— 2-plo major; 
» 00goNIOrUM....... 45—48 », » 38-40 u. 


Hab ad Piteå Norrbothnix®, ubi Stud. A. N. LUNDSTRÖM 


invenit. 


3.  B. intermedia DE BARY. 


B. oogoniis depresso-globosis, stipitatis vei sessilibus, sub 
androzoosporangiis sitis; dissepimento cellularum suffultoriarum 
in medio fere posito; oosporis oogonia complentibus, membrana 
subtilissime crenulata (raro lavi); androzoosporangiis supra 
oogonia sitis; plantulis masculis quarta parte brevioribus quam 
oogoniis, in his sedentibus, stipite paullum curvato. 

Grassit. cells veset......... 17-—19 u, altit. 13— 3-plo major; 

» 00g0NI0rUM........ 39—48 », » 3040 u. 


B. intermedia DE Bary Ueb. Algeng. Oed. u. Bolb. p. 72 et 
sequ., t. 4, 1. 1-7; non PRINGSH. 


Hab ad Hessleholm Scani& (C. F. O. NORDSTEDT) ad Räppe 
par. Bergunda (G. E. RINGIUS et S. J. NILSSON), ad Unnaryd 
jurisdiectionis Vestbo et ad Vernamo (P. M. LUNDELL) Smo- 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 139 


landi&; ad Ör par. ejusdem nominis et ad Ekholmen, Hjulsän- 
gen, Backa, Sällsäter, Rinnen, Lättsbyn par. Gunnarsnäs in 
Dalia; ad Säbylund Nericie (C. F. O. NORDSTEDT); in Lidingö 
(©. I. LALın), ad Nacka (P. T. CLEVE), ad Tranebergs bro 
‚(€. F. O0. NORDSTEDT) prope Holmiam; ad Piteå Norrbothnie 
(A. N. LUNDSTRÖM). 


4. B. erenulata PRINGSH. 

B. oogoniis depresso-globosis, stipitatis vel sessilibus, sub 
setis terminalibus (rarius sub androzoosporangiis vel cellulis 
vegetativis) sitis; dissepimento cellularum suffultoriarum in medio 
vel paullo infra medium posito; oosporis forma eadem ac 00g0- 
nils, hec non plane complentibus, membrana distinetissime cre- 
nulata; androzoosporargiis in ramulis propriis, rarius supra 
oogoniis sitis; plantulis masculis tertia parte brevioribus quam 
oogoniis, in his vel prope ea sedentibus, stipite recto. 

Crassit. cell. veget.......... 16-19 u, altit. 2—34-plo major; 

» > 00goniorum ...... 45—48 », » 35—38 u. 


B. crenulata PRINGSH. Morphol. d. Oedog. p. 72, t 6,1. 4; 
ARESCH. Ale. Scand. exsic, Ser. nov., fasc. 4, N:o 194. 


Hab in vicinitate Gothoburei (Domina S. ÅKERMARK); in 
"Lassby backar prope Upsaliam. 


5. B. tumida WITTR. mser. 


B. oogonis depresso-subglobosis infra truncatis, stipitatis, 
sub setis terminalibus, rarıus sub androzoosporangis sitis; cellu- 
lis suffultoriis subtumidis, dissepimento inferius posito; oosporis 
oogonia complentibus, membrana subtiliter crenulata; andro- 
zoosporangiis in ramulis propriis vel supra oogonia sitis; plantu- 
lis masculis quarta parte brevioribus quam oogoniis, in his, raro 
prope ea sedentibus, stipite recto. 

Crassit. cell. veget.......... 17—19 u, altit. 3—44-plo major; 
»  0ogoNIOrUumM........ 42—50 », ». 3745 u. 

Hab. ad Unnaryd jurisdietionis Vestbo in Smolandia (P. M. 
LUNDELL); ad Vedbyholm par. Holm et ad Tomten par. Ste- 
neby in Dalia. 


140 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


6. B. pelyandra CLEVE msecr. 


B. oogoniis globosis vel subdepresso-globosis, sessilibus, raro 
stipitatis, sub setis terminalibus sitis; dissepimento cellularum 
suffultoriarum superius posito; oosporis oogonia complentibus, 
membrana lavi; androzoosporangiis 4—10 continuis, in exempla- 
ribus propriis ramulos proprios formantibus; plantulis masculis 
tertia parte brevioribus quam oogoniis, in his sedentibus, stipite 
paullum curvato. 
Crassit. cell. veget.......... 15—20 u, altit. 3— 4-plo major; 

» 00g0MIErUM........ J0—44 », »  34—38 u. 

Hab. ad Slite Gothlandi@, ubi P. T. CLEVE detexit; ad 
Ingarp par. Sandhem in Vestrogothia (C. F. O. NORDSTEDT); 
in Lassby backar prope Upsaliam (J. SPÅNGBERG). 


7. B. setigera (ROTH) AG. 


B. oogoniis depresso-globosis, sessilibus, rarius stipitatis, 
sub setis terminalibus vel sub androzoosporangis sitis, dissepi- 
mento cellularum suffultoriarum paullo supra medium posito vel 
mediano; oosporis forma eadem ac oogoniis, hec subexplentibus, 
membrana punctato-verruculosa; androzoosporangiis in ramulis 
propriis vel supra oogonia sitis; plantulis masculis dimidio bre- 


vioribus quam oogoniis, in his vel prope ea sedentibus, stipite 


necto. 
Crassit. cell. veget.......... 25—28 u, altit. 23— 5-plo major;. 
» . 00g0NIOrFUM ........ 75—80 », » 60-65 u. 


Conjerva setigera Bor Catal. Ip. 283, t. 8, 1.1. BD. 'se- 
tigera AG. Synop. Alg. Scand. p. 71; PRINGSH. Morphol d. Oedog. 
p. 72, t. 6, f. 3; AxsscH. Alg. Scand. exsie (Ser. prima) fasc. 3, 
N:o 78. 

Hab. ad Räppe par. Bergunda in Smolandia (&. E. RINGIUS 
et S. J. NILSSON); in Skaftö Bahusie (J. E. ARESCHOUG); ad 
Ekholmen et Hjulsängen par. Gunnarsnäs in Dalia; ad Nacka 


prope Holmiam (P. T. CLEVE). 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 141 


b. Plantulis masculis stipitatis, anteridio interiore, stipite 


longiore guam antheridüıs. 


8. B. gigantea PRINGSH. 


B. oogoniis subdepresso-globosis, plerumque sessilibus, sub 
setis terminalibus, rarius sub cellulis vegetativis sitis; dissepi- 
mento cellularum mediano vel paullo supra medium posito; 
oosporis oogonia complentibus, membrana verrucoso; plantulis 
masculis eadem fere longitudine ac oogoniis, in his sedentibus, 
stipite curvato !). 

Crassit. cell. veget.......... 24—27 u, altit. 2—21-plo major; 

>» > OOKOVOTDI as 63—66 », » 55—58 u. 

B. gigantea PrınssH. Morphol. d. Oedog. p. 71, t. 6, £. 1. 

Hab. ad Ingarp par. Sandhem in Vestrogothia (C. F. O. 
NORDSTEDT); ad Ekholmen par. Gunnarsnäs in Dalia. 


B. Oosporis ellipsoideis, costis longitudinalibus ornatis. 
Plantulis maseulis rectis, stipitatis, antheridio exteriore, 2—4- 


cellulart. 


a. Cellulis vegetativis (in sectione longitudinali optica) 


tetragonis vel subtetrogonis. 


9. B. pygmma PRINGSH. 


forma minor PRINGSH. 

B. oogoniis ellipsoideis, plerumque sessilibus, sub setis terıni- 
nalibus, rarius sub cellulis vegetativis sitis; cellulis suffultoriis 
sine dissepimento; oosporis oogonia non plane explentibus, mem- 
brana subtiliter crenulata; ramis primariis subdecumbentibus, 
secundariis unilateralibus; androzoosporangiis in ramulis propriis 
sitis; plantulis masculis eadem fere longitudine ac oogoniis, 
prope hec sedentibus. 

Crassit. cell. veget.... 14 u, altit. tertia ad sexta parte minor. 
»  oogoniorum... 24—25 », ».39—40 u. 


') Androzoosporangia hujus speciei mihi sunt ignota; an in exemplaribus pro- 
priis sita? 


142 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
B. pygmea b. minor PRINGSH. Morphol. d. Oedog. p. 74, t. 
dy Ho LO. 
Hab. ad Räppe par. Bergunda in Smolandia (G. F. RIN- 
GIUS et S. J. NILSSON). | 


10. B. rectangularis WITTR. mser. 


B. oogoniis ellipsoideis, sessilibus, sub setis terminalibus vei 
sub androzoosporangiis sitis; dissepimento cellularum sufful- 
toriarum in suprema parte posito; oosporis oogonia fere explen- 
tibus, membrana crenulata; androzoosporangiis in ramulis prop- 
riis, rarius supra oogonia sitis; ramis plant paucis, erectis, 
longissimis; plantulis masculis eadem fere longitudine ac oogoniis, 
prope hac sedentibus. 

Crassit. cell. veget. ........ 19—23 u, altit. 14—13-plo major; 
» 00gOMIOrUM........ 33—38 », » 5055 u. 

Hab. ad Unnaryd jurisdietionis Vestbo i Smolandia (P. M. 
LUNDELL); ad Vimla par. Sandhem in Vestrogothia (C. F. O. 
NORDSTEDT); ad Ekholmen et Hunnebyn par. Gunnarsnäs in 
Dalia; ad Kristinehamn Vermlandie (N. G. W. LAGERSTEDT); 
in Langholmen prope Holmiam (C. I. LALIN); in Lassby backar 
prope Upsaliam (P. T. CLEVE); ad Salmis prope Haparanda 
Norrbothnie (T. .O. B. N. KROK). | 


b. Cellulis vegetativis (in sectione longitudinali optica) 


manifesto pentagonts. 


‘ 11. B. subsimplex WITTR. mscr. 


B. oogoniis ellipsoideis, stipitatis, raro sessilibus, sub androzoo- 
sporanglis vel sub setis terminalibus sitis; cellulis suffultoriis sine 
dissepimento; oosporis oogonia fere explentibus, membrana sub- 
tilissime erenulata; androzoosporangiis supra oogonia sitis; plan- 
tulis masculis paullo brevioribus quam oogoniis, in his vel prope 
ea sedentibus. (Planta erecta, ramis paucissimis vel nullis). 
Vrassın zcelleyereteene. 15 u, altit. par ad dimidio major; 

EEE 27 », » 39—242 u. 

Hab. ad Sällsäter par. Gunnarsnäs in Dalia. 


WITTROCK, DISPOSITIO OEDOGONIACEARUM SUECICARUM. 143 


12. B. varians WITTR. mser. 


B. oogoniis ellipsoideis, sessilibus vel stipitatis, sub setis 
terminatibus vel sub androzoosporangiis sitis; dissepimento cellu- 
larum suffultoriarum in suprema parte posito; oosporis oogonia 
fere explentibus, membrana subtiliter cerenulata; androzoospo- 
ranglis in ramulis propriis vel supra oogonia sitis; plantulis 
masculis eadem fere longitudine ac oogonlis, prope hc vel 
rarissime in is sedentibus. 

Crassit. cell. veget....... .. 18—22 u, altit. 14—13-plo major; 

» . 00gEMIOTUN........ 30—34 », » 46—54 u. 

Hab. ad Ekholmen par. Gnnnarsnäs et Sunnana par. Holm 
in Dalia; in Lassby backar prope Upsaliam. 


13. B. minor Au. BR. 


B. oogoniis elliptieis, stipitatis, sub setis terminalibus vel 
androzoosporangiis vel cellulis vegetativis sitis; dissepimento 
cellularum suffultoriarum in suprema parte posito; oosporis 
oogonla non plane explentibus, membrana subtilissime crenulata; 
androzoosporangiis supra oogonia vel in ramulis propriis sitis; 


plantulis masculis paullo brevioribus quam oogoniis, prope hac 


sedentibus. 
Erassit. cell. veget......... 22—25 u, altit. 11— 2-plo major; 
» 00g0nI0rUM........ 34—42 », »60—65 u. 


B. minor Au. Br. in Kürz Spec. Ale. p. 42%, PRInGsH. Mor- 
jphol, du OVetlos, in, 725, W016 ker 


Hab. ad Torpa prope Jönköping Smolandie (C. F. ©. 
NORDSTEDT); ad Husbyfjöl Ostrogothie. 


14. B. speciosa WITTR. mscr. 


B. oogoniis ellipsoideis, sessilibus, raro stipitatis, sub cel- 
lulis vegetativis vel sub setis terminalibus sitis; dissepimento 
cellularum suffultoriarum in suprema parte posito; oosporis 00- 
gonia non plane explentibus, membrana subtiliter transverse 

s 


striata; androzoosporangiis supra cellulas vegetativas oogoniis 


144 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


superpositas sitis; plantulis masculis tertia fere parte brevi- 
oribus quam oogoniis, prope hec, raro in iis sedentibus. 
Crassit. cell. veget.......... 23—25 u, altit. 3— 4-plo major. 

» 00goMIOrUM........ 51-54 », » 78-87 u. 

Hab. ad Sällsäter par. Gunnarsnäs in Dalia. 


Explieatio figurarum tab. I. 


Figure omnes 300-ies amplificat® sunt. 


Fig. 1 et 2. Oedogonium Areschougii WITTR. 


v cellula vegetativa; o oogonium ante foecundationem, ceircumseissione 
et poro foecundationis nondum formatis; oo oogonium, foecundatione 
peracta, oosporam includens et poro in eircumseissione sito instruc- 
tum; a antheridium bicellulare. 


Fig. 3—5. Oedogonium macrandrum WITTR. 


o oogonium ante foecundationem, rima foecundationis nondum for- 
mata; o oogonium rima foecundationi formata, foecundationi paratum; 
00 oogonium, foecundatione peracta, oosporam includens; pm plant- 
ula mascula antheridio exteriore (a) et stipite unicellulari (s'), 
bicellulari (s’), trieellulari (s”); a antheridium exterius cellulis 
inferioribus antherozoida bina includentibus, cellula suprema aperta 
et evacuata; m mitra seu pars mitralis oogonil. 


Fig. 6 et 7. Oedogonium cyathigerum WITTR. 


4 


v cellula vegetativa; s cellula suffultoria; 00 oogonium oosporam 
includens; pm plantula mascula unicellularis, antherozoida duo par- 
itura; pm plantula mascula operculo aperta et antherozoidorum 
emissione inanis; az androzoosporangium, h. e. cellula, qua zoospo- 
ram, plantule masculae matrem (==androzoosporam) parit. (Androzoo- 
sporangia hac in specie iu exemplaribus proprüs sita sunt). 


Fig. 8 et 9. Bulbochete mirabilis WinTR. 


s cellula suffultoria dissepimento in suprema parte posito; st cellula 
setiformis seu seta terminalis; o oogonium nondum satis evolutum; 
0 oogonium evolutum, foecundatione paratum; 00 oogonium foec- 
undatione peracta, oosporam includens; a antheridium bi- (tri-) 
cellulare, cellulis antherozoida bina ineludentibus. 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 3. 
Stockholm. 


+ 


Anteckningar i Entomologi. 


Af H. D. J. WALLENGREN. 


[Meddeladt den 9 Mars 1870.] 


Under de sist förflutna åren, som blifvit använda hufvud- 
sakligen till insamlandet af Lepidoptera, för att kunna fortsätta 
den påbörjade beskrifningen af dessa insekter, hafva äfven af 
andra ordningar flera arter påträffats, hvilka dels icke äro förut 
kända såsom tillhörande vår faunas område, dels blifvit en- 
dast högst sällan funne, hvarföre det kan vara af intresse 
att få uppgift på deras fyndorter och kännedom om deras 
utbredning inom landet. Antalet för vår fauna nya arter har 
isynnerhet blifvit stort hvad Trichoptera beträffar och det af 
den orsak, att Förf. särskildt beflitat sig om att insamla dit- 
hörande djur för att utarbeta en monografi, isynnerhet som de 
sta fjärilarne mycket nära och äfven torde träffas af Lepi- 
dopterologen under de nattliga excursioner denna måste göra för 
insamlandet af Noctus, oftare än af någon annan Entomolog. 
Uppsatsen kan derföre ock anses såsom ett bidrag till känne- 
domen af våra Trichoptera, hvilka ännu äro, särdeles hvad af- 
delningen “Equipalpide beträffar, högst ofullständigt kända. En- 
dast ett jemförelsevis ringa antal af dessa till största delen 
små och ofta hvarandra högst närstående arter äro hittills 
kända från vår halfö, och om tilläfventyrs åtskilliga af de här 
nedan såsom för vår fauna obekanta anförda arter skulle fin- 
nas förvarade i våra större Museer, såsom väl är troligt, så 
äro de helt visst der sammanblandade med andra närstående. 


Det torde ock vara på sin plats att något redogöra för de 


146 ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Equipalpide, som redan äro såsom svenska beskrifna, för så 
vidt det ännu varit Förf. möjligt att reda deras intrasslade 
synonymi. Vid ett besök i Lund har han också haft nöjet 
närmare granska typexemplaren till beskrifningarne i »Insecta 
Lapponica», hvilket är det enda sednare arbete för denna ord- 
ning och således det enda hufvudarbete vi ega inom vår ento- 
mologiska literatur. Förf. vågar också här hembära Herr Prof. 
och Commend. ZETTERSTEDT, som med allmänt känd liberalitet 
öppnat tillträde till sina samlingar, sin tacksägelse för tillatel- 
sen att granska typexemplaren. Härigenom har det varit möj- 
ligt att identifiera de fleste arter af ifrågavarande afdelning, 
hvilka denne vördade lärde i nämnde sitt arbete beskrifvit och 
som till stor del blifvit af sednare Författare antingen miss- 
tydda eller med tystnad förbigängna. Beklagligtvis tillät den 
knappa tid, hvaröfver Förf. hade att vid tillfället disponera, 
honom ej att utsträcka undersökningen äfven till Heteropalpi- 
derne, men dessa torde dock ej erbjuda lika många och stora 
svårigheter som Aöquipalpiderne och dessutom hyser han det 


hopp att en annan gang fa närmare pröfva dem. 


NEUROPTERA. 
1. Typerna till Zetterstedts Alquipalpider. 


1. Phryganea nubia ZETT. Ins. Lapp. page. 1068. 34. 
KOLENATI har 1 sitt arbete »Genera et Species Trichoptero- 
rum» helt och hållet förbigatt denna art; likaså uti sin i 
Wiener Ent. Monatschrift 1859 intagna »Systematisches 
Verzeichnisw. HAGEN deremot har i sin uti Verhandlun- 
gen d. k. k. zoologisch-botanischen Gesellschaft in Wien 
1864 publicerade: »Phryganidarum Synopsis Synonymica» 
upptagit arten såsom identisk med Plectrocnemia Senex PICT., 
hvilken förut blifvit af CURTIS i Phil. Mag. 213. 5. beskrif- 
ven under namn af Philopotamus conspersus. M LACHLAN 
uti Sin afhandling »Monograph of the British Species of 
Caddis-flies», intagen i Transactions of the Entom. Soc. of 
London 1865, anför likväl ej ZETTERSTEDTS art vid be- 


+ 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 147 


skrifningen af sin Pleetroenemia conspersa, icke heller anför 
han den annorstädes i sin afhandling. ZETTERSTEDTS be- 
skrifning visar ocksa att dermed ingalunda kan afses denna 
art, utan en Ahyacophila PıcT. (= Crunophila KoL.), och 
orginalexemplaren visa att sa är förhallandet. Efter all 
sannolikhet tillhöra de också Arhyacophila vulgaris PıicT. 
SNS Lt NIER 5, HAGEN Stett, Ent.w4. 20. 
153. 1; 154, hvilken är ytterst allmän inom landet vid alla 
vattendrag, eller ock den denna art så ytterst närstående 
Rh. dorsalis CURT. Phil. Mag. p. 213. 6, M'LACHL. Monogr. 
p. 155. 1, hvaraf likväl Förf. ännu ej sett nagot svenskt 
exemplar, och som dessutom är högst svar att skilja fran 
Eh. vulgaris. 

Phryganea Charpentieri ZETT. Ins. Lapp. 1068. 35. har af 
KOLENATI blifvit upptagen sasom synonym med hans Philo- 
potamus montanus II. p. 209 eller DONOVANS Phryganea 
montana. HAGEN i sin Synopsis yttrar den äsigt att den 
är liktydig med Phel. variegatus SCOP., FABR. E. S. II. 79. 
23., Kor. II. 208. 2., hvaremot M’LACHLAN i Monogra- 
phien p. 140 upptager citatet vid Phil. montanus DONOV., 
dock med frågetecken. Originalexemplaren tillhöra också 
sistnämnde art, hvilket ådagalägges genom de brunaktiga, 
med ljusa och bleka ringar försedda antennerne. 
Phryganea umbrosa ZETT., Ins. Lapp. 1069. 36. upptages 
af KOLENATI under Zrhyacophila umbrosa Lin. F. S. 1498., 
dit den dock enligt den gifna beskrifningen alls icke kan 
höra. M’LACHLAN förbigar den helt och hället, men HA- 
GEN hänför den under Polycentropus flavomaculatus PICT. 
dit den ocksa hör. Namnet är likväl enligt typerne ett 
colleetiv-namn för flera smärre Polycentropusarter, och fin- 
nes bland dem äfven af slägtet Cyrnus. 

Phryganea Weneri ZETT. Ins. Lapp. 1069. 37. anföres 
af KOLENATI under hans Tinodes Weneri II. p. 225. 3., 
hvilken äsigt äfven hyllas af HAGEN uti hans Synopsis, 


men han anser KOLENATIS art vara densamma som T. 


148 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


pallescens STEPH. och skild från T. luridus CURT. Phil. 
Mag. 216. 5. M’LACHLAN har genom undersökning af ty- 
perna för båda af HAGEN skilda arterne visat att de till- 
höra en och samma, för hvilken han bibehållit namnet 7. 
lurida Curt. (M'LACHL. Monogr. 131. 1.), men hvarvid 
han, förbigående ZETTERSTEDTS artbeskrifning, med frage- 
tecken anför KoLENATIS T. Wenari. Utan att nu kunna 
afgöra huruvida KOLENATIS art är skild från M’LACHLANS, 
och om således ZETTERSTEDTS art äfven är rätt anförd af 
den förre, har dock undersökningen af ZETTERSTEDTS typ- 
exemplar visat, att de tillhöra M'LACHLANS Tinodes lurida, 
och då ZETTERSTEDTS art utan tvifvel är äfven LINNES, 
sådan den blifvit beskrifven i F. S. under N:o 1494 och i 
S. N. 548. 12, bör den bära namnet Tinodes Weneri. 
Phryganea aureola ZETT. Ins. Lapp. 1069. 38. förbigås 
helt och hållet af KOLENATI både i Gen. et Sp. Trichopt. 
och uti Wiener. Ent. Monatschr. 1859, hvaremot den af 
HAGEN upptages i Synopsis pag. 89 (887) såsom sjelfstän- 
dig art. Enligt både beskrifningen och originalexemplaren 
sammanfaller den likväl med den i HAGENS Synopsis pag. 
90 (888) såsom sjelfständig art upptagna Tinodes pusillus 
CURT., hvilken af M’LACHLAN i Monogr. pag. 132. 2 be- 
skrifves under namn af Tinodes pusilla. Då detta namn ur- 
sprungligen är ett catalogsnamn och först 1862 af M'LACHLAN 
blifvit i Ent. Ann. p. 37 öfverflyttadt på arten, bör det 
vika för det äldre och säkrare namnet Tinodes aureola 
ZETT. 

Phryganea griseola ZETT. Ins. Lapp. 1069. 39. tillhör 
enligt originalexemplaret samma art som Phr. Weneri 
ZETT. Se ofvan under N:o 4. 

Phryganea hirta ZETT. Ins. Lapp. 1069. 40. förbigas af 
KOLENATI, men anses af HAGEN vara skild fran M. hirta 
FABR., STEPH. och förbigås äfven af M’LACHLAN uti syno- 
nymförteckningen vid denne sednare (Monogr. p. 86.). Ori- 
ginalexemplaren adagalägga dock att ZETTERSTEDT haft för 


se 


10. 


11. 


12. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 149 


ögonen samma art som M’LACHLAN, eller den som anses 
vara Mormonia hirta FABR., CURT. | 
Phryganea ciliaris ZETT. Ins. Lapp. 1070. 41. förbigås 
af HAGEN, men upptages både af KOLENATI och M’LACHLAN 
under Notidobia ciliaris LiN., hvilken äsigt äfven original- 
exemplaren bekräfta. | 
Phryganea chrysocephala ZETT. Ins. Lapp. 1070. 42 an- 
föres af KOLENATI vid Prosoponia collaris (Sericostoma 
collare Pıcr.), men af HAGEN derimot vid Goera capillata 
Pıcr. Vid båda dessa arter förbigås likväl citatet af 
M’LACHLAN. Originalexemplaren visa dock att KOLENATIS 
tolkning är den rätta. 

Phryganea minuta ZETT. Ins. Lapp. 1070. 43. anföres af 
KOLENATI under Silo minutus I. p. 101; af HAGEN under 
Berea minuta, men förbigås af M’LACHLAN. Original- 
exemplaren synas mig dock tillhöra samma art, som af 
denne sednare beskrifves under namn af Sulo pallipes. 
Monogr. p. 82. 

Phryganea tincta ZETT. Ins. Lapp. 1071. 44. anföres un-- 
der en och samma art af både KOLENATI och HAGEN samt 
M’LACHLAN, nemligen under Aydronautia maculata KOL. = 
Brachycentrus subnubilus HAG., M'LACHL., hvilken tolkning 
äfven bekräftas af originalexemplaren. 

Phryganea vestita ZETT. Ins. Lapp. 1071. 45. hänföres 
af både KOLENATI och HAGEN till Apatania vestita, men 
förbigås helt och hållet af M'LACHLAN. I sin afhandling: 
»Beiträge zu Oesterreichs Neuroptern-Fauna», intagen i 
Wiener Ent. Monatschr. 1858 p. 44, frangar likväl KoLE- 
NATI sin förra asigt och hänför ZETTERSTEDTS art till 
Molanna angustata CURT., såsom han äfven redan 1857 i 
andra delen af Gen. et Sp. Trichopt. pag. 246 gjort, men 
1859 i Wiener Ent. Monatschr. återfinnes ZETTERSTEDTS 
namn citeradt bade under Apatania och Molanna. Emed- 
lertid tillhör det endast sednare arten och alls icke Apa- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. Pio NSD LD 3 


150 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tania vestita, hvilken art således bär ett namn, som ej till- 
kommer den. | 

13. Phryganea albicans ZETT. Ins. Lapp. 1071. 46. har lika- 
ledes blifvit helt och hållet misstydd. Af KOLENATI och 
HAGEN upptages den under namn af Brachycentrus (= Hy- 
dronautia) albicans, med hvilken den dock har intet ge- 
mensamt. KOLENATI upptager ZETTERSTEDTS art 1857 
och 1858 såsom varietet under Molanna angustata, men 
1859 finna vi den anförd både under Brachycentrus och 
Molanna. Originalexemplaren äro en blek varietet af Mo- 
lanna angustata, hvadan Brachycentrus albicans bär ett 
artnamn, som ej tillhör densamma. 

14. Phryganea barbata ZETT. Ins. Lapp. 1071. 47. anföres 
af KOLENATI, HAGEN och M’LACHLAN vid Leptocerus 
(Ceraclea) nervosus FABR., och originalexemplaren bekräfta 
riktigheten häraf. 

15. Phryganea hectica ZETT. Ins. Lapp. 1072. 48. hänföres af 
KOLENATI, HAGEN och M’LACHLAN till RAMBURS Mysta- 
cida obsoleta, hvilken af den förstnämnde benämnes Mystaci- 
des hecticus ZETT., men af den sistnämnde Setodes ochra- 
ceus CURT. och af HAGEN Leptocerus pilosus MÜLL., såsom ' 
varande det äldsta speciesnamnet för arten. Originalexem- 
plaren visa ock att denna bestämning är riktig. 

16. Phryganea ochrata ZETT. Ins. Lapp. 1072. 49. förbigås 
helt och hållet af KOLENATI, men upptages af HAGEN un- 
der Leptocerus fulvus RAMB., hvilken är identisk med 
Mystacides ochraceus KOL. (pag. 250). M’LACHLAN har 
insett att ZETTERSTEDTS art ej hör till RAMBURS och der- 
före ej upptagit den bland citaterne under denna (Monogr. 
p. 103). Han uttalar (pag. 104) den förmodan, att ZET- 
TERSTEDTS art snarare tillhör Zricnodes bicolor CURT. eller 


Setodes reducta, och originalexemplaren visa att genom be- 


skrifningen åsyftas den förstnämnda af dessa båda. 


‚VEehryganea quadrifasciata ZETT. Ins. Lapp. 1072. 50. an- 


va 


u. föres af KOLENATI, HAGEN och M’LACHLAN under Mysta- 


18. 


19. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 151 


cides (Setodes) quadrifasciata FABR., hvilken åter är iden- 
tisk med Phryganea longicornis LIN. F. S. N:o 1492, ehuru 
detta namn ännu ej blifvit af författarne användt, fastän 
det är äldst. ZETTERSTEDTS originalexemplar visar, att 
bestämningen är riktig. Här torde få anmärkas, att Phr. 
longicornis LIN. tillhör de exemplar af M. 4-fasciata, hos 
hvilka den gulaktiga grundfärgen undanträngt de bruna 
tvärbanden, så att dessa upplöst sig i fläckar. Sådane 
varieteter förekomma ofta 'bland exemplar med normal 
färgteckning. 

Phryganea albifrons ZETT. Ins. Lapp. 1072. 51. är den 
likbenämnde DLINNES art, hvarom ock alla Författare äro 
fullt ense. 

Phryganea azurea ZETT. Ins. Lapp. 1072. 52. hänföres af 
KOoLENATI och HAGEN med rätta till den likbenämnda 
LINNES art eller Mystacides (Setodes) azurea. Den uppta- 
ges af M’LACHLAN under hans art Mystacides nigra och 
är äfven identisk dermed, ehuru denne Författares M. nigra 
ej är identisk med Phryganea nigra LiN., såsom han anta- 
ser. LINNEs art är utan tvifvel densamma som Mystacides 
atra PICT., som förekommer ganska allmän vid långsamt 
flytande åar och vid sjöar, atminstone i S. Sverige. 
Phryganea nigra ZETT. Ins. Lapp. 1072. 53. är icke 
LINNES Phr. nigra. hvilken Förf. sjelf med frågetecken an- 
för och såsom HAGEN tager för gifvet. Den är icke heller 
identisk med Mystacides niger KOL., såsom af M'LACHLAN 
antages på grund deraf, att KOLENATI citerat namnet un- 
der sin art, och den är saledes icke samma art, som 
M’LACHLAN benämner Leptocerus aterrimus STEPH. (Monogr. 
p. 107.). Hvilken annan art det i sjelfva verket är, hafva 
vi ännu ej vågat med visshet afgöra. Måhända det är en 


för norden egendomlig art. 


152 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


\ 


2. Nya arter för Sveriges Fauna. 


Panorpa cognata (RAMB.): vingarne genomskinliga, ofär- 
gade eller med gröngul anstrykning, nästan ofläckade eller 
med en grabrun tvärfläck vid vingmärket och en annan nät- 
formig gråbrun fläck 1 vingspetsarne; hannens femte anal- 
segment kort, nagot längre än hvartdera af det fjerde och 
det sjette, föga smalare bakåt och der pa sidorne djupt 
inskuret; analbihangen länga, smärta, räta, i spetsen diver- 
gerande; honans femte analsegment undertill rödbrunt och 
de 3 sista segmenten smaningom aftagande i längd. Fram- 
vingarnes subcostalnerv räcker till pterostigma. 

Syn. Panorpa cognata RAMB. Neuropt. 330. 5; M'LACHL. 

ram, din, Dow, 1ER IE 21 Bs to AU 5 & 8 A 
1869. I. 67. 10. pl. 4. f. 10; P. germanica STEPH. 
Ill. VI. 53; BRAUNR Neuropt. 35. f. 18; P. alpina 
HAGEN Ent. Ann. 1858. p. 32. 

Arten, som ehuru orätt har blifvit af flera Förf. an- 
sedd för LINNES P. germanica, synes föredraga sidländta, 
fuktiga ställen framför de mera högländta, har hittills en- 
dast påträffats inom Sveriges sydligaste provinser, såsom 
vid Farhult och Ramlösa 1 nordvestra Skåne, Gualöf (3/4) 
och Årup (?/,) i nordöstra Skåne, samt vid Jockarp (?%,) 
af Gammalstorps socken i Blekinge. 

Svalis fuliginosa (PICT.): svart; vingarne brunaktiga, öfver 
allt af samma färg, äfven vid basen af framvingarnes costa. 

Syn. Svalis fuliginosa PICT. Ann. Sc. Nat. V. pl. III. 

f. 6; BURM. Handb. II. 947; BRAUER Neuropt. 
52; M’LachHr. Trans. Ent. Soc. 1868. II. 152. 2. 

Denna art, som lätt skiljes fran den andra inom Sverige 
förekommande (se Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad. Förhandl. 
1863. p. 16. 1.) genom den svarta eller svartbruna basen 
af framvingarnes costa, synes vara ganska sällsynt. Förf. 


har häraf hittills endast sett ett exemplar, som han tagit 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 153 


vid Farhult i nordvestra Skåne under Juli månad. I nor- 
den af vår halfö träffas den sannolikt allmännare. 
Nothochrysa fulviceps (STEPH.): vingarne långsträckta 
med svarta nerver; costa, subcosta, radius och cubitus po- 
sticus blekt grönaktigt hvita; hufvudet orangegult; abdomen 
brun med gul sidolinea. 

Syn. Chrysopa fulviceps STEPH. Ill. VI. 101. t. 30. 

f. 2; SCHNEID. Monogr. Chrys. 146. t. 71; Heme- 
robius erythrocephalus RAMB. Nevr. 428. t. 9. f. 5; 
Nothochrysa fulviceps M’LACHL. Trans. Ent. Soc. 
1868. II. 207. 1. 

År den vackraste arten inom sin familj och har af 

Förf. blifvit sparsamt funnen under Juli månad vid:- Ram- 
lösa i nordvestra Skåne. 
Chrysopa ventralis (CURT.): innersta tvärnerven emellan 
radialnervens gren och cubitalnerven på framvingarne träf- 
far denne sednare inom tredje cubitalfältets mindre hälft; 
på pannan emellan antennerne en svart punkt; hjessan en- 
färgad, utan svarta punkter; costalnerven på framvingarne 
med en svart punkt nära basen; vingarnes längsgaende ner- 
ver gröna; tvärnerverne 1 costalfältet svarta, vid costa 
gröna; öfriga tvärnerver svarta, men radialgrenens förgre- 
ning detta blott vid båda ändar; thorax med svarta punk- 
ter; abdomen grön, undertill ramsvart; klorna med hak. 

Syn. Chrysopa ventralis CURT. Brit. Ent. pl. LXX; 

BRAUER Neuropt. 61. 15; M’LAcHL. Trans. Ent. 
Soc. 1868. II. 203. 8; Chr. aspersa SCHNEID. 
Monoer. IN 2 Nehe do 

Arten, som uppehaller sig i skogsdungar bland al och 
björk, är funnen några gånger under Juni och Juli mana- 
der vid Farhult, Brunnby och Ramlösa i nordvestra Skäne 
samt i Småland. 

Chrysopa flavifrons (BRAUER): innersta tvärnerven emel- 
lan radialnervens gren och cubitalnerven på framvingarne 
träffar denne sednare inom tredje cubitalfältets mindre hälft; 


154 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


pannan enfärgad utan svart punkt eller teckning; framvin- 
garnes framkant rät; vingarnes längsgående nerver gröna; 
tvärnerverne i costalfältet vid båda ändar eller blott vid 
endera svarta, men alltid gröna i midten; tvärnerverne 
emellan radialnervgrenens förgreningar helt och hållet, men 
i radial- och cubitalfälten vid båda eller blott ena ändan 
svarta; kroppen blekgrön; pannan och thorax ofvan gula; 
kinderne under ögonen rödaktigt bruna och två dylika 
krökta linier på pronotum; klorna med hak. 

Syn. Chrysopa flavifrons BRAUER Haid. Abhandl. 1850. 

6.t. 1. f. 2; Neuropt. Austr. 60; M’LAcHt. Trans. 
Ent. Soc. 1868. 199. 4. 

» Synes vara ganska sällsynt. Förf. har endast sett 
tvenne exemplar, fångade i Södermanland af Prof. STÅL. 
Psectra diptera (BURM.): framvingarne blekt rödbruna med 
bleka svartbruna smafläckar och bredt svartbruna tvärner- 
ver samt 2:ne gafflade radialnervgrenar; antennerne svart- 
bruna; kroppen svartbrunaktig. 

Syn. Hemerobius dipterus BURM. Handb. II. 973; Psectra 

diptera M’LACHL. Ent. Monthl. Mag. II. 269; Trans. 
Ent. Soc. 1868. I. 170. 1. 

Af denna öfver allt sällsynta art har Förf. hittills en- 
dast sett 5 exemplar, hvaraf ett blifvit af honom sjelf fan- 
oadt vid Farhult i nordvestra Skane, tvenne vid Stock- 
holm, ett i Östergöthland, och ett i Westergöthland, allt 
af BOHEMAN, utan att likväl för desse sednare lokalerne 
äro närmare angifna. 

Hemerobius subnebulosus (STEPH.): tibierna spolformiga; 
framvingarnes radialnerv med 3 sällan 4 grenar; nära fram- 
vingarnes bas en tvärnerv emellan cubitalnervens främre 
och radialnervens första gren; framvingarnes 2:dra postco- 
stalfält slutet; deras färg blekt brungraaktig med svart- 
bruna fläckar och omkring tvärnerverne svartbrun infatt- 
ning, som liknar tvärband; bakvingarne blekgrå med mörka 


nerver; ansigtet svartaktigt; thorax i kanterne svartaktig 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 155 


med ett ockragult långsgående band, hvari en svart linea 
finnes; lår, tibier och tarser på de båda främre fotparen 
med breda, svartbruna ringar. 

Syn. Hemerobius subnebulosus STEPH. Il. VI. 107; 

M’LAcHrL. Trans. Ent. Soc. 1868 185. 11; ZH. 
fuscus STEPH. 1. c; H. nebulosus 'STEPH. |]. c; 
H. obseurus STEPH. 1. c. p. 108; H. nervosus 
STEN EN O3 El penelegans, STEPE. ]>.c. p. 109. 

Träffas icke sällan 1 Skåne och Blekinge under Juni 

och Juli månader, och förekommer äfven 1 andra provinser 
af Sverige ända upp 1 medlersta Lappland. Den har ända 
hittills varit i samlingar sammanblandad med H. nervosus, 
hvilken den står ytterst nära. 
Hemerobius fuscinervis (SCHNEID.): tibierna spolformiga; 
framvingarnes radialnerv med 3 grenar; nära framvingarnes 
bas ingen tvärnerv mellan radialnervens första och cubital- 
nervens främre gren; framvingarnas 2:dra postcostalfält öp- 
pet; framvingarne likformigt bleka, svagt gulaktiga, vatten- 
klara, med brunaktiga, otydligt ljusfläckiga langsnerver och 
svartbruna tvärnerver; subcostalnerven och tvärnerverne i 
costalfältet nästan enfärgadt mörkbruna; kroppen, pannan 
och munskölden gula; thorax pa sidorne rödbrun. 

Syn. Mucropalpus fuseinervis SCHNEID. Stett. Ent. 

Zeit. 1845. p. 344; A. micans var. M'LACHL. Trans. 
Ent. Soc. 1868. 180. 

Ett exempel fran Farhult i nordvestra Skane funnet af 
Förf. och ett aunat af Lector JOHANSSON äfven funnet i 
Skane. 

Hemerobius orotypus (n. sp.): tibierna spolformiga; fram- 
vingarnes radialnerv med 3 grenar; nära framvingarnes bas 
ingen tvärnerv mellan radialnervens första och cubitalner- 
vens främre gren; framvingarnes andra postcostalfält slutet; 
framvingarne långsträckta, likformigt afsmalnande mot spet- 
sen, glänsande, genomskinliga, gråaktigt hvita, starkt an- 
lupna med grått, med alternerande matta och otydliga gråa 


10, 


156 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


och hvita fläckar i dorsalkanten och hvitaktiga längsnerver, 
som äro försedda med tätstaende korta bruna streck, hvilka 
isynnerhet äro starka och mörka pa radialnerven, brunak- 
tiga tvärnerver, samt en svart tvärnerv nära basen; krop- 
pen och ansigtet gulbruna; thorax ofvan pa sidorne bredt 
mörkbrun. 


Exemplar af denna art äro samlade af BOHEMAN i Da- 
larnes fjelltrakter och i Norrbotten, samt af WAHLBERG 1 
Westerbotten. Arten liknar mycket H. humuli och kan 
lätt förblandas dermed. Den skiljes derifran genom fram- 
vingarnes langsträcktare form, mörkare, nästan grå färg 
och hannens analbihang. Dessa sednare, sedda från sidan, 
äro korta, breda, likformiga, nedåt knapt smalare; öfre 
kanten öfvergar i den nedre genom ett kort, trubbigt, föga 
utstaende hörn, hvars yttersta ända är inåtvänd, och från 
hvilket ändkanten är likformigt och bågformigt inskuren 
till dess den öfvergår i nedre kanten; der dessa båda sist- 
nämnde kanter öfvergå i hvarandra utskjuter ett temligen 
langt och smärt horn, som pa midten synes smärtast, samt 
är i spetsen trubbigt. 


Hemerobius marginatus (STEPH.): tibierna spolformiga; 
framvingarnes radialnerv med 3 grenar; nära framvingarnes 
bas ingen tvärnerv emellan radialnervens första och ceubital- 
nervens främre gren; framvingarne breda, i spetsen snedt 
tvära, glänsande, vattenklara, hvita med gul anstrykning, 
antingen utan teckningar, eller med otydliga, gråaktiga tvär- 
band längs tvärnerverne och breda bruna fläckar i dorsal- 
kanten; nerverne hvitaktiga med glesa bruna streck, tvär- 
nerverne bruna; kroppen och ansigtet blekgula; thorax of- 
van på sidorne mörkbrun. 


Syn. Hemerobius marginatus STEPH. Ill. VI. 109; 
MILACHT. YBvans:ı Ent. Soc. 2 186822181, NH. 
flexuosus HAGEN Stett. Ent. Zeit. 1858. 131. 


11. 


12. 


13. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 157 


Förekommer i Juni och Juli temligen talrik pa vissa : 
orter i Skåne och Blekinge och har blifvit träffad ända upp 
i medlersta Lappland. 


Sisyra terminalis (CURT.): framvingarne glänsande, enfär- 
gadt blekt askgrå med gråbruna nerver; antennerne svarta, 
mot spetsen blekt hvitgula; kroppen brunaktig med gragula 
rötter. 
Syn. Sisyra terminalis OURT. Trans. Ent. Soc. N. S. 
1854. 56; HAGEN Ent. Ann. 1858. 25; M’LAcHL. 
Trans. Ent. Soc. 1868. 169. 
Har af Förf. hittills endast blifvit funnen i Blekinge 
under Juli månad pa skuggrika ställen vid Miea i närheten 


af Carlshamn och Ströma bomullsfabrik. 


Phryganea minor (CURT.): framvingarne bruna med tät- 
stående gråa eller ockragula fläckar, samt nära utkanten ett 
tvärgaende grått eller ockragult mer eller mindre samman- 
hängande band; bakvingarne genomskinliga, mot spetsen 
brunaktiga; 7:de apicalsectorn pa framvingarne enkel hos 
båda könen. 
Syn. Phryganea minor CURT. Phil. Mag. 125. 6; HA- 
GEN Ent. Ann. 1859. p. 67.4; M'LACHL. Trans. 
Ent. Soc. 1865. 17. 5; P. mixta BURM. Handb. 
934. 1; P. tortriceana RAMB. Neuropt. 471. 3; 
Trichostegia minor KOL. Gen. et Sp. Trichopt. 
| I, 80, Do 
Sällsynt, men temligen spridd. Döljer sig i springor 
mellan bark på större träd. Träffad i Juni och Juli såväl 


i nordvestra som 1 nordöstra Skåne och i Blekinge. 


Neuronia rufierus (SCOP.): framvingarne enfärgade, glän- 
sande bruna med starkt utpräglade svarta nerver; bakvin- 
sarne blekare men af samma färg; pa de förra räcker för- 
sta apicalcellen ända till hälften af discoidalcellen; fötterne 
svartbruna, de bakres tibier ockragula med svartbrun bas; 


prothorax rödgul. 


14. 


158 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Syn. Phryganea rufierus SCoP. Ent. Carn. 690; Neu- 
ronia ruficrus BRAUER Neur. Anstr. 44; HAGEN 
Ent. Ann. 1859. 68. 537 M’EACHE: Trans. Ent. 
Soc. 1865. 19. 1; Phryg. striata BURM. Handb. 
II. 935. 6; Oligotricha chloroneura RAMB. Neur, 
473. 3; Anabolia analıs KoL. Gen. et Sp. I. 
so. 1. 

Sällsynt; vid Farhult och Engelholm under Maj och 


Juni månader. 


Colpotaulius incisus (CURT.): framvingarne halmgula, mör- 
kast mot inkanten, der de stundom äro temligen reguliert 
tecknade med bruna punkter; vingnerverne lerfärgade med 
spridda svarta hår, som gifva dem utseende af att vara 
svartpunkterade; bakvingarne genomskinliga, mot spetsen 
gulaktiga och nerverne der brunaktiga; kroppen gråbrun; 
fötterne lerfärgade med svarta tornar. 
Syn. Limnephilus incısus CURT. Phil. Mage. 124. 17; 
Colpotaulius excisus KoL. Gen. et Sp. Trichopt. 
I. 48. 1; C©. incisus M’LACHL. Trans. Ent. Soc. 
1865. 24. I; Limnephria striolata RAMB. Neur. 
478. 9; Limnephilus vulsellus WALK. Brit. Mus. 
Cat. Neuropt. I. 23. 17. 
Ganska allmän under sommarn och hösten vid de flesta 


stillastående vatten i Skane och Blekinge. 


GFoniotaulius stigma (CURT.): lergul; antennerne med 
otydliga mörkare ringar; framvingarne mot spetsen temli- 
sen breda, gulaktiga, tätt beströdda med talrika, samman- 
flytande, bruna fläckar, utom i costal- och subcostalfälten; 
af de vanliga genomskinliga fläckarne är fönsterfläcken 
smal, sned och otydlig, men anastomosalfläcken stor, ofta 
starkt uttryckt; pterostigma svart, stort, aflångt rundadt; 
bakvingarne hyalina, i spetsen gula, första apicalsectorn 
hos hannen undertill med ett litet, kort, brunaktigt streck, 


4:de apicalcellen vid basen temligen sammandragen. 


16. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 159 


Syn. Limnephilus stigma CURT. Phil. Mag. 123. 10. b; 
HAGEN Ent. Ann. 1859. 48. 15; M’LAcHL. Trans. 
Ent. Soc. 1865. 37. 8; L. impura RAMB. Neur. 
476. 5; Goniotaulius stigmaticus KoL. Gen. et 
SpP-ARrichop 9989. 

Ganska allmän i Juli och Augusti vid Wagne och 
Bleke sjöar nära Trolle Ljungby 1 n. ö. Skåne. Afven 
funnen vid sjöarne Hunnemara och Markasgölet nära Carls- 
hamn och Byasjö nära Ströma bomullsfabrik i Blekinge. 
Goniotaulius politus (M'LACHL.): gråaktigt brun; anten- 
nerne lergula med mörkare ringar; framvingarne breda, 
slänsande, gragula med graaktig och grabrun vattring längs 
dorsalkant och utkant samt en svartbrun längslinea (ner- 
ven) nära ryggkanten; bakvingarne hyalina, 1 spetsen gul- 
aktiga utan brunaktigt streck pa första apicalsectorn hos 
hannen, men 4:de apicalcellen vid basen sammandragen. 

Syn. Limnephilus politus «M’LACHL. Trans. Ent. Soc. 

1865. 39. 10; Goniotaulius conceniricus KOL. Gen. 
et Sp. Trichop. I. 55. 10; Stenophylax concentri- 
cus HAGEN Stett. Ent. Zeit. 1859. 133. 

Funnen ganska talrik i September vid Wagresjö nära 
Trolle Ljungby i n. ö. Skåne, och derjemte i samma må- 
nad sparsamt träffad vid Byasjö nära Ströma bomullsfabrik 
i Blekinge. KOLENATI uppgifver p. a. st. arten såsom 
svensk, men detta härleder sig deraf att han ansett den 
vara identisk med ZETTERSTEDTS Phryganea concentrica 
Ins. Lapp. 1067. 30. Att likväl detta är ett misstag har 
M’LACHLAN insett och derföre tilldelat arten ett annat 
namn, ehuru han icke vågat yttra sig öfver ZETTERSTEDTS 
art. Enligt originalexemplaret är ZETTERSTEDTS art den- 
samma som Stenophylax hieroglyphicus STEPH. = Stenoph. 
striatus KOL. Gen. et Sp. Trichopt. I. 64. 4. 
Uhetotaulius striola (KOL.): svartbrun; antennerne svart- 
bruna med röd basled, och bleka ringar; fötterne blekgula, 


de bakre låren utåt svartbruna; framvingarne enfärgadt 


160 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKRAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


brungula med mycket bleka bruna fläckar och brun ptero- 
stigma, men utan genomskinliga fläckar; bakvingarne hyalina, 
första apicalsectorn hos hannen på midten tjock, svart, 4:de 
apicalcellen vid basen hos hannen spetsig, men hos honan 
tvavinklig; prothorax och abdomens spets brungula. 
"Syn. Chetotaulius striola KoL. Gen. et Sp. Trichopt. I. 
47. 9; WALK. Cat. 20. 15; Limnephilus striola 
HAGEN Verhandl. k. k. Zool. bot. Gesell. in Wien 
1864. 840; BRAUER Neuropt. Anstr. 5!. 

Arten tyckes vara temligen sällsynt. Den är af Förf. 
funnen under September månad i nägra fa exemplar vid 
Bleke, Wagne och Ifösjöar samt vid Skrabö, allt in. ö. 
Skåne, inom A. Ljungby och Ifvertofta pastorater. 


18. Desmotaulius sparsus (CURT.): gråbrun; antennerne svarta 


19. 


med otydliga gulaktiga ringar; framvingarne svartbruna, i 
dorsalkanten och vid pterostigma mörkare, med talrika gula 
punkter och en större sadan anastomosalfläck; bakvingarne 
hyalina, gråa, med bruna nerver, radialnervens gren delar 
sig närmare vingbasen än främre cubitalnerven, 4:de apical- 
cellen vid basen tvavinklig; 2:ne silfverhvita langstreck på 
mellanryggen af thorax; abdomen undertill jemte fötterne 
gulbrun; de främre tibierna med mörka ringar. 
Syn. Limnephilus sparsus Curt. Phil. Mag. 123. 23; 
M’LAcHL. Trans.- Ent. Soc. 1865. 53. 23; HAGEN 
Ent. Ann. 1859. 88. 26; L. punctatissimus STEPH. 
111.221 274: 7 BRAUERINfeUN HAUSER TED TE 
L. fuscata RAMB. Neur. 483. 22; Desmotaulius Me- 
gerlei KoL. Gen. et Sp. Trichopt. I. 57. 2. 
Träffad temligen talrik i Juni och Juli månader vid 
Farhult i n. v. Skåne. Gömmer sig i springor pa träd- 
bark. 
Desmotaulius fumigatus (GERM.): svartbrun; antennerne 
svarta; framvingarne enfärgadt svartbruna med mörka, svart- 
håriga nerver vid dorsalkanten och en liten, hvitaktig fläck 


vid thyridium; bakvingarne hyalina, gråaktiga med svart- 


20. 


21. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 161 


bruna nerver, andra apicalcellen bredast, den 4:de apical- 
cellen vid basen tvavinklig; kroppen undertill jemte fötterne 
brungul. 

Syn. Phryganea fumigata GERM. Faun. Ins. Eur. fasc. 

13. t. 21; Desmotaulius fumigatus KoL. Gen, et 
Sp. Trichopt. I. 58. 4; Limneph. fumigatus HA- 
GEN. Ent. Ann. 1859. 89. 27; M'LACHL. Trans. 
Ent. Soc. 1865. 53. 24; Limn. fuseicornis RAMB. 
Neur. 486. 28; Limn. eingulatus BRAUER Neur. 
Austr. ol. f 60.71. 

Sällsynt. Döljer sig om dagen i springor. Funnen i 
Augusti och September vid Wegeholm i n. ö. Skåne, samt 
vid Carlshamn i Blekinge. 

Anabolia nervosa (CURT): svartbrun; antennerne svart- 
bruna; framvingarne gulbruna med mörkare nerver och en 
hvitaktig punkt vid thyridium; bakvingarne halft genom- 
skinliga med brunaktig spets; hufvudet med 2 bleka tuber- 
kler; palper och fötter gulbruna, de sednare med svarta 
sporrar; hannens öfre analbihang breda, konkava, trubbiga 
med en tand i nedre kanten. 
Syn. Limneplilus nervosus CURT. Phil. Mag. 124. 27; 
Anabolia nervosa HAGEN Ent. Ann. 1859. 90. 28; 
Phryjg. jusca Pier. Recherch. 153. 22. t. 10. 1.1; 
Limn. fusca RAMB. Neur. 487. 29. 

Sällsynt. Högst fa exemplar funna i September vid 
Skrabö af W. Ljungby pastorat i n. ö. Skåne. 
Stenophylax hieroglyphieus (STEPH.): mesothorax ofvan 
pa sidorne gulbrun; framvisgarne långsträckta, vid spetsen 
paraboliska, blekt rödgråa, tätt beströdda och vattrade med 
blekgula fläckar, 1 costal- subcostal- och dorsalfälten samt 
omkring diskfältets slut enfärgadt blekgula; hannens sista 
abdominalsegment 1 öfre kanten tvärt afskuret, i midten 
lätt nedtryckt. 

Syn. Halesus hieroglyphieus STEPH. Ill. 210. 5; Ana- 

bolia hieroglyphica BRAUER Neur. Austr. 48. f. 


ID 
IND 


162 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1870. 


88. 59; Hlalesus vibex STEPR. ]. c. 209. 3; WALK. 
Cat. 13. 3; Stenophylas viber HAGEN Ent. Ann. 
1859. 92. 31; Limnephila striata RAMB. Neur. 
479. 11; Stenophylax striatus KoL. Gen. et. Sp. 
Trichopt. I. 64. 4; Stenophylax  hieroglyphicus 
M’LAcHrL. Trans. Ent. Soc. 1865. 57. 1; Phry- 
ganea concentrieca ZETT. Ins. Lapp. 1067. 30. 
(Secund. sp. orig.) 

Förekommer ganska sparsamt i Sverige ända upp i 

Lappmarkerne. Ar redan af ZETTERSTEDT upptagen sasom 
svensk, men anföres här för att tydliggöra skilnaden från 
följande art, som den står mycket nära, och hvarmed den 
lätteligen förblandas. 
Stenophylax striatus (PICT.): mesothorax ofvan på si- 
dorne svartbrun; framvingarne långsträckta, vid spetsen 
paraboliska, blekt rödgraa, tätt beströdda och vattrade 
med blekgula fläckar, i costal-, subcostal- och dorsalfälten, 
men ej omkring diskfältets slut enfärgadt blekgula; hannens 
sista abdominalsegment pa midten i öfre kanten utdraget i 
en bred triangulär läpp, som är nedåtböjd, skroflig och 
svart. 

Syn. Phryganea striata Pict. Recherch. 132. 1. t. 6. 

f. 1; .Limneph. siriatus WALK. Cat. 29. 37; 
Stenophylax striatus HAGEN Stett. Ent. Zeit. 1859. 
133. 2; M’LAcHt. Trans. Ent. Soc. 1865. 59. 3. 

Högst sällsynt. Endast ett hannexemplar den 20 Juli 
vid Jockarp i Gammalstorps Socken i Blekinge. 
Phacoptery& brevipennis (CURT.): mörkt gulbrun; fram- 
vingarne granulerade, glänsande, mörkt gulbruna, mot rygg- 
kanten mörkare, med 3 sma hvita punkter, en vid basen 
af 3:dje apicalcellen, en vid thyridium och en vid ryggkan- 
ten; haren pa vingarnes granulationer och längs dorsalner- 
verne svarta; bakvingarne genomskinliga, mot spetsen gul- 
bruna, med bruna nerver; nerverne på framvingarne i ut- 


kanten gulaktiga hos honan. 


ID 
ot 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 163 


Syn. Limnephilus brevipennis CURT. Phil. Mag. 125. 33; 

| Phacopterya brevipennis M’LACHL. Trans. Ent. Soc. 
1865. 69. 1; Phacoptery® granulata KoL. Gen. 
et Sp. HInichopt. nl: DIL. 

Af denna öfver allt i Europa sällsynta art har Förf. 

funnit den 13 Juli några exemplar vid Carlshamn i den så 
kallade Hästhagen, uti ett nästan uttorkadt kärr till ven- 
ster om gangstigen, som leder mot Ströma. 
Goera vulgata (OLW.): hufvud, palper och thorax ockra- 
oula; framvingarne gulhärigt sidenglänsande, gråa eller brun- 
aktigt ockragula, bredare och blekare hos honan; första 
apicalcellen räcker knapt till midten af diskfältet; fötterne 
svartbruna med ockragula tibier och tarser. 

Syn. Phryganea vulgata Encycl. Meth. VI. 1791; LATR. 

Hist. Nat.,t. 13. 91. 22; Goera flavipes ÜURT. 
Phil. Mag. 215. 4; M’LAcHr. Trans. Ent. Soc. 
1865. 80. 1; Trichostoma capillatum PICT. Recherch. 
a % 18 6 8 NRA Nor, AMS De CD 
Lasiostoma fulvum RAMB. Neur. 492; Trichostoma 
Nüuseicomne, PIG Necherch., Ida. 3, u. 13.1. 10; 
Spathiodopteryz capillata KoL. Ger. et Sp. Trich. 
I. 95. 1; Goera capillata HAGEN Ent. Ann. 1859. 
102. 45. 

Vid aar; sällsynt. Funnen vid Ströma bomullsfabrik 
('2/,) i Blekinge, samt vid Årup (GO 902 Skane. 
Leptocerus grossus (STEPH.): antennerne hvitaktiga med 
mot spetsen försvinnande blekbruna ringar; framvingarne 
blekt rödbruna, halft genomskinliga, med blekare, efter dju- 
rets död knapt synlig analfläck; nerverne starka, bruna; 
bakvingarne graaktiga, med gulaktiga fransar i analhörnet; 
fötterna ockragula med brunaktiga ringar omkring spet- 
sarne af de 4 främre fötternes tarsleder. 

Syn. Leptocerus grossus STEPH. Cat. 320.3644; M'LACHL. 

Ent. Ann. 1862. 31; Trans. Ent. Soc. 1865. 103. 
2; Leptoc. cinereus STEPH. Ill. 199. 17; HAGEN 


164 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Ent. Ann. 1860. 69. 58; Lept. notatus HAGEN 

Stett. Ent. Zeit. 1858. 122. 
Blott den 10 Augusti funnen nära Knutehuset vid Ifö- 
sjön, inom W. Ljungby pastorat och då temligen talrik. 
Dagen derefter fanns ej en enda individ på samma ställe; 


ej heller har den sedan der anträffats. 


20. Leptocerus fulvus (RAMB.): antennerne blekt ockragula med 
mot spetsen försvinnande bruna ringar; framvingarne brun- 
aktigt ockragula, längs framkanten smalt gula och försedda 
1 analhörnet med en gul, efter djurets död otydlig fläck; 
nerverne otydliga; bakvingarne brungråa med blekare fran- 
sar; fötterne ockragula, med otydliga bleka ringar på de 4 
främre fötternes tarsleder. 

Syn. Mystacida fulva RAMB. Neur. 509. 3; Leptocerus 
Fulvus M'LACHL. Trans. Ent. Soc. 1865. 103. 3; 
Mystacides ochraceus KoL. Gen. et Sp. II. 250. 2. 
lig, Do a Ale | 

Temligen spridd. Funnen vid Wagnesjö nära Trolle 


\ 


Ljungby i Juni och vid Byasjö nära Ströma bomullsfabrik 


i Juli manad. 


27. Leptocerus aterrimus (STEPH.): antennerne svartbruna, 
med hvita ringar pa första tredjedelen närmast basen; krop- 
pen svartbrun; framvingarne svartbruna med en ockragul- 
aktig, efter djurets död knapt synlig fläck vid arculus; ner- 
verne otydliga; bakvingarne blekare med tydligare nerver; 
fötterne bruna med blekare ringar på tarslederne. 

Syn. Leptocerus aterrimus (STREPH.) Ill. 200. 20; M'LACHL. 
Trans. Ent. Soc. 1865. 107. 7; Mystacides niger 
KoB..Gen.2ev Sp. ae II 2 HOK Dre Hb 
(non vero LIN. et ZETT.). 

Temligen spridd, ehuru ingalunda allmän. Träffad vid 
Blekesjö inom W. Ljungby pastorat i Juni, samt Ifösjö i 
Skåne, vid Byasjö, Ströma, Carlshamn och Engelholm i 
Juli månad. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 165 


28. Leptocerus dissimilis (STEPH.): antennerne mörkbruna, 
till hela längden hvitringlade; mesothorax gulbrun; abdomen 
brun; framvingarne bruna, mot spetsen mörkare, med en 
oul fläck vid arculus, hvilken tydligast synes på det lef- 
vande djuret, då vingarne äro sammanslagna; framsarne 
mörkbruna, i analhörnet svartbruna; bakvingarne gråaktiga, 
genomskinliga, med gråa fransar; fötterne hvita med bruna 
ringar på tarslederne. 

Syn.. Leptocerus dissimilis STEPH. Ill. 197. 10; HAGEN 
Ent. Ann. 1870. 72. 64; M'LACHL. Trans. Ent. 

Ann. 1865. 108. 8. 
Sällsynt vid sjöar och långsamt flytande aar. Tagen 
vid Ifösjö och vid Ärup i n. ö. Skåne under Juli och Sep- 


tember manad. 


29. Leptocerus bifasciatus (OLIV.): antennerne svarta, från 
basen till halfva längden försedda med hvita ringar; fram- 
vingarne svartbruna med en hvit fläck i dorsalkanten nära 
basen, en annan vid arculus och en tredje gent öfver i 
framkanten, hvilka båda bilda ett genombrutet tvärband; 
utanföre dessa finnes nära vingspetsen i framkanten en 
sned hvitaktig fläck; bakvingarne svarta; fötterne brunak- 
tige, de bada främre parens tibier och tarser hvitaktiga med 
bruna fläckar. 

Syn. Phryganea bifasciata OLIV. Encycl. meth. VI. 
558. 20; Mystacides bifaseiata Pıcr. Recherch. 
166. 5. t. 12. f. 3; BRAUER Neuropt. Austr. 41; 
Leptocerus bifasciatus HAGEN Ent. Ann. 1860. 73. 
69; M’LAcHL. Trans. Ent. Soc. 1865. 108. 9; 
Mystacides affınis KOL. Gen. et Sp. Trichopt. II. 
2000 lo Bo Bol IN 
Temligen allmän vid insjöar och åar 1 Skane och Ble- 
kinge under Juli och Augusti månader. Bör noga skiljas 
från LC. bifasciatus KoL. = L. cinereus CURT. 


Öfvers. af K Vet.-Akad. Förh. Äny. 27. N:o 3. 4 


166 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


30. Tricenodes conspersa (RAMB.): antennerne hvitaktiga med 
mot spetsen försvinnande bruna ringar; framvingarne gråa, 
tätt beströdda med bruna atomer och prydde med ett ble- 
kare bredt fält något framom vingspetsen, fransarne blek- 
bruna med hvita fläckar; tredje och 4:de apicalcellerne vid 
basen tvära; bakvingarne rökigt gråa med guld och purpur-. 
glans; fötterne silfverhvita; tarserne brunringlade. 

Syn. Mystacida conspersa RAMB. Neur. 514. 16; Seto- 
des conspersa HAGEN Ent. Ann. 1860. 76. 74; 
Trienodes conspersa M’LACHL. Trans. Ent. Soc. 
1865. 112. 2; Muystacides rufogriseus KoL. Gen. 
Sp. Trichopt. II. 261. 14. t. 4. f. 40. 

Sällsynt. Endast funnen den 9 Augusti vid Amundsa, 

som flyter förbi Årup i n. ö. Skåne. 


31. Trienodes punctatella (RAMB.): antennerne hvitgula, vid 
basen knappt ringlade med Jjusbrunt; framvingarne blekt 
askegraa med små, glest spridda bruna atomer, isynnerhet 
mot utkanten, och svartaktiga fjäll; tredje och 4:de apical- 
cellerne vid basen tvära; bakvingarne rökigt gråa med pur- 
purglans; fötterne hvitgula. 

Syn. Setodes punctatella RAMB. Neur. 516. 2; HAGEN 

Verhandl. k. k. Zool.-bot. Gesell. in Wien 1864. 
85. (883.). 

Sällsynt. Endast träffad pa kusten af Östersjön vid 
Sölvesborg och på holmar deri 'samt vid Ifösjön på ett 
ställe nära Gualöf i n. ö. Skåne, allt under Juli och Aug. 
månader. 


32. Setodes lacustris (PICT.): antennerne gråaktigt ockragula 
med glesa mörkare ringar; framvingarne gragula (hos ho- 
nan blekare) med mörkgråa atomer, af hvilka några bilda 
en linea längs tvärnerverne; de 3:ne tvärnerverne bilda en 
rät linea, men den, som tillsluter diskfältet, är belägen när- 


mare vingspetsen än de öfriga; bakvingarne gråa, halft ge- 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 167 


Syn. Mystacides lacustris PICT. Recherch. 171. 13. t. 
13. f. 7; Setodes lacustris BRAUER Neur. Austr. 
41; KOL. Sp. & Gen. Trich. II. 266. 4; M'LACHL. 
Trans. Ent. Soc, 118. 3. 

Sällsynt. Endast funnen vid Sölvesborg den 10 Julii. 


33. Setodes testacea (CURT.): antennerne ockragula, ofvan för- 


34. 


sedde med svarta kanter i ledfogningarne; framvingarne tätt 
håriga, mörkt ockragula med brunaktig anstrykning; de 
3:ne tvärnerverne bilda en rät linea och äro mörkare än de 
öfriga; bakvingarne genomskinliga med långa gråa fransar; 
fötterne ockragula. 
Syn. Leptocerus testaceus CURT. Phil. Mag. 213. 13; 
Setodes testacea M'LACHL. Trans. Ent. Soc. 1865. 
119. 4. 
Sällsynt, men temligen spridd. Funnen vid Amundsa 
nära Arup (?%/,) och Ifösjö (?°/,) i Skåre, samt vid Carls- 
hamn (°/,) och Ströma bomullsfabrik (1/3) i Blekinge. 


Setodes hiera (KoL.): antennerne mörkbruna med hvita 
ringar, som äro bredare mot basen; framvingarne opaca, 
gulaktigt graa med talrika, spridda silfverglänsande punkter 
längs nerverne; af de 3:ne tvärnerverne bilda de 2:ne bakre 
en rät linea, men den, som tillsluter diskfältet är skild fran 
de andra och belägen langt utanföre dem närmare ving- 
spetsen; thorax med 2:ne silfverglänsande langsgaende li- 
nier; bakvingarne genomskinliga, graa, med purpurglans; 
fötterne hvitgula. 

Syn. Setodes hiera KoL. Sp. et Gen. Trich. II. 269. 8. 

t. 4. f. 43; Wiener Ent. Monatschr. 1858. 48. 
Larven pag. 89. t. 1. f. 12—14; HAGEN Verhandl. 
k. k. Zool.-bot. Gesell. 1864. 84. (882.). 

Sällsynt. Endast funnen vid Ifösjön och der dels vid 
Kjugekulle af Kiaby socken och dels vid Knutehuset af W. 
Ljungby pastorat, från den 30 Juli—10 Augusti. På förra 
stället var den temligen talrik och svärmade vid solskenet 


31. 


168 ÖFVERSIGT AF.K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


1 flockar omkring de trädgrenar, som nedhängde öfver 
vattnet. 

Hydropsyche albipunctata (STEPH.): maxillarpalpernes 
tredje led längre än den 4:de; antennerne knappt sa langa 
som vingarne, bruna med gula ringar mot basen; hufvud och 
thorax tätt gulludna; framvingarne eragula, matt skuggade 
och reticulerade med blekt grabrunt; en bred, aflang, gul 
fläck framom analhörnet, samt alternerande gula och gra- 
bruna fläckar i utkanten; bakvingarne gråa, halft genom- 
skinliga med graa fransar. 

Syn. Tinodes albipunetatus STEPH. Il. 164. 7; Hydro- 

psyche albipunctata M’LACHL. Trans. Ent. Soc. 
1865. 125. 1. 

Sällsynt. Endast funnen längs Amundsa vid Arup i 
n. ö. Skane under Juli och Augusti månader. 
Hydropsyche ophthalmica (RAMB.): maxillarpalpernes 
tredje led kortare än den 4:de; antennerne af vingarnes 
längd, hvitaktiga med svarta snedlinier mot basen; ögonen 
stora; framvingarne hvitaktiga, graaktigt reticulerade, med 
svarta fläckar mot dorsalkanten och alternerande graa och 
hvita Häckar längs utkanten; bakvingarne blekt hvitaktiga, 
halft genomskinliga; de främre fotparens sista tarsled svart. 

Syn. Hydropsyche ophthalmica RAMB. Neur. 505. 2; 

WALK. Cat. 112. 3l; M’LAcHL. Ent. Ann. 1864. 
152 Trans. Ent. Soc: 1865. 130: 

Sällsynt. Ett exemplar (!3/,) vid Ströma bomullsfabrik 

vid Carlshamn och nagra få exemplar vid Amundså i Wil- 
lands Härad (P3/,—!9/,). 
Anticyra gracilipes (CURT.); antennerne hvita med mörk- 
bruna ringar; hufvudet tätt gulludet; framvingarne temligen 
spetsiga, blekt gråaktigt ockrafärgade med långa gulaktiga 
fransar; fötterne blekt ockragula. 

Syn. Anticyra gracilipes CURT. Phil. Mag. 216. 1; STEPH. 

Ill. 159. 25 WALK. Cat. 121. 2; A. latipes CURT. 
ee Ag al Guess ÖNDNREL I ch NU: As TAS 


38. 


39. 


N 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 169 


GRENMEnt. Ann. 861. 112.103; WAR Cat. 122: 
4; Bwychomia grucilipes M' LACHL. Trans. Ent. 
Soc. 1865. 134; Ps. annulicornis RAMB. Neur. 
500. 


Temligen allmän pa vissa ställen vid aar i Juli och 
Augusti månader, såsom vid Arup i n. ö. Skane, vid Caris- 
hamn och Engelholm, men träffas äfven vid större insjöar, 


sasom vid Ifösjö. 


Anticyra pusilla (FABR.): antennerne svartbruna, nästan 
utan ljusare ringar; hufvudet svartbrunt; framvingarne trub- 
bigt rundade i spetsen, svarta med brun anstrykning; fran- 
sarne af samma färg; fötterne brunaktigt lergula med mör- 
kare tibier och tarser. 
Syn. Phryganea pusilla FABR. Sp. Ins. I. 392. 25; 
Men, me, Ib Zei 288 JB 5 JUG Sl Bas Ibm 
Hist. Nat. t. 13. 93. 32; Tinodes pusillus KOL. 
Gen. et Sp. Trichop. II. 226. 10; Psychomia pu- 
silla HAGEN Stett. Ent. Zeit. 1860. 290. 5; An- 
ticyra pheopa STEPH. 1l. 159. 1; Bychomia 
pheopa M'LACHL. Trans. Ent. Soc. 1865. 135. 2; 
Homoecerus derelicta M'LACHL. Proc. Ent. Soc. 
1863. 152. 
Sällsyntare än föregående och funnen på samma ställen 
och tider. 


Wormaldia subnigra (M'LACEL.): antennerne bruna med 
sula ringar; hufvudet gråaktigt; framvingarne mörkbrunak- 
tigt svarta, vid basen med langa svarta har å nerverne; 
bakvingarne mörkt rökigt gråa, halfgenomskinliga; fötterne 
mörkbrunaktigt lerfärgade; hannens sista abdominalsegment 
i öfre kanten djupt inskuret. 


Syn. Wormaldia subnigra M’LACHL. Trans. Ent. Soc. 
1865. 142. 2; Philopotamus columbina HAGEN 
Stett. Ent. Zeit. 1860. 279. 


40. 


41. 


170 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Sällsynt. Endast funnen vid Amundså nära Skräbo af 

Ifvertofta socken i n. ö. Skane, der denna a bildar en 
mindre fors. Augusti manad. 
Polycentropus multiguttatus (CURT.): framvingarne svart- 
bruna med talrika sma guldgula fläckar, af hvilka nagra 
längs framkanten äro bredare än de öfriga och alternera, 
med breda fält af den mörkare grundfärgen; utkantens fläc- 
kar reguliera; bakvingarnes diskfält öppet, de 2 första ner- 
verne förenade genom en tvärnerv nära bakvingarnes midt; 
öfre analbihangen hos hannen långa, skarpt spetsiga och - 
inböjda. 

Syn. Polycentropus multiguttata CURT. Brit. Ent. 544; 

HAGEN Ent. Ann. 1861. 4. 89; M'LACHL. Trans. 
Ent. Soc. 1865. 185. 2; Plactrocnemia irrorata 
BRAUER Neur. Austr. 40; P. atomaria KoL. Gen. 
ee 1Sp-Rrichop IE 21 2IED SE EEE 

Träffad pa flera ställen vid rinnande vatten och större 

åar i Juli och Augusti, såsom vid Arup och Engelholm i 
Skåne, Ströma och Carlshamn i Blekinge m. fl. st. Den 
skiljes lätt från P. flavomaculatus PICT. (= Phr. umbrosa 
ZETT.) genom bredare form, blekare färg och formen af öfre 
analbihangen hos hannen. 
Polycentropus subnebulosus (STEPH.): framvingarne svart- 
bruna med talrika små, otydligare blekgula fläckar och 
nagra langa, mörka fält af grundfärgen vid framkanten; 
bakvingarnes diskfält slutet, de 2 första nerverne ej före- 
nade genom någon tvärnerv; öfre analbihangen hos hannen 
korta med nedatböjda spetsar. 

Syn. Polycentropus subnebulosus STEPH. Cat. 317. 3598; 

M’LAcHL. Ent. Month. Mag. I. 28; Trans. Ent. 
Soc. 1865. 146. 3; P. pyrrhoceras HAGEN Ent. 
Ann. 1861. 4. 90. 

Sällsynt. Vid stillastående vatten. Endast funnen den 

4 Juli vid en liten insjö nära Carlshamn, vid namn Hun- 


nemara. 


42. 


43. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 171 


Cyrnus trimaculatus (CURT.): framvingarne svartbruna med 
talrika, mycket små guldgula fläckar, af hvilka 2—3 vid 
analhörnet äro bredare än de öfriga och alternera med 
större fält af den här mörkare grundfärgen; främre hörnet 
af diskfältet vinkladt i den punkt der tvärnerven träffar 
radialnerven; tvärnerven, som tillsluter cellula thyridii, är 
nästan i samma linea, som den tvärnerv, hvilken sluter 
diskfältet. 

Syn. Philopotanvus trimaculatus CURT. Phil. Mag. 213. 

4; Polycentropus trimaculatus HAGEN Ent. Ann. 
1861. 4. 91; Cyrnus trimaculatus M’LACHL. Ent. 
Month. Mag. I. 29; Trans. Ent. Soc. 1865. 

149. 1. 

Ej sällsynt vid stillastående vatten, diken och sakta 
flytande åar. Träffas under Juli och Augusti månader. 
Eenomus tenellus (RAMB.): framvingarne blekt gråaktiga 
med talrika, blekt guldgula fläckar, af hvilka de flesta äro 
mer eller mindre sammanflytande; en bred mörk fläck vid 
pterostigma; liknande men mindre fläckar längs vingarnes 
alla kanter; fransarne gråa, med blekgul inblandning; bak- 
vingarne blekgråa med långa grågula fransar. 

Syn. Philopotamus tenellus RAMB. Neur. 503. 4; Ecno- 

mus tenellus M’LACHL. Ent. Month. Mag. I. 30; 
Trans. Ent. Soc. 1865. 151. 1; Polycentropus 
concinnus HAGEN Ent. Ann. 1861. 5. 93. 

Ganska sällsynt. Endast funnen i nagra fa exemplar 
den 13 Julii 1866 vid Byasjö nära Ströma bomullsfabrik i 
Blekinge. 


DIPTERA. 


Tabanus atricornis MEIG., som öfverallt inom landet är 
högst sällsynt och hittills blifvit funnen endast i Östergöth- 
land och Blekinge, träffades den 26 Junii 1868 vid Farhult 


ın. v. Skåne. 


I 


er 


10. 


11: 


12. 


13. 


14. 


18. 


172 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Tabenus luridus FALL., sällsynt under Junii månad: der 
och hvar in. v. Skåne. 

Tabanus fulvus MEIG., som sparsamt förekommer in. ö. 
Skane, är vid Farhult funnen endast en gäng. 
Hematopota crassicornis WAHLB., under Juli månad vid 
Ramlösa i n. v. Skane. | 

Chrysops pietus MEIG., funnen vid Johnstorp och i Wäsby 
in. v. Skane. 

Stratyomys ruficornis ZETT., här och der i Kullen. 
Oxycera pantherina Lin. (O. trilineata ZETT.) sparsamt i 
Juni och Juli dels i Kullen i n. v. Skane, dels vid Engel- 
holm. 

Nemotelus bifasciatus MEIG., pa hafsstranden vid Skel- 
derviken i närheten af Farhult sällsynt. 

Chrysomyia pallipes MEIG., äfvenledes vid Farhult, spar- 
samt. 

Sargus nitidus MEIG., bland samslägtingarne sällsynt i 
n. v. Skane. 

Asilus variabilis ZETT., sparsamt vid Farhult, Ramlösa 
och på Kullaberg. 

Asilus cothurnatus ZETT., några gånger vid Ansas iS. 
asbo härad i Skåne samt i Kullen. | 

Asilus albibarbus ZELLER., ej sällsynt pa sandfälten vid 
Skelderviken i närheten af Farhult af n. v. Skane. 
Bombylius minor Lix., sparsamt pa blommande lavendel 
vid Farhult under Juli manad. 

Bombylius aurulentus MEIG., rar; pa fälten vid Farhult 
1 slutet af Juni. 

Anthrax flava MEIG., och A. circumdata MEIG. Båda 
dessa arter träffade under Juli månad sparsamt på sand- 
fälten. vid Skelderviken i närheten af Farhult. 

Thereva subfasciata SCHUMM., en gång funnen vid Far- 
hult. 

Thereva lugubris FABR., sparsamt vid Farhult, Allerum 


och Ramlösa i n. v. Skåne. 


19. 


al 


32. 


DIN 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 173 


Thereva bipunctata MEIG., pa sandfälten i närheten af 
Farhult och vid Ramlösa i Juli. 

Thereva albipennis MEIG., på sandfälten vid Ramlösa i 
Juli, sällsynt. 

Leptis vanellus FABR., sällsynt vid Farbult. 

Leptis annulata FALL., likaledes vid Farhult samt i Juni 
vid Ramlösa. 

Chrysopila luteola FALL., vid Farhult och Ramlösa i Juni 
och Juli månader. 

Henops gibbosus LIN., en gang vid Farhult. 

Hybos flavipes FABR., isynnerhet allmän vid Ramlösa un- 
der Juli månad. 

Hybos fumipennis MEIG., vid Ramlösa och Farhult (%,— 
18/.) sällsynt. Hannen, som icke veterligen ännu blifvit be- 
skrifven, liknar till färgen honan, men är något större och 
har bakersta fotparens lar liksom hos samslägtingarne be- 
tydligt tjockare. Vingarne äro vid basen serdeles 1 främre 
kanten blekgula. 

Hemerodromia oratoria FALL., ganska sällsynt vid Farhult. 
Hemerodromia precatoria FALL., sparsamt förekommande 
i Ramlösadalen. 

Tachydromia notata MEIG., vid Farhult i Juli och Aug. 
manader, sällsynt. 

Tachydromeia agılıs MEIG. Äfven denna sällsynta art 
har under Juli maned blifvit träffad på samma ställe som 
föregående. 

Tachydromia pallidiventris MEIG., är i Kullen ganska 
allmän, men deremot T. Hlavicornis MEIG. ganska sällsynt. 
Tachydromia major ZETT. Under Juli månad funnen 
sparsamt pa skuggrika ställen nära vatten vin Ramlösa, 
men endast honor, hvilka ocksa äro det enda kön, som 
ännu är kändt af denna art. 

Tachydromia glabra MEIG., och T. fuscicornis ZETT. Af 
hvardera dessa arter har ett exemplar blifvit funnet vid 
Farhult. 


174 ÖFYERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 

34. Tachydromia femoralis ZETT., äfven endast en gång fun- 
pen vid Farhult. 

35. Tachypeza albitarsis ZETT., och T. nervosa MrIG; båda 
sällsynta vid Farhult. | 

36. Cyrtoma nigra MEIG., sparsamt vid Ramlösa under Juli 
manad. 

37. Empis lucida ZETT. Af denna nordiska art, som hittills 
blifvit sydligast träffad vid Gusum i Östergöthland, har 
Förf. funnit ett exemplar vid Farhult i Juni månad. 

38. Empis pennipes LIN., vid Skelderviken sparsamt i Juni 
manad, och #. vernalis MEIG. temligen sällsynt der och 
hvar i Kullen. 

39. Rhamphomyia pennata MEIG., träffad vid Farhult den 
20 Junii. | 

40. Hydrophorus regius FABR., under Juli och Augusti ma- 
nader träffad pa nagra ställen i n. v. Skåne, såsom vid 
Farhult, Ramlösa och på Kullaberg. 

41. Hydrophorus inequalipes MEIG., under samma månader 
som föregaende funnen vid Farhult. 

42. Rhaphium eleyantulum MEIG., och R. fascipes MEIG., der 
och hvar uti Kullen. | | 
43.*Chrysotus femoratus STAG., ZETT. Dipt. p. 183. Denna, 
förr ej inom Sverige träffade art, har Förf. funnit vid Far- 

hult under Juli månad. 

44. Chrysotus lesus WIED., och Chr. pumilus MEIG., under 
Juli manad, den förra pa Kullaberg, och den sednare vid 
Farhult. 

45. Dolichopus latipennis FALL., der och hvar i Kullen, tem- 
ligen allmän pa Kullaberg. 

46. Dolichopus claviger STANN., och D. nitidus FALL., den 
förre en gang under Juni, den sednare sparsamt, allt vid 
Farhult. 

47. Dolichopus griseipennis STANN., och D. nobilitatus Lin., 
der och hvar i Kullen. 


48. 


49. 


50. 
al; 


52. 


62. 


63. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGT. 175 


Dolichopus obscuripennis ZETT., och D. cupreus FALL. 
sällsynta vid Farhult; den sednare äfven vid Ramlösa i 
Juli. 

Dolichopus argentatus MACQ., och D. argentellus ZETT. 
Båda förekomma vid Farhult, men den sednare vida spar- 
sammare än den förra. 

Dolichopus pallidus FALL., och I. quadrifasciatus MEIG. 
sparsamt vid Farhult; den förra 1 Juli, den sednare i Juni. 
Psilopus tipilarius FALL., och Ps. Wiedemanni FALL., 
vid Farhult och Ramlösa i Juni. 

Ohrysotosum fasciolatum MEIG., i Juli temligen sparsamt 
vid Farhult. 

Mierodon mutabilis LiN., en gang i Juni vid Farhult. 
Sericomyia mussitans FABR., vid Ramlösa i Augusti säll- 
synt. 

Sericomya mutabilis LIN., (S. borealis ZETT.) och 8. 
lappona Lin. Den förra temligen allmän i Juli öfver hela 
Kullen; den sednare en gang pa Kullaberg. | 
Volucella inanis LIiN., en gang i Juli vid Farhult. 
Helophilus trivittatus FABR., ett exemplar den 23 Juli 
vid Ramlösa. 

Helophilus frutetorum FABR., och H. lunulatus MEIG., 
vid Farhult; den sednare blott en gång. 

Rhingia campestris MEIG., allmännare i Kullen än Rh. 
rostrata LIN. 

Doros festivus LIN., ZETT., blott en gång vid Farhult. 
Sceva alneti FALL., och S. selenitica MEIG., sparsamt vid 
Farhult. 

Sceva vitripennis MEIG., och S. nitidicollis MEIG., säll- 


synta i Kullen, den förra i Maj, den sednare i Juni. 


Sceva glaucia LIN., sällsynt; vid Farhult under Juli och 


Augusti. 


64.*Sceva mutata ZETT. Dipt. VIII. 3140. Denna art, som 


sa vidt kändt är, hittills ej förr blifvit funnen inom Sverige, 
träffades vid Farhult pa umbellater 1868. 


176 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


65. 


66. 


67. 


68. 


69. 


70. 


Sceva venusta MEIG., och S. decora MEIG., sällsynta vid 
Farhult; den förra äfven vid Ramlösa och på Kullaberg. 
Sceva cinctella ZETT., och S. auricollis MEIG., ZETT., säll- 
synta; vid Farhult. 

Sceva scambus STEG., och 8. scutata MEIG., der och hvar 
i Kullen under Juni och Juli manader. 

Sc@va ocymi FABR., S. rosarum FABR., och 8. ambigua 
FALL., sparsamt förekommande i Kullen. 

Sc@va angustata WAHLB., funnen i dammen invid östra 
sidan af ringmuren kring Farhults kyrka den 12 Aug. 1868, 
der äfven den hittills ej förr uppdagade hannen påträffades. 
Spherophoria dispar LÖw., och Sph. nigricoxa ZETT., 
sparsamma der och hvar i Kullen. 

Spherophoria dubia STAG. Af denna sällsynta art 
hafva några få exemplar blifvit fångade dels vid Farhult 
dels vid Ramlösa. 

Spherophoria nitidicollis STAEG., äfven denna sällsynta 
art har funnits på samma ställen som föregående. 
Spherophoria multipunctata ZETT. Ett exemplar af 
denna, hittills endast från Lappmarken kända art har blif- 
vit funnet vid Farhult. 

Eristalis lucorum Lin., i Maj; Erist. ruficornis FABR., i 
Juni; E. grossa FALL. i Juli, och E. means FABR. i Maj 
vid Farhult. 

Eristalis olivacea ZEIT., E. albitarsis MEIG., och A. 
morıio ZETT. vid Farhult; den förstnämnde och sistnämnde 
sällsynta. 

Eristalis fraterna MEIG., sällsynt i Kullen. 2. precow 
WAHLB. i Maj vid Farhult. 

Eristalis innupta ZETT., under Juli mänad der och hvar 
i Kullen. 

Eristalis pubera ZETT., i Maj vid Farhult sällsynt. 
Eristalis Schmidti ZETT., och FE. vicina STAG. under 
sommarn sparsamt förekommande i Kullen. 


Chrysogaster chalybeatus MEIG., sparsamt vid Farhult. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 177 


31. "Pipiza signata MEIG., ZETT., VIII. 3181., förut endast 
funnen i Danmark, har träffats vid Farhult. 

82. Pipiza luteitarsis ZETT., en gång vid Farhult; der äfven 
P. vana ZETT. funnits i Juli. 

83. Pipiza fulvimana ZETT., hittills funnen sydligast vid 
Götheborg, träffad sparsamt vid Farhult; äfvensa P. rufi- 
cormis. 

84. Paragus bicolor LATR., en gang vid Farhult. 

85. Humerus strigatus FALL., sparsamt i Kullen. #. gran- 
dieornis MEIG., en gang vid Farhult. 

8. Xylota florum WEID., sparsamt vid Ramlösa. 

87. Ascia dispar MEIG., och A. geniculata MEIıG., båda 
Juli vid Ramlösa. 

88. Conops rufiıpes FABR., särdeles allmän i Kullen under 
Augusti månad 1868. 

89. Conops flavipes Lin., och C. quadrifasciata DE GEER, 
der och hvar i Kullen samt vid Ramlösa i Juli manad. 

90. Myopa buccata Lix., vid Arilds läge i Kullen under Juni. 
M. dorsalis FABR., ZETT. vid Ramlösa i Aucusti. M. va- 
riegata FALL., vid Farhult i Juli. M. ferruginea FABR 
vid Ramlösa i Augusti. M. atra FARR., dersammastädes 
i Juli. M. distineta MEIG. vid Farhult i Augusti. 

9. Pipunculus ater MEIG., ett exemplar vid Farhult i slu- 
tet af Maj. P. nigritulus ZEIT vid Farhult i början af 
September. 

92. Echinomyia virgo MEIG., sparsamt der och hvar i Kul- 
len under Juli och Augusti manader. 

93. Tachina cinerea FALL., och T. vertiginosa FALL., bada 
sparsamt i Kullen. 7. consobrina MEIG. vid Farhult. 7. 
pretervisa ZETT., äfvenledes vid Farhult. 7. mobilis 
ZETT. vid Kullaberg. 7. lueida MeıG. vid Farhult. T. vi- 
ridis i Maj och Juni vid Farhult. 

34. Rhinophora umbratica FALL., sällsynt vid Farhult. 


95. Scopolia costata MEIG., der och hvar i Kullen. 


178 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


96. 


97. 


93% 


100. 
101. 


102. 


103. 


104. 


Phasia muscaria FALL., vid Farhult i Juli. P. umbrata 
en gang under samma månad vid Farhult. 

Dexia canina FABR., vid Farhult. D. rustica FABR. vid 
Ramlösa i Juli. D. leucozona PANZ. vid Farhult i Juli 
och Augusti. D. grisescens FALL., på kusten af Skelder- 
viken vid Farhult. 

Sarcophaga agricola MACQ., S. pumila MEIG., S. arvo- 
rum MEIG., S. lineata FALL., 8. obsoleta MEIG., S. he- 
morrhoidalis FALL., och 8. h&emorrhoa MEIG., der och 
hvar i Kullen. 

Lueilia silvarum MEIG., vid Farhult och Ramlösa; spar- 
samt. | 

Musca nitens MEIG., vid Farhult. 

Cyrtoneura assimilis FALL., sparsamt vid Farhult och 
Ramlösa. 

Aricia duplaris ZEIT, A. notata FALL., A. ambigua 
FALL., A. armipes FALL., och A. floralis FALL., spar- 
samt vid Farhult. A. piligera ZETT., en gang i Augusti 
och A. lugens ZETT. en gang i September vid Farhult. 
A. Stegeri ZETT. vid Ramlösa. 

Anthomyza signata MEIG., A. uliginosa FALL., och A. 
diaphana WIED., sparsamt vid Farhult. 

Ochtera mantis DE GEER, pa ett par ställen vid Far- 
hult. 

Ephydra affinis STENH., vid Carlshamn i September. £. 
nasuta STENH., vid Farhult; £. flavipennis STENH., pa 
stranden af Skelderviken. 

Scatomyza litorea FALL., vid Skelderviken; äfvensa S. 
fucorum FALL. 

Sctomyza albocostata FALL., vid Ramlösa i Juli. 
Sepedon sphegeus FABR., och S. Heffneri FALL., båda 
temligen allmänna i Kullen. 

Tetanocera pratorum FALL., vid Ramlösa i Juli. T. 
aratoria FABR. vid Farhult. | 


110. 


Ile 


112. 


113. 


114. 


115. 


116. 
17% 


118. 


119 


120. 
121. 


123. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 179 


Tephritis cerasi LIN. Vid Carlshamn i September pa 
Symphoria racemosa. 

Sapromyza plumicornis FALL., vid Ramlösa 1 Juli. S. 
lutea FALL., vid Farhult. 

Lauwxania longipennis FABR., vid Ramlösa i Juli och 
L. lupulina FABR., vid Farhult. 

Helomyza nmemorum MEIG, och H. humeralis ZETT., 
sparsamt vid Farhult och Ramlösa. 

Copromyza costalis STAG., pa hästgödsel vid Farhult 
den 1—8 September. C. sordida ZETT., pa samma ställe 
och tid. GC pallifrons FALL. vid Farhult i Juni. €. 
pusilla vid Brunnby i n. v. Skåne i Juli. 

Limosina silvatica MACQ. vid Ramlösa i Juli. AL. setu- 
losa ZETT., en gång vid Farhult i Juli. 

Piophila varipes MEIG., i Juli der och hvar i Kullen. 
Hirtea varipes MEIG., der och hvar i Kullen under Maj 
och Juni månader. 

Scatopse scutellata Löw, vid Farhult. 


.*"Chironomus nigroviridıs MAcQ., hittills endast träffad i 


Danmark, men den 2 Junii 1869 funnen vid Farhult. Ch. 
albimanus MEIG., vid Farhult i slutet af Maj. 
Psychoda palustris MEIG vid Ramlösa i Juli. 
Erioptera maculata MEIG., vid Ramlösa i Juli. E. varia 
MEIG., vid Carlshamn i September. #%. diluta ZETT., vid 
Farhult i Maj. £. ochracea MEIG. vid Ramlösa i Juli. 
E. grisea MEIG. vid Farhult i Maj; vid Ramlösa i Juli. 


2.*Erioptera nodulosa MACQ., fanns vid Farhult i Maj. 


Förut endast funnen i Danmark. 

Limnobia fasciata LIN., vid Farhult sparsamt. Z. mar- 
morata MEIG., vid Ramlösa i Juli. L. angustipennis MEIG., 
vid Farhult. ZL. discicollis MEIG., vid Ramlösa i Juli. 
L. dispar MEIG., vid Farhult i Juni. L. lineola MEIG., 
vid Ramlösa i Juli. L. nemoralis MEIG., på samma ställe: 
som närmast föregående art. L. flavipes FABR., vid Far- 
hult i Juni och Ramlösa i Juli. 2. dumetorum MEIG vid 


180 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


124. 


12D. 


126. 
127. 
128. 


SSE LONE 


Farhult. L. macrostigma SCHUMM., vid Ramlösa. LL. 
didyma MEIG. vid Farhult i Maj. L. ciliaris SCHUMM., 
vid Farhult i Maj, vid Ramlösa i Juli. 

Tipula gigantea SCHRANK vid Ramlösa i Juni. T. he 
tescens FABR., vid Farhult och Ramlösa; Augusti och Sep- 
tember. 7. vittata MEIG., i Maj vid Farhult. 7. seripta 
MEIG. vid Farhult och Ramlösa i Juni— Augusti. 7. hor- 
tensis MEIG., vid Ramlösa i Juni och Juli. 7. hortulana 
MeıG., vid Farhult. 7. varipennis HOFFMGG., vid Far- 
hult. 7. vernales MEIG., vid Farbult i Augusti. 7. pa- 
bulina MEIG., vid Farhult i Maj. 7. fascipennis MEIG., 
vid Ramlösa 1 Juni och Juli. TZ. selene MEIG., der och 
hvar i Kullen. 7. paludosa MeıG., vid Farhult och Ram- 
lösa 1 Augusti. 7. lunata Lin., ZETT., vid Farhult i Maj. 
T. pruinosa MEIG., vid Ramlösa i Juli. 7. pagana MEIG., 
vid Farhult i October. ’ 

Pachyrhina dentata STEG., vid Farhult i Maj och Juni. 
P. faseipennis ZETT., dersammastädes i Juni. P. corni- 
cina LIN., vid Ramlösa i Juli och Augusti. P. maculosa 
Maca., vid Farhult i Maj. 

Dixa aprilina MRIG., vid Farhult. 

Botetophila fusca vid Farhult och Ramlösa. 
Macrocera lutea Panz., vid Farhult i Juni. M. fasciata 
MEIG., vid Ramlösa 1 Juli. M. centralis MEIG., och M. 
angulata MEIG., vid samma tid och pa samma ställe, som 
föregaende, der af M. phaleraia HOoFFMGG blifvit funnen. 


HEMIPTERA. 


Eurygaster maurus Lin., vid Engelholm om våren. 
Odontoscelis carbonaria ZETT., en gang vid Farhult. 
Aelia acuminata LIN., vid Ramlösa. 

Acanthosoma hemorrhoidale LIN., vid Farhult. A. den- 
tatum DE GEER (lituratum FALL) vid Ramlösa. A. gri- 
seum LIN. (agathinum FALL.) vid Farhult sparsamt. 


OD 


No 


10. 


11. 


WALLENGREN, ANTECKNINGAR I ENTOMOLOGI. 181 


Neides tipularius Lin., vid Farhult. N. clavipes FABR., 
vid Allerum i n. v. Skåne 

Rhopalus capitatus FABR., vid Ramlösa. R. hyoscyami 
Lin., vid Farhult. 

Nysius jacobee SCHILL (N. fragarie BOHEM.) vid Far- 
hult. 

Rhyparochromus antennatus SCHILL., vid Ramlösa. AR. 
ptietus SCHILL., (podagricus FALL.), vid Farhult. 
Derw@ocoris fulvomaculatus FALL., vid Farhult. D. late- 
ralis FALL., vid Ramlösa. D. rugicollis FALL., vid Far- 
hult. D. unifasciatus FABR., och D. Dalmanni FALL., 
vid Ramlösa. D. Kalmu Lin., och D. tripustulatus FABR. 
vid Farhult. 

Piestosoma depressum FABR, vid Farhult, Ramlösa och 
Kullaberg. 

Harpactor annulatus Lin., och H. pedestris WOLFF, vid 
Farhult. 

Ploiaria vagabunda LIN., vid Farhult. P. culiciformis 
DE GEER, vid Farhult. 

Hydrometra aptera SCHUMM., vid Ramlösa. H. odento- 
gaster. ZETT., vid Farhult. 

Naucoris ceimicordes LIN., vid Ramlösa. 

Corisa Geoffroyi LEACH, vid Farhult. C. fossarum FIEB. 
vid Farhult. (€. coleoptrata vid Ramlösa. 

Notoneceta lutea MÜLL., vid Farhult. 

Cizius cunicularius och C. nervosus FALL., vid Farhult 
och Ramlösa. 

Lepyronia coleoptrata LiN., vid Farhult. 

Bythoscopus rubi BOHEM., vid Ramlösa. D. fuscinervis 
BoHEM., vid Farhult. 


Öfvers. OR MI AND EDR Årg. DEN: O3: 9) 


182 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ORTHOPTERA. 


1. Gryllotalpa vulgaris LATR., förekommer ofta vid Farhult 
och på flera andra ställen i Kullen, och träffas isynnerhet 
vid torfupptagningen. Den kallas af Allmogen »skorpion». 

2. Xiphidium dorsale CHARP., vid Carlshamn i Blekinge. 

3. Meconema thalassina DE GEER, vid Farhult, Allerum och 
Wäsby in. v. Skåne. 

4. Barbitistes glabricauda CHARP., vid Farhult. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. från sid. 118.) 


Från Societe d’ Emulation de la Provence i Marseille. 


Mémoires, T. 1—3, 2 Atlas. 
Reynes, P. B. M. Etudes sur le synchronisme et la delimitation 
des terrains eretaces du sud-est de la France. Par. 1861. 4:0. 


Från Academie BR. des Sciences, Inscriptions et Belles Lettres i 
Toulouse. 


Histoire et me&moires, T. 1, 4. 
» » » depuise IV. JÖRG On 43 Ib Id Talar 
See IB 

Annuaire 1868/69, 1869/70. 

Statuts, 1858. 


Från Maatschappj) der Wetenschappen i Harlem. 
Natuurkundige Verhandelingen, D. 24: 1-2. 
Reason or ID, 11 Inan YT 8: 
Archives Neerlandaises des sciences exactes et naturelles, T. 4. 


Från Nederlandsch Entomologisch Vereeniging i Leiden. 


Tijdschrift voor Entomologie, D. 3: 2-6; 4: 1. 


Från Academia R. das Sciencias i Lissabon. 


Jornal de sciencias mathematicas, physicas et naturaes, N. 1, 3—6. 


Från Kejs. Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg. 


Memoirer. Geografiska afd. D. 2. 
Bullen, 5 dt A= 5 oe Ile 


Ärsberättelse, 1868. 
(Forts. a sid. 199.) 


183 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 3. 
Stockholm. 


Solvärmens inflytande på jordens rotationsrörelse. ‘) 


Af J. ERICSSON. 


[Meddeladt den 9 Februari 1870.] 


Professor LINDHAGEN, i en uppsats rörande solvärmens infly- 
tande på jordens rotationsrörelse, föranledd af mitt meddelande 
till Kongl. Vetenskaps-Akademien den 10 Mars 1869, antager, 
att jag öfverskattat den retarderande effekten af de sediment- 
massor, hvilka förflyttas af de mot equator löpande floderna. 
Grunden för detta antagande säger han är, att dessa massor 
»under förflyttningen uppbäras af vatten» och att de »sedermera 
intaga rum, hvilka annars varit fyllda af vatten». 

Den omnämda uppsatsen innehåller dessutom beräkningar, 
på hvilka Prof. LINDHAGEN grundar det påstaendet, att »ensamt 
det vatten, som Mississippi uttömmer i hafvet, vore, om dess in- 
flytande: ej blefve på annan väg kompenseradt, mer än tillräck- 
ligt att förlänga dygnet så mycket, att derigenom förhållandet 
med den iakttagna accelerationen af månens medelrörelse kunde 
förklaras». 

Angående det förstnämnda påståendet säger Prof. LINDHA- 
GEN, att, »emedan ifrågavarande massor hafva en specifik vigt 


ee 0,482" 
1,93 : 


Med andra ord: den af mig i de tabeller, hvilka åtfölja det om- 


af 1,93, så böra de multipliceras med bråket: 


nämnda meddelandet, anförda retarderande kraften skulle antagas 
vara så högt öfverskattad, att den bör nedsättas från 1000 till 


!) Denna afhandling, som Författaren meddelat icke endast Vetenskaps-Akade- 
mien utan särskildt äfven Universiteten så väl i Upsala som i Lund, offent- 
liggöres här på Författarens uttryckliga begäran. Red. 


184 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


482. Otillbörligheten af en sådan nedsättning inses lätt, om 
förhållandet grundligt betraktas. Det är under sedimentmassans 
förflyttande mot flodmynningen som retardationen framkallas. 
Hvarje fot massan aflägsnas fran jordens rullningsaxel medtages 
en viss kraft; men samma ögonblick, da fHodmynningen nås och 
ämnet sjunker pa hafsbotten, upphörer den retarderande kraf- 
ten. Behöfves det bevisas, att, om ‚sedimentmassan förflyttas i 
båtar eller förmedelst hjuldon utmed flodens strand eller ge- 
naste vägen öfver land, förhållandet blir enahanda, som da den 
uppbäres och framföres af flodvattnet? Paåtagligen har retarda- 
tionskraften, hvilken allena beror på den förflyttade massans 
vigt och det ökade afständet fran rullningsaxeln, utöfvat sin 
fulla verkan då den tager sin plats på hafsbotten. En ny 
fraga uppstår sedan, hvilken är helt och hållet oberoende af det 
föregaende. Hafvets yta höjes af det inträngande sedimentäm- 
net, astadkommande i de festa fall hafsvattnets aflägsnande 
från jordens axel. Detta framkallar naturligtvis en ytterligare 
retardation, hvilken med rätta borde läggas till den rubbande 
kraften anförd 1 mina tabeller. Endast i några fa fall, af ringa 
betydenhet, bildas af det inträngande fasta ämnet en rörelse af 
vattnet mot polerna, hvilken minskar den retarderande kraften. 
Att denna minskning är allt för obetydlig att inga i nagon be- 
räkning, och att i de flesta fall ökad retardation eger rum, blir 
tydligt om man tager lokalförhallanden i noga betraktande. 
Volga och Ural höja Caspiska hafvets yta förmedelst de fasta 
ämnen de medföra. Att denna höjning, aflägsnandet från rota- 
tionsaxeln, framkallar retardation, fordrar ingen förklaring, men 
det är icke allenast denna höjning af ytan som bör tagas i be- 
traktande. En mångfaldigt större retardation framkallas af den 
omständigheten, att det vid flodmynningen utträngda vattnet, i 
enlighet med jemvigtslagarne, förorsakar en rörelse af vattenmas- 
san mot hafvets södra del. ” Om vi lemna afdunstningen ur sigte, 
så kan den retardation, som på detta sätt uppkommer, noggrant 
bestämmas. Volgas mynning är belägen vid lat. 46” 10'; Cas- 
piska hafvet sträcker sig från lat. 36° 35 till 47° 15; följ- 


ERICSSON, SOLVÄRMENS INFL. PÅ JORD. ROTATIONSRÖRELSE. 185 


aktligen blir medelhastigheten af det utträngda vattnet 1128 fot 
i sekunden omkring rotationsaxeln. Afdrager man hastigheten 
af flodmynningen 1052 fot, så utrönes, att rotationshastigheten 
af det utträngda vattnet ökats i medeltal 76 fot i sekunden un- 
der rörelsen mot hafvets södra del. Tabellerna visa, att arean 
af Volgas flodområde är 557,700 qv. mil, och att under hvarje 
sekund ett skålpund sediment per fyratio qv. mil föres till 


Ne 
tlodmynningen, sålunda 13,943 skålpund i sekunden. Men 


emedan massans specifika vigt är 1,93, blir det utträngda vatt- 
net endast 13,942 x 0,51=7,110 skålpund per sekund, den ökade 
rotationshastigheten varande, som allaredan blifvit beräknadt, 76 
fot i sekunden. Denna hastighet genereras da en kropp faller 
90,25 fot, och sålunda blir retardation 7,110 x 90,25 =641,677 
fot-skalpund i sekunden !). Urals flodomrade är 126,300 qv. 
mil, med mynningen belägen nära lat. 47° 2. Beräkningar 
lika med de föregaende, grundade pa dessa fakta, visa, att re- 
tardationen, förorsakad af vattnets utträngande af Uralflodens se- 
dimentmassor, uppgår till 217,575 skalpund-fot i sekunden; sa- 
lunda för Volga och Ural tillsamman 859,252 skalpund-fot. Att 
oaktadt evaporationen under vissa arstider en betydlig del af 
denna kraft motverkar jordens rotationsrörelse och derföre bör 
tilläggas det i tabellerna anförda motstandet, är obestridligt, 
äfvensom att Caspiska hafvets höjning, förorsakad af det in- 
trängande fasta ämnet, maste ännu ytterligare öka den häm- 
mande kraften. Min afsigt med att nu fästa uppmärksamheten 
vid dessa verkningar är dock endast den, att desto tydligare be- 
visa, att den ifrågavarande reduktionen är ett fullkomligt miss- 
tag. Angående Donau, Dnieper, Dniester, Don m. A., hvilka 
utgjuta sig i Svarta hafvet, så är förhållandet nästan enahanda. 
De fasta massorna, hvilka dessa floder medföra, uttränga en 
motsvarande qvantitet vatten, hvilken till någon del höjer Svarta 


') Fot-skälpund är en öfversättning af Engelska benämningen »foot-pound» och 
onekligen mera korrekt än »skälpund-fot», om man besinnar, att det är egent- 
ligen vigt, men icke mått, man söker uttrycka. 


186 ÖFVERSIGT Av K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


hafvets yta, men hufvudsakligen förflyttas till Medelhafvet, om- 
kring 5° närmare eqvator. Detta närmande ökar rotationsha- 
stigheten af det från Svarta hafvet förflyttade vattnet något 
öfver 86 fot i sekunden och förorsakar sålunda en ganska be- 
tydlig retardation, som på intet sätt kompenseras, enär Medel- 
hafvets yta skulle blifva lägre än den nu är, om ej tillförseln 
från Svarta hafvet ägde rum. Det torde vara öfverflödigt an- 
märka, att Medelhafvet, hvars yta öfverstiger en million Eng. 
qv. mil, förlorar mera vatten förmedelst evaporation, än dess 
floder tillföra, och att det vatten, hvilket uttränges af fasta äm- 
nen medförda af floderna Po, Etsch, Rhone, Ebro m. fl., i sin 
man höjer Medelhafsytan. Denna höjning förorsakar obestrid- 
ligen retardation. På intet sätt kan i detta fall någon kom- 
pensation uppstå af den anledning, att sedimentmassorna »intaga 
rum hvilka annars varit fyllda af vatten»; följaktligen bör in- 
gen reduktion göras fran den i mina tabeller för de omnämda 
floderna beräknade retardationen. 

Mexikanska viken, ehuru förenad med Oceanen, framter 
samma fenomen som Medelhafvet. Dess yta afdunstar en mycket 
större vattenmassa, än Mississippi, Colorado, Rio del Norte, m. fl., 
tillföra.. Följaktligen måste oceanen oupphörligt släppa till vat- 
ten att godtgöra förlusten, alldeles som evaporationsförlusten i 
Medelhafvet ersättes. Angående Bengaliska viken, som står i 
direkt förening med oceanen, så är förhållandet, att evaporatio- 
nen mångfaldigt öfverstiger tillförseln af vatten från Ganges och 
dess grenar. En beständig nordlig rörelse af vattnet från ocea- 
nen eger saledes rum, ersättande den omnämda evaporations- 
förlusten. Följden af sedimentmassornas inträngande är natur- 
ligtvis, att denna rörelse minskas. Det torde ej behöfva bevisas, 
att i sjelfva verket icke något vatten utdrifves ur Bengaliska 
viken af dessa massor, då det verkliga förhållandet är, att, i 
man af det fasta ämnets förökning, en allt mindre qvantitet 
vatten inströmmar från oceanen. Följande vigtiga omständighet 
är förenad med den omnämnda rörelsen af oceanens vatten mot 


Bengaliska vikens norra del för ersättandet af evaporationsför- 


ERICSSON, SOLVÄRMENS INFL. PÅ JORD. ROTATIONSRÖRELSE. 187 


lusten. Under denna rörelse närmar sig oupphörligen en stor 
massa vatten till jordens rotationsaxel, hvarigenom en betydlig 
rörelsekraft meddelas; och följaktligen, då det inträngande fasta 
ämnet från Ganges minskar den sagda rörelsen, minskas på 
samma gång rörelsekraften. Alltså är den meranämnda reduk- 
tionen origtig äfven för Ganges och Bramahpootra. Amazonen, 
hvilken utgjuter sig helt nära eqvator, är den enda flod af na- 
oon betydenhet, hvars sedimentmassa uttränger vatten under så- 
dana förhållanden, att någon reduktion bör göras; men som dess 
retarderande effekt, 71,000 skalpund-fot i sekunden, är endast 


1 
570 


Svarta hafvens floder förorsaka en retardation mångfaldigt större, 


af de öfriga flodernas, och då vattnen af Caspiska och 


hvilken icke blifvit intagen i mina beräkningar, så bör icke na- 
got afdrag göras för Amazonfloden. 

Angående Indus, den enda återstående större floden anförd 
i mina tabeller, inses utan vidare förklaring, att förhållandet 
är detsamma som med Ganges. Arabiska hafvets evaporation 
är så utomordentlig, att en fortfarande rörelse af vattenmassan 
från eqvator mot Indiens kust eger rum, ersättande det afdun- 
stade vattnet. En sådan rörelse, enligt hvad allaredan blifvit 
förklaradt, ökar rotationshastigheten, och sålunda, da den häm- 
mas af de inträngande sedimentmassorna, förorsakas retar- 


dation. 


Det föregående torde vara tillräckligt att bevisa rigtigheten 
af mina tabeller, och otillbörligheten af den af Prof. LINDHAGEN 
i sina beräkningar gjorda reduktionen derföre att, som han sä- 
ger: »sedimentmassorna så väl under förflyttningen uppbäras af 
vatten som äfven sedermera intaga rum hvilka annars varit 
fyllda af vatten». | 


Angående det af mig använda beräkningssättet och grun- 
den för tabellernas konstruktion synes följande förklaring vara 
nödig. Att börja med, var arean af de 136 flodområdena ut- 
rönt och vigten beräknad af det fasta ämne, som från hvarje 


Hodomrade föres emot eqvator. Besinnar man, att dessa flod- 


188 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


områdens centra äfvensom flodernas mynningar röras med olika 
hastighet omkring rullningsaxeln, så inses, att arbetet skulle 
blifva ganska besvärligt, om för hvarje flod särskildt retarda- 
tionen i tid per dygn eller per sekel beräknades. 

Begagnandet af värme-enheten för lösningen af problemer 
rörande utvecklingen af värmets mekaniska kraft kan anses 
som en af vår tids sinnrikaste förenklingsmetoder. Användandet 
af kraftenheten »fot-skålpundet» (foot-pound) att lösa inveck- 
lade problemer rörande mekaniska krafter och deras förhållande 
till hvarandra är måhända en ännu nyttigare genväg för att 
lätt erna det önskade målet. Följaktligen, vid de ifragava- 
rande tabellernas konstruktion, fattade jag det beslutet att 
följa den påpekade genvägen, d. v. s. jag beräknade allena det 
antal fot-skalpund nödiga att meddela den ökade rotations- 
hastigheten till det mot eqvator förda fasta ämnet, per sekund, 
för hvarje flod särskildt. Det ytterst enkla sätt, hvarpa denna 
beräkning kan verkställas, synes bäst vid granskning af den 
genomskärning af jorden, hvilken åtföljer tabellerna. 

Kraftenhetsuttryckets oberoende af alla detaljförhållanden 
gör, att mekaniska verkningar af olika beskaffenhet i afseende 
på hastighet, tid, afstånd, intensitet etc. kunna hopblandas, så 
framt hvarje verkning blifver beräknad för sig sjelf, i öfverens- 
stämmelse med det gemensamma måttet: ett skälpunds kraft 
verkande genom vägstycket en fot under loppet af en sekund. 
Den retardation, hvilken jorden lider af de i tabellerna om- 
nämda 136 flodernas sedimentmassors förflyttande emot eqvator, 
utrönes således, om de i sista kolumnen uppgifna antalen fot- 
skalpund sammanläggas. Och detta ehuru vigten af flodernas 
sedimentmassor är olika för hvarje flod, rörer sig med olika 
hastighet omkring och på olika afstand ifrån rullningsaxeln. 
Summan tillkännagifver, att den ifrågavarande retardationen är 
något under 40 millioner fot-skalpund i sekunden. 

För att bestämma, hvad inflytande denna hämmande kraft 
har på jordens rotation hvad tid beträffar, så måste naturligt- 


vis jordens vigt först utrönas, en lätt sak om vi antaga, att 


ERICSSON, SOLVÄRMENS INFL. PÅ JORD. ROTATIONSRÖRELSE. 189 


klotets specifika vigt är 5,5 större än vattnets. Läget af rota- 
tionscentrum måste sedan bestämmas för att kunna beräkna 
jordens vis viva (»lefvande kraft»). Prof. Lindhagen antager i 
sina beräkningar, att jordens täthet —- vigt — »tillväxer från 
ytan mot centrum i arithmetisk progression». Att detta icke 
kan vara så, har jag langt före detta demonstrerat, och pastar 
nu, att en beräkning, grundad på det antagna förhållandet, gifver 
en mindre vis viva än jorden verkligen innehar. Amnet är allt 
för vidlyftigt att här noggrannt afhandlas; jag skall derföre en- 
dast i korthet vidröra hufvudpunkterna. Vigten af vanliga 
stenarter och jord, sammanpackade under mekaniskt tryck, är 
omkring 2,6 ganger större än vattnets. Jordtrycket vid J, af 
klotets radius, något öfver 1,000,000 fot från ytan, är följakt- 
ligen (utan att taga i beräkning den oerhörda sammanpacknin- 
gen som eger rum), så betydligt, att atmospherisk luft skulle 
deraf sammantryckas till 66,000 gånger dess täthet vid jordens 
yta, motsvarande 77 gånger vattnets specifika vigt och således 
14 gånger tyngre än jordens antagna medelvigt. Men detta 
förhållande eger rum vid endast „|, af radien från ytan. Be- 
sinnar man, att glas kan komprimeras med ett ganska måttligt 
tryck, äfvensom de tyngre stenarterna, och att bland dessa, ru- 
binen t. ex., är 4,3 ganger tyngre än vatten, sa kan man inse, 
hvilken täthet och tyngd materien innehar under ett tryck, som 
förmår gifva atmosferisk luft 77 ganger större specifik vigt än 
vattnets. 

På grund af detta ofantliga tryck och den åtföljande 
stora tätheten nära jordens yta är det tydligt utan demon- 
stration, att tyngden icke kan tillväxa från ytan mot centrum 
1 arithmetisk pregression, emedan jordens vigt, 1 sådant fall, 
skulle blifva mångfaldigt större än den verkligen är. Anmär- 
kas bör, att bade stenarterna och jernet vid smälthetta förlora 
knappast „2, af deras specifika vigt. Ofvan beräknade tryck, 
vid „, af jordens radius från ytan, är således underskattadt, 
äfven om vi antaga, att en temperatur, betydligt öfverstigande 


smälthetta, eger rum så nära jordens yta. 


190 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Dessa förhållanden bevisa obestridligen, att jorden icke kan 
vara solid, så framt icke temperaturen tillväxer mot centrum i 
en nästan oberäkneligt hög grad, förorsakande en motsvarande 
utomordentlig utvidgning och lätthet af materien. Den stora 
tätheten och tyngden af den afsvalnade och jemförelsevis kalla 
skorpan af klotet motsäger positift all annan förklaring och 
tvingar oss antaga, att jordens obetydliga vigt är föranledd af 
brist på materia, eller af bristande täthet hos materien uti 
innandömet. I båda fallen kullkastas den teorien, att tätheten 
tillväxer från ytan mot centrum i arithmetisk progression. I 
enlighet med det föregående kan man bevisa på nöjaktigt sätt, 
att jordens rotationscentrum är verkligen belägen närmare ytan, 
än om klotets massa vore homogen. Mina beräkningar äro 
dock grundade på antagandet, att dess läge är hvad det skulle 
blifva, om jorden vore fullkomligt sferisk och dess massa homo- 
gen. Detta läge, i öfverensstämmelse med sferens kända egen- 
skaper, är 0,6325 af radien fran centrum. 

Enligt HERSCHELS bestämning är hastigheten af jordens 
storcirkel 1519,07 fot i sekunden, och således hastigheten af 
rotationscentrum 1519,07 <0,6325=960,81 fot per sekund. Som 
denna hastighet, i enlighet med tyngdlagarne, genereras då en 
kropp fortskaffas af en konstant kraft lika med dess egen vigt 
genom ett vägstycke af 14,424 fot, så utröna vi jordens vis 
viva — uttryckt i fotskalpund — om detta tal multipliceras 
med jordens vigt i skaipund. Antagande, att jordens medel- 
diameter är 7912,41 Eng. mil, radien 20,888,736 Eng. fot, och 
att specifika vigten är 5,5, kunna vi lätt beräkna, att dess 
vigt är 1,308,608x 10!9 skålpund. Denna summa, multipli- 
cerad med det förut bestämda talet 14,424, tillkännagifver, 
att jordens vis viva är 18,875,361 x 10? fot-skålpund. En- 
ligt mina tabeller är den retarderande kraften af de mot 
eqvator förda sedimentmassorna 39,894,658 fot-skålpund i sekun- 
den, eller 125,894,519x 10° fotskalpund per sekel, följaktligen 


125,894, 519x110? ge Ja 
18,875,361%x 10% — 1.499.300,000,000 P 


sekel af jordens vis viva 


ERICSSON, SOLVÄRMENS INFL. PÅ JORD. ROTATIONSRÖRELSE. 191 


(»lefvande kraft»). Men en sekund är 3155.673.600 af ett sekel, 
derföre skulle retardationen, om rörelsekraftens och hastighetens 
3,155,673,600 


minskning vore lika, blifva 1.499,300.000,000 — 0,0021047 sekund 


per sekel. 

Rörelselagarne förkunna, att rörelsekrafterna äro som qva- 
draterna på hastigheterna, och att sålunda hastigheten icke af- 
tager i samma proportion som rörelsekraften minskas. Pa 
orund af detta inses lätt att, om rörelsekraften minskas t. ex. med 


2 FREE 
1,000,090° 999,999,5 
kan således antagas, att, da minskningen befinnes sa högst obe- 


reduceras hastigheten med Utan märkbart fei 


tydlig som jordens ifrågavarande retardation, proportionen är 
2:1. Förlängningen af seklet är derföre 0,0010523 sekund. 
Prof. LINDHAGENS beräkning, grundad på en origtigt place- 
rad rotations-center och på den af honom reducerade vigten af 
de mot eqvator förda sedimentmassorna för 14 floder, och yt- 
terligare på en gissningsvis uppskattad vigt af massorna af de 
aterstaende 122 floderna (beräknade och införda i mina tabeller), 
tillkännagifver, att retardationen per sekel är 0,0213 sekund. 
Att denna beräkning är öfverskattad, finner man vid endast en flyg- 
tig granskning af obetydligheten af retardationskraften per sekel, 
jemförd med jordens vis viva. Misstaget är dock af ringa be- 
tydenhet, emedan hela den ifrågavarande retardationen är högst 
obetydlig. Helt annorlunda förhåller det sig med Mississippi- 
flodens vattenuttömning i hafvet, hvilken Prof. LINDHAGENS 
beräkning uppskattar till en förlängning af seklet af 13,1 sekun- 
der, — i anledning af hvilken förlängning han säger sig vara »i 
tillfälle att verificera det fällda yttrandet, att ensamt det vatten, 
som Mississippi .uttömmer i hafvet, vore, om dess inflytande ej 
blefve på annan väg kompenseradt, mer än tillräckligt att för- 
länga dygnet så mycket, att derigenom det meranämnda förhal- 
landet med månens rörelse kunde förklaras». Det vore i san- 
ning en högst vigtig omständighet, om en pålitlig beräkning af 


den retardation, som förorsakas af Mississippi-fodens vatten- 


192 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


massa, skulle, pa grund af öfverkraft, bevisa att retardationen 
är kompenserad af andra naturkrafter. Sanna förhållandet i 
detta fall är icke svårt att utreda. 

Mississippi uttömmer i hafvet 38,600,000 skålpund vatten 
per sekund. Tabellerna visa, att, under vattnets lopp från bas- 
sinens center till flodmynningen, dess hastighet omkring rull- 
nings-axeln ökas 179 fot i sekunden, och att denna hastighet 
generas under ett fall at 500,6 fot. : Retardationen blir således 
500,6 x 38,600,000 = 19,323,000,000 fot-skalpund per sekund. Om 
nu detta tal multipliceras med antalet sekunder i ett sekel eller 
3,155,673,600, sa utrönes, att Mississippi retardationskraft per 
sekel, blir 609,770,809,928x 109 fot-skalpund; och som jordens 
vis viva är 18,875,361 x 10° fot-skalpund, sa blir den ifragava- 
609,770,809,928x10° 1 


rande retardationskraften 18.875.361x102 — 3.095.481515 af jor- 
k BETEN a 
dens rörelsekraft; följaktligen seklets förlängning 3.095 484 515 


—1,019444 X0,5=0,509722 sekund. Mississippis vattenuttöm- 


2 af den förlängning af 
seklet, hvilken Prof. LINDHAGEN beräknat. Vi tvingas med 


ning i hafvet förorsakar således endast 


anledning häraf att förkasta den framlagda slutsatsen, att re- 
tardationen af vattnets lopp mot eqvator »är kompenserad på 


annan väg». 


Angaende de öfriga floderna ma anmärkas, att tabellernas 
konstruktion är sådan, att vattnets retardationssförmaga kan be- 
stämmas lika så väl som det fasta ämnets inflytande på jordens 
rotationsrörelse, enär grunden för sedimentmassans beräkning är 
den, att, för hvarje 1,350 skålpund vatten, ett skålpund fast ämne 
föres till flodmynningen. Följaktligen är det endast nödigt att 
multiplicera talet i tabellernas sista kolumn med 1,350 för att ut- 
röna vattnets retardationskraft, uttryckt i fot-skalpund. Det bör an- 
märkas, att Ganges och Indus föra till hafvet en större massa fasta 
ämnen än den omnämda proportionen antyder; men skilnaden är 
allt för obetydlig att ingå i beräkningen af hela retardationskraf- 


ten af jordens samtliga mot eqvator löpande floder. Denna kraft 


ERICSSON, SOLVÄRMENS INFL. PÅ JORD. ROTATIONSRÖRELSE. 193 


är alltså 1,350 x 39,894,658=53,857,788,300 fot-skälpund per 
sekund och 16,995,760,069 x 10! per sekel. Om denna summa 
divideras med det förut uppgifna antalet fot-skalpund, uttryc- 
kande jordens närvarande vis viva, 18,875,361 x 10??, sa finna 
"vi, att vattnet af alla de ifragavarande floderna, under dess lopp 


från bassinernas centra till flodmynningarne, minskar klotets vis 


16,995,760,069x10V 01 
18,875,361x10°  1,110,592,343° 


är dock, pa grund af hvad förut blifvit demonstreradt, endast 


Hastighetens minskning 


viva med 


hälften af rörelsekraftens minskning, och således blir hastighets- 


1 ia ie 1 
5321187055: Men en sekund är s755673,600 


af seklet, hvarföre hastiehetsminskningen, eller seklets förläng- 
EN 
2,221,184,686 
vattenuttömningen af alla mot egvator löpande floder. 


minskningen under seklet 


ning, blir endast 1,4207119 sekund, förorsakad af 


För att bekräfta riktigheten af detta vigtiga bestämmande, 
låtom oss göra en annan beräkning, grundad på antagandet, att 


jorden nu gör 30,524 omgångar i seklet. Enligt föregående 


högst noggranna beräkning minskas hastigheten 


1 
32211876086 UNT 


der denna tidrymd. Divideras detta bråk uti antalet omgångar, 
<< ÖB 
2,221,184,686” 
sekel blir 0,00001644347 omeang; och om vi fördela tiden 


sålunda så utrönes, att hastighetsminskningen per 


af en omgång 1 24 timmar eller 86,400 sekunder, så blir om- 
gangsretardationen förvandlad till retardation uttryckt i tid, 
0,00001644347 X 86400—=1,4207156 sekund per sekel. Det förut 
begagnade beräkningssättet visar att seklets förlängning är 
1,4207119 sekund. En nogare öfverensstämmelse torde ej vara 
behöflig. Tillägges nu 0,0010523 sekund för det fasta ämnets 
retardationskraft, så utrönes, att seklets hela förlängning är 
1,4217642 sekund. 

Den slutliga effekten af de tvenne olika retarderande kraf- 
terna, hvilka vi hafva beräknat, bör tagas 1 betraktande. För- 
flyttandet af det fasta ämnet närmare eqvator, ehuru det saktar 
Jordens hastighet, minskar icke dess vis viva (»lefvande kraft»). 


194 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Rotations-centrum allena utflyttas, dess hastighet förblifver orub- 
bad. Jorden kommer derföre att göra ett mindre antal omgångar 
1 en gifven tid, men rörelsen kan aldrig stadnas af denna orsak. 
Hastighetsminskningen aftager naturligtvis, tills slutligen allt 
fast ämne blifvit förflyttadt, och striden mellan vattnets och 
det torra landets herravälde börjar. Jordens rotationshastighet 
förblifver sedan permanent. Helt olika blir effekten af den re- 
tardation, som förorsakas af flodvattnets uttömmande emot eqva- 
tor. Denna effekt, om ej kompenserad förmedelst krafter ver- 
kande öfver jordens yta, kommer ofelbart att slutligen helt och 
hållet stadna rotationen. Mitt förra meddelande till Vetenskaps- 
Akademien visar, att flodvattnet, som i motsatt riktning utgjutes 
uti Ishafvet, icke kan meddela någon kompenserande kraft. 
Längre fram skall jag ytterligare bestyrka denna sats. Den 
vigtiga frågan uppstar nu: kunna krafter, verkande öfver jor- 
dens yta, motverka den ifrågavarande retardationskraften? En- 
ligt vara beräkningar är den hämmande kraften 53,857 millioner 
fot-skalpund hvarje sekund. Visar erfarenheten, att luft och 
ängströmmar finnas, hvilka utan uppehall rusa från vester till 
öster öfver jordens yta, med en hastighet af 60 fot i minuten, 
utöfvande en konstant kraft öfverstigande 50,000 millioner skål- 
pund? Denna fråga måste besvaras affirmatift af den som på- 
står, att flodvattnets motstandskraft är kompenserad. Skenbar- 
ligen har jemvigten mellan luft och angmassor i atmospheren 
ingenting att göra med den praktiska frågan, huruvida luften 
utöfvar en kraft, förmedelst friktion eller tryck, parallel med 
ytan, från vester till öster, och af den förut omnämda intensite- 
ten. Att en sådan kraft i verkligheten icke finnes, fordrar in- 
tet bevis. | 

Förhållandet är, att LAPLACE'S briljanta jemnvigtsteori har 
blifvit fullkomligt kullkastad af vår nya värme-teori, hvilken lä- 
rer oss, att mekanisk kraft kan tillintetgöras, 1 praktiskt hän- 
seende, derigenom att den förvandlas till värme, hvilken i de 
flesta fall icke kan tillgodogöras. Hade LAPLACE besinnat, att, 
då luftströmmar mötas eller röra sig i motsatta riktningar 


ERICSSON, SOLVÄRMENS INFL. PÅ JORD. ROTATIONSRÖRELSE. 195 


öfver eller bredvid hvarandra, eller då de passera öfver och 
sopa jordytan, värme utvecklas af friktionen och kompressionen, 
och att detta värme förmedelst strålning försvinner i rym- 
den, så hade han icke påstått, att den mekaniska rörelse- 
kraft, som vid eqvator blifvit meddelad den mot polerna ström- 
mande varma luften och dess vattenpartiklar, skulle oförmin- 
skad återgifvas till den motsatta kalla luftströmmen och till 
jorden. 

Prof. LINDHAGEN säger: »En luftmassa, som t. ex. föres i 
riktningen från eqvator mot endera polen, måste ovilkorligen så 
småningom afgifva det öfverskott af lefvande rotationskraft, som 
hon vid rörelsens början eger 1 jemförelse med rotationshastig- 
heten i de trakter dit hon blifver förd, och maste afgifva detta 
öfverskott åt jorden i dess helhet, hvars rotation således blifver 
genom denna luftström accelererad; och omvändt måste en luft- 
ström af motsatt riktning, eller från endera polen mot eqvator, 
astadkomma en retardation. I detta hänseende kan ingen ät- 
skilnad mellan en vattenström och en luftström finnas». Denna 
slutsats motsäges fullkomligt af det factum, att det strömmande 
vattnet, under aflägsnandet från jordens rullningsaxel, förorsa- 
kar en absolut retardation, beroende på vattnets vigt och den 
ökade rotationshastigheten. Luftströmmens dynamiska kraft, 
deremot, kan på många sätt totalt förvandlas till värme. Man 
kan lätt första, att, om tvenne lika starka luftströmmar mötas, 
resultatet blir en gemensam temperaturförhöjning, och att rö- 
relsen af båda afstadnas, under det att den framkallade vär- 
men förloras förmedelst strålning mot rymden. Resultatet af 
beröringen af en högre och en lägre luftström af motsatta rö- 
relser är värmeutveckling och förlust af rörelsekraft. Enahanda 
är förhallandet, da en luftström rusar öfver jordens yta; endast 
en del af dess dynamiska kraft meddelas jorden, resten för- 
vandlas till värme. Icke heller kan jorden sätta luften i rö- 
relse utan att förlora vis viva, derföre att värme utvecklas un- 
der rörelsens meddelande. Den praktiske ingeniören känner 
bäst, hvilken stor förlust af mekanisk kraft är förbunden med 


196 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


alla operationer, då luftströmmar begagnas att meddela rörelse 
till cirkelformiga kroppar, eller då luft sättes i rörelse med luft. 
En cylinder med ojemn yta kan vridas på sin axel förmedeist 
én luftström parallel med tangenten, men kraftförlusten är oer- 
hörd. Afven kan en luftström framkallas förmedelst cylinderns 
omvridning, i hvilket fall en lika stor kraftförlust uppstår. Det 
var en tid, da vi icke kunde förklara orsaken till kraftförlusten 
under dylika operationer; men värme-teorien har kastat ljus 
öfver ämnet. Desto noggrannare vi verkställa våra experimen- 
ter, desto nöjaktigare utröna vi, att den förlorade rörelsekraften 
aterfinnes i det framkallade värmet. Hade LAPLACE vetat hvad 
vi nu veta om kraftens och värmets »convertibility», så hade 
han icke uppbyggt den falska jemvigts-teorien, hvilken är grun- 
den för Prof. LINDHAGENS sats, »att ingen atskilnad finnes 
mellan en vattenström och en luftström». 

Granskningen af en roterande cirkelformig kropps oförmåga 
att sätta en omgifvande luftmassa i rörelse — 1 sammanhang 
med den oundvikliga kraftförlusten och värmeutvecklingen, hvil- 
ken förorsakas, da elastiska gasformiga massor meddela rörelse 
till hvarandra, — har länge sysselsatt mig; och syntes det 
mig, för en tid, oförklarligt, att en konstant ostlig luftström, 
synnerligen i närheten af tropikerna, icke egde rum. Mina eva- 
porations-experimenter förlidet år, hvilka bland annat bekräf- 
tade, att solen förmar under 12 timmar afdunsta öfver 2 skaål- 
pund vatten för hvarje qvadratfots yta, stå i nära förbindelse 
med problemets lösning. Denna betydliga evaporation, hvilken 
öfver en yta af endast 100 fots qvadrat uppnar 20,000 skal- 
punds vigt hvarje dag, uppstiger från hafsytan fördelad i sma 
partiklar, hvilka genomtränga luftmassan. Dessa vattenpartiklar, 
innehafvande samma rotationshastighet som jordens yta, med- 
dela densamma till luften och upphäfva derigenom den ostliga 
luftström, hvilken annars skulle herrska. 

Betrakta vi nu grundligt jordens och den öfre luftström- 
mens oförmåga att meddela hela den nödiga ökningen af rota- 


tionshastighet till den från polerna strömmande luften, så kunna 


ERICSSON, SOLVÄRMENS INFL. PÅ JORD. ROTATIONSRÖRELSE. 197 


vi förstå, på hvad sätt rörelsekraften af det vatten, hvilket ut- 
tömmes af de mot eqvator löpande floderna, försvinner, sedan 
detta vatten blifvit upplyftadt i luftkretsen förmedelst solens in- 
flytande. 

Våra föregående beräkningar tillkännagifva, att retarda- 
tionskraften af det mot eqvator uttömda flodvattnet förorsakar 
en förlängning af seklet något under 14 sekund. Att denna 
retardationskraft icke minskas af det till Ishafvet, af de stora 
Asiatiska och Nordamerikanska floderna förda vattnet, förkla- 
rades uti mitt förut åberopade meddelande. Men utom denna 
vigtiga omständighet, att jorden icke emottager någon kompen- 
serande rörelsekraft från dessa floder, kunna vi tydligt demon- 
strera, att, emedan vattnet, hvilket de utgjuta i Ishafvet, icke 
evaporerar förr än det nått ett läge omkring 10” närmare eqva- 
tor än centra af flodområdena, uppstår af denna orsak en 
ganska betydlig retardationskraft. Det är icke min afsigt att 
vid detta tillfälle framlägga de uppgjorda tabellerna öfver de 
sistnämda floderna, eller beräkningarne rörande de hafsströmmar, 
hvilka dessa floder förorsaka. Arbetet, ehuru icke fullkomnadt, 
är dock så vida avanceradt, att jag utrönt, att seklets förläng- 
ning af den ifrågavarande orsaken öfverstiger + sekund. Beräk- 
ningen är grundad på det antagandet, att nederbörden å de mot 
Ishafvet löpande flodernas bassiner är 20 procent mindre än 
norra delen af Mississippi. Möjligen är äfven en sådan neder- 
börd öfverskattad för Mackenzie-floden, men för Jenisei och Ob, 
hvilka sträcka sig till 47” latitud, är troligen förhållandet mot- 
satt. 

Alltså kunna vi antaga, att jordens hela flodsystem, hvilket 
beror af solens strålande värme, framkallar en retardationskraft 
hvilken förorsakar 21 sekunders förlängning af seklet. Vid för- 
sta paseende är detta en obetydlig förminskning af jordens ha- 
stighet, jemförd med den motverkande kraften, hvilken vi hafva 
beräknat; men om vi besinna den ofantliga vigten, och att klo- : 
tets hela massa roterar med en medelhastighet af 960 fot i se- 


Öfvers. af K Vet.-Akad. Förh. Any. 27. N:o 3. 6 


198 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


kunden, samt att följaktligen den omnämda retardationen, obe- 
tydlig som den synes, dock fordrar en motverkande kraft af 
30,000 millioner skålpund med en hastighet af 60 fot i minu- 
ten, så är det bevisligt, att inga andra krafter än luftens mot- 
stånd eller flodvattnets och hafsströmmars inverkan kunna fram- 
kalla en så ansenlig retardationskraft. Som den förstnämda af 
dessa motstandskrafter öfvervinnes till större delen derigenom, 
att det af solen upplyftade vattnet meddelar den bristande rö- 
relsehastigheten till luftmassan, på sätt allaredan är förklaradt, så 
följer, att flodvattnets uttömmande emot eqvator och hafsström- 
marne äro de hufvudsakligaste verkningar, hvilka åstadkomma 
rotationshastighetens minskning. 

I största korthet får jag tillkännagifva, att enligt under- 
sökningar, hvilka nu sysselsätta mig, det meteorvatten, hvilket 
föres från de ängbildande eqvatorialtrakterma till södra Ocea- 
nens aflägsna delar, förorsakar under dess rörelse mot eqvator 
för ersättandet af evaporationsförlusten inom tropikerna en re- 
tardationskraft mångfaldigt större än hvad föregående beräk- 
ningar visa. Följaktligen, ehuru dessa redogöra för endast en 
femtedel af rotationsrörelsens iakttagna minskning, så tillkänna- 
gifva de omnämda undersökningarne, att orsakerna till nästan 
hela retardationen möjligen komma att blifva nöjaktigt demon- 
strerade, sedan man tillagt tidvattnets (af Herr MAYER så högt 
öfverskattade) hämmande kraft. 

"Med anledning af det föregående får jag åter fästa astro- 
nomernas uppmärksamhet vid solens inflytande på jordens rota- 
tionsrörelse; fullt öfvertygad att, sedan ämnet blifvit tillbörligt 
oranskadt, man skall finna mina beräkningar tillräckligt nog- 
oranna för att afgöra frågan, huruvida solens strålande värme 
framkallar krafter, hvilka kunna så betydligt ändra jordens ro- 
tationshastighet och dygnets längd, att derigenom den iakttågna 
accelerationen af månens medelrörelse kunde förklaras. 

Uppmaningen till astronomerna, i mitt föregående medde- 
lande till Vetenskaps-Akademien, att »rikta sin uppmärksamhet 
at detta håll», hade visst icke för afsigt att anförtro åt dem 


ERICSSON, SOLVÄRMENS INFL. PÅ JORD. ROTATIONSRÖRELSE. 199 


den praktiska frågan — sjelfva retardationskraftens undersök- 
ning och beräkning. Denna fråga kan bäst besvaras af ingeniö- 
ren, enär detaljerna komma alla inom hans område. 

Mycket återstår att undersökas, men undersökningarne äro 
af sådan beskaffenhet, att astronomen bör öfverlemna dem åt 
ingeniören. 

Så osvikliga äro enligt mina åsigter de föregående beräk- 
ningarne, att jag nu dristar pasta, att, hade man icke upptäckt 
att jordens rotationshastighet småningom minskas, vore detta 
ett tydligt bevis, att observationerna icke varit tillförlitliga. 
Atvenledes är den slutsatsen oemotståndlig, att, så framt hafven 
icke försvinna eller solens strålande värme minskas, jordens 
rotationsrörelse kommer att upphöra. Den fullkomliga öfverens- 
stämmelsen mellan hastighetsminskningen och den retarderande 
kraften bevisar, att jordens rotation icke föranledes af någon 


kosmisk orsak, utan beror allena på den ursprungliga rörelsen. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. från sid. 182.) 


Från Societe Imp. des Naturalistes i Moskwa. 
Bulletin 1868: 3—4. 


Från Naturforscher-Gesellschaft i Dorpat. 
Auchiv. Serie 1. Bd. 4: 2. 


Frän K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. 
Monatsbericht, 1869: 7—12. 


Från Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen. 


Abhandlungen, Bd. 2: ı. 
Bastian, A. Ein Besuch in San Salvador. Bremen 1859. 
Bericht über die 22:e Versammlung Deutscher Naturforscher, in Bre- 
men 1844. 
Buchenau, F. Die. freie Hansestadt Bremen. Brem. 1865. 8:0. 
Flora Bremensis. Brem. 1855. 12:0. 
Focke, G. W. Die Krankheit der Kartoffeln im Jahre 1845. Brem. 
1846. 4:0. 
= UH 07Physiologische Studien, H. 1—2. Brem. 1854, 57. 4:0. 


200 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Reitlinger, Neumann und Gruner; Johannes Kepler., B. 1. Stutte. 


1868. 8:0. 

v. Ronzelen, J. J. Beschreibung des Bremer Leuchtthurmes. Brem. 
1857. 4:0. i 

Biographische Skizzen Bremischer Artzte und Naturforscher. Brem. 
1844. 8:0. 


Treviranus, L. ©. Die Lehre vom Geschlechte der Pflanzen .... 
Brem. 1822. 8:0. 


3 smäskrifter. 


Fran Schlesische Gesellschaft i Breslau. 


Jahresbericht, 46. 
Abhandlungen. Abth. f. Naturwissenschaften, 1868/69. 
» Philosoph.-Histor. Abth. 1868: 2; 1869. 


Från Observatorium i Breslau. 
Galle, J. G. Grundzüge der Schlesischen Klimatologie: Bresl. 1857. 
4:0. 
— — — Über die Verbesserungen der Planeten-Elemente. . . 
Bresl. 1858. 4:0. 
8 småskrifter. 


Från Senckenbergische Gesellschaft i Frankfurt a.M. 


Abhandlungen, Bd. 7: 1-2. 
Bericht, 1868/69. 


Från K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen. 


Astronomische Mittheilungen, H. 1. 


Från Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig. 
Preisschriften, N:o 14—15. 


Från Astronomische Gesellschaft i Leipzig. 


Publieationen, 9. 
Vierteljahrsschrift, Jahrg. 4: 1-4. 


Frän Författarne. 


Thorell, T. Om European Spiders. Ups. 1869—70. 4:0. 

Coquand, FH. Synopsis des animaux et des vegetaux fossiles dans 
les formations secondaires de la Charente . . . . Marseille 
1, or 

v. Littrow, ©. Uber das Zurückbleiben der Alten in den Natur- 
vissenschaften. Wien 1866. 8:0. 

Morse, 8. F. B. Examination of the telegraphic apparatus . . . m 
the Paris universal exposition. Washingt. 1869. S:o. 


201 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 3. 
Stockholm. 


Undersökningar rörande Djurens historia. 


Af J. G. H. KINnBERG. 


5. 


Ossa metacarpi et metatarsi. 
Hipparion. Equus. 


[Meddeladt den 9 Mars 1870.] 


I det föregående!) hafva vi försökt framställa utvecklin- 
gen, proportionerna och variationerna hos ossa metacarpıi och 
metatarsı af Pecora. 

Det vore af stort intresse, att utröna, huruvida analoga 
förhållanden äfven hafva gjort och göra sig gällande hos samma 
delar af andra djur. De stora svårigheter, som möta samman- 
bringandet af ett tillräckligt stort material; inskränker i betyd- 
lig mån dessa forskningar. Då vi emellertid ega att tillgå en 
del preparater af Häst, och af Herr Professor ANGELIN fatt 
till begagnande mottaga en större samling af Hipparion från 
tertiär-lagren vid Pikermi i Grekland, hafva vi trott oss böra 
meddela en framställning om undersökningarna rörande dessa 
djur. 

Hipparion egde, såsom bekant, utom de hofvar, som mot- 
svara dem hos Hästen och Åsnan, jemväl bihofvar, hvilka 
voro mindre och något högre ansatta. Till funktionen mot- 
svara de biklöfvarna hos åtskilliga Pecora, och bildningen af 
ossa metacarpı och metatarsı öfverensstämmer ibland dessa 


mest med dem hos Tragulus ?), som har likasom Hipparion 


1) K. Vet.-Akad. Förhandl. 1869. 
?) KinBERG. Monogr. zoot. I p. 20 och 28. 


202 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


både basis, corpus och capitulum hos de så kallade florett- 
benen (Me?, Met, Me, Mit), under det att capitulum 1 dessa 
saknas hos nu lefvande arter af hästslägtet. 

I afseende på dessa delars homologi öfverensstämmer Hip- 
parion dock närmare dels med Polcwotherium under Eocän-tiden, 
dels med Zrhinoceros, hvilka äfven ega de nämnda metacarpal- 
och metatarsal-benen fullständiga. 

Angående de motsvarande benen hos Hästen och de öf- 
riga däggdjuren äro åsigterna mycket delade. Med förbigående 
af de allmänt kända äldre asigterna, sammanställda af MECHEL !), 
få vi endast anföra följande. Prof. F. SUNDEVALL ”) har utta- 
lat samma äsigt som MECHEL, att Hästens tå motsvarar 
tredje tåen hos djur, som hafva fem dylika. 

JoLy et LAVOCAT 3) betrakta det inre florettbenet så- 
som det första, det mellersta metacarpal- och metatarsal-be- 
net såsom det andra och tredje, och det yttre florettbenet så- 
som det fjerde. 

ARLOING ?), hyser hufvudsakligen samma asigt, som LA- 
VOCAT uttalat, och, anförande äfven Mr. GoUBAUX’S aåsigt, 
finner stöd för sin uti ett par anförda fall af missbildningar, 
det ena företeende en mindre bihof, det andra två nästan lika 
stora tar, nedifrån skilda till den första enkla phalangen. 

OWEN 5), FRANCK ®) m. fl., hysa samma asigt som MECHEL. 
Afven vi gilla densamma, hufvudsakligen på den grund, att hos 
Hästen diaphyserna af det mellersta os metacarpi och meta- 
tarsi uppkomma af ett enda förbeningsstycke och icke af två, 
sasom hos Pecora; att phalangerna icke heller under sin tidi- 


gaste utveckling uppkomma af flera än ett longitudinelt stycke, 


1) Syst. d. vergl. Anat. II. 2. p. 398. 
2) Om foten, Stockholm 1845 p. 49. 


3) A. LavocAT, Rech. comp. sur les pieces osseuses composant la main et 
le pied de ’homme et des prineipaux mammiferes. Toulouse 1855 p. 13. 


2) Contribution å l’etude de l’organisation du pied chez le cheval, i Ann. de sc. 
Nat. V:e Ser. Zool. 1867. T. VIII. p. 56. pl. 1 et 2. 


5) On the Anatomy of vertebrates. London 1866. I. p- 309. 
6) Handbuch d. Anatomie d. Hausthiere. Stuttg. 1870. p. 269. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 203 


samt emedan Zipparion bildar en form emellan Hästen och 
Palwotherium, denna och Rhonoceros ater emellan Hipparion, 
Sus, Hippopotamus och Elephas. 

Vi anse således det inre florettbenet för det andra os meta- 
carpi (Me?) och metatarsi (Mt?) det yttre för det fjerde (Met, 
Mt*) och det mellersta, största, för det tredje (Me?, Mt2). 


Angående Hästens utbredning uti äldre tider få vi här en- 
dast 1 korthet anföra följande: 

Den förekom vid tiden för bengrottornas bildning i Frank- 
rike, fastän på vissa ställen sparsamt !). 

Under stenåldern uti Schweiz förekom den der mycket 
sällan ?). 

Uti Kjökkenmöddingarna i Danmark förekommer den icke. . 

Uti Sverige förekom den icke sällan under stenåldern. 
Florettben isynnerhet af bakre extremiteterna användes ofta 
till prylar och de stora metacarpal- och metatarsalbenen an- 
vändes till skridskor. Ehuru detta äfven skall hafva egt rum 
1 senare tider till och med uti mannaminne, utvisa benens be- 
skaffenhet en hög ålder och spår efter dera använda verktyg 
likna hos somliga fynd dem, som förekomma efter användning 
af stenverktyg. Uti grafvar från stenåldern uti Skåne och Små- 
land hafva ben af Häst blifvit funna, likasom uti sådana från 
brons- och jernaldren, såsom t. ex. uti högarna vid Gamla 
Uppsala. 

Några författare anse, att Hästen förekommit vild uti 
Sverige samtidigt med Dos primigenius. Vi hafva icke fun- 
nit nagra facta, som bevisa riktigheten af denna mening. Spår 
af Hästen borde då äfven hafva förekommit uti Kjökken- 
möddingarna i Danmark, der sådana helt och hållet saknas. Att 
den deremot förekommit förvildad eller halfvild på flera orter, 
är intet tvifvel underkastadt. 


!) F. GARrRRIGouv, Bull. d. 1. Soc. d’hist. nat. de Toulouse 1867. — Age du 
Renne dans la grotte de la Vache. Ann. sc. nat. V:e Ser. T. VIII. 1867. p. 91. 


°) RUTEMEYER, Fauna der Pfahlbauten. Basel 1861. p. 122. 


204 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Uti Stockholm hafva vi funnit om ock sparsamma lem- 
ningar efter Häst från äldre tider. Ett dylikt ben företer mär- 
ken efter hugg, som svårligen kunnat åstadkommas med vanliga 
äldre metallredskap. De hafva blifvit funna jemte ben af Hjort 
och Nötkreatur från stenåldern, men till följe af lokalens be- 
skaffenhet kan dock icke deraf med bestämdhet slutas, att de 
lefvat samtidigt. 

Vid en under denna vinter uti Skara företagen gräfning 
iakttog Lektor FORSELL lemningar efter träbyggnader under 
nuvarande jordytan, äfvensom att der förekom en mängd krea- 
tursben. Vid. besök på platsen funno vi dylika lemningar 
sträcka sig till ett djup af 123 fot under den nuvarande jord- 
ytan, och liggande på ett djupt lerlager, som oaktadt inga 
hafssnäckor deruti funnos dock syntes vara glaciallera. Uti 
detta lager af dy och mylla med ofta väl bibehållna organiska 
lemningar funnos underst på leran ett fragment af ett flint- 
redskap och ben af flera husdjur. Lagret af mylla var icke af- 
deladt genom några tydliga gränsor. Ytligast förekom ett 
mynt från Drottning Christinas tid, och en söndersprängd ka- 
nonkula. De ben, som förekommo, hafva tillhört Katt, Hund, 
Hare, Fär, Get, Nötkreatur, Svin, Häst, Höns, Gäss 
och Ankor samt nagra arter af fiskar. Deremot erhöllos vid 
mitt besök på plattsen inga ben af någon Cervus. Sedan gräf- 
ningen, som med intresse följes af Lector FORSELL, blifvit full- 
ändad, torde vi fa tillfälle, att närmare anföra det, hvartill 
dessa för vårt ämne vigtiga fynd föranleda. 

Vid gräfningen uti hamnen vid Ystad erhöllos en mängd 
ben af hvarjehanda djurslag jemte åtskilliga kulturhistoriska före- 
mal. Rectorn Dr. N. BRUZELIUS har till Veterinär-Institutets 
museum välvilligt skänkt en del af den tillvaratagna samlingen. 
Den återstående delen deraf lärer hafva blifvit skänkt till 
naturhistoriska museerna i Lund och Köpenhamn samt till ele- 
mentarläroverkets museum i Ystad. 

Som vissa husdjur på Island äro af mycket intresse 


dels såsom insulära dels såsom afstammande från de skandina- 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 205 


viska och af vigt för jemförelser med dessa från bäde forn- och 
nutid, hafva vi i det följande begagnat ett skelett af en hingst 
från Island, hvilket blifvit oss välvilligt meddeladt af Dr 
KRABBE 1 Köpenhamn. 

Det sterila sto, vi här nedan anföra, var från Färs härad i 
Skåne, men tillhörde under många år en landtbrukare i Småland, 
och var der under 19 år ett utmärkt arbetsdjur. Uti sterilititeten 
se vi en af de förnämsta orsakerna till den starka byggnaden 
hos detta djur, som dödades för två ar sedan i en ålder af 


213 år. 


206 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Tab. 84. 
Ossa metacarpi, 
Hipparion primigenium. 
Aldre individer. 


| N No | oe em ale oe 

Praepa- EEE ae | SI Sa 
ratets | Bredd. Redu- Be BE 
Me. And) AE ENE cerad | ; R 

| | To | fåne | en. | capi- 
Basis. | Corpus. | Capit. | lang I Bredd. | tuli. 

| m.m. | m.m. mm. | mm. Me Ts, m.m. 

I Biker a ea er © 
2 en „aa a ee ae ir — | 

3 ee SA 201 | 37 200 EO Eee 
Se) » €& ho HR |A 3 = I ÄB) = I = 
Sb RA Bra 0245| 5 | 186 = | 
ar AR ER 2| 205 | 37 a OBE E AE 

5 Ey ASA Sr 206 | 42 aka ii Be = Ja 
(EG DR ik al2206, | 2a Sö SS Kos a 
ie PER CR MW a ao a6 1:38 
Bi De AR AR | 207 | 86° | 245 | 32 | 84 | = | 265 
1199 en. 208 634 722,5, W307 920 m A 
1710 a 210m 37 2225 SLAG | = | 2 
FOT el... a MO | Ay | Fer BD | Bö = | V 
| 32 DR ee SN 210 all oo DÅ 28 12 NE HT 
ee NLA Ga MO | AN RA — 16 | — |: — 
| IB N oo ot MO | AN IM — ı BIT | 
Se m Me Le res 205 7 AO BRT = | BR 
13 a NER EN G.ÅM 212 SAL | 23 = 9.22 ker: >—Z 
13b IV a (Eh och DIG | 40 29 Com Tea! = — 
14 Er 2) 2137| Be 22 | cal a0 = | 0 
15 Do... ala | SA os Mona as 

| 16 Re a FA | Få JANA 330 ng re 
TE SARAS AB Ar | ee 
17 ER Na AM | 40 | Mo | = le | -—- 
18 SANN [ERE ae zur eo | TA = | 30 

| 8 DIR: 0 az) 28 | MI Eee = | MM 
20 SR a 21223. 360 23. |97 , 0 — 
21 > ee ee ee ER 
la RN As DOT So So (ESR TSG DM RES re 
22 2 ge ee ee lc — I 9 
DS EN N - li - | I 8 |1- a) 7 
De 10 - | = | 3 I 8 = 29 | 24,5 


!) De med G. betecknade praeparater äro här anförda efter GOUDRY, Anim. Foss. 


— Det här begagnade species-namn synes vara äldre än H. gracile. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 207 


Nunna variationer hos ossa metacarpi af 


Tab. 85. 


Hipparion primigenium. 
Aldre individer. 


A MB ;Ö aD RE, i 
1 BEN A | ee zn 
oe Bredd. | Reducerad längd. 
läned. Basis Corpus. | Capitulum. L=0 

m.m. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. 
oe 1.0 aan ia, a, pa 
2012| 3215372 18,51726 1.297 737 | 31,5 so N Ta 0,8 
2021— 393|—- | -— 0 | — I - | 36 |1— |63|—- | — 
2015 ı-— -— 13 | — | - | — a = 8160| — 
ie ee =S) =E1=0 yo = 
206 | 42 43 180 Fler IS 38 | 1 | 6,54 OA 033 
2007 138 I 27 73251705180 | MI ANS | 8 0 
208 | 3 = |= | BI El LO nd fn fre aa — | 
210|37 | 45 | 8 | 245| 35 | 1051 30,5 | 38 | 7,51 6 8,6 | 26 | 
211) = ı | (305) TEEN \—- 9 = | = | 
212 | 34 40 DE m232 DV 6 | — — | — 1 7,31! 922 191 
2 ee ee ee ao 
Dar Bar ns a 
215 | 37 40 3 | SL 32 8 I — — 6,72 | 8,96) 2,24 
2 | | ee 
Zl 88 NS SN 8 EES 
AN Sö) = BIS EEE ESA TA 
2a SST ar re ET STR OS EO i 
2251 - I Bj |— 123 | — 13 — | |8 | FEN 


208 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Tab. 86. 


Ossa metacarpi. 


Equus caballus L. 


Unga individer. 


I 


| Nasen TG 
[Praepa- Roc er 
ratets ne a Bredd. Redu- e ar Ba 
| MR, Mer Längd. | | cerad = it 
| | Basis. | Min. | Capit. | längd. | Breda. A, 
| m.m. | m.m. | m.m. | m.m. 1=C, m.m. | m.m 
1 13 dagar. Med epiphys 215 | 83 HN 1 
Utan » 188 j 2 = 2 12) =) 
2 — Med » 225 8,7 2 
ns a ar | as | arı| ge Fans] 32 
2 |@ & män, ARDDos:oac of ; | | | | 
Med epiphys) 240 | 83 | 
ee u a 
Tab. 87. 
Ossa metacarpi. 
Equus caballus L. 
Åldre individer. 
ATT BI N REGN 
Praepa- Rn. az . 3 So na 
ratets 03, ACE Bredd. Redu- m ie 
| AR kr Se Läugd. LEE | cerad | m | ae 
Basis. | Min. | Capit. | längd. Breda. | tuli. 
m.m. | m.m, | m.m. | m.m. |1= &) m.m. | m.m 
11 KG 1 and CB m Ss oe oe 32,5 | 24,5 
O2 | Island. ER AR N ol 1 | BO 30 45,5 | 65 | 44 30,5 | 
Sn Geitland ern nos ed 28,5 | 44 6,98 | 40 32 
3a | Skåne, stenåldern 3).....| 200 | 44 | 30, 4 , 67 41,5| 34 
4 I Skåne, torfmosse ?)...... or 25 | | MM 6,5 | — 34,5 
5 | Stockholm, N:o 84... .. 210 | 49 | 325 — | 65 | — | = 
6 |Småland omkring år | | | 
| (ERS GG OL N a bg | 215 ABB | 335) 47 6,6 |) 44 35,5 
1) Veterinär-Institutet N:o 246. 
2) Veterinär-Institutet. Gamla samlingen. 
>) Nationalmuseum ur en graf. Thorseke. 


4) Nationalmuseum. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 209 


Cal DE (EEE TEEN EG 
ag Race, Ålder | Bredkil. | Redu-| Sutur- Diame- 
HM. FER TSAR LL LER Rn cerad | SR en 
| Basis. | Min. | Capit. | längd. IB redd fl 
| m.m. | m.m. | m.m. | m.m. 1—=C. m.m. | m.m 
7 Stockholm: N:o 34 ..... 217 | 49 83,5 | 48 65 | 47 35 
8 |Norrland (?). Exostoser | 223 50 34 56 6,6 | 45 | 37 
I » » 220 | SS | RA | 5% 6,3 | 55 38,5 
10 Stockholm N:o 34 ...... 152509 02527 7784.21 52 6,8 | 48 37,5 
11 | Norrland ?). Exost....... 23000 547778677 758 6,4 | 50 39 
IDRISverige... nee 231 DD I SR | 3 I or 15010 | 
13 | Norrland (). Exost....... 2330 ESC Fası SE oe Wa ee 
14 |Färs härad, Skåne ....Q 234 51 34,5 | 51 6,38 | 47 31,5 
1 ISverizen ASS 234 | 51 35 51 6,7 | 48 37,5 
16 | Norrland (?). Exost....... 280 I 88 | 85 | I | O8 | 50 | MA) 
m. >» SA. 280 | Hol HM | 32 BA Slo Bj 
18 | Uppland, Landrace ..”| 240 55 | 35 59 Bol 40,5 | 
HOME [SVEni SEJ. tdi. be one 25) 920 3350 kk AN Are 10 
20 | Norrland (?) Exost. ..... 245 60 | 86 53 63 | 32 40,5 
Zn Arab: 28... 4:0. ER, | 248 | 56. | 34 55 IB | AI | 88 
SMR Ssverige he 20 | || del | © 
DI ER el EN 28) 30.180 56 6,9 | 52 40,5 
Old, Ne OR ae LSS EL REA, 252 | 80 | Dh | 88 Öv 05300 3 
3 | heil. RR I | Ei a SD | fa 
SÖMN ISversen a 261 67 | 44 65 99 0631524745 
27 I ER Es bag AG BR 212 62 | 40 63 68 | 61 44 
28 |Skäne. Skridsko?) ..... c200 | 49 | 23 NEE EN | 
29 » JANIS 5) re, c215 28 = döda AR 
30 » Hammarlöf ?) | — en, 29 NN DG Alt 
al » Torfmosse ?)y 240 2 I = 6 Er 
32 » » =) oseli a ie Lee a a li lee — 


!) »Med skelett af Vildoxe». Nat.-Mus. 2549. 
2) Nat.-Museum. 


210 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Tab. 88. 


Funna variationer hos ossa metacarpi af 
Equus caballus L. 
Åldre individer. 


A B C D i E | 
1 21 BA EN BETREIBER FR ee 
u Bredd. Reducerad längd. | 
längd. Basis. | Corpus. | Capitulum. Zi 


m.m. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. 


108. vos a N en ee 
Bee ON ea | | 
5-85 - 0 — |M|— — | | 698 — 
200411200 ASTRA a er ee Er er > 
Foo ae ars | | a) ra] GSR NA 
a NANA RR | EN RE | 
as) Ba aa el Ra 
sär RS een | 
2 MER ee Re | ea Sl | 
er RE Re ee en 
230 | 52 | 54 a2 || a 1 | 64| 68 | 04 
Be ee ee ker ae ee ee) 
a BORA ra | ne An RE 
232 51 11518 Of I DN 0512 1.071200) 0: Oi 
9337| | 55.17 ee ss ee SAN 
RS a a a a 
| 240 | — 155 | -|- 5 — |-|5|-|6e)- | - 
| 245 | 52 160 | 8|35|36 | 25152 | 53 | 1 | 68\ 7a | 05 
| FSE 561, SN FS Be er 
| 20 1056: 56, | 0 NANA | 2 I 88 la eo 
I as || zer GA ka) 1 SNS ING RR 
2 I le 10 18 4 8 | 5365. | 12 | 5,9 | 75! 135 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 211 


Tab. 89. 


Beräknade variationer hos ossa metacarpi af 


Hipparion Primigenium. 


Aldre individer. 


BETT BUG HF 


A B C D 

1 2... 8.) Are a oe ee 
Abso- Bredd. Reducerad längd. 
lut - AR S 
längd. Basis | Corpus. Capitulum. AR 
m.m. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var 
ee ae) ® 
Al 232351 FR 1673122272927 7221230586 6 (6,0 RI 22 
202 | 33 | 39 8 1122| 80 I I | 80 | 80 6 673) Mus) 02,45 
203 | 33,5 | 40 6,5] 22 | 30 & HAN 36 6 6,75 9,64 2,89 
204 | 33,5 | 41 75] 22 | 80 3 | 80 | 80 6 (8 | HI 228 
205 | 33,5 | 42 SO) 22 | BV & | 20 | NS AD re Ma 2 
206 | 33,5 | 43 DD 226) BLS) 9 30 | DS 8 | 6,54| 9,16| 2,62 
207 | 88,5 | 48,5 | 10 | 22,5 | 32 9.220273 8 ÖN DIN AA 
208 | 34 | 44 10 | 22.51 33 | 10,51 30 | 38 8 6,301 aA 2294 
209 | 54,5 | 44,5 | 10 | 23 | 834 ı 11 | 30,5 | 39 an | AN 2 
210 | 34,5 | 45 10.511237 7857127178055 JA) 9 6 | wit 
211 | 345] 45 | 105123 | 85° 12 51.40 9 6 MAN 352 
212 no | 45 IDR 735 122 HL | al) 9 6 Cha SE 
As | BA | AD ar ee | AV 9 6,1 | 9,26| 3,16 
214 | 86 | 45 0 128 | 85 | HA I ÖL | 40 9 Öst | 9,32 DA 
215 ı 86 45 2 1 28 | 8 I SM |D 9 ÖN ROS ISIe 
216 | 86 | 45 I 1 23 | om 1 12 SM | 40) 9 (GD HAN 1382 
217 | 36 | 45 923778: 1a of SL | AM 9 GY | VAN 
218 , 36 | 45 95 2a | RN | 2 DL 710 9 ber 5 Sa 
219 | 36 | 45 0) 2 | a | Aa | Sul | 40 9 6.3) | 9,5 78.2 
220 | 36 | 45 2) 1 IN IH er | AD 9 (3 | VG 
22121736 745 Oo oo AN DA AO 85| 6,3 17 9,6 | DD 
222. |.36 45 Os E29 E35 I E32 10 8 6,3 | 97 | 34 
223 | 36 | 45 IE 723 NS 01221732755 0 7.91, 6.20195110.3:9 
224 | 36 | 45 Ss) 2 SÖN ll a 7 6,20 VS DIR 
225 | 36,5 | 45 851 24,5 | 35 | 105| 33 | 40 71 GAN Ian E28 
226 | 37 | 45 8717267785 9 | 33. | 40 7 88 rl JA 
1) Obs. Minimitalet 21. Tab. 84 N:o 23. 


2) Obs. Minimitalet. 28. 


Tab. 84 N:o 23 och 24. 


212 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Tab. 90. 


Beräknade variationer hos ossa metacarpi af 
Equus caballus L. 
Åldre individer. 


D E 


B C | 
1 DU REIN re a a ee. Dr I 
an Bredd. Reducerad längd. | 
längd. Basis. | Corpus. . | Capitulum. SEIN; 
m.m. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. 
168: 1733 | SE] el Ne or RER aan el a ae ee ee 
a RR 5 ee ee. — 
19671774 750.17 60 NS Oj a le a ee ar ga 
197 | 4 |50| 6 90) = | == = 
as 922 501 Kor 2 050 a as ee ee Fre 
ROS 1700 50 el SO ee rn ee 
200, 227 1750.12 262725 7301 m 2 aa or er >, 
2010107425 502 22522532 E32 1 2 sa) San I a 
202 23 1a | 8 | 45 — | | = 
203 23 |31. | 8 45 | = | >) = 
204 | KT | © | 45 EE he 
205 | 22 ale I 7S 45 Sn I 
206 a3 |831 | 8 | 45 Se - 
207 | 23 | | © 45 Zul | 
208 3 || © 45 — li | — 
209 2 | 3 | 8 45 = | — | = 
210 1% 23 |32,5| 95 45 65, u 
ek SÖS etsas | ll lee 
2 el 25 SR zo Amar 
213 (el | 56 | BEA TN 
214 27 | 8325| 55 | 46 le) — 
215 28 | 3225| 45 | 47 ab: RON RE 
216 3 47 SER 
217 33 5 | 48 ES RR ER 
218 33,5 BE KERN SR 
219 33,5 | = SINAN RAL 23 
220 | 33,5 | | | a 
221 35,5 SS ee use 
229 ) 33.5 J ESR Ra 
2230 0502052093 34 51. | 56. | 5.0 ee 
Jol 30 E52 ANS KR 515, (456 ee 
>» a0 | ae a | 
226 |51 5 | 2 (8 35 bean ae | SEN 
227 | 51 | DISA St | Bee 
23|5|58 2||” 355 en u — 
229 0510532100 35.5 le 0 a re ee 
230 Se es 36 Sl ac ee re 
a a | 4 36 88 5 || 
232 en 37 Bes | Ze 
233 | 51156 | 5 || 38 HR LBS Te a Fe 
20 ÖL ei 38 BG N ee SE ER 
235 152 56 A&M (3 Da _ 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 213 


A B C D Er 
1 » | 8 Pe) Seiner 
go Bredd. Reducerad längd. 
lut = Sp 
längd. | - Basis | Corpus. | Capitulum. Be 
m.m. | Min. | Max | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max Var. 
236. | 52 | 36 | al 8 all ll 
237. 1,.522.0°56 4 | Da a 
238 | 52 | :56 4 || ao ee 
2597 1527156 4 | Sö ES ENE EN 
2401 52 | 56 | al ER DE TR 
21 | 52 | 56 | 4 © | ale SN 
DD E52 57 5) 52 | = | = | = 1= = 
243 | 52 | 58 | 6 SSA RES. ING fer et: 
2 EA EG UL Or EG nn fn AE 
245 | 52 | 60 | 8 | LEN Neon a ee Ro 
265 ||,88 1 @0 7 er) > 58 | =) = = =" f= 
247 | 54 ı 6016| 34, i 53 -—ı—- | - — = 
248 | 55 | 60 5 | 34 I 3 | = | > | =|= = 
ZU) a a SN ee er 
250 | 56 | 60 4 | 35 | 3-11 |— — 
31 | 88 I 60 al | FE RAL ES NN 
ae ae 
261 | 57 | 67 | 10 | 26 | 4 8 | 36 KR 7 13 
272 ! 62 6 5 402174427292 17632076952 722 = — 
lan. PI 
Ossa metatarsi. 
Hipparion primigenium. 
Aldre individer. 
x al er er ne 
re pa Sutur- 
ratets Bredd. Redu- ke Diame- 
HM. Längd. cerad | ÖR ter | 
Basis. | Corpus. | Capit. | längd. | Breda | capit. | 
m.m. | m.m. | m.m. | m.m. 1=C.| m.m. | m.m. | 
Il | IPNERGPTON soovcasoc G.| 232 44 32 — 7123| — — 
2 BE ET A | 282 42 32 38 6,6 — 3l 
3 SEE EE 0 a a ea er 
| 3a DR ERBE ER c234 — c36 — 1 c6,5 — — 
| 4 Dr Sen 235 | 40 31 38 7,6 | — | c33 
D TEE) SO AE 236 | 40 32 er | 
Or 2. Baer | 7 ey 
IBAN, VER eg 239 | 47 | ne — | — 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 202 EN:0, 3% H 


214 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ala lo le « 
RIS pas Sutur- |. 
ratets Bredd. | Redu- Arie Diame- 
AB: Längd. | | cerad | OR ter 
Basis. | Corpus. | Capit. längd. Bredd capit. 
| m.m. | m.m. | m.m. | m.m. 1=0.| m.m. | m.m. 
3 [Pikormi...... & 20 | 40 ao Foo De 
De SR SSE 240 38 28 36 8,6 87,5 | 30 
0 DE LE SR ER 240 89,5 82 39 U 42,5 | 32 
11 Da DE ER 240 43 32 39 UD 43 89,5 
12 DT are RO G. 217242 3 24 — 10,08] — — 
13 ee RR. 2 | 88 a (el SS I 
14 DR OSRRN SLRE 244 30 21,5 ol 11,5 35 27 
15 3 RE 244 — 26 34 9.4 36 32 
16 DR G.S 244 44 30 — 8131| — _— 
17 DR RER G.| 245 40 25 98 — — 
18 DIN ee 245 44 80,5 8855| 8 41 39 
19 N 1 a De c246 — 25 c32 | c98 30 al 
20 RN rs SRA SSA 246 36,5 27 36 91 — 32 
21 Re rer ba 246 | 43 30 39 8,2 40,5 | 33 
22 De Re 247 — 32 40 1,1 42 54 
25 SE Be RR 06 G. 248 42 29 — 8,05 | — = 
24 DD RE N LER. 249 54 23,5 30 10,6 al DU 
25 DEN os 250 54 24,5 32 10,2 33 28 
26 JAG TEE od 250 42, 5 28 39 8,9 41,5 33 
2 ee 250 38 29 39 8,6 35 28 
28 ANN RER 250 44,5 82 39 7,8 42 30,5 
29 I Nl ROSSO 291 38 24 38 10,5 — 29 
30 RE RER ER, 251 40 30 30,5 | 84 39 al 
öl > ee 6.7252 35 21 — 12 — = 
82 ÖR DE N Le 252 35 22 30,5 | 11,5 30 25 
33 ak Ban G. 2 258 37 25 — 10N2)2 a 
34 DR RR SVS let 254 30 22 c30 11.5 32 29) 
30 N RT ERBEN, 254 39 28 33 9.07 | 40 28 
36 DR År SEAT BUN UNS, De 200 | BIG 22 33 11,6 34 28,5 
87 DIEB RR G.@2 205 43 23 — 11,09 | — = 
38 VEN ER SRS 259 39 26,5 32 98 34 30 
39 De RA NTE RA. 259 40 35 u Te 0 Ls 
| 40 DT SER 2) 260 39 25 — 10,4 — — 
| PAA Ers KN SAR — 8D 24 | — — — = 
42 Dee ER — 41 30 — I — = == 
43 STA rr NN NNE — 44 315 — | — = — 
44 DT AR ER — | 44 3 | | — = = 
V N Som, 
2 
iR Bi fer 0) Ba “ 
Be 
NR re 
en! Kal 


OR DE 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 215 


Neal. 9% 
Kunna variationer hos ossa metatarsi af 
Hipparion primigenium. 
Gamla individer. 


A B | C ED E 

1 2 I SI 415 EI zee eko EE TER 
RE 3 ro dh dl Reducerad längd. 
längd. Basis. | Corpus. | Capitulum. ie 

m.m. | Min. | Max.| Var. | Min. | Max. | Var. | x. | Var. | Min. | Max.| Var. 
Ze | 52 5 — | 66 | To 065 
230 | 335 — 26 c86 | — | | 
136 | = | 40 | = | ID | = | = | = 1 LB) | 
| — oo -|2|1- —| Ba | 
259 || — el ee) — IANA ER EE 
239 | — | 47 | =] — 3) — I I — | Tat — | — 
240 | 38 | 43 | 51 26 132 | 6| | 81 28 | del LB 
2 | 8 | I I 1008| — 
euere | = (MOR) — 
22 ren A479 | 21,5) 307 85] 8 Sale 2% 
205 10m a AN AN DA TA — 18) de 18 
2369 | Sö AS | BN DINA 52 | rn Sten ESA 1l@ 
247 |] — | - -|- | 32 | — | — | Lo | 
248 | - 2 -ı - 129 — | | — 1 855) — — 
28) || el el Ze I I = =>: | | = 
250 | 34 | 44,5 105| 24.5) 32 | 7,5 IE Ze | RAA 
21 | SS 7405 7527172277507 265 2,11 84 [105 | 21 
2.52) | ee AN SN — BI 0,5 
258 | 87 | = | = = 1 == — [lösa 
2 11352 1,39 AN ANN 3 | %oz| 11,5 | 243) 
253 | 36,5 43 6,5) 2 3 | 11 | — I11,09| 11,6 | 051 
2592 73972107 717265 325 6 | 55| 797 98 | 183 
20 || 8) = =S Ae =|= 10a | — 


216 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


I 


Tab. 93. 
Beräknade variationer hos ossa metatarsi af 
Hipparion primigenium. 


Gamla individer. 


B D E 

DEN 39 ı TONER RN 1 
Also: Reducerad längd. 
on —— 6 
längd. Basis. Capitulum. ; 
m.m. | Min. | Max. | Var. | Min. x. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max.| Var. 
232 | 33 | 44 30 | 38 8 | 66 11 4,4 
233 | 33 | 44 30 | 88 & I OB TT) CD 
234 | 33 | 445 30 | 38 SI len AG 
235 | 33 | 45 30 :| 88 SE I GS Blalge EST, 
236 | 33 45,51 30 | 88 8 | ÖS | 11,2 | 4,6 
237 | 33 | 46 3021738 SE I Ge DIES N 
238 | 33 | 46,5 30 | 38 8 | 6,6 |1L3 | 4,7 
2) | BD | LV 307773851 SM ös |Ila | A3 
240 | 33 | 47 30 | 20) & IGT | lya bd 
241 33 | 47 30 | 39 9 | 6,7 5 | 4,8 
242 | 33 | 47 30: | 39 I Gu IS I 48 
243 ı 33 | 47 20 | 39 9 | 6,75) 11,6 | 4,85 
244 | 33,5 47 1 20 | 38 3 aa || 2 
245 | 34 | 47 80 I se HÅ ÅS Klee ON 
246 | 34 | 47 I 0 0 0 [756382 kula 9 
2172 RSA AR 30 I 40 | 10 | 6,9 |1l,s | 4,9 
248 | 34 | 47 30 ı 40 | 10 | .6,3 11,3 | 49 
249 | 34 | 47 30.) 4071) ID II BL 18591059 
250 | 34 | 47 30, | 0 | 10217 6,92 II 5 
251 | 345 47 0 I 0 UN TNA 5) 
232 SON KAN 3071. 402 UD NI 5) 
253, | SD AR 302 20 I UDI) 3) 
231239014 302), 24053 IM re DRS NT 
2590173020247 30 74107 MOI gon ILS AD 
250 || Ål Art 30,5, 40 SA Za AL 
257 | 375 47 31 | 40 IN dot ID | DS 
2538 | 33 | 47 31,5 40 85| 7,2 |10,25| 3,55 
2001 33,51 47 32 | 40 (I 76 ING | De 
260 | 39 | 47 32,5, 40 | Töl 7 l10. | 32 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 217 


Tab. 94. 


Ossa metatarsi. 
Equus caballus L. 


Unga individer. 


1 3 dagar. Med epiphys| 254 4 22 43 | 11,6 43 18341) | 


2 | Med » 264 | 22 I 
| Utan » 234,5 h 47 22 43 | \ 44 89°) 


| N | | | 
3 De man. Arab. ... oh on \ 49 24 AT | 11,5 \ 46,5 38,5 5) 


Tab. 95. 
Ossa metatarsı. 


Eguus caballus UL. 
Äldre individer. 


Prae- A 3 u | D |. | 
a Bredd. ı Redu- Su 'Diame- 
ets Lä d o d trak- > 

N. anSc. ———— ae ten. ven 
Basis. | Corpus.  Capit. längd. "Breda. | Spit. 
| | mn. | mm. | mm. | mm. 1=C. mm. | mm. 
a na es. NET. 200 dd 22 MA DI | Bel Ber 
EN IR förr sf dera od 244 47 27 43,5 | 9 45 327) 
2a | Småland. Stenäldern)..| c245 40 26 — | e94 | — = 
BE N || Mel = I ae EN 
e ERHOLEN, uk. ı 249 43,5 | 25 42-11 9,96) 42 33 °) 
Da RN SR 250 — 36 — 6,9 Lo — =) 
BRAT Stand u... A MN | 5 | BB | Mel IT As | 38 
bol | oM | | 2 | 4 | & | Bel BY 


1) V.-I. N:o 246; + o. mtce. N:o 1. 

2) V.-I. + o. mte. N:o 2. 

3) V.-I. 1869. + o. mte. N:o 3. 

”) V.-I. N:o 5. Tarsometatarsal-anchylos. >?) National-Mus. N:o 2,416. | 
5) Stockholm 3. ‘) Stockholm 30. 8) Stockholm 1. 2 N:o 104. 


218 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


i (ASA EB SKL EG LD SA EE wie 
Proepa- Sutur- In. 
ratets Bredd. Redu- nn Diame- 

5. Längd. cerad | ten. ter 
Basis. | Corpus. | Capit. längd Breda. | Capit- 
m.m. | m.m. | m.m. | m.m. 1=C. m.m m.m. 
To kl. | 265 | 50 34 50 | 7,8 | 455| 37,52) 
Tin) OYstad ne: 268 | AT | 30 | 48 | 89 | a6 1.05 3 
8 | Färs härad, Skäne. | 
STEKER a I FI | SMS) M | SF | IM VAODS 
RN (TER IE IRAN Ta oz 50 32 56,5 | 86 | 52 | 44 
NÖ | DEOSNORTss0000050000c | Sm | 52 32 BB | 87 | 49 |40 
11 SR. on | DU 33 oo ee 
112 | Ina ,.,0008500002000 283 22 E38 52,5 | 86 D2,5 | 42 2) 
13 | Uppland. Landtr...” | 290 54 32 54 9 53,5 | 42,5 
TR Be NG 1230 | 55 | 38 | 56»| 88 | 2 | 44 9 
a WE ee an | 8 318 250543 
OS a SNS SR NR | 5 | 35556 | 828) 55 | 41 
ITA ae Ra | 306 | 64 43 64 | 71 | 64 |49 | 
Ta BR dl a 308 | sd 37 | 58 | 83 | 58 |A | 
TO GER sd RR SA 329) 60 |, 37 63 84 ı 62 |50 
Tab. 96. 


Ossa metatarsi & metacarpi. 


Equus asınus L. 


Äldre individ. 


A Dl.e D E | F G 
Praepa- ER ESTTREPSIIEE Ken 

ratets Bredd. Redu- | mu 'Diame- 

JB Längd. cerad | Sr | ter 
Basis. Corpus. | Capit. längd. Bredd. capit. 

| m.m. | m.m. | m.m. | m.m. |1=C.| m.m. | m.m. 
i Kogmetze) 173 | 37 | al | ea SI | a IM 
een NO TN € bab: Vd) enl vore sans 205 | I | Al 36 AV | ED 28,5 | 


1) Fornsvensk. 

2) Stockholm 24. °) N:o 104. *) Stockholm N:o 1. 5) V.-L. Skel. N:o 4. 
6) Smalast vid midten. 

7) Jemnbred. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 219 


Tab. 97. 


funna variationer hos ossa metatarsi af 


Equus caballus L. 
Äldre individer. 


A B C D E 

1. ars Tas erz SE ee 
ig Bred “En Reducerad längd. 

längd. Basis. Corpus. Capitulum. I. 

m.m. | Min. | Max. | Var. | Min Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. 
200 | 34 | —- | —- I2| — | — | 315 — | — I— SJÖ BR — 
244 | — | 47 | — 27 — | — | 85 — I I |— — 

Ba | 40 | = | = | 3 I =) SIS = > = Oka SPE 
2047 I — - | - I | 205] — | —- | — | — | 899) — — 
249 | 43,5 — | — 4242| — | — |I— 9,96 

2 |I|-ı|ı - | - 1-31 - | | - | — |] 69 .— — 
251 | — 51 28 | — — | 415 — I— 8,96| — 
261 147 ı —  —- 1239| — |, -— || — | — Io 9 — 
265 | — 1 50 I —- |] — | 34 | — | — | 50 | — I 7,8 | — — 
208 |] 471 —  - 130 -ı - I|—- 148! — I— 8939| — 
21721 — | RI —- | 345 — — | —- 5351| — |— 3,6 | — 
274 | —- 9-12 - ll — I — 1 56,5 — I— 3,6 | — 
2 I DAN DV DE HA | BD I | 52,5) 53 0,5] 84 | 87 0,3 
2312| - | - | - ) 32  — I 325 — | — I— 36 | — 
29012549 | 55 Il 9322033 I] 81 HS VA DI | © 0,2 
2 E02 SZ ne E35 5a a SR 
Ja || = | ee a > -— 156 | — | — 3,28) — 
306 | — AI — | — | 43 | - |] — | — | Z1 |— — 
808 | 5951| — | — |7 |] -  - 158 | — | — I— SS | 7 
329|690| -- | - |37| - | - I -|8| — |- 84 | — 


220 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Tab. 98. 


Beräknade variationer hos ossa metatarsi af 


Equus caballus L. 


Gamla individer. 


E | 


BERSHERIEIERITEEE 


Reducerad längd. 
le Ol 


Max. | Var. | Min. | Max. | Var. 


= 


A B C D 
1 2 a A fa NG a 
Abso- Bredd. 

lut A EA ry 
längd. Basis. | Corpus. | Capitulum. 
m.m. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. 

200 | 34 | 34 | — | 22 | 22 | — | Slo 315 
244 | 39,5) 47 75] 25 | 30 5 | 42 | 445 
245 48 I | 2 Al 6 | 42 | 445 
246 | 405| 4851 8 | 25 | 32 7 | 42 | 45 
247 49 (| 22 133 8 | 42 | 45,5 
248 | 42 | 495) 75 25 | 34 | 9 | 42 | 46 
249 | 43,5 50 6,5) 25 | 35 | 10 | 42 | 46,5 
250 50,5 6,5| 26 | 36 | 10 | a2 | 47 
251 | 445| 51 65| 27 | 36 9 | — | 47,5 
252 | 45 | 51 6 | 28 | 36 8| — | 47,5 
253010455, St 05516287 sen al re 
254 | 46 | 51 5 | 28 | 36 8| — | 475. 
255 | 46 | 51 a | 29 ) — | —- 
256 | 46 | 51 5 | 29 — | — 
257 | 46 | 51 | 5 | 29 | Er Et 
258 | 46 | 51 5 | 29 — | — 
259 | 46 | 51 5 I 29 — | — 
260 | 46 | 51 5 | 29 — | — 
261 | 47 | 51 4 | 29 47 | — 
262 | 47 | 51 4 | 30 48 | — 
263 | 47 | 51 4 | 30 48 | — 
264 | 47 | 51 4 | 30 48 | — 
205. | 47 | 51 4 | 30 48 | — 
266 | 47 | 51 4 | 30 48 | — 
267 | 47 | 51 4 | 30 48 | — 
208 | 47 | 51 4 | 30 48 | — 
26 | a7 | 50 | ae 
20 |, Ad a a aa [ =) = 
ne ål Så NE = 
272.40 | 525 SS | 2 = Re 
273 | 48 | 5 5 | 32 48 | 56 
274 | 49 | 54 5 | 32 48,5| 56,5 
| BO TD 5 | 3 ; 49 | 56,5 
276 | 51 | 56 5 ı 32 49,5) 56,5 
270 E92 057 a | 50 | 56,5 
278 | 52 | 57 5 | 32 50,1) 56,5 
a) 1,82 | DÅ 5 | 32 51 | 56,5 
280 | 52 | 57 5 | 32 51,5| 56,5 
2312 1 520 05%, 5 ı 82 52 | 56,5 
2822 10.02 070 5 | 32 52,5| 56,5 
283 1 HD | DÅ 5 | 32 | 52,5) 56,5 
a een 23 56,5 
25, | ee) 52,5| 56,5 


HR a a UT UU MAI 


Se 


(ON CR oto 


ee l III TT III III II I npewwnn | 


SU 


Ja 


66°9— 8‘), 


IM 


DIR FO 


[0 


a 


er 


Er 


co 
De) 
er) 
NNNNNNYNYNYNES | 


6 
SE m nn mn EE EE 


1831-81 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 221 


A B € D nm | 
1 2er ae rer NE Te 
Abso- Bredd. Reducerad längd. | 
lut ; l=Ö0 | 
längd. Basis. | Corpus. | Capitulum. ; 
m.m. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. | Min. | Max. | Var. 
EB ||| 52,5 565 Aa he 1 = 
a2 || 17 0, | 58 | 565 all 7 Ilm 
238 |52 | 132,08 (wo | 58 | 565 350 MG EA 
393|52ı —. — 12 > J@|5 | 565 35) 3 | 2 
230 | 52 | 615) 9395| 82 | 405) 85] 53 | 5651| 35| 72| 9, 18 
23 508 Me 1oE as a zes 17 
2200535 2.02517.951553% 7415| 751 = | SA — YH 3,8 1L8 
203 | 54 | 63 & || ÄR | AD I I — 1838) — I 6,95) 89 1,95 
291 | 54 | 63,5 85| 34 | 42,5 851 — | 58,5 — | 6,9 | 86 L7 | 
2065) || 56 | GÅS VA 85 | Ma NN =S SN | | | 
58 | Ga ae a SEE 

ar | Bo | Gas Tal 8 | 25 TIN — ı — | — 

223 20) DA FA ATA ze el | 
2995 2502 | GÅS KAR A251 75, = 2 Den Se 

00 56 | ze Bo ae TN = =S | | = 
oe Ba a | AT ae) 
a2 | 56 | CSS TA | za ae | 
03 || BE a Ze ea he ee 

IVL I Bö | CDA UA ID | MZ TAN SI >) = | 

5 | 56 | Da DN ee NN SN | 
306 | 56 | 64 8 | 35 | 43 8I — | 64 | — | 71 3,5! 14 
SVE ee en) old 
308 | 58 | 64 | 551, 37 | 43 6 | 38 | 64 5 1,2 Sr VI 
329 | 60 | 64 | 4 | 37 | 43 | 6 | 585 64 -| 55| Zes| 9 125 


Troligtvis är variationen högre än den histills funna och beräknade, emedan vi 
icke egt att tillgå praeparater hvarken af de minsta eller största nu lefvande hästar. 


222 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Tab. 99. 


Recapitulation. 


Ossa metacarpi. Me? 


13) 
I 


3 » suturtrakten, min. ........ | 80,5 
| 28. » » na. Er | 42 


al ne 
Hipparion Equus Equus 
primigenium. caballus. asinus. 
Funna | Medel-| Funna Medel-| Funna |Medel- 
| al Wall tal. tal. tal. tal. | 
@. Unga djur. | | 
1. Absolut längd, med epiph., min. — | — 215 | — en 
2 » » » » max.| — — [240] = — —_ 
3. » » utan epiph., min. |, — | — 188 | — — | — | 
4. » » » » ER | 3 — — 206,5) — Eier Aue 
DD IBrott3 MSK, TND gaguvsoososssvnoc =) = 47 | — — EL 
6. » DEF TN ANSER RNE oe | — — all — — — 
7: » IDEE TND socd00990000 er Aria 26 | — — EN | 
3. » » MER SN a — | — 21) — == — | 
2 » capitulum: MIN. ........... | 2 — IE 2) — — = | 
ı 10. » » Mar ee || — 47 |. — — — 
IL » sutura capitulata: an.) = == 44 — = = 
| 12. » » » max. — | — 47,5) — — — 
| 13. Diameter criste capituli: min... — | — al u — -— 
14. » » » NY ARS — | — 3, = — | — 
| 15. Reducerad längd: med epiph., min. | — | — 8,3 36 SE | 
16. » » » » max. = = 3,9 > en u | 
11% » >» Futanepiph, min ale = 2 Za = | 
18. » » » » max. = = 7,6 > Be EN | 
ß. Äldre djur. | 
Sutura capitulata sluten; 
| Epiph. capit. inberäknad. | 
10, Afsolnt lBagt Tin. .oconosoosoosoa 190 168 
| 20. » DT EN. | 226 1208 212 1220 er 
AL Brott: (OS mine 32,5) | 838 G 
10222 » Da. ENE ı 145 188,75 67 \ 52,51 37 7 
023% » BOPDÜS, TUN soorovsssoreovor | 2 | 23 
ı 24. » » ED EEE. 35 128,5 | 44 33,5] 21 Sä 
| 25. »  capitulum, MIN... | 80 \ F 32 I ws 
ı 26. » » TTS | 40 = 65 28,5] 35,5 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 223 


Hipparion 


primigenium. caballus. 


Equus | Equus 


asinus. | 


Funna Medel- Funna | Medel-] Funna | Medel- | 
tal. tal. tal. tal. tal. tal. 
| | \ 
29. Diameter criste capituli, min. . | e24 IN: 24,5 5 NR 
0. » » » max. 36 30 47,5 36 27.5 
öl. Reducerad längd, !) min........... REG 5,9 ey 
| 32. » » TIER ARE IR 7,85 8,7 1,3 8.2 | 


|| 


Tab. 100. 


Recapitulation. 


Mi?. 


Ossa metatarst. 


a | BD (6) | d fi 


e 
s Hipparion Equus Equus 
primigenium. caballus. asinus. 
Funna | Medel- Fnnna Medel- Funna Medel- 
tal. tal. tal. | tal. tal. tal. 
| 
a. Unga djur. | 
33. Absolut längd, med epiph,, min.) — — 254 | = 
| 34. » » » » max. — — HUT | a — | 
39. » »  utan epiph., min. | — — 234,5 \oa — — 
| 36. » » » nn mx. — | — | 242 1238,25 — — | 
Ao Irons basis min — = 44 — Sa) 
| 38. » SVETT AKS VNSA ESR ps — — 49 } a8 | — | 
39. » diaphysiscamine — — 22 23 — — I 
40. » » Maren — — 24 | — — 
| 41. » capitulum: min........... = — 43 95 — — 
42. » » TARGA NE EN = — 47 — — 
43. » sutura capitulata: min... — | — 45 -- — 
44. » » » | = — 46,5 N | —_ — 
45. Diameter criste capituli: min..... — — DD | 35 -— — 
46. » » » mare Be 385 Ho At. 
47. Reducerad längd: medepiph.,min.. — = 11,5 — = 
48. » » » » max. —— is 12 N 11,75 ven m 


1) Enl. Tab. 84—98. Mycket större maximidimensioner hos Hästen än dem, som 
här under « kunnat anföras, måste förekomma hos de unga djuren före deras in- 
träde uti culminationstiden. Hos småväxta stammar måste minimidimensioner 
förekomma mindre än dem, vi här anfört. Detsamma gäller äfven, fastän i min- 
dre grad, om de under 8 anförda dimensioner. 


49. 
150. 


51. 
52. 


59. 
54. 


DD. 
56. 


| 57. 
58. 


59. 
60. 


61. 
62. 


69. 
64. 


Reduceradlängd: utan epiph., min. 
» » » » max. 


8. Äldre djur. 
Sutura capitulata sluten; 
Epiph. capit. inberäknad. 
Absolut längd, min................. 


» DEN ET GU Köa FASS Sod d os 
I5redtls Ansös; TM, +656080008600600% 
» DT Rene 

» CODES oovosasvroasnsac | 

» » ax SA SR U og 

» capitulum, Min............. 

» » IT) NR Pefogetokgeteretefetetere 

» suturtrakten, min. ....... 

» » INK: 


Diameter criste capituli, min...., 
» » » max....| 


Reducerad längd, min............. 
» » HALL Lg omoooDoD 


a | De ad 
Hipparion Equus 

primigenium. caballus. 

Dunne, | Medse Tano | 

tal. tal. tal. tal. 
— — 10,08 

— — 10,7 

232 200 

360 as 1390 2565 
33 34 
= > 40 3 ) 49 
21 22 c 
36 \ 28,5 43 \ 32,5 
30 31,5 
5 , 35 a Yazı 
al 39,5 
NA fe |} 48 
25 24 
a2 |) 37 

6 | 6,9 | 


224 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Equus 
asinus. 


tal. 


\ 10,39| — 


Medel- len 


tal. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 225 


0s metacarpi tertium. 


I. 
Hipparion primigenium. 
Pikermi. Tertiär-tiden. 
Basis irreguliert fyrsidig; främre randen längst, bågböjd, 
den bakre kortast. Yttre öfre ledytan smal, sammanhängande. 
Corpus framtill afrundad; baktill svagt urholkad, nedåt 
platt; ränderna breda, bilda franriktade !), upp och nedtill till- 
tagande longitudinella plan, gående från basis till capitulum. 
Capitulum smalt, smalare än suturtrakten. Crista capituli 
| lag, fram och uppät aftagande. 
2. 
Equus caballus L. 
Basis med sidoränderna sneda, kortast, bildande fran- och 
atriktade ?) trubbiga vinklar, i hvilka ledytorna äro afbrutna. 
Corpus baktill nedåt platt, ränderna icke öfverskjutande, 
breda, nedåt aftagande, bakatriktade sidoplan, försvinnande ned- 
om midten. 
Capitulum bredt, bredare än suturtrakten. Crista-capituli 
bred, hög. 
3. 
Equus asinus L. 
Basis: sidoränderna kortast, knappt afbrutna. 
Corpus upptill svagt concav, nedtill med en öfverskjutande 
från crista capituli uppåt gående list. 


Capitulum: ledytan isynnerhet framtill mera uppdragen. 


0s metatarsi tertium. 
4. 
Hipparion primigenium. 
Basis. De på öfre ledytan uppskjutande criste vid och 
bakom ytans midt; dennas "inre afdelning triangulär. 


') Riktade från benets medelplan. 
”) Riktade åt benets medelplan. 


226 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Corpus trind; bakre ytan uppifrån till nedom midten med 
en läanggäende fördjupning, som nedtill blir grundare, men vid- 
gar sig. Sidorändernas plan ga ned till capitulum vridande sig 
nedtill spiralformigt. 

Capitulum smalt, bredast nedtill; erista capituli lag, fram- 
och uppåt aftagande. 

5. 

Equus caballus L. Den öfre ledytan  criste vid och 
framom ytans midt; dennas inre afdelning irreguliert fyrsidig. 

Corpus vid midten trind. Griffelbenytorna nedat aftagande, 
nedom midten försvinnande. 

Capitulum. bred, ledytan baktill bredast. Crista hög. 

Equus asinus L. Den öfre ledytans yttre crista sträcker 
sig framom den inre och bakom ledytans midt. 

Corpus trind, bakre ytan afrundad. Griffelbensytorna smala, 
nedåt aftagande, vid midten försvinnande. 

Capitulum bred, ledytan baktill bredast, crista relativt högre : 
än hos Hästen. 

Anm. Vid undersökning af flera individer af Åsnan torde 


de anförda kännetecknen möjligen böra modifieras. 


Os metacarpi secundum. 
6. 
Intager inre. bakre randen af os metacarpi tertvum. 
Hipparion. 
Längden nästan lika med densamma hos det tillhörande os 
metacarpi tertium. | 
Corpus bred. 
Capitulum hoptryckt. 
T. 
Equus caballus. 
Längden omkring ?/; af längden hos det tillhörande os me- 
tacarpi tertium. : , 
Basis klubbformig, irreguliert prismatisk; carpal- eller öfre 


ledytan halfcirkelformig, inre främre randen vinklig. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 227 


Metacarpal- eller sido-ledytorna två, utåt riktade, korta. 
Corpus utåtböjd, nedåt aftagande, spetsen klubbformig. 
Capitulum saknas. | 

Hos äldre individer sammanvexer corpus med os metacarpt 


tertwum. 


8. 


Equus asinus. 

Längden knappt ?/, af längden hos det tillhörande os meta- 
carpi tertium. 

Basis klubbformig; carpalytan subtriangulär; främre inre 
randen vinklig. 

Corpus prismatisk, nedåt aftagande, svagt utåt böjd, nä- 
stan rät. 


Capitulum saknas. 
Os metacarpi qvartum. 


2 
Dessa öfverensstämma med ossa metacarpi secunda, men 
intaga yttre bakre randen af ossa metacarpi, äro inatböjda och 
sammanvexa åtminstone hos Hästen senare än os metacarpi 


secundum med os metacarpt tertium. 


Vs metatarsi secundum et qyartum. 


10. 

Öfverensstäimma med de motsvarande benen uti främre 
extermiteterna, hafva basis isynnerhet på os metatarsi qvartum 
starkare, samt äro längre. Det yttre är i regeln längre än det 
inre, och båda sträcka sig vanligtvis nedom gränsen för nedre 


tredjedelen af os metatarsi tertium. 


Ossa metacarpi. 
Yngre djur. 
11. 


Måtten äro tagna i Öfverensstämmelse med hvad vi förut 
framställt 1). 


') KINBERG, Undersökningar. V.-Akad. Öfv., 1869 p. 406 $ 3, 407 & 6 etc. 


228 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Af yngre individer af Zipparion och Åsna hafva vi icke 
egt att tillgå några preparater. 

De få preparater unga Hästar vi kunnat använda, in- 
skränka sig till några unga föl. Antalet deraf var alltför ringa 
för omfattande granskningar. 

Den absoluta längden hos ossa metacarpi af det nyfödda 
fölet varierar i man af dess storlek 1 allmänhet. Nägra be- 
stämda mått kunna vi icke uppgifva. Det synes lätt, att skil- 
naden emellan pr&p. N:o 1 och 2 eller 10 m. m., för prep. 
med epiphys äro allt för ringa. 


12. 


Den tillökning i benets längd, som åstadkommes af epiphy- 
sen, epiphysis capituli, hos prepararatet N:o 2, utgör 28 m. m., 
hos N:o 3 af ett äldre föl 33,5 m. m. 


13. 


Bredden af basis hos de unga djuren af de racer af Häst, 
som vi egt att tillgå, öfverträffar minimitalet hos de äldre dju- 
ren (Tab. 37 N:o 1), men vi kunna icke deraf för närvarande draga 
någon annan slutledning än den, som lätt synes af jemförelser 
mellan Tab. 86 och Tab. 87, nemligen att vi icke ega något ungt 
specimen af den stam, som N:o 1 Tab. 87 tillhört. Att man 
vid tillräckligt material af detta djur kunde göra likartade be- 
räkningar, som af dem, vi förut framställt, är emellertid påtag- 
ligt. Vi kunna icke en gång nu afgöra för någon enda dimen- 
sion hvarken maximum eller minimum, vid hvilket öfvergången 
‚till djurets culminationstid inträffar, oaktadt detta vore af det 
största intresse bada i paleontologiskt, kulturhistoriskt, physio- 
logiskt och praktiskt hänseende, och vi häntyda särskildt pä 
denna omständighet, icke för att undskylla oss sjelfva, då en 
hvar lätt kan finna, att vi sökt tillgodogöra det, som var 
användbart för dessa ändamål, utan för att påpeka, hurusom 
en hvar i sin ort lätt bör kunna lemna önskvärda bidrag i 
denna riktning. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 229 


14. 

Diaphysens minsta bredd hos de nyfödda och unga dju- 
ren öfverträffar samma dimensioner hos många gamla djur. 
Några exempel derpå förete tabellerna Tab. D och Tab. D. 

Hos det unga fölet är diaphysen smalast nära vid midten. 

15. 

Största bredden af diaphysens nedre ända ligger nästan i 
jemnhöjd med den å suturytan nedskjutande tvärbalk, samt bak- 
om benets eller suturytans midt. | 

Sutura capitulata har hos Hästen en helt olika bildning än 
hos Pecora. Utom den hos dessa befintliga klyfning af capıi- 
tulum har superficies capitulata diaphysis pa hvardera sidan om 
klyfningen 4 coniska processer och superficies suturalis capituli 
motsvarande fördjupning. | R 

Hos Hästen är suturen liksom epiphysen enkel. Denna 
uppkommer frän ett enda förbeningsställe; hos Pecora fran 
tva, ett uti hvardera hälften af capitulum i dess helhet räknadt. 

16. 

Superficies capitulata diaphysis är oregelbundet tväroval 
med bakre suturranden mera rät, men i midten dragen svagt 
bak- och uppat. Sidoränderna skjuta längst nedat och främre 
randen bildar en svag bage uppat. Sjelfva ytan är groft gra- 
nulär fram- och baktill med tvärgaende fördjupningar, hvilka 
äro djupast vid benets medelplan. Dessa omgifva en i midten 


och pa tvären gående, framsidorna i midten utskuren as. 


17. 
Superficies suturalis epiphysis har mot diaphysen motsva- 
"rande ränder upphöjningar och fördjupningar i två tvärgaende 
upphöjningar, mellan dessa en på tvären gående grop, åt sidorna 
djupast, och ytan är granulär. Denna granulering utvecklas sma- 
ningom. Hos fostret och den nyfödde är ytan nästan slät, fint 
punkterad. Huru länge denna beskaffenhet hos densamma fort- 
far, hafva vi icke ännu varit ı tillfälle att undersöka. 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 3. S 


230 OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Hos preep. N:o 2 är den slät, hos N:o 3 är den granulär, 
så att förändringen maste försigga under fölets första månader. 

Suturtraktens bredd är hos de nyfödde bredare än epiphy- 
sens nedre bakre aflägsna!) ränder, hvilket förhållande hos 
Hästen småningom förändras. Jemf. Tab. D, F. 

Hos Åsnan liksom hos Hipparion bör man åter finna en 
analog bildning af denna sutur, hvilken dock hos sistnämnde 


djur bör hafva varit mindre bred än hos Hästen. 


b 


18. 


Skilnaden emellan bredden af basis och suturen hos Hästen 
| m.m. m.m. 
vild. Ön loredeé nys ba SOSE AL bo 47 51 
DD. » superficies capitulata ....... 44 47,5 
AON ED SE FR Lä SN SS Sr VERA ee RT SR ARR DIR eg. Sj De 


m.m. 
hosebsamrleib een De LS bt 1% 18 18lk 
SG een ee Ba ee 3 8 
i SNIOUkKMeAtUTen ee. |G ORSA MA LETAR [252 Zl 


dock så, att hos dessa djur suturen var bredare än basis. 


Emellan basis och capitulum hos Hästen 


vat) em löreda. nys MAIS ale 47 51 
2) » » capitulum EEE RENT 43 47 
varsskilnaden mer. a a AN KEN BEE | ws 
19. 
Da hos Hästen diaphysis absoluta längd 

m.m. m.m. 
VAT RS. U a ne a ARE ER EST 197 206,5 
OChW Sul a Sn LEE ER BIS SMET RENA 47,5 47 
var skilnaden....... NE NEN Rn NA SA ER 149,5 159,5. 


Således ökas äfven här skilnaden emellan dessa dimensioner 
vid djurets tillväxt. Jemf. P. 2.$ 7. 


!) Från delens medelplan mest aflägsna. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 231 
20. 


Bredden af diaphysens nedre ända eller af suturtrakten 
förhäller sig till den absoluta längden af diaphysen 


AAN SS Keller Has. RN N. [ Tab. 86. N:o 1], 
TAN I Ar [ Tab. 86. N:o 2], 
— A 20 OR N REN. |Tab. 86. N:o 3]. 


I förhållande till den absoluta längden ökas således väl 
denna bredd-dimension; men det sistnämnda preparatet visar, 


att proportionen är olika hos olika racer. P. 2 $ 8. 


21. 


Diametern för crista capituli hos foster af medelstor stam 
af Häst hafva vi funnit minst 31 m.m. den Tab. c. 13. 

Att den dock förekommer vid denna tid mycket mindre, 
synes vid jemförelse med den motsvarande minimidimensionen 
hos äldre djur, som hos våra pr&parater var 24,5. Tab. c. 29. 


22. 


Den reducerade längden hos yngre föl hafva vi funnit: 
ashosudiaphyseneene. ARE 2 all ee... tel SE Ile, Noll 
Do» » med epiphys 8,3 » 8,9..... [Tab, 99. c. 15, 16]. 

Jemföra vi talen a med motsvarande medeltalen hos Pecora, 
sa finna vi dessa delar ega större gracilitet hos Faret och Geten, 
men mindre hos Nötkreaturen än hos Hästen. P.2,$$ 9, 10. 

Talen b, äfvensom det funna medeltalet 8,6 [Tab. 99 d.] 
visa, att graciliteten öfverhufvud är mycket större hos fölet än 
hos det äldre djuret, hvilket öfverensstämmer med hvad vi förut 
hos « andra djur funnit rörande gracilitetens förhållande till 
styrkan. 


Äldre djur. 


4 


23. 
För att här kunna göra sådana jemförelser mellan yngre 
och äldre djur, som vi hos några mindre djur framställt, erfor- 
drades ett mycket större material, än som förefinnes. Vi måste 


232 OÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


derföre i det följande förbiga alla dylika jemförelser, af hvilka 
vi ändock icke kunde erhalla nagra säkra resultater. 

Häruti må orsaken sökas till olikheterna uti framställnin- 
gen hos de föregående afdelningar af dessa undersökningar och 
den här efterföljande. 

Vid de olika dimensionerna torde vi icke behöfva upprepa, 


att de uppgifna äro sådana, som vi hittills erhållit dem. 


24. 
Den absoluta längden, var hos 
.  Hipparion. Häst. Åsna. 
hosstr..... GER A Ni ne 226 272 -— 
NOS CRS ERA arg ee he rg ARR ort SSA AA ER 190 168 — 
Sklnadene er. Ba ya 36 104 EE 


utvisar variationen hos dessa djur, och att den är ojemförligt 
större hos den tama Hästen än hos Hipparion. 

För att bedömma, huruvida denna äfven hos det senare 
djuret förekommande betydliga variation kan gifva stöd at det 
antagande, att uti detta inbegripas två arter eller varieteter, 
torde vi dermed böra jemföra det, som vi hos andra: djurarter 
funnit. Den motsvarande variationen var 


m.m. % af max. 


dim. 
NOS MP. oeeunens anameuse u 38 2 Ba Ten habr 27 ASK] 
DER Te ein sorssarsnsns ER 19 IS 2 [IRS Tan, 27 Ol, 12. 


» Nötkreaturen 
tama, fornsvenska... 54 26,3... |P. 2. Tab. 43 A 11, 12]. 


» NÖbRrOatur I ale 


mänheuse a 117 DZ a rg ae 2) 
» Ren i allmänhet....... 72 | HA LAND Oy IL el 
» Ren från Spetsbergen 13 8,97 [P. 3. Tab. 46 A, 4, 12]. 
DRG envnskdamanen..n.. 41 859 2 1 85 al, GA I, El) 
>» (Ceru @llaaS.sossaensoneos er rer. 12 3 DAD JA A, 7 
» (Cervus elaphus.......... 28 MB I, 8 Mayo, (DA 2, Lil. 
as » Cervus capreolus....... 25 19,9. I Is al, (VA I, 121, 


!) Se våra undersökn. $ 34 P. 4 under Bos taurus L A 48 9: 225—-108= 117. 


ger 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 233 


m.m. % af max. 
dim. 
nos Japans saaloanlllanssssass0666006see ee 104 382 
» LEONE. 166: aa a N NRA AMRA RAR 36 15,39 


Vi se säledes, att den variation, som förekom hos Hippa- 
rion, och hvilken gifvit anledning, att deraf uppställa två ar- 
ter, understiger den vi visat förekomma hos andra bade vilda 
och tama, både större och mindre djur. Deraf finna vi, att de 
hos Hipparion förekommande olikheter i afseende på dessa 
delars absoluta längd, icke kan vara tillräcklig grund för anta- 


gandet af tva arter. 


25. 
Medellängden är hos Hästen.................. RER AN ME Ne. LE c. 220 
och den var NOS Elippranılon. ne BEN 208 
Skillnaden es. 3564. tus a SN skri ER 12 


visar således, huru mycket den förra 1 detta hänseende öfver- 
träffar den senare, oaktadt de minsta stammarne af Hästen 
äro mycket mindre än Hipparion. 
20. 
Jemföra vi dessa medeltal med de för dem betecknade 
bredd-dimensioner, Tab. 84, och beräkna äfven för dessa medel- 


talen, sa torde dessa tal uttrycka medelformen af dessa delar 


Hipparion. 

m.m. 

2 Solutze läntedemellelitaleere en sIYTsBKNNINIRNIF GIS SVARE 208 

breddesidebasiskee een cases ARE TVR SRS aa 39 
» ETC RE N le REINE 27,75 

». A CADELEN ern ne a HR RL RL. 34 
dengneduugeradenlänedenn nn... ee Nele 


Öfverensstämmelsen emellan dessa tal och de förut ur ex- 
tremerna vunna medeltal, Tab. 99 b 19—32 är tydlig, och ut- 
gör äfven ett stöd för den använda metoden och riktigheten af 
beräkningen öfver variationerna. 

Till följe af de luckor, som finnas just vid medeltalet 220 
för Hästen, Tab. 87, kunna vi icke i afseende på detta djur 


göra en likartad jemförelse, men det här beräknade maximi- 


234 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tal 33,5: Tab. 90 C 6, hvilket enl. Tab. 99 d 23, 24 är ett medel- 
tal, visar att de beräknade maximitalen äro för sma, hvilket vi 
äfven kunna finna deraf, att variationen af denna breddimension 


vid medellängden är mindre än vederbör. 


27. 


Bredden af basis var 
Hipparion. Häst. 


m.m. m.m. 
DÖSSt aut. ae nis eine 45 DI EEE: [END va,ıc 22] 
DUNSEHE SB Ake då 32,5 SB sr |Tab. a, c 21] 
skilnaden ae am an 2.0 12,5 29, 


utvisar variationer under culminationsperioden, och att denna är 
mycket större hos Hästen än den var hos Hipparion. 


28. 

Vi skola efterse huruvida den här funna variation hos Hip- 
parion berättigar till antagandet, att derunder inbegripas tva 
arter. 

Det ifragavarande variationstalet utgjorde: 


m.m. % af max. 
NOS TRO Boon MR ee GG SSR TR Ok 26 
en TION NN N N ae 24 
» NO KrEAEmPeN, NOMSWENS RA. 00000006 2 PEN 36 
» » il SVENNE. ovovasooc' va unka ZI RE 41,4 
» Vv LOS TRETEN. 6:6: ae Da Ea 5,7 
erkvenı allmanhetf.. rn. RRSAGERNER ER ER 34,1 
VER anlSpetsbereeni 490v008000v5 varen Den 15,6 
Rees dama.n.crn.. RE Gay 26,5 
Du derversiralcos HIN Aa kåt RESER Am LÖSA 25,9 
B1 7 ANPOGS NIE DARRAR GA FA a Ra [2 de 26,7 
>» Corvus capreolus......... RS a. 3m Hr. 3 
DI Ser: CODMNDS ok 806665068006 2ER: 43 
BE SEID NN os ER ee Va. 27,8 


Variationen var således hos Hipparion mindre än hos flera 


husdjur och öfverträffade föga den hos flera vilda djurarter. Icke 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 235 


heller denna variation understöder åsigten om två arter af Hip- 
parion uti tertiallagren i Pikermi. 

Då det icke möter någon svårighet för den, som är intres- 
serad af ämnet, att på grund af de föregående undersökningar 
anställa likartade undersökningar om de öfriga dimensionerna, 
utesluta vi dem uti det följande, för att icke taga allt för 


mycket utrymme i anspråk. 


29. 


Den minsta bredden af corpus ossis metacarpi var: 


Hipparion. Equus caballus. E. asinus. 


m.m. m.m, m.m. 
[TG SNES SO BR ar al nn 30 44 — 
HAT STANNAR TA a RT saa „22 23 — 
SiS TND NS SRS it len 13 21 


uttrycker den olika variationen af denna dimension hos dessa 
djurarter, och visar äfven, att variationen är störst hos det 
djur, der den största dimensionen förekommer. 


Förhållandet emellan variationen och maximi-dimensionen 


var hos 

Hipparion. Equus caballus. 

= I 3 4,7 och =I3 a 
och variationen utgjorde 37 » 47,7 procent af maximi- 
dimensionerna. 


För jemförelsen mellan denna variation och den hos basis 
se härofvan $ 28. 


30. 
Bredden af capitulum var i regeln hos Hipparion mindre 
än bredden af suturtrakten, hos Hästen tvärtom. 


Hipparion. HEquus caballus. 


m.m. m.m. 
Bredden af capitulum var högst ............ 40 65 
| Tun SCR re 30 32 
SENNASYNSD vage LER NEN 10 3 
Bredden af suturtrakten, högst................ .. 42 63,5 
lagstnug.st EEE 30,5 32,5 


Skillnaden var 31 


ji 

nl 
—_ 

Dr 


230 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Alla dessa tal visa ibland annat, att äfven här variationen 
ökades med dimensionen. 

En resorption egde och eger rum uti suturtrakten, hvilket 
är tydligast hos Hästen. 

Sjelfva suturtraktens form är olika hos båda djurslagen. 
Hos Hipparion finnes a båda sidor framtill en process och 
benet är mera jemnbredt. Hos Hästen ligga processerna 
på midten af suturtraktens sidoytor, äro låga och isynnerhet hos 
äldre djur mindre utspringande än ledhufvudets undre sido- 


ränder. } 
Sl, 


Diametern för erista capituli var: 


Hipparion. Equus caballus. 


m.m. m.m. 
hösst. ma. Gene VAN RE RENNER 36 47,5 
lost a Man. ui ATA TNE 24 24,5 
Skallnaden =... 2ME Mans IENENAIUNEE. 12 23 


utvisar, hvad vi ofta påpekat, nemligen att variationen ökas i 


förhållande till dimensionen. 


321 
Den reducerade längden var: 
| Hipparion. Equus caballus. 
hoestr ee. RE oe OT 8,7 x 
Mä SEKT ae oe At AR Kd Er ERA R AR 6 5,9 
Skillnaden.. un oe Wer 


utvisar ocksa här, att variationen är större, der dimensionen är 
större. Da dessa tal uttrycka delarnas gracilitet, sa finna vi 
den hos Hipparion vara större än hos Hästen. 

Häraf kan man dock icke sluta till hela djurets större 
svaghet, emedan den laterala styrkan ökades hos Hipparion 
genom sidometacarpal-benen, och de smalare hofvarna complet- 
terades af bihofvarna, en bildning som otvifvelaktigt både i 
kärr och steril mark skänkt detta djur en säkerhet uti gängen, 


som icke ernås af någon nu lefvande närstående djurart. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 237 


Ossa metatarsi. 
Unga djur. 
33. 

Med ledning af hvad vi anfört rörande de unga djurens 
metacarpal-ben, lata lätt motsvarande beräkningar pa grund af 
tabellerna verkställa sig. För att bespara utrymmet utesluta vi 
alltså dessa beräkningar, väl vetande, att de, som framdeles 
kunna komma att bearbeta detta ämne, skola kunna använda 
de uti tabellerna meddelade facta. 


34. 

Sutura capitulata har här en analog bildning med den mot- 
svarande a främre extremiteterna. Den hufvudsakliga skilnaden 
hos Hästen är, att den på superjicies capitulata metatarsi ga- 
ende tvärbalk, nära sidorna nedskjuter med längre processer, 
och att den motsvarande gropen a epiphysis capitulata äro mot 
sidorna djupare. 


Åldre djur. 
3D. 


Den absoluta längden var hos 
Hipparion. Hästen. 


m.m. m.m. 
KO OS BE EEE een EI NNE NL REAR NRE 260 329 
NOS eo ee N EN 232 200 
Siemens 2a 180 


bekräftar variationens förhållande till dimensionen. 

I afseende på den för Hipparion funna variations bety- 
delse jemföre man densamma med den, som vi hos andra djur 
förut funnit. 

Proportionerna emellan den absoluta längden och öfriga di- 
mensioner hos ossa metacarpi och metatarsi äro, hvad Hippa- 
rion beträffar, svåra att bestämma. Approximativa tal kan man 
erhålla ur medeltalen. Hvad Hästen och Åsnan åter anga, 
kunna de bestämmas efter de uti tabellerna anförda pr&parater, 
som hafva tillhört samma individer, hvadan vi här utesluta 

Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 3. 9 


238 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


framställningen härom, oaktadt dessa proportioner förete mycket 
af praktiskt intresse med afseende på olika racers, stammars 
och individers användbarhet för olika ändamal. Det är tydligt, 
att dessa proportioner äfven af konstnärer böra iakttagas. . 
30. 
Bredden af basis var hos 
Hipparion. Hästen. 


m.m. m.m. 
NoostuR OBERMTbA loan. SEEN ER VR 47 64 
Taste re ner se TERROR 33 34 
Seilmaden® 1 nn du al ae ee nm 
do 


Den minsta bredden hos corpus ossis metatarsı var hos 


Hipparion. Hästen. 


m.m. m.m. 
HOUSE Re N LE ER TE N 36 43 
TAC SÖ or LE NEE MALEN 21 22 
SKITA LC TNE ed LU 15 21 
38. 


Hipparion, Hästen. 


m.m. m.m. 
OS ER ssh AR pA SR RIS EE 40 64 
ASS BE Rn Mn a MAN NR ENAS 30 31,5 
Sikılnadena me 2 A ee a ST A ESR BA 10 32,5. 
Breddengalgsuturbraktenesho este 43 64 
lasst u cha ae | 33,5 
Sklnadens: 2... ee a a IR RR ASSA RER 12 30,5 


Dessa dimensioner förhöllo sig analogt med dem på främre 
extremiteterna. 
39. 
Diametern för erista capituli var hos 


Hipparion. Hästen. 


m.m. m.m. 
högst 0. aan mega; Eee IRRE PT ONE KR ER 34 50 
LÄ SSU oo ep en a ul eher ee il 25 24 
Skilmadenvarııo 8 a N en AR SN RA a 9 26. 


KINBERG, UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE DJURENS HISTORIA. 239 


40. 


Den reducerade längden var hos 


Hipparion. Hästen. 


Mo SC Re. N Mina... 12 9,96 
SR nes aan les 65 88. 
Sikilmadlen malr ess. seresess sne hens ee ER 5,5 3R068 


Variationen var sålunda här liksom dimensionen större än 
hos ossa metacarpi, $ 41. 

Alla de här erhållna variationer Öfverensstämma sålunda 
deruti, att de äro större der maximi-dimensionen är större och 


mindre, der denna är mindre. 


Det synes häraf jemväl, att inga af de hos Hipparion 
funna olikheter berättiga till det antagande, att de anförda pr&- 
paraterna tillhört tvenne arter. Tager man i betraktande allt, 
hvad vi uti dessa undersökningar framställt hos olika djur, fin- 
ner man deremot, att de robusta praparaterna af detta djur 
tillhört handjur och de gracilare hondjur. 

Hos vår Häst är förhållandet öfverhufvud enahanda, men 
jemna öfvergangsformer bildas genom handjurens kastrering, 


hondjurens sterilitet och bådaderas behandling och användning. 


STOCKHOLM, 1870. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


Fd 


HEN. 


Vom 


TOUR 9 


ind 
Se 


‚gaalltıade* 


I fh 


FREUEN TR 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
| FÖRHANDLINGAR. 
NT | 1870. ; Re 1. 


Onsdagen den 13 April. 


Prses tillkännagaf, att Akademiens inländske ledamot, Pro- 
fessoren CARL PALMSTEDT med döden afgått. 


Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN afgafvo infordradt utlåtande 
öfver en till Akademien remitterad underdanig ansökan af Pro- 
fessoren J. G. H. KINBERG om reseunderstöd för utförande af 
undersökningar öfver Sveriges husdjursracer, hvilket utlatande 
Akademien antog såsom grund för sitt eget underdaniga yttrande 
i ämnet. 


Hr AGARDH redogjorde för sina undersökningar af de alger, 
som under korvetten Josephines sistlidne sommar utförda expe- 
dition till Atlantiska hafvet blifvit insamlade af Docenten F. A. 


SMITT och Kandidaten A. LJUNGMAN”. 


Hr Friherre WREDE meddelade resultaten af nagra af ho- 
nom utförda undersökningar rörande uppkomsten af de finare 


strecken 1 solspectrum. 


Pr&ses, Hr CARLSON, delgaf Akademien sina asigter rörande 
det sätt, hvarpa undersökningarne af fäderneslandets natur- 
förhållanden hittills fortgått, och om önskvärdheten af ett mera 
systematiskt förfaringssätt i detta hänseende. 


Sekreteraren meddelade a författarnes vägnar följande af- 
handlingar och uppsatser: 1:0) Coleoptera Caffrarie annis 1838 
—1845 a J. A. WAHLBERG collecta; Heteromera descripsit OL. 
IM. FÅHRAUS"; 2:0) Arane& nonnulle Nove Hollandie de- 
scripte a T. THORELL”; 3:0) Acantholabrus Couchi Cuv. et 


242 


Val., en för Skandinaviens fauna ny fiskart, af Studeranden P. 
E. W. ÖBERG”; 4:0) Bidrag till kännedomen af Sveriges moss- 
flora, af Studeranden HJ. MOSÉN”. 


Pa tillstyrkan af dertill utsedde Komiterade antogos till 
införande i Akademiens Handlingar följande inlemnade afhand- 
lingar: 1:0) »Undersökning af planeten Pandoras rörelse», af 
Hr A. MÖLLER; 2:0) »Om salthalten i hafsvattnet utmed Bohus- 
ländska kusten», af Adjunkten vid Teknol. Institutet F. L. EKMAN. 


Anmäldes, att Custos vid Bibliotheket i Berlin Dr VALENTIN 
ROSE såsom gåfva till Akademien öfverlemnat en större samling 
af original-bref från BERZELIUS till gifvarens farbror, framl. Pro- 
fessoren HEINRICH ROSE. 


Till inländsk ledamot i sin tredje klass kallade Akademien 
genom anställdt val Majoren i Kongl. Väg- och Vattenbyggnads- 
Corpsen Herr CLAES ADOLF ADELSKIÖLD. 


Anmäldes, att till Akademiens Ombudsman blifvit af hennes 
Förvaltningsutskott utsedd Fiskalen i Kongl. Svea Hofrätt, v. 
Häradshöfdingen ANDERS VICTOR ÅBERGSSON. 


Till Preses för nästa Akademiska år utsågs genom val Hr 
BERG, hvarefter afgående Pr&ses Hr CARLSON nedlade presi- 
dium med ett tal om Sveriges utrikes politik efter statshvälf- 
ningen 1680. 


Följande skänker anmäldes: 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från Chefen för K. Topografiska Corpsen. 
Kanta ölven) Syenge, =/toogo0s Bl. Er ÖBERG 


Från Geological Society i London. 
Journal, N:o 101. | 


Från Entomological Society i London. 
Transaetions, 1869. 


(Forts.) 


243 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 4, 
Stockholm. 


Coleoptera Caffrarize, annis 1838—1845 a J. A. WAHL- 


BERG collecta. Heteromera descripsit 
OL. Im. FiÄHR&us. 


[Meddeladt den 13 April 1870.] 


Duodecim jam przeterlapsi sunt anni, postquam cel. Prof. 
BOHEMAN partem secundam operis inscripti »Jusecta Caffrarien» 


_ publico offerebat. Quod tam diu sit interrupta continuatio, 
preecipue est attribuendum publieis editori delatis officiis itineri- 
busque ejus pro scientia entomologica institutis; sed, descriptio- 
nibus generum et specierum sectionis Pentamerorum peractis, 
haud parum quoque operi prodesse censebatur dilatio, donec sec- 
tiones sequentes, seu Heteromerorum atque Uurculionidum, a cel. 
Prof. LACORDAIRE in »Genera des coleopteres» tractate fuissent. 
Hujus maxime zstimandi operis tomis 5—7 postea editis, cel. 
BOHEMAN in animum induxerat, citato operi suo extremam manum 
imponere, quum morti lamentabili inopinate occumbebat. Etsi 
itaque consiliis nunc carens amici experientissimi, adhortationem 
operis continuationem suscipiendi, utpote elaborationis sectionum 
jam editarum particeps, tanto libentius secutus sum, quam ad 
Faunam Africanam illustrandam copia rerum naturalium, que, a 
meritissimo peregrinatore J. A. WAHLBERG reportat, in Museo 
Holmiensi adservantur, quasque commoda mihi fuit occasio exa- 


minandi, certe haud parvi momenti haberi oportet. 


Fam. TENEBRIONID_ LACoRDAIRE Gen. Coleopt. Tom. V.p.1. 


1. Zophosis (Larr.) Delalandei: oblongo-ovalis, nigra, subopaca, 
antennarum articulo tertio secundo dimidio longiore; capite 


244 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


thoraceque supra crebre punctulatis, ad latera subaciculatis, pro- 
sterno parce punctato, postice porrecto; elytris rude punctatis, 
ad latera lineolis elevatis obsitis, costarum dorsalium nonnisi 
rudimentis conspicuis; epipleuris usque ad apicem elytrorum 
extensis, lineolis longitudinalibus elevatis distinctis; metasterno 
sulco profundo ab apice fere ad medium exarato. Long. 8—9, 
lat. 44—5 millim. 

Zophosis Delalandei SOLIER. Ann. Soc. Ent. 1834, p. 608. 

Plurium Afriee australis regionum incola. 


Zophosis fugaz: ovalis, nigra, parum nitida, capite thoraceque 
ruguloso-punctatis; elytris evidenter costatis, profundius punctatis; 
epipleuris lineolatis, metasterno postice profunde sulcato. Long. 
9—10, lat. 5—5 3 millim. 

Zophosi Boei (SOLIER) propingua; differt praceipue ely- 
trorum costis intermediis distinctis, subcarinatis, mesosterno vix 
canaliculato. Caput subtrapeziforme, antice simplieiter, bası 
lateribusque subruguloso-punetatum. Antenna basin thoracis 
parum excedentes, articulo tertio secundo manifeste longiore. 
Thorax basi longitudine media fere triplo latior, versus apicem 
modice angustatus, lateribus leviter rotundatus, angulis valde 
productis, acuminatis; supra parum convexus, antice medio sim- 
plieiter punctatus, alibi, prasertim ad latera, rugulosus; proster- 
num elongatum, punctatum, postice porreetum. Klytra thorace 
nonnihil latiora et quadruplo longiora, lateribus leviter rotundato- 
ampliata, apice conjunetim subacuminata, supra modice convexa, 
minus crebre at profundius punctata, postice subgranulata, ad 
latera apicemque lineolis elevatis tenuissimis obsita, dorso costis 
quatuor, utrimque abbreviatis, suture proxima sape obsoleta, 
intermediis distinetis, subcarinatis. Epipleura lineolis longitudi- 
nalibus, elevatis, sat crebre obsita, Mesosternum basi quidem, 
pro receptione apicis prosterni excavatum, canalicula vero vix 
conspicua. Metasternum disperse punctulatum, sulco apicali ad 
medium profunde exarato. Abdomen convexum, parce punctu- 
latum, segmento apicali levissime emarginato. Pedes sat tenues, 
elongati, remote punctulati, femoribus tibiisque posticis leviter 
arcuatis, tibiis omnibus breviter setulosis, tarsis posterioribus 
articulo 1:0 ceteris articulis, simul sumtis, vix breviore. 
Zophosis moesta: oblongo-ovalis, atra, parum nitida, capite 
thoraceque crebre, subtiliter punctatis, ad latera indistinete ru- 
gulosis; elytris profundius punctatis, postice et ad latera tenuis- 
sime strigosis, dorso quadricostatis, sutura ante apicem elevata, 
metasterni dimidio postico sulcato. Long. 11, lat. 6 millim. 

Zoph. fugaci affinis. Caput subdepressum, apice rotun- 
datum, crebre punctulatum. Antenn&® basin thoracis nonnihil 
excedentes, articulo secundo tertio manifeste breviore. Thorax 
basi longitudine media triplo latior, antrorsum angustatus, lateri- 
bus leviter rotundatis, margine antico utrimque subangulatim 
sinuato, baseos medio levissime rotundato, angulis omnibus pro- 


Nn 


FÅHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 245 


ductis, posticis acuminatis, anticis apice subrotundatis; supra 
parum convexus, sat crebre punctulatus, ad latera vix rugulosus; 
prosternum postice porreetum, parce punctulatum. Elytra per- 
parum ampliata, pone medium attenuata, thorace plus quadruplo 
longiora, supra modice convexa, sat crebre punctata, postice et 
ad latera minus distinete granulato-strigosa, dorso costis quatuor, 
ante basin apicemque abbreviatis, sat distinctis, praedita, sutura 
postice subcarinata. Epipleura lineolis tenuissimis elevatis minus 
crebre obsita. Metasternum ab apice ad medium sulcatum. Ab- 
domen convexum, parce punctulatum, segmento ultimo emargi- 
nato. Pedes longiuseuli, femoribus posterioribus leviter arcuatis, 
tibiis brevissime setulosis. 


Zophosis atra: oblongo-oyalis, nigra, subnitida, capite thorace- 
que coneinne punctatis; elytris 4-costatis, sutura postice cari- 
nata; metasterno ab apice ad medium sulcato. Long. 7—8, 
lat. 4—44 millim. 

Zoph. fugaei affinis, at minor, statura magis elongata, su- 
tura elytrorum carinata &c. facile distinguenda. Caput longi- 
tudine dimidio latius, apice subrotundatum, supra crebre sim- 
plieiter punctatum. Antenna basin thoracis paullo excedentes, 
articulo tertio secundo nonnihil longiore. Thorax bası longitu- 
dine media fere triplo latior, antice dimidio angustior, lateribus 
levissime rotundato-ampliatis, margine apicis utrimque subangu- 
latim sinuato, baseos medio fere truncato, angulis omnibus mo- 
dice productis, basalibus acuminatis, antieis apice subrotundatis; 
supra parum convexus, crebre simplieiter punctatus, ad latera 
vix rugulosus; prosternum parce punctulatum, postice porrectum. 
Elytra thorace perparum latiora, at quadruplo longiora, pone 
humeros rotundatos vix ampliata, versus apicem attenuata, con- 
junetim acuminata, supra parum convexa, crebre punctata, ad 
latera lineolis minutissimis, elevatis, obsita, dorso costis quatuor 
obtusis, utrimque abbreviatis, intima obsoletiore, praedita, sutura 
pone medium distincte carinata. Epipleura lineolis longitudi- 
nalıbus elevatis crebre obsita. Metasternum ab apice ad medium 
profunde sulcatum. Abdomen convexum, segmento apicali ro- 
tundato. Pedes longiusculi, femoribus posterioribus subarcuatis, 
tibiis breviter setulosis. 


Zophosis anceps: ovalis, nigra, subnitida, capite thoraceque 
rugulosopunctatis; elytris regulariter rotundato-ampliatis, crebre 
punctatis, versus latera granulato striolatis, sutura postice tenui- 
ter carinata, costis dorsalibus plerumque obliteratis; metasterno 
postice sulcato. Long. 8—9, lat. 5—54 millim. 


Zoph. atre affinis, statura breviore et sculptura capitis 
thoraeisque proecipue distineta. Caput subtrapeziforme, supra 
subdepressum, apice subtilius punctulatum, vertice lateribusque 
erebre rugulosopunctatis. Antenna humeros nonnihil excedentes, 
articulo seeundo tertio crassiore at manifeste breviore. Thorax 


246 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


— 


basi longitudine media fere triplo latior, antice dimidio angu- 
stior, lateribus leviter rotundatis, margine antico utrimque ro- 
tundato-sinuato, bascos medio fere truncato, angulis omnibus 
productis, basalibus acuminatis, anticis subrotundatis; supra 
parum convexus, undique ereberrime, prasertim ad latera, rugu- 
losopunctatus; prosternum punctulatum, postice porreetum. Elytra 
thorace quadruplo longiora, pone humeros modice rotundato- 
ampliata, postice attenuata, apice conjunetim angustissime rotun- 
data; supra parum convexa, crebre et minus concinne punctata, 
versus apicem atque latera granulis striolisque solitis obsita, su- 
tura ante apicem nonnihil elevata, costis 4 dorsalibus, abbreviatis, 
nonnumgquam conspicuis, saepe obliteratis; epipleura ad apicem 
elytrorum extensa, longitudinaliter distinete lineolata. Abdomen 
convexum, parce punctulatum, segmentis secundo tertiogue & 
longitudinaliter strigosis, segmento apicali convexiusculo, & di- 
stinete emarginato. Metasternum parce punctulatum, sulco po- 
stice profundo, medium non attingente. Pedes subtenues, minus 
elongati, femoribus posticis subarcuatis, abdominis apicem vix 
attingentibus. 


Zophosis Burkei: ovalis, atra, opaca, antennis tenuibus, arti- 
culis 2:0 et 3:0 longitudine subaqualibus, capite thoraceque 
fortiter et sat crebre punctatis, hoc lateribus parum rotundato; 
prosterno angusto, vage punctato, postice porrecto; elytris parum 
dilatatis, disperse punctulatis, ad latera subreticulatis, epipleuris 
lineolis elevatis parce obsitis; mesosterno basi late impresso, 
metasterno ab apice ad medium profunde sulcato; abdominis 
segmento anali pedibusque rufescentibus. Long. 5, lat. 23 
millim. 

Zophosis Burkei DEYROLLE. Monogr. d. Zophos. Ann. 
Soc. Bunt. 1867, p. 136: 

In pluribus regionibus Africee meridionalis oceurrit. 


Zophosis levigata: breviter ovalis, nigra, nitida, modice con- 
vexa, capite sat crebre punctulato, versus latera subruguloso, 
antennarum articulo secundo tertio breviore; thorace brevissimo, 
antrorsum valde angustato, margine antico utrimque sinuato, basi 
medio leviter rotundato, angulis omnibus productis, dorso versus 
latera tantum punctulato; prosterno postice porrecto; elytris versus 
apicem breviter attenuatis, dorso aequalibus, remote punctulatis, 
ad latera granulis lineolisque tenuissimis parce obsitis, epipleuris 
obsolete granulatis; metasterno ab apice ad medium sulcato. 
Long. 5—6, lat. 3—32 millim. 

Zophosis lavigata DEXROLLE. Monogr. d. Zophos. Ann. 
JOG. Nn. 1180.76 92.150: 

Habitat etiam ad promont. bone spel. 


Zophosis gracilis: elliptica, parum convexa, nigra, subnitida, 
parcius punctata, thorace longitudine duplo latiore; elytris ad 
latera subtiliter striolatis; antennis tenuibus, artieulo secundo 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 247 


tertio distinete breviore, clava 4-articulata; prosterno inter coxas 
deflexo, metasterno poser sulcato. Long. 53—53, lat. 21—23 
millim. 

Zoph. dytiscoidei Son. propinqua. Caputlongitudine paullo 
latius, epistome emarginato, supra parum convexum, coneinne 
punetatum. Antenne basin thoraeis vix attingentes, articulo 
secundo tertio cerassiore at evidenter breviore, clava distincte 
quadri-artieulata. Thorax basi longitudine media duplo latior, 
margine antico medio subtruncato, pone oculos utrimque sub- 
sinuato, margine baseos levissime rotundato, angulis omnibus 
modice productis, posticis acuminatis, antieis apice rotundatis; 
supra leviter convexus, aequalis, coneinne, medio parcius, puncta- 
tus; prosternum antice substrigosum, postice deflexum. Elytra 
thorace vix vel parum latiora, versus apicem sensim angustata, 
ipso apice conjunetim rotundata, thorace plus triplo longiora, 
supra sequaliter modice convexa, subremote punctata, ad latera 
subtiliter striolata; epipleura deplanata, obsolete lineolata. Meta- 
sternum parce punctatum, postice profunde sulcatum, sulco fere 
medium excedente. Abdomen convexum, subloevigatum, seg- 
mento analı subrotundato. Pedes minus elongati, femoribus 
latiusculis, tibiis breviter setulosis; coxis antieis rufescentibus. 


Adesmia (FISCHER DE WALDHEIM) in@qualis: subovata, atra, 
opaca, glabra, supra rude scerobieulato-rugosa; capite subtrapezi- 
formi, intra oculos utrimque carina longitudinali elevata; thorace 
rotundato-ampliato, pone oculos lobato; elytris insigniter am- 
pliatis, postice irregulariter tubereulatis. Long. 124—15, lat. 
= 9 mul, 

Oaput longitudine vix latius, antrorsum angustatum, apice 
fere truncatum, supra subdepressum, rugosopunctatum, ad latera 
utrimque carina longitudinali, antice abbreviata, et in medio 
baseos ruga irregulari, laevigata, elevatis; Jabrum tenuiter punctu- 
latum, leviter emarginatum, piceum. Antennse basin thoracis 
vix attingentes, articulo tertio secundo plus duplo longiore. 
Thorax basi longitudine vix latior apiceque vix angustior, medio 
aqualiter rotundato-ampliatus, postice subtruncatus, margine 
antico medio indistinete sinuato, pone oculos utrimque lobato, 
lateribus antice tenuiter marginatis; supra parum convexus, rude 
scrobieulato-rugosus, parapleuris, prater puncta aliquot antice 
impressis, laevigatis; prosterno parce et profunde punctato, inter 
coxas subhorizontali. Elytra bası latitudine thoracis baseos illique 
arcte applicata, lateribus regulariter rotundato-ampliatis; medio 
thoraeis dimidio (5) vel duplo (2) latiora, versus apicem sub- 
sinuatim attenuata, thorace fere quadruplo longiora; supra sub- 
depressa, versus apicem, prasertim 9, valde declivia, lateribus 
inflexis; scrobieulato-rugosa, postice tubereulis subconicis obsita, 
rugis tubereulisque dc costas duas irregulares, plus minusve 
distinctas, formantibus. Metasternum br latum, rugosopunc- 
tatum et oblique strigosum. Abdomen modice convexum, seg- 


eo 


10. 


11. 


248 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


mentis 1:0 et 2:0 basi longitudinaliter strigosis, reliquis pro- 
funde punctatis, ultimo apice rotundato. Pedes prasertim &, 
elongati, vage punctati, femoribus posterioribus basi arcuatis, 
tarsis posticis haud compressis. 


Stenocara (SOLIER) longipes: breviter ovata, nigra, nitida, 
capite parce punctato, juxta oculos utringue foveolato, antennis 
gracilibus, rufopiceis, articulo 2:0 brevissimo, 3:0 tribus sequen- 
tibus, simul sumtis, longitudine aequali, clava triarticulata, di- 
stineta; thorace basi longitudine dimidio latiore, antice parum 
angustiore, lateribus levissime rotundato-ampliatis, supra loevi- 
gato, ad latera parce et obsolete punctulato; elytris rotundatis, 
dorso subdepressis, postice valde declivibus, lateribus inflexis, 
supra rugosopunctatis, tubereulis subconieis, in lineas dispositis, 
crebre obsitis; abdomine convexo, segmentis anterioribus longi- 
tudinaliter strigosis, postieis vage punctatis; pedibus longissimis, 
rectis, setulis minutissimis obsitis, tibiis antieis piceis. Long. 
14, lat. 83 millim. 

Pumelia lomsmioes OLIN. Bin 1 8, 16, pl I, ie & 

Stenocara » SOLIER. Ann. Soc. Ent. 1835, p. 557. 

Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Himatismus (Erıcuson) plebejus: elongatus, nigropiceus, pilis 
flavescentibus griseisque variegatim adspersus; thorace capite 
parum latiore, confertim punctato; elytris antice thorace duplo 
latioribus, irregulariter striatopunctatis, dorso subdepressis; an- 
tennarum articulo tertio secundo duplo longiore; oculis promi- 
minulis. Long. 13—15, lat. 44—54 millim. 

Caput latitudine fere longius, epistome triangulariter pro- 
ducto, supra. depressum, rugulosopunctatum, pilis rigidis griseo- 
flavescentibus obsitum, in medio frontis carinula longitudinali 
denudata, laevi, interdum obsoleta, notatum; labro angusto, ru- 
fescente, piloso. Oculi valde convexi. Antenna basin thoraeis 
attingentes, articulo 2:0 brevi, 3:0 illo plus duplo longiore, 4:0 
— 10:0 longitudine sensim deerescentibus, ultimo subrotundato. 
Thorax basi apiceque longitudine media non latior, lateribus 
levissime rotundato-ampliatis, antice fere truncatus, angulis sub- 
dentatis, postice : medio late rotundato-lobatus, utrimque sub- 
sinuatus, angulis acutiuseulis; dorso parum convexus, supra et 
subtus confertim rugosopunctatus, pilis rigidis griseo-flavescenti- 
bus obsitus, vittis tribus longitudinalibus disei subdenudatis, 
plus minusve distinctis, fuseis. Scutellum rotundatum, punctu- 
latum, glabrum. Elytra pone humeros rotundatos thorace duplo 
latiora, ultra medium sublinearia, dein sensim attenuata, apice 
conjunetim subacuminata, thorace quadruplo longiora; supra pa- 
rum convexa, Irregulariter striato-punctata, interstitiis, proesertim 
ad latera, crebre rugoso-punctatis; pilis rigidis, decumbentibus, 
sriseis et flavescentibus variegatim obsita, in interstitis alternis 
tessellatim denudata. Pectus et abdomen sat profunde punctata, 


13. 


FÄHRZUS, COLEOPTERA CAFFRARIZ. 249 


flavescente-pilosa, metasterno distinete canaliculato. Pedes medio- 
cres, femoribus parum incrassatis, punctatis, flavescente-pilosis, 
tibiis simplieibus, rectis, tarsis elongatis, tenuibus, subtus to- 
mentosis. 
Variat lateribus thoracis sublincaribus, angulis distineti- 
oribus (/Zmatismus patruelis DEJ.?); vix species distincta. 
Inregionibus Afriese meridionalis oceidentalibus etiam oceurrit. 


Evrychora (THUNBERG) ciliata: breviter ovata, nigra, subnitida, 
thorace elytrisgue reflexo-marginatis, rufo-ciliatis, illo longitudine 
media triplo latiore, basi utrimque late exciso, apice, pro inser- 
tione capitis, profunde emarginato, lateribus folicaceis, rotundato- 
ampliatis, disco insequali, laevigato, intra basin sulco transversali 
inseulpto, ad latera disperse punctato; elytris latitudine media 
vix longioribus, versus apicem subito angustatis. supra antice 
plerumgue deplanatis, postice declivibus, dorso communi non- 
numquam plus minusve elevato, marginibus s&pius parum, alias 
autem distinctius, elevatis, punctura in disco obliterata, ad la- 
tera plerumque evidentiore; epipleuris sublavigatis. Corpus 
materia lanuginosa exsudata s&epe obductum. Long. 13—15, 
lat. S—10 millim. 

Pimeoloar öl, MR, Spes, ms DN DIV Als 

Boryehorn » Nam, NOV. ms Dee; Do. 116 — 
ars, Col, I, & 1. HO, VAD. AUS ir 9, — Man, Sys, II IL, 
p. 133. ScHönn. Syn. Ins. T. 1, p. 157. — SoLier Ann. Soc. 
Ent. 1837, p. 187. 

Habitat etiam in terra capensi. 

Obs. Specici hujus, diu cognit®, quoad magnitudinem, 
formam sculpturamque nimium lubries, varietates exstant, quas 
ut species peculiares auctores proposuerunt. His, ut alias omit- 
tam, adnumerande Por. modesta et pusilla HERBST, nec non 
Evr. major SOLIER, qus omnes, me judice, nonnisi ejusdem 
typi aberrationes »estimari possunt. 


Evrychora ovata: oblongo-ovata, subdepressa, atra, opaca, ca- 
pite transverso, apice late emarginato; thorace brevissimo, mar- 
sinibus laterum rotundatis, reflexis; elytris vequalibus, dorso, ut 
etiam epipleuris, profunde punetatis, thoracis elytrorumque mar- 
ginibus lateralibus dentieulatis. Long. 10—114, lat. 54—64% 
millim. 

Caput impressum, indistinete punetulatum, apice sat pro- 
funde emarginatum, medio bidenticulatum, margine laterali ele- 
vato, antice rotundato, postice angulatim dilatata, ante oculos 
utrimque foveola impressa.. Antennz® robust, basin thoracis 
attingentes, articulis subobconieis, tertio antecedente plus duplo 
longiore, 4:0—9:0 transversis, longitudine decrescentibus. Thorax 
longitudine media quadruplo latior, basi leviter bisinuatus, apice 
profunde emarginatus, angulis antieis rotundato-productis, lateri- 
bus regulariter rotundatis, marginibus elevatis, distinete denti- 


14. 


15. 


250 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


culatis; supra ad latera parce punctatus, medio laevigatus, sulco 
transverso, plus minusve distincto, exaratus, marginibus baseos 
apicisque dense. rufo-ciliatis. Scutellum minutum, triangulare. 
Elytra medio thoracis vix latiora, at latitudine duplo longiora, 
pone humeros fere linearia, ante apicem simuata, ipso apice 
conjunetim anguste rotundata; -supra antice depressa, postice 
declivia, irregulariter, in disco parce, ad latera crebrius et 
profundius, punctata, marginibus laterum breviter deplanatis, 
vix vero reflexis, distinete et crebre denticulatis, margine 
baseos dense rufo-ciliato; epipleura profunde, antice parcius, 
punctata.. Abdomen convexum, sublevigatum, apice tenuiter 
pubescens. Pedes mediocres, tenuissime pubescentes, tibiis ex- 
terne brevissime ciliatis, tarsis articulis 1—-4 fere zequalibus, 
setulosis. 


Evrychora crenata: breviter ovata, nigra, profunde punctata, 
capite supra antennas rotundato-lobato; thorace marginibus la- 
teralibus foliaceis, elevatis, serratis, disco transversim suleato; 
elytris antice subdepressis, postice declivibus, margine crebre 
denticulato; antennarum articulis exterioribus transversis. Long. 
9, lat. 5 millim. 

Evrychora crenata: SOLIER. Ann. Soc. Ent. 1837, p. 160. 

Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Evrychora terrestris: ovata, nigra, disperse punetata, mar- 
sinibus cerenulatis, capite supra antennas angulato-lobato; tho- 
race late reflexo-marginato, disco transversim profunde sulcato; 
elytris subdepressis, postice modice declivibus; antennarum ar- 
ticulis obeonieis, mediis haud transversis. Long. 3—83, lat. 
44-43 millim. 

Evr. cerenat®e SoL. affinis, at angustior, antenne aliter con- 
structe &c. Caput subtrapeziforme, apice emarginatum, in me- 
dio bidentatum, lateribus angulato-lobatum, margine crenulato, 
depressum, confertim granulatum. Antenne basin thoracis fere 
excedentes, articulo 3:0 duobus sequentibus, simul sumtis, non- 
nihil longiore, 4:0—9:0 longitudine decrescentibus. omnibus ob- 
conicis, ultimo crassiusculo, apice exciso. Thorax longitudine 
media plus quadruplo latior, basi utrimque sinuatus, angulis 
subacuminatis, apice profunde emarginatus, margine pone oculos 
exciso, angulis anticis valde rotundato-productis, lateribus foliaceo- 
dilatatis, marginibus elevatis, creberrime crenulatis; dorso trans- 
versim profunde impressus, in medio obsoletius, ad latera sat 
profunde at parce punctatus, marginibus baseos apieisque rufo- 
eiliatis. Elytra thoracis medio non latiora, postice subito an- 
gustata, ante apicem sinuata, thorace triplo longiora; supra 
perparum convexa, postice minus declivia, undique irregulariter, 
haud erebre at sat profunde punctata, marginibus distinetissime 
et creberrime dentieulatis, rufociliatis. Epipleura ampla, pro- 
funde et sat confertim punetata. Prosternum breve, pone coxas 


FÅÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIE. 251 


haud productum. Abdomen parum convexum, parce punctatum, 
tenuiter griseo-pubescens. Pedes mediocres, subtenues, tibiis 
externe subtiliter setulosis, tarsis posticis artieulo 1:0 duobus 
sequentibus, simul sumtis, longitudine aequali. 


ASPILA 2!) 


nov. gen., divis. Zurychorid. (Lacorp. Gen. Col. V, p. 95) 
adnumerandum. 


Mentum transversum, leviter emarginatum. Palpi articulo ultimo 
ovali, apice obtuso. Caput antrorsum dilatatum, supra antennas 
angulato-lobatum, epistome emarginato. Oculi oblongo-ovati. An: 
tenn®e mediocres, articulo 1:0 oblongo, obconico, 2:0 brevissimo, 3:0 
duobus sequentibus, simul sumtis, fere longiore, 4:0—9:0 longitudine 
indistinete decrescentibus, ultimo praecedente nonnihil longiore, apice 
oblique subtruncato. Thorax transversus, antice profunde emargina- 
tus, marginibus lateralibus foliaceis, regulariter rotundato-ampliatis, 
reflexis, postice in dentem productis. Scutellum triangulare. Elytra 
ovalia, humeris parum prominulis, a thorace disjunctis, supra antice 
depressa, costata, margine laterali cerenulato. Epipleura lata. Pro- 
sternum postice deflexum. Pedes mediocres, filiformes, tarsis posticis 
articulis 1:0 et 4:0 logitudine subsequalibus. 


16. Aspila bicostata: oblongo-ovata, atra, opaca, epistome late 
emarginato, bidentieulato; thorace brevissimo, granulato-punctato, 
lateribus reflexo-mareinatis; elytris profunde punctatis, margine 
laterali carinisque duabus disci distinete erenulatis. Long. 7—84 
lat. 23—4 millim. 


Caput medio depressum, lateribus incrassatis, supra antennas 
angulatim dilatatum, scabrum, ante oculos leviter foveolatum. 
Thorax, cum marginibus lateralibus foliaceis, rotundato-ampliatis, 
longitudine media triplo latior, apice late et profunde emargi- 
natus, lobis angularıbus rotundato-productis, basi medio levissime 
subrotundatus, marginibus laterum elevatis erenatisque, versus 
basin usque ad tertiam ejusdem partem oblique ductis, ibique 
in dentem acuminatum prominentibus; dorso depressus, disperse 
et sat profunde punctatus, sulco transverso obsoletiore insculp- 
tus. Blytra thorace parum latiora, at triplo longiora, leviter 
rotundato-ampliata, apice conjunctim anguste rotundata, supra 
antice subdepressa, longe pone medium abrupte declivia, undique 
profunde punctata, punctis juxta suturam subseriatis; versus 
latera granulata, margine laterali carinisque duabus in dorso, 
secundum wmarginem arcuatis, vix abbreviatis, distinete crenu- 
latis. Epipleura inflexa, profunde punctata, antice linea elevata, 
obliqua, tenui, notata. Pectus et abdomen obsolete punctata, 
hoc apice pilosum. 


1 plå . 
) Ab @orttkos, immaculatus. 


252 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


17. 


Psaryphis (ERICHSoN) conjusa: oblonga, sublinearis, nigro- 

plcea, opaca, parce pubescens, capite thoraceque scabris, hoc 

marginibus lateralibus foliaceis, pubdeplanatis, crebre dentieu- 

latis; elytris subseriatim profunde punctatis, sutura, margine 

usa ne duabus dorsalibus elevatis, ‚erenulatis. Long. 
53—6, lat. 24—22 millim. 


Corpus supra plerumque polline terreno, fusco, plus mi- 
nusve adspersum. Oaput antice latius, apice emarginatum, 
lateribus angulato-lobatis, supra foveola utrimque notatum, un- 
dique granulosum; oculi oblongo-ovales, obliqul. Antennx 
basin thoracis vix attingentes, articulo 3:0 sequente parum lon- 
giore, ultimo praecedente paullo majore, apice oblique truncato. 
Thorax longitudine media fere triplo latior, basi utrimque bre- 
viter sinuatus, apice late emarginatus, marginibus laterum folia- 
ceis, rotundato-ampliatis, distinete crenatis, angulis omnibus 
rotundatis, antieis modice productis; supra depressus, tenuiter 
scabrosus, parce pilosus, disco foveolis quatuor, plus minusve 
distinetis, notatus. Scutellum breviter triangulare. Elytra basi 
thoracis haud latiora illigue arcte applicata, sublinearia, apice 
conjunctim anguste rotundata, thorace plus triplo longiora; 
supra depressa, postice abrupte declivia, undique sat crebre, 
partim subseriatim punetata, transversim subrugulosa, parce 
pilosa, sutura postice, margine laterali, carina in medio dorsi, 
integra, aliaque prope marginem, ante apicem abbreviata, di- 
stinete elevatis, confertim crenulatis. Epipleura inflexa, crebre 
Yugoso-punctata. Abdomen parum convexum, obsolete punetula- 
tum, tenuiter pubescens. Pedes mediocres, parse pilosi. 

Variat colore dilutiore, rufescente. 


Herpisceius (SOLIER) Sommeri: elongatus, piceus, glaber, an- 
tennis, extrorsum incrassatis, pedibusque rufis; capite thoraceque 
longitudinaliter creberrime striolatis, epistome subtiliter punc- 
tulato; elytris ovalibus, dorso, cum epipleuris, carinis novem 
acutis elevatis, interstitiis punetis, una serie dispositis, profunde 
insculptis; femoribus antieis subtus pone medium indistincte 
erenulatis. Long. 6 8, lat. 272% millım. 


Herpiscius Sommer! SOLIER. Ann. Soc. Ent. 1858, p. 191. 
Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Herpiscius cursor: elongatus, rufocastaneus, glaber, fronte 
thoraceque lonsitudinaliter confertissime striolatis, hoc globoso; 
elytris ovalibus, tenuiter carinulatis, interstitiiss simplieiter se- 
viato-punctatis; antennis filiformibus; femoribus antieis subtus 
dentatis. Long. 10, lat. 3 millim. 

Caput latitudine baseos duplo longius, sublineare, versus 
basin convexiusculum, inter antennas transversim impressum, 
fronte utrimque pliea longitudinali, a margine oculorum inte- 
riore ad collum ducta, notata, area interjacente longitudinaliter 
crebre striolata, medio linea tenui inseulpta, lateribus pone 


20. 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 253 


oculos ruguloso-punctatis; epistome deplanato, coneinne punctato. 
Oculi transversi, lunati, subdepressi. Antenn&® dimidio cor- 
poris paullo longiores, graciles, filiformes, articulis 4:0o—11:0 
longitudine subaqualibus, tertio sequente dimidio longiore. 
Thorax latitudine baseos fere duplo longior, regulariter rotun- 
dato-ampliatus, apice truncatus, bası leviter emarginatus, supra 
valde convexus, pulvinatus, longitudinaliter confertissime strio- 
latus, lateribus tenuiter marginatis; subtus crebre ruguloso- 
punctatus, lobo prosterni intercoxali postice deflexo. Seutellum 
minutum, subtriangulare. Elytra antice latitudine baseos tho- 
racis, regulariter rotundato-ampliata, apice conjunetim anguste 
rotundata, thorace triplo longiora, supra convexa, postice decli-, 
via, proeter suturam elevatam, carinis novem longitudinalibus, 
tenuibus, integris, praedita, interstitiis punctis, una serie dispo- 
sitis, sat profunde insculptis. Pectus et abdomen modice con- 
vexa, undique punctata, hujus segmento ultimo apice rotundato, 
tenuius punctulato. Pedes elongati, femoribus antieis subtus 
ante apicem dente valido armatis, tibiis anterioribus arcuatis, 
tarsis setulosis. 


Machla (HERBST) verrucosa: nigra, supra opaca, plus minusve 
ochraceo-tomentosa; thorace valde rotundato-ampliato, basi con- 
strieto, lateribus incrassatis elevatisque, dorso verrucoso; elytris 
fornicatis, tricostatis, interstitiis tuberculatis; antennis pedibus- 
que setulosis. Long. 15—17, lat. 9—93 millim. 

Caput parvum, depressum, ante oculos elevatum, basi ro- 
tundatum, apice emarginatum, supra sat dense ochraceo-tomen- 
tosum, epistome setuloso. Antenne medium thoracis haud 
attingentes, nigra, setos®, articulo tertio sequente dimidio lon- 
giore. Thorax postice longitudine media dimidio latior, insig- 
niter rotundato-ampliatus, ante basin constrictus, apiee emar- 
ginatus, bası bisinuatus, marginibus lateralibus valde incrassatis, 
reflexis, antice subangulatim productis, angulis posticis acumi- 
natis; supra intra margines laterum utrimque sinuatim impressus, 
disco elevato, scrobiculato-rugoso, glabro, lateribus ochraceo- 
tomentosis, parce setulosis. Scutellum brevissime triangulare. 
Elytra antice latitudine bascos thoraeis, a basi ultra medium 
sensim dilatata, tune subito angustata, apice conjunetim sub- 
rotundata, thorace plus triplo longiora, supra subfornicata, 
versus basin leviter, versus apicem abrupte declivia, costis in 
singulo tribus longitudinalibus, postice abbreviatis, praedita, 
suture proxima distinete carinata, postice tuberculosa, intus 
flexa, reliquis minus distinctis, e tubereulis seriatis formatis, 
interstitiis apiceque plus minusve ochraceo-pollinosis, tubereulis 
rotundatis, glabris, irregulariter adspersis, sutura minus di- 
stincte carinata, lateribus subinflexis, tenuiter marginatis. Pro- 
sternum valde convexum, cum metapleuris, rude scerobiculatum. 
Pectus parce et profunde punetatum; abdomen sublevigatum. 


254 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Pedes mediocres, ochraceo- vel griseo-tomentosi, squamulis se- 
tulisque concoloribus adspersi. 


Machla caffra: nigra, supra opaca, plus minusve ochraceo- 


tomentosa; thorace valde rotundato-ampliato, basi constricto, 
dorso verrucoso, lateribus incrassatis, plus minusve villosis; ely- 
tris antice subdeplanatis, tricostatis, interstitiis tuberculis ad- 
spersis; antennis pedibusque setulosis. Long. 14—17, lat. 
9—103 millim. 

Caput depressum, basi rotundatum, apice emarginatum, 
lateribus ante oculos elevatis, supra ochraceo-tomentosum, epi- 
stome apice setuloso. Antenna medium thoracis non attingunt, 
valide, crebre setos&, articulo tertio quarto dimidio longiore. 
Thorax basi longitudine media dimidio latior, ante medium 
valde rotundato-ampliatus, juxta basin constrictus, apice emar- 
sinatus, basi bisinuatus, marginibus lateralibus admodum in- 
crassatis elevatisque, antice rotundatim productis, angulis po- 
sticis subacuminatis; supra juxta latera impressus, disco elevato, 
rude scrobiculato-rugoso, glabro, medio plus minusve distinete 
canaliculato, lateribus ochraceo-tomentosis et villosis. Elytra 
antice latitudine baseos thoracis, a basi longe ultra medium 
sensim dilatata, dein subito angustata, apice conjunctim sub- 
rotundata, thorace fere quadruplo longiora, supra antice depressa, 
postice valde declivia, costis in singulo tribus longitudinalibus, 
postice abbreviatis, praedita, suturse proxima distincte carinata, 
postice tuberculis continuata, reliquis e tuberculis formatis, 
irregularibus, extima nonnumquam obliterata, interstitiis apice- 
que plus minusve ochraceo-pollinosis pilisque raris obsitis, 
tubereulis rotundatis, glabris, juxta suturam parcius, alibi crebre 
adspersis, sutura vix vel parum elevata. Corpus subtus et 
pedes ut in M. verrucosa. 


Variat lateribus thoracis setulosis, vix vel parum villosis. 


Machla sulcicollis: nigra, supra opaca, griseo-pollinosa; tho- 
race rotundato-ampliato, basi constricto, lateribus incrassatis 
apiceque nec non costis quatuor disci scrobiculato-rugosis; elytris 
irregulariter tricostatis, parce tubereulatis. Long. 133, lat. 73 
millim. 

Caput depressum, griseo-tomentosum, parce setulosum, basi 
rotundatum, vertice bifoveolato, fronte transversim impressa, 
labro fulvo-ciliatoe. Antenne medium thoracis vix attingunt, 
sat crebre setulos®, articulo tertio sequente parum longiore. 
Thorax bası longitudine vix latior, ante medium rotundato- 
ampliatus, postice constrietus, apice emarginatus, angulis modice 
produetis, basi bisinuatus, angulis subreetis; supra depressus, 
intra apicem transversim profunde sulcatus, marginibus laterali- 
bus apieisque incrassatis nee non costis quatuor disci longitu- 
dinalibus, intermediis antice, exterioribus utrimque abbreviatis, 
serobiculato-rugosis, glabris, cavitatibus griseo-tomentosis. Elytra 


LD 


PÄHRZUUS, COLEOPTERA CAFFRARIZ. 255 


subovata, antice latitudine baseos thoracis, postice conjunetim 
subrotundata, thorace triplo longiora, supra antice subdepressa, 
pone medium nonnihil elevata, postice valde deelivia, ipso apice 
breviter deplanato-produeta, tenuiter griseo- pollinosa, preeter 
marginem lateralem costis tribus one imdinelllue in singulo 
elevatis, ante apicem abbreviatis, intermedia breviore, cum la- 
terali antice connexa, sutur® proxima fere tota et intermedia 
antice carinatis, laterali tuberculosa, costis proeterea tubereulis 
paueis utrimque irregulariter connexis; carinis tubereulisque 
omnibus glabris, nitidis, sutura postice granulis minutis ad- 
spersa. Corpus subtus convexum, prosterno cum metapleuris 
rude punctato, peetore abdomineque sublaevigatis, nitidis. Pedes 
eg dense griseo-tomentosi et selon, 


Machla mendica: atra, opaca, fusco-cinereo-pollinosa; capite 
tubereulato, thorace rotundato-ampliato, dorso rugis duabus 
longitudinalibus, scerobieulatis; elytris irregulariter tubereulatis, 
costa indeterminata longitudinali utrimque, postice tubereulis 
acervatis terminata, notatis; antennarum apice flavescente. Long. 
94-—-10, lat. 6—7 millim. 


Caput depressum, postice rotundatum, epistome emarginato, 
in vertice tubereulis 4—6, semiecirceulariter dispositis, et in 
medio frontis uno elevatis. Antenne medium thoraeis vix at- 
tingunt, parcius setulos®, articulo 3:0 sequente parum longiore. 
10:0 et 11:0 flavescentibus. Thorax basi longitudine nonnihil 
latior, ante medium rotundato-ampliatus, intra basin constrietus, 
antice emarginatus, angulis subacuminatim productis; postice 
bisinuatus, angulis parum prominulis; supra depressus, margi- 
nibus laterum apieisque incrassatis, elevatis, plus minusve ru- 
goso-tubereulatis, disco rugis duabus longitudinalibus, antice 
le transverso subinterrupuis, tubereulisque duobus utrimque 
notato. Elytra subovata, antice basi thoracis vix latiora, apice 
conjunetim subrotundata, thorace triplo longiora, supra antice 
depressa, postice declivia, tubereulis numerosis adspers a, costa 
discoidali indistineta tubereulosa, longe ante apicem tubereulis 
majoribus conglomeratis terminata, Hotata. Corpus subtus con- 
vexum, vix sculpturatum. Pedes mediocres, tenuiter setulosi. 


Machla porcella: nigra, opaca, dense ochraceo-tomentosa; capite 
deplanato; thorace rotundato-ampliato, dorso rugis duabus di- 
stinete elevatis; elytris depressis, costis duabus setosis notatis, 
exteriore marginal. Long. 103—11, lat. 6— 7 millim. 
Caput depressum, tomento ochraceo tectum, parce seto- 
sum, basi rotundatum, labro emarginato.. Antenne medium 
thoracis attmgunt, sat crebre setulose, apice vix incrassat&, 
articulo 3:0 sequente dimidio longiore. Thorax basi longitu- 
dine parum latior, insigniter rotundato-ampliatus, basi bisinua- 
tus, angulis subreetis, apice emarginatus, angulis acuminatim 
prominulis, supra depressus, marginibus laterum apieisque in- 


256 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


crassatis et elevatis, disco costis duabus longitudinalibus elevatis, 
antice humilioribus, basi subnodosis, suleum distinetum inelu- 
dentibus, adjacente utrimque tuberculo oblongo; totus ochraceo- 
tomentosus, elevationibus sat crebre setosis, setis in rugis di- 
scoldalibus obseurioribus. Elytra subovata, antice basi thoracis 
vix latiora, apice conjuncetim subrotundata, latitudine duplo 
longiora, supra antice depressa, postice valde declivia, sub- 
retusa, lateribus inflexa, undique tomento ochraceo, setulis im- 
mixto, obducta, costis in singulo duabus longitudinalibus elevatis, 
una in medio dorsi, altera marginem dorsi formante, postice 
abbreviatis, interiore in callum distinetum exeunte, utraque 
setis fortioribus et obscurioribus erebre obsita. Corpus subtus 
parum convexum, squamositate ochracea teetum. Pedes medio- 
cres, ochraceo-squamosi, breviter setulosi. Ya 


MACHLEIDA!). 
nov. gen. Aside (LAcorD. Gen. Col. V, p. 160) affıne. 


Mentum apice emarginatum. Palpı maxillares robusti, articulo 
ultimo securiformi. Labrum apice integrum. Caput supra antennas 
distinete callosum. Oculi transversi, lineares. Antenne breviuscul, 
setos®, articulis 4—9 submoniliformibus, 3:0 sequente paullo lon- 
giore, obconico, 10:0 antecedentibus paullo crassiore, subgloboso, 
ultimo in illo suboceultatoe. Thorax antice emarginatus, postice 
bisinuatus, tergo insequali, lateribus deplanatis, elevatis. Metapleura 
suleis pro receptione antennarum carent. FElytra subovalia parum 
convexa, valde inaqualia. Pedes mediocres, tibiis anterioribus sub- 
cylindrieis, apice parum dilatatis, tarsis postieis artieulis 1:0 quarto- 
que longitudine sequalibus, trochanteribus intermediis distinctis. Pro- 
sternum lobo latiusculo, postice valde inflexo. Mesosternum longi- 
tudinaliter late impressum. 

Genus quoad habitum Machl®, characteribus generieis vero 
Aside, proximum. 


25. Machleida nodulosa: oblonga, nigra, ochraceo-tomentosa et 
squamosa, fronte bicallosa, thorace dorso costis longitudinalibus et 
transversalibus, compositis, lateribus rotundato-ampliatis; elytris 
valide et crebre tubereulatis. Long. 73, lat. 4 millim. 

Caput subrotundatum, depressum, supra antennas callosum, 
in fronte rugis duabus longitudinalibus, antice posticeque con- 
niventibus. foveam distinetam ineludentibus, notatum. Antenna 
medium thoraeis vix attingunt, pice®, setose. Thorax latitu- 
dine baseos haud brevior, ante medium rotundato-ampliatus, 
intra basin subconstrietus, postice bisinuatus, angulis subrectis; 
antice emarginatus, angulis productis; dorso foveis octo in- 
sceulptis, duabus mediis, suboblongis, tribusque utrimque lon- 
gitudinaliter seriatis, postica minus distincta, interstitiis costatis, 


1) A Machla, gen. Coleopt., &idos, imago. 


2 


2 


6. 


me 


VÄHRZEUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 257 


crueiatim nexis, marginibus laterum deplanatis, subelevatis, vix 
incrassatis. Metapleura antice posticeque impressa, haud vero 
suleata. Sceutellum vix conspieuum. HElytra antice latitudine 
baseos thoraeis, pone humeros fere linearia, medio thorace vix 
latiora, apice conjunetim anguste rotundata, latitudine duplo 
longiora, supra parum convexa, postice abrupte deelivia, tuber- 
culis validis irregulariter crebre obsita, suturse proximis paullo 
minoribus, subseriatis, interstitiis apiceque punctis sparsis in- 
seulptis. Corpus subtus convexum, ochraceo-tomentosum. Pedes 
mediocres, tenuiter setulosi, femoribus parum dilatatis, postieis 
abdomine vix brevioribus. 


Asida (LATR.) bicostata: nigra, opaca, fusco-ochraceo-pollinosa 
setulisque adspersa, labro nitido, thorace transverso, rotundato- 
ampliato, marginibus laterum subfoliaceis, reflexis; elytris costa 
discoidali, postice abbreviata, margineque laterali carinatis, antice 
conniventibus. Long. 13, lat. 74 millim. 

Caput bası rotundatum, antice transversim impressum fovea- 
que utringue notatum, vertice obtuse bicalloso, epistome emar- 
sinato, labro basi subdenudato, punctato, nitido.. Antennx 
medium thoraeis vix excedunt, picex, setos&, articulo 3:0 se- 
quente duplo longiore, 10:0 antecedente distinete majore. Thorax 
basi longitudine dimidio latior, subregulariter rotundato-amplia- 
tus, postice bisinuatus, antice emarginatus, angulis omnibus 
modice prominulis; supra parum convexus, lateribus deplanatis, 
reflexis; basi breviter obsolete canalieulatus, polline fusco ob- 
duetus setulisque decumbentibus ferrugineis obsitus. Scutellum 
triangulare. Elytra antice latitudine baseos thoracis illique 
arcte applicata, ultra medium leviter ampliata, apice nonnihil 
producta et conjunctim rotundata, latitudine duplo longiora, 
supra depressa, ‘punctis majusculis irregulariter adspersa, in- 
dumento uti thoracis vestita, margine laterali dorsi suberenu- 
lato carinaque dorsali, postice abbreviata, antice oblique ad 
humerum dueta, nee non sutura postice elevatis. Corpus subtus 
modice convexum, uti pagina superior vestitum, prosterni lobo 
latiuseulo, postice inflexo. Pedes longiusculi, femoribus parum 
incerassatis, tibiis erebrius setulosis. 


Asida trivialis: subovata, nigra, squamulis griseis adspersa, 
opaca, thoracis lateribus modice ampliatis, marginibus depla- 
natis, haud reflexis; elytris subfornicatis, costa discoidali, po- 
stice abbreviata, margineque laterali carinatis, antice conni- 
ventibus. Long. 143, lat. 83 millim. 

Ab As. bicostata differt praecipue statura latiore, thorace 
breviore, lateribus haud reflexis, elytris dorso magis elevatis. 
Caput depressum, punctatum, antice plus minusve distinete 
transversim impressum, impressione utrimque foveola terminata. 
Antenne medium thoraeis attingunt, setose, picer, apice rufe- 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 4. 2 


258 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


scentes, articulo tertio quarto duplo longiore. Thorax basi 
longitudine media duplo latior, modice rotundato-ampliatus, 
postice bisinuatus, angulis subreetis; antice late emarginatus, 
angulis sat fortiter acuminato-productis; supra parum con- 
vexus, squamulis griseis sat crebre adspersus, marginibus late- 
rum deplanatis imediogue foveolatis, vix vero alex, intra 
marginem baseos etiam medio foveola impressa. Elytra antice 
thoracis basi paullo angustiora illique arete applicata, longe ultra 
medium levissime ampliata, apice nonnihil deplanato- Priodueta, 
latitudine duplo longiora, supra circa medium elevata, versus 
basin leviter, postice distinetius declivia, lateribus inflexa, in- 
zqualiter, sat fortiter rugoso-punctata, squamulis griseis ad- 
spersa, margine laterali dorsi sublacerato, costa discoidali, longe 
pone medium abbreviata, antice ad humerum oblique ducta, 
nee non sutura postice elevatis; rudimentum praterea cost& 
interioris interdum observatur. Corpus subtus modice convexum, 
parcius squamulosum. Pedes longiusculi, femoribus leviter in- 
crassatis, tibiis erebrius setulosis. 


APTILA)) 
nov. gen. Ogcoosom® (LAcorD. Gen. Col. V, p. 193) affıne. 


Mentum transversum. Palpi maxillares articulo ultimo securi- 
formi. Labrum transversum, vix emarginatum. Oculi tranversi, 
elongati, antice vix vel levissime sinuati. Antenna lonsiuscul&, 
filiformes vel apicem versus paullo incrassat®, subglabra, articulo 
3:0 duobus sequentibus, simul sumtis, haud breviore, 4—7 longi- 
tudine subaequalibus vel sensim deerescentibus, obconieis, 8—10 
subeylindrieis, 11:0 antecedenti longitudine aaquali, ovato. Thorax 
elytris applicatus, transversus, antrorsum angustatus, basi levissime 
bisinuatus, apice emarginatus. Scutellum brevissimum, postice le- 
viter angulatim prominulum. Elytra subovata, thorace plus minusve 
distinete latiora, antice depressa, postice declivia et attenuata, lateri- 
bus inflexa. Prosternum breve, lobo intercoxali plano, mesosternum 
fere attingente. Pedes longiusculi, postici valde distantes, coxis 
transversis, ovalibus, tibiis omnibus eylindrieis, haud setosis, tarsis 
postieis artieulis 1:0 et 4:0 longitudine aequalibus. Corpus sqamo- 
sum, setis faseiculisque destitutum. 


28. Aptila tuberculata: subovata, nigra, dense ochraceo-squamosa, 
fusco-variegata, antennis filiformibus; thorace postice sublineari, 
antice breviter angustatato; elytris convexis, irregulariter tuber- 
eulatis, dorso postice indistinete subeostatis. Long. 10, lat. 
54 millim. 

Caput trapeziforme, subdepressum, epistome emarginato, 
impressione transversa a fronte disjuncto. Antenn& basin tho- 
racis vix attingentes, articulis 4—-7 obeonieis, longitudine de- 


1) A antıkos, implumis. 


FÅHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 259 


erescentibus, 8—10 subaequalibus, latitudine vix longioribus, 
11:0 ovato. Thorax basi longitudine dimidio latior, a basi 
ultra medium sublinearis, tune breviter rotundatim angustatus, 
postice levissime bisinuatus, antice late marginatus, angulis 
omnibus subacuminatis; supra transversim convexus, intra basin 
transversim impressus, lateribus acute marginatus, ochraceo- 
squamulosus, dorso indeterminate fuseo-nebulosus, ante medium 
punctis duobus silaceis notatus. Klytra antice basi thoraeis 
nonnihil latiora, late obovata, apice. conjunctim subacuminata, 
supra subfornicata, antice leviter, postice sat fortiter declivia, 
tubereulis granulisque atris irregulariter obsita, prope suturam 
postice costula longitudinali brevi, tubereulata, plus minusve 
conspieua; margine laterali parum distineto. Corpus subtus 
modice convexum, punetatum, punctis squamulis silaceis ob- 
teetis. Pedes longiusceuli, punctati et squamulosi, femoribus 
postieis bası arcuatıs, apicem abdominis attingentibus, tibiis 
anticis apice subarcuatis, inferne apiceque externe subtilissime 
subspinulosis. 


Aptila noxia: subovata, nigra, ochraceo-squamosa, fusco-varie- 
gata, antennis versus apicem incrassatis; thorace transversim 
convexo, postice sublineari; elytris tubereulatis, obsolete. tri- 
costatis, abdomine subglabro, nitido. Long. 9, lat. 5 millim. 


Caput et thorax ut in A. tuberculata. Antenne basın 
thoracis vix excedentes, articulis 4—7 loneitudine decrescenti- 
bus, obeonieis, 7—11 paullo crassioribus, Tonne aquali- 
bus, latitudine paullo longioribus, picea vel etterimees. artı- 
culis 4 ultimis nigris. FElytra antice basi thoracis nonnihil 
latiora, leviter rotundato-ampliata, pone medium sensim attenuata, 
apice conjuncetim subacuminata, thorace plus triplo longiora, 
supra modice convexa, costis in singulo tribus longitudinalibus 
obsoletis, extima granulosa, praedita, Tateribus rreeulaniter tuber- 
eulatis, ai eranulis punetisque distonilbus, subseriatis, 
maculisque silaceo-squamosis subtessellatis. Corpus subtus et 
pedes ut in A. tuberculata, excepto abdomine subglabro, nitido, 
segmentis anterioribus basi strigosis. 


Aptila costata: oblongo-ovata, nigra, ochraceo-squamosa, fusco- 
nebulosa; thorace postice sublineari, antice breviter angustato; 
elytris convexis, quadricostatis, tubereulatis, apice attenuatis. 
Long. 84, lat. 4 millim. 


Apt. tuberculat® similis, sed statura multo angustior. An- 
tenn® basin thoracis excedunt, articulis 4—10 obeonicis, 4—8 
longitudine aequalibus, 9—11 latitudine longioribus, ultimo 
ovali. Thorax longitudine parum latior, ceterum ut m A. 
tuberculata, modo punctis dorsalibus silaceis obsoletis. Elytra 
oblongo-obovata, thorace vix dimidio latiora, minus convexa, 
variegatim ochraceo-fuseoque squamosa, juxta suturam postice 
seriatim gsranulata, costis quatuor longitudinalibus, antice po- 


200 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


sticeque abbreviatis, crebre tuberculatis, sat distinete elevatis. 
interstitiis parce tuberculatis, tuberculis granulisque glabris, 
atris. Pedes postici elongati, femoribus apicem abdominis 
excedentibus , tibiis anticis ante apicem interne sinuatis ibique 
subtilissime spinulosis. Cetera omnia cum A. tuberculata con- 
veniunt. 


31. Aptila debilis: oblongo-subovalis, nigra vel picea, supra opa- 
ca, Inzequaliter griseo-sguamulosa, subtus antice dense albido- 
squamosa; thorace versus apicem breviter angustato; elytris 
dorso planis, quadricostatis; abdomine pedibusque glabriuseulis, 
nitidis, tibiis arcuatis, antieis interne sinuatis. Long. 3, lat. 
33 millim. 

Caput trapeziforme, basi longitudine parum latius, epi- 
stome brevissimo, depresso, apice emarginato. Antenna capite 
cum thorace distinete longiores, filitormes, articulis 4—8 lon- 
gitudine subaequalibus, 9:0 et 10:0 paullo brevioribus, omnibus 
obeonieis, ultimo pracedente paullo longiore, apice acuminato, 
nigree vel picee, interdum variegatim vel tote rufescentes. 
Thorax basi longitudine vix latior, a basi ultra medium linea- 
ris vel indistinete dilatatus, versus apicem rotundatim angustatus, 
postice leviter bisinuatus, antice late emarginatus, angulis om- 
nibus subacuminatis; supra transversim subconvexus, intra ba- 
sin obsolete impressus, lateribus insigniter carinato-marginatis. 
Elytra antice bası thoracis nonnihil latiora, ad medium levis- 
sime dilatata, posterius attenuata, apice conjunctim anguste 
rotundata, latitudine plus duplo longiora, supra subdeplanata, 
postice modice deelivia, dorso costis 4 loneitudinalibus granu- 
losis pra&dita, prima tertiaque fere ad apicem extensis ıbique 
conniventibus, 2:a pone medium abbreviata, 4:a marginali, di- 
stinetius et crebrius tuberculata, fere ad apicem producta, in- 
terstitiis quoque nonnumquam tuberculis minutis parce adspersis. 
Corpus subtus modice convexum, punctatum, thorace subtus 
peetoreque dense albido-squamosis, abdomine subglabro, nitido. 
Pedes elongati, erebre punetulati, fere glabri, nitidi, femoribns 
intermediis posticisque basi nonnihil flexis, his abdomine mani- 
feste longioribus, tibiis arcuatis, antieis validioribus, interne 
ante apicem distinete sinuatis ibique subtilissime setulosis. 

Variat elytris, abdomine pedibusque rufescentibus. 


AMETROCERA !) 
nov. gen. Trib. Moluridum (LAcord. Gen. Col. V, p. 190) 
adnumerandum. 


Mentum parvum, transversum. Palpi maxillares articulo ultimo 
triangulari. Labrum transversum, apice leviter emarginatum. Caput 
subtrapeziforme, epistome distinete emarginato. Oculi laterales, 


2 . , 
1 Ab aueroos, abnormis, zE&o«s, cornu. 


FÅHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIAE. 201 


transversi, ovati, convexi. Antenna octo-articulate, rigide, squa- 
mos®, parce setulos®, versus apicem nonnihil incrassat®, artieulis 
4—7 obeconieis, subaequalibus, 3:0 sequente fere duplo longiore, 8:0 
ovato, subacuminato. Thorax elytris contiguus, antice subemargi- 
natus supra minime convexus, margine antico incrassato, lateribus 
eristato-angulatis. Scutellum postice minus, distinete produetum. 
Elytra breviter ovalia, basi thoraeis plus duplo latiora, parum con- 
vexa, postice valde deelivia, lateribus inflexis, haud distincte cari- 
natis. Pedes mediocres, femoribus postieis valde distantibus, coxis 
sublanceolatis, tibiis omnibus eylindricis, tarsorum posticorum arti- 
culo 1:0 quarto breviore. Prosternum latiusculum, lobo intercoxali 
plano, apice emarginato. Mesosternum latum, depressum. Corpus 
valde inaequale. 


32. Ametrocera turrita: subovata, nigra, opaca, griseo-tomentosa; 
thorace medio tuberculo valido elevato, lateribus reflexo-margi- 
natis, medio dentato-dilatatis; elytris rude rugoso-punctatis, 
seriebus tribus irregularibus tuberceulorum praeditis; antennarum 
articulo apicali solido, brevi. Long. 84, lat. 5 millim. 


Uaput trapeziforme, depressum, epistome profunde emargi- 
nato. Oculi ovati, sat prominuli. Antenne medium thoracis 
attingentes, apicem versus leviter incrassat®, picex®, griseo- 
squamulos&, parce setulos&, articulo 3:0 sequente duplo lon- 
siore, 4—6 longitudine subaqualibus, 7:0 paullo breviore, 8:0 
solido illo vix longiore, subovato. Thorax latitudine baseos 
haud brevior, subhexagonus, basi apiceque emarginatus, angulıs 
acuminatim productis; intra basin apicemque transversim im- 
pressus, marginibus laterum carinato-elevatis, medio angulatim 
extensis, in medio dorsi tubereulo valide, apice kundato: 
piceo, elevato. Elytra breviter ovalia, thoraci arcte applicata, 
subregulariter rotundato-ampliata, medio thorace duplo latiora, 
apice conjuncetim anguste rotundata, latitudine vix duplo lon- 
giora, modice convexa, postice valde declivia, lateribus inflexa, 
irregulariter et rude rugoso-punctata, tubereulis in dorso utrimque 
triseriatim digestis, in serie marginali nonnullis duplicatis. 
Prosterum latum, lobo intercoxali longitudinaliter impresso, 
postice dilatato, apice emarginato. Mesosternum medio foveola 
impressum. Pedes simplices, squamosi, femoribus posticis seg- 
mentum punultimum abdominis excedentibus, tibiis omnibus 
interne tenuissime setulosis. 


39. Ametrocera aurita: breviter subovata, nigra, opaca, ochraceo- 
squamulosa; thorace medio tubereulo valido elevato, lateribus 
reilexo-marginatis, medio dentato- dilatatis; elytris rugoso- 
punctatis, tubereulis triseriatim minus regulariter dispositis; 
antennarum articulo apicali oblongo-ovato, suturis obsoletissimis 
subquadripartito. Long. 7%, lat. 44 millim. 

Am. turrite simillima; structura vero antennarum in eo 
diversa, ut articulus apiealis, antecedente distinete latior dimi- 


34. 


262 ÖFVERSIGT AF K. VE'TENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


dioque longior, suturis tribus, vix nisi oculo acute armato dis- 
cernendis, subgquadripartitus appareat. Elytra proeterea minus 
ampla et pedes postici longiores, femoribus apicem abdominis 
attingentibus. Cetera omnia cum specie citata conveniunt; an 


ıllıus AS? 


Moluris (LATR.) cubica: oblongo-subovata, nigra, glabra, ni- 
tida, antennis pedibusque flavo-ochraceo-tomentosis; thorace la- 
teribus variolosis; elytris leevigatis, sutura carinaque laterali 
distinete elevatis. Long. 1820, lat. 10-12 millim. 

Moluris cubica GUERIN-MENEVILLE. Rev. Zool. 1845, 
pP. 289. 

Caput antrorsum angustatum, inter antennas transversim 
calloso-elevatum et setulosum, fronte parce punctata, epistome 
apice emarginato. Antennzethorace cum capitelongiores, filiformes, 
articulis 4—8 fere eylindrieis, ultimis duobus nono minoribus. 
Thorax basi longitudine haud latior, ante medium modice ro- 
tundato-ampliatus, lateribus apiceque tenuiter marginatus, basi 
truncatus, apice levissime sinuatus, angulis acuminatis; supra 
globosus, obsolete et parce punctatus, lateribus rude variolosis; 
prosternum parce punctatum, lobo intercoxali inflexo. Elytra 
pone humeros rotundato-ampliata, apice conjunetim subrotun- 
data, thorace quadruplo longiora, supra antice subdeplanata, 
postice fere perpendieulariter decelivia, intra apicem transversim 
impressa, lateribus verticalibus, superficie omni levigata, sutura 
carinaque laterali, ante apicem abbreviata, distincte elevatis. 
Fectus et abdomen modice convexa, sublaevigata. Pedes elon- 
gati, femoribus antieis cerassioribus, tibiis omnibus interne bre- 
viter setulosis. 


Moluris amplipennis: subovata, atra, opaca, capite thoraceque 
vugosis; elytris parce punctulatis, subtilissime griseo-squamu- 
losis, vittis quatuor rufescentibus obsoletissimis notatis, antice 
deplanatis, dorso carina marginali distineta termiuato, lateribus 
inflexis, lsevigatis. Long. 15—17, lat. 10—103 millim. 
Caput breve, deflexum, supra rugosum, apice truncatum. 
Antenne humeros attingentes, filiformes, tenuiter griseo-pilos, 
articulo tertio quarto dimidio longiore, 4—10 obconieis, ultimo 
brevi, apice acuminato. Thorax latitudine baseos haud brevior, 
insigniter rotundato-ampliatus, basi truncatus, apice utrimque 
sinuatus, angulis spiniformibus; supra pulvinatus, undique rude 
serobieulato-rugosus, infra margines laterales parce at profunde 
punctatus; prosterno postice inflexo.. Elytra pone humeros 
subrotundatos regulariter rotundato-ampliata, medio basi tho- 
vacis triplo latiora, apice conjunetim anguste rotundata, thorace 
plus triplo longiora; supra antice fere plana, postice declivia, 
subtilissime et remote punctulata, squamulis griseis parce ad- 
spersa, lineis quatuor longitudinalibus fusco-rufescentibus, plus 
minusve obsoletis, notata, dorso carina laterali acuta, ante 


30. 


al. 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 263 


apicem abbreviata, terminato, lateribus inflexis, sublaevigatis. 
Pectus abdominisque segmenta 3 antica rugoso-punctata. Pedes 
elongati, tenues, picei, brevissime pilosi, femoribus antieis parum 
incrassatis. 


Moluris pilicornis: subovata, atra, opaca, capite simplieiter 
punctato; thorace globoso, supra scrobieulato; elytris depla- 
natis, profunde punctatis, margine laterali costato; antennis 
pilosis, versus apicem albo-sericeis. Long. 13—14, lat. 75— 
84 millim. | 

Caput deflexum, sat profunde at parum crebre punctatum, 
parce griseo-setulosum. Antenne humeros attingunt, nigro- 
picea, dense griseo-piloss, versus apicem albo-serice®, articulo 
3:0 sequente fere duplo longiore, 4—9 obconicis, longitudine 
parum decrescentibus. "Thorax ‚globosus, regulariter rotundato- 
ampliatus, medio longitudine vix angustior, basi truncatus, 
apice utrimque sinuatus, angulis acute prominulis; supra crebre 
scrobieulato-rugosus, lateribus tenuiter marginatus, subtus parce 
et profunde punctatus; prosternum breve, inter coxas declive. 
Seutellum punetatum, postice medio indistinecte produetum. 
Elytra pone humeros rotundatos leviter rotundato-ampliata, me- 
dio thorace plus duplo latiora, apice conjunctim rotundata, 
thorace plus triplo longiora, supra deplanata, postice valde 
deelivia, parce et sat profunde punctata, squamulis minutis- 
sımis griseis parce adspersa, costa marginali fere ad apicem 
extensa, modice elevata; lateribus inflexis, parce punctatis. 
Pectus et abdomen modice convexa, parce punctata et granu- 
losa, nitida. Pedes elongati, nigro-picei, tenuissime griseo- 
setulosi. | 


Moluris variolosa: subovata, nigropicea, opaca, capite rugoso- 
punctato, medio transversim impresso, vertice convexo, epi- 
stome marginato; antennis filiformibus, parce pilosis; thorace 
convexo, rotundato-ampliato, dorso fortiter rugoso-punctato; scu- 
tello apice haud producto; elytris leviter rotundato-ampliatis, 
antice deplanatis, irregulariter foveolato-rugosis, punctis granu- 
lisque sat crebre obsitis, cavitatibus parce fusco-ochraceo-tomen- 
tosis, dorso utrimque carina marginali, ante apicem abbreviata, 
terminato. Long. 124, lat. 7 millim. 


Moluris variolosa GUERIN MENEVILLE Rev. Zool. 1845, 
p. 286? 


Psammodes (KIRBY) Pierreti: subovata, nigra, glabra, nitida, 
capite parce punctulato; thorace subgloboso, fere loevi vel ob- 
soletissime punetulato, lateribus distinete marginatis; scutello 
disperse granulato; elytris valde rotundato-ampliatis, pone me- 
dium subito declivibus, apice insigniter deplanato-productis, 
subdehiscentibus, supra postice lateribusque tubereulis creber- 
rimis, longitudinaliter seriatis, scabris, antice in medio sub- 


204 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


levigatis; costis duabus longitudinalibus obsoletis, nonnumquaın 
haud conspieuis. Long. 29, lat. 16 millim. 


Moluris Pierretii SoLIER. Mem. Acad. Turin. Ser. 2, t. 
v9. 288 
Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


39. Psammodes ventricosa: subovata, nigra, nitida, antennis fusco- 
ferrugineis; capite parce punctato; thorace dorso sublaevigato, 
lateribus distinete reflexo-marginatis; elytris valde convexis, 
costatis, interstitiis rufo-lineatis, apice deplanato-produetis, sub- 
seabris. Long. 29-30, lat. 18—183 millim. 

Caput deflexum, antrorsum attenuatum, supra subdepressum, 
postice remote punctulatum, epistome impressione transversa a 
fronte disjuncto, parce at distinete punctato, apice truncato; 
labrum transversum, lavigatum. Antenne humeros attingunt, 
tenues, parce pilosa, articulo 3:0 secundo fere duplo longiore. 
Thorax postice longitudine parum latior, regulariter rotundato- 
ampliatus, angulis antieis acuminato-productis, posticis sub- 
rotundatis; supra modice convexus, intra basin transversim 
impressus, antice tenuiter marginatus, marginibus laterum di- 
stinete reflexo-carinatis, cum margine baseos elevato rotundatim 
conjunctis; dorso fere loevigatus vel obsoletissime et remote 
tantum punctulatus, punetura laterum evidentiore, marginibus 
transversim rugosis; plagis duabus discoidalibus, oblongis, in- 
(leterminatis, sanguineis, nonnumquam conspieuis. Sceutellum 
brevissimum, postice medio angulatim productum. Elytra ob- 
ovata, thorace triplo longiora et medio illo duplo latiora, supra 
valde convexa, postice abmodum declivia, apice deplanato- 
broducta, dorso parce punctata, apicem versus tenuiter granu- 
losa et plus minusve ochraceo-pollinosa, lateribus inflexis, sub- 
rogosis; prater marginem lateralem costis 9, duabus sutur& 
proximis obliteratis, reliquis distinetissimis, omnibus ante api- 
cem abbreviatis, instructa, sutura interstitiisque plus minusve 
evidenter sanguineis. Prosternum latum, lobo marginato. Meso- 
sternum et metasternum longitudinaliter strigosa. Abdomen 
convexum, parce punetatum. Pedes validi, ruguloso-punctati, 
femoribus postiecis segmentum penultimum abdominis excedenti- 
bus, tibiis ejusdem paris leviter incurvis. 


40. Psammodes ponderosa: subovata, nigra, glabra, nitida, parce 
punetata; thorace regulariter rotundato-ampliato, lateribus mar- 
sinato, intra basin transversim impresso; elytris valde convexis, 
obsoletius costatis, dorso vitta communi lonsitudinali rufa; 
pedibus sericeo-pubescentibus. Long. 25—26, lat. 15—1535 
millim. 

Caput deflexum, subdepressum, obsolete punctulatum, epi- 
stome labroque transversis, hoc leviter emarginato, fulvo-ciliato. 
Antenna humeros excedentes, tenues, Aline fs. ferruginee, 
apicem versus densius griseo- pilosz, articulo 3:0 quarto fere 


41. 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIR. 265 


duplo longiore. Thorax postice longitudine media vix latior, 
regulariter rotundato-ampliatus, basi subtruncatus, angulis ob- 
tusis; antice utrimque leviter sinuatus, angulis acuminato-pro- 
duetis; supra modice convexus, ubique zwqualiter et remote 
punetulatus, intra marginem baseos elevatum transversim im- 
pressus, apice tenuiter marginatus, marginibus lateralibus di- 
stinete reflexo-carinatis. Seutellum tenuiter granulatum, postice 
medio angulatim productum. Elytra breviter ovalia, antice 
basi thoracis haud latiora, latitudine media duplo longiora, 
apice nonnihil deplanato-produeta, leviter dehiscentia, supra 
valde convexa, postice fere verticaliter deelivia, ad basin et in 
dorso sublevigata, parce punctulata, postice granulis minutis, 
subsetiformibus, adspersa, versus latera costis nonnullis longı- 
tudinalibus, obsoletis, notata, marginibus laterum distinete ca- 
rinatis; nigra, aut sutura angustius rufescente, aut vitta longi- 
tudinali communi, fere tertiam elytrorum partem occupante, 
sanguinea ornata. Epipleura laevia, nitidissima. Corpus subtus 
valde convexum. Prosternum latum, parce punetatum; abdomen 
sublaevigatum, © segmentis duobus basalıbus singulo medio 
macula orbieuları fulvo-sericea notatis, anteriore minuta. Pedes 
elongati, femoribus punctatis, tenuiter sericeo-pubescentibus, 
postieis segmentum penultimum abdominis fere excedentibus, 
tıbiis dense fulvo-pilosis, postieis ante medium distinete eurvatis. 


Psammodes cafra: subovata, nigra, glabra, parce punctata, 
thorace modice convexo, versus basin angustato; elytris ovali- 
bus, obtuse costatis, sutura vittisque duabus longitudinalibus 
in singulo, postice abbreviatis, sanguineis. Long. 26, lat. 15 
millim. 

_ Caput subtrapeziforme, remote punctatum, labro transverso, 
vix emarginato, piceo, fulvo-ciliato,. Antennx tenues filiformes, 
picex, setulos®, apicem versus griseo-pilos®, basin thoracis 
attingentes, articulo 3:0 sequente fere duplo longiore. Thorax 
apice basi paullo latior, ante medium vrotundato-ampliatus, 
angulis anticis parum productis, basalibus obtusis; supra pa- 
rum convexus, parce punctatus, intra marginem baseos trans- 
versim obsoletius impressus, apice tenuiter, lateribus vero di- 
stinete reflexo-marginatus; colore disci interdum indeterminate 
rufo-tineto. Scutellum brevissimum, postice medio leviter pro- 
duetum. Elytra breviter ovalia, antice latitudine baseos tho- 
vacıs, medio vero thorace duplo latiora, latitudine media duplo 
longiora, apice nonnihil dehiscentia, submueronata, supra antice 
modice convexa, postice valde declivia, ante apicem utrimque 
oblique impressa, anterius remote punctata, postice setulis erectis, 
brevissimis, nigris, subscabra, praeter marginem lateralem ele- 
vatum costis sex discoidalibus obtusis, antice posticeque abbre- 
vlatis, suturse proxima obliterata, instructa, vittis quinque lon- 
gitudinalibus, una suturali, duabusque utrimque in interstitiis 


primo tertioque, pone medium abbreviatis, nee prope ad basin 


42. 


43. 


200 ÖFVERSIGT Al K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


extensis, sanguineis, ornata. Epipleura loevigata, picea. Cor- 
pus subtus convexum, abdomine parce punctulato; prosterno 
lato, lobo intercoxali lateribus marginato, apice subtruncato. 
Pedes elongati, femoribus punctatis, tenuiter pubescentibus, 
versus apicem vix incrassatis, tibiis dense fulvo-pilosis, posticis 
ante medium curvatis. 


Psammodes devexa: subovata, nigra, nitida, thorace convexo, 
ante medium rotundato-ampliato; elytris aaqualibus, vitta sutu- 
rali lineisque duabus longitudinalibus in singulo, postice abbre- 
viatis, sanguineis; prosterni lobo intercoxali excavato; pedibus 
dense ochraceo-pilosis. Long. 21, lat. 123 millim. 

Caput subtrapeziforme, supra deplanatum, parce punetatum, 
iabro truncato, fulvo-ciliato.. Antenne humeros attingentes, 
tenues, filiformes, parce setulose, artieulis 4—8 suboequalibus, 
»:0 duobus sequentibus, simul sumtis, vix breviore. Thorax 
ante medium rotundato-ampliatus, latitudine paullo brevior, 
bası apice nonnihil angustior, angulis antieis parum acuminato- 
productis, basalibus obtusis; supra aqualiter convexus, ubique 
parce punetatus, intra marginem baseos transversim impressus, 
apice tenuiter, lateribus distinete elevato-marginatis; colore 
disei plus minusve rufo-tineto. Seutellum brevissimum, tenuiter 
Sranulatum, postice medio obtuse angulatum. Eilytra breviter 
ovalia, antice latitudine baseos thoracis, medio thorace duplo 
latiora, apice modice deplanato-producta, ibique conjunetim an- 
guste rotundata, thorace triplo longiora; supra convexa, poste- 
rıus fornicata, irregulariter parce punctata, versus apicem te- 
nuiter granulata, margine distinete reflexo ab epipleuris dis- 


juncta, sutura ante apicem subcarinata; nigra, lineis quinque 


longitudinalibus sanguineis ornata, una suturali, duabusque in 
disco utrimque, quali spatio distantibus, discoidalibus vix nisi 
obsoletissime elevatis, omnibus pone medium abbreviatis, nec 
prope ad basın extensis. Epipleura latiuscula, integra, sub- 
levigata, picea. Corpus subtus convexum, parce punctatum, 
> abdominis segmentis seeundo tertioque medio plaga fulvo- 
sericea notatis, anteriore majore, transversim rectangulari. Pro- 
sternum latum, lobo intercoxali longitudinaliter excavato. Pedes 
validi, dense ochraceo- vel fulvo-pilosi, femoribus extrorsum 
sensim imcrassatis, postieis fere apieem ventris attingentibus, 
tibiis posticis medio distinete areuatis. 


Psammodes scabrata: subovata, nigra, subopaca, capite de- 
liexo, fronte sublavi, epistome parce punctato, apice rotundato, 
labro transverso, piceo, fulvo-eiliato; antennis filiformibus, parce 
setulosis, piceis, articulo 3:0 sequente dimidio longiore; thorace 
globoso, dorso parce punctato, lateribus subrugulosis, margine 
laterali suberenulato, intra marginem nonnumquam vitta longi- 
tudinali indeterminata rufo-picea; elytris conjunetim ovalibus, 
granis sparsis, antice rarioribus, subscabris, costis tribus an- 


2 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 267 


gustis elevatis, antice posticeque abbreviatis, sanguineis; pedi- 
bus dense ochraceo-pilosis, femoribus postieis abdomine nonni- 
hil longioribus, tibiis ejusdem paris medio arcuatis. Long. 
31—22, lat. 12—13 millim. 

Moluris scabrata SOLIER. Mem. Acad. Turin. Ser. 2, 
io N, 280. 

Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Psammodes nitens: oblongo-ovata, nigra, glabra, nitida, tho- 
race convexo, modice rotundato-ampliato; elytris oblongo-ovali- 
bus, parce punctatis, postice granuloso-scabris, singulo lineis 
duabus dorsalibus obsoletioribus rufis; prosterni lobo intercoxali 
excavato; pedibus ochraceo-pilosis. Long. 21, lat. 123 millim: 


Ps. devexe affinis, statura longiore, pedibus tenuioribus, 
sutura elytrorum concolore ete. distineta. Caput et antenne 
ut in Ps. devexa. Thorax cum prosterno, quoad tormationem 
et seulpturam etiam ut in illa, totus niger. Scutellum brevis- 


simum, granulatum, postice medio indistinete produetum. Elytra 


oblongo-ovalia, antrorsum sensim attenuata, medio thorace duplo 
latiora, apice conjunctim subrotundata, thorace fere quadruplo 
longiora, supra regulariter convexa, postice minus abrupte de- 
elivia et ante apicem minus distinete impressa, dorso nitida, 
parce punctulata, apicem versus granulis spinuliformibus, erectis, 
adspersa, nigra, singulo lineis 2 longitudinalibus tenuibus, pone 
medium et prope basin abbreviatis, sanguineis. Pectus et ab- 
domen convexa, nigra, nitida, parce punctulata. Pedes medio- 
cres, ochraceo-pilosi, femoribus posterioribus fere linearibus, 
postieis segmentum penultimum abdominis excedentibus, tibiis 
postieis medio arcuatis. 


Psammodes lucida: oblonga, nigra, nitida, glabra, antennis, 
palpis tarsisque rufescentibus, thorace ante medium rotundato- 
ampliato, parce punctulato; elytris subovalibus, subtiliter gra- 
nulosis, tibiis postieis ante medium arcuatis. Long. 20, lat. 
11 millim. 

Caput deflexum, antrorsum angustatum, fronte depressa, 
lateribus, epistome labroque parce punctatis. Antenna basiu 
thoracis paullo excedentes, filiformes, parce setulose. Thorax 
longitudine paullo latior, versus basin attenuatus, angulis an- 
ticis nonnihil prominulis, postieis obtusis; supra modice con- 
vexus, intra basin transversim impressus, ubique parce punetu- 
latus, a medio dorsi ad apicem lineola longitudinali tenuissima 
insculptus, apice tenuiter marginatus, marginibus laterum di- 
stinete carinato-elevatis. Scutellum postice medio prominulum, 
parce granulatum. Elytra subovalia, medio thorace duplo la- 
tiora, apice deplanato-producta, dehiscentia, thorace plus triplo 
longiora, supra posterius convexa, versus apicem sat abrupte 
declivia, nitidissima, sranulis minutis ubique vage obsita, la- 
teribus insigniter elevato-marginatis, canali intramarginali rufes- 


0 


46. 


47. 


un 


8 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


cente. Epipleura sublsevigata, postice longitudinaliter sulcata. 
Corpus subtus convexum, vage punctulatum, abdominis seg- 
mento 2:0 A medio plaga fulvo-sericea notato. Prosternum 
latiusculum, rugoso-punctatum, lobo intercoxali longitudinaliter 
impresso. Pedes mediocres, femoribus fere linearibus, tenuis- 
sime pubescentibus, posticis segmentum penultimum abdominis 
vix excedentibus, tibiis dense pilosis, posticis leviter arcuatis. 


Psammodes barbata: oblonga, nigra, glabra, thorace rotundato- 
ampliato, zequaliter parce punetulato; elytris oblongo-ovalibus, 
obsolete substriatis, parce subtiliter granulatis, sutura impressa; 
prosterni margine antico fulvo-ciliato, pedibus dense pilosis. 
Long. 22, lat. 12 millim. 

Caput deflexum, antrorsum angustatum, fronte sublavi, 
epistome et labro remote punctatis, illo impressione transversa 
a fronte disjuneto, antice subrotundato, hoc piceo, apice fulvo- 
eiliato. Antenne basin thoracis paullo excedentes, tenues, fili- 
formes, griseo-setulos&, artieulo 3:0 duobus sequentibus, simul 
sumtis, parum breviore. Thorax ante medium rotundato-amplia- 
tus, longitudine manifeste latior, basin versus attenuatus, an- 
sulis antieis acuminato-productis, basalibus obtusis; supra mo- 
dice convexus, intra basin obsolete transversim impressus, remote 
et subtiliter punctulatus, linea media longitudinali laevi notatus, 
marginibus apicis laterumque carinatis. Scutellum parce gra- 
uulatum, postice medio angulatim produetum. Elytra oblongo- 
ovalia, medio thorace fere duplo, latiora, apice brevissime de- 
hiscentia, deplanato-producta, supra convexa, postice declivia, 
ubique granulis minutis sat crebre obsita, dorso obsoletissime 
substriata, sutura a basi longe ultra medium impressa, margine 
laterali distinete carinato-elevato. Epipleura sublavigata, medio 
intra marginem longitudinaliter sulcata. Corpus subtus medio 
convexum, parce punctatum. Prosternum ruguloso-punctatum, 
margine antico medio insigniter fulvo-ciliato. Pedes validi, 
dense fulvo-pilosi, femoribus parum incrassatis, postieis fere 
apicem abdominis attingentibus, antieis subtus fulvo-eiliatis, 
tibiis postieis leviter flexis, anticis apice brevissime dilatato- 
dentatis. 


Psammodes subcostata: oblonga, nigra, parum nitida, capite 
remote punctato; thorace transverso, ante medium rotundato- 
ampliato, versus basin attenuato, supra sat crebre punctato; 
seutello granulato, postice medio angulatim producto; elytris 
conjunetim ovalibus, thorace duplo latioribus, punctis granulisque 
minutis irregulariter adspersis, costis 3 vel 4 longitudinalibus, 
sat obsoletis, utrimque abbreviatis, praeditis; prosteıno rugoso- 
punctato, lobo intercoxali fulvo-piloso, A abdominis segmento 
2:o medio plaga orbieulari fulvo-pubescente ornato; tarsis po- 
stieis reliquis distinete longioribus. Long. 21—22, lat. 11— 
113 millim. 


29. 


PÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIE. 269 


Phanerotoma subcostatum SOLIER. Mem. Acad. Turin. 
Se, Ts, Mh Das 200% 


Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Psammodes tristis: oblonga, piceo-nigra, supra parum nitida, 
thorace subregulariter rotundato-ampliato, lateribus crebre et 
profunde punctato; scutello fortiter granulato; elytris oblongo- 
ovalibus, obsolete substriatis, sat crebre punctatis, postice te- 
nuiter gramulatis; epipleuris longitudinaliter sulcatis; antennis, 
palpis, labro tarsisque ferrugineis. Long. 18—20, lat. 93 — 
103 millim. 

Caput subtrapeziforme, depressum, fronte parce punctulata, 
epistome sulco trarsverso a fronte disjuncto, profundius punc- 
tato, labro transverso, remote punctulato, fulvo-ciliato. Antenne 
basin thoraeis attingentes, tenues, filiformes, fusco-ferruginex, 
parce setulos®, articulo 3:0 duobus sequentibus, simul sumtis, 
parum breviore. Thorax basi longitudine media non latior, 
angulis anticis parum prominulis, basalibus subrotundatis; supra 
modice convexus, intra basin transversim impressus, dorso par- 
cius, ad latera crebrius et profundius punctatus, marginibus 
apicis laterumque tenuiter carinatis. Scutellum postice medio 
distinete angulato-productum, erebre tuberculatum. Elytra ob- 
longo-ovalia, medio thorace dimidio latiora, apice conjunetim 
subrotundata, thorace plus triplo longiora, supra modice con- 
vexa, ultra medium sat crebre punctata, postice tenuiter gra- 
nulata, in dorso striis 4 vel 5 longitudinalibus valde obsoletis 
notata, lateribus distinete reflexo-marginatis. Epipleura antice 
loevigata, posterius tenuissime granulata, juxta marginem sulco 
distincto, antice abbreviato, exarato. Corpus subtus convexum, 
parce et subtilissime granulatum, nitidum, mesosterno distinc- 
tius punctato, parapleuris thoracis interne coxisque anticis stri- 
gosis, his griseo-pubescentibus, prosterno antice reflexo-margi- 
nato, lateribus transversim rugulosis, lobo intercoxali longitudi- 
naliter impresso. Pedes mediocres, parce pilosi, femoribus 
parum incrassatis, profunde rugoso-punctatis, posticis segmentum 
penultimum abdominis vix excedentibus, tibiis vix arcuatis, an- 
tieis apice externe modice dilatato-dentatis. 

Variat colore pagine superioris castaneo, coxis anticis 
rufescentibus. 


Psammodes lugubris: oblongo-ovata, nigra, glabra; thorace 
amplo, regularıter rotundato-dilatato, dorsi lateribus fortiter 
rugosis; elytris ovalibus, granulatis; antennis rufo-piceis. Long. 
öl, lat. 16 millim. 


Caput subtrapeziforme, deflexum, supra postice parcius 
punctatum, nitidum, epistome antice subelevato, crebre punctato, 
a fronte linea transversa impressa disjuncto, labro punctato, 
apice leviter emarginato. Antenne medium thoracis paullo 
excedentes, articulo 3:0 quarto paullo longiore. Thorax basi 


270 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


longitudine media paullo latior, regulariter rotundato-ampliatus, 
postice leviter emarginatus, angulis subrotundatis; antice bisi- 
nuatus, angulis acuminatis; supra modice convexus, in disco 
minus crebre at distinete punctatus, nitidus, ad latera fortiter 
Yugoso-punctatus, marginibus lateralibus elevatis, ab angulis 
anticis utrimgue ad quartam partem baseos duetis. Seutellum 
transversale, profunde et crebre punctatum, apice obtuse angu- 
latim productum. Elytra conjunetim regulariter ovalia, medio 
thorace vix ultra dimidum latiora, apice conjuncetim anguste 
rotundata, thorace triplo longiora; supra insigniter convexa, 
apicem versus declivia, ante apicem oblique leviter impressa, 
granulis parvis parce adspersa, ad latera postice subrugulosa, 
margine laterali distinete reflexo, sutura postice obsolete elevata. 
Epipleura sublavia. Corpus subtus valde convexum, nitidum, 
pectore subrugoso-granulato, abdomine subtiliter punctato, seg- 
mentis tribus anticis in specimine lustrato medio sericeo-pubes- 
centibus. Pedes validi, femoribus extrorsum sensim incrassatis 
tibiisque rugoso-punctatis, femoribus postieis segmentum tertium 
abdominis vix excedentibus, spinis apicalibus tibiarum aeutis. 


OCNODES!) 


nov. gen. ad trib. Moluridum (LacorD. Gen. Col. V, p. 190) 


referendum. 


Thorax modice convexus, bası distinete marginatus, marginibus 


lateralibus haud deplanatis. Elytra fornicata. Pedes breviusculi, 
femoribus anticis celavatis, tibiis ejusdem paris apice externe valide 
dilatato-dentatis; tarsis posticis articulo primo quarto haud longiore. 
In ceteris cum descriptione gen. Psammodis LacorD. Gen. Col. 
V, p. 195) convenit. 


30. 


Ocnodes scrobicollis: subovata, nigra, nitida, glabra, capite 
thoraceque confertim scrobiculato-rugosis, illo ante oculos trans- 
versim impresso; elytris conjunetim ovalibus, laevigatis; pro- 
sterno scrobiculato-rugoso, lobo intercoxali postice inflexo, emar- 
ginato. Long. 27—28, lat. 143 —15 millim. 

Caput trapeziforme, depressum, inter antennas transversim 
sulcatum, crista anteoculari subelevato, labro parce punctulato, 
piceo; oculi antice emarginati. Antenna basin thoracis vix 
attingentes, tenues, filiformes, fere glabr&, artieulo 3:0 sequente 
dimidio longiore. Thorax amplus, basi longitudine media plus 
dimidio latior, ante medium modice rotundato-ampliatus, postice 
truncatus, angulis rotundatis; antice late emarginatus, angulis 
acuminato-productis; supra modice convexus, confertim scrobi- 
culato-rugosus, basi lateribusque sat distinete marginatus. Scu- 
tellum granulato-rugosum, postice medio angulato-productum. 
Elytra conjunetim breviter ovalia, medio thorace vix dimidio 


1) Ab öxvwdns, piger. 


il 


FÄHRAUS, COLEOPTERA OCAFFRARIAZ. 2001 


latiora, apice conjuncetim rotundata, thorace triplo longiora, 


supra regulariter convexa, subfornicata, intra apicem utrimque 
oblique impressa, dorso levigata, ad latera punctis granulisque 
minutissimis valde remote adspersa, margine laterali distinete 
carinato-elevato. Epipleura lata, laevia, longitudinaliter im- 
pressa. Corpus subtus convexum, granulato-rugosum; prosterno 
rude serobiculato, lobo intercoxali emarginato. Pedes breviusculi, 
glabri, femoribus posterioribus pareius, profunde punctatis, po- 
stieis apicem segmenti antepenultimi abdominis haud attingenti- 
bus, antieis rude scrobieulatis, versus apicem distinete incras- 
satis, tibiis ejusdem paris externe carinatis apiceque valide 
dilatato-dentatis, tarsis posticis artieulo 1:0 longitudine 4:0 vix 
equali, coxis antieis strigosis, piceis vel rufescentibus. 


Ocnodes concinna: subovata, nigra, nitida, glabra, thorace 
simplieiter punctato, regulariter rotundato-ampliato; elytris ru- 
suloso-punctatis; pedibus breviuseulis, antieis validioribus, tibiis 
apice fortiter dilatato-dentatis; labro, palpis, antennis tarsisque 
piceis vel rufescentibus. Long. 14—15, lat. 74—81 millim. 

Caput subdepressum, profunde punetatum, versus latera 
subrugosum, epistome impressione transversa a fronte disjuncto, 
labro sublavigato, apice fulvo-ciliato.. Antenna basin thoracis 
vix attingentes, tenues, filiformes, parce pilos&, articulo 3:0 
sequente fere duplo longiore. Thorax subtransversus, basi 
truncatus, angulıs anticis parum prominulis; supra aequaliter 
convexus, sat crebre, ad angulos anticos profundius punctatus, 
basi apiceque tenuiter marginatus, marginibus laterum distincete 
carinato-elevatis. Scutellum crebre rugoso-punctatum, postice 
medio angulatim productum. Elytra breviter ovalia, thorace 
triplo longiora illogue medio dimidio latiora, humeris rotun- 
datis; apice nonnihil deplanato-producta, supra aequaliter con- 
vexa, tenuiter rugulosa, punctis granulisque promiscue adspersa, 
mareinibus laterum distinetissime earinato-elevatis. Prosternunm 
rugoso-punctatum, pone coxas inflexum. Corpus subtus con- 
vexum, abdominis segmentis anterioribus basi subtilissime strio- 
latis, ultimo parce punctato. Pedes fere glabri, quatuor poste- 
viores tenues, femoribus simplieiter punctatis, postieis apicem 
segmenti antepenultimi abdominis haud attingentibus, femori- 
bus antieis distinete incrassatis, rude rugoso-punctatis, tibiis 
postieis levissime arcuatis, anticis apice externe valide dilatato- 
dentatis, coxis ejusdem paris antice dense fulvo-tomentosis, 
substrigosis. 

Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Hypomelus (SOLIER) procerus: oblongus, niger, subopacus, 


capite parcius punctato; thorace subcordato, crebre rugoso- 


punctato, basi profunde emarginato; elytris oblongo-obovatis, 
sutura costisque in singulo quatuor distinete elevatis, glabris, 
interstitiis apiceque ferrugineo-tomentosis, epipleuris rugosis, 
marginatis. Long. 40, lat. 16 millim. 


272 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Caput trapeziforme, depressum, subremote punetatum, epi- 
stome impressione transversa a fronte disjuncto, erebrius et 
profundius punctato; labrum transversum, antice parce puncta- 
tum, fulvo-eiliatum; oculi extus attenuati, antice profunde emar- 
ginati. Antenne medium thoracis parum excedentes, apice 
pubescentes, ceterum parce pilos®, articulo 3:0 sequente fere 
duplo longiore. Thorax basi longitudine media vix latior, 
longe ante. medium rotundato-ampliatus, basi profunde emargi- 
natus, angulis subrotundatis, antice medio subtruneatus, angulis 
nonnihil rotundato-productis; supra parum convexus, ubique 
scrobieulato-rugosus, intra basin obsolete bifoveolatus, margini- 
bus laterum carinato-elevatis, circum angulos baseos utrimque 
continuatis. Scutellum crebre granulato-rugosum, postice di- 
stinete angulato-produetum. Elytra basi conjuncetim subemar- 
oinata, pone humeros nonnihil dilatata, dein sensim angustata, 
medio basi thoracis vix duplo latiora, apice conjunetim sub- 
rotundata, thorace triplo longiora, supra modice convexa, irre- 
gulariter rugulosa, plus minusve ferrugineo- tomentosa, sutura 
costisqgue in singulo quatuor longitudinalibus carinatis, glabris, 
carinis ommibus postice abbreviatis, costis intermediis paullo 
longioribus magisque elevatis, margine laterali praeterea distinete 
veflexo-carinato. Epjpleura rugulosa, longitudinaliter impressa. 
Corpus subtus convexum, insequaliter granulato-rugosum, & 
metasterno segmentisque tribus anterioribus abdominis medio 
late et dense fulvo-tomentosis. Pedes robusti, femorıbus rude 
rugoso-punctatis, postieis apicem segmenti penultimi abdominis 
attingentibus, anticis interne medio fulvo-sericeis, tibiis posticis 
leviter arcuatis, antieis subtus tenuissime fulvo-eiliatis. 


Hypomelus quadricostatus: oblongus, niger, subopacus, capite 
crebre punctato, vertice rugoso; thorace rotundato-ampliato, basi 
emarginato; elytris oblongo-obovatis, sutura costisque in sin- 
gulo 4 elevatis, glabris, interstitiis apiceque ochraceo-tomentosis; 
epipleuris vix rugosis. Long. 29-30, lat. 12 13 millim. 
Caput latitudine baseos vix brevius, subdepressum, sat 
crebre et profunde punctatum, vertice cristisgue ante-ocularibus 
rugulosis; labrum antice leviter subrotundatum, fulvo-ciliatum; 
oculi modice emarginati, extus valde attenuati. Antenne & 
basin thoraeis fere attingunt, 2 paullo breviores, apice griseo- 
pubescentes, alibi parce piloss#, articulo 3:0 sequente fere duplo 
longiore. Thorax A basi latitudine longitudinem ad.equans, 
© paullo latior, ante medium rotundato-ampliatus, basi profunde 
emarginatus, angulis rotundatis; antice medio truncatus, angulis 
acuminato-productis; supra parum convexus, rude rugoso-punc- 
tatus, intra basin sat distinete bifoveolatus, marginibus laterum 
subelevatis, eircum angulos basales continuatis. Scutellum erebre 
sranulato-rugosum, postice subrotundatim productum. Elytra 
antice basi thoraeis non latiora, pone humeros rotundatos bre- 
viter ampliata, dein sensim angustata, medio thorace parum 


54. 


55. 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 273 


latiora, apice conjunctim subrotundata, latitudine fere triplo 
longiora, supra modice convexa, rugulosa granulisque adspersa, 
ochraceo-tomentosa, sutura costisque in singulo 4 longitudinali- 
bus plus minusve distinete carinatis, glabris, costis omnibus 
postice abbreviatis, intermediis nonnihil longioribus et distinctiori- 
bus, margine laterali praeterea distincte reflexo-carinato. Epi- 
pleura longitudinaliter subsulcata, tenuiter marginata, vix rugosa. 
Corpus subtus convexum, inzequaliter granulato-rugosum, pec- 
toris lateribus profunde punctatis, &' metasterno segmentisque 
3 anterioribus abdominis medio dense fulvo-tomentosis. Pedes 
mediocres, femoribus rugoso-punctatis, posticis apicem segmenti 
penultimi abdominis attingentibus, antieis 5 subtus medio linea 
fulvo-sericea notatis, tibiis posticis ante medium arcuatis, an- 
ticis apice externe sat distinete dilatato-dentatis. 


Hypomelus tricostatus: oblongus, niger, parum nitidus, supra 
crebre punctatus, punctis squamulis repletis; thorace rotundato- 
ampliato, angulis postieis subrectis; elytris subovatis, singulo 
costis tribus sublaevigatis elevatis; pedibus breviusculis. Long. 
17—21, lat. 8- -10 millim. 

Caput subtrapeziforme, defiexum, fronte crebrius, epistome 
parce punctatis, labro piceo, sublaevigato; oculi transversim elon 
gati. Antenne basin thoracis vix attingentes, filiformes, parce 
setulos®, interdum apice rufescentes. Thorax subtransversus, 
ante medium modice rotundato-ampliatus, versus basin angu- 
status, postice leviter emarginatus, angulis antieis nonnihil pro- 
minulis, postieis fere rectis; supra modice convexus, ubique 
confertim rugoso-punctatus, puncetis omnibus squamulam cine- 
ream includentibus; ıimtra basin bifoveolatus, lateribus minus 


- distinete marginatis. Scutellum rugoso-punetatum, postice me- 


dio leviter productum. KElytra antice basi thoracis vix latiora, 
subito dilatata, medio thorace dimidio latiora, posterius iterum 
angustata, apice conjunctim rotundata, thorace fere quadruplo 
longiora, supra modice convexa, costis 3 longitudinalibus aequa- 
liter distantibus, parce punctatis, ante apicem abbreviatis, di- 
stinete elevatis; interstitiis uti thorax punctatis et squamulatis; 
marginibus laterum postice tenuibus, versus basin deplanato- 
elevatis. Epipleura subaequalia, levigata. Corpus subtus modice 
convexum, medio subtilissime granulatum, thoracis parapleuris, 
prosterno abdominisque segmento apicali distincete punctatis. 
Pedes subtenues, breviusculi, femoribus punctatis, parum incras- 
satis, posticis segmentum penultimum haud attingentibus, tibiis 
breviter setulosis, postieis vix arcuatis, anticis apice externe 
minus distinete dilatato-dentatis, tarsis interdum piceis. 


Hypomelus tenuipes: eloneatus, nieer, nitidus, thorace erebre 
1 g >» NIGEL, > 

punctato, basi bifoveolato; elytris thorace parum latioribus, sub- 

tiliter granulatis. antice punctatis, costis 3 discoidalibus obsole- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 27. N:o 4. 3 


56. 


274 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tissimis sublaevigatis, dorso vitta communi indeterminata rufes- 
cente. Long. 20, lat. 84 millim. 

Caput subtrapeziforme, fronte sat crebre punctata, epistome 
apice levissime emarginato, parce punctulato; oculi transversi. 
Antenne basin thoraeis vix attingentes, tenues, parce pilos.e, 
pices, articulo 3:0 sequente fere duplo longiore. Thorax basi 
apiceque ejusdem latitudinis, distinete ampliatus, lateribus medio 
obtuse subangulatus ibique longitudine media dimidio latior, 
basi leviter emarginatus, angulis antieis parum prominulis, po- 
sticis obtusis; supra parum convexus, dorso coneinne, ad latera 
profundius ruguloso-punctatus, intra marginem baseos utrimque 
fovea subtransversa sat profunde excavata; margine laterali ca- 
rinato. Scutellum profunde punctatum. postice rotundatim pro- 
ductum. Elytra antice latitudine baseos thoracis, pone humeros 
leviter ampliata, pone medium iterum angustata, apice conjunc- 
tim rotundata, thorace fere quadruplo longiora, supra modice 
convexa, costis 3 longitudinalibus obsoletis, ante apicem abbre- 
viatis, praedita, posterius subtiliter granulata, ante medium irre- 
gulariter punctata, basi costisque sublavigatis vel punctis parce 
adspersis, margine laterali distinete carinato-elevato, colore nigro 
juxta suturam et postice indeterminate rufo-tineto. Corpus sub- 
tus aequaliter convexum, parce et snbtilissime granulatum, abdo- 
minis segmento apicali punctato. Pedes graciles, glabriuseuli, 
femoribus punctatis, antieis distinetius, reliquis parum incrassatis, 
postieis basin segmenti antepenultimi abdominis parum exce- 
dentibus, tibiis rectis. 


Trachynotus (LATR.) silphoides: oblongo-ovatus, niger, in- 
sequaliter et tenuissime pilosus; thorace subangulatim dilatato, 
intra basin transversim impresso; elytris conjunctim ovalıbus, 
sutura costisque in singulo duabus acute carinatis. Long. 20, 
lat. 11 millim. 

Caput deflexum, medio parcius, ad latera densius griseo- 
pilosum, epistome punctato, impressione transversali profunda 
a fronte disjuncto, labro piceo, apice flavescente; oculi subovales, 
sat profunde emarginati. Antenna basin thoracis vix attingunt, 
filiformes, tenuiter pilosze, articulo 3:0 duobus sequentibus, simul 
sumtis, longitudine zequali. Thorax basi apice nonnihil latior, 
ab apice ultra medium dilatatus, versus basin iterum subito an- 
gustatus, latitudine maxima dimidio brevior, basi late emarei- 
natus, angulis retrorsum productis; apice truncatus, angulis vix 
prominulis; supra parum convexus, subtilissime punctulatus, 
pilis minimis decumbentibus, griseis, in dorso parcius, ad latera 
densius obsitus, intra basin transversim evidenter impressus, 
basi apiceque tenuissime marginatus, margine laterali distincte 
rellexo. Scutellum subtiliter ruguloso-punctatum, medio longi- 
tudinaliter leve, postice angulatim prominulum. HElytra antice 
basi thoracis parum latiora, pone humeros regulariter modice 
rotundato-ampliata, thorace fere quadruplo longiora, at medio 


a7. 


58. 


FÄHRAIUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 275 


illo vix duplo latiora, supra modice convexa, sat crebre 
subtiliter granulata, pilis minutissimis inaequaliter adspersa, 
lateribus insigniter reflexo-marginata, carina suturali integra 
costisque duabus diseoidalibus in singulo, longe pone medium 
connexis, ante apicem abbreviatis, acute elevatis; rudimentum 
praeterea costee tertise irregularis, maculatim lavigata, intra 
latera plus minusve conspicuum. Epipleura lsevia, nitida, lon- 
situdinaliter sulcata. Corpus subtus convexum, abdomine sub- 
tilissime coriaceo, pectore et prosterno punctatis, tenuissime 
pubescentibus, parapleuris dense griseo-pilosis. Pedes mediocres, 
tenuiter pubescentes, femoribus parum incrassatis, tibiis postieis 
rectis, tarsis elongatis. 


Trachynotus levis: subovatus, niger, supra laevis, plus minusve 
griseo-pilosus, fronte subsulcata; thorace transverso; elytris con- 
junetim obovatis, sutura carinata, costis duabus in singulo 
elevatis, interiore nonnumquam obsoletiore. Long. 15—16, 
lat. 8&—9 millim. 


Caput latitudine fere longius, inter antennas transversim 
impressum, fronte antice longitudinaliter sulcata, labro apice 
flavescente. Oculi ovati, distinete emarginati. Antenna basin 
thoraeis attingentes, filiformes, sat dense griseo-pubescentes, ar- 
ticulo 3:0 duobus sequentibus, simul sumtis, vix breviore. 
Thorax transversus, apicem versus angustatus, pone medium 
rotundato-ampliatus, bası late emarginatus, angulis distincte 
produetis; apice truncatus, angulis vix prominulis; supra parum 
convexus, lateribus reflexo-marginatis. Scutellum punctatum, 
medio lseve, postice angulatim productum. Elytra ante medium 
plus minusve dilatata, humeris rotundatis, a medio versus apicem 
sensim angustata, thorace fere quadruplo longiora, supra modice 
convexa, sutura fere usque ad apicem elevata, margine laterali 
deplanato, tenuiter carinato; costis praeterea utrimque duabus, 
exteriore in medio, distinete carinata, ante apicem abbreviata, 
interiore humiliore et breviore, praedita. Epıipleura sublsvigata, 
indistinete sulcata. Corpus subtus convexum, tenuissime coria- 
ceum. mesosterno evidentius punctato. Pedes tenues, subtilis- 
sime pubescentes, femoribus posticis apicem abdominis fere 
attingentibus, tibiis ejusdem paris antieis duplo longioribus, 
tarsis elongatis. 


Trachynotus glaber: breviter subovatus, niger, nitidissimus, 
parce et subtilissime punctulatus, fronte impressa; thorace 
rotundato-ampliato, intra basin utrimque transversim foveolato; 
elytris costis tribus suturaque elevatis. Long. 16, lat. 9—93 
millim. 

Caput latitudine postica nonnihil longius, inter antennas 
transversim profunde impressum, fronte longitudinaliter sulcata; 
oeuli ovati, antice emarginati. Antenne basin thoracis attin- 
gunt, filiformes, pieces, fere glabr&, articulo 3:0 duobus se- 


59. 


276 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


quentibus, simul sumtis, longitudine sequali. Thorax trans- 
versus, pone medium rotundato-ampliatus, basi late emarginatus, 
angulis rotundatis, parum productis; antice truncatus, angulis 
obtusis; supra parum convexus, medio lsevigatus, versus latera 
punctis mlinutissimis parce adspersus, intra basin utrimaue 
fovea lata insculptus, margine laterali distinete reflexo-margı- 
nato. Scutellum punctatum, medio leave, postice angulatim 
prominulum. Elytra breviter obovata, medio thorace duplo 
latiora, apice conjunctim anguste subrotundata, thorace plus 
triplo longiora, supra modice convexa, postice et ad latera gra- 
nulis minutissimis parce adspersa, sutura margineque laterali, 
deplanato, carinatis; costis praterea utrimque tribus elevatis, 
media acute carinata, postice introrsum flexa, ante apicem 
abbreviata, reliquis brevioribus, extima etiam antice abbreviata. 
Epipleura sublsevigata, late canalieulata. Corpus subtus con- 
vexum, prosterno pectoreque granulatis, abdomine subtilissime 
coriaceo. Pedes tenues, femoribus glabris, vix sculpturatis, 
postieis apicem abdominis haud attingentibus. 


Trachynotus maculosus: subovatus, niger, opacus, inaequaliter 
cinereo-pilosus, capite antice transversim impresso; thorace 
rotundato-ampliato, dorso variegatim denudato; elytris fusco- 
variegatis, sutura costaque media utrimque carinatis. Long. 
12—13, lat. 8—84 millim. 

Caput latitudine baseos parum longius, insequaliter einereo- 
pilosum, epistome punctato, impressione transversa lata a fronte 
disjuncto, labro fulvo-ciliato; oculi breviter ovales, antice emar- 
ginati. Antenna basin thoracis attingentes, tenues, cinereo- 
pubescentes, articulo 3:0 duobus sequentibns, simul sumtis, vix 
breviore. Thorax transversus, subregulariter rotundato-amplia- 
tus, basi emarginatus, angulis nonnihil productis; antice trunca- 
tus, angulis subrotundatis; supra parum convexus, intra basin 
plus minusve distinete transversim impressus, vix sculpturatus, 
pilis decumbentibus cinereis ferrugineisque adspersus, plagis 
denudatis, atris, quarum 4—6 intra basin unaque in medio 
laterum utrimque distinctiores, notatus; marginibus lateralibus 
deplanatis. Scutellum coriaceum, cinereo-pilosum, medio lon- 
gitudinaliter leve, postice distinete angulato-productum. Elytra 
breviter obovata, medio thorace fere duplo latiora, apice sin- 
gulatim subrotundata, latitudine media vix duplo longiora, 
supra parum convexa, parce granulata, pilis minutis, decum- 
bentibus, griseis ferrugineisque adspersa, lituris denudatis, atris, 
variegatim notata, sutura tota costaque in medio utrimque, ante 
apicem abbreviata, carinatis, glabris, margine laterali late de- 
planato. Epipleura canaliculata, tenuiter pilosa. Corpus subtus 
subtiliter coriaceum, cinereo-pubescens. Pedes mediocres, einereo- 
pilosi, femoribus posticis segmentum penultimum abdominis vix 
excedentibus. | 


60. 


61. 


FÄHRZUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 2080 


Trachynotus angulatus: subovatus, niger, opacus, pilis cine- 
veis adspersus; thorace angulato-dilatato; elytris dorso sub- 
leevibus, sutura costaque disci utrimque carinatis, margine late- 
rali erenulato; pedibus partim rufescentibus. Long. 14, lat. 
8 millim. 

Caput latitudine baseos fere longius, supra subdepressum, 
inzequaliter ochraceo-tomentosum, epistome impressione arcuata 
a fronte disjuncto, orbitis oculorum genisque albido-pilosis; 
oculi subrotundati, antice leviter emarginati. Antenna basin 
thoraeis vix attingentes, ferrugineo-picex, apice obscuriores, 
tenuiter griseo-pilos®, articulo 3:0 sequente dimidio. longiore. 
Thorax basi longitudine media parum latior, ab apice ultra me- 
dium dilatatus, tune iterum versus basin abrupte angustatus, 
lateribus carinato-marginatis, postice late emarginatus, antice 
truneatus, angulis haud prominulis; supra parum convexus, pilis 
cinereis ochraceisque adspersus, linea media loneitudinali lavi. 
Sceutellum coriaceum, cinereo-pubescens, postice medio parum 
productum. Elytra antice basi thoracis vix latiora, pone humeros 
leviter ampliata, medio thorace vix dimidio latiora, apice con- 
junetim subacuminata, thorace fere quadruplo longiora, supra 
modice convexa, pilis cinereis ochraceisque adspersa, sutura tota 
costaque longitudinali in medio utrimque, ante apicem abbreviata, 
acute carinatis; lateribus deplanatis, antice subrugoso-punctatis, 
carina marginali cerenulata et pilosa; epipleura ferruginea, pube- 
scentia, vix canaliculata. Corpus subtus modice convexum, sub- 
tiliter coriaceum, piceum, tenuiter pubescens. Pedes mediocres, 
rufeseentes, anteriores extrorsum obscuriores, femoribus vix in- 
erassatis, tenuiter cinereo-pilosis, posticis segmentum penultimum 
abdominis attingentibus, tibiis erebre cinereo-setulosis. 


Trachynotus griseus: oblongo-subovatus, niger, opacus, in- 
equaliter ochraceo-griseoque tomentosus; capite thoraceque gra- 
nulatis, hoc subangulato-dilatato; elytris subtilissime punctulatis, 
sutura costaque discoidali carinatis; antennis ferrugineis, apice 
atris. Long. 13, lat. 63 millim. 

Uaput latitudine baseos paullo longius, tenuiter granulatum, 
pilis griseis ochraceisque adspersum, epistome impressione arcu- 
ata a fronte disjuncto; oculi subrotundati, antice leviter emargi- 
nati. Antenn® basin thoracis vix excedentes, pilos, ferruginex, 
artieulis 5 ultimis atris. Thorax basi longitudine media parum 
latior, pone medium subangulatim dilatatus, lateribus tenuiter 
marginatis; postice late emarginatus, angulis subrectis; antice 
truncatus, angulis haud prominulis; supra et subtus granulatus, 
pube ochracea adspersus. Scutellum postice angulatum. Elytra 
subovalia, medio thorace dimidio latiora, apice conjunetim sub- 
votundata, supra subtilissime et ereberrime punctulata, granulis 
parce adspersa, pube grisea ochraceaque minus dense obsita, su- 
tura tota costaque longitudinali in medio utrimque, ante apicem 
abbreviata, acute carinatis; marginibus laterum deplanatis, cari- 


62. 


63. 


278 ÖFVERSIGT AF K. VEIENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


natis. Epipleura ferruginea, parce pilosa. Pectus punctatum, 
griseo-squamulosum. Abdomen coriaceum, tenuiter pubescens. 
Pedes mediocres, sat crebre setulosi, femoribus postieis segmen- 
tum penultimum abdominis haud excedentibus. 


Trachynotus terricola: oblongo-subovatus, niger, opacus, in- 
sequaliter fusco-ochraceo-tomentosus, fronte impressa; thorace 
subdentatim dilatato; elytris scabris, costis duabus longitudinali- 
bus suturaque elevatis; antennis pedibusque setulosis. Long. 
14—15, lat. 74—8 millim. | 

Caput latitudine postica paullo longius, granulatum, sat 
dense tomentosum, epistome impressione arcuata a fronte dis- 
juncto, labro fulvo-ciliato; oculi antice emarginati, postice sub- 
rotundati. Palpi robusti, articulo ultimo distinctius securiformi. 
Antenn® basın thoracis nonnihil excedentes, subtenues, sat dense 
griseo-setulos®, articulo 3:0 duobus sequentibus, simul sumtis, 
loneitudine aquali. Thorax basi apice parum latior, pone me- 
dium subangulatim dilatatus, postice late emarginatus, angulis 
subrectis; antice medio truncatus, angulis rotundatis; supra pa- 
rum convexus, crebre granulatus, fusco-ochraceo-tomentosus, mar- 
ginibus laterum tenuiter carinatis, subtilissime setulosis. Scutel- 
lum punctatum et pilosum, postice angulatim prominulum. Elytra 
conjunctim oblongo-ovalia, medio thorace dimidio latiora, apice 
conjunctim subrotundata, thorace fere quadıuplo longiora, supra 
modice convexa, granulis vage adspersis subscabra, insequaliter 
tomentosa, costis duabus discoidalibus in singulo, exteriore in 
medio, acute carinata, ante apicem abbreviata, interiore breviore 
et absoletiore, suturaque elevatis; cost® proeterea tertise versus 
latera rudimentum nonnumquam conspicuum; margines laterum 
parum explanati, suberenulati. KEpipleura parce granulata et 
pubescentia, deplanata. Corpus subtus modice convexum, coria- 
ceum, tenuiter pilosum. Pedes mediocres, femoribus parum in- 
crassatis, griseo-pilosis, posticis apicem abdominis haud attin- 
gentibus, tibiis tarsisque dense setulosis. 


Trachynotus funestus: subovatus, niger, opacus, fusco-ochraceo- 
tomentosus, epistome plica arcuata a ironte disjuncto; oculis 
rotundatis; thorace rotundato-ampliato; elytris obovatis, obsole- 
tissime bicostatis. Long. 12, lat. 64—7 millim. 

Caput latitudine paullo longius, dense ochraceo-tomentosum, 
epistome depresso, plica semicireuları a fronte disjuncto; oculi 
orbieulares, antice leviter emarginati. Antenne basin thoracis 
haud attingentes, apicem versus nonnihil incrassati, dense griseo- 
pilos&, artieulo 3:0 quarto fere duplo longiore. Thorax trans- 
versus, parum convexus, ochraceo-tomentosus, pone medium ro- 
tundato-ampliatus, basi leviter emarginatus, antice truncatus, 
angulis rotundatis, marginibus laterum carinatis, tenuiter sub- 
eiliatis. Scutellum coriaceum, postice ochraceo-pilosum, medio 
modice productum. FElytra obovata, medio thorace duplo latiora, 


64. 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 279 


apice conjunetim anguste rotundata, thorace plus triplo longiora, 
supra parum convexa, sublievia, fusco-ochraceo-tomentosa, costulis 
duabus in singulo, utrimque abbreviatis, valde obsoletis, notata, 
marginibus lateralibus, antice deplanatis, evidenter carinatis. Epi- 
pleura plana, laevia, opaca, parce pubescentia. Corpus subtus 
parum convexum, subtiliter coriaceum, tenuissime pilosum. Pedes 
tenues, breviter et crebre setulosi, femoribus fere linearibus, po- 
stieis segmentum penultimum abdominis haud excedentibus, tibiis 
rectis, tarsis postieis articulo 1:0 reliquis, simul sumtis, vix 
breviore. 


Trachynotus pygmaus: subovatus, niger, subopacus, squamulis 
pilisque griseis inaequaliter adspersus, capite profunde impresso; 
oculis subrotudatis; thorace subangulatim dilatato; elytris sub- 
cordatis, obsolete albido-fuscoque maculatis. Long. 84, lat. 43 
millim. 

Caput subtriangulare, latitudine baseos haud longius, epi- 
stome sulco transverso, retrorsum arcuato, a fronte disjuncto; 
oculi subrotundati, antice leviter emarginati. Antenne basin 
thoracis haud attingentes, tenuiter pilos&®, articulo 3:0 sequente 
duplo longiore. Thorax latitudine baseos haud brevior, lateribus 
subangulatim dilatatis, tenuiter marginatis, postice leviter emargi- 
natus, antice truncatus, angulis obtusis, haud prominulis; supra 
parum convexus, pilis minutis, decumbentibus, griseis, insequa- 
liter adspersus. Scutellum postice distinete angulato-productum. 
Elytra conjunetim subcordiformia, pone humeros rotundato- 
productos thorace duplo latiora, apice singulatim rotundata, 
latitudine haud duplo longiora, supra parum convexa, vix 
sculpturata, squamulis pilisque griseis inaequaliter adspersa, 
dorso lituris fuscis albidisque et versus latera linea longitudi- 
nalı obsoleta, fusca, notata; marginibus lateralibus versus basın 
insigniter deplanatis, acute carinatis. Epipleura lavia, longi- 
tudinaliter impressa, tenuiter pubescentia. Corpus subtus parum 
convexum, tenuissime pilosum. Pedes tenues, femoribus pilosis, 
postieis segmentum penultimum abdominis haud excedentibus, 
tibiis crebre setulosis. 


AMIANTUS)). 
nov. gen. Phrynocolo (LACORD. Gen. Col. V, p. 201) affıne. 


Mentum subtransversale.. Palpi erassiuseuli, articulo ultimo 


brevi, extrorsum parum dilatato. Labrum transversum, antice trun- 
catum. Uaput breve, antrorsum angustatum, epistome reflexo-margi- 
nato. Oculi transversales, subdepressi, antice late emarginati. An- 
tennze filiformes, subtenues, pubescentes, articulo 3:0 elongato, cy- 
lindrieo, 4—9 obeonieis, longitudine fere zequalibus, 10:0 distincte 
breviore, 11:0 brevissimo, subovato. Thorax longitudine haud latior, 


1) Ab @uiovtog, immaculatus. 


280 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


gibbosus vel pulvinatus, antice rotundato-productus, basi truncatus, 
lateribus vix vel indistinete marginatis. Scutellum postice interdum 
distinetius, sepius vix produetum. Elytra ampla, subfornicata, basi 
et postice deelivia, lateribus plus minusve distincte carinato-margi- 
natis. Epipleura angusta, ad apicem elytrorum extensa. Pedes 
mediocres, femoribus posterioribus nonnihil arcuatis, tibiis anticis 
apice parum dilatatis, tarsis postieis articulo 1:0 quarto paullo lon- 
giore. Prosternum antice dilatatum, margine late reflexo, lobo inter- 
coxali declivi. 


65. 


Amiantus gibbosus: subovatus, convexus, ater, plus minusve 
ochraceo-pollinosus, capite profunde punctato; thorace gibboso, 
rude scrobieulato-rugoso; elytris retieulato-rugosis, costis tribus 
longitudinalibus, inasqualibus, elevatis; pectore abdomineque 
nitidis.  bong. 14147 130.68 millim: 

Caput deflexum, antrorsum attenuatum, supra parum con- 
vexum, medio verticis excepto profunde et crebre punctatum, 
pistome apice distincte reflexo-marginato; labrum sublaevigatum, 
margine fulvo-ciliatoe. Antenne basin thoracis parum exce- 
dentes, versus apicem nonnihil inerassate, parce setulos®, ar- 
ticulo 3:0 sequente fere duplo longiore. Thorax latitudine 
baseos paullo longior, modice rotundato-ampliatus, postice trun- 
catus, antice medio late rotundato-produetus, angulis prominulis, 
acuminatis; supra valde gibbosus, antice perpendieulariter de- 
elivis, ubique rude scerobieulato.rugosus, polline ochraceo plus 
minusve adspersus; prosternum remote punetatum, antrorsum 
dilatatum, margine antico late reflexo, lobo intercoxali lateribus 
marginato, postice declivi. Scutellum vage punctatum, postice 
plus minusve distinete prominulum. Elytra pone humeros ro- 
tundatos regulariter rotundato-ampliata, medio thorace plus 
duplo (0) vel fere triplo (9) latiora, apice conjunetim anguste 
rotundata, thorace plus triplo longiora, supra convexa, sub- 
fornicata, dorso temere reticulato-rugosa, praeter suturam, postice 
subearinatam, costis 3 longitudinalibus, undulatis, ante apicem 
abbreviatis, elevatis, extima marginali; in cavitatibus vage punc- 
tulata, plus minusve ochraceo-pollinosa.. Epipleura angusta, 
parce punctata. Peetus et abdomen nitida, glabra, illud in- 
xquale, rude punctatum, hoc parcius at distinete punctatum. 
Pedes mediocres, tenues, punctati, tenuissime pilosi, femoribus 
4” posterioribus basi nonnihil arcuatis, posticis abdomine bre- 
vioribus. 


Amiantus »usticus: subovatus, convexus, ater, parce fusco- 
pollinosus, capite remote punctato; thorace pulvinato, crebre 
punetato; elytris fortiter reticulato-rugosis, costis 3 longitudi- 
nalibus, insequalibus, elevatis; pectore abdomineque nitidis, hoc 
crebrius et subtiliter punetato. Long. 15, lat. 9% millim. 
Am. gibboso affinis, formatione sculpturaque thoracis pra&- 
cipue distinetus. Caput parum convexum, parce punctatum, 


67. 


(6.6) 


FÄHRAUS, COLBOPPERA CAPPRARIA. 281 


medio transversim impressum. Antenne ut in Am. gibboso. 
Thorax basi longitudine media nonnihil angustior, ante medium 
modice rotundato-ampliatus, postice truncatus, antice late ro- 
tundato-productus, angulis parum prominulis; supra pulvinatus, 
ubique crebre granuloso-punctatus, parce fusco-ochraceo-polli- 
nosus, margine laterali ante medium tantum conspicuo. Scu- 
tellum confertim punetatum, postice distinete triangulariter pro- 
duetum. Blytra valde dilatata, apice excepto conjunetim orbi- 
cularia, medio thorace fere triplo latiora, apice conjunctim 
subaeuminata, supra fornicata, intra apicem transversim impressa, 
fortiter reticulato-rugosa, prater suturam, postice indistinete 
carinatam, costis 3 longitudinalibus, undulatis, pradita, extima 
marginali ante apicem, reliquis pone medium abbreviatis; ubique 
sat crebre punctata, parcius fusco-ochraceo-pollinosa. Pectus 
et abdomen glabra, nitida, illud inaequale, profunde punctatum, 
hoc erebrius et subtilius punetulatum. Prosternum, epipleura 
et pedes ut in Am. gibboso. 


Amiantus carinatus: subovatus, niger, opacus, fusco-ochraceo- 
tomentosus, capite transversim impresso, epistome apice rotun- 
dato; thorace gibboso, rotundato-ampliato, marginato; elytris 
tenuiter 3-carinatis; labro, antennis, palpis tarsisque ferrugineis. 
Long. 9, lat. 5 millim. 

Caput longitudine latius, deflexum, punctatum, medio trans- 
versim impressum; epistome antice rotundatum; labrum qua- 
drangulare, apice fulvo-eiliatum. Antenna humeros attingentes, 
sraciles, parce setulos&, articulo 3:0 sequente duplo loneiore. 
Thorax latitudine baseos vix longior, regulariter et modice 
rotundato-ampliatus, basi truncatus, apice medio late rotundato- 
produetus, angulis antieis haud prominulis; margine laterali 
tenui, postice cum margine baseos rotundatim conjuneto; supra 
valde gibbosus, crebre ruguloso-punctatus, parce ochraceo-tomen- 
tosus, in disco utrimque rotundatim plus minusve distinete 
impressus; prosternum breve, parce punetulatum, lobo inter- 
coxali verticaliter deelivi. Seutellum crebre punctatum, postice 
vix prominulum. Elytra regulariter et modice rotundato-am- 
pliata, medio thorace duplo latiora, apice conjunctim subacu- 
minata, thorace triplo longiora, dorso parum convexa, postice 
declivia, ubique vage punctulata, densius ochraceo-tomentosa, 
carinis 3 longitudinalibus, tenuibus, glabris, praedita, extima 
marginali, intermedia pone medium dorsi, reliquis ante apicem 
abbreviatis. Epipleura angusta, fere ad apicem elytrorum 
extensa, vage punctata, carina distineta terminata. Pectus et 
abdomen parum convexa, parce punctulata, metasterno bre- 
vissimo. Pedes medioceres, femoribus antieis reliquis paullo 
crassioribus, tibiis tarsisque subtus tenuiter setulosis. 

Variat epipleuris ventreque rufescentibus. 


TI V EN . . . . 
Kechinotus (SOLIER) spinicollis: oblongus, niger, opacus, ochra- 
ceo-pollinosus, fronte impressa, epistome reflexo-marginato; tho- 


282 ÖFVERSIGT AR K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


race parvo, supra spinis tribus validis, setosis, erectis, una 
apicali, recurva, apice furcata, reliquis in medio dorsi, basi 
approximatis, versus apicem divergentibus; elytris ovalıbus, 
spinis numerosis, triseriatim digestis; antennis pedibusque bre- 
viter setulosis, illarum articulo 3:0 sequente fere triplo longiore. 
Long. 13, lat. 6 millim. 

Echinotus spinicollis SOLIER. Mem. Acad. Turin. Ser. 2 
wor NL, m. an len 225, 20% 

Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


EPAIROPS ) 
nov. gen. Sepidio (Lacorv. Gen. Col. V, p. 204) affıne. 


Mentum brevissimum. Palpi maxillares medioeres, articulo ultimo 
oval. Labrum transversum, apice leviter rotundatum.  Caput de- 
flexum, fronte excavata, crista supra radicem antennarum angulatim 
elevata; vertice callo valido utrimque alte erecto. Oculi ovales, in 
latere exteriore callorum verticis siti. Antennse hispid.e, articulo 2:0 
brevissimo, 3—9 cylindrieis, 3:0 tribus sequentibus, simul sumtis, 
vix breviore, 4-—9 longitudine indistinete deerescentibus, 10:0 et 11:0 
brevibus, hoc subconico. Thorax latitudine paullo longior, ante me- 
dium subangulatim dilatatus, margine apicali bituberoso. Seutellum 
latissimum, postice medio subangulatim nonnihil productum, sub tho- 
race s&pissime occultatum. Elytra oblongo-ovalia, parum convexa, 
valde inaequalia, lateribus carinatis. Epipleura logitudinaliter im- 
pressa. Pedes mediocres, coxis postieis transversis, femoribus 4 an- 
terioribus leviter incrassatis, posticis tiblisque ceylindrieis, tarsis po- 
sticis articulis primo quartoque longitudine aequalibus. 


09. Epairops fragilis: oblongus, niger, subtus squamositate albida 
teetus, supra inaequaliter fusco-ochraceo-tomentosus et setosus; 
vertice valide bicalloso; thorace basi attenuato, angulis vel mar- 
Sinibus laterum totis ceretaceis, apice tuberculis duobus fascieu- 
latis; elytris indistinete costatis, versus latera maculatim albido- 
signatis, dorso tubereulis tribus seriatis, fusco-fasceiculosis, prae- 
ditis. Long. 74—10% lat. 2—3 millim. 

Caput deflexum, latitudine paullo longius, sat dense albido- 
squamosum, fronte profunde excavata, marginibus elevatis, an- 
Sulatis, in vertice callis duobus validis erecetis, quorum latera 
externa oculi oceupant. Antenn® humeros attingentes, albido- 
syuamulos®& et griseo-setulos®, artieulis duobus ultimis atro- 
holosericeis. Thorax latitudine baseos paullo longior, ante me- 
dium subangulatim dilatatus, basi bisinuatus, angulis subacumi- 
natis, antice subtruncatus, angulis fere rectis,supra parum convexus, 
fusco-ochraceo-tomentosus, ad margines, vel tantum angulos baseos 
cretaceo-squamosus, circa medium seriatim brunneo-setulosus et 
in margine antico tubereulis duobus, nigro-setosis, munitus. 


£) a 
I) Ab iratow, attollo, ww oculus. 


Alle 


FAHRZUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 283 


Elytra oblongo-ovalia, medio basi thoracis duplo latiora, apice 
nonnihil deplanato-producta et conjunetim rotundata, latitudine 
fere triplo longiora, supra parum convexa, inaequalia, fusco- 
ochraceo-tomentosa, passim setosa, lateribus marginata, dorso 
costa indistineta, arcuata, ante apicem introrsum flexa ibique 
abbreviata, setis ereetis obsita, callisque tribus plus minusve di- 
stinetis, nigro-fasciculosis, seriatim dispositis, praedita, ad latera 
praeterea signaturis cretaceis indeterminatis notata. Epipleura 
longitudinaliter excavata, uti pagina inferior, cum pedibus, in- 
dumento cretaceo obducta. 


Trigonop us (MULSANT) lugubris: oblongus, linearis, niger, parum 
nitidus; thorace laevi, lateribus plicato-marginatis; elytris pro- 
funde punctato-striatis, stria S:a anticea bbreviata; tibiis antieis 
interne pone medium spina armatis, ante apicem profunde ex- 
cavatis. ©. Long. 123, lat. 6 millim. 

Caput transversum, crebre punctulatum, epistome impres- 
sione lata, profunda, arcuata, a fronte disjuneto. Antenne basin 
thoracis haud attingentes, picea, subglabr&, articulo 3:0 sequente 
dimidio longiore. Thorax basi longitudine paullo latior, versus 
apicem leviter angustatus, versus basin fere linearis, postice 
subtrisinuatus, angulis acuminatim prominulis; antice levissime 
emarginatus, angulis parum productis; supra subdepressus, löevis, 
lateribus subaqualiter plicato-marginatis, plicis sulco terminatis. 
Scutellum latum, subtriangulare. Elytra basi thoracis vix latiora, 
longe ultra medium linearia, angulis humeralibus rectis, apice 
conjunetim subrotundata, latitudine duplo longiora, supra modice 
convexa, regulariter et profunde striata, striis crebre seriato- 
punctatis, octava antice abbreviata, interstitiis modice convexis, 
loevibus. Corpus subtus mediocriter convexum, abdominis seg- 
mentis duobus ultimis obsolete punectulatis, anterioribus strigosis. 
Pedes mediocres, parce et subtiliter punctulati, tibiis versus 
apicem dilatatis ibique pvofundius punctatis, anticis > interne 
pone medium spina subdetlexa, cavitatem profundam intraapicalem 
terminante, arınatis; tarsis anticis ejusdem sexus articulis 2:0 et 
3:0 latissimis. 

9 latet. 

Trigonopus Wahlbergü: oblongus, linearis, niger, glaber, tho- 
race in dorso lavi, intra margines laterum tenuiter ruguloso- 
punctato; elytris crenato-suleatis, sulco octavo antice abbreviato; 
tibiis antieis subtriangularibus. &. Long. 12, lat. 54 millim. 

Caput depressum, longitudine duplo latius, erebre punetu- 
latum, fronte transversim impressa. Antenns® vix. longitudine 
thoraecis, picee. Thorax lonsitudine latior, apicem versus leviter 
angustatus, versus basin fere linearis, antice leviter emarginatus, 
postice bisinuatus, angulis omnibus acuminatim prominulis; 
Supra parum convexus, antice posticeque tenuiter marginatus, 
lateribus zequaliter et minus late plicato-marginatis, plicis sulco 
profundo terminatis; intra suleos anguste ruguloso-punctatus, 


72. 


SI 
> 


284 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


disco laevi. BElytra antice linearia, thorace haud latiora, angulis 
humeralibus rectis, postice attenuata, apice conjunetim rotundata, 
latitudine antica duplo longiora, supra parum convexa, regula- 
riter et profunde crenato-sulcata, sulco octavo antice abbreviato, 
interstitiis convexis. Pectus et abdomen modice convexa, nitida, 
segmentis abdominis anterioribus strigosis. Prosternum rugo- 
sum, medio elevatum, lobo nitido, coxas parum excedente. Pedes 
mediocres, femoribus parce et subtiliter punetatis; tibiis versus 
apicem rugoso-punctatis, posterioribus modice, anticis fortiter dila- 
tatis; tarsis anticis breviuseulis, articulis 1—4 mediocriter dilatatis. 


Trigonopus cafer: oblongus, subdepressus, niger, subnitidus; 
thorace lavi, lateribus plicato-marginatis, margine antico medio 
transversim impresso, elytris punctato-suleatis,; sulco 8:0 antice 
abbreviato, interstitiis convexis, tibiis anticis interne spina ar- 
matis. Long. 10, lat. 44 millim. 

Caput depressum, subtilissime punctulatum, inter antennas 
transversim profunde impressum. Antenna longitudine thoraeis, 
tenuissime pubescentes, picex, articulis duobus basalibus rufis, 
articulo 3:0 sequente paullo longiore. Thorax basi longitudine 
media paullo latior, a basi ultra medium linearis vel levissime 
tantum dilatatus, apicem versus breviter angustatus, postice 
leviter bisinuatus, antice late subemarginatus, angulis omnibus 
acuminatim prominulis; supra subdepressus, laevis, intra margi- 
nem apicis medio plus minusve distinete transversim impressus, 
interdum quoque juxta basin foveolatus, lateribus plicato-margi- 
natis. FElytra antice thorace haud latiora, angulis humeralibus 
rectis, subelevatis; ad medium linearia, dein apicem versus 
angustata, latitudine antica duplo longiora, supra modice con- 
vexa, reeulariter et profunde punctato-sulcata, sulco 8:0 antice 
abbreviato, interstitiis convexis. Corpus subtus modice convexum, 
nitidum, prosterno laevi, abdominis segmentis anterioribus sub- 
tiliter strigosis. Pedes mediocres, femoribus vix imcrassatis, 
intermediis parce punctulatis, reliquis laevibus, tibiis modice 
dilatatis, anticis interne ante apicem excavatis, cavitate superne 
spina acuta, ‚deflexa, terminata; tarsıs antiecis >" articulis 2:0 et 
3:0 latissimis. 


Trigonopus moerens: oblongus, linearis, subdepressus, niger, 
parum nitidus; thorace subquadrato, subtilissime punctulato, 
margine baseos versus latera utrimque foveola impresso; elytris 
striatis, striis indistinete punctatis, 8:va antice vix abbreviata; 
tibiis antieis sat fortiter dilatatis, interne sinuatis. Long. 10, 
lat. 45 millim. 

Caput longitudine duplo latius, crebre punctulatum, inter 
antennas transversim impressum, epistome late emarginato. An- 
tennse longitudine thoracis, pice®, articulis duobus basalıbus 
rufis. Thorax basi longitudine media parum latior, versus apicem 
leviter angustatus, pone medium fere linearis, postice bisinuatus, 


74. 


75. 


FÄHRZSUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 285 


antice leviter emarginatus, angulis omnibus modice productis; 
supra subdepressus, subtilissime punctulatus, lateribus plicato- 
marginatis, intra marginem baseos prope latera utrimque foveola 
impressa. Elytra antice latitudine thoraeis, ultra medium linea- 
ria, apice conjunctim rotundata, thorace plus duplo longiora, 
supra parum convexa, regulariter et sat profunde striata, in 
striis minus distinete punctata, interstitiis convexis, stria octava 
fere ad basin extensa. Corpus subtus modice convexum, tenu- 
iter rugoso-punctatum. Pedes mediocres, femoribus parum in- 
erassatis, parce et subtiliter punetulatis; tibiis antieis interne ante 
apicem dentato-dilatatis, tarsis 5° artieulis 2:0 et 3:0 latissimis. 


Trigonopus micans: oblongus, linearis, niger, subnitidus, subtus 
piceus, thorace subtilissime punctulato; elytris violaceo-micanti- 
bus, punctato-striatis, interstitiis convexis, stria 8:a antice abbre- 
viata; tibiis antieis apice interne excavatis, externe obtuse den- 
tatis; antennarum basi pedibusque ferrugineis. Long. 10, lat. 
43 millim. 

Caput crebre punctulatum, epistome profunde emarginato, 
sulco transverso, medio interrupto, a fronte separato. Antenn& 
longitudine thoracis, picex, articulis duobus basalibus rufescenti- 
bus. Thorax basi longitudine media paullo latior, a bası ultra 
medium indistinete ampliatus, versus apicem leviter angustatus, 
postice bisinuatus, antice medio truncatus, angulis omnibus sub- 
acuminatim productis; supra parum convexus, subtilissime et 
confertim punctulatus, basi tenuiter marginatus, lateribus minus 
late plicato-marginatis. Elytra latitudine baseos thoracis, angulis 
humeralibus rectis, subelevatis; ultra medium sublinearia, apice 
conjunetim rotundata, latitudine duplo longiora, supra modice 
convexa, sat profunde punctato-striata, interstitiis convexis, loevi- 
bus; stria 8:a paullo pone humeros abbreviata; tota distinete 
violaceo-micantia. Corpus subtus piceum, tenuiter punctatum. 
Pedes mediocres, fusco-rufescentes, femoribus subtus canaliculatis, 
tibiis omnibus, prasertim anticis, dilatatis, his apice interne 
excavatis, cavitate dente obtusa terminata; tarsıs anticis > fulvo- 
eiliatis, articulis 2:0 et 3:0 latissimis. 


Trigonopus dentipes: oblongus, linearis, niger, nitidus, thorace 
levi, elytris punctato-striatis, interstitiis subplanis, striis omni- 
bus antice integris; tibiis antieis dilatatis, interne ad apicem 
sinuato-excavatis, sinu dente obtuso terminato. Long. 94, lat. 
44 millm. 

Caput breve, punctulatum, epistome leviter emarginato, im- 
pressione transversa, medio subinterrupta, a fronte disjuncto. 
Antenne longitudine thoraeis, articulo 3:0 sequente dimidio 
longiore. Thorax basi longitudine media paullo latior, a basi 
ultra medium sublinearis, versus apicem leviter angustatus, po- 
stice vix sinuatus, antice late emarginatus, angulis omnibus 
modice productis; supra parum convexus, vix visibiliter punetu- 


76. 


IX: 


280 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


latus, basi tenuissime marginatus, intra basin versus latera 
utrimque foveola obsoleta impressa, lateribus sat late plicato- 
marginatis- Blytra basi thoracis latitudine, angulis humeralibus 
rectis, subelevatis, ultra medium linearia, postice conjunctim 
rotundata, thorace duplo longiora, supra modice convexa, regu- 
lariter et minus profunde punctato-striata, interstitiis fere planis, 
loevibus. Corpus subtus parum convexum, prosterno abdominisque 
basi strigosis. Pedes mediocres, femoribus parce punctulatis, 
postieis subtus fulvo-eiliatis, tibiis posterioribus parum dilatatis, 
apicem versus rugoso-punctatis, intermediis setulosis, basi cur- 
vatis, anticis insigniter dilatatis, ad apicem interne excavatis, 
latere cavitatis externo sinuato, angulo sinus superiore denti- 
formi; tarsis posterioribus simplieibus, antieis 5’ ovalibus, fulvo- 
eiliatıs, articulis 2:0 et 3:0 latissimis. 
Femina incognita. 


Trigonopus trivialis: obovatus, niger, glaber, subnitidus; tho- 
race l&vi, angustius marginato; elytris punctato-striatis, inter- 
stitiis parum elevatis, striis omnibus integris; tibiis, prasertim 
anticis, apicem versus dilatatis.. Long, 10, lat. 5 millim. 
Caput breve, subtiliter punctatum, epistome sat profunde 
emarginato, impressione transversa, interrupta, a fronte separato. 
Antenne longitudine thoraeis, picex, basi dilutiores, articulo 
3:0 sequente dimidio longiore. Thorax amplus, basi longitudine 
paullo latior, a medio apicem versus sensim angustatus, basi in 
medio subtruncatus, apice late emarginatus, angulis omnibus 
modice productis; supra parum convexus, laevis, ad latera tantum 
obsoletissime punetulatus, lateribus anguste plicato-marginatis. 
Elytra basi latitudine thoracis, pone humeros subrectangulares 
ad medium leviter, dein distinetius angustata, apice conjunctim 
votundata, thorace vix duplo longiora, supra modice convexa, 
regulariter striata, in striis tenuiter punctata, interstitiis parum 
elevatis, antice laevibus, postice obsolete punctulatis. Corpus 
subtus parum convexum, prosterno, pleuris segmentisque ante- 
vioribus abdominis sat fortiter strigosis, segmentis duobus apicali- 
bus abdominis obsolete punctulatis. Pedes mediocres, femoribus 


subtilius punctatis; tibiis omnibus basi curvatis, apicem versus 


distinete, anticis triangulariter dilatatis; tarsis posterioribus sim- 
plieibus. antieis 5 ovalibus, articulis 2:0 et 3:0 amplissimis. 
"Femina incognita. 


Trigonopus funebris: &' oblongo-ovalis, niger, glaber, nitidus, 
capite distinete thoraceque subtilius punctatis, hoc leviter rotun- 
dato-ampliato, basi bisinuato, lateribus plicato-marginatis; elytris 
distinete punctato-striatis, striis omnibus antice integris, inter- 
stitiis parum elevatis, laevibus; tibiis interne versus apicem 
fulvo-ciliatis, antieis fortiter dilatatis; antennis, palpis tarsisque 
piceo-rufescentibus. Long. 8—94, lat. 33—5 millim. 

Q differt thorace distinetius punctato, tarsis anticis angu- 
stioribus. 


FÄHRBUS, COLEOPTERA CAFPFRARIAZ. 287 


Trigonopus funebris Mursant. Mem. Acad. de Lyon. 
Seiene. Ser. 2. 111. 


78. Trigonopus alternans: oblongus, niger, glaber, nitidus, thorace 


8): 


dorso subtilissime punctato, basi tenuiter marginato, lateribus 
minus late plicato-marginatis; elytris punctato-striatis, interstitiis 
planis, laevibus, alternis latioribus; tibiis antieis fortiter dilatatis; 
antennis basi subtus apiceque rufescentibus. Long. 94—11, 
lat. 5—52 millim. 

Caput depressum, erebre punctatum, intra antennas utrimque 
foveolatum, impressione transversa in medio obsoleta, epistome 
profunde emarginato. Antenne latitudine capitis fere duplo lon- 
giores, bası subtus articulisque quatuor ultimis fusco-rufescentibus. 
Thorax basi longitudine media dimidio latior, a basi ad medium 
vix vel parum dilatatus, dein versus apicem angustatus, postice 
subtrisinuatus, angulis fortiter acuminato-productis; antice leviter 
emarginatus, angulis parum prominulis; supra modice convexus, 
subtilissime punctulatus, lateribus plicato-marginatis, sulco so- 
lito, marginem terminante, 9 interne tenuiter ruguloso-punctato. 
Scutellum brevissimum, apice rotundatum. Elytra antice thorace 
haud latiora, angulis humeralibus subelevatis, 9 pone medium 
leviter dilatata, apice conjunctim rotundata, thorace plus duplo 
longiora, supra modice convexa, regulariter et sat profunde striata, 
in striis tenuiter at crebre punctata, interstitiis fere planis, laevi- 
bus, 3:0, 8:0 et 7:o reliquis distinete latioribus, sutura basi 
impressa. Corpus subtus parum convexum, prosterno pectoreque 
ruguloso-punctatis, abdominis segmentis anterioribus strigosis. 
Pedes breviusculi, femoribus parum incrassatis, parce punctulatis, 
tibiis antieis versus apicem fortiter, reliquis modice dilatatis, 
illis simplieiter punctulatis et tenuiter fulvo-ciliatis, his rugulosis, 
tarsis antieis  articulis 1—4 modice dilatatis, 2 posterioribus 
haud latioribus. 


Melanopterus (MULSANT) amaroides: subovatus, niger, parum 
nitidus; thorace obsolete punctato, plicato-marginato; elytris 
tenuiter punetato-striatis, interstitiis planis, subtiliter punctulatis; 
tibiis triangularibus; antennis tarsisque piceis. Long. 104—111, 
lat. 53—6 millim. 

Caput longitudine dimidio latius, depressum, punctulatum, 
obsolete transversim impressum, epistome sat profunde emargi- 
nato. Antenne latitudine capitis paullo longiores, pice®, arti- 
eulo 3:0 sequente parum longiore. Thorax basi longitudine 
media dimidio latior, antrorsum angustatus, versus basın sub- 
Iimearis, postice medio subtruncatus, antice leviter emarginatus, 
angulıs omnibus modice productis; supra regulariter convexus, 
obsolete punctulatus, lateribus distinete at minus late plicato- 
marginatis. Seutellum longitudine triplo latius, apice subrotun- 
datum. Blytra basi subtruncata, thorace parum latiora, angulis 
humeralibus fere rectis, nonnihil elevatis, pone humeros sub- 


288 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


linearla, apice conjunetim rotundata, latitudine vix duplo longiora, 
supra regulariter convexa, tenuiter striata, in striis confertim 
punctata, interstitiis planis, latis, subtilissime vage punetulatis, 
stria octava basin haud plane attingente. Corpus subtus modice 
convexum, prosterno rugoso-punctato, pleuris levibus; abdominis 
segmentis anterioribus strigosis punctatisque, posticis simpliciter 
punctulatis. Pedes breviusculi, femoribus sat validis, posticis 
subtiliter punctatis, reliquis sat fortiter ruguloso-punctatis; tibiis 
rugosis, anterioribus breviter setulosis, omnibus, praesertim anticis, 
triangulariter dilatatis; tarsis coxisque antieis fusco-rufescentibus, 
ilis &A artieulis 2:0 et 3:0 Jatissimis. 

2 differt thorace ad latera distinctius punctato, elytris pone 
humeros manifeste ampliatis striisque dorsalibus tenuioribus, 
nec non tarsis anticis posterioribus latitudine zequalibus. 


OXYTHORAX!) 
nov. gen. Evrynoto LAcoRD. (Gen. Col. V, p. 238) affıne. 


Mentum transversum, trilobatum, lobo medio carinato. Palpi 
maxillares articulo apicali valide securiformi. Labrum exsertum, leviter 
emarginatum. Epistome sat profunde emarginatum, linea arcuata, 
impressa, obsoleta, a fronte disjunetum. Oculi transversi, antice 
sinuati. Antenna thoracis longitudine, extrorsum sensim incrassat&, 
articulis 3—-7 obeonicis, longitudine deerescentibus, 8—11 transversis, 
compressis, ultimo praecedente vix majore, oblique subtruncato. Thorax 
depressus, basi bisinuatus, apice profunde emarginatus, lateribus de- 
planatis, subfoliaceis, margine carinato. Scutellum parvum, trans- 
versum. Elytra ultra medium fere linearia, antice depressa, basi 
utrimqaue sinuata, humeris subprominulis. Epipleura antice admodum 
dilatata, ad apicem elytrorum extensa. Pedes mediocres, femoribus 
subtus sulcatis, tibiis antieis leviter arcuatis, tarsis subtus spon- 
giosis, anticis reliquis robustioribus, postieis articulo 1:0 ultimo lon- 
gitudine quali. Prosternum antice inflatum, lobo intercoxali dila- 
tato, bieanaliculato. Mesosternum excavatum, verticaliter declive. 


80. Oxythorag clathratus: oblongus, depressus, ater, supra opacus, 
capite thoraceque densissime ruguloso-punctatis, hoc transverso, 
lateribus deplanatis rotundato-ampliatis; elytris antice linearibus, 
suleato-punctatis, punctis crebris, transversis, interstitiis angustis, 
sub-undulatis; abdominis segmentis anterioribus ad latera foveo- 
latis. Long. 12—124, lat. 53—6 millim. 

Caput rotundatum, depressum, crebre ruguloso-punctatum, 
epistome emarginato, linea transversa, obsoleta, a fronte sepa- 
rato; labrum transversum, piceum. Antenne latitudine capitis 
duplo longiores, articulo 3:0 sequente dimidio longiore. Thorax 
basi longitudine media fere duplo latior, ante medium rotundato- 
dilatatus, postice bisinuatus, angulis supra humeros fortiter acu- 


1) Ab o£vs, acutus, IJwcas, thorax. 


81. 


82. 


FÄHRAUUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 289 


minato-productis; antice profunde emarginatus, angulis acumi- 
natis; supra valde depressus, densissime ruguloso-punctatus, la- 
teribus deplanatis, margine nonnihil elevato, carinato. Scutellum 
minutum, transversum. Elytra antice basi thoracis parum latiora, 
humeris prominulis, pone humeros ad medium linearia, apice 
conjunetim rotundata, latitudine vix duplo longiora, supra antice 
depressa, postice modice deelivia, suleis novem samen. -punc- 
tatis exarata, punctis plerisque transversis, interstitiis angustis, 
subundulatis, coriaceis et obsolete punetulatis, 2:0, 4:0 et 6:0 
paullulum distinetioribus. Corpus subtus parum convexum, an- 
tice distinetius punetatum, abdominis segmentis 3 anterioribus 
strigosis, reliquis tenuiter punctulatis. Pedes subtenues, sub- 
tiliter punctati, tarsis antieis 5 distinetius, 2 parum dilatatıs. 


Evrynotus (KıRBY) muricatus: oblongo-ovalis, ater, glaber, 
capite punctulato, epistome emarginato, impressione transversa 
a fronte disjuneto; thorace transverso, confertissime punctulato, 
antrorsum angustato, lateribus marginatis; scutello brevissimo; 
elytris punctato-striatis, postice punctis elevatis muricatis; I 
femoribus postieis subtus ciliatis, tarsis quatuor anterioribus 
articulis 2:0 et 3:0 dilatatis, subtus spongiosis, 9 femoribus po- 
stieis fere glabris, tarsis anterioribus non dilatatis. Long. 14 
— 15%, lat. 74—8 millim. 


Evrynotus muricatus Kırzy. Trans. Lin. Soc. XII p. 419, 
pl. 22 f. 1. Mutsant. Opuse. Entom. Fasc. V, p. 21. 


Pedinus id. DE CAsteLnauv. Hist. Nat. t. 2, p. 209. 
Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Evrynotus inops: oblongo-ovatus, ater, glaber, supra opacus; 
capite thoraceque creberrime punetatis, hoc elytris angustiore; 
elytris punctato-striatis, interstitiis convexis, subcoriaceis, tertio 
ante apicem cum quinto sextoque cum octavo coeuntibus, quar- 
tum et septimum includentibus. 2. Long. 9%, lat. 4 millim. 


Caput longitudine parum latius, confertissime punctatum, 
epistome distinete emarginato, impressione transversa a fronte 
disjuneto. Antenna basin thoracis fere attingentes, articulo 
tertio sequente dimidio longiore. Thorax bası loneitüdine media 
dimidio latior, antice name angustior, ab apice ultra medium 
leviter ampliatus, ante basin utrimque subsinuatus s, postice for- 
titer bisinuatus, angulis acuminato-productis; antice subemargi- 
natus, angulis fere rectis; supra parum convexus, confertissime 
punctulatus, lateribus tenuiter marginatis. Elytra antice singu- 
latim rotundata, thorace manifeste latiora, pone humeros angu- 
latos longe ultra medium ampliata, postice conjunetim rotundata, 
thorace fere quadruplo longiora, supra parum convexa, coneinne 
punctato-striata, interstitiis modice convexis, subtiliter coriaceis. 


Corpus subtus parum convexum, subtiliter punetulatum, pro- N 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 200. N:0: 4. 4 i Nez 


290 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


89. 


84. 


85. 


sterni lobo plano, bicanalieulato. Pedes mediocres, punctulati, 
tenuissime pubescentes. | 


Gonopus (LATR.) sulcatus: ater, subnitidus, glaber; capite punc- 
tato, epistome linea arcuata a fronte disjuncto; thorace trans- 
verso, versus basin angustato, dorso laevi, medio obsolete canali- 
culato, intra angulos baseos utrimque impresso; elytris obovatis, 
supra depressis, longitudinaliter suleatis, interstitiis distinete 
costatis, costis postice et ad latera crebre tuberceulatis. Long. 
20, lat. 123 millim. 

Gonopus sulcatus KLUG in litt. SOLIER in Studi Entom. 
di Baudi e Truqui, 1: p. 232. 

Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Gonopus ater: subovatus, ater, subnitidus, glaber; thorace po- 
stice angustato, supra vage punctulato, versus latera obsolete 
ruguloso, medio canalieulato, intra angulos baseos utrimque 
suleulo oblique impresso; elytris sulcatis, interstitiis costatis, 
seriatim tuberculatis. Long. 16, lat. 11 millim. 

Caput trapeziforme, depressum, sat crebre punctatum, epi- 
stome linea arcuata a fronte disjuneto. Antenne medium tho- 
racis haud excedentes, articule 3:0 sequente fere duplo longiore. 
Thorax basi longitudine media vix dimidio latior, ante medium 
leviter rotundato-ampliatus, versus basin angustatus, postice late 
emarginatus, angulis rectis; antice medio subtruncatus, angulis 
acuminato-productis; supra depressus, minus crebre at sat evi- 
denter punctatus, canalicula media insculptus, rugulis longitudi- 
nalibus utrimque adspersus, bası lateribusque carinato-marginatus, 
intra angulos baseos utrimque lineola obliqua distineta impressus. 
Sceutellum brevissime subtriangulare. Elytra conjunctim subrotun- 
data, antice utrimque subsinuata, ibique cum angulis humerali- 
bus subspinoso-productis, basi thoracis nonnihil latiora, apice 
conjunctim rotundata, supra parum convexa, postice valde de- 
clivia, lateribus imflexa, longitudinaliter late sulcata, in suleis 
subruguloso-punctata, interstitiis costatis, tuberculis seriatim, an- 
tice medio parcius, postice et ad latera creberrime obsitis. Thorax 
subtus valde convexus, prosterno antice reflexo-marginato, lateribus 
carinato-elevatis, lobo intercoxali acuminatim producto. Abdomen 
medio depressum, segmentis anterioribus striolatis, apicali punc- 
tato. Pedes elongati, tibiis postieis crenulatis, interne nonnum- ' 
quam subeiliatis. 


Gonopus deplanatus: subovatus, ater, subnitidus, glaber; thorace 
subtransverso, versus basin angustato, dorso 4-foveolato; elytris 
striatis, interstitiis interioribus antice deplanatis, postice et ad 
latera subcarinulatis tuberculatisque; prosterno angusto, distinete 
bicarinato. Long. 21, lat. 134 millim. 


Caput deflexum, trapeziforme, supra depressum, minus crebre 
punctatum, impressione inter antennas obliterata. Antenna me- 


86. 


FÅHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIE. 291 


dium thoracis haud excedentes, artieulo 3:0 sequente duplo lon 
giore. Thorax basi longitudine media vix dimidio latior, ante 
medium leviter rotundato-ampliatus, versus basin vix sinuatim 
angustatus, postice late emarginatus, angulıs elevatis, subrectis; 
antice subtruncatus, angulis acuminato-productis; undique carl- 
nato-marginatus, supra subdepressus, lavis, versus latera modo 
parce et obsolete punctatus, intra angulos baseos utrimque im- 
pressus, antice medio tenuiter canaliculatus, foveolis praterea 
quatuor in medio disei transversim seriatis, insculptus, interiori- 
bus rotundis, exterioribus oblongis. Scutellum breviter triangu- 
lare, ruguloso-punetatum. Elytra brevissime ovalia, antice, cum 
angulis humeralibus, subspinoso-productis, basi thoracis nonnihil 
latiora, latitudine parum longiora, apice nonnihil prominente 
conjunetim subrotundata, supra longe ultra medium subdeplanata, 
postice fortiter deelivia, lateribus valde inflexa, dorso interne 
tenuiter punctato-striata, striis postice profundioribus, vix punc- 
tatis, interstitiis antice planis, laevigatis, postice convexis, tuber- 
culatis; versus latera irregulariter striata et tuberculata, carinulis 
4 vel 5, e tuberculis seriatis compositis, distinctioribus. Thorax 
subtus valde convexus, prosterıno compresso, medio bicarinato, 
carinis alte elevatis, postice dilatatis, suleum angustum et pro- 
fundum includentibus, lobo intercoxali acuminatim producto. 
Abdomen medio depressum, segmento ultimo apice ruguloso- 
punctato. Pedes elongati, tibiis postieis vix arcuatis, glabris. 


Gonopus costatus: breviter subovatus, niger, nitidus, glaber; 
thorace transverso, ante medium insigniter rotundato-ampliato, 
supra sublöevi, foveolis octo insculpto; elytris conjunetim sub 
rotundatis, dorso sulcatis, in suleis punctatis, interstitiis costatis, 
laevibus, versus latera seriato-granulatis; prosterno late sulcato, 
postice declivi. Long. 22, lat. 153 millim. 

Caput depressum, parcius punctatum, linea transversa, ar- 
cuata, inter antennas, obsoleta. Thorax bası apice duplo atque 
longitudine dimidio latior, ante medium insigniter rotundato- 
ampliatus, juxta basin utrimque subsinuatus, postice late emar- 
Sinatus, antice medio subtruncatus, angulis acute prominulis; 
undique marginatus, marginibus laterum reflexo-carinatis, po- 
stico medio antrorsum angulato; supra depressus, sublaevis, 
foveis in disco 5, semicirculariter dispositis, media sulciformi, 
canaliculam tenuem includente, tribusque intra marginem baseos 
distantibus, inseulptus. Scutellum transversum, apice.subrotun- 
datum, rugulosum. Elytra conjunctim subrotundata, basi, tu- 
bereulo humerali excepto, basi thoracis latitudine aaqualia, medio 
vero thorace duplo latiora, supra depressa, postice admodum 
declivia, apice tamen nonnihil prominulo; dorso regulariter, 
late sulcata et in sulcis seriato-punetata, interstitiis costatis, 
leeviusculis, exterioribus tribus vel quatuor crebre seriato-granu- 
latis. Corpus subtus modice convexum, indistincte sculpturatum. 


87. 


88. 


292 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.- AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Prosternum bicarinatum, sulco medio parum profundo. Pedes 
validi, tibiis tarsisgue posterioribus ferrugineo-ciliatis. 


Gonopus agrestis: subovatus, ater, subnitidus; thorace vix trans- 
verso, ante medium modice ampliato, dorso inzequali, tenuiter 
sranulato; elytris rotundatis, sulcatis, interstitiis costatis et gra- 
nulosis, humeris distinete spinosis; tibiis tarsisque postieis ciliatis. 
Long. 20, lat. 133 millim. 

Oaput trapeziforme, subdepressum, parce punctatum. Thorax 
bası longitudine media vix latior, apice dimidio angustior, ante 
medium modice rotundato-ampliatus, basi late emarginatus, an- 
gulis subreetis; apice subtrisinuatus, angulis acute prominulis; 
undique marginatus, marginibus laterum reflexo-carinatis; supra 
depressus, canalicula media, abbreviata, exaratus, intra marginem 
baseos transversim impressus, disco praterea foveis nonnullis 
minus regulariter insculptus, superficie tota granulis minutis 
vage adspersa. Elytra conjunctim subrotundata, medio basi tho- 
racis latiora, antice thoraci arete applicata, humeris dente dis- 
tineto munitis, supra depressa, postice fortiter declivia, sat regu- 
lariter sulcata, interstitiis elevatis, tuberculis seriatis, postice 
majoribus et crebrioribus, obsitis, granulis passim et irregulariter 
interjectis. Corpus subtus modice convexum, indistinete rugu- 
losum. Prosternum basi reflexo-marginatum, medio longitudinaliter 
bicarinatum, lobo intercoxali acuminatim subproducto. Pedes 
validi, tibiis tarsisgue posticis dense fusco-ferrugineo-ciliatis. 


Gonopus hirtipes: oblongus, niger, subtus nitidus, supra sub- 
opacus; thorace versus basin angustato, dorso sat profunde punc- 
tato, basi utrimque transversim impresso; elytris parum dilatatis, 
regulariter costatis, costis exterioribus tubereulatis, interstitiis 
seriato-granulatis; tibiis ciliatis. Long, 21, lat. 124 millim. 
Caput depressum, parce punctatum, versus latera utrimque 
setis aliquot fuscis erectis. Thorax basi longitudine media non- 
nihil latior, ante medium modice rotundato-ampliatus, postice 
late emarginatus, angulis rectis; antice subbisinuatus, angulis 
acutis; supra minus confertim at sat profunde punctatus, ad 
latera subrugulosus, ibique antice parce setulosus, intra margi- 
nem baseos transversim impressus, impressione medio interrupta; 
marginibus laterum reflexo-carinatis. Elytra subovalia, antice 
bası thoracis nonnihil latiora, humeris breviter dentatis, medio 
latitudinem maximam thoracis vix excedentia, apice conjunctim 
rotundata, latitudine duplo longiora, supra subdepressa, postice 
fortiter declivia, apice indistinete prominulo; sat regulariter, 
tenuiter, costata, costis interioribus cariniformibus, reliquis e 
tubereulis crebris, seriatis, formatis, interstitiis seriato-granulatis; 
ad margines laterum setis longissimis fuscis ereetis. Corpus 
subtus modice convexum, abdominis segmentis anterioribus stri- 
gosis; prosternum latiusculum, rugosum, antice setosum, lobo 
intercoxali acuminatim porrecto. Pedes valıdi, tibiis anteriori- 
bus parcius, posticis sat dense fusco pilosis, tarsis brevius setulosis. 


FAHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 293 


ten. Anomalipus LATREILLE, LACORDAIRE Gen. Col. V, p. 257. 


Oonspectus specierum: 


A. Statura subeonvexa, a. oblonga, 1. tibiis anticis angustis, 


89. 


N, 


» > postieis rectis, (Masto- 
don, urus.) 
2. » antiels crassissimis, 
» posticis arcuatis; subgen. 
Acmeus (elephas.) 
b. brevior, (lemur, talpa, meles, mustela.) 
»  deplanata, subgen. Apodemus (porcus, planus.) 


X 


Anomalipus mastodon: oblongus, ater, subtus nitidus, supra 
opacus; capite simpliciter punctato; thorace valde ampliato, 
dorso rugoso-punctato, basi transversim impresso; elytris sub- 
ovalibus, anguste costatis, interstitiis latioribus, terreno-pollinosis; 
tibiis antieis angustis, apice distinete dentato-dilatatis. Long. 
29—30, lat. 163—17 millim. 


Caput transversum, sat crebre punctatum, apice medio pro- 
funde excisum. Antenne latitudine capitis paullo longiores, ar- 
ticulo 3:0 tribus sequentibus, simul sumtis, vix breviore. Thorax 
bası longitudine media paullo latior, valde rotundato-ampliatus, 
lateribus deplanato-marginatis, ad basin breviter sinuatis; apice 
emarginatus, postice medio subtruncatus, angulis omnibus pro- 
ductis; supra parum convexus, sat profunde et passim rugoso- 
punctatus, intra margines baseos apicisque transversim impressus; 
circa medium disci praeterea areole 2 minute, loeviusculae, 
foveoleque totidem laterales, cum illis in serie transversa posit%, 
plus minusve manifeste distinguuntur; planitie marginali eleva- 
tione callosa sinuata interne terminata. Elytra antice basi tho- 
racis parum latiora, pone humeros levissime tantum ampliata, 
in medio thoracis latitudine maxima manifeste angustiora, apice 
conjunetim rotundata, thorace fere triplo longiora, supra sub- 
depressa, versus apicem inflexa, prater carinam marginalem 
suturamque costis 7 longitudinalibus angustis, aaqualibus, elabris, 
elevatis, interstitiis latioribus, vage granulatis, plus minusve 
terreno-pollinosis. Corpus subtus modice convexum, nitidum, 
abdominis segmento apicali foveis duabus vel tribus plus minusve 
distinetis impresso. Prosternum latiuseulum, lobo intercoxali 
acuminatim producto. Metasternum foveola punctiformi nota- 
tum. Pedes sat robusti, tibiis 4 anterioribus pone medium acute 
(lentatis, antieis interne dentieulis 3—4 munitis, apice in den- 
tem distinetiorem utrimque dilatatis, tibiis posticis rectis. 


Anomalipus urus: oblongus, niger, supra parum nitidus; ca- 
pite simplieiter punctato; thorace subregulariter rotundato-am- 
pliato, profunde et sat erebre punetato, intra marginem baseos 
transversim et ad latera longitudinaliter impresso; elytris parum 
ampliatis, costatis, costis alternis distinetioribus; tibiis antieis 


la) 


204 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


angustis, apice indistinete dilatatis. Long. 26—27, lat. 144 
— 153 millim. 

Caput depressum, sat crebre punetatum, apice triangulariter 
exeisum. Labrum ruguloso-punctatum, apice emarginatum. An- 
tenna latitudine capitis paullo longiores, pice®, parce setulos®, 
articulo 3:0 tribus sequentibus, simul sumtis, longitudine aqualı. 
Thorax basi longitudine media paullo latior ibigue medio sub- 
truncatus, antice profunde emarginatus, angulis omnibus parum 
prominulis; laterıbus deplanato-marginatis, insigniter rotundato- 
ampliatis, ad basin breviter subsinuatis; supra modice convexus, 
sat confertim punctatus, intra basin sulco transverso, utrimque 
abbreviato, exaratus et ad latera costa obtusa longitudinali 
ilexuosa, plus minusve distinete elevata, interne impressione 
oblonga terminata, foveolaque ante medium utrimque notatus. 
Elytra antice basi thoracis adaequant, indistincte ampliata, in- 
terdum fere linearia, maximam thoracis latitudinem numquam 
excedentia, sepe eadem angustiora, apice conjunetim rotundata, 
latitudine duplo longiora, supra parum convexa, versus apicem 
inflexa, a basi fere ad apicem costata, costis alternis, uti mar- 
sine laterali, carinatis, laevigatis vel punctis tantum rarioribus 
adspersis, religuis minus distinetis, rugulosis, interstitiis vage 
granulatis. Corpus subtus ut in praecedente. Pedes longiusculi, 
femoribus validıs, tibiis posterioribus interne leviter sinuatis, 
anticis tenuioribus, arcuatis, interne dentieulis 5—7 munitis, 
dente mediano externo subobtuso. 


Anomalipus (subgen. Acmaus) elephas: niger, minus nitidus, 
glaber, thorace amplissimo, inaquali; elytris brevibus, regula- 
riter costatis; pedibus validissimis, tibiis intermediis postieisque 
arcuatis, antieis interne excavatis, deformibus, valide spinosis. 
Long. 2932, lat: hum. 16-17, thor. 1820 millim. 
Caput deflexum, ante oculos angulatim dilatatum, supra 
depressum, punetatum, epistome anguste emarginato. Antenne 
latitudine capitis paullo longiores, articulo 3:0 tribus sequenti- 
bus, simul sumtis, longitudine quali. Thorax postice longı- 
tudine media non latior, mox ante basın insigniter rotundato- 
ampliatus, in medio elytris manifeste latior, marginibus late- 
rum deplanatis; apice late emarginatus, angulis modice pro- 
ıninulis; basi in medio subtruncatus, angulis acuminatim pro- 
duetis; supra parum convexus, sat crebre et profunde punctatus, 
marginibus lateralibus subrugosis, interne elevatione solita 
tlexuosa terminatis; intra marginem apicis transversim impressus, 
foveis praterea plus minusve determinatis insculptus, quarum 
tres intra basin unaque versus latera utrimque ante medium 
evidentiores. Elytra antice basi thoracis parum 'latiora, pone 
humeros ultra medium fere linearia, apice conjunetim rotun- 
data, latitudine vix ultra dimidium longiora, supra parum con- 
vexa, versus apicem inflexa, concinne costata, costis, uti mar- 
sinibus laterum, carinatis, interstitiis tenuiter granulatis. Epi- 


Se) 
Ro) 


93. 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 295 


pleura lata, plana, sublaevigata. Corpus subtus modice convexum; 
prosternum basi in medio linea longitudinali lxvi notatum, 
lobo intercoxali postice acuminatim prominulo; metasternum 
medio impressum; abdominis segmentum apicale transversim 
obsolete foveolatum. Pedes valde robusti, rude punetati, tibiis 
postieis et intermediis arcuatis, illis versus apicem dilatatis, 
his medio edentulis, antieis erassissimis, dilatatis, interne pro- 
funde excavatis, cavitate ante apicem dentibus duobus validis 
terminata; ipso apice etiam dentibus duobus acuminatis, oppo- 
sitis, armato, dente mediano externo obtuso. 


Anomalipus lemur: niger, ochraceo-pollinosus, subtus nitidus; 
thorace rugoso-punctato, marginibus laterum subdeflexis, juxta 
basin sinuatis; elytris modice dilatatis, tricostatis, interstitiis 
seriato-granulatis; tibiis antieis acutissime dentatis. Long. 20 
—2, lan ISIS, TI 

Caput transversum, sat crebre et profunde punctatum, apice 
triangulariter exeisum. Antenne latitudine capitis parum lon- 
giores, articulo 3:0 sequente triplo longiore. Thorax basi lon- 
sıtudine media dimidio latior, distinete rotundato-ampliatus, 
marginibus laterum depressis, non vero elevatis, juxta basin 
breviter sinuatis; apice emarginatus, angulis modice productis; 
bası leviter bisinuatus, angulis acuminatim prominulis; supra 
parum convexus, scrobieulato-rugosus, ante medium dorsi utrim- 
que areola indeterminata et in medio linea abbreviata irregu- 
lari elevatis, laevibus, plus minusve conspieuis, notatus. Elytra 
antice basi thoracis vix latiora, pone humeros leviter dilatata, 
in medio latitudinem thoracis maximam haud excedentia, apice 
conjunctim rotundata, thorace duplo longiora, supra modice 
convexa, versus apicem inflexa, praeter margines laterum su- 
turamque costis in singulo tribus suberenulatis distinete glevatis, 
glabris, pradita, interstitiis granulis adspersis, plerisque sat 
regulariter seriatis, costulas minus distinetas alternatim for- 
mantibus. Corpus subtus parum convexum, abdomine glabro, 
nitido, lobo prosterni angusto, acuminatim prominulo. Pedes 
mediocres, rugoso-punctati, tibiis anterioribus vix areuatis, dente 
medıano anticarum valde acuto. | 


Anomalipus talpa: subovatus, convexus, niger, thorace rotun- 
dato-ampliato, rugoso-punctato, margine laterali juxta basin 
sinuato; elytris breviter subovalibus, subregulariter costatis, 
interstitiis parce granulatis, fusco-pollinosis; tibiis anterioribus 
leviter arcuatis, dente mediano antiecarum acuto. Long. 16, 
lat. 10 millim. 

Caput subtrapeziforme, punetatum, apice triangulariter emar- 
ginatum. Antenne latitudine capitis paullo longiores, articulo 
3:0 sequente triplo longiore. Thorax basi longitudine dimidio 
latior, subregulariter rotundato-ampliatus, marginibus laterum 
depressis, juxta basin sinuatis; antice minus profunde emargi- 


IJ4. 


296 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


natus, angulis obtusis; postice in medio truncatus, angulis mo- 
dice prominulis; supra parum convexus, confertim et rude 
rugoso-punctatus, ad margines laterales plus minusve fusco- 
pollinosus. Elytra antice basi thoracis nonnihil latiora, pone 
humeros leviter ampliata, in medio latitudinem thoracis vix 
vel parum excedentia, supra postice convexa, versus apicem 
inflexa, praeter marginem lateralem suturamque costis in sin- 
sulo septem elevatis, partim granulosis, alternis antice abbre- 
viatis, notata, interstitiis granulis parce adspersis, plus minusve 
fusco-ochraceo-pollinosis. Corpus subtus parum convexum, parce 
punetatum et strigosum, prosterni lobo intercoxali granulato, 
postice attenuato. Pedes mediocres, rugoso-punctati, tibiis an- 
ticis et intermediis arcuatis, dente mediano in his obtuso, in 
illis acuto, dente apicali tamen breviore. 


Anomalipus meles: niger, modice convexus, ochraceo-pollinosus; 
thorace rotundato-ampliato, rugoso-punctato, margine laterali 
depresso, juxta basin leviter sinuato; elytris subovalibus, po- 
stice decelivibus, dorso costatis, costis 3:0, 5:0 et 7:o obsoletis; 
tibiis antieis interne multi-dentieulatis, dente mediano externo 
mediocri. Long. 16, lat. 10 millim. 

Caput, antenne et thorax ut in pracedente. Elytra antice 
basi thoracis parum latiora, ad angulos humerales mox rotun- 
datim ampliata, in medio maximam thoracis latitudinem paullo 
excedentia, apice conjunctim rotundata, latitudine dimidio lon- 
giora, supra modice convexa, postice declivia, non vero inflexa; 
costarum solıtarum modo l:a, 2:a, A:a et 6:a distinet®, 3:4, 
9:a et 7:a obliterate vel vix conspicux, interstitiis sat dense 
fusco-ochraceo-pollinosis. Corpus subtus ut in pr&cedente. Pedes 
mediocres, rugoso-punctati, tibiis antieis arcuatis, interne denti- 
eulis 10—12 munitis, dente mediano externo sat valıdo, tibiis 
infermediis in medio obtuse dentatis. 


Anomalipus mustela: niger, inzequaliter fusco-ochraceo-polli- 
nosus; thorace transverso, rugoso-punctato, basi utrimque bi- 
foveolato, marginibus laterum juxta basin profunde sinuatis, 
angulis postieis acuminatis; elytris versus apicem valde inflexis, 
dorso granuloso-costatis, tibiis antieis acute dentatis. Long. 
133—15, lat. 9—10 millim. 

Uaput transversum, erebre punetatum, fronte obsolete trans- 
versim impressa, epistome triangulariter exciso. Antenne lati- 
tudine capitis paullo longiores, parce setulosa, articulo 3:0 
sequente triplo longiore. Thorax bası longitudine plus dimi- 
dio latior, modice rotundato-ampliatus, marginibus laterum sub- 
deplanatis, juxta basin distinetissime sinuatis; postice late bi- 
sinuatus, angulis prominulis; antice minus profunde emarginatus, 
angulis subrectis; supra parum convexus, confertim rugoso-pune- 
tatus, intra angulos baseos utrimgue foveis duabus impressus, 
exteriore longiore; foveola praterea ante medium prope latera 
plus minusve conspieua. Elytra latitudine vix dimidio longiora, 


96. 


SVS 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 297 


thorace plerumque haud latiora, humeris sinuatis, apice con- 
junetim rotundata, supra modice convexa, apicem versus valde 
inflexa, ipso apice producto; polline terreno plus minusve ob- 
dueta, praeter suturam marginemque lateralem costis in singulo 
7 longitudinalibus elevatis, exterioribus minus distinctis, tuber- 
eulosis, interstitiis granulis, passim seriatis, adspersis; eleva- 
tiones vero propter indumentum szepe irregulares. Corpus subtus 
parum convexum, abdomine glabro, nitido, segmentis anteriori- 
bus longitudinaliter strigosis. Prosternum medio elevatum, lobo 
intercoxali erasse marginato, bisulcato, apice attenuato. Pedes 
mediocres, rugoso-punctati, tibiis anticis in medio valide, inter- 
mediis obtuse dentatis. 


Anomalipus (subgen. Apodemus) porcus: depressus, niger, 
opacus, ochraceo-pollinosus, thorace rotundato-ampliato, rugoso- 
punctato, medio longitudinaliter carinato, areola ante medium 
utrimque laevi; elytris sublinearibus, tubereulis callisque irre- 
sularıbus obsitis, basi carinula brevi elevata. Long. 19—20, 
lait. eli. & 10, O 12125 Tour 

Caput transversum, punctatum, apice sat profunde emargi- 
natum. Antenn& latitudine capitis paullo longiores. Thorax 
basi longitudine media dimidio latior, lateribus deplanatis, di- 
stinete rotundato-ampliatis, juxta basin leviter sinuatus, antice 
late emarginatus, postice subtruncatus, angulis omnibus modice 
prominulis; supra depressus, irregulariter rugoso-punctatus, in 
medio carima indeterminata, antice abbreviata, et ante medium 
utrimque areola parva, subelevatis, lavibus, notatus. Elytra 
antice basi thoraeis vix latiora, pone humeros ultra medium 
subparallela, apice conjunctim rotundata, thorace plus duplo 
longiora, supra depressa, versus apicem nonnihil inflexa, tuber- 
culis callisque oblongis, postice juxta suturam subseriatis, obsita, 
bası interne carinulalongitudinali, ad tertiam partem dorsi extensa, 
elevata; marginibus laterum undulatis, suberenulatis. Corpus 
subtus convexum, abdomine subnitido, antice strigoso, apice 
punetato. Prosternum medio elevatum, lobo intercoxali postice 
acuminatim producto. Pedes mediocres, rugoso-punctati, dente 
mediano tibiarum anticarum sat valido, intermediarum obsoleto. 


Anomalipus (subgen. Apodemus) planus: oblongus, valde 
depressus, niger, subtus nitidus, supra opacus, capite thorace- 
que crebre punetatis, hoc fortiter rotundato-ampliato, dorso 
areolis duabus lavibus notato; elytris linearibus, tenuiter seriato- 
sranulatis; tibiis antieis incurvis. Long. 22—23, lat. 10—11 
millim. 

Caput depressum, sat erebre punctatum, ante oculos sub- 
angulatim dilatatum, apice triangulariter excisum. Antenn& 
medium thoracis haud attingentes, tenuiter setulos®, articulo 
3:0 tribus sequentibus, simul sumtis, vix breviore. Thorax 
basi longitudine media paullo latior, apice angustior, insigniter 


208 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


rotundato-ampliatus, basin versus angustatus ibique leviter si- 
nuatus, antice profunde emarginatus, postice truncatus, angulis 
anticis modice, posticis acuminatim productis; supra depressus, 
confertim rugoso-punctatus, ante medium dorsi utrimque areola 
loevi notatus, intra marginem. apieis distinetius, intra-basin ob- 
soletius transversim impressus, marginibus laterum deplanatis. 
Elytra pone humeros subrotundatos parallela, latitudine thoraeis 
maxima manifeste angustiora, apice conjunetim rotundata, tho- 
race fere triplo longiova, supra ommino plana, versus apicem 
fortiter declivia, svens, partim seriatis, sat crebre obsita, 
marginibus laterum distinete carinato-elevatis. Corpus subtus 
modice convexum, abdomine medio deplanato, segmentis ante- 
rioribus longitudinaliter strigosis. Prosternum medio subcom- 
pressum, margine antico tubereulo distineto munito, lobo inter- 
coxali trisulcato, postice acuminatim prominulo. Pedes vali- 
diusceuli, profunde punctati. femoribus postieis leviter arcuatis, 
tibiis antieis interne sinmuatis, apice curvatis, dente mediano 
medioeri, intermediis plerumgue obsolete, nonnumquam dupli- 
citer, dentieulatis. 


ZOPHODES!) 
nov. gen. ad div. Stizopid. (LAcoRD. Gen. Col. V, p. 258) 
referendum. 


Mentum parvum, antice rotundatum. Palpi maxillares articulo 
ultimo securiformi. Labrum transversum, leviter emarginatum. Oculi 
tranversi, fere lineares. Caput subtrapeziforme, epistome subrotun- 
dato, medio profunde exeiso. Antenne latitudine capitis dimidio 
longiores, extrorsum nonnihil incrassat&, tenuissime ciliata, articulo 
1:0 erassiusculo, ‘2, 4—6 moniliformibus, subaequalibus, tertio di- 
midio brevioribus, 7—10 transversis, subcompressis, ultimo prace- 
dente paullo longiore, apice rotundato. Thorax amplus, subdepressus, 
antice profunde emarginatus, lateribus subdeplanatis. acute margina- 
tis, margine baseos haud plicato. Scutellum transversum, apice 
subangulatum. NElytra parum convexa, sublinearia, basi truncata 
angulis humeralibus subacuminatis; epipleura medio angusta, versus 
basin dilatata, postice attenuata. Pedes breviuseuli, punctati, femo- 
ribus robustis, tibiis antieis triangulariter dilatatis, ante medium 
externe dente mediocri armatis, dente apicali valido; tibiis intermediis 
posticisque apice modice dilatatis, medio inermibus; tarsis simpliei- 
bus, subtus ciliatis, posticis articulo 1:0 ultimo breviore. Proster- 
num medio elevatum, lobo intercoxali postice declivi. 


98. Zophodes tristis: obovatus, niger, subtus nitidus, supra opa- 
cus; thorace elytris latiore, leviter rotundato-ampliato, crebre 
punctato; elytris striatis, interstiis parum convexis, parcius 
punetulatis, antennarum basi subtus coxisque antieis rufescenti- 
bus. Long. 91—103, lat. 5—543 millim. 


) A lopwdns, opacus. 


FÅHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIE. 299 


Coeput breve, depressum, punetatum, apice profunde exei- 
sum. Palpi rufescentes, articulo ultimo obscuriore, margine 
apicali tantum flavescente. Antenne picewe, articulis basalibus 
subtus dilutioribus. Thorax 'basi longitudine media paullo 
latior, regulariter et modice rotundato-ampliatus, antice late 
emarginatus, angulis acuminatim productis; postice leviter sub- 
trisinuatus, angulis prominulis; supra parum convexus, ubique 
confertim punctulatus, glaber. Elytra antice latitudine baseos 
thoraeis, ultra medium parallela, dein rotundatim angustata, 
latitudine vix duplo longiora, supra parum convexa, regulariter 
striata, in striis plus minusve distinete punetata, interstitiis 
latis, parum elevatis, coriaceis. Corpus subtus parum convexum, 
abdominis segmentis anterioribus strigosis. Pedes concolores, 
cox® antice rufescente-serice®. 


ENNYCHIUS!) 
nov. gen. Stizopo affine. 


Cum descriptione gen. Stizopi (LACORDAIRE Gen. Col. V, p. 


260) in plurimis convenit, re vera in eo tantum discedens, ut tibise 
canalieula pro receptione tarsorum, nec non dente mediano externo 


careant. 
99. Ennychius morio: oblongus, ater, subnitidus, glaber; capite 


thoraceque crebre ruguloso-punetatis, hoc rotundato-ampliato; 
elytris thoraecis latitudine, punetato-striatis, striis omnibus fere 
ad apicem extensis; tibiis arcuatis, externe denticulatis; pro- 
sterno antice barbato. Long. 8, lat. 4 millim. 

Evrymotus morio Buquet? 

Caput longitudine paullo latius, confertim ruguloso-punc- 
tatum, epistome profunde emarginato, linea arcuata, impressa, 
a fronte disjunceto. Labrum exsertum, piceum. Palpi rufe- 
scentes. Antenne medium thoracis paullo excedentes, pices, 
articulo 3:0 sequente fere duplo longiore. Thorax basi lon- 
gitudine nonnihil latior, apice basi parum angustior, regula- 
riter rotundato-ampliatus, postice sat profunde sinuatus, angulis 
rectis; antice medio subtruncatus, angulis parum prominulis; 
supra modice convexus, crebre ruguloso-punctatus, basi tenui- 
ter, lateribus distincte carinato-marginatis. Scutellum trans- 
‚versum, triangulare. Elytra bası latitudine baseos thoracis, 
pone humeros angulatos indistinete ampliata, medio fere linea- 
ria, apice conjunctim rotundata, latitudine duplo longiora, 
supra modice convexa, regulariter punctato-striata, interstitiis 
convexis, subcoriaceis. _Epipleura ante apicem elytrorum ab- 
breviata, parce punctata. Prosternum rugoso-punctatum, antice 
medio plus minusve fulvo-pilosum. Abdomen parce puncta- 
tum, nitidum. Pedes mediocres, picei, femoribus parum in- 


; LÅ 
!) Ab evvuyros, nocturnus. 


300 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


100. 


crassatis, parce punctulatis; tibiis arcuatis, versus apicem 
nonnihil dilatatis, ruguloso-punctatis et brevissime subsetu- 
losis, externe plus minusve distincte seriatim denticulatis; 
tarsis simplieibus, postieis articulo 1:0 ultimo paullo breviore. 


Ceropria (DE CASTELNAU) Westermannit: oblongo-ovalis, sub- 
depressa, glabra, nitida, nigra, thorace elytrisque violaceis, 
illo vage punctulato, bası bifoveolato, his distincte sulcato- 
punetatis, interstitiis convexis.. Long. 10—11, lat. 43 —5 
millim. 

Epilampus Westermannii DEJEAN Cat. 

Caput longitudine paullo latius, subdepressum, vage punc- 
tatum, fronte transversim impressa, impressione utrimque fo- 
veola terminata. Antenna basın thoraeis vix excedentes, articulo 
3:0 antecedente duplo longiore, 4—10 magnitudine zquali- 
bus, serratis, ultimo rotundato. Thorax transversus, antrorsum 
angustatus, lateribus leviter rotundatis; bası bisinuatus, lobo 
medio late rotundato, angulis subrectis; antice late emargi- 
natus, angulis parum productis; supra subdepressus, subtiliter 
et minus crebre punctulatus, basi apiceque tenuiter, lateribus 
distinetius marginatus, intra marginem baseos foveolis duabus 
distantibus insculptus. Scutellum triangulare, coeruleum, laeve. 
Elytra antice thorace nonnihil latiora ejusque bası arcte appli- 
cata, pone humeros ultra medium sublinearia, versus apicem 
attenuata, thorace quadruplo longiora, supra subdepressa, sat 
profunde sulcata, in suleis regulariter punetata, punctis lineis 
impressis subeatenatis; basi pr&terea juxta suturam striola 
seriato-punctata, abbreviata, oblique impressa; lateribus acute 
reflexo-marginatis. Corpus subtus parum convexum, cocruleo- 
nigerum, vage punctatum. Pedes mediocres, femoribus fere 
loevibus, antieis distinetius inerassatis; tibiis apice interne 
tenuiter fulvo-ceiliatis, intermediis 5’ arcuatis; tarsis posticis 
elongatis, articulo 1:0 ultimo longiore. 


STOMYLUS!) 


nov. gen. ad Trib. Diaperidum (LAcord. Gen. Col. V, p. 298) 


referendum. 


Palpı maxillares artieulo ultimo subtriangulari, vix securiformi. 


Antenna subperfoliatse, sensim leviter incrassat@. Caput brevissi- 
mum, labro apice subrotundato. Oculi maximi, convexi. Thorax 
transversus, postice bisinuatus. Elytra obovata. Pedes simplices, 
tarsis postieis articulo 1:0 ultimo paullo longiore. 


101. 


Stomylus bicolor: ovalıs, glaber, nitidus, flavo-testaceus, capite, 
antennis ante apicem fasciisque duabus elytrorum nigris; tho- 
race subtiliter punetulato; elytris profunde punctato-striatis. 
Long. 4, lat. 13 millim. 


1) A Itwuvkos, lepidus. 


FÅHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIAA. 301 


Caput longitudine dimido latius, subtilissime punctulatum, 
nigrum, epistome sulco transverso a fronte distinete separato, 
apice medio truncato, ferrugineo; labro antice subrotundato 
palpisque ferrugineis. Oculi maximi, supra et subtus ultra 
tertiam partem capitis utrimque oceupantes, convexi, antice 
emarginati. Antenna basin thoracis haud excedentes, extror- 
sum sensim incrassat®, perfoliate, nigra, articulis quatuor 
baseos ultimoque testaceis, tertio sequente fere duplo longiore. 
Thorax basi longitudine duplo latior, antrorsum angustatus, 
postice bisinuatus, angulis modiee acuminatim produetis; an- 
tice levissime emarginatus, angulis vix prominulis, lateribus 
distinete carinato-marginatis; supra parum convexus, subtiliter 
et sat cerebre punetulatus, intra marginem baseos foveolis dua- 
bus distantibus insculptus, totus flavo-testaceus. Scutellum 
triangulare, testaceum. Elytra conjunetim obovata ‚medio tho- 
racıs bası nonnihil latiora, humeris obliquis; apice conjunetim 
rotundata, latitudine media duplo longiora, supra parum con- 
vexa, profunde punetato-striata, interstitiis convexis, laevibus; 
flavo-testacea, fasciis duabus nigris ormata, anteriore basin 
oceupante, utrimque abbreviata, altera in medio, maculari, ad 
suturam cum illa confluente, ad marginem lateralem utrimque 
extensa. Corpus subtus parum convexum, subtiliter punetu- 
latum, testaceum, pectore basi nonnihil infuscato. Prosternum 
breve, lobo angusto. Pedes tenues, flavo-testacei, tarsis postieis 
articulo primo ultimo paullo longiore. 


102. Stomylus nitidulus: ovalis, glaber, nitidus, subtus testaceus, 
supra niger, elytris fascia antica interrupta apiceque testaceis, 
antennis, palpis pedibusque flavescentibus; thorace parce punc- 
tulato; elytris minus profunde punctato-striatis. Long. 34, 
lat. 15 millim. 

Caput breve, crebre punetatum, fronte transversim im- 
pressa, epistome labroque obscure rufescentibus. Oculi maximi, 
antice emarginati. Antenn® basin thoracis vix attingunt, totae 
flavo-testacex. Thorax transversus, antrorsum fortiter angusta- 
tus, antice subtruncatus, postice bisinuatus, angulis parum pro- 
ductis; supra modice convexus, minus erebre punctulatus, intra 
basın obsolete bi-impressus, niger, lateribus obscure rufescenti- 
bus, tenuiter marginatis. Scutellum triangulare, fusco-rufescens. 
Elytra obovata, thoraci arcte applicata illiusque basi parum, 
latiora, apice conjunctim rotundata, latitudine duplo longiora, 
supra modice convexa, regulariter et minus profunde punctato- 
striata, interstitiis in dorso subplanis, ad latera posticeque 
convexis; nigra, fascia antica irregulari, ad suturam interrupta, 
tertiaque parte postica rufo-testaceis. Corpus subtus depres- 
sum, sat crebre punctatum, rufo-testaceum, abdomine apice 
infuscato. Pedes ut in antecedente. 


103. Stomylus gracilis: oblongo-ovalis, depressus, glaber, nitidus, 
niger, labro, palpis, antennis, thoracis elytrorumque margine, 


302 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


scutello, corpore subtus pedibusque obscure rufescentibus; 
capite thoraceque crebre punctatis, hoc basi bifoveolato; elytris 
regulariter punctato-striatis. Long. 4, lat. 13 millim. 

Caput breve, crebre punctulatum, nigro-piceum, apice 
rufescens, epistome linea obsoleta a fronte disjuneto. Labrum 
transversum, rufum. Oculi inferne dilatati, convexi. Antenne 
basin thoracis haud attingentes, artieulis 2—5 tenuibus, ex- 
terioribus sensim leviter incrassatis. Thorax bası longitudine 
dimidio latior, a medio apicem versus angustatus, postice 
bisinuatus, angulis acuminatim prominulis ; antice subtruncatus, 
angulis obtusis; supra parum convexus, confertim punctatus, 
piceo-niger, versus latera indeterminate rufescens, basi tenu- 
issime marginatus, intra marginem baseos foveolis duabus 
distantibus, profundis, insceulptns, marginibus laterum acutis. 
Elytra thorace vix latiora, pone humeros subreetangulares ultra 
medium linearia, apice conjunetim rotundata, thorace fere 
triplo longiora, supra depressa, regulariter striata, striis con- 
fertissime punctatis, interstitiis parum elevatis, vix visibiliter 
punetulatis, margine laterali acute carinato. Corpus subtus 
depressum, obscure rufescens, abdomine apice piceo. Pedes 
breviuseuli, femorıbus modice inerassatis, anticis levıbus, re- 
liquis punctulatis; tarsis anterioribus subtus distinetius villosis, 
postieis elongatis. 


PROSELYTUS!) 
nov. gen. Dlom® (LAcorD. Gen. Col. V, p. 332) affine. 


Mentum subeordiforme. Palpi maxillares articulo ultimo subovato. 
Labrum transversum, integrum. Epistome emarginatum. Oculi la- 
terales, antice sinuati. Antenna breves, extrorsum leviter incras- 
sate, articulis 6—10 interne sublamellatis, 3:0 sequente paullo lon- 
giore, ultimo rotundato. Thorax transversus, postice bisinuatus. 
Elytra subparallela, thorace indistinete latiora. Pedes breviuseuli, 
femoribus compressis, tibiis apicem versus modice dilatatis, anticis 
inermibus, intermediis externe denticulatis, tarsis subtus indistinete 
villosis, posticis articulo 1:0 ultimo vix breviore. Abdomen inter 
coxas anguste, triangularıter lobatum. 


104. Proselytus cafer: oblongus, niger, glaber, nitidus, antennis 
pedibusque rufescentibus; capite antice transversim impresso; 
thorace vage punctato; elytris punctato-striatis, interstitiis 
crebre punctatis. Long. 54, lat. 24 millim. 

Caput subtrapeziforme, cerebre punetatum, epistome im- 
pressione transversa, utrimque foveola terminata, a fronte dis- 
juncto, piceo, antice leviter emarginato. Labrum parum ex- 
sertum, piceum. Oculi majusculi, inferne dilatati, lunati. 
Antenn® vix longitudine thoracis, articulis 6—10 interne 


1) 0O0SNÅVTOS, advena. 


105. 


106. 


FÄHRAIUS, COLEOPTERA CAFFRARLE. 303 


brevissime sublamellatis, piceo-rufescentes, articulo ultimo la- 
mellisque dilutius flaveseentibus. Thorax longitudine duplo 
latior, antrorsum leviter angustatus, antice posticeque bisi- 
nuatus, angulis modice prominulis; supra parum convexus, 
minus erebre punctatus, lateribus distinete carinato-marginatis. 
Seutellum triangulare, lave, piceum. Elytra antice latitudine 
baseos thoracis, vix ampliata, apice conjunetim rotundata, 
thorace triplo longiora, supra parum convexa, minus profunde 
punetato-striata, interstitiis depressis, crebre punctatis. Corpus 
subtus depressum, confertim punctatum, nigrum, pectoris la- 
teribus et epipleuris piceis. Pedes breves, ıufescentes, tibiis 
paullo obsceurioribus, intermediis externe distinetius, posticis 
obsolete denticulatis vel setulosis. 


Peltoides (DE ÜASTELNAU) capensis: ovalis, depressus, nigro- 
piceus, glaber, nitidus; capite thoraceque punctulatis, illo 
transversim impresso, hoc sulco laterali utrimque foveolisque 
quatuor dorsalibus insculpto; elytiis striato-punctatis, inter- 
stitiis vage confertim punetulatis; corpore subtus pedibusque 
rufescentibus vel piceis. Long. 8, lat. 4 millim. 

Oopiestus capensis? DEIEAN Cat. 

Caput transversum, punetulatum, epistome apice rotundato, 
piceo, impressione transversa a fronte disjuncto. Antenn& 
basin thoracis vix attingentes, leviter incrassat®, piceae, basi 
subtus apiceque interdum rufescentes. Thorax bası longitu- 
dine media duplo latior, a bası ad apicem subrotundatim angu- 
status, postice bisinuatus, antice medio truncatus, angulis 
omnibus acuminatim productis; supra subdepressus, confertim 
Puncrularus, ad latera sulco longitudinali, postice abbreviato, 
toveolis duabus in margine apicis, distantibus, totidemque ad 
basin oppositis, finsenorim, marginibus laterum deplanatis, 
carinato-elevatis, rufo-piceis. Scutellum subtransversum. Elytra 
basi latitudine thoracis, pone humeros subreetangulares vix 
ampliata, apice conjunetim rotundata, latitudine duplo longiora, 
supra depress a, tenuiter striato-punctata, striis interioribus 
basi apiceque evanescentibus, interstitiis planis, ubique sub- 
tılissime punctulatis, lateribus deplanatis, reflexo-marginatis. 
Corpus subtus fere planum, subtilissime punctulatum, ferru- 
gineum vel piceum, prosterni lobo angustissimo. Pedes te- 
nues, simplices, dilutius rufescentes. 

Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Tozicum (LATR.) taurus: oblongum, lineare, convexum, atrum, 
capite nitido, impresso, I inter oculos cornibus duobus, parce 
punetulatis, nitidis, erectis, armato, 2 juxta oculos tantum 
leviter cristato; thorace elytrisque opaeis, illo supra cum 
pleuris distinete at minus confertim punctato, his leviter stri- 
atis, striis minus crebre punctulatis. Long. 13—14, lat. 44 
—43# millim. 
Variat &' cornibus capitis minutis. 


304 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Trogosita taurus FABR. Syst. Eleuth. 1, p. 193. SCHÖNHE. 
Syn, ma, Al, 70, HÖ 
Habitat etiam in regionibus Africa oceidentalibus. 


107. Towicum gazella: oblongum, lineare, convexum, atrum, supra 
opacum, capite depresso thoraceque cum pleuris creberrime 
punetatis, 0° fronte cornibus duobus, erebre punctatis, erectis 
armata, 9 margine intraoculari tantum leviter eristato; elytris 
striatis, striis erebrius punctatis; antennis bası tarsisque piceis. 
Long. 9—10, lat. 334 millim. 

Tetratoma gazella INR. Suppl. Ent. Syst., p. 176. 
Trogosita taurus var. SCHÖNH. Syn. Ins. 1, p. 156. 
Etiam in penins. Malaya occurrit. D. DEYROLLE. 


108. ZEvtelus (SOLIER) turpis: oblongus, niger, ochraceo-tomento- 
sus, opacus; capite depresso; thorace dorso bicostato, utrimque 
bituberceulato; elytris rude tubereulatis, versus latera apicem- 
que granulis minorıbus adspersis; pedibus robustis, setulosis. 
Long. 15, lat. 8 millim. 

Caput majusculum, latitudine baseos fere longius, antror- 
sum dilatatum, supra depressum, rugulosum, ochraceo-tomen- 
tosum, antice transversim impressum, epistome emarginato. 
Labrum punetulatum, nitidum, apice fulvo-ciliatum. Antenn& 
latitudine capitis vix dimidio longiores, clava 4-articulata, 
fusco-pubescente. Thorax latitudine baseos vix brevior, ante 
medium rotundato-ampliatus, antice postieceque subtruncatus, 
supra convexus, in dorso costis duabus longitudinalibus, rugosis, 
basin versus interdum obliteratis, et ad latera utrimque tuber- 
culis duobus, transversaliter positis, praeditus, in interstitiis 
preterea granulis rugulisque adspersus tomentoque ochraceo 
insequaliter vestitus. Elytra subovata, thoraeci arcte applicata, 
illogque basi haud latiora, margine basali incrassato; a bası 
ultra medium fortiter ampliata, dein subito angustata; thorace 
duplo longiora, supra antice modice convexa, postice valde 
declivia, ipso apice nonnihil producto, lateribus inflexis; tuber- 
culis majoribus minoribusque irregulariter adspersa, insigniori- 
bus in elevatione postica tergi et ad latera apicis sitis, inter- 
stitiis inaequaliter ochraceo-tomentosis. Corpus subtus con- 
vexum, vage granulatum, ochraceo-tomentosum. Pedes elon- 
gati, granulati, setulosi, femoribus parum incrassatis, tibiis 
rectis, tarsis articulo ultimo antecedentibus, simul sumtis, 
longitudine zaequali. 


TOXOCNEMA!)) 


nov. gen. ad trib. Helopidum (LacorD. Gen. Col. V, p. 429) 
referendum. 


Palpi maxillares articulo ultimo fortiter securiformi. Labrum 
apice rotundatum. Caput exsertum, epistome antice leviter rotun- 


> ' sy 
1) A zo&ov, arcus, zynun, tibia. 


FÄHRZUUS, COLEOPTERA CAFFRARIZ. 305 


dato. Oculi transversim breviter ovati, vix lunati. Antenna tho- 
race longiores, articulis 2—5 obeonieis, 3:0 antecedente duplo lon- 
siore, 6—10 pyriformibus, gradatim latioribus et longitudine de- 
erescentibus, ultimo suborbieulato. Thorax latitudine parum brevior, 
antrorsum angustatus, postice bisinuatus, antice medio truncatus. 
Scutellum minutum. Elytra obovata, modice convexa, thorace non- 
nihil latiora. . Epipleura integra, antice fortiter dilatata. Pedes 
mediocres, femoribus incrassatis, tibiis parum dilatatis, omnibus, 
preesertim antieis (5?) arcuatis, tarsis subtus villosulis, postieis 
articulo 1:0 ultimo longitudine aequali. Mesosternum declive. Pro- 
sternum antice truncatum, lobo intercoxali horizontali. (div. Miso- 
lampid. propinguum videtur). 


109. Toxocnema rufitarsis: oblongo-ovata, glabra, nitida, nigra, 
labro, palpis tarsisque rufescentibus; capite punctato; thorace 
obsoletissime punctulato; elytris sulcatis, levibus; tibiis in- 
curvis, apice interne sericeis. Long. 8, lat. 33 millim. 

Oaput longitudine paullo latius, erebre punetatum, antice 
impressum, vertice transversim sulcato, epistome leviter ro- 
tundato. Labrum exsertum, transversum, rufum. Oculi trans 
versim ovati. Antenne picex, apicem versus rufescentes. 
Palpı maxillares rufi, articulo ultimo basi infuscato. Thorax 
bası longitudine media vix latior, antrorsum leviter angustatus, 
postice bisinuatus, antice medio truncatus, angulis omnibus 
parum prominulis; supra modice convexus, fere laevis vel ob- 
soletissime tantum punetulatus, lateribus distinete carinato 
marginatis. Scutellum minutissimum, punctiforme. Elytra 
obovata, antice basi thoracis nonnihil latiora, apice conjunetim 
subacuminata, latitudine duplo longiora, supra transversim 
subconvexa, antice seilicet nonnihil elevata; sat profunde striata, 
levia, striis tribus extimis antice abbreviatis. Epipleura, uti 
pleura thoraeis, loevigata. Peetus et abdomen parum convexa, 
subtiliter, parce punctata et strigulosa. Pedes mediocres, ob- 
solete punctulati, femoribus inerassatis; tibiis arcuatis, apice 
interne fulvo-sericeis, antiecis medio interne simuatis; tarsis 
subtus distinete villosis. &°? 


110. Emyon (GERSTACKER) tristis: subovatus, convexus, niger, 
supra opacus, antennis, palpis pedibusque rufis; capite tho- 
raceque subtilissime longitudinaliter striolatis; elytris tenuiter, 
acute costatis, interstitiis duplieiter seriato-punctatis; lobo pro- 
sterni deflexo. Long. 5—6, lat. 2—243 millim. 

Oaput longitudine vix latius, depressum, subtiliter et 
erebre striolatum, epistome linea transversa, arcuata, impressa, 
a fronte disjuncto, apice emarginato. Labrum transversum, 
punetulatum, piceum. Antenne humeros attingentes, tenues, 
filiformes, articulo tertio sequente fere duplo longiore. Thorax 
subquadratus, antrorsum leviter tantum angustatus, postice 


Öfvers. af K. Vet.-Ahad. Förh. Ärg. 27. N:o 4. D 


306 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


indistinete emarginatus, antice medio truncatus, angulis om- 
nibus fere rectis; supra modice convexus, subtilissime et con- 
fertissime longitudinaliter striolatus, lateribus carinula tenui 
marginatis. Secutellum brevissimum. FElytra subovalia, basi 
latitudine thoracis illique arcte applicata, apice conjunctim 
anguste rotundata, latitudine duplo longiora; supra convexa, 
postice declivia; prater suturam marginemque lateralem, costis 
9 tenuibus, acutis, longitudinalibus, praedita, interstitiis du- 
pliei serie punctatis; inter series punetorum linea tenuissima 
elevata interdum conspieua. Corpus subtus modice convexum, 
pectore abdomineque punctatis, cupreo-micantibus, prosterno 
cum parapleuris striolato, tenuissime pubescente. Pedes sim- 
plices, ereberrime punctulati. 

Variat elytiis corporeque subtus piceis vel testaceis. La- 
tera elytrorum in individuis obseurioribus plerumque, uti pa- 
sina inferior, metallico-splendentia. 


SOLENOMERUS!) 
nov. gen. trib. Helopinidum (Lacorp. Gen. Col. V, p. 45%) 
adnumerandum. 


Mentum subtrapeziforme. Palpı maxillares valıdi, articulo ultimo 
trianguları. Labrum transversum, leviter emarginatum. Caput parvum, 
in thorace usque ad oculos insertum. .Epistome apice leviter sinua- 
tum, a fronte impressione obsoleta distinetum. Oculi transversim 
elongati, antice levissime emarginati. Antenna eraciles, filiformes, 
tenuissime setulos&®, articulo 3:0 sequente fere duplo longiore, 4—10 
obeonieis, ultimo ovali, penultimo haud breviore. Thorax elytris sat 
arcte applicatus, transversus, bası fere truncatus, apice indistincte 
emarginatus, lateribus rotundatis. Scutellum latissimum, postice an- 
sulatum. HElytra fornicata, postice declivia, costa marginali distincta. 
Epipleura angusta, integra. Pedes elongati, valıdı, postici valde 
separati, femoribus inermibus, 4 anterioribus subtus ab apice ad 
medium late canalieulatis, postieis apice breviter excavatis; tibiis in- 
termediis interne in medio obsolete dentatis; tarsis posticis articulo 
primo ultimo paullo longiore. Prosternum breve, processu inter- 
coxali subhorizontali, apice recurvo. 


111. Solenomerus longipes: oblongo-ovatus, niger, supra opacus, 
pilis griseis inaequaliter adspersus; capite thoraceque obsoletis- 
sime punctulatis; elytris tuberculatis, tuberculis glabris, intra 
margines laterum crebrius acervatis, in dorso plus minusve 
distinete in series longitudinales vel carinulas interruptas dis- 
positis. Long. 15—17, lat. 8—10 millim. 

Caput trapeziforme, depressum, ante oculos nonnihil ele- 
vatum, vertice fere loevi, epistome brevi, apicem versus subito 
angustato, punctato; labrum transversum, distincte punetatum, 


LÖ . » 
) A owiAnv, canalis, unoos, femur. 


FÅHR2US, COLEOPTERA CAFFRARIZ. 307 


apice ciliatum. Antenne humeros excedunt, tenues, basin 
versus tenuiter setulosse, articulis exterioribus subholoserieis. 
Thorax transversus, regulariter rotundato-ampliatus, antice po- 
sticeque subtruncatus, angulis vix prominulis, supra modice 
convexus, fere laevis vel indistinete tantum punetulatus, uti 
caput setulis minutis deeumbentibus flavo-griseis parce adspersus, 
lateribus tenuiter carinato-marginatis.  Scutellum brevissime 
triaugulare. Elytra oblongo-ovalia, antice bası thoracis nonnihil 
latiora, apice conjunctim rotundata, thorace quadruplo longiora, 
supra pone medium insigniter convexa, postice declivia, vage 
tubereulata, tuberculis atris, elabris, nitidis, ad latera longi- 
tudinaliter acervatis, in dorso costis duabus tuberculosis, sa- 
plus irregularibus, vix extricandis, nonnumquam, prasertim &, 
carinulas distinetiores abbreviatas constituentibus, praedita, inter- 
stitiis plus minusve griseo-tomentosis. Corpus subtus modice 
convexum, nigrum, nitidum, pleuris exceptis, confertim rugoso- 
punctatum, abdomine basi impresso. Pedes validissimi, rugoso- 
punctati, tenuissime pubescentes, femoribuws intermediis po- 
stieisque arcuatis, tibiis posticis longissimis, interne fulvo-ciliatis, 
4 anterioribus interne subsetulosis, antieis ante apicem sinuatis, 
intermediis medio obtuse dentatis. 


ANAXIUS)) 
NOV. gen. trib. Helopinidum (LacorD. Gen. Col. V, p. 457) 
adnumerandum. 


Palpı maxillares articulo ultimo securiformi. Labrum transver 
sum, inteerum. Caput trapeziforme, epistome leviter emarginato. 
Oculi transversi, elongati. Antennx tenues, articulis 3—6 longitu- 
dine deerescentibus, 3:0 duobus sequentibus, simul sumtis, parum 
breviore, ultimo oblongo-ovato, antecedente longiore. Thorax elytris 
contiguus, transversim convexus, apicem versus angustatus, tenuiter 
marginatus, bası leviter, late sinuatus. Scutellum brevissimum. Elytra 
thorace paullo latiora, subovalia, lateribus carinato-marginatis. Epi- 
pleura antice latiuscula, apicem versus attenuata, integra. Abdomen 
basi convexum, lobo intercoxali lato, subquadrangulari. Prosternum 
breve, antice late emarginatum, processu Intercoxali coxas nonnihil 
excedente, apice subrecurvo. Mesosternum declive, impressum. Pedes 
mediocres, Y subsimplices, &' femoribus antieis robustioribus, inter- 
mediis subtus ante apicem dente armatis; tibiis arcuatis, anticis in- 
terne late excisis, posticis elongatis, ciliatis; tarsis antieis et inter- 
mediis articulis 1—4 dilatatis, magnitudine decrescentibus. 


112. Anazwius obesus: oblongo-ovatus, niger, subnitidus; capite 
thoraceque punctulatis et tenuiter strigosis, hoc transversim 
convexo, lateribus distinete marginatis; elytris tenuiter strlatis, 
eoriaceis, antennarum basi tarsisque rufeseentibus. Long. 6% 
—-8, lat. 3—4 millim. 


DE ON a0 
') Ab aveSıos, indignus. 


308 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


113. 


114. 


Caput depressum, subtiliter punctulatum et longitudinaliter 
strigosum, margine laterali ante oculos distincte elevato, epi- 
stome brevissimo. Labrum exsertum, punctatum, apice ciliatum. 
Antenn« basin thoracispaullo excedentes, extrorsum vix vel parum 
incrassatie, nigra, artieulis duobus baseos rufescentibus. Thorax 
c fere quadratus, @ subtransversus, medio indistinete ampliatus, 
apicem versus leviter angustatus, postice late emarginatus, an- 
tice utrimque sinuatus, angulis omnibus modice acuminato- 
productis, supra transversim convexus, ubique, ut etiam in 
pleuris, subtilissime punetulatus et longitudinaliter strigosus. 
lateribus acute marginatis. Elytra thoraci contigua, obovata, 
antice bası thoracıs nonnihil latiora, 9 a medio, & citius versus 
apicem attenuata, latitudine duplo longiora, supra modice con- 
vexa, tenuiter striata, in striis vix punctata. interstitiis planis, 
subtiliter coriaceis, lateribus distincte carinato-marginatis. Cor- 
pus subtus convexum, pectore subrugoso, abdomine nitido, 
antice striolato, postice punctulato. Pedes mediocres, cerebre 
punctulati, 2 subsimplices, tarsis anticis et intermediis parum 
dilatatis, & femoribus subtus dense albido-lanuginosis, inter- 
mediis ante apicem dente armatis; tibiis arcuatis, posticis elon- 
gatis, interne dense albido-ciliatis, antieis interne late exeisis; 
tarsis intermediis modice dilatatis, antieis articulo 1:0 maxımo, 
subquadrato, 2—4 breviter cordatis, 2:0 antecedente vix angu- 
stiore, 3:0 secundo dimidio minore, 4:0 minutissimo, tarsıs 
omnibus supra pilosis, anterioribus subtus dense spongiosis. 


Psorodes (SOLIER) dentipes: oblongo-ovata, nigra, opaca, parce 
cinereo-pubescens; capite granulato-punctato; thorace transverso, 
fortiter rotundato-ampliato, transversim convexc, tuberculis gla- 
bris, nitidis obsito, interstitiis granulato-punctatis; elytris sub- 
ovalibus, seriato-tubereulatis, interstitiis striatis, striis granulato- 
punctatis; femoribus antieis incrassatis, ante apicem subtus 
dente valido armatis. Long. 11—14, lat. 53—8 millim. 


Pimelia dentives FABrR. Ent. Syst. 1: p. 1022 "Syst. 
dl, Ale) jo: Al, 

Pimelia mamillata Herest. Col. VIII, p. 73 tab. 122 
fr 2,9. | 

Acanthomerus dentipes GUERIN. Mag. Zool., p. 21, pl. 
12, IE, % 

Psorodes dentipes SOLIER in Baudi & Trugui Stud. 
ind, do. aD. 70, 

Habitat etiam ad promont. bon. sp. 


Psorodes granosa: oblonga, nigra, subopaca, glabra; capite 
rugoso-punctato, inter antennas transversim impresso; thorace 
vix transverso, modice rotundato-ampliato, dorso granis oblongis 
sat erebre obsito, striolis elevatis longitudinalibus tenuissimis 
postiee interjectis; elytris oblongo-ovalibus, subcostatis, costis 
tubereulis seriatis, versus latera minus regulariter, obsitis, inter- 


FÄHRZUUS, COLEOPTERA CAFFRARLE. 309 


stitiis striatis, striis granoso-punctatis; abdomine profundius 
rugoso-punctato; femoribus anticis subtus dente acuto armatis. 
Long. 11—13, lat. 23—63 millim. 

Psorod. substriate SoL. (Helopi alternanti WIEDEM.) 
simillima, thorace haud punctato ventreque profunde et erebre 
rugoso-punctato tantum distincta. 


115. Psorodes lugens: subovata, nigra, opaca; capite thoraceque 


I. 


I. 


ruguloso-punctatis; elytris crebre granulatis, interne substriatis; 
peetore abdomineque granulatis punctatisque; femoribus antieis 
subtus dente acuto armatis; tibiis omnibus interne fulvo-pube- 
scentibus. Long. 124, lat. 7 millim. 

Caput depressum, crebre rugulosum, epistome impressione 
transversa a fronte disjuncto, simpliciter punctato. Antenna& 
humeros excedentes, tenues, pice®. Thorax basi longitudine 
dimidio latior, sat fortiter rotundato-ampliatus, apicem versus 
angustatus, postice truncatus, antice Jeviter emarginatus, supra 
transversim convexus, crebre rugoso-punctatus, metapleuris sim- 
plieiter punctatis, lateribus tenuiter carinato-marginatis. Scu- 
tellum breviter triangulare, leve. FElytra antice basi thoracis 
non latiora, mox vero ampliata, subovalia, versus apicem atte- 
nuata, ipso apice conjunctim anguste rotundata, thorace qua- 
druplo longiora, supra antice nonnihil elevata, postice declivia, 
granulis numerosissimis, partim subseriatis, obsita, interne striis 
quingque granulato-punctatis, pone medium evanescentibus, pr&- 
dita. Corpus subtus parum convexum, pectore abdomineque 
antice granulatis, hoc postice simpliciter punctato. Pedes sub- 
tenues, punctati, femoribus anticis parum incrassatis, subtus 
ante apicem dente acuto armatis; tibiis interne versus apicem 
tenuiter fulvo-pubescentibus; tarsis subtus insigniter fulvo-pilosis. 


Gen. Oplocheirus LAcorn. Gen. Col. V, p. 468. 
Conspectus specierum: 


Antennarum artieulis 5—10 interne subserrato-dilatatis. 
a) spatio intraoculari fere tertiam partem frontis occupante, 
nasutus, cristatus. 
BD) 0 » vix quintam partem frontis occupante, 
; pronus. 
Antennarum articulis 4—10 obeonicis. 
a) spatio intraoculari fere tertiam partem frontis occupante, 
x eristis anteocularibus impressionem frontis excedentibus, 
afer, rufitarsis. 
SS, » impressionem frontis vix attingentibus, 
calcaratus. 
b) spatio intraoeulari vix quintam partem frontis occupante, 
x cristis anteocularibus fere ad apicem capitis extensis, 
clypeatus.. 
XX » » impressione frontis terminatis, 
metallicus. 


310 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


c) oculis approximatis vel fere contiguis, 


eristis anteocularibus impressione frontis terminatis, 
longitarsıs, punctatissimus. 


Obs. Quoad formationem antennarum et distantiam oculorum 


nec non magnitudinem cristarum anteocularium, species quidem inter 
se plus minusve discrepant; quum vero characteres generici ceterum 
atque habitus exacte conveniunt, divisionem quamdam in nova gener: 
eificere non ausus sum. 


116. 


Oplocheirus nasutus: oblongus, niger, glaber, capite ruguloso- 
punctato, epistome impressione transversa, profunda, a fronte 
separato; thorace crebre, concinne punctato; elytris nitidis, 
thorace, dimidio latioribus, profunde punctato-striatis, interstitils 
convexis, punctulatis; prosterno brevissimo, marginato. Long. 
17, lat. 8 millim. 

Oaput latitudinte dimidio longius, distinete ruguloso-punc- 
tatum, eristis anteocularibus obliquis, antice impressione trans- 
versa terminatis; epistome subelevatum, plica apicali flavescente; 
labrum transversum, confertim punetatum, apice fulvo-ciliatum. 
Oculi interne dilatati, lunati, spatio interjacente vix tertiam 
partem frontis occupante. Antenne non longitudine dimidi: 
corporis, articulis 5—1O subeompressis, interne nonnihil serrato-' 
dilatatis. Thorax basi longitudine dimidio latior, apicem versus 
angustatus, pone medium fere linearis, postice trisinuatus, antiec 
vix emarginatus, angulis omnibus subreetis; supra parum con- 
vexus, creberrime punctatus, opacus, antice lateribusque tenuiter 
marginatus. Scutellum triangulare, parce punctatum. HBlytra 
thoraci arete applicata, pone humeros rotundatos ultra medium 
parallela, versus apicem dein attenuata, thorace dimidio latiora 
et plus quadruplo longiora, supra modice convexa, profunde 
sulcata, in suleis seriatim punctulata, interstitiis convexis, parce 
punetulatis. Pleura omnia parce punctata. Pectus in medio 
et abdomen antice strigosa, hoc apice punctatum. Pedes me- 
diocres, punctatissimi, femoribus anticıs subtus ante apicem 
dente acutissimo armatis. 


Oplocheirus cristatus: oblongus, niger, glaber, capite rugoso- 
punctato, epistome transversim impresso, fronte subcanaliculata; 
thorace crebre punctato; elytris subopaeis, tenuiter punetato- 
striatis, interstitiis parum convexis, laevibus. Long. 15, lat. 
73 millim. 

Caput deflexum, fronte temere rugoso-punctata, medio lon- 
gitudinaliter obsolete canalieulata. Thorax a basi ultra me- 
dium indistinete rotundato-ampliatus, versus apicem dein fortiter 
angustatus, creberrime reticulato-punctatus. Elytra sat convexa, 
subnavicularia, tenuiter striata, in striis subcatenato-punctulata, 
interstitiis parum convexis, laevibus. Cetera omnia ut in pra- 
cedente. 


1 lich 


119. 


FÄHRZAUS, COLEOPTERA CAFFRARIE. 3ıl 


Oplocheirus pronus: oblongus, niger, glaber, nitidus, elytris 
postice piceis; capite ruguloso-punctato, epistome impressione 
lineaque arcuata transversis a fronte disjuncto; thorace dorso 
coneinne punctato, basi transversim impresso; elytris punctato- 
sulcatis, interstitiis convexis, sublaevibus. Long. 13, lat. 64 
millim. 

Oaput basi longitudine haud latius, deflexum, fronte rugu- 
losa, epistome impressione transversa a fronte distincte separato, 
confertim punctato, plica apicali picea. Labrum transversum, 
puünctulatum, fulvo-eiliatum. Oeuli lunati, superne sat aporoxi- 
mati, spatio interjacente vix quintam partem frontis oceupante. 
Antennx ut in prioribus. Thorax transversus, leviter rotundato- 
ampliatus, apicem versus angustatus, lateribus ante basin in- 
distinete sinuatis; antice leviter emarginatus, angulis subrectis; 
postice bisinuatus, angulis subacumimatis; supra transversim 
convexus, in dorso remotius, ad latera cerebre punctatus, intra 
marginem baseos transversim impressus, apice lateribusque 
tenuiter marginatus. Scutellum subcordatum, obsolete punetu- 
latum. Elytra pone humeros rotundatos ultra medium linearla, 
postice conjunctim anguste rotundata, thorace dimidio latiora 
et quadruplo longiora, supra convexa, sat profunde sulcata, in 
suleis subeatenato-punctata, interstitiis sublevibus. Corpus sub- 
tus convexum, ut in prioribus sculpturatum; prosternum valde 
declive, mesosternum sulcatum: Pedes mediocres, punctati, 
picei, dente femorum antıcorum validissimo et acutissimo. 


Oplocheirus afer: oblongus, niger, supra opacus, pilis longis 
fuseis raro adspersus, capite thoraceque profunde punctatis, illo 
antice transversim impresso, hoc transversim convexo, undique 
mareinato; elytris sulcatis, suleis seriato-granulatis, interstitils 
convexis, granulis vage adspersis. Long 19, lat. 84 millim. 

Caput deflexum, profunde at minus crebre punetatum, epi- 
stome elevato, impressione transversa a fronte disjuncto, plica 
apicali flavescente, lateribus barbatis; crist® anteoculares obliquse, 
longe ultra impressionem frontalem extens®. Oculi depressi, 
lunati, spatio interjacente haud tertiam partem frontis oceu- 
pante. Antenna thorace duplo longiores, filiformes, articulis, 
ultimo excepto, subobconieis, 3:0 duobus sequentibus, simul 
sumtis, longitudine fere quali. Thorax basi longitudine di- 
midio latior, ante medium levissime rotundato-ampliatus, apicem 
versus breviter angustatus, postice bisinuatus, antice leviter 
emarginatus, angulis parum prominulis; supra subpulvinatus, 
profunde, in dorso remotius, punctatus, pilis longis fuseis, 
erectis, parce adspersus, marginibus omnibus distincte carinatis. 
Seutellum triangulare, punctulatum. Elytra pone humeros, 
oblique extensos, longe ultra medium linearia, apicem versus 
dein angustata, thorace plus dimidio latiora et fere quadruplo 
longiora, supra modice convexa, distincte sulcata, in suleis 
serlato-granulata, interstitiis sat convexis, vage granulatis; pilis 


312 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


IL. 


fusco-ferrugineis parcius adspersa. Bpipleura levigata. Corpus 
subtus modice convexum, nitidum, punetatum, abdomine antice 
strigoso. Prosternum brevissimum, inter coxas gibbosum. Meso- 
sternum valde declive. Pedes longiuseuli, profunde punctati, 
femoribus antieis subtus ante apicem dente valido armatis; 
tibiis interne pilosis. 


Oplocheirus rufitarsis: oblongus, niger, glaber, nitidus, palpis, 
antennis tarsisque rufescentibus; capite concinne thoraceque 
obsolete punctulatis; elytris sulcatis, sulcis crenato-punctatis; 
pedibus lavibus. Long. 8, lat. 33 millim. 

"Caput deflexum, coneinne et minus crebre punctatum, epi- 
stome impressione transversa, profunda, a fronte disjuncto, 
plica apicalı flavescente; cristse anteoculares fere ad apicem 
sapitis extens®. Oculi sat distantes, spatio interjacente tertiam 
pırtem frontis occupante. Antenna thorace plus duplo lon- 
giores, tenues, rufescentes, articulo 3:0 elongato, ultimo ovalı, 
reliquis obceonieis. Thorax basi longitudine dimidio latior, 
apicem versus leviter angustatus, basi bisinuatus, antice trun- 
catus, supra medioeriter convexus, obsolete et remote punctu- 
latus, apice lateribusque tenuiter marginatus. Scutellum tri- 


. angulare, parce punetulatum. Elytra pone humeros rotundatos 


ultra medium sublinearia, apice conjunetim subrotundata, tho- 
race dimidio latiora et quadruplo longiora, supra modice con- 
vexa, crenato-sulcata, interstitiis convexis, laevibus. Epipleura 
antice loevia, postice transversim rugosa. Corpus subtus parum 
convexum, subtiliter punetatum et strigosum. Prosternum breve, 
ojbbosum. Mesosternum declive, antice excavatum. Meta- 
sternum medio canaliculatum  Pedes mediocres, lseves vel 
obsoletissime punetulati, nigri, nitidi, tarsis elongatis, rulis; 
dente femorum anticorum valido, summo apice rufescente. 


Oplocheirus ealcaratus: oblongus, niger, glaber, nitidus; im- 
pressione frontali parum profunda, eristis anteocularibus parvis; 
thorace confertissime punctato: elytris profunde punctato-sul- 
catis; pedibus obsolete punctatis, tibiis anticis apice externe 
dentatis. Long. 84, lat. 34 millim. 

Caput deflexum, crebre ruguloso-punctatum, epistome im- 
pressione parum profunda a fronte separato, plica apicalı Have- 
scente; crist® anteoculares impressionem anticam modo attin- 
gentes; labrum exsertum, transversum, punctatum, fulvo-ciliatum. 
Oeuli sat distantes, spatio interjacente tertiam partem frontis 
oceupante. Antennz thorace duplo longiores, nigr®, basi piceze, 
articulis, ultimo excepto, obconicis, 2:0 minimo, 3:0 sequente 
dimidio longiore. Thorax transversus, leviter rotundato-am- 
pliatus, apicem versus breviter angustatus, postice leviter bi- 
sinuatus, antice truncatus, angulis subrectis; supra parum con- 
vexus, confertissime striolato-punctatus, apice tenuissime, lateri- 
bus distinetius marginatus. Hlytra pone humeros rotundatos 


FÅHRAUS, COLBOPIERA CAFFRARLE. - 313 


longe ultra medium parallela, apicem versus rotundatim angu- 
stata, thorace haud dimidio latiora at quadruplo longiora, supra 
modice convexa, sat profunde sulcata, suleis erenato-punctatis, 
interstitiis convexis, laevibus. Bpipleura parce punetata. Corpus 
subtus ut in preecedente. Pedes tenues, subtiliter et parce 
punctati, dente femorum anticorum acutissimo; tibiis antieis 
apice externe dente distincto munitis; tarsis piceis. 
Variat elytris piceis. 


122. Oplocheirus elypeatus: oblongus, niger, glaber, opacus, inter 
oculos sulco longitudinali, antice sulco transverso terminato, 
exaratus, epistome elevato, eristis anteocularibus fere ad apicem 
ejus extensis; thorace erebre rugoso-punctato; elytris profunde 
punctato-suleatis, interstitiis tenuiter granulatis. Long. 13, lat. 
5% millim. 

å Caput latitndine haud longius, vertice punctato, spatio 
intraoculari calloso-elevato, in medio sulco longitudinali, an- 
tice sulco transverso, epistome a Ironte separante, terminato, 
distinete exarato; epistome obsoletissime punctulato; cristis 
anteocularibus fere ad apicem ejusdem extensis; labrum exser- 
tum, linea transversa, elevata, notatum, apice fulvo-eiliatum. 
Antenn® thorace duplo longiores, rufo-picex, artieulis 4—10 
obconieis, 8:0 elongato. Thorax loneitudine paullo latior, ante 
medium nonnihil rotundato- ampliatus, apicem versus angustatus, 
postice bisinuatus, antice late marginatus, angulis pärum pro- 
minulis; supra modice convexus, creberrime rugoso-punctatus, 
apice tenmuiter, basi lateribusque distinctius marginatus. Scu- 
tellum triangulare. Elytra pone humeros rotundatos longe 
ultra medium linearla, apice conjunetim anguste rotuudata, 
thorace dimidio latiora et quadruplo longiora, supra modice 
convexa, distinete punctato sulcata, interstitiis convexis, gra- 
nulis tenuissimis serlatis parce adspersis. Epipleura laevia; 
pleura thoracis peetorisque punetata; corpus subtus ceterum 
obsolete seulpturatum. Pedes mediocres, rugoso-punctati, dente 
femorum anticorum valido; tarsı rufescentes. 


123. Oplocheirus metallicus: oblongus, coeruleo-virescens, glaber, 
nitidus, capite thoraceque crebre rugoso-punctatis, spatio intra- 
oculari angusto; elytris punctato-striatis, interstitiis antice vage 
punctatis; antennis, palpis, tibiis tarsisque piceis. Long. 9 

; — 10, lat. 4+—44 millim. 

Caput deflexum, fuscum, ruguloso-punctatum, epistome 
impressione transversa, profunda, a fronte disjuncto, cristis 
anteocularibus impressione terminatis; oculi maximi, spatio 
interjacente haud quintam partem frontis occupante. Antenna 
dimidio corporis paullo longiores, articulis obconicis. Thorax 
basi longitudine dimidio aller, levissime rotundato-ampliatus, 
versus apicem abrupte angustatus, postice bisinuatus, antice 
late emarginatus, angulis modice prominulis; supra subpulvi- 


314 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


124. 


125. 


natus, ereberrime rugoso-punetatus, undique tenuiter ınarginatus. 
Scutellum triangulare, parce punctatum Blytra antice latitu- 
dine baseos thoracis, pone humeros rotundatos longe ultra 
medium linearia, ibique thorace dimidio latiora, apice conjunc- 
tim rotundata, latitudine plus duplo longiora, supra modice 
convexa, minus profunde striata, in striis profunde et crebre 
punctata, interstitiis vage, postice vix, punctatis. Epipleura 
parce punetata. Parapleura et pectus fortiter punctata. Ab- 
domen tenuiter strigosum et punctulatum. Pedes mediocres, 
punetulati, femoribus nigro-fuseis, antieis celavatis, snbtus ante 
apicem dente validissimo, armatis. 


Oplocheirus longitarsis: oblongus, niger, glaber, nitidus; 
oculis fere contiguis, ceristis brevibus; thorace subremote punc- 
tato; elytris punetato-striatis, interstitiis parce punctulatis; an- 
tennis, palpis tarsisque piceis. Long. 94—12, lat. 4+—5 millim. 

Oaput longitudine haud latius, emstorme subporrecto, im- 
pressione transversa a fronte disjuneto; crist®e anteoculares 
impresssionem attingentes; oculi approximati vel (2) fere 
coutigui. Antenna dimidium corporis nonnihil excedentes, 
artieulis obeonieis. Thorax bası longitudine dimidio latior, 
levissime rotundato-ampliatus, apicem versus breviter angustatus, 
postice bisinuatus, antice late emarginatus; supra subpulvinatus, 
remote punctatus, undique tenuiter marginatus. Scutellum tri- 
angulare, leve. Elytra antice basi thoracis vix latiora, pone 
humeros rotundatos longe ultra medium linearia ibique thorace 
dimidio latiora, apice conjunetim rotundata, latitudine duplo 
longiora, supra modice convexa, minus profunde striata, in 
striis subeatenato- punctata, interstitus antice parce puncetulatis. 
Pleura thoracis crebrius, epipleura parce punctata; pectus et 
abdomen tenuius strigosa et punctulata. Pedes mediocres 
femoribus quatuor posterioribus tenuiter, antieis profundius 
punctatis, his incrassatis, subtus ante apıcem dente valido ar- 
matis; tarsis elongatis, piceis. 


Oplocheirus punctatissimus: oblongus, niger, nitidus; capite 
thoraceque erebre rugoso-punctatis; oculis approximatis, cristis 
parvis, impressionem frontalem vix attingentibus; elytris inde- 
terminate striatis, punetatissimis; antennis, tibiis tarsisque piceis. 
Long. 83, lat. 4 millim. 

Caput deflexum, confertim punctatum, epistome impres- 
sione transversa a fronte disjuneto; ceriste anteoculares parv 
nitidee, impressionem frontalem vix attingentes; oculi maximi, 
lunati, spatio interjacente antennarum articulo basalı fere angu- 
stiore. Antenn® dimidio corporis haud breviores, tenuissime 
pubescentes, picex, 'apicem versus rufesceutes, articulis 4—10 
obeonieis. Thorax transversus, ab apice ultra medium ampliatus, 
versus basin linearis, postice bisinuatus, antice subtruncatus, 
supra modice convexus, confertissime strigoso-punctatus, lateri- 


126. 


127. 


FÄHRZUUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 315 


bus marginatis. Scutellum subtriangulare, punetulatum. Elytra 
antice basi thoracis vix latiora, pone humeros rotundatos fere 
linearia ibique thorace plus dimidio latiora, apice conjunetim 
Yotundata, supra convexa, minus determinate striata, strlis 
interstitiisque erebre punctatis, punctis squamulis pilisgue mi- 
nutissimis plus minusve manifeste obsitis. Corpus subtus 
parum convexum, pectore pleurisque thoracıs profunde puuctatis; 
abdomine strigoso, apice punctulato. Pedes medioeres, tenuiter 
pubescentes, femoribus nigris, anticis subtus ante apicem dente 
valido armatis; tibiis tarsisque piceis. 


Eupezus (BLANCH.) luctuosus: oblongo-ovalis, ater, supra opa- 
cus, holosericeus; oculis approximatis; thorace transverso, lvevi; 
elytris sulcatis, suleis remote pnnctatis; corpore subtus pedi- 
busque nitidis, his longissimis. Long. 15—21, lat. 83—12 
millim. 

Caput basi longitudine haud latius, vertice epistomeque 
parce punctatis, hoc subporrecto, linea areuata a fronte dis- 
juneto, plica apicali flavescente; labrum transversum, punctu- 
latum, nitidum, apice fulvo-ciliatum; oculi inferne haud oceul- 
tatı, supra fere contigui; crist@ anteoculares fere ad apicem 
elypei extens®. Antenne &A dimidio corporis manifeste, 2 vix 
longiores, filiformes, nier®, apicem versus pice®, articulo 1:0 
clavato. 2:0 brevissimo, 3:0 elongato, 4—7 loneitudine sub- 
zequalibus, 8—10 brevioribus, etiam inter se aequalibus, ultimo 
parum majore, apice acuminato. Thorax basi longitudine plus 
duplo latior, versus apicem fortiter angustatus, postice bisinua- 
tus, antice leviter emarginatus, angulis parum prominulis; supra 
parum convexus, laevis, apice lateribusque distinete marginatus. 
Scutellum triangulare, leve. Klytra antice basi thoracıs parum 
latiora, pone humeros rotundatos ultra medium fere parallela, 
apicem versus sensim angustata, thorace fere quintuplo lonsiora, 
supra convexa, subnavieularia, leviter suleata, in suleis remote, 
plus minusve distinete, punctata, interstitiis leviter convexis. 
Epipleura antice valde dilatata, uti pleura thoracis, leevia. Cor- 
pus subtus modice convexum, segmentis anterioribus abdominis 
strigosis, postieis punetatis. Prosternum inter coxas latum, 
uti mesosternum, longitudinaliter excavatum, Pedes loneissimi, 
punctati, femoribus vix incrassatis, postieis apicem abdominis 
manifeste excedentibus; tibiis A indistinete arcuatis, omnibus 
interne fulvo-villosis, 2 reetis, modo quatuor anterioribus apicem 
versus brevius pilosis. 


Xanthothopeia (MAKLIN) rufipennis: elongata, subeylindrica, 
viridioenea, nitida, elytris rufis; palpis flavo-testaceis; antennis 
apicem versus tarsisque nigris; capite thoraceque punctatis, illo 
postice canaliculato, hoc trausverso, rotundato-ampliato, autice 
basi angustiore; elytris subsulcatis, suleis texato-punctatis, inter- 
stitiis augustis, parce punctulatis. Long. 12—14, lat. 44—54 
millim. 


314 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


128. 


129. 


130. 


131. 


132. 


Variat capite, thorace pectoreque violaceo-aneis. 
Xanthothopeia rufipennis MAKLIN. Monoer. Strongyl., 
p- 115. 


Strongylium (KIRBY) Bohemani: elongatum, olivaceo-cupreum, 
pedibus purpureis, femoribus basi, tibiis apice antennisque eyane- 
scentibus; thorace rude rugoso-punctato,; elytris insequaliter 
foveolatis, foveolis partim elongatis, subfasciatim dipositis. Long. 
14, lat. 53 millim. 

Strongylium DBohemani MAKLIN. Monogr. Strongyl.,p. 146. 


Strongylium purpureipenne: elongatum, subeylindricum, ob- 
scurius cyaneum aut viridi-eneum, nitidum, antennis tarsisque 
niericantibus; elytris pirpureo-cupreis aut purpureo-weneis; tho- 
race subquadrato, parce et profunde punctato; elytris convexis, 
profunde suleatis, suleis crenato-punctatis, interstitiis convexis, 
fere levibuss Long. 21—26, lat. 62-9 millim. 

Strongylium purpureipenne MAKLIN. Monogr. Strongyl., 
p- 260. 
Strongylium castaneipenne: elougatum, subeylindrieum, viridi- 
aeneum, nitidum, elytris plerumque obscurius castaneis, 2eneo- 
micantibus; pedibus violaceis, autenuis versus apicem tarsisque 
nigris; thorace subquadrato, apicem versus angustato, Tortiter 
at minus dense punctato; elytris coriaceis, minus distinete 
striato-punctatis, punctis apicem versus obsoletis, interstitiis 
transversim rugulosis, sat crebre punctatis. Long. 19—24, 
lat. 643 —8 millim. 

Strongylium castaneipenne MAKLIN. Monoer. Strongyl., 
p- 314. 


Strongylium Wahlbergü: elongatum, convexum, posterlus non- 
nihil dilatatum, violaceum, elytris obscurius virescenti-eneis; 
thorace levissime rotundato-ampliato, dense punctato; elytris 
cor aceis, subtiliter striato-punctatis, Interstitils transversim rugu- 
losis, erebre punetulatis. Long. 18, lat. 5% millim. 

Strongylium Wahlbergü MAKLIN. Monogr. Strongyl., 
p. 915. 
Strongylium ratum: elongatum, obscurius viridi-eeneum, 
ultidum, ore, antennis, tibiis tarsisque piceo-nigris; thorace cere- 
berrime punetato, subruguloso; elytris punctato-striatis, punctis 
ultra medium profundioribus, transversis, postice subtilibus, 
interstitiis convexis, fere laevibus. Long. 162—20, lat. 5—64% 
millim. | 

Strongylium eratum MAKLINn. Monogr. Strongyl., p. 821. 


Anomoearthrum (MAKLIN) gracile: lineari-elongatum, modice 
convexum, obsceure virescenti-subzeneum, antennis rufo-testaceis, 
artieulis 2:0 et 3:0 apicem versus ultimisgne duobus nigricanti- 
bus; elytris rufescenti-fuseis; pedibus pallidis, femoribus, tibiis 
tarsisque apicem versus infuscatis; thorace confertim subtilius 


134. 


135. 


156. 


138. 


FÄHRAIUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 315 


"uguloso-punctato; elytris profunde punctato-striatis, punetis 
creberrime impressis, apicem versus vix minoribus. Long. 64 
— 7, lat. 13 — 13 millim. 

Anomoearthrum gracile MAKLIN. Monogr. Strongyl., 


p- 9795. 


Praugena (ÖASTELNAUV, LACORDAIRE)!) cupripennis: elongata. 
nigra, nitida. thorace supra elytrisgue cupreis, violaceo-micanti- 
bus, thorace transverso, apicem versus angustato, minus dense, 
in medio sat fortiter, versus latera subtilius punctato; elytris 
punetato-striatis, punetis in striis interioribus pone medium ob- 
soletis, interstitiis convexis. Long. 15—174, lat. 53—6 millim. 

Praogena cupripennis MAKLIN. Act. Soc. Scient. Fenn. 
Dom. VII, p.. 862. 


Preuyena subvittata: picea, nitida, elytris aeneis, violaceo- 
inieantibus, sutura et interdum vitta discoidalı obsoleta in sin- 
eulo virescentibus, abdomine femoribusque dilutius rufis, geni- 
eulis, tibiis, tarsis antennisque nigricantibus; thorace transverso, 
apicem versus angustato, subtilissime punetulato; elytris latius- 
eulis, punctato-striatis, punctis crebris, postice fere evanescenti- 
bus, interstitiis convexis. Lone. 15, lat. 6 millim. 

Praogena subvittata MAKLIN. Act. Soc. Scient. Fenn. 
Tom. VII, p. 569. 


Pra&ugena ruginosa: nigro-subsenea, nitida, thorace supra 
elytrisque subvirescentibus, femoribus abdomineque rufo-piceis, 
thorace transverso, subtiliter punctato; elytris latiusculis, parum 
convexis, striatis, striis crebre punetatis, postice paullo pro- 
fundius exaratis. Long. 144, lat. 54 millim. 

Praogena «ruginosa MÄKLIN. Act. Soc. Scient. Fenn. 


Mo. VILD Too Dal: 


Praeugena humilis: picea, nitida, autennis nigris, capite tho- 
raceque nigro-seneis, elytris rufo-piceis, aeneo-micantibus, pedibus 
rufescentibus, femoribus apice infuscatis; thorace transverso, 
minus dense, antice in medio subtilius, basın et latera versus 
profundius punctato; elytris parum convexis, striatis, striis 
crebre punctatis, punctis postice obsoletioribus. Long. 12, 
lat. 4 millim. 

Praogena humilis MAKLIN. Act. Soc. Scient. Fenn. Tom. 
WILL 70. DIMA 


Preugena splendens: nigra, nitida, elytris viridi-seneis, sutura 
vittisque duabus discoidalibus, — una interdum obsoleta, — 
cupreis, femoribus ultra medium abdomineque rufescentibus: 
thorace transverso, in dorso laevissimo, versus latera tantum 
subtiliter punetulato; elytris modice convexis, striatis, striis sat 
dense punctatis, postice paullo profundius exaratis. Long. 
13—14, lat. 443—5 millim. 


!) Praogena Agassiz, MÄKLIN. 


316 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Praogena splendens MAKLIN. Act. Soc. Scient. Fenn. 
Dom. VIE 0 DU 


139. Praugena rubripennis: nigra, nitida, pectore medio abdomi- 
neque rufo-piceis, elytris rubris, aneo-micantibus; thorace trans- 
versim subquadrato, in medio parcius, versus latera crebrius 
punctato; elytris subparallelis, parum convexis, strlatis, stris 
crebre punctatis, punctis postice obsoletioribns. Long. 134 
—15, lat. 43—5 millim. 

Praogena rubripennis MAKLIN. Act. Soc. Scient. Fenn. 
Tom. VII, p. 573. 


140. Pre&ugena festiva: viridi-eyanea, nitida, antennis tarsisque 
nigris, elytris late purpureis, anguste testaco-mareinatis, tho- 
race subtus pectorisque lateribus viridi-aeneis, peetore medio, 
abdomine, coxis femoribusque basin versus eyanescenti-rubris; 
thorace crebre et sat fortiter punctato; elytris subparallelis, 
modice convexis. sat profunde punctato-striatis, interstitiis sub- 
tilissime punetulatis. Long. 12, lat. 33 millim. 

Praeugena festiva (var.) GERSTACKER. Monatsber. d. 
Berlin. Acad. 1854, p. 534. 

Praogena id. var. A. MAKLIin. Act. Soc. Scient. Fenn. 
Tom. VII, p. 575. 


141. Pra&ugena aulica: elongata, glabra, nitida, capite thoraceque 
supra, palpis, antennis pedibusque fere totis nigris, elytris laete 
purpureis, sutura, margine laterali vittaque brevi discoidali viridi- 
bus; corpore subtus femorumque basi piceo-rufescentibus; tho- 
race transverso, crebre et concinne punctato, basi bi-impresso; 
elytris punctato-striatis, interstitiis laevibus. Long. 13, lat. 
44 millim. 

Caput subplanum, erebre punctatum, epistome impressione 
transversa a fronte disjuncto. Thorax basi longitudine dimidio 
latior, antice parum angustior, subaequaliter rotundato-ampliatus, 
ante basin subconstrictus, postice leviter bisinuatus, apice sub- 
truncatus, angulis obtusis, supra parum convexus, sat fortiter 
et concinne punctatus, intra angulos baseos transversim im- 
pressus et interne prope scutellum utrimque fovea distinetiore 
obligqua inseulptus, marginibus laterum tenuiter, baseos vero 
distinetius, elevatis. Scutellum triangulare, leve. Elytra tho- 
race fere duplo latiora et fere quintuplo longiora, ultra me- 
dium sublinearia, apice conjunctim subrotundata, supra parum 
convexa, sat profunde striata et in striis crebre punctata, punctis 
versus apicem obsoletioribus, interstitiis parum convexis. Corpus 
subtus modice convexum, in pleuris distinctius, alibi tenuiter 
punctatum. Pedes mediocres, femoribus tibiisque simplieibus, 
fortiter punctatis, tarsis sat elongatis. 


142. Praeugena circumeincta: nigra, nitida, elytris obscure viridi- 
aaneis, flavo-testaceo-marginatis; thorace subquadrato, parce punc- 
tato, margine basali parum elevato, intra angulos foveola no- 


FÅHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 317 


tato; elytris convexis, punetato-striatis, punctis striarum apicem 
versus sensim obsoletioribus. Long. 124, lat. 44 millim. 
Praogena circumeinecta MÄKLIN. Act. Soc. Scient. Fenn. 


Tom VII. p. 578. 


143. Dysgena (MÄKLIN) lugubris: obscure nigro-fusca, tenuiter griseo- 
pubescens, corpore subtus, seutello elytrisque obscure »enescenti- 
bus. autennis, tibiis tarsisque fusco-brunneis; thorace transverso, 
zequaliter rotundato-dilatato, transversim modice convexo, confer- 
tissime ruguloso-punetato; elytris convexis, minus profunde 
punctato-striatis, punetis striarum apicem versus sensim sub- 
tilioribus et denique fere evanescentibus, interstitiis depressis, 
coriaceis. Long. 164—17, lat. 64—63 millim. 

Dysgena lugubris MÄKLIN. Act. Soc. Scient. Fenn. Tom. 
VIREN ESO 


Fam. CISTELID/E LACORDAIRE Gen. Coleopt. Tom. V, p. 490. 
ECTENOSTOMA!) nov. gen 


Palpı maxillares elongati, articulo ultimo interne medio dilatato. 
Palpi labiales artieulo ultimo subtriangulari. Mandibuls elongatze, 
apice acuminatae. Labrum insigniter porreetum, angulis subrotundatis. 
Caput oblongum, epistome subquadrangulari, linea transversa a fronte 
disjuneto. Oculi laterales, maximi, convexi, lunati, a thorace di- 
stantes. Antenna dimidio corporis longiores, 11-articulatae, articulis 
omnibus, exceptis secundo minuto ultimoque subovali, obconicis, lon- 
oitudine subaequalibus. Thorax modice convexus, versus apicem an- 
sustatus, bası bisinuatus, lateribus marginatis. Scutellum triangulare. 
Elytra basi thoracis paullo latiora, oblonga, modice convexa. Pedes 
subelongati, femoribus compressis, tibiis rectis, calcaribus tenuissimis, 
tarsis longissimis, haud appendiculatis, unguibus distincte pectinatis. 
Cox antiex non contiguzm. 


144. Ectenostoma nigriventris: oblongo-elliptica, supra virescens, 
nitida, tenuissime pubescens; mandibulis, thorace subtus, pec- 
tore, femoribus tibiisque rufis; ‚antennis, abdomine tarsisque 
nigris; thorace elytrisque confertissime punetulatis, his tenuiter 
striatis. Long. 63, lat. 24 millim. 

Caput latitudine vertieis duplo longius, postice crebrius 
punctulatum, epistome labroque piceis, pareius punetatis. An- 
tennx filiformes, nigra, bası picex. Thorax basi longitudine 
vix latior, a medio versus apicem fortiter angustatus, antice 
truncatus, postice bisinuatus, angulis acuminatis; supra modice 
convexus, creberrime punetulatus, basi tenuiter, lateribus di- 
stinete marginatus. Blytra oblongo-subovalia, thorace parum 
latiora, at triplo longiora, apice eonjunetim rotundata, supra 


1 1 5 > Lf 
) Ab ezrevo, extendo, soug, os. 


318 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


modice convexa, striata, striis antice interne subobliteratis, po- 
stice distincetioribus, interstitiisque crebre punctulatis. Corpus 
subtus elabrum, subtiliter punctulatum. 

Variat colore verticis, thoracıs seutellique plus minusve 
rufescente. 


ALOGISTA!) nov. gen. 


Palpi maxillares artieulo ultimo transversim triangulari. Caput 
latitudine haud longius, pone oculos subeoaretatum. Labrum trans- 
versum. Oculi transversi, prominuli, antice emarginati. Antenne 
basın thoracıs vix excedentes, filiformes, 10-articulata, artieulo 1:0 
brevi, crassiusculo, 2:0 minuto, 3-9 obeonicis, longitudine parum 
descrescentibus, 10 minuto, obligue subtruneato. Thorax subtrapezi- 
formis, bası bisinuatus, Taenilbuns indistincete marginatus. Seutellum 
triangulare. Elytra subovata, thorace paullo latiora, modice convexa. 
Pedes mediocres, femoribus anticis incrassatis, posterioribus com- 
pressis, tarsis postieis artieulo 1:0 reliquis, simul sumtis, longitudine 
zequali, omnium articulo penultimo et quatuor anteriorum etiam ante- 
penultimo membranaceo-appendiculatis. 


145. Alogista abnormis: subovata, castanea, subtiliter pubescens, 
nitida, antennis, basi excepta, femoribus anticis superne ab- 
dominisque apice nigris; fronte transversim impressa; thorace 
confertim punetulato; elytris tenuiter punctato-striatis, inter- 
stitiis planis, crebre punctulatis. Long. 7, lat. 3 millim. 

Oaput exsertum, punetatum, inter antennas transversim 
impressum. Antenna 10-articulata, nigra, articulis 4 baseos 
testaceis, tertio quartoque apice infuscatis, decimo minuto, ob- 
ligue subtriangulari. Thorax basi longitudine dimidio latior, 
apicem versus fortiter angustatus, antice medio leviter rotun- 
dato-productus, basi bisinuatus, supra modice convexus, ereber- 
rime punctulatus, margine laterali tenui, medio deflexo. Elytra 
basi thorace paullo latiora, retrorsum indistincte ampliata, apice 
conjunetim rotundata, thorace triplo longiora, supra parum 
convexa, tenuiter punctato-striata, interstitiis punctatissimis, 
transversim subtilissime subrugulosis. Corpus subtus puncta- 
tum, testaceum, abdominis segmentis duobus ultimis nigris. 
Pedes mediocres, testacei, femoribus antieis incrassatis, superne 
nigris, tibiis ejusdem paris basi genibusque omnibus infuscatis; 
tarsis antieis intermedisque articulis 3:0 et 4:0 postieisque 
articulo 3:0 subtus membranaceo-appendiculatis. 


146. Dietopsis (SOLIER) picta: oblonga, piceo-nigra, tenuissime 
pubescens, elytris maculis duabus, una prope basin, altera pone 
medium, vittisque duabus postieis cum hac confluentibus, flavo- 
testaceis; antennis pedibusque flavis, illis apicem versus tarsisque 
testaceis, femoribus apice superne nigris; capite thoraceque sub: 


1) Ab aAoyısos, absurdus. 


FÅHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIZ. 319 


tiliter granulato-punetatis; elytris distincte erenato-striatis. Long. 
7, lat. 24 millim. 

Caput subtrapeziforme, ante oculos transversim impressum, 
subtiliter granuloso-punetatum, epistome apice labroque inter- 
dum testaceis. Antenna longitudine dimidii corporis, testacea, 
artieulis tribus baseos flavis, 9—11 longitudine subaequalibus. 
Thorax subquadratus, regulariter modice rotundato-ampliatus, 
antice truncatus, postice leviter bisinuatus, supra convexus, 
basi transversim obsolete impressus, crebre et subtiliter gra- 
nulato-punetatus, basi lateribusque obsolete marginatus. Scu- 
tellum triangulare. Elytra basi thoracis medio nonnihil latiora, 
pone humeros fere linearia, apice singulatim subrotundata, lati- 
tudine plus triplo longiora, supra modice convexa, distincte 
crenato-striata, punctis striarum antice majoribus, quadratis, 
interstitiis ibidem angustis, postice latioribus, coriaceis; ma- 
culis duabus flavescentibus ornata, una non procul a basi, lon- 
giore, a stria 2:0 ad sextam extensa, altera mox pone medium 
dorsi, subquadrangulari, lineam juxta suturam vittamque discoi- 
dalem, irregularem, ejusdem coloris, usque ad apicem emittente. 
Corpus subtus convexum, punctatum, ventre nonnumquam ru- 
fescente. Pedes longiusculi, femoribus anticis subinflatis, poste- 
rioribus compressis; tibiis anticis leviter arcuatis; tarsis po- } 
sticis articulo 1:0 elongato, omnibus articulo 3:0 et quatuor 
anterioribus quoque 4:0 subtus membranaceo-appendiculatis. 


147. Dietopsis hirta: oblonga, atra, fusco-pilosa, antennis, palpis, 
labro tarsisque piceo-ferrugineis; thorace punctato, postice ca 
naliculato; elytris apicem versus angustatis, distinete sulcatis, 
suleis profunde crenato-punctatis; tarsis appendiculatis. Long. 
8, lat. 3 millim. 

Caput latitudine vix longius, punctatum, fusco-hirsutum, 
ante oculos transversim impressum. Antenna longitudine fere 
dimidii corporis, filiformes, pice®, basi apiceque dilutiores, 
fusco-pilos&, articulo 2:0 minute, 3—11 longitudine subaequali- 
bus. Thorax basi longitudine paullo latior, antice truncatus 
ibique nonnihil angustior, basi bisinuatus, angulis parum pro- 
minulis, lateribus leviter rotundato-ampliatis, indistinete margi- 
natis; supra modice convexus, profunde at minus crebre punc- 
tatus, pilis erectis fuscis dense obsitus, in medio canalicula, 
antice evanescente, postice foveola anteseutellari terminata, no- 
tatus. Scutellum triangulare. Elytra ad humeros basi thoraeis 
tertia parte latiora, pone medium attenuata, apice singulatim 
subrotundata, thorace fere quadruplo longiora, supra parum 
convexa, fortiter sulcato-punetata, punctis antice majoribus, 
quadratis, interstitiis angustis, coriaceis; superficie tota hirsutie 
fusca, uti thoracis, dense obsita. Corpus subtus modice con- 
vexum, profunde et sat crebre punctatum, nigrum, nitidum,, 
segmentis tribus ultimis ventris apice tenuissime rufo-margj‘ 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 4. 6 


320 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


natis. Pedes mediocres, nigri, femoribus tenuiter pubescentibus, 
tibiis tarsisque fortiter pilosis, his rufescentibus, omnibus arti- 
culo penultimo, antieis et intermediis etiam antepenultimo subtus 
membranaceo-appendieulatis; unguieulis distinete pectinatis. 


OMOLEPTA) nov. gen. 


Facies a Dietopsi aliena, corpore scilicet convexiore, elytris 


a medio ad basin insigniter attenuatis, humeris indistinetis. Epi- 
pleura hane ob caussam antice lateralia. Pleura metathoracis sub- 
triangularıa. Formatio capitis, palporum, antennarum pedumque cete- 
rum ut in gen. Dietopsi”), modo lamellis tarsorum membranaceis 
fortius dilatatis. 


148. 


Omolepta elegans: oblonga, nigra, glabra, epistome labroque 
apice antennarumque basi testaceis, femoribus basi flavis; tho- 
race subpulvinato, crebre et concinne punctato; elytris retror- 
sum brevius quam basin versus attenuatis, profunde punctato- 
striatis, interstitiis convexis; tarsis insigniter membranaceo- 
appendiculatis. Long. 83, lat. 24 millim. 

Caput basi longitudine haud latius, crebre punctulatum, 
inter antennas transversim impressum, nigrum, epistome labroque 
apice testaceo-marginatis. Palpı maxillares ferrugineo-picei, arti- 
culo ultimo transversim trianguları. Oculi sublaterales, modice 
prominuli, antice emarginati. Antenna medium corporis vix 
attingentes, filiformes, ferruginex, bası dilutius testaces, arti- 
eulis 3:0 et 4:0 aqualibus, 5—10 longitudine indistinete de- 
crescentibus, obconicis, ultimo antecedente paullo minore, oblongo- 
ovali. Thorax basi apiceque ejusdem latitudinis, regulariter 
rotundato-ampliatus, latitudine media vix brevior, antice po- 
sticeque subtruncatus, undique tenuiter marginatus, supra sub- 
pulvinatus, confertissime punctatus, intra basin transversim 
obsolete impressus. Scutellum transversum, apice obtusum. 
Elytra antice basi thoracis haud latiora, ultra medium sensim 
ampliata, apicem versus iterum attenuata, thorace plus triplo 
longiora, supra convexa, regulariter et profunde punctato-striata, 
interstitiis sat latis, convexis, leevibus. Corpus subtus con- 
vexum, confertim punctulatum. Pedes longiusculi, femoribus 
incrassatis, nigris, basi late flavis; tibiis leviter arcuatis; tarsis 
postieis articulo 1:0 elongato, quatuor anterioribus articulis 
1—4 subtrigonis, omnibus penultimo, quatuorque anterioribus 
etiam antepenultimo late membranaceo-appendiculatis. 


AMORPHOPODA?°) nov. gen. 


Caput trapeziforme, epistome quadrangulari. Labrum majusculum, 


transversum. Palpı maxillares articulo ultimo eultriformi. Oeculi 


1) Ab muog, humerus, et Aenızös. tennis. 
2) SoLIER Ann. Soc. entom. de Fr. IV, p. 236 et in Gay Hist. de Chile V 


. 248. Lacorp. Gen. Col. V, p. 503. 


3) Ab &uoog.os, informis, et z8s, pes. 


FÄHRZAUS, COLEOPTERA CAFFRARIZ. 321 


prominuli, lunati, in fronte distantes. Antenne medium corporis 
superantes, filiformes, articulo 1:0 obovato, 4:0 antecedente dimidio 
longiore, 5—11 longitudine subaequlibus. Thorax longitudine non- 
nihil latior, antice basi angustior, postice bisinuatus, lateribus di- 
stinete marginatis. Scutellum triangulare. Elytra elongata, thorace 
parum latiora, subparallela.. Abdomen (>) segmentis sex distinctis 
preeditum. Pedes valde deformes, femoribus fortiter elavatis et, pra- 
sertim antieis, valde incurvis, subtus excavatis; tibiis apice bispinosis, 
anticis subtus prope basin dente sat valido armatis, intermediis for- 
titer arcuatis; tarsis postieis articulo 1:0 elongato, antieis articulis 
1—3 trigonis, omnibus penultimo distinete membranaceo-appendieu- 
lato; unguieulis pectinatis. Epipleura integra. 


149. Amorphopoda elateroides: elongata, castanea, griseo-pubescens, 
antennarum basi pedibusque testaceis; supra et subtus subtili- 
ter punctata, elytris postice tenuiter striatis. Long. 10, lat. 
34 millim. 

Caput, praeter labrum, Jatitudine haud brevius, depressum, 
vertice constrieto, epistome impressione lata a fronte disjuncto; 
labrum exsertum, majusculum; oculi laterales, convexi, antice 
emareinati. Antenne tenues, ferrugineze, basi dilutiores. Thorax 
modice convexus, antice truncatus, angulis omnibus obtusis: 
ubique subtilissime punctatus, dense griseo-pubescens, medio 
postice obsolete canaliceulatus. Elytra antice latitudine baseos 
thoracis, pone humeros leviter rotundatos sublinearia, thorace 
fere quadruplo longiora, supra modice convexa, confertissime 
punctulata, castanea, griseo-pubescentia, postice et juxta sutu- 
ram leviter, alibi vix visibiliter striata. Corpus subtus con- 
vexum, subtiliter punctulatum, tenuiter pubescens. Pedes validi, 
testacei, tenuissime pubescentes, femoribus inflatis, curvatis, 
inferne excavatis; tibiis intermediis antieisque subtus pilosis, illis 
admodum' arcuatis, his prope basin subtus unidentatis; tarsis 
omnibus articulo penultimo distinete membranaceo-lamellato. 

Fem. ignota. | 


PSILONYCHA!) nov. gen. 


Palpi maxillares articulo ultimo ceultriformi, labiales eodem artı- 
culo subobconico, vel extrorsum nonnihil dilatato, apice truncato. 
Labrum majusculum, transversum. Caput subverticale, epistome linea 
transversa a fronte disjuneto. Oculi laterales. antice profunde emar- 
ginati. Antenne medium corporis haud attingentes, articulo 1:0 
cerassiusculo, 2:0 brevissimo, 3:0 plus minusve obeonieo, 4—10 sub- 
eylindrieis, longitudine subaequalibus, ultimo subacuminato, antece- 
dente haud breviore. Thorax transversus, antice subrotundatus. Seu- 
tellum triangulare. Elytra oblonga, thorace parum latiora, epipleuris 
postice abbreviatis.. Abdomen segmentis 5 praeditum. Pedes medio- 


1) A wıÄlos, tenuis, et ovuS, unguis. 


322 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


cres, femoribus subceompressis; tibiis rectis, apice bispinosis; tarsis 
posticis intermediisque articulo primo elongato, omnibus artieulo 
penultimo subtus membranaceo-lamellato; unguiculis minutissimis. 
Vox& antice exsert®, oblonga, contigux. 


150. Psilonycha campestris: elongata, fusco-testacea, flavo-pube- 
scens, subtus paullo magis obscura, supra crebre punctata; 
thorace basi leviter bisinuato, intra marginem baseos utrimque 
puncto impresso. Long. 63, lat. 2 millim. | 

Caput supra omas, distincte punetatum, ‚pubescens, 
epistome antice truncato; labrum epistome vix minus, apice 
leviter rotundatum. INobsnnes filiformes vel suhseikneens, arti- 
culis 3—11 longitudine subaqualibus. Thorax transversus, 
pone medium nonnihil ampliatus, antice subrotundatus, postice 
indistinete bisinuatus, supra parum convexus, crebre punctatus, 
testaceus, pubescens, intra sinus baseos utrimque foveola in- 
sculptus, lateribus distinete marginatis. Elytra antice basi tho- 
racis vix latiora, pone Humeros, nonnihil rotundato-ampliatos, 
linearia, apice singulatim subtofandåt. latitudine triplo lon- 
giora, supra parum convexa, crebre subruguloso-punctata, testa- 
cea, flavo-pubescentia. Corpus subtus parum convexum, ob- 
soletissime punctulatum, fusco-ferrugineum, pubescens. Pedes 
flavo-testacei, antici paullo obscuriores, femoribus tenuiter, tibiis 
tarsisque densius pilosis. 


151. Psilonycha tenella: oblongo-ovalis, subdepressa, tenuiter punc- 
tulata et pubescens, pagina superiore pedibusque flavo-testaceis, 
aotennis corporeque subtus fusco-ferrugineis; fronte subsulcata; 
thorace intra marginem baseos bifoveolato. Long. 44, lat. 2 
millim. 

Caput deflexum, breve, fronte longitudinaliter impressa; 
labrum epistomeque magnitudine fere wqualia, Antenna sub- 
setace®, Anstooksmmeiimers, basi dilutiores, articulo 3:0 obconico, 
sequentibus paullo Imemione, 4—10 subeylindrieis. Thorax sub- 
semicircularis, basi indistincte trisinuatus, supra subdepressus, 
intra marginem baseos utrimque foveola punctiformi insculptus; 
lateribus tenuiter marginatis. Elytra antice latitudine baseos 
thoracis, pone humeros leviter ampliatos sublinearla, apice sin- 
gulatim subrotundata, thorace fere quadruplo longiora, supra 
subdepressa, aaqualia. Pedes breviusculi, simplices, tarsis omni- 
bus subtus sat distinete lamellatis. 


152. Cistela (FABR.) cafra: oblongo-ovata, subtilissime punctulata, 
dense griseo-pubescens, subopaca, supra castanea, subtus piceo- 
nigra, antennis pedibusque flavescentibus, illis apice infuscatis; 
thorace brevi, postice bisinuato; elytris obsolete striatis. Long, 
9, lat. 34 millim. 

Caput longitudine haud latius, ante oculos transversim 
impressum, fusco-castaneum; labrum exsertum, apice leviter 
rotundatum, testaceum; palpı dilutius testacei. Antenna me- 


159, 


154. 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 323 


dium corporis haud attingentes, basi flavo-testacex, apicem versus 
infuscatz, articulo 3:0 subobconico, sequente vix longiore, 4—10 
subserratis, longitudine subaequalibus, ultimo apice acuminato. 
Thorax bası longitudine duplo latior, versus apicem fortiter 
angustatus, antice truncatus, angulis rotundatis, postice late 
bisinuatus, angulis subprominulis, supra transversim leviter 
convexus, lateribus tenuiter marginatis. Elytra subovata, antice 
latitudine baseos thoracis et hoc plus triplo longiora, supra 
parum convexa, tenuissime striata, striis antice obliteratis. Oor- 
pus subtus sat fortiter convexum. Pedes tenues, tarsorum arti- 
culis penultimis non nisi indistinete appendiculatis. 


Cistela vittata: oblonga, ferruginea, subtilissime punctulata, 
griseo-pubescens, palpis apice vittisque thoracis elytrorumque 
indeterminatis nigricantibus, antennis pedibusque testaceis; tho- 
race postice medio tenuiter canalieulato. Long. 6, lat. 2 millim. 

Caput subrhombieum, supra depressum, ante oculos trans- 
versim Impressum; epistome truncatum; labrum exsertum, apice 
leviter rotundatum. Palpı testacei, articulo ultimo nigro. An- 
tennze medium elytrorum excedentes, articulo 3:0 sequente paullo 
breviore, 4—11 longitudine subaqualibus. Thorax latitudine 
baseos vix brevior, apicem versus fortiter angustatus, antice 
subrotundatus, postice bisinuatus, supra parum convexus, ante 
seutellum lineola tenui inseulptus, ferrugineus, vitta media 
abbreviata maculaque oblonga laterali utrimque, indeterminatis, 
nigricantibus. Elytra antice basi thoracis vix latiora, pone 
humeros parum ampliata, apice subacuminata, latitudine fere 
triplo longiora, supra modice convexa, uti thorax, subtilissime 
punctulata atque pube depressa obsita, ferruginea, vitta discoi- 
dali, postice duplicata, utrimque abbreviata, nigra, ornata; juxta 
suturam striee due tenuissimae, antice evanescentes, observantur. 
Corpus subtus convexum, prosterno pectoreque distinctius punc- 
tatis, ferrugineis, abdomine dilutius testaceo. Pedes simplices, 
testacei. | 


Cistela affinis: oblongo-ovata, ferruginea, subtiliter punctulata, 
griseo-pubescens, vittis thoracis elytrorumque nec non limbo 
ventris nıgricantibus; thorace subsemieireulari; elytris obsolete 
striatis. Long. 44, lat. 2 millim. 

Caput parvum, supra depressum, ferrugineum, epistome 
piceo. Antenn®e medium corporis excedentes, filiformes, arti- 
culo 3:0 sequente paullo breviore. Thorax basi longitudine 
paullo latior, antice subrotundatus, postice bisinuatus, angulis 
subaeuminatis, supra modice convexus, subtiliter punctulatus, 
griseo-pubescens, ferrugineus, vitta media lata, antice posticeque 
abbreviata, maculaque oblonga ad latera utrimque nigris. FElytra 
antice latitudine baseos thoracis, indistinete ampliata, apice 
conjunetim subrotundata, latitudine plus duplo longiora, supra 
parum convexa, tenuissime punctato striata, interstitiis subti- 


324 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


155. 


156. 


lissime punctulatis, transversim subrugulosis; ferruginea, griseo- 
pubescentia, vitta discoidali, postice duplicata, et interdum linea 
postica juxta suturam, nigricantibus, ornata. Corpus subtus 
parum convexum, in pectore profundius, alibi subtiliter punc- 
tatum, tenuissime griseo-pubescens, ferrugineum, abdominis 
limbo sat late nigricante. Pedes testacei, tarsorum articulis 
penultimis subtus tenuiter lamellatis. | 


Cistela adusta: oblongo-ovata, subdepressa, punctatissima, te- 
nuiter pubescens, testacea, antennis, basi excepta, nec non 
elytrorum abdominisque apice atris; thorace brevissimo, postice 
profunde bisinuato, elytris obsoletissime striatis. Long. 34, 
lat. 13 millim. | 

Caput parvum, ante oculos transversim impressum, epistome 
truncato; oculi laterales, convexi, leviter emarginati. Antennee 
medium corporis haud attingentes, apicem versus nonnihil in- 
crassate, atroe, articulis tribus baseos totis, quartoque basi 
flavescentibus, 3- -7 obconieis, longitudine decrescentibus, 8S—10 
latitadine vix longioribus, ultimo ovali. Thorax basi longitu- 
dine duplo latior, apicem versus fortiter angustatus; antice 
rotundatus, postice profunde bisinuatus, angulis acutis, supra 
parum convexus, vage punctulatus, fusco-testaceus, flavo-pube- 
scens. Sceutellum minutum, triangulare. Elytra bası thoracis 
arcte applicata illiusque latitudine, pone humeros vix ampliata, 
apice conjuncetim subrotundata, thorace triplo longiora, supra 
parum convexa, ad latera distinete, in dorso obsolete punctata, 
interstitiis confertissime at tenuissime seriato-punctulatis, trans- 
versim subrugulosis; testacea, tenuiter flavo-pubescentia, apice 
nigra, nigredine versus latera longius extensa, tertiam partem 
elytrorum oceupante. Corpus subtus modice convexum, punc- 
tatum, testaceum, tenuiter pubescens, seementis tribus ultimis 
abdominis atris. Pedes tenues, tarsorum articulis penultimis 
indistinete appendieulatis. 


Cistela junesta: ovata, nigro-picea, obsolete punctulata, tenu- 
iter griseo-pubescens, antennarum basi, tibiis tarsisque ferru- 
gineis; thorace brevi, postice bisinuato; elytris interne obsolete 
striatis. Long. 44, lat. 24 millim. 
Caput breve, deflexum, ante oculos transversim impressum, 
epistome apice truncatum; labrum transversum, angulis ro- 
tundatis. Antenne medium corporis attingentes, filiformes, 
ferrugine®, versus apicem nigricantes, articulo 3:0 sequente 
aullo breviore. Thorax bası longitudine duplo latior, a basi 
Pp fe) B) 
ad apicem rotundatim fortiter angustatus, antice subtruncatus 
8 8 > > 
postice distinete bisinuatus, angulis subacuminatis, supra mo- 
dice convexus, obsoletissime punctulatus, piceo-niger, pube de- 
5) o BJ 
pressa obsitus. Elytra thorace arcte applicata, pone basin le- 
viter ampliata, a medio retrorsum angustata, apice conjunctim 
rotundata, thorace plus triplo longiora, supra parum convexa, 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 325 


subtilissime punctulata, interne obsolete transversim subrugulosa, 
postice juxta suturam obsoletissime striata, nigro-picea, griseo- 
pubescentia. Corpus subtus parum convexum, punctulatum, 
nigrum vel piceum, tenuiter pubescens. Pedes mediocres, femo- 
ribus piceis, tibiis tarsisque ferrugineis, his elongatis, tenuibus. 


ECTATOCERA') nov. gen. 


Facies omnino Cistele, sed characteribus essentialibus disce- 
dens. Antenna longitudine fere totius corporis, articulis 2:0 et 3:0 
aequalibus, nodiformibus, 4—11 longitudine vix decrescentibus, leviter 
compressis, sublinearibus. Oculi supra sat approximati, spatio inter- 
jacente vix quintam partem frontis (oculis incl.) oceupante. Abdomen 
lobo intercoxali vix ullo. Tarsi elongati, simplices. Epipleura in- 
tegra. Cetera omnia ut in gen. Cistela (LAcorD. Gen. Col. T. V, 
p. 904). 


157. Eetatocera longicornis: ovalis, subdepressa, crebre punctu- 
lata, nigra, cinereo-pubescens, ore, epistome apice, prosterno 
cum metapleuris femoribusque anticis testaceis; thorace postice 
trisinuato. Long. 43, lat. 2 millim. 

Oaput deflexum, subtiliter punctulatum, ante oculos trans- 
versim impressum; labrum exsertum, transversum, angulis ro- 
tundatis; palpi maxillares articulo ultimo leviter cultriformi, 
sat elongato. Antenne validiuscul&®, articulo 1:0 crassiussulo, 
breviter obconico, 2:0 et 3:0 nodiformibus, 4—10 latitudine 
plus duplo longioribus, inter se aqualibus, linearibus vel le- 
viter obconicis, ultimo apice rotundato. Thorax basi longitu- 
dine duplo latior, antice subrotundatus, versus basin indistinete 
angustatus, postice trisinuatus, supra parum convexus, crebre 
punctulatus, niger, cinereo-pubescens, lateribus tenuissime mar- 
ginatis. Scutellum parvum, apice obtusum, piceo-rufescens. 
Elytra antice bası thoracis haud latiora, pone humeros leviter 
ampliata, apice conjunctim anguste rotundata, latitudine plus duplo 
longiora, supra parum convexa, creberrime punctulata, nigra, 
cinereo-pubescentia. Corpus subtus parum convexum, subtiliter 
punetulatum, tenuissime pubescens. Pedes subelongati, picei 
vel nigri, femoribus antieis dilutius testaceis; tarsis tenuibus, 
absque lamellis, unguiculis tenuiter pectinatis. 


Fam. LAGRIIDAE LACORD. Gen. Col. Tom. V, p. 563. 


158. Lagria (FABR.) distincta: atra, rugoso punctata, albido-pilosa; 
eapite inter antennas transversim profunde impresso; thorace 
eylindrico, capite haud latiore; elytris convexis, retrorsum di- 
latatis. Long. 12, lat. (ad hum.) 4 millim. 


') Ab &zrotog, extraordinarius, z£oas, cornu. 


326 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


160. 


Lagria distineta DEJ. Cat. 

Caput suborbiculare, supra depressum, rude rugoso-punc- 
tatum, inaequale, epistome apice leviter rotundato. Antenna 
humeros attingentes, extrorsum incrassat&, articulo ultimo pyri- 
formi, acumminato. Thorax subquadratus, rude rugoso-punc- 
tatus, dorso medio obsolete carınulato, lateribus antice tenuis- 
sime submarginatis. Elytra antice thorace fere duplo latiora, 
ultra medium ampliata, apice conjunetim subrotundata, thorace 
quadruplo longiora, supra subfornicata, crebre et sat rude ru- 
g0so-punctata, uti thorax disperse albido-pilosa; epipleura in- 
tegra, crebre at minus profunde punctata. Corpus subtus con- 
vexum, uti pedes, minus fortiter punetatum, albido-pilosum. 


Lagria fuscipennis: atra, rugoso-punctata, disperse albido- 
pilosa, scutello elytrisgue fusco-testaceis; thorace ante medium 
ampliato, elytris convexis, oblongo-ovatis. Long. 9—11, lat. 
(ad hum.) 22—4 millim. 

Lagria fuscipennis Kıuc in litt. 

Caput supra depressum, rude rugoso-punetatum, inter an- 
tennas transversim sulcatum. Antenn® &’ humeros superantes, 
articulis 3—5 obconicis, 6—10 subtriangularibus. ultimo elon- 
gato, tribus antecedentibus, simul sumtis, aequali; 29 basin 
thoracis vix excedentes, articulis 8—10 transversis, ultimo pyri- 
formi, duobus antecedentibus, simul sumtis, vix longiore. Thorax 
basi apiceque longitudine haud latior, ante medium leviter ro- 
tundato-ampliatus, supra modice convexus, fortiter rugoso-punc- 
tatus, lateribus obsolete marginatis. Elytra antice basi thoraeis 
fere duplo latiora, ultra medium, > modice, 2 fortius, dilatata, 
apice conjunctim subrotundata, thorace quadruplo longiora, 
supra sat convexa, crebre at minus fortiter quam thorax rugoso- 
punctata, fusco-testacea, immaculata. Corpus subtus modice 
convexum, vage punctatum, nigrum, abdomine plerumque piceo. 
Pedes nisri, uti corpus, albido-pilosi, postici elongati, femori- 
bus antieis 5 magis incrassatis, subtus ante apicem leviter 
sinuatis, tibiis distinetius arcuatis. 


Lagria guttata: testacea, rugoso-punctata, disperse flavo-pilosa, 
capite pectoreque saturatius ferrugineis, thorace elytrisque nigro- 
vel brunneo-maculatis, antennis, femoribus apice tarsisque piceo- 
nigris. Long. 103, lat. (ad hum.) 33—4 millim. 

Caput longitudine haud latius, fortiter rugoso-punctatum, 
inter antennas transversim sulcatum, epistome sat profunde 
sinuato. Labrum exsertum, apice leviter emarginatum. An- 
tenne ut in specie antecedente format, tote piceo-nigr&. 
Thorax subquadratus, ante medium leviter rotundato-ampliatus, 
antice posticegue truncatus, supra rude rugoso-punctatus, te- 
staceus, macula laterali nigra, plagisgue duabus majoribus in 
dorso, nonnumguam confluentibus, discum totum occupantibus, 
piceis, notatus. HElytra antice basi thoracis fere duplo latiora, 


161. 


162. 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 327 


ultra medium, &A modice, 2 fortius, dilatata, apice conjunctim 
subrotundata, thorace quadruplo longiora, supra convexa, erebre 
et sat fortiter rugoso-punctata, dilutius testacea, postice densius 
flavo-pilosa, punctis aliquot brunneis, prater ordinem sparsis, 
notata. Corpus subtus parum convexum, sat crebre punctatum, 
disperse flavo-pilosum, abdomine rufo-testaceo, prosterno pec- 
toreque brunneis. Pedes testacei, punetulati, dense flavo-pilosi, 
femoribus apice tarsisque nigris, tiblis interdum piceis; &' femo- 
ribus antieis fortiter incrassatis, distinetius arcuatis. 


Lagria vulmerata: picea, rugoso-punctata, parce albido-villosa, 
antennis pedibusque nigris; elytris rufo-testaceis, nigro-maculatis; 
fronte A areola triangulari elevata, 9 impressione arcuata no- 
tata. Long. 8—-10, lat. (ad hum.) 23—3 millim. 

Caput exsertum, > subquadratum, 2 suborbiculare, fortiter 
rugoso-punctatum, nigrum, inter antennas transversim profunde 
sulcatum, et inter oculos &' areola trianguları elevata, 2 im- 
pressione semicirculari notatum. Antenne cf longitudine fere 
dimidii corporis, 2 vix humeros excedentes, articulo ultimo ' 
tribus antecedentibus, simul sumtis, nonnihil longiore, 2 vix 
duas antecedentes superante. Thorax subquadratus, leviter ro- 
tundato-ampliatus, antice posticeque truncatus, supra convexus, 
fortiter rugoso-punctatus, margine baseos elevato, plerumque 
vufescente; interdum quoque margo apicis eodem colore anguste 
est tinetus. Elytra antice basi thoracis fere duplo latiora, ultra 
medium ampliata, apice conjunctim subacuminatim producta, 
thorace quadruplo longiora, supra convexa, confertim et sat 
fortiter rugoso-punctata, rufo-testacea, disperse albido-pilosa, 
maculis sat numerosis nigris, proeter ordinem sparsis, notata. 
Corpus subtus parum convexum, vage punctatum, aut totum 
piceum, aut abdomine rufo-ferrugineo, apice areolisque solitis 
orbicularibus, ad latera segmentoum impressis, piceis. Pedes 
mediocres, vage punctati, albido-pilosi, nigri, femoribus basi 
plerumque rufescentibus, X femoribus anticis haud incrassatis, 
tibiis vero insigniter arcuatis. 


Lagria flavipennis: fusco-wnea, rugoso-punctata, parce griseo- 
pilosa, elytris flavo-testaceis, antennis nigris, basi piceis, ventre 
femorumqgue basi testaceis, illo apice maculisque lateralibus 
piceis. Long. 9, lat. (ad hum.) 22 millim. 9. 

Lagria flavipennis DEJ. Cat. 

Caput subrotundatum, ®eneum, rugoso-punctatum, inaequale, 
inter antennas transversim profunde sulcatum; epistome trans- 
versum, vage simplieiter punctatum. Antenna humeros paullo 
excedentes, nigr®, articulis quatuor piceis, articulo 3:0 sequente 
distinete longiore. Thorax subquadratus, capitis latitudine, 
ante medium leviter rotundato-ampliatus, antice posticeque trun- 
catus, supra convexus, sat rude rugoso-punctatus, immarginatus, 
fusco-eneus, parce pilosus. Elytra antice basi thoracis fere 


328 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


164. 


duplo latiora, ultra medium ampliata, apice subacuminatim 
producta, thorace quadruplo longiora, supra convexa, sat for- 
titer rugoso-punctata, flavo-testacea, mnitida. Corpus subtus 
parum convexum, vage punctulatum, parce pilosum, prosterno 
piceo, pectore fusco-seneo, abdomine testaceo, apice et cicatri- 
cibus solitis lateralibus segmentorum infuscatis. Pedes fusco- 
aenei, dense griseo-pilosi, femoribus basi testaceis, tarsis nigro- 
piceis. 


Lagria wneipennis: azurea, rugoso-punctata, griseo-pilosa, 
elytris oeneis, vel flavescentibus, eneo-micantibus; antennis tarsis- 
que nigris; pedibus anticis maris simplieibus. Long. 73—8, 
lat. (ad hum.) 24—22 millim. 

Caput subrotundatum, fortiter rugoso-punctatum, inaequale, 
inter antennas transversim sulcatum. Antenn® of humeros 
paullo excedentes, articulo 3:0 sequente paullo longiore, ob- 
conico, 4:0 pyriformi, 5—10 subtriangularibus, 11:0 tribus 
antecedentibus, simul sumtis longitudine zaequali, 2 paullo bre- 
viores, articulis 3-8 JA similibus, 9—10 transversis, 11:0 
duobus penultimis vix longiore. Thorax subquadratus, eylin- 
drieus, vel levissime tantum rotundato-ampliatus, capite fere 
angustior, antice posticeque truncatus, supra convexus, fortiter 
rugoso-punctatus, inaequalis, margine baseos subelevato, lateribus 
immarginatis. Elytra antice thorace duplo latiora, longe ultra 
medium, & leviter, 2 sat fortiter ampliata, apice conjunetim 
subrotundata, thorace quadruplo longiora, supra convexa, crebre 
at minus rude quam thorax rugoso-punctata, anea vel aeneo- 
flavescentia, nitida, margine densius griseo-piloso. Corpus subtus 
modice convexum, parce punctatum et pilosum. Pedes in 
utroque sexu simplices, densius pilosi, obscurius coerulescentes, 
tarsis piceo-nigris. 


Lagria propingua: rugoso-punctata, griseo-pilosa, subtus coe- 
rulescens, capite thoraceque supra aeneis; elytris obscure vire- 
scentibus; thorace latitudine capitis; tibiis antieis 3” incurvis. 
Long. 74, lat. (ad hum.) 24 millim. do. 

Var. elytris purpureis. 

Oaput suborbieulare, fortiter rugoso-punctatum, inter an- 
tennas transversim impressum, impressione utrimque lineola 
obligua elevata, nitida, terminata. Antenna ut in Z. wnei- 
penni. Thorax subquadratus, levissime rotundato-ampliatus, basi 
apiceque truncatus, supra convexus, rUgoso-punctatus, obseure 
aeneus, sat dense griseo-pilosus. Elytra antice basi thoracis 
fere duplo latiora, longe ultra medium sensim ampliata, apice 
conjunctim anguste subrotundata, thorace quadruplo longiora, 
supra convexa, crebre ruguloso-punctata, obscure virescentia 
vel purpurea, sat dense griseo-pilosa. Corpus subtus parum 
convexum, parce punctatum, coerulescens, nitidum. Pedes 
coerulescentes, densius pilosi, tarsis nigris; femoribus antieis 


169. 


166. 


FÄHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARIZ. 329 


JA subtus ante apicem leviter sinuatis, tibiis ejusdem paris 
insigniter arcuatis, medio attenuatis. 


Lagria villosa: oblonga, supra rugoso-punctata, aeneo-virescens, 
sat dense griseo-villosa, subtus nigricans, pectore abdomineque 
plus minusve virescentibus, apice abdominis interdum rufescente; 
antennis pedibusque nigris; capite suborbiculato, inter antennas 
transversim sulcato; thorace aequaliter rotundato, capite nonnihil 
latiore. Long, 10—12, lat. (ad hum.) 34—44 millim. 

Lagria villosa FABR. Sp. ins. I: p. 160, 9. — Syst. Bl. 
eos ), 10% Oma dam a ÜEEz BT ara a2 = 
SCHÖNH. Syn. ins. III: p. 8, 4. 

Variat elytris fusco-coerulescentibus, aut coeruleis, sutura 
marginibusque purpureis, aut purpureis, sutura marginibusque 
viridibus, metapleuris cyaneis, nee non maculis lateralibus 
apicisque abdominis sneo-violaceis. 

Oceurrit etiam ad promont. bone sp. et in regionibus 
Africae oceidentalis. 


Lagria segnis: oblonga, atra, scutello elytrisque castaneis, 
supra rugoso-punctata, inzequaliter griseo-pilosa; thorace rotun- 
dato-ampliato, capite paullo latiore. Long. 94, lat. (ad hum.) 
34 millim. 9. 

Caput supra depressum, inter antennas transversim sulca- 
tum, epistome transverso, parce punctato. Antenna humeros 
vix attingentes, articulo 3:0 sequente vix longiore, 4—10 gra- 
datim crassioribus. Thorax basi longitudine vix latior, ante 
medium rotundato-ampliatus, antice posticeque truncatus, supra 
convexus, fortiter rugoso-punctatus, sat dense griseo-villosus. 
Elytra antice basi thoracis fere duplo latiora, longe ultra me- 
dium dilatata, apice conjunctim subrotundata, thorace puadruplo 
longiora; supra modice convexa, crebre subrugoso-punctata, 
castanea, marginibus. densius pilosis. Corpus subtus parum 
convexum, vage punctatum. Pedes breviusculi, densius pilosi. 


Lagria amoena: oblonga, nigra, flavo-pıilosa, thorace, vage punc- 
tato, medio longitudinaliter excavato, cavitate dense fulvo-villosa; 
elytris rufo-testaceis, rugoso-punctatis. Long. 10, lat. 34 
millim. 9. 

Caput supra depressum, rugoso-punctatum, inter antennas 
transversim sulcatum. Antenna basın thoracıs vix excedentes, 
apicem versus incrassat®, articulo 3:0 sequente paullo longiore, 
obconico, 5—10 transversis, ultimo subtriangulari, antecedente 
parum longiore. Thorax subquadratus, zequaliter rotundato- 
ampliatus, antice posticeque truncatus, supra modice convexus, 
vage punctatus, flavo-pilosus, medio longitudinaliter late exca- 
vatus, cavitate densissime fulvo-villosa. Elytra antice basi tho- 
racis duplo latiora, longe ultra medium sensim dilatata, apice 
conjunctim subrotundata, thorace quadruplo longiora, supra 
modice convexa, crebre rugoso-punctata, rufo-testacea. Corpus 


330 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


subtus parum convexum, vage punctatum, nigrum, nitidum, 
abdominis apice maculisque lateralibus plus minusve rufescenti- 
bus, Pedes breviusculi, nigri, dense pilosi. 


SYGGONA 1) 


nov: gen. ZLagrie® affine. 


Palpi labiales minuti, articulo ultimo ovali; maxillares exserti, 
articulo ultimo securiformi: Labrum transversum, integrum. Caput 
breve, subtransversum, epistome impressione profunda a fronte dis- 
juneto. Oculi laterales, sat magni, antice emarginati. Antenne 9 
basin thoracis vix attingentes, extrorsum leviter incrassat®, articulo 
2:0 minuto, 3:0 hoc duplo longiore, obceonico, 4:0 et 5:0 suborbicu- 
laribus, 6—10 transversis, ultimo antecedente duplo longiore, ovato. 
Thorax breviter subcordatus, antice posticeque truncatus, lateribus 
distinete marginatis. Scutellum breve, apice rotundatum. Elytra 
parum convexa, retrorsum dilatata. Pedes breviusculi; femoribus 
modice incrassatis; tibiis spinis apicalibus destitutis; tarsis posticis 
articulo primo elongato, omnibus articulo penultimo subtus insigniter 
lanuginoso. Cox&® antie® distantes, processu prosterni intercoxali 
distincto. Abdomen parum convexum, lobo intercoxali triangulari. 


168. Syggona coneinna: oblongo-subovata, nigra, fortiter punctata, 
 einereo-pilosa, Jabro palporumque apice rufescentibus; antennis 
setulosis. Long, 7, lat. (ad hum.) 24 millim. 9. 

Caput longitudine latius, basi coarctatum, supra profunde 
punctatum, epistome elevato, margine antico fortiter scrobicu- 
lato. Antenne distincte setulos&, nigre, articulo ultimo apice 
rufescente. Thorax basi longitudine vix latior, a basi longe 
ultra medium fortiter ampliatus, tum versus apicem rotundatim 
subito angustatus, antice posticeque truncatus, supra parum 
convexus, profunde punctatus, pilis erectis cinereis obsitus, la- 
teribus tenuiter at distinete marginatis. Elytra antice basi 
thoracis dimidio latiora, pone humeros rotundatos longe ultra 
medium sensim ampliata, apice conjunctim rotundata, thorace 
quadruplo longiora, supra parum convexa, profunde et coneinne 
punctata, cinereo-pilosa. Corpus subtus parum convexum, sat 
profunde et zqualiter punctatum, tenuiter cinereo-pubescens. 
Pedes simplices, cinereo-pubescentes; femoribus sat fortiter vage 
punctatis; tibiis subtus apicem versus densius flavescenti-pilosis; 
tarsis articulo penultimo dilatato, subtus densissime flavo- 
lanuginoso. — & ien. 


ADYNATA >) 
nov. gen. Lagrie affıne. 


Palpi labiales minuti, articulo ultimo breviter ovali; maxillares 
eodem artieulo cultriformi. Labrum transversum, integrum. Caput 


1) A ovyyovos, cognatus. 
rn / . 
?) Ab @advveros, impotens. 


FÄHRZAUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 331 


breve, bası constrietum; epistome sulco transverso a fronte disjuncto. 
Oculi majusculi, antice emarginati, &' supra approximati, spatio 
interjacente vix tertiam partem frontis occupante, 2 laterales. An- 
tenne I humeros paullo excedentes, articulo 3:0 antecedente di- 
midio longiore, obconico, 4:0 paullo breviore, 5—10 latitudine haud 
longioribus, ultimo quatuor antecedentibus, simul sumtis, longitu- 
dine zequali; 9 basin thoracis vix excedentes, articulis 5—1O trans- 
versis, ultimo duobus antecedentibus, simul sumtis, vix longiore. 
Thorax transversus, ante medium leviter ampliatus, apice lateribusque 
tenuiter, bası distinetius marginatus. Elytra parum convexa, retror- 
sum modice dilatata. Pedes mediocres, femoribus parum incrassatis; 
tibiis apice inermibus; tarsis quatuor posterioribus artieulo 1:0 elon- 
sato, omnibus penultimo bilobato. Cox& antice contigue. Meso- 
sternum angustissimum. Abdomen bası obtuse lobatum. 


169. Adynata tricolor: oblonga, testacea, crebre punctata, tenuiter 
pubescens, capite supra, antennis extrorsum abdominisque 
apice nigris; elytris flavis. Long. 64, lat. 2 millim. &. 
> Caput longitudine nonnihil latius, supra punctatum, ni- 
grum, epistome ferrugineo, sulco transverso a fronte disjuncto. 
Os, palpı ac labrum ferruginea. Antenna humeros nonnihil 
excedentes, ferruginex®, articulo ultimo nigro. Thorax bası 
longitudine nonnihil latior, juxta apicem leviter ampliatus, 
antice truncatus, postice indistinete emarginatus, totus rufo- 
testaceus, sat crebre punctatus, basi distinctius, apice lateribus- 
que tenuiter marginatus. Scutellum triangulare, leve. Elytra 
pone humeros rotundatos thorace fere duplo latiora, retrorsum 
parum ampliata, apicem versus attenuata, thorace quadruplo 
longiora, supra parum convexa, concinne punctata, flava, ni- 
tida, tenuiter pubescentia. Corpus subtus modice convexum, 
punctulatum, testaceum, abdominis segmentis duobus ultimis 
nigris. Pedes simplices, ferruginei, tarsis posticis obseurioribus. 


170. Adynata brevicollis: oblonga, ferruginea; capite abdomineque 
apice nigris; antennis pedibusque piceis; femoribus basi elytris- 
que testaceis. Long. 5, lat. 2 millim. 9. 

Caput subrhombicum, fortiter punetatum, inter antennas 
transversim profunde sulcatum; labrum breve, piceum. An- 
tennzae basın thoracis vix excedentes, extrorsum gradatim in- 
crassat&, piceae, articulis basalibus nonnihil dilutioribus. Thorax 
basi longitudine dimidio latior, ante medium leviter rotundato- 
ampliatus, antice posticeque truncatus, supra modice convexus, 
coneinne et minus crebre punctatus, pone medium utrimque 
obsolete impressus, apice tenuissime, basi lateribusque distincte 
marginatus. Elytra antice, cum humeris rotundatis, basi tho- 
racis fere duplo latiora, retrorsum parum dilatata, postice 
conjunetim subrotundata, thorace fere quadruplo longiora, supra 
parum convexa, sat confertim punctata et transversim rugulosa, 
tenuiter pubescentia, testacea, apice subinfuscata. Corpus 


- 


332 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Bl! 


172. 


subtus parum convexum, sat crebre punetatum, ferrugineum, 
abdominis segmentis 2:0 et 3:0 piceis, duobus ultimis nigris. 
Pedes mediocres, punetulati, pubescentes, picei, femoribus basi 
testaceis. 


Evtrapela (BLANCHARD) pallida: elongata, flavo-testacea, 
pilis longis, erectis, inaqualiter adspersa; capite thoraceque 
infuscatis; prosterno, pectore medio, abdominis apice maculisque 
lateralibus, nee non eingulo femorum posticorum nigris. Long. 
63, lat. 14 millim. 

Oaput depressum, parce punctatum et pilosum, fusco-ferru- 
gineum, epistome impressione subarcuata a fronte disjuncto; 
labrum porreetum, subquadratum. Antenna longitudine fere 
dimidii corporis, testacex, articulis tribus ultimis paullo in- 
fuscatis. Thorax latitudine distinete longior, levissime ro- 
tundato-dilatatus, antice posticeque truncatus, supra modice 
convexus, punctis paucis irregulariter adspersus, testaceus, 
versus latera densius fusco-pilosus, bası distinete marginatus. 
Seutellum triangulare, testaceum. Elytra basi thoracis, pone 
humeros, duplo latiora, retrorsum vix ampliata, apice con- 
junetim acuminata, latitudine triplo longiora, supra parum 
convexa, regularıter punctato-striata, interstitiis subdepressis, 
punetis paucis seriatis insculptis; tota flavo-testacea, parce 
fusco-pilosa. Corpus subtus modice convexum, lave, nitidum, 
parce pilosum, flavo-testaceum, prosterno, pectore medio, ab- 
dominis segmentis duobus ultimis maculaque laterali rotunda 
in singulo ejus segmentorum anteriorum nigris. Pedes me- 
diocres, densius fusco-pilosi, flavo-testacei, femoribus posticis 
ante apicem cingulo nigricante, intermediis modo interne ma- 
cula fusca notatis. 


Evtrapela maculicolls: elougata, testacea, supra opaca, sub- 
tus nitida, plaga verticis, labro, palpis, antennis, basi excepta, 
maculis duabus dorsalibus thoracis, pectoris lateribus, maculis 
lateralıbus abdominis, tibiis apice tarsisque nigris. Long. 
8%, lat. 2 millim. 

Caput subrhombicum, parce punctatum, ante antennas 
transversim sulcatum, basi longitudinaliter canalieulatum, fusco- 
testaceum, vertice fronteque medio piceo-nigris; labrum por- 
reetum, angulis rotundatis, nigricans. Antenna humeros attin- 
gentes, extrorsum imerassatee, nigra, articulis quatuor baseos 
testaceis, fusco-variegatis. Thorax latitudine baseos paullo 
longior, ante medium leviter rotundato-ampliatus, antice po- 
sticeque truncatus, supra parum convexus, medio tenuiter 
canaliculatus, bası distinete marginatus, laevis, fusco-testaceus, 
opacus, in medio disci maculis duabus rotundis, distantibus, 
nigris notatus. Scutellum apice rotundatum, testaceum. Elytra 
basi thoracis dimidio latiora, pone humeros rotundatos fere 
linearia, apice conjunetim subacuminata, latitudine triplo lon- 
giora, supra parum convexa, profunde striata, in striis cre- 


110%. 


174. 


175. 


FÄHRZUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 333 


\ 


berrime et coneinne punctata, interstitiis convexis, laevibus; 
tota pallidius testacea. Corpus subtus convexum, leve, niti- 
dum, testaceum, pectoris lateribus abdominisque maculis la- 
teralibus nigris; hujus segmentorum marginibus postieis etiam 
plus minusve infuscatis. Pedes mediocres, loves, testacei, 
summo apice tibiarum tarsisque nigricantibus. 


Evtrapela bivittata: elongata, nigra, nitida, parce pilosa, 
epistome apice, palpis, antennis, margine basali thoracis, vitta 
discoidali elytrorum, femoribus basi, tibiis tarsisque flave- 
scentibus. Long. 63, lat. 13 millim. 

Caput subrhombicum, parce punctatum, nigrum, epistome 
impressione arcuata a fronte disjuncto, apice flavescente; la- 
brum quadrangulare, piceum. Antenna longitudine dimidii 
corporis, flavescentes, articulo 1:0 supra infuscato. "Thorax 
latitudine paullo longior, leviter rotundato-ampliatus, antice 
posticeque truncatus, supra parum convexus, parce punctatus, 
niger, margine baseos elevato, flavo. Elytra thorace dimidio 
latiora, pone humeros rotundatos fere linearia, apice conjunc- 
tim acuminata, latitudine triplo longiora, supra parum con- 
vexa, sat regulariter punctato-striata, interstitiis punetis paucis 
adspersis; nigra, vitta flava, interstitia 2—4 a sutura occu- 
pante, non plane ad apicem producta, ornata. Corpus subtus 
convexum, nierum, nıtidum, subleve. Pedes mediocres, loeves, 
flavescentes, fusco-pilosi; femoribus anticis, basi excepta, nigris, 
reliquis ab apice ultra medium nigricantibus; tibiis basiinfuscatis. 


Evtrapela trilineata: elongata, testacea, nitida, parce pilosa, 
vertice, thorace subtus abdomineque nigris, elytris nigris, 
vitta in singulo flava. Long. 6, lat. 14 millim. 

Evtrapela trilineata DEJEAN Cat. 

Caput subrhombicum, supra depressum,' punctis paueis 
insculptum, testaceum, vertice nigro, nigredine intra oculos 
utrimque producta; epistome angusto, linea arcuata impressa 
a fronte disjuncto; labrum subquadrangulare. Antenne di- 
midio corporis vix breviores, testacex, articulo ultimo bası 
infuscato. Thorax latitudine paullo lonsior, leviter rotundato- 
ampliatus, antice posticeque truncatus, basi distinete margi- 
natus, supra parum convexus, fere loevis, nitidus, subtus niger, 
dorso lateribusque testaceis. Scutellum parvum, rotundatum, 
fusco-testaceum. Elytra antice basi thoracıs dimidio latiora, 
pone humeros rotundatos fere linearia, apice conjunetim sub- 
acuminata, latitudine triplo longiora, supra parum convexa, 
punctato-striata, nigra, interstitiis 2—4 a sutura latioribus, 
flavis. Corpus subtus convexum, sublsve, nitidum, pectore 
testaceo, abdomine nigro. Pedes mediocres, toti flavo-testacei. 


Evtrapela ruficollis: elongata, violacea, glabra, subnitida; 
thorace rufo; antennis tarsisgue nigris; elytris regulariter 
punctato-striatis. Long. 6, lat. 13 millim. 


176. 


1 


ja 


( 


334 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Caput porrecetum, supra parce punctatum, fronte foveola 
impressa; epistome antice rotundatum, sulco arcuato a fronte 
disjunetum; labrum subquadrangulare, piceum. Palpi piceo- 
nigri. Antenna longitudine dimidii corpovis, nigra, articulis 
2—4 ferrugineo-variegatis. Thorax subeylindrieus, latitudine 
manifeste longior, levissime rotundato-ampliatus, antice po- 
sticeque truncatus,“ supra modice convexus, prater foveolas 
duas distantes, ante medium dorsi, sublavis, bası distinete 
marginatus, totus rufns. Scutellum subtriangulare, violaceum. 
Elytra antice basi thoracis dimidio latiora, pone humeros 
rotundatos sublinearia, apice conjunctim subrotundata, latitu- 
dine triplo longiora, supra parum convexa, punctato-striata, 
violacea, apice subpicescentia. Corpus subtus convexum, loeve, 
nitidum. Pedes mediocres, laeves, violacei, tarsis nigris; coxee 
antice picex. 


Evirapela cyanea: elongata, obscure cyanea, opaca, antennis 
tarsisque nigris, illis bası testaceo-variegatis, labro margineque 
basali thoracis piceis; elytris profunde et coneinne punctato- 
striatis. Long. 7, lat. 13 millim. 

Caput porreetum, parce punctatum, epistome transversim 
ovali, sulco arcuato a fronte separato. Palpi nigricantes. 
Antenna dimidium corporis fere excedentes, nigr®, articulis 
quatuor baseos testaceo-variegatis. Thorax subeylindricus, la- 
titudine paullo longior, ante medium leviter rotundato-am- 
pliatus, antice posticeque truncatus, supra modice convexus, 
vix punctulatus, obscure eyaneus, margine baseos tenui piceo; 
ante medium canalicula obsoleta, abbreviata, nonnumquam 
eonspieua. Elytra pone humeros rotundatos linearia ibique 
thorace plus dimidio latiora, apice conjunetim subacuminata, 
latitudine triplo longiora, supra modice convexa, profunde 
striata, in striis crebre et concinne punctata, interstitiis con- 
vexis, laevibus; tota obscure cyanea, opaca. Corpus subtus 
convexum, pectore ad latera punctato, medio abdomineque 
loevibus. Pedes longiuseuli, laeeves, obscure cyanei, tarsis nigris. 


Fam. ANTHICIDAS LAcorD. Gen. Col. Tom. V, p. 588. 


Za 


Anthicus (PAYKULL) sinuatus: niger, tenuissime pubescens, 
thorace postice constriecto, margine baseos rufo; elytrorum 
vitta longitudinali sinuata pedibusque flavo-testaceis, femoribus 
apice tibiisque basi fuseis; antennis extrorsum sensim leviter 
inerassatis, piceis, basi testaceis. Long. 23, lat. + millim. 
Caput longitudine paullo latius, supra subdepressum, sub- 
tilissime et creberrime punctulatum, nigrum; labrum piceum. 
Antenne humeros attingentes, pice®, articulis tribus baseos 
dilutioribus. Thorax latitudine baseos dimidio longior, ante 


FAHRAUS, COLEOPTERA CAFFRARLE. 335 


medium insigniter rotundato-ampliatus, ante basin constrietus, 
apice subrotundatus, postice truncatus, supra modice convexus, 
subtilissime et cereberrime punetulatus, niger, pone strieturam 
determinate rufus. Scutellum minutum, breve. Elytra antice 
bası thoracis duplo latiora, ultra medium subparallela, dein 
sensim attenuata, apice singulatim rotundata, latitudine plus 
duplo longiora, supra parum convexa, erebre punctulata, antice 
leviter impressa, nigra, disco insequaliter flavo, flavedine sei- 
licet in medio utrimque et ante apicem interne sinuata, usque 
ad apicem extensa. Corpus subtus parum. convexum, nigrum, 
tenuissime pubescens, abdomine apice piceo. Pedes tenues, 
flavescentes, tenuissime pubescentes, femoribus apice tibiisque 
bası infuscatis. 


178. Anthicus jJlavitarsis: nigro-piceus, creberrime punctulatus, 
tenuissime pubescens; antennis bası testaceis; tibiis apice 
tarsisque Navis; thorace subcordato, lateribus indistinete fo- 
veolatis. Long. 13, lat. 2 millim. 

Caput subtransversum, thorace dimidio latius, supra parum 
convexum, wequale. Antenna basin thoraeis paullo excedentes, 
extrorsum indistinete incrassat&, fusc®, artIculis quatuor basalı- 
bus testaceis. Thorax latitudine baseos vix dimidio longior, ante 
medium insigniter ampliatus, apice subr otundatus, basi mumcakns 
supra no: convexus, postice in medio obsoletissime canali- 
culatus. Elytra antice basi thoracis duplo latiora, fere linea- 
ria, apice singulatim subrotundata, latitudine duplo longiora, 
supra parum convexa, aequalia. Corpus subtus modice con- 
vexum, nigrum, nitidum, immaculatum. Pedes tenues, piceo- 
nigri, tibiis summo apice tarsisque flavescentibus. 


II Arthiicaus caffer: piceus, obsolete punctulatus, tenuissime pube- 
scens, antennis, capite thoraceque subtus pedibusque testaceis; 
elytris fascia media apiceque flavis; thorace supra ante basin 
transversim impresso, binodoso. Long. 24, lat. + millim. 

Caput subrotundatum, thorace manifeste latius, supra 
parum convexum, sequale. Antenna basin thoracis vix exce- 
dentes, extrorsum sensim incrassat&®, tot testacex. Thorax 
latitudine baseos dimidio longior, ante medium distinete am- 
pliatus, antice subrotundatus, postice truncatus, pone medium 
leviter sinuatus, ibique supra impressus et subbinodosus. 
Elytra subovata, antice basi thoracis duplo latiora, apice sin- 
gulatim rotundata, latitudine duplo longiora, supra parum 
convexa, aequalia, picea, fascia media transversa apiceque late 
flavis. Corpus subtus modice convexum, nigro-piceum, niti- 
dum. Pedes tenues, testacei, femoribus paullo obscurioribus. 


180. Anthicus fragilis: Havescens, dense flavo-pubescens, punetu- 
latus, elytris medio subinfuseatis; abdomine piceo, apice te- 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 4. 7 


336 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1870. 


staceo; thorace antice subangulato-dilatato; antennis artieulis 
tribus ultimis distinete majoribus. Long. 13, lat. 3 millim. 

Caput subrotundatum, thorace paullo latius, supra sat 
crebre punctulatum, aequale. Antenne basin thoracis attin- 
sentes, artieulis tribus ultimis antecedentibus distinete majori- 
bus, apicali penultimo duplo longiore; tot& flavescentes. Thorax 
subcordatus, a basi ultra medium sensim ampliatus, tune ab- 
rupte angustatus, latitudine maxima vix löngior, postice sub- 
truncatus, supra parum convexus, sat crebre punctulatus, intra 
basin trifoveolatus, flavescens, dense pubescens, ad latera se- 
tulis paueis longioribus praditus. Scutellum minutissimum. 
Elytra subovalia, pone humeros basi thoracis duplo latiora, 
apice singulatim rotundata, latitudine duplo longiora, supra 
parum convexa, sat crebre punctulata, pallide flavescentia, 
dense pilosa et disperse setulosa, in medio disci obsolete in- 
fuscata. Corpus subtus parum convexum, abdomine piceo, 
segmento ultimo testaceo. Pedes mediocres, toti flavescentes. 

Obs. Species gen. Anthici antea deseripte ad divisionem 
hujus generis quartam in Monogr. Da De la Ferte, p. 232, 
veferend&. 


Fam. MORDELLIDA2 LACORD. Gen. Col. Tom. V, p. 605. 


181.: 


Mordella (LINNE) hieroglyphica: oblonga, subtiliter coriacea, 
atra, capitis limbo albido-pubescente; thorace densius albido- 
tomentoso, maculis quatuor fuseis, eruciatim dispositis; elytris 
lituris aliquot ad basin fasciisque duabus posterioribus geni- 
culatis albido-tomentosis, plaga humerali oblonga, indetermi- 
nata, rufescente; palpis, antennarum basi femoribusque anticis 
testaceis. Long. 64, lat. 24 millim. 

Caput deflexum, latitudine manifeste brevius, atro-holo- 
sericeum, limbo late albido-pubescente. Palpı valide cultri- 
formes, testacei. Antenne basin thoracis haud attingentes, 
pice®, articulis 4 baseos obscure testaceis. Thorax latitudine 
baseos paullo brevior, antice in medio rotundato-productus, 
postice bisinuatus, lateribus rotundato-ampliatis, non sinuatis, 
supra convexus, dense albido-tomentosus, maculis quatuor atro- 
holosericeis, ante-scutellari subquadrata, reliquis rotundatis. 
Seutellum apice rotundatum, dense albido-tomentosum. Elytra 
thoraci arcte applicata, ejusque medio distinete angustiora, 
retrorsum parum attenuata, apice singulatim rotundata, lati- 
tudine antica triplo longiora, supra parum convexa, atra, vitta 
fusco-rufescente ab humeris fere ad medium extensa; juxta 
seutellum utrimque litura angulata et pone illam striga ex- 
trorsum arcuata, cum sutura conjuncta, fasciisque duabus an- 
gustis, zigzag formantibus, una in medio, altera ab illa apice- 
que zequaliter remota, ad suturam invicem et cum striga an- 
teriore confluentibus, albido tomentosis, notata. Corpus subtus 


182. 


183. 


184. 


FÅHRAUS, COLBOPTERA CAFFRARIE. 337 


valde convexum, atrum, pube cinereo-albida. ad latera macu 
latim condensata, adspersum. Pedes mediocres, atri, antici 
tenues, femoribus fusco-testaceis. 


Mordella lugubris: atra, tenuiter fusco-pubescens, supra sub- 
opaca; thorace transverso, lateribus postice leviter sinuatis; 
elytris apicem versus fortiter attenuatis. Long. 3, lat. (ad 
hum.) 13 millim. 

Oaput longitudine latius, antice attenuatum,, supra mo- 
dice convexum. Oculi majusceuli. thoracem tangentes, trans- 
versim ovati. Antenna basin thoracis vix attingentes, apicem 
versus leviter incrassat®, concolores. Thorax bası longitudine 
dimidio latior, antice in medio rotundato-productus, angulis 
obtusis; postice utrimque sinuatus, medio rotundatus, angulis 
rectis; lateribus ante medium indistinete dilatatis, postice 
leviter sinuatis; supra modice convexus, aqualis. Scutellum 
minutum, subtriangulare. Elytra thoraci arete applicata, antice 
eodem nonnihil angustiora, retrorsum admodum attenuata, 
apice singulatim rotundata, latitudine antica duplo longiora, 
supra parum convexa, :equalia. Corpus subtus valde con- 
vexum, inaqualiter cinereo-pubescens. Pedes postiei validi, 
anteriores tenues. 


Mordella cajjra: atra, subtilissime coriacea, thoracis lateri- . 
bus, scutello, elytrorum fascia antica communi, versus humeros 
arcuatım ducta, maculaque suturali postica albido-tomentosis. 
Long. 22, lat. 13 millim. 

Caput breviter triangulare, transversim convexum, »quale; 
oculi majusculi, depressiı, angulos baseos occupantes. An: 
tenne basin thoracis vix attingentes, piceo-nigr®. Thorax 
bası longitudine dimidio latior, antrorsum angustatus, apice 
rotundato-produetus, angulis obtusis, postice ante sceutellum 
rotundato-lobatus, utrimque sinuatus, angulis rectis, lateribus 
indistinete rotundato-ampliatis, integris; supra convexus, sat 
dense albido-pubescens, medio vitta longitudinali subdenudata, 
macula rotunda antescutellari, atro-tomentosa, terminata, no- 
tatus; macula praterea fusca versus latera utrimque plus 
minusve conspicua. Elytra thoraci arete applicata, retrorsum 
distinete attenuata, apice singulatim rotundata, thorace triplo 
longiora, supra parum convexa, atra, ante medium fascia com- 
muni, utrimque oblique ad humeros ducta, maculaque suturali 
rotunda a fascia apiceque »quali spatio remota, albido-tomen- 
tosis. Corpus subtus valde convexum, atrum, pleuris meso- 
thoracis segmentoque basali abdominis ad margines laterales 
macula albido-tomentosa notatis; episternis metathoracis po 
stice leviter rotundatis. Pedes concolores. 


Mordella propingua: atra, scutello elytrorumque fascia com- 
muni irregulari ante medium, nee non macula suturali postica 
albido-tomentosis. Long. 314, lat. (ad hum.) 13 millim. 


338 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


185. 


186. 


Caput postice longitudine paullo latius, subtriangulare, 
supra transversim convexum, aequale; oculi mediocres, integri, 
angulos baseos oceupantes. Antennx® tenues, basin thoracis 
vix attingentes. Thorax bası longitudine dimidio latior, an- 
trorsum parum angustatus, medio leviter rotundato-ampliatus, 
antice medio produetus, angulis obtusis, postice utrimque 
sinuatus, angulis rectis, supra convexus, ater, lituris albidis 
vix nisi in angulis posticis notatus. Scutellum triangulare, 
dense albido tomensosum. Elytra thoraci arcte applicata an- 
ticeque ejusdem latitudine, retrorsum sensim, leviter, attenuata, 
apice singulatim rotundata, thorace triplo longiora, supra 
parum convexa, :»equalia, atra, ante medium dorsi plaga com- 
muni transversa, utrimque subtricomposita, maculaque suturali 
subrotundata, a signatura anteriore apiceque aequali spatio 
remota, albido-tomentosis. Corpus et pedes ut in specie 
antecedente, modo episternis metathoracis postice fortiter ro- 
tundatis. 


Mordella pulla: vufo-testacea, flavo-pubescens, subtilissime 
punectulata; elytris maculis duabus oblongis fusco-brunneis; 
pectore abdominisque apice nigris. Long. 2, lat. (ad hum.) 
2 millim. 

Caput latitudine paullo brevius, antice subrotundatum, 
modice convexum, :“equale; oculi subovati, angulos basales 
oceupantes. Antenna tenues, humeros nonnihil excedentes, 
voncolores. Thorax basi longitudine media parum latior, an- 
trorsum leviter angustatus, lateribus fere reetis, antice medio 
subangulatim produetus, angulis obtusis, postice bisinuatus, an- 
gulis reetis; supra convexus, mediv longitudinaliter subelevatus, 
rufo-testaceus, sat dense flavo-pubescens, elevatione media plus 
minusve adumbrata. Scutellum breviter triangulare. Elytra bası 
singulatim rotundata ibique thoraci latitudine aequalia, retrorsum 
leviter sensim attenuata, apice iterum singulatim rotundata, 
thorace triplo longiora, supra parum convexa, subtilissime 
punctulata, rufo-testacea, flavo-pubescentia, maculis in singulo 
duabus subovalibus, suturam fere tangentibus, inter se et a 
bası apiceque aquali spatio remotis, saturate brunneis. Cor- 
pus subtus valde convexum, rufo-testaceum, subtilissime punc- 
tulatum, flavo-pubescens, pectore segmentoque ultimo abdo- 
minis nigris. Pedes mediocres, rufo-testacei. 


Mordellistena (COSTA) cinnamomea: oblonga, leviuscula, rufo- 
testacea, tenuissime flavo-pubescens, tarsis postieis infuscatis; 
thoracis margine laterali integro,; elytris parum attenuatis. 
Long. 6, lat. 12 millim. 

Caput basi longitudine paullo latius, apicem versus angu- 
statum, supra parum convexum; oculi majuseuli, antice leviter 
emarginatl. Antenna humeros attingentes, fusco-testacex. 
Thorax basi longitudine vix latior, leviter rotundato-ampliatus, 


187. 


185. 


PÄHRAUS, COLEOPTERA GAPERARIA. 339 


antice rotundato-productus, bası bisinuatus, supra modice con- 
vexus, zqualis. Scutellum subtriangulare, apice obtusum. 
Elytra thoraci arcte applicata, antice eodem nonnihil angu- 
stiora, retrorsum parum attenuata, apice singulatim rotundata, 
latitudine antica fere triplo longiora, supra parum convexa, 
wequalia. Corpus subtus valde convexum, concolor. Pedes 
medioeres, femoribus posticis admodum compressis; tibiis ejus- 
dem paris apice tarsisque infuscatis, ineisuris solitis brevibus. 


Mordellistena inconstans: oblonga, retrorsum attenuata, nigra, 
supra griseo-pubescens, elytris vitta longitudinali testacea, 
subtus albido-pubescens, maculis lateralibus denudatis. Long. 
34 —42, lat. (ad hum.) 14—14 millim. 

Caput bası longitudine latius, subtriangulare, convexum, 
nigrum, griseo-pubescens; oculi majusculi, ovati, thoracem 
non plane tangentes. Antenn® medium thoracis attingentes, 
apicem versus incrassat&, nigra, articulis quatuor baseos fusco- 
rufescentibus. Thorax bası longitudine non latior, antice ro- 
tundato-productus, postice profunde bisinuatus, lateribus ante 
medium levissime ampliatis, pone medium sinuatis; supra 
convexus, niger, sat dense griseo-pubescens, lobo antescutellari 
plus minusve distinete foveolato. Seutellum triangulare, ni- 
grum, griseo-pubescens. Elytra antice thoracis latitudine illique 
arcte applicata, retrorsum fortiter attenuata, apice singulatim 
subacuminata, latitudine antica fere triplo longiora, supra 
parum convexa, nigra, tenuiter pubescentia, vitta loneitudinali, 
minus determinata, antice dilatata, testacea. Corpus subtus 
valde convexum, nigrum, in individuis illoesis sat dense albido- 
pubescens, segmentis quatuor anterioribus ad latera macula 
denudata notatis. Pedes nigri, quatuor anteriores tenues, tibiis 
tarsisque piceis, posticorum tibiis tarsorumque articulis tribus 
primis sat distinete oblique imeisis. 

Variat vitta elytrorum testacea latiore, antice ad margi- 
nem lateralem extensa. 


Mordellistena moerens: oblonga, atra, supra et subtus te- 
nuissime pubescens, immaculata; thoracis lateribus integris; 
elytris modice angustatis; antennis basi rufo-piceis. Long. 
33—4, lat. (ad hum.) 12—1} millim. 

Caput basi longitudine media paullo latius, autrorsum 
angustatum, supra convexum, aequale; oculi mediocres, ovati, 
thoracem fere tangentes. Antenne humeros attingentes, le- 
viter incrassat&, griseo-pubescentes, articulis quatuor baseos 
rufo-piceis. Thorax latitudine postica fere brevior, apicem 
versus angustatus, antice medio rotundato-productus, angulis 
obtusis, postice bisinuatus, angulis rectis; lateribus indistinete 
rotundato-ampliatis; supra eonvexus, zequalis. Sceutellum bre- 
viter triangulare. Elytra antice basi thoracis latitudine vix 
adaequant, retrorsum parum attenuata, apice singulatim rotun- 


340 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


data, latitudine antica plus duplo longiora, supra parum con- 
vexa, »qualia. Corpus subtus valde convexum, concolor, pube 
tenui, haud maculatim condensata, adspersum. Pedes conco- 
lores, postiei validi, tibiis tarsisque incisuris tenuibus, ad- 
modum obliquis. 


Fam. RHIPIPHORID/& LaAcorD. Gen. Col. Tom. V, p. 616. 


189. Emenadia (CASTELNAU) cajra: oblonga, nigra, palpis, an- 
tennarum basi elytrisque testaceis, his basi apiceque, sutura 
atque macula discoidali nigris. &. 

Var. capite, thorace supra abdomineque rufis. 9. 

Long. 7, lat. (ad hum.) 22 millim. 

Caput ovatum, postice parcius, ante oculos erebre et for- 
titer punetatum, vertice alte elevato. Labrum piceum, rufo- 
marginatum. Mandibuls basi rufescentes. Oculi ovales, mo- 
dice convexi. Antenns® nigra, articulis duobus primis rufis. 
Thorax latitudine baseos manifeste longior, antrorsum angu- 
status, postice bisinuatus, angulis subacuminatis, lobo medio 
fortiter angulato-producto; supra antice convexus, basin versus 
subdeplanatus, medio tenuiter carinatus; crebre ac fortiter 
punetatus, subtilissime pubescens, niger, aut rufus angulis 
anticis nigris. HElytra thorace dimidio longiora, retrorsum 
attenuata, dehiscentia, apice acuminata; supra depressa, medio 
longitudinaliter impressa, in disco parcius, alibi erebrius punc- 
tata, testacea, basi apiceque latius, sutura anguste, nec non 
buncto paullo ante medium ad latera nigris. Corpus subtus 
valde eonvexum, fortiter punetatum, nitidum, nigrum, in var. 
abdomine rufo. Pedes nigri, anteriores in var. rufo-variegatı, 
tibiarum spinulis apicalibus tarsorumque ungviculis rufis. 

Obs. Species ad divisionem 2:m generis Rhipiphori in 
Monogr., a D. GERSTACKER edita, adnumeranda. 


Fam. MELOIDA LACORD. Gen. Col. Tom. V, p. 648. 


190. Mylabris (FABrR.) bifasciata: elongata, nigra, punetata, ni- 
tida; capite, thorace, elytrorum basi, corpore subtus pedibusque 
nigro-Villosis; antennis testaceis, articulis duobus baseos nigris; 
capite medio thoraceque basi impressis, hoc antice callis tri- 
bus transversim seriatis; elytris maculis duabus orbieculatis 
intra basin utrimque fasciisque duabus latis, una ante medium 
dorsi, altera posteriore, subundulata, flavis; pone fasciam po- 
steriorem plerumque indeterminate castaneis; tibiis antieis 
interne flavo-sericeis. Long. 26—31, lat. 8I—10 millim. 


191. 


192. 


FÄHRZAUUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 341 


Cantharis bifasciatus DE GEER. Mem. d. Ins. VII, p. 
647 tab. 48, f. 13. 

Meloe oculatus (var.) THUNB. Nov. Ins. Sp. VI, p. 114. 

Mylabris oculata (var.) Ouıv. Ent. III 47, p. 4, 1, 
tab. 2 a EACORD. Gen. Col PESON AZ. 3. 

Mylabris oculata var. d BiLLB. Monogr. Mylabr. p. 47. 

Synon. cet. v. SCHÖNH. Syn. Ins. III p. 37. 

Var. ß. macula exteriore flava baseos elytrorum minuta, 
punctiformi. 

Var. y. fascia anteriore elytrorum flava latissima, unde 
spatium inter fascias nigrum valde attenuatum. 

Mylabris ophthalmica Des. Cat.? 


Mylabris hottentotta: elongata, nigra, punetata, nitida, nigro- 
villosa; antennis testaceis, basi nigris; thorace dorso inaquali, 
fovea distinetiore intra angulos apieis excavata, callo termi- 
nata; elytris sublinearibus, fascia lata flava subintegra. Long. 
26—29, lat. 8$—9 millim. 

Mylabris trarsversalis DEJ. Cat.? 

Caput latitudine postica brevius, supra »quale, sat erebre 
punetatum, nigrum, villosum; labrum exsertum, leviter emargi- 
natum; oculi parum convexi, antice profunde emarginati. An- 
tenne basın thoracis haud attingentes, testace®, articulis 
duobus primis nigris, pilosis. Thorax medio latitudine paullo 
longior, antice angustior, apice medio subemarginatus, basi 
leviter rotundatus, margine elevato, supra convexus, lateribus 
deflexis; sat crebre rugoso-punctatus, niger, pilis concoloribus 
erectis dense obsitus, basi ante scutellum late impressus, in 
dorso callis quinque transversim seriatis, tribus intermediis 
obsoletis, lateralibus distinetis, adjacente utrimgue interne 
fovea oblonga, insigniore. Sceutellum apice obtuse subrotun- 
datum, cerebre punctulatum. Elytra pone humeros rotundatos 
thorace duplo latiora, retrorsum vix ampliata, apice singulatim 
rotundata, thorace plus quadruplo longiora, supra zaqualiter 
convexa, basi ad sextam longitudinis partem determinate nigra, 
dein paullo ultra medium flava, tune castanea, apice indeter- 
ininate nigra; in parte flava simpliciter et vage punctulata, 
alibi confertim ruguloso-punctata, lineis quatuor longitudinali- 
bus elevatis, fere ad apicem extensis, sat distinetis; villosilate 
ad basin densiore, ceterum tenuiore. Corpus subtus et pedes 
nigra, villosa. 


Mylabris myops: elongata, nigra, punctata, nitida, nigro- 
villosa; antennis testaceis, basi nigris, thorace antice trans- 
versim distinctius impresso, basi medio foveolato; elytris fascia 
ante medium maculisque basalibus in singulo duabus flavis. 
Long. 19—28, lat. 63—9 millim. 

Mylabris myops DEJ. Cat. 

Caput longitudine vix latius, sat crebre punctulatum, 
medio obsolete carinulatum, nigrum, pilis concoloribus obsi- 


342: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


193. 


194. 


tum; labrum apice leviter emarginatum; oculi modice convexi, 
antice profunde emarginati. Antenne basin thoracis haud 
attingentes, Havo-testacese, articulis duobus primis nigris, pi 
losis. Thorax medio latitudine postica fere longior, antice 
nonnihil angustior, lateribus deflexis, parum rotundato-ampliatis; 
apice medio subtruncatus, basi leviter rotundatus et tenuiter 
marginatus, supra modice convexus, fortiter ruguloso-punctatus, 
niger, dense nigro-villosus, intra apicem transversim late im- 
pressus, basi ante scutellum foveola distineta et in medio alıa', 
plerumque obsoleta, insculptus; antice praterea sepe carinula 
obsoleta praeditus. Scutellum apice rotundatum, concolor. 
Elytra antice pone humeros rotundatos basi thoracis fere duplo 
latiora, retrorsum sensim leviter ampliata, apice singulatim 
rotundata, thorace plus quadruplo longiora, supra »equaliter 
convexa, lineis quatuor longitudinalibus elevatis, plus minusve 
distinetis; nigra, ante medium fascia, plus minusve regulari, 
sutura infuscata plerumque interrupta, maculisque dubus sub- 
votundatis intra basin, una scilicet in interstitio primo linea- 
rum, majore, altera humerali, minuta, flavis vel flavo-testaceis, 
ornata; in partibus flavescentibus simplieiter et vage punc- 
tulata, alibi erebre rugaloso-punctata; basi dense, ceterum te- 
nuius nigro-pilosa. Corpus subtus nigrum, rugoso-punetatum, 
dense villosum. Pedes concolores, erebre punctati, nigro-pilosi, 
tibiis anticis interne flavo-sericeis. 

Var. #. macula humerali deficiente, interna plerumque 
punetiformi. 

Var. ». macula utraque deficiente. 

Var. d. fascia angusta, utrimque attenuata; ceterum ut 
var. Y. 

Obs. Omnium varietatum individua occurrunt elytris po- 
stice jam saturate nigris, jam nigris medio indeterminate 
castaneis. 


Mylabris alterna: elongata, nigra, punctata, nigro-villosa; 
antennis testaceis, articulis duobus baseos nigris; thorace medio 
toveolato, intra basin apicemque transversim impresso; elytris 
retrorsum parum ampliatis, tenuius pilosis, fasciis duabus, 
plus minusve regularibus, flavo-testaceis. Long. 16—21, lat. 
42—62 millim. 

Mylabris alterna CASTELN. Hist. nat. d. Col. II p. 269. 

Mylabris bifasciats OtLıv. Ent. III 47, p. 5, 5. Tab. 
1, 16 108 

Var. Pp. area inter fascias elytrorum margineque antica 
nigredinis apıicalis fusco-brunneis. 

Var. y. elytris basi puncto in singulo flavescente; cete- 
rum ut var. p. 


i 
Mylabris flavicornis: oblonga, nigra, punctata, nigro-villosa, 
antennis testaceis; elytris retrorsum dilatatis, antice flavis, 
margine baseos, plaga laterali punetoque dorsali nigris, po- 


195. 


196. 


, 


FÄHRABUS, COLEOPTRRA CAFFRARILE. 343 


stiee nigris, macula juxta suturam punetoque: intramarginalı 
flavis. Long. 16, lat. (ad hum.) 5 millim. 

Capet latitudine paullo brevius, vage punctatum, nigrum, 
dense nigro-villosum, fronte antice transversim impressa; oculi 
convexi, antice breviter emarginati. Antenne humeros vix 
attingentes, testaces, articulo 1:0 supra infuscato. Thorax 
subtrapeziformis, longitudine media haud latior, antice medio 
subtruncatus, basi leviter rotundatus, margine elevato; supra 
convexus, lateribus deflexis; sat crebre punctatus, niger, dense 
villosus, intra apicem transversim late impressus, in medio 
dorsi canalieula brevi, postice fovea intrabasali terminata, in- 
seulptus. Scutellum apice truncatum, punetatum, concolor. 
Elytra pone humeros rotundatos thorace duplo latiora, retror- 
sum sensim leviter ampliata, apice singulatim rotundata, tho- 
race plus quadruplo longiora, supra modice convexa, crebre 
ruguloso-punctata, pilis brevioribus, nigris, obsita, antice fere 
ad medium flava, margine baseos, plaga laterali, antice sinuata, 
punetoque prope suturam nigris vel piceis; posterius nigra, 
macula rotundata juxta suturam punctoque ad marginem late- 
ralem utrimque flavis. Corpus subtus et pedes nigra, punc- 
tulata, nigro-villosa. 


Mylabris Stål: elongata, nigra, punctata, nigro-villosa; 
elytris a basi ultra medium testaceis; antennis testaceis, bası 
nigris. Long. 123, lat. 4 millim. 

Caput longitudine paullo latius, fortiter punctatum, nigrum, 
pilosum, fronte carinulata, epistome labroque apice leviter 
rotundatis; oculi convexi, postice subtruncati, antice emargi- 
natı. Antenna basın thoracıs vix excedentes, artieulis duobus 
baseos nigris, villosis, reliquis testaceis, glabris, tertio spe 
infuscato. Thorax subtrapeziformis, postice longitudine media 
vix latior, apice medio truncatus, basi leviter subrotundatus, 
margine elevato, lateribus postice subsinuatis; supra modice 
convexus, fortiter punctatus, basi late impressus et in medio 
dorsi foveola minuta oblonga insculptus, niger, dense villosus. 
Seutellum apice subtruncatum, nigrum, cerebre punetulatum, 
pilosum. Elytra pone humeros, oblique rotundato-ampliatos, 
thorace dimidio latiora, retrorsum vix vel parum dilatata, 
apice singulatim rotundata, thorace plus quadruplo longiora, 
supra convexa, confertissime ruguloso-punctata, testacea, postice 
nigra, nigredine vix ad tertiam partem marginis extensa, in- 
terne fere in medium dorsi adscendente, conjunetim trilobata; 
sutura pone scutellum infuscata; superficie tota pilis erectis, 
ad latera densius, obsita. Corpus subtus et pedes nigra, 
punctata, nigro-villosa. 


Mylabris Burmeisteri: oblonga, nigra, punetata, tomento 
griseo-flavescente obducta; antennis testaceis, articulis duobus 
baseos nigris; elytris coriaceis, in singulo maculis tribus juxta 


344 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


197. 


198. 


HUS 


suturam, una scilicet ad basin, altera in medio, tertia sequa- 
liter fere ab hac ac ab apice. distante, duabusque in disco, 
aquali spatio inter se ac basin apicemque sitis, anteriore cum 
linea antica, costulam includente, conjuneta, vittis praeterea 
duabus marginalibus, una ab humeris paullo ultra medium 
extensa, altera posteriore, brevi, antice ad maculam discoidalem 
posteriorem flexa, flavescerfttibus, Long. 10—11, lat. 32—33 
millim. 

Variat maculis elytrorum discoidalibus cum posterioribus 
suturalibus fasciatim confluentibus. 

Decatoma Burmeisteri? BERTOLONI. Il. rer. nat. Mo- 
zamb. Diss. II, p. 42. 


Mylabris Groendali: oblonga, nigra, punctata, capite, thorace, 
corpore subtus pedibusque nigro-villosis; elytris flavis, fasciis 
duabus undulatis, una in medio, altera ad quartam partem 
longitudinis sitis, punctisque in singulo quinque, una scilicet 
humerali, minuta, tribus in seriem transversam subarcuatam 
dispositis, «equaliter a basi ac a fascia mediana distantibus, 
et quinta ad apicem suturs, nigris; antennis totis nigris, 
parce setulosis. Long. 11—123, lat. 44—4% millim. 

Mylabris Groendali BirzrB. Monogr. Mylabr., p. 30, 
tab. 8.1. 18... SCHÖNH. Syn. Ins. II, p. 34. 


Mylabris tortuosa: oblonga, nigra, punctata, capite, thorace, 
scutello, corpore subtus pedibusque dense griseo-flavescente- 
pilosis; antennis nigris; elytris flavescentibus, tenuiter nigro- 
pilosis, margine baseos callisque humeralibus rufescentibus, 
fasciis tribus dorsalibus undulatis, inter se atque basin apicem- 
que aequaliter distantibus, sutura pone fasciam postremam, 
maculis tribus baseos, una scilicet communi pone scutellum, 
reliquis pone humeros, punetoque intra apicem utrumque nigris. 
Long. 113 —124, lat. 4—43 millim. 
Mylabris tortuosa ErRıcHs. Arch. 1843 1: p. 256. 


Mylabris spuria: oblonga, nigra, punctata, griseo-olivaceo- 
pubescens; elytris fasciis tribus undulatis, macula intra-apieali 
margineque laterali antico flavis; antennis nieris. Long. 8% 
—ıUıl, lan 9, all, 

Oaput latitudine baseos brevius, supra depressum, erebre 
ruguloso-punctatum, nigrum, griseo-olivaceo-pubescens, fronte 
medio carinulata; epistome transversum, integrum; oculi late- 
vales, convexi, antice emarginati. Antenna basin thoracis 
vix attingentes, extrorsum dilatate, nigre. Thorax latitudine 
postica nonnihil brevior anticeque dimidio angustior, ante 
medium modice rotundato-ampliatus, intra basin constrietus, 
apice truncatus, basi rotundato-productus, supra parum con- 
vexus, confertim ruguloso-punctatus, niger, pube depressa griseo- 
olivacea obsitus; canalicule media rudimentum plus minusve 
conspieuum. Scutellum apice rotundatum, punetatum, nigrum, 


200. 


201. 


FÄHRAIUS, COLEOPTERA CAFFRARIM. 345 


griseo-pubescens. Elytra antice basi thoracis vix latiora, pone 
humeros rotundatos linearia, apice singulatim rotundata, tho- 
race plus triplo longiora, supra modice convexa, confertim 
ruguloso-punctata, tenuissime pubescentia, nigra, fasciis tribus 
communibus flavis ornata, una basali, sinuata, ad humeros 
sepe abbreviata, altera ante medium dorsi, undulata, integra, 
tertia pone medium, etiam undulata, nigredine suture plerum- 
que interrupta; macula praeterea intra-apicali, rotundata vel 
sublunata, margineque laterali antice flavis. Corpus subtus 
et pedes nigra, subnitida, griseo-pubescentia. 

Var. Pp. fascia basali elytrorum interne dilatata, ad sutu- 
ram nigricantem cum fascia Intermedia confluente. 

Var. y. margine laterali humerisque aurantiacis. 


Mylabris villosa: oblonga, nigra, punctata, villositate nitida, 
flavescente, vestita; antennis nigris; elytris flavis, nigro-vittatis 
fasciatisque. Long. 10—11, lat. 32—54 millim. 

Caput longitudine latius, crebre en denseque villo- 
sum, epistome basi labroque interdum rufescentibus. Thorax 
latitudine postica longior anticeque angustior, ruguloso-punc- 
tatus, dense flavo-villosus. Elytra fere linearia, thorace di- 
midio latiora et fere quadruplo longiora, supra convexa, ru- 
guloso-punctata, flava et flavo-villosa, vitta suturali, antice di- 
latata, fasciis tribus dorsalibus, externe abbreviatis, antica 
paullo ante medium dorsi sita, vittaque ab humeris ad fasciam 
anticam ducta, sepe ad fasciam intermediam continuata, nigris. 
Corpus subtus et pedes nigra, dense flavo-villosa. 

An var. Mylabris holosericee Kıus? 


Mylabris Bohemanii: oblonga, nigra, punctata, opaca; capite, 
thorace, corpore subtus pedibusque Albido- villosis; elytris fusco- 
anna) maculis in singulo septem flavis; femoribus omnibus 
tibiisque ll genubus exceptis, rufis. Long. 10— 

lat. 33—43 millim. 

Caput Keine paullo latius, profunde et sat crebre 
punetatum, nigrum, albido-villosum, epistome transverso, de- 
presso; oculi subovati, antice emarginati. Antenne nigra, 
apicem versus sensim incrassat®. Thorax subtrapeziformis, 
postice longitudine media haud latior, antice oblique trunca- 
tus, basi leviter rotundato-produetus, margine elevato; supra 
parum convexus, crebre et sat fortiter punctatus, in medio 
dorsi foveola plus minusve distineta notatus, niger, albido- 
villosus. Scutellum apice rotundatum, nigrum, punetatum, 
glabrum. Elytra pone humeros rotundatos sublinearia ibique 
thorace fere dimidio latiora, apice singulatim rotundata, tho- 
race fere quadruplo longiora, supra parum convexa, ruguloso- 
punetata, lineis tribus longitudinalibus elevatis plus minusve 
sonspieuis; fusco-brunnea, tenuissime albido-pubescentia, ma- 
eulis in singulo septem flavis ornata, una scilicet ad basin 


346 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


202. 


203. 


204. 


209. 


juxta scutellum, secunda infrahumerali, utraque oblonga, dua- 
bus marginalibus, semi-circularibus, inter se atque basın api- 
cemque soma spatio sitis, totidem prope suturam, rotundatis, 
paullo posterius positis, septimaque apicali, transversa. Cor- 
pus suptus nigrum, subtiliter punctatum, dense albido-villosum. 
Pedes vage punetulati, albido-villosi; femoribus rufis, apice 
nigris; tibiis antieis nigris, posterioribus, vel saltem posticis, 
fusco-rufescentibus, basi nigris; tarsis omnibus nigris. 


Mylabris trifurca: oblonga, nigra, punctata; capite, thorace, 
corporeque subtus pilis griseo-Navescentibus nigrisque dense 
vestitis; antennis nigris, profunde serratis; elytris tenuius 
pubescentibus, singulo vittis duabus a basi ductis, paullo pone 
medium abbreviatis, una juxta suturam, altera marginali, ma- 
culisque tribus, una scilicet pone vittam interiorem, altera 
adjacente in margine, tertiaque in ipso apice, fulvis. Long. 
94, lat. 34 millim. 

Mylabris irifurca GERST. Mon. Ber. d. Berl. Acad. 
1854, p. 694. 


Mylabris phalerata: oblonga, nigra, punctata, capite, tho- 
race corporeque subtus dense griseo-flavescente-villosis; an- 
tennis nigris, profunde serratis; elytris tenuius pubescentibus, 
vittis duabus a basi ductis, una marginali, pone medium ab- 
breviata, altera prope suturam, distinete longiore, maculisque 
duabus deformibus, una intra apicem, altera paullo anterius 
in margine, aurantiacis, — au: interiore saepe flavescente. 
Long. 64108 lat. 23—33 millim. 

Variat DR onbus Hilbitisorne rufis, apice nigris. 

Mylabris phalerata ERICHS. Arch. 1843, p- 256. 


Decatoma (DEI.) lunata: oblonga, nigra, punctata, pilis nigris, 
flavescentibus immixtis, obsitus; antennis articulis quinque 
baseos nigris vel piceis, reliquis testaceis; thorace antice 
transversim impresso, basi foveolato; elytris lunula communi 
baseos, nigredine suturse saepe interrupta, lineola humerali 
fasclisque duabus undulatis flavo-testaceis Long. 12—-16, 
lat. 44—6 millim. 
Mylabris lunata OT Ent 1747, 926, Tabs 

2 8, 10 — Syn, aa Vs Nano, Sys Ing, ING 89. 

Var. $. fasciis elytrorum prope suturam confluentibus. 

MMellioten lunatus ANHuNBIEENoyze InseeSps VIE Ds Ii 
DynBcet v2. SCHONHR I. 

Var. y. fasciis elytrorum invicem et cum lunula baseos 
confluentibus. 

Var. d. lunula baseos late interrupta et, loco fascix po- 
sterioris, macula dorsali minuta. 


Decatoma lanuginosa: oblonga, nigra, punctata, pilis flaves- 
centibus dense obsita; antennarum articulis quinque baseos 
nigris, reliquis testaceis; elytris sublinearibus, vitta a basi ad 


206. 


207. 


FAHRAUS, COLEOPTERA GAFFRARIA. 347 


medium oblique introrsum dueta, litura obliqua pone medium, 

utrimque sinuata, macula rotunda intra apicem lineolisque 

tribus marginalibus, intermedia et Besen antice hamatiıs, 

flavescentibus. Long. 10-—-12, lat. 23—33 millim. 
Mylabris so Gens. Mon. Ben. d. Berl. Acad. 
854, p. 695. 


Coryna (BILLBERG) lugens: elongata, nigra, punetata, sub- 
opaca, flavo-griseo-nigroque pilosa; elytris linearibus, singulo 
maculis sex flavo-albidis; antennis testaceis, bası nigris. Long. 
103—14, lat. 533 —43 millim. 

Caput latitudine postica paullo brevius, supra parum con- 
vexum, fortiter punctatum, nigrum, pilosum, fronte lineola 
longitudinali elevata, brevissima, obsoleta, epistome et labro 
transversis, magnitudine subaequalibus; oculi modice promi- 
uuli, antice leviter emarginati. Antenna basin thoracis haud 
attingentes, articulis duobus baseos nigris, tertio piceo, reliquis 
testaceis. Thorax subtrapeziformis, longitudine media non 
latior, basi leviter rotundatus, margine elevato, apice medio 
subtruncatus, lateribus postice sinuatis, supra modice convexus, 
fortiter punetatus, intra basin transversim impressus, antice 
carınula plus minusve conspieua, in medio dorsi foveola ter- 
minata; totus niger, flavo-eriseo-nigroque pilosus. Scutellum 
apice rotundatum, nigrum, punctulatum, pilosum. Elytra pone 
humeros rotundatos thorace dimidio latiora, linearia, apiee 
singulatim roturdata, thorace quadruplo longiora, supra con- 
vexa, creberrime ruguloso-punetata, costis quatuor loneitudi- 
nalibus solitis obliteratis, egre observandis; nigra, pilis bre- 
vioribus promiscue flavo-griseis nigrisque obsita, maculis in 
singulo sex favo-albidis ornata, tribus seilicet marginalibus 
totidemque prope suturam seriatim positis, prima marginalium, 
in ipso humero sita, oblonga, lineari, reliquis sulbnotsmdetie. 
omnibus parcius punctatis. Corpus subtus sat erebre punce- 
tatum, nigrum, flavo-griseo-pilosum. Pedes ruguloso-punctati, 
nigri, flavo-griseo-pilosi, tarsis postieis basi rufis vel flaves- 
centibus. 


Coryna pilosa: oblonga, nigra >» punctata, flavo-nigroque pi- 
losa; elytris subparallelis, arcu communi baseos, vitta hume- 
rali, fasciis duabus dorsalibus undulatis maculisque duabus 
apicis flavis; antennis nigris, apice testaceis. Long. 12—14, 
lat. 44—54 millim. 

Caput longitudine paullo latius, fortiter punetatum, nigrum, 
pilosum, fronte medio subimpressa, plus minusve distinete 
carinulata, epistome labroque transversis, punctatis; oculi mo- 
dice prominuli, antice emarginati. Antenne validiuscul&, artı- 
culis quingue baseos nigris, pilosis, reliquis quatuor testaceis. 
Thorax subtrapeziformis, latitudine postica vix longior, basi 
leviter rotundatus, margine elevato, apice medio subtruncatus, 


348 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FORHANDLINGAR, 1870. 


208. 


lateribus postice sinuatis, supra modice convexus, fortiter punc- 
tatus, basi late impressus et in medio dorsi foveola oblonga 
insculptus, totus niger, pilis erectis flavis nigrisque obsitus. 
Seutellum apice truncatum, concolor, dense pilosum. Elytra 
pone humeros, oblique rotundatos, thorace dimidio- latiora., 
subparallela, apice singulatim rotundata, thorace plus quadruplo 
longiora, supra convexa, creberrime ruguloso-punetata, lineis 
quatuor longitudinalibus dorsi, postice abbreviatis, plus mi- 
nusve distinete elevatis; nigra, pilis ereetis flavis nigrisque 
promiscue obsita, arcu communi pone scutellum, vitta margi- 
nali ad humeros, fascjis duabus undulatis in dorso, una ante 
medium, altera posteriore, maculisque duabus ad apicem, una 


Juxta suturam, majore, rotundata, altera intra marginem late-: 


ralem apieis, minuta, flavis; arcu fasciisque saepe nigredine 
suture interruptis. Corpus subtus et pedes nigra, cerebre 
punectulata, flavo-nigroque pilosa. 

Var. pb. fasclis elytrorum interne confluentibus, spatio 
seilicet nigro interjacente interrupto, maeulari. 

Var. y. arcu basali flavescente retrorsum magis extenhsa; 
maculis apicalibus confluentibus. 


Actenodia (ÜASTELNAU) curtula: nigra, punctata, subnitida, 
capite, thorace, corpore subtus pedibusque nigro-villosis; elytris 
retrorsum dilatatis, brevius pilosis, maculis duabus baseos 
fasciisque totidem dorsalibus, sinuatis, flavo-testaceis. Long. 
9—114, lat. (ad hum.) 32—42 millim. 

Caput longitudine latius, crebre et profunde punctatum, 
nigrum, dense nigro-villosum; epistome depressum, parcius 
punctatum; labrum exsertum, sublave; oculi modice convexi, 
antice anguste emarginati. Antenn® S-articulat&, nigra, arti- 
culis 2—6 piceis, 3:0 sequente fere duplo longiore. "Thorax 
subtrapeziformis, longitudine vix latior, antice medio nonnihil 
produetus, postice leviter sinuatus, margine elevato, angulis 
omnibus rotundatis; supra parum convexus, crebre et profunde 
punctatus, niger, dense villosus. Scutellum apice rotundatum, 
nigrum, erebre punetulatum. Elytra antice thorace vix latiora, 
pone humeros, rotundato-ampliatos, sensim dilatata, postice 
singulatim rotundata, thorace fere quadruplo longiora, supra 
modice convexa, creberrime ruguloso-punctata, lineis quatuor 
longitudinalibus elevatis plerumque obliteratis; nigra subnitida, 
pilis brevibus erectis, nigris, dense obsita, maculis duabus ad 
basin, una scilicet juxta seutellum, rotundata, altera humerali, 
quadrata, fasciisque duabus sinuatis, — una ante medium versus 
latera interrupta, altera pone medium, interne dilatata, — 
flavo-testaceis. Corpus subtus subtilius punctatum, nigrum, 
nitidum, villosum. Pedes sat crebre punctati, nigri, nitidi, 
nigro-pilosi, tarsis posticis articulo primo basi testaceo. 

Var. ß. fascia antica elytrorum haud interrupta. 


209. 


210. 


FÄHR-EUS, COLEOPTERA CAFFRARLE. 349 


Var. y. elytris testaceis, margine baseos, maculis tribus 
fasclatim dispositis, una scilicet communi, deformi, pone scu- 
tellum, reliquis pone humeros utrimque, omnibus cum mar- 
gine baseos conjunctis, in medio dorsi iterum maeculis tribus, 
bransversim serlatis, una seilicet suturali, orbiceulari, reliquis 
versus latera utrimque, sinuatis, nee non fascia apicali, antice 
dentata, nigris. 


Actenodia Wahlbergi: nigra, nitida, inaqualiter nıgro-villosa, 
thorace remote. punctato; elytris retrorsum dilatatis, subtiliter 
punctatis, flavo-testaceis, margine baseos, maculis conjunctim 
tribus in dorso antico transversim seriatis, fascia sinuata pone 
medium, lituraque apicali transversa nigro-violaceis. Long. 
3, lat. (ad hum.) 3% millim. 

Caput latitudine brevius, fortiter punctatum, nigrum, vil- 
losum, epistome labroque transversis, parce punctatis; oculi 
modice prominuli, antice emarginati. Antenna 8-articulata, 
nigra, articulis 2—6 picese, 3:0 sequente parum longiore. 
Thorax longitudine media vix latior, ante medium nonnihil 
ampliatus, apice leviter rotundato-productus, basi in medio 
subemarginatus, angulis omnibus rotundatis; supra parum 
convexus, profunde at parce punctatus, niger, pilis concolori- 
bus, erectis, obsitus. Scutellum apice rotundatum, utrimque 
sinuatum. Elytra antice thorace parum latiora, humeris ro- 
tundatim extensis; pone humeros sensim dilatata, apice singu- 
latim obtuse rotundata, thorace fere quadruplo longiora, sub- 
tiliter et postice parcius punctata, lineis quatuor longitudinali- 
bus elevatis sat manifestis; flavo-testacea, minus dense nigro- 
pilosa, margine summo baseos, maculis conjunetim tribus, 
rotundatis, in dorso antice transversim seriatis, intermedia 
suturali, cum margine baseos sutura nigricante conjuncta, 
fascia sinuata pone medium, lituraque apicali transversa nigris, 
violaceo-tinctis; ante apicem praeterea punctum minutum fuscum 
nonnumquam conspicuum. Corpus subtus et pedes ut in 4. 
curtula. 


Bletica (LACORDAIRE) luteo-signata: oblonga, atra, opaca, 
supra fere glabra, subtus flavo-sericea, thorace, scutello, elytris, 
pectore femoribusque quatuor posterioribus rufo-maculatis; 
fronte sulcata; thorace 4-foveolato; elytris rugosis, costatis. 
postice picescentibus. Long. 26, lat. 9 millim. 9. 

Caput verticaliter demissum, -latitudine postica dimidio 
longius, antrorsum angustatum, fortiter rugoso-punetatum, ver- 
tice valde elevato, transversim convexo, fronte impressa et 
canalieulata. Labrum transversum, parce punetatum, flavo- 
ciliatum. Palpi omnes nigri, apice flavescentes. Antennx 
capite parum longiores, nigr@, immaculate. Thorax subtra- 
peziformis, latitudine baseos vix longior, ante medium nonnihil 
rotundato-ampliatus, apicem versus abrupte angustatus, antice 


300 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870 


indistinete emarginatus, postice leviter subbisinuatus, angulis 
rotundatis; supra convexus, inzequaliter punctatus, in dorso 
foveolis quatuor eruciatim dispositis impressus, antica oblonga, 
medio sublaevigata, reliquis rotundis; niger, parce pubescens, 
macula laterali lunata, ante medium utrimque, rufa. Scutellum 
maximum, subcordatnm, apice obtusum, rugoso-punctatum, 
nigrum, postice late rufo-testaceum. Elytra pone humeros 
votundatos thorace duplo latiora eodemque quadruplo longiora, 
fere linearia, apice singulatim rotundata, supra modice con- 
vexa, rugoso-punctata, costis duabus longitudinalibus, postice 
subevanescentibus, una eirca medium, altera interiore, lineola- 
que brevi, obliqua, juxta scutellum utrimque, elevatis; nigra, 
postice indeterminate picea, parce pubescentia, vitta marginalı, 
ante medium abbreviata, macula ad basin, cum illa confluente, 
fasciisque duabus dorsalibus, e maculis duabus vel tribus com- 
positis, una ante, altera pone medium, rufo-testaceis. Corpus 
subtus convexum, nigrum, dense flavo-sericeum, pectore crebre 
punetato, medio, vitta intramarginali laterum apiceque rufo- 
testaceis. Pedes nigri, griseo-pubescentes, femoribus quatuor 
posterioribus supra plaga longitudinali rufescente notatis. 


Eletica Wahlbergü: oblonga, atra, opaca, supra fere glahra, 
subtus griseo-sericea, epistome apice, labro palpisque flaves- 
centibus; vertice elytrorumque marginibus cinnabarinis. Long. 
1922, ai, = ml, &. 

Caput latitudine postica paullo longius, antrorsum leviter 
angustatum, supra antice rugulosum, inter oculos impressum, 
postice parce punctatum, breviter canaliculatum, vertice valde 
elevato, angulis rotundatis; atrum, margine verticis determi- 
nate rufo; epistome apice, labro praeter basin palpisque flavis. 
Antenn® capite paullo longiores, tote nigsr®. Thorax lati- 
tudine postica vix longior, a basi ultra medium linearis, dein 
distinete angustatus, antice leviter subemarginatus, postice 
subtruncatus, margine distinetius elevato; supra modice con- 
vexus, in tergo postice parce punctatus, alibi erebre ruguloso- 
punctatus, in medio sat evidenter canaliceulatus, canalicula 
antice postieeque latius impressa, foveola utrimque excavata. 
Scutelllum maximum, subcordatum, apice obtusum, ereberrime 
rugoso-punctatum, medio obsolete canaliculatum, versus latera 
antice linea obliqua elevata utrimque notatum. Elytra pone 
humeros rotundatos thorace duplo latiora eodemque quadruplo 
longiora, linearia, apice singulatim rotundata, supra modice 
convexa, crebre rugulosa, atra, sutura margineque omni de- 
terminate einnabarinis; in dorso costis duabus longitudinali- 
bus, tenuibus, ante apicem coadunatis, anticeque ramulo, a 
basi exterioris ad medium interioris ducto, conjunctis, notata. 
Corpus subtus convexum, crebre punctatum, atrum, pectore 
parcius, abdomine densius griseo-pubescente. Pedes mediores, 
punetulati, nigri, nitidi, griseo-pubescentes. 


213. 


214. 


FÄHRZUS, COLEOPTERA CAFFRARILZ. 301 


Variat vertice concolore atque sutura apiceque elytrorum 
angustius rufis. 


Eletica verticalis: oblonga, atra, subnitida, thorace corpore- 
que subtus albido-villosis, epistome apice, labro, basi excepta, 
palpisque flavescentibus; vertice apiceque abdominis rufo- 
testaceis. Long. 18, lat. 64 millim. cd. 

Oaput latitudine baseos vix longius, antrorsum leviter 
angustatum, supra antice rugoso-punctatum, inter oculos trans- 
versim, subarcuatim sulcatum, postice remote punctatum, bre- 
viter canaliculatum, vertice admodum elevato, angulis rotun- 
datis; atrum, vertice latius rufo-testaceo. Antenn® capite 
plus dimidio longiores, nigra, immaculate. Thorax latitndine 
baseos parum longior, a bası ultra medium linearis, tum for- 
titer angustatus, antice emarginatus, postice subtruncatus, supra 
modice convexus, antice lateribusque crebre rugoso-punctatus, 
alibi simplieiter parcius punctatus, intra marginem baseos 
transversim impressus, dorso canalicula longitudinali, medio 
subinterrupta, foveolaque minus determinata utrimque insculpto; 
ater, nitidus, sat dense albido-villosus. Scutellum ut in specie 
antecedente. Elytra thorace duplo latiora ac quadruplo lon- 
giora, subparallela, apice singulatim rotundata, supra modice 
convexa, crebre rugulosa, vage punctata, in dorso costis dua- 
bus, antice distinctis, posterius obsoletis, ante apicem coadu 
natis, costulisque praeterea duabus basalibus, distinctis, una 
juxta suturam, quartam partem elytrorum vix excedente, al- 
tera, ejusdem longitudinis, a basi costa exterioris versus in- 
teriorem oblique dueta, notata; atra, immaculata. Corpus 
subtus convexum, atrum, sat dense albido-pubescens, pectore 
evidenter, abdomine obsolete punctato, hoc segmentis sex 
pra&dito, ultimo rufo-testaceo. Pedes longiuseuli, concolores, 
pubescentes, tarsis quatuor anterioribus nonnihil dilatatis. 

An speciei antecedentis SS? 


Lytta (FABR.) granulipennis: elongata, coeruleo-virescens, gla- 
bra, subnitida, pectore macula magna, postice dilatata, san- 
guinea; capite majusculo, profunde punctato, epistome linea 
impressa arcuata a fronte disjuncto; thorace capite dimidio 
angustiore, subconico, fortiter at insequaliter punctato, medio 
canalicula longitudinali tenui, postice fovea terminata, in- 
sculpto; elytris distinete et erebre granulatis, lineis 4 longi- 
tudinalibus elevatis, postice abbreviatis, evidentioribus, notatis. 
Long. 21—27, lat. 5—7J millim. 

oa granulipennis Onsman, Hist. nat. de Col. II, p. 272. 

In regionibus diversis Afr. oceid. etiam obvia. 


Lytta pectoralis: oblonga, coeruleo-virescens, glabra, subopaca, 
pectore macula magna, postice dilatata, sanguinea,; capıte 
majusculo, profunde punctato, fronte obsoletissime canaliculata, 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Äry. 27. N:o 4. 8 


352 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


215. 


216. 


epistome linea impressa arcuata a fronte disıuncto; thorace 
capite dimidio angustiore, antice attenuato, sat fortiter, 9 
minus crebre, punctato, canalicula longitudinali tenui, postice 
fovea terminata, insculpto; elytris coriaceis vel subtilius tan- 
tum granulosis, lineis 3 longitudinalibus elevatis obsoletissi- 
mis. Long. 18—25, lat. 5—7&% millim. 

Lytta pectoralis (BoHEM.) GERSTECKER Monatsber. d. 
Berlin. Acad, 1854, p. 693. | 

Habitat etiam in Mozambique. 


Lytta gigas: elongata, viridi-coerulea, subopaca, pectore ma- 
cula magna, postice dilatata, sanguinea; capite fortiter, antice 
minus confertim, punctato, fronte obsoletissime canaliculata; 
epistome linea impressa arcuata a fronte disjuncto, thorace 
capite dimidio angustiore, antice attenuato, sat fortiter, 9 
minus confertim, punctato, canalicula longitudinali, antice 
abbreviata, postice fovea terminata, insculpto; elytris subtilius 
ruguloso-granulatis, pilis reclinatis fuscis adspersis, lineis 4 
longitudinalibus elevatis obliteratis.. Long. 19—27, lat. 5 
— 73 millim. 

Variat elytris violaceis. 

Lytta gigas OLıv. Entomol. III, 46, pl. 7. 


In regionibus diversis Afr. oceid. etiam oceurrit. 


Lytta signifrons: oblonga, eyanea, supra subopaca, fusco- 
setulosa, fronte litura parva pectoreque macula obconica sangui- 
neis; thorace distinete sulcato, erebre punctato, dorso areolis 
duabus laevibus; elytris confertim granulatis, lineis 4 elevatis 
obsoletis. Long. 20, lat. 62 millim. 

Caput latitudine baseos manifeste longius, ante oculos 
constrietum, supra parum convexum, crebre punctatum, areola 
antica lavi; a vertice ad medium frontis linea tenui insculp- 
tum; epistome linea transversa distinetiore a fronte disjuncto; 
cyaneum, ad latera. sat dense, medio parcius fusco-setulosum, 
inter oculos macula minuta rufo-testacea notatum. Antenner 
humeros nonnihil excedentes, basi coeruleo-virescentes, extror- 
sum nigre. Thorax capite vix dimidio angustior, apicem 
versus attenuatus, antice posticeque subtruncatus, supra mo- 
dice convexus, fortiter punctatus, medio longitudinaliter sul- 
catus, sulco ante scutellum foveola terminato; in dorso utrimque 
arcola laevi notatus, laterıbus postice longitudinaliter exca- 
vatis, cavitatibus loevigatis; totus cyaneus, medio parce, ad 
latera dense fusco-setulosus. Scutellum subtriaugulare, con- 
color. Elytra basi thorace duplo latiora, retrorsum parum 
dilatata, apice singulatim rotundata, latitudine fere triplo 
longiora, supra convexa, crebre granulosa; cyanea, parce fusco- 
pubescentia, lineis 4 longitudinalibus elevatis, postice abbre- 
viatis, valde obsoletis. Corpus subtus convexum, tenuiter 
sranulosum, cyaneum, nitidum, pectore macula oblonga, po- 


GS 
u 
[I 


218. 


219. 


FAÄHRZAUS, COLEOPTERA CAFFRARIZ. 353 


stice attenuata, sanguinea, levi. Pedes elongati, tenuiter, con- 
fertim granulosi, femoribus cyaneis, tibiis tarsisque obscuriori- 
bus, illis pubescentibus, his articulo primo basi plus minusve 
rufescente. 


Lytta bicolor: elongata, nigra, fere glabra, thorace supra ma- 
culaque frontali late rufis; capite thoraceque disperse punctatis; 
elytris coriaceis. Long. 15, lat. 4 millim. | 

Caput latitudine parum longius, ante oculos constrietum, 
supra subdepressum, parce punctatum, nigrum, inter oculos 
macula ovata rufa. Antenne longitudine fere dimidii corporis, 
totse atrae. Thorax subovatus, capite nonnihil angustior, antice 
posticeque subtruncatus, supra parum convexus, parce puncta- 
tus, intra apicem transversim late impressus, ante scutellum 
distincte foveolatus, subtus niger, supra late rufus, marginibus 
elevatis fuscis. Scutellum subcordatum, apice obtusum. Elytra 
thorace duplo latiora et plus quadruplo longiora, linearia, apice 
singulatim rotundata, supra parum convexa, coriacea, nigra, 
subopaca, pilis minutis fuseis parce adspersa. Corpus subtus 
convexum, nigrum, nitidum, abdomine parce fusco-pubescente, 
pectore pilis longioribus decumbentibus, nigris, adsperso. Pe- 
des longiusculi, subtenues, concolores, fusco-pilosi. 


Lytta fulvicollis: elongata, thorace cum collo flavescente; elytris 
fusco-seneis, ruguloso-punctatis, cinereo-pilosis; corpore subtus 
aeneo-virescente; capite, antennis pedibusque nigris. Long. 15, 
lat. 31 millim. 

Caput majusculum, sat fortiter, at minus crebre puncta 
tum, nigrum, pilis decumbentibus, cinereis, adspersum; epi 
stome apice flavo-marginatum; labrum apice emarginatum, den 
sissime fulvo-hirsutum. Antenna longitudine dimidii corporis, 
filiformes, nigre. Thorax latitudine baseos dimidio longior, 
antrorsum attenuatus, antice posticeque truncatus, supra con- 
vexus, punctis paucis adspersus, glaber, flavescens, intra apicem 
transversim late impressus, medio obsolete canaliculatus, ante 
scutellum profunde foveolatus, lateribus postice oblique exca- 
vatis. Scutellum subtriangulare, nigrum, cinereo-pilosum. Elytra 
thorace duplo latiora et quadruplo longiora, linearia, apice sin- 


sulatim obtuse rotundata, supra modice convexa, transversim 


tenuiter rugulosa et punctulata, obscure aenea, sequaliter cinereo- 
pilosa. Corpus subtus convexum, parce granuloso-punctatum, 
aeneo-virescens, nitidum, cinereo-pilosum. Pedes longiusculi, 
subtenues, cinereo-pubescentes, nieri, femoribus aeneo-micantibus. 
Eytta rufifrons: elongata, nigra, dense albido-villosa, capite 
supra a basi ad epistome rufo-testaceo; antennarum articulis 
basalibus rufo-variis. Long. 12—13, lat. 3—34# millim. 
Caput latitudine baseos vix longius, supra pareius pubes- 
cens, rufo-testaceum, fere laeve, epistome labroque nigris, ver- 
tice transversim convexo, medio linea longitudinali tenui in- 


354 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


220. 


221. 


222. 


sculpto; lateribus dense albido-pilosis. Antenn® longitudine 
dimidii corporis, filiformes, nigra, articulis primis quatuor basi 
plus minusve rufescentibus. Thorax latitudine nonnihil longior, 
capite vix angustior, a basi ultra medium leviter ampliatus, 
tune fortiter angustatus, antice posticeque subtruncatus, supra 
modice convexus, sat crebre punctatus, medio sulco, antice 
evanescente, exaratus, niger, albido-pilosus. Elytra antice tho- 
race dimidio latiora, retrorsum sensim leviter ampliata, apice 
singulatim rotundata, thorace quadruplo longiora, supra con- 
vexa, nigra, subtiliter coriacea, pilis decumbentibus albidis 
densissime vestita. Corpus subtus et pedes nigra, dense albıido- 
pilosa. 


Lytta velata: oblonga, atra, pilis decumbentibus cinereo-albidis 
dense vestita, antennis articulis 2, 3 vel 4 baseos rufis; capite 
thoraceque sat crebre punctatis, medio tenuiter canaliculatis, 
hoc illo fere dimidio angustiore, antice fortiter attenuato; elytris 
basi capite vıx latioribus, retrorsum distinete ampliatis, apice 
singulatim rotundatis.. Long. 9—12, lat. (ad hum.) 23—31 
millim. 

Lytta velata GERSTAECKER. Monatsber. d. Berlin. Acad. 
1854, p. 695. 


Habitat etiam in Mozambique. 


Zonitis (FABR.) eborina: oblonga, confertim punctulata, tenu- 
iter pubescens, supra flava, subtus testacea, mandibulis apice, 
labri marginibus, antennis, basi excepta, palpis, femoribus apice, 
tibiis tarsisque nigris. Long. 103, lat. 3% millim. 

Caput latitudine paullo longius, antrorsum attenuatum, 
vertice convexo, tenuiter canaliculato; epistome linea transversa 
impressa, subarcuata, a fronte disjuncto. Antenna corpore vix 
breviores, filiformes, nigra, articulis duobus baseos totis reli- 
quisque summa basi testaceis, Thorax latitudine baseos non- 
nihil longior, a bası ultra medium linearis, dein apicem versus 
attenuatus, antice leviter emarginatus, postice truncatus et te- 
nuiter marginatus, supra modice convexus, medio tenuiter ca- 
naliculatus, dorso utrimque lateribusque postice foveolatis. Elytra 
pone humeros rotundatos thorace fere duplo latiora, sublinearia, 
apice singulatim rotundata, latitudine vix triplo longiora, supra 
parum convexa, subtiliter ruguloso-punctata, tota flavo-albida, 
pube tenui concolore obsita. Corpus subtus convexum, satu- 
ratius flavo-testaceum, abdomine segmentis tribus ultimis apice 
infuscatis. 


Zonitis sellata: oblonga, testacea, supra glabra, subtus tenuiter 
pubescens, mandibulis, palpis, antennis, elytrorum fascia lata, 
communi, prosterno pectoreque nigris; pedibus nigro-variis. 
Long. 85, lat. 3 millim. 

Caput latitudine baseos vix longius, supra vage punctatum, 
vertice transversim convexo, medio obsolete canaliculato; oculi 


FÄHRARUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 355 


transversi, antice profunde emarginati. Antennae corpore vix 
breviores, filifornes, nigra, articulo primo basi rufescente. 
Thorax latitudine paullo longior, subeylindrieus, antice medio 
leviter sinuatus, angulis rotundatis, postice subtruncatus et di- 
stinete elevato-marginatus, supra modice convexus, vage et in- 
aequaliter punctatus, medio linea longitudinali tenuissima, basi 
foveola terminata, insculptus, dorso antice transversim lateri 
busque postice longitudinaliter impressis. Scutellum apice ro- 
tundatum. Elytra pone humeros rotundatos thorace fere duplo 
latiora, retrorsum nonnihil ampliata, apice singulatim subrotun- 
data, latitudine antica plus duplo longiora, supra modice con- 
vexa, a bası ultra medium crebre et profunde, posterius obso- 
letius et inconeinne, punctata, late testacea, ante medium 
fascia lata, antice ad suturam nonnihil lobata, nigra. Corpus 
subtus convexum, subtilius punctatum, tenuiter griseo-pubescens. 
Pedes longiusculi, tenuissime pubescentes, femoribus coriaceis, 
piceis, medio longitudinaliter indeterminate dilutioribus, tibiis 
testaceis, apice nigris, tarsis totis nigris. 


Zonitis collaris: oblonga, nigra, thorace, parce punctato, ab- 
dominisque segmentis tribus ultimis flavo-testaceis; elytris erebre 
ruguloso-punctatis, cyaneis. Long. 74, lat. 23 millim. 9. 
Caput deflexum, supra fortiter punctatum, fere glabrum, 
fronte lineola lavi notata, antice leviter impressa; epistome 
apice subrotundato,;, labrum latitudine fere longius, medio 
longitudinaliter impressum; mandibul®, exserts, labrum exce- 
dentes; oculi convexi, antice parum emarginati. Antenn& 
corpore paullo breviores, filiformes, atre. Thorax latitudine 
baseos haud longior, ante medium indistinete rotundato-amplia- 
tus, apicem versus angustatus, antice medio levissime sub- 
emarginatus, postice subtruncatus et distinctissime elevato- 
marginatus, supra modice convexus, parce punctatus, medio 
linea longitudinali, abbreviata, insculptus; dorso ante medium 
utrimque fovea excavata; lateribus postice longitudinaliter im- 
pressis. Scutellum subtriangulare, nigrum, griseo-pubescens. 
Elytra pone humeros rotundatos thorace fere duplo latiora, 
fere linearia, apice singulatim rotundata, latitudine plus duplo 
longiora, supra modice convexa, confertim at tenuiter ruguloso- 
punctata, cyanea, tenuissime griseo-pubescentia. Corpus subtus 
convexum, subtiliter punctulatum, tenuiter griseo-pubescens, 
nierum, segmentis tribus ultimis ventralibus flavo-testaceis, api- 
cali subacuminato. Pedes mediocres, atri, tenuiter pubescentes. 


356 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
Index alphabeticus. 
Actenodia | Aspila 
CUBUS Ar gp dell Pa FDA Gr | \bicostata u... Sms AE p. 
\WVanlbereeeer ann uns » 349. 
Ceropria 
Adesmia WESTERN so0000c00000309009905090 » 
17106 UA IT SIERRA ea » 247. | Oistela 
Adynata SAUER ycker are ORTEN » 
brevicollis ........ .. ERNER ND Ene > DIEN br DTI TSG SSE SETT a Rn AN SANS SKSA » 
DEICO TOTER LEN BETH KEANE ee RR Re » 
Alles A SERBIEN RA NERAB Ad 4: i 
BD DO LTT STA ee ee » 318. EN SRS a (TEE OR OM ALERT EEE OR 
Ametrocera I Gorga - 
FIN TUE ee ER ERREWEN: » 261. Na EET Ionen 
EN ae EEE 26, a a Wed 
2 Decatoma 
Amiantus RN a 
COEINa LU SB Be ee. » 281. | lunga “an 100 a £ 
SIDDOSUSPERERR ER N en, » 280. | TE SE ET AA 
TUSULCHSPORRISRSHSTRERAN. Ba » 280. | Dietopsis 
Amors | Bons BE EBEN STR EEE ; 
STAL CKOTAC SKETT rr ee ed rt » 321. | a Ra RE ES ; 
Anawius nase Dr h 
ODES USTA Teres er ea soker BO on Se Eee 
A 0 Echinotus 
Angmaliit | spinicollis » 
elennaswmere ke ee 2. » 294. | "I MR a a IR De 
VETERAN NIEREN. OH » 295. Ectatocera 
as od ON EA RSA EES LEE 28293 MON EICOLT TS ER vanbodovc » 
. 296. | 
INVELE Syr anne BA RE » 296. ern 
TINU STEL ans re N. | ai R 
Planuse Rare ns » 297. | BSR 1 SES 
PORCUS WRITER SEEN. » NU | | Bletica 
ENDEN ES BA RE EN 2998 Hlnteo-sien aa » 
ESEL RR NEN RE Eh nd IEA Fö tl MASI RUN (SEN DES fog Smk ob SJ SR Lebe » 
Is gi: 
Au NR ‚Wahlberen, lie essen » 
Srachlenkere harten » 314. Emenadia 
pen ET N lor a RAS FA » 
NED SS re a Sr tr » 330. Emyon 
[AVGAS TS Sa SS arken DIZID N SETISUIST Rn u. 202 0006 RR TNT ETTA » 
Ra IS rös SOBA TEARS SEE AR » 330. ; 
3 ön 
SINN eds a drde INTA » 884. | o Range 
|. MOBION.. a SS » 
Apiila | : 
E a 
COSTA UNS le ie »..259. | Basie Da = 
debilis. eyes nee). » 260. | 2 a SNS Re AL 
LOK ef ARR a aa a sd ne » 259. Evpezus 
tuberenlatoese.......... » 258, | INEINOSLS :06000680.00800 10000 » 
Asida | Evrychora 
bicostatan m REN... DIR ZA EBEN DEN VA ER RAR Be 523: » 
trivialis Ko Oo SON... DRSDT. | Erenata.. RN » 


FÅHRAEUS, COLEOPTERA CAFFRARIA. 


OM 2 ANN ot RER AH da st SARA p. 249. 
LENNESCIT SET U AE SALSA » 250. 
Evrynotus 
NOT SWTE ER RAS. en » 289. 
CU SR neh » 12 | 
Evtelus 
(HAHIG Fa 060% Gran ne N » 304. 
Evtrapela 
INNEN, 208808 RER soo) SO 
STERNE 2858555 Se » 394. 
IS CHLCO IST Tee » 332. 
alla socccksr RE LEN, » 892. 
BUNICO SEE... » 888. 
RUNDEN 64980 » 8899. 
Gonopus 
agrestis. ...... ao ARE » 202. 
DET 4608 ER EKRAR » 290. 
SORÜDINUS RENAR FORA A » 291. 
Glo NlaDAG govtrssn kiss on bots ee » 290. 
BI UNDER SARAS SERA AT KVAR AN va sak » AR. 
SUCHT USW ET ELTERN. » 290. 
Herpiscius 
CLIESOTZEIE RL NS Ne. » 282. | 
SCAN RR eg 2 » 252. 
Himatismus 
plepejuspeeeeen see 20... » 248. 

Hypomelus 
PROCELUSAREE bs » 271. 
AUAGEICOSLALN SEE » 202. 
GE DU PES EN. UL ARNE » 218. 
UT CO SCA LUST ES ee » 273. 
Lagria 
aSnelpennisi Ne eek. » 828. 
DINO A SE SA RS BERN » DON 
CTS DIT CE Bare SA fa KARENENIE AN » HAD 
ayipennisa sd Hl Ne oe » HU 
INSCHDEINNB „6640558660808 » 826. 
EINEN DO RER RE » 826. 
DRDDINEENEN Hagshbe een seh au selber » 328. 
SETS ee ee » DAN 
losen a Ne... » 829. 
Nulneratamee le. » 827. 
Lytta 
Inieollor 5.50 RE SN FOA nr ner ba dena » 393. 
TU LVT CO LYS SSR Be LES 22: » 8358. 
TER EN » BD 
Seanulipennise ne » 851. 
Decionalisgpns rn eerte. » 851. 
UGN OT SERIE... » 309. 
SIENIEKONSEE RE eh » 802. 
Velen. 50 oboe a SYNAS ARE » 304. 
Machla 
CAITL A svdoaggvgt SN N NANNE » 254. 
TI ED CT SR rr RA massa » 299. 
POLEN FNS ING Br ua) » 250. 


SULCICO ISRAEL de p- 
VERRUCOSAN a Sa Ne a AR ANG » 
Machleida 
TYO UL OS BSS SS of IRA NÄ SER NA » 
Melanopterus 
SNTNGHOT (GT ob sr EVEN ASA RR AR: » 
Moluris 
DTNIINDEMNG 5 so0090090089909090000-0Y0P » 
CUbICa Ge UNS AND NS NASA » 
PINCORNISE RR No ATS TAN » 
VaIolOSa RE Sa N ÄGER SNR » 
Mordella 
(FN Ua a RENNEN » 
INNGPOTEIYDMGN «so 9000000 RE » 
TTG UD DS ee » 
[DIEO PAI GU N Leo SAR SR » 
Day ANS des tre oRAdsN Ne (ERNER SK ES » 
Mordellistena 
CINTTAMO IE A EEE » 
INCONSTAN SE RR NASEN » 
MOCLENSer. er ee RE ARR » 
Mylabris 
älternarn. 68... Mer ER ee » 
bitasciata ar... rl SAR AE RE RN REAR » 
BOTEN AT svg sr dera BO SEEN ) 
Bunmeisberi SAN RS » 
NAVICORNIS EIER » 
Groendalu. a. SYNTET DNE a » 
hotbentolban. ER » 
INVOD SE er A RER SE » 
Phalevata...... ul An » 
SPAR ee N NO EUREN » 
ISLA I Ar or LIEST: » 
TOLTUOSU- REN TEEN AR » 
ib hUr Ca BE SR a LA OEE » 
vallosaf...:...0.. RER pd JAN » 
Ocnodes 
CONCIDN AR EA RR IE MR NEAR » 
SCHODI CO |1S PO » 
Omolepta 
GIG FASA RUA RN REES RR EN ARE » 
Oplocheirus 
LE EEE IR NE » 
GAlcaratusm aha UNE en » 
elypeatus...... AAN är BRASS » 
CRISTDLUSNR TEA SR IE RR RER » 
lOonSAtamsisneen ne Baer! » 
INNE Fa LIT GUSTAVS EN. » 
TAS UNGT SJÖ OBERE VA sf nigra Stefans fela » 
[ISO oe RESET » 
[NNAGLMLSMTNNY Ac o99odo00a999 N9000065 » 
LUNLALSISE HE. UKNSBS RENEE » 
Oxythorax 
elathratustt:.. Ar re N » 


307 


254. 
253. 


256. 


308 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 


Peltoides 
TADENSISN.. nenne RN p- 
Preugena 
CERUSINOSa LE » 
AU Ca RN » 
CIRCUM in Cta N » 
ONNNNSNNG s0090009000900060090990 » 
TEStLV DT ARE... DR » 
Ihumılısdonnsauuet DARM. ©. » 
THU UDDEN ER KRING » 
SPE TNC MSE EI ee » 
SUPVIb GALAN: Re soteld afele allae kste » 
Proselytus 
CAT CTR EN » 
Psammodes 
ID ND ATV er » 
CAT ARTS IL  tte » 
DEVEXAME N ANREDE AS » 
UCId aD ER. » 
MUS UD TISK Tord ss ee nn » 
DITEN Ser AN RE 8, » 
IRS TURE (Irbe GA EA ee een » 
DOMACKOS ARTE AS brass er » 
SCAD LA (ASPA SA SA a bets Asta » 
SUN CO SBA GDP ASS IELFN GEN ense sl » 
(TPS IE As Br a a An SARA FE » 
VETTIG OS AEA sr AA RE sd » 
Psaryphis 
GODS NINE A aeleehke » 
Psilonycha 
CAMDESLLISDER Aa se sys » 
venellas m SÄS a SR AR RAS » 
Psorodes 
(ET EU OSB endete » 
SLANOSAR RR et sasse » 
Uwe el eeeasen. » 
Solenomerus 
NON SIP Skrea os ee een » 
Stenocara 
NON ETP EST nee); » 
Stomylus 
ICON NE BLT » 
(SEG öd En Ba SARA AS » 
DIESEN ELISE A nd » 
Strongylium 
ENTE Nod sdänga os SITTA RR NLA » 
Dolhennanı 24056 ar RN » 


303. 


1370. 
CASTaneI ENTER Pp. 
PURDUNREIDENTIE EEE » 
Wahlbengiit nme aan war sr AA NR » 
Syggona 
CONEINNA. RE EEE A » 
Toxicum 
gazellst........ ae SEN » 
bAUTUS N » 
Toxocnema 
TUBE AL SLS! ERROR NA » 
Trachynotus 
ANSUlatUsı. er re RE » 
[UME SGUS ...... ERE LIES RER » 
Blaben a leg Ans RE » 
SISEUSH AL er » 
ES ICH EN EEE EN. » 
NaCUlOSUSHR a ÄR RANE » 
PYEMEEUS.. 3 RN N Ib 
silphoides ........ BE BR » 
BETET COLA rr NAS EIER » 
Trigonopus 
alternans:. .... sn NES SES » 
CAMERA. = fora 2 WA EURER » 
de nbiDEsh... 0. STE » 
fUNEDEIS. 2... RE EEE » 
lugubiis.......24.,:0V ED Rs ATS » 
IMICANS na sera NASSA ARS » 
MOCTENS TERN » 
URDY TALES fö are VÄST NE » 
Wahl beten RE » 
Xanthothopeia 
TUNPENNIS nn 0 AAGE » 
Zonitis 
collanis art ea » 
EbOTINa nn TE » 
sellatat. 2.217 SER SE SG rer » 
Zophodes 
ETISIS. 1.28.20. 2: TE EEE » 
Zophosis 
AN CE P SAST FAR RE » 
AT N N » 
Burke. Aa SBN SN » 
Delalandeiurn. mer EE AA » 
LU ÖAR nee » 
(I Ne UR JARRE ne ee » 
leyiatar ee Bar » 
MOESbah..:.:..1 2 RER er » 


359 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 4. 
Stockholm. 


Om de under Korvetten Josephines expedition, sist- 


liden sommar, insamlade Alserne. 


Af I. G. AGARDH. 


dan, DE 


[Meddeladt den 13 April 1870.) 


Under expeditionen insamlades Alger pa 4 olika ställen, 
neml. 1:o vid kusten af Portugal, i närheten af Lisabon; 2:0 i 
Sargasso-sjön; 3:0 vid Azorerne (ön S:ta Maria) och 4:o i Bo- 
stons hamn. Då alla dessa lokaler tillhöra delar af oceanen, 
som kunna anses redan förut vara ibland de bäst undersökta i 
afseende på Algerne, och för Expeditionens naturforskare insam- 
landet af Alger mera var bisak, så är naturligt, att de hemförda 
Algerne icke skulle erbjuda nagot synnerligt nytt för vetenskapen. 

1:o De vid kusten af Portugal tagne utgöras till största 
delen af mera allmänna arter, deraf de flesta, om icke alla, förut 
torde vara kända från Portugals och Spaniens kuster. Endast 
en form af Calophyllis(?) har synts mig förtjena en särskilt upp- 
märksamhet. Den är bredare än Ü. laciniata, mera palmat- 
förgrenad, samt visande här och hvar antydningar till begynnande 
prolificationer icke blott fran kanten utan jemväl från bladets 
ytor. Måhända tillhör den en art, Calophyllis? Duchassaingi, 
som jag förut erhållit ifrån Guadeloupe, hos hvilken dessa från 
bladets yta öfverallt framkommande prolificationerne pa fructi- 
ficerande exemplar äro serdeles i ögon fallande och ge vexten en 
habituel likhet med arter af det Harveyanska slägtet Horea. 
Da i samlingen endast ett enda exemplar, eller snarare ett frag- 


ment af ett sterilt exemplar, förefunnits, torde det emellertid vara 


360 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


vanskligt att afgöra om detta tillhör den nämnda Vest-Indiska 
arten, eller endast är en något ovanlig form af den allmänna 
C. laciniata. 

2:0 Från Sargasso-sjön medföljde massor af exemplar af den 
vanliga Sargassum bacciferum. Likasom de öfriga Algerne ned- 
lagda i salt, ankommo dessa lika friska, som om de nyss varit 
upptagna ur sjön. Det var således lätt att öfvertyga sig om 
riktigheten af äldre antaganden rörande förekomsten och sättet 
att fortvexa hos dessa i Sargasso-sjön flytande exemplar af 
Sarg. bacciferum. Stjelkarne nedtill afbrutna, vanligen nedtill 
mörkare och mindre friska, grenarne nedtill lätt lossnande från 
hvarandra, de öfre delarne deremot med friskare utseende och 
ljusare, grönbrun färg m. m. synas bekräfta, att dessa i hafvet 
utan rot flytande exemplar der alltjemt med sin öfre del fort- 
vexa, under det äldre delar nedtill ruttna bort; genom de öfre 
delarnes förgrening, under det de äldre grenarne smaningom aät- 
skiljas, synes ett ständigt ökadt antal dylika individer kunna 
uppkomma. Icke ringaste antydan till någon fruktbildning före- 
fanns pa de nu hemförda exemplaren, likasom förut, mig veter- 
ligen, aldrig dessa i Sargasso-sjön flytande exemplar blifvit funna 
med frukt. — Utan rot och utan frukt, hafva dessa flytande 
Sargassum-massor antagits vara ifrån sina ursprungliga växe- 
ställen lösslitna exemplar, som blifvit med Golfströmmens vatten 
förda till Sargasso-sjön, der de sedan fortlefva, på samma sätt 
som med andra grenar af Golfströmmen exemplar föras mot det 
vestra Europas kuster och slutligen uppkastas på dess stränder. 
Jag har i Species Algarum p. 271 och 272 sammanställt dittills 
framställda antaganden om uppkomsten af dessa sa kallade 
prata atlantica, och jemväl förut uppgifvit, att jag fran bankar 
1 närheten af New-Foundland erhållit exemplar med rot och 
frukt, hvilka, ehuru något i form olika, jag dock icke dragit i 
betänkande att anse tillhörande samma art. I sitt arbete öfver 
de under Preussiska Expeditionen till Ost-Asien samlade Algerna 
har Hr G. V. MARTENS uttalat den åsigt, att stamplantorne 
till den simmande S. bacciferum vore att söka på Afrikas Ost- 


AGARDH, OM DE UNDER KORV. JOSEPHINES EXP. INSAML. ALGERNE. 361 


kust, från hvars inom vändkretsarne liggande del ännu ingen Alg 
kommit till Europa; och han synes ifrågasätta om icke den i 
Röda hafvet förekommande Sargassum dentifolium skulle kunna 
vara denna stamart. Skäl för denna asigt finner han deruti, 
att några djurarter, som talrikt förekomma i Sargasso-sjön, 
jemväl blifvit funna på Sargassum-arter i Persiska viken, att, 
enligt HUMBOLDT, den mellan Madagaskar och Afrikas ostkust 
ifrån norr mot söder gående Mozambique-strömmen vänder sig 
kring Afrikas sydspets och, ötvergaende i Golfströmmens vatten, 
skulle kunna medtaga de vid de Arabiska och Afrikanska ku- 
sterne i Indiska oceanen afryckta Sargassum-grenarne för att i 
den öfre atlantiska oceanen utstöta dem vid peripherien af den 
stora vattenhvirfveln. Det synes mig, som vore dessa skäl mycket 
svaga. Hr V. MARTENS anför sjelf flera djurarter från Sargasso- 
sjön, som derjemte förekomma vid Europas kuster, i Medelhafvet 
0. 8. v., utan att förekomma 1 Indiska oceanen. — Att man icke 
känner nagra Alger från Afrikas inom tropikerne belägna ost- 
kust, må vara en sanning; men man känner, mig veterligen, lika 
litet- Algerne från Afrikas vestkust inom tropikerne, när man 
undantager den öfversta delen, eller Senegambiens kust. Sar- 
gassum dentifolium är genom flera vigtiga karakterer så afvi- 
kande från hvarje form af S. bacciferum, att det måste väcka 
förvåning, att man numera kan sätta i fraga det de icke skulle 
vara temligen langt från hvarandra stående arter. Min bestämda 
uppgift, att jag från kusten af Amerika haft exemplar med rot 
och frukt af S. bacciferum, har Hr V. MARTENS sökt tillbaka- 
visa dermed, att den af mig lemnade beskrifningen af frukten 
antydde en Sargassum, men utseendet af den flytande sterila 
formen tydligen angaf en Carpacanthus, enligt den Kützingska 
uppfattningen af dessa slägten. Da man inom hvarje större 
afdelning af slägtet Sargassum har arter bade med släta och 
taggiga frukter, och då flera arter i allt öfrigt äro hvarandra 
så lika, att man torde ha mycket svårt att särskilja dem, sa- 
vida de icke äro i frukt, sa synes det mig mycket vagadt att 
förklara, det den flytande S. bacciferum enligt sitt utseende måste 


302 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


vara en Carpacanthus. Jag anser mig således hvarken af de af 
Hr v. MARTENS anförda skäl eller af andra fakta, som kommit 
till min kännedom, hafva någon anledning att förändra den re- 
dan 1840 vid Naturforskaremötet i Köpenhamn uttalade menin- 
gen om den flytande formens härstammande från den på New- 
Foundlands-bankarne och måhända andra dylika lokaler vid Ame- 
rikas ostkust vexande, med rot och frukt försedda arten !). 

3:0 De från Azorerne hemförda Algerne utgöras till största 
delen af arter, som förekomma vid kusterne af Spanien och Por- 
tugal; några, ännu icke kända vid kusten af Europa, äro förut 
funna vid Canariska öarne. Flera (Cystoseira abies marina, 
Sargassum Desfontainesit och S. endiviefolium) synas förekom- 
ma endast i ett slags dverg-form, något som man förut anmärkt 
om andra Alger, när de förekomma vid de mindre öarne och 
ögrupperne i Atlantiska oceanen. Då i algologiskt afseende 
sjelfva Azorerne torde tillhöra de mindre väl undersökta delarne 
af den Atlantiska oceanens norra hälft, så har jag trott mig 
böra lemna en förteckning på samtliga nu der funna Alger. Jag 
har derjemte ansett mig med ett efter artens namn tillagdt (HH) 
böra utmärka hvilka Alger förut blifvit af HOCHSTETTER funna 
vid Azorerne, och enligt Hr V. MARTENS bestämning intagne i 
M. SEUBERTS Flora Azorica (Bonn 1844). 


Alger från Azorerne: 
I. Ulva rigida (H.). 
2. Enteromorpha compressa var. (H.). 


3. Conferva prolifera ROTH var. fastigiata (H.). 


') I SEUBERTS Flora Azorica, till hvilken Hr G. v. MARTENS sjelf bestämt Al- 
gerne, uppgifves i en not, p. 11, att inbyggarne på ön Flores berätta, att 
på densamma uppkastas stora massor af »vSargasso» när hafvet vräker på efter 


vestliga Vindar. Det synes svårt att förklara, hvarför den endast efter vest- 
liga vindar skulle uppkastas i massor, om den fördes med i de strömmar, 
som enligt Hr v. MARTENS äsigt skulle vara på väg till Amerika. Den 
borde väl snarare då uppkastas med östliga och sydliga vindar, likasom de 
flytande Sargasso-massorne antagligen borde utstötas ur den stora vatten- 
hvirfveln på andra ställen än der de nu förekomma. De Capska Algerne 
höra onekligen till de bäst kända, och likväl har ännu aldrig något exemplar 
af Sargassum bacciferum, såvidt mig kändt är, der blifvit samladt. 


AGARDH, OM DE UNDER KORV. JOSEPHINES EXP. INSAML. ALGERNE. 363 


4. Conferva repens. 
5. Codium bursa. 
6. Sphacelaria ceirrhosa var. 
7. Sphacelaria scoparia (H.). 
8. Sphacelaria filiceina (H.). 
9. Oladostephus vertieillatus. 
10. Asperococcus sinuosus. 
11. Aglaozonia parvula. 
12. Taonia atomaria. 
13. Zonaria flava (H.). 
14. Padina pavonia (H.). 
15. Dicetyota implexa (H.). 
16. Halyseris polypodioides. 
17. Oystoseira abies marina (H.). 
18. Sargassum Desfontanesü. 
19. Sargassum endiviefolium BORY. 
20. Callithamnion baccatum I. AG. nov. sp. 
21. Griffithsia sp. 
22. Gigartina acicularis (H.). 
23. Rhodophyllis bifida? 
24. Chrysymenia depressa. 
25. Bhodymenia palmetta (H.). 
26. Gelidium spinulosum (var. oxyacanthum) H. 
27. Nitophyllum uneinatum. 
28. Delesseria Hypoglossum? 
29. Peyssonellia sguamaria. 
30. Amphiroa ewilis. 
3l. Jania rubens. 
32. Jania natalensis? 
33. Chylocladia sp. (Oh. Baileyan® prox.). 
34. Polysiphonia parasitica. 
35. Polysiphonia fruticulosa (H.). 
36. Dasya sp. 
Bland de nu fran Azorerne hemförde funnos nagra bitar af 
en nästan mikroskopisk Callithamnion-art, krypande bland större 


304 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Alger tillhopa med Polysiphonia parasitica, och några andra 
dvergartade eller begynnande, knapt bestämbara arter (Griffithsia 
sp., Rhodophyllis bifida? Delesseria Hypoglossum? Dasya sp-). 
Men denna Callithamnion-art är så afvikande från alla andra 
mig kända arter, att den torde väl förtjena att inregistreras så- 
som egen art, oaktadt de funna bitarne äro utan allt spår till 
fruktifikation. Dess plats i systemet synes vara i närheten af 
©. Turneri. Likasom hos denna art äro hufvudtradarne cylin- 
driska, nedtill dichotomt förgrenade, upptill med stundom mot- 
sittande, stundom verticillerade smågrenar. Hvad som der- 
emot hos den Azoriska arten är afvikande från andra, är dessa 
smågrenars beskaffenhet. De bestå neml. som det slutligen sy- 
nes, af en enda led, uppsvälld till en spherisk blåsa, här och 
hvar på ytan sammanfallande, så att med en mindre förstoring 
den får utseendet af ett väl moget lingon. I yngre tillstånd 
äro dessa blås-formiga grenar nästan cylindriska, och bestå stundom 
af 1, stundom af 2:ne leder. På de spheriska grenarne' synes, 
der 2:ne leder förefunnits, det vara den öfre som svällt ut till 
den blåsformiga delen, under det den nedre leden, mycket för- 
krympt, representeras af ett knappt märkbart endochrom-stycke, 
som kunde anses likasom en stjelk till blåsan. Det kan ma- 
hända antagas att blasorne slutligen öfverga till spherosporer. 
Arten torde kunna karakteriseras på följande sätt: 

Callithamnion baccatum fronde nana repente, radiculis elon- 
gatis radicante, filis primariis cylindrieis inferne dichotomis nu- 
diusculis, superne opposite- aut verticillatim-ramulosis, ramulis 
demum sphericis fere unico articulo constantibus. 

Hab. ad insulam S:ta Maria Azor. inter alias Algas im- 

mixta. 

Frons fere microscopica. Fila primaria cylindracea, quoad 
longitudinem crassiuscula, inferne dichotoma & radiculis elongatis 
ad alias algas affıxa, superne libera & ramulis binis aut ternis, 
infra geniculum quodque erumpentibus, quasi peculiaris indolis, 
baccam referentibus, obsita. Articuli in filo primario cylindracei, 


geniculo crasso hyalino sejuncti, inferne diametro circiter duplo 


AGARDH, OM DE UNDER KORV. JOSEPHINES EXP. INSAML. ALGERNE. 365 


longiores, superne sensim breviores. Ramuli juveniles magis cy- 
lindracei, mox inflati spherici, unico nunc 2:bus articulis con- 
stantes, intra membranam hyalinam endochroma coioratum sph&- 
ricum, nunc basi quasi pedicellatum (residuo articuli inferioris) 
foventes. 

4:0 I Bostons hamn insamlades endast en enda Ale, neml. 
Laminaria longicruris DELAPYL., men ibland de deraf hemförda 
exemplaren funnos både ett par exemplar i frukt, och andra i 
yngre tillstånd, alla fullkomligt friska, så att de lemnat ett väl- 
kommet bidrag till komplettering af hvad man förut kände om 
denna art. Att den är en egen, från Lam. caperata fullkomligt 
skiljd art, synes mig icke vara något tvifvel underkastadt. Åfven 
på yngre exemplar är stjelken upptill ihålig; på torkade och 
pressade exemplar sammanfaller den dock lätt, såvida icke exem- 
plaret under längre tid kringdrifvit på hafvet, 1 hvilket fall 
stjelken blir mera blåsformigt uppsvälld, och bibehåller sig så- 
dan äfven då den är torkad; — 1 sådant tillstånd uppkastas 
den på kusten af Jutland och Bohuslän. I stället för att 2. 
caperata far en stjelk af ett par alnars längd, och en icke syn- 
nerligt längre lamina, synes ZL. longicruris ha benägenhet att 
utvexa till en vida större längd. Några af exemplaren från 
Bostons hamn voro 6—-8 alnar långa, och DICKIE omtalar exem- 
plar från Cumberland Sound af ända till 40 alnars längd. Men 
äfven på de största exemplaren från Bostons hamn hade lami- 
nan knapt 4 alns bredd, under det äldre Spetsbergska exemplar 
af L. caperata hafva blad med mera än 1 alns bredd. Bladets 
tjocklek och form är hos 2. longicruris närmast öfverensstäm- 
mande med /. saccharina; hos L. caperata är laminan tunnare 
och formen mera elliptisk. Hos 2. longicruris bildar fruktifika- 
tionen ett sammanhängande, bladets midt upptagande, 11—2 
tum bredt band, som på de större exemplaren kan vara flera 
alnar långt; hos L. caperata och L. saccharina är det motsva- 
rande fruktifikationsbandet relativt bredare och kortare. Hos 
L. longicruris synes fruktifikationen utvecklas uppifrån nedat, 


och bladet upplösas ifrån spetsen nedåt mot basen i den mån 


366 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


fruktdelarne mogna och afsöndras. Efter exemplar uppkastade 
pa Bohusländska kusten, skulle man nästan vara böjd att tro 
det hela laminan kunde sålunda försvinna, innan från spetsen 


af stipes en ny lamina på vanligt sätt framskjutes. 


Tafl. IT framställer ett svagt förstoradt exemplar af Callithamnion 
baccatum 1. AG. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. frän sid. 242.) 
- Från Royal Society i Edinburg. 
Transactions, Vol. 25: 2. 
Proceedings, N:o 77 —-78. 
Från Radelife Observatory i Oxford. 
Second Radcliffe catalogue, containing 2368 stars... Oxf. 1870. 8:0. 


Från Direzione della Statistica d Italia i Firenze. 


Pubblicazioni.. 35 häften. Fol. & 4:0. 


Från Zeeuwsch Genootschap der Wetenschappen i Middelburg. 

Archief, 1—7. 

Vergadering, 1869. 

JANSSEN, L. J. E. De Romeinsche Beelden ... van Zeeland. Text 
& Atlas. Middelb. 1845. 8:0. 

DRERSELHUIS, J. AB. UTRECHT. Godesdienstleer der aloude Zeelan- 
ders. Middelb. 1845. 8:o. 

LANTSHEER, M. F. Zelandia illustrata, Af. 1—2. Middelb. 1866 
67. 8:0. 


Från K. Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen. 
Abhandlungen, Bd. 14. 


Från Observatorium i Leipzig. 


Resultate der meteorologischen Beobachtungen in Sachsen, Jahrg. 4 
Meteorologische Beobachtungen in Leipzig, 1868. 


(Forts. 3 sid. 389. 


367 


Öfversiet af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 4, 
Stockholm. 


Aranex» nonnull® Nov» Hollandiz, descript 
a 
IEINEORRITTE 


[Meddeladt den 13 April 1870.] 


Fam. EPEIROIDE. 


Gen. Epeira (WALCK.) 1805. 
E. ihyridota!) N. 

Ferruginea, pedum internodiis plerisque apice infuscatis; ab- 
domine luteo, area magna dorsuali rhomboidi sub-castanea, et supra 
tubereulis tribus, duobus humeralibus, tertio supra-anali, munito; 
ventre macula magna sub-rectangula flava, aream transversam 


nigram includenti. — 2 jun. (?), long. c:a 11 millim. 


Deser. 2. — Oephalothoraw (c:a 43 millim. longus, 33 latus, latit. 
frontis c:a 24 millim.) altior, convexus, cum sterno, mandibularum 
dorso pedibusque (prasertim subtus) pilis longis crassis sparsus, parte 
cephalica lata et antice rotundato-truncata, in tubereulum obtusum. 
declive, oculos 4 medios gerens elevata; hi oculi in quadratum ordi- 
nati, multo altius locati quam oeculi laterales, spatioque inter se di- 
stantes, quod oculi diametrum s»equat. Oculi laterales sub-contingentes: 
antici eorum vix sua diametro a margine partis cephalicse distantes, 
postiei reliquis oculis minores; laterales a mediis spatio plus duplo 
majore remoti, quam quo distant medii inter se; medii antiei cum 
lateralibus etiam posticis, ab antice visi, seriem paullo procurvam 
designant. Sternum ovato-cordiforme. Mandibule eylindrato-conic, 
crassitie femorum anteriorum, latitudine fere duplo longiores (2 millim. 
long&), in dorso ad basin fortius convex&@. Maxille breves, sub- 
orbieulate, apice late truncato. Labium transversum, apice late ro- 


1) Fvordwros, fenestratus. 


Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., Årg. 27. N:o 4. 9 RS 


368 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tundato-truncato. Palpi cephalothorace paullo breviores, crassitie 
metatarsorum, parte tarsali versus apicem sensim angustata. Pedes 
mediocres, prop. 1, 2, 4, 3, 1:mi paris cephalothorace fere 3:plo et 
dimidio longiores (16 millim.; 2:di paris 14, 3:tii 34, 4:ti paris 13 
millim. longi); pilosi et aculeati. Addomen latius triangulari-ovatum, 
antice angulato-sub-productum, posteriora versus lateribus leviter tantum 
rotundatis angustatum, postice, a latere visum, fere ad perpendiculum 
truncatum, supra minus convexum, pilis longis crassis sparsum et tuber- 
culis 3 minoribus munitum: 2 re libus mucrone parvo obtuso 
corneo auctis, 3:tio supra anum sito; infra hoc tubereulum quartum 
adest. 

Oephalothorae cum mandibulis et pedibus ferrugineus, parte 
cephalica in medio cum tubereulo oculorum infuscata; femora omnia, 
tibie, metatarsi tarsique pedum saltem 4 posteriorum apice infuscata. 
Sternum, mawille et labium testaceo-fusca. Palpi ferrugineo-testacei. 
Abdomen supra luteum vel sub-testaceum, area magna (inter tria tu- 
bercula dorsualia) rufescenti-fusca vel castanea, antice in angulum pro- 
ducta ibique in ipso apice macula fusca signata, posteria versus 
acuminata, ad formam igitur rhomboides; hac area in lateribus 
utrinque linea sinuosa fusca, extus albicanti-marginata, a tuberculo 
humerali ad tuberceulum anale superius ducta, definitur. Latera ab- 
dominis infra et postice fasciis obliquis flavescentibus, lineis angustis 
fuseis disjunctis, pieta; venter in medio niger dicendus, figura magna, 
flava, sub-transversa, antice (ad rimam genitalem) posticeque truncata, 
maculam vel fasciam transversam sub-reetangulam nigram includenti; 
macule dux flave utrinque apud mamillas quoque conspiciuntur. 

& ad. (verisimiliter hujus speciei) a 2 valde diversus: cephalo- 
thorax (4 millim. longus, 35 latus) antice magis angustatus, fuscus, 
parte cephalica clariore; corpus subtus cum partibus oris et pedibus 
fuscius quoque quam in 92. Oculi laterales tubereulo acuto, promi- 
nenti impositi; 4 medii aream antice paullo latiorem occupantes; 
series antica paullo recurva. Palporum pars tibialis transverse valde 
dilatata, plus duplo latior quam longior. Clava crassitie femorum 
anticorum, bulbo valde complicato, subtus procursu angusto, com- 
presso, sub-curvato, deorsum directo, testaceo praesertim conspicuo. 
Coxs 1:mi paris in apice extus dente crasso, obtuso, sub-incurvo ar- 
mate; tibiee 2:di paris intus versus apicem valde inerassat® (apice 
ipso rursus sensim angustato), ordinibus tribus spinarum fortiorum, 
tubereulis impositarum. Omnia femora subtus serie spinarum longio- 
rum instructa. Abdomen ad formam fere ut in femina, tuberculis 
3; supra minus distinete pictum, macula media antice ante tuber- 
cula humeralia fusca, colore flaventi limitata; pietura ventris ut in 
femina, at minus expressa. 


Exempla duo hujus speciei, unum masculum, alterum femi- 
neum, cum reliquis hoc loco descriptis araneis, a Öeleberrimo R. 
LEUCKART dono mihi datis, in Nova Hollandia collegit Dom. 
PESSLER. Omnes in spiritu vini asservate. 


THORELL, ARANEE NONNULLE NOVA HOLLANDIAZ. 369 


Fam. THERIDIOIDE. 


Gen. Lathrodectus WALCK. 1805. 
1. L. Hasseltü N. 


‚Testaceo-fuseus, pedibus longis, late testaceo-annulatis, ab- 
dominis dorso ad basin maculis duabus, supra petiolum appro- 
pinquantibus, flavis, tum macula media et demum vitta media 
longitudinali ad anum ducta, flavis; lateribus abdominis fasciis 
flavis obliquis notatis; ventre fusco vel nigro, macula magna 
oblonga flava, antice truncata, versus medium angustata, postice 
fere tricuspidi notato. — cf ad., 2 jun.; long. 4—43 millim. 


Deser. 2 jun. — Üephalothoraw inverse cordiformis, dimidia tibia 
1:mi paris paullo longior (13 millim.), paullo longior quam latior, 
elypeo longitudine are oculorum mediorum vix dimidio altiore, 
paullo rotundato-prominenti, a latere visus leviter modo convexo; 
supra modice convexus, fovea ordinaria media magna, pone coxas 
2:di paris locata. Sternum angustius cordiforme. Oculorum series 
duxe, quarum postica longior est, extremitatibus paullo appropin 
quantes, desuperne vis® paullo recurvae, prasertim anterior. Oculi 
laterales inter se spatio distant, quod minus est quam spatium inter 
ocules medios anticos et posticos, et spatium inter anticos laterales 
et medios »quat). Oculi 4 medii aream fere quadratam, antice 
parum angustiorem, occupant; spatium inter oculos 4 posteriores 
diametrum oculi aequat, inter 4 anteriores paullo minus est. Mandi- 
bule plus duplo longiores quam latiores, angusta, sub-eylindrat, 
crassitie fere tibise, dorso recto, ungue breviore, tenui. Maxille in 
labium inclinat&, in latere exteriore rotundat®, intus ante labium 
lateribus rectis parallele, conjunetim apice rotundate. Labium sub- 
transversum, sub-triangulum, apice late rotundato. Palpi tenues, 
cephalothorace breviores; unguis eorum tenuior, levius curvatus, denti- 
bus paucis magnis subtus pectinatus. Pedes longi, graciles, prop. 
1, 4, 2, 3: 1:mi paris cephalothorace circiter 6:plo longiores (10 
millim.; 2:di paris 64, 3:tii 42, 4:ti 84 millim. longi); femur 1:mi 
paris c:a 34, patella 1, tibia 24, metatarsus 3, tarsus 14 millim. 
longus. Ungues tarsorum superiores non fortes, versus medium an- 
gulo obtuso deflexi, apice longo, parum curvato, subtus sub-incras- 
sato; dentibus paueis (c:a 4), gradatim longioribus et fortioribus 
multo, armati sunt; unguis inferior non multo brevior est quam 


!) Species quedam generis Lithyphantis THoR., e. gr. L. dispar (DUFOUR) sive 
Phrurolithus lunatus C. Koch, Lathrodectis simillim®e sunt: in illis tamen 
oculi laterales inter se spatio multo minore remoti sunt, quam quo distant 
laterales antici a mediis anticis; in Lathrodectis spatium inter oculos laterales 
saltem zeque fere magnum est atque inter anticos medios et laterales, saepe 
hoc spatio majus. Clypeus in gen. Lithyphante transverse impressus, non ut 
in Lathrodectis convexus. 


370 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


superiores, et dentibus duobus, exteriore crassiore, munitus; ungues 
spurii duo (haece omnia in pedibus 1:mi paris). Abdomen oblongum, 
ovatum, satis altum, c:a 24 millim. longum. Mamille breves, conica; 
inferiores paullo longiores et fortiores quam superiores. 

Cephalothorax testaceo-fuscus. Sternum ejusdem coloris, linea : 
media ad longitudinem ducta testacea. Mandibule testacee. Mazillw 
et labium testacea, basi fusciora. Palpi testacei. Pedes fusci, fe- 
moribus saltem posticis. et tibiis basi testaceis, metatarsis et tarsis 
testaceis, illis apice et basi anguste infuscatis, his apice tantum fuscis, 
Abdomen fuscum, maculis vel fasciis abbreviatis duabus flavis, postice 
latioribus, apicibus supra petiolum appropinquantibus, aream sub- 
triangulam, postice macula flava media sub-transversa notatam, inclu- 
dentibus;' pone hanc maculam vitta flava, posteriora versus late nigro- 
marginata, antice utrinque incisa, usque ad anum ducta est; latera 
abdominis fasciis obliquis flavis cireiter 4 parallelis notantur, ut et vitta 
brevi longitudinali flava ante primam earum sita et cum ea angulum 
acutum formanti. Venter fuscus, postice niger, macula magna oblonga 
flava, antice truncata, versus medium angustata, apice postico lato 
in medio acuminato-producto; pone maculam puncta duo flava cum 
duabus aliis ad latera mamillarum sitis trapezium longius quam latius 
designant. Mamille fusco-testacex. 

Mas adultus, eque magnus atque © jun. supra descripta (long. 
cephalothoracis 13 millim.), pedibus etiam longioribus, unguibus tarso- 
rum debilioribus, mandibulis apicem versus magis angustatis et sub- 
divaricantibus, ordinibus oculorum apieibus evidentius appropinquanti- 
bus, palporumque structura differt. Pedes 1:mi paris c:a 13, 2:di 
8, 3:tii 53, 4:ti 11 millim. longi. In pedibus 1:mi paris femur (ad 
maximam partem testaceum) 33, patella 1, tibia 34, metatarsus 4, 
tarsus 14 millim. ZPalpi breves, testacei, clava fusciori, parte pa- 
tellari brevi, nodiformi, tibiali brevissima, in procursum foras et 
sursum direetum, parti tarsali sive lamina bulbi arete adjacentem 
producta, cum parte illa in clavam magnam, fere semi-globosam, 
diametro femoris duplo latiorem concreta: clavae superficies magna 
apicalis helice maxima, gyris c:a 4, e seta longissima formata oceu- 
patur; pone et intra hane helicem, et ab ea procursu laminge inte- 
riore longo, angusto, deorsum directo separata, alia seta longa tor- 
tuosa conspieitur. 


L. (Tetragnathe@) zorile (WALCK.)!) sive 2. dotato C. 
KOCH ?) ex America septentrionali hec species affinis esse vide- 


tur. Specimen unicum utriusque sexus vidi. 


2. Di. SGAO N. 
Niger, tenuiter pubescens, cephalothorace tibiis anticis mani- 


feste breviore, ordinibus oculorum non divaricantibus, pedibus 


SVETS Ner dl, Jack Hog IE 0 2 Aloe, Tab IS), er 9, ID), 
2) Die Arachn., VIII, p. 115, Tab. ccıxxxıv, fig. 683. 


THORELL, ARANEA NONNNULLA NOVA HOLLANDIA. 371 


nigris vel piceis, abdomine supra vitta longitudinali flava, ante 
medium dorsi orienti et usque ad mamillas ducta notato; ventre 
macula magna flava, in medio angustata, antice posticeque trun- 
cata.— 9 ad., long. c:a 10 millim. 

8. Abdomen, preter vitta media, strigis parvis flavis 
2—3 utrinque in latere dorsi antice, et pra&terea interdum ma- 


cula minore media flava ante vittam notatum. 


Deser. 9. — Cephalothorax inverse cordiformis, c:a 3% millim. 
longus, 3 latus, in lateribus antice leviter, postice fortiter rotundatus, 
parte cephalica antice angustata, fronte fere 14 millim. lata; fovea 
ordinaria magna, centrali, sub-transversa; impressionibus cephalieis 
profundis. Clypeus area oculorum 4 mediorum c:a duplo altior, mox 
sub oculos retusus, supra mandibulas prominens, a latere visus geni- 
eulato-convexus. Sternum latum, cordiforme, antice late truncatum. 
Oculi sub-aequales, in series duas sub-parallelas, extremitatibus parum 
appropinquantes dispositi; series postica longior, ambze desuperne vis&® 
paullo recurva, prasertim antica. Oculi laterales, ut posteriores medii, 
inter se spatio oculi diametrum «equanti distant; medii antici, tuber- 
eulo communi impositi, spatio hac diametro minori, reliqui oculi vero 
eå majori inter se distant; 4 medii aream occupant antice paullulo 
angustiorem, vix longiorem quam latiorem. Spatium inter oculos 
laterales veque magnum atque (non majus quam) spatium quo distant 
laterales antiei a mediis posticis. Mandibule duplo longiores (13 
millim. longi) quam latiores, longitudine faciei altitudinem fere aaquantes, 
quam tibia angustiores, sub-cylindratae, dorso recto, immo sub-concavo; 
ungue parvo, tenuil. Marxille in labium inclinate, extus fortiter 
rotundat, intus ante labium lateribus rectis parallele, disjuncts, con- 
junetim apice rotundat®. Labium bası paullo latius quam longius, 
sub-triangulum, apice en late rotundato-truncato !). Palpi here 
breves 3 millim.), cephalothorace breviores; ungue graciliore, parum 
curvato, dentibus c:a 5 sensim longioribus, longis et fortibus armato. 
Pedes longi, prop. 1, 4, 2, 3; 1:mi paris cephalothorace cireiter 
9:plo et dimidio longiores (21 millim.; femur 6, Io 14, tibia 
43, metatarsus 6, tarsus 2 millim.); 2:di paris 133, 3:til 114, 4:ti 
19 millim. longi. Tibie 1:mi paris quam patella "eireiter duplo et 
dimidio longieres: postice extus paullulo incrassate. Ungues tarso- 
rum superiores fortiores, versus medium deflexi et erben curvati, 
extremitate longo, forti, subtus paullo incrassato, dentibus paueis 
(c:a 5) gradatim longioribus et fortioribus armati (in pedibus 1:mi 
paris); praeter ungues veros ungues quoque spurios (4) exhibet tarsus. 


') Hanc fere forman labium in toto senere Lathrodecto fortasse habet; interdum 
vero ante labium labrum -- quod in plerisque araneis est occultum — ei 
adjacet et pars ejus esse videtur: hine talis deseriptio labii in Lathrodectis, 
qualem e. gr. apud WALCKENAERIUM legimus: »Levre triangulaire, grande et 
dilatee a sa base» (H. N. d. Ins. Apt., I, p. 612). 


372 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. . 


Abdomen magnum, zeque fere latum et altum (usque ad 7 millim.) 
atque longum (ad 74 millim.), sub-globosum, ad mamillas conico- 
acuminatum; vulva ex area convexa cornea, antice rotundato-angustata, 
postice aperturam transversam exhibenti constat. Mamill® breves, 
inferiores conic&, reliquis paullo longiores et fortiores. 

Oephalothoras niger, sub-luteo-pubescens. Sternum et oris partes 
nigra quoque. Palpi picei. Pedes nigri vel nigro-picei, extus picei, 
apice articulorum nigro.. Abdomen nigrum vel fuscum, nigro-pube- 
scens, vitta longitudinali, ante medium dorsi initium capienti ibique 
utringue incisa vel angustata, usque ad anum pertinenti. In uno 
exemplo (juniore) paullo ante hane vittam adest macula media minor 
sub-transversa et utrinque strie 2 parva oblique, angustx, ut et supra 
petiolum utrinque litura quaedam: tota he pietura abdominis flava 
(an in vivis rufa?) Venter nigricans, vulva nigra; macula magna inter 
vulvam et mamillas conspieitur zeque eirciter longa ac lata, antice 
posticeque late truncata, in medio utrinque in formam trianguli exeisa 
vel angustata, ex triangulis duabis, apieibus late truncatis conjunctis, 
quasi formata, vel clepsydr& late fere similis, flava vel fulva (in viva 
aranea rubra?) 


Tria specimina feminea, quorum duo adulta, possideo. — 
Exemplum in Museo Holmiensi asservatum abdomen totum nigrum 
habuisse videtur. — Fortasse eadem est hac species, atque Z. 
mactans (FABR.) ex America Septentr.; de eo tamen dieit 
_ WALCKENAER!): »L. mactans a tous les caracteres du genre»; 
inter notas vero generis hanc recepit: »yeux lateraux un peu 
plus ecartes entre eux que ne le sont les intermediaires»?); quod 
in nostram araneam non convenit. 

Form& generis Lathrodecti plerzque hucusque descripte 
inter se simillime sunt, et ad paucas tantum veras species for- 
tasse referende. DUGES 3) cum Z. 13-guttato (RossI) sive L. 
malmignatto WALCK. ut hujus speciei varietates conjunxit L. 
Argum SAV. et Au». (L- oculatum WALCK.), L. venatorem SAV. 
et AUD. et 2. lugubrem Dur. sive L. Erebum SAV. et AUD.; 
et, quod ad L. Argum saltem et L. lugubremlattinet, rectum 


eum ita fecisse probabile mihi quidem videtur?): L. martius SAV. 


ERSTEN Ed ins. Ajo ig ID. 649: 

2) Loc. cit., p. 642. 

3) Observ. sur les Aran., in Ann. d. Sciences Nat., 2 Sér., Zool., VII, p. 196. 
*) In Z. venatore oculorum series extremitatibus paullo appropinquare videntur, 


non, ut in Z. 13-guttato, divaricare: vid. Descer. de V’Egypte, Atlas, Arachn., 
Ib 8% ine, I 


THORELL, ARANEA NONNULLA NOVA HOLLANDIA. 313 


et AUD. fortasse etiam varietas modo est L. 13-guttati!). VAN 
TASSELT multas alias formas quoque varietates L. 13-guttati 
putat: L. perfidum WALCK., L. mactantem (FABR.), L. for- 
midabilem WALCK., L. variolum WALCK., aliasque?). Fere omnes 
h&e »species» multo imperfectius descripte sunt, quam ut ex 
descriptionibus (et figuris, si qua adduntur), ad colorem fere unice 
spectantibus, equidem dijudicare auderem, quanam earum sint 
species, quenam tantum varietates. — Oculorum tamen situs non 
in omnibus Lathrodectis idem est: in plerisque oculi laterales 
longius quidem inter se distant quam medii antici a mediis po- 
sticis, in nonnullis vero non longius. Variant altitudo et forma 
clypei, forma abdominis (sub-globosi, piri fere similis, oblongo- 
elliptici vel sub-ovati), variat densitas pubis et pilorum, cet. 
In specie quadam, quam nunc ante oculos habeo, tibia l:mi paris 
duplo tantum longior est quam patella; in alia plus duplo qui- 
dem longior est quam patella, sed non longior quam cephalo- 
thorax; in formis supra descriptis longior quam cephalothorax est 
et plus duplo longior quam patella. In plantis et arboribus ali 
vitam degunt, ut e. gr. »L. malmignattus var. tropica», a VAN 
HASSELT (loc. cit.) descripta; alii sub lapidibus, lignis cet. Ad 
colorem multi inter se simillimi quidem sunt; sed in hoc genere, 
velut in aliis non paucis, pietura abdominis, etsi in una eademque 
specie valde varians, fere eadem esse potest in formis re vera 
distinetis — quod in Z. scelione et L. Hasseltii supra descriptis 
vidimus. His de causis in synonymis Lathrodeetorum extricandis 
explicandisque cautio maxima certe est adhibenda; et nescio an 


primuu necesse sit, mares eorum partesque genitales utriusque 


') Cum L. 13-guttato comparandi sunt quoque Z. 5-guttatus Kryn. (= L. hispi- 
dus C. KocH?): »Totus aterrimus, villosus, abdomine magno, globoso, supra 
thoracem tribus, ante tubos textorios binis, guttis sanguineis» (Vid. KRYNIcki, 
Arachnogr. Ross. Decas prima, in Bull. de la Soc. Imp. d. Nat. de Moscou, 
Annee 1837, N:o V, p. 75, Tab. VI, fig. 2); et Z. lugubris (MorscH.): »To- 
tus aterrimus, brevissime villosus, abdomine,magno, globoso, punctis quattuor 
in dorso impressis; subtus leviter infuscato, ante tubulos textorios linea trans- 
versa sub-sinuata flava; tarsis infuscati». (MoTscHouLsky, Not. sur deux 
Araign. venimeuses de la Russie merid., ibid., Annde 1849 (T. XXI), N:o 
1, p. 290, Tab. II, figg. 3, 4). 


Conf. Van HasseLt, Studien over de z. g. Curacaosche Oranje-Spin, in Tijd- 


schrift voor Entomologie, III, pag. 46—66, Pl. V, figg. 1-2. 


ND 


374 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


sexus melius cognitas habere, antequam de formis tam arcta 
propinquitate conjunctis recte judicare possimus. Que quum ita 
essent, melius duxi, speciem supra descriptam novo nomine 


notare, quam aliquod antea datum et valde incertum usurpare. 


Fam. ENYOIDE. 


Gen. Sterena WALCK. 1805. 


S. formosa N. 
Nigra, cephalothorace postice pedibusque rubris, abdomime 


supra maculis 5 flavis. — 2 ad., long. 15 millim. 


Deser. 9. — Üephalothora® altus, 7 millim. longus, 4 latus, 
xeque longus atque patella, tibia et metatarsus 2:di paris conjunc- 
tim, antice paullo tantum angustato, supra crasse impresso-punctatus 
et -strigosus, ordine media pilorum longiorum in parte cephalica; 
hae parte maxima, alte convexa, antice rotundato-producta; elypeo 
a latere viso cum mandibulis fere ad lineam rectam retro declivi, aeque 
fere alto atque latitudo areas oculorum, impresso-punctato; parte 
thoracica in laterıbus leviter modo rotundata, suleo medio brevi 
longe pone centrum cephalothoraeis sito. Sternum oblongius ova- 
tum, cum cowis subtus, maxillis et labio, longius pilosum. Oculi 
aream c:a (3% millim. latam, paullo breviorem quam latiorem oceu- 
pant; series media, ex 4 oculis formata, recta: medii eorum, qui 
veliquis oculis sub-sequalibus paullo majores sunt, cum oculis seriei 
postice rectangulum paullo longiorem quam latiorem formant; oculi 
2 seriei antice longe disjuneti, oculum lateralem seriei medise ma- 
sis quam medium appropinquantes, ab eo spatio remoti quod di- 
midiam diametrum oculi vix aaquat. Mandibule oblique retro di- 
vectze, ovato-cuneiformes, quam clypeus fere dimidio longiores (long. 
c:a 24 millim.; lat. earum communis ad basin: 23 millim.), in 
dorso rect®, sub-plan&, crasse impresso-punctat&, sulco unguieuları 
nullo, ungue brevissimo, sub-reeto. Mazille in labium inclinat, 
non impress&, versus apicem angustatx, extus rotundat&, intus sub- 
vect&®, apice acuminato-rotundato; labium longius quam latius, longı- 
tudine saltem 3 maxillarum sequanti, versus apicem angustatum, ipso 
apice rotundato-acuminato. Palpi cephalothorace breviores (c:a 54 
millim. longi), articulo tarsali eylindrato, ungue magno, leviter 
curvato, obtuso, dentibus paueis conicis subtus munito. Pedes 
prop. 4, 1, 2, 3, 4:ti paris cephalothorace c:a 24 longiores (17% 
millim,) 1:mi paris 154, 2:di 134, 3:tii 124 millim. longi, tenuiter 
pubescentes et pilosi, aculeati: in 1:mi et 2:di paris pedibus non 
tantum -femur (supra 1,1, 7, antice 1) sed etiam 'tibla (2, 2,2, 
subtus) et metatarsus (saltem 2, 2, 2, 2, subtus) aculeati sunt; 
supra tibie et metatarsi 4 anteriores pilos 2 longos sub-erectos 
gerunt. Pedes 4 posteriores multo densius aculeati: patelle eorum 


THORELL, ARANEA NONNULLA NOVA HOLLANDIE. 375 


aculeis multis brevissimis supra et in lateribus armatae sunt, se- 
quentium articulorum aculei sensim longiores. Ungues superiores 
magni, fortes,: modice curvati, dentibus fortibus numerosis (in pedi- 
bus 4:ti paris c:a 10 et 12) .secundum majorem partem longitudinis 
peetinati; unguis inferior parvus, muticus. Addomen ovatum, postice 
sub-acuminatum, c:a 7 millim. longum, 5 latum, tenuiter pubescens, 
pilis aliquot longis in series secundum dorsum ordinatis Vulva 
aream magnam, posteriora versus elevatam, sub-planam, postice in- 
cisam, suleis duobus in tres partes divisam oceupat: pars media, 
antice transverse dilatata, postice angusta, formä fere est trifolii 
sive elavis brevis capite latissimo praediti, et utrinque alia parte 
extus et apice rotundata circumdatur. Mamille superiores brevis- 
simee, inferiores iis multo longiores, attamen breves, conics, arti- 
culis 2, 2:do brevissimo; medie minutissime, »gre dignoscend&. 
Cephalothorax ad maximam partem niger, piceum vel c&ruleum 
colorem sentiens, parte thoracica pone pedes ?2:di paris rubra. 
Sternum vufo-fuscum, marginibus nigricantibus. Mandibule nigro- 
pieex; mazill®e pice®, labium nigro-piceum: omnes he partes cum 
coxis subtus nigro- pilosze. Palpi rufo-picei. Pedes rubri, aculeis 
saltem superioribus nigris; 4 anteriores extus rufo-picei. Abdomen 
nigro-fuscum, maculis 2 Yotundatis ad basin duabusque aliis versus 
nedan paullo majoribus, cum prioribus trapezium postice latius 
formantibus, flavis: supra anum quinta macula flava sub-triangula adest. 
(Paullo pone maculas duas anteriores area vel macula parva rotun- 
data glabra ferruginea conspieitur — an etiam in vivis?). Subtus 
fuligineum est abdomen, luteo-pubescens. Mamill® sub-testacex. 


Feminam unicam pulcherrim& hujus aranez possideo. Ab Eny- 
oidis Europ&is mihi cognitis differt pedibus robustioribus, tarsis 
articulo unguifero distincto carentibus, palpis apicem versus nen 
incrassatis, mandibulis liberis, non versus basin coalitis, ut et 
mamillis inferioribus non parti cuidam communi basali impositis!). 
Mamille tamen inferiores, ut in reliquis Enyoidis, multo longiores 
sunt quam superiores et medie, quibus quo modo utatur aranea, 


haud facile dixerim. 


Fam. AGALENOIDE. 
Gen. NMiturga?) N. 


Cephalothorax inverse ovatus, valde altus, supra undique 


convexus, impressionibus cephalicis nullis. 


') Conf. THor., On European Spiders, p. 106.— In En. affini Sim. pars illa 
basalis (a latere visa) utringue in margine exteriore et superiore procursum 
brevem obtusum, sursum direetum ostendit! 


) wiros, filum; "EPTQ, laboro. 


376 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Oculi 8, sub-&equales, in duas series parallelas sub-rectas vel 
paullo procurvas, non multo a margine clypei remotas, dispositi. 

Mandibul& fortes, oblongo-ovat&, ungue mediocri, curvato. 

Maxille parallele, ad basin sub-angustat&, in latere exte- 
riore rotundat&. 

Labium late truncatum, maxillis duplo saltem brevius. 

Pedes prop. 4, 1, 2, 3, aculeati, unguibus trinis: superiori- 
bus pectinatis, inferiore ad ipsam basin deflexo, mutico. 

Abdomen longius ovatum, cephalothorace non multo majus; 
mamille 6, superiores long&, religuis duplo longiores, articulis 
binis sub-aqualibus, quorum 2:dus sub-acuminatus est et in apice 
et toto latere inferiore tubulis textoriis vestitus. 

Mores ignoti. 

Genus familie Agalenoidarum adnumerandum, etsi forma ce- 
phalothoracis unguiumque tarsorum magis cum Lycosoidis con- 
gruens, 

M. lineata N. 

Lutescenti-cinerea, partibus oris nigricantibus, cephalothorace 
in medio vittis tribus ad longitudinem ductis nigris aliaque vitta 
nigra minus distineta prope marginem utrinque; abdomine supra 
fusco, antice lineis fuscis et sub-testaceis alternantibus, postice 
maculis sub-testaceis, in ordines duas versus anum appropinquantes 
dispositis, ornato. — 9 ad. Long. A c:a 201 millim.; 9 c:a 23 
millim. 


Deser. 2 ad. — Cephalothorarx c:a 103 millim. longus, 6 millim. 
altus, latitudine $ longitudinis aaquanti, lateribus partis thoracicx® 
votundatis, fronte leviter rotundata, sat lata (c:a 44 millim.); antice 
votundato-declivis, postice abrupte deelivis, dorso leviter arcuato- 
convexo, sulco medio ordinario angusto, postico, parum ante coxas 
3:tii paris sito; impressionibus cephalieis omnino nullis. Sternum 
votundato-ovatum. Oculi sub-wequales: series postica, desuper visa, 
reeta, ab antice visa paullo procurva, et longior quam antica, qux 
parum procurva est; oculi medii aream reetangulam paullo longiorem 
juam . latiorem occupant; spatium inter oculos plerosque diametro 
oculi paullo minus est; oculi vero laterales inter se, ut et oculi 
medii antici a mediis postieis, spatio distant, quod oculi diametrum 
aequat; laterales postici a mediis posticis spatio hac diametro 
majore remoti sunt. Mandibule femore antico crassiores, fortes, 
long® (c:a 5 millim.), latitudine plus duplo longiores, paullo por- 


THORELL, ARANEZ NONNULLA NOVA HOLLANDIA. 317 


recte, dorso convexo, sulco unguiculari utringue dentibus 2 fortibus 
conieis armato; unguis mediocris, fortis, curvatus. Maeille paral- 
leliter porrecte, ad basin angustatae, in latere exteriore rotundatae, 
in apice intus oblique truncate, convex&®, ad latus interius leviter 
impress&. Labium maxillis duplo saltem brevius, sub-quadratum, 
lateribus rotundatis, versus apicem late truncatum paullo angustatum. 
Palpi l\ongitudine cephalothoracis, metatarsis anticis parum crassiores, 
pilosi et aculeati, artieulo ultimo eylindrato, non acuminato: unguis 
eorum tarsorum ungue angustior, dentibus c:a 7 pectinatus, quorum 2 
primi minuti sunt, reliquigradatim longiores, fortes; apex unguislongus, 
fortis, curvatus. Pedes satis robusti, pilosi et aculeis appressis armati, 
prop. 4, 1,2, 3; 4:ti parıs otacn paullo plus 3:plo longiores 
(c:a 34 millim.; 1:mi paris 293, 2:di 274, 3:tii 24 millim.). Tibia 
4:ti paris patellä duplo longior est, in religuis pedibus brevior; 
metatarsus 1:mi et 2:di paris brevior, 4:1 paris fere longior est 
quam tibia; metatarsus 1:mi—3:til paris c:a dimidio, 4:ti paris duplo 
longior quam tarsus. Tibie et metatarsi omnes sulbms et in lateri- 
bus, femora omnia, tibie et metatarsi 4 posteriores supra quoque 
aculeis longioribus appressis, subtus per paria (3) ordinatis armati: 
patelle, femora subtus, tibia -et metatarsi 1:mi et 2:di paris supra, 
aculeis carent; tarsi omnes et metatarsi saltem paris 1:mi—3:tü 
scopula densissima per totam longitudinalem vestiti. Pili scopula- 
rum apice non dilatati. Ungues tarsorum superiores breves, fortes, 
in pedibus 1:mi paris dentibus c:a 4 fortibus, gradatim longioribus, 
sat brevibus instructi; apex unguis longus, fortis, profunde de- 
flexus; in pedibus 4:ti paris paullo longiores et debiliores sunt hi 
ungues, dentibus c:a 6. Unguis inferior, visu difficilis, ad ipsam 
basin in aculeum reetum fortem deflexus est, dente nullo.. Abdomen 
fere cephalothoraeis magnitudine (c:a 11—12 millim. longum, 6—7 
latum), longius ovatum; vulva ex area constat cornea, sat magna, 
fere rotundato-hexagona, que callo limitatur postice prasertim al- 
tiori et latiori, in medio postice impresso, et costas duas, figuram 
A-formem fere assimulantes, amplectitur. Mamille superiores (c:a 
2 millim. long&) reliquis duplo longiores, longe et dense pilosi., 
art. 1:mo eylindrato, 2:do angustiore, versus apicem angustato, in apice 
et in toto latere inferiore tubulis textoriis sat parvis, cylindrato- 
conieis minus dense vestitus; mamillse inferiores superioribus duplo 
breviores, articulis duobus, 2:do brevissimo, medii etiam paullo bre- 
viores et angustiores, cylindratz. 


Vephalothorax. fusco-cinereus, dense cinereo-pubescens, vittis 
tribus latis appropinquantibus nigris in medio, quarum media po- 
stice abbreviata est et linea tenui cinerea geminatur, dus alter, 
posteriora versus sibi paullo appropinquantes, fere ad marginem posti- 
cum pertinent; praeterea apud marginem utrinque vitta angustior, 
minus bene expressa, nigricans adest, ipso margine anguste cinereo. 
Oculi succinei coloris. Sternum vufescenti- vel fusco-cinereum. Partes 
oris nigro-fusee, mandibulis einereo-hirsutis. Pedes, ut palpi, fusco- 
vel rufescenti-cinerei, metatarsis extus et tarsis obsceurioribus, coxis 


3/8 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


omnibus in latere anteriore linea longitudinali impressa nigra di- 
stinctis; pilis densis cinereis, intermixtis nigris, vestiti, aculeis nigris. 
Abdomen subtus et in lateribus lutescenti-cinereum, dorso fusciore, 
antice lineis 3 clarioribus, cum fuscis alternantibus, ad longitudinem 
ductis, vix ad medium dorsi pertinentibus, postice vero ordinibus 2 
(vel 3?) versus anum appropinquantibus, ex punetis majoribus luteo- 
cinereis formatis ornatum. Latera abdominis fusco-punctata. Mamille 
sub-testacex. 

Mas differt cephalothorace latiore, antice vero angustiore (in 
exemplo cujus cephalothorax 10 millim. longus est, frontis latitudo 
4, lat. maxima vero 73 millim. aequat), mandibulis paullo angustiori- 
bus, dorso sub-recto, abdomine minore et prasertim angustiore, pedi- 
bus longioribus et gracilioribus (1:mi par. 22, 2:dı 30, 3:tii 26, 4:ti 
344 millim.), ut et palpis, qui cephalothorace paullo longiores sunt 
(103 millim.; pars femoralis c:a 4, clava c:a 33 millim. longa). Pe- 
dum pili longiores, magis patentes. Pars patellaris palporum c:a 
dimidio longior quam latior, extus sub-incrassata; pars tibialis hac 
parte paullo longior, vix crassior, paullulo incrassata, dentibus tribus 
fortibus in apice lateris exterioris armata, quorum ultimus acumi- 
natus est, apice incurvo, religui duo obtusi. Lamina bulbi vel pars 
tarsalis ovata, latitudine patellam 1:mi paris »equanti; dulbus nigro- 
fuscus, procurso parvo, truncato, albicantı in apice ad latus exterius. 
Color praeterea ut in 9; palpi extus cum clava nigricantes, pedes 
extus quoque obscuriores et pietura abdominis minus distincta. 


Specimina duo, unum masculum, alterum femineum exa- 


minavı. 
Fam. THOMISOIDE. 


(sen. Stephanopis CAMBR. 1869. 
S. Cambridge N. 

Cinereo-fuscus, cinereo- et nigro-sub-variatus, scaber, cephalo- 
thorace paullo longiore quam latiore, parte cephalica angustata, 
antice in tuberculum oculiferum rotundatum elevata, clypeo trans- 
verse impresso, mutico, integro, abdomine oblongo, supra modice 
et zqualiter convexo. —Q ad., long. c:a 10 millim. 

Deser. 2. — Cephalothorax inverse ovato-cordiformis, c:a 4 millim. 
longus, 32 fere latus, ad insertionem palporum valde angustatus, supra 
squamulis parvis spinisque brevissimis, crassis, obtusis scaber, parte 
thoracica postice truncata, in lateribus fortiter rotundata, supra fere plana 
(sed non humili), a margine postico sensim anteriora versus paullo 
declivi; parte cephalica parva, antice angustata, pone oculos trans- 
verse impressa et in tubereulum undique rotundatum, antice tamen 


fere perpendiculare elevata, hoc tuberculo oculos gerenti, antice spi- , 
nis parvis vel potius setis paucis crassis, sub-clavatis praedito, qua- 


THORELL, ARANEA. NONNULLA NOVA HOLLANDIA. 379 


rum 2 medie, valde appropinquantes, porreet& sunt; impressionibus 
' cephalieis postice in sulcos duos sub-parallellos abbreviatos productis, 
fovea vel sulco medio nullo, suleis vero utrinque 2 vel 3 radiantibus 
minus distinetis; clypeo fere perpendiculari, sub oculos transverse 
impresso, scabro, altitudine dimidiam mandibula longitudinem fere 
zequanti. Sternum circulatum, squamis parvis teetum. Oculi fere in 
series tres ordinati: 4 posteriores sub-a@quales, inter se spatio fere 
sequali et diametro oculi paullo majore distantes, in parte tuberculi 
oeuliferi postica seriem (desuperne visam) rectam formant; 4 anteriores 
in latere tuberculi antico in trapezium postice (supra) multo latius, 
plus duplo latius quam longius, dispositi sunt; duo superiores horum 
oculorum reliquis majores sunt et ab oculis mediis et lateralibus 
seriei postiee zaque distantes; duo inferiores vero reliquis oculis 
multo minores, minimi. Oculi medii seriei postice cum oculis 2 
serier media trapezium formant postice angustius, parum latius quam 
longius. Mandibule parvae, metatarsis primi paris parum crassiores, 
cylindrate, latitudine fere duplo longiores, fere perpendieulares, in 
dorso scabr&, apice pilis paucis longis incurvis instructa; ungue sat 
longo et forti, levius curvato. Maxille in labium inclinat&, oblonge, 
sub-rect®, in latere exteriore leviter sinuat, apice rotundatx; labium 
magnum, dimidia maxilla longius, basi latius, apice rotundato-trun- 
catum. Palpi mediocres, crassitie metatarsorum anticorum, cephalo- 
thorace breviores (34 millim. longi), parte tibiali parum longiore 
quam patellari, tarsali apicem versus angustata; squamosi et aculeati; 
unguis satis fortis, fortiter curvatus, apice longo, dentibus c:a 4 
crassis, brevibus, obtusis munitus. Pedes vix laterigrad®, prop. 1, 
2, 4, 3, dense squamosi et in femoribus supra spinulis sub-elavatis 
sparsi, supra lineis 2 longitudinalibus impressis; anteriores 4 for- 
tiores quam 4 posteriores; 1:mi paris prasertim fortes, femoribus 
medio sub-incrassatis. Longitudo pedum 1:mi paris 16, 2:di 14, 
3:til 84, 4:11 13 millim. Tibie pedum 4 anteriorum subtus aculeis 
longis appressis 2, 2, 2, 2, 2, armat®, metatarsi saltem 2, 2, 2. 
Ungues duo tantum, breves, sat fortes, fortiter et equaliter curvatze, apice 
sat longo, subtus dentibus —6 (in pedibus 1:mi paris), exterioribus 
brevibus, erassissimis, obtusis armatı. Addomen inverse ovatum, c:a 
6 millim. longum, 41 latum, basi truncatum, modice convexum, 
squamulis et tuberculis parvis vestitum, spinulisque crassis brevibus 
subelavatis sparsum, praesertim postice; venter squamulis minoribus 
tectum, ordinibus duabus punctorum impressorum. Vulva ex fovea 
sat magna et profunda, antice rotundata, longius ante rimam geni- 
talem sita constat. Mamille breves, inferiores et superiores articulis 
binis, 2:do minuto; inferiores conic®e et crassiores quam superiores, 
que cylindrata sunt; medii parv&, angust&, eylindratie. 


Cephalothorax palpi, pedes et abdomen fusco- vel rufescenti- 
einerea, clarius cinereo- et nigro-sub-varlata, parte cephalica linca 
tenui media setisque illis duabus porrectis antieis albicantibus. Mandi- 
bule fusc®, mazille et labium testacea, basi nigro-fusca. Tarsi, ex- 
cepto apice nigro, testacei; pedum 4 anteriorum patelle apice an- 


380 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


guste albicantes, tibie supra ante medium macula plus minus di- 
stineta sub-cinerea; tibie 4 posteriores fusco-testacex, basi nigr®; 
metatarsi 4 posteriores basi late et apice angustius nigri, praeterea 
testacei. Addomen ceinereo-fuscum, granulis et spinulis clavatis albi- 
cantibus, rufescentibus et nigris variatum; venter cum mamillis cla- 
rius einereo-testaceus, squamulis parvis ejusdem coloris tectus. 


Femina adulta unica mihi cognita. Marem alius speciei ex 
Caffraria vidi. Sub-familiam propriam in familia Thomisoidarum 
hoc genus certe constituere debet, Thomisenis quidem proximam, 
sed forma partium oris et cephalothoracis, pedibus non vel parum 


»laterigradis» cet. ab iis satis distinetam 


Gen. Hemiclea!) m. 
Cephalothorax oblongus, inverse sub-ovatus, valde depressus, 
fere planus, impressionibus cephalieis distinctis, clypeo humillimo, 
vix ullo, sternum oblongum, ante coxas anticas in peltam quasi 


vel collare dimidiatum productum. 


Oculi 8, in duas series transversas,. parallelas, appropin- 
yuantes ordinati; series postica longior. 

Mandibul® breves, sub-porrect&, ungue tenui. 

Maxille oblong&, porrect&, in medio lateris exterioris an- 
sustate; labium longum, angustum, sub-triangulum. 

Pedes prop. 4, 2, 1, 3, cum palpis extus sub-incrassatis 
lateraliter extensi, genubus solo appressis, tarsis brevissimis, 
trochanteribus pedum 4:ti paris solito longioribus; ungues tar- 
sorum bini, sat breves, fortiores. 

Abdomen longius, valde depressum; mamill® longiores, 6, 
superiores reliquis paullo longiores, ut inferiores articulis binis, 
2:do brevi. 

Vite degend& ratio ignota. 

Genus sub-familie Philodrominorum adscribendum, Selenopi 
Dur. et Delen®e (WALCK.) satis propinguum, oculorum situ, 
pedum proportione, longitudine trochanterum 4:ti paris insolita, 
forma sterni, abdominis et unguium pedum cet. abunde distincetum. 


(4 . U 
) nue- semi-; #Aoıos, collare, 


THORELL, ARANEA NONNULLA NOVA HOLLANDIA. 381 


é H. Sundevallit N. 
Nigro- vel piceo-fusca, mandibulis et palporum articulis duo- 
bus ultimis nigris, abdomine cinereo-fusco, subtus clariore. — Q 
ad., long. c:a 104 millim. | 


Deser. 2. — Cephalothora®w oblongus, c:a 4 millim. longus, 3 
millım. latus, inverse ovato-cordiformis, fronte late truncata, latitu- 
dine dimidiam partem thoracicam aequanti, hac parte in lateribus an- 
tice leviter, postice fortius rotundata; valde humilis, sub-planus, tenue 
et rarius pubescens, impressionibus cephalieis distinctis, ad foveam 
ordinariam mediam sub-triangulam, postice (inter coxas 3:til paris) 
sitam co&untibus: ab hac fovea tres alive impressiones vel sulei utringue 
abeunt radiantes, dus longiores, curvatse anteriora versus, tertia retro 
directa. sSternum oblongo-ovatum, ante coxas 1:mi paris productum, 
apice ibi sub-dilatatum, late truncatum. Oculorum series antica recta, 
ad ipsum marginem frontis sita; postica paullo recurva, multo lon- 
sior. Oculi antici, quorum laterales mediis manifeste majores sunt, 
inter se spatio sub-sequali distant, quod diametrum oculi maxim: 

fere sequat; laterales postici, a lateralibus anticis spatio remoti, quod 
horum diametro duplo fere majus est, eadem fere sunt magnitudine 
qua medii antici; spatium inter oculos seriei posticae etiam paullo 
majus quam quo distant laterales inter se; medii aream antice an- 
gustiorem, breviorem quam latiorem occupant; postici eorum reliquis 
oculis multo minores. Mandibul®e sat parv&, sed fortes, in dorso 
fortiter convex&, breviter ovata, porrect&, crassitie tibie 1:mi paris, 
1 millim. longe, + millim. late, ungue mediocri, tenui, aqualiter 
curvato. Maxille latitudine duplo longiores, ad basin pone inser- 
tionem palpi dilatat®, apice extus rotundato-dilatat®, apice intus 
oblique rotundato-truncate, porrect® et sub-parallelse, latere interiore 
sub-recto in labium paullo tamen inclinate. LDLabium longum, angu- 
stum, sensim angustatum, apice rotundato-truncato, dimidia maxilla 
longius. Palpi cerassitie metatarsorum anticorum, cephalothorace multeo, 
breviores (23 millim.), extus sub-incrassat&, articulo tarsali supra 
magis convexo, obtuso, ungui parvo, tenui, extus fere in semi-eireu- 
lum curvato, et dentibus paucis gradatim longioribus pectinato. Pe- 
des breves, non robusti, tenuiter pilosi, aculeis paueis (2, 2, vel 2 
ad basin) tenuibus subtus in tibiis et metatarsis armati: prop. 4, 2, 
1, 3, (1:mi paris 93, 2:di 12, 3:tii 9, A:ti 134 millim. longi), tarsis 
brevissimis; 4:ti paris cephalothorace plus 3:plo longiores, trochan- 
teribus coxis longis paullo tantum brevioribus, patellam longitudine 
equantibus (coxa 4:ti paris 14, trochanter 14, femur 33, patella 14, 
tibia 3, metatarsus 24, tarsus + millim.); tarsi et metatarsi 4 ante- 
riores scopula praediti. Ungues formä in Philodrominis insolitä, sat 
fortes et lati, non valde longi, prope basin leviter sinuati, tum 
subzequaliter et fortiter curvati, interior dentibus spississimis longis 
c:a 18, exterior c:a 7 tantum (in pedibus 1:mi paris: in 4:ti paris, 
ubi debiliores sed non longiores sunt ungues, apice longiore et magis 
deflexo, dentes pauciores sunt, praesertim in ungue interiore). Pil: 


382 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


scopularum breves, sub unguibus longiores quidem, sed (ut in gen. 
Delena et Voconia) non apice dilatati. Addomen valde depressum, ce- 
phalothorace parum latius, longum, duplo cireiter longius quum latius 
(c:a 6° millim. longum, 3 latum), antice rotundatum vel sub-trunca- 
tum, postice sub-acuminatum, fusiformi-ovatum. Vulva ex area magna 
oblonga, antice rotundata et postice sensim paullo dilatata, truncata 
eonstat: antice in fundo membranam mollem transverse striatam monstrat; 
pars postica ejus cornea est, sulco medio longitudinali profundo, utrinque 
transverse leviter. bis impressa et antice (ad membranam illam) sub- 
triangulariter emarginata. Mamille longiores: superiores extus paullo 
inerassat&, deorsum sub-curvat&: art. 1:mus versus basin angustatus, 
latitudine maxima duplo saltem lonsior, 2:dus diametro sua brevior, 
apice late et oblique truncato; inferiores dimidio fere breviores, sed 
non angustiores quam superiores, sub-eylindratse, apice obtuso; medis 
multo angustiores et breviores, cylindrat&, in apice truncatz. 

Cephalothoraw nigro-piceus. Mandibule nigr®, ungue extus rufe- 
scenti. Maxille et labium nigro-fusca. Sternum piceo-fuseum, mar- 
sine anguste nigro. Palpi picel, articulis duobus ultimis nigris. 
Pedes quoque piceo-fusei, posteriores interdum paullo clariores, te- 
staceo-fusc; anteriores apice nigricantes. Abdomen supra cinereo- 
fuscum vel fuligineum, subtus paullo clarius, vulva postice fusea. 
Mamille fusex. In 2 juniore, »eque fere magna atque adulta, corpus 
fere totum cinereo-testaceum est, mandibulis paullo obscurioribus, 
oculis matulis nigrieantibus insidentibus et sterni margine anguste 
nigricanti. 


Feminas tres, duas adultas, tertiam juniorem possideo. 


Gen. Voconia!) N. 
(Delena WALCK. ad partem). 


Cephalothorax zque cireiter longus atque latus, deplanatus, 
elypeo humillimo. 

Oculi in series duas transversas, parallelas dispositi: series 
postica longior, antica recta vel paullo procurva; spatium inter 
oculos 4 anteriores, quorum laterales paullo majores sunt quam 
medii, oculi maximi diametrum non superat. 

Mandibul® fortes, ovat&, in dorso convex&. 

Maxille oblong&, extus rotundat&, in labium sub-semicir- 
culare, apice truncatum paullo inclinat«. 

Pedes longi, robusti, scopula densa et lata praditi; 4 poste- 


riores vix graciliores, sed breviores quam 4 anteriores; ungues 


-") Voconius, nom. propr. 


THORELL, ARANEE NONNULLA NOVA HOLLANDIA. 383 


2, parvi, longi, angusti, ad maximam partem sub-recti, dentibus 
multis (saltem in ungue interiore) pectinati. 

Abdomen oblongius, non valde depressum. 

Vite degend& ratio ignota. 

Genus a Delena (WALCK.) oculorum situ et distantia inter 
se pracipue distinctum. 

V. insignis N. 

Nigro-fusca, cephalothorace ad margines pr&sertim pilis ci- 
nereis variato, femoribus cinereis, supra nigro-maculatis, tibiis 
anterioribus annulo medio lato cinereo, non in lateribus tantum, 
sed etiam supra aculeatis; abdomine luteo- vel ferrugineo-cinereo, 
supra vittis irregularıbus transversis alternantibus fuscis et luteo- 
einereis. — J'Q ad.; long. 9 c:a 38, AY c:a 23 millim. 


Deser. 2. — Cephalothoras inverse orbiculato-cordiformis, zeque 
longus ac latus (plus 13 millim.), fronte truncata, vix altiore quam 
diameter oculorum anticorum, dimidia. parte thoracica paullo latiore 
(c:a 73 millim.); humilis valde, fere planus, impressionibus cephalieis 
distinetis, linea media tenui impressa per partem cephalicam ducta, 
sulco medio ordinario angusto longo, a parte cephalica fere ad mar 
Sinem cephalothoracis posticum pertinenti; dense appresso-pubescens, 
ad margines omnes longius pilosus. sSternum rotundato-ovatum, 
:quale, planum. Oculi in duas series parallelas dispositi; series 
antica, a margine clypei spatio remota, quod dimidiam oculorum 
diametrum vix &quat, parum procurva, fere recta; postica, in latere 
superiore capitis locata, recta, longior. Oculi laterales, extremitati- 
bus calli obliqui impositi, inter se spatio distant, quod diametro oculi 
saltem dimidio majus est; medii postici reliquis multo minores sunt, 
laterales antici paullo majores quam medii antici et laterales postici; 
medii 4 aream postice latiorem occupant, quse area paullo latior 
(postice) est quam longior. Spatium inter oculos 4 anteriores dia- 
metrum oculi maximi non aequat, inter 4 posteriores vero hac dia- 
metro duplo vel (inter posticos medios et laterales) ultra majus est. 
Mandibule fortes, ovat&, sub-porrectze, latitudine = 3 longitudinis 
(6 millim.), in dorso fortius, in lateribus levius convexx, sulco ungui- 
eulari in margine interiore dentibus 3, in exteriore 1, armato, his 
dentibus fortibus, brevibus, conicis; unguis magnus, fortis, aequaliter 
eurvatus. Mazille basi angustate, in latere exteriore rotundatz, 
apice intus late truncatw, in labium parum inclinate, convex&®, non 
impresse. Labium fere semi-circulare, longitudine dimidiee maxille, 
apice ipso truncato. Omnes he partes pilis longioribus villosz. 
Palpi cephalothorace longiores (c:a 164 millim.), metatarsis anticis 
paullo crassiores, parte tarsali paullo curvata, cylindrata, apice ro- 


Öfvers. af K. Vet.- Akad. Förh. Ärg. 27. N:o 4. 10° 


384 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tundato. Pedes longi, robusti, sensim paullo attenuati, prop: 2,-1, 
4, 3; 2:di paris cephalothorace plus S:plo longiores (69 millim.: 
femur 183, patella 84, tibia 174, metatarsus 184, tarsus 4 millim. 
longus; 1:mi paris 604, 3:tii 49, 4:ti 504 millim.), dense pubescentes 
et pilis longis villosi, aculeis multis appressis armati; femora supra 
et in lateribus, tibie praesertim subtus et in lateribus aculeata (in 
pedibus 1:mi paris e. g. femur antice aculeum 1, supra 1, 1, po- 
stice 1, 1, lostendit; tibie 1:mi (et 2:di) paris antice 1, 1, supra 
1, 1, postice 1, 1, infra 2, 2, 2 aculeos habent — an ita semper?); 
metatarsi et tarsi scopula valde lata et densa e pilis longis formata 
instructi. Addomen oblongum (c:a 22 millim. longum, 18 millim. 
latum), supra modice convexum, antice sub-truncatum, posteriora 
versus sub-dilatatum, inverse sub-ovatum, dense pilosum. Vulva ex 
fovea magna cornea, semi-elliptica, postice truncata, non profunda, 
fundo fere plano, impressionibus paucis inaequali constat. Mamille 
superiores sat breves, basi angustiores, sub-clavats, articulis 2, 2:do 
brevissimo; inferiores iis paullo breviores et angustiores, conic&®, 
art. 2:do brevi, oblique truncato; media multo minores, sub-eylindrat. 

Üephalothorax in fundo nigro-fuscus, pube densa fusca vestitum, 
praesertim versus marfgines cinereo-varlatus. Mandibule nigre, dense 
cinereo-pubescentes, cum sterno, mawillis, labio et coxis nigro-fuscis 
ferrugineo- vel luteo-pilos®, in apice ad sulcum unguicularem, 
ut et maxille apice, longius rufo-pilose. Addomen supra fuscum, 
maculis et striis inzequalibus et incongruentibus ferrugineo-cinereis 
densis variato, ita tamen, ut vitta clarior angusta in medio antice 
(in 2 saltem) et fascie quadam transvers&, confus&, versus anum 
sensim angustiores distingui possint. Latera abdominis ferrugineo- 
cinerea, dense fusco-strigosa. Venter cum mamillis ferrugineo-cinereus, 
vulva fusco-ferruginea. 

Mas paullo minor (long. et lat. cephalothoraeis c:a 11, long. ab- 
dominis 12, lat. ejus 73 millim.), pedibus longioribus et graciliori- 
bus, 2:di paris cephalothorace plus 6:plo et dimidio longioribus (1:mi 
paris 60, 2:di 71, 3:tu 47, 4:ti 483 millim. longis); mandibulis mi- 
noribus (erassitie femorum 1:mi paris), minus convexis. Palpi cephalo- 
thorace fere dimidio longiores: pars patellaris eylindrata, vix longior 
quam latior, tibialis eä parum longior, extus sensim incrassata, apice 
lateris exterioris in spinam preducto fortem, acuminatam, supra ad longi- 
tudinem excavatam, apice spina sub-intorto et incurvo. Pars tarsalis 
sive lamina femore 1:mi paris paullo latior, paullo brevior quam patella 
ejusdem paris, oblongo-ovata. Bulbi superficies inferior primum (ad 
basin) formam fere auris humani dimidiati pre se fert, tum (ad 
apicem helice magna, gyris saltem decem occupatur, qua helix ex 
seta omnium longissima et pulcherrime involuta formata est. 


Specimen adultum utriusque sexus possideo. Delene® im- 
man L. KocH!) valde affinis hec species certe est; aculei vero 


1) Beschr. neuer Arachn. u. Myriap., in Verhandl. der zool.-bot. Gesellsch. in 
Wien, 1867, p. 36 (208). 


THORELL, ARANEE NONNULLE NOVA HOLLANDIA. 385 


pedum non ut in illa sunt ordinati, et color quoque paullo di- 


versus videtur.: 


Heteropoda (LATR.) 18041). 
(Sarotes (SUND.), Olios (WALCK.), Ocypete (C. Koch)). 
1. H. callıgaster N. 


Ferrugineo-testacea, fusco-sub-variata, cephalothorace alte 
convexo, partibus oris nigris, femoribus subtus flavo-punctatis, 
tibiis subtus nigris, fascia media et apicali flavis vel albicantibus; 
venter linea nigra transversa ante rimam genitalem et pone eam 
ınacula magna, sub-transversa, semi-lunata vel sub-triangula atra. 
— og ad. Long. 2 c:a 21, % c:a 18 millim. 


Descer. 9. — Cephalothoraw valde et zqualiter convexus, tenue 
pubescens, dorso alte arcuato, impressionibus cephalicis nullis, sulco 
medio ordinario angusto, paullo pone centrum orienti, vix 13 millim. 
longo; in Iateribus aequaliter rotundatus, paullo longior (8 millim.) 
quam latior (7 millim.), fronte lata (43 millim.), dates truncata. 
Sternum cordiforme. Oculi in series duas, extremitatibus paullo 
appropinquantes dispositi; anterior paullulo procurva, (in junioribus 
recta), posterior, qua longior est, ab antice visa, procurva, desupeı 
visa, recta. Oculi seriei anterioris inter se reque distantes, diametro 
oculorum lateralium anteriorum, qui mediis anticis parum majores 
sunt, inter se remoti. Ülypei alllande diametrum oculi non superat. 
Oculi medii postiei, reliquis minores, inter se spatio distant. quod 
oculi diametro plus duplo majus est; spatium inter eos et laterales 
posticos, qui mediis anticis paullo minores sunt, etiam paullo majus. 
Oculi laterales callo obliquo humili communi impositi, et inter se 
spatio remoti, quod oculi maximi diametrum saltem sequat; 4 medii 
aream occupant antice angustiorem, paullo latiorem quam longiorem. 
Mandibul® fortes, ovate, c:a 33 millim. long, 24 late, femoribus 
multo (fere duplo) crassiores, in dorso convex®&, pilos&, sulco ungui- 
culari in margine interiore dentibus 3, in exteriore 2, sat parvis, 
inaequalibus, conicis armato. Unguis medioeris, fortis, eque curvatus. 
Maxille oblong&®, versus basin angustat®, in latere exteriore et apice 
rotundat&, circa labium paullo curvat& et sub-inclinate, convex®, 
non impress®e. LDabium transversum, dimidia maxilla brevius, apice 
rotundatum. Palpi c:a 8% millim. longi, articulo tarsali versus 
apicem paullulo incrassato, obtuso. Pedes prop. 2, 1, 4, 3 (1:mi 
paris 27, 2:dı 291, 3:tii 21, 4:ti 234 millim. longi), minus robusti, 
breviores, 2:di Ban Sun Pag plus 3:plo et dimidio lon- 
giores (femur 74, patella 34, tibia 63, metatarsus 7, tarsus 2 millim.), 
dense pubescentes, pilosi, se armati: femora supra (1, 1) et in 


1) Conf. THORELL, On European Spiders, pp. 173—174, 177-179. 


380 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, NET WS 


lateribus aculeati, tibixe 4 posteriores in lateribus et subtus tantum, 
4 anteriores aculeo 1 supra quoque, ad basin (an semper ita?). Me- 
tatarsı et tarsı scopula densa praediti. Abdomen brevius ovatum (c:a 
12 milim. longum et 10 millim. latum), satis convexum. Vulva ex 
impressione fere \/- vel postius Y-forıni, callo corneo, postice abrupto 
limitata, constat. Mamille superiores angust®, eylindrats, inferiori- 
bus paullo longiores, inferiores sub-conic®, articulo 2:do in utris- 
que brevi. 

Oephalothorax ferrugineo-testaceus, strigis vel lituris parvis fuscis 

praesertim versus latera plus minus distinete sub-variatus. Sternum 
fusco-testaceum. Mandibule nigra, longius fulvo-pilose; maxille et 
labium guoque nigra, illaee apice testacex et ıbi pilis longissimis fulvis 
vestit®. Pedes ut palpi fusco- vel ferrugineo-testacei, metatarsis 
tarsisque fuscioribus; cox® subtus stria vel macula cinerea, femora 
subtus dense flavo-punctata, patelle subtus argentee, summo apice 
niero, tibie supra in medio infuscatis, subtus nigra, vitta trans 
versa media et apicali latis, pulchre flavis, in pedibus posterioribus 
albidis. Addomen ferrugineo- vel luteo-testaceum, maculis parvis cla- 
rioribus punctisque nigris (quorum duo paullo majora pone medium 
dorsi plerumgue conspieiuntur) in dorso plus minus distincte varia- 
tum, interdum sub-unicolor; venter lineam nigram transversam an- 
sustam ante vulvam, et pone eam maculam magnam transversam, 
ostice rotundatam aut acuminatam, atram exhibet: ab hac maecula 
ad mamillas fascia lata media aurantia ducta est; apud eam linea 
vel macula flava obliqua et pone hanc alia linea obligua nigra utrinque 
plerumque conspieiuntur. Mamille testace. 

I adultus. — Cephalothora® (9 millim. longus, 8 millim. latus) 
minus altus quam in femina, strigis parvis fuscis dense variatus; 
clypeus »que altus ac diameter oculorum. Mandibul® angustiores et 
longiores (5 millim. long, 23 millim. late). Palpı 10 millim. longi; 
pars patellaris seque longa ac lata, tibialis eä paullo longior, fusca, 
extus dilatata, et in apice lateris exterioris calcari fortissimo, fere 
faleiformi, nigro, glabro, deorsum curvato, extus compresso et dila- 
tato, apice breviter acuminato armata. Lamina bulbi parum latior 
quam femur 1:mi paris, latitudine duplo longior, oblongo-ovata, nigro- 
fusca; superficies bulbi subtus ad basin in callum latum, in gyrum 
curvatum et ad longitudinem exaratum elevata est, antice vero heli- 
cem gyris c:a 5, ex seta longa formatam exhibet. Pedes longiores: 
2:dı paris cephalothorace fere 4:plo longiores (34 millim.; 1:mi paris 
35, »:tll 25, 4:ti 27 millim.); femora supra dense cinereo- et fusco- 
punctata; tibie 4 anteriores supra aculeis 1, 1, posteriores 1 (versus 
apicem) armate. Addomen angustius ovatum, long. 83, latit. 6 
millim., vitta aurantia pone maculam magnam atram minus mani- 
festa. Praterea in marem convenit descriptio feminz. 


Tria exempla, duo feminea et unum masculum, possideo. 


THORELL, ARANEA NONNULLA NOVA HOLLANDIE. 38% 


2, Jal, Iosallaro N 
Rufo- vel ferrugineo-fusca, mandibulis rufo- piceis, femore 
non crassioribus, sterno, maxillis, labio et coxis anterioribus 
subtus, nigris; abdomine supra luteo-fuscum, subtus clarius, linea 


transversa nigra pone vulvam. —% ad., long. c:a 20 millim. 


Deser. 9. — (ephalothorae seque longus atque latus (c:a 8% 
millim.), modice convexus, dorso leviter tantum arcuato, tenue et 
minus dense pubescens, impressionibus cephalicis ad latera manifestis, 
suleo medio ordinario Angu=t0, a centro cephalothoracis initium ca- 
pienti, longiore (fere 24 ol): parte cephalica humili, sub-plana, 
fronte lata (5 millim.), rotundato-truncata, parte thoracica in lateri- 
bus aequaliter et fortiter rotundata. Sternum ovato-cordiforme. Ocu- 
lorum series fere parallelle, vix extremitatibus appropinquantes, ab 
antice vise parum procurv&, desuperne vise rectae, postica longior; 
elypei altitudo diametrum oculi maximi non zquat. Oculi medii 
seriei postic®, reliquis duplo fere minores, inter se spatio distant 
quod oculi diametro plus duplo majus est; spatium inter eos et la- 
terales posticos, qui mediis anticis paullo minores sunt, etiam paullo 
majus. Oculi laterales, callo obliguo impositi, inter se spatio remoti, 
quod oculi maximi diametrum superat; 4 medii aream occupant an- 
tice angustiorem, vix latiorem quam longiorem. Oculi seriei antic® 
inter se propius absunt quam diametro oculorum mediorum, qui 
manifeste minores sunt quam laterales. Mandibul® ovatze (34 millim. 
longa, 21 late), femore antico non crassiores, in dorso modice con- 
vexee, dense pubescentes; suleo unguieulari utrinque longe piloso, in 
margine interiore dentibus 3, in exteriore 2, brevibus, obtusis armato. 
Unguis mediocris, aqualiter curvatus. Maxille ovat&, lateribus 
sulb- rectis, in apice rotundato ciliis valde longis instructa, in labium 
paullulo inelinate. Labium sub-transversum, fere semi-circulare, apice 
tamen truncato, dimidia maxilla multo brevius. Palpi cephalothorace 
parum longiores (9 millim.), articulo tarsali sub-incrassato, paullo 
curvato, obtuso; pilosi et aculeati, dense pubeseenies; Pedes prop. 
2, 1, 4, 3 (1:mi paris 313, 2:di PDT, BM. 25, Asısı 27 HMI, 
2:di paris cephalothorace fere 4:plo loagiores (femur 94, patella 44, 
tibia 74, metatarsus 84, tarsus 24 arm), pube longiore sat densa 
sericea et pilis longioribus vestiti, aculeisque armati: femora supra 
(1, 1) et in lateribus aculeati, tibiee quoque non tantum in lateribus 
et subtus, verum etiam supra (1, 1 in pedibus 4 anterioribus; 1, 
apicem versus, in 4 posterioribus) aculeati. Metatarsi et tarsi sco- 
pula densa praditi. Addomen ovato-sub-pentagonum, antice trunca- 
tum, postice paullo latius, parum convexum. Vulva ex area cornea 
oblonga, inverse sub-ovata, antice acuminata, sulco et callo limitata, 
in medio leviter et late excavata constare videtur. Mamille supe- 
riores cylindrat&, inferiores, qui paullo breviores et crassiores sunt, 
sub-conica, articulo 2:do in utrisque brevi. 


388 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Üephalothoraw, palpi et pedes rufescenti-fusci, pube et pilis cla- 
rioribus sub-luteis tecti: aculei nigri. Mandibule vrufo-picese, luteo- 
pilos&, apice rufo-ciliate. Sternum, macill® et labium atra, illee in 
apice. sub-testaceo rufo-ciliatze, praeterea cum sterno fuligineo-pilos. 
Cox quoque antice subtus tot, relique ad basin, antice, nigra. 
Femora anteriora subtus cinereo-, reliqua magis luteo-, pubescentia; pa- 
tellee subtus dense albido-pubescentes, tibiee subtus ad basin et api- 
cem late nigro-fusc®, in medio dense albo-pubescentes. Abdomen 
supra testaceo- vel luteo-fusecum, sub-fuligineum, unicolor; venter 
luteus, linea nigra transversa secundum rimam senitalem ducta; 
vulva fusca. 


> ignotus. — Feminam unicam cognovi. 


Fam. LYCOSOID&. 


Gen. Tarentula (SunD.) 1833. 
T. Leuckartiü N. 

Fusco-cinerea, cephalothoracis margine striisque novem ra- 
diantibus, his postice fusco-mareinatis, albicantibus; cephalo- 
thorace longitudine patelle et tibie 4:ti paris conjunctim, serie 
oculorum 1:ma, quorum medii majores sunt quam laterales, bre- 
viore quam 2:da; abdomine supra fusco-cinereo, macula sub- 
hastata fusca antice, tum ordinibus duabus ex maculis parvis 
albicantibus antice nigro-marginatis, lineå transversä angulatä 
fusca vel alba binis sub-conjunctis; ventre niero-fusco, plaga 
media clariore. — 2 ad., long. c:a 28 millim. 


Deser. 9. — Cephalothora® c:a 12 millim. longus, 9 millim. la- 
tus, loneitudine patella et tibise 4:ti paris conjunctim, dense appresso- 
pubescens, lateribus partis thoraxica leviter rotundatis, dorso longo 
fere recto, inter oculos posteriores paullo tantum, postice vero mo- 
dice declivis, fronte perpendieulari; latit. elypei c:a 5 millim., alti- 
tudo ejus non major quam diameter oculorum anticorum mediorum. 
Series oculorum 1:ma brevior quam 2:da, sub-procurva; oculi ejus 
medii manifeste majores quam laterales; omnes inter se spatio sub- 
zequali et diametrum oculi minimi haud aequanti distantes, et ab 
oculis seriei media spatio remoti, quod hanc diametrum vix zequat; 
oculi seriei 2:dze duplo minores quam seriei 3:tiee, et manifeste ma- 
jores quam medii seriei 1:me; oculi 4 posteriores aream postice 
paullo latiorem occupant, paullo breviorem quam latiorem, longitu- 
dine paullo plus 3 longitudinis cephalothoracis aquantem. Sternum 
sub-ellipticum, antice rotundatum, postice acuminatum, 1 millim. 
longius quam latius. Mandibule crassitie femorum anticorum, tarso 


4:ti paris paullulo longiores (5 millim. long, 24 lata), modice con- 


THORELL, ARANEA NONNULLA NOVA HOLLANDIA. 389 


vexee, sulco unguieulari in margine interiore dentibus 3 sub-aqualibus, 
in exteriore 2 inaequalibus armato; ungue forti, mediocri (23 millim.). 
Mazille oblongze, extus dilatate, circa labium curvatse, at porrect, 
apice intus oblique truncato, convex&®; labium basi angustatum, apice 
late truncatum. Palpi crassitie metatarsorum, cephalothorace brevi- 
ores (113 millim.), ut pedes pube densa vestiti, pilosi et aculeati. 
Pedes satis robusti, prop. 4, 1, 2, 3 (1:mi paris 343, 2:di 32, 3:tii 
303, 4:ti 404 millim.); 4:ti paris (eujus femur 93, patella 4, tibia 
3, metatarsus 11, tarsus 5 millim. fere aequat) cephalothorace 34 
longiores. Abdomen inverse ovatum, in exemplo uno lustrato longi- 
tud. 15, latit. 104 millim.; vulva constat ex fovea parva oblonga, 
antice paullo angustiore et apice bis rotundata, qua costa media 
longitudinali in duas dividitur. 

Cephalothoraw in fundo piceus, pube densa appressa fusco-cinerea 
vestitus, margine undique anguste (postice vero paullo latius) et stria 
media in declivitate postica albicantibus; striis praeterea obliquis, 
utringue 4, 1 in parte cephalica, reliquis in parte thoracica, a dorso 
versus coxas radıantibus, iis quoque albicantibus, postice nigro- vel 
fusco-marginatis. Sternum nigro-fuscum, fusco-pilosum. Mandibule 
nigra, dorso e pube densa, appressa oblique cinereo-flavo, intus vero 
et ad apicem atro. Mawill®e et labium nigra, illeg, apice prasertim, 
fusco-pilos®. Palpi et pedes supra pube densa fusco-cinerea tecti, 
parte tarsali illarum subtus fusciore, cox& (et trochanteres) subtus 
nigro-picese, fusco-pubescentes, tibia 3:tii et interdum 4:ti paris apice 
late subtus infuscate. Abdomen supra pube densa fusco-cinerea 
tectum, pietura fere ut in 7. fabrili: antice adest macula magna 
oblonga, posteriora versus sub-dilatata et ibi apice emarginata, sub- 
hastata, tum utrinque series ex maculis parvis albicantibus, antice 
nigro-marginatis, versus anum descrescentibus; inter has maculas 
binas lines transvers® angulat® fusc®, postice albicanti-marginat, 
plus minus distinete conspiciuntur; latera abdominis, infra clariora, 
cinereo-testacea sunt; venter totus, excepto plaga media inaquali 
celariore, cum mamillis nigro-fuseus. — Mas ignotus. 


Feminas duas adultas possideo. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. frän sid. 366.) 


Från Zoologisch-Mineralogischer Verein i Regensburg. 
Correspondensblatt, Jahrg. 23. 


Från K. K. Hof-Mineralienkabinet i Wien. 


29 småskrifter af mineralogiskt innehåll. 


390 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Från Nordamerikanska Förenta Staternas konsulat i Stockholm. 
Rapport från General Land-kontoret, 1867. Washingt. 1869. 8:0. 


Från Hr G. H. Stråhle på Rörstrand. 
Hawes, F. L. Narrative of the expedition of an American Squadron 
to the China seas and Japan, 1852—1854, under the command 
of commodore M. C. Perry, Vol. 1—3. Washingt. 1856. 4:0. 
Från Hrr Samson & Wallin i Stockholm. 


Jägarförbundets nya tidskrift, Årg. 7. 


Från Författarne. 


BJÖRLING, E. G. Elementar-lärobok i Algebra. 8:0 uppl. D. 2: 2. 

Wırrrock, V. W. Om Fanerogam- och Thallogam-vegetationen i 
Skandinaviens Illex-region. Ups. 1869. 8:o. ; 

SETTIMANI, Ü. D'une seconde nouvelle methode pour determiner la 
parallaxe du soleil. Florence 1870. 8:0. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 


Ar Jägmästaren Bohman. 


Rn Ardea stellaris från Öland. 


Af Hr Th. Bäckström. 


En Strix tengmalmi. 


Af Jägmästaren Hollgren genom Hr A. E. Holmgren. 


En Aquila navia fr. Nyköpings skärgård. 


Af Conservatorn W. Meves. 

12 st. sällsynta foglar frän Skäne, Öland m. m. 

17 st. fogelbon. 

104 st. foglar, mest från N.V. Ryssland (Petersburg—Archangel); 
men deribland några från Östra Siberien, erhållna i Petersburg, 
och en Chionis alba från Cap Horn, erhållen i Helsingfors. 

Vidare 2:ne Harar, 1 fogelskelett samt några Reptilier m. m. från 
N.V. Ryssland. 


Ay Hr 0. G. Erichsson. 
En Vipera berus fran Upland. 
Af Österrikiske Forst-Director Baron Wilh. von Bery. 


En Capra rupicapra från Alperna. 


391 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1870. N:o 4. 
Stockholm. y 


Acantholabrus Couchi Cuv. et Var., en för Skandi- 


naviens Fauna ny fiskart. 
AR Pr JB, Wo ÖB 


[Meddeladt den 13 April 1870.] 


I Museum Adolphi Frederici pag. 80 beskrifver LINNE en 
fisk från Amerika, som han kallar Labrus luscus och karakteri- 
serar pa följande sätt: »cauda integra, pinnis omnibus flavis, 
palpebra superiore nigra. Labia valde crassa. Corpus oblongun 
fiavescens. Pinna dorsalis radıis 31: pinnis 18 spinosis; flavis- 
sıma. Pectorales radiis 14. Ventrales radiis 6: primo spinoso. 
Analis radıis 14: primis 3 spinosis, flavissima. Caudalis radiis 
14, integra flavissima». Denna beskrifning anföres äfven i 10:de 
editionen af Systema Nature, som visserligen utgafs före Mus. 
Ad. Fred., men hvarest detta arbete, hvilket da lag som manu- 
script, citeras. 

I Februari månad 1830 erhöll J. Couch från kusten af Corn- 
wall en fisk, som han, ehuru med tvekan, hänför till ofvannämnda 
Linneanska art. Han beskrifver den i Loudons Magaz. of Nat. 
Hist. Vol. 5, pag. 181) pa följande sätt: »Detta exemplar var 
22?) tum (Eng.) langt, största höjden med undantag af fenorna 


21 tum, kroppen tjock och rundad. Hufvudet langsträckt, läp- 


') Obs Den på sidan 18 gifna figuren är ej den, på hvilken beskrifningen har 
afseende; denna återfinnes på sid. 742 i samma volum. 

2) Detta mått, som blifvit reproduceradt af senare författare, ar utan allt tvifvel 
ett misstag. Detta bevisas deraf, att om man enligt beskrifningen jemför 
längden, 22 tum, med höjder, 2! tum, så innehälles höjden i längden om- 
kring 10 gånger, men enligt figuren i Yarreur’s British Fishes, tecknad 
efter samma exemplar, som här beskrifves, ej fullt 5 gånger, Längden torde 
således. böra reduceras till ungefär hälften af den uppgifna. 


392 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


parna mjuka, tänderna talrika 1 flere rader, de i främsta raden 
större och mera framstående samt temligen krökta. Ögat af 
medelmåttig storlek. Förlocket tandadt, gälstrålar sex. Kroppen 
och gällocken med stora fjäll. Sidolinien nära bakre kropps- 
ändan bildande en böjning nedat midt under slutet af ryggfenan, 
derefter fortsättande sig rätt bakat. Ryggfenan med 21 tagg- 
och 8 mjuka strålar, den mjuka delen deraf når, da den lägges 
bakut, till roten af stjertfenan; bröstfenorna rundade, med 14 
strålar; bukfenorna med 6 strålar deraf 1 taggstrale; mellan 
bukfenorna ett stort fjäll. Analfenan har 6 tagg- och 8 mjuka 
strålar, dess bakre del något utbredd. Stjertfenan rundad med 
15 strålar. Mellan hvarje stråle af rygg-, anal- och stjertfenorna 
fortsättes kroppens fjällbetäckning med styfva förlängda fjäll. 
Färgen likformist ljusbrun, ljusare pa magsidan; öfre ögonlocket 
svart; 1 Öfre kanten af stjertfenan finnes vid dess bas en mörk- 
brun fläck. Bröstfenorna gula, alla de öfriga kantade med gult. 

Vid jemförelse. mellan anförda beskrifning och LINNES synes, 
att CoUCH fäst sig vid likheten mellan fenornas samt öfre ögon- 
lockets färg, och ansett denna likhet såsom tillräckligt talande 
för identiteten mellan sitt exemplar och det i Mus. Ad. Fred. 
förvarade och af LINNE beskrifna. Deremot har han ej fäst 
något afsende vid antalet härda strålar i analfenan, hvilket hos 
LINNÉS exemplar var 3 men hos CoucH’s 6. Denna olikhet i 
antalet hårda strålar, som i förening med tändernas beskaffenhet 
föranledt CUVIER och VALENCIENNES till uppställande af slägtet 
Acantholabrus, synes göra det omöjligt, att LINNES och COoUCH'S 
beskrifningar kunna hafva afseende på samma art. Ocksa hafva 
Cuv. och VAL. 1 Hist. Nat. des Poiss. vol. 13 pag. 248 hänfört 
den af CoucH beskrifna till deras nyuppställda slägte Achantho- 
labrus, och med anförande af en kort sammanfattning af COUCH'S 
beskrifning ändrat artnamnet luscus till Couchii. 

YARRELL anför i första editionen af sin History of Brit. 
Fishes den ofvan anförda af CoucH gifna beskrifningen och med- 
delar äfven en figur, tecknad efter det af CoucH beskrifna exem- 
plaret, hvilket likväl, enligt GÜNTHERS utsago i Catalogue of 


ÖBERG, ACANTHOLABRUS COUCHT. 393 


the Fishes in the British Museum, sedermera förkommit. Ci- 
tatet hos YARRELL har fatt det tillägg, att CoUCH sett exem- 
plar af omkring 3 tums längd, som likna det ifrågavarande så 
nära, att de ej kunna. anses vara af skild art. Något sådant 
omnämnande af flera exemplar finnes likväl ej hos Couch, och 
YARRELL har i tredje upplagan af Brit. Fishes uteslutit detta 
tillägg. 

I History of the Fishes of the British Islands omnämner 
CoUCH ännu ett exemplar från Cornwall, som han säger vara 
tio tum långt, mera hoptryckt och af en blekare färg än det 
föregående, samt med en svart fläck der ryggfenans taggstrålar 
sluta och de mjuka vidtaga; för öfrigt hafva fenorna samma 
antal strålar med undantag af analfenan, som endast har 5 tagg- 
och 7 mjuka strålar samt bröstfenorna hvardera en stråle mer 
eller 15. Detta exemplar, som finnes förvaradt i British Mu- 
seum, anföres 1 GÜNTHERS Catalogue under Acantholabrus Pal- 
loni Cuv. (Lutjanus Palloni Rısso) jemte följande anmärkning: 
»fran Herr CoucH'’s Samling sasom Acantholabrus Couchii (anal- 
fenans stralar 5)», hvilket förfarande ej synes hafva rönt nagon 
motsägelse från CoucH’s sida. 


Under min vistelse på Hitterö utanför staden Flekkefjord i 
Norge sommaren 1869 erhöll jag en Acantholabrus, som i intet 
väsendtligt afviker från den af CoucH i Loudons Magazine, un- 
der det felaktiga namnet Labrus luscus beskrifna arten, och pa 
hvilken det må tillåtas mig att för jemförelses skull lemna föl- 
jande diagnos och beskrifning: 


Acantholabrus Couchit CUV. 0. VAL. 


Ryggfenan med 20 tagg- och 10 mjuka strålar; hufvudets 
längd och kroppens höjd till undre kanten af ryggfenan lika; 
munnen stor med köttiga läppar; kroppens fjällbetäckning fort- 
sättes ett stycke ut pa rygg-, stjert- och analfenorna. 

Beskrifning: Kroppen langlagd, ej sa hög och hoptryckt som 
hos A.-exoletus LIN. & NILSS. Längd 9 dec.tum; största höj- 
den, midt emellan buk- och analfenorna, 2,2 dec.tum, innehålles 


3094 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


saledes omkring 4 gånger i längden; hufvudets längd till oper- 
cularbenets bakre kant 2,3 dec.tum. Munnen ganska stor och 
med köttiga läppar. Af tänderna i första raden äro de som 
sitta främst i munnen störst: mot mungiporna aftaga de i stor- 
lek, så att de, som sitta närmast dem, ej äro större än dei 
andra raden belägna. Bakom och parallelt med första radens 
tänder finnes ett band af oregelbundet ställda tänder, så små 
att de knappast räcka utom tandköttet. Ögonen temligen stora, 
deras diameter hälften så stor som afståndet mellan deras främre 
kant och nosspetsen; cornean upptill svartbrun. Förlockets un- 
dre brädd bagböjd, slät, dess bakre rät, nagot bakätlutande, 
tandad ända upp till jemnhöjd med ögats medelpunkt. Hela 
sällockapparaten belagd med fjäll. Från gälöppningens öfra 
ända, der sidolinien slutar, sträcker sig ofvanför gällocket ett 
med fjäll icke belagdt smalt fält med mynningar af slemkanaler, 
som straxt bakom preoperculi öfre vinkel delar sig i tvenne 
orenar, af hvilka den ena begifver sig fram emot ögat och den: 
andra upp at scapular-regioner, derstädes mötande den från 
andra sidan kommande motsvarande grenen; ofvanpa hufvudet 
sar ifran det ena ögat till det andra ett dylikt band; framför 
ögonen saknas fjällbetäckningen både på sidan af och ofvanpa 
nosen. Ryggfenan har 20 tagg- och 10 mjuka strålar, den 
främsta taggstralen kort, endast ! af den andras längd. Anal- 
fenan har 5 tagg- och 9 mjuka strålar, går ej fullt så langt 
tillbaka som ryggfenan och slutas liksom denna afrundad. Bröst-, 
fenorna hafva 14 mjuka, bukfenorna 5 mjuka och 1 taggstrale. 
Stjertfenan afrundad med 15 strålar. Sidolinien, som har 42 
fjäll, böjer sig först något uppåt, gar sedan parallelt med ryg- 
sens kant till bakre ändan af ryggfenan, der den gör en stark 
bågböjning nedåt tills den når kroppens medellinie, i hvilken den 
löper rakt ut i stjerten. Kroppens fjällbetäckning sträcker sig 
med aflanga fjäll ett betydligt stycke ut på rygg-, anal- och 
stjertfenornas hinna, som sammanbinder fenstrålarne. Kroppens 
färg åt ryggsidan olivbrun, nedåt ljusare, gulaktig, utan fläckar 


eller streck. Fenorna gulaktiga; ryggfenan har vid skilnaden 


ÖBERG, ACANTHOLABRUS COUCHI. 395 


mellan dess mjuk- och taggstraliga portioner en svartbrun fläck, 
och stjertfenan en dylik vid öfre kanten af sin bas; ryggfenans 
taggstralar äro upptill svartbruna. 

Hvarest denna art har sitt egentliga stamhall, är obekant. 
möjligen kan det vara pa större djup än det, pa hvilket berg- 
fiıskarne vanligen erhållas. Utom det af mig beskrifna, som erhölls 
pa omkring 30 famnars djup, äro endast tva med säkerhet till- 
varatagne. Pa Hitterö, der befolkningen utgöres endast af fiskare, 


var den helt och hallet obekant. 


Bahr Ka 


vv 
3 


; 3 x 
>” c en 
h RAN É 


f SE N 
Kv u 


Te) i 


I ea 


397 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 4. 
Stockholm. 


Bidrag till kännedomen af Sveriges mossflora. 
Af HJALMAR Mosen. 


[Meddeladt den 13 April 1870.] 


De orter, hvilkas mossvegetation jag varit i tillfälle att taga 
någon kännedom om under de tvenne somrar jag egentligen 
sysselsatt mig med mossornas studium, äro hufvudsakligen trakten 
kring Upsala och Stockholms närmaste omgifningar, en och annan 
punkt i mellersta delen af Roslagen, samt Kila, Krokeks och 
Qvillinge socknar på Kolmoren, den förra belägen inom Söder- 
manland, de båda sednare i Östergötland. 

Upsalas och hufvudstadens omgifningar äro väl bland de af 
bryologer bäst undersökta trakter i verlden, hvadan jag för dem 
har föga eller intet nytt att tillägga. — Deremot äro några af de 
punkter i Roslagen, som jag besökte sommaren 1867 näppeligen 
förut undersökta af en enda mosskännare. Dock frodas der på 
bergens sidor, bland de talrika kärrängarnes gräs, i mossar och 
utefter randen af de odlade fälten en mossvegetation så rik, att 
man ej ofta far se något dylikt. Serdeles i ögonen fallande var, 
åtminstone denna sommar, exemplarens skönhet och rikedom på 
frukter. Individernas antal,är enormt. Fjerdingsvägslanga sanka 
ängar bokstafligen fullpackade med liarpidier och andra pa dy- 
lika ställen förekommande arter äro ingalunda sällsynta. Afven 
artrikedomen -är anmärkningsvärd. Såsom bevis härpå ma föl- 
jande anföras: I ett vattendrag, som genom sumpiga marker 
går till Skebo bruk, anträffade jag en gång en liten ö vid pass 
6 alnar i diameter, lösryckt från den undergräfda stranden och af 
strömdraget förd på grund. Det roade mig att som hastigast göra 
några anteckningar öfver öns mossflora. Der vexte: två Sphagna, 
Dicranum palustre, Fissidens osmundioides, Paludella, Meesia trist- 


308 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


icha Aulacomnium palustre, en eller annan Bryum, Cinclidium sty- 
gium och 16 Hypna. På en stubbe, som intog midten af ön, funnos 
dessutom Bryum nutans, Tetraphis pellucida, Dieranum virens och 
atskilliga lefvermossor — en rätt vacker samling af omkring 30 
arter, flertalet med frukt. De arter, som jag insamlade ensamt 
i Edbo socken, uppgingo till 240, hvartill komma några ännu 
obestämda, och pa Wäddön är artrikedomen antagligen ännu 
större. Tyvärr var det dock blott en enda och dertill regnig 
manad, jag kunde egna at genomsökandet af dessa trakter, som 
nog gömma mossor tillräckligt för en ganska god efterskörd. 

Längre tid har jag uppehallit mig på Kolmoren. Ehuru de 
delar af denna, som jag genomströfvat, ingalunda äro fattiga på 
mossor, kunna de dock ej mäta sig med Roslagen i rikedom pa 
arter. Pa bergsryggens högsta del är nemligen det ena gneiss- 
eller granitblocket täckt af ungefär samma mossarter som det 
andra, och de mellanliggande kärren och mossarne hysa hufvud- 
sakligen Sphagna. Det är egentligen nyodlingarne, kärrens kanter 
samt randen af vägar och stigar som visa någon större mång- 
fald af arter. Sluttningarna mot söder erbjuda deremot mera 
omvexling, och en ganska god fyndort är trakten kring Marmor- 
bruket vid Bråviken till följe af sin rikedom på kalk och sina 
djupa, fuktiga dalgangar. Till denna plats har jag dock endast 
gjort några fa exkursioner, sa att jag säkerligen ännu ej känner 
hälften af de arter, i synnerhet bland lefvermossorna, som der 
finnas. Utaf Kolmorens vestligare delar är det egentligen blott de 
torra branterna ofvanför Qvillinge kyrka, som jag varit i tillfälle 
att undersöka. Sasom andra dylika lokaler ega dessa en visser- 
ligen torftig, men dock i ett och annat afseende rätt intressant 
mossflora. 

Efter dessa inledande anmärkningar går jag att i det föl- 
jande dels anföra nagra nya vextställen för mindre allmänna 
arter, dels omnämna en och annan form, som i något afseende 
förefallit mig anmärkningsvärd. 

Fimbriaria pilosa (Fl. Dan.) TAYL. 

Östergötl. Marmorbruket. Med frukt. 


MOSEN, BIDRAG TILL KÄNNED. AF SVERIGES MOSSFLORA. 399 


Fossombronia pusilla (SCHMID.) N. v. Es. 
Södermanl. Kila s:n vid Stafsjön. Ej sällsynt med frukt. 


Moadotheca rivularıs N. Vv. ES. 
Östereötl. Marmorbruket. Steril. 


Chiloscyphus pallescens (SCHRAD.) N. v. Es. 
Grisslehamn i pölar pa klabbarne. Steril. 


Jungermannia connivens DICKS. 
Grisslehamn i barrskog pa rutten ved. Södermanl. Kila 


s:n nära Stafsjö bruk. Pa båda ställena med frukt. 


Jungermannia attenuata (MART.) LINDENB. 
Södermanl. Stafsjö bruk pa bergväggar. Steril. 


Jungermannia erenulata SM. 
Upsala Lassbybackar vid gangstigar. Med frukt. 
Scapania umbrosa (SCHRAD.) N. v. Es. 
Södermanl. Stafsjö bruk pa jord. Steril. 
Scapania irrigua N. Vv. ES. | 
Södermanl. Stafsjö bruk i uttorkade vattenpölar pa skogen. 
Med frukt. 
Scapania undulata (L.) N. v. Es. 
Allmän pa Kolmoren vid bäckar i Kila, Krokeks och Qvil- 
linge s:nr. Frukt ytterst sällsynt. 
Scapania nemorosa (L.) N. v. Es. 
Ej sällsynt med frukt på Kolmorens bergväggar i Kila och 
Krokeks s:nr. 
Alicularia scalaris (SCHRAD.) CORDA. 
Östergötl. Marmorbruket sparsamt. Södermanl. Kila s:n 


allmän utefter skogsstigar. Pa båda ställena med riklig frukt. 


Sphagnum recurvum P. B. 
Temligen allmän och ofta med frukt på Kolmoren i Kila, 
Krokeks och Qvillinge s:nr. Uppträder i en otalig mängd former 


Öfrers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 20, No 2 


400 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


af från en tums till en alns längd; stundom fin som Sph. mollu- 
scum, stundom grof som cuspidatum. 


Trematodon ambiguus (H.) HORNSCH. 
Södermanl. Stafsjö bruk på torfjord ofantligt ymnig och 
med talrika frukter. 


Dicranella Grevilleana (BR. EUR.) SCH. 

Roslagen Edbo s:n i ett dike vid vägen mellan Skebo 
bruk och Järinge, der denna alpina eller subalpina art tycktes 
trifvas serdeles väl, enär den nådde den ovanliga höjden af när- 
mare två tum och bar ymnig frukt. 

Fissidens exilis H. 

Upsala Eklundshof i bäckdalen på lerjord. Med frukt. 
Anacalypta Starkeana (H.) N. et HORNSCH. 

Upsala vid södra foten af galgbacken. Sparsamt. Med frukt. 
Barbula fragilis (WILS.) BR. EUR. 

Med frukt på samma ställe som Dicr. Grevilleana. 
Grimmia (Gimbelia) montana BR. EUR. 

Sparsamt fruktbärande, ehuru allmän, på Kolmoren i Qvil- 


linge socken. 


Ulota erispa (H.) BRID. 

Östergötl. Marmorbruket och Södermanl. Stafsjö bruk ej 
sällsynt på björkstammar. Med frukt. j 
Orthotrichum gymmostomum BRUCH. 

Södermanl. Stafsjö bruk allmän pa aspar. Med frukt. 
Splachnum vasculosum L. 

Östergötl. Krokeks s:n i Tranmossen. Steril. 

Webera albicans (WNG.) SCH. 

Östergötl. Marmorbruket. Steril. 
Bryum erythrocarpum SCHGWR. 

Roslagen Edbo s:n. Järinge ej sällsynt pa fuktig mark. 
Med frukt. 


MOSEN, BIDRAG TILL KÄNNED. AF SVERIGES MOSSFLORA. 401 


Bryum Mühlenbeekit BR. EUR. 
Norrtelje pa bergen s. om staden. Sparsamt. Steril. 


Mnium medium BR. EUR. 
Södermanl. Stafsjö bruk. Med frukt. 


Mnium rostratum (SCHRAD.) SCHWGR. 
Östergötl. Marmorbruket. Sällsynt. Med frukt. 


Polytrichum strictum MENZ. 

Roslagen Edbo s:n i mossar temligen sällsynt. I Krokeks 
och Kila s:nr på Kolmoren i en och annan mosse ymnig. Med 
frukt. 

Polytrichum commune L. * Swartzii HN. 

Roslagen Edbo s:n. Med frukt. 
Diphyscium foliosum (L.) MOHR. 

Östergötl. på Kolmorens sluttning ofvanför Qvillinge kyrka 
sparsamt. Med frukt. 

Fontinalis hypnoides HN. 
Östergötl. Adelsnäs i Bysjön. Steril. 
Myurella julacea (VILL.) BR. EUR. 
Östergötl. Marmorbruket. Roslagen. Edbo s:n. På båda 


ställena steril. 


Anomodon attenuatus (SCHREB.) HN. 

Nära Upsala, pa Gottsundabergen, har jag träffat denna 
art med talrika, men ännu i Oktober mycket späda frukter, som 
följande aret, i slutet af April, redan voro förstörda. Frukt- 
mognaden tyckes salunda hos oss inträffa först i Nov. eller Dec., 
hvilket förmodligen är ett af skälen, hvarför fruktexemplar af 
denna art äro temligen sällsynta i herbarier. 

Cylindrothecium (Hypnidium) concinnum (NOT.) SCH. 

Utom på den förut kända lokalen i Upsala, nemligen Bot. 
Trädgården, finnes denna art äfven i Carolinaparken samt vid 
Observatoriet. Alltid steril. 

Brachythecium glareosum BR. EUR. 

Upsala temligen vanlig både inom och utom staden pa jord 

samt vid Gottsunda på bergväggar. Alltid steril. 


402 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Brachythecium rivulare (BRUCH) BR. EUR. 
Östergötl. Krokeks s:n vid Geta. Steril. 


Brachythecium plumosum BR. EUR. 

Denna art har jag funnit temligen ofta, vanligen fruktifice- 
rande, i Upland t. ex. Gottsundabergen vid Upsala, Sollentuna 
och Edbo socknar, Norrtelje; på Kolmoren i Kila, Krokeks och 


Qvillinge socknar; i Småland Gärdserums socken m. m. 


Eurhynchium striatum (SCHREB.) SCH. 
Östergötl. Krokeks s:n, Getå. Med frukt. 


Rhynchostegium depressum (BRUCH) BR. EUR. 

Upsala Gottsundabergen i en hala. Ytterst sparsamt och 
steril. Skall äfven förut vara funnen på samma ställe af Lektor 
ZETTERSTEDT (enligt bref). 

Rhynehostegium rusciforme (WEIS) BR. EUR. 

Sommaren 1868 fann jag vid draggning i en sjö i Söder- 
manland en jättelik mossa, som jag förnämligast till följe af dess 
yttre habitus länge tvekade att hänföra till någon förut beskrif- 
ven art, oaktadt jag har mig väl bekant, att mossorna kanske 
mer än andra vexter efter olika lokaler förändra sin yttre skep- 
nad. Vid närmare undersökning har jag dock trott mig finna, 
att ifrågavarande form kan förenas med den amfibiska Rhyncho- 
stegium rusciforme, men dock genom atskilliga karakterer, be- 
träffande bladen m. m., alltid afviker tillräckligt från denna för 
att få namn af en god varietet. Den ovanliga storleken och 
andra yttre kännetecken få väl tillskrifvas förekomstsättet, till 


följe af hvilket varieteten torde förtjena namnet lacustre. 


Beskrifning. Grof, stundom alnslang. Stjelk äldre ganska 
bräcklig, yngre seg, bar, uppstigande eller nedliggande, upprepadt 
och glest dikotomiskt förgrenad, med långa, raka, enkla, eller 
anyo delade grenar, som i spetsen stundom äro temligen tätt 
pinngrenade. 

Blad något aflägsnade, opaka, horizontalt utsperrade, båg- 
böjda, men med basen och spetsen i samma höjd, konkava, från 


MOSEN, BIDRAG TILL KÄNNED. AFP SVERIGES MOSSFLORA. 403 


smalare vidfästning äggrunda, från midten jemnt afsmalnande till 
en kort men hvass spets, släta, rundtom, utom närmast basen, 
tandade, försedda med enkel, ganska tjock (af 4 cellul-lager 
bildad) nerv, som når ungefär + af bladets längd. Cellväf tät, 
af länga, smala, slingrande, klorofyllrika maskor, som mot blad- 
basen blifva något kortare och bredare, nästan aflangt rektangu- 
lära och närmast densamma äro hyalina, till formen hornlika, 
med den nedre, smalare ändan böjd mot bladnerven. Blommor 
och frukt ej funna. 

Förekommer i Stafsjön i Södermanl. på minst 8 fots djup, 
der den på sjöbottnens dy bildar tjocka, vidsträckta, intrasslade, 
undertill svarta, ofvan mörkgröna mattor. Oaktadt flitigt sö-- 
kande har jag ej kunnat träffa hufvudarten i hela trakten, ej 
heller har jag lyckats finna varieteten i någon annan sjö och i 
Stafsjön blott på ett enda grund, der den dock bildar en nära 
nog sammanhängande matta af oerhörda dimensioner, den täcker 
nemligen bottnen pa en yta af bortat 10,000 qv.-fot. 

Stjelken bestar liksom hos de flesta andra mossor at tre 
slags celluler. De, som ligga närmast omkretsen, äro långsträckta, 
färgade, smala, tjockväggiga, i tvärgenomskärning kantigt run- 
dade; de längre in belägna äro äfven länga, men vidare, mera 
tunnväggiga, ofärgade och i tvärafskärning, sexkantigt rundade; 
innerst ligger en smal sträng af smärre, ofärgade, tunnväggiga 
och oregelbundet kantiga celluler. 

Hvad beträffar mossans fortplantning torde följande förtjena 
nämnas. Den sjöbotten, pa hvilken hon eget nog är så hemma- 
stadd, har bevisligen varit täckt af minst 3—10 fots vatten i 
150 år och antagligen ännu längre. Såsom ofvan blifvit nämndt 
hafva inga fruktifikationsorganer hos mossan kunnat anträffas, 
och föga troligt är ock att sådana någonsin funnits pa så djupt 
vatten. Fortplantningen maste sålunda hafva försiggått på kön- 
lös väg. Jag har väl ej funnit en enda mindre planta, som 
kunnat anses för produkten af något groddorgan; men uti en 
mängd knoppar, som jag undersökt i hopp att finna arkegonier 


eller antheridier, och hvilka vanligen blott voro ett näste för 
| 


404 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


kortare eller längre algtradar eller diatomaceer, träffade jag 
stundom gyttringar af parafyslika organer, tradlika rader af 4 
(aldrig mer än 5) aflanga, hyalina, svällande celluler. Dessa 
äro förmodligen groddbildningar, analoga t. ex. med dem hos 
Hypnum stramineum m. fl. Eger mossan dessutom förmagan att 
1 likhet med Conomitriunı eller Cinclidotus aquaticus alstra blad- 
bärande, affallande och sedermera sjelfständigt vegeterande grenar, 


sa har hon ganska verksamma medel att pa könlös väg förökas. 


Hypnum (Campylium) Sommerfeltii MYR. 

Södermanl. Stafsjö bruk pa vattenrännan. Med talrika 
frukter. 
Aypnum (Campylium) stellatum SCHREB. 

Denna vanligen sterila art träffade jag i Roslagen under 
den våta sommaren 1867 ganska rikt fruktbärande nästan öfver- 


allt, der jag observerade densamma. 


Hypnum (Harpidium) exannulatum GÖMB. 

Pa Kolmoren 1 Kila och Krokeks s:nr i de flesta vatten- 
samlingar nästan lika allmän som fluitans, med hvilken den 
stundom äfven täflar i storlek. Ofta rikt fruktbärande. I Ros- 
lagen betydligt sällsyntare än fluitans. Vid Norrtelje och Grissle- 
hamn med talrika frukter. 

Hypnum (Harpidium) lycopodioides SCHWER. 

Denna art har jag funnit med frukt blott en enda gang, 
i Roslagen Edbo sm. I sterilt tillstånd är den allmän i hela 
trakten. På Kolmoren mera sällsynt. 

Hypnum (Harpidium) Cossoni SCH. BR. EUR. Suppl. Fasc. II 

ÖS IV Bare 

Roslagen Edbo socken vid Björinge by. Med frukt i ett 
uttorkadt dike och steril, men temligen ymnig, i en närliggande 
sank äng. | 

Da jag fann denna och följande art i Roslagen, hade jag 
ej tillgang till det arbete, hvaruti SCHIMPER redan äret förut 
(1866) sasom serskilda arter beskrifvit och afbildat dem bada. 
Jag ansag mig derför hafva ertappat atminstone en obeskrifven 


| 


MOSEN, BIDRAG TILL KÄNNED. AF SVERIGES MOSSFLORA. 405 


art, men vid första jemförelse synes, att båda Roslagsformerna 
fullkomligt sammanfalla med SCHIMPERS tvenne nya arter från 
långt sydligare trakter. H. Cossoni är förut tagen blott vid 
Paris, München och Salzburg. 


Hypnum (Harpidium) Sendtneri SCH. BR. EUR. Suppl. 

Funnen af mig på samma lokaler som den föregående; hufvud- 
formen med en och annan frukt pa torrare ställen, varieteten 
Wilsoni på fuktigare, steril. 

Denna i Tysklands, Frankrikes och Englands torfmossar 
temligen vanliga art torde äfven hos oss ej böra räknas till de 
sällsyntaste såsom nästan samtidigt funnen på så skilda orter som 
Roslagen och Öland, på hvilket sednare ställe den dessutom lär 
vära temligen kringspridd. 

Bade denna och förgaende art förekommo alltid tillsammans 
med H. lycopodioides och intermedium, mellan hvilka de ock 
tydligen hafva sin plats i systemet. H. Cossoni star närmare 


iycopodioides, Sendtneri närmare intermedium. 


Hypnum (Harpidium) revolvens SW. 

Synes på Kolmoren ersätta följande art, hvilken der ej är 
på långt när så allmän som kring Upsala och i Roslagen. Skälet 
ligger tydligen deruti, att revolvens bäst trifves 1 sjelfva vattnet, 
da intermedium deremot heldre söker fuktig gräsmark, som ock 
i de ofvannämnda trakterna af Upland ersätter Kolmorens tal- 
rika kärr. 

I smärre gölar vid Norrtelje och Grisslehamn har jag sett 
en langsträckt, rikt fruktbärande form med långa, smala, föga 
krökta blad; en tydlig öfvergångsform till fluitans, bland hvilken 
den vexte. Deremot finnas stundom i kärren kring Upsala, i 
Roslagen och södra Östergötland former, som genom förgrenin- 


gen, bladens riktning m. m. komma ofantligt nära intermedium. 


Hypnum (Harpidium) intermedium LINDB. 

I Roslagen ytterst allmän med frukt i de talrika kärren i 
Edbo, Bladåker och angränsande s:nr. Kring Upsala mera sällan 
med frukt, ehuru allmän. 


406 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Hypnum (Harpidium) aduncum H., non L. 

Upsala, nära Observatoriet pa temligen torr gräsmark, typisk; 
samt på en mängd olika ställen kring staden i olika former. 
Alltid steril. | | 


Hypnum (Harpidium) pellucidum Wins. 

Östergötl. Vinnerstads s:n vid Staffanstorpsjöarne. Upsala 
Vitulfsberg sparsamt. Roslagen i Edbo och Bladakers s:nr 
serdeles vacker och ofta ofantligt ymnig bland starren i grun- 


dare skogskärr. Denna art har jag aldrig funnit fruktbärande. 


Hypnum (Cratoneuron) commutatum H. 

Af denna kalkmossa fann jag i Roslagen Edbo sin i ett 
dike en egendomlig, steril form. Den var upprät, qvartershög, 
orof, lifligt grön, med korta, temligen tjocka, oregelbundet och 
olest sittande grenar och breda, obetydligt krökta blad, som 
dock under mikroskopet visade öfverensstämmelse med den van- 
liga formens. Denna kunde jag ej anträffa i hela trakten. Kalk 


fanns ej i närheten. 


Hypnum (Homomallium) incurvatum SCHRAD. 
Upland i Roslagen, kring Upsala och i Sollentuna s:n ej 
sällsynt. Alltid fruktbärande. 


Hypnum (Drepanium) reptile MICHX. 
Södermanl. Stafsjö bruk pa trädrötter. Mycket sällsynt. 
Med frukt. Öfverensstämmer till alla delar med exemplar, jag 


eger fran Vermland Tollerud. 


Hypnum (Drepanium) imponens H. 

Södermanl. Stafsjö pa ett enda ställe, nemligen nära 
bruket på en större granitvägg, som arten ensam helt och 
hållet betäcker. I slutet af December, da jag först observerade 
denna mossa, fann jag äfven ett par ytterst späda frukter, (sa 
vidt jag vet, de enda, som blifvit funna hos oss) men har sedan 
ej lyckats anträffa en enda, oaktadt jag flere gånger och på 
olika årstider besökt platsen. 


MOSEN, BIDRAG TILL KÄNNED. AF SVERIGES MOSSFLORA. 407 


Hypnum (Drepanium) cupressiforme L. 

Bland de otaliga vexlande former, denna art ikläder sig på 
olika lokaler, är det tvenne, som synts mig värda en serskild 
uppmärksamhet, emedan de på liknande vextställen hafva kon- 
stant samma utseende, som mycket afviker från artens typiska. 
Ingendera visar dock under mikroskopet några större afvikelser 


från hufvudarten. Båda trifvas pa fuktiga ställen och äro sterila. 


Den ena bildar tjocka, runda mattor och är ofantligt grof. 
De få grenar, som finnas, äro merändels långa och jemntoppade. 
Bladen äro tjocka, breda, klolika och temligen korta. Färgen 
mörk, brunaktigt grön till svart. Detta allt ger mossan ett 
högst besynnerligt utseende. Hon påminner något om en grof 


Hypn. arcuatum. 


Förekommer sällsynt på vattenrännor, der vattnet nedsipprar. 
En gång har jag äfven funnit den på stenar i en bäck bland 
Dichelyma falcatum. 

Södermanl. Stafsjö bruk. Norrtelje. Afven från Nerike 
har jag erhållit samma form från fuktig lokal. 

Den andra formen är spenslig, platt nedliggande, rotslaende, 
med glesa, breda, mycket tunna, nästan raka blad och påminner 
ej obetydligt om Amblystegium riparium. Den förekommer äfven 


på samma ställen som denna, oftast på sjöstränder. 


Denna form har jag funnit temligen ofta i Upl., Södermanl. 
och Östergötl. Dessutom har jag erhållit den från Göteborg, 


der den skall förekomma vid elfven. 


Det är blott i afsigt att vända mosskännares uppmärksamhet 
på dessa tvenne i mina ögon högst utmärkta former som jag 
meddelat de kännetecken, hvilka synas mig mest betecknande 
för båda. Tilläfventyrs torde de efter närmare undersökningar, 
1 synnerhet om frukten kan lemna några karakterer, komma att 
anses specifikt skilda från den art, till hvilken jag här fört dem, 
fast de till det yttre betydligt från densamma afvika; för min 
del vagar jag dock ej nu röra vid en art så kollektiv som Hypnum 


cupressiforme. 


408 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


iTypnum (Ctenidium) molluscum H. y erectum Sch. Syn. 

Östergötl. Marmorbruket. Sparsamt och steril. 

Såsom synes, har jag i det föregående för bladmassorna 
följt det system, SCHIMPER användt i Synopsis Muscorum. Blott 
inom underslägtet Harpidium har jag afvikit från den uppställ- 
ning, man kan utleta ur nämnde författares olika arbeten. Da 
dessutom de nu kända europeiska arterna, som äfven alla finnas 
i Sverige!), ingenstädes blifvit fullständigt uppräknade, vill jag 
här anföra dem samtliga. Den ordning som synes mig naturli- 
gast, är följande: 


1. Hypnum (Harp.) uncinatum H. 


2 = -—  exannulatum GÖMB. 

a — —  fluitans H. 

4. — —  Iycopodioides SCHWER. 
Dr — —  Cossoni SCH. 

6. — —  Sendtneri SCH. 

Tr — — revolvens SW. 

8. — —  intermedium LINDB. 
9. — —  aduncum H. 

10. == —  sulcatum SCH. 

11. = —  pellueidum WILs. 


Att med bibehållande af den naturliga ordningen mellan 
denna grupps arter indela dem i undergrupper är förenadt med 
de största svårigheter. Åtminstone är intet mig bekant försök 
fullt tillfredsställande. Den minst artificiella indelningen torde 
uppkomma genom att dela arterna i en monoik och en dioik grupp, 
såsom SCHIMPER gjort i Synopsis Musc. Härigenom kommer 
likväl revolvens langt ifrån sin närmaste slägting, intermedium 
(aduncum SCH. Syn.). — I HARTMANS Skand. Fl. delas arterna 
i tva grupper, en med släta blad och en med veckade, hvaraf 
följer den olägenheten, att uncinatum aflägsnas från exannula- 
tum, med hvilken den erbjuder de största likheter och ofta för- 


') Hypnum (Harpid.) subsulcatum Sch. Syn, Add. föres af Mıtor (Bryol. Siles.) 
till Cratoneuron, dit den väl ock till följe af sina parafyllier m. m. måste föras. 
Hypnum (Harpid.) contiguum N. v. Es., som MILDE äfven upptager, an- 

ser han dock sjelf för en tvifvelaktig art. 


MOSEN, BIDRAG TILL KÄNNED. AF SVERIGES MOSSFLORA. 409 


vexlats; likaledes skiljes der lycopodioides från de arter, som 
stå den närmast. Vill man åter, såsom nyligen blifvit gjordt 
af Dr MILDE i Bryologia Silesiaca, lägga formen på bladvingarnes 
celluler till grund för en indelning, så rubbas det nära samman- 
hanget mellan Sendtneri, revolvens, intermedium och aduncum m. m. 

Vid bestämmandet af en sådan närmare frändskap arter 
emellan synes mig deras hela habitus, såsom totalbilden af en hel 
mängd, om ock yttre, kännetecken, vara af mera vigt än en eller 
par äfven mera konstanta karakterer hemtade från den eller den 
vextdelen. I närmaste sammanhang med habitus står förekomst- 
sättet, hvadan äfven detta härvidlag har betydelse. Vid en 
granskning af den serie, jag ofvan uppställt, torde ock utan de- 
taljerad förklaring inses, att arternas hela yttre utseende jemte 
förekomstsättet ligger till grund för den inbördes ordningen dem 
emellan. 

De arter, hvilkas affinitets-förhållande är svårast att be- 
stämma, äro revolvens och pellucidum. Hvad revolvens beträffar, 
närmar den sig väl stundom fluitans, med hvilken den dessutom 
i anseende till könsförhallande och förekomstsätt har likheter; 
men oftare har jag sett den närma sig intermedium, hvarför jag 
ställt den närmast före denna art, oaktadt jag derigenom kom- 
mer att något skjuta undan Sendtneri. Hypnum pellucidum åter 
visar, på samma gång den bland alla Harpidia är lättast att 
serskilja från sina samarter, ungefär lika stor frändskap till flera 
af dessa. I Bryol. Eur. Suppl. har SCHIMPER placerat den 
mellan Sedtneri och Cossoni, Med den sednare har den dock 
högst fa beröringspunkter, nagot flera med den förra och de 
flesta med intermedium och aduncum. Sa vidt jag af hela dess 
vegetativa system kunnat finna, kan den ej få någon annan 
plats än i grannskapet af sistnämnda art. Jag har ställt den 
efter sulcatum i slutet af serien såsom en öfvergång till det 
följande underslägtet, Cratoneuron, hvilket den liknar genom sin 
oftast tjocka, saftiga stjelk, förgreningen och sina breda, korta, 
djupt fårade blad, hvilkas celluler dessutom något påminna om 


bladcellulerna hos Hypnum commutatum. 


410 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Till Harpidia hafva ock blifvit räknade Hypnum badium 
och scorpioides, den förra af HARTMAN i Sk. FL, den sednare 
af MILDE i Br. Siles. I enlighet med SCHIMPER är jag dock 
fullt öfvertygad att ingendera hör hit. 


411 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 3. 
Stockholm. 


Berättelse om hvad sig tilldragit inom Kgl. Vetenskaps- 
Akademien under året 1869—1870. Af Akademiens 
Ständige Sekreterare afoifven på Högtidsdagen 


den 31 Mars 1870. 


Till de vetenskapliga expeditioner, som under sednare aren 
från Sverige utgatt till aflägsnare trakter af jordytan för utrö- 
nande af dessas naturförhallanden, har det förflutna året lagt 
ännu en, hvilken, om den ocksa icke var af den omfattning som 
dess föregångare, likväl lemnat högst värderika resultater inom 
det inskränktare forskningsområde, som för densamma var ut- 
stakadt. Sedan nämligen Kongl. Maj:t täckts, på Vetenskaps- 
Akademiens underdaniga hemställan, meddela tillåtelse, att två 
naturforskare finge åtfölja den öfningsexpedition, som Korvetten 
»Josephine» under nästlidne sommar skulle företaga till Atlan- 
tiska Oceanen, och sedan 1869 års Riksdag, på Kongl. Maj:ts 
nådiga framställning, anvisat ett belopp af 6000 Rdr för dessa 
naturforskares resekostnader och öfriga med ändamålet för deras 
resa förbundna utgifter, så lemnade Akademien, efter derom er- 
hållet nådigt bemyndigande, åt Docenten vid Upsala Universitet 
Dr F. A. Smitt och Filos. Kandidaten A. LJUNGMAN uppdrag | 
att atfölja Korvetten på dess förestaende expedition och att 
derunder begagna alla sig erbjudande tillfällen till forskningar 
och insamlingar synnerligast inom hafsfaunans område. Enligt 
en af Docenten SMITT efter hemkomsten till Akademien af- 
gifven berättelse afgick expeditionen från Götheborg den 25 Maj. 
och återkom dit den 5 November, efter att under tiden hafva 
gjort längre eller kortare uppehåll i Lissabon, vid Azorerna, i 
Boston och Plymouth. I trakterna kring alla dessa uppehålls- 
orter hade våra naturforskare tillfälle att anställa djupdragg- 


- 


412 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ningar och göra naturhistoriska insamlingar, hvilka framför allt 
vid Azorerna, der vistelsen också var längre än på något annat 
ställe, gafvo mycket vackra skördar. Samlingarna hafva blifvit 
till det Naturhistoriska Riksmuseum öfverlemnade, och deras be- 
arbetning har redan blifvit påbörjad. 

Den sednaste Svenska polar-expeditionen med Kongl. Post- 
angfartyget »Sophia» har så väl inom som utom landet till- 
vunnit sig allt mera erkännande, i samma man allt vigtigare 
resultater af densamma hunnit träda i dagen. Akademien har 
redan fatt mottaga till offentliggörande flere afhandlingar af högt 
värde, föranledda af de vetenskapliga iakttagelser och samlingar, 
som under expeditionen blifvit gjorda, hvarförutan Akademien med 
tillfredsställelse förnummit, att en populär skildring af expedi- 
tionens förlopp blifvit af två bland deltagarne, Akademie Ad- 
junkten FRIES och Doktor NYSTRÖM, af trycket utgifven. Annu 
äro likväl icke alla frukterna af denna expedition skördade, enär 
en betydlig del af samlingarne ej hunnit underkastas mer än en 
förberedande bearbetning, för hvars verkställande Kongl. Maj:t 
täckts af allmänna medel anvisa en summa af 1100 Rdr, hvar- 
jemte Akademien för samma ändamal utaf sina egna tillgångar 
lemnat ett lika stort bidrag. : 

Dessa redan nämnda bevis pa den ynnest och bevågenhet, 
hvarmed vetenskaperna och deras angelägenheter omfattas af 
Statens högsta Myndigheter, äro icke de enda, som Akademien 
denna gång har att omförmäla. Hon har under årets lopp fatt 
röna manga sådana bevis, hvilka, på samma gång de ingifva 
henne känslor af den djupaste vördnad och tacksamhet, för 
henne äfven innebära den starkaste uppmaning att med oafvänd 
blick fortgå i sin kallelses riktning, och detta så mycket heldre, 
som hon är genomträngd af den öfvertygelsen, att det allmänna 
bästa icke kan på någon annan väg säkrare och fullständigare 
ernås, än genom hvars och ens trohet i sitt kall, detta må nu 
vara af offentlig eller enskild beskaffenhet. 

Sålunda har Kongl. Maj:t vidare täckts, i enlighet med 
tryckfrihets-förordningens föreskrift, på ytterligare 20 ar förnya 


SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. 413 


det privilegium på utgifvande af Svenska Almanackor och Ka- 
lendarier, hvaraf Akademien allt sedan år 1747 oafbrutet varit i 
atnjutande, och som utgjort och utgör det hufvudsakliga materiella 
vilkoret för hennes verksamhet. 

Det statsanslag af 1200 Rdr årligen, hvilket Akademien 
sedan längre tid tillbaka fått uppbära till anskaffande af original- 
målningar af växter ur Sveriges flora och till utgifvande af zoo- 
logiska plancher, har, på Kongl. Maj:ts nådiga framställning, 
blifvit af Riksdagen beviljadt äfven för år 1870. 

Afvensä har Kongl. Maj:t täckts utaf allmänna medel ställa 
till Akademiens förfogande ett belopp af 500 Rdr, hvarmed 
Akademien eger att inlösa 100 exemplar af 3:dje häftet utaf 
det nya Svampverk, som Professor ELIAS FRIES börjat utgifva 
under titel: »Icones selecte hymenomycetum nondum delinea- 
torum». 

Till vetenskapliga resor eller lärda verks uteifvande har 
Kongl. Maj:t, på Akademiens underdaniga förord, i nåder anvisat. 
dels åt Docenten vid Lunds Universitet A. QVENNERSTEDT ett 
understöd af 300 Rdr, för en resa till Gotland i ändamål att 
derstädes anställa ornithologiska undersökningar samt studera 
den mikroskopiska hafsfaunan; dels ock at Adjunkten vid samma 
Universitet ©. G. THOMSON ett bidrag af 600 Rdr, för utgif- 
vande af 10:de delen af hans arbete: »Skandinaviens Coleoptera»; 
hvarförutan Kongl. Maj:t behagat, på förord ej mindre af Kongl. 
Förvaltningen af Sjöärendena än äfven af Akademien, anvisa 
at docenten P. L. HOLMSTRÖM ett belopp af 350 Rdr, för ut- 
förande af en undersökning af de a Rikets kuster befintliga 
vattenhöjds-märken. 

Fran Kongl. Sjöförsvars-Departementet har Akademien un- 
der detta, likasom under flere föregående år, mottagit meteoro- 
logiska dagböcker, förda efter de af Amerikanske Kaptenen MAURY 
angifna grunder ombord på de af Kongl. Maj:ts Flottas fartyg, 
hvilka under året varit använda på expeditioner till aflägsnare 
farvatten, nämligen på Fregatten »Vanadis» samt Korvetterna 
» Gefle», »af Chapman» och »Josephine». Afvensä har Kongl. För- 


414 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


valtningen af Sjöärendena till Akademien öfverlemnat 20 meteoro- 
logiska dagböcker, som blifvit förda vid lika många af Rikets 
Fyrbåks-stationer. 

Bland gafvor, som Akademien utaf enskilda personer fatt 
mottaga för egen eller för det Naturhistoriska Riksmusei räk- 
ning, och för hvilka alla hon härmed uttalar sin lifliga erkänsla, 
bör hon särskildt omnämna en, som genom sitt stora veten- 
skapliga värde maste räknas bland de dyrbaraste, som kommit 
henne till del. Medicine Doctor F. A. REGNELL, som sedan 
en lang följd af år tillbaka varit bosatt i Brasilien, har nämli- 
gen till Riksmuseum öfverlemnat sin derstädes hopbragta och 
genom arternas betydliga, till omkring 5000 uppgående antal 
samt exemplarens rikedom och fullständighet högst utmärkta 
växtsamling, och har dessutom till en början skänkt en summa 
af 1000 Rdr för bestridande af de omkostnader, som äro för- 
bundne med samlingens första imrymmande och ordnande till ett 
särskildt herbarium brasiliense, som intill en sen framtid 
skall förvara minnet af gifvarens kärlek till vetenskapen och 
det gamla fäderneslandet. 

Akademien har under året haft att afgifva utlåtanden i flere 
med den allmänna administrationen eller rättsskipningen samman- 
hängande frågor, vid hvilka vetenskaplig utredning varit erfor- 
derlig, nämligen: 

på Kongl. Maj:ts befallning har Akademien yttrat sig öfver 
ett af Kejserl. Franska Regeringen väckt förslag om anordnande 
af en internationel konferens för behandling af frågor rörande 
det metriska maått- och vigtsystemet; öfver ett till Kongl. Maj:t 
fullföljdt besvärsmål, beroende af rätta tolkningen af föreskrif- 
terna om sättet för profning af bränvins styrka; öfver en af 
Landshöfdinge-Embetet i Götheborgs och Bohus län gjord under- 
dånig hemställan om förklaring af den nådiga stadgan om upp- 
lag och försändning af eldfarliga oljor; öfver en underdanig hem- 
ställan om förbud mot jagt efter bäfver; | 

på anmodan af Kongl. Kammar-Collegium har Akademien 
afgifvit utlåtande i besvärsmal om laxfiskets bedrifvande vid 


SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. 415 
hafsstränderna i trakten kring Ystad; om sillfiskets ıdkande vid 
hafsstränderna af Östra och Medelstads härader af Blekinge 
län: om fisket i Ousby Norra och Södra sjöar af Christianstads 
län; och om fiskets bedrifvande i Ringsjön af Malmöhus län; 
samt slutligen 

på anmodan af Kongl. General-Tullstyrelsen, i fråga om 
igenkänningstecknen för så kalladt fodersenapsfrö. 

Öfver vetenskapliga resor, som med understöd vare sig af 
Staten eller af Akademien blifvit utförda, hafva följande be- 
rättelser blifvit till Akademien afgifna, nämligen: af Docenten 
L. P. HOLMSTRÖM, om en ar 1867 företagen resa utefter Sve- 
riges kuster för anställande af undersökningar till belysning af 
frågan om Svenska landets fortgående höjning; af Läroverks- 
adjunkten C. O. VON PORATH, öfver zoologiska forskningar ut- 
förda under en resa i Skåne och Blekinge ar 1868; af Stude- 
randen vid Lunds Universitet H. SANTESSON, dels om hans 
ettåriga vistelse vid Christiania Universitet för idkande af geo- 
logiska studier, och dels om en för geognostiskt ändamål af 
honom utförd resa i Luleå Lappmark; af Läroverksadjunkten 
N. J. SCHEUTZ, som under nästlidne sommar anställt vidsträckta 
forskningar öfver Smalands Mossvegetation; af Studeranden vid 
Upsala Universitet A. STUXBERG, som, jemväl under sista som- 
maren, undersökt Myriopodfaunan inom Sveriges sydligaste land- 
skaper; af Docenten P. OLSSON, öfver en samma sommar ut- 
förd resa utefter Bohuslänska kusten för undersökning af hafs- 
faunan derstädes; af Läroverksadjunkten C. J. NEUMAN, om de 
undersökningar, som han förlidet år anställt öfver Vestergöth- 
lands vattenspindlar. Dessutom har Adjunkten vid Lunds Uni- 
versitet M. V. ODENIUS afgifvit berättelse om den utländska 
resa, som han i egenskap af Letterstedtsk stipendiat utfört 
under åren 1866—1868, äfvensom Akademie Docenten P. T. 
CLEVE i samma egenskap lemnat redogörelse om sin under ären 
1868—1869 företagna resa till Nordamerikas Förenta Stater, 
Canada och Vestindien, af hvilken sednare berättelse Kongl. 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. IN 12 


416 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Danska Regeringen begärt och erhållit ett utdrag i hvad den- 
samma berörer de Danska Vestindiska besittningarne. 

Offentliggörandet af Akademiens skrifter har utan uppehåll 
fortgått och har, oaktadt de under tryckning varande Argan- 
garnes digra innehåll, betydligt framskridit. Af Akademiens 
Handlingar har 7:de bandets 2:dra häfte, eller det för ar 1868, 
utkommit. Handlingarne för 1869, hvilkas fullständiga tryck- 
ning inom kort kan motses, komma, i strid mot det vanliga för- 
hallandet och i anseende till de dithörande afhandlingarnes mängd 
och omfattning, att bilda ett band för sig, eller det S:de bandet 
af den nya följden, medan eljest, allt ifran denna följds början, 
hvarje band omfattat tva argangar. Under äret hafva nya bi- 
drag till Handlingarne blifvit lemnade af Läraren vid Skogs- 
institutet EMIL HOLMGREN, Fil. Dr K. S. LEMSTRÖM, Professor 
OSWALD HEER i Zürich, Professor NORDENSKIÖLD, Akademie 
Adjunkten K. A. HOLMGREN, Professor STAL och Intendenten 
MALM. — Till tidskriften: »Öfversigt af Akademiens Förhand- 
lingar» hafva en stor mängd meddelanden och uppsatser blifvit 
lemnade, hvilka . beröra de flesta grenar af naturvetenskapen. 
Tryckningen af 26:te årgången af denna tidskrift närmar sig 
fullbordan, hvarförutan tryckningen af den 27:de årgången, eller 
den för innevarande ar, blifvit pabörjad. — Af arbetet: »Meteo- 
rologiska iakttagelser i Sverige» har det 9:de bandet, för ar 
1867, från trycket utkommit; det 10:de bandet är för närva- 
rande under tryckning och det 11:te under beräkving. En fram- 
ställning af Sveriges klimatförhallanden, grundad på det 10-åriga 
observations-material, som redan blifvit samladt vid Statens 
meteorologiska stationer, är till stor del utarbetad och torde 
inom arets slut vara färdig att tryckas. 

För ett år sedan blef från detta rum omnämndt, att Aka- 
demien, af förekommen anledning, funnit sig föranlåten att hädan- 
efter offentliggöra de biografier, hvilka det aligger henne att ut- 
eifva öfver hennes hädangangna ledamöter, uti ett särskildt, 
vid sidan af hennes öfriga skrifter fortgående arbete. Af denna 


nya följd, som bär titel: »Lefnadsteckningar öfver Kongl. Svenska 


SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. +17 


Vetenskaps-Akademiens efter ar 1854 aflidna ledamöter», har 
under året första häftet utkommit, omfattande 20 särskilda bio- 
grafier, hvarjemte tryckningen af det andra häftet blifvit pa- 
börjad. 

Utaf det nya svampverk, som Professor ELIAS FRIES under 
Akademiens medverkan utgifver, och som utgöres af en sam- 
ling teckningar med tillhörande beskrifningar öfver svamparter, 
som hittills icke annorstädes blifvit afbildade, har det 3:dje 
häftet utkommit, omfattande 10 prydliga planscher jemte text. 
Originalmalningarne till detta utmärkta arbete hafva blifvit be- 
kostade utaf det statsanslag, som Akademien fatt till förfogande 
för utförande af teckningar öfver växter ur Sveriges flora och 
andra närbeslägtade ändamal. 

Akademien, som är rättslig innehafvare af EMANUEL SVEDEN- 
BORGS efterlemnade handskrifter, har, efter gjord framställning 
af Nordamerikanska Nya Jerusalems-Kyrkans Generalkonvent, 
lemnat medgifvande, att fotolithografiska kopior af dessa hand- 
skrifter ma för samma Generalkonvents räkning tagas. För att 
ombestyra och öfvervaka detta arbetes utförande vid härvarande 
fotolithografiska Aktiebolags Atelier har Amerikanske Profes- 
soren R. L. TAFEL härstädes tillbragt en längre tid, hvarunder 
arbetet också betydligt framskridit. Af talrika öfverlemnade 
prof har Akademien med nöje funnit de utförda kopiorna sär- 
deles väl lyckade. | 

Arbetena i och för Sveriges deltagande i den Europeiska 
sradmätningen hafva under förlidet ar blifvit fortsatta, i det 
Akademiens Andre Astronom, med biträde af Akademie Do- 
centen BÄCKLUND, under en del af förra sommaren för detta 
ändamal utförde en trigonometrisk förbindning mellan Lunds 
observatorium och det angränsande hufvudtriangelnätet, samt 
fran nämnde observatorium verkställde en astronomisk azimuths- 
bestämning af en triangelsida. 

Observationerna vid Statens under Akademiens inseende 
ställda meteorologiska stationer hafva oafbrutet fortgått:' efter” <=. 
samma plan som tillförene. "Stationerna hafva till antalet: blifvit a 


413 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ökade med en ny, nämligen Strömstad, så att de nu tillsammans 
äro 26, utom Stockholm, Upsala och Lund. — Åfven den meteoro- 
logiska telegrafkorrespondensen med Observatorium i Paris har 
blifvit fortsatt pa samma sätt som under föregående ar. 

Förliden vår hölls i Akademiens rymliga föreläsningssal 
och inför ett talrikt Auditorium en serie Thamiska föreläsningar 
af Akademiens Fysiker, som derunder föredrog grunderna för 
värmeläran. Under loppet af innevarande ar kommer äfven- 
ledes en serie populära föredrag af fysikaliskt innehåll att der- 
städes hållas. 

Akademiens fysikaliska instrumentsamling har fortfarande 
varit upplåten till begagnande för vetenskapsidkare, som deraf 
för undersökningars verkställande varit i behof. Sålunda har , 
en ung Fysiker från Helsingfors, Dr AUG. SUNDELL, som en 
längre tid uppehållit sig härstädes enkom för idkande af fysi- 
kaliska studier, med flit och framgång begagnat sig af fysika- 
liska kabinettets instrumentförråd. 

Akademiens Bibliothek har regelbundet varit tillgängligt icke 
blott för Akademiens egna ledamöter utan äfven för allmän- 
heten, och har flitigt varit anlitadt så väl för hemlån som för 
studier på stället. För närvarande äro utlånade 3203 band och 
1955 lösa häften af tidskrifter, eller tillsammans 5158 numror. 
Bokförrådet har under året, vare sig genom köp, skänker eller 
utbyten, förökats med 1088 band eller numror. — Akademiens 
egna skrifter utdelas för närvarande till 265 utländska veten- 
skapliga institutioner, förutom den inländska utdelningen. 

Det under Akademiens vård stående Naturhistoriska Riks- 
museum har under detta, likasom under närmast föregaende ar, 
hållits öppet för allmänheten hvarje Onsdag och Lördag kl. 
11—1 samt hvarje Söndag kl. 1—3 på dagen, hvarvid endast 
pa Lördagarne erlagts inträdesafgift med 25 öre för person. 


För dessa i sitt slag utmärkta och lärorika samlingar har all- 


mänheten fortfarande visat ett lifligt interesse. Isynnerhet pa 


SEKRETERARENS ARSBERÄTTELSE. 419 


ringare hafva besöken varit pa Lördagarne. da afeift erlagts, 
enär under året inalles försälts endast 883 inträdesbiljetter. 

Riksmusei mineraliesamling har under aret förökats dels 
senom en temligen vidsträckt byteshandel med utländska minera- 
logiska institutioner, och dels genom inköp. Bland dessa sed- 
nare ma här särskildt omnämnas inköp af betydligare utländska 
:mineralsoter från KRANTZ i Bonn och PISANI i Paris, af Nor- 
ska mineralier från trakten af Snarum, äfvensom af Svenska 
mineralier isynnerhet från Utö, hvarest man under sednare ar 
funnit utmärkta både röda, gröna och blåa thurmaliner, vack- 
rare än der nagonsin förr blifvit anträffade. En yngre minera- 
log har dessutom på Musei bekostnad besökt trakten af Kongelf 
för att i der befintliga fältspathsbrott insamla nagra under årets 
lopp derstädes upptäckta interessanta mineralsorter. Från dublett- 
förradet har en betydlig samling mineralier blifvit öfverlemnad 
till härvarande farmaceutiska förening, äfvensom fem för ända- 
malet lämpade samlingar blifvit för de nybildade folkhögsko- 
lorna utlagda. 

De botaniska samlingarne hafva under aret ansenligen för- 
kofrats. Oberäknad Doktor REGNELLS redan omnämnda gafva 
af hans stora Brasilianska växtsamling, har Museum såsom 
skänker fått mottaga betydliga sändningar från Nordamerika, 
Ostindien, Japan, Ryska Asien, Spanien och andra länder. NE 
ven flere inhemska botanister hafva till Museum lemnat större 
eller mindre växtsamlingar. Genom inköp hafva blifvit för- 
värfvade dels fortsättningarne af RABENHORSTS exsiccater af 
kryptogama växter, dels växtsamlingar från Vestindien och Ma- 
deira, dels slutligen en vald samling af sällsyntare växter från 
olika delar af Europa. — Det botaniskt-ekonomiska Museum har 
jemväl såsom skänker fått mottaga flere värderika bidrag, sä- 
som fran St. Barthelemy genom Doktor von Gois, från Eng- 
land genom Doktor HooKER, och från Nya Holland genom Dok- 
‚tor F. MÜLLER. 

Musei samling af vertebrerade djur har blifvit ökad genom 


värderika skänker, som blifvit redovisade i Ofversigten af Akade- 


420 ÖFVERSIGT AF K. VBTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


miens Förhandlingar, samt, så vidt tillgangarne det medgifvit, 
äfven genom inköp af ett inskränktare antal sällsynta och mera 
utmärkta arter. Utom de vanliga arbetena, som förekominit vid 
denna afdelning af Museum och blifvit förrättade af vid Museum 
anställda personer, har Docenten Dr SMITT under våren 1869 
fortsatt utläggningen och bestämningen af en del af Musei i 
sprit förvarade fisksamling. — Smärre, för elementarundervisningen 
lämpade samlingar af de vertebrerade djurklasserna hafva blifvit 
utlemnade till läroverken i Hudiksvall, Falun och Carlskrona. 

Musei afdelning för lägre evertebrater har erhållit en högst 
värderik tillökning genom de ansenliga samlingar från olika de- 
lar af den Atlantiska Oceanen, hvilka blifvit gjorda af Docenten 
F. A. SMITT och Kandidaten A. LJUNGMAN, hvilka såsom natur- 
forskare åtföljde Korvetten »Josephine» på dess expedition under 
förliden sommar. Dr VON Go&s, som på St. Barthelemy fort- 
farande egnar sig åt zoologiska forskningar, har åter öfversändt 
ansenliga samlingar. Nordiska föremål af framstående betyden- 
het hafva blifvit förärade af Herrar OSSIAN SARS 1 Christiania, 
Lektor ÖLSSON i Östersund, Landtmätaren S. G. ANDERSSON 
ı Säther, Intendenten WIDEGREN, Assistenten WAHLBERG m. fl. 
Fran främmande länder hafva värdefulla bidrag blifvit för- 
värfvade "genom byte med Museum i Cambridge i Nordamerika 
genom Hrr Louis och ALEXANDER AGASSIZ, POURTALES och 
LYMAN, med Museum i Würzburg genom Professor KÖLLIKER, 
äfvensom med Professor THOMSON i Belfast och Mr JEFFREYS 
i London m. fl. Åfven senom inköp ı naturaliehandeln hafva 
atskilliga sällsynta föremal kunnat anskaffas. 

Till den entomologiska afdelningen af Museum har Herr I. 
W. STAHL skänkt en mängd insekter från San Leopoldo i Bra- 
silien, Läroverksadjunkten C. O. V. PORATH en samling Sven- 
ska myriopoder och Lektor C. J. NEUMAN en suite af vatten- 
spindlar från Vestergöthland. Genom inköp har afdelningen 
blifvit riktad med insektsamlingar från Texas, Mexico och från 


Philippinska samt Stilla Hafvets öar. Smärre insektsamlingar 


SEKRETRRARENS ÅRSBERÄTTELSE. 421 


för skoluudervisningen hafva blifvit lemnade till Nya Elementar- 
skolan och Doktor SCHÜCKS privata flickskola i hufvudstaden. 

Musei palcontologiska samling har, isynnerhet hvad dägg- 
djursklassen beträffar, vunnit ansenlig förkofran. Det rikaste 
materialet härtill har erhållits från tertiärperiodens så kallade 
benbreccier d. v. s. benfragmenter, af hvilka man sedermera 
lyckats hopsätta mer eller-mindre fullständiga skelett-delar. Af 
detta ursprung finner man numera i Museum uppställda mer än 
ett halft hundrade utdöda arter, deribland äfven de för den 
systematiska uppställningen vigtigaste. Derjemte har en ny och 
i Riksmuseum icke förut representerad afdelning provisoriskt 
blifvit uppställd, nämligen en, mestadels af Intendenten sjelf 
bekostad, geologisk-arkeologisk samling, bestående af föremål 
dels från de så kallade Kiökkenmöddingarne pa Seeland, dels 
fran Schweiziska palbyggnaderna, och dels äfven fran Sveriges 
sjöar och torfmossar. För öfrigt hafva afdelningens samlingar 
förökats så väl genom inköp af petrefakter från Gotland, Vester- 
- göthland, Östergöthland, Skåne och Öland, som ock genom värde- 
rika skänker, förärade af Riksdagsfullmäktigen PER NILSSON i 
Espö, Herr KENNEDY pa Rabbelöf, Läroverksadjunkten LIND- 
STRÖM, Docenten SMITT, Studerandene STUXBERG och EISEN, 
Dr KUNTH 1 Berlin, Professor GEINITZ i Dresden, Professorerne 
HEER och MEYER samt Dr KELLER i Zürich, Regeringsrädet 
STIEHLER i Qvedlingburg och Professor WIRTH i Hof. 

De medel, öfver hvilka Akademien, förfogar till vetenska- 
pernas uppmuntran eller andra gagnande ändamals befräm- 
jande, har hon detta ar sålunda användt: 

Det LETTERSTEDTSKA priset för utmärkt originalarbete eller 
vigtig upptäckt har hon tilldelat Komministern i Clara För- 
samling i hufvudstaden J. W. BECKMAN för hans »Försök till 
Svensk Psalmhistoria», hvaraf två häften under året utkommit. 

De LETTERSTEDTSKA räntemedel, som donator ställt till 
Akademiens fria förfogande för befordrande af maktpäliggande 
vetenskapliga undersökningar eller andra för Akademien vigtiga 


ändamal, har hon denna gång beslutat använda till en geologisk 


” 


422 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
undersökning af Dalarnes siluriska formation, hvilken under- 
söknings utförande hon uppdragit at Lektorn vid Gefle högre 
elementarläroverk S. L. TÖRNQVIST. 

Det LETTERSTEDTSKA priset för utmärkt öfversättning till 
Svenska språket har Akademien denna gang icke ansett sig 
hafva giltig anledning att utdela. | 

Det LETTERSTEDTSKA resestipendiet, som Kongl. Vitterhets- 
Historie- och Antiqvitets-Akademien detta ar haft att bortgifya, 
har bemälde Akademie tilldelat sin e. o. Amanuens Filos. Dok- 
torn H. O. H. HILDEBRAND, som, enligt för honom utfärdad 
instruktion, kommer att denna var anträda en utländsk resa för 
ethnografiska, arkeologiska och konsthistoriska studiers idkande. 

Den för det förflutna aret upplupna räntan a hela LETTER- 
STEDTSKA donationskapitalet uppgar till 10,600 Rdr 20. öre, 
hvilken räntesumma blifvit fördelad och använd i enlighet med 
donationsbrefvets föreskrifter. Salunda hafva, bland annat, be- 
stämda andelar deraf blifvit öfverlemnade till Linköpings Dom- 
kapitel, för belöningar at förtjente folkskolelärare inom Lin- 
köpings stift; till Pastorsembetet i Wallerstads församling af 
samma stift, för utdelande af premier bland församlingens folk- 
skolebarn, för bildande af ett sockenbibliothek m. m.; och till 
Kongl. Serafimer-Ordens Lazarettdirektion, för nödlidande sjuke 
resandes vard a Serafimerlazarettet härstädes. 

Utaf Arsräntan & WALLMARKSKA donationskapitalet har 
Akademien denna gang bildat två lika pris, af hvilka hon lem- 
nat det ena at Professoren vid Upsala Universitet A. J. ÅNG- 
STRÖM för hans arbete öfver solens normala spectrum, och det 
andra at Adjunkten vid samma Universitet T. R. THALEN för 
hans bada afhandlingar om metallernas och om jodgasens spectra, 
af hvilka den förra är offentliggjord af Vetenskaps-Soeieten i 
Upsala och den sednare af Akademien. 

Den LINDBOMSKA belöningen har Akademien tilldelat Assi- 
stenten vid Riksmusei mineralanalytiska laboratorium GUSTAF 
LINDSTRÖM för en af honom till Akademien inlemnad afhand- 


ling: »Kemisk undersökning af meteorstenarne fran Hessle». 


SEKRETERARENS ÅRSBERÄTTELSE. 423 


Den FLORMANSKA belöningen har Akademien lemnat åt 
Professorn vid Veterinärinstitutet i Stockholm J. G. H. Kın- 
BERG för en af honom till Akademien öfverlemnad afhandling 
med titel: »Synopsis suturarum et epiphysium». 

Till understöd åt yngre naturforskare för utförande af veten- 
skapliga resor inom landet har Akademien anvisat följande be- 
lopp: ‘at Läroverksadjunkten i Wisby G. LINDSTRÖM 250 Rdr, 
för paleontologiska forskningars anställande på Gotland; at 
Filos. Kandidaten J. HULTING 200 Rdr, för utförande af en resa 
i Dalsland för lichenologiskt ändamål; åt Studeranden G. EISEN 
350 Rdr, till en resa i Skåne och Blekinge för zoologiska forsk- 
ningars anställande; åt Studeranden A. NATHORST 200 Rdr, 
för fortsättning af hans undersökningar af Skånes cambriska 
och siluriska formationer; samt at Filos. Doktorn T. TULLBERG 
och Studeranden H. STOLPE gemensamt 400 Rdr, för zoologiska 
studiers bedrifvande under en gemensam resa på Gotland och 
Öland. Dessutom har Akademien anvisat ett understöd af 300 
Rdr at Filos. Doktorn S. F SÖDERLUND, som för kort tid se- 
dan afrest till de Baleariska Öarne i afsigt att bereda upplys- 
ningar rörande denna ögrupps hittills föga kända naturförhal- 
landen, synnerligast beträffande djurlifvet i de angränsande de- 
larne af Medelhafvet. För samma ändamål har Akademien 
äfven haft tillfälle att hos Kongl. Maj:t i underdånighet förorda 
Dr SÖDERLUND till ett ytterligare understöd af allmänna medel. 

De statsmedel, hvilka Akademien eger att utdela till upp- 
muntringar för visad skicklighet i mathematiska instrumenters 
förfärdigande, har hon lika fördelat mellan Instrumentmakarne 
GUSTAF SÖRENSEN och GUSTAF CARLMAN. 

Den minnespenning, som Akademien för detta tillfälle låtit 
prägla, är egnad at hennes framlidne ledamot, den frejdade 
häfdaforskaren ERIK GUSTAF GEIJER. 

Genom döden har Akademien under året förlorat sina Sven- 
ske och Norske ledamöter Professorerne JONAS BAGGE, MICHAEL 


SARS, AXEL ERDMANN, JONAS SAMUEL BAGGE och ANTON 
Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. Ärg. Ds ND Ag 13 


424 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


MARTIN SCHWEIGAARD samt f. d. Contre- Amiralen och Envoyen 
CHRISTIAN ADOLPH VIRGIN; samt utländske ledamöterne: Koncul. 
Engelska Myntdirektorn THOMAS GRAHAM och Kongl. Sachsiska 
Geheime Medicinalrådet CARL GUSTAF CARUS. 

Till Akademiens ledamöter hafva under året blifvit kallade, 
inom landet: Professoren i tillämpad Mekanik vid Kongl. Tekno- 
logiska institutet Dr CARL ARENDT ÅNGSTRÖM och e. 0. Pro- 
fessorn i Zoologi och Geologi vid Lunds Universitet Dr OTTO 
MARTIN TORELL; samt i utlandet: Professoren i Botanik vid Uni- 
versitetet i Heidelberg WILHELM HOFMEISTER, Professoren i 
Fysiologi vid Universitetet i Leipsig CARL LUDWIG, Professoren 
i Kemi vid College de France MARCELLIN BERTHELOT och Pro- 
fessoren i Medicin vid Universitetet i Berlin, Geheime Medicinal- 
radet ALBRECHT VON GRZEFE. 

Blaud Akademiens tjenstemän har hennes Ombudsman, Ad- 
vokatfiskalen JOHAN NICOLAI SÖLLSCHER med döden afgatt. 


STOCKHOLM, 1870. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 27. 1870. JE 5. 


Onsdagen den 11 Maj. 


Preses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamöter: 
Preussiska Geheime Regeringsrådet, Professoren GUSTAF MAGNUS, 
och Ryske Fursten ANATOLE DEMIDOFF med döden afsgatt. 


Fran Chefen för Kongl.Sjöförsvars-Departementet hade ingatt 
skrifvelse derom, att Kongl. Maj:t täckts, på Akademiens under- 
daniga förord, meddela tillåtelse för Studeranden G. NAUCKHOFF 
att, för naturvetenskapliga forskningars anställande, åtfölja Brig- 


gen Nordenskiöld på dess förestående expedition till Östersjön. 


Hrr SUNDEVALL och S. LovEn afgafvo infordrade utlåtan- 
den öfver två till Kongl. Maj:t ingifna och sedermera till Akade- 
mien remitterade underdaniga ansökningar, den ena af Läraren 
vid Skogsinstitutet A. E. HOLMGREN om inlösen med allmänna 
medel af ett antal exemplar af hans skrift: »Om konstgjorda 
fogelbon och deras innebyggare», och den andra af Docenten Dr 
F. A. SMITT om understöd till utförande af en utländsk resa i 
ändamal att vid utlandets större Museer taga kännedom om der- 
varande samlingar af Bryozoer; och skulle på grund af dessa 
utlåtanden, hvilka af Akademien godkändes, underdåniga skrif- 
velser till Kongl. Maj:t aflåtas. 


Jemväl med anledning af nådig remiss afgafvo Hrr S. Lo- 
VEN och BERLIN infordradt utlåtande öfver en af Läroverks- 
adjunkten Dr J. A. WALLIN gjord underdanig ansökning om 
ett reseunderstöd för anställande af geologiska forskningar i 
Vestergöthland, hvilket utlåtande Akademien antog såsom grund 


för sitt eget underdåniga yttrande i ämnet. 


426 
Pa tillstyrkan af särskilda Komiterade antogos till infö- 
rande i Akademiens Handlingar följande inlemnade afhandlingar: 
1:0) A description of the Antozoa perforata of Gotland», af 
Läroverksadjunkten Dr G. LINDSTRÖM, och 2:0) »Geognostiska 
och palsontologiska iakttagelser öfver Eophyton-sandstenen i 
Vestergöthland», af Docenten Dr J. G. O. LINNARSSON. 


Hr S. LOVÉN redogjorde för nyssnämnda två afhandlingars 


innehall. 


Hr EDLUND redogjorde för en af Fil. Dr A. F. SUNDELL, 
fran Helsingfors, till Akademien inlemnad afhandling: »Under- 
sökning om elektriska disjunktions-strömmar»*, samt meddelade 
en uppsats af Lektorn vid Chalmerska slöjdskolan i Götheborg 
G. R. DAHLANDER: »Nagra undersökningar beträffande den me- 


kanıska värmetheorien»*. 


Hr AGARDH meddelade tva af honom författade uppsatser: 
1:0) »Om Chatham-öarnes alger»*, och 2:0) »Om Chlorodictyon, 
ett nytt slägte af Caulerpeernas familj»*. 


Sekreteraren. meddelade a författarens, Fil. Kandidaten A. 
LJUNGMANS vägnar en uppsats: »Om två nya arter Ophiurider», 
samt förevisade, a Hr NORDENSKIÖLDS vägnar, prof pa platina 
från Ivalo i Finland. 

Genom anställda val kallades till ledamöter: i 6:te klassen 
Med. Doctorn ANDERS FREDRIK REGNELL, 1 8:de klassen Norske 
Statsrådet FREDRIK STANG, och i 9:de klassen Professoren vid 
Upsala Universitet WILHELM ERIK SVEDELIUS. 


Följande skänker anmäldes: 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från K. Nederländska Regeringen. 

STARING, W. H. Geologisch Kaart van Nederlanden, 6 blad. 
Från Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning. 
Sveriges geologiska undersökning, Atlas, H, 10; text, H. 31—35. 

(Forts. å sid. 456.) 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 5. 
Stockholm. 


Chlorodietyon, ett nytt slägte af Caulerpeernes grupp, 


I 


uppstäldt af J. G. AGARDH. 


Tafl. II. 


[Meddeladt den 11 Maj 1870.] 


Uti en samling af Alger, som jag till undersökning nyligen 
emottagit ifran Dr J. E. GRAY, British Museum, fanns en, som redan 
vid första ögonkastet visade sig sa afvikande från alla förut af 
mig kända former, att jag icke ens skulle kunnat angifva 
med hvilken förut känd Alg den snarast borde jemföras. Den 
tillhör dessa likt ett nät genombrutna former, som synas hos 
Algerne vara vanligare än hos andra vexter. Hela Algen är 
blekgrön, men färgen dock så oklar, att man väl kunde misstänka 
den ursprungliga vara utblekt eller åtminstone genom ålder för- 
ändrad. Från en utbildad och tydligen begränsad, oledad stam utga 
2—3 tum långa, nästan lancetlika, enkla eller flikiga blad, som äro 
nätformigt genombrutna inom den tyligt markerade lineära kanten. 
På de enkla bladen synes den trubbiga spetsen ofta urnupen, 
eller utlöpande i två, sällan flera små spetsar; der dessa spetsar 
utvuxit, äro bladen 2--3-flikiga. Der de äldre bladen blifvit 
sönderslitna, synas maskorna af nätet, som annars äro lineära, 
vidga sig uppat och småningom ombildas till nya, från det sönder- 
slitna nätets kanter utgaende blad, som i sin ordning nätformigt 
utbildas. — Endast ett enda exemplar förefanns, och detta utan 
all anteckning om dess ursprung. | 

Man känner för närvarande bland Algerne manga slägten 
med en nätformigt genombruten frons; och man vet att dessa 
tillhöra olika ‘och vidt skiljda familjer. Agarum och Ulathrus 


äro sådana bland Laminarieerna; Claudea, Dictyurus, Martensia 


428 ÖFVERSIGT Ar K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


med fiera tillhöra Florideerna; bland de gröna Algerne finnas 
flera slägten, som stå nära Conferveerna, och andra räknas till 
Siphoneerna 0. s. v. Men utom dessa slägten känner man arter 
med en nätformigt utbildad frons inom slägten, hvilkas öfriga 
arter bestå af en sammanhängande, icke nätformigt bildad cell- 
väf. Sa visa Asperococcus clathratus, Ulva rigida, Ulva reticu- 
lata, arter af Kaliymenia o. s. v., att det nätformiga bildnings- 
sättet icke i och för sig kan anses säsom karakteriserande ens 
för slägtet. — Här, som annorstädes, är det icke blott den yttre 
formen utan lika mycket, eller kanske mera, sättet, hvarpa 
den uppstår, som far tagas i Öfvervägande. En nätformigt 
bildad frons uppstår i sjelfva verket hos Algeıne pa mycket 
olika sätt. 

Hos Hydrodictyon är det alla modercellens sporidier, som, 
efter att hafva varit fran hvarandra fullkomligt skiljda — hvar 
för sig bestående och med sin egen fria rörelse försedda indivi- 
der — lägga sig tillhopa 1 små stjernformiga grupper, hvilkas 
spetsar mötas och sammanvexa till ett sammansatt individ, som 
efter modercellens upplösning vidare utvecklas och bildar den 
homogena, nätformigt genombrutna, utan fäste fritt flytande säck- 
lika frons, som är karakteristisk för slägtet Hydrodietyon, sa- 
dant det nu begränsas. 

Ehuru man icke genom direkta observationer känner utveck- 
lingssättet hos de extra-Europeiska slägtena Microdictyon DECSNE, 
Phyllodictyon GRAY, Struvea SOND., Pterodietyon (Conferva 
anastomosans HARV.) m. fl., sa torde det dock af deras struk- 
tur kunna slutas, att det väsendtligen afviker fran bildningssättet 
hos Hydrodietyon. Man torde med temlig visshet kunna antaga. 
att hela vexten här framgar ifrån en enda Sporidie-cell, genom 
hvars tillvext och delning de öfriga uppkomma. De nybildade 
cellerne äro antagligen med sina utskjutande spetsar till en bör- 
jan alltid fria, men mötande hvarandra, likasom genom något 
polaritets-förhållande, fäster sig spets mot spets, och sålunda 


sammanvexande bilda den nätformiga väfnad, hvaraf frons hos 


dessa Alger slutligen består; de i kanten utskjutande yngsta 


AGARDH, CHLORODICTYON. 429 


cellerne visa sig hos dessa slägten med spetsarne till en början 
fria, antydande sålunda det sätt, hvarpå det inre blifvit bildadt. 
Hos den än mera egendomliga Claudea kan bildningssättet 
jemväl spåras genom jemförande af olika utvecklingsstadier. Här 
börjar det sedermera som en tyllspets genombrutna, at endast 
den utatböjda sidan af en bagformig costa utgående, och sålunda 
ensidiga bladet, som ett smalt lancettlikt, fullkomligt regelbundet 
två-sidigt blad, med sammanhängande parenchym. Detta lilla blad 
visar den mellersta cellraden något olika bildad än bladets kan- 
ter, hvilka småningom vika sig tillbaka, under det bladet kröker 
sig bagformigt för att bilda den blifvande costan. Från: den 
mellersta cellraden af det sålunda ombildade lilla bladet ut- 
skjuter en serie af celler, som småningom utbildas till lika for- 
made små krökta blad, hvilka i sin ordning utveckla en ny serie 
af småblad, som fortgå på samma sätt att utbilda nya. Enär ett 
sadant småblad framskjuter från hvarje cell af den mellersta 
cellraden, så är afståndet mellan de med hvarandra parallela 
sınabladen så obetydligt, att när en ny serie smablad framkom- 
mer fran det ena, dessa snart med sina spetsar na det näst- 
följande bladets costalceller och sammanvexa dermed. Sa för- 
vandlas alla dessa småblad till de lineära maskorna i den tyll- 
lika väfnad, hvaraf det fullbildade bladet hos Claudea består. 
Hydrodictyon visar således en cellcomplex, hvars särskilta 
celler uppkommit icke genom det hos vexten vida vanligaste 
bildningssättet — genom utveckling och delning af en modercell 
— utan snarare på ett sätt som påminner om hvad man kallat 
fri cellbildning, ehuru sporidierna väl icke uppkomma från sär- 
skilte, förut så att säga individualiserade, nuclei. Hos de andra 
slägtena, som nyss blifvit nämnda, finnes deremot det vanliga 
bildningssättet, genom utveckling och delning af moderceller. 
Hos Claudea spåras redan hos de först bildade cellerne en funk- 
tionsfördelning, 1 det den mellersta cellraden i det ursprungliga 
bladet blir den, hvars celler frambringa nya, under det att kan- 
terne knappt torde äga annan funktion än att utgöra ett stöd 
för de förra; dessa kant-celler upphöra till och med att fram- 


430 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


komma i de senare seriernes småblad, bestående dessa af en 
enda longitudinel cellrad. Hos de öfriga slägtena, Microdietyon 
m. fl., finnes knappt denna funktionsfördelning annorlunda än 
att vissa celler få en starkare tillvext och bilda ett slags stam, 
som uppbär de andra. 

Hos Hydrodietyon ordna sig de ursprungligen fria och i 
alla direktioner rörliga sporidierne på ett bestämdt sätt för att 
kunna frambringa det hela. Hos de andra slägtena äro de ur- 
sprungligen fria, men med spetsarne sedan sig förenande cellerne 
fastsittande med sin ena ända (basen), och det kan salunda här 
vara mera beroende af den riktning, hvari de framskjutas, att 
de med spetsarne mötas, tryckas mot hvarandra och samman- 
vexa. Det är icke hos vexterne något ovanligt, att nya delar 


salunda utskjutas efter en för hvarje art gifven lag; men van- 


8) 


ligast är väl att denna lag för arten är i viss man underkastad 
de yttre omständigheternas tvång (jordmanens beskaffenhet för 
rotbildningen, grenbildningens riktning beroende af tillgang till 
ljus och luft, o. s. v.). Hos de nämnde nätformigt samman- 
satte Alserne synes deremot det annars passiva vextlifvet kunna 
i viss man betvinga omgifningens inflytande, enär annars den 
regelbestämda sammansättningen svarligen skulle kunna städse 
bevaras. Och framför allt synes förhållandet hos Hydrodictyon 
antyda någon slags inre polaritets kraft !), hvarigenom delarne 


kunna antaga den ordning, som är oumbärlig för den gifna for- 


mens ständiga aterproduktion. 
Hos alla de nämnde Algerne förekommer således såsom för 


den normala bildningen gällande regel, att ursprungligen fria och 


1). Ett sådant polaritets förhållande, eller hvad man annars vill benämna det, 
synes icke vara så sällsynt hos de lägre Algerne. Hos Desmidiaceer och 
Zygnemeer lefva talrika fria individer tillhopa i en koloni, 1 ett på visst sätt 

DR) 

beeränsadt, likasom af ett slemmiet moln bestående, i vattnet sväfvande helt. 

o fe) 3 

Mot den period, dä befruktningsfenomenen förestå, närmar sig den ena 
3 le) | 

träden intill den andra, den masculina, om man får nyttja detta be- 

nämningssätt, intill den feminina, och det är uteslutande mot den sida, 

der tråd ligger invid tråd, som anastomoserne framkomma. Hafva tre trä- 

dar närmat sig hvarandra, så ser man ock anastomerande utskott från den 

medlersta utgå mot båda de yttre trådarne. 


AGARDH, CHLORODICTYON. 431 


hvar för sig bestående delar förenas till ett derefter fullkomligt 
sammanhängande helt; ett bildningssätt, som utan tvifvel i det 
högre vextlifvet är serdeles sällsynt. Hos de flesta andra af en 
nätformig genombruten frons bestående Alger uppkomma de ge- 
nombrutna hålen genom någon ojemnhet i utvecklingen, hvari- 
genom, da denna icke fortgar lika öfverallt eller i alla riktningar, 
i det ursprungligen sammanhängande parenchymet luckor uppsta, 
som åtskilja de förut sammanhängande delarne. Så uppkomma 
hål i det ursprungligen hela parenchymet hos Agarum och Cla- 
thrus, hos Asperococeus och Ulva, hos Kallymenia och Zeira!). 
Det är mahända sannolikt att hos Martensia halen uppkomma 
pa ett analogt sätt. Pa samma sätt torde slutligen hålen i 
frons bildas hos GRAYS slägte Cystodictyon (Seem. Journ. of Bot., 
March 1866 p. 72) och det Hooker-Harveyska slägtet Trypo- 
thallus, af hvilka båda jag sjelf icke haft tillfälle se något exem- 
plar. Det slägte, som jag anser mig böra uppställa för den af 
GRAY öfversända, för mig fullkomligt nya algformen, öfverens- 
stämmer nu med alla dessa sednast nämnda slägten deruti, att 
den ursprungligt hela ytan småningom genombrytes af större 
och mindre hal, mellan hvilka de sammanhängande, slutligen 
nästan till lineära trådar uttänjda partierna bilda likasom de 
fasta maskorna i ett nät. Men hos alla de andra slägtena ut- 
göres den genombrutna frons af ett maångcelligt parenchym, i 
hvilket cellul skiljer sig från cellul, och hålen således bildas 
likasom af utvidgade intercellular-rum, utan att de egentliga 
cellerne sjelfve sönderdelas. Men hos den Alg, som är förema; 
för denna uppsats, utgöres frons af en enda cellul, som så att 
säga söndervexer, i det delarne genom någon ojemnhet i utveck- 
ling spännas atskiljs, lemnande mellan sig öppningar, som seder- 
mera betydligt utvidgas, under det såren, der sönderrifningen 
ägt rum, läkas, så att sjelfva maskorna i nätet småningom ombildas 


till lineära stafvar af ringa bredd, utspända mellan de temligen 


. free 0 o T 
strukturen mera af Halymenia förenar frukten af Kallymenia; arten från Ceylon 


432 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


En nogare analys, vare sig af stam eller blad, visar i sjelfva 
verket en anatomisk struktur som nära öfverensstämmer med 
Caulerpeernes. Ett genomsnitt af stammen visar en inre ihålig- 
het, kringsluten af en tjock membran, som synes bestå af en 
mängd hvarandra i olika direktioner korsande trådar. På in- 
sidan af denna yttre membran trodde jag mig se en del trådar 
fria, och det var kring dessa som chlorophyllkornen syntes sam- 
lade — jag ville nästan säga, likasom bildade — inom trådarnes 
små hopgyttrade ändgrenar. Har man öfvertygat sig om denna .: 
struktur i den inre håligheten och sedan jemför den omslutande 
membranen, så visar sig denna likasom sammansatt af enahanda 
trådar med mellanliggande cellul-lika bildningar, men tätare 
sammanpackade och bildande tillhopa en sammanhängande mem- 
bran. Hela denna sammansättning har tydligen den största 
öfverensstämmelse med den väl kända strukturen hos Caulerpa. 
Samma struktur visar äfven bladets delar; de nyss särskiljde 
kanterne synas ojemna och likasom svagt trassliga; den trad- 
lika texturen i membranen bidrager utan tvifvel dertill att de 
lätt helas, och när de utvexta halen antagit sin regelbundna 
polygonala form, hafva också de dem ätskiljande lineära mellan- 
styckena en tillrundad kant. Huru lätt en rifven kant hos Al- 
gerne helas, ser man kanske lättast hos Laminarieerna, der t. 
ex. de rifna Macrocystisflikarne snart öfverga till blad med en 
tandad eller cilierad kant. 

Om således det nya slägtet genom sin struktur angifver sin 
förvandtskap med Caulerpeerna, visar det a andra sidan sa märk- 
bara afvikelser ifran hittills kända, till dem hörande former, att 
det icke lärer kunna vara nagot tvifvel derom att det utgör ett 
eget slägte. Utom den allmänna afvikelsen i form och bladens 
egendomliga bildningssätt bör det icke förbises, att pa stammen 
här och hvar förekomma vartlika bildningar, hvilka torde repre- 
sentera hvad som här förefinnes af rot, 1 motsats till den starkt 
utbildade tradlika rot, som från Caulerpeernas krypande stam 


nedtränger i sanden, och som icke minst skiljer Siphoneerna från 


AGARDH, CHLORODICTYON. 433 


flertalet, om icke från alla andra Alger. Jag anser mig sålunda 


kunna karakterisera det nya slägtet på följande sätt: 


Chlorodictyon J. AG. mser. 

Frons caule teretiusculo prostrato, hie illic verrucis promi- 
nentibus radicante, foliisgue ambitu definitis stipitatis, lamina 
tota fenestratis, a caule provenientibus, aut prolificationum ad 
instar a folii parte lesa excrescentibus, constans, tota unicellu- 
larıs, intra membranam crassam, fibris densissime intertextis con- 
stitutam, massam granulosam fibris adherentem fovens. 

Folia, in prima infantia integra, superficiem monstrant sub 
microscopio maculis obscurioribus et letioribus variegatam; pro- 
cedente evolutione rim& conspicue fiunt, que sensim in areas 
apertas mutantur, donec totum folium in laminam reticulato- 
fenestratam transmutatum sit. Ares apert® initio minute, de- 
mum eirciter linee diametro hexagon® aut polygon&, nunc in 
lamina senili lacera multo ampliores. Trabecul® interjacentes et 
margines folii demum anguste lineares, initio ad rimanı ortam 
sublaceri, mox margine cicatricato et immo rotundato integriusculi. 

Folia ambitu definita, maxime juvenilia fere cuneata et ob- 
tusa, dein apice emarginata, bi- aut raro pluridentata, dentibus 
obtusis excrescentibus demum laciniata; hoc stadio elongato- 
lanceolata, tripollicaria et ultra, inferiore parte indivisa, supe- 
riore tertia parte integriuscula aut in 2—3 lacinias sursum por- 
rectas a latiore basi attenuatas divisa, petiolo cuneato ad caulem 
adfixa, nunc a parte dilacerata folii senilis prolificantia, areis 
apertis tota fenestrata, trabeculis interjacentibus et margine an- 
susto demum linearibus. Caulis prostratus, teretiusculus aut 
compressus, contiguus sine omni fenestrarum vestigio, apice et 
sursum folia, deorsum haustoria verruc&formia, simplicia aut 
composita, quibus aliis forsan adhareat algis, emittens. Caulis 
ejusdem ac folia structur® interioris, substantie et coloris. 

Frons revera tubulosa, caule et trabeculis foliorum vacuum 
plus minus conspicuum interius offerentibus. Membrana exterior 


crassa, fibris densissimis una cum interjacentibus granulis con- 


434 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


texta, modo fere Caulerparum. Spatium interius fibris laxius 
dispositis, plus minus invicem liberis aut fasciculatim conjunctis 
occupatur. Ad fibras granulosa materia quasi suspensa; granula 
que fere fibris quasi rami adnata, in glebas inordinatas majores 
minoresque conjuncta. Granula interjacentis chlorophylli in nostra, 
que diu forsan in Herbario servata fuit, non admodum conspicue 
viridia. Substantia Caulerp&e cujusdam tenax; color totius ex 
viridi lutescens. 

Genus cum nullo alio genere facile confundendum. Forma- 
tionis modo areolarum a plurimis algis fenestratis diversum; ab 
aliis, quorum subsimilis ortus reticuli, structura ipsius mem- 
branz recedit. Qua quidem structura Caulerp& revera proximum, 
differtt ab hoc singulari evolutionis modo, reticulatione, habitu, 
radice. 


Species unica mihi est: 


Chlorodietyon foliosum (J. AG. mser.) 


Habe ov 0 MN Jä do IN GRAZ (sinezullagderorieinezet 


loco natali adnotatione). 


Icon nostra specimen unicum visum magnitudine naturali 
sistit. Structure analysin addere supervacaneum duxi, quum 


Caulerpeis proxime similem texturam videre credidi. 


435 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 5. 
Stockholm. 


Om Chatham-öarnes Alger. 
Af J. G. AGARDH. 


[Meddeladt den 11 Maj 1870.) 


Öster ut ifrån Nya Zeelands kust ligger i Oceanen en liten 
ögrupp, hvars största ö är känd under namn af Chathams ö. 
Så vidt jag vet hafva Alger från dessa aflägsna öar förut aldrig 
varit sedde af någon algolog. Det var saledes med stort intresse 
som jag genomögnade en för två ar sedan från Dr FERD. 
MUELLER öÖfversänd, af Hr TRAVERS på Chathams-öarne gjord 
liten algsamling. Den visade, att dessa öars Alger närmast öfver- 
ensstämma med Nya Zeelands, likasom öarne sjelfva väl kunna 
anses tillhöra den Nyzeeländska ögruppen. Endast några få ar- 
ter, Dictyota Kunthii och Rhodymenia corallina, paminna om 
Södra Amerikas vestkust, der de jemväl förekomma. 

Annat arbete har länge hindrat mig att fullgöra Dr MUELLERS 
begäran, att närmare undersöka och bestämma dessa Alger. 
Undersökningen har visat, att några förut obeskrifna, serdeles 
vackra arter deribland förekomma, för hvilka, äfvensom för sam- 
lingens innehåll i det hela, jag anhåller härmed få redogöra. 

Ordnade efter de nummer, hvarmed exemplaren voro märkta, 
funnos följande arter i samlingen: 

N:o 89. Amphiroa Wardii HARV. 

» 90. Griffithsia sp. (sterilis vix determinanda). 

» 91. Ballia Hombroniana MONT. 

» 92. Sphacelaria paniculata SUHR. (Sph. hordeacea 
HARV. 

» 9. Caulerpa furcifolia HARV. 

» 9. Champia Nove Zelandie HARV. 


436 ÖFVERSIGT AF K. VBTENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
N:o 96. 
» Ds 
» 98. Hymenocladia lanceolata J. AG. nov. sp. 

».99. Pierocladia lucida J. AG. 

» 100. Zonaria Turneriana J. AG. (Fucus interruptus 

TURN., non LAMOUR.). 

» 101. Dietyota Kunthii HARV. 

» 102. Calophyllis Hombrontiana MONT. 

» 103. Conferva Darwini Kürz. (in specie Epymenie). 

» 104. Piilota formosissima MONT. 

» 105. Ecklonia radiata HARV. 

» 106. Rhodymenia corallina BoRY. 


Gigartina radula J. AG. 


» 108. Oystophora scalaris J. AG. nov. sp. 

» 109. Cystophora distenta J. AG. nov. sp. 

» 110. Landsburgia myricefolia J. AG. nov. sp. 
» 112. Carpophyllum phyllanthus HARV. 

» 113. Gigartina radula J. AG. 

» 114. Aymenocladia lanceolata J. AG. nov. sp. 
» 115. Polysiphonia Muelleriana J. A. nov. sp. 


Bland dessa arter torde följande erfordra en särskild be- 


lysning. 


I. Zonaria Turneriana. | 
Redan TURNER misstänkte att den Capska och den Austra- 
liska Fucus interruptus tillhörde olika arter. I Species algarum 
uttalade jag ock tvifvel om dessa formers identitet. I sitt sed- 
.naste arbete har KUTZING uppställt dem som olika arter, men 
at den ursprungliga Dietyota interrupta LAMOUR. har han sifvit 
namnet Phycopteris cuneata, bibehållande at den, senare af 
TURNER beskrifna, Australiska formen benämningen Phycopteris 
interrupta. Sedan fullständiga sviter nu af bada blifvit jemförda, 
tror jag de bada arterna kunna och böra atskiljas salunda: 
Zonaria interrupta (LAMOUR. Ess. p. 87) fronde erectiuscula, 
stipite elongato ramoso in laminas inferne stuposas 2-—3-chotome 


decompositas abeunte, segmentis sublinearibus margine integri- 


AGARDH, OM CHATHAM-ÖARNES ALGER. 437 


usculis aut sparsissime dentatis, terminalibus leviter cuneatis, 
superiore margine rotundato discolori integriusculo, soris minutis 


rotundato-oblongis sublongitudinaliter seriatis. 


Dietyota interrupta LAMOUR: |. c. tab. XII, fig. I. 
Dietyota subarticulata LAMOUR. Journ. de Bot. Extr. p. 
12 (partim). 
» Padina angustata BEAUV. msecr. 
Zonaria interrupta AG. et Auct. sequ. (partim). 
Phycopteris cuneata Kürz. tab. Phyc. IX, tab. 67. 


Hab. in Oceano indico ad Madagascar (Commerson!) Port 
Natal! & Cap. B. Spei! 

A sequente specie sine dubio distincta, fronde firmiore sub- 
coriacea, obscure castanea, segmentis terminalibus tantum dis- 
coloribus, aliquando usque pedali, plerumgque inferne tantum 
stuposa, stupa a trunco elongato inferne subgloboso inferiorem 
partem ramorum scandente. Rami mox planati, fere ubique 
lineares, latitudine 1—2 linearum, infra 2- & 3-chotomias leviter 
cuneati, marginibus lateralibus sparsissime dentatis. Strietur& 
zonarum quam in sequente sparsiores, linea elevata s&pe insignes. 
Sori in eodem specimine alii tomentosi, alii nudi, secus longitu- 
dinem segmentorum sparsi aut subseriati, nunc breviores rotun- 
dati, nunc paulo longiores oblongi utramque paginam ejusdem 


segmenti s&pe occupantes. 


Hanc esse speciem, quam sub allato nomine in posteriore 
suo opere descripsit LAMOUROUX & patria indicata et icon sat 
bona demonstrant; specimina originalia hoc quoque docent. "Nec 
admodum incertum manet Lamourouxium antea (in Journ. de 
bot.) plantam Nov&e Hollandie, a Labillardiere datam, cum Ma- 
dagascariensi & Capensi confudisse. An ipse postea (in Essai) 
utramqve speciem rite distinxerit & nomen antea usurpatum (D. 
subarticulate) alteri eonservare voluerit, non que liquet. Di- 
versitas specierum dein TURNERO suboluit, et ipse, Species 
Alsarum scribens, dubia de identitate attuli. Utramque speciem 


sub nominibus diversis in ultimo opere proposuit KÜTZING, at 


438 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


infelici manu nomina ita commutavit, ut novum nomen Lamou- 
rouxian& speciei tribuerit. 

Zonaria Turneriana (J. AG. mser.) fronde erectiuscula, 
stipite elongato ramoso in laminas inferne stuposas 2—3-chotome 
decompositas abeunte, segmentis sublinearibus in&qualiter dentato- 
crenatis margine subdiscolori circumeirca cinctis, terminalibus 
subconformibus, superiore margine rotundato aut inzquali, soris 
rotundato-oblongis sublongitudinaliter seriatis. 

Fucus interruptus TURN. Hist. Fuc. tab. 245 !! 

Phyeopteris interrupta Kürz. Tab. Phycol. IX, tab. 67! 

Zonaria interrupta AG. & Auct. sequent (partim). 

Zonaria flava Hook. & HARV. in Lond. Journ. Bot. IV, 
p- 329 (excl. syn.) de Fl. nov. Zel., p. 218. 

Hab. in Oceano australi ad oras Nov&e Zelandi&, Tasmanig, 

Nove Hollandie australis & oceidentalis. 

A Zonaria interrupta vera aliquando non facile distinguenda, 
sepius vero admodum dissimilis. In Z. interrupta est substantia 
frondis magis coriacea, in Z. Turneriana exsiccatione fere magis 
cartilaginea. Illa crassior, fere ex ancipite-plana; hz&e plana 
inferne quasi spurie costata, superne lineis flabellatim excurren- 
tibus non raro variegata. Illius segmenta fere linearia et mar- 
gine integriuscula; hujus magis inaqualiter linearia et cuneatim 
dilatata — angustiora aut latiora — dentibus lateralibus & cre- 
nulis s&@pissime numerosis instructa. Terminalia segmenta in illa 
fere constanter cuneato-dilatata, margine superiore rotundato; in 
hac nunc eandem formam conservantia, sepius autem vix con- 
spicue inferioribus latiora, nune quoque angustiora & margine 
inequali cineta. Planta fructifera illius plana; hujus segmenta 
fertilia subcanaliculata & s&pe plus minus torta. Sori in Zonar. 
Turneriana magis adproximati & subconfluentes mihi obvenerunt. 

Phycopteris angustata (KÜrz. I. ce. tab. 69) forma angustior 


Zonar. Turnerian& mihi videtur. 


II. Cystophora sealaris & C. distenta. 
Endast två former af Cystophora förekomma i samlingen, 
men båda synas tillhöra förut obeskrifna arter. Då «emedlertid 


AGARDH, OM CHATHAM-ÖARNES ALGER. 439 


dessa torde vara svåra att genom enstaka stående diagnoser sär- 
skilja, och arterne af detta rent australiska slägte ofta förblan- 
das, skall jag här tillåta mig framställa en gruppering af samtliga 
arterna med bifogade karakterer för de olika grupperne. Några 
anmärkningar öfver slägtet i sin helhet torde måhända äfven 
här få finna en plats. 

Cystophora J. AG. Sp. mut. limit. 

Condito genere Caulocystis, cui species nonnulle, ad Cysto- 
phoram antea relat®, adscribentur, species relique OUystophor& 
naturali nexu eximie cohsrent. Evolutio frondis a folio pinnati- 
fido progreditur; rachis, inter pinnas flexuosa, fit caulis, cum 
etate plerumque acutius alatus, & lacinie in ramos abeunt; 
rami vesiculis paucis sepissime instructi, forsan ab initio de- 
pendentes, rachi debili, demum ut dicunt reflexi evadunt. In 
ramis ramuli infimi, & in caule rami primum evoluti sensim 
s&pissime paulo supra basin franguntur; rachis, inter bases persis- 
tentes refractorum flexuosa, scalariformis adparet. Mutationes 
iste in diversis speciebus magis minusve & modificationibus va- 
riis perducuntur. In nonnullis caules eximie alati, ancipites et 
acutanguli; in aliis compressi quidem, at firmiores, obtusanguli 
& quadranguli; in paucis denique teretiuscui. Eadem ramorum 
ratio; sunt aut acutius alati, aut plus minus teretiusculi; idem 
denique de laciniis ultimis (ramulis aut foliis) valet. Neque 
itaque, me judice, C. platylobium a reliquis removenda, quia 
lacinie ultime plane; neque OC. spartioides quia caulis alio 
sensu alatus quam in reliquis; neque C. paniculata quia partes 
omnes teretiusculi evolvantur. In nonnullis rami abbreviati 
manent, caulem, quasi evidentius hoc modo simplicem, densius 
investientes (C. torulosa); in aliis rami normaliter longiores, 
quare caulis quasi ramosus obvenit (C. retroflexa); in nonnullis 
denique rami ramulique prolongati, quari in lacinias decom- 
positi, & tota planta adparenter in ramos dichotomos dissoluta 
(C. retorta). Species nonnulle dispositionem disticham omnium 
partium, que evolutionis modo generi normalis censeatur, striete 


conservant (C. Brownü); in aliis rami admodum decompositi 


440 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


demum fere quoquoversum tendunt & rami non pinnatim de- 
compositi, sed ramulis fasciculatim densissime congestis obsiti 
adparent (C. monilifera). Que quidem omnes differenti®, plu- 
rimis speciminibus hodie visis, nullomodo fortuite aut pro loco 
natali variantes, sed in quaque specie constantes, mihi adparu- 
erunt. Nec minus revera costans receptaculorum forma; at 
modificationibus minoribus & receptaculis pro evolutione magis 
perducta scaphidiorum quodammodo diversis, characteres a re- 
ceptaculis petiti caute adhibendi. Sunt receptacula in nonnullis 
plana, scaphidiis dupiici serie regulariter dispositis; ostiola scaphi- 
diorum in his ipsum marginem receptaculi stricte conservant. Cha- 
racterem (»scaphidia biseriata») ita eximie praebent, quem suo 
generi Blossvillee tribuit DECAISNE. In ©. Brownii, quam a 
religuis sejungere nemini placuit, scaphidia in inferiore parte 
receptaculi sunt biseriata, ostiolis marginalibus; in superiore vero 
haud ita regulariter posita sunt, & ostiola faciem planam receptaculi 
quoque spectant. In Cystophore speciebus nonnullis scaphidia 
sunt in receptaculo distantiora, hie illie minus regulariter posita, 
quasi intumescentia in ramulo filiformi tenuiori (C. subfareinata, 
C. monilifera) aut in crassiore minus prominula (C. torulosa, C. 
retorta); ostiola in his sunt s&pe marginalia, at minus conspicue 
seriata; in illis vix proprie marginalia dicenda. Receptacula in 
quibusdam intermedis teretiuscula aut compressa, et exsiccatione 
saltem ensiformia; in his sunt scaphidia sat regulariter biseriata 
& ostiola submarginalia. His insistens differentiis, species se- 


quenti modo disponendas puto. 


I. Scaphidüs in receptaculo aut plano aut subcompresso sub- 
regulariter biseriatis, rarissime in receptaculo triquetro tri- 
seriatis, ostiolis scaphidiorum ipsos margines receptaculi aut 


lineam utringue submarginalem servantıbus. 


" Tota planta subdistiche pinnata, pinnis pinnatifdis, va- 
chide costata. ! 


l. C. platylobium MERT. J. Ac. sp. p. 2155 C. Lyallii 
Hoo&. & Harv. Fl. Nov. Zel. p. 214, tab. 108. 


s 
AGARDH, OM CHATHAM-ÖARNES ALGER. 441 


Caule plano, pinnis a margine egredientibus, cum (. sparti- 
oide, alio respectu diversissima, convenit; ab aliis hac nota fa- 
eile dienoscatur. Caterum partium magnitudine, vix typo, a 
reliquis recedit. In juvenili planta infima pinnula pinne cujus- 
vis, minus quam superiores decomposita, adspectum prabet folii 
fulerantis, cujus in axilla pinna nata fuisset; dein hec quoque 
decomponitur, aut refracta desideratur. Petiolus pinne ab initio 
a dorso compressus: posterius pinna eodem sensu ac caulis com- 


pressa adparet, pinnulis marginalibus. 


2. ©. pectinata GREV. J. AG. sp. p. 244. Kürz. tab. 
Phye. X, tab. 74! 

Ramificationis norma antecedenti proxima, magnitudine par- 
tium, caule ramisque obtusangulis & fere teretiusculis, nullo 


negotio distinguitur. Rami elongati decompositi. 


fihformi planis costatis. 

3. © Xiphocarpa HARY. Alg. austr. n:o 9. KÜTz. tab. 
Phyc. X, tab. 89! 

Caulis in hac complanatus acutangulus, pinnarum rhachi 
teretiuscula. Pinn& revera ab initio a margine caulis proveniunt, 
sed mox ita reflectuntur, ut a latere plano, alterne juxta utrumque 
marginem, ortum ducere videantur. Eandem ramificationis nor- 
mam esse in aliis speciebus, quarum pinn& a latere plano pro- 
venire dicuntur, conjicere licet, quod vero in his non ita ad oculos 


demonstrandum. 


+ Tota planta subdistiche pinnata, pinnis a latere plano 


caulis egredientibus, pinnulis compressis. 


4. C. racemosa (HARV. Alg. austr. n:o 5) caule plano 
subacutangulo, pinnis a latere plano egredientibus pinnatim alterne 
decompositis, rhachi plana sensim inferne denudata scalariformi, 
pinnulis superioribus persistentibus ambitu lanceolatis alterne 
pinnellas compressas & demum receptacula lanceolata pedicella- 
ta gerentibus, vesiculis spheericis. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad: Förh. Ärg. 27. N:o 5. 2 


442 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Bl. racemosa KÖTzZ. tab. Phyc. X, tab. 85! 

Pinnelle & receptacula magis compressa quam in sequenti- 
bus, quare pars media translucens costam fere effieit ut in pri- 
oribus; hec vero neque ita conspicua, nec in omnibus conspici- 
enda. Pinnelle superiores simplices lanceolat®, inferiores ad 
divisionem prone composite. Receptacula lanceolata, scaphidiis 
biseriatis ostiolo marginali apertis. Vesicule exacte spheric®, 
semen pisi magnitudine zequantes. | 


KERK 


Fronde pinnatim decomposita, pinnis a latere plano 
caulis egredientibus, superioribus nune confertioribus mi- 
nus conspiceue distichis; ramıs ultimis receptaculisque 
teretiusculis aut viw conspique compressis. 


- 


5. ©. scalaris (J. AG. mscr) caule plano subacutangulo, 
pinnis a latere plano egredientibus pinnatim alterne decompositis, 
rhachi plana sensim inferne denudata scalariformi, pinnulis supe- 
rioribus dense congestis fere quoquoversum ambientibus, recepta- 
culis ambitu lancoideis teretiusculis paniculas contractas formanti- 
bus, vesiculis raris obovatis. 


Hab. in oceano australi ad insulas Chatham (Travers! n:o 
108). 

Characteribus ad C. racemosam proxime accedere videtur, 
adspectu longe diversa & fere (X Browni referens. Caulis fir- 
mior, inter pinnas eximie flexuosus, planus et fere acutangulus. 
Pinn®e semiunciam fere distantes, ambitu oblong&; rhaches pin- 
narum plan eximie scalariformes, basibus persistentibus distan- 
tiam inter proximas fere longitudine aequantibus. Superiores 
pinn® pinnuleque numeros& & apice dense congeste superiorem 
rhachim fere undique investiunt. Receptacula vix conspicue 
compressa, paniculas contractas efficiunt, ramis lancoideis, aliis 
simplicibus, aliis iterum divisis. Vesicule rarissim&, minores 
quam in sequente. NReceptaculorum forma & structura a C. 
Browni nullo negotio dignoscatur. C. scalarem & C. distentam 
esse ejusdem speciei formas — unam contractam, alteram di- 


stentam — haud suspicarer. 


AGARDH, OM CHATHAM-ÖARNES ALGER. 443 


6. ©. distenta (J. AG. mser) caule plano subacutangulo, 
pinnis a latere plano egredientibus pinnatim decompositis, rha- 
chi plana sensim inferne denudata scalariformi, superne in pin- 
nulas, supra axillas rotundatas eximie flexuosas, soluta, recepta- 
culis ambitu lancoideis teretiusculis subdistantibus paniculas 
laxas formantibus, vesiculis obovatis. 

Hab. in Oceano australi ad insulas Chatham (Travers! n:o 

109). 

Inter ©. racemosam & (C. retortam Intermedia mihi adparuit; 
modo C. retorte pinne ita laxe pinnate & supra axillas rotun- 
datas ita eximie patentes ut ramificatio pinnata, que in C. race- 
mosa admodum conspicua & regularis manet, in C. distenta fere 
perdita & quasi in ramos longiores flexuosos & diehotomos soluta 
adpareat — ut hoc fit in C. retorta. Receptacula vero elongata & 
moniliformiter hic illie inflata C. retorte in C. distenta non ad- 
sunt, sed in hac brevia, lanceolata ambitu, at parum compressa; 
scaphidia tamen sat regulariter biseriata vidi. Receptaculorum 
forma proxime ad (. scalarem accedit, que vero ramificatione 


contracta habitum omnino diversum prabet. 


7. C. retorta MERT. J. AG. sp. p. 249. 

Species videtur rarior, nee a HARVEY distributa, nec in 
aliis collectionibus, quas adhuc vidi, speciminibus completis obvia. 
Caulis, si rite de specimine adhuc sterili judico, videtur initio 
saltim acutangulus; rhaches pinnarum vero eximie obtusanguli 
& fere teretiusculi. Pinn& in ramos elongatos fere dichotomos 
prolongantur, ramis supra axillas rotundatas eximie flexuosis. 
Receptacula 13—2 pollicaria, siliqueformia, distanter torulosa, 
subcompressa, scaphidia biseriata ostiolis marginalibus hiantia 
serunt; plurima subsimplicia, alia dichotoma. Notis allatis spe- 
cies distinguenda, ramificatione ad C. distentam accedens, alio 


respectu forsan C. retroflex® proxima. 


8. C. reirofleza LABILL. J. AG. sp. p. 242. 
Bloss. caudata Kürz. tab. Phyc. X, tab. 76! 
Bl. campylocoma KÜrz. ibm tab. 81! 


4 SSR 


ee 
er 


444 ÖFYVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Sub nomine C. retroflexe plures species adhuc latere puto. 
Species originalis Labillardierii est planta laxius plerumque ra- 
mosa, nunc densior, ramis plerumque elongatis distantioribus, 
vesiculis numerosis, magnitudine Pisi, insignis. Vere (. retro- 
lese me judice characteristica sunt: caulis anceps acutangulus, 
in infima tantum & senili parte obtusangulus, ramis a latere 
caulis plano egredientibus; rhachis pinnarum inferne quoque plana 
& sensim ramulis refractis scalariformis, at residuis persistenti- 
bus brevioribus hoc minus conspicuum; superne pinne admodum 
decomposite, ramulis teretiusculis dense congestis undique am- 
bientibus composite adparent; ramuli filiformes, simplices aut 
dichotomi, pollicares aut sesquipollicares longitudine. Vesicul& ju- 
veniles obovat&, demum spherice. Receptacula, a ramulis in- 
tumescentibus formata, siligqueformia, teretiuscula aut parum 
compressa, utrinque attenuata, duplici serie scaphidia parum ex- 


terne prominula, ostiolis marginalibus aperta, foventia. 


9. C. dumosa (GREY. J. AG. sp. p. 241). 

Bloss. dumosa KÜrz. tab. Phye. X, tab. 73! 

Cum antecedente in plurimis convenit & sub nomine (. 
retroflex® a HARVEY quoque inter specimina Australasiatica dis- 
tributa fuit. Me judice autem species distincta. In caule nullam 
video differentiam (est pariter pluripedalis, acutangule alatus, 
anceps), nisi forsan media pars (costa) sit crassior & magis 
rotundata. Rhaches pinnarum vero mox fiunt obtusanguli & 
in senili planta sunt fere omnino teretes; inferior pars rhachis 
ramulis refractis fit insigniter scalariformis, basibus persistentibus 
refractorum s&pe lineam longis; quod, cum etiam in ramulıs 
minoribus s&pe obveniat, habitum proprium huic speciei tribuit. 
Ipsi ramuli sunt patentiores & magis divaricati quam in proximis. 
Vesicule nunc fere null®, nunc numeros&. Nec in receptaculis 
siligueformibus differentiam video, nisi forsan breviora essent et 
scaphidiis alıquantulum magis prominulis subtorulosa. Specimina 
Harveyana, qu& ad hanc speciem refero, ex australi parte (Vic- 


toria) proveniunt; alia ex iisdem regionibus vidi a F. MUELLER 


AGARDH, OM CHATHAM-ÖARNES ALGER. 445 


missa; ex qua parte Nov® Hollandie originalis planta Grevillei, 


& alia specimina, a me visa, proveniant, mihi latet. 


10. ©. siliquwosa (J. AG. mscr.) caule complanato obtus- 
angule quadrangulari, pinnis a latere plano egredientibus inferne 
mox teretiusculis, sensim denudatis scalariformibus, residuis bre- 
vissimis, superne pinnatim decompositis, pinnulis filiformibus sub- 
fasciculatim dense congestis, receptaculis elongatis teretiusculis 


utrinque attenuatis leviter toruloso-flexuosis. 


Hab. ad oras australes Nov&e Hollandie ut ad Port Phillip: 


F. MUELLER; e Nova Hollandia a Sieber olim reportata. 


Inter formas (. retroflewxe hac quoque, ni fallor, diu latuit; 
at species, ut puto, bene distineta. Ut C. retroflexa est spe, 
admodum elongata, at multo robustior & jam in planta juvenili 
dienoscenda. Caulis planus quidem dicendus, at multo crassior 
quam in C. retroflexa; non proprie anceps, sed melius quadran- 
sularis dicendus, angulis obtusis praditus.. Pinnarum rhaches 
denudat& sunt fere teretiuscul&, ut in ©. dumosa, nec plans ut 
in ©. retroflexa. Pinnularum bases persistentes ut coni minuti 
eminent, nec elongati & cylindracei ut in C. dumosa. Recepta- 
cula sunt elongata, sesqui-bipollicaria, leviter compressa, toruloso- 
flexuosa, illa ©. Grevillei fere emulantia. Vesicul® raro adsunt; 
in unico specimine a me vise sunt obovato-sph&ricz. Pinn& 
juveniles C. retortam potissimum ®mulantur, at breviores & magis 
contract&, in C. retorta quasi dissolut&; caulis in hac specie : 
pr&terea diversus, si specimina ad (X retortam a me relata vere 
ei pertinent. Receptacula in (. retorta sunt longiora, sub-com- 
posita, torulosa, nempe alterne contracta & expansa; in C. siliquosa 


sunt simplicia, flexuosa quidem at eandem servantia latitudinem. 


N. CZtorulosa, BR. J. AG. sp. p. 243. HARv. Phye. 
austr. tab. 123. KÜTZ. tab. Phyc. X, tab. 72! 


Species cum nulla alia facile confundenda, caule quasi sim- 


plici undique vestito ramulis crassis clavatis. Caulis complanatus 


obtusangulus, receptacula leviter compressa scaphidiis biseriatis 


446 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


& ostiolis marginalibus inter C. siliquosum & C. Grevillei spe- 


ciem disponendam suadent. 


12. C. Botryocystis SOND.; HAıtv. Phycol. austr. tab. 56. 
UNE Ward, LENNYG AG BROS DS 

Bl. myosuroides ARESCH. Phyc. nov. p. 378? 

Caule obtusangulo, receptaculis crassis clavatis, & habitu 
ad C. torulosam proxime accedere mihi videtur. Ab omnibus 
vero mihi cognitis speciebus differt receptaculis obtuse triquetris 


& scaphidiis trifariam dispositis, ostiolis margines servantibus. 


Fr Fronde pinnatim decomposita caule teretiusculo aut sub- 
compresso, pinnis distiche a sub-margine exeuntibus, 


receptaculis subcompressis siliguaeformibus. 


13. ©. Grevillei AG. mser. J. AG. sp. p. 245. HaRrv. 
Phye. austr. tab. 183. KÜrz. tab. Phyc. X, tab. 79! 
C. siligquose affınitate proxima videtur, caule teretiusculo 


facile ab aliis speciebus distinguenda. 


II. Scaphidiis in receptaculo teretiusculo aut compresso, sub- 
| pustolose inflato, minus conspicue biseriatis, distantioribus, 
singulis aut geminis suboppositis, aut pluribus adproximatis, 
ostiohs lineam utringue submarginalem vie servantiıbus. 
EX Fronde pinnatim decomposita, pinnis a margine caulis 
ancıipitis aut subplanı provenientibus, superioribus den- 


sıssime decompositis rhaches undique fere tegentibus. 


14. C. spartioides TURN.; J. AG. sp. p. 244. Kürz. tab. 
abe 8% tab. 780 0 

Bloss. penicillifera Kürz. ibm! 

Ut in ©. platylobio, ramı a margine caulis provenientes sunt 
minus quam in aliis speciebus retroflexi., quin-immo s&pius & 
juniores omnes adscendentes; infimi defleectuntur & affinitatem 
cum aliis speciebus ita produnt. Cxterum C. platylobium & €. 
spartioides analoge magis quam affinitate proxime: ut illa agmen 
ducit earum, quarum scaphidia biserialia in receptaculo excavata, 


ostiolis marginalibus predita sunt; ita (. spartioides is propin- 


AGARDH, OM CHATHAM-ÖARNES ALGER. 447 


quior, in quibus scaphidia hic illic inflata pustulose eminent, 
ostiolis plus minus quoquoversum spectantibus. 

Blossevilleam intermediam KÜTz. tab. Phye. X, tab. 77 a 
C. spartioide distinguere non potuerim. Specimina Sieberiana 


in Hb. Ag. quoque adsunt. 


"ER Myonde pinnatim decomposita, pinnis a latere plano 
caulis egredientibus, superioribus densissime decompo- 
sitis, rhaches subundique tegentibus. 


- 


2. (08 Brosmoe Mumie, db AC Es is I KINA (Wale, 
Phye. X, tab. 74! 

Receptaculis minutis, ovato-lancoideis, pustulose inflatis, osti- 
olis scaphidiorum aliis marginalibus, aliis facialibus, ab omnıbus 
quarum rami a latere plano caulis ancipitis proveniant facilius 


dienoscatur. 


16. CC) monilijera J. AG. sp. p. 241. HARY. Zhyjeol. 
austr. tab. 278! 
Bl. retroflexa Kürz. tab. Phyc. X, tab. 76! 


Ramificatione & omnium fere partium congruentia ha&c ex 
una parte cum C. retroflewa, ex altera cum C. subfarcinata ita 
convenit ut nisi fructifera vix distinguatur. (, reiroflexa ple- 
rumque laxius ramosa; GC. subfarcinata, contra, quam maxime 
contracta; intermedia tamen occurrunt; receptacula vero omnium 
diversa; in C. retroflexa fere ensiformia, at saepe initio flexuosa, 
eandem tamen servantia latitudinem; in C. monilifera & C. sub- 
farcinata inzequaliter contracta & dilatata, scaphidiis numerosis 
& adproximatis in C. montlifera, paucis & sparsioribus in (. 


sub ‚rarcinata. 


17. CO. subfarcinata MERT. J. AG. sp. p. 240. Kütz. tab. 
IPB >, aloe DEIN 

Scaphidiis in pinnula filiformi hie illie intumescentibus, sin- 
gulis unilateralibus aut geminis adproximatis utrinque prominulis, 
ita paucioribus & sparsioribus quam in ©. monilifera, ab hac 


specie pr&cipue differt. Rami ramulique plerumque breviores, 


448 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


nunc magis elongati, semper ramellis densissime congestis undi- 
que cooperti. Vesiculas tantum vidi minores obovatas, nec sph&- 


vicas magnitudine Pisi, ut in Ü, monilifera obveniunt. 


18. C. polyceystidea ARESCH. mser. & Phye. nov. p. 336. 
J. Ac. sp. p. 240. Kürz. tab. Phyc. X, tab. 84! 

Bl. expansa ARESCH. |. c. pag. 337. Kürz. tab. Phye. X, 
tab. 84! an diversa? 


SEE Mronde undique ramosa, ramıs a caule teretiusculo fere 


quoquoversum que egredientibus, superioribus densis- 


sime decompositis rhaches undique tegentibus. 


EK (Ch manga MM dh ic, Sm m 24 HART. 
Phye. austr. tab. 247. Kürtz. tab. Phye. X, tab. 75! 

Radix in hac fibrosa & rami in caule teretiusculo quoquo- 
versum egredientes sunt characteres, quibus ab aliis differt. Vix 
autem his differentiis distinctionem genericam condere vellem, 
ramificationis norma & structura receptaculorum c&terum congru- 
ente. Quod ramuli terminales in ramo quoque tantum fertiles 


fiunt, forsan argumento sit, hanc speciem esse Generis supremam. 


III. Landsburgia Myricefolia. 

Den form, som mest förtjenar uppmärksamhet, är utan tvifvel 
den nya och lätt skiljda art af det Ny-Zeländska slägtet Lands- 
burgia, som i samlingen förekommer. Under det den typiska 
arten har flikiga blad och derföre blifvit kallad L. quereifolia, 
har den nya arten bladen oflikade. Sedan två arter sålunda 
äro kända, torde slägtets karakterer också bättre kunna fram- 
häfvas. Dessa karakterer torde snarast ligga i sjelfva,utvecklings- 
sättet och den bestämda differentieringen af delarne, hvarigenom 
Landsburgia far mycken analogi med Scaberia, som i afseende 
på delarnes form dock är mycket afvikande. Den nya arten 


torde med följande kunna karakteriseras: 
Landsburgia Myricefolia (J. AG. mser.) frondis fruti- 
culos& ramis elongatis, inferne longe nudis subspiraliter cicatri- 


catis, apice fasciculo foliorum instructis, foliis pollicaribus sub- 


AGARDH, OM CHATHAM-ÖARNES ALGER. 449 


lanceolatis in petiolum longe attenuatis, margine integerrimis aut 
sub-dentatis, nervo evanescente obsolete costatis. 

Hab. in mari australi ad insulas Chatham: Travers! (n:o 110)! 

Specimen vidi bipedale, a callo radicali sulcato (in nostra 
non integro) emittens caules plures, inferne pennam anserinam 
aut fere cygneam crassos, sursum sensim attenuatos, subpinnatim 
ramosissimos. Rami teretiusculi nudi, superiores pennam colum- 
binam crassitie aaquantes, cicatricibus foliorum delapsorum spirali 
fere ordine dispositis per totam longitudinem isequales, apice 
ipso fasciculo foliorum instructi. Folia patentia, circiter pollica- 
ria & sesquilineam lata, in petiolum longe attenuata, apice ab- 
ruptius acuminata, margine integerrima aut obsoletius dentata, 
inferne nervo parum conspicuo instructa, apice subenervi. Folia 
fascieuli interiora, duplo saltem minora, convertuntur in recepta- 
cula subspathulata, scaphidia pluriseriata foventia. Sectione 
facta transversali, scaphidia vidi ad utramque paginam posita 
(6— 7), quasi depressa, canali instructa; in observata tantum 
fila masculina vidi. 

A Landsburgia Quercifolia differt foliis integriusculis, multo 
minoribus, ad apices ramorum fasciculatim congestis. 

Genus Landsburgie evolutionis norma a plurimis Fucaceis 
differt. Folia non proveniunt divisione frondis — aut pinnata 
aut dichotoma — sed ut organa appendicularia propria nascuntur, 
& demum decidua ramos cicatricatos reddunt. Nec folia, ut in 
plurimis, phyllodinea & verticaliter posita, sed foliiformia, pe- 
tiolo instructa, laminam offerunt horizontalem superiore pagina 
‚cauli adversam. Quibus omnibus ad Scaberiam accedunt, que 
forma organorum sat diversa censeatur. Landsburgia Querei- 
joa (HARV. in Fl. Nov. Zel., p. 213), a Platythalia Quereifolia 
SOND., cum qua fuit diu confusa, ipsa hac evolutionis norma 
longius revera distat. 


IV. Hymenocladia lanceolata är en ny form af ett austra- 
liskt slägte, som torde ega icke sa få arter. Redan R. BROWN 
hemförde en art, som i TURNERS arbete beskrefs under namn 


450 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


af F. Usnea. Af sednare systematici knappt känd utan genom 
TURNERS arbete, hänfördes den Brownska arten till olika slägten. 
Sedan jag haft tillfälle se och analysera ett af de Brownska, 
serdeles illa conserverade exemplaren, trodde jag mig deruti se 
ett eget slägte, Hymenocladia, karakteriseradt dels genom sin 
anatomiska struktur, dels genom triangelformigt delade sphero- 
sporer. Genom nyare undersökningar har icke blott den ur- 
sprungliga arten, som visat sig vara en af de allmännaste vid 
södra kusterne af Nya Holland, utan äfven flera andra blifvit 
så fullständigt kända, att slägtet nu torde kunna både till ka- 
rakterer och affinitet definitivt bestämmas. Af HARVEY, som 
först beskref Cystocarp-frukten, antogs slägtet för den ur- 
sprungliga arten; men flera andra arter, som torde tillhöra Hy- 
menocladia, hänfördes af honom till olika slägten. Jemte be- 
skrifning pa den nya arten från Ohatham-öarne, torde således 
en framställning af slägtets karakterer och arter, så vidt de äro 
mig hittills kända, här vara på sin plats. Jag tillåter mig så- 
ledes här intaga följande beskrifning: 

Hymenocladia J. AG. Sp. Alg. LI, p. 762. 

Frons gelatinoso-membranacea, complanata, distiche sub- 
dichotoma aut potius pinnatim composita, stratis duobus con- 
texta, interiore nempe cellulis majoribus oblongis & minoribus 
rotundatis mixtis laxe conjunctis, in cellulas minutissimas strati 
exterioris moniliformiter seriatas excurrentibus. Cystocarpia per 
frondem sparsa, hemisphzrica, pericarpio celluloso munita, fila 
semmidiifera plurima, in nucleum simplicem gelatina ambiente 
cohibitum conjuncta, a placenta basali emittentia. Spherospor 
infra stratum corticale immers&, spars&, spherice, triangule divis&. 

Typo Zuco Usnea R. BR. characteres generis novi ad spe- 
cimen admodum mancum describere olim molitus sum. Imventis 
melioribus speciminibus Alge ut videtur in Australia meridionali 
vuleatissim&e HARVEY novum genus adoptavit, et characteres 
e eystocarpiis petitos adjecit; novam quoque speciem generis 
detexit; limites vero generis nimium angustos me judice duxit 


HARVEY, utpote species plures Hymenoeladie& ad alia Genera 


AGARDH, OM CHATHAM-ÖARRES ALGER. 451 


retulit. Quale Genus mihi hodie cognitum habeo, inter Chylo- 
cladiam & Rhodymeniam fere intermedium censeatur; a Rhody- 
menia non tantum spharosporis magnis triangule divisis, per 
frondem omnino sparsis, sed etiam structure modificatione di- 
stinguendum. In Hymenocladia nimirum tota planta multo magis 
est mucosa, et facillime expanditur fragmentum frondis dissect&; 
in cellullis expansis sacculi primordiales quasi separate mem- 
branule endochroma internum ceircumscribentes, incauto facilius 
ut adparatus peculiaris filorum tenuissimorum adpareant. Alio 
statu endochroma fit minutissime granulosum, ut fit in Gracila- 
rid, a quo genere quoque caute distinguendum, structura Uysto- 
carpii alia, spharosporis triangule divisis magnis, & structura 
jam descripta. HARVEY spharosporas Gracilarie promiscue cru- 
ciatim & triangule divisas descripsit; mihi easdem iteratis ob- 
servationibus adspicienti cruciatim divise obvenerunt ubicumque 
bene evolutas vidi. Sunt pra&terea multo minores in Gracilaria 
& vix umquam observand& nisi microscopio subject&; in Hy- 
menocladia fere oculo nudo aut saltem lente parum augente con- 
spiciende ut puncta minuta per superficiem sparsa. Stratum 
sph&rosporis onustum in Gracilaria aliquantulum nematheciose 


evolutum fere diceres; in //ymenocladia vix conspicue mutatum. 


1. H. lanceolata (J. AG. mser.) fronde membranaceo- 
crassiuscula firmiore roseo-purpurea a margine pinnata, pinnis 
lineari-lanceolatis integriusculis quasi margine lineari elevato 
einctis, fructibus intra marginem sine ordine dispositis, sphaero- 


sporis densissimis. 


Hab. ad insulas Chatham: Travers! (sub. n:ris 98 & 114). 


Sequenti sine dubio proxima, licet adspectus sat diversus, 
quod exsiccationis modo forsan pendeat. H. lanceolata fere ad- 
spectum fert Grateloupie cujusdam majoris: substantia magis 
membranacea, charte parum adharet & color obscurius vinoso- 
purpüreus. Frondes a margine folii minoris simpliciter pinnat&, 
4—6-pollicares vel usque pedales longitudine, latitudine pollicem 
vix excedente, utrinque longe attenuat®, & basi sepius ita con- 


452 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tract& ut stipitate nuncupantur. Margines ubicumque zequali linea 
circumscripti, sunt evidenter incrassati, ita ut sectione trans- 
versali facta margines disco duplo crassiores adpareant. Margines 
incrassati revera ubicumque adsunt, at precipue in speciminibus 
sph&rosporiferis insignes: in his enim tota lamina interior sph&- 
rosporis densissimis quasi punctata adparet, marginis linea an- 
gusta sterili. Cystocarpia in medio disco sparsa, admodum pro- 
minula, hemispherica, demum apice pervia; pericarpium crassum 
filis verticalibus, interioribus cellulis subconcentricis; placenta plana 
a medio fruticulum filorum moniliformium emittens, quorum in 
articulis gemmidia generantur: articuli superiores in gemmidia 
oblonga mutati, muco ut videtur invicem cohibiti. Sphaerospors 
admodum magn® & lente parum augente jam observande, ro- 
tundate et evidenter triangule, nec cruciatim, divise. — Cum 
Ithodymenia sanguinea ex Nova Zelandia, mihi ignota, heec for- 


san ulterius comparanda. 


2. H. conspersa (HARV. mscr.) fronde membranaceo- 
crassiuscula firmiore purpurea a margine pinnata & processubus 
dentatis fimbriata, disco quoque processubus consimilibus spar- 
sius obsito, marginibus vix conspicue incrassatis, fructibus per 
superficiem sparsis. 

Calliblepharis conspersa HARV. in Trans. Ir. Acad. Vol. 
AXIL p. 550! Alg. exsicc. austr. n:o 300 (quoad spec. ex oris 
oceident.!) Phyeol. austr. tab. 237! 

Hab. ad occeident. Nov» Hollandie oras (HARVEY!) 


Radicem fiprosam non vidi; ceterum nostra cum icone Har- 
veyana, si externa respicias, non male conveniunt. Structura 
frondis cum Aymenocladia, nec cum Calliblephari congruit; sectio 
frondis facillime reviviscit & expanditur, fronde eximie mucosa; 
stratum externum frondis, quod in Calliblephari fere unica serie 
cellularum constat, est in prasenti filis verticalibus — tamen 
brevibus -— contextum. Cystocarpia Aymenocladie! intra’ peri- 
carpium apice pervium, filis verticalibus, a seriebus quibusdam 


a concentrieis radiantibus, contextum, nucleus continetur; a pla- 


AGARDH, OM CHATHAM-ÖARNES ALGER. 453 


centa, seu potius plexu basali planiusculo fruticulus filorum 
centralis surgit; fila fastigiata apice gemmidiifera, gemmidiis 
muco cohibitis, nec invicem liberis ut in veris speciebus Callible- 
pharis. Spherospor& infra stratum periphericum immers&, ita 
magne ut simplici lente quasi puncta per superficiem sparsa ad- 
pareant, globos& &, ni fallor, triangule divise (nec oblong® & 
zonatim ut in icone Harveyana depinguntur). Speciem cum 
Harveyana identicam non sine hasitatione considerare decet, 
quum specimina, que tamen ab ipso Harveyo proveniunt & quoad 
adspectum externum cum planta ab eo depicta eximie conveniunt, 
structura a Oalliblephari longe diversa mihi adparuerunt. Credere 
forsan licet Harveyum adspectu externo, Calliblepharem non 
male simulante, deceptum spharosporas, forsan non bene visas, 
zonatim divisas ex analogia aliarum specierum male suspicatum 
fuisse. An potius credere liceat duas species fuisse confusas, 


& me sectionem unius, Harveyum alterius coram oculis habuisse? 


Ut ipse speciem intelligo inter Aymenocladiam lanceolatam 
& FH. polymorpham intermedia censeatur. Quoad colorem & 
consistentiam cum priore, pustulis disci cum altera convenit, 
fimbriis numerosis & adspectu, non male Üalliblepharem simu- 
lante, ab utraque distinguenda. Animadvertendum videtur spe- 
cimina in disco sphaerosporifera esse fimbriis aculeatis eximie 
instructa; quum contra specimina, in quibus cystocarpia vidi, 
sunt fimbriis fere destituta. In plurimis Florideis contrarium 
obtinere fere dicerem; cystocarplis instructa sunt s&pius maeis 


cartilaginea & horrida quam spharosporifera. 


3. A. polymorpha (HARY. mser.). 
Rhodymenia polymorpha HARV. Alg. austr. ewsice. n:o 389. 
Phycol. Austr. tab. 157. 


A Harveyo ita h&c illustrata fuit, ut vix observatiunculam 
addere liceat. Me autem judice species a Rhodymenia remo- 
venda, ob structuram frondis diversam & spharosporas triangule 
divisus; contra, cum Hymenocladix specie typica non minus fructi- 


bus quam structura convenit. — Ut in hac specie margines in- 


v 


454 ÖFVERSIGT AF K, VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


crassati adsunt, at multo minus conspicui, sepius admodum in- 
zquales; frondes sunt magis decomposite & irregulariter sub- 
divise, colore pallidius rose&e, pustulis plurimis sepe bullate, 
charte arcte adherentes. 

Sarcothalia Nov® Hollandie (Kürz. tab. Phye. 17 tab. 65) 
ad hanc eandem speciem facile quis traheret; at analysis data 


nullo modo in nostram quadrat. 


4. H. dactyloides (SOND. in Bot. Zeit. 1845 p. 95). 

Gracilaria dactyloides SOND. I. ec. J. AG. sp. II, p. 604. 
HARV. Phyc. austr. tab. SO!! Alg. ausir. exs. n. 321! 

Speciebus sequentibus h&@c mihi proxima videtur, ut hoc 
quodammodo jam agnovit HARVEY, qui pr&sentem cum quibus- 
dam H. Ramaline formis initio confudisse videtur (cfr. Phye. 
austr. sub tab. 260), et denique utramque ad Gracilariam retulit. 
Caute quoque a speciebus Graeilarie, cum quibus H. dactyloides 
habitu sat convenit, distinguatur. 


- 


5. H. Ramalina HARV. in Trans. Ir. Acad. XXI 5593. 
Alg. austr. exs. n:0 321! 

Gracilaria Ramalina HARV. Phyc. austr. tab. 260! 

Ad H. usneam hxze ita accedit, ut dubium mihi videtur, 
an revera species distincta sit. Cum Gracilarie speciebus ex- 
terna qu&dam sit similitudo, at Z/ymenocladie species certa 
ınihi videtur, suadente structura frondis, cystocarpiis, & spha&ro- 


sporis, quas tamen ipse non vidi. 


6. Jah wsnea (R. BR.) de AE bh & INDY FINNE Ons 
tub. 118! 

Halymenia usnea KÜTZ. tab. Phyc. 17 tab. 1! 

Species, ut videtur, in Australia meridionali sat frequens, omni 
stadio ita hodie cognita, ut nullis dubiis obnoxia videatur. Quare 
a KürzınGio inter Halymenias, qu& omni respectu diversissim®, 
adhuc retineatur, me fugit. Nomine Chondrococei squarrosi 
quoque habet speciem illustratam (Tab. Phyc. 17 tab. 96), que, 
nisi admodum fallor, est ejusdem speciei fragmentum capsuliferum, 


male servatum. 


AGARDH, OM CHATHAM-ÖARNES ALGER. 455 


7. H. divaricata (HARV. in Trans. Ir. Acad. XXZI, 
p. 993. Alg. ews. n:o 3642! & Phye. austr. tab. XX). 


V. Polysiphonia Muelleriana är en ny Rhodomela-lik art, 
hvaraf endast sterila exemplar förekomma i samlingen. Att den 
icke är en Bhodomela synas de yngre, tydligt artikulerade gre- 
narne antyda; de äldre öfderdragas deremot snart af ett cortical- 
lager. Ibland Polysiphonierna torde den stå närmast Polysi- 
phonia polyspora, och således tillhöra samma afdelning som P. 
variegata, men skiljande sig från dem ungefär såsom P. virgata 
från P. nigrescens. Den har nemligen den centrala tuben om- 
oifven af ett starkt utveckladt cellul-lager innanför de egentliga 
pericentrala siphonerne. Men genom denna struktur närmar den 
sig också flera af de antarctiska Rhodomela-arterne. — Den 


torde således kunna karakteriseras på följande sätt: 


Polysiphonia Muelleriana (J. AG. mser.) elata, pani- 
eulato-corymbosa sursum longe corticata, ramis superioribus ecorti- 
catis fasciculato-corymbosis, ultimis a basi haud angustata sensim 
attenuatis fere fusiformibus, articulis diametro brevioribus, sipho- 


nibus 8 circa centralem tubis minoribus cinetum, fructibus 


Hab. ad insulas Chatham, sub n:o 115 a Travers distributa, 
a F. MUELLER mihi missa. 


 Magnitudine pedali & fronde exsiccatione nigrescente a Po- 
Iysiphonie speciebus plurimis jam primo adspectu abludit, velut 
structura accuratius examinata alias indicat differentias. Cum 
P. virgata & P. Brodiei convenit strato cellularum pericentrali 
denso, inter siphonem centralem et pericentrales evoluto. Sipho- 
nibus pericentralibus 8 externe corticatis ab omnibus Polysi- 
phoniis, hucusque mihi cognitis differt. Numero itaque siphonum 
suadente, ad sectionem P. variegate veferenda videtur, P. po- 
yspor@ proxima, evolutione strati pericentralis ad has species 


sese habens ut P. viryata ad P. nigrescentem. 


Siphonum pericentralium numero fere eodem, strato cellula- 
rum pericentrali, velut strato corticali valde evoluto cum Rhodo- 


456 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


mel speciebus quibusdam australibus ex altera parte convenit, 


at rami superiores ecorticati. Polysiphoniam suadent. 


4 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek, 
(Forts. från sid. 426.) 


Från Universitetets Observatorium i Upsala. 


Bulletin météorologique mensuel, Vol. 1: 1; 2: 2-5. 


Från Sällskapet Pro Fauna & Flora Fennica i Helsingfors. 
Notiser, H. 10. 
Från K. Universitetet i Christiania. 


Nyt Nagazin for Naturvidenskaberne, Bd. 17: 1—3. 


Från Societe Entomologique Belge i Bruxelles. 
Annales. I. 1—12. "Brux. 185769. 8:0. 


Från Geological Museum i Calcutta. 
Memoirs, Vol. 6:9. 
Records, Vol. 1: 1-3. 
Report, 12. 
Paleontologia Indica, 5: 5-10. 
Från Académie Imp. des Sciences, Belles-Lettres & Arts i Lyon 


Mémoires. Classe des sciences, T. 17. 


Frän Societe Linneenne i Lyon. 
Annales, 1.6, 17. 


Från Observatorio del Collegio Romano i Rom. 


Memorie, Vol. 1. Nuova serie, Vol, 2. 
' Bullettino meteorologico, Vol. 2—7. 
Riduzione delle osservazione magnetiche, 1859—1864: P. 1. 


Från Nederlandsch Entomologisch Vereeniging i Leiden. 


Tijdschrift voor Entomologie, 2:e Ser. D. 4: 2-6; 5:1. Reperto- 
rıum der Jams. 1-8. 
(Forts. å sid. 469.) 


457 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 5. 
Stockholm. 


Några undersökningar, beträffande den mekaniska 


värmetheorien. 
- Af @. R. DAHLANDER. 


[Meddeladt den 11 Maj 1870.] 


$ 1. Pa grund af den andra hufvudsatsen i den mekaniska 
värmetheorien, maste, när värme förvandlas till arbete genom 
en kropp, som undergär Carnots cirkelprocess, förhållandet mellan 
den till arbete förvandlade värmemängden och hela den upp- 
tagna värmemängden vara en funktion af temperaturen, men 
oberoende af den vid förvandlingen använda kroppens beskaf- 
fenhet. Jag skall för korthets skull benämna detta förhållande 
cirkelprocessens verkningsgrad, analogt med en i maskintheorien 
bruklig benämning. Men som bekant är hvarje cirkelprocess, 
ja hvarje äfven elementär förändring i en kropps tillstånd i all- 
mänhet åtföljd af en sådan förvandling. Det är 1 flera hän- 
seende af intresse att undersöka verkningsgraden, motsvarande 
en kropps förändring genom värmet under olika omständigheter. 
I denna afhandling skall jag utveckla några formler och fram- 
ställa några satser, beträffande verkningsgraden vid atskilliga 
särskilda slag omvändbara cirkelprocesser och andra förändrin- 
gar 1 en kropps tillstånd, hvarjemte jag i samband härmed skall 
angifva en ny method för den mathematiska undersökningen af 
en kropps elementära förändringar genom värmet. Jag skall 
dervid göra bruk af ett geometriskt framställningssätt, som vid 
flera tillfällen är af stor nytta !). Detta sätt består i, att man 
1) P. DE SAINT-ROBERT har redan förut i sitt arbete »Principes de 'Thermo- 


dynamique», p. 18, antydt möjligheten af en sådan geometrisk framställning, 
men utan att göra något vidare bruk deraf. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. NEO! Is 3 


458 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


betraktar ytan, hvilken motsvarar kroppens tillståndseqvation. 
År den sistnämnda | 
OEL ID) ONE (1), 
der v är volymen af vigtsenheten, p trycket och 7 den tempe- 
raturfunktion, som man brukar kalla den absoluta temperaturen, 
kan eqv. (1) antagas vara eqvationen för en yta efter ett rät- 
vinkligt koordinatsystem med koordinaterna v, 7’ och p. Hvarje 
tillstånd af kroppen motsvarar en viss punkt af ytan, ehuru - 
visserligen ingalunda omvändt alla de punkter, hvilkas koordi- 
nater satisfiera eqv. (1), behöfva angifva olika tillstånd af krop- 
pen. När i det följande derna yta omnämnes, afses endast den 
del deraf, som motsvarar alla de olika tillstånd kroppen kan 
antaga. Hvarje kurva, uppdragen inom sålunda bestämda grän- 
ser, angifver en möjlig förvandling hos kroppen. Projicieras 
kurvan på vp planet, erhålles den bekanta grafiska framställning, 
som redan ÜLAPEYRON infört i värmeläran. Den geometriska 
tolkningen af vissa värmefenomener, genom plana figurer, är 
visserligen i de flesta fall tillfyllestgörande, men det gifves flera 
problemer, vid hvilka det är af väsendtligt gagn att införa det 
treaxiga koordinatsystemet, hvars betraktande föröfrigt omedel- 
bart gifver anledning till nya undersökningar, beträffande vär- 


mets inflytande på kropparne. 


$ 2. Den allmännaste formen af den andra hufvudsatsen 
uttryckes genom den af CLAusıus !) härledda eqvationen för en 


nn us ya enn pla abi (2), 


der dQ betecknar den värmemängd, som upptages eller afgifves 


omvändbar cirkelprocess 


vid den absoluta temperaturen 7. Hvarje sluten kurva, som 
uppdrages på den genom eqv. (1) bestämda ytan, kan motsvara 
en sådan cirkelprocess. Lat Q' beteckna den värmemängd, som 
upptages, och Q” den värmemängd, som öfvergar från högre till 
lägre temperatur. Da är verkningsgraden 
om 
i SR (3). 


1) Abhandlungen über die mech. Wärmetheorie. Bd. I, p. 147. 


DAHLAEDER, UNDERSÖKNINGAR BETR. D. MEK. VÄRMETHEORIEN. 459 


Bestämmer man verkningsgraden under det att kroppen under- 
går en oändligt liten omvändbar förändring, motsvarande ett 


bågelement till en på ytan dragen kurva, blifver uttrycket derför 
= Apdv 


der A betecknar arbetsenhetens värmeeqvivalent. Eqv. (3) kan 
derföre, så framt ej & blifver oändlig för någon punkt af kurvan, 
sättas under formen 


S:dQ 
e = Ton OLOV SON SCR AO OMSORGS OR OLD (5). 


Man kan bringa uttrycket för verkningsgraden under andra 


former, hvilka göra möjligt att derur härleda åtskilliga slutsatser. 


$ 3. Antag till en början, att värme förvandlas till arbete 
genom en kropp, som genomgår en cirkelprocess, hvarvid den 
upptager värmemängderna Q'47, Q3 ».. Q'. från olika värmekällor 
vid temperaturerna 7,, 72 ... 7, och afgifver värmemängderna 
On Os 
process motsvaras geometriskt af en figur, sammansatt af 


. Qm vid temperaturerna tj; T,, Tm. Denna cirkel- 


bågar, tillhörande isothermiska och adiabatiska kurvor. På grund 
af eqv. (2) är da 


QR Qs (0 en I 2 Am 
a ee de Ge (6). 


Sättes 
O2 Q) Q, = een, 
hend), 0 = Vr Om = JYm 

der Q' och Q” beteckna summorna af de upptagna och afgifna 


värmemängderna, kan man bringa eqv. (6) under formen 


SL ZN) 
OU (2): 
Verkningsgraden blifver da pa grund af eqv. (3) 
e=1-— BT URS fortlie fps ions (8) 


Eqv. (8), hvilken är lika allmänt gällande vid en fullständig 
och omvändbar :cirkelprocess som eqv. (3), visar, att verknings- 
sraden i allmänhet beror såväl af den relativa storleken af de 


460 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


upptagna och afgifna värmemängderna som äfven af de tempera- 
turer, vid hvilka de särskilda förvandlingarne ega rum. Kroppens 


beskaffenhet utöfvar härvid icke något inflytande. 


$ 4. Aro alla de upptagna värmemängderna sinsemellan lika 
stora, äfvensom de afgifna värmemängderna sinsemellan lika 


stora, blifver 


Q == Ba . . . . . o e . . . o . . (9) 
YA 
samt verkningsgraden 
1 
mET 
e = 1 YR ST 1 a .| .| . e . o . . . oe oo (10). 
MI 


Aro 7’ och z’ tvenne absoluta temperaturer, bestämda af 


eqvationerna 
st 
IEA 
pi Fr n ; 
st 
Agt, 
. m 
erhålles | 
en 
a a a (il) 


Men eqv. (11) uttrycker just verkningsgraden för en Carnots 
cirkelprocess, vid hvilken värmet upptages vid den konstanta 
temperaturen 7” och afeifves vid den konstanta temperaturen 
tr. Häraf kan man draga följande slutsats: 

Om en kropp verkställer en omvändbar cirkelprocess, under 
förrättande af arbete, genom att upptaga vissa sinsemellan lika 
stora värmemängder vid olika temperaturer och afeifva andra 
äfven sinsemellan lika stora värmemängder vid olika tempera- 
turer, sa är verkningsgraden vid denna cirkelprocess lika stor 
med den, som skulle erhållas, om de totala värmemängderna, som 
upptagas och afgifvas, upptogos och afgafvos vid absoluta tem- 
peraturer, som äro de reciproka värdena af arithmetiska mediet 


till motsvarande absoluta temperaturers reciproka värden. 


ee. $ 4 Antag nu, att den absoluta temperaturen 7, vid hvil- 
Er » AN N .. .. 

AR SR ken värmet upptages, varierar mellan tvenne gränsvärden samt 

Be NEDAN 

Pkarag ze, 


BESTE, nn eur 
nit ee 
TER Å 
FERN, it I 


; AIG TRA 5 


Br 575 ve 


DAHLANDER, UNDERSÖKNINGAR BETR. D. MEK. VÄRMETHEORIEN. 461 


att den absoluta temperatur z, vid hvilken värmet afgifves, är 
konstant. Lat dQ' vara den upptagna elementära värmemängden 
och Q" hela den afgifna värmemängden. Då är, på grund af 
eqv. (2) och (3), 


samt 
er een ia). 


I detta fall är förhållandet 1 — e mellan det från högre till lägre 
temperatur öfvergangna värmet och det totala värmet direkte 
proportionelt med den absoluta temperatur, vid hvilken värmet 
afgifves. 

Upptages deremot värmet vid den konstanta absoluta tem- 


peraturen 7 och afgifves det vid en variabel temperatur, erhålles 


Q' = 
ENN TR 


all 


(DIN (13) 
= DIG OMÅST ke, Sohneil ten. rer NG SYNAS SLR o 
ET 
Förhållandet I — e är då omvändt proportionelt med den abso- 


luta temperatur, vid hvilken värmet upptages. 


När saväl 7 som z äro konstanta, genomgår kroppen en 


Carnots cirkelprocess. 


$ 6. När en kropp undergar en elementär förändring genom 
värmet, d. v. s. kommer 1 ett rytt tillstånd, i hvilket v, 7 och 
p erhållit värden, som skilja sig från de föregående blott genom 
oändligt små qvantiteter /v, AT och Ap, kan denna förändring 
försigga på oändligt många sätt och den dervid förekommande 
värmemängden /Q kan vara saväl positiv som negativ eller noll. 
Jag skall nu visa ett nytt sätt för undersökning af värmevaria- 
tionen, hvilket synes mig vara förtjent af någon uppmärksamhet 
och hvilket torde kunna läggas till grund för behandlingen af 
atskilliga problemer i den mekaniska värmetheorien. Antag att 
genom en gifven punkt Ö af den kroppens tillstandseqvation 


motsvarande ytan drages kurvor i olika riktningar på ytan, och 


462 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


att från O lika stora bagelementer 4s på dem afsättas. Jem- 
förelsen mellan de motsvarande olika värdena på 4Q bör då 
visa sambandet mellan kroppens elementära förändringar och de 
dervid upptagna eller afgifna värmemängderna. Men man har 


der I är en oändligt liten qvantitet af högre ordning än den 
första. Den partiela differential-koefficienten (=) är kroppens 
specifika värme under konstant volym. Den partiela differential- 
koefficienten (5) åter benämnes af några fysici !) kroppens la- 


tenta utvidgningsvärme. I det följande skola dessa båda koef- 
ficienter betecknas med c och !. De äro båda funktioner af de 
oberoende variabla v och 7’ samt bestämda för ett gifvet läge 
hos punkten O. Mau kan nu sätta 
AN = oA lol 0650000808 (14). 
Antag 0 som origo för ett koordinatsystem, hvars axlar 
äro parallela med v, 7’ och p axlarne och der Av, AT och Ip 
äro koordinater till ena ändpunkten af bågelementet med läng- 
den As. Eqv. (14) angifver då värdet på _/Q uttryckt i dessa 
koordinater, hvarvid v, T och p samt följaktligen c och ! äro 
konstanta. Antages vidare ett nytt koordinatsystem x, y, z, som 
äfven är rätvinkligt och har origo i O, hvars z axel samman- 


faller med ytans normal i nämnde punkt, har man 
Åv = ar + ay + az 


TATE ARR a (15), 
AT =b2 + by + b"z 
om a, da .... äro cosinus för de vinklar de båda koordinat- 
systemens axlar bilda med hvarandra. Af eqv. (14) och (15) 
erhålles 
AQ = abe + al) + ylb'c + a'l) + 2(b"e + al) + 4. 

Men emedan xy planet sammanfaller med tangentplanet till ytan 
i punkten O, måste = koordinaterne till ändpunkterna af bag- 


elementen vara af en högre litenhetsordning än &y koordinaterna. 


1) T, ex. VERDET: Theorie mécanique de la chaleur, T. I, p. 33. 


DAHLANDER, UNDERSÖKNINGAR BETR. D. MEK. VÄRMETHEORIEN. 463 


Försummar man de termer, som äro af högre ordning än den 
första, och för korthets skull sätter 


22:5 rue NG (16), 
| be+ral=N 
blifver 
AO a. (17) 


Tänker man sig O som medelpunkt till en sfer med radien Ss, 
skär sferens yta den tillståndseqvationen motsvarande ytan efter 
en sluten kurva, hvars projektion pa xy planet kan betraktas 
som en cirkel med den oändligt lilla radien As. Betecknas vin- 
keln mellan tangenten till ett bågelement, motsvarande en ele- 
mentär förändring af kroppen, och x axeln med «, har man 
följaktligen 
a = Ascos u 
y= Ås sin u | 
Genom insättning häraf i eqv. (17) finnes 
4Q = As(M cos u + N sin u). 


Antag vidare en vinkel » sadan att 


M WE 

verm | 19) 
ar | NERMOIRDIR LO 
mern © | 


Näst föregående eqvation blifve dä 


AQ = ÅS V M? + N? sin (v ar u). 
Sättes slutligen 
vtu=w / 


VIL + Ni = 0) 
erhåller uttrycket för den värmemängd, som upptages eller af- 
gifves vid en kropps elementära förändring, den enkla formen 

AO SINKORTA SR Bar. Be (21); 
o är en funktion af v och T; w kan variera mellan gränserna 
0 och 27. 


Vid denna beräkning hafva samma förutsättningar blifvit 
gjorda, som i allmänhet ligga till grund för räkningar med oänd- 


464 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ligt små qvantiteter. Vill man göra formeln oberoende af så- 
dana qvantiteter, kan man sätta 


7 = lim. (22) ck RR SO 


då qg är en funktion af v, 7’ och utgör en ny art af kroppens 
specifika värme. Formeln 21 blifver då 


de 0 olziniamn 0 u re). 


Läget af x axeln är härvid lemnadt obestämdt uti tangent- 
planet i O, ehuru det förutsättes, att axeln räknas positiv i den 
riktning, som motsvarar förvandling af värme till arbete. An- 
tages som «x axel tangenten till den adiabatiska kurvan genom 
nämnda punkt, måste motsvarande värde pa » vara 0 eller r. 
Man får då af eqv. (19), (20) och (16) 


M = 0 | 

0=N | 

Ge ale (2). 
l b 


|| 
N = (0 — «b)| 


Härvid bestämmes riktningen af y axeln, sa att N och följakt- 
ligen oväro positiva. 

Dessa formler lemna en mycket tydlig föreställning om de 
värmefenomener, som uppstå vid en kropps elementära förän- 
dring. Man finner att denna alltid kan försigga 1 tvenne hvar- 
andra motsatta riktningar, motsvarande vinklarne w och w +, 
hvarvid q erhåller samma numeriska värde, men med olika tecken, 
angifvande att lika mycket värme upptages och afgifves för lika 
stora oändligt små förflyttningar efter en kurva a ömse sidor 
om en godtycklig punkt O på den kroppens tillståndseqvation 
representerande ytan. Lika mycket värme motsvarar äfven för- 
flyttningarne angifva genom vinklarne zr — w och 27 — w. Ge- 
nom hvarje punkt O gar alltid en adiabatisk kurva, men blott 
en enda sådan. Förändringarne, angifna genom bågelementer å 
ena sidan om denna kurva, motsvara positiva, hvaremot de, 


som angifvas genom bågelementer på andra sidan om kurvan, 


DAHLANDER, UNDERSÖKNINGAR BETR. D. MEK. VÄRMETHEORIEN. 465 


motsvara negativa värmemängder. Den största värmemängd, 
som en kropp kan upptaga eller afgifva, motsvarar en förändring, 
geometriskt angifven af en kurva, som löper orthogonalt mot de 


. .| - 
adiabatıska kurvorne. 


Hvad beträffar den isothermiska kurvan, så är för henne 
AT =0, och af eqv. (15) samt (18) erhålles da 


ae od). 


tang. u = — y 


År « axeln tangent till den adiabatiska kurvan, gifver eqv. (25) 
storleken af den vinkel, under hvilken de adiabatiska och iso- 


thermiska kurvorna skära hvarandra. 


Man ser af eqv. (25), att genom hvarje punkt går en och 
blott en enda isothermisk kurva. 


Af eqv. (23) kan man härleda en ytterst enkel grafisk fram- 
ställning af värmefenomenen vid en kropps elementära förändring. 
Man uppritar nemligen 1 tangentplanet till den kroppens till- 
standseqvation representerande ytan en normal till den genom 
tangeringspunkten gående adiabatiska kurvan, äfvensom 1 samma 
plan tvenne lika stora cirklar, tangerande hvarandra i nämnde 
punkt, och hvilkas medelpunkter innehallas i normalen. Kor- 
dorna från tangeringspunkten äro då proportionela med de värme- 
mängder, som upptagas eller afgitvas vid de elementära förän- 
dringarne, efter lika stora bågar på ytan och i de af kordorna 


angifna riktningarne. 


$ 7. För att bestämma verkningsgraden vid de olika ele- 
mentära förändringarne, som i $ 6 tagits i betraktande, kan 
man i eqv. (4) införa de af eqv. (15) och (21) gifna värdena 
a dv och JQ. Då erhålles, om tangenten till den adiabatiska 
kurvan är x axel, 


A . 
ERA lim: | 
0 


ax + a'y 


sinw. Is 


och med iakttagande af eqv. (18) och (20) 


= +P (a cot w+a') UT ER 8 (SAO) 


466 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Efter den adiabatiska kurvan är verkningsgraden oändlig; efter 


«den isothermiska kurvan är han 


Verkställes förändringen efter den kurva, längs hvilken värme- 


aba R e 7 3 
variationen är störst, och der u = >) eller = sv blefve 


Apa! Z 
© = EN 


ER O 
Betraktandet af verkningsgraden kan gifva föranledning till flera 
intressanta problemer i den mekaniska värmetheorien. Ett sa- 
dant problem är bestämningen af den förändring en kropp bör 
underga, för att verkningsgraden skall förblifva konstant. Man 


har i detta fall 
ANDGD 
GAS få 29 


(der & erhåller ett konstant positivt eller negativt värde. Diffe- 
rential-eqvationen till »kurvan för konstant verkningsgrad» blif- 
ver tillfölje häraf 


— ee FU Fans Ja EL ne . . .| .| . 


EBEN ARTS (27). 
dv EC 

De adiabatiska kurvorna kunna betraktas som särskilda slag 
af kurvor för konstant verkningsgrad. 

Projicierar man kurvan för konstant verkningsgrad på vp 
planet, d. v. s. angifver motsvarande förändring af kroppen ge- 
nom UÖLAPEYRONS konstruktion, kan man för henne tillämpa en 
af CAZIN !) härledd method för angifvande af den värmemängd, 
som erfordras vid en genom värmet astadkommen förändring i 
‘en kropps tillstånd. Man finner hävid, att kurvan för konstant 
werkningsgrad har den egenskap, att för hvarje af hennes punk- 
ter har förhållandet emellan areorne af de figurer, som angifva 


det yttre och det inre arbetet, ett konstant värde. 


$ 3. Jag skall nu tillämpa de i $ 6 och 7 härledda all- 
männa satser på fullkomliga gaser, för hvilka tillständsegvationen 


kan sättas under formen 


VDE e | 
a ee (CS), 


!) Annales du Conservatoire, 1865: p. 621; äfvensom ZEUNERS Grundzüge der 
mech. Wärmetheorie, 2:dre uppl. p. 80. 


DAHLANDER, UNDERSÖKNINGAR BETR. D. MEK. VÄRMETHEORIEN. 467 


Den adiabatiska kurvan är här 


K, K', K" äro konstanter, n betecknar förhållandet mellan ga- 
sens egentliga värme under konstant tryck och konstant volym. 


Nu är 
4 Be" dv ER 1 
m == == 
VOR 
aT 
dT dv 


EN AT\2 , (dp N2 
Werne 
Antages den adiabatiska kurvans tangent som x axel erhalles 


differential-koefficienterna genom differentation af eqv. (29). Mau 


far slutligen 
v 


EA ni 
— BR 1 


he 
Ve (017 + ap) 


Divideras de båda eqv. (30) med hvarandra, finner man 


SE EL A EN 
NEE @— 1)” 


Men enligt eqv. (24) maste da 
€ v K 


ı ea Ga 
Nu är som bekant 
e(n— 1) = AK, 
hvaraf blifver 
= AD 

öfverensstämmande med det värde, som omedelbart kan härledas 
för gasens latenta utvidgningsvärme. 

För att bestämma cosinus a’ och b' för de vinklar y axeln 
bilda med »v och T7 axlarne, kan man sätta den förstnämnda 
axelns eqvation under formen | | 


Vo nem) 


tr Dar 
T—T= 3000 —P) 


408 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


der v, 7’, p' beteckna y axelns koordinater och d' är cosinus 
för vinkeln, som y och p axlarne bilda med hvarandra. Men 


. emedan y axeln måste innehällas i tangentplanet, har man äfven 


7 d 2 N dp Ne an 
P—-Pp= (2)@ —v) + al —T), 
hvilken egvation, efter insättning af de ur eqv. (28) härledda 


partiela differential-koefficienters värden, blifver 


p—p=—?(v—v)+(T'—T). 


1 


Med iakttagande af värdena på v'—v och T'—T, far man häraf 
u en) 
vd vd” 
Låter man d beteckna cosinus för vinkeln mellan & och p 
axlarne, har man 
a le el), 
eller 
a) b Db 
DAN KA SR 
Men man finner lätt att 


OT v 
CE np 
0 (NL 
CN np 


Medelst dessa eqvationer kan man bestämma 
RES (INO 
(MW a 
bir v? + np? 
äl JK — mi Tjo 


Emedan nu 
ya re I 
följer häraf 
2? (oe — (n— 1) T?)? 
9 


d>= 
u” 


om man för korthets skull sätter 

u2 = på(v2 — (n— 1) T?)? + T?(v2 + np?)? + v2(np? + (n— 1) T?)?, 
samt slutligen 

‚RER: v (np? + (a —1) 7?) 


4 MÖRE ORTERNA 32). 
ni T(v®—+ np?) ( , 


U 


ad 


Tillfölje häraf blifver 
o= "(v4 np (n—12T2) ca ss (33). 


DAHLANDER, UNDERSÖKNINGAR BETR. D. MEK. VÄRMETHEORIEN. 469 


$ 9. För en fullkomlig gas:kan man utan svarighet finna 

eqvationen till kurvan för konstant verkningsgrad. Man har 

nemligen 1 detta fall c konstant och ! = Ap. Eqv. (27) blifver da 
any ame 


dv c URL 


eller 


om man för korthets skull sätter 18 


= k. Med iakttagande 


af eqv. (28), far man genom integration af eqv. (34) 


(CT SG E | SN AREA REA STAG (35). 


Th 
Denna eqvation kan sättas under en ännu enklare form, om man 


erinrar sig att 


EINEM 
MR go 1” 
saledes 
4 \ kn —1) 5 
JE NN | 
Fe = sat bat ee Kent Gl PLOR! at anne rt OVE OLA OA 36 e 
IG (2) ( ) 
För den adiabatıska kurvan är k= — 1; för den isothermiska 


kurvan är & = 0. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fran sid. 456.) 
Från Bataavsch Genootschap der proefondervindelijke Wijsbegeerte 
2 Rotterdam. 

Nieuve Verhandelingen, D. 1, 9—11. 
Gedachtenisviering van het honderdjarig bestaan ... Rotterd. 1869. 4:0. 

Från K. Akademie der Wissenschaften i S:t Petersburg. 
Mémoires, T. 13:8; 14: 1-7. 
Bulletin, 14: 1-3. 

Från Observatoire de Physique Central i S:t Petersburg. 
Repertorium für Meteorologie, Bd. 1: 1. 

Från Physikalische Gesellschaft i Berlin. 

Die Fortschritte der Physik, Jahrg. 22. 


470 


Från Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen. 


Abhandlungen, Bd. 2: 2. 


Frän Naturwissenschaftlicher Verein für Steiermark i Graz. 
Mittheilungen, Bd. 1—2: 1. 


Från K. Universität i Greifswald. 
Akademische Druckschriften, 1869, 49 St. 


Från Naturwissenschaftlicher Verein i Halle. 
Zeitschrift für die ges. Naturwissenschaften, Bd. 33—34. 


Från K. Akademie der Wissenschaften i Leipzig. 
Abhandlungen, Bd. 14: ı -3. 
Berichte. Maih.-Phys.. Classe, 1867: 3-4; 1868, 1869: 1. 
Från Fürstl. Jablonowskische Gesellschaft i Leipzig. 
Preisschriften, 16. Text & Atlas. 


Från Museum Francisco-Carolinum i Linz. 
Bericht, 21—28. 
Urkundenbuch des Landes ob der Enns, Bd. 1—5. 
Frän K. Sternwarte bei München. 
Annalen, Bd. 32; Supplementband, 9. 


Från K. Öffentliche Bibliothek i Stuttgart. 


KEPLERUS, J. Opera omnia, ed. C. Frisch, Vol. 8: 1. 


Från Oesterreichsche Gesellschaft für Meteorologie i Wien. 
Zeitschrift, Bd. 1. 
Übersichten der Witterung in Oesterreich, 1859—62. 

Från Zoologisch-Botanische Gesellschaft i Wien. 

Verhandlungen, Bd. 19. 
HASSKARL, C. Commelinacex Indice. Vindob. 1870. 8:o. 

Frän Physicalisch-Medicinische Gesellschaft i Würzburg. 
Verhandlungen. Neue Felge, Bd. 1:1, 3—4. 
Verzeichniss der Bibliothek. Würzb. 1869. 8:0. 

Från Utgifvaren. 


SWEDENBORGIUs, Em. Autographa ed. R. L. TAFEL, 1, 2, 4, 5:1; 
dö, do Ilon, ASO9—70, 190lk 
(Forts. å sid. 476.) 


471 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 5. 
Stockholm. 


Om tvänne nya arter Ophiurider. 
Af AxeL VILE. LJUNGMAN. : 


[Meddeladt den 11 Maj 1870.] 


Ophiacantha vivipara N. 

Discus utrinque baculis vel granis conicis scaberrimis totus- 
tectus. Scuta oralia nuda quadrangula vel pentagona angulis 
rotundatis, longitudine latitudinem dimidia parte superantia, intus 
latiora quam extra; adoralia trigona intus inter se tangentia, 
oralibus multo minora. Papille orales (intima impari spiniformi 
excepta) tern® vel quatern® complanate. Brachia septem valida, 
diametrum disci quater fere longitudine aquantia. Scutella bra- 
chiorum dorsalia quadrangula marginibus (et adoralibus et abo- 
ralibus) excavatis, duplo fere latiora quam longiora; ventralia 
hexagona angulo aborali rotundato marginibus lateralibus exca- 
vatis, que fere longa ac lata; lateralia utrinque inter se tan- 
sentia, fortiter carinata. Spin® brachiorum noven&e vel dene, 
scabriuscule, ab infima spina longitudine crescentes. ÖOrdines 
spinarum oppositi in dorso brachii parum sejuncti. Papilla am- 
bulacralis singula complanata longa. Diametros disci 18 millim. 

Habitat in oceano pacifico juxta Altatam, urbem mexicanam. 

Denna art lemnar såtillvida ett vigtigt bidrag till kunskapen 
om slägtet Ophiacantha’s geografiska utbredning, som detta slägte 
ej förut varit kändt från Amerikas vestkust. 

Det undersökta, från Altata i Mexico genom Herr SALMIN i 
Hamburg erhållna exemplaret är starkt bygdt och liknar af sina 
samslägtingar mest O. bidentata RETZIUS (O. spinulosa M. TR.), 
fastän de gröfre armarne och de trubbigare och mindre bräck- 
liga samt något kortare armtaggarne gifva det ett mera Ophio- 
coma-artadt utseende. Skifvan är täckt af gröfre småtaggiga 


472 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


koniska korn, hvilka på buksidan äro likformiga, men på rygg- 
sidan af tvänne slag: dels större och högre, dels mindre, omgif- 
vande de förra. Ryggsidans kornbeklädnad fortsättes ett obe- 
tydligt stycke ut på armarnes bas. Munsköldarne äro, till följe 
af det stora armantalet, smala, mer än en och en half gång så 
långa som breda, fyr- eller femsidiga med afrundade eller af- 
stympade hörn, bredare inåt än utåt, betydligt större än sido- 
munsköldarne, som äro nästan halfmånformiga med afrundade 
trubbiga hörn, och med sina inre ändar stöta tillsammans under 
det de med de yttre beröra de innersta armbuksköldarne. Vid 
hvar och en af munvikarnes sidor finnas tre eller fyra mun- 
papiller, hvilka tilltaga i bredd och afplattning utåt. Tänderna 
äro liksom den innersta opara munpapillen till formen aflangt 
koniska eller taggformiga, samt ställda öfver hvarandra i en rad. 
Armärne äro starkt byggda och jemförelsevis breda ända ut 
mot spetsen. Armbuksköldarne äro sexkantiga, bredare utat än 
inat, med den afrundade aborala vinkeln mindre trubbig än den 
adorala. Armtaggarne äro nio till elfva och tilltaga i längd 
från den nedersta, som är ett armled lang till den öfversta eller 
näst Öfversta, som är omkring två och ett halft armled lang. 
Fotpapillerna äro breda, fjällformiga, och tilltaga i storlek inåt 
munnen till, hvarjemte de tvänne innersta på hvarje arm äro 
rakt nedstående samt föga mer än en tredjedel så langt skilda 


a 


som de äro straxt utanför skifvan. 

Uti en af genitalspringorna synas tre armar sticka ut 
af en ännu outbildad liten Ophiura, hvilken väl bör antagas för 
en unge, som vid moderdjurets fangande varit nästan färdig att 
lemna detsamma, hvadan således denna art, liksom Amphipholis 
elegans (LEACH), föder lefvande ungar. 


Ophioglypha Lymani N. 
Discus in dorso squamulis multis, majoribus et minoribus 
in rose formam dispositis tectus. Scuta radıalia quası trigona 
(pyriformia), quartam partem radii disei longitudine parum supe- 


rantia, squamis binis majoribus nonnullisque minoribus sejuncta, 


LJUNGMAN, OM TVÄNNE NYA ARTER OPHIURIDER. 473 


ad basin brachiorum papillifera. Papille ad latera incisure 
disci circiter octodecim complanat&, quadrangule. Scuta oralıa 
scutiformia (vel lyrata), paullo löngiora quam latiora, distantiam 
a margine disci longitudine haud aquantia; adoralia quasi tri- 
gona, intus latere brevissimo inter se tangentia, extra acumine 
obtuso (et parum curvato) angula lateralia scutorum oralium a 
scutellis brachialibus intimis sejungentia. Papille orales tern& 
vel quatern®. Brachia diametrum disci quater vel quinquies longi- 
tudine zquantia. Scutella brachiorum ventralia intima (intra 
marginem disci) securiformia margine aborali valde convexo (vel 
pentagona) inter se tangentia; lateralia in parte extrema brachii 
inter se tangentia. Pori infrabrachiales null. Papille ambula- 
erales ad basin brachiorum terne ad quaternas, in medio autem 
brachii singule tantum adsunt. Spin brachiales terne minu-- 
tissim&, papillis ambulacralibus forma et magnitudine parum dis- 
similes. Diametros disci 22 millim. 

Habitat cum praecedenti. 

Denna art, som till utseendet mest paminner om O. textu- 
rata är det första exemplet, pa slägtet Ophioglypha’s tillvaro 
uti den tropiska delen af stilla oceanen vid Amerikas vestkust. 
Genom sina rudimentära armtaggar, större och hvarandra .berö- 
rande armbuksköldar samt genom de inåt bredare sidomunsköl- 
darne visar den sig vid första påseendet skild från de arter af 
slägtet Ophioglypha (O. texturata, O. albida, O. Lütkeni och 
O. Sarsi), med hvilka den möjligen skulle kunna förvexlas. 

Skifvans ryggsida är beklädd med talrika, (på mindre exem- 
plar konvexa eller liksom uppsvällda) regelbundet rosettformigt 
anordnade, större och mindre fjäll. Radialsköldarne, hvilkas 
längd uppgår till något mer än en fjerdedel af skifvans radie, 
äro päron- eller äggformiga med mer eller mindre ojemna kanter 
och den bredare ändan vänd utåt samt ungefärligen en och en 
half gång så långa som breda och skilda af tvänne större och 
omkring fyra mindre fjäll. Insnitten i skifvan för armarnes upp- 
tagande äro på ryggsidan mindre djupa än hos O. texturata och 


Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., Årg. 27. N:o 5. 4 


474 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


omfatta endast tvänne armled. Pa hvarje sida af ett af dessa 
insnitt finnas omkring aderton platta, tandformiga papiller, af 
hvilka vanligen tre till fyra äro fästade på radialskölden, sju pa 
ett större, långsträckt och sju (smalare) på ett mindre, äfven- 
ledes långsträckt fjäll. Inga papiller finnas pa öfra sidan af 
armarnes bas. Munsköldarne äro sköldformiga (på det största 
exemplaret pa midten af langsidorna intryckta —- lyrformiga), 
något längre än breda, men märkbart kortare än afstandet från 
deras yttersta kant till skifvans rand — de äro ungefärligen 
lika långa som afstandet från munvinkelns till deras egen inre 
spets. Sidomunsköldarne aflanga, bredare inåt än utåt, tresidiga, 
berörande hvarandra inat med den kortaste sidan och utat med 
den något afstympade (och böjda) spetsen slutande vid mun- 
sköldarnes sidohörn. Munpapillerne på hvarje sida af en mun- 
vinkel tre till fyra, af hvilka den innersta, opara, som är be- 
lägen straxt under den nedersta tanden, är konisk och nagot 
större än de öfriga, hvilka äro tillplattade, fyrsidiga, oftast bre- 
dare än långa. Armarne äro omkring fyra eller fem gånger sa 
långa som skifvans diameter och 1 genomskärning trekantiga. 
Armryggsköldarne äro fyrsidiga, närmast skifvan omkring tre 
sanger så breda som långa, men blifva mot armarnes spets tre- 
sidiga med den aborala sidan utatböjd, ungefärligen dubbelt sa 
långa som breda och något litet åtskilda af armsidosköldarne. 
Armbuksköldarne pa de i skifvan upptagna leden bilformiga med 
den aborala sidan utatböjd (eller nästan femsidiga), bredare utat 
än inat samt bredare än långa. Den adorala sidan hos dem 
minskas i samma mon som ledet är aflägset från munnen och 
den aborala sidan böjes (den aborala vinkeln tillspetsas) alltmer, 
så att de straxt utom skifvan blifva fyrsidiga med tvänne ado- 
rala starkare och tvänne aborala svagare urholkade sidor (den 
adorala vinkeln spetsig och den aborala trubbig), men beröra hvar- 
andra fortfarande tills de utom armarnes midt börja atskiljas 
af armsidosköldarne, hvarefter de mot arınarnes spets blifva 
små, tresidiga med den aborala sidan utåtböjd, lika långa som 


breda och längre skilda från hvarandra än deras egen längd. Vid 


LJUNGMAN, OM TVÄNNE NYA ARTER OPHIURIDER. 475 


hvarje i munvikarne sig öppnande fotpor finnas fem eller sex 
par och vid de närmast derpa följande fotporerna sex till atta par 
ambulacralpapiller; men från och med det nionde armledet utom 
skifvan finnes endast en ambulacralpapill. Armtaggarne äro tre 
till antalet och rudimentära samt till formen liknande och föga 
större än ambulacralpapillerne‘ samt knappast uppnaende en 


fjerdedels armleds längd. 


476 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 470.) 
Fran Författarne. 


HAMBERG, N. P. Om Marienbad. Sthm 1870. 8:0. 
— —  Nägra ord om legala kemiska analyser vid för- 
giftningar. Sthm 1870. 8:0. 
THORELL, T. Remarks on synonymes of European Spiders, N:o 1. 
Ups. 1870. 4:0. 
BARBOSA DU BOCAGE, J. V. & DE Brıto CAPELLO, F. Peixes pla- 
giostomos, P. 1. Lisb. 1866. A4:o. 
pe BrITo CAPELLO, F. Descripcao de algunas especies novas . 
de Crustaceos e Arachnidos de Portugal. Lisb. 1866. 4:0. 
Vv. FRAUENFELD, G. Beiträge zur Fauna der Nicobaren, 3; samt 4 
smäskrifter. 
LINDER. Note sur les variations seculaires du magnetisme terrestre. 
Bord, 1188), SEO. 
L£v&kauz, G. Recherches sur l’origine des Gaulois. Par. 1869. 8:o. 
ORLANDINI, ©. C. Rivelazione astronomiche. Bologna 1869. 4:0. 
PresteL, M. A. F. Das Gesetz der Winde... Emden 1869. 4:0. 
REALIS, S. Note sur le’'nombre e. Par. u. &. 8:0. 
V. SCHLAGINTWEIT, H. ° Meteorologische Resultate aus Indien, 3. 
samt 2 tabeller. 
SeccHI, A, Misura della base trigonometrica eseguita sulla via Appia 
1844-55. Roma. FE. 
—  -—  Sulli spettri prismatici dei corpi celesti, Memor. 12. 
Roma & Firenze 1868, 69. 8:o & 4:0. 
—  — dCatalogo di 1421 stelle doppie. Roma 1860. 4:0. 
—  — Sulla grande nebulosa di Orione. Firenze 1868. 4:o. 
samt 26 smäskrifter. 
v. SIEBOLD, C. Tu. Über Parthenogenesis bei Polistes gallica . . 
Lpz. 1869. 8:0. 


477 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 5. 
Stockholm. 


Undersökning om elektriska disjunktionsströmmar. 


AUT ANG 185 SUNDIN 


Tafl. IV. 


[Meddeladt den 11 Maj 1870.) 


Herr Professor EDLUND har visat !), att i den elektriska 
gnistan en elektromotorisk kraft förefinnes, hvilken alstrar en 
ström, gaende i gnistan 1 motsatt riktning mot den elektriska 
urladdningsströmmen. Denna den elektriska gnistans elektro- 
motoriska kraft är af samma slag, som den galvaniska ljusbågens 
elektromotoriska kraft ?), och uppkommer tillfölje af det meka- 
niska arbete, som förrättas vid sönderrifningen af de polytor, 
mellan hvilka elektriciteten går öfver. Denna nya kraft har 
Herr EDLUND kallat den disjunktionselektromotoriska kraften 
samt den ström, at hvilken denna kraft gifver upphof, disjunk- 
tionsström. I flera at olika fysiker utförda undersökningar före- 
komma antingen elektriska gnistor eller galvaniska ljusbågar; 
vid tolkningen af dylika undersökningars resultater maste der- 
före afseende göras på den disjunktionselektromotoriska kraften. 
Detta kunde naturligtvis icke ske, så länge denna krafts tillvaro 
var obekant, hvarföre tolkningen blifvit dels ofullständig, dels 
oriktig. Herr EDLUND påpekar derföre nödvändigheten af att 
anställa en revision af sadana slags undersökningar. Af sådan 
anledning uppdrog Herr EDLUND, som för tillfället var sysselsatt 


med en annan fysikalisk undersökning, hösten 1869 åt mig att 

1) Öfversigt af K. Vet.-Akademiens Förhandlingar 1868 sid. 327; PoGG. Ann. 
B. 134 sid. 337. Philos. Mag. Vol. 37 sid. 41. 

2) EDLUND, Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1867 sid. 95 och 637 samt 1868 sid. 3. 

Pogg. Ann. B. 131, 133 och 134. Philos. Mag. Vol. 35 sid. 103 och 441 


478 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


undersöka, huruvida de af Herr Prof. BUFF (Annalen der Chemie 
und Pharmacie B. 86 sid. 293) observerade galvanometerutslagen 
böra, såsom i den citerade afhandlingen sker, tillskrifvasinduktions- 
strömmar, . eller om de ej snarare hafva sin hufvudorsak i dis- 
junktionsströmmar. Resultaterna af denna undersökning skola 
jemte några andra, den elektriska gnistans disjunktionsström rö- 
rande, iakttagelser framläggas i denna afhandling. Undersökningen 
är utförd på Kongl. Vetenskaps-Akademiens fysikaliska kabinett 
och är det mig kärt att härjemte få uttala min tacksägelse till 
till dess föreståndare Herr Professor EDLUND för det varma 
intresse, hvarmed han följt undersökningen, samt för de råd och 
upplysningar, hvilka han välvilligt lemnat mig och hvilka väsendt- 
ligen bidragit till erhållande af undersökningens resultater. 

De använda apparaterna. Innan jag öfvergår till fram- 
ställningen af sjelfva försöken, far jag nämna, att de experimentela 
hjelpmedlen för undersökningen varit desamma, som Herr ED- 
LUND användt vid sina föregående undersökningar om den elek- 
triska gnistans disjunktionsström. Sålunda användes till elek- 
tricitetskälla en af RUHMKORFF i Paris konstruerad elektrofor- 
maskin, hvars roterande skifva var 55 centimeter i diameter. 
De till maskinen hörande sma laddflaskorna, hvilka i alla för- 
söken voro pasatta, hade 42 qv. centimeters yttre beläggning. 
Till ledningsträdar för elektriciteten begagnades telegrafkabeltrad, 
bestående af en millimeters tjock koppartrad, omgifven af ett 2 
millimeter tjockt guttaperchalager. Då ett större motstånd måste 
insättas på något ställe i ledningen, begagnades dertill en isolerad 
fin nysilfvertråd. En centimeter af denna nysilfvertrad befanns 
hafva samma ledningsmotstånd, som 180 cm. telegrafkabeltråd. 

Strömstyrkan uppmättes med tillhjelp af den af Herr ED- 
LUND konstruerade galvanometern !). Afläsningen af utslagen 
skedde med spegel, tub och skala. Afståndet mellan spegeln och 
tuben var 1400 mm.; emedan skalan var delad i millimeter, 
svarar således en skaldels utslag emot 73,7 bågsekunders aflänk- 
ningsvinkel. Emedan de observerade utslagen sällan öfverstiga 


1) Öfv. at K. Vet.-Akad. Förh. 1868 sid. 457. Poce. Ann. B. 136 sid. 337. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 479 


50 skaldelar, kunna de öfverallt i denna afhandling anses pro- 
portionela med strömstyrkan. Nälens svängningstid var 13,6 
sekunder. 

Ändarne af galvanometerrullen (i figurerna betecknad med 
@) äro förenade genom en brygga rs af nysilfvertrad, 0,7 milli- 
meter tjock och 27 centimeter lång. Denna brygga utgör en 
ledning för de induktionsströmmar, hvilka alstras i galvano- 
meterrullen, så att dessa, såsom Herr EDLUND visat!), ut- 
vecklas till ungefär lika qvantitet, till följe hvaraf deras in- 
flytande på magnetnalen blir omärkligt. Fran punkten s gar 
metalltraden st till vattenledningsrören, så att den elektricitet, 
som möjligen efter en urladdning kan finnas i öfverskott, genom 
denna trad bortledes till jorden. Ledningen mellan punkterna r 
och s d. v. s. galvanometerrullen @ med dess brygga rs mot- 
svarar 460 cm. telegrafkabeltrad. 

Gnistbildningsapparaten. Disjunktionsgnistan slog öfver 
mellan kulor af jern, messing eller tenn. Dessa kulor hade alla 
17 millimeters diameter. Någon gang begagnades, da sådant sär- 
skildt anmärkes, små tennkulor af 8 millimeters diameter. Ku- 
lorna voro försedda med messingshylsor, förmedelst hvilka de 
kunde skjutas på isolerade polhållare (tvenne messingsstänger). 
Den ena af dessa polhallare var utefter sin längd uppdelad i 
millimeter, så att afstandet mellan polerna, d. v. s. gnistans 
längd kunde uppmätas. Polhallarne voro försedda med kläm- 
skrufvar, 1 hvilka ledningstradarne fästades. 

Hvad observationsmetoden beträffar, anmärkes att under 
försöken i $$ 1—8 förfors sålunda, att maskinen hölls i gang 
med konstant hastighet, så att ett visst antal strömmar i se- 
kunden genomgick galvanometern. Derigenom försattes magnet- 
nålen i svängningar omkring ett jemnvigtsläge, som beräknades 
salunda, att medeltalet togs af de tal uppå skalan, der magnet- 
nålen vände om. För att erhålla ett noggrannare värde på 
detta jemnvigtsläge, antecknades alltid vändpunkterna för flera 
oscillationer efter hvarandra; af de sålunda erhållna värdena på 


1) Öfv. af K. V.-Alad. Förh. 1869 sid. 693. Pocc. Ann. B. 139 sid. 353. 


480 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


jemnvigtsläget togs sedan aritmetiska mediet. Sedan nalens 
jemnvigtsläge under strömmens inflytande salunda blifvit be- 
stämdt, gjordes maskinen overksam derigenom, att de båda upp- 
hemtarne sattes i ledande förbindelse med hvarandra förmedelst 
en metallstång. Nalen fortfor sedan att svänga omkring det af 
jordmagnetismen bestämda jemnvigtsläget, som äfven beräknades 
på det angifna sättet. Skilnaden mellan de båda jemnvigts- 
lägena är angifven såsom magnetnalens af strömmen förorsakade 
utslag. Före hvarje nytt försök arreterades nålen förmedelst en 
magnetinduktor, hvilken derigenom, att ledningstradens ändar 
nedsattes i en kopp med qvicksilfver, kunde sättas i ledande 
förbindelse med galvanometern. Under sjelfva försöken var 
naturligtvis ledningen mellan galvanometern och induktorn af- 
bruten. 
IK 

För att utröna riktningen af de strömmar (extraströmmar), 
hvilka vid en elektrisk urladdning alstras i en rulle, insatt i en 
oren af urladdningsströmmens ledning, begagnade Herr BUFF en 
anordning, som i hufvudsak askadliggöres af Fig. 1. NXY be- 
tecknar (liksom i alla de följande figurerna) elektroformaskinens 
roterande skifva, a den positiva och b den negativa uppheiwtaren. 
Pa något afstand från b är en messingskula c uppställd pa en 
glaspelare. (Den omständigheten, att Herr BUFF begagnade en 
vanlig elektricitetsmaskin samt ställde kulan c framför den po- 
sitiva konduktorn, har naturligtvis icke något inflytande på för- 
sökets resultat). » och s äro ändarne af galvanometerrullen G; 
dessa ändar äro förbundna med hvar sin af punkterna m och c 
genom telegrafkabeltradar. På samma sätt äro äfven a och d 
förbundna med hvarandra. Tradarne rs och st (som saknades 
i Herr BUFFS anordning) hafva det redan (sid. 479) angifna ända- 
malet. Gnistapparaten kunde insättas antingen mellan d och mm 
eller mellan m uch n. Då den befann sig pa det sednare stället, 
voro punkterna d och m förbundna medelst en telegrafkabeltrad. 
Mellan punkterna d och e förefanns metallisk ledning. Vid M voro 


några decimeter af den omtalta fina nysilfvertraden insatta så- 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 481 


4 


som rheostat. Induktionsspiralen (vid de här anställda försöken 
bestående af en 8 meter lång i 15 hvarf upplindad telegraf- 
kabelträd) hade sin plats vid 8. Metallkulan e's afstand från 
b skall i det följande alltid benämnas slagvidd, och afstaudet 
mellan kulorna f och g skall angifvas såsom disjunktionsgnistans 
längd. 

Resultaterna af Herr BUFFS försök vid denna anordning 
voro i korthet följande: 1:o Da bryggan dive var aflägsnad 
samt ledningen dmGnec metalliskt sluten, slog galvanometernalen, 
sedan maskinen blifvit försatt i gang, ut högst 59, da kulan c 
berörde b eller var på ett afstand af minst 10 millimeter fran 
densamma !). Detta utslag tillskrifver Herr BUFF den direkta 
urladdningsströmmen mellan maskinens konduktorer. Denna ström 
är 1 figurerna betecknad med u; dess riktning angifves af en 
streckad pil. 2:0 Då bryggan dRe infogades, utan att nagot 
brott i ledningen dm@ne astadkoms, blefvo utslagen, med bibe- 
hållande af riktningen, för slagvidder öfver 3 mm. större än för 
det fall, att induktionsspiralen var aflägsnad ?). 3:0 Om gnista 
bildades vid /g, vände sig nalen at motsatt sida af den grade- 
rade cirkelperiferien ?). 4:0 Deremot erhölls, da gnistapparaten 
befann sig mellan m och n, så att gnista bildades vid pq. 
utslag för en ström, som genomlöpte galvanometerrullen i samma 
riktning som urladdningsströmmen. För slagvidder öfver 10 
millimeter var detta utslag alltid större än utslaget för det fall, 
att bryggan d/ve samt gnistapparaten pq voro aflägsnade ?). 

Utslagen med bryggan de förklarar Herr BUFF sålunda >): 
Vid hvarje urladdning af konduktorerna uppkomma uti induktions- 
spiralen BR tvenne induktionsströmmar (i figurerna betecknade 
med A och 5), af hvilka. den första (inversa) A har motsatt 
riktning mot, den andra (direkta) 5 lika riktning med urladd- 
) Tabellen på sid. 311 samt kolumnen « i tab. på sid. 312. 

) Kolumnen 3 i tab. på sid. 312. 
2) Mel pa St BV 
) Kolumnen y i tab. på 312. 
) 


Till de under 2:0 ofvan anförda iakttagelserna skola vi äterkomma längre 
fram, hvarföre de nu förbigäs. 


482 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ningsströmmen u (såsom de utdragna pilarna antyda). Dessa 
induktionsströmmar taga sin väg genom ledningen RdmGeR; 
om denna är metalliskt sluten, utveckla sig de bada strömmarne 
till lika qvantitet, så att deras verkningar på galvanometernalen 
upphäfva hvarandra. Om deremot ledningen på något ställe, 
t. ex. vid fg, är afbruten af ett luftlager, blifva induktions- 
strömmarne icke utan inverkan pa magnetnalen. Ty den första 
af dem A, som 1 die gar i riktning mot hufvudströmmen u, 
motarbetar denna, sa att dennas stigning blir langsammare; hvar- 
mot D gar 1 lika riktning med w samt tillfölje deraf paskyn- 
dar saväl u som sig sjelf. Resultatet blir, att A far en längre 
duration, saledes en mindre intensitet än D; denna sednare ström 
förmar derföre i högre grad (till större qvantitet) än A genom- 
bryta luftlagret vid /fg. Salunda kommer D att 1 ledningen 
RdmGeR rada öfver saväl u som A, och emedan den genom- 
löper galvanometern i motsatt riktning mot u, måste nålen nu 
vända sig at motsatt sida mot den, åt hvilken utslaget skedde, 
da u ensam verkade pa nalen. Om deremot ledningen Rd@eR 
var metalliskt sluten, men gnistapparaten insattes mellan m och 
n, tog strömmen D till största delen vägen genom gnistapparaten 
nqpm, hvaremot den mindre intensiva strömmen A icke för- 
madde genombryta luftlagret vid pg, utan heldre valde vägen 
genom galvanometern, som satte mindre motstand mot den- 
samma. Emedan A genomlöper galvanometerrullen 1 samma 
riktning som wu, blir utslaget för u ökadt genom A’s inverkan 
pa magnetnälen. 

Efter upptäckten af den elektriska gnistans elektromotoriska 
kraft maste dock förklaringen af utslagens orsak nödvändigt bli 
en annan. Da gnistan bildas vid fg eller pg, uppstår i 
hvardera fallet en disjunktionsström 2), som i gnistan har mot- 
satt riktning mot den elektriska urladdningen u, sasom de tvär- 
huggna pilarne visa. Utslagen kunna äfven förklaras med till- 
hjelp af dessa strömmar, ty, såsom figuren åskådliggör, går D 
för 


gnista vid /g genom galvanometern 1 motsatt riktning mot 


au (alldeles likasom 5), men för gnista vid pg ı lika riktning 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 483 


med u (i likhet med A). Att afgöra, huruvida det är induktions- 
eller disjunktionsströmmar, som här i hufvudsak bestämma ut- 
slaget, är ganska lätt. Man behöfver blott undersöka, hvad 
som inträffar, ifall rullen R utbytes mot en rak tråd af samma 
ledningsmotstånd som rullen. Om gnistan befinner sig vid 9, 
maste utslaget, i fall 3 var den rådande strömmen, efter detta 
utbyte betydligt förminskas, emedan B£ då mera icke existerar. 
Deremot är det icke på förhand gifvet, att en förminskning i 
utslaget tillfölje af rullens borttagande bör inträffa, om disjunk- 
tionsströmmen är den rådande. Afven då gnistan bildas vid pq, 
måste sedan rullen AR blifvit ersatt af en rak tråd, utslaget 
blifva betydligt förminskadt, ifall det är förorsakadt af A; detta 


behöfver icke nödvändigt blifva fallet, om D bestämmer utslaget. 


YIN 

Följande försök anställdes för att lösa det ifrågavarande 
problemet. > 

Vi skola i denna $ behandla det fall, da gnistan bildas vid 
;g samt lemna det andra fallet till följande $. 

Da kulorna f och g voro i beröring med hvarandra, så att 
ingen gnista mellan dem visade sig, samt bryggan de var af- 
lägsnad, erhölls för urladdningsströmmen ett utslag af i medel- 
tal 1,63 skaldelar för slagvidder emellan 7 och 20 millimeter. 
Detta utslag varierade så obetydligt, att afvikelserna från det 
anförda medeltalet falla inom gränserna af observationsfelen. 
Det konstanta utslaget förklaras pa följande sätt: Vid hvarje 
urladdning genomströmmas galvanometern af en elektricitets- 
mängd, som vexer i proportion med slagvidden; men i samma 
förhållande aftager, emedan maskinen går med konstant hastighet, 
urladdningarnes antal i sekunden; följaktligen blir den i sekun- 
den urladdade elektricitetsmängden, hvaraf strömstyrkan och ut- 
slagets storlek bero, konstant. 

Om bryggan dRe infogades mellan d och e samt kulorna f 
och g aflägsnades från hvarandra så, att vid hvarje urladdning 


af de sma laddflaskorna en gnista visade sig mellan dem, slog 


484 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


nålen ut flera skaldelar åt den motsatta sidan af skalan, alldeles 
sasom vid Herr BUFFS försök. Följande försöksserie anställdes 
så, att först vid en viss slagvidd några utslag med rulle vid R 
togos, hvarefter rullen aflägsnades och ersattes af en rak tråd 
af samma ledningsmotstand. Sedan upprepades försöket med 
rulle i ändamal att undersöka, om elektroformaskinen undergått 
någon förändring. Såsom följande serie visar, erhölls alltid vid 
ett dylikt upprepande af försöket ungefär samma utslag som 
förut. Utslagen med rulle skola betecknas med X, de utan rulle 


med u. Slagvidden, uppmätt i millimeter, betecknas med s. 


Serien 1. Gnista omkring 2 mm. 


geld mm, 


1 2. 3 
Le 2 R 
10,1 40,2 11,2 
10.5 40,9 10,7 
11,0 41,7 10,0 
36,8 
39,6 
Medium 10,5 39,7 10,6. 
Medium af utslagen i 1 och 3 = 10,5. 
s—=18 mm. s=20 mm. 
4 D 6. 7. S 9 
R u R R UU R 
9,2 RID Son as ls 6 
9.1 DIS REN: 8.1 20,2 86 
ON NL ROS a 9,0 
9,8 36,2 32 al 
35,0 
Medium 9,4 34,9 84 STORES ÖKEN SRSt 


Medium af 4 och 6=8,9. Medium af 7 och Ge 


Resultaterna af denna serie visar följande tabell. 


S U Jas 
15 39,7 10,5 
34,9 8,9 


20 30,9 8,4. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 485 


Af de anförda talen synes, huru stor noggranhet kan upp- 
nås vid detta slag af observationer. Sannolika felet för ett 
medeltal gar nemligen icke upp till en skaldel. I det följande är 


det derföre nog, om endast medeltalen af de tagna utslagen anföras. 


Serien 2. Gnistans längd = 1,5 mm. 


S u R 

6 ls 18,8 
8 39,0 ls 
10 2088 8,3 
12 20,2 0,8. 


Anmärkningsvärdt är, att utslaget aftager, då slagvidden till- 
tager. Detta antyder, att den genom gnistans elektromotoriska 
kraft 1 rörelse satta elektricitetsmängden antingen är oberoende 
af slagvidden (d. v. s. af qvantiteten och tensionen i en urladd- 
ning), eller atminstone vexer i svagare förhållande än slagvidden. 
Huru härmed förhåller sig, skall i $$ 9 och 10 utredas. 

Likasom vid Herr BUFFS försök skedde utslagen med och 
utan gnista vid fg at motsatta sidor af skalan. Utslagets rikt- 
ning angifver saledes, då gnista finnes vid fg, antingen disjunk- 
tionsströmmen eller den direkta induktionsströmmen. Genom att 
jemföra utslagstalen utan och med rulle finner man dock, att 
det måste vara den förra strömmen, som hufvudsakligen gifver 
utslaget. Ty om det vore induktionsströmmen, borde, enligt 
hvad redan anmärktes sid. 483 det förra utslaget blifva mindre än 
det sednare. De anförda serierna visa deremot, att utslaget utan 
rulle alltid är betydligt större än utslaget med rulle. Det kan 
således icke vara strömmen B, som gifver utslaget, utan detta 
måste förorsakas af disjunktionsströmmen D. Den förminskning 
j utslagets storlek, som rullens insättande åstadkommer, förklaras 
genom den af Herr EDLUND gjorda upptäckten, att gnistan fg 
har egenskapen af elektrisk ventil för induktionsströmmarne, d. 
VAS: gnistan genomsläpper den af dessa strömmar, som söker 
genomgå densamma i lika riktning med den elektriska urladd- 


ningen, i större proportion än den andra!). Vid den här begag- 


1) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1868, sid. 468. 


486 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


nade anordningen utvecklas således strömmen 4 till större qvan- 
titet än £; och emedan A genomgår galvanometern i motsatt 
riktning mot D, måste en nedsättning i utslaget för D följa, da 
rullen insättes vid X. 

Innan vi öfverga till följande $ måste det ofvan under 2:0 
ur Herr BUFFS afhandling refererade fenomenet tagas 1 närmare 
betraktande. Den tillökning i utslaget, som Herr BUFF obser- 
verade då bryggan de infogades, ehuru intet afbrott i ledningen 
förefanns, anser Herr BUFF vara förorsakad af strömmen 4, 
hvars hela elektricitetsmängd genomlöper alla hvarfven af gal- 
vanometerrullen. Detta är icke fallet med BD, som tillfölje af 
sin större intensitet slår öfver dels emellan klämskrufvarne, i 
hvilka galvanometerrullens ändar äro fästade, dels emellan trad- 
hvarfven i galvanometern, så att den blir utan synnerligt in- 
flytande på magnetnalen. Då sålunda gnistor uppstå i galvano- 
metern, alstras dock ovilkorligen disjunktionsströmmar, som icke 
kunna blifva utan inflytande på magnetnålen. Vi skola nu be- 
visa, att dessa disjunktionsströmmar aflänka nålen åt samma sida 
som urladdningsströmmen. 

Herr BUFFS galvanometerrulle utgjordes af två koppar- 
trådar, hvardera upplindade i 30 hvarf. Dessa trådar voro 
kombinerade sålunda, att de bildade två grenar af urladdnings- 
bågen, hvilka båda samtidigt genomlöptes af urladdningsströmmen. 
Med afseende a gnistans läge i galvanometern kunna tre olika fall 
inträffa. Elektriciteten kan nemligen slå öfver antingen mellan 
två hvarf, hörande till samma tråd, eller mellan två punkter, 
hörande till hvarsin af de båda trådarne, eller slutligen mellan 
de klämskrufvar, i hvilka trådernes ändar slutade. De tre 
fallen skola betraktas särskildt. 

Antag att en gnista slår öfver mellan mite och n:te hvarf- 
vet af den ena tråden; hvarfvens ordningstal räknas ifrån det 
hvarf såsom det första, hvilket är närmast den ända af tråden, 
som står i förbindelse med den positiva konduktorn !). Den 


!) Emedan den positiva elektriciteten alltid slår öfver ifrån den punkten af tråden, 
som är närmast den positiva konduktorn, är det klart att » är större än m. 


SUNDELL, UNDERSOKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 487 


dervid uppkommande disjunktionsströmmen delar sig i tva delar, 
af hvilka den ena i samma riktning som urladdningsströmmen 
senomlöper de hvarf, som ligga emellan m:te och n:te; den an- 
dra delen åter genomgar de öfriga hvarfven af samma tråd i 
motsatt riktning mot, alla hvarfven af den andra tråden i lika 
riktning med urladdningsströmmen. Om hvarfvens antal är p 
för hvardera tråden, inser man lätt, att den förra strömdelens 
inverkan pa magnetnalen är proportionel med n — m eller antalet 
af de hvarf, som genomlöpas af densamma; den sednare ström- 
delen verkar aflänkande i proportion med samma tal n — m, som 
dock här utgör skilnaden mellan antalet p af de hvarf, hvilka 
strömdelen genomgår 1 lika riktning med urladdningsströmmen 
samt p— (n— m) af dem, i hvilka strömdelen har den motsatta 
riktningen. Utslaget är vidare proportionelt med strömdelens 
intensitet, hvilken är lätt att uträkna. Kallas nemligen den 
disjunktionselektromotoriska kraften D samt det totala mot- 
standet M, blir disjunktionsströmmens intensitet i gnistan lika med 
D. 
Mm’ 
intensiteten för den förra strömdelen blir 


2p —(n— m) D 
2p en: 


för den sednare strömdelen 
Be). 
2p M 
Betecknar man således utslaget för en ström af intensiteten 1, 
som genomgar blott ett hvarf af rullen, med «, blir utslaget för 
den förra strömdelen 


2p—-(nm—m) D 
(n —— m) U» MERIF IS . m’ 


för den sednare 
n—m D 
DE 


(n — m)u. 


Adderas dessa tva expressioner, erhälles sasom utslag för 
båda strömdelarne, dä de verka samtidigt, 


488 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Om ater gnistan slår öfver ifrån det m:te hvarfvet af den 
ena tråden till det n:te af den andra, erhålles genom en likartad 


kalkyl samma uttryck för utslagets storlek. 


Disjunktionsströmmens inflytande bestämmes således i dessa 


två fall af n—m och 5 huru stort detta inflytande är blir 


dock omöjligt att utreda, da Herr BUFF icke har angifvit, i 
huru många lager öfver hvarandra hvardera tråden är upplindad. 
Störst måste dock detta inflytande vara i det tredje fallet, 
da gnistan slår öfver mellan klämskrufvarne, ty da gar disjunk- 
tionsströmmen i samma riktning genom alla hvarfven i galvano- 
meterrullen. 
I alla tre fallen addera sig således disjunktionsströmmen till 


urladdningsströmmen, så att ett ökadt utslag deraf blir en följd. 


Dessutom alstras såväl i spiralen vid R som i galvanometer- 
rullen extraströmmar, hvilka äfven möjligen inverka på magnet- 
nalen. Gnistorna 1 galvanometern spela dock, sasom man lätt 
inser, samma rol som gnistan vid pq och emedan, såsom i föl- 
jande $ skall ådagaläggas, induktionsströmmarne, då gnistappa- 
raten är insatt såsom brygga mellan m och n, hafva ett ganska 
ringa inflytande pa utslagets storlek, är det högst sannolikt, att 
detta äfven var fallet vid Herr BUFFS nu afhandlade försök. 
Vi tillskrifva således den under 2:0 (sid. 481) angifna tillökningen 
i utslaget icke såsom Herr BUFF extraströmmarne från spiralen 
utan disjunktionsströmmarne från gnistorna i galvanometern. 
Samma orsak hade också det betydliga utslag, som Herr BUFF 
erhöll, da bryggan dRe var aflägsnad samt slagvidden var mycket 
liten (1-—-3 mm.). Ty äfven de af mig anställda försöken visa, 
att disjunktionsströmmen vid små slagvidder gifver ett betydligt 
utslag, hvaremot detta är jemförelsevis litet vid mycket stora 
slagvidder. 

Utslagen i Herr BUFFS serie variera i allmänhet på ett annat 
sätt än de af mig erhållna utslagen; denna olikhet kan icke bero 
på annat än ofullkomligheten i den af Herr BUFF använda gal- 


vanometerns konstruktion; ty sannolikt inträffade vid urladdnin- 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 489 


garne så väl elektroskopiska laddningar af galvanometertradens 
isolerande omhölje som ock betydliga förändringar i det astatiska 
nålsystemets magnetiska tillstånd. Dessa olägenheter, med hvilka 
den vid denna undersökning begagnade, af Herr EDLUND kon- 
struerade galvanometern icke är behäftad, måste naturligtvis in- 
verka i hög grad menligt på observationernas noggranhet. Jag 
måste derföre i det följande inskränka mig till att bevisa, det 
riktningen för de af Herr BUFF observerade utslagen bestämdes 
af disjunktions-, och icke af induktionsströmmar, utan att ingå 
i några förklaringar öfver de af Herr BUFF erhållna utslags- 
talens variationer med slagvidden. 


a 


g 2. 


Vi öfverga nu till det fall, att gnistan bildas mellan p och 
qg. Om dessa kulor aflägsnades från hvarandra, så att gnist- 
bildning: derstädes förekoms, erhölls liksom i $ I ett utslag af 
1,6 skaldelar, då någon brygga mellan d och e icke förefanns. 
Om åter denna brygga insattes, nedgick utslaget för urladdnings- 
strömmen till 0,3 skaldelar. Annu mindre bör naturligtvis ut- 
slaget för urladdningsströmmen blifva, om kulorna p och q äro 
så nära hvarandra, att en del af elektriciteten från laddflaskorna 
springer öfver mellan p och q samt således undviker att gå ge- 
nom galvanometern. I den följande betraktelsen få vi derföre 
alldeles försumma urladdningsströmmens inflytande pa galvano- 
meternalen. 


Åfven nu togos, såsom i $ I, utslag för gnistan vid pg bade 
med och utan rulle vid R. Då rheostater voro insatta både vid 
M och i mr blef utslagets storlek, såsom följande serie visar, 
icke i någon väsendtlig grad förändrad, då rullen utbyttes emot 
en rak tråd af samma ledningsmotstånd. Nålen slog alltid ut 


för en ström af samma riktning som urladdningsströmmen. 


Serien 1. Gnista mellan jernkulor, omkring 0,2 mm. lang. 
Slagvidd omkring 15 mm. 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. Nio 5. d 


490 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Utlag. : 
Utan rulle. Med rnlle. 
11.5 14,4 
16,4 16 
13,6 13,1 
14,8 14,0. 


Dessa utslag visa redan, att extraströmmarne vid denna anord- 
ning icke utöfva nagot synnerligt inflytande pa magnetnälen; ut- 
slagen äro således förorsakade af disjunktionsströmmen. 

Om en liten förändring vidtogs i anordningen, kunde dock 
genom rullens insättande vid / en liten tillökning i utslaget 
erhållas. Åndan m af tråden mr fästades direkt vid ASA 
bryggorna dRe och mpan bada utgingo från d. "Tre 915 centi- 
meter långa telegrafkabeltrådar utvaldes, af hvilka en upprulla- 
des till en rulle innehållande 20 hvarf; den andra insattes jemte 
44 centimeter fin nysilfvertråd mellan d och e, den tredje mellan 
e och n. Ledningen mrGsn motsvarade i serien 2 1255 cm., i 
serierna 3 och 4 915 cm. telegrafkabeltrad. mp och qn utgjordes 
af korta och tjocka koppartradar. Utslagen utan rulle i dRe 
skola betecknas med wu. Då rullen insattes i stället för telegraf- 
kabelträden i dAr, erhöllos de utslag, som äro betecknade med X. 

Serien 2. Kulorna p och q af jern. Gmnista 1,5 mm. 

1:o Slagvidd 8 mm. 

0 = 10,13 In = MU 0 = 10, 

Medium af de båda u = 16,5. 

2:0 Slagvidd 10 mm. 
Maskinen gick med ökad hastighet. 

I) = 29,23 JG = 80,03 9, 29,8: 

Medium u == 27,4. 
Serien 3. Slagvidd 15 mm. Små tennkulor (8 mm. i diameter). 


1:o 4 gnistor i sekunden !), 1 mm. långa. 


10,0 13,7 

12,3 13,7 

13,2 12,8 

| 14,4. 

Med. 11,s 13,6. 


!) Gnistornas antal i sekunden uppskattades med tillhjelp af ett metronom, som 
knäppte sekunder. 


5 
=) 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 491 
2:0 4 gnistor i sek., 1,5 mm. långa. 
27 De 200 0 116,8. 
Medium u = 16,0. 
3:0 6 gnistor i sek., 1,5 mm. långa. 
= Zl Jo == Ale 0 — KN 
Medium u = 22.5. 
Serien 4. Den fina nysilfvertraden borttogs ur bryggan d.Re. 


Slagvidd 12 mm.. 6 gnistor i sek., I mm. långa, små tennkulor. 


u L 
10,3 12,5 
9,0 14,0 
11.8 13,4 
11,2 
10,0 
10,8 
Med. 10,5 Kia 


Om kulorna p och q aflägsnades sa langt från nnd 
att snistan mellan dem icke slog öfver, erhölls för urladdnings- 
strömmen utslaget 0,5 skald., hvilket vexte till 1,4 skald., om 
bryggan dire aflägsnades, Utslagen skedde åt samma sida af 
skalan som för gnistan mellan p och g. 

De nu anförda serierna visa utan tvetydighet, att > det er- 
hållna utslaget måste vara förorsakadt af disjunktionsströmmen 
D, hvaraf en del gar genom galvanometerrullen. Den ringa till- 
ökningen i utslaget, som rullens insättande vid & i serierna Dl 
astadkom, kan förklaras på två sätt. Det är nemligen möjligt, 
att de delar af extraströmmarne A och £, som gå genom slin- 
gan m(@n icke upphäfva hvarandra. A gar nemligen med lätthet 
genom gnistan vid pq tillfölje af dennas egenskap af ventil; det 
kan derföre hända, att A, som salunda har ledning både genom 
galvanometern och gnistan, blir så intensiv, att den delen af 
densamma, som går genom galvanometern, rar öfver D, ehuru 
denna sistnämnda nästan hel och hållen går vägen mrGsn. Emedan 
nu A genomlöper galvanometern i samma riktning som D, borde 


en ökning af utslaget inträffa. 


492 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Da jag meddelade Herr EDLUND resultatet af de i denna $ 
anförda försöken, gjorde han mig dock uppmärksam uppa en 
omständighet, som leder till en annan sannolikare förklaring af 
fenomenet. Strömmen A adderar sig nemligen i’bryggan mpgn 
till urladdningsströmmen, sa att den mängd elektricitet, som i 
första ögonblicket slår öfver mellan p och g, blir större än om 
rullen är borttagen; gnistan uppträder derföre med större energi, 
tillfölje hvaraf sannolikt sönderrifningen och dermed äfven dis- 
junktionsströmmens intensitet blir ökad, så att utslaget genom 
rullens insättande vid R far en tillvext. 

Följande försök anställdes för att erhålla bekräftelse pa 
riktigheten af denna asigt: 

Pa Herr EDLUNDS förslag insattes rullen vid R' i stället 
för ledningen en. Det är klart att, om induktionsströmmarne 
för rulle vid R åstadkomma en tillökning i utslaget, detta äfven 
bör inträffa för rulle vid R', emedan i detta fall B blir inten- 
sivare, än A, samt genomlöper galvanometern 1 samma riktning 
som disjunktionsströmmen. Emellertid blef utslaget alltid be- 
tydligt förminskadt, da rullen insattes vid 2. För anordningen i 
serien 1 nedgick nemligen utslagen, då rullen insattes vid BR, 
från (i medeltal) 11,4 till 7,1 skald., i serien 2 från 27,4 till 
16,7 samt i serien 3 fran 11,8 till 8,5 skaldelar. Då förändrin- 
garne i utslaget således blefvo af motsatt natur för rulle vid £ 
och £', kunna dessa förändringar icke hafva sin hufvudorsak 
1 extraströmmarnes inverkan på magnetnålen, utan måste en 
modifikation af polytornas sönderrifning härtill vara orsaken. 
Huru förändringen af utslaget för rullens insättande vid 8 bör 
förklaras, är redan anfördt. Hvad det fall beträffar, då rullen 
är insatt vid Jr, anmärkes, att urladdningen mellan p och q 
börjar med förminskad elektricitetsmängd, emedan den till först 
uppträdande extraströmmen A i ngpm motarbetar u; detta har | 
till följd en förminskad sönderrifning samt dermed förenad ned- 
sättning i utslaget för disjunktionsströmmen. 


+ 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 493 


$ 3. 

Då enligt det föregående sönderrifningen blir förändrad af 
uppträdande induktionsströmmar, kunde man förmoda att, äfven 
om bryggan d/te borttages, storleken af nedsättningen i disjunk- 
tionsströmmens (för gnista vid pg) utslag beror på huruvida 
rullen insättes mellan n och g eller mellan n och s. För att 


utröna, huruvida detta är fallet, anställdes följande försök. 


Bryggan dRe (Fig. 1) togs bort; a och m samt m och p 
förbundos med korta och tjocka koppartradar; n förenades med 
y och s genom tvenne 915 cm. langa telegrafkabelträdar; ledningen 
mellan m och s motsvarade 915 cm. telegrafkabeltrad. Någon 
rheostat var icke insatt i ledningen. 1 stället för qn eller ns 
kunde en i 20 hvarf upprullad 915 cm. lang telegrafkabeltrad in- 
sättas. u betecknas såsom förut utslagen utan rulle, 8 med rulle; 


rullens plats är angifven inom parentes. 


Slagvidden 12 mm. Gnistan 3 mm. 6 i sekunden; små tennkulor. 


1: % 3% 4, D. 
U king) Rtlins) R (ng) u 
44,5 12,0 21,5 10,9 51,0 
46,5 12,0 20,5 12,4 D1,5 
45,5 11,0 21,0 9,9 48,5 
45,5 20,0 51,0 
48,5 22,0 

23,0 


Medium 46,1 11,7 21185 ln 
Medium af 1 och 5 = 48,3, af 2 och 4 = 11,4. 


Rullens insättande i ng förorsakade saledes en nedsättning 
1 utslaget af 36,9 (= 48,3—11,4) skaldelar, hvaremot rulle i ns 
nedsättningen blef endast 27 (= 48,3—21,3) skaldelar. Till denna 
skilnad i nedsättningen för båda fallen kan någon olikhet i in- 
duktionens förlopp icke vara enda orsaken. I båda fallen alstras 
tvenne extrastömmar A och B. Då tullen är i ns, är det A, 
som i största proportion genomgår gnistan pg; för rulle i ng in- 
träffar detta med £. Emedan intet skäl finnes att antaga, det 


404 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


denna vore intensivare !) än strömmen A (för rulle i ns) borde 
nedsättningen i utslaget nu blifva pa sin höjd lika med nedsätt- 
ningen för rulle i ns. Försöken visa deremot, att nedsättningen 
blir större; den kan således icke hafva sin grund uteslutande i 
induktionsströmmarnes inverkan pa magnetnalen. Deremot för- 
klaras fenomenet utan svårighet såsom en följd af den genom 
extraströmmarne förändrade sönderrifningen af polytorna. Till 
följe af i $ 2 anfördt skäl blir nemligen sönderrifningen, om den 
till först uppträdande extraströmmen A söker genomgå gnistan 
pg i lika riktning med urladdningen, större än om Ai pg har 
den motsatta riktningen. Då nu rullen är i ns, har strömmen A 
i pg samma riktning som urladdningsströmmen. Den derigenom 
ökade sönderrifningen kompenserar till en del den nedsättning i 
disjunktionsströmmens utslag, som samma ström A skulle för- 
orsaka. Om deremot rullen insättes i nq, minskas sönderrifnin- 
gen genom A’s uppträdande. Utslaget nedsättes således i detta 
fall af två skäl: 1:mo emedan en af induktionsströmmarne (neml. . 
5) med lätthet genomgar gnistan vid pg; 2:do emedan gnistans 
elektromotoriska kraft i följd af induktionen blir mindre. Ned- 
sättningen i utslaget måste således (såsom de anställda försöken 
visa) blifva större för rulle i ng, än för rulle i ns. 

Oaktadt det nu anförda qvarstar gnistans egenskap af elek- 
trisk ventil, som genom Herr EDLUNDS sednare försök ?) blifvit 
på ett öfvertygande sätt bekräftad, fullkomligt obestridlig. De 
i denna $ anförda försöken visa dessutom, att utslaget genom 
rullens insättande i ns, oaktadt den ökade sönderrifningen, ned- 
sättes med 27 skaldelar eller mera än hälften af dess ursprungliga 
storlek. Den genom gnistans ventilnatur förorsakade skilnaden 


mellan de båda extraströmmarnes intensiteter öfverstiger således 
27 skaldelar. 


1) Om induktionen är olika stark i ng och i ns, så är den sannolikt kraftigare 
på det sednare stället, emedan större delen af urladdningen går genom slin- 
gan mrGns. 


2) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1869, sid. 705. Pocc. Ann. B. 139. sid. 369. 


SUNDEBL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 495 


$ 4. 

I sammanhang härmed anställdes ett försök, som torde för- 
tjena omnämnas, emedan det utgör ett ytterligare bevis för till- 
varon af den disjunktionselektromotoriska kraften. Låter man 
nemligen urladdningsströmmen ifrån en isolerad kula d (Fig. 2) 
slå öfver till tvenne andra kulor e och f, hvilka förmedelst led- 
ningsträdarne eRk, fG@k och ke sta i förbindelse med kulan c, 
måste tvenne disjunktionsströmmar D och D' uppstå, hvilka i 
motsatta riktningar genomga ledningen kedfk. Genom att gifva 
de båda gnistorna ungefär samma längd måste man kunna göra 
de båda disjunktionsströmmarne lika starka, så att de upp- 
häfva hvarandra, hvilket äfven vid försöken temligen fullständigt 


lyckades. 


Serien 1. Kulan d var af messing, kulorna e och f af jern. 
Galvanometern var insatt vid G och hade såsom vanligt brygga 
rs samt afledningstrad st till jorden. Afven i ek insattes en 
rulle A, fullkomligt lik galvanometerrullen samt försedd med en 
brygga af samma beskaffenhet som galvanometerns brygga. Man 
kunde således genom att låta de båda rullarne byta plats med 
hvarandra, utröna strömstyrkan i ek. Da gnistan fd var 9 mm. 
och de 8 mm., blef utslaget i fGk i det närmaste lika med noll, 
sasom följande försök utvisa. Slagvidden var 15 mm.. Jemnvigts- 
lägena, da maskinen var i verksamhet och da den var overksam, 


skola betecknas med resp. A och D. 


Försöket 1. Galvanometern vid @. 
al aan 
270,8 
269,6 
Med. 270,5. Sannolika felet + 0,31. 
BD 270,6 
Utslag —0,1. 


Försöket 2. Rullarne @ och R bytte plats med hvarandra, 


utan att gnistornas längder rubbades. 


496 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


A 209,1 
208,2 
REA 
Med. 268,8. Sannolika felet + 0,19. 
B 270,5 
Utslag — 1,7. 
Försöket 3. Lika med försöket 1. 
a 272 
270,9 
269,1 
Med. 270,7. Sannolika felet + 0,57. 
B 270, 


Utslag + 0,6. 

Såsom man ser, äro de sannolika felen i försöken I och 3 
tillräckliga att förklara de obetydliga afvikelserna från jemnvigts- 
läget. I försöket 2 deremot erhålles ett tydligt utslag för en 
ström gående i samma riktning som urladdningsströmmen. Detta 
utslag är dock lätt att förklara. Såsom ofvan anmärktes af- 
passades gnistornas längder sa, att utslaget blef ungefär lika 
med noll, da galvanometern var i fk. Gmnistan df måste da ta- 
gas litet längre än gnistan de, så att strömmen D' upphäfde 
icke blott D, utan äfven den del af u, som går genom dfk. I 
ek måste man saledes få utslag för skilnaden mellan D’ och D 
ökad med den delen af «, som gar denna väg. Strömmen u 
ensamt gaf ett negativt utslag. 


Serien 2. Emedan styrkan af en disjunktionsström beror 
af gnistlängden och växer med denna!), är det klart, att man, 
genom att göra den ena gnistan stor i jemförelse med den andra, 
måste efter behag kunna låta antingen D eller D' blifva den 
rådande strömmen, så att utslaget i galvanometern (insatt t. ex. 
i /k) sker än at ett hall, än åt det motsatta. Detta lyckades 
äfven på följande sätt: Om en fin nysilfvertråd insattes såsom 


rheostat t. ex. i ek, kunde man göra df större, så att strömmen 


!) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. 1868, sid. 334. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 497 


D' fick öfverhanden. Flyttades åter rheostaten till fk, kunde 
snistan de förlängas, så att D bestämde utslagets riktning. På 
detta sätt anställdes följande försök. _Galvanometern befann sig 
i /k vid G. Gnistorna hade tillsammans en längd af 8 milli- 
meter; den mindre gnistan var omkring 3,5 mm. den större 4,5 
mm. lang. Slagvidden omkring 6 mm. Endast medeltalen af 


utslagen anföras. 


i. 2. 3. 
lj == åke de> di dry >>de 
Utslag: + 17,2 — 10,4 + 18,4. 


.Maskinströmmen ensam gat ett negativt utslag. Saledes 
var 1 försöken 1 och 3 strömmen J), i försöket 2 strömmen D 
den rådande, hvilket blir klart genom en blick på figuren, der 
alla strömmarnes riktningar äro angifna pa det förut begagnade 
sättet. Om de bada disjunktionsströmmarne ej funnos till, skulle 
vexlingen i utslagets riktning vara oförklarlig. 

Serien 3. Om traden ke förenas med a samt dha med c, 
kunde gnistorna göras olika långa, äfven om rheostaten helt och 
hållet bortlemnades. Utslaget visade sig då så känsligt för olik- 
heter mellan de båda gnistornas längder, att det icke lyckades 
mig att helt och hållet få det att försvinna. Det var nemligen 
icke möjligt att göra gnistornas längder så lika, att icke den 
ena gnistans disjunktionsström blef den rådande och gaf ett ut- 
slag. I denna försöksserie var kulan d af tenn, e och f af jern; 
gnistornas sammanlagda längd = 8 mm., den ena omkr. I mm. 


längre än den andra. Slagvidden 8 mm. 


ie 2. IL 
df > de öka == Of dj de 
Utslag: — 24 + 19,9 — 35,7. 


Till följe deraf att tradarne ke och dha pa ofvan anförda 
sätt hade bytt platts med hvarandra, hade alla utslag vexlat rikt- 
ning, så att maskinströmmen nu gaf positivt utslag. Således 
bestämdes utslaget 1 I och 3 af strömmen D', i 2 af strömmen D. 

Försöken i serierna 2 och 3 äro af vigt, emedan de på ett 
ojäfaktigt sätt bevisa, att den disjunktionselektromotoriska kraften 
vexer med gnistlängden. Motståndet för de båda disjunktions- 


408 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


strömmarne var nemligen i alla försök, hörande till samma serie, 
oförändradt, emedan detta bestämmes af gnistornas sammanlagda 
längd samt ledningarnes (ke och kf) beskaffenhet, hvilka mo- 
menter båda voro konstanta. Orsaken dertill, att den längre 
onistans ström är den rådande och bestämmer utslagets riktning, 
kan således icke vara någon annan än den, att den elektromo- 


toriska kraften i denna gnista är större än 1 den kortare. 


ID 

Om man jemte hvarandra upplindar i rulle tvenne isolerade 
metalltradar samt förbinder den enas ändar genom en metallisk 
ledning, i hvilken en galvanometer är insatt, erhålles intet ut- 
slag, da ett elektriskt batteri urladdas genom den andra tråden. 
Sasom Friherre WREDE !) visat, blifva nemligen de genom uriadd- 
ningsströmmen framkallade induktionsströmmarne till qvantiteten 
lika; emedan de gå i motsatta riktningar, måste således deras verk- 
ningar på galvanometernalen upphäfva hvarandra. Om deremot i 
ledningen till galvanometern ett afbrott finnes, bildas derstädes vid 
urladdningen en gnista och magnetnalen afviker från sitt jemnvigts- 
läge. Utslagets riktning angifver en ström gående i den upprulalde 
delen af ledningen i samma riktning som urladdningsströmmen. 
Herr BUFF anser af det redan ofta anförda skälet, att den direkta 
induktionsströmmen här är den verksamma. Af samma äsigt var 
äfven VERDET?), som i stället för galvanometern insatte en 
galvanisk polarisationsapparat; efter urladdningen af ett batteri 
med stor elektrisk yta befunnos apparatens elektroder polarise- 
rade. Polarisationsströmmens riktning undersöktes genast efter 
urladdningen förmedelst en galvanometer; det befanns då, att 
polarisationen blifvit framkallad af en ström, gående i samma 
riktning som den direkta induktionsströmmen. 

Men enligt” Prof. EDLUND ?) är det den inversa strömmen, 


som till först uppträder i gnistan samt gifver upphof åt en stark 


I) BERZELIH Jahresbericht über die Fortschritte der physischen Wissenschaften 
B. 20 (1841), sid. 119. 

2) Annales de chimie et de physique, Ser. 3, T. 24, sid. 377. 

3) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1869, sid. 709. Pocs. Ann. B. 139. sid. 373. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 499 


disjunktionsström, gående i motsatt riktning mot urladdningen, d: 
v. s. mot den inversa strömmen, alltså i samma riktning med 
den direkta. Denna sistnämnda förorsakar en mycket svag dis- 
junktionsström, emedan luften mellan kulorna vid dess uppträ- 
dande är förtunnad af den första induktionsströmmen samt sönder- 
rifningen i luftförtunnadt rum är ringa. Den inversa strömmens 
disjunktionström kommer således att bestämma den sida af 
skalan, åt hvilken nålen slår ut. | 

Att med visshet afgöra, huruvida det är en disjunktions- 
eller induktionsström, som här gifver utslaget, är ej så lätt. Ty 
här kan man ej, liksom vid de föregående försöken med extra- 
strömmarne, upphäfva induktionen, emedan denna är ett nödvändigt 
vilkor för gnistans uppkomst. Såsom ett väsendtligt bevis för 
riktigheten af Herr EDLUNDS förklaring af fenomenet framhålla vi 
dock främst följande omständighet. Herr EDLUND har iakttagit"), 
att de polytor, mellan hvilka en mängd disjunktionsgnistor, fram- 
kallade genom urladdningar af elektroformaskinens laddflaskor, 
slagit öfver, äro förändrade salunda, att den positiva polen synes 
mera angripen än den negativa. Detsamma befanns nu äfven 
vara förhållandet med de polytor, mellan hvilka urladdningen af 
de här ifrågavarande induktionsströmmarne hade ägt rum; den 
(med afseende på den inversa strömmen) positiva kulan hade 
djupare ärr än den negativa, hvilken dessutom var försedd med 
egendomliga, för denna kula karakteristiska fläckar, hvilka i 
slutet af afhandlingen ($ 13) skola närmare beskrifvas. Denna 
iakttagelse utgör ett kraftigt och ovedersägligt bevis för det an- 
tagandet, att det hufvudsakligast är den inversa strömmen, som 
astadkommer sönderrifning och disjunktionsström. 

Såsom bekräftelse härpå anföra vi några försök, hvilka 
skola ådagalägga, att den ström, som här gifver utslaget, följer 
de redan kända lagarne för disjunktionsströmmen, samt derjemte 
uppvisa svårigheten eller omöjligheten att förklara utslaget sa- 


som verkan af induktionsströmmar. 


1) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1869, sid. 701. 


500 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Det är först af vigt att utreda strömmens beroende af gni- 
stans längd, i hvilket syfte följande försök anställdes. De jemte 
hvarandra upprullade trådarne voro här, liksom i de följande 
försöken, 915 centimeter långa; hvarfvens antal var 20. Ån- 
darne af den ena fästades vid a och e (Fe. 3)!); i induktions- 
strömmens ledningsbana voro galvanometern G samt gnistappa- 
ten kl insatta. De möjligen 1 öfverskott efter en urladdning 
förhandenvarande elektriciteterna bortleddes genom metalltradarne 
ew och st till gas- och vattenledningsrören. Slagvidden 15 mm. 
Gnista mellan messingskulor. 

Gnistans längd i millim.... 1 2 2,5 3 3,5 4 
Utslag (medeltal).............. Aa Te MAKT al BAG Dil. 

Dessa försök utvisa en med gnistans längd starkt tilltagande 
strömstyrka. Att förklara detta faktum med tillhjelp af blott 
induktionsströmmarne är visserligen ej omöjligt: ju längre gni- 
stan är, desto svårare är det för den inversa strömmen, hvilken 
man da maste tillskrifva en längre duration samt svagare in- 
tensitet än den andra, att slå öfver, hvarför den direkta far 
allt mera öfverhanden ?). Men häremot kan man anmärka, att 
motstandet äfven för denna sistnämnda vid fortsatt ökning af 
onistlängden blir allt större. Denna omständighet later svårligen 
förena sig med den snabba tillvexten, hvilken deremot är ı full 
öfverensstämmelse med det som förut är kändt, angående dis- 
junktionsströmmens beroende af gnistlängden. Herr EDLUND ?) 
fann nemligen, att utslaget för disjunktionsströmmen vid föröfrigt 
oförändrad anordning vexer med gnistlängden. Detta är också 
lätt förklarligt. Ju längre nemligen afstandet mellan polerna är, 
desto större maste tensionen på polerna bli, innan gnistan slår 
öfver, desto valdsammare blir slaget samt desto större polytornas 


sönderrifning. Da nu såväl den elektromotoriska kraften, som 
1) NB. Trädarne mp och qn höra till anordningen för försöken i $ 7. 
2) Det är sålunda som VERDET förklarar detta fenomen. Afven vid hans för- 


sök befanns nemligen polarisationen, som han antog i hufvudsak vara för- 
orsakad af den direkta strömmen, vexa i intensitet med slagvidden (Ann. de 
chimie et de physique. Ser. 3. T. 24, sid. 393). 

3) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1868, sid. 334. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 501 


ledningsförmågan tilltager med sönderrifningens storlek (de lös- 
ryckta partiklarnas mängd), måste utslaget vexa med gnistans 
längd 1). Ånnu en orsak för detta fenomen framgar ur betrak- 


telserna i afhandlingens sista $. 


$ 6. 

Gnistan mellan kulorna k och ! måste i likhet med en vanlig 
urladdningsgnista utgöra elektrisk ventil i förhållande till de 
extraströmmar, som alstras på nagot ställe i induktionsström- 
marnes ledning. För att utröna, om detta är fallet, insattes 
mellan g och k en 915 cm. lang, i 20 hvarf upplindad telegraf- 
kabeltråd. Med denna anordning togos några utslag, hvarefter 
rullen uttogs och ersattes af en rak tråd af samma lednings- 
motstånd som rullen. Sedan upprepades försöket med rulle. 
Slagvidden var 12 mm., gnistan 4 mm. mellan jernkulor. 


Följande utslag erhöllos (medeltal). 
"Med rulle. Utan rulle. Med rulle. 


[UTSES sås we 6,2 24,5 4,8. 
Rullens insättande förorsakade således en nedsättning i ut- 
slaget fran 24,5 till 5,5 (== +=] skaldelar. 


Denna nedsättning är oförklarlig, om man ej tager i be- 
traktande disjunktionsströmmarne. Ty antag att vi hafva endast 
de båda induktionsströmmarne A och B; deraf följer tillika att 
B måste vara betydligt intensivare än A. A alstrar i den in- 
satta rullen tvenne extra strömmar, hvilka vi beteckna med Aa 
och Da; likaså gifver B upphof a tvenne strömmar Ab och Bb. 
Dessa strömmars riktningar i förhållande till hvarandra och 
till urladdningsströmmen u angifvas af följande schema: 


U 
de 


Aa Da Ab Bb 


Om det nu är, såsom Herr BUFF antager, BD, hvilken hufvud- 
sakligast gifver utslaget och bildar gnistan, så borde denna genom- 


!) Jemför EDLUND, Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1869, sid. 697, 698. 


502 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


släppa 5b, som har samma riktning som D, i större proportion 
än Ab. Således borde icke en förminskning, utan tvärtom en 
förökning af utslaget inträffa. Strömmen Da genomsläppes visser- 
ligen af A’s gnista, men dess intensitet kan ej vara stor, då A 
sjelf är svag. Att på detta sätt förklara fenomenet låter således 
icke göra sig. Deremot blir förklaringen sjelffallen, om utslaget 
tillskrifves disjunktionsströmmen. Nedsättningen förorsakas da 
af strömmen Da, som genomsläppes af A’s gnista och gar i 
motsatt riktniug mot A's disjunktionsström. På samma sätt 
försvagas äfven B£'s disjunktionsström (om denna har något 


betydligare inflytande på magnetnålen) af extraströmmen Bb. 


IT. 

Om man förenar g och n med en metalltråd och insätter 
gnistapparaten såsom brygga mellan punkterna m och n (Fig. 3), 
dela sig induktionsströmmarne i dessa punkter, så att, om ku- 
lorna p och g äro tillräckligt nära hvarandra, en gnista springer 
öfver mellan dem vid hvarje urladdning. Enligt Herr BUFF!) 
är det den intensivare direkta strömmen D, som bildar gnistan, 
hvaremot den svagare strömmen A till största den delen går 
genom slingan mGn samt förorsakar ett utslag i galvanometern. 
1 sjelfva verket erhölls, då maskinen sattes i gang, ett utslag, 
som i alla försökan angaf en ström af lika riktning med den 
inversa induktionsströmmen. Men vid försöket att förklara detta 
utslag blott med tillhjelp af induktionsströmmarne, stöter man 
äfven här på svårigheter. Förutsätter mar, att den direkta 
strömmen .B i större proportion än den inversa A går genom 
luftlagret mellan p och 4, är det möjligt, att 5 blir så intensiv, 
att den del af densamma, som går genom galvanometern, blir 
lika med eller till och med större än den motsvarande delen af 
A, ehuru denna sistnämnda ström nästan hel och hållen går 


genom mGn; utslaget kunde således lika väl bli noll, eller till- 


1) Sid. 314; vid Herr Burrs försök visade sig gnistor mellan p och g endast 
vid mycket stor slagvidd. Men äfven vid mindre slagvidder uppstodo gnistor 
i galvanometerrullen; såsom i $ 1 sid. 15 ädagalades, verka sådana gnistor 
på samma sätt som gnistan vid pg. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 303 


kännagifva den direkta strömmen, som den inversa. Deremot för- 
klaras utslaget hvad dess riktning beträffar utan svårighet såsom 
verkan af den inversa strömmens disjunktionsström D, hvilken delar 
sig vid »n, sa att en del D' af densamma genomlöper galvano- 
metern i lika riktning med den inversa strömmen. Den åter- 
stående delen D" af disjunktionsströmmen gär genom slingan 
mfgn i samma riktning som D; äfven i bryggan mpqn har D 
samma riktning som den del af £ hvilken tager denna väg. För- 
söken bekräftade detta: galvanometern kunde insättas antingen 
i mf eller i mp, utan att ledningsmotständen derigenom under- 
gingo någon förändring. I mfgn erhölls alltid utslag för en ström 
af samma riktning som D'; 1 mp åter angaf utslaget en ström 
af D’s riktning. 

Att det i sjelfva verket är disjunktionsströmmen, som här 
sifver utslaget, adagalägges af följande försök. Ledningarne 
ımfgn och mr@sn motsvarade 915 cm. telegrafkabelträd; mp och 
ng utgjordes af korta och tjocka koppartradar. Slagvidden var 
12 millimeter, gnistan 0,3 mm. mellan de mindre tennkulorna. 
Da maskinen sattes i gang, erhöllos följande 

Utslag. 
10,0 
11,0 
10,0 
Med. 10,3. 

Då ledningen mfgn ökades med 88 centimeter fin nysilfver- 
tråd, blefvo utslagen betydligt större, såsom följande serie utvisar. 
Utslag. 

25,5 
2030 
29,0 
30,9 

Med. 27,9. 

Nysilfvertraden borttogs åter, hvarefter utslagen blefvo: 

9,0 
I 
9,5 

Med. 9,2. 


504 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Det ökade utslaget, som erhålles, då nysilfvertråden är insatt 
i mfgn, förklaras sasom en följd deraf, att det ökade motståndet 
i denna gren tvingar disjunktionsströmmen, att till en större del 
än förut taga sin väg genom den andra grenen och galvano- 
metern. 

Befann sig galvanometern i mf, erhölls alltid, då ett större 
motstånd var insatt i slingan mfgn, i denna ett obetydligt utslag 
(högst tre skaldelar). Utslaget i mp var alltid nagot större än 
utslaget i mGn. Sjelfva induktionsströmmarne måste genom det 
ökade motstandet i deras ledningsbana blifva betydligt försva- 
gade; ifall utslaget vore förorsakadt af differensen mellan dem, 
borde det derföre, på hvilket af de tre ställena galvanometern än 
befinner sig, alltid blifva mindre, då nysilfverträden insättes i 
mfgn. De nu anförda försöken visa, att detta icke är fallet. 
Utslaget kan således icke vara förorsakadt af induktionsström- 


marne. 


$ 8. 

Herr BUFF anför äfven i sin afhandling !) nagra försök med 
tertiär induktion. ° En spiral insattes i ledningen för induktions- 
strömmarne af andra ordningen (den sekundära ledningen); ı 
denna spiral insköts en annan, 1 hvilken strömmarne i 3:dje 
ordningen uppkommo. Den sistnämnda spiralens ändar förbundos 
med ledningstrådarne till galvanometern; sålunda erhölls en led- 
ning (den tertiära) för strömmarne af tredje ordningen. Fig. 4 
är en schematisk framställning af anordningen; adec är urladd- 
ningsbagen, fgkh den sekundära samt IGm den tertiära ledningen. 
G är. galvanometern. Resultaterna af Herr BUFFS försök voro 
följande: Da galvanometerrullen bestod af en lang och fin tråd, 
erhölls vid afbruten tertiär ledning för slagvidder under 5 mm. 
utslag för en ström af samma riktning som urladdningsströmmen; 
för slagvidder mellan 5 och 12 mm. berodde utslagets riktning 
pa gnistans längd, sa att nalen vid liten gnistlängd slog ut för 


en ström af lika riktning med, vid större gnistlängd för en ström : 


\ 


ı) Sid. 305 och 315. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 505 


af motsatt riktning mot hufvudströmmen. Om slagvidden öfver- 
steg 12 mm., slog nålen alltid ut i den sist angifna riktningen. 


Om deremot den redan (sid. 486) beskrifna galvanometer- 
rullen begagnades, blefvo resultaterna något olika. Då den ter- 
tiära ledningen var helt och hållet metallisk, erhölls utslag för en 
ström, gående i samma riktning som urladdningsströmmen, om 
slagvidden var stor eller om den sekundära ledningen var af- 
"bruten på ett ställe af ett luftlager, så att en gnista uppkom. 
Voro båda ledningarne sålunda afbrutna, erhölls deremot en 
ström af motsatt riktning mot hufvudströmmen. Detsamma var 
äfven fallet, om endast den tertiära ledningen var afbruten och 
slagvidden liten; men för större slagvidder slog galvanometer- 
nålen ut för en ström, gående i lika riktning med hufvudströmmen. 

Dessa utslag af vexlande riktning bevisa enligt Herr BUFF 
tillvaron af fyra tertiära strömmar, af hvilka den första och sista 
ca i lika riktning med, de båda mellersta i motsatt riktning 
mot hufvudströmmen. Att strömmarne af än den ena, än den 
andra riktningen gifva utslaget tillskrifves såsom förut den ofull- 
komliga isoleringen af trådhvarfven i galvanometern, som gör 
att i vissa fall de intensivaste strömmarne slå öfver från det 
ena hvarfvet till det andra, hvarigenom deras inverkan på magnet- 
nålen blir betydligt förminskad, så att de svagare strömmarne 
af motsatt riktning blifva de rådande. 

I enlighet med hvad som redan 1 det föregående blifvit an- 
fördt, angaende strömmarne af andra ordningen, måste dock äfven 
här hufvudsakligast disjunktionsströmmar bestämma utslaget. Då 
både den sekundära och tertiära ledningen äro metalliskt slutna, 
uppkomma i den sednare fyra induktionsströmmar, af hvilka två, 
Aa och Ba (Fig. 4), alstras af den sekundära strömmen A, de 
två öfriga, Ab och Bb af strömmen D, enligt följande schema.. 


Urladdningsström u 
+ 
Strömmar af andra ordningen A B 
— + 
Strömmar af tredje ordningen Aa Da Ab Bb 
40 u 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 5. 6 


506 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Af dessa ga (enligt RIEsS” beteckningssätt !)) Aa och Bb i lika 
riktning med, Da och Ab ı motsatt riktning mot hufvudström- 
men. Om nu en gnistapparat insättes vid p i den tertiära led- 
ningen, förorsakar den första Aa af dessa strömmar en stark 
disjunktionsström, gaende i samma riktning som Da och Ab 
eller i motsatt riktning mot hufvudströmmen ?). Detta var i de 
af mig anställda försöken alltid fallet, slagvidden ma hafva varit 
liten eller stor. Herr BUFF erhöll deremot i vissa fall en ström, 
gående i samma riktning som urladdningsströmmen. Orsaken 
dertill var utan tvifvel den, att strömmen Aa bildade gnistor sam- 
tidigt vid p och i galvanometern; såsom. man lätt finner gå de 
deraf uppkommande . disjunktionsströmmarne emot hvarandra, 
hvarföre utslaget måste vexla riktning, om de i galvanometern 
uppkommande strömmarne hafva öfvervigten. Förefanns en gnista 
äfven i den sekundära ledningen, uppstod der en disjunktions- 
ström, som genom induktion i den tertiära spiralen försvagade 
Aa, så att gnistor i galvanometern icke uppkomma, hvarföre 
disjunktionsströmmen från gnistan vid p i detta fall alltid be- 
stämde utslagets riktning. Herr BUFFS ?) äfvensom VERDETS ®) 
försök: med polarisation bevisa föröfrigt tillräckligt, att orsaken 
till den vexlande riktningen låg i galvanometerns ofullkomlighet. 
Polarisationsströmmens riktning visade nemligen alltid, att polari- 
sationen förorsakades af en ström, gående i motsatt riktning mot 
hufvudströmmen. 

Om den tertiära ledningen var metalliskt sluten, erhöll jag 
enligt sakens natur intet utslag, till och med om den sekundära 
ledningen var afbruten. De utslag, hvilka Herr BUFF i detta 


!) Lehre von der Reibungs-elekr. B. 2, sid. 346. 


2) De följande strömmarne ästadkomma visserligen äfven sönderrifning, men 
denna är, i anseende dertill att luften mellan polerna blifvit förtunnad ge- 
nom Ads gnista, föga betydande, så att den första strömmens disjunktions- 
ström blir den rådande. Äfven spåren efter gnistorna på polytorna visade 
tydligt, att hufvudsakligast strömmen Aa åstadkommit sönderrifningen. (Jem- 
för sid. 498). 


3) Sid. 305. 
2)7 Sid. 897. 


, 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 507 


fall observerade, måste tillskrifvas disjunktionsströmmar, som 
appstodo i galvanometern, | 

För att få bekräftelse pa det berättigade i denna äsigt om 
hufvudorsaken till utslagen, anställde jag nagra försök. Emedan 
dessa voro analoga med försöken, angaende disjunktionsström- 
men i den sekundära ledningen (se $$ 5 och 6), är det nog om 
här endast medeltalen af utslagen anföras, hvarjemte jag anser 
mig icke behöfva vara vidlyftig vid toikningen af försökens 
resultater, då denna är öfverensstämmande med förut anförda 
förklaringar. 

I de följande försöken begagnades tvenne dubbla rullar af 
telegrafkabeltrad. Till den ena hörde trådarne de och fg (Fig. 4). 
till den andra hk och Im; figuren askadliggör föröfrigt trådarnes 
anordning. Den metalliska delen af den tertiära ledningen mot- 
svarade 1830 cm. telegrafkabeltråd. Metalltrådarne rs, st och 
ew hade samma ändamål som analoga trådar 1 Fig. 3. 

Försöket 1. Gnistan vid p mellan messingskulor. Slag- 
vidden 15 millimeter. 
Gnistans längd i millm..... Yan il 1,5 2 3 4 


Försöket 2. För 18 millimeters slagvidd och 3 millimeters 
gnista vid p mellan jernkulor erhölls utslaget 11,9 skaldelar. 
Om en rulle af 40 hvarf telegrafkabeltråd (omkring 1070 cm.) 
insattes i den tertiära ledningen, nedgick utslaget till 3,1 skal- 
delar. Denna nedsättning förklaras såsom 1 $ 6 genom att taga 
i beräkning de extraströmmar, som alstras af den första tertiära 
strömmen Aa. Om rullen 1 likhet med galvanometerrullen för- 
sågs med brygga, uppgick utslaget åter till 13,1 skaldelar 
(eller ungefär lika mycket som utan rulle); de i rullen alstrade 
extraströmmarne togo då till största delen sin väg genom bryggan, 
som hade vida mindre motstånd än den öfriga ledningen, i hvil- 
ken gnistan befann sig. Detta sista försök bevisar, att orsaken 
till utslagets förminskning icke kan ligga deri, att ledningsmot- 
ståndet genom rullens insättande förökades, ty i sådant fall hade 


508 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


en förminskning äfven bort visa sig, då rullen med brygga var 
insatt, emedan motståndet i den metalliska delen af ledningen 
(oafsedt motståndet i gnistan) äfven da var ökadt med 460 cm 
eller en fjerdedel af dess storlek utan rulle. 
Försöket 3. Detta försök anställdes för att utröna det in- 
flytande, som en disjunktionsgnista i den sekundära ledningen 
kan hafva på en disjunktionsström i den tertiära. För detta 
ändamål insattes en gnistapparat vid n (Fig. 4). Försöket ledde 
till följande resultat: Sa länge de båda gnistorna voro korta i 
förhållande till slagvidden, slog nålen alltid ut för en ström af 
motsatt riktning mot den första strömmen af tredje ordningen 
(Aa). Om åter gnistan vid p uppdrefs till sin maximilängd, 
berodde utslagets riktning på längden af gnistan vid n. Om 
nemligen äfven denna gnista förlängdes alltmera, slog nålen slut- 
ligen ut åt det motsatta hållet och det desto mera, ju längre 
gnistan vid » blef. Utslagen voro dock något ojemna, eniedan 
gnistan vid p vid en och annan urladdning uteblef; några afläs- 
ningar i ändamal att nogare utreda utslagets beroende af gnist- 
längden i den sekundära ledningen företogos derföre icke. Då 
slagvidden var 24 mm., gnistan vid p 5 mm. samt gnistan vid 
n 3 mm., slog nalen ut 55 skaldelar för Aa’s disjunktionsström. 
Vid omkring 5 millimeters gnista vid n vexlade utslaget riktning, 
Da gnistan vid n hade erhållit sin maximilängd 6 mm., var ut- 
slaget i den nya riktningen störst och lika med 12 skaldelar. 
Vexlingen i utslagets riktning förklaras pa följande sätt: 
Dä ingen gnista finnes i den sekundära ledningen, är det den 
första strömmen Aa, hvars disjunktionsström blir den rådande. 
Afbrytes deremot den sekundära ledningen vid n, uppstår der- 
städes en disjunktionsström D' af motsatt riktning mot A. Denna 
ström inducerar i den tertiära ledningen två sannolikt ganska 
intensiva strömmar, hvilka för korthetens skull skola betecknas 
med Ad och Bd. Den första af dessa går i motsatt riktning 
mot Aa och försvagar denna. Derigenom blir den elektricitets- 
mängd, som rör sig i riktningen af Aa förminskad och det desto 


mera, ju längre gnistan vid n är; då denna mängd är tillräck- 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 509 


ligt liten, inträffar vid dess fortsatta aftagande äfven en för- 
minskning af disjunktionsströmmens intensitet, sasom i det föl- 
jande ($ 9) skall ådagaläggas. Det är derföre icke oväntadt, 
att den disjunktionsström, som den omedelbart derpå i riktning 
af Ad försiggående urladdningen af en allt mera vexande elek- 
tricitetsmängd förorsakar, slutligen rår och vänder magnetnålen 


åt den motsatta sidan af skalan. 


II. 


För att erhålla en utvidgad kännedom om egenskaperna hos 
den elektriska gnistans disjunktionsström är det nödigt att ut- 
röna, huru densamma förändras med den urladdade elektricitets- 
mängden samt med storleken af den yta, uppå hvilken en gifven 
elektricitetsmängd är samlad. För att kunna variera mängden 
utan att medeltätheten förändras och tvärtom medeltätheten så 
att mängden förblir konstant, är det nödigt att använda ett 
elektriskt batteri med föränderlig yta. Den i föregående $$ be- 
gagnade methoden, att lata en större följd af urladdningar ur ett 
batteri med konstant yta (maskinens sma laddflaskor) åstad- 
komma sönderrifning samt observera den diskontinuerliga ström- 
mens utslag, öfvergifves derföre i de följande försöken. I dessa 
astadkommes disjunktionsströmmen genom en enda urladdning 
ur en större laddflaska eller ett batteri af flera flaskor; det 
efter urladdningen observerade utslaget är (såsom för andra : 
hastigt förlöpande strömmar) proportionelt mot produkten af 


strömmens medelintensitet och duration. 


9. 
För att utröna elektricitetsmängdens inflytande pa disjunk- 
. tionsströmmens styrka förfors sålunda, att ett elektriskt batteri 
laddades till en viss medeltäthet, hvarefter urladdningen skedde 
och utslaget i galvanometern observerades. Sedan upprepades 
samma försök med ökad elektricitetsmängd, men med bibehål- 
lande af medeltätheten, hvilket endast kunde ske derigenom, att 
batteriflaskornas antal ökades. Vid anställande af dessa försök 
uppstod en svårighet, hvilken blott efter flere tidödande experi- 


510 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


menter lyckades bli undanröjd. Utslagen i galvanometern varie- 
rade nemligen i högsta grad både till storlek och riktning äfven 
i försök, som skedde under fullkomligt oförändrade omständig- 
heter. Slutligen erhöllos dock jemna utslag med följande anord- 
ning (Fig. 5). HB är det elektriska batteriet. Då ej särskildt 
derom anmärkes, begagnades i försöken laddflaskor, hvilkas yttre 
beläggning var omkring 1200 qvadratcentimeter. Deras höjd var 
45, diametern 9 centimeter. Glasets tjocklek var 1 millimeter. 
Flaskorna ställdes i en isolerad trädlada, hvars botten invändigt 
var belagd med stanniolremsor. I beröring med dessa stod en 
remsa kopparbleck, vid hvilken förmedelst klämskruf fästades 
tvenne metallträdar, af hvilka den ena eb ledde till elektrofor- 
maskinens negativa upphemtare, den andra ek till den ena (iso- 
lerade) kulan & af en urladdningsapparat, liknande den af RIESS !) 
beskrifna. Den andra kulan ! af samma apparat var fästad på 
en metallstång, hvilken förmedelst en trädkloss kunde ställas så, 
att kulan I! stod på ett visst afstand öfver k Kulorna k och I 
hade 15 millimeters diameter. Från metallstången ledde en 
koppartråd Ing af ringa ledningsmotständ till 4, den ena af 
onistbildningsapparatens poler. Den andra polen p förbands med : 
batteriets inre beläggning förmedelst en koppartråd md af 19 
centimenters längd och 1 millimeters tjocklek. Från punkterna 
m och n gingo telegrafkabeltradar mr och ns till galvanometer- 
rullen @; rs är dennes nysilfverbrygga. Metalltraden st är fästad 
vid vattenledningsrören. Den från batteriets inre beläggning 
under laddningen repellerade negativa elektriciteten går således 
till jorden genom ledningen dmr@st?). Motståndet i slingan 
mrGsn var omkring 1000 cm. På 7 millimeters afstånd från 
den positiva upphemtarens kula a (af 33 millimeters diameter, 
i liket med b) ställdes en messingskula c (af 21 millimeters dia- 


meter), hvarifrån en metalltråd ledde till den remsa messings- 


1) Die Lehre von der Reibengselektricität. B. I, sid. 352. 

2) En del af denna elektricitet gick genom galvanometern och försatte nålen i 
små occillationer, hvilkas amplitud dock icke öfversteg en skaldel. Dä ut- 
slagen, som skulle uppmätas, voro mycket små, undveks denna källa till fel 
derigenom att tråden st fästes vid r. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 511 


bleck, som förband de två till maskinen hörande små laddflaskor- 
nas yttre beläggningar med hvarandra; fran samma metallremsa 
gick en koppartråd cw till gasledningsrören. Da maskinen sattes 
i gang, utbredde sig den negativa elektriciteten på batteriets 
yttre beläggning; den positiva samlade sig i den lilla till posi- 
tiva upphemtaren hörande laddflaskan ända. till dess en gnista 
sprang öfver till kulan c, hvarvid flaskan urladdade sig för att 
ånyo laddas. Batteriladdningens storlek angifves af det antal 
sådana gnistor, som observerades till dess batteriet urladdades. 
Urladdningen kunde ske på två sätt. Om man, sedan batteriet 
blifvit laddadt med en viss elektricitetsmängd, förmedelst en 
glasstaf hastigt stötte undan trädklossen, nedföll kulan ! på k, 
hvarvid batteriet urladdades. På detta sätt erhöllos dock ytterst 
ojemna utslag, hvarföre det måste öfvergifvas, och det andra 
sättet för urladdningen användas. Detta bestod deri, att kulan I 
ställdes på ett visst afstånd (slagvidden) öfver k. Maskinen 
hölls sedan i gång till dess att batteriet urladdades af sig sjelft, 
då elektriciteten på kulorna k och ! erhållit den nödiga tensionen. 
Dervid qvarblef visserligen en ringa mängd elektricitet såsom 
residuum i batteriet, men detta uppgick ej till mera än en ringa 
bråkdel af laddningen och försummas derföre här.. 

Till poler för disjunktionsgnistan begagnades tennkulor af 
17 millimeters diameter, hvilka gåfvo de jemnaste utslagen. Vi 


anföra tvenne serier af de erhållna utslagen. 


Serien I. Slagvidd 11 mm. Gnista 7 mm. 


Flaskornas antal s 1 2 SUN 4 
Elektricitetsmängd q!) 29,0 60 85,5 107,0. 

Utslag u 41 48 3 MV sol 

44 48 49 48 

42 48 55 54 

42 48 53 49 

45 48 51 53 

42 48 dl 53 


1) Medeltal af flera observationer. 


\ 


512 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


44 46 64 55 
38 47 50 52 
41 46 53 50 
37 50 52 ' 52 
43 48 52 49 
36 46 48 54 
39 49 48 53 
Med. u = 41.1 47,7 51,9 FINSK 


Serien 2. Slagvidd Il mm. Gnista 6 mm. 
Me Al 2 3 4 5 6 
q m. 1 20 25 Br ir ll Te IDA 
u 14,7 —2]1,3s — 18,6 — 27,9 29,8 — 32,2 —34 — 34,5 — 36,6 
Sn 09 EN UA EU END NG EUAS NAH NAO 

Utslagen angafvo, enligt hvad man kunde vänta sig, en 
ström gaende i gnistan i motsatt riktning mot urladdningen. Af 
dessa serier kan man draga den slutsatsen, att utslaget för dis- 
junktionsströmmen visserligen ökas med elektricitetsmängden, men 
2 ständigt aftagande proportion, så att det alltmera närmar sig 
en gräns, utöfver hvilken det icke går. 

Disjunktionsströmmen befinnes således vara väsendtligen olik 
urladdningsströmmen, ty denna sednare förorsakar utslag, som 
äro proportionela med den urladdade elektricitetsmängden. Om 
nemligen kulorna p och 4 aflägsnades från hvarandra så langt, 


att ingen gnista slog öfver emellan dem, erhöllos följande utslag. 


Serien 3. Slagvidd 11 mm.?). 


!) Här begagnades en mindre laddflaska med 274 qv. centimeters yttre beläggning. 

2?) Hvardera flaskans yttre beläggning 274 qvadratcentimeter. 

3) Yttre beläggning 506 qvadratcentimeter. 

2) I stället för att anföra de utslag, som erhöllos i de särskilda försöken, upp- 
tager jag här, liksom i det följande för besparande af utrymme, endast 
medeltalen, angifvande vid dessa de ur observationerna beräknade sannolika 
felen sf. 

5) Före dessa försök blefvo kulorna a och c samt % och ! ånyo inställda på de 
behöriga afstånden från hvarandra, hvarvid någon ringa olikhet i afstånden 
för serierna 1 och 2 måste hafva uppstått, som förklarar förminskningen i 
den till laddningen erforderliga elektricitetsmängden. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 513 


:S 1 2 3 4 D 6 
q 25 45,4 63,2 84 104 123,5 
u 1,98 3,42 4,62 6,26 7,96 9,00 


VOR NA UNIT 0105900 or. 

Dividerar man medeltalen u med motsvarande q samt tager 
medeltalet af de salunda erhållna qvoterna, far man talet 0,07525. 
Vanligen antager man, att det af en elektrisk urladdning föror- 
sakade galvanometerutslaget är proportionelt med den urladdade 
elektricitetsmängden. Om detta antagande är riktigt, maste man 
genom att multiplicera talet 0,07525 med elektricitetsmängderna 
q erhålla tal, som föga skilja sig från de observerade utslags- 
talen. Dessa beräknade utslag blifva följande: 
Elektricitetsmängd.... 25 45,4 63,2 84 104 123,5 
Beräknade utslag ...... 1,88 3,42 4,76 6,30 8a I 

Differenserna emellan de beräknade och observerade utslagen 
äro ej större än att de kunna: förklaras ur observationsfelen. 
Härmed är således adagalagdt, att utslaget för den elektriska 
urladdningsströmmen är proportionelt med den urladdade elek- 
tricitetsmängden äfven för det fall, att urladdningen sker genom 
en kort metallisk ledare !). 

Om disjunktionsgnistan bildas vid u i stället för vid pq, 
ändrar utslaget riktning, men dess storlek beror af den urlad- 
dade elektricitetsmängden enligt den lag, som tramgar ur serierna 
I och 2. Under följande försök befann sig gnistapparaten pq 
vid u; i dess ställe insattes såsom brygga mellan m och n en 
tradledning motsvarande 1260 cm. telegrafkabeltråd. Sladvidden 
var 11,3 mm.; gnistan 7 mm. mellan stora tennkulor. Sålunda 
erhöllos följande utslag (medeltal af flera observationer). 

!) Redan FArADAY har bevisat (Experimental researches $$ 363—867), att 
denna lag eger sin giltighet, om ett mycket stort motstånd (t. ex. ett fuktigt 
snöre) är insatt i ledningen. Herr v. ÖETTINGEN har (Poce. Ann. 115, sid. 
549) anställt likartade försök äfven med en kort metallisk urladdningsbåge; 
men dessa försök hade egentligen till syfte att bevisa, det utslaget i galvano- 
metern kunde begagnas såsom mått på den urladdade elektricitetsmängden, 
huru beskaffad urladdningsbägen än var. Hade Herr v. OETTINGEN uppmätt 


den i batteriet införda elektrieitetsmängden förmedelst en mätflaska, skulle 
den ofvan anförda lagen utan tvifvel hafva framgått redan ur hans försök. 


314 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


S I 2 3 4 
q 1) 36 60 86,5 Li 
U 15,6 £ 0,43 19,3 +0,9e 189 + 0,41 21,7 +0,55. 

Dessa försök leda till samma resultat som försöken i seri- 
erna 1 och 2. Ledningsmotstandet i den slinga, der disjunktions- 
gnistan bildades, befanns hafva ett betydligt inflytande pa ut- 
slagets storlek. I de föregående försöksserierna utgjordes mp 
och ng endast af de korta, 4 mm. tjocka messingsstängerna, på 
hvilka kulorna p och q voro fästade. I de nu anförda försöken 
kommer dertill galvanometern med dess brygga och lednings- 
trådar, hvarföre utslaget blef förminskadt med mera än hälften. 

Man kunde möjligen förmoda, att tillvaron af en disjunktions- 
gnista på något egendomligt sätt förändrar urladdningsströmmen, 
sa att dess inverkan på galvanometernälen blir större samt obe- 
roende af elektricitetsmängden. Om detta är fallet, borde, då 
galvanometern insättes i ledningen In, likartade utslag erhållas 
som i serierna 1, 2 och 4. Detta var dock icke fallet; utslagen 
befunnos vid denna anordning vara proportionela med elektricitets- 
mängden samt af den storlek, som serien 3 utvisar. 

Det torde kanske förefalla besynnerligt, att utslaget för 
disjunktionsströmmen icke i starkare proportion ökas med elek- 
tricitetsmängden, än de anförda serierna visa. Då det är den 
urladdade elektricitetsmängden, som är orsaken till sönderrifnin- 
gen af polytorna, skulle man med skäl kunna vänta sig, att äfven 
här verkan vore proportionel med orsaken. Motsägelsen mellan 
denna erfarenhetssats och lagen för det ifrågavarande utslagets 
variation med mängden är dock skenbar och beror derpa, att 
utslager äro tagna för konstant guistlängd. Utslagen skulle 
säkert vexa i vida starkare proportion, om gnistlängden ökades 
med mängden, hvilket såsom försöken hafva visat?) kan ske, 


ehuru i ringare grad, äfven om tensionen förblir konstant. I 


!y I denna försöksserie voro urladdningsapparatens kulor % och ! utbytta mot 
tvenne andra af större (17 millimeters) diameter. 

2) Då den minsta laddflaskan (274 qv. emeters yta) begagnades, kunde gnistan 
ej göras längre än 6 millimeter, hvaremot för en stor flaska gnistlängden 
kunde bli ända till 3 millimeter. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 515 


slutet af denna afhandling skola föröfrigt orsakerna till den i 
denna $ uppställda lagen för disjunktionsströmmens utslag antydas. 


$ 10. 

Om ett batteri laddas med en viss mängd elektricitet, beror 
medeltätheten af det antal flaskor, hvaraf batteriet består, eller 
af batteriets belagda yta. För att utröna, om en variation af 
medeltätheten har något inflytande på utslaget för disjunktions- 
strömmen, anställdes följande försök. Den urladdade elektricitets- 
mängden var i alla till samma serie hörande försök konstant. 
Tätheten förminskades genom att öka batteriets belagda yta. 
Anordningen var densamma som i Fig. 5. Sedan batteriet blifvit 
laddadt med den behöriga mängden, skedde urladdningen till en 
början, (då utslagen i vertikalkolumnen I af nedanstående tabell 
togos) genom att låta urladdningsapparatens rörliga arm ned- 
falla på det sätt, som på sidan 511 angats.. 

På detta sätt erhöllos dock i hög grad variabla utslag, hvar- 
före försöket, (då utslagen i vertikalkolumnerna II, III och IV 
togos), ändrades sålunda, att batteriet (likasom i $ 9) laddades 
vid en viss slagvidd ända till dess urladdning af sig sjelf in- 
träffade. Slagvidden ändrades, då elektriska ytan ökades, så att 
elektricitetsmängden blef i det närmaste konstant. Sålunda er- 
höllos jemförelsevis bättre resultater. 

Gnistan bildades i alla försöken mellan de större tennkulorna, 
ställda på 2 millimeters afstånd från hvarandra. Medeltalen af 
de erhållna utslagen") äro, jemte de sannolika felen, anförda i föl- 
jande tabell. De skilda vertikalkolumnerna motsvara försöks- 
serier, anställda på olika dagar. Elektricitetsmängderna q hän- 
föra sig till vertikal-, flaskornas antal s till horizontalkolumnerna. 


T. IT. 111. IV. 
0— 28 (| = DS 0) = 88,8 4 =30,5 
s=| 7 88 EÜB8 7 So 2000 ee el 
2 18,0 + 2,0 814055 Lo+0ı17 56 #021 
3 32,6 # 2,29 10,5 +0,39 5,0+0,30 6,6 # 0,55 
A 19,0 +1l,.s <6,3 + 0,23 15,2 + 1,05. 


1) Med hvarje batteriyta togs alltid ett desto större antal sådana, ju ojemnare 
i anseende till storleken de visade sig vara. 


516 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Dessa serier leda till följande resultater: I:mo Så länge 
medeltätheten är betydlig, har en förändring af densamma föga 


inflytande på disjunktionsströmmens styrka. Tätheten 2 far nem- 


ligen variera fran 39 till atminstone 20, utan att förändringen 
i utslaget öfverstiger sannolika felet. 2:do Tensionen far för ett 
visst afstand mellan kulorna p och q icke sjunka under ett mi- 
nimivärde, såvida gnista derstädes skall bildas. I de anförda 
serierna är detta minimum = 10 (ungefär) för 2 millimeters 
gnista. Då tensionen närmar sig detta minimum, ökas utslaget 
märkbart, oftast (serierna I, II och IV) ganska betydligt. Till- 
lika blir disjunktionsströmmen mycket känslig för variation af 
gnistlängden; en tillökning i denna af icke mera än 0,1 milli- 
meter gjorde gnistans bildande osäkert samt utslagen ytterst 
variabla. Denna omständighet torde förklara den stora olik- 
heten i utslaget för 4 flaskor i serierna II, III och IV. An- 
märkas bör dessutom, att, då serien III togs, kulornas ytor hade 
blifvit afrifna med smergelpapper, så att de voro jemna och 
metalliskt glänsande. Detta var efter all sannolikhet orsaken 
till de små utslag, hvilka erhöllos 1 denna serie, i jemförelse 
med utslagen i de öfriga serierna, der en sådan afrifning ej 
hade skett. | 


Att tätheten är utan inflytande på det af urladdningsström- 
men ensam i galvanometern förorsakade utslaget, bevisas af föl- 
jande serie, hvilken togs, under det att kulorna p och q voro sa 
långt aflägsnade från hvarandra, att vid urladdningen gnista 


mellan dem icke visade sig. 


S 1 2 3 4 

q 39 40 40 40 

2 35 20 1353 10 

u 2,5 3 3,03 2,96 
Sa) +0 + 0,023 + 0,027. 


Utslaget för g= 40 blir i medeltal 3 skaldelar; beräknas 
utslaget för samma mängd med tillhjelp af konstanten 0,07525 


SUNDELL, UNDERSOKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 517 


(sid. 513) erhålles det föga olika u = 3,01. För q = 35 gifver 
en dylik beräkning u = 2,63; differensen mellan detta och det 
observerade u = 2,5 har sin grund i den betydliga förlust af 
elektricitet, som uppstod genom utströmning i luften, då tensio- 
nen blef mycket hög. Såsom nu sist anförda serie visar, har 
således den direkta urladdningsströmmen intet att skaffa med 
den starka tillvexten i utslaget för det fall att tätheten blir 
mycket liten. 
Sl 

Följande försök anställdes för att utröna utslagets beroende 
af onistläneden. Anordningen var densamma som i ING DIN 
stor laddflaska laddades med elektricitetsmängden 28 till slag- 
vidden 11 millimeter. Efter urladdningen, hvilken försiggick sa- 
som i $ 1, observerades följande utslag. 

Serien 1. Tennkulor. 


Gnistlängd i millimeter 2 3 4 D 6 7 e) 
Visar ABB S I er 

50935 (6 10 If. = al 

Init Lil 19 49 + 4 

2.0.28. 00, Um 22 80 

6 39 —44 

+ 4 

— 22 

—12 

+ 60 


Med. 1,9 3,5 8 MOD MIN SA 
Serien 2. Jernkulor. | 
Gnistlängd i millimeter 2 5 6 7 8 
Utslag 4 Id, valla sl FÖR 
4 5 AD 5 
6 1272 3102264177746 
4 14 37 4 dd 


39 45 
44 4 
42 47 
47 
50 


Med. 45 14 33,5 47,6. 


D18 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. ' 


Dessa serier visa, att utslaget vexer med gmistlängden. Då 
tennkulor användas, äro utslagen ganska jemna ända tilldess 
gnistan Öfverskrider 7 millimeters längd. För 8 millimeters 
gnistlängd blifva utslagen deremot högst variabla. Icke ens 
riktningen var för så stor gnistlängd lika för alla. Utslagen 
utan något tecken samt de med + betecknade angafvo såsom 
vanligt en ström, gaende i gnistan i motsatt riktning mot urladd- 
ningen, hvaremot nålen vid de af — föregangna slog ut för en 
ström af motsatt riktning. Åfven med jernkulor blifva, såsom 
serien 2 visar, utslagen, ojemna vid 8 millimeters gnistlängd; dock 
bibehåller sig deras riktning oförändrad. Orsaken till dessa 
variationer skall nedanför angifvas. För större afstånd mellan 


polerna än 3 mm. slog gnistan icke öfver. 


I I2, 

Disjunktionsgnista mellan vattenpoler. 

Då blixten (och sannolikt äfven norrskenet) är en stark 
elektrisk urladdning mellan antingen tvenne moln eller ett moln 
och jordytan, är det mycket troligt, att disjunktionsströmmar 
uppträda vid dessa fenomener. Molnen äro vattensamlingar; 
man skulle derföre erhålla ett vigtigt stöd för denna förmodan, 
om det kunde ädagaläggas, att en disjunktionsström uppstår, 
da en elektrisk gnista slar öfver mellan tvenne vattensamlingar. 


I detta syfte anställdes följande försök. 


Försöket 1. Till reservoarer för de båda vattenmassorna, 
mellan hvilka disjunktionsgnistan skulle slå öfver, togos ett 
messingskärl och en glastratt. Kärlet sattes i ledande förbin- 
delse med p (Fig. 5). Tratten nedsänktes i ett kärl med vatten 
(ur vattenledningen), sa att den till en del fylldes, hvarefter 
dess botten tillstoppades med en linnelapp eller filtrerpapper. 
Om tratten sedan upptogs ur vattenkärlet, qvarhölls vatten- 
pelaren genom lufttrycket, sa att tratten kunde hängas öfver vatten- 
ytan i messingskärlet, utan att vattenmassorna i de bada reservo- 
arerna kommo i beröring med hvarandra. Inuti vattnet i tratten 


ledde från g en tjock koppartråd. Vattenpelarnes i tratten 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 519 


nedra ända stod 3—5 mm. öfver vattenytan, i kärlet. Om en 
stor laddflaska (laddad till LI millimeters slagvidd med elektri- 
citetsmängden 28) urladdades, kunde icke någon disjunktions- 
gnista erhållas. Men sedan vattnet blifvit försatt med några 
droppar svafvelsyra, syntes vid hvarje urladdning en liflig gnista. 
Dervid observerades utslag i galvanometern för en ström af 
samma riktning som urladdningen. Om nu i gnistan vid pg en 
märkbar disjunktionsström uppstår, måste denna, som 1 gnistan 
går i motsatt riktning mot urladdningsströmmen, 1 slingan nGm 
addera sig till den sistnämnda strömmen. Om således utslagen 
med gnista vid pq blifva större än de utslag, som erhållas, da 
denna gnista icke existerar, är detta ett säkert tecken på, att 
gnistan vid pq är elektromotorisk. Följande försök visa, att 
detta verkligen är fallet. 


Försöket 1. En gnista slog öfver vid pg, då flaskan urlad- 
dades. Dervid erhöllos de utslag, som äro anförda 1 vertikal- 
kolumnen I af nedanstående tabell. Ledningen mellan p och 
messingskärlet afbröts derefter; utslagen i kolumnen II angifva 
strömstyrkan för den direkta urladdningen. Gnistan vid pq äter- 


ställdes, samt utslagen i kolumuen III togos. 


IL 11. Ill. IV, 
Gnista vid pg. Utan gnista. Gnista vid pg. Gnista vid u. 
2.4 1,8 2,0 1,0 
2,5 DR 2,5 1,0 
2,5 1,9 2] 1,0 
2,4 1,9 2,4 0,4 
Zn ZN 2,2 0,6 
2,9 1,9 1,0 
2,5 2,0 0,5 
208 1,9 1,0 
2,0 1,0 

0,8 
1,0 
0,6 


Medium 2,50 1.96 2,24 0,83. 


520 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Utslaget med gnista är säledes i medeltal 0,41 en 
— 1,96) skaldelar större än utslaget utan gnista — ett bevis 


pa att en disjunktionsström verkligen existerar äfven i gnista 


mellan vattenpoler. 


Försöket 2. För att erhålla bekräftelse på det sist anförda 
resultatet, insattes gnistapparaten i ledningen mellan m och r 
vid vu; punkterna m och n förbundos med en telegrafkabeltråd 
(915 cm, lång). Afven nu erhölls gnista med utslag i galvano- 
metern, sedan vätskans svafvelsyrehalt blifvit ökad. Vid dessa 
försök begagnades ett batteri af 4 flaskor, som laddades till 11 
millimeters slagvidd. Vid de särskilda urladdningarne erhöllos. 
utslagen i kolumnen IV af ofvanstående tabell. 

Utslagen angafvo nu en ström af motsatt riktning mot ur- 
laddningsströmmen; detta kan endast förklaras deraf, att i gni- 
stan vid 2 en disjunktionsström existerar. Om tratten sänktes. 
så mycket, att vätskan i densamma kom att sammanhänga med 
vätskan i messingskärlet, slog galvanometernalen ut (2 a 3 skal- 
delar) för en galvanisk ström, som hade samma riktning som 
batteriets urladdningsström, d. v. s. gick i vätskan från messings-- 
kärlet till koppartraden i tratten. Sedan nalen blifvit arreterad 
i det nya jemmnvigtsläget, laddades batteriet och urladdnings- 
strömmens verkan i galvanometern iakttogs. I flera pa hvar- 
andra följande försök kunde något märkbart utslag icke erhållas. 

Här kan anmärkas, att den omnämda galvaniska strömmen, 
som naturligtvis är overksam så länge dess ledningsbana är af- 
bruten, möjligen cirkulerar 1 disjunktionsströmmens ledningsbana, 
så länge gnistan varar. Denna omständighet betager dock icke 
de anförda försöken deras bevisande kraft, ty de för disjunk- 
tionsströmmen erhållna utslagen kunna icke tillskrifvas den gal- 
vaniska strömmen, emedan båda strömmarne genomgå galvano- 
metern i motsatta riktningar. ; 

Försöket 3. Försöket 1 upprepades ännu en gång med litet 
förändrad anordning. Ett 3 centimeter långt glasrör med 1 
centimeters inre diameter fastkittades med schellack vid ett 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. D2l1 


messingsrör, hvars motsatta ända förmedelst en kort kautschuk- 
slang förbands med pipen af den omtalta glastratten. Omkring 
messingsröret fästades en klämskruf, hvarifrån en koppartråd 
ledde till 4 (Fig. 5). Tratten, fylld med salpetersyrehaltigt 
vatten (destilleradt) placerades såsom i försöket 1 ofvan messings- 
kärlet, som stod 1 ledande förening med p och var fyldt med 
samma vätska som tratten. Vid urladdningen af elektricitets- 
mängden 28 ur en laddflaska erhölls utslaget 2,26 (medeltal af 
10 observationer, sf = + 0,043). 

Utan disjunktionsgnista blef utslaget = 2,02 (medeltal af 5 
obs. 3 = 2 MONS) 

Afven nu erhölls således ett större utslag, då en disjunktions- 
gnista förefanns — en bekräftelse på resultatet af försöket 1. 

Försöket 4. I stället för de stora laddflaskorna begagnades 
elektroformaskinernis sma laddflaskor sålunda, att metalltråden md 
(Fig. 5) fästades vid kulan c samt al vid b. Maskinen hölls i 
jemn gång, så att omkring 6 gnistor öfverhoppade i sekunden; 
utslagen beräknades liksom i $$ 1—8&. Föröfrigt bibehölls an- 


ordningen 1 försöket 3. 


1. 2. 3. 4, 
Gnista vid pg Utan enista Senn I Gnistapparaten 
é ae i i insatt vid u. 

Utslag 1,4 1,0 12a 0,5 
1,9 1,0 1.9 0,9 
17 l.o 1,9 0,4 
Ir 1,8 0,6 
Med. 1,68 1,0 1,75 0,6. 


Utslagen i kolumnerna 1, 3 och 4 angafvo en disjunktions- 
ström af den behöriga riktningen. Om glasrörets mynning efter 
det sista försöket sänktes under vätskans yta 1 messingskäfrlet, 
erhölls icke något märkbart utslag, då maskinen sattes i gang. 
Någon galvanisk ström kunde icke heller observeras. 

Genom att ladda ett batteri till en ännu större slagvidd än 
i försöken 1, 2 och 3 (hvilket här ej kunde ske, emedan fara 
för söndersprängning af laddflaskorna vid ökad slagvidd visat sig 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 5. 7 


522 ÖFVERSIGT, AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


vara förhanden), skulle utan tvifvel längre gnista och starkare 
disjunktionsström erhållas. Dock torde det stora antalet försök 
uppväga utslagens ringhet samt berättiga till den slutsats, att 
äfven det mekaniska åtskiljande af vatten-molek: 20% gifver upp- 
hof at en disjunktionsström. 

Det är saledes äfven högst sannolikt, att disjunktionsström- 
mar beledsaga blixten och norrskenet samt att dessa strömmar 
äro en orsak till de starka perturbationer, för hvilka magnet- 
nålen är utsatt under dessa meteorologiska fenomener. Den 
uppkommande disjunktionsströmmen har visserligen icke i dessa 
fall någon sluten ledningsbana; men detta är också icke nöd- 
vändigt. GUILLEMIN !) har nemligen tolkat resultaterna af sina 
försök med den galvaniska strömmen i en öppen kedja till för- 
mån för den åsigten, att man, om jorden ersätter den ena tråden 
af en elektrisk telegrafledning, icke behöfver anse jorden för en 
vanlig ledare, utan såsom en reservoir för elektriciteten. På 
samma sätt kunna äfven de stora massor, mellan hvilka urladd- 
ningen vid ett askslag eller vid norrskenet äger rum, betraktas 
såsom reservoirer, hvilka helt och hållet upptaga de at motsatta 
håll strömmande oliknämniga elektriciteterna, så att någon åter- 
förening af dem i riktning mot urladdningen icke kan försigga. 
Härvid bör dock anmärkas, att det starka elektriska slaget sanno- 
likt förorsakar en högst betydlig induktion i sin egen lednings- 
bana och att utan tvifvel gnistan här liksom annars spelar rolen 
af elektrisk ventil samt låter hufvudsakligen endast induk- 
tionsströmmar af viss riktning komma till utveckling. TI alla 
dessa invecklade förhållanden ligga utan tvifvel orsakerna till de 


ifrågavarande perturbationerna af magnetnålen. 
IN 


$ 13. 

Sasom i början af $ 9 nämndes, blefvo utslagen äfven uti 
på hvarandra omedelbart följande, på fullkomligt samma sätt 
anställda försök ofta ytterst variabla; icke ens riktningen kunde 
på förhand förutses, ty än gingo utslagen åt högre än åt lägre 


mpt. rendus Bd. 29, sid. 521. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 523 


tal pa skalan. Innan jag slutar afhandlingen, skall jag pa grund 
af några iakttagelser, gjorda under förloppet af undersökningen, 
söka göra reda för orsakerna härtill. 

Att några elektroskopiska verkningar 1 galvanometern icke 
förorsakade detta oväntade hinder för den afsedda undersöknin- 
gens oafbrutna fortgang, visade sig redan deraf, att någon an- 
märkningsvärd flyttning af nålens jemnvigtsläge efter en urladd- 
ning icke inträffade. För att dock i detta afseende pröfva gal- 
vanometern, begagnades samma method, som Herr EDLUND har 
angifvit !). Den runda kopparskifvan, i hvilken magnetnålen 
var infälld, bortskrufvades och ersattes af en dylik skifva utan 
magnetnal. Det rörliga systemet erhöll sin riktkraft derigenom, 
att det upphängdes bifilärt på tvenne concontrådar; dess sväng- 
ningstid var omkring 14 sekunder, så att känsligheten blef den 
samma som förut. Sedan systemet stadnat i sitt jemnvigsläge, 
urladdades genom galvanometertråden flere gånger ett batteri af 
1—4 flaskor, laddadt till 5—12 millimeters slagvidd, utan att 
någon vridning af spegeln derigenom uppstod, så länge galvano- 
meterrullen var försedd med sin nysilfverbrygga. Aflägsnades 
deremot denna, flyttade sig jemnvigtsläget genast vid första ur- 
laddningen af en flaska (slagvidd 10 mm.) omkring 80 skaldelar; 
spegeln fortfor sedan att oscillera omkring ett jemnvigtsläge, som 
visserligen alltmera närmade sig det ursprungliga, men först efter 
ett par timmar ateruppnadde det. Häraf ådagalägges nödvändig- 
heten af bryggan, hvarföre denna i alla försöken satt qvar fram- 
för galvanometerrullen, hvilken derigenom med säkerhet var be- 
tryggad för laddningar. 

Sedan frånvaron af elektroskopiska verkningar i galvano- 
metern sålunda blifvit ådagalagd, kunde någon annan orsak till 
de ojemna utslagen icke upptäckas, än disjunktionsgnistans högst 
föränderliga inverkan på kulorna, mellan hvilka den bildades. 
Efter hvarje urladdning visade sig nemligen begge kulorna märk- 
bart, ehuru i de särskilda försöken på olika sätt, angripna på 
de ställen, mellan hvilka gnistan slagit öfver. Mellan graden 


1) Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1868, sid. 462. 


524 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, ‚1870. 


och arten af gnistans inverkan pa kulorna samt utslagets rikt- 
ning och storlek existerade ett afejordt sammanhang. Om man 
närmare betraktade de spår, hvilka gnistan efterlemnat, visade 
sig, så ofta ett icke alltför litet utslag erhölls, en bestämd olik- 
het i deras anordning och beskaffenhet på hvardera kulan !). På 
den ena kulan, hvilken för korthetens skull skall betecknas med 
A, bestodo sparen af mer eller mindre djupa ärr (fördjupningar) 
med utåt böjda ojemna kanter, tydligt tillkännagifvande, att dessa 
ärr uppkommit derigenom, att från kulans yta metallpartiklar 
blifvit lösryckta och bortförda. Arren voro, med undantag af 
ett eller två bland dem, sammanträngda till en fläck af oregel- 
bunden form med en diameter af 2 millimeter eller mera. Denna 
fläck var oftast färgad af en oxidhinna, så att metallen fram- 
lyste endast i sjelfva ärren, samt omgifven af en smal svartblå 
ytterst i gulbrunt öfvergaende färgkant. Pa den andra kulan £ 
kunde vid stora utslag i vanliga fall icke några dylika ärr upp- 
täckas; men såsom något karakteristiskt: för denna kula före- 
kommo mycket små runda metalliskt glänsande fläckar; vid för- 
storing visade sig i midten af dem en grund intryckning, omgifven 
af ett antal uppstående ringkanter. Dessa fläckar, som sago ut 
att vara på kulans yta fastlödda metallpartiklar, hade utan 
tvifvel bildats af de från kulan A lösryckta partiklarne, hvilka 
i smält tillstånd afsatt sig på kulan B. Fläckarne voro strödda 
uppa en gulbrun eller blåaktig oxidhinna af ofta ganska stor ut- 
bredning. Vid mindre utslag visade sig äfven pa BD ärr af dylik 
art som ärren pa A, ehuru mindre djupa samt finare än dessa; 
de voro ordnade i en eller två glesa koncentriska ringar omkring 


en fläck af små ärr såsom medelpunkt ?). Vid ännu mindre 


1) Vid undersökningen häraf begagnades de större tennkulorna såsom poler för 
disjunktionsgnistan. Före hvarje nytt försök blefvo dessa kulor genom gnid- 
ning mot smergelpapper och kläde befriade från spåren efter föregående ur- 
laddning, så att gnistan alltid slog öfver mellan blank metall. 


2) PRIBSTLEY var den förste, som observerade teckningen af ifrågavarande slag 


Ne 


på de metallytor, mellan hvilka en elektrisk gnista (vid urladdningen af ett 
batteri af 40 qvadratfots beläggning) slagit öfver (Histoire de V'électricité, T. 
III, sid, 325 och följande). Tvänne olika slags spår omförmälas (1. ce. sidd. 
328—330), hvilka synas motsvara de ofvan beskrifna ärren och glänsande 
tläckarne. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 525 


utslag ordnade sig äfven ärren pa A pa samma sätt, hvarjemte 
de små glänsande fläckarne på D allt mera försvunno, så att 
den karakteristiska skilnaden mellan kulornas teckningar aftog 
med utslaget. Efter mycket små utslag (1 eller 2 skaldelar) 
kunde någon olikhet mellan teckningarne på kulorna icke iakt- 
tagas, ehuru båda voro märkbart angripna; ärren voro pa båda 
lika intensiva samt icke ordnade på något karakteristiskt olika sätt. 

Hvad åter utslagets riktning beträffar, angaf denna alltid, 
så snart kulorna voro försedda med de för hvardera af dem 
egendomliga sparen efter gnistan, en ström gående i gnistan från 
kulan B till A). 

Sasom bekräftelse af det nu anförda följer här en serie ut- 
slag. De med + betecknade utslagen gingo at högre tal pa 
skalan, de med — at lägre. En stjerna betecknar, att ofvan an- 
förda sammanhang mellan utslagets storlek och riktning samt 
spåren på kulorna iakttogs vid försöket; två stjernor utmärka 
att någon skilnad mellan teckningarne pa kulorna efter urladd- 
ningen icke kunde observeras; detta inträffade såsom man ser 
endast vid mycket små utslag. Anordningen var densamma som 
i Fig. 5. Tennkulornas yta gjordes före hvarje nytt försök me- 
talliskt glänsande genom afrifning mot smergelpapper. I 1 be- 
gagnades såsom batteri en stor laddflaska, i 2, 3 och 4 två dylika; 


slagvidden var 3 millimeter, gnistan 1—2 millimeter. 


1 2. 3. 4. 
+ 28° 0 — 20" 
mals: a2 — 61” au. a 


!) Om tvenne tennkulor blifvit begagnade såsom poler för disjunktionsgnistan 
i en större mängd försök efter hvarandra, uppstår på den ena A en stor 
söndersmält fläck, på den andra B en låg kägla — ett tydligt bevis på, att 
en större mängd metallpartiklar blifvit öfverförda från A till B, än tvärtom. 
Käglan på sistnämnda kula var omgifven af en eller flere färgringar med 
orangegul yttre kant. I sammanhang härmed må anmärkas, att utslagen i 
allmänhet blefvo jemna, om af gnistan mycket angripna tennkulor begagna- 
des; de vackra serierna i $ 9 erhöllos på detta sätt. Då kulorna någongång 
före begagnandet befriades från spåren efter gnistan, voro alltid de första 
utslagen ganska ojemna samt kunde af detta skäl ej tagas med i beräkning. 


— 


526 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


25* — 10* gar + 287 
NDS oT a 37% 
2** = 6% — 60* 120* 

— 1007 — DÄR — 654 + 25* 
— 0% IE 119 a 


Då det är urladdningsströmmen, som förorsakar disjunktions- 
enistan, måste denna ströms egendomliga beskaffenhet vara grund- 
orsaken till gnistans föränderliga inverkan på polerna samt de 
deraf beroende ojemna utslagen för disjunktionsströmmen. FED- 
DERSEN !) har genom sina undersökningar af den elektriska gni- 
stan ådagalagt, att urladdningen genom en kort metallisk led- 
ningsbage, sadan som den här begagnade, är oscillatorisk, d. v. s. 
att urladdningsströmmen består af flere fram och åter gående 
elektriska strömmar. Om detta är fallet, måste spåren efter 
gnistan på urladdningsapparatens båda kulor (& och I! Fig. 5) 
vara föga olika hvarandra, emedan de båda periodiskt bilda 
utgångspunkten för t. ex. den positiva elektriciteten. FEDDER- 
SEN kunde också icke finna nagon karakteristisk skilnad mellan 
de teckningar, som spåren efter en oscillatorisk urladdning bil- 
dade på kulorna ?). Om deremot ett mycket stort motstånd 
infogades i ledningsbågen, så att urladdningen blef kontinuerlig 
och endast en oscillation visade sig i den roterande spegeln, 
kunde den positiva och negativa kulan mycket väl skiljas från 
hvarandra förmedelst spåren efter gnistan: på den positiva vi- 
sade sig ett litet energiskt intryck, på den negativa endast en 
lätt slöja, utbredd på en större del af ytan 3). För att under- 
söka, huru härmed förhöll sig vid de af mig anställda försöken, 
förfor jag sålunda: Tennkulorna sattes i stället för urladdnings- 
apparatens kulor &k och / Fig. 5; bryggan mpgn blef aflägsnad. 
Batteriet laddades och urladdades sedan flera gånger vid en 
slagvidd af 7—11 millimeter, så att gnistan slog öfver mellan 


I) Pocc. Ann. Bil. 113 sid. 437, Bd. 116 sid. 132. 
2) Pose. Ann. Bd. 112 sid. 456. 
3) Poeg. Ann. Bd. 112 sid. 456, Bd. 116 sid. 134. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 527 


ständigt nya ställen på kulorna. Vid en noggran granskning af 
ärrens anordning visade sig endast följande olikhet. En del af 
ärren på den positiva kulan voro sammanträngda till en rund fläck ; 
de öfriga voro ställda i en cirkel omkring denna fläck. Pä den 
negativa kulan visade sig vanligen tvenne koncentriska ringar af 
ärr med en mindre ärrfläck såsom medelpunkt. Om en större 
mängd gnistor efter hvarandra slogo öfver emellan samma ställen 
af kulorna, visade sig dessa ställen fullkomligt lika angripna. 

Det stora antal ärr, hvilka en urladdning efterlemnar på 
urladdningsapparatens båda kulor, bekräftar den förmodan, att 
äfven här en mängd oscillationer vid hvarje urladdning äger rum. 
För att inse, hvilket inflytande denna urladdningsströmmens egen- 
domliga beskaffenhet kan hafva på disjunktionsgnistans natur, 
måste man göra det klart för sig, huru denna sistnämnda upp- 
kommer. Enligt RIESS !) inledes strömmen i den afbrutna gre- 
nen mpgn (»im unterbrochenen Zweige») af urladdningsbägen 
genom en sakallad sidourladdning, förorsakad af den första 
partialurladdningen. Genom denna sidourladdning blir luftlagret 
mellan kulorna förtunnadt och dess ledningsförmäga ökad, så att 
under de följande partialurladdningarne en del af urladdnings- 
strömmen tager sin väg genom den slinga, i hvilken disjunktiuns- 
gnistan befinner sig. I stället för Rırss’ partialurladdningar, 
som åstadkomma partialströmmar, alla gående i samma riktning, 
måste man dock här, på grund af det ofvan anförda, substituera 
FEDDERSENS oscillationer eller fram och åter gående strömmar, 
hvilkas intensitet beständigt aftager. Nu beror det, på förhål- 
landet mellan slagets intensitet och gnistlängden, huruvida flera 
af dessa oscillationer astadkomma kraftig sönderrifning af polerna 
p och g, eller om detta inträffar blott med en enda. I förra 
fallet uppstå flera mot hvarandra gående disjunktionsströmmar, 
hvilka delvis upphäfva hvarandra; i det sednare fallet uppstår 
deremot endast en sådan ström af betydenhet. 

I allmänhet är det den första mest intensiva oscillationen, 
som förorsakar den starkaste sönderrifningen och disjunktions- 


') Die Lehre von der Reibungs-Elektr. Bd. 2 sid. 261. 


528 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


strömmen; vid de följande oscillationerna är nemligen luften 
mellan disjunktionspolerna förtunnad, sa att den sönderrifning, 
som dessa förorsaka, blir obetydlig. Sadant synes, att döma 
efter teckningarne på polerna, förloppet vara, om vid en större 
slagvidd och medelmåttig elektrisk yta gnistan har en längd, som 
något understiger dess maximilängd för denna slagvidd. 

Men om urladdningsslaget är mycket intensivt i förhållande 
till gnistlängden, kan äfven den andra oscillationen, oaktadt det 
luftförtunnade rummet mellan kulorna, astadkomma en disjunk- 
tionsström af föga mindre styrka än den första oscillationens. 

Upplysande i detta afseende är följande försök. Tråden 
da (Fig. 3) förbands med inre beläggningen af en stor laddflaska; 
traden ec med den rörliga armen pa urladdningsapparaten, hvars 
isolerade kula stod i ledande förbindelse med flaskans yttre belägg- 
niug, som laddades med elektroformaskinen förmedelst anord- 
ningen 1 Fig. 5. Tradarne mp och ng voro aflägsnade. Da den 
laddade flaskan urladlas genom adec, alstras af urladdnings- 
strömmen (egentligen af hvarje oscillation i densamma) tvenne 
induktionsströmmar, som bilda gnista mellan kulorna % och |. 
Dessa strömmars intensitet vexer enligt RIESS !) med batteriets 
slagvidd. Då denna var liten (3,5 millimeter) förmådde endast 
den först uppträdande inversa strömmen astadkomma en kraftig 
sönderrifning, sa att den deraf förorsakade disjunktionsströmmen 
gaf ett betydligt utslag. Da gnistan var 2 mm. (mellan tenn- 
kulor), erhölls nemligen såsom utslag för den inversa strömmens 
disjunktionsström 30 skaldelar (sannolika felet + 1,91) såsom 
medium af 9 försök. Den positiva polen visade i detta fall den 
för kulan A karakteristiska oregelbundna fläcken, den negativa 
ater de glänsande fläckarne, som utmärka kulan D. Vid större 
intensitet i urladdningsslaget (för 6,5—11 millimeters slagvidd) 
voro deremot båda polerna försedda med lika beskaffade ärr, 
antydande att tvenne nästan lika starka mot hvarandra gående 
disjunktionsströmmar uppstatt, hvarföre äfven utslaget för detta 
fall blef obetydligt (1—6 skaldelar). Då nu, såsom det anförda 

1) Abhandlungen zur Lehre von der Riebungselektricität, sid. 341. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. 'DISJUNKTIONSSTROMMAR. 529 


försöket visar, den andra induktionsströmmen kan åstadkomma 
kraftig sönderrifning af polytorna, är det sannolikt, att detta 
(vid sidourladdning mellan p och q Fig. 5) under gynnsamma 
förhållanden är fallet äfven med urladdningsströmmens andra 
oscillation (och möjligen ännu med de följande oscillationerna). 

Jag gar nu att på grund af den vunna erfarenheten om 
disjunktionsgnistans beskaffenhet göra reda för orsakerna till de, 
i $$ 9—11 erhållna hufvudresultaterna. 

Försöken i $ 9 visa, att utslaget vid oförändrad täthet vexer 
med elektricitetsmängden sålunda, att det allt mera närmar sig 
ett maximivärde. Teckningarne pa disjunktionspolerna angifva 
utan tvetydighet orsaken härtill. Så länge batteriet utgjordes 
af icke flere än 2 stora flaskor, visade sig på den positiva polen 
endast den oregelbunda fläcken af ärr, på den negativa endast 
de små glänsande fläckarne. Således hade endast den första 
oscillationen i detta fall förorsakat en kraftig disjunktionsström. 
Sparen tilltogo föröfrigt i antal med batteriets yta !); således 
ökas sönderrifningen samt den deraf beroende disjunktionselektro- 
motoriska kraften med flaskornas antal. Åfven ledningsförmägan 
måste samtidigt vexa, emedan metallpartiklarnas antal i gnistan 
blir större. Produkten af den elektromotoriska kraften och 
ledningsförmågan är proportionel med disjunktionsströmmens in- 
tensitet, som således vexer med batteriytan. Då dessutom oscil- 
lationens och efter all sannolikhet dermed äfven sönderrifningens 
duration tilltager med batteriytan, måste utslaget i galvanometern, 
som bestämmes af disjunktionsströmmens intensitet, multiplicerad 
med dess duration, till en början vexa, då flaskornas antal ökas. 
Att utslaget det oaktadt icke öfverskrider ett maximum har 
sannolikt sin grund deruti att, såsom sparen på kulorna utvisa ?), 
vid större batteriyta (3 flaskor eller flera) äfven den andra 
oscillationen atföljes af en märkbar disjunktionsström, hvarigenom 


tillvexten i den första strömmens styrka slutligen kompenseras. 


') Vid de försök, hvarigenom detta utröntes, begagnades samma flaskor som 
i $ I, serien 2. 


2) Äfven på den negativa polen visade sig vid större batteriyta betydliga ärr. 


I 


530 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Huru det är möjligt, att den andra oscillationen vid större batteri- 
yta kan åstadkomma afrifning, ehuru detta vid samma slagvidd 
och gnistlängd icke inträffar för ett batteri af mindre kapacitet, 
inses på följande sätt: Elektricitetsmängden ökas, då slagvidden 
är konstant, i proportion med flaskornas antal, hvaremot oscilla- 
tionens duration enligt FEDDERSEN!) endast tilltager i proportion 
med qvadratroten ur flaskornas antal; förhållandet mellan mängd 
och duration, hvaraf intensiteten beror, måste således vexa med 
batteriytan. Nu är visserligen den andra oscillationens elektricitets 
mängd mindre än den förstas; men enligt V. ÖETTINGEN ?) kan 
förhållandet emellan de elektricitetsmängder, som äro i rörelse i de 
successiva oscillationerna (alternationerna), vara ganska stort; 
vid det minsta af honom begagnade motståndet (1500 meter; 0,2 
millimeter tjock koppartråd) var detta förhållande m (som vexer, 
då motståndet i urladdningsbågen aftager) = 0,69; emedan den 
här begagnade ledningsbagen har ojemförligt mycket mindre mot- 
stånd, är m efter all sannolikhet ännu större, så att den andra 
oscillationen, hvilken i likhet med alla de följande har samma 
duration som den . första ?), är föga mindre intensiv än denna. 
Derföre är det möjligt, att vid stor batteriyta en kraftig disjunk- 
tionsström alstras äfven af den andra oscillationen. 

Hvad vidare resultatet af försöken i $ 10 beträffar, förkla- 
ras detta enligt samma principer ganska lätt. Så länge batteriets 
yta var liten och tätheten följaktligen mycket stor, hade äfven 
den andra oscillationen nog intensitet att med sönderrifning af 
polerna slå öfver, emedan gnistan ej var längre än 2 millimeter. 
Spåren på polerna ådagalade utan tvetydighet i detta fall till- 
varon af tvenne mot hvarandra gående disjunktionsströmmar, 
hvarföre utslaget blef obetydligt. Då batteriets yta blir större, 
tilltager enligt det ofvan sagda oscillationernas duration +). Eme- 
dan nu elektricitetsmängden bibehålles konstant, måste oscilla- 


I) PocG. Ann. Bd. 116 sid. 153. 

2) Pocs. Ann. Bd. 115 sid. 524. 

3) FEDDERSEN, PoGG. Ann. Bd. 116 sid. 150. 

2) Denna är enligt FEDEERSEN (Poce. Ann. Bd. 116 sid. 152) oberoende af 
slagvidden. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTROMMAR. 531 


tionernas intensitet vid fortsatt förökning af ytan ständigt af- 
taga; vid en viss storlek af den elektriska ytan är slaget så 
svagt, att den andra oscillationen ej mera förmår åstadkomma 
en sönderrifning, som i qvantitet är jemförbar med den första 
oscillationens, hvarföre dennas disjunktionsström blir den rådande 
och förorsakar det vid stor batteriyta oftast högst betydliga 
utslaget. Gnistpolerna voro i detta fall, liksom alltid då större 
utslag erhöllos, karakteristiskt olika tecknade. 

Då intensiteten af urladdningsslaget bibehälles konstant, 
såsom i $ 11, beror det på gnistans längd, huruvida en eller 
flera disjunktionsströmmar uppkomma vid- en urladdning. Då 
onistan är kort, existera flere sådana strömmar, hvilka motarbeta 
hvarandra, så att utslaget blir litet. Ju längre gnistan göres, 
desto mera försvagas den andra och de följande disjunktions- 
strömmarne, så att vid en viss gnistlängd den första strömmen 
verkar med sin fulla kraft. Derjemte maste elektriciteten för 
ett större afstånd mellan polerna få större tension, innan gnistan 
springer öfver, hvarföre sidourladdningen blir intensivare samt 
sönderrifningen större. Det är således icke förvånande att ut- 
slaget tilltager i vida starkare proportion än gnistlängden !). 

Har gnistan uppnått den största möjliga längd, som den 
kan få vid den gifna slagvidden, så att den vid ett försök visar 
sig, vid ett annat icke, blifva utslagen högst ojemna samt vexla 
riktning (se försöken vid 8 millimeters gnistlängd i $ 11). Detta 
kan endast förklaras sålunda, att sidourladdningen vid så stor 
gnistlängd icke alltid inträffar genast vid urladdningens början. 
Det kan nemligen stundom hända, att en stor del af (eller till 
och med hela) den första oscillationen förlöper utan annan ver- 
‚kan än influens på molekylerna i luftlagret mellan polerna, hvar- 
igenom dessa sättas i rörelse, och sidourladdningens uppkomst i 
ett sednare moment af oscillationen sålunda. underlättas. Om 
disjunktionsgnistan uppkommer samtidigt med sjelfva urladdnin- 


gen, blir naturligtvis disjunktionsströmmen 1 anseende till det 


1) På analogt sätt förklaras det med gnistlängden tilltagande utslaget, som 
iakttogs $ 5. 


532 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


stora afstandet mellan polerna högst kraftig, och magnetnälen 
slår ut i vanlig riktning med ett betydligt antal skaldelar. Ju 
sednare sidourladdningen inträffar, desto mindre våldsam blir den; i 
samma man aftaga också alla densamma atföljande fenomener, 
nemligen sönderrifning, disjunktionsström och inverkan på luft- 
lagret mellan polerna. Man maste nemligen antaga, att mole- 
kylerna i detta slungas desto valdsammare at sidan ur gnist- 
sträckan, ju häftigare sidourladdningen är; om denna deremot 
är svag, blir förändringen af luftlagrets täthet obetydlig, sa att 
den andra: oscillationen, som enligt hvad redan blifvit nämndt 
kan hafva ganska stor intensitet, astadkommer en i samma man 
större sönderrifning, som sidourladdningen under den första 
oscillationen inträder sednare. 

Det är således möjligt, att den andra oscillationens disjunk- 
tionsström slutligen rar, sa att utslaget vexlar riktning. Sin 
högsta intensitet uppnar denna ström, om hela den första oscilla- 
tionen förflyter, utan att verklig sidourladdning inträffar. Att 
vid mindre utslag (åt någondera sidan af jemnvigtsläget) tvenne 
svagare disjunktionsströmmar voro verksamma bevisa saväl de 
1 sådana fall föga energiska spåren efter gnistan som dennas 
förminskade glans, hvilka omständigheter häntyda på, att vid små 
utslag endast ett mindre antal metallpartiklar finnas i gnistan. 
Efter de större utslagen kunde polerna alltid atskiljas från hvar- 
andra genom de ofvan beskrifna för hvardera af dem karakteri- 
stiska fläckarne, som voro intensivare, ju större utslaget hade 
varit. 

Enligt det i denna $ anförda, synes den af en sidourladd- 
ning förorsakade gnistan vara till sin mekanism väsendtligen 
olik en vanlig elektrisk gnista vid urladdningsapparatens kulor. 
Det vore derföre enligt min åsigt af vigt, att disjunktionsgnistans 
förlopp blefve noggrannare undersökt. Utan tvifvel skulle en 
undersökning af denna gnista med den roterande spegeln (enligt 
FEDDERSENS method) lemna säkrare upplysning, angående dess 
egenskaper samt dermed sammanhängande disjunktionsfenomener, 


än spåren på kulorna kunna göra. 


SUNDELL, UNDERSÖKN. OM ELEKTR. DISJUNKTIONSSTRÖMMAR. 533 


Så snart tid och tillfälle dertill erbjuda sig, ämnar jag der- 
före vidtaga en dylik undersökning. | 


Resultaterna af föregående undersökning äro följande: 


1. De af Herr Professor BUFF (Ann. der Chemie und Phar- 
macie B. 86 sid. 293) observerade galvanometerutslagen hade 
sin hufvudorsak i elektriska disjunktionsströmmar; dock modi- 
fierades dessa utslag till sin storlek af samtidigt verksamma 
induktionsströmmar. 

2. MSönderrifningen af polytorna samt gnistans deraf bero- 
ende elektromotoriska kraft förändras i någon mån genom i led- 
ningen verksamma induktionsströmmar; beskaffenheten af denna 


förändring beror af det ställe i iedningen, der induktionen äger rum. 


3. Om man låter urladdningsströmmen bilda gnistor i båda 
orenarne af urladdningsbågen (såsom i $ 4), bestämmes utslaget 
i galvanometern af den längre gnistans disjunktionsström. Detta 
är ett enkelt sätt att uppvisa disjunktionsströmmens tillvaro, 
hvarjemte detta försök bevisar, att enistans elektromotoriska 
kraft vexer med dess längd. 

4. Den disjunktionsström, som alstras vid urladdningen af 
ett elektriskt batteri, förorsakar ett utslag, som vexer i svagare 
förhallande än den urladdade elektrieitetsmängden, sa att det 
närmar sig ett maximivärde. 

5. Deremot är utslaget för urladdningsströmmen propor- 
tionelt med den urladdade elektricitetsmängden. Disjunktions- 
strömmen är således i detta afseende väsendtligen olik urladd- 
ningsströmmen. 

6. Utslaget för disjunktionsströmmen är vid konstant elek- 
tricitetsmängd oberoende af tensionen, sålänge denna är stor, 
men ökas, då tensionen närmar sig det minimivärde, för hvilket 
sidourladdning icke mera inträffar. 

7. Grundorsaken till de under 4 och 6 anförda fakta äfven- 
som till de variationer i utslagets riktning och storlek, som i 


vissa fall förete sig, ligger i den omständigheten, att urladdnin- 


534 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


gen, då motståndet i urladdningsbågen är litet, gifver upphof ät 
flere fram och åter gående strömmar (oscillationer). Af urladd- 
ningsslagets intensitet samt disjunktionsgnistans längd beror det, 
huruvida endast den första oscillationen eller äfven de följande 
astadkomma kraftig disjunktionsström. | 

8. Äfven den gnista, som visar sig vid elektrisk urladdning 


mellan tvenne vattensamlingar, är elektromotorisk. 


STOCKHOLM, 1870. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


IK, Lp, kt Kg 
a RTV ERA N 
RE DE RER RS rt 
r K 


Ir 
Vv 


a a N ET de 
KMR EEE vide 


At 


K 


id ÄN | d 4 OM AN Im ER r jä 7 » F R 
a ea eigen RR EN 
> IR N a er år | 1 j Vv 


ÖFVERSIGT 


AF 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 


Årg. 27. 1870. 


Onsdagen den 8 Juni. 


Preses tillkännagaf, att Akademiens utländske ledamot Pro- 
fessoren JAMES YOUNG SIMPSON i Edinburgh med döden afgatt. 


Hr STÅL förevisade och beskref några i stark förstoring 
utförda modeller af silkesfjäriln jemte dess larf; densamme öfver- 
lemnade a författarens, Herr ©. M. REUTERS vägnar, en uppsats 
med titel: »Öfversigt af Sveriges Berytida»”. 


Hr S. LovEn meddelade ur ett bref fian Dr G. LINDSTRÖM 
1 Visby den vigtiga upptäckten af operklets rätta byggnad hos 
Gonophyllum pyramidale. Denna koralls tyrsidiga mynning är 
nämligen försedd, ej med ett enda lock, utan med en apparat 
som bestar af fyra triangulära lock, ett för hvarje sida, hvilka, 
horizontalt hoplagda, mötas i midten och fullständigt tillsluta 
kalken. Basen af hvarje enskilt lock artikulerar med kalkens 
rand pa det sätt, att dennes öfversta septalkanter och lockets 
septalränder gripa in i fördjupningarna mellan hvarandra. Två 
motsittande lock sluta i spets, två äro tvärt stympade, och 
hvarje lock täcker med sin högra rand det närliggandes venstra. 
Dessa fyra lock motsvara saledes det ensamma hos Calceola och 
‚ Rhizophyllum. 


Hr S. LovEn föredrog vidare två inlemnade uppsatser, den 
ena af Professoren F. WAHLGREN i Lund: »Om ett fossilt varg- 
skelett funnet vid Köpinge i Skane»*, den andra af Intendenten 
A. W. MALM i Götheborg: »Om två för vetenskapen nya Am- 
fipod-species från Bohuslän, af hvilka det ena är typ för ett 
nytt genus inom Pontopereinernas grupp»*. 


536 
Hr SUNDEVALL förevisade nagra märkligare stycken utaf 


en större samling af naturalier fran Nya Zeeland, skänkta af 
Svenske och Norske Konsuln derstädes Hr B. PETERSEN. 


Hr EDLUND meddelade a författarens, Universitets-Adjunkten 
N. C. DUNERS vägnar en uppsats om de under 1861 ars Svenska 


polar-expedition utförda magnetiska inclinationsbestämningar*. 


Sekreteraren öfverlemnade tva af Hr NORDENSKIÖLD för- 
fattade uppsatser: »Spridda bidrag till Skandinaviens mineralogi», 
och »Astronomiska ortsbestämningar under Svenska polarexpedi- 
tionen 1868» *. 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Fran K. Sjökarte-Kontoret. 
Sjökort, A. 8. 
Underrättelser för sjöfarande, H. 12. 


Fran VWetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. 
Handlingar, 10. 


Från K. Statistiska Byrån i Helsingfors. 
Temperaturförhällanden i Finland 1846—1865, H. 1. Hfors 1869. 4:0. 


British Association for the Advancement oj Science. 
Report, 39:th meeting. 


Från Royal Society i London. 


Philosophical Transactions, Vol. 159: 1-2. 

Proceedings, N:o 110—118. 

List, 1869. 

Astronomical, magnetical and nessonlagil: observations at Green- 
wich, 1867. 

Catalogue of scientific papers, Vol. 3 


Från Geological Society i London. 


Tomme, N:o 102: 


Från. Chemical Society i London. 


Journal, N:o 73—81, 33—84. 
N (Forts. a sid. 542.) 


537 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 6. 
Stockholm. 


Om ett fossilt Vargskelett funnet vid Köpinge i Skåne. 
Af ER. WAHLGREN. 


[Meddeladt den 8 Juni 1870.) 


De lika rikliga som omsorgsfullt begagnade tillfällena att ur 
de s. k. bengrottorna vinna kännedom om den Däggdjursfauna, 
hvilken under längesedan förgangna tider intagit en stor del af 
den Europeiska kontinenten, stå oss här i norden icke till buds, 
utan äro vi i berörda afseende hänvisade till de fynd, som till- 
fälligtvis kunnat göras dels i våra torfmossar, dels i de glaciala 
eller postglaciala jordlagren. Hittills hafva de från dessa båda 
senare bildningarna hämtade qvarlefvorna efter Skandinaviens 
däggdjur varit jemförelsevis fa, och mest tillhörande djur, som 
lefvat i hatvet. Jag har derföre trott, att hvarje sådant fynd 
kan förtjena uppmärksamhet och böra antecknas, äfven om 
man för tillfället kan sväfva i en viss villradiehet rörande den 
geologiska period, till hvilken det rätteligen bör hänföras. Det 
är också af denna anledning jag, härmed får anmäla fyndet at 
nedanbeskrifna skelett af en ung varg. 

Genom förmedling af Hrr Rektor N. BRUZELIUS och Kon- 
ditor F. DAHLMAN i Ystad, hvilka båda vid flera tillfällen haft 
Lunds zoologiska museum 1 välvillig åtanka, erhöll detta i bör- 
jan af sistl. år det ur en mergelgraf vid Köpinge (3 mil östligt 
från Ystad) upptagna skelett, som utgör föremål för dessa rader. 
Rörande fyndorten har Hr DAHLMAN, som är väl bevandrad i 
dylika ämnen och sjelf rest ut till stället för att hemta skelettet, 
i bref meddelat följande: »Att skelettet är mycket gammalt, 
slutar jag deraf, att det är funnet på 9 fots djup uti en mergel- 


538 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


backe, samt att det ej blifvit tillfälligt nedgräfdt, emedan det 
låg väl omslutet af den vid Köpinge vanliga kalkmergeln; och 
var öfver skelettets läger de vanliga ränderna af hvit sand, lera, 
kalkmergel, rödsand och slutligen sandblandad mylla... .» 

Skelettet är visserligen temligen ofullständigt och har vid 
uppgräfningen blifvit atskilligt skadadt, men af det som är till- 
varataget kan man med största sannolikhet sluta, att djuret i 
sin helhet funnit sin graf pa stället, samt att det icke varit ut- 
satt för något yttre vald, som a benen lemnat spår efter sig, 
såsom krossningar 1. d. — Af hufvudet finnes i behåll: bakhuf- 
vudet med en del af basis cranii, ofvan- och mellankäksbenen, 
ehuru söndriga och åtskiljda, en nästan hel och en afbruten 
underkäkshalfva; samt af öfriga skelettet: atlas jemte nagra 
rygg- och ländkotor (de flesta sönderbrutna), 11 refben, ena 
bäckensidan, skulderbladen, extremiteternas alla större ben, samt 
åtskilliga af fötternas. — Färgen a samtliga benen är ljust brun- 
aktigt grahvit och liknar den något grusblandade mergels, hvari 
de legat, och som ännu der och hvar vidhäftar dem, fastän i 
alltför ringa mängd, för att ge rätt begrepp om jordlagrets egent- 
liga beskaffenhet. Deras yta är skroflig, för känseln något grusig 
och på åtskilliga ställen djupt anfrätt och murken, i synnerhet 
a de mera spongiösa partierna, samt visar för öfrigt den porösa 
yt-textur, som är vanlig hos ben af unga djur. På några fläckar 
hafva de en krithvit yta, som vid beröring faller i pulver; för 
öfrigt äro de mycket spröda, 1 brottet gulhvita, samt påfallande 
lätta. 

Svårigheten att skilja mellan skelett af varg och hund af 
samma storlek blifver naturligtvis större i samma man djuret 
varit ungt. Det här ifrågavarande skulle sålunda möjligen kunna 
antagas hafva tillhört en ung hund af mycket storvext ras; men 
detta tyckes mig motsägas dels af sjelfva fyndortens beskaffenhet, - 
dels deraf att så stora hundar väl icke i en aflägsen forntid här 
förekommit, då de, så vidt jag vet, äldsta qvarlefvorna af vårt 
"lands hundar tillhört en vida mindre ras. Sannolikt hafva der- 
emot vargar fordom både förekommit och ynglat i södra Skåne, 


WAHLGREN, OM ETT FOSSILT VARGSKELETT. 539 


då detta ännu utgjorde en vildmark, ehuru de längesedan för- 
svunnit från dess nu tättbefolkade nejder !). — Och att detta 
skelett tillhört ett djur, som varit ämnadt att uppnå vargens 
storlek, synes påtagligen såväl af benens som ännu mera af de 
framträdande tändernas dimensioner. 

Ehuru, såsom ofvan blifvit nämndt, endast skiljda stycken 
af craniet äro tillvaratagna, och dess egentliga midtelparti sak- 
nas, var det dock lätt att genom sammanställning af hvad deraf 
är i behåll och med tillhjelp af ena underkäkshalfvan ganska 
noga bestämma dess dimensioner, och vill jag derföre till bedö- 
mande af detta djurs storlek i jemförelse med fullvuxna individer 


af samma art anföra några matt, tagna i millimeter. 


Varg- | Gammal | Fullvuxen 

IM ungen. |varg y'.| varg 2). 
| Cranii längd från nackspetsen till mellankäkbenens svd But 
| TD ATA US a ug a nkne ae 213 290 258 
| D:o från undre randen af foram. magn. till do! 197 242 | 228 
| Omi Brodd Öfen OkDASATD A RE IE RR 108 158 151 
Afst. från gominskärningen till mellankäkbenens | | 

ranıkant re: Rn Man Ne sh TOA 21355 E16 
| D:o från foramen infraorbitale till d:o?) VO 67. Sn | er 
| Cranii vertikalhöjd (crista sagittalis oräknad).. . | 09 67 65 
Underkäkens an sa ee 189 1208 192 | 
| » nöje wa reammlen .oss6ssesssoenonene 31 20 | al 


Att detta skelett tillhört ett ungt djur synes saväl deraf 
att epiphyserna äro aflossnade från samtliga benen, som deraf 
att tandömsningen just varit i pågående. Väl sitter ännu hela 
mjölktandsbettet qvar (utom framtänderna, som gått förlorade) 
ock utgöres i öfverkäken af: en knöltand, roftanden, en mellan- 
tand och hörntanden; samt i underkäken af: roftanden, två 


mellantänder och hörntanden; men dessa äro högt lyftade ur 


') Ännu lefver i Hörby socken en gammal »bondjägare» som der i trakten, på 
olika tider, skjutit trenne vargar. | 

2) Detta eranium tillhör det vargskelett, som i det följande blifvit begagnadt vid 
Jemförelsen af öfriga skelettdelar. 

?) Hos en vargunge af 2 fot 3 tums längd (beskrifven i Nırs. Faun. I, sid. 220) 
voro förenämda måttförhållandena resp. 142, 127, 78, 72, 42 mm. 


540 OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
> a a 


sina alveoler, och af de permanenta tänderna har i öfverkäken 
den främsta mellantanden alldeles framkommit, medan den stora 
knöltanden tittar fram 1 jemnhöjd med alveolarranden och fram- 
tändernas spetsar skjuta ett stycke öfver den. I underkäken 
är blott första mellantanden fullständigt framom, under det endast 
spetsarna af roftanden, hörn- och framtänderna visa sig i alveolar- 
öppningarna. De främsta mellantänderna, hvilka bära fullt ut- 
bildade kronor, öfverensstämma alldeles, sa till storlek som form, 
med dem hos en fullvuxen varg; äfven knöltänderna, ehuru blott 
tunna skal, visa ı kronornas former, knölarnas storlek och an- 
läggning fullständig likhet med det gamla djurets. 

Da man väl kan antaga att tandskiftet försiggar | samma 
ordning och vid samma alder hos vargen som hos hushunden 
(se LEYH, Anatomie d. Hausthiere 1850 s. 78) så skulle denna 
vargunge slutat sitt lif i en alder mellan 4 och 5 månader. 

En noggrannare jemförelse emellan benbyggnaden hos en 
unge af nyssnämnda ålder och det fullvuxna djuret skulle, som 
jag tror, icke varit utan sitt intresse, i fall det tillgängliga ma- 
terialet så medgifvit; nu far jag dock inskränka mig till fram- 
hållandet af de skiljaktigheter, detta fynd anger. A nackpartiet, 
som är temligen väl bibehallet, visar sig olikheten förnämligast 
i utbildningen af nackkammen, hvars knöl blott obetydligt höjer 
sig öfver nackbenets plan, da den hos äldre djur bildar ett tre- 
kantigt tillspetsadt utsprang, som hos en gammal varg till nära 
30 mm. skjuter såsom ett hvalf ut öfver nackens vertikal-del. 
Crista sagittalis finnes blott antydd derigenom, att interparietal- 
utskottet kölformigt höjer sig något öfver hjessbenen och medelst 
baktill åt sidorna utgaende skarpa lister bildar anlaget till den 
blifvande nackkammen. — Underkäkens uppstigande del är svagt 
utvecklad, bade i förhållande till samma parti hos det fullvuxna 
djuret och till horizontala delen; också äro processus coronoideus 
och pr. angularis jemförelsevis små. Hos det fullvuxna djuret, 
liksom hos hushunden, finnes på underkäken, utom det egentliga 
foramen maxillare anterius, som sitter midtför mellanrummet 


emellan 1 och 2 premolartänderna, ett mindre foramen midtför 


WAHLGREN, OM ETT FOSSILT VARGSKELETT. 541 


2—3 pra&molartänderna och ett dylikt midtför andra framtanden; 
men hos ungen finnes dessutom ett sadant vid hörntandens rot. 
Beträffande öfriga delar af skelettet kan anmärkas, att a atlas äro 
bagstyckenas suturer ännu tydliga och dess vingar temligen små, 
med afrundad ytterbrädd. Skulderbladets margo anterior är starkt 
bågböjd; acromion föga framskjutande. Öfverarmbenet, försedt 
med det hos hundar vanliga hålet genom fossa anconza, och 
med en omkrets på midten, som förhåller sig till dess längd 
"= 1:3,34, liknar till formen det fullvuxna djurets, men har 
knölar och muskelfästen mindre utvecklade; det samma gäller 
om samtliga extremiteternas ben. 

För lättare bedömande af denna vargunges storlek vill jag 
anföra nägra matt på de större benen i extremiteterna jemförda 
med dem hos en fullvuxen varg och en medelstor rapphönshund. 


ZT 


Varg- Fullvuxen Rapphöns- 

| ungen. | v8 hund. | 
| Skulderbladets längd ..... KA Seeger millim. | 110 | . 166 138 
| » breddemidtörve se ac | 65 | 8 67 
lancdeuwaglumenusger ar er | 208 7 1165 
I ern ee a A en 0°165)08 203 170 
» KJ KONTANT An AE AE RR BER SAS RN | 198 | 225 | 190 
I 0 ER "190 | 226° | 187 


Proportionerna de särskilta benen emellan äro salunda något 
olika; men af dessa mått synes dock, att denna vargunge varit 
ungefär af en rapphönshunds höjd. | 

Slutligen framställer sig den fragan: fran hvilken geologisk 
period förskrifver sig detta fynd? — Af Hr DAHLMANS uppgift 
att de ofvan och omkring skelettet befintliga jordlagren voro i 
sitt ursprungliga och orubbade läge, synes tydligt att djuret icke 
' blifvit nedgräfdt, utan måste antagas hafva blifvit jordadt sam- 
tidigt med uppkomsten af sjelfva jordlagret. Köpinge är ett för 
paleontologer välbekant ställe, på grund af dess rikedom på 
petrifikater från kritformationen. Det var dock i helt yngre 
aflagringar, som detta skelett fanns, nemligen »på andra sidan 
Köpingsberg» i en »mergelhaltig lera», hvilkens beskaffenhet är 


542 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


mig för öfrigt obekant: men som förmodligen hör till de s. k. »sväm- 
lerorna», hvilka förskrifva sig från en jemförelsevis ung period. 
Sjelfva frågan får jag dock af flera skäl lemna öppen, tills en 
gang äfven dessa trakter hunnit blifva till sina geologiska en- 
skiltheter närmare undersökta och bestämda. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. från sid. 536.) 


Från Meteorological Society i London. 
Proceedings, N:o 39, 41—44. 


Från Société Entomologique i Paris. 
Annales T. 9. 
Från Societe Geologique i Paris. 
Bulletin, T. 26: 3, 5—6. 


Från Accademia Gioena di Scienze Naturali i Catania. ” 
Atti, Serie 3:a T. 1—3. 


Från Societe Imp. der Naturalistes i Moskwa. 
Bulletin, 1869: 1—3. 


Från Institut National Genevois i Geneve. 


Bulletin, T. 1—6, 8, 11—16: 1. 

Mémoires, T. 3. c 

THURMANN, J. Essai d’orographie Jurassique. Gen. 1857. 4:0. 

RITTER, EB. La gamme des musiciens et la gamme des géométres. 
TS GRAN 1 

Mayor, Mémoire sur la Necrose. Ib. 1854. 4:o. 

Vogt, ©. Memoire sur les Microcephales. Ib. 1867. 4:0. 

Mémoires sur les animaux inferieurs de la Mediterrance. 
Ib. 1854. A4:o. 

CLAPAREDE, EH. & LACHMANN, J. HEtudes sur les Infusoires et les 
Rhizopodes. Ib. 1860. 4:o. 


Från Societe des Sciences Naturelles i Neuchatel. 


Mémoires, T. 1—4A. 
Bulletin, T. 4—8: 1-2. 
(Forts. å sid. 568.) 


543 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 6. 
Stockholm. 


Om två för vetenskapen nya Amfipod-species från 
Bohuslän, af hvilka det ena är typ för ett nytt 


genus inom Pontoporeinernas grupp. 
Af A. W. Marm. 
Tall. V. 


[Meddeladt den 8 Juni 1870.] 


Bland det ej obetydliga antal af Amphipoda, hvilka jag tid 
efter annan funnit utanför den Bohuslänska kusten, finnas at- 
skilliga arter, som äro nya dels för vetenskapen och dels för 
vår fauna. Men, då Dr AXEL BoECK i Christiania just nu är 
1 färd med att publicera ett lika omfattande som vigtigt arbete 
öfver de nordiska Amfipoderna, inskränker jag mig här till beskrif- 
ningen af endast två bland de märkligare former, hvilka jag 
eger. Bada tillhöra formgrupper, af hvilka endast ett fatal spe- 
cies hittills är bekant. Den ena föranledes jag, på grund af 
vissa dess egendomligheter, att uppställa som typ för ett nytt 
genus; den andra tillhör slägtet Pardalisca KR., af hvilket, 
sa vidt jag vet, blott en enda art hittills är känd, Pardalisca 
cuspidata KR. från Grönland, hvilken enligt BRUZELIUS äfven 
förekommer vid Skandinaviens kuster, likväl ej sydligare, än på 
höjden af Bergen i Norge. 

Det utmärkande för hvardera af ifrågavarande former synes 
af de beskrifningar, hvilka här nedan meddelas. 


BOECKIA N. GEN. 
Epimera primi paris ab iis secundi paris occulta,- hec 


omnium maxima. Carpus pedum secundi paris valde elongatus; 


544 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


manus perbrevis, vix prehensilis. Pedes quinti, sexti, septimi paris 
longitudine sensim accrescentes; articulus primus paris septimi 
parum = dilatatus. Pedes saltatorii perbreves, aculeis validis 
armati. Appendix caudalis perbrevis, postice leviter emarginata, 
non vero fissa. Lamina interior maxille primi paris elongata, 
perparum lata, extremitafe setis nonnullis predita. Pedes maxil- 
lares elongati; lamina exterior angusta, margine interiore denti- 
bus elongatis instructo; articuli pälpi graciles. 

Detta slägte, hvilket här blifvit benämndt efter den om de 
Skandinaviska Amfipodernas utredning högt förtjente Norske 
zoologen Dr AXEL BOECK, kommer ganska nära Pontoporera 
KRÖYER, som af DANA är uppställd såsom typ för underfamiljen 
Pontoporeina, och hvilken sednast af LILLJEBORG !) är upptagen 
för de trenne slägtena Dathyporeia LINDSTRÖM, Stegocephalus 
Kr. och Pontoporeia Kr. Men huruvida Stegocephalus verk- 
ligen är närmare beslägtad med de öfriga, far väl framtiden 
afoöra, da, såsom torde vara att vänta, ett större antal former. 


blifvit upptäckta och närmare studerade. 


BOECKIA TYPICA N. sp. 

Beskrifning. &. Kroppen 74 millim. lang, hög, starkt 
sammantryckt, med rundad rygg och ej försedd med köl eller 
taggar. Hufvudet temligen kort; pannan utan horn emellan de 
öfra antennerna. Epimererna höga, första dold af den andra, 
hvilken är mycket stor, tredje och fjerde nästan fyrkantiga, ned- 
till svagt afrundade och de tre sistnämnda 1 den nedre kanten 
försedda med långa borst. Femte epimeren är lägre än den 
fjerde, men den öfra delen af den bakre kanten utskjuter bakat 
sasom en oval process. Den bakre nedre vinkeln på tredje 
postabdominalringen är starkt afrundnd. Öfra antennerna korta, 
na, tillbakalagda, ej till postabdomen Skaftets första led kor- 
tare än hufvudet; andra af samma längd, men smalare; tredje 


vid pass hälften så langt som andra. Svepan, som utgöres af 
I) W. LILLJEBORG, »On the Lysianassa mugellanica MILNE EDWARDS, and on 
the erustacea of. the suborder Amphipoda» &:cet. Upsala 1865, pag. 18. 


MALM, OM TVÅ FÖR VETENSKAPEN NYA AMFIPOD-SPECIES. 545 


18-—20 led, är vid pass af samma längd som skaftet; bisvepan 
består af fyra led, men det sista är särdeles kort. De nedra 
antennerna nästan af samma längd som de öfra; skaftets tredje 
led: kort; fjerde och femte nästan lika länga, det senare eller 
sista är tunnast. Svepan är kortare än de tva sista leden 
tillsammantagna. 

Öfverläppen bred, 1 spetsen afrundad. Mandibeln mycket 
stark, bred, gripdelen försedd med starka tänder; den inre bi- 
processen jemväl starkt tandad, torneraden utgöres af talrika, 
krokiga tornar, tuggknölen framstående, palpen förlängd, treledad, 
den sista leden i ändan försedd med langa borst. Första 
“ maxillparets gripskifva är i ändan försedd med sju par ej eller 
kanske svagt tandade tornar; palpen förlängd, smal, det sista 
mycket långa ledet i ändan försedt, med sju långa tornar. Den 
inre skifvan förlängdt oval, med två borster i ändan. Andra 
paret. maxiller mycket breda och försedda med talrika borst 
a den inre kanten. Maxillarfötterna förlängda, smala, den inre 
skifvan mycket bred, den yttre smal och å den inre kanten för- 
sedd med tuuna tornar. Palpen förlängd, fjerde ledet ej klo- 
formigt, men å extremitetet försedt med två starka, något kro- 
kiga tornar. 

Första fotparets första led i begge kanterna försedt med 
långa borst; andra ledet är i bakre kanten utvidgadt afrun- 
dadt och försedt med särdeles långa, tättsittande borst; tredje 
är mycket smalare men likaledes baktill försedt med borst- 
pensel; fjerde eller karpus är mycket längre än det föregaende 
och likaledes baktill försedt med långa borst a den bakre 
kanten; handen, som är jemnbred, smal, med snedt bakattill 
afskuren gripkant, är i båda kanterna a den inre ytan försedd 
med pensellika samlingar af stora borst. Klon är kort, i den 
bakre kanten försedd med tornar. Andra fotparets första led 
är mycket långt, den främre kanten starkt konvext böjd och 
försedd med en tät rad af utomordentligt långa, starka, fjäder- 
lika borst, hvilka räcka till slutet af fotens sista led; andra 
ledet mycket kort; tredje lägger sig på den inre ytan af det 


546 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


särdeles förlängda nedåt något bredare fjerde ledet; femte ledet 
är vid pass hälften så långt som det fjerde samt blir nedåt 
mycket smalare och tillspetsadt; i båda kanterna är det försedt 
med långa borst; klon liten, nästan rät. Tredje och fjerde 
fotparen äro af samma form och storlek; tredje ledet är nedåt 
ej mycket utvidgadt; fjerde förlängdt, ovalt och kortare än tredje; 
femte något kortare än båda de föregående tillsammantagna 
samt mycket smalt; klon är endast svagt böjd och kortare än 
femte ledens halfva längd. Femte fotparets första led är fram- 
till starkt konvext afrundadt, den bakre kanten omvändt S-for- 
migt böjd, således med det konvexa partiet upptill samt försedt 
med långa borst; tredje ledet mycket kort, ej nedåt utvidgadt; 
tjerde ledet är längre och a främre och nedre kanten försedt 
med starka, korta, böjda tornar; femte ledet är något kortare 
än fjerde samt längs den inre ytan försedt med stora tornar af 
hvilka två längre, nedtill. Klon är försedd med en tand nära 
slutet af den inre kanten. Sjette fotparet längre än femte; första 
ledet nästan af enahanda form men något längre och smalare; 
för öfrigt liknar hela foten den föregående, men den är längre 
och smalare. Sjunde fotparets första led är knappast utvidgadt 
samt dubbelt så långt som bredt. De öfriga leden likna dem 
1 föregående fotpar, men äro ända längre och smalare. 

Postabdomen mycket kort likasom dess fötter. Första pa- 
rets springfötters grenar äro vid pass lika långa, försedda med 
starka tornar 1 öfre (bakre!) kanten äfvensom a hvardera gre- 
nens extremitet. Andra parets yttre gren är obetydligt kortare 
än- den inre, hvilken är något kortare än grundledet; båda gre- 
narne 1 öfre kanten väpnade med utomordentligt tjocka, starka 
tornar, ställda i en dubbelrad. Sista paret fötters grundled ej 
längre än tjockt; den yttre grenen obetydligt längre än den inre, 
båda i den öfre kanten försedda med tornar samt & extremitetet 
med ıstarka borst. Svansbihanget är bredt, tjockt, inböjdt i 
bakre kanten, men ej klufvet. 

Färgen mörkgrå, med större och mindre ljusare fläckar. 


Ögonen svarta. Utaf denna utmärkta form fann jag den 16:de 


MALM, OM TVÅ FÖR VETENSKAPEN NYA AMFIPOD-SPECIES. 547 


Juli år 1863 ett enda exemplar i Gullmarn, midt för Skäre- 
berget, på 60 famnars djup, lerblandad sandbotten, således den 
på de större djupen i nämda fjord efter reglen allmännast före- 


kommande, slamlika bottensatsen. 


PARDALISCA BOECKI n. se. 


Manus pedum primi et secundi paris ovales, longitudinem 
carpi zquantes; unguis manu brevior, tenuis, acuminatus, in me- 
dio marginis postici spina breviuscula pr&ditus. Angulus infernus 
posticus segmenti tertii postabdominis rotundatus. 


Habitat in locis profundis ad insulas Koster Bahusi«. 


Beskrifning af ett antagligen ungt individ: Kroppen 24 
millim. lång, förlängd, smal. Epimererna små; den nedre, bakre 
vinkeln & tredje postabdominalringen afrundad. Hufvudet lika- 
som uppblåst, tjockt, framtill med ett litet pannhorn emellan 
de öfra antennerna. Dessa korta och tjocka. Skaftets första 
led mycket längre än tjockt, ovalt; andra mycket smalare och 
kortare; tredje något kortare men vida smalare än andra. Sve- 
pan, som är något längre än skaftet, utgöres af nio led; bi- 
svepan af två. Nedra antennerna något litet längre än de 
öfra; tredje skaftledet något litet längre än tjockt; fjerde nagot 
längre och vida tjockare än femte. Svepan, som är lika lang 
som skaftets tvenne sista led, består af sju led. 8 

De två första paren fötter äro af vid pass samma storlek. 
I hvardera är fjerde ledet ovalt, mera konvext i den bakre än i 
den främre kanten samt a den förra försedt med flera borst- 
knippen. Handen är vid pass af samma längd som karpus, 
äggformig samt i den bakre kanten väpnad med torneknippen. 
Klon är mycket kortare än handen, tillspetsad, och midt på den 
bakre kanten väpnad med en torne. De två följande fotparen 
äro inbördes af samma form och storlek; tredje ledet är mycket 
kort, bredt och nedåt afrundadt, det fjerde är mycket längre, sma- 
lare och ovalt, det femte är smalare och kortare än det fjerde. 
Dessa led äro i bakre kanten försedda med borst. Klon 
är kortare än femte ledet samt något krökt. De bakre fot- 


D48 ÖFVERSIGT AF K. Nee: ORHANDIINeNE. 1870. 
paren !) tilltaga så småningom i längd, och det första ledet är 
bakåt bredare samt således bredast a sjunde paret. Det sjette 
fotparets tredje led är nagot litet längre och bredare än det 
fjerde ledet, hvilket är nästan sa langt som det femte. Klon 
är nästan så lång som det femte ledet. Sjunde fotparets fjerde 
led är något kortare än det tredje och det femte, hvilket sist- 
nämnda är längre än klon. Första paret springfötters grenar 
äro lika långa och den inre väpnad med en torne; tredje parets 
grenar äro ock lika länga, tillspetsade, samt nära dubbelt så länga 
som grundledet. Svansbihangets blad äro lancettlika. 

Utaf denna art fann jag ett enda individ den 11 Juli ar 
1869 på 100 famnars djup i fjorden öster om Sydkoster i norra 
delen af Bohuslän, tillsammans med Mangelia eylindracea, Na- 


tica clausa, Amphilepis norvegica 0. S. V. 


') Båda benen af femte paret voro helt och hållet borta å det beskrifna individet. 


Explicatio figurarum. 


Fig. 1. Boeckia typica. 


DER alla. CD » Mandibula. 
RULE ES » Maxilla primi paris. 
ER 1 (Gora » Maxilla secundi paris. 
SET (0 LAR » Pes maxillaris. | 
Fre » » Pes primi paris. 
Dalai » » Pes secundi paris. 
DIR » Pes quinti paris. 
Big..2. Pardalisca, Boeckü. 2a, 210, Bes sexti panis. 


949 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 6. 
Stockholm. 


Spridda bidrag till Skandinaviens mineralogi. 
Af A. E. NORDENSKIÖLD. 
Dat. VI. 


[Meddeladt den 8 Juni 1570.) 


Nedanstaende bidrag, hvilka jag hoppas framdeles ytter- 
ligare kunna öka, hafva hufvudsakligast till ändamål dels att 
rätta åtskilliga misstag, som insmugit sig i de flesta mineralo- 
giska handböcker, dels att fylla några af de många luckor, som 
än råda i den skandinaviska gneissregionens sa intressanta och 


egendomliga mineralogi. 


1) Yttrocerit. { 

Yttroceriten förekommer sasom bekant insprängd i en hvit 
albitgranit vid Finbo och Broddbo i trakten af Falun och bildar 
dels jordformiga partier dels större smutsgula eller blaa kristalli- 
niska massor, hvilka visa tydliga genomgångar, och äfven stun- 
dom bilda större, af skrofliga ytor omgifna kristaller. Dessa 
tillhöra det reguliära systemet och äro begränsade af oktaaéderns 
och kubens ytor. Fullkomligt tydliga genomgångar förekomma 
parallelt med oktaöderns ytor. Ibland ser man äfven en tydlig 
kubisk afsöndringsyta, hvilken stundom saknas fullständigt, stund- 
om uppträder endast i en enda riktning och förmodligen föran- 
-ledt BREITHAUPT att antaga, det mineralet skulle kristallisera 
qvadratiskt. Oftast bestå de större kristallerna af olika fär- 
gade, med kristallytorna parallela lager. Enligt analyser af 
BERZELIUS och HISINGER !) utgöres detta mineral af en isomorf 
blandning af fluorcaleium med fluoryttrium, fluorcerium m. m. 


!) Afhandlingar i Fysik, Kemi och Meneralogi. Del IV, sid. 151. 


550 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


och ämnet är saledes saväl geometriskt som kemiskt isomorft 
med flusspat, icke, sasom i en del mineralogier angifves, qvadratiskt. 


2) Fluocerit. 

Detta sällsynta mineral, hvilket enligt en äldre analys utaf 
BERZELIUS !) skulle bestå af Ce Fl + Ce, Fl,, bildar sexsidiga, 
1 albitgranit insprängda kristaller, som till färg m. m. hafva 
stort tycke med gulbrun granat. Kristallerna (fig. 1) äro kort 
prismatiska samt begränsas af matta och föga jemna ytor, 
så att jag endast kunnat under en harkorsgoniometer mäta vink- 
larna emellan dem. De tillhöra det Hexagonala systemet. 

2338 = ICD. 
beine DS CDA = ig MEN 


RE Beräknade. 
0 sm INS 5 118 14. 
m:n” 150 30 150: 46. 


Några genomgangar har jag ej kunnat märka. Fluoceriten 
är osmältlig för blåsrör och skiljes derigenom lätt från den röd- 
bruna granat, som äfven träffas insprängd i albitgranit från 


Broddbo. 


3) Monimolit (Mn, Pb)? Sb A) 
Amnet kristalliserar (fig. 2) i nära likaxliga oktaödrar, hvilka 
dock vid närmare undersökning visa sig tillhöra det qvadratiska 


systemet. 
a:c = 1:0,9949. 
Mätta på olika kristaller. Beräknade. 
p:p = 1099 6 
» 16 
109° 11 109° 11.6. 
p:p = 1099 37 
EIN) 
» 836 
DAL 
» 37 
1099 36.4 109° 36.6. 
1) Afhandlingar i Pysik, Kemi och Mineralogi. Del. V, sid. 56. 
2) Jemför IGELSTRÖM: Ofversigt af Kongl. Vet.-Akad. Förh. 1865, sid. 227. 


- 


NORDENSKIÖLD, SPRIDDA BIDRAG TILL SKANDINAV. MINERALOGI. 551 


Den enda form som förekommer är grundformen. Genomgånger 
alldeles otydliga, parallela med p. 

För att bestämma oxidationsgraden af den antimon, som in- 
gar 1 mineralet, reducerades 0,5975 gr. ej alldeles ren monimolit 
från Pajsberg med vätgas: den förlorade härvid i vigt 0,0895 
or., motsvarande formeln R3 Sb. 

Detta sällsynta mineral träffades först af IGELSTRÖM vid 
Pajsbergs jern- och mangangrufvor i Vermland, hvarest det 
sparsamt förekommer tillsammans med pajsbergit, pyrokroit, 
rodonit, gediget bly m. m. Likartade pyroklorlika, svartbruna, 
nära reguliära oktaädrar förekomma äfven tillsammans med hedyfan 
och rodonit vid Langbanshyttan, ehuru tillräckligt analys-material 
från detta ställe icke kunnat erhållas. 

Monimoliten utgör en led uti följande isomorfa grupp: 

MOTION rer (Pb Mn)? Sb—a: c=1:0,9949 

Surt fosforsyradt kali .......... (K Y2)>P — a:3c = 1: 0,9960 

Sur fosforsyrad ammoniak (AmH2)3P — a:36 = 1: 1,0686. 

Denna isomorfi är intressant, såsom en af de fa kända emel- 
lan ett ämne, i hvilket en metalloxid och ett, i hvilket vatten 
ingar såsom bas. Jag vill dock här erinra derom, att jag redan 
längesedan !) påvisat en likartad isomorfi emellan: 

(Am, Na, H)3 P + 8H 
Fe P + SÅ 
Co3P + 8H. 


4) Cerin (allanıt) från Bastnäs. 

De enda notiser, vi hittills erhallit om cerinens kristallform, 
härröra från G. Rose. Pa grund af den undersökning han an- 
ställt pa några små kristaller från Bastnäsgrufvan vid Riddar- 
hyttan, ansåg han i början, att detta mineral kristalliserar i 


det rombiska systemet ?), men vid en sednare förnyad gransk- 


!') Bidrag till läran om den kristallografiska Isomorfin och Dimorfin. K. Vet. 
Akad. Handl. B. II, N:o 6 (1858). 
?) Elemente der Krystallographie, 1 uppl. 1830, s. 165. 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 6. 2 


552 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ning af samma kristaller visade det sig, att de icke voro 
rombiska utan tvillingkristaller tillhörande det monoklinoödriska 
systemet !). Några fullständiga vinkelmätningar offentliggjorde 
RosE icke, utan inskränkte sig endast att i största allmänhet 
nämna, det kristallerna utomordentligt liknade allanitens från 
Laacher sjön (bucklandit) äfvensom att de fa vinklar, hvilka 
man kunde med noggrannhet mäta, fullständigt öfverensstämde 
med bucklanditens. En fullständig undersökning af cerinens 
kristallform är dock af så mycket större intresse, som detta 
mineral såväl till utseendet, som i viss mon äfven till samman- 
sättning betydligt skiljer sig från den vanliga ortiten. Tydligt 
utbildade kristaller af cerin från Bastnäs äro ytterst sällsynta, 
så att jag bland de otaliga stycken af detta mineral, som jag 
undersökt, endast funnit några fa små drushal, på hvilkas sidor 
cerinkristallerna fatt fritt utveckla sig. Dessa drushal äro all- 
tid fyllda med hamartit, och endast på stuffer, som innehålla 
detta ytterst sällsynta ämne, kan man derföre hoppas att finna 
nagra tydliga kristaller af cerin. Dessa kristaller begränsas 
af föga jemna och speglande vtor, sa att några fullkomligt 
noggranna vinkelmätningar icke kunnat anställas på dem, och 
sjelfva vinklarnas storlek tyckes äfven vara underkastade be- 
tydliga variationer från en kristall till en annan. Genom mät- 
ningar pa sa manga olika kristaller som möjligt har jag sökt 
undvika de härigenom uppkomna felen och jag hoppas derföre, 
att nedanstående af mig gifna axelkonstanter ej skola alltför 


mycket afvika från det verkliga förhållandet. 


Cerin kristalliserar i det monoklinoödriska systemet: 
a:b:c=1:1,5258: LUK = 0,655#:1 : 1,1200 
bar 007 DI 
Följande former (fig. 3, 4, 5) och vinklar hafva af mig 
blifvit bestämda och mätta: 
IN == @oj0e> 


Z = xp 


1) G. Rose. Das Kristallo-Chemische Mineralsystem. 1852, s. 8. 


NORDENSKIÖLD, SPRIDDA BIDRAG TILL SKANDINAV. MINERALOGI. DD 
un 2 
wu 1 
y =(+P') 
Gr 3 
x =(-Pp%) , 


I = + 2po 
r => po 
s = + p?/400 
t = —?/,px 
MP} Op: 
Approxim. Mätta Borneo. 
på olika kanter. 
RER 25 153° 24 
» 29 
» DÅ 
DS 153° 30 
a a Saal... a 80 
En A er Ba ES 3A 2 2 nie, SET 
EEE Ers 1549 28 
> Ai 
028 
BD a 1540 23 
EV re Sa ION RO ÖT EA 114° 9 
oz ISIR 125° 30 
» ..68 
0% 
» SU 
1A NA 1259 41’ 
Mu 1450 29' 
» S 
asia, a0. non 1450 9 
De 1 OLIN 1350 22 
Eunoetel420 Nm .n. Ne, 142° 40’ 
BR N 1370 35 | 
DG 


Ma Aare nu... 137° 41” 


554 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


RER; HIRO N 121° 43 
To ee N RR OR 1369 24' 
(PRIDE 1 Sok Saras a NARE NA Ar 1439 28. 


Kristallerna bilda merendels fyrsidiga taflor och utgörande 
en kombination af T, I, t, u och z. Tvillingkristaller förekomma 
ofta med T till tvillingsyta. Merendels äro de kombinationer af 
T, u, z, l och t, samt hafva da, till följd af den obetydliga skil- 
naden i lutningen af T:t och T:1 fullkomligt tycke med enkla, 
till rombiska systemet hörande kristaller. 

Följande jemförelse emellan cerinens och ortitens kristall- 
dimensioner visar, att dessa ämnens kristallformer visserligen 
närma sig hvarandra betydligt, men att dock ej alldeles obe- 


tydliga olikheter äga rum. Man har nämligen: 


Bagrationit och Uralorthit enligt An c. be. 
VZIRORSCHAROREE AS SA 0,64403 :1:1,14510 65° © 

(OP Nea JÖENININ REKO s0ocovsoso0ssaos 0,6445 :1:1,1712 649 18 

Verne ee N SEA 0,6554 :1: 1,1200 659 51. 


5) Thorit och Orangit. 

För det närvarande har man fyra olika uppgifter om oran- 
sitens eller thoritens kristallform. 

1854 beskref DAUBER!) en orangitkristall, som hade 10 
m.m. 1 genomskärning och till vinkeldimensioner och kombina- 
tioner liknade en fältspatkristall. Han drog deraf den minst 
sagt djerfva slutsatsen, att orangit vore en pseudomorfos af fält- 
spat. Tillfölje af någon underbar naturlag skulle all thorjord 
fran en ofantlig sträcka af den omgifvande bergmassan, i hvilken 
vid de flesta fyndorter för orangit inga andra thorjordsmineralier 
än orangit och thorit förekomma, koncentrerat sig för att ut- 
drifva fältspatssubstansen från någon oren ortoklaskristall och 
installera sig i dess hölje. | 

1856 yttrade D. FORBES ”) den förmodan att en i WEIBYES 
- samling befintlig, af FORBES fiygtigt undersökt tetraädrisk »tri- 


1) PoGGEND. Annalen, 1854. XCII, pag. 250. 
2) Edinburgh New Philosoph. Journ. 5 Jan. 1856, p. 60. 


NORDENSKIÖLD, SPRIDDA BIDRAG TILL SKANDINAV. MINERALOGI. 555 


tomitkristall» skulle vara orangit och att orangiten således 
skulle kristallera i det reguliära systemet. 

1858 angaf ZSCHAU !) att orangiten skulle kristallisera qva- 
dratiskt i former isomorfa med zirkonens. 

Slutligen sammanslar (1862) DES CLOIZEAUX?) thorit och 
orangit till ett species och anger gemensamt för bada, att de 
sannolikt kristallisera i det reguliära systemet, och att de i 
polariseradt ljus förhålla sig som en homogen och enkelt bry- 
tande substans. 

Knappast i nagot museum torde en sadan mängd thorit och 
orangit finnas förvarad, som i Riksmusei Mineralogiska samlin- 
gar, och dessutom var jag vid ett besök i Brevig i tillfälle att 
senomga den den dervarande mineralhandlanden WIBORGS ganska 
betydliga förrader. Jag har derigenom kunnat granska flere tem- 
ligen tydliga kristaller, hvilka alla bekräftade ZscHAu’s asigt, 
att det numera amorfa mineralet, ursprungligen tillhört det qva- 
dratiska systemet: 

23 & = IS OG 

Förherrskande formen grundformen. Dessutom förekommer 
äfven oop. 

Någon genomgång vanligen ej märkbar. Ibland tyckes dock 


orangiten hafva benägenhet att spjelka efter basiska planet. 


Bernie Approximativt 
s mätta. 
DEAD FD 50:02 GAM. 0 nik 1250 0 
PEIPIRE KG OMAR IE DELA so DON 8) 
PESDEN DAN SA HEN. 340 I 
LO Dt OLDER. a kar 979 52. 


Io 8 


amorft ämne, som liknar hvit, nära genomskinlig bernsten. Den 
öfvergar äfven tydligen till thorit-och större körtlar af orangit äro 
ofta på kanterna omeifna af ett mörkt thoritband. Några tyd- 
liga kristaller af thorit har det dock ej lyckats mig att påträffa. 
Visserligen har jag fere gängar erhållit stuffer etiketterade 


!) Sill. American Journal of Science and Arts II, 26, 1858, p. 359. 
°) Manuel de Mineralogie par A nes Oroızraux. Paris 1862, p. 133. 


556 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


sasom »kristalliserad thorit», men sedan jag med möjligaste nog- 
. grannhet mätt dessa till reguliära systemet, (0; &0&) hörande 
s. k. thoritkristaller, har jag genom kemisk undersökning funnit, 
att de ej utgjordes af thorit, utan af ett för blåsrör oföränderligt, 
förmodligen pyroklorlikt mineral. Detsamma förmodar jag äfven 
vara fallet med de af DES CLoOIZAUX undersökta dodekaédriska 


»thorit kristallerna». 


De kristaller, som FORBES omnämner, hafva tydligen ut- 
gjorts af tritomit, af hvilket mineral man ofta vid Lavön träffar 
ganska tydliga, enligt all sannolikhet reguliära tetraédrar. 

Orangiten har att döma af dess med zirkon isomorfa kristall- 
form ursprungligen varit vattenfri och sammansatt enligt for- 
meln Th? Si!) eller Th Si, ehuru detta ämne sedermera upptagit 
en till två eqvivalenter vatten och förvandlats till en amorf, 
glaslik substans. Märkvärdigt är, att sa manga af de mineralier, 
som hos oss föra sällsynta jordarter, skola, såsom DES CLOIZEAUX 
visat, i optiskt hänseende förhålla sig på samma sätt som tho- 
riten, d. v. s., oaktadt deras tydliga icke reguliera kristallform, 
vara fullkomligt utar inverkan på de genomgaende ljusstralarnes 


vibrationsplaner. 


6) Melinofan. 

DES ÖOLOIZBAUX'S undersökningar af detta minerals optiska 
egenskaper fäster ett särskildt intresse vid en fullständig be- 
stämning af dess kristallform. Jag har derföre noggrannt gran- 
skat alla de exemplar af melinofan jag kunnat komma öfver, och 
äfven varit lycklig nog att bland dem finna några i den omgif- 
vande bergarten insprängda fyrsidiga taflor, begränsade af ba- 


‚siska ändytor samt spår till pyramidytor. Mineralet tillhör sa- 


!) Kristalliserad thorjord, framställd genom att i en porslinsugn smälta thor- 
jord med borax, hör ej, såsom CHYDENIUS och jag i början ansågo för sanno- 
likt (Öfversigt af K. Vet.-Akademiens Förhandlingar 17:de årg. 1860, p. 133), 
till det qvadratiska, utan såsom jag genom flere sednare försök funnit, till 
det reguliera systemet. Kristallerna bilda nämligen optiskt enkelt brytande 
kuber. Thorjorden torde derföre fortfarande böra betraktas, såsom en mon- 
oxid, 1 motsats till zirkonsyran (Zr) som på samma sätt framställd alltid er- 
hålles kristalliserad 1 qvadratiska former, isomorfa med rutilens. 


NORDENSKIÖLD, SPRIDDA BIDRAG TILL SKANDINAV. MINERALOGI. FÖ 


lunda ej det hexagonala, utan det qvadratiska systemet. Enligt 
mätningar, hvilka dock äro ytterst approximativa, förhåller sig: 
; abe DEZE. 

Kristallerna (fig. 6) äro begränsade af 

op(e), P(p);, Ysp(gq). Nagra prisniytor tyckas ej förekomma, men 
väl spår till åtskilliga ej bestämbara pyramidytor af andra ord- 


ningen och ditetragonala pyramidytor. 


Beräknade. Approxim. mätta. 
ee 1320 9 
cr 159 I re | IT 


Melinofan förekommer i trakten af Brevig, företrädesvis 
vid Stockö, och bildar alltid kristalltaflor insprängda tillsammans 
med erdmannit, zirkon, eleolit m. m. i en ganska hard och tät 
ortoklas. Kristallerna äro dock alldeles ofullständigt utbildade 
och dessutom sa sköra, att man endast ganska sällan kan erhalla 
en af flera kantytor begränsad talla. 

En större körtel af melinofan spjelker sönder efter afsön- 
dringsytor (ej genomgargsytor) parallela med op. Vinkelrätt 
emot denna yta visar melinofanen i flere riktningar tecken till 


senomgangsytor, hvilka tyckas vara parallela med op och op «. 


7) Leukofan. 

Var kännedom om leukofanens kristallform är ännu ganska 
ofullständig. WALLMARK anger!) »att man ur detta mineral 
kan utsla ett fyrsidigt prisma med vinklar af 53% 24.7 och 
36° 26.3, som synes tillhöra det triklinometriska systemet». Op- 
tiska undersökningar af DES ÜLOIZEAUX och BROOKE visa 
 deremot, att mineralet i polariseradt ljus ger ett ringsystem 
liknande topasens, och att mineralet derföre tillhör det rombiska 
systemet. Till samma resultat tyckes äfven GREGS?) och 
MILLERS mätningar a en väl utbildad ehuru för vinkelmätningar 
alltför stor kristall föra. I säfall måste man dock, såsom DANA 5) 
anmärker, antaga, att till följd af kristallens storlek fel blifvit be- 


!) BERZELII årsberättelse 1841, p. 131. 
?) Philosophical Magazin (4) 1855 IX, p. 510. 
°) SILLIMAN, American Journal of Science and Arts (2) 1856 XXI, p. 203. 


558 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


gångna i mätningarna af 20—219 och man råkar i stor villrå- 
dighet, då man vill försöka att ensamt af dessa mätningar be- 
räkna axlarnes längd. 

Svårigheten att bestämma detta minerals kristallform beror 
till en del deraf, att stycken af leukofan ofta begränsas af 
jemna ytor, hvilka dock icke äro några kristallytor utan endast 

aftryck af de kristaller utaf eleolit eller aegirin, som ofta inne- 
slutas i större kristaller af leukofan. Dylika beröringsytor före- 
komma ofta, samt äro merendels så förvillande lika verkliga 
kristallytor, att man icke utan den största uppmärksamhet kan 
skilja dem ifrån hvarandra. Nagra för goniometer-mätningar 
fullt lämpliga kristaller af detta mineral förekomma dessutom 
icke, och man kan derföre icke påräkna någon fullständig öfver- 
ensstämmelse emellan de mätta och beräknade vinklarne. 

I stället för att särskildt redogöra för de af mig” mätta 
kristallerna, gifver jag här en beskrifning af leukofanens kristall- 
form, sådan den låter härleda sig ifrån samtliga äldre och nyare 
mätningar. 

Rombisk. 

a:b:c = 1: 0,9473 : 0,6382. 
Kristallerna (fig. 7) begränsas vanligen af op(c), p(p), Ay); 
m(op), dessutom har GREG pa den af honom beskrifna mycket 
stora kristall iakttagit 2po och p2. Den tydligaste genomgan- 
gen parallel med op, tvenne mindre tydliga parallela med 2p«. 
GREG angär äfven en tredje parallel med opoe. 


Mätta. Beräknade. 
GENDER LAOS 


2 ol N. 


DA MN 
117° 47,5 M. 


STINE ae IS” NO 


1) W = WALLMARK; GR = GREG; M = MILLER; N = NORDENSKIÖLD. MILLERS, 
WALLMARKS och mina mätningar äro anställda med reflexionsgoniometer, GREGS 


med vanlig kontakt goniometer. 


NORDENSKIÖLD, SPRIDDA BIDRAG TILL SKANDINAV. MINERALOGI. 859 


Mätta. Beräknade. 
Aa or Ss SRA 1260 24',7 W. | 
(genomgängsytor) „ AS N. 

» 35 GR. 

Dose . 1260 35 
Da 1240. RN ae 1249 12'. 


Fullkomligt osäkra tyckas nedanstående, förmodligen på stora 


och illa utbildade kristaller utförda mätningar vora: 


INVERS oskadd 909 till 939 GR. 

OREST MR ERE SIR Rv (PD 
102) 0 IR Sy SS RA NRA 12490 0 GR. 

MDSLISOZER: 

[AN 5A N. 1250 39: 
KO REN 10i? SU GR. 

100° 9’ M. 

10050. me. er 102° 29' 
RO 128 II. Cr season 124° 36 
GRE ORSA RAN IA0NIUTGERT 2. 143° 18. 


8) Eukolit. 

Eukolit förekommer visserligen ganska allmänt i zirkon- 
syeniten vid Brevig, men man träffar dock endast ytterst sällan 
verkliga kristaller, Dessa tillhöra det Hexagonala systemet. 

230 = I sl 

Såvidt jag kunnat döma af de kristallfragmenter, som jag 
varit ı tillfälle att undersöka, äro kristallerna holoödriska och 
begränsas (fig. 8) af formerna: 


op(0), »P(b), co p2(a), 2p(r), Pe). 


Mätta Bene Motsvarande vinklar pä 
med reflexionsgoniometer. nn eudialit. 
088 a 1200 BA operera EN 1290 22' 
On: LF200S208 eye: Haben. 112° 18 
ds LASIKLSI er Br 1 San I 143° 15°. 


Af ofvan anförda vinkelmätningar visar det sig, att eukolit 
äfven i kristallografiskt hänseende fullständigt öfverensstämmer 
med eudialit och DES CLOIZEAUX’ åsigt, att dessa båda arter 


560 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


böra sammanslås, är derföre utan tvifvel riktig. Den obetydliga 
olikhet i den kemiska sammansättningen, som analyserna angifva, 
torde lätteligen kunna förklaras deraf, att man man vid Brevig 
endast sällan påträffar fullkomligt klar, genomskinlig och oför- 


ändrad eukolit. 


9) Schejferit. 

Bland de mineralier, hvilka beledsaga rodoniten från Läng- 
banshyttan har man under de sednare åren urskildt tvenne nya 
slag af augit och amfibol, hvilka blifvit benämnda schefferit 
och richterit. 

Schefferit är en augitart, hvilken, såsom en analys af C. A. 


MICHAELSON 1) utvisar, är sammansatt enligt formeln 


No 3 ARR MUJERES 
(08 > Me, Mm) Si x 

Den bildar merendels derba, korniga massor, som länge varit 
ansedda för granat. Sällan finner man pa ytan af dem sma 
otydliga kristaller, hvilka tillhöra det monoklinoädriska systemet 
och äro fullkomligt isomorfa med augit. 

Såsom fig. 9. utvisar, hafva dessa kristaller ett från den 
vanliga augitens något afvikande yttre, i det de företrädesvis 
äro utdragna i riktningen af den sneda diagonalen. De begrän- 
sas af formerna: 

Mm—=op; ä=apo; VE CR C=0p; VE Tr IM e=po, 

evs lb 36 = 131,008 3 0,2045 be = 7: N): 

Mätta. Beräknade. 


20 120° 38 


1) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar 1862, sid. 506. 

2) Enligt v. KOCKSCHAROWS mätningar äre axelförhällandena vid vanlig diop- 
sid =1:1,0931:0,5895; be= 74° 114‘. KoksoHArow. Materialien zu Mi- 
ner. Russlands IV, sid. 328. 


NORDENSKIÖLD, SPRIDDA BIDRAG TILL SKANDINAV. MINERALOGI. 561 


Mätta. Beräknade. 

NS, OR re A ISO N. Sr 32) 

TIEREN 0 ISOLDE KIRAN 136° 28 
ATG EEMEHCHN 1020 44' 
» 102% 

KR JERNg 1020 58. 


Schefferiten har tvenne tydliga genomgangar, hvilka bilda 
med hvarandra en vinkel af 87° 4' (mätt 87° &) och äro pa- 
rallela med op. 

10) Astrofylit. 

I SCHEERERS!) första beskrifning af detta glimmerlika mi- 
neral förekommer redan nagra uppgifter om dess kristallform, af 
hvilka man kan finna, att detsamma till sina kristallografiska 
egenskaper betydligt afviker från de vanliga glimmerarterna. 
Sedermera har PISANI?) offentliggjort en analys af astrofyllit, 
hvilken, under förutsättning att allt jern ursprungligen varit inne- 
slutet i mineralet såsom oxidul, låter uttrycka sig genom formeln: 
eller om kiselsyran antages tvaatomig: 

R(Si, Ti, Ze), AlSı2. 

Till sin kemiska sammansättning skiljer sig astrofylliten 
saledes fullständigt från glimmer. Detsamma är äfven förhal- 
landet med afseende a mineralets kristallform, hvilken tillhör det 
Rombiska systemet 

a:b:c = 1:0,9346 : 2,4628 


b=oPpo; a = op“ 


0 = coop; P = oP/2 

g = (sp oj f = Po 

r =P; h=>?"?(P"/43 1 = "Pos 1 = ap 
‚dep: 8 008 Dex 


Genomgangar parallela med b ytterst tydliga, sa att mineralet i 
denna riktning låter spjelka sig i glimmerlika spröda skifvor, 
parallela med op mindre tydliga. 


 Berg- und Hüttenmännische Zeitung 1854, p. 240. 
?) Compte rend. LVI, p. 846. 


562 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


/ 


Kristallerna äro insprängda i ortoklas, eleolit, katapleiit, 
:leukofan, brevicit m. m. samt sällan tydligt utbildade. Några 
i leukofan insprängda kristaller af 5—10 mm. längd hade det 
i fig. 10 och 11 utbildade utseendet, en större kristall, insprängd 
1 ortoklas, visade den 1 fig. 12 framställda kombinationen. 


Approx. mätta. “Beräknade. 
bysto le een 150° 26° 
», 52. | 
149% 44 
15800 DI acc. ne No an 
bERORHED AN! STEG 
» 19 
1STD ORG UR alt 1369 5Y 
[097 0) VORE un 9 1489 I 
1479 42 
IE br RR Rea Sea 1489 4 
2 3100. ooo UNO SV N ET 509 85 
[DE TEN SUR AR 1200 FIRA RER . 1240 34 
Dran seti aan Rare ee 1349 4 
bishazzs ame tuhs: 142° 43' 
143° 39 
143 al nr de Ir 144° I 
De ungern ul DI. nn. Selm FOLKETS 
RR (ON sb RA 1292 RK RAT 1290825) 
SHE N Ba TEN ie 74° 51. 


Astrofylliten tyckes vara en nära hypersten staende rom- 
bisk augitart. 


11) Pyrosmalit. 


De uppgifter, som vi hittills erhallit angaende pyrosmalitens 
kristallform, äro hvarandra något motsägande. HAIDINGER an- 


ger !), att de sexsidiga prismorna äro afstympade af en pyramid 


I 


!) HAIDINGER: Handbuch d. best. Miner, s. 523. Hörnzs (das Mohsische mineral- 
system 1847, p. 58) tillskrifver med orätt dessa mätningar Hausmann. 


AX 


NORDENSKIÖLD, SPRIDDA BIDRAG TILL SKANDINAV. MINERALOGI. 563 


med p:p' = 1309 16, p :p,= 115° 37’. BROOKE !) deremot anger 
tvenne sexsidiga pyramider med p:p = 63° 0' och 101° 34 och 
slutligen förmodade N. NORDENSKIÖLD ?), med anledning af en 
egendomlig tvärstrimning pa den basiska genongangsytan, att 
mineralet tillhörde det rombiska, ej det hexagonala systemet. 
Svårigheten att förena dessa olika uppgifter med hvarandra för- 
anledde mig till en förnyad undersökning af detta sällsynta och 


märkeligt sammansatta minerals kristaller. 


Under de sednare ären har pyrosmaliten åter i något större 
mängd förekommit vid Bjelkesgrufvan i Nordmarken, oftast i 
större föga genomskinliga lefverbruna kristaller eller kristalliniska 
massor, men någongång äfven kristalliserad i små, genomskinliga 
svagt brunröda sexsidiga prismor. Dessa hafva af mig blifvit 
noggrannt mätta med särskildt afseende på den redan förut ge- 
nom optisk undersökning ?) vederlagda åsigten, att mineralet 
skulle vara rombiskt. Härvid har det visat sig att vinklarna 
visserligen, i likhet med hvad som fallet är med de flesta mine- 
ralier, äro underkastade ganska betydliga variationer, men dessa 
äro dock alldeles tillfälliga och berättiga derföre ej till antagandet 
att detta mineral skulle kristallisera i något af de mindre regel- 
messiga kristallsystemerna. Kristallerna bilda alltid sexsidiga af 
basiska ändytor afstympade prismor, hvilka tillhöra det hexa- 
gonala systemet: 

23 & = 312305308: 

Kanten emellan basiska planet och prismen r är stundom 
afstympad af en pyramidyta (p). Dessutom har BROOKE äfven 
iakttagit en yta 2p(m), hvilken jag ej kunnat bemärka på de af 
mig undersökta kristallerna. Följande vinklar hafva blifvit mätta 
med MITSCHERLICHS reflexionsgoniometer på olika kanter emellan 
dessa ytor. 


!) Brooke: Philosophical Magazine 1837. XI, s. 261. 

”) Bulletin de la Classe physico mathematique de Y’Academie Imperial de St. 
Beversboune nu SIV Sö BA 

?) Enligt F. v. KoBELnLs iakttagelser. Kokscharow: Materialien zur Minera- 
logie Russlands IT, s. 352. 


564 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Mätta. Beräknade. 
TE lerne HS 1209 6,6 


\ 


12 ÖMSE SM PR NR 120° 0,0 


1482 BES 0 RR 148° 29',6. 
(148° 30° BROOKE). 
DT RN 121072926 
» 38,0 
» 30,3 
Ko T0TS2 NOTE A EET NNE 121° 30',4 
(Rn 129% 13° BROOKE)...... 129° 11,6 
CEAEE eh BSR SIND DL 90° 0,0. 


Basiska ändytorna och den sexsidiga pyramidens ytor äro 
merendels plana, prismans ytor deremot mindre jemna och nagon- 
gång horizontelt strimmade. En ytterst tydlig genomgång före- 
finnes parallelt med den basiska ändytan. Vid större kristaller 
är denna genomgang ej jemn utan delad i sex, vinkelrätt emot 
basen strimmade, liksidiga trianglar, och denna den skenbara 
ändytans beskaffenhet har föranledt antagandet att mineralet 
möjligen- vore rombiskt. Denna äfven vid åtskilliga andra hexa- 
gonala mineralier förekommande strimning af op låter kanske 
förklara sig, om man betraktar det basika planet såsom en yt- 
terst trubbig sexsidig pyramid, hvars ytor äro strimmade vinkel- 


rätt emot medelkanterna. 


Den rena, ännu ej oxiderade pyrosmaliter är nästan ofär- 
gad och fullkomligt genomskinlig. Stora kristaller deremot äro 
förmodligen till följd af jernklorurens oxidation, endast genom- 


skinande 1 kanterna och lefverbruna. 


NORDERSKIÖLD, SPRIDDA BIDRAG TILL SKANDINAV. MINERALOGI. 565 

12) Hvit qvartslik granat från Frugård. 

Vid Frugårds kalkbrott i Mäntsälä socken träffar man ofta 
körtlar af en mängd olika silikater insprängda i en tät massa 
af kornig kalk. Jemte wollastonit,. pyrallolit, augit, åtskilliga 
arter idokras (frugardit och jewreinowit), amfodelit m. m. inne- 
halla dessa körtlar äfven ett ofärgadt eller svagt gulaktigt mi- 
neral, som till yttre utseendet på ett förvillande sätt liknar och 
länge förvexlats med vanlig qvarts. Detta qvartslika ämne är 
icke kristalliseradt och visar ej heller spår till några genom- 
'gangsytor, men genom undersökning i polariseradt ljus kan man 
finna, att det tillhör det reguliära systemet. En med anledning 
häraf verkställd kemisk undersökning gaf följande resultat: 

I. Mineralet smält för sig och derpå sönderdeladt med salt- 


syra. II. Sönderdeladt genom smältning med kolsyradt natron. 


Hvit qvartslik Granat från Frugård. 


i 1. 
Kiselsyra....... RS 39,14 ne Bee 39,42 
Lerjord....... RHEINL. 2a 0 BOR 21,06 | 
Jlernoxide)) orsonsooo s90s- DIS N 2,41 
KAO TASSAR AR SOSSARNA 37,08 
NENROTOL bo0ocosons NEE. ANS Ore Sk EINEN ER spår 
SS), Ol. IT 


Analysen motsvaras fullkomligt af granatens formel, hvilken 
fordrar: Si 40,58; Ä1 22,55; Ca 36,87. 

Oaktadt mineralets jernhalt är det oglödgade mineralet ofta 
alldeles färglöst. Efter smältningen är mineralet svagt gulaktigt 


och fullständigt lösligt i saltsyra. 
14) Erdmannit (= Michaélsonit DANA). 


Melinofanen från Stockö atföljes af tvenne svarta eller svart- 
bruna mineralier, af hvilka det ena är amorft och ortitlikt, det 
andra äter alltid kristalliseradt. Det förra af dessa ämnen ut- 
gör BLOMSTRANDS erdmannit. Då en mängd alldeles olikartade 
mineralier, bland hvilka särskildt mia nämnas en svart, något sönder- 


delad zirkon och ett ej närmare undersökt, i rombiska systemet 


!) Med spår till mangan. 


566 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


 kristalliserande ämne, blifvit genom mineralhandeln utspridda under 
namn af erdmannit och den beskrifning som BERLIN lemnat af 
detta mineral är något ofullständig, så torde en förnyad karak- 
teristik af detsamma vara af nöden. | | 

Erdmanniten analyserades först, ehuru till följd af den ringa 
mängd ämne, som kunde användas till analysen, ofullständigt af 
BLOMSTRAND !). Sedermera lemnade E. NOBEL?) en äfven- 
ledes ofullständig analys af samma mineral och slutligen analy- 
serades det särdeles omsorgsfullt af ©. MICHAELSON 3). Dessa 


analyser gifva: 


Analys af MICHAELSSON. E. NOBEL. BLOMSTRAND. 
KISCISNBRA ass SSR ås 2 RA DSIS DER 31,85 
ZUCKON Sy 0906 60000008620000€ 5,44 iR 11,719) 
Berviljorde SS SS ee 4,27 ae ER ERAN 
IE 13) Ol tr sr sr 2,81[ ee re SS 
len ANG EEE 6,42 An N 
Ceroxidul........ RE u RER VE A 34,89 2) 
Lanthan-och didymoxid 15,60 ........ 14,12 
Nitemjorde. ne 1 ao AIR 1,43 
Kellkgondl oss oss aa 10 ns 6,46 
Ralkjordenkerneee ER spar 
Natron Be u de delens 20 
Vatten td? MUN TANATG 5 50 HT ERERTIOEN. 4,28. 


Endast MICHAELSONS analys kan läggas till grund för någon 
beräkning och äfven vid den möter svårighet. 1:0 emedan mäng- 
den af jernoxidul och oxid icke blifvit bestämd. 2:0 till följd af 
den ofullständiga kännedom vi äga om eqvivalentvigten af en 
del beståndsdelar i mineralet. 3:0 till följd af osäkerheten med 
afseende a den rol som zirkonsyran spelar. Syret i kiselsyran 
R och R tyckes dock förhälla sig som 3:1:2, hvilket förhäl- 
landen motsvarar formeln: 

6R? Si + AP Si + 6H. 
!) PoegEnp. Ann. LXXXVII. 162, 


2) Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar 1862, p. 515. 
3) Förmodligen med zirkon- och berylljord. 


4), Förmodligen med något kalkjord. 


NORDENSKIÖLD, SPRIDDA BIDRAG TILL SKANDINAV. MINERALOGI. 567 


Under antagande att: | 
R = 0,45 Öa + 0,08 Fe + 0,15 Öe + 026 La + 0,06 Na och 
R = 0,5 Be + 0,25 Fe + 0,25 Al, 


fordrar denna formel: 


RÖST SVG ARE nl NN 30,47 
Berrys VR AR 4,16 
IE OR En: 2,82 
EROSION SKIEN Seb ‚4,40 
Jernoduß. me Hl ad ar. 3,80 
Wanthanoxid ee SA 18,66 
Eeroxadula ne. BF EL 10,68 
KSO) OT ESR a 2. 16,62 
INET GRE) Oleg as do ad BEN RR RAR 2,45 
SVEN TO TI len N RT 0 De 
:100. 


Liksom orthit är således erdmannit ett dubbelsilikat af R? Si 
och R?S$i?, men erdmanniten innehåller dubbelt mera af den 
förra föreningen än orthiten. 

Till yttre utseende liknar erdmanniten fullkomligt ortit. 
Den bildar i tunna kanter genomskinande, svartbruna massor 
vid hvilka något spår till genomgångar eller kristallinisk textur 
icke kan skönjas. Brottet är jemnt till flatmussligt. Glansen 
glas- till vaxartad. Hardheten något under apatitens. Fgent- 
liga vigten = 3,1 enligt BLOMSTRAND; 3,44 enligt C. MICHAELSON. 

För blåsrör afger erdmanniten vatten, bläddrar ut sig och 
smälter under pösning till ett svart glas. Smälter med soda 
till en gråbrun massa, som vid tillsats af salpeter ger en svag 
reaktion på mangan. Löses lätt i borax, svårare i fosforsalt med 
reaktion pa jern. Fosforsaltperlan opaliserar vid afsvalning. 
Mineralet sönderdelas såväl före som efter glödgning med lätt- 
het af saltsyra. 

Tillsammans med erdmannit träffas vid Stockö ett med 
erdmanniten ofta förvexladt, i rombiska systemet kristalliserande, 


svartbrunt, ännu ej närmare undersökt mineral. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 6. 


I 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. från sid. 542.) 


5 Från Museum Carolino-Augusteum i Salzburg. 
Jahresbericht, 1852—1869. 


"Från K. Akademie der Wissenschaften i Wien. 


Denkschriften. Mathem.-Naturwissensch. Classe, Bd. 29. 
Sulzumesloemelase, "se aloe, JÖRG 

» » » 1699: 4—7. 
Denkschriften. Philos.-Hist. Classe, Bd. 16, 18. 
Sitzungsberichte, 1869: 2-7. 
Almanach, 1869. 
Archiv, Bd. 41. 


Från Nassauischer Verein für Naturkunde i Wiesbaden. 
Jahrbücher, 21—22. 


Från Hr Professor 8. O. Lindberg i Helsingfors. 


MARSHALL, H. Arbustrum Americanum. Philadelphia 1785. 8:o. 


Från Författarne. 


CRAMER, C. Om infinitesimalränta. Program. Wisby 1870. 8:o. 
Hirr, ©. J. D. Matheseos fundamenta nova analytica, P. 3: I. 
— = Sur une forme générale de 'développement et sur 
les integrales définies. Lund. 4:o. 
LINDBERG, S. O.- 'Manipulus Muscorum I. Hfors 1870. 8:0. 
= — Na Mlossor lbs eo. 
= — Utredning af Skandinaviens Porella-former. Ib. 4:0. 
Rypevist, J, E. Svenska språkets lagar, 42. 
Carey, H. C. Works, Vol. 1, 1\/,, 2—8. Philadelphia 1835 — 
TEGS: 


FRV EEE 2 EE 


569 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 5. 
Stockholm. 


Astronomiska ortbestämningar under Svenska polar- 
expeditionen 1868, meddelade af 
A. E. NORDENSKIÖLD. 


[Den 8 Juni 1870.] 17 


Dessa utfördes med följande instrumenter: 
1:mo 2:ne prismacirklar af PISTOR & MARTIN. 
2:0 @vicksilfver-horizonter. 
3:0 Nödiga termometrar och dels qvicksilfver- dels aneroid- 
barometrar. Aneroiderna användes uteslutande under bätfärderna. 
4:0 En boxkronometer (N:o 3194) och två fickkronometrar 
(N:o 8872 och 8873), alla af FRODSHAM, äfvensom en vanlig skepps- 
kronometer. Vid observationerna användes fickkronometrarne, 
hvilka derpå så snart görligt var jemfördes med boxen (N:o 3194), 
hvars utmärkta beskaffenhet redan under föregående expeditioner 
blifvit bepröfvad. Den användes äfven nu som normalur, och 
samtliga iakttagelserna äro hänförda till densamma. 
Kronometerns ställning till Greenwich under olika tider be- 
stämdes genom följande iakttagelser: 
I. Tromsö den 19 Juli 1868. 
(Antag. @ = 69° 38 54", IL = — 1! 11” 545,0). 
13 == (8,0) I To 41 
Kr. N:o 3194.  (@2H. Ur. k. st. mdt. Kr. No 3194. ©2H. Ur.k.st.mdt. 
g:26n 56,0 72°22:10” + 3758/,5 :91:85”22°3 72°21'20” + 3”56°,6 


» 28 55,2  » 36 50 » 56,9 »37 02» 3250 » 56,9 
» 80 33,2 » 49 10 » 58,7 » 0 57,8 DS VÄN » 56,5 
»31 59,2  » 5850 » 58,5 » 49 I oO » 57,0 
» 33 47,6 731230" » DD,2 » 43 24,8 » ID AD » 60,6 

medeltal af Q= + 3"57°,6 af O = + 3"57,5. 


Ur. korr. till st. mdt. = + 3” 575,6 
L — — 1 15” 525,0 
Ur. korr. till Greenw. = — 1‘ 11” 54°,4; den 19 Juli 9:30” £. m. kr.tid. 


!) B= Barometern. T=temperaturen enligt Celsii-skala. I==indexfelet. 


ER 


570 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


II. Adventbay, Stugan den 6:te Aug. 1868. 
(Antag. op = 187157270; L— —_ 192295150). 
19 = solar) il, 
Kr. N:o 3194. ÖH. Ur.k.st.mdt. Kr, N:o 3194. — ÖH Ur.k.st. mdt. 


a a NVF 52°98’ 30” — M49,, 1 
10 I Ba 8628 » 55,3 3) IB » 32 40 » 42,3 
» 2 Als.» IL A0 » 43,1 » 10 48,3 » 87 30 » 47,2 
» 3 31,5 Dei » 39,8 » 11 54,1 » 41 30 » 40,6 
» 4 89,9 » 19.30 » 48,2 » IH MA » 45 10 > 41,9 

medeltal af O=— 9” 48°,0 af O = — M44,2. 

Ur. korr. till st. mdt:=— =. 94651 5 
EE 223150 
Ur. k. till Greenw. =— 1'12"17°,1; den 6 Aug. 10‘ f. m. kr.t. 


III. Kobbe-bay den 30 Augusti 1868. 
(Antag. 9 = 79° 5175%"; L = — 0'432 55°). 
Ur korrektion enligt observation och beräkn. af V. OTTER 
= — 112m 47°,4; den 30 Aug. 6te. m. kr.tid. 


IV. Tromsö den 24 Oktober 1868. 


(Antag. = 69° 38 54’; L = — 1! 11» 545,0). 
B=1753,1(0); T= + 4,0; I = — 20". 

Kr. N:o 3194. O2H. Ur. k.st. mdt. Kr. N:o 3194. ©2H. Ur. k. st. mdt. 
lern NET ANG 15521197 HT MIO TFN 
» An Il » 17 40 » 22,6 » 56 11,ı 10°58 40 » 11,7 
» 58 16,6 9 43720” » O8 OU en m 381 DET 

medeltal af Q= + 3”19,,0 af Q= + 312,9 
Wir Je GU Sö mö 23231670 

L— — 17150590 
Ur. k. till Greenw. = — 1'12”36°,0; den 24 Okt. 2e. m. kr.tid. 


Såsom man af ofvanstäende iakttagelser ser, har urets gång 
icke varit oförändradt under hela resans lopp, och för att för den 
kunna uppställa en eqvation, som pa ett tillfredsställande sätt mot- 
svarar samtliga iakttagelserna, måste man derföre antingen antaga 
en olika dragning under olika tider, eller ock i den eqvation, som 
anger dragningen, införa flere termer, beroende af olika digniteter 


1) Tvenne observationer uteslutna. 


NORDENSKIÖLD, ASTRONOMISKA ORTBESTÄMNINGAR. 571 


af tiden. Det senare har synts mig vara riktigare. Man far 
på detta sätt: i 

Korrektion för N:o 3194 till Greenw. medeltid, 

i = — (It 1 1"545,7 + 1",744d — 07,0135d?), 
i hvilken eqvation d utmärker antalet dagar efter den 19 Juli 
0 Greenw. mdt. | 


Denna eqvation ger: 
Korrektion till Greenw. mdt. 


Beräknad. Takttagen. 
Tall TO ae —1'11"54a = — 1112 544 (I) 
Neo Ne A LIG VA TD) 
SEO — 1 18 Ma le An (IN 
OR a NIA SR IM) 


Dessa data för kronometerns gang hafva blifvit lagda till 
srund för beräkningen af nedanstaende iakttagelser. 


1) Rastställe mellan Kap Thordsen och Kap Wijk. 
Den 7 Aug. Observation af Löjtnant L. PALANDER. 
Timvinklar. B= 754,9(0°); T= + 6%,6; I= + 54. 
Kr. N:o 3194. O2H. (Dir. li, Sibo MA Kr. INO BID > (DE Ur. k. st. mdt. 
10,982.99208, 5322. 0 10” 45°, 3 10:46” 55°,0 54°257 OM  107546,7 


» 40 20,0, » 510 » 57,4 » 47 57,0  » 2740 » 50,5 
> ll DD » 40,7 » 49 20,0 » 31 5 » 46,9 
» 42 56,0 » 11 20 » 67,3 » 50 00 »> 83 A » RR 
» 44 5,0  » 1455 » 52,2 » 50, 50,0 1 » 35.30 » 24,2 
medeltal af Q= 10"52>,6 af O = 10"41',2. 

Ur. k. t. st. mdt. -= — 10” 46°,9 

Ur. k. t. Greenw. mdt. =— 1'12=22",8 


I 25110499 31520623% 
Middagshöjder. B, T och indexfel likasom vid föregående. 
Kr. N:o 3194. QQ. p. 
12" 4”47°,5 55° 9730" 13:28 U 
» U 8,8 » 10 50 » 27 49 


» 13 35,5 » 11 10 » 28 4 

» 28 20,5 » 10 35 » 27 56 

» 29 50,5 ».825 » » DV 
medeltal af G—= 182759". 
DE ISO 


2) Woodsia-udden, 1500 alnar NW. om dess yttersta spets. 
Den 9 Augusti 1868. 


572 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Timvinklar. "B=773,1(0), 7 = 4 783} = - 15% 
Kr. N:o 3194. O2. Ur. ke. st. mdt. Kr. No 3194. O2H. Ur. k. st. mdt. 
1058241, 322520% 12” 26°,2 11062927277 53437234 HORNS 


ill i are oo» BA ». 82,5 » 7 62 » 45 20 » 81,8 
» 2 ln » 32 45 » 834,5 » Ban nA » 34,2 
» 8 TT » 34 20 » 830,9 » 8 39,2 » 47 50 » 45,5 
» Aa rt MO » 16,1 » YI AKT » 49 25 » 44,3 
medeltal af Q—12"28',0 no 10599 
Ur. korr. till st. mdt. —— 12”53°,6 
Ur. k. t. Greenw. mdt. = — 1'127 25°,3 


L = — 059° 51°,7 = 14°57’56”. 


Middagshöjd. B, T och indexfel likasom vid föregaende. 


Kr. N:o 3194.  (O)2H. p. Kr. N:o 3194. ÖH. p. 
120909345 534850" 18.35.19. 1271423055 94.5225 278,33/202 
» Il O5» nl » 15 ER » » NA 
> ill 44. Ag oo» 18 10 DNA 6 
»12 39,5 2.4935 DD. » 10 33,5 » 5215 ».» 24 
» 13 37,5» 4950 >» » 0 » 20 835,5 » 52 0 » » 28 
medeltal af 0) = 78°35' 4" Ar = YST, 


USB 3 
3) Norra sidan af Capitolüiberget nära bottnen af Ekman 
Bay, enligt observation af Löjtnant L. PALANDER. 
Den 10 Augusti 1868. ; 
imvinklanmıs Br =T0038:(0)3 =D LS + KR 


Kr. N:0314. (2H. Ur.k.st.mdi. Kr. N:o 3194. @2H. Ur.k.st.mdt. 
gr41m4057 — 4429210" — 12=315,0 8:48-205,7 484535 19m4351 
» 42 50,7 » 27 10 » 89,6 » 40) Dr » a) > BO 
» 43 51,7 » 82 0 » 41,4 » 50 38,7 au HN » 45,6 
»44 52,7 » DU & » 89,9 » 31 59,7 » 740 » 45,7 
»46 2,7 » 42 35 » 49,2 » DD OY >80 » 45,5 

medeltal af C) = 12” 38‘, s af Q—= 12”4254. 
Ungkorrstllestemdte —- 10105 
Ur. k. t. Greenw. mdt. = — 1:12” 26),4 


L =: — 0:59” 455,8 = 14°56'27. 
Middagshöjder. B, T och indexfel likasom vid föregående. 
Kr. N:o 3194. 2. p. Kr. N:o 3194. O2H. p. 
12:15°27,1 53 0715" 78°41’46' 12:35” 4,1 53°58'30” (SANS 
220023, 1 VT a » Zl 12 36 49,1 » 5715 » 42 6 


NORDENSKIÖLD, ASTRONOMISKA ORTBESTÄMNINGAR. 5879 


12:23725%1 52559507 ks 12:38" 37,1 530650  78°41'53” 


» 25 55,1 » 58 55 » 42 BH 1122 al0) Illa » 56 5 > Da 
Ye) SOL » 57 50 » 41 58 12 41 19,1 » 5535 » » 33 
medeltal O= 78°41'46° af © = 13°41'50”. 
q = 184148". 


4) Kap Wijk. 
Den 11 Aug. 1868. 


Imvindear = 099,30) AINS 0 EE UN 
Kr. N:o 3194. ©2H. Ur.k.t.st.mdt. Kr. N:o 3194. @2H. Ur.k.t.st.mdt. 
GATA — BH 714 we ea PATE 
7: (RIE oo» AD UN » 88,8 » 3 40,6 » 80 45 » 44,5 
» 2108 »5535  » AQs » 10 44,0 » 4230  » 48,0 
» 4 De GA 5974915 » 18 Mo Den 5 Mila 
DO) IN, » NM OP Dr AA » 15 10,2 35; 330 » 48,8 
medeltal af (DE RAA af © = 11”48%6. 
Ur. korr. till st. mdt.=— 11”445,0 
Ur. k. t. Greenw. mdt. = — 1'12°27%5,5 


L = — 1° 0”43°,5 — 1510/52”. 
Den 11 Aug. 1868. 


Middagshöjder. B = 759,3(0°); T= + 6°%,3; I = — 15”. 
Kr. N:o 3194.  O)2H. P. . Kr. N:o 3194. O2H. p. 
12° 7w45°1 53°40'50" 78°35 23” 12°14”23°,ı 52°38'15”?) 783530 
» 9 NN » il (0 ya ar » 19, 22 » 88201) > De 
>». 1072257 » 41 5 » .» 80 » 16 49,3 » 98 35 ».» 20 
» 11 24,7 » Ale sl» I » 18 65 » 88 85 » » IG 
» 12 33,1 » 4135 x» D AD » 19 14,3 » 88 10 » » 20 
medeltal af Q= 7835'24” | A= 1333234 
q = 78’35'25”". vå 


5) Södra udden af Charles Foreland. 
Den 13 Aug. 1868. Observationer af Löjtnant L. PALANDER. 
BintyinkangBr (öka VNS DS AT MA 


Kr N:o 3194. ÖH. Ur.h.t stimdt. Kr. N:o 3194. ÖH. Ur.k.t.st.mdt. 
22990055 5374275022.723226.,9 RE SIE Ele 
»24 202  » 5150» 20,8 „ai On we a 
» 25 16,2 » 57 30 >. 18 » 32 1,2 » 40 40 » 21,1 
» 26 10,2 SA NN » 19,9 » 33 13,2 » 48 20 » 15,5 
» Al am Ba IN > lan » 34 832,2 » 53 10 » 28,4 

medeltal af C)=23"20,9 AM ELSA 


!) Minuten ändrad vid de 2 första observationerna från 39 till 38. 


574 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
Ur. kt. st. md. —=— 2372051 
Ur. k. t. Greenw. mdt. = — 1'12”29',4 
L = —. 0:49 93 = 1217.20”. 


Middasshöjder. B, T och indexfel likasom vid föregående. 


Kr. N:o 3194. O2H. p. 
127152 0% 3 53412720 785°11 56° 
» 18 12,3 » 13 10 » 12 0 


» 24 5,3 » 1420 » 10189 

» 29 30,3 >» 13 40 » 1216 

» ae el » » Al 
medeltal af Q= 78°12' 6”. 
else 0% 


6) I:sta rastplatsen på fasta landet söder om St. Johns bay. 
Den 14 Augusti 1868. 
Timvioklar. B = 752,5(0°); T= + 2,5; 1= — 13". 


Kr. N:o 319. ÖH.  Ur.k.t.st.mdt. Kr.N:03194. — ÖH. Ur.k.t.st.mdt. 
H’aT"14°,5 244755" 2272586 Ya IB er eo 


» 49 20,3 25 040 » 20,2 & I Wlan 25 650 » 250 
> MM 26,1 » 11 30 » 84,8 » 4 89,9 » 26 55 » 20,8 
a8 do Seas) De rl 3 Vg 
» dT 85 » 44 55 » 34,3 » OM » 45 25 » 80,4 
medeltal af Q = 22" 31,2 af O— 2272456. 
Ur. k. t. st. md. —— 22=275,9 u 
Ur. k. t. Greenw. mdt. = — 1:12” 30°, 6 


L = — 0:50” 27 = 12°30/41". 


Middagshöjder. B = 754,0(0°); T = + 5°,0; I= 11". 


Kr. N:o 3194. ÖH. p. Kr. N:o 3194. (O2H. g. 

IE BI el ee IN 12:14” 0° :52°10:40” 18°24.58 

» 6 35,0 » HD 30 » DO » 15 23,6 9» Ul 5 ID > HS 

2 aa » 24 50 » 10 226 a D » 2 7 

» 10 Ana BB AD MR DR RAA a IMO NE 

» 12.274 2.640 22905 » 18 40,0  » 1120 » » 16 
medeltal af Q= 17825’ 1” ar ÖS UTI 

pr =(3 203. 


1) Minuten ändras frå 7 till 8. 


NORDENSKIÖLD, ASTRONOMISKA ORTBESTÄMNINGAR. 575 


7) Charles Foreland, norr om lågnäset. 

Den 17 Augusti 1868. 

Timvinklar. B= 782,6(0°); T= + 4,5; I = — 15". 
Kr. N:o 3194. @2H. Ur.k.t.st.mdt. Kr. N:o 3194. CH.  Ur.k.t.st.mdt. 
812”22°,3 835°19/40" 27” 36°,2 818"45°,3° MTM AN 272365, 6 


» 13 56,5 » 28 35 » 84,1 » 20 MA DE YAN EA 
» 14 56,1 » 83 45 » 86,0 » 22 28,5 » 16 30 » 85,2 
» 16 16,5 » 40 20 » 49,3 »23 28,1 > 21 50 >» BI 
» WU or » 46 15 » 84,9 » 24 21,1 » 26 39 2088, 
medeltal af C) = 27" 36), af O=27.34,3. 
Ureketast. mob ADB 


Ur. k. t. Greenw. mät. — — 1'12%233°,7 
L = — 0'44” 58°, 9 — 11°14'33”. 


Middaghöjder. B = 762,5(0°); T= + 5,0; I = — 15". 
Kr. N:o 3194. ÖH. q. Kr. N:o 3194. (2. q. 
11:377583°,8 485950” 7845.59" 7 
» 88 41, 49% 110 » 2» 58 11:40” 86°,6° 48 0’ 0" 7846’ 8” 
» 39 36,2 » 2 0 » 46 5 » 42 38,6 » 220 » » IS 
medeltal af © = T845'59” af 0 =1846'13". 
Kr. N:o 3194. CH. y. Kr. N:o 3194. — DH. fö 


11'477 735 48 840" 78°45 53 
» 48 5,8 » 940 » » 57 11:50” 33°,6 491550” TANT 
» 49 20,0 » 118 » » Bil » 51 36,6 » 16 50 » » 0 
medeltal af ©= 15°49' 54 at oO 1845/54. 
q = 18460. 


8) Liejde bays vestra udde. 

Den 29 Augusti 1868. 

Timvinklar. B= 702,7(0); T= + 5; 1 6. 
Kr. N:o 3194. O2H. Ur.k.t.st.mdi. Kr. N:o 3194. (92H. Ur.k.t.st.mdt. 
3:54” 8,5  34°35'20” 177284 10742455 36112077 1023%,2 


» 85 51,3 » 41 20 293 » 6 3,9 » 15 0 » 44,8 
» 57 22,3 » 46 30 » 22,9 » 7 46,6 » 2110 » 28,3 
medeltal af Q= — 17"25',5 aa las 

Ur. k. t. st. mdt. = — 17”80%,3 


Ur. k. t. Greenw. mdt. = — 1'12"43:,5 
1 0:552113%2 3374818, 


576 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Middagshöjder. B= 761,4(0°); T= + 345; I= — 6". 
Kr. N:o 3194.  ©2H. q. Kr. N:o 3194. @2H. p. 
1:18”13°,2 3852’50" UTAN 1:20” 28,2 374610”  79°40'54” 
» 18 59,7 » 51 40 » » Öd » M NÄS —» ADH 0) » >» Dil 
» 21 51,2 » 43 50 DI 


medeltal af & = 79°40'57 
og 0 = ANTEN. 


ar O = 194059". 


9) Liefde bay, rastställe på vestra stranden. 
Den 30 Augusti 1868. 


TimvinklarssB 76,0), E05 73 

Kr. N:o 3194. O2H. Kr. k.t.st.mdt. Kr. N:o 3194. QQ. Ur. k.t. st. mdt. 

7:52"20°,6  26°19:20"  18m54s,5 E* 

»54 Abe ov MIN  » Bis B'1”4450 26° 2107 18"545,3 

» 56.832 » MW» Hille » 3 Ra la >» Be 

„58 152 >» MAN  » Bla 7 98 » 2820  » 544 

» 59 5l8 » 5620 » 492 » 8 49,9 » 3640» 50,8 
medeltal GC) = 18"51°,5 af O=18"53,0 !). 
Ur. k. t. st. mdt.=— 18="525,2 | 

Ur. k. t. Greenw. mdt. = — 1:12”44,1 


L = — 0!53"51°,9 = 13°27 58”. 


Middagshöjder. B = 761,0(0°); T= 0°,0; I = — 4". 

Kr. N:o 3194. Q2H. g. Kr. N:0:3194.  @2H. g. 
BSR ZÄUNE TEE 

» 34 56,6 =» 28 30 » 228 11'45”45°,0 384120” 794140" 
BB ni Da DE na 

» 88 82,4 » 32 10 » 2.28 » 47 351 » 42 30 DD 

>» SI) Al » SAN m BD al » 49 47 4320 > » 0 

medeltal &) = 79°41’25' al@ UFA 
Er = 79°41'36". 


10) Liefde bay, östra sidan af Midter Hooken. 
Den 30 Augusti 1868. 
Timvinklar. - BIE 761,9(0°); T= + 5%0; 1I= 4. 


!) En observation utesluten. 4 


NORDENSKIÖLD, ASTRONOMISKA ORTBESTÄMNINGAR. 


Kr. N:o 3194. 


O)2H. Ur.k.t.st..mdt. Kr. N:o 3194. 


577 


O2H. Ur.k.t. st. mdt. 


541966 2015 07 185451 5:49=505,5 203330 19m 32 
» 48 lg 610 1 193% » BIL 245 » 2430 18 578 
„44 495 1958 OT » 13 »53 149 »1540 19 98 
»46 T,ı » 50 20 » 0,5 » 54 47,6 » 680 » 0,4 
» 48 41 » 40 5 DON » 50 IE DR 
medeltal af Q= 19" 04 a Seil Bo 
Ur. k. t. st. mdt.=— 19 15,3 


Ur. k. t. Greenw. mdt. — — 1'12”44°,2 
DL —= — 0537429 — 133543". 


Den 31 Augusti 1868. 


Middaeshoöjder- BI 1759,30), T — 7 3507.20 

Kr. N:o 3194.  (@2H. p. Kr. N:o 3194. ÖH. q- 
12° AND 3723710" 793244" Bahia ee UTI UV 
» 6 20,6 » 23 40 » » 42 » 12 18,0 » 28 0 » 32 50 
» i dd 80,9 » 24 0 » .» 42 » 13 28,0 » 28 0 » » 58) 
» 8 85,6 » 24 20 » 2 BO » 16 6,8 » 2810 » » 56 
2» N Dy DD HED DD DU » 17 43,8 » 28 10 DD Öl 
DOES 9 Sa 5A 


medeltal af &= 79'32 45" af Q = 7932/56”. 


p =1932 50". 


11) Östra sidan af Wood bay, vid röda udden. 
Den 31 Augusti 1868. 


Nn KAS 1b 758,80): 1 2 OR 02:07 


Kr. N:o 3194. @2A. Ur.k.t.st.mdt. Kr. N:o 3194. O2H. Ur. k.t. st. mdt. 

0929702119718, Ol RS 6:127.56°,3 > 1633-207 17=125,3 

>», (0 ING » 11 35 » 6,6 »14 7,0 » 27 0 » 12,4 

» 7 346 ». 43 » 4,0 » HAD To » 2125 » 11,9 

» 840,0 17595" » 196 » 8 ISS A es 

» 9 Al,s » 53 50 » NRA » 17 23,8 » 930 » 14,8 

» 11 72 °» 4540 DE 5 » 18 24,6 » 8340 » 10,9 
medeltal af Q—=17” 8,2 aa) lee 

Ur. k. t..st. mdt. =— 17”10°,0 


Ur. k. t. Greenw. mdt. = -—- 112-44: 3 
7 — VBG = 13.531392. 


Middagshöjder. B='759,5(0°); T= + 1,0; I = +0". 


578 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
‘ 


Kr. N:o 3194. QQ. p. 
8:45” 50°;5 4°58'80" 193054” 
» 48 3,5 » 49 40 >» Öl 
» 48 45,5 » 43 20 » 80 59 

medeltal af Q= 79°30'59”. 
p—= 193059". 


12) Ön söder om ankarplatsen i Liefde bay. 
Den 3 September 1868. 


Middasshojdeng BE 2160,82: 77 522:517 87 
Kr. N:o 3194. ÖRE. p. Kr. N:o 3194. ÖRE. q. 
SN DR UTAN TN 12 FR SLHT15"  T9A0 HA 
» 4 44.5 86 015" » » 43 » I Au» 3 0 » » 47 
» 5 55,6 » 025 » » 47 » 10 18,3 » Ne) » 2.88 
» 6 48,3 » 10 » DD 8D » 30 IULG » 58 20 » » 33 
» 7 31,5 20 7» 80 » 12 29,9 » 58 35 » » 80 
medeltal af GC) = 794042” af O=79°40'40". 
q = 194041". ne 
Timvinklar. B= 760,5(0°); T= + 5°,2; I = — 4". 
Kr. N:0.3194. ÖH. Ur.k.t.st.mdt. Kr.N:0 3194. Q2H. Ur.k.t. st: mdt. 
TT Fa ee ae 6:0”56°,8 15°28°40” 19936 
» » 59,8 MTB AN » UT DEREN » 22 40 18 37 
» DT 8,6 » RD MG AVE » 2 56,6 » 1835 » 6,0 
ve he oo» MIB > EMG ha NRA a 
6 0” 450 -» 36 20 18 0,9 >» DB » (HO DE AB 
medeltal GC) =18" 0,8 2 (ÖR 
lUfR, 1; TB Sö nte MS FT 
Ur. k. t. Greenw. mdt. =— 1'12”45°,5 


L —= — 054” 43°,2 — 13°40'48". 
13) Southgat. 
Den 26 September 1868. 


Middagshöjder. B = 756,7(0°); T= —2°,0; I = + 6,3. 
Kr. N:o 3194.  O2H. p. Kr. N:o 3194.  O2H. fe 
12:10” 51,8 17:29 SO USS DU 12:14”43%,0 18°34'°307 7973828" 
» 12 40,6 » 29 40 » » 38 » 16 16,8 » 33 40 » » 2 
» 13 29,4 » 29 30 » » 45 » 17 13,6 » 33 40 » » 26 
medeltal af © = 7938'39” äf © = 7938/26”. 


gi =193883. 


579 


NORDENSKIÖLD, ASTRONOMISKA ORTBESTÄMNINGAR. 


Timvinklar, samma dag, 800 steg SW. om föregående ob- 


servationsställe. 
B= ale Ne Hg le MK 

Kr. N:o 3194. ÖH. Ur.k.t.st.mdt. Kr. N:o3194, QH. Ur.k.t. st mdt. 
3:30 305,0 9522007282405 SAD A450 SKA DR SRA 

» DÅ 17,2 » 46 20 » 42,8 » 44: 35,6 » 15 20 » aa 

» 88 29,6 » 42 30 » 57,8 » 45 48,6 » +) A0) » 81,6 

» 40 0,6 » 85 40 » 48,2 » 46 57,2 » 440 » 88,5 

» 41 27,2 » 80 10 » 58,4 » 48 26,8 CTO » 58,0 

medeltal af G) = 28” 48°,5 af O— 28"43°,9. 
Ur. k. t. st. md. = — 928"46,2 I 


Öje, 1 1 Greenwssmats IMO 
he — (faun dT 


14) Kolhamnen på Beeren-Eiland, enligt iakttagelser af 
Kapten FR. V. ÖTTER. 
4 = 1428! 35" 
I 3101629822 IVT 


15) Tobiesens stuga på Deeren-Krland, enligt iakttagelser 
af Kapten V. ÖTTER och NORDENSKIÖLD. 


L— 11546: 6—18"48'94" af molnbetäckt him- 


q = 743855" (at molnbed till följd 
mel osäker. 


Följande tabell ger en sammanställning af de under 1868 
ars expedition gjorda ortbestämningar. 


Längd öster om 


Bredd. 


1. Rastställe emellan Kap Thord- GERN 
Sen Och KD Wi soovosoosnso oc (SAND 152629" PALANDER. 
2. Woodsia-udden.............. SER: (83013 14°57'56" NORDENSKIÖLD. 
3. Norra sidan af Capitoliiberget 
nära bottnen af Ekman Bay... 7841'48” 14256 27" PALANDER. 
4 Kapsa\WViijk® Speer Sn has ne. 18°35'25" 15°10'52" NORDENSKIÖLD. 
9. Södra udden af Stans Foreland 7812’ 6" 12°17'20" "PALANDER. 
6. Kusten söder om St. Johns Bay 78°25' 3" 12°30'’41'' NORDENSKIÖLD. 
7. Charles Foreland, norr om läg- i 
Dasein ein‘ 7346 0” 11°14'33' » 
8. Vestra udden i Liefde Bay... 79°40'56” — 134818” » 
9. Vestra stranden af Liefde Bay 79°41'36” 132708” » 
10. Östra sidan af Midter Hooken 
JONS BEN b008sadsvgsstonsustsn se 793250” 1325143” » 


380 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Bredd. 


11. Östra sidan af Wood Bay...... TEVEN 


12. Ö söder om ankarplatsen i 
Lierde BAY SERENA er 1940'41” 


[3:05 OVR SAGER an a ae 73°38 33 
14. Kolhamnen, Beeren-Eiland .... 74°28'35' 


15. Tobiesens stuga på Beeren- 
land er NES Os et 14°38'59" 


Längd öster om 


Greerw.: 


13°53'39" 
13°40 48” 
RT 
1 STD 


184824” 


NORDENSKIÖLD. 


» 
» 


Vv. OTTER. 


b8l 


Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 6, 
Stockholm. 


Magnetiska inclinationsbestämningar på Spetsbergen. 
Af N. ©. DUNER. 


[Meddeladt den 8 Juni 1870.) 


Under de tvenne expeditioner till Spetsbergen, i hvilka jag 
deltagit, har jag jemte de geografiska undersökningar, som ut- 
gjorde hufvudmålet för min verksamhet, äfven anställt några 
magnetiska observationer, och får jag här meddela de bestäm- 
ningar af den magnetiska inclinationen, som jag lyckats erhålla. 

Med undantag af den sista, som är tagen under 1864 års 
expedition och med ett Kongl. Vetenskaps-Akademien tillhörigt 
inclinatorium af PISTOR & SCHICK, äro alla utförda år 1861 
med ett inclinatorium af GAMBEY, hvilket jag erhållit till lans 
från Lunds Fysikaliska kabinett. 

Orsaken, att under den sista resan de magnetiska observa- 
tionerna kommo att nästan helt och hållet försummas, ligger dels 
i den större tid, som egnades åt geografiska färder och under- 
- sökningar, dels deruti att expeditionen nästan ständigt uppehöll 
sig 1 trakter, der Hyperit förekommer i stora massor, hvadan 
med skäl kunde befaras, att de observationer, som der kunde 
erhållits, skulle vara behäftade med betydliga fel och derföre sna- 
rare varit till skada än till gagn. 

Observationerna äro tagna så, att instrumentet noggrant in- 
ställdes i den magnetiska meridianen, sedan först den mot mag- 
netiska meridianen vinkelräta riktning, der inclinationsnålen står 
lodrät, blifvit bestämd. Sedan togos tvenne afläsningar, hvarpa 
nalen omlades och tvenne nya afläsningar togos. Härpa vändes 


instrumentet 180”, och samma fyra afläsningar gjordes. Sedan 


582 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


nålen härefter blifvit ommagnetiserad, upprepades samma för- 
farande. Medium af de sålunda erhållna 32 afläsningar är den 
sökta inclinationen. Stundom togos i samma läge mera än tvenne 
afläsningar. I så fall har jag först tagit medium af hvarje sär- 
skild grupp och sedan mediet af alla grupperna. Vid ett enda 
tillfälle har jag observerat utan att inställa instrumentet i meri- 
dianen och beräknat inclinationen enligt cotangentqvadratformeln. 

Med afseende pa de använda beteckningarna ma följande 

anföras: 

gy är den geografiska polhöjden, 

) längden öster om Greenwich, 

Zz Inclinationen. 

Azimuth betyder här ej det man vanligen dermed förstår, 
utan utmärker blott gradtalet på inclinatoriets hori- 
zontalcirkel. | 

Slutligen beteckna bokstäfverna A och D framföre de aflästa 

talen, hvilken sida af nålen varit vänd at samma håll som den 


graderade höjdeirkeln på instrumentet. 


Kobbe Bay. 
MC FEN 2102392 
1861 Maj den 25, 03 —2 e. m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth = 82°15'. 
80° 38',0 80° 377,5 
40,0 41,0 
Näl omvänd 80 45,0 80 43,5 
51,0 51,0 
48,0 47,0. 
Azimuth = 202" 131. 
80 18,0 80 15,0 
13,0 12,0 


Nal omvänd 80 31,0 80 30,0 
| 33,0 31,0. 


_ DUNÉER, MAGNETISKA INCLINATIONSBESTÄNN. PÅ SPETSBERGEN. 583 


— Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Poler omvända. 
80° 350 80° 0',0 
7,0 5.0 
Nai omvänd 80 17,5 80 14,0 
10,0 9,0 
15,0 12,0. 
Azimuth = 8215". 
80 24,4 30 22,0 
526% 25,0 
Nål omvänd 80 25,0 80 25,0 
29,0 28,0 
31,0 30,0. 
802251: 
Kobbe Bay. 


0» = (re, NDR 
1861 Maj 27, 0O—il e.m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 

Azimuth = 14826". 
80° 52’ 80° 51’ 
49 48 
Nål omvänd 80 10 80 11 
16 16 
12 13. 

Azimuth = 32346". 
80 28 80 26 
28 27 
Nal omvänd 79 46 79 47 
49 50) 

Poler omvända. 

S) Du 79 59. 
58 59 
Näl omvänd 80 28 | 80 28 
24 23: 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 6. | 4 


584 ÖFVERSIGT AF K VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth = 14826". 
80° 10' 80° 12 
10 11 
Näl omvänd 80 49 380 50 
49 49. 
i — 80° 20/1. 


Kobbe Bay. 
el, del): 
1861 Maj 27, 71—9 e. m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth — 159°22'. 
80° 10 80° 9 
10 
Näl omvänd 80 57 380 55 
81 3 IM Ho 
Azimuth = 339°22. 
2219058 79 54 
52 52 
Näl omvänd 80 39 | 80 39 
30 35 
Poler omvända. 
79 48 79 48 
50 50 
Näl omvänd 80 28 80 28 
20 ; 28. 
Azimuth=15992% 
80 20 80 21 
21 22 
Näl omvänd 80 51 80 52 
> “58 
= A’ I LG 


1) Samma ställe der CHYDENIUS observerat. 


DUNÉR, MAGNETISKA INCLINATIONSBESTÄMN. PA SPETSBERGEN. 585 


Treurenberg Bay. 
= 18° Bi, ee) 
1861 Juni 19, 3—41 e. m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth = 15728. 
80° 31 80° 30’ 
HA | 30 
Nal omvänd 80 0 79 58 
2 | DT. 
Azimuth = 3328. 
"Sl. 8 sl 0 
9 4 
6 \ 4 
Näl omvänd 80 10° 80 10 
10 10 
Poler omvända. 
? 30 32 30 32 
28 | 29 
Nål omvänd 80 48 80 47 
58 N 
54 59 
Azimuth = 15728. 
0) 8 ı 79 54 
50 | dl 
"Nål omvänd 80 31. SOS 
37 37 
3] 30. 
ÖS 8026',6. 


!) Observationsstället låg långt inåt viken-för att undvika inflytandet af Hype- 
riten vid Eoli kors. Resultatet stämmer fullkomligt med CHYDENII andra 
observation, som likaledes togs på afstånd från korskullen. 


586 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Aldert Dirkses Bay. 
py = 79°42, I = 1548. 
1861 Juli 10, 12—3 f. m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth = 105°55'. 
A 80°48 80° 47 
46 45 
46 46. 
B 80722 N 80 22 
22 23 
24 23. 
Azimuth = 28558 
B 80 42 80 42 
43 43 
42 42 
A 80 6 80 7 
8 6 
d 6. 
Poler omvända. 
B 80 14 80 15 
il 12 
11 11 
A 80 40 30 40 
41 41 
38 39 
Azimuth = 105”59'. 
A 80 31 30 32 
30 31 
28 30 
B 80 58 80 58 
sl 4 81 3 
ol & 81 4 
80 58 80 58. 


i = 80°32,6. 


DUNÉR, MAGNETISKA INCLINATIONSBESTÄMN. PÅ SPETSBERGEN. 887 


Norway Island. Sabines observatorium. 
9 = T950', A = 11”40'. 
1861 Juli 23, 6—7 e. m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth = 285°. ; 
A 80730 ‚80° 32' 
33 34 
B 80 46 70 47 
45 46. 
Azimuth = 105°8'. 
Beer k7 80 19 
18 19 
A 80 31 80 32 
27 29. 
Poler omvända. 
A 80 14 80 16 
11 12 
B. 80 52 80 53 
dl 50. 
Azimuth = 285°$. 
B 8010 80 10 
10 11 
A 85 81 3 
2 1 
7 De 
DM S07335: 


Magdalena Bay. Norra stranden. 
0892305, 75 1,1567 
1861 Juli 27, 11—1 midd. 


Öfra spetsen, Nedra spetsen. 
Azimuth = 103°0'. 
B 8015 80° 13° 
13 13 
A 80 37 80 36 


37 BYE 


x 


588 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Öfra spetsen. 


N 


Nedra spetsen. 
Azimuth = 283°0'. 


A 80:30 80° 29 

30 30 

B 8 0 30 59 

80 56 55. 

Poler omvända. 

B 80 39 80 39 

41 41 

A 80 31 80 32 

29 29) 
Azimuth = 103°0' 

A 80:17 30 18 

16 16 

B 80 7 30 Y7 

Y Te 


u IS0288% 


Magdalena Bay. Norra stranden. 
= (II NO: 
. 1861 Juli 27, 6—7 e. m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth — 29741”. 


A 79 47 79° 49 
46 48 
B 80 39 30 39 
40 39. 
Azimuth = 20941". 
B7580722 80 21 
21 21 
A 81 10 8l 10 
13 12. 
Poler omvända. 
A 8021 80 21 
24 23 
-B 80 39 80 39 
38 38. 


DUNER, MAGNETISKA INCLINATIONSBESTÄMN. PÅ SPETSBERGEN. 589 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth = 2941". 
SA DI 19° 32° 
33 35 
A 80-19 30 19 
20 20. 
0 = VI 


Cross Bay. Ebeltofts hamn. . 
= TU th INC 
1861 Aug. 4, 5—8 e. m. 


Azimuth. Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
0” (SD DN 33” 39 
38 38 
36 30 43 30 43 
| 41 41 
72 8 1 SE) 
I I 
108 84 46 34 45 
47 43 
144 90 25 90 27 
26 26 
180 96 1 96 1 
4 3 
216 99 26 99 26 
28 28 
ZI I) 9 
6 8 
83.088 RO 
Bar 10 11 
324 39 14 89 14 
14 14 

Näl omvänd. 

0 34 29 34 28 
294° 28 


36 ör 8 SI 
7 


590 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Azimuth. Öfra spetsen. Nedra spetsen. 


125 81° 35' 81° 33° 
39 38 
108 85 27 85 25 
; 28 26 
144 91 2 No 2 
Te 7 
180 97 19 97 19 
23 21 
216 100 35 100 33 
37 37 
252 100 14 100 14 
10 9 
288 96' 7 96 8 
6 4 
324 90 14 90 13 
13 12 

Poler omvända. 
0 84 21 84 20 
23 22 
36.5 Ems 25 81 33 
24 22 
m 81 42 81 41 
45 42 
108 85 19 85 18 
22 21 
144 91 19 91 19 
23 23 
180 97 10 97 9 
15 14 
216 100 14 100 12 
18 16 
DIÄT, 99 45 
51 49 
288 96 13 96 12 


10 I 


DUNER, MAGNETISKA INCLINATIONSBESTÄMN. PÅ SPETSBERGEN. 591 


Azimuth. Öfra spetsen. Nedra spetsen 
324” Ras 2 JOKES 
389 57 39 56 
| Nål omvänd. 
0 83 18 8 18 
20 20 
36 80 is 80 13 
13 13 
12 80 37 80 38 
38 40 
108 34 38 34 38 
39 | 40 
144 90 36 90 38 ; 
39 40 
180 95,33 HD DU 
BIO) 96 1 
216 So Al JAM 
a 12 
252 98 53 98 53 
56 54 
288 95 11 95 11 
15 15 
324 88 58 38 58 
59 DY. 
Tagas de sammanhörande värdena tillhopa far man följande 
resultater: 
Azimuth. I — in. 
0° 6° 18,2 
36 9 30,42 
72 9 
108 5 18,5 
144 0 36,8. 


Och när dessa beräknas enligt formeln 
Got = I (eore>r,, ar GNT 12. 2760t0 2, 1), 
| 0 = INT 


592 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Kingsbay. Kolhamnen. 
p = 78°56, I = 11°59. 
1861 Aug. 15, 3—4 e.m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth = 178°6. 
B 7947 ; 79° 48 
49 58 
A 80 48 80 48 
47 46. 
Azimuth = 358°6. 
N) 0 19 31 
30 32 
B 80 28 80 28 
30 al 
Poler omvända. 
A 80 14 80 16 
13 14 
B2719538 8) 8%) 
38 39. 
Azimuth = 1786". 
B 80 31 80 30 
3l 30 
A 79 54 79 54 
55 56. 
2 = 806,9. 


Isfjorden. Adventbay. 
fl SANNE IDH3S: 
1861 Aug. 26, 4—6 e. m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth = 28748. 
BER TIL, | 1 2 
- 5 
A 80 0 80 0 


„= 0 0. 


“DUNER, MAGNETISKA INCLINATIONSBESTÄMN. PÅ SPETSBERGEN. 593 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
Azimuth = 107°48'. 

A 7924 19223) 
23 23 

B 80 15 80 15 
16 Bo: 

Poler omvända. 

A 80 41 80 41 
41 40 

B 79 42 79 43 
42 42. 

| Azimuth = 28748". ; 

B 80 12 80 11 
11 I 

A 79 14 79 16 
13 14. 


u (ABS 


Isfjorden. Adventbay. 
OR 7814, I = 1538. 
1861' Sept. 4, 5l—7 e. m. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
AMD = BI 
BI 0374 79° 37 
| 39 39 
A 80 39 30 39 
39 38. 
Azimuth = 13322. 
FAO 79 11 
Il 13 
B 80 29 80 29 
31 30. 
Poler omvända. 
A 80 9 80 9 
9 I 
B 7915 DIET 


594 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Öfra spetsen. Nedra spetsen. 


Azimuth = 313°22". 
B 80°31 80° 30 
30 31 
AA  T9:37 Sa 79 38 
38 39. 
er 


Isfjorden. Safe Haven. 
p= 7814, I = 13°57. 
1864 Juli 9, 10—111 e. m. 


Azimuth. Öfra spetsen. Nedra spetsen. 
39° 45' A 98° 24' 278° 14 
Me 20 | 24809 
219 45 A 79 34 259 27 
42 33 
B279539 259 30 
44 35 
39 45 B 98 48 278 36 
| 48 36. 
Poler omvända. 
JAN 8) Di 279 25 
sg 31 
219 45 a MR 258 0 
10 0 
B 7312 258 0 
12 0 
39 45 B 100 1 279 55 
99 57 50. 
a 092,910: 


Jag sammanställer här slutligen alla under 1861 och 1864 
pa Spetsbergen utförda inclinationsbestämningar, hvarvid jag 
anmärker, att de orters lägen, der CHYDENIUS observerat, blifvit 
corrigerade enligt de af mig gjorda beräkningar af ortsbestäm- 
ningarna, som ligga till grund för den af mig och Professor 
NORDENSKIÖLD utarbetade karta. 


/ 


NDUNER, MAGNETISKA INCLINATIONSBESTÄMN. PA SPETSBERGEN. 595 


l. Low Island (9 = 8020 2 = 18°40)). 
1861 Juli 24,0 «= 80°40' CHYD. 


2. Verlegen Hook (9 = 803 1 = 16°32'). 
1861 Juni 30,4 © = 80°19',o CHYD. 
» 30,4 80 19,8 » 


3. Moffen (p = 801 A = 14°34). 
1861 Aug. 28,5 = 80°27,5 CHYD. 
4. Depotöon (= 80V %= 1813). 
1861 Juli 11,0 2 = 80°37,4 CHYD. 
» 10,8 80 29,6 » 
i» 210,8 80 36,9 » 
» 11,2 80 28,6 » 
Aug. 26,1 80 34,3  » 


5. Treurenberg Bay (9 = 19°55° A = 16° 54). 
1861 Juni 7,2 &= 80°(41',o) CHYD.)). 
>» 119,9 80 26,6 D. 
Allen 80 25,9 CHYD. 


6. Parrys flaggstång (9 = 1955 = 170). 
1861 Juni 11,6 © == 80°33',9 CHYD.)). 


7. Sabines Observatorium (20975015 = 115400): 
1861 Juli 23,3 ö = 80733/,1 D: 
Ausg. 31,2 80 26,8 CHYD. 
» DIG 80 42,6 » 
do ONDE SKR RU SUNT 
1861 Maj 25,1 <='80°25/,1 D. 
| "Al 80 20,1 » 
27,3 80 23,5 » 
+ 27,3 80 27,3 CHYD. 
29,6 80 99 » 


1) Är anställd nära en stor hyperitmassa och torde derföre vara mindre till- 
förlitlig. 

2) Alla observationer i Kobbe Bay äro sammanförda till ett ställe, enär de begge 
observationsorterna lågo på så ringa afständ från hvarandra. 


596 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK,-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


1861 Maj 29,6 i— 80 25,0 CHYD.. 
29,6 30 23,8 » 
Sept. 7,8 68 8. 
7,9 S0 40,9 ».N. 
8. Aldert Dirkses Bay (g = 7942 1 = 15°48). 
1861 Juli 10,6 i = 80°32,6 D. | 
9. „Magdalena Bay (9 = 19367 4 = 11°6)). 
1861 Juli 27,0 @=80°28,9 D. 
» 27,3 30 21,5 DD: 


10. Lomme Bay (9 = 179°26 1 17°45'). 
1861 Aug. 18,4 i = 80°146 CHYD. 

11. Zovens Berg (= 13°24 4 = 190). 
1861 Aug. 15,07% — SVALA CH». i 

12. Oross Bay (ms 1929 2 — 11942)). 
1861 Aug. 4,3 2 = 801358 D. 

Nav ones JE (vn = TIO CIN) 
1861 Aug. 15,2 = 80°6,9 D. 

14. Advent Bay (9 = 1814 = 15°38). 
1861 Aug. 26,2 «= 7948,83 D. 

Sept. 4,3 ° 719156,5. » 

15. Saye Haven (po 1814 1 13%57)). 

1364 Nun san 09, Mo) 


!) Den starka afvikelsen härrör troligen från någon tillfällig störning. 


> me sk LA RNE 


Ki Zug Zn 
nn = EN 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1870. N:o 6. 
; Stockholm. 


Lå 


Öfversigt af Sveriges Berytidee. 
.Af O. M. Reuter. 


[Meddeladt den 8 Juni 1870]. 


NEIDES LATR. 


Antenne articulo secundo longitudine circiter 4 articuli primi, 
lineari. Vertex in cornu longum sat acuminatum excurrens. 
Clypeus liber. Rostrum articulo primo dimidii capitis longitu- 
dine. Pronotum carinis tribus ad marginem anteriorem abruptis. 
Abdomen crasse et profunde Dun — Membrana femine 
fere innotata. 


1. N. tipularius L. 

Testaceo-griseus, impresso-punctatus, antennarum articulo 
ultimo, tibiis apice, tarsis totis, apice summo corii punctisque 4 
in sutura membran& positis nigris; clava antennarum femorumque 
nigropunctata. Long. 10 m.m. 

Cimex tipularius L., F. Sv. 973. 

Berytus id. FALL,, Hem. Svec. 165, 1. — FLOoR, Rhynch. 
Livl. I, 206, 3. 

Neides id. SAHLB,, Mon. Geoc. 40, 1. — FIEB., Eur. Hem. 
209, 3. — Neuere Entdeck. (in Wiener Entomol. Zeitschr. VII, 
n:o 10) 3. 


bj 
Forma macroptera: Pronoto lateribus basin versus dilatatis, 


4 


disco parte punctata convexo; membrana in medio corio latiore 
plagaque longitudinali fusco-nebulosa ad apicem excurrente notata 
(5), vel fere immaculata (2), apice rotundato-acuminata; alis 
abdominis longitudine. 

Forma brachyptera: Pronoto plano, humeris tantum eleva- 
tioribus, lateribus parallelis; membrana in medio latitudine corii, 


598 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


nervis nigricantibus, plaga longitudinali fusca ad apicem excur- 
rente, inter nervos 2—3 punctis nonnullis majoribus nigris no- 
tata (9), apice sat acuminata; alis nullis. + 
Neidus parallelus F1EB., Neuere Ent. 6 8. 
Neides depressus DOUGL. et SCOTT, Brit. Hem. 161, 1: 


15 Gc da löfskog. Forma brach. är funnen på Gotland 
af Prof. BOHEMAN och i Östergötland af Dr HAGLUND. 

Anm., Vid denna aıt torde vara rätta stället att omnämna 
den äfven inom denna familj uppträdande dimorfismen, hvilken 
FIEBER ej anmärkt vid beskrifningen af de europeiska Berytiderna, 
då han gifvit de af denna förorsakade olikheterna en specifierande 
karakter och till och med begagnat dem såsom indelningsgrund 
för sina arter. Denna dimorfism — en inom Hemiptera för öfrigt 
ganska vanlig företeelse — består deri, att en och samma art upp- 
träder under två olika former, en s. k. forma macroptera och en 
forma brachyptera, ehuru väl de olika formerna mer än vanligt 
likna hvarandra inom Berytidernas familj, emedan hos hvardera 
hemelytrerna uppnå sin normala längd och membranen äfven hos 
forma brach. är ganska utbildad. Men man igenfinner likväl hos de 
dimorfa Berytiderna samma olikheter, som man är van :att iakttaga 
hos öfriga slägten, der dimorfism förekommer. Sä snart neml. ut- 
vecklade ale finnas för handen, observerar man alltid att pronotum 
baktill blir mer eller mindre konvext och dess sidor bakåt utvid- 
gade, sidokölarna bli otydliga !) så snart de uppnått de s. k. 
skuldrorna, bakkanten är mer eller mindre urbugtad, bakhörnen af- 
rundade och membranen slutligen betydligt bredare med afrundad 
inkant. Så snart vingar åter saknas, är pronotum plant, endast vid 
skuldrorna något upphöjdt, sidorna nästan parallela, kölarna utlöpa 
oförsvagade ända i bakhörnen, som' äro räta, bakkanten är sällan och 
i så fall ytterst lindrigt urbugtad, membranen smal, starkt tillspet- 
sad, med föga afrundad inkant. Af de flesta af våra nordiska arter 
är blott endera formen känd, men af Neides tipularius L., Berytus 
clavipes FABR. och B. crassipes H. S. finnas båda formerna förva- 
rade på Riksmuseum; och att de utgöra blott skilda former af samma 
art, derom kan man med lätthet öfvertyga sig, då man abstraherar 
från de af dimorfismen betingade olikheterna och afser endast det 
för arten väsendtliga. 


BERYTUS FABR. 


Antenn& articulo secundo longitudine circiter 4 articuli primi, 
apicem versus crassiore; articulo ultimo fusiformi, nigro. Vertex 


in cornu plus minusve acuminatum excurrens. Rostrum articulo 


1) Likasom hos de dimorfa Delphax-arterna bland Homoptera. 


REUTER, ÖFVERSIGT AF SVERIGES BERYTIDA. 599 


primo dimidio capitis breviore. Pronotum carinis tribus, antice 
ultra marginem anteriorem excurrentibus, instructum. Abdomen 
“subtus crasse et profunde punctatum. — Membrana femin« fere 
innotata. 

A. Antenne longiores, articulo primo clava concolore longi- 
tudine vix + totius articuli. 


1. B. elavipes FABR. 

Griseo-testaceus, apterus; capite processu longiore valde 
acuminato; pronoto lateribus subparallelis, disco deplanato, ca- 
rinis valde elevatis albidis, angulos posticos rectos attingentibus, 
margine postico recto; corio angusto, fortissime et sat profunde 
impresso-punctato, transversim subrugoso, costis valde elevatis 
parallelis; membrana acuminata, corio latitudine aquali, striis 
nigris angustis notata (>); femoribus sensim clavatis, clava con- 
colore. Long. 7—81 m.m. a 

Berytus clavipes FABR., Syst. Rhyng. 265, 2. (forte). — 
FALL., Hem. Sv. 165, 2. — FLoR Rhynch. Livl. I, 205, 2. — 
DouGL. et ScoTT, Brit. Hem. I, 154, 4. 

Berytus stettinensis DOHRN, Stett. Ent. Zeit. 1860. 105. 


Species inter congeneres maxima, antennis longioribus clavaque 
parva concolore distinctissima. Forme brach. B. minoris H. Sch. sta- 
tura similis, sed multo major, cornu capitis longiore, margine poste- 
riore pronoti recto, corio profunde punctato femorumque clava con- 
colore mox distinguenda. 

Ganska sällsynt; tagen i Södermanland af Prof. StÄr och 1 Skåne 
af Professorerna FALLEN och ZETTERSTEDT. 

Att dömma af Fasrıcır diagnos på Berytus clavipes i Ent. syst. 
IV, p. 192 afser denna snarare någon annan art, t. ex. B. minor H. S. 
eller B. crassipes H. S., hvarpa isynnerhet uttrycket »G. tipulario 
triplo minor» häntyder, äfvensom sjelfva namnet clavipes, hvilket 
Fagrıcıus knappast skulle hafva tilldelat en art med så småningom 
tilltjocknande och ens genom ” någon mörkare färg utmärkte lår- 
klubbor, som den nu allmänt antagna och äfven af FALLEN, enligt 
hvad hans typer utvisa, under detta namn beskrifva D. clavipes. 
Denna benämning förklaras deremot genast vid betraktandet af en 
B. minor H. S., hvartill äfven kommer att sistnämnde art är den 
inom Sverige allmännaste och att FABRICII diagnos är uppkastad 
efter svenska exemplar. Vi antaga derföre- som troligt, att FABRICII 
B. clavipes är synonym med B. minor H. S., ehuru vi ansett det 


Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., Årg. 27. N:o 6. 5 


600 ÖFVERSIGT Aw K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. , 1870. 


tillräckligt endast anmärkningsvis påpeka detta, utan att, i saknad 
af säkrare skäl, företaga några förändringar i den redan förut ganska 
invecklade synonymien. | 4 


AA. Antenne breviores, articulo primo clava majore, raris- 
sime concolore, longitudine fere + totius articuli. 
a. Clava antennarum femorumque sensim incrassata. 


b. Membrana late rotundata. 


2. B. montivagus BREMI. 

Elongato-Iinearis, alatus, ferrugineo-testaceus, apice corii 
nigro; cornu capitis breviore, minus acuminato; pronoto lateribus 
posterius sensim modice dilatatis, pone humeros sat rotundatos 
leviter inflexis, margine postico sinuato; disco parte punctata 
leviter convexo, carinis concoloribus acute elevatis, humeris dila- 
tatis; corio minus profunde punctato, costis haud parallelis; mem- 
brana latissime rotundata, corio multo latiore, striis longitudinali- 
bus apicem versus dilatatis maculaque oblonga basali nigro-fuscis 
notata; femoribus sensim clavatis, clava fusco-brunnea. 51 m.m. 

Berytus montivagus BREMI, MEY., Stett. Ent. Zeit. 1841, 
89. — FIEB., Eur. Hem. 210, 2. — DoUGL. et SCOTT, Brit. Hem. 
I: | 


Forme macroptere B. minoris H. Set. longitudine et statura 
sat similis, sed pronoto disco minus convexo, carinis concoloribus, 
corio costis haud parallelis membranaque late rotundata et aliter 
pieta differt. ; 

Ett exemplar är funnet på Gotland af Prof. BoHEMAN. 


bb. Membrana plus minusve acuminato-rotundata. 
ce. Clava antennarum femorumque nigro-fusca. 


d. Pronoto forma macropter® parte punctata modice convexo. 


3. B. minor H. S. 

Elongato-linearis, dimorphus, ferrugineo-testaceus, apice sum- 
mo corii nigro; capite processu breviore acuminato; corio mar- 
sine exteriore leviter rotundato-dilatato, minus profunde punctato, 
costis sat elevatis fere parallelis.- Long. 5—64 m.m. 

Berytus minor H. S. Nom. 43. — FLOoR, Rhynch. Livl. I. 
204, 1; II. 581, (nec FIEB., Eur. Hem. 211, 7). — Dover. et 
ScoTT, Brit. Hem. I, 157, 6. 


TE 


REUTER, ÖFVERSIGT AF SVERIGES BERYTIDA. - 601 


Berytus elavipes HAHN, Wanz. Ins. fig. 68. — F. SAHLB., 


Mon. Geoc. 41, 2. 


Berytus Fieberi DOHRN, Stett. Ent. Zeit. 1860, 105. 


Derytus commutatus Doucr. et Scott, Brit. Hem. I. 
1587. ] 

Forma macroptera: Pronoto lateribus posterius sensim dila- 
tatis, pone humeros leviter rotundatos parum inflexis, margine 
postico sinuato; disco parte punctata modice convexo, humeris 


vix dilatatis, costis albidis fortiter, sed minus acute elevatis; mem- 


brana acuminato-rotundata, corio paullo latiore, striis nigro-brun- 


neis apice parum latioribus notata (>). 


Forma brachyptera: Pronoto lateribus fere parallelis, mar- 


gine postico subrecto vel leviter sinuato; disco plano, humeris 


tantum paullo elevatioribus, cetero ut in forma macr.; membrana 


acuminata. 


Denna art är den allmännast förekommande. Tagen vid Stock- 
holm och Upsala, i Smäland, Ostergötland, Södermanland och Anger- 
manland. ' 


dd. Pronoto parte punctata valde convexo. 


4. B. cognatus FIEB. 


Elongatus, latior et- robustior, alatus, pallide flavo-testaceus, 
apice corii nigro; capite cornu breviore; pronoto lateribus poste- 
rius sat dilatatis, pone humeros rotundatos leviter inflexis, mar- 
gine postico late emarginato; disco parte punctata valde convexo 
coloreque grisescente, carinis sat fortiter elevatis albis; corio 
marsine exteriore leviter rotundato, costis haud parallelis; mem- 
brana apice acuminato-rotundata, in medio corio paullo latiore, 
striis longitudinalibus apicem versus vix latioribus fuscis no- 
tata (9). Long. 64 m.m. 

Berytus cognatus FIEB., Eur. Hem. 211, 4. — DovuGL. et 
Scorr Brit. Hem. 153, 3. er 


A preecedente statura latiore et robustiore nec non pronoto valde 
convexo differt; B. crassipedi H. S. statura subsimilis, sed major; 
clava antennarum femorumque sensim incrassata fusca pronotoque 
convexiore mox distinguendus. 


602 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Tre exemplar äro tagna af Professor BoHEMAN vid Stockholm. 


ce. Clava antennarum femorumque concolore. 


5. B. pygmieus n. sp. 

Elongatus, alatus, testaceus, apice corii nigro; cornu verticis 
breviore, acuminato; pronoto lateribus basin versus leviter dila- 
tatis, margine postito fere angulariter sinuato; disco parte punc- 
tata levissime convexo, carinis minus fortiter elevatis concoloribus; 


corio lateribus leviter rotundato-dilatato, costis haud parallelis; 


membrana acuminato-rotundata, corio paullo latiore, nervis 2 


interioribus cellulam formantibus, ad basin nervorum puncto parvo 
nigro notata; striis longitudinalibus cellulaque basali in mare 
ee N 

fuseis. Long. 44—51 m.m. 

A proecedentibus corpore minuto clavaque antennarum femo- 
rumque concoloribus distinetissimus. BD. Signoreti FınB. simillimus 
videtur, membrana angustiore distinctus. 

Funnen i Småland och på Gotland af Prof. BoHEMAN, vid 
Upsala af Dr HAGLUND, samt 1 Skåne af Prof. ZETTERSTEDT och 
Adjunkten THOMSON. 

6. B. affinis n. sp. 

Elongatus, alatus, ferrugineus, apice corii concolore; cornu 
verticis breviore; pronoto lateribus sat dilatatis, pone humeros 
rotundatos leviter inflexis, margine postico sinuato; disco parte 

\ Ye s * 
punctata leviter convexo, carinis concoloribus sat acute et for- 
titer elevatis; corio lateribus leviter rotundato-dilatato, costis 
haud parallelis; membrana innotata (9). Long. 5 m.m. 


Praecedenti simillimus, differt tamen corpore majore et latiore 
nec non colore obscuriore, pronoto basin versus magis dilatato, ca- 
rinis sat acute elevatis margineque posteriore leviter sinuato. 

Ett exemplar är taget på Oland af Prof. WAHLBERG, ett annat 
på Gotland af Prof. BoHEMAN. 


aa. Clava antennarum femorumque valde incrassata, niger- 
rima. 

7. B, crassipes H. S. 

Brevior et latior, dimorphus, testaceus, apice summo clavi, 
apice corii maculaque rotundata basali membrane nigris; cornu 
capitis brevi, parum acuminato; corio lateribus rotundato-dilatato, 
costis haud parallelis. Long. 5—54 m.m. 


re 


REUTER, ÖFVERSIGT AF SVERIGES BERYTIDA. 603 


Berytus erassipes H. S., Nom. 43. — FIEB., Eur. Hem, 211, 
6.- -DOUGE. et SEOTT, Brit. Hem. 156,.5. 

Forma macroptera: Pronoto lateribus basin versus sensim 
sat dilatatis, pone humeros late rotundatos leviter inflexis, mar- 
sine postico sat emarginato; disco parte punctata modice con- 
vexa, carinis dilutioribus fortiter elevatis; membrana acuminato- 
votundata, corio latiore. 

Forma brachyptera: Pronoto lateribus posterius sat dilatatis, 
margine postico leviter sinuato, disco parte punctata deplanato, 
humeris elevatioribus; ceteris ut in forma maer. 


Species a congeneribus corpore breviore et latiore, cornu capitis 
brevi, pronoto brevi, etiam in forma brach. basin versus dilatato, 
antennarum pedumque structura facillime distinguenda. 

Funnen i Östergötland och på Öland af Professor BOHEMAN; i 
Ångermanland af Prof. STÅL. 


f 


604 | 
Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Af Kgl. Sekreteraren Norrström. 


En Canis lagopus, skjuten i grannskapet af Stockholm. - 5; 


Af Mirs F. R. Baby i Newyork. 


Diverse Naturalier från Amerika m. m. 


Af Smithsonian Institution i Washington. 


42 stycken sällsyntare foglar från Westindien, till en stor del insam- 
lade af M:r H. BRYANT. | 


Af Consul B. Petersen på Nya Zeland, genom H. Exc. Grefve 
Manderström. 


En större samling naturalier från Nya Zeland, nämligen: 

30 st. nyzeländska foglar, bland hvilka märkas Strigops habroptilus, 
Anarhynchus frontalis IQ, Apteryx australis, Apt. owenii o. Ss. v.; 

Talrika väl bibehällna skelettdelar af Dinornis elephantopus, D. cras- 
sus, D. communis, D. didiformis, D. giganteus, D. gracilis och 
D. robustus; ? 

70 st. geologiska och mineralogiska stuffer; 

En läda fossila och subfossila snäckor; 

Ett Herbarium. | 


STOCKHOLM, 1871. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


+4 
a ET y 


af, 
A 


en [1 f 


NN 
Ey 
N 


NL { 
N 


BEER. 
ARLA BA 


Fa Vala 


SYN 


SS 


i 
a ALE 3 


SEA. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. un 1870. Dim. x ; (NE 


Onsdagen den 14 September. 


IVA TER TE \ 


Prses tillkännagaf, att följande ledamöter med döden afgatt, 
inom landet: Akademiens Astronom Professorn NILS HAQVIN 
SELANDER, Öfversten Friherre NILS ERICSON, samt Årkebiskopen 
och Prokanslern för Upsala Universitet HENRIK REUTERDAHL 
samt i utlandet: Professorn THEODOR LACORDAIRE i Littich, 
Geheime Medicinalrädet ALBRECHT VON GREFE i Berlin, och 
Professorn JAMES COPLAND i London. 


Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN afgafvo infordradt utlåtande 
öfver en af Sällskapet »Smäfoglarnes vänner» till Kongl. Maj:t 
ingifven underdanig hemställan om föreskrifter i Jagtstadgan till 
skydd för småfoglar, hvilket utlåtande Akademien godkände så- 
som grund för sitt eget underd. yttrande i ämnet. 


Hr BERLIN meddelade a författarens, Bergsingeniören L. J. 
IGELSTRÖMS vägnar en uppsats: »Bidrag till kännedomen af 
Orebro läns mineralier»”. 


Hr TORELL förevisade och beskref ett mikroskopiskt pre- 
parat öfver Calamoxylon cycadoideum från stenkolsformationen 


på ön Arran samt originalexemplar af Eophyton explanatum 
från Wales. 


Hr STÅL föredrog en af honom sjelf författad afhandling: 
»Bidrag till Philippinska öarnes hemipterfauna»”. 


Hr S. LOVÉN anmälde, att från Guvernementsläkaren på 
St. Barthelemy Dr A. von GoÉS ankommit en tredje betydlig 
sändning af naturalier från denna ö och det omgifvande hafvet; 


606 


densamme meddelade en af Läroverksadjunkten VON PORATH 
insänd uppsats: »Om några Myriopoder från Azorerna»*. 


Sekreteraren meddelade, att en longitudsbestämning mellan 
de astronomiska observatorierna i Stockholm och Helsingfors blifvit 
under sistförflutne sommar medelst elektriska telegrafen utförda 
gemensamt af Svenske Astronomen Docenten NYRÉN, på upp- 
drag af Akademien, och Ryske Astronomen VON Fuss, pa upp- 
drag af Direktionen för Kejserl. observatorium i Pulkowa; den- 
samme öfverlemnade a författarnes vägnar följande uppsatser: 
1:0) »Om några isomera platinabaser» af Adjunkten vid K. Teknol. 
Inst. P. T. CLEVE, med anmärkningar af Hr BLOMSTRAND*; 
2:0) »Beskrifning af tre för den Skandinaviska faunan nya fisk- 
arter, samt bidrag tillen närmare kunskap om Trigla Gurnardus», 
af Intendenten i Götheborg A. W. MALM*; 3:0) »Plantegeogra- 
fiske Notiser fra det arktiske Norge», af Jägmästaren 1 Tromsö 
J. M. NORMAN"; 4:0) »Novitie lichene® arctic®», af densamme"; 
5:0) »En begyndende naturalisation a grande distance i den Eu- 


ropeiske Polarzone», af densamme”. 


Fran Kongl. Bibliotheket hade blifvit öfverlemnade två der- 
städes hittills förvarade gamla herbarier, nemligen: Flora Up- 
landica, bildad af O. CELSIUS D. A., och ett Böhmiskt herbarium 
från 1500-talet, ur URSINI V. ROSENBERGS samling. Hr ANDERS- 
SON redogjorde för dessa skänkers betydelse. 


Till införande i Akademiens Handlingar antogs en af Kyrko- 
herden H. D. J. WALLENGREN inlemnad afhandling: »Skandi- 


naviens Neuroptera». 


Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från K. Universitetet i Christiania. 
BLytt, A. Christiania Omegns Phanerogamer og Bregner. Chra 


1870. 8:0. 


Från Videnskabs-Selskabet i COhristiania. 


Forhandlinger, 1869. 
21 separataftryck ur Forhandlingerne, 1869. 
n (Forts.) 


607 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 7. 
Stockholm. 


Hemiptera insularum Philippinarum. — Bidrag till 


Philippinska öarnes Hemipter-fauna. 


Af C. STÄL. 
Tall. VIL-IX. 


[Meddeladt den 14 September 1870.) 


Bland entomologiska samlingar, som på senare tiden blifvit 
från andra verldsdelar förda till Europa, intager den af Pro- 
fessor CARL SEMPER under åren 1859—1865 pa Philippinska 
öarne föranstaltade ett. mycket framstående rum, så väl genom 
arternas talrikhet som exemplarens vardsamma behandling. Denna 
samling tillhör numera bemälde Professors broder, Herr GEORG 
SEMPER i Altona, af hvilken jag fått uppdrag att öfvertaga 
bearbetningen af de ganska talrika Hemiptererna. 

Det vore af största intresse att kunna ingå i en utförlig 
jemförelse mellan de Philippinska öarnes och kringliggande öars 
och länders Hemipterfaunor; men, tyvärr, äro så väl Sundaöarnes 
och Australiens som äfven det närbelägna sydasiatiska fast- 
landets Hemipterer ännu högst ofullständigt kända. Visserligen 
finnas, hufvudsakligen i engelska och holländska samlingar, icke 
obetydliga materialier för en bearbetning af nämnde länders 
Hemipterer, och den af WALLACE från Sundaöarne och Malakka 
hemförda mycket rika samling af Homopterer har äfven redan 
blifvet beskrifven, dock på ett i allo så otillfredsställande sätt, 
att de flesta arter säkert skola befinnas efter beskrifningarne 
obestämbara och författarens begrepp om systematiska förhal- 
landen äro så orediga och föråldrade, att man icke törs antaga 
att han rätt uppfattat äfven de mest utmärkta former. Det 


608 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


lider derföre intet tvifvel, att ju icke flera af de arter, hvilka 
i detta arbete öfver Philippinernas Hemipterer sasom nya upp- 
tagas, redan äro af WALKER beskrifna; men dels äro, sasom 
nyss nämndes, denna författares beskrifningar i de festa fali 
obrukbara, dels måste man, äfven om en beskrifning någon gång 
skulle gifva anledning till en gissning att en art från Philippi- 
nerna vore identisk med en art t. ex. från Borneo, endast med 
största försigtighet sammanföra dessa arter, då man icke oe 


tillgång till exemplar från båda lokaliteterna. 


Den af Professor SEMPER pa Philippinerna sammanbragta 
Hemiptersamlingen omfattar arter till ett antal af omkring 520, 
bland hvilka en mycket betydlig mängd hittills obeskrifna och 
flertalet säkerligen egendomliga för nämnde öar. Sa vidt jag 
kunnat utröna, hafva följande Philippinska arter blifvit funna 
äfven i andra trakter: 


1. Brachyplatys Vahlü FABR. — Celebes. 

2. Aethus perosus STÅL. — Java, India orientalis, Caffraria. 

3. Lactistes rastellus SCHJÖDTE. — Bengalia. 

4. Cantao ocellatus THUNB. — India orientalis, China, Java. 

5. Tectocoris diophthalmus THUNB. — Asia meridionalis, Australia, 
Polynesia, etc. 

6. Calliphara Buqueti GUER. — China, Java, Timor, etc. 

7. Cazira chiroptera H. S.— Java, Borneo, Sumatra. 

8. Platynopus melanoleucus WESTw. — Java, Malacca. 

9 


Canthecona furcellata WOLFF. — India orientalis. 
10. dScotinophara tarsalis VoLL. — Java, Borneo. 
nie » serrata VOLL. — Borneo, Celebes. | 
12. Laprius varicornis DALL. — India orientalis. 


13. Niphe elongata DALL. — India orientalis. 

14. Sepontia pusilla VoLL. — Java. 

15. sStollia distacta DALL. — Java. 

16. Astyanax trimaculatus ST. F. et Serv. — Malacca. 

17. Antestia cruciata FABR. — India orientalis, Java. 

18. »  angulosa STÅL. — Pulo Penang. 

19. Catacanthus tricolor MONTR. — Insula Woodlark. 

20. » incarnatus DRURY. — India orientalis. 

21. Agonoscelis nubila FABR. — India orientalis, Java. 

22. Nezara viridula Lin. — Asia et Europa meridionales, Africa, 
India oceidentalis. 

23. Plautia: fjimbriata FABRr. — China. 

24. Microdeuterus megacephalus H. S. — India orientalis. 

25. Pycanum pretiosum STÅL. — Pulo Penang. 


< 


UI \ 


STÄL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 609 


26. Aspongopus fuscus WEsTw. — Java. 

27. Oyclopelta obscura ST. F. et SERVv. — India onen. Java. 

28. Eumenotes obscura WEsTw. — Java, Sumatra, Celebes. 

29. Megarhynchus rostratus FABR. — Java. 

30. Dalader planiventris Westw. — India orientalis. 

31. Mictis grossipes FABR. — India orientalis, Java. 

32. Acanthocoris clavipes FABR. — China. 

33. Leptoglossus membranaceus FABR. — India orientalis, Africa. 

34. Riptortus annulicornis Borsp. — Nova Guinea, Polynesia. 

DN » linearis FABR. — India orientalis, Java. 

36. Tupa'us ferrugineus STÅL. — Java. 

37. Gerris angustatus FABR. — Java. 

38. » varicornis FABR. — India orientalis, Java. 

39. Dereostalisı El. Ss: Jana. 

40. Ulavigralla horrens Dourn. — Ceylon. 

41. Leptocoris abdominalis FABR. — India orientalis, Java. 

42. Corizus hyalinus FABR. — Europa, Africa, America. 

43. Lygeus fimbriatus DALL. — Java. 

44. » leucurus FABR. — Polynesia. 

45. » servus FABR. — Polynesia, Java, Sierra Leona. 

46. » militaris FABr. — India orientalis, Africa, Europa meri- 

dionalis. 

47. » familiaris FABR. — India orientalis. 

48. Olerada apicicornis SIGN. — India orientalis, Insula Bourbon, 
Cuba. 

49. Plociomera malaya STÅL. — Malacca 

50. » pallicornis Daun. — India orientalis. 

51. » Nietneri Dourn. — Ceylon. 

52. » nigriceps DALL. — Honolulu. 

53. Beosus uniguttatus 'THUNB. — India orientalis. 

54. Lohita grandis GRAY. — India orientalis. 

99. Physopelta gutta BURM. — China, Java. 

56. Antilochus nigripes BURM. — China. 

57. Melamphaus faber FABR. — India orientalis. 

38. Dysdercus cingulatus FABR. — India orientalis, China, Java, 
Nova Guinea. 

59. Hyalopeplus vitripennis STAL. — Java, Malacca. 

60. Tingis erosa FiIEB. — India orientalis. 

61. ‚Drachyrhynchus orientalis DAP. — Java. 

62. Metastemma carduelis DoHrn. — Ceylon. 

63. Polididus armatissimuss STÅL. — Ceylon. 

64. Rihirbus trochantericus STAL. — Ceylon. 

69. Uydnocoris gilvus BURM. — Ceylon, Java. 

66. Vesbius purpureus THUNB. — Java. 

67. Reduvius fuscipes FABR. — India orientalis. 

68. Larymna crudelis FABR. India orientalis. 

69. Sirthenea flavipes STÅL. — Brasilia. 

70. Eetomocoris atroe STÅL. — Java, Ceylon. 


610 OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


71. 


° Thracia javanica WEstw. — Java. 


Conorhinus rubro fasciatus DE GEER. — India orientalis, Africa, 


America. 
Durganda rubra A. et S. — Java. 
Sminthus pietus LAP. — Java. 

» limbaticollis STÅL. — Malacca. 
Velitra rubro-pieta A. et S. — Java. 
Microcleptes biannulipes SIGN. 


Oncocephalus annulipes STÅL. — Caffraria. 
Luteva concolor?2 DoHRN. — Üelebes. 
Rhagovelia nigricans BURM. — Abysinia. 
Pelogonus marginatus LATR. — Africa, Europa. 
Peltopterus macrothorae MONTR. — Woodlark. 
Nervinops rusticus FABR. — Java. 


Belostoma indicum ST. F. et SERV. — India orientalis,- China. 


Ranatra parmata MAYR. — Java. 
Enithares sinica? STÅL. — China. 
Platypleura ciliaris Lin. — Amboina, Ternate. 
Huechys phenicura GERM. — India orientalis. 
Dundubia mannifera Lin. — Java. 
Leptopsaltria quadrituberculata SIGN. — Java. 

» guttularis WALK. — India orientalis. 


Pomponia fusca OL. — Sumatra. 


Cosmopsaltria spinosa FABR. — India orientalis. 
Cryptotympana nigra OL. — China. 

» acuta SIGN. — China. 
Oicada viridis FABR. — Java. 
Cosmoscarta rotundata WALK. — India orientalis. 
Clovia frenulata STÅL. — Java, Malacca. 
Tricentrus Fairmairei STÅL. — Malacca. 
Sipylus crassulus STÅL. — Java, Malacca. 
Gargara patruelis STÄL. — Java. 


Tettigonia albida WALK. — Africa, India orientalis, Australia. 


» Kinbergi STAL. — Malacca. 
Siva costalis STÅL. Malacca. 
Tartessus ferrugineus WALK. — Malacca. 

» Fieberi STÅL. — Insala Mysol. 
Aphona farinosa WEBER. — Sumatra, Borneo. 
Anagnia splendens GERM. — India orientalis, Java. 
Dictyophara fusco-vittata STÅL. — Java. 
Oliarus Walker! STÅL. — Malacca. 
Tropiduchus luridus? WALK. 
Phenice moesta WESTw. — Java. 
Lophops sServillei? SPIN. — Sierra Leona, Caffraria. 
Thessitus insignis WEsTw. — Malacca. 
Cibyra testudinaria STÅL. — Pulo Penang. 
Ricania speculum WALK. — Malacca, Java. 


Polynesia, Malacca, Cuba. 
. Pygolampis foeda STÅL. — India orientalis, Australia. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 611 


118. Nephesa truncaticornis? SPIN. — Java. 
119. Ricania stupida WALK. — Borneo. 


Såsom af ofvanstående förteckning synes, äro de flesta af 
de anförda arterna äfven funna pa Java och i Sydasien, ett 
mindre antal utbreda sig ät öster till Nya Guinea och Polynesien, 
några få hafva en utbredning från Ostindien till Nya Guinea; 
vissa, såsom Nezara viridula, Leptoglossus membranaceus, Ly- 
gaus militaris, Conorhinus rubro-fasciatus och Microcleptes bi- 
annulipes förekomma äfven i Afrika, somliga bland dessa äfven 
i Europa; några arter, Nezara viridula, Olerada apicornis, Co- 
norhinus rubro-fasciatus och Mierocleptes biannulipes finnas 
äfven i mellersta Amerika, hufvudsakligen pa Westindiska öarne. 

Beträffande fragan om slägtenas och formernas utbredning 
utom Philippinska öarne, anser jag mig, med den ringa känne- 
dom man ännu och isynnerhet i systematiskt hänseende äger 
om Sundaöarnes och Sydasiens Hemipterer, icke böra ingå i 
någon undersökning, då de slutsatser, till hvilka jag skulle komma, 
i de flesta fall säkerligen skulle blifva otillförlitliga. Jag öfver- 
sar derföre till uppräknandet och beskrifvandet af de i den 


Semperska samlingen befintliga arterna. 


Fam. PLATASPIDINA STAL. 


Brachyplatys Boısv. 


complanatus BurMm.. Datr., List of Hem. I. p. 70. 7. (1851). 
zanthogramma WHITE, DALL., List of Hem. I. p. 69. 4. (1851). 
= Mungos \Wnıre), Dane. Diet2ot Lem. 1.29269,32 (ISIN 
Wahlie DAR, Daun, List of Hem. 192 ,20.107 A835). 


Q m 


= vc 
SWS 


Coptosoma Lap. 


a. Capite latiusculo, brevi, obtusissimo, apice inter oculos latissime 
rotundato, dimidio thoraci latitudine subequali; tylo et jugis 
ceque longis, his sensim comvergentibus, apice tamen haud con- 
tiguis; oculis distincte transversis; thorace apice pone verti- 
cem sinuato, pone oculos rotundato-truncato; tibiis superne 
sulcatis. 


1. C. angulare STÅL. — Flavescens, nitidum; maculis minutissimis 
duabus tyli basalibus, margine basali angusto capitis, ad ocellos 
dilatato, macula angulorum lateralium parva, rotundata, margineque 


imo basali thoracis nee non disco magnitudine variabıli, utrimque 
A aft 3 


612 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


acute radiato, ventris nigris; thorace scutelloque subtiliter ferru- 
gineo-punctulatis, punctis distinetioribus nigricantibus interspersis, 
illo antice laviusculo et fascia abbreviata angusta arcuata et 
undata fusca notato, hujus parte basali lineaque longitudinali 
media minus dense punctatis; mesostethio et metastethio glauco- 
nigricantibus. AP. Long. 43, lat. 4 mill. 


Caput impunctatum, cum oculis duplo latius quam longius, 
thorace fere dimidio brevius. Thorax ante angulos laterales le- 
viter sinuatus, marginibus lateralibus ante sinus obtuse ıotun- 
datis, explanatis, margine antico angustissime calloso-elevato; 
prope margines laterales ante sinus impressione subtili lineari 
obliqua, interdum nigricante, impressionibus transversis discoi- 
dalibus nullis. Scutellum parte basali impressione nulla circum- 
scripta, haud elevata, margine libero angustississime calloso. 


2. OC. conspersum STÅL. — Flavescens, nitidum; margine imo api- 
cali, limbo basali capitis maculisque duabus minutis basalibus 
tyli, fascia anteriore abbreviata undata margineque angusto ba- 
sali thoracis nee non disco lato ventris utrimque breviter ra- 
diante nigris; thorace pone medium scutelloque remote ferru- 
gineo-punctulatis, remote niero-conspersis, thorace posterius 
seutelloque ante medium densius conspersis, hujus spatio trans- 
verso basali subtilius et remotissime consperso maculaque media 
nigra notato; mesostetio et metastethio glauco-nieris. X. Long. 
33, lat. .3 mill. 

Pra®cedenti maxime affinis, minor, angulis lateralibus tho- 
racis macula nigra destitutis, seutello ante medium densius 
nigro-consperso, parte basali pallidiore medio nigro-maculata, 
disco nigro ventris majore, latiore, brevissime radiante, differt. 


aa. Capite minus lato, thorace dimidio multo angustiore; oculis 
haud vel vie transversis; thorace antice pone caput sensim si- 
nuato, angulis anticis sensim obtuse rotundatis; tibüs sulcatis 
vel sulco destitutis. 


b. Capite obtusissimo, lateribus subparallelis vel antrorsum levis- 
sime angustato, apice rotundato-truncato. 


c. Capitis lateribus subparallelis; jugis anterius contiguis; ventre 
punctato. 


3. OC. ictericum DAL. — Coptosoma ictericum DALL., List of Hem. 


10967, 15. (1851). 


cc. Capite ante oculos leviter angustato, apice obtusissime rotun- 
dato, jugis tylo vie longioribus, apicem versus sensim conver- 
gentibus, apice valde appropinquatis, haud tamen contiguis; ventre 
l@viusculo. 


4. 0. obtusiceps STÅL. — Testaceo-flavescens, nitidum, superne di- 
stincte remoteque punctatum; scutello, parte basali excepta, dilute 


N 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 613 


olivaceo-virescente, maculis duabus oblongis posticis capitis, 


jugis extus, basi apiceque tyli, linea anteriore transversa curvata, 


bb. 


medio interrupta, extus abbreviata, margine imo basali maculaque 
parva angulorum lateralium thoracis, vitta media, margine basali 
extus abbreviato, linea impressa maculaque parva lateralibus seg- 
mentorum ventris nigris; pectore glauco-nigro. ©. Long. 6, 
lat. 5 mill. | 

©. icterico simillimum et maxime affıne, structura capitis 
ventreque loeviusculo, segmentis latera versus posterius parce 
obsoleteque punctulatis, incisuris antieis distincte punctatis, diver- 
gens. Thorax et pars anterior et media scutelli nigro-punctati; 
thorax anterius remotius et subtiliter punctatus, ante medium 
serie punctorum instructus, marginibus lateralibus ante sinum 
leviter ampliatis. Scutellum basi spatio transverso abbreviato, 
impressione subtili terminato, instructum. Tibia superne di- 
stinete sulcate. 


Capite antrorsum valde angustato, anice rotundato. 
A 9 


Jugis anterius contiguis vel subvalvantibus. 


Capite majore, obtuso; marginibus lateralibus thoracis ante sinum 
valde ampliatis. 


5. De door \als Da, Sllonnzaoeors Dino. IH (Do, Wan Ins. Ne I. DA 


ee. 


dd. 


fig. 482. (1830). I 


Capite parvo, magis producto, minus obtuso; marginibus late- 
ralibus thoracis ante sinum leviter obtusissimeque ampliatis; 
ventre marium maculis duabus magnis sericeis instructo. 


C. pallidum STÅL. — Dilute flavescens; thorace scutelloque re- 
mote distineteque nigro-punctatis, illo ante medium serie trans- 
versa punctorum distinetiorum instructo, ante hanc seriem laevi 
ıineaque transversa abbreviata et medio interrupta nigra notato, 
intra margines laterales serie obliqua punetorum subtilium prae- 
dito; maculis duabus transversis basalibus margineque imo ob- 
soleto capitis, nee non disco maculisque minutissimis lateralibus 
ventris nigris; disco prostethii, mesostetio et metastethio glauco- 
nigris. &. Long. 4, lat. 4 mill. 

&. Disco magno ventris, ante medium angustiore, margi- 
neque basali segmentorum anteriorum nigris. 

C. cribrario FABR. maxime affıne et simillimum, differt 
tantum magnitudine majore parteque basalı scutelli impressione 
circumseripta angustiore. Tibi® superne obsolete sulcatx. 

C. atomarium VoLL. est mas C. cribrarii VOLL. 


Jugis totis distantibus. 
C. cinetum Esch., Dauı., List of Hem. I. p. 64. 6. (1851). 


614 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Osea STÅL. j 


Corpus latissime ovatum, supra modice convexum. Caput tho- 
race plus dimidio angustius, nutans, posterius planiusculum, anterius 
nonnihil reflexum, ante medium igitur, uti videtur, concaviusculum, 
obtusiuscule rotundatum, tylo anterius leviter elevato, jugis apice 
nonnihil convergentibus, haud tamen contiguis. Ocelli ab oculis re- 
moti, inter se quam ab oculis cireiter duplo longius remoti. An- 
tenna ad oculos insert, articulo secundo brevissimo. Thorax ante 
angulos laterales antrorsum angustatus, marginibus lateralibus anticis 
posterius obtuse sinuatis, ante sinum explanatis, margine antico late 
et in medio inter ocellos nonnihil profundius sinuato, angulis antieis 
obtuse rotundatis. Scutellum maximum, retrorsum ultra medium sen- 
sim nornihil ampliatum, apice obtusissimum. Pedes breves; tibiis 
superne leviter sulcatis. 

Ooptosomati affine genus, structura capitis et situ ocellorum divergens. 


1. O. flavescens STÅL. — Flavescens, nitida, superne nigro-punctata; 
pectore, exceptis lateribus prostethii, glauco-nigro; vitta media 
ventris, margine basali, linea transversa impressa laterali im- 
pressioneque longitudinali prope margines laterales segmentorum 
nigris. ©. Long. 63, lat. 54 mill. 

Quoad staturam ett convexitudinem Drachyplatyi nigriventri 
aqualis, capite tamen angustiore. Caput remote nigro-punetu- 
latum, basi et ad oculos loeve, maculis quattuor parvis basalibus 
verticis apiceque tyli nigris. Thorax totus remote irregulariter 
nigro-punctatus, ante medium transversim obsoletissime impressus, 
anterius linea transversa curvata, utrimque abbreviata, medio 
interrupta, fusca notatus, marginibus lateralibus posterius leviter 
sinuatis, ante 'sinum leviter rotundato-ampliatis, dein obtuse 
rotundatis. Scutellum totum remote nigro-punctatum, intra mar- 
sinem liberum anguste callosum distincte subtiliter impressum, 
basi spatio transverso, posterius impressione subtili, latera versus 
evanescente, terminato instructum, margine basali versus angulos 
basales laevi, vix elevate. Venter disco distincte, latera versus 
subtilissime nigro-punetulatus. Antenna apicem versus infuscatxe. 


Fam. CYDNINA STAL. 


Macroseytus Fire. 


1. M. transversus BURM. — Aethus transversus DALL., List of Hem. 
I, Do. 1116, 10 ASS) 


Aethus Dat. 
1. A. perosus SAL Hem. afr. I. p. 33. 6. (1864). 
Laectistes ScHJÖDTE. a 


1. L. rastellus SCHJÖDTE in KRÖYER, Nat. Tidsskr. Ser. 2. IL p. 
457. 2. (1849). 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 615 


Fam. CIMICINA STAL. 


Subf. Seutellerina Sri. 


Hyperoncus STÅL. 


Corpus obovatum, supra valde, subtus leviter convexum. Caput 
valde nutans, triangulare, cum oculis latius quam longius, levissime 
convexum, marginibus lateralibus prope oculos leviter sinuatis. Ro- 
strum apicem segmenti tertii ventris attingens, articulis secundo et 
tertio fere 2xque longis, primo quartoque illis brevioribus. Antenna 
articulis quinque? composite, articulo primo apicem capitis haud 
attingente. Thorax sexangularis, margine antico inter oculos latis- 
sime sinuatus, marginibus lateralibus anticis subacutis, ante angulos 
laterales haud retuso-sinuatis, margine basali recto, angulis posticis 
obtuse rotundatis. Scutello abdominis latitudine, posteriora versus 
sensim minus convexum. Prostethium margine antico versus coxas 
obtuse rotundato-dilatato. Mesosternum leviter sulecatum. Ostia odori- 
fera extrorsum in sulcum longum continuata. Venter ante medium 
longitrorsum leviter sulcatum, lateribus planis, marginibus acutis, in- 
eisuris medio sensim curvatis. Pedes breviusculi; tibiis superne suleis 
duobus instructis. 

Spherocori affıne genus, marginibus lateralibus antieis thoraecis 
ad angulos laterales haud retuso-sinuatis, tibiis superne distincte bi- 
suleis, segmentoque apicali ventris apud mares apicem abdominis 
attingente, apice rotundato, segmentum anale tegente divergit. 


1. H. punctellus "STÅL. — Dilute testaceo-flavescens, ferrugineo- 
punctatus, antennarum articulo quarto infuscato; vittis duabus 
maculisque tribus posticis scutelli obscurioribus, fusco-einctis; 
ventre castaneo, disco pallidiore. X. Long. 8, lat. 6 mill. 

Statura Spherocoris testurlinis grisee, nonnihil major et 
minus convexus. Caput triangulare, inter oculos nonnihil latius 
quam longius, marginibus lateralibus imis paullo reflexis, anguste 
nigris, prope oculos levissime sinuatis, anterius leviter rotun- 
datis, parce obsoleteque punctulatum. Antenne articulis primo 
et secundo zque longis, tertio secundo tertia parte longiore, 
quarto duobus pracedentibus simul sumtis vix longiore. - Thorax 
distinete et sat dense, anterius remotius punctulatus, linea longi- 
tudinali media impunctata, marginibus lateralibus antieis rectis, 
margine antico leviter latissimeque sinuato, angulis lateralibus 
apice rotundatis. Scutellum dense punctulatum, macula sat magna 

‚  basali subrotundata impunctata, pone angulos posticos thoracis 
utrimque vitta obscuriore, anterius nigricante, et apice maculis 
tribus oblongis obscurioribus fusco-einetis, ornatum; ad basin 
vittarum adest utrimque macula parva pallidiore lsevigata. Pectus 
remote, venter nonnihil densius distinete punctata, hujus disco 
levi. Pedes pallidiores, femoribus obsolete remoteque ferrugineo- 
conspersis. Corium fuscum, basi limboque testaceo-flavescenti- 
bus, hoc punctulato. 


616 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. / 


JON 
Cantao A. et S. 


1. €. ocellatus THUNB. — Cantao ocellatus DALL., List of Hem. I. 
PIUS ÖRE FÖ VN LIST Oh Bern. I Ds Ta 
3. (1851). 

Variat femoribus omnibus vel anterioribus rufo-testaceis. 
Macule nigra thoracis et scutelli interdum in plagas magnas 
confluunt. Specimina philippina angulis lateralibus thoracis 
rectis vel acutiusculis, spina destitutis, gaudent. 


Tetrarthria DALL. 


IN vanzegatan IDA. INSE Oh Hen. I p2 20,200 ts MID): 
Tetrarthria Öd-maculata DoHrRN, Ent. Zeit. XXIV. p. 347. 2. 
(1863). 

Variat thorace scutelloque rufo-testaceis. Segmentum anale 
maris apice truncatum, subtiliter erosulum et medio in denti- 
culum prominulum. 

= T. margine-punetata VoLL. vix differt. 


Brachyaulax STÅL. 


Corpus valde oblongum, supra leviter, subtus valde convexum, 
breviter pilosum, nitidum. Caput triangulare, convexiusculum, lateri- 
bus ante oculos valde convexis, marginibus lateralibus basin versus 
sinuatis, apicem versus rotundatis; bucculis pereurrentibus, leviter 
elevatis. Ocelli inter se quam ab oculis duplo longius remoti. 
Rostrum nonnihil pone coxas posticas extensum. Antennz® corpore 
dimidio breviores, artieulis primo et secundo brevibus, hoc apicem 
capitis aequante et primo paullo breviore, tertio duobus basalibus 
simul sumtis nonnihil longiore, quarto et quinto reliquis longioribus, 
prasertim quarto compresso, dilatato. Thorax sexangularis, antice 
truncatus, ante medium transversim distincte impressus, marginibus 
lateralibus anticis obtuse sinuatis, obtusis. Seutellum abdomen totum 
tegens. Prosternum triangulariter impressum, marginibus impressionis 
elevatis, subdilatatis. Mesosternum obtuse suleatum. Ostia odori- 
fera extrorsum in sulcum elongatum, leviter curvatum, subito abbre- 
viatum, continuata. Venter lateribus valde convexis, incisuris sensim 
curvatis, segmento secundo medio late sulcato. Pedes mediocres, 
tibiis superne distinete sulcatis. 

Scuteller® affine genus, sulco ostiorum odoriferorum breviore, 
minus curvato, ventre bası tantum sulcato, divergit. 


1. B. rufo-maculata STÅL. — Viridi-senea vel caerulea, supra fusco-, 
subtus griseo-pilosula, tota punctulata; antennis, rostro, fascia 
antica maculisque tribus maximis pone impressionem positis, 
posteribus confluentibus, thoraecis, parte basali nonnihil elevata, 
fascia ante medium, fascia pone medium posita, medio antice 
angulatim producta, postice emarginata, linea longitudinali fa- 
scias illas conjungente apiceque scutelli, regione sulei ostiorum, 
odoriferorum, maculis parvis spiracula ventris includentibus tar- 


to 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 617 


sisque nigris; macula magnitudine variabili ante angulos laterales 
thoracis sita, in prostethium extensa, articulo primo rostri, coxis, 
trochanteribus, femoribus basi vel ante medium abdomineque 
coccineis; plaga oblonga laterali ventris parteque media segmenti 
sexti ventralis nigris, aaneo-maculatis. &A. 9. Long. 14—15, 
lan. &—d mail. 

B. oblonge WESTw. maxime affinis, major, robustior, ma- 
eulis rufis thoracis scutellogque macula marginali media nigra 
destituto differre videtur. Segmentum anale maris convexum, 
breviusculum, apice haud productum, truncatum. 


Philia ScHJÖDTE. 


P. festiva GERM. — Callidea festiva GeErM., Zeitsch. I. 1. p. 
120. 119. ABO): 

P. senatori FABR. simillima, magnitudine minore, statura 
angustiore, sulco ab ostiis odoriferis ducto breviore, parte api- 
cali segmenti analis maris magis producta, apice late subtrun- 
cata vel subsinuato-truncata divergit. Limbus croceus ventris 
intus erosus. Femora apice superne macula parva violacea notata. 


P. geniculata STÅL. — Viridi-senea, nitidula, punctulata; thorace 
anterius scutelloque viridi-aureis; antennis, rostro, vitta media 
anterius abbreviata maculisgue duabus basalibus capitis, cica- 
tricibus duabus antiecis, maculis duabus magnis posterioribus, 
antice intus productis maculaque parva angulorum lateralium 
thoracis, maculis duabus magnis, antice extus profunde sinuatis, 
ante medium positis, maculis duabus subtriangularibus pone 
medium sitis, viridi-seneo vel caaruleo-cinctis, nec non apice scutelli, 
maculis lateralibus et discoidalibus ventris in series positis, 
tarsisque higris; bası articuli primi antennarum, articulis duo- 
bus basalıbus rostri, coxis, trochanteribus femoribusque flave- 
scentibus, his apice viridi-seneis. &A. Long. 10, lat. 5 mill. 

P. festive et jactatori maxime affinis et quoad formam 
ostiorum odoriferorum et segmenti analis maris cum illis con- 
gruens, differre videtur ab illa limbo ventris concolore, ab hac 
femorum apice toto viridi-aeneo. 


Mectocoris Haun. 


T. diophthalmus ”THUNB. — Tectocoris Banksii Daun., List of 
Hem. I. p. 16. 1. (1851); Tectocoris cyanipes DAtL., List of 
Klemm, IE 9. LÖ. & (SS) 

Var. rufus. — Dilute rufo-testaceus, maculis duabus basali- 
bus capitis, hemelytris pedibusque violaceis. 

Var. Schönherri EscHscH. — Scutellera Schönherri GERM., 
Asch I pH ASZI): 

Var. tagalicus. — Varietati Banksii similis, sed thorace plaga 
rufa majore et utrimque prope margines laterales anticos macula 
oblonga obliqua, anterius cum plaga illa saepissime confluente, 
rufa notato. 


1. 


Be 


618 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Pecilochroma WHITE. 


P. Denovani BURM. — Scutellera Denovani GERM., Zeitschr. 1. 
I me DO, > AT): 

Hzec species ad divisionem illam generis pertinet, qu.e ca- 
pite longiusculo, lateribus ante sinus parallelis, tylo obtuso, 
nonnihil elevato, scutello latissimo, margine laterali bası haud 
reflexo, rostro longo ventreque a basi ad segmentum sextum 
sulcato insignis est. 

Rostrum basin segmenti sexti ventris attingit vel paullo 
superat. 


Calliphara GERM. 


©. Buqueti GUER., STÅL, Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 153.7. (1866). 
C. excellens BURM., STÅL, Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 153. 6. (1866). 


losmocoris STÅL. 


©. sellatus WHITE. — Callidea sellata DaıL., List of Hem. I. 
p. 22. 2. (1851); Tetrarthria mesozona WALK., Cat. Het. Hem. 
Ib m 25 1 (ISO): i 

Var. b. Lateribus thoracis ante medium et prostethii rufo- 
testaceis. 


Chrysecoris Haun. 


©. Germari EscHscH. — Callidea Germari DALL., List of Hem. 
I. p. 27. 20. (1851); Callidea Consul VoLL., Faun. ind neerl. 
I. p. 36. not. (1865). 

Variat ventre fere toto vel lateribus solis rufis; maculis 
thoracis et scutelli magnis, macula media thoracis in vittam 
latam extensa, maculis scutelli anterioribus in fasciam confluenti- 
bus; macula anteriore media scutelli interdum deficiente. 

Color sneus interdum in obscure ca#ruleum vergit. 


Subf. Asopina STÅL. 


Cazira A. et S. 
©. chiroptera H. S., STÅL, Enum. Hem. I. p. 39. 4. (1870). 


Platynopus A. et S 


P. melanoleucus Westw., StAL, Enum. Hem. I. p. 39. 1. 
(1870). 

Var. a. — Fuseo-ferrugineus vel nigricans, supra subtusque 
pallide sordide flavescente-varius; thorace pallide flavescente, vitta 
lata media, angulis lateralibus, macula oblonga vel vitta ante 
angulos posticos lituraque trivia laterali anteriore, cum vitta 
media confluente, nigris vel fusco-ferrugineis; femoribus basin 
versus parteque media tibiarum posteriorum pallide flavescentibus. 


u 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 619 


Var. b. — Varietati a similis, sed thorace fusco-ferrugineo, 
vittis duabus maculaque laterali pone medium sita ferrugineo- 
flavescentibus; macula angulorum scutelli obsoleta. 

Var. ec. — Niger vel ferrugineo-niger, supra subtusque 
flavescente-pictus; vittis duabus maculaque parva angusta late- 
rali thoraeis, maculis duabus majusculis et duabus mediis levi- 
bus apiceque scutelli, basi femorum annuloque tibiarum posterio- 
rum flavescentibus; corio apice et medio flavescente-picto. 


Var. d. — Varietatin ce similis, sed tibiis posticis annulo 
flavescente destitutis. 
Var. e.— Niger vel subviolaceo- -niger, hemelytris raro parce 


flavescente-conspersis; pedibus impictis. 

Varietas a, que in Java et Malacca oceurrit, in insulis 
Philippinis, quantum novi, hucusque haud reperta est. 

Margo thoraeis anticus utrimque pone oculos est levigatus 
et subeallosus in hac specie. 


P. tagalieus Sin, mw, dalen. I De DN 2. (1870). 


Canthecona A. et S. 


©. furcellata WoLFF. — Uanthecona furcellata STÅL, Enum. Hem. 
I. p. 42. 4. (1870). 

Tibie omnes per totam longitudinem late sulcat®, antic® 
pone medium distinete nonnihil dilatate. Mas mihi ignotus. 
©. latipes STÅL. — Pallide flavescens, distinete fusco-ferrugineo- 
punctata; marginibus lateralibus punctisque capitis viridi-seneis; 
spinis angulisque lateralibus thoracis obscure violaceis; scutello 
basin versus ferrugineo-fusco, apice pallidiore, in angulis basali- 
bus macula parva pallıda callosa leevi; membrana infuscata, pone 
medium utrimque macula laterali magna decolore notata, macula 
apicali obscurius fusca; abdomine dorso obscure violaceo; con 
nexivo viridi-aeneo, fascia postica segmentorum ferrugineo-flave- 
scente. ©. Long. 12, lat. hem. 6 mill. 

Statura C. furcellat@, spinis angulorum. lateralium thoraeis 
paullo crassioribus, minus acutis, tibiis anticis magis dilatatis 
pieturaque divergit. Caput remote punctatum, punctis partis 
posterioris in series longitudinales sex dispositis, vitta Jugorum 
loeviuscula, pallescente. Antenne dilute ferrugines, articulo 
secundo tertio nonnihil longiore. Thorax sat dense distincteque 
punctatus, punctis subviolaceo-fuscis, linea longitudinali subelevata, 
cicatrieibus duabus anterioribus lavibus, his disco subaneo- 
punctatis, marginibus lateralibus anticis anguste callosis, medio 
leviter sinuatis, ante medium leviter rotundatis et obtuse erenu- 
latis, angulis lateralibus in spinam magnam, apice posterius 
obtuse sinuatam, extrorsum productis, punctis intra partem an- 
teriorem marginum lateralium positis viridi-eneis. Scutellum 
remote ferrugineo-fusco-punctatum, punctis in violaceum ver- 
gentibus, ruga depressa obsoleta longitudinali, anterius abbre- 
viata, minus dense punctata, instructum, apice pallidius et parce 


620 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


punctatum. Hemelytra sordide subalbida, disco incarnata, ferru- 
gineo-punctata. Connexivum distinete punctatum. Peetus re- 
mote aneo-ferrugineo-punctatum, regione sulei ostiorum grisea, 
opaca. Venter remote ferrugineo-punctatus, angulis basalibus 
segmentorum viridi-aeneis; spina segmenti secundi acuta, brevi; 
angulis segmentorum in dentem acutum prominulis. Pedes pal- 
lide sordide flavescentes, femoribus apice tibiisque antieis viola- 
ceo-ferrugineis, his superne per totam longitudinem dilatatis. 
parte dilatata basin versus sensim angustata, superne punctata; 
tibiis omnibus per totam longitudinem distinete lateque sulcatis. 
Ad divisionem aaa generis pertinet. 


Stilbotes :STÅL. 


Corpus anguste ovale, supra leviter, subtus valde convexum. 
Caput longum, thoracis longitudine, subeylindricum, convexiusculum, 
apicem versus nonnihil deeurvum, jugis et tylo seque longis, planis; 


tubereulis antenniferis ab oculis remotis, a supero distinguendis, le- 


vissime prominulis; bucculis valde elevatis, postice conjunctis, brevi- 
bus, parte anteoculari capitis fere dimidio brevioribus. Oculi a basi 
capitis remoti, globosi. Ocelli inter se quam ab oculis duplo lon- 
gius remoti, pone lineam fictam inter partem posticam oculorum 
ductam positi. Rostrum paullo pone medium mesosterni extensum, 
a capite distans, minus crassum, articulo primo incrassato, parte 
anteoculari capitis subbreviore, secundo primo fere dimidio longiore, 
articulis duobus apicalibus veque longis, artieulo primo paullo breviori- 
bus. Antenns® articulo primo brevi, apicem capitis vix attingente, 
articulis reliquis? Thorax antrorsum valde angustatus, ante medium 
obtuse subeonstrietus, marginibus lateralibus antieis obtusissimis, con- 
vexis, integris, angulis lateralibus spinosis, angulis posticis obtusis, 
haud productis. Scutellum longius quam latius, basi transversim 
maxime elevatum, parte apicali angusta, retrorsum angustata; frenis 
par duas tertias partes laterum scutelli extensis.. Membrana apicem 
abdominis superans. Prosternum simplex. Mesosternum carina ob- 
tusa, posterius deplanata et ampliata, instructum. Metasternum la- 
tiuseulum, planum, sexangulare, marginibus lateralibus subelevatis. 
Ostia odorifera in suleum brevem, marginibus late callosis instru- 
ctum et in callum usque ad latera metastethii extensum, conti- 
nuata. Venter transversim valde convexus, basi inermis, margine in- 
tegro, angulis segmentorum haud prominulis. Pedes longi, graciles; 
femoribus prope apicem obsolete subnodosis, spina destitutis; tibiis 
superne distinete sulcatis, antieis valde dilatatis. Articulus primus 
tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus ad unum longitudine 
subaequalis. 


Genus maxime insigne, optime forte prope Leptolobum locandum, 
structura capitis, pedum et scutelli distinetissimum. 


1. S. Semperi STÅL. — Obscure caruleus, violaceo-nitens; scutello 
ante medium abdomineque cinnabarinis, margine apicali scutelli 


LD) 


N 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. - 621 


et corii albidis; callo ostiorum odoriferorum eburneo; trochan 
teribus flavo-testaceis; ventris segmentis quarto et quinto latera 
versus caeruleo-maculatis; membrana violaceo-fusca; tarsis rostro- 
les na Ss Å Hong. HO lau mn a Va oe 

Caput hie illic obsolete rugulosum, pone oculos punctatum. 
Thorax minus dense distinctissime punctatus, anterius trans- 
versim obtuse nonnihil elevatus et lavigatus, apice attenuatus) 
margine apicali punctato, angulis lateralibus in spinam sat 
magnam, leviter curvatam, subreceurvam, sursum leviter vergen- 
tem, apice obtusiusculam productis. Scutellum remote distineteque 
punetatum, parte basalı elevata, rugula longitudinali media api- 
ceque laevibus. Klemelytra dense fortiter punctata, macula trans- 
versa corii ad angulum apicalem interiorem parce subtiliterque 
punctata. - Ale infuscate. Peetus remote distinctissime puncta- 
tum. Venter impunctatus, segmentis pone spiracula verrueulis 
duabus parvis instructis. Pedes impunctati. Pars dilatata tibi- 
arum anticarum basin versus sensim angustata. 


Subf. Pentatomina STÅL. 


Betenus DALL. 


E. spectabilis BurMm., DAur., List of Hem. I. p. 174.1. pl. >. 
fig. 9. (1851). 

Caput thorace paullo longius. Membranzse pars tertia vel 

dimidia apicalis apicem abdominis superans. Rostrum apicem 
segmenti quarti ventris attingens vel paullo superans. Sulcus 
ventris ad apicem segmenti quinti extensus. Articuli secundus 
et tertius antennarum aque longi. Congenericis mihi cogmitis 
angustior. 
E. @ereus STÅL. — Pallide flavescens, supra viridi-eeneo-punctatus 
et interdum fere totus viridi-eneus, raro «eneo-ferrugineo-pun- 
etatus; maculis tribus basalibus apiceque scutelliÄ, macula parva 
oblonga obliqua disci corii, nee non hujus marginibus imis 
exteriore et apicali flavescentibus; membrana grisea, fusco-venosa, 
parte tertia vel dimidia apicali abdomen superante; lateribus 
pectoris parce acervatim viridi-aeneo-punctatis; ventre prope spira- 
cula punctis nonnullis et in segmentis omnibus macula parva 
anea notato, sulco in basin vel ad medium segmenti quinti 
extenso; pedibus fusco-conspersis; rostro fere ad apicem se- 
omenti quinti ventris extenso; angulis anticis thoracis extus in 
denticulum prominulis; parte apicali scutelli angusta. od. &- 
Long 13—15, lat. 6-63 mill. | 

E. spectabili maxime affınis, nonnihil latior, capite thorace- 
que que longis, angulis anticis thoracis in denticulum promi- 
nulis divergit. Artieulis tertius rostri quarto vix duplo longior. 
Antenna tote vel apicem versus fusc#, articulis basi ima pal- 
lidis, secundo tertio paullo longiore. Abdomen dorso ceroceum. 


Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh., Ärg. RIRSEN:07. 2 


622 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Specimen unum divergit rostro breviore, apicem segmenti tertii 
ventris haud vel paullo superante, articulo tertio quarto dimidio 
longiore, sulco ventris breviore vel posterius obsoletiore.. An 
species distineta, £. brevirostris STÅL. 


E. generosus STÄL., Ann. soc. ent. Ser. 4. V. p. 167. 2. (1865). 

Statura 2. @rei, parte apicali scutelli nonnihil latiore. An- 
guli antici thoracis in denticulum extus prominuli. Rostrum 
medium vel apicem segmenti tertii ventris attingens. Venter 
ante medium sulcatus. 


Dalpada A. et S. 


D. tagalica STAL. — Dilute flavescens, supra lateribusque infe- 
rioribus capitis, pectoris et ventris viridi-@neo-punctata, punetis 
hie illie interdum in ferrugineum vergentibus; antennis nigri- 
cantibus, articulo primo intus, articulis reliquis bası ima albidis; 
maculis quattuor parvis thoracis et quinque parvis basalibus 
scutelli callosis, levibus; parte apicali scutelli parcius punctata, 
pallescente; membrana pallide ochracea, fusco-venosa, angulo 
basali maculisque nonnullis apiealibus fuscis; macula media seg- 
menti sexti* ventris nigra; alis infuscatis; dorso abdominis sub- 
violaceo-nigro, densissime punctulato. 9. Long. 18, lat. 9 mill. 

Statura D. versicoloris H. S., et quoad formam capitis cum 
hac specie congruens, angulis lateralibus thoracis ab antico visis 
haud incrassatis, seutello in angulis basalibus macula rotundata 
levi- majuscula destituto, sed ibidem remotius punctato et mar- 
sine tantum angulorum laevigato, tibiis antieis dilatatis punctura- 
que saltem magnam ad partem viridi-aenea divergit. Caput inter 
antennas sinuato-angustatum, marginibus dein parallelis, jugis 
tylo paullo brevioribus, usque ad apicem .eque late distantibus, 
apice oblique sinuato-truneatis; vitta jugorum vittisque tribus 
obsoletissimis pone medium capitis minus dense punctatis. An- 
tenn:e articulo secundo tertio nonnihil breviore. Rostrum api- 
cem segmenti secundi ventris attingens. Thorax punctis hie 
illie in maculas »enescentes congregatis, pone medium interdum 
subferrugineo-punctatus, ante medium leviter depressus, cicatri- 
cibus anterioribus maculisque parvis quattuor ante medium in 
seriem transversam positis callosis, laevibus; marginibus laterali- 
bus anticis callosis, sinuatis, ante medium obtuse crenulatis, 
angulis lateralibus paullo prominulis, haud tumidis, apice imo 
rotundatis, ibidem nigris et interdum apice ipso flavescentibus. 
Scutellum punetis ante medium in maculas acervatis, pone me- 
dium utrimque infuscatum, parte apicali pallescente, maculis 
tribus parvis transversis basalıbus margineque angulorum basa- 
lium levibus, subeallosis. Hemelytra ®eneo-marmorata. Pectus 
lateribus dimidiis aenescentibus, punctatis, fHavo-maculatis. Venter 
disco subtiliter aciculatus et latera versus parce punctulatus, 
lateribus distinete viridi-seneo-punctatis, macula oblonga margi- 
nali segmentorum impunctata. Connexivum distinete punetatum, 


1. 


& 


a. 


aa. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 623 


segmentis basi apiceque viridi-aeneis. Pedes fusco-conspersi et 
punctati; tibiis antieis superne pone medium nonnihil dilatatis, 
parte dilatata medio nigricante; tarsis subtus artieuloque apicali 
toto nigricantibus. Anguli apicales segmentorum abdominis 
acute nos, 
D. simplieipes StåL. — Praecedenti maxime affinis, differt tantum 
colore pallidiore, angulis lateralibus thoracis pallidis, lateribus 
ventris parcius aeneo-punctatis, segmento sexto macula nigricante 
media destituto, et praesertim tibiis antieis simplibus. &A. 9. 
bone, NAS, ai AS mul 

He dus species divisionem generis formant, qua jugis 
tylo paullo brevioribus, totis ubique aeque late distantibus, an- 
sulis lateralibus thoracis haud tumescentibus, ventre basin versus 
obtuse sulcato, tibiis nonnisi basi et apice infuscatis, tarsorumque 
articulo. apicali nigro est insignis. 


Scotinophara STÅL. 


Thorace ante impressionem transversam mediam tumescente, an- 
gulis antieis in dentem acutum validum prominulis, marginibus 
lateralibus anticis denticulatis, angulis lateralibus pone dentem 
subsinuatis; scutelio pone sinus laterales sensim rotundato- 
subampliato. a | 
S. tarsalis VOLL: — Podops tarsalis VOLL., Faun. ent. ind. néerl. 
ID. 41253, pl. Ho NE 8. (1863). 

Exemplum philippinum ab exemplo typico javano tan- 
tum ‚divergit statura paullo latiore. Scutellum, quod ante me- 
dium est utrimque sinuatum et dein utrimque levissime rotun- 
dato-ampliatum, posterius quam basi haud latius, incorrecete deline- 
avit VOLLENHOVEN. 

Haec species S. geophile est maxime affinis, divergit jugis 
apice intus oblique truncatis vel sinuato-truncatis denteque an- 
gulorum anticorum et prasertim Jateralium majore. 


Thorace ante medium haud tumescente, angulis anticis dente 
parvo armatis, marginibus lateralibus anticis denticulatis, an- 
gulis lateralibus pone spinam haud sinuatis; scutello pone sinus 
laterales haud ampliato. 

S. serrata VOLL. — Podops serratus VoLL., Faun. ent. ind. neerl. 
021227 al SL me ERROR 

Juga subacuta, tylo paullo longiora. 


Er 


Aednus Daur. 
Al OCSCOKUS IDA, lıst. Oc Hemsopadsar pl. 3. ne. 20. 
(1851); Aednus ns HaAGL., Ent. Zeit. XXIX. p. 154. 3. (1868). 
Laprius STÅL. 


L. varicornis DALL. — Sciocoris varicornis DALL., List of Hg | 
I 9. ana TG: (1831): 


624 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Obs. Genera Myrochea, Paramecocoris, Ennius, Erachteus, 

Cocalus, Laprius et Aednus divisionem (Myrocheina) formant, 
que marginibus capitis et sapissime etiam thoracis dilatatis,, 
explanatis, rostri articulo secundo artieulis duobus apicalibus 
simul sumtis breviore vel longitudine vix zequali, femoribus, 
saltem antieis, subtus spinis vel tuberculis parvis acutiusculis 
pluribus armatis est insignis. 
Genus Dymantis, quod Paramecocorem habitu maxime si- 
mulat, una cum Aöpto, Menestheo et Eribote divisionem (Aöptina) 
format, que ad Myrocheina valde appropinquat, differt autem 
articulo secundo rostri artieulis duobus apicalibus.simul sumtis 
multo longiore femoribusque sapissime inermibus. 


Odius STAL. 


O. pallipes STÅL. — Ovalis, flavescente-griseus, nigro-punctatus, 
venis hemelytrorum laevigatis; ventre et stermis nigricantibus, 
limbo illius obsolete pallescente; alis sordide hyalinis; dorso abdo- 
minis testaceo, posterius nigricante; pedibus sördide testaceo-flave- 
scentibus, obsolete fusco-conspersis. &. Long. 10, lat. 54 mill. 
O. pallido-kmbato maxime affinis et ab hac specie austra- 
lica vix distinetus; differt tantum denticulo extrorsum vergente 
. angulorum anticorum thoracis paullo distinctiore, marginibus 
lateralibus antieis thoracis imis distinctius reflexis, ventre nigri- 
cante, limbo vix pallescente. 
Segmentum anale maris apice latissime et sat profunde 
sinuatum. 


> 


OÖ. latus STÅL. — Late subovalis, nigro-piceus, supra subtusque 
distinete punctatus; antennis dilute fusco-testaceis, articulo ul-. 
timo pallidiore, parte dimidia basali dilute flavo-testacea; mem- 
brana sordide vinacea, fusco-venosa; acetabulis, coxis, trochanteri- 
bus, tarsis dorsoque abdominis testaceo-favescentibus, hoc po- 
sterius nigricante. @. Long. 9%, lat. thor. 53, lat. abd. 6% mill. 

Praecedente latior, capite antrorsum minus angustato, jugis 
latioribus, extus magis rotundatis, thorace seutelloque linea media 
loeviuscula destitutis, venis hemelytrorum haud distinguendis, 
venis membranse paucioribus, tribus vel quattuor, subramosis, 
nec sex vel septem simplicibus, punetura pectoris ventrisque 
remotiore et fortiore coloreque divergit. Caput thorace cireiter 
tertia parte brevius, fere »eque longum ac inter oculos latum, 
antrorsum leviter angustatum, marginibus lateralibus posterius 
levissime sinuatis, anterius valde rotundatis, jugis tylo paullo 
longioribus, distantibus, macula basalı laterali ad oculos loevi- 
gata. Antenna setulos&, articulo secundo tertio paullo longiore. 
Thorax marginibus lateralibus antieis rectis, integris, parte api- 
cali capite cum oculis latiore, angulis anticis extus in denticulum 
prominulis, angulis lateralibus obtusis, vix prominulis. EHeme- 
lytra latitudine abdominis, extus sat rotundata. Ostia odorifera 
flavo-picea. Anguli postiei metastethii acuta. Venter limbo parce 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 625 


obsoleteque punctulato. Femora basi pallescentia. Alse sordide 
hyalin. | 
An interdum pallidior et uti species praecedens colorata? 


Niphe STÅL. 


N. elongata DALL. — Pentatoma elongata DALL., List of Hem. 
I. p. 246. 34. (1851). | | 

Specimen femininum ex insulis philippinis, quod vidi 
unicum, divergit a specimine e Rangoon reportatum et quod 
cum typo DALLASIT contuli mecnitnditne nonnihil minore, thorace 
posteriora versus paullo angustiore, antennarum articulis apicali- 
bus totis rufescentibus, pectore posterius, ventre femoribusque 
remote minuteque nigro-conspersis, vix tamen ad speciem di- 
stinetam referendum. 

Margines imi capitis fusei. Margines laterales angusti tho- 
racis et limbus lateralis hemelytrorum pallidi. Macule dus 
approximate anteriores thoracis nigra. Dorsum abdominis con- 
color. Als subopac®e. Artieulus secundus antennarum tertio 
distinete nonnihil longior. Anguli laterales thoracis subsinuati, 
ante sinum subprominuli. Macula minuta pone medium corii 
prope marginem pallidum lavigata, pallida. 


N. vittativentris STÅL. — Anguste ovalis, pallide griseo-flavescens, 
supra sat dense distincteque, subtus remotius et in ventre sub- 
tilius fusco-punctata; macula basali laterali capitis ad oculos 
marginibusque imis lateralibus antieis thoracis laevigatis, thorace 
intra hos margines densius nigro-punctato; corii margine angusto 
exteriore ante medium pallido; dorso abdominis pallide sub- 

ercceo; alis decoloribus; maculis minutissimis punctiformibus 
duabus anterioribus thoracis et quinque laterum pectoris, vitta 
media ventris, spiraculis maculisque minutis sparsis pedum nigris. 
Oo. Long. 10, lat. 5 mill. 

N. elongata nonnihil brevior, capite antrorsum minus an- 
gustato, lateribus ante sinus posteriores parallelis, margine corii 
anguste et tantum ante medium pallido pieturaque ventris di- 
stinctissima. Caput nonnihil longius quam inter oculos latius, 
marginibus lateralibus posterius leviter sinuatis, ante sinus pa- 
rallelis, anterius valde rotundatis, jugis et tylo aeque longis, illis 
anterius haud convergentibus; vitta media postice ampliata paullo 
minus dense punctata. Antenna articulis secundo et tertio apice 
imo, quarto et quinto pone medium leviter infuscatis, secundo 
tertio vix dimidio longiore. Articulus ultimus rostri niger. 
Thorax marginibus lateralibus anticis rectis, angulis antieis extus 
dentieulo obtuso minutissimo instructis, angulis lateralibus ob- 
tusis, posterius obsolete subsinuatis; cicatrieibus antieis laevibus. 
Seutellum ad angulos basales macula minutissima laevigata, pone 
medium vitta Dalldsente) remotius punctata, notatum, margine 
apieis utrimque anguste pallido. Membrana sordide Timeline, 
venis fuseis. Macule nigre punctiformes pectoris sunt posit& 


626 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tres ad acetabula, una ad marginem anticum mesostethil et una 
ad marginem lateralem chi Femora subtus setis non, 
nullis bassibus instructa. 

Ochrophara STÅL. 


x 


Corpus subovale, supra levissime, subtus sat convexum. Oaput 
majusculum, thorace vix brevius, antrorsum, angustatum, marginibus 
lateralibus pone medium sinuatis, medio ante sinus rectis et parallelis, 
dein angulum formantibus, ante angulum subsinuatis et sensim con- 
vergentibus; jugis tylo paullo longioribus, levissime convergentibus, 
apice haud contiguis, sensim angustatis, apice angustis; buceulis 
percurrentibus, totis distinete elevatis, anterius vix altioribus, antice 
obtusissime subangulatis. Ocelli inter se quam ab oculis paullo lon- 
gius remoti. Rostrum apicem coxarum posticarum subattingens, artı 
culo primo buceulis nonnihil breviore, secundo tertio nonnihil longiore, 
quarto tertio nonnihil breviore.. Antenna mediocres, articulo primo 
parte capitis ante tubercula antennifera sita dimidio breviore. Thorax 
ante medium sensim declivis, apice pone verticem latissime sinuatus, 
marginibus lateralibus anticis sinuatis, subacutis, haud explanatis, 
ante medium remote obtuseque cerenulatis. Scutellum nonnihil pone 
medium abdominis extensum, retrorsum sat angustatum, apice rotun- 
datum; frenis paullo pone partes duas tertias anticas scutelli extensis. 
Membrana venis remotis instructa. Prosternum haud impressum. 
Mesosternum obtuse carinatum. Metasternum simplex. Ostia odori- 
fera extus in sulcum brevem distinetum, marginibus elevatis instru- 
ctum, continuata.. Abdomen latitudine hemelytrorum; ventre bası 
inermi. Pedes mediocres, inermes; tibiis superne late distineteque 
sulcatis. 

Brachymn® affıne genus, corpore multo minus depresso, subtus 
sat convexo formaque capitis distinetum. 


m 


1. O. emarginata STÅL. —- Pallide subsordide flavescens, supra minus 
dense distinete, subtus multo remotius et in ventre multo sub- 
tilius fusco-ferrugineo-punctata; impressione minutissima angu- 
lorum basalium some. macula punctiformi laterali pectoris ad 
basin mesostethii, spiraculis, margine imo postico angulorum 
apicalium angulisque imis basalibus segmentorum ventris nigris. 
DI Lone. IR NER 85 mal abs VILL Reg 

Caput antrorsum angustatum, fere que longum. ac cum 
oculis latum, marginibus lateralibus pone medium sinuatis, ante 
sinus parallelis, dein anteriora versus subito angulatis et ante 
angulos sinuatis, dein obliquis, jugis sensim angustatis, apice 
imo rotundatis. Antenne articulo secundo tertio distinete non- 
nihil breviore, tertio et quarto fere que longis, quinto et se- 
eundo longitudine subaqualibus. Thorax punctis in disco ir- 
regulariter dispersis et paullo pone medium in maculas parvas 
duas fuseas congregatis; marginibus lateralibus antieis anterius 
obtuse sera, medio sinuatis et pone sinus in angulum sub- 
rectum, anterius margine subrotundatum, ampliatis; margine imo 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PLILIPPINARUM. 627 


basali levi. Scutellum basi ima hie illie levigatum. Corium 
maculis parvis sparsis obsoletis et posterius macula majore laevi 
instructum. Membrana et alex decolores. Dorsum abdominis 
in croceum vergens, medio et posterius ferrugineo-punctatum. 
Femora posteriora apicem versus extus maculis duabus distin- 
etioribus parvis nigris notata. 

Genera HAypaulacus SPIN. (= Steleocoris MAYR == Antonia 
STÅL), Diploeys, Ancyrocoris, Uuratia, Dichelocephala, Ochro- 
phara, Brachymna et Drinostia inter se affinia, capite triangu- 
lari et thorace longiore vel saltem thoraci longitudine aquali, 
ultra apicem artıculi primi antennarum producto, jugis sensim 
angustatis, tylo longioribus, s&pissime multo longioribus, pro- 

; sterno simplici, bucculis percurrentibus, totis distinete elevatis, 
articulo primo rostri bucculis breviore, ventre basi inermi, sulco 
destituto, tibiisque superne sulcatis, congruunt. 


Eurmome STÅL. 


1. E. fasciaticollis STÅL. — Ovalis, superne plus minus obscure fusco- 
testacea et sat dense distincteque nigro-punctata, subtus nigra, 
subaeneo-nitens; antennis, acetabulis, pedibus, connexivo limbo- 
que lato’abdominis pallide sordide flavesceutibus, femoribus omni- 
bus, tibiis anterioribus totis et posticis basi nigro-conspersis; 
marginibus capitis, fascia angusta callosa percurrente laevigata 
pone medium marginibusque lateralibus antieis thoracis nec non 
'margine angusto corii ante medium testaceis; maculis duabus par- 
vis apicis scutelli pallide flavescentibus. &. 2. Long. 94, lat. 
54 mill. 

cf. Segmento anali apice profunde sinuato. 

EP. inconspieue MONTR., affinis, articulis secundo et tertio 
antennarum zeque longis !), rostro paullo breviore, pone coxas 
posticas vix extenso, marginibus lateralibus anticis thoracis mi- 
nus obtusis, totis anguste lavibus, picturaque diversa. Caput 
antrorsum distinete angustatum, margine imo laeviusculo vel 
minus dense punctato. Antenns articulis primo, secundo et 
-tertio apice imo, nec non quarto toto fuscis, ultimo mutilo in 
exemplis desceriptis. Thorax marginibus lateralibus antieis medio 
levissime sinuatis, pone medium anguste distincteque calloso- 
elevatis, ante medium obtusissime obsoletissimeque crenulatis, 
angulis lateralibus subsinuatis, ante sinum levissime prominulis. 
Scutellum basi maculis minutissimis punctiformibus laevibus tri- 
bus, una media unaque ad impressiones nigras angulorum ba- 
salium. Membrana fuscescens. Als leviter infuscate. Dorsum 


') E deseriptione generica tolle notas longitudinem artieulorum antennarum et 
angulum apicalem corii respicientes, sed’adde: thoracis marginibus lateralibus 
antieis posterius angustissime calloso-subelevatis vel subcarinatis, angulis late- 
ralibus convexis, valde convexo-declivibus, quod ab antico optime perspicitur, 
abdomineque hemelytris haud vel vix latiore. 


628 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


abdominis fusco-testaceum. Caput subtus et pectus remote pun- 
ctata, margine postico mesostethii, ostiis odoriferis et interdum 
horum regione obsolete fusco- Hhvescentibus Venter disco levis, ® 
latera versus aciculatus et parce punctatus, limbo flavescente 
loeviusceulo, spiraculis fuscis. Articulus ultimus tarsorum apice 
fuscus. 


Sepontia STÅL. 


1. S. pusilla VoLL. — Chlenocoris pusillus VoLL., Faun. ent. ind. 
nee, I. Do 26 Io ol 8% er HIS (OSB). 


Stollia ELLEnR. 


1. S. distacta DaLL. — Eysarcoris distactus DauL., List of Hem. 
I m. DAB & (USD) 


Seutellum corio distinete brevius. 


2. 8. bovilla DaLL. — Zysarcoris bovillus DAuL., List of Hem. 1. 
1%. 228, ul, KILON) 
Macul® callos® angulorum basalium scutelli hujus et pra&- 
cedentis speciei magnitudine valde variant, interdum minutissi- 
mee, vix distinguend. 


Stachyomia STÅL. 


Corpus latiuscule obovatum, crassum, supra nonnihil, subtus 
valde convexum. Caput parvum, maxime declive, subperpendieulare, 
antrorsum angustatum, basin versus utrimque sinuatum, tylo jugis 
paullo longiore, marginibus lateralibus acutiusculis; bucculis percur- 
rentibus, Aistlimeite alemaiı, posterius altiorıbus, antice angulum acu- 
tiusculum formantibus. Ocelli ad oculos valde approsimati Rostrum 
coxas posticas nonnihil superans, articulo primo paullo pone bucculas 
extenso, articulo secundo articulis duobus apicalibus simul sumtis 
nonnihil breviore, his seque longis. Antenn&® corpore fere dimidio 
breviores, articulo primo apicem capitis haud attingente. Thorax 
convexus, ante medium maxime declivis, margine antico haud calloso- 
elevato, marginibus lateralibus antieis obtusissimis, convexis, sub- 
callosis, loevigatis, angulis lateralibus in spinam productis. Scutellum 
convexiuseulum, hemelytris paullo brevius, parte apicali lata,, laterı- 
bus ante medium sinuatis; frenis medium seutelli haud attingentibus. 
Angulus apicalis corii acutus, paullo productus, margo apicalis prope 
angulum illum sinuatus. Prosternum simplex. Mesosternum distincte 
carinatum. Ostia odorifera in rugam longam, sensim angustatam, 
subsulcatam, extrorsum continuata. Abdomen hemelytris vix latius, 
sensim rotundato-angustatum; ventre spina basali et sulco destituto, 
angulis imis apicalibus segmentorum tumescentibus, prominulis, an- 
gulis segmenti sexti in dentem acutum productis. Pedes mediocres, 
inermes; tibiis teretibus, sulco destitutis; articulo primo tarsorum : 
posticorum brevi, primo et secundo simul sumtis apicali longitudine 
equalibus. | 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 629 


Hoplistoder® affime genus, scutello breviore, angulis segmenti 


apicalis abdominis spinosis, capite minore et breviore divergit. 


1. 


S. vulnerabilis STÅL. — Pallide flavescens, superne ferrugineo 
vel fusco-ferrugineo-induta et ferrugineo-nigro-punctata; thorace 
ante medium remotius et irregularıter punetato, hujus margini- 
bus lateralibus antieis maculaque parva elongata in angulis ba- 
salibus seutelli pallidis, laevigatis, subcallosis; membrana alisque 
vitreis; dorso abdominis, connexivo, angulis apicalibus segmento- 
rum ventris spiraculisque nigris; segmentis connexivi medio ma- 
cula ferrugineo-flavescente. A. 2. Long. 54, lat. 4 mill. 

&. Segmento ventrali secundo apice medio levissime sub- 
‚ampliato, segmentis quinto et sexto medio in angulum apice 
rotundatum antrorsum productis; segmento analı apice late et 
sat profunde sinuato, in medio sinus prominulo, parte promi- 
nula apice sinuata. 

9. Segmentis ultimis ventris basi rotundatıs. 

Caput subtiliter minus dense punctatum, posterius infusca- 
tum, linea obsoleta media posteriore maculaque minuta basali 
subcallosa pone ocellos pallidis. Thorax et scutellum distinctis- 
sime et sat dense punctata, illius parte anteriore pallidiore, re- 
motius punctata, cicatricibus antieis fuseis, angulis lateralibus vel 
potius lateribus ante angulos laterales in spinam acutissimam 
nigram extrorsum productis, marginibus lateralibus antieis rectis, 
linea longitudinali discoidali subelevata, laeviuscula. Scutellum 
maculis minutissimis, interdum haud conspicuis, levibus con- 
spersum. Hemelytra griseo-hyalina, parce ferrugineo-punctulata. 
Pectus remote, distinete diluteque fusco-ferrugineo-punctatum. 
Venter disco loevis, lateribus remote punctatis, punctis interdum 
subferrugineis. Pedes impicti. 


Hoplistodera Wesrw. 
H. convexa Daur., List of Hem. I. p. 217. 4. (1851). 


Taurodes Datz. 
T. boops NAN, List of Hem. TI. p. 220. 1. pl. 8. fie. 3. 1851). 


Astyanax STAL. 
A. trimaculatus ST. FARG. et SERV. — Hoplistodera trimaculata 
DAur, List or Lem Ip. 2102 42. 851). 
Spin laterales thoracis longitudine variant. 
Axiagastus Daun. 1). 
Subg. Oncotropis STAL. 


Mesosternum carina valida, alta, inter coxas anticas prominula, 


instructum. Metasternum elevatum, (concaviusculum?), postice sub- 


') Bueeul® antice nunc acute dentate, nune angulum rectum formantes, nune 


rotundat. 


630 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


sinuatum. Segmentum secundum ventris medio basi nonnihil eleva- 
tum et metasternum tangens. Pedes posteriores nonnihil distantes. 
Scutellum hemelytris brevius; frenis medium seutelli attingentibus. 


1. A. (Oncotropis) carinatus STÅL. — Late obovatus, flavescens, 
supra remote nigro-punctatus; articulo antennarum tertio apice, 
quarto et quinto totis niericantibus; macula transversa basali 
thoracis, scutelli macula discoidali ante medium, macula parva 
basali prope angulos, macula laterali media nec non corii ma- 
culis duabus indeterminatis fusco-ferrugineis; membrana fusce- 
scente; dorso abdominis obscure violaceo; pedibus parce fusco- 
conspersis. ©. Long. 11, lat. 74 mill. 

Ariagastis mihi cognitis quoad formam, pieturam et pun- 
cturam simillimus. Caput parce punctatum, punctis pone me- 
dıum in sereis longitudinales sex, seriebus lateralibus curvatis, 
et ante medium pone juga in series duas dispositis, lineis lon- 
gitudinalibus duabus disci nigris. Buceulse anterius obtuse ro- 
tundats®, inermes. Articulus seeundus antennarum artieulo tertio 
paullo brevior. Rostrum apicem segmenti secundi ventris attin- 
gens, articulo secundo articulis duobus apicalibus simul sumtis 
subbreviore, tertio et quarto fere aaque longis, hoc nigro. Thorax 
marginibus antico et lateralibus antieis callosis concolorus, 
flavescentibus; punctis sparsis, hie illie in lineolas ordinatis, 
intra margines anticum et laterales anticos in seriem positis. 
Scutellum ante medium parce, pone medium densius punctatum, 
apice haud pallescens, impressione parva angulorum basalium 
nigra. Caput subtus ad bucculas serie punetorum nigrorum. 
Prostethium parce nigro-punctatum, punetis in series transversas 
et maculas parvas nonnullas acervatis. Mesostethium ad mar- 
sinem anticum serie punctorum nigrorum. Venter lavis, latera 
versus parce dilute punctatus. Spiracula nigra. Connexivi seg- 
menta parce, antice densius punctata, ibidem fusco-maculata. 


Tolumnia STÅL. 


1. T. longirostris DALL. — Pentatoma longirostris DALL., List of 
Hem. I. p. 238. 14. (1851). 


Antestia STÅL. 


1. A. cruciata FABR. — Pentatoma cruciata DALL., List of Hem. 1. 
p. 254. 55. (1851). 

Höec species valde variat, nune rufescens vel ceroceus, nunc 
flavescens vel virescens, maculis lateris superioris majoribus vel 
minoribus, nigris vel olivaceo-virescentibus, pectore ventreque 
maculatis vel immacculatis. 


LD 


A. angulosa STÅL. — Pallide flavescens vel subferrugineo-flave- 
scens, fusco-ferrugineo-punctata; fascia indistineta angusta tho- 
racis inter angulos laterales ducta, apice scutelli maculisque 
duabus corii laeviusculis vel minus dense punctatis; limbo ab- 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 631 


dominis pallidiore, angulis’ apicalibus segmentorum nigris. 9. 
Long. 8, lat. 5 mill. 

Specimen e Pulo Penang adest in Museo Holmiensi. A 
plurimis Antestis statura angustiore angulisque thoracis promi- 
nulis divergit, A. Mauritii quoad formam simillima. Caput 
antrorsum nonnihil angustatum, apice rotundatum, marginibus 
posterius leviter sinuatis; ante medium transversim subtiliter 
rugosum, punctis ante medium in vittas duas et posterius in 
lineas irregulares congregatis, tylo laviusculo. Antenna dilute 
subferrugine:e, articulo secundo tertio tertia parte breviore. Thorax 
remote punctatus, inärginibus imis antico et lateralibus anticis 
levigatis, cicatrieibus anmioronbus fasciaque angusta pone me- 
dium sita laviusculis, hac interdum subcallosa; marginibus la- 
teralibus anticis rectis, angulis lateralibus paullo ronne. 
apice imo rotundatis. Scutellum ante medium prope latera re- 
motissime punctatum, anterius in medio et lateribus densius 
punctatis, apice pallido, levigato. Hemelytra hie illie sat dense 
punctata, corio macula media parteque apicali ad angulum apı- 
calem remotissime punctatis, hac parte punctis in seriem obli- 
quam congregatis instructa. Membrana et al» sordide hyalın. 
Dorsum abdominis croceum, punctatum. Pectus remote nigro 
vel ferrugineo-punctatum. Venter latera versus remote ferrugineo- 
punctatus, disco limboque lvevibus. Pedes impicti. | 


Stenozygum FIEB. 


S. bicolor DauL. — Strachia bicolor DATE List of Hem. I. p. 
262. 12. (1851). 

Variat macula antica thoracis scutelloque rufescentibus; 
ventre nune impicto, nunc latera versus maculis vel vitta nigro- 
carulea. 


S. tricolor STÅL. — Ovale, obscure caeruleum, nitidum; antennis 
tarsisque nigris; macula anteriore thoracis scutelloque croceis 
vel rufescentibus, hoc anterius macula carulea ornato; vittis 
duabus ante medium vittaque posteriore nec non parte inferiore 
capitis, margine omni lineaque longitudinali posteriore thoracis, 
pectore, abdomine, coxis, trochanteribus femoribusque pallide 
tlavescentibus, his vittis nigro-c.eruleis ormatis; linea clavi, corii 
maculis duabus, una ante medium posita, altera transversa pone 
medium, nec non linea ad suturam clavi :albidis; margine exteriore 
corii anterius, posterius lineam abbreviatam emittente, pallide 
flavescente; pectore lateribusque ventris caeruleo-maculatis. 2. I. 
Long. 8—9, lat. 4--43 mill. 

S. bicolori Maxime affıne, scutello caruleo-maculato, heme- 
Iytris ad scutellum albido-bilineatis divergit. 


Catacanthus SPIN. 


0. tricolor MONTR. — Pentatoma tricolor MONTR., Ann. sienc. 
Phys etianatı Sen. 2.0017 9.967 1859). 


% 


632 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Var. b. -— Thorace xneo vel violaceo, angulis lateralibus 
posterius rufis. 


Pars apicalis membran® pone abdomen extensa pallescens, 
grisea vel pallide fuscescens. 


Ü. incarnatus Drury, INA, List of Hem. I. p. 270. 1. (1851). 


Agonoscelis SPIN. 


A. nubila FABR., Datr., List of Hem. I. I 170, Po (MID) 


Specimina omnia philippina, que vidi, connexivo Sm bonne 
ventris immaculatis. gaudent. 


_ Nezara A. et S. 
Ne viridaıla LINNE Sry, ner Mr 1291932 2..4862): 


Sab&us STÅL. 


S. spinosus DALL. — Rhaphigaster spinosus DALL., List of Hem. 
I 278 NO: AS). 


Piautia STAL. 
P. jimbriata FaBr.,StÄL, Hem. Fabr. I. p. 32. 1. (1868). 


P. unicolor STAL. — Late ovalis, virescente-glivacea, nitida, supra 
subtusque minus dense punctata, vitta media ventris loevi; 
hemelytris concoloribus; membrana tota alisque decoloribus, hy- 
alinis; antennis . subtestaceis, artieulis tertio et quarto apice 
quintoque prope apicem nigris, articulo tertio secundo plus di- 
midio longiore; rostri articulo secundo apicalibus duobus simul 
sumtis longitudine subaquali, tertio quarto vix breviore, hoc 
apicem versus nigro; thorace et scutello ante medium quam 
hemelytris remotius punctatis. &. 2. Long. 104, lat. 6% mill. 

SS. Segmento anali subtruncato, apice medio obtuse ro- 
tundato-producto. 

Congenericis quoad staturam, puneturam, structuram ster- 
norum et segmenti secundi ventris maxime affinis, ab omnibus 
divergit hemelytris supra subtusque corpori concoloribus, rostro 
breviore, pone coxas posticas haud extenso, articulis apiealibus 
brevioribus, simul sumtis secundo longitudine subaequalibus, 
formaque segmenti analis maris. Margo abdominis impietus. 


“ Tangis STÅL. 


Z. nigro-marginata STAL. — Pallide virescens, subopaca; mar- 
ginibus lateralibus prope basin interruptis capitis, macula parva 
superiore tuberculorum antenniferorum, marginibus lateralibus 
antieis thoraeis, angulis imis apicalibus segmentorum abdominis, 
articuloque ultimo rostri apicem versus nigris; antennis fuscis, 
articulis primo et secundo nec non basi artieulorum reliquorum 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 633 


virescentibus; scutello prope apicem utrimque macula minutis- 
sima interdum deficiente fusca notato; membrana alisque decolori- 
bussye7 ÅA Ons. LO 10, lat. 9 mill. 

Z. Segmento anali ad apicem leviter impresso, apice late 
rotundato-subtruncato, in medio distinetius obtuse sinuato. 

Congenericis -viridibus mihi cognitis maxime affinis, capite 
thoraceque nigro-marginatis primo intuitu divergens, ‘praeterea 
structura rostri, capite punctulato, structura sternorum, spira- 
culis concoloribus, nec nigris, ab una alterave specie divergit. 
Thorax, scutellum et hemelytra remote distincteque, caput et 
praesertim pectus et venter subtilius punctata, hoc disco acieu- 
lato, breviter remoteque pilosulo, vitta media laevi. Caput trans- 
versim subtiliter subrugosum. Mesosterni carina distincta, po- 
steriora versus nec crassior, nec altior, uti in Z. Amyoti et 
dorsali formata. Metasternum levissime elevatum, depressum, 
postice obtusum. Spina basalis ventris brevis, basin metasterni 
tangens. Rostrum pone metasternum vix extensum, articulo 
secundo tertio sublongiore, tertio quarto paullo longiore, arti- 
culus tertius antennarum secundo fere dimidio longior. 


Z. inornata STÅL. — Dilute virescens, subnitida, antennarum 
articulo tertio apicem versus, quarto quintoque subtestaceis; 
membrana alisque decoloribus; angulis apicalibus segmentorum 
abdominis spiraculisgue concoloribus. &. Long. 13, lat. 8 mill. 


co. Segmento anali ad-apicem medio transversim impresso, 
apice late truncato, latera versus levissime, medio distinctius 
sinuato, sinu medio fundo recto. 

Congenericis maxime affinis, forma segmenti analis maris, 
angulis spicalibus segmentorum abdominis spiraculisgue conco- 
loribus, nec nigris, carima mesosterni altiore, crassiore, posterius 
crassiore et altiore, metasterno magis elevato, convexo divergit. 
Tubereula antennifera superne macula nigra destituta. Punctura 
uti in specie pracedente. Rostrum apicem segmenti secundi 
ventris attingens vel vix superans, articulis secundo et tertio 
z»eque longis, quarto tertio fere tertia parte breviore. Articulus 
tertius antennarum secundo dimidio vel plus dimidio longior. 


Brachycoris STÅL.: 


Corpus latissime ovale, subrotundatum, supra leviter, subtus 


magis convexum, punctatissimum. Caput parviusculum, convexiuseu- 
lum, antrorsum nonnihil angustatum, prope oculos utrimque leviter 
sinuatum, apice rotundatum, maxime declive, jugis tylo sublongiori- 
bus; buceulis distincte elevatis, postice in angulum terminatis, per- 
eurrentibus. Ocelli parvi, inter se quam ab oculis fere quadruplo 
longius remoti. Rostrum coxas posticas »quans, articulo primo pone 
bucceulas extenso. Antenne borpore cireiter dimidio breviores, artieulo 
primo apicem capitis vix attingente, tubereulis antenniferis obtusis, 


634 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ultra latera capitis haud prominulis. Thorax latus, antrorsum sensim 
admodum declivis, ad marginem anticum ruga subtili instructus, 
marginibus lateralibus anticis acutiusculis, integris, angulis anticis 
acutis, antrorsum valde productis, angulis lateralibus rotundatis, haud 
prominulis. Scutellum maximum, ad apicem abdominis extensum, 
medio et basi fere aeque latum, prope basin utrimque sinatum, pone 
sinus sensim subampliatum, apice rotundatum; frenis brevibus, per 
quintam vel sextam partem basalem scutelli extensis. Membrana 
apicem. abdominis multo superans, venis simplicibus. Prosternum 
haud dilatatum. Mesosternum carina destitutum, non nisi obsoletis- 
sime sulcatum. Ostia odorifera in suleum breviusculum continuata. 
Anguli apicales segmentorum abdominis obtusiuscula, haud promi- 
nula. Ventris segmentum secundum spina longa, coxas intermedias 
attingente armatum. Pedes breviusculi, validiuseuli; tibiis superne 
planis; articulo primo tarsorum posticorum articulo tertio paullo 
breviore. ; 

Genus insigne, ad Antestias appropinquans, angulis antieis tho- 
racis acute productis, scutello maximo, mesosterno carina destituto, 
thorace intra marginem anticum punctatum ruga subtili instructo, 
sulco ostiorum odoriferorum breviore, subito abbreviato, in rugam 
haud extenso, divergit. 


1. B. semiflavus STÅL. — Niger, punctatissimus, subeupreo-nitidulus; 
antennis, rostro, angulis apicalibus thoracis, scutello corioque 
pone medium, acetabulis, abdomine pedibusque pallide sordide 
flavescentibus; membrana fuscescente, basi decolöre; alıs deco- 
loribus, apice infuscatis; apice rostri niero. 9. Lone. 6, lat. 
43 mill. —.Tab. VII. fig. 3. F 

Species insignis. Superne distinetissime densissimeque pun- 
ctatus, parte flavescente scutelli et hemelytrorum paullo subtilius 
et remotius ferrugineo-punctata. Pectus et venter quam thorax 
nonnihil minus dense punctata, ventre ferrugineo-punctato, disco 
levi. Antenn® apicem versus infuscat&, articulo secundo tertio 
sublongiore. Rostrum artieulo secundo apicalibus duobus simul 
sumtis paullo breviore, quarto tertio nonnihil longiore. 


Rhynchocoris WESTW. 


1. R. longirostris STÅL. — Subolivaceo-flavescens, vivus verisimiliter 
virescens, supra et prostethio punctatus; antennis, apice rostri, 
vittis duabus superioribus pone ocellos extensis vittaque laterali 
inferiore capitis, margine spinarum lateralium thoracis, mem- 
brana, alis, spina angulorum segmentorum abdominis tarsisque 
apicem versus nigris. 9. Long. 24, lat. 12 mill. 

R. serrato valde affınis, rostro longiore, apicem abdominis 
vix attingente vel paullo superante lövens Caput rugulosum, 
lateribus punctatis, jugis tylo paullo longioribus, marginibus 
lateralibus rectis. Thorax remote punctatus, angulis lateralibus 
in spinam validissimam acutum extrorsam productis, punctis 


\ 


Fir 


ww 


STÄL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 638° 


harum spinarum et partis posterioris thoracis nigris. Scutellum 
remote, lateribus densius punctatum, punctis concoloribus; an- 
gulis posticis in lobum brevem apice rotundatum productis, 
marginibus lateralibus posticis sat profunde sinuatis. Hemelytra 
nigro-punctata, punctis in limbo pallescente exteriore dilutis. 
Dorsum abdominis nigro-violaceum. Lamina carina mesosterni 
apice antrorsum producta, parte produeta curvata, sensim angu- 
stata, ultra marginem anticum prostethii plus minus prominente. 
Rostrum longitudine paullo varians, articulis secundo et quarto 
zeque longis, tertio secundo distinete longiore. Anguli anticı 
thoraeis in spinulam obtusiusculam antrorsum prominuli. Arti- 
culus primus antennarum virescens, linea superiore nigra. 


R. brevirostris STAL. — Olivaceo-flavescens; antennis, lineis dua- 
bus longitudinalibus superioribus, posterius abbreviatis, vittaque 
laterali inferiore capitis, marginibus lateralibus antieis thoracis 
margineque ejusdem spinarum, spinis angulorum segmentorum 
abdominis apiceque rostri nigris; articulo primo rostri virescente, 
linea supera nigra notato; rostro medium vel apicem segmenti 
tertii ventris attingente; lamina mesosterni autice truncata, an- 
gulum apice obtuse rotundatum formante. 9%. Long. 17, lat. 
9 mill. 

Praecedenti simillimus, minor, dente antico buccularum 
minore, obtusiore, rostro breviore, forma lamina mesosterni, ca- 
pitis laterıbus pone medium nonnihil sinuatis, jugis et tylo aeque 
longis, thoracis angulis posticis rectis, in lobum haud promi- 
nulis, spinis angulorum lateralium gracilioribus marginibusque 
lateralibus postieis multo minus profunde sinuatis, dorso abdo- 
minis sordide testaceo, alis levissime infuscatis, apice obscuriori- 
bus, hemelytris dilute punctatis, clavo tantum nigro-punctato, 
divergit. Apex tarsorum infuscatus. 


Re. nigridens STÅL. — Olivaceo vel subtestacgo-flavescens, nitidus; 
linea articuli primi artieulisque reliquis antennarum, margine 
limeisque duabus abbreviatis capitis, macula basali tuberculorum 
antenniferorum, margine angulorum lateralium thoracis angulis- 
que apicalibus segmentorum abdominis nigris; membrana fusca, 
eupreo-nitente; alis sordide hyalinis, apice infuscatis; marginibus 
lateralibus thoracis, apice scutelli tibiisque testaceis vel pallide 
rufescentibus. &. 9. Long. 13—-153, lat. thor. 9—11, lat. 
ken 9Emslle | 


o. Segmento anali ad medium apicis levissime impresso, 
apice medio sinuato, lateribus rotundato. 


Pugion® jlavescenti HAGL. statura similis, rostro breviore,, 
thoracis marine postico distinctissime sinuato, nec subrecto, 
angulis posticis sublobatis, prominulis, apice rotundatis, margi- 
nibus lateralibus postieis distinetius sinuatis, margine antico 
toto distinete calloso-elevato, postice serie punctorum terminato, 
angulisque apicalibus segmentorum abdominis in dentem acutum 


Lå 


636 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


majorem prominulis et ceteris divergit. Caput pone medium 
prope oculos leviter impressum, apice puncetulatum, lateribus 
interdum trausversim subrugosis; buceulis antice angulum rectum 
vel subobtusum formantibus. Antennarum artieulus secundus 
tertio tertia parte brevior. Thorax, scutellum, hemelytra, proste- 
thium et metastethium posterius, mesostethium antice distincte 
et minus dense dilute punctata. Thorax anterius laevis, intra 
marginem anticum totum callosum serie punctorum instructus, 
marginibus lateralibus anticis obtusis, loevigatis, integris, sub- 
rectis, angulis lateralibus nigro-punctatis, acutis, extrorsum mo- 
dice productis, posterius obtuse sinuatis. Rostrum ad medium 
segmenti tertii ventris extensum, articulo tertio secundo distinete 
paullo longiore, in exemplo uno vix longiore, quarto secundo 
subbreviore. Lamina carıne mesosterni antrorsum sensim altior, 
anterius rotundata, apice suboblique rotundato-truncata, margi- 
nem anticum prostethii subattingens. Venter aciculatus, carina 
lata obtusissima levi. Dorsum abdominis concolor, subviolaceo- 
nitens, punetatum. 


Cuspicona Dart. 


C. rufispina STÅL. — Dilute subtestaceo-flavescens, dilute pun- 
ctata; spinis angulorum lateralium thoracis plus minus obsceure 
aus diluten wutescentibussne AA bong MO la. tar. 0 la 
hem. 64 mill. 


AA. Segmento anali impressionibus longitudinalibus curvatis 
duobus instructo, apice truncato et trisinuato, sinubus laterali- 
bus latissimis et levissimis, sinu medio parvo, distinetiore, pro- 
fundiore, parte apicali media, sinum medium ferente, levissime 
prominnla. 

Statura OC. virescentis, spinis thoracis obtusiusculis, praete- 
rea quoad puncturam, formam sternorum et cetera simillima. 
Oaput, thorax, scutellum, hemelytra sat dense distincteque pun- 
ctata, punctura capitis et scutelli densiore, punctura hemelytro- 
rum distinctiore. Thorax marginibus lateralibus antieis sub- 
sinuatis, integris, angulis lateralibus in spinam validam, apice 
obtusam, levem, extrorsum et leviter sursum vergentem pro- 
ductis. Prostethium fere totum, mesostethium ad medium mar- 
ginis antieci remote punctata; acetabula lavia. Venter latera 
versus remote minus distincete punctatum. Carina mesostern! 
alta, compressa, anterius paullo altior, antice rotundata, ad mar- 
ginem anticum prostesthii producta. 

Genera Rhynchocoris, Hoffmanseggiella, Morna, Pugione, 
Pegala, Vitellus, Cuspicona, Ocirrhoe et Periboea divisionem 
(Rhynchocorina) formant, qus mesosterno alte carinato, carina an- 
terius inter vel ante pedes anticos in laminam produeta, meta- 
sterno elevato, postice emarginato, basi ventris spina, in emar- 
ginatura metasterni quiescente, armata, marginibus scutelli apice 
"vel apicem versus nec reflexis, nec elevatis, s@pissime etiam 


2 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 637 


tibiis teretibus, sulco destitutis, margineque postico thoracis 
levi est insignis ®). | 


Genera Rhynchocorinorum hoc schemate dignoscuntur: (vide Öfv. Vet. Ak. 

Förh. 1867, p. 520—522) | 

1(16). Lateribus apieis scutelli haud depressis, basin membran& tegentibus; 
frenis ad vel paullo pone medium scutelli extensis. 

2(3). Angulis postieis thoraeis in dentem acutum prominulis; tibiis superne 
sulcatis; angulis segmentorum abdominis acute dentatis. — Ocirrhoe STÅL. 

3(2). Angulis postieis thoracis obtusis vel rectis vel rotundatis, raro acutis, 
tibiis in hoc casu sulco destitutis. 

47). Thorace antice usque ad marginem anticum sparsim punctato, margine 
hoc nec lsvigato, nec calloso. 

5(6). Corpore obovato vel ovali; capite mediocri; tibiis teretibus. — Cuspi- 
cora DALL. 

6(5). Corpore suboblongo; capite magno; tibiis superne planiuseulis vel sub- 
sulcatis. — Peribea STÅL. 

(4)> Thorace anterius lsevigato, intra marginem anticum laevem et saepis- 
sime callosum punctis, serie plus minus regulari positis, instructo; tibiis 
sulco destitutis. 

3(11). Seutello apice rotundato. 

9(10). Artieulo seeundo antennarum tertio breviore; thorace postice ante 
seutellum distinete sinuato, angulis posticis rectis vel sublobatis et apice 
rotundatis, marginibus lateralibus postieis distinete sinuatis; angulis api- 
calibus segmentorum abdominis in dentem acutum distinetissimum pro- 
ductis; apice valvularum analium lateralium femins acute productis; : 
thorace intra marginem anticum totum callosum serie punetorum simplici, 
continua, percurrente instructo. — Rhynchocoris WESTW. 4 

10(9). Articulis secundo et tertio antennarum zeque longis; thorace postice 
vix sinuato, angulis postieis obtusis, marginibus lateralibus posticis le- 
vissime sinuatis; angulis apicalibus segmentorum abdominis acutis, leviter 
prominulis; apice valvularum analium lateralium femina angulum obtusum 
formante; thorace margine antico laevi, haud calloso-elevato, intra mar- 
ginem anticum, hujus parte laterali postoculari excepta, punctis irregula- 
riter acervatis instructo; lamina mesosterni ante coxas anticas sensim 
angustato. — Pugione STÅL. 

11(8). Seutello apice angulum distinetum formante; lamina mesosterni anterius 
altissima; angulis apiealibus segmenti sexti abdominis longe acute productis. 

12(15). Angulis lateralibus thoracis cornutis, margine postico sinuato. 

13(14). Angulis postieis thoracis obtusis, rotundatis. — Hoffmanseggiella SPIN. 

14(13). Angulis postieis thoraeis acutis, retrorsum valde productis. — Morna 
STÅL. 

15(12). Thoracis angulis lateralibus obtusis, haud productis, margine basali 
subrecto, angulis posticis deletis, obtusissime rotundatis. — Pegala STÅL. 

16(1). Lateribus apieis seutelli oblique depressis, angulo basali interiore mem- 
bran® tectis; lamina mesosterni antrorsum longissime producta, — Vi- 
tellus STÅL. & 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 7. ' 3 


s 
638 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Subf. Acanthosomina STÅL. 
Sastragala A. et S. 1). 


a. Scutello macula magna flavescente impunctata ornato. 


‘1. 8. notata DALL. — Acanthosoma notatum DALL., List of Hem. 
I. p. 310. 21. (1851). 

Articuli antennarum primus et secundus longitudine sub- 
aequales, tertius secundo cireiter quarta parte longior, primus 
capitis fere longitudine. 

2. 8. obtusispina STÅL. — Dilute flavescens, nitida; thorace pone 
medium nigro-punctato, spinis angulorum lateralium fusco-ferru- 
gineis, obtusis; scutello nigro vel fusco-ferrugineo, punctato, 
macula magna apiceque flavescentibus, laevibus; corio ad margi- 
nem apicalem fusco-ferrugineo-maculato; dorso abdominis vitta 
latissima rufescente ornato; apice abdominis fusco-ferrugineo. 
FS. : Long. 8, lat. thor. 54, lat. hem. 4 mill. 

SF. Segmento anali apice medio leviter emarginato, versus 
angulos apicales acute prominulos leviter sinuato. 

S. notate simillima, parcius et in thorace fortius punctata, 
spinis angulorum lateralium thoracis crassioribus, brevioribus, 
obtusis, leviter curvatis, et ceteris differt. Caput leave, jugis 


1) Genera Acanthosomati affınia, lamina mesosterni ante coxas anticas producta 
instructa, hoc modo disponenda: 

1(10). Articulo primo antennarum apicem capitis superante; capite parvo 

‚ vel mediocri, plano, tylo longitrorsum impresso; margine apicali corii recto. 

2(5). Lamina mesosterni retrorsum haud: producta; mesosterno basi pone la- 
minam paullo elevato, parte elevata longitrorsum excavata vel sulcata; 
sulco ab ostiis odoriferis ducto longo. 

3(4). Thorace antice punctato, margine antico haud lsevigato, angulis laterali- 
bus depressis; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis maris apice 
rotundatis; capite punctato. — Acanthosoma CURT. 

43). Thorace antice intra marginem anticum laevem, totum vel ad partem 
callosum, punctato, angulis lateralibus haud depressis, productis, teretibus; 
angulis »apicalibus segmenti sexti abdominis rectis vel acutis; capite im- 
punetato. — Sastragala A. et S. 

5(2). Lamina mesosterni retrorsum inter vel pone coxas intermedias producta. 
6(9). Marginibus lateralibus postieis thoracis nec depressis, nec ampliatis; 
sulco ab ostiis odoriferis ducto longo. 
(8). Marginibus sulei prosterni sat elevatis, antice angulum formantibus. 

— Elasmostethus E1EB. 

3(7). Marginibus sulei prosterni obtuse elevatis, antice humilioribus. — Sticto- 
carenus STAL. (Typus: Cuspicona teniola DALL.). 

%(6). Marginibus lateralibus postieis thoraeis anguste depressis, paullo am- 
pliatis; sulco ab ostiis odoriferis ducto breviusculo. — Elasmucha STÅL. 

10(1). Articulo primo antennarum apicem capitis magni et convexiusculi haud 
superante; tylo haud impresso; margine apicali corii rotundato. — Cy- 
phostethus FIEB. - 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 639 


obsoletissime transversim subrugosis. Antenn& articulo primo 
capite nonnihil breviore, secundo et tertio aaque longis, primo 
dimidio longioribus, ultimis mutilis in exemplo descripto. Thorax 
posterius in ferrugineum vergens, subfortiter nigro-punetatus, 
anterius levis, intra marginem anticum callosum punctis dilutis 
instructus, marginibus lateralibus callosis, angulis lateralibus in 
spinam teretem, apice obtusam, leviter curvatam, extrorsum pro- 
ductis. Seutellum ante medium macula rotundata flavescente. 
Clavus nigro-punctatus. Corium parce punctatum, punctis partis 
interioris fusco-ferrugineis, partis exterioris concoloribus. Mem- 
brana levissime infuscata. Ala decolores, apicem versus infuscatx. 
Subtus impunctatus, prostethio antice et posterius punctato. 
Anguli segmentorum ventris in denticulum prominuli, anguli 
segmenti sexti subrecti, vix acuti. Lamina mesosterni margi- 
nem anticum prosterni subsuperans. Spina ventris loesa. 


aa. Scutello toto punctato, macula lavi flavescente destituto. 


3. 9. spiculigera STÅL. — Ölivaceo-flavescens, subtus cum pedibus 
purius pallide flavescens, supra fusco-punctata; dorso abdominis 
violaceo-induto, interdum rufescente, apice fusco; membrana 
alisque sordide hyalinis, illius angulo basali fusco; spinis angu- 
lorum lateralium thoracis longis, acutissimis. of. 2. Long. 
8— 104, lat. thor. 7—9, lat. hem. 443—54 mill. 

&. Segmente anali apice late sinuato, sinu medio latetruncato. 

S. rufescente minor et brevior, spinis thoracis extrorsum 
et levissime sursum vergentibus pr&eipue divergit. Caput im- 
punetatum. Antenn® articulo primo secundo 'subbreviore, se- 
cundo tertio sublongiore vel his duobus ;eque longis, tertio 
nigro, artieulis ultimis mutilis in exemplis. descriptis. Thorax 
parte anteriore marginibusque lateralibus antiecis impunctatis, 
intra marginem anticum serie irregulari punctorum instructus, 
angulis lateralibus in spinam longam, gracilem, acutissimam, 
nigro-punctatam, apice laevem, apicem versus nigro-marginatam, 
productis. Scutellum apice leve. Hemelytra tota punctata, 
punctis concoloribus, in parte marginali exteriore nigricantibus, 
margine ipso impunctato. Subtus laevis, prostethio dilute pun- 
etato. Anguli imi segmentorum abdominis acutiuscule promi- 
nuli, anguli segmenti ultimi subacuti. 


Blasmucha STAL. 


1. E.longirostris STÅL. — Pallide sordide flavescens, vitta lata capitis, 
thorace, sceutello, hemelytris apiceque abdominis nigricantibus; 
marginibus lateralibus antieis, fascia anteriore lineaque longitudi- 
nali media thoraeis callosis, leevibus, ferrugineo-flavescentibus; 
macula transversa pone medium corii callosa, laevi, albida; dorso 
abdominis eroceo. &. Long. 8, lat. thor. 6, lat. hem. 44 mill. 

CS. Segmento anali apice latissime truncato, medio in 
dentem acutum prominulo, ad dentem densissime fusco-testaceo- 


640 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


piloso, angulis apicalibus acutis, spina gracillima setiformi ter- 
minatis. 

E. fasciatori affinis videtur. Variat verisimiliter supra 
pallidior, ferruginea. Caput pone medium punctis in series tres 
dispositis instruetum, praeterea impunctatum. Antenne exempli 
desceripti mutile. Rostrum medium segmenti sexti ventris at- 
tingens, articulo tertio secundo multo longiore, secundo quarto 
paullo longiore.. Thorax et scutellum sat fortiter, minus dense 
punctata, ille intra marginem punctis instructis, angulis latera- 
libus in spinam longam, acutissimam, apice gracillimam, extrorsum 
productis. Scutellum pone medium ruga subtili levi. Hemelytra 
densius et minus fortiter punctata. Membrana et ale sordide 
hyaline, illa fusco-lineolata. Prostethium antice et posterius, 
metastethium ad apicem sulei ostiorum punctata. Lamina meso- 
sterni marginem anticum prosterni haud attingens. Spina ba- 
salis ventris coxas intermedias attingens. Anguli apicales se- 
smentorum abdominis nigri, acuti, levissime prominuli. 

2. E. ferruginosa STÅL. — Pallide flavescens vel ferrugineo-flave- 
scens, thorace pone medium scutelloque obscurius ferrugineis, 
hujus apice maculisque tribus parvis basalibus pallide flavescenti- 

' bus; thorace, scutello clavaque fusco-ferrugineo-punctatis, corio 
remote pallide ferrugineo-punctulato; vitta latissima dorsali ab- 
dominis rufescente; membrana alisque sordide hyalinis, his apicem 
versus subinfuscatis. &. Long. 7&, lat. thor. 64, lat. hem. 
4 mill. 

co. Segmento anali apice late sinuato, angulis apicalibus 
sensim productis, acutis. 

Statura praecedentis, cui affinis, punetura, praesertim heme- 
lytrorum, minus forti, his etiam multo minus dense punctatis. 
Antenne articulo primo capite nonnihil breviore, secundo primo 
distinete longiore et tertio distinete breviore. Thorax uti in 
specie praecedente, sed linea longitudinali callosa nulla. Heme- 
lytra subtiliter punctulata. Prostethium parce fusco-punctatum. 
Lamina mesosterni marginem apicalem prosterni subattingens. 
Spina ventris coxas intermedias attingens. Anguli apicales se- 
gmentorum abdominis vix prominuli, anguli segmenti sexti ob- 
tusiusculi. Rostrum pone pedes posticos vix extensum, articulis, 
secundo et tertio fere aeque longis, quarto paullo longioribus. 


Mierodeuterus DALL. 


Hoc genus quoad formam sternorum ad Acanthosoma et affınia 
appropinquat, divergit capite apice lato, late rotundato, ante sinus 
laterales subampliato, marginibus lateralibus anticis et antico thoracis 
anguste callosis, elevatis, scutello longiore, parte apicali producta, 
latiore. Lamina mesosterni marginem anticum prosterni attingens, 

' postice inter coxas intermedias producta. 


1. M. megacephalus H. S., DaALL., List of Hem. I. p. 300. 1. pl. 
10. fig. 4. (1851). 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 641 


2. M. pallescens STÅL. — Subferrugineo-flavescens, thorace, scutello 
hemelytrisque remote fusco-punctulatis; articulis tribus ultimis 
antennarum fuseis; apice abdominis scutellogque ante medium 
nigricantibus, hoc basi maculis quattuor parvis flavescentibus. &. 
Long. 8, lat. 43 mill. 

5. Segmentis quinto et sexto ventris medio antrorsum 
valde productis, hoc apice medio rectangulariter emarginato, la- 
teribus apieis sinuato-truncatis; segmento anali immerso, äpice 
utrimgue bisinuato, parte media late obtusissimeque prominula, 
angulis posticis -anguste productis. 


M. megacephalo valde affinis, an distinetus? divergit heme- 
Iytris limbogue abdominis impictis, articuloque antennarum tertio. 
secundo paullo plus quam duplo, nec fere plus triplo longiore. 


Subf. Urostylina SrAr. 


Urolabida Wesrw. 


1. U. bipunctata STÅL. — Pallide flavo-virescens, thorace postice, 
scutello hemelytrisque magis virescentibus; macula minutissima 
angulorum lateralium one apice imo anguli apicalis corii, 
interdum etiam macula parva basali superiore tibiarum. nigris. 
o. 9. Long. 10—11}, lat. 4—-5 mill. 

&. Pedibus posterioribus minus distantibus; segmento anali 
angulis apicalibus longissime produetis, divaricatis, acutissimis, 
parte media producta, apice sinuata, angulis hujus partis pro- 
ducetis. 

2. Pedibus posterioribus magis distantibus; valvulis analibus 
lateralibus magnis, convergentibus, apicem versus haud angustatis, 
apice truncatis. 

Statura U. semicircularis H. S., cui, exceptis coloribus, 
valde affinis. Thorax, scutellum, hemelytra et prostethium minus 
dense, distinete punetata. Antenne articulo primo thoraci longi- 

 tudine subaequali, secundo primo distinete nonnihil longiore, 
tertio quarte parti articuli primi longitudine aequali, quarto et 
primo fere aeque longis, quinto quarto circiter tertia parte bre- 
viore. Thorax ante medium transversim levissime impressus, 
marginibus lateralibus anticis ante medium levissime rotundatis, 
subtilissime et vix perspicue serrulatis. Scutellum linea longitudi- 
nali, posterius subelevata lutescente. Hemelytra venis lavigatis. 
Membrana alisque vitre@. Rostrum paullo pone coxas anticas 
extensum. Venter dense subtilissimeque transversim ruguloso- 
strigosus. 


Urostylis Wesrw. 


1. U. levipennis STÅL. — Pallide flavescens vel virescente-flavescehs; 
membrana alisque vitreis, illius macula in angulo basali interiore 
nigra, parva. ©. Long. 10, lat. 44 mill. 


642 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Statura Urolabide bipunctate. Thorax, scutellum et pro- 
stethium distinete punctulata. Scutellum apice imo laeviusculum. 
Hemelytra laevia, clavo ad marginem internum, corio ad suturam 
elavi, intra marginem exteriorem ante medium et prope margi- 
nem eundem ser jatim punctulatis, serie prope marginem exteriorem 
corii sita posterius evanescente, nonnihil ante medium corii cum 
serie intramarginali conjuncta. Antenn articulo primo capite 
thoraceque simul sumtis paullo breviore, secundo primo paullo 
longiore, tertio secundo vix dimidio breviore, quarto secundo 
paullo longiore, quinto mutilo.. Rostrum ad coxas intermedias 
extensum. Anguli postici metasterni obtusi. Thorax collari an- 
gusto instructus, marginibus lateralibus antieis integris, anterius 
leviter rotundatis. | 

2. U. serrulata STÅL. — Precedenti maxime affinis, differt tantum 
scutello in angulis basalibus callo lavi instructo, posterius levi, 
nec non marginibus lateralibus antieis thoracis dense subtilis- 
simeque serrulatis. &. Long. 83, lat. vix 4 mill. 


3. U. cruciata STÅL. — Pallide flavescens, thorace posterius vire- 
scente; angulis imis lateralibus thoracis, margine seutellari clavi, 
serie punctorum corii ad suturam clavi, margine basali mem- 
branze articuloque apicali tarsorum nigris; membrana alisque 
vitreis, illa fusco-venosa.. &. Long. 8, lat. vix 4 mill. 

&. Segmento anali apice producto, medio rotundato, la- 
teribus oblique obtuseque sinuatis. 

U. levipenni statura et punctura maxime affinis, differt 
pietura, thoracis marginibus lateralibus anterius minutissime ob- 
tuse subserrulatis, corii area exteriore fusco-punctulata, angulisque 
posticis metasterni acutis, nonnihil productis. Antenn&® exempli 
descripti mutile. Macule minutissim® duse pone ocellos nigr&. 


Subf. Tessaratomina STÅL. 


Mucanum A. et S. 
1. M. maculigerum STÅL, Enum. Hem. I. p. 66. 3. (1870). 


Tessaratoma St. Farc. et SERV. 


1. T. longicornis Dourn, StåL, Enum. Hem. I. p. 66. 1. (1870). 


2. T. nigripes DaLL., StÄL, Enum. Hem. T. p. 67. 2. (1870). 
Ale violaceo-fusc®, basin versus in ochraceum obsolete 
vergentes. Segmentum anale maris apice subsinuato-truncatum, 
lateribus apicem versus valde rotundatis, angulis posticis obtu- 
sissimis, vix distinguendis. 


Pygoplatys Dar. 


Subg. Pygoplatys DALL. 


Caput ante oculos sensim obtuse sinuatum, dein sensim angu- 
statum, ad oculos nec in dentem nec in ansulum prominulum. 


1. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 643 


P. (Pygoplatys) bovillus StÄL.— Pallide olivaceo-flavescens, supra 
distinete punctatus, punctis in parte posteriore thoracis et heme- 
lytris interdum viridi-seneis, cormubus acutis thoracis nigro- 
punctatis; dorso abdominis plus minus distinete violaceo-induto, 
densissime punctulato; margine imo abdominis nigricante, an- 
gulis apicalibus segmentorum testaceis; capite, antennis pedibus- 
que in testaceum vergentibus. JS. 2. Long. 17—20, lat. thor. 
14—17, lat. hem. 9—11 mill. i | 


&. Angulis posticis segmenti sexti abdominis obtusissimis, 
votundato-truncatis; segmento anali postice depresso-producto, 
apice medio sinuato, lateribus rotundato. 

2. Angulis apicalibus segmenti sexti acutis, productis, non- 
nihil pone valvulas anales extensis; v valvulis analibus uti in P. 
acuto, sed dentibus apicalibus nonnihil brevioribus. 


P. acuto maxime affinis, cornubus lateralibus thoracis acu- 
tioribus, apice anterius haud vel vix rotundatis, rectis, extrorsum 
et non nisi levissime antrorsum vergentibus divergit, praeterea 
statura, punctura et forma partium simillima. Scutellum pone 
medium laviusculum et concaviusculum. Membrana alseque sor- 
dide hyalin®, illa ad marginem basalem interdum infuscata. 
Caput, thorax, scutellum et hemelytra distinctissime et minus 
dense punctata, he ubique aequaliter punctata. 


Subg. Odontoteuchus STÅL. 


Caput marginibus lateralibus basi ipsa ad oculos angulum for- 


mantibus vel in dentem prominentibus, ante hunc angulum vel dentem 
profunde sinuatis, dein parallelis. 


2: 


a. Marginibus lateralibus capitis basi dente acuto distinctissimo 
instructis. 


P. (Odontoteuchus) Thoreyi DoHRn. — Pygoplatys Thoreyi STÅL, 
dam, Ile. 169. 0 Te AED 


P. (Odontoteuchus) longiceps STÅL. — Olivaceo-flavescens vel te- 
staceus, nitidus; articulo ultimo antennarum, basi excepta, pal- 
lide flavescente; dorso abdominis subviolaceo-sanguineo; punctis 
capitis et connexivi interdum viridi-eeneis; membrana alisque 
ochraceis, illa pallidiore; capite longo. 9. Long. 25, lat. thor. 
15, lat. hem. 12 mill. 

P. Thoreyi maxime affinis, differt tantum capite longiore, 
parte ante sinus jacente longiore quam latiore, concaviuscula, 
thoracis marginibus lateralibus anticis nonnihil profundius sinu- 
atis, angulis lateralibus nonnihil magis prominulis, angulisque 
segmenti sexti abdominis apud feminam paullo acutioribus. Caput, 
thorax et scutellum ante medium remote distinete punctata, hoc 
pone medium leve, obtuse sulcatum. Hemelytra tota dense 
subtiliterque punctata. Pectus parce punctatum. Venter rugu- 
losus. Thorax angulis lateralibus productis, parte producta sen- 
sim angustata, apice obtusissime rotundata, extrorsum vergente. 


Sn 


644 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


aa. 


Marginibus lateralibus capitis ipsa basi in angulum parvum 
subrectum vel vie acuminatum prominulis; angulis apicalibus 
inferioribus femorum nigris. | 


4. P. (Odontoteuchus) hedulus STÅL. — Olivaceo-flavescens; articulo 


ultimo antennarum pallidiore, ad basin infuscato; membrana sor- 
dide hyalina; alis ochraceis, subviolaceo-nitidis; capitis parte 
ante sinus jacente longiore quam latiore. ©. Long. 21, lat. 
thor. 13, lat. hem. 11 mill. i 

Statura P. longicipitis, capite paullo breviore angulisque 
lateralibus thoracis totis sensim angustatis, apice imo anguste 
rotundatis divergit, praeterea in omnibus simillimus. Puncta con- 
vexivi nigricantia, ante medium zenescentia. Puncta thoracis et 
capitis etiam oenescunt. Margines laterales antici thoracis levis- 
sime sinuati. 


P. (Odototeuchus) rosulentus STÅL. — Olivaceo-flavescens, heme- 
Iytris dorsoque abdominis dilute sanguineis; membrana alisque 
sordide subvinaceis; punctis connexivi nigricantibus; capitis parte 
ante sinus jJacente fere que longa ac lata; angulis lateralibus 
thoracis nonnihil prominulis, subrectis, apice ipso rotundatis, 


- marginibus lateralibus anticis rectis. 2. Long. 19, lat. thor. 


10%, lat. 9 mill. | 
Praecedenti maxime affinis, forma thoracis capiteque breviore 
tantum differt; color minus valet. 


Mattiphus A. et S. 


M. aurüfer SN Enum. Eem. 1.9.72. 2..A8X0). 
> Variat superne obscure violaceus, haud vel tantum in parte 
postica thoracis et hemelytrorum viridi-aenescens. 


M. hians. STÅL. — Supra obscure ferrugineus, thorace, scutello 
parteque postica hemelytrorum zenescentibus; capite, thorace 
scutelloque transversim subrugosis, parce punctatis, hemelytris 
densissime punctulatis; subtus pedibusque sordide flavescens, 
aureo-nitens; antennis castaneis vel nigris, articulo primo, basi 
et apice artieuli tertii et basi articuli quarti flavescentibus; dorso 
abdominis testaceo; connexivo nigro, hujus segmentis basi apı- 
ceque imo scutelli flavescentibus; membrana alisque obseure 
ochraceis. ©. 9. Eong. 2025, lat. 10—I2mill. 

Praecedenti coloribus puncturaque maxime affinis, statura 
angustiore, capite longiore, ante oculos denticulo armato, jugis 
apice hiscentibus, apice intus oblique truncatis, marginibus la- 
teralibus antieis thoracis medio magis ampliatis, rotundato-sub- 
angulatis, divergit. 


Carpona DoHrn. 


C. imperialis Dourn, STÅL, Enum. Hem. I. p. 74. 1. (1870). 
Pedes postiei femine normales, haud elongati, femoribus 
haud incrassatis, tibüs rectis., 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 645 


Pycanum A. et S. 


1. P. pretiosum STAL, Enum. Hem. I. p. 75. 2. (1870). 


Exemplum philippinum divergit ab exemplo typico e Pulo 
Penang magnitudine majore, thorace hemelytrisque posterius 
distinote ind oenescentibus, illius marginibus lateralibus antieis 
sensim rotundatis, pedibusque ferrugineo-flavescentibus. 

Anguli apicales segmenti sexti abdominis et segmenti analis 
maris Haas speciei Aon quam in P. rubente, in quo illi an- 
guli subrecti sunt. 


Subf. Dinidorina STÅL. 
Aspongopus Lap. 


A. fuscus WESTW., STÅL, Enum. Hem. I. p. 85. 24. (1870). 
Exemplum philippinum femininum unicum, quod vidi, an- 
tennarum articulis secundo et tertio que longis gaudet. Exem- 
plum masculinum javanum Musei Holmiensis articulo secundo 
antennarum tertio tertia parte breviore divergit. 5 
Dorsum abdominis rufo vel flavo-testaceum. Ale nigricantes. 
A. cuprinus STÄL, Enum. Hem. I. p. 82. 7. (1870). < 


Variat articulo apicali antennarum nigro. 


Cyelopelta A! et S. 


C. obscura ST. FARG. et SERV., STÅL, Enum. Hem. I. p. 80. 
1. (1870). 
C. ornata STÅL. — Rufo-ferruginea; capite, antennis, rostro, ma- 
culis duabus transversis ante medium parteque posteriore, cum 
maculis illis interdum confluente, thoracis, scutello, 'exceptis 
macula triangulari basali parteque apicali, hemelytris, excepta 
parte laterali, maculis marginalibus abdominis pedibusque nigris 
vel subaeneo-nigris. &. 9. Long. 16—17, lat. 83—9 mill. 
©. obscure maxime affinis, differt pietura, antennis paullo 
longioribus, thoracis marginibus lateralibus anticis nonnihil ex- 
planatis, late subreflexis, segmento analı maris obtusiore, apice 
medio levissime emarginato. 


Megymenum Lar. / 
M. spinosum BurM., STÅL, Enum. Hem. I. p. 87. 3. (1870). 


Eumenotes WESTW. 


E. obscura WESTW., STÅL, Enum. I. p. 89. 1. (1870). 
Obs. Tarsi hujus generis biartieulati sunt. 


Subf. Phylliocephalina SrtåL. 


Megarhynchus Lap. 


1. « M. rostratus FABR., STÅL, Hem. Far. I. p. 41. 1. (1868). 


646 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Fam. COREINA STÅL. 


Subf. Mictina STAL. 


Dalader A. et 8. 


1. D. planiventris WEsTtw., DaALL., List of Hem. II. p. 381. 2. 
(1852). 

Heaec species variat quoad formam thoracis et latitudinem 
articuli tertii antennarum. Exemplum unicum ex insulis phi-- 
lippis, quod vidi, articulo tertio antennarum angustius dilatato 
angulisque lateralibus thoracis magis extrorsum productis et acu- 
tioribus ab exemplis indieis et javanıs divergit. 


Cipia STÅL. 

1. ©. guitipes STÅL. — Nigra, subaureo-sericea, supra cum pectore 
punctata; marginibus en alibus vittisque duabus latis thoraeis 
denudatis; ach marginalibus abdominis ad basin segmento- 
rum Maculague prope bestn partis inferioris dilatatae tiliarum 
posticarum flavo-testaceis. of. Long. 28, lat. 8 mill. 

AS. Lateribus abdominis parallelis; ventris segmento secundo 
latera versus pone coxas posticas spina valida armato; femori- 
bus posticis valde incrassatis, basin versus valde curvatis et 
multo gracilioribus, supra subtusque carina instructis, carina 
superiore versus medium, carina inferiore pone medium denti- 
culata; tibiis postieis supra subtusque valde dilatatis, parte tertia 
basali basin versus angustata, parte dilatata superiore apice trun- 
cata et ibidem superne calcari brevi obtuso instructa, parte di- 
latata inferiore medio denticulata, pone medium sinuato-angustata. 

C. dilatata major, tuberculis antenniferis apice intus obtu- 
sioribus et minus productis, paullo distantibus, angulis laterali- 
bus thoracis acutis, marginibus lateralibus ejusdem serrulatis, 
tibiis anterioribus latioribus, segmento tertio ventris apud marem 
inermi, et ceteris divergit. Antenn® articulo secundo primo 
nonnihil breviore, superne paullo compresso, articulo tertio se- 
cundo quarta parte breviore, supra subtusque paullo compresso, 
supra leviter dilatato, articulo quarto mutilo in exemplis deseriptis. 
Thorax marginibus lateralibus reetis, subacutis, minute serrulatis, 
angulis lateralibus acutis, nonnihil prominulis. Tibise anteriores 
subtus levissime, supra admodum dilatat&, parte dilatata superne 
obtuse rotundata, tibie antiee intermediis latiores. Tarsı di- 
lute picei. 

Derepteryx WHITE. 

1.. D. expansus STÅL. — Niger vel ferrugineo-nigricans, remote 
flavo-sericeus, supra dense punctulatus; thoracis marginibus la- 
teralibus dentatis, angulis lateralibus late‘ extrorsum productis, 
parte producta apice acuta, haud vel vix antrorsum vergente; 


dorso abdominis nigricante; alis dilute fusco-vinaceis. do. 9. 
Long. 36—-38, lat. 10 mill. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 647 


co. Abdomine hemelytris paullo latiore, in angulis ‚apicali- 
bus segmentorum spinula distincta armato; ventre inermi; femo- 
ribus postieis valde incrassatis, in parte laterali superiore utrimque. 
spinis serie positis, intus ante medium tuberculis parvis acuti- 
usculis sparsis, subtus prope basin tuberculo obtusissimo denti- 
formi et nonnihil pone medium in latere interiore spina valida 
armatis; tibiis posticis ante medium utrimque valde, pone me- 
dium leviter dilatatis, parte dilatata superiore ante medium obtuse 
rotundata, parte inferiore ante medium angulum rectum, apice 
acuminatum formante, pone angulum denticulata. 

9. Abdomine nonnihil ampliato, inermi; femoribus posticis 
nonnihil incrassatis, basin versus sensim gracilescentibus, utrim- 
que serie tubereulorum parvorum acutiusculorum instructis, apice 
subtus nonnihil compresso-ampliatis, parte ampliata apice bi- 
dentata; tibiis supra subtusque dilatatis, pone medium angustatis, 
parte dilatata inferiore ante medium rotundato-ampliata, parte 
inferiore a basi ultra medium obtusius rotundata. 

D. malayo STÅL et heroi FABR. valde affinis, ab ambobus 
differt forma thoracis, qui cum thorace D. fulvicornis FABR. 
congruit, a D. heroi praterea divergit tibiis anticis per fere 
totam longitudinem tibiisque intermediis medio superne levissime 
dilatatis. Thorax medio et versus angulos laterales longitrorsum 
leviter impressus. Pedes ssepius in ferrugineum leviter vergentes, 
spinis et tuberculis nigris; femoribus apice utrimque macula minuta 
nigra notatis. Femora postica maris in omnibus cum femoribus 
maris D. herois congruunt, femine cum femoribus femin® D. 
malayi. Pectus utrimque vitta ochraceo-griseo-sericea notatum. 
Tibise postice utriusque sexus leviter curvat&. 


Mietis LBAcH. | 
M. discolor DALL., List of Hem. II. p. 402. 46. (1852). 


M. pungens STAL. — Nigricans, supra punctulata, remote ochra- 
ceo-sericea; lateribus capitis,-corpore subtus, basi femorum, tibiis, 
tarsis rostroque sspissime obscure ferrugineis; antennarum arti- 
culis primo, secundo et tertio apice, quarto toto nigricantibus; 
angulis lateralibus thoraeis acutissimis, valde produetis; dorso 
albdommis rufo-testaceo, vitta anterius abbreviata, nigra, ora1ato; 
segmentis convexivi bası flavo-testaceis; metastethio macula late- 
rali dense albido- vel flavescente-sericea notato; alis sordide 
vinaceis, limbo interiore infuscato.. &. 9. Long. 21—26, lat. 
6—8 mill. 

c. Abdomine haud Amplialer angulis apicalibus segmento- 
rum tertii et quarti acute prominulis; Tanne segmentis secundo 
et tertio medio conjunetim plus minus, nunc levissime, nunc 
maxime elevatis, illo apice latera versus tuberculo parvo vel spina 
validiuscula armato; femoribus posticis nunc femoribus feminarum 
similibus, nune in exemplis robustioribus valde incrassatis, non- 
nihil ante medium curvatis, parte tertia basali subito gracile- 


& 


648 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


scente, subtus ruga obsoleta longitudinali, minute granulata et 
prope apicem tuberculo parvo armata, instructis; tibiis posticis 
rectis, compressis, subtus ad basin partis tertiee apicalis dente 
valido armatis, apicem versus superne dentieulis nonnullis obtusis 
minutissimis instructis. 

2. Abdomine nonnihil ampliato, inermi; ventre tuberculis 
destituto; femoribus posticis sat incrassatis, basin versus sensim 
gracilescentibus, ante medium levissime curvatis, subtus apicem 
versus compressis, parte compressa apice denticulata; tibiis gra- 
cilibus, reetis, inermibus. 

Ad Cerbum Hann pertinet. Quoad staturam, formam tho- 
racis pedumque posteriorum M. gallin®e DALL. similis, sed an- 
gulis lateralibus thoracis longius productis, ut et spinis laterali- 


bus disci segmenti secundi ventris minoribus et acutis divergit. 


Antenna graciles, long, articulo quarto primo paullo longiore. 
Thorax marginibus lateralibus dentatis, angulis lateralibus acutis- 
simis, extrorsum sensim valde productis. 


M. grossipes FABR., STÅL, Hem. Fabr. I. p. 53. 2. (1868). 


Notobitus STÅL. 


N. affinis Daun. — Nematopus affinis DALL., List of Hem. II. 
p. 423. 3. (1851). 


N. pallicornis DauLL. — Nematopus pallicornis DauL., List of 
Hem. II.p. 424. 4. (1851). 
Variat dorso abdominis flavescente-testaceo, apice nigricante, 
femoribusque anticis nigro-piceis. 
Physomerus Burn. 


P. oedymerus BURM., DALL., List of Hem. I. p. 413. 6. (1852). 


Acanthocoris A. et S. 
4A. clavipes FABR., StÄL., Hem. Fabr. I. p. 45. 2. (1869). 


Subf. Coreina STÅL. 


Leptoglossus GukRr. 


L. membranaceus FABR. — Theognis membranaceus STÅL, Hem. 


- afr. II. p. 86. 1. (1865); Anisoscelis orientalis DauL., List of 


Hem. II. p. 454. 8. (1852). 
Variat articulis antennarum secundo et tertio annulo luteo 
ornatis vel destitutis. 


Homoeocerus BURM. 


a. Antennis corpore nonnihil brevioribus, minus gracilibus, arti- 
culo primo subtriquetro, nonnihil incrassato, thorace paullo 
breviore, apice concolore, articulo quarto tertio distincte bre- 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 649 


viore; rostri articulis tertio et quarto eque longis; thorace 
marginibus lateralibus pällidis, angulis lateralibus subrectis, 
paullo prominulis; corio disco macula minuta nigra vel fusca, 
sepissime distincta notato; ambitu spiraculorum concolore }). 


1. H. puncticornis Burm., DALL., List of Hem. II. p. 446. 10. (1852). 


2. 


Segmentum anale maris integrum, apice obtusum, subtrun- 
catum. 


aa. Antennis gracilibus, longis, articulo primo nonnihil incrassato, 


thoraci longitudine subequali, articulis quarto et tertio @que 
vel fere que longis; capite antrorsum subangustato; thorace 
angulis lateralibus obtusiusculis, haud prominulis; corio macula 
parva discoidali fusca destituto, pone medium macula vel fa- 
scia albicante vel pallescente subtilius et parcius punctata no- 
tato; ambitu spiraculorum concolore ?). 


b. Thorace basi fascia intramarginali fusca ornato; macula vel 


. . 00 d 
fasciola posteriore corii per areolas duas extensa. 


H. fascifer STÅL. — Tliponius fascifer STÅL, Ofv. Vet. Ak. 
Förh. 1859. p. 465. 7. 

Antenna corporis fere longitudine, articulo primo apice 
imo interdum fusco vel niericante, articulis tertio et quarto apice 
a latere visis levissime subampliatis, articulo quarto fusco, prope 
basin pallescente, tertio et quarto fere aeque longis. Hemelytra 
fusco-carnea, limbo latiusculo exteriore pallide olivaceo-flavescente, 
macula transversa prope basin membran® olivaceo-albicante, 
subtilius et remotius punctata. Anoulus basalis membrane et 
margo imus scutellaris clavi nigricantes. 

Exemplum unicum masculinum mihi cognitum divergit colore 
pallidiore, hemelytris concoloribus, pallide olivaceo-virescentibus, 
fascia pallida obsoleta. Segmentum anale apice integrum, ob- 
tusissime rotundato-subangulatum 

In exemplis femininis artieulus primus antennarum intus 
et femora superne sunt nigro-vittata. 


H. fasciatus STÅL. — Pallide olivaceo-flavescens vel virescens, 
subnitidus, thorace, scutello, hemelytris pectoreque distinctissime 
et sat dense punctatis; apice imo articulorum primi, secundi et 
tertii antennarum, basi ima parteque dimidia apicali articuli 
quarti nigricantibus; fascia subbasali thoracis, clavo maculaque 
corii pone maculam pallidam fuscis; membrana alisque sordide 
subvinaceis, illius angulo basalı interiore obscuriore; ventre sub- 
tiliter coriaceo-aciculato. 9. Long. 18, lat. 5 mill. 

Var. b. Oorio, exceptis limbo exteriore maculaque trans- 
versa, fusco. 

Praecedenti maxime similis et affinis, punctura fortiore et 


paullo minus densa, macula pallida corii magis rotundata, minus 


') Ad hane divisionem etiam pertinet H. marginellus H. 8. 
2) In H. plebejo, cingalensi et marginiventri spiracula annulo nigro eincta sunt. 


AX 


650 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


transversa, distinctius punctata, angulis lateralibus thoracis ob- 
tusioribus, punctis hemelytrorum subacervatis et maculas minu- 
tissimas laevigatas subelevatas relinquentibus. Rostri articuli 
secundus et tertius veque longi, quartus tertio nonnihil longior. 
Articuli secundus et tertius antennarum apice imo subampliati. 
Abdomen femina hemelytris vix latius. 


bb. Thorace posterius fascia fusca destituto; corio in areola api- 
cali exteriore ad membranam macula rotundata albicante, re- 
motius et subtilius punctata, notato. 


4. A. bipustulatus STÅL. — Pallide olivaceo-subflavescens vel sub- 
virescens, supra cum pectore dense distineteque, capite obsoletius 
punctatus; thorace hemelytrisque interdum leviter infuscatis et 
subfusco-punctatis, limbo laterali pallescente; articulis antenna- 
rum primo, secundo et tertio apice, nec non dimidio apicali 
articuli quarti nigris; corio posterius in medio ad membranam 
macula subrotundata, albicante, interdum dilute fusco-cincta, no- 
tato; membrana alisque dilute subfusco-vinaceis; dorso abdominis 
croceo, apice concolore. &. 9. Long. 15—19, lat. 33—5 mill. 

©. Segmento anali apice utrimque profunde sinuato, parte 
inter sinus prominula transversa, subtruncata et angulis rotun- 
datis instructa; abdomine hemelytris vix latiore. | 

9. Mare major, abdomine paullo latiore. 


Praecedentibus duabus maxime affinis, nonnihil longior et 
angustior. Antenn® articulo primo subtereti, articulis duobus 
intermediis apice utrimque levissime ampliatis, quarto tertio 
paullo longiore. Thorax angulis lateralibus obtusis. Articulus 
quartus rostri tertio sublongior. 


bbb. Thorace posterius fascia fusca destituto; corio macula pallida 
destituto; antennis quam in divisionibus precedentibus gracıl- 
oribus. 


5. H. immaculatus STÅL. — Dilute olivaceo-virescens, thorace, scu- 
tello, hemelytris pectoreque sat dense distineteque punctatis, 
ventre subtilissime coriaceo; articulis antennarum apicem versus 
nigricantibus; membrana alisque pallidissime subfusco- vinaceis, 
illius angulo basali, margine angusto basali venaque interiore 
ex area basali emissa nigro-fuscis; dorso abdominis croceo, ma- 
eulis lateralibus obsolet: parvis fuscis. o&. Long. 17, lat. 
4 mill. 

oo. Abdomine haud ampliato; segmento anali apice utrim- 
que profunde oblique inciso, parte inter ineisuras jacente trun- 
cata et angulis apicalibus acutis instructa. 

Praecedentibus iterum maxime affinis, antennis paullo gra- 
eilioribus, articulis secundo et tertio apice haud ampliatis, corio 
impicto ut et prasertim structura segmenti analis maris diversus. 
Anguli laterales thoracis obtusi. Articulus quartus rostri tertio 
paullo longior. | 


a 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 651 


Exemplum femininum, quod specifice vix divergit, antennis 
pallidioribus, articulo primo apice concolore, tertio et quarto 
apice imo nigris est praeditum. 


Dasynus Burn. 


D. cocco-cinctus BuRM. — Paryphes? cocco-cinctus DAuL., List 
of Hem. II. p. 440. 4. (1852). 


D. pallidus STÅL. — Pallide testaceo-flavescens, thorace, scutello 
hemelytrisque obscurioribus, subinfuscatis, distinete nigro-pun- 
etatis; apice imo articulorum primi, secundi et tertii nec non 
articulo quarto antennarum nigricantibus, hoc basi pallido-annu- 
lato; membrana obscure fusca; alis subviolaceo-fuscescentibus, 
dorso abdominis croceo, apice fusco-maculato. 9. Long. 19, 
lat. 5 mill. SPP | 

SA”. Segmento analı apice medio in lobum dentiformem, 
sursum vergentem, producto. 

Statura D. coccocincti, capite ante antennas nonnihil magis 
producto, angulis lateralibus thoracis rectis, apice ipso acumi- 
natis, punctura nonnihil remotiore coloreque divergit. Oaput 
supra subtiliter fusco-punctulatum. Antenn&® corpori longitu- 
dine zqualia, articulo primo secundo paullo previore, tertio 
primo distinete breviore, quarto secundo fere dimidio longiore, 
omnium longissimo. Rostrum apicem segmenti secundi ventris 
attingens. Thorax antice subtilius punctatus, marginibus late- 
ralibus anticis rectis, subacutis, angulis lateralibus paullo pro- 
minulis. Margo apicalis corii extus venaque exteriore apicem versus 
subsanguinei. Mesostethium et metastethium posterius, nec non 
prostethium distinete punctata, hujus macula magna anteriore 
impunctata. Venter ante medium leviter sulcatus, subtilissime 
coriaceus. Tibia superne sulco subtili instruct&. 


D. nigro-punctatus STÅL. — Pallide ‚testaceo-flavescens, thorace, 
scutello hemelytrisque pallide subinfuscatis, fusco-punctatis, tho- 
race antice et marginibus lateralibus anticis, marginibus costali 
et apicali nec non angulo apicali corii pallidis, corpori conco- 
loribus; antennis fusco-testaceis, articulo primo basin versus 
pallescente, reliquis basi pallide flavescentibus.. 9. Long. 20, 
lat. 53 mill. | 

">  Praeeedenti simillima, differt struetura antennarum et pectore 
toto punctato. Antenna corpori longitudine z»qualia, articulo 
primo secundo distinete nonnihil longiore, secundo tertio paullo 
breviore, quarto duobus pracedentibus simul sumtis nonnihil 
breviore. Caput vitta, interrupta punctulata instructum. Thorax 
antice et marginibus lateralibus pareius, subtilius et dilutius 
punctatis, angulis lateralibus paullo prominulis, obtusiusculis, 
apice imo acuminatis, marginibus lateralibus anticis ante me- 
dium _obtusis. Membrana obscure fusca. Ale fuscescentes. 
Dorsum abdominis eroceum, apice fuscum. Tibiae sulco subtili 
distineto instructae. 


652 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


4. D. bucculentus STÅL. — Testaceo-flavescens, supra subtusque 
distinete punetatus; apice articulorum primi, secundi et tertii 
nec non articulo quarto antennarum nigris, hoc basi late flavo- 
annulato; membrana alisque levissime infuscatis, illius margine 
basaliı fusco oe &. Long. 151, lat. 4 mill. 

&. Segmento anali: valde convexo, apice utrimque sinuato, 
inter sinus prominulo, angulis apicalibus acutis, productis. 

Pracedentibus duobus similis, articulo quarto antennarum 
breviore, angulis lateralibus thoracis rotundatis, spinula armatis, 
ventre distinete punctato, segmento apicali laevi, buceulis altio- 
ribus, antice angulum acutum formantibus divergit. Caput parce 
punctulatum. Antenna corpore fere longiores, aıticulo primo 
omnium longissimo, secundo primo distinete nonnihil breviore 
et tertio nonnihil longiore, quarto tertio paullo longiore. Thorax 
margiribus lateralibus antiecis denticulis minutissimis armatis. 
Hemelytra infuscata, margine costali et apicali corii pallidis, 
angulo apicali in sanguineum vergente. Tibia teretes, anteriores 
sulco supero destitut&, postica sulco subtilissimo, egre distin- 
guendo, obsoletissimo, instruct®. 

Genus Dasynus a Galeso angulis lateralibus thoracis pro- 
minulis, rectis vel acuminatis, interdum spinosis tantum differt 
et cum Galeso optime conjungitur. 


Cletus STAL. 


1. C. acutus Daun. — Gonocerus acutus DALL., List of Hem. II. 
p. 495. 7. (1852). 
Dorsum abdominis variat totum testaceum, vel totum nigrum 
vel lateribus nigris. 


Cletomorpha Mayr. 


1. C. denticulata STAL. — Pallide sordide flavescens; thorace po- 
sterius, scutello hemelytrisque nigro-punctatis, horum margine 
costali ante medium maculaque parva rotundata ad marginem 
apicalem prope angulum interiorem pallidis, impunctatis; arti- 
culo tertio antennarum nigro, quarto fulvescente, basi ipsa nigra; 
membrana fusca; alis imfuscatis; connexivi fasciis maculisque 
parvis ventris nigris. 9. Long. 8, lat. 23 mill. 

©. bellule maxime affinis, differt articulo tertio antennarum 
nigro, angulis lateralibus thoracis posterius basin versus denti- 
culis duobus vel tribus distinetissimis instructo, angulis apicali- 
bus segmentorum abdominis secundi et tertii acutis, subpromi- 
nulis. Caput fusco-punctulatum, fubereulis antenniferis apice 
extus spina armatis. Thorax minus dense dilute punctatus, 
disco fusco-bimaculatus, postice nigro-punctatus, inter angulos 
laterales anguste nigro-fasciatus, angulis lateralibus acutissimis, 
extrorsum productis, nigris. Segmenta connexivi secundum, ter- 
tium, quintum et sextum apice, quintum et sextum etiam basi, 
quartum totum nigricantia. Pectus distinete fusco-punetatum, 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 653 


maculis lateralibus parvis tribus nigris notatum. Venter sub 
tiliter et parce, latera, versus paullo densius fusco-punctatus, 
maeulis parvis nigris, in series quattuor vel sex dispositis, ornatus. 


Lybas Dar. 2). 


a. Thoracis marginibus lateralibus anticis obtusis, antice ad col- 
lare obtusissime rotundatis, posterius leviter sinuatis, ruga 


) 


Genus Zybas et affinia formant divisionem propriam (Zybantina), quse capite 
pone oculos distinete calloso, tubereulis antenniferis distantibus, jJugis et tylo 
a supero totis distinguendis et ante illa tubercula productis, bucculis brevi- 
bus, sat elevatis, rostro gracili, longo vel longiusculo, articulo primo pone 
oculos extenso, hemelytris interdum abbreviatis, apiceem abdominis numquam 
superantibus, corii margine apicali recto, angulo apicali nee angustato, nec 
producto, femoribus postieis haud incrassatis, tibiis superne sulco destitutis 
vel sulco subtili instruetis, articulo primo tarsorum posticorum artieulis duo- 
bus apicalibus paullo breviore vel longitudine subaequali, segmentisque tribus 
ultimis macula laterali interdum impressa, impunctata, verruculis minutis- 
simis duabus vel tribus instructa, notatis. 
Genera ad hanc divisionem referenda hoc modo dispono: 

1(8). Capite longo, leviter nutante, subporrecto, minus lato, multo longiore 
quam inter oculos latiore, jugis et tylo sat producetis. 

2(7). Buceulis angulum acutum vel rectum formantibus; hemelytris completis; 
ocellis distinctis. | 
3(4). Thoracis marginibus lateralibus anticis apicem versus dente armatis; 
seutello ante medium convexo et in tubercula duo obtusa elevato, pone 
medium paullo elevato, lateribus ibidem depressis; angulis apicalibus 
segmentorum omnium abdominis leviter prominulis, sublobatis, apice ro- 

tundatis. — Zobogonius STÅL. (Typus: Lybas egregius STÅL). 

4(3). Thoracis marginibus lateralibus apicem versus inermibus, apice ipso ad 
collare interdum dentatis; seutello plano; angulis apicalibus segmentorum 
abdominis in lobulum parvum haud prominulis. 

5(6). Corpore valde oblongo; tylo apice inermi; abdomine recto, ineisuris 
posterioribus parallelis, segmentis postieis medio et latera versus seque 
longis; articulo quarto antennarum tertio breviore. — Lybas DALL. 

6(5). Corpore subovali, brevi, crasso; tylo apice dente armato; abdomine 
apicem versus leviter decurvo, segmentis postieis medio quam latera 


versus brevioribus; artieulis tertio et quarto antennarum que longis. 
— Brachylybas STAL. (Typus: Gonocerus variegatus Lr GuIL). 

(2). Buceulis rotundatis; hemelytris abbreviatis, pone apicem clavi oblique 
truncatis, membrana brevissima; ocellis nullis; seutello planiusculo. — 
Lygeopharus STÅL. | 

Lygeopharus maurus STÅL. — Niger, supra subtusque distinctissime pun- 
etatus; articulo antennarum quarto flavescente, basi nigro; maculis margi- 
nalibus abdominis annulisque duobus tibiarum ferrugineo-favescentibus; 
rostro dilute piceo, apicem segmenti quarti ventris subsuperante; mar- 


Öfvers. af K. Vei.-Akad. Förk. Ärg. ISIN SONG: 4 


Il. 


054 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


obtusa levissime elevata instructis, hac ruga apice ad collare 
nec rotundato-prominula, nec in dentem vel angulum producta. 


L. pallidicornis STÅL. — Niger, supra in ferrugineum obsolete 
vergens, supra subtusque minus dense distincte punctatus, pun- 
ctis flavescente-squamosis vel setosis; apice imo scutelli, macula 
parva corii ad marginem apicalem prope angulum interiorem’ 
posita, maculis transversis marginalibus abdominis, ostiis odori- 
feris, rostro, antennis pedibusque sordide testaceo-flavescentibus; 
femoribus, basi apiceque tibiarum tarsisque obseurioribus, dilute 
fusco-testaceis; macula laterali segmentorum ventris atra opaca. 
9. Long. 14, lat. 4 mill. 

Exceptis colore pedum et antennarum formaque thoracis a 
congenericis haud vel paullo divergit. Tylus apice paullo de- 
pressus. Thorax posterius prope angulos laterales distinete non- 
nihil depressus, his angulis convexiusceulis, eque alte elevatis 
ac parte posteriore media thoracis, vix prominulis, apice obtuse 
rotundatis. Artieuli secundus et tertius antennarum apice imo, 
articulus quartus bası ima fusci; articulus primus capite paulio 
longior, secundus primo tertia parte longior, tertius primo paullo 
longior, quartus primo paullo brevior. Femora subtus apicem 
versus utrimque spinulis minutissimis et obsoletissimis instructa. 
Venter ante medium obtuse sulcatus. Abdomen dorso disco 
punctatum, nigrum, lateribus in ferrugineum vergentibus. Mem- 
brana ochracea, fusco-venosa. Ale pallide subvinaces. 


L. obscuricornis STÅL. — Nigricaus, supra subtusque distincte 
punctatus, punctis setula flavescente instructis; apice imo scu- 
telli, ostiis odoriferis extus maculisque marginalibus abdominis 
ferrugineo-flavescentibus; antennis concoloribus, articulo quarto 
flavescente, basi nigro; pedibus obseure ferrugineo-flavescentibus, 
femoribus maculis numerosis parvis nigricantibus conspersis. 
oo 9%, on ALA Tai Bd ll, 

cf. Segmento anali maxime declivi, apice medio late pro- 
ducto, parte producta impressa, apice obtuse sinuata. 

Pracedenti maxime affinis, differt tantum colore antennarum, 
rostro paullo longiore, medium vel apicem segmenti tertii ventris 
attingente, thoracis angulis lateralibus distinetis, reetis, distinete 
prominentibus, apice subdepressis, apice imo rotundatis, corioque 
macula pallida posteriore nulla vel minutissima et obsoletissima. 
Membrana, ale et dorsum abdominis uti in pracedente, hoc 
tantum nigrius. Macula laterales denudatae ventris atr.e. 


\ OMID . . . . 
ginibus thoraeis antice ad collare in dentem obtusum, apice rotundatum, 


prominulis. &. Long, 104, lat. thor. 3, lat. abd. 4 mill. — Insul«e 
Moluecan®e. (Mus. Holm. et Coll. HAGLUND). 


(1). Capite lato, distinete nutante, fere aeque longo ac lato, parte intraoeulari 


pone antennas sita subtransversa; jugis et tylo minus productis, hoc apice 
spina armato; bucculis angulum acutum formantibus; tibiis distinete 
suleatis. — Agathyrna STÅL. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 655 


a. Thoracis marginibus lateribus anticis medio vel ante medium 
leviter sinuatis, pone medium rectis, ruga sepissime distinctis- 
sima instructis, hac ruga apice ad collare magis elevata et 
rotundato-prominula vel in dentem producta; corio apice prope 
angulum interdum macula nigra, postice sepissime macula 
minuta pallida terminata, notato "). 


b. Rostro medium segmenti tertii ventris haud vel paullo supe- 
rante, interdum haud attingente. 
c. Femoribus maculis parvis nigris destitutis. 

3. L. punctipes STÅL. — Subferrugineo-niger, supra ferrugineo-fuscus; 
maculis lateralibus ventris atris denudatis; hemelytris fusco- 
ferrugineis, postice macula parva nigra, adjecta macula minutis- 
sima pallida; apice imo scutelli,. maculis marginalibus abdominis, 
ostiis odoriferis apice extus, angulis apicalibus fasciaque abbre- 
viata obsoleta indistineta media thoraeis ferrugineo-flavescentibus ; 
rostro pedibusque sordide flavescente-subferrugineis, his dense 
nigro-punctatis; antennarum articulo primo nigro, secundo ferru- 
sineo-fusco. &. Long. 11, lat. 33 mill. 

&. Angulis apicalibus seomenti sexti abdominis rotundatis; 
segmento anali postice oblique sursum producto, sensim angu- 
stato, apice profunde sinuato, angulis acutis. 

Proecedentibus simillimus quoad colores, puncturam et arma- 
turam pedum. Antenn& exempli descripti ad partem mutilae. 
Thorax angulis lateralibus obtuse rotundatis, vix prominulis, nonni- 
hil deelivibus, marginibus lateralibus anticis medio leviter sinuatis, 
ruga marginum apice obtuse rotundato-prominula.. Rostrum 
apicem segmenti secundi ventris attingens. Membrana infuscata, 
fusco-venosa. Ale pallide sordide subvinacex. Dorsum abdo- 
minis nierum, basi et lateribus basin versus ferrugineis. 


4. L. obscuripes STÅL. — Proecedenti simillimus et maxime affinis, 
differt tantum ruga marginum lateralium thoracis apice in angulum 
obtuse dentiformem, apice rotundatum prominentibus, membrana 
bası pallescente, pedibus obscurioribus, punctis nigris destitutis, 
ferrugineo-fuseis, tibiis pallidioribus, angulis lateralibus thoracis 
minus obtuse rotundatis, subprominulis, articulis secundo et 
tertio antennarum basi imo pallescentibus. 9. Long. 12, lat. 
4 mill. 

ce. Pedibus pallide sordide ferrugineo-flavescentibus, femoribus ma- 
culis parvis nigricantibus conspersis, tibiarum basi, apice, S@- 
pius etiam annulo nigricantibus vel fuscis. 


') Lybas annulipes DALL. et inermis STÅL, qui etiam ad divisionem ac sunt 
referendi, divergunt a speciebus philippinis thorace distinetius et paullo den- 
sius punctato, posterius prope angulos laterales minus depresso, marginibus 
lateralibus anticis rectis, anteriora versus obsoletissime vel vix sinuatis, angulis 
lateralibus obtusissimis, obtuse rotundatis, haud prominulis, corio macula po- 
steriore nigra destituto. 


656 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
LÅ 
5. L. maculipes STÅL. — Pracedentibus duobus maxime affinis et 
simillimus, differt ab ambobus colore pieturaque pedum nec non 
rostro paullo longiore, a L. punctipede proeterea ruga marginum 
thoracis apice paullo distinctius prominula, a Z obscuripede 
ruga eadem apice minus prominula, minus elevata, angulum vel 
lobulum angulosum haud formante; capite ad oculos flavescente. 
AA. 9. Long. 12—14, lat. 4—43 mill. | | 
SA. Angulis apicalibus segmenti sexti abdominis apice ro- 
tundatis; seemento anali poker oblique sursum nonnihil pro- 
ducto, sensim angustato, apice profunde sinuato, angulis acutis. 
Antenne dilute fusco-testacer, articulo primo fusco vel 
fusco-consperso. Margines laterales thoracis interdum ante me- 
dium sordide favesooniken. Anguli laterales thoracis plus minus 
rotundati. | 
In exemplo, quod ad hanc speciem refero, anguli antici 
thoracis uti in ÅL. punctipede sunt constructi. 


bb. ZKostro medium vel apicem segmenti quarti ventris attingente. 


6. L. pictipes STÅL. — Niger, superne in ferrugineum vergens; an- 
tennarum articulis secundo et tertio basi ipsa annuloque articuli 
quarti, callo postoculari maculisque duabus colli capitis, apice 
imo scutelli, ruga summa marginum lateralium fasciaque obsoleta 
media thoracis, maculis marginalibus abdominis, macula minuta 
corii ad medium marginis apicalis, ostiis odoriferis apice an- 
terius, rostro pedibusque ferrugineo-flavescentibus; femoribus 
apice annulisgue duobus, basi, apice annuloque lato tibiarum 
fusco-ferrugineis vel nigricantibus, annuli» femorum in maculas 
subdissolutis; macula corii prope angulum internum maculisque 
lateralibus ventris atris; membrana fusco-ochraceo, fusco venosa; 
alis pallide subvinaceis; abdomine dorso nigro, basi et lateribus 
anterius ferrugineis. 9. Long 14, lat. 4 mill. 

L. maculipedi simillimus, antennis nigris, angulis laterali- 
bus thoracis distinctius prominulis, marginibus lateralibus anticis 
distinetius sinuatis, rostro longiore, maculis nigris femorum in 
annulos acervatis, divergit. Ruga marginum lateralium thoracis 
apice angulum obtusum format. 


7. L. dentifer STÅL. — Praecedenti simillimus, differt tantum ruga 
marginum lateralium anticorum thoracis apice in dentem destin- 
ctissimum, apice obtusatum prominentibus, angulis lateralibus 
minus prominulis, thorace igitur angustiore, femoribus ferrugineo- 
flavescentibus, maculis nigris, in annulos haud confluentibus, 
notatis. ©. Long. 15, lat. 4 mill. 


Subf. Alydina STÅL. 
Riptortus STÅL. 


1. 2. annulicornis Boisp. — Alydus annulicornis Daur., List of 
Hem. II. p. 475. 17. (1852). 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 657 
2. R. linearis FABR., STÅL, Hem. Fabr. I. p. 64. 3. (1868). 


Tupalus STÅL. 


1. T. jerrugineus STÅL. — Ferrugineus, parce pilosulus; hemelytris 
flavo-ferrugineis; vitta scutelli interdum flavescente; pectore sub- 
sericeo, vitta laterali, per latera capitis extensa, dilutius ferru- 
ginea, albido-sericea, spe fusco- vel aneo-fusco-marginata; ventre 
ferrugineo-flavescente, interdum vittis duabus fusco-zeneis ornato; 
articulo primo antennarum apicem capitis distinete superante. 
&. 2. Long. 84—10, lat. 13—14 mill. 

Javam etiam inhabitat. 7. scutellari DALL. maxime affinis, 
antennarum articulo primo longiore, apicem capitis distincte 
nonnihil superante, articulo tertio breviore, tibiisque posticis 
paullo maeis curvatis differt. Supra cum ‚pectore dense pun- 
etulatus. Oaput inter oculos et antennas antrorsum distincte 
nonnihil angustatum, tuberculis antenniferis inermibus. Antenne 
articulo tertio secundo paullo longiore, quarto pracedentibus 
duobus simul sumtis longitudine vix oequali. Rostrum apicem 
coxarum intermediarum subattingens. Thorax angulis lateralibus 
rectis, haud prominulis, “distinetissimis. Femora postica recta, 
sat incrassata, in parte inferiore granulata, subtus spinis quinque 
vel sex magnis et apicem versus spinulis pluribus nigris armata. 


Mareius SvÅL. 


1. M. quinquespinus STÅL. — Pallide subferrugineo-flavescens; lobo 
postico thoracis, scutello, hemelytris pectoreque ferrugineo vel 
nisro-punctatis, thorace subtilius punctato, linea longitudinali 
loevigata instructo; antennis, spinis thoracis et scutelli, harum 
basi excepta, parte basalı thoracıs, dorso abdominis, connexivo 
tibiisque posticis nigris, harum parte apicali tarsisque posticis, 
articulo apicali nigro” excepto, basi ima articulorum secundi et 
tertii annuloque subbasali artieuli quarti antennarum, nec non 
margine apicali corii prope angulum interiorem flavo-albidis; 
lineis longitudinalibus duabus anticis lituraque magna intra- 
oeulari, interdum oblitteratis, macula laterali postoculari et in- 
terdum disco inferiore capitis, marginibus lateralibus thoracis 
tibiisque anterioribus fusco-ferrugineis vel ferrugineis; membrana 
sordide vinacea, venis fuseis; alıs sordidis, fusco-venosis; mar- 
ginibus lateralibus posticis thoracis, fascia anteriore angusta 
maculisque duabus lateralibus pone medium dorsi abdominis 
pallide ferrugineo-flavescentibus.. &. 9. Long. 15—16, lat. 
3435 mill. | 

FS. Segmento anali truncato, apice medio processum gra- 
cilem emittente. 

M. generoso statura similis, differt pietura, capite latiore, 
parte autica et prasertim parte postoculare utrimque rotundatis, 
lobo antico thoracis bispinoso, rostro breviore, paullo pone coxas 
posticas extenso, crassiore, artieulo primo capiti longitudine 


658 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


aquali, articulo secundo primo haud vel paullo longiore, arti- 
culis duobus apicalibus simul sumtis secundo longitudine sxequa- 
libus. Spin® thoracis omnes fere seque long, spina scutelli 
nonnihil breviores. 


Noliphus STÅL. 
1. N. erythrocephalus Står, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1858, p. 440. 1. 


’ Gerris FaBR. - ui eur so 
1. @. angustatus FABR., STÅL, Hem. Fabr. I. p. 66. 2. (1868). 


\ 
\2 G. varicornis FaBr., StAr, Hem. Fabr. I. p. 67. 3. (1868) 
excl. syn. STÄLIT 1); Tondoao! isa varicornis DALL., List of Hem. 


Il. p. 484. 3. (1852). 
3. G. costalis H. S. — Myodochus costalis H. S., Wanz. Ins. VIII. 
p. 96. fig. 864. (1848). 


Articulus apicalis antennarum basi apiceque flavescens. 


Stachyolobus STÅL. 


Corpus angustissimum, valde elongatum. Caput porreetum, lon- 
gum, thorace paullo longius, nonnihil exsertum, pone oculos haud 
callosum et retrorsum sensim leviter angustatum, pone antennas sub- 
eylindrieum, jugis longis, sensim acuminatis, tylo multo longioribus, 
ante medium contiguis, apice hiscentibus; tuberculis antenniferis ab 
oculis longe remotis; buceulis minutissimis. Oculi valde promimuli. 
Ocelli ab oculis quam inter se circiter duplo longius remoti. No- 
strum apicem coxarum posticarum attingens, articulo primo basın 
capitis subattingente, secundo primo vix longiore, tertio quarto di- 
midio breviore, tertio et quarto simul sumtis secundo paullo brevio 
ribus. Antenne graciles, sat long, articulo primo reliquis nonnihil 
crassiore, apicem versus leviter incrassato, capite et dimidio thorace 
simul sumtis paullo longiore, secundo primo plus tertia parte bre- 
viore, apicalibus duobus—? Thorax ante medium antrorsum sensim 
leviter angustatus, basi quam apice paullo latior, fere dimidio longior 
quam Jlatior, marginibus lateralibus obtusis, margine posteriore late 
leviterque bisinuato. Scutellum triangulare, spina erecta armatum. 
Hemelytra apicem abdominis vix onen angulo apicali corü 
longissime angustissimeque producto. Venx inembranse obsoletissim& 
vel haud distinguend®e. Mesosternum distinete sulcatum. Anguli 
postiei metastethii acuti. Abdomen lineare. Pedes longi, graciles, 
femoribus apicem versus sensim leviter incrassatis, inermibus; tibüis 
teretibus, sulco destitutis; articulo primo tarsorum posticorum arti- 
eulis apicalibus duobus simul sumtis dimidio longiore 

Mutusc& affıne genus, jugis longioribus et acutioribus, antenna- 
rum articulo primo longiore, scutello spinoso, angulo apicali corii 
longius et angustius produeto, structuraque rostri divergit. 


1) Gerris apicalis Westw. distinguitur segmento anali maris apicem versus 


sensim produeto, apice rotundato. 


STÅL, HEMIPIERA INSULARUM PHILIPPINARUM. > 659, 


S.A macilentus STÅL. — Pallide griseo-flavescens; thorace, clavo, 
corio ad venas, prostethio, excepta macula laterali anteriore, 
mesostethio et metastethio posterius punctatis; fascia anteriore 
thoracis laevigata. &S. Long. 16, lat. 13 mill. — Tab. VII. 


fig. 4. 


&. Segmento anali apice medio in dentem nonnihil in- 
curvum prominente. 

Spina seutelli exempli deseripti ad partem mutila, verisi- 
militer sat longa. 


Subf. Pseudophloeina SrTÅL. 


Clavigralla Spin. 
©. horrens DOHRN, Ent. Zeit. XXI. p. 403. 48. (1860). 


Subf. Rhopalina STÅL. 
Leptocoris Hann. 


L. abdominalis FABR. — Serinetha abdominalis STAL, Hem. Fabr. 
I. p. 68. 3. (1868): Zeptocoris rufus FIAHN Wanz. Ins. I. p. 
201 a 10 AD): i 


L. rufo-marginatus FABR. — Serinetha ”rufo-marginata STÅL, 
Hem. Fabr. I. p. 68. 2. (1868). 
Variat thorace toto rufo. 


L. tagalicus BURM. — Serinetha tagalica DALL., List of Hem. 
IT: p. 460. 4. (1852). 

Variat hemelytris totis rufis vel fusco-rufis, vel rufis et intus 
fuscis; subtus nune totus rufus, nune niger et rufo-limbatus. 


(orizus FALL. 


C. hyalinus FABr., STAL, Enum. Hem. I. p. 222. 1. (1870). 
Specimina duo philippina divergunt a speciminibus euro- 
p&is hemelytris brevioribus; an species distineta? 


Fam. LYGÄINA STÅL. 
Subf. Lygzina STÅL. 


| Lygeus FABR. 


L. (Oncopeltus) rubricatus STAL. — Rufescente-testaceus, remote 
fusco-pilosus, impunctatus; antennis, capite, rostro, membrana, 
mesostethio, metastethio, macula segmenti secundi nec non se- 
gmentis tertio, quarto, quinto et sexto ventris, ano pedibusque 
nigris; angulo basali interiore maculaque parva transversa ante 
medium disci membrane albidis; limbo postico mesostethii et 
metastethii lateribusque ventris pone medium testaceis. P2. Long. 
12, lat. 4 mill. 


(ESA 


‘> 


OD. 


6. 


SQ 


660 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


L. jamelico valde affinis, pietura tantum distinetus. Thorax 
carina obtusa distinctissima longitudinali percurrente instructus, 
angulis postieis retrorsum distincte productis, rotundatis vel 
rotundato-subangulatis. Scutellum distinete tumidum, subde- 
pressum, obtuse carınatum. 


L. (Melanospilus) fimbriatus DALL. — Lygeus fimbriatus DALL., 
List of Hem. II. p. 546. 44. (1852). 


L. (Pyrrhobaphus) leucurus FABR., STÅL, Hem. Fabr. I. p. 73. 
11. (1868). 


L. (Graptostethus) servus FABR., StAL, Hem. Fabr. I. p. 74. 
12. (1863). 


L. (Graptostethus) manillensis STÅL. — Lygeus manillensis STÅL, 
Freg. Eug. Resa. Ins. p. 240. 52. (1859). 
A L. servo vix distinguendus. 


L. (Spilostethus) militaris FABR. — Lygeus militaris STÅL, Hem. 
au U Jos Nät NB ALSCD): 


L. (Spilostethus) familiaris FABR., var. hospes FABR., STÅL, Hem. 
ao, IL, 10. 02, SE). 


Caenoceris FIRB. 

C. sanguinarius STAL. — Üoceineus, griseo-pilosus; antennis, rostro 
pedibusque nigris; scutello, apice coccineo excepto, pectore, in- 
terdum etiam fascia anteriore thoracis nigro-glauceis; margine 
laterali prostethii articulogue basali antennarum basi vel fere 
toto coceineis; membrana fusco-violacea, posterius late griseo- 
limbato; rostro medium segmenti secundi ventris attingente vel 
nonnihil superante; femoribus anticis spinula armatis; macula 
laterali vel fascia segmentorum ventris nigricante. AS. 9%. Long. 
133—17, lat. 33—5 mill. 

©. auguri STAL maxime affinis et simillimus, difiert rostro 
breviore, thorace subtilius- punctato, anterius in medio vix im- 
presso, impressione intramarginali antica minus profunda et 
impunctata, margineque postice recto, nec latera versus ad an- 
gulos seutelli leviter ampliato. Venter segmentis tribus basali- 
bus longitrorsum leviter sulcatis. 
C. inermipes STÅL. — Üoceineus, griseo-pilosus; antennis, fascia 
anteriore latitudine varıabili thoraeis, scutello, clavo, macula 
maxima laterali partium pectoris, rostro pedibusque nigris; bası 
artieuli primi antennarum coxisque coceineis; membrana fusco- 
violacea, postice late griseo-limbata; rostro medium vel apicem - 
metasterni attingente; ventre sulco destituto; femoribus antieis 
inermibus. ©. Lone. 11, lat. 33 mill. 

Priaecedenti maxime affinis, notis allatis staturaque latiore 
diversus. m | 

Ad Caenocorem, quod genus articulo ultimo antennarum arti- 
culo penultimo multo longiore a Tetralacco et Arocato divergit, 


\ 


Il, 


STÄL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 661 


etiam referendi sunt Tetralaccus augur STÅL et marginatus 
THUNB. Species asiatice et “australice divergunt a ©. Nerü 
antennis pedibusque longioribus artieuloque illarum tertio longiore. 


Astacops Borsp. 
A. nigripes STÅL, Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 163. 1. (1866). 


Subf. Geocorina STÅL. 


Geocoris FALL. 


G. flaviceps BURM. — Ophthalmicus flaviceps DALL., List of Hem 
II. p. 584. 6. (1852). 


Subf. Pachygronthina STÅL. 


Pachygrontha GERM. 


‚Species hujus generis inter se distinguuntur longitudine antenna- 
rum et harım articulorum, latitudine apieis thoracis pieturague mar- 
ginis apicalis corii et abdominis, praterea fere in omnibus simillime. 


a. Capite cum oculis apice thoracis distincte latiore. 


b. 


Corü vena interiore margineque apicali pone medium et versus 
angulum interiorem callosıs, levigatis, pallidis, vitta brevi ad 
marginem apicalem prope angulum interiorem incipiente, an- 
trorsum sensim evanescente, fusca; margine apicali corii ad 
originem vitte Jusca haud callosa, ibidem fusca; corpore sub- 
tus Jusco-ferrugineo. 


P. Semperi STAL. — Pallide sordide flavescens, supra ferrugineo- 
punctata, subtus fusco-ferruginea et flavo-griseo-sericea; femori- 
bus anticis ferrugineo-conspersis, subtus fusco-ferrugineis, spinis 
flavescentibus, apice nigris; marginibus lateralibus lineaque lon- 
gitudinali callosa posterius evanescente thoracis, linea percurrente 
lineisque duabus obliquis anticis callosis scutelli, vena interiore 
margineque interrupto apicali corii laevibus, pallidioribus; mem- 
brana infuscata; antennis longis, corpore fere plus dimidio lon- 
gioribus, articulo primo dimidio corpore paullo longiore. &. 
Long. 118, lat. 22 mill. 

P. longicorni maxime affinis, antennis brevioribus lineolis- 
que lavigatis anticis scutelli valde obliquis, nec subparallelis, 
divergit. Antenna articulo primo capiti, thoraci, scutello et 
commissur& clavi simul sumtis longitudine subzequali, articulo 
secundo primo plus tertia parte breviore, tertio secundo nonni- 
hil breviore, quarto tertio dimidio breviore. Thorax antrorsum 


‚ distinete angustatus, pone medium transversim levissime im- 


pressus, nonnihil longior quam latior, marginibus lateralibus 
pone medium leviter sinuatis. Clavus.infuscatus. 


2. 


DJ 
OD. 


. 


662 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


P. brevicornis STÅL. — Colore puncturagque cum pröecedente con- 
gruens, differt tantum statura paullo minus elongata, thorace 
paullo breviore, que longo ac postice lato, antennisque multo 
brevioribus, uti videtur corpori longitudine aqualibus, articulo 
primo capite thoraceque simul sumtis paullo breviore, artieulis 
secundo et tertio »que longis, singulatim primo quarta parte 
brevioribus, quarto mutilo in exemplo desceripto. 9. Long. 
10, lat. 2% mill. 


bb. Margine apicalt corit haud calloso; scutello anterius lineolis 


vel maculis duabus callosis. destituto; corio prope medium mar- 
ginis apicalis macula minutissima nigra notato. 


P. tabida STÅL. — Pallide sordide flavescens, supra ferrugineo- 
punctulata, subtus ferruginea, margine ventris pallidiore; femori- 
bus antieis ferrugineo-conspersis: antennis longissimis, articulo 
primo capiti, thoraci, scutello et commissurse celavi simul sumtis 
longitudine subaquali; thorace haud vel vix longiore quam la- 
MORE > GA bone, NL, Nein. 2, ml 

Statura P. drevicornis, sed multo minor antennisque cor- 
pore plus dimidio longioribus. Antenne articulo secundo primo 
cireiter tertia parte breviore, tertio secundo circiter quarta parte 
breviore, quarto tertio dimidio breviore. Thorax antrorsum 
distincte angustatus, marginibus lateralibus lineaque media laevi- 
gatis. Scutellum linea longitudinali leevi instruetum. Commis- 
sura apice fusca vel nigricans. 


P. angusta STAL. — Pracedenti coloribus puneturaque maxime 
affinis et similis, differt statura longiore et angustiore, capite 
antennis thoraceque longioribus, hoc cireiter quarta parte lon- 
giore quam basi latiore. &. Long. 84, lat. 24 mill. 


aa. Capite cum oculis apiceque thoracis @que latis. 
9. 


P. nigro-vittata STÅL. — Pallide griseo-flavescens, supra pectore- 
que nigro-punctata, thorace ad margines laterales densius pun- 
ctato; maculis tribus minutissimis marginis 'apicalis corü, una 
prope angulum internum, una prope medium unaque ad angu- 
lum apicalem, mesosterno, vitta laterali ventris spiraculisque 
nigris; pedibus nigro-conspersis, femoribus antieis subtus nigro- 
vittatis; tarsis apice fuseis. 9. Long. 10, lat. 24 mill. 

P. brevicorni paullo angustior. Antenn& corpore nonnihil 
breviores, articulo primo capite thoraceque simul sumtis sub- 
breviore, secundo primo tertia parte breviore et tertio nonnihil 
longiore, quarto mutilo in exemplo descripto. Thorax paullo 
longior quam‘ basi latior, antrorsum sensim angustatus, linea 
longitudinali marginibusque lateralibus lvevibus, his rectis, po- 
sterius levissime sinuatis. Scutellam linea longitudinali macu- 
lisque parvis duabus basaliıbus lavibus. Pedes minutissime 
nigro-conspersi, femoribus antieis superne distinetius conspersi. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 663 


Subf. Phygadieina SrTåL. 


Hyginus STÅL. 


1. A. Semperi STÅL. — Fusco-ferrugineus, remote flavescente-seri- 
ceus, capite subtiliter, thorace, hemelytris pectoreque distinete 
punctatis; antennis, tylo, hujus apice excepto, maculis duabus 
minutis margineque basali thoracis, maculis minutis duabus ante 
medium sitis apiceque scutelli, macula parva interdum deficiente 
media ven» exterioris corli, maculis marginalibus abdominis, 
rostro pedibusque :ferr ueineo-favescentibus; corio prope angulum 
apicalem macula nigra notato; rostro apicem segmenti secundi 
vel medium ventris attingente; capite apicem versus a latere 
viso levissime declivi. %. Long. 12, lat. 3 mill. 


H. Kinbergi maxime affinis et simillimus, differt tantum 
capite paullo magis producto, tylo minus declivi articuloque 
primo rostri paullo longiore. Rostrum longitudine variabilis. 
Thorax paullo brevior quam latior, linea obsoleta longitudinali 
leviuscula instructus, lobo postico hic illie inter puncta flave- 
scente, maculis discoidalibus margineque basali leevibus. Macui& 
et apex scutelli levigati. Femora ferrugineo-conspersa, antica 
subtus unispinosa. Tibia fusco-ferruginex, pallido-biannulat&. 
Tarsi pallide flavescentes, pone medium infuscatx. 

Exemplum masculinum Musei Holmiensis limbo omni ab- 
dominis flavescente gaudet; vix species distincta. 


2. H. consputus "STÅL. — Pracedenti maxime affinis, differt tantum 
capite paullo breviore, margine postico thoracis haud toto flave- 
scente, sed macula media parva lateribusque tantum flavescenti 
bus, rostro breviore, paullo pone coxas posticas extenso, arti- 
culoque primo antennarum nigro-consperso. 9. Long. 103, lat. 


3 mill. 


Subf. Rhyparochromina STÅL. 


Clerada SIGN. 
1. C. apicicornis SIGNS StÄL, Hem. afr. II. p. 155. 1. (1865). 


3 Plociomera Say. 


1. P. malaya STAL. — Bhyparochromus malayus STÅL, Freg. Eug. 
resa. Ins. p. 245. 63. (1859). ba 

2. P. pallicornis DALL. — Rhyparochromus pallicornis DALL., List 
Of Joen. ILJA HYR Be 1852): 

3. P. Nietneri Dourn. — Plociomerus Nietneri Dourn, Ent. Zeit. 
XXI. p. 404. 60. (1860). 

4. P. nigriceps Dauv. — Rhyparochromus nigriceps DALL., List of 


Hem. II. p. 577. 47. (1852). 


SD k 


LD) 


6) 


664 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Beosus A. et S. | 
B. uniguttatus THUNB., STÅL, Berl. Ent. Zeitschr. X.p.382.1.(1866). 


B. V-album STÅL. — Rhyparochromus V-album STÄL, Freg. Eug. 
resa. Ins. p. 247. 68. (1859). 


Subf. Colobathristina STÅL. 


Colobathristes Burn. 


©. pectoralis STÅL. — Testaceo-flavescens; lobo antico thoraeis 
et prostethii, scutello, mesostethio et metastethio glauco-nigris; 
spina apicali scutelli testaceo-flavescente, apice fusco, retrorsum 
nonnihil nutante, lobo antico thoracis longitudine subaequali; 
abdomine rufo-ferrugineo, limbo angusto flavescente; hemelytris 
vinaceo-hyalinis, brevibus, interdum abbreviatis et pone segmen- 
tum secundum abdominis vix extensis; thorace pectoreque minus 
dense distinete punctatis, illo paullo longiore quam latiore, la- 
teribus parallelis; abdomine retrorsum sensim leviter ampliato; 
acetabulis levibus. &. Long. 9, lat. 13 mill. 


C. pallidus STÅL. — Pallide testaceo-flavescens, lobo antico tho- 
racis, basi sceutelli pectoreque glaucescentibus, nigro-punctulatis; 
lobo postico thoracis dilute punctato, linea longitudinali poste- 
rius evanescente leevigata; ventris vitta laterali ferruginea; spina 
seutelli suberecta, levissime retrorsum nutante, lobo antico tho- 
racis duplo longiore, apicem versus fusca; hemelytris vitreis, 
apicem abdominis attingentibus; thorace paullo longiore quam 
latiore, lateribus parallelis. ©. Long. 104, lat. 2 mill: 
Praecedenti valde affinis, notis allatis divergens. 

©. geniculatus STÅL. — Fusco-ferrugineus; tylo, antennis, rostro, 
hemelytris, abdomine pedibusque pallide sordide flavescentibus; 
apice articulorum antennarum, macula marginali media dorsi 
abdominis apiceque femorum fuscis; thorace pectoreque distinete 
punctatis, illo subaureo-sericeo, antrorsum leviter angustato, non- 
nihil ante medium obsolete constricto, posterius utrimque obtuse 
rotundato et basi paullo angustato, vix dimidio longiore quam 
latiore; acetabulis laevibus; abdomine basin versus ferrugineo. 9. 
Long. 10, lat. 12 mill. 

“ Antennis, pedibus rostroque brevioribus, capite angustiore, 
abdomine pone medium paullo latiore, thorace longiore, antror- 
sum nonnihil angustato, pieturaque antennarum femorumque a 
praecedentibus divergens. Spina scutelli lasa in exemplo de- 
sceripto. 


Fam. PYRRHOCORINA STÅL. 
Subf. Largina STÅL. 
Lohita A. et S. | 
L. grandis Gray, SrAr, Enum. Hem. I. p. 98. 1. (1870). 


ja 


a 


> 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 665 


Physopelta A. et S. 
P. gutta Burm., StÄr, Enum. Hem. I. p. 99.1. (1870). 
P. biguttata STÅL, Enum. Hemipt. I. p. 100. 4. (1870). 


P. pilosa STAL. — Oblongo-ovata, ochraceo-pilosa, nigra, thorace, 
parte dimidia exteriore hemelytrorum limboque abdominis rufo- 
testaceis; articulo ultimo antennarum albido, apice nigro; rostro, 
coxis trochanteribusque flavo-piceis. 9. Long. 9, lat. thor. 
23 mill. 

Caput nonnihil latius quam longius. Antenne crassiuscule, 
dimidio corpore paullo longiores, articulo primo secundo sub- 
longiore, tertio secundo fere dimidio breviore, quarto primo 
paullo longiore. Thorax basi quam anterius paullo latior, an- 
trorsum leviter angustatus, nonnihil pone medium depressus, 
ibidem nigro-punetatus, marginibus lateralibus antice rotundatıs, 
pone medium levissime sinuatis, ante sinum leviter reflexis, 
parte posteriore punctata antice ruga brevi longitudinali laevi 
instructa. llemelytra parce nigro-punctulata, abbreviata, medium 
abdominis attingentia, apice obtuse rotundata, membrana desti- 
tuta. Femora antica subtus apicem versus spinula parva armata. 


Subf. Pyrrhocorina STAL. 
Antilechus STÅL. 
A. discoidalis Burm., STÅL, Enum. Hem. I. p. 104. 4. (1870). 


A. nigripes BURM., STÅL, Enum. Hem. I. p. 103. 3: (1870). 
Variat disco abdominis nigro. Segmentum anale maris 
hujus speciei minus est quam in specie, praecedente. 


Dindymus STÅL. 


a. Thorace posterius rufo vel piceo, pone medium minus distinete 


punctato, marginibus lateralibus late rejlexis, margine antico 
distincte sinuato; capıte distincte ewserto. 


ıb. Capite gibbo, prwsertim subtus valde convexo; segmento anali 


1. 


maris apice processu acuto dentiformi instructo }). 
D. spherocephalus STAL, Enum. Hem. I. p. 112. 15. (1870). 
Variat thorace pone medium vel basi tantum rufo, margine 
postico partium omnium pectoris (>) vel tantum metastethii 
(2) eburneis, maculaque nigra membrane interdum usque ad 

apicem extensa et membranam fere totam occupante. 


bb. Capite subtus minus convexo, supra subtusque fere @qualiter 


convexo; segmento anali maris apice profunde sinuato et medio 
retuso, ad latera sinus utrimque lobo acuminato sursum ver- 
gente instructo. 


1) Processus segmenti analis interdum haud vel agree distinguitur, quia hoc seg- 


mentum sape est immersum vel perversum. 


660 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


2. D. fecialis STAT, Enum. Hem. T. p. 112. 14. (1870). 

Variat marginibus lateralibus thoracis ante medium rufis 
vel nigris, membrana impicta vel angulo basali nigro vel angulo 
basali maculaque magna nigra notato, vel nigra et bası albido- 
fasciata; margine postico partium omnium pectoris interdum 
eburneo; color corporis totius interdum rufescit. » 


aa. Thorace nigro, basi interdum eburneo-marginato vel bimaculato, 
pone medium distincte punctato, marginibus lateralibus angu- 
stius reflewis; segmento anali maris processu apicali apice 
emarginato instructo; capite subtus leviter convewo. 


c. Capite distincte exserto pone oculos sensim angustato. 


d. Seutello toto vel posterius, clavo corioque totis vufis; process 
segmenti analis brevi, transverso, apicem versus angustato. 

3. D. variabilis STÅL. — Niger, nitidus; thorace pone medium re- 
mote distineteque punctato, posterius lavi; hemelytris dense 
punetulatis; scutello toto vel posterius, hemelytris abdomineque 
rufo-testaceis; membrana nigra, angulo basali cervino; articulo 
apicali antennarum, basi excepta, macula acetabulorum, limbo- 
que postico partium pectoris eburneis Ög. 9. Long. 10—15, 
lat. 3—43 mill. 

Var. a.—Üapite, basi articuli primi antennarum et rostri rufis. 
Var. b.-— Abdomine basin versus medio nigro. 
Statura D. venusti, colore hemelytrorum et scutelli formaque 
segmenti analis maris divergens. 
dd. Hemelytris anterius scutelloqgue nigris; processu segmenti analıs 
longiore. 


4. D. mundus StÄL, Enum Hem. I. p. 110. 2. (1870). 
5. D. venustus STAL, Enum. Hem. IL. 'p. 110. 1. (1870). 


ce. Capite pone oculos subito coarctato, levissime exserto. 


6. D. pulcher STAL, Enum. Hem. I. p. 110. 5. (1870). 
Processus segmenti analis maris parvus, brevissimus. 


7. D. vinulus SAT, Bnum. em. I. 9. 2107 32 AERO). 

Processus segmenti analis maris distinetus, transversus, 
sensim angüstatus. 

Haec species variat capite, antennarum articulo primo, 
rostro pedibusque nigris vel testaceis; thoracis margine omni, 
vel laterali solo, vel laterali et postico eburneis, vel margine 
omni concolore, nigro; margine postico segmentorum omnium 
peetores concolore, vel margine metastethii solo, vel prostethii 
et metastethii eburneo. - 


Eetatops A. et S. 
1. E. seminiger STÅL, Enum. Hem. I. p. 105. 4. (1870). 
Var. a. — Thorace hemelytrisque nigris, margine corli, parte 
basali excepta, interdum rufescente. ; 


> 


STÄL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 667 


Var. b. — Thorace hemelytrisque ante medium nigris, his 
pone medium rufis. 

Var. ce. — Thorace pone medium fasciaque media heme- 
Iytrorum rufis. 

Var. d. — Varietati c similis, sed corio etiam posterius rufo. 
E. rubens "STAL, Enum. Hem. I. p. 105. 6. (1870). 
E. fuscus STÅL. — Niger; thorace hemelytrisque fusco-cinnamo- 


meis, illius marginivus antico et lateralibus pallidioribus, arca 
antica nigricante; pedibus rostrogue fusco-piceis; apice scutelli, 
angulo aniealı corii, angulo basali maculaque basali adjacente 
parva membrane fusc», femoribus posterioribus ante medium, 
tarsis, Interdum etiam articulis basalibus antennarum basin versus 
sordide testaceo-flavescentibus; thorace pone medium impres- 
sioneque N Antioam ineludente nee non hemelytris distincte 
pünetauis, ©. 9, Lone. nl 14, lat, 45 mill. 

EH. rubenti maxime affinis, ventre toto nigro pra&sertim 
differt. Caput marginibus lateralibus inter oculos et insertionem 
antennarum parallelis, nec uti in 2. gracilicorni antrorsum le- 
viter convergentibus. 


Melamphaus STÅL. 
M. faber FABR., STÅL, Enum. Hem. I. p. 108. 1. (1870). 


Dysdereus A. et S. 


D. philippinus H. S., StAt, Enum. Hem. I. p. 118. 2. (1870). 


D. Oingulanıs PABR., SE Enum. Hem. I: p. 119. 10. (1870). 


Vä 


Fam. CAPSINA STÅL. 
Helopeltis SIGN. 


H. de STÅL. — Nigra, nitida, laevigata; rostro, articulo 
primo antennarum prope basin, tylo, capitis vitta infra oculos 
et bası colli, scutello, abdomine ante medium pedibusque flave- 
scentibus; femoribus anterioribus superne obscurioribus, inter- 
mediis basi et medio infuscatis; pedibus postieis exempli de- 
scripti mutilis; hemelytris sordide hyalinis, fusco-venosis; arti- 
culis rostri medio infuscatis. 9. Long. cum hem. 84, lat. 2 
mill. 


H. collaris STAL. — Nigra, nitida; thorace flavescente, fascia 
anteriore maculaque transversa basali nigris; articulo primo an- 
tennarum, medio spina scutelli, rostro pedibusque sordide testaceo- 
flavescentibus, femoribus obsolete fusco-maculatis; hemelytris pal- 
lidissime fusco-hyalinis, fusco-venosis, clavo basin versus pallide 
sordide flavescente; abdomine ante medium flavo-testaceo; arti- 
eulis rostri medio infuscatis.. 9. Long. 8, lat. 13 mill. 


668 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Disphinetus STÅL. 


Corpus elongatum. Caput parvum, cum oculis apice thoracis 
multo latius, ante oculos a supero visum subito truncatum et maxime 
declive, pone oculos subito nonnihil constrietum. ' Oculi globosi, valde 
prominuli. Rostrum paullo pone coxas anticas extensum, artieulis 
tribus basalibus fere aeque longis et quarto brevioribus, primo nonni- 
hil incrassato. Antenne sat long, graciles, pilos&®, articulo primo 
incrassato, medio leviter tumescente, basin versus gracilescente, capite 
supra viso nonnihil longiore, articulo secundo longissimo, primo cir- 
eiter quadruplo longiore, tertio secundo breviore, quarto primo nonni- 
hil longiore. Thorax antrorsum valde angustatus, paullo brevior quam 
bası latior, basi quam apice fere triplo latior, basi medio ante scu- 
tellum subsinuato-truncatus, ante medium et prope apicem constrietus, 
strietura anteriore medio interrupta. Scutellum inerme, leviter con- 
vexum, sulco destitutum. Hemelytra parallela, apicem abdominis 
multo superantia;, membrana area unica, posterius acute angulata, 
instructa. Abdomen ovale. Pedes medioeres, pilosi, femoribus postieis 
haud vel vix incrassatis. Articulus primus tarsorum posticorum 
elongatus, apicalibus duobus ad unum brevior. 

Pachypelti affıne genus, scutello leviter convexo, sulco destituto, 
differt; statura Monalonionis. 


1. D. Fallenii STAL. — Croceus, nitidus, impunctatus, breviter fusco- 
2 2 2 
pilosus; tylo, antennis, excepto articulo primo, hemelytris alisque 
pone medium, tibiis posticis tarsisque, basi excepta, nigris; lobo 
postico thoracis transversim subrugoso; alis ante medium sor- 
dide flavescentibus. 2. Lone. 16, lat. 3 mill. — Tab. VII. fie. 6. 
| =) > 5 


2. D. Sahlbergii STAL. — Niger, pubescens, nitidus; rostro, articulo 
primo antennarum, annulo medio excepto, vitta postice abbre- 
viata capitis, macula parva antica, vitta media ante medium 
abbreviata margineque posteriore thoraeis, scutello, abdomine 
pedibusque flavescentibus; femoribus postieis basin versus, fascia 
apicali segmentorum quarti et 'quinti ventris, ano et basi artı- 
culorum Foster nigris; fascia segmenti quarti ventris interrupta; 
hemelytris dilute sordide flavescente-pelluceidis, venis et bası 
clavi nigris; membrana alisque infuscatis. 9. Long. 9, lat. 
2 mill. 

3. D Reuteri STÅL. Croceus, nitidus, pubescens; antennis, dorso 
abdominis, parte antica excepta, ano femins®, interdum etiam 
macula marginali segmentorum posteriorum ventris nigris; arti- 
culo primo antennarum croceo, fascia vel annulo ei fusco; 
hemelytris subconcoloribus vel. fuseis vel plus minus dilute 
fusco-testaceis, membrana infuscata, vena fusca; alis leviter in- 
fuscatis; scutello flavescente; tarsis apice nieris. , of. 2. Long. 
SMS 

4. D. Haglundii STÅL. — Üroceus, nitidus, pubescens; antennis, 
corio apicem versus, cuneo, apice tarsorum, interdum etiam tibiis 
postiecis pone medium nigris; membrana alisque fuscescentibus; 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PLILIPPINARUM. 669 


margine postico coriil et eunei ad membranam nec non hujus 
vena testaceis; articulo primo antennarum interdum annulo 
testaceo notato. @. Long. 9, lat. 24 mill. 

Praecedenti simillimus, artieulo primo antennarum toto vel: 
basi et apice nigro, sceutello ceroceo, pictura hemelytrorum et 
abdominis , differt. i 


Psilorhamphus STÅL. 


Corpus oblongum, leviter convexum, nudum. Caput cum oculis 
apice thoracis nonnihil latius, antrorsum sensim declivis; parte ante- 
oculari longe acute triangulariter et oblique antrorsum et deorsum 
produeta; parte intraoculari basi oculis latitudine subaequali, antror- 
sum sensim nonnihil ampliata. Oculi subovati. Rostrum longissi- 
mum, gracile, apicem abdominis subattingens, articulo primo basin 
coxarum anticarum subsuperante. Antenna setacese, gracillimae, cor- 
pore cum hemelytris longiores, ad oculorum partem anteriorem in- 
serte, articulo secundo primo longiore et tertio breviore. Thorax 
apice colları subtili instructus, nonnihil brevior quam basi latior, 
basi quam apice duplo latior, medio coarctatus; lobo postico antror- 
sum valde angustato, posterius truncato, lobo antico antrorsum minus 
angustato. Scutellum triangulare, paullo brevius quam latius, ante 
medium transversim leviter impressum. lHemelytra apicem abdominis 
paullo superantia, marginibus lateralibus rectis, posterius leviter ro- 
tundatis; membrana area unica, posterius angulum obtusum, sub- 
rotundatum, formante, instructa. Pedes longiusculi, femoribus crassi- 
usculis, anticis basin versus sensim crassioribus; tarsis posticis artı 
culo primo apicalibus duobus simul sumtis fere duplo longiore. 

Genus in divisione, area unica membranx instructa, structura 
capitis, rostro loneissimo et ceteris maxime insigne. 


a. Capite basi inter oculos haud elevato; antennarum articulo primo 
capiti longitudine subequali, apieem capitis longe superante; 
thorace apice truncato et collari subcalloso subtili instructo. 


1. P. conspersus STÅL. — Obscure fusco-testaceus, opacus; capite, 
articulo primo antennarum, annulo sarticuli primi rostri, colları, 
macula media lobi antiei, margine imo basalı vittisque tribus 
distantibus lobi postici thoracis, scutello, callis parvis numerosis 
sparsis corii, macula obsoleta media apiceque clavi, basi cunei, 
peetore, annulis duobus femorum, apice coxarum, trochanteribus, 
annulo tibiarum postiearum fasciisque latis ventris sordide flavo- 
albidis; macula oblonga inter antennas, macula verticis vittaque 
laterali ante oculos sita capitis, angulis basalibus maeculisque 
duabus discoidalibus scutelli maculisque pectoris obscure fusco- 
testaceis, basi ima artieuli tertii antennarum albida; thorace 
subtiliter ruguloso;' membrana fuscescente, maculis nonnullis 
pallidis, una in area, notata. 2. Long. 83, lat. 2 mill. 

Pedes intermedii et tibie antiee exempli deseripti mutili. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Äry. PS Node 5 


670 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


2. P. consputus STÅL. — Praecedenti maxime affınis, differt vittis 
tribus lobi postiei thoracis multo minus distantibus, hemelytris 
callis distinctis parvis sparsis destitutis, sed horum loco maculis 
minutis pallidis. prope margines laterales subeallosis, conspersis, 
pectore ventreque nigricantibus, capite subtus nigricante, vittis 
duabus abbreviatis pallidis notato; pedibus mutilis in exemplo 
deseripto. 9. Long. 83, lat. 2 mill. (Mus. Holm.). 


aa. Capite prope basin inter oculos transversim leviter elevato et 
subtiliter impresso; antennarum articulo primo capite dimidio 
breviore et hujus apicem attingente; thorace apice angulum 
obtusum formante, collare in medio paullo elevato. 


9) 


3. P. albo-maculatus STÅL. — Obscure fusco-testaceus; articulo primo 
antennarum, annulo articuli primi rostri, apice et basi nee non 
disco inferiore capitis, lineolis compluribus confluentibus lobi 
antici, angulis lateralibus maculisque tribus, media elongata, 
lobi postieci thoracis, linea longitudinali anterius evanescente 
maculisque duabus obsoletissimis ante medium scutelli, callis parvis 
numerosis sparsis clavi et corii, basi cunei, fascia media macu- 
laque superiore prope apicem femorum, annulo tibiarum, faseiis 
ventris vel ventre fere toto pallide sordide flavescentibus; annulo 
prope basin apiceque articuli primi antennarum fuscis; mem- 
brana infuscata, albido-variegata; macula corii prope angulum 
interiorem albida. ©. Long. 74, lat. 2 mill. — Tab. VII. fig. 5. 


Hyalopeplus STÅL. 


Corpus oblongum. Caput cum oculis apice thoracis multo latius, 
nonnihil nutans, convexiusculum, triangulare, subaquilaterum, inter 
tubereula antennifera transversim leviter impressum, tylo a latere 
viso curvato. Oculi valde prominuli, ovales. Antenn& ad partem 
anteriorem oculorum inserte, articulis basalibus, praesertim basali, 
nonnihil incrassatis, hoc capiti longitudine vix aquali, secundo primo 
fere quadruplo longiore. Rostrum coxas posticas attingens, arti- 
culo primo leviter incrassato, coxas anticas subattingente. Thorax 
nonnihil brevior quam latior,.antrorsum sensim angustatus, basi quam 
apice plus duplo latior, ante medium transversim leviter impressus, 
antice collari latiusculo, subdepresso instructus, posterius rotundato- 
truncatus. Scutellum leviter tumidum, disco subdepressum, nonnihil 
longius quam latius, interdum sulco instructum. Hemelytra parallela, 
laevia, hyalina, apicem abdominis multo superantia, vena intracostali 
instructa; cuneo longiore quam latiore; membrana areis duabus, ex- 
teriore angustissima, obsoleta, interiore posterius angulum subreetum, 
subrotundatum formante, pone cuneum haud extensa. Pedes medio- 
cres, femoribus posticis incrassatis; articulis duobus basalibus tarso- 
rum posticorum fere veque longis, apicali brevioribus )). 


!) Macralonius STAL, cujus typus est Capsus sobrinus, ab Hyalopeplo distinguitur 
capite ante antennas subito valde declivi, vertice latiore, oculis minus promi- 
nulis, thorace pone medium sat convexo, corio vena intracostali destituto, 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. ' 671 


Macralonio affine genus. 


1. H. vitripennis STÅL. — Capsus vitripennis STÅL, Freg. Eug. resa. 
Ins. p. 255. 91. (1859). 


Eurystylus STÅL. 


Corpus ovale. Caput cum oculis triangulare, subtransversum, 
apice thoracis paullo latius, nonnihil nutans, inter antennas trans- 
versim leviter impressum. Oculi ovales, modice prominuli. Rostrum 
coxas posticas subattingens, gracile, articulo primo inerassato, apicem 
versus crassiore, basin capitis attingente. Antenn® artieulo primo 
valde compresso, dilatato, capite nonnihil longiore, secundo primo 
plus dimidio longiore, incrassato, tereti, basin versus sensim nonnihil 
sracilescente, apicalibus — ? Thorax nonnihil brevior quam latior, 
antrorsum sensim valde angustatus, basi quam apice paullo plus quam 
duplo latior, convexus, admodum declivis, collari latiuseulo depresso 
instructus, basi ante scutellum truncatus. Scutellum paullo longius 
quam latius, leviter convexum. Hemelytra opaca, apicem abdominis 
multo superantia, membrana areis duabus, pone clavum haud extensis, 
exteriore parva, interiore intus leviter rotundata. Pedes mediocres, 
femoribus posticis incrassatis et compressis; tibiis omnibus compressis, 
latiuseulis; articulo primo tarsorum posticorum breviusculo. 

Atractotomo affıne genus. 


1. E. costalis STÅL. — Niger, opacus, thorace pone medium sub- 
tiliter punetato,; maculis duabus vertieis, corii linea intracostali 
posterius abbreviata et prope illam ante et pone medium lineola 
obsoleta, regione ostiorum odoriferorum, macula minuta obsoleta 
inferiore media femorum maculaque minuta superiore fere media 
tibiarum luridis; membrana vitrea, fusco-venosa, postice fusca. 
9. Long. 6, lat. 2 mill. 


Fam. TINGINA STÅL. 
Tingis FABR. 


1. T. erosa FiEB. — Monanthia erosa FıEB., Ent. Mon. p. 71. 14. 
Taf. 6. fig. 5—9. (1844), 


Fam. ARADINA STÅL. 
Subf. Brachyrhynehina SrAr. 


Articulus primus antennarum elongatus, apice saepissime trans- 
versim distinete retusus. Oculi leviter prominuli, ultra partem posto- 
cularem capitis haud vel raro levissime prominentes, hac parte pone 


area membrane exteriore majore, area interiore in angulum acutum, apice ro- 
tundatum, pone apicem cunei longe producta. 
D , o 
Ad Hyalopeplum etiam referendus est Capsus pellucidus STAL. 


672 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


oculos sspissime tumescente vel dilatata vel in spinam extrorsum 
producta. Rostrum pone basin capitis numquam extensum, ab apice 
capitis remotum, in sulco rostrali quiescens. Sterna et venter sulco. 
longitudinali sapissime destituta. Margo posticus laterum metastethii 
inter acetabula et marginem lateralem maxime obliquus, truncatus. 
Pars dorsalis abdominis hemelytris tecta depressa. Insisurse ventrales 
plurim® recte vel leviter curvate. Trochanteres omnes elongati, 
basin versus gracilescentes 2). 


Arietus STÅL. 


1. A. tagalicus STÅL. — A. thoracocero MONTER. maxime affinis et 
simillimus, differt statura nonnihil angustiore, antennis paullo 
crassioribus, lobo ’antico thoracis latiore et lobo postico vix an- 
gustiore, lobis lateralibus brevioribus et obtusioribus. 9. Long. 
DM air RS nik, 


Artabanus STÅL. 
Hemr am ll polen (809): | 

Corpus anguste subovale, depressum, subtus levissime convexum. 
Caput thorace nonnihil longius, parte postoculari sensim angustata, 
lateribus nee tumidis nee spinosis; tubereulis antenniferis in demon 
antrorsum prominulis; jugis tyloque conjunctim subeylindrico-pro- 
ductis; sulco rostrali distinctissimo, apice valde angustato. Antenn& 
capite thoraceque simul sumtis vix longiores, articulo primo secundo 
nonnihil longiore, tertio primo longiore. Thorax transversus, bası 
truncatus, medio transversim leviter impressus, lateribus medio sinuatis, 
ante sinum ampliatis. Scutellum triangulare, sequilaterum, margini- 
bus lateralibus subtiliter rugoso-elevatis, ruga longitudinali pereurrente 
media, anterius latiore et paullo altiore. Hemelytra retrorsum angu- 
stata, parte coriacea brevi, scutello vix longiore, postice suboblique 
truncata, extus ante medium obtuse angulata, margine ante angulum 
leviter reflexo; parte membranacea magna, extus area oblonga magna 
instructa, praeterea irregulariter reticulato-venosa. Prosternum leviter 
convexum. Abdomen retrorsum haud vel obsoletissime ampliatum. 
Pedes breviuseuli, intermedii quam postici magis distantes, femoribus 
incerassatis, posticis subtus pone medium spina distincta armatis. 


') Subf. Aradina articulo primo antennarum brevi, subtruncato, oculis ultra 
partem postocularem capitis valde prominentibus, rostro pone basin ca- 
pitis extenso, ab apice capitis remoto, capite subtus ad basin rostri buceulis 
parvis instructo, sternis ventreque sulco subtili instructis, margine postico 
laterum metastethii saepius haud vel leviter*obliquo, extus rotundato, sub- 
dilatato, ineisuris plurimis ventris medio obtuse angulatis, trochanteribusque 
breviuseulis, cum femoribus connatis et haud vel egre discernendis, gaudet. 

Subf. /sodermma oculis leviter prominulis, rostro brevissimo, libero, in 
apice capitis inserto, capite buceulis sulcoque rostrali destituto, sternis ventreque ” 
sulco destitutis, margine postico laterum metastethii vix obliquo, subdilatato, 
ineisuris ventris plurimis reetis, pedibus prope latera corporis insertis, tro- 
chanteribusque breviusculis est insignis. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 673 


Crimie affıne genus, antennis brevioribus, articulo primo breviore, 


thoracis margine posteriore truncato, medio ante scutellum haud vel 
levissime sinuato, scutelli ruga longitudinali anteriora versus haud 
vel levissime altiore, nec in tubereulum magnum oblongum elevata, 
abdomine retrorsum haud vel vix ampliato, segmento ee sensim 
valde angustato, nec recte transversim truneato divergit. 


Il, 


A. geniculatus STÅL. — Nigro-pieeus; membrana nigricante, ma- 
cula anguli basalis exterioris pallida; basi articuli primi artieu- 
loque tertio antennarum, pedibus maculisque marginalibus abdo- 
minis flavopiceis; femoribus apicem versus, basi apiceque tibia- 
rum nigro-piceis. %. Long. 7, lat. 2% mill. 

Caput granulatum, pone oculos sensim angustatum, margi- 
nibus exterioribus inter oculos et apicem tubereulorum antenni- 
ferorum parallelis, Jugis apice conjunctim rotundatis, contiguis. 
Antennx® articulo primo apicem jugorum paullo superante, arti- 
culo tertio primo nonnihil longiore, quarto secundo sublongiore, 
parte dimidia basalı graciliore. Thorax et scutellum granulata, 
illius lobo antico lobo postico nonnihil angustiore, impressioni- 
bus longitudinalibus tribus instructo, lateribus rotundato-ampliatis, 
obtuse subbidentatis, antrorsum haud prominulis, antice trans- 
versim subtruncatis. Corium prasertim in ‚venis granulatum. 
Pectus granulatum. Venter rugoso-punctatus, lateribus laevius- 
culis, disco pone medium lsvi, nitido, et in. segmentis duobus 
ultimis macula opaca subimpressa instructus. Femora granulata, 
setulosa. 


brachyrhynchus Lap. 


B. orientalis LaP., Ess. Hem. p. 54. (1832); 'Dysodius mem- 
branaceus H. S., Wanz. Ins. VIII. p. 122. fig. 887. (1848). 
A B. membranaceo FABR. vix differt. 


B. nasutus STÅL. — Nigro-piceus, superne leevis et materie quadam 
terrea delibutus; peetore laevi, lateribus parce obsoleteque gra- 
nulatis; processu apieali capitis longo, dimidium longitudinis 
capitis efficiente.e ©. Long. 11, lat. 5 mill. 

B. orientali latior, processu capitis longiore, antennis paullo 
gracilioribus, marginibus lateralibus lobi antici thoracis anguste 
explanatis et subreflexis, corpore superne lwevigato, nitido, sed 
materie quadam, colore terrea, hie illie granulato-elevata, deli- 
buto, lateribus abdominis parallelis, posterius sensim rotundato- 
convergentibus, pectore vix nisi lateribus obsolete. et parce gra- 
nulato, sulco rostrali latiore, pedibusque laevibus differt. Venter 
granulatus, macula media segmentorum laevi. 

Obs. Species plurims hie „usque ad Brachyrhynchum ve- 
late ab hoc genere removendix; Brachyrhyncho "ill species 
tantum adnumerandee, qua thorace posterius in medio late di- 
stineteque sinuato et utrimque ante corium oblique truncato, 
prosterno convexiusculo, antrorsum angustato, segmentoque quinto 
ventrali feminarum apice medio sat profunde sinuato insignes sunt. 


674 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Neuroetenus FIEB. 


1. N. serrulatus STÅL. — Maxime depressus, niger, capite, thorace, 
scutello corioque subtiliter remoteque granulatis; membrana 
griseo-hyalina; apice imo antennarum, abdomine tarsisque piceis. 
9. Long. 7, lat. thor. 2, lat. abd. 33 mill. 

Hoec species, qu& corpore maxime depresso, subtus plano, 
ventre ne levissime quidem convexo gaudet, ad Neuroctenum 
verum FIEBERI certe est referenda. Margines laterales thoracis, 
et abdominis minutissime serrulati. Caput pone oculos dente 
brevi ultra oculos vix prominulo armatum, processu apicali apice 
obtuso, vix sinuato. Antenns® articulo primo apicem processus 
capitis attingente, primo, secundo et quarto fere aaque longis, 
tertio illis paullo breviore. Thorax antrorsum distincte angustatus, 
lateribus levissime sinuatis, anterius angulum obtusum, apice 
imo subproductum, formantibus, impressione transversa media 
levissima. Abdomen medio latissimum, utrimque rotundatum, 
thorace vix duplo latius, superne ruguloso-punctulatum, subtus 
subtiliter alutaceum. Pectus alutaceum. Pedes granulati, femo- 
ribus supra subtusque, tibiis superne denticulatis. Segmentum 
guintum femin&, uti apud feminas omnium Neuroctenorum, apice 
obtuse trisinuatum, sinu medio in medio levissime obsoleteque 
angulato-prominulo. 


2. N: Mayri STÅL. — Niger, totus, licet in ventre subtilius, granu- 
latus, subtus in piceum vergens; apice imo antennarum tarsis- 
que dilute/ piceis; membrana basi flavescente-grisea.. &. Long. 
5, lat. thor. 2: mill. 

Statura iere Brachyrhynchi orientalis, sed brevior et multo 
minor. Caput pone oculos angulum acutiusculum, interdum in 
denticulum prominulum, formans, processu apicali obtuso, apice 
medio subemarginato. Margines laterales thoracis et abdominis 
integri. Thorax transversim leviter impressus, utrimque leviter 
sinuatus, angulo laterum lobi antici obtuso, apice rotundato. 
Abdomen thorace paullo latius, ultra medium sensim leviter 
ampliatum, angulis imis segmentorum levissime prominulis. Fe- 
mora tota granulata. Tibie superne granulato-subdenticulatze. 


Fam. NABINA STÅL, 


Nabis LATR. 
1. N. tagalica STÅL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 2615 113. (1859). 


Arbela STÄL. 


1. A. nitidula STÅL. — Nabis nitidula StÄL, Freg. Eug. resa. Ins. 
p. 261. 114. (1859). 
Variat capite thoraceque nigro-fuscis, hujus lobo postico 
lateribus lineaque media pallidis. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 675 


2. 4A. polita STÅL. — Fusco-enea, nitida, impunctata; antennis 
pedibusque pallide testaceo-flavescentibus; membrana fusca; tho- 
race obsolete constricto. 2. Long. 6, lat. 1 mill. 

Pracedente gracilior, thorace lavissimo, strieturis obsoletis, 
obtusissimis, coloreque divergit. 


Metastemma A. et S. 


1. M. carduelis DOHRN. — Prostemma carduelis DoHrn, Ent. Zeit. 
XIX. p. 229. taf. 1. fig.. 8. (1853). | 


Alloeorhynchus F1EB. 


1. A. pulchellus STÅL. — Pallide testaceo-flavescens, pilosus, im- 
punctatus; antennis, articulo primo excepto, fuscis; capite, lobo 
postico thoracis, scutello, clavo, partibus interiore et apicali corii, 
membrana, pectore, macula magna laterali media abdominis, se- 
gmentis ultimis anoque nigris; femoribus posticis apicem versus 
tibiisque anticis apice fuscis; lobo antico thoracis interdum 
fusco-testaceo. 9. Long. 6, lat. 12 mill. 


Fam. REDUVIINA STÅL. 


Subf. Reduviina STÅL. 


Polididus STÅL. 
1. P. armatissimus StTåL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1859. p. 376. 1» 


Seipinia STÅL. | 
1. 8. horrida Står, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 264. 1. 


Veleda STÅL. 


I. V. brevispina STÅL. — Ferrugineo-flavescens; antennis, interdum 
etiam apice femorum posticorum fuscis, annulo articuli primi 
antennarum pallido; spinis capitis et thoracis brevibus, hujus 
lobo postico fortiter punctato.. 9. Long. 11, lat. 24 mill. 

A. congenericis australieis divergit spinis capitis et thoracis 
brevioribus, hujus lobo postico fortiter ‘subrugoso-punctato, la- 
teribusque abdominis rotundatis, pone medium haud bilobis. 
Caput superne granulatum, antice pone antennas spinis duabus 
antrorsum nutantibus, apice fuscis, inter partem anteriorem 
oculorum spinulis duabus crassis, ad ocellos utrimque spinulis 
‚ duabus, alia pone alteram posita, posteriore minutissima, arma- 
tum, genis apice imo paullo prominulis. Antenna artieulo 
primo capite paullo longiore. Thorax lobo antico granulato, 
disco spinulis quattuor, anterioribus longioribus, armato, angulis 
antieis spinula praeditis; lobo postico angulis lateralibus in dentem 
acutum productis, postieis acutis, in dentem prominulis. Corium 
basın et apicem versus-infuscatum. Prostethium ante medium, 
mesostethium et metastethium granulata, illud pone medium rugoso- 


6706 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


punetatum. Abdomen utrimque nonnihil rotundato-ampliatum, 
angulis segmentorum haud productis. Femora leviter nodulosa, 
antica superne ante medium granulis raris conspersa, nodis sub- 
tuberculatis, nodis duobus apicalibus subtus bispinosis. 


Cosmocleptes STÅL. 


U 


1. C. phemiodes STÅL. — Niger, antennis flavo-ferrugineis; scutello 
tuberculo discoidali breyissime eylindrico vel subconico, obtuso, 
instructo. 3 
Cosmocleptes phemiodes STAL, Ofv. Vet. Ak. Förh. 1866. 
p- 266. 3. | | 
Var. a. — Antennis exceptis totus niger. 
Var. b. — Varietati a similis, sed hemelytris fusco-testaceis, 


disco pallidioribus. 

Var. ec. — Corio livido vel pallido flavescente; tibiis postieis 
dilute piceis; tarsis Havescentibus. 

Var. d. — Varietati c similis, sed tibiis flavo-ferrugineis. 


2. C. congrex StåL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 266. 2. 


Lissoeleptes STAL. 


Corpus valde oblongum, subelongatum, nitidum, impunctatum. 
Caput elongatum, thoraci longitudine .»equale, subeylindricum, poste- 
rius gracilius, antice' pone antennas tuberculo minuto utrimque in- 
struetum, parte postoculari parte anteoculari longiore, parte ocellos 
ferente parti anteoculari altitudine zequali. Antenna long, graciles, 
articulo primo capite et thorace simul sumtis nonnihil breviore. Ro- 
strum graciliusculum, articulo primo ad marginem posticum oculorum , 
extenso, secundo primo fere dimidio longiore. Thorax ante medium 
constrictus, lobo antico lobo postico dimidio angustiore, convexiusculo, 
inermi, impressione longitudinali posterius instructo; lobo postico con- 

| vexiusculo, lateribus et basi ipsa depresso, angulis lateralibus obtusis, 
postice subsinuatis, angulis postieis retrorsum obtuse rotundato-pro-. 
ıninentibus, marginibus lateralibus postieis reflexis.. Scutellum tri- 
angulare, disco elevatum. Hemelytra apicem abdominis attingentia. 
Latera mesostethii antice tubereulo pliciformi instructa. Abdomen 
utrimque nonnihil rotundato-ampliatum. Pedes longi, graciles, iner- 
mes, femoribus prope apicem obsoletissime subnodosis. 


Pristhesanco affine genus, thoracis structura abdomineque minus 
ampliato .distinetum !). 


!) In Hem. afr. III, p. 48 adde et lege: 
31(32). Angulis postieis thoracis productis, etc. 

a. Thoracis lobo antico posterius tubereulis duobus altissimis, subeylindrieis 
armato, lobo postico angulis lateralibus prominentibus, posterius di- 
stinete sinuatis. 

b. Lobo postico thoracis laevi, angulis postieis in spinam teretem obtusam, 
retrorsum et extrorsum vergentem productis. — Pristhesancus A. et S. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 677 


1. L. mitidus STÅL. — Flavescens; antennis, capitis parte posto- 
eulari superne, vitta apicali vittisque angustis duabus pone an- 
tennas, lobo postico thoraeis, hemelytris, annulis duobus pone 
medium apiceque femorum, nec non basi tibiarum nigris; scu- 
tello disco spina longa, cylindrica, apice dichotoma, retrorsum 
leviter nutante instructo; membrana fusca; margine laterali se- 
gmentorum abdominis tertii, quarti et quinti apicem versus 
levissime rotundato. 9. Long., 18, lat. 4 mill. 


Coranus CURT. 
1. C. tagalicus Står, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 267. 1. 


Rihirbus STÅL. 


1. R. trochantericus STAL, Öfv. Vet. Ak. Förh., 1866. p. 267. 1. 
Var. niger. — Niger; abdomine lateribus ferrugineis. 9. 
Var. scutellaris. — Niger; scutello apice flavo-ferrugineo; 

lateribus abdominis fusco-ferrugineis. 9. 

Var. ruficeps. — Niger; capite, articulo primo rostri toto 
vel basi, lateribus thoracis angustis, scutello, hemelytris, pectore, 
lateribus et disco abdominis nec non coxis rufis; hemelytris 

interdum disco nigricantibus. Q., 

Var. rufipennis. — Niger; angulis lateralibus limboque po- 
stico thoracis, scutello, hemelytris limboque abdominis rufo- 
testaceis. 9. 

Var. rufidorsis. — Niger; capite, thorace, hemelytris, limbo 
abdominis, interdum etiam articulo primo rostri, geniculis an- 
ticis coxisque antieis rufo-testaceis; hemelytris interdum disco 
infuscatis. 9. 

Var. tibialis. — Testaceo-flavescens; hemelytris, basi excepta, 
antennis, macula media capitis, ano tibiisque nigris. &. 

Var. semiflavus. — Testaceo-flavescens; antennis, macula me-. 
dia capitis, hemelytris, basi excepta, femoribus anticis apice, 
posterioribus pone medium tibiisque nigris. g&. | 

Var. luctuosus. — Niger; disco ventris femoribusque posterio- 
rıbus ante medium flavescentibus. I. 

Specimina philippina tuberculis, iobi antici thoracis ubtu- 
sioribus et minus elevatis gaudent quam specimen indicum 
Musei Holmiensis._ 


Dalyrta STÅL. 
AED STODAEESTT, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. Pr 268, 1. 


bb. Lobo postico thoraeis ruguloso, angulis postieis late lobatis. — Cosmo- 
cleptes STÅL. 

aa. Thorace levi, lobo antico inermi, lobo postico angulis lateralibus vix 
prominulis, posterius obsoletissime sinuatis, angulis postieis retrorsum, 
obtuse rotundato-productis. — Lissocleptes STÅL. 


LÄ 


678 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Exemplum masculinum a femina divergit femoribus apicc 
fuscis, femoribus anticis minus incrassatis et parte Wöstoenlari 
capitis ante medium magis tumida. 


Endochus STÅL. 


E. histrionieus STÅL. — Testaceo-flavescens, remote obsoleteque 
flavescente-sericeus; lobo postico thoracis obsoletissime ruguloso- 
punetulato; antennis artieulis rostri duobus apicalibus totis vel 
lateribus, interdum etiam linea laterali articuli primi, lineolis 
obsoletis duabus partium anteocularis et postocularis capitis, 
interdum oblitteratis, marginibus antico et lateralibus, macula 
minuta media et interdum maculis minutissimis duabus posticis 


lobi antiei discoque lobi postiei thoracis, clavo, basi ima excepta, 


corio, excepta vitta abbreviata, antrorsum valde angustata, mem- 
brana, macula acetabulorum, limbo postico prostethii, macula 
laterali posteriore mesostethii, tibiis tarsisque nigris; vittis dua- 
bus apicem versus abbreviatis femorum anticorum femoribusque 
posterioribus fuscis, his apice tibiisque basi interdum flavo- 
testaceis. &. 9. Long. 1822, lat. 3-33 mill. 

SA. Abdomine pone medium levissime ampliato; segmento 
analı nigro, apice processum angustum, sulcatum, sursum ver- 
sentem, emittente. 

9. Abdomine pone medium maeis ampliato, angulis basa- 
libus segmentorum quinti et sexti nigro-maculatis, ventre latera 
versus in medio segmentorum macula et in apice segmentorum 
fasciola nigra notato. 

Statura E. thoraciei, spinis capitis brevioribus. Zuagore 
plagiate quoad pieturam haud dissimilis. Spinse capitis breves. 
Thorax lobo postico disco tuberculis destituto, angulis laterali- 
bus spina mediocri, apice nigra, extrorsum et nonnihil sursum 
vergente armatis. Articulus primus antennarum corpore dimidio 
paullo longior, annulis duobus flavo-ferrugineis, latis, interdum 
obsoletis, ornatus. 

E. thoracicus et histrionicus ad divisionem illam generis per- 
tinent, que collari utrimque in tubereulum minutum obtusissime 
subconicum prominulo, lobo postico thoracis disco posterius inermi, 
angulis lateralibus pone spinam longiusculam leviter sursum 
vergentem inermibüs angulisque postieis levissime obtusissimeque 
rotundato-prominulis, scutello distinete triangulari, apice acutiu- 
sculo, posterius humiliore, antennis pedibusque longis est insignis. 


HE. varicolor STÅL. — Niger vel obscure ferrugineus, remote flave- 
scente-sericeus, impressionibus lobi antici thoracis, maculis anticis 
lobi postici thoracis, maculis parvis laterum pectoris dense sericeis; 


hemelytris flavo vel rufo-ferrugineis, maculis parvis dense flavo- 


sericeis conspersis; membrana fusco-vinacea; abdomine flavescente, 
macula media partis lateralis dilatata, ventre disco vel in medio 
laterum nigris; pedibus nigris vel flavo-ferrugineis; thoracis lobo 
postico quadrispinoso. 2. Long. 22, lat. 4 mill. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 679 


Statura'Zpidai maculigeri, pedibus tamen brevioribus. Caput 
spinis anticis medioeribus. Antenn& articulo primo capiti, thoraci 
scutelloque simul sumtis longitudine subzequali. Thorax collari 
-utrimque in tuberculum minutissimum acutiusculum prominulo; 
lobo postico disco posterius bispinoso, spinis simplieibus, sat 
longis, spinis capitis eireiter duplo longioribus, angulis laterali- 
bus spina sat longa, spinis- discoidalibus longitudine zequali, 
extrorsum vergente armatis, pone hanc spinam denticulo minu- 


' tissimo acuto armatis, angulis posticis postieis levissime obtusis- 


simeque rotundato-prominulis. Scutellum distincte triangulare, 
apice acutiusculum, disco tubereulo parvo distinctissime elevato 
instructum, pone tubereulum subito depressum. Abdomen fe- 
mina pone medium. admodum rotundato-ampliatum. 


Epidaus !) STÅL. 


Species dus philippine divisionem formant, que tuberculis 


anticis capitis parvis, acutiusculis, collari utrimque in tuberculum 
magnum, acute conicum, antice sinuatum prominulo, lobo postico 
spinis graciliuseulis fere que longis armato, angulis lateralibus pone 
spinam denticulo minutissimo acuto praeditis, angulisque posticis 
obtuse lateque rotundato-prominulis, abdomine posterius latissimo, 
angulisque segmentorum inermibus est insignis. 


1. 


VA 


2. 


a. Spinis discoidalibus lobi postici thoracis apice a latere visis 
brevissime furcatis. 


E. transversus BURM., STÅL, Vet. Ak. Förh. 1866. p. 270. 1. 


aa. Spinis discoidalibus lobi postici thoracis simplieibus. 


E. maculiger STÅL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 271. 2. 
Variat niger vel ferrugineus; maculis tribus vel duabus 

anticis lobi postici thoracis, maculis quattuor laterum pectoris, 

maculis duabus anterioribus scutelli maculisque numero magni- 

tudineque variabilibus hemelytrorum ferrugineo-flavescentibus; 

abdomine apice pone segmentum quintum flavo-ferrugineo-limbato. 
Macul& serice& facile denudantur. 


Euagoras Burn. 
E. plagiata Burm., Står, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 273. 2. 


E. tagalica STÅL. — Verrugineo-flavescens, nitida; lobo postico 
thoracis fascia lata obsoleta et indeterminata, infuscata notato, 
spinis angulorum lateralium nigris; clavo margineque interiore 
et apicali corii fuscis; membrana vinacea; segmentis quarto et 


| 
% 


!) Genera Epidaus et Astinus scutello apice obtuse rotundato, usque ad apicem 


tumido, lateribus tantum anguste depressis, gaudent. Endochus scutello s&- 
pissime triangulari et apice acuto, a basi ad vel ultra medium tumescente, 
posterius humiliore vel depresso est insignis, vel raro (Endochus albomaculatus) 
scutello apice rotundato, usque ad apicem tumescente, praditus. 


680 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAK, 1870. 


quinto ventris latera versus linea longitudinali minus distincta, 
femoribus obsoletissime obscurius annulatis. S. Long. 


‚ lat. 3 mill. 
all en anali convexo,. apice rotundato, medio sub- 
sinuato. 


E. plagiate valde affınis, aliter pieta, thoracis lobo postico 
latiore, angulis lateralibus pone spinam subsinuatis differt. An- 
tenn&e articulis tribus ultimis fuseis, secundo medio interdum' 
pallido-annulato, primo toto ferrugineo- flavescente. 


Cydnocoris STÅL. 


a. Parte postoculari capitis et lobo antico thoracis tuberculis 
sparsis destitutis; Jugis apice obtusis, haud prominnlis. 


1. C. gilvus Burm., Står, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 274. 4. 

AA. ÜOroceus, macula prope apicem corii tibiisque nigris. 

2. Coceinea; antennis, pedibus, maculis lateralibus vel 
fasciis ventris nigris. 

Var. a. — Coceinea; antennis, fascia media capitis, colları 
maculisque duabus lobi postici thoracis, pectore fere toto, fasciis 
ventris, trochanteribus, femoribus, tibiis tarsisque nigris; mem- 
brana fusco-violacea. 

Cydnocoris tagalicus STÅL, Ofv. Vet. Ak. Förh. 1866. p.274.4. 

Var. b. — Coceinea; antennis, maculis pectoris, tibiis, tarsis 
fasciisque lateralibus ventris nigris; femoribus fusco- cbrallinis; 
membrana fusco-violacea. 


aa. Parte postoculari capitis pone oceblos loboque antico thoracıs 
tuberculis minutis acultiusculis conspersis, jugis apice acuti- 
usculis et libere prominentibus. 


240: asper STÅL. — Croceus vel coceineus; antennis, tibiis tarsis- 
que nigris; membrana violaceo-fusca; alis suberoceis. &. 2. 
‘Long. 11—14, lat. 3—4 mill. h 

&. Croceus; spinis capitis, angulo apicali corii.annuloque 
angusto obsoleto versus apicem femorum posticorum nigris. 

2. Coceinea, pedibus nigris; vel nigra, coccineo-picta. 

Var. a. — Coccinea; disco magno lobi postiei thoracis, 
clavo, parte interiore corii, femoribus, tibiis tarsisque, interdum 
etiam articulis duobus ultimis rostri, maculis duabus lateralibus 
prostethii apiceque spinarum capitis nigris. 

Var. b. — Nigra; lateribus lobi postici thoracis, scutello, 
hemelytris limboque ventris coceineis, disco coril nigro. 

Quoad formam capitis ‚et thoracis cum C. gro congruit. 
Ambo species antennis sexuum conformibus et thoraeis mens 
postieis levissime rotundato-prominulis gaudent. 


| Vesbius STAL. 
1. V.-purpureus THUNB., STÅL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 281.1. 


P2 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 681 


Eulyes A. et S. 


E. illustris Sul, Öfv. Vet. Ak. Förh.. 1866. p. 279. 3. 
Variat lobo antico thoracis rubro vel nigro. 


HE. melanoptera Donkn, StåL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 279. 4. 


Sycanus A. et S. 


S. Semperi STÅL. — Niger; antennarum artieulo primo fulvo- 
ferrugineo, basi apiceque nigro; hemelytris ‚pallide flavescentibus, 
rugulosis, parte tertia basali apiceque anguli apicalis nigris; 
membrana vitrea, basi flaveseente, apicem versus infuscata; tho- 
racis lobo postico densissime ruguloso-punctato; abdomine ma- 
xime ampliato, parte ampliata tota et subtus distinetius ruguloso- 
alutacea; spina scutelli sat longa, erecta, apice bifida. 9. Long. 
Daslar., Dom. »0W 

S. macracantho et dichotomo valde affinis, ab illo divergit 
parte laterali dilatata abdominis -tota rugulosa, nec extus Isar. 
spinaque scutelli breviore, ab hoc abdomine magis ampliato, 
parte ampliata segmentorum tertii et quarti plus Selle latiore 
quam longiore, thoracts latitudine, angulisque apicalibus segmen- 
torum, excepto angulis segmenti secundi, haud prominulis. - Ro- 
strum et artieuli tres ultimi antennarum mutila in exemplo di- 
scripto. 

S. Ståli DoRHN. — Lobo antico thoracis sensim convexo; parte 
dilatata abdominis obsolete et minus dense rugoso-alutacea. . 9. 

Sycanus Ståli Dourn, StåL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. 
p. 277. 15; Oosmosphodrus \) generosus Står, Öfv. Vet. Ak. 
Förh. 1866. pe 278. 1. 

Pars lateralis dilatata abdominis colore pieturaque valde 
varlat, nunc nigra, nune caruleo-nigra, segmentis omnibus rufo- 
fasciatis et extus rufis, vel tantum segmentis secundo, tertio et 
quarto, vel secundo et primo, vel primo solo rufo-fasciatis. 


S. fulvieornis DOHRN. — Niger; antennis, rostro vel saltem hujus 
articulis duobus apicalibus, fulvis; articulis antennarum primo 
et secundo apice, illo etiam basi nigris; thoracis lobo antico 
disco tuberculato-elevato, lobo postico densissime ruguloso-pun- 
ctato; parte dilatata abdominis dense distincteque ruguloso- 
alutacea. &. 2. 

cf. Abdomine utrimque note -subangulato. 

2. Abdomine utrimque rotundato. 

Var. a. — Abdomine hemelytrisque nigris, margine apicali 
corii versus medium pallescente. 3 

Sycanus fulvicornis DoHrn, STÅL, Ofv. Vet. Ak. Förh. 
T866:1p. 2072-12: 


!) In deseriptione Cosmosphodri (Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866, p. 278) lege: parte 


anteoculari parte postoculari multo breviore (nee longiore). 


682 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-ÅKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Var. b. — Varietati a similis, sed corio flavescente- -griseo, 
extus fusco-limbato. 

Var. c. — Varietati a similis, sed abdomine pone medium 
rufo-limbato. \ 


Var. d. — Varietati 5 similis, sed abdomine pone medium 
rufo-limbato; pedibus antieis obsolete testaceo-annnlatis. 
Sycanus pyrrholomus STÅL, Ann. soc. ent. Ser. 4. IV. p. 51. 2. 
Var. e. Hemelytris lateribusque dilatatis abdominis rufis. 
Sycanus cardinalis STAL., Ann. soc. ent. Ser. 4. III. p. 34. 1. 


4. S. gibber STÅL. — Niger, remote obsoleteque flavescente-sericeus; 
pedibus nigro-pilosis; antennis, lobo postico dense ruguloso- 
punctato thoracis, hemelytris, prostethio posterius, parte dilatata 
abdominis segmentoque anali rufescente-testaceis; basi apiceque 
articulorum primi et secundi antennarum- nigris; rostro flavo- 
piceo, articulo primo infuscato; membrana pallide fuscescente- 
vinacea; scutello spina brevi, eylindrica, obtusa, erecta, armato; 
tibiis anteriorioribus fusco-piceis, basi, apice annuloque prope 
basin nigris; lobo antico thoracis obtuse tuberculato-elevato; mar- 
gine laterali segmentorum tertii et quarti abdominis apice obtuse 
rotundato-producto. A. Long. 19, lat. 4 mill. | 

“Abdomen modice dilatatum, utrimque rotundatum, margine 
exteriore segmentorum recto, segmentorum parte laterali dilatata 
longiore quam latiore, angulis apicalibus segmentorum tertii et 
quinti prominulis. Caput gracile. 


5. 8. cincticornis STÅL. — Niger; annulis duobus articuli primi et 
uno artieuli secundi nec non articulo tertio antennarum flave- 
scentibus; lobo postico dense ruguloso-punctato thoracis, heme- 
lytris, prostethio posterius parteque dilatata abdominis rufo- 
testaceis; clavo fusco; membrana sordide subvinacea; lobo antico 
thoracis sensim convexo; angulis apicalibus segmenti tertii ab- 
dominis distinete, segmenti quarti levissime obtuse prominulis; 
scutello spina erecta eylindrica, (simplici?) armato. 9. Long. 
19, lat. 4 mill. 

Praecedenti simillima, pietura antennarum, lobo antico tho- 
racis minus elevato, spinaque scutelli longiore et forte dichotoma 
divergit. 

6. S. annulosus STÅL. — Ferrugineo-flavescens; basi apiceque arti- 
culorum primi et secundi antennarum, illius etiam annulo medio, 
tylo, lineolis duabus pone antennas parteque dimidia anteriore 
superiore colli capitis, excepta hujus linea media, basi, apice 
annulisque tribus femorum, basi, apice annuloque prope basin 
tiblarum, nee non vitta laterali maculisque in seriem mediam 
positis ventris nigris; lobo antico thoracis sensim convexo, lobo 
postico ruguloso-punctato, ferrugineo-fusco; scutello spina brevi- 
uscula apice dichotoma, tota vel apice nigricante, armato; heme- 
lytris testaceis, clavo, interdum etiam disco corii fuscis; mem- 
brana pallide fusco-vinacea; angulis apicalibus segmentorum tertii, 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 683 


quarti et quinti abdominis leviter prominulis. 9. Long: 19, 
lat. 4 mill. | 
Statura proecedentium, quibus valde affinis. 


Phemius !) Sn, 


1. P. tibialis WEsiw. — Reduvius tibialis WESTW., Proc. zool. 
soc. V. p. 130. (1837); Phemius tuberculiger STÅL, Ofv. Vet. 
Ak. Förh. 1859. p. 200. 1; Phemius consobrinus STÄL, Ann. 
soe. ent. Ser. 4. III. p. 33..1. (1863). 


Homalosphodrus STAL. 
1. H. brachialis STÅL, Ann. soc. ent. Ser. 4. III. p. 34. 2. (1863). 


Hagia STÅL. 
1. H. laticlavia STÅL, Ann. soc. ent. Ser. 4. III. p. 40. 2. (1863). 
H:iec species quoad formam scutelli et thoracem tuberculis 
destitutum 4. discophor®@ est valde affinis, divergit lobo antico 
thoracis postice ad sulecum utrimque loco tubereulorum levissime 
elevato, quod a latere distinguitur. 


2. H. bituberculata STÅL. — Coceinea, nitida, parce fusco-pilosa; 
macula magna anteriore communi hemelytrorum maculaque corii 
ad medium marginis apicalis nigris; membrana fusca, ochraceo- 
limbata, fascia anteriore nigra; lobo antico thoracis postice tu- 
bereulis duobus parvis distinetis acutiusculis armato. &. 2. 
Long. 17, lat. 4 mill. 

co. Segmento anali posterius maxime convexo, apice trun- 
cato, margine apicali reflexo. 

Var. a. — Antennis, fascia antica maculisque duabus basali- 
bus lobi postici thoracis anterius maculaque laterali mesostethii, 
metastethii et segmentorum ventris, femoribus tibiisque nigris; 

‚ tarsis flavo-piceis. 


Var. b. — Varietati a similis, sed geniculis et basi femo- 
rum coccineis; thorace basi immaculato. 
Var. ce. — Antennis pedibusque concoloribus; thorace fascia 


nigra destituto; pectore impicto; ventre nigro, limbo apiceque 
cocceineo. 

H. laticlavie maxime affinis, pictura et praesertim lobo 
antico postice bituberceulato scutelloque disco alte elevato, pone 
medium valde declivi, differt. 


!) Genus Phemius, quod capite thorace longiore, parte anteoculari parte posto- 
eulari breviore, rostri articulo secundo omnium longissimo et articulo primo 
ad vel paullo pone marginem posticum oculorum extenso, angulis postieis 
thoraeis obtusis, rotundatis, haud productis, seutello apice obtuse rotundato, 
abdomine dilatato pedibusque longis cum Sycano congruit, ab hoc genere 
divergit lobo antico thoraeis bituberculato, Iobo postico granulato, scutello 
spina destituto rostroque crassiore. 


684 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Sphodronyttus!) STÅL. 


a. Parte postoculari capitis parte anteoculari a latere visa haud 
crassiore, pone ocellos sensim gracilescente, tuberculis ocelligeris 
leviter elevatis. 


1. 8. erythropterus BURM. — Niger; disco inferiore, sepissime etiam 
lineola inter ocellos sita capitis testaceo-flavescentibus; scutello 
toto vel apicem versus, limbo abdominis, sepissime etiam ano 
rufo-testaceis vel sanguineis; lobo antico thoracis in tubercula 


1) Obs. — Genera Reduviinorum, exceptis Hezinis, per divisiones duas distribuenda. 
Divisio prima marginibus lateralibus posticis thoraeis totis inter angulos po- 
sticos et laterales reflexis vel depressis, vel versus angulos laterales saltem 
carinatis, divisio secunda marginibus illis certe maximam ad partem reflexis, 
sed prope angulos laterales obtusissimis, impressioneque, qua intra illos mar- 
gines saepissime oceurrit, versus angulos laterales ssepissime ampliata et in 
impressionem normalem humeralem thoracis semper sensim transiente, in- 
signis. Ad divisionem primam genera plurima sunt referenda, angulis late 
ralibus thoracis prominentibus vel in spinam productis, capite pone antennas 
spinis vel tubereulis acutis distinetis duabus ssepissime praedita. Genera asia- 
tica hujus divisionis, quibus sunt caput inerme et anguli laterales thoracis recti 
vel obtusi, rotundati, haud vel levissime prominuli, hoc modo distinguenda: 
'1(2). Oculis prope apicem capitis sitis; tibiis omnibus femoribus trochanteri- 

busque longioribus. — Vesbius STÅL. 

2(1). Oculis ab apice capitis remotis. 

3(4). Femoribus antieis valde incrassatis; tibiis antieis eurvatis. — Agyrius 
STÅL. | 

4(3). Femoribus anticis haud vel leviter incrassatis; tibiis antieis rectis. 

5(6). Capite thorace multo breviore; thoracis angulis lateralibus obtuse ro- 
tundatis, tumidis, parte convexa media paullo humilioribus. — Hagia STÅL. 

6(5). Capite thoraceque longitudine subaequalibus; angulis lateralibus thoraeis 
depressis, leviter convexis, parte convexa media multo humilioribus. 

712). Femoribus inermibus. i 

8(9). Impressione longitudinali lobi antiei thoracis strieturam thoraeis ipsam 
haud attingente, lobo antico basi ima pone impressionem illam paullo 
elevato; lobo postico margine postico obtuse rotundato, depresso-ampliato, 
reflexo. — Campsolomus STAL. - 

%8). Impressione lobi antiei strieturam ipsam thoraeis attingente; margine 
postico lobo postiei non nisi obsoletissime angustissimeque subdepresso, 
haud reflexo, recto vel levissime rotundato, 

1011). Articulis primo et secundo rostri longitudine subaequalibus; parte 
exteriore marginum lateralium posticorum reflexorum thoraeis ultra partem 
posteriorem angulorum lateralium extrorsum distinete prominula et hanc 

| partem angulorum ampleetente. — Sphodronytius STÅL. 

11(10). Artieulo secundo rostri primo multo longiore; parte exteriore mar- 
ginum lateralium posticorum reflexorum thoracis ultra partem posterio- 
rem angulorum lateralium extrorsum haud prominula, hanc partem an- 
gulorum haud amplectente. — Sphactes STÅL. 

12(7). Femoribus spinosis. — Stachyomerus STAL. 


STÅL, HEMIPLERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 685 


duo obtusa elevato, lobo postico dense ruguloso-punctato; mem- 
brana vinacea vel fusco-vinacea. &S. 2. Long. 13—16, lat. 
31—4 mill. 

Var. a. — Thorace nigro; hemelytris, limbo laterali toto 
abdominis anoque rufo-testaceis. 

Zelus erythropterus BurMm., Nov. .act. Acad. Leop. XVI. 
suppl. prim. p. 302. 32. (1834). 

Var. b. — Varietati a similis, sed ano nigro. 

Var. ec. — Varietati a similis, sed colore rufo in flavescen- 
tem verso, limboque abdominis medio nigro. 

Reduvius frater Sri, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1859. PROBE: 

Ward. —Nhorace, prostethio, hemelytris limboque abdo- 
minis rufo-testaceis, lobo postico thoracis, exceptis interdum 
marginibus lateralibus antieis, nigro. 

Sphodronyttus erythromelas STÅL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. 
pP: 283. 2. 

Var. e. — Thorace, hemelytris, limbo abdominis prostethio- 
que rufo-testaceis. 

Reduvius convivus STAL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1859. p. 201. 3. 

Var. f. — Niger; scutello, basi hemelytrorum limboque 
abdominis sanguineis. 
S. inermis STAL. — Niger, subtus remote griseo-sericeus; disco 
inferiore lineolaque inter ocellos sita capitis testaceo-flavescenti- 
bus; thorace, scutello, hemelytris, prostethio, dorso abdominis 
limboque ventris rufo-testaceis; membrana vinacea; thoracis lobo 
antico tuberculis destituto, lateribus versus impressionem sensim 
obtuse convexis, lobo postico dense distineteque ruguloso-pun- 
ctulato, macula maxima nigra ornato. 9. Long. 16, lat. 
4 mill. 

Pracedenti maxime affinis, an varietas? Exempla tria simi- 
liter pieta examinavi, qu& ab exemplis numerosis S. erythrop- 
teri divergunt lobo antico thoracis tuberculis destituto. 


S. semirufus STÅL. — Reduvius semirufus Står, Öfv. er Ak. 


Hörn. 1859. p. 201. 4. 


Var. b. — Disco maximo ventris nigro. 

A S. erythroptero divergit magnitudine majore, thoracis 
lobo antico tuberceulis duobus acutis, subconicis armato, lobo 
postico subtilissime obsoletissimeque punctulato. 


S. seminiger STAL. — Rufescente-testaceus; thorace, scutello, heme- 
lytris ante medium, pectore discoque ventris anterius nigris; 
membrana dilute fusco-vinacea; thoracis lobo antico posterius 
in tubercula duo obtusa elevato, his apice extus tuberculo di- 
stineto acuto subeonico leviter extrorsum nutante ipsis armatis, 
lobo postico obsoletissime punctulato; pedibus griseo-pilosis. 
a. 2. Long. 1618, lat. 33 —4 mill. 
SF. Segmento anali apice medio sinuato. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 7. 6 


686 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Pracedenti maxime affinis, exceptis coloribus tantum differt 
forma tubereulorum lobi antiei thoracis. | 


aa. Parte postoculari capitis a latere visa parte anteoculari paullo 
crassiore, superne tumescente, convera, tuberculis ocelligeris 
levissime elevatis. É 


5. S.variabilis STÅL. — Varicolor; membrana fusco-vinacea; thoracis 
lobo antico ad impressionem utrimque sat alte obtuse elevato, 
parte elevata posterius altiore, anterius impressione sat profunda 
interrupta, pone medium leviter impressa, lobo postico dense 
distineteque ruguloso-punctato. 9. Long. 9—10, lat. 34 mill. 


Var. a. — Niger; disco inferiore capitis, lobo postico tho- 
racis et prostethil, hemelytris abdomineque testaceo-flavescentibus. 
Var. b. — Niger; disco inferiore capitis flavescente; lobo 


postico thoracis et prostethii, vitta marginali corii ultra medium 
extensa abdomineque rufo-testaceis; disco lobi postici thoracis 
nigricante. | 

Var. e. — Niger; disco inferiore capitis, thorace, prostethio, 
hemelytris extus abdomineque flavo-testaceis; lobo postico tho- 
racis posterius in medio late nigricante. 

Var. d. — Croceus; antennis, rostro, macula anteriore ca- 
pitis, disco loborum thoracis, clavo, mesostethio et metastethio 
anterius, femoribus, tibiis tarsisque nigris. 

Var. e. — Croceus; antennis, rostro 'apicem versus, clavo, 
macula vel annulo medio parteque apicali femorum, tibiis tarsis- 
que nigris. 

Structura capitis et lobi antici thoracis magnitudineque 
minore a S. erythroptero diversus. 


6. S. histricus STÅL. — Niger; hemelytris ante medium subsangui- 
neis; maculis quadratis marginalibus abdominis flavo-testaceis; 
membrana fusco-vinacea; thoracis lobo postico obscure ferrugineo, 
dense ruguloso-punctato, lobo antico ad impressionem longitu- 
dinalem leviter elevato, parte elevata anterius distincte, pone 
medium levissime impressa. 9. Long. 10, lat. 23 mill. 

Pracedenti maxime affinis, lobo antico thoracis ad impres- 
sionem multo minus elevato, abdomineque paullo latiore et 
subtus convexiore differt. 


Campsolomus STÅL. 


Corpus valde oblongum. Caput thorace paullo brevius, inerme, 
parte postoculari parte anteoculari nonnihil longiore, a latere visa retror- 
sum sensim gracilescente, parte anteoculari haud altiore; tubereulo 
ocelligero distinete elevato. Antenne articulo primo capite fere di- 
midio longiore. Rostrum articulis primo et secundo longitudine 
aqualibus. Thorax distincete constrietus, angulis anticis ömberenilo 
conico acuto instructis; impressione lobi aan strieturam ipsam 
haud attingente; lobo postico lobo antico duplo longiore, angulis 
lateralibus obtusis, rotundatis, levissime prominulis, marginibus postico 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 687 


et lateralibus posticis totis conjunctim reflexis, illo depresso, obtuse 
rotundato. Scutellum triangulare, ruga trivia distinctissima. Heme- 
lytra apicem abdominis nonnihil superantia. Mesostethium tuberculo 
antico destitutum. Abdomen hemelytris nonnihil latius, utrimque 
rotundatum. Pedes mediocres, inermes, femoribus anticis posteriori- 
bus vix crassioribus; tarsis medion hns: unguiculis dentatis. 

Sphodronytto affine genus, impressione longitudinali lobi antici 
thoracis strieturam haud attingente, margine postico lobi postiei de- 
presso-ampliato et reflexo distinetum. 


1. C. strumulosus STÅL. — Niger, subtus cum capite pedibusque 
fusco-pilosus; disco inferiore, interdum etiam lineola inter ocellos 
sita capitis, testaceo-Havescentibus; lobo postico thoracis et pro- 
stethii, scutello, hemelytris abdomineque rufo-testaceis; mem- 
brana nigro-violacea; lobo antico thoraeis longitrorsum distincte im- 
presso, utrimque convexo-elevato et tuberculis pluribus parvis 
instructo, lobo postico subtiliter ruguloso-punctato. 9. Long. 
NA, at Arm ab. VII NG 

Sphodronytto erythroptero statura simillimus, capite paullo 
breviore, lobo antico thoraeis tuberculis parvis pluribus instructo, 
lobo postico subtilius punctato, parte postoculari capitis minus 
gracili distinguendus. Caput inter antennas, margo anticus tho- 
racis, mesostethii et metastethii, nee non vitt dux prosterni 
dense flavo-griseo-sericex. 


Sphactes STÅL. 


Corpus valde oblongum, nitidum. Caput thorace paullo longius, 
inerme, parte postoculari parte anteoculari longiore sed haud altiore, re- 
trorsum sensim gracilescente, tuberculis ocelligeris levissime elevatis. 
Antenna articulo primo capite cireiter dimidio longiore. Rostrum 
articulo secundo primo cireiter dimidio longiore. lhosası paullo ante 
medium distinete constrictus, lobo antico impressione longitudinali 
strieturam ipsam attingente, instructo; lobo postico angulis laterali- 
bus haud prominulis, superne leviter convexis, parte convexa media 
multo humilioribus, apice obtuse rotundatis, angulis posticis levissime 
obtuseque rotundato-prominulis, marginibus lateralibus posticis totis 
anguste reflexis. Scutellum triangulare, ruga trivia distinceta. Heme- 
lytra apicem abdominis nonnihil superantiaa. Abdomen hemelytris 
latıus. Pedes mediocres, femoribus anticeis leviter incrassatis; tibiis 
anticis femoribus cum trochanteribus longitudine zequalibus; tarsis 
brevibus vel mediocribus. | 


Subg. Sphactes STÅL. 


Pars postocularis capitis parte anteoculari paullo longior, haec 
antice pone antennas utrimque obsolete obtusissimeque tuberculata. 
Rostrum artieulo primo parti anteoculari capitis longitudine subaequali. 
Lobus posticus thoracis lobo antico fere dimidio longior. Femora 
haud nodulosa. Area anterior membrans area posteriore duplo latior. 
Apex scutelli haud reflexus. 


/ 


688 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


1. S. (Sphactes) hemiochrus STAL. — Niger, subtus pedibusque griseo- 
pilosus; disco inferiore capitis, lobo postico thoracis et proste- 
thii, hemelytris abdomineque flavo-testaceis; clavo pone medium, 
corio intus membranaque fuscescentibus. &. Long. 12, lat. 
3 mill. (NAS 

&. Segmento anali apice obtuse rotundato. 

Statura fere Velini ‚nigrigenu A. et S. Thorax lobo antico 
impressione percurrente instructo, ad impressionem "pra&sertim 
posteriora versus obtuse elevato, parte elevata ante medium 
tuberculo parvo obtusissimo zgre perspiciendo praedita; lobo 
postico subtiliter obsoleteque punetulato. Abdomen hemelytris 
nonnihil latius. Membrana apicem abdominis multo superans. 


Subg. Lissonycetes STÅL. 


Pars postocularis capitis parte anteoculari cireiter duplo longior, 
haee antice pone antennas tuberculo destituta. Rostrum articulo primo 
parte anteoculari capitis longiore, fere ad marginem posticum ocu- 
lorum extendendo. Lobus posticus thoracis lobo antico paullo lon- 
gior. Femora superne leviter nodulosa. Arese membran® fere aaque 
late. Apex scutelli paullo reflexus. 


2. 8. (Lissonyctes) politus STÅL. — Corallinus, nitidus, subtus pedi- 
busque griseo-pilosus; capite, basi excepta, antennis, rostro, 
clavo pone medium, corio intus, maculis parvis marginalibus 
abdominis, trochanteribus, femoribus tarsisque nigris; membrana 
fusco-violacea, apice grisea. 9. Long. 9, lat. 2 mill. — Tab. 
NADER le 7% 

Vesbio purpureo haud dissimilis. Thorax impunctatus, lobo 
antico impressione profunda, anterius abbreviata vel subtilissima, 
instructo, utrimque ad impressionem obtuse convexo-elevato. 
Membrana apicem abdominis leviter superans. Abdomen, saltem 
feminarum, hemelytris multo latius. 


Stachyomerus STÅL. 


Corpus valde oblongum, nitidum. Caput thorace vix longius, 
anterius pone antennas obtusissime bitubereulatum, parte postocuları 
parte anteoculari nonnihil longiore et paullo altiore, a supero visa 
retrorsum sensim gracilescente, a latere visa superne tumescente, con- 
vexa; tubereulis ocelligeris distinete elevatis. Rostrum artieulo secundo 
primo paullo longiore, hoc fere ad marginem posticum oculorum 
extendendo. Antenn& graciles, articulo primo capite distinete nonnihil 
longiore. Thorax distincte constrietus, lobo antico longitrorsum im- 
presso, impressione strieturam ipsam attingente, angulis anticis tuber- 
eulo acute conico, spiniformi, extrorsum vergente, instructis; lobo 
postico lobo antico duplo longiore ad angulos laterales valde depresso, 
marginibus lateralibus posticis totis reflexis, parte reflexa paullo ultra 
angulos laterales rotundatos prominula; angulis postieis nonnihil pro- 
ductis. Sceutellum triangulare, ruga trivia normali distinctissima. 
Hemelytra apicem abdominis multo superantia; area anteriore mem- 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 689 


brana area posteriore multo latiore. Pedes mediocres, graciles, femo- 
ribus antieis levissime incrassatis, superne pone medium denticulis 
pluribus et apice spinis duabus ingequalibus, subtus spinis pluribus, 
duplice serie positis, armatis; femoribus intermediis apice superne 
spina una et subtus spinulis nonnullis parvis armatis; femoribus 
postieis apice superne bispinosis, subtus inermibus; tibiis anticis 
femoribus trochanteribusque simul sumtis subbrevioribus; tarsis me- 
diocribus. 

Genus insigne, pracedentibus affıne, pedibus spinosis Sineas 
simulans. 


1. S. pallescens STÅL. — Pallide testaceo-flavescens; capite, thorace 
postice pedibusque longe griseo-pilosis, ventre pubescente; an- 
tennis, macula antica tubereulorum ocelligerorum, oculis inter- 
dum etiam spinis apicalibus femorum nigris. 9. Long. 9, lat. 
2 ml: — Tab. VIT, fig. 10. | 

Thorax lobo antico impressione longitudinali percurrente 
posterius distinctiore instructo, pone medium transversim obso- 
letissime impresso, posterius levissime elevato, anterius interdum 
obsoletissime bituberculato; lobo postico densissime distincteque 
ruguloso-punctato. Femora interdum fusco-bifasciata vel annulata. 


Reduvius FABR. 
1. R. fuscipes FABr., STÅL, Hem. Fabr. I. p. 110. 1. (1868). 


Lamprosphodrus Sräut). 


Corpus angustum, elongatum. Caput longum, subeylindricum, 
thorace paullo. longius, anterius pone antennas obtuse tuberculatum, 


') Genera Reduviinorum marginibus lateralibus postieis thoracis ad partem reflexis 
per seetiones duas distribuenda. Sectio prima, cui adnumeranda sunt genera 
Reduvius, Rhinocoris, Zamolzis, Dinocleptes, Agrioclopius et Aprepolestes, 
sulco vel impressione lobi antiei thoracis strieturam ipsam thoracis haud at- 
tingente, basi ima lobi illius medio inter impressionem et striceturam elevata, 
quod interdum, uti in Aprepoleste, aagre perspieitur; sectio secunda impressione 
lobi antiei strieturam ipsam thoracis attingente est insignis. Ad hanc 
sectionem referenda sunt genera Yolinus, Agriolestes, Eulyes, Agriospho- 
drus, Homalosphodrus, Arcesius, Sycanus, Phemius, Pantoleistes, Poeciloclopius, 
Biasticus, Graptolestes, Catasphactes, Graptosphodrus, Sphedanolestes, Velinus, 
Tunes, Pisilus, Cosmolestes, Amphibolus, Anytus, Havinthus, Vatinius et Pyr- 
rhosphodrus. Genera Pisilo et Velino affınia, que congruunt statura angusta, 
parte anteoculari capitis parte postoculari breviore, articulo primo rostri se- 
cundo breviore et interdum ad marginem postieum oculorum extendendo, 
abdomine haud vel leviter dilatato, pedibus longis seutelloque distincte tri. 
angulari, rectangulari vel acutangulari, apice haud foliaceo, hoc modo dispono: 
1(2). Abdomine dilatato, segmentis quarto et quinto utrimque rotundato- 

ampliatis. — Velinus STÅL. 
2(l). Segmentis quarto et quinto abdominis haud rotundato-ampliatis. 
3(8). Corpore glabro, nitido. 


- 


690 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


parte postoculari parte anteoculari nonnihil longiore, sed haud altiore, 
retrorsum sensim gracilescente; tuberculis ocelligeris levissime elevatis. 
Rostrum articulo secundo primo duplo longiore, hoc parte anteocuları 
capitis longitudine subaquali. Antenna long, graciles, articulo primo 
capite, thorace scutellogque simul sumtis vix breviore. Thorax paullo 
ante medium constrietus, lobo antico convexo, impressione longitur 
dinali percurrente, posterius profundiore, strieturam ipsam attingente, 
instructo, angulis anticis obtuse tuberculatis; lobo postico medio 
haud impresso, angulis lateralibus depressis, haud prominulis, obtuse 
rotundatis, angulis posticis obtusis, apice rotundatis, haud promi- 
nulis, marginibus lateralibus posticis leviter anguste reflexis, ad an- 
gulos laterales obtusis. Scutellum triangulare, parte triangulari ele- 
vata impressa, posterius rugam longitudinalem emittente. Hemelytra 
apicem abdominis nonnihil superantia; vena interiore corii anterius 
ad suturam clavi maxime appropinquata,; areis membrane fere aaque 
latis. Abdomen ultra partem tertiam basalem segmenti quinti sensim 
ampliatum, ibidem rotundatum, dein angustatum. Pedes longissimi, 
inermes, graciles, femoribus haud nodosis, antieis vix Incrassatis; 
tibiis posticis basin versus haud vel vix crasssioribus. 
Velino affıne genus. 


1. L. nobilis STÅL. — Croceus, nitidus, impunctatus, glaber, pedi- 
bus breviter pilosis; capite, exceptis basi et vitta inferiore ante 
oculos abbreviata, maculis duabus lobi postici thoracis, vitta 
abbreviata lata clavi, angulo apicali corii, maculis marginalibus 

_ tribus abdominis in angulis basalibus segmentorum trium poste- 
riorum, maculis magnis duabus segmentorum tertii et quarti, 


4(7). Parte postoculari capitis pone medium haud constrieto; apice seutelli 
haud producto. | 
 5(6). Artieulo secundo rostri articulo primo fere duplo longiore, hoc parti 
anteoculari capitis longitudine subzequali; articulo primo antennarum 
capite, thorace scutelloque simul sumtis vix breviore; lobo postico tho- 
racis impressione longitudinali destituto, angulis postieis obtusis, apice 
rotundatis, haud prominulis; abdomine longe ultra medium sensim leviter 
ampliato, segmento quinto basin versus leviter rotundato-subampliato, 

dein angustato. — Lamprosphodrus STÅL. 

5(5). Articulo secundo rostri articulo primo plus dimidio lorgiore, hoc parte 
anteoculari capitis paullo longiore; articulo primo antennarum capiti et 
thoraci simul sumtis longitudine subaequali; lobo postico thoracis im- 
pressione longitudinali media, posterius evanescente, instructo, angulis 
postieis leviter prominulis; abdomine nonnihil rotundato-ampliato, pone 
medium latissimo, margine exteriore segmenti quinti recto. — Aulacospho- 
drus STÅL. (Ad hoc genus referendi sunt Reduvius leucocephalus FABR. 
et cinctipes SIGN. 

- 7(4). Parte postoculari capitis pone medium obtuse constrieto; scutello apice 
anguste producto. — Tunes STAL. 

3(3). Corpore brevissime pubescente, subopaeo; antennis pedibusque longis- 
simis. — Pisilus STÅL. S 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 691 


margineque apicali segmenti sexti ventris, segmento anali maris, 
annulo vel macula superiore pone medium apiceque femorum, 
basi apiceque tibiarum nec non apice tarsorum nigris; membrana 
obscure caerulea, angulo basali parteque dimidia apicali vinaceis, 
macula oblonga apicali ceerulea: alis vinaceis, pone medium 
«  fusco-nebulosa. &. Long. 16, lat. 34 mill. — Tab. VII, fig. 8. 
&. Segmento analı apice in lobum producto. 
Statura fere Velini nigrigenu A. et S. 


Tegea STÅL. > 


Subg. (ampylorhyncha STÅL. 


Caput subtus per fere totam longitudinem convexum. Rostrum 
leviter curvatum, crassiusculum, pone medium ‘apicem versus sensim 
nonnihil incrassatum. Thorax marginibus lateralibus postieis et po- 
stico totis reflexis, ıllis antice pone anguloös laterales extrorsum levis- 
sıme prominulis, angulis posticis in processum brevem tumidum, 
subeylindricum productis. 

1. T. (Campylorhyncha) femoralis STAL. — Nigra, nitida; abdo- 
mine, coxis, trochanteribus femoribusque posterioribus cinna- 
barinis, apice femorum maculisque marginalibus abdominis nigris; 
rostro piceo; capite, carinis marginibusque lateralibus thoracis, 
scutello pedibusque nigro-pilosis, femoribus’ posterioribus griseo- 
lass SL bong 118, Ian, 4 ml, lav. VIN es Il. 

&. Segmento anali apice in dentem producto. 

‚Thorax strietura rugis sex longitudinalibus interrupta, rugis 
duabus mediis per lobum posticum continuatis, ultra medium 
divergentibus, dein leviteı convergentibus, posterius parallelis et 
ad angulos posticos ductis. Pedes longiores quam in 7. atro- 
picta. Scutellum apice processum valde recurvum, rectum, sen- 
sim incrassatum emittens. 


Subf. Eetinoderina STÅL. 


Ketinoderus WEsTw. 
1. E. nitidus Står, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 245. 4. 


Subf. Eetrichodiina STÅL. 


Larymna STÅL. 


1. L. hematogastra Burm. — Reduwvius (Loricerus) haematogaster 
Burm., Nov. act. Ac. Leop. XVI. suppl. prim. p. 301. 31. 
Tab 41. fig. 9. (1854). 


‚2. L. crudelis FAgR., STAT, Hem. Fabr. I. p. 118. 2. (1868). 


- Santosia STÅL. 


1. 8. @nescens STÅL. — Obscure viridi-aenea, nitida; antennis rostro- 
que nigris, illarum artieulo tertio, basi excepta, flavo-albida; 


\ 


692 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


- hemelytris fuscis, corio extus in medio testaceo; membrana nigri- 
cante; abdomine rufo-testaceo, disco maximo ventris interdum 
obscure eneo. 0. Long. 16—18, lat. 4—44 mill. 
Congenericis angustior, sed praterea cum illis statura et 
sculptura congruens. Caput parte postoculari a latere visa re- 
trorsum sensim gracilescente, a supero visa medio obtuse sub- 
constrieta. Scutellum muceronibus apicalibus nonnihil distantibus. 


Subf. Piratina STÅL. 
Sirthenea Spin. 


S. flavipes STÅL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 252. 2. 
Linea impressa thoracis pone angulos laterales sita inter- 
dum evanescit. 


Eetomocoris MAYR. 


E. atroa StåL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 257. 10; Peirates 
fuscicornis DOoHRN, Ent. Zeit. XXI. p. 408. 98. (1860). sec. ex. typ. 


E. flavo-maculatus STÅL. — Niger; antennis fusco-testaceis; ma- 
cula oblonga corii ad suturam clavi sita et inter hujus medium 
et apicem extensa flava; limbo apicali membran&, maculis mar- 
ginalibus majusculis abdominis, parte fere tertia basali femorum 
posticorum tarsisque testaceo-flavescentibus; fossis spongiosis vix 
tres quartas partes tibiarum anticarum et vix duas tertias partes 
tibiarum intermediarum oceupantibus. SA. Long. 15, lat. 32 mill. 


E. biguttulus, STÅL. — Niger, opacus, thorace subaenescente, 
lineis normalibus opacis exceptis nitido; antennis fusco-testaceis; 
macula corii ovalı fere ad medium suturs clavı sita flava; ma- 
cula minutissima aresee anterioris membrans, interdum etiam 
margine angustissimo basali inter aream posteriorem et angulum 
apicalem corii, maculis marginalibus- abdominis tarsisque flavo- 
testaceis; fossis spongiosis vix tres quartas partes tibiarum anti- 
carum et paullo plus quam dimidium tibiarum intermediarum 
oceupantibus. 9. Long. 14, lat. 34 mill. 


Oleptocoris STÅL. 


©. atro-maculatus STÅL. — Niger, nitidulus, remote pilosus; heme- 
Iytris obscure fusco-testaceis, vitta corii anterius abbreviata, 
intus versus medium sensim obtusissime angulato-ampliata, flave- 
scente, intus atro-marginata; membrana fusca, hujus macula 
magna anteriore maculaque clavi atris; fossis spongiosis cireiter 
dimidium tibiarum anticarum et paullo plus quam tertiam partem 
tibiarum intermediarum occupantibus. &X. Long. 12, lat. 3 mill. 
C. lugubri valde affinis, pietura hemelytrorum divergens. 


Spilodermus STÅL. 


S. arcuatus STÅL. — Niger, remote griseo-sericeus et pilosus, | 
opacus; thorace hemelytrisque ante medium. einnamomeis vel 


STÅL, HRMIPIERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 693 


fusco-cinmnamomeis; fascia arcuata utrimque angustata anteriore 
maculaque posteriore membranse, maculis marginalibus abdo- 
minis, coxis, basi excepta, trochanteribus fere totis nee non basi 
femorum posteriorum testaceo-flavescentibus. &. 9. Long. 94, 
lat. 21 mill. 

8. quadrinotato maxime affinis, pietura membrane diver- 
gens; an distinctus? | 


Subf. Acanthaspidina STAL. 


Conorhinus Lap. 
1. (Cl rubro-fasciatus DE GEER, StÄL, Hem. Fabr. I. p. 123. 1. 


(1868). 
Epirodera Wesrw. 
1. E. fuliginosa STÅL. — Nigricans, parce setosa; articulo primo, 


annulo obsoleto articuli secundi parteque apicali articuli quarti 
antennarum, articulis secundo et tertio rostri, rugis anticis mar- 
ginibusque lateralibus’ thoracis, apice scutelli, margine costali 
corii basin versus, maculis marginalibus dorsalibus abdominis, 
maculis pluribus lateralibus pectoris, abdomine, basi annuloque 
femorum, annulis duobus tibiarum tarsisque flavo-testaceis; ma- 
culis marginalibus vittisque duabus lateralibus disei ventris nigris; 
alis ante medium flavescentibus; clavo atro. 9. Long. 10, 
lat. 3 mill. 

E. pallidirostri valde affinis, differt praesertim capite longiore, 
lobo antico thoracis angustiore, lobis angulorum posticorum tho- 
racis paullo loneioribus, spinis infertorlbas anterioribus femorum 
anticorum minus validis. Caput thoraci longitudine aequale.. Ro- 
strum articulo primo parte capitis ante antennas producta nonni- 
hil breviore. Thorax lobo antico lobo postico angustiore, a basi 
sensim antrorsum rotundato-angustato, posterius in medio longi- 
trorsum impresso, anterius rugis ‘obsoletissimis longitudinalibus 
tribus et posterius rugis duabus, in partem anteriorem lobi po- 
stici continuatis, instructo. Abdomen thorace paullo latius. 


Dursanılı A. et S.D. 


1. D. rubra A. et S.,  ablz des Hem. p. 241. 1. (1843); Dur- 
ganda fuscipes STÅL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 237. 2. 


y. Genera Durganda, Sminthus, Velitra et affınia his notis facile distinguuntur: 

1(8). Antennis in lateribus capitis insertis; processu prosterni posterius recto, 

nec recurvo; capite subtus longitrorsum convexo, bucculis haud vel vix 

elevatis; rostro caput tangente; femoribus tibiisque posticis longitudine 
subaequalibus. 

2(5). Thorace basi medio ante scutellum truncato, marginibus lateralibus 

postieis depressis vel reflexis, angulis postieis paullo prominulis; antennis 

ab oculis remotis; membrana maxima: scutello subtransverso, apice le- 


694 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Tiarodes Burm. 
T. varicolor STÅL, Ann. soc. ent. Ser. 4. III. p. 55. 2. (1863). 


2. T. eruentus STÅL. — Oorallinus, nitidus; antennis, artieulo primo 
excepto, clavo, fascia. prope basin corii, membrana, mesostethio, 
metastethio, segmentis quinto et sexto abdominis anoque nigris. 
©. Long. 154, lat 4 mill. 

Praecedenti maxime affinis, coloribus, tubereulo angulorum 
anticorum thoracis magis prominente hemelytrisque nonnihil 
longioribus, apicem abdominis nonnihil superantibus, divergens. 


Sminthus STÅL. 
1. S. pictus Lap. — Tapeinus pietus LAP., Ess. Hem. p. 82. (1832). 


vissime producto; articulo secundo antennarum primo paullo plus duplo 
vel vix triplo longiore. 3 

3(4). Corpore minus depresso; capite subeylindrico, longo; antennis longius 
ab oculis quam ab apice capitis remotis; ocellis modice distantibus; pro- 
sterno profunde sulcato, postice angulato et minus producto; pedibus 
posterioribus inter se et a lateribus corporis fere aaque longe distantibus; 
articulo primo rostri secundo longiore. — Tiarodes BURM. 

4(3). Corpore maxime depresso; capite breviore, genis compressis, libere pro- 
ductis; antennis ab oculis et apice capitis fere seque longe remotis; 
ocellis valde distantibus; prosterno antice impresso, posterius longe pro- 
ducto, plano, lato et truncato; pedibus posterioribus maxime distantibus, 
prope latera corporis insertis; articulis primo et secundo rostri longitu- 
dine subaequalibus. — Durganda A. et S. 

5(2). Thorace posterius sensim rotundato; antennis ad oculos appropinquatis; 
membrana mediocri; scutello apice spinoso-producto; pedibus posteriori- 
bus maxime distantibus; corpore valde-depresso; disco ventris plano; 
articulo secundo antennarum longo. 

6(7). Pedibus posterioribus ad margines laterales corporis insertis; processu 
prosterni convexo, postice obtuso. — Opinus Lar. 

7(6). Pedibus posterioribus a marginibus lateralibus corporis nonnihil remotis; 
processu prosterni sulcato, posterius acutiusculo. — Sminthus STÅL. 
S(1). Processu prosterni acuto, suleato, posterius recurvo; buceulis distinete 
elevatis; rostro a capite distante; membrana mediocri; pedibus postieis 
modice distantibus; ocellis quam oeulis multo minus distantibus; articulo 

secundo antennarum primo saltem quadruplo longiore. 

9(12). Thorace basi sensim rotundato; scutello apice producto, longiore quam 
latiore. 

10(11). Antennis in parte superiore laterali capitis insertis; tibiis postieis et 
femoribus postieis longitudine subasequalibus. — Velitra STÅL. 

11(10). Antennis in parte laterali capitis insertis, tuberculis antenniferis 
ultra latera capitis paullo prominulis; tibiis postieis femoribus postieis 
distinete longioribus. — Leneus STÅL. | 

12(9). Thoracis lobo postico sexangulari, basi medio ante’seutellum truncato; 
scutello subaequilatero, apice vix producto; tibiis postieis femoribus po- 
stieis longioribus. — Cerilocus STÅL. 


2. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHiLIPPINARUM. 695 


S. limbaticollis STÅL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 238. 2. 


S. geniculatus STÅL. — Niger, nitidus; antennis, excepto articulo 
primo, hemelytrisque lividis; rostro, abdomine pedibusque dilute 
flavo-testaceis, angulo apicali corii, membrana, apice imo femo- 
rum vittaque. laterali ventris nigris; membrana apicem versus 
lurida. 9. Long. 17, lat. 44 mill. 

rufipes STÅL. — Niger; antennis fusco-luridis; rostro, scutello, 
abdomine pedibusque rufo-testaceis; segmento anali- nigro. g&. 
Long. 16, lat. 4 mill. 


Velitra SvåL. 
V. rubro-pieta A. et 3. — Opinus. rubro-pietus A. et S., Hist. 
des Hem. p. 339. 1. (1843). 
Pietura rubra hemelytrorum in exemplis philippinis in albi- 
dam: vergit. 


V. albo-plagiata Står. — Üerilocus albo-plagiatus Står, Öfv. 
Ven US Mon. NEWS Do HET Do 
V. dichroa STAL. — Rufo-testacea; capite, articulo primo antenna- 


rum, thorace, basi hemelytrorum, scutello, pectore ventreque 
nigricantibus, hujus limbo maculisque duabus partis postocularis 
capitis rufo-testaceis; membrana dilute fusco-Jurida. 0”. Long. 
18, lat. 43 mill. 

Coloribus tantum a pracedentibus divergens. 


Acanthaspis A. et S. 


A. quadriannulata STÅL. — Nigro-picea, subtus parce sericea; 
maculis quattuor ovalibus lobi postici thoracis, marginem poste- 
riorem attingentibus, clavo, basi fasciaque irregulari medio pro- 


funde coaretata corii, venis membran&, macula basali prope an- 


gulos posticos prostethil, limbo abdominis, annulis duobus latis 
aan tiblarumque nec non tarsis testaceo-flavescentibus; ; apice 
imo angulorum’ lateralium thoracis maculisque quadratis margi- 
nalibus abdominis nigris; pedibus pilosis. 9. Long. 21, ja 
5 mill. 

A. jHlavo-varie HAHN maxime affinis et simillima, femoribus 
tibiisque annulis duobus ornatis divergens; an distincta? 


A. signaticollis STÅL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1866. p. 242. 11. 


A. inermis STÅL. — Nigra, pilosa, subtus parce sericea, praser- 
tem pedibus pilosa; maculis duabus intraocularibus maculisque 
duabus antieis partis postocularis capitis, rugis lobi antici ma- 
culisque quattuor lobi postici thoracis, maculis duabus basalibus 
spinaque apicali scutelli, hemelytris, macula acetabulorum macu- 
laque laterali basali prostethii et mesostethii, annulo prope apicem 
apiceque femorum, annulis duobus tibiarum fasciisque margina- 
libus abdominis, partem posteriorem segmentorum oceupantibus, 


696 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


flavo-testaceis; maculis hemelytrorum nigris. 9. Long. 15, lat. 
34 mill. 

Statura fere A. lugubris. Caput parte postoculari a latere 
visa superne convexa, a supero visa retrorsum sensim angustata, 
parte ocellos ferente levissime elevata. Thorax lobo antico di- 
stinetissime sculpturato, rugis flavo-testaceis, sericeis, impressio- 
nibus nigris, laevibus; lobo postico ruguloso, macula angulorum 
lateralium maculisque duabus mediis, ramum antrorsum et in- 
trorsum currentem emittentibus, flavo-testaceis, angulis laterali- 
bus rectis, haud rotundatis, subprominulis. Scutellum apice in 
spinam levissime recurvam productum. Hemelytra flavo-testacea, 
clavo, macula basali, maculis tribus mediis elongatis maculisque 
oblongis duabus anguli apicalis corii, disco maximo arearum 
maculisque tribus, una utrimque laterali et una apicali, mem- 
branae nigris. , Fosse spongios® circiter duas quintas partes 
tibiarum anteriorum occupantes. Pedes crassiusculi. 


Microcleptes STAL. 


l. M. biannulipes MONTR. et SIGN. — Opsicoetus biannulipes MoNTR. 
et SIGN., Ann. soc: ent. Ser. 4. I. p. 69. 36. (1861). 


Stachyogenys STÅL. 


Corpus parvum, oblongo-ovatum. Caput erassum, ovatum, tho- 
raci longitudine subaequale, superne ante et pone oculos transversim 
impressum, subtus utrimque spinis quattuor setigeris et inter has 
denticulo obsoletissimo armatum, partibus anteoculari et postoculari 
que longis, hac superne tumida, bası subito rotundato-angustata, 
collo eylindrico quam brevissimo. Oculi parvi, in parte laterali me- 
dia capitis siti. Ocelli ad oculis quam inter se multo longius re- 
moti. Rostrum crassiusculum, artieulo primo parte anteocuları capitis 
paullo breviore, secundo primo dimidio longiore. Antenna breves, 
articulo primo apicem capitis vix attingente, secundo primo duplo 
longiore. Thorax ante medium constrietus, impressione longitudinali 
. posterius evanescente et prope illam rugis duabus longitudinalibus, 
in lobo postico divergentibus, instructo, his rugis strieturam inter- 
rumpentibus; angulis lateralibus rotundatis. Sceutellum acute trian- 
gulare, apice retrorsum spinoso-productum, marginibus lateralibus 
carinatis, carinis obsolete denticulatis. Hemelytra apicem abdominis 
attingentia; areis membrane parviuseulis, oblongis, interiore antror- 
sum longe extensa. Prosternum subhorizontale, sulcatum, anterius 
ad apicem sulei in angulum parvum prominulum, lateribus nonnihil 
elevatis et tuberculis parvis vel dentieulis obtusis setigeris instructum, 
postice angulum acutum formans. Metasternum carinatum. Abdo- 
men utrimque rotundatum, hemelytris nonnihil latius, ventre convexo, 
segmento sexto femine magno, medio quam lateribus longiore, apice 
sinuato-truncato. Pedes breves, femoribus anterioribus subtus serie 
duplici spinosis, antieis nonnihil incrassatis; tibiis anticis subtus 
utrimque dentieulis obtusis, seta longa rigida instructis, armatis, 


STÅL. HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 697 
2 


apice subtus fossa parva spongiosa obsoleta instructis; coxis anticis 
antice denticulis nonnullis obtusis setigeris serie positis armatis. 

Nalate, praesertim N. plebeje et fuscicolli, quae proprium genus 
novum constituunt, affıne genus, differt capite superne ante oculos 
transversim impresso, articulo primo rostri breviore, thorace rugis 
vel carinis quattuor subpereurrentibus instructo, tibiisque anticis fossa 
spongiosa distincta armatis. 


1: S. setipes STÅL. — Ferrrugineo-flavescens; lobo postico thoracis 
hemelytrisque, excepta basi corii, fuseis; annulo medio apiceque 
femorum anteriorum nec non femoribus postieis apicem versus in- 
fuscatis; maculis marginalibus abdominis nigris; capite posterius 
obsolete granulato; thoracis lobo postico ruguloso, lobo antico 
rugis quattuor, per lobum posticum continuatis, intermediis an- 
terius furcatis, instructo. 2. Long. 6, lat. 13 mill. 


Subf. Stenopodina STÅL. 
Stachyetropha STÅL. 


Corpus angustum, valde elongatum. Oaput ceylindrieum, thorace 
fere tertia parte brevius, subtus utrimque ante et pone oculos spinulis 
simplibus armatum; parte anteoculari parte postoculari sublongiore, 
hac superne sulcata, basi rotundato-producta et marginem anticum 
sinuatum thoracis tangente, illa posterius suleata; tubereulis antenni- 
feris brevissimis, extus spinula armatis; jugis longissimis, porrectis, 
contiguis, sensim acuminatis, ultra apicem capitis longe productis; 
genis subäcuminatis, antrorsum libere productis, jugis tamen multo 
brevioribus. Oculi rotundati, globosi, deorsum nonnihil prominuli, 
a latere visi a parte superiore capitis distinete remoti. Ocelli valde 
distantes, prope oculos siti. Rostrum crassum, articulo primo lon- 
gissimo, nomnihil pone oculos extenso, articulis apicalibus brevibus, 
simul sumtis primo dimidio brevioribus. Antenna breves, articulo 
primo brevi, parti anteoculari capitis longitudine subaquali, apicem Jugo- 
rum attingente, apice superne levissime producto, articulo secundo 
primo plus duplo longiore, tertio primo breviore, quarto tertio duplo (?) 
longiore. Thorax antrorsum sensim angustatus, vix duplo longior 
quam medio latior, pone medium biimpressus, impressione longitu- 
dinali, medio profundiore, posterius furcata, instructus, intra margines 
laterales leviter impressus, angulis lateralibus rotundatis, haud pro- 
minulis. Scutellum triangulare, nonnihil longius quam latius. Heme- 
Iytra abdomine nonnihil breviora, apice rotundata. Prostethium apice 
utrimque ante acetabula spina magna porrecta et pone hanc spina 
minore armatum; prosterno sulcato, marginibus sulei valde elevatis. 
Abdomen lateribus parallelis, angulis apicalibus segmenti sexti, apud 
 marem saltem, lobatis, productis, lobis apice oblique subsinuato- 
truncatis. Pedes breviusculi, antici longe a basi prostethii inserti; 
coxis antieis cylindrieis, breviuseulis, basin prosterni haud attingenti- 
bus; trochanteribus antieis subtus spinulis nonnullis gracilibus ar- 
matis; femoribus antieis et postieis »eque longis, illis leviter incras- 


608 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


satis, subtus utrimque spinis quinque, basalibus brevibus, reliquis, 
praesertim apicali, longis, et praeterea in latere inferiore anteriore 
spinulis compluribus gracilibus armatis; tibiis antieis utrimque spinis 
longis tribus armatıs. 

Pnironti affine genus, corpore angustiore, longiore, thorace lon- 
giore, jugis longissimis, pedibus antieis longe a basi prostethii in 
sertis, et ceteris divergens. 


1. 8. punctifera STÅL. — Flavescente-lurida, subtus parce griseo- 
subsquamosa, apice scutelli, macula minuta ad apicem areol& 
discoidalis hemelytrorum, wittis tribus dorsalibus angustis abdo- 
minis angulisgque imis segmentorum nigris. of. Long. 14, 


am Il, ul fan VID ine 18. 


Campsocnemis STÅL. 


Corpus angustum, valde elongatum. Caput subeylindricum, paullo 
depressum, subtus utrimque spinis lamt yus marginalibus brevibus, apice, 
setigeris, armatum; partibus anteoculari et postoculari aeque longis, 
hac superne impressione longitudinali instructa; jugis in spinam pro- 
minulis, fere ultra apicem capitis productis; genis apice libere dentato- 
productis, fere que. longe ac jugis Dioransinain une. Ocelli valde 
distantes, prope oculos siti. Rostrum crassum, articulo primo api- 
calibus duobus ad unum vix duplo longiore, nonnihil pone oculos 
extenso. Antenn® breves, articulo primo parte anteoculari capitis 
subbreviore, apice superne vix producto, secundo primo duplo lon- 
giore. Thorax fere duplo longior quam medio latior, antrorsum 
sensim angustatus, apice sinuatus, impressione longitudinali posterius 
obsoleta et latiore, et pone medium impressione transversa subtili, utrim- 
que leviter arcuata, instructus, angulis lateralibus haud prominulis, apice 
imo rotundatis. Scutellum nonnihil longius quam latius, apice haud 
produetum, sulco longitudinali instructum. Postscutellum pone scu- 
tellum leviter prominulum. Hemelytra segmentum sextum abdominis 
attingentia, parallela, apice rotundata. Prostethium antice ante coxas 
utrimque spina porrecta, subtus spinulosa, et pone illam lobulo, apice 
spinulis duabus vel tribus instructo, armatum; prosterno longitror- 
sum fortiter impresso. Abdomen lateribus parallelis; angulis apica- 
libus segmenti sexti in lobum, apice rotundato-truncatum, productis; 
ventre carina destituto, incisuris medio sensim curvatis. Pedes bre- 
viusculi, antici longe a basi prostethii inserti; femoribus anticis et 
postieis aque longis, illis incrassatis, subtus utrimque spinulis nu- 
merosis apice antigeris et praeterea in medio lateris anterioris spinis 
duabus vel tribus majoribus armatis; tibiis anticis leviter incrassatis, 
curvatis, utrimgque spinulis numerosis obtusis setigeris instructis; coxis 
antieis eylindrieis, fere duplo longioribus quam crassioribus; trochan- 
teribus antieis subtus spinulosis. 

Praecedenti affine genus !). 


!) Genera Pygolampis, Sastrapada, Harpagochares, Ütenotrachelus, Staccia, Sta- 
chyotropha, Campsocnemis et Aulacogenia ventre carina longitudinali destituto 


1. 


STÄL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 699 


C. bipuncticollis ” STÅL. — Flavescente-lurida; vitta obsoleta late- 
rali capitis pone oculos et intramarginali prostethii infuscatis; 
macula minutissima angulorum apicalium thoracis et segmento- 
rum abdominis, apice scutelli et postscutelli, nee non macula 
minuta angulum apicalem interiorem arese discoidalis hemely- 
trorum terminante, nigris; membrana ad venas fusco-variegata; 
vitta angusta dorsali abdominis fusca. &A. Long. 15, lat. 2 
mill. — Tab. VIII, fig. 14. 


Harpagochares STÅL. = Sonia ts av 


H. luridus STÅL. — Flavescente-luridus, lateribus capitis, macula 
minuta ven& aream discoidalem hemelytrorum postice terminantis, 
lateribus lineisque pectoris, lineis duabus longitudinalibus medüs, 
macula parva laterali prope basin maculaque minutissima angu- 
lorum apicalium segmentorum ventris, lineis irregularibus femo- 
rum anticorum, parte apicali femorum intermediorum fasciisque 
tribus en anteriorum fusco-testaceis. Ög. Long. 16, lat. 
2 mill. 

co. Segmento sexto bekomme dorsali late sinuato, angulis 
posticis Subacntis 

H. spinulieipiti similis, capite graciliore, parte anteoculari 
longiore, thorace breviore, lobo antico antrorsum angustato, jugis 
Multe minus elevatis, angulis lateralibus thoraeis superne obtuse 
tuberculatis, nec Auloeneno acuto armatis, pedibus antennisque 
longioribus divergit. Caput thorace paullo brevius, parte ante- 
ocuları parte postoculari fere dimidio longiore, illa subtus utrimque 
spinis pluribus armata, hac subtus inermi; jugis antice in spinam 
brevem prominulis. Rostrum articulo primo apicalibus duobus 
lonsitudine subaequali. Antenna articulo primo capite paullo 
breviore. Thorax vix duplo longior quam basi latior. Hemelytra 
obsolete fusco-conspersa. Trochanteres antici subtus spinulis 
nonnullis armati. Femora antica subtus utrimque spinis nume- 
rosis minutis et tribus vel quattuor majoribus armata. 


H. tagalicus STÅL. — Praecedenti maxime affinis, differt tantum 
articulo primo antennarum capiti longitudine sequali et segmento 
dorsali ultimo maris truncato. &. Long. 16, lat. 2 mill. 


Pygolampis GERM. 
P. foeda Står, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1859. p. 379. 


Staceia STÅL. 
S. diluta STÅL, Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 166. 1. (1866). 


ineisurisque versus medium sensim arcuatis, genera reliqua subfamilise ventre 
carina instructo incisurisgue medio angulatis vel rarius rotundato-angulatis 
gaudent. 


(00 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Aulacogenia STÅL. 


Corpus elongatum, retrorsum sensim ampliatum. Caput subeylin- 
dricum, thoraci Tongitudine subaequale, subtus longitrorsum excava- 
tum; parte anteoeulani parte postoculari fere dimidio longiore, illa 
lateribus inferioribus inermi; genis apice libere nonnihil productis; 
jugis antrorsum productis, contiguis, apice hiscentibus; vertice basi 
truncato et thoracem tangente. Oculi mediocres, subrotundati vel 
ievissime transversi. Ocelli parvi, haud elevati, inter se quam ab 
oculis nonnihil longius remoti. Rostrum articulo primo ad marginem 
anticum vel ad medium oculorum extenso, capiti dimidio longitudine 
aequali vel paullo longiore, articulis apicalibus primo multo breviori- 
bus. Antennze breves, geniculat®, crassiuscul:, articulo primo brevi, 
capite dimidio vel plus dimidio breviore, apice emarginato, secundo 
primo longiore. Thorax fere zeque longus ac basi latus, antrorsum 
sensim angustatus, basi quam apice circiter duplo latior, medio trans- 
versim impressus, basi medio ante scutellum truncatus, apice sub- 
truncatus. Scutellum triangulare, apice haud produetum; postscu- 
tellum prominulum. Hemelytra apicem abdominis vix attingentra, 
apice rotundata. Prosternum profunde sulcatum, antice utrimque ad 
suleum spinoso-produetum. Abdomen nonnihil ampliatum, utrimque 
nonnihil rotundatum, fere in medio latissimum, angulis apicalibus 
segmentorum leviter prominulis, sublobatis; ventre carina longitudi- 
nali destituto, incisuris medio arcuatis. Pedes breviusculi, inermes; 
femoribus anticis haud incrassatis, postiecis nonnihil pone medium 
abdominis extensis, his illis paullo longioribus; tibiis compressis; 
tarsis brevibus, crassiusculis, biartieulatis. 

Genus maxime insigne, statura fere Rhyparoclopü, sed ad divi- 
sionem Pygolampinorum referendum, structura capitis, abdominis pe- 
dumque distinetissimum. 


1. A. acutangula STÅL. — Obscure subferrugineo-fusca, subtus parce 
obsoleteque subsericea, apice articuli secundi articuloque tertio 
antennarum,  rostro, annulo femorum medio, annulo subbasali 
parteque fere dimidia apicali tibiarum, tarsis, maculis marginalibus 
abdominis maculisque obsoletissimis ventris in series duas disco- 
idales positis sordide flavescente-ferrugineis vel dilute ferrugineis; 
thorace, hemelytris teiomlauscme olbssoleiie pallido-conspersis. %. 
bon, la, ki. uns a, Ian MN & mul fan VIN ne. MZ 

Uaput antice pone antennas spina parva obtusa obsoleta 
armatum, parte inferiore excavata basi valde angustata. Äntenns 
triartieulat, articulis secundo et tertio, quem supra apicem articuli 
secundi appellavi, connatis, tertio brevissimo. Rostrum articulo 
primo fere ad marginem anticum oculorum extenso, apicalibus 
duobus simul sumtis nonnihil breviore. Thorax lobo antico sub- 
tiliter longitrorsum impresso; lobo postico ruguloso, disco et latera 
versus late obsoleteque longitrorsum depresso, anterius rugis 
duabus longitudinalibus obsoletis instructo, angulis lateralibus 
acutis, paullo prominulis. Tibia latiuscule. Pyg gidium femins 
subrectangulum, valde declive. 


2. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 701 


4. seen S TÅL. — Subferruginea, griseo-sericea; rostro, tibiis 
tarsisque pallide flavescente-griseis, annulo angusto ante medium 
apiceque imo tibiarum fuscis; femoribus griseo-conspersis; im- 
pressione longitudinali partis Dosioeularis capitis vittaque tho- 
racis fuseis; hemelytris flavescente-ferrugineis, nudiusculis, areis 
discoidalibus membranaque sordide albidis, areis utrimque fusco- 
marginatis, clavo pone medium limboque: membrans® fusco-con- 
spersis et variegatis. &. Long. 103, lat. thor. 2, lat. abd. 
3 mill. 

Pra&cedenti similis, capite antice utrimque pone antennas 
spina distinceta, crassa, obtusiuscula, leviter extrorsum vergente 
instrueto, angulis lateralibus thoracis minus acutis et vix pro- 
minulis, tibiis angustioribus, articulo primo antennarum 'breviore 
et ceteris differt. Caput parte inferiore excavata postice haud 
angustata. Antenna distinete quadriarticulat&, articulo secundo 
primo cireiter dimidio breviore, tertio brevissimo, quarta parte 
articuli primi vix longiore. Thorax lobo antico longitrorsum 
subtiliter impresso; lobo postico longitrorsum late levitergue im- 
presso, utrimque prope impressionem rugis duabus contiguis 
instructo, angulis lateralibus nonnihil sursum vergentibus. Tibia 
angustze. Vittae dux mesosterni laeves, fusce. Segmentum dor- 
sale : ultimum apice subsinuato-truncatum. . Articulus primus 
rostri ad medium oculorum extensus, articulis duobus apicalibus 
simul sumtis longitudine aequalis. 


Oncocephalus KLuc. 
O. annulipes? STÅL, Hem. afr. III. p. 158. 5. (1865). 


O. nigrispinus STÅL. — Praecedenti simillimus et maxime affinis, 
differt tantum statura nonnihil longiore, articulo primo anten- 
narum parte anteoculari capitis paullo longiore, angulis laterali- 
bus thoraeis acutis, scutello toto nigro, hemelytris membranaque 
intus, nec non lateribus ventris femoribusque posticis totis ob- 
scure infuscatis. @. Long. 20, lat. 34 mill. 


Subf. Saicina STÅL. 


Saica A. et S. 
S. fusco-vittata STÅL, Freg. Eug. resa. Ins: p. 262. 118. (1859). 


S. longipes STÅL. — Dilute sanguinea, remote griseo-sericea; an- 
tennis fuseis; rostro, articulo primo antennarum basin versus, 
hemelytris, disco ventris pedibusque pallide sordide fiavescenti- 
bus, geniculis dilute sanguineis; apice spinarum thoracis, scutelli 
et postseutelli fusco; femorbus postieis longe ultra apicem ab- 
dominis extensis; femoribus anticis subtus intus dense setosis, 
extus setis rigidis longioribus, remotis, subfasciculatis instructis. 


20 ons. 9, lat. 12 mill. 
Öfvers. af K. Vet.-Akad, Förh. Årg. 27. Nio 7. 7 


702 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


S. fusco-vittata major, aliter picta, pedibus longioribus. 


Subf. Pioeariina STÅL. 


Stenslemus SIGN. 


S. plumosus STÅL. — Fuscescente-testaceus, longe pilosus, an 
tennis, rostro pedibusque sordide flavescente-albidis, fusco-annu- 
latis; thorace fusco, margine antico lineaque longitudinali per 
lobum anticum et stylum continuata pallidis; hemelytris nigro- 
fuseis, venis pallescentibus, venis aream discoidalem anterius 
terminantibus subalbidis; membrana macula in angulo basali 
exteriore arese posterioris, lineolis duabus transversis snlapenit- 
bus exterioribus limboque interiore posterius albidis, hoc limbo 
medio latiore, maculis quattuor nigris notato. Long. 12, lat. 
13 mill. 

S. spiniventri similis videtur, sed stylo thoracis multo lon- 
siore. Caput parte postoculari anterius utrimque spina erecta 
armata. Rostrum articulis primo ‘et secundo crassiuseulis, illo 
hoc sublongiore, primo basin versus vix gracilescente, medio 
fusco, secundo apicem versus sensim paullo graciliore, basin 
versus fusco.. Antenn&® fusco-multiannulate. Thorax stylo longo, 
nodo antico duplo longiore, hoc nodo retrorsum sensim angu- 
stato, nodo basali antrorsum sensim subrotundato-angustato, po- 
sterius in medio tuberculis duobus conieis, apice gracilescenti- 
bus armato, angulis lateralibus in tubereulum sursum et leviter 
extrorsum vergens elevatis. Spina scutelli reeta. Spina apicalis 
postscutelli recta, leviter reflexa. Pedes antiei fusco-multiannu- 
lati, femoribus subtus spinis brevibus numerosis et ante medium 
spinis quattuor longis armatis. Femora posteriora, apice excepto, 
fusco-punctulata, intermedia ante medium annulis duobus obso- 
letis fuscis ornata, postica prope basin et ante medium annulo 
fusco ornata, annulo saltem posteriore dense fusco-piloso. 'Tibix 

“ intermedise basin versus, postic® basin versus et medio annulo 
fusco notatae, his annulis, prasertim annulo anteriore tibiarum 
posticarum, dense fusco- -pilosis. Abdomen mutilum in exemplo 
descripto. 


S. crassirostris STÅL. — Pallide griseo-flavescens, longe pilosus, 
antennis pedibusque pallide fusco-annulatis; hemelytris fusco- 
varüs. ©. Long. 7, lat. 14 mill. 

Berxecedenti no minor, capite inermi, rostro multo cras- 
siore, stylo thoracis brevi, nodo postico thoracis aliter formato 
et ceteris differt. Articulus primus rostri apicem versus sensim 
incrassatus, secundus valde incrassatus, pone medium nonnihil 
gracilescens. Thorax stylo brevi, nodo antico subbreviore,, hoc 
basi obtusissimo, lateribus subparallelis instructo; nodo postico 
antrorsum angustato, posteriora versus sensim maxime elevato, 
parte elevata utrimque in tubereulum subconicum abiente, late- 
ribus perpendicularibus. Spina scutelli et postscutelli recta. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 703 


Hemelytra ante medium fusco-conspersa, disco arearum maculis- 
que membrane fuscis, in marginibus pallido-conspersis, area 
antica membran&, uti videtur, vena curvata et ramosa albida in- 
structa. Pedes antici et femora posteriora dilute fusco-multi- 
annulata. Tibise posteriores annulis destitute. Margo lateralis 
abdominis pone medium obtuse bilobus. 


Subf. Emesina STÅL. 


Ischnob&na STÅL. 


Corpus cylindricum, gracillimum, longissimum, apterum. Caput 
oblongum, eylindricum, partibus anteoculari et postoculari fere aeque 
longis, hac retrorsum sensim nonnihil gracilescente. Antenna lon- 
sissima, gracillime, nude, articulo primo dimidio corpore paullo 
breviore. Rostrum sgraciliusculum, articulo primo elongato, parte 
anteoculari capitis paullo longiore, secundo fere triplo longiore, tertio 
primo paullo breviore. Oculi parvi, rotundati, subsemiglobosi. Thorax 
longissimus, abdomine vix quarta parte brevior; prothorace retrorsum 
sensim gracilescente, mesothoracem haud tegente et huic longitudine 
aequali; metathorace mesothoraee paullo longiore. Abdomen lineare, 
apice apud mares leviter incrassatum. Pedes longissimi, gracillimi, 
antici reliquis nonnihil crassiores; coxis anticis prothorace nonnihil 
longioribus; trochanteribus antieis inermibus; femorıbus antieis coxis 
plus tertia parte longioribus, rectis, subtus nonnihil pone medium 
spina longa et pone hanc spinis parvis numerosis et nonnullis ma- 
joribus armatis; tibiis antieis quarte parti femorum longitudine 
zequalibus, subtus per fere totam longitudinem dense denticulatis; 
tarsis antieis tibiis tertia parte brevioribus, uniarticulatis, rectis, api- 
cem versus haud vel vix gracilescentibus, subtus inermibus, ungui- 
culis duobus subcontiguis instructis; femoribus posticis apicem ab- 
dominis attingentibus. 

Ghilianelle affine genus, corpore longiore, capite pone oculos 
minus angustato, structura rostri, abdomine longiore, apice apud maresa 
latere viso leviter incrassato, parte vix dimidia apicali femorum anti- 
corum spinosa, tibiis tarsisque anticis brevioribus, simul sumtis 
femoribus antieis plus dimidio brevioribus, tarsis antieis brevioribus, 
apicem versus haud gracilescentibus, biunguiculatis, capite thoraceque 
sranulis destitutis distinetissimum. 

1. I. macerrima STÅL. — Nigro-picea, nuda, lavigata, prothorace 
pone medium remote subtilissimeque alutaceo; capite, rosiro, 
apice prothoracis, apice abdominis, coxis anticis basi, coxis 
posterioribus et basi femorum posteriorum dilutius piceis; an- 
nulo prope apicem spinisque femorum anticorum, annulo medio 
tibiarum anticarum, annulis duobus vel tribus ante medium 
tibiarum posteriorum sordide albidis. co. Long. 363, lat. 4 
nan; Mala. SAL en AS 

2. I. Dohrnii STÅL. — Nigro-picea, laevigata; linea longitudinali ca- 
pitis et prothoracis, capite prothoraceque subtus nec non rostro 


704 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


dilute piceo-flavescentibus, prothorace subtus nigro-punctato; spi- 

nis annuloque prope apicem femorum anticorum, annulo medio 

tibiarum anticarum, annulisque duobus obsoletis versus basin 

tibiarum posteriorum sordide albidis. Long. 31, lat. 2 mill. 
Praecedenti maxime affinis. 


Gardena !) Donrn. 
1. @. Semperi DoHrn, Linn. ent. XV. p- 64. (1863). 


Antenne maris pilose, femine nude. Variat picea vel 
nigra, pedibus nigris vel flavescente-piceis, ventre nigro vel fer- 
rugineo. Hemelytra nunce medium abdominis attingentia, nunc 
dimidio breviora. 

Larva vel forma aptera prothorace modo apicem mesotho- 
racıs tegente gaudet. 


2. @. brevicollis STAL. — Fusco-testacea, capite thoraceque superne 
nec non pedibus antieis pallidioribus; rostro, vittis tribus lobi 
postici thoracis pedibusque posterioribus pallidissime sordide 
flavescentibus, annulo prope apicem femorum annuloque prope 
basin tibiarum nigris; annulo prope apicem femorum anticorum 
pallescente. ©. Long. 15, lat. + mill. 

G. Semperi minor, multo brevior, femoribus anticis longius 
basin versus spinosis, tibiis antieis longioribus, thorace breviore 
differt. Caput parte anteoculari medio et utrimque pone an 
tennas fusco-vittata. Antenna articulo primo abdomine paullo 
breviore. Thorax lobo antico lobo postico vix plus quam di- 
midio longiore. Hemelytra grisea, paullo ultra medium abdo- 
minis extensa. Femora antica subtus, parte quarta basali ex- 
cepta, spinosa. Tibi® antice femoribus dimidiis paullo longi- 
ores. Femora postica thorace abdomineque simul sumtis paullo 
breviora. 

!) Genera Emesa et affınia, qu& corpore maxime elongato, capite oblongo, cum 
ocnlis mediocribus thoracis antico haud latiore, parte postoculari a supero 
visa retrorsum sensim angustata, a latere visa ab infero retrorsum angustata, 
inter se congruunt, hoc modo distinguuntur: 

1(6). Spina anteriore femorum anticorum magna, reliquis multo majore. 

2(3). Articulo primo rostri longo, parte anteoculari capitis fere longiore, 
articulo secundo circiter triplo longiore; corpore laevi; tarsis antieis uni- 
articulatis, unguieulis duobus parvis subcontiguis instructis. — Ischnobena 
STÄL. 

3(2). Articulo primo rostri brevi, parte anteoculari capitis multo breviore. 

4(5). Capite thoraceque granulatis; tarsis antieis uniartieulatis et uniungui- 
eulatis; abdomine clavato. — Ghilianella SPIN. 

54). Capite thoraceque laevibus; tarsis antieis rigidis, artieulis tribus connatis 
compositis, biunguiculatis; abdomine haud clavato. — Emesa FABR. 
6(1). Spina anteriore femorum anticorum reliquis haud majore; thorace ca- 

piteque lsevibus; articulo primo rostri brevissimo; tarsis antieis triarti- 
eulatis, rigidis, biunguiculatis. — Gardena DoHRN. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 705 


Luteva DoHRrn. 


1. L. concolor? DOHRN, Lin. ent. XIV. 1% a, 1, Mal, I NT 
25 et 28. (1860). 


Fam. HYDROMETRINA STÄL. 


Hydrometra LATR:. 


1. H. vittata STAL. — Ferruginea, hemelytris apiceque femorum 
nigris; vitta partis postocularis capitis et thoracis, linea laterali 
anteriore thoraeis corporeque subtus cinerascentibus; vitta heme- 
lytrorum albida. &. Long. 12, lat. 3 mill. 


Ab H. stagnorum statura graciliore pieturaque diversa. 


Fam. VELIINA STÅL. 


Rhagovelia Mayr. 
(Decula STÅL). 


1. R. nigricans BurM., Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 
181. (1866). 


Fam. HYDROBATINA STÅL. 


Limnometra MAYR.. 
1. L. femorata Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 174. (1866). 


Limnogonus STÅL. 


1. L. discolor STÅL. -—- Gerris discolor STÅL, Freg. Eug. resa. Ins. 
p. 265. 126. (1859). 


Hydrobates Er. 
(Cylindrostethus FIEB.). 


1. H. vittipes STÅL. — Nigricans, sternis ventreque pallide flave- 
scentibus et albido-sericeis; vitta laterali in lateribus prostethii 
ineipiente, ad apicem acetabulorum posticorum ducta, sordide 
albido-sericea; macula parva basali vertieis, lineola anteriore tho- 
racis, margine dorsali abdominis, coxis antieis, trochanteribus 
anticis, en vitta inferiore, nec non vittis duabus antice 
posticeque confluentibus femorum anticorum flavescentibus; vitta 
laterali ventris nigricante. &. 9. Long. 84, lat. 2 mill. 


H. erythropo minor, brevior et latior, parte anteoculari ca- 
pitis pone antennas basin versus minus angustata, antennis 
brevioribus, articulo primo capiti longitudine subzequali, tibiis 
anticis paullo longioribus et apicem versus magis curvatis co- 
loreque divergit. 


706 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Fam. PELOGONINA STÅL. 


Pelogonus LATR. 
1. P. marginatus LATR., FIEB., Eur. Hem. p. 103. 1. (861). 


Fam. MONONYCHINA STÅL. 


- Peltopterus GUER. 


1. P. macrothorax MONTR. — Galgulus macrothoraw MoNTR., Ann. 
science. phys. Ser. 2. VII. 1. p. 110. (1855). 


Fam. BELOSTOMINA STÅL. 


Diplonychus Lar. | 
1. D. rusticus FABR., A. et S., Hist. des Hem. p. 436. 1. (1843). 


Belostoma LATR. 
Ila 85 MUN ST. Re let, OP Eines meihe Xp VIA dl 


Fam. NEPINA STÅL. 


Laccotrephes STÅL. 


1. L. robustus STÅL. — Fuscus, femoribus pallido-annulatis; alis 
vitreis, sublacteo-nitidis, fusco-venosis; dorso' abdominis sub- 
croceo, apice fusco; prosterno basi levissime, antice paullo altius 

‘ obtuse elevato, medio humiliore; appendieibus aidothec® corpori 
longitudine snbaequalibus vel paullo lonsioribus; thorace antror- 
sum distincte angustato; hemelytris subparallelis.. Long. corp. 
3643, lat. 10-12 mill. 

Statura Z. Fabricii, nonnihil robustior et saepe major, 
appendicibus aidotheece brevioribus, thorace antrorsum minus 
angustato, prosterno anterius minus elevato, pedibus crassiori- 
bus, pieturaque dorsi abdominis distinctus. 


Borborophyes STÅL. 


Corpus oblongo-ovatum, depressum. Thorax zeque longus ac 
anterius latus, pone medium retrorsum paullo ampliatus, disco rugis 
duabus longitudinalibus instructus, posterius transversim impressus, 
margine au lon medio pone caput profunde sinuato, margine postico 
latissime leviterque sinuato. Scutellum zequilaterum, rugis duabus 
instructum. Hemelytra ultra medium sensim ampliata, dein rotun- . 
dato-angustata, clavo corioque connatis, membrana rudimentaria. Al& 
breves vel ultra medium abdominis extense. Pedes mediocres, fe- 
moribus anticis inerassatis, subtus sulcatis; tibiis anticis femoribus 
nonnihil brevioribus, leviter eurvatis. Appendices aidothec® breves. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. TOT 


Telmatotrephi affine genus, thorace longiore, hemelytris apice 


conjunetim rotundatis, margine sulci femorum anticorum interiore 

= basi minus prominulo, margine exteriore basi rotundato, nec in an- 
gulum prominulo, coxis antieis apice superne utrimque inermibus 
divergit. 


1. 


B. Mayri STÅL. — Fuscus vel fusco-luridus; alis leviter infu- 


'scatis; dorso abdominis dilute fusco-testaceo, medio obscuriore; 


appendieibus aidotheexe capiti, thoraci et scutello simul sumtis 
longitudine aequalibus. Long. 22, lat. thor. 6, lat. hem. 9 mill. 


Ranatra FABR. 


R. parmata Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 192. fig. 
60. (1866). 


Fam. NOTONECTINA STÅL. 


Enithares SPIN. 
E. sinica? STAL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 267. 134. (1859). 


Plea LEACH. 
P. sobrina STÅL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 268. 136. (1859). 


a 


Fam. CICADINA STÅL. 


Poecilopsaltria Sm 
P. fulvigera WALK. — Platypleura fulvigera WALK., List of Hom. 
I. p. 9. 14. (1850). 
Variat tegminibus apicem versus decoloribus vel fusco- -pictis 
limboque enervi alarum nigro vel pallescente. 


Platypleura A. et S. 
P. eiliaris Lin., STÅL, Hem. Fabr. II. Pp. DR (1869). 


Huechys A. et S. 


H. phenicura GERM. — Cicada phenicura GERM. in SILB., Rev. 
ent. II. p. 76. 53. (1834). 

Variat fronte tota rufa vel medio nigra, thorace rufo, ma- 
cula basali vel vitta percurrente nigra ornato, interdum nigro, 
lateribus maculaque parva media rufis. 

© © 
Dundubia A. et 5. > 


D. mannifera Lin., STÅL, Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 170. 1. 
(1866). | 


708 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Cosmopsaltria STÅL. 
Subg.: Cosmopsaltria STÅL !). 


Frons tumida, a supero visa ante juga producta. Clypeus apice 
anguste rotundatus. Thorax antice valde angustatus et capite multo 
angustius, 'marginibus lateralibus antice vix vel leviter ampliatis. Ra- 
mus ven& ulnaris interioris rectus vel leviter curvatus. Segmentum 
dorsale ultimum marium postice utrimque sa&pissime obtuse rotun- 
Bi raro dentatum vel lobatum. 


1. C. (Cosmopsaltria) spinosa FABR. — Tettigonia spinosa FABR., 
Syst. Rhyng. p. 34. 8. (1805). 

Haee species magnitudine et colore valde variat, tegminibus 

ad apicem venarum nunc immaculatis, nunc maculis fuscis notatis. 


2. CO. (Oosmopsaltria) fuliginosa WALK. — Dundubia fuliginosa WALK., 
List of Hom. I. p. 50. 21. (1850); Dundubia Melpomene WALK., 
Ibis or lea, IE ja Hö Mo (ISO). 

Segmentum dorsale ultimum marium postice utrimque lo- 
bulo dentiformi subcurvo armatum, segmentum ventrale penulti- 
num apice medio distinete sinuatum. Anastomoses dus exteriores 
tesminum fusco-maculat&. 


3. 0. (Cosmopsaltria) inermis STÅL. — Pallide olivaceo-flavescens 
vel virescens; macula irregulari ocellos ineludente, macula angu- 
lorum interiorum Jugorum, fasciola obliqua leviter. curvata ad 
marginem ‚anticum jugorum prope oculos incipiente, oblique 
introrsum et retrorsum ducta, interstitiis rugorum basalium frontis, 
fascia subbasali genarum, vittis duabus mediis impressionibusque 
disci thoracis, »vittis angustis quinque maculisque parvis duabus 
pone medium scutelli, tibiis apice tarsisque anterioribus nigris; 
tegminibus alisque levissime infuscatis, venis olivaceo-flavescenti- 
bus, pone medium fuseis, macula anastomosium omnium macu- 
laque prope apicem ramorum ulnarium fuscis. co. 9. Long. 
2931, lat. 1014, exp. tegm. 86-94 mill. 


') Species numeros® (osmopsaltrie per subgenera tria distribuend®e secundum 
hoc schema: 

a. Fronte valäe tumida, a supero visa ante juga distincte producta; clypeo 
apice rotundato vel anguste rotundato-subtruncato. 

b. Thorace anterius lato, marginibus lateralibus totis distinete ampliatis; 
ramo ven& ulnaris interioris basin versus distinete eurvato. — Platylomia 
STAL. (Dünd. flavida? GuLr.). 

bb. Thorace anterius valde angustato, marginibus lateralibus antice haud vel 
levissime ampliatis; ramo vena ulnaris interioris recto vel leviter cur- 
vato. = (osmopsaliria STÅL. 

aa. Fronte leviter convexa, ante juga haud vel levissime prominula; segmento 
dorsali ultimo marium apice utrimque acute dentato; clypeo apice an- 
guste truncato vel sinuato-truncato. — Diceropyga STÅL. (Dund. obtecta 
FABR., poecilochlora WALK., lineifera WALK., bicaudata WALK.). 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 709 


&A. Operculis longis, abdomine quinta parte brevioribus, 
totis distantibus, parte plus quam dimidia apicali, distincte 
ampliata et convexa, Mmargine fere omni angusto parteque api- 
cali vel fascia lata subapicali nigro-fuscis; segmento ventrali 
penultimo prodücto, apice medio late sinuato, lateribus recto, 
segmento ultimo obovato; segmento dorsali ultimo postice utrim- 
que obtuso, inermi. 

‘9. Segmento ventrali ultimo subtruncato, medio nonnihil 
producto, parte producta emarginata; operculis postice truncatis, 
angulo apicali interiore obtuse rotundato, exteriore recto. 

©. fuliginose simillima et maxime affinis, structura segmenti 
dorsalis ultimi marium, hemelytrisque posterius fusco-maculatis 
differt. Vittee dus scutelli basin attingunt, ante medium scu- 
telli abbreviat, tres nec basin nec apicem attingunt. Margines 
laterales thoracis pone medium anguste nigricantes. Dorsum 
abdominis spe in ferrugineum vergens, segmentis fascia fusca 
medio interrupta notatis. Macul® anastomosium duarum inte- 
riorum et apicales ramorum ulnarium interdum obsoletissimx, 
magnitudine valde variabiles. Area ulnaris octava basin versus 
paullo ampliata. Ramus ven» ulnaris interioris basin versus 
curvatus. Caput parte posteriore thoracis nonnihil angustius. 


©. (Cosmopsaltria) spathulata STÅL. — Remote griseo-sericea, 
olivaceo-flavescens, in ferrugineum leviter vergens, somtellle dorso- 
que abdominis obs lımbo thoracis alllesesmtie; maculis 
capitis, vittis duabus mediis ad limbum posticum abbreviatis 
thoracis, vittis angustis tribus, lateralibuss ante medium, media 
pone medium abbreviata, maculisque parvis duabus posterioribus 
seutelli, nigris; tegminibus alisque sordide vitreis, immaculatis, 
venis olivaceo-flavescentibus, pone medium fuscis. 5. 2. Long. 
26—28, lat. 94—10, exp. tegm. 78--80 mill. 

&. Operculis longis, abdomine quinta parte brevioribus, 
ante medium angustis, dein prasertim intus valde ampliatis, 
apice oblique truncatis, angulis posticis rotundatis, ante medium 
distantibus, pone medium valvantibus, fascia subapicali nigri- 
cante; segmento dorsali ultimo postice utrimque obtuse rotun- 
dato; segmento ventrali penultimo producto, apice medio leviter 
sinuato, segmento ultimo obovato. 

2. Segmento ventrali ultimo apice medio producto et 
emarginato; operculis triangularibus, margine interiore obtusis- 
sime "subrotundate. 

Forma operculorum maxime insignis, pracedentibus duabus 
se. posterius angustiore, capite paullo angustiore 
tegminib usque immaculatis, horn area ulnari octava ultra me- 
dium ubique aeque lata, ramo ven® ulnaris interioris recto, an- 
gulo apicali exteriore are ulnaris interioris obtusiore differt. 
Caput parte posteriore thoracis paullo latius; macula vertieis 
ocellos ineludente maculaque inter oculos et ocellos media, ma- 
cula anguli interioris jugorum, fascia subbasali vittaque basin 


> 


710 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


versus abbreviata frontis, fascia genarum, loris, basi excepta, 
lateribusque elypei nigris. 


Leptopsaltria STAL. 


1. L. quadrituberculata SIGN. — Dundubia gquadrituberculata STÄL, 
UN, 0, N, ik, Al, IV, 1, BO, (SC) 


2. L. guttularis WALK. — Cicada guttularis Wauk., List of Hom. 
suppl. p. 29. (1858). 

L. tuberos® SIGN. simillima, divergit operculis obtusioribus, 
apice multo minus oblique truncatis, parte apicali exteriore ob- 
tusiore, minus longe producta, tuberculisque ventris apud marem 
majoribus, nigris, lobum tumidum simulantibus. 


Pomponia STÅL. 
Subg. Pomponia STAL. 

Abdomen maris capite, thorace scutellogue simul sumtis lon- 
gius, segmento primo quintam vel sextam partem abdominis occu- 
pante, margine postico recto vel subrotundato, lobis lateralibus antieis 
mediocribus, haud vel levissime convexis, tympana tantum ad partem 
tegentibus, spatio inter lobos lato vel latiusculo; segmento ventrali 
ultimo apice utrimque acute dentato. 


1. P. (Pomponia) fusca On. — Cicada Pasta Or., Eine, meth. V. 
p. 749. 14. (1790). 
STOLL, Cie. fig. 36. 


Subg. Oncotympana STÅL. 


Abdomen marium breve, capite, thorace scutelloque simul sumtis 
brevius vel longitudine oequale, segmento primo dorsali cireiter tertiam 
partem abdominis occupante, margine postico plus minus distinete 
sinuato, lobis lateralibus anticis maximis, tympana tota tegentibus, 
convexis, spatio inter lobos sito latioribus. Segmentum dorsale ulti- 
mum marium apice utrimque obtuse rotundatum. 


2. P. (Oncotympana) pallidiventris StAu. — Pallide olivaceo-flave- 
scens; regione ocellorum, margine imo laterali vertieis ad oculos, 
clypeo dorso apicem versus, vittis duabus’angustis valde appro- 
pinquatis mediis vittisque indeterminatis tribus lateralibus disei 
thoraeis, vitta media subpercurrente, mäenlis duabus oblongo- 
obtriangularibus antieis et vitta laterali prope illas, posterius abbre- 

x viata, scutelli,- macula media segmentorum dorsalium duorum 
basalium segmentisque dorsalibus reliquis abdominis, femoribus 
anticis basin versus et apice, tibiis omnibus DS: SEAN 
etiam apice, articulo ultimo tarsorum anteriorum, spina sub- 
basali femorum anticorum apiceque rostri nigricantibus; tegmi- 
nibus alisque vitreis, venis tegminum ante medium olivaceo- 
flavescentibus, hie illie nigris, pone medium nigricantibus, vena 
apicem areolee basalis terminante nigra. &A Long. 18, lat. 
y, exp. Lesm 69. mil? Tab. VI ne 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 711 


&. Segmento primo abdominis segmento secundo vix la- 
tiore, lobis tympana tegentibus olivaceo-virescentibus; operculis 
transversis, distantibus posterius oblique rotudatis. 

P. expanse WALK. affinis, minor, capite angustiore, vertice 
veulis tantum dimidio latiore, fronte a supero visa latiore, jugis 
angustioribus, segmento basali abdominis maris utrimque minus 
inflato, ventre olivaceo-flavescente, pietura capitis et ceteris differt. 
Caput scutello paullo angustius; fronte a supero visa antice 
apice jugorum fere duplo- latiore, obtuse rotundata, ab infero - 
visa modice convexa, supra medium rugis transversis medio in- 
terruptis instructa. Thorax limbo postico angusto, marginibus 
lateralibus antrorsum convergentibus, levissime dilatatis., medio 
sinuatis, ante sinum in dentem parvum prominulis. Tegmina 
venis ulnarıbus basi paullo distantibus, prima fere in medio 
inter aream basalem et stigma furcata, area ulnari interiore 
angustiuscula, apice oblique truncata, marginibus lateralibus pa- 
vallelis; area apicali octava saltem triplo longiore quam medio 
latiore, paullo ante medium latissima et hinc anastomosin quartam 
emittente. Abdomen capite, thorace scutelloque simul sumtis 
paullo brevius. Femora antica spinis duabus majusculis et una 
minuta armata. Latera thoracis interdum fusco-maculata. Ana- 
stomoses tres prima fusco-maculate. Margo apicalis segmen- 
torum dorsalium nigrorum abdominis olivaceo-flavescens. 

In figura area octava apicalis tegminum minus correcte deline- 
ata, pone medium nimis lata, anastomosin quartam, qu& re 
vera ante medium arex excurrit, nimis longe a basi are emis- 
sam representans. 


(Oncotympana) viridi-cineta STÅL. — Dilute subolivaceo-vire 
scens; vertice ante medium, jugis, margine apicali excepto, fascia 
subbasali maculaque apicali frontis, fascia basali genarum, loris, 
basi excepta, lateribus maculaque media clypei, vitta impressio- 
nibusque thoracis, maculis tribus a basi ad medium extensis, 
retrorsum angustatis, maculisque quattuor in seriem transversam 
mediam positis scutelli, abdomine, vittis femorum anticorum, 
tibiis antieis, annulo subbasali apiceque tibiarum posteriorum, nec 
non tarsis antieis nigris; segmentis abdominis dorsalibus poste- 


rius olivaceis, anguste viridi-marginatis; tegminibus alisque vitreis, 


venis olivaceo-flavescentibus, pone medium fuscis, macula anasto- 
mosium maculaqgue ad apicem ramorum ulnarium fuseis. do". 
Long. 17, lat. 6%, exp. tegm. 51 mill. — Tab. VII, fig. 22. 

SA. Lobis tympana tegentibus convexiusculis, pallide sub- 
olivaceo-virescentibus, intus et postice fusco-limbatis; operculis 
parvis, reniformibus, distantibus, apice obtuse rotundatis, pallidis, 
extus basin versus anguste nigro-marginatis. 

P. pallidiventri valde affinis, minor, vertice nonnihil latiore, 
oculis circiter duplo latiore, thoracis marginibus lateralibus iner- 
mibus, abdomine nonnihil graciliore et longiore, costa apice 
subincrassata et infuscata, area uluari interiore apicem versus 


712 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


sensim subampliata, apice minus oblique truncata et angulo 
apicali minus obtuso instructa, area apicali prima breviore, area 
apicali secunda angulo basali exteriore obtuso, angulo interiore 
acuto, area apicali octava lateribus ultra medium parallelis, ana- 
stomosi quarta minus obliqua, longius pone medium area octavae 
sita divergit. Segmenta intermedia ventris apice viridi-limbata. 


Psithyristria STÅL. 


Corpus oblongum. Caput disco thoracis nonnihil angustius, 
parviusculum; vertice oculis ceirciter duplo latiore; fronte modice 
tumescente, in parte faciali rugis transversis medio interruptis in- 
structa, parte basali faciei circiter dimidio angustiore, a supero visa 
ante juga leviter prominula ‚et jugis nonnihil latiore; clypeo apice imo 
anguste rotundato, tecetiformi; facie apice angulum acutum formante. 
Ocelli in triangulum »equilaterum dispositi, posteriores ab oculis 
quam inter se circiter duplo longius remoti. Rostrum basin coxa- 
rum posticarum nonnihil superans. Thorax postice quam antice 
multo latius, antice capite paullo latius, marginibns lateralibus cari- 
natis, inermibus, pone medium nonnihil sinuatis; limbo postico an- 
gustiusculo. Abdomen maris capite, thorace scutelloque simul sumtis 
longius, abdomen femin® partibus illis corporis longitudine sub- 
x»quale; segmento dorsali primo maris utrimque pone tympana in 
lobum, tympana tota haud tegentem, ampliato; segmento dorsali 
ultimo maris apice utrimque in spinam producto et medio lobo acute 
triangulari, s&epe zegre distinguendo, instructo; segmento ventrali 
ultimo maris obovato; segmento dorsali ultimo femin® apice in den- 
tem acutum prominulo; segmento ventrali ultimo femin® apice versus 
medium sensim paullo producto et medio sinu parvo angulato in- 
structo. Opercula parva, brevia, oblique transversa, subreniformia, 
posterius obtuse rotundata, distantia. Tegmina vitrea, nitida; costa 
simpliei, haud dilatata; costa venaque radiali contiguis; areola basali 
basin versus ampliata, venam unicam ulnarem emittente; areis api- 
calibus octo, octava basin versus angustata, apice vel pone me- 
dium latissima; area ulnari interiore lata, ultra medium sensim am- 
pliata. Ale areis apicalibus sex elongatis. Pedes mediocres; femori- 
bus anticis subtus spinis duabus magnis, una nutante subbasalı, altera 
erecta fere media, et interdum ante hanc denticulo obsoletissimo ar- 
matis; tarsis, praesertim antieis, longiusculis. 

Genus structura tegminum maxime insigne, optime forte prope 
Pomponiam locandum. 


a. Angulo basali aree ulnaris quarte subobtuso; area apicali 
octava ‚angusta, basi ipsa paullo ampliata. a 


1. P. specularis STÅL. — Pallide olivaceo-virescens, parce griseo- 
pilosa; fascia verticis ocellos includente, antice bisinuata, macula 
apicali jugorum, marginibus arearum thoracis, maculis duabus 
magnis obtriangularibus a basi ultra medium extensis maculisque 
duabus minutis pone medium disci scutelli, maculis in series 


x 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 713 


duas medias positis, lateribus apiceque dorsi abdominis, macula 
apicali alteraque anguli basalis interioris areolae basalis, macula 
anastomoses cirgente maculaque apicem ramorum ulnarium te- 
gminum includente fuscis; venis tegminum alarumque olivaceo- 
virescentibus; lateribus fuscis dorsi abdominis maculis pallidis 
notatis. ©. Long. 23, lat. 84, exp. tegm. 77 mill. — Tab. 
VIII, fig. 16. 

Magnitudine majore structuraque tegminum a sequentibus 
divergens. 


aa. Angulo basali are® ulnarıs quarte acuto; area apicali octava 
minus angusta, a basi apicem versus sensim ampliata. 


b. Venis aream ulnarem tertiam apice terminantibus incrassatis 
vel ımedio nodosis, lineam rectam formantibus, area venam 
unicam emittente. 


2. P. crassinervis STÅL. — Pallide olivaceo-virescens, superne fusco- 
picta; tegminibus alisque vitreis, venis olivaceis, hic illic vire 
scentibus, anastomosibus maculisque subapicalibus fuscis; ana- 
stomosi prima recurrente, angulo basali exteriore are apicalis 
secundx igitur obtuso, angulo basali interiore acuto; venis aream 
ulnarem tertiam postice terminantibus incrassatis; area ulnari 
octava basi quam apice fere dimidio angustiore, areola basali 
latayı a2. Bone 22, exp, VAT ‚61 mille Tab NINI Te I 


3. P. nodinervis STÅL. — Pallide olivaceo-flavescens, superne fusco- 
pieta; te&minibus alisque vitreis, maculis subapicalibus obsoletis 
fuscescentibus; anastomosi prima excurrente; angulo basali exte- 
riore are& apicalis secund:e acuto, angulo basali interiore obtuso; 
venis aream ulnarem tertiam postice claudentibus simul sumtis 
versus medium sensim incrassatis, medio maxime tumidis; area 
apicalı octava basi quam apice nonnihil angustiore. &A. Long. 
18, SD. wog, AV man. — ala, WERE ner Ike 

Pracedenti valde similis, structura tegminum distincta. 


bb. Venis aream ulnarem tertiam postice terminantibus haud in- 
crassatis, bis fractis, area venas duas emittente. 


4. P. tenuinervis STÅL. — OÖlivaceo-flavescens, superne fusco-pieta; 
tegminibus alisque vitreis, anastomosi prima fusco-marginata, 
maculis subapicalibus fuscis; angulo basali exteriore are.e 'api- 
calis secundze acuto, interiore obtuso; area apicali octava oblonga, 
apicem versus sensim leviter ampliata. &. Long. 16, exp. 
teem. kh mal — Tab. VIMN, fie. 19. 

Praecedentibus simillima, structura tegminum divergens. 


8. P. simplicinervis STÅL. — Olivaceo-flavescens, superne fusco-picta; 
tegminibus alisque vitreis, illis sordidis, anastomosibus exterio- 
ribus apiceque ramorum ulnarium fusco-maculatis; angulo basali 
exteriore are apicalis secund® acuto, interiore obtuso; area 
apicali octava minus longa, angulo apicali exteriore obtuso. 9. 
Long. 14, exp. tegm. 40 mill. — Tab. VII, fig. 20. 


714 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Praecedentibus maxime affinis, structura tegminum divergens. 


N 


Uryptotympana STÅL. 


1. C. nigra Or., StÄt, Hem. Fabr. II. p. 6. 1. (1869). 
2. C. acuta SIGN. — Cicada acuta SIGN., Rev. et Mag. Zool. 1849. 


Pp: 


10. fig. 3. 
Cieada Lın., STÅL. 


Subg. Ohremistica STÅL. 


Scutellum nodo apicali distinete transverso et depresso. Ana- 
stomoses tegminum immaculat&e. Thorax lateribus anterius lobo de- 
stitutis. Segmentum anale maris apice medio in dentem acutum pro- 
ductum, inter medium et latera sinuatum, angulis apicalibus obtusis, 
prominulis. Segmentum anale dorsale feminarum apice utrimque 
angulatum, inter angulos et dentem medium obtuse sinuatum. Se- 
gmentum ventrale sextum feminarum apice late obtusangulariter 
emarginatum )). 


1. C. (Ohremistica) viridis FABR. — Oicada viridis StÅL, Hem. 
aloe, I 15 Da 1 ALSO): 
2. CO. (Chremistica) tagalica StåL. — Dilute olivacea; fascia lata 


verticem fere totum occupante, fronte inter rugas, basi vittaque 
media exceptis, fascia genarum, loris, basi excepta, lateribus elypei, 
rostro apicem versus, vittis sex, lateralibus obliquis, disci antiei 
thoracis, maculis quattuor oblongo-obtriangularibus anterioribus, 
lateralibus ultra medium extensis, liturague litteram T reversam 


1) Characteres subgenerum Cicade hoc schemate disponuntur: 


a. 


ad. 


bb. 


cc. 


Nodo apicali scutelli distinete transverso, depresso; anastomosibus tegmi- 
num exterioribus immaculatis. — Chremistica STÅL. 

Nodo apicali summo scutelli haud vel vix transverso, convexo; anasto- 
mosibus duabus exterioribus tegminum in exemplis adultis fusco-maeulatis. 
Lateribus thoraeis anterius obtuse lobatis, limbo posteriore latissimo; 
segmento ultimo dorsali maris apice medio obtuse bidentato vel, si vis, 
medio paullo producto et ibidem sinu parvo instructo; segmento ventrali 
sexto femins apice angulariter late sinuato. — Macrotristria STÅL. (Ty- 
pus: Cicada angularis. GERM.). 

Lateribus thoracis anterius lobo destitutis. 

Segmento ultimo dorsali marium posterius lateribus inermi, medio saepis- 
sime in dentem acutum producto; segmento ventrali sexto feminarum 
apice late angulariter sinuato; vena ulnari interiore recta vel vix curvata. 
— (icada STÅL. (Species Europam, Asiam borealem, Americam borea- 
lem et Mexico inhabitantes, ex. gr. (. plebeja ScoP., tibicen LIN., auletes 
GERM., etc.). 

Segmento ultimo dorsali marium postice sinuato et utrimque in lobum 
acutum producto; segmento ventrali sexto feminarum apice medio sinu 
angulato parvo instructo et utrimque praeterea obtusissime rotundato- 
sinuato. — Diceroprocta STÅL. (Species mexicans, ex. gr. C. alacris STÅL.) 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 715 


(I) simulante discoidali scutelli, dorso abdominis, apice coxarum 
posteriorum, vitta trochanterum, femoribus anticis subtus, tibiis 
apice superne, tibiis anterioribus interdum fere totis, tarsis totis 
vel basi et apice nigris; tegminibus alisque vitreis, interdum 
obsolete subinfuscatis, venis olivaceis, apicem versus obscuriori- 
bus, vena postcostali, ramo ulnari posteostali, interdum etiam 
costa posterius nigris; segmento dorsali anali maris olivaceo- 
flavescente. ©. 9. Long. 29, lat. 12, exp. tegm. 90 mill. 

SA. Opereulis distincte nonnihil longioribus quam latiori- 
bus, retrorsum sensim distincete angustatis, apice subsemieircu- 
lariter rotundatis, prope basin contiguis, haud tamen valvantibus, 
dein sensim divaricatis, olivaceo-flavescentibus, intus saepius 
nigricantibus. 

C. viridi maxime affinis, major, capite obtusiore, fronte 
paullo minus tumida, vena ulnari exteriore minus longe a basi 
furcata, segmentis dorsalibus abdominis apice concoloribus, oper- 
culis maris retrorsum magis angustatis, pone medium divaricatis, 
intus nigris, differt. Mee ”etterales nigra scutelli disco in- 
terdum ferruginee. Dorsum abdominis maris in lateribus se- 
gmenti secundi obsolete griseo-subsericeum, segmentis duobus 
basalibus medio kennen ferrugineo-maculatis. Pars postica 
thoracis et scutellum interdum init olivacea. Corpus subtus 
et pedes pallescunt. Areola basalis tegminum dimidio exteriore 
virescente, opaco. Femora antica spinis duabus magnis et una 
parva armata. 5 

Pictura nigra oracle interdum deest. Margines laterales 
thoracis pone mnedfuna interdum nigri. 

Exemplum nuper exclusum est totum ferrugineo-flavescens. 


Co ((C hremistica) Semperi STÅL. — Superne croceo nigroque varie- 
gata, "subtus olivaceo-favescens, dorso abdominis nigro, griseo- 
sericeo, in dorso et lateribus segmentorum.intermediorum griseo- 
ferrugineo-sericeo; tegminibus alisque vitreis, venis olivaceo- 
flavescentibus, apicem versus fuscis, areola basali extus olivaceo- 
Havescenten 92 Lone) 39 lat 1X, exp. team. LG mill. 
Praecedentibus multo major, thorace anterius latiore, ibidem 
capiti latitudine aequali differt. Caput nigrum, lituris nonnullis 
verticis prope ocellos, maculis duabus magnis apicalibus j Jugorum; 
basi vittaque media pereurrente frontis, apice genarum, basi 
lororum vittaque elypei croceis; rugis transversis medio inter- 
ruptis calloque oblongo subbasali lavi distinetis. Thorax ante 
angulos laterales paullo angustatus, lateribus anterius parallelis, 
impressione laterali anteriore distinctissima; ceroceus, vittis im- 
pressionum margineque omni disci nigris. Scutellum croceum, 
maculis obtriangularibus e basi emissis quattuor lituraque magna 
discoidali litteram T reversam (1) simulante nigris, maculis 
lateralibus ferrugineo-vittatis. Pedes posteriores ferruginei, fe- 
moribus subtus nigricantibus. Femora antica olivaceo-flavescentia, 
subtus nigra, utrimque nigro-vittata, spinis duabus magnis denti- 


716 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870.‘ 


-culoque subapieali armata. Tibie antiee et tarsi nigri, tarsi 
posteriores prope apicem ferruginei. Ramus primus ulnaris 
aque longe a basi ven ulnaris ipsius ac a ramo ulnari secundo 
remotus. Area ulnaris interior apicem versus sensim distincte 
nonnihil ampliata. Segmentum ventrale primum in medio, margo 
apicalis segmentorum intermediorum in medio maculaque di- 
scoidales segmenti sexti nigree. 


Tibicen LATR. 


Subg. Abroma STÅL. 


1. T.(Abroma) ferrarius SyAu.— Ferrugineus, parce griseo-sericeus, 
vertice scutelloque nigro-signatis; tegminibus alisque sordide 
vitreis, venis sordide flavescente-ferrugineis, apicem versus palle- 
scentibus; dorso abdomimis vittaque ventris nigris. 0. Long. 
20, lat 7, exp. tegm. 59 mill. 

cf. Opereulis segmentoque ventrali primo pallide subferru- 
gineo-flavescentibus, illis totis distantibus, apicem versus sensim 
tamen nonnihil convergentibus, a basi ad apicem sensim nonni- 
hil ampliatis, apice obtuse rotundatis. 

T. (Abrome) apicali GERM. maxime affinis, opereulis non- 
nihil longioribus, apice obtusius rotundatis, tegminibus apice 
immaculatis, area ulnari interiore latiore, apice obtusiore, angulo 
ejusdem apicali exteriore minus obtuso, fronteque paullo minus 
tumida differt. Fascia inter ocellos et oculos maculaque ante- 
rior vertieis, angulus apicalis interior jugorum, lora et elypeus 
nigra. Thorax macula anteriore, maculis duabus discoidalis, im- 
pressionibus lateralibus et postica nigris. Scutellum maeulis 
quattuor obtriangularibus normalibus lateribusque nodi apicalis 
nigris. Aloe area analı leviter infuscata, basin et apicem versus 
obscuriore. Femora nigro vittata. 


Subg. Nelcynda STÅL. 


Caput thoracis antico paullo latius, fronte sulco longitudinali 
destituta, suleis subtilibus lateralibus nonnullis instructa. basin versus 
in medio subcallosa. Thorax retrorsum subangustatus, basi ampliatus. 
Tegmina areola basali angusta, sensim paullo angustata; area radıali 
area ulnari interiore longiore, hac area basi et apice fere zeque lata, 
versus medium paullo ampliata; area apicali prima fere »eque longe ac 
area secunda retrorsum extensa; angulis basalibus arese apicalis se- 
cund& rectis, anastomosi prima cum ramis ulnaribus angulos rectos 
vel subrectos formante; area apicali octava ad medium sensim am- 
pliata, dein angustata; venis ulnaribus basi nonnihil distantibus, a 
basi sensim divergentibus; ramo ulnari postcostali medium are. api- 
calis prima haud attingente. Ala areis apicalibus quattuor. 


2. T. (Neleynda) tener STÅL. — Flavescente-ferrugineus vel oliva- 
ceus, subtus pedibusque pallidior; loris, verticis macula minuta 
pone ocellum anticum, maculis duabus ad ocellos laterales ma- 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 717 


eulaque minuta angulorum basalium, vel macula magna spatium 
totum inter ocellos et oculos occupante, impressionibus disci 
thoraeis, maculis duabus basalibus mediis vittaque laterali po- 
sterius abbreviata scutelli, interdum etiam margine basali se- 
gmentorum dorsalium abdominis vittaque ventris nigris; tegmi- 
nibus alisque vitreis, yenis flavo-ferrugineis, apicem versus nigris, 
costa rufo-ferruginea vel olivacea. &. 9. Long. 10—12, exp. 
tegm. 2581 mill. 

&. Operculis angustissimis, elongatis, leviter curvatis, sen- 
sim subangustatis; segmento dorsali ultimo apice medio acute 
‘ dentato-producto, angulis postieis in processum, basi latum, dein 
subito superne ‘profunde sinuatum et pone sinum gracilem, pro- 
ductis; segmento ventrali penultimo zeque longo ac lato, postice 
rotundato, segmento ultimo obovato, segmento penultimo fere 
duplo longiore. 

9. Segmento dorsali ultimo apice in dentem producto, 
vittis duabus postice abbreviatis nigris ornato; seemento ven- 
trali ultimo apice latissime profundeque angulato-emarginato. 

Statura fere Thaphure miselle, cu haud dissimilis. Ocelli 
in triangulum subobtusangulum dispositi, postici ab oculis quam 
inter se vix longius remoti. Thorax variat maculis duabus 
magnis nigris. 


Megannia A. et S. 


M. avicula WALK., List of Hom. I. p. 250. 5. (1850). 

Hac species variat fronte, vitta thoracis, scutelli et abdo- 
minis olivaceo-testaceis vel olivaceo-flavescentibus, vel capite, 
thorace, scutello abdomineque nigris, impictis. 


Melampsalta Kor. 


M. levifrons STÅL. — Fronte lsevi, sulco longitudinali rugisque 
transversis destituta,; thorace anterius capiteque que latis, illius 
lateribus parallelis, inermibus, postice ampliatis; tegminibus alis- 
que vitreis, venis nigris, basin versus flavo-ferrugineis, spatio 
inter venam« postcostalem et ramum ulnarem posteostalem ferru 
gineo, opaco, a basi versus medium sensim ampliato, pone me- 
dium angusto, sensim angustato. SA. Long. 14, exp. tegm. 
39 mill. 

&. Opereulis pallide flavescentibus, basi nigris, fere »eque 
longis ac latis, apice rotundatis, distantibus, spatio inter oper- 
cula tertiam partem latitudinis operculorum efficiente,; segmento 
dorsali ultimo apice acuminato, angulis posticis in lobum sensim 
angustatum, breviusculum productis; segmento ventrali penul- 
timo triangulari, subaequilatero, apice rotundato, segmento ultimo 
obovato, mediocri, segmento penultimo vix longiore. 

Fronte levi insignis et ab omnibus mihi cognitis conge- 
nerieis divergens. Quoad structuram tegminum, directionem 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Äry. 27. N:o 7. Ö 


718 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870: 


venarum et formam arearum M. Mnemwe WALK. similis, sed spatio 
inter venam postcostalem et ramum ulnarem postcostalem ante 
medium latiore, pone medium sensim magis angustato. Caput 
nigrum, macula triangulari basali verticis, apice jugorum, frontis 
parte sursum vergente marginibusque lateralibus, vitta media 
vel lineis duabus mediis elypei sordide flavescentibus. Rostrum 
flavo-ferrugineum, apiee nigrum. Thorax ferrugineus, impressio- 
nibus disci nigris, limbo postico et laterali nee non vitta media 
posterius abbreviata, antice posticeque nigro-marginata, flave- 
scentibus. Scutellum flavo-ferrugineum, maculis duabus basali- 
bus mediis subobtriangularibus, vitta laterali retrorsum angustata, 
posterius abbreviata, nec non litura media, formam signi I fere 
referente, nigris. Abdomen rufum vel ferrugineo- -rufum, segmento 
primo supra subtusque nec non limbo basali utrimque abbre- 
viato segmentorum dorsalium nigris, segmento dorsali primo 
postice maculis duabus transversis rufis. Pedes ferrugineo-flave- 
scentes, femoribus antieis nigro-vittatis et subtus spinis tribus 
magnis nigris armatis, spina subapicali ipsa antice spinula armata. 


Prasia STÅL. 


1. P. fatilogqua STÅL. — Pallide olivaceo-virescens, tegminibus sub- 
concoloribus, pellueidis; scutello postice medio subampliato, 
metanoto medio pone apicem scutelli prominulo et medio ru- 
goso-elevato. ©. Long. 19, exp. tegm. 60 mill. 

AA. Abdomine inflato, operculis nullis; segmento dorsali 
ultimo angulis apicalibus in processum subeurvum productis; 
segmento ventrali penultimo transverso, posterius rotundato et 
medio subtruncato; segmento ultimo obovato mediocri. 

P.hariol® sımillima, ocellis minoribus, vertice latiore, oculis 
fere duplo latiore, fronte basi latiore, scutello basi medio non- 
nihil producto et subdepresso, areis apicalibus plurimis tegmi- 
num brevioribus, “area ulnari interiore (quinta) apicem versus 
sensim nonnihil ampliata anastomosibusque curvatis differt. 


Fam. CERCOPINA STÄL. 


Subf. Cereopina STÅL. 


Cosmoscarta !) STÅL. 


a. Mesosterno pone medium utrimque tuberculo altissimo conico 
armato, margine postico ante coxas intermedias haud vel vixr 
reflexo; scutello longo; thorace basi ante scutellum truncato. 


1. ©. Proserpina WHITE. — Üercopis Proserpina WHITE, Ann. nat. 
hist. XV. p. 35. (1845); Cercopis Theora WHITE, Ann. nat. 


!) Hoc genus fronte maxima, valde tumida, obtusa, in latere faciali fere usque 
ad oculos extensa, sulco carinaque longitudinali destituta, gaudet. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 719 


hist. XV. p. 35. (1845); Cercopis costalis WALK., List of Hom. 
III. p. 651. 2. (1851). 


Species. quoad pieturam valde varians. 


aa. Mesosterno posterius utrimque convexiusculo vel tuberculo le- 


viter elevato transverso instructo; scutello minus longo. 


b. Margine postico mesosterni ante coxas intermedias distincte di- 


latato et reflexo, interdum sublobato. 


c. Mesosterno DOSA utrimque tuberculo obtuso transverso in- 


d. 


structo. 


Thorace basi ante scutellum obtuse sinuato. 


2. C. Daphne Stau. — Cercopis Daphne Står, Öfv. Vet. Ak. Förh 


3. 


1865. p. 147. 5. 


C. Charon Warte. — Üercopis Charon WHITE, Ann. nat. hist. 
XV. p. 35. (1845). 

C. viridicanti GUER. similis, sed minor, distincete denseque 
punctulata, thorace basi sinuato, nec rotundato, hemelytris basin 
versus minus ampliatis, apice densius reticulatis. 


dd. Thorace bası ante scutellum subtruncato. 


4. C. rufipes STÅL. — Nigra, nitida, breviter fusco-pilosa, thorace 


et prasertim tegminibus dense distineteque punctulatis; disco 
frontis et clypei, rostro, margine angusto abdominis, margine 
apicali segmentorum ventris, ano pedibusque sordide sanguineis; 
alis fuseis. &. @. Long. 20, lat. 8 mill. 

. ©. Charoni similis, ocellis majoribus thoraceque basi medio 
subtruncato differt. Thorax nonnihil latior quam longior, angulis 
lateralibus obtusis, apice rotundatis, marginibus lateralibus ahti- 
cis latiuscule, margine posteriore anguste nee Tegmina basin 
versus levissime ampliata, dein sensim leviter angustata, parte 
fere tertia apicali sat dense reticulata. 


©. seemaculata STÅL. — Obscure picea, nitida, breviter fusco- 
pilosa; tegminibus nigris; jugis apice vel totis, fronte, clypeo, 
rostro, macula oblonga antica clavi, suturam clavi haud attin- 
gente, maculis duabus subrotundatis corii prope marginem co- 
stalem, alia inter medium et basin fere media, ad marginem 
valde appropinquata, altera pone mediüm sita et a margine 
magis remota, limbo lato dorsali abdominis, ventre, genitalibus 
pedibusque croceis vel subaurantiacis; segmentis ventralibus an- 
terioribus maculis quattuor, posterioribus maculis duabus nigris 
ornatis; alis fuscis, limbo costali ante medium subtestaceo. d’. 
2. Long. 20, lat. 74 mill. 

Statura et punetura praecedenti simillima, ocellis paullo 
minoribus. ‚Limbus thoracis saepe pallescit. 


C. semimaculata STÅL. — Nigra, nitida, breviter fusco-pilosa; 
thorace minus dense et obsolete, tegminibus densissime distin- 


720 ÖFVERSIGT:AF K.: VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


cteque. punctulatis, his ante. medium aurantiacis, maculis duabus 
clavi et septem corii nigris, maculis duabus posterioribus in- 
terioribus corii minutissimis; alıs fuscis, limbo costali ante me- 
dium> subtestaeeor met es = Vone.. 19, lau dal. 

Statura praecedentium duarum; quoad picturam (©. rotun- 
date similis, sed parte aurantiaca tegminum postice subtruncata, 
paullo ante medium tegminum abbreviata, abdomine pedibusque 
nigris divergit. 

7. OC. rotundata WALK. — Üercopis rotundata WaLk., List of Hom. 
suppl. p. 174. (1858). Ä 

Specimen philippinum divergit a specimine e Laos repor- 
tato et cum typo WALKERI collato magnitudine minore, maculis 
antieis corii confluentibus, pedibus nigro-piceis, femoribus basi 
subtus dilutioribus. 


8. C. nigro-guttata STÅL. — Nigro-picea, nitida, thorace et praeser- 

tim tegminibus dense punctulatis, his ante medium croceis, 
pone medium nigris, parte crocea postice rotundata et erosula, 
in disco tegminis paullo ultra medium extensa, maculis duabus 
ante medium et duabus pone medium nec non parte tertia api- 
cali clavi, mäculis circiter septem vittaque a basi ad medium 
partis croces corii extensa nigris; abdomine, segmentis duobus 
apicalibus margineque angusto exceptis, dorso nigro, his se- 
gmentis, ventre pedibusque croceis, maculis quattuor segmento- 
rum ventris nigris; alis fuscis, limbo costali ante medium sub- 
testaceo. 9. Long. 17, lat. 64 mill. 
C. rotundate maxime affinis, parte crocea tegminum vix 
plus quam dimidium tegminum oceupante, maculis nigris mi- 
noribus et numerosioribus ornatis, clavi parte tertia, nec quinta, 
apicali nigra, abdomine dorso magnam ad partem nigro, differt. 
Thorax paullo latior quam longior, angulis lateralibus obtuse ro- 
tundatis. Frons disco utrimque rugis transversis distinetis in- 
structa, lateribus lavigatis. 


ce. Mesosterno posterius utrimque obtuse convexo, nec tuberculato. 


9. C. spectabilis BURM. — (ercopis spectabilis Burm., Nov. act. 
Acad. Leop. Car. XVI. suppl. I. p. 304. 36. Tab. XLI. fig. 8. 
(1834). 

10. 0. zanthomelena WHITE. (’ercopis wanthomelena WHITE, Ann. 
nat. hist, XV. p. 35. (1845). 

Abdomine croceo tegminibusgue antice nigro-bimaculatis a. 
praecedente differt. 


bb. Mesosterno posterius utrimque convexo, margine postico ante 
cozas haud dilatato, vie reflewo. 


11. C. carinata STÅL. — Dilute testacea, nitida, tegminibus remote 
griseo-sericeis; thorace transversim obsolete subrugoso, parce 
punctulato, carina obtusa. percurrente longitudinali instructo, 


721 


STÄL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 


'prope 'angulos anticos impressionibus nonnullis parvis instructo, 
angulis lateralibus sensim ampliatis, productis, apice rotundatis, 
marginibus lateralibus antieis late, lateralibus posticis et postico 
anguste reflexis, margine basali ante scutellum recto; tegmini- 
bus densissime punctulatis, pone medium levissime angustatis, 
parte vix tertia apicali sat dense reticulata; tibiis postieis prope 
basin spina parva et pone medium spina majore armatis; alıs 
sordide vinaceis, venis testaceis. ©. Long. 114, lat. thor. 
6 mill. 

Species forma lata thoracis valde insignis. Frons a latere 
visa infra medium angulum obtusiusculum formans. 


Phymatostetha STAL. 


Frons tumida, infra medium raro angulum formans, carina vel 
impressione longitudinali destituta. Ocelli inter se quam ad oculos 
magis appropinquati. Thorax margine postico ante scutellum leviter 
sinuato, marginibus lateralibus postieis rectis vel sinuatis. Meso- 
sternum posterius tuberculis duobus conicis armatum. Pedes medio- 
cres, tibiis postieis spinis duabus vel una armatis !). 


1. P. perspicillaris WHITE. — Üercopis perspicillaris WHITE, Ann. 
nat. hist. XV. 35. (1845); Cercopis mactans WHITE, Ann. 


“natshist.oXV.0p.36. (1845). 


Cercopis FABR. 


C. ferruginea WALK. — Triecphora ferruginea Wark., List of 
om DLR Sp Bö or (NT 

Variat  partibus fere tribus quartis apicalibus tegminum 
subconeoloribus, vel plus minus obscure testaceis, antice inter- 
dum fuseis. 


Poeciloterpa STÅL. 


Caput valde declive, superne planum, fronte valde elevata, com- 
pressa, apicem versus compresso-angustatata, a basi ultra medium in 
medio deplanata, parte deplanata sensim angustata et infra medium 
concaviuseula, apicem versus acute tectiformi; elypeo compresso, acute 
tectiformi. Ocelli ab oculis quam inter se duplo longius distantes. 
Thorax postice ante scutellum obtusissime rotundatus, marginibus 
lateralibus postieis rectis. Scutellum aquilaterum, disco leviter im- 
pressum. Tegmina lata, ovalia; elavo latiusculo, commissura margine 
seutellari vix longiore, leviter rotundata; corio disco convexiusculo, 
apice areolis nonnullis magnis concaviusculis instructo, margine api- 


cali membranaceo. Mesosternum inerme. Pedes mediocres; tibiis 
postieis spina unica magna pone medium armatis. 
') Ad hoc genus pertinent © rcopis stellata Gu&Rr., costalis WALK. (= hilaris 


WaLk.), basiclava WALK. (= Larinia STAL), pudens WALK., STÅL, signifera 
"WALKE., "STÅL, 'circumducta Wauk., STÅL, Tomaspis Semele STAL, nympha 
STÅL et Cynthia STÅL. 


aa 


eV 


ER 


ke 


DS . EG 
Ba Es“ = 


RE 


722 OFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Literne affıne genus, forma capitis et structura tegminum di- 
- stinetum. 


1. P. nigro-limbata STÅL. — Rufo-testacea, nitida, brevissime fusco- 
pilosa; apice scutelli, macula rotundata discoidali limboque co 
stali corii, rostro, abdomine pedibusque nigris; alis fuscescenti- 
bus; areolis apicalibus interioribus corii fusco-hyalinis; thorace 
hemelytrisque subtiliter punctulatis, illo anterius utrimque obtuse 
impresso. 9. Long. 73, lat. thor. 3 mill. 


Subf. Aphrophorina SıAr. 


Liorhina STÅL. 


Corpus oblongum. Caput superne planum, medio thoracis di- 
stinete nonnihil angustius, levissime nutans; parte sursum vergente 
frontis jugis latiore, antrorsum sensim ampliata, parte deorsum ver- 
genti convexa, lavigata, rugis transversis destituta; clypeo convexi- 
usculo; margine apicali jugorum versus oculos sensim leviter deflexo. 
Ocelli ab oculis quam inter se nonnihil magis distantes. Rostrum 
breve. Thorax sexangularis, ante angulos laterales distinete angu- 
status, margine antico late rotundato, marginibus lateralibus antieis 
lateralibus postieis dimidio brevioribus, his versus angulos laterales 
sinuatis, margine postico ante scutellum sinuato. Scutellum vix lon- 
gsius quam latius. Tegmina anguste ovalia, convexa, pone medium 
sensim nonnihil rotundato-angustata, apice rotundata, venis haud ele- 
vatis, margine costali basi angustissime, dein ante medium late et pone 
medium latiuscule reflexo. Als vena apicali intramarginali continua, 
prope apicem undam profundam introrsum versam formante; area 
anali ampla. Pedes breviusculi, tibiis posticis bispinosis. 

Lepyronie et Plini@ affıne genus, structura tegminum fronteque 
levigata distinetum )). 


1. L. reflera STÅL. — Supra dilute fusco-testacea, subtus sordide 
flavescente-albida; facie supra medium, limbo laterali pectoris, 
femoribus, tibiis tarsisque anticis, parte dimidia apicali femorum 

 intermediorum, basi apiceque tibiarum intermediarum, tarsis in- 
termediis, apice spinarum tibiarum tarsorumque posticorum, - 
limbo angusto apicali partis superioris capitis marginibusque 
lateralibus antieis thoraecis nigris; fascia angusta subapicali partis 
sursum vergentis frontis, fasciis duabus verticis, fascia angusta 
abbreviata ante medium thoracis, fascia media clavi maculaque 


1) In conspectu generum (Hem. afr. III. p. 66) lege et adde: 
8(5). Alarum vena intramarginali continua, etc. 

a. Fronte rugis transversis medio interruptis instructa; margine costali 
tegminum haud vel levissime reflexo; margine apicali jugorum toto acu- 
tiuseulo. — Lepyronia A. et S. et Plinia STÅL. 

aa. Fronte rugis destituta; margine apicali jugorum versus oculos sensim 
obtusato, deflexo; margine costali toto tegminum distincte reflexo. — 
Liorhina STÄL. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 723 


\ 


parva obsoleta prope marginem costalem ante medium corii flavo- 
albidis; vitta lata, ante medium interrupta, posterius angustata 
et abbreviata, prope marginem costalem sita, corii fusca. 9. 
Long. 7, lat. 2 mill. — Tab. IX, fig. 23. 

Pietura capitis et ‘thoracis staturaque speciebus quibusdam 
Clovie haud dissimilis. Caput thorace vix brevius, paullo bre- 
vius quam inter oculos latius, antrorsum angustatum, apice ro- 
tundatum. Thorax circiter dimidio latior quam longior, trans- 
versim rugulosus, parce obsoletegue punctulatus. Scutellum 
ruguloso-punctulatum. Tegmina distinete denseque punctulata. 


Aphrophora GERM., STÅL. 


1. A. maculipes STÅL. — Pallide griseo-flavescens, thorace, scutello 
tegminibusque fusco-ferrugineo-punctulatis, his preesertim ad 
venas punctis majoribus raris praeterea conspersis, ante medium 
linea transversa obliqua callosa pallida et ad costam ante me- 
dium macula pallescente ornatis; parte sursum vergente capitis 
fronteque fuscis, hac apicem versus flavo-albida; carina capitis 
anguloque interiore jugorum pallescentibus; alis vitreis; pedibus 
ferrugineis vel fusco-ferrugineis, macula femorum tibiarumque 
pallida 9. Long. 8, lat. 3 mill. 

In Java etiam oceurit. Statura A. coriacee FALL., cui af- 
finis, fronte minus convexa, tegminibus pone medium magis 
angustatis lineaque pallida callosa notatis distineta. Caput tho- 
race plus dimidio brevius, medio quam ad oculos paullo longius, 
oculis duplo latius; fronte leviter convexa. Thorax ante an- 
gulos laterales distinete angustatus, capite distincte latior. Te- 
gmina pone medium sensim angustata, apice: angusta. 


Perinoia !) WALK. 
1. P. septemfasciata WALK., List of Hom. III. p. 729. 1. (1851). 


Tibise anticaee subteretes, leviter compress. 


2. P. latipes STÅL. — Nigra, superne subtilissime denseque pun- 
ctulata; faseiis tribus partis superioris capitis, posteriore basin 
occupante, fasciis tribus abbreviatis thoracis, prima prope apicem, 
secunda ante medium, tertia prope basin sita, macula discoidali 
scutelli, macula transversa ante medium clavi, in corium extensa, 
macula prope apicem clavi, hac etiam in corium extensa et 
extrorsum sensim angustata, macula transversa ante medium ad 
costam, macula costali pone medium maculisque areolarum partis 
apicalis tegminum, parte tertia apicali frontis, lateribus apiceque 


1) In conspectu generum (Hem. afr. III. p. 68) lege et adde: 
31(82). Margine antico jugorum sulco destituto. 
a. Pedibus antieis elongatis, tibiis incrassatis vel dilatatis; parte apicali corii 
areolis numerosis irregularibus instructa. — Perinoia WALK. 
aa. Pedibus antieis mediocribus simplieibus; corio apice areis nonnullis magnis 
- instructo. — Clovia STÅL. 


724 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


.clypei, pectore pedibusque posticis flavo-albidis; apice femorum 
posticorum, basi apiceque tibiarum posticarum tarsisque posticis 
nigris; femoribus anterioribus ultra medium piceis; alis vitreis, 
fusco-venosis; abdomine flavo-testaceo; tibiis anterioribus, pra- 
sertim anticis, superne dilatatis, basin et apicem versus angu- 
statis. ©. Long. 11, lat. 3% mill. 

Pracedenti sımillima, forma tibiarum anteriorum, fascıa 
apicali capitis deficiente maculaque secutelli distineta. Caput et 
thorax longitudine subaequalia. Margines laterales postici tho- 
racis lateralibus antieis eirciter duplo longiores. 


, 


Clovia STÅL. 


a. Thorace latera versus longitrorsum obtuse distincte impresso, 
imgressione longitudinali media destituto; capite superne plano; 
parte sursum vergente frontis ruga longitudinali destituta, parte 
deorsum vergente transversim modice convexa, longitrorsum vix 
convexa, medio punctata, lateribus suleis obsoletis subtilibus, 
in disco frontis punctulatis, instructa; tegminibus apice angu- 
lum acutum, apice imo rotundatum, formantibus; femoribus ante- 
rioribus elongatıs, tibiis” longioribus; ocellis ab oculis quam 
inter se via duplo longius remotis. 


1. C. varia WALK. — Perinoia varia WaLK., List of Hom. III. p. 
20, 2 CE). 


2. 0. vitticeps STÅL. — Nigra; margine antico vittaque antice abbre- 
viata capitis, facie, vitta percurrente thoracis et scutelli, vitta 
ante medium 'clavi sita, hac macula in corium 'extensa, macula- 
obligue transversa marginali ante medium, macula marginali 
pone medium vittisgue duabus apicalibus, retrorsum angustatis, 
alia fere media, altera angustiore obliqua prope marginem costa- 
lem sita, corii, pectore, ventre, antennis, rostro pedibusque pal- 
lide flavescentibus; lateribus prostethii pone oculos margineque 
angusto laterali mesostethii nigris. &. 2. Long. 10—123, 
lat. 22—3 mill. 

C. varie simillima, pietura capitis distineta. Superne den- 
sissime punctulata, nitida. Caput et thorax aque longa, illud 
antrorsum sensim angustatum, apice rotundatum, zeque longum 
ac inter oculos latum. Thorax ante angulos laterales antrorsum 
vix angustatus, marginibus lateralibus postieis marginibus late- 
ralibus antieis duplo longioribus. Tarsi anteriores et apex tar- 
sorum posticorum nigri. Margo apicalis jugorum acutus. 


aa. Thorace impressionibus longitudinalibus lateralibus destituto. 


b. Thorace impressione media destituto; capite superne plano; 
margine apicali Jugorum acuto; parte sursum vergente frontis 
ruga destituta, parte deorsum vergente depressa, transversim 
leviter convexa, longitrorsum haud conveza; tegminibus apice 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 725 


in angulum terminatis, pone apicem clavi sensim angustatis; 
corpore superne densissime punctulato !). 


c. Capite thorace haud vel via longiore; fronte nigra, vittis dua- 
bus apice coöuntibus, per latera nigra pectoris ewtensis, pallide 
flavescentibus, ornata. 


3. OC. serfasciata STÅL. — Pallide testaceo-flavescens; fasciis tribus 
angustis capitis, anteriore abbreviata, limbo antico et basali nec 
non fascia media thoracis, scutello, apice excepto, tegminibus- 
que fusco-testaceis, his extus obscurioribus, nigricantibus, fascia 
obliqua anteriore, intus angustata, fasciaque media extrorsum 
angustata, ambabus per clavum et partem interiorem corii ex- 
tensis, nec non vittis quattuor partis tertise apicalis corii pallide 
flavescentibus, his vittis anterius in testaceum vergentibus; macula 
transversa introrsum angustata costali ante medium lineaque 

‚ oblique transversa abbreviata, leviter curvata, pone medium ad 

marginem costalem posita, testaceis; facie. lateribusque proste- 
thii et mesostethii nigris, vitta laterali latissima faciei, in medio 
frontis cum opposita confluente, ibidem latissima et dimidium 
frontis occupante, retrorsum sensim angustata et per latera nigra 
pectoris continuata, pallide flavescente; parte nigra antica frontis 
‚lineis duabus vel tribus transversis flavescentibus notata; alıs 
sordide hyalinis; pedibus fusco-testaceis, femoribus apicem versus 
nigricantibus. 9. Long. 113, lat. 3% mill. 

Statura et magnitudine fere Perinoi® septemjasciate. Caput 
triangulare, apice rotundatum, thorace vix longius, aeque longum 
ac inter oculos latum; fronte disco punctulata, lateribus leviter 
sulcatis. Ocelli ab oculis quam inter se fere dimidio longius 
remoti. Thorax ante angulos laterales antrorsum distincte an- 
gustatus, marginibus lateralibus postieis lateralibus antieis duplo 
longioribus. 

4. C. vittifrons STÅL. — Flavescente-cinnamomea, pubescens; facie, 
lateribus prostethii et mesostethii limboque ventris nigris; vitta 
laterali frontis, prostethii et metastethii flavescente, antrorsum 
angustata et prope marginem anticum frontis cum opposita in 
arcum confluente; tegminibus posterius vitta obliqua flavescente, 
fusco-marginata notatis. &A. Q. Long. 8—9, lat. 24 mill. 

Var. a. — Fasciis tribus capitis, anterioribus duabus abbre- 
viatis, fasciisgue duabus angustis ante medium thoracis et fa- 
sciam pallidiorem ineludentibus, fusco-testaceis; tegminibus ni- 
gricantibus, parte posteriore clavi et parte angusta interiore 
posteriore corii nec non limbo exteriore apicem versus flavescente- 
cinnamomeis, vitta nonnihil curvata ante medium sita, a basi 
fere ad medium clavi, dein oblique per corium fere ad margi- 


1) C. lemniscata STÅL ad hanc divisionem pertinet. C. flavipes FABR., Caput 
ran LE GuiL., phalerata STAL et Eugenie STÅL tegminibus apice rotun- 
datis gaudent, praeterea antem cum speciebus divisionis b congruunt. 


726 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


nem costalem ducta, nec non vitta obliqua posteriore, a margine 
costali oblique retrorsum currente, flavescentibus. 

Var. b.— Fasciis capitis obsoletissimis, thoracis nullis; 
tesminibus magnam ad partem concoloribus, extus nigricanti-- 
bus, limbo costali apicem versus flavescente-cinnamomeo vitta- 
que posteriore obliqua flavescente. 

Statura fere praecedentis, sed minor, marginibus lateralibus 
anticis thoracis brevissimis, marginibus lateralibus posticis illis 
eireciter quintuplo longioribus, capite thoraceque subhorizontali- 
bus, nec sensim nonnihil declivibus, pieturaque divergit. 


cc. Capite thorace saltem tertia parte longiore. 


5. C. philippina STÅL. — Pallide subtestaceo-flavescens, nitida; ma- 
culis minutissimis quattuor, duabus mediis et duabus ad ocellos 
positis, nec non litura apicali litteram W simulante capitis te: 
staceis; limbo laterali antico thoracis, parte dimidia exteriore 
tegminum, lineis lateralibus obliquis anterioribus quattuor vel 
quinque frontis, lateribus prostethii margineque exteriore meso- 
stethii obscure fusco-testaceis vel nigricantibus; corio pone me- 
dium macula magna costali decolore, ipsa lineis duabus trans- 
versis fuscis, anteriore latiore et obliqua, notata, parte apicali 
dimidia interiore testacea, macula parva apicis lineolisque dua- 
bus antieis hujus partis nigris; alis sordide hyalinis. 9. Long. 
94, lat. 22 mill. 

Species insignis, capite longo picturaque ab omnibus mihi 
cognitis congenericis divergens. Caput semiovale; fronte laevi- 
useula, lateribus suleis abbreviatis obsoletissimis instructis. Thorax 
ante angulos laterales levissime angustatus, marginibus laterali- 
bus postieis marginibus lateralibus antieis vix duplo longioribus. 
Tegmina a basi ultra medium sensim levissime ampliata, dein 
angustata. Ocelli ab oculis quam inter se longius remoti. 


bb. Thorace impressione longitudinali media instructo. 


ı 


6. C. frenulata STÅL. — Ptyelus frenulatus STAL, Freg. Bug. resa. 
Ins p286.,10 IE 839)! 


Autonoe STÅL. 


1. A. carinata StTåL. — Olivaceo-flavescens; margine imo interiore 
clavi, corio lateribusque ventris fuseis; corio ante medium extus 
olivaceo-flavescente, pone medium intus obsolete pallescente; ca- 
pite superne carina longitudinali percurrente distincta instructo. 
9. Long. 53, lat. 2 mill. 

Oongenericis hucusque descriptis latior, robustior, pedibus- 
que, prasertim tibiis anterioribus, crassioribus instructa. Bre- 
viter remoteque fusco-puberula. Caput parce obsoleteque, thorax, 
scutellum et tegmina dense punctulata, thorax transversim sub- 
rugulosus. Caput thorace tertia parte brevius et nonnihil an- 
gustius, inter oculos vix duplo latius quam longius, obtuse sub- 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PLILIPPINARUM. 727 


rotundato-angulatum, medio quam ad oculos dimidio longius; 
fronte laevi, convexa, disco obtusata; margine apicali jugorum 
obtuso, obtuse sulcato. Thorax fere duplo latior quam longior, 
ante angulos laterales distincte angustatus, marginibus laterali- 
bus posticis marginibus lateralibus antieis duplo longioribus. 


2. A. crassipes STAL. — Nigra, remote pubescens, supra punctu- 
lata; limbo antico partis supern&® capitis, basi frontis, rostro, 
apice imo femorum, tibiis tarsisque testaceo-flavescentibus; mar- 
gine costali tegminum ante medium flavo-testaceo, macula tri- 
angulari costali nonnihil pone medium sita albido-hyalina; alıs 
infuscatis. ©. Long. 5, lat. 2 mill. 
Praecedenti statura puncturaque simillima, pictura, capite 
paulio latiore et carina destituto, margine obtuso apicali jugo- 
rum sulco destituto, divergit. 


Subf. Machzsrotina STAL. 


Machsrota Burm. 
1. M. ensifera Burm., Handb. II. 1. p. 128. 1. (1835) 


Fam. JASSINA STÅL. 


Subf. Centrotina STÅL. 


Leptocentrus STÅL. 


1. L. antilope STÅL. — Centrotus Antilope STÅL, Freg. Eug. resa. 
Ins pr28421 97839): 


Sertorius STÅL. | 


1. S. erigens WALK. — Centrotus erigens WALK., List of Hom. II. 
p. 614. 43. (1851). 


Lobocentrus STÅL. 


Caput subreclinato-declive; fronte deorsum libere producta, basi 
haud lobata. Ocelli inter se et ab oculis fere que longe remoti, 
inter partem mediam oculorum siti. Thorax supra angulos laterales 
impressus, supra impressionem utrimque cornutus, processu postico 
a scutello distante, gracili, subtus ante medium lobo in sinu apicali 
scutelli quiescente instructo, superne acute earinato. Scutellum lon- 
gius quam latius, retrorsum sensim angustatum, apice angustum et 
emarginatum. Tegmina areis discoidalibus tribus, exteriore triangu- 
lari, instructa. Ale areis apicalibus quattuor. Pedes simplices, tibiis 
triquetris. 

Leptobelo affıne genus, situ ocellorum, processu postico thoracis 
subtus lobato, tegminibusque areis discoidalibus tribus instructis di- 
stinctum. 


Ila 


dd 


728 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


L..zonatus STÅL. — Niger, distinete punctatus, capite, thorace 
seutelloque parce, lateribus pectoris densius aureo-flavo-sericeis; 
tegminibus obscure vinaceis, fascia pone ‚medium .decolore et 
fusco-venosa ornatis, parte fere quarta obliqua basali ferrugineo- 
nigricante, distinete punctata; thorace carina percurrente instructo, 
cornubus lateralibus extrorsum et leviter retrorsum vergentibus, 
subeurvis, graciliusculis, sensim acuminatis, superne bisuleis, 
processu postico plus dimidio brevioribus, hoc apicem abdomi- 
nis vix attingente, acute tectiformi, lobo inferiore acuto, trian- 
gulari, retrorsum vergente; rostro flavo-piceo. 9. Long. 8, 
lat. 33 mill. 


Trieentrus STÅL. 


T. convergens WALK. — Üentrotus convergens WALK., List of 
Hom. II. p. 623. 59. (1851). 


T. capreolus WALK. — Centrotus capreolus WALk., List of Hom. 
IL 0. GT. GO. (ASH 


T. Fairmairei STAL. — Centrotus Fairmairei STÅL, Freg. Eug. 
resa. Ins. p. 284. 192. (1859). 


Sipylus STÅL. 


S. crassulus STÅL. — Üentrotus crassulus STÅL, Freg. Eug. resa. 
Ins. p. 285. 194. (1859). 


Wargara A. et S. 


G. luconica FAIRM. — Membracis luconica FAIRM., Ann. soc. 
ent. Ser. 2. IV. p. 255. 45. (1846). 


G. patruelis STÅL. — Üentrotus patruelis STÅL, Freg. Eug. resa. 
Ins. p. 285. 196. (1859). 


G. varicolor STÅL. — Nigra, subtus parce flavescente-pubescens; 
capite thoraceque dense punctulatis, hoc tantum in processu 
postico carina distineta instructo; fronte brevi, transversa, levi- 
ter inflexa; tegminibus vitreis, pone medium fascia fuscescente 
notatis, pone fasciam subvinaceis, basi punctulatis; pedibus ferru- 
gineis, femoribus ultra medium nigris. @. Long. 43, lat. 2 mill. 

Var. a. — Thorace nigro. 

Var. b. — Thorace nigro, vitta angusta media, marginibus 
lateralibus fasciaque lata processus postiei ferrugineo-flavescen- 
tibus. 

Var. c. — Thorace ferrugineo-flavescente, maculis duabus 
antieis apiceque processus postici nigris. 

G. patrueli maxime affinis, major, thorace carina pereur- 
rente destituto, fronte breviore et minus inflexa differt. Pro- 
cessus posticus thoracis apicem clavi subsuperans, ante medium 
latus et lateribus parallelis instructus, pone medium sensim 
acuminatus. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 729 


4. @. pulchripennis STÅL. — Ferruginea, remote flavescente-griseo- 
sericea, capite thoraceque anterius nigricantibus; tegminibus fuscis 
vel nigricantibus, fasciis angustis tribus, prima ante medium, 
secunda pone medium et tertia prope apicem sitis, nec non 
maculis parvis numerosis subconfluentibus inter fascias sparsis, 
albidis, venis flavo-testaceis. 9. Long. 4, lat. 2 mill. 

Pietura tegminum insignis; differt a precedentibus processu 
postico thoracis angustiore, haud plus quam tertiam partem 
mediam seutelli tegente, breviusculo, scutello eirciter dimidio 
longiore. Frons leviter infiexa, transversa, apice leviter reflexa 
et subrotundato-truncata. Thorax carina percurrente, anterius 
obtusa et minus elevata, in processu postico acutiore et distin- 
ctiore, Instructus. i 


5. G. nigro-fasciata STÅL. — Nigra, remote flavescente-sericea, supra 
dense punctata; tegminibus vitreis, fascia lata pone medium 
parteque fere quinta basali nieris, hac punctäta; tibiis, basi ex- 
cepta, tarsisque ferrugineis. 9. Long. 34, lat. 14 mill. 

2 Frons vix inflexa, leviter transversa, basi subcoaretata, apice 
obtuse rotundata. Thorax carina obsoleta obtusa haud laevigata 
instructus, processu postico angusto, apicem clavi attingente, 
acute et alte carinato. 


Cryptaspidia StAr. 


'Caput perpendiculare vel subreclinatum, fronte brevi, haud vel 
leviter prominula. Ocelli inter se quam ab oculis nonnihil longius re- 
'moti, supra lineam fictam inter medium oculorum ductam positi. Thorax 
inter angulos laterales vix prominulos convexus, in processum posti- 
cum sensim transiens, pone angulos laterales leviter sinuatus, pro- 
cessu postico scutellum totum tegente, sensim angustato. Tegmina 
areolis discoidalibus duabus instructa; clavo apicem versus haud an- 
gustato, apice oblique rotundato-truncato, vena exteriore percurrente, 
in medio marginis apicalis obliqui excurrente. Ala areis apicalibus 
tribus. Pedes simplices, tibiis triquetris; femoribus trochanteribus- 
que inermibus. 

Gargare proximum genus, forma processus postici thoracis di- 
stinetum, quoad staturam Terentio simile. 


1. C. pubera STÅL. — Nigra, tota, etiam tegminibus, remote flave- 
scente-pubescens, capite thoraceque punctulatis; fronte deorsum 
subsemicireulariter prominula; thorace carina longitudinali de- 
stituto, processu postico impressione laterali destituto, usque ad 
apicem sensim angustato, apicem clavi attingente, pone medium 
carina instructo; tegminibus fusco-hyalinis, basi nigris et pun- 
etatis, pone medium subdecoloribus et fascia notatis; femoribus, 
basi excepta, tibiis tarsisque ferrugineis. 9. Long 53, lat. 
22 mill. | 


2. C. tagalica STÅL. — Praecedenti simillima et maxime affinis, 
differt fronte vix prominula, obtusissima, margine antico capitis 


l 


730 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


inter oculos sensim rotundato, tegminibus subvinaceis, basi nigris 
et punctatis, apice decoloribus et fascia angusta fusca notatis. 
‚2. Long. 44, lat. 2 mill. 


3. OC. impressa STÅL. — Nigra, parce griseo-pubescens, tesminibus 
nudis; capite thoraceque punctatis; fronte deorsum leviter pro- 
minula, apice obtuse rotundata; thorace carina obsoleta et ob- 
tusissima, in processu postico acuta et distineta, instructo, la- 
teribus processus postici ante medium impressis, marginibus 
lateralibus pone medium carinatis; tegminibus vinaceis, basi 
nigris et punctatis, fascia media vel venis disci, nec non parte 
fere tertia apicali (5) vel limbo apicali (9) nigricantibus. co. 2. 
Lone, O— 7, JAR S—34 mul 


4. C. obtusiceps STÅL. — Praecedenti simillima et maxime affinis, 
differt capite anterius inter oculos sensim obtuse rotundato, 
fronte obtusissima, deorsum haud prominula. 9. Long. 6—7, 
lat. 3—33 mill. 


Pyrgonota STÅL. 


Corpus subelongatum. Caput leviter reclinatum, longius quam 
inter oculus latius, margine apicali jugorum valde obliquo, sinuato, 
fronte producta, triloba. Ocelli inter se quam ab oculis duplo vel 
plus duplo longius remoti, supra lineam fietam inter medium oculo- 
rum ductam positi. Thorax antice in processum longissimum ele- 
vatus, processu postico basi scutellum fere totum tegente, basi leviter 
sinuato, sensim angustato, lobo dorsali destituto, acute tectiformi. 
Tegmina apice valde oblique subtruncata, clavo anterius parteque 
clavi fere dimidia anteriore, posterius valde obliqua et extus ultra 
medium extensa. punctatis; corio areis discoidalibus tribus. Ale 
areis apicalibus quattuor. Tibise triquetra, subfoliacexe. 

Hypsaucheni® affıne genus, forma frontis, processu postico tho- 
racis latiore loboque dorsali destituto, differt. 


a. Processu postico thoracis carina laterali destituto. 


b. Processu postico thoracis impicto, a latere viso retrorsum sen- 
sim gractilescente. 


1. P. tumida STÅL. — Nigra; capite distincte, thorace fortiter pun- 
ctatis, hujus processu dorsali altissimo, ultra medium sensim 
gracilescente, apice valde tumido, antice posticeque unicarinato, :' 
lateribus tricarinato, carina postica remote denticulata, per pro- 
cessum posticum continuata, hoc processu a latere viso sensim 
gracilescente, pone medium subdepresso; tegminibus pone apicem 
clavi macula parva pallida notatis; pedibus flavo-testaceis; lobis 
frontis apice acutiusculis, lateralibus longis et fere aaque longe 
ac lobo medio productis. &. Long. 8, lat. 24 mill. 


2. P. philippina STÅL. — Nigro-picea; thorace fortiter punctato,. 
processu dorsali longissimo, nonnihil antrorsum nutante, recto, 
apicem versus paullo recurvo, sensim leviter gracilescente, antice 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 731 


posticeque unicarinato, lateribus bi vel tricarinato, apice sub- 
incrassato et cornua duo crassa, nonnihil divaricata, basin versus 
a latere compressa, apice truncata et ab antico posticoque com- 
pressa, carinata emittente, carina postica minutissime et remote 
dentieulata, per processum posticum continuata; hoc processu 
acute tectiformi, subcompresso, a latere viso sensim gracilescente; 
tegeminibus pone apicem clavi macula parva pallida notatis; alis 
vitreis; pedibus flavo-piceis. 9. Long. 8, lat. 24 mill. 

Forma processus dorsalis thoracis processuque postico acute 
tectiformi a praecedente differt. Caput exempli descripti deest. 


bb. Processu postico thoracis ante medium pallido, pone medium 
altiore. 

3. P. bifoliata WEsTW. — Üentrotus bifoliatus Westw., Proc. zool. 
soc. 1837. p. 130; Smilia bifoliata Westw. in GUER., Mag. 
zool. Ser. 2. III. Ins. pl. 83. (1841); Aypsauchenia Westwoodi 
PAIEUN., Sn, SOC mn San 2 N 1 wa 22 ll To er De 
(1846). 


aa. Processu postico thoracis carina laterali, posterius ad mar- 
ginem lateralem ezcurrente, instructo, apice -decurvo. 


4. P. bifurca STÅL. — Picea; partibus duabus tertiis postieis clavı 
nec non parte angusta adjacente posterius dilatata corii decolo- 
rıbus, hyalinis, clavo medio ad commisuram macula oblonga 
fusca notato; capite punctulato, lobis lateralibus frontis brevi- 
bus, rotundatis, lobo medio apice rotundato; thorace fortiter 
punctato, processu dorsali longo, longitudine variabili, sensim 
gracilescente, antrorsum nonnihil nutante, antice posticeque uni- 
carinato, lateribus bicarinato, apice processus duos graciles, valde 
divaricatos, leviter curvatos, subtriquetros, pone medium com- 
presso-ampliatos, dein acuminatos emittente, carina postica sat 
dense spinulosa, per processum posticum continuata; hoc pro- 
cessu acute tectiformi, a latere viso sensim angustato; pedibus 
concoloribus vel pallide peceis. 9. Long. 74, lat. 2 mill. 


5. C. Semperi STÅL. — Pracedenti maxime affinis, differt processu 
postico thoracis ante medium macula pallescente notato, pone 
medium quam anterius altiore, tegminibusque totis piceis. 9. 
Long. 7, lat. 2 mill. | | 


Centrochares STÅL. 


1. C. horrificus Westw., Proc. zool. soc. 1837. p. 130; 'GvER., 
Mag. zool. Ser. 2. III. Ins. pl. 82. (1841); Pierygia horrifica 
WALK., List of Hom. II. p. 500. 9. (1851) et IV. tab. 4. fie. 
4 et 5. (4852). 


Subf. Ledrina STÅL. 


Caput latissimum, szepe foliaceum; facie concava vel leviter con- 
vexa, horizontali vel maxime reclinata, marginibus lateralibus versus 


1 


732 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


medium vel paullo ante medium distincte vel profunde sinuatis, haud 
vel leviter dilatatis, coxas anticas liberas reliquentibus; fronte angusta, 
depressa vel levissime convexa; clypeo vel apice faciei angustato- 
producto. Antenne longe infra marginem anticum capitis insert&, 
ab oculis remote. Situs ocellorum variabilis. Tegmina posterius 
immarginata vel angustissime marginata, haud valvantia. Cox po- 
stice extrorsum angustatae 1). 


Petalocephala STÅL. 


1. P. punctatissima STÅL. — Pallide subolivaceo-flavescens, superne 
tota densissime distinete punctulata, tegminibus apicem versus 
quam basi haud remotius punctatis, apice oblique late truncatis, 
parte apicali vix angustata; facie disco punctis nonnullis magnis 
instructa; fronte impressione longitudinali destituta. ©. Long. 
14, lat. 4 mill. 

Oongenericis asiaticis plurimis inter se simillimis maxime 
affinis, prasertim speciel javane nova simillima, differt sta- 
tura paullo latiore, capite breviore, lateribus thoracis parallelis, 
fronteque impressione longitudinali destituta. Caput subtilius 
punctulatum, subiriangulare, antrorsum sensim rotundato-angu- 
statum, apice  obtuse totundato-angulatum, vix longius quam 
inter oculos latius, linea longitudinali subtilissima et obsoleta 
levi instructum. Thorax paullo plus quam duplo latior quam 
longior, disco utrimque leviter impressus, impressione laeviuscula, 
margine antico levissime rotundato, margine postico leviter 
sinuato. 


2. P. philippina STAL. — Pallide subolivaceo-flavescens, superne 
fere tota, in capite et apice thoracis subtiliter, praeterea distincte 
et dense punctulata, tegminibus posteriora versus sensim remo- 
tius, apice ‚remotissime punctatis, apice oblique obtusissime ro- 
tundatis, parte apicali leviter angustata, fronte impressione lon- 
gitudinali destituta. &. Long. 123, lat. 33 mill. 

Speciei alii javan&e quoque simillima, sed fronte impres- 
sione longitudinali destituta, capite breviore, magis angustato, 
divergit.. P. punctatissima angustior, sed praterea statura 
formaque capitis similis, punctura tegminum, disco faciei punctis 
magnis destituto, capite superne inter ocellos longitrorsum le- 
viter convexo-elevato, thorace vix duplo latiore quam longiore, 
antrorsum leviter angustato, posterius transversim subrugoso, 
margine antico distinetius rotundato, tegminibus apice paullo 
angustatis, apice minus obtusis divergit. 


1) Ad subfamiliam Ledrinorum referenda sunt genera Ledra, Ledropsis, Petalo- 
cephala, Tituria, Rubria, Titia, Ledromorpha, Stenocotis et Rhotidus. Cox 
intermediee Petalocephale, Titurie et Titie postice lobo acuto dentiformi 


sunt instruct. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 733 


Subf. Proconiina STÅL. 


Tettigonia GEOFFR. 


a.: Thorace levi vel parce obsoletegue punctulato, antrorsum an- 
gustato, anterius in medio impressione transversa et utrimque 
pone ocellos impressione parva instructo; vertice posterius inter 
ocellos et oculos impresso, margine basali pone impressiones plus 
minus elevato. 


1. T. philippina WALK., SIGN., Ann. soc: ent. Ser. 3. I. py 674. 
Dep 222129. .(0853). 

H:ec species valde variat, capite interdum pietura nigra 
destituto, thorace anterius interdum nigricante et vitta nigra 
inter partes basalem et anticam nigras notato, scutello imma- 
culato vel macula flavescente ornato, tegminibus testaceis vel, 
apice rufescente excepto, nigris, vitta destitutis, vel vitta longi- 
tudine variabili flavescente ornatis, ventre flavescente, interdum 
nigro-fasciato vel maculato, pedibus nigris vel flavescentibus. 


20 JT inpudioae SIeN., Ann. 'soc. ent. Ser, 9. 1. p. 6%. 132. 
(1853). | 


TR argyrops SIGN., Ann. soc. ent. Ser. 3. I. p. 678. 133. (1853). 


T. impressipennis STÅL. — Ferrugineo-fulva, nitida, laevis; maculis 
nonnullis transversis impressis clavi, dorso abdominis tarsisque 
nigris; maculis triangularibus marginalibus dorsi abdominis, la- 
teribus mesostethii et metastethii nee non ventre pallide flave- 
scentibus, segmentis ventralibus basi nigro-fasciatis; tegminibus 
parte tertia apicali infuscata, extus sordide rufescente; alis fuscis. 
&, Lone, le, am 8 mil / 

Statura 7. ferruginee FABR., sed thorace antrorsum minus 
angustato. Caput parti posteriori thoracis latitudine 2equale, 
antice rotundato-tumidum, disco frontis planiusculoe. Thorax 
capite paullo longius, antrorsum levissime angustatus, lateribus 
transversim obtussime obsoleteque impressis.. Vena tesminum 
minus. distinct&. 


aa. Thorace impressionibus destituto, punctis obsoletis subtilissimis 
parce adsperso; vertice medio haud impresso, lateribus im- 
pressis. 

5. T. bipunctifrons STÅL. — Straminea, nitidula; vittis duabus ca- 
pitis, per verticem fere ad apicem frontis extensis, in fronte 
angustatis, vittis duabus lateribusque thoraeis, vittis duabus vel 
quattuor angustioribus seutelli leviter infuscatis; maculis duabus 
parvis rotundatis prope basin frontis positis nec non dorso ab- 
dominis nigris; tegminibus subtus subsanguineis, supra strami- 
neis, clavo interdum fusco-lineato et extus sanguineo-notato, corio ' 
venis sanguineis et interdum sanguino-marginatis, areis apicali- 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 7. 9 


734 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


bus dilute fusco-hyalinis; alis fuscescentibus. 9. Long. 8, lat. 
12 mill. | ; 

SA. Segmento ventrali ultimo posterius subsemicirculariter 
producto, latera versus emarginato. 

Caput thorace paullo latius et quarta parte brevius, antice 
obtusiuseule rotundatum, frontis disco obtusato. Thorax an- 
trorsum leviter angustatus, antice sensim rotundatus. Tegmina 
löevia. 

T. tagalica STÅL. — Praecedenti simillima, differt tantum fronte 
basi macula parva media nigra notata formaque segmenti ven- 
tralis ultimi femine. 9. Long. 9, lat. 2 mill. 

9. Segmento ventrali ultimo medio obtusissimo et sinu 
parvo obsoletissimo medio instructo, lateribus retrorsum nonni- 
hil productis; ad partem productam lateralem adest utrimque 
sinus parvus obsoletus. 


aaa. Thorace transversim subtiliter rugoso, anterius leviusculo; ver- 


Ja 


8. 


10. 


tice medio haud, lateribus leviter impresso; corpore pallido, 
virescente vel albicante, fronte macula parva laterali subbasali, 
Juga tangente, nigra. 


T. albida WALK., Sign., Ann. soc. ent. Ser. 3. I. p. 653. 110. 
pl. 21. fig. 3. (1853). 


T. subvirescens STÅL. — Pallide virescens; maculis parvis una 
media verticis et tribus prope basin frontis, in margine antico 
capitis positis, nigris; alis infuscatis; dorso abdominis ultra medium 
fusco; frontis ‚lateribus transversim subtiliter sulcatis. ©. Long. 
11, lat. 23 mil. 

2. Segmento ventrali ultimo posterius rotundato-producto 
et apice dentibus duobus sat distantibus instructo. 

T. albide maxime affinis, colore albicante in virescentem 
verso, alis fuscentibus, segmentoque ventrali ultimo femina lon- 
gius producto, margine apicali bidentato, differt. 

T. Kinbergi STAL, Freg. Bug. resa. I. p. 288. 207. (1859). 

Verisimiliter ad 7. unimaculatam SIGN. (Ann. soc. ent. 
Ser. 9. II. p. 26. 179.) referenda. Differt a 7. aldida magni- 
tudine minore, capite angustiore, antice plus minus obtuse ro- 
tundato-subangulato, macula apicali media nigra destituto, tho- 


race antrorsum magis angustato, posterius capite paullo latiore. 


T. quinquenotata STÅL. — Straminea; maculis parvis capitis, una 
verticali media et quattuor subbasalibus frontis, duabus mediis 
inter has valde appropinquatis, nigris; tegminibus pallidissime 
subeoncoloribus, pellucidis; alis subalbidis.. 9. Long. 9, lat. 
2 mill. 

2. Segmento ventrali ultimo postice producto et subsemi- 
cireulariter rotundato. 

Praecedentibus affinis, differt praesertim capite distinete ob- 
tusiuscule angulato, apice in medio nigro-bimaculato. Caput 


a 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIEFPINARUM. 735 


thorace distincte angustius et tertia parte brevius; fronte disco 
planiusculo, eos subsulcatis. Thorax anfrorsum distincte 
angustatus, antice sat rotundatus, posterius capite distinete latior; 
in exemplo uno adest ante medium thoracis macula minutissi- 
ma nigra. 

11. T. nigrilinea STÅL. — Flavescente-albida; fronte leviter infuscata, 
limbo laterali, vitta media suleisque lateralibus pallidis; macula 
parva media vertieis, maculis tribus subbasalibus frontis, macula 
marginali media genarum lineaque longitudinali media thoracis 
et seutelli nigris; tegminibus fusco-venosis; alis albicantibus. 
&. Long. 64, lat. 1% mill. 

T. albide simillima, linea nigra thoracis et scutelli, venis 
tesminum obscurioribus capiteque minus obtuse rotundato, mox 
distinguenda. Caput thorace quarta parte brevius, thorace fere 
latius. Thorax antrorsum leviter angustatus. 


Subf. Jassina STÅL. 


Oaput thorace angustius; vertice oculis latitudine subaquali vel 
angustiore; facie longiore quam latiore, lateribus dilatatis et coxas 
anticas ad partem tegentibus; fronte clypeoque depressis vel levissime 
convexis, illa maximam partem intraocularem faciei occupante; jugis 
elongatis, angustissimis. Antenna ad oculos et horum partem api- 
calem insert@e. Ocelli in margine vel prope marginem anticum ca- 
pitis positi. Tibise postice supra multispinos&, subtus multisetos. 
Femora postica apice subtus intus rotundato-lobata )). 


Jassus FABR., STÅL. 
(Coelidia GERM.). 


a. Olypeo apicem versus distincte ampliato, apice obtusissimo, 
rotundato-truncato; articulo apicali rostri clypeo vix longiore. 


1. J. conspersus STÅL. — Üoelidia sparsa STÅL, Freg. Eug. resa. 
Ins. p. 290. 216. (SO), 
2. J. obscurus STÅL. — Nigricans, nitidus; vertice, jugis, carina ob- 


tusissima elypei, articulo ultimo rostri, pedibus, interdum 'etiam 
ventre ferrugineo-flavescentibus; vertice maculis duabus anticis 
vel vittis duabus, verticem fere totum occupantibus, nec non 
coxis postieis nigris, harum margine postico incisurisque pectoris 
flavescentibus; alis fuseis. &. P2. Long. 73—9, lat. 21—3 mill. 

2. Segmento ventrali ultimo medio late obtuseque rotun- 
dato- nroduato, 

Variat facie fere tota ferrugineo-flavescente, fronte obscuriore. 

Vertex retrorsum angustatus, posterius oculis fere dimidio 
angustior, medio longitrorsum obtuse carinatus. Frons densissime 
obsolete punctulata et preterea punctis subtilibus distinetioribus 
conspersa, carina destituta. Oculi ab antico visi sursum distincte 


') Genus Palicus STÅL ad Jassina est referendum. 


730 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


convergentes. Thorax et pars anterior seutelli granulati. Te- 
gmina apicem versus vix ampliata, apice semiecireulariter rotun- 
data, tota unicolora, immaculata. 


aa. Clypeo apicem versus leviter ampliato, apice producto et sen- 
sim rotundato; articulo ultimo rostri clypeo distincte longiore. 


3. J. philippinus STÅL. — Pallide flavescens; ocellis, fascia leviter 
curvata angusta ante medium verticis, thorace, scutello abdomi- 
neque nigris, hujus incisuris flavescentibus; granulis thoraeis 
ferrugineo- flavescentibus; tegminibus fuseis, subaureo- nitidis, ma- 
cula costali parva lohge pone medium sita pallida; alis fuscis. 
I. OD 7, lan 2 mill. 

Statura pr&cedentium. Caput inter oculos obtusissime ro- 
tundatum; vertice retrorsum angustato, posterius oculis vix an- 
gustiore, medio leviter longitrorsum sulcato; fronte subtilissime 
punctulata, carina destituta. Oculi ab antico visi sursum le- 
vissime convergentes. Tegmina apicem versus vix ampliata, 
apice semicirculariter rotundata. 


Subf. Gyponina STÅL. 


Frons planiuscula vel paullo convexa, facie multo angustior. 
Juga latiuscula. Antenne ab oculis remote. Clypeus apice haud 
vel raro obtuse rotundato-prominulus. 


Siva Spin. 


1. S. cöstalis STÅL. — Selenocephalus costalis STÅL, Freg. Eug. 
Rack, Im Ds 20, VIN (DI 


Hecalus ) STÅL. 
(Parabolocratus FIEB.) 


Hoc genus est Swe valde affıne, divergit oculis minoribus, mar- 
gine capitis explanato, acuto, vertice multo latiore, fronte convexiore 


tegminibusque impunctatis. i 


a. Lateribus thoracis parallelis, segmento ventrali ultimo femine 
iruncato. | 


1. H. Wallengrenii STÅL. — Pallidissime sordide flavescens; macula 
minutissima vel lineola marginali pone apicem clavi nigra; tho- 
race transversim subtiliter sms, anterius leevigato; een 
bus ante areolas apicales areolis parvis destitutis; sapite thorace 
paullo longiore, rotundato-triangulari; alis subalbido-hyalinis. 
Long. 6, lat. 2 mill. 

H. Paykullii minor, capite breviore, antrorsum magis an- 
gustato, thorace paullo breviore differt. Margo capitis vix ex- 
planatus, antice in medio levissime reflexus. 


1) Hecalus Afzelii STÅL ad Glossocratum FırB. est referendus. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 737 


2. H. Floriüi STÅL. — Pracedenti maxime affinis, differt tantum 


capite superne subconvexo, antrorsum minus angustato, apice 
igitur latius votundato, margine anteriore toto distincte depresso 
et explanato. 9. Long. 7, lat 2 mill. 


IH. Kirschbaumii STÅL. — Pr&ecedentibus duabus maxime affinis, 
quoad formam capitis 77. Flori simillima, capite tamen plano, 
anterius subreflexo, thorace vix longiore, tegminibus apice ante 
areolas apicales areolis nonnullis instructis, in parte apicali igi- 
tur venis transversis pluribus praditis. 9. Long. 7, lat. 2 mill. 


aa. Thorace antrorsum angustato; segmento ventrali ultimo femine 


postice obtusiuscule rotundato. 


4. H. Thomsonii Stau. — Pallide sordide flavescens; alis albido- 


hyalinis; capite thorace subbreviore, obtuse triangulari, apice 
anguste rotundato, marginibus lateralibus levissime rotundatis; 
thorace antrorsum distinete angustato, transversim strigoso, an- 
terius levigato.. 9. Long. 8, lat. 24% mill. 

- Pr&cedentibus valde affinis, notis allatis tantum diversa. 
Quoad formam thoracis Sive costali subsimilis. Tegmina apice 
ante areolas apicales areolis destituta. 


3 Pentkimia GERM. 


P. albiguttula STÅL. — Nigra, nitida; tegminibus maculis minu- 
tissimis numerosis sordide albidis vel ferrugineo-albidis conspersis, 
praeterea maculis nennullis majoribus albis ornatis, limbo apicali 
areolisque apicalibus interioribus fusco-hyalinis, areis his inter- 
dum pallido-maculatis. 5. 2%. Long. cum. tegm. 41—5, lat. 
2—23 mill: 

Var. b. — Margine imo postico thoracis albicante. &. 

Var. e. — Thorace, pr&sertim posterius, maculis minutis 
flavo-ferrugineis, confluentibus, consperso. 

Statura P. atre, sed capite paullo longiore et a latere viso 
antice paullo magis depresso. Caput lseve, antice transversim 
rugosum, apice obtusum, thoraci longitudine subaequale, margine 
apicali obtuso, convexo, obtuse rotundato,; fronte planiuscula, 
ad basin haud depressa. Thorax laevis, nitidus. Tegmina lavia; 
macule majores alba ita sunt disposite: tres in clavo, inter 
quas una ad medium commissure et dus ad suturam clavi; 
quattuor in corio, una ante medium ad costam, una nonnihil 
pone medium ad marginem costalem et due inter hanc macu- 
lam et apieem clavi. Tibise posteriores superne flavescente- 
maculat. 


P. reticulata STÅL. — Ferruginea, nitida; facie, pectore, disco 
ventris,. ano, fascia coxarum posticarum, maculis superioribus 
tibiarum intermediarum, maculisque tibiarum posticarum ad basin 
spinarum nigris; capite superne pone ocellos remote subtilissime- 
que nigro-consperso; thorace scutelloque maculis parvis nigris, 


738 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


irregulariter confluentibus irrorato; tegminibus nigro-venosis et 
irregulariter nigro-reticulatis. 9. Long. cum tegm. 74, lat. 
3 mill. | 

Statura praecedentis, capite apice latius et obtusius rotun- 
dato, anterius a latere viso depresso, pieturaque divergit. Caput 
thoraci longitudine subaquale, distinete productum, anterius 
transversim rugosum vel strigosum, margine anteriore depresso, 
obtuso, latera versus acuto; facie depressa, margine basali ob- 
tuse leviterque reflexo. Thorax et scutellum ferruginea, nigro- 
varia, vel potius forte nigra et ferrugineo-conspersa. Margo an- 
terior capitis et pedes in flavo-ferrugineum vergunt. 


P. refleva STÅL. — Ferruginea, nitida; capite anterius pedibusque 
in flavescente-ferrugineum vergentibus; tegminibus pone medium 
sensim pallescentibus, prope apicem in basi arearum apicalium 
trium exteriorum macula albicante et ante has maculas maculıs 
tribus minutissimis similiter coloratis notatis. 9. Long. cum 
tegm. 84, lat. 32 mill. | 

Forma capitis maxime insignis. Caput totum lave, ante 
oculos subito productum, apice obtusissime rotundatum, thoraci 
longitudine subsaquale, lateribus ante oculos parallelis, parte 
apicali maxime depressa, margine antico reflexo, acutiusculo, ad 
oeulos acuto; fronte intra basin depressa. Thorax obsoletissime 
transversim strigosus. 


(SP) 


Selenocephalus GERM. 


Subg. Drabescus STAL. 


Ocelli ab oculis remoti, (quam antenn« fere longius ab oculis 
remoti. Tibia anteriores superne late subsulcat&, margine superiore 
tibiarum anticarum distinete dilatato. 


1. S (Drabescus) remotus WALK. — Bythoscopus remotus? WALK., 
List of Hom. III. p. 866. 32. (185). 


Tartessus STÅL. 


1. T. ferrugineus WALK. — Bythoscopus ferrugineus WALK., List of 
Hom, III. p. 865. 31. (1851); Bythoscopus malayus STÅL, Freg. 
INS. Tesa. Ins 029052208 1859): 

Hac species variat facie basin versus fasciis duabus vel 
una nigris ornata vel fasciis destituta, elypeo lorisque impietis 
vel nigro-maculatis; frontis disco, genis, loris celypeoque totis 
nigris; tegminibus ad costam plus minus late nigricantibus vel 
ibidem concoloribus. Segmentum ultimum ventrale femins apice 
medio angulatim emarginato, angulis ad emarginaturam rotundatis. 


2. T. Eieberi Smiı, Öf. Vet. Ak. Förh. 1865. p. 156. 2. 

Variat thorace impieto vel anterius fascia angulato-curvata, 
interdum late interrupta, flavescente ornato; facie tota nigra vel 
apicem versus flavescente, vel frontis lateribus apicem versus 
parteque adjacente lororum flavescentibus; tegminibus nigrican- 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 739 


tibus vel fusco-flavescentibus, nigro-venosis. Segmentum ventrale 
ultimum femina apice medio obtuse rotundato-sinuatum, angulis 
ad sinum acutiuscule prominulis. Magnitudine valde variat. 


Tylissus STÅL. 


Corpus oblongum, nitidum. Caput cum oculis thorace paullo 
latius, obtusissimum, anterius obtusissime rotundatum, a supero vi- 
sum brevissimum, parte verticali sursum vergente oculis nonnihil bre- 
viore et eirciter dimidio latiore, a basi sensim declivi, anterius longı- 
trorsum obtusissime convexa et in partem facialem sensim transiente; 
facie transversa, apice angulum obtusissimum rotundatum formante, 
infra oculos maxime angustata, marginibus lateralibus prope oculos 
leviter sinuatis; fronte levissime convexa, bası fere dimidium latitu- 
dinis intraocularis facie occupante, a jugis sutura haud separata; 
margine apicali jugorum obliquo, toto acuto. Ocelli in margine an- 
teriore capitis positi, ab oculis nonnihil remoti. Seta antennarum 
‚longissima. Thorax transversus, transversim strigosus, ad marginem 
anteriorem laevis, anterius inter angulos laterales valde rotundatus, 
postice ante scutellum truncatus. Scutellum subreetangulum, angulo 
imo apicali leviter acuminate. Tegmina apicem abdominis nonnihil 
superantia, apice latiuscule marginata, posterius valvantia, venis di- 
stinetis; elavo ante medium inter venas et inter venam exteriorem et 
suturam clavi vena transversa obsoleta instructo; corio costa crassi- 
uscula, depressa, a basi venas duas emittente, vena exteriore basin 
versus furcata, ramo interiore furcx anterius vena transversa cum 
vena longitudinali interiore conjuncta, areis discoidalibus quattuor, 
una longa pone venam illam transversam, una in furca ven.e exte- 
rioris et duabus pone hanc aream sitis; areis apicalibus quinque. Al 
marginate. Pedes mediocres; tibiis anterioribus subtus setosis, sub- 
triquetris, superne planis, postieis superne spinis numerosis armatis, 
subtus setosis; femoribus postiecis apice subtus lobo rotundato in- 
structis; coxis postieis extrorsum angustatis. 


Tartesso affine genus, capite obtusissimo, thorace scutelloque 
brevioribus, illo anterius multo obtusius rotundato, hoc subrectangulo, 
tegsminibus apice latius et tantum pone areas apicales duas interiores 
marginatis, clavo apice latiore et obtuso, vena transversa clavi, area 
elongata discoidali corii vena nulla transversa media divisa, divergit. 


1. T. nitens STÅL. — Pallide flavescens, nitidus, fere totus laevis; 
parte intraoculari capitis antennisque nigris, illius linea trans- 
versa, marginem anticum .capitis oceupante, ad ocellos inter- 
rupta, lineola transversa media verticis margineque basali ad 
oculos flavescentibus; thorace scutellogue anterius ferrugineis; 
tegminibus dilute sordide subferrugineo-hyalinis, venis fuseis, 
costa fusco-conspersa, apice fusca, macula corii marginali pone 
medium sita parteque apicali clavi fuscis, minute pallido-con- 
spersis; disco dorsali abdominis, clypeo, coxis trochanteribusque 
anterioribus totis et coxis postieis intus nigricantibus; alis le- 


1. 


740 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


viter infuscatis; fronte basin versus longitrorsum obsolete stri- 
gosa. $. Long. cum tegm. 7, lat. 24 mill. 

2. Segmento ultimo ventrali brevi, versus medium postice 
nonnihil producto et medio emarginato. 


Thamnotettix ZETT. 


T. nigro-pieta STÅL. — Flavo-virescens, loevis, nitida; facie, 
linea transversa antica subimpressa verticis, margine antico tho- 
racis, marginibus scutellari et commissurali clavi, macula ante 
medium sita, ad suturam claviı extensa et ıbidem retrorsum 
acute producta, parteque tertia apicali corii, pectore, abdomine, 
maxima parte femorum, tibiis anterioribus tarsisque nigris; tibiis 
posticis ad ortum spinarum nigro-maculatis; incisuris ventris 
flavescentibus. 9. Long. 5, lat. 14 mill. 

T. bipunctate FABR. valde affinis, capite breviore, obtusiore, 
antice obtuse rotundato, pieturaque divergens. Caput thoraci 
latitudine aquale, eodem nonnihil brevius; vertice medio quam 
ad oculos paullo longiore, duplo fere latiore quam anterius la- 
tiore, oculis vix duplo latiore, antice intra marginem transversim 
subimpresso. 


Maeropsis !) Lew. 


M. maculipennis STÅL. — Ferrugineo-albicans, vertice, thorace, 
scutello, macula prope apicem clavi, macula media parva nec 
non macula majore subapicali corii pallidissime subferrugineis. 
9. Long. 5, lat. 12 mill. 

Statura fere M. lanionis, sed multo minor, vertice angu- 
‚stiore, fronte latiore, ocellis ad oculos magis appropinquatis, 
tegminibus subtiliter et minus dense, disco tantum ad venas 
punctatis, differt. Oaput thorace paullo angustius; vertice oculis 
paullo plus quam duplo latiore, transversim subtilissime strigoso; 
fronte parce punctulata, plica supraantennali »fere quadruplo 
latiore. Ocelli inter se quam ab oculis triplo longius distantes. 
Thorax et scutellum transversim strigosa.. Tegmina pone me- 
dium ad marginem costalem venis transversis destituta; maculis 
subferrugineis fusco-punctulatis. 


Fam. FULGORINA STÅL. 


Subf. Fulgorina STÅL. 


I 


Fulgora LiN., STÅL. 


F. philippina STÅL. — Pallide olivaceo-flavescens; capite nigro, 
parte producta plus minus distinete viridi-conspersa, apice parte- 


1) Genus Macropsis e divisione Bythoscopinorum forte optime est removendum; 


Bythoscopina enim vera margine postico capitis acuto, subampliato et saepe 
supra marginem anticum thoracis reflexo, nec non coxis posticis brevibus, 
extrorsum distinete angustatis, sunt insignia. 


(NS 


il, 


STÄL, HEMIPTERA INSULARUM PUILIPPINARUM. 741 


que frontali olivaceo-virescentibus vel in flavescentem vergenti- 
bus; maculis duabus basalibus, macula oblonga laterali scutelli, 
fascia antica laterali prostethii, rostro, tibiis tarsisque nigris; 
tegminibus subolivaceo-viridibus, apicem versus nigris et dl 
venosis, maculis subrotundatis flavescentibus conspersis; alis 
eroceis, parte tertia apicali nigra; femoribus testaceis; ventre 
pone medium nigro. do‘. Dome 33, exp. tegm. 57 mill. 


Statura F. LZathburi KırBy, cuı valde affinis et ab hac 
specie non nisi coloribus pieturaque distinguenda. Caput tho- 
race et scutello simul sumtis duplo et dimidio longius, sensim 
gracilescens, leviter curvatum, parte genarum supra antennas et 
ocellos et ante oculos sita nigra, limbo inferiore olivaceo-vire- 
scente. Femora antica, apice superne tuberculo distincto sub- 
compresso instructa. 


F. eruginosa STÅL. — Pallide olivaceo-flavescens; capite, parte 
frontali excepta, in obscure olivaceo-virescentem vergente; processu 
postoculari et parte genarum supra ocellos et antennas et ante 
oculos sita nigra, Mn inferiore flavescente; fascia antica pro- 
stethii, en, marginali laterali media seutelli, antennis, rostro, 
tibiis, tarsis, sets dorsalibus abdominis maculisque lateralibus 
pone medium ventris nigris; tegminibus concoloribus, macula 
obsoleta media ad marginem costalem maculisque duabus clavi 
olivaceo-virescentibus, parte tertia apicali corii maculis parvis 
albido-mucoreis adspersa; alis fusco-@ruginosis, basi et ad mar- 
einem anticum purius aerugineis, parte tertia apicali nigra; ab- 
domine apice mucoreo. 9. Long. 42, exp. tegm. 78 mill. 

An femina praecedentis, cui statura simillima, pietura tamen. 
maxime diversa. 


F. lauta STÅL. — Pallide olivaceo-flavescens; tegminibus conco- 
loribus, maculis quattuor subquadratis costalibus maculisque 
duabus clavi subtestaceis, corio maculis numerosis albido-mucoreis 
adsperso; alis sordide subalbidis, prope apicem fascia leviter ar- 
cuata nigricante ornatis; parte genarum supra antennas et ocellos 
parteque dimidia superiore ante oculos sita, tuberculo postoculari, 
macula laterali media scutelli, maculis transversis dorsalibus ab- 
dominis, fasciis obsoletis duabus posterioribus ventris, antennis, 
rostro, femoribus anticis fere totis et intermediis apice, tibiis 
tarsisque nigris. 9. Long. 36, exp. tegm. 70 mill. 

Pr&cedenti maxime affinis, capite paullo breviore et vix 
eurvato; an varietas? Venze alarum basi in zerugineum vergunt. 
Ale interdum zerugine&? 


Aphana GUER., BURM. | 


a. Thoracis carina minus elevata, margine antico pone verticem 
haud reflexo. — Aphana BURM. 


A. Asir@a STAL, Ann. soc. ent: Ser. 4. IV. p. 61. 1. (1864). 


(42 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Variat tegminibus ante medium inter maculas nigras ma- 
jores maculis nigris minoribus conspersis. 


2. 4A. rugulosa STÅL: — Olivaceo-testacea; tegminibus pallide oli- 
vaceo-subtestaceis vel subvirescentibus, partibus duabus tertiis 
basalibus maculis pluribus magnis et numerosis parvis conspersis, 
parte apicali fusca vel nigricante, maculis nonnullis parvis sub- 
callosis albidis vel viridi-albidis conspersa et pone apicem clavi 
macula viridi-albicante notata, maculis nigris majoribus corii 
medio macula minuta callosa älbida vel viridi-albida notatis; alis 
dorsoque abdominis sanguineis, illis ante medium macula unica 
rotundata majuscula, ipsa maculis duabus vel una minutissimis 
subalbidis notata, et praterea prope maculam illam nigram ma- 
culis duabus parvis albidis ornatis, limbo postico parteque tertia 
apicali nigricantibus; pedibus ventreque nigricantibus, hoc apice 
sanguineo. 2. Long. 21, exp. tegm. 53 mill. 

Congenericis hujus divisionis valde affinis, A. variegate 
simillima, sed alis ultra medium sanguineis et macula unica 
nigra notatis, tegminibus apice fuseis, nec fusco-variis, macula- 
costali pallida longe pone medium destitutis, praterea vertice 
longitrorsum rugoso, carina transversa media destituto, medio 
transversim concaviusculo, thoraceque distincete ruguloso divergit. 


aa. Thoracis carina valde elevata, margine antico pone verticem 


reflewxo. — Penthicus BLANCH. 
3. A. jarinosa WEBER, Str, Hem. Fabr. IT. p. 8%. 1. (1869). 
Var. eruginea STÅL. — Üolore testaceo corporis tegminum- 


que in sordide subarugineum verso, tegminibus apice fuscis, 
pallido-conspersis; alis ante medium versus marginem anticum 
subaerugineis, disco subsanguineis et nigro-maeulatis, parte api- 
cali nigra, limbo postico fusco; dorso abdominis testaceo. 9. 

Haee varietas quoad picturam alarum ad varietatem scutel- 
larım WHITE appropinquat, alis autem apice nigris. 


4. 4A. leucosticta WHITE, Ann. nat. hist. XV. p. 35. (1845). 
Exemplum, quod ad hanc speciem refero, parte virescente 
alarum nigro-maculata gaudet. Basis frontis fere ut in A. ato- 
maria formata, obtusissima, nec medio in processum parvum 
angulatum, recurvum, prominula. Scutellum remote sericeum. 


Seamandra STÅL. 


a. Tegminibus apice subobligue subsemicirculariter rotundatis, mar- 
gine costali per partes fere duas tertias tegmunis recto, dein 
sensim rotundato. 


1. S. Lachesis STAL, Ent. Zeit. XXIV. p. 235. 2. (1863). 

. Hxe species variat tegminibus ante medium virescentibus 
vel olivaceo-flavescentibus vel subtestaceo-flavescentibus, fasciis 
nigris corii latitudine variabilibus; alis ante medium testaceis 
vel subsanguineis, versus marginem anticum interdum fusecis, 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINA RUM. 143 


rete albicante vel virescente-albido, parte anteriore interdum ob- 
solete pallido-maculata, parte dimidia apicali fusca vel fusco- 
ochracea; tibiis concoloribus vel nigricantibus. Quoad formam 
tegminum hae species ad S. Hecubam magis quam ad roseam 
appropinquat, tegmina 8. Hecub® tamen apice regularius semi- 
eireulariter rotundata sunt. Tegmina et ale interdum apicem 
versus maculis albido-mucoreis adspersa. 


2. S. Hermione STÅL, Ann. soc. ent. Ser. 4. IV. p- 62. 1. (1864). 


In exemplo uno tegmina sunt superne fere tota et subtus 
pone medium albido-submucorea, fasciis duabus ante medium 
maculisque duabus pone medium denudatis; in hoc specimine 
ale sunt ultra medium sanguines, basi ochrace&, venulis trans- 
versis partis medis albis et albido-Jimbatis. 


aa. Tegminibus apice obtuse rotundatis, margine costali longe ultra 
medium recto, dein subampliato-rotundato. 


3. S. Lydia STÅL. — Olivacea, femoribus in testaceum vergentibus, 
tibiis nigricantibus, superne olivaceo-virescentibus; tegminibus 
olivaceo-testaceis, subtus rufescente-testaceis, supra subtusque 
paullo pone medium fascia utrimque recurva dilute olivaceo- 
virescente ornatis, pone fasciam obscurioribus, corio basin versus 
maculis parvis sparsis et paullo ante medium maculis sparsis in pla- 
gam obliquam positis, obsoletissime olivaceo-virescentibus, subtus 
distinetioribus, notato; alis rufescente-ochraceis, parte longitudinali 
media a basi ultra medium infuscata, venis transversis hujus 
partis albicantibus, ante medium versus marginem anticum ma- 
culis pluribus pallescentibus ornatis, parte plus quam tertia api- 
cali olivaceo-fuscescente, margine postico angusto ultra medium 
albicante; abdomine croceo. 9. Long. 17, exp. tegm. 48 mill. 


Quoad formam tegminum heec species ad S. roseam et Se- 
melem appropinquat, tegminibus tamen latioribus, apice minus 
regulariter rotundatis, et quam in S. Semele apice multo minus 
 obtuse rotundatis; divergit praeterea a congenerieis mihi cognitis 
processu recurvo frontis longiore, basin verticis attingente; ver- 
tice fere ut in S. Semele formato, sed anterius prope oculos 
paullo profundius sinuato. 

Species septem mihi cognitas hujus generis inter se maxime 
alfines hoc modo dispono: | 

1(12). Tuberculo basali supero tibiarum posticarum obtuso vel 
acuto, spinam tamen haud simulante; scutello subtilissime 
ruguloso. 

2(5). Alarum area anali basin versus flavescente; processu ba- 
sali frontis pone medium vertiecis haud extenso; tuberculo 
basali tibiarum posticarum acutiusculo. 

3(4). Tegminibus apice obtuse rotundatis et latiusculis, pone 
medium fascia sensim arcuata distineta pallescente notatis.‘ 
— 1. 8. rösea GUER. 


744 ÖEVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 187 


4(3). Tegminibus apice minus latis et semicirculariter rotundatis, 
fascia arcuata pallescente distineta destitutis. — 2. S. He- 
cuba STÅL. : 

2(2). Alarum area anali basin versus sepius concolore vel sub- 
concolore, nec distinete flavescente. 

6(11). Processu frontis basin verticis haud attingente. 

7(10). Tegminibus apice oblique subsemicireulariter rotundatis; 
tubereulo basali tibiarum posticarum acutiuseulo. 

8(9). Tegminibus ante medium nigro vel fusco-fasciatis et ma- 


culatis, area costali angustiore. — 3. 8. Lachesis STÅL. 
%(8). Teminibus fasciis maculisque nigris destitutis, area costali 
latiore. — 4. S. Hermione STAL. 


10(7). Tegminibus apice obtusissime rotundatis; tuberculo ba- 
sali tibiarum posticarum obtuso; limbo albicante postico 
alarum ochraceo-maculato. — 5. 8. Semele STAL. | 

11(6). Processu frontis basin vertieis, attingente; tegminibus 
apice latis et obtuse rotundatis, pone medium arcu pallido 
ornatis. — 6. 8. Lydia STÅL. 

12(1). Tuberculo basali tibiarum posticarum spinam acutam 
efficiente; scutello distinete ruguloso. — 7. S. Daphne STÄL. 


Suhf. Dietyopharina STAT. 


Dichoptera SPIN. 


D. picticeps STÅL. — Pallide subolivaceo-flavescens; carinis capitis, 
(exceptis frontis carinis lateralibus infra medium carinaque me- 
dia basin versus, nee non carina clypei), vitta abbreviata gena- 
rum, vittis latis duabus vertieis, macula apicali media maculis- 
que quattuor arearum lateralium frontis, maculis duabus prope 
basin clypei, maculis lineisque irregularibus plus minus con- 
fluentibus thoracis et scutelli, maculis duabus mediis segmento- 
rum dorsalium abdominis, maculis compluribus parvis pectoris, 
maculis tribus coxarum anteriorum, apice tibiarum anteriorum 
tarsisque anterioribus nigris; tegminibus alisque vitreis, illorum 
venis longitudinalibus testaceis, nigro-maeulatis, venis transversis 
nigris et praesertim posterioribus plus minus late nigro-margi- 
natis, membrana cost olivaceo-flavescente, nigro maculata, ma- 
cula anguli apicalis exterioris impicta, fascia media exteriore 
regioneque stigmatis fuscis; alis apice obseure fuseis. 9. Long. 
20, exp. tegm. 54 mill. : 

Statura D. hyalinate, capite multo longius producto pi- 
cturaque mox distineta. Caput sat productum, thorace dimidio 
longius, parte producta sensim acuminata, leviter reflexa; vertice 
medio longitrorsum impresso, paullo latiore quam longiore, pone 
medium subcoarctato, apice medio in partem productam capitis 
anguste producto, angulis postieis paullo productis; fronte carina 
media paullo infra medium abbreviata, carinis lateralibus apicem 
versus subparallelis, prope apicem abbreviatis. Carina thoracis 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 745 


et carina tres parallele seutelli distinetee. Vena ulnaris exterior 
quam in D. hyalinate longius a basi furcata. Frons forma et 
latitudine fronti D. else similis. 


2. D. signifrons STÅL. — Preecedenti simillima quoad staturam et 
pieturam, differt capite minus producto, thorace vix longiore, 
parte producta magis reflexa. alis apice pallidissime infuscatis, 
fronte prope apicem latiore, carina media basin versus deplanata 
et longius apicem versus producta, carinis lateralibus fere totis 
parallelis, tantum in parte producta convergentibus, prope apicem 
elevatum frontis semicirculariter confluentibuss. 9. Long. 1! 
exp. tegm. 59 mill.’ 


3. D. guttulosa STÅL. — Praecedentibus et propter formam capitis 
praesertim D. pieticipiti simillima et valde affinis, differt parte 
producta capis paullo magis reflexa, vertice angustiore, lon- 
siore quam latiore, tegminibus pone stigma obscurius infuscatis, 
venis transversis haud vel non nisi angustissime fusco-margi- 


natis, fascia fusca media nulla. of. ©. Long. 15, exp. tegm. 
40 mill. 


Anagnia STÅL. 
1. A. splendens GERM., STÅL, Ent. Zeit. XXII. p. 149. 1. (1861). 


Centromeria STÅL. 


Corpus subelongatum. Caput productum, ante oculos plus minus 
sursum vergens, sensim angustatum; vertice oculis latitudine sub- 
aequali, ante oculos sensim acuminato; fronte tricarinata, carina media 
distinetissima percurrente, carinis lateralibus per dimidium superius 
frontis extensis, minus elevatis; carina percurrente elypei distincta. 
Thorax unicarinatus, postice late angulato-sinuatus. Scutelllum tri- 
carinatum. Tegmina apicem versus sensim ampliata, parte apicali 
venis namens numerosis instructa; venis clavi pone medium clavi 
in unam conjunctis; vena ulnari interiore fere que longe a basi 
furcata ac venis clavi in unam conjunctis; vena radiali paullo pone 
medium tegminis furcata; stigmate elongato vel oblongo, venis non- 
nullis instructo. Pedes longi, graciles, femoribus antieis subtus prope 
apicem spinula minutissima acuta armatis. 

Dictyophar@ proximum genus, pedibus longioribus et gracilio- 
ribus, femoribus antieis spinula armatis distinetum 2). 


1. C. longipennis WALK. — Dictyophora longipennis WALK., List 
of Hom. II. p. 316. 30. (1851). 


Dietyophara GERM. 


Il ID. sone STÅL. — Pseudophana sobrina STÅL, Freg. Bug. resa. 
Ins. p. 270. 143. (1859). 


!) Dietyophora speilinea WALK. ad hoc genus etiam est referenda. 


146 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


D. albivitte WALK. valde affinis et similis, capite longiore 
et apice nigro vel niero-maculato differt. 


D. fusco-vittata STÅL. — Pseudophana fusco-vittata STÅL, Freg. 
Eug. resa. Ins. p. 271. 145. (1859). 


Subf. Cixiina STÅL. 
Mnemosyne STÅL. 


M. philippina STÅL. — Obscure subferruginea, dorso abdominis 
pallidiore, ventre ferrugineo-fusco, segmentis apice pallescenti- 
bus; tegminibus sordide. vitreis, granulis minutissimis setigeris 
ferrugineis- remote conspersis, macula majuscula ante medium 
maculaque minore pone medium clavi, macula majore obliqua 
discoidali media, linea longitudinali postica media maculisque 
pluribus parvis, inter quas una ad medium sutura clavi, una 
in furca ven& ulnaris interioris, du ante medium marginis co- 
stalis, reliqu®e prope apicem spars&, ferrugineo-fuseis, stigmate 
venisque ferrugineis; alis vitreis, fusco-venosis, apice leviter In 
fuscatis. 9. Long. 12, exp. tegm. 32 mill. — Tab. IX, fig. 24. 

M. cuban® simillima, differt vertice latiore, retrorsum di- 
stinetius ampliato, medio oculis vix angustiore, fronte angustiore, 
apicem versus haud depresso, thorace carina longitudinali media 
sat distineta margineque antico carinato instructo, scutello cari- 
nis sat distinetis quinque pradito, tegminibus apice interiora 
versus latius et distinetius truncatis, ramo interiore vens® radi- 
alis pone venulam transversam subapicalem primam furcata, 
pedibusque anterioribus crassioribus. 


Oliarus STÅL. 


O. Walkeri StåL. — Cizius. Walkeri STÅL, Freg. Eug. resa. 
Ins. p. 272. 149. (1859). 
O. geniculatus STÅL. — Ferrugineus; facie femoribusque fusco- 


ferrugineis; vertice, thorace, pectore coxisque nigris; marginibus 
vertieis et thoracis ferrugineo-albidis; margine imo carinaque frontis 
et celypei, nee non hujus margine basal medio interrupto palle- 
scentibus; apice femorum, tibiis tarsisque posticis pallide ferru- 
gineo-flavescentibus; tarsis anterioribus fuseis, bası pallidis; te- 
sminibus alisque subsordide vitreis, illis apice fusco-marginatis 
et ad apicem fusco-bimaculatis, venis stigmateque nigricantibus, 
hujus margine antico nec non venis radiali et ulnari basin versus 
lineolisque vena radialis pallidissime flavescentibus; alis apice 
infuscatis. 9. Long. 84, long. cum tegm. 103 mill. 
Congenericis mihi cognitis major. Vertex postice oculis vix 
angustior, antrorsum distinete nonnihil angustatus, nonnihil lon- 
gior quam postice latior, valde concavus, posterius carina longi- 
tudinali instructus. Frons prope apicem quam basi fere triplo 
latior. Tegmina marginibus parallelis, venis radiali et ulnari 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 747 


interiore ante medium tegminis et ambabus fere que longe 
a basi furcatis. 


Andes STÅL. 


A. undulatus STÅL. -— Sordide flavescente-testaceus, disco scu- 
telli obseuriore; tegminibus subdecoloribus vel pallidissime sub- 
fusco-vinaceis, fasciis angustis subundatis fuscis notatis; alis 
leviter infuscatis. 9. Long. 33, exp. tegm. 13 mill. 

Haec species insulam Borneo etiam inhabitat. A conge- 
nericis mihi cognitis tantum differt pietura tegminum. Tegmina 
ante medium fasciis duabus angustissimis, parallelis, leviter ir- 
regulariterque undulatis, paullo obliquis, anteriore per corium 
et clavum, posteriore tantum per corium extensa, stigmate, apice 
clavi, lineola transversa clavi ante fasciam maculaque parva 
corii in vena ulnarı interiore basin versus sita obscure fuseis; 
fascia angusta obsoleta, interdum deficiente, subobliqua, ad par- 
tem anticam stigmatis obscuriore, fasciis duabus angustis longius 
pone medium sitis, valde appropinquatis, extus divergentibus, 
una ante, altera pone anastomoses pallidas sita, fasciola brevi 
inter has fascias sita, nec non macula parva transversa media 
haud longe ab apice posita pallidius fuscis, limbo apicali leviter 
infuscato. 


Benna WALK., STÅL. 


B. rhyparoptera STÅL. — Sordide flavo-testacea; tegminibus di- 
lute fusco-vinaceis, pone medium fusco-nebulosis, apicem versus 
sensim valde ampliatis, prope apicem quam basi fere plus duplo 
latioribus; alis infuscatis. &. Long. 5, lat. 16 mill. 

B. clarescenti maxime affinis quoad staturam et formam 
tesminum, differt fronte infra medium paullo angustiore tegmi- 
nibusque ante medium fascia fusca destitutis. 


Subf. Delphaecina STÅL. 


Hygyops A. et S. 


H. pietifrons STÅL. — Pallide subtestaceo-flavescens; fronte, genis 
ante oculos lituraque infra antennas, maculis duabus parvis 
basalibus et duabus mediis clypei, lateribus thoracis, macula 
laterali mesostethii, femoribus anterioribus apicem versus et po- 
sticis intus, annulo angusto subbasali annuloque lato subapicali 
tibiarum anteriorum, tarsis anterioribus nec non annulo lato 
subapicali antennarum nigris; maculis numerosis parvis in series 
quattuor positis frontis, maculisque parvis sparsis partis nigra 
genarum et thoracis pallide testaceo-flavescentibus; vitta media 
thoracis et scutelli testacea, hujus lateribus obsolete fusco-ma- 
culatis, carina exteriore intus fusco-marginata; tegminibus alisque 
decoloribus, illorum venis fuseis, hie illic pallido-lineolatis, costa 
pallide testaceo-flavescente, maculis marginalibus parvis partis 


4 


748 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tertiee apicalis vittaque irregulari posteriore fuscis; alis apice 
leviter infuscatis. 9. Long. corp. 8, long. cum tegm. 11 mill. 

Exceptis pictura formaque frontis a congenerieis haud differt. 
Vertex thorace vix longior. Frons prope apicem quam basi- 
fere duplo latior. 


2. I. ünpictus STÅL. — Pallide subtestaceo-flavescens; tegminibus 
alisque vitreis, illis levissime subvinaceis, venis fuscescentibus. 
of. IB bong. GOD. 0, ORT. cumstesm 0 Fa 

Excepto colore a precedente vix divergit; frons uti in H. 
pictifronte formata, latior quam in. 77, Kinbergi. 


Subf. Achilina STÅL. 


Naventia STÅL. 


1. F. guttulata STÅL. — Lurida; tegminibus maculis numerosis parvis 
fuseis praesertim in venis conspersis, macula clavi ad medium 
marginis interioris maculisque quattuor vel quinque parvis corii 
nieris; vertice longiore quam latiore; fronte minutissime obso- 
leteque pallido-conspersa, marginibus lateralibus guttis pallidis 
subelevatis notatis; alis fuscescentibus. 9. Long. 9, exp. 
teem. 20 mıll- — Pab. IX Nie. 25. 

F. pustulate WALK. simillima et maxime affinis quoad 
magnitudinem et pieturam, differt capite multo magis producto, 
vertice longiore quam latiore !), tegminibus latioribus, basi ro- 
tundato-ampliatis, nec fere a basi sensim ampliatis. Vertex 
fere dimidio longior quam latior, antrorsum sensim distincte 
angustatus, apice truncatus, concavus, carina longitudinali obtusa 
minus distineta instruetus. Frons sursum sensim nonnihil an- 
gustata, circiter triplo longior quam prope apicem latior. Thorax 
et scutellum distincte tricarinata, disco plana. Tegmina duplo 
et dimidio longiora quam medio latiora, maculis clavi parvis 
nigris, una longe ante medium sita ad venam ulnarem exteriorem, 
una paullo ante medium ad oppositum latus ven& ejusdem 
sita, una ad apicem clavi, una vel duabus inter medium et 
apicem corii mediis; vena radiali quam ulnari interiore nonnihil 
minus longe a basi furcata; venis transversis subapicalibus albi- 
cantibus; macula majuscula subapicali marginis costalis fusce- 
scente. 

Obs. Articulus ultimus rostri generum hujus subfamilia 
saepissime est elongatus, in genere Phrygia sat brevis. 


Subf. Tropiduchina STÄL. 
Catullia STÅL. 


Corpus suboblongum. Caput ante oculos vix prominulum, ob- 
tusissimum; vertice transverso, oculis plus duplo latiore, levissime ar- 


1) In deseriptione generica Faventie (Hem. afr. IV. p. 181) tolle notas formam 
vertieis respicientes. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. TA 
cuato, posterius rotundato-sinuato,; fronte nonnihil reclinato-declivi, 
apice quam basi angustiore, infra "medium sensim leviter angustata, 
convexiuseula, apice convexo-inflexa et truncata, carina obtusissima et 
latissima, apicem versus sensim angustata, instructa; clypeo convexiu- 
seulo, apicem versus compresso, longiore quam latiore, carina percurrente 
media instructo, lateribus nonnisi basi carinatis. Antenna articulo 
secundo primo fere triplo longiore. Ocelli distincti, paullo infra 
oculos siti. Thorax anterius pone verticem rotundato-productus, po- 
stice obtuse angulato-sinuatus, tricarinatus, disco planus, carinis la- 
teralibus retrorsum valde divergentibus, antice in margine ipso arcu- 
atim conjunetis. Sceutellum carinis tribus, lateralibus anterius con- 
vergentibus, instructum. Tegmina angustiuscula, oblonga, a basi ultra 
medium sensim leviter ampliata, apice semicirculariter rotundata; 
venis clavi in medio clavi in unam conjunctis; costa tota a margine 
corii paullo remota et versus hune marginem venas transversas re- 
motas emittente; vena radıalı fere in medio, vena ulnari interiore 
nonnihil ante medium tegminis furcatis, areis discoidalibus sex, areis 
apicalibus circiter decem elongatis; venis transversis paucis. Pedes 
simplices; tibiis anterioribus femoribus cum coxis longitudine sub- 
aqualibus, tibiis posticis quadrispinosis; tarsis posticis articulo primo 
secundo nonnihil longiore, ambobus apice furcatis. | 

Isporise et JPamrsoema affine genus, fronte apicem versus angu- 
stata, apice inflexa, costa tota fere que longe a margine remota 
antennisque longioribus divergit. 


1. ©. subtestacea STÅL. — Flavo-testacea, nitida; carina media tho- 
racis et scutelli testacea; tegminibus vinaceo-hyalinis, limbo 
commissurali, vitta, angusta nosteriore maculaque stigmaticali 
dilute fuseis. . Lone 4, exp. tesm. 144 mill. Bu IX, 
fig. 26. 

Lobus superior genitalium maris styliformis, longus, apice 
inflexus et diehotomas, lobi inferiores elongati, extus basi den- 
tati, medio ampliati. 


Tropiduchus STÅL. 


1. T. luridus®? WALK. — Euria lurida WALK., Journ. Lin. Soc. 
10. I TO Seo, 119) mie 2 er (8 (AERHTD% 


Leusaba WALK. 


1. Z. philippina STÅL. — Pallide olivaceo-flavescens vel virescens; 
linea obsoleta longitudinali frontis subtestacea; carinis et margi- 
nibus verticis, thoracis et scutelli in testaccum open: 
tegminibus 'alisque vitreis, venis virescentibus, pone medium 
fuscis; tibiis posterioribus basi superne macula minuta nigra 
notatis. 9. Long. 10, exp. tegm. 31 mill. 

L. marginali WALK. maxime affinis, differre videtur thorace 
guttis nigris destituto tegminibusque apice impictis. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. Rus INID, do 


750 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Taxila STÅL. 


Corpus parvum, paullo depressum. Caput thorace circiter tertia 
parte angustius, ante oculos paullo prominulum; vertice oculis fere 
plus duplo latiore, obtuso, carina longitudinali percurrente media in- 
structo, posterius latera versus carinula brevi longitudinali praedito, 
margine basali recto, angulis posticis retrorsum paullo productis; 
fronte maxime reclinata, apice truncata, apicem versus utrimque ob- 
tuse angulato-ampliata, supra angulum sensim angustata, marginibus 
lateralibus leviter obtuse elevatis, carina subtili percurrente, basın 
versus magis elevata et latiore; clypeo basin versus planiusculo, ca- 
rina longitudinali obsoleta instructo, marginibus lateralibus carina 
destitutis. Oculi subtus integri. Antenna breves, articulo ultimo 
fere breviore quam crassiore. Rostrum breve, articulo ultimo bre- 
vissimo, que longo ac lato. Thorax carinis tribus percurrentibus, 
lateralibus valde divergentibus, instructus, antice medio obtuse pro- 
ductus et pone verticem truncatus, basi obtuse angulariter sinuatus. 
Scutellum carinis tribus percurrentibus, parallelis, lateralibus antice 
paullo convergentibus, instruetum. Tegmina oblonga, apice suboblique 
rotundata, apicem versus haud ampliata; clavi vena exteriore paullo 
pone medium clavi cum vena interiore conjuncta; corio partibus 
duabus tertiis basalibus granulis adsperso, vena ulnari interiore fere 
ad medium suturs clavi furcata, vena ulnari exteriore simplici, vena 
radiali longe pone medium tegminis furcata, venis longitudinalibus 
posteriora versus serie recta venularum transversarum, ad apicem 
clavi ineipiente, oblique extrorsum vel retrorsum eurrente conjunctis, 
pone hanc seriem furcatis et longius posterius venis transversis in 
arcum dispositis conjunctis; costa a margine paullo remota. Pedes 
breviusculi, simplices; tibiis posticis pone medium distinete bispinosis. 

Tambinie valde affıne genus, differt forma frontis, que apicem 
versus est angulatim ampliata, supra angulos sursum angustata, nec 
lateribus medio parallelis instructa. 


1. T. granulata STÅL. — Pallide subolivaceo-flavescens vel virescens, 
carinis verticis, thoracis et scutelli interdum magis virescenti- 
bus; tegminibus concoloribus, subhyalinis; vertice transverso, 
antice obtuse rotundato, vix duplo latiore quam longiore; fronte 
nonnihil longiore quam inter angulos laterales latiore, basi ob- 
tusissime rotundata, basi quam apice paullo latiore. &. 2. Long. 
corp. 4, long. cum tesm. 53 mill. — Tab. IX, fig. 27. 


Subf. Derbina STÅL. 
Phenice WeEstw. 


1. P. moesta Westw., Ann. and mag. nat. hist. 1851. 


Thracia Wesrw. 
1. T. javanica Westw., Trans. Lin. Soc. XIX. p. 19. pl. 2. fig. 9. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 751 


2. T. Westwoodii STÅL. — Pallide flavescens, thorace scutelloque 
fuscescente-testaceis, illo latera versus granulis pallidis consperso, 
hujus carinis pallescentibus, lateralibus subcurvatis, pone me- 
dium obsoletis; tegminibus alisque subsordide vitreis, fusco- 
venosis, illis ad marginem costalem latiuscule füuseis; dorso ab- 
dominis nigro, vitta media marginibusque lateralibus flavescenti- 
bus. &. Long. corp. 4, long. cum tegm. 11 mill. 

T. javanice similis et affinis, differt venis partis fusca 
costalis tegminum fuscis, nec rufis, marginibus lateralibus frontis, 
qui inter oculos contigui sunt, infra oculos apicem versus sen- 
sim divergentibus, nee usque ad clypeum contiguis, articulogue 
secundo antennarum breviore, granulis concoloribus, nec fuscis, 
consperso. 

Nebrissa STAL. 


Corpus ovale, convexum. Üaput thorace cireiter tertia parte 
angustius, basi truncatum, usque a basi maxime declive; vertice basi 
oculis prominulis nonnihil latiore, in frontem transiente, hac infra 
oculos utrimque leviter sinuata; clypeo tricarinato. Rostrum longum, 
gracile, articulo ultimo brevissimo. Antenns articulo secundo valde 
elongato, compresso, apice superne sinuato-depresso. Thorax postice 
angulato-emarginatus, medio carina instructus. Scutellum convexum, 
carinis destitutum. Tegmina elongata, apice rotundato-truncata, venis 
radiali et ulnari exteriore basin versus contiguis, intus ramos quin- 
que tantum emittente, ramis ulnaribus vena transversa conjunctis. 
Pedes longiusculi, graciles, tibiis postieis spinulis duabus, una sub- 
basali, altera pone medium sita, armatis. 

Thracie affıne genus, vertice fronteque latioribus, antennis com- 
pressis, tegminibusque multo minus dense venosis divergit. 

1. N. nitida STÅL. — Crocea, superne nitida; marginibus inferiore 
et superiore granulisque articuli secundi antennarum, articulo 
apicali rostri tibiisque anterioribus fuseis; fasciis duabus medio 
interruptis dorsi abdominis valvulisque genitalibus apicem versus 
nigris; tegminibus alisque subsordide vitreis, fusco-venosis, illis 
ad costam anguste, apice paullo latius fuscis, margine apicali 
fusco, venis, qu& versus marginem apicalem excurrunt, ante apicem 
fusco-marginatis.. @. Long. corp. 4, long. cum tegm. 12 mill. 

Caput intra marginem basalem transversim impressum; hoc 
spatium transversum et lineare verticem representat. Frons infra 
oculos angustata, carinis duabus longitudinalibus percurrentibus, 
contiguis, apice divergentibus, instructa. Articulus secundus an- 

tennarum corpore dimidio nonnihil longior, tibiis antieis vix 

brevior. Thorax posterius punctis distinctis instructus. 


Subf. Lophopina STÅL. 
Lophops !) Spın. 
1. L. Servillei? SPIN., STÅL, Hem. afr. IV. p. 202. 1. (1866). 


!) Genus Serida Wauk. (Journ. Lin. Soc. Zool. I. p. 158. pl. VII. fig. 8) a 
Lophope haud est distinguendum. 


122. ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Menosea STÅL. 


Corpus ovale, paullo depressum. Caput thorace circiter quarta 
parte angustius, ante oculos leviter prominens; vertice oculis cireiter 
dimidio latiore, basi obtuse rotundato-sinuato, apice obtuse angulato, 
antrorsum sensim nonnihil angustato, fere aeque longo ac lato; fronte 
modice reclinata, apicem versus utrimque obtuse angulato-ampliata, 
supra angulos leviter sinuata et sursum angustata, carinis tribus, 
lateralibus basin versus convergentibus et basi conjunctis, instructa; 
clypeo tricarinato. Oculi subtus sinuati. Antenna breves, articulo- 
ultimo subgloboso. Rostrum mediocre, articulo ultimo vix longiore 
quam latiore. Thorax basi truncatus, antice medio pone verticem 
rotundato-productus, disco planus, tricarinatus, carinis lateralibus an- 
trorsum leviter convergentibus. Scutellum tricarinatum, carinis late- 
ralibus retrorsum leviter divergentibus. Tegmina lateribus subparal- 
lelis, apice obtusissime rotundata, basin versus extus leviter rotundata; 
clavi vena interiore prope apicem clavi cum commissura conjuncta, 
vena exteriore paullo pone medium clavi cum vena interiore con- 
fluente; corio vena radiali haud longe a basi furcata, vena ulnari 
interiore nonnihil ante medium tegminis furcata, vena ulnari exteriore 
et ramis ven& radialis in medio vel paullo pone medium tegminis 
furcatis, venis longitudinalibus omnibus posteriora versus pluries 
furcatis et venulis transversis irregulariter sparsis conjunctis; prope 
apicem adest series regularis arcuata venularum; costa dilatata, mem- 
brana cost& transversim venosa. Pedes mediocres, femoribus ante- 
rioribus subtus, tibiis anterioribus superne leviter dilatatis; tibiis 
posticis pone medium extus spinis tribus armatis; tarsis posticis 
articulo primo articulis duobus apicalibus ad unum circiter dimidio 
longiore et multo latiore. 

Lacus@ proximum genus, vertice longiore, ante oculos producto,, 
fronte tricarinata, apicem versus latius angulato-ampliata, pedibus 
anterioribus multo minus dilatatis praesertim distinetum. 

1. M. discophora STAL. Nigricans; capite, rostro, carinis thoracis 
et scutelli, nee non pedibus testaceo-flavescentibus; disco oblongo 
maculisque nonnullis parvis, transversis subapicalibus marginis 
exterioris sordide hyalinis, subdecoloribus; alis magnam ad par- 
tem fuscescentibus. &. Long. corp. 6, long. cum tegm. 9 
mill. — Tab. IX, fig. 28. 

2. M. punctigera STÅL. — Dilute flavo-testacea; thorace, scutello 
dorsoque abdominis nigricantibus, illorum carinis flavo-testaceis; 
tegminibus versus margines laterales parteque fere tertia apicali 
fusco-testaceis, hac parte apicali transversim obsolete pallido- 
lineata et prope angulum apicalem interiorem macula minutissima 
nigricante notata; alis versus apicem et aream analem infuscatis. 
©. Long. 7, long. cum tegm. 93 mill. 


Virgilia STÅL. 
Corpus suboblongum, paullo depressum. Caput thorace vix 
dimidio angustius, ante oculos paullo prominulum; vertice angusto, 


7 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 753 


oculis paullo angustiore, lateribus parallelis, basi obtuse sinuato, 
apice obtuse angulato; fronte apicem versus subacutangulariter am- 
pliata, supra angulos sinuata, dein sursum leviter angustata, carinis 
tribus percurrentibus, lateralibus basi convergentibus, instructa; elypeo 
carina media percurrente instructo, lateribus basin versus carinatis. 
Antennx® breves, articulo ultimo paullo longiore quam crassiore. Ro- 
strum mediocre, articulo ultimo »eque longo ac lato. Thorax basi 
truneatus, antice in medio leviter rotundato-productus, obtuse trica- 
rinatus, carinis lateralibus divergentibus, pone medium thoraeis haud 
extensis. Scutellum obsoletissime tricarinatum. Tegmina apicem 
versus sensim ampliata, apice obtusissime et valde oblique rotundata; 
vena interiore clavi prope apicem clavi cum commissura conjuncta, 
vena exteriore longe pone medium clavi cum vena interiore confluente; 
costa paullo dilatata, posterius paullo latius dilatata et venas non- 
nullas transversas ad marginem emittente; vena radiali prope basin 
furcata, vena ulnarı interiore nonnihil pone medium suturs® clavi 
furcata, vena ulnari exteriore ultra medium simplici, venis longitu- 
dinalibus omnibus paullo pone medium corii pluries furcatis. vel 
venulis transversis irregulariter dispositis conjunctis. Pedes medio- 
eres; tibiis anterioribus superne levissime dilatatis, posticis extus 
pone medium trispinosis; articulo primo tarsorum posticorum apica- 
libus duobus ad unum fere dimidio longiore et multo latiore. 

.Praecedenti affine genus, capite verticeque angustioribus, hujus 
lateribus parallelis, frontis angulis lateralibus subacutis, thorace scu- 
tellogue minus distincte carinatis, forma tegminum pedibusque non- 
nihil longioribus distinetum. 

1. V. nigro-pieta STÅL. — Testaceo-albida; fascia obligua media 
genarum, macula apicali frontis, clypeo, lateribus thoracis, scu- 
tello, apice excepto, fascia obliqua pone medium femorum anti- 
corum, tibiis antetioribus superne, basi ima tibiarum posticarum 
articulisgue duobus apicalibus tarsorum posticorum nigricantibus; 
tegminibus ‘dimidio interiore extus sinuato fusco, dimidio exte- 
riore margineque apicali intus angustato subdecoloribus, lineis 
transversis cireiter octo hujus partis decoloris fuscis, linea apicali 
arcuata; alis fuscis. &A. Long. corp. 64, long. cum tegm. 11 
mill. — Tab. IX, fig. 29. 


Subf. Eurybrachydina SräAr. 


Thessitus WALK. 


1. T. insignis WEstw. — Eurybrachys insignis WESTw., Ann. nat. 
hist. 1842. p. 119. 
Tesmina maris macula oblonga vel vitta abbreviata lata 
sanguinea, prasertim subtus distineta, in femina deficiente, sunt 
ornata. 


| Frutis STÅL. 
1. F. sanguineo-vittata STÅL. — Olivacea; tegminibus olivaceo-viri- 
dibus, prope marginem exteriorem vitta posterius angustiore, 


754 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


per duas tertias partes tegminum extensa, maculaque transversa 
subbasali sanguineis, praesertim subtus distinctis, ornatis; alis 
pallidissime virescentibus, basin versus sordide subalbidis; ab- 
domine croceo; pedibus fusco-castaneis, femoribus posticis palli- 
dioribus, in colorem flavescentem vergentibus. 9. Long. 17, exp. 
tegm. 509 mill. 

Statura F. veris amoris WALK. et exceptis pietura tegmi- 
nibusque apicem versus paullo latioribus ab illa haud divergens. 
Tegmina a basi sensim leviter ampliata, apice obtuse rotundata. 

In exemplo uno tegmina ad marginem costalem maculis 
quattuor majusculis subcerinis albidis sunt pradita. Tibise po- 
stice spinis quinque vel sex armata. 


2. F. amplipennis STÅL. — Obscure sanguinea, abdomine dilutiore; 
pedibus fusco-sanguineis; tegminibus obscure ochraceis, parte 
ceirciter quinta basali, macula magna irregulari marginali ad 
partem illam nec non macula magna transversa irregulari sub- 
obligqua pone medium sita nigricantibus, parte illa basali subtus 
in serugineum vergente; alis ochraceis, materie quadam albida 
delibutis. ©. Long. 21, exp. tegm. 66 mill. 

Pietura formaque tegminum a congenericis divergens. Te- 
gmina a basi ultra medium sensim valde ampliata, dein angu- 
stata, pone medium quam prope basin fere duplo latiora. Tibia 
postic® sexspinos®. Ä 


Subf. Issina STAL. 
Augila STÅL. 


Corpus elongatum, subcompressum, abdomine graciliusculo, re- 
trorsum sensim .angustato, subtriquetro. Caput thorace vix dimidio 
angustius, a latere visum in angulum acutum, apice imo rotundatum, 
compresso-productum; vertice angusto, elongato, oculis nonnihil an- 
gustiore, partem superiorem partis product capitis occupante, ex- 
cavato, sensim sat declivi, marginibus nonnihil dilatatis, elevatis; 
fronte. compressa, partem inferiorem et adjacentem lateralem partis 
compresse capitis occupante, parte illa inferiore longitrorsum ex- 
cavata, angusta, parte laterali carina minus distincta a genis tri- 
angularibus separata. Antenna breves, articulo secundo subeylin- 
drico, brevi, truncato. Rostrum crassum, breve, articulo penultimo 
sensim angustato, ultimo brevissimo, transverso. Oculi retrorsum 
producti, longitudinales, subtus integri. Ocelli paullo infra oculos 
siti. Thorax basi truncatus, antice inter oculos productus, pone 
oculos leviter sinuatus, disco obtuse tricarinatus, carina media abbre- 
viata. Scutellum thorace fere duplo longius, bicarinatum. Tegmina 
elongata, apicem abdominis paullo superantia, angusta, apice oblique 
rotundata, lateribus parallelis; venis radiali et ulnari exteriore prope 
basin in unam conjunctis, illa apicem versus furcata, hac simplici, 
vena ulnari interiore simplici, prope apicem clavi venula transversa 
cum vena ulnari exteriore conjuncta; parte apicali corii vena continua 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 755 


transversa, inter pterostigma parvum et apicem clavi ducta, instructa, 
pone hanc venam areolis pluribus irregularibus et extus areolis elon- 
gatis duabus praedita; clavo acuto, venis longe ante medium clavi 
in unam conjunctis, hac prope apicem cum commissura conjuncta. 
Ale tegminibus nonnihil breviores, basin versus sensim nonnihil 
ampliatis, integris, venis duabus transversis apicem versus instru- 
ct; area anali sat ampla, vena simplici instructa. Pedes antiei 
elongati, femoribus tibiisque foliaceis, utrimque dilatatis, coxis bre- 
vibus; pedes postiei mediocres, graciles, tibiis postieis superne pone 
medium spina armatis; articulo primo tarsorum posticorum articulis 
duobus apicalibus ad unum paullo longiore, inerassato, basin versus 
crassiore. 

"Genus singulare, maxime insigne, optime, ut puto, prope Cal- 
liscelem locandum. h 


1. A. suleiceps STÅL. — Nigricans; vertice, basi excepta, thorace, 
scutelli parte media, apice tibiarum posticarum tarsisque sordide 
albidis, tarsis anticis apice discoque thoracis infuscatis; tegmini- 
bus alisque vitreis, fusco-venosis, partibus duabus tertiis inte- 
rioribus partis apicalis reticulate tegminum fuscis; pedibus re- 
mote pilosulis. &. Long. cum tesm. 10, lat. 2 mill. — Tab. 
IDG, le MN 


Hemisphserius ScHAUM. 
a. Tegminibus dense distincteque punctulatis, minus nitidis. 
b. Margine esteriore toto tegminum sensim rotundato. 


1. H. coccinelloides Burm., WALK., List of Hom. II. p. 378. 1. 
(1851). / 


2. H. varicolor STÅL. — Pallide olivaceo-virescens, fascia angusta 
subapicali frontis, clypeo, linea superiore femorum anteriorum, 
basi ima annulisque duobus tibiarum anteriorum, femoribus po- 
sticis ultra medium discoque ventris nigris; marginibus imis 
thoraeis seutellique testaceis. &. Long. 4 mill. 

Var. b. — Tesminibus olivaceo-fuseis. 
Proecedenti maxime affınis, vix nisi pietura diversa. 


bb. Margine ewteriore tegminum ante medium subrecto. 


3. H. sewvittatus STÅL. — Niger; limbo apicali frontis, vertice, 
margine basali excepto, thorace, vitta scutelli, vittis tribus te- 
gminum, una ad commissuram sita, ultra medium tegminis ex- 
tensa, duabus arcuatis, parallelis, a basi fere ad apicem extensis, 
postice conjunctis, exteriore anterius ad marginem maxime ap- 
propinquata, dein retrorsum a margine sensim divergente, nec 
non pectore, incisuris ventris pedibusque flavescentibus; linea 
femorum anteriorum, basi annulisque duobus tibiarum anterio- 
rum femoribusque posticis basin versus nigris. &A. Long. 4 mill. 


4. H. variegatus STÅL. — Flavescente-subferrugineus; capite, tho- 
race, scutello tegminibusque maculis parvis irregularibus, hie 


756 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


illie confluentibus, nigrieantibus conspersis; elypeo, macula parva 
apicali interiore femorum anteriorum, femoribus postieis basin 
versus, basi annulisque duobus tibiarum anteriorum, nec non 
ventre nigris, hujus incisuris limboque basali elypei flavescenti- 
bus. ©. Long. 5 mil: 

A praecedente coloribus maxime divergens, sed praterea in 
omnibus simillimus. 


aa. Tegminibus minus dense et subtilius punctulatis, magis nitidıs. 


5. H. nitidus STÅL. — Olivaceo virescens vel flavescens, pedibus in 
testaceum vergentibus; fronte vittaque- scutelli interdum rufe- 
scente-testaceis; tegminibus nigris vel fusco-ferrugineis, vittis 
tribus flavescentibus ornatis, vitta prima ad commissuram sita, 
ultra medium tegminum ducta, 'secunda arcuata media, fere a basi 
ultra medium ducta, tertia exteriore, anterius marginem ipsum 
occupante, dein a margine sensim divergente, posterius prope 
commissuram abbreviata, limbo exteriore interdum pallescente; 
annulo prope apicem tibiarum anteriorum, interdum etiam fa- 
sciis ventris, nigris. &A. 9. Long. 44—5 mill. 

H. sexvittato quoad pieturam et formam tegminum simil- 
limus, punetura tegminum remotiore, colore frontis et clypei 
pieturaque tibiarum divergens ). 


Cibyra STÅL. 


L. ©. testudinaria STÅL. — Issus testudinarius STÅL, Öfv. Vet. Ak. 
Förh. 1854. p. 246. 1; Issus spectans WALK., List of Hom. 
suppl. p. 91. (1851); Oibyra testudinaria STÅL, Öfv. Vet. Ak. 
INördn, MIO Vs DIMA I 

In exemplo philippino vertex est paullo latior et frons 
paullo brevior quam in exemplo typico e Pulo Penang. Color 
variat olivaceo-testaceus vel olivaceo: virescens, tegminibus plus 
minus distinete fusco-maculatis vel nebulosis, fronte fusco-con- 
spersa vel impicta. 


Eupilis Wark.. 


1. E. nigrinervis STÅL. — Pallide olivaceo-virescens; tegminibus 
alisque vitreis, nigro-venosis; femoribus antieis basin versus 
fronteque nigricantibus, hujus carina longitudinali, carina trans- 
versa prope basin lineaque laterali intramarginali flavo-testaceis. 
&. Long. corp. 7, long. cum tegm. 10 mill. 

E. hebeti WALK. simillima, vertice paullo latiore, fronte 
basin versus paullo latiore, ibidem haud tumescente, sed prope 


1) Obs. Gergithus STAL, cujus typus est Hemispherius Schaumi, fronte pedibus- 
que longioribus, fronte clypeoque in eodem plano jacentibus, illa apicem 
versus obtusissime rotundato-ampliata, vertice oculis multo angustiore, tegmi- 
nibusque completis, ovatis, integris et irregulariter reticulatis, ab Hemispherio 
divergit. . 


1. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. DT 


basin carina distineta obtusa transversa instructa, tegminibus 
ante medium latioribus, pone medium leviter angustatis, corio 
pone medium venis transversis pluribus instructo, ramo exteriore 
ven& radialis toto a costa remoto, prope basin ramum obliguum 
et pone medium ramos nonnullos transversos ad costam emit- 
tente, vena ulnari interiore nonnihil pone medium furcata et a 
sutura clavi magis remota divergit. Quoad formam tegminum, 
directionem et dispositionem venarum longitudinalium ad. Tem- 
psam malayam appropinquat, tegminibus tamen apice rotundatis, 
venisque clavi uti in Zupili hebete in medio clavi in unam con- 
junetis. Vertex oculis latitudine subaqualis, duplo latior quam 
medio longior. Frons vix dimidio longior quam prope apicem 
latior, apicem versus utrimque obtuse rotundata, dein sursum 
sensim nonnihil angustata. Olavus inter suturam clavi et venas 
venulis nonnullis transversis instructus. Als uti in E. hebete. 


Tetriea !) STÅL. 


a. Tegminibus maculis sanguineis destitutis; vertice apice non nisi 


obtusissime angulato; venis ulnaribus in vel fere in medio te- 
gminum furcatis. 


b. Fronte carinis tribus longitudinalibus instructa. 


T. tricarinata STÅL. — Subferruginea; alis fuscis. &. Long. 
cum tegm. 74, lat. thor. 2 mill. 

T. fusca brevior, alis brevioribus, ante medium minus am- 
pliatis, fronte longiore, tricarinata, clypeo carina destituto -di- 
vergit. Vertex oculis vix latior, plus duplo latior quam medio 
longior, posterius biimpressus. Frons vix dimidio longior quam 
apicem versus latior, apicem versus utrimque obtuse rotundata, 
dein sursum sensim nonnihil angustata, carinis longitudinalibus 
tribus instructa, carina media distineta percurrente, carinis la- 
teralibus subtilibus, ad margines appropinquatis, extus parce, 
minutissime obsoletissimeqgue subtuberculatis, apice leviter con- 
vergentibus, prope basin subito maxime convergentibus et cum 
carina media confluentibus. Olypeus basin versus sulco longi- 
tudinali obtuso instructus. Thorax carina unica, scutellum ca- 
rinis tribus obtusis, minus distinctis, instructa. Tegmina duplo 
longiora quam- basin versus latiora, basin versus nonnihil am- 
pliata, dein sensim nonnihil angustata. 


bb. Fronte unicarinata. 


2. T. nubila STåL. — Dilute olivacea, tegminibus fusco-nebulosis; 


alis fuscescentibus. A. Long. cum tegm. 5, lat. thor. 13 mill. 


') Typus generis est 7. fusca, fusca, subeompressa, pedibus pallescentibus, corio 


clavoque disco obsolete pallido-conspersis, vertice duplo latiore quam longiore, 
fronte fere seque longa ac apicem versus lata, carina obtusa distineta unica 
pereurrente, per elypeum continuata, instructa, tegminibus latiusculis, a basi 
vix ad medium sensim paullo ampliatis, dein distinete angustatis. &. Long. 
cum tegm. 54 mill. — Patria: Birma. (Mus. Holm.) 


708 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Proecedenti maxime affinis, vertice longiore, fronte breviore, 
apicem versus proportionaliter latiore, tegminibusque paullo bre- 
vioribus divergit. Vertex oculis latitudine subaequalis, cireiter 
dimidio latior quam longior. Frons vix longior quam apicem 
versus latior, carina longitudinali infra medium evanescente, 
prope basin carina transversa obtuse angulata, in medio cum 
basi carina longitudinalis et margine basali frontis conjuncta. 
Olypeus carinatus, nec sulcatus. 


3. T. maculipennis STÅL. — Nigra; genis clypeum versus, venis 
transversis tegminum, macula prope apicem clavi, interdum etiam 
maculis corii, fere in fascias tres dispositis, rostro, tibiis postieis, 
tarsis, soepe etiam fasciis duabus tibiarum anteriorum margineque 
postico verticis testaceo-albidis; alis fuscis. &. Long. cum 
tegm. 4—5, lat. thor. 13 mill. 

Exceptis coloribus proecedenti valde affinis, differt vertice 
paullo breviore, fronte nonnihil angustiore, prope basin carina 
distineta transversa angulata destituta, sed carina transversa 
recta, obsoletissima, utrimque abbreviata et medio subinterrupta 
instructa, disco obsolete subtumescente, prope margines laterales 
impressionibus parvis obsoletis instructa. Frons variat fusco- 
testacea, lateribus pallido-variis. 


aa. Tegminibus maculis sanguineis notatis, vena ulnari esteriore 
sat longe pone medium furcata, vena ulnari interiore fere me- 
dio furcata; vertice antice distinctissime licet obtuse angulato. 


4. T. saucia STAL. — Pallide olivaceo-virescens; tegminibus in clavo 
et in parte corii ad clavum jacente sanguineo-maculatis; alis 
infuscatis; marginibus lateralibus frontis apice fuscis. &. Long. 
cum tegm. 6, lat. thor. 13 mill. 

Species pietura tegminum, forma vertieis tegminibusque 
angustis valde insignis. Vertex oculis latitudine subaequalis, 
medio aeque longus ac latus, antice angulum distinctum formans. 
Frons saltem dimidio longior quam apicem versus latior, apicem 
versus utrimque nonnihil rotundata, dein sursum nonnihil an- 
gustata, carina unica percurrente, apicem versus subtiliore, in- 
structa. Clypeus carinis destitutus. Thorax posterius carina 
unica, scutellum carinis tribus parallelis instructa. Tegmina 
paullo plus duplo longiora quam basin versus latiora, pone me- 
dium nonnihil angustata. Ala ad partem mutilae; de situ hujus 
specie in Tetrice genere dubium igitur adest. 


Syrgis STÅL. 


Corpus ovale. Caput thorace paullo angustius, ante oculos 
nonnihil prominens; vertice oculis latitudine subzequali, distinete 
longiore quam latiore, basi obtuse angulato-emarginato, ante oculos 
sensim rotundato-angustato, apice auguste rotundato vel rotundato- 
subangulato; fronte longiore quam latiore, levissime convexa, apice 
utrimque rotundata, dein sursum sensim angustata, apice latiuscule 


Å 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 759 


sinuata, tricarinata, carinis lateralibus medio ad margines maxime 
appropinquatis, sursum sensim arcuato-convergentibus, in basi ipsa 
media frontis confluentibus; clypeo leviter inflexo, carinis duabus, 
margines laterales occupantibus, sensin convergentibus et in medio 
elypei conjunctis, instructo. Thorax basi truncatus, antice pone 
verticem obtuse angulatus, utrimque pone oculos profunde et fere 
usque ad marginem posticum sinuatus, carina obtusa longitudinali 
instructus. Scutellum thorace vix plus quam dimidio longius, tri- 
carinatum, carinis lateralibus obsoletis.. Tegmina apicem abdominis 
nonnihil superantia, suboblonga, apicem versus nec ampliata, nec 
angustata, apice rotundata, venis rectis, parallelis, distinctis, vena 
radiali fere ad basin furcata, vena ulnari exteriore prope basin et 
vena ulnari interiore fere in medio tegminis furcatis, ramis venarum 
simplieibus; venis transversis per tegmina sparsis, obsoletis, remotis; 
venis clavi pone medium clavi in unam conjunctis. Als ample, 
latissims, apice acute emarginat&, apicem versus venis tribus trans- 
versis instructe, venis duabus, que versus emarginaturam illam ex- 
currunt, apicem versus in unam crassiusculam conjunctis; area anali 
amplissima, vena unica simpliei instructa. Abdomen depressum. Pedes 
mediocres, simplices, tibiis anterioribus femoribus nonnihil longiori- 
bus, posticis pone medium bispinosis; tarsis posticis articulo primo 
apicalibus duobus simul sumtis longitudine subaequali. 

Hoc genus EZupili et Temps, pr&sertim propter structuram 
alarum, est valde affine, differt tamen distincte structura capitis te- 
gminumque. 


1. S. simplee WALK. — Issus simplee WALK., List of Hom. suppl. 
p. 92. (1858). 
Issus acutus WALK. (List of Hom. II. p. 369. 21) vix differt. 


Vindilis STÅL. 


Corpus ovatum, nonnihil depressum, tegminibus convexis. Caput 
depressum, uti videtur thorace latius, sed se vera ei latitudine 
subzaequale, basi obtuse rotundato-sinuatum, ante oculos sat pro- 
ductum, a latere visum nasuto-produetum, usque a basi admodum 
declive; vertice plano, posterius oculis latitudine subzequali, an- 
trorsum sensim subsinuato-ampliato, ante oculos triangulariter pro- 
ducto, basi non nisi levissime obtusissimeque sinuato, marginibus 
lateralibus haud elevatis; fronte genisque confusis, carina nulla 
separatis, conjunctim convexis, illa brevi, disco concaviuscula, prope 
basin utrimque inter oculos et medium marginis basalis in carinam 
transversam, ipsa subsulcatam, eleyata, spatio inter hane carinam et 
marginem anticum verticis concaviusculo, extrorsum et subsursum 
vergente, nec in plano frontis jacente; elypeo convexo, carinis de- 
stituto. Rostrum articulo ultimo eireiter duplo longiore quam latiore. 
Thorax ‚basi subrotundato-truncatus, antice obtuse rotundatus, pone 
oculos maxime profunde sinuatus, parte exteriore oculorum partem 
exteriorem: thoracis oceultante; carina nulla. Scutellum carinis de- 
stitutum, thorace circiter dimidio longius. Tegmina convexa, ovalia, 


700 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


corlacea, opaca; clavo parvo, corio plus dimidio breviore; venis corii 
distinetis, longitudinalibus parallelis, vena radiali fere basi ipsa, venis 
ulnaribus prope basin furcatis, ramis ven& ulnaris interioris häud 
-longe a basi furcatis; venis transversis distinctis, per fere totum 
corium remote conspersis; venis clavi prope apicem clavi in unam 
conjunctis. Ale sat ample, latissimse, apice profunde fiss®, venis 
duabus, qu& versus fissuram excurrunt, apicem versus in unam con- 
junctis; venis transversis raris; area analı sat ampla, vena unica 
simplici, e margine interiore are®e prope basin orta. Pedes medio- 
cres, simplices, tibiis anterioribus femoribus cum coxis longitudine 
zequalibus, posticis pone medium bispinosis; articulo primo tarsorum 
posticorum articulis duobus apicalibus simul sumtis subbreviore. 

Genus singulare, praecedentibus affıne, structura capitis tegmi- 
numque distinctissimum !). 


« 1) Genera /ssinorum alis apice incisis vel fissis hoc, schemate certius et facilius 
distinguuntur quam secundum schema in Hem. afr. IV. p 205. 35(60) pro- 
positum: 

1(20):. Corpore haud vel leviter depresso; tibiis postieis distinete spinosis; 
thorace pone oculos profundissime sinuato; tegulis tegminum parvis vel 
haud distinguendis; articulo ultimo antennarum globoso. 

2(3). Vena area analis alarım medio diehotoma; (genera americana). — 
Thionia STÅL, Amnisa STÅL et Enipeus STAL. 

3(2). Vena arese analis alarum simpliei vel nulla. (Picumna, genere ameri- 
cano, excepta, genera tantum asiatica ad hanc divisionem pertinent). 
45). Area anali alarum angusta vel angustissima, alis dimidio vel plus di- 
midio breviore; alis profunde fissis, totis vel saltem partibus duabus 
tertiis apicalibus venis transversis sat numerosis irregularibus, plus minus 
curvatis et ssepe anastomosantibus, instructis; femoribus anticis et po- 

stieis aeque longis. — Flavina et Cibyra STAL. 

5(4). Alis ssepissime venis transversis raris instructis, area anali ampla, di- 
midiis alis longiore, ssepissime multo longiore. 

6(19). Vertice horizontali, lateribus inter oculos parallelis, marginibus plus 
minus carinato-elevatis, aeütis. 

7(8). Pedibus anterioribus elongatis, femoribus anterioribus tibiisgue antieis 
dilatatis; alis venis transversis numerosis irregulariter anastomosantibus 
instructis. — Scantinius STAL. 

$(7). Pedibus anterioribus mediocribus, simplieibus; alis apicem versus venis 
transversis tantum duabus, tribus vel quattuor instructis. 

9(10). Tibiis postieis normaliter quadrispinosis; lateribus elypei ante medium 
carinatis. — Picumna STAL. 

10(9). Tibiis postieis pone medium bispinosis. 

11(18). Clypeo ante medium transversim convexo, nec compresso-elevato, la- 
teribus ssepissime carina destitutis. 

12(17). Venis duabus alarum versus ineisuram apicalem currentibus apicem 
versus in unam conjunctis; vena ulnari interiore simplici vel quam vena 
ulnari exteriore multo longius a basi furcata. 

13(14). Tegminibus membranaceis, vitreis, ramo exteriore ven radıalis ad 
costam exceurrente vel ad costam ramum brevem emittente; venis clavi 
fere in medio clavi in unam conjunetis. — Eupilis WALK. 


1%, 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PIILIPPINARUM. 761 


V. jornicata STÅL. — Subferrugineo-flavescens, capite obscuriore, 
in ferrugineum magis vergente; disco frontis, carina frontem et 
verticem separante nec non clypeo, hujus margine basali excepto, 
nigris; tegminibus obsolete fusco-bifasciatis, venis, exceptis illis 
partem tertiam basalem corii percurrentibus, obscure ferrugineo- 
fuscis; alis sordide vitreis, fusco-venosis; femoribus postieis fu- 
scis. ©. Long. 5, lat. thor. 2 "mil. i 

Vertex basi oculis latitudine subaequalis, parte plus quam 
dimidia anteriore distincte rugulosa, parte triangulari anteocuları 
parte intraoculari vix dimidio breviore. Spatium transversum 
inter verticem et carinam frontis situm granulis, in seriem po- 
sitis, obtusis, instructum. Thorax obsoletissime verruculosus. 


Isthmia WALK. 


I. breviceps STÅL. — Dilute fusco-testacea, subtus flavo-testacea; 
capite, antennis pedibusque nigricantibus, femoribus basi, tibiis 
posticis apicem versus tarsisque postieis flavo-testaceis; thorace 
basi fusco, margine angusto basali sordide albicante; clavo ante 
medium fusco, margine scutellari lineaque transversa obliqua 
media sordide albidis, linea transversa apicem versus sita nigra, 
pone hanc lineam olivaceo; corio ante medium macula fusca, 
anterius et interius linea pallida obliqua terminata, notato, medio 
ad marginem costalem macula triangulari albicante, ipsa sub- 
ferrugineo-fasciata, antice posticeque linea nigra terminata, or- 
nato, apicem versus macula parva transversa pallida, antice 
nigra ornato; fronte apicem versus carina obtuse angulata, 
utrimque abbreviata, medio leviter tuberculata, instructa; capite 


14(13). Tegminibus coriaceis, subopaeis vel leviter pellueidis, ramo exteriore 
ven® radialis versus apicem corii continuata, ramum nullum ad costam 
emittente; venis clavi pone medium clavi conjunctis. 

15(16). Vertice transverso, ante oculos haud producto; lateribus elypei carina 
destitutis. — Tempsa STÅL. 

16(15). Vertice longiore quam latiore, ante oculos producto; lateribus clypei 
pone medium carinatis — Syrgis STAL. 

17(12). Venis duabus alarum versus ineisuram apicalem currentibus totis 
distantibus; vena ulnari interiore fere in medio tegminis furcata. — 
Tetrica STÅL. 

18(11). Clypeo ante medium compresso-elevato, lateribus pone medium cari- 
natis; tegminibus opacis, vena ulnari interiore fere in medio tegminis 
furcata; venis duabus alarum versus incisuram eurrentibus totis distanti- 
bus. — Thabena STÅL. 

19(6). Vertice deelivi, lateribus inter oculos antrorsum divergentibus, mar- 
ginibus haud elevatis. — Vindilis STAL. 

20(1). Corpore sat depresso; tibiis postieis spinis distinetis destitutis; tho- 
race anterius pone oculos levissime sinuato vel oblique truncato; tegulis 
magnis; capitis margine antico acutiuseulo; vertice antrorsum ampliato; 
articulo ultimo antennarum ovali vel oblongo. — Tettigometra LATR. et 
Isthmia WALK. 


762 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


obtusissime rotundato-subangulato, thorace vix longiore. 9. Long. 
34. lat. thor. 13 mill. 

I. patrueli similis, sed minor, capite breviore et obtusiore, 
carinaque frontis differt. Color et pietura corporis tegminumque 
verisimiliter variat uti in I. patrueli. 


Tylana STÅL. 


Subg. Scalabis STÅL. 


Vertex transversus, oculis circiter duplo latior, basi obtusissime 
sinuatus, apice truncatus et medio obsoletissime subsinuatus, plus 
duplo latior quam longior. Frons plana, lata, paullo longior quam 
latior, pone medium basin versus levissime angustata, apicem versus 
utrimque rotundata, carinis duabus paullo curvatis, nec basin nec 
apicem. attingentibus, prope basin convergentibus et confluentibus, 
marginibus lateralibus haud reflexis. Clypeus obtuse inflexus. Thorax 
antice pone verticem obtuse rotundatus, disco concaviusculus et bi- 
impressus, carina destitutus. Clavus angulum ipsum obtusum inte- 
riorem tegminum attingens, venis pone medium clavi in unam con- 
juuctis, vena interiore versus medium cum parte adjacente sat alte 
elevata. Aloe prope apicem venis duabus transversis instruct&. 


1. T. (Scalabis) philippina STÅL. — Testaceo vel fusco-flavescens, 
fusco-conspersa; femoribus tibiisque anterioribus obscure fuscis, 
minute pallido-irroratis. ©. Long. corp. 5, long. cum tegm. 
6, lat. thor. 2 mill. 

 Caput obsolete confluenter fusco-variegatum; vertice tho- 
race dimidio breviore, transversim leviter excavato. Thorax et 
scutellum minute et plus minus distincte fusco-conspersa, ille 
ad marginem anticum impressionibus compluribus parvis fuscis 
instructus. Tegmina alutacea, apice obtusissime rotundata, paullo 
longiora quam latiora, angulo apicali interiore obtuso, exteriore 
rotundato; basin versus dense et confluenter, apicem versus 
sensim remotius fusco-conspersa, marginibus costali et apicali 
minute nigro-fusco-maculatis. Ale leviter infuscatze. 


2. T. (Scalabis) tagalica STÅL. — Testaceo vel griseo-flavescens, 
pallide fusco-conspersa; macula corii rotundata ad medium su- 
ture clavi sita eburnea, callosa; femoribus tibiisque anteriori- 
bus fuscis, pallido-conspersis; alis leviter infuscatis. %. Long. 
cum tegm. 44, lat. vix 2 mill. 

Praecedenti maxime affinis, macula tegminum callosa distincta. 


Lollius STÅL. 
Hem. afr. III. p. 209. (1865). 


1. L. furcifer STÅL. — Dilute olivaceo-flavescens, nitidus, tegmini- 
bus disco et apicem versus leviter rubescentibus, venis olivaceo- 


!) In conspectu generum 1. ce. proposito lege: , : 
73(74). Vertice apice truncato, raro subrotundato vel subsinuato, fronte carinis 
duabus vel tribus, basin versus in unam haud conjunctis, instructa. — Ty- 
lana STÅL. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 7653 


virescentibus, areolis subcalloso-insqualibus; alis fuseis; capite 
pedibusque nigro-variegatis; fronte apice sat ampliata, carina 
distinetissima, versus medium frontis furcata, instrueta. 9. Long. 
cum tegm.!) 11, lat. thor. 4 mill. 


Quoad formam frontis ad ZL. australicum appropinquat, 
differt antem vertice latiore, fronte paullo longiore, carina e basi 
emissa longius a basi vel pone partem tertiam basalem frontis 
furcata, tegminibus usque ad apicem sensim ampliatis, apice 
igitur latioribus, ibidem multo obliquius subrotundato-truncatis, 
margineque costali pone medium subsinuato. Vertex, thorax 
et scutellum fusco variegata, ille transversus, oculis paullo latior, 
fere dimidio latior quam longior. Frons nigricans, disco in 
ferrugineum vergens, ante medium maculis duabus majusculis, 
versus medium marginum lateralium maculis parvis quattuor 
eburneis notata. Clypeus convexus, carina destitutus, parce pal- 
lido-varius. Abdomen dorso subfusco-eroceum. Pedes anteriores 
nigro-conspersi et maculati, femoribus anticis subtus apicem 
versus distinete dilatatis, femoribus tibiisque posticis fusco- 
testaceis, his apice pallescentibus. 


2. L. abdominalis STÅL. — Praecedenti simillimus, differt forma 
tegminum et capitis, ut et pietura frontis; vertice fere aeque 
lato ac longo, oculis vix latiore; fronte concolore, fusco- varia, 
saltem dimidio longiore quam latiore, apicem versus leviter 
ampliata, sursum subangustata, carina percurrente media sim- 
pliei, apicem versus subtiliore, et utrimque carina subtili sub- 
curvata, nec basin nec apicem attingente, instructa; clypeo, 
basi excepta, longitrorsum subcarinato; tegminibus brevioribus 
quam in specie praecedente, et apice latioribus. ©. Long. cum 
tegm. 84, lat. 34 mill. 


74(73). Vertice apice medio in angulum prominulo; fronte a basi carinam 
distinetissimam unicam, simplicem vel furcatam, emittente; abdomine sub- 
eylindrico vel compresso. — Lollius STÅL. 

Typus Zollii generis est L. australicus, pallidissime griseo vel olivaceo-flave- 
scens, capite, thorace, scutello pedibusque anterioribus nigro-conspersis, 
his- etiam nigro-maculatis; fronte apicem versus, clypeo, lateribus pro- 
stethii nec non maculis parvis marginum oostalis et apicalis tegminum 
nigris; tegminibus a basi ad medium nonnihil ampliatis, marginibus 
lateralibus pone medium parallelis instruetis, hie illie confluenter fusco- 
conspersis, venis infuscatis; alis fuseis; vertice fere »eque lato ac longo; 
fronte apicem versus sat ampliata, vix longiore quam latiore, carinis 
duabus distinctis, apicem haud attingentibus, sursum convergentibus, prope 
basin in unam conjunctis, et apicem versus carina abbreviata subtili 
longitudinali instructa. &. Long. cum tegm. 94, lat. thor. 3 mill. — 
Moreton Bay Australie. (Mus. Holm.). 


1) Ab apice capitis ad angulum commissuralem tegminum. 


704 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870, 


Cyrene WESTW. 


1. C©. mucronata- STÅL. — Olivaceo-fuscescens, thorace ad margines 
tegminibusque totis rude densissimeque alutaceis, his interdum 
in colorem olivaceo-flavescentem obsolete vergentibus et maculis 
nonnullis magnitudine variabilibus, sepe deficientibus, sordide 
flavescentibus notatis; apice capitis anguloque apicali commis- 
surali tegminum mucrone acuto parvo distineto armatis. 9. 
Long. corp. 15, long. cum tegm. 20, lat. thor. 4 mill. 

Species forma tegminum insignis. Caput thorace scutello- 
que simul sumtis paullo longius, superne pone medium obsolete 
subtiliterque alutaceum, anterius leviter deplanatum; fronte apicem 
versus utrimque nonnihil rotundata, dein sursum sensim angu- 
stata, tricarinata, carinis obtusis, lateralibus prope apicem, media 
basin versus oblitteratis, hac per clypeum continuata. Seu- 
tellum basi interdum maculis duabus parvis flavescentibus nota- 
tum, in angulis basalibus grano pallescente instruetum. Tegmina 
a basi extus sensim ampliata, posterius latiora, margine apicali 
valde obliquo, versus angulum commissuralem subsinuato, hoc 
angulo acuto, producto, margine costali ante medium obtuse 
rotundato-angulato, ante.et pone hunce angulum recto; corio 
interdum prope suturam clavi maculis duabus irregularibus ma- 
joribus et praeterea maculis nonnullis minutissimis flavescenti- 
bus notato. Tibie postice apicem versus bispinos«. 


2. ©. inermis STÅL. — Olivaceo-flavescens; carinis frontis basi nigris; 
thorace versus margines impresso-rugoso, tegminibus densissime 
rudeque alutaceis, horum angulo commissurali apiceque capitis 
inermibus. 9. Long. corp. 12, long. cum tegm. 15, lat. thor. 
34 mill. 

Forma tegminum capiteque inermi et paullo breviore a 
praecedente divergit. Tegmina margine costali subsensim rotun- 
dato, margine apicali extus leviter rotundato, intus recto, an- 
gulo apicali acutiusculo, apice inermi vel mucrone minutissimo 
&gre distinguendo instructo. 

In exemplo unico, quod vidi, tibia postica sinistra inermis, 
tibia recta unispinosa est. 


Subf. Rieaniina STÅL. 


Ricania GERM. 


a. Capite antice truncato vel obsoletissime obtusissimeque rotun- 
dato; margine apicali tegminum toto vel versus angulum ex- 
teriorem sensim leviter rotundato. 


b. Fronte transversa, nigra, basi Jascia flavo-testacea ornata, 
longitrorsum obsolete strigosa et preterea impressionibus rugu- 
lisque nonnullis parvis obsoletis instructa; tegminibus fuscis, 
impietis, venis longitudinalibus numerosissimis; membrana cost& 
angustiuscula, dense venosa. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 765 


1. R. fasciatifrons STÅL. — Nigra, tegminibus pulvere subolivaceo 
dense conspersis; limbo lato basali marginibusque angustis late- 
ralibus frontis nec non pedibus flavo-testaceis, femoribus basin versus 
nigrieantibus; alis fuseis, interdum glauco-fuseis, pone medium 
saepissime albicantibus, disco serie transversa venularum trans- 
versarum instructis; fronte infra oculos sensim rotundato-angu- 
stata, basi vix duplo latiore quam longiore; capite scutello 
paullo latiore. &. $. Long. 7—84, exp. tegm. 32—39 mill. 

R. funebri maxime affınis, alis disco venulis nonnullis in 
seriem positis instructis differt. Margo tegminum apicalis sub- 
rectus, versus angulum exteriorem levissime rotundatus; vena 
ulnari interiore ramos quattuor vel quinque emittente, vena 
ulnari exteriore basi ipsa furcata. 


b. Tegminibus varicoloribus, interdum nigris et immaculatis, in 
hoc casu remote venosis. 


ec. Membrana coste ante medium marginis exterioris tegminum 
inter venas linea vel macula longitudinali subobligua intra- 
marginali subimpressa et maculis marginalibus pallidis destituta. 


d. Fronte carinis lateralibus nullis vel obsoletis et vie nisi basi 
distinguendis; clypeo carina obtusa instructo; tegminibus venis 

” slongitudinalibus numerosis instructis, nigris vel fusco-testaceis, 
macula pone medium marginis exterioris, nec non macula vel 
maculis sat magnis limbi apiealis vel raro hoc limbo lato toto 
albido-hyalinis; vena ulnari interiore ramos plures intus emit- 
tente; alis venis transversis in seriem positis instructis. 


2. R. speculum WALK. — Flatoides speculum WALK., List of Hom. 
II. p. 406. 6. (1851); Flatoides tembrosus Waux., List of Hom. 
IT. p. 406. 7. (1851); Flatoides perforatus Wauk.,, List of 
Hom. II. p. 407. 8. (1851); Zicania malaya STÅL, Ofv. Vet. 
Ak. Förh. 1854. p. 247. 1. 

Species quoad pieturam tegminum et magnitudinem macu- 
larum valde varians; macula discoidalis interior nune rotundata, 
nunc irregularis; macula discoidalis exterior interdum cum ma- 
cula costali in maculam magnam triangularem confluit; macul& 
limbi apicalis numero magnitudineque variabiles, limbus totus 
vel fere totus interdum albido-hyalinus. 


3. RB. stygia STÅL. — Nigra; maculis duabus parvis transversis mar- 
einis apicalis vel margine toto apicali frontis pedibusque obscure 
flavo-testaceis, femoribus fuscis; macula elongata marginali pone 
medium marginis costalis, inter costam et marginem sita, intus 
cum macula minuta are postcostalis cohaerente, macula trans- 
versa marginis apicalis sat magna prope angulum exteriorem, 
nec non maculis numerosis minutis ejusdem marginis albido- 
hyalinis. 9. Long. corp. 8, exp. tegm. 33 mill. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. do JINGD de 11 Br 


Hs 


av 8 ” 
VAA x wi 


766 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


BR. guttifere WALK. simillima et valde affinis, differt disco 
tegminum immaculato. 2. speculo major, tegminibus apice 
minus distinete rotundatis pieturaque tegminum diversa. 


dd. Fronte distincte tricarinata, carinis lateralibus saltem ad me- 
dium frontis distincte ewtensis; alis venis transversis tantum 
duabus, areas elongatas interiores postice claudentibus, instructis. 


e. Tegminibus venis longitudinalibus sat numerosis instructis, in 
area postcostali macula minutissima albida, interdum etiam 
prope hane macula marginal albida notatis, preterea macnlis 
albidis vel decoloribus destitutis; alis fuseis totis. 


f. Tegminibus prope angulum apicalem exteriorem macula parva 
nigra destitutis. 


4. R. teniata STÅL. — Plus minus obscure fusco-testacea, interdum 
nigro-fusca; pedibus flavo-testaceis; tegsminibns medio fasciis 
nonnullis, alternis fuscis, alternis pallescentibus, latitudine varia- 
bilibus, in exemplis obscurioribus minus distinetis, versus mar- 
ginem costalem plus minus abbreviatis, notatis, clavo parteque 
adjacente corii venis transversis pallescentibus et praeterea ma- 
eulis nonnullis minutissimis sparsis instructis; alis fuscis; facie 
abdomineque saepe pallescentibus.. 9. Long. 43, exp. tegm. 
15 mill. 

R. fumose WALK., qua ad hanc subdivisionem etiam per- 
tinet, similis, tegminibus apice obtusius rotundatis, angulo apicali 
exteriore minus obtuse rotundato pieturaque divergens. Frons 
leviter transversa, lateribus parallelis, apice rotundatis, carinis 
distinetis subpereurrentibus. Clypeus carina destitutus. Carine 
seutelli sat distinete. Tegmina sat dense venosa, apice obtu- 
sissime rotundata, vena ulnari interiore ramos tres vel quattuor 
emittente, serie regulari apicali venularum transversarum, inter- 
dum etiam margine apicali et costali ultra medium pallescenti- 
bus. Fasci® pallidie tegminum interdum angustissimzx, lineares, 
obsolet, vix distinguend. 


ff. Tegminibus prope angulum apicalem exteriorem macula parva 
nigra instructis }). 


5. RB. stupida WALK. — Flatoides stupidus WALK, Journ. Lin. Soc. 
Zool. I. p. 157. 80. (1857); Ricania subfusca Står, Öfv. Vet. 
A, Mora, 108, 10. 110%, ©: - 

Tegmina in exemplis bene conservatis pulvere rufescente vel 
glauco-rufescente conspersa. Macula pallida marginis costalis 
"tegminum saepe deest. 


ee. Tegminibus venis longitudinalibus minus numerosis instructis, 
maculis compluribus albidis, in disco tegminum in plagam 
magnam irregularem confluentibus, ornatis ?). 


1) Ad hane divisionem referende sunt R. plebeja STÄL et margine-notata STÅL. 
2) Ad hane divisionem pertinent R. Mellerborgi STÅL et Fabrieü STÅL. 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 767 


6. R. melaleuca STÅL. — Nigra vel fusco-testacea, capite abdomine: 
que spe dilute fusco-testaceis, pedibus flavo-testaceis; teemi 
nibus nigricantibus, membrana coste magnam ad partem in 
dilute fusco-testaceum vergente, hujus venis versus marginem 
albidis, maculis duabus marginis costalis, una pone medium, 
altera longius versus apicem sita, macula parva haud longe a 
macula costali posteriore et oblique ante eandem sita, maculis 
irregularibus magnis tribus vel quattuor discoidalibus, transversis, 
una inter has per partem media clavi extensa, macula trans 
versa subbasali, per clavum et partem adjacentem corii ducta, 
nee non limbo latissimo apicali decoloribus vel sordide vitreis, 
hoc limbo interdum vitta angusta nigra notato; alis decoloribus, 
pone medium fuscescentibus et macula apicali decolore notatis. 
&. ©. Long. 64, exp. tegm. 20 mill. 

Oongenericis hujus divisionis maxime affinis et similis. 
de. Mellerborgi nonnihil major. 


cc. Membrana coste remote venosa, maculis marginalibus flave- 
scentibus vel jlavo-testacers, inter venas posilis, antice macula 
nigra vel intus linea obliqua nigra subimpressa terminatis, no- 
tata; macula prope augulum apicalem exteriorem tegminum 
nigra, conveza; angulo apicali exteriore tegminum subdistincto, 
minus rotundato !). 


7. R. signata STÅL. — Nigra; angulis posticis vertieis, maculis 
tribus genarum, fronte, clypeo, pedibus abdomineque flavescente- 
testaceis, hoc obscuriore; tegminibus obscure fusco-testaceis, 
versus marginem costalem nigricantibus, venulis disci palle- 
scentibus, macula majuscula pone medium marginis costalis 
virescente-albida, maculis parvis marginalibus membran& costs 
flavo-testaceis, intus linea obligua subimpressa terminatis; alis 
fuscescentibus; tibiis anterioribus apice spinisque tibiarum po- 
sticarum fuseis. 9. Long. corp. 11, exp. tegm. 26 mill. 

R. limitari STÅL (= Flatoidi limitari WALK.) simillima, 
differt pietura capitis, quod in AR. limitari est totum fusco- 
testaceum, tegminibus disco et clavo obscurioribus, macula fusca 
discoidali destitutis. Frons leviter transversa, carina media 
subpereurrente et basin versus utrimque carina brevi subtili in- 
structa. Thorax distinete carinatus. Tegmina nonnihil longiora 
quam apice latiora, macula virescente-albida marginali ipsa in 
margine exteriore fusco-guttulata. 


aa. Capite scutello paullo latiore, apiee obtuse distincte rotundato, 

vertice leviter arcuato; tegminum margine apicali in medio et 

inter medium et angulum exteriorem vel saltem hoc loco leviter 

vel levissime producto; fronte transversa, longitrorsum strigosa, 

carinis destituta; carinis scutelli obsoletis et ad partem deletis. 

) Ad hane divisionem referend& sunt R. limitaris WALK., pulverea STAL et 
discoptera STÅL. 


768 ÖFVERSIGT AF K VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


8. R. sublobata STÅL. — Nigra; marginibus basali et apicali frontis, 
elypeo, genis, rostro pedibusque flavo-testaceis, pedibus posticis 
infuscatis; tegminibus maculis duabus costalibus, una media, 
sat magna, postice truncata, antrorsum angustata, altera longius 
pone medium sita, acute triangulari, nee non maculis duabus 
triangularibus marginis apicalis, una haud longe ab angulo ex- 
teriore, altera prope illam sita, hac obliqua, omnibus subolivaceo- 
albidis, margine apicali tegminum inter maculas distincte pro- 
ducto; alis subdecoloribus, fusco-venosis, limbo postico infuscato. 
©. Long. corp. 11, exp. tegm. 33 mill. 

Species maxime insigenis. Tegmina apice zeque lata ac 
intus longa, densissime venosa, vena radiali prope basin furcata, 
vena ulnari interiore ramos duos vel tres emittente. 


9. RB. subsinuata STÅL. — Nigra; limbo basali et apicali frontis, 
elypeo, rostro pedibusque flavo-testaceis; tegminibus dense ve- 
nosis, corio maculis albido-hyalinis ornato, pone medium margi- 
nis costalis maculis tribus, apicem versus magnitudine decre- 
scentibus, ad marginem apicalem maculis majuseulis quattuor 
irregularibus, ad suturam clavi maculis tribus, anteriore et por 
steriore parvis, media transversa majore et cum macula magna 
irregulari disci coheerente, macula parva inter discoidalem et 
maculam eostalem intermediam sita; alis decoloribus, fusco-venosis, 
ad marginem posticum infuscatis; abdomine fusco-testaceo. c”. 
Long. corp. 7, exp. tegm. 22 mill. 

Exceptis coloribus a pröecedente divergit magnitudine mi- 
nore margineque apicali tegminum obsoletissime obtusissimeque 
trisinuato, inter sinus subproducto. 


Armacia STÅL. 
Subg. Alisca STÅL. 

Tegmina areola basali venas quattuor, duas radiales et duas 
ulnares, emittente, vena radiali exteriore tota a costa distante, pone 
partem tertiam basalem furcata, vena radiali interiore pone partem 
quartam basalem trifurca, venis ulnaribus que longe a basi ac vena 
radiali interiore furcatis, vena ulnarı interiore ad suturam clavi valde 
appropinquata, apice ab eadem magis remota, pone furcam extus 
ramum nullum emittente, prope apicem intus ramos duos vel unum 
emittente; pone medium tegminum adsunt series dus vel unica 
venarum transversam, series ambz extus abbreviatse, anterior nonnihil 
pone medium tegminis, posterior propius ad apicem posita, heec 
extus a margine apicali magis remota. 

Obs. In Armacüs veris areola basalı tegminum venas tantum 
tres emittit, vena radialis unica, basin versus furcata, ramus ejus 
exterior versus costam ductus et ad hanc maxime appropinquatus, ven 
transverse omnes irregulariter dispositae !). 


1) Subg. Plestia, cujus typus est A. marginata MONTR., divergit capite latiore, 
areola basali tegminum venas quattuor emittente, venis radialibus maxime 


SDAD, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 769 


A. (Alisca) tagalica STÅL. — Armacia tagalica StTåL, Öfv. Vet. 
Ak. Förh. 1865. p. 163. 1. 


A. (Alisca) eircumpieta STÅL. — Nigricans vel obscure fusco- 
testacea; marginibus imis lateralibus frontis, macula maxima 
laterali dorsi abdominis, geniculis tibiisque flavo-testaceis, tarsis 
nec non apice rostri tiblarumque fuscis; tegminibus alisque 
vitreis, fusco-venosis, illorum venis transversis interdum angu- 
stissime fusco-marginatis, membrana cost®, margine imo apicali 
medio angulatim ampliato, nec non parte interiore clavi ad 
commissuram pone medium fuseis, maculis parvis membrans 
coste et partis interioris fusc® clavi albidis, margine apicali 
fusco ad apicem venarum pallido-maculato; margine angusto po- 
stico intus latiore alarum maculaque 'prope basin are analis 
fuscis; clavo medio fusco-fasciato. 9. Long. 53, exp. tegm. 
20 mill. 

Praecedenti maxime affinis quoad formam partium et stru- 
eturam tegminum, differt pietura et prasertim vena radiali ex- 
teriore ad costam magis appropinquata serieque venarum trans- 
versarum posteriore fere omnino deficiente et venis duabus ex- 
terioribus tantum representata, ut et prope medium marginis 
apicalis ante locum, ubi hic margo est dilatatus, venis obliquis 
duabus, una ad marginem valde appropinquata. 


Miriza STÅL. 
Subg. Varcia STÄL. 
Tegmina areola basali venas tres emittente, vena radiali plus 


minus longe a basi furcata; venis elavi nonnihil ante medium clavi 
in unam conjunctis. Als inter ramos, quos format ramus exterior 
vena longitudinalis tertiee, vena transversa destitutxe ). 


Il. 


M. (Varcia) nigro-vittata STÅL. — Testaceo-favescens, vittis 
duabus thoraeis, scutelli, vertieis et frontis, marginibus laterali- 
bus vertieis et frontis, carina media lateribusque partis apicalıs 
elypei, apice ipso rostri, lineola laterali scutelli, vitta limboque 
laterali dorsi abdominis tarsisque nigricantibus; femoribus ante- 
rioribus longe ultra medium apiceque tibiarum fuseis; tegmini- 
bus alisque vitreis, decoloribus, nigro-venosis, illorum _macula 


appropinquatis, subcontiguis, vena radiali interiore basin versus ramam unum, 
dein versus medium tegminis ramos duos emittente, vena radiali exteriore 
ad stigma furcata et areolam minutam ramos duos emittentem formante, 
venis transversis tribus ante medium et sex pone medium positis, his seriem 
irregularem "ormantibus. 


') Subg. Sassula areola basali tegminum venas tres emittente, venis clavi fere 


in medio vel paullo pone medium clavi in unam conjunctis. alisque inter 
vamos, quos format furca rami interioris ven longitudinalis tertie, vena 
transversa instructis ist insigue; ad hoc subgenus pertinent Miriza osmyloides 


WALK. et sorurcula STAL. 


710 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


stigmaticali, limbo apicali latiusculo limboque angusto commis- 
surali nigro-fuscis, macula illa ipsa macula flavescente notata; 
alis apice fusco-limbatis. ©. Long. 10, exp. tegm. 30 mill. 

M. (Vareci®) hilari quoad formam partium pieturaque te- 
sminum simillima, divergit pietura capitis scutellique, praesertim 
autem structura tegminum carinisque duabus frontis obtusissimis, 
obsoletis. Tegmina quam in M. hilari densius reticulata, mar- 
sine costali basin versus magis rotundato, membrana cost 
multo latiore, vena radıali minus longe a basi furcata; corio 
disco maximo areolis sat numerosis irregularibus, plurimis sex- 
angularibus, instructo, apice seriebus duabus areolarum elonga- 
tarum, serie curvata venularum transversarum separatis, instructo, 
venis longitudinalibus pone seriem venularum furcatis; membrana 
cost area costali fere dimidio latiore, basi et apicem versus 
sensim angustata, area costali pone medium venis transversis 
tyibus instructa; vena ulnari interiore recta, ad suturam clavı 
maxime appropinguata. Segmenta apicalia ventris apice utrim- 
que niegro-limbata. 


Mindura STÅL. 


M. subfasciata STÅL. — Fusco-testacea, subtus cum capite pe 
dibusque sordide testaceo-favescens; maculis pluribus insequa- 
libus tegminum alisque sordide subvinaceis, hyalinis, maculis 
mediis tegminum in fasciam inzequalem confluentibus, alis late 
fusco-limbatis; frontis maculis parvis in seriem ad carinas po- 
sitis, maculis minutissimis sparsis lateralibus, maculis duabus 
rotundatis apicalibus, macula laterali ovali obsoletiore ante me- 
dium sita marginibusque imis lateralibus nigro-fuseis. 9. Long. 
9, exp. tegm. 23 mill. 

M. signatifronti WALK., quam prius Flatam obscuram FABR. 
habui, statura, forma partium pieturaque frontis simillima, differt 
pietura tegminum, alis minus late fusco-limbatis, fronte, uti 
videtur, paullo latiore et carina longitudinali media destituta. 
Macule tegminum ita sunt disposit®: una anterior, prope su- 
turam clavi, antrorsum angustata, tres pone medium in fasciam, 
marginem costalem attingentem, prope suturam clavi abbrevia- 
tam. confluentes, duse prope apicem, ante seriem venularum 
transversarum, et dus subapicales, oblique pone illas site; 
membrana cost interdum anterius obsolete pallido-maculata. 


M. maculipennis STAL. — Fusco-testacea; subtus cum facie pe- 
dibusque sordide testaceo-flavescens; carinis duabus maculisque 
sex frontis nee non vitta elypei nigro-fuseis; maculis tegminum 
alisque subvinaceis, hyalinis, his late fusco-limbatis. 9. Long. 
9, exp. tegm. 26 mill. 
Praecedenti simillima, differt pietura frontis et tegmınum. 
quorum maculse media in fasciam haud confluunt. Frons bicari- 
nata, marginibus imis lateralibus, carinis maculisque tribus 
utrimque lateralibus, una elongata basali, una oblonga ante 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. rel 


medium unaque wminore et obsoletiore subapicali nigro-fuseis. 
Macul tegminum ita sunt dispositse: tres discoidales sat magn, 
prima ante medium, prope suturam clavi, secunda media mi- 
nore, subrotundata, prope suturam clavi, tertia maxima, pone. 
medium sita, transversa, quattuor subapicales, dus oblique ante 
alteras posita, parve, una ad marginem costalem pone medium 
et una minor inter hanc et apicem sita, marginem haud attin- 
gens, nee non una parva versus basin membrane costze. 


Subf. Flatina STÅL. 
Phromnia STÅL. 


a. Fronte apicem versus plana vel transversim subconvexa, mar- 
ginibus lateralibus ebidem obtusiusculis, nec dilatatis, nec reflewis. 


1. P. subguttata STÅL. — Varicolor, pallide olivaceo-virescens vel 
flavescens; antennis totis vel ad partem, tarsis anticis articulo- 
que apicali tarsorum posticorum nigris; tibiis anterioribus apice 
interdum infuscatis; tegminibus maculis minutissimis rotundatis, 
subelevatis, medio subimpressis, obsoletis, interdum flavo-albidis 
vel aerugineo-albidis parce conspersis, vena radiali prope basin 
furcata !), frontis marginibus lateralibus parallelis, basi levissime 
divergentibus; alis albidis; tibiis postieis bispinosis. 9. Long. 
14, exp. tegm. 50 mill. 


Var. b. — Tegminibus apice angustissime nigro-marginatis; 
articulo secundo antennarum nigro. 
Var. ce. — Tegsminum marginibus commissurali pone me- 


dium et apicali anguste, margine costali paullo latius, nec non 
antennis totis nigris. 

Congenericis maxime similis, notis allatis distineta. Dor- 
sum abdominis femin® medio obtuse rotundato-angulato-elevatum. 


aa. Fronte apicem versus licet obsolete et sensim minus Cconcava, 
marginibus lateralibus ibidem acutis vel subdilatatis et sub- 
rejlexis. | 
2. P. rubescens STAL. — Testaceo-flavescens; capite, thorace, scu- 
tello tegminusque secundum sexum discoloribus, his basin versus 
in ramo interiore venae radialis macula parva obscure fusca notatis, 
disco obliquo posteriore in colorem griseum vel pallide fusce- 
scentem vergente et postice fascia abbreviata obliqua pallidiore 
notato; alis albidis; antennis, tibiis anterioribus, basi excepta, 
tarsis, interdum etiam tibiis posticis apicem versus nigris vel 
nigricantibus. &. 2. Long. 13—16, exp. tegm. 46—53 mill. 
A. Capite, thorace, scutello tegminibusque testaceo-flave- 
scentibus, in croceum obsolete vergentibus, his apice late grise- 
scentibus, disco posteriore obliquo subinfuscato et fascia abbre- 
viata obliqua pallide subtestaceo-flavescente posterius notato; 
abdomine dorso anterius sat alte conico-elevato. 


!) In exemplo uno basi ipsa furcata. 


772 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


2. Capite, thorace, scutello tegminibusque rufescente-testa- 
ceis, his apicem versus pallescentibus et guttulis obscurioribus, 
minus distinetis, disco pallidioribus, conspersis, disco posteriore 
obliquo obsoletissime subinfuscato, posterius fascia testacea obli- 
qua notato; corio anterius inter maculam fuscam et suturam 
clavi macula transversa albicante notato; abdominis segmentis. 
dorsalibus secundo, tertio et quarto medio conico-elevatis. 

Haec species P. bombycoidi valde affinis est, divergit forma 
dorsi abdominis, tegminibus paullo angustioribus pieturaque 

- disei, qui in P. bombycoide fasciis duabus angustioribus obliquis, 
extus confluentibus est ornatus, in P. rubescente fasciis duabus 
latioribus, extus et intus confluentibus, praeditus. Frons a basi 
ultra medium sensim nonnihil angustata, dein apicem versus 
leviter ampliata, inter antennas quam basi eirciter dimidio an- 
gustior. Membrana coste maris quam femin® paullo angustior. 


Copsyrna STÅL. 


1. C. leucophea STÅL. — Sordide straminea; marginibus lateralibus 
vittisgue duabus nec basin nec apicem frontis attingentibus, 
clypeo, maculis duabus mediis et una laterali thoracis, maculis. 
basalibus quattuor, intermediis oblongis, macula media margi- 
num lateralium maculisque duabus subapicalibus scutelli, corio, 
articulo secundo antennarum, femoribus, tibiis tarsisque anteri- 
oribus nigris, genieulis pallidis; clavo fusco-granulato; corii ma- 
cula parva ad apicem clavi, margine costali ultra medium fa- 
sciagque obliqua pone medium sita, extus marginem costalem 
attingente, intus in medio tegminis abbreviata, sordide albidis; 
alis fuscescentibus. 9. Long. 9, exp. tegm. 33 mill. 

©. tineodi simillima et maxime affinis, differt fronte paullo 
latiore, maculis basalibus mediis scutelli subelongatis, nec rotun- 
datis, tegminibus apicem versus nonnihil latioribus, maculis 
albo-farinosis destitutis, pone fasciam albidam ad seriem sub- 
apicalem venularum transversarum fasciola angusta albida de- 
stitutis, hujus loco ibidem tantum obsolete pallescentibus. 


Plata FABR. 
1. F. guttifascia WALK. — Colobesthes quttifascia WALK., List of 
Hom. IT. p. 141. 8, (1851). 
Fascia obliqua nigra tegminum interdum deest. 


2. F. serva? WALK. — Poeciloptera serva WALK., List of Hom. 
Il. p. 464. 55. (1851). 


Sisecia STÅL. 


Corpus subcompressum. Caput thorace multo angustius; vertice 
thorace tecto; fronte a supero visa subtruncata, basi nonnihil pro- 
ducta et in plano thoracis jacente, dein subito sub angulo recto 
subreclinato-decliva, hac parte decliva que longa ac lata, utrimque 


STÅL, HEMIPTERA INSULARUM PHILIPPINARUM. 773 


obtuse rotundata, apice quam basi paullo angustiore; clypeo obtuse 
convexo. Rostrum articulo ultimo subelongato, fere triplo longiore 
quam medio latiore, apicem versus subangustato. Antenna® breves, 
articulo basali distinguendo, seeundo nonnihil longiore quam latiore. 
Thorax transversim sensim convexus, in medio obtuse productus et 
verticem tegens, utrimque ad oculos tubereulatus, lateribus deflexis 
carina destitutis. Scutellum convexum. Tegmina multo longiora 
quam latiora, apicem versus sensim ampliata, apice subsemicireula- 
riter rotundata; clavo intus granulato; corio venis longitudinalibus 
apicem versus sat numerosis, venis transversis basi nullis, disco 
paueis, apicem versus numerosioribus, irregulariter dispositis, area 
costali remote reticulata. Pedes mediocres, tibiis postiecis apicem 
versus bispinosis. 

Flate affıne genus, structura insolita capitis lateribusque de- 
flexis thoracis carina destitutis distinetum. 


1. S. nigrifrons STÅL. — Pallide subolivaceo-flavescens, in croceum 
vergens; parte tota vel fere tota decliva frontis, macula parva 
tegminum pone apicem clavi, femoribus, tibiis, tarsis fasciisque 
ventris nigris. of. Long. 10, exp. tegm. 34 mill. 

Var. db. — Tegminibus maculis numerosis subrotundatis 
pallidissime virescentibus conspersis, margine libero corii, excepta 
parte basali marginis costalis, nigricante. 

Frons parte basali subhorizontali transversa, plus duplo la- 
tiore quam longiore, transversim convexiuscula, carina obtusa 
media instructa; parte decliva planiuscula, basin versus utrimque 
carına obtusa obsoleta instructa. Thorax carına media destitutus, 
parte discoidali utrimque carina obliqua posterius evanescente 
terminata, parte antica media producta antrorsum angustata, 
apice subtruncata. Scutellum carinis destitutum. Tegmina mem- 
brana cost& basin versus subangustata, area costali nonnihil 
angustiore, vena radiali basi furcata. Abdomen dorso ante me-, 
dium valde elevatum. 


Nephesa A. et S. 
il. AK ROS SEIN, AL Bb Di, Jobs, (eg lib. 1%. HAD I. (NS) 


2. N. truncaticornis? SPIN. — FPoeciloptera truncaticornis SPIN., 
AN, BOB, GU NL 9,229 pl. To NE AB): 
3. N. calochroma? WALK. — Poeciloptera calochroma Wark., List 


of Hom. Suppl. p. 113. (1858). 


Salurnis STÅL. 


Corpus paullo compressum. Caput thorace nonnihil angustius; 
vertice thorace tecto; fronte reclinato-decliva, basi tumida et plus 
minus obtuse conico-producta, parte superiore hujus partis product, 
disco thoracis et scutelli parteque commissurali clavi a latere visis 
in eodem plano jacentibus; parte reclinata frontis infra medium 
paullo ampliata, hine sursum leviter, apicem versus magis angustata, 


774 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


planiuscula, carinis destituta, margmibus lateralibus versus medium 
nonnihil dilatatis et reflexis. Rostrum articulo ultimo eirciter duplo 
longiore quam latiore. Antenna breves, articulo primo brevissimo. 
Thorax transversim sensim convexus, medio pone caput productus 
et verticem tegens, lateribus deflexis carina instructis. Scutellum 
tricarinatum. Tegmina subtiliter granulata, apice truncata, venis lon- 
situdinalibus parce furcatis, apicem versus remotis, venis transversis 
remotis, per totum corium irregulariter . dispositis, in area costali 
anastomosantibus; parte interiore clavi granulata. Pedes mediocres, 
tibiis postieis apicem versus unispinosis. 

Flate et Nephes® affıne genus, ab ambobus generibus venis longi- 
tudinalibus tegminum omnibus vel plurimis prope apicem haud fur- 
catis fronteque carinis destituta, ab illo praterea tibiis posticis uni- 
spinosis, ab hoc forma capitis diversum. 


1. S. granulosa STÅL. — Virescente-crocea, vitta lata per partem 
sursum vergentem capitis, thoracem et magnam partem scutelli 
ducta, vitta commissurali maculisque parvis marginis apicalis 
et partis posterioris marginis costalis tegminum, nec non macula 
corii ad apicem clavi fusco-testaceis; areolis corii disco obsolete 
pallescentibus. &. Long. 7, exp. tegm. 21 mill. 

Ricanie marginelle GUuER., que etiam ad hoc genus est 
referenda, valde affınis et simillima, differt praesertim fronte 
basi magis et acutius producta, thorace longiore, tegminibus a 
basi ad medium nonnihil magis ampliatis, pone medium apicem 
versus haud ampliatis, angulo apicali costali obtuso, apice ob- 
tusius rotundato, angulo apicali commissurali nonnihil magis 
producto. Pars conica basalis frontis acuta. Thorax carina 
obsoleta media instructus. Vitta fusca capitis, thoracis et scu- 
telli obsolete pallido-conspersa. Granul& clavi pallescentes. Co- 
rium granulis parvis, basin versus rarioribus, apicem versus 
numerosioribus et minoribus conspersum. Dorsum abdominis 
conico-elevatunı. 


Nlatoides GUER. 
Subg. Cerfennia STAL. 

Uaput productum; vertice paullo longiore quam latiore, saltem 
anterius longitrorsum impresso; fronte infra medium utrimque ob- 
tuse rotundato-ampliata, supra medium sensim angustata, basi quam 
apice angustiore, longiore quam latiore, carina distincta a basi ultra 
medium ducta instrueta, a basi ultra medium valde reclinato- decliva, 
dein apicem versus longitrorsum convexa et subhorizontali; genis 
antice angulum acutum formantibus. Rostrum paullo pone coxas 
posticas extensum. Thorax disco plano, anterius transversim concavi- 
usculo, antice pone verticem producto, utrimque carina obligua po- 
sterius evanescente terminato, parte producta subsemicireulariter ro- 
tundata; lateribus dilatatis, excavatis, parte anteriore reflexa, explanata, 
horizontali. Scutellum carinis duabus retrorsum subconvergentibus, 
anteriora versus subito incurvis, prope medium scutelli abbreviatis 


STÅL. HEMIPTERA INSULARUM PHIEIPPINARUM. 175 


et leviter antrorsum eurvatis. Tegmina apice obtuse rotundata; clavo 
apice truncato, venis longitudinalibus, saltem exteriore, subundatis, 
venis nonnullis transversis conjunctis, area exteriore venis remotis 
transversis nonnihil anastomosantibus instructa, parte basali pra- 
sertim inter venas granulata; corio basin versus venis transversis 
destituto, disco et apicem versus venis transversis irregulariter dis- 
positis instructo, prope apicem serie curvata regulari venarum trans- 
versarum, utrimque curvata et versus suturam clavi et costam ducta, 
instructo; membrana cost& latissima, posterius nonnihil angustata. 
Tibia postice spinis duabus vel una armatz. 


1. F. (Cerfennia) philippinus STÅL. — Dilute sordide olivaceo-vire- 
scens; macula postoculari capitis, maculis obsoletis genarum 
ante oculos, maculis tribus anterioribus parvis, media oblonga, 
lateralibus partem incurvam carinarum occupantibus, nec non 
macula prope medium marginum lateralium apiceque scutelli 
nigricantibus; tegminibus hie illie nebula parva fusco-conspersa 
Moin, of broken 110%, Joe, ehe Wer. Ale) x Wera 
35 mill. 

F. (Cerfennia) prineipali STÅL simillimus et valde affinis, 
differt vertice lateribus parallelis, nec retrorsum subconvergenti- 
bus, instructo, longitrorsum per totam longitudinem impresso, 
tegsminibus brevioribus et latioribus, membrana costa inter venas 
 transversas venulis illas conjungentibus destituta.. Tegmina cir- 
citer duplo longiora quam medio latiora, margine costali apicem 
versus subsinuato; clavo basin versus inter granula infuscato; 
corio basin versus acervo granulorum fuscorum, longe pone me- 
dium ad apicem costa et prope apicem macula parva fusco- 
ırrorata notato; membrana costa bası fusco-verruculosa. 


Atraeis STÅL. 


In hoc genere sunt latera thoracis vel sensim deflexa vel antice 
ante coxas anticas inflexa. 


Subg. Uxantis STÅL. 


Corpus distinete depressum. Caput ante oculos productum; 
vertice transverso; fronte maxime reclinata, longiore quam latiore, 
basi lonsitrorsum convexa, carina a basi ad medium extensa instructa, 
lateribus nonnihil ante medium in angulum vel denticulum obtusum 
prominula, hine apicem versus distincete, basin versus vix vel levis- 
sime angustata, basi et apice »eque lata; clypeo basi depresso; genis 
antice distincte angulatis. Rostrum coxas posticas attingens. Thorax 
disco plano, utrimque oblique carinato, antice biimpresso, anterius 
pone caput producto, parte producta anterius rotundata, apice me- 
dio truncata vel subsinuata; margine antico ad oculos in dentem 
prominulo; lateribus sensim nonnihil declivibus. Scutellum carinis 
duabus obtusis rectis, retrorsum distinete nonnihil convergentibus, in- 
struetus. Tegmina apice oblique obtuse rotundata vel rotundato- 
truncata, venis longitudinalibus pone medium parce furcatis, remotis, 


er 


116 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


omnibus prope apicem furcatis, venis transversis remotissimis, in 
disco hie illie acervatis et anastomosantibus, prope apicem in seriem 
irregularem dispositis; venis clavi ante medium vena transversa con- 
junctis, area exteriore venis nonnullis transversis instructa; ramo ex- 
teriore ven» radialis apicem versus pone medium tegminis et pone 
apicem cost extrorsum curvato; membrana cost® venis transversis 
venula obliqua medio conjunctis. Tibia postice unispinos&. 


1. 4. (Uxantis) consputa Stau. — Pallide sordide flavescens, ab- 
domine, tibiis apicem versus tarsisque pallidissime virescentibus; 
fronte plus dimidio longiore quam latiore; tegminibus minutis- 
sime ferrugineo-granulosis.. &. Long. 10, exp. tegm. 27 mill. 

Vertex vix duplo latior quam longior, antrorsum subangu 
status, apice obtuse angulatus, medio et anterius minutissime 
ferrugineo-irroratus, in angulis fusco-maculatus. Frons marginibus 
lateralibus leviter reflexis, basi ferrugineo-conspersa. Gens# ad 
margines ferrugineo-conspers&, ante oculos linea fusca notat&. 
Thorax minutissime ferrugineo-conspersus, maculis numerosis 
parvis impictis, haud ferrugineo-conspersis, notatus, lineola lon- 
gitudinali impieta, maculis duabus posterioribus mediis fuscis. 
Sceutellum anterıus et lateribus ante medium ferrugineo-consper- 
sum, ante medium maculis duabus nigris notatum. Tegmina 
apicem versus quam ante medium subangustiora, apice oblique 

- subtruncata, minutissime et hie illie densius ferrugineo-granulosa, 
sranulis quibusdam prasertim versus basin tegminum paullo 
maioribus, anastomosibus apicalibus lineolaque transversa media 
areolarum anteapicalium fuscis; acervis granulorum corii prope 
basin et ante medium sutur& clavi sitis nigricantibus; margine 
costali pone medium leviter sinuato, commissura pone apicem 
clavi nonnihil obliqua, angulo apicali interiore obtuso, apice ro- 
tundato, angulo apicali exteriore obtusissime rotundato, deleto; 
in disco corii adsunt acervi venularum ramosarum et anasto- 
mosantium. Ala subalbido-hyalin.e. 


2. 4A. (Uxantis) siceifolia STAL. — Praecedenti maxime affinis, differt 
tantum magnitudine minore, fronte breviore, eirciter tertia parte 
longiore quam latiore, vertice, basi frontis, thorace seutelloque 
obsoletius (an semper?) ferrugineo-conspersis, hoc maculis nigris 
destituto, tegminibus multo parcius et obsoletius ferrugineo- 
eranulosis. &. Long. 7, exp. tegm. 20 mill. 


ne 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 7. 
Stockholm. 


Om några isomera Platinabaser. 
AB ÖRE VE: 


Med anmärkningar af C. W. BLOMSTRAND. 


[Meddeladt den 14 September 1870.) 


Alltsedan min första uppsats öfver de amoniakaliska platina- 
baserna offentliggjordes ') har jag fortsatt mina undersökningar 
inom detta så intressanta område af den oorganiska kemien. Uti 
denna uppsats lemnade jag en redogörelse för de föreningar, som 
tillhöra den första REISETS'ska och GROS'ska basen. Tvenne år 
derefter beskref jag en serie svafvelsyrehaltiga föreningar ?), deri- 
verande från den GRoS’ska serien och enligt mitt förmenande 
innehållande en ny bas, som jag benämnde »Sulfatodiplatinamin». 
Dessutom anförde jag en serie ättiksyrehaltiga föreningar af den 
GROS'ska basen. Kort derpä beskref?) jag några föreningar af 
invecklad sammansättning, hvilka bildas genom inverkan af kau- 
stik amoniak på några jodhaltiga salter af den GRos’ska basen 
samt derivater af dessa produkter. Jag fann dervid nya baser, 
hvilkas rationella sammansättning jag dock icke kunde tillfyllest 
- förklara från den teoretiska ståndpunkt, jag då intog. Sedan 
dess har jag bearbetat föreningar tillhörande den andra RFEISETS'- 
ska basen och GERHARDTS platinamin samt tvenne med dessa 
isomera baser. Dessa ännu icke afslutade undersökningar måste 
tyvärr afbrytas för obestämd tid innan jag medhunnit utsträcka 


mina arbeten sa langt jag önskat. Af denna anledning kan jag 


!) Upsala. Vet. Soc. Acta, 1866. 
2) K. Vet. Ak. Handl. Bd 7. N:o 6, 1868. 
3) K. Vet. Ak. Handl. Bd 7. N:o 7, 1868. 


778 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


för närvarande endast lernna en summarisk uppgift af de fakta, 
som redan vunnits, samt anhåller få till Akademien inlemna, då 
arbetet blifvit afslutadt, en detaljerad berättelse. 


Då min första uppsats om platinabaserna utkom befann sig 
den teoretiska kemien i ett öfvergångsstadium. De nyare lärorna 
om kropparnas atomvärden utbildades företrädesvis vid denna 
tid och jag ansåg mig icke böra sluta mig till dem, emedan de, 
atminstone i den form, i hvilken de till en början uppträdde, syntes 
mig tala emot flere kända fakta. Under de senaste fyra aren 
hafva de emedlertid blifvit betydligt modifierade och utvecklade 
till ett teoretiskt betraktelsesätt, till hvilket jag numera anser 


mig kunna ansluta mig. 


Innan jag öfvergar till beskrifningen af de föreningar, som 
utgöra föremalet för denna uppsats, torde jag med anledning af 
hvad nyss förut blifvit anfördt få nämna några ord om samman- 
sättningen af de baser, hvilka jag förut behandlat. Derjemte 
far jag anföra att jag i denna uppsats begagnat de numera all- 


mänt antagna nyare atomvigterna !). 


De rationella formlerna för kloriderna till REISETS’ och 
GROS” baser skrifvas af BLOMSTRAND 


Pt NH, NH, Cl 
"NH, NH, Cl 
Ci 
JV Ner 
NH, NH, Cl 
och Pt NH, NH, Ol 


Ci 
Kloriden till sulfatodiplatinamin skrifves (se Chemie der Jetztzeit - 


p. 286 och 407) 
0) 
Pt NH, NH, O 3% 
NH, NA, Cl 
OH. 


Dessa formler synas mig uttrycka mera än mina äldre formler, 


af hvilken anledning jag antager dem. Det återstår mig att 


)) Hei O1, Ser, Pie: IOC Nie, ei air: 


CLEVE, OM NÅGRA ISOMERA PLATINABASER. 779 


formulera de nya platinabaser, hvilkas föreningar jag beskrifvit 
uti min senaste uppsats (K. Vet. Ak. Handl. B. 7, N:o 7). 


Jag fann att genom inverkan af kaustik amoniak pa GrRos’ska 
basens jodid erhälles en förening, hvars raa formel blir, om man 
antager de nyare atomvisterna Pt, ag I, O !) likaså erhåller man 
I 
a a, O, NO, 
aa 0, NO, 
I 


nitrat af den råa formeln Pt,, ag, I,, O,, 2NO,. Då det mot- 


IV 
af jodonitratet Pt och amoniak ett motsvarande jodo- 


svarande bromonitratet har formeln PtN,H,,, Br O NO, följer 
att man kan antaga att jodonitratet innehåller H,O icke till- 
hörande saltets konstitution. Häraf följer då att formeln för 
jodonitratet (I) blir Pt,a,, (NH,),, 1,05, 2NO, + H,O, bromo- 
atrarer (ID) AR Btyas, (NE) 15505 ANV jodiden (INN är 
Pin ers (NEO hi HO, 


Jodonitratet upptager vid inverkan salpetersyrehydrat detta 
senare genom direkt addition och ger: Pt,, ag, I,, O,, (NO,),- 
Detta salt (IV) kan man skrifva bäst på följande sätt 

| 

& a0.NO, 
ee ORNOS 

Ja a 0. NO, 

Jara 0. NO, 

I. 


Motsvarande bromonitrat (V) skrifves 1 analogi dermed: 


Br 
230 MI 
JE O.NO, 
\aT20.NO, 
la’a0.NO, 

(Br. 


') Med a betecknar jag efter BLOMSTRANDS exempel NH,. 


/ 
780 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Vid inverkan af kaustik amoniak på dessa salter aflägsnas 


2(HO.NO,) och salterna I och II erhållas. 


före skrifvas 


Dessa böra der- 


1. IT. 
| I ann 
| aa.0.NO, a a0O.NO, 
vI ja NH, vila NH, 
“ re Ad Pt] a NH, 
| aa O NO, |aa0.NO, 
I Br 
och III blir: 
fö 
a al 
vila NH, mo 
| a NH, 2 
| a al 


Af saltet IV uppstår genom dekomposition med jodkalium, svafvel- 
syrehydrat, fosforsyradt natron och oxalsyrad amoniak salterna: 


É T É É 
a al a a.D away) AV 8) a (0) 
a) a al vi fara. 0,5% vr | agar im VI | aan 0j% ” 
nal” osa © nn 2.0) A 3 DO 
|acaI a a Me aa. | la’a. 0% O2 
I I ko Born 
n.o| 
Äfven motsvarande bromföreningar finnas t. ex. 
Br fr 
| aa.0l aa.0 se 
Vlja’a.Cl valama). OINO, 
a a.0l en A 
a a.Cl I 
Br Br 


Genom inverkan pa salpetersyrad silfveroxid pa IV uppstår det 
basiska nitratet 


CLEVE, OM NÅGRA ISOMERA PLATINABASER. 781 


O.H 
a02..0r NO, 
vılala.O.NO, 
aa 02.0, 
aa.O.NO, 
O.H. 
Detta salt ger med koncentrerad salpetersyra det neutrala nitratet 
O.NO, 
a a.O.NO, 
vIela’a.0O.NO, 
Pr. a a.0.NO, 
= .O.NO, 
O.NO, 
och vid dubbel dekomposition med klorvätesyra, svafvelsyrehydrat, 
fosforsyradt natron etc. basisk klorid, sulfat etc. Den basiska 
kloriden är: 


Or. 
'Salpetersyra inverkar pa jodiden III sålunda, att de vid a bundna 
jodatomerna frigöras och pa samma gång splittras den sexatomiga 
dubbelmolekylen platina i tvenne fyratomiga. Man erhåller jodo- 
nitritonitrat af GROoS’ basis. 


vr lan.0.x0, 
rl 


Enahanda inverkan synes saltsyra utöfva på nitratet I. Man 
erhåller nemligen jodoklorid af GRos’ bas, men derjemte upp- 
star troligen äfven den första REISET'ska basen kanske enligt 
formeln: 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 27. N:o 7. 12 


782 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


I 
a a.O.NO, I 
VI la a.O. NO, in Ne ol en 
Pt ;+5HCl=Pt: Pt HI+4HO,.N. 
a92,20R NOK la7a Cl iz ao we 
a 3.0. NO, lol 
(I 


Jag har dock icke pröfvat om verkligen klorid till REISETS” bas 
bildas. 

Man har sålunda uti dessa föreningar ett märkligt exempel, 
att tvenne fyratomiga platinaatomer kunna förenas och verka 
som en sexatomig komplex. Uti föreningarne I, II, III upp- 
träder NH, enatomigt men dess treatomiga natur framträder 
tydligt vid inverkan af salpetersyra på 1. 


Den sexatomiga platinabasen eger en tydlig parallel uti den 
af mig beskrifna tetraminkromoxiden !). 


Den senares klorid är Platina dubbelsaltet 
a (CI 
3 & Öl ro (ONS ÖN 
vi lea Sök daran 
MEER EDEELO) Or + 2H,0 
Jaa Cl z \a a.C1.C Da = 
Jara Cl Irene z 
(Cl Cl 
Kloronitratet är Klorosulfatet 
Cl Cl 
aa.O.NO, Amar 
yt jaa.0. NO, velaa. 0,50: 
ER + 2H,0 Er + 2H,0 
\aa.0.NO, z IE 0150 
ana. 0,10, 90) 
Cl Cl 
© 8, Wo 


Jag öfvergar nu till de platinabaser, som ega endast hälften 
sa manga amoniakmolekyler som den första REISET’ska basen och 
den Gros’ska basen. Dessa äro fyra till antalet, af hvilka två och > 


1) K. Vet. Ak. Handl. Bd 6. N:o 4. 1866. 


CLEVE, OM NÅGRA ISOMERA PLATINABASER. 


två äro isomera. 


183 


Den med den andra REISET’ska basen isomera 


vill jag benämna platinaowidulamoniak och den med platinamin 


isomera torde kunna kallas platinaowidamoniak och för att olik- 


heterna hos de isomera föreningarne må tydligare ses vill jag 


behandla dem parallelt. 

Den andra Rieset ska basens 
klorid Pta,, Cl, är ett gult pul- 
ver, som bildas vid upphettning 
af den första basens klorid ge- 
nom förlust af 2NH,. Dess 
kristallform synes vara rhom- 
boödern. Saltet är sedan gam- 
malt bekant genom REISET. 
Det är ytterst svarlösligt. 1 del 
löses i ungefär 130 delar vatten 
af 100° och uti omkring 4,500 
Saltet kom- 
med klor och 


delar vatten af 0°. 
bineras direkte 
ger qvadratoktaädrar af klori- 
Jod och 
brom gifva med kloriden bland- 


den till platinamin. 


ningar af klorid och jodid eller 
bromid af platinamin. 

Den andra Reiset ska basens 
bromid Pta, Br, af nitratet och 
Ett högst svar- 
Med 
brom ger saltet röda quadrat- 


bromkalium. 


lösligt gulhvitt pulver. 


oktaödrar af bromiden till pla- 


tinamin. 


Den andra Rieset’ska basens 
jodid Pt, a,, I, erhälles sasom 
ett vackert gult pulver vid kok- 


Platinakloruramoniak Pt a, 
Cl, redan förut erhållen af PEY- 
RONE, uppstår vid tillsats af 
amoniak till en lösning af pla- 
tinaklorur i saltsyra. Gult pul- 
ver af mikroskopiska nålar, lö- 
ses uti 26 delar vatten af 100” 
och i 387 delar vatten af 0”. 
Saltet kombineras direkte med 
klor och ger rhombiska eller 
sexsidiga taflor af platinaklorid- 
amoniak. Amoniak ger med 
kloruren den första REISET'ska 


basens klorur. 


Platinabromuramoniak Pta, 
Br, af platinaoxidulamoniak- 
Man 
erhåller guldgula kristallnalar, 


nitrat och bromkalium. 


som kort sedan de afskiljt sig 
omvandlas till tegelröda, platta 
prismer. Saltet ger med brom 
platta, rhombiska eller sexsidiga 
taflor af platinabromidamoniak. 

Platinajoduramoniak Pta,1, 
fällning af 


erhälles genom 


platinaoxidulamoniaknitrat med 


784 ÖFVERSIGT At K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


ning af en lösning af den första 
REISET'ska basens jodur. Saltet 
Be- 
handlas saltet med jod upp- 


är redan förut bekant. 


tager det I, och ger jodiden 
till platinamin Pt, a,, I,. 
Den andra Reiset' ska basens 
nitrat Pta,, O,, 2NO, af före- 
saende salt genom dekomposi- 
tion med silfvernitrat. Ljusgula 
1 värme lättlösliga krustor. Klor 
inledd i saltets lösning ger klorid 
Platinaklorid 
reduceras af saltet och ger klorid 


till platinamin. 


af platinamin. 
fäller 


Undersalpetersyra ger nitrit till 


Klorvätesyra 
klorid af REISET'S bas. 


den andra REISET'ska basen 
Pta, O, 2NO. 


Den andra Reiset ska basens 
nitrit Pta, O,2NO, erhölls af 
föregaende salt och undersal- 
petersyra. Det är redan förut 
framstäldt pa annat sätt af 
LANG !). Vid behandling i vär- 
me med klorvätesyra ger saltet 
under utveckling af röda ångor 
Sal- 


petersyra löser saltet i värme 


gula quadratoktaädrar. 


under utveckling af röda angor 


och ger nitritonitrat af platin- 


jodkaliuwm. Ljusgula mikrosko- 
piska nalar. Saltet förenar sig 
med fyra eqv. jod och ger pla- 
tinajodidamoniak Pt, a,, ],. 


Platinaowidulamoniaknitrat 
Pt az, O,, 2NO, erhålles af 
platinakloruramoniak och silf- 
vernitrat. Smutsigt hvitt pulver 
af mikroskopiska rhombiska taf- 
Klor inledd i 
saltets lösning ger platinaklorid- 
Platinaklorid redu- 


ceras af saltets lösning och ger 


lor eller nälar. 
amonlak. 


flera färgade produkter, deri- 
bland troligen äfven platina- 
kloridamoniak. 
fäller 


Undersalpetersyra ger platina- 


Klorvätesyra 


platinakloruramoniak. 


oxidulamoniaknitrit. 
Platinaoxidulamoniaknitrit 
Pta, 0, 2NO erhålles af under- 
salpetersyra och nitratet af 
platinaoxidulamoniak. Produk- . 
ten ger vid omkristallisering 
långa fina gulhvita nålar. Sal- 
tet synes vara det af LANG’) 
beskrifna salpetersyrliga pla- 
tinaoxidulamoniaken. Klorväte- 
syra ger med saltet i värme 
under utveckling af röda ångor 


sexsidiga eller rhombiska gula 


MN IG Ve Ak, lEkyncl, 18. 3, NOD Db Ds 9: 
2) K. Vet. Ak. Handl. B. 5, N:o 5. p. 8. 


CLEVE, OM NÅGRA ISOMERA PLATINABASER. 


2NO, 
4 2NO 


rande i stora rätvinkliga taflor. 


amin Pta, O kristallise- 


Den andra Reiset ska basens 
sulfat Pta, O,, SO, + H,0 af 
kloriden 


lättlöslig, gulhvitsaltmassa. Sal- 


och silfversulfat; en 


tet ger med kungsvatten gula 
quadratokta&drar samt med jod 
Sul- 
fatet är redan förut beskrifvet 


jodiden till platinamin. 


af REISET. 

Den andra Reiset'ska basens 
oxalat Pta, O,(0,0,),0,H, + 
+ 2H,O surt salt, som erhålles 
af nitratet och varm oxalsyre- 


lösning; fina färglösa nålar. 


Platinaminföreningar. 
Klorid Pta, Cl, erhölls af 
(FERHARDT genom inverkan af 
klor på REISET'ska basens klo- 
rid. Citrongula quadratoktaö- 
drar. En del salt löses i 33 
—34 delar vatten af 100” och 


ı 700 delar vatten af 0°. 


Bromid Pt, a,, Br, af brom 
och den andra REISET'ska ba- 
sens bromid. Rödgula, quadra- 
tiska taflor eller dubbelpyra- 
mider. 


785 


taflor. 


nerar saltet vid uppvärmning 


Salpetersyra dekomo- 


och ger en gul lösning, som vid 
afdunstning ger en icke kri- 


stalliserande syrup. 


Platinaowidulamoniaksulfat 
Pt, a,, O, SO, af platinaklorur- 
amoniak ochsilfversulfat. Smut- 
sigt gula, harda krustor, som 
en gang utkristalliserade icke 


lätt kunna bringas 1 lösning. 


Platinaoxidulamoniakoxalat 
Pta, O,, C,O, neutralt salt, 
som erhålles af nitratet och 
varın oxalsyrelösning; gulhvita 


nalar. 


Platinaoxidamoniakföreningar. 
Platinakloridamoniak Pt a, 
Cl, erhalles af klor och platina- 
kloruramoniak. Gula, tunna och 
platta rhombiska eller sexsidiga 
taflor, ofta med tvillingbildning. 
En del salt befanns lösa sig 
uti 65 delar vatten af 100° och 
uti 300 delar af 0°. 
Platinabromidamoniak Pt, a, 
Br, afbrom och bromuramoniak. 


Glänsande, orangeröda, sexsi- 


 diga eller rhombiska taflor. 


786 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Jodid Pt, a, I, erhålles af 
jod och den andra REISET'ska 
basens jodid. Sotsvart, knappt 
kristalliniskt pulver. Med amo- 
niak ger saltet jodiden 

I 
a al 
vIja NH, 


Pt: 
Ja NH, 


ja 
I 


Nitrater: a) neutralt Pt, a,, 
O,, 4NO, erhålles af det ba- 


siska saltet och salpetersyra, 


b) basiskt Pta,O (3 "+ 2aq 


af klorid och silfvernitrat. Begge 


+ H,0. 


föreningarne äro beskrifna af 
GERHARDT. 


(2N0\ 
412NO,/ 
erhålles genom inverkan af sal- 


Nitritonitrat Pt a, O 


petersyra pa nitrit af REISET’S 
bas. Stora rätvinkliga taflor. 
De gifva med jodkalium Pta, I,. 
Klorvätesyra satttillsaltetskon- 
centrerade lösning utfällerrhom- 
biska taflor, hvilkas klor och 
platinahalt svarar emot formeln 
Cl 
ll a.O.NO 
12.0.NO 
(0. NO, 
Sulfater: a) neutralt Po Aag 
O,, (SO,), + 3aq erhölls af klo- 
riden och silfversulfat samt af- 


Platinasuperjodidamoniak Pt, 
a,, I, af platinajoduramoniak 
och jod. Brunsvarta, mikro- 
skopiska, sexsidiga taflor eller 
förskjutna oktaödrar, svarlösliga 


i vatten med purpurröd färg. 


Platinaoxidamonvaknitrat. At 
klorid och silfvernitrat erhåller 
man klorsilfver och en gul lös- 
ning, som afdunstad icke af- 
Indrifven till 


torrhet, lemnar den i återstod 


sätter kristaller. 


bernstensgula klumpar af ba- 


(NO, 6) 
N 


detta kunde jag icke erhalla 


siskt salt Pta,O 


genom inverkan af salpetersyra 


nagot neutralt salt. 


Platinaoxidamontaksulfat. 
Behandlas kloriden med svafvel- 


syrad silfveroxid i kokning af- 


CLEVE, OM NÅGRA ISOMERA PLATINABASER. TST 
dunstningeftertillsatsafsvafvel- skiljes klorsilfverlangsamt. Man 
syra. Gulhvit kristallgröt. b) erhäller en gul lösning, som vid 


basiskt Pt, a, O, tag er- afsvalning afskiljer en halffly- 
3 tande, plåsterlik, amorf gul 


hölls genom dekomposition af ; i 
massa, som vid luftens vanliga 


kloriden med svafvelsyrad silf- / 
: An ee temperatur steinar till spröda 


veroxid. Halmgula, harda skor- 
och amorfa klumpar. Analysen 


or af tätt hoppackade smä så 3 
P pP gaf värden, som nagorlunda 


nalar. Rt R 
öfverensstämma med dem for- 


SSOA 5 3 
LH, / fordrar. 


Behandlas detta salt med svaf- 


meln Pt, a, O, 


velsyra, erhålles gulhvita, icke 
kristalliniska korn. Saltet sy- 


so 
0) 2 
4 80, 


ehuru jag ännu icke lyckats er- 


nes ega formeln Pt, a,, 


hålla någon från öfverskjutande 
syra fri produkt. 

Försök att ur platinakloruramoniak eller motsvarande sulfat 
bereda basens hydrat har ännu icke lyckats mig. Behandlas 
kloriden till platinamin med salpetersyrlig silfveroxid, utfälles 
klorsilfver men icke fullständigt, quäfoxid utvecklas och man 
erhåller ett kristalliserande salt, innehållande på en gång silfver, 
klor och platina. Platinakloridamoniak förhåller sig på enahanda 
vis till silfvernitrit. Tyvärr har jag icke haft tid att undersöka 
dessa märkliga föreningar närmare. 

Förklaringen öfver orsaken till dessa besynnerliga isomerer 
är ingalunda lätt gifven. BLOMSTRAND !) söker göra troligt att 
den af LANG först framstälda salpetersyrliga platinoxidulamo- 
niaken är platonitrosamin 


ÖOFMNNA 
Fa 


Erlen 
dern=NO. 


Se 


‘) Chemie der Jetztzeit p. 353 samt Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. XXVI D- 
222, 1869. 


788 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Saltet kan enligt BLOMSTRAND förena sig med klor och brom: 
genom direkt addition och ger (an), Pt Cl, eller (an), Pt Br,,, 
men om vi antaga att platinakloruramoniak etc. är analog med 
denna platonitrosamin skuile vi nödgas tillerkänna samma funk- 
tion åt Cl, Br, ONO, etc. som at O.n. Formeln synes mig: 
derföre vara mindre sannolik. 


Ihagkommer man att den andra REISET'ska basens förenin- 
gar uppstå ur den första basens kombinationer genom förlust af 


2a så synes det troligt, att, om radikalen i den första basen är 
ANA E $ a : : ; 
at ARS den i den andra bör vara Pt a“ Platinaoxidulamoniak- 


föreningarne bildas genom addition af amoniak till platinaklorur 
eller salpetersyrlig platinaoxidul (enligt LANG) och mahända 
kunde det derföre tänkas att kloruren bör skrifvas 

CI. Pt. a7a Cl, nitritet NO, O Pt ara ONO, 

nitratet NO,, O, Pta a0, NO, etc. 
Om dessa formler äro riktiga bör nagon olikhet i funktion visa 
sig mellan klorurens begge kloratomer, hvilket jag ännu icke 
eftersett. 


Platinasuperjodidamoniaken är troligen att räkna till samma 


klass kroppar som amoniumbasernas polyjodider t. ex. 


+ 


I | Så 
N(CH,), II, I UPt ara ITIL. 
i) 
Trimetylamoniumtrijodid. Platinasuperjodidamoniak. 


Platinakloridamoniaken bör, savida platinakloruramoniaken är 
ClPta’aUl, skrifvas 


Sl 
(CI IP a a Ol 
Cl 


Platonitrosaminklorid (BLOMSTRAND) skrifves i analogi härmed: 
Cl | Ro 
NO, O Pt aca O, NO. 
u 


BLOMSTRAND, ANMÄRKNINGAR TILL FÖREST. UPPSATS. 789 


Jag antager derföre följande baser: 
l. af tvaatomig platina 


nl II 
2.025 
Pt HN O7Pta2a.0. HE. 
a . 0) . H. ; 
Andra REISET'ska basen. Platinaoxidulamoniak. 
I a a . O . H 
Pt 


a. 0 Jä 
Första Reiıser’ska basen. 
2. af fyratomig platina 
t HO 
JE. 0. VN MJ 


TV 
Pt HO VPt a a OH. 
H.O. a ON HO 


Platinamin. Platinaoxidamoniak 


H.O.n, a a.0.H 
EOS LOR ER 


GRos’ bas. 


3. af sexatomig platina (Pt) 


Anmärkningar till förestående uppsats. 
Af ©. W. BLOMSTRAND. 


Författaren af förestaende särdeles intressanta uppsats har 
visat mig förtroendet att före dess öfverlemnande till Vet.- 
Akademien begära mitt yttrande med afseende pa uppfattningen 
af de deri beskrifna föreningarnes konstitution. På samma gang 
det är mig ett nöje att villfara denna anhållan, kan jag ej under- 
låta att uttala min stora tillfredsställelse att se de åsigter, som 
af mig uttalats, rörande platinabasernas sammansättning till sin 
befogenhet erkännas af den kemiker, som mer än någon annan 
under de senare årtiondena bidragit till den experimentela utred- 


ningen af dessa märkvärdiga kroppar. 


790 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Rörande det vetenskapliga värdet af de nya bidrag, som 
nu lemnats är öfverflödigt att orda. Platinans skenbart så in- 
vecklade föreningsförhållanden hafva derigenom vunnit en ny 
vigtig belysning och den enkla lagbundenhet, som förut bekanta 
föreningar gifvit anledning att förutsätta, genom det bestämdare 
pavisandet af med dem parallelt löpande isomera föreningar en- 
 dast kommit att framstå ännu omisskännligare och i ännu kla- 
rare dager. 

Hvad beträffar särskilt den rationela tolkningen af de för- 
eningar, som 1 förevarande eller närmast föregående uppsats 
blifvit beskrifna, är allt hvad jag har att nämna, att de före- 
slagna formlerna i allo öfverensstämma med min uppfattning och 
utan undantag af mig erkännas som rigtiga. 

Rörande en af de omnämnda föreningarne, neml. den af 
LANG erhållna produkten af amoniaks inverkan på salpetersyrlig 
kaliplatinoxidul har jag tidigare kommit att uttala en afvikande 
mening. Jag drar ej ett ögonblick i betänkande att ge afgjordt 
företräde at den nu förordade formeln. 

Sasom föreningen för tillfället jemte hela mängden af andra 
förut bekanta föreningar förelåg mig till granskning, var den 
ännu fullkomligt enstående. Pt a? O?n? var icke, såsom af LANG 
bevisats, med fördubbling af formeln det Magnus gröna salt 


a, 0.m. na © 
motsvarande dubbelsaltet Pt 0 SAR 


eo men också lika 


litet nitritet af REISET'S andra bas Pt \ N ne En möjlighet 
fanns, att reaktionen försiggick efter formeln: 
K.O.n.n.O a.n.O 
FÅ BO 2 ((KENONA Pt 
KO Inn 0 ( eo 


och att saledes den positiva qväfvekomplexen utan vidare intog 
platsen för den negativa. Föreningen salunda uppfattad, var 
atomistiskt möjlig, men för öfrigt utan analogier; arten af ato- 
mernas bindning i mer än ett afseende ovanlig. Förmagan att 
additivt upptaga Cl?, Br? bekräftade åtminstone sa till vida den 
antagna formeln, att intet tvifvel var om den verkliga förhanden- 


varon af ett 2-atomigt Pt, och jag lät det bero vid det gjorda 


BLOMSTRAND, ANMÄRKNINGAR TILL FÖREST. UPPSATS. 791 


antagandet, då dess riktighet eller oriktighet vid de facta, som 
för tillfället funnos att tillgå, hvarken stod att bevisa eller att 
vederlägga. 

Hade det vid nedskrifvandet af mina anmärkningar rörande 
den salpetersörliga platinaoxidulamoniaken — endast ett exempel 


bland många på förhandenvaron af en bestämd kopplingslag — 
O.n 


fallit mig in att tänka pa möjligheten af formeln: san ere 
skulle jag ej länge varit tveksam i valet. Endast det vid en 
sadan uppfattning fullt normala i atomernas sammanslutning 
skulle synts mig mer än tillräckligt att fälla det afgörande ut- 
slaget. Möjligheten af en efter CLAUS” kopplingsthori overksam 
amoniak hade da ej heller behöft medgifvas. 

Ännu mindre kan nu blifva fragan om vidhallande af den 
förut föreslagna formeln, da föreningen från att vara fullkomligt 
isolerad framstår som endast ett enskilt fall ibland en hel rad 
af analogt sammansatta. 

Att platinaklorurens öfverförande till kloriden af en amo- 
niakbas kan erbjuda ett första stadium af inverkan, då endast 
metallens ena angreppspunkt vid reaktionen afficieras, liksom 
att, som redan deraf synes följa, de 2 angreppspunkterna ej 
hafva fullt enahanda funktion, är lätt förklarligt och skulle till 
och med a priori varit all anledning att vänta, om också adaga- 
läggandet att så kan inträffa 1 högst väsendtlig mån vidgar var 
kännedom om platinans qväfveföreningar. Att det företrädesvis 
måste ske vid användning af platinaklorurväte, då amoniakens 
eller den kols. amoniakens inverkan af syrans närvaro försvagas, 
på samma gang den i lösning försiggår lättare än annars, är 


äfvenledes lätt att inse. Blir således formeln för inverkan 


= a a ee 


kan man knappast undgå att för det salpetersyrliga saltet för- 


utsätta enahanda reaktion: 


sl 
ER ANNO: 


K.O.n blir utan vidare afskild och kan lemnas ur sigte. 


792 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


För öfrigt är genom den förra föreningens successiva Öfver- 
förande till den senare (sid. 784) till full evidens bevisadt, att 
enahanda atomistiska byggnad tillkommer dem båda. 


Att åter den för kloriden antagna formeln riktigt anger den- 
sammas konstitution, är af anförda skäl i hög grad sannolikt. 
Det skulle i viss mån kunna ledas 1 afgörande bevis, om det 
befunnes att den vid upphettning med lätthet afger en at. amo- 
niak, liksom kloriden af REISETS’ andra bas 2 at., utan att 
derför hafva förlorat sin egenskap af en metallamoniakklorid. 


Förutsatt emedlertid, som väl knappast kan vara tvifvel- 
aktigt, att formeln är riktig, lemnar dessa föreningars uppkomst 
i förbigående sagdt ett märkligt bevis för den afgjorda benägen- 
het, hvarmed Pt ger uppskof till di-qväfveföreningar liksom 
Co, Ni etc. till triplicerade föreningsformer. 

Lika litet kan jag med hänsyn till de tidigare beskrifna 
diplatinföreningarne finna nagon slags anledning att betvifla rik- 


tigheten af det föreslagna formuleringssättet. 


Dessa intressanta föreningars bildningssätt så att säga under 
utbyte af jod mot platina motsvarar fullständigt den på senare 
tider ofta anlitade reaktionen af WISLICENUS att medelst af- 
skiljande af klor utan ersättning utifrån föranleda 2 kolkom- 
plexers sammanknytning till ett gemensamt helt. 

För öfrigt erbjuda dessa föreningars existens från min egen 
ståndpunkt det särskilta intresse, att de synas mig fullständigt 
bekräfta mina (i Chemie de Jetztzeit s. 306 ff.) uttalade åsigter 
rörande de elementära angreppspunkternas olika betydelse såväl 
i allmänhet som särskilt vid frågan om koboltbasernas bildning, 
hvarvid sammanslutningen till en dubbelatom måste försigga 
efter samma allmänna lag, om också ojemförligt lättare och der- 
före vid inverkan af haloiden pa koboltobasen, sa att säga, med 


IV 
öfverspringande af det första stadiet af ett enkelt verkande Co. 


A andra sidan vinnes ett stöd för min (1. c. s. 332) utta- 
lade aåsigt rörande sammansättningen af det kopparröda cyan- 


platinasaltet: 


BLOMSTRAND, ANMÄRKNINGAR TILL FÖREST. UPPSATS. 793 


CI C 
a.3.0l K.ce.c 
YI a.a. Cl Kereze\l 
Zi .a.0l seh en 
al K.e.e 
CI C 


motsvara hvarandra i allo på samma sätt som roseokoboltklori- 
den och kobolticyankalium, såsom båda af mig uppfattats: 


Cl c 

= 20270] ECHTE 
Maar] EEE odd GONE 
= a.a0l ve K2?.c .c HED 

2. Ao ÖN I. 8 oo & 

Cl C 


Vid platinan synes allt tala för att den 4-atomiga metallens 
angreppspunkter i dubbelatomen, saväl som i den enkla atomen, 
äro fullkomligt oförmögna att binda amoniak. Huruvida vid ko- 
bolten såsom dikobolt en möjlighet dertill förefinnes, såsom 
förut af mig antagits, kan ännu endast gissningsvis bestämmas. 
Möjligen är luteokoboltiaken snarare en fullständig triamin €0.4a?, 
saledes den förening, som fullständigast motsvarar platindiaminen. 
Cyanen såsom sjelfständigt verkande haloid måste lättare binda 
äfven de extraradikala angreppspunkterna, om det också i det 
enkelt verkande Pt ej synes låta sig göra. i 

Såsom ytterligare bevis för den af mig förutsatta öfverens- 
stämmelsen mellan de kopplade amoniak- och cyanföreningarne 
förtjenar nämnas, att bromplatincyankalium K2. (ec. c) Pt Br? 
vid upphettning med amoniak ger rödt diplatineyankalium, 
Re. c). Pte, således mutatis mutandis i allo på samma sätt 
som då [Pt(a. a) ger [Pt(a. a). It, utan afseende derpa, 
att på samma gång 2HI afskiljas ur det nybildade diplatinsaltet. 

I sammanhang härmed må anmärkas, om också som en 
omständighet af mycket underordnad betydelse, att de intres- 
santa kroppar, hvarigenom erbjudes det sällsynta exemplet af 
en atminstone delvis fri metallamoniak, måhända kunde uppfattas 
som ett bevis på den relativt svagare föreningskraft, hvarmed 


794 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


de, sa att säga, fran det nya centrum aflägsnare angreppspunk- 
terna äro verksamma, om ocksa pa ett annat sätt än i de an- 
förda koboltföreningarna. Formeln t. ex. för Bromonitratet skulle 


saledes snarast skrifvas: 


Br 
a.NH? 
I a.a.0.NO0? 
BO a.0.NO? 
a.NH? 
Br. Å 


Jag nämner detta i förbigående, om jag också mer än väl 
inser, att jag skall anses dermed hafva fört frågan om afgörandet 
af atomernas lagring längre än tillbörligt, d. v. s. utöfver den 
experimentela bevisningens område. 

Slutligen ma det tillåtas mig att framställa en förslags- 
mening rörande de talrika platinabasernas nomenklatur. 

Af alla hittills använda benämningssätt på metallbaserna 
synes det lämpligaste vara det af OTTO (i de äldre upplagorna 
af hans lärobok) i förbigående föreslagna, enligt hvilket t. ex. 
REISETS’ första bas betecknas som platodiammin. Ehuru afsedt 
för eqvivalentformlerna passar det dock förträffligt äfven vid det 
atomistiska uppfattningssättet, dock med den skilnad, att räkne- 
ordet ej har afseende på hela summan af amoniakatomer (såsom 
förut af eqvivalenter), utan på antalet af de vid hvarandra ge- 
nom koppling till ett helt förenade. I enklare fall såsom vid 
de förut bekanta platinabaserna medför dock den sålunda för- 
ändrade uppfattningen ingen förändring 1 benämningen. 

Vi hafva således att särskilja metall-monamminer eller am- 
miner, diamminer cch triamminer. Högre föreningsformer, så- 
som t. ex. med all sannolikhet af cuprosum €u, tetraminer, äro 
ännu ej bekanta. 

Jag fäster dervid särskilt vigt vid det dubbla m till anty- 
dande af härledningen från ammoniak och icke från amid. T. 


2 
ex. ethylendiamin (riktigare ethylenamin) CH m är af väsendt- 


ligen annan art än t. ex. silfverdiammin AgNH?, NH?, en art 


BLOMSTRAND, ANMÄRKNINGAR TILL FÖREST. UPPSATS. 795 
af föreningar, som ännu så godt som helt och hållet sakna sin 
motsvarighet i den organiska kemien. 


Da det kan betraktas som regel, att den 2-atomiga metallen 
omedelbart binder 2-at. NH? (1 eqv. NH?), torde ej särskilt be- 
höfva i namnet angifvas, att så är fallet men väl, der det icke 
är händelsen. 


Platinabasernas radikaler blefvo således: 


o a o 
1) Platosammin......... Pt , 2-syrig, 
. . al 4.4 
2) Platodiammin ...... Pt» 21010» 
, ik .c 
3) Platosemidiammin. Pta.a, 3 » 
IV 
B . a 
4) Platinammin ....... U an ya u De 


5) Platindiammin ...... EB As 


6) Platinsemidiammin Pta.a, 3 » 


{>} 
[SS 
(ep) 


7) Diplatindiammin... Pt "7, » 
a. 


Om Peyrones gula salt vid upphettning afger en at. am- 
moniak under lemning af Pt “cl supplerades antalet med en 


NN 
l-syrig Platosemiammin Pta och på samma genom inverkan af 
IV 


saltbildare, med en 3-syrig platinsemiammin Pta. 


Af stort intresse vore ock stadiet af diplatinamminens 
förhållande vid upphettning. Möjligen ginge reaktionen här annor- 
lunda än vid inverkan af den vid detta fall som alkali funge- 


rande ammoniaken, eller så att på vanligt sätt 2a utsöndrades. 
a 


Resultatet skulle bli en 6-syrig diplatinmonodiammin Pt ; (mot- 

a 
svarande roseokobaltiaken såsom ditriammin). Den fullständiga 
monamminen, diplatinammin Pta* skulle kunna uppkomma vid 
högre temperatur eller antagligen snarast efter samma metod som 
diamminen genom behandling af platinamminjodonitrat med am- 
moniak. 


796 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Dessa flygtiga anmärkningar hafva blifvit vida utförligare 
än afsedt varit, då jag gerna kunnat stanna vid förklaringen, 
att jag mot författarens uppfattning ingenting haft att anmärka. 
De torde finna sin ursäkt i det stora intresse, hvarmed den före- 


liggande uppsatsens innehåll af mig blifvit omfattadt. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 606.) 


Från K. Videnskabernes Selskab i Köpenhamn. 


Skrifter. Naturvidensk. Afd. Bd. 8: 6-7; 9: 1. 
» Hıistorisk Afd. Bd. 4:4. 

Övers, 109 Bars NIO: bi. 

Regesta diplomatica, Bd. 6: 2. 


Från Naturhistorisk Forening i Köpenhamn. 
Videnskabelige Meddelelser, 1868—1870: 1—11. 


Från. Academie R. des Sciences i Bruxelles. 


Mémoires couronnés, T. 34. 
» » collection in 8:o, T. 21. 

Bulletins, T. 27—28. 

Annuaire, 1870. 

Nederlandsche Gedichten van J. ROENDALE, HEIN v. ÅKEN, &c. uitg. 
door F. A. SNELLAERT. Brussel 1869. 8:o. 

Annales de l’Observatoire Royale, T. 19. 

Annuaire » » 1870. 


Från Geographical Society i London. 


Journal, Vol. 39. 
Proceedings, 14: 1-4. 


Från Linnean Society i London. 


Transactions, Vol. 26: 4; 27: 1-2. 
Journal: Zoology, N:o 47—48. 

» Botany, N:o 52—53. 
Proceedings, 1869/70. 


List, 1869. 
(Forts. & sid. 823.) 


797 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 7. 
Stockholm. 


4 


Plantegeographiske Notitser fra det arktiske Norge. 
Af J. M. NORMAN. 


[Meddeladt den 14 September 1870.] 


Siden jeg i 1868 tillod mig at forelegge det botaniske Pu- 
blikum nogle Bidrag til Kundskaben om Karplanternes og Lav- 
arternes Udbredning i det arktiske Norge, har jeg fortsat de 
paabegyndte Undersögelser, saavidt Forretningerne har tilladt 
det, og tillige fra andre modtaget nogle Oplysninger, hvorved 
jeg sattes istand til at meddele de fölgende Bemeerkninger, der 
udvider og fuldsteendiggjör de forud meddelte lagttagelser. Jeg skal 
tilföie, at Speciallokaliteterne i sin Tid skal blive angivne i en 
udförligere Enumeration. 

Slesten Orobus teller endnu ingen Representant inden vor 
arktiske Flora. Imidlertid nermer den sig i Vefsen i Nordland 
Polargrendsen, markelist nok, ogsaa der representeret ved O. 
vernus. 

Familien Polygalec, for hvem heller ingen Representant tid- 
ligere har veret bekjendt fra vort arktiske Gebet, representeres 
nu i vor Polarflora ved Polygala vulgaris, der for et Par Aar 
siden blev funden i Gildeskaal Prastegjeld i Nordland, hvor den 
naar en nordlig Bredde af 67° 2—5. 

I Stegen Prestegjeld i Nordland, allerede forud udmzerket 
ved flere for Breddegraden overraskende Vexter, opnaar Viola 
mirabilis, Wieia sylvatica og den nylig i Polarfloran optagne Li- 
thospermum offieinale en Nordgrendse paa omkring 67° 56. Af 
andre for det arktiske Gebet interessantere sydligere Vexter, 
som forekommer i denne Egn, skal jeg n®vne: Succisa der er 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 7. 13 


198 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


yderst kopiös, den hidtil kun fra en enkelt Lokalitet angivne 
Arabis Thaliana, Carex ornithopoda, Linum, Armeria mari- 
tima i stor Maengde, Ajuga, Saxifraga Cotyledon, Trifolium pra- 
tense, Lotus, Actea, Anthyllis, Allium oleraceum, Asplenium 
Ruta muraria &c. Hasselbusken forekommer der ikke blut i et 
enkelt Exemplar, som GUNNERUS beretter, men i hundredevis 
og paa flere Steder. Med dem fölger Pyrenula Corylı. Forövrig 
er Egnen i lichenologisk Henseende maerkelig, ikke saa meget 
ved Forekomsten af de der opdagede ny Lavarter Arthopyrenia 
n@voides, Coniothele pergvisita og den besynderlige Glomerilla 
subtilis, uden at n&vne flere sjeldnere som Belonia russula, Pan- 
naria Hookeri o. s. v., men meget mere, som det synes mig, 
derved, at Xanthoria parietina « optreder paa Tr&stammerne 
og i den skjönneste Udvikling. Dens tidligere Udelukkelse af 
den arktiske Flora, just paafaldende, fordi den er en iöinefaldende 
Trivialitet i det övrige Europa, har jo nasten veret anseet som 
et Karaktertrek ved den arktiske Lavvegetation. Forövrigt er 
den senere ogsaa funden langer mod nord i Lofoten, men der 
sparsomt. 

I Lofoten er paa ny konstateret for vor arktiske Flora 
den, saavidt vides, siden GUNNERUS’S Tid ikke gjenfunde Scheuch- 
zeria. Som nye Borgere af vor arktiske Flora optr&der i denne 
Eon Iris Pseudacorus og Euphorbia helioscopia, begge Repre- 
sentanter for i disse Egne ukjendte Familier, men om den sidst- 
nzvntes fulde Borgerret maa jeg dog indtil videre nere nogen 
Tvivl. Fremdeles forekommer her Lamium purpureum og Jun- 
cus sqvarrosus, hvilken sidste forud har varet angivet for de 
s. k. Felleds-Distrikter, men som, efter senere Undersögelser at 
dömme, dog neppe forefindes i de Strög af disse, som ved De- 
lingen er tilfaldne Norge. De nylig i vor arktiske Flora optagne 
Vexter Geum urbanum, Hypericum hirsutum og Geranium Ro- 
bertianum forefindes alle tre i Lofoten, hvor deres Nordgrsndse 
er 68° 10—15. 

Lofotens Flora synes at vare temmelig fattig paa Fjeld- 
vexter; andetsteds i Gebetet szerdeles almindelige optr&der her 


NORMAN, PLANTEGEOGRAPHISKE NOTITSER FRA DET ARKT. NORGE. 799 


meget sparsomt og forkuede eller er tildels ikke bemaerkede. 
Lofotens Bjergdannelse er ogsaa for en stor Del meget forskjellig 
fra den i Norge sadvanlige 1 nogle Trakter mangler de vide 
Fjeldplateauer ganske. I deres Sted har man der Bjergkamme, 
tildels saa skarpe, at der netop er Plads for Foden til at gaa 
langs henved dem, en Vei, der ikke kan anbefales svimle Per- 
soner, men som ikke sjelden er den eneste, der förer op til de 
Takker, hvori Kammen ofte ret bizart er udskaaren, og de Toppe 
eller Tinder, hvortil den höiner sig. Undertiden finder man Kam- 
men saa skarprygget at man kan sidde ridende paa selve Ryggen, 
med det höire Ben i et og det venstre i et andet Dalföre og har 
man under sig i det herligste Fugleperspektiv helt forskjellige 
og indbyrdes afsondrede Landskaber, eftersom man vender Blikket 
til höire eller til venstre. Ofte finder man paa Kammens Toppe 
kun nogle faa Kvadratalen Flade. Bjergdannelsen er ganske lig 
den, som man stöder paa flere Steder i Tyrol, og ligesom der 
förer stenlöse, rige, yderst steile Greslider paa omkring 45° 
Heldning op til Kammens Ryg. Man kan vanskelig passere disse 
Lider, uden af og til at maatte holde sig fast i Gr&sset, og 
ved at glide og komme i Drift udover et saadant flere hundrede 
Fod höit Skraaplan, udsztter man sig for at kunne skamslaa 
sig paa lutter Blomster. Imidlertid benytter ikke Lofotens Slaatte- 
karle under Nedmeiningen af Gra&sset Brodder under Födderne, 
saaledes som det er fornödent flere Steder i Tyrol. Jorden eller 
Gra&storven er ikke saa kompakt og haard i Lofoten som der. 
Ligger en af disse Lider lige mod Syd er den med sin gunstige 
Exposition for Solstraalerne og sin varme törre Jordbund, hvor- 
fra alt Vand siver ned i den underliggende grusede eller gjen- 
nemklövtede og permeable Grund, en ypperlig Drivbznk for syd- 
lige varme Vaxter. Men overskrider man saa Kammens Rys, 
kan Vegetationen som ved et Trylleslag vere forandret paa faa 
Alens Distance. Istedetfor det frodige blomsterrige Gr&steppe 
har man paa Nordsiden de mest ensformige og fattige Lyng- 
bakker med Vaceinier, Mosser og överst oppe nogle faa Alpe- 
v&xter. Paa Sydsiderne tr&ffer man den tarvelige Fjeldvege- 


300 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tation hovedsagelig paa to Steder. Dels ovenfor Grsliderne 
lige ved Foden af de nögne Toppe og Hammere i Kammen, dels 
lige ved Havets Niveau, hvor ofte et koldt Opkomstvand valder 
frem, og hvor Solen paa det horizontale Terr&n ikke har samme 
Magt. Fjeldvexterne har taget Bolig, om jeg saa tör udtrykke 
mig, i Kjelderetagen og under Loftet, medens de sydlige Vexter 
har bemsgtiget sig Mellemetagerne og ofte de överste af disse, 
ja undertiden fornemlig dem. Skjönt nu Lofotens Flora ved sin 
svage Alpevegetation og ved Mangelen af de egentligste Kalk- 
planter ikke kan v&ere serdeles rig, er den dog paa ingen Maade 
i de östlige Strög saa fattig og ved paafaldende Mangler n&sten 
paradox, som LESSINGS Opregning i hans »Reise durch Nor- 
wegen» kunde lade os tro. Hvis jeg ikke tager feil, jeg har 
desverre ikke Bogen ved Haanden, anförer LESSING kun hun- 
drede nogle og niti Vasculares. Skjönt jeg hidtil kun löselig 
har undersögt et meget ringe Areal af Lofoten, som delvis falder 
sammen med LESSINGS Felt, kunde jeg dog i Löbet af 14 Dage 
foröge Katalogen med omkring 150 Arter, og jeg tvivler ikke 
paa, at en nölagtig Undersögelse af hele Lofoten vil kunne paa- 
vise ikke lidet over 400 Arter, da man allerede nu kjender om- 
trent 350. Men naar man tager Hensyn til Breddegraden, den 
yderlige Beliggenhed mod Havet, Mangelen af Kalk, og Fattig- 
dommen paa Skov, maa et saadant Antal ansees ganske respek- 
tabelt. Blandt Vaxter, som ikke anföres af LESSING, skal jeg 
til de foran naevnte kun föie fölgende: Ranunculus hyperboreus, 
Actea, Corydalis, Fumaria, Brassica, Sinapis, Cakile, Thlaspi, 
Viola arenaria, Stilene maritima, 2 Sagine, Lepigonum salinum, 
Ammadenia, 3 Stellarie, Trifolium pratense, Vicia sepium, An- 
thyllis, Rosa mollissima, Potentilla argentea og Tormentilla, 
Prunus, Callitriche verna, 3 Epilobia, Hippuris, Saxifraga Coty- 
ledon, Angelica, Archangelica, Haloscias, Linnea, 3 Galia, hvor- 
iblandt @. Aparine hyppig og luxurierende, Artemisia, Tanace- 
tum, Carduus, Oirsium arvense, Sonchus arvensis, Crepis lectorum, 
Hieracium Pilosella, Gentiana campestris, Stenhammaria, Scu- 


tellaria, Stachys, Galeopis Ladanum, Schrophularia, Veronica 


NORMAN, PLANTEGEOGRAPHISKE NOTITSER FRA DET ARK'T. NORGE. 801 


saxatilis og Chamedrys, Naumburgia paa flere Steder, Glaux, 
Armeria maritima, Salicornia, Alnus, Populus, 6 Salices, hvor- 
iblandt S. pentandra, Pinus, Allium oleraceum, begge Triglochin- 
Arter, 3 Potamew, 3 Orchide® hvoriblandt Platanthera bifolia, 
5 Junei, 17 Oyperace®, hvoriblandt Carex chordorhiza, glareosa, 
norvegica og pilulifera, 12 Graminee, hvoriblandt Phalaris, Ca- 
tabrosa aqvatica og Dactylis, 10 Polypodiacee, hvoriblandt Aspi- 
dium Lonchitis, Polypodium rheticum, Asplenium Trichomanes 
og septentrionale, Struthiopteris og Blechnum Spicant, 3 Egvi- 
seta 0. s. s. Blandt forud for Lofoten angivne sjeldnere Va&xter 
for de arktiske Egne var Carex leporina, Juncus conglomeratus 
og inundatus, Hypericum gvadrangulum og Lychnis flos cucult 
hyppige nok i den af mig undersögte Trakt. Den sidste Plante 
optr&der flekkevis paa de vaade Enge saa dominerende, at de 
1 Frastand ser rödlige ud. Det er ret maerkeligt, at Floraen paa 
denne Bredde og inden et saa snevert Omraade som det af mig 
besögte, kan opvise 2 Fumariacew, 2 Gerania, 2 Hyperica, 2 
Gea, 2 Dipsace® og 7 Labiate. Blandt de af LESSING opgivne 
Arter er der omtrent et Snes, som jeg ikke stödte paa under 
min lille Udflugt. Nogle af disse tör dog maaske vare tvivl- 
somme. Saaledes tör man vel antage, at LESSINGS Ranunculus 
polyanthemos er den i Lofoten som overalt i disse Egne almin- 
delige R. acris, der ikke anföres af Lessing. Paafaldende bli- 
ver det i ethvert Tilfelde, at Callitriche autumnalis, Myriophyllum 
spicatum, Pyrola rotundifolia og Plantago media anföres, naar 
samtidig dermed Callitriche verna, Myriophyllum alterniflorum, 
Pyrola minor og Plantago major udelades, thi disse sidstn&®vnte 
var ikke sjeldne i den Trakt af Lofoten, hvor LESSING botani- 
serede og som jeg ogsaa har besögt, medens jeg ikke stödte paa 
de nerstaaende af LESSING nevnte Arter, der dog i og for sig 
er meget sandsynlige. Ved Fordelingen af de nytilkomne Arter 
paa de respektive Familier, faar det statistiske i Vegetations- 
forholdene et noget andet Udseende, idet Repr&sentanternes Antal 
for enkelte af de större Familier foröges til det dobbelte, tre- 
dobbelte eller mere, medens det for andre Familiers Vedkom- 


802 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


mende undergaar mindre Forandring. Saaledes erholder t. Ex. 
Crucijer® istedetfor 4 Arter 12, Caryophyllacew istedetfor 3 Arter 
16, Labiat® istedetfor 3 Arter 7, Primulace® istedetfor 1 Art 
3, Salicine® istedetfor 3 Arter 10, Polypodiacee istedetfor 3 
Arten 13,08 v. 

I Maalselven dukker Armeria sibirica frem paa et mere end 
en Breddegrad sydligere Punkt, end den tidligere er bemaerket, 
nemlig ved 68° 52—54. Der er ogsaa Eriophorum callithrix, 
Pedicularis jlammea m. fl. fundne paa nye Lokaliteter. 

I Lyngenfjord narmer Scrophularia nodosa og Arenaria 
irinervia sig starkt den 70:de Breddegrad, idet de er jagttagne 
ved 69° 48—50 altsaa betydelig nordligere, end jeg forud har 
angivet dem. Lotus corniculatus opnaar der paa lidet ner den 
samme Bredde. 

I Hammerfest Prastegjeld er Veronica offieinalis bemzrket 
ved 70° 23— 26, lidt nordligere end den forud er anfört fra 
Porsanger. Zpelobium collinum er i denne Egn-bemarrket paa 
et Par Steder, og paa det ene af disse finder den sin hidtil 
kjendte nordligste Grendse ved 70° 30— 35. Paa selve Hammer- 
festöen, eller som den egentlig heder Kvalöen, er Polypodium 
vulgare lagttagen paa en Bredde af 70° 40—42'. 

I Porsanger opnaar Asplenium Ruta muraria sin hidtil kjendte 
Nordgrendse ved 70° 18—20.. 

Fra Ostfinmarken er Rosa cinnamomea sendt mig fra Tana- 
dalen, omtrent fra den 70:de Breddegrad, ved hvilken Bredde 
jeg tidligere har angivet den fra Alten, men dens Forekomst i 
Tanadalen er dog med dervarende klimatiske ou vegetative For- 
holde for Oie i höi grad overraskende. I Sydvaranger er Stru- 
thiopteris germanica bemzrket lige ved den russiske Grandse, 
det eneste Sted i Ostfinmarken, hvor jeg har stödt paa den. 


803 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 7. 
Stockholm. 


Novitix Lichenz» arctiex. 
Descripsit J. M. Norman. 


[Meddeladt den 14 September 1870.) 


1. Biatera (Leeidea) puliata, NORM. 


Crusta hypophloeodes, demum denudata, tenuissima, cinereo- 
nigra in ceruleum vergens sordide caruleo limitata, sorediis ef- 
florescentibus, dispersis, pallide viridulo-cinereis. Apothecia ab 
initio convexiuscula & immarginata, excipulo non prominente, 
intus fusco-fibroso instructa, livide nigra, opaca, usque ad 0,7 
m.m. lata, vulgo minora. Paraphyses arctius conglutinat&, di- 
lutius v. obscurius chalybee v. fuseidule, dilutiores superne sa- 
turatius fuscescentes. Spore elliptie@, 0,009—12 m.m. long, 
0,004-6 m.m. late. Hypothecium molle, hymenio crassius, con- 
color v. dilutius, a prolongatione excipuli p.p. suffultum. Gela- 
tina hymenii 0,050—45 m.m. alti jodo intense czerulescens, hypo- 
thecii passim levius. 


Hab in Maalseiven Nordlandi® ad Betulas. 


2. Biatora (Lecidea) rabdogena, NORM. 

Thallus macula substrati obscurius cinerea. Apothecia arcte 
adnata v. basi paullo immersa, ab initio convexiuscula & im- 
marginata, nigra, demum convexa, interdum irregularia & rugu- 
losa, usque ad 0,35 m.m. lata. Hymenium c. 0,03 m.m. altum, 
viridulo-fuscum epithecio nigricante, omnibus partibus in textu- 
ram tenacem arctissime conglutinatis. Spore anguste bacillares, 
0,005--7 m.m. long&, 0,0010—15 m.m. late. Hypothecium hy- 
menio concolor. Gelatina hymenii jodo intense cerulescens, dein 


fuscescens. 


4 


304 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Hab in Maalselven Nordlandie ad truncos Pini decorticatos. 


3. Biatorina (Biatora, Lecidea) nubila, NORM. 

Crusta late expansa, granuloso-scabra, demum rimoso-areo- 
lata, fusca v. nigra. Apothecia adnata, plana, marginata, demum 
convexiuscula margine subexcluso, nigra. Paraphyses laxe co- 
herentes, capillares, hyaline, nigro-capitate. Spore elliptic®, 
obsoletius biloculares v. simplices, 0,006—9 m.m. long&, 0,003—4 
m.m. late. Hypothecium dilutius fuscum, medium hymenio crassius, 
a prolongatione subcupulari excipuli carbonalis p.p. suffultum. 
Gelatina jodo pure & intense caerulescens, demum nigricans. 

Hab in insula Tromsö ad rupes. — DBiatorin® lenticuları 
maxime affınis, qvoad structuram internam apothecii fere om- 
nino congruens, differt eximia scabrositate granulosa crust&. 
Forsitan varietas est illius, sed tum mirum videtur, speciem 
magis meridionalem extrema statione boreali formam thallo ple- 


nius evoluto pra&bere. 


4. Limboria (Urceolaria) figulina, NORM. 

Thallus alienus. Apothecia erumpentia cinereo v. fusco prui- 
nosa, demum basi sola immersa v. fere tota emersa, deplanate 
globosa, post dehiscentiam radiatim rimosam urceolata, margine 
depresso inflexo ostium dilatatum regulariter orbiculare ambiente, 
nuda, nigra, opaca, usque ad 0,25 v. ultra lata. Paraphyses 
hymenii disciformis urceolati 0,060—75 m.m. alti hyalinse laxius 
coherentes. Spore in ascis anguste clavatis S:ne, elliptice, 4—6 
loculares, vulgo loculamento intermedio altero v. utroque longi- 
tudinaliter septato demum submurales, hyaline v. fuscidule, 
0,010—16 m.m. long, 0,004—7 m.m. late. Gelatina strati qvam 
maxime supremi hymenii prismum jodo caerulescens, hymenii c&- 
teri rufescens. 

Hab in insula Tromsö ad apothecia & thallum ZLecanore 


polytrope nec non ad saxum fere denudatum. 


5. Limboria (Urceolaria) eueularis, NORM. 
Thallus alienus. Apothecia erumpentia cinereo-fusca gra- 
nulose scabriuscula, vertice radıatim rimose dehiscentia, demum . 


NORMAN, NOVITLE LICHEN@AR ARTICA. 305 


dimidia parte emersa, deplanate globosa, sepe radiatim striatula, 
fusca v. subnigricantia usque ad 0,7”—8 m.m. lata. Paraphyses 
hymenii disciformis urceolati c. 0,06 m.m. alti capillares, laxe 
cohzerentes, hyaline. Spore 8:ne, oblong&, qvadriloculares, pal- 
hide, 0,010—12 m.m. lone&, 0,005—6 m.m. late. Gelatina 
strati qvam maxime supremi hymenii jodo levissime (zgre di- 
stingvendum) primum czerulescens, hymenii ceteri unacum ma- 


turis sporis rufescens v. juvenilis flavescens. 


Hab. in Alten Finmarki@ ad thallum sterilem praeique so- 
redia Parmeli® hyperopte v. ad qvisqvilias thallinas alias. Qvam- 
vis hec & pracedens species parasite sunt, tamen qvoad fa- 
bricam apothecii graviorem cum Limboris tam congruunt, ut 
quum ex hac ratione tum propter reactionem jodicam hymenii 
ad lichenes nec ad fungillos numerand& sint. In specie utraqve 
adest jam ante dehiscentiam vacuum spatium lenticulare inter 
superficiem hymenii & verticem perithecii. Constructio apothecii 
ut hymenium discocarpeum in perithecio pyrenocarpeo apparet. 
Stratum superficiale hymenii jodo a catero differentes reagens 
indolem peculiarem sc. epithecialem prodere videtur. In Z. 
corrosa hymenium totum jodo cerulescit, in L. actinostoma & 
Eugeana flavescit, thallo ex adverso passim intense czerulescente. 


Medium inter has tenet reactio jodica specierum parasiticarum. 


6. Staurothele (Verrucaria, Polybastia) psendomyces, NORM. 

Crusta tenuis nigricans, humectata fusco-nigra, e gonidiis 
pallidis viridulis v. flavicundis & fibris constituta nigro-fuscis, 
utriculos alentibus rufo-fuscos reticulatos gonidia pallida inclu- 
dentes. Apothecia magis minusve immersa v. fere emersa, glo- 
bosa, ostiolo impressiusculo demum pertuso perithecii carbonacei 
integri instructa, nigra, usque ad 0,24 m.m. lata. Spore in ascis 
angustioribus (0,060—-66 m.m. longis, 0,012—15 m.m. latis) 8:nze, 
elliptice, primum 4-loculares, septatione longitudinali loculamen- 
torum intermediorum demum submurales, saturate fusc&, 0,012 
—15 m.m. long&, c. 0,006 m.m. late. Gelatina jodo post le- 
vissimam ezrulescentiam v. nullam sordidule levius rubens. 


306 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 
Hab. in Maalselven Nordlandi&e ad truncos Pini putrescentes. 


7. Üoceiseia Hammeri, NORM. 

Thallus vulgo 2—3 m.m. latus, sqvamul&formis, laxe adh&- 
rens v. rhizinulis fasciculatis parcis subpeltate affıxus, margine 
passim crenato- v. lacinulo-effiguratus, v. verruc&formis rugu- 
losus, olivaceus v. brunnescens, strato simplice minuto-celluloso 
corticatus, intus ab utriculis magnis (0,04—7 m.m. v. ultra) 
constitutus, gonidimia numerosa, passim flavo-fusca (in parte 
superiore thalli) v. flavicunda, passim aruginosa (in parte in- 
fima) includentibus. Apothecia solitaria v. pauca in verrucis 
thalli subglobosis (0,4—7 m.m. latis) levibus, passim subdisco- 
loribus, demum poro dehiscentibus inclusa, globosa, perithecio 
hyalino, molli, tenui. Paraphyses nulle. Spore in ascis sub- 
eylindraceis (c. 0,045 m.m. longis, 0,006 m.m. latis) 4:n&, uni- 
serlat&, lanceolat&, acuminat&, altera v. utraqve extremitate 
cilio subtilissimo vulgo terminat&, V,012—15 m.m. long&, 0,004—5 
m.m. late. Gelatina hymenii jodo non affecta (flavescens). 

Hab. in insula Tromsö Nordlandie ad rupem calcaream. 

Venerationi pie obtemperans pro manibus magnanimi do- 
mini CHRISTOPHER HAMMER, qvi ad scientiam pr&cipue natu- 
ralem patrie subveniendam Societ. Reg. Scient. Nidarosiensi 
magna bona omnia anno 1782 donavit & scientiam, ipse coluit, 


lichenem in memorlam nominavı. 


307 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 7. 
Stockholm. 


En begyndende »naturalisation a grande distance» i 


den europeiske Polarzone. 
At J. M. NORMANS 


[Meddeladt den 14 September 1870.] 


Mimulus luteus, der 1 Skotland har vidst at naturalisere sig 
med en paafaldende Raskhed, ligesom den jo ogsaa har udspredt 
sig i Vogeserne, synes for nerverende !) at vaere i Begieb med 
at erhverve sig Borgerret i det arktiske Skandinaviens Flora. 
Hvis DE ÜCANDOLLE’S Paastand i hans Geographie botanique, 
at nogen »naturalisation a grande distance» ikke er kjendt for 
Polarzonen, fremdeles holder Stik, turde den saaledes afgive det 
förste Exempel paa en saadan, om end kun i dens Begyndelse. 

Det er paa den lille © Tromsö, at denne Naturalisation 
foregaar. Som bekjendt, ligger Tromsöen ved Norges Vestkyst 
mellem den 69:de og 70:de Breddegrad, dog naermere den sidste. 
Paa Oen ligger Söstaden af samme Navn, Sxdet for Stiftets 
höieste geistlige og civile Administration. Stadens Indvaanere 
med deres i Reisebeskrivelser ofte omtalte Kjerlighed til Blom- 
ster forskriver aarligen fra Christiania og Hamburg Blomsterfrö 
for deres smaa Haveflekker i Byen og for de aldrig manglende 
Blomsterparterrer ved deres nette Landsteder. Disse ligger for 
en större Del spredt omkring paa den med tet Birkeskov be- 


voxede Höide af Oen, som paa sit höieste Punkt hever sig om- 

') Niervaerende Tagttagelse er gjort Hösten 1863. En Notits om Udbredningens 

senere Forholdende skal meddeles, naar Tiaaret er udlöben, altsaa i 1873, 

om jeg lever og har Anledning dertil. Her skal jeg kun tilföie, at Udbred- 

ningen i Hösten 1868, alltsaa omtrent 5 Aar efter Vaextens förste Ud- 
spredning, ikke i nogen vzesentlig Mon havde forandret sig. 


808 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


trent 137 Metr. over Havfladen. Jordsmonnet om disse Land- 
steder er ikke sjelden en indtil 2 Metr. dyb Torv. Denne ind- 
tager ikke alene de bekkenformede Fordybninger 1 Terrenet og 
de flade Strekninger, men udbreder sig ogsaa ofte udover tem- 
melig heldende Skraaninger, et Forhold, som ingen Sjeldenhed 
er i vore arktiske Egne. For at kultivere disse heldende Torv- 
strekninger, gjennemskjerer man dem med talrige forholdsvis 
temmelig dybe men sn&vre Grövter med nesten lodrette Vegge. 
Paa Bunden af Grövterne og for en Del ogsaa paa Sideveggene 
af de zldre Grövter infinder sig efter nogen Tids Forlöb en 
Vegetation af Lövmosser, Marchantier, Jungermannier, Sagina 
procumbens, Eptilobium palustre og origanifolium, Ranunculus 
repens, Caltha palustris, Veronica serpyllifolia, Stellaria media, 
Poa annua 0. s. v. Det er just i et System af saadanne Grövter, 
at Mimulus luteus har udbredt sig. Grövtesystemet leder Van- 
det fra nogle paa Höiden af Oen liggende Landsteder (Fagerlid, 
Kveldro) nedad Oens sydlige langslutte Skraaning. Mimulus 
forekommer her i störste Mangde i en Langde af omtrent 3 
Kilometr. Den er dertil yppigere udviklet, end jeg har seet den 
i kultiveret Tilstand. Den blomstrer i en lang Tid af Aarets 
aktive Vegetationsseson, saaledes i det for disse Egne usad- 
vanlig gunstige Aar 1863 fra i Juli Maaned til i Begyndelsen 
af Oktober Maaned. Medens den endnu blomstrer i Inflore- 
scentsens överste Del, s&tter den nedentil modne Frö og i stor 
Overflod. I en eneste Kapsel har jeg talt mere end 1000 spire- 
dygtige Frö. Stangelen udsender ved Roden kraftige Udlöbere, 
som undertiden igjen er forsynede med Sideudlöbere, og som 
raskt udvoxer til nye Individer. Udrustet med en saa kraftig 
Formerelsesevne, naar den voxer paa gunstige Lokaliteter, for- 
trenger den i Grövtesystemet tildels samtlige de indfödte foran 
nevnte Vaxter og bemzstiger sig stykkevis al Plads. Mindre 
Aabninger mellem de voxne Individer er ofte tapetserede med 
{lundreder af tet staaende, spirende Planter. 

Iagttager man noget nölere.dens Udbredning i dens Enkelt- 
heder, overbeviser man sig med Lethed om, at den fra först af 


NORMAN, EN BOTANISK NATURALISATION. 309 


har udspredt sig fra Grövtesystemets överste Punkt, fra Engene 
nemlig paa Landstedet Fagerlid. Fra dette Punkt af har den 
nölagtig fulgt det rindende Vands Löb. Paa et Par Undtagelser 
ner har Vandet v.aret deres eneste Transportmiddel, uagtet 
Fröenes store Lethed skulde synes at maatte gjöre dem saerdeles 
vel skikkede til at udspredes af de i disse Egne saa stadig ble- 
sende Vinde. I de mange skraat tillöbende Sidegrövter, som ud- 
tömmer sit Vand i Mimulusgrövten, har den saaledes ikke veret 
istand til at trenge hölere op end nogle faa Metr., omtrent saa 
langt, som Vandet i Mimulusgrövten maa antages til sine Tider 
at kunne opstues i dem. I en temmelig lang Str&ekning löber 
Mimulusgrövten parallel med en anden Grövt, med hvem den 
först kommunicerer i sin nederste Ende. Uagtet begge disse 
Grövter kun er adskilte ved et Mellemrum af 3--4 Metr., har 
Planten dog ikke formaaet at trenge over fra den ene i den 
anden. Ligesaalidt forekommer den i nogen af de andre n&r- 
liggende ganske ensartede Grövter, forsaavidt de ikke modtager 
Vand fra dens supponerede förste Udbredningspunkt Paa et 
Sted kommunicerer Mimulusgrövten ved Hjelp af en lukket 
Rende med en anden parallel Grövt. I denne sidste optrader 
Mimulus i störste Ma&ngde, og som med et Trylleslag fra det 
Punkt af, hvor den lukkede Rende indmunder, men ovenfor dette 
havde i 1863 kun et Par Individer formaaet at traenge sig op 
til et Sted, hvorhen Vinden maa antages at have bragt Fröene. 
Tilsidst forlader Mimulusgrövten det skraanende og opdyrkede 
Torvterren, der er forvandlet til frugtbare Gr&senge, og slynger 
sig senere, som en ganske grund og ubetydelig Vandrisle gjen- 
nem et fladt myrlandt Strög, dens sydligste Pynt, bevoxet med 
Krat af Birk, Alnus pubescens, Salix nigricans, 0. 8. v., og til 
slut taber den sig her ganske i Myrene. Under dette Löb tr&- 
der Vandet til enkelte Tider af Aaret over de lave Bredder, 
som i nogen Str&kning oversvömmes. Mimulus, som aldrig viste 
sig paa Bredderne af de dybe Grövter i Skraaningen, udspreder 
sig derimod her til begge Sider, saa langt som Oversvömmel- 
serne naar. Paa disse Steder tr&ffer man den sammen med 


810 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Caltha palustris, Comarum palustre, Spirea Ulmaria, Andro- 
meda polifolia, Aira ccespitosa, flere Carices o. s. v. En med 
Forholdene ubekjendt Botaniker vilde ved at stöde paa den 
under saadanne Omgivelser ikke nere fjerneste Tvivl om, at 
den var ligesaa vildtvoxende, som nogen af de indfödte Vexter, 
i hvis Selskab den lever. Men den udvikler sig dog ikke lenger 
med samme Yppighed som 1 Grövterne, den blomstrer og frukti- 
ficerer sparsommere, og den besidder ikke Kraft nok til at for- 
trenge de indfödte Medbeilere, med hvem den nu har at kjempe 
om Pladsen, og hvoraf de fleste er forsynede med et kraftigt 
Rodsystem og voxer tet uden at levne stort ledigt Mellemrum 
for den senere tilkomne Indvandrer. 
| Da jeg ved en nöiagtig Undersögelse paa Stedet var kom- 
men til det Resultat, hvad Mimulus’s Udbredning angaar, som 
jeg ovenfor har fremsat, henvendte jeg mig skriftlig, men uden 
at lade ahne, hvilke Formodninger mine Undersögelser havde 
ledet til, med en Del ret forhörsmessig stillede Spörgsmaal til 
Fröken J., en Datter af den fraverende Eierinde af det Land- 
sted, hvorfra jeg maatte antage, at Planten, hvoraf jeg indeslut- 
tede et vel törret Exemplar i min Skrivelse, fra först af havde 
udspredt sig. Jeg erholdt som Svar fölgende Meddelelser, for 
hvis Paalidelighed jeg i et og alt tör indestaa. 

Den var indfört fra Hamburg omkring Aaret 1850, idet dens 
Frö tilfeldigvis maa have veret iblandet andet Blomsterfrö, efter 
hvis Uds&d paa de noget fustige Bede i deres Have i Byen 
ogsaa Mimulus opkom. Den blev snart et serdeles besverligt 
Ukrud, der ofte maatte luges vek. Först i 1854 anlagdes Blomster- 
parterret ved deres Landsted (Fagerlid), der ligger noget fjernet 
fra Byen. Ved Anlegget deraf hentedes Muld fra Byhaven. I 
Blomsterparterret ved Landstedet viste sig snart det saa vel 
kjendte Ukrud. Först noget senere bemaerkede man Mimulus 
ogsaa i de Grövter som laa nedenfor Blomsterparterret. 

Efter disse Oplysninger er der saaledes al Grund til at an- 
tage, at det er i det korte Tidsrum af höiest 10 Aar, at Mi- 
mulus har vundet den forholdsvis store Udbredning, som den 


NORMAN, EN BOTANISK NATURALISATION. Sli 


havde ı 1863. Fuldstendig Sikkerhed har man i al Fald for, 
at den förste Udspredning i Grövterne ikke er af en tidligere 
Dato end 1850, thi ingen af de Grövter, hvori den voxer, var 
optaget för dette Aar. Det hele Tidsrum af omtrent 13 Aar 
nemlig fra 1850 til 1863, hvorunder Mimulus har levet og fort- 
plantet sig under aaben Himmel paa denne dens’arktiske Sta- 
tion, först i Byhaven og senere i Grövtsystemet paa Oen, turde 
vere for kort, til at man kan anse dens Naturalisation som 
sikret. Imidlertid har Klimatet i denne Aarrakke gjennemgaaet 
nogle af de staerkeste Extremer, som her har vaeret iagttagne i 
Mands Minde. Aarene 1855, 56 og 57, fornemmelig dog 1856 
var en Suite af lige saa us&dvanlige Misvaextaar som de efter- 
fölgeende Aar har varet gode, tildels Kronaar. Derimod har 
man större Grund til at antage, at dens Existentse, som for en 
stor Del knyttet til kunstige Lokaliteter (Grövter), snarare 
turde trues af fortsatte Kulturarbeider end af ugunstige klima- 
tiske Forholde. 

Tilsidst skal jeg tilföie, at jeg udenfor det omtalte Grövt- 
system kun har bemarket Planten paa et eneste Sted i den hele 
Omegn, og der kun et enkelt Exemplar, som voxede i en Af- 
stand af omtrent en Kilometer fra Grövtsystemet, paa Bredden 
af en Bek, der flyder til en anden Side af Oen. Dens mulige 
Udbredning i denne Retning skal vere Gjenstand for min frem- 
tidige Iagttagelse. Over Mimulus’s Udbredning paa Tromsöen i 
Aaret 1863 har jeg optaget en Croquis, som skal blive opbevaret 
1 et offentligt Arkiv, for at fremtidige Botanikere, om Planten 
skulde holde sig og udbrede sig videre, skal kunne studere dens 
Udbredningshistorie fra dens förste Begyndelse. 

Mimulus’s paabegyndte Naturalisation ner den 70:de Bredde- 
grad tör neppe overraske, naar man erindrer, at den samme 
Plante paa Vestsiden af det amerikanske Kontinent, dens op- 
rindelige Hjem, naar lige til Unalascka, ved Foden af hvis Höie 
den vestamerikanske Vegetation »formaeler sig», som CHAMISSO 
udtrykker sig, med den arktiske. Saavel paa Unalascka som 
paa Tromsö, begge Egne Öer paa Vestsiden af et Kontinent 


812 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tillader Klimatet at dyrke Potetes, medens Cerealier ikke vel 
lykkes paa Unalascka og kun med ringe Resultat forsöges paa 
Tromsö. Blandt de mange et koldere Klimat tilhörende Planter, 
som Tromsö Flora (Oen med det nerliggende Fastland) kan 
opvise skal jeg nevne fölgende, som er serdeles hyppige og 
hvoraf de fleste stiger ned til Havets Niveau: Cerastium alpi- 
num, Epilobium angustifolium, Saxifraga nivalis, Sibbaldia pro- 
cumbens, Cornus svecica, Erigeron alpinus (men ikke E. acris), 
Vaccinium uliginosum, Azalea procumbens, Pyrola rotundifolia 
og alpina, Rhinanthus minor (ikke Rhinanthus major, uden ud- 
saaet med fremmed Gra&stfrö), Trientalis europwa, Oxyria reni- 
Formis, Tofjeldia borealis, Coeloglossum viride, Luzula spicata, 
Phleum alpinum. Samtlige disse Vaxter foruden flere andre af 
Tromsöfloraens forekommer ogsaa paa Unalascka. Om ikke just 
i selve Tromsö Omegn saa dog i ganske nerliggende Trakter 
naar ikke faa sydlige Vaxter deres Nordgr&endse paa Vest- 
kysten af den skandinaviske Halvö. Som saadanne n&vner jeg 
kun: Nymphea alba, Arenaria serpyllifolia, Linum catharticum, 
Vicia sepium, Rosa mollissima, Potentilla argentea, Knautia 
arvensis, Scrophularia nodosa, Scutellaria galericulata, Prunella 
vulgaris, Salicornia herbacea, Potamogeton natans, Pimpinella 
Saxwifraga, Trifolium pratense, Eriphorum graeile. Ligesom om 
Unalascka kan det derfor ogsaa siges om Tromsö-Gebetet, taget 
i noget videre Forstand. at inden samme mödes den arktiske 
Vegetation af en Skare af sydligere Vxter. 


‚3818 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 7. 
Stockholm. 


Om några Myriopoder från Azorerna. 
U 07 OR Un. 


|Meddeladt den 14 September 1870.) 


Hvar och en, som sysselsatt sig med studiet af Myriopo- 
derna, har utan tvifvel ofta erfarit, med huru manga svårigheter 
detta studium är förenadt. Måhända är inom ingen annan grupp 
bland leddjuren möjligheten att med bestämda karakterer angifva 
skiljaktigheten emellan formerna svarare än inom just denna !). 
Myriopod-literaturen är publicerad förnämligast uti vetenskaps- 
samfunds förhandlingar och skrifter och derföre svårtillgänglig. 
Dertill kommer äfven det otillfredsställande sätt, hvarpå en stor 
del af Myriopodologerna beskrifvit dessa djur; ty i de flesta 
fall har färgen, som hos Myriopoderna är en karakter af blott 
sekundärt värde, fatt utgöra grunden för arternas särskiljande. 
Om formkarakterer blifvit omnämnda, har detta ofta skett dels 
pa det sättet, att de, som blifvit beskrifna hos den ena af 
tvenne närstaende arter, alldeles blifvit lemnade a sido vid be- 
skrifningen af den andra, dels sa, att de upptagne karaktererna 
varit utmärkande icke för arten, utan för hela slägtet. Under 
sadana förhållanden är det klart, att utredandet af arternas 
synonymi och identitet ingalunda är lätt. Den så väl behöfliga 
kritiska revisionen af Myriopoderna kommer derföre att blifva 
ett mödosamt arbete, knappast möjligt att företaga utan tillgång 


till originalexemplar eller åtminstone nya, noggrannare beskrif- 


1) Leurs especes, infiniment voisines de caracteres, se différencient par des 
nuances insensibles qu'il n'est pas impossible de saisir, mais dont la definition 
est une des diffieultes les plus insurmontables de l’entomologie. SAUSSURE: 
Essai d'une Faune des Myriopodes du Mexique ete., pag. 9. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 7. 14 


814 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ningar pa de fleste. — Att äfven Myriopoderna erbjuda goda ka- 
rakterer för begränsningen, och att goda beskrifningar kunna 
lemnas, hafva t. ex. LUDVIG KOCH, H. DE SAUSSURE, A. HUM- 
BERT samt, framför andra, MEINERT visat. 

Af det ofvan sagda följer ock till en del, att kännedomen 
om Myriopodernas geografiska utbredning måste vara mycket 
ofullständig. Hvarje försök, om än aldrig så ringa, att öka denna 
kännedom kan ju derföre hafva ett visst värde. Det är under 
sadan förhoppniug, som närvarande lilla uppsats, utgörande ett 
bidrag till Azorernas Myriopod-fauna, blifvit sammanskrifven. 
Alla här upptagne Myriopoder hafva blifvit insamlade af Aka- 
demi-Docenten, Dr F. A. SMITT och Dr E. ENGDAHL. Mate- 
rialet, som blifvit stäldt till författarens förfogande, har icke 
varit stort, innehållande blott 9 arter; men fyra af dessa hafva 
uppstälts såsom nya, alldenstund de icke kunnat hänföras till 
någon af de Myriopoder, som äro beskrifne uti författaren till- 
sänglige arbeten !) 


!) Dessa arbeten äro: 

P. GERVAIS: Etudes sur les Myriapodes, i Annales des Sciences Naturelles, 
2:e Serie, tome VII, pag. 35. Paris 1837. 

Idém: i Ann. d. Sciences nat., 3:e Sér., t. II, pag. 51. Paris 1844. 

I. F. BRANDT: Recueil de Mémoires relatifs å l’ordre des Insectes Myria- 
podes. St. Pétersbourg 1841. 

G. NEWPORT: Monograph of the Class Myriapoda, Order Chilopoda, i Trans- 
actions of the Linnean Society of London, Vol. XIX, pag. 349. Lon- 
don 1845. 

WALCKENAER et P. GERVAIS: Histoire naturelle des Insectes Apteres, tome 
4:e. Paris 1847. 

C. L. Koch: System der Myriapoden. Regensburg 1847. 

A. Menge: Myriapoden der Umgegend von Danzig, i Neueste Schriften der 
naturforschenden Gesellschaft in Danzig. Danzig 1851. 

I. G. am STEIN: Die Myriapoden Graubündens, i Jahresbericht der natur- 
forschenden Gesellschaft Graubündens, Neue Folge, Il Jahrgang, p. 129. 
Chur 1857. 

H. DE SAUSSURE: Mémoires pour servir & l’histoire naturelle du Mexique, 
des Antilles et des Etats-Unis, 2:de livraison (Myriapodes). Geneve 1860. 

Lupwiıe Koch: Die Myriapodengattung Lithobius. Nürnberg 1862. 

C. L. Koch: Die Myriapoden. Halle 1863. 

H. ©. Woop: On the Myriapoda of North America, i Transactions of the 
American Philosophical Society, held at Philadelphia, Vol. XIII, New 
series, part II, p. 137. Philadelphia 1865. 


PORATH, OM NÅGRA MYRIOPODER FRÅN AZORERNA. 815 


Vid beskrifningarna hafva de karakterer företrädesvis blifvit 
omnämnda, som erbjuda jemförelsepunkter med andra arter inom 


samma slägte. 


1. Seutigera coleoptrata FABR. 


Syn. Scolopendra coleoptrata FABRICIUS 
Iulus araneoides, PALLAS 
Cermatia lineata, ILLIGER 

» coleoptrata NEWPORT p. 382. 

Slägtet Scutigera, uppstäldt af Lamarck (1801) och beskrifvet 
under namnet Cermatia af ILLIGER (1807) !) och de fleste följande 
författare, ställes af alla senare Systematici, som behandlat Myriopo- 
derna, högst bland Chilopoderna, hvarföre det säledes hos dem, hvilka 
(med största skäl, såsom oss tyckes) anse denna ordning såsom den 
högsta, bildar spetsen af Myriopodernas klass. På grund af att två 
och två ryggsköldar hafva sammansmält till en, hvarigenom segmen- 
ten skenbart synas vara 8 med 2 fotpar på hvarje, har det äfven 
ansetts böra föras till Diplopoderna; men då segmentens öfriga par- 
tier icke hafva deltagit i denna sammansmältning, så är icke heller 
segomentens byggnad att jemföra med den hos Diplopoderna. Nu- 
mera herrskar icke någon tvekan om slägtets plats. Skiljdt från alla 
andra Myriopoder genom facettögon och mängledade tarser (deraf 
BRANDTS tribus: Schizotarsia, som består af blott detta slägte), har 
det äfven andra karakterer, som anvisa det den främsta platsen, och 
NEWPORT-jemför det derföre med sl. Cicindela bland Coleoptera. 

Flera arter äro beskrifna; men skilnaden dem emellan är hos 
författarne grundad på olikhet i färgteckningen, och af formkarak- 
terer nämnes blott sista benparets längd i förhållande till kroppen 
samt proportionen emellan dess första tarsalleder. Det enda exem- 
plar, som föranledt slägtets omnämnande här, är tyvärr defekt, 
i det att båda antennerna äro ofullständiga och af benparen finnas 
blott de främre. Endast med tvekan har jag derföre kunnat hän- 
föra det till Sc. coleoptrata, helst som äfven all färgteckning för- 
svunnit genom spritens inverkan, så att djuret är öfverallt enfärgadt 
gulaktigt. En beskrifning af exemplaret må emellertid här hafva 
sin plats. Det mesta i beskrifningen torde måhända vara gällande 
för hela slägtet. 

Hufvudet ofvan har bakre hälften bredast, hjessan försedd med 
en djup grop, pannan med en långsgående djupare medianfåra och 
2 dermed nästan parallela, framtill dock konvergerande fåror, hvilka 
börja vid ögonens öfre vinkel och sluta, liksom medianfåran, midt 
emellan antennbaserna. Facettögonen äro stora och utstående. De 


V. BEreséE och Fr. MEINERT: Danmarks Geophiler, i SCHIGDTE, Natur- 
historisk Tidskrift, 3:e R., B. IV. 
Fr. MEINERT: Danmarks Chilognather, i d:o B. V., h. 1. 

!) Enl. GERVAIS, Ins. Apt. p. 215. 


sec. GERVAIS, Ins. Apt. 
do 21h 


S16 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


långa, borstlika antennerna äro bildade af en stor mängd små leder, 
sammanslutna till trenne, mot hvarandra artikulerande hufvudafdelnin- 
gar, af hvilka den 1:sta är minst, 93 m.m. lång, räknande omkr. 
56 leder, den 2:a längre, 84 m.m. lång, med omkr. 118 leder, den 
3:e länest, 18 m.m. ng (ehuru ofullständig) med omkr. 250 leder. 
Första ”kölkbemparete leder äro synnerligen långa; den andra leden 
har i spetsen 2 borstlika taggar, den medje 4, den fjerde 2. Andra 
käkbenparets basaldel är framtill djupt inskuren> framkanten är på 
ömse sidor om denna inskärning besatt med 4 tagglika tänder; andra 
leden har på midten af insidan en lång borstlik tagg, femte leden 
bildar en lång, smal klo; öfverallt äro käkbenparets leder mer |. 
mindre tätt besatta med kortare borst, hvilka äro tätast stående och 
längst på basaldelens främre hälft. Ryggsköldarne, till antalet 8, 
bland hvilka den fjerde är störst, äro alle marginerade och hafva 
bakkanten afrundad och i midten inskuren, beklädd, liksom ytan, 
med korta borst; hos alla sköldarne, utom hos den siste, äro i in- 
skärningen framträdande de aflänga, stora mynningarne af i kroppen 
ingående kärl. De 16 buksköldarne afsmalna alla bakåt samt äro 
försedda med en långsgående medianfara och korta borst; den sista 
fortsättes af ett tänglikt bihang, hörande till honans generations- 
organer (NEWPORT p. 351). Benparen äro 15, bakåt tilltagande 1 
längd; benen äro väpnade med taggar, hvilka synas vara ordnade 
sålunda: första leden har en tagg på undre och bakre sidan, andra 
leden 1 på undre sidan nära spetsen och 2 ofvan vid spetsen, tredje leden 
1 pä öfre sidan nära spetsen och 2 vid spetsen, fjerde leden 2-—3' 
vid spetsen; alla lederna äro dessutom beklädda med kortare borst, 
hvilka på tredje och fjerde lederna äro ordnade nästan 1 rader; 
tarsus består af många leder (vanl. omkr. 33—37), den första ledens 
längd förhåller sig till den andra = 91. 11:2, den andra leden 
= 3.e. — Kroppens längd: 20 m.m.; Ant:s: 32 m.m. 

Ex. från S:a Maria. 

2. Lithobius longipes, n. sp. 

Lamina cephalica rotundato-ovata, antice angustius, postice latıus 
emarginata, punctis impressa, setis parcius vestita. Oculi seriebus 
ocellorum quinis-senis curvatis; numerus ocellorum cirec. 26. An- 
tenn articulis pubescentibus, numero 30—33, articulo 2:0 longis- 
simo. Pedes maxillares secundi paris parte basali punctata setisque 
vestita, antice incisa, denticulis 8 armata. Scuta dorsalia plus mi- 
nusve pilosa; tria minora posteriora angulis posticis leviter vel levis- 
sime produetis. Scuta ventralia pilis brevibus vestita, sulco tenui 
medio longitudinali, media praeterea fossulis lateralibus exarata. Pori 
coxarum rotundi vel leviter transversi, inf numero: 6 1.7, 71.8, 
71.8,6, @in © 5, 6,6, 5). Pedes anales longissimi, artieulis 5:0 & 
6:0 longissimis, articulo 3:0 inferne aculeis 3 armato, art. 4:0 aculeis 
2, artieulo 5:0 aculeo 1. Color brunneus. Long. corporis: 19—24 
an, (one Hona anal HO 12.12, lon an LV mn 
A. L. forjicato santennis brevioribus, numero dentieulorum et aculeo- 
rum, longitudine pedum analium distinetus. 


PORATH, OM NÅGRA MYRIOPODER FRÅN AZORERNA. 817 


Denne Lithobius har hufvudet till formen bredt ovalt, framtill 
smalt, baktill bredt men grundt urbräddadt; ytan är punkterad, isyn- 
nerhet framtill, och beklädd med glest sittande borst. Ogonen äro 
ordnade i 5—6, något oregelbundna rader; högsta antalet oceller 
omkr. 26. Antennerna räkna 30—33 leder, alla lederna tätt be- 
klädda med borst, 2:a leden längst. 2:a käkbenparets basaldel punk- 
terad, besatt med borst isynnerhet på sin främre hälft; framtill är 
den inskuren och väpnad med 8 tänder. Ryggsköldarne äro föga 
ojemna, såsom vanligt hos Lithobierna mer 1. mindre håriga; de 3 
bakre mindre hafva ganska korta processer (den främste af de 3 
har bakkanten nästan rät). Buksköldarne äro här och der beklädda 
med hår; i midten är en längsgående linea intryckt, på sidorna om 
hvilken de mellerste hafva små gropar. Höftporerna på de 4 bakre 
benparen äro runda eller obetydligt transversela, till antalet 6 1. 7, 
mon TI 8 HOS cf NO enssynerehonar an antalet: 926,699: 
Analbenen äro synnerligen långa; taggbeväpningen på undre sidan 
är sa ordnad, att 3:e leden har 3 taggar, A:e 2, 5:e 1; pa inre 
sidan äro 4:e—7:e lederna tätt, men fint punkterade; 95:e och 6:e 
lederna äro längst. Honans genitalia hafva från 2:a leden 2 pro- 
cessér och (?)2-klufven klo. — Färgen är brunaktig. 

Från S:a Maria och S. Miguel. 

ARTHUR MORELET upptager i »Notice sur I'histoire naturelle des 
Azores, Paris 1860», Lithobius foreipatus, FABR. såsom tillhörande 
Azorernas fauna. Maähända finnes äfven den, men med all säkerhet 
bildar ofvan beskrifne art en derifran bestämdt skiljd. L. forficatus 
är till kroppsformen tjockare, har längre antenner (36—42 ledade), 
10—14 tänder pa 2:a käkbenparets basaldel, transverselt ovala höft- 
porer, mindre analben, hvilkas taggbeväpning på undre sidan är: 3, 3, 2. 


3. Lithebius erythrocephalus, ©. L. KocH. 

»Zähne der Unterlippe (= partis basalis pedum maxillarum se- 
cundi paris): 4. Zahl der Fühlerglieder: 26—33. Zahl der Hüft- 
löcher: beim Weibchen meist 4, 5, 5, 4, beim Männchen 3, 4, 4, 3. 
Form der Hüftlöcher rund. Körperlänge: 34—41 " (f), 5—64 " 
(2). — — Die Augen in drei geraden Reihen. -- — — Am 3. und 
4. Gliede (der Scleppbeine) drei Stacheln (ein mittlerer langer und 
zwei seitliche kürzere), am 5. nur ein äusserer seitlicher Stachel. 
— — —» Lupw. Koch, Die Myriapodengattung Lithobius, p. 83. 

Ett ex. fran San Miguel. 


4. %esphilus hirsutus, n. sp. (Fig. 1—6). 

Flavus, capite antennisque obscure ferrugineis; pilis brevibus 
tenuibus, pra&sertim in parte posteriori corporis, vestitus. Lamina 
cephalica truncata, angulis rotundatis, multo longior quam latior 
(15: 10), subseriatim dense et grosse punetata; pars frontalis sutura 
eurvata distincta. Antenn® capite fere triplo longiores, artieulis 5 
primis setis longioribus, pilis brevissimis parce vestitis, sequentibus 
parce sed dense pilosis. Pedes maxillares secundi paris dense sub: 


313 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


seriatim punctati, clausi finem artieuli primi antennarum attingentes; 
articulus secundus dentibus duobus, quorum anterior major; unguis 
dente basali magno armatus. Scuta dorsalia suleis binis distinete 
exarata. Scuta ventralia sulco tenui, media et postica praeterea in 
lateribus fossulä exarata; antica punctata; postica pilis brevibus 
dense vestita; scutum ventrale ultimum angustum, longius quam 
latius. Pori pleurales permulti (c. 50) in ventre et in dorso siti, 
maximam partem detecti, pauci obtecti. Pori anales pauei, parvi, de- 
tecti. Pori ventrales inconspieui. Pedes anales maris a ceteris pa- 
rum diversi, articulis magis longis quam latis, 3:1s—6:is in longitu- 
dinem sensim crescentibus. Pedum paria maris 77. Longit. 49 m.m. 


Kroppen, som afsmalnar bakåt, är till färgen gulaktig utom 
hufvud, antenner och käkfötter, som äro mörkt roströda; hela krop- 
pen, både på öfre och undre sidan, är här och der besatt med 
korta hår, hvilka på kroppens bakdel och isynnerhet på dess undre 
sida äro tätt stående. Hufvudskölden är nästan rektangulär med 
något afrundade hörn; förhållandet emellan längden och bredden 
= 15:10; ytan är tätt prydd med nästan radvis ordnade punkter 
och dessutom med några få borst samt med fina, afbrutna, oregelbundna 
långsstrimmor. Antennerna äro ungef. 3 gånger så långa som hufvud- 
skölden; de fem första lederna äro beklädda med borst och ytterst 
korta, glest stående hår; de följande äro tätt håriga, knappast (blott 
6—8:e lederna) borstbärande. Andra kälsbewnens:s basaldel är tätt 
och groft punkterad, hvilken punktering sträcker sig äfven till föl- 
jande leder; andra leden är på insidan väpnad med 2:ne tänder, af 
hvilka den främsta är störst; tanden vid kloledens bas är stor; 
slutna räcka käkfötterna framom spetsen af första antennleden. Rygg- 
sköldarnes hos Geophilerna vanliga långsimtryck äro tydliga. Buk- 
sköldarnes skulptur är: längs midten en fin fåra, på hvardera sidan 
om hvilken de mellerste och bakre sköldarne hafva en grund grop; 
de äro äfven punkterade, hvilken punktering är tydligast på de 
främre; alla, men isynnerhet de bakre, äro beklädda med korta fina 
hår. Pä ömse sidor om den sista, smala bukskölden märkas de tal- 
rika (omkr. 50) pleuralporerna, hvilka, förekommande både på rygg- 
och buksidan, till största delen äro obetäckta och blott till en ringa 
del betäckta. Analporerna äro få och små. Bukporer kunna ej 
upptäckas. Analbenen äro temligen långa; alla lederna, hvilka från 
d:e till 6:e tilltaga i längd, längre än breda; deras ändled har ingen 
klo; de äro, liksom de öfriga benen, kort, men tätt håriga. Ben- 
parens antal hos &: 


Tva exemplar, ett fran S:a Maria och ett fran S. Miouel. 
Anm. Denne Geophilus liknar i anseende till analpartiet var G. 
ferrugineus. Äfven hufvudets och käkfötternas utseende och ‚propor- 
tioner erinra i hög grad om denne; men föröfrigt är han, såsom af 
beskrifningen synes, lätt derifrän skiljd. Hufvudets och käkfötternas 
form för honom till NEWPORTS slägte Mecistocephalus, och formen af 
analbenens pleure närmar honom till Kocus sl. Pachymerium. Men 
da dessa båda slägten blifvit alltför ofullständigt beskrifna, och de 


PORATH, OM NÅGRA MYRIOPODER FRÅN AZORERNA. 819 


såsom utmärkande angifna karaktererna äro både oväsendtliga och i 
viss mån äfven oriktiga, så har för ofvan beskrifne art det gamla 
slägtnamnet Geophilus blifvit bibehållet, helst som det icke synes 
vara stort skäl att söndra de i så många hänseende hvarandra lik- 
nande »Geophili maxillares» och »Geophili longicornes» uti alltför 
många slägten. De gemensamma karaktererna torde på sin höjd be- 
rättiga till särskiljande i grupper eller underslägten, och måhända 
utgör denne Geophilus typen för ett nytt sådant. Han kan icke 
gerna inrangeras uti MEINERTS sl. Geophilus, ej heller uti densammes 
sl. Scnipeeus, utan han synes utgöra en mellanlänk dem emellan, 
såsom en beskrifning af mundelarne skall visa: Ofverläppen fri, i 
midten väpnad med omkr. 12 korta, tjocka tänder; sidodelarne fli- 
kiga. Mandiblerna hafva tandraden snedt afskuren och försedd med 
omkr. 30 tänder. Tungan är tätt, men kort hårig, i spetsen in- 
tryckt. Första maxillparet utsänder på yttre sidan af basaldelen en 
lång, med korta hår besatt hudflik, som räcker i jemnhöjd med 
maxillernas spets; andra leden utsänder en dylik, hvilken räcker öfver 
maxillernas ändled; maxillernas ändled är besatt med en mängd långa 
borst. Andra parets maxiller äro större än 1:a parets ändled och 
försedda med många och långa borst. Första käkbenparets ändled 
är beklädd med många och långa borst, bland hvilka den icke sär- 
deles stora kion är nästan dold. 


5. Polydesmus coriaceus, n. sp. (Fig. 7). 


Deplanatus, antice attenuatus, sparse et breviter setosus, supra 
coriaceus; pars posterior segmentorum praterea tuberculata. Vertex 
sulco profundo exarata, et frons dense et breviter hirsute. Antenna 
latitudine corporis multo longiores (3=2). Segmentum primum 
capite vix angustius, angulis rotundatis, margine postico levissime 
emarginato. Pars posterior segmentorum lateribus explanatis, serratis 
setisque paucis ornatis, tuberculis supra duodevicenis, setigeris, in 
tres series digestis; carine 2:e—4:& leviter, antrorsum vergentes; 
carina postice angulis retrorsum productis. Valvulse anales mani- 
feste marginat®, prope marginem setas paucas gerentes. Segmentum 
ultimum productum, margine apiceque tuberculis setigeris instructis. 
Lamina infra-analis margine curvato, apice duobus tubereulis seti- 
geris ormato. Pedes latitudinem corporis fere zequantes, hirsuti. 
Color brunneus, subtus pallidior. Long. 19 m.m.; latit. 2,3 m.m. 

Organa copulationis maris binis appendieibus curvatis, quarum 
exterior longior apice curvato, integro, procul infra apicem denticulo 
eque longo ac lato armata; interior brevior apice dente majori peni- 
cilloque setarum ornata. 

Pol. complanato affinis, sed forma subelliptica segmenti collaris, 
seulptura segmentorum distinete coriacea, forma appendieum maris 
distinguendus. 

Hufvudet ofvan är härigt; hjessan försedd med en längsgäende 
fära. Hela kroppen, som framtill märkbart afsmalnar, är ofvan ojemnt 
skrynklig. Första segmentet är af en nästan elliptisk form, allden- 


820, ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


stund alla vinklarne äro afrundade och bakkanten mycket grundt 
urbräddad. De öfriga segmentens bakdel är betydligt högre än fram- 
delen och prydd aa 3 minslende rader knölar; den bakre radens 
minst, men tydligast, den främstas störst; alla Kolonie bära kortare 
eller längre borst; sidoknölarne hafva kanten 5—5-tandad, bakhörnen 
något utdragna, starkast på 16:e—19:e segmenten. Kroppens undre 
sida är, liksom benens yta, hårig; benens längd är ungef. = krop- 
pens bredd. Analvalvlerna äro tydligt marginerade och invid den 
upphöjda kanten bärande några få hår. Sista segmentets spets, enkel, 
utskjuter öfver main och är i kanten och spetsen försedd 
med härbärande små knölar. Två dylika knölar hafva sin plats 
vid spetsen af infra-analskifvan, hvilkens omkrets är halfrund. — Färgen 
brunaktig, på undre sidan blekare. 

Hannens kopulationsorganer hafva basaldelen såsom vanligt be- 
klädd med en mängd långa borst; från hvarje hälft af basaldelen 
utgå tvenne bågböjda bihang, af hvilka det yttersta är något längre 
än det innersta och ett stycke från spetsen, som är starkt bågböjd, 
försedt med en process, lika lång som bred; det inre är tjockare, 
men kortare och har i spetsen en temligen stor tand, vid hvars bas 
en krans af borst är fästad. 

Ex. från San Miguel och San Miguel: Caldeira dos cete Cidadas. 


6. Polydesmus complanatus, Aucrr. 


Ex. från San Miguel: Caldeira dos cete cidadas, Santa Maria 
och San Miguel. 

Bland de Azoriska Polydesmer, som synas tillhöra den vanliga 
arten, finnes ingen. hanne med utbildade kopulationsorganer, hvarföre 
icke heller någon beskrifning deraf lemnas. För jemförelses skull 
gifves dock en afbildning af dessa organer hos Pol. complanatus & 
från Sverige !). 


7. Iulus Woreleti, Lucas) (Fig. 9—10). 

Crassus, sublaevis. Caput margine antico tenus foveis sex seti- 
geris; vertex sulco tenui, foveis setigeris nullis. Oculi transversim 
subovales, seriebus ocellorum septenis obliquis. Antennee maris alti- 
tudine corporis paulo longiores (9: 8), femins breviores. Segmentum 
primum lateribus produetis, striatis. Pars prior segmentorum stri- 


!) H. C. Woop fäster uppmärksamheten på de hanliga kopulationsorganernas 
form såsom en karakter af värde vid begränsningen af arterna inom detta 
svåra slägte. Skola våra Svenska Polydesmer särskiljas efter denna grund, 
så ega vi, enligt de undersökningar jag varit i tillfälle att anställa, åtmin- 
stone två, om icke tre olika former. Den största (och allmännaste?) — för 
hvilken således namnet Pol. complanatus må bibehållas — har kopulations- 
organerna så formade, som fig. 3 utvisar. Den andra har dem något lik- 
nande samma organer hos Pol. coriaceus, men tanden nedanför spetsen 
är utvecklad till en lång, stundom tandad flik. Hos den tredje formen är 
öfverensstämmelsen med Pol. coriaceus i detta hänseende ännu större. Här 
är emellertid icke stället att vidlyftigare framhålla dessa skiljaktigheter. 


PORATH, OM NÅGRA MYRIOPODER FRAN AZORERNA. 821 


gosa, pars posterior profundius, dense vel densissime striata; strive 
marginem posteriorem segmentorum attingentes. Pori laterales sat 
longe pone suturam transversam siti. Sutura antrorsum angulata. 
Valvule anales marginat®, superficie convexa setis longis sparse 
vestita, margine anali setis brevioribus dense vestito. Spina segmenti 
ultimi longe supra valvulas anales producta, hirsuta, apice subpellu- 
cido, paullulum recurvo. Pedes altitudine corporis breviores. Nu- 
merus segmentorum 43—51. Color niger 1. nigro-fuscus, pedibus 
flavidis 1. fuseis. Variat interdum: flavido-fuseus linea dorsali media, 
vittis duabus lateralibus nigro punctatis. 

Bone 9.2730 mım., sk 126" mm. Altitud. "ecorp. 2:7 4—4,5 
mem OS 2Emım! 

Mas: Artieulus ultimus pedum primi paris uneiformis; pedes 
secundi paris processu nullo. Stipites mandibulares inflati et pro- 
cessu prominente instructi; stipites maxillares lseves, non inflati. 

?Syn. Iulus Moreleti, Lucas sec. ARTHUR MORELET: Notice sur 
histoire naturelle des Azores, Paris 1860, pag. 96. 

Det är troligt, att ofvan beskrifne Tulus är den af MorELET 
under angifna namn upptagne. Af hans beskrifning är emellertid 
svart att bilda sig ett säkert omdöme. Kroppen är tjock, framåt 
och bakät något afsmalnande; hos en del exemplar äro segmenten i 
bakranden besatta med glest stående hår, hvilka äro längst och jem- 
förelsevis tätast på de främsta och sista segmenten; andra exemplar 
äro alldeles glatta. Hufvudet är glatt; hjessan har en fin längsfara, 
men saknar de hos många TIulus-arter förekommande 2 härbärande 
groparne. Ocellerna ordnade 1 5—7 rader, hvilkas omkrets är tvärt- 
oval. Hannens antenner äro något längre än kroppshöjden; honan 
är, såsom vanligt hos TIulus-arterna, större och tjockare än hannen 
och med jemförelsevis kortare antenner. Det första segmentet har 
nästan spetsvinkliga sidodelar och nedtill några få strimmor intryckta. 
De öfriga segmenten hafva på framdelen snedt våglikt nedlöpande 
strimmor, bakdelen tätt och djupt strierad med strimmorna utlö- 
pande till bakkanten. Sidoporerna äro belägna ett stycke bakom 
suturen i en utvidgning af bakdelen, hvarigenom suturen blir framåt 
böjd. Andsegmentets process räcker långt utöfver analvalvlerna, 
är 1 spetsen försedd med några borst och en liten något uppåt böjd, 
halfgenomskinlig udd. Analvalvlerna äro groft marginerade och vid 
randen tätt kantade med korta borst; längre, men till antalet få sä- 
dana äro fästade på deras konvexa yta. Fötterna äro hos &S längre, 
hos 2 kortare än kroppens höjd. Segmentens antal 43—51. Fär- 
gen är antingen enfärgadt svart 1. svartbrun, eller ock ljusare brun, 
i hvilket fall af den svarta färgen endast återstår ett band emellan 
ögonen, en punkterad linea längs ryggen och en d:o längs sidopo- 
rerna; benen gulaktiga — rödbrunaktiga. 

Hannarne hafva första benparets sista led kroklik; från 2:a ben- 
parets höfter utgå icke långa framåtrigtade processer, såsom fallet 
är t. ex hos Jul. terrestris. : Mandibularstammarne äro uppblästa och 
försedda med en framåt rigtad process; maxillarstammarne icke hä- 
riga och icke uppblästa. 


822 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Ex. från San Miguel: Caldeira dos Cete Cidadas, S:a Maria, 
Fayal och S:n Miguel. 


8. iulus propinquus, n. sp. (Fig. 11—12). 

Subcrassus, levis. Caput margine antico tenus foveolis 4 seti- 
geris; vertex sulco tenuissimo, foveis setigeris nullis. Oeculi rotun- 
dato-triangulares, ocellis fere confluentibus, seriebus 5—7. Antenn& 
altitudine corporis breviores. Segmentum primum lateribus productis, 
margine posteriore striolatum, inferne striatum. Sculptura segmentorum 
ampla, posteriorum densior, sat tenuis, stris marginem posticum vix 
attingentibus; pars prior segmentorum glabra. Pori laterales in ipsa 
sutura transversa siti. Sutura recta vel retrorsum paullulum angu- 
lata. Valvule anales non marginat®, superficie glabra, margine in 
postico paucas setas gerentes. Spina segmenti ultimi sat longa, val- 
vulas anales superans, sub apicem non tumida. Pedes altitudine 
corporis breviores. Numerus segmentorum 47—51—? Color fusco- 
brunneus, pallidis eingulis marmoratus. Long. fem. non adulta: 
15—18 m.m. altit. 2 m.m. 


Julo silwarum, MEINERT, valde affinis, sed sculptura ampliori, 
poris lateralibus majoribus in sutura, retrorsum angulata sitis, spina 
caudali longiori distinetus videtur. Ab Zulo punctato, Koch, valvulis 
analibus parum setosis, margine posteriori segmentorum non crenato 
facillime distinguendus. 

Kroppen är temligen tjock; segmentens bakrand ej härbärande. 
Det glatta hufvudet har vid munkanten 4 små härbärande gro- 
par; hjessan är försedd med en fin längsfära, men saknar här- 
bärande gropar. Antennerna äro korta, icke så länga som kroppens 
höjd (2). Ogonen, hvilkas omkrets är rundadt- bremen, ligga i 
94 rader; de särskilda ocellerna mycket låga, nästan sammanfly- 
tande. Det första segmentets sidodelar äro nästan spetsvinkliga; 
bakre delen försedd med flera ansatser till strimmor. På de öfriga 
segmenten är framdelen glatt, bakdelen prydd med temligen glest 
stående strimmor, hvilka knappast na bakranden. Sidoporerna äro 
stora, belägna på sjelfva suturen. Suturen är oftast något bakåt 
böjd, hvarigenom sidoporerna komma att ligga till hälften på 
framdelen af segmenten. Andsegmentet utlöper i en temligen lang, 
härbärande process, hvilken ej är så tvärt hopdragen och afrundad 
som hos I. silvarum. Fötternas längd kortare än kroppshöjden. 
Segmenten äro hos det mest utbildade exemplaret, hvilket dock ej 
är fullmakt, till antalet 51, hos de öfriga omkring 47. Färgen är, 
såvidt man kan döma efter de af spriten något urblekta scenmplanen. 
gulbrunaktig, framför den mörkare förgteckningen marmorerad med 
blekare gördlar. Benen äro ljusa. 

Ex. från Fayal och San Miguel: Caldeira dos Cete Cidadas. 


9. Aulus luscus, MEINERT. 


»(Lamina labialis stipite dimidio longior. Mas: articulus ulti- 
mus pedum primi paris unciformis. Pedes secundi paris processu 


PORATH, OM NÅGRA MYRIOPODER FRÅN AZORERNA. 823 


nullo vel brevissimo. — — Segmentum ultimum spina nulla promi- 
nente. — —). 

Subtenuis, laevis. Vertex sulco tenuissimo, foveis setigeris nullis. 
Oculi trapezoidei, seriebus ocellorum quinis transversis (32), spe 
indistineti in utroque vel altero latere. Antenna altitudine corporis 
paulo longiores (23: 21). Segmentum primum lateribus productis, 
striatis. Sculptura perampla, pertenuis, striis marginem posticum 
segmentorum longo intervallo non attingentibus. Stigmata paululum 
pone suturam transversam sita. Sutura sapissime paululum retror- 
sum angulata. Valvule anales non marginata, setis paucis ornat&. 
Pedes altitudine corporis breviores (7: 9). Long. 2 10 —15 m.m.. AS 
10—13 m.m.; altit. 2 0,9—1,3 m.m., I 0,7—0,s m.m. Numerus 
segmentorum 39—46. Color fusco-brunneus, pallide cingulatus.» 
MEINERT, Danmarks Chilognater pagg. 3 och 9. 

Ex. från San Miguel, Santa Maria och San Miguel: Oaldeira 
dos Cete Cidadas. 

Exemplaren från sistnämnda stället äro af något tjockare kropps- 
form (längd 13,5 m.m., höjd 1,5 m.m.). De hafva dessutom sido- 
porerna belägna på sjelfva suturen och strierimgen något djupare. 


Förklaring af figurerna. 
Fig. 1—4. Mundelarne af Geophilus hirsutus. Fig. 1: öfverläppen; 
Fig. 2: en af mandiblerna; Fig. 3 a: första paret maxiller, 
b: dess processer, c: 2:a paret maxiller; Fig. 4: en af 
första parets käkfötter. 100. 


010) 


Sista segmenten jemte analvalvlerna hos densamme. 25. 
Ett par af de mellersta segmenten hos Iulus propinguus. 25. 
Sista segmenten jemte analvalvlerna hos densamme. 25. 


Fig. 5. Hufvudet med en antenn af Geophilus hirsutus. 25. 
Fig. 6. De bakre segmenten jemte analbenen af densamme. 25. 
Fig. 7. Kopulationsorganerna hos Polydesmus coriaceus. 50. 
Fig. 8. Samma organer hos Pol. complanatus (från Sverige). 50. 
Fig. 9. Ett par af de mellersta segmenten hos Iulus Moreleti S. 25. 
Mile, 10% 

Il. 

12. 


Obs. Siffrorna efter förklaringarna angifva förstorineens erad. 
Oo Le) Oo la) 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fran sid. 796.) 
Från Zoological Society i London. 


"Transactions, Vol. 7: 1-2. 
Proceedings, 1869: 2-3. 


d24 ; 


Från R. Irish Academy i Dublin. 
Transactions, Vol. 24: Science, P. 9—15; Polite Literature, P. 4; 
Antiquities,, P. 9. 
Från R. Geological Society i Dublin. 
Journal, Vol. 12: 2. 


| Från Societe Geologique de France i Paris. 
Bulletin, T. 27: 1-3. 


Från RB. Instituto d’Incorraggiamento i alle Scienze Naturali i Neapel. 
Ni, SGRG dä I ND Na. 1864118632,71:0. 


Från Consiglio di Perfezionamento i Palermo. 


Giornale, Vol. 5: 3—4. 


Från Botaniska Museum i Leiden. 


Annales, T. 4: F. 6-10. 
Catalogus Musei, digessit F. A. Guir. Miauer, P. 1. Hage Com. 
LS, KRO 


Från Bataviansch Genootschap van Kunsten en Wetenschappen i Batavia. 


Verhandelingen, D. 33. 

Tijdschrift von Indische Land-, Taal- en Volkenkunde, D. 16: 2-6; 
1716: 18: 1. 

Notulen, D. 4: 2—7: 1. 

Katalogus der Ethnologische Afdeeling van het Museum. Bat.1868. 8:0. 

Catalogus der Numismatische » >» » Bat. 1869. 8:0. 


Från Academie Imp. des Sciences i St. Petersburg. 
Mémoires, T. 14: »-9; 15: 1—4. 
Bulletin, T. 14 4-6. 
Frän Observatorium i Krakau. 

Materialy do klimatografii Galieyi, 1867—1869. Krakau 1868 -- 

1870. S8:o. 

Från Societe Vaudoıse des Sciences Naturelles i Lausanne. 
Bulletin, N:o 62. 


Från Naturhistorischer Verein i Bonn. 


Verhandlungen, Jahrg. 26. 
(Forts. a sid. 852.) 


825 


Öfversigt af Kongl. Veteuskaps-Akademiens Förhandlingar 1870. N:o 7. 
Stockholm, 


Beskrifning på tre för den Skandinaviska Faunan nya 
fiskarter, samt bidrag till närmare kunskap om 
Trigla Gurnardus. 

AfA. W. MALM. 


Meddeladt den 14 September 1870. 
I 


Trigla cuculus. 

Artm.: Kroppshöjden innehalles 6 g:r i totallängden. Gäl- 
lockets och öfverarmens taggar ganska långa. Benplatarne längs 
sidan af ryggfenorna likna tillsammans en sag, med starkt till- 
bakalagda och särdeles spetsiga tänder, utan krenulering. Sido- 
linien glatt, svagt köllik. Första ryggfenans höjd lika med krop- 
pens största höjd; första stralen framtill krenulerad. Bröstfenans 
längd innehalles 44 gånger i totallängden; dess mellersta strålar 
2 g:r tvadelade; färgen invändigt, uudantagandes kanterna, svart- 
aktig. Kroppsidans öfre hälft tvärstrimmig. Pannan emellan 
ögonen djupt konkav; och nosen ofvantill med en ganska djupt 
inböjd kontur. Fjällen med talrika cilier, eller ända till 12 och 
derutöfver. 

184 ISS NN S,llle JB Hf ANS 105 Si 2- 


Synon. Trigla cuculus L., Mus. Ad. Fr., 1764, p. 93; — 
Syst. Nat. XII, 1766, p. 497; — The red gurnard, cuckoo gur- 
nard, YARR. British fishes, ed. 2, tom. 1, s. 38. Le grondin 
rouge, ou Rouget commun, Trigla cuculus L.? Tr. pini BL. CUV. 
et VAL., tom. 4, p. 26. — Cuv. Regne animal, 3:eme edit., tom. 
1, p. 457.— La trigle pin LA CEP. tom. 3, p. 3562). 


I) Det hade varit af intresse att veta, hvarföre Rerzıus i Fauna suecica, p. 341, 
upptagit Trigla cuculus L. Allt hvad der anföres är afskrifter; men då 
BLocHs Tr. cuculus och PENNANTS Red gurnard citeras, är det antagligt, 
att R. endast haft framför sig Trigla Blochii aucetorum nov. 


826 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Arten är hittills funnen vid England och Frankrike; i Medel- 
hafvet ända till Nizza och Malta; men det exemplar, hvilket vi 
nu vilja beskrifva, fangades den 3:dje Juni 1869, straxt utanför 
Strömstad i Bohuslän. Det föll några timmar derefter i handen 
på den för zoologien sig särskilt intresserande stadsläkaren på 
stället, friherre ©. CEDERSTRÖM, utaf hvilken förf. tvenne må- 
nader derefter erhöll det för Naturhistoriska Museum i Göteborg, 
hvarest det nu är uppstäldt. Hr C. uppgaf att färgen var hufvud- 
sakligast röd då exemplaret var färskt. 

Jemförd med öfriga hos oss funna arter af detta genus, är 
denna art bland annat utmärkt 

a) genom den konkava öfre konturen emellan ögontrakten 
och notspetsen; 

b) genom slät sidolinie, cilierade fjäll och krenulerad 1:sta 
stråle i l:sta ryggfenen; 

c) genom den djupa ryggfaran; 

d) genom den djupa längsfåran i pannan emellan ögonen; 

e) genom anordningen af fjällen på kroppens öfra hälft, så 
att den synes tvärstrimmig, samt 

f) genom de särdeles långa, horizontela fenorna, af hvilka 
bröstfenans mellersta strålar äro 2 gånger 2-delade o. s. v. 

Beskrifning: Hufvudet, som är temligen stort och jemförelse- 
vis med bredden ganska högt, har nedåttill något divergerande 
men föga konvexa sidor. Den smala pannan är på längs starkt 
urgröpt emellan ögonen; den öfvergår under ganska stark sänkning 
uti nosen, som ofvantill har en temligen starkt exkaverad kontur. 
Nosen, straxt bakom den i midten framtill något urnupna ex- 
tremiteten, är lika bred som ögats längsdiameter och öfver en 
half gång till så bred som pannan på det smalaste stället emellan 
ögonen. Öfverkäken räcker en half pupilldiameter framom under- 
käken samt är märkligt bredare än denna. Första infraorbital- 

benets främre tvärt afrundade extremitet, som når framom nosens 
| midt, är försedd med omkring 7 stycken sma, trubbiga, tornelika 
knölar, af hvilka de inre äro längst. Munnen endast obetydligt ; 
framskjutbar; tungan stor och bred samt med den obetydligt fria 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 827 


extremiteten trubbigt afrundad. Tänderna ytterst små. Näs- 
borrarne, som ligga närmare nosspetsen än ögat, äro sma; det 
främre paret närmare intill hvarandra än det bakre. De främre, 
som äro minst och rundade samt försedda med en tublik hud- 
kant, äro belägna 3 pupilldiameter framom de bakre. Dessa äro 
vida större och spricklika samt snedt ställda och så, att främre 
hörnet ligger lägst. Orbitas insnitt i pannbenet särdeles djupt; 
vid öfre randen är den försedd med tvenne stora uppåt och 
bakåt rigtade taggar, af hvilka den bakre är lägst. Det centrum 
a infraorbitalbenet, hvarifrån dess strålar utgå, ligger midt under 
framkanten af orbita. Stralar utga at alla rigtningar, men de 
längsta bak- och uppattill äro 3 gånger sa länga som de främsta 
nedat- och framattill. Fran centrum förena sig 2—4 strålar 
till en tydlig köl, hvilken under en nedåt böjd särdeles trubbig 
vinkel öfvergår i den a förlocket starkt utbildade, som slutligen 
efter utseendet bildar detta bens baktill utskjutande tagg. För- 
lockets bakre kant nästan lodrät. Gällockets tagg a midttrakten 
baktill spetsig och ej obetydligt utdragen; men den är vida sva- 
gare och kortare än den å öfverarmbenet. Supraskapulartaggen 
nar till midt för slutet af gällockshuden. Såväl detta ben som 
öfverarmen och alla öfriga a ytan framträdande ben äro för- 
sedda med särdeles tydligt markerade och granulerade strålar. 

Sidolinien, som straxt efter sin början gör en svag sänk- 
ning, är derefter rak och fortlöper, atminstone a midten, nedom 
kroppshöjdens öfra fjerdedel. Något utanför stjertroten delar 
den sig ock sålunda, att grenarna omsluta de 3:ne mellersta 
stralarne; men utaf dessa blott en utaf den nedre serien. Hela 
denna linie uppträder likväl snart sagdt endast sasom en upp- 
höjd för känseln glatt linia; och i grunden tycks den ej genom- 
löpa vanliga fjäll, utan snarare bestå utaf sådana, hvilka här 
omgestaltats till en på olika ställen af dess utsträckning större 
eller mindre antal slemkanaler. 

Fjällen temligen stora; på kroppens öfre halfva ordnade i 
2 och 2 o. s. v. tvärrader (ej läng$ät utan tvärs öfver kroppen), 
samt i bakre kanten försedda med ända till ett dussin och der- 


828 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


utöfver nallika taggar. Sädana parrader, till utseendet liknande 
tvärveck, förekomma vid pass 70 pa hvardera sidan af kroppen. 

Första rygefenans l:sta strale har framtill en rad med gra- 
nule, hvilken nar till 2 af stralens höjd. Denna stråle har 
samma längd som den 3:dje, men är nära en pupilldiameter kor- 
tare än 2:dra, hvilken är längst af alla. Fran den 2:dra aftaga 
de följande sa smäningom i längd, sa att den sista, saledes den 
9:de, utgör en fjerdedel af längden utaf den första. Den sista 
når med väl sin halfva längd öfver de starkt utbildade sag- 
tandade men ej krenulerade sidokölar, hvilka bildas af inter- 
spinalbenens öfre extremiteter. 

Andra ryggfenan aftager bakattill endast obetydligt i höjd. 
Den består af 18 strålar, af hvilka den I:sta förhåller sig till 
den 2:dra som 5:6, men den 1:sta till den sista som 3:2. Sjette 
strålen är lika med I:sta ryogfenans d:te stråle. Första stralen 
är enkel men ledad likasom de öfriga; den sista är delad till 
roten. 

Bröstfenan, som är stor, når, tillbakalagd, till början af 
analfenan samt en pupilldiameter längre tillbaka än bukfenan. 
Första strålen närmar sig i längd mer den 9:de än den 8:de; 
4:de är längst och den sista, således den 11:te är kortast af 
aila. Den I1:sta och sista äro enkla; 2:dra, 3:dje, 8:de, 9:de och 
10:de äro en gang delade; men de mellanliggande äro delade 
2:ne gånger. Den il:sta (= 12:te) af de fria strålarna är lika 
med den 8:de; den 3:dje (= 14) har samma längd som den 10:de. 

Bukfenan, som är belägen vid pass under roten af bröst- 
fenans 12:te, fria stråle, är särdeles stor och kraftig. Den be- 
star af 6 strålar, af hvilka den 1:sta är odelad och oledad samt 
håller i längd nära 3 af den 2:dra. Den 5:te är längst; och 
3:dje endast obetydligt längre än den -6:te, hvilken är något 
längre än den 2:dra. Tillbakalagd når fenan till anus. 

Analfenan, som börjar under 2:dra ryggfenans 3:dje stråle, 
har 16 strålar, af hvilka den 1:sta är kortast af alla, eller lika 
med 3 af den 2:dra, hvilken är lika med den sista samt 3 utaf 


andra ryggfenans 5:te stråle. För öfrigt är ifrågavarande fena 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 829 


från och med 3:dje strålen temligen jemnhög. Den sista strålen 
är klufven till roten. 

Stjertfenan inskuren till + af sin längd, men för öfrigt ej 
af nagon anmärkningsvärd beskaffenhet. Den har 2 strålar samt 
dessutom upp- och nedtill åtskilliga stödjestrålar. 

Anus är belägen midt under 2:dra ryggfenans 2:dra stråle. 

Färg: Kroppens öfre hälft rödgra (tyckes hafva varit röd). 


Bröstfenan invändigt, med undantag af sjelfva kanten, svartaktig. 


Matt: Totallängd till midten af stjertfenan ................. 297 m.m. 
» » spetsen af öfre stjertloben......... 3ll » 
Fran spetsen af öfverkäkentillgällockets bakkant 73 » 
» » » » » förlockets bakkant, 
upptill, 62 » 
» >» » » ögats framkant.... 36 » 
» » » » » främre näsborren. 13 » 
» » » » » spets.afbröstfenan 134 » 
» » » | » IL ADUS He ee 92 
Oranspläneddiamesene ee songs 00 Rb srdbar LEruoe0s 16 » 
Bupillensg asp au ale 224 sa aus ler 0» 
Pannans minsta bredd emellan ögonen ....... N 113 » 
Kroppens största höjd öfver ryggfenans början 50 » 
» » bredd » » » 42 .» 
Stjerikenans minsta Möllu. mv ssmsssnrodso neve so KO» 
» » breddi 8. 31.2028. 98 Kon aa 7 » 


Trigla gurnardus 
eller 
Om Trigla gurnardus L. och Trigla Blochii YARR. 


KRÖYER har 1 sitt klassiska arbete »Danmarks Fiske» b. I, 
s. 102 under sin art Trigla Bloch samt rörande ett dithörande 
individ, från Öresund, ' uttryckt tvifvel om att detta, eller hela 
det materiel härifrån norden, som stått honom till buds, vore 
specifikt skildt från hans Trigla gurnardus. Salunda säger han: 
»Det har lenge henligget upaaagtet i Spiritus, fordi jeg ansaae 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:0%. 15 


830 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


»det for en ung Tr. gurnardus, med hvilken Art nerverende 
»saa fuldkommet stemmer overens 1 Habitus. Selv da jeg ved 
»den detaillerede Undersögelse blev opmarksom paa Forskjellig- 
»hederne, tviflede jeg endnu, om disse ikke maaske kunde forklares 
»af den yngre Alder. Da det paagjeldende Individ imidlertid 
»besidder alle de Skjaelnemaerker, hvilke af CUVIER angives som 
»betegnende for Tr. cuculus BLOCH, bliver det nödvendigt at 
»henföre det til denne Art». Exemplaret höll 5 tum i total- 
längd. Förutom detta hade KRÖYER tvenne exemplar till jem- 
förelse från Medelhafvet. 

CUVIER och VALECIENNES hade likväl i Histoire naturelle 
des poissons, t. 4, p. 68 ock påpekat den stora likheten emellan 
Trigla cuculus BL. och Tr. gurnardus L. under yttrandet: »La 
»ressemblance de ces gurnards rouges avec les gris est tres- 
»grande, et il faut beaucoup d’attention pour y trover des carac- 
»teres distinctifs qui dependent de la forme. La couleur seule 
»servirait peu, car dans l’espece du gurnard gris il y a beaucoup 
»d’individus plus ou moins rouges». Men pa samma gang voro 
dessa «arter» begränsade med tillhjelp af karakterer, hemtade 
från äfven den anatomiska byggnaden hos dessa fiskar. Nämnda 
författare hade sålunda funnit olikheter i lefverns, magens och 
simblåsans beskaffenhet, samt derjemte en kota mer i ryggraden 
hos den ena än hos den andra. 

Uti Skandinavisk fauna, 4 delen, s. 56, upptages den YAR- 
RELLSKA arten af NILSSON, under namnet »Snoding med rygg- 
fenfläck.> De nämda förhållandena med afseende på några delar 
af den inre byggnaden aterupprepas der efter Cuv. et VAL., 
likasom det förut skett hos YARRELL och KRÖYER. Men det 
synes tydligt att ingen senare författare utom KRÖYER granskat 
viscera hos Tr. Blochwi; och hans material var i så fall »tildeels 
ikke vel vedligeholdt». 

NILSSON har såsom det synes haft flera exemplar till hands 
från Öresund och Bohusläns skärgård, eller svit från 41—8 tums 
längd; men detta har helt visst ock gjort, att han kommit til tvifvel 
på artens sjelfständighet. Uti en anmärkning sid. 58 heter det 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 831 


sålunda: »Jag är icke fullt öfvertygad att det är en skild art, 
»och icke snarare unga individer af Trigla gurnardus. Åtmin- 
»stone är der lika stor skilnad emellan mina exemplar af 41 
»och af 8 tum, som emellan det sistnämda och en Tr. gurnar- 
»dus på 10 tum.» Sedan han efter CUV. et VAL. anfört olik- 
heterna ı den nämda inre delarne, fortsätter han: »Det kommer 
»nu an på om dessa olikheter säkert visa skilda arter, eller 
»blott antyda olika individer efter ålder och kön af samma art. 
»Jag har ej haft tillfälle att undersöka de inre delarna hos friska 
»exemplar. Men jag anser de uppgifna olikheterna icke vara 
»afgörande bevis för artatskilnad. Att finna en verteber mer 
eller mindre hos samma art, är icke ovanligt; att blindtarmarnas 
»antal varierar hafva vi redan sett hos Gösen; hos begge ifråga- 
»varande former är simblasan föga delad; lefvern är hos yngre 
»jemförelsevis större än hos äldre 0. s. v. När härtill kommer 
„att man aldrig, så vidt jag vet, ser små exemplar, som hafva 
»knottriga fenstralar och skrafliga sidolinier, så synes man hafva 
»anledning förmoda att ungarna har dessa delar olika de gamla». 

Hade NILSSON närmare granskat den inre byggnaden hos 
sitt material, så är jag öfvertygad om att han skulle på ett 
tillfredsställande sätt afgjort denna, för så vidt jag vet, ännu 
alltjemt sväfvande fråga. Han var emellertid ej den, som först 
yttrade tvifvel om ifrågavarande »arters» sjelfständighet gent 
emot hvarandra. PARNELL och W. THOMPSON hade redan långt 
förut sammanfört dem till ett enda species, men, utan att lemna 
några ojäfaktiga bevis, utan att svara på denna fråga: hvarför? 

Att KRÖYER redan visat det oberättigade i Cuv. et VAL. 
uppgift, I. c., s. 69, »BLocH ne dit pas d’ou il avait recu son 
individw», med att anföra att BLOCH uttryckligen säger att den 
af honom beskrifna Tr. cuculus togs utur svalget af en Gadus 
merlangus, hvilken skickats honom från Hamburg, och således 
antagligen fångats ej långt derifrån, bör ej förgätas; ty deri- 
genom äro alla tvifvel häfda med afseende på identiteten af den 
BLOCHSKA arten, CUVIERS et V. Tr. cuculus och de sednare 
författarnes Trigla Bloch. 


832 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


För att om möjligt fa denna sväfvande fråga fullständigt 
utredd, har jag under arenas lopp begagnat mig af hvarje till- 
fälle här i Bohuslän för att studera dessa förmenta arter, lika- 
som att i det museum, som star under min ledning, uppställa 
ett i och för frågans lösning tillfredsställande material på detta 
område. Det är derföre tydligt, att ett större förråd af anteck- 
ningar efter naturen föreligga; men till sist finner jag dock, att 
det endast är nödigt offentliggöra det väsentligaste, hvilket ock 
i några få satser här nedan skall blifva sammanfattadt. Da det 
emellertid här gäller ingenting mer eller mindre, än att utur 
systematiska listan utrangera en hittills erkänd »art», är det 
likafullt angeläget att något närmare redogöra för mina iaktta- 
gelser på detta område, men ej skall jag derföre blifva onödigt- 
vis vidlyftig, hvilket ej eller är behöfligt, da exemplar föreligga, 
hvilka på samma gang hafva karakter af Trigla gurnardus och 
dl r. Blochu. 

För det första skola vi derföre anföra de karakterer, hvilka 
man ansett väsentliga för de båda »arterna», hvarefter vi vilja 
tillse "huruvida dessa karakterer äro tillfyllestgörande för upp- 
ställning af olika species. 

Enligt de olika författarne har salunda: 

Trigla gurnardus Trigla Bloch. 
1): l:sta ryggfenans 3 eller 1): I:sta ryggfenans strålar 
4 strålar på främre sidorna glatta, utan krenulering !). 


krenulerade; den I:sta äfven 


framtill. 
2): Benplatarna pasidorna om 2): Benplatarna på sidorna om 
ryggfaran krenulerade. ryggfaran ej krenulerade ?). 


!) I beskrifningen säger likväl, a) KRÖYER: »De tre förste Straaler vise ingen 
Granulationer, eller i alt Fald saa höjst ubetydelige, at selv en meget staerk 
Luppe ingen bestemt Forestilling giver om dem. b) NILSSON: att den 1:sta 
strålen på framkanten, med lupen, visat sig obetyligt knottrig. c) Cuv. et 
VAL.: »on ne voit qu'une dentelure å peine perceptible sur le tranchant an- 
terieur des deux premieres. 

2) I beskrifningen anför dock NILSSON, att de »pa öfra kanten äro nästan 
jemna». 


MALM, BESKR. PÅ TRE FORDEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 833 


3): Sidolinien bildar en skarp, 
sågtandad och krenulerad köl. 
4): 1:sta ryggfenan utan svart 
fläck. 


eller mindre, svart fläck; likväl 


(Stundom med en mer 


ej skarpt begränsad eller af in- 
tensivare färg)?). 

5): Färgen ofvan gröngra- 
aktig, med oregelbundna, mör- 
kare fläckar, uti hvilka stundom 
finnes en klart ljust svafvelgul 
fläck 3). 


3): Sidolinien bildar en skarp, 
sagtandad, ej krenulerad köl}). 
4): 1l:sta ryggfenan med en 
skarpt begränsad, svart fläck, 
som är belägen utmed kanten 


mellan 3:dje och 6:te stralarna. 


5): Färgen ofvan rostbrun- 
aktig, med endast ringa antyd- 
ning till flammor. 


Härtill lägger man vidare de karakterer, hvilka Cuv. et 


VAL. hemtat från »arternas» inre delar, eller: 


Trigla gurnardus. 

a): Lefvern liten, ganska djupt 
delad. Venstra fliken (lobe) 
slutar med en mycket spetsig 
smaflik (lobule). 


b): Magen ganska stor, tre- 
kantıoy OM NEN nase: T 
blindtarmar, hvaraf4tillvenster. 

c): Simblasan stor, lik samma 
hos Trigla pini (delad framtill 
i 2 rundade lober). 


Trigla Blochn. 
a): Lefvern större än hos 
Venstra fliken 


(lobe) belägen nästan pa tvärs 


andra Trigle. 
1 abdomen; betäcker viscera, 
och dess hufvudparti (masse) 
delad i flera små smaflikar (pe- 
tits lobules). Högra fliken be- 
lägen högt upp i maghålan så 
att man ej ser den då man 
öppnar fisken. 

b): Magen liten, 1 form af 


blindtarmar, hvaraf 3 till venster. 
c): Simblåsan ganska liten; 
och framtill ganska svagt in- 


skuren. 


') Nirsson anför likväl att sidoliniens fjäll hos hans större exemplar hafva 


»något knottrig öfre brädd». 


?) Sådana exemplar säger NILSSON sig ej hafva sett. 
?) Kröver likasom NILSSON anmärka att somliga individer hafva ryggen mer 
eller mindre mörkt rödbrun, samt (yngre exemplar enl. NILSSON) ryggsidorna 


mer hvitprickiga än hos de äldre. 


834 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


d): 38 ryggradskotor, af hvil- d): 37 ryggradskotor, af hvil- 
ka 24 i stjerten. ka 24 i stjerten. 
Redan utaf det föregående, hvilket är hemtadt hos olika 
författare, synes det att atskilliga karakterer ej äro fullt kon- 
stanta: men för att få en mer omfattande öfversigt af förhal- 
landena, bifogas här nägra anteckningar öfver 18 stycken indi- 
vider, hvilka nu föreligga. Det minsta af dessa är 90 millim. 
långt och således en prononcerad Trigla Blochii; det största är 
360 millim. långt och naturligtvis för längesedan en utbildad Tr. 
gurnardus. Men arten uppnår en ännu betydligare storlek 
N:o 1, lang 90 m.m. 1): 1:sta Rfs. 1:sta stråle midt framtill 
krenulerad; 2): benplåtarna på sidorna om 
ryggfaran ej krenulerade, men mycket spet- 
siga och något nedåt krökta; 3): sido- 
liniens fjäll ej krenulerade; 4): 1:sta Rfs. 
svarta fläck skarpt begränsad; 5): rygg- 
färgen rostbrunaktig. a): det stora basal- 
partiet af vensra loben i kanten deladt 
till några små smalober; b)!); c): sim- 
blåsan nar-anus pa en half ögondiameter 
när, samt är framtill svagt urnupen; d)?). 

N:o 2, lang 100 m.m. 1): = N:o 1, men äfven 2:dra strälen svagt 
krenulerad på sidorna framtill. För öfrigt 
lik N:o I. | 

N:o 3, lang 112 m.m. 1): = N:o 1, men starkare och -äfven för 
känseln. 2): = N:o I, men somliga plåtar 
med 1—2 krenule. 3): ett och annat fjäll 
med. 1-—2 kren. 4); = N:o 1.5): = N:o 
l, men spår till flammor. a): ej delad. 
c): = N:o l, men mer urnupen. 

N:o '4, lång 130 m.m. 1): = N:o 1, men endast svagt midt fram- 
till. För öfrigt = N:o 3. 


!) Då magen varit tom, har den i grunden varit lika hos alla af mig under- 
sökta exemplar; annars har formen naturligtvis bestämts af innehållet. 

?) Jag har endast hos en Blochii och en gurnardus undersökt ryggradkotornas 
antal. Den ena lika väl som den andra hade 38 stycken kotor. 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 835 


N:o 5, lång 140 m.m. 


N:o 6, lång. 180 m.m. 


N:o 7, lång 185 m.m. 
N:o 8, lang 190 m.m. 
N:o 9, lang 195 m.m. 
N:o 10, lang 197 m.m. 


N:o 11, lang 205 m.m. 


N:o 12, lång 220 m.m. 


N:o 13, lång 234 m.m. 


N:o 14, lång 260 m.m. 


N:o 15, lång 270 m.m. 


= N:o 3, men, 1): svagt; 2): spår här 
och der till 1—3 kren. 

1): = N:o 2. För öfrigt lik N:o 5; men 
sidoliniens fjäll äro ett mellanting emellan 
de föregående och de efterföljande. 

= INO De 

= NO Då 

INS =O 1823 = NO 03 DT INO, O 
För öfrigt ej något af vigt att anmärka. 
= föregående eller N:o 9; men 2): med 
ända till 4—6 kren., åtminstone längst 
framtill. 

= N:o 2 hvad angår 1), 2). För öfrigt 
= N:o 6. Detta individ är ännu en sådan 
form, hvilken man fört till Trigla Blochit. 
1): I:sta krenulerad framtill; 1:sta, 2:dra 
och 3:dje på sidorna framtill; 2): med 
2—5 krenul., somliga plåtar utan, men på 
de främsta 2:ne plåtarna ända till 8 kre- 
nul. För öfrigt lik N:o 6. Med skäl kan 
detta individ sägas hafva karakterer af 
såväl Tr. Blochu som af Tr. gurnardus. 
= N:o 12, men 2) med krenulering på alla 
plåtar, fastän svag, och de sista plåtarna 
ännu med upplyftad tand å slutet af plåten. 
5): gragrönaktig, med mörkare fläckar och 
somliga af dessa midtuti svafvelgula. 

1): 1:sta framtill, 1, 2, 3 och 4:de på si- 
dorna. 4): antydning till ryggfenfläck fin- 
nes. För öfrigt = N:o 13. Vid denna stor- 
lek har fisken alla de karakterer, som äro - 
utmärkande för Trigla gurnardus. 

1): = N:o 14, men 4:de ej krenulerad på 
sidorna. 4): begränsad Rfn-fläck finnes. 
För öfrigt lik N:o 14. 


836 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


N:o 16, lang 290 m.m. = N:o 14. 
N:o 17, lång 305 m.m. = N:o 13, men ryggen rostbrunaktig. 
N:o 18, lang 360 m.m. = N:o 14, men med starkare krenulering. 


Reflexionerna göra sig nu sjelfva. Påtagligt är det således 
att här ej är fråga om mer än ett species. Men de större indi- 
viderna utaf detta species afvika från de mindre derutinnan att 
hos de förra krenulationer förekomma såväl på flera af I:sta 
ryggfenans I:sta strålar som på kanten af benplåtarna på sidorna 
om ryggfaran äfvensom a längskölen på sidoliniens fjäll; och detta 


i allt högre grad i samma man som individet är mer utbildadt. 


Hos de större individerna förekommer endast undantagsvis 
en tydligare markerad svartaktig, otydligt begränsad fläck nära 
slutet af och oftast samlad omkring 4:de strålen i 1:sta rygg- 
fenan. De mindre deremot ha enligt min erfarenhet alltid en 


skarpt begränsad svart fläck som utbreder sig kring nämnda trakt. 


Hos de större är ryggfärgen gröngraaktig — endast undan- 
tagsvis brunaktig — med oregelbundna, mörkare fläckar, uti 
hvilka stundom finnes en svafvelgul fläck. De mindre deremot 
ha nämnda kroppsdel rostbrunaktig; medelstora mer flammig, här 
och der i gråaktigt samt med flera eller färre små svartaktiga 
fläckar, med eller utan gult i midten. 


Lefvern hos alla dem jag undersökt är sadan till formen och 
läget som Cuv. et VAL. beskrifvit den hos 7r. gurnardus. En 
och annan gang har jag hos små individer sett att venstra lobens 
basalmassa varit grundt delad i kanten, hvarigenom likasom små 
smålober uppkommit. Hos mindre individer är den jemförelsevis 
större än hos de större, mindre hos fetare än hos magrare exem- 
plar, äfvensom något olika stor under olika årstider, detta likväl 
sasom det synes på grund af individets större eller mindre fetma. 
Hos alla de individer hvilka jag undersökt, stora likasom små, 
har simblåsan haft samma form och i grunden jemförelsevis 
samma storlek, så att den uppnått anustrakten på omkring en 
half ögondiameter när. Framtill är den hos större individer 


nagot djupare urnupen än hos de mindre. 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 837 


Kotornas antal i ryggraden varierar atminstone sa pass, att 
somliga individer kunna ha en kota mer än andra. 

Slutligen vill jag tillägga, att åtskilliga andra olikheter 
kunde anföras emellan yngre och äldre individer; men då man 
ej upptagit sådana artkarakter, kunna de här saklöst förbigas. 

Anm.: Under ett besök i LINNES samlingar uti London, 
den 16:de Sept. 1861, har jag antecknat följande, som här för- 
tjenar atergifvas: . ..... Fiskarna, hälften utaf skinnet, de 
vertikala fenorna, voro uppklistrade på papper, likasom växter, 
med anteckningar gjorda med LINNES hand. Ark på ark bil- 
dade bundtar, hvilka förvarades uti lådor. På ett ack lag en 
»Trigla gurnardus», identisk med hvad man kallar gurnardus; 
på ett annat lago 2:ne exemplar, hvardera af omkring 7 tums 
längd, af hvad senare författare kallat Trigla Blochi. Åtmin- 
stone föreföll det mig sa. Pa papperet hade LINNE skrifvit: 
» Trigla minor GRON». 


Pelamys sarda. 


Synon.: La pelamide commune, ouw bonite a dos raye, Pe- 
lamys sarda CUV. et VALENC., Hist. nat. d. poissons, tom. 8, p. 
149, pl. 217. = Scomber sarda Bu., syst. p. 22 et Scomber me- 
diterraneus BL., syst. p. 23. = 8. sarda R1SS0, Ichthyol. de Nice. 
p. 168. 


Vid ett besök i Uddevalla museum den 1:sta Augusti ar 
1863, fann jag der ett nyss uppstoppadt exemplar af den fisk- 
art, hvarom här är fraga. Detta exemplar hade fangats under 
makrildörje strax utanför Smögen i Bohusläns skärgard, den 18 
Juli samma är. Det var särdeles väl bibehället och utmärki 
väl uppstoppadt med sagspan, hvadan den beskrifning, som här 
nedan lemnas och hvilken genast togs, i det aldra närmaste, 
äfven hvad måtten angar, kan sägas vara en temligen trogen 
bild af naturen. Vid tillfället hade jag ock den lyckan att för- 
värfva detta exemplar åt Naturhistoriska museum 1 Göteborg, 
hvarest det nu är uppstäldt. Exemplaret var signeradt med 


namnet »Makril-Kung», hvarunder det erhållits af en fiskare, som 


838 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


antagligen vid tilfället bildat detta namn, emedan denna fiskart 
för så vidt jag vet aldrig förut hos oss erhållits och derföre 
följaktligen ej har något särskildt, svenskt namn. Då den emel- 
lertid nu här uppföres i vår fauna har jag ansett det ej olämp- 
ligt att föreslå ett sådant bildadt efter fransyskan, eller rygg- 
strimmig bonit. 

Utaf Scomberoides tillhöra; för sa vidt jag kunnat utröna, 
ej mer än tva arter den svenska faunan, nemligen Scomber scom- 
brus och Caranx trachurus. Utaf den förra har jag flerfaldiga 
gånger i sista hälften af Juli påträffat romm i så att säga sjelfva 
vattenbrynet; och särskildt ar 1865 förefanns en mängd sådan 
romm i djupa Kosterfjärden under några vindstilla dagar samt 
helt nära vattenbrynet uti de tillfölje af strömsättning blanka 
strimmorna a nämnda fjärd. På samma ställe och under liknande 
förhållanden hade jag ock, i förbigående nämdt, varit i tillfälle att 
observera och fanga hummer-yngel (Homarus gammarus) af en- 
dast några fa millimeters längd, m. m. af särskildt intresse med 
afseende på atskilliga djurformers förekomst äfven under deras 
tidigare stadier. Den senare, eller Caranx trachurus, hade jag 
tillfälle att visa fortplanta sig vid våra kuster och tillbringa 
sin tidigare period hos Cyanea capilata, uti en afhandling, in- 
förd i Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 
1852, sid. 226 och följ. Sistnämda fenomen har jag sedermera 
ofta varit i tillfälle att anyo iakttaga; och sasom bekant har 
JOH. MÜLLER gjort enahanda observation vid Helgoland och M. 
SARS 1 Medelhafvet. 

Thynnus vulgaris och Xiphias gladius träffas ej sa sällan 
i våra farvatten, men, enligt hvad jag vet, endast större indi- 
vider. Thynnus thunnina Cuv. och Auxis Rochei (Rısso) hafva 
deremot likasom ifrågavarande Scomberoid hvardera blott en 
gang anträffats vid Sveriges kuster; den förre ertappades utan- 
för Malmö den 29 Juli 1857, den sednare har likaledes erhållits 
vid skånska kusten, eller vid Arilds fiskläge!). Lampris gutta- 


!) Se Sv. NILSSON, om två för Skandinaviska Faunan nya fiskar af Makrill- 
familjen, &cet. Öfversigt af K. V. Akad. Förh. 1863, s. 499, jemte figurer. 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DENSKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 839 


tus har deremot flera gånger anträffats, men så tillhör ju denna 
fisk egentligen Nordsjön, eller nordöstra delen af Atlantiska 
oceanen. 

(Den individ jag beskrifvit i Göteborgs K. Vet. och Vitt. 
Samhälles handlingar, häft. 8, sid. 97, under namnet Scomber 
grex MITCHILL? är väl, hvilket jag redan då uttalade, ej annat 
än »en färgvarietet af Sc. scombrus»; men jag maste bekänna, 
att jag ej ännu med full visshet anser mig istand att afgöra 
denna fråga). 

Af det föregaende framgar det likväl, att flera arter utaf 
denna familj tillfälligtvis göra ströftag till vara farvatten än de, 
hvilka, för sa vidt man vet, hos oss utveckla sig; men så måste 
väl sadant förnämligast finna sin förklaring 1 den snabbhet och 
den uthällishet, hvarmed hithörande fiskar röra sig. Och fram- 
tiden skall helt visst, hvilket NILSSON i faunan, 4:de delen, sid. 
138, redan antydt, tillföra oss ännu flera arter. En framtid och 
tillfälligheter "skola väl ock måhända omsider göra att flera än 
de nämda tvenne arterna här komma att fortplanta sig. 

Arten i fråga tillhör egentligen Medelhafvet, och har till- 
förene endast sällan träffats sa langt upp i Nordsjön som vid 
Englands kuster. Salunda har CoucH i sin Cornish fauna be- 
skrifvit ett exemplar derifran, hvilket är atbildadt i YARRELLS 
British fishes, 2 ed., t. I, sid. 159. De för arten bland annat 
utmärkande, mörka längsbanden funnos ej(??) hos detta exem- 
plar; men figuren i öfrigt visar saväl i detalj som till sin helhet 
att, för så vidt jag förmar bedöma, exemplaret tillhört ifraga- 
varande art. 

Hos CUV. et VAL. är den äldre synonymien så fullständigt 
utredd, att jag ej har något väsentligt att här tillägga. Jag 
vill blott erinra, att genom nämnda författare arten såsom sådan 
afskildes från sina samslägtingar, på samma gång det pavisades, 
att BLOCHS Scomber sarda och Sc. mediterraneus voro ett och 
samma species. 

CUVIER uppställde, för denna och en annan art fran 
— Stilla hafvet — Chili, slägtet Pelamys, som bland annat igen- 


340 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


kännes på ett jemförelsevis kort bröstpansar, alest sittande och 
stora tänder, hvartill jag vill lägga den framtill likaledes jem- 
förelsevis låga första ryggfenan, och hvarföre ej äfven den egen- 
domliga färgteckningen, eller mörka, longitudinela (horizontela) 
band på ryggen samt ett godt stycke ned på kroppens sidor. 

Efter dessa små anmärkningar öfvergå vi nu till det före- 
liggande exemplarets beskrifning. 

Beskrifning: Kroppen spolformig, undersätsig, något hop- 
tryckt och liknande en sammanfogning af tvenne käglor af hvilka 
den bakre är längst och med spetsen särdeles afsmalnande och 
betydligt mer utdragen än den främre. Största höjden, som in- 
faller vid första ryggfenans 8:de strale, innehålles nära 5 gånger 
1 totallängden; och den största tjockleken förhaller sig til! största 
höjden som vid pass 1:11. Det temligen utdragna och till- 
spetsade hufvudet innehalles 45, i totallängden och nagot mer 
än 3 af hufvudets höjd samt nära 3 af hufvudets största tjock- 
lek. Till formen är det framåt ej obetydligt tillspetsadt, och 
den snedt uppat stigande underkäken är nära en pupilldiameter 
längre än öfverkäken. Munviken ligger midt under pupillens 
framkant; och mellankäkbenen, som, isynnerhet nedattill äro starkt 
utvidgade, infalla med denna sin del i en motsvarande, grund, 
nedatgaende bust af underkäken, bakom hvilken finnes en snedt 
nedat och bakat gaende, kilformig inskärning, som i längd är 
lika med ögats halfva diameter och hvars bakre basalhörn ligger 
midt under ögats bakkant. Tänderna glest sittande i en enkel 
rad, särdeles spetsiga, syllika, något inatböjda; i öfverkäken 
ytterst små och nästan jemnstora, i underkäken vida större och 
sröfre, särdeles den 3:dje och 4:de samt, jemförelsevis, äfven de, 
som äro belägna något bakom midten af käken. Pa hvardera 
sidan saväl upp- som nedtill finnas omkring 25 stycken. Ögats 
afstånd från spetsen af öfverkäken lika med halfva afståndet 
från ögats framkant till bakkanten af gällocket. Pannans bredd 
vid ögats bakkant en half ögondiameter större än pannans bredd 
vid ögats framkant. Pannans minsta bredd emellan ögonen lika 


med två gånger ögats diameter, hvilken är något mindre än raka 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 341 


afstandet från ögats öfverkant till pannkonturen midt öfver ögat. 
Ögats diameter lika med en tredjedel af afståndet från öfver- 
käkspetsen till midten af pupillen, eller lika med ättondedelen 
af afståndet från öfverkäksspetsen till gällockets bakkant. För- 
sta paret näsborrar sma, runda och belägna i höjd med en linie, 
som drages emellan öfverkäksspetsen och öfre kanten af ögat; 
de af andra paret, som likna vertikala springor, ligga lägre och 
på knappt en pupilldiameters afstand ifrån ögats framkant. 
Förlocket är a öfre hälften baktill likasom snedt afskuret; nedre 
halfvan beskrifver en temligen regulier afrundning. Gällockets 
hela bakkant formerar en regelbunden cirkelbage, hvars centrum 
ligger nedom, men pa halfva afstandet emellan ögats framkant 
och gällockets bakkant. 

Midt under-början af 8:de stralknippet pa ryggen uppkom- 
mer pa stjertens sida en bakat allt starkare och skarpare köl, 
hvilken upphör på stjertfenroten emellan tvenne bakat konver- 
gerande, skarpa smakölar, hvilka äro belägna på nämnda fenrot 
och sträcka sig något längre tillbaka, än kölen på stjertens sida. 

Sidolinien, som börjar i trakten af gälöppningen upptill, 
ligger vida närmare ryggen än buken. Det är först i trakten 
af analfenan som den sänker sig till och temligen rätlinigt fort- 
löper a midten af stjerten. Framom I:sta ryggfenan formerar 
den sin första större bage uppat; en andra skjuter längst uppat 
midt för den 5:te strålen; en tredje midt för den 10:de samt 
en fjerde midt för slutet af andra ryggfenan. Emellan tredje 
och fjerde bagarna förekomma några mindre märkbara småbugter 
af samma linie, hvilken dessutom har enahanda utseende på 
kroppens båda sidor. Den framträder för öfrigt sasom en något 
upphöjd linie, på grund deraf, att de fjäll, hvilka den genom- 
löper, äro temligen tjocka samt försedda med en längsvalk. 

Fjällen, som betäcka kroppen äro ytterst små, så att, till 
exempel straxt ofvan sidolinien och midt under 2:dra ryggfenan, 
längdsträckningen af nio stycken, men vinkelrätt mot sidolinien, 
är lika med en pupilldiameter. Förlocket och trakten allt fram 


till ögat äro belagda med i det närmaste horizontelt belägna 


842 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


och särdeles långa fjäll. Bröstpansaret utgöres framtill af dylika, 
men mindre; bakattill a detsamma likna de fjällen på kroppen 
1 allmänhet, men de äro större, tjockare och på den grund 
fastare. ; 

Pansarets form liknar nästan en liksidig triangel, hvars bakat 
rigtade spets på en half pupilldiameter när når till spetsen af 
den tillbakalagda bröstfenan, eller till nära midt under I:sta 
ryggfenans 9:de stråle. Under bröstfenan i nämda läge finnes 
en framatgaende vik uti pansaret, hvilken upptill begränsas af 
en förhöjning af pansaret, hvilken noga passar emot bröstfenans 
öfre, något uppåt böjda kant. 

Första ryggfenans afstånd från öfverkäksspetsen innehålles 
ej fullt 41 gånger i totallängden; dess största höjd vid pass 21 
ganger i kroppens största höjd eller lika med 4:de delen af fe- 
nans längdsträckning. Den består af 23 strålar, af hvilka de 
tvenne främsta sitta tätast tillsamman, I:sta strålen är en pupill- 
diameter kortare än 2:dra, som är något längre än 3:dje. Alla 
de följande aftaga så småningom i längd allt intill de sista, hvilka 
föga höja sig öfver kanterna af den grunda ryggfaran. Fenans 
öfre kontur beskrifver likväl en å midttrakten svagt sänkt linie, 

Andra ryggfenans längdsträckning är dubbelt så stor som 
fenans största höjd och nästan en ögondiameter större än största 
höjden af den 1:sta. Den liknar nästan en likbent triangel; 
men bakre sidan eller rättare öfre kanten af fenan är ganska 
starkt inatbugtad. Den består af 15 strålar af hvilka 4:de, 
d:te och 6:te hafva nästan samma längd; men derefter aftaga 
de hastigt, så att de bakre, till och med den näst sista, äro 
särdeles korta. Sista strålen är likväl längre än de nästföre- 
gaende. Derefter följa 10 stycken mer eller mindre snedt ställda, 
fria stralknippen, af hvilka det första likväl är föga utbildadt. 

Bröstfenan, som liknar en föga krökt och särdeles kort skära, 
ligger med sin öfre kant af roten en pupilldiameter framom 1:sta 
ryggfenan. Fenans längd (rättast höjd) innehälles vid pass 9 
" gånger i fiskens totallängd och är lika lång med afständet från 
öfverkäkspetsen till bakkanten af ögat. Roten är lika med en 


MALM, BRSKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 843 


tredjedel af längden (höjden). Dess fena består af 26 eller 
kanske 27 strålar, af hvilka 4:de och 5:te äro längst af alla; 
de bakre deremot jemförelsevis ytterst korta. Tillbakalagd når 
spetsen till midt under 1:sta ryggfenans 9:e stråle. 

 Bukfenan, som har sin upprinnelse midt under 1:sta rygg- 
fenans början, är föga mer än hälften så lång som bröstfenan; 
men annars i grunden ej olik denna, utom det att framkanten 
är mer rak och de sista strålarna jemförelsevis längre. Den 
består af 7 strålar, af hvilka andra och 3:dje äro längst. 

Analfenan, som har sin upprinnelse midt under slutet af 
2:dra ryggfenan, har något mindre längdsträckning än största 
höjd, hvilken är lika stor som nämda ryggfenas, hvilken fena 
den likväl i grunden liknar, utom det att den ifrågavarande ej, 
som sagdt, har sa stor längdsträckning. Den består af 15 stra- 
lar. Fjerde och ö:te strålarna äro längst; derefter aftaga de 
följande hastigt, men den sista är fullt ut så lång som de näst 
föregående. Derefter följa 9 stycken mer eller mindre snedt 
ställda, fria stralknippen, af hvilka de sista äro minst. Det 
första börjar midt under slutet af ryggens andra. 

Stjertfenan, som har temligen smala lober, är baktill sär- 
deles djupt inskuren och får genom allt detta snarlikhet med 
den så kallade turkiska halfmanan. Denna fena bestar af 20 
strålar, hvilka nå ut till bakkanten samt åtminstone 12 stödje- 
strålar upptill och 13 nedtill. Öfra lobens längsta strålar, hvilka 
äro något längre än de motsvarande uti den nedra, äro lika 
långa som afständet från ögats framkant till gällockets bakkant. 

Anus är belägen omedelbart framom analfenan och midt 
under roten af 2:dra ryggfenans sista stråle. 

Färg: Kroppen ofvantill och framåttill något nedom sidans 
midt, ljusblå med ett halft dussin eller något derutöfver något 
snedt, nedåttill något framåtrigtade, breda, nedtill rundade, blå- 
svarta band, hvilka endast obetydligt sträcka sig nedom sido- 
linien, som likaledes har en mörkare färg. Dessutom finnas nio 
nästan horizontela band, hvilka med sina lägst nedåt belägna, 


nedre ändar sträcka sig ännu något längre nedåt, så att de sista 


844 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


till och med na nedom sidans midt. Dessa band hafva i grun- 
den samma färg som de nyssnämda, men äro kanske något mer 
dragande i brunaktigt. Ett och annat är bak- och upptill tu- 
deladt. Ett och annat af de främre upphör straxt efter sin 
början och är således likasom inkiladt emellan de längre banden. 
Ett: sådant förekommer straxt nedom bröstharneskets öfre spets. 
Nedom detta korta bands spets börjar det näst sista bandet 
och något der bakom det sista, som med främre ändan är lägst 
. beläget af alla; dess bakre ända upphör vid det 7:de strålknippet 
på svansryggen och dess bakre hälft ligger ofvanför sidolinien. 
Hufvudets sidor och framförallt underkäken äro graaktigt silfver- 
hvita. Kroppens sidor hafva en silfverhvit färg likasom buken. 


Buk och analfenor äro ljusast af alla, eller nästan färglösa. 


Matt: Totallängd till midten af stjertfenan ................ 534 m.m. 

» » spetsen af öfre stjertloben .......... DNS > 
Fran spetsen af underkäken tillgällocketsbakkant 127 » 
» .°».. » Öfverkäken till ögats framkant.. 42 » 
» >» » » mungipan ......... oe DÖMD 

» >» 0» » » början af Il:sta 
: ryggfenan 130 » 
> I » » spetsen af bröstf. 185 » 
» » » » DI ISANUSZEREEEI See 342 » 
Ogats längddiameter........ .. .. ER TISA au LINE 
Pupillens a SR be A 6 » 
Bröstfen an sytläng d sb sme mouse dn RA 60 » 
Kroppers största höjd, omkring..................... INA 
» » NE MAG Öre nn SuM 68 » 
Sjertienansı minstaghojddkomr low» 
» 244 1 /bredide.d:oM ee rn 16 » 


Gobius microps. 

Artm.: Kroppen trindlagd, undersätsig, något långsträckt. 
Underkäken 4 ögondiameter längre än öfverkäken. Ryggfenorna 
föga atskilda, eller lika långt som halfva afstandet från nos- 
spetsen till pupillen; den främre med 6, den bakre med 10—11 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 845 


strålar. Stjertfenan baktill afrundad och utan i minsta mån 
"framträdande hörn. Ögonen medelmättigt stora; innehällas 4 
ganger 1 hufvudets längd. 2:dra ryggfenan tillbakalagd skiljer 
sig från stjertroten med ett afstand, som är lika med 2 af det 
emellan nosspetsen och ögats framkant, eller 4 af stjertrotens 
höjd. Rummet emellan 1:sta rygefenans 5:te och 6:te strålar 
med svartaktigt azurskimrande fläck. Kroppens sidor nästan 
tvärsöfver med tätt stående intensivt mörka tvärband. Isyn- 
nerhet anal- och bukfenor starkt sotiga. 

Rf. 6—10!)—11; Anf. 9!1)—10; Rrf. 18; Bf. 6. Stf. !0?/,,/0?- 


Synon.: Den stribede Kutling Gobius microps KR., Dan- 
marks Fiske, 1. s. 416. En liten dubiös @obius, som måhända 
sammanfaller med Gobius microps KR., P. OLSSON, Öfversigt af 
K. V. A. Förh., 1868, sid. 475. 


Den 16:de Juli 1865 tog jag det exemplar, hvilket legat 
till grund för nedanstående beskrifning. Det anträffades pa en 
fots vatten emellan stenar invid stranden af den långa vik, som 
finnes straxt norr om staden Strömstad. Vid första påseende 
antog jag det vara identiskt med det på a. st. af KRÖYER un- 
der namnet Gobius microps beskrifna; men mitt exemplar visade 
sig snart väsentligt afvika från den af KRÖYER lemnade be- 
skrifningen med afseende på ögats längd jemförd med hufvudets 
längd. Hos KR. heter det nemligen, sid. 418, att »Öjnene ere 
smaa (de indeholdes omtrent 5 Gange 1 Hovedets Lengde) — 
Artsnavnet microps, af uizoog lille og ow Öje, er derved for- 
anlediget» A sidan 417 angifvas måtten sålunda: »Afstanden 
fra Snudespidsen til Gjellelaagets bageste Rand 43”; Öjets 
Langdegjennemsnit neppe 17.» Dessa matt öfverensstämma 
sålunda med den förra uppgiften. Hos mitt exemplar förhöll 
sig ögats längd till hufvudets längd presist som 1:4, hvilket 
förhållande då måste betraktas såsom något högst väsentligt. 


Exemplaret fick derföre lemnas åsido, tills jag möjligtvis kunde 


!) Enligt KRÖYER och ÖLSSON. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o au 16 


346 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


bli 1 tillfälle att undersöka det KRÖYERSKA typexemplaret. Ett 
tillfälle härtill gafs ock då jag i Oktober förlidet år, 1869, under 
någon tid vistades i Köpenhamn, dit mitt exemplar för jemfö- 
relse medtagits. Det var ock Prof. JAP. STEENSTRUPS vanliga 
välvilja jag hade att tacka för att jag till begagnande fick till- 
träde till typen till KRÖYERS G. microps, enär en ej obetydlig 
svårighet mötte för exemplarets tillrättaskaffande, emedan hela 
den betydliga KRÖYERSKA fisksamlingen kort förut flyttats till 
men magasinerats i en provisionel lokal uti universitetets zoolo- 
oiska museum. Vid tillfället har jag antecknat följande, hvilket 
här atergifves: 

»Gobius microps KRÖY. Kattegat, KRÖYER 1942»1). 

Totallängd från spetsen af öfverkäken till stjertfenan, enl. 
Kr. 20” = Iin.; enl. min undersökving 42 m.m. 

Underkäken framom öfverkäken, enl. min undersökning 4 m.m. 

Från öfverkäksspetsen till gällockets bakkant, enl. Kr. 43; 
enl. min undersökning 91 m.m. 

Ögats längddiameter, vix 1'”'; enl. min undersökning 21 m.m. 

Fran öfverkäksspetsen till ögats framkant 1”; enl. min 
undersökning 123 m.m. 

Pannans minsta bredd emellan ögonen, enl. min undersök- 
ning 2, m.m. 

Exemplaret är för öfrigt till form, färg, fenförhallanden m. m. 
så likt mitt exemplar, att någon utförligare undersökning och 
beskrifning här är öfverflödig. Men KRÖYERS exemplar har an- 
tagligen antingen legat i så stark sprit, eller kanske före ned- 
läggningen varit så torrt, att ögonen fullständigt insjunkit i plan 
med de omgifvande delarna; och då KRÖYERS uppgift på ögats 
längdförhållande till hufvudets längd är origtig, är jag böjd för 


att antaga att han, vid mätningen af ögat tillfälligtvis ej med- 


!) I »Danmarks Fiske», 1. c. s. 416 står: »Ved Hirsholmen i det nordlige 
Kautesau wre sidst i Juli 1856.» Då KHÖYER förut sagt mig, att han 
aldrig erhållit mer än det i samlingen befintliga typexemplaret, torde upp- 
giften å etiketten, 1442, ej hafva afseende på den tid då exemplaret ertap- 
pades. Första delen af nämda arbete var utkommen 1840, hvadan uppgiften 
i den måste vara rigtig. 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 847 


tagit den yttre kanten af den starkt pigmenterade sclerotica, 
hvilken, i följd af hvad ofvan är nämdt, synes likasom utgöra 
ett med utanför liggande parti. 

Utaf ofvannämda mått (91:21 såsom 4:1!) framgår det 
således ej att »Öjnene indeholdes omtrent 5 Gange i Hovedets 
Lengde», utan presist sa som hos mitt exemplar, eller 4 gånger. 

Något tvifvel fanns derföre ej mer om identiteten. Den 
KRÖYERSKA arten var återfunnen. 

Uti en »Berättelse om en zoologisk resa i Bohuslän och 
Skagerrack sommaren 1868», af PETER Ousson, införd i Öfver- 
— sigt af K. V. Akad. Förhandlingar, 1868, s. 471, anför förf. sid. 
475, att han vid Grafverna bland räkor erhöll en liten dubiös 
Gobius af 45 m.m. längd. En kort beskrifning af exemplaret 
lemnas, och heter det bland annat att »ögats längddiameter ut- 
gör 4 af hufvudets längd», samt längre ned: »jag tror mig icke 
taga mycket fel, om jag anser ifrågavarande form sammanfalla 
med den af KRÖYER (Danmarks Fiske p. 416) under namnet 
Gobius microps beskrifna nya arten». 

Vid min ankomst till Lund straxt derpa, var D:r OLSSON 
tillfälligtvis der. Han uttog sjelf ur samlingen det af honom 
anförda exemplaret; och genom Prof. FR. WAHLGRENS godhet 
erhöll jag det till lans för jemförelse och granskning. Afven detta 
exemplar är en Gobius microps KR., men den af KRÖYER an- 
förda uppgiften om ögats längd i förhållande till hufvudets längd, 
hade väl ock bidragit till att göra ÖLSSON tveksam om identi- 
teten, änskönt han ej derom anfört annat än det faktiska rö- 
rande det af honom ertappade individet. 

Denna sällsynta fiskart förelåg således nu i trenne i det 
närmaste lika stora exemplar från likaledes trenne lokaler; nem- 
ligen ett från Hirsholmen på danska och ett från Strömstad 
samt ett från Grafverna på den svenska sidan af Kattegat. 

Återkommen till Göteborg öfverraskades jag att bland några 
småfiskar, bland hvilka endast 3:ne Gobii, samlade den 8:de Juli 
1869 af en elev, ynglingen STENHOFF, invid land vid Särö i 
skärgården här utanför, finna 2:ne exemplar af ifrågavarande 


348 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


eller Gobius microps. Det andra exemplaret tillhörde G. minu- 
tus YARR. Nyssnämda tvenne exemplar voro väl något mindre 
än de anförda trenne; men alla 5 hafva i alla hänseenden de 
karakterer, som tillhöra @. microps, hvilken, sedan man numera 
blifvit mer uppmärksam på arten måhända mom kort skall åter- 
finnas af äfven andra. Den synes nemligen stadigt förekomma 
hos oss och ej tillfälligtvis, såsom man skulle kunna antagit med 
afseende på det för kort tid sedan enstaka KRÖYERSKA fyndet. 

KRÖYER nämner visserligen, och detta med rätta, att arten 
kommer nära G. minutus, med hvilken han ock jemför den. 
Men G. microps kommer ända närmare min Gobius pictus '): 
och endera af dessa två är tilläfventyrs identisk med en art, 
hvilken helt nyss af GUNTHER blifvit beskrifven under namnet 
Gobius Jeffreysii. Jemförd med G. pictus har G. microps bland 
annat: 

1): något mindre ögon, 

2): bredare panna, 

3): mer trindlagd kropp, 

4): högre rygg- och analfenor, 

5): längre och mer rundad stjertfena, 

6): längre strålar i 2:dra rygg- och analfenan samt 

7): högst olika färgteckning, 0. s. v. 

Beskrifning: Kroppen nagot långsträckt men undersätsig, 
framtill en pupilldiameter bredare än hög; i trakten af bakre 
ryggfenan nästan trind; men stjertfenroten 4 gång till så hög 
som bred, och höjden af denna lika med hälften af kroppens' 
största höjd. Denna, som infaller något framom början af 1:sta 
ryggfenan förhåller sig till längden som 7:44, det är: innehalles | 
i kroppens längd räknadt till slutet af stjertfenan, omkring 64 
gånger. Ryggen från nacken till 1:sta ryggfenan med en svag 
insänkning. Hufvudets längd innehålles i kroppslängden en pupill- 
diameter mindre än 41 gånger, samt är dubbelt så långt som 


kroppens bredd vid början af 1:sta ryggfenan. Dess proportioner 


!) Förhandlingar vid de Skandinaviska Naturforskarnes nionde möte i Stockholm, 


8—15 Juli 1863. Stockholm 1865, sid. 410. 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 849 


äro temligen plumpa och pannan har en hastig sänkning framåt 
straxt bakom ögonen, samt är emellan dessa af samma bredd 
som pupillens diameter. Sedt i profil stiger den nedre begräns- 
ningslinien ej fullt ut så mycket som den öfre faller. Den verti- 
kala linia, som drages-igenom ögat utgör på en pupilldiameter 
när hälften af hufvudets längd. Uppifrån sedd är nosen ganska 
bred och afrundad. Framtill ligger den något uppstigande mun- 
springan, på + pupilldiameter när, i höjd med dennas nedre kant. 
Mungipan når här under framkanten af pupillen. Läpparna 
medelmåttigt tjocka. Underkäken skjuter 4 pupilldiameter fram- 
om öfverkäken. Tänderna särdeles små och fina, synas bakåttill 
ej tydligt förr än tandköttet der nedtryckes. Tungan framtill 
fri, af en pupilldiameters bredd, framtill rundad. Gälöppningarna 
stora. Gällocket stiger snedt uppat, men afrundadt till i höjd 
med bröstfenans öfre fäste. Ögonen, som gerna kunna sägas 
vara ganska stora och utstående, äro något litet aflanga, samt 
innehällas 4 ganger i hufvudets längd; de höja sig fullt en half 
pupilldiameter öfver pannan. Ögats längddiameter är, på 3 pupill- 
diameter när, lika med höjden af stjertroten. Den bakre näs- 
borran, som ej är rörlik, ligger tätt intill ögat och i höjd med 
pupillens öfre kant. Den främre, som är rörlik och något högre 
än bred, ligger i linia med midten af pupillen och afskild från 
den bakre med ett afstånd, som är en half gång större än den 
främres diameter. Afståndet emellan båda är ock lika med 
halfva afståndet från den främre till öfverkäksspetsen. 

Fjällen, som sitta ganska fast, äro jemförelsevis små, men 
robusta. De hafva i den bakre, fritt liggande kanten, som midt 
bak beskrifver en afrundad, trubbig vinkel, straxt framom den 
temligen långt tillbaka belägna focus, en rad af långa, nästan 
fullkomligt raka, bakatrigtade, tornelika tänder, till ett antal af 
ända till 16—20, på ett fjäll från midttrakten emellan början 
af I:sta rygg- och analfenan. För resten har ett fjäll 10—12 
mot focus gaende och 12—14 kring densamma cirklande linier, 
af hvilka de sistnämda äro vågigt böjda. Den fritt liggande 
delen af fjället har föröfrigt ett likasom kornigt utseende, Ett 


850 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


fjäll ifrån nämda trakt och hvilket närmast legat till grund för 
beskrifningen, höll + m.m. i längd, eller & af fiskens totallängd. 

Första ryggfenan, som börjar vid slutet af den tillbakalagda 
bröstfenans 2:dra femtedel, upphör under den sednares spets, 
men räcker tillbakalagd 2 pupilldiametrar längre bakåt, eller till 
midt emellan rötterna af 2:dra ryggfenans 1:sta och 2:dra strålar. 
Afståndet emellan ryggfenorna är lika med 4 af 1:sta ryggfenans 
rot, eller lika med halfva afstandet emellan nosspetsen och pu- 
pillen. De 4 mellersta strålarna äro något längre än de öfriga, 
eller pa 4 pupilldiameter när lika med ryggfenans rot. 

Andra ryggfenan börjar 11 pupilldiameter framom analfenan 
och sträcker sig med roten ett solgrand längre tillbaka än den 
sednare. Roten är en pupilldiameter längre än afstandet emellan 
de båda ryggfenornas början. Strälarna äro från och med den 
2:dra i det närmaste lika länga; men den sista, som är delad 
nästan ända till roten, är + pupilldiameter kortare än den näst 
sista, som är lika med den 3:dje hvilken är en af de längsta 
af alla. Fran den tillbakalagda fenans sista stralspets till bör- 
jan af stjertfenan är lika långt som 2 af afstandet emellan nos- 
spetsen och framkanten af ögat, eller 4 af stjertfenans höjd. Fe- 
nans längdsträckning är lika med afstandet emellan densamma 
och början af stjertfenan, med tillägg af en half pupilldiameter. 

Bröstfenan, som är afrundad och baktill uppat något sned. 
har nagra af de mellersta stralarna längst. De längsta stralarna 
äro lika langa som stjertens mellersta, men 3 pupilldiameter 
längre än 2 gånger utsträckningen af bröstfenans rot. 

Bukfenorna, hvilka som vanligt bilda ett snedt men sär- 
deles stort, trattlikt organ, hafva de bakre strålarna fullt 3 
ganger sa långa som de främre. Endast den kortaste strålen 
1 hvardera fenan är odelad. De äro belägna under roten af 
bröstfenan; men de förras längsta stralar räcka till midt emellan 
slutet af 1:sta och början af 2:dra ryggfenan, eller + pupilldia- 
meter bakom bakkanten af anus. 

Analfenan, hvars läge är nämdt, liknar i grunden den 2:dra 


ryggfenan, men den är ej obetydligt lägre, och sista strålen är 


MALM, BESKR. PÅ TRE FÖR DEN SKANDINAV. FAUNAN NYA FISKARTER. 851 


nästan en pupilldiameter kortare än de mellersta. Tillbakalagd 
räcker den ej så långt tillbaka som 2:dra ryggfenan, utan hinner 
denna endast på ett afstand, som är lika med ögats diameter. 

Stjerten, som baktill är afrundad och utan tydliga hörn, är 
i öfre delen endast högst obetydligt längre än nedtill. Den har 
de mellersta 13 strålarna 2 gånger 2-klufna, förutom de yttersta 
af dessa hvilka endast äro klufna en gång. De öfriga äro enkla 
och de, som ligga näst intill dessa 13 äro endast hälften så länga 
som de längsta. Framom dessa förekommer ofvan och nedan 
en tjockare stråle; och der framom, på båda ställen omkring ett 
tiotal kortare, spensliga stödjestralar. 

Anus, som är belägen midt på kroppen, räknadt till roten 
af stjertfenan, är belägen under slutet af 1:sta ryggfenan. Straxt 
bakom anus, men en pupilldiameter framom analfenan, finnes en 
snedt bakåtrigtad, kägellik och spenslig papill, som är nära 3 
sanger så hög som bred vid basen. ; 

Färg: Kroppen ej genomskinlig, hvitgulaktig, med gråbrun- 
aktiga flammor, likt marmorering, framförallt på sidorna af krop- 
pen; hufvudet ofvan och på sidorna mörkast. Pa hvardera af 
kroppens sidor finnes ett halft tjog svartaktiga tvärband, af hvilka 
atminstone 4—5 sträcka sig nästan såväl till rygg- som till buk- 
kanten. Bredden hos dessa band är olika; somliga likna ett par 
tätare stående, parallela streck. Alla äro mörkast i midttrakten. 
Bakom dessa finnas omkring 5 stycken rundade fläckar midt at 
sidan, af hvilka den sista är belägen na stjertroten. De första 
af dessa hafva spar till utvidgning, upp- och nedtill. Under 
ögat, snedt nedat och framåt, finnes ett mörkt band; ett dylikt 
men ljusare sträcker sig från ögats framkant snedt nedåt öfver 
båda käkarna. Ryggen är mörk på grund af den starka pigmen- 
teringen. Hufvudet undertill och bröstet, det är framom buk- 
fenorna, likasom sotiga af den starka pigmenteringen. Iris 1 
grunden rödaktig, men isynnerhet upptill starkare skuggad af 
brunsvartaktigt. Pupillen smaragdgrön. Första ryggfenan med 
4 rader och 2:dra med 5 rader små, kanelfärgade fläckar, hvilka 


tillsammans bilda nämda längsrader eller band. Emellan 1:sta 


852 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ryggfenans d:te och 6:te strålar intages rummet emellar de 2:ne 
nedre banden af en större svartaktig men azurskimrande fläck; 
och å huden bakom 6:te strålen finnes en svagare fortsättning 
af denna fläck, men der med en nedätgaende rigtning. Anal- 
och bukfenorna likasom bröstfenorna, de förra isynnerhet utåt, 
svartskuggade, likasom starkt sotiga. Stjertfenan till färg och 
teckning lik 2:dra ryggfenan, men med 7 åtminstone pa öfre 
hälften mer oregelbundna, brunaktiga tvärband. 

Matt: Totallängd till midten af stjertfenan .................. 44 m.m. 

Fran spetsen af öfverkäken till gällockets bakkant 10 » 


» » » » DRG ae... 2 » 
Ögats längddiameter ........... RE ec. ea: 23 » 
Pupillens DR bh RR STREET SE BR EN IE 0» 
Pannans minsta bredd emellan ögonen ....... ........ ULF 
Fran 2:dra ryggfenans slut till stjertroten.......... 0 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fran sid. 824.) 
Fran Naturhistorischer Verein i Brünn. 

Verhandlungen, Bd. 7. 
D’ELWERT, ©. Zur Geschichte der Pflege der Naturwissenschaften in 

Mähren und Schlesien. Brünn 1868. 8:0. 
Från Verein der Freunde der Naturgeschichte in Meklenburg i Güstow. 
Archiv, Jahr 23. 

Från Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena. 
Zeitschrift, Bd. 5: 3—4. 

Från K. Physikalisch-Ökonomische Gesellschaft i Königsberg. 


Schriften, Jahre. 5, 8, 10. 
(Forts. ä sid. 878.) 


853 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 7. 
Stockholm. 


Bidrag till kännedomen om Örebro läns mineralier. 


Af L. J. IGELSTRÖM. 


[Meddeladt den 14 September 1870.] 


Under de sednare åren har jag i mineralogiskt hänseende 
berest flera delar af Örebro län, men ehuruväl nagonting full- 
ständigt genom dessa resor icke vunnits, vagar jag dock inför 
Kongl. Vetenskaps-Akademien framlägga mina observationer, 
ofullständiga som de äro, förmodande att de kunna bilda en bör- 
jan till detta otvifvelaktigt intressanta läns närmare kännedom 
ı omförmälte hänseende. Jag anser bäst vara att socknevis, eller 
geografiskt, uppställa mina observationer: Derigenom blifver det 
lättare att inlägga de uppdaganden som framdeles otvifvelaktigt 
komma att göras. De upptäckter som af HISINGER eller yngre 
forskare blifvit gjorda har upptagits, för så vidt de varit mig 
bekanta. 


Grythytte socken. 

Denna socken innehåller jernmalmer (magnetiska jernmalmer, 
magnetit, mera sällan jernglans (blodsten) i alla dess delar; men 
de största grufvorne och grufvefälten ligga i trakten af Elfstorps 
bruk (Högbornsfältet) samt kring sjön Halftron (Tapreberg, 
Finnberg, Halftroberg, m. fl.). Malmerna äro i allmänhet god- 
artade, enbart gående på masugn, innehållande ljusgrön malakolit, 
epidot, klorit, granat, jernspat, kalkspat, 0. s. v. såsom gang- 
arter. Lagermägticheten af dem är dock i allmänhet ej stor: 
2—5—18 fot är det vanliga. 

Af den mängd jerngrufvor, som i socknen förekomma, äro 
blott få under arbete såsom Högbornsfältet, hvilket årligen lem- 


nar 130,000: och Finnbergsgrufvan omkring 14,000 centner malm. 


854 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


Allmänna bergarten i Grythytte socken, hvaruti malmerna 
ligga deponerade, är hälleflinta. 


Jag har besökt följande grufvor och mineralfyndställen inom 


Grythytte socken och dervid funnit följande: 


Högbornsfältet. Utom vanliga mineralier anmärkes hisingerit 
vid Solbergsgrufvan, som finnes vackert utbildad emellan malmens 
aflossningar. Denna hisingerit "har blifvit analyserad af Herr 
Professoren m. m. A. E. NORDENSKIÖLD och analysen införd i 
Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar ar 
1866, häft. n:o 7. 

Klorit ı fjälliga massor vid Holmgrufvorne. 

Brunsjö jerngrufva är en af de märkligaste inom Grythytte 
socken. Det är en mindre eller medelstor grufva med en lager- 
mägtighet hos malmen af omkring 12 fot samt 60 fots längd. 
Malmen är svartmalm (magnetit), omgifvande bergarten synes 
vara lerskiffer, eller en hälleflintartad gneiss. Malmen är en 
manganhaltig jernmalm och manganhalten härrörer fran det vid 
Brunsjö funna mineralet Ekmannit (se härom Öfversigt af Kongl. 
Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar ar 1865, häft. n:o 9), 
som genomtränger malmmassorna i form af gröna fläckar, adror 


och blad. 


Utom mineralet Ekmannit, som a grufvans varp finnes i 
mängd, förekommer der äfven 

Hisingerit; 

Granat, dels derb och dels krystalliserad i rhombdodecae- 
driska krystaller; 

Talk- och jernhaltig kalkspat; 

Svafvelkis, 0. 8. V. 

En ännu märklig jerngrufva inom Grythytte socken är Sjö- 
grufvan vid sjön Halftron. Denna innehåller: 
Hausmannit i massor, derb, sittande i kalksten; 
Rhodonit, 1 bladiga massor. 
Tephroit, askgra, utblandande den vid grufvan förekommande 


kalkstenen. 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 895 


Siderit (jernspat) innehållande, enligt min analys, 7,7 proc. 
jernoxidul. 

Hematit (jernglans). 

Längviks jernmalmsskärpning, belägen 4 mil söder från Sjö- 
grufvan, innehåller: 

Hematit (kornig blodsten), askgrå tephroit i kalk, o. s. v. 

Halftroberg och Tapreberg äro 2:ne, hvar för sig benämnda, 
orufvefält, men som egentligen utgöra en sammanhängande rad 
af en mängd från vester till öster sig utsträckande malmlager, 
af hvilka flera bearbetats till ett djup af omkring 200—300 fot. 
Malmen (magnetit) är i Halftroberg bäst, med malakolit, epidot, 
kalkspat, o. s. v. som gångarter, men i Tapreberg till en del 
oartad af svafvelkis. 

Finnbergs grufvor. Dessa stora, till en del 500 fot djupa, 
grufvor, ligga ej langt från förenämnde, och hysa en mycket god- 
sangen magnetisk jernmälm med de vanliga gängarterna malakolit, 
epidot, kalkspat, o. s. v., men man finner dessutom jernspat (si- 
derit) eller mahända rättare sagdt en jern- och manganoxidul- 
haltig kalkspat i malmen, hvilken, enligt min analys innehåller 
12,54 proc. jernoxidul. Hällflintan är vid Finnberg mycket ka- 
rakteristisk utbildad till en tät rödaktigt färgad massa. Öfver 
denna hällflinta är analysen införd i »HISINGERS handbok för 
resande mineraloger i Sverige». HISINGER uppgifver äfven att 
vid Finnberg skall finnas grön och violett tät Flusspat, men 
detta mineral har jag ej der sett. 

Kalkugns jerngrufva innehåller liten tillgång af magnetit, 
men malmen är mycket lättsmält och ger ett godt jern, af orsak 
att den ligger i jern- och manganoxidulhaltig kalksten. 

Malängs eller Lohälls jerngrufva innehåller blott litet jern- 
malm (magnetit), men af god beskaffenhet. Gångarterna äro de 
vanliga. I grannskapet finnes en jernhaltig kalksten, som inne- 
haller 5,10 proc. jernoxidul. 

Finhults jerngrufva, mindre, innehåller mycket jernspat 
(siderit), med 27 proc. jernoxidul- och 2 proc. manganoxidulhalt, 


enligt min analys. Denna jernspat broncerar sig starkt i luften. 


356 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Björnkärrs jerngrufva, en nagot större grufva (magnetit) 
hvarvid, utom vanliga mineralier, finnes jernspat. 

Jerngrufvor finnas för öfrigt vid Brunnshyttan, Svartkärn, 
Ullnäsmarken och vid Stenkälla, Saxhyttan, o. s. v. (vid de 2:ne 
sistnämnda ställena blodsten). 

Dolomitberg med blyglans. Fran sjön Torrvarpen nedåt 
Elfstorp framga större dolomitberg, hvilka här och der inne- 
hålla gångar af blyglans, såsom vid Skatviken, Hälltorp och 
Limmingsjön, och har man fordom hära skärpt, utan att an- 
träffa blyglansen i tillräcklig mängd för att löna arbetskostnaden. 
Jag har analyserat dolomiten från Torrvarpens strand i des. k. 


Björskogsnäs kalkbrotten och funnit den hafva följande samman- 


sättning: 
(BRA OS ER DER SR ES 52,76 
MieiC A Dit RN 34,63 
Katın mau? ah DOM NL 4,28 
OCT SENSE a 8,33 
1100 


Koppargrufvor och anledningar till koppar finnes i Örn- 
bergs skärpning, belägen ej långt från Finnberg, vid Grecksnäs 
samt vester om sjön Torrvarpen. Malmen är kopparkis (chalco- 
pyrit), som atföljes af svafvel- och magnetkis (pyrit och pyr- 
rhotit), zinkblende (sphalerit), stundom ock, såsom vid Örnbergs 
skärpning af blyglans (galenit). Vid sistnämnde finnes stora 
bergkrystaller. 

Lerskiffer, som brytes till beläggning af tak finnes i stora 
lager omkring Grythytte kyrkoby. Glimmerskijfer vid garden 


As. Kalkstenslager pa en mängd ställen inom socknen. 


Nya Kopparbergs socken. 

Denna socken är en af de metallrikaste inom Örebro län, 
och hit höra den gamla, stora s. k. Ljusnarsbergs koppargrufva, 
Finngrufvan, Kafveltorps koppar- och silfvererufvor, Svartviks 
rika jerngrufvor, Blybergsfälten o. s. v. Malmerna bilda lager i 


hällflinta, stundom associerade med kalksten. 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 807 


Jerngrufvor. Svartviks grufvor. Den godartade jernmalm 
(magnetit) som här förekommer ligger pa ett stort kalkstens- 
lager och denna kalksten är manganhaltig hvarföre jernmalmen, 
som brytes, äfven blifver manganhaltig, och användes som en 
utmärkt beskickningsmalm tili ortens andra qvarziga malmer. 
Kalklagret utsträcker sig flera 100:de famınar i längd och malmen 
likaså, mer och mindre koncentrerad (till högst 54 proc. jern- 
halt) pa olika punkter af lagret. Några mineralier vid Svartvik 
kunde jag ej finna annat än stora rhombdodecaedriska granat- 
krystaller och klorit i stora blad. Vid Svartvik uppfordras ar- 
ligen omkring 157,000 centner malm. 

Ställbergs grufva, belägen 5 mil söder om Silks hytta, är 
en mindre grufva. Malmen magnetit. Lagrets mägtighet om- 
kring 6 fot; strykning N.V.—S.0. Klorit och amphibol gang- 
arter. 

Nygrufvorne belägne +, mil öster om föregående. Gang- 
arter asbest, talk, amphibol och späcksten. 

Palosgrufvan. Malmen är magnetit. Vid den finnes ljus- 
grön pyroxen, granat, epidot, qvarz, 0. 8. V. 

Ställbergs grufvor, belägna vid Ställbergs gård, äro trenne 
mindre grufvor. Malmen magnetit. Vid dem finnes schéeltt, 
fluorit (flusspat), granat. strälsten och qvarz. 

Brattforsgrufvorne — flera mindre grufvor. Malmen mag- 
netit, till en del oartad af pyrit. Dessutom finnes ljusgrön 
pyroxén. 

Smedbergs grufva är en äldre, större, numera ödelagd grufva. 
Malmen är tät blodsten, af mycket godartad beskaffenhet, i an- 
seende till dess manganhalt. I grannskapet af Smedberg finnes 
en mindre grufva, som innehåller arsenopyrit (arsenikkis) i rhom- 
biska prismer och galenit (blyglans). 

Svartkärns grufvor, 3:ne mindre, knappt mera än skärp- 
ningar, hysa blandning med qvarz och granat. 

Qvarnbäckås-, Sör- och Brantgrufvorna, innehålla magnetit 
blandad med qvarz och vid en af dem förekommer molybdenit 
(molybdenglans) i amphibol. 


&58 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Smalkärns grufvor äro flera små, inom en krets af omkring 
{ mil. Malmen magnetit, bildande blott smala lager af 2—4 
fot mägtighet i hälleflinta. Den är dock af rik och god be- 
skaffenhet förande ljusgrön malakolit såsom gångart. Omkring 
1000 centner malm uppfordras årligen ur dessa grufvor. 

Elfhöjdgrufvor äro flera gamla men mindre grufvor. Mal- 
men magnetit. I en finnes grammatit i stor mängd, vackert 
utbildad. 

Salbobergs grufva, belägen nära landsvägen emellan Hjulsjö 
och Nya Kopparbergs kyrka, är en äldre, större grufva. Malmen 
magnetit. Här finnes 

Amphibol i långa rhombiska prisıner, sittande i en mörk fin- 
rjällig klorit. 

Magnetitkrystaller, äfven i mörk klorit, såsom octaedrar. 

Koppar- och silfvergrufvor. Den gamla koppargrufvan, som 
under loppet af flera århundraden brutits på kopparkis, ligger i 
närheten af kyrkan. Omgifvande bergarten är hälleflintartad 
gneiss, med N.—S. strykning och östligt fallande. Omkring 
27,000 centner malm uppfordras nu för tiden årligen ur gamla 
grufvan, hvaraf tillverkas omkring 620 centner koppar. Pa 
gräfvans varp finnas följande mineralier: 

Pyrit, pyrrhotit, sphalerit, silfverhvit glimmer, strälsten, 
svart hornblende, hvit och violett, dels derb och dels kubisk 
Jluorit, granat, malakolit, cordierit i stora krystaller, äfven derb. 

Kafveltorps koppar- och silfvergrufvor, belägna ej långt 
från gamla grufvan, har på de sista 20 åren kommit i gång och 
lemnar nu årligen omkring 130,000 centner malm, deraf 4000 
centner koppar erhålles, samt 162 centner bly, 8 & silfver, 50 
ort guld. Vid Kafveltorpsgrufvorna förekomma en mängd mine- 
ralier, såsom: 

Chondrodit i krystaller så stora som ett plommon, brunröd- 
aktiga, mer och mindre genomskinliga. 

Malakolit i genomskinliga krystaller. 

Grammatit, pyrit, sphalerit, galenit, skapolit, blåaktig, i långa 
strålar och massor. 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 859 


Svart hornblende i länga rhombiska prismer, sittande i klorit. 

Talk och späcksten. 

Granat, i stora brunröda rhombdodecaedriska krystaller. 

Chalkopyrrhotin, analyseradt och benämndt af Herr Pro- 
fessor BLOMSTRAND 1870 (se Öfversigt af Kongl. Vetenskaps- 
Akademiens Förhandlingar för nämnde år, häft. n:o 1 pag. 23), 
är en art kopparhaltig magnetkis, som mycket liknar pyrit, 
men är lösare. 

Valeriit är äfven ett af Herr Professor BLOMSTRAND år 
1870 analyseradt och benämndt mineral (Öfversigt af samma 
Förhandlingar häft. I pag. 19), som sitter i kalksten; liknar 
mycket magnetkis, men är bladigt som glimmer. Dess kemiska 
sammansättning är ett vattenhaltigt oxidsulfuret af koppar, jern 
och talkjord. 

Finngrufvan är en större gammal ödelagd koppargrufva, af 
mig obesökt. 

Blybergsfältet består af flera grufvor, anlagda på ett lager, 
som förer både chalkopyrit och galenit tillsammans med pyrit, 
sphalerit, pyrrhotit, svart hornblende, 0. s. v. Pyriten har här 
funnits i stora krystaller. — Blybergsfältet ligger nu öde, men 
bearbetades för några ar sedan, utan framgång. 

Sveparegrufvan ligger på samma streck som Blybergsfältet, 
innehåller galenit, pyrrhotit, fluorit, m. m. Har förut bearbe- 


tats pa galenit, men ligger nu öde. 


Perabacken (eller Perubacken). Här finnes en äldre, nu- 
mera ödelagd, grufva, som håller en mäng pyrrhotit. Dessutom 
finnes här chalkopyrit, pyrit, magnetit, amazonsten, svart horn- 
blende, fluorit, qvarz, 0. 8. V. 

Molybdenglans finnes © ovanligt stor mängd vid Hökärnarne 
nära Lerviks kanal. Molybdenglansen synes ersätta glimmern i 
gneiss. Utsträckningen af dess lager är flera 100 famnar med 
en betydlig bredd. 

Vid Hörks hytta finnes äfven molybdenglans, i der befint- 


liga silfvergrufvor, men af mindre mängd än vid Hökärnarne. 


860 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Yxsjö koppargrufvor, af gammalt kända och bearbetade, 
hafva på sednare åren utgjort föremål för arbete, men ligga nu 
åter öde. På deras varp förekomma följande mineralier: 

Scheelit i derba massor af flera skalpunds vigt. Färgen hvit. 

Fluorit, en stor myckenhet. Hvit och gulaktig. 

Malakolit i stora 4-sidigt prismatiska krystaller af mörk- 
grön färg. Dessa krystaller hafva vanligtvis kärnor af antingen 
kalkspat eller qvarz. 

Gedigen koppar. Granat och wolfram? chalkopyrrhit, pyrtt, 
och pyrrhotit. 

HISINGER uppgifver Christiersberg, Carlsgrufvorna och Kalk- 
bergsås sasom ställen bearbetade pa galenit och chalkopyrit, men 
de äro af mig icke besökta; likasa har jag icke besökt jern- 
grufvorna vid Stora Kumla. Linbergsmossen, Born, Spisselkärn, 


Hättfall, m. fl. inom Nya Kopparberg. 


Hällefors socken. 

Hällefors silfvergrufvor. Inom denna socken äro de gamla 
bekanta silfvergrufvorna med samma namn belägna, hvilka 
bearbetades redan under Carl IX:s tid, men nu alla ligga öde. 
Deras största djup uppgår till omkring 100 famnar. Malmen, 
silfverhaltig blyglans (galenit), ligger på ådror i svart hälleflint- 
artaa lerskiffer, som i denna trakt har stor utsträckning, bil- 
dande hela berg och kullar. Dessa ådror föra äfven, enligt Hi- 
SINGER, prismatisk arsenopyrit, stibnit (grauspiessglanzerz), brun 
kalk och brunspat. 

Sångs jerngrufvor. Från Hällefors silfvergrufvor till gården 
Sangen utsträcker sig den hälleflintartade lerskiffern och förer 
pa sistnämnda ställe en mängd spridda ränder af blodsten, efter 
hvilken malm man fordom: sprängt, utan att komma till något 
lönande praktiskt resultat. Lager af kalksten finnes tätt invid 
Sängsgardarne. 

Björnhöjds jerngrufva. Malmen är magnetit, bildande ett 
lager i den vanliga grofva gneissen. Grufvan nu under arbete, så 


att ur densamma årligen uppfordras omkring 10,000 centner 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 861 


malm. Malmen är utblandad med ljusgrön malakolit, svart horn- 
blende, svart och brun granat och epidot. Björnhöjdgrufvan är 
i geologiskt hänseende mycket intressant för de många granit- 
gångar och ådror som utifrån och inåt öfverkorsat och genom- 
skurit malmlagret, hvarigenom malmen, med sina åtföljande gång- 
mineralier af malakolit, epidot och granat, bekommit ett ofta 
breccieartadt utseende. Detta förhållande kan icke annat än 
bevisa, att malmlagret först varit i fast form och att granit- 
gangarne sedan i flytande form genomträngt sprickor och remnor 
som förefunnits i detsamma. 

Jerngrufås. Här finnes en mindre grufva. Malmen (mag- 
netit) ligger inbäddad i ett kalkstenslager, som i sin ordning 
ligger i hälleflinta. 

Kärxkärn. Här finnes en mindre jerngrufva af magnetit. 
Malmen förer kalksten. serpentin, ljusgrön malakolit och gram- 
matit såsom gångarter. 

Norrelgs koppargrufva, vid garden af samma namn, är en 
mindre grufva, som innehåller chalkopyrit1 qvarz. Numera ödelagd. 

Kalksten, tät och finkornig brytes i Gillershöjden nära Hälle- 
fors bruk samt på ett annat ställe beläget öster om Hällefors silfver- 


grufvor. Jag har analyserat dessa kalkstenar med följande resultat: 


V. om silfvergrufvan. Gillershöjd- 
(SO SVIS ERAN VER GIER RR 47,03. 
MOON ne EEE REN 29,33 
MIO sR RR a SRS TORRE SR OR 2,43. 
126 (O2. SR Är Se ee BA OA 12,88. 
Olöst i saltsyra....... 2,33 RER SR a ra 8,33 

RT N 100,00. 


hvaraf synes att ehuru dessa kalkstenar till sitt yttre mycket 
likna hvarandra, de dock i kemiskt hänseende äro ganska olika. 


Hjulsjö socken. 
Hjulsjö är äfven, liksom de föregående socknarne, i alla 
delar uppfylld af malmer, vanligen jernmalmer (magnetit). Mal- 


7 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 7. l 


862 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


merna omgifvas af hälleflinta, såsom utgörande socknens all- 
männa bergart. Uppfordringen af jermalm utgör öfver hela 


socknen, nu för tiden, vanligen omkring 170,000 centner 


Jerngrufvor. Gröndalsfältet utgöres af manga malmlager 
saende efter en V.—ÖOstlig linia, skärande öfver landsvägen emel- 
lan Sikfors och Hjulsjö kyrka. Malmen är vanligen ganska 
godartad, förande ljusgrön malakolit, epidot, granat och kalkspat 
sasom gangarter. Man finner icke nagra märkvärdiga mineralier i 
detta fält utom vid Nätkärnsberg, der väl utbildade octaedriska 
pyrikrystaller sitta i talk. HISINGER har analyserat en »släpps- 
köl» 1 Gröndalsfältet med följande resultat: 


DIN NEN EN RN 30,312. 
| PETE le Mi 23,593 
3) Be Br a a Baer A a habs 19,231 
I 1 Kor BEA Be Rd Al BEL 3 a 9,620 
a EEE a u Er TEEN RER 14,230 
Vi Se Eee ER BR ART. UNI MER 0,250 
EL SEN BI ANS NE NR NER 1,081 

I9,317. 


Detta är tydligen en klorit af egendomlig sammansättning. 


Sirsjöberg är egentligen en utsträckning i vester af Grön- 
dalsfältet, men malmen är mera godartad och lättsmält. Det 
består af blott en enda större grufva, men som nu är igenrasad 
och ödelagd. 

Rotkoppsberget är en större grufva, belägen nära Bredsjö 
bruk. Malmen rik, med vanliga gångarter af ljusgrön malakolit, 


granat, kalkspat, o. s. v., men en del oartad af pyrit. 


Ösjöberg, Kärrgrufvan och Kolningsberg ligga på en och 
samma lagersträckning, som går från V. till Ö. En del malm 
oartad ar pyrit. Gangarter: 

Malakolıt. 

Specksten. 

Talk. 

Asbest. 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 803 


Klorit. 

Kalksten, 0. Ss. v. 

Öfriga jerngrufvor i socknen äro Häkansberget, Hagegrufvan, 
Qviddberget, Sängsberget, Sandsjö m. fl. ställen. 


Kopparmalm (chalkopyrit) finnes vid Johannesberg (i kalk- 
sten. 

Kalkstensbrott vid Bredsjö hytta, vid Grengshyttan och vid 
Skåln. På sistnämnde ställe finnes molybdenglans (molybdenit) 
i kalken. 

Nora & Jernboads socknar 
äro bland de jernrikaste i hela Sverige, och i dessa socknar fin- 
nas följande grufvor och grufvefält: 

Dalkarlsberg, Mogrufvorna, Pershytte grufvor, Nyberget, Stri- 
berget, Mossaberg, Prästaberg, Kärrgrufvan, Lemäseberget, Elga- 
bergsfältet, Svartbergs grufvor, Glipse, Lönnase, Aspeberget, 
Längbansgrufvan, Fallgrufvan, Taberget, Bastnäsberget, Koppar- 
bäcksgrufvan, Rödbergsfältet, Kjärnaberget, Humlaberget, Kara- 
berget, Skärhyttefältet, Äsboberget, Skotorpgrufvorna, Klacka- 
berget, Rösbergsfältet, Rastaberget, Damsjöberget, Wikersfältet, 
m. fl. 

Berggrunden af Nora och Jernboas är hälleflinta, och i denna 
bilda jernmalmerna större och mindre lager af från 2—20 fots 
mägtighet och deröfver. Nora och Jernboas malmer hafva ofta 
nog qvarz sasom hufvudgångart, hvarföre de fordra ända till 20 
procent kalktillsats vid deras nedsmältning. Manga finnas dock 
som smälta för sig, gå enbart, utan någon kalktillsatts. Utom 
få undantag äro de oartfria — hysa hvarken svafvel eller fos- 
for — hvarföre de ge ett godt, berömdt jern. Jag har hittills 
ej hunnit besöka alla grufvor och mineralfundställen inom ifråga- 
varande socknar. Dem jag besökt nämnes här nedan: 

Pershyttefältet (Nora), bland de största utgör en samling af 
en mängd grufvor belägna utefter en nära N.—Sydlig linia, lem- 
nande årligen omkring 300,000 centner malm. Malmen är en 


qvarzig blodsten. På varpen finnas följande märkliga mineralier: 


304 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Beryll i stora 6-sidiga prismer, grönaktiga, halft genom- 
skinliga, sittande i grofkorniga granitgangar, som genomskära 
malmlagret. 

Turmalin i stora svarta krystaller, äfven sittande i granit- 
gangar. 

Fluorit (fHusspat) i octaedriska smärre krystaller, sittande 
i drushal i kalksten. Dessa krystaller voro inuti metamorfose- 
rade till en hvit jordartad massa. 

Stribergs-, Prästabergs- och Mossabergsfälten (Nora), äro 
betydliga och lemna årligen omkring 400,000 centner malm. 
Malmen är en qvarzig bladsten. Qvarzen i densamma före- 
kommer i parallela ränder, så att den derigenom far ett eget 
randigt utseende. Grofkorniga granitgangar genomskära stundom 
malmlagren, så att man derföre på varpen ofta finner stora 
massor af nästan ren orthoklas samt storbladig glimmer. Märk- 
ligt är att L. RINMAN i Stribergsmalmen funnit cerium, men 
man vet ej i hvilken förening denna metall befinner sig. Då 
qvarzränderna stundom ersättas af en brun jernrik granat, så 
kunde det måhända vara denna som innehåller nämnde metall. 

Vid Svartbergs grufvor, belägna nära Striberget, är malmen 
magnetit med ljusgrön malakolit, svart storbladigt hornblende, 
strålsten, klorit, o. s. v. såsom gångarter. Denna malm går sa- 
ledes enbart på masugnen. 

Lemåseberget (Nora). Uppfordringen omkring 100,000 cent- 
ner. Malmen är dels randig qvarzig blodsten, dels magnetit. 
Här finnes: 

Jernspat som är vackert krystalliserad i små hvitgula och 
brunröda rhomboedrar, sittande i drushal i sjelfva malmen. 

Bergbeck (asphalt). Qvarz och kalkspatskrystaller, m. m. 

Glipsegrufvun (Nora). Malmen magnetit med ljusgrön mala- 
kolit 0. 8. V. 

Lönnäse grufvor. Malmen magnetit med ljusgrön malakolit 
m. m. såsom gangarter.. En del malm mycket oartad af pyrit. 

Hållstaberget, 2:ne mindre grufvor. Malmen mägnetit, qvar- 
zig, fattig. 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 865 


Kärrgrufvan. Malmen magnetit. Här finnes en myckenhet 
magnetitkrystaller (octaedrar), väl utbildade, inströdda i talk 
(specksten). 

Klacka & Lerbergsfältet. Ur dessa stora grufvor uppfordras 
arligen omkring 150,000 centner af en mycket rik och godartad 
magnetisk jernmalm. Gangarter ljusgrön malakolit, granat, kalk- 
spat, klorit, glimmer, gqvarz, fältspat, o. s. v. — Blodsten endast 
sasom sällsynthet. Qvarzkrystaller i pyramidal-dodecaedrar, tung- 
spat (barit)'). 

Humlaberget (Nora) innehåller en godartad och lättsmält 
magnetisk jernmalm. Dess gångarter äro ljusgrön malakolit, 
storbladigt svart hornblende, kalkkrystaller, kalkspat, 0. s. v. 

Rökärrs gamla koppargrufvor (Nora), arbetade under förra 
århundradet, men nu öde, innehålla: 

Chalkopyrit (kopparkis). 

Pyrrhotit. 

Pyrit. 

Hornblende, 0. s. v. 


Tätt invid kopparmalmslagret finnas flera sma lager af 


magnetit. 

Vid Zindesby (Jernboas) förekommer kopparkis insprängd 
i en tät dolomit som bildar hela kullar och lager. 2 

Ungefär 5 mil öster om Lindesby finnes lager af magnetkis. 

Häkansbo silfvergrufva (Jernboas) innehaller 

Galenit (blyglans). 

Sphalerit (zinkblende). 

Pyrrhotit och pyrit. 

Hornblende, kalksten, o. s. v. 

Vid torpet Waläsen (Nyhytte hemmans mark, Jermboas) 
finnes en skärpning som innehaller: 

Pyrit och pyrrhotit. 

Galenit. 

Linds jerngrufva (Nyhytte hemmans mark, Jernboas) inne- 


haller magnetit med ljusgrön malakolit och kalksten. 


') Enligt HIsSINGER. 


NS 


306 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Mossaberg (jernboas). Malmen magnetit med qvarz och 
ljusgrön malakolit såsom gangater. 

Näst Stribergs och Pershyttefälten kommer Dalkarsberg i 
storlek inom Nora socken med en arlig uppfordring af 270,000 
centner jernmalm. Jag har ännu icke besökt detta fält, men 
HISINGER uppgifver der följande mineralier: 

Qvarzkrystaller, färglösa och brunaktiga. 

Trädig kalksten och kalkspatkrystaller. 

Vanlig asbestartad strälsten. 

Svart glimmer. 

Magnetitkrystaller i octaedrar. 

Scheelit, hvitgra, bladig, halfgenomskinlig. Innehåller enligt 
BERZELIUS: 

\Wiolfeamsytan ee #80, a7. 
KalR)ORGL 000000. su © I Led reger 19,400. 
| 99,817. 

HisINGER uppgifver dolomiten, som brytes vid Gyttorp för 


jernmalmers beskickning, hafva följande sammansättning: 


(DE N RER. ep Se ARA AN 34,30. 
Ma a he OSA re 15,56 
One teen lee Lie ie 45,28 
FE RR HL ee Ark SAR LTR RA 1,76 
Mn tra fr otur ERE or er RE 0,60 
98,00. 


Det är tydligen samma dolomit af sockerlikt utseende som 
i ett nästan oafbrutet lager sträcker sig från Nora socken ända 
upp till Langbanshyttan i Wermland (således 5 a 6 mil), öfver 
Limmingssjön, Hasselhöjden, Björskogsnäs, Bovik i Grythytte 
socken, Limbergsåsen, Bern, Pajsberg, o. s. v. i Filipstads bergs- 
lag. Alla dessa fundorter framvisa neml. en talkhaltig kalksten 
och af nästan samma yttre utseende och beskaffenhet. 

Ur Wikersfältet, beläget 4 mil från Dalkarlsberg, uppfordrar 
man nu årligen omkring 80,000 centner malm. Wikersmalmen 
är magnetit, utmärkt för sin manganhalt, som, enl. ERDMANN, 


utgör 4,74 proc. manganoxidul på 41,3 proc. jernhalt, (se Of- 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 867 


versigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1856, 
häft. 9 pag. 205); och då den dessutom innehåller kalkspat som 
hufvudsakligt gångmineral, så användes den allmänt som en ut- 
märkt beskickningsmalm till de andra, i allmänhet qvarziga, 
Noramalmerna. En olägenhet vidlader dock Wikersmalmen och 
det är, att vara svafvelhaltig, men denna olägenhet söker man 


bekämpa genom en omsorgsfull rostning. 


Quistbro socken. 


I denna socken finnes det af ålder bearbetade, men numera 
nästan fullkomligt ödelagda Kronebergs grufvefält. Detta bestar 
af en mängd 4 mil i längd och 4 mil i bredd, större och mindre 
grufvor. Allmänna bergarten, i hvilken malmlagren ligga, är 
hälleflinta. Malmen är svartmalm (magnetit) och gångarterna 
klorit, ljusgrön malakolit, epidot, granat, kalkspat, o. s. v. Gruf- 
vorna äro i allmänhet föga eller intet besvärade af oarter, och 
jernprocenten kan i allmänhet antagas till 50 eller några och 
50. Då de ej äro bearbetade till öfver 300 fots djup bör det 
kunna antagas, att Kronebergs grufvefält är en framtida ej obe- 
tydlig tillgång, ehuru omständigheterna gjort, att kringliggande 
bruk ej nu kommit att betjena sig af dessa tillgångar. 

Följande grufvor och mineralieställen af Kronebergs distrikt, 
och inom Qvistbro socken, äro af mig besökta: 

Hagaberget är en af de största af Kronebergsgrufvorna. 
Malmlagret stryker i W.—0., har en längdutsträckning af om- 
kring 200 fot samt mägtighet af omkring 18. 

Grufvan som nu är under arbete lemnar ärligen 5 a 6,000 
centner af en god lättsmält malın. 

Lundagrufvan ligger omkring 3 a 4,000 fot östligare än 
Hagaberget, men den synes vara anlagd pa utsträckningen ar 
det sistnämndes lager. Malmen och gängarterna äro ocksa af 
samma beskaffenhet, men tillgången mindre; dessutom innehåller 
malmen orthoklas och är mindre jernhaltig. 

Tätt norr om Lundagrufvan finnes kalkstenslager, och mär- 
kes brucit i spridda blad i kalken. 


308 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Högbergs grufvor äro flera, till en del stora. — Malmstryk- 
ningen går alltifrån Lundaorufvan öfver Rehboda till dessa gruf- 
vor, således i S.V.—N.O. Malmen förekommer tillsammans med 
kalkstenslager och grofkorniga granitgångar, hvilka sistnämnda 
‚genomkorsa malmlagren. Den är oartad af pyrit och chalkopyrit. 
Kalkstenen innehåller ett polyargitartadt mineral, mycket pyroxén - 
och granat. 

Emellan Lundagrufvan och Rehboda, ungefär 4 mil söder 
om sistnämnde ställe, finnas mägtiga kalklager. 

Påkaberget, en mindre grufva, utmärkt för den stora granat- 
halten hos malmen (brunröd granat). 

Morgrufvorna. Malmen till en del oartad af pyrit. Gang- 
arter granat och hornblende. 

Wrettgrufvorna, belägna vid Gammelhytte såg äro större 
grufvor. Malmen till en del blodsten, till en del magnetit, oar- 
tad af pyrit till en del, men den största grufvan innehåller en 
god manganhaltig malm med gul granat och rhodonit sasom 
gångarter. 

Sirsjögrufvan är en större grufva med ett stort malmlager. 
Malmen godartad med asbestartad strålsten och ljusgrön mala- 
kolit sasom hufvudsakliga gångarter; för öfrigt orthoklas och 
glömmer från grofkorniga granitgångar. 

En liten skärpning vid Sirsjön är märkvärdig derföre, att 
den här befintliga kalkstenen är fullströdd med vackra väl ut- 
bildade epidotkrystaller. Dessa krystaller äro icke, såsom van- 
ligt, långsträckta, utan mera rundt utbildade. Dessutom före- 
kommer här 6-sidiga glimmerkrystaller. 

Höjdens kalkbrott, beläget ungefär 4 mil öster om Welams- 
hyttan är märkvärdigt för de många mineralier som kalkstenen 
der innehåller, och hvilka vanligen äro utbildade till krystaller; 
salunda finnes: | 

Stora brunröda granatkrystaller af ända till 2 tums genom- 
skärning; 

Stora hornblende- och pyrowenkrystaller; 


Romanzowit-granat, derb och i krystaller; 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 869 

Polyargit(?) i 6-sidiga krystaller; 

Apatit af sjögrön eller himmelsblä färg, dels derb och dels 
1 prismatiska krystaller; 

Vesuvianit (Idokras) af såpgrön färg i stora massor; 

Wallastonit; 0. S. V. 

En mindre skärpning, bruten pa jernmalm(?) belägen nära 
nyss beskrifne kalkbrott, innehåller vackra, stora och väl ut- 
bildade krystaller af anorthit. Färgen hvit; af flera krystall- 
former. Dessa krystaller sitta i en dioritgang. 

Hämningsbergsgrufvan, belägen i trakten af Welamshyttan, 
innehåller malmhaltig (magnetit) kalksten, granat och ljusgrön 


malakolit, orthoklas, 0. 8. V. 


Trummagrufvorna, 5 till antalet. Magnetit blandad med 
blodsten. Malmen manganhaltig till en del. Malmlagrens mäg- 
tighet 2 a 3 fot. Omgifvande bergart finkornig gneiss. 

Rymningsgrufvorna, 2:ne mindre grufvor. Malmen magne- 
tit, med qvarz såsom hufvudgångart; derjemte orthoklas och glim- 


mer. Fattig malm, till en del oartad af pyrit. 


Ett större kalklager, nu under arbete, ligger tätt intill 
Rymningsgrufvorna. 

Jerngrufvor belägna norr om Solberg och ungefär 500 fot 
öster om stora Räfkärn innehålla en godartad svartmalm. Ljus- 
grön malakolit såsom gångart. 

Högåsens jerngrufvor innehålla krystalliserad arsenikkis 
(arsenopyrit). 

Kalkstenslager, stora, finnes vid Örwarhult. Kalken mycken 
finkornig. 

Linde socken 
är en af de malmrikaste 1 Sverige. Malmerna, jern, silfver och 
koppar, bilda lager i hälleflinta, utom vid Håkansbo och Sigge- 


boda, der kalksten är omgifvande bergart, men denna kalksten 


bildar då sjelf blott större lager i nämnde hälleflinta. 


Jernmalmer äro hufvudsakligen följande: 


870 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Stripa den förnämsta jerngrufvan inom socknen, med en 
arlig uppfordring af omkring 220,000 centner malm. Malm- 
lagret är flera famnar mägtigt och af omkring 200 fot i längd. 
Malmen blodsten med qvarz såsom hufvudgangart. Jernpro- 


centen omkring 50. 


Gränshyttefältet består af många grufvor under namn af 
Glitter-, Gullblanka-, Moss- och Danshyttegrufvor, Eng-, Appel-, 
Hällsjö-, Amalia-, Kattfalls-, Kramp-, Turebergs- och Stor- 
grufvan, m. fl., och årliga uppforingen i detta fält är omkring 
10,000 centner. | 

Malmen i Gränshyttefältet är dels magnetit, dels blodsten. 
Största lagermägtigheten hos malmen är 24 fot (Glittergrufvan). 
Den utbringade jernprocenten omkring 50, och äro malmernas 
hufvudgangart qvarz, så att de fordra kalktillsats på masugnen. 
Några, sasom Gullblanka-, Moss- och Danshyttegrufvorna äro 
oartade af svafvelkis, hvarföre dessa erfordra en stark rostning 
(för att aflägsna svaflet), innan de kunna uppsättas a masugnen. 

Följande mineralier äro anmärkta 1 dessa grufvor: 

Molybdenit (Molybdenglans) i Gullbacka och Hällsjö. 

Hornblende, storbladigt, i Appelgrufvorna. 

Chalkopyrit i Amalia. 

Epidot. Kattfalls. 

Malakolit, mycket storbladig. Krampgrufvorna. 

Rthodonit, mycket. Storgrufvan. 

Schejferit? Storgrufvan. 

I samma streck med Stripa, vester ut, ligga Kränkfalls- 
och Kosgrufvan, m. fl. mindre grufvor, i hvilka malmen är dels 
magnetit, med malakolit och kalk såsom gångarter, dels ock 
blodsten med qvarz. 

Sybergets grufvor, belägna omkring 4 mil vester ut från 
Guldsmedshyttan, 10 tili antalet äro små. Malmen en blandning 
af magnetit och blodsten. Gängarterna: qvarz, ljusgrön mala- 
kolit och epidot. Gangarterna utblanda malmen till så stor mängd, 


att den derigenom får en låg jernprocent (35); för öfrigt sma 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 871 


tillgångar af malm i spridda ränder i hälleflinta, af högst 2 fots 
bredd. 

Reboda grufvor ligga litet norr ut från Syberget, omkring 
Reboda by — dela Sybergets natur. 

På Uskaboda mark finnas jerngrufvor, hvaribland ma näm- 
nas Willgrufvan, som haller blodsten och magnetit tillsammans 
- blandade med yvarz och ljusgrön malakolit såsom gångarter. Jern- 
procenten omkring 47. Pa kalkspatsadror märkes asfalt (berg- 
beck). | \ 

Vid Ingelshyttan och Nyhyttan finnas jernerufvor. 

Jerngrufvor emellan Räsvala och Siggeboda. På en sträcka 
af öfver 4 mil emellan nämnde ställen finnes en mängd jern- 
grufvor i ett bälte, bärande namn af Limnäs Hagegrufva, Fant- 
hytte grufvor, Johannesberg, Blankeberg, Siggeboda, 0. s. v. I 
detta bälte finnes en mycket stor jernmalmstillgäng, ännu sa 
oodt som alldeles obegagnad. Denna malm (magnetit) ligger i 
kalksten och är mycket manganhaltig, men den är dock mer 
och mindre oartad (af pyrit) samt ibland ej så rik (40 proc. 
jern) — derföre har man hittills blott föga användt den. Ur 
Hagegrufvan, belägen tätt vid sjön Rasvalns strand brytes lik- 
väl nu årligen omkring 36,000 centner malm för beskickning af 
ortens annars qvarziga malmer. 

Manganmalm. Vid Nybergs gård finnes schickter af en sig 
i luften starkt svärtande bergart, som vid af mig anstäld analys 
befunnits innehålla mycket mangan; likasa finnes dylika schickter 
straxt nedom Storgrufvan. Vid Glakärn, belägen ungefär 4 mil 
norr om ofvannämnae gård finnes ock ett starkt manganhaltigt 
lager (20 å 30 proc.), på hvilket man af gammalt skärpt. Söder 
om Storgrufvan finnas jernskärpningar, som innehålla gula man- 
gansilikater. 

Silfvermalmer. Flere silfvergrufvor och anledningar till 
silfvermalm (silfverhaltig blyglans, galenit) finnas inom socknen, 
dels nu under arbete, dels öde. Den vigtigaste är 

Guldsmedshyttan, som nu årligen lemnar omkring 376 skål- 
pund silfver och 4,000 centner biy. Malmen bildar ett lager i 


872 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


hälleflinta och blyglansen sitter i detta lager tillsammans med 
klorit, pynit, magnetit, sphalerit, 0. s. v. Såsom sällsynthet före- 
kommer gediget silfver i skallor och blad af högst ett 5-öres 
mynt storlek. 


I grannskapet af Guldsmedshytte grufva finnas flera mindre, 
numera öde grufvor, af dels blyglans, dels ock af magnetit. 

Vid Siggeboda, Märshyttan och Johannesberg (vid Fant- 
hyttan) förekommer biyglans tillsammans med sphalerit och 
chalkopyrit i här befintliga kalkstenslager. 

Lovisa silfvergrufva, belägen vid landsvägen emellan Guld- 
smedshyttan och Hakansbo, närmare sistnämnde, mindre. Ett 
lager i hälleflinta af galenit, pyrit och sphalerit i blandning; 
derjemte hornblende och klorit. 

Söder om Lovisagrufvan finnas flera anledningar till koppar. 

Mäsjöhult & Kittel koppargrufvor äro något större gamla 
grufvor, som länge legat öde. Malmen chalkopyrit sitter insprängd 
i bladiga malakolitmassor, som fylla gangen, jemte pyrrhotit. 
Hela bildningen, af 12—18 fots bredd samt af en flera ganger 
sa stor längd, är inbäddad i kalkstensmassor. I grannskapet 
finnas flera anledningar till chalkopyrit. 

Ingelshyttan. Enligt uppgift skall här finnas kopparmalm. 

Kalkstensbrott finnas vid Larsbo, Hafsta, Nyhyttan och vid 
landsvägen emellan Mäsjöhult och Guldsmedshyttan samt på ett 
ställe vester om Fanthyttan. 

Beryll förekommer vid Reboda gard pa 2:ne ställen, i der 
befintlig pegmatitgranit. Jag har sprängt efter detta minnral 
och funnit en stor mängd krystaller deraf. Krystallerna äro 
ända till 7 a 8 tum långa samt af ända till 4 tum i diameter. 
De hafva den vanliga 6-sidiga formen, äro svagt gröna, men 
blott genomskinliga i tunn kant. Märkvärdigt är att de stundom 
äro så starkt förvittrade att mindre krystaller äro helt och 
hållet svarta. Sma svarta korn sitta sparsamt bland dem, och 
dessa korn skola enligt A. E. NORDENSKIÖLD vara columbit. 


1GELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 8(3 


Ramsbergs socken. 


Liksom Linde innehåller denna socken malmer snart sagdt 


i alla dess delar. 


Jernmalmer. Strossa, en bland de största tillgångarne in- 
om Örebro län, lemnar årligen omkring 73,000 centner malm. 
Malmen är qvarzig och fattig, så att den behöfver beskickas 
med 15 åa 20 procent kalksten (eller motsvarande annan kalkig 
malm) och lemnar då omkring 45 procent jern. Bergarten, i 
hvilken strossalagret ligger, är en hälleflintartad gneiss. Lagrets 
‚mägtighet är väl 60 fot, med många ganger större längdutsträck- 
ning. På Strossavarpen finnes följande mineralier: 

Asfalt (bergbeck) i klumpar af flera skålpunds vigt. 

Orthoklas. 

Epidot. 

Hornblende. 

Kalkspat. 

Klorit, m. fl. 


Blanka. I motsats mot Strossa innehåller den närbelägna 
Blanka en mycket rik och lättsmält blodsten, af omkring 60 
procent jernhalt, hvaraf man årligen uppfordrar omkring 40,000 
centner. Det malmen omgifvande grundberget är detsamma som 
vid Strossa. Anmärkta mireralier: 

Hisingerit, sittande 1 klumpar i sjelfva malmen. 

Serpentin. 

Fluorit. 

Kalkspat. 

Trädigt jernowidhydrat i härfına krystaller i qvarzdrushal. 

Epidot. 

Hornblende. 

Klorit, 0. S. v. 

I socknens östliga del finnas flera jerngrufvor, sasom Däcke- 
grufvan, Finngrufvorna, m. fl. Malmerna här äro qvarziga blod- 
stenar, som bilda lager i en hvit glimmerskiffer, som i denna 
del af socknen är den förherrskande bergarten. 


874 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Vid Bäckegrufvan finnas följande mineralier: 

Klorit, asbest, hornblende, rökgvarz. talk, kalk-krystaller, 
molybdenit i 6-sidiga blad, o. s. v. 

Vid torpet Kopparbo är en skärpning, som innehåller föl- 
jande: 

Klorit, glimmer, pyrit, molybdenit och kornig kalk. 

En jernskärpning i det s. k. Aakens fall, belägen S.O. från 
Ramshyttan innehaller: 

Apatit, krystalliserad i 6-sidiga, sjögröna, genomskinande 
prismer; äfven derb af samma färg. 

Titanjern (menaccanit), oligoklas, orthoklas. 

I ett gvarzbrott, beläget straxt invid Flögfors kopparhytta, 
finnes ymnigt af ett till cordieritgruppens förvandlingar hörande 
mineral som blifvit analyseradt af ©. P. CARLSSON och kalladt: 

Peplolit!). Detta mineral är gräsgrönt, genomskinande en- 
dast i tunn splittra och krystalliseradt i 6-sidiga prismer (samma 
form som cordierit). Det finnes äfven i derba gröna massor, 
sittande i qvarzen, och är stundom genom en förändring, skriden 
utifran inat, förvandlad till svart (fahlunit?). 

Vid ännu en annan qvarzgang, belägen pa andra sidan om 
elfven vid Flögfors finnes samma mineral. 

Jemte det af CARLSSON analyserade mineralet sitter ett 
annat (äfven på båda ställena till finnandes), som har törnros- 
färg och är bladigt, ungefär så som orthoklas. Detta sitter i 
form af derba körtlar 1 en blandning af den gröna derba peplo- 
liten (eller det cordieritartade mineralet) och svart glimmer. 
Det upptäcktes af mig denna sommar och har ännu ej med- 
hunnits att analyseras. Måhända är det andalusit? 

I ett gammalt litet qvarzbrott, beläget i trakten af Häger- 
näs bruk finnes äfven ett cordieritartadt mineral. | 

Häkansbo koppargrufvor äro gamla stora grufvor, hvilka 
arligen lemna omkring 41,000 centner malm, ur hvilket qvan- 


tum utsmältes omkring 2,000 centner koppar. 


1) Öfversigt af Kongl. Vetensk.-Ak. Förh. 1857, pag. 241. 


IGELSTRÖM, BIDR, TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 370 


Det koppar innehållande mineralet vid Hakansbo är chalko- 
pyrit, som sitter i blandning med pyrtt, pyrrhotit och arsenopyrit, 
m. m., det hela liggande inbäddadt i kalksten. 

Arsenopyriten är ofta krystalliserad i a ändarne tillspetsade 
rhombiska prismer, och är den kobolthaltig. 

Koboltglans finnes äfven vid Hakansbo dels derb insprängd 
och dels krystalliserad i 1) reguliära octaedrar, 2) i octaedrar 
med en rektangel till bas, 3) pentagonaldodecaedrar, 4) kuber, 
stundom med en eller flera afstympade kanter. Denna kobolt- 
olans tillvaratogs förr, men ej så nu, troligen derföre att de 
arbetsrum 1 grufvan, der koboltglansen förekommer, öfvergifvits. 
Koboltglansen sitter i pyrrhotit. 

Såsom förut blifvit nämndt sitter malmen vid Hakansbo i 
kalksten, men denna kalksten bildar sjelf blott ett lager 1 or- 
tens allmänna bergart hällefltntan. 

Omkring Hakansbo finnas flera andra anledningar till koppar- 


malm, äfven flera mindre jerngrufvor. 


Knista socken. 


På Wisbo, Dorfvestorp och Dufdals hemmans marker finnas 
flera mindre grufvor, innehållande magnetit och blodsten. De 
äro följande: 

Gumragrufvan innehåller en kalksten, som är insprängd 
med magnetit- och pyroxenkorn så att jernhalten hos massan i 
sin helhet kan uppskattas till 15 procent. Af denna blandning 
finnes ej obetydlig tillgång. År ej oartad. 

Domarebergsgrufvan. Malmen är oartad af pyrit och chalko- 
pyrit. Dess matrix är granat och kalksten. 

Åsgrufvan, ej brytvärd, innehåller en fattig malm som har 
orthoklas, qvarz och glimmer. 

Nybergs grufvor äro 3:ne. Malmen väl samlad och kan så- 
ledes brytas af hög jernhalt, men den är något oartad af pyrit 
och pyrrhotit. Vid dessa grufvor märkes för öfrigt följande 
mineralier: 


Orthoklas. 


376 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Glimmer, storbladig. 

Apatit(?) i himmelsbla prismatiska krystaller. 

Hornblendekrystaller i kalksten. 

Masugnspoppa och gamla Wisbo grufva. Den sistnämnda 
större, innehåller en godartad malm, med ljusgrön malakolit sa- 
som gångart. 

Råbergs grufva och Trätovattnet innehålla malmer med granat 
och malakolit såsom gångarter. 

Abäcks och Orrmossgrufvorna. Den förstnämnda innehåller 
srofkornig hornblendesten; den sistnämnda en starkt jernsprängd 
hyperit och labrador. Båda dessa grufvor synas ej hafva något 
värde. 

Storgrufvan innehåller blodstensmalmkörtlar i granit. 

Lysgrufvan, vid torpet af samma namn, innehaller en fattig, 
qvarzig och glimmerhaltig malm. 

Mänsgrufvan. Här finnes blodsten, som är insprängd i 
glimmerskiffer, utan andra gångarter. Malmen är således ej 
brytvärd. 

Vid Berga, ungefär 1 mil öster om Willingsbergs bruk, 
finnes ett kalkbrott, der kalken innehåller följande mineralier: 

Wollastonit. 

Romanzowit-granat. 

Pyroxen. 

Malakolit. 

Krystalliserad glimmer. 

En skärpning, belägen en liten bit väg fran förenämnda 
kalkbrott, innehåller: | 

Chalkopyrit och pyrrhotit. . 

Magnetit. 

Malakolıt. 

Kalksten finnes i stora lager vid Svarta bruk samt vid 
Skäggebo. Vid sistnämnde ställe finnes ett rosafärgadt mineral 
i kalken, som troligen är polyargit. Kalkstenen för öfrigt starkt 


genomdränkt af serpentin. 


IGELSTRÖM, BIDR. TILL KÄNNED. OM ÖREBRO LÄNS MINERALIER. 877 


Jernskärpningen på skogen emellan Degerfors bruk och Öls- 
boda. Den malm som här finnes är starkt magnetit (eller titan- 
jern) sprängda hyperitmassor. Deraf finnes god tillgång. Jern- 
procenten hos dessa massor torde i sin helhet (utan sofring) 
kunna antagas uppgå till 35 procent. Afven nordost från Deger- 
fors finnas dylika massor, på hvilka man fordom skärpt. 

Nära Svartå bruk finnas 2:ne gamla jernmalmsgrufvor af 
dels magnetit, dels ock af blodsten, hvilka man fordom bear- 
betat, och hvilka äro så stora att man till dem haft en lång 
konstregla samt särskildt anslagen grufveskog. Malmen i dessa 
orufvor synes mig väl vara ganska godgangen, men deremot till- 
gången tvifvelaktig. Malmen bildar lager 1 vanlig" gneiss. Dess 
sangarter klorit och ljusgrön malakolit. 


I de öfriga socknar, som jag icke besökt, upptager Hısın- 
GER följande mineralier (HISINGERS handbok för resande minera- 
loger i Sverige): S 

Winteräsa. socken. Hesselkulla jerngrufvor innehålla: 

RRöktopaskrystaller. Ged. koppar i kalksten, fluorit, kalkspat- 
krystaller, granat, epidot, orthoklas, skapolit (ekebergit), arseno- 
pyrit. 

Axbergs socken. Här finnes den bekanta Dylta svafvelkis 
(pyrit) grufvan, af hvilken man producerar svafvel, rödfärg och 
jernvitriol. 

Hammar socken. Wena koboltgrufvor. Koboltglans Y). Wis- 
mutglans. I kalkbrott vid Dalmark kondrodit och pargasit. 

Glanshammar. Galenit, chalkopyrit och arsenopyrit. 

Svennevad. Gryts kopparverk. I ett berg på Emma hem- 
mans mark 6- och 9-sidiga turmalinkristaller. | 


!) De under sednare åren i Hammar socken, nära Askersund, bearbetade Ämme- 
bergs betydliga zinkgrufvor, upptages ej af HISInGER, troligen derföre att 
dessa tillgångar under HISINGERS tid ej bearbetades eller ansågs allmänt vara 
af noll och intet värde. 


Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. Årg. 27. N:o 7. 18 


878 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Lennäs. Stenkulla jerngrufvor. Snaflunda. Bensäters. 
Hammar. Westerby grufvor. 

Lager af kornig kalksten uppgifver HISINGER följande: 

i Hammar socken. Dalmark och Harg; pa sistnämnde ställe 
orthoklas, serpentin och grammatit. 

Lerbäck. Prästgarden. 

Lennäs. Trytorpet. 

Svennevad. Kattala gards mark. 

Kill. Sonneboda. 

Hjuläsen nära Garphytte bruk, hvarest serpentin och ett 
polyargitartadt mineral förekommer. 


Glanshammar. Trakten af torpet Skåln. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 852.) 
Från K. Bömische Gesellschaft der Wissenschaften i Prag. 


Schriften, 1869. . 

Sitzungsberichte, 1869. 

Repertorium sämmtlicher Schriften der K. Gesellscaft 1769—1869. 
Prag 1869. 8:o. i 


Från Verein fir Vaterländische Naturkunde i Stuttgart. 


Würtembergische Naturwissenschaftliche Jahreshefte, Jahrg. 24—25. 


Fran K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. 


Abhandlungen, 4: 9-10. 
Jahrbuch, 19: 4.' 
Verhandlungen, 1869: 14 18. 


Frän Hr Professor R. L. Tafel. 
Autographa Swedenborgiü, editio photolithographica, T. 8—10. 
Stockh. 1870. Fol. 
Från Författarne. 


BoNsDoRFF, E. J. Försök att utreda orsakerna till missväxten i Fin- 
land. Hfors 1870. 8:o. 
Fıyz, F. C. Om Brug og Nytte af jern eller Stenovne... Chra 
TIG 


379 


+ 


Fayz, F. C. Om Kunstig Respiration. Chra 1870. 8:o. 
RENVALL, R. A. Biografiska anteckningar om det Finska universi- 
tetets lärare, embets- och tjenstemän. Hfors 1869. 8:o. 
ScHEUTZ, N. J. Svenska Fanerogamernas och Bräkenarternas veten- 

skapliga namn. Lund 1868. 8:0. 
Om undervisningen i Botanik vid läroverken. Wexiö 


1864. 8:0. 
— —  Prodromus monographie Georum. Ups. 1870. 4:0. 


ARGELANDER, F. W. A. Astronomische Beobachtungen auf der Stern- 


warte zu Bonn, Bd. 7:2. 
Miünry, A. Die Lehre von den Meeresströmungen. Gött. 1869. 8:0. 
—  — Untersuchungen über die Theorie der Winde. Gött. 


1869. 8:o. 
QUETELET, A. Physique sociale, T. 2. 
= — Observations sur les phenomenes periodiques, 1867, 


1868. 
— — Fem småskrifter. 
RENAULT, V. Relation des expériences entreprises pour déterminer 
les lois et les données physiques nécessaires au calcul des ma- 
echines å em, T. 3. Par. 1870. 4:0. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Botaniska Afdelningen. 


Från Dr J. V. Hooker i Kew. 


En rik samling af sällsyntare växter från Ostindien. 
Från Prof. Miquel i Utrecht. 
Fortsatta samlingar från Java och Japan. 


Af Dr Regel i St. Petersburg. 
Växter frän Brasilien och Norra Asien. 
Af Dr Engelman i St. Louis. 
En fullständig collection af Nord-Amerikas Juncacex. 
Af Dr Olney i Providence. 
En dyrbar samling af Nord-Amerikanska Carices. 


Af Dr F. Müller i Melbourne. 


En artrik samling af växter från södra delarne af Australien. 


330 
Af Professor Lindberg i Helsingfors. 


En särdeles dyrbar samling af Mossor från Skandinavien och Fin- 
land, hvaribland talrika tillägg till Musei skandinaviska herbarium. 


Af Dr N. J. Scheutz i Wexiö. 


En artrik samling af Mossor af gifvaren insamlade på Dovre och i 
Smäland. 


Af Dr Håkansson i Piteå. 
Sällsyntare svenska växter från Westerbotten. 


Af Brukspatron Timm i Engelholm. 


Missbildning af en gran, bärande en samling kottar i spetsen af em 
gren. 


Af Studeranden Widmark. 


Åtskilliga sällsyntare växtarter från Luleå Lappmark. 


STOCKHOLM, 1871. P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 


Onsdagen den 12 Oktober. 


Efter af utsedde komiterade utförd granskning antogos föl- 
jande inlemnade afhandlingar till införande i Akademiens Hand- 


lingar: 


1:0) ”Fossile Flora der Bären-Insel” af Prof. ÖSWALD HEER 
i Zürich; 2:0) ”Bidrag till kännedomen af de jordmagnetiska 
elementerna i mellersta och södra Sverige”, af Docenten C. G. 
LUNDQVIST; 3:0 ”Om Nerikes lafvegetation”, af Läroverksad- 
junkten P. J. HELLBOM. 


‚Hr S. LOVEN refererade en af Studeranden G EISEN af- 
gifven berättelse om den resa till södra Sverige, som denne med 
understöd af Akademien under sistlidne sommar utfört för 


zoologiskt ändamål. 


Hr ANDERSSON lemnade meddelanden om det botaniska 
utbyte, som vunnits under en sistlidne sommar af Studerandena 
HJ. WILANDER och A. NATHORST utförd resa till Spetsbergen; 
densamme redogjorde för innehållet af Prof. Osw. HEERS ofvan- 


nämnda afhandling om Beeren Eilands fossila flora. 


Sekreteraren meddelade a författarnes vägnar följande upp- 
satser: 1:0) ”Om platina-baser, hvilka innehålla organiska radi- 
kaler”, af adjunkten P. T. CLEVvE!S 2:0) ”Bidrag till Skandina- 
viens Myriopodologi”, af Studeranden A. STUXBERG.” 


Från Kongl. Sjöförsvars-Departementet hade blifvit öfver- =" " 
lemnad en meteorologisk dagbok, förd ombord pa korvetten af- 


RT 
v > 


882 


Chapman under en sistlidne sommar utförd expedition till aflägs- 
nare farvatten. 


Genom anställdt val kallades Öfverdirektören vid Kongl. 
Teknologiska Institutet KNUT STYFFE till ledamot af Akade- 


miens åttonde klass. 


Följande skänker anmäldes: 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek, 


Från K. Universitetet i Lund. 
Akademiskt tryck 1869—70. 


Från Natural History Society of Northumberland i Newcastle. 


Natural History transactions, Vol. 1—3. 


Från BRadelife Observatory i Oxford. 
\ Results of observations, 1867. 


Från Natural History Society i Montreal. 

The Canadian Naturalist and Geologist, Vol. 1--7; New series, 
Vol. 3: 5—6. 

Report of the progress of the geological survey of Canada to 1863, 
text. Montreal 1863. 8:0. 

BILLINGs, E. Palxozoie fossils, Vol. 1. Montreal 1865. 8:o. 
—  — (Catalogue of the Silurian fossils of the Island of 
Anticosti. Montreal 1866. 8:o. 


Fran The Canadian Institute i Toronto. 
Canadian Journal. New series, N:o 1, 7, 9, 11—12, 20, 51, 61, 
66, 67. 
Från Hollandsche Maatschappi der Wetenschappen i Haarlem. 
Verhandelingen, 3:e Serie. T. 1: 1—2. 
Archives des sciences physiques & naturelles, T. 5: 1—3. 


Från Physikalisches Central-Observatorium i S:t Petersburg. 
Jahresbericht, 1869. 


Från Societe Imp. des Naturalisies i Moskwa. 


a 1869: 
ze rn (Forts. & sid. 916). 


Sve 2 


883 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 8. 
Stockholm. 


Om Platina-baser, hvilka innehålla organiska radikaler 


a Ps ORBIT 


[Meddeladt den 12 Oktober 1870.] 


Vid K. Vetenskaps-Akademiens senaste sammankomst hade 
jag äran inlemna en summarisk redogörelse för en undersökning 
öfver föreningar tillhörande den andra REISET'ska platinabasen, 
dess högre oxidationsgrad den GERHARDT'ska basen samt 
tvenne med dessa isomera baser. För att förklara denna märk- 
liga isomeri uppställde jag en hypothes, att uti dessa baser 
förekomma amoniak-molekulerne grupperade på olika sätt, nem- 
ligen uti den REISET'ska basen och uti den GERHARDT'ska 
basen direkte bundna vid platina-atomen, uti den s. k. platina- 
oxidulamoniaken och platinaoxid-amoniaken bundna vid hvar- 


andra till diamoniak såsom följande formler närmare utvisa 


Den andra REISET'ska PEYRONE'S klorid eller 
basens klorid | Platinaklorur amoniak 
NH NH, NH, Cl 
3 3 3 
Pt NH. Icı P Io 
GERHARDT’ska basens klorid Platinaklorid amoniak 
| Cl | Cl 
NH NH, NH, Cl 
3 3 3 
Pt NH Ic, Pt Cl 
CI CI 


Denna asigt saknade emedlertid tillräckliga experimentella 
bevis och jag hade blott af basernas bildningssätt slutit till 
deras konstitution. 

En tillfyllestgörande förklaring öfver isomeriens orsak syntes 


mig vara högst vigtig och för att pröfva den nyss anförda 


884 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


asigtens riktighet företog jag en undersökning öfver inverkan 
af organiska amoniak-baser pa de isomera salterna. 

Om min äsigt var riktig kunde man a priori sluta till, att 
genom inverkan af en bas (B) på de begge isomera kloriderna 


borde erhållas följande klorider 


| INR dm Ol NESS NEG 
3 3 3 


Fran I borde 2 B kunna med jemförelsevis stor lätthet 
kunna bortskaffas och den REISET'ska kloriden borde da er- 


hållas; från II borde deremot NH, + B kunna aflägsnas vid 
O . \ 10 
lämplig behandling och en ny komplex Pt es bildas. 


Vid mina försök valde jag baserna anilin och etylamin, 


1. Inverkan af anilen på den andra KReseit'ska basens salter. 


Dä kloriden beredd geuom upphettning af Pt4NH,, CL, 
kokades med vatten och anilin samt sa mycket alkohol att 
anilin kunde blandas med vattnet, erhölls efter någon tid en 
svagt färgad lösning, ur hvilken vid afsvalning afsatte sig glitt- 
rande, färglösa, tunna taflor. Saltets formel är | 

Pt (NEC), (CEN); OM 

Denna klorid ger med platinaklorur ett dubbelsalt mot- 
svarande den »gröna MAGNUS'ska kloruren» och kristalliserande 
i fjäderlika chamoi-färgade kristallaggregater. Dubbelklorurens 
formel är 

P6 (NE) O,CELIN)), Bl, + 126 Cl, 

Kloriden dekomponeras af kungsvatten med lätthet; anilin 
förstöres och man erhåller små gula kristaller liknande GER- 
HARDT’S klorid Pt (NH,), Ch. 

Kokar man kloridens lösning med jodkalium, erhålles ögon- 
blickligen under utveckling af stark anilin-lukt, en gul fällning, 
som innehöll 40,05 procent platina, hvilket utvisar att den var 
jodiden till den REISET'ska basen Pt 2 NH,, I,, som håller 
40,73 procent platina. Den gula kroppen innehöll något litet 
anilin, hvilken dock icke kunde vara annat än en förorening då 


platinahalten var så hög. 


CLEVE, OM PLATINABASER, HVILKA INNEH. ORGAN. RADIKALER 885 


DR Sen ei 
Om nitratet Pt a) 2 NO 


ningen försättes med anilin, erhaller man vid afsvalning en 


„ löses i hett vatten och lös- 
ymnig kristallisation af tunna, iriserande, färglösa och nästan 
rätvinkliga taflor. Detta salt har formeln 
Pe (NELLA COSERIN ho Oo ANV 
Om sulfatet af Pt xy |O,. SO,, erhållet af REISET's klorid 
och silfversulfat, löses i vatten och den varma lösningen för- 
sättes med anilin, erhålles vid afsvalning fettglänsande, tunna 
taflor af formeln 
12% (NE (OEL). Org SIG 
Af dessa försök följer således, att den andra REISET'ska 
basen salter kunna upptaga genom direkt addition två molekiler 
anilin och gifva salter till en bas af formeln Pt (NH,), (C,H,N), 
O, H,. Da vid behandling af kloriden med jodkalium de tvenne 
anilin-molekilerna lätt bortskaffas, bör denna formel skrifvas 
P Den 
NEL OJEIN f 


Detta är saledes 1 fullkomlig öfverensstämmelse med hvad man 


O, H, 


på förhand kunnat beräkna. 


II. Anilin och platina-oxidul-amoniak salter. 

Om den gula PEYRONE'ska kloriden, beredd af platinaklorur 
och amoniak, behandlas med anilin, vatten samt litet alkohol, 
erhålles en lösning, som efter afdunstning i vattenbad till torrhet 
qvarlemnar en af hartser mörkt violettfärgad massa. Om denna 
extraheras med alkohol och återstoden löses i minsta mängd 
hett vatten, lösningen filtreras från olösta hartser, erhåller man 
vid dess afsvalning ett hvitt salt af sma bollar; sammansatta af 
ytterst fina kristallnalar. 

Detta högst lättlösliga salt har formeln 

Bt(NE SI CCSERN OR 
och innehåller således blott en enda molekül anilin. Saltets 
lösning fäller platinaklorur-klorkalium. Fällningen, som bildar 
nästan metalliskt glänsande bronsfärgade blad, har formeln 
2 [Pt (NH,), (C,H,N) Cl,]| + Pt Cl, 


386 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Vid kloridens behandling med kungsvatten, dekomponeras 
anilin, men jag lyckades icke bland produkterna finna med 
mikroskop några kristaller af platinaklorid-amoniak, 

Då kloridens heta lösning försattes med jodkalium och 
kokades, utvecklades stark lukt af amoniak, äfven något af 
anilin och en gul fällning uppstod, som innehöll 34,63 procent 
platina 13,32 procent kol och 2; procent väte. 

Formeln Pt (NH,) (C,H,N) I, fordrar 35,23 procent platina 
12,sı procent kol och 1,:s procent väte. 

Kloriden förlorade således vid behandling med jodkalium 
en molekül amoniak, såsom man kunnat vänta om dess formel är 
pel NE. NH, Cl 

| Oak IN (Ol 

Denna klorid är icke den ursprungliga produkten af anilins 
första inverkan på den gula PEYRONE'ska kloriden, utan har 
bildat sig under afdunstningen genom förlust af anilin ur klor- 
ider, som innehålla två eller tre moleküler anilin. Då den 
PEYRONE'ska kloriden upphettades med anilin och något vatten 
uti ett tillsmält rör, erhölls en klorid, hvars sammansättning 
motsvarade formeln 

Eu Ic AR 
ÖFHANDESEANNET: 
Denna förening är ett hvitt kristalliniskt pulver, som med 
platinaklorur ger dubbelsaltet 
SER 
EN Kam vd H,N 
67 BE 


Att en klorid med trenne moleküler amoniak finnes är 


Icı, + Pt.Ol,. 


troligt, emedan jag en gång erhöll genom inverkan af anilin pa 
den PEYRONE'ska kloriden en produkt, hvars sammansättning 
befanns ligga midt emellan formlerna för klorider med tvenne 
och trenne moleküler anilin. 

Då nitratet till platina-owidulamoniak löstes i vatten och 
behandlades med anilin erhölls en svagt färgad lösning, som 
efter tillräcklig koncentration afsatte vid afkyluing en ymnig 


kristallition af svagt rosenröda taflor. Saltet är särdeles lätt- 


CLEVE, OM PLATINABASER, HVILKA INNEH. ORGAN. RADIKALER. 887 


lösligt i varmt vatten och visade sig efter några gångers om- 
kristallisering ega en sammansättning motsvarande formeln 
PB NERBELOFEL N). 0,2 22NO,. 
Detta nitrat är således lika sammansatt som det förut beskrifna 
af den REISET'ska basen deriverande nitratet. 
Om nitratets lösning försättes med amoniak-oxalat, uppstår 
en rosenröd. mikrokristallinisk fällning, hvars platinahalt mot- 


svarar formeln 


P6 (NEL), (O,EN), 0,0 0, a a 0. 

Om sulfatet af platina-oxidul-amoniak försättes med anilin, 
erhålles efter en kort stund en voluminös kristallisation af fina, 
färglösa nålar. 

Detta sulfat har en sammansättning, som närmast mot- 


svarar formeln 


NH ON 
Eu Sllorno, 


(GEN. | 
Saltet afger anilin med stor lätthet. 
Således framgår af dessa försök, att genom inverkan af 


anilin på salter af platina oxidul-amoniak flera baser kunna 


erhållas. 
Sålunda 
NH, NH NH, NH 
3 3 2 3 3 ER 
Buy 10 H,; Bun mad 2? 


NH, NH 
3 3 
pc G,H.NC.H.NTO.H,N | 
af den första kan genom förlust af NH, erhållas 


NH 
3 
fee 


Lå 
III. Hiylamin och salter af den andra Reisetska basen. 


Om kloriden kokas med en lösning af etylamin, löses den 
temligen lätt och vid den färglösa vätskans afsvalning erhålles 
en ymnig kristallisation af fina färglösa nålar med samman- 
sättningen BE (NES); (CSH-N) OL: 


888 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Om denna klorid, som är ganska lättlöslig 1 hett vatten, 
förenas med platinaklorur erhålles en glittrande, voluminös, 
grön fällning af platta, mikroskopiska nålar, till sammansätt- 
ningen alldeles analog med den gröna MAGNUS'ska kloruren, 
hvilken den liknar. Dubbelsaltets formel är: 

Pt (NH,), (C,H,N), Cl, + Pt (OMS 

Om kloridens lösning försättes med jodkalium, erhåller man 
snöhvita kristaller, troligen af motsvarande jodid. Kokas lös- 
ningen med med jodkalium, afskiljes langsamt en klart gul 
fällning, som innehåller mycket etylamin. Således erhölls icke 
sasom jag väntat mig, den REISET'ska basens jodid Pt (NH,), I, 
under utveckling af etylamin. Etylaminens starka basiska egen- 
skaper synes vara orsaken till denna oväntade reaktion, ty 
etylamin drifver ut amoniak ur amoniaksalter och den etylamin- 
haltiga jodiden var troligen resultatet af en sekundär reaktion. 

Försök att genom kloridens upphettning utdrifva etylaminen 
har icke lyckats mig, ty etylaminen 1 detta salt dekomponeras 
troligen innan den förflygtigas. Icke heller har jag genom klo- 
ridens behandling med saltsyra lyckats eliminera etylamin. Sy- 
ran utöfvade ingen inverkan. 

Sulfatet af den andra REISET'ska basen förenas langsamt 
med etylamin och ger färglösa ytterst lättlösliga, platta nålar, 
som vittra i torr luft. Saltet innehåller mycket kristallvatten, 
som kan bortdrifvas genom upphettning till 1009. Vid 100° 
torkadt salt har formeln 

ie (ONIEL ), (CERN O, SO, 


och kristallvattenhalten är troligen 6 mol. 1,10 


Nitratet_af den Reiset'ska basen förenas lätt med etylamin 
och ger färglösa nalar, hvilka icke blefvo analyserade. Detta 
nitrat ger med klorvatten mikroskopiska, gula kristaller efter 
all sannolikhet motsvarande GRos’ kloronitrat, men innehållande 
etylamin. 

Af ofvan anförda förhållanden visar sig, att den andra 


REISET’ska basens salter kunna förenas med två moleküler 


CLEVE, OM PLATINABASER, HVILKA INNEH. ORGAN. RADIKALER. 889 


etylamin likasom med två moleküler anilin. De derigenom upp- 
komna nya baserna böra naturligtvis ega analog sammansättning 
och då den anilinhaltiga basens klorid vid behandling med jod- 
kalium lemnar den andra REISET'ska basens jodid bör formeln 
för den analoga etylamin-föreningen skrifvas 

P | NH, CH. N 


RÖ OM 
NH, CHN 2 


IV. Etylamin och platina-o.widulamoniak-salter. 


Om den gula PEYRONE'ska kloriden behandlas med etylamin, 
löses den och afdunstas lösningen till ringa volum i vattenbad 
och sedan öfver svafvelsyra, erhalles en gulaktig honungslik, 
kristallinisk massa särdeles lättlöslig i vatten. Denna produkt, 
torkad öfver svafvelsyra, hade en klor- och platinahalt, som 
svarade mot formeln 

P6 (NER a (CHIEN) Gil 

Kloridens lösning ger med platinaklorur en grön kristall- 
linisk fällning motsvarande den gröna MAGNUS'ska kloruren. 

En fullständig analys på dubbelsaltet förde till formeln 

1% (NE (CERN), Cl art Ol 

Kokas kloridens lösning med jodkalium, utfälles hastigt en 
gul kropp under stark utveckling af amoniak och etylamin. 
Denna gula förening innehöll 39,44 procent platina, 5,19 procent 
kol och 2,29 väte. Formeln Pt (NH,) (C.H, N)T, fordrar 38,5 
procent platina 4,67 procent kol och 1,94 procent väte. 

Häraf visar sig saledes att den väntade reaktionen verk- 


ligen inträffade eller att NH, + C,H,N aflägsnades och att 


NER NEG — LG 
GH.NTG,H,Nf ER 


Vid försök att låta etylamin inverka på nitrat och sulfat 


kloridens formel är Pt 


af platinaoxidul-amoniak, erhöllos lösningar, som vid afdunst- 
ning sönderdelades under afskiljande af svart, speglande platina 
på kärlets väggar, och vid fortsatt afdunstning qvarblefvo svarta 
syrupstjocka vätskor. 

Genom Würrz’s klassiska undersökningar öfver alkohol- 


baserna känner man, att etylamin förenas liksom amoniak med 


390 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


platinaklorur. Konstitutionen för produkten, hvars empiriska 
formel är Pt 2 (& HN), Cl,, är dock icke känd. Om den mot- 
svarar den PEYRoNE’ska kloriden bör den genom behandling 
med amoniak gifva en klorid af formeln 
Ss ER Je 
Pt oil N CI 
INIIET, IND, - 
isomer eller identisk med senast beskrifna etylaminhaltiga klorid. 
Helt nyligen har detta försök blifvit utfördt af CH. GORDON). 
som verkligen erhallit en klorid af formeln Pt (NH, ), (C,H_N), CL, 
men den synes icke vara identisk med den af mig genom lösning 
af PEYRoNE’s klorid i etylamin erhållna. A priori kan man 
förutse existensen af ännu en fjerde isomer bas nemligen 
'C,H,N NH 
[ie un 3 (0): Jalı 
GEL UNF SES 
Genom inverkan af anilin på platinaklorur erhölls af CHY- 
DENIUS ”) en produkt af formeln Pt (C,H,N), Cl,. Helt nyligen 
har samma förening blifvit undersökt af GORDON”). Både 
CHYDENIUS och GORDON uppgifva öfverensstämmande, att denna 
kropp icke förenas ytterligare med anilin eller med amoniak. 
Utsigterna att erhålla basen 
C.H.N NH 
FRUN OS EEE OEREIN 
CE Nog NE rer 
äro således ringa. 
Ånnu eger man dock icke tillräcklig kännedom om anilin- 
föreningen Pt (C,H,N), Cl, för att kunna uppställa någon 
rationel formel för densamma. 


!) Deutsche Chemische Gesellschaft t. III p. 174, N:o 4, 1870. 
Bullet. de la Soc. Chim. de Paris 1870, p. 518. 

?) Om Anilins inverkan på Platinaklorur och Svafvelsyrlig Platina- 
oxidul: Helsingfors: 1859. Dissert. 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps 


Stockholm. 


391 


-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 8. 


Bidrag till Skandinaviens Myriopodologi. 
Af ANTON STUXBERG. 


I. 


Sveriges Chilognather. 


[Meddeladt den 12 Oktober 1870 | 


Genus I. /ulus LINNE (ad partem) 1758. 
Systema Naturs, ed. X, T. I, pag. 639. 


Sista segmentet saknar utlöpande process. 
Aa. Analskifvan väpnad med en fram 
under magen riktad process . 

Ab. Analskifvan oväpnad. 
Abı. Halssköldens sidodelar run- 
dade, fint strierade . . .. 
Aba. Halssköldens sidodelar vin- 
kelformigt utdragna. 


0. 


B. 


Kropp saknande hår. . 
Kropp hårklädd 


Sista segmentet försedt med en utlöpande 


analprocess. 


Ba. Analprocessen kort och uppsvälld. 
Bai. Segmentens framdel strierad. 


0. 


Panndelen saknar här- 
bärande hjessgropar. Fo- 
ram.repugnatoria beläg- 
na långt bakom under- 
segmentens tvärsutur 

Panndelen försedd med 
2 hårbärande hjessgro- 
par. Foram. repugn. 
belägna intill ell. nästan 
på undersegment. tvär- 
SU DNS ART LO NE u 


Ba2. Segmentens framdel icke 
Simenade un... 


I. foetidus C. Koch. 
I. londinensis LEACH. 


J. lusecus "NINRT. 
I. pusillus LEACH. 


J. sabulosus LINNE. 


I. sjelandicus MNRT. 


I. silvarum MNRT. 


892 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Bb. Analprocessen lång och spetsig. 
Bbi. Andra benparets höfter hos 
& med ingen eller ganska 
kort process. 
a. Foram. rep. belägna in-- 
till eller nästan på under- 
seomentens tvärsutur. . /. punctatus LEACH. 
g. Foram. repugn. belägna 
långt bakom underseg- 
mentens tvärsutur .... 7. fallae MNnRT. 
Bb2. Andra benparets höfter hos 
SA med lång, framätriktad 
DOSE "odd vv 50085 Ly Üdinırasumig INN 


1. lulus foetidus ©. Koch 1838. 


Syn.: 1838. Julus foetidus C. Koch, Deutschl. Crust., Myriapoden 
und Arachn.. Heft 22 pl. 5. 
1839. » unciger WaGA, Revue Zool. de la Soc. Uuvie- 
rienne, pag. 80. 
1841. Uneiger foetidus BRANDT, Recueil de Mem. rel. a l’ordre 
des Insectes Myriapodes, pag. 89. 


1847. Julus »  Gervaıs, Hist. Nat. des Ins. Apteres, 
T. IV, pag. 146. 
1868. » »  MEINERT, Danmarks Chilognather (Na- 
turhistorisk Tidsskrift, 3 Raekke, 5 Bind), 
pag. 11. 
1869. » »  v. PoRATH, Zoologisk Resa i Skåne och 


Blekinge (Öfvers. Kgl. Vet.-Akad. För- 
handl., ärg. 26), pag. 648. 


Kropp jemntjock, harbärande. 

Hufvudet saknar såväl hjessfüra som härbärande hjessgropar. 

Ogon subhemisferiska, bestående af i sju sneda rader ställda 
oceller, hvilkas antal vanligen uppgär till 34. 

Antenner 3 gång lämere än kroppshöjden. 

Halssköldens bakkant härbärande, dess sidodelar spetsvinkligt 
utdragna, afrundade, försedda nederst med 5 större och derofvan 2 
nina, djupt intryckta strimmor. 

Segmentens framdel glatt, betydligt lägre än den bakre, hvilken 
är tätt och djupt strierad samt i balklsamten väpnad med en mängd 
långa och grofva, ofta nästan vinkelrätt utstående hår. 

Foramina repugnatoria jemförelsevis små, belägna tätt intill 
undersegmentens tvärsutur. Sutur rät. 

Analvalvler försedda med en massa långa hår, oftast marginerade. 

Längd 18—27 m.m. — Segmenten 38 — 43. 

Färg ljusgrå — mörkgrå, på tvären bandad af mörkt; sidorna 
obetydligt ljusare. 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 393 


Förekomst. I sydliga och sydvestra Skåne är denna art 
funnen på flera ställen. Dr v. PorATH uppger den från Köpinge, 
Lund, Ramlösa och Helsingborg; sjelf har jag funnit den vid Bjer- 
sjölagård, Ofvedskloster, Ortofta, Belteberga och Vollsjö. På Kulla- 
berg och i dess nejder saknades den helt och hållet, likaså vid 
Stehag, Skärali och Ignaberga; enahanda tycktes förhållandet vara 
norr om Söderäsen. I Blekinge är den anmärkt vid Carlshamn 
(v. PorATH och IPsE) och Ronneby (Stud. G. EISEN); och enligt 
- uppgift af v. Poraru skall den äfven vara funnen i Halland af 


Dr J LYTTKENS. — Arten lefver företrädesvis på starkt sandblandad 
jordgrund bland lager af nedfallna, multnande löf, helst i trädgårdar, 
men understundom äfven under mossa på stenar — såsom vid 


Belteberga, der den fanns tillsammans med TIulus silvarum MEINERT. 
— Oftast uppträder den i stora massor på samma ställe. 
2. Iulus londinensis LeacH 1814. 


Syn.: 1814. Julus londinensis LEACH, Trans. Linn. Soc., vol. XI, 
pag. 378. 


1817. » » LEACH, Zoological Miscellany, T. III, 
pag. 33, pl. 188. 

1838. » » C. KocH, Deutschl. Crust., Myriap. 
und Arachn., Heft 22, pl. 4. 

1847. » » Gervaıs, Hist. Nat. des Ins. Apte- 
nes, 1, ING Dag. Het. 

1866. » » v. PorAarH, Bidrag till känned. om 


Sveriges Myriapoder. Ordn. Diplo- 
poda, pag. 28. 


1868. » » MEINERT, Danmarks Chilognather 
(Il @) DAR & 


1869. » » v. PoRATH, Zool. Resa ete. (1. c.), 
pag. 647. | 


Kropp, jemförelsevis tjock, saknande hår. 

Hufvudet är försedt med en temligen djup hjessfåra, men sak- 
nar hårbärande hjessgropar. 

Ogon bestående af vanligen 46 i sex rader transverselt ställda 
oceller. . 

Antennerna obetydligt kortare än kroppshöjden. 

Halssköldens sidodelar halfmånformigt rundade, försedda med 
2—39 ytterst fina, stundom otydliga strimmor.” 

Segmentens framdel glatt, deras bakdel fint och ej särdeles tätt 
fårad af strimmor, som icke nå segmentens bakkant. Hår saknas. 

Foramina repugnatoria små, belägna på eller tätt intill under- 
segmentens tvärsutur. Sutur rät. 

Analvalvlerna väpnade med högst få (vanligen tre par) hår, icke 
marginerade. 

Längd 18—30 m.m. — Segmenten LI—50. 


io) 


894 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Färg mörkbrun eller oftast svart; segmentens bakkant koppar- 
glänsande. Analvalvler alltid ljusare. 

Förekomst. Julus londinensis LEacH, i Danmark enligt Mrr- 
NERT en af de allmännaste tusenfotingar, är i Sverige ytterst säll- 
synt och sporadisk; v. PorATH anför den blott från Lund och Carls- 


hamn. Såsom exempel på artens sällsynthet — närmast i det 
sydliga Sverige — må anföras, att bland flere hundrade Chilognather, 


som insamlades somrarne 1869 och 1870 i Skåne och Blekinge, 
blott ett exemplar (från Carlshamn) befanns. tillhöra denna art. 
I mellersta delen af landet är den sällsynt funnen vid Upsala och 
Stockholm (v. PORATH och IPsSE), samt i Södermanland (LINNARSSON). 
I mina samlingar från Öland och Gotland har den icke kunnat pä- 
träffas. 


3. Aulaus luscus MEINERT 1868. 


Syn.: 1868. Julus luscus MEINERT, Danmarks Chilognather (1. c.), 


pag. 9. 
1869. » DVS BorArH, ZOOL Resarete. (l. c.), pa 
647. 


Kropp jemförelsevis smal, jemntjock, saknar hår. 

Hufvud utan hårbärande hjessgropar, oftast också utan, men 
någongang försedt med en ytterst fin hjessfåra. 

Ögon trapezielikt ställda, bestående af 32 i fem sneda rader 
satta, mer eller mindre tydliga oceller. 

Antennerna föga längre än kroppshöjden (ungefär som 12:11). 

Halssköldens sidodelar spetsvinkligt utdragna, rundade, försedda 
med 2 eller flera relativt breda och grunda strimmor. 

Segmentens framdel glatt, deras bakdel ytterst glest och fint 
strierad; strimmorna sluta långt framom segmentens bakre kant. 
Hår saknas. 

Foramina repugnatoria belägna tätt intill undersegmentens tvär- 
sutur. 

Analvalvler glatta, vid analöppningen försedda med typiskt 3 
par hår, icke marginerade. 

Längd 10—15 mm. — Segmenten omkring 40—46. 

Färgen hos fullt utbildade exemplar mörkbrun, med nägot 
ljusare tvärband på ryggen; på hvardera kroppssidan ett längsband 
af mörkare fläckar, som börja på sjette segmentet. Pannan med 
antennerna och de bakersta segmenten ljusare. Hjessan och hals- 
skölden mörkt marmorerade. - 

Förekomst. Denna art, hittills förblandad med I. londinensis 
LEACH, synes icke vara så särdeles sällsynt. I Skåne är den funnen 
på vidt skiljda lokaler, såsom: Ystad, Esperöd, Öfvedskloster, Malmö, 
Skärali, Ignaberga (vid nedgången till »Vestra Grufvan») och Far- 
hults kyrka. I Småland fann jag den ymnigt vid Rosenlund utan- 
för Jönköping, och V. PORATH anför den äfven från Hägganäs. 
För öfrigt äger jag några exemplar från Stockholm (Belle Vue m. 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 895 


fl. st.), Upsala och Gotland (Botaniska Trädgården 1 Visby, Stenstu 
i Vesterhejde, samt Haugröna i Fleringe socken). 
4. AIulus pusillus Leach 1814. 


Syn.: 1814. Julus pusilus LEACH, Trans. Linn. Soc., vol. XI, 
pag. 379. 


1817. » » LeaAcH, Zool. Miscell., T. III, pag. 35. 

1847. » » GERVAIS, Hist. Nat. des Ins. Apteres, 
T. IV. pag. 142. 

1857. » Bolei AM Stein, Myriapoden und Crust. 


Graubündens (Jahresb. der naturforsch. 
(zesellsch. Graubündens), pag. 133. 
1866. » » v. Porata, Sveriges Myriap. Ordn. 
Diplopoda, pag. 29. 
1868. »  pusillus MBEINERT, Danmarks Chilogn. (1. c.), 
page. 10. 
1869. » » Vv. PORATH, Zool. Resa etc. (1. ec.) 
pag. 648. 
Non: 1847. TITulus Boleti C. Koch, Syst. der Myriapoden, 
pag. 109. 
1863. » » €. Koch, Die Myriapoden, Bd II, 
pag. 84, fig. 207. 


Kropp jemntjock, spridt härbärande. 

Hufvud försedt med en ytterst fin hjessfäara samt tvenne här- 
bärande hjessgropar. 

Ogon triangulära, bestående af 24 (högst sällan 25) tydliga, 
longitudinelt ställda och sexradade oceller. 

Antenner knappt märkbart längre än kroppshöjden. 

Halssköldens sidodelar spetsvinkligt utdragna, afrundade, med 
en eller ingen strimma). 

Segmentens framdel glatt, sällan med otydliga spridda strimmor; 
deras bakdel grundt och tätt färad af strimmor, som icke na seg- 
mentens bakkant. Sutur rät. På segmentens bakdel finnas få och 
spridda, korta hår. | 

Foramina repugnatoria ytterst fina, belägna tätt invid under- 
segmentens gränsskilnad. 

Analvalvler klädda med flera temligen långa och tjocka hår, 
icke marginerade. ; 

Längd 8—12 m.m. — Segmenten 29—34. 

Färg svartbrun med tvenne blekare längsband kring ryggens 
midtellinie. Halsskölden och hufvudet — ıned undantag af ett ofvan 
antennerna, imellan ögonen alltid förekommande tvärband — marmo- 
rerade såsom hos föregående arten. Hos icke fullt utfärgade indi- 
vider äro de bakersta segmenten ofta också marmorerade. 


') Så nästan utan undantag hos de hundradetals exemplar, som jag undersökt. 
Blott hos tvenne individer har jag funnit halsskölden försedd nederst med 
en längre fåra och derofvan med 2—3 korta, men ganska djupa och tydliga 
strimmor. | 


2 896 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Förekomst. På mycket fuktiga ställen bland multnande vege- 
tabilier har jag funnit denna arten icke sällsynt förekomma 1 träd- 
gårdar i sydliga, sydvestra och vestra Skåne, t. ex. kring Lund och 
Malmö flerestädes, Bosarp 1 Risekastlösa socken etc.; v. PORATH har 
träffat den vid Esperöd och Ramlösa. I Blekinge är den funnen 
vid Ronneby (G. Eısen). På Gotland är den af mig anmärkt i och 
kring Visby (Botaniska Trädgården, Kopparsvik, Snäckgärdet) samt 
vid Hultungs i Bunge socken, och i Dr T. TULLBERGS samling har 
jag äfven sett exemplar från sydligaste Gotland, tagna vid Vester- 
gårda I Sundre socken. På Snäckgärdet fann jag den en gång i 
massor, på mycket stenbunden och torr mark, kring rötterna af 
Cynanchum Vincetoxicum. 


5. Aulus sabulosus LInnk 1758. 


Syn er IfA Bl ulusmsabulosuslEINNDIESYSUSEN avuna er 


pag. 640. 

1761. » » LINNE, Fauna Suecica, ed. 2, pag. 502. 

1804. » » LATREILLE, Hist. nat. des Orust. et 
Insectes, T. VII, pag. 74. 

1814. » » nach, Irans. Inne Soc, Vol, AI. 
pag. 377. 

1817. » » LracH, Zool Miscell., T. III, pag. 33. 


1838. »  bilineatus C. Koch, Deutschl. Orust., Myriap. 

und Arachn., Heft 22, pl. 6. | 

? 1838. »  sabulosus ©. KocH, Deutschl. Crust., Myriap. 
und rachnsg Heitz 2, ja I. 


1847. » » GERVAIS, Hist. Nat. des Ins. Apteres, 

1, 1, Dag. 189. 
? 1863. » » ©. KocH, Die Myriapoden, Bd IL, 

pag. 75, mer 198, 199. 

1866. » » v. PORATH, Sverig. Myriap. Diplopoda, 
pag. 22. 

1868. » » MEINERT, Danm. Chilogn. (l. c.), 
pag. 11. 

1868. » » Fısen och STUXBERG, Bidr. t. känned. 


om Gotska Sandön (Öfvers. Kgl. Vet.- 
Akad. Fhandl., årg. 25), pag. 378. 
1868. »  anceps EISEN och STUXBERG, Bidrag etc. (l. 
c.), pag. 378 (pullus). 
sabulosus V. PORATH, Zool. Resa etc. (l. c.), 
pag. 645. 


1869. ) 


7 


Kropp tjock, slät och härlös. 

Hufvud med en tydlig och djupt intryckt hjessfära, saknar här- 
bärande hjessgropar. 

Ogon subovala, bestående af i fem sneda rader ställda oceller, 
hvilka vanligen äro 33 till antalet. 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 897 


Antennernas längd mycket kortare än kroppshöjden (som 3: 4). 

Halssköldens sidodelar långt utdragna, ytterst försedda med en 
långt framåt gående djup fåra — den s. k. framrandsfåran — samt 
derinnanför med 3, 4 eller 5 smärre, likaledes djupt intryckta fåror. 

Segmenten hårlösa, med såväl främre som bakre delarne fint, 
tätt och djupt strierade; strimmorna baktill nående segmentens kant. 
framtill snedt nedlöpande. 

Foramina repugnatoria stora och tydliga, belägna långt bakom 
undersegmentens tvärsutur. 

Analvalvler öfverallt. baktill försedda med jemförelsevis korta 
och tjocka hår, marginerade; ofvan äro de täckta af en kort och 
tjock, undertill samt ytterst ofvantill långt hårväpnad, nedtill kölad 
process, som i spetsen är starkt uppåtböjd och genomskinlig. 

Längd 20—40 m.m. — Segmenten från 44 till omkrig 50. 

Färgen är typiskt svart — ned under magen ljusare — med 
tvenne gulbruna längsband kring ryggens midtellinie, börjande på 
2--6 segmentet framifrån; men ofta förekomma talrika färgskift- 
ningar, beroende, som det tyckes, dels på lokala inflytanden, dels 
på nyligen försiggången hudömsning. 

Förekomst. Allmänt, om än högst sällan ymnigt på samma 
ställe, anträffas denna genom sin storlek. framför alla andra nordiska 
Iulusarter utmärkta myriopod från Skåne åtminstone till nordligaste 
Upland och Dalarne. Den lefver icke sä mycket i skogar, som 
fastmera pa för solen öppet liggande ställen. 


6. Aulus sjelandicus Meınerr 1868. 


Syn.: 1868. JZulus sjelandicus MEINERT, Danmarks Chilogn. (1. c.), 


pag. 19. 
1869. » » v. PorAmH, Zool. Resa ete. (MU BG) 
pag. 646. 


Kropp jemntjock; de bakersta segmenten glest härbärande. 

Hufvud med en djupare hjessfära samt tvenne härbärande hjess- 
gropar. i 

Ogon bestående af 39 i sju rader transverselt ställda oceller, 
hvilka äro förenade till formen af ett trapezium. 

Antenner kortare än kroppshöjden (ungefär som 4: 5). 

Halssköldens sidodelar utdragna, rundade, med en större strimma 
längst ut i kanten — »framrandsfåran» — samt innanför denna 
6—7 kortare, men djupa och tydliga sådana. / 

Segmentens bakdel ytterst tätt och fint strierad; deras främre 
del framtill” vackert granulerad, baktill försedd med strimmor, som 
på ryggsidan äro mycket glesa och grunda, men nedåt sidorna blifva 
både djupare och mera tätt ställda. De flesta segmenten — någon- 
gång de främsta undantagne — bära baktill högst få, fina hår. 


Sutur rät. N 


Öfvers. af K. Vet.-.ikad. Förh. Årg. ls NO &% 2 


3098 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK:-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Foramina repugnatoria belägna på undersegmentens tvärsutur, 
hos yngre individer något bakom densamma. 

Analvalvlerna, liksom hos I. sabulosus LINNE, härklädda och 
marginerade, ofvan täckta af en hårväpnad, rak process, hvilken ej 
är så tvärt afsmalnande som föregående artens. 

Längd 17—23 m.m. — Segmenten från omkring 40—45. 

Färgen mörkbrun med tvenne mörkgula längsband på ryggen; 
segmentens bakkant stundom, isynnerhet hos äldre individer, koppar- 
glänsande. De tvenne längsbanden på ryggen äro öfverhufvudtaget 
smalare än hos föregående arten, och antennerna äro jemförelsevis 
mörkare än dennes. 

Förekomst. TIulus sjelandieus, af MEINERT först anmärkt i 
Danmark och af honom först beskrifven, är en af våra sällsyntaste 
Chilognather. v. PORATH har tagit ett exemplar (en hona) vid 
Ramlösa nära Helsingborg 1868, och sjelf har jag, oaktadt noggrannt 
efterletande, sommaren 1870 funnit blott två individer — likaledes 
honor — i Skåne, nämligen i Belteberga-skogen. Det förtjenar må- 
hända anmärkas, att MEINERT funnit endast ett par individer i Dan- 
mark och att dessa, liksom de svenska exemplaren, äro honor. 


7. Aulus silvarum MEINERT 1868. 


Syn.: 1866. Julus luridus v. PorATH, Sveriges Myriap. Diplopoda, 
S pag. 24. 


1868. » silvarum MEINERT, Danmarks Chilogn. (l. c.), 
pag 19. 
1869. » » v. PORATH, Zool. Resa etc. (l. c.), pag. 
646. 
Non: 1847. Julus luridus C. Koch, Syst. der Myriapoden, 
DAT UNI, 
1857. » » AM STEIn, Cr. Myr. Graub. (l. 
c.), pag. 134. | 
1863. » » ©. KocH, Die Myriapoden, Bd II, 


pag. 65, fie. 187. 


Kropp jemntjock, något smärt, härlös. 

Hufvud försedt med en oftast otydlig hjessfära, saknar här- 
bärande hjessgropar. 

Ogon subhemisferiska, bestående af 39 tydliga, ofta tillplattade 
oceller. 

Antennerna märkbart kortare än kroppshöjden (vanligen som 
las I). 

Halssköldens sidodelar spetsvinkligt utdragna, rundade, tydligt 
strierade af en framrandsfäara och några smärre ofvan den belägna 
faror. 

Sesmentens framdel glatt, deras bakdel ganska tätt, ehuru ej 
särdeles djupt strimmad; strimmorna na segmentens bakkant. Seg- 
menten fullkomligt hårlösa. Suturen rät. 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 899 


Foramina repugnatoria små, belägna tätt imtill eller på under-, 
segmentens tvärsutur. , 

Analvalvlerna med vanligen 3 par hår, för öfrigt glatta, icke 
marginerade. Ändsegmentets process, kortare än de bäda Rorerseide 
arternas, är i spetsen svälld och utskickar frän den ett par mer 
eller mindre korta hår. 

Längd 17—27 m.m. — Segmenten 48—58. 

Färgen, liksom hos Chilognatherna i allmänhet mer eller mindre 
vexlande, är mestadels gråbrun, stötande än mera 1 brunt än i 
grönt. Städse genomlyser på hvardera kroppssidan en rad mörk- 
bruna stinkkörtlar, och på ryggen synes en fin mörk linie. Meren- 
dels är ock ryggen liksom afdelad af mörkare tvärband. Hufvud 
och de främre segmenten marmorerade. Ofvan antennerna, imellan 
ögonen, lakttages ett bredt band, framtill försedt med 4 eller oftast 
5 gula små fläckar. 

Förekomst. Företrädesvis under mossa och lager af rutt- 
nande vegetabilier på stenar, men äfven i murkna trädstubbar och 
under barken af sådana, har jag funnit denna myriopod flerestädes 
i Skåne och Blekinge (t. ex. Öfvedskloster, Örtofta, Belteberga, Igna- 
berga, Bjersjölagörd. Skärali, Löfvesta och Esperöd, Ringsjön och 
Stehag, Hör, Vollsjö, Frenninge, Kullaberg, Kattarps och Farhults 
socknar ete.; Carlshamn, Ronneby ete.). Tivifvelaktigt är, huruvida 
arten förekommer i nordligaste Skåne; ännu vid Ignaberga förefinnes 
den, hvarifrån den sprider sig österut genom Blekinge till Smålands 
sydöstra del, och vidare deritfrån längs Ostersjökusten mot norr. 
Man finner den sålunda mera allmänt icke blott i Skåne och ar 
kinge, utan äfven ı Smålands och Vstergötlands östligaste delar, 
Södermanland, vid Stockholm och i Upl land ätminstone till en 
bruk, hvarifrån jag sett exemplar 1 Stud. G. Eısens samling. Aline 
längs vesterhafvet sprider sig arten långt upp; jag har tagit den 
vid Kullaberg, och i Naturhistoriska Riksmuseum finnas exemplar 
deraf från nordligaste Bohuslän (Nord-Koster). I mellersta Sveriges 
provinser deremot, till och med i de sydligaste bland dem, saknas 
arten antingen helt och hållet, eller uppträder den fullkomligt spo- 
radiskt, så att säga skiljd från sitt öfriga utbredningsomräde. I 
norra Skåne (vid Hessleholm, Osby; Loshult m. fl. st.) har jag icke 
kunnat finna den; ej heller i sydliga Småland (vid Elmhult, Råshult, 
Vexjö, Alfvesta, Sandsjö och Säfsjö) kunde den, oaktadt noggrann 
undersökning af lokalerna, anträffas — blott i Vetterns närhet, i 
grannskapet af Jönköping har Dr v. PORATH funnit den vid Vista 
Ive = I Vestergötland tycktes arten saknas på Mösse- och Ålle- 
berg; deremot eger jag exemplar från landskapets vestligaste delar, 
såsom: Alingsås, Halle- och Hunne-berg, Kinnekulle. För det vest- 
liga Östersbuend känner jag ej mer än en fyndort, nämligen Omberg. 
På östersjö-öarne Öland och Gotland uppträder den Hide lan 
och talrikt, men saknas, märkligt nog, på Gotska Sandön. 


I0O0 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


8. Iulus punetatus LracH 1814. 


Syn.: 1814. Julus punctatus LRACH) Trans. Linn. Soc., vol. XI, 
pag. 379. 


KOT: » LEACH, Zool. Miscell., T. III, pag. 34. 

NÖRD » ©. Koch, Deutschl. Crust., Myriap. und 
APO, Iulanıs 22, al 112. 

1847. » » GERVAIS, Hist. Nat. des Ins. Apteres, 


T. IV, pag. 141. 

C. Koch, Die Myriapoden, Bd II, 
ae, rl, la, 2310) 

1866. Julus » v. PoRATH, Sverig. Myriap. Diplopoda, 
pag. 26. 


1865. Allaiulus > 


= 


1868. » » MEINERT, Danmarks Chilogn. (1. c.). 
pag. 14. 
1a 1 » v. Porartu, Zool. Resa ete., (l. e.), 


pag. 646. 


Kropp jemntjock, mycket smärtare än föregående artens, framtill 
vanligen hårlös, baktill försedd med fina och korta samt strövis i 
segmentens bakkant ställda här. 

Hufvudet saknar både hjessfäara och härbärande hjessgropar. 

Ogon subovala, starkt glänsande, bestående af 28 i sju rader 
transverselt ställda oceller, hvilka oftast äro på ena eller andra sidan 
ourskiljbara. 

Antenner något längre än kroppshöjden (som 10: 9). 

Halssköldens sidodelar obetydligt utdragna, rundade, oftast glatta, 
nederst med en framrandsfåra. 

Segmentens bakdel temligen grundt och glest fårad af strimmor, 
som sluta långt framför segmentens bakkant; deras framdel glatt. 
Harväpning, se ofvan! 

Foramina repugnatoria stora och tydliga, belägna tätt intill 
undersegmentens tvärsutur. Sutur oftast rät. 

.  Analvalvler starkt och tydligt marginerade, långt härklädda. 
Andsegmentets process svagt nedåtböjd och lång. 

Längd 15—30 m.m. — Segmenten 50—56. 

Färg. Rygg gräbrun,  mellan sidoporerna tvärbandad; sidopar- 
tierna grå- eller hvit-färgade. Hufvudet, förutom ett mörkt tvärband 
mellan ögonen, marmoreradt af gult och brunt. Stinkkörtlar oftast 
senomlysande, bruna — hvadan namnet. — 

Förekomst. Att döma af de hittills kända svenska fyndorterna 
för denna art vill det synas, som vore den ytterst sällsynt, kanske 
sällsyntare än någon annan Julusart, med undantag endast af Tulus 
sjaelandicus MEINERT. Den är nämligen blott känd från Stockholm 
(Belle Vue, Humlegården) samt från ett par ställen i Skåne (Bota- 
niska Trädgården i Lund och Ramlösa helsobrunn). | 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 901 


9, Iulus fallax MEinErRt 1868. 


Syn.: 1866. Julus ferrugineus v. PORATH, Sverig. Myriap. Diplo- 
poda, pag. 25. 


1868. » Fallax MEInERT, Danm. Chilogn. (1 c.), 
pag. 15. 

1869. » » Vv. PORATH, Zool. Resa etc. (1. e.), 
pag. 646. 


Non: 1828. Julus ferrugineus C. Koch, Deutschl. Crust., 
Myriap. und Arachn., Heft 

22, Jall HG 
1857. » » AM STEIN, Myriap. und Crust. 
Graubündens (1. c.), pag. 134. 


Kropp temligen smärt och långlagd, framtill med få, baktill 
med många och långa hår. 

Hufvud med ingen eller otydlig hjessfåra samt tvenne härbä- 
sade hjessgropar. 

Ögon rundadt idlemeulin. bildade af 44 i åtta rader satta 
oceller. 

Antenner längre än kroppshöjden (ungefär som 11: 10). 

Halssköldens sidodelar föga utdragna, rundade, baktill med 
några kortare fina strimmor ofvan en längre och djupare sidostrimma. 

Segmentens framdel glatt, deras bakdel temligen tätt och djupt 
farad af. strimmor, som icke na bakkanten. De främre segmenten 
äro 1 bakkanten försedda med få och korta hår; bakåt tilltaga dessa 
hår såväl i längd som i antal. 

Foramina repognatoria belägna långt bakom undersegmentens 
tvärsutur. Sutur mer eller mindre rät. 

Analvalvler, åtminstone omkring analspringan, med många och 
långa, fina hår, icke marginerade. Andsegmentets process lång 
och rak. 

Längd 20—25 m.m. -- Segmenten 48—55 

Färg mörkbrun, glänsande, mycket lik följande artens. 

Förekomst. TIulus fallax MEINERT förekommer på fuktiga, 
skuggrika ställen och synes icke vara så särdeles allmän, åtminstone 
finner man icke många individer på samma gång. De exemplar, 
som jag äger, äro från Skåne, Blekinge och Gotland. Från det 
öfriga Sverige känner jag den icke; men måhända är dess utbred- 
ning inom värt land ej så inskränkt. At arten har nämligen icke 
ännu egnats någon synnerlig uppmärksamhet, särskilt hvad beträffar 
dess geogratfiska” utbredning, ty den har snart sagdt hitintills varıt 
örvesdad: med imedielletenn individer af I. terrestris LIN., så med 
hänsyn till habitus som till färgteckning. 


10. JIulus terrestris Linn& (ad partem) 1758. 


Syn.: 1758. Julus terrestris LINNE, Systema Nature, ed. X, Tom. 
I, pag. 639 (ad partem). ; 


902 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Syn.: 1761. Julus terrestris LINNE, Fauna Suecica, ed. 2, pag. 501 
(ad partem). 


1814. » » EACH) Trans. Linn. Soc., vol. XI 
pag. 378. 

1817. » » LsaAcH, Zool. Miscell., T. III, pag. 34. 

1838. » » C. Koca, Deutschl. Crust., Myriap. 
und Arachn., ‚left 22, ja Hi 

1847. » » Gervaıs, Hist. Nat. des Ins. Apteres, 
T. IV, pag. 140. 

1866. »  fasciatus v. PoRATH, Sverig. Myriap. Diplo- 
poda, pag. 23. 

1866. »  terrestris v. PoRATH, Sverig. Myriap. Diplo- 
poda, pag. 27. 

1868. » » MEINERT, Danmarks Chilogn. (1. e.), 
pag. 16. 

1869. » » v. PorATH, Zool. Resa etc. (ih e.), 
pag. 647. 


Kropp temligen tjock, i segmentens bakre kant försedd med 
hår, hvilka på kroppens främre del äro få och korta, men baktill 
blifva flere och längre. 

Hufvudet med en fin hjessfåra och tvenne härbärande hjess- 
gropar. 

Ogon rundadt triangulära, sammansatta af 42 i sju rader 
ställda oceller. 

Antennerna kortare än kroppshöjden (som 5: 6). 

Halssköldens - sidodelar nästan halfeirkelformiga, med en fin 
framrandsfära samt någongång ofvan denna 1—2—3 eller flera 
grunda och fina strimmor; i bakkanten är halsskölden oftast i hela 
sin bredd oregelbundet, fint nålritsad. 

Segmentens framdel glatt, bakdelen grundt och glest fårad af 
strimmor, som icke nå deras bakkant. Härklädnad, se ofvan! 

Foramina repugnatoria, liksom hos föregående arten, tydliga 
och belägna långt bakom undersegmentens tvärsutur. 

Analvalvler långt och tätt härväpnade, antingen icke eller blott 
obetydligt marginerade. Andsegmentets process lang och spetsig. 
ytterst genomskinlig. 

Längd ända till omkring 35 m.m. — Segmenten 43—399. 

Färg. Kropp vanligen enfärgad, glänsande, nästan svart; ofta 
träffar man mer eller mindre ljusa—bruna—mörka öfvergångar. Då 
exemplaren äro ljusfärgade, genomlyser på hvardera kroppssidan en 
rad af mörka stinkkörtlar, och man varseblir då också någongång 
ett ytterst fint svart längsband på ryggen, synnerligen om ryggens 
orundfärg stöter i gult }). 


!) Denna senare färgvarietet, som jag funnit nästan öfverallt i Skåne, är iden- 
tisk med Julus fasciatus v. PoRATH (non C. KocH nec AM STEIN) i 
Bidrag till kännedom om Sveriges Myriapoder. Ordningen 
Diplopoda. Sthlm 1866. | 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 903 


Förekomst. Allmän i södra och mellersta Sverige, samt på 
Öland och Gotland, men ej ymnigt förekommande; saknas på Gotska 
Sandön. 


Genus II. JIsobates MENGE 1851. 


Neueste Schriften Naturforsch. Gesellch. in Danzig, IV Bd, 
IV Heft, 2 Abthe, pag. 7. 


11. Isobates semisuleatus MENGE 1851. 


Syn [ 1837. Julus Decaisneus (GkRVvAIs, Ann. des Sciences Nat., 
| II ser., T. VIL, Zoologie, pag. 45. 
„aan, » Gervars, Hist. Nat. des Ins. Ap- 

N) var, AMG IV ma. HAD, 
SK » » Lucas, Hist. Nat. des Crust., des 


Arachn. et des Myriap., pag. 528. 
1851. Jsobates semisulcatus MENGE, Myriap. der Umgeg. von 
Danzig (Neueste Schrift. der Na- 
turf. Gesellsch. in Danzig), pag. 7. 


1866. » » v. PORATH, Sverig. Myriap. Di- 
plopoda, pag. 30. 

1868. » » MEINERT, Danm. Chilogn. (1. c.), 
pag. 22. 

1869. » » v. PORATH, Zool. Resa etc. (1. CA 
pag. 648. 


Kropp mycket. smärt och långlagd, försedd med spridda och 
ytterst korta hår i segmentens bakkant. 

Hufvud med hiess ine och tvenne härbärande hjessgropar. 

Ögon rundadt triangulära, bestående af 27 i fem sneda rader 
ställda "ocbllen. 

Antenner nägot längre än kroppshöjden, sammansatta af, i jem- 
förelse med öfriga till familjen Iulide hörande slägten, korta och i 
tjocklek hastigt tilltagande leder. 

llalssköldens sidodelar långt spetsvinkligt utdragna, obetydligt 
rundade, oftast strierade, men någongång utan strimmor. 

Segmentens ryggdel fint granulerad, starkt glänsande; deras 
sidodelar fårade af 5—7 glest stående och fina strimmor, hvilka nå 
segmentens spridt hårbärande bakkant. 

Foramina repugnatoria belägna på eller ,något framom bakre 
undersegmentens midt (på kroppens ostrimmade del). 

Analvalvler vid öppningen omgifna af vanligen 3 par hår, för 
öfrigt glatta, icke marginerade. 

Läned 812 m.m; — Segment 33 46. 

Färg mörkbrun. Hufvud och de främre segmenten marmorerade. 
På sidorna genomlysa de svarta stinkkörtlarne. 

Förekomst. Enligt Dr v. PorarH skall denna art vara »e] 
sällsynt i skogstrakter» såväl i Skåne som Blekinge. Jag har dock 


904 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


i de nämnde provinserna funnit endast högst få exemplar, hvilken 
omständighet måhända kan vara en följd af mindre noggranna under- 
sökningar af för artens lefnadsvanor och behof lämpliga lokaler. 
Norrut förekommer den åtminstone till trakten af Upsala. På Oland 
och Gotland är den ännu icke funnen; ej heller på Gotska Sandön. 


Genus III. Blanitulus GERVAIS 1837. 
Ann. Sci. Nat., II Ser., T. VII, Zoologie, pag. 45. 


12. Blaniulus venustus MEINERT 1867. 


Syn.: 1838. Julus pulchellus C. Koch, Deutschl. Crust., Myriap. 
und Arachn,, Hett 22, ja. LA. : 

1847. Blaniulus guttulatus C. Koch, Syst. der Myriapoden, 

DAG. INT. 
? 1851. Nopoiulus en, Menge, Myriap. Umg. von Dan- 
(oe) DATA Te 
1863. Blaniulus guttulatus C. Koch, Die Myriapoden, Bd II, 
pag. 88, fig. 211 (ad partem). 


1866. » » v. PorATH, Sveriges Myriapoder, 
Diplopoda, pag. 31 (ad partem). 
1866. » fuscus v. PoRATH, Sver. Myriap. Diplopoda, 
pag. 32. 
1868. » venustus MEINERT, Danm. Chilogn. (1. c.), 
pag. 20. 
1868. » fuscus EISEN och STUXBERG, (Ål. c.), pag. 378. 
1869. » venustus V. PORATH, Zool. Resa ete. (1. c.), 
pag. 649. 


Non: 1857. Blaniulus fuscus Am STEIN, 1. c. pag. 159. 


Kropp långlagd, jemförelsevis tjockare än följande artens, i seg- 
mentens bakkant försedd med några få, ej särdeles långa hår. 

Hufvud med tvenne hårbärande hjessgropar, saknar hjessfåra; 
panndelen glatt. 

Ogon bestående af 5—9 i en eller tvenne bågböjda rader 
ställda oceller. 

Antenner något längre än kroppshöjden (ungefär som 9: 7). 

Halssköldens sidodelar långt utdragna, tydligt strierade. 

Segmentens sidodelar strierade af omkring 7-8 fåror, som 
sträcka sig till deras bakre kant. 

Foramina repugnatoria små, belägna framom bakre underseg- 
mentens midt. 

Analvalvler med få, vanligen 3 par hår, icke marginerade. 

Längd 9—13 (9) eller 8—9 (5) m.m. — Segmenten 33—40. 

Färg mörkbrun; på hvardera kroppssidan ett svart band af de 
genomlysande stinkkörtlarne. MEINERT anmärker, att arten, då den 
lefver på fria fältet, är ljusare än då den lefver t. ex. 1 skogar och 
på likartade ställen, något som jag också alltid funnit vara fallet. 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 905 


Förekomst. Blaniulus venustus MEINERT uppehåller sig van- 
ligen i större antal företrädesvis i barr- och björkskogar under banken 
af förtorkade trädstubbar, men understundom äfven 1 skog- och 
trädlösa trakter under stenar o. dyl. i Sveriges sydliga och mellersta 
provinser. På vissa ställen i södra Smålands ljungbevuxna björk- 
och furuskogar — t. ex. kring Råshult och Alfvesta — var denna 
arten den enda representanten af Chilognathernas ordning. Pä 
Gotska Sandön är den ytterst ymnig, och på Gotland, likaväl. som 
på Öland, uppträder den nästan öfverallt, ej sällan Hllsanamans med 
[ulus silvarum MEINERT. Såsom varande företrädesvis en skogsart, är 
det mycket sannolikt, att den går långt mot norden. Exemplar 
föreligga från norra Upland. 


13. Blaniulus guttulatus (Gervaıs) MEINERT 1868. 


Syn.: [1814. Julus pulchellus BRATE) Trans. Linn. Soc., vol. XI, 


9 pag. 379. 
SIT. » » LeacH, Zool. Miscell., T. III, Dag. 
35. 


1837. Blaniulus guitulatus GERVAIS, Etudes pour servir a 
hist. nat. des Myriapodes (Ann. 
Ser, Nag UN Ser, 1 VII 2700- 
logie), pag. 45 (ad partem). 

1847. » » GERVAIS, Hist. Nat. des Insect. 
Sjorereg, I. IV; mag 200 (ad 
partem). 


1863. » » C. Koch, Die Myriapoden, Bd II, 
pag. 88, fig. 211 (ad partem). 
1866. » » v. PORATH, Sverig. Myriapoder. 
N Diplop., Pag. 31 (ad partem). 
1868. 2 » MEINERT, Danm. Chil lögn. (Il. @)); 
pag. 19. 
1869. » » v. PORATH, Zool. Resa ete. (1 c.), 


pag. 649. 


Kropp ganska smal och långsträckt, 1 segmentens bakkant bä- 
rande få och korta hår. | 

Hufvud med tvenne härbärande hjessgropar, saknar hjessfåra; 
panndelen alltifrån antennrötterna kort och tätt hårväpnad. 

Ogon saknas. 

Antennernas längd ej fullt dubbelt så stdr som kroppshöjden 
(ungefär som 19: 10). 

Halsskölden med mer eller mindre utdragna strierade sidodelar, 
1 bakbrädden bärande flera medelstora hår. | 

Segmentens ryggdel granulerad, deras sidodelar fårade af om- 


kring 7 strimmor, af hvilka de tvenne öfversta — med undantag 
endast af dem på de sex främsta segmenten — äro korta och icke 


nå segmentens bakre kant. Segmenten i bakkanten spridt här- 
bärande. 


906 ÖFVERSIGT AF! K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Foramina repugnatoria belägna på bakre undersegmentens midt. 

Analvalvlerna vid öppningen försedda med få, vanligen sex, här, 
icke marginerade. 

Längd 12—18 (9) eller 9—14 (>) m.m. — Segmenten 36— 
högst 60. 

Färg ljusgul med ett band på hvardera kroppssidan af rödgula 
senomlysande stinkkörtlar, som börja på 6—12 segmentet framifrån. 
Antennerna mera ljusfärgade än kroppens främsta segment, nästan 
genomskinliga. Hufvud enfärgadt, utan något band ofvan antennerna. 

Förekomst. På oftast 1 stark förruttnelse varande vegeta- 
bilier förekommer denna art sporadiskt från Skåne och Blekinge 
ända upp till norra Upland. Den anträffas företrädesvis i trädgårdar 
och på liknande ställen, rika på multnande löf. Om den ej kan 


sägas vara allmän — ty blott få individer påträffas vanligen åt 
gången, — så är dock dess utbredning inom landet, såsom redan 


antydts, ganska vidsträckt. I synnerlig mängd har jag insamlat 
arten i Botaniska Trädgärden i Upsala, samt på Snäckgärdet utan- 
Ör Visby (= Då detta senare ställe fanns den, ih som i Öster- 
sötland vid Berg i Vreta klosters socken, tillsammans med Bl. ve- 
nustus MEINERT och, såsom denne, lefvande i murkna trädstubbar, 
dock på mycket skuggrika och fuktiga NOD —)) 


Genus IV. Polydesmus LATREILLE 1804. 
bist. Nat. des Orust. et Inseetes, I VII, Dag. IT. 


14. Polydesmus complanatus (LINNE) 1761. 


Syn.: 1761. Julus complanatus Linn&, Fauna Suecica, ed. 2, pag. 
302. 
1778. » » DE GEER, Mem. p. servir & ns 


des Insectes, T. VII, pas. 586, pl. 
36, leo. 2326. 


1804. Polydesmus » LATREILLE, Hıist. Nat. des Orust. 
I Iimsseues, IN: WL Pag. 79). 

1817. » » LeaAcnH, Zool. Miscell., T. III, pag. 
3, nl. 18. 

1844. » » C. Kock, Deutschl. Crust., Myriap. 
und Arachn., Heft 40, pl 11. 

1847. » » GERVAIS, Hist. Nat. des Insectes 
ADwanes, I. IN, Das. 08. 

1851. » » OR Myriap. Umgeg. von Danzig 

©), DAT. Oo 

1863. » » KocH, Die Myriapoden, Bd I, 
pag. 60, fig. 52. 

1866. » » Vv. PoRATH, Sverig. Myriap. Diplo- 
poda, pag. 17. 

1868. » » MEINERT, Danm. Chilogn. (1. c.), 


pag. 24. 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 907 


Syn.: 1869. Polydesmus complanatus v. PorAarH, Zool. Resa etc. 
(Il GD mass (0415. 


Kropp nedtryckt, på ryggsidan väpnad med ytterst spridda, 
korta och tjocka har. 

Hufvud med en ganska djupt intryckt hjessfåra; nosdelen klädd 
med omvexlande större och mindre, temligen grofva borst. 

Antennernas längd 3 gång större än kroppens bredd. 

Halssköldens Alde framtill afrundade, baktill spetsiga. 

Segmentens framdel cylindriskt rund, granulerad; deras bakdel 
med tillplattade, utdragna, spetsvinkliga hörn, hvilka äro tandade 
och prydda med få hår. De bakre undersegmentens ryggdel bildad 
af 18 i trenne tvärrader ställda, hårväpnade tuberkler. 

Foramina repugnatorta stora och tydliga, belägna på 5, 7, 9, 
10, 12, 15, 15—19 segmentens utdragna sidodelar. 

Analvalvler med nägra fa har, tydligt marginerade. 

Längd 20 m.m. — Segmenten städse 20. 

Färgen. Rygg allen med ljusare” sidoprocesser, buk mera 
ljusfärgad. Antenner af ryggens färg eller något mörkare. Hos 
yngre individer är färgen alltid betydligt ljusare än hos äldre; under- 
stundom finner man också fullvuxna och fullt utbildade exemplar 
med ljus färg. 

Förekomst. Från Skåne och Blekinge ända till Gestrikland 
och Helsingland, med inbegrepp af Öland och Gotland, har jag sett 
exemplar af denna art; och det ges skäl att förmoda, att den icke 
engång saknas i landets nordligaste trakter. Den uppehåller sig 
öfverallt, vanligen på mycket fuktiga ställen, företrädesvis i träd- 
gårdar, men går äfven utom dessa, helst då i löfskogar, samt upp- 
träder sällan i större mängd på samma ställe. 


Genus V. Craspedosoma LEACH 1814. 
Trans. Linn. Soe., vol. XI, pag. 380. 


15. Üraspedosema Rawlinsii Lrach 1815. 


Syu.: 1814. Craspedosema Rawlinsii LeAcu, Trans. Linn. Soc., vol. 

XI, pag. 380. 

SHINE MD » Ibm, Zool. Miscell., T. III, 
Dag. 80, pl. Sal, na, IT 

1844. » » C. Koch, Deutschl. Crust., 
Myriap. usd Arachn., Heft 40, 
pl. 14. 

1847. » » GERVAIs, Hist. Nat. des Ins. 
Apteres, T. IV, pag. 119. 

1847. » » C. Koch, Syst. der Myria- 
poden, pag. 120. 

1847, » marmoratum ©. Koch, Syst. der Myria- 


poden, pag. 121. 
1857. » od AM STEIN, 1. c. pag..139. 


908 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Syn.: 1857. Craspedosoma gibbosum (SF) AM STEIN, I. c. pag. 141. 


1866. » Rawlinsü v. PORATH, Sverig. Myriap. 
Diplopoda, pag. 19. 

1868, » » MEINERT, Danm. Chilogn. (. 
&), DATE. 26. 

1868. » marmoratum MEINERT, Danm. Chiloen. (1. 
©) DAS AT 

18069. » Rawlinsü v. PoRATH, Zool. Resa etc. 


(l. c.), pag. 649. 


Kropp hos äldre exemplar nästan trind, spridt och kort här- 
bärande, hos yngre deremot med mer eller mindre utstäende sido- 
processer och längre hår. 

Hufvudets hjess- och nosdelar med spridda och korta hår. 

Ogon bestående af 20 (hos yngre individer af färre) i sex rader 
ställda oceller, förenade till formen af ett trapezium eller en rundad 
triangel. 

Antennernas längd omkring 4 gång större än kroppens bredd. 

Halssköldens sidodelar långt utdragna, föga rundade, ofvan 
med tuberkler. 

Ryggens skulptur tydlig eller otydlig. Bakre undersegmenten 
hårbärande, med mer eller mindre utstående sidoprocesser, bärande 
hvardera längre eller kortare hår, af hvilka två äro fästade på sidorna 
och det tredje ofvan dem 1 processens främre kant. 

Apikalborst tvenne, genomskinliga, sammansatta af två leder, 
af hvilka den yttre är mycket lång, smal och spetsig, den inre 
deremot kort och tjock (ungefär dubbelt längre än bred)., 

Analvalvler marginerade, väpnade med några få kring anal- 
springan ställda hår. 

Längd ända till 15 m.m. -— Segmentens antal 25— 30. 

Färg. Grundfärgen hos fullvuxna individer stöter i gult, brunt 
eller mörkbrunt; de främre segmenten äro stundom ljusare färgade, 
hvarigenom djurets rygg synes vara liksom tvärbandad. Sidoproces- 
serna äro alltid mer eller mindre ljusbruna och hvardera prydda 
med en eller två gula fläckar. Ogon svarta. 

Förekoriast. Cr. Rawlinsii LEAcH uppehåller sig på mycket 
fuktiga, helst skuggrika ställen och är säkerligen en ibland våra 
sällsyntaste myriopoder. Jag har funnit den i Blekinge vid Ronneby, 
samt i Skåne vid Ofvedskloster, Belteberga, Fahrhults kyrka (i ett 
dike tillsammans med TIulus luscus MEINERT) och Ignaberga (vid 
nedgången till »Vestra Grufvan»), men aldrig flera än två exemplar 
at gängen. V. PORATH har dessutom anträffat den på södra sidan 
af Ringsjön och i Dalby hage utanför Lund (Ofvers. Kgl. Vet.- 
Akad:ns Förhandlingar, årg. 26 (1869) pag. 645), samt 1 Småland 
vid. Husqvarna (enligt exemplar i Akad.-Adjunkten T. THORELLS 
samling). Med säkerhet känner jag den sålunda endast från Skåne, 
Blekinge och Småland; enligt uppgift af Stud. G. EISEN skall ett 
exemplar af honom vara funnet vid Stockholm. 


I 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 209 


Anm. Dr v. PoratH!) har väckt tvifvel om, huruvida icke 
Craspedosoma marmoratum MEINERT vore att anse blott som »ett 
utvecklingsskede af Or. Rawlinsiw. Såsom af ofvan gifne bestäm- 
ning af arten framgår, kan jag icke anse MEINERTS Cr. marmoratum 
såsom någonting annat än yngre exemplar, d. v. s. ett visst utveck- 
lingsstadium af Cr. Rawlinsii LEacH. För en sådan uppfattning 
tala icke blott de exemplar, som jag sett förvarade i Naturhistoriska 
Riksmuseum, af Dr v. PoratH hemförda från trakten af Ringsjön, 
utan kanske ännu mer de individer, som jag funnit vid Ignaberga 
tillsammans med den typiska Cr. Rawlinsii LEACH, MEINERT. Och 
att denna uppfattning är riktig, derpa tviflar jag så mycket mindre, 
som jag af de exemplar af Cr. marmoratum Meın. och Cr. Rawlinsii 
Ip., hvilka jag varit i tillfälle att undersöka, kunnat uppställa en 
klar och tydlig öfvergångsserie — från mycket små exemplar, 6—8 
m.m. långa, med färre oceller, tydlig ryggskulptur, utdragna sido- 
processer, nedtryckt kroppsform och ett mindre antal (omkring 25) 
kroppssegment till större exemplar, 14--15 m.m. långa, med 8- 
radade oceller, otydlig d. v. s. utplånad ryggskulptur, samt ett större 
antal (högst 30, vanligen 28) segment. Afven 1 färgteckningen, 
ehuru af föga vigt vid fråga om arträtt, kunna successiva öfvergångar 
påvisas. De bägge förmenta arternas identiska natur synes mig 
således obestridlig. \ 


Genus VI. Glomeris LATREILLE 1804. 
Est IN GG Orusts et Insectes, N. VI, Dag. OB. 


16. Glomeris marginata (VILLERS) 1789. 


Syn.: 1789. Oniscus marginatus VInLERS, Entomologia, vol. IV, pag. 
187, tab. ll Ner m. 


1792. Julus » OLIVIER, Encyclop. méthodique, In- 
sectes, T. VII, pag. 414. 

1792 » limbatus OLIVIER, Ibidem, pag. 414. 

1793. Oniscus zonatus PANZER, Fauna Insect. Germ., IX, 
tab. 25. 


1804. Glomeris limbata LATREILLE, Hist. Nat. des Crust. 
et Insectes, T. VII, pag. 66. 


SD} » marginata LEACH, Trans. Linn. Soc., vol. XI, 
pag. 377. | 

1817. » » LBEacH, Zool. Miscell., T. III, pag. 
DÅ 

1833. » » BRANDT, Bull. des Naturalistes de 
Moscou, T. 6, pag. 195. 

1833. » hexasticha BRANDT, Ibidem, pag. 197. 

1840. » limbata Branpr, Bulletin Scientifique, T. 


all, mas SM 


910  ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Syn.: 1844. Glomeris marginata C. Koch, Deutschl. Crust., Myriap. 
und Arachn., Heft 40, pl. 4. 


1844. » hexasticha C. KocH, Deutscl. Crust., Myriap. 
und Arachn., Heft 40, pl. 6. 

1847. » » GERVAIS, Hist. Nat. des Insectes. 
Apteres, T. IV, pag. 73. 

1847. » limbata GERVAIS, Ibidem, pag. 69, pl. 45, 
oe 

1847. » marginata GERVAIS, Ibidem, pag. 70. 

1863. » » C. Koch, Die Myriapoden, Bd I, 
pag. 109, figg. 99, 100. 

1863. » hewasticha OÖ. Koch, Die Myriapoden, Bd I, 

. pag. 124, figg. 113—115. 

1866. » limbata v. PORATH, Sverig. Myriap. Diplo- 
poda, pag. 12. 

1866. » hexasticha v. PorArH, Ibidem, pag. 13. 
1868. » marginata MEINERT, Danm. Chilogn. (1. c.), 
pag. 29. 

1869. » limbata v. PORATH, Zool. Resa ete. (I. ce.), 
pag. 645. 


Kropp ofvan starkt konvex, glänsande glatt eller ytterst fint 
instucket punkterad. 

Hufvud med glatt hjessa; nosdelen, härklädd. 

Ogon 9 på hvardera sidan, ställda i bågböjd rad. 

Antennernas längd ej hälften så stor som kroppens bredd (un- 
gefär som 11: 26). 

Halsskölden halfmänformig, i främre kanten med tvenne pä 
tvären löpande fåror; dess sidodelar långt utdragna. 

Andra segmentet framtill med tvenne parallela, fina strimmor 
och en mellan dem befintlig upphöjning eller list; från dess sido- 
delar sträcka sig dessutom uppåt tvenne andra strimmor, hvilka 
blindt försvinna, så att de icke nå segmentets midt. 

De öfriga segmentens sidodelar äro i främre kanten fårade ar 
några (vanligen 4—5) ömsom kortare, ömsom längre strimmor. 

Längd: 2 ända till 18 m.m.; ot 11 m.m. 

Färg. Hufvud med ögon och antenner svarta. Ryggsköldarne 
glänsande svarta, 1 bakre kanten ljusgula (likaså stundom 2:dra seg- 
mentets främre kant, isynnerhet hos mycket stora exemplar). Buk 
smutsigt grå, midtelpartiet ljusare; fötter mera mörkfärgade. 

Sådan, som färgteckningen här blifvit beskrifven, framträder den 
hos fertalet individer af vår skandinaviske Glomeris. Men här före- 
kommer också, fast mera sällan, en annan färgvarietet, som i sin 
typiska renhet blifvit af alla författare, med undantag endast af 
MEINERT och efter honom v. PORATH, upptagen såsom egen art 
under namn af Gl. hexasticha BRANDT. Det mest eller rättare 
enda karakteristiska för denna form är, att den typiskt har brun 
rygg med 4 eller 6 rader snedt ställda, ljusare fläckar. — Men 
förutom den omständigheten, att talrika öfvergångar i färg förefinnas 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 911 


mellan de båda formerna, gifves det ingen skilnad dem imellan af 
specifikt värde, hvadan Gl. hexasticha BRANDT ingalunda kan vinna 
anseende som egen art). | 
Förekomst. I Blekinge, Skåne och Halland är Gl. marginata 
(VILLERS) ingen sällsynthet bland bokskogames nedfallna löf, bland 
mossa, under stenar och dylikt. Från Halland har den spridt sig 
till närmaste delar af Vestergötland (t. ex. Alingsås, Halle- och 
Hunneberg, Kinnekulle) samt Bohuslän (Bro socken enligt Stud. G. 
Eısen).. I Småland är den känd endast från tvenne ställen, näm- 
ligen Vista Kulle nära Jönköping (v. PorATtTH) och Anneberg (Prof. 
C. H. BoHpMan enligt exemplar i Riksmuseum). Bland några myri- 
opoder från sydligaste Östergötland, meddelade af Stud. R. LUNDBERG, 
fanns äfven ett exemplar af denna arten, hvilken tillika, enligt hvad 
Kand. Hs. STOLPE meddelat mig, skall vara temligen allmän på 


Omberg. 
Anm. Af icke ringa zoogeografiskt intresse vore att få utredd 
frågan om Gl. marginata förekommer på Gotland. — I sin Öländska 


Och Gothländska Ren pag. 298, omnämner LINNE från Vible i 
Vesterhejde socken ett djur, i Systema Nature ed. X benämndt 
Oniscus Armadillo, som han beskrifver på följande sätt: »Oniscus 
cauda obtuse integerrima, et slags Gräsuggor, funnos nedre i skogen, 
de voro helt. svarta, utom kanten på sidorna, som var hvit, och 
utom en hvit fläck under Baklären på hvardera sidan. Stierten var 
trubbig, ingalunda klöfd; da man rörde vid detta lilla Diur, lade 
det sig tillsammans såsom en Armadillo, at ingen Menniska skolat 
trodt, at det varit et inseet, utan snarare om Laxer-Pil». Nägre 
hafva trott, att LINNE med denna sin beskrifning afsett Gl. margi- 
nata (VILLERS), andra åter, att Armadillidium vulgare (LATR.) vore 
den sannskyldige arten”). I 1:sta editionen af Fauna Suecica, som 
året efter publicerandet af nämnde »Resa», eller år 1746, utkom, 
atergifves ofvan anförde beskrifning (pag. 360, no 1246), i sina 
hufruddras nästan oförändrad, sålunda: (Oniscus) »Totus niger, 
menginilbns segmentorum albis, macula alba sub femoribus in singula 
incisura. Cauda abtusa, integra, nec bifurca. Tactus se contrahit 
uti Armadillo, quiete diu jacet, ut ignoto pro pilula vel aurelia 
ichneumonis omnino haberetuw. Dessa bäda beskrifningar, samman- 
ställda med hvad som sedermera (år 1758) säges i ed. X af Systema 
Nature, Tom. I, pag. 637: »pedes plures quam quatuordecim; seg- 


') Högst sannolikt synes af mer än ett skäl, att åtskilliga af de hittills såsom 
egna arter ansedda formerna af slägtet Glomeris skola, — på samma sätt 
som Gl. limbata (Ouwv.) och Gl. herastiche BRANDT, — efter en kritisk 
undersökning af detta slägtes europeiska former, läta subsumera sig under 
Gl. marginata (VILLERS). Till en sådan kategori skulle jag vilka räkna: 
Gl. castanea Rısso (Hist. nat. de l’Europe méridionale, T. VID, GI. 
nobilis C. Koct (Deutschl. Crust., Myriap. und Arachn., Heft IV, pl. 1), 
samt möjligen äfven Gl. tetrasticha Braxpr (Bull. de Moscon, T. 6) 
och Gl. lepida EICcHWALD (Zoologia specialis, T. IH). 


Se, i det senare hänseendet, t. ex. A. Jonunsson, Synoptisk framställ- 
ning af Sveriges Oniscider, pag. 36 (Upsala 1858). 


2 


Vw 


Öl2 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


menta corporis 10, preter caput et caudam», göra tanken på en 
identitet mellan LINNES On. Armadillo och VILLERS’ Gloss (Oniscus) 
marginata ingalunda onaturlig. Hvad som imellertid i hög grad 
elr emot ett sådant antagande är den omständigheten, att hvarken 
Jag, oaktadt flerfaldiga utflykter, under flera år och på olika tider 
företagna, till såväl det af LINNE angifna som flere andra ställen, 
ej heller någon annan någonsin på Gotland lyckats finna vår Glomeris. 

Om vi sålunda från anförde förhållande våga draga någon 
slutsats, torde det väl få anses i hög grad sannolikt, om än icke 
till fullo bevisadt, att Glomeris marginata saknas på Gotland, hvadan. 
vi i LINNES OÖniscus Armadillo böra hellre tro oss se en Oniscid 
än en Glomerid, huru stor anledning än de af Lınn& lemnade be- 
skrifningarne gifva till en motsatt äsigt. — Hvad angår v. Porarus!) 
yttrande, att Glomeris marginata skulle förekomma på Gotland »rätt 
mycket», så kan jag ej fatta detta annorlunda än så, som skulle 
det härleda sig blott från en förutfattad mening, att Gl. marginata 
(VILLERS) verkligen vore identisk med Oniscus Armadillo LINNE, 
och ingalunda från på ön funna exemplar, såsom V. PORATH uppger”). 

Jag har lemnat dessa upplysningar icke emedan jag anser före- 


komsten eller saknaden af Gl. marginata på Gotland — och i sam- 
manhang dermed denna arts liksom äfven Armadillid. vulgaris äldsta 
synonymik — i alla sina delar utredd, utan blott för att fästa 


entomologernas uppmärksamhet på en bland de många frågor, hvilka, 
särskilt då det gäller osäkra Linnéanska arter, äro väl förtjenta af 
en på sorefällien och samvetsgranna undersökning gar stödd belysning. 


Genus VII Polyzenus LATREILLE 1804. 
Hist. Nat. des: Crust. et Insectes, T. VII, pag. 81 


17. Polyxenus lagurus (LINNE) 1758. 


Syn.: 1758. Scolopendra lagura LINNE, Syst. Nat., ed. X, T. TI, 

pag. 637. 

1761. » » LINNE, Fauna Suecica, ed. 2, pag. 
501. 

1778. Julus penicillatus DE GEER, Mem. p. servir a I'hist. 
des Inseetes, T. VII, Dag. 972, 
jo DO, az 3 

1804. Polyxenus lagurus LATREILLR, Hist. Nat. des Crust. 
e6 Inseoles, IK VIL pag. 82. 

SIT. » » LeAcHh, Zool Misecell., DT HI 
pag. 38, pl. 135 B. 


I) Se dennes Bidrag t. känned. om Sveriges Myriapoder. Ordningen 
Diplopoda, pag. 12, Anm. 

2) I v. PorAzHs uppgift (1. e. pag. 13) om exemplar »från Gotland» ser jag 
ingenting annat än en felskrifning, föranledd möjligen af felaktiga medde- 


landen eller en förvexling af etiketter. 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 913 


Syn.: 1833. Polywenus lagurus Brandt, Bull. de Moscou, T. 6, 


pag. 270. 

1844. D » ©. KocH, Deutschl. Crust., Myriap. 
und Arachn., Heft 40, pl. 1. 

1847. » » GERvAIS, Hist. Nat. des Insectes. 

| Apteres, T. IV, pag. 63, pl. 45, 

ner. 

1847. » » C. Koch, Syst. der Myriapoden, 
pag. 87. 

1851. » » MENGE, Myriap. Umg. von Danzig 
(ll Be Da De 

1863. 2 ) C. Koch. Die Myriapoden, Bd I, 
pag. 106, fig. 95. 

1866. » » v. PORATH, Sverig. Myriap. Di- 
plopoda, pag. 15. 

1868. » » MEINERT, Danm. Ohilogn. (1. c.), 
pag. 31. 

1869. » » v. PorATH, Zool. Resa etc. (1. c.), 
pag. 649. 


Kropp nedtryckt, med i radade knippen tätt ställda borst. 

Hufvudets panndel nedtill med tvenne rader klubblika borst. 
Imellan ögonen tvenne rader borst. 

Ogon bestående af 6 stora, tydligt skiljda oceller, af hvilka 5 
ligga på hufvudets öfre, den sjette på dess undre sida. 

Antenner mycket kortare än kroppens bredd. 

Halsskölden, likaväl som de öfriga segmenten, i kanterna borst- 
väpnad. De utskjutande sidodelarne bära till knippen förenade fyr- 
sidigt tandade fjäll eller borst. 

Analsegmentet med tvenne qvastlika borstknippen. 

Längd 2—3 m.m. 

Färg blekt grågul; segmentens sidodelar äro bruna och längs 
ryggen löper ett oftast otydligt, afbrutet brunt längsband. Hufvudet 
mörkbrunt. De qvastlika borstknippena på sista segmentet silfver- 
glänsande, de öfriga borsten gråfärgade. 

Förekomst. Polyxenus lagurus (LIN.), den enda hittills kända 
europeiska art af detta slägte, förekommer inom Sverige nästan 
öfverallt på icke särdeles fuktiga ställen under mossa på stenar och 
under löst sittande bark på träd. Den är antecknad från Skåne, 
Blekinge, Småland, Vester- och Ostergötland, nordligaste Bohuslän, 
Södermanland, Upland, Oland och Gotland. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 8. 3 


914 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Genus VIII. ZPolyzonium BRANDT 1834. 
Isis, 1834, vag. 704. 


18. Polyzonium germanicum Branpr 1834. 


Syn.: 1834. Polyzonium germanicum BRANDT, Isis, pag. 704. 

1837. Platyulus Audouinianus GERVAIS, Ann. Sei. Nat., II 
Ser., T. VII, Zoologie, pag. 48. 

1837. Polyzonium germanicum BRAND, Ann. Sci. Nat. II Ser., 
T. VIII, Zoologie, pag. 378. 

1839. Liosoma roseum MortscHouLsKYy, Bull. de Mos- 
cou, pag. 44, pl. 1. 

1840. Polyzonium germanicum BRANDT, Bull. Sc., T. VII, 
pag. 527. 


1841. » » BraxDr, Recueil de Mem. etc., 
pag. 50. 
1844. » » GERVAIS, Ann. Sci. Nat, III 
För Al; IL Zoologie, Dass 72, 
nk ©, u, NA 


1844. Platyulus Audouinianus ©. Koch, Deutschl. Crust., My- 
riap. und Arachn., Heft 40, 
jol NY. 

1847. Polyzonium germanicum GrErRvArs, Hist. Nat. des In- 
JAKE  LYÖKMGI Il, NVS as: 


204. 

1851. 0 | » MENGE, Myriap. Umg. von 
Danang. lcd) para 

1863. » » ©. Koch, Die Myriapoden, Bd 
Ik ne Ss, We, U: 

1866. » » v. PorAıH, Sverig. Myriap. 
Diplopoda, pag. 34. 

1869. » » v. PORATH, Zool. Resa etc. 


(l. e.), pag. 649. 


Kropp framåt och bakåt afsmalnande, ofvan konvex, nedtryckt, 
undertill plattad. 

Hufvudet litet, hjertformigt, nästan doldt under första kropps- 
segmentet, med härklädd nosdel. 

Ogon belägna tätt invid antennrötterna, bestäende af 2, 4 eller 
6 i tvenne baktill divergerande rader ställda oceller. 

Antenner korta och tjockledade. 

Halssköldens sidodelar långt spetsvinklist utdragna. 

Segmenten glänsande, glatta och hårlösa, utom de bakersta, 
som bära några få korta hår. 

Foramina repugnatoria belägna på ryggsidan nära segmentens 
yttre kant. 

Analvalvler tillplattade, föga konvexa, glatta, icke marginerade. 

Längd ända till 20 m.m. — Segmentens antal 40—50. 


A. STUXBERG, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS MYRIOPODOLOGI. 915 


Grundfärg gul—brandgul, stundom bandad af brunt; fötter 
ljusare. Ogon glänsande svarta. 

Förekomst. I mycket murkna trädstubbar i löf- eller åtmin- 
stone i bokskogar finnes denna myriopod flerestädes i Skåne; den 
lefver någongång också under stenar bland boklöfven. I Skåne har 
jag observerat den vid Belteberga, Ofvedskloster, Skärali, 1 Ignaberga, 
Frenninge och Andrarums socknar, och v. PORATH uppger den från 
Stehag, Ringsjön, Ramlösa, Rosenhult, Esperöd och Degeberga. I 
Blekinge är den funnen vid Sölvesborg (v. Poraru) och Ronneby 
(IPsE). Enligt exemplar i Riksmuseum, hemförda af Prof. BoHEMAN, 
skall arten äfven finnas i Bohuslän. 


Jemförande Öfversigt af Danmarks och Sveriges 


Chilognather. 

I5:|22 es 

Fas” SPA | & 

FR 

Kulusstoetidusn OF Koch + ar =E o 

DE ON INET STSM LG IR ATG ET es da de ar LA ERT ER + + AP o 
»  lngens MbIYDIRT ostsee | + e + | + I 

SNR DU S ill LU SKTF RATE Er 2220000080 I + + ar + 

DER Sa) UNO SUS FE LIN TININA EE sr eg 6 a SA ÄR LIRA I + == + + 
»  Sealamehens MiDIPYDRI rose son eco sen: o ar Sr . | 

» — SiUvarnaa MinINDIBI oocosoocosooomsosshrgsovcossns | + + + + 
DEE UNE GA OL SKR HEHE SNARARE Ses ey ae | me 

DE ax VIE TIN RS Te pt EE a Eg EEE . .= + ar 

DEREN KE S GIL SK LIN NIA es a AL sk ANA NO + + + 

DV TUSKHIODS JVIDINDRT focgsocooc0000909699000 S000050c . + . . 

Isobates semisuleatus MENGE... ......oo.... + är + D 

Blaniulus venustus MEINERT...ossomommmmssssssonsn „| Sr är a Sr 
» , gnienlasus MialnNPRDnocovocc900090000 Sr. ne 
Polydesmus complanatus (LinnB$)................... el | 
Craspedosoma Rawlinsii LEACH...................... . ach est | 
Glomeris marginata (VILLERS)..................... + | +1 + Du 
Bolyxenusmlacunuse dHLNNE) m rl al ee ar 
Polyzonium germanicum BRANDT .............. De nl © | 


916 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 882). 


Från Deutsche Geologische Gesellschaft i Berlin. 
Zeitschrift, Bd. 21: 4; 22: 1—2. 


Från Naturwessenschaftlicher Verein von Neu-Vorpommern und 
Rügen i Greifswald. 


Mittheilungen, Jahrg. 1. 


Från Naturwissenschaftlicher Verein i Halle, 


Zeitschrift für die gesammten Naturwissenschaften, Bd. 35. 


Från Verein für Naturkunde i Offenbach. 
Bericht, 10. 


Från K. K. COentral-Anstalt für Meteorologie i Wien. 
Jahrbücher. Neue Folge, Bd 5. 


Frän Superintendent of the Coast Survey i Washington. 
Report, 1866. 


Från Department of Agriculture i Washington. 


Annual report, 15868. 
Monthly » > 1868. 


Från American Association for the Advancement of Science. 


Proceedings, Meeting 17. 


Frän Observatoriet i Washington. 


Astronomical and meteorological observations, 1866. 
Reports on observations of the total eclipse of the Sun Aug. 
1869. Washingt. 1869. 4:0. 


I 


Frän Smihsonian Institution i Washington. 


Contributions to Knowledge, Vol. 16, 
Miscellaneous collections, Vol. 8—9. 
Annual report, 1868. 

Gov1.D, B. A. The transatlantic longitude, as determined by the 
Coast Survey expedition of 1866. Washingt. 1869. 4:0. 
CoFFIN, J. H. The orbit and phenomena of a meteoric. fireball. 

Washingt. 1869. 4:o. 


917 


ANDERSON, B. Narrative of a Journey to Musardu. NewYork 
1870. 8:0. 


Från American Academy of Arts and Sciences i Boston. 
Proceedings, Moll 3: arke 17. 


Från Society of Natural History i Boston. 

- Journal, Vol. 5. 

Proceedings, Vol. 12: 18—26; 13: 1-14. 

Acassız, L. Addres on the centennial anniversary of the birth of 
Alex. v. Humboldt. Boston 1869. 8:o. 

GourD, A. A. Report on the Invertebrata of Massachusetts. Bost. 
ISA SKO | 


Från Harvard College i Cambridge, Mass. 


Catalogue of the library of Harvard university, Vol. 1—3. 2 supp- 
lements. Cambr. 1830 —1834. 8:0. 

Reports, 1863, 1867. 

Sju smäskrifter. 


Från .Chicago Academy of Sciences i Chicago. 


Transactions, Vol. 1: 2. 

Programme of the American Association for the Advancement of 
Science, 1868. 

CATON, J. D. American Cervus. Ottawa 1868. 8:0. 

- Annual statement of the trade and commerce of Chicago, 10—11. 


Från Staats-Ackerbaubehörde uti Ohio i Columbus. 
Jahresbericht, 23. 


Från Lyceum of Natural History i Newyork. 
Annals, Vol. 3, 9: ark 10—20. 


Från Academy of Natural Sciences i Philadelphia. 


Journal, Vol. 6: 4; 7. 
Proceedings. 1868 - 1869: 1—4. 


f 
Från American Philosophical Society i Philadelphia. 
Proceedings, N:o 81—82. 


BARNARD, J. G. Experiments on the front of the experimental 
casemate at fort Monroe. Philadelphia 1870. 8:0. 


Från Essex Institute i Salem, Mass. 


Proceedings, Vol. 6: 1. 
Bulletin, Vol. 1. 


918 


Från Peabody Academy of Science i Salem, Mass. 


The American Naturalist, Vol. 3-4: 1—2. 

Annual report, 1. 

PaAcKARD, A, S. Record of American entomology 1868. Salem 
1869.7.28:0. 


Från Portland Society of Natural History i Portland, Maine. 
Report on the fisheries of the state of Maine, 9. 


Från Sociedad Mexicana de Historia Natural i Mexico. 
La Naturaleza, Entr. 1—11. 


Från Utgifvarne. 


American Journal of sciences and arts, N:o 141—146. 


Från Författarne. 


BERGGREN, S. Bidrag till Skandinaviens bryologi. Lund. 4:o. 
— — Jakttagelser öfver Mossornas könlösa fortplantning... 
Lund 1865. 4:0. 
BJÖRLING, E. G. Noter till Elementar-Lärobok i Algebra, 2:a uppl. 
Westeräs 1870. 8:0. 
NoRSTEDT, O. Några iakttagelser öfver Characeernas groning. 
Lund. 4:0. 
— Bidrag till kännedomen om Sveriges Desmoidiex. 
Upsala 1868. 8:0. 
STRANDMARK, P. W. Om växtämnets läge i fröet . . . Lund 1868. 8:0. 
DaLrL, W. H. Alaska and its resources. Boston 1870. 8:0. 
— — & Bannister, H. M.- List of the Birds of Alaska. 
Chicago. 4:0. 
= = Observations on the geology of Alaska. 
— — Sex småskrifter. 
Gourp, B. A. The transatlantic longitude as determined by the 
Coast Survey expedition of 1866. Washingt. 1869. 4:o. 
LAPHAM, J. A. Geological map of Wisconsin. Milwaukee 1869. 
Fol. 

PARRISH, R. A. Details of an unpaid claim on France for 24,000,000 
francs, guaranteed by the parole of Napoleon III. Philad. 
1869. 8:0. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 
Årg. 27. | 1870. Was 


Onsdagen den 9 November. 


Hr Friherre WREDE afgaf berättelse om den resa han, en- 
list Kongl. Maj:ts nadiga uppdrag, under nästlidne sommar före- 
tagit till Paris för att, i egenskap af svenskt ombud, deltaga i 
en internationel konferens för behandling af sådana frågor rö- 
rande det metriska mätt- och vigt-systemet, hvilkas lösning 
vore egnad att ingifva ett stegradt förtroende till detta system 


och bidraga till dess allmännare antagande. 


Hr S. LOVEN redogjorde för en af Läroverksadjunkten Dr 
G. LINDSTRÖM i Wisby inlemnad berättelse om den resa, hvil- 
ken han med bidrag af Akademien nästlidne sommar utfört för 
undersökning af Gotlands paleontologi, samt meddelade fran 
samme Dr LINDSTRÖM en uppsats: »Om operkularbildningen hos 


några nutida och siluriska koraller».* 


Den WALLMARKSKA belöningen för året tilldelades Docen- 
ten vid Upsala Universitet A. G. THEORELL för en af honom 
uppfunnen ny registreringsapparat för meteorologiska observa- 
tioner, hvilken apparat har den egenskapen att omedelbarligen 
med siffror trycka barometerns och så väl den torra som den 


fuktade thermometerns stånd. 


Genom anställda val kallades till utländske ledamöter af 
Akademien: Professorn i Fysik vid Royal Institution i London 
JOHN TYNDALL, och Geheime-Hofrädet Professorn i National- 
ekonomi vid Universitetet i Leipzig WILHELM ROSCHER. 


920 
Följande skänker anmäldes: 
Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Frän Svenska Akademien. 
Handlingar, D. 45. 
Ordbok öfver Svenska språket, A. Sthm. 1870. 4:0. 


Från Myntkomiteen. 
Betänkande angående Sveriges öfvergång till ett nytt myntsystem. 
Sthm. 1870. 8:o. 
Från K. Umiversitetet i Christiania. 
Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, Bd. 17: 4. 
Från Meteorological Ofice i London. 
Quarterly Weather Report, P. 1. 
Report of the Meteorological Committee of the Royal Society, 1869. 
Från Geological Society i Eidinburgh. 
Transactions, Vol. 1: 3. 
Från Societe Linneenne i Bordeaux. 


Actes, T. 24: 5—6. 


Från Accademia Ponteficia dei Nuovi Lincei i kom. 
Atti, 22: 1—7. 


Från K. Istituto di Scienze etc. i Venedig. 
Memorie, 14: 3. 
Atti, T. 14: 9—10; 15: 1—6. 
Från Schweizerische Naturforschende Gesellschaft. 


Jahresversammlung, 53. 


Från Naturforschende Gesellschaft i Bern. 
Mittheilungen, 1869. 


Fran K. K. Sternwarte i Prag. 


Magnetische und Meteorologische Beobachtungen, Jahrg. 30. 


Från K. Akademie der Wissenschaften i München. 


Denkschriften, Bd. 37: 3; 45: 1. 
Sitzungsberichte, 1869. 22 31. 18X0. 11 Zr. 
Reden von W. Preger, ©. A. Zittel. 1870. 4:o. 


(Forts. & sid. 926.) 


921 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 9. 
| Stockholm. 


Om operkularbildningen hos några nutida och silu- 


riska koraller af G. LINDSTRÖM. 


[Meddeladt den 9 November 1870.] 


Under detta års vår och sommar erhöll jag tvenne exem- 
plar af Goniophyllum pyramidale, hvilka på ett oväntadt sätt 
belysa denna arts operkularbildning. Längt ifrån att såsom hos 
Calceola och Rhizophyllum besta af ett enda lock utgöres den 
här af icke mindre än fyra lock, eller ett för hvar sida af py- 
ramiden. Dessa fyra lock bilda två par, så tillvida som de 
hvarandra motsittande äro i det närmaste lika. De mötas med 
sina spetsar i kalkens centrum och då de, sasom nedanför om- 
talas, i viss mon täcka hvarandra med sina sidokanter, så till- 
sluta de fullständigt korallkalkens mynning. Det exemplar, 
hvilket jag först erhöll, har alla fyra locken på sin ursprung- 
liga plats och fastän tvenne af dem äro något brutna och ned- 
sänkta i kalken, kan man dock utreda deras konturer och yt- 
form. Pa det andra exemplaret sitta endast trenne lock qvar. 
Det lock, som är fästadt vid bottensidan, på hvilken korallen i 
sitt naturliga läge hvilat, äfvensom det motsatta på den öfver- 
sta sidan hafva en trapezoidisk kontur (Öfvers. Vet. Ak. Förh. 
1865 pl. XXX fig. 6, 7, 8). Venstra och högrå sidans lock 
äro båda triangelformiga. Alla lockens sidokanter bilda en 
svag båge utåt, sällan äro de rätlinige. På sin öfre yta äro 
de insänkta genom en ränna som gar från nucleus till spetsen. 
Denna ränna är bred och med flat botten hos de trapezoidiska 
locken (1. ce. pl. XXX fig. 6) och hos de triangelformiga bildar 
dess genomskärning en trubbig vinkel. Den första och ursprung- 
liga delen af bottenlocket eller dess nucleus är kretsformig, 


022 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1871. 


men omgifves snart af tillväxtlinier af halfeirkelformig kontur 
och dessa åter af trapezoidala lager. De andra lockens nuclei 
äro redan fran sin första början triangelformiga eller trape- 
zoidala.. Genom dessa kring hvarandra liggande tillväxtlinier 
ådagaläggas tydligen lockens utvecklingssätt. Då locken under 
sin tillväxt. hastigare ökas mot spetsen än vid basallinien, så 
kommer nucleus efterhand att ligga nedanför lockets medel- 
punkt och närmare basallinien än denna (Öfvers. Vet. Ak. Förh. 
1865 Pl. XXX fig. 6). Med undantag af tillväxtlinierna mär- 
kes ingen annan skulptur på lockens öfre eller vttre sida. Hos 
det fullständigaste exemplaret äro lockens storleksförhallanden 
såsom följer: 


Längd från basallinien 


Basallinien. till spetsen. 


Bottenlocket nr arme Tr 20 mm. Något öfver 10 mm. 
Nenstra®sidolocketien er NE Il 55 » 10 » 
Öfversta sidans lock .... 16 » » 10 » 
EIö Era STA OIOCKe TAN em RE » 9.» 


Bottenlocket är följaktligen det största och de andra loc- 
ken aftaga i storlek i samma mon som de äro aflägsna från 
detta i riktningen fran venster till höger. Det venstra sido- 
locket ligger med sin högra kant öfver bottenlockets venstra 
och täckes sjelft pa samma sätt af öfversta lockets högra kant, 
under det att det högra sidolocket med sina bada sidokanter 
ligger öfver både öfversta sidans och bottensidans lockkanter. 
Bottenlocket ligger saledes under de tre andra locken, med sido- 
kanterna under de bada sidolockens kanter och med sin stym- 
pade spets djupt under öfversta lockets spets. Jag förmodar 
nu att lockens läge och storlek beteckna deras olika alder och 
ursprung, pa sådant sätt att det största och djupast liggande 
skulle vara det äldsta och länge varit det enda. Ty den nyss 
ofvan beskrifne formen af detta locks nucleus talar för att det 
till en början ensamt varit tillräckligt att sluta kalkens myn- 
ning, hvilken först är kretsformig, sedan blir halfeirkelformig 
och först på 9 millim:s afstand från basalspetsen af det 16 
millim. långa polypariet blir fullkomligt fyrsidig. 


LINDSTRÖM, OM OPERKULARBILDNINGEN HOS KORALLER. 923 


Bottenlocket är det enda, hvilket till sin inre yta är full- 
komligt homologt med det ensliga locket hos Calceola och Rhi- 
zophyllum, såsom jag försökt visa i en föregående uppsats 
(Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1865 p. 284 pl. XXX fig. 7). Dess 
midtelås är mycket svag och den är vid sin bredare ända vid 
 lockets låskant försedd med en liten grop, uti hvilken tvifvels- 
utan, såsom hos Calceola sandalina, det stora primärseptums 
öfversta trubbiga kant varit inpassad. Det öfversta sidolocket 
deremot (Öfvers. Vet, Ak. Förh. 1865 pl. XXX fig. 8) har en 
mycket stor midtelas, större än hos nagot annat lock, och emot 
detta utskott svarar pa kalkens vägg den djupa septalgropen. 
Venstra och högra sidans lock likna hvarandra pa det fullkom- 
ligaste, samt äfven något öfversta sidans, men hafva ej midtel- 
asen sa starkt utbildad. Locken äro med sin basallinie eller 
låskant så tätt fästade emot kalkens kanter, att icke den min- 
sta öppning är synlig, utom vid bottenlocket, som är något lyf- 
tadt, hvarigenom man kan se huru de tandlika utskotten vid 
basallinien på ömse sidor om midtelåsen gripit in i mellanrum- 
men emellan septernas öfversta kant. 

I Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1868 p. 421 beskref jag en ny 
art Cystiphyllum prismaticum och jag beskref äfven då, liksom 
i min första uppsats, denna arts operculum. Flera sedan dess 
funna exemplar visa otvetydigt icke blott att djuret brukat 
fälla sitt operculum och bilda ett nytt, utan ock att dess kalk 
varit tillsluten af flera lock eller operkelvalvler, således i dessa 
båda omständigheter öfverensstämmande med Goniophyllum. 
Några exemplar bära två lock ofvan hvarandra invuxna på 
samma sida och andra hafva lock fästade på två olika sidor. 
Men ännu kan det icke afgöras huruvida det fanns fyra lock, 
ett för hvar sida eller möjligen flera. 

Nu är det af icke ringa intresse att finna det åtskilliga 
nutida koraller äro försedda med en operkularbildning, som i 
atskilliga afseenden erinrar om den hos Goniophyllum. Prof. 
IKOELLIKER beskref 1866 i sina »Icones Histiologice» 2:te Abth. 
1:s Hft p. 135 ett operculum sammansatt af åtta valvler hos 


924 ÖFPVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


nagra arter af slägtena Primnoa och Paramuricea. Sadana arter 
äro enligt honom Primnoa lepadifera L. och Paramuricea pla- 
comus L. Genom Hr Prof. S. LovEns utmärkta välvilja har 
jag fatt tillfälle undersöka exemplar af dessa båda arter äfven- 
som af Primnoa verticillaris L. och af en obeskrifven art af 
slägtet Calyptrophora I. E. GRAY (Proceed. Zool. Soc. 1866 
p. 25). Hos Param. placomus och Primnoa verticillaris äro 
dessa operkler ofullständiga och valvlerna "bestå endast af två 
långa och smala skleriter, hvilka ej fullkomligt tillsluta kalk- 
mynningen. Primnoa lepadifera och Calyptrophoran deremot 
hafva ett fullständigt operkulum och de öfverensstämma i åt- 
skilliga punkter med Goniophyllum. Valvlerna äro triangelfor- 
miga och tillsluta fullständigt kalkmynningen, på det sätt att 
några valvler med sina kanter hvila på de andras. Liksom hos 
Goniophyllum är lockens yttre sida insänkt längs midtelaxeln 
och på inre sidan motsvaras denna ränna af en kam eller as, 
som hos Primnoerna lemnar stöd åt muskelknippen från ten- 
taklernas bas. För öfrigt äro olikheterna stora. Hos Prim- 
noerna äro lockens tillväxtsätt radialt, kalkkropparne utstrala 
åt alla håll från ett centrum beläget mot lockets nedre sida. 
Hos de operkelbärande rugoserna åter har tillväxten skett con- 
centriskt, i det hvarje nytt lager bildats rundt om det äldre. 
Dessutom kunna inga spår till spicul& eller kalkkroppar skönjas, 
operklet, liksom polypariet, är bildadt af en homogen massa och 
det finnes ingen anledning att antaga det den ursprungliga struk- 
turen på något vis blifvit utplånad genom yttre, metamorfose- 
rande krafter. Andra försteningar i samma lager, såsom bra- 
chiopoder och perforater, bibehålla ännu sin mikroskopiska struk- 
tur i de minsta detaljer och metamorfoserande krafter förändra 
vanligen lika mycket alla fossilier 1 ett och samma lager. Prim- 
noernas operkularvalvler äro sannolikt morfologiskt enahanda 
med de fjäll, som rundtom betäcka polypen. De ega en stor 
likhet med hvarandra och äro helt och hållet sammansatta af 
samma slags kalkkroppar, hvilka äfven i fjällen äro ordnade i 


samma slags strälform som i operkelvalvlerna. Om nu denna 


LINDSTRÖM, OM OPERKULARBILDNINGEN HOS KORALLER. 925 


polypens fjällbetäckning får betraktas som en ectodermisk bild- 
ning, sa måste ensamt de kalkspieul&, hvilka äro sa ymnigt 
spridda i polypens inre, mjuka delar och hvilka äro helt olika 
de spicule som sammansätta fjällen och operkelvalvlerna, hos 
Primnoerna utgöra det enda som representerar öfriga Antho- 
 zoers sklerenchyma eller polyparium. En bildning, homolog till 
någon del med dessa ectodermiska fjäll hos Primnoerna, torde 
vara att finna i den betäckning, som omgifver polypariet hos 
Cyathophyllum (Pholidophyllum) Lovéni M. Epv. & H.'), Väl 
bibehållna exemplar af denna ymnigt förekommande och vidt 
utbredda rugos bära utanpå epitheca tätt sittande rader af små 
(0,5 millim.), mycket tunna fjäll, af oregelbunden kretsform, 
tätt sammanpackade längsefter coste. Det finnes tva fjällrader 
på hvarje costa, ty dessa äro dubbla eller genom en grund 
ränna delade i tvenne hälfter. Hvarje costalhälft är således 
försedd med sin fjällrad. De tvenne fjällraderna på hvarje costa 
mötas i en trubbig vinkel, med spetsen riktad nedåt. Detta 
fjällens läge utanpå theca eller epitheca gifver dem karakteren 
af en exothecal bildning och erinrar mycket om det liknande 
läge, i hvilket man mänga ganger finner de fällda locken hos 
Cystiphyllum prismaticum och äfven ibland hos Goniophyllum, 
nemligen fästade utanpå epitheca (Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1865 
pl. XXX, fig. 2, l. och 1868 pl. VI, fig. 4). Jag är följaktligen 


!) Författarne till denna art tvifla sjelfva huruvida hon skall räknas till slägtet 
Cyathophyllum (Hist. Nat. Cor. III p. 367, Brit. Foss. Coralls p. 280 pl. 
66, fig. 2). Detta tvifvel synes mig väl grundadt, då denna art i intet af- 
seende öfverensstämmer med dem, som man vanligen räknar till Cyatho- 
phyllerna. Hennes sällsamma exothekala beklädnad af fjäll hennes taggiga 
septer, hennes starkt utvecklade tabulse, de dubbla cost och den fullkom- 
liga bristen på egentligt dissepiment torde rättfärdiga hennes uppställande 
inom ett nytt slägte, för hvilket jag föreslår namnet Pholidophyllum. För 
närvarande innehåller detta endast den enda arten Ph. Lovéni, hvilken före- 
kommer i största ymnighet på Gotland, samt äfven i Ryssland (Ösel, Norge 
(Malmö i Christianiafjorden), England (Dudley o. a. ställen), N. Amerika 
(Lake Huron, S:t Josephs Island). Den finnes äfven bland blocken af skan- 
dinaviskt ursprung på Nord-Tysklands slätter, hvarifrån LUDVIG erhållit 
exemplar, hvilka han under namnen Taeniocyathus och Taeniolopas spinosa. 
afbildat i Paleontographica vol. 14, pl. 47 f. 3 och pl. 51, fig. 4. 


926 . ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


benägen att betrakta rugosernas operkler såsom bildningar af 
exothekal natur och, fastän mycket differentierade, homoioga 
med de små fjällen hos Pholidophyllum Lovéni och möjligen 
äfven med fjällen och operkularvalvlerna hos Primno. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid. 920.) 


Från Universitetet i Rostock. 
Akademiskt tryck, 1869—70. 64 st. 


Från Verein für Vaterlandische Naturkunde i Stuttgart. 


Jahreshefte, 26: 2—3. 


Fran K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien. 


Jahrbuch, 1870: ı—2. 
Verhandlungen, 1870: 1—9. 


Från American Philosophical Society i Philadelphia. 


Transactions, Vol. 13: 3. 


Från Hr Bergmästaren A. Sjögren. 
Vermländska Bergsmanna-Föreningens annaler, 1860—1869. 
Förhandlingar vid Bergsmanna-Föreningens sammankomster i Fahlun 
1860—1869. 
Uppgifter rörande grufvebrytningen vid Persbergs och Högbergs gruf- 
vor 1859—1869. 
'Sex småskrifter af blandadt innehåll. 


rån Författarne. 


SJÖGREN, A. Berättelse om en år 1862 företagen utrikes resa. 
Sthm. 1863. 8:0; jemte 12 andra skrifter. 

WIDEGREN, H. Handlingar rörande Sveriges fiskerier, H. 5. 

STEENSTRUP, J. Torvemosernes Bidrag til kundskap om Landets 
forhistoriske Natur og Kultur. Kjöb. 1870. 8:0. 


ÖFVERSIGT 


KONGL. VETENSKAPS-AKADEMIENS 
FÖRHANDLINGAR. 


Ane 97, 1870. Je 10. 


Thorsdagen den 15 December. 


Hrr SUNDEVALL och S. LOVÉN afgåfvo infordradt utlåtande 
med anledning af en utaf Landshöfdinge-Embetet i Nyköpings 
Län framställd begäran om Akademiens yttrande i fråga om 
fiskets bedrifvande i samma län; och skulle på grund af detta de 
Komiterades utlåtande, som af Akademien godkändes, skrifvelse 
1 ämnet till bemälde Landshöfdinge-Embete aflåtas. 


Pa tillstyrkan af utsedde Komiterade antogos till införande 
i Akademiens Handlingar följande inlemnade afhandlingar: 1:0) 
»On the geology of the Northeastern Westindia Islands», af Ad- 
Junkten P. T. CLEVE; 2:0) »Beskrivelse af de paa Fregatten 
Josephines Expedition fundne Cumaceer», af Dr G. O. SARS i 
Christiania. 

Hr EDLUND redogjorde för en af honom under en längre 
tid fortsatt undersökning öfver de elektromotoriska krafterna vid 
kontakt emellan metaller, samt om dessa krafters förhållande 
till de thermoelektriska. 


Hr NORDENSKIÖLD afgaf berättelse om förloppet af den 
sednaste Svenska expeditionen till Grönland”. 


Hr S. LovEn föredrog följande inlemnade uppsatser: 1:0) 
»Om alger, samlade vid Alexandria af framlidne Dr HEDEN- 
BORG», af Hr J. E. ARESCHOUG*; 2:0) »Bidrag till Skandina- 
viens oligochetfauna», af Studeranden G. EISEN*. 


Sekreteraren meddelade på författarens, Professoren G. R. 
DAHLANDERS vägnar en uppsats med titel: »Några undersök- 
ningar beträffande den mekaniska värmetheorien»*. 


928 


Det LETTERSTEDTSKA resestipendiet, hvilket Akademien 
detta ar egde att bortgifva för tekniska och ingeniörs-studiers 
befordrande, tilldelades Auskultanten i Kongl. Commerce Colle- 
gium EDWIN GRÖNVALL, som under sin utrikes resa skulle stu- 
dera de bästa methoderna för stalberednine, och särskildt de 


Bessemer- och Siemens-Martinska processerna för samma ändamål. 
F 


Genom anställda val kallades till ledamöter af Akademien, 
inom Sverige och Norge: Norske Jernvägsdirektören CARL PIHL, 
och Professoren i Österländska sprak vid Universitetet i Lund 
CARL JOHAN TORNBERG; samt i utlandet: paleontologen JOA- 
CHIM BARRANDE i Prag, Professorn och Öfverkirurgen vid St. 
Bartholomew's hospital i London JAMES PAGET, Professorn i 
pathologi och therapi vid Universitetet i Tübingen FELIX VON 
NIEMEYER, och Professorn i anatomi vid Universitetet i Göttin- 
sen JACOB HENLE. 


Följande skänker anmäldes. 


Till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 


Från Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning. 
Sveriges geologiska undersökning. Atlas, H. 11; Text, N:o 37—41 
och Rättelser till Bl. 20 & 25. 
Från K. Universitetet i Lund. 


AGE, 11809), 2 band. 


Från K. Universitetet i Helsingfors, 
Akademiskt tryck 1869/70. 14 st. 


Från K. Universitetet i Christiania. 
BrocH, O. J. Statistisk Aarbog, 4. 
Monn, H. Det Norske Meteorologiske Instituts Stormatlas. Chra 


Sea SORTE. 
Norsk meteorologisk Aarbog, 1869. 


Fran K. Norske Videnskabsselskabet i Trondhjem. 


SARS, G. O.  Carcinologiske Bidrag til Norges Fauna, 1. Chra 


1870. 4:0. 
(Forts. å sid. 939.) 


929 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 10. 
Stockholm. 


Alger, samlade vid Alexandria af framl. Dr HEDENBORG. 
Af J. E. ARESCHOUG. 


[Meddeladt den 15 December 1870.) 


Man har längesedan fästat uppmärksamheten på den stora 
skiljaktighet, som, såväl med hänseende till slägten som arter, 
är rådande mellan Röda hafvets och Medelhafvets algvegetation, 
en skiljaktighet så mycket mera påfallande som det förras nord- 
liga och och det senares sydöstliga del äro vid Suez hvarandra 
närgränsande och här skilda endast af ett smalt näs. Det kli- 
matiska inflytandet åtminstone borde på denna punkt vara för 
båda hafven ungefär detsamma; underbart derföre, om pa näsets 
ena sida finnes en algvegetation helt olik den & andra sidan. 
Som emellertid högst få algarter från Medelhafvets sydöstliga 
del, t. ex. från Egyptens medelhafskust, äro för vetenskapen 
bekanta, göres med fog den anmärkning, att den ifrågavarande 
skiljaktigheten nästan uteslutande grundar sig på jemförelsen af 
Röda hafvets algvegetation med algvegetationen i Medelhafvets 
vestliga del; den östligaste delen af detta haf kunde möjligen 
hysa ännu för oss obekanta former, häntydande på större öfver- 
ensstämmelse eller fullkomlig identitet med dem, som man länge- 
sedan lärt känna från Röda hafvet. Förekomsten vid Egyptens 
medelhafskust af Asparagopsis Delillei, kunde, om man sa 
ville !), antyda något dylikt. I alla händelser hvilar denna skilj- 
aktighet hos båda hafvens algvegetation ej på den säkra grun- 
den af fullständig erfarenhet, ty från Medelhafvets sydöstliga 


1) Uppgiften att denna alg förekommer i Medelhafvet vid kusten af Egypten, 
fordrar, enligt vår mening, ny bekräftelse, Den synes hvila på ett misstag. 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. Dio > NSD HN, 4 


930 ÖFVERSIGT AF K VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


del känner man med full säkerhet knappast 7—10 algarter, ett 
allt för litet material för att derpå grunda ett vetenskapligt 
omdöme. 

Men algvegetationen i denna sistnämnda del af Medelhafvet 
hotas numera af stora förändringar, ty helt nyligen har Suez- 
kanalen blifvit fullbordad, som förenar båda hafven med hvar- 
andra; mauga alger, vare sig direkt eller medelst sporer, skola 
utan tvifvel sa småningom under trafikens fortgång på denna 
kanal, blifva öfverförda från Röda hafvet in i Medelhatvet, och 
hända kan, att Egyptens medelhafskust om några decenniers för- 
lopp prunkar med algformer, som på denna väg blifvit dit öfver- 
flyttade. Det kan således möjligen inom kort tid blifva svårt 
att afgöra, hvilka af de algarter, som man då finner vid Egyp- 
tens medelhafskust, verkligen äro ursprungliga, eller på en se- 
nare tid transplanterade, synnerligast som vår kännedom om 
Egyptens medelhafsalger, såsom nyss nämndes, ända hitintills 
varit så godt som ingen. 

Under sådane förhållanden måste hvarje, om ock aldrig så 
ringa bidrag till afhjelpandet af denna sistnämnda olägenhet, ej 
sakna intresse, och öfvertygelsen härom föranleder mig att för 
dessa rader anhålla om en platsi Kongl. Vet.-Akad. Förhandlingar. 

När för några ar sedan en del samlingar omordnades a 
Upsala botaniska Museum, anträffades bland asidolagda växt- 
bundtar ett paket, innehållande en temligen stor mängd små 
konvoluter, hvarje konvolut omslutande en, som det syntes, 
omedelbarligen vid upptagningen ur hafvet inlagd och mer eller 
mindre sammantofvad alg. Pa alla konvoluterna stod i tydlig 
skrift antingen »Alexandria» eller »Alexandria, Port neuf.» Den 
välkända stilen i förening med andra omständigheter öfvertygade 
mig snart att samlingen var gjord af framlidne Prof. Dr HEDEN- 
BORG och af honom öfverlemnad till Musei dåvarande Prefekt, 
Prof. G. WAHLENBERG, troligen under loppet af 1820 eller 
1830-talen. Växterna blefvo pa öfligt sätt uppblötta och be- 
stämda och en liten rätt vacker samling af egyptiska medelhafs- 
alger resultatet af detta arbete. 


ARESCHOUG, ALGER, SAMLADE VID ALEXANDRIA. 931 


Med tillägg från annat håll af tvenne arter Coralline, ut- 
göres samlingen, såsom den speciella förteckningen närmare ut- 
visar, af 6 Coralline&e, 29 Floridex, 5 Dictyotex, 5 Fucacex, 7 
Phoozoosporex och 12 Chlorozoosporex& eller tillsammans 64 
arter af nämnda ordningar. Visserligen ett ringa tal i jemfö- 
relse med hela artantalet af Medelhafvets algflora, hvilket, utan 
för långt drifven artsönderstyckning, kan i rund summa upp- 
skattas till 350 a 400 arter; men dock ingalunda obetydligt, om 
man besinnar det inskränkta område, inom hvilket samlingen 
blifvit sammanbragt. Vi skulle nästan tro, att den innefattar 
halfva antalet af Alexandrias aleflora. Ar denna förmodan riktig, 
sa är detta förhandenvarande material aldeles tillräckligt att 
gifva en bild, icke allenast af Alexandrias utan äfven af alg- 
vegetationen i Medelhafvets sydöstligaste del. 

Om man genomgar var efterföljande förteckning öfver Alexan- 
drias alger, sa skall man a densamma ej finna en enda art, som 
ej tillika förekommer nästan hvar som helst i Medelhafvet, sa- 
väl vid Italiens som Frankrikes kuster. Man kan häraf helt 
tryggt draga den slutsats, att vestra och östra Medelhafvets 
alger äro aldeles desamma, eller med andra ord, att Medelhafvets 
algvegetation är sig öfverallt lik, från Spaniens ostkust intill 
Mindre Asiens, Syriens och Egyptens kuster, så ofta nemligen 
som lokala förhållanden ej verka undantag från den allmänna 
regeln. 

Af följande schema kan man finna, att algvegetationen vid 
Alexandria öfverensstämmer med det aflägsna Englands algflora 


långt mera än med Röda hafvets. 


Alexandria har: > 
Corallinex. 6 arter, af dessa 3 vid Engl, 2 i Röda hafvet. 
löd een 29ER. Een 0 0 nn 2) 

HÖRGOVO Te Sen NOR DEAR u a LR 2 
Fucace®..... DNR VIS RN Il) EHEN TE 0 


1) Observeras bör, att Alexandria har 4 aıter af Cystoseira, England likaledes 
4 af samma slägte, således en stor öfverensstämmelse äfven om ock arterna 
äro specifikt olika, Den enda art Oystoseira (trinoides), som finnes i Röda 
hafvet, skiljer sig mycket från de Europeiska. 


WNBA 


932 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Pheozoosp.. 7 arter, af dessa 6 vid Engl, 1 ir Röda hafvet. 
Chlor0osp. nel 2ER DENT RES 3 


Gerna erkännande, att denna framställning af arternas nu- 
meriska förhallanden kan, i följd af felande erfarenhet, i enskilda 
fall vara bristfällig, våga vi dock påsta, att de angifna slut- 
summorna, 33 och 15, utan all fråga visa, att algvegetationen 


vid Alexandria, jemförd med Englands och Röda hafvets, till 


x 


sin hufvudkarakter i dubbelt matt närmar sig Englands. Och 
sak samma med Medelhafvets hela algflora; denna Ööfverens- 
stämmer i alla väsendtliga drag med Atlantiska hafvets och är 
egentligen ej annat än en utbrytning af denna senare, det vill 
med andra ord säga, Medelhafvet har, som en vik af Atlantiska 
hafvet från detta mottagit sin algvegetation, och denna är af 
hvad man skulle kunna kalla atlantisk karakter. Otaliga exempel 
kunna bestyrka detta. Den rätt märkliga Giraudia sphacelarioi- 
des, först för några år sedan upptäckt i Medelhafvet, växer vid 
Alexandria lika förtroget som vid Grebbestad i Bohuslän nästan 
alltid tillsammans med Sphacellaria cirrhosa. 

Med några . ord torde vi böra beröra det egendomliga hos 
Röda hafvets algvegetation, och endast några fa drag äro till- 
räckliga att visa den stora olikhet som råder mellan detta hafs 
och Medelhafvets algflora. Af ordningen Fucacex finnas I Röda 
hafvet 32 arter, i Medelhafvet 13, men af dessa är ingen enda 
art gemensam för bada hafven. Af slägtet Sargassum växa i 
Röda hafvet 27 arter, 1 Medelhafvet 2 eller 3. Af Cystoseira 
1 Röda hafvet 1, i Medelhafvet 9 arter o. s. v. 

Af Florideer förekomma 1 Röda hafvet inalles 55 arter; 
af dessa äro 37 dels egendomliga för Röda hafvet, dels ge- 
mensamma för detta haf och för Indiska hafvet. De åter- 
stående 18 växa såväl i Röda hafvet som i Medelhafvet. Dessa 
senare äro 1 de fiesta fall verldsborgare och förekomma mer eller 
mindre vidt spridda i flera delar af verldshafven, hvarföre de 
ej heller här böra tagas i synnerligt betraktande. Af de gröna 
algerna, Chlorozoosporez, skola vi endast nämna det sköna och 


ARESCHOUG, ALGER, SAMLADE VID ALEXANDRIA. : 933 


underbara slägtet Caulerpa, af hvilket i Medelhafvet förekom- 
mer en enda art, Caulerpa prolifera, som aldrig blifvit funnen 
i Röda hafvet; detta senare haf har deremot af samma slägte 
icke mindre är 9 arter, de flesta äfven förekommande vid In- 
diens kustland, vid Ostindiska öarne samt vid Nya Hollands 
både norra och södra kust. Sak samma med flera andra Röda 
hafvets alger, som ej finnas i Medelhafvet. | 

Men, torde man fraga, hvad är orsaken till detta olika för- 
hällande? Skulle möjligen klimatiska olikheter och vattnets olika 
beskaffenhet, såsom olika salthalt, när- eller frånvaro af ebb 
och flod, med fa ord: vissa olika yttre förhållanden betinga syd- 
östra Medelhafvets och Röda hafvets sinsemellan så olika hafs- 
vegetationer? För var del kunna vi ej förmoda detta, utan hafva 
en helt annan asigt, hvilken, om den ock icke stödjer sig på 
exakt och vetenskapligt bevisade grunder, likväl hvilar på för- 
modanden, de der synas ganska sannolika. Medelhafskusten vid 
Alexandria och Röda hafvets kust vid Suez, hvarest man funnit 
växande väl hälften af detta senare hafs algarter, äro allt för 
litet från hvarandra aflägsnade för att den lilla klimatiska olik- 
het, som kan förefinnas mellan båda orterna, skulle kunna or- 
saka en så betydlig olikhet i afseende på algvegetationen. Möj- 
ligt är visserligen och äfven troligt, att Röda hafvets vatten vid 
Suez har i allmänhet en högre temperatur än Medelhafvets vatten 
vid Egyptiska kusten; men detta oaktadt måste hafsvattnets 
temperatur på senare stället vara både temligen hög och der- 
jemte under årets lopp temligen jemnt fördelad, om sanning är, 
hvad en del författare påstå, nemligen, att den kallare- vatten- 
massa, som från Svarta hafvet utströmmar, tager sin väg i 
vestlig riktning utefter Moreas och Siciliens kuster, och i följd 
häraf ej kommer att inverka, åtminstone i betydligare mån, på 
hafsvattnets temperatur i Medelhafvets sydöstliga del, vid Sy- 
riens och Egyptens kuster. Härtill kan läggas en annan om- 
ständighet. Flera af de Caulerpa-arter, som finnas i Röda 
men ej i Medelhafvet, förekomma, såsom redan blifvit nämndt, 
vid södra kusten af Nya Holland, hvarest hafsvattnets tempe- 


034 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ratur, ehuru vi ej faktiskt kunna bevisa detta, visserligen ej 
kan antagas vara högre än vid Egyptens Medelhafskust; de 
nämnda arterna skulle således kunna växa — så tro vi atmin- 
stone — likaväl på sistnämnda stället som på det förra. Me- 
delhafvets och Röda hafvets skiljaktighet i afseende på vattnens 
salthalt är oss obekant, men vi tro att, om en skiljaktighet dem 
emellan verkligen i betydligare mån förekommer, den ej kan 
vara något bestämmande hinder, enär en dylik skiljaktighet 
mellan Röda hafvets och Indiska hafvets salthalt å ena och 
sydkustens af Nya Holland å andra sidan ej lägger hinder i 
vägen för vissa Öfverensstämmelser mellan de skilda hafvens 
algvegetation, och man dessutom träffar såväl i Medel- som 
Röda hafvet vissa alger gemensamma för båda, hvilka, om ock, 
såsom vi benämnt dem, verldsborgare, dock för att trifvas måste 
fordra för sin tillvaro något när lika yttre förhållanden eller 
vilkor. Ebb och flod, tillfinnandes 1 Röda, men saknade i Medel- 
hafvet, tyckas visserligen vara ett nödvändigt vilkor för en del 
algers trefnad; men detta gäller endast ett ringare antal, och 
kan så mycket mindre tjena till förklaringsgrund för de båda 
hafvens olika algvegetation, som Medelhafvet, i saknad af ebb 
och flod, har en algvegetation i hufvudsak öfverensstämmande 
med den vid Frankrikes och Englands atlantiska kuster, ehuru 
på dessa senare ställen en betydlig ebb och flod äro rådande. 
På grund häraf finna vi orsaken till Röda och Medelhafvets 
olika algvegetation endast i följande förhållanden: 

Röda hafvet, stående i direkt förbindelse med Indiska Öre 
anen, har från denna emottagit sin algvegetation, eller, i fall 
man skulle så vilja uttrycka sig, har utbildat densamma efter - 
typen för Indiska Oceanens algvegetation. Kanske sammaledes 
i afseende på djurverlden; vi känna det icke, men Röda hafvets 
otaliga koraller synas oss antyda något dylikt. 

Medelhafvet, stående i förening med Atlantiska hafvet, har 
emottagit sin algvegetation, eller, i fall man skulle äfven här 
vilja så uttrycka sig, utbildat densamma efter typen för Atlan- 
tiska Oceanens algvegetation. Om djurverlden i båda hafven 


ARESCHOUG, ALGER, SAMLADE VID ALEXANDRIA. 935 


våga vi ej säga något, endast påpeka Medelhafvets brist på 
koraller i jemförelse med Röda hafvets stora tillgångar dera. 

Vidare skulle vi från allt detta våga draga en slutsats, men 
med bestämd reservation mot all misstanka att vilja uppträda 
på ett område, på hvilket vi ej äro hemmastadda. Med få ord: 
vi tro att Medel- och Röda hafven, åtminstone efter uppträ- 
dandet af deras nuvarande algvegetation, aldrig stått med hvar- 
andra i direkt beröring utan åtminstone allt sedan den tiden 
varit genom Suez-näset från hvarandra skilda. Har en genom- 
brytning af Indiska Oceanen vid Bad-el-Mandel egt rum, som 
förde dess algvegetation upp till Suez, och vid Gibraltarsund en 
annan genombrytning af Atlantiska Oceanen, som förde detta 
hafs alger ända till Egyptens kust, så låg redan då, såsom ännu 
i dag, Suez'ska näset som en skiljemur mellan dem båda. Hade 
detta icke varit fallet, utan en förening af båda hafven efter 
den tiden egt rum, och näset först senare sa småningom höjt 
sig ur vågen, så borde, enär inga motverkande yttre orsaker rim- 
ligtvis kunna antagas, spåren af denna förening ännu vara skönj- 
bara i en större öfverensstämmelse mellan båda hafvens alg- 
former. Men hvad naturen lemnade ogjordt, det har i våra 
dagar det menskliga snillet fullbordat: kommunikationen mellan 
båda hafven. Hvad inverkan' denna kan öfva på deras djur- 
och växtverld, det är kommande forskare förbehållet att visa, 
och kanske kan då det ringa bidrag vi nu gått att lemna, få 
någon användning. ; 


Förteckning på Alger samlade i Medelhafvet vid Alexandria 
af framlidne Prof. Dr HEDENBORG. 5 


1. CORALLINEAST. 
1. Corallina granifera ELL. SOL. — Specimen unicum. Piura 
specimina antea lecta, Cfr. ARESCH. in J. AG. spec. 2. 
p- 569. ; 
2. Corallina mediterranea ARESCH. in J. AG. sp. 2. p. 568. 
Corallina nana ZANARD. fr. ARESCH. |. c. 


Sc 


4. Corallina officinalis L. Specimen unicum, sterile et mancum. 


936 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


5. 


om. 


) 


Iania rubens L. Plura specimina. Forma si distincta sit, ad 
J. adh&@rentem LAMOoUR. forsan potius referenda. 
Melobesia pustulata LAMOUR. Pauca specimina. 


2. FLORIDEE. 


Rhodymenia ZPalmetta (Esp.) forma? Specimen unicum et 
mancum. Non modo cum formis Rhodomeni® Palmett& ex 
mari atlantico tenuioribus, verum etiam cum Rh. ligulate 
ZANARD. convenit quodam modo planta, cujus fructificatio 
desideratur in specimine, quod coram oculis habeo. 
Polysiphonia fruticulosa WULF. Specimina plura evoluta. 
Polysiphonia pulvinata (AG.)? Species ad Pol. pulvinats 
tribum sine dubio pertinet, an vero ad illam jure sit relata, 
cum specimina incompleta sint et manca, dijudicare nolo !). 
Polysiphonia obscura (AG.). Specimina bene evoluta et 
siphonibus numerosioribus ornata. 

Polysiphonia secunda (AG.). Pauca specimina, at bene evo- 
luta. 

Rytiphlea tinctoria (ÜLEM.). Specimina plura. 

Rytiphlea pinastrordes (GMEL.). Duo specimina. 
Laurencia obtusa (LAMOUR.). Ut yidetur, frequenter. 
Laurencia pinnatifida (LAMOUR.). Specimina plura. 
Laurencia papillosa (AG.). Specimina duo robusta. 
Gracilaria compressa AG. Specimina nonnulla. 

Gracilaria dura (AG.). Plura specimina. 

Gracilaria confervoides (L.). Specimina plura et bene evo- 
luta, ut de identitate dubitare haud liceat. 

Gracilaria armata AG. Multa specimina fructificantia; for- 
ma tenuior, absentia ramulorum aculeiformium |. prasentia 


valde variabılis. 


Ad Polysiphoniam pulvinatam, que adriatica est planta et siphonibus quattuor 
distincta, et ab Cel. J. AGARDH et a me relata est planta quaedam Bahusi- 
ensis, quam in Algis Scand. exs. ed. 1 sub n:o 60 et in ed. 2 sub n:o 67 distri- 
buimus. Hac autem longe alia est species, qua nunc, Polysiphonia hemi- 
spherica a me nominata, siphonibus sex (raro septem), alias notas ut omitta- 
mus, diversa est et in tribu Polysiphonie variegate forsan collocanda. 


15. 


16. 
17. 
18. 
19. 
20. 
21. 
22. 


23. 
24. 
25. 
26. 


21. 
28. 
29. 


NIIT D 


1. 
P 


2. 
3. 


ARESCHOUG, ALGER, SAMLADE VID ALEXANDRIA. 937 


Griffithsia tenuis AG.? Specimina plura et pulchra, sed 
sterilia, ut de determinatione dubitem. 

Griffithsia setacea (ELL.) var.? Mancum et sterile specimen. 
Gelidium corneum (HuDs.). Specimina nonnulla evoluta. 
Hypnx»a musciformis (WULF.). Speciminula manca. 
Liagora distenta (AG.). Non rara videtur. 
Liagora viscida (FORSK.). Frequens videtur. 

Spyridia aculeata J. AG. Specimina numerosa. 
Gymnogongrus Griffithsie (TURN.). Specimina plura fructi- 
ficantia. 

Gigartina acicularıs WULF. Plura pulchra specimina. 
Cryptonemia Lamation (BERTOL.). Specimen unieum. 
Gigartina Teedir ROTH. Specimina plura fructificantia. 
Ceramium strictum GREV. HARV. Frustula tantum adsunt. 
Species de cetero ab Ceram. diaphano non bene distincta. 
Ceramium rubrum ROTH. Pauca specimina et parva. 
Ceramium cikatum (ELL.). Plura pulchra specimina. 
Callithamnion granulatum (DucL.)? Specimen unicum, par- 


vum, mancum et sterile. 


3. DICTYOTEE. 


Taonia atomarıa (GUOD. et Woopw.). Planta quam at- 
lantica multo angustior, Dietyotam dichotomam statura fere 
zmulans. Specimina plura. 

Padina Pavonia (L.). Plura specimina. 

Zonaria collares (AG.). Specimen unıcum. 

Haliseris polypodioides (DESF.). Specimina plura., 
Dietyota linearis (Ac.). Specimina plura. 


4. FUCACEA. 
Sargassum linifolıum (TURN.). \ 
pinnatifidum J. AG. spec. 1. p. 342. — Utriusque specimina 
magna. 
Cystoseira abrotanifolia AG. Plura specimina. 
Cystoseira barbata (TURN.). Specimina incompleta. 


938 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Cystoseira Hoppet AG. Forma tenuior. Specimen incom- 
pletum, inferiori parte deficiente. 


Cystoseira squarrosa DE Not. Ex omnibus Cystoseir® eri- 
coidi affınibus formis, quas specifice distixerunt auctores, 
nulii quam huic melius adscribi possunt vetusta specimina, 
que coram oculis habemus. 


5. PHÄEOZOOSPOREE. 


Punctaria latifolia GREV. Parasitica, subviridis, 2—3-polli- 


caris, uncia latior basique substipitata. 


Castagnea polycarpa DERB. et SoL. — Parasitica. Frondes 
aggregate, 2>—4-pollicares, pennam passerinam crass&, made- 
fact consistentia firmiori gaudentes, intumescentes, modo 
subsimplices, modo uno |]. altero ramo instruct&. Structura 
atque fructificatio ut apud DERB. et SoL. Memoire tab. 15 
fig. 16-—19. 

Asperococcus sinuosus (ROTH.). Specimina pauca diametro 
unciam haud excedentia. 

Giraudia sphacelarioides DERB. et SOL. Specimina, quam- 
quam sterilia, in toto cum speciminibus Cherbourgianis et 
Bahusiensibus conveniunt. In Bahusia invenimus fructifica- 
tionem multilocularem (THUR.) sev siliqueformem; unilo- 


cularem sev capsularem, ut dicunt, nondum vidimus. 


Sphacellaria scoparia (L.). Forma &stivalis ad Alexan- 
driam, forma altera.sev hiemalis ad Rhodum lecta. 


Sphacellaria cirrhosa (ROTH.). In Cystoseiris, pollicaris. 
Propagule s&pe adsunt, que tamen, cum Florideis quoque 
haud raro insedeant, videntur mihi nova Sphacellaria ipsius 
individua juniora, zoosporarum germinatione exorta. 

Obs. Ut in Ectocarpo, ita quoque in hac planta et »fru- 
ctus capsulari», sev »sporangia unicularia» (THUR.), et 
»fructus siligueformis» sev sporangia plurilocularia (THU) 
adsunt. Utrumque fructum in Sph. eirrhosa et Sph. plumosa 
apud nos quoque vidimus. 


HA ROR I Epr 


ARESCHOUG, ALGER, SAMLADE VID ALEXANDRIA. 939 


Ectocarpus sp. Specimina sterilia, ut species determinari 


nequeat. 


6. CHLOROZOOSPOREE. 


Caulerpa prolifera (FORSK.); Plura specimina. 


. Halimeda Tuna (LAMOUR.). Plura specimina. 


Codium tomentosum (HuDs.). Plura specimina. 

Bryopsis muscosa LAMOUR. var.? Specimina pauca et manca. 
Ulva latissima AUCTORR. KG. sp. p. 474. — Ulva Lactuca 
THUR. Specimina majora plura bipedalia pedemque lata et 
cum speciminibus Europs& borealis omnino congruentia. 
Ulva Bertolonir AG. Hoc nomine complectimur plura spe- 
cimina, que sine revisione totius generis nova vix possunt 
determinari, Ulve Linz& proxima. 

Ulva compressa L. Plura specimina. 

Cladophora prolifera (ROTH). Duo specimina. 

Cladophora heteronema AG. 

Cladophora fracta DILLW. 

Cladophora gracilis GRIFF. Forma? Hec species apud nos et, 


gracilis et, pr&sertim autumno, rigida nec gracilis. Ad hanc 


formam pertinet, ut mihi videtur, planta Alexandrina. 
Chs&tomorpha rigida AG. 


Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
(Forts. fr. sid, 928.) 


Fran RB. Geological Society i London. 


Journal, N:o 103—.104. 
List 1870. 


Frän Philosophical & Literary Society i Leeds. 


Report, 1869/70. 


Fran R. Istituto Lombardo di Sceienze &c. i Milano. 


Memorie, Vol. 10: 2. 
Rendiconti, Sc. matem. e natur. Vol. 1: 6. 


940 


Från Societa Italiana di Scienze Naturali i Milano. 
Atti, Vol. 12: 2—4. 


Från R. Accademia delle Scienze i Turin. 
Attı, Vol. 4: 1-7. 
Bolletino meteorologico ed astronomico del osservatorio dell’ uni- 
versita dı Torino, Anno 3. i 
Från Observatorium i Moncavaliere. 


DenzAa, EF. Le stelle cadenti 1868, 1869, Mem. 5—6. Torino 
1870. 8:0. 
— -—- Confronti di barometri. Torino. 4:0. 


Frän K. Akademie der Wissenschaften i St. Petersburg. 

Mémoires, T. 15: 5—8. 
Bulletin, T. 15: 1-2. 

Från Societe Imp. Geographique i St. Petersburg. 
Memoires, Partie ethnographique, T. 2. 
Bulletins, T. 5: 2-8; 6: 1 4. 
Compte Rendu, 1869. 

Från Societe des Sciences Naturelles i Neujchatel. 
Bulletin, I. 8: 3. 


Från Meteorologische Centralanstalt i Zürich, 


Schweizerische Meteorologische Beobachtungen, Jahrg. 1—6. 


Från K. Akademie der Wissenschaften i Berlin. 
Monatsbericht, 1870: 1-8. 


Från Naturwissenschaftlischer Verein i Graz. 
Mittheilungen, Bd. 2: 2. 


Från Gesellschaft der Wissenschaften i Leipzig. 
Abhandlungen, Bd. 12:6 7. | 
Berichte. Mathem.-Phys. Classe, Bd. 21: 3-5; 22: 1-2. 
» Philol.-Hist. » Bd. 207235 21.13. 
Från Hr Professor C. J. Sundevall. 
GouLpD, J. The Mammals of Australia, Vol. 1—3. Lond. 1863. Fol. 


(Forts. å sid. 952.) 


941 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 10. 
Stockholm. 


Några undersökningar, beträffande den mekaniska 
värmetheorien. 
Af G. R. DAHLANDER. 


(Fortsättning.) 


[Meddeladt den 15 December 1870.] 


$ 10. För den förändring en kropps inre värme undergar kan 
man härleda ett uttryck, analogt med det, som i $ 6 funnits för 
den totala värmemängden. Betecknas inre värmet med U har 
man nemligen | 
AV NUR AP MONA (37), 
om 4” är en oändligt liten qvantitet af andra ordningen. Ge- 
nom jemförelse med eqv. (14) erhålles 
AU =c4T + (l— Ap) dv + 4'— AA” 
Införas de af eqv. (15) gifna värden a ./T och sv blifver, med 


försummande af qvantiteter med högre litenhetsordning än den 


första, 
AU = (be + (l— Ap) a) + y(b’e + (1 — Ap) «') 
eller 
All Mn EN a SARS a Sr (38), 
om för korthets skull sättes 
be Br 9. 
be + (l!— Ap)e@= N 


Antages nu en vinkel »' sådan, att 


M! NIE 
ae 


N’ 
nn) 


blifver 


AU = Asy M®+ N® sin (v + u) 


942 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


eller 

HIP=E "SIN (07: As... RR RANE (41), 
der 

sf M2 + N? 

SKEN NA (42) 

vtu=w 
Sätter man slutligen 

g’ = lim (en TINTE (43), 

finner man 

een: (44) 


Dessa eqvationer äro fullkomligt analoga med eqv. (19)....(23) 

$ 6, som blifvit härledda vid undersökningen af den totala 
värmemängdens förändring. Man kan derföre af dem härleda 
analoga slutsatser. Sålunda finner man, att värdena a q', mot- 
svarande tvenne rakt motsatta riktningar, äro lika stora, men 
hafva olika tecken, angifvande att lika mycket inre värme upp- 
tages eller afgifves för lika stora oändligt små förflyttningar 
efter en kurva a ömse sidor om en godtycklig punkt af den 
kroppens tillståndseqvation representerande ytan. Genom hvarje 
sådan punkt gar alltid en isodynamisk kurva !), men blott en 
enda sådan. Den största förändring uti inre värmet, som en 
kropp kan lida, motsvarar en kurva, löpande orthogonal mot de 
isodynamiska kurvorna. 

Den vinkel u,, som tangenterna till de adiabatiska och iso- 
dynamiska kurvorna bilda med hvarandra, finnes, om man i eqv. 
(44) sätter q’= o, hvaraf på grund af eqv. (42) erhålles 

My = TE De 


Med iakttagande af eqv. (40) och (39) får man då 


i — M' 
sın Uo = Y m? x NE N'2 
N! 
COS Un VU IN? Na 
eller | 
tang u, = = = are BE (45). 


!) Jag begagnar, i likhet med Cazın och ZEUNER, benämningen isodynamisk 
kurva för den kurva, längs hvilken det inre arbetet är konstant. 


DAHLANDER, NÅGRA UNDERSÖKN. BETR. DEN MEK. VÄRMETHEORIEN. 943 
"För en fullkomlig gas är >= Ap och man erhåller i detta fall 


tang uy = — Fr 
Detta är samma uttryck, som eqv. (25) gifver för vinkeln mel- 
lan de isothermiska och adiabatiska kurvornas tangenter för en 
kropp, hvilken som helst. I sjelfva verket sammanfalla, som be- 
kant, vid en fullkomlig gas de isothermiska och isodynamiska 


kurvorna med hvarandra. 


$ 11. Funktionen c, hvilken spelar en vigtig roll vid de i 
det föregående gjorda undersökningar, står i ett anmärknings- 
värdt samband med den s. k. thermodynamiska funktionen, som 
RANKINE först infört i värmeläran. Betecknas den thermodyna- 
miska fuktionen med &q, så definieras den af eqvationen 

N) "Us ee. (46). 
Man har derföre 
ssinwds = Tag. 
Låt du beteckna ett bagelement af den mot de adiabatiska kur- 
vorna orthogonala kurvan. Da är 


du = sin wds, 
hvaraf följer 


Man finner häraf, att funktionen c är lika med produkten af 
den absoluta temperaturen och variationshastigheten hos den 
thermodynamiska funktionen i en mot den adiabatiska kurvan 
orthogonal riktning. 


$ 12. Funktionerna g och g' ega äfven en mekanisk bety- 
delse, som förtjenar att anföras. Antag nemligen att en kropp 
underkastas en viss förändring genom värmet, sa att han öfver- 
går från ett tillstånd A till ett annat tillstånd B, genomlöpande 
en process, geometriskt angifven genom en på den kroppens 
eqvation motsvarande ytan dragen kurva AB. Föreställer man 


sig en kraft, hvars storlek är verka på en punkt, som rör 


sig efter kurvan AD, hvarvid kraften alltid innehälles i tangent- 
planet samt är vinkelrät mot den adiabatiska kurvan, så är det 


944 ÖFVER-IGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


totala arbetet — fö sin wds. Man kan häraf sluta till riktig- 


. 


heten af följande sats: 
Den totala värmemängd, som upptages eiler afgifves, när 
en kropp öfvergår från ett tillstånd till ett annat, är eqvivalent 


med det arbete, som skulle förrättas af en kraft — > som ständigt 


vore riktad vinkelrätt mot den adiabatiska an och innehölls 
i ytans tangentplan samt hvars angreppspunkt tillryggalade den 
kurva, som angifver kroppens tillstaändsförändring. 
Pa samma sätt finner man, beträffande det inre värmet: 
Det inre värme, som motsvarar en kropps tillståndsförän- 


dring, är eqvivalent med det arbete, som skulle förrättas af en 
kraft 7 hvilken alltid innehölls i ytans tangentplan och vore 


riktad vinkelrätt mot den isodynamiska kurvan, under det att dess 


angreppspunkt beskrifver den förändringen angifvande kurvan. 


$ 13. Tänker man sig tvenne adiabatiska kurvor A, D, och 
A,B, samt tvenne andra kurvor A,A, och £,5£, dragna huru 
som helst på ytan, mellan de adiabatiska kurvorna, så repre- 
senterar figuren A, B,B,A, en cirkelprocess. Beteckna Q, och 
Q. 


2 


de vid A4;4, och £,5, upptagna eller afgifna värmemäng- 
derna samt 7, och 7, de absoluta temperaturer, vid hvilka 


detta sker, så är enligt den andra hufvudsatsen 


ka + =. 2 


sin ©, ds, so Sin w,ds, __ 48 
nz + Eg NO ER (48), 


[BA v 


om man tillämpar eqv. (23). Föreställer man sig nu att en 


eller 


kraft = som innehålles i tangentplanet till ytan och alltid är 
de 1 


riktad normalt mot den adiabatiska kurvan, förflyttar sin an- 
greppspunkt efter kurvan A,A, från A, till A,, så förrättas ett 
arbete, hvilket uttryckes genom första termen i eqv. (48). På 
samma sätt angifver andra termen i nämnda eqvation det arbete, 


DAHLANDER, NÅGRA UNDERSÖKN. BETR. DEN MEK. VÄRMETHEORIEN. 945 


u: 2 Sp) 2 .. . 
som skulle förrättas af en kraft ---, äfven belägen i tangent- 
sr? 


planet och normal mot den adiabatıska kurvan, om dess angrepps- 
punkt förflyttades från D, till 5, längs kurvan B,B,. Eav. 
(48) visar da, att det arbete, som skulle förrättas af en pa an- 


gifvet sätt verkande kraft m bibehaller ett numeriskt konstant 


värde mellan tvenne adiabatiska kurvor, oafsedt den form, som 


kurvan, angifvande angreppspunktens förflyttning, må ega. 


$ 14. Den totala värmemängd, som motsvarar en öfver- 
gang från ett tillstånd A till ett annat 5, är olika allt efter 
den väg AB, som vid förvandlingen tillryggalägges. Det är af 
intresse att känna huru stora värmemängder, som motsvara de 
olika vägarne. Drager man genom A och £ adiabatiska kurvor, 
A' och B', är det likgiltigt för ifrågavarande bestämning från 
hvilka punkter af dem man utgar, ty öfvergangen från en punkt 
af A’ eller 8” till en annan punkt af samma adiabatiska kurva 
kan ske utan att något värme upptages eller afgifves. Antag 
till en början att A’ och D’ äro belägna oändligt nära intill 
hvarandra. Vi tänka oss, att man först följer från A kurvan 
A' till en punkt 7 deraf och från denna punkt öfvergar till en 
punkt P', tillhörande kurvan 5' samt slutligen följer sistnämnda 
kurva till B. Den oändligt lilla bågen PP’ antages till ds. Då 


är den vid processen förekommande värmemängden 


dQ = esinolds’— GM, 

när du är orthogonala afstandet vid P mellan kurvorna 4’ och 
B'. Detta uttryck visar, att värmemängden är oberoende af 
vinkeln «w, som bagelementet PP' bildar med den adiabatiska 
kurvan. Man kan derföre antaga detta element att tillhöra hvil- 
ken kurva som helst, gående genom P och skärande de adiaba- 
tiska kurvorna. Antag härtill den isothermiska kurvan genom 
P, motsvarande temperaturen T. 

På grund af den andra hufvudsatsen i den mekaniska värme- 
theorien, måste bibehålla ett konstant värde, när P för- 


- 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 10. 9) 


946 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


flyttas efter A. Ty om man tänker sig en CARNOTS cirkel- 
process, bestämd af tvenne bågar till A’ och B’ samt tvenne 
isothermiska bagelementer, motsvarande temperaturerna 7 och 
I, 8, Ar 

NN U oe (49). 
Häraf synes, att den elementära värmemängden dQ är direkte 
proportionel med den absoluta temperatur, vid hvilken öfver- 
gången sker från den ena adiabatiska kurvan till den andra. 
Den minsta värmemängden motsvarar den lägsta temperatur, som 
man kan erhålla. För att öfverga från A till B med minsta 
värmevariation, bör man derföre först verkställa förvandlingen 
längs den adiabatiska kurvan A’ till den lägsta möjliga tempe- 
raturen, derefter öfvergå från A’ till B' vid denna temperatur 
och slutligen fullborda förvandlingen längs den sistnämnda adia- 


batiska kurvan. 


Hvad nu blifvit anfördt för det speciella fall, att A' och 
B' äro tvenne consecutiva kurvor, gäller äfven i allmänhet, så- 
snart man tänker sig öfvergangen från A’ till BD’ verkställd 


efter någon isothermisk kurva. 


Antag t. ex. att en massa fullkomlig gas skall förvandlas 
från en lägre temperatur 7, vid volymen vy och trycket py till 
en högre temperatur 7’ vid volymen v' och trycket p' samt att 
den lägsta absoluta temperatur, som kan åstadkommas, är r. 
den totala värmemängden, utvidgas först gasen, utan att värme 
får tillkomma eller bortga; ända till dess temperaturen sjunkit 
från 7, till z, hvarvid volymen blifver v, och trycket p,. Ut- 
vidgas derefter gasen vid den konstanta temperaturen z tills 
volymen blifvit v, och trycket p,, måste man tillföra en värme- 


mängd 
A 1 [pdv u lKel.. (2) NEN (50). 


Slutligen sammantryckes gasen, utan att värme far tillkomma 
eller bortga, tills temperaturen stigit till Z”. 


DAHLANDER, NÅGRA UNDERSOKN. BETR. DEN MEK. VÄRMETHEORIEN. 947 


Den totala vid denna förvandling använda värmemängden är 
derföre 


Men nu är 


n Za 
ao = SE 


m = NG, 
saledes 
© = GE KK 
ı Der 
Vidare är 
N 
9 Ei ANN 
DR = JG 
eller 
Vv n— 1 K, 
2 kr 
Man har följaktligen 
1 
va a K, N — a 
% K, 


Tillfölje häraf blifver den minsta värmemängden 


Q.= AK Yrl.() 


= em 12el. |, RETRO N. (51), 
der 
K, = Povo ; 
I VO 


$ 15. Den method för undersökning af en kropps förän- 
dring genom värmet, som i föregaende paragrafer blifvit använd 
och som fört till eqv. (23), kan äfven tillämpas, om man gra- 
fiskt framställer värmefenomenen genom ett plant koordinat- 
system. Man kan härför lika väl välja vp, vT eller pT planen. 
Särskildt är det-af intresse att använda denna method i sam- 
band med CLAPEYRONS bekanta grafiska framställningssätt. När 
v och p väljas till oberoende variabla, har man 


a) = a <> MOD om «a KBR (52), 
der X och Y äro funktioner af v och p. Sätter man 
G= NEG En yzın, US Re (53), 


948 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


och antager en vinkel 2 sådan att 


EN: 
SUN == (54) 
SÅ ER SN - 

COS (U) = Z 


blifver 
| dQ = Z(sin w dv + cos w dp). 

Betecknar man vidare med o längden af kurvan, som efter 
det antagna koordinatsystemet angifver den förändring en kropp 
undergar, samt betecknar med q vinkeln, som tangenten till denna 
kurva i punkten v,p bildar med v axeln, har man 

dv = cos pdo, 

dp = sin gdo. 
Tillfölje häraf blifver 

NASE (WER) os 305008 >: (55). 

För den adiabatiska kurvan är dQ = o; betecknas motsvarande 
värde a q& med ,, erhålles 


Häraf synes att w är supplementet till vinkeln mellan tangenten 
till den adiabatiska- kurvan och v axeln. w + är vinkeln, 
som tangenterne till den adiabatiska kurvan och den kurva, 
hvarefter kroppens förändring sker, bilda med hvarandra; be- 
tecknas den med y, blifver 

19, Zsın Kon (57). 
Man kan häraf draga analoga slutsatser med dem, som blifvit 
härledda af eqv. (23). Det vore onödigt att här ånyo anföra dem. 


För den isothermiska kurvan är d7T = o, och man har der- 
före för henne 
ah) = älv. 
Betecknar q, vinkeln, som den isothermiska kurvans tangent 
bildar med v axeln, blifver tillfölje häraf 


lcos g,do = Z sin (w + q;) do, 


eller 1 
FE sın ıb x 
came), SST 0 009305 0 0% (98). 


COS IV 


För en fullkomlig gas är 


DAHLANDER, NÅGRA UNDERSÖKN. BETR. DEN MEK. VÄRMETHEORIEN. 949 


IN En 
K ii kauf (59), 
K 
saledes 
NK HE dl AR (60) 
och 
tang vw = - a SEN SÅ AFA dar (61). 


Iakttagande att ! = Ap, erhåller man 
ApK — ncp 


tang p, = = 
Men man har äfven 
e(n—1) = AK, 
och häraf följer | 
Ang dy, Eee (62), 


ett uttryck, som man äfven kan omedelbart härleda ur eqvatio- 
nen för den isothermiska kurvan. 
Af eqv. (61) och (62) synes att 
tangwWItangg. =n: — L 
De trigonometriska tangenterna till de vinklar, som tangen- 
terna till de adiabatiska och isothermiska kurvorna för en full- 
komlig gas bilda med » axeln, stå sålunda i ett konstant för- 


hållande till hvarandra. 


$ 16. För att härleda ett uttryck för förändringen i inre 
värmet med användande af det plana koordinatsystemet, kan 
man ga tillväga på samma sätt som i $ 10. Man har nemligen 


dQ = dU + Apdv = Xdv + Ydp, 
dU = (X — Ap) dv + Ydp. 


7 


eller 


Sätter man här 


AEA SE ae (63) 
och antager en vinkel w', för hvilken 
sin w' = AD FL 
ee (64), 
cosW—ı | 
NZ 


finner man slutligen 
dU=Z'sin(W+ g)do = Z' sin y'dåo . . . . (65). 


050 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


För den isodynamiska kurvan är dU = 0; betecknas mot- 
svarande värde & med q';, blifver 
DIET UN. So bo ON a (66), 
hvilken eqvation visar, att w' är supplementet till den vinkel, 
som tangenten till den isodynamiska kurvan bildan med v axeln. 
Vid en fullkomlig gas är 


och 


Eqv. (67) visar, att funktionen Z’ vid en fullkomlig gas är 
proportionel med afståndet till origo samt eqv. (68) att W är 
lika stor med vinkeln, som nämnda afständslinie bildar med v 
axeln. För öfrigt blifver @,= q&,, hvilket äfven följer deraf, 
att vid en fullkomlig gas de isothermiska och isodynamiska kur- 
vorna sammanfalla. 


$ 17. De formler, hvilka blifvit härledda som uttryck för 
den förändring en kropp undergar genom ett oändligt litet posi- 
tivt eller negativt tillskott i värmet, kunna gifvas en geometrisk 


tolkning, som lemnar en i hög grad askadlig framställning af 


ifrågavarande förändring.” Drag för detta ändamål i vp planet 


DAHLANDER, NÅGRA UNDERSÖKN. BETR. DEN MEK. VÄRMETHEORIEN. 951 


tvenne mot hvarandra vinkelräta linier ab och ed (se fig.), gå- 
ende genom den punkt o, som angifver det tillstånd, hvaruti 
kroppen vid förändringens början befinner sig; den ena, ab, af 
dessa linier drages så att den tangerar den adiabatiska kurvan 
i punkten o. Med en godtycklig radie uppritas tvenne lika cirk- 
lar, gående genom o och med medelpunkterna på linien cd. 
Upprag ytterligare tvenne andra mot hvarandra vinkelräta linier 
a'b' och e'd', äfven” gående genom o, och lat a'b' tangera den 
isodynamiska kurvan i nämnde punkt. Med en radie, som för- 
håller sig till de första cirklarnes radie = Z': Z, uppritas tvenne 
cirklar genom o med medelpunkterna på linien e'd. Den så 
konstruerade figuren angifver värmevariationens hastighet i olika 


riktningar. Man har nemligen 


dQ D& 

= Em sın ') 
do %> 
dU ae 
EZ Sin ye. 
do = 4 


De fran o dragna kordorna angifva följaktligen, vid ett kon- 
stant värde do, de förändringar totala och inre värmemängderna 
måste underga. Sa t. ex. angifver figuren, att vid förändring 
efter riktningen 

ol totala värmemängden är oförändrad; inre värme förvandlas 
till arbete. 

02 värme upptages och en lika stor förändring uti inre värme- 
mängden eger rum. 

03 värme upptages och förvandlas till arbete helt och hållet; 

ingen förändring i inre värmet. 2 
o4 största förändringen i totala värmemängden; inre värmet ökas. 
08 största förändringen 1 inre värmet, 


o6 allt det upptagna värmet blifver inre värme o. s. v. 


952 
Skänker till Vetenskaps-Akademiens Bibliothek. 
. (Forts. fr. sid. 940.) 
Från Hr Professor S. O. Lindberg. 


FIORINI-MAZZANTI, ELIzAB. Specimen bryologie Romane. Rome 
1841. 8:o. 
Från Författarne. | 
GOTTLUND, ©. A. Gud, verlden och menniskan. Betraktade från 
en viss annan synpunkt. Hfors 1870. 8:0. 
LINDSTRÖM, G. On some operculated Corals, Silurian and Recent. 
Wisby 1870. 8:0. 
ToRELL, OÖ. Petrificata Suecana formationis Cambriex. Lund 1870. 4:0. 
WIDEGREN, Hs. Fiskerierna 1 riket, 1. Fiskeristadgan af 1852. 
Sthm 1870. 8:0. | 
BRANDT, J. F. Uber die von A. GöBEL bei Maragha gefundenen 
Säugethierreste. Riga 1370. 4:o. 
= — Ergänzungen und Berichtigungen zur Naturgeschichte 
der Alciden. St. Petersb. 1869. 8:0. 
= — Uber das Haarkleid des Rhinocerus tichorhinus. 
Rio IFGHAYN MIND DO 
GHIRARDINI, A. Stud) sulla lingua umana.... Milano 1869. 
St. 8:0. 
GORRESIO, G. Sunti dei lavori scientifii . .. Torino 1868. 8:0. 


Från Direction de »l Histoire Generale» i Geneve. 


Histoire generale biographique et genealogique de toutes les nations. 
3 häften. Geneve. Kol. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 
Zoologiska afdelningen. 


Af Hr R. G. Elgenstjerna. 


En Fringilla montana var. alba. 


Af Conservatorn Meves. 


4 st. svenska foglar. 
2 » Vespertilio noctula fr. Skåne. 
19 » fogelbon. 
Aj Baron OC. Skogman. 


En Nucifraga caryocatactes. 
(Forts. & sid. 971.) 


953 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 10. 
Stockholm. 


Bidrag till Skandinaviens Oligochetfauna. 


Af Gustar Eisen. 


I. 
TERRICOLE. 


Syn.: Oligochetes terricoles, Claparede, Recherches Anatomiques sur les Oligo- 
chetes. 1862. pag. 70. 


Ia SLIM 


[Meddeladt den 15 December 1870.) 


Gen. Lumbricus LINNE (ad partem) 1758. 
ING Natbsg Ol AX Mora, I pa 


A. Lobi cephalici!) bakre förlängning delar segmentum buc- 
cale fullkomligt, samt når således kroppens första segment. 
1. Govdelnbörjanmed 31, 30, 29, 23 sesmentet. Seg- 
mentens antal 1L50—180 . . . Lumbricus terrestris L. 
2. Gördeln börjar med 27 segmentet. Segmentens antal 
SO IU EIER ÄNGRS Lumbricus purpureus NOB. 
3. Gördeln börjar med 26, 25 segmentet. Segmentens an- 
tal 120—150 . . . Lumbricus rubellus HOoFFMEISTER. 
B. Lobi cephalieci bakre förlängning delar segmentum buccale 
endast till en del, samt når således icke kroppens första segment. 
ca. Tubercula ventralia belägna på 14 segmentet. 
a). Lobus cephalicus undertill utan längsfåra. 
Andsegmentet betydligt större än det näst föregå- 


ende. Segmenten icke mörkbandade. A 
Borsten belägna på nästan lika afständ från hvar- 
NING LD Te „us: Lumbricus puter HOFEMEISTER. 


2. Andsegmentet ej längre än det näst föregäende. 
Hvarje segment på midten med ett med det samma 
parallelt löpande rödbrunt band. 
DiowsieiyasochWiyaeensnmerdeshvarandraı re 

ACER" \. Lumbrieus foetidus (SAVIGNY). 
b). bobus cophaliens undertill med en tydlig längsfåra. 


1) För att beteckna de olika kroppsdelarne har jag här användt samma termino- 
logi som Prof. J. G. H. KInBERG i Annulata nova (Ofversigt af Kgl. Veten- 
skaps-Akademiens Förhandlingar 1866. N:o 4) pag. 97. 


954 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


1. Lobus cephalicus i spetsen urhålkad, gördeln van- 
ligen försedd med två par tydliga eller två rader otydliga 
papier Lumbricus communis ELOFFMEISTER. 

2. Lobus cephalicus i spetsen ej urhälkad, gördeln 
vanligen, med tre par tydliga papiller EN NRK he 

ER Lumbricus riparius FloOFFMEISTER. 

P. Tuberoula ventralia belägna på 12 segmentet. Kroppen 
baktill fyrkantig. adsegnontet temligen stort. 

Lumbricus tetraédrus (SAVIGNY). 


l. Lumbricus terrestris LINNÉ (ad partem) 1758. 


Syn.: 1758. Lumbricus terrestris Lin., Syst. Nat. ed X. Tom. I 
pag. 647. (ad partem). 
1761. » » 1D., Faun. Svec. ed II. pag. 504. 
no 2073. (ad partem). 
1826. Enterion terrestre Sav., Syst. d. Annel. pag. 443. 
Tom XXII. (Deser. d. ’Esypt.). 
1842. Lumbricus agricola NHorrm., De verm. quib. ad gen. 
Lumb. pert. pag. 24. Tab. 1. 
le, 7 


1843. » » ID., Wiegmanns Arch. 1843 pag. 
10, ao, IV Mies I 

1845. » » 0. Die VIS jetzt bek. Art. ad. 
Fam. d. Reg. pag. 5. fig. 1. 

1851. » terrester GRUBE, Die Fam. d. Annelid. 
pag. 99. 

1861. » terrestris JOHNST., Catal. of the Brit. non- 


parasit. worms pag. 58 & 324. 


Corpus cylindricum, antice attenuatum, postice depressum. 

Lobus cephalicus magnus, antice rotundatus; postice segmentum 
buccale in duas partes dividens, in medio sulco transverso 
pr&ditus; infra sulco longitudinali furcato. 

Tubercula ventralia in segmento 14. 

Cingulum magnum, prominens, sex, septem 1. octo segmenta (28, 
29, 30, 31—35, 36, 37, 38) occupans; infra duobus paral- 
lelis tuberculis papilliferis. 

Set ubique bin® approximate. 

Segmenta 150-180; omnia bi- vel tri-annulata. 

Longitudo 150—300 m.m. 


Beskrifning. Denna art, den största af våra nordiska Lumbri- 
cider, uppnår ofta en längd af 300 m.m. och derutöfver, ehuru den 


EISEN, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS OLIGOCHATFAUNA. 955 


i vanliga fall föga öfverstiger 200 m.m. (fig. 1). Kroppen är lång- 
sträckt, cylindrisk, el afsmalnande, bakät utvidgad och afplattad 
(ig. 26). — Lobus cephalieus är nästan jemntjock, framtill något 
uppsvälld. På den uppsvällda delen finnes en tvärfära. Dess bakre 
förlängning delar segm. buccale fullkomligt, samt når det första 
beväpnade segmentet. Sällan finner man exemplar, på hvilka Lob. 
cephal. synes omärkligt öfvergå i segm. buccale, i hvilket fall man 
alltid vid närmare påseende skall finna den begränsad af tvenne, 
ehuru kanske otydliga, längsfåror. Den är försedd med tvenne of- 
tast tydliga och djupa tvärfäror (fig. 23 & 24). Undertill är Lobus 
cephalicus försedd med en längsgående fåra eller ett veck, hvilket 
mot spetsen oftast är tvåklufvet (fig. 25). 

Tubercula ventralia äro belägna på 14 segmentet. Gördeln 
är stor, framstående och tydlig, innefattar vanligen 6—8 ringar, hos 
större exemplar från 30, 31, hos mindre från 28, 29. Undertill 
bär den tvenne längsgående parallela svulster, i hvardera af hvilka 
en rad tydliga pep er kunna urskiljas. Ändsegmentet är litet, 
föga utdraget. De öfriga segmenten äro tydligt br till tre-ringade, 
på midten ofta med en ljusare linie. Hos större exemplar uppgå de 
vanligen till 150 a 180, hos mindre deremot ofta endast till 130. 
Borsten äro ljusgula, sittande 2 och 2 tätt tillsamman, både på 
främre och bakre delarne af kroppen (fig. 24—26). Att de enligt 
HOFFMEISTERS utsago skulle på främre delen af kroppen sitta lika 
långt från hvarandra åtskiljda, har jag ej kunnat observera. 


Färg. Hos denna, likasom de flesta slägtet tillhörande arter, 
är undre sidan vanligen färglös eller rostgul. Den öfre deremot mer 
eller mindre röd- eller siennabrun, efter vistelseorten varierande lju- 
sare och mörkare. I fet mylla finner man oftast individer, på hvilka 
den främre delen är mörkbrun eller violettbrun. De bakre segmen- 
tens färg varierar mindre, de äro nästan alltid ljusare, gulbruna. 
På fuktigare ställen blir färgen ljusare och gråare, olikheten mellan den 
främre och bakre delen försvinner då mer och mer. Gördeln är lefver- 
brun, stundom öfvergäende i rostgult eller rödbrunt. Fpidermis är 
vanligen skönt iriserande, isynnerhet hos de mörkare exemplaren. 
De ljusast färgade irisera stundom nästan intet (Fig. 1 & 2). _ 


Vistelseort och lefnadssätt. I åkrar, trädgårdar, samt 
företrädesvis i gödselhögar träffas denna art särdeles allmänt. Om 
dagen uppehåller den sig vanligen mer eller mindre djupt under 
jordytan. Om natten deremot ser man den ofta från skymmningens 
inbrott till daggryningen i större massor krypa omkring ofvan jord- 
ytan. Under vintern går den djupare ned under jordytan, stundom 


JB OM 


Utbredning. Åtminstone i Sveriges sydliga och medlersta 
provinser är denna art allestädes en bland de allmännast förekom- 
mande. I Norge har jag antecknat den från Drammen, Christiania 
och Valders. I Frankrike, Tyskland och England förekommer den 
likaledes ymnigt. Af Faprıcivs uppeifves den för Grönland, ehuru 


956 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


det torde vara högst tvifvelaktigt, om han med Z. terrestris menar 
denna art eller nägon annan. I sydliga Europa synes denna art 
ersättas af /. gigas Ducks, hvilken uppnår en längd af ända till 
20 tum. 


2. Lumbricus purpureus NOB. 


Corpus crassum, cylindricum, antice attenuatum, postice inter- 
dum depressum. 

Lobus cephalicus magnus, antice circulariter rotundatus, supra 
transverse sulcatus; postice segmentum buccale in duas partes. 
dividens, sulcis duobus transversis praditus; infra sulco nullo. 

Tubereula ventralia plerumque inconspieua, in segmento 14. 

Cingulum magnum, prominens, e sex segmentis (27—32) semper 
confeetum; infra tuberculis non papilliferis. 

Set® ubique bin® approximate. 

Segmenta c:a 90, omnia bi- triannulata. 


Longitudo 30-50 m.m. 


Beskrifning. Kroppen liten, 30—50 m.m., ceylindrisk, på 
midten tjockast, framåt något, bakåt obetydligt afsmalnande, samt 
afplattad isynnerhet då masken är i rörelse (fig. 39). Lobus ce- 
phalicus är stor; framtill kulformigt uppsvälld och utvidgad, ofvan 
försedd med en tvärfåra. Den bakre förlängningen är temligen smal, 
samt delar segm. buccale fullkomligt; den är försedd med tvenne 
bakom hvarandra liggande tvärfåror, hvilka vanligen äro djupa och 
tydliga (fig. 34). Segment. buccalis flikar äro i sjelfva kanten på 
gränsen mot Lob. cephal. förlängning försedda med hvar sin, med 
denna förlängning parallelt löpande fåra (fig. 34). Underläppen är 
vanligen indragen, består af tre eller fyra uppsvällningar (fig. 35 & 36). 
Tubercula ventralia äro belägna på 14 segmentet, oftast små och 
endast antydda genom en ljusare svulst. På 15 segmentet, invid 
tubercula ventralia, finnas vanligen tvenne mindre svulster. Gördeln, 
som sällan felas, är betydligt utstående framom den öfriga kroppen 
och sträcker sig öfver 6 segmentet från och med 27 till och med 
32. Undertill bär den tvenne parallela svulster, i hvilka dock inga 
tydliga papiller finnas. Andsegmentet är större än näst föregående 
segment, slätt och obeväpnadt (fig. 37). Då masken rör sig, eller då 
den afplattar bakre delen af kroppen, uppdrages ofta genom segmen- 
tens olika hopdragning analöppningen på kroppens öfre sida (fig. 38). 
Borsten äro obetydligt co-formigt böjda, den främre delen smalare och 
mindre än den bakre (fig. 41). De sitta 2 och 2 närmade hvarandra 
(fig. 39). Segmenten äro omkring 90. De äro alla tydligt vanligen 
treringade (fig. 40). Till habitus är denna art närmast lik L. puter, 
från hvilken den dock lätt skiljes, bland annat genom borstens olika 


EISEN, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS OLIGOCHATFAUNA. 957 


läge, ty då de hos denne sednare äro långt från hvarandra skiljda, 
så sitta hos Z. purpureus 2 och 2 närmade hvarandra. 


Färg. Denna art är en af de- skönast färgade. I likhet med 
näst föregående och närmast efterföljande art, är den ofvan öfver- 
vägande rödbrun, hvilken färg dock ofta öfvergår än i violett, än i 
nyanser af purpur och cobolt. Hufvudet och de främre segmenten 
äro alltid mörkare, stundom stötande i svartblått. De bakre se- 
smenten äro ständigt ljusare, mer eller mindre dragande 1 rödt eller 
gult. Gördelns färg varierar något; än är den ljust cinoberröd, än 
brandgul, än äfven grågul.” Epidermis är starkt och skönt iriserande. 
Lagd i spiritus bibehåller masken ofta en vacker röd färg. (Fig. 3). 


Vistelseort och lefnadssätt. Till sin storlek och färg mest 
liknande Z. puter, förekommer den äfven ofta tillsammans med denna. 
Fuktiga och skuggrika ställen synas utgöra dess käraste vistelseort. 
Isynnerhet finner man den i de fuktiga och mörka bokskogarne un- 
der multnande löf, under mossa på stenar och trädrötter. I sjelfva 
myllan eller djupare ner i jorden har jag aldrig funnit den. Redan 
vid första anträffandet kan man lätt skilja den från andra närstående 
arter, ty så snart man det ringaste ofredar eller vidrör den, söker 
den med stor hastighet att baklänges undfly, dervid ofta afplattande 
bakdelen af kroppen. Derigenom att de bakre segmenten äro tätare 
sammandragna än de främre, synes gördeln ofta sitta midt på krop- 
pen, hvilket äfven förlänar masken ett egendomligt utseende. 


Utbredning. I Skåne och Blekinge har jag funnit denna art 
allestädes allmän. Isynnerhet förekom den i mängd vid Ronneby, 
Ringsjön, Bosarp, Belteberga, Kullen och Skärali. På Gotland och 
1 mellersta Sverige har jag ej anträffat den. 


3. Lumbricus rubellus HOFFMR 1843. 


Syn.: 1843. Lumbricus rubellus HorrMmR, Wiegm. Arch. 1843. pag. 
187, Tal. DE Me. IM. 


f 


1845. » » ds, Die do. j. DAR An, a a NAT 
dl. INGE. NAT. lo ie, % 
1851. » » GRUBE, Die Fam. d. Annel. pag. 99. 


Corpus elongatum aut crassum, cylindricum, antice attenuatum, 
postice depressum. 

Lobus cephalicus antice rotundatus, supra transverse sulcatus, 
postice segmentum buccale in duas partes dividens, sulco 
uno sepissime praditus; infra sulco longitudinalıi. 

Tubereula ventralia in segmento 14. 


958 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Cingulum magnum, prominens, sex segmenta (plerumque 26, 25 
—31, 30) occupans. infra duobus parallelis tuberculis, in 
quorum utroque due papille. 

Set bine approximate. 

Segmenta c:a 120—-150 omnia conspicu& bi- vel triannulata, 

Longitudo c:a 120 m.m. 


Beskrifning. Kroppen är tjock, långsträckt, cylindrisk, framåt 
afsmalnande, bakåt afplattad (fig. 32). Längd från 100—150 m.m. 
Lobus cephalicus är framtill utvidgad, ehuru föga uppsvälld, samt 
försedd med en tvärfåra. Dess bakre förlängning delar segm. bucc. 
fullkomligt, är försedd med en tvärfåra, hvilken äfven ofta sträcker sig 
öfver segmenti buccalis flikar (fig. 28). Undertill är den försedd 
med en längsfåra, hvilken i spetsen är enkel och oklufven (fig. 30). 
Segmenti buccalis flikar äro ofta nedtill försedda med en, med Lob. 
cephal. parallelt löpande, fåra (fig. 28). Tubercula ventralia som 
stundom äro otydliga eller felas, äro belägna på 14 segmentet. Gör- 
delns läge varierar något. Den intager vanligen 6 ringar, börjar 
oftast med 25, stundom med 24 eller 26. Undertill är den försedd 
med tvenne papillbärande parallela svulster, i hvilka sällan mer än 
tvenne par tydliga papiller kunna urskiljas. Borsten äro co-formigt 
böjda, den bakre delen tjockare än den främre. De sitta 2 och 2 
tätt närmade hvarandra; på den bakåt utplattade kroppen äro de ut- 
stående och lätt skönjbara (fig. 32). Andsegmentet är stort och 
djupt deladt af orificium ani, från hvars öfre sinus en fåra sträcker 
sig öfver det närmast liggande segmentet (fig. 5). Segmenten äro 
vanligen 130—140 (i ett enda fall räknades endast 106). 


Färgen är ofvan rödbrun, mörkare, l. ljusare, under blek, rost- 
gul eller grågul. Främre delen är alltid mörkare brun, ofta stötande 
i violett eller blåsvart. Epidermis är starkt iriserande, ehuru ej i så 
hög grad som hos föregående art. Gördeln är 1 allmänhet ljusare, 
lefverbrun eller rödbrun, stundom ehuru sällan af samma färg som 
den öfriga kroppen. De bakre segmenten äro alltid något ljusare. 


(Fig. 4, 5 & 6). 


Vistelseort och lefnadssätt. I skogar under fuktiga löf 
och mossa, i jorden på åkrar och ängar, samt företrädesvis i träd- 
gårdar finner man denna art allestädes allmän. Dess rörelser äro 
snabba och lifliga, och då den ofredas, skyndar den ofta undan med 
stor hastighet, dervid utplattande kroppens bakre segment. 


Utbredning. I Skandinavien är denna art en bland de ail- 
männast förekommande. Jag har tagit den i Skåne, Blekinge, Små- 
land, Upland, Öster- och Vestergötland samt pä Gotland. Frän 
Jemtland har jag sett exemplar. I Norge synes den gå högt mot 
snögränsen; i Valders förekom den 4,000 fot öfver hafvet, och vid 
Tromsö är den tagen af Prof. F. A. Smitt. I Tyskland är den allmän, 


EISEN, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS OLIGOCHATFAUNA. 959 
' 


äfvenså i England. Enligt HOFFMEISTERS förmodan förekommer den 
troligen i Frankrike. 


4. Lumbricus puter HoFFMR 1845. 


Syn.: 1849. Lumbrieus puter HoFFMR, Die b. j. bek. Art. a. d. Fam. 
d. Reg. pag. 33. fie. 6. 
1851. » » . GRUBE, Die Fam. d. Annel. pag. 99. 
1861. » putor JoOHNsT., Oatal. of the Brit. non-parasit. 
worms pag. 62. 


Corpus cylindricum, antice et postice attenuatum nec depressum. 

Lobus cephalicus antice rotundatus; postice rectangularis, tres 
partes segmenti buccalis oceupans; infra sulco nullo. 

Tubercula ventralia in segmento 14. 

Cingulum conspicuum, parum prominens, e sex vel quinque segnien- 
tis (28—32, 33; 26, 27—31, 32) confectum; infra duabus 
papillis in utroque latere. 

Segmentum anale aque longum ac latum, postice attenuatum. 

Set& intervallis similibus vel bine parum approximate; parte 
posteriore latiore quam anteriore. 

Segmenta 80—90, rarissime 60, anteriora sepissime bi-, poste- 
riora triannulata. 

Longitudo c:a 40 m.m. 


Beskrifning. Kroppen är cylindrisk, åt begge ändar afsmal- 
nande, 30—40 m.m. Lobus cephal. är blek; dess bakre förlängning 
är bred, delar segm. buccale till +, samt är ofta försedd med en temli- 
gen otydlig tvärfåra (fig. 49). Undertill finnes ingen längsfåra (fig. 51). 
Underläppen är ofta stor och uppblåst, bestående af flera uppsväll- 
ningar (fig.50 & 51). Tubercula ventralia, vanligen endast antydda 
genom en svulst, äro belägna på 14 segmentet. Svulst finnes på 15 
segmentet tätt invid Tub. ventral. Gördeln är föga framskjutande, 
innefattar 5—6 ringar från 26, 27, 28—31, 32. Undertill är den 
försedd med tvenne längsgående svulster, hvari oftast finnas 2 par 
tydliga papiller på 2 och 3 segmenten (fig. 54). Andsegmentet är 
utdraget, omvändt päronformigt, icke djupt deladt af orific. ani (fig. 53). 
Borsten äro co-formigt böjda, den bakre delen betydligt bredare än den 
främre (fig. 55). Vanligen äro alla borsten nästan lika långt från 
hvarandra åtskiljda, stundom sitta 2 och 2 obetydligt närmade hvar- 
andra (fig. 52). Huruvida detta öfverensstämmer med verkliga för- 
hållandet hos HOoFFMEISTERS ÅL. puter, torde vara svårt att afgöra 
utan tillgång på originalexemplar. HOFFMEISTER säger: 1 c. (pag. 33): 
»die Borstenpare sind mehr genähert als bei der vorigen Art (L. olidus 


960 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


= foetidus)». Hvad dermed menas är svårt att inse, och torde väl heller 
icke ur diagnosen kunna framgå. Segmenten äro till antalet omkr. 
90, stulidomt ehuru sällsynt, Ends 60. De äro alla vanligen mer eller 
mindre by dligt ringade, de bakre vanligen treringade (fe. 56 & 97). 


Anmärkning. Denna beskrifning är, som det synes, i flera 
väsentliga fall betydligt afvikande från den af HOFFMBISTER (. c. 
pag. 35) lemnade. Flera orsaker hafva dock föranledt mig att identi- 
fiera denna art med den af honom beskrifna Z. puter. Han upp- 
gifver visserligen, att gördeln innefattar 7 ringar från 23—30. Nå- 
got exemplar med 7 ringar ı gördeln har jag ej anträfrat, ej heller 
har jag någonsin funnit den börja med 24 segmentet. Då Horr- 
MEISTER ej nämner, om segmenten äro ringade eller icke, torde ej 
synnerlig vigt böra fästas vid GrUBEs anförande (die Familien 
der Anneliden, pag. 145), att segmenten äro enkla. Något exemplar 
med alla segmenten glatta och släta har jag icke haft tillfälle att 
undersöka. Äfven saknas stundom den för hvarje segment uppgifna 
ljusare ringen, isynnerhet hos ljusare eller mera else exemplar. 
Underligt synes det äfven att HOFPFFMEISTER ej tydligt angifvit bor- 
stens ovanliga inbördes läge. 


Färg. Ryggen är lifligt brun, skimrande 1 violett, bakåt lju- 
sare köttfärgad. Hvarje segment är på midten ljusare, hvilket för- 
länar masken ett gräaspräcklist utseende; detta ljusare band synes 
dock hos ljusare och mera gulfärgade exemplar stundom helt och 
hållet försvinna. Gördeln är såg eller gulröd. (Fig. 15 & 16). 


Vistelseort och lefnadssätt. I motsats till öfriga skandi- 
naviska arter uppehäller sig denna, den minsta af alla, företrädesvis 
i den murknade veden af, samt under barken pä gamla stubbar. Stundom 
träffar man honom äfven under multnande löf eller under mossa på 
berghällar och stenar; så isynnerhet i fjellen. I sjelfva myllan eller 
djupare ned 1 jorden träffas den högst sällan. Den är liflig och snabb, 
och då man lösbryter den lossnande barken på stubbar och träd- 
stammar, skyndar den ofta att med stor snabbhet gömma sig i de 
gångar, den gräft sig i sjelfva den lösa och murknade veden. 


Utbredning. Denna art förekommer mindre allmänt i Skane, 
Blekinge, Vestergötland, Södermanland, Upland samt på Gotland och 
Gotska Sandön. I Norge har jag funnit den vid Drammen samt i 
Valdersdalen (2—3,000' öfver hafvet), äfven har jag haft tillfälle se 
exemplar från Tromsö, samlade af Prof. F. A. Smitt. I Tyskland, ät- 
minstone i norra delen, är den troligen allmän. I England deremot 
har JoHNSTON endast sett ett exemplar, dock förmodar han, att den 
derstädes icke är sällsynt. 


5. Lumbricus foetidus (SAVIGNY) 1828. 


 Syn.: 1828. ZEnterion foetidum SAVIGNY, CUVIER, Hist. d. Prog. d. 
Sc. nat. Sec. per. Tom. 4. pag. 14. 
Paris 1828. 


EiSEN, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS OLIGOCHATFAUNA. 961 


Syn.: 1837. Lumbricus foetidus Dusks, Annal. d. Scienc. nat. Ser. II. 
Tom VIII. pag. 17 & 21. pl. 1. fig.4. 


1842. » olidus HoFFMR, De verm. quib. ad gen. 
Lumb.  pert. pag. 24. pl. I. fie. 
15, 25 & 30. 

1843. » » ID., Wiegm. Arch. 1843. I. pag. 
190, alb. BE Mg. Mo 

1845. » » 1, ME No Jo ek, An ax th INA 
Ree. (DAG. 52. fie. 2. 

1851. » foetidus GRUBE, Die Fam. d. Annel. pag. 99. 

1861. » » JOHNST., Catal. of the Brit. non- 


parasit. worms pag. 61 & 531. 


Corpus elongatum, tenue, cylindrieum, antice attenuatum. 

Lobus cephalicus minimus, pallidus, postice tenuis, dimidiam 
partem segmenti buccalis occupans, in medio sulco uno 
transverso, interdum inconspicuo. 

Tucercula ventralia in segmento 14. 

Cingulum — szpe nullum — parum prominens, sex segmenta 
(25—30) oceupans; infra tubereulis nullis papilliferis. 
Segmentum anale minutum, prope ad basim ab orificio analı 

divisum. 
Set& bin&, valde approximate. 
Segmenta c:a 90, plurima plus minusve conspicue triannulata. 


Longitudo c:a 80 m.m. 


Beskrifning. Kroppen är jemntjock, cylindrisk, smal, framåt 


något afsmalnande, utmärkt genom sin egendomliga färgteckning 


(fig. 17). Lobus cephalicus är mycket liten, nästan ofärgad och 
genomskinlig; dess bakre förlängning är smal, delar segm. buccale 
till 3, samt skiljes från "detsamma ofta genom en otydlig tvärfåra 
(fig. 58). Tubercula ventralia belägna på 14 segmentet. Gör- 
deln felas ofta, är något uppblåst, innefattar 6 ringar, från 25 
—30 segmentet, undertill utan tydliga papiller. Andsegmentet 
är litet, nästan till basen deladt af orificium ani (fig. 62). Borsten 
äro @>-formigt böjda, 1 den främre spetsen försedda med små urgröp- 
ningar (fig. 64); de sitta 2 och 2 tätt närmade hvarandra (fig. 61). 
Segmenten omkring 90, de främre och bakre oftast otydligt 2- till 
3-ringade, de mellersta deremot tydligare (fig. 68). De äro icke tätt 
sammandragna. Med en längd af 80—100 m.m. uppnår den sällan 
en bredd af mer än 2—3 m.m. 


Färg. Denna art, utan tvifvel den lifligast tecknade, är till 


grundfärgen brandgul eller ljust köttröd, hvarje segment är på midten 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 10. 6 


„es 
Sie 


962 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


försedt med ett med detsamma parallelt löpande rödbrunt band, hvilket 
ger den ett vackert och högst karakteristiskt utseende, hvarigenom 
den lätt skiljes från alla öfriga vår fauna tillhörande arter. Gör- 
delns segment skilja sig från den öfriga kroppen endast genom lju- 
sare före. Öfre delen af de främre segmenten äro mörkare, stötande 
1 svartblått (fig. 17). 


Vistelseort och lefnadssätt. Under multnade löf och vege- 
tabilier, stundom äfven i murkna trädrötter, 1 drifbänkar, i moss- 
beväxta jordtorfvor m. m. förekommer denna art ofta i stora massor. 
Oftast träffar man den i trädgårdar, isynnerhet i fet och sandig jord; 
i mager eller lerig jord finner man den deremot aldrig. Ofta finner 
man den äfven i fuktiga och murkna almrötter, der den i likhet 
med 2. puter gräfver sig gangar, till hvilka den med stor snabbhet 
tager sin tillflykt, då den oroas. 


Utbredning. Hos oss synes £L. foetidus vara ganska säll- 
synt. Jag har tagit den på endast några få ställen, men på dessa 
i stora massor. I Skåne och Blekinge torde den förekomma all- 
männast. I Vestergötland vid Alingsås: samt på Kinnekulle har jag 
äfven funnit den, äfvensä i Upsala i Botaniska trädgården, der 
den förekommer högst ymnigt. I Tyskland, Frankrike och Eng- 
land tillhör Z. foetidus en af de sällsyntare arterna. 


6. Lumbricus communis HOFFMR 1845. 


Syn.: 1842. Lumbricus anatomicus HOFFMR, De verm. quib. ad gen. 
Lumb. pert. p. 23. Tab. TI. fie. 


6—10, 16. 
1843. » » ID., Wiegm. Arch. 1843, T. pag. 
Maag fe. NE 
1845. » Conan m, Wie Do Wels, Au, do al 
| Fam. d. Reg. pag, 23. fie. 3. 
SD. » anatomicus GRUBE, Die Fam. d. Annelid. 
pag. 99. 
1861. » » JOHNST., Catal. of the Brit. non- 


| parasit. worms pag. 60 & 330. 
Non: 1828. Lumbricus anatomicus DUGES, Annal. d. 
science. nat. Tom XV. pag. 292. 
N:o 3. pl. 9. fie. 17, 18 & 28. 
Corpus cylindricum, antice attenuatum, postice rarissime de- 
pressum. 
Lobus cephalicus antice rotundatus |. conicus, impressione pro- 
fundiore; infra sulco longitudinali; postice brevis, dimidiam 
vel tertiam partem segmenti buccalis occupans. 


Tubereula ventralia in segmento 14. 


EISEN, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS OLIGOCHATFAUNA. 963 


Cingulum magnum, conspicuum, e septem 1. octo segmentis (27 
-—33; 26, 28, 29, 30—32, 33, 34, 36) confectum; infra in 
utroque latere papillis plerumque duabus. 

Set bing approximate, parte anteriore multo crassiore quam 
posteriore. | 

Segmenta 130—150, incisuris profundioribus, bi- vel triannulata, 
s&pissime irregulariter striata. 

Longitudo 100—200 m.m. 


Beskrifning. Kroppen är cylindrisk, framät afsmalnande, 
bakät stundom ehuru högst obetydligt afplattad. Den när en längd 
af 200 m.m., men former finnas äfven, hos hvilka den ej uppgår 
till mer än 100 m.m. Lobus cephalicus är framtill nästan jemn- 
tjock eller afsmalnande; oftast är den dock indragen, då den får ett 
afrundadt och afhugget utseeende. Undertill är den försedd med en 
längsfåra, hvilken når spetsen och urhålkar densamma, hvilken ur- 
hålkning äfven synes ofvanifrån. Dess bakre förlängning är smal 
och kort, samt delar segmentum buccale till 3 eller 3, från hvilket 
den ofta är skiljd endast genom en otydlig tvärfåra,, nedom hvilken 
den ofta synes förlänga sig (fig. 66, 67 o. 68). Tubercula ventralia 
äro stora, belägna på en svulst, hvilken ofta sträcker sig öfver 13 
och 15 segmenten (fig. 69). Mellan dessa och gördeln finnas ofta 
nästan på hvarje segment, företrädesvis dock på 18, 19, 21 små 
svulster, hvilka framstå tydligt dels genom sin ljusare färg dels ge- 
nom sin höjd. Gördelns läge är något varierande. Vanligen 
börjar den med 27 segmentet och sträcker sig öfver det 33, 34, 
men äfven finnas former, hos hvilka den intager läget af: 26, 28, 
29, 30—32, 33, 34, 36. Undertill är den försedd med oftast 2 
par (sällan 3 par) tydliga papiller, belägna på tvenne genom ett 
annat ätskiljda segment (fig. 70). Stundom finnes äfven en rad med 
papiller, men dessa äro då högst otydliga och försvinnande. Bor- 
sten sitta 2 och 2 tätt närmade hvarandra; de äro co-formigt böjda 
med den främre kortare delen något tjockare än den bakre längre 
(fig. 71). Segmenten variera 1 antal mellan 130—150, de äro 
oftast tydligt treringade. 


Färg. Hos ingen art är färgen så varierande som hos denna. 
Som regel gäller, att den totalt saknar den för nästan alla våra öf- 
riga arter egendomliga bruna färgen på ryggen, företrädesvis på de 
främste segmenten, samt att de främste och bakerste segmenten äro 
ljusare än den öfriga kroppen. De olika lokaler, på hvilka arten 
uppehåller sig förändra både dess färg och storlek. Man kan der- 
före urskilja flera varieteter, väl åtskiljda i sina yttersta former, men 
mellan hvilka dock tydliga öfvergångsformer träffas. De mest karak- 
teristiska äro följande: 


964 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


a. Lumbrieus communis eyaneus Horruk. 


Syn.: 1845. IL. communis cyaneus FIOFFMR, Die b. j. bek. Art. a. 
d. Fam. d. Reg. pag. 24. 


Färgen blågrå, ljusare eller mörkare. Gördeln smutsgul eller 
lefyerbran. De höre ‘och bakre segmenten ljust köttfärgade, de 
bakre stundom äfven gula. Denna form är den största och uppnår 
en längd af 160 m.m. samt en bredd af 2—53 m.m. Gördeln van- 
ligen fån 20, 507seementet.  (Rie 7). 


ß. Lumbrieus communis carneus Horruk. 


Syn.: 1845. L. communis carneus FIOFFMR, Die b. j. bek. Ant. a. 
dl, Nam, do New, par. 27. 


Färgen ljust köttröd, stötande i violett, rödgult eller grägult. 
Gördeln är vanligen cinoberröd, stundom anlkane eller ljusare eul. 
De främste segmenten hos de violetta exemplaren lifligt köttröda, 
hos öfriga (owner mer eller mindre ljusgula. Till storleken är denna 
form den föregående betydligt underlägsen, den blir sällan mer än 
80—100 m.m. lång samt 13 m.m. bred. Gördeln börjar vanligen 
med 24 sem. (Fig. ill) 


y. Lumbricus communis olivaceus No». 


Syn.: 1845. L. communis anatomicus HoFFMR, Die b. j. bek. Art. 
ao el Wan, a, New, Das, 28. 


Färgen gråbrun eller olivgrön. Slemmet är stundom gult. 
Gördelm något dragande i gult eller lefverbrunt. De främre och 
bakre segmenten föga ljusare än de öfriga. Längd omkring SOI—100 
m.m., bredd omkring 2 m.m. Gördeln börjar vanligen med 25, 26 
segmentet. (Fig. I1 & 12). 


d. Lumbrieus communis pellueidus NoB. 


Färgen mycket blek, genomskinlig, än dragande i rödt, än i 
gult. Gördeln af samma färg, som den öfriga kroppen, endast 
ljusare, föga framstående. Längd omkring 150 m.m., bredd om 
34 m.m. (Fig. 13 & 14). 


Vistelseort och lefnadssätt. Få torde de lokaler vara, på 
hvilka man icke, ofta i mängd, kan finna denna art. £L. communis 
a cyaneus träffast endast i fet jord, företrädesvis i kalk och krit- 
trakter. Under jordtorfvor på berg samt 1 trädgårdar och på åkrar 
finner man den allestädes. Den kan betydligt utvidga och samman- 
draga olika delar af kroppen, så att den, i sjelfva verket cylindrisk 
och jemntjock, synes än framåt, än bakåt afsmalnande. LIL. com- 
munis BP carneus anträffas vanligen i magrare jord, på åkrar och 
dylika ställen; dess mindre storlek synes helt och hållet bero på 
lokala förhållanden. D. communis y olivaceus uppehåller sig på 
fuktiga ställen vid åar och bäckar tillsammans med Z. communis 
Ö pellucidus. 


EISEN, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS OLIGOCHATFAUNA. 965 


Utbredning. £L. communis synes hos oss vara den allmän- 
nast förekommande arten. Z. communis cyaneus förekommer före- 
trädesvis i Skåne, Blekinge, Vestergötland och på Gotland. L. 
communis carneus har jag äfven funnit i Norge ända till 2000' öfver 
hafvet, Z. communis olivaceus deremot blott i Skåne och Upland 
(Harg), samt pellucidus i Vestergötland och Skåne, båda sällsynta. 
I det öfriga Europa synes denna art ega en vidsträckt utbredning. 
Af HorpMBISTER uppgifves den för Tyskland och Frankrike samt af 


JOHNSTON för England. 


7. Lumbricus riparius HOFFMR 1843. 


Syn.: 1843. Lumbricus riparius HorrMmr, Wiegm. Archiv. 1843, 
I. mag, 188, Tal, IDG ie, ING 


1843. » » MD, Die 19. je bel, Ant, 86 dl 
Fam. d. Reg. pag. 30. fig. 4. 

1851. » cloroticus GRUBE, Die Fam. d. Annel. pag. 99. 

1861. » viridis JOHNST., Catal. of the Brit. non- 


parasit. worms pag. 60. 


Corpus cylindricum, antice parum, postice non attenuatum. 

Lobus cephalicus parvus, pallidus, antice impressione nulla; duas 
partes segmenti buccalis occupans; infra sulco longitudinali 
tenuissimo. 

Tubercula ventralia in 14 segmento. 

Cingulum magnum, prominens, septem-decem segmenta (28, 29 
— 36, 37) complectens; infra in utroque latere papillis tribus‘ 

Setz bin approximate, parte anteriore haud crassiore quam 
posteriore. 

Segmenta c:a 100, incisuris haud profundioribus, s&pe incon- 
spicue bi- 1. triannulata. 

Longitudo c:a 50—80 m.m. 


Beskrifning. Kroppen cylindrisk, jemntjock, framät nägot 
afsmalnande, i förhållande till segmentens antal kort, 50—80 m.m. 
Lobus cephalicus är liten, framtill uppsvälld, dess bakre förläng- 
ning delar segmentum buccale till 3. I spetsen är den icke intryckt 
eller urhälkad, ofvan utan tydliga aan undertill med en smal 
längsfåra (fig. 73 & 74). Tubercula ventralia belägna på en 
svulst, hvilken, egentligen tillhörande det 14 segmentet, äfven ut- 
sträcker sig öfver detz.192 och 19% ,äx0 tydliea och starkt fram- 
skjutande samt felas aldrig hos de fullväxta exemplaren (fig. 75). 
Gördeln är stor, rise innefattar vanligen 9 ringar, stundom 
äfven 7—10, börjande oftast med 28 eller 29 segmentet. Undertill 


966 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


är den försedd med 3 par tydliga papiller, belägna på hvartannat 
segment (fig. 76 & 77). Andsegmentet är litet och djupt deladt 
(fig. 78). Borsten sitta 2 och 2 tätt närmade hvarandra, äro 
cn-formigt böjda, samt nästan jemntjocka (fig. 79 & 80). Segmenten 
äro 80—100, mer eller mindre tydligt treringade, på bredden ofta 
ojemnt strierade. De äro tätt sammandragna, hvilket ger masken 
ett egendomligt utseende, hvarigenom den lätt skiljes från Z. com- 
munis, hvars segment äro temligen breda och väl åtskiljda. 


Färg. Äfven färgen hos denna art bidrager till att gifva den 
en högst utmärkande karakter. Grundfärgen är nemligen varierande 
mellan olivgrön, gulbrun och gråaktigt blågrön. Främre delen af 
kroppen är föga mörkare än den bakre. För öfrigt kan man ur- 
skilja tvenne former, olika 1 afseende på färg och storlek. 


oa. Lumbricus riparius rufescens NOB. 


Gördeln cinober-, orangegul, eller lefverbrun. Längd omkring 


60—80 m.m. (Fig. 19). 


8. Lumbricus riparius pallescens NOB.: 


till alla delar ljusare, stötande mera 1 brunt. Gördeln blek och 
ofärgad. Längd sällan mer än 50 m.m. (Fig. 18). 


Vistelseort och lefnadssätt. I den leriga och sumpiga 
marken under stenar m. m. vid åar och bäckar, samt i trädgårdar 
och åkrar, vanligen tätt under jordytan, ofta äfven 1 blomkrukor 
träffar man denna art stundom i stora massor. Den bleka formen 
har jag endast träffat på starkt lerhaltiga åkrar. Egendomligt och 
för arten särdeles utmärkande är dess egenskap att, då den fångas 
eller vidröres, icke såsom de öfriga arterna i flykten söka sin rädd- 
ning, utan rulla sig spiralformigt tillhopa och, kastande sig fram 
och tillbaka, genom ryggporerna utspruta en grönaktig vätska. (Fig. 20). 


Utbredning. Zumbricus riparius tillhör en af våra mindre 
allmänt förekommande arter. I Upland, Södermanland, Blekinge och 
Skåne har jag anträffat den på flera ställen, 8 pallescens endast 
i Blekinge vid Ronneby samt på några få ställen i Skåne. I Frank- 
rike, England och Tyskland förekommer den temligen allmänt. 


83. Lumbricus tetraödrus (SAVIGNY) 1828. 


Syn.: 1828. Enterion tetraödrum SAVIGNY, Cuvier Hist. d. Prog. 
d. Scienc. nat. Sec. per. Tom 4. 
par IS Bacıs 1828 
1837. Lumbricus tetraödrus Ducks, Annal. d. science. nat. 
Ser. 11: Nom VlIEspae. 1%02.23. 
1843. » agilis Horrmr., Wiegm. Arch. 1843, 
pass LI IRA CNG nor le 


- 


EISEN, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS OLIGOCHATFAUNA. 967 


Syn.: 1845. Lumbricus agilis 10 DIG TA, jo ASK Ant Go Ok Ham. 
d. Reg. pag. 36. 


1851. » tetraedrus GRUBE, Die Fam. d. Annel. pag. 
99, 
1861. » » JOHNST., Catal. of the Brit. non- 


parasit. worms pag. 61. 

Non: 1828. Zumbricus Amphisbena Ducks. Annal. d. 
scienc. nat. Tom XV. pag. 293. 
Neo 85 jolk Eh es Sl 20 BE 


Corpus antice ceylindricum, postice quadrangulum, attenuatum. 

Lobus cephalicus parvus, pallidus, postice latus, quartam partem 
segmenti buccalis occupans. 

Tubercula ventralia in 12 segmento, longa, conspicua, parum 
prominentia. 

Cingulum quatuor — sex segmenta (21—25, 26) complectens. 

Segmentum anale magnum postice attenuatum. 

Setze bin approximate, parte posteriore quadruplo longiore 
quam anteriore. 

Segmenta c:a 70 lavia 1. inconspicue annulata. 


Longitudo c:a 50 m.m. 


Beskrifning. Kroppen framtill nästan cylindrisk eller obe- 
tydligt afplattad, baktill fyrkantig och afsmalnande, omkring 50 m.m. 
Lobus cephalicus är liten och genomskinlig, dess bakre förläng- 
ning delar segmentum buccale till 4; ofvan och under utan tvär- 
och längsfåra. Undertill i spetsen är den ofta försedd med en intryck- 
ning (fig. 42, 43 o. 44). Tubercula ventralia äro långsträckta, 
tydliga men föga framstående, belägna på 12 segmentet (fig. 46). 
Gördeln är ofvan tydlig, innefattar 4—6 ringar från 21—25, 26; 
under utan papiller eller svulster. Borsten sitta 2 och 2 närmade 
hvarandra på en liten upphöjning. Deras främre del är ungefär 
fyra gånger kortare än den bakre (fig. 47). Borstparen sitta på 
ungefär samma afstånd från hvarandra, hvarigenom kroppens bakre 
del blir fyrkantig (fig. 48). Segmenten omkring 70 äro väl åt- 
skiljda, släta eller högst otydligt ringade. Andsegmentet är stort, 
utdraget, föga djupt deladt af orifierum ani (fig. 45). 


Färgen är den gulbruna eller siennabruna, under stötande i 
gult. Tvänne i afseende på färgen väl skiljda former finnas: 
oa. Lumbricus tetra&drus luteus NoB. 


Kroppen siennabrun, under gul. Gördeln brandgul eller 
blekt cinoberröd. 


968 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


p. Lumbricus tetraédrus obscurus NoB. 


Kroppen gråbrun, under blek. Gördeln af samma färg som 
den öfriga kroppen, endast något ljusare. 


Vistelseort och lefnadssätt. Denna lilla, snabba och lifliga 
mask förekommer endast på mycket fuktiga ställen, stundom äfven 
under vattnet. Under mossa på klippor, öfver hvilka källvatten 
sipprar, vid brädden af bäckar och åar, under stenar, mellan rötterna 
af vattenväxter, stundom tätt under, stundom äfven i jemnhöjd med 
sjelfva vattenytan, finnes den ofta allmänt. Den är bräcklig och 
spröd, och då den oroas eller gripes, springer den lätt af. De 
förlorade delarne ersättas med otrolig hastighet, enligt FIOFFMEISTER 
tillväxa 29 ringar på 7 dagar. 


Utbredning. Lumbricus tetra&ädrus synes hos oss före- 
komma på mångfaldiga ställen såsom 1 Blekinge, Skåne, Vestergöt- 
land, Upland och på Gotland. I Norge har jag funnit den vid 
Drammen: från Tromsö har jag sett ett ovanligt stort exemplar, 
taget af Prof. F. A. Smitt. Den bleka formen är endast tagen i 
Skåne vid Skärali och Belteberga. Utom Skandinavien synes den 
förekomma i Tyskland, Frankrike och England. 


Förklaring öfver figurerna. 


Lumbricus terrestris U. 


ie, Ila » » större form nat. st. 
De » » mindre form » » 
Lumbricus purpureus NOB. 
Da » » ett individ i naturlig storlek. 
Lumbricus rubellus HOFFMR. = 
» 4. » » vanlig form nat. st. 
DD. » » egendomlig form frän Kinnekulle i Vester- 
sötland, nat. st. 
> » » sällsynt form från samma ställe som före- 
gående, nat. st. 
Lumbricus communis HOFFMR. 
RO » » a. cyaneus HOFFMR, nat. st. 
DE), » » ß. carneus HOFFMR, » » 
RD » y. olivaceus NOB. DD 
» 13&14.» » 0. pellucidus NOB. tvenne former, nat. st. 
Lumbricus puter HOFFMR. 
» NE. » » ett mörkfärgadt individ, nat. st. 
1, » » den allmännaste färgformen, visande den för 


hvarje seoment egendomliga ljusare ringen. 
J S - 5 8 


EISEN, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS OLIGOCHATFAUNA. 969 


Lumbricus foetidus (SAVIGNY). 


ie 29 » ett individ ı nat. st. 
Lumbricus riparius HOFFMR. 
18. » » a. pallescens NOB., nat. st. 
19. » » B. rufescens NOB, » » 
20. » » ett individ af föregäende varietet, visande 


» 
» 


» 


djuret hoprulladt. 


Lumbrieus tetraödrus (SAVIGNY). 


ae » » a. obscuras NOB. 
22. » » B. luteus NOB. 

Lumbricus terrestris L. 
23. » » främre delen af kroppen, sedd ofvanifrån. 
JA, » » » » » » » från sidan. 
23. » » » » » » » underifrån. 
26. » » genomskärning af kroppen baktill. 
ZUR » » ett borst frän ett af de bakre segmenten 


i stark förstoring. 


Lumbricus rubellus HOFFMR. 


28. » » — främre delen af kroppen, sedd ofvanifrän. 
29, » » » » » » » från sidan. 
30. » » » » » » » underifrån. 
ol. » » bakdelen af kroppen, visande den från änd- 


segmentets inre sinus öfver de närmast 
liggande segmenten gående fåran. 


32. » » genomskärning af kroppen baktill, då den 
är utplattad. 
39. » » ett borst från ett af kroppens bakre seg- 


ment, starkt förstoradt. 


Lumbricus purpureus NOB. 


34. » » främre delen af kroppen, sedd ofvanifrån. 
30. » » » DE) » » från sidan. 
30. » » » » » » » underifrån. 
a7. » » ändsegmentet, säsom det vanligen synes. 
38. » » » uppdraget på kroppens 
öfre sida. 

39. » » genomskärning af kroppen baktill. 

40. » » ett segment. 

41. » » ett borst från ett af de bakre segmenten, 


starkt förstoradt. 


Lumbricus tetraödrus (SAVIGNY). 


42. » » främre delen af kroppen, sedd ofvanifrån. 
43. » » » » » » » från sidan. 
44. » » » DD» » » underifrån. 
45. » » ändsegmentet. 


46. » » tuberculum ventrale. 


970 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Lumbricus tetraedrus (SAVIGNY). 


Fig. 47. » » ett borst frän ett af kroppens bakre seg- 
ment, starkt förstoradt. 
48. » » genomskärning af kroppen baktill. 
Lumbricus puter HorrMR. 
49. » » främre delen af kroppen, sedd ofvanifrän. 
50. » » » » » » » från sidan. 
5 Jeg » » » » » » » underifrån . 
92. » » genomskärning af kroppen, visande borstens 
plats och inbördes läge. 
d3. » »  ändsegmentet. 
54. » »  gördeln, sedd från sidan, visande papillernas 
läge. 
DD. » » ett borst från ett af de bakre segmenten, 
stark förstorig. 
96. » » ett segment från kroppens främre del. 
DUE » » » » » » bakre del. 
Lumbricus foetidus (SAVIGNY). 
58. » » främre delen af kroppen, sedd ofvanifrän. 
59. » » » » » » » från sidan. 
60. » » » » » » » underifrån. 
61. » » genomskärning af kroppen, visande bor- 
stens plats och inbördes läge. 
62. » » ändsegmentet. 
63. » NL ett segment. 
64. » » främre delen af ett borst, visande de på 
detsamma befintliga små urgröpningarne. 
69. » » ett borst från ett af kroppens bakre seg- 


» 


» 


ment, starkt förstoradt. 


Lumbricus communis HoFFMR. 


66. » » främre delen af kroppen, sedd ofvanifrän. 

67. » » » » ) » » från sidan. 

68. » » » » » » )» underifrån. 

69. » » tuberculum ventrale. 

70. » » sördeln, sedd från sidan, visande de tvenne 
tydliga papillernas plats. 

Tl: » » ett borst från ett af de bakre segmenten, 
starkt förstoradt. 

12. » » genomskärning af kroppen, baktill. 

Lumbricus riparius HOFFMR. 

73. » » främre delen af kroppen, sedd ofvanifran. 

74. » » » » » » » underifrån. 

ld, DR » Tubereulum ventrale. 

76. » » sördeln, sedd från sidan. | 

Ti. » » » » underifrån, visande de tre 


tydliga papillernas plats. 


\ 


EISEN, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS OLIGOCHATFAUNA. 971 


Lumbricus riparius FOFPMR. 


Fig. 78. » VT ändsegment. 

» U » .» ett borst från ett af de bakre segmenten, 
starkt förstoradt. 

» 80. » » genomskärning af kroppen, visande bor- 


stens plats. 


Skänker till Rikets Naturhistoriska Museum. 
(Forts. från sid. 952.) 
Zoologiska afdelningen. 
Af Exp.-Sekreteraren Ramström. 

En Phalaropus hyberboreus. 

Af Hr Hj. Wilander. 
2 ex. Lagopus hyperboreus, fr. Spetsbergen. 

Af Hr G. de Vylder. 
Ett Delfin-eranium fr. Atl. hafvet. 


Aj Källarmästaren Ch. Jouvin. 


En Tetrao tetrix ©. varietet. 


& 


Af Amiralen H. Sundevall. 


Ett par hjorthorn från Siam. 


Botaniska Afdelningen. 
Af Stadsjiskalen G. F. V. Ringblom i Falköping, genom Hr H. Holmblad. 


En fascierad gren af Ask och en d:o af Myrten. 


Från Prof. Lange i Köpenhamn. 


En ny sändning af dubletterna från Prof. Liebmanns Mexikanska 
samlingar. 


Af Professor Miquel i Utrecht. 


En dyrbar växtsamling från Java och Japan. 


VG 


rv 
ee 


AIR EM 


ee AOL 


A 


ee pl 


973 


Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 1870. N:o 10. 
Stockholm. 


Redogörelse för en expedition till Grönland är 1870. 
Af A. E. NORDENSKIÖLD. 
Tafl, XVII—XX. 


ıMeddelad den 15 December 1870.] 


Sedan den erfarenhet vi under de 3:ne första svenska expedi- 
tionerna till Spetsbergen vunnit, antingen direkte genom egna rön 
eller genom samtal med de flesta af nordliga Norges kunniga och 
djerfva fangstmän, till fullo bekräftat SCORESBYS, PHIPPS, TSCHI- 
TSCHAGOFFS, PARRYS, BUCHANS och FRANKLINS, CLAVERINGS 
m. fl., af mången stor geografisk auktoritet betviflade iaktta- 
gelser rörande omöjligheten att under loppet af sommaren ge- 
nom de norr om Spetsbergen hopade ismassorna med fartyg 
framtränga åtminstone några tiotal mil bortom 80:de graden, ut- 
sändes såsom bekant 1868 från Sverge en arktisk expedition 
bland annat med uppgift att med tillhjelp af de hjelpmedel ång- 
kraften lemnar seglaren på ett drifisbetäckt och ofta spegellugnt 
haf, under höstmånaderna förnya försöket att från Spetsbergens 
nordkust segla mot polen. I en berättelse!) rörande 1868 
ars expedition har jag närmare redogjort för utgången af detta 
företag, hvilket visat, att äfven under denna den mest isfria ars- 
tid polarbassinen åtminstone norr om Europa och helt säkert 
äfven norr om Amerika och Asien är så uppfylld af drifis, att 
någon möjlighet ej förefinnes att i den framtränga med fartyg. 

Detta misslyckade försök minskade dock icke det intresse, 
med hvilket polarfragan under de senare åren omfattats i Sverge, 


') Tidskriften »Framtiden» för är 1869. Proceedings of Roy. Geogr. Society 
XI. N:o II. s. 151. (1869). 


974 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


utan tycktes i stället ägga till nya ansträngningar i samma rikt- 
ning. Nästan omedelbart efter återkomsten af 1868 års expe- 
dition vidtogs derföre inom Göteborgs samhälle åtgärder för 
anskaffandet af medel till en ny polarexpedition, med uppgift 
att från Sjuöarne under vintern söka med slädfärder framtränga 
mot polen och redan ett ar derefter voro de medel, som ansägos 
härtill nödvändiga, till största delen tecknade. ' 

Det var ursprungligen var afsigt att för de tilltänkta släd- 
färderna begagna grönländska hundar. Jag ville dock först per- 
sonligen öfvertyga mig om lämpligheten att använda dessa dra- 
gare och om möjligheten att, ifall så skulle vara önskligt, anskaffa 
dem i tillräckligt antal, och detta föranledde den expedition till 
Grönland, som är det egentliga füremalet för denna lilla skildring. 
Men innan jag gar till mitt egentliga ämne, må det tillåtas mig 
att begagna detta tillfälle att med några korta anmärkningar 
beledsaga de manga förslag, som blifvit uppkastade och bland 
geograferna diskuterade rörande lämpligaste vägen och sättet för 
polens nående, och derigenom närmare motivera det val vi gjort 
med afseende på vår expeditions utgångspunkt, plan m. m. 

Den egentliga polarbassinen norr om 80:de graden kan anses 
tillgänglig på följande vägar: 

1:o Vägen öster om Spetsbergen. PETERMANN har före- 
slagit, att man skulle försöka framtränga med fartyg genom det 
breda vattendrag, som skiljer Spetsbergen från Novaja Semlja. 

Rörande isförhållandena i detta haf (Spetsbergshafvet Pe- 
term.) föreligga ganska talrika iakttagelser, dels af en mängd 
äldre polar- eller rättare nordostpassagefarare dels af de expe- 
ditioner ryska staten upprepade gånger utsändt till denna trakt, 
och slutligen genom åtskilliga tyska, engelska och framförallt 
norska jagt- eller fangst-expeditioner, företagna under de senaste 
aren. Samtliga iakttagelser öfverensstämma deri, att ett oaf- 
brutet isbälte fortlöper emellan dessa öar åtminstone ända till 
78:de breddgraden, endast under gynnsamma ar lemnande en 
bred, ända till 80” fortlöpande ränna dels längs med Spetsbergens 
ostkust, dels vid Novaja Semljas vestkust. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 975 


Huru vanskligt det är att på denna väg framtränga till 80°, 
bevisas bland annat deraf, att bland de många försök, som anställts 
att kringsegla Novaja Semlja, man endast med säkerhet känner ett 
som lyckats, nemligen JOHANNESSENS märkvärdiga resa somma- 
ren 1870. Söderifrån hafva norska fångstmännen, ehuru lockade 
af utsigt till riklig fångst, aldrig vid Spetsbergens ostkust fram- 
trängt till 30”, och ehuru man längs Spetsbergens vestkust sanno- 
likt hvarje ar kan uppnå Sjuöarne, har man endast en gång 
kunnat segla kring dess N.O.-spets till Tusenöarne, äfven da 
med fara att, på sätt som 1864 hände 3:ne fangstfartyg, blifva 
af den närliggande »isbaxen» drifven mot de brant stupande 
glaciererna på ostkusten af Nordostlandet och der krossad. Någon 
möjlighet att här framtränga med fartyg finnes således icke och 
någon lätt tillgänglig, tillräckligt mot norr belägen fast utgangs- 
punkt för slädfärder erbjuder hvarken Novaja Semlja, Spets- 
bergens ostkust eller det ännu föga bekanta Giles land. Svar- 
ligen torde derföre denna väg kunna ifragakomma för en polar- 
färd, anlagd med helst någon utsigt till framgång. 

2:0 Vägen längs med Grönlands ostkust, äfvenledes på det 
ifrigaste förordad af PETERMANN. Genom talrika expeditioner, 
af hvilka endast några få lyckats genomtränga isen och uppna 
kusten, och endast tvenne, CLAVERING och SABINES expedition 
1823 och den tyska polarexpeditionen 1869— 1870, lyckats uppna 
75°—76°, känner man isförhållandena i denna trakt af ishafvet, 
och man vet, att hafvet här är ända ned till 60° otillgängligare 
än i någon motsvarande breddgrad i andra delar af det norra 
halfklotet. En bred, nästan alltid tätt packad isström föres 
nemligen af den norra polarströmmen ned ej allenast längs med 
hela Grönlands ostkust utan äfven under en stor del af året 
förbi Kap Farewell ett betydligt stycke in i Davis Strait. — 
Bland de många omogna skäl, som ofta åberopas för ett öppet 
polarhaf, anföres äfven denna isström, genom hvilken polar- 
bassinens is inom kort skulle drifva ned i Atlanterhafvet. En 
enkel jemförelse af isströmmens omfång och hastighet med polar- 


bassinens areal visar dock till fullo ohållbarheten af detta argu- 


976 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ment. Antager man isströmmens ostliga gräns ligga vid 5° lon- 

gitud Vest från Greenwich, sa blir dess bredd ungefär 50 geogr. 

mil. Med en hastighet af en geogr. mil under dygnet (den tyska 

expeditionen 1869 — 1870 dref efter »Hansas» skeppsbrott unge- 

fär 150 geogr. mil söderut pa 200 dagar) skulle pa denna väg 
under Juni, Juli, Aug. och Sept., d. v. s. under de månader da 
ny is ej bildar sig i polarbassinen, uttömma sig något öfver 

6,000 qvadratmil isfält, en areal som ej ens utgör en tiondedel 

af polarbassinen norr om 80°. 

Följande sammanställning af de försök, som blifvit gjorda 
att framtränga till ostkusten af Grönland, visar fullständigt de 
svårigheter, som möta på denna väg. 

1579 !). JAKOB ALLDAY utsändes af danska konungen Fredrik II 
för att återupptäcka Grönland, fick ostkusten i sigte men 
återvände, då isen öfverallt hindrade honom att landa 
(RINK). | 

1588 (1581 RINK, 1578 GRAAH). MOGENS HEINESEN utsändes 
för dansk räkning att aterupptäcka Grönland, men ater- 
vänder utan att hafva kunnat landa. 

1605. En ny dansk expedition utsändes under GODSKE LINDE- 
NOW och når hamn, sannolikt vid sydvestra delen af lan- 
det (RINK). 

1607. CARSTEN RICHARDSEN utsändes till Grönland, men hin- 
dras öfverallt af is att landa. 

1607. H. HUDSON når Grönlands ostkust vid 734°. 

1652—54. 3:ne af H. MÖLLER utrustade expeditioner, anförde 
af DAVID DANEL. Expeditionerna seglade längs med en 
stor del af Grönlands vestkust och voro nära, men blott 
nära att äfven lyckas i sina upprepade försök att nå 


land vid ostkusten. 

1) Vid denna historik, hvarvid jag företrädesvis hållit mig till de mindre 
bekanta danska expeditionerna, emedan dessa haft till direkt uppgift att nå 
Ostgrönland, har jag följt dels W. A. GraAH, Undersögelses-Reise til Öst- 
kysten af Grönland. Kjöbenhavn 1832, dels H. Rınk, hvars förträffliga och 
på iakttagelser rika »Grönland, geographisk och statistisk beskrevet», 3 delar. 
Kjöbenhavn 1852— 1857, jag för denna berättelse ofta begagnat. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 977 


1670. Dansk expedition utsänd under OTTO AXELSEN. Expe- 
ditionen återvänder med oförrättadt ärende, förmodligen 
hindrad af drifis att landa pa ostkusten. 


1671. En ny expedition utsänd under samma person. Expedi- 
tionen vände aldrig åter, förmodligen förliste den bland 
ostkustens drifis. | 

1751—1753. PEDER OLSEN VALLÖES märkvärdiga expedition i 
konebat från vestkusten rundtom Kap Farewell, hvar-: 
vid han med tusen svårigheter bland de hopade drifis- 


massorna lyckades uppnå 60° 28. 


1736—1787. Expeditioner under LÖVENÖRN, EGEDE och ROTHE 
söka att från Island framtränga till Grönlands ostkust 
men kunde endast fa se dess höga fjäll på afstand. Lan- 
det var helt och hållet spärradt af is. 

1819. SCORESBY. Lyckas uppnå Grönlands ostkust, som han 
dock under sina mangariga hvalfängst-resor alltid eljest 
funnit spärrad af is. 

1823. SABINE och CLAVERING. Segla från Spetsbergen till Grön- 


=” 


lands ostkust, hvilken lyckligen nås vid 74”—T5”. 
1828—-1831. GRAAHS resa rundtom Kap Farewell i konebåt. 
Han lyckas med stor svårighet uppnå 65° 15' N. L. 
Af beskrifningen om hans af PETERMANN såsom bevis 
för ostkustens isfrihet anförda resa framgår tydligt, att 
det maste räknas som en sällsynt lyckträff om ett fartyg 


skall här kunna genomtränga de hopade ismassorna. 


1868. Den PETERMANNSKA expeditionen under KOLDEWEY. Sö- 
ker ihärdigt, men förgäfves att uppna Grönlands ostkust. 

1868. Den skottska hvalfangaren GRAY finner Grönlands ost- 
kust isfri vid 74°. | 

1868. Den svenska polarexpeditionen söker 2:ne gånger att norr 
om 78:de breddgraden uppnå Grönlands ostkust, men hin- 
dras redan vid Greenw. längd af ogenomträngliga is- 


massor att komma vidare mot öster. 


1 


Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. Årg. 27. N:o 10. 


078 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


1869. Den andra tyska polarexpeditionen under KOLDEWEY och 
HEGEMANN. — Det ena fartyget förliser vid 70” 50' bland 
ismassorna vid ostkusten och dess käcka besättning föres 
med de tätt packade ismassorna ända till Grönlands 
sydspets. Det andra fartyget når land vid 75°—76°, men 


finner hafvet norrut alldeles spärradt af is. 


Om man betänker, att samtliga de danska expeditionerna 
gjordes med den öfvertygelse ait det gällde att aterfinna nära 
nog ett nordiskt eldorado, som (enligt hvad man da förmenade) 
förut arligen beseglats i bräckliga vikingafartyg, och att de ut- 
fördes af ett dugligt, genom färder på Island och Finnmarken 
härdadt sjöfolk, under en tid, då ej allenast holländare och engels- 
män utan äfven danskarne sjelfva i andra delar af polarregionen 
framträngt nära nog så langt, att man den dag i dag flere- 
städes ej hunnit längre, så maste deras upprepade misslyckade 
försök utgöra bevis ej allenast för omöjligheten att på denna 
väg segla till polen, utan äfven för olämpligheten af valet utaf 
denna väg till utgangspunkt för dylika expeditioner, det må nu 
vara fråga om att na målet med fartyg, bat, hundar eller hvilka 


andra fortskaffningsmedel som helst. 


3:0 Vägen genom Beringssund, föreslagen af GUSTAVE LAM- 
BERT Hafvet norr om Beringssundet utgör en af de minst kända 
delar af norra polarhafvet, men man vet dock att ogenomträngliga 
ismassor här möta seglaren redan vid breddgrader, der man norr 
om Europa knappast under midvintern möter spar till is, och 
att endast en sällsynt tillfällighet gjort det till en möjlighet för 
hvalfangare att här uppnå 73° 30'. Någon rimlighet för för- 
slaget att välja denna väg för en expedition med polen till mål 
förefinnes derföre icke, och det vittnar just ej om bekantskap 
med de verkliga förhållandena i polarhafvet, då upphofsmannen 
till denna plan i ett föredrag sade, att man i Frankrike kunde 
antaga, att den trefärgade fanan skulle svaja på jordens norra 
pol vid samma tid som underrättelsen om expeditionens ankomst 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 979 


till Sandwichsöarne nådde Paris — såvida ej detta yttrande 
måste betraktas blott och bart som en rhetorisk fras. Dock 
ma bland skälen för en arktisk (ej polar-) expedition till 
dessa trakter anföras, att här på den smala skiljevägen mellan 
gamla och nya verlden så många i naturhistoriskt, geologiskt, 
etnografiskt och geografiskt hänseende outredda förhållanden 
möta forskaren, att en dylik expedition, äfven om den ej kunde 
nå längre än till 80”, sannolikt skulle lemna vetenskapen vigti- 
gare resultater, mer vidga var synkrets i naturens underbara 
rike, än en polarexpedition på någon annan af de möjliga vä- 
garne (öfver Smith Sound eller Spetsbergen) äfven om denna 
polarexpedition blefve krönt med fullständig framgång. Men ett 
oundgängligt vilkor för att en Beringssunds expedition skall 
hafva något värde är, att expeditionen blifver bemannad ej med 
nyfikna och äfventyrslystna turister utan med män, fullt kompe- 
tenta för vetenskapliga forskningar. 

4:0 Vägen öfver Spetsbergen och 

5:0 öfver Smith Sound. — Dessa vägar hafva sasom bekant 
blifvit förordade af engelska, amerikanska och svenska polar- 
farare, och då man efter mitt förmenande endast genom att 
välja någondera af dem till utgångspunkt har utsigt att kunna 
nå det föresatta målet, och då dessutom de fördelar de erbjuda 
öfver hufvud taget äro af samma natur, så skall jag här i ett 
sammanhang beledsaga dem med några korta anmärkningar. 

Det ifrån Siberien införda namnet »Polynia» har beklagligen 
medfört en högst betydlig begreppsförvirring i den geografiska 
vetenskapen. Man har först alldeles oriktigt tolkat Polynia med 
isfritt, för fartyg tillgängligt haf, då detta namn deremot betecknar 
dels ett haf betäckt med bruten is (men derföre ingalunda segelbart), 
dels en större eller mindre genom tillfälliga omständigheter upp- 
kommen öppning 1 ett isfält. Vidare har man emot all verklig 
erfarenhet förklarat hela polarbassinen segelbar på grund deraf, 
att den berömda ryska polarfararen WRANGEL funnit ett Po- 
lynia några mil norr om Siberiens nordkust, ungefär vid Nord- 
kaps breddgrad, och att Stewarden på en amerikansk polar- 


980 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870 


expedition lemnat en, efter hvad man genom PETERSENS mera 
kritiska framställning vet, nog öfverdrifven berättelse rörande en 
större öppning i isen i den norr om Smith Sound belägna delen 
af polarhafvet, hvilken dock ej var tillgänglig ens med båt från 
den närbelägna Rensselaer Harbour. Någon tillstymmelse till 
skäl för ett öppet polarhaf kan jag ej finna i den WRANGELSKA 
och KANE-MORTONSKA iakttagelsen. Den är dock af vigt för 
utrustningen af de expeditioner, hvilka söka att framtränga mot 
polen med slädfärder på isen, i det den visar, att man ej ens 
under midvintern kan paräkna ett, af inga öppningar afbrutet 
isfält. Härigenom blir det en nödvändighet att vid en dylik 
slädfärd medföra en båt stor nog att rymma expeditionen och 
tillräckligt lätt att ej alltrör mycket inskränka antalet af de 
dagar, för hvilka expeditionen kan medtaga nödig proviant. 
Denna omständighet gör det till en nödvändighet att till utgangs- 
punkt välja en så långt norrut som möjligt belägen, lätt till- 
gänglig punkt, och 1 detta hänseende visar en blick på jordgloben 
lätt, att endast tvenne ställen kunna ifragakomma, nemligen 
nordkusten af Spetsbergen, och nordligaste delen af Grönlands 
vestkust, eller kanske snarare, motsvarande del af det på andra 
sidan af det smala Smith Sound belägna Grinnell-land. Hvardera 
af dessa vägar ha sina fördelar. Spetsbergen ligger Europa 
nära och är alla år tillgänglig ett stycke norr om 80”, och nä- 
stan alla år kan man 1 isfritt haf segla till och med norr om 
Sjuöarne. 

En expedition med Spetsbergens nordkust till bas kan der- 
före till utgångspunkt välja ett ställe, beläget en betydlig sträcka 
närmare det föresatta målet än om man utgår från Smith Sound, 
hvarest man knappast med säkerhet kan påräkna att framtränga 
med fartyg långt bortom 78”. Detta för Spetsbergen gynnsamma 
förhållande motväges dock i betydlig mån, kanske helt och hållet 
deraf, att man vid framträngandet från Smith Sound under en 
betydlig sträcka framgår längs med land, en för utläggandet af 
depoter m. m. ofantlig fördel, äfvensom om ock i ringare grad 
deraf, att sjelfva kusterna vid Smith Sound äro befolkade af en 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 981 


eskimastam, som visserligen numera efter beröring med europe- 
erne är glesnad och utdöende, men som dock sin hjelplöshet 
oaktadt kan under den långa, farliga vinternatten lemna ett 
bistånd till öfvervintringsexpeditionen, som knappast kan ersättas 
af den hemifrån, med alla civilisationens hjelpmedel tillväga- 
bragta utrustningen. För en expedition, som disponerar öfver 
obegränsade pekuniära hjelpmedel, som förser sig med fullgod 
proviant för flere år och som utan att afbrytas kan förlora ett 
eller annat af sina fartyg vid försöket att framtränga till ett 
vinterqvarter norr om Rensselaer Harbour !), anser jag derföre 
denna väg möjligen böra föredragas. Men med de mera anspråks- 
lösa tillgångar, som stå den svenska expeditionen till buds, torde 
Spetsbergen dock böra utväljas till utgångspunkt, så mycket 
hellre, som vi härigenom blifva i tillfälle att lägga slutstenen 
till den serie af undersökningar, som under loppet af flere ar 
blifvit från Sverge företagna rörande Spetsbergens fysikaliska 
och naturhistoriska förhållanden. 

Det är dessa betraktelser, som gjort sig gällande vid upp- 
görandet af planen för den svenska expedition, som 1872 kom- 
mer att afga mot norden. Det är ämnadt att expeditionen skall 
besta af tre till fyra vetenskapsmän (deribland en fysiker och 
en zoolog, den senare för undersökningen af djurlifvet i hafvet 
under vintern) med nödigt manskap, och att den skall öfver- 
vintra i en för ändamålet, om möjligt på Sjuöarne uppbyggd 
stuga, med tillhörande magnetiskt observatorium, materialbod 
m. m. Härifrån skall expeditionen under senare delen af vintern 
företaga slädturer mot norr och om tiden medgifver österut emot 


') En från Amerika eller England öfver Smith Sound utsänd expedition bör 
ovilkorligen hafva tillgång till flere med ångkraft försedda fartyg, ett stort, 
som aldrig tränger längre fram än att återvägen är något så när tryggad, 
och flere mindre (60 å 100 tons), hvilka vid olika tider och olika vägar hvar 
för sig söker tränga sig fram genom isen, i händelse af förlisning tryggade 
genom möjligheten att återvända till depotfartyget. — Lyckas ett af dessa 
små fartyg att nå en ankarplats t. ex. vid 81°, så är härigenom expeditionens 
framgång vida mer betryggad än om det stora fartyget öfvervintrar t. ex. vid 
79', och förliser ett af de små fartygen är förlusten jemförelsevis obetydlig. 
Någon förlust af menniskolif bör ett dylikt förlis ej medföra. 


082 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Giles land. Dock det torde vara tidsnog att meddela ytterligare 
notiser rörande denna tilltänkta polarkoloni, dess sammansätt- 
ning, utrustning, m. m. framdeles när densamma far hvad den 
ännu saknar, intresset af en »fait accompli». Jag skall istället 
öfvergå till en skildring af denna sommars' Grönlandsfärd, 
företagen såsom redan nämndes i och' för förberedelser till den 
egentliga polarexpeditionen, härvid dock mindre hållande mig 
till våra egna för allmänheten föga intressanta reseäfventyr än 


till en redogörelse för de vetenskapliga resultat som vunnits. 


Grönland utgör ej allenast det först upptäckta landet i den 
nya verlden, det utgör äfven Europas äldsta koloni på andra 
sidan Atlanterhafvet, som alltsedan dess grundläggning för nära 
ett tusen år tillbaka af norsk-isländska vikingar oafbrutet, om 
ock för en tid bortglömd, tillhört samma moderland och det länder 
moderlandet till heder, att de vilda stammar, som en tid efter 
koloniens grundläggning här stötte tillsammans med kolonisterne, 
icke blifvit bragta till den usla, en snar död bebådande ställ- 
ning, som urinnevånarne i så månget annat, af den europeiska 
civilisationen hemsökt land. Tvärtom tyckas grönländarne vara 
på god väg att utbilda sig till en egen liten nationalitet, 
som småningom i viss mån tillegnar sig den kaukasiska rasens 
kultur. Redan nu kan nästan hvarje vest-grönländare läsa och 
skrifva; en mängd småskrifter, ej allenast af religiöst utan äfven 
af historiskt, geografiskt och naturhistoriskt innehåll finnas tryckta 
på grönländska, en grönländsk tidning, som i typografiskt hän- 
seende kan täfla med de flesta europeiska folkblad, tryckes i 
Godthaab, o. s. v. 

Grönland tillhör som bekant Danmark, men förvaltas ej 
omedelbart af de vanliga statsmyndigheterna, utan af ett handels- 
direktorat (ursprungligen enskildt handelskompani), som har till 
uppgift att för danska statens räkning idka handel med inne- 
vanarne, d: v. s. efter vissa, ofta alldeles nominella priser upp- 


köpa späck, skinn, dun m. fl. af den grönländska fangstens pro- 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 983 


dukter och istället förse grönländarne med europeiska varor, af 
hvilka en mängd, såsom gevär, ammunition, kaffe, socker, bröd, 
redan längesedan blifvit nödvändighetsartiklar för befolkningen. 
Högsta ledningen af den grönländska handeln är anförtrodd dels 
till åtskilliga i Köpenhamn boende direktörer, dels till 2:ne 
omedelbart af ministeren utnämnda, i Grönland bosatta inspek- 
törer. Under dessa lyda för det närvarande Il kolonibestyrare 
bosatta i Grönland (Julianenhaab, Fredrikshaab, Godthaab, Suk- 
kertoppen, Holsteinsborg i Syd-Grönlands inspektorat; och God- 
havn, Egedesminde, Jakobshavn, Ritenbenk, Omenak, Upernivik 
i Nord-Grönlands inspektorat). Kolonibestyrarne hafva till bi- 
träde assistenter och volontärer (aspiranter till kolonibestyrar- 
platser) äfvensom utliggare. Dessa senare platser äro atminstone 
stundom besatta med grönländare, de förra uteslutande med 
danskar. — Vid hvarje koloni finnas äfven atskilliga danska 
handtverkare. 

Skeppsfarten pa Grönland bedrifves af den grönländska han- 
deln med handelns egna fartyg, hvilka, da kajutan är inredd för 
upptagandet af 3—4 passagerare, erbjuda en billig om ock något 
langsam lägenhet för öfverresan. Afgangstiden fran Köpenhamn 
är vanligen April— Juni månader och samtliga fartygen ater- 
vända ifall ej ishinder möta, hvilket stundom händer vid Syd- 
Grönlands hamnar, samma höst, vanligen i medlet eller slutet 
af September. Ett och annat af de tidigast utgångna fartygen 
återvända dock redan i Juli för att under sommaren medhinna 
2:ne resor. — Öfverresan räcker vanligen 5 till 8, aterresan 3 till 6 
veckor. 

Med veteranen bland dessa fartyg, Briggen »Hvaljfisken», 
förd af Kapten SEJSTRUP, afreste den svenska expeditionen den 
15 Maj (1870) från Köpenhamn. Ursprungligen var det min 
afsigt att endast göra ett kort besök till Grönland för vidta- 
gande af åtskilliga andrdningar för den blifvande polarexpedi- 
tionen. Jag var dock föga benägen att offra hela sommaren 
endast för detta ändamål och beslöt derföre, med medgifvande 
af en bland de frikostiga gynnare af den föregående och den 


984 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


nu förberedda polarexpeditionen, Herr ÖSCAR DICKSON, att ut- 
vidga Grönlandsresan till en anspråkslös expedition med uppgift 
ej allenast att vidtaga förberedelser till den blifvande polar- 
expeditionen utan äfven att i nordliga Grönland anställa sådana 
naturhistoriska, geologiska och geografiska undersökningar, hvilka 
kunde blifva af vigt vid bearbetningen af de på Spetsbergen 
gjorda samlingar och iakttagelser. För detta ändamål ökades 
antalet af deltagare i den nya expeditionen till fyra nemligen, 
utom undertecknad, deltagaren i 1868 ars Spetsbergsexpedition 
Dr Sv. BERGGREN från Lund äfvensom Dr P. ÖBERG och Dr 
TH. NORDSTRÖM från Upsala. 

Planen var att vi vid ankomsten till Grönland skulle ut- 
rusta och med danskar eller infödingar fullt bemanna 2:ne hval- 
båtar. Med en af dessa skulle NORDSTRÖM !) och jag söka oss 
in i den förut af europeer ej besökta och ännu ej kartlagda Au- 
leitsivikfjorden för att från dess botten göra en utflygt på inlands- 
isen, sedermera skulle vi för anställande af geografiska under- 
sökningar och framförallt för insamlande af växtförsteningar 
ströfva ikring stränderna af Wajgattet, Diskobugten och Omenak- 
fjorden. ÖBERG och BERGGREN skulle deremot med deras båt 
resa kring Diskobugten och insamla bidrag till dess flora och 
fauna. För detta ändamål var ÖBERG försedd med en riklig 
zoologisk utrustning. 

Såsom vanligt omfattades företaget i hemlandet med stort 
intresse. Bland annat lemnade K. M. Flotta till expeditionen 
nödiga lodningsapparater, K. Vetenskaps-Akademien kronome- 
trar, astronomiska instrumenter m. m. 

Under Grönlandsseglatsens första tid var öfverresan förenad 
med ganska stora vanskligheter, till följd af den massa drifis, som 
mötte vid kringseglingen af Kap Farewell, sedermera har dock 


erfarenheten lärt, att man nästan helt och hållet kan undvika 


!) Under öfverresan ådrog sig NORDSTRÖM en lyckligtvis ej långvarig förkylning, 
som hindrade honom att, som först afsedt var. deltaga i isfärden. Hans plats 
intogs i stället af BERGGREN, som för detta ändamål medföljde till Au- 
leitsivik. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 985 


denna olägenhet genom att segla in i Davis Strait eniellan 571° 
och 581” N. L., d. v. s. minst 1 till 2° söder om denna farliga 
udde, som fa af vår tids grönlandsfarare ens någonsin sett, och 
på detta sätt kan man om våren från Danmark segla upp till 
Nord-Grönland visserligen ej utan en och annan omväg bland 
isen, men dock utan att vara underkastad någon synnerligt större 
risk än i andra isfria farvatten. Afven nu följde » Hvalfisken» 
denna af en langvarig erfarenhet bepröfvade omväg och nadde 
ungefär efter 4 veckors seglats längden af Kap Farewell eller 
»Hooken», som den af grönlandsfarare gemenligen kallas. — Här 
rakade vi ut för en ytterligt häftig storm, för hvilken fartyget 
maste ligga bi i nära 14 dagar, sedermera blefvo vi norr om 
60° ytterligare nödgade till en mängd tidsödande omvägar för 
undvikande af den drifis, som under stormen blifvit drifven till 
Straitets mynning. Till följd häraf upptog var öfverresa inemot- 
3 veckor. Vi landade nemligen först den 2 Juli vid Godhavn, 
ursprungligen ett danskt hvalfangare-anlägg, numera, sedan den 
danska hvalfangsten upphört, en af de mindre betydande danska 
kolonier i denna trakt, men dock till följd af sitt centrala läge 
och af gammal häfd sätet för den högsta myndigheten i Nord- 
Grönland, Nord-Grönlands inspektorat. 

Redan HUDSON och andra veteraner i de arktiska farvattnen 
omtala de olika färger, som utmärka vattnet i vissa trakter 
af polarhafvet och som ofta äro så skarpt begränsade, att 
ett fartyg kan med den ena delen segla t. ex. i blått, med 
den andra delen i grågrönt vatten. I början trodde man, att 
dessa färger härrörde af olika hafsströmmar, den gröna färgen 
af den arktiska, den blåa af golfströmmen. Redan SCORESBY 
d. y. angaf dock att fenomenet berodde pa närvaron af otaliga 
organismer, sasom han tycktes antaga krustaceer i hafsvattnet. 

Denna iakttagelse har sedermera blifvit fullföljd dels under 
| föregående svenska arktiska expeditioner, dels af Dr BROWN !) 


!) En ganska intressant uppsats rörande detta ämne har blifvit offentliggjord af 
Dr Brown ehuru beklagligen i en inom den egentliga vetenskapliga verlden 
utom England väl föga läst tidskrift: The Farmer. (Jan. 1. 1868 s. 16.) 


986 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


under de resor han såsom läkare på hvalfangarfartyg och såsom 
deltagare i den Whymperska expeditionen gjort till de arktiska 
farvattnen. 

Åfven vi sökte nu förströ öfverresans enformighet med iakt- 
tagelser rörande detta fenomen. 

Hafsvattnet i trakten af Spetsbergen utmärkes genom tvenne 
skarpt från hvarandra skiljda färger, gragrönt och vackert in- 
digoblatt. I de grönländska farvattnen möter man äfven vatten 
med en ganska utpreglad dragning i brunt. Renast iakttagas 
dessa färger, om man från fartyget genom ett längre rör blic- 
kar vertikalt ned emot vattenytan. Det gröna eller rättare grå- 
gröna vattnet ser man vanligen i grannskapet af drifis (häraf 
antagandet att det skulle utmärka den arktiska strömmen), det 
blåa, der hafvet är isfritt, det bruna, så vidt jag vet, hufvud- 
-sakligast i den utanför HFiskernässet belägna delen af Davis 
Strait. Tager man upp ett vattenprof i ett ofärgadt glas så 
synes vattnet fullkomligt klart och ofärgadt, och man kan ej med 
blotta ögat i detsamma upptäcka nagra organismer, af hvilka 
hafvets färg kan härröra. Men om man, då fartygets fart till- 
låter det (d. v. s. då fartyget gör 1 till 3 knop 1 timmen) 
låter en tät håf släpa efter fartyget, så beklädes den inom kort 
1 det gröna och bruna vattnet med en hinna, 1 det förra fallet 
af grönt, i det senare fallet af brunt slem, af organiskt ur- 
sprung, och tydligen den verkliga orsaken till hafsvattnets 
afvikande färg. Just i dessa trakter erhåller man i hafven 
svärmar af små krustaceer, som nära sig af slemmet, och i 
sin tur, direkte eller indirekte, utgöra födoämne för större hafs- 
djur. Det blåa vattnet deremot afsätter åtminstone i dessa 
farvatten intet slem på håfven och är äfven vida fattigare på 
krustaceer, annelider m. m. än det gröna. Sasom BROWN i ofvan- 
anförda uppsats angifver, utgör tillvaron af detta obetydliga, men 
öfver hundra tusentals qvadratmil spridda slem ett nödvändigt 
vilkor för näringen ej allenast af de fogelsvärmar, som vistas i 
de nordliga farvattnen, utan äfven för djurverldens jätte, hvalen, 


och för alla på hvalfiskeriet grundade industrigrenar. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 987 


Af dessa märkliga organismer insamlade ÖBERG under 
öfverresan då så ske kunde prof, hvilka framdeles komma att 
underkastas en noggrann vetenskaplig granskning i sammanhang 
med likartade samlingar från föregående expeditioner. Här må 
blott nämnas, att det egentliga slemmet på hvarje särskildt ställe 
endast är bildadt af några få arter diatomaceer, ofta så stora 
att kiselnålarne efter massans torkning kunna med blotta ögat 
urskiljas, men att deremot på olika ställen af hafvet alldeles 
olika former uppträda, så att t. ex. det gröna slemmet från ett 
ställe icke har någon art gemensam med det gröna slemmet från 
ett annat. Ett långvarigt samlande blir derföre nödigt för att 
utreda denna hafsytans oansenliga men dock så märkvärdiga 
och man kan tryggt säga vigtiga flora. 

Var expedition hade i Köpenhamn rönt det mest välvilliga 
bemötande af Direktoratet för den »Grönländska Handeln», som 
ej allenast beviljade oss samma fördelaktiga vilkor vid öfver- 
resan på »Handelns» fartyg, som »Handelns» egna tjenstemän, 
utan äfven lemnade oss oinskränkt kreditiv på de olika handels- 
platserna äfvensom en öppen anbefallningsskrifvelse till samtliga 
sina tjenstemän, hvilka äfven öfverallt pa det mest gästvänliga 
sätt emottogo oss och biträdde oss vid anskaffandet af båtar, pro- 
viant och framförallt manskap. Anskaffande af manskap är en på 
Grönland särdeles vansklig omständighet. Grönländarns förvärfs- 
begär inskränker sig nemligen vanligen till fyllandet af dagens 
kraf, hans obenägenhet att ikläda sig något tjensteförhållande 
är synnerligen stort och slutligen är han så kär i sitt hem, sin 
hustru, sina barn och om dessa saknas, i sina föröfrigt mycket miss- 
handlade hundar, att han redan efter fjorton dagars skiljsmessa 
från dem blir verkligt hemsjuk. Detta gäller så väl om den 
egentliga grönländarn, som om blänningarne, hvilka bilda en be- 
tydlig del af befolkningen vid kolonierna. De danska handt- 
verkarne och utliggarne gifta sig nemligen ofta med grönländskor. 
Barnen lära i sa fall sällan fadrens sprak, utan oftast endast 
grönländska, hvilket — så svårt detta språk än är för äldre, med- 


vetet eller omedvetet vid helt andra sprakreglor vanda personer — 


088 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


möjligen till följd af dess rikedom pa uttryck för de föremål 
och händelser mellan hvilka barnet uppväxer, med sådan lätthet 
och förkärlek omfattas af dem, att äfven rent europeiska för- 
äldrar här hafva svårt att förmå sina barn att tala och läsa 
det egentliga modersmålet. Nödvändigheten att skaffa sig sin 
utkomst tvingar ock dessa barn inom kort till rent grönländska 
förvärfskällor och grönländska lefnadsvanor. Barnen af en dansk 
far och grönländska eller blänning till mor blifva således till 
språk och seder fullkomliga grönländare, kanske med en något 
mindre benägenhet att tänka endast på den dag som gar och 
derföre med en något större utsigt till utkomst än den mera 


sorglösa urinnevånarn. 


Medan således de europeiska samfundsförhallandena och det 
europeiska språket äro nästan vanmäktiga i striden mot grön- 
ländska seder och språk, bibehåller sig deremot den europeiska 
ansigts- och kroppsbildningen ofta nära nog oförändrad. — Blän- 
ningsrasen, som möter oss nästan vid hvarje koloni, utmärker sig 
derföre genom en reslig vext, ett ofta blondt har och ett yttre 
ej sällan ganska vackert, när detta ej för mycket bortskymmes 


af grönländsk snusk. 


För grönländarns skönhetssinne lära de europeiska dragen 
ha något mer lockande än den grönländska platta ansigtsformen, 
och många skinnklädda kajakmän stamma derföre i flera led från 
rent europeiska fäder, gifta med blänningar. I deras ådror flyter 
således mer danskt, norskt, svenskt eller engelskt blod än grön- 
ländskt. Något af den benägenhet att trotsa faran, uppsöka äfven- 
tyret, som ett arf från forna råa vikinga- och riddartider, om ock 
1 förmildrad form än utgör ett nationaldrag hos oss, söker man hos 
ättlingarne i Grönland förgäfves, och europeen med grönländskt 
blod i sina ådror är derföre lika rädd och försagd som grön- 
ländarn sjelf. Ett verkligt tjensteförhållande i europeisk mening 
håller äfven han sällan länge ut med; ogerna lemnar han för 
en längre tid torfhus, hustru, barn och hundar. Han skyr hvarje 


fara, som fangsten ej manar till, ja ej allenast faran utan äfven 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 989 


hvad han med orätt häller derför, t. ex en längre seglats i en 
rymlig och säker hvalfangarbat. 

Grönländarn kan numera, åtminstone om vintern, ej undvara 
en mängd från Europa införda födoämnen, t. ex. bröd och kaffe. 
men han kan ej heller spara ens så mycket, att han skulle kunna 
pa en gang göra sin upphandling för en vecka. Han maste der- 
före bo så nära en dansk handelsplats (koloni eller utliggarplats), 
att han hvarje dag kan utbyta späcket och skinnet af den fån- 
gade sälhunden mot bröd, kaffe, socker m. m. Grönländarns 
vinterboningar äro derföre sällan belägna långt bort från handels- 
platsen, utan oftast hopade till en liten by i dess omedelbara 
närhet. Gerna lemnar dock den raske och till fångst duglige 
grönländarn om sommaren sitt qvafva torfhus och beger sig med 
qvinnor och barn till en ofta flere tiotal mil aflägsen fisk- eller 
jagtplats, hvarest familjen slår sig ned i ett af renskinn för- 
färdigadt sommartält för att en tid uteslutande lefva på landets 
egna alster. 

Af dessa skäl är det derföre vid de flesta kolonier om 
sommaren brist på dugligt, arbetsfört folk och framförallt på 
folk, villigt till en längre resa i en hvalbåt. Vi fingo genast 
vid var ankomst till Godhavn erfarenhet häraf, i det att det 
var alldeles omöjligt att här anskaffa tillräckligt manskap för 
bemanningen af de 2:ne hvalbätar vi oundgängligen behöfde. 
Efter öfver en veckas fafänga underhandlingar, voro vi derföre 
glada att med en af handelns jakter fa en lägenhet för oss och 
för var utrustning (zoologens kistor, linor, skrapor, m. m. ut- 
gjorde ensamt ett par batlaster) till Egedesminde, hvarest man 
försäkrade oss att mindre svårigheter skulle möta. 

Vi kommo till Egesminde, en på södra sidan om Disko be- 
lägen koloni, efter knappt ett halft dygns seglats, och tack vare 
det biträde, som lemnades oss af ställets gästvänlige bestyrare 
Herr BOLLBROE sago vi oss i stånd att redan några få timmar 
efter vår ankomst på allvar börja sommarns arbete. En hval- 
båt inköptes, en annan erhölls till låns af BOLLBROE, som äfven 
anskaffade det för båtarnes bemanning nödiga manskapet. 


990 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ÖBERG blef med den ena båten qvar i trakten af Egedes- 
minde, för anställande af draggning och andra zoologiska arbe- 
ten. BERGGREN, NORDSTRÖM och jag reste med den andra 
baten söderut förbi Manermiut och Kangaitsiak till den nordli- 
gaste af de långa smala, nästan flodlika fjordar, hvilka emellan 
Egedesminde och Holsteinsborg skära djupt in i landet. Vi af- 
reste från Egedesminde den 12:te Juli e. m. 

Nattqvarter togs i Maneriniut d. 12:te Juli, den 13 vid 
Kangaitsiak, den 14, 15 och 16 Juli på holmar i Auleitsivik. 
Den 17 ankommo vi slutligen till det närmaste malet för vår 
färd, norra sidan af den från inlandsisen utskjutande glacier, 
som upptager bottnen af Auleitsivikfjordens norra arm, d. v. s8. 
till det ställe, som utvalts till utgångspunkt för isfärden. 

Den trakt vi passerade har liksom hela vestkusten af Grön- 
land söder om basalt-regionen mycken likhet med den skandi- 
naviska halfön, och denna likhet beror icke på nagon tillfällighet, 
utan på en likartad geologisk byggnad och en likartad geologisk 
historia. Liksom Skandinaviens ytterland sa upptages äfven 
Grönlands för det mesta af lagrade kristalliniska bergarter (gneiss, 
hornblende-skiffer; hornblende-gneiss, glimmer-skiffer m. m.), ge- 
nomkorsade af granit-gangar och adror, hvilka till och med 
föra samma egendomliga mineralier, som utmärka de skandi- 
naviska granitgangarna, och liksom hos oss sa hafva äfven 
bergen i dessa trakter varit betäckta af glacierer, hvilka lemnat 
omisskänneliga spår efter sig i de stenblock, som finnas spridda 
högt upp på bergens sidor, i bergytans afrundning, polering och 
reffling och i de djupa, tydligen af glacierer utgräfda fjordar, 
som utmärka saväl Skandinaviens som Grönlands vestkust. Den 
skillnad äger dock rum, att medan Skandinaviens glacialperiod 
tillhör en långt förgången forntid, varar Grönlands ännu, ehuru 
äfven den är i tillbakagaende !). Medan nemligen otaliga spar 


visa, att inlandsisen i forna dagar betäckt äfven kustens ytter- 


1) Detta hindrar icke, att inlandsisen tidtals banar sig nya vägar till hafvet och 
att derföre redan från is befriade trakter åter blifva ishöljda. Exempel på 
detta förhållande lemnar t. ex. Jakobshavns isfjord, hvarom mera framdeles. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 991 


skär, äro dessa numera så isfria, att man på de flesta ställen 
måste gå flera mil inåt landet för att möta den nuvarande 
inlandsisens rand. Denna inlandsis anses upptaga hela Grönlands 
inre. Säkert är atminstone, att man öfverallt, der man hittills 
framträngt, mött dess rand!) och att man öfverallt från en när- 
belägen bergstopp sett den småningom i jemn stigning höja sig 
inat för att med sitt frusna täcke, spårlöst likt hafvets våg, 
jemna berg och dal. 

För denna inlandsis närer infödingen en vidskeplig fruktan, 
en fruktan eller fördom, som i viss mån öfvergatt på de europeer, 
hvilka en längre tid varit bosatta i Grönland. Endast härige- 
nom kan man förklara, att man under de 1000 år Grönland 
varit kändt gjort så få försök att framtränga öfver isen något 
längre inåt landet — manga skäl tala ju till och med derför, att 
inlandsisen endast bildar en längs med kusten fortlöpande isram, 
omgifvande ett isfritt, söderut kanske skogbeväxt inland, som 
möjligen kunde vara af ej ringa ekonomisk betydelse för det 
öfriga Grönland. De enda allvarliga försök, som i den af dan- 
skarne koloniserade delen af Grönland ?) hittills gjorts att fram- 
tränga i denna riktning, utgöras af: 

En tillämnad dansk expedition 1728. En dansk Guvernör 
Major PAARS med beväpnadt manskap, kanoner m. m. öfver- 
sändes detta år från Danmark till Grönland och medförde bland 
annat äfven hästar, med hvilka man skulle rida öfver bergen för 


att från landsidan ateruppsöka det förlorade (östra) Grönland. 


1) I Grönland har jag dock påträffat flere personer, hvilka ej anse det tillfullo 
bevisadt, att inlandsis verkligen öfverallt begränsar ytter-landet. — Mången 
dansk har i tiotal af år varit bosatt i Grönland, utan att någonsin hafva 
sett inlandsisen. 

?) Dr Hayes märkvärdiga resa i Oktober 1860 på det isfält som betäcker half- 
ön emellan Hwale Sound och Kennedy Channel (78° N. L.), utfördes ej på 
den egentliga inlandsisen, utan på ett med inlandsisen sammänhängande mindre 
isfält, likt isfälten pa Nuorsoak halfön. Isens beskaffenhet här tyckes äfven 
hafva varit betydligt afvikande från den egentliga inlandsisens. HAYES besteg 
glacieren vid Port Foulke d. 23:dje Okt. och framträngde till fots första 
dagen 5, andra dagen 30, tredje dagen 25, eller inalles 60 engelska mil; 
tvangs här af en svår storm att vända. Vändpunktens höjd öfver hafvet var 
5000 fot. (The open Poler Sea by dr I. I. HarzEs, p. 130—136). 


992 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Hästarne dogo dock antingen under öfverresan eller kort efter 
ankomsten och härigenom förföll hela den storartadt, men under 
fullkomlig obekantskap med landets verkliga naturförhallanden 
utrustade färden. 

Dalagers försök 1751. Detta ar gjorde den danske Köp- 
mannen DALAGER ett försök att ungefär vid 62° 31' Br. i bör- 
jan af September öfver inlandsisen framtränga till ostkusten. I 
första delen af KRANTZ Historia om Grönland") finnes en kort 
beskrifning öfver denna färd, bland annat intressant äfven der- 
före, att i den anföres ett exempel på en glacier, som under den 
tid Grönland varit bebodt, frambrutit och stängt mynningen af 
en förut öppen fjord. Af denna berättelse framgår vidare, att 
DALAGER först dels till fots dels i kajak jemte 5 infödingar 
framträngde till inlandsisens rand, nära bottnen af en djup, norr 
om Fredrikshaab belägen fjord. Under 2:ne dagar fortsattes 
resan på denna is, men man lyckades härunder endast framtränga 
två geografiska mil till några från isfältet uppskjutande berg- 
spetsar, hvarest renjagt anställdes. DALAGER skulle gerna fort- 
satt en eller annan dagsresa till, men dels voro de 2:ne för hvar 
person medförda stöflorna sa sönderskurna af is, att man gick 
»sa godt som barfota» dels var kölden om natten så svår, att 
alla lemmar stelnade efter några timmars hvila. Deremot tyckes 
den väg, der DALAGER framgick, icke hafva varit afskuren af 
synnerligen talrika och djupa remnor — i början var isens yta 
till och med så jemn, »som en gata i Köpenhamn». Längre fram 
dock ytterst ojemn. 

E. Whympers expedition 1867. Om denna expedition har 
jag mig endast bekant, att Mr WHYMPER sökte jemte Dr R. 
BROWN, tre danskar och en grönländare att framtränga med hundar 
på inlandsisen, straxt norr om Jakobshavns isfjord, men att han 


redan på 2:dra dygnet återvände efter att hafva framträngt en- 


1) Jag har ej egt tillgång till DALAGERS original-berättelse. Grönlandske Rela- 
tioner, indehåldende Grönländernes Liv og Levnet, deres Skicke og Vedtägter, 
samt Temperament og Superstitioner, tillige nogle korrte Reflexioner over 
Missionen, sammenskrevet ved Fredrichshaabs Colonie i Grönland, af LARS 


DALAGER, Kjöbmand. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 993 


dast en bråkdel af en geografisk mil. Orsaken härtill torde hafva 
varit hundarnes oanvändbarhet för en dylik färd. 

Det var ursprungligen min afsigt att söka på allvar upptaga 
dessa försök, men då jag i Köpenhamn samtalade med f. d. In- 
spektörerna i Nord-Grönland Herrar RINK och ÖLRIK äfvensom 
åtskilliga andra personer, som besökt Grönland, så voro desse 
sa enstämmiga 1 att betrakta ett längre framträngande på in- 
landsisen som en omöjlighet, att jag ej ville sätta sommarens 
hela utbyte på spel för ett dylikt af alla på förhand utdömdt 
företag. Men alldeles afstå från min plan ville jag ej heller, och 
jag beslöt mig derföre för ett litet isvandringsförsök på några 
fa dagar. 

Ifall inlandsisen ej skulle vara i rörelse, så är det klart, att 
dess yta blefve lika jemn och oafbruten som ytan af ett sandfält. 
Men detta är såsom bekant icke fallet. Inlandsisen rör sig nem- 
ligen ständigt, långsamt, men på olika ställen med olika hastig- 
het mot hafvet, i hvilket den på Grönlands vestkust mynnar 
genom 8 till 10 stora och en mängd smärre isströmmar. Denna 
isens rörelse ger 1 sin tur upphof till stora springor och klyftor, 
hvilkas nästan bottenlösa afgrunder spärra vägen för vandraren. 
Det är naturligt att dylika sprickor företrädesvis måste före- 
komma der, hvarest isens rörelse är starkast, d. v, s. 1 trakten 
af de stora isströmmarne, men att man deremot på ett längre 
afstand från dessa mäste träffa en mera sprickfri terräng. Det 
var på grund häraf, som jag beslöt att börja isvandringen från 
ett ställe beläget så långt från de egentliga isfjordarne som möjligt. 
Helst hade jag härtill valt någondera af de djupa Strömfjor- 
darne, men då andra under den korta sommarens lopp afsedda 
arbeten ej medgafvo en batfärd sa langt söderut, valde jag härtill 
istället den förut omnämnda Auleitsivik-fjordens norra arm, 
hvilken är belägen 15 geogr. mil söder om Jakobshavns och 60 
mil norr om Godthaabs isfjord. Visserligen gar inlandsisen 
äfven 1 Auleitsivik-fjorden ut ända till fjordens botten, men den 
bildar här endast en brant stupande glacier snarlik glaciererna 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 10. 8 


994 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


i Kingsbay på Spetsbergen, icke någon verklig isström. Man 
hade derföre skäl att förmoda, att springor och klyftor här en- 
dast skulle förekomma i en mindre skala. 

Den 17 Juli om aftonen uppslogs värt tält på stranden 
norr om inlandsisens, i Auleitsivikfjorden brant stupande bräm. 
Sedan den 18:de användts till förberedelser och några obetydliga 
rekognosceringar, anträdde vi den 19:de vår vandring inat. — Vi 
bröto tidigt om morgonen upp och rodde först till en liten i grann- 
skapet af vår tältplats belägen bust, i hvilken flere från inlandsisen 
kommande lerblandade elfvar mynnade. Här vidtog en temligen 
kuperad terräng, som längre inåt landet begränsades af en dels 
tvärbrant dels kullrig, med ett tunnt lager af jord och sten be- 
täckt isvall, närmast randen endast ett par hundra fot hög, men 
derpå stigande, i början hastigt sedan långsamt, till en höjd af 
flere hundra fot. På de festa ställen var denna vall omöjlig 
att bestiga. Vi lyckades dock snart finna ett ställe, der den 
var genomskuren af en smal klyfta, tillräckligt djup för att er- 
bjuda en möjlighet för uppklättring med de hjelpmedel vi 
hade till vart förfogande, en släda, som i nödfall kunde använ- 
das till stege, och en lina, ursprungligen 100 famnar läng, men 
för dess tyngds skull redan innan första rasten reducerad till 
hälften. Alla man med undantag af vår gamle halta båtförare 
hjelptes åt vid det ingalunda lätta arbetet att öfver dälder, berg 
och kullar bringa isexpeditionens utrustning till detta ställe och, 
sedan middagsrasten här blifvit hållen, ytterligare ett stycke 
uppför isvallen. 

Här lemnade våra följeslagare oss. Endast BERGGREN, jag 
och 2:ne grönländare (ISAK och SISARNIAK) skulle nemligen 
framtränga vidare. Vi började genast vår vandring, men kommo 
denna dag ej synnerligen långt. 

Inlandsisen skiljer sig från vanliga glacierer bland annat 
äfven derigenom, att man här nästan helt och hållet saknar 
moränbildningar. De samlingar af jord, grus och sten, af hvilka 
isen vid dess mot land stötande rand betäckes, äro nemligen 


så obetydliga i jemförelse med moränerna från äfven ganska små 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 995 


glacierer, att de knappast förtjena nämnas, och några betydligare 
nybildade, parallelt med glacier-randen löpande grushögar före- 
komma icke åtminstone i den trakt vi besökte. 

Sjelfva inlandsisens mot land stötande kant är i alla fall 
svärtad af, men knappast betäckt med jord och beströdd med 
mindre, kantiga stenar. Här är isen temligen jemn, ehuru genom- 
skuren af djupa, vinkelrätt mot kanten gående klyftor — en sådan 
hade vi användt för uppklättringen. Men för att ej genast 
skrämma grönländarne genom att välja vägen öfver de hemska 
och farliga klyftorna, beslöto vi att lemna denna jemförelsevis jemna 
terräng och att till en början framgå i sydlig riktning, parallelt med 
klyftorna, för att först sedermera vända mot öster. Vi vunno 
var afsigt att undvika klyftorna, men rakade istället en ytterst 
ojemn is. Vi förstodo nu hvad grönländarne menade, då de sökte 
afrada oss från isvandringen genom att under ett ifrigt, för oss 
obegripligt pladdrande än lyfta handen öfver hufvudet än sänka 
den last till marken. De ville härigenom beteckna det rös af 
tätt till hvarandra hopade pyramider och kammar af is, snarlika 
" topparne af s. k. strutmergel, öfver hvilka vi nu måste vandra. 
Isens ojemnheter voro visserligen sällan mer än 40 fot höga, 
med en lutning af 25 till 30”. Men man kommer ej långt, då 
man måste draga en tungt lastad släda idkeligen upp för en sådan 
ojemn brant, för att strax derpa ater söka fa den ned i oska- 
dadt skick med fara att få sina ben krossade, då man allt emellanåt 
på den här ofta glatta isen förlorade fotfästet vid försöket att 
hejda den nedrasande slädan. Hade vi begagnat en vanlig släda, 
hade den genast blifvit sönderbruten, men då vår släda ej var 
hopfogad med spik utan hopbunden, höll den åtminstone de 
första timmarne. 

Redan den följande dagen insågo vi dock omöjligheten att 
under sådana förhållanden släpa med oss den utrustning för öfver 
30 dagar vi medtagit, isynnerhet som det var tydligt, att vi, om 
vi önskade komma vidare, måste förvandla oss från drag- till 


packhästar. Vi beslöto derföre att qvarlemna slädan äfvensom 


en del proviant och att lasta det öfriga på vara skuldror för att sö 


FAL RER 
ar 


996 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


sedan gå till fots vidare. Det gick nu raskare framåt ehuru länge 
nog öfver en lika oländig terräng som förut. Isen blef dock 
småningom jemnare men genomskars istället af stora, bottenlösa 
klyftor, hvilka man antingen måste med tung börda på ryggen hoppa 
öfver, och ve då den som tagit ett felsteg, eller ock med en 
stor omväg kringgå. Efter 2:ne timmars vandring upphörde 
äfven denna klyftregion. En likartad terräng mötte oss dock under 
vandringen vidare ganska ofta, ehuru ej af någon synnerlig ut- 
sträckning. Vi voro nu på en höjd af öfver 800 fot öfver hafvet. 
Längre in var isens yta, på de tidtals återkommande sprick- 
trakterna när, snarlik ytan af ett stormupprördt, plötsligen i 
köldens bojor fängsladt haf. Stigningen inat var fortfarande 
ganska märkbar, ehuru ofta afbruten af grunda skalformiga 
fördjupningar, hvilkas midt upptogs af en eller flere sjöar 
eller dammar utan synbart utlopp, ehuru de emottogo vattnet 
från otaliga längs med fördjupningens sidor nedlöpande elfvar. 
Dessa elfvar lade flerestädes ett visserligen ej farligt, men dock 
ofta lika tidsödande hinder för var fortkomst som klyftorna — 
med den skillnad dock, att de ej återkommo så ofta, hvaremot 
omvägarne för att passera dem måste göras så mycket längre. 

Under hela var isvandring hade vi ett oafbrutet klart väder, 
ofta varsnades på himlen ej ens den ringaste molntapp. Vär- 
men var för den klädsel vi buro kännbar, i skuggan nära isen 
naturligtvis föga öfver 0”, högre upp i skuggan ända till 7 å 3”, 
i solen ända till 25 a 30° C. Efter solnedgången fröso der- 
emot vattenpölarne och natten blef derföre ganska kall. Något 
tält hade vi icke med oss och, oaktadt vårt parti bestod 
af fyra man, endast 2:ne vanliga sofsäckar. De voro öppna i 
hvardera ändan, så att 2:ne personer kunde, ehuru med stor 
svarighet, med fötterna mot hvarandra pressa sig in i säcken. 
Bädden blef dock sålunda med ojemn is till underlag så obeqväm, 
att man efter någon timmas sömn vaknade af värk i de af den 
tränga sofsäcken tätt hopspända lederna, och då endast en tunn 


> pressenning låg emellan isen och sofsäcken, blef bädden äfven 


göran SN 3 : no a 3 R 
SSI were kall för den mot isen hvilande sidan, hvilket de före 


> MC V 
MA - ; 


3 FÅ 
Bar A 
våt Rv 
Dee RN. 
is Ba} 
si u 
> är u. A 
u 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 997 


oss atervända grönländarne beskrefvo för NORDSTRÖM genom att 
frusta och darra i hela kroppen. Nattrasterna blefvo derföre 
sällan långa, men middagsrasterna, under hvilka man kunde masa 
sig i ett herrligt och varmt solbadd, togos deremot så mycket 
längre, hvarigenom jag blef i tillfälle att hvarje dygn taga såväl 
höjd- som längdobservationer. 

Längre än en kabellängd från randen träffar man icke några 
stenar på inlandsisens yta, men i stället ser man öfverallt verti- 
kala cylindriska hålor af 1 till 2 fots djup och från en par liniers 
till ett par fots genomskärning, så tätt hopade till hvarandra, 
att man förgäfves skulle emellan dem sökt en plats för sin fot än 
mindre för sofsäcken. Vi hade alltid da vi rastade en dylik pipig 
is till underlag, och mången morgon hade kroppens värme bort- 
smält så mycket af isen, att sofsäcken vidrörde det vatten, hvar- 
med hålorna alltid voro nära fyllda. Men i stället behöfde man, 
hvar man än rastade, endast sträcka ut handen för att erhålla 
det herrligaste dricksvatten. 

Dessa vattenfyllda hålor stå ej I nagot sammanhang med hvar- 
andra och på deras botten ser man alltid, saväl pa de aflägsnaste 
af oss besökta trakter af inlandsisen som vid dess rand, ett några 
millimeter tjockt lager af ett gratt pulver, ofta hopgyttradt till 
smärre runda bollar af löst sammanhang. Under mikroskop 
visar sig detta märkvärdiga pulvers hufvudmassa utgöras af hvita, 
kantiga, genomskinliga korn. Dessutom märker man äfven spår 
till vextfragmenter; gula, mindre genomskinliga partiklar, efter 
hvad det synes med tydliga genomgangsytor (feltspat?); gröna 
kristaller (augit) och svarta ogenomskinliga korn, hvilka dragas 
af magneten. Mängden af dessa främmande beständsdelar är 
dock så obetydlig, att det hela nästan kan betraktas som en 
homogen massa. En af G. LINDSTRÖM på denna fina glacial- 
sand utförd analys gaf: 


Kiseleyzae SER ISA er BT... 62,25 
Kerjorden inne... REISE! ee 14,93 
IKESTKOBIGL. oc ooo Ba one NE KET 0,74 


998 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ManganoxIdUl. nern. EIER 0,07 
Kalkjordemet ae een... Bee 5,09 
Lallsjondeaeert Mat TGN TT fdr rare MER 3,00 
ING NDN be nn se BAR N SNR a EA SERA ER TAN: N; 2,02 
INN BO Ne se es ERROR SE EE 4,01 / 
[EKO STO TISKA Ned set ee RE RTR ARE 0,11 
OO RE RR RTL LUMEN... 0,06 
Vatten, organisk substans (100°-glöden.) 2,86 
Hygroskopiskt vatten (15°—100°).......... 0,34 
100,12. 


Vid långvarig uppvärmning med svafvelsyra löstes endast 
7,73 och med saltsyra 16,46 2. Aterstoden var alldeles hvit 


/ 


efter glödgning. Analysen motsvarar atomförhallandet: 
BR, FAZ EE 
eller formeln: 
2RSi? + Al Si + H. 
Egentliga vigten = 2,63 (21°). Hardheten obetydlig, kristallformen 
sannolikt monoklinisk. 

Amnet är icke någon lera utan ett trachyt-artadt sandmineral 
af en sammansättning (t. ex. ämnets natronhalt), som anger, att 
det ej härrör från Grönlands granitregion. Dess ursprung synes 
mig derföre vara högeligen gätfullt. Härrör det från basaltregionen? 
eller från de förmodade vulkantrakterna i Grönlands inre? eller 
är det af meteoriskt ursprung? Nagot spår till nickel innehålla 
de oktaödriskt kristalliserade, magnetiska partiklarne icke. Då 
hufvudbestandsdelen motsvarar en bestämd kemisk formel, kan 
det kanske vara skäl att inregistrera den under en särskild ru- 
brik i vetenskapens register och får jag för detta ändamål före- 
slå namnet kryokonit (af zovoc och zovtc). 

Då jag öfvertalte BERGGREN att följa med på isfärden, 
skämtade vi med honom öfver det originella för en botanist att 
söra en utflygt i en trakt, den kanske enda pa jordklotet, 
som 1 botaniskt hänseende var en absolut öken. Denna för- 
modan besannades dock ej. BERGGRENS skarpa öga upptäckte 


nemligen snart dels på ytan af isen, dels bland ofvan omtalade 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 999 


orus, en brun flercellig alg, hvilken, så ringa den än är, jemte 
gruset och åtskilliga andra mikroskopiska organismer, af hvilka 
detta atföljes, utgör den flere tusen fot höga och hundratals mil 
vidsträckta ismassans värsta fiende. Den mörka massan absor- 
berar nemligen en vida större mängd af solens värmestrålar än 
den hvita isen och åstadkommer derföre öfverallt djupa hålor i 
ismassan, hvilka i hög grad befordra dess smältning. Samma rol har 
denna vext helt säkert spelat äfven hos oss, och vi hafva kanske 
den att tacka för att de isöknar, som fordom höljt norra Eu- 
ropa och Amerika med ett fruset täcke, nu gifvit rum för 
skuggrika skogar och böljande sädesfält. Naturligtvis nedsköljes 
äfven mycket af detta gråa pulver i elfvarna och den blåa isen 
i dessas botten döljes derföre ej sällan af ett löst grus. Huru rik 
denna massa är på organiska ämnen bevisas bland annat deraf, 
att mängden af det organiska ämnet varit tillräckligt stor att 
försätta en större samling af det gråa gruset, som blifvit i ett lägre 
beläget ställe af isen hopsköljd af åtskilliga numera uttorkade 
'glacierelfvar, i en sa stark jäsnings- eller förruttnelseprocess, att 
massan redan fran langt hall afgaf en ytterst vederstygglig lukt, 
lik lukten af smörsyra. 

Rörande de mikroskopiska organismer, som träffas pa in- 
landsisen, meddelar Dr BERGGREN följande }): 

»Den ena af de algarter, som träffades på inlandsisen, före- 
kom i sa stor mängd, att isens yta deraf pa större eller mindre 
omraden erhöll en egendomlig färg. Tvenne andra syntes ute- 
slutande vara bundna vid den fina sand, som här och der före- 
kom antingen i form af ett tunnt Öfverdrag pa isens yta eller 
ock såsom ett mer eller mindre tjockt lager i bottnen af de 
rörformiga hålor, som finnas på densamma. Deremot visade sig 
den förstnämnda 1 mängd uppträdande arten ej behöfva ett dy- 
likt substrat utan träffades företrädesvis på sidorna af iskullarne, 
der vattnet från den smältande isen silade sig fram emellan de 


små ojemnheterna på dess yta. 


1) En utförligare beskrifning med teckningar af dessa märkvärdiga alger kom- 
mer framdeles att offentliggöras i K. Vet.-Akademiens öfversigt. 


1000 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Den i mängd förekommande arten har formen af en kort 
icke förgrenad tråd, bestående af i en enkel rad anordnade 
celler. Antalet celler i hvarje tråd är 2, 4, 8 eller högst 16. 
Trådar af 4 och 8 celler äro de vanligaste. Ganska ofta upp- 
träder arten såsom en ensam cell. Vanligen ligga tradarne något 
krökta, stundom då cellantalet är 16 bildande en ordentlig half- 
cirkel. Tvåtalet eller en multipel deraf såsom norm för cell- 
antalet i de särskilda trådarna har sin grund i den regelbundet 
fortskridande tudelning af cellerna, hvarigenom deras förökning 
försiggår. Sammanhanget mellan cellerna är desto lösare ju 
äldre skiljeväggarna blifva, i det de äldre membranerna antaga 
en lösare konsistens. Hos en tråd bestående af 16 celler loss- 
nar således förbindelsen mellan den 8:de och 9:de cellen snart 
och hos de två derigenom uppkomna är sammanhanget mellan 
4:de och 5:te cellen, svagare än mellan 2:dra och 3:dje eller 
6:te och 7:de. Trådarna ligga derföre ofta något knäböjda. 
Cellernas diameter är 0,008—0,012 m.m. och längden 0,016 
—0,04 m.m. Enstaka celler kunna uppna en längd af 0,065 
m.m. och bredd 0,015 m.m. under det en stor mängd andra en- 
samma celler förekomma af ringa storlek, från klotrunda af blott 
0,006 m.m. diameter till dem af vanlig form och storlek. Som 
cellerna stöta intill hvarandra med mer eller mindre afrundade 
bottnar, finnes der mellan dem en insnörning, hvilken blir tydli- 
gare alltefter som förbindelsen dem emellan med tiden blir lö- 
sare. Membranen är tunn och hyalin och dess yttersta lager 
(rester af modercellernas efter delningen förändrade membraner) 
är af en nästan slemmig konsistens, hvarigenom cellerna någon 
tid sammanhållas. Cellinnehållet döljes till en del af ett mörkt 
purpurbrunt färgämne, hvilket hos torkade celler vid befuktning 
ögonblickligen utflyter. Midten af cellerna upptages af en aflang 
eller cylindrisk klorofyllmassa med något oregelbunden begräns- 
ning, 1 hvars ända tvenne rundade kärnformiga kroppar ligga in- 
bäddade, hvilka i allmänhet först tydligt framträda för ögat 
efter färgämnets aflägsnande genom reagentier. Nagongang träffar 


man fyra dylika kroppar i en cell eller ock blott en enda, det 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1001 


förra en föjld af en tillfälligtvis hämmad, det sednare af en nyss 
försiggången celldelning. I cellsaften finnes en mängd små korn, 
hvilka mest äro samlade vid cellens periferi och vid ändarna af 
densamma. 

Att döma af cellernas byggnad och sättet för deras för- 
ökning torde ifrågavarande alg tillhöra Conjugaterna, men som 
jag förgäfves sökt finna fruktifikation hos densamma, är det 
vanskligt att afgöra till hvilket slägte den bör hänföras. Med 
Zygnemaceerna råder öfverensstämmelse genom de till tradlika 
rader förenade cellerna, under det å andra sidan en omisskänn- 
lig likhet med Desmidiaceerna, isynnerhet Cylindrocystis och när- 
staende slägten gör sig gällande genom den starkt utpreglade 
delningen efter tvåtalet och cellradernas benägenhet att, savidt 
den förbindande cellmembranens förstörbarhet tillåter, sönderfalla 
i stycken af blott parvis förenade celler, hvilket dock sällan blır 
möjligt till följe af den öfvervigt, som cellförökningen behaller. 
Emedan de ofvan omtalade små ensamma cellerna, som i mängd 
förekomma, hafva betydligt mindre diameter än trådarnas genom 
tudelning uppkomna celler, hafva de möjligen ett annat ursprung 
än dessa, oaktadt den undersökning, som jag hittills haft till- 
fälle att egna åt materialet, ej kunnat lemna någon upplysning 
häröfver. Vore de dotterceller, uppkomna genom sporers del- 
ning, sa borde, ifall den ofvan anförda suppositionen om artens 
systematiska plats är rigtig, kopulationsstadiet eller sporer i ett 
eller annat utvecklingsstadium kunna anträffas. Ett par sällan 
påträffade former af egendomligt bildade celler torde kanske ej 
böra med tystnad förbigås. Några få gånger har jag funnit 
yttersta cellen i en tråd betydligt mera uppsvälld än de öfriga, 
mera eliptisk till formen och dertill försedd med en tjockare 
membran och mera grofkornigt cellinnehåll. En gang har jag 
äfven funnit en af de mellersta cellerna i en trad på sådant sätt 
förändrad, äfvensom ett par gånger enstaka dylika celler. En 
annan ganska egendomligt bildad cell har jag en gång anträffat. 
Den hade den vanliga formen men var ovanligt stor, med en 


långsträckt klorofyllmassa som vanligt i midten och det korniga 


1002 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


innehållet företrädesvis grupperadt vid cellens ändar. Uti den- 
samma funnos omkring 20 större. och mindre klotrunda kroppar. 
Fyra af dessa lågo ordnade i hvardera ändan af cellen och voro 
nästan alldeles opaka, af mörkbrun färg och till utseendet rätt 
mycket påminnande om sma celler af Protococcus nivalis. De öfriga 
voro genomskinliga men begränsade af skarpa konturer. Som 
kännedomen af dessa kroppars natur inskränker sig härtill, 
far det förbehållas åt en kommande undersökning att närmare 
utreda deras betydelse. 

På lika beskaffade lokaler som denna art och ofta i säll- 
skap med densamma förekom Protococcus nivalis. Bland det 
fina gruset på isen träffas 1 ringa mängd. små gröna celler, dels 
förenade i mindre cellgrupper dels isolerade, hvilka synas:tillhöra 
Protococcus vulgaris. I stor mängd finnes deremot Scytonema 
gracile öfverallt der gruset antingen ligger med glest spridda 
korn på isens yta eller bildar mer eller mindre tjocka lager. 
Tradarna ligga antingen ensamma eller förenade till små knip- 
por i det de nedtill sluta sig tillsamman och sedan högre upp 
kröka sig tillbaka. De äro temligen styfva, S-formigt eller 
slingrigt flerböjda, till färgen gulbruna. Deras längd är mycket 
vexlande, bredden vanligen 0,009 m.m.» 

Vid middagsrasten den 2l:sta hade vi nått till lat. 68° 21' 
och 36' long. vester om tältplatsen; och en höjd af 1400 fot 
öfver hafvet. 

Senare på dagen, vid eftermiddagsrasten, började grönlän- 
darne att taga af skodonen och undersöka sina små spensliga 
fötter, ett såsom vi genast insågo högst betänkligt tecken. Snart 
tolkade äfven »ISAK» för oss på bruten danska, att han och hans 
kamrat ansågo tiden nu vara inne att vända. Alla försök att 
öfvertala dem att följa med ett stycke längre misslyckades 
och vi hade derföre intet annat val än att låta dem återvända 
och att ensamma fortsätta färden. 

Vi togo vårt nattqvarter här. Provianten delades, grön- 
ländarne fingo, för den händelse de ej skulle finna vår första 


depot, medtaga så mycket, som behöfdes för att nå tältplatsen. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1003 


Vi uttogo kall proviant för fem dagar. Resten jemte det för- 
träffliga fotogenkök vi hittills medfört nedlades i en depot, i 
hvars grannskap en bit af pressenningen utspändes öfver några 
käppar, så att vi vid återfärden skulle kunna återfinna stället, 
hvilket dock ej Ivckades, ehuru vi tyckas hafva passerat all- 
deles i dess grannskap. 

Sedan dessa förberedelser till skiljsmessa blifvit vidtagna, 
vandrade BERGGREN och jag på tu man hand vidare inåt. Grön- 
ländarne återvände. 

Till en början passerade vi en af de förut omtalade, vid- 
sträckta skålformiga fördjupningarne i isfältet, hvilket här var 
senomskuret af otaliga elfvar, som ofta nödgade oss till betyd- 
liga omvägar och da vi för att undvika detta sökte vår väg 
längs med insänkningens högre belägna kant, stötte vi i stället 
på en trakt, der isfältet var genomskuret af långa, djupa och 
breda, parallelt med hvarandra i rättvisande N.N.O.—S.S.V. gå- 
ende springor, lika svåra att passera, som elfvarne, men vida 
farligare. Det gick derföre endast långsamt framåt. Kl. 12 den 
22:dra rastade vi under ett herrligt och varmt solskensväder 
för anställande af en ortbestämning. Vi voro nu på en höjd 
af nära 2000 fot och en bredd af 68° 22' samt en längd af 
56 bågminuter öster om vår tältplats vid fjorden. 

Under hela vandringen på isen hade vi ej sett några andra 
djur än 2:ne korpar, hvilka d. 22:dra om morgonen i skiljs- 
messans stund fögo öfver våra och grönländarnes hufvud. I 
början sagos dock flerestädes på isen lemningar af ripor, hvil- 
ket tyckes antyda, att dessa faglar tidtals i ej så ringa skaror 
draga till dessa öde trakter. Föröfrigt var allt dödt omkring 
oss. Tystnad rådde här dock ingalunda. Lutade man örat mot 
isen hörde man från alla håll ett egendomligt underjordiskt brus, 
härrörande från de 1 isen framlöpande elfvarne, och ett starkt 
enstaka kanonskottlikt dån gaf då och då tillkänna uppkomsten 
af en ny glacierklyfta. 

Sedan observationerna blifvit tagna, gingo vi vidare öfver 


en jemförelsevis god terräng. Senare på aftonen sago vi ett 


1004 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


stycke ifrån oss en stark dimm-kolonn, som då vi närmade oss 
visade sig framkomma från en bottenlös afgrund, i hvilken en 
mäktig glacierelf nedstörtade. Den väldiga, brusande vatten- 
massan hade borrat sig ett vertikalt hål sannolikt ända intill 
den helt säkert öfver tusen fot djupt ned belägna häll, på hvil- 
ken glacieren hvilade. När man blickade ned från kanten för- 
lorade sig allt i ett mörker, blåsvart af skenet från de under- 
bart- rent azurblåa klippor, som omgäfvo randen. 

Den följande dagen (d. 23:dje) rastade vi vid lat. 68° 22' 
och 76 bågminuters longitud öster om tältplatsen, på en höjd af 
1900 fot, således genom en tillfälligtvis i en lägre belägen del 
af isfältet vald rastplats, på en mindre höjd öfver hafvet än 
föregående dag. Isens stigning härifrån inåt var dock fortfarande 
ganska märkbar. 

Var medförda proviant var dock nu så medtagen, att vi 
måste tänka pa äterfärden. Innan dess ville vi dock söka uppnå 
en öster ut i isfältet synlig ishöjd, från hvilken vi hoppades 
erhalla en vidsträckt utsigt och för att kunna komma dit så 
fort som möjligt, qvarlemnade vi vår obetydliga återstående pro- 
viant och våra sofsäckar vid stället, der vi legat öfver natten, 
togo noga märke pa de oss omgifvande isklipporna och gingo sa 
obelastade i forcerad marsch vidare. 

Höjden var betydligare och längre aflägsen än vi trodde. 
Vandringen dit blef rikt belönad genom en utomordentligt vid- 
sträckt utsigt, hvilken visade, att inlandsisen fortfarande höjde 
sig inåt utan afbrott af några bergpartier, sa att horisonten mot 
öster, norr och söder endast begränsades af en isrand nästan 
lika jemn som hafvets. En vandring vidare kunde, ifall man ej 
var i tillfälle att för den använda veckor, hvilket brist på tid 
och proviant gjorde till en omöjlighet för oss, tydligen ej med- 
föra nagra andra upplysningar rörande isens beskaffenhet än de 
vi redan erhållit, och äfven om ej brist på proviant hade tvungit 
oss dertill, hade vi knappast ansett det mödan värdt att ytter- 
ligare framtränga några dagsmarscher vidare. — Vår vändpunkt 
var belägen på en höjd af 2200 fot öfver hafvet och ungefär 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1005 


83 längdminuter eller 5 sv. mil vester om bottnen af Auleitsiviks- 
fjordens norra arm. 

Då vi gingo bort från det ställe, der vi qvarlemnat provianten 
och sofsäckarne, hade vi som vi tyckte tagit noga märke på 
belägenheten, men det oaktadt var det hardt nära att vi ej 
fått rätt på dem, ett exempel på den svårighet man har att 
utan höga signaler återfinna föremål på en sådan svagt undule- 
rande, öfverallt likartad yta som inlandsisen bildar. 

Sedan vi efter en stunds ängsligt letande at olika håll ändt- 
ligen funnit vår rastplats, intogo vi vår middag med förträfflig 
aptit, gjorde några ytterligare reduktioner i var belastning och 
vandrade sedan i ilmarscher tillbaka till båten, dit vi ankommo 
natten mot d. 26:te. 

Ett stycke från vändpunkten mötte vi en vattenrik, djup, 
bred, och mellan de blåa, denna gang af intet grus svärtade is- 
väggarne våldsamt framilande flod, omöjlig att utan bro passera. 
Då den afskar var äterväg blefvo vi i början något häpna, 
men snart insago vi, att den, da vi ej passerat någon sa stor 
flod vid bortgaendet, ovilkorligen måste plötsligt försvinna 
under isen. Vi följde derföre utmed dess strand i det forsande 
vattnets riktning, och inom kort gaf ett aflägset brusande till- 
känna, att vår gissning var riktig. Hela den ofantliga vatten- 
massan störtade sig här med ett lodrätt fall ned i djupet. Ett 
annat mindre rikt men äfvenledes högst märkvärdigt vattenfall 
iakttogo vi den följande dag, då vi under middagsrasten med 
kikare granskade vara omgifningar. Vi sågo nemligen en pelare 
af vattenånga uppstiga från isen ett stycke från vår rastplats och 
då stället ej låg långt ur vår väg, styrde vi vår kosa derförbi, 
i hopp att här möta ett vattenfall, att döma af dimm-pelarens 
höjd, ännu betydligare än det nyss beskrifna. Vi misstogo 
oss dock, endast en mindre, ehuru i alla fall temligen vattenrik 
elf störtade sig här genom azurblåa klyftor ned i ett djup, 
från hvilket intet stänk åter hann upp till fallets mynning. Men 
i stället framsprang straxt invid, från ett annat mindre hal i isen 
en intermittent luftblandad vattenstråle, som af vinden förd hit 


1006 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


och dit med sitt stänk fuktade de omgifvande isklipporna. Vi 
hade här midt i inlandsisens öken en springbrunn, efter beskrifningar 
att döma snarlik Islands af vulkanvärmen framkallade geysir. 
För att om möjligt undvika den is-klippterräng, som under 
bortfärden i så hög-grad tagit vårt tålamod och våra krafter i 
anspråk, hade vi vid återvägen valt en mera nordlig kurs i af- 
sigt att söka komma ned från isblinken något högre upp pa den 
isfria landsträcka, som skiljer inlandsisen från Disko-bugten. Isen 
var här, pa några alnshöga istufvor när, flerestädes så jemn som 
ett golf, ehuru ofta genomkorsad af mycket stora, farliga klyf- 
tor, och vi voro dessutom så lyckliga att genast träffa på ett 
ställe, der issluttningen mot land var så jemn och föga sluttande, 
att man kunnat köra uppför den med fyrspann. = 
Besvärligare blef den återstående landvandringen, till följd 
dels af markens ytterst kuperade beskaffenhet dels af de många 
glacierelfvar, som vi här, med vattnet högt öfver stöfvelskaften, 
maste öfvervada. Slutligen mötte vi, kort innan vi nådde tältet, 
en så stor med lervatten fylld glacierelf, att vi efter många miss- 
lyckade försök maste uppgifva hoppet att finna något vadställe 
öfver den. Vi måste derföre åter klättra högt upp på isblinken, för 
att något längre fram, sedan vi passerat elfven, ater söka oss ned, 
och denna gången blef nedklättringen vida svårare än första gången. 
Så besvärlig landvandringen än var, var den dock för mig 
i geologiskt hänseende af stort intresse. Man passerade nemli- 
sen här en terräng, som inlandsisen nyss utrymt, och det hela 
hade en så förvillande likhet med skoglösa gneisstrakter i Sverge 
eller Finland, att äfven den mest tviflande måste erkänna, det 
samma formande kraft gifvit hvardera nejden denna deras prä- 
gel. Öfverallt afrundade men sällan refflade gneisskullar 1), be- 


strödda med erratiska block i de mest äfventyrliga jemnvigts- 


!y För att en refflad berghäll skall kunna bibehålla sig, fordras nödvändigt, att 
den genom vatten, ler- eller sandlager är skyddad för frostens och fram- 
förallt lichenernas förstörande inverkan. De vackraste refflor försvinna nem- 
ligen inom några år från en berghäll, hvars läge är gynnsamt för en lichen- 
vegetation, men bibehålla sig deremot der, hvarest lichen-vegetationen ej kan 
utveckla sig, t. ex. der hällen under en tid om våren är öfversköljd af vatter. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1007 


lägen, skilda af dälder med små bergsjöar och refflade berg- 
hällar. Deremot såg man här icke till några verkliga moräner. 
Dessa tyckas i allmänhet äfven saknas inom Skandinavien, och 
öfver hufvud taget mera karakterisera smärre glacierer än den 
verkliga inlandsisen. 

Följande profiler gifva en bild af inlandsisens afslutande 


mot land: 


ıfstutande mot 
rdvall vid glaci 


Så 


sblock. 
Såsom på profilerna är antydt, är iskanten öfverallt beströdd 
med smärre stenbitar, dels rundade dels kantiga, men dessa före- 


1008 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


finnas i så ringa mängd, att de, då isen skrider tillbaka, nästan 
alltid endast gifva upphof till en stenbeströdd mark, ej till någon 
morän, jemförlig t. ex. med den, som den lilla Assakakjökeln i 
Omenakfjorden skjuter framför sig. Den lilla, några få alnar höga 
jordvall C, som på de flesta ställen samlas vid glacierens fot, blir 
oftast ater af glacierelfvar och regn bortsköljd. Mycket ofta träffar 
man, såsom fig. 2 utvisar, dammar eller sjöar vid glacierens fot, 
i hvilka en kalfning i smått försiggår och i hvilka en sötvattens- 
glaciallera innehållande kantiga, af isbitarne kringspridda sten- 
block aflagrar sig. 

Geologerne bega i allmänhet ett misstag, da de anse Schweitz” 
glacierer för en bild i liten skala af Grönlands inlandsis eller af 
den inlandsis, som en gång betäckt Skandinavien !). Den egent- 
liga glacieren eller skridjökeln förhåller sig till inlandsisen, som 
en strid flod eller bäck till en vidsträckt, lugn sjö. Medan glaci- 
eren är i ständig rörelse, är inlandsisens frusna vatten, liksom 
vattnet i en insjö, jemförelsevis stilla, på de ställen när, der det 
genom ofantliga skridjökler strömmar ut i hafvet. Passerar denna 
skridjökel. genom hvilken is-sjön utfaller, en vidsträckt, jemn 
terräng, der hafvets botten utan några branta afsatser öfvergår i 


land, så uppkomma laga men tvärbrant stupande glacierer, från 


Fig. 4. Inlandsisens afslutande med ett jemmt, 100 till 200 fot högt bräm mot hafvet. 


1) Sannolikt har Schweitz aldrig varit betäckt af någon verklig inlandsis, dess 
glacierer hafva endast haft en betydligt större utsträckning än nu. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1009 


hvilka visserligen stora isstycken nedfalla, men som dock icke 
gifva upphof till verkliga isberg. Men är utloppet trångt, haf- 
vets djup utanför stort och strandsluttningen hög, så får man 
en af dessa storartade isfjordar, som RINK så förträffligt be- 
skrifver och som äfven vi längre fram under resans lopp blefvo 
i tillfälle att besöka. Bifogade schematiska profiler åskådliggöra 


detta närmare. 


bilda sig. 


Verkliga isberg bildas endast vid de glacierer, som afslutas 
på det sätt fig. 5 utvisar; dock kunna äfven ganska betydliga 
isstycken nedfalla från en tvärbrant stupa. Dessa olika slag af 
isbräer förekomma ej allenast på Grönland utan äfven i andra is- 
höljda polarland, t. ex. på Spetsbergen, ehuru i så betydligt mindre 
skala än på Grönland, att man i de omgifvande farvattnen icke 
möter några isberg i storlek jemförliga med Davis Straits. 

På Spetsbergen och förmodligen äfven på en del ställen i 


Grönland utmynnar inlandsisen i hafvet äfven på följande sätt: 


Fig. 6. Inlandsisens afslutande med en muddervall (ce). 


Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. 27. N:o 10. 9 


1010 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Sasom jag redan anfört i redogörelsen för de geologiska för- 
hållandena på Spetsbergen, tyckes detta sistnämnda sätt för in- 
landsisens afslutande mot hafvet förekomma antingen på sådana 
ställen, der gränsen för inlandsisen drager sig hastigt tillbaka, 
eller der den bryter sig en ny strömfara eller väg till hafvet. 
Detta var t. ex. förhållandet med Axels glacier i Belsound, 
hvilken, då jag första gången besökte stället, ar 1858, hade ett 
bräm likt det fig. 6 utvisar, men som ett par ar derefter sköt ut 
och fyllde hela den utanför liggande hamnen, samt numera af- 
slutas på så sätt, som fig. 5 angifver. 

Glacierernas stora denuderande inverkan är sasom bekant 
genom talrika och noggranna undersökningar bevisad. Afven 
Grönland lemnar exempel härpa genom de långa, djupa fjorder, 
som genomskära dess kuster, och hvilka, om de ock fortlöpa 
längs med antiglaciala sänkningar i jordskorpan, dock sasom de 
olättade och reftlade berehällarne och de högt upp på strän- 
derna strödda erratiska blocken utvisa, genom glacierernas in- 
verkan blifvit vidgade, formade och rensade fran jord och grus- 
bäddar, samt lösare sedimentära bergarter. Den mera stilla- 
staende inlandsisens inverkan pa den underliggande hällen kan 
pa langt när icke vara sa stor. Dock bortsköljas äfven här 
jord och gruslagren af de våldsamma under isen fortlöpande 
glacierelfvarne fullständigt. Det underliggande urfjellet blir blot- 
tadt och kanske ej så litet afnött, isynnerhet på sådana ställen, 
der isen framgår öfver kalk-, sandstens- och skifferlager. Dess 
ursprungliga, under äldre geologiska tidskiften utfylda fördjup- 
ningar, framträda derför ånyo och bilda, då istäcket åter dragit 
sig bort, ofta bassiner för de vackra sjöar som karakterisera 
alla glacialländer. Att antaga, det hela sjöbassinen blifvit under 
glacialtiden utgräfd, är dock tydligen icke riktigt och lika orik- 
tig synes mig den form vara, 1 hvilken man vanligen kläder lä- 
ran om uppkomsten af berg-sjöar. Men om man betänker, 
med hvilken hastighet (äfven efter historisk tidräkning) en sjö 
fylles och : förvandlas först till ett moras, så till en jemn och 
torr slätt, så kan man inse det berättigade i följande sats: 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1011 


Man träffar sjöar endast der, hvarest under det senaste 
geologiska tidskiftet af en eller annan orsak sänkningar upp- 
kommit i jordskorpan, och då vi bland mera allmänt verkande 
orsaker härtill endast känna de vulkaniska och glaciala krafterna, 
så är det naturligt, att nutida (ej igenfylda) sjöbassiner endast 
förekomma der, hvarest jordlagren till följd af vulkanismens verk- 
ningar instörtat, eller der, hvarest isen söndergrusat och glacier- 
elfvarne bortsköljt de närmast jordytan belägna lösare jord- och 
stenarterna. 

Redan då vi från bergshöjderna närmast det ställe, der vi 
första gangen stego ned från glacieren, betraktade Tessiursarsoak, 
hade den på ett märkligt sätt förändrat utseende, dess yta var 
spegelblank och så tätt beströdd med is, att första intrycket var, 
det vi hade en arm af inlandsisen framför oss. Vid återkomsten 
till tältet funno vi orsaken härtill. Imlandsisen hade under var 
bortovaro kalfvat eller utskjutit is i sådan mängd, att hela bugten 
var nästan spärrad och grönländarne i stor oro, dels af fruktan 
att vi skulle blifva inspärrade, dels för de starka svallvågor, 
som kalfningarne åstadkommo. De voro derför mycket glada, 
då vi genast efter ankomsten till båten förklarade, att vi redan 
följande dag skulle bryta upp. 

För att i tid kunna möta Inspektören, som med en rymlig 
resslup i dessa dagar skulle infinna sig vid kolonierna kring 
Diskobugten, hvarifrån han ernade sig genom Wajgattet till 
Upernivik, och som erbjudit oss en plats i slupen under den tid 
vara vägar buro at samma håll, hade vi öfverenskommit med en 
mängd kajakmän från Ikamiut och kringliggande trakter, att de på 
en bestämd dag skulle infinna sig vid vår tältplats i Tessiursarsoak. 
Vår afsigt var nemligen att låta släpa hvalbåten öfver det låga 
näs, som vid Sarpiursak skiljer det innersta af Auleitsivikfjordens 
norra arm från Diskobukten och att sålunda helt och hållet 
undvika den långa omvägen kring Kangaitsiak. På den utsatta 
tiden sägo vi en hel liten flottilj af dessa små eleganta, lätta 
farkoster närma sig vårt tält. Vi bröto genast upp och rodde, 
sedan den nödvändiga välkomstsupen blifvit utdelad till kajak- 


1012 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


männen, öfver till andra stranden, hvarest ÖBERG med besätt- 
ningen till den zoologiska baten och en mängd annat manskap 
var oss till mötes. Vi voro nu visserligen mycket manstarka, 
men grönländarne voro just icke nagra starka män, benägne till 
ovanliga anstränkningar. Vi nödgades derför nöja oss med att 
låta vårt folk ro ikring med hvalbåten, medan vi sjelfva med 
våra effekter begafvo oss direkte öfver till Sarpiursak, hvarest 
2:ne andra hvalbatar lågo till vårt förfogande. 

Enligt RINK ha europeer aldrig förut besökt det inre af 
den fjord, vi nu lemnat, och äfven infödingarne besöka den endast 
för jagt och fiske om sommaren, vanligen i en umiak, som blifvit 
buren öfver näset. Mindre ofta ror man från fjordens mynning 
till dess botten. Man fruktar de våldsamma strömmar, som tid- 
vattnet åstadkommer i den långa och smala fjorden, och hvilka, 
enligt hvad grönländarne upprepade gånger, då vi ville begagna 
den gynsamma men våldsamma strömmen för att komma hastigt 
fram, med fasa målad på anletsdragen berättade oss, en gång 
uppslukat 2:ne umiakker med män, qvinnor och barn. Fängst- 
utbytet här måtte dock nu mera vara ganska ringa; åtminstone 
sago vi under våra irrfärder 1 denna trakt ingen enda ren. Ån 
lefva dock personer som minnas den tid, då tusentals renar 
fälldes i dessa trakter endast för hudens skull. Denna rika 
fångst lockade en eller annan familj att här nedslå sina bo- 
pålar äfven under vintern, och man träffar derför flerestädes 
gamla hustomter. Fjordens stränder upptagas af gneisberg, 
skilda från hvarandra af gräs- och lichen-rika dälder, hvilka er- 
bjuda riklig betesmark åt de renar, som någon gang förirra sig 
hit. Numera sker detta dock ganska sällan, men mången påstår, 
att de goda tiderna kunna återkomma, i det att enligt deras 
utsago renen företager periodiska vandringar, så att den under 
många år i massor uppträder på ett ställe för att sedan åter 
plötsligt försvinna, och mången sätter detta i sammanhang med 
tillvaron af ett isfritt inland, kanske ock med sagan om vilda 
innevånare i det inre med europeiska anletsdrag. För oss var 
besöket af denna fjord af intresse, dels emedan vi hoppades här 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1013 


få göra bekantskap med den verkliga, oblandade och af civilisa- 
tionen föga berörda grönländaren, dels i botaniskt hänseende. 
Vi hoppades nemligen här, långt ifrån hafvets fuktiga dimmor, 
finna en vegetation vida yppigare än vid den yttre kusten. Ett 
helt litet träd berättades till och med hafva blifvit härifrån om- 
planteradt till pastorns trädgård i Egedesminde. Denna för- 
modan fann dock botanisten icke besannad, åtminstone ej i den 
grad han väntat. Visserligen var floran här rikare, videbusken 
större än vid Egedesminde, men dock ej så rik eller så stor 
som i Diskos långt högre mot norr belägna, bördiga och af under- 
jordiska varma vattenadror genomkorsade basaltregion. Men 
Disko utgör ju ock, såsom sagan bland grönländarne förtäljer, 
en hit till den höga norden langt från södern flyttad ö. Der- 
emot tyckes insektfaunan här vara något rikare än vid kusten; 
atminstone gjorde vi den största insektskörden under sommaren 
på en liten holme i Tessiursarsoak den 17 Juli, och vår eljest 
i alla hänseenden utomordentligt angenäma vistelse vid inlands- 
isens fot, förbittrades i en grad, hvarom den, som ej pröfvat 
det, föga kan göra sig en föreställning, af otaliga myggsvämar. 
Den grönländska myggan liknar vår, men dess bett är vida gif- 
tigare, ehuru i början ej synnerligen smärtsamt. Första gången 
är man derför vanligen mindre försigtig och utsätter sig kanske 
för en 20 till 30 myggbett i ansigtet på en gang. Några timmar 
derefter är detta oigenkänneligt af de bulor och den svullnad 
betten åstadkommit och snart derpa börjar en värk, feber och 
oro isynnerhet om natten, som hindrar sömnen och nära nog 
kan göra en förtviflad. 

Inlandsisen har tydligen i forna dagar betäckt hela Auleitsivik- 
fjorden och de dälder, berg och kullar, af hvilka den omgifves. 
Isen har sålunda under senare årtusenden eller århundratusenden 
skridit betydligt tillbaka. Nu deremot skrider dess rand i dessa 
trakter åter framåt och det ingalunda långsamt. Under de se- 
nare åren försvårar sålunda kalf-is ofta umiakkens rodd i Tes- 
siursarsoak, hvilket förr icke lär hafva varit fallet, och en af 
våra roddare, HENRIK SISSARNIAK, påstod till och med, att han. 


1014 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


för sju år tillbaka obehindradt rott kring en holme, som nu 
bildar en från inlandsisens bräm utskjutande och med den samman- 
hängande halfö. Många andra likartade exempel anföras från 
Nord-Grönland; så t. ex. har den glacier, som mynnar i Bläse- 
dalen nära Godhavn, sedar den tid då RINK kartlade stället, 
enligt Inspektör SMITHS påstående skjutit betydlig längre ned i 
dalen, i fjordarne kring Omenak har isen i mannaminne skridit be- 
tydligt fram, en förut ofta begagnad stig mellan Sarfarfik och 
Sakkak är numera spärrad af inlandsis o. s. v. Ett vackert 
likartadt exempel kommer jag sedermera att anföra från Jakobs 
havns isfjord. Med ett ord, det lider intet tvifvel, det ej in- 
landsisen på en mängd ställen af Nord-Grönland verkligen vinner 
terräng, men jag tror dock att den slutsats, som mängen deraf 
vill draga, att hela Nord-Grönlands kustland inom en ej alltför 
lång tid ater skall bli isbetäckt, är något förhastad. Dels torde 
man vid iakttagande af hithörande företeelser glömt att anteckna 
de exempel, som af grönländarne då och då anföras på isens 
tillbakaskridande, en i det hela taget mindre påfallande och der- 
för "mindre uppmärksammad företeelse, dels torde man hafva 
gifvit en alltför stor vigt at en erfarenhet, som endast sträcker 
sig öfver några fa, kanske i afseende a isförhållandena ogyn- 
samma artionden. Tvärtom talar det vidsträckta, afrundade, 
slipade och refflade ytterland, som nästan öfverallt skiljer in- 
landsisen från ytterkusten, tydligen derom, att inlandsisen under 
det allra sista geologiska tidskiftet skridit mångenstädes miltal 
tillbaka. Att detta ytterland blifvit blottadt senare till och med 
än ytterlandet på Spetsbergen, bevisas bland annat deraf, att 
ingen af Nord-Grönlands otaliga små sjöbassiner, oaktadt trak- 
tens yppiga mossvegetation, än hunnit fyllas med torf, ens af 
några alnars mäktighet, ett förhållande som dock äger rum t. ex. 
vid Kap Thordsen och som antyder, att det isfria ytterlandet, 
geologiskt taladt, är ett barn af gårdagen. Visserligen är 
»torf» grönländarns vigtigaste vinterbränsle, men hvad man här 
betecknar med detta namn, utgör nästan alltid endast den af 
förruttnad mossa, gräsrötter och lemningar efter fåglar bestå- 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1015 


ende alf, som med en mäktighet af några tum hastigt bildar sig 
på de skär och holmar i hafvet, som utgöra kläckningsställen 
för sjöfoglar. Största delen af de grönländska torftägterna äro 
belägna på sådana »maagetuer» och hafva således, geologiskt 
taladt, intet gemensamt med torflagren hos oss. Det blef mig 
derför omöjligt att, såsom jag önskat, genom undersökning af 
äldre torfbäddar insamla material för bedömande af de senaste 
posttertiära klimatförändringarne pa Grönland. I stället före- 
komma här manga andra lager, hvilka atminstone gifva en an- 
tydan om de förändringar, som djurverlden under loppet af 
glacialperioden undergätt. | 
Innan jag gar att redogöra härför, vill jag dock fästa 
uppmärksamhet pa den möjlighet, som i dessa trakter före- 
finnes, att erhålla en jemförelse, om jag så far uttrycka mig, 
emellan enheterna i den geologiska och historiska tidräkningen, ifall 
man nemligen genom att samla iakttagelser och uppgifter från 
en mängd olika ställen kunde få några gränsvärden för den ha- 
stighet, med hvilken inlandsisens rand flyttar sig. Trll ett minimi- 
tal kan man komma på följande grunder. — Ytterlandets bredd 
vid Auleitsivikfjorden är omkring 10 svenska mil eller 360,000 
fot. Det årliga tillbakaskridandet kan naturligtvis aldrig öfver- 


skrida tjockleken!) af det istäcke, som arligen bortsmälter, divi- 
deradt med sinus för isbrämets sluttning, hvilken på de ställen, 
der vi framgingo längs med densamma, ingenstädes understeg 30”. 
Svarligen torde under sommaren pa Grönland ett istäcke af mer 
än 10 fot kunna bortsmälta och ett årligt tillbakaskridande af 


!) Beräknad vertikalt mot isens yta, vid glacierens bräm. Följande träsnitt 


visar detta närmare. Om & är 


ytan af inlandsisens kant t. ex. 
1870, och G' samma yta 1871, 
så blir AG' tjockleken af det 
bortsmälta istäcket, och den 
sträcka, som isen skridit till- 
baka = AG' : sin V. — Sjelfva j 
storleken af vinkeln V betingas Bun BUGA 

naturligtvis af förhållandet mellan smältningshastigheten och den hastighet, 
med hvilken isen flyter ut från glacierens högre belägna delar. 


Lä 


1016 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


mer än = 20 fot torde derför ej kunna ifrågakomma. Detta 


ger för den period, som åtgått för ytterlandets blottande vid 
Auleitsivikfjorden, en tidsrymd af minst 18,000 år. Talet är 
dock tydligen mycket för litet, då hvarken den årliga snöneder- 
börden eller ismassans framflytning tagits behörigen med i be- 
räkningen, och likväl har man här att göra med ett geologiskt 
tidskifte, helt säkert endast en liten bråkdel af den tidsperiod 
som förflutit sedan menniskans första uppträdande. 
Näset vid Sarpiursak bildar en ganska jemn ungefär 60— 
150 fot öfver hafvet upphöjd, vidsträckt slätt, betäckt med en 
vextlighet af »lyng», mossa och starr, alltför torftig att skyla 
den lera, som utgör slättens underlag. Likartade formationer 
bilda äfven på en mängd andra ställen af Diskobugten och 
Auleitsivikfjordens stränder mägtiga lerbäddar, hvilka redan 
längesedan i dessa på lösa jordlager fattiga trakter ådragit sig 
uppmärksamheten. Till och med våra grönländare visste om- 
tala att de innehöllo försteningar af snäckor och »angmaksäter» 
(ett slags fiskar). Dessa försteningar omnämnas äfven af RINK 
1 hans arbete öfver Nord-Grönland, och han tillägger att en 
af honom hemsänd samling blifvit undersökt af O. A. L. 
MÖRCH, som funnit snäckorna tillhöra dels arter ännu lefvande 
vid Nord-Grönlands kuster, dels mera sydliga former. Då in- 
samlande af material för bedömande af de senaste klimatförän- 
dringarne i polartrakterna utgjorde en af hufvudföremalen för 
den rent vetenskapliga afdelningen af vår resa, var det naturligt, 
att vi skulle med särskild uppmärksamhet följa hithörande för- 
hallanden. 
Äldre glaciala !) försteningar förekomma i Nord-Grönland 
i 2:ne olikartade bildningar, nemligen antingen inbäddade i lera 
!) Naturligtvis finner man äfven flerestädes, ungefär i hafvets nivå, nutidslager, 
med subfossila snäckskal, identiska med nu lefvande formers. Från dessa 
bildningar afvika de, om hvilka här är fråga, genom dessa senares betydliga 
ålder, och en derpå beroende ganska olika prägel af skallemningarne. 
Framförallt är detta fallet med snäcklagren vid Pattorfik, hvilka tyckas mig 


höra till den första delen af Grönlands glacialperiod. En ganska betydlig, 
temligen nybildad bank af snäckmylla med ben af hval och hvalross vexlande 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1017 


(lagren söder om Waigattet) eller ock vid Pattorfik i en något 
tillhärdnad basaltsand på väg att ombildas till basalttuff. Ma- 
terialet till lerlagren har tydligen blifvit lemnadt fran de glacier- 
elfvar, hvilkas lerblandade vatten öfverallt frambryter under in- 
landsisen, men för öfrigt äro lagren hafsbildningar, d. v. s. de 
hafva aflagrats under hafvets nivå, hvilket bevisar att dessa 
trakter under förloppet af den nuvarande glacialperioden hafva 
blifvit höjda minst 100 fot. Deremot påsta de danskar, som 
en längre tid uppehållit sig i Grönland på det bestämdaste att 
en sänkning nu försiggår i de flesta trakter af landet. Herr EINAR 
HANSEN, som i 19 år varit kolonibestyrare vid Omenak, säger 
sig under denna korta tid tydligen hafva förmärkt detta och än 
tydligare visar det sig, om man jemför vattnets nuvarande stånd 
med de uppgifter som lemnats af Herr HANSENS företrädare om 
dess höjd för 60 år sedan. Läget af Späckhuset vid Fredrichs- 
haab äfvensom en mängd andra iakttagelser från Syd-Grönland 
visa detsamma. Vid Godhavn på Disko säges deremot en höj- 
ning ega rum. Det vore af stor vigt, att dessa förhållanden, 
på hvilka förut uppmärksamhet blifvit fästad af PINGEL, BROWN 
m. fl., fullständigt utreddes, genom en noggrann och kristisk 
samling af alla hithörande data, äfvensom genom inslaende af 
afvägda märken på lämpliga ställen af Grönlands ytterskär. 
Liksom den af muddervatten betäckta glacialleran i denna 
stund är ytterst fattig på djurlif, så äro också dessa i forna 
tider afsatta lerlager i allmänhet fattiga på försteningar. I ler- 
bäddarne i Auleitsivikfjorden kunde vi t. ex endast finna några 
få skal af Saxicava arctica, och i de djupa lerbäddarne vid 
Sarpiursak sökte vi till en början förgäfves efter några spar 
till djurlemningar. Deremot träffades sådana i stor mängd vid 
sjelfva hafsstranden, dels än sammanhängande skal af bivalver, 
omslutande och ofta äfven omslutna af en tillhårdnad sandblan- 
dad lermassa, således verkliga försteningar, dels platta, ofta 


ringformiga marlekor, innehållande lemningar af fiskar, ophiurer, 


med tängbäddar förekommer vid Saitok i mynningen af Diskofjorden. Be- 
klagligen hunno vi endast flygtigt undersöka den. 


1018 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


krustaceer, m. m. Att försteningarne på detta ställe träffas i 
större mängd förklaras deraf, att hafvet här håller på att åter 
nedskölja en 60 fot hög lerbank, och vid denna bortslamnings- 
process stanna naturligtvis de större föremålen, försteningarna 
och marlekorna qvar på stranden. Få äro dock äfven här de 
försteningar man finner direkte i lerlagren. Marlekorna bilda 
deremot ett eget lager, i hvilket de ligga hopade tätt till hvar- 
andra. Likartade försteningar med inblandning af några få ga- 
steropoder, insamlade ÖBERG vid foten af en lervall söder om 
Lerbugten nära Claushavn. 

Försteningarne vid Pattorfik voro större och mera tjock- 
skaliga. De förekomma på en höjd af 10—100 fot öfver hafvet 
inbäddade i en grågrön basaltsand, delvis tillhårdnad till basalt- 
tuff. Detta är isynnerhet förhållandet i grannskapet af snäck- 
skalen, till följd hvaraf man lättast finner dem genom att sönder- 
slå de härda, runda bollar, som finnas inbäddade i den öfriga 
massan. Ofta nog äro dessa bollar dock så hårda och sega, att 
man ej med en vanlig handhammare lyckas söndersla dem. Jemte 
dem innehåller basalttuffen stora rullade stenblock, utvisande 
att en glacialperiod redan vid dessa lagers bildning varit rådande 
1 trakten. 

De försteningar !), vi från dessa fyndorter hembragt, hafva 
blifvit undersökta af Professor S. LOVEN, som öfver dem lemnat 
följande förteckning: 


”Subfossila djurarter samlade på Grönland under 1870 års 


expedition. 
| Er FE | WE RN 
| Pattorfik. | Sarpiursak.| Lerbugten. ur 
| sarsoak. 
IMyaxtruncatagpliuee X | | x | | 
JUN ee ENDE ale re x | x | x | 
"Cystodaria siliqua SPGL. ............ x | X | 
| | | 
FOxNGNE DRANKGD ren | x | | x IB 
SSTENOLVENITAN SEGEL | Yale | | 


3) Redan KRANTZ talar i sitt arbete om subfossila snäckor vid Godthaab, som 


annars ej förekomma i dessa trakter. 


I 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1019 


Pattorfik. Sarpiursak.| Lerbugten. ve: 

Lyonsia arenosa MOLL.............. x 
Tellina sabulosa Spe1................ x | x x | 
InStenuap EACH. x | x 4 | 
Astarte corrugata BR. .... 2.2... % | x | 
Ag elliptiean BE ee. N x | 
A stnialasinACHE ern. | >< | 
Cardium islandieum CHEM.......... | x | x x | 
C. grönlandieum CHEM. ............ | x | x IS | 
I JONA Por Mö occcsedocsogssdonsnar x | 
| Yoldia truncata BR. nn... > x 
NY: hyperborea LovEn ............... | x x | 
BE Niylusgedulisugrmenere ter | x | | 
| Bectengislandieuse ger x | | 
| Tritonium undulatum Mött... .. | x | 
IN, KRONENGNGETN soc 099 008000000900995 | X | 
T. hydrophanum Hancock ........ | Kun. x | 

N aıcanclauUsam SOWEIT | x 

| Idotea Sabinei KRÖYER .... ........ | x 
Alla arterna lefva nu i Ishafvet. De med * betecknade uppgifvas som »fossila» 

af Dr Rınx —- måhända ej tagna vid Grönland lefvande.» 


Efter att hafva dröjt nagon tid vid Sarpiursak för insam- 
lande af försteningar, reste expeditionens samtliga deltagare till 
Christianshaab, hvarest vi pa det mest gästvänliga sätt emot- 
togos af ställets kolonibestyrare Herr THYGESEN, och derifran 
vidare till Lerbugten söder om Claushavn. Genom ätskilliga af 
Inspektören vidtagna anordningar bereddes oss tillfälle att här- 
ifrån företaga en särdeles intressant tur inat landet till bottnen 
af en bland Grönlands största isströmmar, Jakobshavns isfjord. 

Denna fjord finnes redan utsatt pa ganska gamla kartor 
öfver Grönland, ehuru vanligen sasom ett sund, hvilket samman- 
binder norra Atlanten med Baffins-bay. Numera vet man dock, 
att det förmenta sundet endast utgör en djup fjord, som i hela 
sin längd är fyld med ofantliga isberg, hvilka fullkomligt spärra 
fjorden ej allenast för större fartyg utan äfven för hvalbäten 
och umiakken, ja till och med för kajakken. Fjordens stränder 


I 


1020 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


äro derför numera obebodda och sällan besökta. En tradition 
bland grönländarne vet dock att omtala, att fjorden förr varit 
vida mindre spärrad af is, samt till följd deraf en god fangst- 
plats, och riktigheten häraf bestyrkes i viss mån af äldre kartor 
öfver fjorden, men framför allt af de talrika gamla husplatser, 
som ännu träffas vid stränderna såväl af hufvudfjorden som dess 
södra, numera från hafssidan otillgängliga, af isberg spärrade 
arm Tessiursak — ej att förvexla den fjord Tessiursarsoak, vi 
nyss lemnat. Sjelfva Tessiursak är deremot ännu temligen 
isfri och nas med lätthet, om man fran Lerbugten släpar en 
‚umiak öfver det näs, som skiljer vestra stranden af Tessiursak 
från hafvet. För en dylik färd måste man dock föra en umiak 
med sig, dels emedan man icke kan erhålla någon båt vid den för 
det närvarande alldeles obebodda Tessiursak, dels emedan man 
ungefär midt på näset möter en ansenlig insjö, som åtminstone 
icke utan betydlig omväg kan kringgas. 

Vid var ankomst till Lerbugten var genom Inspektörens 
förträffliga anordningar en grönländarfamilj oss till mötes, och 
den för färden behöfliga konebåten eller umiakken låg upplagd 
på stranden. Vandringen öfver näset anträddes genast. Sex 
man togo den rymliga umiakken på sina axlar, andre våra in- 
strumenter, två dagars proviant för oss och folket, det under 
utfärder med grönländare alltid oundgängliga flaskfodret o. s. v. 
Vägen togs först öfver en högländ ås, som skiljer hafvet från den 
insjö, vid hvars strand grönländarne hade uppslagit sitt sommar- 
tält. Här rastade vi en stund; profvade till grönländarnes stora 
förvåning vattnets värmegrad (12° C.) genom ett bad i insjön. 
Rodde så med umiakken öfver sjön, togo den åter upp och buro 
den på våra skuldror öfver ett annat näs, brantare men kortare 
än det första, och nu för tillfället prålande i all den färgprakt, 
den höga nordens flora har att bjuda. Pa andra sidan om det 
nya näset vidtog åter ett vattendrag, dock ej med sött utan med 
salt vatten. Det var den redan ofvanför omtalade södra armen 
af Jakobshavns isfjord. Umiakken sattes åter i sjön och efter 
några timmars rodd, afbruten af jagt på unga måsar, hade vi 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1021 


nått det ställe, der Tessiursak faller ut i hufvudfjorden, tätt 
intill dess botten. Det isfria eller nära isfria vattnet slutade 
här och vi hade än att tillryggalägga ett stycke väg längs med 
isfjordens södra strand, visserligen ej langt men farligt till följd 
af de isstycken, som af vattenhvirflarne drifvas af och an i den 
smala vattenrännan närmast stranden. 

Längre ut var fjorden alldeles betäckt med höga, spetsiga 
isfjell, af hvilka en del stodo så hårdt på grund att vattenström- 
marne endast vid hög flod kunde få magt med dem. Andra mera 
orundgående fördes af strömmen af och an, och det är svårt att 
med ord beskrifva det dåfva buller och rassel, som uppstod då 
dessa stötte emot hvarandra eller mot sina grundfasta öfvermän. 
Ett starkt dan gaf da och då tillkänna att ett berg remnat, 
hvilket vanligen åtföljdes af ett häftigt, ända till stranden na- 
ende vaågsvall. Förvånande är det ej om grönländarne icke 
älska längre färder i ett dylikt farvatten. Var rodd här blef 
icke heller långvarig. Straxt på andra sidan om den af ett högt, 
tvärbrant måsfjell bildade udde, som begränsar Tessiursaks myn- 
ning, låg nemligen en gammal husplats, som utgjorde målet för 
vår färd. Här rastade vi öfver natten för att följande efter- 
middag återvända samma väg vi kommit. Vänttiden användes 
dels med en undersökning från de närbelägna bergstopparne af 
den ofantliga isbergsverkstad, som här lag för våra fötter, dels 
med en noggrann granskning af de redan för hundrade och 
kanske flera hundrade år sedan ödelemnade hustomter, der vi 
nu rastade. 

Redan förut har jag meddelat en profil af den härvarande 
isblinkens bräm, af hvilken man ser att någon skarp gräns 
emellan inlandsisen och hafvet här ej kan uppdragas. Isblinken 
är nemligen, såsom dess taggiga profil utvisar, högt upp, sanno- 
likt miltal från dess kant, sönderklyftad till isberg, hvilkas ur- 
sprungliga läge under isens fortskridande blifvit alldeles rubbadt, 
så att de äro huller om buller kastade om hvarandra. Annu vid 
början af fjorden äro dessa nästan lika tätt hopade, som då de 
bildade en del af glacieren, och de flesta kanske fortfarande 


> 


1022 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


grundfasta. Först en betydlig sträcka längre fram skiljas de 
atminstone så mycket, att hafvets yta här och der skymtar fram. 
Afven om tiden medgifvit några topografiska mätningar, 
hade det derför varit för mig omöjligt att angifva, huru många 
hundra alnar den nu besökta husplatsen verkligen ligger från det 
ställe der fjorden och inlandsisen mötas. Det säkra är att syn- 
nerligen långt, många hundrade alnar, är det ej för det närva- 
rande, och mycket annorlunda måtte utseendet af omgifningarne 
hafva varit, den tid då Kaja, så säges detta ställe i forna dagar 
hafva benämnts, var en bebodd plats. Att den varit det en 
lång tid, derom vittna kjökkenmöddingarnes mäktighet, hus- 
platsernas och grafvarnes antal. Afven vattenståndet i fjorden 
har sedan dess stigit eller landet sjunkit ganska betydligt. Det 
är nemligen ej antagligt att platsen för husen valts så nära stran- 
den att ej ens en kajak kunnat få plats framför bostaden. 
Emedan grönländarn numera sällan bosätter sig långt bort 
från den danska handelsplatsen, träffar man gamla öde husplatser 
på otaliga ställen af kusterna. De äro på långt håll igenkänne- 
liga på en liflig grönska, härrörande från den yppiga vextlighet, 
som de kring stugorna eller tälten strödda lemningarne af fång- 
sten framkallat. Om man här tager några spadtag i marken 
eller om man granskar de oftast med torf från dessa ställen 
uppbygda väggarne i de nya husen, så finner man jorden och 
gräsrötterna öfverallt uppblandade med ben af de djur, som ut- 
göra föremal för grönländarnes fangst. De af mannen dödade 
djuren rensas nemligen af qvinnorna invid eller uti sjelfva stugan, 
och afskrädet efter rensningen eller efter måltiden kastas sällan 
långt utom stugans dörr. Ån i dag samlas här under årens 
lopp en upphöjning ofta så rund som om den varit uppdragen 
med cirkel med dörren till medelpunkt. Granskar man dess 
innehåll, så finner man den utgöras af en svart, fet jord, bildad 
af förmultnade afskräden, af oftast söndergnafda och krossade 
benbitar, snäckskal, isynnerhet af Mytilus, sönderbrutna eller 
tappade husgerådssaker .o. s. v. Sannolikt innehåller denna ben- 


blandade jord, liksom guanon, ej allenast betydliga qvantiteter 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1023 


fosforsyra utan äfven ammoniaksalter, och möjligt är, att Grön- 

ländska handeln här finner en ganska värderik exportartikel. 
| Om kjökkenmöddingen härrör från Grönlands stenålder, som 
helt säkert sträckt sig bortom den tid, då hvalfångarne först be- 
sökte dessa kuster, så finner man i den pilspetsar, skinnskrapor, 
m. fl. stenredskap af olika slag, och framför allt en massa vid 
redskapens framställning utslagna stensplittror, lätt igenkänne- 
liga ej allenast på deras form utan äfven derpa, att de äro af 
ett stenslag, kalcedon, agat, och framför allt grön jaspis (af 
grönländarne kallad angmak), som ej träffas i gneisformationen, 
utan endast på vissa ställen 1 Diskos eller Noursoakhalföns basalt- 
region. Stundom träffar man äfven smärre redskap af klar 
bergkristall äfvensom halfbearbetade kristaller af samma mineral. 
Allt bevisar, att materialet blifvit valdt med ytterlig omsorg 
bland sådana mineralier, som jemte den nödiga hardheten 
förena brist på genomgångar och ett flatmussligt brott. Bland 
allmänna mineralier uppfylla endast qvartsens olika varieteter 
(bergkristall, agat, kalcedon, flinta, jaspis) dessa vilkor full- 
ständigt, och det är derför nästan uteslutande dessa mineralier, 
som af olika folkslag valts till beredning af utslagna (ej slipade) 
stenredskaper. 

De tvenne största bland de gamla husplatser, vid hvilka vi 
nu rastade, lago så nära hafvet, att deras fot sköljdes af hafs- 
vattnet. Tvärs igenom den ena hade en liten rännil banat sig 
en väg och sålunda ej allenast blottat en profil af kjökkenmöd- 
dingen, utan äfven underkastat en del af den en slammings- 
process, till följd hvaraf benbitar och andra tyngre föremål lågo 
rensköljda på rännilens botten och i sänkningarne af strandens 
gneishällar. Dessa granskades noga och en massa stenredskap 
och stenskärfvor insamlades. Af jern fanns intet spår men väl 
en bit koppar, ett ovalt, genomborradt stycke, som tydligen en 
gang tjenat till prydnad, kanske för någon forn-grönländsk skön- 
het. Vid den största hustomten kunde man ännu urskilja en 
temligen tjock, rund stenmur, 8 till 10 fot hög och 26 fot i genom- 


skärning, delad i 2:ne olika stora afdelningar af en skiljevägg. 


1024 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Ingången tyckes hafva fört till den större af dessa afdelningar, 
att döma af den här utanför befintliga betydliga kjökkenmöd- 
dingen. Vid en af de andra benhögarne träffades en flat sten så 
stor, att flera grönländare måste hjelpas åt att vända den. De 
förklarade att verkstaden för stenredskapen varit belägen på 
detta ställe och väntade derför att i dess grannskap finna en 
massa stenskärfvor, något som dock utgången af deras letning 
ej bekräftade. 

Kjökkenmöddingarne utanför den stora stugan hvilade på 
en låg gneishäll, men skildes ifrån den genom ett tunnt torf- 
lager, i hvilket man icke kunde finna spår till benbitar, och 
som således bildats innan stället varit bebodt. För öfrigt liknade 
denna underliggande torf, af hvilken prof medtogs, fullkomligt den 
öfverliggande, med ben och stenskärfvor uppblandade jorden. Skal 
af Mytilus, som eljest alltid träffas vid de grönländska husplat- 
serna, saknades här, kanske ett tecken att man förr ej behöft 
anlita den nödföda, hvarom dessa vittna. 

För att få upplysning om de djurformer som härstädes ut- 
gjort föremål för fångsten, insamlade ÖBERG en massa af 
benen, ett arbete som lifligt intresserade grönländarne, hvilka 
vanligen med stor säkerhet bestämde det djurslag hvarje ben- 
skärfva tillhört. 

Följande arter kunde bestämmas: 

Cervus tarandus. Ren. 

Ursus maritimus. Hvit björn. 

Trichechus rosmarus. Hvalross. 

Oystophora cristata. Klapmyds. 

Phoca barbata. Urksuk. 

»  grönlandica. 
» hispida. 
»  vitulina. 

Delphinapterus leucas. Ilvitfisk. 

En stor masart. 

Afven om man antager att denna plats blifvit befolkad kort 
efter det eskimåerna öfver Smith Sound inträngde i Grönland, 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1025 


så skulle dock dess ålder föga öfverstiga ett halft årtusende, 
en tidsperiod i allmänhet för kort, till röjande af de långsamt 
men ständigt försiggående förändringar, som den organiska verlden 
är underkastad. Kjökkenmöddingarne vid Kaja innehålla ej heller 
några andra djurformer än de, som ännu lefva vid Grönlands 
kuster. Dock erhåller man här en högst intressant bekräftelse 
på de förändringar, som isfjorden undergått. Hvalrossen, urksu- 
ken, klapmydsen våga sig nemligen ej mer in i denna långa, is- 
fylda fjord, och till och med björnen är numera vid Nord- 
Grönlands kolonier söder om Waigattet så sällsynt, att de flesta 
i dessa trakter boende danskar aldrig sett den. Benlemningarne 
1 kjökkenmöddingarne visa deremot, att dessa djur förr varit 
allmänna derstädes, och vittna således derom, att fjorden vid 
Jakobshavn förr varit vida mindre isfyld än nu. Den enstäm- 
mighet, hvarmed äldre kartor här teckna ett tvärs igenom hela 
Grönland gående sund !), antyder till och med, att denna fjord 
först under de senaste århundradena ombildats till en isfjord, 
och att således här, ehuru i större skala, samma förändring egt 
rum som vid nordhamnen i Belsound. Ett likartadt fall anför 
KRANTZ i afseende & isfjorden norr om Fredrikshaab i Syd- 
Grönland. 

Vid alla gamla grönländska husplatser träffar man grafvar, 
ei fven här. Grafvarne bildas vanligen utaf ett stenrös, upp- 
bygdt af medelstora stenar, i hvars midt en aflang fördjupning, 
ungefär af en menniskolängd och täckt af en stor flat sten, bildar 


!') Den utsigt, vi hade inåt landet från ett högt berg i trakten af Kaja, visade 
dock tydligen, att den ofta upprepade berättelsen om ett sund, som här 
skulle hafva genomskurit hela Grönland, beror på en missuppfattning af 
grönländarnes berättelser om den långa och smala fjorden. En likartad 
förklaring erhöllo vi af grönländare i Auleitsivikfjorden rörande denna 
fjords södra arm, men vid närmare efterfrågan visade det sig dock, att de 
endast menade att afständet till fjordens botten var efter deras begrepp 
ofantligt stort. Redan KRANTZ (medlet af förra århundradet) omtalar fjorden 
såsom fullkomligt isfylä — den var det således långt före GIESECKES tid dä 
enligt BROWN »this inlet was quite open for boats» (Quarterly Journal of 
Geolog. Soc. XXVII. s. 684). 


Öfvers. af K. Vet.-Ak. Förh. Årg. 27. N:o 10. 10 


1026 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


den egentliga grafkammaren. Vanligen finner man här benranglen 
efter en mängd personer, och grafven har således utgjort en 
art familjegraf. Egna små kamrar straxt vid sidan af den egent- 
liga grafven bilda förvaringsrum för den aflidnes utstyrsel till 
den andra verlden. Man finner här pilspetsar, skinnskrapor och 
knifvar af ben, sten och jern, vattenskopor, bitar af tälgstens- 
pannor och lampor, flintbitar, bågar, kajakmodeller, aflanga so- 
tade klapperstensstycken och träpinnar, enligt grönländarnes för- 
klaring doppade i tran och sedan använda som facklor, m. m. 
I en dylik grafkammare vid Fortunebay fann jag äfven en hel 
mängd perlor af glas, tydligen af europeiskt ursprung, hem- 
fabricerade perlor af ben, flintspetsar och några rostade spikar, 
de sista sannolikt de dyrbaraste bland de dyrbarheter, som den 
i grafven hvilande manliga eller qvinliga potentaten skulle få med 
sig till den andra verlden. En grönländare lemnade åt ÖBERG 
ett par i en graf funna ljusbländare, eller kanske tydligare sagdt 
snöbrillor, af trä. Ågaren till dem hade väl plågats af svaga 
ögon och fruktade derför för ljusskenet från snöfälten i de 
saligas boningar. 

Man tyckes vanligen antaga, att allt jern, som träffats bland 
grönländarne, antingen är af meteoriskt ursprung eller härrör 
från de första norska kolonisterne eller ock från nyare tiders 
grönlandsfarare och hvalfångare. Detta antagande synes Tap 
dock icke riktigt. Hvad först meteorjernet beträffar, så finner 
man visserligen meteorjern flerestädes i Grönland liksom i alla 
andra af menniskor endast under en kort tid befolkade länder; i 
äldre länder har det under den tid, då jern värderades mer än 
guld, småningom blifvit förbrukadt. Det meteorjern, som hittills 
funnits på Nord-Grönland, är dock för rödbräckt, kallbräckt och 
sprödt för att kunna annat än undantagsvis användas, och äfven 
om ett mera godartadt stycke skulle påträffas, kan jag knappast 
inse någon möjlighet för grönländarne, äfven med de redskap, de för 
det närvarande hafva, att t. ex. smida en pilspets af ett jernstycke 
SSE ett par &. Men deremot torde allt sedan den tid, då 

FR er A begynte att plöja Atlantens böljor, ett alar annat 


in % Sr 
SC MN 
NÅ SOM An 
af AS D 


Än 
SN 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1027 


skeppsvrak då och då blifvit af strömmen drifvet in till Grönlands 
kuster, ofta nog langt upp i Baffins bay. Vi voro lyckliga nog 
att under vår resa kunna konstatera åtminstone ett autentiskt 
exempel härpå. Under var vistelse vid Nord-Grönland dref 
nemligen ett stycke af en mindre skonare eller brigg i land vid 
Disko emellan Diskofjorden och Mellanfjorden. Sa snart kun- 
skapen härom spridt sig, anstälde naturligtvis grönländarne i 
trakten en noggrann inventering af hvad användbart fartyget 
kunde föra med sig. De funno bröd och åtskillig annan proviant, 
äfven potatis, men inga papper eller någon annan antydan om 
det namn, fartyget en gång burit, och den nationalitet, det till- 
hört, än att messingsbultarne, hvarmed bjelkarne voro hopfogade, 
buro stämpeln »Skultuna»; de härrörde således från det svenska 
messingsbruket med detta namn, och det är kanske sannolikt att 
fartyget varit svenskt eller norskt. Fartyget utgjorde en 2-mastare, 
enligt utsago af kolonibestyraren af omkring 50 kom.-läster, enligt 
srönländarne kunde det lasta »hälften af en 3-mastare». Timret 
var af ek, ytterbeklädnaden af furu. Ingen plankförstärkning 
för is förefanns. Akterspegeln var rund »som på en Holländare». 
Med bestämdhet pastodo grönländarne, att fartyget hvarken varit 
något hvalfängarfartyg eller afsedt för seglats bland is — och 
det finnes icke den ringaste grund att betvifla riktigheten af 
deras för dylika saker ytterst skarpa omdöme. Vi hafva således 
här ett exempel derpå, att fartygsvrak drifvit hit från sydliga hat. 
Dylikt måste naturligtvis ofta förr hafva inträffat, och hvilket 
öfverflöd af jern ett fartygsvrak lemnar, da fråga endast är att 
fylla en grönländsk kolonis inskränkta behof, det visar den 
massa jernskräp, som låg spridt kring husen i Godhavn, härrö- 
rande från en året förut der strandad hvalfångare. Man hade 
äfven här ett bevis på grönländarns sorglösa lynne. Det föll 
naturligtvis ingen in att af all denna rikedom, för de egentliga 
grönländska behofven tillräcklig kanske för ett århundrade, till- 
varataga mer än hvad de för ögonblicket behöfde, och skulle ej 
den reguliera tillförseln från Europa numera existera, så blefve 


1028 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


kolonien åter om några årtionden hänvisad till benknifven, bågen, 
flintan eller angmakken. 

Till de benknifvar, som man någon gang träffar i gamla 
grafvar och hvilkas egg bildas af en i en ränna i benet fästad 
jernskifva, kan lätteligen ett i land drifvet tunnbandjern ha blifvit 
användt; en gammal utnött jernknif lämpar sig deremot mindre väl 
dertill. Dessa jernskodda benknifvar äro derför ingalunda alltid 
lemningar från den tid, då det af norrmännen i början af vårt 
artusende införda jernet begynte blifva sällsynt, utan rätt och 
slätt ett exempel på grönländarnes förmåga att på lämpligaste 
sätt för sina små behof använda de föremål, som komma i 
deras väg. 

Utom i det vanliga slaget af grafvar hade vid Kaja personer 
blifvit begrafne äfven i de grunda grottor, som vid foten af 
en närbelägen brant stupande gneisvägg bildats af stora, från 
berget lösfallna, om hvarandra kastade klippblock. De flesta 
orafvar närmast kolonierna äro för efterletande af fornsaker 
längesedan plundrade. Detta var icke förhållandet på denna 
aflägsna plats, men dock träffade vi i grafvarne endast ett par 
vattenskopor och 'pilspetsar. Deremot gjordes, såsom redan är 
nämndt, en riklig skörd vid de gamla hustomterna !). Afven 
nagra hufvudskalar tillvaratogos, da grönländarne icke tycktes 
hafva nagot deremot och da det var af ganska stort vetenskap- 
list intresse att erhalla fullt autentiska hufvudskalar af Grön- 
lands urinnevanare, innan nagon uppblandning af racen ifraga- 
kommit. 

Mycket nöjda med exkursionens resultat ätervände vi den 
3l:sta Juli till Sandbugten. Här nödgades var lilla expedition 
dela sig i 2:ne partier. Medan det nemligen för geologerna var 
af intresse att besöka sa många ställen af kusten som möjligt, 


1) Äfven på flera andra ställen insamlades och inköptes stenredskap och den 
samling vi hembragte bestod derför af öfver 1000 stenredskap eller sten- 
redskapsfragmenter af olika slag. Den rikaste skörden gjorde ÖBERG vid 
Kikertak. En utomordentligt vacker samling af grönländska fornsaker, efter 
hvad det säges, den första 1 sitt slag, har Dr PFAFF i Jakobshavn under sitt 
långvariga uppehåll i Nord-Grönland hopbragt. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1029 


om ock endast för några timmar, måste deremot botanisten och 
zoologen för deras undersökningar, och framför allt för samlin- 
garnes konservering, uppehålla sig åtminstone några dagar på 
hvarje ställe. BERGGREN och ÖBERG följdes derför numera åt 
för att från Diskobugtens botten och bergiga stränder insamla 
material till traktens fauna och flora. NORDSTRÖM och jag deremot 
hastade till basaltregionen, för att ur dervarande kol, sand och 
lerlager söka framleta några nya urkunder till den höga nordens 
klimatologiska historia. Oväntadt rik var den skörd, som vi 
här vunno. 

Redan KRANTZ meddelar i första delen af sitt arbete om 
Grönland några notiser rörande landets mineralogi, af hvilka man 
finner att redan då (1765) stenkolslagren på Disko varit kända. 
Dessutom anföres en uppgift af grönländarne, att på åtskilliga 
aflägsna orter funnits hvarjehanda till sten förvandlade fiskar. 
Några ar senare insamlade kirurgen BRASEN, som 1767 för sin 
helsas skull gjorde en sjöresa till dessa trakter, en hop mineralier 
öfver hvilka en förteckning meddelas i 3:dje delen af KRANTZ” arbete. 
Denna förteckning upptager 25 nummer, olika varieteter af qvarts, 
granit, grafit, tälgsten, pimpsten (om hvilken riktigt anföres, att 
den blifvit af hafsströmmarne hitförd från Island) o. s. v. I 
början af det följande seklet (1806—1813) gjorde C. GIESECKE, 
först skådespelare, så mineralog med bergsråds titel, till slut 
professor i Dublin och Sir, vidsträckta mineralogiska resor kring 
Grönlands kuster. GIESECKE sjelf har offentliggjort föga !) rö- 
rande sina iakttagelser, ehuru omsorgsfullt förda dagböcker öfver 
hans resor finnas 1 manuskript förvarade i Köpenhamn. Talrika, 
vigtiga nya upptäckter vittna dock derom, att hans undersöknin- 
gar blifvit utförda i en sannt vetenskaplig anda och med en 
fullständighet och noggrannhet, hvartill få af Europas gamla 
kulturländer vid den tiden kunde uppvisa motstycke. Äfven Nord- 


') I Brewsters Edinburgh Encyclopedia T. X. s. 481—502 finnes under ru- 
briken »Greenland» en af GIESECKE författad artikel, hvilken bland annat 
innehåller några korta notiser om landets mineralogi. Äfven ett arbete af 
honom om kryoliten finnes intagen i Edinb. Phil. Journ. VI. 1822. 


1030 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Grönland besöktes af GIESECKE. Här upptäckte han bland 
annat vextförsteningar vid Kome!) och ostkusten af Disko ?) 
och lemnade flere upplysande profiler rörande basaltens förhal- 
lande till gneissen och den kolförande sandstenen. Senare (år 
1838) undersökte på danska regeringens föranstaltande J. CH. 
SCHYTHE Nord-Grönlands kollager, efter hvad det tyckes dock 
förnämligast för tekniskt ändamal. Vigtigare för den geolo- 
oiska vetenskapen blef RINKS fyraåriga (1848—1851) uppehåll 
1 Nord-Grönland, under hvilken tid han besökte flera ställen 
af basaltregionen, från hvilken rika samlingar hembragtes, bland 
hvilka särskildt ma omnämnas fossila trädstammar från en 
mängd ställen äfvensom de i HEERS Flora Fossilis Arctica 
beskrifna vextförsteningarne fran Kome. Några år senare upp- 
täckte en Utliggare vid Atanekerdluk, JENS NIELSEN, de derstä- 
des förekommande praktfulla miocena försteningarne, af hvilka 
en mängd insamlades, då INGLEFIELD i Juli 1854 med COLOMB 
och Inspektören för Nord-Grönland, ÖLRIK, besökte stället. 

Dessa vackra vittnen om ett forntida varmt klimat ända 
upp i polens grannskap väckte beundran och förvåning hos hvar 
och en som såg dem. Massor insamlades ytterligare dels af In- 
spektören ÖLRIK 3) dels af andra danska Handelns tjenstemän. 
Åfven TORELL, Dr WALKER, Dr LYALL m. fl. medförde från 
sina Grönlandsresor ej obetydliga samlingar häraf. 

Af hvilken vigt för jordklotets historia fyndet var, lärde 
man sig dock först att inse genom HEERS Flora Fossilis Arctica, 
Aurich 1868, i hvilken dessa vextförsteningar blefvo beskrifna 


!) GIESECKES dagbok. Hrer, Flora Fossilis Arctica, s. 7. 

>) Förut anförda afhandling i Brewsrers Encyclopedia, s. 493. 

3) OLRIKS samlingar lemnades dels till universitets-museet i Köpenhamn, dels till 
MCLINTOCK, som på ätervägen 1859 passerade Disko och vid hemkomsten 
lemnade dem till Royal Society i Dublin, d. v. s. till samma institution, till 
hvilken CozromB lemnat, hvad han hemfört. INGLEFIELDS samlingar lemnades 

| delvis till Geolog. Survey i London, Dr WALKERS och Dr LYALLS (från östra 
sidan af Disko, nära hafsytan) till Botaniska Museet i Kew, TORELLS till 
Riksmuseum i Stockholm, WHYMPERS och BROWNS till British Museum. 1870 
ärs expeditions samlingar komma att fördelas mellan museerna i Stockholm 
och Göteborg. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1031 


jemte dylika försteningar samlade under de engelska FRANKLIN- 
expeditionerna från Amerikas nordligaste arkipelag, af STEEN- 
STRUP från Island och af de svenska polarexpeditionerna från 
Spetsbergen. Redan året förut hade British Association på förslag 
af Herr ROBERT H. SCOTT utsändt en expedition för nya under- 
sökningars anställande i denna geologiskt intressanta trakt. Dessa 
anförtroddes at Herrar WHYMPER och BROWN !), men genom 
atskilliga missgynnande omständigheter blef den förnyade under- 
sökningen inskränkt hufvudsakligast till den redan förut grundligt 
genomforskade lokalen vid Atanekerdluk och den motsatta stran- 
den af Waigattet. De nya samlingarne fullständigade derför 
visserligen den kunskap vi hade rörande miocenperiodens flora i 
den höga norden, men bragte oss dock inga nya uppslag rörande 
de tidsperioder, som närmast föregatt och efterföljt denna tid. 

Da äfven jag under 1858 och framför allt 1868 ars Spets- 
bergsexpeditioner varit 1 tillfälle att i någon mon bidraga till 
insamlandet af material för belysande af den högsta nordens 
forna klimatiska förhållanden, intresserade denna fråga mig på 
det allra högsta. Önskvärdt var isynnerhet att insamla ett rik- 
ligare material från kritformationen vid Kome, och att om 
möjligt erhålla vextförsteningar från de långa tidskiften, som för- 
flutit emellan kritperiodens ormbunkskogar samt miocentidens 
bok- och platan-lunder, äfvensom emellan denna sistnämnda period 
och nutiden. Detta blef målet för NORDSTRÖMS och mina irr- 
färder under den återstående delen af sommaren. 

Den 1 Aug. afreste vi 1 Inspektörens resslup med var egen 
hvalbat på släp från Sandbugten till Flakkerhook, hvarest In- 
spektören lemnade oss, med löfte att åter möta vid Atane- 
kerdluk. Vi rodde med anlöpande af en mängd mellanliggande 
ställen, från hvilka vextförsteningar insamlades, förbi Mudder- 


bugten rundt om Isungoak till Ujarasusuk, hvarifrån jag begaf 


!) Om dessas resa se: Osw. HEER, Contributions to the Fossile Flora of North 
Greenland, being a Description of the Plants collected by Mr EDWARD Wurn- 
PER during the Summer of 1867. Phil. Transactions of the Roy. Societ. 
Wolk. Is IP, All, 3. aus), HOV 


1032 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


mig med en af Utliggaren erhållen båt till Ritenbenks kolbrott 
norr om Kudliset och sedan öfver Waigattet till Atanekerdluk. 
NORDSTRÖM åter dröjde något för ytterligare insamlande af för- 
steningar vid Ujarasusuk och seglade sedan i temligen hardt 
väder direkte till den utsatta mötesplatsen. - Vid detta numera 
obebodda ställe möttes vi alla den 5:te Aug. Den 9:de seglade 
eller rodde vi vidare till Mannik, Atane, Noursak och Noursoak, 
hvarest vi dröjde ett par dagar (12:te och 13:de Aug.). 

Tiden begagnades bland annat till en utflygt till de emellan 
de båda sistnämnda ställena högt upp bland basaltlagren belägna 
kolbäddarne vid Netluarsuk. Från Noursoak fortsatte Inspek- 
tören sin embetsresa till Upernivik; vi åter rodde längs Omenak- 
fjordens strand med anlöpande af Niakornet, Ekkorfat, Karsok 
m. fl. ställen till Pattorfik. Från Niakornet och Karsok gjordes 
2:ne utflygter inåt landet till ett högfjells kollager vid Ifsorisok 
och till det bekanta grafitlagret vid Karsok. Från Pattorfik 
rodde vi öfver den med isfjell tätt fylda fjorden till Omenak, 
dit vi kommo den 20:de Aug. Här blefvo vi af de i fjorden 
tätt packade ismassorna uppehållna ett par dagar, under hvilka 
vi på det mest gästvänliga sätt herbergerades af ställets koloni- 
bestyrare BOYE. 

Den 22:dra pa aftonen rodde vi öfver till Assakakglacieren 
och dagen derpa vidare till Kome, hvarifran vi gingo ombord 
pa ett af den Grönländska handelns utanför liggande fartyg, med 
hvilket vi eftermiddagen den 24:de afseglade till Godhavn, dit 
vi ankommo den 30:de, och hvarifran ytterligare nagra exkursioner 
gjordes till fyndorten för meteorjernet vid Ovifak, till Saitok i 
mynningen af Diskofjorden, till Puilasok och Sinnifik. Kort 
efter var ankomst till sistnämnda ställe (d. 3:dje Sept.) mottogo 
vi en kajak-express fran Godhavn, med underrättelse att kriget 
utbrutit, hvilket föranledde oss att skynda ater till kolonien, för 
att begagna första lägenhet att ätervända till Europa. Emedan 
intet fartyg för tillfället lag vid eller under de närmaste dagarne 
väntades till Godhavn, öfverreste jag genast i båt till Egedesminde. 
NORDSTRÖM qvarblef i Godhavn för att der invänta ÖBERG och 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1033 


BERGGREN och med dem atervända. I Egedesminde steg jag 
ombord på briggen Tjalfe, förd af kapten BROCHDORFF. Ogynnsam 
vind hindrade oss ända till d. 23:dje Sept. att afsegla och åter- 
färden blef till följd af storm och motvind långsam, så att jag 
först d. 2:dra Nov. kunde landstiga i Helsingör. 

Under hela den tid vi gjorde batfärder pa Grönland, hade 
vi, på en enda regnnatt när, en ständigt klar himmel och med- 
vind fylde nästan ständigt var båts segel, förhållanden hvilka 
i hög grad underlättade exkursionerna, och gjorde det möjligt 
för oss att på den korta tiden utreda atminstone' hufvuddragen 
af denna märkvärdiga trakts geologiska förhållanden och att 
insamla omfattande följder af vextförsteningar från ej mindre än 
några och tjugo skilda fyndorter och tillhörande fem vidt skilda 
geologiska horisonter. 

I likhet med föregående likartade samlingar fran arktiska 
trakter, hafva dessa för bearbetning blifvit öfversända till pro- 
fessor Osw. HEER 1 Zürich, och jag vill hoppas, att de, behörigen 
trakter undergatt sedan den tid, da betydligare klimatolikheter 
först uppstodo på jordklotet. Endast några korta anmärkningar 
rörande dessa intressanta lagers geognosi ma här tillåtas mig. 

Grönlands basalt, eller såsom den ock kallas, trappformation 
sträcker sig sannolikt norr om 69:de breddgraden tvärs öfver hela 
landet; åtminstone fann SCORESBY, under sin märkvärdiga resa till 
Grönlands ostkust, trapp med vextaftryck !) flerestädes på den 
af honom besökta kuststräckan. Möjligt är till och med att 
samma bildning fortsättes österut under hafvet till Island och 
derifran dels i en mera nordlig riktning öfver Jan-Mayen till 
Spetsbergen, dels i sydlig riktning från Jan-Mayen öfver Fär- 
öarne till Hebriderna och Island ?). Åfven vesterut fortsättes 


!) ScorEsßys samlingar från dessa trakter tyckas hafva förkommit. Deremot 
hembragte den senaste tyska expeditionen till Ost-Grönland samlingar af vext- . 
försteningar, hvilka äfven blifvit öfverlemnade till bearbetning åt Osw. HEER. 

2) Öfverensstämmelsen mellan den Grönländska och den Brittiska basaltforma- 
tionen är tydligen, såväl hvad bergarternas beskaffenhet som lagrenas ålder 
beträffar, alldeles fullständig. 


1034 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


samma eruptiva bildning öfver vidsträckta delar af den Frank- 
linska arkipelagen, kanske till vulkantrakterna vid Behringssund. 
Sannolikt härröra alla dessa basaltlager från en under tertiär- 
perioden verksam vulkankedja, som möjligen utmärker gränsen 
för någon forntida polarkontinent, på samma sätt som nu för- 
hållandet är med Asiens östra och Amerikas vestra kust, och 
som sålunda bekräftar den landfördelning under tertiärperioden, 
man på helt andra grunder trott sig böra antaga. 

Mästigast uppträder denna bildning i Nord-Grönland på den 
stora ön Disko äfvensom på Noursoaks och Sortenhooks halföar, 
i det den här med en tvärgenomskärning af 3 till 6 tusen fot 
upptager en areal af öfver 200 svenska qvadratmil. 

Afven här är denna eruptiva bergart tydligen afdelad i 
lager, hvilka emellan Godhavn och Fortunebay omedelbart hvila 
på gneisformationen, vid stranden af Omenakfjorden emellan 
Ekkorfat och Kome på sand och lerbäddar tillhörande krit- 
perioden. Öster om Godhavn träffar man åter vid Puilasok och 
Sinnifik sand och lerlager lagrade mellan, ej under, basaltens 
klippor och således yngre än dessa. Försteningarne i dessa till- 
höra äfven tertiärperioden. De eruptioner, som gifvit upphof till 
dessa ofantliga basaltlager, hafva således inträffat efter krit- 
periodens början och upphört innan tertiärperiodens slut. 

Med afsigt har jag i det föregående talat om basalt-lager 
och skikter. Nästan öfverallt, der jag varit i tillfälle att under- 
söka den, är nemligen den grönländska basalten så lagrad, 
att man tydligen måste antaga, det man endast sällan här har 
att göra med stelnade lavamassor, men väl för det mesta med 
eruptivt sedimentära bäddar af vulkanisk aska och vulkanisk 
sand, som under artusendens längd åter hårdnat och antagit 
kristallinisk natur. 

Några tydligt utpräglade lavaströmmar har jag knappast 


varit i tillfälle att iakttaga !) och äfven större eller mindre gan- 


1) En dylik lavaström säges vid Kudliset gå ned till hafvet. Udden är här 
bildad af vertikala, sexsidiga basaltpelare med en starkt utpräglad skälformig 
tvärklyfning, som gifvit anledning till ställets grönländska namn. Under de 


NORDENSKIOLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1035 


gar äro ej så allmänna, som man kunde vänta, och der de före- 
komma, har den frambrutna lavamassan knappast utöfvat den rin- 
gaste verkan pa de genombrutna lösa sand-, ler- eller basalt-lagren. 

Nagra slocknade eller verksamma vulkaner finnas icke i dessa 
trakter, ehuru åtskilliga genom instörtning eller genom glacier- 
elfvarnes inverkan uppkomna fördjupningar i basaltplatåerna, 
vid ytligt betraktande kunde tagas för verkliga kratrar. Det 
är ock ganska naturligt, att betydliga håligheter i jordens inre 
måste uppkomma pa de ställen, från hvilka de stora eruptioner - 
egt rum, som gifvit upphof till den grönländska basaltregionen, 
och att dessa i sin tur inom en, geologiskt räknadt, kort tids- 
period måste betinga den öfverliggande vulkankeglans undergang. 
Det eller de stälien, der dessa forna eldsprutande berg höjt sig 
helt säkert högt öfver ett omgifvande slättland, uppsökas der- 
för nu rättast genom lodningar i det utanför liggande hafvet. 

De nedersta på gneisformationen hvilande lagren utgöras 
vid Godhavn (t. ex. utanför Bläsedalen) af en basalttuff eller 
breccia innehällande en mängd zeolitarter (enligt GIESECKE endast 
apofyllit), derpa kommer pelarformigt afsöndrad zeolitfri basalt, 
sa ater basalttuff med zeoliter, upprepade gånger vexlande med 
verklig basalt. Tydligt utkristalliserad dolerit, snarlik den Spets- 
bergska hyperiten, bildar vid Atanekerdluk understa lagren af 
de der förekommande, flera tusen fot mägtiga fjellen. 

Basaltbäddarne äro 50 till 100 fot mägtiga och kunna följas 
miltal längs med bergens sidor, ofta skilda från hvarandra af 
tunna lager af en röd basaltlera. Nagon gång äro lagren åter 
genomkorsade af gangar af en hard och finkornig basalt. 

Saväl de egentliga basaltlagren som gangarne hafva vid den 
smälta massans afsvalning eller vid den intorknings- och kristalli- 
sations-process, som den vulkaniska askan undergått under dess 
förvandling till basalt, söndersplittrats i regelmessiga, merendels 
sexsidiga pelare. Bränvinshamnen, Skarffjellet, Kudliset m. Al. 


få minuter jag besökte stället, var dock en så stark dimma rådande, att jag 
ej kunde pröfva riktigheten af denna uppgift. Vackert sönderklyftade injektions- 
strömmar förekomma ofta. 


1036 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ställen på Disko och Noursoakhalfön förete prof på en dylik 
basaltstruktur, i praktfullhet jemförlig med Staffa och andra inom 
geologien berömda europeiska lokaler. i 

Såsom nämndt är, förekomma inga vulkaniska eruptioner 
mer 1 trakten. Dock hopa sig genom den hastighet, hvarmed 
basalten söndergrusas, fortfarande lager af basaltsand vid strän- 
derna — lager, hvilka under århundratusendens lopp ater, ifall 
omständigheterna äro gynsamma, kunna hårdna till bergarter, ej 
skiljbara från den öfriga basalten, kanske på det när, att dessa 
lager afsätta sig i hafvet och derför möjligen komma att inne- 
hålla hafsförsteningar, hvilket icke är förhållandet med tufferna 
i egentliga basaltbildningen. En dylik tillhårdnad förstenings- 
förande basaltsand förekommer vid Pattorfik i Omenakfjorden 
och emellan detta sistnämnda ställe och Sarfarfik. Detta lager, 
som redan ofvanför beskrifvits, är dock tydligen mycket yngre 
än de yngsta lagren af den egentliga basalten. 

Så unga de i dessa trakter befintliga kolonier än äro, vet 
dock traditionen redan att omtala atskiliga exempel på den 
hastighet, hvarmed basaltfjellens söndergrusning försiggår. Sa- 
lunda har man svårt att förmå grönländarn till båtfärder i det 
inre af de 3:ne fjordar, som genomskära Disko-öns vestkust. Or- 
saken härtill säges vara, att en hel husplats, med alla dess inne- 
vanare, här blef krossad af ett plötsligt fjellras. Vid God- 
havn kunde man förr i basaltfjellets krön urskilja 12 framskju- 
tande jätte-tinnar, kallade de tolf apostlarne. Af dessa hafva 
numera samtliga, på en enda när, nedramlat. 

Närmast Godhavn går basalten antingen ned till hafvet eller 
hvilar den omedelbart på den gneisformation, som här upptager 
strandklipporna. Men ror man härifrån längre mot öster, så möta 
redan på andra sidan Skarffjellet!) sand- eller sandstens-lager när- 
mast stranden, hvilka längre mot Waigattet tilltaga i mäktighet, 
så att de vid Flakkerhook och Isungoak bilda 1500 till 2000 fot 
höga, oftast ytterligare med ett tvärbrant basaltdiadem krönta fjell. 
Br ae dessa lager (vid Puilasok och Sinnifik) närmast Godhavn äro dock 


yngre än basaltformationen, d. v. s. lagrade emellan, ej under basaltforma- 
tionens klippor. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1037 


Samma bildning träffas på andra sidan Waigattet vid Atane- 
kerdluk. Längre mot N.V. i straitet sänka sig dock de alldeles 
konformt lagrade sand- och basalt-bäddarne ånyo, så att basalten, 
innan man kommer till Noursak, nar hafvets yta. Bortom detta 
ställe upptages halfön åter uteslutande af terrassformigt afslu- 
tade basaltlager, mellan hvilka man icke från stranden kan 
skönja några hvita sandränder. På en höjd af 1000 till 2000 
fot öfver hafvet finner man dock äfven här föga mäktiga och 
derför för det mesta af basaltgrus dolda, rent sedimentära bild- 
ningar af sand, lera, kol o. s. v. 

Längre inåt Omenakfjorden intages stranden uteslutande af 
basalt ända bortom Niakornet; men derpa möter man åter vid 
stranden en sandbildning liknande den vid Atanekerdluk, ehuru 
af en helt olika ålder, och hvilande ej på basalt utan mellan- 
lagrande gneisen och basalten. Dessa lager tillhöra undre af- 
delningen af kritformationen och upphöra straxt innanför Kome. 
Här nå dock basaltlagren icke mera till hafvet, och strandfjellen 
längre inåt bestå åter af gneis. De från inlandet nedskjutande 
glaciererna föra dock fortfarande med sig basaltblock och basalt- 
pelare, utvisande att högfjellet fortfarande är bildadt af denna 
bergart, och att den äfven här mellanlagras af tertiära skikter. 
derom tala de vextlemningar som vid Assakakjökeln ligga inblan- 
dade bland basaltstyckena på isens yta. 

Här träffades äfven ett basaltstycke med förkoladt trä, 
inneslutet omedelbart i basalten; men på detta undantag när 
hafva samtliga försteningarne funnits i de kolförande sand- och 
lerlager, som åtfölja basalten och som på Grönland aldrig träffas 
utom basaltregionen. Jag tviflar dock ingalunda derpa, att man 
skall träffa organiska lemningar äfven i den röda basaltlera, 
som mellanlagrar de egentliga basaltbäddarne, ehuru tiden ej 
medgifvit oss att uppsöka dem. 

Försteningarne 1 den grönländska trappformationens !) sedi- 


mentära lager utgöras uteslutande af vextlemningar med frag- 


1) Jag har bibehållit detta i Grönland begagnade namn såsom en gemensam 
beteckning för kritformationen, doleriten, diabasen, basalten, de i basalt inne- 


1038 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


menter af en eller annan insekt eller sötvattensmollusk; intet 
spar till hafsmollusker eller af vertebrerade djur förekommer. 
Ett vidsträckt fast land har derför vid den tid, då dessa lager 
afsattes, förefunnits på denna del af jordklotet, och sandlagrens 
myckenhet antyder till och med, att man här under krit- och 
tertiärperioden mött en vidsträckt, endast af obetydliga oaser 
afbruten sandöken. Några glacierer har vid den tiden icke fun- 
nits i trakten. Sandlagren innehålla nemligen icke spår till 
några sådana erratiska block eller större rullade stenar, som 
alltid åtfölja och karakterisera glaciala bildningar och som äfven 
träffas 1 de lösa jordlager af glacialt ursprung, hvilka, der ej en 
ytterligare denudation egt rum, betäcka basaltens och de tertiära 
sandlagrens yta. Jag bör dock nämna, att man på sådana ställen, 
der såväl denna moderna glaciala bildning som en del af den 
underliggande tertiära sanden åter blifvit bortsköljd, ofta träffar 
profiler, hvilka vid flygtig granskning tyckas visa, att den tertiära 
sanden skulle innehålla en ofantlig massa erratiska granit- och 
sneisblock. Öfverallt der tiden medeifvit oss en omsorgsfull gransk- 
ning, eller der, sasom vid de flesta vext-fyndorter är fallet, friska, 
brant stupande profiler ligga i dagen, har det dock visat sig, att 
dessa block äro nedsköljda från ofvanliggande yngre glaciala 
lager (0) och ingalunda ursprungligen tillhöra det tertiärlager (a), i 
hvilket de nu hvila. Vidfogade profiler visa detta tydligen: 


SÖS 
Fig. 7. Genomskärning innan någon nutida denudation egt rum. 
a) Tärtiera lager utan erratiska block. 5b) Glaciala lager med erratiska block. 


slutna tertiära lagren, äfvensom de sannolikt kort efter basalteruptionens af- 
slutande afsatta, vextförande lagren vid Sinnifik och Puilasok. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1039 


Fig. 8. Genomskärning längs med en nutida fjellbäck (c—c'). 


Någon bekräftelse derpå, att tertiärtidens lyckliga klimatiska 
förhållanden skulle varit afbrutna af en särskild, åter försvunnen 
glacialperiod, lemna härvarande tertiära lager således icke. 

De särskilda sandlagren likna hvarandra i det hela taget till 
yttre utseendet fullständigt, och om en ny höjning skulle blotta 
de sandlager, som för det närvarande mängenstädes bilda sig 
på bottnen af Waigattet, så vore äfven dessa, der de saknade 
organiska lemningar, ganska svåra att på utseendet skilja från 
krit-sandlagren vid Kome eller de miocena lagren vid Atane- 
kerdluk, Isungoak 0. s. v. 

Förr trodde man äfven, att hela den grönländska kolforina- 
tionen tillhörde samma geologiska tidskifte. HEERS vigtiga upp- 
täckt, att lagren vid Kome och Atanekerdluk tillhörde 2:ne vidt 
skiljda perioder, visade redan, att detta icke var förhållandet. 
Senare har man på Disko funnit en lös sten innehållande af- 
tryck af en verklig Sigillaria. Denna sten tyckes dock hafva varit 
hitförd med ballast eller is, åtminstone kunde vi icke någon- 
städes i dessa trakter uppleta lager tillhörande den gamla stenkols- 
perioden !). Men i stället visa våra under senaste sommar an- 
stälda undersökningar, att man här möter vextlemningar fran 
en hel serie olika tidskiften eller geologiska horisonter. 

Vid deras beskrifning skall jag följa den kronologiska ord- 


ningen, dervid börjarde med de äldsta, nemligen: 


') Verkliga stenkolsvexter träffades dock sedermera under expeditionen 1871 
af NAUCKHOFF. 


1040 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


I. Komelagren. (Aldre afdelningen af kritformationen, en- 
ligt HEER). 

Med detta namn har jag betecknat en sedimentär, kol- 
förande formation, som träffas här och der emellan Kome och 
Ekkorfat på den S.V. om Omenak belägna kuststräckan af 
Noursoak-halfön. Namnet är taget efter den plats, der det 
vigtigaste kollagret förekommer, och från hvilken de vextaftryck 
sannolikt härröra, som härifrån hemförts af GIESECKE och RINK. 
Dessa lager förekomma dock ej allenast vid Kome, utan, med 
några fa afbrott af gneiskullar, på hela den ofvanför angifna 
kuststräckan. Såsom vidfogade profiler utvisa, hvila Komelagren 
omedelbart pa vagformigt böjda gneisbäddar, sannolikt uppfyl- 
lande forna dalar och sänkningar emellan dem. Gneisen be- 
täckes högre upp omedelbart af den eruptiva bergarten. Lagren 
ligga vanligen temligen horisontelt, någon gång äfven med en lutning 
af ända till 20° inåt Noursoak-halfön. I grannskapet af de 
båda gränspunkterna Ekkorfat och Kome nå de sin största 
mägtighet, uppgående till mer än ett tusen fot. 

Da vextaftrycken förekomma nästan endast i de nedersta 
lagren, kan man ej utan en noggrann granskning af de få vext- 
lemningar, vi från de öfre lagren hemfört, afgöra om hela denna 
mägtiga lagerserie tillhör samma geologiska formation eller ej. 
Sannolikt är dock, att de öfversta, genom mägtiga kolbäddar 
utmärkta lagren tillhöra nästa afdelning. 

Formationens hufvudmassa utgöres af sand eller lös sand- 
sten, ofta dock mellanlagrad af skifferlager och kolband. Skif- 
fern är vanligen sandhaltig och liksom genomfrätt af syror, samt 
da sa lös, att de vextlemningar, den möjligen innehåller, knappast 
kunna tillvaratagas. Lyckligtvis förekommer, isynnerhet i grann- 
skapet af de nedersta kolbäddarne, äfven en hårdare dels ler-, 
dels talk-skiffer med talrika aftryck, förnämligast af ormbunkar 
och barrträd. Af dessa förekomma såväl grenar som kottar, 
frön och barr; de sistnämnda isynnerhet i stor myckenhet, of- 
tast ej förkolade utan förvandlade till en svartbrun halfgenom- 
skinande pergamentlik massa, snarlik det vegetabiliska pergament, 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1041 


som uppkommer genom svafvelsyrans inverkan på lignin. Man 
träffar till och med emellan skiffern egna, några linier mägtiga 
skikter, i hvilka dessa barr förekomma i sådan mängd, att de 
nästan bilda en af barr och andra på samma sätt förvandlade 
vextlemningar hopflätad, böjlig och repbar filt. Möjligt är att 
denna »förstening» beror på inverkan af de sura gaser, som under 
vulkaneruptionerna frambrutit och kondenserat sig i traktens 
vattendrag och att således den förstenade barrens beskaffenhet 
står i sammanhang med skifferns och sandstenens ytterst anfrätta 
utseende. 

De mägtigaste hithörande kollager !) förekomma i öfra delen 
af lagren vid Kome, men kolband mellanlagra skiffern äfven på 
flera andra ställen, dock icke synnerligen mägtiga, om ock till- 
räckliga att förse ett eller annat grönländskt hushall med de fa 
tunnor kol, det behöfver om aret. För det närvarande samlas 
sålunda kol, enligt uppgift af distriktets kolonibestyrare, ej alle- 
nast vid Kome, utan äfven vid Sarfarfık, Pattorfik, Avkrusak 
och, ehuru mindre ofta, vid Ekkorfat. 

Till denna formation, eller snarare till en ännu yngre, hör äfven 
det märkvärdiga grafitlagret vid Karsok och sannolikt äfven grafit- 
lagret vid Niakornet. Ett temligen vidsträckt gneisunderland måste 
här passeras, innan man når de sedimentära lagren, hvilka med 
en brant stupa träda 1 dagen vid stranden af Karsok-elfven på 
en höjd af 840 fot. Sedermera vidtaga branter af basalt, rullsten, 
från högfjellet nedsköljdt grus m. m., ända tills man vid en höjd af 
1150 fot når en terrasslik afsats äfvenledes betäckt af grus, bland 
hvilket man kan uppleta en eller annan kantig grafitbit äfven- 
som kantiga bitar af en hård, liksom genomsotad sandsten. Till 
följd af brist på tid och våra grönländska handtlangares oför- 
maga till verkligt arbete, lyckades icke våra försök att genom- 
gräfva gruslagret för att nå till grafitbädden, men de upplysningar, 
jag erhållit af Kapten G. N. BROCKDORFF, som förde det far- 


') Såsom ofvanför anfördes tillhöra dessa kollager sannolikt icke undre, utan 


öfre afdelningen af kritformationen (Atanelagren). ; nen 
Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 200 INSO HV if SÅ 


1042 ÖFVERSIGT AF K VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


tyg, hvilket 1850 skulle för enskild räkning här intaga en grafit- 
last, och som verkligen till England öfverförde omkring 5 tons 
af detta mineral, gifva vid handen, att grafiten här bildar ett 
horisontelt gående lager af ätta till tio tums mäktighet, betäckt 
af lera, sand och kantiga sandstensstycken. Vextlemningar inne- 
håller denna ovanliga grafit icke; men då såväl krit- som grafit- 
lagren ligga horisontela och i grannskapet af hvarandra samt det 
sistnämnda är beläget omkring 300 fot högre upp, är det tydligt, 
att detta är yngre än de underliggande skifferlagren med krit- 
försteningar. Grafiten vid Karsok tillhör således antingen krit- 


formationen eller en ännu yngre period af jordskorpans utveckling. 


Ett stycke- längre mot vester och omkring 50 fot högre 
upp förekom ett annat likartadt lager innehållande en grafit- 
massa, sa lös, att man kan skära den med knif. Detta ställe 
blef dock ej närmare undersökt. Ett likartadt grafitlager in- 
bäddadt i sand och lera förekommer äfven mycket högt öfver 
hafvet vid Niakornet; tiden medgaf oss ej heller att besöka 
detta ställe. 

Grafiten från Karsok är fullkomligt derb, utan spar till 
genomgangar. Vid upphettning sönderspringa en del stycken 
våldsamt och afge vatten. Förbränd, på sätt som vid organiska 


elementar-analyser brukas, ger den enligt undersökning af T. 


NORDSTRÖM: 
Grafit från Karsok, torkad 
vid 100 till 120°. 
I. DE III. 
Kokain ro San PDA 
NICH SANT TENN 0,69 0,22 0,27 
Aka ars 4,92 3,60 3,60 


An Msn  M,a9: 
En del af förlusten torde hafva utejorts af syre. Askan inne- 
höll jernoxid, lerjord och 50 % kiselsyra. Afven dessa analyser 
visa saledes, att detta mineral star vida närmare den egentliga 
orafiten, med hvilken det till utseendet fullkomligt öfverens- 


stämmer, än de kolarter, som vanligen pläga förekomma 1 dessa 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1043 


I de till denna afdelning hörande lager hafva vi funnit 


vextlemningar på följande ställen: 


på en röd gneis, med benägenhet 


till 


derföre bildande afrundade kullar 
vid stranden. Närmast gneisen mö- 
ter man, ett obetydligt stycke från 


stranden och föga öfver hafvets niva: 


1) 


3) 
4) 


6) 


7) 
3) 


9) 


1. Ekkorfat. Lagren hvila här 


skalformiga afsöndringar och 


(Nederst.) Hard, fossilfri sand- 
sten (60 fot). 


K.olskiffer med sandsten och kol- 


band, mellanlagrade af tunna 
lager, bildade af idel barr (30 


fot). 
Hard, röd och hvit sandsten 
(300 fot). 


Röd sandsten med skifferband 
och tydliga märken etter bölj- 
slag (30 fot). I 

Hård grå, nästan porfyrlik sand- 


sten, inneslutande runda bollar 
af småsten och kolbitar (100 
fot). 

Vexlande lager af sandsten och 


SRENKAHRRRIUMTHKN 


kolskiffer med kolband, lager Fig. 9. Zagerföljden vid Ekkorfat. 
af en hårdare skiffer, barr, bladaftryck o. s. v. (100 fot). 
Svart skiffer och grå sandig skiffer med sandstensband utan 
försteningar (300 fot). 

Gul enfärgad sandsten, öfverst på en sträcka af 200 fot 
mellanlagrad af grå skiffer, sandsten och kolband (300 fot). 
Basalt. 

2. Angiarsuit. Gul sandsten, mellanlagrad af ora skiffer 


med kolband och vextaftryck; samma lager, som lagret 8 vid 
Ekkorfat. Vid Ekkorfat slutta lagren, på tillfälliga oregelmessig- 


1044 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


heter när, åt S.V. och stryka parallelt med kusten, dock med en 
ringa sänkning,inat fjorden, så att den gula sandstenen närmare 
Karsok når hafvets nivå. Vi blefvo derigenom i tillfälle att 
äfven från dessa lager, vid ett mellanliggande ställe, som in- 
födingarne kallade Angiarsuit, insamla försteningar, hvilka dock 
tydligen tillhörde samma formation som vextaftrycken fran de 
underliggande lagren vid Ekkorfat. 

3. Avkrusak. Vackra vextaftryck förekomma här vid stran- 
den, omedelbart under sandstenen, i en horisontelt lagrad skiffer. 

4. Karsok. Såsom redan ofvanför nämndes, upptages kust- 
landet här af gneisklippor, hvilka först vid 8 till 9 hundra fot 
täckas af ett skifferlager, innehallande vackra vextaftryck. Skiffer- 
lagren täckas dock snart ater af grus, så att formationen här 
skjuter fram i dagen endast på en högst inskränkt terräng vid 
sjelfva Karsokelfven. 

5. Pattorfik. Pa en sträcka af en och en half geografisk 
mil från Karsok upptages kustlandet inåt fjorden af gneis, men 
på andra sidan om elfven vid Pattorfik vidtaga åter straxt vid 
stranden först skifferlager och sedan sandsten, de förra med sär- 
deles vackra försteningar, företrädesvis inneslutna 1 de närmast 
oneisen belägna bäddarne. Några omfattande profiler förekomma 
dock icke härstädes, emedan den tvärbranta, blottade strandvallen 
några famnar öfver hafvets nivå täckes af basaltgrus, ofta hard- 
nadt till en tufflik massa och inneslutande de stora, subfossila 
snäckskal, som ofvanför finnas beskrifna från denna fyndort. 

6. Kome eller rättare Kook. Det förra namnet torde dock, 
ehuru grammatikaliskt oriktigt, böra, såsom redan 1 vetenskapen 
infördt, bibehållas. Nedersta afdelningen af härvarande lager 
bilda vid stranden en tvärt afskuren afsats om 50 till 150 fots 
höjd. Högre upp afslutas lagren med en grustäckt sluttning, genom- 
skuren af en mängd djupa raviner, hvilka lemna mycket tydliga 
profiler af formationens olika, för det mesta nära horisontela 
eller föga inat Noursoak-halfön fallande lager. Ordningsföljden 
är följande (uppifrån räknadt): 

Öfverst i högfjellen. Basalt. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1045 


Ungef. 1500 till 1200 fot Mägtiga grusbankar, som dölja under- 
öfver hafsytan. liggande lager. 
1200 till 1000 fot öfver WSkiffer. 
hafsytan. I Sandsten. 
Skiffer. 
I Sandsten. 


1000 till 750 fot öfver I Skiffer med kolband och ett eller annat 
hafsytan. | 


i vextaftryck. 
|Sandsten. 
750 fot öfver hafsytan. tt mägtigt kollager. 
Skiffer med sandband. 
Sand. 
Skiffer. 
Sand. 
Sandsten, mycket lös. 
150 fot öfver hafsytan. Kolskiffer med sandband och kol. 
Kol, ett föga mägtigt lager. 
Skiffer med massor af vextaftryck. 
Ej blottade lager. 
(zneis. 
Denna profil togs i en ravin, mynnande midt i Komebugten. De 
vackraste vextaftryck förekomma dock i grannskapet af hus- 
platsen, ej langt ifrån gränsen mot gneisen, som här bildar 
ett högt berg, straxt öster om den elf (Kook), hvilken på 
denna sida tyckes bilda gränsen för den grönländska undre krit- 


formationen. 


Så mägtiga undre kritformationens lager än äro, gå de 
dock numera i dagen endast på en obetydlig areal, i det de 
blott uppfylla dälderna emellan gneisbergen vid kusten. Lagren 
vid Kome äro nemligen genom gneiskullar skilda från lagren 
vid Pattorfik, och dessa åter på samma sätt från lagren vid 
Karsok, Angiarsuit, Avkrusak och Ekkorfat. Hufvudmassan af 
formationen, som tydligen fordom utbredt sig öfver Omenak- 
fjorden, är numera bortsköljd. Om den inat Noursoak-halfön 


utbreder sig under basalten eller ej, kan man, då samtliga 


1046 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


djupare dälder här äro isfylda, icke med bestämdhet afgöra. 
Jag anser detta dock högst sannolikt, om ock de egentliga Kome- 
lagren tyckas saknas 1 trakten af Atanekerdluk. Möjligen kunde 
de aterfinnas emellan sistnämnda ställe och gneisformationen vid 
Sakkak. Kalklager saknas i den grönländska kritformationen 
fullständigt, och förgäfves söker man der efter saltvattenförste- 
ningar — allt antyder, att man här uteslutande har att göra 
med en sötvattenbildning. 

Vextförsteningarne förekomma ymnigast och bäst bibehallna 
1 formationens understa lager och utgöras företrädesvis af orm- 
bunkar och barrträd; dikotyledoner saknas helt och hållet. Barr- 
och andra vext-lemningar träffas äfven, ehuru sparsamt, i de öfre 
lagren, men kunna der, till följd af deras lösa beskaffenhet, knappast 
tillvaratagas. Rörande dessa vextlemningar meddelar Professor 
Osw. HEER följande: 

»Alla dessa fyndorter (Kome, Avkrusak, Angiarsuit, Karsok, 
Ekkorfat, Pattorfik) hafva en gemensam flora, hvars karaktär 
betingas af talrika ormbunkar, bland hvilka gleicheniorna (Glei- 
chenia rinkiana, Zippei, gieseckiana) spela hufvudrolen, en märk- 
värdig cycade (Zamites arcticus), af hvilken praktfulla blad 
förefinnas, och en hel mängd coniferer (Pinus Crameri, Sequoia 
Feeichenbachi, Widdringtonia gracilis m. f.). Härtill kommer en 
fullständig brist på dicotyledoner. De vackra nya fynden be- 
kräfta min (HEERS) förut uttalade åsigt !), att denna fora till- 
hör undre kritan, enligt all sannolikhet urgonien-lagren. Härför 
talar isynnerhet den vackra vid Kome upptäckta cycadeen Glosso- 
zamites Hoheneggeri. Den grönländska samlingen innehåller en 
mängd stycken, som erinra om vexterna från Wernsdorff, hvilka 
tillhöra Urgonien, och hafva helt och hållet samma karaktär 
som vexterna från Kome. Bland de märkligaste nya vextarter 
från den grönländska undre kritan ma nämnas en vacker Taeni- 
opteris n. sp., en Adiantum (båda från Avkrusak) och en sirlig 


ny Sequoia från Pattorfik.» 


!) Några vextlemningar från dessa lokaler äro förut hemförda af GIESECKE och 
RINK och finnas beskrifna i Hrrrs Flora fossilis arctica. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1047 


II. Atanelagren. (Yngre afdelningen af kritformationen, en- 
ligt HEER). 

Dessa lager förekomma vid södra delen af Noursoak-halfön 
emellan Atanekerdluk och Atane, samt sannolikt ytterligare ett . 
stycke längre norrut vid Waigattets östra strand. Förmodligen 
höra äfven några sparsamma och otydliga vextlemningar från öfra 
lagren vid Kome (750—1100 fot öfver hafvet) och från de när- 
mast hafsytan belägna lagren vid Kudliset !) (Ritenbenks kol- 
brott) hit. Formationen innehåller mera skiffer än såväl de under- 
liggande äldre kritlagren, som de öfverliggande miocena bäddarne; 
dessutom äfven sand eller lös sandsten, men inga spår till kalk- 
sten. De mägtigaste grönländska kollager, såväl de vid Atane, 
de rikaste jag sett på Grönland, som de nära hafsytan vid 
Ipiit och de 750 fot öfver hafvet belägna vid Kome höra till 
denna tidsperiod. Detsamma är sannolikt förhållandet med de 
retinit (ej bernsten!) förande lagren vid Hareöen. Smärre harts- 


körtlar förekomma dock äfven 1 de grönländska miocena lagren. 


Fig. 10. Zagerföljden vid foten af Atanekerdluk. 


Vidstaende profil visar lagringsförhallandet vid (nedre) Atane- 
kerdluk. Formationens hufvudmassa utgöres af en mycket fin, 
svart lerskiffer (a), snarlik skiffern från Kap Starastschin på 
Spetsbergen, innehåll andeen massa vextförsteningar, hvilka dock 
till följd af skifferns bräcklighet endast med svårighet kunna 
tillvaratagas. Saltvattensförsteningar saknas äfven här fullstän- 


digt och formationen är således tydiigen en sötvattensbildning. 


1) De öfra lagren i trakten af Kudliset äro miocena. 


1048 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Vid Atane är den anstående klyften närmast hafsytan dold 
af sten och grus, bestående dels af sandsten dels af zeolithaltig 
basalt och basaltbreccia. Derpa har man: : 

vid 450 fot. Horisontela lager af anstaende hård sandsten. 

vid 600 fot. Lerskiffer, som snart vexlar med sandstensband. 


vid 650 fot. Ett mägtigt, pa fin skiffer hvilande kollager, 
med vextaftryck (öfre kritan) och hartskorn. Derpa ater skiffer, 
ofta mellanlagrad af ganska mägtiga kollager. 


vid 900 fot. Ett 2 fot mägtigt kollager, på den genom ravi- 
nen blottade ytan betäckt med ett utvittradt hvitt salt (svafvel- 
syrad lerjord). 


Sedermera vidtager ett 50 fot mägtigt sandstenslager, sa 
lerskiffer, så ater sandsten och slutligen ytterst mägtiga basalt- 


lager. 


Om försteningarne från dessa ställen meddelar Professor 
HEER: »Försteningarne från de nedre lagren vid Atanekerdluk 
tillhöra sannolikt öfre kritan. Derför tala: 

l:o Förekomsten af en utmärkt cycade (Cycadites Dicksoni). 
Visserligen är detta icke fullkomligt oförenligt dermed, att dessa 
aftryck skulle tillhöra eocenformationen, men i alla fall har man 
hittills icke funnit någon cycade och framför allt ingen cycadites 
i lager tillhörande den eocena tiden. Dessa slägten förekomma 
deremot i kritan. 

2:o Det talrika uppträdandet af ormbunkar. 

3:0 Förekomsten af en Seguoia, som knappast kan skiljas 
från Sequ. Reichenbachi. 

4:0 Af en Credneria, af hvilken dock endast fragmenter 
föreligga. 

Å andra sidan skiljer sig denna flora fullständigt från floran 
vid Kome, isynnerhet genom uppträdandet af temligen talrika 
dicotyledona bladaftryck, hvilka derjemte äro fullständigt olika 
de grönländska miocena vextaftrycken. Undersökningen af dessa 
aftryck blir mycket svår, då de till större delen tillhöra hel- 
randade blad med en invecklad nervatur, hvilken erbjuder föga 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1049 


hållpunkter för bestämningen. Ett blad tyckes öfverensstämma 
med Magnolia alternans HR., från öfre kritan i Nebraska. 


Dessa dicotyledona blad hänvisa på öfre kritan, men först 
en noggrannare undersökning kan afgöra, till hvilken af dess 
underafdelningar de nedre Atanekerdluk-lagren böra räknas. I 
alla fall hör denna nya flora till 1870 års expeditions vackraste 
upptäckter, i det att den öppnar en för Nord-Grönland nyupptäckt 
geologisk horisont, hvilken visar, att i de arktiska trakterna, 
likasom i Europa, decotyledona vexter icke förekomma i de under 
Goult liggande kritlagren, men deremot uppträda straxt ofvan- 
om Goult med ett stort antal former. Saväl i Nord-Grönland 
som i Europa och Amerika har sålunda vextverlden undergatt 
betydlig förändring under förloppet af kritperioden. 


Vextförsteningarne från Kudliset äro knappast bestämbara.» 


III. Miocenformation. 

Under den miocena tidsperioden hafva stenmassor af flera 
tusen fots mägtighet hopat sig i den trakt af Grönland, hvarom 
här är fråga, och den vida öfvervägande delen af bergen på 
Disko-ön och Noursoak-halfön tillhöra derför denna tidsperiod. 
De grönländska miocena lagren (af sedimentärt och eruptivt ur- 
sprung) kunna delas 1 tre afdelningar, nemligen: 

A) Nederst. Sand eller lös sandsten med skiffer samt föga 
mägtiga kolband och jernlerlager, ytterst rika på vextaftryck. 

B) Flera tusen fot höga basalt-, tuff- och lava-bäddar, vanligen 
lika regelmessigt skiktade som sandlagren, hvilka för öfrigt äfven 
ofta vexla med basaltbäddar. Ungefär 1 midten af denna basalt- 
formation träffar man föga mägtiga, fossilförande ler-, sand- och 
jernler-lager. 

C) Lösa lager af sand och ett eller annat lerband, aflagrade 
på södra stranden af ön Disko, emellan basaltklipporna och så- 


ledes yngre än dessa. 
Från samtliga dessa, genom 2000 fot mägtiga basaltlager 
ifrån hvarandra skilda horisonter hafva talrika försteningar blifvit 


insamlade, hvilka enligt HEER häntyda på det miocena tidskiftet. 


1050 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Da lagren detta oaktadt i geognostiskt hänseende äro skarpt ät- 
skilda, skall jag redogöra för hvart och ett af dem särskildt. 


IA) Öfre Atanekerdluk-lagren. Vid Atanekerdluk träffar 
man vextförsteningar från tvenne olika perioder, nemligen: 1) 
3—400 fot öfver hafvet skifferlager med mindre betydande sand- 
lager och kolband(e)!), innehållande vextförsteningar inbäddade i en 
svart skiffer och tillhörande öfre kritan (de under III beskrifna 
Atanelagren) och 2) Mägtiga sandbäddar med obetydliga och, 
efter hvad det tyckes, föga fossilförande skifferband (c, d). Först 
pa en höjd af 1000—1200 fot öfver hafvet äro dessa sandlager 
mellanlagrade af en jernlera, som jemte den i dess omedelbara 
närhet förekommande sandstenen är utomurdentligt rik på mio- 
cena vextaftryck. Största delen af de vextförsteningar, som 
förut blifvit hemförda från Grönland, tillhöra denna lokal, för 
hvars upptäckt och vetenskapliga utforskning jag förut lemnat 
en kortfattad redogörelse. Här vill jag endast tillägga några 
ord om ställets hittills endast ofullständigt och delvis oriktigt 
framstälda geognostiska förhållanden. 

Med namnet »Atanekerdluk» beteckna grönländarne egent- 
ligen en liten, fyra hundrade fot hög och endast med ett lågt, 
smalt näs med fasta landet sammanhängande halfö, som vid 
södra delen af Waigattet bildar ett utsprång fran det eljest mot 
hafvet med en brant sluttning afslutade, redan vid kust-krönet 
3000 fot höga Noursoak-landet. Stället har i forna dagar varit 
säte för en grönländsk koloni, samlad kring en ,dansk Ut- 
liggare, men är nu Ööfvergifvet och obebodt. Öde hustomter, 
gangstigar. hvilka pa Grönland lära bibehålla sig mycket länge, ?) 
och en mängd grafvar erinra dock ännu om den nu utdöda eller 
skingrade lilla kolonien. Sjelfva halfön är bildad af en rostbrun, 
nagot vittrande, temligen grofkornig dolerit, sammansatt af tvenne 


feltspatsarter (labrador och sanidin?), titanjern, kristalliseradt i 


1) Se nedanstående träsnitt. 

2) Rınk talar om gångstigar, hvilka bibehållit sig i trakter, som varit obebodda 
sedan de gamle norska kolonisternas tid, och äfven vi sågo vid Kaja tydliga 
stigar omkring de der belägna, längesedan öfvergifna hustomterna. 


/ 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1051 


tunna sexsidiga taflor, och augit. Den skiljer sig härigenom från 
den egentliga grönländska basalten och basalttuffen, om ock den 
tydligen endast utgör den äldsta länken af N.W. Grönlanås 
mägtiga vulkaniska och plutoniska bergartserie. Vid de branta 
stuporna på halföns vestra sida kan man se, att äfven denna 
dolerit är underlagrad af starkt omkastade sandstenslager, af 
samma lösa beskaffenhet som de öfverliggande sand- eller sand- 
stensbäddarne. 

Straxt på andra sidan om det låga, endast nagra fa fot öfver 
hafvet höjda näs, genom hvilket denna halfö sammanhänger med 
Noursoaklandet, möter man först de ofvanbeskrifna Atanelagren (e), 
derpa följer sand, sedan en basaltbädd ater täckt af sandlager 
vexlande med skiffer och genomkorsade af mägtiga plutoniska 


nr 


gängar (a a', a”, a”), hvilka icke tyckas hafva utöfvat det ringaste 
inflytande på den lösa sand, genom hvilken de frambrutit. Endast 
ett eller annat sandkorn finner man liksom insmält eller snarare 
inrostadt på ytan af gången, hvars öfra del numera oftast bildar 
en från de omgifvande lösare jordlagren tvärbrant framskjutande 
kam !). Mellan skifferlagren finner man ett eller annat mindre 
kolband och i sanden här och der en förkolad trästam, men 
inga egentliga bladaftryck, innan man når en höjd af omkring 
1200 fot ?) öfver hafvet. Här vidtager en lerblandad sand eller 
sandsten, öfverlagrad af en temligen fast skiffer och mellanlagrad 
af föga mägtiga bäddar af jernlersten (b), ofta afsöndrade i större 
eller mindre linsformiga partier och ytterst rika på miocena 
vextlemningar. Dessa förekomma ej allenast i jernleran utan 
äfven i den närmast omeifvande, något tillhardnade sandstenen, 
och kunna kanske erhållas mer fullständiga ur denna än ur den 
ytterst hårda och svarklufna jernlerstenen. Ofta träffar man i 
sandstenen bollar eller platta ellipsoider af jernlersten, isynnerhet 


på ytan så fullsatta med vextlemningar, att det ser ut, som om 


1) Den här förekommande eruptiva bergartens märkvärdigt ringa inverkan på 
de omgifvande sandlagren har äfven förvånat BROWN, som antyder möjlig- 
heten, att de ej skulle vara från samma tidskifte. 

2) 1084 INGLEFIELD; 1175 medeltal af sex mätningar med aneroid af WHYMPER ; 
1203 enligt mätning med aneroid af 1870 ärs expedition. 


1052 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


dessa bollar, innan de hårdnat och blifvit inbäddade i sanden, 
hade blifvit vältrade i en hög af blad. Jernleran är i friskt brott 
svartgra, men blir genom inverkan af luften och den kringyrande 
sanden liksom polerad på ytan och tegelbrun. Stycken deraf 
finnas ymnigt kringspridda på den inskränkta lokal, der dessa 
vextlemningar förekomma. I samma sandsten möter man äfven, 
litet söder om det ställe, der bladaftrycken träffas, vid sjelfva 
kanten af den här mycket djupa ravinen, förkolade trästammar., 
hvilka med topparne skjuta upp från sanden, eller i den hvita 
sanden bilda svarta fläckar. Vid en i var närvaro företagen 
sräfuing sago vi, såsom vidfogade träsnitt utvisar, rötterna för- 
2 _  grena sig i en underliggande ler- 


(Se bädd. Något tvifvel derom, att 


lE ===> ej dessa stammar en gång vuxit 


A = U 


pa samma ställen, der de nu 


träffas, kan derföre ej förefinnas. 


Ofvan om dessa lager vidtager 
ater sand, sa ett mägtigt basalt- 
lager, sa ater sand och slutligen 


en kanske 2000 fot mägtig, sa- 


Fig. 11. Förkolad trästam från Atanekerdluk. 


vidt man fran afstand kan döma, 
knappast af främmande bergarter afbruten basaltbädd. 

Laeren gå vid sjelfva Atanekerdluk i sundets riktning (el. 
noggrannare i rättvisande N.N.V. till S.S.0.!]) och stupa såsom 
vidfogade profiler, tagna från en vinkelrätt emot stranden gående 
ravin, utvisa, temligen brant (8°—32°) inåt landet. Längre upp 
i straitet sänka sig dock lagren småningom, sa att högfjells- 
basalten ett stycke norr om Atane når hafsytan. Rubbningarne 
vid Atanekerdluk tyckas derför endast vara lokala, och i stort 
taget torde lagren ligga temligen horisontela med ett svagt fall 
mot N.V. 


!) Enligt medeltal af flere iakttagelser i den ravin, längs med hvilken jag besteg 
härvarande fjell. Brown anger strykning till V=Ö. Olikheten beror för- 
modligen derpå, att de betydliga rubbningarne vid Atanekerdluk äro af lokal 
natur och således olika i olika raviner. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1053 


Fig. 12 och 13. Lagerföljden wid Atanekerdluk; skalan i den senare profilen ungefär dubbelt 
mindre än i den första. 


Härvarande miocenformation har tydligen i forna dagar 
utbredt sig tvärs öfver Waigattet till Disko-ön, vid hvars syd- 
östra udde den når sin största mägtighet. Man kan här från 
hafvet urskilja 2 till 3 tusen fot höga sandberg, ofta, men ej 
alltid krenelerade af basaltbäddar. Bergens hufvudmassa utgöres 
af ofantliga, horisontela sandlager, mellanlagrade af föga mägtiga 
lerbäddar med obetydliga kolflötser, förkolade trästammar och 
stubbar, någon gang ännu i deras ursprungliga läge och af betydlig 
storlek. En sådan stam af två fots genomskärning sågs t. ex. 
vid ett berg i trakten af Mudderbugten. Ofta är massan af för- 
kolade trästammar så stor, att de kunna af grönländarne med fördel 


I .. N G .. “ .. 
insamlas och begagnas som bränsle. Afven förkislade trästam- 


1054 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


mar träffas, ehuru mera sällan. De mesta bladaftrycken före- 
komma här på vestra stranden af Waigattet, likasom vid Atane- 
kerdluk, nästan uteslutande inbäddade i en hård, grå, efter vitt- 
ring i luften röd jernlersten (»Atanekerdluksten»), hvilken bildar 
antingen egna, en eller annan tum mägtiga lager af några fam- 
nars utbredning, eller linsformiga, i sanden eller leran inbäddade 
massor, snarlika stora marlekor, eller ock små bollar insprängda 
i kolossala, nära klotrunda, från sanden genom infiltration af 
något bindemedel afsöndrade sandstens-klot, ofta märkvärdigt 
regelmessigt formade och flere alnar i genomskärning. Atane- 
kerdlukstenen, likasom de närmast densamma belägna sand- 
och ler-lagren, innehåller alltid bladlemningar, den må då bilda 
egna små lager eller en 1 sanden isolerad boll af några tums 
genomskärning; hvaremot man förgäfves söker bladaftryck i de 
längre bort belägna sandlagren. Arbetsvärda kollager förekomma 
sannolikt icke i denna afdelning af miocenformation; åtmin- 
stone tillhöra lagren vid Atane, de egentliga kollagren vid Kome 
och vid Ipiit nära Kudliset senare afdelningen af kritformation, 
lagren vid Netluarsuk, Ifsorisok, högfjellskolen vid Skandsen 
och Assakak mellersta, ej undre afdelningen af Grönlands miocen- 
jormation. Att ej heller kollagren vid Hareöen torde höra hit, 
har jag förut anfört. 

Från de undre miocena lagren på Disko-ön insamlades af 
oss försteningar vid Flakkerhuk, bergen närmast Mudderbugten, 
Isungoak, Ujarasusuk, Iglosungoak. Ingen af dessa fyndorter 
kan dock i rikedom jemföras med Atanekerdluk. 

III B). Ifsorisoklagren. Med detta namn har jag betecknat 
de föga mägtiga försteningsförande lager, som förekomma in- 
bäddade i högfjells-basalten. Hithörande lager hafva träffats vid: 

Netluarsuk emellan Noursoak och Noursak. Något norr om 
Atane sänka sig högfjells-basaltlagren till hafsytan och på af- 
stand kan man bland de mycket regelmässigt lagrade, från 
en höjd af flera tusen fot öfver hafvet brant stupande basalt- 
bäddarne ej upptäcka några sand- eller lerskifferband. Ej heller 


veta grönländarne att på denna trakt omtala några andra kol- 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1055 


lager än ett, som träffas vid Netluarsuk på en höjd af omkring 
1000 fot. Lagren äro här på en sträcka af några tiotal fot 
blottade vid en brant sluttning emellan basaltbergen. De tyckas 
vara föga mägtiga och bestå af 0,2 till 2 tum tjocka, med hvar- 
andra vexlande bäddar af ler- eller kol-blandad sand, kol, skiffer 
och en jernlersten, af ett utseende skiljaktigt från jernleran vid 
Atanekerdluk, men liksom den full med försteningar, hufvudsak- 
ligast af barrträd. Af dessa förekomma såväl barr och kottar som 
frön. Kolen utgöras nästan uteslutande af tillplattade och för- 
kolade trästammar. 

Ifsorisok, ett ställe beläget ungefär 2 mil från kusten och 
2250 fot öfver hafvet. Vi besökte stället från den norr om 
Niakornet belägna Holländarbugten eller Itiblit. Ett stycke från 
kusten träffar man först ganska mägtiga lager af en bergart, 
som tyckes vara en starkt förändrad kiselskiffer; sedermera gar 
vägen uppför branter af basaltgrus och basaltklippor eller vid- 
sträckta, med samma material betäckta, under vårt besök snö- 
fria, men knappast med någon vegetation beklädda slätter, be- 
lägna ända till 2300 fot öfver hafsytan. Afven öfver anstäende 
men vittrade och söndergrusade basalthällar måste man här 
framga länga sträckor, hvilket visar, att den underliggande hällen 
öfverallt utgöres af eruptiva bergarter. Från dessa slätter höja 
sig ytterligare längre inat betydliga basaltfjell, bland hvilka 
Kinnitok, en hög bergskam emellan Niakornet och Ekkorfat, 
intager främsta rummet. Sannolikt är detta berg 5 till 6000 
fot högt och från afstånd sedt, tyckes det helt och hållet vara 
bildadt af de vanligen här förekommande eruptiva bergarterna. 

Ett stycke på andra sidan om det ställe, der man passerar 
högslätternas höjdpunkt, träffar man åtskilliga grunda dalgångar. 
I sluttningen på en af dem var det ställe beläget, som ut- 
gjorde målet för vår färd. Stället röjer sig genom större eller 
mindre kolbitar, hvilka ligga inblandade bland basaltgruset, och 
vid gräfning i branten träffar man här verkligen anstående sedi- 
mentära lager, bestående af kolband af några tums mägtighet, 


sandblandad lera och fin, grå, hardnad lera. Leran förer vext- 


1056 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


aftryck och bland kolen finner man plattade, ofullständigt för- 
kolade trästammar. Afven kiselvandladt trä finnes i gruset. 
Skikten äro tydligen föga mägtiga men regelmässigt lagrade med 
ett fall af 10” mot N. 

Assakak. Straxt söder om Kome-elfven upptages Noursoak- 
landet närmast stranden af höga gneisberg, mellan hvilka en 
mängd glacierer skjuta fram. En af dessa, Assakak-glacieren, 
är sedan längre tider bekant för de förkolade trästammar, som 
här ligga spridda på isens yta. Sjelfva glacieren går icke ned till 
hafvet, utan skiljes från stranden af ett lågt förland, som är betäckt 
med rullade gneisblock och utan någon för ögat skarpt märkbar 
gräns Öfvergar i den äfvenledes af grus täckta glacieren. Gruset 
här utgöres dock förnämligast af kantiga basaltstycken, bland 
hvilka en eller annan förkolad träbit förmärktes. Högre upp 
tilltogo de fossila, dels kol-, dels kiselvandlade träbitarnes antal 
betydligt och ofta voro de hopstaplade till högar liksom af 
menniskohand. Det var dock lätt att öfvertyga sig, att detta 
icke var förhållandet, utan att kolet härstammade från något 
lager 1 granskapet af den glacier, på hvars yta det nu låg kring- 
spridt, företrädesvis på en höjd, som jag uppskattar till 300 fot. 
De närmast kring glacieren liggande höga bergen tycktes utgöras 
af gneis, hornblende-skiffer m. m. En stark dimma hindrade oss 
dock från att se långt inåt och föranledde äfven inställandet af 
en i denna riktning tilltänkt utflygt. Troligen skulle den, för 
så vidt den hade till uppgift att träffa de lager, från hvilka trä- 
bitarne härstamma, icke krönts med framgång. Jag anser det 
nemligen vara sannolikt, att träbitarne härröra från ett tertiärt 
lager, liggande under glacieren. Efter omsorgsfullt letande bland 
kolen träffades äfven bitar af lera och sandsten med vextlemnin- 
oar fullkomligt lika försteningarne vid Ifsorisok, hvaraf jag drager 
den slutsatsen, att de lager, från hvilka kolet härrör, varit unge- 
fär samtida med lagren från Ifsorisok och Netluarsuk. 

De under denna afdelning sammanförda lagren skiljas från 
de undre miocena lagren vid Atanekerdluk genom flera tusen fot 


höga basaltbäddar, för hvilkas aflagring en ofantling tidsperiod 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1057 


maste hafva åtgatt, och man skulle derför vänta att här finna 
lemningar af en vegetation, betydligt skild från den miocena vid 
Atanekerdluk. Men detta är ieke fallet. Enligt Professor HEER 
hafva nemligen vextlemningarne från dessa ställen allt fortfa- 
rande en rent miocen prägel. Såsom bevis härför anför HEER 
vid Ifsorisok förekomsten utaf Sequoia Lanysdorfii, vid Netluarsuk 
af Taxodium distichum, Glyptostrobus europeus, Chamecypanis 


masstliensis. 


IV. Sinnrfiklagren. 

Vid sjelfva Godhavn hvilar basalten omedelbart pa gneis, men 
redan ett litet stycke längre mot öster nar den eruptiva bergarten 
hafsytan, och da man ror fram här längs med Disko-öns södra strand, 
sa passerar man klippor af basalttuff och basalt, ofta, sasom 
t. ex. vid den sakallade Bränvinshamnen, på det mest prakt- 
fulla sätt söndersplittrade i sexsidiga basaltpelare, basaltgrottor 
och basalthvalfbagar. Först vester om Brededalen börjar ba- 
salten mellanlagras af sand och skifferbäddar, hvilka sannolikt 
utgöra början till de mägtiga sandlager, som möta oss pa ömse 
sidor om mynningen till Waigattet. 

Längre fram vid Puilasok och Sinnifik bildas sjelfva strand- 
afsatsen af sandlager med mycket smala skifferband, här och 
der afbrutna af regelmässiga basaltklippor, med en nött och 
glattad yta. De sandlager, som omgafvo basaltklipporna, voro all- 
deles lösa och till utseendet ej skiljbara fran den sand som vind 
och vagsvall fortfarande hopa kring klipporna vid stranden. Allt 
tyckes visa, att man här på manga ställen !) har att göra med 
sandlager aflagrade emellan basaltklipporna. I så fall äro dessa 
lager yngre än hela basaltformationen, och de försteningar de 
innehålla, inbäddade dels i en sandig ytterst spröd lerskiffer, dels 
(vid Sinnifik) i hårda mergelbollar liknande bollarne från Atane- 
kerdluk men ej synnerligen jernhaltiga, blifva af intresse sasom 


utvisande gränsen för den tidsperiod, under hvilken denna trakt 


3) Äfven sandlager liggande under basalten förekomma i denna trakt. 


Öfvers. af Ve Arad KO Årg. 27: INSO UMD, 12 


1058: ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


af jordklotet varit säte för de storartade vulkaniska utbrott, 
genom hvilka N.V. Grönlands basaltmassor hopat sig. Dessa 
försteningar besta vid Puilasok endast af löfträd (Salix, Myrica, 
Platanus aceroides, Crategus antiqua) m. fl., vid Sinnifik af löf- 
och barrträd (Sequoia Langsdorfü, Tawites Olrikü, Populus ar- 
ctica) och vittna enligt HEER fortfarande om en miocen tidsperiod, 
möjligen yngre miocen. 1 sa fall har den vulkaniska verksam- 
heten i dessa trakter börjat under krit-tiden och afslutats innan 
miocentidens slut. Basaltbäddarne i kritlagren och i den nedre de- 
len af miocenformationen äro dock alldeles obetydliga i jemförelse 
med de, hvilka betäcka miocenlagren vid Atanekerdluk, Ujara- 
susuk, Isungoak m. m. Sin största intensitet i dessa trakter 
har derföre vulkanismen nått under mellersta delen af miocen- 


perioden. 


Under vårt första ofrivilliga uppehåll vid Godhavn gjorde 
jag med några af kamraterna 1 en af grönländare bemannad båt 
en utflygt till det ställe, från hvilket det bland ballast tillvara- 
tagna Rudolphska meteorjernet förmodades stamma, nemligen till 
det i trakten af Godhavn belägna gamla hvalfangar-anlägget vid 
Fortunebay. Vid ankomsten gaf jag ordres at grönländarne att 
efterleta några tunga, runda, rostbruna stenar, som »jag med 
säkerhet visste skulle träffas på stället». Det var dock förgäfves; 
nagra meteorstenar eller rättare meteorjernstycken träffades denna 
gang icke, men innan jag lemnade stället upprepade jag än en 
gang för grönländarne, att jernbitar af den beskaffenhet jag an- 
gaf ovilkorligen måste förekomma någonstädes i trakten och jag 
utlofvade ytterligare en belöning, om de, tills min aterkomst om 
hösten, skulle hafva funnit rätt på dem. 

Da vi sista dagarne af Augusti aterkommo från Omenak 
till Godhavn, meddelade en af grönländarne mig med bestämdhet 
och med manga och lifliga atbörder för att beteckna storlek, 

er m. m., att de funnit de stenar jag beskrifvit. Ett mindre 
ee hvilket verkligen bekräftade uppgiften. 
NG er 


an 
wi 


En 
N“ 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1059 


Fyndstället låg dock icke vid Fortunebay utan vid ett at 
de mest svargängliga ställen af det danska Grönlands kuster, 
nemligen vid det mot sydliga vindar alldeles öppna och under 
en äfven ringa sjögang otillgängliga Ovifak eller Bläfjellet, emellan 
Laxe-bugten och Disko-fjorden. 

Jag behöfver knappast nämna, att denna upptäckt alldeles 
förändrade våra reseplaner för den återstående tiden. Var afsigt 
hade varit att begagna den för en undersökning af basaltforma- 
tionens lager emellan Skandsen och Godhavn, och vi hade der- 
före genast vid vår ankomst till Godhavn förhyrt 2:ne med 
grönländare bemannade hvalbåtar, för att den följande dagen 
med dem i korta dagsresor ro fram längs med den öster om 
Godhavn belägna kuststräckan af Disko. Dessa båtar lago om 
morgonen da meteoritupptäckten gjordes utrustade och provian- 
terade vid stranden. Vi lade genast ut och seglade, gynnade af 
en temligen god vind, ej mot öster utan mot vester till Blafjellet, 
dit vi ankommo samma afton, innan solnedgången. Hafvet var 
äfven smult, så att landstigning var möjlig, och sjelfva den 
sten, vid hvilken vi lade till, utgjordes af ett meteorjernstycke, 
sannolikt det största hittills kända. Vid närmare undersökning 
funno vi sedermera ytterligare 2:ne stora och en mängd smärre 
meteorjernstycken, spridda på en areal af några tiotal qvadrat- 
famnar 1 grannskapet af den stora stenen. 

Stenarne lågo, såsom vidfogade kart-utkast (Tafl. XVIII. fig. 1 
o. 2) och ideella profil utvisa, emellan ebb och flod bland run- 
dade gneis- och granitblock vid foten af ett ofantligt basaltras, 
från hvilket högre upp Ovifakfjellets tvärbranta, alldeles hori- 
sontelt lagrade basalt-skikter framsköto. Sexton meter från den 
största stenen sköt en fotshög basaltrygg upp från strandgruset, 
hvilken kunde följas på en sträcka af 4 meter och sannolikt var 
anstående. Parallelt med den, men något närmare stranden, löpte 
en annan likadan rygg, äfvenledes omkring 4 meter lång. Den 
förra gången innehöll på ett ställe linsformiga eller skiformiga 
partier af gediget jern, till yttre utseende, kemisk beskaffenhet 


och förhållande i luften (vittring) likt meteorjernet, om ock något 


1060 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


renare och hardare. Vid slipning och etsning visade detta jern 
vackra, fina och regelmessiga Widmanstättenska figurer. Jernet 
låg omedelbart inbäddadt i basalten, på sin höjd skildt från den 
genom ett obetydligt rostband. Dessutom träffades i denna 
basalt körtlar af ett hisingerit likt kolloidsilikat, tydligen af se- 
kundärt ursprung och bildadt genom jernets förvittring, äfvensom 
insprängda gnistor af gediget jern. 

Sjelfva meteorstenarne; hvilkas form visas af vidfogade figurer, 
voro pa ytan tombak till rostbruna och atminstone på sina ställen 
metalliskt glänsande. Här och der kunde man pa deras yta 
och 1 jernet närmast ytan skönja basaltbitar eller fragmenter af 
ett basaltskal, bildadt af en stenart fullkomligt lik basalten från 
den förut beskrifna gangen. Det inre af jernmassan innehöll icke 
nagon basalt och, savidt analyserna hittills gifvit vid handen, knap- 
past spår till kiselsyra. I trakten af de smärre stenarne var sanden 
och gruset rostigt af vittringsprodukter från meteoriterna, dock 
var deras i dagen liggande yta merendels temligen ren, hvaremot 
den undre ytan vanligen var rostig. Nagra lemningar af fullstän- 
digt sönderfallna meteorjernstycken såg man icke. De större ste- 
narne voro starkt polarmagnetiska, så att stenens öfre del attra- 
herade den norra, dess nedre del den södra polen af magnetnalen. 

Inom den pa kart-utkastet angifna arealen af högst 50 
qvadratmeter träffades under expeditionen 1870 följande meteor- 
jernblock: 


TZ 
MM 


nn 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1061 > 


1:o En sten, ovalt rundad med den största diamet.!) = 2 meter, 
den minsta 1,7 och sannolika vigten................. 50,000 ®. 


En nära sferisk sten. Största och minsta diam. 


> 
S 


l,3 och 1,27 met. Sannolika visten................ 20,000 » 
3:0 En något konisk sten. Största och minsta dia- 

meter 1,15 och 0,85 meter.!) Sannolika vieten 9,000 » 
4:o En oval sten (Tall. XIX—XX. fig. 1) vägande 336 » 


5:0 En droppformig sten (fig. 2) vägande ............. 230 » 
6:0 En dito dito, numera tillhörig British 

INUSCHUTNE sko be AR Så År na Rd As ngt da ungef. 200 » 
730 An sten. (NE, s)vagandennee rn. ungef. 150 » 
30 Im sten (Ne, 4) Väte bösopsecanssbssnsrsobpoucspossd on IS 
20 Da ston (hoss)väganden are... ungef. 100 » 
VORNE sten leo) nn. byggde nere een elen 42 » 
[EIS ONE TA Senn ER ere bs sla ste KG deja SAR 56 » 
12:0 En straxt efter hemkomsten söndervittrad sten 

ursprungligen vägande.......... KRA SS oe re omkr. 150 » 
ISrogsDnemindresstenbyvacandegr kenn 15 » 
14:0 En ROSE Lade råde IR ME SE Sn 8 » 
15:0 En BOB rn een less 6 » 


Atskilliga linsformiga, 3—4 tum tjocka jernbitar från basalt- 
sangen, vägande tillsammans omkring 100 &. 

Till sin yttre beskaffenhet är meteorjernet fran Ovifak yt- 
terst kıistalliniskt och sprödt, sa att smärre stycken kunna med 
hammare sönderslas, samt på de basaltbitar när, som förekomma 
pa ytan eller närmast ytan, ej inblandadt med några för blotta 
ögat märkbara silikater. Jernet från basaltgangen skiljer sig 
från det öfriga genom ett mera hakigt brott och mindre sprödhet. 
Med blotta ögat kan man sällan urskilja några bitar af svafvel- 
jern. Bland det söndervittrade gruset träffade man deremot ett 
eller annat svart magnetiskt korn, med starkt speglande facetter 
af oktaöder-ytor, hvilket vid undersökning visade sig utgöras af 
magnetit. Efter slipning varierade de olika styckenas utseende 
ganska betydligt, på en del stycken kunde man nemligen ur- 


1) Af de delar af stenarne, som lägo ofvan gruset. 


1062 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


skilja messingsgula partier af troilit eller svafveljern och sjelfva 
metallens slipade yta visade sig, då ljuset föll i en bestämd 
riktning, delad i rundade partier af olika glans och färgnyancer. 
Andra stycken tyckas bilda ett fullkomligt homogent aggregat 
af kristallnålar utaf kolnickel-jern. Efter etsning såg man på 
en del stuffer, men ej på alla, vackra Widmanstättenska figurer. 
Framförallt visa sig dessa tydliga på jernet från den förut 
omtalade basaltgången. Öfver hufvud var jernet så hårdt, att 
härvarande jernverkstäder icke ville åtaga sig att såga igenom 
en af de större meteorjernbollarna, till följd hvaraf jag endast 
känner deras inre beskaffenhet af de meteorjernstycken, som 
söndervittradt. 

Detta jern har nemligen en märkvärdig benägenhet att 
sönderfalla och vittra, oaktadt jernets halt af svafvel är ytterst 
obetydlig. Vittringen beror på en oxidering, sannolikt föranledd 
af jernets klorhalt och stora porositet, dock synas åtskilliga i 
sammanhang med denna förvittring staende företeelser för mig 
ännu oförklarliga. Jag skall derföre något närmare redogöra för 
de iakttagelser och försök, som blifvit gjorda för utredande af 
orsaken till detta för samlaren ledsamma förhållande: 

Meteorjernstyckena vittra ej vid fyndorten, oaktadt de der öm- 
som sköljas af hafsvattnet, ömsom ligga blottade, men äfven der- 
igenom äro utsatta för hafvets året om föga vexlande värmegrad. 

Afven under öfverresan, då stenarne lago inpackade i trä- 
lådor i skeppsrummet och voro utsatta för mycket fuktig luft 
och för en temperatur föga öfver 0°, vittrade de hela stenare 
icke märk bart; de på samma sätt inpackade fragmenterna sprungo 
deremot nästan samtliga sönder, isynnerhet de, som jag förva- 
rade i den uppvärmda hytten. 

Från atskilliga af meteorjernstyckena utsipprade sjögröna, 
sedermera genom luftens inverkan rödbruna droppar, innehållande 
en lösning af jernklorur och något svafvelsyrad jernoxidul. 

Ett större meteorjernstycke, som vid hemkomsten fick ligga 
i vanlig rum-värme, började snart att springa sönder på ytan 


och sönderföll slutligen, en par månader efter uppackningen i Stock- 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1063 


holm, till ett rostbrunt pulfver, bestående dels af ett fint rostdam, 
dels af kantiga, på ytan rostade jernbitar från en ärts till ett 
hampfrös storlek. Ett alldeles oförändradt och derför på den 
friska brottytan metalliskt fragment af stenen 4. begynte på ena 
kanten att rosta, svälla ut och sönderfalla, under det den öfriga 
jernbiten var oförändrad. Rosten spred sig lik en svampvext 
öfver den öfriga jernbiten ej allenast på ytan utan äfven i det 
inre, som härvid svällde ut och sönderföll alldeles som ett fate- 


scerande salt. Härunder tilltog jernbiten i vigt. 


Jernbitens vigt vid inläggningen....... 29,935 gr. 
» Deneitern 129 dagars 30,143 
Visten af det oförändrade jernet ...... 24,529 


5,406 gr. hade således vittrat sönder till ett rostbrunt pulver 
och härunder tilltagit med 0,208 gr. eller 3,8 Z 1 vigt. 

I ett tillblast glasrör blir jernet alldeles oförändradt. 

I ett glasrör, som blifvit tillblast, men i hvilket en fin springa 
vid afsvalningen bildat sig, sönderfaller jernet fortfarande. 

I ett med qvicksilfver spärradt glasrör absorberar jernet 
inom några dagar en betydlig del af syrgasen, till följd hvaraf 
qvicksilfret stiger i röret. 

I sprit vittrar jernet ej. Det rostar, men tyckes ej sönder- 
falla i vatten. 

I luft, torkad öfver svafvelsyra, försiggar förvittringen endast 
långsamt. ; 

Fernissning skyddar ej fullständigt för förvittring, ej ens in- 
dränkning i varm kopalfernissa. Efter svag upphettning tyckes 
jernets benägenhet att vittra hafva upphört. I början trodde 
jag att sprickningen var ett resultat af massans hopkrympning 
och sammandragning, men detta är icke förhållandet, utan sprick- 
ningen beror tvärtom på en utvidgning. Med hvilken kraft denna 
försiggar kan synas deraf, att ett jernstycke, på hvilket hvarken 
mejsel eller såg bita, spränges och böjes vid stenens förvittring. 
I allmänhet uppkomma först åtskilliga mot stenens yta vertikala 
springor; dessa utbreda sig från en medelpunkt och stöta, på 


ett djup af några linier från stenens yta, emot en med ytan 


1064 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


parallelt löpande springa, som genom den öfverliggande skorpans 
utsvällning snart vidgas till ett litet hvalf af ända till en hel 
tums höjd. Härunder höjes den öfverliggande skorpan, veckas 
och brytes på ett sätt som har den mest slående likhet med de 
lagrade bergarternas veckning af s. k. eruptiva krafter, i fall 
man nemligen tänker, att springorna 1 stället för att vara tomma, 
blifvit fyllda af grus, som småningom hårdnar till en »eruptiv» 
stenart. 

Då fragmenter vägande 134 gr. af den största stenen upp- 
hettades till rödglödgning, afgåfvo dessa nära 2 liter gas, eller 
ungefär 100 gånger jernets volym, äfvensom betydligt vatten, 
hvilket liksom gasen luktade bituminöst. Gasen var tydligen 
af sekundärt ursprung, bildad dels genom de i meteoriten inga- 
ende organiska ämnenas sönderdelning, dels genom de kolhaltiga 
ämnenas reducerande inverkan på jernoxiden i meteoriten, som 
äfven efter försökets slut var fullständigt reducerad. Vid jernets 
upplösning i qvicksilfverklorid afgafs endast cbetydligt gas, san- 
nolikt härrörande från porer i jernet. I salt och salpetersyra 
löses meteorjernet stundom med en starkt kolhaltig rest, stundom 
med obetydlig återstod. Den vid lösning i saltsyra bortgaende 
vätgasen har en ytterst genomträngande lukt, förmodligen af 
nagot kolväte. Ofta qvarblir vid behandling med syror, äfven af 
Ovifak-jern som glödgats i luft eller i syrgas, ett flockigt, volu- 
minöst, brunt, i varmt vatten lösligt, i kallt föga lösligt ämne, 
som ytterst lätt löser sig i ammoniak till en svartbrun, nä- 
stan ogenomskinlig vätska. Samma ämne kan med ammoniak 
utlösas ur det efter jernets lösning i syror qvarblifna kolet. Det 
utfälles med syror ater ur ammoniaklösningen, dock ej alldeles 
fullständigt, så att äfven den sura lösningen är brunfärgad, ehuru 
mycket svagt. Ämnet är en humusartad förening, som dock 
sannolikt icke ursprungligen innehålles i meteoriten, utan bildas 
vid det kolhaltiga jernets upplösning i syror !). Denna humus- 


') Ett likartadt, genom upplösning af kolhaltigt jern erhållet ämne, omtalas 
redan af BERZELIUS i Afhandl. i Fysik, Kemi och Mineralogi. Öfver hufvud 
genereras ej allenast detta humusartade ämne utan äfven kolväten, enligt till _ 
mig lemnadt enskildt meddelande af Professor EGGERTZ till och med flytande 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1065 


lika substans sönderdelas knappast fullständigt genom långvarig 
kokning med rökande salpetersyra eller klorsyradt kali och saltsyra. 

Följande analyser hafva blifvit gjorda på ofvanbeskrifna 
jern från Ovifak. 

I. Analys på ett stycke meteorjern från en af de stora ste- 
narne, af A. E. NORDENSKIÖLD. II. Analys af ett prof från ett 
mindre löst jernstycke, af TH. NORDSTRÖM. III. Analys af 
jern med tydliga Widmanstättenska figurer från basaltgången, af 
G. LINDSTRÖM. 


, 1. jur, IM. 
CH RER RN SEHE 84,49 86,34 93,24 
Nickel a0 2,48 1,64 1,24 
Kobolese rn... 0,07 0,35 0,56 
Noppalen 2 rar. 0,27 0,19 0,19 
Ienjorae.. on. LAG märk- 0,24 — 
Rallafonder en en .\ bart spar 0,48 — 
Kalkgorden a tr NN 0,04 0,29 spar 
KERN RR /Knappt väebara 0,07 0,08 
INEIEEON he | qvantiteter 0,14 0,12 
OST RANA 0,20 0,07 0,03 
Salzen ie ba 1,52 0,22 1,21 
KON a EN, He 0,72 1,16 0,16 
Kaselsyran er ee oe a männi 0,6 6) 
| art spar Ä | 059 
OST 0,05 4.37) 
Kol, organiskt ämne, | (0.2,30 
syre, och vatten...... 10,16 3,71 
(förlust) en RE TER! /H.0,07 
100,00 100,00 99,79. 


I. innehöll ej spår till kiselsyra och knappast märkbara spår 
till lerjord och kalk. Jernet var saledes fullkomligt silikatfritt, 


kolväten och således af ganska invecklad atomistisk sammansättning, vid kol- 
haltigt jerns upplösning i saltsyra af lämplig koncentration och värmegrad; 
man har således här en så vidt jag vet hittills inom den synthetiska 
organiska kemien obegagnad utgångspunkt för synthes af dessa ämnen ur 
deras oorganiska beståndsdelar. Kolhaltigt jern anföres dock af BERZELIUS 
redan 1818 (Afh. i Fysik, Kemi etc. V. s. 534) såsom ett oorganiskt ämne, 
hvilket kunde tjena till utgångspunkt för beredning af organiska föreningar. 


1066 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


ehuru större körtlar af basalt voro fastrostade på meteoritens 
yta, och en eller annan af jern omgifven, rundad basaltbit kunde 
märkas närmast ytan bland jernet. Redan innan rödglödgning 
afoaf I. betydligt vatten och gaser, hvilkas mängd tycktes utgöra 
omkring 100 gånger jernets volym, d. v. s. betydligt mer än det 
i anal. II. och III. använda jernet. Häraf far den betydande 
förlusten i I. sin förklaring. Egentliga vigten af I. erhölls 
för tvenne (porösa) fragmenter af några grammers vigt = 6,36 
och 5,86 Den mindre egentliga vigten här beror tydligen af den 
stora mängd kolsubstans, som ingar 1 detta jern. Egentliga vig- 
ten af II. erhöll NORDSTRÖM vid tvenne prof på smärre bitar 
— 7,05 och 7,06. Egentl. vigten af III. erhöll LINDSTRÖM vid 
17° = 6,24. Öfver hufvud taget var det till analys II. använda 
jernet något mindre kristalliniskt och kompaktare än I. Det 
var svårt att sönderslå och smärre korn kunde äfven som kalla 
uthamras utan att sönderspringa. Till yttre utseendet liknade 
materialet för anal. II. och III. hvarandra fullständigt, så jag 
anser för alldeles afgjordt, att äfven materialet till II. härrörde 
från ett i basalten inbäddadt, ehuru sedermera lösvittradt jern- 
stycke. | 

Analyser af TH. NORDSTRÖM: IV. af det silikat, som blef 
olöst vid analys II. V. af ett på ytan af den största meteo- 
riten fastrostadt basaltstycke. 


IV. V. 

Küselssnar er AR 61,79 44,01 
Benjordersen are 23,31 14,27 
SONO esse 1,45 3,89 
ASTRA > 3oso9099909000000- ms 14,75 
Ralaforda ren 2,83 8,11 
Kaljoraa mr... 8,33 10,91 
TR IE EURE EN... en / (0,97 
Natkon ee | 2297) (2,61 

100,00 99,52. 


!) Förlust. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1067 


Analyser på det i jernet ingående kolhaltiga ämnet ur jer- 
net II. af NORDSTRÖM. 33,0479 gr. gaf efter behandling först 
med kopparklorid-klornatrium och sedan med jernklorid 4,79 % 
af ett kolhaltigt ämne, innehållande 42,58 2 aska. Vid elementar 


analys gaf det kolhaltiga ämnet efter afdrag af askan: 


Kol... 63,59 63,64 
NUR IE NE 3,26 3,55 
SOSE) en See 33,15 32,81 

100 100, 7 


Substansen är olöslig i alkohol, ammoniak och kali, och 
utgör tydligen en blandning af ett organiskt ämne, vatten, och 
kol, afskildt ur koljernet. 

Ovifakfyndet är märkvärdigt ej allenast sasom det största 
meteorjern-fynd, man hittills känner, utan äfven, da man undan- 
tager det vid Hessle nedfallna kolpulfret, såsom ett af de kolrikaste. 
Härtill kommer den besynnerliga omständigheten, dels att lins- 
eller skifformiga partier af gediget jern på samma ställe före- 
komma i den underliggande basalten, dels att betydliga basalt- 
stycken fläcktals bilda ett verkligt skal på de större meteorit- 
styckena och äfven någon gång förekomma insprängda på styckenas 
yta bland jernet. Något tvifvel derom, att de stora styckena 
verkligen äro af meteoriskt ursprung, synes mig detta oaktadt 
icke kunna ifragakomma. Styckenas form, sammansättning och 
förekomst visa detta tillräckligt. För att förklara meteorjernets 
förekomst tillsammans med basalten maste man således antaga: 

Antingen att gangarne FG och GH (se kartan) endast 
skenbart äro anstaende, men i sjelfva verket utgöra fragmenter 
af en enda stor på detta ställe nedfallen meteorit af 10 till 20 
alnars genomskärning, bildad af en basaltlik hufvudmassa med 
insprängda jernbollar. Detta antagande torde dock vara alltför 
vagadt och emot detsamma talar den omständighet, att den 
basalt, som omgifver meteorjernet, är fullkomligt lik just de 


varieteter af den grönländska basalten, som finnas anstaende i:' 


!) Förlust. 


1068 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


trakten. Det mesta af den stenmassa, i hvilken jerngnistorna 
äro insprängda, är dock mycket olik den egentliga basalten och 
till yttre utseendet snarlik meteorstenen från Tanacera passet i 
Chili. Någon närmare undersökning har dock hittills icke med- 


hunnits. 


Eller att hela meteorjernfallet egt rum under den tids- 
period, da dessa grönländska basaltmassor hopade sig, d. v. s. 
under den senare delen af krit- eller början af det tertiära tid- 
skiftet. Åtskilliga af de nedfallna meteorjernstyckena hafva 
sönderfallit till jerngrus, som fyllt springor 1 basalten och sedan 
ater hardnadt till det ofvanföre beskrifna, i gangen FG träffade 
jernet. Af ett likadant ursprung äro äfven de gnistor af ge- 
diget jern, som någongång träffas fint insprängda i den närmast 
jernet liggande basalten, hvilken delvis har en konglomerat-artad 
struktur. 

Da betydliga massor af gediget jern, sannolikt af en samman- 
sättning ganska lik meteorjernets, utan tvifvel förekommer i 
jordens inre, så ligger äfven det antagandet nära, att Ovifak- 
jernet skulle vara af telluriskt ursprung och blifvit, jemte den 
plutoniska bergarten, framslungadt under de eruptioner, som gifvit 
upphof till härvarande mägtiga basaltlager. Häremot talar dock 
ej allenast de manga jernstyckenas, om jag sa far uttrycka mig, 
fullt utpräglade meteoritform, utan äfven den omständigheten, att 
detta jern, såsom dess halt af organiska ämnen, dess porositet, 
m. m. utvisar, tydligen aldrig varit upphettadt ens till en tempe- 


ratur af några hundrade grader. 


Ej heller är det möjligt, att dessa jernklumpar uppkommit 
genom ett jernhaltigt minerals reduktion af gaser, som utvecklats 
i sammanhang med basalteruptionen. Svafveljern kan pa detta 
sätt icke reduceras och något nickelhaltigt jernoxidniineral, som 
tillika är nästan absolut kalk- och kiselfritt, känner man icke. 
Jernets bildning af jernklorid, som framträngt fran jordens inre 
och reducerats, är knappast heller tänkbart. Den af mig ofvan 


oifna förklaringen, att jernet skulle härröra fran ett utomordent- 


NORDENSKIOLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1069 


ligt rikt miocent-meteorjernfall, synes mig derföre vara den an- 

tagligaste. 

Afven ÖBERG var nog lycklig att öfverkomma ett meteor- 
jernstycke (Tafl. XIX—XX. fig. 8) från trakten af Jakobs- 
havn. Han erhöll stycket, som vägde 74 &, af sin gästfria 
värd, den utmärkta kännaren och samlaren af grönländska forn- 
saker, Dr PFAFF ı Jakobshavn. Stycket, som för det närva- 
rande förvaras pa Riksmusei mineralogiska afdelning, bildar en 
oval jernklump med något skroflig yta, bestående hufvudsakligast 
af ganska hardt, segt och ej vittrande jern. Efter styckets 
genomsagning visade sig massan bilda liksom hopsvetsade jern- 
gryn, här och der mellanlagrade af ett basaltlıkt, svart silikat. 
Vid etsning erhallas fina Widmanstättenska figurer. Vi hafva 
ej medhunnit dess analys, och det torde derför vara onödigt 
att jag ytterligare uppehåller mig vid dess beskrifning, i syn- 
nerhet om, sasom högeligen önskligt vore, de vid Ovifak qvar- 
lemnade tre största jernblocken snart komme att afhemtas, da 
jag blefve i tillfälle att lemna en fullständig redogörelse för 
samtliga grönländska jernfynd jemte ytterligare analyser af dem. 
Här skall jag blott uppräkna de jernfynd, som hittills blifvit 
gjorda på Grönlands vestkust. 

1) Ross och Kanes jernfynd i Davis Strait. Enligt dessa 
berömda polarfarare tillverka eskimaerna 1 Nord-Grönland 
knifvar och redskap af ett jern från några mycket stora 
jernblock, som förekomma förmodligen nagonstädes norr om 
Upernivik. 

2) Det Binkska jernfyndet vid Niakornak i Jakobshavns distrikt. 
RINK träffade 1847 hos grönländarne vid Niakornak en 
jernboll, som dessa sade sig ha funnit på rullstensslätten 
framför Anorritokelfven. Stycket vägde 21 & och hade en 
egentlig vigt af 7,02. Analyserad af FORCHAMMER. Vittrar 
knappast märkbart. 

3) Det Rudolphska jernfyndet vid Fortunebay. Ett stycke jern 
vägande 11844 or. träffades af kolonibestyraren RUDOLPH 


bland ballast, som samlats vid Fortunebay. Jernet vittrar 


1070 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


starkt och härrör sannolikt från samma fall som jernstyckena 

vid Ovifak. | 
4) Fiskernässet. Ett litet stycke metalliskt jern träffades af 

RINK vid Fiskernässet 1 Syd-Grönland. Jernet förklarades 

af FORCHAMMER att vara af meteoriskt ursprung. 
och slutligen: 

5) Det Pfaf-Öbergska jernet från Jakobshavn. 
6) Jernfyndet vid Ovifak. 

Slutligen ma äfven omnämnas, att äldre nordiska krönikor 
omtala, att under den tid, då de gamla kolonierna existerade på 
Grönland, ett så häftigt stenregn en gång inträffat, att en mängd 
kyrkor och andra byggnader förstördes. 

Märkvärdigt är att GIESECKE under sina mångåriga resor 
i Grönland ej träffade några ineteorjernstycken. Deremot om- 
nämner han, att ofantliga bollar af jernkis träffades i basalt- 
formationens sandlager. Afven vi funno några sådana kisbollar 
ett par hundrade fot öfver hafvet, emellan Ujarasusuk och Kud- 
liset. De voro ända till 3 a 4 fot i genomskärning, klotrunda 
och lago lösa i sanden, straxt invid en basaltgang. Dock inne- 
höllo de ej pyrit-utan ett ännu ej anlyseradt, magnetkislikt mi- 


neral af ganska egendomligt utseende. 


Under färderna kring Disko-bugten och Waigattet begag- 
nade jag de tillfällen, som erbjödo sig till anställande af astro- 
nomiska ortbestämmelser. Dessa hafva sedermera blifvit beräk- 
nade af Herr EDVARD JADERIN och en redogörelse för dem 
kommer framdeles att offentliggöras. Här vill jag blott bi- 
foga en tabell öfver beräkningarnes resultat jemte en efter 
dessa bestämningar och ett mindre antal vinkelmätningar rättad 
kopia af en del af RINKS karta öfver Nord-Grönland. Pa denna 
karta äro de ställen, der ortbestämningar blifvit af oss utförda, 
betecknade med kors. Fyndorterna för fossila vexter äro ut- 


märkta med särskild stil. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. [071 


Ortbestämningar utförda under år 1870 års expedition beräk- 


, Kome, vid stranden utanför huset 


nade af E. JÄDERIN. 


| Kangaitsiak, utliggarbostaden 


| Niakornet, utliggarbostaden . 


Godhavn, vår bostad 


| Egedesminde, kolonibestyrarbostaden . 


| Smalt ställe på norra stranden af 


VÄND VE TG ST UUAA RESANS AR NE ARE VEG 


Gammal husplats på norra stranden 


Ga ALE 2bS TO VILI Ng. des ee ee 
0 0 UCSSRKPSOPSOMB>0d000050700950000500030 
Tältplatsen vid Tessiursarsoak......... 


Anlöpningsstället pa södra sidan af 
VYCS CEO TAS UP VU S AIN TEEN 


Anlöpningsstället på norra sidan af 
näset vid Sarpiursak 


| Christianshaab, kolonibestyrarbostaden 


Kaja i bottnen af Jakobshavns isfjord 


| Mudderbugten, öde grönländskt hus... 


Ujarasusuk, utliggarbostaden 


Atanekerdluk, granskapet af ringmuren 
söder om lägnäset 


Waigattets östra strand i granskapet 
OBEN ee nase 


Waigattets östra strand söder om Atane- 
elfven 


| Noursoak, utliggarlostaden.............. 


Karsok, utliggarbostaden 


| Pattorjik, vid hafsstranden, ett par hun- 


drade alnar 8.0. om elfmynningen 


| Omenak, nya kolonibestyrarlostaden . 


Breda 


| Längd från | 
nordlig. | Godhavn. Greenwich. | 
ae Bew. | 
| ‚enl. bestämning; 
af GRAAH.] 
68:42" 9" 073736 Ostl.| 524624 W.. 
68°18’19" l0° 8/57" » )58°%20' 3” » | 
ben 043 IE Dany 
6816.231711°557427  « 151728187 >» 
68°16°58” 12°13°48° » 51°10/12” » 
6820290 1271743. 97 OA 
(652 BO N" ÖMT > 
68.2949 148710” » | 51°35'50” >» 
68°48'34” 2°15°46” » |5I°- 814’ » 
6927261127437 07250417025 
GTI Vv RA 5 rer 


TD 2 
10° 2730" 
IV U” 
1015 20” 
7040" 4” 
704646” 
70743 28” 


10°42' & 
103953” 


| 703718” 


I 454" 


I 804 


075514” 


DD 
il’ 4207 
092925 
0°53' 36” 
DO a 
i 
Ill 


19201908 
BD 8 


| 522846” 


52°46 9" 
942825 . 
53°29'52” 
92°30'24'' 


ala 


51°58°49" 
52° 844" 


Längd från | 


| 


Dä det knappast var förenligt med BERGGEBNS och ÜBERGS 


botaniska och zoologiska intressen att deltaga i de vidsträckta 


och tidsödande bätfärder, som NORDSTRÖM och jag för geolo- 


logiska ändamål ernade företaga kring stränderna af Disko-ön 


och Noursoak-halfön, delade sig, såsom redan förut nämndt är, 


1072 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 187720% 


var lilla expedition efter” utflygten till Kaja d. 31 Juli i 2:ne 
partier. För det enas färder har jag ofvanföre redogjort, rö- 
rande det andra meddelar Dr BERGGREN följande: 

»Det var den I Augusti kl. 5 på morgonen, som vi skiljdes, 
NORDENSKIÖLD och NORDSTRÖM för att afea till Noursoaks- 
halfön samt ÖBERG och BERGGREN för att anställa zoologiska 
och botaniska undersökningar på kuststräckan upp till mynnin- 
ven af Waigattet. Claushavn, som utgjorde hufvudstationen för 
oss (BERGGREN och ÖBERG) från den 1 till den 13 Augusti, 
erbjöd genom det stora utrymmet i kolonibestyrarens hus, som 
uppläts till var disposition, en fördelaktig plats för ordnandet 
och konserveringen af de samlingar, som under de föreaende 
batfärderna blifvit hopbragta men ej kunnat med tillräcklig om- 
sorg behandlas. För anställande af draggningar, för hvilka 
emellanåt två bätbesättningar voro i verksamhet, anskaffades 
nytt folk från Claushavn och de hittills använda hemförlofvades. 
Trakten närmast omkring kolonien är en blomsterrik slätt, om- 
eifven af berg af blott några hundra fots höjd och med en 
botten till större delen af kärr- och myr-natur med en liten 
insjö 1 midten. Denna var, liksom andra sötvattensjöar i trak- 
ten, såväl i zoologiskt hänseende af intresse, som ock 1 bota- 
niskt derigenom, att trenne hittills på Grönland ej funna fanero- 
oama växter uti dem anträffads. Som det nära två veckor 
långa uppehållet här inträffade just då fanerogamfloran, hvilken 
till följd af terrängens vexlande beskaffenhet härstädes är ganska 
rikt representerad, stod i sin bästa fägring, och då derjemte 
mossfloran af samma skäl var en af de rikaste 1 gneissregionen 
och draggningarna anskaffade en mängd hafsalger, så utgör af 
de botaniska samlingarne det vid Claushavn vunna en betydlig del. 

Vi lemnade Claushavn den 13 Augusti på aftonen och 
kommo efter 3 till 4 timmars rodd förbi den just för tillfället 
utskjutande Jakobshavns isström till Jakobshavn. Till följd af 
denna kolonis läge nära isströmmen lemnade draggningarna här- 
städes ett intressant utbyte af hafsdjur äfvensom af alger, bland 


andra den förut endast från Spetsbergen bekanta Lanminaria 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1073 


solidungula. Ruinerna och torflagren vid den gamla grön- 
ländska husplatsen Sermermiut undersöktes, och såväl derifrån 
som från andra hall anskaffades en mängd flintredskap. Trakten 
närmast kring kolonien bildas af låga, kullriga berg, men längre 
inåt landet ligger ett temligen vidsträckt fält med kärraktig botten 
och några insjöar, hvilket åter begränsas af högre bergsryggar. 
Denna likhet med omgifningarna af Claushavn gör, att äfven vegeta- 
tionen öfver hufvud öfverensstämde med den på sistnämnda ställe. 

Den 19 Augusti kl. 11 f. m. beeäfvo vi oss fran Jakobs- 
havn och styrande norrut voro vi redan pa aftonen vid mynnin- 
gen af viken Illartlek. Efter att ha passerat det smala, af höga 
bergväggar omgifna inloppet till denna vik, der en häftig ström- 
sättning eger rum, slogo vi kl. 11 pa aftonen läger i en liten, lugn 
hamn på den halfö, som åtskiljer vikens begge armar. 

Den 20 och 21 Augusti företogos draggningar och bota- 
niska excursioner i denna viks inre, helt nära inlandsisen be- 
lägna del. Det var härifrån som WHYMPER och BROWN bestego 
inlandsisen 1867. Jag sysselsatte mig i synnerhet med anteck- 
ningar Öfver vegetationen pa bergstopparna, som här vanligen 
ej öfverstiga 1000 fot. 

I stället för den vackra väderlek, som hittills gynnat oss, 
började vi den 21 Augusti att få regn, hvilket hindrade arbe- 
tena och i sådan mängd från bergsluttningarna nedflöt öfver var 
tältplats, att vi nödgades bryta upp. För att få tak öfver huf- 
vudet rodde vi först till grönländarehusen vid Pakitsok. Regn och 
motvind qvarhöllo oss i dessa under sommaren ej bebodda stugor 
till den 23 Augusti på eftermiddagen, då vi begåfvo oss i väg mot 
Ritenbenk, dit vi anlände natten mellan den 23 och 24 Augusti. 

I motsats mot södra delen af Disko-bugten hafva bergen i 
norra delen af densamma vid Illartlek och Arveprindsens Eiland 
en höjd, som stundom uppgår till 2000 fot, och ofta slutar mot 
hafvet med lodräta väggar. En följd af denna större höjd är, att 
snön ligger längre qvar om sommaren och gifver upphof till 
en jemn fuktighet i fjellsluttningarna, och dessa båda omstän- 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Årg. US NO HD, 13 


1074 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR. 1870. 


digheter frambringa en med de sydliga trakterna något olika 
såväl landskapskarakter som vexlighet. Flera af dalsträcknin- 
garna pa Arveprindsens Eiland med deras sötvattensjöar och 
kringliggande bergtopparna besöktes. Från Ritenbenk före- 
togo vi den 29 Aug.—1 September en båtresa till ön Kikertak 
innerst i viken vid Noursoaks-halfön. Draggningar företogos i 
detta af Tossukateks isström afkylda vatten och vandringar. 
gjordes på Noursoaks-halföns fjellsluttningar vid Majorsoeit- 
siak i ändamal att studera vegetationen i denna ödsliga trakt, 
der bälten af inlandsisen nedskjuta i form af glacierer'i dalarne, 
hvilka flerestädes äro nästan kala, betäckta med stenblock och 
med små insjöar 1 bottnen. 

Ett af danska handeln förhyrdt fartyg »Rjukan» hade den 
28 Aug. anländt till Ritenbenk, och da den för hemresan be- 
stämda tiden snart var inne, medföljde vi detta fartyg den 7 
September till Godhavn, dit NORDSTRÖM redan var anländ. De 
vetenskapliga arbetena, som vid vart första besök här i Juli till 
: följd af förberedelserna för bätfärderna blefvo afbrutna, fort- 
sattes nu, medan fartyget för lossning och lastning lag qvar vid 
Godhavn. Vegetationen pa basaltfjellens högre delar undersöktes 
och de zoologiska, botaniska och palsontologiska samlingarna 
inpackades sa omsorgsfullt sig göra lät för hemresan. 

Ofta inträffande snöfall förkunnade, att vintern var i an- 
tagande. Den 18 September lyftade »Rjukan» ankare. Vi med- 
följde detta fartyg, som, innan det lemnade Grönland, skulle an- 
löpa Sukkertoppen i Syd-Grönland. Då vi den 22 Sept. anlände 
till denna koloni, hade vintern inträdt och fotsdjup snö täckte 
marken, hvarföre våra arbeten måste så godt som inställas. 
Oaktadt fartyget den 4 Oktober var segelklart, fördröjdes dock 
afresan, genom fortfarande motvind och misslyckandet af våra upp- 
repade försök att komma ut ur hamnen, ända till den 21 Oktober. 
Gynnade nästan under hela den öfriga resan af en förlig vind, 
som under några dagar öfvergick till storm på Atlanter-hafvet, 
ankommo vi till Kleven i Norge den Il November, hvarifrån vi 


afeingo med äangbat och anlände den 17 November till Göteborg.» 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1075 


Bilaga I. 


Förteckning öfver Kärlväxter och Mossor 


från Grönlands-expeditionen 1870, insamlade och be- 


stämda af Dr Sv. BERGGREN. 


Thallogamer. 


Equisetum variegatum ALL. 
» scirpoides MicH. 
» arvense L. 


» » 


P alpestre. 
Polypodium Phegopteris L. 


(Sukkertoppen). 
SET ED nyO piteris 1. 
Polystichum spinulosum DC. 
(Sukkertoppen). 


Aspidium Lonchitis Sw. 


»  fragrans Sw. 
Oystopteris fragilis BERNH. 
Woodsia ilvensis R. Br. 
Lycopodium Selago L. 


) alpinum L. 
» annotinum LU. 
» pg alpestre. 


Monocotyledoneae. 


Alopecurus alpinus SM. 
Phleum alpinum L. 
Hierochloa alpina R. & S. 
Agrostis rubra L. 
Ualamagrostis purpurascens R. Br. 
» neglecta EHRH. 
» phragmitoides HARTM. 
Aira flexuosa L. (Sukkertoppen). 
Trisetum subspicatum BraAuv. 
Catabrosa algida Fr. 
Glyceria vaginata Laer. 
» angustata (BR.) FR. 
» vilfoidea (Anps.) Tu. FR. 
Poa alpina L. 
» pratensis L. 
ß alpigena Fr. 
» cenisea ALL. 
»  caesia SM. 
Festuca ovina L. 
y vivipara Horn. 
» rubra L. 
Elymus arenarius L. 
Carex gynocrates WORMSKJ. 
»  Wormskjoldii Horn. 
» rupestris ALL. 
»  microglochin WAHLENB. 
» > capitata L. 
»  nardina FR. 


» » 


» » 


Carex incurva LIGHTE. 

»  glareosa WAHLENB. 

»  lagopina WAHLENB. 

SS 5 plejostachya DREJ. 

»  Persoonii SIEB. (Sukker- 

toppen). 

» bicolor ALL. 

»  holostoma DREJ. 

» Vahlii ScHk. 

»  misandra R. Br. 

» stans DREJ. 

»  rigida Goop. 

»  hyperborea DREJ. 

» rariflora SM. 

» capillaris L. 

»  supina WAHLENB. 

»  pulla Goop. 

»  vesicaria L. 8 dichroa. 
Eriophorum Scheuchzeri Hop. 

» angustifolium ROTH. 
Elyna spicata ScHRAD. 
Kobresia caricina WILLD. 
Scirpus cxspitosus L. 

» parvulus Röm. 
Triglochin palustre L. (Sukker- 
toppen). 
Luzula spicata DC. 

» arcuata WAHLENB. 


1076 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. 


Luzula arcuata 5 confusa LINDEB. 


» Hyperborea R. Br. 

» multiflora LEJ. 

» » p congesta. 

» > parviflora Desv. 
Juncus areticus WILLD. 

» trıfidus L. 

» castaneus SM. 


FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Juncus triglumis L. 

»  biglumis L. 
Tofieldia borealis WAHLENB. 
Habenaria albida R. Br. 
Platanthera Koenigii LINDL. 
Potamogeton pusillus L. 
Sparganium hyperboreum Last. 


Dicotylenode. 


Juniperus nana WILLD. 
Betula nana L. 
Salix herbacea L. 
» arctica PALL. 
»  glauca L. 
 Koenigia islandica L. 
Oxyria digyna CAMP». 
Rumex Acetosella L. 
Polygonum aviculare L. 
a viviparum L. 
Plantago borealis LGE.. 
men sibirica Turcz. 
Erigeron uniflorus L. 
Arnica alpina MURR. 
. (Matriearia Chamomilla L.). 
Artemisia borealis PALL. 
Gnaphalium norvegieum GUNN. 
» supinum L. 
Antennaria alpina R. BR. 
Taraxacum officinale WEB. 
8 alpinum. 
» ceratophorum DC. 
Campanula uniflora L. 
» °  rotundifolia L. 
var. 
Mertensia maritima DC. 
Veronica alpina L. 


DEussaxauılısı Ih. 
 Pedieularıs hirsuta L. 

» Langsdorfii Fisch. 

» euphrasioides WILLD. 

» lapponica L. 


» flammea L. 
Eupbrasin officinalis I. 
Bartsia alpina L. 
Emesloula vulgaris L. 
‚Utrieularia minor L. 
-Diapensia lapponica L. 


aretica LGE. 


Azalea procumbens L. 
Rhododendron lapponicum WHLNB. 
Ledum groenlandicum Re'rz. 

(Sukkertoppen). 

» > palustre L. 8 decumbens. 
Phyllodoce coerulea SALISB. 
Andromeda tetragona L. 

» hypnoides L. 
Arctostaphylos alpina SPR. 
Vaccinium Vitis idea L. 

> pumilum HORN. 

» uliginosum L. var. 
Angelica Archangelica L. 

Cornus suecica L. (Sukkertoppen). 
Rhodiola rosea L. 
Saxifraga stellaris L. 


» »  # comosa. 


» nivalıs L. 

» » 9 tenuis. 

» rıvularıs L. 

» cernua UL. 

» caespitosa L. 

» Aizoon. JAce. 

» tricuspidata Rorts. 
» aizoldes L. 


» oppositifolia L. 
Thalietrum alpinum L. 
Batrachium confervoides FR. 
Ranunculus pygma&us WAHLENB. 


» hyperboreus ROTTB 
» nivalis L. 
» sulphureus SoL. 
» lapponicus L. 
» reptans L. Ofiliformis. 
Coptis trifolia SaLısp. (Sukker- 
toppen). 


Papaver nudicaule L. 
Vesicarla arctica R. BR. 


\ 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1077 


Cochlearia fenestrata R. Br. 
Draba arctica J. VAHL. 

» crassifolia GRAH. 

»  Wahlenbergii HARTM. 

» nivalis LILJEBL. 

»  rupestris R. BR. 

» hirta L. cum varr. 

» alpina L. 

» incana L. 
Cardamine bellidifolia L. 

» pratensis L. 
Arabis alpina L. 
Pyrola grandiflora RAD. 

» seeunda L. 
Empetrum nigrum L. 
Montia fontana L. 
Arenaria ciliata L. 
Halianthus peploides Fr. 
Alsine rubella WAHLENB. 

» strieta WAHLENB. 

» biflora WAHLENB. 
Stellarıa media WITH. 


» humifusa ROTTB. 
» Edwardsi RB. BR. 
» cerastioides L. 


Cerastium alpinum L. 
Sagina saxatilis Wımm. 


Sagina nivalis LINDBL. 
Silene acaulis L. 
Viscaria alpina Fr. 
Wahlbergella affinis Fr. 


»  triflora (VAHL.) 
Epilobium alpinum L. 
» origanifolium LAM. 
» palustre L. 
» latifolium L. 
» angustifolium L. 
(Sukkertoppen). 


Hippuris vulgaris L. 
Dryas integrifolia VAHL. 
Sibbaldia procumbens L. 
Comarum palustre L.  (Sukker- 
toppen). 
Potentilla anserina L. 

» pulchella R. Br. 


» Vahliana LEEM. 

» nivea L. 

» emarginata PURSH. 

» maculata POURR. c. var. 
» tridentata PURSH. 


Alchemilla vulgaris L. 
» alpina L. (Sukker- 


toppen). 


Musci. 


Gymnostomum curvirostrum 
(EHRH.). 
\Veissia crispula HEDW. 
» fugax HEDW. 

Cynodontium polycarpum (EHRH.). 

» alpestre WAHLENB. 

» virens (HEDW.). 

» Wahlenbergüi (BRID.). 


Trematodon brevicollis HorRNscH. 
Dieranella crispa (Hepw.). 


» Grevilleana (BR. &ScH.). 


» subulata (HEpWw.). 
Arctoa fulvella (Br. & ScH.). 
» — hyperborea (Br. & Scn.). 
Dieranum Blyttii Br. & ScH. 


) aretieum SCH. 
» elongatum SCHWÄGR. 
» fuscescens TURN. 


» scoparium (L.). 


Dieranum palustre LAPyL. 
Campylopus Schimperi MILDE. 
Fissidens osmundoides HEpw. 

» viridulus WAHLENB. 
Blindia acuta (Dıxs.). 

Pottia Heimii (HEDWw.). 
Anacalypta latifolia (SCHWAGR.). 
Didymodon rubellus (Rorn). 
Distichium capillaceum (L.). 

» inelinatum (HEDW.). 
Öeratodon purpureus (L.). 
Leptotrichum flexicaule (ScHWw.). 

» slaucescens (HEDW.). 
Trichostomum rigidulum (Diks.). 
Desmatodon latifolius (HEDWw.). 

» systylius Br. & ScH. 

» Laureri (SCHULTZ). 
Barbula brevirostris (BR. & ScH.). 

» tortuosa (L.). 


1078 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Barbula fragilis WILs. 


» mucronifolia SCHWAGR. 

» aciphylla Br. & ScH. 

» ruralis L. | 
Grimmia apocarpa L. 

» contorta (WAHLENB.). 

» torquata GREV. 

» funalis (SCHWAGR.). 

» ovata W.& M. 

» alpestris ScHL. 


» mollis BR. & Sch. 
Racomitrium lanuginosum(HeEpw.) 


» canescens (HEDW. 

» sudeticum (FUNK). 
» fascieulare (SCHRAD.). 
Amphoridium lapponicum (BR. & 
SCH.). 


Ulota Hutchinsie (SMITH). 
Orthotrichum Killiasii MÜLL. 

» Breutelii HAMPE. 
Encalypta rhabdocarpa ScHhw.äak. 
Oedipodium Griffithianum (Diks.). 
Dissodon splachnoides (THUNB.). 
Tayloria serrata (Hrpw.). 
Tetraplodon mnioides (L. fil.). 
Splachnum Wormskjoldii Horn. 

» vasculosum L. 
Funaria hygrometrica (L.). 
Leptobryum pyriforme (L.). 
Webera eucullata SCHWAGR. 


» longicolla (SWARTZ). 
» cruda SCHREB. 

» annotina (HEpw.). 
» nutans SCHREB. 

» Ludwigii (SPRENG.). 


» albicans (WAHLENB,). 
Bryum arcticum R. Br. 
» purpurascens R. BR. 
» oeneum BLYTT. 
‘»  pendulum FlORNSCH. 
»  calophyllum R. BR. 


»  alpinum L. 
» argenteum L. 
» capillare U. 


» pseudotriquetrum (HEDW.). 
» pallens Sw. 

» obtusifolium LINDB. 

» Duvalii Voıt. 


Anomobryum concinnatum 
(SPRUCH). 
/ieria julacea ScH. 

» demissa (HoRNSCH.). 
Mnium affıne BLAND. 

» orthorhynchum Br. & SCH. 

» subglobosum BR. & SCH. 

»  hymenophyllum Br. & ScH. 

»  hymenophylloides Hüs. 
Oinclidium stygium Sw. 
Oatoscopium nigritum (HEDW.). 
Meesia uliginosa HEDWw. 

» tmistichar (IN. 

Palude.la squarrosa (L.). 
Aulacomnium turgidum 
(WAHLENB.). 

» palustre (L.). 
Bartramia ithyphylla BrRiD. 
Philonotis fontana (L.). 
Conostomum boreale Sw. 
Timmia austriaca HEDW. 

» bavarica He&sst. 
Psilopilum arcticum (WAHLENB.). 
Pogonatum aıpinum (L.). 
Polytrichum piliferum SCHREB. 


» hyperboreum R. BR. 
» juniperinum HEDW. 
» strietum Menz. 

» commune L. 


Myurella julacea (VILL.). 
» apiculata (HUB.). 
Pseudoleskea atrovirens (Diks.). 
» catenulata (BRID.). 
Thuidium abietinum (L.). 
Pterigynandrum filiforme (Tımm.). 
Olimacium dendroides (HEDw.). 
Orthothecium chryseum 
(SCHWAGR.). 
» intricatum (HARTM.). 
» strietum Lrz. 
Camptothecium nitens (SCHREB.). 
Brachythecium salebrosum 


(HorrmM.). 
» collinum (SCHLEICH.). 
» reflexum (W. & M.). 
» glaciale Br. & ScH. 


Plagiothecium dentieulatum (L.). 
» pulchellum (HEDW.). 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 1079 


Plagiothecium Mühlenbeckii BR. 
& SCH. 


Amblystegium Sprucei (Bruch). 
Hypnum Halleri L. fi. 


» stellatum SCHREB. 

» polygamum. Br. & SCH. 
» Kneiffii SCH. 

» Wilsoni Sch. 

» intermedium LINDB. 

» vernicosum LINDB. 

» exannulatum GUMB. 

» fluittans HEpw. 

» revolvens Sw. 

» uncinatum HEDW. 

» sulcatum SCH. 

» — filieinum LL. 

» rugosum EHRH. 

» eallichroum BRID. 

» Bambergeri SCH. 

» Heufleri JUR. 

» alpestre Sw. 

» norvegicum BR. & ScH. 
» arcticum SOMMERF. 

» ochraceum WILSs. 

» cordifohum Hepw. 

» siganteum SCHIMP. 

» sarmentosum WAHLENB. 
» _ stramineum DIKs. 

» Schreberi WIELD. 

» trıfarıum W. & M. 

» turgescens SCH. 

» badıum HARTM: 

» scorpioides (L.). 


Hylocomium splendens HEDW. 
Andresa petrophila Eurn. 

» alpestris ScH. 

» obovata THED. 

» Rothii W. & M. 


Andrexa Blytti ScH. 
Sphagnum Lindbergii ScH. 


» subsecundum NEES. 

» oc fimbriatum Wins. 

» rigidum N.& FHOoORNSCH. 

» squarrosum PERS. 

» teres ANGSTR. 

» acutifolium EHrn. 

» cuspidatum EHRH. 
Gymnomitrium concinnatum 

CORDA. 


Sarcoscyphus Ehrharti CORDA. 
Scapania undulata N. v. Es. 


» ulieinosa N. v. Es. 

» irrigua N. v. Es. 

» Bartlingii N. v. Es. 

Jungermannia albicans L. 

» Taylori Hook. 
» cordifolia Hook. 
» ventricosa DICKS. 
» alpestris SCHLEICH. 
» minuta DiCKS. 
» attenuata LINDENB. 


» Flörki W. M. 

» quinquedentata WEB. 

»  lycopodioides WALLR. 

» setiformis EHrn. 

» bicuspidata L. 

» divaricata E. B. 

» islandica N. v. Es. 

» trichophylla L. 

» julacea LIGHTF. 
Ptilidium ciliare N. v. Es. 
Aneura pinguis DUM. 
Marchantia polymorpha L. 
Sauteria hyalina LINDB. 

» alpina N. v. Es. 


1080 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, 1870. 


Bilaga II. Alger, insamlade på Grönland 1870 af Dr 


22 Yen Of 29 39 


Sv. BERGGREN och P. ÖBERG, bestämda af Prof. 
J. G. AGARDH. | 


Conferva melagonium. Rittenbenk; parcius ex aliis locis. 
Conferva centralis LB. Claushavn & Rittenbenk. 

Conferva rupestris. (Godhavn, Claushavn, Sukkertoppen. 
Prasiola cylindrica J. AG. Rittenbenk. 

Porphyra miniata. Sukkertoppen. 

Ulva fusca Post. & Rupr. Sukkertoppen. 

Ennteromorpha clathrata. Rittenbenk. 

Ectocarpus sP.; (forsan sp. plures, agre determinandx e plurib. 
loeis. 

Spnacellaria arctica Harv. Godhavn. 

Chetopteris plumosa. Godhavn — e plurib. locis in radicib. 
Laminarix. 

Elachista lubrica. Sukkertoppen. 

Chordaria flagelliformis cum variet. Godhavn, Rittenbenk, Suk- 
kertoppen. 

Chorda filum. Godhavn, ex pl. loc. 

Laminaria fascia. Sukkertoppen. 

Laminar. solidungula. Rittenbenk, Jakobshavn (parce). 
Laminaria cuneifolia J. AG. Jakobshavn. 

Laminaria longieruris, ubigue frequens. 

Laminaria atro-fulva J. AG. nov. sp, Sukkertoppen. 
Saccorhiza dermotodea. Claushavn (unic. sp.). 

Agarum Turneri. Godhavn, Jakobshavn,. Claushavn, Rittenbenk, 
Sukkertoppen. 

Alaria Pylaii. Claushavn, Jakobshavn (pauca spec.). 

Alaria Despreauxi BoryY. Sukkertoppen. 

Dichloria Viridis. Jakobshavn, Godhavn. 

Desmarestia aculeata,- ubique. | 

Fucodium nodosum. Godhavn, Sukkertoppen. 

Fucus linearis FL. Dan. Godhavn, Sukkertoppen. 

Fucus filiformis. Rittenbenk. 

Fucus divergens J. AG. Rittenbenk. 

Fucus evanescens (forma minor angusta); fere F miclonensis 
Avct. Godhavn, Claushavn, Rittenbenk. 

Fucus evanescens (forma elongata angusta). Godhavn. 

Fucus evanescens, normalis. Godhavn. 

Fucus evanescens (minor recept. inflatis) ad F. bursigerum ten- 
dens. Rittenbenk. 

Fucus evanescens grandifrons. Godhavn. 

Fucus vesiculosus sph@rocarpus (forma vesiculis instructa). Rit- 
‚tenbenk, Sukkertoppen, Godhavn. 


NORDENSKIÖLD, REDOGÖRELSE FÖR EN EXPED. TILL GRÖNLAND. 108I 


‚35. Fucus vesiculosus spherocarpus evesiculosus. Godhavn. 
36. Ptilota serrata. ' Sukkertoppen, Godhavn. 

37. Euthora cristata. Jakobshavn. 

38. Halosaccion ramentaceum. Godhavn, Sukkertoppen. 
39: Rhodymenia palmata. Sukkertoppen. 

40. BRhodomela Lycopodioides. Sukkertoppen. 


Bilaga III. Alger, insamlade pa Grönlands inlandsis 
af Dr BERGGREN och bestämda af Dr NORDSTEDT 
och BERGGREN. 


Pinnularia lata BREB. 

Navicula sp. (fragment). 

Hamatococcus sanguineus AG. 

Pleurococcus vulgaris MENEGH.(?) 

Scytonema gracile Kr. 

Aneylonema Nordenskiöldii BERGER, 

Den sistnämnda arten kommer framdeles att beskrifvas och al 
bilde i Öfversigten af Akad. Förhandlingar. 


Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förh. Ärg. 20 EN:0, 10: 14 


| 86°C — |18°9 -|10F —|e9°G — 089 —|T16p —|erp — 8 — IL 9 — es —-|ı9°g — ae - Is — STIG — Pay 10J uaım | 
= - -wradwagpapa N | 
2: 0881 - |88°8] -|6%°9 —|TE'SI- |r2°8T - |Ss’IL- |e9%), re 61 - 8211-1806 m = a Tv 
3 088 — 099 — 388 — 902 — 18907 - 999 —IscH — 018 =I12'6 z — 60° = 88°C —-120°G 85° 1 A9qwaAoN 
é 09T —|s2 7 —Iree —I96€ — I99'p — Is T — 919 — 6LG — as — € we“ -68% -\sty = 00 19I0%Q 
2 1 ar BRAT Zee el ar BU UID + P8 0) —,800 —|£80 -+ + LST #970 +03 Fl 19q wa dag 
= 886 TILSE TISP tIFGRP + 896 + 827 + 88P +95 FLOPP + ar + + 698 41867 Flere +9 ısndny 
S [LG +80 pP +68 9 +reig + 28°C +|83°9 +13 7 + reg + 18°C om + £19 + 90°C +|209 +srg + | 
= 180% +189°7 +18’T SR Seg reg + sog +68 +iorg +TIeT +98 + Hz +15 Hood +ıcp +eze + tunp 
3 erg 1990 — 80T —IEF(0) +1100) — 1000 NAN SPEL ar ZE IBS E00, IN 7 20]. + uch WE sb S a 
2 20) a Ur AS SE ge UI - ST), — IS IL — FETT ee PT 16081 - ae CT — 906 — 009 — 9601 - oe — | jıdy 
2 SELL - EI SL - ar 1 - Sr PL IS PL - FP eT— SHOT —- 39°IT- 82 IS -—|°°CT- |60°8T - [922 - SI ae | 261 u SIE 
- ILPI—- 688T —- |82’eg— 98'8[ — 509 — 639] — 6 €T— 18FL- |L8‘9g - |29°0T — un — 08°61 — 81 FT [0808 — ; an TTenIgaT 
3 096] — 299 — ee 9E6T — 009 — 82°] —- 1108 188°97 — |oT’CL — |88‘TT— |11°6T— 2297 -- 192 FI - CC aenuep 
- | | RL 

« DIT: 6981 898 | 1987 8 OT Fe) 9081 SO TOR 99 ORT 981 “0981 "OS 85 LE81 

3 | | JM EU EI MET = | , 

2 "LIFJULOWLIT SAMWUNDAT 

5 'NASNYF YAVNITJ UoIBIÄJSIGIUOJON Fe ‘(W979 IT Y20 'pprw <I “my ) I) U9dep wo 

2 19s[9084IJeL,G JG Terpppou eu) PIA BUspurjpwyaozmgerodwog A9AJQ IPYLL AT Feng 
= 


P. A. NORSTEDT & SÖNER, KONGL. BOKTRYCKARE. 


1871. 


STOCKHOLM, 


l. Vet. Akad. Förh. 18 20 & 


2026 


9 ae 


ER 
2 


Bag ee 


© 


5; 
CE 


I 


| 
I 
| 
| 


IC a — 
Wittrock del 


1,2 Oedogonium Areschougii. 5-5 Öe.macrandrum. 6,7 Oe. cyathigerum. 
8,9 Bulbochaete mirabilis. 


FN IT 
Po 


fa 


ul HA UT 
ao “ at 


UREA 


TR 


i 


> Öfversigt af KNetensk. Akad.Förhandl. 1870. 7 ee 


= |  Callithamnion baccatum J.AS. 


(I 


)fversigt at K.Vetensk. Akad Pörhandl. 1870. 


ya 


FERSZIR 
RSS 
N 


IT 
Sa 


zZ 


SI 
SI 


Taft. IL. 


Tr hos Abre.lundquiste 0% 


a a % re ui 

e i = 

a e - R e u 
fö - Å 


ad 


de: 


n 
Ye 


Öfversigt af KVetensk Akad.Förhandl. 1870. Tatl. IV. 


h 
ES er 
Aa Ba Ab Bb 


Höglind lithogr. Tr.h.Abr. Lundquist & 62 


ee 
RL, 


ey 


(0: 


= 
A 


> 


III Senn 


Öfversigt af Kongl Vet Akad Förhandlingar 18 


= 


Malm del. 


i 
i 
MN 


N 


vm 


N a I 
ig Egger ea Vet ame 
Ne 007 2 RE 
an 


I; 


Vet. 


TR, Vi 


Akad. Förhandl. 1870 


1 
' 
1 
\ 
U 
1 
i 


Lith.o.tr.h. Schlachter & Seedorff, Stockh. 


L 


Tal VIL 


Stockn, 


TA. KL Schlachter 


Seedorff, 


RN 


ilorhamphus. 6. Di- 


10. 


1. Stilbotes. 2. Ochrophara. 3.Brachycoris. 4 Stachyolobus. 5.P 


Stachyomerus. 


SoloMUS. 


sphinctus. 7. Sphactes. 8.Lamprosphodrus. 9. Camp 


all, Tegea. 12. Aulacogenta 


MI 
N V 


) Ir (Te 


Kuda IR UTEN KEANE NE ae er ANU ET NG u a re NAT ” PER 


" Öfversigt af Kongl. Vet, Akadl. Förh 1870, Tafl. VI. 


| j | 
l sn —- —————— = EJ 
Inth.h. Schlachter & Seedoxtf, Stock. 


18 Stachyotropha. 14-Campsocnemis. 15. Ischnobzena. 16. Psithyristria specularis. 
WB, crassinervis. 18. P.nodinervis. 19. P. tenuinenvis. 20 .P.simplieinervis. 21. Pomponia 
pallidiventrts. 22.P. viridt- cincta. 


SN 
N 
ER N 


pi A A 
} Ani 2 
RM 


FRE I 
I 
| 
I 
Il 
" 
| 
I 
I 
| 
| 
II 
| 
| 
| 
II 
| 
| 
| 
| 
| 
I 
| 
I 
N 
I 
I 
| 
I 
I 
I 
I 
| 
I 
| 

+, 
I 
0) 
28. 
= Sn | 
FE SE 
[25 I 
(= Zen 
NS 
il 
| | 
N 
4 
| 
I 
| 
LÅ 
LÄ 


a 0 
TLith h, Schlachter & Seedortt, Stockh. 


-  2%3.Liorhina. % Mnemosyne. 25. Faventia. 26. Catmwilra 27 Teaxila, 28 Menosea. 
i 29 Mile Sila > 0. Ampıla. 


/ Å HR | 
NE 

Rn 
Kr A 


” I Ares 


eT 


ef An 
DR N 


la IRB Aria, 
2 SUITE 
Di 


UK 
A 


arm 2 
pd RE BLU 
FALLA AE; 


0. 


Öfversigt af KVetensk. Akad Förhand! 1870. Taxell JL. 


G.Eisen del. Lith.o.tr.h. Schlachter & Seedorff‘, Stocka 
Fig. 1-2. Lumbricus lerrestris.L. 3:L.purpureus. n. 
4-6.L.rubellus. Hoffm. 


art 


er 
’ 


ih 147 Zu MEN RR 2) ' 
KL AR AE 


Öfversigt af K.Vetensk. Akad. Förhandl 1870. Tafel XI. 


BELLA 


G.hisen del. Lith.o.tr, h.Schlachter & Seodorff, Stockh. 


Lumbricus communis. Hoffm. 
Fig.7 a. cyaneus.8-10.b.oarneus. 11-12 8. olivaceus. 13-14 d. pellucidus. 


Üfversigt af KVetensk. Akad Förhand1.1870. Tafl XII. 


1521 A012 RAR SO a NEE TE 
Fisen del. Lith.o.tr.h.Schlachter & Seedorft ,‚Stockh. 


Fi$.15-16. Lumbricus puter Hoffm. 17 L.foetidus. Sav. 
„ 18-20, L.riparius Hoffm. 91-22. L.tetraedrus.Sav. 


SR | | VIE VARA SA VS a 
N DR ee ÄRA ALE OLIN \ 


= 


anfader 
FOR SM „ IB Tante. re ee 1% f I 4 Sn De u 
4 INR | i j | | } FN is 


Öfversigt af K Vetensk Aka? Förhandl 1870. Tafl XIV. 


or 


Dr sar AE Arrt soc 


4 
i 
I 
i 
i 
i 
i 
i 
HH 
i 


ve 


Sr” 
26 


> 


G.Fisen del. 


Fig25- 27 Lumbricus terrestris Linné. 


rubellus Hoffm . 


„ 


„20-82 


 Üfreesist af K Vetensk Akad Förhand1.1870. Tafl. XV. 


er 


#4 


SINN 


G Fisen del. 
Fig. 34 — 41 Lumbricus purpureus nob. 


„22-48 j tefraedrus Sav. 


ve 
HR 


y 
i ” Ög Tag ? + - 
; yli å > 
| aA “ ' “ 
+ } \ 4 
= 4 / nt 2 | 
i N 4 gras if 
4 Fr f t 4 
- f i v € IM c 5 
N y i U KR 
4 Md 31 
’ t . £ L i at 
f f h PÅ ) un 
N } ; b é 
- 5 - { k / 6 
i A 3 r 
ME É ' Bi j - 
- > . 4 NF | in 


Tafl XVI. 


Ofversist af K Vatensk Akad. Förhand!.1870. 


Hoffm. 


Fig: 49-57 Lumbrieus puter 
foetidus Sarv. 


„ 


G-Eisen del. 
58-65 


„ 


Tafl. XVI 


ffm 
m. 


sö 
os 

Bes 

= 

= 

E = 

ER 

S 

= 

F an 
i =) 
H © 
i; = 

i Eee 
1 _— 
, 5 
— 

ND 

> va 

1 

co m 

oo 

oe 

Perg 


del. 


Isen 


Ofversist af K Vetensk. Akad Förhandl 1870. 
H 


G 


Öfvers. af K Vetensk Akad. Förhandl. 1870. Ten SOVA 
T 3 Ein A | 


a 


0 2 4 6 5 10 Meter 


Basaltgang med BR 
gediget jern vida) 


| 


Hill en karta 
öfver 


Meteorjernfyndet 
vid Ovifak på 
GRÖNLAND. 


VWofver Stranden vid 
SVOVIFARS 


/ 


VEN 
e 
II|N 


SIT 
Q 


Trh. Schlachter & Seedorft, Stockh. 


de 
F 

% 

ja 


Ye meter: 


= en: f > , 

v e nalen & [17 Re "En re 

Norsjätaf Konsl Verenel- and. 2a. < LÄ AX & AR 
p - + 


KUR 
H DKRAla 


) N ; C KE ör 5x: , 4 Ye meter 


IQ I 3 ®») 1 fi 3 { i 
9. DIES UODTETT Tran Jyacd! I : enon rm Ar de Ina eIleT ml Nn mm 


IS 


a 


[Bro 0 SÅ FTP SDS ST 
JO 0 on RR ——  —— en ———g 
| DPAOFM Bi2go. i ge Ra uvburubbo. App | 
| 045100]002 TSMDAY LIA) 7 | 
I I 
| "1B3U1uJs10] | 
-IXBA 10} Mopufl X 
| I 
| | "Hauum75399 + | 
I | 
| | 
| | SS er Zu AN N 3 ; as uonpadaa | 
| X URS Az P1SHIbUDy DYSUIAG SID QLS) apım Dp | 
| | DER RE SS | ZN : on mwbunmpun 90 wnbınu | 
| nssebso===>-2 Dry FAZ N) N ne = a | 
| OR re az 3 | > S 107509110 Abus pv.ıpun 
| / - v En E ? 5 > 
| 5 | NNIGH H 
ÖR Ze 
| N (0) 0 ; | » 
| yr a ANVINOY9 
/ ge VILLSEIM (HON 
ZEN e FEI TOP U9 140 
= o >. 
3 = 8 VLYVM 
Vv ; 
| 
£ 0.4 ll 7 
MM ; YDULOS vye N 
Cam 1 > N 
Ss 
SU All Mn dT > 
c XP US wu 0 
u — gene ee | == en; MÅ 
IX Del 04,9] IPGEUZTOT Pe SUI [STO Fe 191ST9AF0 


> 


71 
| 


Fe A 


Zn = 


Öfversist af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl. 1870 Tak 
r Be 50° 
je x 77 
NN 1 | 114 I Md 
Omen aks NN Br 
| > Ai VAS Zu U NN R gt 
| GIS VN SIREN 
SNZ N N NN" N) Sy. 


69 


NoursoahE & 


mn MR IN 
Q 


AT 


EN Ser AU SN 
- = > I AS 
Hareöen NT 28 ZUNND 
= 5 An 
wi en ALF 
U, : aa SE AN 3 3) EEE 
m ZN ggg, © ER = 
ZUR I 
Gr je S Nu q 
Zu ) 
Ww 5 Atane\ I & ANN 
We I ANNAN IV 
an, g a 
Mö RB 
3 — t Manniky 
Mu, SS > 
NUT SAN Gy 
SS = N : RR ° 
I, = - Sm Ritenbenks +, ik 
IN az olbrott 5 
nn Ms Kudliset 5 
T IN = A u = 70° 
= KN 
VE "Alle dl 2 SA 
\ sdlokungoak 3 TLA 
DER 8 A „zer 
) ST 2 Zm SAhkakı 2a, ag 4 
| sn 2 + Ujarasusuk 
ee rs m 
U SL JNA Mam 
SAN DISKO N f 
> \ ÖS 207 
un Se a N IV CM d 
nn ; Er el 
Laxebust )= el u} 21729 
4 ANN - u» | Me 
SED = 
SE NS Klokkerhuk 
II SkandsnNN an, NS 
en SN dee Plakkerhuk BE IS 
Gu Se RN u N 
Sailok 0 un — UN 
ALSO, Ye Erg N. 
ja KON 
ANG Sinnifik 
Oyıfak WE 
. Y Puilasok R 
SZ Se 
Sea AG ANNAN Py ÅA ÅN SÅN < 
Kortunebayg AO Godhavn- Jakobshavn/ & 200'% a \ I): \) | N 
ZZ DD SÖN \\ li) NN ) HS 
/ m) N) 197 WELL) 
a) ar >) )) ilJäcobshavns Sström 
aushayn/® >, LITER 
: | a i YV| 
: ß | 84 3 
= Disko Bust | a 
äro € 
Leerbugten, 
Kronprindsens @ Eiland’ S 
| 0 Hi 3 ; S z 
| Hunde,» Eiland | Grönze Hell IV x a 
| AM »Uhristianshaab N 
= 081200’ | 
ER N 1 x 
ZN» 2 kö A Dig x N 
i S / IND 
KARTA S | / 28 
öfver en del utaf e Y 3 3 S 
| Zz ff MA i; 
NORD WESTRA Y 
ei TI SA | 
| H. RINK. | | 
ändrad enligt ortbestäm,= | 
| ningar och mätningar, utfor- 
da under 1810 års Svenska” — Kangeitsiak 
expedition. | Ö 
+ Ortbestamning. | 
| % Fyndort för växt- | 
försteningar. 
A Orter, hvarest zoologiska | | 
| draggningar blifvit af D! Öberg uklörda. Ei. Siem 
du 55 
ter & Seedorff, Stockt 


AT 


ji 
TE TAN LA 
KEN 


ae 

4 NH 

ne EN 
Ta 

\ ” A, 


(«<< 


ce 


« «4 
CT