Om ändelser hos adverb ock arkaiskt bildade prepositionsuttryck i svenskan

Google

This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverablc onlinc.

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the

publishcr to a library and fmally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.
We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for usc by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project andhelping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie.

Äbout Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http : //books . google . com/|

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap

som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.
Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google b ok sökning

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk |http : //books . google . com/|

yr v

Tih. it K, lluHiiiitin Vetciiitaitsw

e/T a.^ »»

iiltl 1 \m\. Ti, 9,

UM

^DELSER HOS /\D\^RB

ARKAISKT BiLDADF.

SVENSKAN

ift EI>K. TAM. 11.

•Ull IJaC:«A»«i>WIT(

Skrifter utgifna af K. Hnmanistislia Vetenskapssamfonilet i Dpsala. VI. 9.

OM

ÄNDELSER HOS ADVERB

OCK

ARKAISKT BILDADE

PREPOSmONSUTTRYCK I SVENSKAN

AV

FREDR. TAMM.

■ I

UPSALA 1899

ALMaVIST & WIKSKLLS BOKTRYCKKRI-AKTIEBOLAG

61 2 'J

Ändelser hos Adverb ock Prepositionsuttryck.

a i adverb o. prepositionsuttryck.

I. Etymologi o. historik. Av flerfaldig härkomst,
nämHgen :

A. Inhemskt, av fsv. -a, hvilket kan vara av flerehanda
etymologisk art, såsom:

a) Gammal adverbändelse, som motsvarar isl. -a, samt got.
-ö, fsax. fht. -o, ags. -e, urgerm. -o, ock väl ursprungl. är en
nominal-kasusändelse, ehuru meningarna äro delade om dess
grundform ock ursprungliga funktion. Möjligtvis av förgerm.

om SS. ändelse i instrumentalis (sociativus) ? Eller av förgerm.

dd SS. ändelse i ablativus?

^) Ändelse i gen. plur. hos subst., med adverbiell använd-
ning, enbart eller med föregående prepos. HL

c) Möjligen någon gång av ä. fsv. -aR i gen. sing. (i [gå]
till väga, jfr Rydqvist II 54).

d) Ändelse i oblika kasus i sing. av nominala »-stammar,
såsom :

a) Gen. mask. (i //// vara).

fi) Kanske ack. mask. i ända (brukat med följande lokalt
adverb el. prepos.)?

;') Ack. neutr. av komparativa adj. (i mera, nära).

e) Böjningsändelse i best. sing. ock i plur. hos adj. (i bara?).

f) Ersättningsform (som troligen är dels Ijudlagsenlig, dels
analogisk, allt efter olika accentstyrka; se Noreen: Altschwed.
Gr. § 148 med Anm. i) för ä. fsv. -o, hvilket åter kan vara:

4 FREDR. TAMM

a) Gammal ändelse i dat. sing. av femin. -^-stam i borta.
väl ombildat efter hemma, ä. fsv. horto, egentl. dat. sing. av en
gammal variantform till fsv. bret f. »väg», isl. braut.

P) Oblik kasusändelse i sing. av femin. -^«-stam (i /ram-
o. htivudstupa av ä. fsv. stupOy som brukades både ensamt ock
i motsvarande sammans.).

B. Svensk ersättningsform för främmande ändelse.

a) För danskt -e ss. pluraländelse (i av daga, försvenskad
dansk form för fsv. af daghum, -om).

b) För It. -e, som kan vara:

a) Gammal adverbändelse, av fornit. -o, motsv. fsv. -a (t. ex.
i sakta).

/?) Ändelse i dat. sing. av subst. styrda av prepos. (t. ex.
i //// köpa, med rätta efter mit. to hope, mit rechte).

c) Någon gång för mit. -ich i det adverbiellt brukade neutr.
sing. av adj. på -ig- (t. ex. i mäkta, mit. mechtich; kanske ock
i tida, som till bet. motsvarar mit. tidick, men kan hava fått
sitt -a egentl. från det inhemska ad v. ä. nsv. tida »titt ock pfta»).

2. Nuvarande användning. Nu brukliga svenska ad-
verb o. prepositionsuttryck, avledda på -a, äro med hänsyn till
sina (nutida) grundord av följande slag.

a) Till substantiv: Tida (i sent ock t.), ända {\i\\ swhst. ände,
även ända, lika med adverbet). Adverb i sammansatt form:
Bar- o. jäm-fota, samt (för så vitt grundordet associeras, med
från detta avvikande kvantitetsförhållande:) bar-backa (till bak).

Uttryck med preposition (ish. ////) : Av daga, till baka, till
fota, till haiida, till hopa (mit. to hope), till rygga (mit. to
rUgge)\ inför, med o. //// rätta; till väga.

b) Till adjektiv: Bara. För övrigt länord av It. adverb pä
-e, till adjektiv, som i svenskan hava jämte oböjlig form på -a,
lika med själva adverben, en form utan -a åtm. som förled i
sammansättn. eller som grundord för avledn. : Lika, noga (jfr
noggrann, nog-räknad), sakta, stilla.

c) Paralellbildningar till adverb utan -a.
a) Med olika betydelse: Borta.

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 5

/?) Varianter med väsentl. lika betydelse: Mera, nära (jfr
7iär i när ock fjärran, bildligt i göra för när m. m., annars i
sammans.).

d) Till verb: Fram- o. huvudstupa.

é) Hörande till ordgrupper, men icke avgjort hänförande
sig till vissa ord inom dessa grupper ss. grundord: Mäkta (jfr
med ursprungl. samma bet. mäktigt o. med makt)\ till vara
(jfr taga vara på samt det gamla adj. var i vissa arkaist. fraser
o. i varsam^.

I. an i gamla tvåstaviga adverb.

1. Etym. o. hist. Av olika härkomst:

A. Av fsv. -an i adverb betecknande riktning från ett håll,
motsv. isl. -an, got. fsax. -ana o. s. v., ett samgermanskt, men
icke veterligen i andra indoeur. språk i samma bet. uppvisat ad-
verbsuffix med lokal-ablativ betydelse.

Hos en del hithörande adverb, åtm. i nordiska språk, har
den ursprungliga ablativiska betydelsen tidigt fördunklats; t. ex.
nästan med ursprunglig bet. »från närmaste håll» betyder nu
»i det närmaste» (i överförd va^VLin^^ fjärran, ovan m. fl. hava
nu bet. »in loco» ock måste sammansättas med (ijfrån för att
fä den gamla ablativbetydelsen o. s. v.

B. Undantagsvis av annat ursprung, nämligen:

a) I samman o. sällan av ett «-suffix utan ablativ-bety-
delse, hvilket fins även i sanskr. samaftå »tillsammans».

b) I medan o. sedan troligen härstammande från ett forn-
nord. ^pan7t (hvars p sammansmält med förledernas slutande p
el. d) med bet. »då» ock identiskt eller åtm. nära släkt med det
tyska dann, fht. danna, danne »då», bildat av stammen till de-
nionstrativpronomen (i likhet med det synonyma sv. då, fsv. pa,
isl. på). Jfr got. mippan »medan» (ss. adverb) samt ags. sid dan
(sip-pan), seoddan »sedan».

2. Nu v. användning. Med -an finnas följande slags
avledda adverb i nutida svenskan.

6 FREDR. TAMM

A. Adverb som användas (eller kunna användas) till att
beteckna relativa rumsförhållanden.

a) Avledda till kortare uttryck för rumsförhållanden (bru-
kade som självständiga ord eller förleder i sammansättning).
Hit höra:

a) Väderstrecksadverb : Nordan, västan, östan (jfr stoinan,
nu utan grundord).

j^) Andra adverb: Framnian (blott ss. förled i sammans.
med före, till)\ fjärran (jfr fjärr- i sammans.); innan (i sin
egentliga bet. mast ss. förled i sammans.), nedan, samman, utan
(likställt med i7i7ian).

c) Paralellt bildat till samma rot som annan lokalpartikel:
Ovan (si. m. över).

Anm. Det ursprungl. hithörande undan kan numera på
grund av starkt förändrad betydelse knappast associeras med
under av samma rot.

B. Tidsadverb. Hit höra, förutom itinaii (se ovan) samt
det med de etymologiskt samhöriga med, medel-, mid- nu knap-
past associerbara medan, följande tvänne:

Sedan (jfr sedermera).

Sällan (jfr sällsam, säll-spord, -synt).

C. Adverb med annan ur rumsbetydelsen härledd bety-
delse (förutom utan, se ovan) : Nästan (till superi, näst, eg. »när-
mast»; jfr nära nog, nära på i s. bet.).

2. an i tre prepositionsuttryck.

Av olikartat ursprung, ehuru nu teende sig (i tvänne ut-
tryck uteslutande, i det tredje åtm. eventuellt) såsom samman-
satt av ändeisen -a (fordom i nom. sing.) hos svaga femin., d.
v. s. subst. med stam på urgerm. -oti-, ock den bestämda arti-
keln -;/.

A. Värkligen bildat av -a o. artikeln i:

Över hövan, däri ingår det annars numera icke el. ätm.
högst sällan brukade subst. höva »hvad som anstår», av fsv.
hova f. ock si. m. vb. hövas samt (med) hov, hov-sam o. s. v.

OM ÄNDELSER HOS ADVERB ^

B. Troligen av blandat ursprung, väsentl. från It., i tvänne
uttryck:

/ onödan^ sannolikt ursprungl. översatt, med substitution
av -an för It. -en, av ett It. uttryck, hvilket ss. variant till det
likbet. mit. van un-noden är bildat med It. nödeii, dat. plur. av
It. subst. not, nod' »nöd».

Overmåttany uttalat än ss. prepositionsuttryck av subst.
måtta med best. artikeln ock med över obetonat, än ss. sam-
mansatt med huvudaccent på över (jfr subst. övermått med uttr.
till övermått) : nyare bildning för det likbet. fsv. ovir mato (matta,
matta) eller ovirmato o. s. v., ett lånord av mit. overmåte (jfr da.
overmaade) i samma bet., med -an i svenskan väl substituerat
för It. -e7t ss. kasusändelse i svaga böjningen; jfr nit. (med dial.
ä för o) äwennaten i samma bet.

as i uttryck med prepos. i, bildade av namn på årstider
(i vidsträckt mening) ock använda i bet. »under sistförflutna tid
(av det slag som grundordet uttrycker)».

1. Etym. o. hist. Egentl.' är -as blott en variant, upp-
trädande i yngsta fsv., till -s i andra tidsadverb, sådana som y.
fsv. / aftofts »i går afton», i morglwns »i morse» eller nutida
sv. i söndags o. s. v. (se i. -s nedan). Ehuru det tidigaste
exemplet i literaturen tycks vara y. fsv. i hestass (biformer: /
hestes samt, med r från dylika uttr>'ck av vinter ock sommar,
i hestres, -ers), torde ändeisen -as hava utgått från adverb på -Sy
bildade till de gamla formerna jula (gen. pl.) ock påska (fsv. pa-
ska, även ss. nom. o. ack.) samt (om det är tillräckligt gammalt)
y . fsv. pingxsta, i det man hänförde uttrycken i julas, i påskas,
i pingstas direkt till de kortare formerna jul, påsk, pingst,

2. Nu v. användning. Nutida svenskans hithörande ut-
tryck kunna delas i tvänne grupper bildade av olika slags års-
tidsbeteckningar, nämligen :

d) Av namnen på de s. k. fyra årstiderna: / våras, i som-
ras, i höstas, i vintras; även i fjol våras o. s. v.

b) Av namn på större hälger: I julas, i påskas, i pingstas.
En enstaka (dock endast partiell) nybildning är väl /
ntidsomras.

8 FREDR. TAMM

ast.

Av fsv. -ast i adverbiellt fungerande ack. sing. neutr. av
adj. i superlativform på -ast- (med stam på urgerm. -östa-).

Flertalet nutida svenska adverb på -ast höra till superlati-
ver, brukade som adj., ock fa därföre närmast anses som bil-
dade till dessa med neutralt /, som sammansmält med super-
lativstammens t; t. ex. pliktsky Idigast, ödmjukast o. dyl.

Däremot kunde kanske ifrägakomma att räkna som avledn.
på -ast sådana adverb som till betydelsen starkt fjärmat sig från
adjektiven ock äro superlativer till adverb i andra komparations-
grader, ss. kiiappast (jfr knappt)^ snarast (jfr snarare) o. dyl.

Mera avgjort att fatta som med -ast avledda adverb äro:

a) En superlativform till ett komparabelt adverb, utan nå-
got adj. som grundord: Fortast,

b) Ett par adverb till icke komparabla adjektiv:
Allenast (jfr en; kan också fattas som bildat med st till

allena).

Eiidast (till enda, ende).

dan, betecknande riktning från ett håll, i tre adverb, hö-
rande till pronominalrötter.

Av likbet. fsv. -^an (y. fsv. -dhan), motsv. isl. -åaii, dub-
belsuffix, sammansatt av det lokal-ablativiska fsv. isl. -an, nsv.
-an (se i. -an)^ ock ett föregående urnord. urgerm. -d, som före-
kommer ss. enkelt suffix i vissa forngermanska adverb, t. ex. got.
hwa]^ »hvart» o. pad-ei »dit som», betecknande riktning till.
Det förra elementets särskilda betydelse är upphävd genom det
senares ablativ-betydelse, liksom t. ex. hos förlederna i svenska
adverb sammansatta med ifrån, ss. bort-, fram-, ifi-, ned-, ut-
ifrån.

Adverben på -dan i nuv. svenskan äro:

Dädan (jfr där) av fsv. j^cepan; jfr sidoformen isl. ^adan.

Hvadan (jfr hvar) av fsv. kwapait, motsv. isl. Imadan.

Hädan (jfr här) av fsv. hcepaft, motsv. is. hédan.

deles i tre adverb.

Av fsv. -delis i sammans. med bet. »åtskilt», motsv. fno.
-deilis, adverbiellt fungerande gen. sing. av ett icke i annan an-

OM ÄNDEI.SER HOS ADVERB 9

vändning i fsv. uppvisat subst., motsv. isl. deili n. »åtskillnad»
(dels om gräns mellan egor, dels i överförd bet.), en med sv.
subst. del o. vb. dela samhörig bildning med stam på urgerm.
-ia- ock med kollektiv eller abstrakt grundbet., även väl sido-
form SS. efterled i sammansättn. till del utan väsentlig betydelse-
skillnad (jfr -es nedan).

Emellertid tycks av de nu brukliga adverben på -deles en-
dast ett vara från början bildat med denna ändelse, nämligen:

Särdeles, fsv. scer delis »särskilt», motsv. fno. serdeilis i
samma bet.

Däremot synes -deles hava inkommit genom senare form-
ombyte i yngre fsv. tid för ä. fsv. -le^is (se -ledes nedan) i de
tvänne andra adverben, nämligen:

Alldeles, först i yngsta fsv. känd form för ä. fsv. allalepis
(-ledhis) i s. bet., egentl. »pä allt sätt».

Framdeles, y, kv.f ramdelis (redan i slutet av 1300-talet),
ä. fsv. framlepis, egentl. »längre fram på väg», sedan »vidare»
i temporal mening.

I. e i tvåstaviga adverb, som beteckna (åtm. när de bru-
kas i sin egentliga bet.) relativt läge, ock hvartill finnas samhö-
riga enstaviga ock konsonantiskt slutande adverb, som (åtm. i
egentlig bet.) beteckna relativ riktning.

A. Av fsv. -e, äldre -/, motsv. isl. -/, i adverb utan i-
omljud, hvilka, för så vitt de finnas i andra forngerm. språk,
ändas i ags. på -e, i fsax. o. fht. på -e jämte -a, i got. på -a.
Då ändeisen här är alldeles lika med ändeisen för dat. sing av
forngerm. nominala ^-stammar, är det rätt sannolikt, att dess
förhistoriska form är lika (om icke etymologiskt identisk) där-
med, d. v. s. att den nordiska formen jämte den västgerm. for-
men på -e beror på ett till -e kontraherat urgerm. o. urnord. -ai,
hvars vidare förhistoria emellertid är oklar.

De hithörande nutida adverben äro:

a) Två, som det tyckes, efterbildade särskilt nordiska
former :

Frafnme (till fram) : fsv. frammi, -e, motsv. isl. frammi.
Nere (till ner)\ fsv. 7iiprij 7tidkre, motsv. isl. nidri.

lO

FREDR. TAMM

b) Tre, som förekomma även i andra germ. språk:

Inne: fsv. i ftni, -e; jfr isl. tnni, ags. fsax. fht. inne jämte
fsax. fht. mna o. got. inna i samma bet.

Uppe: fsv. uppt, -e: jfr isl. uppi, ags. fsax. w//^» jämte fsax.
uppa i s. bet.

UU: fsv. u^i, -e; jfr isl. u^i, ags. fsax. ute jämte fsax. uÉa,
got. ÄÄJ i s. bet.

B. Av ett av ^-omljud åtföljt fsv. -/, -e, för ä. fsv. -ir
(med förlust av r genom dissimilation med ett föregående r, som
väl egentl. värkat, när hela ordet stod obetonat i satsen), motsv.
isl. -tr ock identiskt med ändeisen i över med bevarat r; sanno-
likt av ett urgerm. -zri = förgerm. -erz, lokativform till en för-
germ. stam på -er-, betecknande rums-relation eller, om man så
vill, lokal komparativ (jfr -er nedan).

Hit hör nu blott ett adverb, hvilket jämförelsevis ofta an-
vändes i härledd, icke-lokal betydelse:

Före (jfr för, fsv. /or) : av fsv. fyrt, ä. fsv. fyrir, motsv.
isl. fyri(r).

2. e i av adjektiv bildade uttryck med /-omljud (ifall ad-
jektivet har icke-palatal vokal).

Av fsv. -e^ äldre -/, motsv. isl. -/, av umord. -in, ändelse
i oblika kasus i sing. av subst. med stam på urgerm. -in-.

Hit höra tvänne uttryck, det ena bildat med preposition:

Länge (jfr adj. lång) av fsv. Icengi, -e, motsv. isl. lengi i
samma bet., väl ack. sing. el. åtm. en oblik kasusform i temporal
bet. av ett annars obrukligt nordiskt subst. fsv. "^Iceng^t, isl.
* lengi f , motsv. got. laggei o. fht. lengi, nht. länge f. med bet
»längd».

/ blinde (med vanligare variant i blindo av dat. sing. n. av
adjektivet), bildat av fsv. blinde f. »blindhet» (motsv. isl. 6lindi]
i dat. sing. med prepos. i.

3. e i ett enastående adverb:
Miste (jfr vb. mista): sannolikt förutsättande ett äldre */««/|

i samma bet., hvilket utvidgats på -e efter något annat adverb.
Dä närmaste mönsterordet väl är vilse, brukat i likartade frasen
jämte vill i fara vill o. s. v., så får -e i miste anses egentl. stå

OM ÄNDELSER HOS ADVERB II

i stället för -se, med ^ undertryckt näst efter s^ (ss. t. ex. i fsv.
Krist i egenskap av genitiv i st. f. Krists, se Noreen: Altschw.
Gr. § 322: i; jfr ock i nutida svenskan Wolgast hamn för Wol-
gasts hamn, frånvaron av s i kompositionsfogen hos sådana de-
komposita, där förlederna äro sammans. av subst. pä -st, såsom
t. ex. västkust-banan, eller //// häst i motsats till till fots).

Detta *mist åter skulle kunna vara antingen neutr. av partic.
pret. till vb. mista eller kanske nyare form med analogiskt neu-
tralt / {]{r felt {öv fel i slå fe It o. s. v.) för ett ä. nsv. "^miss av
fsv. mis »miste», motsv. isl. miss jämte d miss i samma bet.,
väl egentl. av ett subst., hörande till verbet isl. missa »icke
träffa, förfela, gä miste om, vara i avsaknad av», motsv. ags.
missan, mit. missen o. s. v. i samma bet. samt (väl från It.) nuv.
sv. missa, term i biljardspel.

Anm. Det fans förr ett svenskt adv. mistom »miste»
(se 1700-talets ordböcker). Även detta kan förklaras pa tvägge-
handa sätt: antingen som dat. plur. av partic. preter. till vb.
mista eller ock som bildat (likt bråttom) med partikeln om, som
dä vore att fatta i bet. »förbi, på sidan om (målet)»; jfr nuv.
gå miste om.

en i adverb avledda av adj. på -lig eller undantagsvis av
adj. på ig.

1. Etym. o. hisf. Lånat av It. (yngre mit. o. äldre nit.)
-en i av adj. avledda adverb (stundom brukade omväxlande med
äldre adverbformer på -e, samma ändelse som sv. -a, se ovan),
sådana som t. ex. mit. hoveschen höviskt, spaden, biform till
späde »sent», särskilt till adj. på -/^Ä, -ig-, t. ex. hastigen, over-
vlodigen, sneidigen, tidigen m. fl., ock i all synnerhet till adj. pä
'lik (hvarom närmare under -ligen). Detta It. -en (motsv. y. mht.
-en, ish. i adv. på -lichen) ser ut att vara ändeisen för dat. plur.
av adjektiven, således etymologiskt att sammanställa med sv.
•om i ömsom samt isl. -um i storum, adverb i bet. »stort (med
stora steg), mycket».

2. Nuv. användning. Nutida svenska pä -e^i avledda
j adverb äro till största delen bildade till adj. avledda med än-
deisen -lig. Dessa skola, för att bevara sammanhanget med

12 FREDR. TAMM

sådana adv., där -ligen är adverbbildningsändelse, upptagas ne-
dan under -ligen. Här må dock omnämnas adv. skälig en till adj.
skälig, som egentl. är avlett med -lig, men ser ut att vara da-
nat på -ig.

Annars finnas till adj. på -ig två adverb på -en, nämligen
behörigen samt saligen i uttr. saligen avliden o. dyl.

Som enstaka nybildning eller rättare ombildning av ett
adverb pä neutralt -t kan antecknas otvivelaktigen (använt av
Schiick: Ur gamla papper, III s. 184).

ens i ett uttryck:

Här om sistens, ett fullare uttryck (jfr här om dagen o.
dyl.) för det likbet. sistens (sistans) i dial., y. fsv. (i) siztans,
siistens, adverb med genitiv-.^, användt om nästförfluten tid, lik-
som åtskilliga med prepos. i bildade uttryck på -s (se nedan
I. -s) ock på -as (se ovan). Till grund för detta adverb ligga
subst. sisten, sistan, substantiverade former med bestämda ar-
tikeln av adj. sist, elliptiskt brukade i st. f. sista dagen eller
sista tiden el. dyl.

er i adverb, betecknande relativa rumsförhållanden, vare sig
läge eller riktning till ett håll.

A. Av fsv. -r med föregående svarabhakti vokal, motsv.
fgutn. o. förliterärt fsv. samt isl. r ock väl uppkommet av ur-
nord, -ar, enär det motsvarar fsax. fht. -ar: ett suffix som fins
i adverb betecknande riktning till ett håll, t. ex. väderstreck,
ock som väl innehåller ett lokalt komparativt r, identiskt med
det r, betecknande relativt läge, som fins i där o. dyl. adverb
(se -r nedan).

Hit höra väderstrecksadverb på -er (i det på alldeles lika
sätt bildade 7iorr, ä. fornnord. nordr, är suffixet nu h. o. h.
latent) :

a) Väster o. öster, avledda till stammar, som i samma form
ingå i andra adverb (^äst, västan o. s. v.).

b) Söder, som nu får associeras närmast med sjöspråks-
formen syd, lånad från It., medan det fjärmat sig starkt frän den
inhemska stamformen i swinan (urnord. ^sun^anä)\ för övrigt

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 1 3

ombildat, med först i yngsta fsv. uppvisat 0, efter adj. S0dhre,
ä. fsv. sypre, för ä. fsv. adv. super, motsv. isl. sudr^ fsax. su-
dar, avledn. av germ. stammen sunp-.

B. Av fsv. 'tr, förenat med /-omljud, motsv. isl. -/>, väl
av ett urgerm. -iri = förgerm. -ert, med gammal lokativändelse
/ till en indoeur. stam på -er-, hvars r väl är av samma art som
hos väderstrecksadverben.

Hit hör ett adverb på er Qh /öre under i. e: B):
Över (si. m. ovan) av fsv. jyvtr, motsv. isl. jyjir, nht. iiåer
o. s. v., samt sanskr. uparz i samma bet.; jfr ock gr. vnég,

es i adverb med sammansatt form samt några fa preposi-
tionsuttryck.

I. Etym. o. hist.

A. Oftast av fsv. -is, yngre -es i gen. sing. (med adver-
biell funktion, i sammansatta former) av neutrala subst. på -e,

o

d. v. s. med stam på urgerm. -ta-. Åtskilliga subst. av denna
klass förekommo i fornspråken endast eller företrädesvis som
efterleder i sammansättning (ish. just i gen. sing. med
adverb-betydelse) ock brukades såsom kompositionsformer utan
väsentlig skillnad i betydelse vid sidan av enkla nomina med
annan (vanligen kortare) stambildning. Detta sätt att bilda ef-
terleder i komposition med stam på germ. -ta-, förgerm. -io-
(annars brukad att beteckna tillhörighet, resp. härstamning, eller
kollektivbegrepp) är mycket gammalt ock återfinnes i andra
indoeur. språk; jfr t. ex. gr. fAOvofAax^op »envig» till /wax^ »strid»
eller lat. biennium, coiifiniiivi, eqtiinoctitim till resp. annus, finis,
nox o. s. v. (jfr vidare t. ex. Schluter: Die mit dem Suff. ja
gebildeten deutschen Nomina, s. 81, 84 f samt Kluge: Nomin.
Stammbild. § ^6).

I nordiska språken finner man även av kortstaviga sub-
stantivstammar, hvilka annars i osammansatt form saknade än-
delsevokal i nom. o. ack. sing. ock framför s i gen. sing., kom-
positionsformer pä fsv. isl. -/, resp. i gen. sing. -is, t. ex. isl.
tniddegi n. »middag» med adv. middegis till dagr, fsv. viip-
v^Eghis till vcBgher samt adverb på fsv. -stcepis till siaper
o. s. v.

14 FREDR. TAMM

B. Undantagsvis av It. -es i gen. sing. hos adjektiv.

C. I några fa fall för äldre -e av olika ursprung, med se-
kundärt av skilda anledningar tillfogat s.

a) Med -e av fsv. -a i insocknes, variant till insockne av ett
fsv. "^insokna, av gen. sing. till fsv. sokn, med ett s tillsatt i
slutet efter andra adverb med likartad bet., ss. inrikes^ fsv. in-
Icendis o. dyl. ; på samma sätt utsockne(s) av fsv. *utsokna.

b) Med -e av främmande (dansk, åtm. i närmaste hand)
härstamning ock med s i svenskan tillagt såsom ändelse för ge-
nitiv, styrd av ////, i ett par uttryck: tillstädes (da. tilstede, för-
modl. efter ett It. uttryck, jfr mit. stede f. ställe) ock (komma)
till synes (troligen ett helt nytt uttryck, efter da. komnte til
sy ne).

2. Nu v. användning. Adverbiella uttryck, bildade
med -es, finnas i nutida svenskan till följande slags grundord.

d) Till substantiv.

a) Uttryck med /-omljud (till grundord utan sådant) eller
ock med palatal vokal, som icke kunnat få omljud.

Hit höra (frånsett det från sitt etymologiska grundord till
bet. nu alldeles skilda inbördes, egentl. »inombords», till bord
ss. sjöterm) följande uttryck:

Jämföttes (variant till jämfotd) o. skafföttes.

Inhyses (till kus; jfr inhysa, -ing).

Båt-, fot-, sfö-ledes (m. fl. adverb till led i dess egentliga
bet.; jfr nedan -ledes ss. särskild ändelse med annan bet. i vissa
adverb); nybildn. t. ex. ballong-ledes.

Av-, järn- o. ömse-sides.

Alle-, annan- o. annor-, dar-, fler(e)-, hvar(je-), här-, ingen-,
mångejt-, någon-, samma-, somlig-städes samt med prepos. till-
städes (till stad i den gamla svenska bet. »ställe», brukat i vissa
fraser).

Till synes (se ovan).

Dessutom finnas i folkspråket en del andra ad v., ss. an-
söles »motsols» o. rättsöles »medsols», halv-väges m. fl.

/?) En ad verbform med icke-omljudd, icke-palatal vokal,
röjande att ordet är jämförelsevis ungt i nuv. form :

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 1 5

In- O. Utsocknes (se ovan).

^) Till adjektiv.

a) Ett adverb med /-omljud (gammal inhemsk bildning):
Bak-länges (till lång; jfr till samma adj. adverben längs o.
långs, se i. -j).

/J) Adverb med samma vokaler som hos grundorden:
In-alles: från It. (jfr ä. ndl. /// allés i samma bet.).
Dess-likes: mit. des likes.
Till nyes (icke upptaget i ordböcker; kanske från dial..^).

est i ett par uttryck av alldeles olika uppkomst.

i) Hvarest: av y. fsv. hwarist (-est), väl med sekundärt /
(jfr Noreen: Altschwed. Gramm. § 335, Anm. 2) uppkommet av
formen kwaris i s. bet., brukat ss. interrogativt ock relativt ad-
verb i samma bet. som fsv. hwar. Det enklitiska -is är kanske
av Rydqvist (V 148) riktigt förklarat ss. den gamla relativparti-
keln, runspråkets es, isl. es, h vilken ursprungl. väl (se Noreen i
Gesch. d. Nord. Spr. i Paurs Grundr. 2 Aufl. § 208) är gen.
sing. av ett pron. demonstr., hvars nom. sing. mask. ligger till
grund för fsv. cer, isl. er ss. relativpartikel. Om så är, är bet.
av fsv. hwaris ursprungl. relativ »hvar som» ock den interroga-
tiva bet. sekundär efter det enkla hwar, — Det med samma
slutform bildade därest är nu endast konjunktion, men kunde
förr även brukas som adverb, likbetydande med där,

2) Fyllest, vanl. till fyllest, adverbiellt använd form av fsv.
subst. fyllest f. (även fyllcest, -ist o. fullest) »ersättning, hjälp»,
lånord av mit. vulleist, -est i s. bet. ; jfr fsax. fullesti, -isti m.
samt fht. folleist f., subst. till vb. fsax. fullestian (o. s. v.)
»hjälpa», egentl. »göra, uträtta till fullo»: en sammansatt form
av fsax. lestian »fullgöra» = nht. leisten o. s. v., ursprungl.
med bet. »efterkomma» (t. ex. befallning, löfte el. dyl.), »följa»,
motsv. got. laistjan »följa efter», egentl. »gå efter spåren (av)»,
denom. till got. laists m. »fotspår».

ledes med bet. »på (av resp. grundord angivet) sätt».

I. Etym. o. hist. Av fsv. -le^is (-ledhis) i samma bet,
motsv. isl. -leidis; den adverbiellt använda gen. sing. av ett fsv.

\

1 6 FREDR. TAMM

le^e n., som annars är känt endast i bet. »ledsagande» ss. för-
led i sammans. (t. ex. ledhe-sven, nsv. led-svett)^ ock som mot-
svarar isl. leidi n., ss. enkelt ord brukat i de härledda helt skilda
betydelserna »gynnsam vind» ock »gravplats», även mit. leide
n. i bet. »ledsagande» (lånat i sv. läjd, läjdebrev)^ urgerm.
^laidia-. Ordet betydde egentl. »hvad som hör till väg»,
men är här en ss. efterled i sammansättn. brukad väsentl. lik-
betydande variant till sitt grundord, som är fsv. le^ (ledh) f.,
nsv. led med sammans. farled, isl. leid f. (urgerm. *laidd-) med
egentlig bet. »väg» samt med därur härledd bet. »sätt», hvilken
bet. gärna i skilda spräk härledes ur dylik grundbet. (jfr bl. a.
nsv. //// vägs o. gå till väga). Grundbet. är »gång» el. »fram-
gående» ock roten densamma som ingår i vb. lida »fortgå» (nu
mast brukat, liksom förlida, om tid) ock i det faktitiva vb. leda,
urgerm. ^laidian, egentl. »låta gå fram, göra att någon el. något
kommer fram».

Till en del med adjektiv som förleder bildade adverb fun-
nos i fsv. sidoformer bildade av ack. sing. av fsv. ledh f., åt-
följda av adjektiven än i kongruent form, än (senare) i nomi-
nativformen av fem. sing. Genom påvärkan frän en sådan
med non). av adjektivet bildad form som t. ex. fsv. annur-,
annor-ledh kunde till sluts uppstå även t. ex. fsv. annur-, annor-
ledhis i st. f. äldre med adjektivets oböjda stamform bildat annat-
ledhis.

Att fsv. former på -ledhis synas ligga till grund för nu-
tida sv. alldeles o. framdeles, är . redan omtalat under art. deles.

2. Nu v. användning. I nuv. svenskan finnas (förutom
ovan under -es omtalade adv., hörande till subst. led i nu van-
lig bet.) endast följande adv. på -ledes:

a) Till adj. : Annor-, samma-ledes.

b) Till adverb: Huru-, även-ledes samt således, där bet.
förändrats pä samma sätt som i alltså ock eventuellt i sålunda.

c) Till ett både ss. adj. o. adv. fungerande ord: Lika-
ledes.

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 1 7

ligen.

I. Etym. o. hist. En i fsv. närmare slutet av 1400-
talet (tidigast på 1470-t.) i formerna -liken, 4ig(k)en, -ligan spo-
radiskt framträdande variant till fsv. -lika, y. fsv. -lig(h)a, nsv.
-liga (nu endast arkaistisk form, brukad i bibeln ock i 1734 års
lag, annars mera sällan, t. ex. gladeliga i skämtsam stil, stor-
liga o. svårliga i vissa uttryck, fara varliga)^ möts v. isl. -liga;
slutform i adverb, danade med den nordiska ändeisen -a = ur-
germ. o (se ovan art. -ä).

Formen på -e7i är lånad av mit. -liken (med ursprungl. långt,
men åtm. ofta förkortat /), motsv. mht. -lichenj yngre växelform
(om hvars ursprung se art. -en ovan) till mit. -like, mht. -lichc,
som är en med fsv. -lika o. s. v. identisk adverbform till adj.
pä mit. -lik (ursprungl. -lik), mht. -lich.

Ursprungl. hörde ifrågavarande adverbformer till adjektiv
på fsv. -liker, y. fsv. -ligher, nsv. -lig, isl. -ligr, resp. mit. -lik,
mht. -lich o. s. v. Men emedan adjektiv med denna ändelse
ofta förekommo ss. avledda växelformer till kortare adj.
utan väsentlig skillnad i betydelse, kunde de avledda adverb -
formerna lätt betraktas som adverb till de kortare adjektiven.
Ock sedan kunde nya adverb bildas med tillägg av t. ex. mit.
-like (yngre -lik) eller -liken o. s. v. Särskilt i nyare tyska
{It. o. ht.), där de gamla adverben på -e av forntyskt -o genom
ändelsernas slutliga försvinnande fingo samma form som adjek-
tivens oböjda stammar, torde man känt behov av en särskild
adverbändelse med utpräglad form. På samma sätt blev även
eng. -ly av ags. -lice använt till bildande av adverb till adj., ss.
t. ex. truly till irue, formerly till former o. s. v.

I formellt avseende är att märka, att en del av de till kor-
tare adj. hörande mit. adverben hade näst före -like7t ett obe-
tonat e, som väl alltid härstammade från de etymologiska grund-
orden; t. ex. mit. stre7igeliken (hvarav sv. strängeligen) till adj.
strenge; mit. Itchteliken (sv. lätteligen) till adj. licht »lätt», men
ursprungl. väl till ett lichte, som dels kanske far förutsättas som
sidoform hos adjektivet, dels kan vara subst. lichte f. »lätthet» ;
mit. korteliken (sv. korteligen) jämte kortliken, motsv. mht.
kurze- o. kurzlichen, till adj. mit. kort, mht. kurz, men i formen

K. Hum, Vet, Santf. i Upsala. VI. p. 2

i

1 8 FREDR. TAMM

med e väl egentl. till den form (egentl. subst. o. variant utan
/-omljud till mht. kiirze »korthet»?), som ingår i enstaka sara-
mans., SS. mht. kurze-bolt; o. s. v. Stundom träffas e hos mit.
adverb på -like(n) vid sidan av adjektivändelsen -ich (sv. -ig). Detta
beror ibland säkert på ursprunglig avledning frän andra grund-
ordsformer, t. ex. dristeliken, hasteliken (sv. dristeligen, liaste-
ligen)^ egentl. av adjektivformema driste, haste, men även hän-
förliga till dristicky hastich; weldeliken (sv. väldeligen)^ sidoform
till weldichliken, egentl. väl av subst. welde (sv. välde)\ guftste-
liken liksom gunstliken egentl. väl av subst. gunst jämte gunstich-
liken av adjektivet o. s. v. Men i andra fall kan e för ich bero
på efterbildning efter mönster av dylika dubbelformationer. Må-
hända kan det även t. o. m. på fonetisk väg hava uppkommit
ur 'ich såsom obetonat?

I svenskan vann e framför -lige7t fast fot i flera från It.
lånade adverb, även sådana som i mit. ordböcker endast citeras
i former utan e, t. ex. sakteligen, rätteligen, falskeligen, mit.
sacht-, recht-, valsch-likeft (men jfr mht. rehtecliche(n), valschic-
liche).

2. Nu v. användning. Förutom ett fåtal adverb, som
nu sakna grundord, ss. enkannefr) ligen, nämligen, näppeligen,
eller hava en från det etymologiska grundordet starkt fjärmad
betydelse, ss. följaktligen {3,v följaktig), finnas i nutida svenskan
följande slags ad v. på -ligen,

A. Avledda (på -eligen) till subst.: Namneligen, stuftde-
ligen.

B. Avledda till adjektiv utan variantform på -lig.

a) Med -ligen omedelbart fogat till adjektivstammen, t. ex.:
Bitter-, gemen-, klar-, ljus-, ny-, snar-, stor-, svår-, säker-
ligen. Med sammansatt stam: Rättvis-, vrångvis-, ödmjukligen.
Med stam på -bar el. -sam: Medelbar-, skenbar-, synbar-, uppen-
barligen; allvarsam-, hörsam-, skyndsam-, tacksam-, varsam-,
vördsamligen.

b) På -eligen, där e kan vara:

a) Tillagt till grundordets stamform, t. ex. : Fulle-, graufte-,
hårde-, korte-, lätte-, milde-, rätte-, strängeligen. Med sidoformer
utan e\ Falsk (e)ligen, glad(e) ligen, hög(e) ligen.

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 1 9

j^) Ersättningsform för annan slutform hos grundordet: ad)
För -a: Sakieligen, /?/J) För -ig\ Driste-, endräkte-, enfalde-,
flite-, haste-, liste-, nåde-, nödtorfte-, sannfärde-, stade-, väldeligeit,

c) På -erligen (med sekundärt r, väl från andra adverb med
ursprungligt r\ jfr t. ex. säkerligen, velerligen): SannerUgen o.
visserligeii.

C. Adverb med samhöriga adj. på -lig, till hvilka de kunna
hänföras ss. avledda med -en.

d) Därjämte med samhöriga kortare adj., sål. eventuellt att
anses som avledda med den längre ändeisen -ligen (ibland med
föreg. -e-):

Allmän(ne)', bekväm-, kär-, lik-, nåde- (till nådig jämte
nåde lig), rik-, rundfej ligen.

I några fall äro adj. på -lig föga brukliga, ss. hos var-,
vis-, änt(e) ligen. Ock adj. kan vara sekundärt i förhållande till
adverbet, ss. fallet är med synbarligen.

b) Avledda med -en till adj. på -lig utan samhöriga kortare
adj., en hel mängd, såsom:

Allvar-, and(e)-, antag-, avsikt-, beklag-, bevek-, bevis-,
bokstav-, borger ligen (i uttr. b. död)] broder-, dag-, ed-, efter-
tryck-, egent-, erbarm-, evinner-, evärde', fader-, figur-, form-,
furst-, försåt-, handgrip-, hem-, hjälp-, kjärt-, hugne-, huvud-
sak-, högtid-, hov-, ide-, idke-, inner-, jämmer-, krist(e)-, lag-,
lekam-, Ijud(e)-, lyck-, lämp-, lön-, lös-, man-, minut-, moder-,
munt-, månat-, mäster-, möj-, natur-, nes-, oavlåt-, oavvis-,
obestrid-, obrotts-, offent-, oförlikne-, o för änder-, ohjälp-, o lov-,
omisskänne-, onek-, ordent-, oundgäng-, oundvik-, oupphör-, oupp-
lös-, ovedersäg-, oåterkalle-, person-, plöts-, påtag-, rim-, rätts-,
skrift-, skymf-, slut-, snöp-, svik-, synner-, termin-, tillbör-, till-
förlit-, tillräck-, tröste-, tyd-, täm(me)-, ungefär-, uppsåt-, ur-
sprung-y uttryck-, van- o. sedvan-, vederbör-, veter-, (o)vilkor-,
vad-, vän-, vänskap-, värk-, väsent-, ytter-, år-, ärft-^ är-, ögon-
blick-, Ögonsken-, ömkligen.

D. Hänförliga till verb, emedan de (möjlighets-) adj. på
-lig, som äro de egentliga grundorden, endast sällan brukas,
t. ex. : Förmod-, ofördröj-, ovägerligen.

\

20 FREDR. TAMM

Nybildning av adverb på -ligen kan förekomma efter
särskilda mönster, såsom t. ex. brevligen meddela el. underrätta
(med motsv. nybildat adj. i trevligt meddelande o. s. v., efter
skrift' o. muniligen, resp. efter motsv. adj.); huldeligen (använt
för att karrikera högtidlig stil; väl efter mildeligen A. nådeligen).
Ny sammansättningsform av gammalt adj. t. ex. söndagligen.

lunda.

I. Etym. o. hist. Av fsv. -lunda i sammansatta uttryck
med bet. »på sätt (som angives av förleden)», gen. plur. av fsv.
lund f. »sätt, sinnelag, sinnesbeskaffenhet», motsv. isl. lund f. i
s. bet.; ett till sin etymologi oupplyst nordiskt subst., som är
grundord till fsv. lynde, nsv. lynne n. (där d förlorats genom
assimilation i sammans. sådana som fsv. skaplynde, nsv. skåp-
lynne; jfr folknamn på -länning av fsv. -Icendinger), motsv. isl.
lyndi n. ; även till det likbet. isl. lunderni n. samt till det parti-
cipialt bildade adj. fsv. -lynder o. -lynter, nsv. -lynt i glad-, god-
o. miss-lynt.

Av samma subst. bildades fsv. adverbiella uttryck, likbe-
tydande med de på -lunda, i flera andra former, såsom i ack.
el. dat. sing. lund, i ack. plur. lundir el. i dat. plur. lundum
jämte föregående adjektiv (vanligen i böjd form) eller annat attri-
butivt ord, eventuellt efter prepos., ss. fsv. a, i, medh; t. ex.
thcBssa, thcBsse, i thcesse lund el. pessum lundum, alla i bet. »på
detta sätt, sålunda»; margha lund, margha lundir, marghofn
lundom jämte marghalunda i bet. »på många sätt», o. s. v. I
senare svenska blevo formerna på -a de enda brukliga, därföre
att de hade samma slutform som de allra flästa gamla svenska
adverb ock en flerfald av bildningsformer med lika betydelse
icke kunde behövas.

. 2. Nu v. användning. De nu brukliga adverben på
-lunda äro endast fäm.

a) Bildade till adjektiv (mästadels uppträdande i äldre for-
mer, olika de nutida oböjda formerna): Annorlunda (där annor-
härstammar från den gamla nom. sing., jfr annor-ledes under art.
-ledes)^ inga-, någor-, sammalunda.

b) Till ett adverb: Sålunda.

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 21

ne i ett med prepos. bildat adv.:

Tillförene, tillförne (jfr före, för- i temporal bet.), ett i y.
fsv. tid i flera former ss. tilf orena, til f er ena, til ferne uppträ-
dande lånord från mit., där man får förutsätta ett to vorene
(icke antecknat i ordböcker) jämte mit. to voren o. to vorne i
samma bet.; ett till formen något varierande, till bet. ursprungl.
lokalt adverb, som fins i fsax. föran, te föran »framför, framtill»,
forana »framifrån» (om -ana se i. 'an\ nht. vorn, vorne o. s. v.

ningoin i:

Småningom, ett mot slutet av 1500-t. uppvisat adverb,
motsv. no. smaani?igom, bildat ss. dat. plur. till ett subst. på
-ning, vare sig av ett värkligt äldre verbalsubst. (jfr no. dial.
vb. smaana »bli smått»?) eller snarare (jfr Noreen: Sv. Etymo-
logier s. 5) bildat från början ss. adverb, antingen efter mönster
av sådana gamla adverb som fsv. strenhigum, -ningium »strö vis»,
flukningum, flykningom »flockvis» eller med dissimilatoriskt « för
;;/ av ett *småmingom, som vore ersättningsform med analogiskt
-ing' för fsv. smam, ett av dat. plur. av adjektivet bildat adverb
med bet. »i små delar, småningom».

o i prepositionsuttryck.

1. Etym. o. hist.

A. Inhemskt av fsv. -o, kasusändelse hos vissa nomina.

a) I oblika kasus i sing. hos svaga femin., d. v. s. subst.
med stam på urgerm. -on-.

b) I dat. sing. neutr. hos adjektiv (i substantivisk funktion).

B: Försvenskad form för äldre It. -e i dat. sing. hos vissa
slags subst. (antingen med stam på urgerm. -a- eller femin, som
ändas på It. -e i sing.).

2. Nu v. användning. Prepositionsuttryck på -o finnas
nu av följande slag.

A. Sådana som höra till ännu brukliga nomina, till h vilka
de kunna gälla såsom arkaiska böjningsformer.

o

a) Till subst. pa -a: A sido.

22 FREDR. TAMM

b) Till adjektiv: I allo , med allo; avforno; i godo y med
godo; å ny o; av ondo, från ondo, med ofido ; för visso, f ned visso.

Med prepos. ////, som förr styrde genitiv, därföre icke te-
ende sig som äkta gamla svenska böjningsformer till adjektiv:

Till yttermera visso (av ett gammalt subst., fsv. vissa f.).

Till fullo (mit. to vullé).

Till godo (med gammal variant, ä. nsv. iill goda, ännu i
talspråk kalla till goa; av mit. to gode, to giidé).

c) Hänförligt till subst. på -a ock till adj.: I fåvitsko.

B. Icke böjningsformer vare sig till subst. på -a eller till
adjektiv.

ä) Möjligen associerbart med ett subst. på konsonant, dock
med icke fullt motsvarande bet.:

/ så måtto (jfr mått; egentl. bildat av måtta, som nu endast
brukas i helt olika bet.).

^) Till verb:

Till spillo (y. fsv. /// spille; efter mit. to spildé).

Utan återvändo (av fsv. atervcenda f.).

Med från verbet något avvikande bet., dock väl ännu asso-
cierbart: / delo (jfr i avs. på bet. t. ex. delade meningar; egentl.
av fsv. dela f.).

om: av tväggehanda ursprung:

i) Av den gamla ändeisen i dat. plur., y. fsv. -om, ä. fsv.
'Um (härstammande från flera urgerm. ändelser med m efter olika
vokaler), i några uttryck.

ä) Till substantiv: Stundom o. understundom; i Jtandom.
Hit hör, för så vitt det associeras med grundordet, lagom,

• ■

b) Till adjektiv : Ömsom, (allt) i allom (det sista väl egentl.
efter t. allés in allem, där allem är neutr. sing., men i svenskan
fått pluralform).

2) Adverbet om av y. fsv. om, ä. fsv. um, motsv. isl. um
o. s. v., hvilket fogats enklitiskt till annat adverb utan egentlig
skillnad i bet., i ett uttryck, nämligen:

Bråttom: av brått, sammansmält med om i satssamman-
hanget, t. ex. i hava brått om, det är brått om o. dyl. fraser,

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 23

där väl ursprungl. åsyftats ett löpande omkring under ivrigt
sysslande.

one i några av superlativstam till adj. bildade prepositions-
uttryck.

1. Etym. o. hist. Av fsv. -onne, ä. fsv. -unni, egentl.
i den med best. artikeln förenade dat. sing. av femin. subst. på
-a (med stam på urgerm. 'dn-\ men överförd till dat. sing. av
några substantiviskt använda neutra av adjektiv i superlativform
med svag (/^-starns-) böjning (eller nu s. k. bestämd form) med
anledning därav, att kasusändelserna i sing. utan artikeln voro
lika hos dessa superlativer ock hos de nyssnämda femin. subst.,
nämligen -a i nom., -u el. -o i alla oblika kasus.

I y. fsv. o. ä. nsv. hade hithörande uttryck även form på
-on, t. ex. y. fsv. i ferston, ä. nsv. på sidston (t. ex. hos Stiem-
hielm), väl att anse som ackus. med från nom. överförd artikel-
form.

2. Nu v. användning. Hithörande uttryck i nuv. sven-
skan äro:

I förstone, fsv. / fyrstonne (jämte ä. fsv. utan prepos. fyr-
stunni), motsv. isl. / fyrstunni, artikulerad form till y. fsv. /
for sto, isl. i fyrstu »först».

Åtminstone, artikulerad form till fsv. at minsto.

På sistone, tidigast uppvisat i formen påå sijston i N. Test.
1526 (2 Kor. 13: ii; ]{x på siszto i Kor. 15: 8).

r, betecknande relativt läge, i tre adverb, till pronominal-
rötter, bildade paralellt med adverben på -dan.

Av fsv. r, motsv. isl. got. o. fornvästgerm. -r i samma
adv. samt i andra dylika, t. ex. got. aljar »annorstädes». Variant-
former till detta ^-suffix, som här har sin kortaste form, finnas
med olika forntida vokaler näst före r dels i andra adverb, såsom
t. ex. sv. nnder (got. fsax. widar), ner (fsax. nidar, fht. nidar)
samt de under artikeln -er ovan behandlade över ock väder-
strecksadv. ss. söder m. fl., dels i adjektiv som äro bildade i ett
slags komparativform ock till bet. avse relativt läge eller rikt-
ning, såsom sv. inre, övre, södra, vänstra m. fl. dyl.

24 FREDR. TAMM

Adverben på -r i nuv. svenskan äro:

Där (jfr dädan o. pron. den) av fsv. ^csr, sidoform till
fsv. ^ar, isl. o. got. par o. s. v.

Hvar (jfr hvadan o. hvad) av fsv. hwar, möts v. isl. huarj
got. hwar o. s. v.

Här (jfr hädan) av fsv. Åt^^, möts v. isl. //é^V, got. //^^r o. s. v.

I. 8 (88 i ett par fall: till grundordsstammar pä lång vo-
kal) i uttryck som icke höra till presensparticip.

I. Etym. o. hist. Singular genitivändelse, undantagsvis
härstammande från It., men oftast inhemsk, av fsv. -s (ss), motsv.
isl. 'S o. s. v., ändelse i gen. sing. av efter den germanska ^-stams-
böjningen bildade mask. el. neutrala former av nomina eller pro-
nomina.

Med denna ändelse bildade adverbiella uttryck kunna i övrigt
vara danade på flera sätt, såsom:

i) Enbart av genitiv: enligt en gammal allmänt germansk
sed att låta genitiver fungera såsom adverb av olika slag, sär-
skilt t. ex. rums- o. tidsadverb (i det genit. synes hava övertagit
den forna lokativens funktion), men även adverb med annan, t. ex.
partitiv eller modal, betydelse.

2) Av med styrande ord förbunden genitiv, t. ex. uttryck
sådana som sv. tids nog el. med prepositionellt brukade ord, ss.
nordanskogs, inomlands o. en mängd uttryck med till,

3) Av med prepos. i förenad genitiv, betecknande sistför-
flutna tid av ett visst slag: säkert ett relativt ungt bildningssätt,
enär prepos. / aldrig kunnat styra genitiv. Måhända har det
uppkommit så, att tidsadverb som ursprungl. voro bildade enbart
med genitiv-.^, fått yngre (senare allt mera, med undanträngande
av de /-lösa formerna, brukade) variantformer med prepos. i fram-
före efter mönster av vissa andra tidsadverb, som haft former
med ock utan i brukade jämsides. Dylika adverb som kunnat
här tjäna som mönster äro särskilt de tre uttrycken, nsv. i fjol
(i fjor), i går o. i jåns, fsv. i Jiordk, i gar, i adhans (i iad/ians,
iadhons), hvilka alla äro gamla adverb, som sekundärt förenats
med föregående prepos. i efter vissa med subst. bildade uttryck
(utan s) sådana som sv. / år, i dag. Fsv. i fiordh t. ex. är

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 2$

yngre variant till fsv. fiordh, som direkt motsvarar sanskr. parut
eller gr. négvai (= indoeur. ^^peruti) i samma bet. Under den
antagliga förutsättningen, att fsv. fiordk, gar utan i tillräckligt
länge levat kvar vid sidan av de yngre i fiordh, i gar o. s. v.,
kunna efter dessa senare andra tidsadverb på -s, ss. t. ex. fsv.
morghons »om morgonen» €Atx sunnodaghs »på söndagen», hava
fått med prepos. i förstärkta biformer, som i överensstämmelse
med mönster-uttrycken kommo att användas särskilt om sistför-
flutna tider av ifrågavarande slag.

2. Nu v. användning. Hithörande uttryck finnas nu i
svenskan av följande slag.

ä) Till substantiv.

«) Uttryck som brukas i enkel form ock utan prepos. vare
sig enbart eller endast i förening med vissa ord: Dags; dels
o. sammans. endels, merendels (efter tyskan); tids (nog); (så
här) års,

P) Adverb på -tals av gen. sing. av subst. tal i bet. »an-
tal» i sammansättning med subst. som beteckna kvantiteter.
Slutformen -tals kan sägas stå på gränsen till avledningsändelse,
men står dock till betydelsen så pass nära subst. tal, att den
väl hällre bör behandlas som ett i sammansatt form brukat ad-
verb till detta substantiv. Adverben på -tals stå till bet. nära
de adverb på -vts som äro bildade av kvantitetsbetecknande
subst.; men medan dessa senare hava utpräglat distributiv bet.
(uttrycka iterering av enhetliga kvantitetsbegrepp) uttrycka adv.
på -tals i regeln endast obestämd flerhet. Exempel:

Aln-, ark-, dropp-, famn-, flock-, fläck-, grad-, hop-, hvarv-,
hbg-, känn-, kapp-, kläs-, knipp-, lass-, mark-, mil-, näv-, pund-,
rad-, ryck-, sked-, skock-, skop-, skov-, skur-, skäpp-, slev-, spad-,
stop-, stund-, styck(e)-, tid-, tim-, tunn-, veck(o)tals.

y) Sammansatta adverb^ hvilkas förleder uttrycka relativa
rumsförhållanden; dels gamla sammansatta adverb, dels stereo-
typerade uttryck med prepositioner, som fordom styrde genitiv.

T. ex.:

Inom-bords; näst-gårds; inom- o. utom-lands ; in- o. ut-
rikes; mid-skepps; nordan-skogs; inom- o. utom-skärs ; med- o.
^not-sols.

26 FREDR. TAMM

d) Uttryck med prepos. ////, såsom: Tt/l åaks, t. boks, t.
bords y /. budsy hittill-dags, till döds, t, fjälls , /. fots, tillfreds, till
gagns, t. hafs, t. hands, t, heders, t. kojs, t. lags, t, lands, t. lifs, t,
låns, (taga) till protokolls (nybildat efter /. boks\ t, sjöss, t
skogs, t, skänks, t, sluts, /. strids, t. sängs, t. viljes, t, väders,
t. vägs, /. äventyrs; med subst. i en sammansatt form, som en-
dast brukas med -s\ till överlopps (jfr överlopps- i sammans.).

é) Uttyck med prepos. i, hvilka åsyfta sistförflutna tid av
ifrågavarande slag:

/ söndags ock motsvarande uttryck av alla de övriga vecko-
dagarnas namn; i middags; i för års; i går aftons, sidoform
(kanske att anse som endast dialektisk) till i går afton.

b) Till adjektiv.

a) Med samma vokal som grundordet : Alls, ens, järns,
låiigs, nyss, tvärs; till äldre stamform: annars.

^) Med ^omljud i förhållande till grundordet:
Lä7igs, sidoform till långs; väl av äldre länges (saramans.
i baklänges ; gen. till ett subst. ^länge n.), hvars -e- gått förlorat
såsom obetonat i ställningen näst före ett med huvudaccent be-
tonat efter eller med el. dyl. partikel.

c) Till demonstrativstam (jfr den, det):

Dess framför kompar. (t. ex. dess bättre) eller förenat med
prepos. före (t. ex. hman dess, sedan dess, till dess, utom dess)
eller efteråt (t. ex. dessförinnan, dessutom).

d) Till adverb: Till övers (nytt uttryck efter da. tilovers).

e) Till verb: Atskils, till tåls.

f) Till ordstammar, men icke direkt av nu brukliga ord:

Sams (jfr sam-, samman-, sämja).

Till reds (jfr redo samt det likbet. y. fsv. red^;, formellt
= It. reds »redan»).

2. si uttryck bildade av presensparticip.

I. Etym. o. hist. Av fsv. -s (i älsta fsv. långt ock i
VGL. I ofta skrivet -ss el. -s^) i av presensparticip bildade for-
mer på -andis med olikartad funktion, såsom t. ex. fsv. olovandis,
ulovandis, brukat dels ensamt ss. adverb, dels med subst. i dat

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 2^

{vlovandis grannum i VGL. I) el. i gen. {hans olovandis i ÖGL.);
eller fsv. livandis, växlande med livandi, -ande utan -s, dels bru-
kat predikat! vt (t. ex. barn var ei livandts el. var ei livandis
fet), dels i något yngre tid även attributivt (t. ex. livandes Gup
i Cod. Bur.) o. s. v.

Detta fsv. -s, som finnes behandlat hos Rydqvist I s. 416
— 424 ock senast av Kock i Sv. Landsm. XV: 5 s. 50 fif., här-
stammar troligen, såsom antydes redan hos Rydqvist anf. st. s.
423, från tvänne urspr. skilda, men senare icke sällan med hvar-
andra blandade källor, nämligen:

i) från det genitiva -s i adverbiell funktion (= i. 'S)\

2) frän det till verbets reflexiv- eller medio-passiv-form hö-
rande ur reflexivpron. uppkomna -s.

2. Nu v. användning. Av hithörande uttryck i nutida
svenskan äro en del oomtvistligen adverb (eller adverbiellt fun-
gerande prepositionsuttryck), andra sväva på gränsen mellan ad-
jektiv (particip) ock adverb, i det de brukas i appositionell eller
predikativ ställning. De kunna indelas i följande grupper.

a) Uttryck som brukas efter vb. komma ock beteckna det
sätt hvarpå man kommer (t. ex. med större eller mindre ha-
stighet, med större eller mindre besvär o. s. v.); egentl. tillhö-
rande folkspråket ock med sidoformer utan s, som företrädesvis
användas i mera vårdat riksspråk.

Hit höra (förutom deponens- former, som alltid hava s lik-
som själva verben, ss. väsnandes): (komma) dundrandes, dän-
gandes, farandes, flygandes, flämtandes, flängandes, frustandes,
gåendes, hasandes, kilandes, klampandes^ klivandes, krypandes,
kvistandes, körandes, linkandes, luffande s, lunkandes, masandes,
pulsandes, pustandes, raglandes, ridandes, roendes, rusandes,
rännandes, seglandes, skenandes, skumpandes, skuttandes, slo-
kandes (med svansen), slängandes, smygandes, springandes,
stapplandeSj struttandes, störtandes, svävandes, traskandes, tra-
vandes, trippandes, vandrandes, vrakandes, åkandes, m. fl.

Förenade med prepositionsuttryck för att beteckna något
som man har med sig, då man kommer, t. ex. : (komma) bä-
randes på något (t. ex. en barnunge)] dragandes med en kärra;

28 FREDR. TAMM

knogandeSy kånkande s med något; ledandes med en häst (el. oxe
o. s. v.); släpandes, stretandes m,ed någon el. något,

b) Uttryck som stå predikativt efter vb. vara, blifva), kava,
t. ex. vara boendes, bli slåendes el. liggandes , hava något lig-
gandes.

c) Rena adverb (utan tilt)\ Olovandes, ovetandes, välförstå-
endes. Med från verbet något fjärmad bet.; Oförvarandes (jfr
förvara sig emot el. för). Nu med funktion av prepos. : Un-
dantagandes.

d) Uttryck med //// (h vilka ursprungl. äro bildade efter
mit. s. k. gerundier, d. v. s. dat. av substantiviska infinitiver på
-ende med föregående prepos. to »till», dock med s av svenskt
ursprung), såsom: (vara) till finnandes; så till förståendes ; icke
till för glömmande s ; icke till förtigandes ; så till sägande s.

Nybildning med -s till presensparticip kan förekomma
inom den första gruppen {a)\ d. v. s. i fraser med vb. komfna
kunna hithörande former bildas efter behov av en del sådana
verb som kunna uttrycka ett särskilt sätt att komma. Bland
ovan anförda exempel få en hel del kanske räknas som nybil-
dade. Men på grund av hela kategorins något vulgära natur
är det ofta nog svårt att skilja mellan lån från dialekter ock
nybildning. Likväl är i alla händelser åtm. relativt ny upp-
komst att antaga, när själva verbet är tydligt av främmande
ursprung, som t. ex. (komma) galopper andes el. spatserandes
o. dyl.

se i några uttryck med prepos. /', hvilka åsyfta sistför-
flutna tid av visst slag.

I. Etym. o. hist. En med -e tillökad biform till det
från gen. sing. härstammande (i) -s, fsv. -s, som finnes bland
annat i tidsadverb med hithörande betydelse ss. fsv, i sunno-
daghs »i söndags», i aftons »i går afton», y. fsv. i af tens, även,
med n förlorat i obetonad stavelse, i af tes, samt i morghons
»i morse» ock i fastens (med best. artikeln), i fastes, -is »under
sista fastan».

Om det slutande -e i nuv. sv. i af se, i morse har prof.
Noreen gissat, att det skulle härleda sig från ett fsv. subst. é f.

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 29

med bet. »tid», hvarav en adverbiellt använd kasus finnes i fsv.
é »alltid» (nsv. e- i esofnoftast, ehvad o. s. v.), ock som motsva-
rar got. aiws f. »tid» med det adverbiella aiw, som fins t. ex.,
i suns-aiw »straxt» av suns »straxt»; d. v. s. / af se skulle bero
på fsv. H aftons e »i aftons tid» o. s. v. Men det synes icke
troligt, att detta -e, som icke är uppvisat i fsv., är något så
gammalt. Skulle man möjligen fa antaga, att de .y-lösa uttrycken
i afto7i, i morgon fordom haft sidoformer, bildade med dativ på
'€, fsv. H aftne, i morghne (i morne) o. s. v. ock att efter dessa
såsom mönster bildats till y. fsv. i af tes, *i morghes nya sido-
former H af te se, *z morghese?

2. Nu v. användning. I nutida svenskan fins egentl.
blott ett uttryck pä -se, som tillhör riksspråket i strängare me-
ning, nämligen:

/ morse, även i går morse.

Vulgärt (folkspråkligt) är i af se, i går af se; rent dialek-
tiska äro en del varianter till uttryck på (i) -s el. på -as, ss. i
söndasse, i somrase m. fl. dyl.

sin i ett tidsadverb:

Någonsin av fsv. nakon sin, nokon sin (o. s. v., även 7ta-
kot si7i\ bildat med ack. sing. av sin (sinn-) m. o. n. »gång»,
brukat om tid ock i multiplikation liksom motsv. isl. sinn n.,
got. sht^s m., ursprungl. »gång, färd, resa» i egentlig mening,
urgerm. ^sin^a-, motsv. fornir. sét »väg», av förgerm. o. urkel t.
*se7ito-, hörande till den rot som fins i det faktitiva verbet got.
sandjan o. s. v. = nsv. sända (att förutsätta ett förhistoriskt
germ. vb. '^shi^an »gå, färdas»).

Av det fsv. subst. fins dat. plur. fsv. sinnom i det egentl.
bibliska sinom »gånger» i ttise7i si7to77i tuse7i, med 7i7i förkortat
i obetonad stavelse (hvarefter i förlängts, kanske efter si7io77i i
i si7io7n tid av pron. poss. ?).

sle i ett adverb:

Gre7isle (jfr gre7i), uppvisat hos Serenius 1734 = eng.
»astradle» ; av ett gammalt icke annars känt verbalsubst. (fsv.
^grensle n. eller, ifall -e vore sekundärt i adverbet, kanske fsv.
"^ gr €71 si) till vb. gre7ia (inträns, hos Serenius i^^w gre7ia ut i7ied

*

30 FREDR. TAMM

benen; nu endast i reflexivform), fsv. grena (efter nu v. 2:a svaga
konjug., pc. greent), motsv. isl. greina (pres. -ir).

Anm. Hos Lind 1749 fins även grens i bet. »grensle» av
subst. gren med (i) -s.

städes i lokal-adverb : se under -es.

I. t (eventuellt latent eller i förlängd form tt) i adverb
eller prepositionsuttryck, bildade av adjektiv.

1. Etym. o. hist. Av fsv. -/, ändelse i ack. sing. neutr.
av adjektiv, motsv. isl. -/ samt got- -ata o. s. v., en från prono-
mina överförd ändelse, hvars / motsvarar indoeur. d (bevarat i
sanskr. ock i latin; jfr t. ex. lat. id, quod, illud, aliud o. s. v.).

2. Nu v. användning. Härom först ett par inledande
anmärkningar.

Anm. I. Då de av adj. bildade ad verben på -t icke for-
mellt skilja sig från adjektiviskt fungerande neutra, ock då
även neutra av oböjliga adj. kunna användas som adverb (t. ex.
avvita, bra, bättre, fortfaraiide o. s. v.), kan man med visst skäl
räkna bildningen av adverb med -/ snarare till funktionsläran än
till ordbildningsläran. Emellertid kan detta bildningssätt icke här
förbigås, dels därföre att -/ är den oftast förekommande av alla
ändelser hos svenska adverb ock dessutom åtskilliga adverb på
-t hava mer el. mindre självständig betydelse i förhållande till
adjektiven, dels ock framför allt därföre att -/ är det enda mera
vanliga medlet att för tillfälligt behov bilda adverb av böjliga
adjektiv.

Anm. 2. Hos många neutralformer med ändeisen -t blir
denna ändelse icke märkbar i uttal eller skrift. Man kan sär-
skilja tvänne grupper av dylika neutra:

d) Sådana, där -t icke märkes av fonetisk nödvändighet:
där adjektivstammen slutar på -tt eller på -/ näst efter konso-
nant eller på -rt. Såsom adverb brukliga neutra av denna art
äro t. ex.:

a) På -/: Lätt, 7iätt, platt, rätt, inkiett, kokett, avmätt, ta-
fatt; oförmärkt, abstrakt, exakt, direkt, stolt, sällsynt, oförsynt.

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 3 1

oförtjänt, frappant, abrupt. På -st\ Fast, tyst, samt en mängd
superlativ-adverb: Bäst, främst, först, högst, lägst, minst,
mast, sist, ytterst; knappast, pliktskyldigast, senast, snarast, öd-
fujukast o. s. v.

/9) På -rt: Bjärt, kort.

b) Sådana som höra till adjektivstammar med mer än en
stavelse slutande på -/ näst efter vokal med huvudaccent. Här
uteblir (den hos enstaviga adj. inträdande) vokalförkortningen
framför det av tvänne sammanstötande / bildade t i neutr. ge-
nom invärkan från de andra böjningsformerna av samma adj.
Dit höra sådana adverb som: Ackurat, privat, diskret, absolut
o. s. v.

Annars finnas adverbiella uttryck med neutralt -/ av föl-
jande slag.

a) Adverb till nu brukliga icke-participiala adj.

a) Adverb bildade av neutr. sing. enbart. Hit hör en stor
mängd, såsom t. ex.:

Allmänt, allvarligt, andäktigt, ansenligt, artigt, avigt,
avlägset, avsiktligt, barskt, bart (blott ock b.), begärligt, be-
skäftigt, beslutsamt, beställsamt, beständigt, betydligt, betänk-
ligt, betänksamt, b ev ek ligt, bildligt, bittert, blankt (hvardagl. i
överförd bet.), blint, brett (vitt ock b.), brutalt^ brått, djupt,
djärvt, djävulskt, dovt, dristigt, dubbelt, duktigt, dumt, dun-
kelt, dåligt, dödligt (sårad, förälskad), egenhändigt, elakt, en-
faldigt, enhälligt, enkelt, -enligt i sammans. (ss. lag-, sannings-,
tidsenligt), exceptionellt, fabelaktigt, fabulöst (billig), fasligt,
fint, flinkt, flitigt, fritt (med sammans. ss. fördomsfritt, porto-
fritt o. s. v.), fräckt, fult., fullkomligt, fullständigt, fullt (med
en stor mängd sammans.), förfärligt, förskräckligt, galet, ge-
ment, glupskt, gott, grat^nt (o. nog-, samvetsgrannt), gruvligt,
gräsligt, hastigt, helt, helvetiskt, hermetiskt (sluten), hiskligt,
horribelt, häftigt, hörbart, hövligt, innerligt, intimt, ivrigt,
jämmerligt, kallblodigt, kallt, klent, knappt, kvickt, ledigt^ li-
stigt, litet, långsamt, långt, löst (med sammans. ss. handlöst
utan motsv. adj., anspråkslöst o. s. v.), makligt, milt, modigt
(med sam mans. ss. sakt-, ve-, ädel-, över-modigt o. s. v.), myc-

32 FREDR. TAMM

kety måttligt o. omåttligt, nedrigt, nitiskt, njuggt, nordligt
(m. fl. väderstrecksadv.), numeriskt (överlägsen), nämnvärt, obe-
gripligt, obeskrivligt, odisputabelt, odrägligt, ofantligt, oge-
ment, ohjälpligt, ohyggligt, omedelbart, omätligt, ordentligt;
orubbligt o. oryggligt (fastställd); oskäligt, otroligt, otvivel-
aktigt, otympligt, oupphörligt, ovanligt, oändligt, paralellt, pate-
tiskt, periodiskt, pinsamt (berörd), plötsligt, poetiskt, principiellt,
punktligt, rakt, rappt, raskt, redigt, regelmässigt, rent^ rikt
(o. konst-, sinn-, snill-rikt o. s. v.), riktigt, runt, rysligt, samfält,
samtidigt, sannolikt, sataniskt, sent, -sinnigt i sammans. (ss. djup-,
egen-, kall-, lätt-, skarp-^ vansinnigt o. s. v.), självständigt,
skarpt, skenbart, skickligt, skralt, skyinfligt, skyndsamt, slappt,
slaviskt, slugt, slutgiltigt (avgjord), slätt (rätt ock s.), slött,
smutsigt (girig), smått, snabbt, snart, snett, snålt, snällt, snöp-
ligt, soli(d)t, speciellt, spontant, sporadiskt, stadigt, starkt, sti-
ligt, stinnt (se s.), stort, styvt, ståndaktigt, ständigt, successivt,
summariskt, surt (förvärvad), svagt, svårt, svärmiskt, synbart,
systematiskt, säkert, sävligt, soligt, sött, tacksamt^ tappert^ ti-
digt, torrt, totalt, troget, tryggt, träget, trögt, tungt, tvärt, tyd-
ligt, tätt, uppriktigt, utförligt, utomordentligt, -vettigt (i o-, van-
vettigt)^ villigt (sammans. bered-, fri-, god-, motvilligt\ vilt,
visst, vitt (till vid\ vådligt^ våldsamt, vänligt, -värt i sammans.
(ss, avse-, avsky-, fruktans-, förvånansvärt^ vördsamt, ystert,
ytligt, ytterligt, ädelt (anlagd), ängsligt, ömsesidigt, ömt, öppen-
hjärtigt, öppet, överdådigt o. s. v.

Med från adjektiven starkt fjärmad bet. höra hit: Allt;
gent (emot, över) ock sammans. framgent (utan motsv. sammans.
form av 3iå}.);jämt i temporal betydelse.

/?) Prepositionsuttryck (av adj. i substantiv-funktion): Över-
allt; i ett; för evigt; av gammalt; iiman kort el. inom kort; på
nytt; för övrigt.

b) Adverb till adj. med form av passiva particip,

a) Till adj. på -en, bildade ss. partic. till starka verb, med
hvilka de kunna associeras, även om bet. stundom är överförd;
t. ex.: Förstulet, givet o. undergivet, (helt ock) hållet; o-btindet,
hög-draget, själv-fallet, (o-)medvetei.

/?) Till adj. på -ad.

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 33

aa) I form av partic. av nutida verb, t. ex. : Belevat^ för-
dammat, förtvivlat, oförblommerat, oförmodat, ohäjdat, opåräknat,
ostraffat, resen^erat.

/S/S) Till adj. avledda av subst. (utan verb ss. förmedlande),
t. ex. : Be hjärtat, hårdnackat, fri-, hög-sinnat.

y) Till adj. på -d (eller -/).

aa) I form av partic. av nutida verb, t. ex.: Avgjort, bak-
vä7it, bestämt, fördömt, oerhört, oförskyllt, oförskämt, oförställt,
opåtalt, oöverlagt, av-, eii-, särskilt.

^p) Till adj. avlett av subst.: Högljutt.

Anm. Exempel på adverb till adj. bildade med partici-
pialt -/ se ovan Anm. 2 (där det talas om adv. med latent /).
Här må tilläggas självmant, hvartill motsv. adj. knappast bru-
kas, ock som hör till en äldre nu obruklig participform av vb.
mana.

Bihangsvis må upptagas ännu en grupp av adverb med
från neutr. av adj. härstammande -t, men bredvid h vilka icke
(eller ätm. endast som sällsynta undantag) finnas motsvarande
adjektiviskt fungerande former. Dit höra:

Enbart, sammans. med neutr. till adj. bar (jfr blott ock
bart).

Framgeiit o. handlöst se mom. a: a.

Mangrannt, sammans. med neutr. till grann (jfr grannt
»noga» i folkspr.).

Mitt: till mid' i sammans., kvarleva av det fsv. adj. miper
(= lat. meditis).

Nogsamt, neutr. till det adj. som fins i ä. da. noksom, -sam,
nogsom »tillräcklig», mit. nochsam i samma bet.

Överljutt (jfr högljutt, n. till högljudd), egentl. försvenskad
form av mit. overlut i samma bet.

Titt i titt ock ofta (med superi, som tidast) av fsv. /// i
samma bet., neutr. till adj. tidher.

Särskilt märkas de av talord bildade adv. på -falt, ss. tre-,

fyr-, sju-, tio-, trättio-, säxtio-, hundra-, tusen-falt o. s. v., även

mångfalt: neutra till fsv. -f ålder i sammans. adj., nu i adjekti-

K. Hum. Vet. Samf. i Upsala. VI. p. 3

34 FREDR. TAMM

visk användning endast i arkaiska lagtermer, ss. enfald bot, en-
o. tvefalt hor, samt i fraser sådana som höja el. utbringa ett
tre- (fyr-, nio-Jfalt leve el. hurra (kanske sekundärt adjektiviska?
trefalt leve egentl. = »tre gånger leve den ock den»?). För
nutida språkkänsla te sig adverben på falt snarast ss. till de
motsv. adj. på faldig hörande högtidligare varianter till adver-
ben på faldigt.

Anm. Varianter till /-lösa adverb, hvilka ombildats efter
neutrala adverb, äro:

Eljest jämte äldre eljes.

Felt i slå, taga, gissa felt jämte fel (lånord närmast
från It.).

Straxt jämte äldre strax (ett från It. lånat genitiv-adverb).

Nybildning av adverb medelst -/ förekommer visserligen
icke alls, om därmed menas skapande av nya språkformer, men
däremot ytterst ofta i den meningen, att neutra av adj. med
passande betydelse kunna, när anledning gives, brukas som ad-
verb för att beteckna, på hvilket sätt något sker eller i hvilken
grad en egenskap förefinnes.

2. t, betecknande riktning till, i tre pronominala adverb
(si. m. ad v. på -dan o. på -r).

Av fsv. -/, sannolikt kvarleva av fsv. partikeln at (motsv.
isl. got. fsax. at ock lat. ad\ hvilken enklitiskt vidfogats i ur-
nordisk tid ock fått sitt a synkoperat såsom obetonat. Jfr de
nutida adv. däråt, häråt, hvaråt, bildade i nyare tid genom vid-
fogande av den förlängda formen av samma partikel, fsv. ät,
nsv. åt, till lokaladverben på -r.

De tre hithörande adverben i nutida svenskan hava något
olikartade grundord, resp. grund-stammar.

a) Hänförande sig till samhörigt adverb, betecknande
läge:

Hvart (till hvar), fsv. kwart, motsv. isl. huart (umord.
^hwaratT).

b) Hänförande sig till pronominala stammar i former med
säregen vokalism:

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 35

Dit, fsv. ^it, motsv. fda. ^it; troligen bildat med at av
samma fsv. §i (även isl. j5/), som annars är uppvisat som en
form för dat. sing. neutr. av pron. demonstr. (ännu kvar i da.
for-di), väl identiskt med got. ^ei (med bet. »att» o. relativt
»då», därjämte i allmänna relativa) ock ursprungl. en gammal
lokativform, motsv. den förra delen av grek. (dor.) zsT-ds »här».

Hit, fsv. kit, motsv. da. Aiä, väl av ett gammalt lokativt
"^'M (kanske det som fins i f ht. hi-naht »denna natt»), motsv. grek.
Ttsi (med utvidgn. i^et) »där»?

3. t av tväggehanda etymologisk art i

Sami, egentl. två adverb, på olika sätt bildade till samma
rot (jfr samma adj., sam-, samman o. s. v.).

i) \ jämt ock samt av (y.) fsv. sampth i samma koordina-
tionsuttryck, motsv. isl. samt (ofta med prepos. / samt, um samt)
med bet. »i ett, kontinuerligt» (temporalt), egentl. neutr. med
ändeisen -t (se i. -/) till ett fsv. annars blott i uttr. sampt taal
uppvisat adj. = isl. samr »samma, lika», hvars svagt böjda
form är nuv. sv. (den) samfne, -a, ock hvarav avledningsändelsen
sam är en kvarleva.

2) I samt ock syniierligen (ock samt fungerande som ko-
pulativ partikel, förr prepos. i bet. »tillika med») lånord av mit.
sa7nt, sampt, äldre samet, dels adverb i bet. »tillsammans, tillika»,
motsv. mht. sam(e)t, nht. sammt, dels neutr. av mit. adj. samed-
»varande tillsammans, förenad(e), samtlig(a)»; en variant, väl med
71 förlorat i obetonad stavelse (motsv. fsax. samad, samod ss. adv.
»tillsammans»), till de likbet. mit. o. mht. adv. .yö:w^«/, resp. mit.
adj. samtmd' samt fht. samant »tillsammans», hvars förhistoria
är något oklar.

tals: se under i. -s.

vart, betecknande riktning åt ett håll.

I. Etym. o. hist.

A. Inhemskt i någonvart o. ingenvart (hvilka oftast ut-
talas med två fortis-accenter ock därföre särskrivas likt ordfog-
ningar av två ord): av fsv. -vart, som fins i flera adverb, ss.
a7inan vart »åt annat håll», genvart »mitt emot», 7iorj^an vart

36 FREDK. TAMM

»åt norr» m. fl. dyl., motsv. isl. -vart i gagnvart »mitt emot»;
egentl. neutr. med ändeisen -/ av ett adj. fsv. -varder, isl. -vardr
»vänd, riktad (till)», hvarav en annan ad verbform fins i fsv.
nipanvarpa »nedantill», ovanvarpa »ovantill». Detta adj. är en
variantform med åtm. delvis redan urgerm. a till det adj. med
urgerm. e, som utgör efterleden i isl. JteåanverJr »nedåtvänd,
nederst», ofanverdr »uppåtvänd», även »sist», samt i fgutn.
andverpr, isl. qndverdr med bet. »motvänd, framåtvänd» ock
härledd bet. »varande i början», motsv. got. andwairps med ur
samma grundbet. härledd bet. »närvarande»; jfr med a fsax.
andward, fht. aiitwart, ags. andweard »närvarande». Huruvida
fsv. -varp-, -vart möjligen delvis är yngre form för ä. fsv.
vcerp-, -vcert med a uppkommet ur cb, är omtvistat (jfr Noreen:
Altschw. Gr. § 117, Anm.).

B. I de i sjömansspråket brukade adverben är -vart lånat
av \X., -wart, neutr. (i oböjd form, där / uppkommit av ^ ss. slut-
ljud) till det adj. som fins t. ex. i fsax. widar-zvard »motvänd»
ock är identiskt med fsv. -värper.

Det germ. adjektivet (urgerm. ^warda- o. ^iverda-^ hör till
den indoeur. roten wert: wort »vända (sig)», som fins t. ex. i
lat. verto »vänder» med biform vorto samt i det germ. vb.
^'werpan, isl. verda o. s. v., med ^-variant fsv. varpa, nsv. varda,
hvilket verb fatt en ur grundbet. »vända sig (till)» härledd bet.
»övergå till, bliva».

2. Nu v. användning. De nutida sv. adverben ^di-vart
fördelas i tvänne grupper.

a) Till adjektiv: två inhemska adverb:

Ingenvart o. någonvari, det senare = fsv. nokon vart (i
Stads L.). Här är liksom i fsv. annan vart (i Västm. L.) för-
ledens form oursprunglig. Kanske äro ^nokor-, ^annar-vart om-
bildade efter norpan-, vcestan-vart o. dyl. väderstrecksadverb ?

b) Till i sjöspråket brukade ord (fungerande som adv. el.
subst.), som hava avseende på vindens riktning: alla av It. här-
komst. Hit höra:

Nord-, ost-, syd-, väst-vart jämte sammans. former av dessa,
SS. nordost-vart o. s. v.

Lov-vart el. lovart: till subst. lov »vindsida» (i uttr. taga
loveji av), lånat av mit. lof, lov-.

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 37

VIS.

1. Etym. o. hist. Oböjd form av subst. vis »sätt», fsv.
vis n., hvilken i sammansättning med substantiv eller med attri-
butiva adj. fungerar som adverb med (åtm. egentl.) samma bet.
som subst. vis med föreg. prepos. på.

Ett gammalt svenskt adverb är ä. fsv. a^ruvis »annorlunda»
(i VGL I), motsv. isl. qdruvis, väl egentl. en i avseende på
adjektivets form urgammal ack. sing. av ett feminint subst. fsv.
vis, isl. vis; varianter av adverbet äro fsv. apruvisu, isl. Qåru-
visii ock qdruvisi (dat. sing. av neutr. vis) samt (väl med -a
efter andra adverb) qdruvisa. I y. fsv. förekomma adv. korsvis
(troligen efter ett mit. kruze-wise) ock likervis, likavis »likaså»,
lånat av mit. likerwise.

Det i nutida svenskan så utbredda bruket av adv. pä -vis
beror huvudsakligen på efterbildning i nyare tid av It. adv. på
-wis(e) ock av nht. adv. på -weise, däri ingår det från fsax. fht.
ivisa f »sätt, vis» härstammande subst. mit. wise, yngre wis f.,
resp. nht. weise f., i dat. sing. förenat antingen med subst. i sam-
mansatta uttryck, sådana som nht. kaufen-, tkeil-, kretiz-, aus-
nahms-y beispiel-weise o. s. v., eller med adjektiv-attribut i sådana
uttryck som nht. begreiflicher-, glUcklicher-y natUrlicher-weise o. s. v.
Hos de av adj. bildade ad verben hava i svenskan adjektiven fatt
neutralform på -t (t. ex. lyckligtvis, möjligtvis) i kongruens med
det svenska vis ss. neutralt subst.

. Beträffande etymon av sv. vis o. s. v. ligger det, formellt
taget, nära att sammanställa med adj. vis »sapiens», till roten
för vb. veta, indoeur. tvid (med avljudsformer) »se». Dock synes
svårt att förstå uppkomsten av bet. »sätt» ur en grundbet. »kun-
skap» (jfr Kluge : Etym. Wörterb.). Snarare kanske man får gå
tillbaka till rotens ursprungligare bet. »se» ock antaga en grund-
bet. »synlig företeelse» (t. »erscheinung») eller »utseende, sätt
att visa sig» eller så ungefär?

2. Nu v. användning. Adv. på -vis i nuv. svenskan
utgöra flera grupper, till olika slags grundord.

a) Till subst. som beteckna relativa kvantiteter (bestämda
el. obestämda delar av något större), men för övrigt kunna hava
mycket olikartade betydelser.

38 FREDR. TAMM

Hithörande adverb hava vanl. distributiv bet. (åsyfta
en enhetlig kvantitet i sänder). T. ex.

Abi-, ark-, batalj ons-, bit-, blad-, bunt-, del-, dussin-, famfi-,'
flock-, glas-, grad-, grupp-, halvårs-, hop-, häfte(s)-, härads-,
hög-, känn-, kläs-, klass-, klump-, knipp-, kompani-, kvartals-,
lass-, led-, läns-, mark-vis (om vikt), mäss-, matsked(s)- ock te-
sked(s)-, månads-, par-, parti-, period-, phiton-, portions-, pund-
o. skålpund-, punkt-, rad-, rot(e)-, skikt-, skock-, socken-, stop-,
stycke-, stånds-, ställ-, säck-, termins-, tim-, trupp-vis.

Anm. Med likartad bet. finnas några få nyare uttryck på
-vis SS. subst. förenat med föregående prepos. /, troligen egentl.
från danskan (om också möjliga att förklara ss. i svenskan bil-
dade efter synonyma uttryck på -tal med prepos. /), såsom /
hundrade-vis, i tusen-vis, samt ss. variant till /-lös form / dus-
sin-vis.

b) Till några subst. som beteckna till fartyg hörande fasta
föremål.

Hithörande adverb brukas i sjömansspråk för att utmärka
observerade föremåls läge i förhållande till det egna fartyget.
Sådana äro: Bakstags-, kortstags- o. långstags-vis, kranbalks-,
lårings-vis.

c) Till några få subst. som hava avseende på yttre form:
Kors-vis, trapp- el. trappstegs-vis.

d) Till subst. som hava avseende på upprepade eller alter-
nerande rörelser.

Hos hithörande adv. svävar betydelsen av -vis på gränsen
mellan dess mera egentliga bet. »i form av» ock den distribu-
tiva betydelsen. T. ex.

Dropp-, ryck-, stöt-, skvätt-, stänk- ^ våg-vis; skifte-, tur-,
växel-vis.

e) Till andra slags subst., mast verbalabstrakta.

Här har -vis den mera egentliga bet. »i form av, medelst»
el. dyl. T. ex.

Anfalls-, antydnings-, exempel-, förberedelse-, företrädes-,
förklarings-, förskotts-, förslags-, försöks-, gissnings-, händelse-,
inlednings-, jämförelse-, liknelse-, ordspråks-, proportions-, re-
servations-, rim-, ryktes-, samtals-, skämt-, slump-, tilläggs-.

OM ÄNDEI,SER HOS ADVERB 39

undantags-y underställnings-, upplysnings-, utmätnings-, önsk-
nings-vis. Till ett icke ss. självständigt ord brukat subst. :
Tillnärmelse-vis (efter da. tilncBrmelses-vis, t. annäherungs-
zijeise) med kortare biform närmelse-vis,

f) Till adjektiv.

«) Till oböjligt adj.: Omse-vis.

^) Med oböjd form av ett böjligt adj. (enastående adverb-
bildning):

Blind-vis (t. blinder-weise).

y) Till adj. i neutr. på -/; med undantag av givet-vis, en
nyare bildning efter naturligtvis, samtliga hörande till adj. på
-/^ el. -lig, såsom:

Anständigt-, begripligt-, beklagligt-, billigt-, förnuftigt-,
försiktigt-, förståndigt-, lyckligt-, möjligt-, naturligt-, onödigt-,
oskyldigt-, rimligt-, tillfälligt-, troligt-, vanligt-vis.

Anm. Hithörande ad v. hava för det masta (dock fins
liövligtvis liktydigt med hövligt i G. H. T. 29 april 1899) en
från adv. på neutralt -t (om sådana finnas till samma adj.) något
avvikande betydelse. Till adj. på -lig tillkommer som tredje
form adv. pä -ligen, hvilka kunna vara synonyma än med adv,
på -ligt, än med adv. på -ligtvis. Här några belysande exempel :

i) Till adj. på -ig:

Anstä7idigt underhålla någoii = på anständigt sätt; an-
ständigivis mider hålla någon = för anständighets skull.

Tillfälligt a7iställd = för visst tillfälle, tills vidare ; tillfäl-
ligtvis anställd = genom en tillfällighet.

2) Till adj. på -lig:

Lyckligt eller lycklige7i avslutad = på ett lyckligt sätt ;
lyckligtvis avslutad = till all lycka, som lyckligt är (el. var).

Porträttet är naturligt målat; i annan mening naturligtvis
el. 7iaturligen rnålat (icke utfört på annat sätt).

Ha7i har tydligt skrivit sitt 7ia7n7i 7ned egen haiid; i annan
mening tydligtvis el. iydlige7i (såsom tydligt är) skrivit sitt 7m7nn
med egen ha7id.

Nybildning av adverb på -vis förekommer i ganska stor
utsträckning; närmare bestämt, i följande fall.

40 FREDR. TAMM

i) Adv. pä -vis med distributiv betydelse bildas ofta till
subst. som beteckna k\'antiteter :

ä) Bestämda kvantiteter, såsom:

er) Mått, vikter, antal; t. ex. halvalns-, mil-, meter-, kilo-^
7neier-vis; tJinn-, kalviunns-, fjärdings-. kapp (ej-, halvstops-, kvar-
ter-, liter-, hektoliter-, Jialvliter-vis ; lod-, halvpimd^s)-, centner-^
kilo-, hekto-, halvkilo-vis ; tjog-, halvtjogs-vis, tolft-vis, halvdussin-
vis, val-vis (om strömming).

/?) Tidsdelar, t. ex.: halvvecko-, halvmånads-, halvtimme— ^
minut-, sekund-, halvminuts-vis.

b) Mera obestämda kvantiteter, utgörande självständiga dela^ v
av något större, såsom:

a) Samlingar av människor, t. ex. : avdelnings-, divisions — -
skvadrons-vis ; fakultets-vis {fakultet-vis mot allmänna regeln i
G. H. T. 27 okt. 1897), nations-vis (om landskapsföreningar vi^:3
universitet), kår-vis, fackförenings-vis, grad-vis (inom ordens-
sällskap), bänk-vis (i skola eller i riksdagens kamrar), ålders-vf^s
(elliptiskt om åldersklass : folkmängden fördelad åldersvis).

fi) Territorier, t. ex.: landskaps-, distrikts-, fögderi-, folk-
samlings-, kontrakts-, stifts-vis.; kvarters-vis (i stad).

y) Delar av skrifter, t. ex. kapitel-, paragraf-, sid-, spalt-vi^' •

å) Mått av varierande storlek ; t. ex. : butelj- o. halvbutelj (s^^ '
vis, sup-vis (om minutering av bränvin), hyll-vis (om böcker^ »
låd-vis (om cigarrer o. s. v.); skop-, ämbar-vis ; skyl-, stack-Zfi^^-

2) Adverb på -vis i mera egentlig bet. »i form av, medelst ^*
bildas i stor utsträckning vid förefallande behov (icke sällan efter ^
särskilda mönsterord, ibland egentl. genom lån från tyskan).

a) Till subst. avseende yttre form: terrassvis (i tidn.).

b) Till abstrakta subst.; t. ex.: agentur-vis, allegori-vis (jf^
liknelse-vis)^ analogi-, anekdot vis, anings-vis (t. ahnungsweisé^ »
anknytnings-, avslutnings-, beräkni7igs-vis, bihangs-vis (t. anhangs^'
weise)^ deduktions- o. induktions-vis, depositions-, fortsättnings^,"

förkortnings-, förliknings-, förutsättnings-, handräcknings-, imitar^
tions-, insinuations-, koinmissions-, kompletteri?tgs-, kompromiss-- y^
konklusions-, kontrakts-vis ; bära lyft?iingsvis på båda händemtt
(Heuman: Gramm. Studie öfver Santalspråket s. 72); medlings-

OM ÄNDELSER HOS ADVERB 4 1

förinedlings-, parodi-, petitions-, process-, rckonst7'tikiions- , re-
'itio7ts-, reproduktions- j restitutions-, savimanfattnings-, samman-
nhiings-vis , snpplements-vis (jfr tilläggs-vis) o. s. v.

c) Enstaka bildning till ett uttryck, som icke fungerar som
Dst., men i egenskap av förled i sam mans. kan anses likställt
jd abstrakt subst. : interi7ns-vis (i samma bet. som det latinska

ijiterim).

d) Till adj. pä -ig, -lig i neutr. på -/, t. ex. hövligt-vis (se
an), skäligt-vis (jfr billigt-vis), tydligt-vis (jfr naturligtvis,
fet-vis).

3) Även sådana ad v. pä -vis kunna nybildas, där bety-
sen svävar emellan den egentliga o. den distributiva.

a) Till abstrakta subst., t. ex.: glimt-, klunk-, språng-, steg-
-; amorterings-, avbetalnings-, utminuterings-vis .

b) Till verb, ett enstaka ex. : strö-vis.

värtes i de båda (även ss. adj. brukade) ad v. /;/- o. ut-
rtes, i yngsta fsv. in- o. utvccrtis, motsv. ä. da. ind- o. ud-
^tis; länord från mit., där skilda former blandat sig med h var-
dra, nämligen:

i) Mit. -werdes i ^iftwerdes »inåt» (icke direkt uppvisat,
m att förutsätta vid sidan av inwordes i samma bet., jfr da.
ivortes) ock iitiverdes »utåt», adverbiell gen. sing. till adj.
rd- »vänd åt ett håll», gammal sidoform till mit. ivard-, zvart
^arav sv. -vart i vissa adverb, se ovan).

2) Något av samma stam bildat adverb med / i st. f. stam-
tande d, såsom mit. -tvert, därjämte sannolikt ett yngre en-
ivigt (dock icke i ordböcker antecknat) mit. -werts, formellt
)tsv. nht. -ivärts o. ndl. -waarts i de likbetydande adverben
t. /;/-. a7iswärts, ndl. /;/-, uitwaards.

Ko<

Af Kong). RumaDlstlska Veteaskaps-Samlniiael
utgitna skritter.

I kumnmsiofl h<J* Afeadc[ii)4icia Byk-ljatitlehi (C, J, ioij^
trj i U/s«h ocii ytto Uarrassowitz i Uiptig.

IJaud l-(ilris ro kr. = iz MHj.
EKt>MA>N, A. t'bvi dic IleifnBt Liud dtjo Numuii der VVnsctn.

rit.iii, K. Om UciydtfUen nf tcrniPii katioti or_h lanifllRlielun af il^
' .iKlninp inom .U«n cpyritlsia kt-tiKimx hi^ttinii.

A. rtir (JniiKJhvdfnnmg ni^d Kt^-m-ilnjtif Avi WOrurr l^loj
■ i l''U iiU' (JiyiiiflniadifU, tifbat eiiitiiH I^Jtkitrfnr.
ini^Mts, K. Cl. nic '!'rim«.'«c*t)d«nialj>(iilo!0|)hfe Fiilil»'* iiflil ScheUiftg^i.
dajf]C.stt:tl< ilml uiltiuicrt.
■'NoBDWAi.i., J. H Om ^icDslia filfjifndciä iilvfiiklina mit 'TnlralfswltfJ»
>V uuiltt GVistiif ri Allalt

|, Bnod n (prift lo fcr. ■»= 12 MH>.

Jfi^n.. V. Katalog öfvcr Upsaln l?mv«8ili!V.Ril'iintts)l'' (iiniM!ianiI*fei.^

^ ■_ -for fm'.! r» kil hatniiikril"tt;r. .. . .- _

Iä■LAND^k, K U. Inledning ull FsalUimi. " ,

'Äl-MKVip-t, H. MeiTvilu B'i PesachtratcWlen nwnl lörtkrilis|(a, JVOUSv")
' . lallclMalkii ur Talmnil och Midrasclii samt -iniwlnifig orh iiloss

tt>)itnEUH30N, O. A. Oe Tnw AI2H01 i)«a«ti.i tiyrtinlnijiai.

i.TEJfWif, V. NyjJUf iifltii?5iiökiunKar ^li. den Pkmtii-(kn i>ro(odfcii* otnriide.

' ~- BwnJ IH, däiaf litkömmU:

^5l->Vl.i r-:. Uiti k.Xlt(irnn till ijlÖ il4 ÖfMfsättiiriiy ;j'

riijiJifmlicilik nflvnDtK utb Fi('tiU}< «djfliir(
JG a i>ci iniJir sytiluniii-ncm i| i

Band V (pris jo kr. --= 12 Mk».

Sahlin, (\ V. Om den oii>ka <i-(lLn.

Almkvisi". II. VÅn sainarilanisc Iut l>rl«.-r an Köni»; Ostar, in Faksimilc

heransgegc])cn urA (ibcrsct/l. Mil rincr Srhriftlafcl von I. luiii ni{.
NoRKKN. A. Svenska ctymolj.jricr.
Tamm, F. Om avk-dningsändclscr ht» svcn>ka suhstantiv. tlcras liistnrin

ock nutida torck(^msi.
SuNDKN. J. M. De tril)uni< ia ])ote>tatc- a L. Siil'a innninuta (|iiacstiones.
r.ANDTMANsoN, 1. S. JYiddomcns .si>la .skede i S\erii(e. Ktt ka]»itel ar

var äldre rätts historia.
Johansson. K. I*'. IJidrag till Ripeda.-- i«»iknini;-.
\\'AnLi:xh. C\ La l>elle Dame >ans meny. Kn fransk dikt.
KhFK.LDT, H. Om bevisen för (Ind^ verklii^liel.
1*IKHL. Iv. (^)iiel<]ues petites in.scrijjlions pro\enant du lemj)le crilorijs

a Ivltbu.
RnmiN(;. S. Pnjf". ('hr. Jac IJostrcims I"orelä.<ning.ir i etiken, trfter del

muntli.i^a toredraget upptecknade och redigerade.
Pkrsson. v. Om ett nyligen uppta» kt fragment af en ronier.sk kr)mnu]-

nallag.
v. ScuKKLK, K. Finnes djl etl omedvetet sjiilsjifv
(iKijKK. F. A. Ili.storisk öfvt.'rl»li( k af laiiiKts t//// m.h (/ual/s fortsatta

som relativj>n..»nomina i do n »manska språken.
HjÄRNK, II. Svensk-r\ska föriiandling.-.r 1564- -72. Frik \lV:s ryska

förl)undsj>laner.
Damki.ssox, (). A. Zur meiri^, lu-n hehnung im äiteren griechischen Kpos.

Hand VI, däraf utk<»mmii:

FuNr)STUJ)M. \'. Frolegomena in ICunajjii vilas phiio.sophc^rum et sophistarum.
Wadstmn'. k. Rnnin>krifh'n ]>a F«M"sarin«:en. vari älsia lagstadgande.
Hali.kndorik, i\ Koiumg Augu>ts p«)]iuk aren 170G— oi. Ett bidrag.
Tamm, I-^kkdu. Om axlediiingsmdelser hos s\en.ska adjektiv, deras histo-
ria ock nniid-i fr)rek«»m>t.

J^lcra al il'' ' ba/nuii i;-\^iU',J, \k; i/ /,•/■;.>. t kitmid af ren ti hallas i särtryck.

nv(;i)f:.\. L. ['Vnh-j i -li:-... :• try '<ii '.-h ..••!\«lsi;; jsrdlor till iaudskajKT
rpland^ .M-ii ''•■,!'!.• ''iii" .-• :• i: s:i ^\; !..j». .«^r.ifisl..;i beskrifninjj;.
iVjnMUi!i..:'>i •'. •!•' .'■•• r »\ .•••!:• I-. • 'jijsa i: 'v; : Fi^^ala Universitets

>i|jl:<.'t;'.- . i •:- . .

« ^ TA*f-

I •.