Skip to main content

Full text of "Om Westeråstrakten i botaniskt afseende"

See other formats 


41 


j 

ID 


^  dJ 


<U 


^  c  ^ 

ÖQ-Q 

^     -Q 


,:??-r"-t4. 


¥^ 


^ENEWYÖRKBOTANlCALGARip 


I   t. 


Om 

Westeråstrakteu 

i  botaniskt  aiseende. 


Akademisk  Afhandling^ 

som  med 

Vidtberömda  Filosofiska  Fakultetens  samtycke 

för  Filosofiska  gradens  erhållande 

kommer  att  offentligen  försvaras 

af 

ADOLF  MAGNUS  TROILIUS, 

Filos.  Kand.  af  Weatm.  och  Dala  Landskap 
Zedritz'    stipendiat, 

ä  mindre  Gustafvianska  Lärosalen 
dagen  den  1860. 


p.  v.  t.    .  m. 

tlftRARY 
NKSV   V  Ok  K 


♦    STOCKHOLM, 

TRICKT  HOS  E.  WESTEELI,,  1860, 


.710^ 


Malaredalen  ar  utan  tvifvel  ett  af  de  intressantare 
växtgebieterna  i  vårt  land.  Närheten  af  en  större  insjö 
gifver  alltid  åt  vegetationen  i  kringliggande  trakter  en  egen 
priigel,  i  det  att  dess  bassin  utgör  liksom  ett  afslutadt 
växtområde,  inom  hvilket  talrika  arter  och  former  före- 
komma, hviika  man  utom  detsamma  söker  förgäfves.  Sin 
egentliga  märkvärdighet  lånar  dock  Mälarefloran  från  den 
omständigheten,  att  då  Mälaren,  såsom  belägen  i  midten 
af  Sverige,  bildar  gränsen  mellan  landets  nordligare  och 
sydligare  trakter,  älven  många  af  de  växtarter  och  växt- 
former, hviika  för  bådadera  äro  mera  egendomliga  eller 
företrädesvis  tillhöra  endera  gebietet,  här  mötas  och  blanda 
sig  om  hvarandra,  hvarigenom  uppstår  en  rikedom  och 
omvexling  i  botaniskt  hänseende,  hviika  äro  ganska  an- 
märkningsvärda för  en  trakt,  som  ligger  på  en  så  hög 
breddgrad.  Många  arter  finna  till  följe  af  nyss  anförda 
orsak  vid  Mälaren  sin  nordliga  gräns;  ej  så  fä  äfven  sin 
sydliga.  Säkert  har  mången  botanist,  liksom  förf.  blifvit 
öfverraskad  af  vegetationens  fattigdom  endast  några  få  mil 
norr  om  Mälaren,  jemförd  med  den,  som  i  yppig  fägring 
kläder  denna  insjös  närmaste  omgifningar  och  öar.  Ett  i 
betydlig  mån  bidragande  inflytande  på  Mälareflorans  rikhet 
och  mångfald  torde  med  skäl  kunna  tillskrifvas  insjöns 
egendomliga  form:  dess  i  otaliga  fjärdar,  sund  och  vikar 
sönderklufna  vattenspegel,  som  oupphörligt  afbrytes  af 
öar,  holmar,  skär  och  klippor;  vidare  strändernas  olika 
och  omvcxlande  beskalTenhet,  insjöns  fria  sammanhang 
med    och    obetydliga  höjd  öfver  hafvet,  hvarigenom  dettas 

1 


salta  vatten  ofta  vid  s.  k.  uppsjö  inslröiiimar,  och  slut- 
ligen dess  i  allmänhet  föga  betydliga  djup,  hvarigenom 
vattenmassan  snart  uppvärmes  af  vårsolens  strålar  och 
sedermera  mäktigt  bidrager  till  underhållande  af  en  jemn 
och  likformig  lufttemperatur.  Likaså  får  den  ett  årtusende 
gamla  odlingen  af  Mälaretrakten  icke  frånkännas  en  kraftig 
medverkan  i  nyss  anförda   hänseende. 

Det  bör  således  ingalunda  väcka  förundran,  att  många 
»den  älskliga  vetenskapens»  idkare  och  vänner  egnat  Mä- 
laretrakten en  synnerlig  uppmärksamhet  och  åt  dess  ge- 
nomforskande offrat  tid  och  krafter.  Mälarefloran  är  också, 
åtminstone  hvad  vissa  af  dess  ojiiråden  beträffar,  en  af 
de  bäst  kända  i  Sverige.  Bland  de  män,  som  gifvit  hvar 
och  en  sitt  bidrag  till  densammas  kännedom  må  anföras: 
C.  J.  Lindeberg,  som  i  sin  »Synopsis  plantarum  vascula- 
rium  in  regioni  Ma3leri  orientali-boreali  sponle  crescentium», 
Ups.  1846,  skildrat  vegetationen  i  den  nordöstliga  delen 
af  Mälarebassinen;  Herman  Hofberg,  hvilken  genom  sitt  år 
1852  utgifna  arbete:  »Södermanlands  Phanerogamer  och 
Filices»,  gifvit  en  bild  af  växtligheten  i  dess  södra  del ; 
K.  Fr.  Thedenius,  hvilken  nedlagt  frukten  af  sm  egen  och 
andra  nitiska  botanisters  ifriga  och  mångåriga  genomforsk- 
ningar af  Stockholmstrakten  i  »Stockholmstraktens  Phane- 
rogamer och  Ormbunkar»,  hvilken  växtförteckning  utkom 
1850,  samt  fullständigare  i  sitt  år  1859  offentliggjorda 
arbete:  »Botaniska  Exkursioner  i  Stockholmstrakten»,  hvari 
framdragas  i  ljuset  de  rika  skatter,  hvarmed  Flora  smyckar 
sig  i  Mälarebassinens  östligaste  delar,  och  slutligen  Hampus 
v.  Post,  hvilken  genom  uppsatser  i  »Botaniska  Notiser» 
meddelat  sin  grundliga  och  omfattande  kännedom  af  ve- 
getationen i  de  trakter,  som  omsluta  Mälarens  vestliga 
hörn.  Vi  hafva  särskildt  anfört  dessa  arbeten,  emedan 
de  dels  äro  de  nyaste  och  fullständigaste,  samt  till  en 
del  röra  sig  om  områden,  öfver  hvilka  inga  andra  special- 
afhandlingar,  sä  vidt  förf.  har  sig  bekant,  utkommit.  Må 
man  häri  icke  se  något  försök  att  förringa  den  förtjenst, . 
som  många  andra,  dels  frejdade  vetenskapsmän,  dels  yngre 
vetenskapsidkare    inlagt    om    kännedomen    af  flera  mindre 


till  Miilarebassinen  hörande  områden!  Hvad  Wahlenberg, 
Fries,  Schagerström  och  många  andra  i  detta  hänseende 
uträttat  fOr  Upsalatrakten:  Wikström  för  Stockliohnsnejden, 
Lönnroth  för  trakten  omkring  Kungsör  eger  och  skall 
alllid   ega  stort  värde. 

Af  alla  Mularebassinens  delar  har  den  norra  hälftens 
mellersta  del  längst  saknat  väl  ej  botanisternas  uppmärk- 
samhet, men  dock  ofTentliggjorda  och  allmänt  kända  ar- 
beten öfver  sin  flora.  Först  år  1852  fylldes  till  en  del 
denna  känbara  brist  genom  den  af  W.  A.  Wall  utgifna 
»Westmanlands  Flora».  Då  detta  förtjänstfulla  arbete  sys- 
selsätter sig  med  hela  provinsens  vegetation  af  Phanero- 
gamer  och  Filices,  har  det  naturligtvis  icke  kunnat  egna 
någon  mera  öfvervägande  uppmärksamhet  åt  den  del  af 
Mälarens  närmaste  omgifningar,  som  falla  inom  provinsens 
område,  än  åt  landskapels  öfriga  delar.  Förf.,  som  i  flera 
år  vistats  i  Westerås  och  dess  närhet,  samt  derunder  med 
förkärlek  studerat  traktens  flora,  erkänner  och  uppskattar 
fulleligen  den  stora  förtjenst,  som  Wall  genom  anförda 
arbete  förvärfvat  sig  om  kännedomen  af  norra  Mälarefloran. 
Förf.  tilltror  sig  likväl  att  kunna  i  ej  alltför  få  och  ovä- 
sendlliga  delar  förfuilsländiga  nyssnämnda  kunskap.  Det 
är  delta  skäl,  som  förmått  honom  alt  publicera  förelig- 
gande opusculum,  hvilket  han  anhåller  att  få  ansedt  så- 
som ett  i  förhållande  till  krafter  och  förmåga  lemnadl,  om 
ock  oansenligt,  bidrag  till  kännedomen  af  Mälarefloran,  och 
såsom  sträfvande  att  fylla  en  ej  obetydlig  lucka  häri. 
Utom  nyss  citerade  arbete,  i  hvilket  förf.  med  tacksam- 
het erkänner  sig  hafva  funnit  ganska  mycket  af  sin  före- 
lagda uppgift  undangjordt,  har  såsom  källa  begagnats: 
»Beskrifning  öfver  Westerås  Län,  af  Wilh.  Tiiam,  Stock- 
holm 1849».  1  och  fur  de  geologiska  uppgifterna  hafva 
de  under  ledning  af  Prof  Edlund  utarbetade  utmärkta 
kartorna  blifvit  rådfrågade.  Må  förf.  äfven  här  få  fullgöra 
den  kära  pliglen  att  offentligen  betyga  sin  varma  tack- 
samhet för  de  rikhaltiga  och  värdefulla  upplysningar,  sorp 
benäget  lemnals  af  äldre  och  yngre  idkare  och  befcrdrare 
af    botanikens    studium,    såsom   Lektor  J.  Johansson,  Med. 


Doktor    S.    G.    Tkohius,    Hii    K.    1'.    Lindh,    E.    Björling, 

m.  n. 

Förf.  beklagar,  all  hans  tid  och  kräftor  endast  mod- 
gifvit  honom  att  förctrlidesvis  studera  Westeråstraktens 
Phanerogamer  och  Filices;  de  iakttagelser,  som  han  kun- 
nat göra  om  dersammastsdes  förekommande  öfriga  Crvpto- 
gamer  äro  alltför  få  och  ofullständiga,  för  att  han  skulle 
våga   meddela   dem. 


Den  del  af  Mälaredalen,  hvars  vegetation  förf.  varit 
i  tillfälle  att  närmare  studera,  och  hvilken  här  kallas 
Wesler åslr akten ,  sträcker  sig  omkring  1  mil  i  norr,  1^ 
mil  i  söder,  1  mil  i  vester  och  2  mil  i  öster  om  nämnda 
stad.  Den  innefattar  socknarne  Ängsö,  Kungsåra,  Kärrbo, 
Ihrsta  och  Badelunda  i  öster;  Tillberga,  Hubbo,  Skerike 
samt  en  del  af  Skultuna  och  Romfartuna  i  norr;  Lundby, 
Barkarö,  Dingtuna  och  Lillhärad  i  vester;  samt  slutligen 
S:t  Jhan,  som  närmast  omgifver  Westerås  på  alla  sidor. 
Söderut  möter  den  omkring  |  mil  i  landet  inskjutande 
Wesleråsfjärden,  med  dess  talrika  öar,  holmar  och  skär, 
hvilken  genom  flera  sund  sammanhänger  med  två  andra 
af  Mälarens  fjärdar:  Granjjärden  och  Blacken.  Frän 
Granfjärden  utgår  i  östlig  riktning  en  fortsättning  i  Angsö- 
fjärden,  som  sedermera  förlänger  sig  mot  norr  i  Knngs- 
åraviken.  En  mängd  holmar  och  skär  ligga  strödda  på 
dessa  vattenspeglar,  hvilka  förf.  längre  fram  skall  uppräkna. 
På  detta  sätt  bildas  pä  östra  sidan  om  Westerås  en  stor 
halfö,  som  innefattar  hela  Kärrbo,  större  delen  af  Ihrsta, 
hälften  af  Badelunda  och  en  del  af  S:t  Ilians  socknar., 
Vestra  stranden  af  Westeråsfjärden  fortsätter  sig  deremot 
efter  sin  omböjning  vid  Gångholmarne  i  oafbruten  vestlig 
riktning  mot  Bytternes  socken,  hvilken  ligger  utom  Wesferäs- 
traktens  område.  Ifrågavarande  trakt  bildar  således  östra 
delen  af  Westmanlands  mälarestrand  och  utgör  en  yta  af 
ungefärligen  7^  qvadratmil,  hvaraf  omkring  4^  qvadratmil 
upptagas  af  land;  återstoden  bildas,  om  man  afser  från 
den    obetydliga    Angsjön,    uteslutande  af  Mälarens  vatten- 


spegel.  Inga  skarpa  giJinser  afskilja  detta  område  från 
omkringliggande  delar  af  Westmanland  och  Upland,  i  hvilka 
det  tvärtom  omärkligen  öfvergår.  Det  har  också  blifvit 
uppstaldt  såsom  ett  helt  för  sig,  endast  af  den  orsak  att 
förf.  ej  varit  i  tillfälle  att  annat  än  undantagsvis  utsträcka 
sina  undersökningar  ulöfver  dess  landamären,  inom  hvilka 
således  hans  närmare  bekantskap  med  trakten  är  be- 
gränsad. 

Vid  den  närmare  beskrifnmgen  af  ifrågavarande  land- 
sträcka torde  det  vara  lämpligt  att  välja  Westerås  till 
utgångspunkt.  Denna  stad  är  belägen  59°  37'  latitud 
34°  13' 20"  longitud  östligt  från  Ferro  vid  Svartåns  utlopp 
i  norra  ändan  af  Westeråsfjärden.  Under  hela  den  del 
af  Svartåns  lopp,  som  faller  inom  Westeråstraktens  om- 
råde, åtföljes  den  af  en  ås  på  hvardera  sidan,  hvilka  hålla 
sig  ganska  nära  vattendraget  och  derigenom  bilda  en 
särdeles  trång  dal,  i  hviiken  vattnet  gräft  sig  en  rätt  djup 
fåra.  Svartån  är  del  enda  vattendraget  i  trakten  af  be- 
tydenhet, ehuru  äfven  densamma  under  torra  somrar  till 
hälften  uttorkar.  Straxt  ofvan  staden  bildar  den  ett  fall, 
vid  hvilket  Westerås  qvarnar  äro  anlagda.  Ofvanför  dessa 
flyter  vattnet  med  undantag  af  ett  par  strömdrag  lugnt 
och  stilla,  ända  till  dess  man  kommer  till  Forsby  och 
Akesta  qvarnar  nära  gränsen  för  gebietet,  defr  åter  fall 
möta.  I  sjeltVa  vattnet  träffar  man  NympJicea  alba,  Nu- 
phar  luteum,  Balrachium  heterophyllum ,  trichophyllum, 
cirxinaUim,  confusum;  Nastuvtium  amphibium,  Myrio- 
phyllum  allerniflorum,  Polygomim  amphibium,  CalUtriche 
verna,  aidumnalis;  Lemna  minor,  pohjrrhizn ,  Potamoge- 
ton  natans,  pprfoliaius;  Sparganium  nntans,  Glyceria 
flintans.  Vid  stränderna  bilda  Scirpus  lacuslris  och  Phrag- 
mites  communis  en  tät  skog,  öfver  hviiken  de  praktfulla 
blomflockarne  af  Bufomus  umbellalus^  höja  sig.  Der  träffas 
äfven  Galium  palustre,  uliginosum;  Myosolis  palustris, 
ccEspitosus,  Lyaimachia  vulgaris,  Naumburgia  tliyrsiflora, 
Sium  laiifohum,  Naslurtium  palustre,  sylvestre  och  anceps, 
Stellana  palustris,  Epilobium  palustre;  Rumex  Hydro- 
lapathum,    crisp^is,    Hippnlapafhum,     Iris     Pseudacorus , 


Alisma  Plantago,  Sagitlaria;  Sparganium  sinipleoc,  ramo- 
suni;  Heleocharis  paluslris;  Carex  vesicaria,  ampullaoea 
aqualtlis,  acula,  slricla,  Glijceria  dislans,  aquaticn,  Cala- 
magrosfis  lanceolafa,  Alopecurus  fulvus,  geniculalns.  På 
strilnder  och  holmar  höja  sig  Alnns  glutinusa,  Populus 
tremula,  Salix  fragilis,  Betala  alba  och  verrucosa,  Sorlus 
Aucuparia,  Ulmus  campestris,  Tilia  pavvijolia,  i  hvilkas 
skugga  frodas  Valeriana  officinalis,  Scrophularia  nodosa, 
Angelica  syhestris,  Peucedaimm  palustre,  Barharea  sfricta, 
Lylhrum  Salicaria,  Rosa  canina,  molhssima,  tomentosa, 
cinnamomea,  Rubiis  idoeus,  Geum  rivale,  intermedium; 
Spircea  Ulmaria,  Scirpus  sylvaticus,  Carex  vulgaris, 
cwspilosa,  canescens,  disticha;  Dactylis  glomerata,  Poa 
serolina,  Blilium  effusmn,  Baldingera  urundinacea,  Poly- 
siichum  Thelypteris,  Fdix  Mas,  cristatum.  spinulosimi; 
Asplenium  Filix  femina,  Slruthiopleris  germanica.  På 
den  öppna  och  dyiga  strandbrädden  växa  utom  flera  af 
de  föregående  Limosella  aquatica,  Subularia  aqualica, 
ElaUne  Hydropiper,  triandra;  Butliarda  aqualica,  Peplis 
Porlula,  Polygotium  Hy  dr  opiper,  Triglochin  paluslre,  Jun- 
cus  conglomeratus ,  effusus,  filiformis,  ariiculalus,  supinus, 
alpmus,  compressus,  supinus,  Heleocharis  acicularis. 
Gräsmattan  bildas  af  Fesluca  elalior,  Poa  trivialis,  pralen- 
sis,  annua;  Air  a  ccespitosa,  Calamagrostis  slricla,  Agi^ostis 
canina,  vulgaris,  slolonifera,  Molinia  coerulea,  Alopecurus 
pralensis  m.  fl. 

Den  vestra  af  de  åsar,  som  mellan  sig  innefatta 
Svartåns  trånga  dal,  är  hög  och  brant,  och  pä  dess  slutt- 
ning är  en  del  af  staden  Westerås,  den  s.  k.  Oxbacken 
uppbygd.  Dess  närmast  staden  belägna  del  kallas  Djekne- 
bergen.  De  bestå  af  grå  och  röd  gneiss  och  sträcka  sig 
från  sydost  åt  nordvest.  Lagernas  strykning  är  i  all- 
mänhet dermed  öfvercnsstämmando;  deras  stupning  väx- 
lande; närmast  staden  25" — 40"  åt  öster  till  nordost. 
På  östra  sluttningen  träder  berget  i  niirheten  af  staden 
öfverallt  i  dagen  och  är  der  merändels  nära  tvärbrant 
nerskuret  mot  dalen.  Mera  norrut  höljes  bergsluttningen 
af  djupa  lager  kross-  och  rullstensgrus  samt  -sand.    Vestra 


sluttningen  lir  mindre  brant,   men  öfversållad  af  en  ofant- 
lig   mängd    erratiska    gneissblock    i  den  vildaste  förvirring 
kastade  öfver  hvarandra.  Berget  träder  äfven  här  flerstädes 
i    dagen.     Mellan    dessa    båda    sluttningar  ligger  en  tem- 
ligen    jemn    mark;    en    högslätt    i    miniature,  upptagen   af 
naket  berg,  hedmark,  kärr,  beteshagar  och  bairskog     Stora 
sträckor    af    hedmarken    täckas    har    af  Calluna  vulgaris, 
Juniperus  communis ,    Vacciniwn   Vitis  idoea  och    Thymus 
Serpyllum,  mellan  hvilka  förekomma  Chrysanthemum  Leu- 
canthemum,  Achillea  Millejoliwn,  Anlennaria  clioica,  Filago 
mon/ana,   Erigeron  acris,  Solidago  Virga  aurea,  Cenlaurea 
Jacea,    Carlina   vulgaris,    Hieracium   murorum,  ccesium, 
vulgatum,    umhellalum;     Hypochwris    maculata;     Galium 
verum,  horeale;  Campanula  persicifolia,  rotundifolia;  Myo- 
sotis  Jiispida,  strida;  Pruneäa  vulgaris;  Veronica  serpylli- 
folia,  Eupjhrasia  officinalis,  gracilis;  Pimpinella  Saxi fråga, 
Polygala  vulgaris,    Helianlhemiim  vulgäre,   Viola  canina, 
Viscaria  vulgaris,  Slellaria  graminea,  Rosa  canina,  mollis- 
sima,  tomentosa,    cinnamomea,    Rubus    idceus,    saxatilis, 
Potentilla  maculata,   Tormenlilla;  Prunus  spinosa,   Orobus 
tuberosus, ,  Lotus   corniculatus ,  Trifolium  medium ,  Rumex 
Acetosella,  Salix  repens,  Equisetum  hyemale;  Orchis  ma- 
culata, Gymnadenia  conopsea,  Platanthera  bifolia,  Luzula 
campestris,  Carex  ericetorum;  Festuca  rubra,  ovina;   Briza 
media;   Avena  pratensis,  pubescens;   Aira    jlexuosa-^^  Po- 
lystichum  Filix  Mas,  spinulosum;  Asplenium  Filix  jemina, 
Pteris   aqvilina,    Botrychium    Lunaria,  Lycopodium  com- 
planatum.     På    mera    naken    och  sandig  mark  växa    Ver- 
bascum    Thapsus,    Linaria  vulgaris,    Myosurus  minimus. 
Arabis    Thaliana,    Viola    arenaria,    tricolor;    Gypsophila 
muralis,  Cerastium  vulgatum,  Arenaria  serpylli folie;  Sa- 
gina   procumbens ,    Spergularia  rubra,  Sedum   Telephium, 
acre;  Trifolium  repens,  arvense,  Herniaria  glabra,  Scle- 
rantlms    perennis,    annuus.     De    öppna    kärren    höljas  af- 
Myrtillus  mgra  och  uliginosa.     Der  finner  man   äfven  på 
och  vid  tufvorna  Comarum  palustre,  Pyrola  rotundifolia, 
minor,  media,  Triglochin  palustre,  Carex  acuta,  ccespitosa, 
^ndgaris;    Aira    ccespitosa,    Nardus   stricta   samt  på  den 


tillstötande  sidlaiidla  marken  Ii  idens  IriparlUa,  Surcisa 
pralensis,  Gentiana  AmareUa,  lingulata;  Pedicidaris  pa- 
luslris,  Ranunculus  acris,  Flanunida:  CallJia  paluslris, 
Cardamine  pralensis,  Peplis  Porlida,  Epdobium  monla- 
num,  paluslre,  Salix  cinerea,  Juncus  conglomeralas,  effusns, 
alpinus,  compressus;  Eriophorum  arguslilolium,  Carex 
flava,  panicea,  dislicha,  vulpina,  dioica;  Poa  pralensis, 
Irivialis;  Agroslis  canina,  vidgaris.  Bergspringorna  hysa 
Convallaria  Polygonalwn,  Polypodium  vulgäre,  Dryopleris ; 
Cyslopleris  fragilis,  Woodsia  ilvensis,  Asplenium  Tricho- 
manes  och  seplenlrionale.  I  beleshagarne  och  i  skogs- 
brynet  anträffas  Cirsium  paluslre,  Ajuga  pyramidalis,  Acer 
plalanoides,  Rhamnus  Fvangula,  Ånemone  nemorosa,  Ge- 
ranium  sylvalicum,  Viola  sylvalica,  Agrimonia  Eupaloria, 
Alchemilla  vulgaris,  Polenldla  replans,  Geum  urbanum, 
Lalhyrus  pralensis,  Trifoliimi  hybridum,  agrar ium,  7non- 
lanum,  pralense,  Rumex  Acelosa,  domesticus,  crispns; 
Quercus  Robiir;  Salix  penlandra,  nigricans;  Equiselum 
sylvalicum,  arvense,  limosum;  Carex  muricala;  Calama- 
grostis  arundinacea,  3Ielampyrum  pralense,  Epilobium 
anguslifolium ,  Pyrola  rolundifolia,  media,  minor;  Salix 
aurila,  caprea;  Populus  Iremnla;  Belula  alba.  glulinosa, 
Corylus  Avellana,  Convallaria  majalis,  Carex  pallescens, 
canescens,  vesicaria;  Lycopodium  complanalum.  I  barr- 
skogens skugga  dölja  sig  Trienlalis  europcea,  Oxalis  Ace- 
losella.  Melampyrum  sylvalicum^  Arenaria  Irinervia,  Pyrola 
secunda,  chlorantha,  Majanlhemum  bijolium,  Polypodimn 
Pliegopleris ,  Lycopodium  annolinum,  Luzula  pilosa.  De 
vidsträckta  skogskärren  slutligen  (det  s.  k,  Ölins  kärr) 
hafva  att  uppvisa  Bidens  cernua,  Meayanlhes  Irijoliala , 
Ulricularia  inlertnedia,  minor;  Drosera  rolundifolia,  An- 
dromeda  polifolia ,  Ledum  paluslre,  Alnus  glulinosa,  in- 
cana;  Juncus  fdiformis,  Calla  paluslris,  Sparganium  mi- 
nimum, Eriophorum  gracile,  vaginalum;  Carex  fdiformis, 
irrigua,  leporina,  slelhdala. 

Djeknebergen  fortsätta  sig,  såsom  redan  blifvit  nämndt, 
norrut  längs  efter  Svartån  genom  S.t  Ilians  och  Skerikes 
socknar,    h vilken    sednare    för  det  mesta   upptages  af  låga 


^sar,  bergkullar  och  kärr,  livaraf  det  största  kallas  Svart- 
myran. Här  möta  flera  mera  nordliga  skogs-  och  kärr- 
växter, såsom:  Linncea  borealis,  Augelica  sylvestris,  Stella- 
ria  uliginosa,  Buhus  Chamcemorus,  Oxycoccus  palustris, 
Arctoslaphylos  officmalis ,  Pyrota  umhdlatn,  Empetrum 
nigrum,  Mohtia  fontana,  Mynca  Gale,Tricliopliorum  alpi- 
iium,  Carex  limosa,  Oederi,  elongala,  chordorrhiza,  para- 
doxa.  pauciflora^  pulicark.  Den  öppna  markens  vegeta- 
lion  öfverensstämmer  med  slällbygdens,  hvilken  förf.  fram- 
deles vill   skildra. 

Al  söder  sänka  sig  Djeknebergen  i  flera  afsatser  mot 
Mälaren,  hvilka  bSra  olika  namn,  såsom  GesSllbergen, 
Skojarebacken,  Stallhagen  o.  s.  v.  Det  fasta  berget  är 
här  öfverallt  täckt  af  mäktiga  lager  krosstensgrus  och  ^sand 
med  ett  tunnt  öfverdrag  af  matjord  och  besådd  med  störro 
jch  mindre  lösa  granit-  och  gneissblock.  Sluttningarne 
bilda  torra  backar  och  betesmarker,  här  och  der  genom- 
fårade  af  källrännilar  Derjs  vegetation  öfverensstämmer 
med  Djeknebergens.  Emellan  sluttningens  fot  och  sjö- 
stranden ligger  en  stnal  remsa  sidländt  mark,  der  de  flesta 
för  denna  sträcka  egendomliga  växter  anträffas.  Utom  en 
mängd  af  de  för  Djeknebergen  anförda,  växa  här  på  de 
torra  backarne  Senecio  sylvalicus,  Gnaphalium  sylvati- 
cum,  Hieracium  PiloseHa,  coesiiim,  murorum;  Taraxacum 
corniculalkim ,  Cynanchum  Vinceloxicum,  Yeronica  ofjici- 
naliH,,  verna,  arvensis;  Carum  Carvi,  Pulsatilla  vulgaris, 
Berberis  vulgaris,  Sisyinbrium  officinale,  Erysimum  chei'- 
ranthoides,  Turritis  glabra,  Lepidium  campes/re,  ruderale; 
Capsclla  Bursa  pastor  is,  Thiaspi  arvense,  Draba  verna, 
Gernniwn  pusiUum,  Cerasiium  viscosum,  semidecandrum; 
Bibes  Grossularia,  Sedum  annuum.,  sexangulare;  Fragaria 
collnia,  vesca;  PotentiUa  anserina,  argenlea,  veima,  norve- 
gica;  Trifolium  arvense.  På  betesmarkerna  och  vid  käll- 
dragen förekomma  Gentiana  campestris,  Yeronica  Becca- 
bunga,  Primula  veris,  Planlago  lanceolata,  media;  Banun- 
culus  bidbostis  ,  repens,  auricomus,  acris;  Silene  nutans, 
Dianthus  deltoides,  Bibes  nigrum,  rubrum;  Saxifraga  gra- 
nulata;    Spircen   Filipenduh,    Salix  penlandra,    depréssa; 


10 

Anthoxanthum  odoratum.  Vid  foten  af  sluttningarne  bildas 
täta  spår  af  Lonicera  Xylosteum^  Rosa  canina,  coriifolia, 
Acharii,  niollissima,  tomentosa,  Ruhus  idccus,  Prumis  spi- 
nosa  med  här  och  der  inströdda  Vibiirnmn  Opulus,  Rham- 
mis  Frangula,  cathartica;  Ribes  alpinum,  Cratagus  Oxija- 
cantha,  Corylus  Avellana,  ur  hvilka  uppspira  Tanacelum 
vulgäre,  Solidago  Yirga  aurea,  llieracium  vulgahim,  imi- 
bellatum,  Yerbascum  mgrum,  Veronica  Chamoedrys,  Agri- 
monia  Eupatoria.  Der  finner  man  afven  Coloneaster 
vulgaris.  På  den  sidländta  ängsmarken  ned  emot  sjö- 
stranden bildas  buskgrupper  af  Piunus  Padus  och  Rhamni, 
mellan  hvilka  växa  Tussilago  Farfara,  Hieracium  fallax, 
Auricida,  pallescens;  Crepis  prmnorsa,  Ficaria  ranuncu- 
loides,  Aquilegia  vulgaris,  Aclwa  spicata,  Polygala  co- 
mosa.  På  stranden  kryper  Trifolium  fragiferum  och  i 
skuggan  af  Almis  glutmosa  uppskjuta  Polygonum  Hi- 
storia och  Valeriana  officinalis.  Längre  ut  på  sjelfva 
strandbrädden  anträlTas  Viola  siacjnina,  Slellaria  j)alustris, 
Lylhritm  Salicaria,  Rumex  Hippolapaihmn,  Galium  palu- 
&tre  och  uliginosum;  Polygonum  Persicaria,  mcanwn; 
Clienopodium  polyspermuni,  Carex  liirta  och  en  mängd 
andra  strandväxter,  hvilka  förf.  längre  fram  får  tillfälle 
att  anmärka   såsom   de  vanligaste  vid  Mälaren. 

Den  östra  åsen  är  lägre,  bördigare  och  mera  odlad 
än  den  vestra  samt  går  icke  så  långt  ned  mot  Mälaren, 
utan  slutar  på  omkring  2000  alnars  alstånd  med  en 
temligen  brant  sluttning,  den  s.  k.  Kyrkobacken,  hvilken 
upptages  af  de  nordligaste  qvarteren  i  staden  Westerås. 
Dess  bredd  är  äfven  vida  mindre.  På  de  sydligaste  de- 
larne är  berget  öfverallt  betäckt  med  djupa  lager  kross- 
stensgrus  och  -sand,  samt  öfverst  af  svartmylla.  Ytan 
intages  här  till  stor  del  af  åker  och  planteringsland.  Mera 
norrut  tiäder  berget  flerstädes  i  dagen  och  visar  sig  bestå 
af  grå  gneiss.  Åsen  är  här  beströdd  med  väldiga  erra- 
tiska  granit-  och  gneissblock  samt  upptages  för  det  me- 
sta af  mager  betesmark,  men  likväl  vida  yppigare  än 
Djeknebergeiis  kala  hedar.  Ännu  mera  nordligt  är  åsen 
beväxt  med  löfskog  af  Populus  tremula,  Beiula  alba  och 


i! 

glutmosa,  Sorbus  Aucapana .  Acer  plalanoides ,  Prunus 
Padus  och  Conjlus  Avellana,  samt  längre  norrut  med 
barrskog.  Den  tilltager  här  i  bredd  och  på  dess  afplat- 
tade  yta  ligga  kärr  och  myror.  Här  och  der  uppresa 
sig  i  barrskogen  tvärbranta  bergväggar  af  grå  gneiss, 
hvilkas  sidor  äro  starkt  sCindersplittrade.  Längst  mot 
norr  vid  Forsby  består  åsen  åter  af  krosstensgrus,  ur 
hvilket  lummig  löfskog  uppspiran  —  Närmast  Westerås 
håller  sig  höjdsträckningen  ganska  nära  Svartån,  men 
aflässnar  sia;  mera  norrut  alltmera.  Mellanrummet  intases 
först  af  sakta  sluttande  ängar  och  lundar,  den  s.  k.  Hof- 
destalund,  sedermera  af  bördig  åkermark.  Vid  Forsby 
tränger  åsen  sig  ånyo  nära  in  på  vattendraget  och  stu- 
par brant  ned  i  dess  djupa  bädd.  —  Vid  östra  slutt- 
ningens fot  utbreda  sig  sidländta  ängar,  hvarom  mera 
framdeles. 

Sjelfva  åsens  vegetation  öfverensstämmer  med  den 
vestra  höjdsträckningens,  så  att  man  på  den  förra  åter- 
finner större  delen  af  de  växtarter,  som  blifvit  anförda 
för  den  sednare,  med  undantag  af  en  del  mera  nordliga, 
som  anträffas  i  Djeknebergens  kärr  och  på  Svartmyraii. 
Dessutom  möta  här  Artemisia  campestris ,  Ediinnnpermum 
Lappula,  Calnminlha  Acinos,  Lihanotis  monlana,  Bunias 
orien/alis,  Viola  hirta,  Epdobium  montanum^  Sorbus 
scandica,  Pij)'us  Malus,  Rosa  cinnamomea,  Poientilla 
norvegica,  Primus  Cerasus,  V-icia  sepium,  AnthyUis  Vid- 
veraria,  Vyrola  uniflora,  Salix  depressi,  aurifa,  Epipa- 
clis  latifolia,  Gagea  minima,  Juncus  sylvaticus ,  Carex 
pilulifera,  Bromus  mollis,  arvensis;  Poa  compressa,  ne- 
moralis;  Triodia  decumbens,  Avena  elatior,  Melica  nu- 
lans,  Calamagrostis  Epigejos,  Phleum  phalaroides,  Po- 
li/stichum  cristatum.  Asplenium  sepientrionale,  Breymi.  — 
På  vestra  åkersluttningarne  anträfTas  utom  vanliga  rude- 
ratväxter  äfven  Veronica  hederifolin,  Aned,um  graveolens 
och  Papaver  dubium.  —  Hofdestalund  bildas  af  Eraxinus 
excelsior,  Acer  platanoides,  Pyrus  Malus,  Qvercus  Bo- 
hur,  Prunus  Padus,  Tilia  europcpa,  Betula  alba  och  Po- 
pw/w.s  tremula,  bland    hvilka  enstaka    exemplar  af    Pinus 


12 

Åbies  och  sylvestris  höja  sig.  Småskogen  består  af  Co~ 
rylus  Avsllana ,  Salix  Cap)-t'(t,  Viburnum  Opulus,  Rham- 
nus  Frangula  och  catharlica  ,  i  hvilkas  skugga  många 
växtarter  skjuta  upp,  som  eljest  endast  eller  företrädes- 
vis anträffas  i  Mälarens  omedelbara  grannskap.  Sådana 
äro:  Campanula  Trachelium,  Srrratula  lii.ctona,  Pulmo- 
naria  officinalis,  Clinopodium  vulgäre,  Melampyrum 
crislaium  och  nemorosum,  Daiicus  Carota ,  Laserpitium 
latifolhtm ,  Vwla  mij-ahilis,  Melandriurn,  sylveslre,  Rosa 
coriifolia,  Orobus  vernus  och  iiiyer,  Vicia  sylvalica  ^ 
Pyrola  minor,  Carex  7no)Uana  och  digitala,  Triticum 
caninum,  Poa  nemoralis,  MelicanuUuis,  och  Lycopodium 
clavatum:  , 

Sedan  förf.  nu  sökt  jitt  i  få  ord  skildra  Svartådalens 
och  dess  båda  terassers  beskaffenhet  och  vegetation,  torde  det 
tillåtas  honom  att  gå  vidare  med  sitt  föresätta  ämne.  Det 
torde  då  vara  lämpligast  att  afhandla  den  omgifvande 
slättbygden  för  sig  och  Mälarens  stränder  och  öar 
för  sig  i  anseende  til!  dessa  sednares  i  många  hänseen- 
den afvikande  och  egendomliga  växtlighet.  För  bättre 
redas  skull  vill  förf.  särskildt  sysselsätta  sig  med  slätten 
på  vestra  sidan  om  Svartån,  förbehållande  sig  att  seder- 
mera  få  fästa  sin  uppmärksamhet  vid   den  östra. 

När  man  nedstiger  från  Djeknebeigen  åt  vester,  in- 
kommer man  på  en  vidsträckt  och  jemn  slätt,  hvilken 
intager  vestra  delen  af  St.  Ilians,  hela  Lundby  och  Ijar- 
karö  samt  största  delen  af  Dingtuna  socknar.  Don  be- 
står af  djupa  alluvialaflagringar;  för  det  mesta  öfxer- 
och  underleror  samt  spridda  bäddar  krosstensgrus  och 
-sand.  Här  och  der  uppstiga  enstaka  bergkullar,  ofta 
med  branta  och  scindersplittrade  sidor,  i  hvilka  h.ir  som 
öfverallt  annorstädes  omkring  Westerås  den  röda  och 
gråa  gneissen  förherrskar.  Dess  lager  äro  ofta  uppresta 
nästan  lodrätt.  På  en  sådan  enstaka,  brant  bergklump 
nära  Johannisberg  visas  än  i  dag  ringmuren  af  en  gam- 
mal vikingaborg.  —  Granit  och  Hornblende  äro  sällsynta. 
Den  förra  bergarten  förekommer  mäktigast  vid  Golhö  och 
Barkarö    kyrka;    den    sednare    i    närheten    af   Bärby    i^ 


13 

Lundby.  Här  och  der  ligga  stora  lösa  granit-  och  gneiss- 
block  kringspridda.  —  Åker  och  ang  upptaga  större 
delen  af  ytan;  endast  en  mindre  del  är  skogbeväxt.  Jord- 
månen är  en  ganska  bördig  lermylla,  på  hvilken  rika 
skördar  mogna.  Södra  delen  af  slätten  ligger  endast  nå- 
gra få  fot  upphöjd  öfver  Méilarens  yta,  hvarföre  den  tilk 
större  delen  under  den  historiska  tiden  bevisligen  stått 
under  vatten,  hvarpå  äfven  en  mängd  lokalnamn häntyda. 
Stora  sträckor  ängsmark  sakna  aflopp  för  sitt  vatten,  så 
att  de  höst  och  vår  öfversvämmas  och  under  sommaren 
alltid  äro  sidländta.  I  allmänhet  lider  dock  denna  trakt 
brist  på  vatten;  ingenstädes  finnes  någon  insjö  och  de  få 
och  oansenliga  vattendrag,  som  stryka  fram  derigenom, 
uttorka  nästan  helt  och  hållet  under  torra  somrar.  — 
Nordligaste  delen  af  Dingtuna  och  större  delen  af  den 
tillstötande  Lillhärads  socken  består  af  låga  bergåsar  med 
nordlig  sträckning,  bergländig  skogsmark  och  kärr;  endast 
den  mellersta  bygden  är  öppen  och  jemn  åker-  och  ängs- 
mark med  lerhaltig  jordmån.  Graniten  är  här  en  van- 
ligare bergart  t.  ex  norr  om  Stockumla  och  Bysingsberg. 
Dess  sluttningar  äro  ofta  inhöljda  i  mäktiga  bäddar  af 
krosstensgrus. 

Vegetationen  på  denna  slätt  är  visserligen  rik,  men 
dock  enformig  och  föga  interessant.  På  åkrarne  och  åker- 
renarne anträffas  för  det  mesta  endast  allmänna  arter, 
som  tillhöra  dylika  lokaler.  Vanligast  förekomma  J/a- 
tricaria  Chamomxlla,  Tripleurospemium  inodorum,  An~ 
themis  arvensis,  Achillea  Millelolium,  Centmirea  Cyanus, 
Cirsium  arvensc,  Convolvtilus  arvensis,  AncJiusn  offici- 
nalis ,  Lycopsis  arvensis,  Myosotis  arvensis,  Lithosper- 
mwn  arvense,  Veronica  serpyllifolia  och  agreslis;  Del- 
phinium  Consolida,  Myosurus  minimus,  Fumaria  ofji- 
cinalis ,  Smapis  arvensis,  Erijsimum  cheiranthoides ,  A7'a~ 
bis  Thaliana,  Lepidmm  campestre,  Capseila  Bursa  Pa- 
sloris,  Thlaspi  arvense,  Viola  fricolar  ^  arvensis,  Åre.- 
naria  serpyllifolia,  Spergula  arvensis;  Polentilla  reptans, 
Vicia  villosa  och  Cracca;  Galeopsis  Tetrahil  och  vcrsi- 
colör;  Scleranthus  annuus  och  perennis;  Atriplex  patula, 


14 

Equisetum  arvense,  Triticum  repens,  Lolmtn  perenne, 
Bromus  secalinus  och  mollis  samt  Apera  Spica  Venti. 
Mindre  ofta  finner  man  Anlhemis  tincloria,  Trichera  ar- 
vensis,  Veronica  arvensis,  Odondtes  rubra,  Papaver  du- 
hium,  Coninm  macidaliun ,  Brassica  campestris,  Turritis 
glabra,  liaphanus  Raplianisfriim,  Bunias  orienlalis,  Ca- 
melina  saliva,  Agroslemma  Gilhago,  Agnmonia  Eupato- 
ria,  Pisum  arvense,  Vicia  saliva,  Ononis  hircina ,  Equi- 
setum pralense.  Lolium  Linicola,  Bromus  arvensis  och 
Avena  falua.  Sällsynta  äro  Chrysandiemum  segetum, 
Cuscuta  Epilinum,  Echium  vulgäre,  och  Veronica  hede- 
rifolia. 

Rikare  och  något  mera  omväxlande  är  ängsvegeta- 
tionen. Gräsmattan  bildas  af  Fesluca  elatior,  rubra  och 
ovina;  Briza  media,  Poa  pratensis,  trivialis  och  annua; 
Molinia  coerulea,  Avena  pubescens,  elatior,  Aira  cwspi- 
tosa  och  flexuosa,  Calamagrostis  stricta,  Agrostis  stolo- 
nifera,  vulgaris  och  canina;  Alopecurus  pratensis,  ful- 
vus  och  geniculatus,  mera  sällan  nigricans;  Phieum  pra- 
tense,  AnthoxantJium  odoratum  och  Nardus  stricta.  Blan- 
dade med  dessa  anträflPas  Dactylis  glomerata  och  ehuru 
sparsamt  Sesleria  coerulea.  Pä  upphöjda  oah  torra  ställen 
växa  mera  strödda:  Poa  compressa  och  nemoralis ;  Ave- 
na pratensis,  Calamagrostis  arundinacea,  sällan  Epigejos: 
semt  Phieum  plialaroides.  Ur  gräsmattan  uppspira  på 
sidländta  och  lågt  liggande  ställen  Cirsium  palustre,  Le- 
ontodon  autimmalis ,  Succisa  pratensis,  Mgosotis  palustns. 
Glechoma  hederacea,  Gentiana  Amnrclla  och  lingulata; 
RIiinanthus  major  och  minor;  Callha  palustris,  Peuceda- 
num  palustre,  Banunculus  acris  och  aiiricomus;  Thalic- 
trum  flavum,  Cardaniine  pratensis,  Lyclinis  Flos  Cuculi. 
Sagina  nodosa,  Comarum  palustre,  Geum  rivale,  Sprrcea 
Ulmaria,  Polygonum  viviparum,  Salix  pentandra,  nigri- 
cans och  cinerea;  Betula  glutinosa,  Triglochin  palustre, 
Eriophorum  anguslifolium,  Carex  panicea,  ccespilosa  och 
vulgaris.  Mindre  ofta  anträffas  Taraxacum  palustre,  Va- 
leriana  ojficinalis,  Thalictrum  simplex,  Parnassia  palu- 
stris, Lalhyrus  palustris,    Orchis    augustifolia.     Sällsynta 


IS 

aro  Herminium  Monorcläs ,  Triglochin  maritimwn  och  Ca~ 
rex  capillarts.  —  På  mera  högländt  ängsmark  bildas 
buskgrupper  af  Viburnuni  Opulus,  Lonicera  Xylosleum, 
Bhamnus  caihartica  och  Frangula,  Pnmus  spinosa  och 
Padus  samt  Corylus  AveHana,  i  hvilkas  skugga  man 
sparsamt  finner  Campanula  Trachelium,  Actoea  spicata, 
Ficaria  ranunciiloides  och  Paris  quadrifolia.  Allmänna 
äro  på  dessa  angår  Chrysandiemum  I.eucanlhemum,  Cen- 
taurea Jacea,  Tragopogon  pratensis,  Scorzonera  humi- 
lis,  Hieracium  Auricula,  vulgalum  och  umbellatum;  Hy- 
pochairis  maculaia,  Galium  boreale  och  verum,  Campa- 
nula  roiundifolia  och  persicifolia;  Genliana  campestris, 
Veronica  Cliamoedrys,  Melampyrum  pralense,  Primula 
veris,  Plantago  media  och  lanceolata,  Carum  C  ar  vi , 
Ranunculus  bulbosus,  Polygala  vuigaris,  Geranium  syl- 
vaiicum,  Lmum  calharticuni,  Hypericum  quadrangulum 
och  perforatmn,  Viola  canina,  Silene  nutans,  Stellaria 
graminea,  Saxi fråga  granulata,  Epilobium  angushfolium, 
Rosa  canina  och  mollissima ,  Alcliemilla  vuigaris,  Poten- 
tilla  maculaia  och  Tormenlilla;  Fragaria  vesca,  SpircBa 
Fil.pendula,  Ladiyrus  pratensis,  Vicia  sepium,  Lotus 
corniculatus,  Trifolium  repens,  kybridum,  pratense  och 
medium;  Rumex  Acetosa,  Qvercus  Robur  och  Carex  pal- 
lescens.  Mindre  vanliga  öro  Crep<s  prcemorsa,  Hieracium 
fallax.  Campanula  patula,  Melampyrum  crisiaium,  Hera- 
cleum  sibiricuni,  Ranunculus  polyanthemos,  Polygala  co- 
mosa,  Tilia  parvilolia,  Geranium  sanguineum,  Melandrium 
pratense,  Pyras  Malus,  Rosa  tomentosa  och  cinnamomeaf 
Orobus  mgcr,  Trilolium  spadiceum  och  montanum,  An- 
thylhs  Vulneraria,  Orchis  maculata ,  Gymnadenia  Cono- 
psea,  Plalhanthera  bi  [oka  och  Carex  prcecox.  Endast 
på  helt  få  och  enstaka  lokaler  äro  funna  Dracocephalum 
Ruyschianum,  Trollius  europoius,  Geranium  pratense, 
Pyrus  communis.  —  De  torraste  ängsbackarna  prydas  af 
Hieracium  Pilosella ,  murorum  och  coesium;  Senecio 
sylvaticus,  My osolis  hispida  och  strida,  Thymus  Ser- 
pyllum,  Calaminflia  Acinos.  C^jnanchum  Yinceloxicum, 
Veronica  verna,    Pulsatilla    vuigaris,    Berberis   vuigaris, 


16 

Libanotis  montana,  Pimpinella  Saxifraga,  Arabis  fiirsu- 
ta,  Draba  verna,  Viscaria  vulgaris ,  Dianthus  delloides,  Go- 
toneasier  vidgaris,  Rubus  idanis  och  saxaldis;  Fragaria  col- 
lina,  Trifolium  agrarium,  mera  sijllan  arvense;  Herniaria  gla- 
bra,  Sedum  Telephium,  acre,  sexangulare  och  annuum;  Rii- 
mex  Acetosella,  Allium  oleraceiim,  Convallaria  Polygoualum, 
Luzula  canipestris;  Carex  ericctorum,  pilidifera  och  muricala 
samt  sällan  Botrychium  Lunaria,  Asplenium  septentrionale 
och  Cystopteris  fragilis.  Här  och  der  växa  äfven  Popidus  tre- 
mula, Juniperus  communis,  Sorhiis  iluct/pa/va  samt  busk- 
likt  hopkrympta  exemplar  af  Fraxinus  excelsior  ooh  Sor- 
bus  scandica. 

I  skogsängarne  möta  Acer  platanoides,  Salix  awtta, 
Gaprea  och  nigricans;  Betala  alla  och  glulinosa  samt 
Antennaria  dioica,  Gnaphalium  sylvaticum  Prunella  vid- 
garis, Ajuga  pyramidalis,  Veromca  o/ficinalis,  Euphra- 
sia  officmahs,  mera  sällan  gracilis;  Anemone  Hepafica 
och  nemorosa,  Viola  sylvatica,  Bibes  alpinum,  mindre 
ofta  Grossularia  och  7'ubrum,  Epilobium  montanum. 
Orobus  tuberosus,  Pyrola  rolundifolia,  Equisetum  syl- 
vaticum, Convallaria  majalis,  Polystichum  Filix  Mas  och 
spimdosum.  Sällsynta  äro  Silene  rupeslris ,  Carex  digi- 
tala, Polystichum  cristatnm  och  Hieracium  rigidum.  — 
Barrskogen,  i  hvilken  Pinus  Abies  öfverväger,  hyser 
Melampijrum  sylvaticum,  Trientalis  europwa,  Oxalis 
Acetosella ,  Arenaria  Irinervia,  Myrlillus  nigra  och 
uliginosa,  Vaccinium  Vitis  idma,  Calluna  vulgaris,  Py- 
rola secunrla,  Majanthemum  bifolium,  iMzula  pilosa, 
Carex  leporina,  stellulata  m.  fl  vanliga  arter;  Polypo- 
dium  vulgäre  och  Dryopteris,  Asplenium  Filix  femina, 
Lycopodium  annottnum;  här  och  der  äfven  Linncea 
borealis,   Pyrola    clilorantha,    Lycopodium    complanalum. 

I  och  vid  bäckar,  diken  och  stillastående  vatten- 
samlingar finnas  Bidens  Iriparlita,  Gnaphalium  uligino- 
sum,  Tussilago  Farfara;  Galium  palustre  och  uligino- 
sum,  Myosotis  ccespilosa,  Mentha  arvensis,  Scutellaria 
galericulata,     Slachys    pahistris,     Scrophtdaria     nodosa. 


17 

Veronica  Beccabunga  och  sculeUata;  Pedicufaris  palustris, 
Lysimachia    vidgar  is,    Aaumbiirgia   thyrsi flora,  Hotlonia 
'palustris,    Oenanthe   Pliellandrium,    Sium   latilolium,  Nu- 
pliar  luteum,  Ranunculus   Flammula    och    repens,  Batra^ 
chium  sceleratum  och  heteropJtyllum,  B  ar  ba  rea  strida,  Na- 
sturliwn  paluslre ,  Viola  palustris,  Stellaria  palustris,  Epi- 
lobium  paluslre,  Hippiiris  vulgär  is,  Polygonum  amphibium, 
incamun  och   Hydropiper;  Bmnex  Hippolapathum,   Salix 
cinerea,    Alnus    glutmosa,    Equisetum  palustre,   fluviatile 
och    limosum:    Callitriche    verna,     Butomus    umbellatus, 
Alisma  Plantago,    SagiUaria  sagi/lifolia ,    Juncus    conglo- 
merutus,  effusus,  fdi/ormis,    articulatus,    compressus,    bu- 
fonius;   Lemna  polyn-hiza    och  minor;    Potamogeton  na~ 
tans,    perjoliatus.    Sparganium    simplex    och    minimum; 
Scirpus  lacustris;     Heleocharis    palustris    och  acicidaris; 
Carex  vesicaria,  flava,  acuta,  vulgaris,  coespitosa,   cane- 
scens,  disticha  och   dioica ;  Poa  seroiina,  Glyceria  fluitans 
och  distans  san  it  Calamngrostis  lanceolata.     Här  och  der 
träffas  Cicuta  virosa,    Nymphma  alba,  Chenopodium  po~ 
lyspermum,    Callitriche     autumnalis,     Iris    Pseudacorus, 
Juncus  alpinus  och   supinus;  Potamogeton  rufescens  spa- 
thulatus,  gramineus  och    pusillus;  Sparganium  ramosumj 
Scirpus  sylvaticus,  Carex  hirta,  stricta  och  vulpina  samt 
Phragmites    communis.     På  enstaka   lokaler  äro    anmärk- 
ta  Utricularia  vulgaris,  Hydrocharis  Morsus  RancB,  Slra- 
tiotes  aloides,  Acorus  Calamus,  Lemna   trisulca,  Potamo- 
geton compressus ,  Typha  augusti folia,  Carex  Pseudocyperus. 
Vägarne     garneras    af  en    mängd     vanliga     ruderat- 
vaxter     såsom:     Senecio     vulgaris,  Cirsium    lanceolatum, 
Lappa  tomentosa    och    minor;    Lapsana  communis,  Cre- 
pis  tectorum,  Taraxacum  officinale ;  Cynoglossum  officinale, 
Hyoscyamus  niger,  Sisymbrium  Sophia  och  officinale,  Barba- 
rea  vulgaris,  Lepidium  ruderale,  Geranium  pusillum ,  Erodi- 
um  cicutarium,  Cerastium  vulgatum,  mera  sällan  viscosum; 
Sagina  procumbens,  Sper gularia  rubr a,  Potentilla  Anserina 
och  argentea;    Polygonum    äviculare     och    Chenopodium 
album;    vidare    träffas    der    äfven:     Tanacetum    vidgare, 
Filago  montana,  Erigeron  acris,    Verbascum  Thapsus  och 

3 


1» 

nigrum.  —  Snarlik  denna  är  den  vegetation,  som  frodas 
vid  byarne  i  inhägnader,  odlade  täppor  och  på  gårdarne. 
Den  utgöres  hufvudsakligen,  utom  en  mängd  redan  an- 
förda, af  Anthemis  Colula,  Arlemisia  Absmtliium  och 
vulgaris;  Carduus  cj'ispus,  SoncJius  arvensis  och  olera- 
ceus,  Galium  Aparine,  Leonurus  Cardiaca,  Lamium  al- 
bum, purpureum  och  amplexicaule ;  Solanum  Dulcamara 
och  nigrum ,  Plantago  major,  Cerefolmm  sylvesire,  Aethusa 
Cynapium,  Aegopodium  Podagraria,  Chelidonium  majus, 
Malva  horealis,  Geranium  Roberdanum,  Silene  infläta, 
SteUaria  media,  Geum  urbanum ,  Medicago  lupulma ,  Eu- 
pliorbia  Peplus  och  Heiioscopia,  Polygonum  lapathifolium 
och  Convolvulus;  Rumex  crispus  och  domeslicus;  Urtica 
urens  och  dioica,  Blitum  Bonus  Henricus,  Chenopodium 
urbicum,  Gagea  lutea  och  minima.  Mera  ovanliga  äro: 
Sonchus  asper,  Cuscuta  europoea,  Asperugo  procumbens, 
Galeopsis  Ladanum,  Linaria  vulgaris,  Tor  dis  Anihri- 
scus,  Pastinaca  sativa,  Levislicum  ofjicinale,  Malva  ro- 
tundifolia,  Ervum  liirsulum  och  telruspermum;  Polygo- 
num dumeiorum,  Ulmus  campeslris,  och  Blitum  rubrum. 
Sällan  uppträda  Sambucus  officinalis,  Campanula  rapuucu- 
loides,  Lamium  intermedium,  Marrubmm  vulgäre.  Linaria 
minor,  Papaver  somniferum,  Nasturtmm  Armoracia,  Li- 
num  usifatissimum,  Polentilla  norvegica,  Prunus  Cerasus 
och  Avium;  Vicia  anguslifolia  och  liumex  conspersas , 
hvaraf  en  del  tydligen  uisprungligen  varit  odlade. 

Slutligen  anträffas  vid  herregodsen,  särdeles  vid 
Johannisberg  och  FuUerö,  och  äfven  vid  andra  gårdar  åt- 
skilliga växter,  hvilka  fordom  utan  tvifvel  odlats  till  pryd- 
nad, för  bordet  eller  för  sina  medicinska  egenskaper, 
men  hvilka  nunjcra  flyktat  ur  trädgärdarne  samt  i  mei 
eller  mindre  vildt  tillstånd  fortbeslå  och  fortplanta  sig. 
Sådane  äin:  Chrysanthemum  Parthenium,  linda  Helemum, 
Petasites  officinalis,  Scorzonera  hispanico,  Lomcera  Peri- 
clymenum,  Syr  inga  vulgaris,  Ligustrum  vulgäre,  Datura 
Stramonium,  Aquilegia  vulgaris,  Acoiiitum  Napellus,  Hel- 
leborus  vernus.  Papaver  Rhoeas,  IJesperis  Malronalis, 
Geranium    pratcnse,  Lavalera  thurinQiaca,  Malva   Alcea, 


19 

Saponaria  ojjicinalis,  Dianthus  barbatus,  Oenothera  bien- 
nis,  Spircea  salicifolia,  Prunus  domestica  och  imäitia; 
Rumex  Patienlia,  Narcissus  poéticas;  Tulipa  sylveslris, 
Lilium  bulbiferum  och  Marlagon;  Allium  Scorodoprasum 
och  Schoenoprasum ;  Ornithogalum  nutans,  Muscari  ho- 
iryoides. 

I  LilJhärads  socken ,  der,  efter  hvad  ofvan  blifvit 
sagdt,  naturen  är  mera  bergländig,  an*t,räffas  några  få  ar- 
ter, hvilka  antingen  alls  icke  eller  också  ganska  sällan 
förekomma  i  andra  delar  af  Westeråstrakten.  Sådana  äro 
Arnica  montana,  Sceptrum  Garolinum,  Trollius  europ(2us 
och  Lycopodium  Selago.  \  dervarande  skogskärr  åter- 
finner man  åtskilliga  arter,  som  förut  anförts  för  Svartå- 
dalens båda  åsar,  särdeles  de  mera  nordliga,  som  endast 
förekomma  på  Svartmyran,  t.  ex.  Ruhus  Chamcemorus, 
Polyjyodium  PJiegopteris,  Alnus  incana,  Carex  limosa, 
irrigua:  Eriophoruni  gracile  och  vaginatum,  TnchopJio- 
rum  alpinum  m.  fl. 

Författaren  öfvergår  nu  till  trakten  på  östra  sidan 
om  Svartådalen.  Denna  sednare  begränsas  närmast  af 
den  redan  beskrifna  höjdsträckning,  som  på  detta  håll 
åtföljer  vattendraget.  Parallelt  med  densamma  går  på 
något  afstånd  österut  en  annan  ås  från  nordvest  åt  syd- 
ost, till  en  del  bildande  gränsskilnaden  mellan  Skultuna 
och  St.  Ilians  socknar  å  ena  sidan  samt  Romfartuna  och 
Badelunda  å  den  andra.  Längst  i  söder  följer  den  un- 
der namn  af  Klockarebacken,  Biskopshagen  o.  s.  v.  östra 
stranden  af  Westeråsfjärdjn  först  på  något  afstånd,  läm- 
nande mellan  sig  och  fjärden  ett  mellanrum,  som  uppta- 
ges af  sidländta  ängar,  beteshagar  och  lundar;  men  stu- 
par sedermera,  söder  om  Wiksäng,  direkt  ner  i  sjön, 
till  dess  den  vid  byn  Hamre  sammanstöter  med  den  län- 
gre fram  omnämnda  Badelundsäsen.  Denna  ås  är  lägre, 
men  betydligt  bredare  än  Svartådalens  östra  höjdsträck- 
ning och  intages  för  det  mesta  af  skogsmark  och  betes- 
hagar, mindre  delar  äfven  af  kärr.  På  dess  sakta  slut- 
tande sidor  ligga  för  det  mesta  åkrar  och  odlad  mark. 
Det  fasta  berget  består  äfven  här  till    vida    öfvervägande 


20 

delen  af  gneiss,  vanligen  med  otydlig  skifTring,  sällan  af 
granit  såsom  vid  Johannislund  och  Emaus.  Vid  Tliunby- 
torp  uppsticker  ett  obetydligt  lager  af  urkalk  och  ett  an- 
nat af  magnetkis.  —  Berget  träder  dock  jemfurelsevis 
sällan  i  dagen,  utan  betäckes  för  det  mesta  af  diluvial- 
bildningar,  i  de  nordligare  delarne  rullstensgrus  och  mo- 
sand, åt  söder  krosstensgrus  och  krosstenssand  samt  un- 
derleror. 

Vegetationens  hufvudmassa  på  denna  ås  utgöres  af 
sådana  växter,  som  tillhöra  barrskog  och  beteshagar  och 
öfverensstämmer  således  i  de  allmänna  dragen  med  den, 
som  redan  blifvit  skildrad,  såsom  tillhörande  Svartådalens 
båda  höjdsträckningar.  Utom  ii.era  vanliga  arter  anträffas: 
Linncea  horealis,  Adoxa  moscJtalellina ,  Viola  arenaria, 
Gypsopliila  muralis,  Spergula  pentandra,  Hibes  nkjium 
och  rubrum,  Pynis  communis,  Rosa  coriifolia,  Acharii 
och  tomenlosa;  Oxycoccus  paluslris,  Arclostaphylos  offici- 
nalis,  Pijrola  secunda,  chloranlha,  uniflora  och  unibellata, 
Monotropa  Hypopilhys,  Empelrum  nigrum,  Goodyera  re- 
pens, Listera  cordala,  Gorallorlnza  innata,  Juncus  syl- 
vaticus,  Eriophorum  gracile,  Carex  elongata  och  Polij- 
podium  Phegopieris.  De  enda  arter,  som  i  »esterås- 
trakten  uteslutande  tillhöra  åsen  äro  Selinum  Carvifolia 
och  Rhynchospora  alba. 

Genom  dessa  båda  i  samma  riktning  löpande  åsar, 
—  den  nu  beskrifna  samt  den  som  åtföljer  Svartåns 
östra  strand  —  bildas  en  mellanliggande  dal,  hvilken  in- 
tager östra  delen  af  Sankt  Ilians,  sydöstra  hörnet  af  Skul- 
tuna  och  det  sydvestra  af  Romfartuna  socknar.  At  söder 
begränsas  densanmia  af  Westerås  fjärden;  norrut  fortsätter 
den  sig  uppåt  sistnämnda  båda  socknar.  Den  vattnas  af 
två  små  vattendrag,  hvilka  förenade  utfalla  i  Mälaren. 
Hela  dess  yta  upptages  af  särdeles  bördig  åker  och  ofta 
sidländt  ängsmark;  jordmånen  är  sandblandad  lera,  under 
hvilken  ligger  ett  djupt  lager  blålera.  Längst  ned  vid 
Mälaren  är  dalen  omkring  iV  mil  bred  och  sammanträn- 
ges  än  ytterligare  något  högre  upp,  men  vidgas  seder- 
mera betydligt.     Dels  i  sjelfva  dalsänkningen,  dels  i  kan- 


21 

ten  af  dess  östra  begränsningshöjd  äro  en  mängd  tacka 
landtslällen  anlagda  såsom:  Myggbo,  Malmaberg,  Emaus^ 
Persbo,  Gideonsberg,  Nordenby,  Johannislund  m.  fl.  Längre 
i  norr  ligger  Apalby  vid  det  trångaste  dalpasset. 

Hela  nu  sednast  afhandlade  trakt  bek lades  af  en  särde- 
les yppig  ängs-  och  åkervegetation.  Härifrån  göra  endast 
några  i  norra  delen  af  St.  Ilian  belägna  tufviga  ängar 
undantag,  hvilka  under  vintern  öfversvämmas  af  kärrvat- 
ten samt  för  det  mesta  endast  fram  alstra  Cyperaceer,  som 
eljest  tillhöra  mossarne;  till  och  med  Trichophorum  alpinum 
växer  der  ymnigt.  Då  likväl  vegetationen  fullkomligt  lik- 
nar den,  som  förekommer  på  östra  slättbygden  för  öfrigt, 
så  hänvisas  till  den  längre  fram  om  den  sednare  gifna 
framställning.  Detsamma  gäller  om  de  arter,  hvilka  mer 
eller  mindre  tydligt  förvildade  anträffas  i  närheten  af  nyss 
nämnda  landtställen.  Den  sydligaste  och  närmast  Mälaren 
belägna  delen  eller  den  s.  k.  Kungsängen  har  dock  att 
uppvisa  flera  arter,  som  dels  alls  icke,  dels  endast  spar- 
samt hittills  blifvit  funna  på  andra  ställen  i  Westerås- 
trakten,  ja  till  och  med  i  hela  Westmanland.  Till  den 
förra  kategorien  höra  Viola  suecica,  Salix  Lapponum 
och  Carex  Buxhaumii;  till  den  sednare  Echium  vulgäre, 
Gyps^^phila  muralis,  Pisum  arvense,  Vrcia  augustifolia, 
Ribes  nigrum.  Särdeles  ymniga  äro  äfven  Primula  fari- 
nosa,  Lathyrus  palustris,  Trifoliurn  spadiceum,  Avena 
elatior  och  Sesleria  coerulea.  1  den  ofvannämnda  bäcken 
och  i  en  af  Svartåns  armar,  den  s.  k.  Lillan,  som  äfven 
genomskär  ängen,  anträffas  utom  en  mängd  mera  vanliga 
vatten-  och  sump-växter:  Veronica  Anagalhs ,  Balrachium 
circinalum  och  iricnphyllum;  Nasturtium  sylvestre  och 
anceps;  Potamogeton  rufescens  spathulatus,  gramineus, 
prcelongus,  zosterifolius ,  compressus  och  pusillus.  Strand- 
vegetationen öfverensstämmer  med  Mälarens  för  öfrigt,  till 
hvilken  förf.  framdeles  skall  återkomma.  —  De  enda  egen- 
domliga växter,  hvilka  utom  Kungsängen  förekomma  i 
denna  dalsänkning,  äro  Symphylum  orieniale,  Melampy- 
rum  arvense  och   Valeriana  sambucifolia. 

Öster    om    sist   beskrifna  höjdsträckning  utbreder  sig 


22 

östra  Westmanlands  vidsträckta  slättbygd,  af  hvilken  här 
endast  komma  i  fråga  Badelunda,  Ihrsta,  Tillberga,  Hub- 
bo,  Kärrbo,  Kungsåra  och  en  helt  liten  del  eller  sydliga- 
ste spetsen  af  Romfartuna  socknar.  De  fyra  förstnämnda 
utgöra  jemte  hithörande  lilla  stycke  af  Romfartuna  en  en- 
da sammanhängande  jemn  åker-  och  ängs-bygd,  endast 
här  och  der  afbruten  af  enstaka  skogs-  och  bergsbackar, 
bestående  af  gneisskullar  och  krosstensgrus.  Härifrån  un- 
dantages södra  delen  af  Ihrsta,  hvilken  jemte  tillstötande 
del  af  Kärrbo  är  bergländig  och  beväxt  med  gammal 
barrskog,  samt  norra  delen  af  Tillberga,  som  i  betydlig 
mån  upptages  af  låg  bergs-  och  skogsmark.  Kärrbo  och 
Kungsåra  äro  på  det  hela  taget  mera  bergiga  och  skog- 
beväxta,  särdeles  efter  vestra  gränserna.  I  den  sednare 
socknen  finnas  dessutom  vidsträckta  kärr  och  mossar. 
Ifrån  Kungsåra  kyrka  sträcker  sig  en  hög  och  skogklädd 
bergås  efter  vestra  stranden  af  Kungsåra-viken  in  i  Kärr- 
bo, der  den  vid  Skärholinsudde  i  Solviksbergets  lodräta 
branter  stupar  ned  mot  Ängsöfjärden.  Här  visas  än  i 
dag  ruinerna  af  en  gammal  vikingaborg.  Afven  denna  ås 
består  af  jrneiss.  hvars  lager  ofta  resa  sig  i  70" — 90" 
vinkel  mot  horizonten.  —  Genom  Hubbo  och  Radelunda 
framstryker  nästan  i  rak  riktning  från  norr  mot  söder 
den  s.  k.  Badelundsås.  Den  har  helt  obetydlig  bredd  och 
består  af  rullstensgrus  och  rullstonssand!  Vid  Hesslö  sän- 
ker sig  åsen  ner  i  Mälaren ,  för  att  åter  uppsticka  ute  i 
sjön,  hvarom  mera  framdeles  —  Lösa  erratiska  block 
äro  på  denna  sida  om  Svartådalen  sällsyntare  än  på  den 
vestra. 

Hela  denna  slätt  utgöres  af  diluvial-  cch  alluvial- 
bildningar,  mestadels  ö'fver-  och  underleror  samt  kros- 
stensgrus Ytligaste  lagret  är  en  här  och  der  sandblan- 
dad  lermylla,  som  i  allmänhet  bildar  en  riitt  bördig  jord- 
mån. I  de  mot  Mälaren  sig  öppnande  diikirne  ligga  dju- 
pa upplandningar.  —  Denna  trakt  lider,  i  allmänhet  sagdt, 
brist  på  vatten ,  om  också  icke  i  så  hög  grad  som  slätten 
vester  om  Svartån.  Vattendragen  äro  få  och  utgöras  af 
obetydliga  bäckar;  endast  en  insjö  den  s.  k,    Angsjön  fin- 


23 

nes,  hvilken  liggöt  på  grSnsen  mellan  Ihrsta  och  Kärrba, 
ej  synnerligen  långt  från  Mälaren.  Dock  äro  stora  sträc- 
kor ängsmark  sidländta. 

Af  hvad  nu  blifvit  sagdt  om  traktens  beskaffenhet 
följer  helt  naturligt,  att  vegetationen  till  största  delen  må- 
ste bildas  af  arter,  som  tillhöra  åker  och  äng  eller 
äro  ruderatväxter,  att  en  mindre  del  tillhör  skogs-  och 
lundfloran  och  att  minsta  delen  äro  vattenväxter.  Afven- 
ledes  öfverensstämmer  landskapets  geologiska  beskaffen- 
het sä  nära  med  slättens  vester  om  Svartån,  att  det  icke 
torde  öfverraska,  att  båda  områdenas  florer  äro  i  det 
närmaste  enahanda.  Snart  sagdt  alla  arter,  som  blifvit 
anförda  för  den  vestra  slättbygden  återfinnas  här.  Dock 
har  nu  ifrågavarande  trakt  att  uppvisa  åtskilliga  arter, 
som  hittills  icke  blifvit  anmärkta  på  vestra  slättbygden. 
Sådana  äro  Onopordon  Acanthmm,  Lappa  major,  Lac- 
tuca  muralis,  Nepeta  Calaria,  Utricularia  intermedia  och 
minor,  Primula  jarinosa,  Laserpitium  lalijolium,  Arabis 
arenosa  8  horealis,  Draha  incana,  Gypsophila  muralis, 
Slellaria  Friesiana,  Spergula  pentandra,  Chrysosplenium 
alternijolium ,  Melilolus  officinalis,  Pyrola  minor  cch 
umbellala,  Polijgomim  mite,  Scirpus  compressus,  Tricho- 
phoriim  alpimim,  Eriophorum  latilolium,  Carex  microsta- 
cliya,  cltordorrJuza,  leretiuscula,  elongata  och  pidicaris, 
Lolium  Linicola,  Glyceria  aquatica,  Melica  nulans  och 
Polysdchum  Thelypleris.  Den  äfven  i  6:te  editionen  af 
Hartmans  Flora  förekommande  uppgiften,  att  Slellaria 
holosiea  skulle  finnas  i  Hubbo  socken,  hvilar  efter  all 
anledning  på  i,ågot  misstag.  Af  anmärkningsvärda  arter 
eger  denna  trakt  följande  gemensamma  med  vestra  slät- 
ten: Serralula  iinctoria  (allmännare  här),  Hteracium  ngi- 
dum,  Taraxacum  paluslre,  Campamda  Trachelium,  ra- 
puncidoides  och  patula  (här  mera  allmän);  Cuscuta  Epi- 
linum,  Echium,  vulgäre,  Galeopsis  Ladanum,  Marruhium 
vulgäre,  Linaria  minor,  Veronica  heder ifolia,  Melatnpy- 
rum  crisialum,  Thalictrum  simplex,  Actaia  spicata,  Papa- 
ver  dubium,  Raphanus  RapJianistrum,  Polygala  comosa, 
Malva    rotundifolia,    Geranium    pratense,    Ribes   rubrum 


24 

och  nigrum;  Pyrus  communis  och  Ma  lus;  Rosa  coriifo- 
lia,  Potentilla  norvegica,  Pisiim  arvense,  Latfiynis  palu- 
stris,  Orohus  niger,  Vicia  anguslifolia ,  TrifoUum  spadi- 
ceum,  Ononis  hircina,  Pyrola  chlorantha,  Rumex  con- 
spersus,  Orchis  angustifolia,  Gymnadenia  Conopsea,  Pa- 
ris quadrifolia,  Juncus  sylvaticus,  Acorus  Calamus ,  Lemna 
trisulca,  Potamogeton  gramineus,  Sparganium  ramosum, 
Scwpus  sylvaticus,  Carex  ampullacea,  jiliformis,  hirla, 
Pseudocyperus,  Oederi,  prcecox,  pilulifera ,  digitala,  strida, 
och  vulpina;  Bromus  arvensis  (här  vanligare),  Gly- 
ceria  distans  j  Calamagrostis  Epigejos,  Sesleria  coeru- 
lea  (här  vida  allmännare),  Polyslichum  cristalum,  Woodsia 
tlvensis,  Asplenium  septenfrionale,  Botrycliium  Lunaria 
och  Lycopodmm  complanalum.  —  Största  delen  af  de 
mer  eller  mindre  förvildade  arter,  som  förut  blifvit  an- 
förda för  slätten  vester  om  Svartån,  återfinnas  också 
samt  derjemte:  Symphytnm  ojficmale,  Pceonia  vulgaris. 
Malva  moschata,  Rosa  villosa,  Fragaria  elatior,  Poten- 
tilla pilosa,  Ornilhogalum  umbelhtum  samt  Aspa7'agus 
officinalis. 

Den  längst  i  sydost  belägna  delen  af  denna  slätt- 
bygd näml.  Kungsåra  och  Kärrbo  socknar  eger,  måhända 
just  tillfölje  af  detta  dess  läge  samt  dess  ofvan  angifna 
topografiska  beskaffenhet,  flera  arter,  hvilka  eljest  icke 
blifvit  anmärkta  i  Westeråstrakten,  en  del  till  och  med 
ej  i  hela  provinsen  Westmanland.  De  äro:  Achillea  Plar- 
mica,  Hieracium  stoloniflorum.  ghmeratum.  och  Nestleri, 
Pinguicula  vulgaris,  Cardamine  amara,  Silene  nocti flora, 
Epilobium  parvijlorum ,  Myrwphyllum  verticillatum ,  Eu- 
phorhia  exigua,  Daphne  Mezereum,  Betula  nana,  Epi- 
pogium  Gmelini,  Fritillaria  Mekagris,  Carex  riparia 
gracilescens,  paludosa,  evoluta,  glauca,  Hornschuchi- 
ana,  lolincea;  Glyceria  speclahilis,  Hierochloa  setifoha, 
och  Botrycliium  rutaceum.  Andra  åter  anträffas  eljest  en- 
dast på  Mälarens  öar,  såsom:  Draba  muralis,  Impatiens 
Noli  iangere,  Girccea  alpina,  Neottia  Nidus  Avis,  Typha 
latifolia.  Slutligen  anträffas  här  äfven  en  mängd  arter, 
hvilka  utom  dessa  socknar  äro  mer  eller  mindre  sällsynta 


i  Wesleråslrakten,  en  del  till  och  med  (unna  endast  på 
enstaka  lokaler.  Sådana  äro:  Elatine  Irifmdra ,  Chrysos^ 
plenium  alteniifolium,  Peplis  Portula,  Jiubtis  Cliamcemo- 
rus,  Vicia  sylvatica,  Andromeda  polilolia,  Monoiropa 
Hypopilhys,  Empetrwn  nigrum,  Manda  fonfnna,  Alniis 
incana,  Myrica  Gale,  Equisetum  hyemale,  Guodijera  repens, 
Listera  cordata,  Corcälorhiza  innata,  Hydrocharis  Mor- 
sus RancF,  Lemna  gibba,  Typha  angusiifolia,  Trichopho- 
rum  aipinuih,  Eriophorum  latifolium  och  gracile,  Carex 
filiformis,  Pseudocyperus  ^  limosa,  irrigua,  Oederi,  chor- 
dorrhiza,paradoxa  oohpauciflora,  samt  Asplenmm  Brey- 
nii.  Till  denna  rikare  vegetation  bidrager  äfven  den  om- 
ständigheten, att  Wesleråstraktens  enda  insjö,  den  s.  k. 
Angsjön  har  är  belägen,  i  och  vid  h vilken  man  finner  en 
egendomlig  växtlighet.  Den  är  grund  och  i  sednare  tider 
genom  aftappning  betydligt  förminskad.  Bottnen  består  af 
djup  och  lös  dy.  Uteslutande  tillhöra  Angsjön  följande 
arter:  Galinm  trifidum,  lianunculus  Lingua,  MyvioplujUum 
spicatum,  Rumex  maximus,  Nitella  flexihs,  Potamogeton 
rufescens.  Af  sällsynta  eller  anmärkningsvärda  arter  an- 
träffas vidare  ute  i  vattnet  Balrachium  circinatum  och 
iricopJiijllum,  Hydrocharis  Morsus  Rance,  Potamogeton 
prmlongus,  crispus ,  compressus  och  pusdlus.  Rundtorn 
stränderna  bildas  en  hög  och  tät  skog  af  Phragmites  com- 
munis,  Scirpus  lacuslris,  Typha  angustifolia  och  latifolia, 
bland  hvilka  inan  finner  de  förut  anmärkta  Ranunculus 
Lmgua  och  Rumex  maximus  samt  vidare  Utricularia 
vulgans,  Rumex  Hydrolapathmi,  Potamogeton  cjramineus. 
Carex  Pseudocyperus  och  glauca.  Vid  den  gyttjiga  strand- 
brädden växa  Galium  trifidum,  Drosera  rotundijolia.  lon^ 
gifolia  och  sparsamt  intermedia  samt  Eriophorum  latifo^ 
lium.  I  sjöns  afloppsdike  frodas  Epilobium  parviflorum 
och  Potamogeton  crispus.  Dessutom  förekomma  i  och  vid 
sjön  de  vanliga  vattenväxterna. 

Sedan  i  det  föregående  slättbygden  blifvit  afhandlad, 
vänder  sig  förf.  nu  till  Mälarens-  närmaste  omgifningar 
och  öar.  Den  del  af  Mälaren,  som  här  kommer  i  be- 
traktande, är  i  allmänhet  grund,  ty  djupet  torde  ingensta- 


26 

des  öfversliga  1 00  fot  och  faller  hastigt,  dii  man  närmar 
sig  stränderna,  till  20  ä  30.  Dessa  äro  således  vanli- 
gen långgrunda.  Bottnen  beslår  ofverallt  af  lera  utom 
htir  och  der  närmare  stranden,  der  den  bildas  af  sand. 
På  dessa  omständigheter  beror  utan  tvifvel  vattnets  grum- 
lie;a  beskaffenhet,  hvilken  i  synnerhet  är  n)ärkbar  i  norra 
hälften  af  Westeräsfjärden  och  i  hög  grad  tilltager,  så 
snart  sydvestliga  vindar  sätta  den  ål  detta  håll  mest 
vidsträckta  och  öppna  vattenspegeln  i  starkare  rörelse. 
Någon  ström  söder-  och  österut  märkes  icke  i  dessa  trak- 
ter, lika  litet  som  någon  verkan  förspörjes  af  inträffande 
uppsjö  i  Norrström. 

Betraktar  man  först  fasta  landets  stränder,  så  finner 
man,  att  de  på  vestra  sidan  af  Svartåns  utlopp  först  bil- 
das af  en  smal  remsa  land  mellan  foten  af  Stallhagens 
sista  sluttning  och  vattenbrynet.  Dess  beskaffenhet  och 
vegetation  har  redan  blifvit  tillfyllest  omordad.  Straxt 
på  andra  sidan  Carlberg  vidtaga  sänka  ängar,  hvilka 
sträcka  sig  ända  fram  till  Fullerö,  endast  vid  Hjortbergs- 
vik afbrutna  af  några  kullar,  beväxta  med  ek  och  has- 
sel, på  hvilka  man  redan  finner  flera  representanter  af 
Mälarens  lundvegetation.  Söderut  från  Fullerö  är  stran- 
den stenig  och  skogbevuxen  ända  ned  till  Holm,  der  åter 
sidländta  ängar  börja  utbreda  sig.  Den  böjer  sig  nu  åt 
vester  och  beklädes  af  lummiga  lundar]:  de  s.  k.  Gång- 
holmarne.  —  At  öster  från  Svartåns  utlopp  begränsas 
vattenspegeln  af  sank  ängsmark  till  Viksäng.  hvarest  en 
kortare  sträcka  består  af  dels  nakna  stenhällar,  dels  hög- 
vuxen ekskog.  Sedermera  antager  stranden  slenbunden 
beskaffenhet  samt  är  brant,  stupande  och  skogbeviixt  ända 
fram  till  Hesslö,  hvarifrån  åter  sumpiga  ängar  åtfölja  vatt- 
net, till  dess  man  kommer  till  Geddeholm.  Från  denna 
punkt  och  vidare  genom  Ihrsta,  Kärrbo  och  Kungsåra 
socknar  ser  man  ingenting  annat  än  eländig  skogsmark, 
då  och  då  afbrulen  af  någon  sidländt  äng,  sällan  af 
löfskog. 

Hithörande  öar  har  förf.  indelat  i  tre  grupper,  hvilka 
han    med    afsecndc    på  deras  mbördrs  läge  tillåter  sig  att 


27 

kalla  den  norra,  den  vestra  och  don  Östra,  alltefter- 
som de  äro  belägna  i  Westeråsfjärden  eller  mera  på 
gränsen  mellan  denna  och  Blacken  å  ena  samt  Granfjär- 
den  å  andra  sidan  eller  i  denna  sednnre  och  dess  fort- 
sättningar Ängsuljärden  och  Kungsåraviken.  Gränslinien 
mellan  sagda  grupper  är  af  naturen  ganska  väl  uppdra- 
ger} genom  mellanliggande  större  vattenspeglar.  Så  skiljes 
den  första  från  den  andra  genom  den  Yttre  Westerås- 
fjärden;  den  tredje  åter  från  de  båda  andra  af  Granfjär- 
den och  Aggarösundet.  Dessutom  rättfärdigas  denna  in- 
delning af  deras  vegetationsförhållanden.  Förf.  skall  näm- 
ligen längre  fram  visa,  att  hvgrje  grupp  har  sin  egen 
karakter  och  sina  egna  växtarter,  hvilka  icke  förefinnas 
på  de  andra.  Med  fästadt  afseende  på  denna  sistnämnda 
omständighet  räknar  också  förf.  vid  afhandlandet  af  växt- 
ligheten i  Westeråstraktens  ö-  och  strandregion  fasta  lan- 
dets stränder  från  Geddeholm  på  östra  sidan  till  Fullerö 
på  vestra  sidan  såsom  hörande  till  norra  gebietet,  sträc- 
kan från  Fullerö  till  och  med  Gångholmarne  till  det  ve- 
stra samt  hithörande  delar  af  Ihrsta,  Kärrbo  och  Kungs- 
åra  till  det  östra. 

I  norra  gruppen  ligga  nordligast  Amundgrund  åt 
öster  och  Kalfskär  mera  vesterut.  Den  förra  holmen 
är  helt  liten  och  ;åg  samt  består  af  flacka  gneisshällar , 
sparsamt  täckta  med  tunn  humus ,  ur  hvilken  några  låga 
hasslar  och  alar  uppspira.  Ät  öster  utskjuter  en  lång 
sandbank,  beväxt  med  en  skog  af  vass.  —  Kalfskär  åter 
(icke  Kaltskär,  såsom  holmen  benämnes  i  Walls  West- 
manlands  Flora)  är  större.  Den  utgöres  af  en  hög  gneiss- 
kulle,  blottad  på  träd  och  buskar.  På  sydvestra  si- 
dan stupar  berget  tvärbrant  och  naket  ned  i  sjön;  de 
öfriga  sluttningnrne  bildas  af  krosstensgrus  och  krosstens- 
sand ,  här  och  der  besådda  med  erratiska  block.  Den  lik- 
nar således  till  topografisk  beskaffenhet  och  äfveri  till  vege- 
tationen ett  lösslaget  stycke  af  Djeknebergen,  utkastadt  i 
sjön.  Vesterut  från  Kalfskär  ungefär  på  halfva  afståndet 
till    Johannisberg    ligger    ett  af    stora    gneissblock    bestå- 


28 

ende  grund,    hvilket    vid    högt     vnttenslånd    betäckes    al 
vågorna.     Det  saknar  naturligtvis  all  vegetation. 

Mera  söderut  ligga  i  en  rad  från  vester  till  öster 
och  skilda  genom  smala  sund,  de  tre  Häslhobnarne,  af 
hvilka  den  mellersta  kallas  Elba.  Alla  tre  Hro  höga  gneiss- 
kullar,  på  hvilkas  af  krosstensgrus  bestående  sluttnin- 
gar dock  flera  representanter  af  Aiälarens  lundflora  börja 
visa  sig  i  skuggan  af  ekar,  hasslar  och  alar.  —  Från 
deras  södra  stränder  utskjuta  långa  sandreflar  och  sten- 
grund, och  sundet  mellan  Östra  Hästholmen  och  fasta 
landet  eger,  ehuru  temligen  bredt,  knappt  någonstädes  ett 
djup  öfver  8  fot.  —  I  sydvest  från  Vestra  Hästholmen 
uppskjuter  på  något  afstånd  helt  enstaka  ur  vågorna  en 
liten  holme,  som  kallas  Hofvarn.  Dess  form  är  nära 
rund  med  en  diameter  af  föga  öfver  100  fot."  Den  be- 
står endast  af  krosstensgrus  med  lösa  gneiss-  och  granit- 
block i  vild  oreda  hopade  öfver,  hvarandra,  men  beklä- 
des  af  den  yppigaste  vegetation,  hvaribland  förekomma 
flera  sällsynta  arter,  så  att  hela  holmen  på  afstånd  lik- 
nar en  flytande  trädgård.  —  I  sydvest  och  söder  från 
Hofvarn  är  öppet  vatten  är.da  ned  till  Gångsholmslandet 
och  den  kedja  af  holmar,  som  derifrån  sträcker  sig  till 
Ridö:  omkring  f — I  mil.  Denna  vidsträckta  vattenyta 
kallas  den  Yttre  Westcråsfjärden  och  kringflyter  åt  öster 
de  öfriga  öarne,  som  tillhöra  denna  grupp. 

Af  dessa  är  Björnö  den  största  och  märkvärdigaste. 
Den  ligger  i  sydost  från  Östra  Hästholmen  och  sträcker 
sig  i  riktning  från  nordvest  till  sydost  längs  efter  Bade- 
lunda  och  Ihrsta  socknars  mälarestrand,  ifrån  hvilken  den 
skiljes  genom  ett  smalt  och  grundt  sund,  omkring  en 
half  mil  i  längd.  Bredden  är  vida  mindre;  knappast  A 
mil  utåt  ändarne  och  minskas  midlpå  ön  vid  den  s. 
k',  halsen  än  ytterligare.  Mellersta  och  norra  delarne 
utgöra  en  förlängning  af  Badelundsås  och  bildas  således 
jemte  nästan  hela  vestra  sluttningen  af  rullstensgrus  och 
rullstenssand.  Södra  delen  består  af  en  gneissås,  beläckt 
med  krosstensgrus  och  på  östra  sluttningen  åkerleror. 
På  norra  udden  uppsticker  ett  lager  hornblende    och    der 


29 

anträffas  afven  en  teml.  maktig  biidd  (jstersjösnackor.  Nor- 
ra hälften  är  dels  bevUxt  med  löfskog,  dels  utgöres  den 
af  ängar  och  några  få  åkrar,  samt  framalstrar  den  yp- 
pigaste lundvegetation;  södra  hälften  upptages  för  det  me- 
sta af  barrskog,  dock  med  mycken  inblandning  af  Amen- 
taceer,  samt  nedåt  östra  stranden  af  sluttande  ängar. 
Här  öfverväger  skogsvegetationen.  Björnön  eger  mer  än 
en  art,  som  eljest  icke  anträffats  i  Westeråstrakten.  — 
Söderut  från  Björnö  ligga  två  helt  små  skär:  Stora  och 
Lilla  Hällgrundet,  båda  bestående  af  krosstensgrus.  Oak- 
tadt  deras  litenhet  hafva  de  flera  anmärkningsvärda  ar- 
ter att  uppvisa.  Så  växer  t.  ex.  Tnlicum  caninwn  in- 
genstädes frodigare    än  just  här. 

Vesterut  från  Björnö  och  skild  genom  ett  bredt 
sund,  samt  rätt  i  söder  från  Elba  höjer  sig  Ålmö-Lindö 
öfver  vattnet.  Den  är  af  medelstorlek  och  oregelbunden 
gestalt.  1  midten  höjer-  sig  en  gneisskulle,  hvars  norra 
sluttning  betäckes  af  åkerlera,  den  östra  och  södra  af 
krosstensgrus.  På  sydvestra  udden  ligger  en  mäktig  bädd 
rullstensgrus  och  rullstenssand.  —  Almö-Lindö  beklädes 
till  största  delen  af  ängslundar,  hvilka  i  vegetationens  yp- 
pighet och  rikedom  täfla  med  de  vestligaste  öarne  i  an- 
dra gruppen  och  Gångholmarne,  med  hvilka  dess  växt- 
lighet och  hela  utseende  mera  öfverensstämmer  än  med 
de  öfriga  öarnes  i  norra  gruppen. 

Vestra  stranden  af  Almö-Lindö  ligger  öppen  för  den 
Yttre  Westeråsfjärdens  vågor.  Den  södra  udden  skyddas 
deremot  af  fyra  nära  intill  hvarandra  liggande,  små  hol- 
mar, mot  hvilka  Ridöfjärdens  böljor  bryta  sig.  Denna  är 
endast  en  afdelning  af  Westeråsfjärden  eller  dess  sydöst- 
liga del  och  omkring  \  mil  bred.  —  Ifrågavarande  hol- 
mar äro  alla  fortsättningar  af  Badelundsås  och  bestå  der- 
före  af  rullstensgrus  och  rullstenssand.  Denna  ås  går 
nämligen,  till  större  delen  under  Mälarens  vattenspegel 
såsom  en  ganska  märkbar  upphöjning  på  bottnen,  öfver 
från  Westmanland  till  Södermanland  vid  Sundby  kyrka, 
der  den  under  namn  af  Kjulaåsen  vidare  stvrer  kosan 
inåt  laudet.     På  åtskilliga  ställen   uppsticker  den  dock  öf- 


30 

ver  vattenytan,  bildande  större  och  mindre  holmar.  Den 
första  af  dessa  från  norr  räknadt,  är,  som  redan  blifvit 
nämndt,  Björnö.  Näst  derefter  kommer  Rågsäcken,  en 
mindre,  långsträckt  och  teml.  hög  holme,  belägen  mellan 
Almö-Lindö  och  Björnö  samt  skild  från  den  sednare  ge- 
nom ett  helt  smalt  och  mycket  grundt  sund.  Den  är 
glest  beväxt  med  barrträd  och  Amentaceer  och  eger  flera 
anmärkningsvärda  växtarter  att  uppvisa.  —  På  andra 
sidan  om  Lindösundet  jch,  såsom  redan  sagdt,  omgif- 
vande  södra  delen  af  Almö-Lindö,  uppskjuter  åsen  i  Sto- 
ra och  Lilla  Skärplingen,  Skåpholmen  och  Slora  Sand- 
skär. De  trånga  mellanrummen  mellan  nu  nämnda  fem 
holmar  är  uppfylldt  af  sandreflar  och  grund.  Stora  Skärp- 
lingen är  rund  och  hög,  samt  be  växt  med  barrskog. 
Lilla  Skärplingen  och  Stora  Sandskär^  äro  helt  små  och 
låga  samt  likaledes  skogbeväxta.  Skåpholmen  åter,  hvil- 
ken  ligger  tvärs  för  Almö-Lindös  •  södra  udde  ,  är  en  hög 
och  långsträckt  sandås,  helt  och  hållet  kal  utom  sjelfva 
kammen,  på  hvilken  står  en  rad  af  ensamma  lönnar. 
Holmen  får  härigenom  pä  afstånd  ett  egft  utseende.  — 
Söder  om  Skåpholmen  sänker  sig  åsen  äter  under  vatt- 
net för  att  nLirmare  Ridö  höja  sig  i  Lilla  Sandskär, 
Fl  alen,  Sölskär,  Högholmen  och  Högholmsskär  m.  fl. 
af  hvilka  dock  endast  de  båda  första  ligga  inom  Wester- 
åstrakten   och  tillhöra  den  andra  eller  vcstra  ögruppen. 

Medelpunkten  i  denna  grupp  intages  af  Jhdö.  Den- 
na ö  är  så  stor.  att  den  i  fordna  dagar  jemte  omkring- 
Jiggande  holmar  utgjort  en  egen  kapellförsamling.  Den 
har  oregelbunden,  aflång  form  med  största  längden  i 
vester  och  öster.  Dess  norra  stränder  sköljas  af  We- 
steråsfjärden,  de  östra  skyddas  af  Aggarö,  Kedö  m.  fi. 
mot  Granfjärden,  de  södra  bilda  norra  begränsningen  till 
den  s.  k.  Lillsjön,  en  af  holmar  och  skär  afstängd  del 
af  Mälaren  —  och  mot  de  vestra  bryta  sig  Blackens  af 
en  snart  sagdt  otalig  mängd  utanför  liggande  holmar  sön- 
dersplittrade vugor.  Grunden  består  lör  det  mesta  af 
öfver-  och  underleror,  på  nordvestra  och  vestra  sidorna 
af    krosslensgrus,    på    den    östra    gneissklippor.     En  stor 


del  af  öns  yta  är  odltid  åker  och  äng;  en  annan  del 
betackas  af  gammal  och  högväxt  barrskog,  blandad  med 
mindre  löfskogsdungar;  nerät  stränderna  ängslundar,  Hiir 
förekomma  en  mängd  sällsynta  och  märkvärdiga  arter.  — 
Från  Riduns  nordvestra  udde  sträcker  sig  vesterut  till 
Gångholmslandet  en  kedja  af  holmar,  hvilka  genom  sma- 
la sund  skiljas  från  hvarandra  och  bilda  gränsen  mellan 
Yttre  Westeråsfjärden  och  Blacken.  I  sydvest  utbreder 
sig  den  sednare  fjärdens  vidsträckta  spegel  ända  fram  till 
Thorshällahufvud  och  Nyckelön.  ett  afstånd  af  £ — 3  mil. 
De  största  och  anmärkningsvärdaste  länkarne  i  denna  ked- 
ja äro  i  ordning  från  Ridö :  Flaten  och ,  nordligare  Lilla 
Sandskär,  Tallshär  ^  Strömmings  skär  och  Tidö- Lindö, 
som  endast  genom  ett  särdeles  grundt  pass  afsöndras 
från  Gångholmslandet.  1  sundet  mellan  de  båda  sistnämn- 
da öarne  äro  en  mängd  smärre  holmar  kringströdda,  af 
hvilka  här  endast  anföras  Askholmen,  Banskär,  Imaskär, 
Kråkhvilan  m.  fl.  Utom  Flaten  och  Lilla  Sandskär, 
hvilkas  geologiska  beskaffenhet  redan  blifvit  antydd,  bestå 
de  till  största  delen  af  krosstensgrus  med  en  och  annan 
uppskjutande  gneisskulie.  På  Flaten  finnes  en  bädd  öster- 
sjösnäckor.  Sjelfva  ytan  består  mellertid  af  djup  svart- 
mylla, ur  hvilken  uppspirar  den  härligaste  lundvegetation, 
som  man  .träfTar  i  Mälaredalen.  En  del  af  dessa  holmar 
gifva  med  sina  höga,  ända  till  spetsen  af  lummig  löf- 
skog  krönta  kullar  den  skönaste  anblick ,  som  i  någon 
del  af  Mälaren  möter  den  besökandes  öga.  En  annan 
del  äro  beklädda  med  barrskog. 

Vid  nordöstra  udden  af  Ridö  uppskjuter  en  sam- 
ling skogklädda  gneissklippor  ur  vågorna.  De  heta  Tall- 
skär, Granskär,  Lindskär,  Norrskär,  Krumskär  o.  s. 
v.  Skild  från  dessa  ligger  mera  vesterut  och  nära  norra 
stranden  af  Ridö  en  annan  dylik  benämnd  Broklösen, 
omgifven  af  flera  mindre.  De  erbjuda  ingenting  af  in- 
tresse. Ät  öster  skiljes  Ridö  från  en  annan  teml.  stor  ö, 
Stora  Aggarö  genom  ett  temligen  bredt  sund.  I  detta 
ligger  en  skogbeväxt  holme  med  gneissgrund,  hvilken  he- 
ter   Kedö.      Stora    Aggarö    består    af    liera    gneisskullar, 


32 

med  lager  af  krosslensgrus  på  sluttningarne  särdeles  den 
vestra  och  åkerleror  afsatta  i  dälderna.  Öns  topogra- 
phiska  beskaffenhet  och  vegetation  öfverensstämma  j  med 
RidöSj  hvartill  komma  många  ur  den  gamla  förfallna  träd- 
gården vid  Aggarö  gård  flyktade  arter.  De  sista  holmar- 
ne i  vestra  gruppen  äro  Lilla  Aggarö  och  Bjuggliolmen, 
båda  belägna  på  helt  kort  afstånd  från  den  föregåendes 
östra  strand.  De  bestå  af  gneiss  och  krosslensgrus  och 
beklädas  af  barrskog. 

Utanför  Aggaröarne  utbreder  sig  i  söder  och  syd- 
ost en  af  Mälarens  största  sammanhängande  vattenspeglar, 
den  ofta  nämnda  Granfjärden.  Mot  norr  öppnar  sig  det 
bredaste  af  de  många  sund,  förmedelst  hviika  sistnämnde 
fjärd  sammaL hänger  med  Westeråsfjärden  och  hvarigenom 
äfven  segelleden  till  Westerås  går.  Sundets  vestra  strand 
bildas  af  Aggaröarne  och  nyssnämnda  holmar  vid  Ridöns 
nordöstra  ända,  dess  östra  åter  af  sydvestligaste  delen 
af  Kärrbo  socken,  som  skjuter  ut  i  en  udde,  innan  stran- 
den svänger  af  ät  öster  för  att  utgöra  norra  begräns- 
ningen för  Angsöviken.  Omedelbart  utanför  udden  och 
med  densamma  vid  lågt  vatten  sammanhängande  genom 
sank  mark  och  vassbankar,  ligger  den  första  holmen 
i  östra  gruppen,  hvilken  bär  det  besynnerliga  namnet 
Kalfven.  Det  är  en  hög  sandkulle  ända  till  spetsen  in- 
höljd i  barrskog.  Den  ligger  ensam  för  sig  i  denna 
grupp;  först  vid  ingången  till  Angsöfjärden ,  anträlTas  så- 
som en  framskjuten  förpost  den  enstaka  Skarpan.  Den- 
na holme  utgöres  af  en  enda  långsträckt  gneissmassa  med 
höga  och  branta,  här  och  der  otillgängliga  stränder.  På 
vestra  sidan  stupar  berget  alldeles  lodrätt  ner  i  Granfjär- 
den, hvars  hela  öppna  vattenmassa  vräker  sig  mot  detta 
bålverk.  Vågorna  hafva  också  på  flera  ställen  gräft  sig 
smala  klyftor  djupt  in  i  berget.  Den  östra  sidan  sluttar 
långsammare.  Närmare  vattnet  gapa  här  alnsvida  hori- 
zontala  klyftor  eller,  om  man  så  vill,  grottor  mot  den 
besökande,  hviika  sträcka  sig  flera  alnar  in  mellan  gneiss- 
lagren  och  hvarest  enligt  gammal  sägen  sjöröfvare  haft 
sina  gömslen  och  tillhåll.     Skarpan  är   delvis    skogbeväxt, 


> 

33 

men  oågon  rik  vegetation  förmå  de  nakna  eller  raed 
tunn  inullskorpa  betäckta  hällarna  icke  att  framalstra.  — 
1  nordost  och  på  teinl.  afstånd  från  Skarpan  uppskjuta 
öfver  Ängsöfjärdens  vattenspegel  helt  nära  hvarandra  tre 
holmar,  af  hvilka  den  största  kallas  Stora  Skollerö,  den 
dernäst  och  medelstora,  Lindholmen,  särat  den  minsta 
Ulla  Skollerö.  Alla  tre  bestå  för  det  mesta  af  gneiss- 
klippor  och  äro  beväxta  med  barrskog.  Deras  vegetation 
är  torftig.  —  I  sydost  från  Skarpan  ligga  den  betydliga 
Fagerön  och  ännu  mera  östligt  Hallingen,  skiljande  Angsö- 
fjärden  från  den  del  af  Granfjärden,  som  öppnar  sig  inåt 
Strengnässunden.  Båda  utgöras  af  skogkrönta  gneissklip- 
por,  hvilka  ofta  resa  sig  nära  lodrätt  ur  vattnet  och  äro 
leiul  ofruktbara.  Likväl  hafva  båda  hvar  sin  uteslutande 
dem  tillhörig  art.  På  södra  sidan  af  Fagerö  finnas  mäk- 
tiga granitlager  med  nordlig  strykning  och  i  midten  ut- 
breda sig  vidsträckta  kärr  och  sumpmarker.  —  Rätt  i 
öster  från  Skarpan  och  skild  derifrån  genom  Ängsöfjär- 
dens hela  bredd  ligger  Ängsö,  den  största  af  alla  till 
Westeråstrakten  hörande  Mälareöar  och  jemte  Fagerö  och 
Hallingen  samt  en  mängd  omkringliggande  smärre  holmar 
utgörande  en  egen  socken.  Dess  östra  strand  sköljes  af 
Oxfjärden,  i  norr  skiljes  den  genom  det  smala  Spånsuti- 
det  från  fasta  landet.  Rådande  bergarten  är  här  som 
annorstädes  gneiss,  som  uppskjuter  i  låga  åsar  med  syd- 
ostlig strykning.  På  dessas  sluttningar  hafva  spridda  bäd- 
dar af  krosstensgrus  och  rullstenssand  aflagrat  sig;  i  däl- 
derna  ligga  djupa  lager  af  sandblandade  öfver-  och  under- 
leror. Vid  Ryssbo  anträffas  granit  och  hornbleode.  — 
Närmast  omkring  de  båda  godsen  Ängsö  och  Kurö  —  hvil- 
ket  i  fordna  dagar  genom  ett  smalt,  numera  igenvalladt 
sund  varit  skildt  från  det  förra  —  ligga  vidsträckta  par- 
ker med  yppig  lundvegetation,  men  för  öfrigt  är  ön  föga 
bördig  och  dess  växtlighet  liknar  mera  fasta  landets  slätt- 
bygds. Dock  möta  här  flera  mera  östliga  arter.  — 
Framför  Ängsö,  särdeles  uppåt  Kungsåraviken,  äro  en  mängd 
smärre  holmar  och  skär  kringströdda ,  hvilka  heta  Kalj- 
holmen,  Rödholmen,  Högholmen,  Markskär  o    s.  v.  Som- 

5 


34 

liga  bildas  af  gneissklippor.  andra  af  kross-  och  ru!i- 
stensgrus;  andra  slutligen  äro  endast  hopar  af  öfver 
hvarandra  kastade  lösa  stenblock  med  sparsam  fyllning 
af  krosstensgrus.  Deras  vegetation  liknar  i  allmänhet 
fasta  landets;  endast  på  Markskär  och  dess  närmaste 
grannar  återfinner  man  den  för  Mälarens  öar  egendom- 
liga lundfloran. 

Sedan  nu  alla  hithörande  öars  läge  och  geologiska 
beskaffenhet  blifvit  antydda,  torde  det  vara  tid  att  öfver- 
gå  till  framställningen  af  den  för  dem  egendomliga  vege- 
tationen. Förf.  anhåller  att  här  en  gång  för  alla  få  an- 
märka, att  äfven  på  öarne,  på  likartade  lokaler,  åter- 
finnas större  delen  af  de  arter,  som  blifvit  anförda  för 
slättbygden  och  rätt  många  af  dem,  som  tillhöra  fasta 
landets  bergs-  och  skogsmark.  Denna  del  af  övegetatio- 
nen  tarfvar  således  icke  vidare  omordande,  utan  kan 
uppmärksamheten  odelad  fästas  vid  det  egendomliga  och 
utmärkande  i  öfloran. 

Sjelfva  vattnet  erbjuder  föga  af  intresse.  Mälaren 
är  i  denna  trakt  fattig  såväl  på  arter  som  på  individer. 
Utanför  stränderna  anträffas  nästan  endast  Niiphar  lute- 
um,  Batrachmm  heterophylhmi ,  Polygonum  amphibium, 
Mt/riophyllum  alieiiiiflorum,  Polamogeton  nalans  och  per- 
foliaius,  Sparganium  nalans,  Isoéles  lacustris  m.  fl.  all- 
männa arter.  Mindre  ofta  finner  man  Nympliaa  alba, 
Batrachium  irichophjllum  och  circinatnm,  Polamogeton 
gramineus  och  pusilhis.  Endast  på  enstaka  lokaler  växa 
Lobelia  Dorlmanna,  Polamogeton  nitens,  lucens,  crispus, 
obtusifolms  och  peclmatus.  —  Närmare  stranden  höjer  sig 
en  tät  skog  af  Phragmites  communis  och  Scirpus  lacustris, 
ibland  hvilka  Bulomus  umbellatus,  Alisma  Plantago,  Sa- 
gittaria  sagitlifolia,  Glyceria  fluitans  samt  här  och  der 
Nasturiium.  amphibium,  TypJia  anguslifolia,  Iris  Pseudacorus 
och  mera  sällan  Acorus  Calamns,  Scirpus  lacustris  ^  glaucus 
och  Glyceria  speclabilis  uppskjuta.  Utanför  sumpiga  strand- 
ängar ersättas  de  nu  nämnda  med  en  svajande  matta  af 
Equisetum  paluslre,  fluvialile  och  limosum.  Sjelfva  strand- 
brädden prydes    af    IjyOirum  Salicaria,    Polygonum  Per- 


35 

sicaria,  Clienopodium  polyspermum,  Ramex  Hippolapa- 
thum,  Heleocharis  paluslris  och  acicularis,  Sculellavia 
galericulata ,  Menlha  arvensis,  Lycopus  europceus,  Naum- 
burgia  iJiyrsiflora,  Naslurlmrn  palaslrc,  Malachium  aquati- 
cum,  Stellaria  paluslris,  Carex  hirla,  vesiccwia,  panicea, 
acuta,  vidgar  is,  cwspitosa,  och  dislicha;  Calamagrostis 
lanceolaia  och  strida,  Agrostis  vidgaris,  canina  och 
stolonifera,  mindre  ofta  af  Sculellaria  hastifolia,  Yeromca 
Anagallis ,  Nasturliimi  anceps  och  sylvesfre,  Subidaria 
aquatica  och  \iola  stagnina,  Carex  strida;  sällan  anträf- 
fas btricularia  vulgaris,  Liltorella  lacuslris,  Riimex  ob- 
tusifolius,  Trifolium  fragijerum  och  Carex  prolixa.  Pade 
torra  strandkhpporna  växa  Allium  oleraceum  och  sällan 
Geranium  lucidum  samt  Sedum  album.  Sumpiga  strand- 
ängar erbjuda  Triglochin  maritimam;  sällan  finner  man 
i  vattensamlingar  inne  på  (iarne  Ramex  Hydrolapathum, 
Stratiotes  aloides  och   Typha  latifolia. 

Något  längre  upp  och  ofvan  högsta  vattenståndet 
bildas  buskgrupper  och  täta  snår  af  Salix  fragilis,  pent- 
andra,  nigricans,  och  cinerea;  Alnus  glutinosa  och  Ribes 
nigrum  och  rubrum,  kring  h vilkas  stammar  Humulus 
Lupulus  och  Convolvidiis  sepium  vrida  sina  rankor,  Un- 
der deras  löfverk  frodas  Cirsium  lanceolatum  ^  nemo- 
rale,  Valeriana  ofjicinalis,  Lysimachia  vidgaris,  Ange- 
lica  sylvestris,  Geranium  Robertianum,  Rubus  ccesius, 
Polygunum  dumetorum,  Scirpus  sylvaticus,  mera  sällan 
Eupatorium  cannabinum,  LitJiospermum  officinale  och 
Struthiopleris  germanica. 

Sedan  man  genomträngt  dessa  snår,  inkommer  man 
i  öflorans  mest  egendomliga  gebiet  eller  lundregionen,  i 
iivilken  dess  rikaste  skatter  äro  hopade.  Högt  öfvei  mar- 
ken spännas  här  grönskande  hvalf  af  Ulmus  campestris, 
Fraxinus  excelsior,  Tilia  parvijolia,  Delula  alba,  Qver- 
cus  Robur,  Acer  platanoides  och  Populus  tremula,  hvil- 
ka  fläta  sina  grenar  tillsammans  och  endast  genomsläppa 
en  mildrad  dager.  Uppe  i  trädens  kronor  gunga  här  sto- 
ra buskar  af  Visciim  album  för  vinden ,  hvilka  ännu 
under  vintern   med  sina  gulgröna  blad  och  hvita    bär  an-. 


genänit  bryta  af  mut  den  för  öfrigt  sin  praktfulla  skrud 
beröfvade  naturen.  I  skuggan  af  nyssnämnda  träd  och 
i  synnerhet  i  skogsbrynet  uppskjuter  småskogen  bestående 
af  Corijlus  Avellana,  Pyrus  Malus  mera  sällan  communis; 
Cratcegus  Oxyacantha  och  monogyna;  Bhammis  calJiar- 
tica  och  Frcmxjula ,  Sorbus  scandica  och  Aucuparia; 
Ribes  alpinu7n,  Pnuius  Padus  och,  ehurn  sällsynt,  Pru- 
nus  Avium;  Salix  aurita  och  caprea.  Vid  dessas  röt- 
ter prydes  marken  af  Lacluca  muralis;  Campanula  Tra 
chelium  och  lalifolia,  Sfachys  sylvadca,  Anemone  Hepa- 
tica  och  nemorosa,  Asperula  odorala,  Pulmonaria  ofjlci- 
nalis,  Clinopodium  vulgäre,  Viola  mirabilis,  sylvalica  och 
nrenaria,  Melampyrum  nemorosum,  Adoxa  moschalellina , 
Ficaria  ranunculoides,  Actaa  spicata,  Corydalis  fabacea, 
Alliaria  officir>ah's ,  Deniaria  bulbifera,  Cardamine  im- 
patiens .  Melandrium  sylvestre,  Ribes  Grossularia ,  Epi 
lobium  monianum.  Orobus  vernus  och  niger,  Pyrola 
rotundijolia  och  minor,  Mercurialis  perennis ,  Platanlhe- 
ra  biiolia ,  Allium  Scorodoprasum,  Gagea  lutea  och  mi- 
nima; Convallaria  majalis  och  multiflora,  Paris  quadri- 
folia  (ofta  med  ända  till  7  blad  i  kransen),  Carex  mon- 
tana  och  digitala ;  Triticum  caninum,  Daclylis  glomerata, 
Poa  nemoralis,  Melica  nufans,  Miliuni  effusum,  Polystt- 
chum  Thelypteris,  Filix  Mas  och  spinulosum ,  Asplenium 
Filix  [onina,  Pteris  aquilina,  Lycopodium  ctavalum  m. 
n.  Mera  sällspordt  är  att  möta  Aquilegia  vulgär  is ,  Ra- 
nunculus  fassubicus,  Sanicula  europoia,  Anemone  ranuncu- 
loides.  Draba  muralis,  fmpatiens  Noli  tangere,  Crrca^a 
alpina,  Fragaria  elatior.  Geum  intermedium,  Lalhyrus 
sylvestris,  Pyrola  media,  Listera  ovala,  Carex  divulsa, 
Fesluca  giqantea,  Brachy podium  pinnatum,  Polystichum 
crislafum.  På  fugtiga  ställen  anträlTas  Stellaria  F^riesiana, 
Carex  elongata.  leporina  ^  argyroglochin  och  vulpina. 
Mera  ovanliga  äro  Chrysosplenium  alternifolium  och  Ca- 
rex teretiuscuta.  Skogsbrynets  ängsbackar  omvexla  med 
Lnserpitium  lalifolium,  Melampyrum  cristalum,  Torilis 
Ayilhriscus ,  in.  fl.  —  Af  ofvanstående  förtecknmg  synes 
tillräckligt,   att     det    egentligen    är    vSrfloran,  som  skattar 


37 

till  lundvegetationen;  på  eflersommaren  liv  nästan  hohj 
denna   prakt,  som   förut  smyckade  jorden,  försvunnen. 

Helt  annat  är  vegetationens  utseende  på  de  kala 
öarne,  så  snart  man  lemnar  strandbrädden.  Sluttningar- 
ne lysa  af  Cynanchum  Vincetoxicum,  Geranium  sanguineum 
och  Origanum  vulgäre  jemie  Arfemisia  campeslris,  Polygala 
comosa,  Verbascum  Thapsus  ochnigrum,  Libanotis  monlana, 
Cotoneaster  vu/garis.  Anlhyllis  Vulneraria,  Calamagrostis 
Epiyejos  samt  Triodia  decumbens.  Mera  sällan  anträffas  Hie- 
racium  rigidum,  Aquilegia  vulgaris,  Erysimum  hieraciifoh- 
um.  Arabis  arenosa  S  borealis,  Echium  vulgäre,  Arme- 
ria  elongala,  Spergula  pentandra,  Eesluca  duriuscula  och 
i  bergspringorna  Asplenium  Breynii. 

Den  egentliga  ängsvegetationen  liknar  fasta  landets. 
Såsom  anmärkningsvärda  må  här  anföras:  Hieracmm  fal- 
lax, Serralula  tmctoria^  Campanula  palula,  Thalictry,m 
siinplex,  Geranium  pralense,  Hypericum  hirsutum,  Or- 
chis  sambucina  och  angustifolia,  Lilium  bulbiferum  och 
Avena  elatior.  Samma  är  förhållandet  med  barrskogens 
växtlighet,  ur  hvars  knappa  förråd  förf  såsom  exempel 
väljer:  Linncea  borealis,  Pyrola  chloranlha  och  umflora, 
Monotropa  Hypopilhys ,  Goodyera  repens ,  Neottia  Nidus 
Avis  o.  s.   v. 

På  och  vid  odlade  ställen  särdeles  i  grannskapet 
af  gamla  trädgårdar  möfa  flera  arter,  som  förtjena  upp- 
märksamhet, ehuru  en  del  torde  vara  främlingar,  som 
frigjort  sig  från  kulturens  band.  Exempelvis  nämnas  här: 
Inula  Helenium,  Petasites  officinalis,  Symphyium  ofjici- 
nale,  Campanula  rapunculoides ,  Lavaiera  thuringiaca, 
Malva  sylveslris  och  Ålcea,  Oenothera  biennis,  Prunus 
Cerasus,  Lilmm  bulbiferum  och  Marlagon,  o.  s.   v. 

Sådan  är  vegetationen  på  Mälarens  öar  och  dess 
närmaste  omgifning,  tecknad  i  få  och  allmänna  drag. 
Dock  förekomma  i  olika  trakter  märkbara  olikheter.  Det 
vestra  gebietet  eger  den  i  alla  afseenden  rikaste  och  yp- 
pigaste vegetationen,  hvilken  isynnerhet  kraftigast  fram- 
träder på  Gångholmarne  och  de  närmast  derintill  belägna 
öarne.      Den   östra    gruppens    öar  äro    i  allmänhet  högre. 


38 

bergigare  och  mera  ofruktbara.  De  norra  holmarne  in- 
taga en  medelplats  (om  man  a  fräknar  Almö-Lindö,  som 
mest  liknar  den  vestra  gruppen),  i  det  lundfloran  icke 
så  mycket  öfverväger  som  på  den  vestra  gruppen,  men 
icke  heller  nedsjunker  till  en  sådan  relativ  obetydlighet, 
som  förhållandet  är  på  den  östra.  Hvarje  grupp  har 
också  sina  egendomliga  arter.  Så  tillhöra  uteslutande 
den  norra  gruppen:  Ranunculus  cassubicus,  Anemone  ra- 
nunculoides,  Arabis  arenosa  ^  borealis,  Draba  muralis, 
Impatiens  Noli  iangere,  Chrysosipleniurn  alternifolium , 
Circcea  alpina,  Fiagaria  elalior.  La  t  hy  rus  sylveslris, 
TrijoLum  fragiferum.,  Pyrola  media  och  uniflora,  Mono- 
tropa  Hypopilhys,  Goodyera  repens,  Listera  ovata  och 
Asplenium  Breynii.  Enligt  gammal  uppgift  skulle  äfven 
Cardamine  parviflora  kunna  räknas  hit,  men  har  af  förf. 
och  andra  förgäfves  blifvit  sökt  på  angifvet  ställe.  En- 
dast med  den  vestra  gruppen  har  den  norra  gemensam- 
ma: Campanula  lalifolia,  SciUellaria  hastifolia,  Stachys 
sylvatica,  Thaliclrum  simplex,  Åqmlegia  vulgär  is,  Erysi- 
mum  hieraciifolium,  Polygala  comosa,  Viola  mirabihs, 
Prunus  Cerasus ,  Mercurialis  perennis,  Tr-iglochin  mariti- 
mum  och  Struthiojjteris  germanica.  —  Gemensamma  för 
norra  och  östra  grupperna,  men  hittills  icke  funna  på 
den  vestra  äro:  Artemisia  campéslris,  Lacluca  muralis, 
Hieracium  rigidum,  Utricularia  vulgaris,  Lilium  bulbi- 
ferum.  Deremot  saknas  här  följande,  hvilka  förekomma 
på  de  båda  andra:  Serratula  tincloria,-  Lobelia  Dorl- 
manna,  Malva  Alcea,  Geranium  praiense,  Allium  Sco- 
rodoprasum,  Acorus  Calamus,  Polamogeton  crispus  och 
Carex  prolixa.  —  Den  vestra  gruppen  räknar  såsom  sin 
uteslutande  lillörighet  Eupaiorium  cannabinum,  Campa- 
nula rapunculoides,  Lilhospermum  officinale,  Litlorella 
lacustris,  Lavatera  thuringiaca,  Malva  sylveslris.  Oeno- 
thera  biennis,  Rumex  obtusifolius,  Neotlia  Nidus  Avis , 
Polamogeton  nitens  och  obtusijolius;  Carex  teretmscula 
och  divulsa;  Brachypodiurn  pinnatum  samt  Festuca  gi- 
gantea  och  duriuscula.  —  Slutligen  uppträda  uteslutande 
i    del    östra    gebietet     Fxfnum    xmlgare,    Jniila   Helenmm, 


'     39 

Petasiles  officinalis ,  Symphyturn  officinale,  Annena  elon- 
qata  ,  Sanicula  europoici,  Geranmm  lucidum,  Hypericum 
hii^sufuni,  Spergula  peniandra,  Sedum  album,  Geum  tn- 
termedium,  Prunus  Avium,  liumex  Hydrolapathum,  Or- 
chis  samhucina,  Stratioles  aloides,  Potamogelon  lucens 
och  pectinalus;   Typha  IcUifolia  samt    Glycer  a  spectabilis. 


Såsom  man  af  det  föregående  torde  finna,  utgöres 
således  Westeråstrakten  af  två  områden  med  talrika  olik- 
heter i  vegetationsförhållanden,  näml.  slättbygden  och 
öarne.  På  den  förra  förherrskar  åker-  och  ängsfloran, 
på  de  sednare  lundfloran,  hvilket  förhållande  påtrycker 
hvarderas  växtlighet  sin  egen  prägel.  Skogsmark  finnes 
visserligen  på  båda  områdena,  men  öfverhufvud  af  alltför 
liten  utsträckning  och  betydenhet,  att  en  uppställning  af 
ett  tredje  eller  skogsområde  vore  rättfärdigadt.  Den  ingår 
mera  såsom  ett  visserligen  vigtigt,  men  likväl  mera 
underordnadt  parti  i  taflan.  —  Såsom  redan  blifvit  an- 
märkt lider  slättbygden  brist  på  vatten,  och  en  blick  på 
den  längre  fram  meddelade  växtförteckningen  visar  äfven 
hvilken  ovanligt  liten  del  af  vegetationen  vattenväxterna  ut- 
göra. Men  äfven  Mälaren  är  i  hithörande  delar  fattig  på 
vattenväxter.  För  hela  Westeråstrakten  gäller  således, 
att  endast  ett  fåtal  vattenväxter  —  och  dessa  hörande  till 
de  vanligastes  antal  —  förekomma  öfverallt  på  gynnsamma 
och  passande  lokaler;  de  öfriga  anträffas  endast  här  och 
der,  många-  blott  på  enstaka  spridda  ställen. 


Författaren  hade  önskat  meddela  en  skildring  af 
Westeråstraktens  klimatiska  förhållanden,  men  nödgas  ty- 
värr af  brist  på  materialier  att  inskränka  sig  till  några  få 
fragmentariska  uppgifter.  —  Klimatet  i  denna  öfver  Mä- 
laren föga  upphöjda  trakt*),  hvilken  dels  ej  är  synnerligen 
långt  aflägsnad  från    hafvet,    dels  har  en  stor  insjö  i  sin 


')  Högsta  puiikten  torde  icke  öfversliga   150  fot  öfver  Mälarens  iiiveau, 
största  delen  af  slätten  ligger  icke  mera  än  iO  fot  öfver  sjöns  spegel. 


40 

omedelbara  närhet,  Jir  betydligt  mildare  än  andra  i  jemn- 
bredd  dermed  liggande  trakter,  såsom  Westmanlands  och 
Nerikes  vestligare  bergslager  samt  Wermland.  Dock  är 
skilnaden  i  detta  hänseende  emellan  Westeråstrakten,  vid 
midten  af  norra  Mälarstranden,  och  Stockholm,  vid  insjöns 
utlopp  i  hafvet,  ganska  märkbar  till  den  sednares  fördel, 
ehuru  skilnaden  i  longitud  uppgår  endast  till  1°  30'  och 
Westerås  ligger  blott  1 6,5'  nordligare.  Medeltemperaturen 
för  hela  året  beräknas  nämligen  för  Stockholm  till  +  5,97° 
Celsius,  för  Westerås  till  5,63°.  Betydligare  blifver  olik- 
heten, om  man  tager  vintermånadernas  medelköld  och 
sommarmånadernas  medelvärme  för  båda  ställena.  Den 
förra  uppgår  vid  Stockholm  till  —  2,93°  Cels.,  den  sed- 
nare  till  +  9,97"  Cels.,  vid  Westerås  åter  till  respective 
—  3,23°  och  +  8,78".  —  Det  årliga  regnfallet  utgör 
i  medeltal  i  Stockholm  23,8  dec.  tum;  i  Westerås  sanno- 
likt vida  mindre,  ehuru  förf.  här  icke  kan  stödja  sig  på 
några  med  vetenskaplig  noggrannhet  utförda  observationer. 
Men  då  densamma  i  Upsala,  som  också  ligger  nära  Mä- 
laren och  på  en  vidsträckt  slätt,  men  likväl  långt  när- 
mare hafvet,  icke  öfverstiger  '18,3  dec.  tum,  så  torde 
ofvanstående  antagande  icke  sakna  theoretiska  skäl  för  sig, 
utom  det  att  författaren  funnit  detsamma  bekräftas  af  flera 
personers  erfarenhet,  hvilka  tillbringat  längre  tid  på  båda 
ställena. 

Vid  Westerås,  Hkasom  vid  Stockholm,  faller  den 
mesta  nederbörden  med  ostliga  vindar,  men  på  förra  stal- 
let förherrska  under  sommarmånaderna  vestliga  och  syd- 
vestliga  vindar  vida  mera,  än  fallet  är  på  det  sednare. 
hvartill  orsaken  sannolikt  måste  sökas  i  den  åt  detta  håll 
mest  öppna  och  vidsträckta  vattenspegeln.  —  I  denna 
trakt  isbelägges  vanligen  Mälaren  under  sednare  hälften  af 
November  eller  början  af  December,  ehuru  ångfartygen 
stundom  kunnat  fortsatta  sina  turer  ända  till  jultiden, 
stundom  åter  måst  afbryta  dessa  under  första  veckan  af 
November.  Sällan  blir  dock  isen  rätt  säker  och  körbar 
förr  än  i  Januari,  under  milda  vintrar  (såsom  1858 — 
1859)  icke  ens  då.     Islossningen    åter  har  6  år  af  100 


41 

inträffat  under  sednare  tredjedelen  af  Mars ,  7 1  gånger  i 
April  och  23  gånger  under  första  tredjedelen  af  Maj. 
Granfjiirden  och  Blacken  tillfrysa  en  eller  annan  vecka  se- 
nare och  bryta  förr  upp  än  den  mindre  öppna  och  vid- 
sträckta Westeråsfjärden.  Uppbrytningen  sker  vanligtvis 
under  sydvestlig  storm  och  mycket  hastigt,  så  att  efter 
få  timmars  förlopp  intet  spår  finnes  qvar  af  hela  fjärdens 
istäcke,  som  dock  intager  en  längd  af  1.^  mil  på  i — | 
mils  bredd  och  f  alns  tjocklek.  —  Efter  islossningen 
uppvärmes  Mälarvattnet  i  dessa  trakter  hastigt  tillfölje  af 
det  ringa  djupet.  Under  sommarmånaderna  håller  sig  dess 
temperatur  ute  i  öppna  sjön  omkring  19 — 20°  Cels. 
och  stiger  närmare  stränderna  ända  till  24 — 25°,  då  vid 
Stockholm  temperaturen  vanligen  först  efter  midsommar 
uppgår  till  20  grader,  —  en  gräns,  som  den  sällan  till 
och  med  undantagsvis  med  en  eller  två  grader  öfversti- 
ger.  —  På  hösten  faller  åter  vattnets  värme  hastigt  till 
omkring  +  6 — 8".  hvilken  temperatur  det  vanligen  bibehål- 
ler större  delen  af  Oktober  månad, 

Westeråstraktens  bredd  från  norr  till  söder  är  allt- 
för obetydlig,  för  att  klimatet  skulle  kunna  deraf  erfara 
någon  mera  märkbar  förändring,  utan  sträcker  sig  infly- 
tandet af  Mälarens  stora  vattenmassa  utan  tvifvel  på  an- 
dra sidan  dess  gränser.  Vintern  är  vanligen  blid  och  på 
sednare  tiden  ofta  snöfattig;  strängaste  kölden  infaller  i 
Januari  eller  kanske  oftare  i  Februari  månader.  Våren, 
d.  v.  s.  sednare  hälften  af  Mars,  hela  April  och  förra 
hälften  af  Maj  är  kall,  blåsig  och  ofta  torr,  så  att  vege- 
tationen sällan  skjuter  fart  förr  än  i  sednare  hälften  af 
sistnämnda  månad .  då  sommaren  kan  sägas  börja.  Vär- 
men stiger  hastigt  i  början  af  Juni.  men  faller  vanligen 
åter  fram  emoi  midsommartiden,  stundom  till  den  grad 
att  nattfroster  då  inträffa.  Med  början  af  Juli  höjer  sig 
åter  temperaturen  till  -i-  22 — 26°  Cels.  i  skuggan  middags- 
liden,  mindre  ofta  uppgår  den  till  28°  och  derutöfver. 
Högsta  observerade  värmen  i  Westerås  är  33,5".  Vanli- 
gen afsvalkas  luften  af  sjövinden,  som  börjar  blåsa  om- 
kring kl.   40  f.  m.,    når   sitt   maximum  mellan  kl.   1    och 

6 


4  e.  nj.  och  LuitJör  mot  solnedgången.  Sällsynta  äro 
dock  icke  heller  dagar,  då  ett  dödande  qvahn  herrskar, 
landet  står  insvept  i  solrök  och  ingen  vindfläkt  krusar 
Mälarens  jemna  vattenspegel.  Natt-temperaturen  stiger  nä- 
stan aldrig  öfver  +  16",  men  sjunker  icke  heller  gerna 
under  +  10"^.  Torka  är  vanlig  under  Juli  och  förra 
hälften  af  Augusti,  så  att  jorden  ofta  under  hela  veckor 
endast  uppfriskas  af  spridda  åskregn.  Mot  slutet  af  Au- 
gusti eller  något  förr  faller  temperaturen  hastigt,  stundom 
helt  tvärt  till  +  10",  men  stiger  åter  fram  i  September, 
dd  vanligen  2 — 3  veckors  eftersommar  inträffar  med  ända  till 
52"  värme  i  skuggan  om  dagen,  men  kyliga  aftnar  och  kalla 
nätter.  Hösten  inträder  under  de  sista  dagarne  af  Sep- 
tember eller  de  ffirsta  af  Oktober  med  afgjordt  sjunkan- 
de af  vännen  och  ofta  häftiga  dagjemningsstormar.  Den 
är  oftast  kall,  regnig  och  fuktig  samt  räcker  vanligen  till 
medlet  eller  slutet  af  Noveniber,  ehuru  den,  som  redan 
blifvit  aniiiärkl,  kan  förlängas  till  jultiden. 

Snölossningen  inträffar  öfverhufvud  i  sednare  hälften 
af  Mars  eller  början  af  April,  lärkans  ankomst  de  första 
dagarne  i  Mars  (förf.  har  hört  henne  den  25  Februari), 
de  tidigaste  vårbiommorna  framkomma  i  medlet  af  April, 
säiJesärlan  anländer  i  slutet  af  April,  göken  i  medlet  af 
Maj  och  svalan  under  sista  veckan  af  samma  månad. 
Träden  löfvas  från  medlet  och  rågen  går  i  ax  under  si- 
,sta  veckan  af  Maj.  Fruktträden  blomma  de  sista  dagar- 
ne af  Maj  eller  de  första  af  Juni;  Linnaea  borealis  vid 
midsommartiden  Höbergningen  och  starkaste  niedelvär- 
men  infalla  i  Juli ;  sädesskörden  börjas  i  slutet  af  samma 
månad.  Höstarbetet  på  åkern  företages  i  slutet  af  Au- 
gusti, då  äfven  de  första  frostnätterna  pläga  inträffa.  Sva- 
lan flyttar  omkring  den  9  September;  trädens  löf  falla 
af  i  början  af  Oktober,  ehuru  Populus  pyramidalis  m.  fl. 
ofta  stå  gröna  ända  in  i  December,  så  att  förf.  sett  dess 
grenar  i  fara  alt  nedbrytas  af  den  på  bladen  fastnade 
snön.  Marken  fryser  till  i  November  och  vintern  inbry- 
ter 1  början   af  December. 


43 

I  efterföljande  vaxlförteckning  har  öfverallt  Hartmans 
"Handbok  i  Skandinaviens  Flora,"  6:te  uppla- 
gan, blifvit  följd  i  afseende  på  arträtt  och  nomenklatur 
utom  på  några  få  ställen,  der  förf.  trott  sig  böra  deri- 
från  afvika  i  öfverensstämmelsc  med  N.  J.  Anderssons 
monographier  öfver  Skandmaviens  Cyperaceer  och  Grami- 
neer.  —  Med  hänseende  till  frequensen  af  arternas  före- 
kommande hafva  blifvit  uppställda  4  kategorier:  allmänna 
(a),  då  de  öfverallt  inom  området  förekomma  på  passande 
lokaler;  temligen  allmänna  (t.  a.),  då  de,  ehuru  van- 
l^ga,  likväl  icke  öfverallt  anträffas  på  likartade  lokaler; 
flerestädes  förekommande  (flerst),  då  de  förefinnas 
endast  på  flera  iiär  och  der  spridda  ställen;  och  sällsynta 
(r),  för  hvilkn  blott  ett  eller  annat  växtställe  hittills  är 
bekant 

Så  snart  förf.  icke  sjelf  varit  i  tillfälle  att  angifva 
ett  växtställe,  har  sådant  anmärkts  genom  att  inom  pa- 
rentes bifoga  den  auktoritet,  som  detsamma  upptagit.  I 
förteckningen  äro  äfven  en  mängd  förvildade  och  några 
lä  osäkra  arter  upptagna,  dock  utan  ordningsnummer.  Ett 
ringa  fåtal  af  de  förra  hafva  dock  upptagits  såsom  vilda, 
emedan  de  icke  i  mannaminne  varit  på  eller  vid  växt- 
ställena  planterade  och  således  genom  långvarig  sjelfstän- 
dig  fortplantning  antagit  nästan  vild  natur,  helst  det  öf- 
verhufvud  är  osäkert,  huruvida  de  flesta  ursprungligen 
varit  odlade. 


•-XSmJ  ^»ii*»»»— . 


VÄXTFÖETECKNma 


I.    i)  I  r  O  T  Y  L  E  D  O  N  E  A  E. 

1.     Corolliflorae. 

1.     Seminiflorae. 

1.    Synantheveae  Rich. 

1.  Bidens  tripartita  L.  a. 

jS  minor:  t.  a. 

2.  —      cernua  L.  t.  a. 

/?  minima  t.  a.  i  skogskärren. 

3.  Chrysanthemum.  segetum   L.  r.     I  Dingtuna  vid  Wedbo 

och  Rådby  (Wall);  gator  och  gårdar  i  Westerås 
t.  ex,  stora  torget  1848;  gamla  kyrkogården  vid 
W^esterås;  vid  CarJslund  1854. 

4.  —     Leucanthemum  L.  a, 

—     Parthenium  Pers.  förvildad  flerstädes  sås.  vid  Carl- 
berg,  Apalby,  Fullerö  och  Lindö. 

5.  Matricaria  Chamomilla  L.  a. 

6.  Tripleurospcrmum  inodorum  Schr.  a. 

7.  Anthemis  tinctoria  L.  t.  a.  t.  ex.  vid  Carlberg  och  Apal- 

by; i  Ihrsta  och  Kärrbo. 

8.  —     arvensis  L.  a. 

/3  agrestis:  med  föregående. 
9^        —     Cotula  L.  t.  a.  t.  ex.  vid   Carlsiund,   på  Kyrko- 
gården o.  s.  v. 
10.     AchiUea    Ptarmica   L.   r.   vid    Lindö    och   Springsta;    i 
Kungsåra  vid  Skepphusa  (Wall). 


11.  Achillea  Millefoliutn  L.  a. 

12.  Tanacetum  vulgäre  L.  t.  a. 

13.  Artemisia  Absinthivm  L.  a. 

14.  —     vulgaris  L.  a. 

15.  —     campestris   L.   t.   a.   t.  ex,    på    Blåsbo    backar,   i 

Stallhagen,   pä   Kalfskär,   Amundgrund,   Skåphol- 
men, Skarpan,  m.  fl.  st. 

16.  Arnica  montana  L.  r.  i  Lillhärad  vid  Slagårda. 

17.  Senecio  sylvaticus  L.  Ilerst.  t.  ex.  vid   Blåsbo,  Skojare- 

backen,  Barkarö  kyrka,   Badeliindsås,  Kusta,  Sol- 
viksborg  m.  fl.  st. 

18.  Senecio  vulgaris  L.  a.  , 

19.  Gnaphalium  uliginosum  L.  t.  a, 

^  simplex  t.  a. 

20.  —     sylvaticum  L.  flerst,  sås.  vid  Blåsbo,  på  Skojare- 

backen, Stallhagen,  Elba  m.  fl,  st, 

21.  Antennaria  dioica  Gsertn.  a. 

Y  corymbosa   flerst.  sås,  vid  Persbo,   på  Stall- 
hagen, Hästholmarne,  Badelundsås  m.  fl.  st. 

22.  Filago  montana  L.  a. 

Inula  Helenium  L.  flerst.  förvildad  sås.  vid  Barkarö 
Comministerboställe,  på  Ängsö  vid  Kyrkoherde- 
bostället, vid  Johannisberg,  vid  Ny  by  i  Kärrbo 
o.  s.  v. 

23.  Erigeron  acris  L.  a.  "^ 

24.  Solidago  Virga  aurea  L.  t.  a. 

25.  Eupatorium   cannabinum  L.   r.    på    Kråkhvilan    i  We- 

sterås fjärden. 

26.  Petasites  officinalis  Mönch.  flerst.  sås,  vid   Gotö   i  Bar- 

karö,  vid    Hesslö,    Lindö,   Ängsö  slott,   Fullerö 
o.  s,  v. 

27.  Tussilago  Farfara  L.-  t.  a. 

28.  Centaurea  Jacea  L.  a, 

^  elata  t.  a, 

29.  —    Cyanus  L,  a. 

30.  Serratula    tinctoria     L.    flerst.    i    Ihrsta,    Kärrbo    och 

Kungsåra;  i  Hofdestalund;  vid  Myggbo  ocli  Apal- 
by  o,  s.  v. 

31.  Carlina  vulgaris  L.  t.  a. 


Ill 

32.  Onopordon  Acanthium  L.  r.  vid  Ihrsta  kyrka. 

33.  Carduus  crispus  L.  a. 

34.  Cirsium  lanceolaCum  Scop.  a. 

^  nemorale  flerst.  efter  Mälarestränderna. 

35.  —    palustre  Scop.  a. 

36.  —     arvense  Scop.  a. 

37.  Lappa  tomentosa  Lam.  a. 

38.  —     major  Gaertn.  r.  på  gårdar  och  i  planteringar  vid 

Westerås,  vid  Lindö. 

39.  minor  Dec.  a. 

/?  majuscula:  a. 

40.  Sonchus  arvensis  L.  a. 

41.  —     oleraceus  L.  a. 
41'.         —     a'sper  Vill.  t.  a. 

43.  Lactuca  muralis  Don.   flerst.   sås.   på  Almö-Lindö   och 

Elba;  vid  Malmaberg,  Lindö,  Solviksborg. 

44.  Lapsana  communis  L.  a. 

45.  Tragopogon  pratensis  L.  a. 

46.  Scorzonera  humÅlis  L.  t.  ar. 

§  aagustifolia  t.  a. 
—     hispanica    L.  förvildad   vid    Lindö-   Johannisberg 
och  Fullerö. 

47.  Crepis  tectorum  L.  a. 

48.  —    prcemorsa  Tausch.  t.  a. 

49.  Hieracium  Pilosella  L.  a. 

50.  —    stoloniflorum  Kit.  r.  vid  Springsta  i  Kärrbo  (Luhr 

enl.  Hartman). 

51.  —     Auricula  L.  a. 

52.  —     fallax  W.  t.  a. 

53.  —    glomeratum  Fr.  r.  vid  Lindö, 

54.  —     Nestleri  Vill.  r.  vid  Lindö. 

55.  —     Murorum  L.  a. 

/S  sylvaticum  t.  a. 

56.  —     ccesium  Fr.  t.  a. 

/?  nemorum  t.  a. 

57.  —     vulgatum  Fr.  a. 

*  subrigidum  t.  a. 

58.  —    pallescens  Kit.  r.  vid  Carlberg. 


59.  Hieracium    rigidum     Hn.   r.   på    Björnö,   Skarpan,  vid 

Lindö  och  vid  Wånga  i   f)ingtiina  (Wall). 

60.  —     umbellatum  L.  a. 

y  lineare  t.  a. 

61.  Leöntodon  autumnalis  L.  a. 

62.  Taraxacum  officinale  Web.  a. 

*  palustre  Sm.  r.  på  Kungsängen  och  vid  Lund- 
by  kyrka. 

*  corniculatum  Kit.  flerst.  sås.  vid  Berndtsborg, 
Blåsbo;  på  Stallhagen  och  Gesällbergen  m.  fl.  st. 

63.  Hypochoeris  maculata  L.  a. 

64.  Trichera  arvensis  Schrad.  a. 

65.  Succisa  pratensis  Mönch.  a. 

3,     Vaterianeae, 

66.  Viburnum  Opulus  L.  t.  a. 
Sambucus  nigra  L.  förvildad  flerst. 

67.  Valeriana  officinalis  L.  a.  . 

^  angustifolia :  t.  a.  med  den  förra. 

68.  —     sambucifolia  Mik.  r.  vid  Berga  i  Skultuna  (Wall). 

4.    MlMbiueene» 

69.  Asperula  odorata  L.  flerst.  sås.  vid  Wiksäng,  på  Häst- 

holmarne,  Gångholmarne,  Kräkhvilan,  m.  fl.  hol- 
mar omkring  Ridö,  Almö-Lindö,  vid  Kilsta  i 
Kungsåra  (Wall)  o.  s.  v. 

70.  Galium  boreale  L.  a. 

71.  —     trifidum  L.  r.  vid  Kusta. 

72.  —    palustre  L.  a. 

^  pubescens  t.  a. 

73.  —     uliginosum  L.  a. 

/?  tcnue  t.  a. 

74.  —     verum  L.  a. 

^  effusum  r.  vid  Anstå  (Wall). 


75.  Galium  Aparine  L.  tlerst.  sås.  i   trädgårdar  och  plante- 

ringsland   vid  Westeräs,    vid    Hagbyholm,    Frös- 
åker,  Lindö,  Ängsö  Slott  o.  s.  v. 

*  infestum  K  it.  a. 

*  spurium  L.  r.  vid  Knsta. 

5.    Mjamnthncene* 

76.  Viscum   album   L.  flerst.  sås.  vid  Fiilierö;   på   Gånghol- 

marne,  Tidö-Lindö,   Björnö,  Aggarö    m.  fl.  st. 

G,    Cagffifalinceae. 

77.  Lomcera  Xytosteum  L.  t.  a. 

—     Periclymcnum  L    r.  förvildad  vid  Fullerö. 

78.  Linncea  borealis    L.  flerst.  sås.  vid  Apalby,   Rocklunda, 

Nordenby,  Hesslö,  Lindö  m.^  fl.  st. 


2*     AuDuliflorae. 

79.  Campanula  Trachelium  L.  t.  a.  sås.  vid  Fullerö,  Gång- 

holmarne,    Lindö   och  Wiksäng,  i    Hofdestalund, 
på  Almö-Lindö,   Börnö,   Ridö   o.  s.  v. 
^  urticifolia:  med  föregående. 

80.  —     latifolia    L.    flerst.    sås.    vid    Gångholmarne,    på 

Björnö,  Almö-Lindö,  Tidö-Lindö,  Ridö  o.  s.  v. 

81.  —     rapunculoides    L.    flerst.    sås.    vid    Johannislund , 

Apalby,  Johannisberg,  Lindö,   på  Aggarö  o.  s.  v. 

82.  —    patula  L.  a. 

83.  —    persicifolia  L.  a. 

84.  —    rotundifoiia  L.  a. 

8,    Etabeiiaeeue. 

85.  Lobelia  Dortmanna  L.  flerst.  sås.  vid  Wretbo  i  Kärrbo, 

vid  Strömmingskär,   Imaskär,  (Wall)  m.  fl.  hol- 
mar i  närheten  af  Ridön. 


VI 


9,    Vonvo'lvwtaceae» 

86.  Convolvulus  arvensis  L.  a. 

87.  —     sepium  L.  flerst.  sås.  vid    Hjortbergsvik,  Gång- 

holmarne,  i  Kärrbo,  på  Elba,  Almö-Lindö,  Ridö, 
Björnö  m.  fl.  st. 

88.  Cuscuta  europoea  L.  t.  a. 

89.  —     Epilinum   Weih.    r.  vid    Långängskrogen  och  i 

Ihrsta  (Wall). 

lO.    JBatfttffinetMe. 

90.  Symphytum  ojjicinale  L.  r.  pä  Ängsö  och  vid  Lindö. 

91.  —     orientale    L.   r.   utanför    gamla  östra  tullen   vid 

Westerås. 

92.  Anchusa  ofjicinalis  L.  a. 

/?  angustior:  här  och  der  med  föregående. 

93.  Lycopsis  arvensis  L.  a. 

94.  Myosotis  palustris  L.  a. 

a  scorpioides  a. 
^  laxiflora  t.  a. 
y  strigulosa:  a. 

95.  —     ccespitosa  Schultz  t.  a. 

^  repens  t.  a. 

96.  —     arvensis  HofTm.  a. 

97.  —     hispida  Schlecht.  a. 

98.  —     strida  Link  t.  a. 

99.  Lithospermum    officinale   L.  flerst.  sås.  på   Ridö:  We- 

steräng  och  Nyängen;  på  Strömmingskär,  Kräk- 
hvilan  m.  fl.  holmar  i  grannskapet. 

100.  —    arvense  L.  a. 

101.  Pulmonaria    ofjicinalis    L.  t.  a.   på  Mälarens    öar  så- 

som Hästholmarne,  Björnö,  Almö-Lindö  m.  fl. 
samt  på  fasta  landet  i  dess  närmaste  grannskap 
t.  ex.  vid  Gångholmarne,  Wiksäng  m.  fl.  st.;  i 
Hofdestalund. 

102.  Echium   vulgäre   L.    r.    på    Kungsängen    (Wall);    vid 

Barkarö  Qvarntorp;  på  Ängsö. 

103.  Cynoglossum  officinale  L.  a. 


VII 

104.  Echinospermum    Lapputa    Lehm.  r.  på  Kyrkobacken, 

vid  Blåsbo  och  i  planteringar  vid  Oxbacken. 

105.  Asperugo  procumbens  L.  t.  a. 

11.    JLaöiaiae. 

106.  Mentha  arvensis  L.  a. 

/?  glabrata  t.  a. 

107.  Lycopus  europceus  L.  t.  a.  på  Mälarens  öar  oeh  stränder. 

108.  Origanum    vulgäre    L.  t.  a.    sås.    på  Westra   Hästhol- 

men, Stora  Skärplingen,  Kalfskär,  Tidö-Lindö 
och  omkringliggande  holmar;  på  Skarpan,  Ängsö 
och  Fagerö  m.  fl. 

109.  Thymus  Serpyllum  L.  a. 

/?  augusti folia:  Djeknebergens  sluttningar. 
*  albiflora:  på  Amundgrund. 

110.  Calamintha  'Acinos  Clairv.  t.  a.  t.  ex.  vid  Berndtsborg. 

111.  Clinopodium  vulgäre  L.  t.  a. 

112.  Scutellaria  galericulata"  L.  a. 

113.  —     hastifolia    L.  flerst.  sås.  på    Kalfven,   Hofvarn, 

Hästhnlmarne,  Rågsäcken,  Ridö  m.  fl.  holmar; 
vid  Johannisberg,  Hjortbergsvik  och  Gånghol- 
marne ,  samt  vid  Westerås  hamn. 

1 14.  Prunella  vulgaris  L.  a. 

/?  parviflora:  flerstädes. 

115.  Nepeta    Cataria    L.   flerst.  sås.  på    gårdar   och   plante- 

ringsland i  Westerås,  vid  Hofdesta,  Kusta,  Frös- 
åker,  Lindö  o.  s.  v. 

i  16.     Glechoma  heder acea  L.  a. 

^  grandiflora:  t.  a. 

M7.     Dracocephalum    Ruyschianum    L.    r.    i    Johannisbergs 
Storäng  och  vid  Hjortsberga. 

118.  Leonurus  Cardiaca  L.  a. 

119.  Stachys  sylvatica  L.  flerst.  sås.  på  Björnö,  vid  Gedde- 

holm  och  i  närheten  af  ett  torp  mellan  sist- 
nämnda ställe  och  Frösåker,  vid  Kurö  färja 
(Wall). 

120.  —    palustris  L.  a. 

^  agrestis:  a. 


VIII 

121.  Lamium  album  L.  a. 

122.  —    purpureum  L.  a. 

*  incisum  Willd.  r.  på    Kyrkbacknn    och    vid 
Hofdesta  (Wall). 

123.  —     intermedium  Fr.  r.  vid  Carlberg. 

124.  —     ampkxicaule  L.  a. 

125.  Gakopsis  Ladanum   L.  flerst.  sås.  i  tobaksplanteringar 

vid  Westerås,  vid  Wiksäng  o.  s.  v. 

126.  —     Tetrahit  L.  a. 

/S  pallens:  a. 

*  bifida  Bonn.  t.  a. 

127.  —     versicolor  Curt.  a. 

yS  par  vi  flor  a  t.  a. 

128.  Marrubium    vulgäre   L.  r.  vid    Harkie  i  Kärrbo,    Bar- 

karö  kyrkby,  och  Holdesta. 

129.  Ajuga  pyramidalis  L,  t.  a. 

130.  Menyanthes  trifoliata  L.  a. 


3.     Tubiflorae. 
13.    Oteiwcae. 

Syringa  vulgaris  L.  förv.  här  och  der. 
Ligustrum  vulgäre  L.  förv.  vid  Fullerö  och  Lindö. 

131.  Fraxinus  excelsior  L.  t.  a.  särd.  på  Mälarens  öar  och 

stränder. 

141.    Contnrtae. 

132.  Cynanchum  Vincetoxicum  l\.  Br.  t.  a. 

MS.    Geniianeae. 

133.  Gentiana  campestris  t.  a. 

134.  —     Amarella  L.  t.  a. 

135.  —     lingulata  Ag.  t.  a. 


IX 

ÉB.    Soianttceae* 

136.  Solanum  Dulcamara  L.  t.  a. 

137.  —    nigrum  L.  a. 

138.  Byoscyamus  niger  L.  a. 

/?  agrestis:  här  och  der. 

139.  Datura  Stramonium    L.  r.  vid  Hesslö,  Frösåker  och 

Fullerö. 

É7,    Personatae» 

140.  Verbascum  Thapsus  L.  t.  a. 

141.  —    nigrum  L.  t.  a. 

142.  Scrophularia  nodosa  L.  a. 

143.  Linaria  vulgaris  Mill.  t.  a. 

144.  —     minor  Mill.  r.  vid  Nordenby,  Geddeholm,  Lång- 

ängskrogen  och  Fullerö. 

145.  Veronica  serpyllifolia  L.  a. 

146.  —  officinalis  L.  t.  a. 

147.  —  Chamcedrys  L.  a. 

148.  —  Beccabunga  L.  t.  a. 

149.  —  Anagallis   L.   flerst.  sås.  i  Lillåo ,    Kungsängs- 

bäcken, vid    Hofdesta    och  Lista,  på  Mälarens 
stränder  m.  m. 

150.  —     scutellata  L.  a. 

^  v  illa  sa:  t.  a. 

151.  —     arvensis  L.  t.  a. 

152.  —    verna  L.  t.  a. 

153.  —     hederifolia    L.  r.  vid  Gideonsberg,   Berndtsborg 

och  Oxbacken.     Flerstädes  enl.  Wall. 

154.  —     agrestis  L,  a. 

155.  Limosella  aquatica  L.  r.  vid  Svartån,  troligen  flerst. 

156.  Odontites  rubra  Pers.  t.  a.  , 

157.  Euphrasia  officinalis  L.  a. 

a  pratensis:  t.  a. 
/5  nemorosa:  a. 
y  curta:  a. 

158.  —     gracilis  Fr.  flerst.  sås.  på  Blåsbo  backar,  Djek- 

nebergen,  Hästholmarne  o.  s.  v. 

2 


159.  Rhinanthus  major  Ehrli,  a. 

*  Ålectrolophus  Po!l.  t.  a. 

160.  —    minor  Ehrh.  a. 

161.  Sceptrum  Carolinum  Rudb.  r.  vid  Skästa  i  Lillhärad. 

162.  Pedicularis  palustris  L.  a. 

163.  Melampyrum  cristatum  L.  t.  a. 

164.  —    arvense  L.  r.  vid  Apalby. 

165.  —    nemorosum   L.  flerstädes  sås.  på  Ängsö,  Ridö, 

Björnö,  Almö-Lindö  m.  fl.  holmar;  vid  Lindö, 
Geddeholm,  Wiksäng,  Gängholmarne,  i  Hofde- 
stalund  o.  s.  v. 

166.  —    pratense  L.  a. 

167.  —     sylvaticum  L.  a. 

Lathrwa  Squamaria  L.  enl.  gammal  uppgift  på  Björnö 
och  Ridö. 

IS,    Äjentibuinrieae, 

168.  Ulricularia  vulgaris  L.  r.  vid  Kalfholmen,  Ängsjön,  i 

dammarne  vid  Wiksäng,  vid  Lospånga  i  Ding- 
tuna. 

169.  —    intermedia  Hayne  flerst.  med  följande. 

170.  —    minor  L.  flerstädes    sås.  på    Djeknebergen,  vid 

Wiksäng,  i  Jutekärret  (Wall),  i  Angsjön,  Kil- 
sta  mosse,  i  Kärrbo  o.  s.  v. 

171.  Pinguicula  vulgaris  L.  r.  vid  Angsjön. 

IB,    Pritmtlaceae, 

172.  Trientalis  europwa  L.  a. 

173.  Lysimachia  vulgaris  L.  a.  '^ 

174.  Naumburgia  Ihyrsijlora  Reich.  a. 

175.  Primula  veris  L.  a. 

176.  —    farinosa  L.  flerst.  sås.  i  Kärrbo  och  Kungsåra; 

vid  Wiksäng. 

177.  Hottonia  palustris  L.  a. 

Ccntuneulus  minimus  L,  Tagen  af  afl.  D:r  Hall  för 
många  år  sedan  pä  Mälarestranden  vid  Stall- 
hagen, men  sedermera  aldrig  återfunnen. 


11 


20*    Planiagiiieae» 

178.  Plantago  major  L.  a. 

179.  —    media  L.  a. 

180.  —     lanceolata  L.  a. 

^  maxima  t.  a. 

181.  Littorella  lacustris  L.  r.  på  Ridö  vid  Lillängen. 

2É,    Piunihagineae* 

182.  Armeria  elongata  Koch.  r.  på  Ängsö. 


IL    Thalamiflorae. 
'   4i    Disciflorae. 
22,    Fr€ingul€%eea€. 

183.  Rhamnus  cathartica  L.  a. 

184.  —     Frangula  L.  a. 

2^*    Umbetiiferae* 

185.  Conium  maculatum  L.  t.  a. 

186.  Cerefolium  sylvestre  Bess.  a. 

187.  Torilis  Anthriscus  Gmel.  t.  a. 

188.  Daucus  Carola  L.  r.  i  Hofdestalund;   i  planteringsland 

och  åkrar  vid  Westerås. 

189.  Laserpitium  latifolium  L.  t.  a. 

190.  Heradeum  sibiricum  L.  t.  a. 

/C?  angustifolium :  t.  a. 

191.  Pastinaca  sativa  L.  här  och  der. 

Anethum  graveotens   L.  förvildad  på  Kyrkbacken,  vid 

Westerås  qvarn  m.  fl.  st. 
Levisticum  officinale  Koch.  förv.  flerst. 

192.  Angclica  sylvestris  ^..  t.  a. 

193.  Peucedanum  palustrc  Mönch.  t.  a. 

194.  Selinum  Carvifolia  L.  r.  vid  Thunby  (Wall). 

195.  Libanotis  montana  All.  t.  a. 


XII 

196.  Aethusa  Cynapium  L.  a. 

197.  Oenanthe  Phellandrium  Lam.  t.  a. 

198.  Cicuta  virosa  L.  t.  a. 

199.  Aegopodium  Podagraria  L.  t.  a. 

200.  Carum  Carvi  L.  a. 

201.  Pimpinella  Saxifraga  L.  a. 

/S  dissecta:  t.  a. 

202.  Sium  latifolium  L.  a. 

203.  Sanicula  europcea  L.  r.  på  Hallingen  (Wall). 

24.    Afiojpeae* 

204.  Adoxa  Moschatellina  L.  a. 

2^.    Aceriaeae. 

205.  Acer  platanoides  L.  a. 

—    Pseudoplatanus  L.  planterad  vid  Frösäker. 
,     Aesculus  Hippocastanum  L.  allmänt  planterad. 

5>     Sertiflorae. 

20,    JVptnphfteaceae* 

206.  Nymphcea  alba  L.  t.  a. 

Y  biradiata  Som.  med  föregående. 

207.  Nuphar  luteum  Sm.  a. 

29»    Ranuncuiaceae. 

208.  Ranunculus  Lingua  L.  r.  i  Ängsjön. 

209.  —    Flammula  L.  a. 

/J  intcrmedius:  a. 
y  reptans:  t.  a. 

210.  —    bulbosus  L.  a. 

211.  —    polyanthemos  L.  t.  a. 

212.  —    repens  L.  a. 

213.  —    acris  L.  a. 

/d  nothus  t.  a. 


Xtil 

214.  Ranunculus  cassubicus  L.  r.  på  Björnö,  östra  Hästhol- 

men  och  Almö-Lindö. 

215.  —    auricomus  L.  a. 

^  alpestris:  här  och  der. 
y  fallax:  t.  a.  på  Mälarens  öar  och  stränder. 
21(t.     Batrachium  sceleratum  Th.  Fr.  a.  ^ 

y5  minimum  a. 

217.  —    circinatum  Fr.  flerst.  sås.  i  Svartån,  i  Mälaren 

vid  Kungsängen,  Johannisberg  m.  fl.  ställen,  i 
Lillan,  Angsjön  o.  s.  v. 

218.  —    tricophyllum  Chaix.  t.  a. 

*  pantothrix  t.  a. 

219.  —    confusum   Schultz    r.  i  Svartån  vid    Carlslund; 

trol.  flerst. 

220.  —     heterophyllum  Fr.  a. 

221.  Ficaria  ranunculoides  Mönch.  a. 

222.  Myosurus  minimus  L.  a. 

223.  Thalictrum  flavum  L.  a. 

224.  —    simplex   L.  flerstädes  sås.  vid   Skerikes  kyrka, 

Råcklunda,  i  Barkarö,  Jobannisbergs  storäng; 
på  Almö-Lindö  o.  s.  v. 

225.  Anemone  nemorosa  L.  a. 

226.  —     ranunculoides  L.  r.  på  Hästholmarne. 

227.  —     Hepatica  L.  a. 

228.  Pulsatilla  vulgaris  Mill.  a. 

229.  Caltha  palustris  L.  a. 

230.  Trollius  europaeus   L.  r.  vid  Hallsta  och  Fredriksberg 

i  Dingtuna,  vid  Oxnö  i  Barkarö,  i  Lillhärad. 

231.  Aquilegia  vulgaris  L.  flerst.  sås.  vid  Carlberg,  Johan- 

nisberg, Fullerö,  Apalby,  Malmaberg,  Spring- 
sta,  Lindö,  Hesslö;  på  Kalfskär,  Almö-Lindö, 
Aggarö  o.  s.  v. 

232.  Delphinium  Consolida  L.  a. 

Aconitum  Napellus    L.  förv.  vid  Fullerö,  Hesslö  och 

Lindö. 
Helleborus  vernus  L.  förv.  vid  Fullerö. 

233.  Actcea  spicata  L.  t.  a. 

Pceonia  vulgaris  L.  förv.  vid  Lindö. 


XIV 


2S,    BerherUiette. 

234.  Berberis  vulgaris  L.  a. 

29.    Paparerticeae» 

235.  Papaver  dubium  L.  t.  a. 

236.  —    Rhoeas  L.  här  och  der  i  åkrar  och  planterings- 

jand;  på  Kaninholmen. 

237.  —    somniferum  L.  t.  a.  på  odlade  ställen. 

238.  Chelidonium  majus  L.  a. 

SO*    Fumaritgceue* 

239.  Corydalis  fabacea  Pers.  t.  a. 

240.  Fumaria  officinalis  L.  a. 

SI,    Criiciferae. 

241.  Brassica  campestris  L.  t.  a. 

—    Napus  L.    /J  rapifera  här  och  der  förv.  i  plan- 
teringsland vid  Westerås  m.  11.  st. 

242.  Sinapis  arvensis  L.  a. 

/J  ambigua  t.  a. 

243.  Sisymbrium  Sophia  L.  a. 

244.  —     officinale  Scop.  a. 

245.  Hesperis   matronalis   L.   förv.   flerst.  sås.  vid   Fullerö, 

Malmaberg,  Hessiö,  Apalby,  Lindö  o.  s.  v. 

246.  Erysimum  cheiranthoides  L.  a. 

247.  —     hieraciifolium    L.   flerst.    sås,    på    Skärplingen, 

Rägsäcken,    Skåpholmcn,   Tallskär,    Ridö    o.   s. 
•  v.,  vid  Lindö. 

248.  Alliaria  officinalis  Adans.  flerst.  sås.  pä  Rjörnö,  Almö- 

Lindö,  Ridö;  vid  Gångholmarne,  FullcrÖ,  Lindö 
och  Ängsö  Slott  o.  s,  v. 

249.  Dentaria  bidbifcra    L.  flerst.  sås.  vid    Gångholmarne, 

på  Tidö-Lindö,  Almö-Lindö,  Björnö,  Ridö,  Ag- 
garö,  Hästholmarne  o.  s.  v. 

250.  Cardamine  pratensis  L.  a. 

25 L        —    amara  L.  r.  i  Kärrbo  (Wall). 


XV 

252.  Cardamine   impatiens   L.  t  a.   i  Mälarens    grannskap 

och  pS  dess  öar. 

253.  —    parvi flora  L.  r.  vid  Fullerö  (Har  t  man). 

254.  Arabis  hirsuta  Scop  t.  a. 

255.  —     arenosa  §  borealis    flerst.   sås.  i  och  vid  We- 

sterus, vid  Wiksäng,  Emaus,  Hamre,  på  Björnö 
och    Elba;    i  Kärrbo    t.  ex.  vid    Solviksborg,  i 
Kungsåra  t.  ex.  vid  kyrkan  o.  s.  v. 
(S  macilenta:  med  föregående. 

256.  —     Thaliana  L.  a. 

257.  Turritis  glabra  L.  t.  a. 

258.  Barbarea  vulgaris  R.  Br.  a. 

259.  —     strida  Fr.  t.  a. 

260.  Nasturtium  Årmoracia  Fr.  flerst. 

261.  —     amphibium  Br.  t.  a. 

262.  —     sylvestre  Br.  t.  a. 

263.  —     anceps  Reich.  flerst.  sås.  Svartåns  utlopp,  Lillan 

och  Kungsängsbäcken  ;  vid  Johannisberg;  i  Kärr- 
bo  vid  Frösåker;  i  Kungsåra  o.  s.  v. 

264.  —    palustre  DC.  a. 

265.  Raphanus  Raphanistrum  L.  flerst.  (Wall). 

266.  Bunias  orientalis  L.  a. 

267.  Lepidium  campestre  Br.  t.  a. 

268.  —    ruderale  L.  a. 

—     sativum  förv.  vid  Carlslund. 

269.  Capsella  Bursa  Pasloris  Mönch.  a. 

/?  integrifolia:  t.  a. 

270.  Thlaspi  arvense  L.  a. 

271.  Subularia  aquatica  L.  flerst.  sås.  vid   Svartån  och  pä 

Mälarens  stränder  i  Kärrbo,  Ihrsta  och  Kungsåra. 

272.  Camelina  sativa  Crantz.  t.  a. 

273.  Draba  vema  L.  a. 

274.  —    muralis   L.  r.  på  Elba  (Wall),  Rågsäcken  (nu 

utgången)  och  i  Kärrbo  (Wall). 

275.  . —     incana  L.  r.  på  Hälla  äng  i  Badelunda. 

S2.    Potygttieae, 

276.  Polygala  vulgaris  L.  a. 

/S  oxyptera:  bland  föregående. 


XVI 

277.  Polygala    comosa   Schk.    flerst.  sås.  i  Stallhagen,  vid 

Carlberg,  Johannisberg,  Wiksäng;  i  Barkarö 
och  Lundby;  vid  Lindö  o.  s.  v. 

S3»    Salsatnineae» 

278.  Impatiens  Noli  tangere  L.  r.  på  Björnö  och  vid  Ång- 

sjön. 

6*    Columniflorae. 
34.    Tiiiaceae» 

279.  Tilia  parvifolia  Ehrh.  a. 

3S,    JfMatraceae, 

280.  Lavatera   thuringiaca   L.    flerst.    sås.  i  Westerås    pä 

Slottsbacken  och  i  Kungsträdgården;  vid  Ful- 
lerö,  Johannisberg;  på  Aggarö,  vid  Harkie,  Frös- 
åker och  Lindö  i  Kärrbo  m.  fl.  st. 

281.  Malva  borealis  Wallm.  a, 

282.  —    rotundifolia  L.  t.  a. 

283.  —    sylvestris  L.  r.  på  Aggarö. 

—  Alcea  L.  här  och  der  förv.  sås.  på  Slottsbacken, 
i  Kungsträdgården,  vid  Fullerö  o.  s.  v. 

—  moschata  L.  förv.  vid  Hedensberga. 

3G,    Qruinaies, 

284.  Geranium  sanguineum  L.  a. 

285.  —    pratense    L.    flerst.   sås.  vid  Johannisberg,  Ful- 

lerö, ruinerna  af  St.  Ursulas  kapell,  Apalby, 
Persbo,  Nordenby,  vid  Skerikes  kyrkoby,  på 
Ängsö  och  Aggarö  o.  s.  v. 

286.  —    sylvaticum  L.  a. 

y  parviflorum :  med  föregående. 

287.  —     Robertianum  L.  a. 

288.  —    lucidum  L.  r.  på  Kalfholmen. 

289.  —    pusillum  L.  a. 


XVII 

290.  Geranium    dissectum   L.  r.  i    Gymn.isiiträdgården;    al- 

drig derstädes  odlad. 

291.  Erodium  cicutarium  THer.  t.  a. 

292.  Oxalis  Acetosella  L.  a. 

293.  Linum  caiharticum  L.  a.   , 

—     usitatissimum  L.  träffas  oita  sjellsådt. 

S7»    Mypericineae. 

294.  Bypericum  hirsutum  L.  r.  på  Fagerön. 

295.  —     quadrangulum  L.  a. 

296.  —    perforatum  L.  a. 

3S.    Cisliueaeé 

297.  Helianthemum  vulgäre  Gaertn.  a. 

39.    ViotaHeae, 

298.  Viola  hirta  L.  t.  a. 

299.  —     suecica  Fr.  r.  på  Kungsängen. 

300.  —    palustris  L.  a. 

301.  —     mirabilis    L.  flerstädes   sås.  i   Hofdestalund ,   på 

Björnö,  Almö-Lindö,  Ridö  m.  fl.  holnnar;  vid 
Gångholmarne  ocli  Hjortbergsvik  o.  s.  v. 

302.  —     arenaria    DC.    t.   a.   sås.   vid    Blåsbo,   Berndts- 

borg  och  Persbo,  på  Djeknebergen  och  Stall- 
hagen; de  flesta  af  Mälare-öarne;  Badelundsås 
o.  s.  v 

303.  —     sylvatica  Fr.  t.  a. 

304.  —     canina  L.  a. 

305.  —     stagnina  Kit.  t.  a.  vid  Mälarestranderna. 

306.  —     tricolor  L.  a. 

/J  arvensis:  a. 

40»    MBroseraceae, 

307.  Parnassid  palustris  L.  t.  a. 

308.  Drosera  rotundifolia  L.  flerst. 


XVIII 

309.  Drosera  longifolia  L.  flerst. 

310.  —    intermedia  Hayne.  flerst. 

4J.    Siienaceae» 

311.  Silene  infläta  Sm.  t.  a. 

312.  —     nutans  L.  a. 

313.  —    noctiflora  L.  r.  i  Ivärrbo  vid  Walla,  Frösäker, 

Solvik  ocli  Springsta. 

314.  —    rupestris  L.  r.  vid  Sijjpersta  i  Dingtuna. 

315.  Melandrium  sylvestre  Rölil.  t.  a. 

316.  —    pratense  Rölil.  t.  a. 

317.  Viscaria  vulgaris  Röhl.  a, 

318.  Lychnis  Flos  cuculi  L.  a. 

319.  Agrostemma  Githago  L.  t.  a. 

^  nana  r.  vid  Apalby  och  Carlberg. 
Saponaria  officinalis  iörv.  på  Westerås  kyrkogård,  vid 
Fullerö  o.  s.  v. 

320.  Dianthus  delloides  L.  a. 

^  glaucus:  här  och  der  på  öarne. 

—  barbatus    L.   förv.  vid   Johannisberg   och   Lindö 
m.  fl.  ställen. 

321.  Gypsophila  muralis  L.  flerst.  sås.  på  Djeknebergen  vid 

Qvasttorpet,   på  Kungsängen,  Badelundsås,  vid 
Malma,  Jädra  och  Hesslö. 

322.  Malachium  aquaticum  Fr.  t.  a.  på  Mälarens  stränder. 

323.  Stellaria  media  With.  a. 

—  holostea   L.  r.  i  .Hubbo   enl.  Hartman   (troligen 
misstag). 

324.  —    palustris  Retz.  t.  a. 

^  glauca:  a. 

325.  —     graminea  L.  a. 

326.  —     Friesiana  Ser.  flerst.  sås.  vid  Malma,  Frösåker, 

Kusta  och  Lindö;  på  Björnö,  Almö-Lindö,  Gång- 
holmarne  o.  s.  v. 

327.  —     uliginosa  Murr.  t.  a. 


XIX 

328.  Cerastium  vulgatum  L,  a. 

329.  —    viscosum  L.  t.  a. 

330.  —    semidecandrum  L.  t.  a. 

331.  Arenaria  trinervia  L.  t.  a. 

332.  —     serpyllifolia  L.  a. 

333.  Sagina  nodosa  Fenzl.  t.  a. 

334.  —    procumbens  L.  a. 

335.  Spergula  arvensis  L.  a. 

336.  —    pentandra  L.  flerst.  sås.  vid  Nordenby,  Hamre, 

Wiksäng,  Lindö,  på  Skotterö,  Solviksborg  o.  s.  v. 

337.  Spergularia  rubra  Pers.  a. 

43.    Eiatitteae, 

338.  Elatine  Hydropiper  L.  t.  a. 

^  submersa:  med  föregående. 

339.  —    triandra  Schk.  r.  på  Svartön  och  vid  Springsta 

brygga. 


ill.     Calyciflorae. 

7.     Fauciflorae. 

340.  Bryonia  alba   L.  r.  gamla    Kyrkogården  i  Westerås; 

numera  i  det  närmaste  utgången;  teml.  allm. 
odlad  och  förv.  i  Westerås  trädgårdar;  vid  Ja- 
cobsberg o.  s.  v. 

45.    RibesifMCcne* 

341.  Ribes  Grossularia  L.  t.  a. 

/?  Uva  crispa:  t.  a. 

342.  —     nigrum  L.  flerst.  sås.  vid  Westerås  vid    Mygg- 

bo,  Wiksäng,  Emaus,  Oxbackcn;  på  Kungsän- 
gen o.  s.  v.  på  de  flesta  af  Mälare-öarne,  sås. 
Hästholmarne,  Hofvarn,  Björnö,  Almö-LindÖ, 
Markskär  m.  fl.  st. 


XX 


343.  KiOes  rubrum  L.  t.  a. 

344.  —     olpinum  L.  a. 

345.  Saxifraga  granulata  L.  a. 

346.  ChrysosplenUim    alternifolium    L.    r.    pä    Björnö;    vid 

Angsjön  och  Anstå  (Wall). 

347.  Sedum  Telephium  L.  a. 

348.  —  sexangulare  L.  a. 

349.  —  acre  L.  a. 

350.  —  album  L.  r.  på  Ängsö. 

351.  —  annuum  L.  t.  a. 

352.  Bulliarda  aquatica  DC.  r.  vid  Carlslund,  troligen  flerst. 

ehuru  öfversedd. 

4tS,    Eiffihfitrieite. 

353.  Lythrum  Salicaria  L.  a. 

354.  Peplis  Portula  L.  r.  vid   Svartån    nedanför  Kyrkogår- 

den; bakom  Djekneberget  och  i  Kärrbo  (Wall). 

4:9»    Onttgfffwietne. 

355.  Epilobium  angustifolium  L.  a. 

356.  —    parviflorum    Schreb.   r,    i  Angsjöns    utjoppsdike 

och  vid  Qvistberga  i  Kungsåra  (Wall). 

357.  —     montanum  L.  a. 

^  collinum:  flerst. 

358.  —    palustre  L.  a. 

359.  Circcea   alpina    L.  r.  på   Björnö   och  vid  Skepphusa   i 

Kungsåra  (Wall). 
Oenothera  biennis  L.  förv.  vid  Fullerö,  Lindö;  på  Ag- 
garö  och  Tidö-Lindö  m.  fl.  st. 

SO,    JUaio»'itaffeae, 

360.  Myriophyllum  vertkillatum  L.  r.  vid  Kurö  och  Spring- 

sta  brygga. 


XXI 

361.  Myriophyllum  spicatum  L.  r.  i  Angsjön;  flerst.  (Wall), 

Anm.    Af  författaren  aldrig  sedd  i  Mälaren. 

362.  —     aJterniflorum  DG.  a. 

363.  Hippuris  vulgaris  L.  a. 

8.    Rosiflonie. 

51.  JPotnaceac 

364.  Pyrus  communis  L.  flerst.  sås.  vid  Persbo,  Klockare- 

backen, Oxbacken,   Trondhjem,  Gångholmarne, 
på  Almö-Lindö,  Björnö;  Fagerö  o.  s.  v. 

365.  —     Malus  L.  t.  a.  på  Mälarens  öar. 
Sorbus  Aria  planterad  vid  Frösåker. 

366.  Sorbus  scandica  Fr.  t.  a.  särdeles  på  öarne. 

367.  —     Aucuparia  L.  a. 

368.  Cratwgus  Oxyacantha  L.  t.  a. 

/?  laciniata:  med  föregående. 

369.  —     monogyna    Jacq.   flerst.  sås.  på   Björnö,  Almö- 

Lindö,  Bidö,  Fagerö,  Skarpan,  Skotterö,  Lind- 
holmen;   vid    Gångholmarne,    Frösåker,    Lindö 
o.  s.  v. 
^  pinnatifida:  med  föregående. 

370.  Cotoneaster  vulgaris  Lindl.  t.  a. 

52.  Senticasne. 

371.  Rosa  canina  L.  a. 

a  nitida:  a. 
/5  opaca:  a. 
y  senticosa:  t.  a. 
g  dumetorum:  a. 

372.  —     coriifolia    Fr-    flerst.    sås.    i    Hofdestalund ,   vid 

Malmaberg,  Wiksäng,  Carlberg,  Gångholmarne, 
Lindö  o.  s.  v. 

373.  —     Acharii  Billb.  flerst.  sås.  i   Stallhagen,  Biskops- 

hagen,  vid  Wiksäng;  på  Björnö  o.  s.  v. 

374.  —    villosa  L.  r.  vid  Frösåker. 

375.  —     mollissima  Fr.  t.  a. 


XXII 

376.  Rosa    tomentosa    Sm.  flerst.  sås.  i  Stallhagen,  vid  Ja- 

cobsberg, Westerås  qvarn,  Berndtsborg,  Gide- 
onsberg  o.  s.  v. 

377.  —     cinnamomea  L.  t.  a. 

378.  Agrimonia  Eupatoria  L.  t.  a. 

379.  Alchemilla  vulgaris  L.  a. 

380.  Ruhus  ideus  L.  a. 

—  suberectus  Anders,  torde    finnas    någonstädes  på 

öarne  i  grannskapet  af  Westerås  att  döma  ef- 
ter derstädes  torgförda  bär,  men  har  ännu  icke 
blifvit  anträffad. 

381.  —     ccesius  L.  a.  på  Mälarens  öar  och  stränder. 

382.  —    saxatilis  L.  a. 

383.  —     C/iamcemorus    L.  r.  på    Svartmyran   och  Kilsta 

mosse. 

384.  Fragaria  vesca  L.  a. 

385.  —     elatior  Ehrh.  r.  vid    Ilesslö,   Springsta,  Lindö, 

på  Rågsäcken. 

386.  —     collina  Ehrh.  t.  a. 

387.  Comarum  palustre  L.  a. 

388.  Potentilla  Anserina  L.  a. 

389.  —     norvegica    L.    flerst.    sås.    vid    Westerås    hamn 

och  qvarn,  på  Kyrkobacken  och  Kungsängen, 
vid  Hagbyholm,  Ihrsta  kyrka.  Lindö,  Wiksäng 
o.  s.  v. 

390.  —     reptans  L.  t.  a. 

391.  —     inclinata  Vill.  r.  vid  Uppåker. 

—  pilosa  W.  förv.  vid  Apalby. 

392.  —     argentea  L.  a. 

^  virescens:  r.  på  Almö-Lindö. 

393.  —     verna  L.  t.  a. 

394.  —    maculata  Pourr.  a. 

395.  —     Tormentilla  Scop.  a. 

396.  Geum  urbanum  L.  a. 

397.  —    intermedium  Ehrh.  r.  vid  Westerås  qvarn.  St. 

Ilians  fattigstuga  och  på  Ängsö. 

398.  —     rivale  L.  a. 

Spirma  salicifolia  L.  förv.  vid  Lindö,  Hesslö,  Fullerö 
m.  fl.  st. 


399.  Spircea  Ulmaria  L.  a. 

400.  —    Filipendula  L.  a. 

53.    MMfwpnceu». 

Prunus  domestica  L.  förv.  vid   Fullerö,  Johannisberg, 
Lindö,  Hesslö  o.  s.  v. 

—  insititia   L.  förv.  på  samma    ställen    som   före- 
gående och  flerstädes. 

/?  rustica:  med  föregående,  samt  vid  Emaus 
och  Malmaberg. 

401.  —     spinosa  L.  a. 

—  Cerasus   L.  förv.  vid   Berndtsborg,  Gothö,  Ful- 
lerö, Johannisberg,  Lindö,  på  Björnö   m.  fl.  st, 

402.  —     avium    L.   r.  på    Hallingen;    förv.  vid  Walla  i 

Kärrbo,  Lindö  och  flerstädes. 

403.  —     Padus  L.  a. 

404.  Pisum    arvenae    L.   r.  på    Kungsängen,  vid  Westerås 

hamn  samt  ofta  här  och  der  bland  säden. 

405.  Lathyrus   sylvestris    L.   r.  på    Stora    Skärplingen,  vid 

Wiksäng  (Wall). 

406.  —    palustris  L.  flerst.  sås,  vid   Carlberg,   Gånghol- 

marne,  Lundby  kyrka,  på  Kungsängen,  Johan- 
nisbergs  storäng;  vid  Hesslö  och  Geddeholm, 
Lindö  m.  fl.  st. 

407.  —    pratensis  L.  a. 

408.  Orobus  verttus  L.  t.  a. 

409.  —     tuber osus  L.  a. 

/S  tenuifolius:  a. 

410.  —     niger    L.   flerst.   sås.  i  Hofdestalund,  Johannis- 

bergs  storäng,  på  Gångholmarne,  Björnö,  Almö- 
Lindö,  Ängsö;  vid  Lindö  o.  s.  v. 

411.  Vicia  sylvatica  L.  r.  i  Hofdestaluud,  vid  Lindö. 

412.  —    villosa  Roth.  t.  a. 

413.  —     Cracca  L.  a. 

414.  —    sepium  L.  a. 


XXIV 

415.  Vicia  sativa  L.  t.  a. 

416.  —     angustifolia  Roth.  r.  vid  Carlberg,  Fredriksberg, 

Wiksäng,  Johannislund;  på  Kungsängen. 

417.  Ervum  hirsutum  L.  t.  a. 

418.  —    tetraspermum  L.  t.  a. 

419.  Lotus  corniculatus  L.  a. 

420.  Medicago   sativa   L.   r.  vid  Garlslund  1849,  Westerås 

Skolhus  1853,  1854,  1855,  1859. 

421.  —    lupulina  L.  a. 

422.  Melilotus  ofjicinalis  Lam.  r.  vid  Nordenby  (Wall). 

423.  —    alha    Lam.   r.   i    planteringar  vid   Östra    tullen 

i  Westerås,   i   Slottsparken,  i   Gymmnasii-träd- 
gården. 

424.  Trifolium  repens  L.  a. 

425.  —     hybridum  L.  a. 

426.  —     spadiceum  L.  flerst.  sås.  vid  Nordenby,  Sigges- 

borg,  Emaus,  Malmaberg,  Wiksäng,  på  Kungs- 
ängen, i  Lundby,  Barkarö  och  Dingtuna  o.  s.  v. 

427.  —     agrarium  L.  t.  a. 

428.  —    fragiferum    L.    r.   i    Biskopshagen,    Stallhageo; 

vid  Hjortbergsvik. 

429.  —     montanum  L.  t.  a. 

430.  —     arvense  L.  t.  a. 

431.  —     medium  L.  a. 

432.  —    pratense  L.  a. 

433.  Ononis  hircina   Jacq.  flerst.  sås.  vid   Garlberg,  Johan- 

nisberg.   Fredriksberg;   vid    Dingtuna    kyrka;    i 
Kärrbo  o.  s.  v. 

434.  Ånthyllis  Vulneraria  L.  a. 

9.     Coutriflorae. 
55.    Mi'icinene. 

435.  Myrtillus  nigra  Gilib.  a. 

436.  —    uliginosa  Gilib.  a. 

437.  Oxycoccus  paiustris  Pers.  t.  a. 

438.  Vaccinium  Vitis  idwa  L.  a. 

439.  Arctostaphylos  officinalis  W.  å  Gr.  t,  a. 


XXV 

440.  Andromeda  poUfolia   L.   r.   på    Svartmyran,    Djekne- 

bergen,  Kilsta  mosse  och  Angsjön. 

441.  Calluna  vulgaris  Salisb.  a. 

442.  Ledum  palustre  L.  t.  a. 

443.  Pyrola  rotundifolia  L.  t.  a. 

444.  —     chlorantha   Sw.  flerst.  sås.  vid   Uppåker,  Rock- 

lunda,  Äpalby,  Malmaberg,  Wiksäng,  Björnö, 
m.  fl.  öar;  i  Hubbo,  Kärrbo  vid  Solviksborg 
o.  s.  v. 

445.  —    media  Sw.  r.  på  Djeknebergen,  vid  Jacobsberg, 

på  Björnö. 

446.  —    minor  L.  t.  a.  särdeles  på  öarne. 

447.  —     secunda  L.  a. 

448.  —    uniflora  L.  t.  a.  t.  ex.  på  Hanire  skog. 

449.  —     umbellata  L.  r.  vid  Wallby,   Trumslagaretorpet 

och  Nordenby;  vid  Hellby  i  Tillberga  och  i 
Kärrbo  (Wall). 

450.  Monotropa    Hypopithys    L.  r.   vid    Nordenby   och    på 

Björnö,   i  Biskopshagen  och   i  Kärrbo   (Wall). 

^6.    Einpetreae* 

451.  Empetrum    nigrum    L.  r.   på   Svartmyran  och   i  Lill- 

härad. 

«S^.    Wluphorbiisceae, 

452.  Euphorbia  Peplus  L.  a. 

453.  —     exigua  L.  r.  vid  Springsta. 

454.  —     Helioscopia  L.  a. 

455.  Mercurialis  perennis  L.  flerst.  sås.  vid  Fullerö,  Wiks- 

äng och  Gångholmarne;  på  Almö-Lindö,  Ridö 
och  omkringliggande  holmar  o.  s.  v. 

^&*    PoriiUticaceae* 

456.  Montia  fontana  L.    a  minor  flerst.  i  Skerike,  Lillhä- 

rad,  KuDgsåra  och  Kärrbo. 
/?  rivularis:  med  föregående. 


XXVI 


S9.    IParonychieae* 

457.  Herniaria  glabra  L.  a. 

458.  Scleranthus  annuus  L.  t.  a. 

459.  —    perennis  L.  a. 

GO,    Poiygoneae. 

460.  Polygomim  Bistorta  L.  r.  vid  Carlberg. 

461.  —     vhnparum  L.  a. 

462.  —     amphibium  L.  a. 

fi  terrestre:  t.  a. 

463.  —     lapathifolium  L.  a. 

/?  nodosum  t.  a. 

464.  —     incanum  Schmidt.  t.  a. 

465.  —     Persicaria  L.  t.  a. 

466.  —     niite  Schrank  r.  vid  Badelundsås  och  Geddeholm. 

467.  —     Hydropiper  L.  a. 

468.  —     aviculare  L.  a. 

^  nanum:  a. 
y  erectum:  t.  a. 

469.  —     Convolvulus  L.  a. 

470.  —     dumetorum  L.  t.  a. 

Fagopyrum  esculentum  Ga?rtn.  (örv.  vid  Bjarby. 

471.  Rumea-    obtusifolius    L.   r.    vid  Westerås   i   trädgårdar 

och  planteringar;  på  Strömmingskär. 

472.  —     Hydrolapathum    Huds.   r.  vid   Svartåns   utlopp, 

i  Angsjön,  på  Ängsö. 

473.  —     maximus  Schreb.  r.  i  Angsjön. 

474.  —     consperus  lin.  r.  vid  Gotliö  och  omkring  Myggbo. 

475.  —     crispus  L.  a. 

476.  —     domesdcus  Hn.  a. 

477.  —     Hippolapathum  Fr.  a. 

—     Patientia  L.  ofta  lörv.  sås.  vid  iJndö  m.  fl.  st. 

478.  —     Acetosa  L.  a. 
4T9.'         —     Acetosella  L.  a. 


XXVII 

IV.     Incomplctae. 

10<     Bracteiflorae. 

6f.    Thyineleae. 

480.  Daphne  Mezereum  L.  r.  vid  Frösåker,  Hesslö  (förv.). 

Eiaeagnene. 

Uippophac  rhamnoides  L.  planterad  vid  Frösåker. 

6:^.    Wlltnaceae, 

481.  Ulmus  campestris  L.  t.  a. 

©S.    Uriicaceae, 

482.  Humulus  Lupulus  L.  t.  a.  t.  ex.  vid  Johan  Wilhelms 

Torg;  på  Hamnarmen,  Hofvarn,  Almö-Lindö, 
Ridö,  Skarpan,  Markskär  och  omkringliggande 
holmar;  Ängsö;  vid  Solviksborg  o.  s.  v. 

483.  Urtica  urens  L.  a. 

484.  —     dioica  L.  a. 

S-å.    Vhenopodiaceae* 

485.  Atriplex  hortensis  L.  sjelfsådd    i  Westerås  trädgårdar 

och  planteringsland. 

486.  —     hastata    L.  r.  planteringar  och    bakgator  i  och 

vid  Westerås. 

487.  —    patula  L.  a. 

488.  Btitum  capitatum  L.  r.  vid  Utanbygatan  i  Westerås, 

489.  —    rubrum  Reich.  t.  a. 

490.  —    glaucum  Koch.  a.  i  och  närmast  omkring  We- 

sterås. 

491.  —     Bonus  Henricus  Mey.  a. 

492.  Chenopodium  urbicum  L.  t.  a. 

493.  —    album  L.    a  spicatum:  a. 

^  cymigerum:  a. 


XXVIII 

494.  Chenopodium  polyspermum  L.  t.  a. 

/9  acutifolium:  t.  a. 

11.     Jnliflorae. 

ö5.    Cttpuliferae* 

495.  Qvercus  Rohur  L.  a. 

Fagus  sylvatica  L.  planterad  vid  Fullerö  och  Frösåker. 
Carpinus  Betulus  L.  planterad  vid  Frösåker. 

496.  Corylus  Avellana  L.  a. 

66.    Salicineae* 

497.  Populus  tremula  L.  a. 

—  alba  L.  planterad  flerst. 

—  pyramidalis  Roz.  planterad  och  förvildad. 

—  balsainifera  L.  som  föregående. 

498.  Salix  pentandra  L.  a. 

^  latifolia:  flerst. 

499.  —    fragilis  L.  a.  Honträd  finnas  vid  Wiksäng,  Carls- 

lund, Wallby,  Apalby  m.  fl.  st. 

500.  —    depressa   L.    flerst.   sås.  på   Blåsbo   backar,  vid 

Uppäker  (Wall);  i  Stallhagen  o.  s.  v. 

501.  —    repens  L.  a. 

^  glabrata:  a.  , 

y  argentea:  t.  a. 

502.  —    nigricans  Sm.  a. 

/S  villosa:  a. 

503.  —    aurita  L.  t.  a. 

504.  —     caprea  L.  a. 

j8  humilis:  a. 

505.  —     cinerea  L.  a. 

^  aquatica:  flerst. 

506.  —    Lapponum  L.  r.  på  Kungsängen. 
—  viminalis  L.  odlad  och  förvildad. 

e7.   JBeiutineae» 

507.  Betula  alba  L.  a. 


XXIX 

508.  Betula  glutinosa  Wallr.  a. 

*  pubescens  Ehrh.  a. 

509.  —    nana  L.  r.  vid  Råby  i  Kungsära  (Wall.) 

510.  Alnus  glutinosa  L.  a. 

511.  —    incana  Willd.  r.  på  Svartmyran  och  i  Lillhärad. 

G8.    Myriceae. 

512.  Myrica  Gale  L,  r.  på  Svartmyran,  vid  Ängsö  sund. 

G9,    Coniferae, 

513.  Pinus  sylvestris  L.  a. 

—    Larix  L.  planterad  flerst.  sås.  på  Skojarebacken. 

514.  —    Abies  L.  a. 

/?  viminalis:  flerstädes  sås.  vid  Rocklunda,  i 
Kärrbo  vid  Lindö  och  Springsta,  vid  Skämsta 
(Wall);  vid  Hamre  och  Malmaberg;  Lunda  o.  s.  v. 

515.  Juniperus  communis  L.  a. 

90^    JEquiseificeae* 

516.  Equisetum  arvense  L.  a. 

517.  —  pratense  Ehrh.  t.  a. 

518.  —  sylvaticum  L.  a. 

519.  —  palustre  L.  a. 

520.  —  fluviatile  L.  a. 

521.  —  limosum  L.  t.  a. 

522.  —  hyemale  L.  r.  vid  Jacobsberg  och  Lindö  såg. 

12.    Nndiflorae. 

7M.    CaUUrichineae* 

523.  Callitriche  verna  L.  a. 

«  maxima  flerst. 
/S  intermedia:  a. 
y  repens:  a. 
S  minima:  t.  a. 

524.  —    autumnalis  L.  t.  a.  t.  ex.  vid  Westerås  qvarn. 


XXX 

525.  Nitella  flexilis  Al.  Br.  r.  i  Angsjön. 

II.  MONOCOTYLEDONEAE. 

13.     Fructiflorae. 
9S.    Orchiileae* 

526.  Orchis  samhucina    L.   r.   på  Ängsö,    Kalfholmen    och 

på  östra  Hästholmen  (Wall). 

527.  —     angustifolia  Wimm.  flerst.    sås.  vid    Carlberg, 

Trondhjem,  Gångholmarne  och  Wiksäng;  i  Bi- 
skopshagen; på  Lundby  ängar;  i  Barkarö  vid 
Holm;  i  Kärrbo  och  Kungsåra  0.  s.  v. 

528.  —     maciilata  L.  t.  a. 

^  angustifolia' v.  vid  Wiksäng. 

529.  Gymnadenia  Conopsea  R.  Br.  t.  a. 

530.  Platanthera  bifolia  Rich.  t.  a. 

531.  Herminium  Monorchis  Br.  r.  vid  Lospånga. 

532.  Goodyera    repens    R.   Br.   r.   vid    Nordenby,    Frösåker 

och  på  Björnö;  flerst.  (Wall). 

533.  Epipactis  latifolia  S\v.  r.  på  Blåsbo  backar. 

534.  Listera  ovata  R.  Br.  r.  på  Björnö  (Wall). 

535.  —     cordata    R.   Br.   r.  vid    Nordenby,    Malma    och 

Springsta  ^Wa  1 1). 

536.  Neottia   Nidus   avis   Rich.  r.  på   Ridö;  vid   Frösåker 

och  Kilsta  i  Kimgsåra  (Wall). 

537.  Epipogium  Gmtlini  Rich.  r.  vid  Frösäker. 

538.  Corallorhiza   innata    Br.   r.  vid    Frösåker,  i  Biskops- 

hagen (Wall). 

94,    Mritleae» 

539.  Iris  Pseudacorus  L.  t.  a. 

Warcissineae» 

Narcissus  poeticus  L.  förv.  vid  Lindö  och  Fullerö  m.  fl.  st. 


XXXI 


7^*    Myeirociia»*iaeae. 

540.  Hydrocharis  Morsus  Rance  L.  r.  vid  Johannisberg;  \ 

Kärrbo  och  flerst.  (Wall), 

541.  Stratiotes  aloides  L.  r.  vid  Johannisberg  och  Ängsö. 


14.     Liliiflorae. 
9S,    Mjiiiticeae. 

Tulipa  sylvestris  L.  förvildad  vid  Fullerö. 

542.  Fritillaria  Meléagris  L.  r.  vid  Lindö  såg. 

543.  Lilium  bulbiferum  L.  r.  på  Björnö  och  vid  Ängsö  färja ; 

förv.  flerstädes, 
Martagon  L.  förv.  vid  Fullerö,  Johannisberg,  Malma- 
berg, Hesslö,  Lindö  o.  s.  v. 

544.  Allium  Scorodoprasum  L.  flerstädes  sås.  vid  Frösåker, 

Kurö  (Wall),  Fullerö   och    Gångholmarne;    på 
Ridö  och  Aggarö  m.  fl.  st. 

545.  —     oleraceum  L.  t.  a. 

y  canaliculatum  r.  vid  Trumslagaretorpet. 

—  Schoenoprasum   L.  allmänt  odlad   och  stundom 
förvildad. 

Ornithogalum  nutans  L.  förvildad  vid  Fullerö. 

—  umbellatum  L.  förv.  vid  Hedensberga. 

546.  Gagea  lutea  Ker.  a. 

547.  —     minima  Schult.  a. 

Muscari  botryoides  Mill.  förvildad  vid  Emaus,  Fullerö, 

Lindö  o.  s.  v. 
Asparagus  officinalis  L.  förv.  vid  Lindö,  m.  fl.  st, 

548.  Convallaria  majalis  L.  a, 

549.  —    Polygonatum  L.  a. 

550.  —     multiflora  L.  flerst.  sås,  vid  Gångholmarne,  Ful- 

lerö och  Hjortbergsvik;  på  Hofvarn,  Almö-Lindö, " 
Björnö,    Ridö,    Markskär    och    omkringliggande 
holmar  m.  fl,  st. 

55 L     Majanthcmum  bi/olium  DC.  a. 

552,     Paris  quadrifolia  L,  a. 


XXXII 


77.    Alistnaeeae, 

553.  Butomus  umbellatus  L.  a. 

554.  Atisma  Plantago  L.  a. 

555.  Sagittaria  sagittifolia  L.  a. 

556.  Triglochin  marititMim  L.  flerstädes  sås.  på  Ridö,  vid 

Hjortsberga,  Almö    och    Holm    i  Barkarö,  vid 
Gångholmarne  och  Lospånga  (Wall)  m.  fl.  st. 

557.  —    palustre  L.  a. 

7S.   Jfuncaceae» 


558. 

Juncus  conglomeratus  L.  a. 

559. 

— 

effusus  L.  a. 

560. 

— 

filiformis  L.  a. 

561. 

— 

sylvaticus  L.  t.  a.  t. 
bo  backar  o.  s.  v. 

562. 

— 

articulatus  L.  a. 
/?  aquaticus:  t.  a. 

563. 

— 

alpinus  Vill.  t.  a. 

564. 

— 

supinus  L.  t.  a. 
/?  repens:  t.  a. 

565. 

— 

compressus  Jacq.  a. 

51-6. 

bufonius  L.  a. 
/?  fasciculatus:  t. 
y  parvulus:  a. 

567. 

Luzula  pilosa  W.  a. 

568. 

campestris  DC.  a. 
^  congesta:  t.  a. 
j  pallescens:  t.  a. 

t.  ex.  vid  Nordenby,  på  Blås- 


isynnerhet  på  öarne. 


15.    Spadiciflorae. 
{^9.    Aroideae. 

569.  Calla  palustris  L.  a. 

570.  Acorus  Calamus  L.  flerst.  sås.  vid  Johannisberg,  Gothö, 

Gångholmarne;  Gryta  i  Badelunda,  Hesslö,  FrÖs- 
åker,  Lindö,  Springsta,  Ängsö  o.  s.  v. 


XXXIIt 

671.     Lemna  polyrrhiza  L.  a. 

572.  —     gibba   r.  i   Slottsdammen    och  vid    Lindö;    trol. 

llerstädes. 

573.  —    minor  L.  a. 

574.  —     trisulca  L.  t.  a. 

9^*    Poiiiånoyeioneae* 

575.  Potamogeton  natans  L.  a. 

576.  —    rufescens  r.  i  Angsjön;  flerst.  (Wall). 

/9  spathulatus:  flerst.  sås.  vid  Pilgatan. 

577*  —  gramineus  L.  flerst. 

578.  —  nitens  Web.  r.  i  Gångholmssundet. 

579.  —  prcelongus  Wulf.  r.  i  Lillan  och  i  Angsjön. 

580.  —  lucens  L.  r.  i  Sagans  utlopp  (Wall). 

581.  —  perfoliatus  L.  a. 

582.  —  crispus  L.  r.  vid   Gångholmarne,  i  Angsjön  och 

vid  Ängsö  (Wall). 

583.  —     zosterifolius  Schum.  r.  i  Pråniån»  Lillan,  Kungs- 

ängsbäcken. 

584.  —     obtusifolius  MK.  r.  vid  Ranskär. 

585.  —     compressus  L.  r.  vid   Johannisberg  och  t  Lillan 

samt  i  Angsjön. 

586.  —    pusillus  L.  flerst. 

587.  —    pectinatus  L.  r.  i  Ängsö  sund  (Wall). 

^1,    Typhnceae* 

588.  Typha    latifolia   L.    r.    i  Angsjön,   vid    Frösäker    och 

Ängsö  slott. 

589.  —     angustifolia   L.   flerst.   sås.  vid    Gångholmarne, 

Johannisberg,  Geddeholm,  Hesslö,  Frösåker, 
Lindö  dammar  och  nedanför  Eremitaget,  i  Kurigs-^ 
åraviken;  i  Ängsjön. 

590.  Sparganium  ramosum  lluds.  t.  a. 

591.  —    simplex  lluds.  t.  a, 

592.  —     natans  L.  a. 

593.  —     minimum  Fr.  a. 

5 


XXXIV 

&9,    Cyperaceae. 

594.  Rhynchospora  alba  Vahl.  r.  i  Biskopsliagen  (Wall). 

595.  Scirpus    compressus   Pers.    flerst.    sås.    vid    Nordenby, 

Siggesborg,  Wiksäng,  Kusta,  Lindö  o.  s.  v. 

596.  —     sylvaticus  L.  t,  a. 

597.  —    lacustris  L.  a. 

^  glaucus:  r.  vid  Wiksäng  och  Lindö. 

598.  Heleocharis  pahistris  R.  Br.  a. 

*  uniglumis  Link.  flerst. 

599.  —     acicularis  Br.  a. 

600.  Trichophorum  alpinum   Hn,  r.  vid  Gryta  i    St.  Ilian, 

på  Svartmyran,  i  Kärrbo  och  Kungsåra. 

601.  Eriophorum  angustifolium  Roth.  a. 

/?  triquetrum :  a. 

602.  —     latifolium    Hop.  r.   vid    Qvistberga  i  Kungsåra 

(Wall),  på  Malnna  ängar,  vid  Angsjön. 

603.  —    gracile   Koch.    flerst.   sås.   i    Biskopshagen,    på 

Djeknebergen ,  Svartmyran;  i  Kärrbo  och  Kungs- 
åra o.  s.  v. 

604.  —    vaginatum  L.  a.  - 

605.  Carex  riparia  Curt.  gracilescens  r.  i  Kilsta  mosse. 

606.  —  paludosa  Good.  r.  i  Kilsta  mosse. 

607.  —  vesicaria  L.  a. 

608.  —  ampullacea  Good.  flerst. 

609.  —  evoluta  Hn.  r.  i  Kilsta  mosse  (Wall). 

610.  —  åliformis  L.  r.  i   Kilsta  mosse  (Wall),  Gryta, 

i  Badelunda,  på    Djeknebergen    och    på    Svart- 
myran. 

611.  —     hirta  L.  t.  a. 

/?  hirtiformis :   flerst.    på    Mälarens    stränder 
t.  ex.  på  Ridö. 

612.  —    glauca   Scop.  r.  i  Kärrbo  och   Kungsåra  t.  ex. 

vid  Angsjön  och  Råby. 

613.  —     Pseudocyperus    L.   r.  vid    Lindö,  Angsjön,  Lo- 

spånga;  i  Ihrsta  (Wall). 

614.  —     capillaris  L.  r.  vid  Lospänga. 

615.  —    pallescens  L.  a. 

616.  —     limosa  L.  t.  a. 


XXXV 

617.  Carex  irrigua  Sm.  flerst.  sås.  på  Djeknebergen ,  Svart- 

myran;  i  Badelunda,  Kärrbo  och  Kungsåra. 

618.  —     Hornsc/luchiana    Hop.  r.  vid    Springsta,   Qvist- 

berga  (Wall),  Råby  i  Kungsära. 

619.  —    flava  L.  a. 

^  pygmcea:  t.  a. 

y  lepidocarpa :  flerst. 

620.  —     Oederi  Ehrh.  flerst.  sås.  på  Svartmyran,  i  Kärr- 

bo  och  Kungsåra,  Badelunda  o.  s.  v. 
^  pygmcea:  med  föregående. 

621.  —    panicea  L.  a. 

622.  —     montana    L.   t.  a.  på    Mälarens  öar  och  i  dess 

närmaste  grannskap;  i  Hofdestalund. 

623.  —    prcecox  Jacq.  t.  a.  *). 

624.  —     ericetorum  Poll.  a. 

^  moUior:  r.  vid  Emaus. 

625.  —  pilulifera  L.  t.  a. 

626.  —  digitala  L.  t.  a. 

627.  —  Buxbaumii  Wg.  r.  på  Kungsängen. 

628.  —  aquatilis  Wg.  r.  i  Svartån  vid  Skerikes  kyrka. 

629.  —  strida  Good.  flerst. 

630.  —  acuta  L.  a. 

§  fluviatilis:  a. 

631.  —    prolixa  Fr.  r.  pä  Markskär  och  Strömmingskär. 

632.  —     vulgaris  Fr.  a. 

/J  tornata:  flerst.  med  föreg. 

633.  —     cwspitosa  L.  a. 

jS  retorta:  flerst.  på  öarne. 

634.  —     microstachya  Ehrh.  vid  Wedbo  i  Badelunda. 

635.  —     elongata  L.  t.  a. 

636.  —    stellulata  Schreb.  a. 

637.  —    canescens  L.  a. 

638.  —    loliacea  L.  r.  vid  Frösåker  och  Wäsby  i  Kungs- 

åra  (Wall). 


*)  Vid  Berndtiborg  har  förf.  flera  år  ä  rad  observerat  en  form  med 
nederstfj  hanaiet  aflägsnadt  och  långt  (1 — 2  tum)  skaftadt,  som  i  öfrigt 
icke  skiljer   sig    från    hufvudarten.     Förf.  har  derföre   kallat  den  S  pedun- 


culata. 


639.  Carex  leporina  L.  a. 

/?  argyroglochin:    med    föregående,    särdeles 
på  öarne. 

640.  —     disticha  Huds.  a. 

641.  —     chordorrhiza  Ehrli.  flerst. 

642.  —     vulpina  L.  t.  a, 

643.  —    muricata  L.  a. 

644.  —     divuha  Good.  r.  på  Äggarö  och  Skärplingen. 

645.  —    teretiuscula  Good.  r.  vid  Malma  och  på  Ridö. 

646.  ■ —    paradoxa   Wg.    r.   på    Svartmyran    och    Kiista 

mosse. 

647.  —    pauci/lora  Lightf.  r.  på   Svartmyran  och  Kiista 

mosse. 

648.  —    pulicaris   L.   r.  vid    Endesta   och   Lista  (Wall 

samt  på  Svartmyran. 

649.  —     dioica  L.  a. 


16.     Gluniiflorae. 

SS,    Graniineae* 

650.  Triticum  repens  L.  a. 

a  agrestis:  a. 
/?  nemorale:  t.  a. 

651.  —     caninum    L.  t.  a.  på   Mälarens  öar  och   i  dess 

närmaste  grannskap. 

652.  Lolium  Linicola  Sond.  flerst. 

653.  —    perenne  L.  a. 

/?  tenuc:  t.  a. 

654.  Brachypodium  pinnatum  Pal.  B.  r.  på  Strömmingskär. 

655.  Dactylis  glomerata  L.  a. 

/j  lecvigata:  här  och  der  på  öarne. 

656.  Festuca  gigantea  Vill.  r.  på  Strömmingskär,  lilla  Skärp- 

lingen (Wall);  i  Slottsparken  18.53. 

657.  —     elatior  L.  a. 

658.  —     rnhra  L.  a. 

a  pascua:  a. 
/S  nemoralis:  a 


XXXVII 

659.  Festuca  duriuscula  Fr.  r,  på  Uidö,  i  Westerås  vid  Con- 

sistorium  och  Nya  Skolhuset  1853. 

660.  —     ovina  L.  a. 

a  sylvatica:  a. 
/S  montana:  a. 

661.  Bromus  secalinus  L.  a. 

662.  —     arvensis  L.  flerst. 

663.  —    mollis  L.  a. 

/S  glabratus:  t.  a. 
hordeaceus  Wg.  flerst. 

664.  Briza  media  L.  a. 

665.  Poa  pratensis  L.  a. 

«  humilis:  a. 
§  elatior:  t.  a. 
y  praticola:  a. 
J  collina:  t.  a, 

666.  —    compressa  L.  t.  a. 

667.  —    trivialis  L.  a. 

/?  multiflora:  flerst.  . 

668.  —    serotina  Ehrh.  a. 

669.  —     nemoralis  L.  a. 

OJ  vulgaris:  a. 
/9  firma:  a. 

670.  —     amma  L.  a. 

671.  Glyceria  fluitans  R.  Br.  a. 

/?  loliacea:  flerst. 

672.  —    spectabilis  MK.  r.  vid  Springsta  och  Frösåker. 

673.  —     distans  Wg.  t.  a.  i  och  omkring  Westerås;  vid 

Lindö. 

/5  capiUaris:  med  föregående, 
y  pulver  inåt  a:  med  föregående. 
^  reptans:  med  föregående. 

674.  —     aquatica    Presl.  r.  vid  Westerås   qvarn,   Lista, 

Malma  och  Svartmyran  (Wall). 

675.  Molinia  coerulea  Mönch.  t.  a. 

676.  Triodia  decumbens  PB.  t.  a. 

677.  Avena  fatua  L.  t.  a. 

678.  —     elatior  L.  t.  a. 

/?  vulgaris:  allmännare  än  föregående. 


XXXVIU 

679.  Avena  pubescens  L.  a. 

680.  —    pratensis  L.  a. 

681.  Aira  ccespitosa  L.  a. 
685?.         —    flexuosa  L.  a. 

683.  Melica  nutans  L.  a. 

684.  Phragmites  communis  Trin.  a. 

685.  Calamagrojstis  arundinacea  Roth,  a. 

686.  —     epigejos  Roth.  t.  a. 

687.  —    stricta  Hn.  t.  a. 

§  elatior:  flerst. 
Y  geniculata:  flerst. 

688.  —     lanceolata  Roth.  a. 

|5  virescens:  flerst. 

689.  iljsera  5pica  Fen^t  PB.  a. 

690.  Agrostis  stolonifera  L.  t.  a.  med  varieteterna 

viridula  ; 

patula; 

coarctata. 

691.  —     vulgaris  With.  a.  med  varieteterna 

v  tenella; 
aristata; 
stolonifera. 

692.  —    canina  L.  a.  med  varieteterna 

pallida ; 
mutica; 
stolonifera. 

693.  Milium  effusum  L.  t.  a.  särdeles  på  Mälarens  öar. 

694.  Sesleria  coerulea  And.  flerst. 

695.  Alopecurus  pratensis  L.  a. 

696.  —     nigricans   Hornem.   r.  i  Lundby,   Barkarö    och 

St.  llians  vestra  delar. 

697.  —    fulvus  Sm.  a. 

698.  —     geniculatus  L.  a. 

/$  strictus:  flerst. 
y  fiuitans:  flerst. 

699.  Phleum  pratense  L.  a. 

/?  nodosum:  flerst. 

700.  —    phalaroides  Koel.  t.  a. 


XXXIX 

701.  Baldingera  arundinacea  Dum.  a. 

^  colorata:  funnen  af  förf.  vildt  växande  vid 
gångvägen  mellan  Johannisberg  osh  Fullerö  i 
sjö  bryn  et. 

702.  Hierochloa  setifolia  Hn.  r.  i  Kärrbo  (Wall). 

703.  Anthoxanthum  odoratum  L.  a. 

704.  Nardus  stricta  L.  t.  a.  . 


III.  HETERONEMEAE. 

17.     Filices. 
94.    Polypodiaceae* 

705.  Polypodium  vulgäre  L   a. 

706.  —    Pkegopteris  L.  t.  a. 

707.  —     Dryopteris  L.  a. 

708.  Polystichum  Thelypteris  Roth.  flerst, 

709.  —     Filix  mas  Roth.  a. 

710.  —     cristatum  .Roth.  flerst. 

711.  —    spinulosum  DG.  a. 

^  dilatatum:  t.  a. 

712.  Cystopteris  fragilis  Bernh.  t.  a. 

§  dentata:  med  föregående. 

713.  Woodsia  ilvensis  R.  Br.  1.  a. 

714.  Asplenium  Filix  femina  Bernh.  a. 

/5  complicatum:  med  föregående.  ► 

715.  —     Trichomanes  L.  t.  a. 

716.  —    Breynii  Retz.  r.  på   Björnö,  vid  St.  Ilians    fat- 

tigstuga, Solviksborg. 

717.  —    septentrionale  Hoflfm.  flerst.  sås.  med  föreg.  vid 

Berndtsborg  o.  s.  v. 

718.  Pteris  aquilina  L.  a. 

719.  Struthioptcris  germanica  Willd.  flerst.  vid  Geddeholm, 

på  Strömmingskär,   Aggarö,    m.   fl.   holmar  vid 
Akesta  o.  s.  v. 


XL 

&S,    Ophiofflosseae, 

720.  Botrychium   Lunaria    Sw.  flerst.  sås.  vid    Jacobsberg, 

Pilbo,  Persbo;   Wiksäng,    på    Hästholmarne,   i 
Kärrbo  o.  s.  v. 

721.  —    rutaceum    Sw.    r.   vid    Kråkhvilan    i    Kungsåra 

(Wall). 

&G.    jfMarsiieaceae, 

722.  Isoetes  lacustris  L.  t.  a. 

&7»    JLyeopodiaceae* 

723.  Lycopodium  Selago  L.  r.  i  Lillhärad. 

724.  —     annotinum  L.  t.  a. 

725.  —    clavatum  L.  t.  a. 

726.  —    complanatum  L.  t.  a. 


QK  289  .T76  gen 

Troilius,  Adolf  Mag/Om  Westerastrakten  i 

■   '■"Hlillllllllllllllllllllllllllllll 


3   5185   00011    4833 


'^. 


^»i*'»?^'^^^'^ 

t'^^^ 


1 


^/■.'>'rj9ri!flw 


1 

B!?'(:i'i^iPi::£':'' 

■■i 

til'  ■■' 


,:'^-^^