Pehr Kalms Resa till Norra Amerika

f^I^

>^ ^ .

i

SKRIFTER UTGIVNA AF

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET I FINLAND

XCIII.

PEHR KALM8

ESA TILL NORRA AMERIKA

A NYO UTGIFVEN

FREDR. ELFYING oem GEORO SCHAUMAN

ANDRA DELEN.

HELSINGFORS 1910.

\m

SKRIFTER

UTGIVNA AV

FINLAND

XCIII

PEHR KALM8

s»

RESA TILL NORRA AMERIKA

A NYO UTGIFVEN

FREDR. ELFVING OOH GEORG SCHAUMAN.

ANDRA DELEN.

MED ETT FORORD

GEORG SCHAOAX.

HELSINGFORS

TIDNINGS- & TRYCKERI-AKTIEBOLAGETS TRYCKERI
1910.

FÖRORD.

KALM dröjer ännu i denna del af sin Resa tili Norra
Amerika tili en början vid England. Han fortfar
att med samma omständlighet som i första delen beskrifva
hufvudsakligen naturförhällandena och landthushällnin-
gen, men äfven annat som det synes honom nyttigt
för läsaren att kanna. Efter en sju mänaders vistelse i
England stiger han ändtligen i Gravesend den 5 augusti
1748 ombord pä skeppet Mary Gally, destineradt tili
Philadelphia.

Om förberedelserna tili resan meddelar Kalm nastan
intet. Vi fä icke veta huru han utrustade sig för sin
forskningsfärd, och detta hade dock ätminstone för efter-
världen värit af ett visst intresse. Vär vetgirighet till-
fredsställes emellertid fullständigt genom en anteckning
af Kalm, som bevarats löst instucken i hans dagböcker.

Kalm uppräknar först de klädesplagg han medtagit.
Blott för kuriositetens skull ätergifves hans anteckning härom :
«Hatt. En gammal d:o. 2 röda nattmyssor. i hvit dito.
En skinn-myssa. 8 halsdukar. 4 nattkappor. 6 par half-
ärmar. — manchette-skiortor. — gröfre skiortor. En grä kapp-
räck. En brunaktig räck. En blägrä dito. En svart schagg-
väst. En röd Regarns tröja. En dito utan ärmar. Et par

395

IV Förord.

svarta schagg-byxor. Et par svarta skinnbyxor. Et par
guhla skinnbyxor. 4 par grä Regarnsstrumpor. 3 par hvita
ullstrumpor. — par grä dito. 2 par trädstrumpor. Et par
stöflar. 2 par skor. En gul och röd Silckesnäsduk. En
dito. En blä Bomulsnäsduk. En blärandig Lärftsnäsduk.
En svart skinnräck. Et par gula handskar. Et par bruna
dito. Et par blä fingervantar. Et par hvita uUvantar.»
Den öfriga utrustningen bestod af: «Gehäng Härsvängare
[= Hirsclifänger]. Käpp, med alnmätt. Käppen med yxa
pä. Et par Puffertar. Klädesborste. Par skoborstar. P2t
par metalls skospännen. Et par silfverspän. Rakknifvar med
deras tilbehör. Puderask och Puderborste. Rijt-lädan, pen-
slar, Tusk. Ritningar. Silcke, rödt, grönt, guhlt, blätt, svart.
Träd, röd, grön, gul, blä, svart. Söm- och Synälar. Knapp-
nälar, alla slagen. Rijtpapper. Postpapper. Skrifpapper, 2
slag. Tryckpapper. Brunt Papper. Böckerna at lägga örter
uti. Svafvel. Eldstähl. Bläckglas. Bläck-pulver med des
strutar. Bläckhorn, det hopkramade. Nafvare. Linealer.
Bokhällare. Fijn Kamb. Kamb. Blyarspennor. Skrifpennor.
Tälgknif med gaffeln. Fällknif med gaffel etc. Noch en utan
gaffel. Sax och Knipor. Microscope. Oblater at försegla
bref med. Lack och Petser. Rhabarb. och andra medic.» I
en särskild kolumn uppräknas följande instrumenter: «Astro-
labium med des foder. Compassen med Taskan. 3:ne Ther-
mometrar. Perspective. Uhr. 2:ne ögonglas. Svenska foten.»
Den medtagna litteraturen utgjordes af: «N. T. G. [= Novum
Testamentum Graece]. M. P. [= Meum Psalterium .^], LiNN^i
Genera Plantarum, Species Plantarum, Flora Suecica, Fauna
Suecica, Systema Naturae. Raii Synopsis Stirp. Britann.
WoLFENS Anfangs Grunden T. III. Wallerii Mineralogie.
Bäumlers Mitleid. Artz. Millers Gardeners Dictionary
Voi. III. Dictionarium Anglico-Latinum. Dictionarium Gal-
ileo-Anglicum. Fransk Grammatica. Engelsk Grammatica.
Gronovii Flora Virginica. Euclides af Keil. Plinii Historia
Naturalis, 3 Tomer. Gerardi Meditationer. Almanachor.
it[em] Engelska dito skrifna uhr Serenii Diction. Exempl.
af L1NN.EI Faun. Suec, af Flora Zeylon. Charta öfver Norra
America. D:o öfver Europa.» Kalm hade dessutom enligt
sinä anteckningar att medtaga: «Passen med deras Foder.
Mr. CoLLiNSONS Paquetter tili Logan och Franklin, it. 4 bref.
Mr. Warners anhörigas bref. Dr. Mitchells bref.»

Öfverfärden tili Amerika gynnades af god vind och
vackert väder; «näppeligen lärer nägon haft en nöj-
sammare resa öfver detta stora världenes haf än vi denna

Förord.

gängen», säger Kalm. Den 15 september förankrade Mary
Gaily vid Philadelphia. Under resan hade Kalm värit
flitigt sysselsatt med naturvetenskapliga iakttagelser, för
hvilka han redogör vid sidan af sin beskrifning af själfva
färden öfver Atlanten.

Med Kalms ankomst tili Amerika ökas läsarens in-
tresse för reseskildringen. I form af dagboksanteckningar
intill slutet af äret 1748 meddelar Kalm sinä intryck
och iakttagelser frän Pennsylvanien — särskildt den del
däraf som tidigare tillhört Sverige (Nya Sverige) — , frän
New Jersey och New York. Har reseskildringen, sä vidt
den rör England, ett öfvervägande naturhistoriskt och
agrikultur-ekonomiskt innehäll, sä erbjuder den ameri-
kanska delen ett jämförelsevis större intresse för kultur-
historikern och etnografen. Kalm ger fullt med notiser
om seder och bruk, om landets kolonisation, om kolo-
niernas förhällande tili England, om deras ekonomiska,
sociala och politiska tillständ, om undervisningsväsendet,
om de religiösa förhällandena och särskildt om kväkarne
och judarne, om svenskarne i Pennsylvanien, om indianerna
— hvilka han dock skall behandla närmare i en följande
del af resebeskrifningen — , om negrerna, m. m. Af
personhistoriskt intresse är att läsa om Kalms förhällande
tili Benj. Franklin, «den Pennsylvanien har att tacka för

sä mycket godt och den lärda världen för de

mänga nya decouverter vid electriciteten», och tili John
Bartram, en annan utmärkt medborgare i Pennsylvanien,
som i likhet med Franklin stod Kalm tili tjänst med räd
och däd ^). Med dessa notiser omväxla naturligtvis de

^) I sin öfver hufvud sympatiska karaktäristik af denne intressante,
self-made man (s, i68 i denna upplaga) förebrär K ALM honom att ha värit
«en trög och senfärdig skrifvare, som ej värdat sig att tili pappers föra sinä
mänga vackra observationer», och omnämner säsom mindre lyckad en kort

VI Förord.

naturvetenskapliga och praktiska, omfattande äfven sädana
saker som medel mot sjukdomar och ohyra — beteck-
nande är att Kalm slutar denna del med angifvandet af
botemedel mot tandvärk.

Stötestenen i Kalms Resa är stilen. Men äfven den
synes mig i skildringen af Amerika fä lif, ja, nägon gäng
t. o. m. behag. Naturbeskrifningarna äro stundom vackra
i sin enkelhet och omedelbarhet, säsom t. ex. denna:
«Vi kunde ännu ej märkä det ringaste tecken tili höst,
mer än det, att ätskilliga frukter voro mogna; ty i öfrigt
stodo alla trän sä gröna, och marken var sä full med
allehanda blomster, som här i Sverige vid midsommar-
tiden. I kärr och bäckar skällde grodorna hela natten

reseskildring, som Bartrams vänner i London förmätt honom att i tryck
utgifva: «den som af den viii döma om mannens skickelighet bedrager sig
gräseligen».

Med denna reseskildring äsyftas uppenbarligen skriften Ohservations
on the Inhabitants, Cliniate, Soti, Rivers, Prodnctions, Animals, and other
matters ivorthy of Notice. Made By Mr JOHN BARTRAM In his Travels
from Pensilvania to Onondago, Oswego and the Lake Ontario In Canada,
VIII -f- 94 pg-, London 175 1. Tili Bartrams skrift var fogad, säsom äfven
pä titelbladet angifves, en beskrifning af Niagara Vattenfall, som Kalm, «A
Swedish Gentleman», meddelat en sin vän i Philadelphia i ett bref frän Albany,
dat, 2 sept. 1750. Af den stätliga Calendar of the Papers of BENJAMIN
FRANKLIN in the Library of the American Philoso-phical Society, som i
fem band utkom i Philadelphia 1908, framgär att vännen var Franklin och
att Kalm bedt honom förbättra engelskan, ifall han ärnade publicera brefvet
(I, 5). Kalms bref hade redan tidigare (i januari 175 1) bhfvit tryckt i den
engelska tidskriften The Gentleman^s Magazine, sannoHkt pä Franklins för-
anstaltande. Där ingär äfven samma bild af Niagara som i Bartrams skrift,
enkom tecknad tili Kalms text, mähända efter hans anvisningar.

Bartrams Ohservations med Kalms beskrifning öfver Niagara om-
trycktes 1895 i Rochester, N. Y. Af detta i 300 numrerade exemplar ut-
gängna omtryck har Helsingfors Universitetsbibhotek lyckats anskaffa ett
exemplar. I förordet tili boken fälles följande smickrande oradöme om KalM :
«This gentleman is well known to be a man of vv^orth and great skill in
natural history, and his little piece, besides the candour and veracity of the
writer, derives a great value from its being the only account in our language
of this stupendous object».

Förord. VII

igenom tusentals, och i gräset höllo syrsor och gräs-
hoppor sädant Ijud, att den ena svärligen kunde höra
hvad den andra taite. Träna voro ock f ulia med fägel-
svärmar, de där prälade med margfalliga sköna färgor,
och deras lekande tunga samt gälla Ijud uppväckte luf-
ten frän alla sidor att härmä deras läte.» Icke utan
rörelse laser man skildringen af Kalms första intryck
frän Nya världen. «Jag fann det jag nu var kommen i
en annan värld; ty hvart jag pä marken kastade ögonen,
mötte mig mest öfverallt sädana växter, dem jag ej
kände och hvilka arter jag aldrig sett förut. Blef jag
varse nägot trä, sä mäste jag stanna och fräga minä
följeslagare, hvad det kallades. Den första ört, som lika-
som bad mig vara välkommen, eller den ögonen först
föllo pä, var en Andropagon, eller af grässläktet, den
delen nämligen af örtekunskapen, som jag haft mitt
största nöje med.» Den äkta forskarentusiasmen lyser
fram ur sädana rader. — Hvad Kalm fullständigt saknar
är esprit d' arrangement och litterär smak. Och sedän
ännu en sak : sinne för humor. Han tager alit sä fruktans-
värdt allvarligt, för att icke säga ledsamt, och om tili
äfventyrs skildringen nägonstädes tager en humoristisk
vändning (säsom t. ex. i berättelsen om indianernas kun-
skap i Gamla Testamentet, s. 234), sä beror detta egent-
ligen icke pä honom själf. Jo, en gäng kan man tala
om ett afsiktligt skämt frän Kalms sida — det är dä han
säger att kakerlackorna «hafva trott att de icke böra mer
än vägglössen vara frän den nya världen uteslutna».
Men om skämtet är synnerligen lyckadt lämnar jag
där hän.

VIII Förord.

Första delen af denna nya upplaga af Kalms Resa
tili Norra Amerika utkom redan 1904. I slutet af inled-
ningen tili densamma udofvades de äterstäende delarna
tili de närmast följande ären, om blott Svenska Litteratur-
sällskapets medel tilläte förverkligandet af detta beslut.

Sällskapets bestyrelse har emellertid icke ansett sig
kunna förr än i 1909 ars budget upptaga ett anslag för
tryckningen af andra delen af Kalms Resa. Häraf det
länga och beklagliga uppskofvet med offentliggörandet af
fortsättningen.

Vid utgifvandet af föreliggande del ha följts de
principer som angifvits i inledningen tili första delen
(s. XL VII- XL VIII). Utg. hade hoppats kunna bifoga
texten en reproduktion af den karta af Lewis Evans som
Kalm omnämner i ett bref tili Wargentl\ (se inledningen
tili del I, s. XXXI) och som bör finnas i Kungl. Veten-
skapsakademiens bibliotek i Stockholm. Enligt bref frän
nämnda biblioteks föreständare har kartan emellertid icke
kunnat päträffas där. Mähända skola förnyade efter-
forskningar leda tili positivt resultat före utgifvandet af
tredje delen. I hvarje fall skall tili den bifogas nägon
samtida karta öfver de trakter Kalm berest.

Helsingfors, i maj 1910.

Georg Schauman.

Rättelser. IX

Rättelser,

gjorda i denna upplaga af

Kalms Resa tili Norra Amerika,

Tom. II.

(Hänvisningaraa gälla texten i den gamla iipplagan.)

Pag. 2 rad. 5 nfr,: «Kitan» tili «Kritan».

» 3 » 2 — 3 iifr.: «korsverke» tili «Korssverke».

» » » 15 ufr.: «knnde» tili «kunde».

» 4 » 11 nfr.: «Lja» tili «Lia».

» 7 » 10 » «Woordford» tili «Woodford».

» 8 » 5 ufr.: «slagtad» tili «slaktad».

» 10 » 8 » «deremellan» tili «der emellan».

» 16 » 11 nfr.: «dessar» tili «dessa».

T> 28 » 10 » «Äfvenbök» tili «Afvenbök».

» 32 » 15 ufr.: «fanns» tili «famns».

» 54 » 3 » «hvillket» tili «hvilket».

» 55 » 5 nfr.: «kann» tili «kan».

» 57 » 6 » «somrar» tili «sommar».

» 62 » 8 ufr.: «kria» tili «krita».

» » » 9 » «kritades och» tili «kritades».

» 70 » 15 nfr.: *mathematisk» tili «mathematiske».

» 72 » 8 ufr.: «förosakadt» tili «förorsakadt».

» 77 » 12 nfr.: «aftnorna» tili «aftnarna».

» 83 » 17—18 ufr.: «Rjsknippor» tili «Risknippor».

» 88 » 11 ufr.: «är» tili «än».

» 91 » 3 » «Cinquefvil» tili «Cinquefoil».

» 92 » 3 » «lema» tili «lemna».

» 94 » 11 » «i floden Thames, floden Midway, som var» tili

«var i floden Thames, floden Midway, som».

» 99 » 4 » «Ingefara» tili «Ingefära».

» 102 » 5 » «Gravesand» tili «Gravesend».

y> 104 » 3 nfr.: «hafsstränden» tili «hafsstranden».

» 111 » 10—11 nfr.: «ögnasigtet» tili «ögnasigte».

X Rättelser.

Pag. 116 rad. 3 o. 8. nfr.: «Bay af Biscay» tili «Bay of Biscay».
«toppsegell» tili «toppsegel».
«Sjötärnarna» tili «Sjötärnorna».
«Hanvar» tili «Hau var».
«min» tili «min»,
«flsk» tili «fisk».

«Hafs-Tärran» tili «Hafs-Tärnan».
«Latituden» tili «Longituden».
«sinä» tili «fina».
«öfväxt» tili «öfverväxt».
«Dellavare» tili «Dellaware».
«häster» tili «hästar».
«GermantoAve» tili «Germantown».
«Nevlights» tili «Newlight8».
«Xewligths» tili «Newliglits».
«Mectings» tili «Meetings».
«uprrättadt» tili «uprättadt».
«täflat» tili «täflar».
«folkskarar» tili «folkskaror».
«längländta» tili «lägländta».
«varieterer» tili «varieteter».
«henna» tili «denna».
«ploger» tili «plogen».

nfr.: «Det trän, som Castanieträ, brukades hälst
til stängsel» tili «Det trä, som brukades hälst til
stängsel, var Castanie-trä».
«rutar» tili «rutnar».
«Bertram» tili «Bartram».
«Herras» tili «Herrars»,
«stamrroten» tili «stamroten».
«Linnei» tili «Linn sei».
«Toumef» tili «Tournef».
«194» tili «154».
«hästerne» tili «hästarne».
«Hiracium» tili «Hieracium».
«Achiileg.» tili «Achillea».
«Withe» tili «White».
«midagen» tili «middagen».
«inkomna» tili «inkomma».
«et» tili «en».

«afmälande» tili «afmälade».
«Bete puant» tili «Bete puante».
«fordrat» tili «fodrar».
fr.: «fogeles» tili «fogelens».
«varetet» tili «varietet».
«Hyckery» tili «Hickery».

116

rad

. 3 0. 8.

137

10 nfr.:

140

8 »

141

4 ufr.:

»

9 »

»

2 nfr.:

147

8 ufr.:

148

3 nfr.:

153

8 »

171

12 ufr.:

172

11 nfr.:

173

16 »

176

5 ufr.:

177

15 »

178

1 »

180

7 »

181

7 nfr.:

195

6 ufr.:

»

7 »

198

8 »

202

4 »

209

10 nfr.:

210

10 »

224

15-14

225

2 ufr.:

249

4 nfr.:

264

3 ufr.:

271

2 »

275

2 nfr.:

291

10 »

300

12 »

319

8 ufr.:

320

5 nfr.:

»

4 »

324

10 »

349

3 »

362

15 »

369

14 »

376

17 ufr.:

378

12 »

385

5 nfr.:

393

7— S u

418

2 ufr.:

421

5 »

Rättelser. XI

Pag. 434 rad. 5 ufr.: «redii» tili «radii».

» 438 » 3 nfr.: «styckan» tili «stycken».

» 442 » 12 » «Podes» tili «Pedes».

» 444 » 4 — 5 nfr.: «gifve» tili «gifva».

» 452 » 11 ufr.: «rrodde» tili «trodde».

» 454 » 6 nfr.: «plägas» tili «plägas».

» 455 » 13 ufr.: «mannnaminne» tili «mannaminne>.

» 457 » 3 » «högländtare» tili «högländtare».

» 458 » 5 nfr.: «berärtelse» tili «berättelse».

» 465 » 13 » «fingo» tili «fingo de».

» 477 » 6 ufr.: «Isländare» tili «Irländare».

» 488 » 11 » «sadan» tili «sädant».

» 490 » 1 » «gräshopparna» tili «gräshopporna».

» 492 » 17 — 16 nfr. «Europerne» tili «Europeerne».

» 499 » 6 nfr.: «lämna» tili «lämna».

» 509 » 14 » «berättelsert» tili «berättelser».

» 513 » 1 ufr.: «och» tili «oss»,

» 526 andra kolumnrubriken : «Englisk Manufactum» tili «English
Manufacture.

Dessutom har nägon gäng interpunktionen ändrats.

5il

iotra AMERICA.

Äonst @ft)enfta ^eeenffap^

Academiens 6efaUnin0/

Publici foflnab/

gorrdttaö

PEHR KALM,

Oeconomiae Profeflbr i Äbo, famf £eB(Jtnof öf
Äopfll. ©roenjfa SBctenjfapö^Academien.

Tom* n.

tntb Kongi. iVlAV.ti^tiemäbiZ^e Privilegio.

SroCKHOLMy
$t!>(ft pa LARS SALVU fojltjal), i?;^»

Äf 174 8.

Den 6 Julii.

.m morgonen reste jag tillika med da
varande Kyrkoherden vid Svenska
Församlingen i London, Mag. Tobias
BiöRCK, och en Ängelsk Gentleman,
öfver floden Thames til Essex, at der
bese landet. Sä snart vi kommo
öfver floden, var landet ungefär til
en Ängelsk mii helt lägländt, at vandra öfver, innan vi
kommo upp der det började blifva baokot. Detta läg-
ländta landet har i forna tider värit en del af Floden
Thames; men är nu genom de mullvallar, och bankar,
som äro upkastade vid bräddarna af floden, skildt ifrän
densamma, och gjordt til nytta, samt indeldt til äkrar,
ängar och beteshagar. När det är högt vatten i Floden,
som sker 2 gänger om dygnet, stär superficies af vatnet
gemenligen mycket högre, än desse lägländta fält, sä at
om de förenämde mullvallar ej vore, skulle vatnet da flöda
öfver alt, och göra, at desse stora fält skulle se ut, som
en Stor sjö. Hela detta lägländta landet var | sönders kurit
i ätskilliga delar, genom djupa och en famns breda diken,

p. 2

Essex.

hvilket skett, at derigenom afleda vatnet och uptorrka
landet. Desse diken gjorde dessutom här samma tjenst,
som häckar eller gärdesgärdar, at hindra boskapen, at
komma frän betesmarkarna in pä äkrar och ängar. Pä de
fläste ställen voro desse diken fullväxte af Arundo vul-
garis palustris C. B. den boskapen afbitit sä längt de
kunnat komma at. Korn var nu egenteligen sätt pä dessa
lägländta äkrar, hvilket nu stod mycket härligt. Jordmon
var lera. En del af dessa äkrar lag i träde. Nu höllo
de som bäst pä, at siä hö, pä de ställen, som voro läm-
nade til ängar.

Gödning. Vi funno här i Essex, sä väl som alt
omkring Gravesend i Kent, at boskaps dyngan var utförd
och lagd antingen vid nägon äker eller vid nägon äng,
hvarest den var hopkastad i stora fyrkantiga högar, dock
ej allena för sig, utan hopblandad hvarftals med torf, at
sä ligga och brinna tilhopa, innan den kom at brukas pä
äker, äng, eller i trägärd. Hemma vid gärdarna sägo vi
gödningen bäde i Essex och Kent samlad och handterad,
pä samma sätt, som förr är beskrifvit vid Little Gaddes-
den 1. Del. p. 251. och följande.

Krita. Här och där pä denna sidan i Essex äro
äfven kritbärg af samma art och beskaffenhet, som i Kent.
Vi sägo pä et och annat ställe, at Kritan var utförd pä
äkern, der den läg dels lasstals, dels utbredd, öfver äker-
styckena, at göda dem med.

Hus. Böndernas hus här i Essex voro dels murade
3 af bara tegel, dels med korss | verke och tegel deremellan,
dels voro de af korssverke och bräder spikade derpä, dels
af korssverke med spjälar pä, hvilka voro öfverklistrade
och smetade med ler och kalk. Desse sista voro endast
de, som beboddes af torpare och annat fattigt arbetsfolck.
Sjelfva Farmernas eller Böndernas gärdar voro sä väl
bygde, at de väl kunnat tagas för vackra Herregärdar.
Taken voro dels täckfce med taktegel, dels med halm.
Uthusen, säsom lada, loga, m. m. jemte det fattiga folkets
stugor, voro gemenligen täckte med halm, pä sätt, som
vid Little Gaddesden är beskrifvit förut 1. Del. p. 202.

Essex.

Desse halm-tak gjordes här mycket höga, samt ganska
branta, sä at rägn och väta ej kunde stanna derpä, utan
rann hastigfc af, hvaraf taket kom at mindre rötas, och
följakteligen kunde det stä längt flera är, än et flatare
tak. De gjordes ock nog tjocka, nämligen ibland til 2
och ibland til 3 qvarters tjocklek. Väggarna pä en del
af ladorna voro äfven af Flintsten. Pä somliga ställen
höllo de nu som bäst pä, at göra halm-tak.

Rag var i Kent nog sällsynt, sä at der voro fä ställen,
hvarest syntes nägot stycke land besädt dermed; men i
Essex at denna kanten voro nastan sä mänga Räg- som
Hveteäkrar. Den var nu mäst fullmogen, och halmen började
blifva nog blek, dä deremot Hvetet, som växte bredevid
honora, nu först begynte at matas eller sätta kärna til
korn, och var hei grönt.

Kyrkan, som läg i Essex pä en hög backe midt emot
Gravesend, syntes mycket gammal och var mäst hei och
hallen bygd af Portlands sten om hvilken är förut talt i
1. Del. p. 371.

St. Foin. Pä högderna lägo ätskilliga ängar, hvilka p. 4
voro beväxte endast med St. Foin, som nu var afslagit
och lagt i Stora välmar.

Höstackar. Hoet vid gärdarna var äfven här satt i
sädana stackar, som äro beskrefne vid Little Gaddesden
förut 1 Del. p. 211, och voro til skapnaden lika lador
eller hus. Pä samma sätt skäres äfven hoet derifrän med
en särdeles der til gjord knif.

Vattu-hoar. Mäst vid alla gärdar, sä här i Essex,
som i Kent, hade de vatu-hoar, antingen at gifva hästar
vatten utur, eller ock, at hafva det vatten uti, som de
ville bruka til kokning; hvilka hoar voro gjorde dels af
Portlands-sten, dels ock af Bly. Vatnet hoit sig mycket
svalt deruti. De af Bly, voro gemenligen fordrade utanpä
med bräder, emedan det mjuka Blyet annars vek sig ut
eller in, om nägon kom att stöta derpä.

Handskära. At skära Räg och Hvete, bruka de pä
denna trackten i Essex icke Lia, som i Sverige pä de
flästa ställen, utan smä handskäror; men til korns och

Kent. Gravesend.

hafras upskärande brukades Lia. Järnet pä hand-skärorna,
som de hade, voro krökt som pä vara; men nastan half-
parten smalare, at det sä mycket lättare mätte kunna
stickas in emellan säden. Pä undra sidan voro de icke
slipade jämna i ägget, utan de hade med en fin f il filat
smä reflor helt tätt utmed hvarandra, snedt tvärtöfver
skäran i ägget; tvifvelsutan, at halmen sä mycket fortare
mätte gä af, samt desutom ligga stadigt dä de ville skära
af den. Pä öfra sidan var den i ägget slipad hei jämn.

p. 5 Lia. Den Lia de här betjente sig af, at siä gräs med,

var til järnet mycket stor och bred; emedan han annars
ej sä lätt skulle kunna stä emot den tjocka gräsväxten,
som är pä en stor del af Ängelske ängarna. Vi mätte en
Lia, hvars järn var 7 qvarter och 2 tum längt, samt 2
och en half tum bredt.

Om aftonen reste vi tilbaka til Gravesend.
Mjölkens Ansning. &c. Här* i Kent bruka Farmerne
eller landtmännerne endast nägra fä kor, sä at de icke fä
mera mjölk, än de sielfve behöfva til sitt egit hushäld.
När mjölken är nyss mjölkad, sila de den samma i fyr-
kan tiga lädor af Bly. Längden af en sadan mjölk-läda
är ungefär 4 a 5 qvarter: bredden 3 a 4 qvarter. Ibland
äro de af lika längd och bredd: djupleken en tvärhand. När-
denna lädan silas om morgonen inemot full af mjölk,
lämnas den, at sä stä i 24 timar, eller til nasta morgon,
dä grädden skumas af; men den qvarlämnade sura mjöl-
ken brukas antingen för folket, eller som mäst sker, at
gifvas ät svinen. Pä samma sätt, den mjölk, som silas
den ena aftonen, blir afskumad den nästföljande, sä at de
om sommaren aldrig lämna henne, at längre stä i bunken,
än et dygn eller 24 timar; men om vintren fär den stä
halftannat dygn eller 36 timar; sä at 'af den mjölk, som
är silad om morgonen, blir gräddan icke aftagen förr än
nasta dag om aftonen. Af denna grädda kärnas sedän
Smör. Jag berättade för de Ängelska qvinfolken, huru
länge vi i Sverige läta mjölken stä, innan vi taga filet af
henne, dä de svarade, at vi pä det sättet intet kunna fä

p. 6 sä I godt smör, som de; ty de sade sig hafva försökt, at

Kent. Gravesend.

da en kärnar smör af en sadan grädda, som är tagen af
en sä sur mjölk, har det smöret icke halfparten af den
angenäma och behageliga smaken, som det Ängelska i
gemen hafver. Et sädant smör, kärnadt af en sä mycken
lopen mjölk, kalla de här girughets Smör. De trodde
jämväl, at sä mycket smör kan fas af söt grädda, som af
sur. De lato mjölken här i Ängeland aldrig stä sä länge,
til dess den blef, som vara filbunkar, med sä tjock grädda
och mjölk; ty de veta här ej hvad filbunka är. De sade
sig därföre bruka Blykäril, at sila mjölken uti; emedan
den om sommaren häller sig svalare deri. Jag frägade:
om de icke brukade träkäril, at sila mjölk uti? de svarade:
nej ; emedan en syra sätter sig fast i trädet, som skämmer
mjölken, hvilken syra de ej sä lätt kunna tvätta bärt.
Blykärilen tvättas väl, emellan hvar gäng de brukas, med
varmt vatten, at ej den minsta mjölk, eller syra deraf
fär lämnas qvar i dem; emedan den skulle skämma gräd-
dan, och följakteligen smöret. Ingen eller ganska litet
ost göres pä denna orten i Kent. I Essex hafva de en
myckenhet kor och boskap. Kärnan som de bruka, är en
horizontelt pä en ställning liggande tunna, större eller
mindre, alt som de hafva myckenhet af mjölk til och har
smala bräder, satta inuti längs efter, fulla med häl, at
mera arbeta gräddan. Denna tunna vrides omkring med
en vef.

Den 7 Julii.

Gäss. Mig berättades i dag af dem, som sade sig
sjelfve hafva sett det, at i Lincolnshire | och andra orter p- 7
i Ängeland, pläckas en gäng om äret, nämligen om som-
martiden mäst alla fjädrar och dun af lefvande gäss, hvilka,
dä de värit nägon tid, äter fä nya dun och fjädrar i det
stället, fast de skola se nog förstälda ut i början, när de
äro nyss pläckade. De, som hafva denna plägseden, med
sinä gäss, föregifva, at de dun och fjädrar, som pläckas
af gäsen medan hon är lefvande, skola hafva den egen-
skapen, at dä de läggas i bolster, och nägon ligger uppä
et sädant, at de bhfva tilhopa kramade, skola de strax.

Kent. Gravesend.

sä snart en gär utur sängen, pösa up igen och utvidga
sig til samma högd som förr, sä at det föga skal kunna
synas om nägon legat i sängen. Sadan elasticitet skola
desse dun hafva. Ätminstone skal det vara en ganska
Stor skilnad derutinnan imellän dem, som äro pläckade af
en gäs, medan hon ännu lefver, än när hon är död. Eljest
brukades sä här i Kent, som i Essex nog gäss af Landt-
männerna; likaledes nog Anckor.

At fa kalf-kött hvitt. Provincen Essex här i Änge-
land är i synnerhet fram för andra berömd för sinä kalf-
var, som hafva et skönt, fett, mycket mört och ganska
hvitt kött. Och at det mä blifva sä mycket hvitare, säg
jag, under mitt vistande i Woodford, at Farmerne eller
Landtmännerne brukade lägga et stort stycke krita i en
ho, der de hade sinä gödkalfvar, at läta kalfven slicka
deraf, hvilket efter deras mening skulle göra sä mycket,
at köttet blir hvitare; men utom detta sättet blef mig i
dag berättadt et annat grepp, nämligen: om de slagta,
til exempel, vid klockan 6 efter middagen, en kalf pä
vanligt sätt, dä de sticka honom i haisen, och läta blodet
P- 8 rinna sä när af honom, at han är | mäst död. Dä de se,
at intet stort blod är mera qvar, stämma de blodet, at
det ej mera fär rinna, och at kalfven kommer sig nägor-
lunda före: läta honom sä lefva til följande dagen om
morgonen, dä de aldeles slakta honom. En kalf slaktad
pä detta sätt, sades hafva längt hvitare kött, än om de
hade slaktat honom pä vanligt sätt och dödat honom pä
en gäng. Den vittre Doctor Lister talar äfven härom
sälunda i sin Journey to Paris p. m. 157. „Hvad Fär och
„Oxkött i Frankriket angär, sä gifver det icke värt An-
„gelska efter; dock kan jag ej säga, at det öfverträffar
„det; men deras kalfkött är ej at likna med värt Ängelska,
„emedan det är rödt och groft. Jag tror intet folk i
„ Europa förstär sä väl at handtera denna slags m at, som
„de Ängelske. Detta var en tid enskylt för Essex; men
„nu är det nogsamt bekant, at ingen ting bidrager mera
„til hvitheten och mörheten af kalfkött, än at ofta tappa
„ blodet af dem, och at gifva dem mycken föda af mjölk

Kent. Gravesend.

„och mjöl: utom det, at de fä di sinä egna mödrar. Ge-
„nom blodens mykna aftappning uttömas de röda kulor
„af blodet, och alt blir til et hvitt Serum eller Chylus.

Smör. Uti Canterbury i Kent skal Smöret ej säljas
pund-tals eller med vigt, som eljest öfver alt i Ängland
brukas, utan det är gjordt fyrkantigt och jämt som et
bräde, och säljes efter alntal. Smöret i Essex sades vara
en god del bättre och välsmakeligare, än det, som göres
i Kent, ätminstone bättre än det, som finnes omkring
Gravesend.

Krita til husväggar. Vid en by som lag ej längt
frän en af kritgroparna, sägo vi et uthus, hvars väggar
voro hei och häll|na upmurade af krita, den de skurit i p- 9
fyrkantiga stycken. Det var endast i hörnen af huset,
samt vid dör och fönstergluggar, som de murat med Tegel.
En och annan af dessa kritstenar, om jag fär sä kalla
dem, var til en del af luften skämd, och börjat falla sön-
der; men de fläste voro släta och oskadde. Huset syntes
hafva stätt i 8 a 12 är.

Hedera. Vid ätskilliga gärdar växte Hedera arhorea
C. B. tätt vid väggarna, hvarest den klängde sig up, och
öfvertäkte ofta hela länga väggen, som säg häraf mycket
väl ut. Pä lika sätt öfverklädde den mängenstäds murar
omkring kyrckor, gärdar och trä-gärdar. Murarna af det
förr omtalta gamla Clostret voro tili en stor del öfver-
dragne härmed.

Vinranckor. Vid ganska mänga gärdar i Gravesend,
samt vid en stor del af Farmernas eller Landtmännernas
och andra sä rikas som fattigas gärdar rundt omkring pä
landet, hade de planterade Vinrankor pä de sidor om
husen och stugorna, som vette mot Solen, hvilkas väggar
denna tiden om äret mäst voro öfverklädde dermed.

Kersbärsträn. Kent är den ort, som har namn deraf,
at deri växa ej allenast de bästa och välsmakeligaste
Kersbär i Angland, utan ock, om nägon vii sätta tro til
deras berättelse, uti hela verlden. Hvart ut en vii gä,
utan för Gravesend, sä väl som längre ut pä landet, fär
en mäst allestädes vid gärdarna se stora fält och parcker

10 Kent. Gravesend.

planterade endast med Kersbärsträn. Annorstädes finnas
p. 10 Stora trägärdar af Ap | Ien och Päron^ antingen planterade
särskildt för sig sjelfva, eller ock utblandade med Kers-
bärsträn. Kersbärsträden äro planterade ordine quincun-
ciali. Marcken under dem ligger pä somliga ställen aldeles
i linda, och brukas antingen til äng eller betesmarck.
Pä södra sidan om Northfleet kyrka var en stor trägärd af
Kersbärsträn. Jorden var der emellan Kersbärsträn up-
plögd, fin gjord och med hvete besädd, hvilket nu stod
der sä skönt och härligt, som pä nägot ställe. jag sett at
denna kanten. Af jordens bruk och beredning syntes,
som hade de länge betjent sig af detta landet til äker.
Ätskilliga Äpel-trän voro äfven här planterade. Kersbärs-
träden voro nu fulla med bär. Jorden lärer värit väl
ansadd; emedan det ej kunde märckas, at träden giordt
hvetet magrare näst under dem. Vid det jag var öfver
i den delen af Essex, som ligger midt emot Gravesend,
märkte jag, at mäst allestäds, hvart jag vandrade omkring,
fick jag nastan aldrig se nägot Kersbärs-trä, mindre nägon
hei trägärd deraf, och aldraminst sä mycket, som omkring
Gravesend i Kent. Detta gaf mig anledning, at fräga
folket i orten om orsaken, hvarföre de icke vinlägga sig,
at plantera här sä mycket Kersbärs-trän, som i Kent, hvil-
ket ligger strax bredevid dem, endast at Floden Thames
skiljer dem ät? de lämnade mig til svars: at det ej väl
läter göra sig; emedan kersbären i Essex aldrig kunna f a
den behageliga smak, som i Kent. Andre sade, at emedan
jordmonen i Essex är grus (Gravel); sä ville ej Kersbärs-
träden der fort: tvärt emot trifvas Päron-trän der väl.
p. 11 Emellan Gravesend och Rochester blef jag ock varse | en
ganska stor myckenhet af Kersbärs-trägärdar pä ömse
sidor om vägen, i synnerhet mot Gravesends sidan. Kers-
bärs träden voro här planterade icke ordine quincunciali,
utan alt i fyrkant. Vidden emellan hvart trä var 8 alnar.
Marcken emellan och under träden var öfver alt upbrukad
til äker, eller ock besädd med Saint Foin, Glover, eller
Vicia vulgaris sativa J. B. At bruka dessa trä-gärdar
tillika til äker, tyktes dock hafva nägon olägenhet med

Kent. Gravesend. 11

sig; ty emedan bären mognade nägra veckor för hvetet;
sä nödgades de, der de ville hafva nytta af bären, pä
mänga ställen bäde rundt omkring ocli under träden samt
emellan dem, trampa ned hvetet, och den sädda säden,
hvilket vi sägo vara skedt öfver alt, sä raed Hvete, som
med Korn och Hafra; men der Trägärdarne voro besädde
med Glover, St. Foin och Vicia, var ej den olägenhet;
emedan desse höslag gemenligen voro afslagne och bär-
gade, innan bären blefvo fullmogne. Angelske Trägärds-
mästare pästodo, at fruktträden da trifvas bäst, och bära
den ymnigaste och mäst välsmakeliga frukt när jorden
under och emellan träden hälles brukad och lös, som en
upkörd äker, utan at sädesarter, grässlag eller ogräs till-
lätes at växa derpä. De hade skutit och hängt fullt med
döda Kajor, Räkor, Kräkor, Skator &c. up i trädens qvistar,
at afskräcka deras Cammerater, at komma dit, antingen
at skada träden eller säden. Af dessa uphängde half-
rutnade och stinkande foglar, var ej svärt, at pä längt
häll kanna, när nägon Kersbärs-trägärd var i nägden.
Hela denna tiden fördes dageligen hela Bätlaster frän
Gravesend til London, med Kersbär af flera slag.

Den 8 Juhi. P- 12

Äkrar. Mänga af de äkrar, som lägo i träde, voro
sä fulla af qvickrot (FL Svec. 105) at det var ynckan
värdt. Jag blef aldrig varse nägot dike pä alla de äkrar,
som voro i nägden omkring Gravesend, ej eller der-
omkring : inga vattuf äror inga äker-renar. De lägsta ställen
voro besädde med Gumrik, som gemenligen hade 12 a 13
korn i hvardera raden. Färgen af jorden och emellan pä
äkren, var en kött-färg: mullen ganska lös med nog smä
runda släta flintstenar och kritbitar deribland. Pä somliga
ställen kunde tydeligen ses, at diken behöfts; emedan
vatnet der stannat och syrts, sä at hvetet stod ganska
tunt. Mängenstäds voro trädesäkrarne ej ännu upkörde,
sedän säden skars af dem förledit är; utan de lägo aldeles
öfverväxte med ogräs. ^

12 Kent. Gravesend.

Wau. (Linn. Flor. Svec. 439.) som brukas til gul
färg, var pä ätskilliga ställen updragen med rot och alt,
bunden i smä kärfvar, och satte mot hvarandra pä äkern
at torrkas, pä sainma sätt, som vi göre med hampa och
Iin. Dess frön voro ännu ej stort mer, än halfmogne.
Den växte här dels i myckenhet vildt, dels planterades
den med flit.

Den 9 Julii.

Ängar. De läga ställen i Kent vid Themse ström-
men, voro indelte i ängar och beteshagar. Desse lägo sä
lägt, at dä det var högt vatten i Floden Thames, var
vattubrynet mycket högre än desse ängar och beteshagar;
p. 13 men mullbanckarna vid sidan af Floden hindrade vat | net,
at öfversvämma dessa läga fält, hvarom förut är talt.
Inga trän växa pä dessa lägländta ängar, utan i stället
för häck eller annan gärdesgärd omkring dem, hafva de
gräfvit djupa, och ungefär en famns breda diken, hvilka
nu stodo mäst f ulia af vatten, och gjorde här samma
tjenst som annan hägnad, at hindra boskapen at gä der-
öfver frän den ena beteshagen eller ängen til den andra.
Ärundo (99) vulgaris palustris J. B. och Scirpus (Linn.
Flor. Svec. 39.) eller hafssäf växte i största myckenhet i
dessa diken, och voro konas bästa föda. De gräsarter,
hvaraf växten pä dessa ängar förnämligast bestod, voro
Alopecurus culmo erecto, (52.) Gramen secalinum pratense
elatius, Moris. samt Aira (67.) eller Gramen lanatum Dalech.
Desse gjorde här den finaste, tätaste och frodigaste gräs-
växt, som nägon pä sin äng kunde sig önska. Nu slogs
här som bäst. Beteshagarna voro indelte i flere afdel-
ningar, sä at dä boskapen gick den ena veckan pä den
ena beteshagen, fick gräset växa i 2 eller 3 andra, der
boskapen gätt förut; och när boskapen värit här en vecka,
flyttades han sedän i den beteshagan, som först af alla
dessa vid sista omhvarfvet blifvit frän deras bete befriad.
Härigenom skedde til en del, at gräset gick boskapen
midt pä benet. I hvar beteshaga var gemenligen en liten
damm med slutta sidor eller bräddar ät nägondera kanten,

Kent. Gravesend. 13

at boskapen mätte fä där vatten; emedan diksbräddarna
med f Iit voro gjorda sä branta, at de ej kunde komma at
at dricka dervid. Pä ängarna fanns ej det minsta tecken
til massa; emedan det tätä och frodiga gräset förhindrat
sä|dant. Pä de f lasta ställen voro ängarna jämna och P- 14
släta, utan nägon tufva, men pä somliga enkannerligen
längre upp mot äkrarna, voro nog tufvor, fast smä. Uti en
och hvar af dem, som vi gräfde sönder, fans en myckenhet
smä gula myror. Pä ätskilliga ställen, der de nyss och
i dag slagit hö, funno vi lös mull i smä högar nyligen
och tör hända i denna vecka til en del hopdragne, och
liknade en mullvadshög; men dä denna mull utkastades
fans den full af förenämde myror. Säledes aro de uphof
til dessa tufvor. Men vi fingo ock tilfälle, at uptäcka en
annan orsak til dem här pä orten, som var Junciis Acutus
panicula Sparsa. C. B. Denna växte pä mänga ställen i
ganska stor myckenhet: hade den egenskap, at altid växa
i tufvor: rördes ej af nägot Creatur för des härdhet och
sträfhet skull; fäster i sig damb, strä, och annat, som
drifves af vädret. Sä snart denna kommer at växa pä
den jämnaste marck, gör den samma, inom fä är, henne
fall med tufvor.

Gödslens förmerande. Mullen, som upgräfves, vid
det förenämde diken göras, fördes efter nägon tid af Far-
merne eller bönderne hem, hvarest den lades i fä-gärden
hvarftals med gödslen, efter boskapen i högar, at ligga
der och brinna tilhopa med den samma, som sälunda
gjorde en utvald gödsel.

Den 2^^ Julii.

Gärdesgardar. Pä nägot enda ställe sägo vi gärdes-
gärdar, som voro gjorde mäst af sprätar, hvilka gärdes
gärdar skola pä somliga ställen här i landet vara nog
brukelige. De gö|ras pä det sätt, at i stället vi hos oss p. 15
sätta tvänne stafrar i bredd, sättes där endast en enda,
hvilken merendels ej är längre, än högden af gärdesgär-
den. Emellan hvar stör är vid pass en aln. I stället för

14 Kent. Gravesend.

gärdsel brukas smala sprätar, eller qvistar af trän, som
vridas skiftevis i bugter om stafrarna, pä det sätt, at da
den ena stafvern blifvit lämnad pä vänstra sidan om den
horizontelt lagda spräten, kommer den nästföljande, at
blifva pä högra sidan om den samma; och sä vidare.

Serratu/a. Foliis dentatis spinosis. Linn. Flor. Svec.
662, eller Akertisteln växte mängenstäds til största mycken-
liet i den lösa mullen, pä vallar. Pä somliga ställen var
han afslagen, at han icke mätte fä tilfälle, at mogna och
fröas, samt fä skäma bärt de äkrar och kryddgärdar, som
voro deromkring. Annorstädes hade de den i Sverge
brukeliga elacka plägseden, at de lämnade Tisteln orörd,
hvarigenom han sä mycket bättre fick frihet at utsprida
sig alt omkring, och blifva skadelig för den sädda säden
och andra Kryddgärds växter.

Vägar. Mäst allestäds pä ömse sidor om lands-
vägar voro Hagtorns häckar, planterade, at en gick eller
reste här, som i en Allee eller i en trä-gärd. Desse lands-
vägar hade ej den beskaffenhet, som hos oss i Sverige,
nämligen, at vägen läg högre, än landet deromkring, utan
är här aldeles tvärt emot, nämligen sä, at vägen meren-
dels gär djupt ned i jorden til 1 2 a 3 alnars djup, sä at
mängen skulle tro, det vägen vore endast nägon uttorrkad
bäck. Gemenligen är pä endera sidan om vägen, (om|
16 icke pä bägge) pä vallarna eller de höga sidor en gäng-
väg, hvaruppä de, som vandra til fots, gä, sä at de icke
äro i fara för dem, som köra eller rida. At vägarna äro
sä djupa, tyckes komma deraf, at här i landet brukas
ganska stora vagnar med flera hästar före, pä hvilka
lägges en ganska stor tyngd. Genom mänga ärs körning,
synes desse vagnar sä hafva ätit sig ned i marcken, och
gjort vägen sä djup; deremot hafva häckarna, som äro
planterade pä ömse sidor om vägen; ökat mullen, dels af
dam, som fastnadt dervid, dels af de löf, som de ärligen
f ällä, dels af den jord, som liksom en liten vall skätas
upp mot rötterna, dä häcken göres, eller omlägges. Men
förnämsta orsaken tyckes dock komma af vagnarna; eme-
dan äkrar, ängar, och betesmarker pä sidorna äfvenledes

Kent. Gravesend. 15

merendels ligga högre, än vägen. Jordmon, som här be-
stär af sandgrus och klapper, och som strax drager vatnet
i sig, gör, at desse vägar, ej hafva mycken olägenhet af
rägn. Vid mycken nederbörd rinner väl nägot vatten in
pä dessa vägar; men det varar ej länge, och är dessutom
rinnande vatten utom Floden Thames, här ganska sällsynt.

Den -io_ Juiii,

Bönor. Pä hvilkendera sidan jag kom ut omkring
Gravesend i Kent, fick jag altid, vid hvar Farmers gärd,
se nägot stort Bönland. Pä somliga ställen voro helt
Stora äkrar och fält endast besädde därmed. Det var
gemenhgen det slaget, som har smä och smala skidor. Pä
alla ställen jag säg dem, voro de sädde i rader. Distancen |
eller vidden emellan hvar rad var oviss; ibland var den p. 17
til 5 goda quarter; ibland mindre, ända til endast et
quarter, som dock syntes för tätt. Det var ej för mycket,
dä bara 2 quarters vidd var lämnad emellan raderna.
Vidden emellan hvart Bön-ständ i raden, var ock ej lika-
dan, utan sadan, som de sädt dem, dä de skyndat sig
dermed, Jag säg dem stä en half aln frän hvarandra.
Ibland hade de ock näppeligen mer, än en tums vidd
emellan sig. Gemenligen stodo de et quarter frän hvar-
andra, hvilken rymd de säkert behöfde, om ej litet mera.
Orsaken hvarföre Bönorne säddes i rader, var dels, at de
sä mycket beqvämligare mätte komma ät dem, at med en
hacka ränsa bärt ogräset emellan dem, samt sedän bättre
kunna afpläcka deras gröna skidor, dem de sända til
London, at säljas; dels, at de, genom muUens upkastning
til stjelken, befordrade Bönornas växt. Sedän stjelken
nägorlunda hunnit til des längd, afhöggs täppen, at den
ej mera mätte skjuta i längd, utan använda ali kraft pä
Bönornas mognad. De voro sädda pä särskildt tid. Hvaraf
skedde, at dä somHge stycken framviste mogna Bönor,
begynte stjelkarna pä andra ställen just at siä ut i blom-
mor. Den förnämsta orsaken, hvarföre här säs sä mycket
Bönor, är, at de dermed föda hästar och svin om vinteren.

16 Kent. Gravesend.

Den W Julii.

Svartmyllans tjocklek. Vid en af Krit-groparna var

P- 18 en trägärd, som bestod dels af | Kirssbärs- och dels af
Valnötte-trän. Här hade de pä en sida mot Krit-gropen
tagit bärt ali svartmyllan eller matjorden^ som lag ofvanpä
Kritan, hvilken matjord ej var svart, utan fast mer af en
Köttfärg. Tjockleken af svartmyllan eller matjorden var
här merendels 372 quarter: pä somliga ställen 472 quarter:
annorstäds 3 qv. och dervid. Öfversta superficies af Kritan
var ock icke horizontelt, utan gick mera likasom i vägor.
At göra Vin af Russin. Min värdinna, der jag
hade mit quarter här i Gravesend, hade vin, som hon sjelf
gjordt af Russin, hvilket var sä skönt, at de, som ville
anses at vara Kännare af viner, hade svart före, at skilja
det frän Madera vin. Mig lämnades Receptet huru det
gjordes, som var sädant: Til hundrade skälpund Smirna
E-ussin lägges 45 ä 50 Kannor vatten, hvilket sedän röres
om 2 gänger hvar dag i 14 eller 16 dagars tid. Russinen
kramades derpä väl, och vinet (eller den utkramade saften
af Russinen) gjutes i et ankare, som innehäiler vid pass 30
Kannor. Sedän tages et stycke brunt papper, som stickes
fullt med häl, och lägges öfver sprund-hälet. Nägot af
vinet, eller den utkramade saften, mäste förvaras uti et
käril, til at fylla upp ankaret, alt efter som det arbetar
sig ut, eller jäser öfver. Det mäste sä stä til dess det
aldeles vändt igen at jäsa. Deruppä tages 3 quarter väl
distilleradt Bränvin, et skälpund af det bästa Säcker,

p. 19 hvitan | af 16 ägg, et unce alun, som är kokadt i et
quarter vatten. Alt detta blandas väl tilsammans, och
lägges i ankaret, som skakas väl om, sprundas, och lämnas
sä at stä i et är, innan det tappes af. Vid föregäende
märckes, l:mo at när en i början blandar Rusinen och
vatnet tilhopa, släs vatnet i et kar eller vatten-sä, som
bör vara ganska ren. Emellan det de bägge omröras i
samma käril, öfvertäckes kärilet med nägot kläde, at dam
och dylikt ej mä komma deruti. 2:do Hvispas Sockret
och ägghvita, innan alun lägges deri; ty om du skuUe

Kent. Gravesend. 17

lägga alun deri tillika, skulle det göra, at äggen ystades.
Vatnet, deri alun är kokadt, bör ock stä til dess det blifvit
svalt, innan det släs til Sockret och äggen.

At göra et svagare vin. Sedän du pä förenämde
sätt gjort et starkt vin, slär du ä ny o 20 Kannor vatten
pä de utkrystade Russinen, och läter det stä en vecka,
hvarefter det kramas frän Russinen, gjutes i et 15 Kanne-
ankare; och när det ej mera jäser, lägges deruti halfparten
sä mycket af Spiritus vini, Socker, ägghvita och alun,
som i det förra. Efter 3 veckors tid kan det vara färdigt,
at kunna aftappas. Detta svaga vinet kan ej halla sig
länge, utan sedän det blifvit tappadt i Bouteiller, mäste
det snart blifva updruckit. Men det starckare blifver dess
bättre och behageligare, ju längre det sedän fär stä orördt,
och det i flera är.

Anm. Vin sälunda gjordt af röda Smyrna-Russin
blifver sött; men af svarta Smyrna-Russin blifver det lik-
som Madera-vin.

Strata terrae. Straxt 'W. om Nordfleet, som ligger
ungefär par Ängelska mii W. om Gravesend, var vid lands-
vägen en stor grop, derutur de tagit dels Pebblestone, at
lägga pä vägen, dels sand til ätskilligt behof. Här hade
vi et ganska godt tilfälle, at pä dess branta väggar eller
sidor se huru strata lägo, som voro i denna ordning. 1)
Öfverst Pebblestone, större och mindre, utblandad med en
nägorlunda fin tegelfärgad sand, dock at Pebblestone,
gjorde det mästa, 5 quarter tjockt. 2) En tegelfärgad
nägot fin sand 72 ^^^- ^^^ ^^^ tiär tjockast, men smalare
at bägge sidor, til dess det aldeles förlorades uti Peb-
blestone. 3) Pebblestone utblandad med en nägorlunda
fin tegelfärgad sand, som n. 1. en aln; dock var tjock-
leken af detta stratum ej allestäds likadan; ty här midtpä
var det smalast, men emot bägge sidorna blef det tjockare.
4) Samma sand, som n. 2. et quarter, förlorade sig likaleds
i Pebblestone. Eljes voro altid strata af denna sand hei
rena och fria frän Pebblestone. 5) Pebblestone utblandad
med nog mycket af den tegelfärgade sanden, sex quarter.
6) Samma sand som n. 2. en aln; men vi kunde klarligen

2

18 Kent. Gravesend.

se, at denne ej kömmit hit pä en gäng, utan smäningom ;
ty den var delt i helt smä strata. 7) En mörck tegelfärgad

p. 21 eller brunaktig lera | 4 tum. Denna lag pä somliga ställen
näst ofvanpä Kritan: pä andra ställen lag sanden n. 6»
näst ofvanpä kritan. 8) Krita 272 quarter. Detta var et
det raraste vi ännu sedt i nägon sandgrop. Det var mäst-
krita; men ock nog utblandad med smä Pebblestones,
Atskilliga stycken af kritan voro utanpä hei släta, til skap-
naden ovala eller runda, och hade samma figur, som Peb-
blestones; men dä de slogos sönder, bestodo de af bara
krita. Detta hvarfvet var ej lika tjockt öfver alt; utan
smalnade af, emot bägge sidor, til dess det aldeles för-
lorades. 9) En tegelfärgad gröfre sand, mycket utblandad
med Pebblestones, 3 alnar. 10) Krita utblandad med fin
Ijus sand, smä Pebblestones, samt en myckenhet af sönder-
malna mussel- och Snäcke-skal, 3 quarter tjockt; men det
var mängenstäds smalare, ända til et quarter. 11) En hei
fin Ijus pä gult stötande sand, fri frän alla heterogeneis^
2 alnar tjockt; och ho vet, huru längt ned? emedan det
nedrasade gruset, sanden etc. hindrade oss, at se längre
ned. Obs. at tjockleken af et och hvart af desse hvarfven
ej var likadan, utan ibland tjock, ibland smal, ibland al-
deles försvann, likasom hade nägon med en skättkärra i
forna tider stjelpt af desse strata hit: hvilket alt kan til-
skrifvas vägens olika sqvalpning, stormar, med mera. Frän
denna backen kan vara et eller halfannat musquet-skätt
til nasta kritgrop, hvars sidor bestä af bara krita, och är
12 och flere famnar djup; sä at en säledes kan vara säker,

3. 22 at hela denna nyssbe | skrefna backe med sinä mänga strata,
hvilken ligger högre, än superficies af backarna vid krit-
gropen, för visso stär pä krita. Alla strandbackarna vid
Thames V/^ musquet-skätt nedanför denna backe, bestä af
bara krita, antingen ren, eller utblandad med Flintsten
och smä Pebblestones.

Svin. At hindra, det ej desse kreatur hvarken mätte
böka upp jorden, eller tränga sig in i äkrar, genom häc-
karna, voro de uti Kent och Essex bäde ringade i trynet,

Essex, midt mot Gravesend. 19

samt buro pä haisen deras triangel-formiga trä-ok, aldeles
pä samma sätt, som det sker hos oss här i Sverige.

Alm. När vi i dag spatserade ned vid stranden af
elfven nedan för Nordfleet, hvarest mäst hela elfsbackarne
bestä af krita, med isprängde Flintstenar här och där,
samt svartmylla, fast af en tegelfärg der ofvanpä; sä
märckte vi, huru de stora Almar, som växte i häckarna
pä elfsbacken, hade gätt med sinä rötter genom svart-
myllan, som här var en aln tjock, eller mera, ända ned
til kritan; men sä snart de räkät den, sä fants ganska
Sallan, at de trängt sig ned i den samma, utan började
dä löpa horizontaliter ned i svart- eller den tegelfärgade
myllan, ofvanpä kritan. Yi märkte detta pä mer än mänga
Almar. Kritan lärer vara för härd för deras rötter. Det
var endast pä et enda ställe, som jag kunde se, at et par
Alm-rötter trängt sig ned i en springa i kritan til 2 ä 3
quarters perpendiculairt djup. Bac|ken hade rasat ned,
eller blifvit underäten af vatnet i floden; sä at jag lielt
tydeligen pä ganska mänga trän kunde se detta.

Den fl Julii.

Om morgonen reste vi öfver floden til Essex, at se
huru der säg ut.

Äkrar. Pä de lägländta ställen vid floden Thames,
som voro bakom mullvallarna (se T. I. p. 476), var landet
med diken genomskurit, och indelt i äkrar, ängar och
beteshagar. En del af äkrarna lägo nu i träde; voro
lagde hei f Iata; men fulla med vattfärar, längs efter,
ungefär 5 alnar emellan hvardera fären, jordmon var en
grä lera. Nägra smä Pebblestones syntes här och där.
Pä somliga ställen voro stora stycken besädde med Bönor,
hvilka tycktes trifvas här bättre, än pä nägot ställe jag
i Ängland sett. De voro sädde med öppen hand, och ej
i rader. Pä ätskilliga ställen var sätt Hvete, hvilket stod
härligt. Akern var der lagd i smä ryggar eller uphög-
ningar, af par alnars bredd hvardera: ryggarna nog läga :
inga renar utpä äkerstyckena. Men af alla sädesarter var

20 Essex, midt emot Gravesend.

gumrik här det mästa, som nu stod skönt och härligt;
stjelkens längd 5 ä 6 quarter, 2 och flera ständ af en rot:
uti de fläste ax 27 strida korn: äkern lagd i Broad-land,
ungefär 10 alnar emellan vattufärorna. Alla desse äkrar,
ängar och beteshagar voro med diken afskilde frän hvar-
andra; sä at hvar Farmer hade sin egendom, äfven här,

p. 24 skild frän grannarjnas, at han fick ansa och värda den,
som han bäst ville och gitte.

Hafre. Vi sägo pä ätskilliga ställen i Essex stora
äkrar, hvilka hei och haline voro besädde med hvit hafre.
Af annan slags hafre funno vi icke. Akrarna at denna
kanten voro mera af svartmylla, än omkring Gravesend
uti Kent: jordmon var tegelfärgad. Ganska mycket smä
Pebblestones, samt andre smä flintbitar lägo pä en stor
del af äkrarne i Essex. Pä somlige äter var mycket litet
deraf. Förnämsta afsigten, hvarföre de sä i Essex, som i
Kent, sä en myckenhet af Hafre, är, at de fordra hästar
dermed.

Gärdar: Hus. Vi fingo, under det vi i dag spatse-
rade omkring uti Essex, se en stor hop af Farmers gärdar,
hvilka här hade samma utseende, som pä de öfriga ställen
i Ängland, der vi värit, nämligen, at de liknade Herre-
gärdar mera, än bondgärdar. Husen, som Farmerne sjelfva
bodde uti, voro merendels af tegel, gemenligen par vä-
ningar höga, täckte mäst med taktegel; dock voro ock
en stor del, som fingo läta sig noja med halmtak, hvilka
här gjordes brante och tjocke. Dagsverks-karlar, hvilka
mast äro det samma, som hos oss i Sverige Torpare, hade
somligstäds hus, hvars väggar bestodo af Korssverke med
Ekbräder slagne utanpä. Stenhusen voro utanpä kalk-
slagne och hvita. Strax vid gärden var altid Logen och
Ladan, hvilken gemenligen var pä lika sätt gjord, som i

p. 25 Upland uti Sverige, | nämhgen alla under et tak, Logen
midt uti och Lador pä ömse sidor, utan nägon vägg eller
skildnad deremellan. Bägge Ladorne voro utan golf; men
Logen hade golf af bräder, at tröska pä, hvilket golf var
merendels lagdt pä bara marken. Logen hade stora dörar
pa ömse sidor, at de kunde pä ena sidan köra in med

Essex, midt emot Gravesend. 21

hela sädes lasset och lassa af uti Logen, och sedän köra
ut pä den andra sidan. Hela huset, bäde logen och ladorne
hade väggar af korssverke med ekbräder slagne horizon-
taliter litanpa, samt et högt och brant tak, täckt med 2
ä 3 quarters tjock haim. Bredevid Logen, eller ock ibland
för sig sielf, hade de et litet skjul, som stod pä stolpar,
med halmtak pä, stundom väggar dertil af ihopvridna
sprätar, uti hvilket skjul de hade sinä plogar och andra
äker-redskap; gemenligen hade de ock sädana skjul för
deras vagnar och äk-don. Emot och upför stugu-väggarne
voro ofta planterade Vinrankor, hvilka öfvertäckte hela
väggen. Inga hölador brukades hvarken vid gärden, eller
ut pä ängarna, utan hoet sattes alt i stack.

Krita. De som här bodde, berättade, at här och där
vid stranden af Thames uti Essex äro kritbrott, der de
taga krita; men at samma krita icke är sä god, som den,
som gräfves i Kent. Vi sägo, at de pä nägra ställen fört
krita ut pä trädes äkrarna, hvilka mäst här lägo pä hög-
den, och at de lagt kritan der lasstals, hvarest hon ännu
var antingen outbredd, eller ock redan utspridd, och dels
äfven nedkörd. Jag | frägade, om de mycket brukade
här göda äkern dermed, och hvad nytta den gör? Mig
svarades, at de nog bruka den til gödning pä äkern: at
den i synnerhet är god pä kali grund: at dä de gödt
äkern härmed en gäng, kunna 7 och flere är gä förbi,
innan de göda ä nyo: at de funnit mängfalt bättre, at
bränna kritan först til kalk och sä föra samma kalk ut
pä äkern; men at det samma äfven är längt kostsammare.
Vi sägo här och där pä de äkrar, som lägo pä de läg-
ländta fält vid Thames, at de värit gödda med krita.

Rag. Vi blefvo i dag varse ätskilliga stora Räg-äkrar
uti Essex, hvilka stodo nu ganska vackre. Jag frägade
folket, om de bruka baka bröd af denna säd, eller hvar-
före de sä den? de svarade, at inga andra, utom fattigt
folk, bruka den til bröd; men förnämsta orsaken, hvar-
före de sä den, är, at de föra den til London, der de
sälja den ät handlande, som deraf utskeppa stora quanti-
teter utomlands, at der försäljas. Jordmon här i Essex,

22 Essex, midt emot Gravesend.

som pä denna kanten är mycket torr, nog sandig och full
med Pebblestone, synes nastan vara mera tjenlig för Eäg,
än för Hvete. Pä sandäkrarna voro E,ägständen 2 alnar
länga; de fläste axens längd 4 ä 5 tum; Rägen skön och
härlig var alt sädd i 10 alnar breda Broad-land.

Trappor, dem vi betjente oss af, at stiga uppä hästar,
och hvilka tilförene T. I. p. 297 äro beskrefne, voro här

27 mäst vid alla gär | dar. Pä lika sätt hade de sädana uti
Kent mäst allestäds. Qvinfolken hade härigenom ganska
beqvämt, at komma pä hästen.

Gödsel-stackar. Pä samma sätt som förut T. I. p. 251.
252. är nämnt om gödsel, at den lägges i högar at rutna,
sägo vi äfven i dag, sä vid hvar Farmers gärd, som ofta
ute vid äkrarna. Gödselen, som blifvit samlad i fägärden,
var tilhopa kastad i stora fyrkantiga högar, at brinna eller
rutna tilsamman. Gemenligen och merendels var den
lagdt hvarftals af boskaps dynga och torf eller muU, sä
at, dä de lagt et hvarf af torf eller muU nedast, lades
derpä et hvarf af obrimnen boskaps dynga, som til största
delen var bara halmbyssie, och sä skiftevis torf och dynga.
Ganska ofta voro desse gödsel-sbackar lagde ute bredevid
nägon äker, at vara sä mycket närmare til hands sedän;
men den var ganska säilän lagd pä sjelfva äkern, utan
mäst strax bredevid, der det dock tyckes värit nyttigare,
at lägga den pä et stycke af trädesäkern, efter den ändte-
ligen skulle föras ut under öppen himmel; emedan det
ställe, som gödselen legat pä, kunnat blifva gödt endast
af den saft, som runnit ned deraf. Vi mätte en sadan
gödsel hög, lagd bredevid en äker, och befunno den vara
51 alnar läng, 3 alnar bred, och endast V/^ aln hög, lagd
hvarftals af torf och dynga.

Genista spinosa Raj. syn. 475. Växte här pä sand-

28 hedar i grufvelig myckenhet; sä at den | öfvertäckte mäst
hela sandheden. De högsta ständ voro par alnar. Den
lag här pä mänga ställen afhuggen, och i stora högar.
Mäst vid hvar gärd, i synnerhet hos de fattigare, voro
stora högar deraf, hvilken de brukade i stället för annan
ved til bränsle.

Essex, midt emot Gravesend.

Hägnad om akrar. Hela Landet at denna sidan var
pä sätt som i de öfriga delar, der jag vistats af Ängland,
indelt i äkrar, ängar, betshagar, utmarker etc. som mäst
hvardera var omstängd med en häck af hagtorn, deri
sedän ätskilliga andra löfträn äfven tagit sitt hemvist, som
Alm, Ek, Ask, Sian, Biörn-bärs buskar, Ligustrum, med
flere; dock hade Almen pä alla orter i Angland företrädet
fram för andra trän, undantagande Hagtorn, hvaraf häc-
karna voro. Yi sägo här pä et och annat ställe häckar
omkring nägon sida af äkrar, som bestodo af bara Alm.
Vi blefvo här och där äfven varse nägon Ek, som i Kent
omkring Gravesend är rar at fä se. Bok och Afvenbök
(CarpinusJ syntes hvarken här, eller har jag sedt nägon
deraf i hela Kent, som bägge dock växte i myckenhet i
Hertfordshire. Pä nägot enda ställe hade de nägon gerdes-
gärd af sprätar ihopvriden, sadan som är beskrifven pag. 14.
Eljest voro häckarna här mängenstäds nog usle, sä at de
ej kunna stä emot sädana bängstyriga kreatm- vi hafve i
Sverige; men pä de ställen, der häckarna voro i sit rätta
ständ, kunde de altid hindra den ostyriga|ste oxe eller P- 29
häst, at komma in i äkern. De kunde väl pä mänga
ställen hafva sä svaga häckar, emedan där pä betesmar-
kerne gifves en sadan ymnighet merendels af godt och
skönt bete, at kreaturen behöfva ej gä, at söka bättre.
Dessutom födes Svinen merendels hemma vid gärden, och
gä säilän längt frän den samma. Häraf sker, at mängen-
städs vid häckarna stär gräset i största frodighet, och ej
afbites af nägot kreatur, samt örterna ut med vägen al-
deles orörde.

St. Foin. Vi sägo en och annan täppa pä högderna,
som var besädd med bara Saint Foin, hvilken dock nu
var afslagen och hemförd. De, som bodde här pä orten,
berättade, at de pä längt när icke sär sä mycket Saint
Foin i Essex, som i Kent; emedan den där ej vii trifvas
sä väl, sora i sidstnämde ort. Mon derföre, at i Kent äro
mera kritbärg och kritbotten, än i Essex? Utom denna
blefvo vi här och där varse täppor af bara Glover, som

24 Essex, midt emot Gravesend.

äfven nu var slagen och bärtförd. Fären voro ock redan
släpte dit at beta pä stubben.

Bohvete. Här och där syntes stora äkrar, hvilka
voro besädde med bara Bohvete. Jag vet mig aldrig sedt
det härligare, än här. Det stod nu som bäst i blomma;
men hade ej ännu satt frö. Jordmon var en torr sand-
mylla, full med smä Pebblestones.
P- 30 Akrar. Pä alla äkrar, som lägo här pä högderna^

var ej nägot dike; ej eller nägon äker-ren, utan endast
vid sidorna af häckarna; men den samma sä smal, at ingen
kunde siippa der fram, utan mäste dä nödvändigt gä pä
äkerstycket. Hvar Farmer hade sinä äkrar, ängar och
beteshagar afskilda för sig, utan at hafva at göra med
andra. Somliga täppor voro här besädde med Hvete, andre
med E-äg, andre med gumrik, andre med Hvithafre, andre
med ärter, andre lägo i träde. Jag blef här pä högderna
ingenstäds varse, at Bönor voro sädda annorstäds, än vid
gärdarna. Trädesäkrarna voro mycket väl ansade, och
muUen pä dem helt fin. Pä somliga läg krita utförd;
annorstädes var gödsel utförd, och lagd lasstals, ännu
outbredd. Pä slutten af en backe voro trädesäkrarna
lagde i alns breda och half alns höga ryggar (stitches),
at genom körning sä mycket bättre utrota ogräset.

Ormbunkar {Pteris Linn. Flor. Suec. 843) hade här
samma oart, som i Sverige, at dä de en gäng begynt
växa pä en äker, äro de sedän svära at utrota. Jag säg
i dag pä flera ställen, at den växte sä väl ut pä trädes-
äkrarna, som bland rägen, frodigt och i stor myckenhet.

Ärter. Vi sägo pä ätskillige ställen stora ärt-äkrar.
Ärterna syntes stä härlige. De voro ej sädde i drill eller
p. 31 rader, utan med full' | hand, säsom hos oss vanligt är;
inga ruskor eller qvistar och sädant fants under dem,
utan de lägo pä bara marken; skidorna voro redan tämme-
ligen matade. Jag öpnade nägra, men fann i hvardera
en grufvelig myckenhet smä maskar, och, som tycktes, ej
alla af et slag. Jag räknade öfver 170 maskar i en enda
skida. I de mäst matade skidor f ans de mästa maskar ;
men i dem, som voro litet matade, syntes fä, och merendels

Kent. Gravesend. 26

inga, somliga af de fullmogna skidor voro dock äfven fria
för maskar. Pä en annan ärtäker, der ärterna ännu voro
mycket litet matade, kunde vi ej finna nägon mask i
skidorna. Tor hända, at de insecter, som värit orsaken
til de mänga nyss omtalte maskar, redan sintit sin karta
lefnadstid och dödt bärt, när desse senare ärter började
blomma, och de sälunda sluppo denna ohyran. Lycklig den,
som sä kan sä sin säd etc. at de Insecter, som pläga pä
äkern och landet tilfoga denna skada, komma antingen
för bittida eller försent.

Om afton f o ro vi tilbaka hem til Gravesend.

Den II Julii.

Et sätt at rida. I Ängeland bruka de mycket ett
sätt at rida, som är mäst ovant och obrukehgt hos oss i
Sverige. Det är, at tvä personer, den ena en mansperson,
den andra et qvinkön sitta bägge pä en och samma häst.
Karien sitter frammanföre, styr och regerar hästen pä
vanligt sätt; men Fruentimret | eller qvinsperson sitter p. 32
bakom honom pä samma sätt, som qvinfolck bruka sitta
til häst, nämligen tvärts öfver. Det är här ej sällsynt, at
se dem sä komma ridande, ej allenast i smä städer och
ute pä landet, utan äfven midt i London; men i synner-
het dä de om sommartiden rida ut om staden, at för-
lusta sig.

Den i|- Julii.

Hö-bärgningen, Höstackar. — Ängarna voro nu til
mästa delen slagne; pä nägra ställen höllo de dock än pä
at siä. Pä ängen handterades hoet pä samma sätt, som
förut är nämnt i denna Resebeskrifning T. I. pag. 438.
När det var väl torrt, sattes det i famns höga, och, ned
vid marcken, famns breda välmar, hvadan det sedän fördes
til det rum der stacken skulle göras. Om ängarna lägo
närä til gärden, fördes hoet hem, och sattes der i stack;
men lägo de nägot godt stycke frän gärden, sattes stacken
pä ängen. Pä högländta ställen bestod hoet mäst af St.

26

Kent. Gravesend.

33

Foin; men pä lägländta af gräsarter. Hoet kördes til
stacken med vagnar: men der ängarna voro släta, betjente
de sig af et behändigt sätt, som bestod deri, at de hade et
rep, som var fäst i järnstaklarna eller järnkedjan, der-
med hästen drog. Detta rep sattes rundt omkring välmen,
och sägades likasom in bakpä vid nedra delen deraf, sedän
fästes repet med en krok i kedjan, da hästen släpade
hela välmen til stacken, som dä gjordes pä ängen. Der
syntes litet eller intet hö, som lämnades efter | välmen
pä ängen, utan välmen kom mäst hei och hallen til staden.
I stället för bro fyllde de diken med hö, deröfver de
körde. Höstackarna gjordes antingen runda, som Fig. 1
eller aflänga och i skapnad af et hus, som Fig. 2. Alt

som stacken gjordes, sä trampades hoet starkt, at det
mätte ligga stadigt. I början, och dä stacken än är läg,
hafva de hästar pä den samma, at trampa den; sedän
högre upp förrättas trampningen af flera Karlar. När de
fätt stacken färdig i endera af förenämde figurer, skäres
sidorna LN och MO uti fig. 1. och EF och CDGH uti
fig. 2. med en särdeles dertil gjord knif, släta eller jämna,
dels at boskapen ej mä sä lätt kunna rifva af honom, dels
at rägn och väta ej mä fastna derpä, dels at den mätte

Kent. Gravesend. 27

se sä mycket bättre ut. Jag vii för tydelighet kalla de
öfre och sluttande sidor AE och AB CD Fig. 2. och KL,
KM Fig. 1. tak, och de nedre och tväre LN, MO, | Fig. 1. p. 34
och EF, CD GH sidor eller väggar; stackarna göras altid
sä, at de äro bredast vid takbandet, och smalna sedän
med deras sidor mer och mer af, ända til botten. Detta
alt sker, at rägn och väta, som kommer drypandes frän
deras tak, ej mä röta väggarna eller sidorna. Nu följer,
huru taket pä dem göres. De täckas gemenhgen med
halm, som här tages af Hvete; emedan de räkna det bäst.
Nägon gäng täckas de med hö, men ej sä ofta. Dä resa
de en stege emot höstacken, at den kommer at ligga
längs efter taket; sedän taga de en smal halmkärfva, som
är med halm ombunden vid hvardera ändan. Denna lägges
nederst vid takbandet LM, CD, pä det sätt, at den kom-
mer at ligga horizontelt. Sedän sticka de en smal käpp
genom hvardera ändan midt igenom denna halmkärfva in
i stacken, at kärfvan mä ligga stadigt. Pä denna kärfva
lägges sedän lös halm til en tvärhands tjocklek, eller et
quarter, eller ock litet mera, sälunda, at smala ändan af
halmen vändes uppät mot toppen af stacken, och den
tjocka lägges tvärt öfver ofvannämde kärfva; dock sä, at
ändarna gä litet utanför de nedre sidorna af stacken, at
hindra, det vatnet, som vid vät väderlek rinner ned, ej
mä halla pä samma sidor. Sedän de lagt halmen sälunda,
hafva de til hands länga smala sprätar, som äro hvässte i
ena ändan. Af dem tages en, som stickes med den hvassa
ändan ned i stacken pä ena sidan af den pälagde halmen;
dock mot öfra delen af den samma; spräten vikes sä |
tvärts öfver halmen; men at f a honom at ligga qvar, och
tillika fästa halmen, hafva de en
annan spräta af 4 ä 5 quarters ^^^

längd, hvilken är hväst pä bägge ^V

ändar, och midt pä litet utskuren a> / \ a\
pä en sida, at den kan vikas til- ^^^ / \ o^

hopa, som hosstäende Fignr, utan

at gä af. Denna spräta PQR, sälunda viken, sättes pä det
sätt ned i stacken, at ena ändan P gär pä ena sidan, och

35

28 Kent. Gravesend.

den andre Q pä andre sidan om den länga tvärt öfver
halmen lagde spräten, krystes eller släs sä ned den vikta
spräten PQR, da den fäster den länga sprätens ända och
tillika trycker ned halmen, samt häller den fast. Sedän
tages ny halm, och lägges ofvan för denna pä föreskrefna
sätt fästa, pä det sätt, at storändarna af den nya halmen
komma at ligga öfver och täcka lilländarna af den nedan-
före förr lagda halmen, tillika med spräten, som var satu
tvärtöfver den. Pä denna nya halm sättes ingen spräte,
litan man tager ännu annan halm, och sätter där litet
ofvanföre, och dä först fästes den samma med en läng
spräte tvärt öfver, pä sätt, som ofvanföre är beskrifvit,
Härmed fortfares upföre, til dess en kommer til toppen,
och äfven där fäst halmen. Sedän flyttes stegen litet
mera pä sidan, och börjas äter ned vid takbandet, at täcka
pä föreskrefne sätt, tätt in til det, som redan är täckt,
och fortfares sä upp at. Den raden, som täckes hvar
P- 36 gäng, frän | takfoten upp til toppen, innan stegen ömsas,
är sä bred, som karien kan näka til at lägga, dä han stär
pä stegen. En eller par karlar äro nedanföre, som tilreda
halmen, och gifva den upp ät den, som täcker, hvilken
lägger denna halm bredevid sig, til des han behöfver
honom. At han mä hafva halmen desto bättre til hands,
har han 2:ne stycken käppar af 5 ä 6 quarters längd, dem
han sticker ned i stacken, i bredd uti en horizontel linea,
vid pass en aln frän hvarandra. Ofvanföre
och mot desse lägges halmen; men om det
bläser härdt, har han ännu dessutom 2:ne
andra käppar, hvardera af en alns längd,
hvasse i ena ändan, och tilhopa fästa med
et band i den andra, af hosstäende Figur.
Han sticker dessa käppar ned i stacken,
den ena pä nedra sidan om halmen, och
den andra pä öfra sidan, dä bandet, som
är emellan dem, kommer at ligga tvärt
öfver halmen, och häller honom fast, at han ej kan bläsa
bärt. Sä snart karien lagt 2 rader af halm, eller ömsat
stegen 2 gängor, har han en nägorlunda tjock käpp eller

Kent. Gravesend. 29

kafle af par alnars längd, dermed han bultar ned halmen,
at ligga jämn, samt sedän stryker längs ned efter hal-
men med den samma, begynnandes öfverst vid toppen af
stacken, och sä nedät, da han ock sopar bärt ali den lösa
halmen, som sitter pä stacken, och gör halmtaket pä den
hei slätt. Derefter fortfor han at | täcka den öfriga delen p. 37
af taket pä stacken pä föreskrefne sätt. Nedre sidorna
(BD och CE) stä aldrig perpendiculert, utan äro altid
gjorde sä, at ju mera uppät, ju mera luta de utät, sä at
den är smalast ned vid jorden, och bredast upp vid tak-
bandet. Bäde de trinda och fyrkantiga hafva denna egen-
skapen, hvilket förekommer, at ej vatten, som dryper ned
frän takfoten, kan falla pä de nedra sidor och röta dem-
Ingen stäng sättes midt nti en stack, som hos oss. Pä
somliga ställen göra de mycket stora och höga stackar.
När dä stacken blir sä hög, at de ej mera kunna hinna
kasta hoet nedifrän up til karien pä stacken, göres pä
endera sidan af den samma en bro af bräder, eller en
dörr, som ligger pä 2:ne stänger, hvarpä en kari ställer
sig, til hvilken hoet först kastas, som sedän vidare be-
fordrar det up pä stacken. När stackarna täckas med
bara hö, ibland ock när de täckas med halm, göras de
ofta släta utanpä med bara en räfsa, sä at de dermed
likasom kamba nedefter stacken utanpä. Skapnaden pä
höstackarna, och sättet at göra dem, var allestäds här pä
orten samma, som nu beskrifvit är. De mästa höstackar
voro här täckte med halm. Up vid röstet af höstacken
ligga altid sprätarna bara och otäckte, och komma sälunda
där at synas. Stackarna voro altid sä lagade, at taket
blef mycket brant, pä det rägn och vatten sä mycket
snarare mätte rinna af.

Järngafflarna, som de betjente sig af, voro af ät-
skillig storlek och längd. Pä dem, hvar|med de kastade p. 38
upp hoet pä stacken, var sjelfva järngaffeln 2 quarter
läng, samt et quarter emellan grenarna, fäst vid skaftet
med en järnring, som pä en ispik: skaftet 2 famnar längt;
dock alt som en ville. De smä gafflar, at kasta ut hoet
pä ängen med, voro af 1 quarter och 1 tums längd, samt

30 Ke7it. Gravesend. Rochester

4 tum emellan gafflarna; skaftet efter behag. Grenarna
pä alla desse gafflar voro ej rake, utan litet krokuta.
Figur pä en sadan hö-gaffel kan ses uti Herr Archiaterns
och Riddarens Linn^i Skanska Resa p. 303. fig. B.

När de gjorde här en höstack, stod gemenligen en
kari, och med en af förenämde järntjufvor kastade upp
hoet. En eller par karlar togo mot det och bredde det
jämt ut pä stacken, som de funno bäst. Sedän voro ofta
4 stycken, hvilka ej annat gjorde, än beständigt trampade
det. Med en räfsa gjordes de nedunder eller vid de nedra
sidor släta, och äfven räfsades bärt hoet, at stacken nederst
mätte vara sä mycket smalare, och vidare uppät.

Den ^f Julii.

Om morgonen spatserade vi frän Gravesend til
Rochester, hvilket är belägit 7 Ängelska mil frän den
förstnämda orten.

Utsigten af Landet. Vi hade hela denna vägen en
omväxling af äkrar, ängar och Trägärdar, alla omplan-
terade med Hagtorns häckar, däri stodo allehanda slags
p. 39 löfträn, som Alm, Fläder, Björnbärsbuskar, Ask, Ek, | Ben-
ved (Cornus), Asp, Hedera arhorea C. B. Slän, Liguster,
Alster (Euonymus), Acer campestre & minus C. B. lato sig
infinna. Här och där läg nägon vacker gärd. Landet
var här, som pä de mästa orter, där vi värit uti Ängland,
icke jämnt och slätt, utan en beständig kedja och om-
växling af nägot höga och läng slutande backar, samt
dälder där emellan. Desse högder hade allehanda slags
figurer, ibland runda som Limpor, ibland aflänga, ibland
annorledes. Inclosurerne eller äker och ängs täpporne
lägo sä väl midt ofvanpä och pä sidorna af backarna, som
ända ned til och uti dälderna. Pä somliga ställen voro
desse backar nog stupande. De bestodo alla af bara krita,
hvilken endast hade ofvanpä sig en matjords skärpa til
IV2) 2, 272 ja 3 quarters tjocklek, dock merendels ej mera,
än mot 2 quarter tjock, hvilket vi tydeligen kunde se
hela resan, hvaräst Landsvägen lopp öfver desse backar,

Kent. Gravesend. Rochester. 31

och de kömmit at gräfva pä sidorna om vägen. Til för-
tigande, at det samma viste sig i alla kritgropar, som här
och där voro upkastade. Pä hela denna resan kunde vi
ej se det ringaste tecken til nägon flytande och rinnande
bäck eller a, undantagandes floden Midway, som stryker
förbi Rochester. Sädane rinnande vatten lära ock pä krit-
bärgen och i nägden af dem vara nog sällsynte. Mästa
delen af de inclosurer, eller med häckar omplanterade
täppor, som vi i dag sägo, voro äkrar, besädde dels med
Hvete {T?'iticum hybernum aristis carens C. B.), Gumrik,
Hvit-Hafre, | Bönor eller Ärter. Jag vet ej af hvilketdera p. 40
slaget det var mer, antingen af Hvete eller Korn. Det
syntes, som det var mera Korn ät Gravesends sidan, och
at Hvetet hade öfverhand omkring Rochester. Af Hafre
var minst. Stora Hummel-gärdar blefvo vi ock varse pä
somliga ställen. At Gravesends sidan voro vidlöftiga in-
closurer eller täppor planterade med Kersbärsträn; men
mot och vid Rochester var ej sä mycket däraf. När vi
kömmit en mii frän Gravesend, tog en liten skog emot,
hvilken bestod af allehanda ofvannämde löfträn, hvartil
vi fingo lägga som en stor raritet 2:ne trän, dem vi ej
förut haft den fägnad at fä se vildt växande i Ängland,
nämligen var Björk, som stod uti et litet kärr, samt En-
buskar, af hvilka sista vi sägo ätskilliga pä en kritbacka,
där de växte pä skarpa kritan, och hade näppeligen et
halft quarters svartmylla ofvanpä kritan ; men syntes dock
stä tämeligen frodigt.

Trägärdar af Kersbärs- Apple- Päron- och Valnöt-
trän. Jag nämde nyss förut, at vi sägo här en stor myc-
kenhet Trägärdar, planterade med Kersbärsträn, och andra
fruktträn. De anmärkningar jag gjordt vid Kersbärsträn
här pä orten, äro förut anförde vid den 7 Julii. Hvad
de andra frukt-trän angär, sä blefvo vi likaledes varse en
myckenhet Äppel- och Päronträn, planterade antingen i
samma trägärd med Kersbärsträden om hvarandra, eller
ock för sig sjelfva allena. Jorden under och emellan dem
var I pä samma sätt, som nägot förut eller vid den 7 p. 41
Julii är nämnt om Kersbärsträden, upplögd, och brukad

32 Kent Gravesend. Rochcster.

til äker eller äng, sä at desse fruktträn stodo midt ibland
säden eller gräset. De voro ock mycket skickeligare än
Kersbärsträn, at säd säddes under och ernellan dem;
emedan säden merendels blef sä snart, ora ej förr, mogen,
som deras frukt, och säledes afskars, da de ej behöfde
trampa ned säden vid fruktens hämtande. Vid sidorna
af desse trägärdar, samt ofta vid sidorna af äkrar, och
hemma vid gärdarna, stod nog af stora Valnöt-trän, dit
planterade, och nu fulla med frukt.

Strata terrae. Det sades litet förut, at mäst alla backar
emellan Gravesend och Rochester bestodo af bara krita,
endast at öfverst lag et tunt stratum af svartraylla; dock
blefvo vi pä 2 a 3 ställen varse, at somlige af dessa krit-
bärg hade öfverst pä sig, ej krita, utan en backa af sand.
stundom utblandad med smä Pebblestones, hvilken sand-
backe läg ofvanpä kritbärget, som var där under ; och var
märkvärdigt, at de kritbärg, som hade en sadan sand-
backe eller samling af sand pä sig, voro gemenligen de
högsta backar af alla vi sägo denna vägen; men huru
denna sand i forna tider kömmit hit, antingen genom
nägon flod, eller pä hvad sätt, kan jag ej säga. Vi funno
ock, at sanden i en sadan backa, ofvanpä kritan, ej var
af enahanda slag, utan bestod af flere arter, som lägo
hvarftals pä hvarandra. Jag vii anföra deras läge i en
P- 42 af desse backar, där landsvägen | gick midt igenom. 1) Öf-
verst svartraylla af 1 V2 ^ 2 quarters tjocklek, raen nog
utblandad med sand. 2) En gul, härdt i klirapar hopsit-
tande fin sand, 5 72 quarter. 3) En Ijusgul hei fin lösare
sand, 6 quarter. 4) En ganska fin grä sand, 6 quarter,
och ho vet huru längt, eraedan botten af gropen hindrade
oss at korama längre ned? men at den icke mätte gä för
raycket djupt, kunde slutas däraf, at backarna pä örase
sidor nedanföre bestodo af bara krita, sora vi sägo pä örase
sidor af landsvägen, hvilken var ingrafven i dera. Här
och där, i hvardera af ofvanupräknade sand-strata, satt
nägon liten bit, jag vet ej hvad jag skal kalla det, sora
säg ut likasora det värit en bärtrostad spik.

Kent. Gravesend, Rochester. 33

Hägnad om akrar, ängar &c. Omkring mäst alla in-
closurer, soin äkrar, ängstäppor, trägärdar, m. m. voro
planterade häckar af Hagtorn; men de voro pä somliga
ställen nog släta. Pä nägot enda ställe var nägon Ris-
gärdesgärd: stundom, fast säilän, fick en ock se nägon
sadan sprätgärdesgärd, som är beskrefven förut pag. 14.

Äkrarne, vi denna dag sägo, lägo bäde öfverst pä
högderna, och pä deras sidor. Jag nämnde nyss förut
pag. 39. hvad sädesarter voro sädde pä dem. Aldrig syntes
pä och vid dem nägot dike, inga vattufäror, hvilka bägge
ock kunde vara här mindre nödige; emedan kritjorden
lärer draga alt vatnet ned i sig, i | anseende hvartil, vi p. 43
ock icke blefvo varse det ringaste flytande vatten pä hela
denna vägen. Jag säg ock inga diken vid landsvägen,
til tecken, at. vatnet lärer icke länge kunna halla sig där
qvar. Om vid nägon enda häck ibland fants nägot dike,
syntes det endast vara gjordt, at fä mull därutur, til at
göra en bank, hvaruppä häcken blifvit planterad, samt at
fä mull, at kasta pä rötterna af Hagtornen, som blifvit
satt i häcken. Inga äkerrenar ut pä äkern, utan endast
hei smala vid sidorna af den samma ut vid häckarna;
men sä smala, at en svärligen kunde komma där fram,
mindre siä där nägot hö. Pä mästa delen af desse äkrar
läg fullt med smä Pebblestones. Landet läg hei jämnt
och slätt, sä väl det som var besädt med hvete, som det
med andre sädesslag, utan nägra ryggar eller uphögnin-
gar. Ganska mycket ogräs var pä en stor del af deras
trädes äkrar: somlige voro sä fulla af Qvickrot, som hade
den värit dit sädd: andre fulla med viii Vallmoge, ätskil-
lige slags tistlar, samt andra ogräs. Men det var icke at
undra öfver; emedan äkern pä sädana ställen ända til
denna tid pä äret blifvit lämnad okörd. Af et sädant
äkerbruk är ej svärt at begripa, hvi deras Hvete- Korn-
Hafre- Ärt- och Böne-äkrar stä sä fulla med viii vallmoge
och andre ogräs, nämligen til en del däraf, at de sä illa
handtera trädesäkrarna, och lämna ogräset ali frihet at fä
fröa och sä sig. Jag märkte, at de brukade mycket, at
släppa hästar, fär och kor at beta pä de samma; men |

34 Kent Gravesend, Bochester.

p. 44 med det de mente sig hafva en nytta, gjorde de sig dub-
bel skada; ty ehuru de väl gemenligen äto upp den villa
vallmogen; sä lämnades dock ätskillige af de andra argaste
ogräs, som tistlar &c. merendels at stä orörde af kreatu-
ren. Ofta lämnades en sadan trädesäker, at ligga 2 ä 3
är obrukad och som en beteshage. Da skedde väl, at när
jorden fick likasom en skärpa af gräsvall öfver sig, an-
talet af tistel och. andra ogräs minskades; men sä snart
en sadan betesmark äter plögdes upp, jorden blef lös, och
gjord til äker, samt besädd med säd, fingo de mängfalliga
i jorden liggande ogräsfrön likasom nytt lif, kommo upp
i dagen, grodde, och qväfde mängenstäds bärt säden; ty
deras frö hafva den egenskapen, at om jorden är härd,
och. för dem obeqväm at komma upp, kunna de ligga
mänga är ned i jorden, utan at gro eller taga skada; men
qvickna sä snart jorden röres och omvändes. Häraf se
vi huru plöjande flera resor om sommaren, uti en med
ogräs bekajad äker, är mycket nödigt. Ärterna här pä
äkrarna voro dels sädde i rader, och jorden emellan up-
rörd, ogräsen utrotade, samt mullen makad til roten och
stjelken i en hög; men sä sägo vi ock ärtland sädda pä
samma sätt i rader, men aldrig ränsadt eller jorden up-
rörd emellan, utan ogräsen höllo pä, at aldeles förqväfja
och taga lifvet af ärterna. Mängenstäds voro ärterna
sädde i broad east som hos oss, och. där fingo ogräsen
och ärterna kampa med hvarandra, som de bäst orkade

P- 45 och gitte. Ingenstäds voro är | terna risade. Vid den här
brukeliga Harfven och Välten är intet synnerligt at pä-
minna; de äro mäst lika vara. Plogen i Kent har däruti
förmon, at vändbrädet kan lätteligen flyttas pä hvilken-
dera sidan om Plogen en vii. Men i öfrigt förtjenar den
ingen ting mindre än befordran; emedan den är ganska
tung och obäklig. Jorden pä alla dessa äkrar var af natu-
ren sä lös, at de kunde i den starkaste torka köra den
upp när de ville. De satte i en sadan lös jord mäst altid
3 par hästar, stora, som största Dragon-hästar, för denna
Plogen, dä en fuUvuxen Person fordrades at halla Plo-
gen, samt en gässe, at drifva pä hästarna; ja ibland sägo

Kent. Gravesend, Rochester. 35

vi, at ända til 5 ä 6 par sädana stora hästar voro satte
för en plog. En sadan jord, til hvilkens upplöjande de
här körde med 3 par hästar, kunne vi altid i Sverige
med Wessmanlands Plogen, men i synnerhet med Herr
Baron Brauners, lika väl och fint helt vist upplöja med
et par hästar, om ej med en enda. Kentiska Plogen har
den egenskap, at han plöjer djupare, än mäst andra plo-
gar. Vi sägo dock pä somliga ställen i dag trädesäkrar,
hvilka lägo ganska väl ansade och upplögde, sä at jorden
var mör och fin, som den bästa nyssfullbordade trägärds
säng. Bönor voro mäst sädde i rader, och handterade pä
sätt, som tilförene pag. 16. är omtalt; dock voro de äf-
ven pä et och annat ställe sädde, som hos oss, eller uti
broad east.

Vägarna voro här nog goda. Fast grunden var af p- 46
krita, och säledes stadig; sä lato de dock ej noja sig der-
med, utan grof sand och smä Pebblestones voro öfveralt
förde därpä, hälst som krita i vät väderlek är nog slip-
rig. Pä ömse sidor om vägen voro merendels häckar, och
gick vägen, i synnerhet i backar, djupt ned i marken,
ända til 4 a 5 alnar. Inga diken voro vid vägen.

Väderqvarn. Här och där syntes pä högderna nägon
väderqvarn, bygd pä vanligt sätt. Vid Rochester var en
väderqvarn, som pumpade upp vatten til Stadsens behof.

Västanvind mycket i Ängland. At Västanvädret pä
denna orten i Ängland mäste vara et bland de längvari-
gaste och strängaste väder, syntes klarligen däraf, at i
trägärdar, som dock lägo hei jämna, och ej sä särdeles
mot detta väder, lutade träden undan frän Vastan med
öfra delen ansenligen mot Östra sidan, hvilken sneda och
lutande växt tvifvelsutan förenämnde Västanväder för-
orsakat.

Kyrkor, de gamle mäst af Flintsten &c. Jag har
nämt förut T. I. p. 479. 480. at mäst alla gamla Kyrkor
här pä orten voro bygde af Flintsten, sä Chadwell i Essex,
som Northfleet W. om Gravesend, och ätskillige andre i
Kent. I dag blefvo vi äfven varse, at mänga Kyrkor i
Rochester voro til största delen up | murade af bara Flinta, p. 47

36 Kent Gravesend, Rochester.

endast at de brukat nägot Portlands sten deribland. Yi
gingo sedän ifrän landsvägen upp til en by, där vi sägo
en gammal Kyrka, hvilken de nu höllo pä at göra til et
mälthus. Denne var likaledes mäst hei och hallen up-
murad af Flintsten, endast at fönsterkarmar och ramar,
samt dörträn voro af Portlands sten. Fönsterna voro hei
smä. Det syntes väl pä et och annat ställe tegelstenar i
muren ; men det kunde tillika nog tydeligen ses, at muren
där värit sönder, och at samme tegelsten var et af senare
tiders verk. Vi besägo sedän en annan Kyrka, som lika-
ledes til största delen var upmurad af flintor; dock at
Portlands sten var här och där inblandad i muren. Fön-
sterkarmar och ramar, samt dörrträn voro altid i alla sä-
dana gamla Kyrkor af Portlands sten. Äfven ofta hörnen
pä Kyrkoväggarna och tornen. Fönsterna voro mäst nog
smä. Hvaraf kan vara anledning at sluta: 1) at Tegel-
bränneri i forna tider lärer pä dessa orter värit mindre
bekant, ätminstone ej särdeles i bruk. 2) At Glasbruken
ej eller lärer de tider värit för mänge. Pä Södra sidan
af en annan Kyrka har fordom värit 3 stora dörar i bredd;
men blifvit sedän med flinta igenmurade, och gjorde en-
dast til smä fönster. En del af dessa gamla Kyrkor stodo
nu til et tecken af deras älder djupt ned i jorden, sä at
deras golf var längt djupare ned, än yttra superficies af
Kyrkogärden. Säledes har antingen Kyrkan sunkit, eller
p. 48 mullen pä Kyrkogärden blifvit ökad, genom de där | be-
grafnas stoft och kistor, med mera, som dit blifvit fördt,
eller ock, mätte alla desse orsaker sammanstöta. Eljest
märkte jag, at de, pä de f lasta ställen här pä orten, och
äfven i Essex, brukade Kyrkogärdarna, hvarest de be-
grafvit sinä döda, til beteshagar för hästar, äsnor eller
Svin; men i synnerhet för de förstnämde. Pä somliga
ställen nyttjades jämväl Kyrkogärden til äng, sä at de
afslogo gräset, innan kreaturen släptes dit in.

Rochester är en vacker och tämelig stor samt mycket
gammal Stad, belägen pä ömse sidor om floden Medway,
ungefär 27 Ängelska mii frän London. Här omkring äro
ätskilhga högder, och Kgger en del af Staden jämväl

Kent. Gravesend, Rochester. 37

därpä; men det mästa är dock ned i dälderna mot Elfs-
sidan. Husen äro mäst af sten, en del rätt vackra. At-
skilliga Kyrkor äro här, somlige af gammalmodig bygg-
nad. Öfver floden Medway gär en stor stenbro, som räk-
nas för en af de förnämsta i Angland. I Staden är en
Domkyrka och Biskops-säte. Et stycke nedan för staden
ligger det bekanta Chatham, där Angelska Örlogsskeppen
til en del byggas, omlagas och förvaras.

Om aftonen komino vi tilbaka til Gravesend.

Den -if Julii.

Brunn i fasta kritbärget. Emellan 2:ne af kritgro-
parna vid Northfleet gick en udd ut af | bara krita, som P- 49
de lämnat orörd, af 8 ä 9 famnars bredd. Pä ömse sidor
om denna udd voro stora kritgropar af 6 ä 7 famnars
djup. Sidorna däraf voro perpendiculaira. Vid en sida
af denna udd hade de grafvit en brunn ned i tätä och
fasta kritbärget. Denna brunn var rund, af 7 quarters
diameter, och omkring murad med tegelsten. Jag mätte
hans djup, och fann, at den frän öfversta jordbrynet ned
til öfversta superficies af vatnet däruti, var 2872 aln djup.
Vatnet, som här togs, var raycket klart och välsmakeligt,
som det bästa källvatten, samt mycket lättdruckit. De,
som bo här omkring taga härifrän alt det vatten de be-
höfva til kokning, matlagning, bryggd, bränning, klädes
tvätt, til Punch, Thee &c. Dessutom vatnas dagehgen 8
hästar och 4 kor med samma brunsvatten; ty oansedt
Floden Thames är här strax bredevid, sä gifva de dock
hästarna och boskapen ej af des vatten, emedan det är
mycket sait, ty Floden (refluxus maris) förer upp sait
vatten frän hafvet, hvaraf hästar och boskap sades fara
illa, om de skulle dricka däraf. Ehuru torr sommar det
är, skal dock aldrig märkas, at vattnet minskas i denna
Brunn. Jag frägade, ora folket, som drucko däraf, be-
funno sig väl därefter? de svarade, at bättre vatten icke
kan gifvas, än detta, samt at de aldrig mä illa däraf, eller
äro fram för andra underkastade nägra vissa sjukdomar.

38 Kent. Gravesend.

Jag drack nu rätt nog däraf, utan at märkä därefter den
p. 50 ringaste olägenhet. Jag har ock vid hela mit vi|stande
sä i Gravesend, som annorstäds i Angland, icke kändt det
minsta af en dylik effect, som nägre tilskrifva kritvatnet,
nämligen, at en ovan därvid skal i början hafva diarrhee;
innan han blir van därvid. De mästa och tör hända alla
Brunnar i Gravesend, äro gräfne i bara härda kritbärget,
sä at det vatten jag vid mältider och da jag värit törstig,
hela tiden druckit, ej värit annat, än det, som siiat sig
genom kritan; men jag har ej märkt den ringaste ändring
i kroppen däraf.

Den -i^ Julii.

Strata terrae. Pä Södra sidan om väderqvarns backen,
som lag vid Gravesend, var en stor grop, där de tagit
sand. Här fingo vi se hvaraf backen pä den sidan bestod,
samt räkna strata i den samma, hvilka voro följande:
1) Öfverst Svartmylla ^/^ aln. 2) Svartmylla och en fin
sand blandade tilhopa, ^/^ aln. Desse tilsamman gjorde
en gul färg. 3) En Ijusgrä fin sand 3 qv. uti den samma
voro här och där som Ochra- eller rostfläckar. 4) Ljus
ocherfärgad sand, som gick i vägor, 72 t^^- ^) ^^^
förut n. 3. nämnde Ijusgrä sand 3 qv. 6) En rost- eller
mörk ocherfärgad sand en tum. 7) En fin mycket ljus
sand 5 qv. 8) En ocherfärgad fin sand ^/.^ tum. 9) Den
vid n. 7. nämnda fina mycket Ijusa sanden, som gick ända
til botten pä gropen, och ho vet huru längt ned?

Längre upp pä backen var en annan sandgrop, som
P- 51 med sin basis var högre, än kulien | af den föregäende.
Där voro hvarfven i denna ordning: 1) öfverst svartmylla
ungefär ^2 ^^^^ f^st nog utblandad med en fin tegelfärgad
sand och smä Pebblestones. 2) Pebblestones 4 a 5 quar-
ter. Desse Pebblestones voro af knäckars storlek meren-
dels, kälsvarta, rundaktige eller ovala, hei glatta utanpä,
likasom de värit slipade eller slätade. När en sadan slogs
sönder, sä befans, at den var af bara flinta. Aldrig syn-
tes nägra kantiga.

Kent. Gravesend.

30

3

4
5

6

7

8

9

10

11
12

13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32

En ocherfärgad fin sand, 5 quarter.

En fin hvit sand, Y2 ^.'^•

En ocherfärgad sand, en tum.

En fin hvit sand, 2 tum.

Den ocherfärgade sanden, 2 tum.

Den fina hvita sanden, 2 tum.

En grä i tärningar fallande lera, 72 ^^^^•

Den fina hvita sanden, 2 tum.

Den grä leran 72 tum.

Den ocherfärgade sanden, 2 tum.

Den fina hvita sanden, en tum.

Den grä leran, en tum.

Den fina hvita sanden, 72 t^^-

Den grä leran, en tum.

Den fina hvita sanden, 3 tum.

Den ocherfärgade sanden, en tum.

Den fina hvita sanden, 2 tum

Den grä leran, en tum.

Den fina hvita sanden, 3 tum.

Den grä leran, 7.3 t^^m.

Den fina hvita sanden full med rostfläckar, 2 qv.

En Ijusgrä sand, en tum. P- 52

Den fina hvita sanden, 172 ^.v-

Den ocherfärgade sanden, en tum.

Den fina hvita sanden, 1 qv.

Den ocherfärgade sanden, en tum.

Den fina hvita sanden, 1 qv.

Den Ijusgrä sanden, full med rostfläckar, en aln.

Den ocherfärgade sanden, 6 qv.

Pebblestones, utblandade med en Ijusgul sand,

3 qv.

33) Den fina hvita sanden, 2 alnar, kunde sedän för
djupet i gropen ej mera ses. Om alla desse strata til-
kommit vid skapelsen, syndafloden eller nägot annat til-
fälle, lämnas til andra, at gissa om. Hela denna höga
sandbacken lärer förmodeligen stä pä fasta kritbärget;
emedan alla fält häromkring bestä af bara krita med en
tunn jordskärpa där ofvanpä.

40 Kent. Gravesend.

Massa. Pä de härdaste kritbackar syntes väl ibland
nägon fin Hppnum; men sä märktes dock, at denna orten
omkring Gravesend, ej var särdeles benägen för massa.
Det syntes ej tecken därtil, ehuru noga jag säg därefter,
hvarken pä äkrar, eller inclosurer och täppor, de där voro
sädde med Glover, Saint Foin &c. ja icke en gäng pä
renarna vid häckarna.

Oniscus cauda obtusa integerrima. Linn. faun. Suec.
1256. fans i myckenhet allestäds pä kritbärgen, at den
p. 53 pä dessa orten likasom tagit | sit hemvist. När nägon
kom vid honom, drog han sig ihop, at den läg hei rund-
aktig, och säg ut som et helt litet svart gläntsande d^gg.
Denne är större, än vara ordinaire gräsuggor.

Den ^f Julii.

PhaIcBna subulicornis spirilinguis ; alis superioribus
subcaeruleis, punctis sex rubris; inferioribus omnino rubris.
Linn. faun. Suec. 814. Denna vackra Fiäril, som prälade
med dess sköna röda färg, hade i synnerhet tagit sit hem-
vist i gamla med smä buskar öfverväxta kritgropar, där
den flög i myckenhet; men utom dem var han sällsynt.
Han flög mycket längsamt och ej sä snällt, som de andre
Fiärilar; satt ganska mycket pä blomman af Scdbiosa prat.
hirs. C. B.

Aranea abdomine fusco ovato, linea exalbida pinnata,
cauda bifurca. Linn. faun. Suec. 1223. fans här i mycken-
het sä pä kritbackar, som pä andra ställen. Jag säg ho-
nom ock uti Essex. Den accurata Beskrifning, som Herr
Archiatern och Riddaren Linn^us gjordt uti sin Fauna
Suecica pä anförda ställe, om sättet huru denne gör sit
bo, befriar mig, at utföra det samma, emedan denne Spin-
neln gjorde det här i Angland mäst pä samma sätt. Skill-
naden är endast den, at vi funno sädana hans konstiga
bo och giller ej allenast utsatte öfver gräset, utan ock i
sidan af sluttande backar, där jorden rasat ned, hvarest
han gemenligen utvaldt sitt bo, där nägon liten grop af
P- 54 en näfves | vidd och djup gick in i backen. Där gjorde

Kent. Gravesend. 41

han sit cylindriska bo ned i förenämde häl, ofvanför hvil-
ket han utspridt sit nät pä alla sidor, at det liknade en
stor tratt, i synnerhet om nagra smä buskar voro i neg-
den, pä hvilka han fick fästa somliga ändar af sinä nät,
da en fiskare, som sätter ut Ryssior, icke kan behändigare
ställa dem. Of ta hade han gjort sit bo upp i buskarna,
da ifrän hans cylindriska häl armar af hans nät gingo ut
til par alnar pä hvar sida, at intet insect fick komma vid
buskan, innan det var insnärdt i nätet. Han sielf satt
altid antingen i botten, eller öpningen af sit cylindriska
och en öppen pung lika häl, färdig at springa til vägs sä
snart nägot rof var at vinna. När nägot insect fastnat,
sprang han straxt dit, och bet det nägra gängor i hufvu-
det, bar det sedän in til början af sit näste, hvarest han
at det upp. Det var et nöje at se hvad arbete han hade
med Curculionerne ; ty som desse äro öfvertäckte med et
härdt skal, sä kunde han nastan aldrig taga redo pä dem.
Sä snart de kommo pä hans nät, angrep han dem; men
de voro sä kloke, at de drogo in fötterna och hufvudet.
Dä han väl bet dem i skalet, men utan verkan; ty sä
snart han lämnade dem, började de äter kräka, dä han ä
nyo sprang upp, och bet dem; men lika fäfängt, sä at
han omsider blef trött, lopp in i sit bo, och Iät dem vandra
sin väg. Han hade altid ned i botten af sit bo et häl,
hvarigenom han, dä nöden trängde, kunde hafva sin un-
danflykt, och ej blifva instängd, dä han altid sökte | sin p- 55
säkerhet bak om nägon qvist eller ned i jorden, när nä-
gon kasade efter honom; men sä snart en äter blef tyst,
kröp han genom hälet in i sit bo, kom fram i öpningen
af det samma, at se efter om nägon fara vidare var pä
färde, eller om alt var fredligt. Jag ref ibland sönder
deras boet, dä de gemenligen efter en eller par dagar
hade det färdigt igen.

Svin. Uti Kent hafva Farmerne gemenligen ej flera
Svin, än de behöfva til deras egen nödtorft, sä at de säi-
län komma at sälja nägot däraf; men uti och närä om-
kring London halla Bränvinsbrännare en stor myckenhet,
ofta frän 200 til 600 stycken, dem de föda med drank

42 Kent. Gravesend.

och annat, som blir öfver vid bränningen; och sedän desse
kreatur blifvit nog feta, säljas de til Slaktare med stor
fördel. Pä lika sätt och til samma ändamäl hälles vid
stärckelse-bruken et stort antal af Svin, hvilka födas och
gödas med det, som blifver afskrädt af hvete, da Stär-
kelse tilverkas. Huset, hvaruti Svinen hällas, blifver rän-
sadt och tvättadt hvar dag.

Akrar, Hvete, Korn &c. Ätskilliga gamla och käcka
Farmer här pä orten berättade, at när äkern är väl om-
lagad, kan man efter Hvete fä 20:de kornet, ibland ock
litet mera; men äkern mäste dä vara väl ansad. Samma-
ledes kunna de fä 20:de kornet af korn pä en väl skött

P- 56 äker. Sädesslagen ömsas ärligen, | nämligen när äkern
legat en sommar i träde, besäs den antingen med Hvete
eller Rofvor, därefter med Bönor, sä med Korn eller Hafre.
Trädesäkern köres om sommaren gemenligen 3 gängor;
om de sä hinna, köres den 4 gängor, samt harfvas och
vältas emellan hvar gäng. Krita brukas ock här til göd-
sel pä äkern, och dä han en gäng blifvit gödd dermed,
behöfva de ej göda honom pä 10, 14 eller flere är. Pä
styf lergrund sades kritan vara skön. Bland andra sätt,
at göda äkern, räknas et säsom det bästa, at fälla fären
om sommaren pä den samma om nätterna uti en liten
träng fälla, at de stä hei tätt tilhopa. En och annan käck
Farmer sade sig sjelf försökt, at sä Hvete i rader, och
plöja upp jorden med horsebreak (en liten nätt plog, som
drages af en enda häst) emellan raderna; men det har ej
velat lyckas för dem. Dock trodde de, at det kunde gä
an. Eljest brukas horsebreak här mycket, at plöja och
ränsa bärt ogräsen emellan de sädda rader med Bönor
och Ärter, aldenstund det hsar mycket arbete. Eofvor
säs äfven här i Kent mycket för Fär, Svin och Oxar, at
föda och göda dem med. Bästa tiden at här sä Hvetet,
sade Farmerne sig funnit vara ungefär en Mänad för
Michaels-mässo (efter gamla stylen); mänga sä det ibland
en Mänad efter, men det sättet hälles ej för sä godt.

Ängsskötsel, St. Foin, Glover &c. Deras mästa ängar

P- 57 här pä orten besäs med nä | gra vissa höslag, som St. Foin,

Ke7it. Gravesend. 43

Glover, Vicia, Lucerne &c. St. Foin sades trifvas ganska
väl pä Kritbackar, det ock vi öfver alt klarligen funno.
För 30 är tilbaka visste de här ej sä mycket af des bruk,
som nu, hvilket de lärt frän Frankrike. St. Foin är en
stätelig föda för hästar; men för Kor är den torkad ej sä
god, som godt hö; emedan de ej mjölka sä mycket efter
den, som efter hö. När den en gäng blifvit sädd, kan
den ibland stä 16 och flere är, innan den behöfver säs
om. Den gifves ät hästar, antingen hei, som den är, eller
skäres den i en hackelse-kista sönder med stjelk och alt
helt smä, blandas sä ut med hafra, agnar, Bönor eller
ärter, och gifves sedän ät hästar, som mä ganska väl der-
efter. De fä ej här siä St. Foin mer, än en gäng, om
sommaren. Glover brukas ock mycket nu at säs här; men
den stär ej sä länge, som St. Foin, innan den mäste säs
med Hvete eller annat, och et stycke land besäs om. De
bärga nastan aldrig mer än 2 slättar däraf, innan den säs
om, ej eller lönar det mödan at Iata den stä längre; t}"
när en slagit den 2 är eller 2 somrar, tyner den därefter
sä mycket af, at de näppel. kunna gä med lian därpä,
därföre när de 2 somrar, och ganska ofta endast en som-
mar, af slagit den samma, plöjes äkern ä ny o upp, besäs
med Glover; men ehuru den ej kan stä länge, innan den
skal säs om, sä lönar den dock ganska mycket omaket,
hälst här pä orten, där pä Kritbärgen inga ordinaira gräs-
slag ve|la fort; emedan denne Glover första sommaren, 1>- 58
dä den släs, gifver en sä ganska stor ymnoghet af et
mägtigt och godt hö. Til föda för hästar är den förträffe-
lig, men ej sä för Kor; emedan de väl mjölka mycket
däraf, men mjölken fär nägon särdeles smak därefter, och
är pä längt när ej sä behagelig, som när Kona födas med
godt gräs; i synnerhet kan en ganska väl kanna denna Glo-
ver-smaken i mjölken, om Kona fä gä ute om sommaren och
äta den gröna Glovern; men dä mäste en taga vara därpä,
at de ej mä fä äta efter behag däraf; ty Glovern smakar
dem sä väl, at de ej kunna hafva äterhäld, utan ibland äta
de den sä begärigt, at de svälla up och dö. Glovern har
ock däruti företräde fram för andra höslag, at den gemen-

44 Kent. Gravesend.

59

ligen kan släs 2 gängor om sommaren. Somlige liafva ock
nu börjat at sä Lucerne, men ovisst ännu, huru det vii lyc-
kas. Tares {Vicia vulg. sat. Park.) säs här ock af en del
til foder, och visste Farmerne näppel. nägot höslag, hvar-
efter Korna gifva sä mycket mjölk, som da de äta af,
hälst om den är grön, hvilken mjölk tillika smakar väl;
dock är det befunnit, at Kor gifva den behageligaste mjölk,
da de äta godt gräs. Pä ganska mänga ställen här i
Ängland siä de sinä ängar 2 gängor om sommaren, ibland
ock 3 gängor; men da släppa de säilän Creaturen at beta
derpä, hvarken om Vär eller Höst. Dock berättade Far-
merne, at hoet af den senare slättern ej är sä godt och
kraftigt, som af den förra.

Bönor, säs här mycket, och brukas til föda för hästar
och svin. Likaledes gifva de at hästar och svin ärter
til mat.

Krita. Det är ej bekant, at Krita brukas til nägon
ting i trägärdar; men i hummelgärdar brukas den af som-
liga som en gödsel, dä den förut utblandas med annan
gödsel.

Ost, Smör &c. Mäst hvar Province i Ängland har
nägot särdeles, som den frambringar mer och bättre, än
en annan. Säledes meddelar gemenligen Kent bättre
Humla och Kärsbär än andre Provincier: Hertfordshire
bättre Hvetmjöl: Cheshire och Glochester-shire bättre
Ost, Suffolk bättre smör, o. s. v. Härvid är märkvärdigt,
at den Province, som gifver det bästa smör, kan ej med-
dela sä skön Ost, och tvärt om. Orsaken sades vara, at
til hvardera sä smör, som ost, fordras den bästa och fe-
taste mjölk. Där de göra smör, göra de äfven ost; men
de bruka först at kärna smör af mjölken, och sedän göra
de ost af den samma, hvilken ej kan bli god; emedan den
mästa kraften af mjölken är redan bärttagen.

Räg, säs äfven här i Kent af en del, som dels för-

sälja den, dels bruka utblanda den med hvete, mala och

göra bröd däraf. Halmen säljes til Watermen eller Rod-

dare och de som gä med bätar och Jaktar fram och til-

p. 60 baka til och frän London, hvilka bruka lägga | halmen

Kent. Gravesend. 45

pä botten af bäten, och pä sätet, at de resande mä sitta
sä mycket bättre, och ej sudda eller orena sinä Kläder.

Den If Julii.

I dag reste jag med Till-bäten til London, at höra,
om ej Capitain och det skepp, jag sk^ille gä öfver med
til America en gäng mätte bHfva resfärdigt, samt fölgde
efter middagen en af Till-bätarne ned til Gravesend til-
baka.

Kritans nytta. Pä de äkrar, som ligga i negden om--
kring Gravesend, bruka de ganska säilän, eller nastan
aldrig at göda sinä äkrar med krita; emedan jorden, som
där är mäst en mylla, är förut sä lös och torr, at den
behöfver ej blifva lösare; men längre därifrän, där de
hafva väta, lägländta och af lera bestäende äkrar, göda
de dem da och dä med krita. Alla äkermän och Farmers
härstädes komma därutinnan enhälhgt öfverens, at den
förnämsta nyttan, kritan gör säsom gödsel pä en äker, är
pä et sädant land, som bestär af en styf lera och kali
jordmon; ty hon löser up samma lera, gör den beqväm
at frambringa säd til myckenhet. Det är ock därföre,
som Farmerne i Essex, hvarest ingen krita är til finnan-
des, äfven de, som bo längt bärt, komma hit ned til stran-
den af Thames, där kritbärg äro, köpa här mänga lass
krita, och föra dem läng väg öfver land, | at därmed göda P- 61
sinä äkrar, som bestä af en styf lera. De, som bo längre
in i Kent, och hafva dylik lerjord, förbättra den pä samma
sätt med krita. I sandig jord sades kritan icke göra nä-
gon nytta.

De bäde närä och längre härifrän boende betjena sig
säledes af denna til gödsel pä deras äkrar och ängar.
Frän Essex, Midlesex, Surry, och ganska mänga andra
orter af de Ängelska Provincier, som antingen ligga närä
Thames, eller eljest vid sjökanten, föres med smä Fartyg
allehanda matvaror til London, som hvete, korn, hafre,
smör, ost &c. När samma smä Fartyg skola gä hem frän
London, vela de icke gä toma tilbaka; därföre komma de

46 Ke7it. Gravesend.

til nägon af dessa kritgropar, lasta sinä Fartyg med krita,
som de här kunna hafva för et ringa pris, och föra den
hem, hvarest de antingen bränna henne först til kalk,
innan de lägga henne pä äkern, eller ock lägga henne pä
äkern, som de fä henne.

Utländska skepp taga ock ofta vid Hemresan här-
ifrän en stor mycjienhet krita med sig.

Grunden af vallarna och Bankarna pä ömse sidor
om Thamsen äro gjorde af denna krita, dels emedan den
binder väl, dels emedan de icke hafva nägot annat sten-
slag. Den är lagd där bäde i större och smärre stycken.
p. 62 Uthusen voro pä ätskilliga ställen upmurade af bara

krita.

Det förnämsta, hvartil kritan här brukas, är, at de
pä ätskilliga ställen bränna kalk däraf, hvarom litet nedan-
före mera.

I Comedie-husen i London brukade Lindansare, och
de som gingo pä rep och linor, at gnida deras skor starkt
under med krita, pä det de ej mätte halka; äfven krita-
des repet dä nägot.

Den |o, julii.

Anmärkningar vid krita och Kritbärgen vid Northfleet
och annorstädes i Kent. Northfleet är en by, som ligger
en liten Angelsk mii W. om Gravesend pä samma sida
om Elfven. Här, och sä ända til Gravesend bestä alla
Elfsbackarna vid Thames, och landet däromkring af bara
krita, endast at en tunn mylla eller matjord ligger öfverst.
Här finnes vid Thames stränder den ena stora kritgropen
efter den andra bäde af ansenlig vidd och stor djuplek.
Desse kritgropar äro merendels fyrkantige. Deras sidor
perpendiculaira. Djupleken pä desse gropar frän öfverst a
superficies ned til botten 8, 12, 15. och flere famnar. De
höra ej til en och samma person, utan äro ätskillige, som
hafva del deri, hvilka äro Gentlemen, som vistas i Lon-
P- 6o don; men hafva dock här folk, som bo vid krit | groparna,
at se efter, det med arbetet mä gä väl och rätt til. At

Kent. Gravesend. 47

kritan här blifvit tagen för mänga hundrade är tilbaka,
kan slutas, utom hvad en har af gamla Häfdateknare,
äfven dels af groparnas myckenhet ocli ganska stora vidd
och djuplek, dels af det ansenliga antal af gamla gropar,
som nu til eu stor del äro med grus igenkastade, och med
hvarjehanda slags trän och örter öfverväxte.

En del Kritgropar, hvarest de nu bröto och brände
kritan, voro när til Elfven; andre äter nägra musquet-
skätt därifrän; ty de hade bärttagit alt det dugeligare
närmare Elfven, sä at där ej annat var lämnat, än höga
backar f ulia med den mull de afrislat, da de tagit kritan,
jämte den mull, som legat öfverst, tillika med stycken af
flinta, krita, tegelstenar och annat skräp.

Uti dessa kritgropar hade vi ganska godt tilfälle at
se, dels huru tjock matjorden och mull en är, som ligger
ofvanpä kritan, dels hvarjehanda hvarf och strata af krita,
samt hvad i den finnes med mera.

Öfverst och ofvanpä kritan lag matjorden eller svart-
myllan, gemenligen til "Zy/^ quarters djup, utblandad med
smä flintbitar, hvilka sägo ut lika med dem, som ligga
pä öpna fältet, dem Solen blekt och gjordt hvita. Fär-
gen af denna matjord var brun. Dock var Svartmyllan
ej allestäds öfverst lika tjock; ty | rätt som den var 2^/2 P- 64
quarter tjock, sä gick den som en boge eller vigg ned,
til 2 alnars perpendiculairt djup. Bredden af en sadan
vigg var icke eller allestäds likadan; ty ibland var öfre
delen til 5 ä 6 alnars vidd, ibland näppel. til en aln, o. s. v.
Djupleken af sädana viggar var ock olika, nu mer, nu
mindre; dock var gemenl. matjorden utom och ofvanför
desse viggar 2^/^ quarter.

Därefter tog kritan mot; men var öfverst ej aldeles
ren, utan utblandad nägot litet med den bruna jorden,
til 6 quarters tjocklek. Denna utblandade kritan säg sä-
lunda smutsig ut. Uti den samma suto nog flintstycken,
äfven fullt med smä Pebblestones ; hvilka bägge, sä flint-
stenar, som Pebblestones aldeles liknade dem, som ligga
upp i dagen, och blifvit blekte af Solen; hvilket tyckes
vela säja, at desse ställen af krita, som nu äro 2 alnar

48 Kent Gravesend.

perpendiculairt under öfversta superficies af jordskärpen,
fordom legat upp i dagen och Solen. Vi gräfde in i
backen och befunno allestäds sädana blekta flintstycken
och Pebblestones. När desse blekte flintstycken, som lägo
in i backen, slogos sönder, sägo de ofta inuti ut, likasom
flinta, da hon värit uti elden, men dock ej blifvit sä härdt
bränd, at hon gätt til glas.

Stundom fans til 4 alnars perpendiculairt djup i
p. 65 sjelfva kritan stora fläckar af en | half ä 1 alns diameter,
hvilka bestodo af bara sadan brun mylla, som ligger öf-
verst, och är den samma, som vi kalle Svartmylla. Sä
uti desse fläckar, som i kritan rundt omkring dem, voro
fullt af smä Pebblestones. Yi funno sädana fläckar vid
mänga kritgropar.

Pä somliga ställen nödgades de bärtkasta matjorden,
flintstenar, Pebblestones och annan utblandad mylla, ända
til 3 alnars perpendiculairt djup, innan de kunde fä ren
krita, at nyttja til kalkbränning.

At jag nu mätte se, huru hvarfven voro i desse krit-
gropar, samt hvaraf väggarna i dem bestodo, vii jag an-
föra de anmärkningar, jag vid en och annan af dem gjorde:

Uti en af desse kritgropar närmast til Gravesend s
sidan, voro strata i denna ordning:

1) Ofverst och ofvanpä kritan var Svartmylla eller
matjord, hvilken här til färgen var merendels brun, unge-
fär af 72 ^l^s tjocklek, mer eller mindre; ty den var ej
öfveralt af samma tjocklek, utan gick ibland som viggar
eller kilar ned i kritan, pä 4, 6 ä 8 quarters djup, samt
olika bredd.

2) Dernäst en krita utblandad med Pebblestones och
nägot af förenämde Svartmylla, at hon ej var helt ren,
til ^/2 alns tjocklek, mer eller mindre. Denne krita var

P- 66 nä|got lös, och ej sä härd, som de perpendiculaira väg-
gar i kritgroparna.

S) Sedän kom et mäst horizontailt löpande stratum
af bara rötter, ungefär af Ys ^ V4 tums tjocklek. Det
bestod ej af annat, än bara smä rötter, af hvilka de största
voro af en gäspennas tjocklek; men man kunde ej taga

Kent. Gravesend. 49

reda pä hvad för slags rötter desse värit. De voro ej
särdeles rutnade, jag inbillar mig, at de voro fina rötter
af Hagtorn, hvilka lupit ned sä längt, ooh da de funnit
under detta stratum en härdare krita, ej kunnat gä längre
ned i jorden, utan sedän lupit horizontaliter uppä det
samrna, och säledes tid efter annan formerat detta. Hvad
som gaf mig anledning til denna tanka, var 1) at kritan,
som ligger näst under, är ganska härd. 2) At jag fann
friska och växande Hagtorns rötter, af samma tjocklek,
som nyss nämdes, hvilka lupo just horizontaliter bland de
andra rötterna i detta stratum.

4) Härda Kritbärget" 3 famnar. Huru det blef längre
ned, kan jag ej säja; emedan det nedrasade gruset och
mullen hindrade, at mera kunna se därefter.

I en af de kritgropar, som voro närmast til North-
fleets Kyrka, voro strata af kritan i denna ordning:

i) Jordskärpan och matjorden, ungefär 72 ^1^-

2) Härda kritbärget 29 ä 30 alnar ungefär. Flint- P- 6";
stycken voro har och där utblandade däri.

3) Et stratum af bara flinta, lagd helt tätt vid hvar-
annan, af 72 ^ 1 quarters tjocklek.

4) Härda kritbärget, 472 aln.

5) Et stratum flinta, af 1 ä 172 tums tjocklek. Flintan
läg äfven här hei tätt vid hvarannan; men flintstyckerna
voro helt tunna, lika som smä tunna brädbitar; of ta lägo
par stycken sädana tunna bitar pä hvarandra.

6) Härda kritbärget, 9 alnar.

7) Et stratum flinta, aldeles likadant med N. 3.

8) Härda kritbärget par alnar; och ho vet huru
längt ned; emedan botten af gropen hindrade mig, at se
djupare?

Anmärkn. Uti krithvarfven nedan för N. 3. sjmtes
nägon enda flintsten här och där.

Uti en annan af desse stora kritgropar närmare mot
Gravesend, voro strata sälunda:

1) Öfverst svartmylla, ungefär af en alns tjocklek;
men utblandad med krita, at färgen af denna jorden var
mäst hk tegel.

60 Kent. Gravesend.

2) Krita, 2 famnar.

3) Et stratum af flinta, helt liorizontelt, som hade
det värit lagdt med flit efter vattupass, af 72 ^ 1 quarters
tjocklek.

4) Krita, 5 famnar ungefär.

p. 68 5) Et stratum af flinta, lagdt pä samma sätt, som

N. 3. liorizontelt ooh efter vattupass af 72 ^ 1 quarters
tjocklek.

6) Krita, netto 6 quarter.

7) Et hvarf flintsten, likadant med de föregäende,
^/2 ä 1 quarter.

5) Krita en famn, och tör hända mycket dju-
pare; emedan den nedrasade mullen liindrade mig at se
det mera.

Obs. 1. At desse strata af flinta bestodo endast af
en enda flintstens högd, och ej af flere staplade pä hvar-
andra; det säg sä ut, som om nägon hade et flackt, jämnt
och slätt fält af bara krita, hvaröfver breddes et stratum af
enkel flintsten, sä tätt, at den ena rörde vid den andra,
och lade sä krita därpä.

Obs. 2. Flintsten, som läg i desse hvarf, var somlig-
städs tjockare, inemot et quarters tjocklek: annorstäds
tunnare, ända til en tunn skälla af en fjerndels tums
tjocklek. Emellan desse strata af flinta, syntes uti sjelfva
kritan säilän nägon flintsten; endast nägon enda här och
där. I kritan var, fast ganska säilän, nägon liten ibland
oval, ibland klotrund Pebblestone.

Uti förenämde stratis af flinta, omgifves flintan med
krita helt tätt, likasom kritan värit blöt, dä flintan köm-
mit dit, at hon sunkit ned i kritan, och at sedän en annan
blöt krita kömmit at ligga därpä.
p. 69 Desse strata eller hvarf af fHnta emellan kritan aro

synnerlige. Flintsten ligger här sä horizontelt och sä tätt
til hvarannan, som hade den med flit af människo-händer
blifvit ditlagd. Huru har den väl i en sadan ordning
först kömmit dit?

Hela backen vid Themse-strömmen W. om Gravesend,
bestod af bara krita; men vid des basis jämt vid vattu-

Kent Gravesend. 51

brynot, da floden (ref luxus maris) är högst, var et sädant
stratum af flintsten, som nyss omtaltes, hvilket lag pä
samma sätt helt horizontelt, som hade det värit lagdt
efter vattupass. Flintstyckena lägo här aldeles jämnt intil
livarandra. Detta flint-stratum kunde ses vid lägt vatten,
nastan en half Ängelsk mii längs efter Elfstranden.

Färgen pä dessa perpendiculaira väggar i kritgro-
parna är merendels snöhvit. Annorstäds hade den fätt
en gulaktig färg, nämligen där, hvarest ofvanföre var
svartmylla och trän, hvarifrän ibland nägon vätska silade
sig ned, och rann öfver sidorna. Pä de ställen, där mänga
kalk-ugnar finnas, äro de perpendiculaira väggar af den
myckna stenkäls röken mäst svarta.

Pä somliga ställen, där kritan nyligen fallit ned, var
fuUt med svarta prickar deruti, dä den slogs sönder, af
smä knappnäls knappars storlek, just likasom en Lichen
börjjat där växa. I et och annat stycke satt stora rost- p- "O
fläckar, hvilka somligstäds förtärt nägot.

I de perpendiculaire sidor eller väggar af kritgro-
parna äro gemenligen fullt med springor, hvilka gä dels
perpendiculariter, dels horizontaliter, och skära af hvar-
andra ungefär ad angulos rectos. Bredden pä en sadan
springa är ej lika, ibland sä liten, at man näppeligen kan
sätta en knifsudd däruti, ibland äter äro de bredare, at
en väl kan fä in et finger. Jag kan just ej säja af hvilket-
dera slaget, antingen perpend. eller horizont., det finnes
mera, dock tyckes de horizontela göra största antalet.
När jag kallar springorna perpendiculaira, är det ej sä at
förstä, at de voro sä efter mathematiske reglor, utan de
stodo ibland just perpend. ibland närä därintil. Det samma
är at märkä vid ordet horizontelt.

I de gamla kritgroparna hade de somligstäds gräfvit
stora häl in som hvalf. De som bodde där när intil, sade,
at de mente dem i forna dagar värit brukade til källare.
Hvalfven däruti hade icke tagit nägon särdeles skada af
tiden, ej eller väggarna; dock syntes, at kritstycken dä
och dä fallit ned frän hvalfvet. Kritan i desse gamle
källarväggar, som voro perpendiculaira, var fuU med

62 Kent. Gravesend.

springor, som gingo bäde perpendiculariter, horizontaliter,

71 ocli äfven oblique eller snedt före. Jag förjstär med
oblique eller snedt, det som är som et medium emellan
perpend. och liorizont. eller tämeligen närä därtil. Desse
sneda springor voro allestäds rätt fä, och pä längt när ej
sä mänga, som de andre.

Vidden emellan de horizontela springor var ingen
ting mindre än likadan; ty da det ena stratum (om jag
sä mä kalla det) var tjockt, var of ta det andra helt smalt.
I de gamla källare var vidden emellan hvarfven meren-
dels et quarter, dock ibland mera, of ta en tum, ja ibland
endast en lialf tum, eller en smal rimsa. Spingorna voro
gemenligen sädana, at man näppeligen kunnat fä en knifs-
udd i dem; i andra kunde hela knifsbladet lätteligen stickas
in. Ej eller var altid et och samma stratum af lika vidd
emellan springorna; ty oansedt det gemenligen ville halla
sig vid en och samma vidd, skedde dock ibland, at
när det en stund värit af en och samma vidd, det da
smäningom blef smalare, och omsider ändades i en an-
gulum acutissimum. Springorne förhöllo sig ej eller lika;
ty nu kunde en springa gä helt noga horizontelt, sä längt
som väggen var i en kritgrop; nu rätt, som hon gätt
litet horizontelt, stannade hon tvärt af, och en annan
horizontel springa började där, 1, 2, 3 eller flera tum,
antingen ofvanföre eller under, och sä vidare. När en
tog löst et kritstycke, som satt emellan '2me horizontela

72 springor, var | bäde undra och öfra sidan däraf, et planum
eller slätt, utan uphögning, samt gemenligen af litet mör-
kare färg, än kritan däruti, til et tecken, at luft och
vatten kömmit däremellan. Stenkälsröken, hvilken kom-
mer frän kalkugnarna, som finnes mäst i alla desse gropar,
kan ock hafva förorsakadt samma mörka färg. Under-
stundom rätt som en linea lopp horizontaliter, vek hon
af och lopp helt snedt.

Af de horizontela rämnor voro gemenligen nägra
hufvudrämnor, som merendels fölgde hela väggen utät,
och voro större, än de andre. Yidden emellan hvardera
af dem var ätskillig, 1, 1^2 a 2 alnar, säilän under 3

Kent Graveseyid. 53

quarter; men rummen däremellan voro of ta sönderdelte
med smä horizontela rämnor.

De perpendiculaira springor aro ej eller af samina
beskaffenhet; ty ibland gä de uti en rätt linea ända upp
före hela väggen. Ibland, da de gätt et stycke, stana
de tvärt af, och da börjar en annan litet pä endera sidan at
gä upp i Iin. recta; vidden pä en sadan springa förhäller
sig pä samma sätt, som är sagt om de horizontelt gäende.
Distancen emellan de perpendiculaire har sig äfven pä
samma sätt som i de horizontala, nämligen ej lika, utan
ibland vid, ibland smal, ofta til endast en tums bredd, och
väl mindre; men ibland til 1, 2, 3, 4 och 5 quarters bredd.

Gemenligen höllo desse perpendiculaira rämnor vissa P- 73
väderstreck; ty merendels gingo de frän O. til W. och
frän N. til S, eller om det skuUe vara en liten afvikning,
frän W. til N. och O. til S. samt frän S. til W, och frän
N. til O. Men detta var sä litet, at det föga kunde märkas.
Dock syntes stundom nägon, som gick frän denna regel,
och lopp, til exempel, frän SO. til NW. frän NO. til SW.
o. s. V. Likväl skedde denna afvikelse nog säilän. Gemenl.
lägo de, som först blef anmärkt, och det i kritgropar,
som voro hela Angelska milen frän hvarandra.

När kritstyckena togos utur bärget, sä voro gemenl.
deras sidor, som setat mot den perpendiculaira rämnan,
hei plana, och sä släta som de värit skurna jämna med
en knif efter en lineal.

De kritväggar, som värit längre i dagen, och pä
hvilka bäde Soi, luft och rägn längre fätt verka, äro
längt mera fulla bäde med perpendiculaira, horizontela
och obliqua eller sneda springor, än den, som nyss up-
brytes. Atminstone kunna de förra mycket tj^deligare
märkas; ty en gammal krita, som länge värit i dagen,
är mäst hei söndersprucken, dä uti en nyssbruten man
svärligen, utom de stora horizontela och perpendiculaira
springor, kan blifva varse nägon rärana.

Ibland ses i de större rämnor, at tunna och flata
flintbitar, som tunna skifverstyc | ken, fyllt up rämnan. p- 74
Mon den generats dit, sedän kritan rämnat sä sönder?

64 Kent. Gravesend.

Säledes ses, at kritbärgea hafva sin art at rämna
sönder, äfven som gräbärgen hos oss.

När krita legat sin tid i öpna luften under soi och
rägn, blifva ofta helt smä hai pä den sidan däraf, som
vetter upät, at den varder som pipog. Hälens djuplek
är dock säilän öfver 1 ä 2 Geom. Iin.

Flintan, som fans i kritbärgen, hade icke nägon viss
skapnad, utan var mäst alt i oformliga stycken, just som
da en smälter metall eller nägon malm, och läter den
rinna pä marken uti hvad form en behagar.

De största Flintstycken äro af en alns längd; fast
man fär säilän se nägot sä stoi't. De f lasta 172 quarter
a 72 ^1^^-

Mäst ali flinta är här svart; dock finnes här och där
nägot Ijusaktigt stycke.

Pä stranden vid Elfven Themse, ligger somligstäds
fullt med flinta; men oansedt stranden i 6 timar stär
under vatten, och i de andra 6 i öpna luften, har den
dock ej tagit annan förändring däraf, än at en del är
utanpä af en hvit färg, eller ock ibland stötande litet pä
blätt, sadan, som flinta plär vara, dä den ligger pä backar
i fria luften, och Solen fär skina der pä, och bleka den.
Eljest voro mästa delen af flintstj-ckena här sä rena och
s varta, dä de slogos sönder, som de, hvilka mdigen togos
utur kritbärget.
p- 75 Flintan hade ibland utanpä sig likasom en rost-äten

eller ocherfärgad skärpa. Ofta fans ock uti sädana rost-
ätna ställen. Figuren var, säsom förut nämndes, som malm,
smält och runnen pä jorden huru den sielf velat. Gemen-
ligen voro styckena aflänga, samt fulla med knylor och
ojämnheter utanpä. De liknade ock ofta finger, fötter,
tappar, bällar, en del af en hand, gethorn, smä kalfhorn, &c.
Inuti var den gemenligen svart; men ock ofta full med
Ijusare fläckar, mer eller mindre.

De Heterogenea och främmande eller mindre all-
männa ting, som funnos i desse kritgropar antingen i
kritan eller flintan, äro i synnerhet desse:

1) Strälflinta, sä fär jag kalla en art af sten, hvilken

Kent. Gravesend.

sätter sig som en svamp ofvanpä flintan, är bred och flat,
bestär af parallela trädar liärdt sammansatte, hvilke gä
perpendiculairt, mot sin flata sida, liknar alldeles amiant-
likt Strälgips uti Prof. Wallerii Mineralogie p. 55 endast,
at detta är nägot tätare. Til färgen är det hvitt eller
Ijusgrätt. Den är dock en art af flinta; emedan den mot
eldstäl tager eld. Den sätter sig ej allenast pä flinta,
utan ock ibland pä krita.

2) Musselskal finnes säväl i kritan, som fastvuxna
uti hälen pä flintan.

3) Crystaller. Ofta när man bryter eller slär sönder

et flintstycke, finnes däri smä bärg | crj^staller helt tätt. p. 76
Gemenligen är vid dem nägot tomt rum lämnadt.

4) Klotrunda flintbitar eller af Ängelsmännerna sä
kallade Chalk-egg. Desse finnas esomoftast fastgrodde vid
flintan. Utanpä är et sädant krit- eller rättare flint-ägg
öfverdragit med en hvit kritskärpa af en half Iin. tjocklek;
men dä den släs sönder, fär en se, at den bestär meren-
dels af bara flinta. De äro gemenligen klotrunda, stundom
ock litet aflänga; ibland äro de helt solida och bara flinta;
men ibland iholige midt uti, dä in centro ligger nägot
litet krita, antingen at den sitter fast vid flintan, eller
ock är lös, sä at, dä hon skakas, höres huru kritan stöter
emot sidorna däruti. Frän en sadan iholighet, är icke
nägot häl eller gäng til yttra peripherien eller yttra kan-
ten, utan flintan är solid rundt omkring hälet. Desse
äro smä som Svale-ägg eller Byss-kulor, och äfven stora
som Styckekulor.

Uti somlige Kritgropar suto Karlar och slogo i smä
bitar sönder de där samlade flmtstj^cken, at sälja at re-
sande och andra, at siä eld med.

Vid Kritgroparna och ofta annorstäds voro murarna
pä husen och omkring gärden bygde endast af flinta, i
det de slagit i tu de stora flintstyckena, och sä vändt
den svarta flata sidan utät; men den gamla rundaktiga
ytan inät.

Atskilliga Kyrkor finnas pä denna orten, upmurade
nastan endast af flinta och kalk, | hvilka bägge, sä flintan, p. 77

66 Ke7it. Gravesend.

som kaiken, äro tagne ur dessa kritgropar. Säledes hafva
desse kritgropar värit i ständ at framgifva mäst alt, hvad
som behöfs til en hei Kyrkas upsättning.

En och annan Kritgrop, där de i forna tider tagit
krita, är nu lämnad öde, och stär fullväxt med allehanda
trän och örter. Bland träna äro i synnerhet Liguster,
Vihurnum, Törnbuskar, Cornus fcem. i ganska stor myc-
kenhet.

Här och där är i kritgroparne qvarlemnad midt nti
nägon ^'^gg eller sida, hvilken ser ut antingen som en
hög gammal mur eller pelare.

När Solen skiner vid det en vistas uti en kritgrop,
kostar det ganska mycket pä ögonen, at se pä den hvita
kritan.

Caniner hade pä ätskilliga ställen sinä häl och bon
i den lösa nedrasade mullen och kritan, där de om aft-
narna syntes i stor myckenhet.

Tättingar hade deras nästen i de urgrafne hvalfven.

Uti en af kritgroparna var anlagd en vacker Trä-
gärd, full med ätskilliga fruktträn samt hvarjehanda Köks-
Kry ddgärd s-växter .

I Kritgrufvorna vid E-ochester, hvilka lägo halfannan
Svensk mii ungefär frän de nu beskrifna vid Northfleet,
hade Kritväggarna aldeles samma beskaffenhet, som de
78 förut omtalte, nämligen, at de gingo i lika ho|rizontela
och perpendiculaira sprickor: ägde samma heterogenea:
hade likaledes sädana strata af flinta, lagde tätt vid hvar-
annan, samt en, 2, 3 ä flere famnar af krita emellan hvart
sädant stratum. I kritan emellan dessa strata satt äfven
här och där nägot flintstycke.

Beskrifning huru de bränna Kalk, af krita vid North-
fleet, och annorstäds i Kent. Jag har nämnt förut, at alt
Landet omkring Northfleet bestär af bara krita, hvaruti
de gräfvit djupa grufvor, och därutur tagit bäde krita
och flinta, dels at säljas utomlands, dels at af kritan bränna
kalk. Sättet huru kalkbränningen här förrättas, är föl-
jande, som jag vii berätta i den ordning, som det sker:

De bryta med en järnstör stora stycken lösa frän

Kent. Gravesend. 57

sidorna pä kritgroparna, och Iata dem ramla ned til botten
pä grufvan. De begynna denna brytning öfverst mot da-
gen, sedän de förut bärttagit myllan och jorden, som ligger
ofvanpä kritan, och fortfara sä ned at ända til botten;
men ej mera pä en gäng, än det kan räcka til bränning
uti en eller par veckor. Alla de andra väggar pä krit-
grufvorna, som de lämnat at bryta, äro mäst perpendi-
culaira; men den väggen, där de bryta, är nog sluttande
sä at de kunna gä up och utför den samma merendels.

De stycken, som nedfallit, och ännu äro mycket
Stora, huggas sönder i smärre stycken med en järnhacka.

Därefter hafva de gjordt sig likasom en stubbe eller p- 7&
huggstock af krita, hvarpä lägges den i nägorlunda smärre
bitar pä förenämde sätt slagne kritan, och med en hacka,
som liknar en sadan, som vi pläge hacka qvarnstenar med,
endast at ägget af hackan ej gär parallelt med skaftet,
utan ad angulum rectum, eller tvärtföre mot skaftet, som
pä en skarf-yxa, hacka ännu kritan uti smärre bitar,
sä at de största kritbitarne säilän blifva större, än en
knytnäfve. Denne hackan är uti ägget ungefär par
tum bred.

De Flintstenar, som finnas bland kritan, samlas och
lägges i en hög, at förvaras, och sedän säljas de bärt.

De hafva sedän et Eissel af 5 quarters Diameter
ungefär, hvars botten är gjordt af smala järntenar om-
hvefvade med stälträ. Desse järntenar äro satta, som vanligt
är i sali, at de göra fult med fyrkantiga häl eller quadrater.
Hvardera latus af en sadan quadrat eller fyrkantigt häl
är 172 ä 1^/4 ä 2 tum. Detta Rissel hölts af en person,
under det den andre med en skäfvel kastade den sönder-
hugna kritan däri, da altid de stycken, som voro mindre
än hälen i botten pä risslet, gingo igenom och föllo ut,
tilhka med den krita, som vid hackningen smälats sönder
til mjöl. De kritstycken, som blefvo qvar i Eisslet kasta-
des därutur i korgar, hvilka blefvo burne til kalkugnar,
at brännas til kalk; men de smärre styckena, som föllo
ut genom hälen af Kisslet, | tillika med det fina mj olet, p- 80
lämnades at ligga qvar pä backen, och fördes ej til kalk-

58 Kent. Gravesend.

ugnen. Orsaken, hvi de ej ville bruka det, sades, at det
släcker ut elden i kalkugnen, emedan det är sä fint.

Skäfveln, som de öste kritbitarne med, var litet ut-
liälkad, aldeles lik sädana skäflar, som brukas i Spanmäls-
eller Salt-bodar, endast at den var nägot bredare. Bred-
den eller lat. tranvers. af skäfvelbladet var 3 qv. 4 tum;
lätit, perpendicularis 1 quarter, 4 a 5 tum: nederst och
rundt omkring var den skodd med järn.

Korgarna, som de smä kritstyckena östes uti, ocli
uti hvilka de buru kritan til kalkugnen, voro gjorde af
Videsprätar eller telningar, til skapnad som en Pocal eller
Bägare; högden af dem 2 qv. 1 tum; diametern vid Basis
nägot mera än 1 qv. diametern ofvantil 272 qv. ä 2 quarter,
4 tum.

Sedän de öst korgarna fuUa, af hvilka här var en
stor myckenhet, buros de af Qvinfolk til kalkugnen, livar-
est en Karl var, som tog emot korgen, kastade eller
stjälpte kritbitarne därutur öfver eller pä kalkugnen, dock
pä sädant sätt, at lian slängde dem til vägs, sä at de ej
kommo at ligga pä hvarandra, utan spriddes jämt om-
kring bredevid hvarandra.

Kalkugnen var bygd af Tegel. När han var tom,
och en ofvanifrän säg nid i honom, var han til skapnad
P- 81 likasom en bä | gare eller Pocal, rund säsom han värit dra-
gen med en Cirkel; men smal nederst, och vidgade sig
frän alla sidor mer och mer ut, ju högre han blef. Dia-
metern vid Basis eller botten af ugnen innantil var 11
quarter ä 3 alnar; men ofvantil vid öfversta superficies
var diametern 672 aln, somliga litet mera. Perpendicu-
laira högden inuti frän botten til öfversta kanten 11 alnar
1 quarter. Nedantil vid botten var ugnen utanpä bygd
perpendiculair til 3 ä 372 alns högd, hvarifrän han sedän
som en parasoll vidgade sig ut pä alla sidor. De hade
där lagt pä den perpend. muren öfverst bjälkar horizon-
taliter, pä hvilka de satt andra smalare bjälkar, hvilka
alla lutade utät, som en parasoll. Näst innan för samma
bjälkar voro lagda stora Kritstycken, och straxt innom
dem, tegelmuren af kalkugnen, som stödde sig och up-

Kent. Gravesend.

bars, vid det den mer och mer utvidgade sig, af dessa
tätt vid hvarandra upstälta och en parasoll formerande
bjälkar; ty om ej desse värit, hade öfra delen af ugnen
ej kunnat stä. Med öfra ändan voro desse uprätte bjälkar
fästade vid andra horizontelt lagda bjälkar, som voro in-
hugne i en enkom därtil gjord ställning, livarpä var gjordt
som en botten, därpä de kunde gä ocli spatsera omkring
ugnen, samt bära krita, stenkäl, och annat, som behöfdes,
til den samma. Ned vid botnen hade kalkugnen 4 stycken
öpningar eller ugns-munnar, därigenom den fullbrända
kritan kunde uttagas, och hvar|igenom vädret fick altid p. 82
spela in, och elda up kälen i ugnen, at det var altid et
starkt drag. Hvardera ugnsmun, som var fj^rkantig, hölt
5 quarter i bredd, och en aln i högden. Den perpendi-
culaira delen af ugnen, eller den nedra var utanpä en
octangel eller att-kant, pä det sättet, at da en af latera stod
perpendiculair, var ungsmun i den nasta, da öfre delen
af latus stod lika längt ut, som den perpendiculaira, men
gick sedän mer och mer inät, ju längre ned det kom, da
nederst var ungsmunnen. De hade merendels bygt et
plank omkring ugnen af bräder, med 2 ingängar pä, en
pä hvar sida, at hindra vädrets altför mykna bläsning.
Detta brädplank var pä yttra sidan af ugnen; ty pä den
andra sidan gjorde backen med dess perpendiculaira sidor,
tätt vid hvilken kalkugnen var bygd, samma tjenst. Bot-
ten af backen, hvarest de nu togo kritan, var horizontel
med öfra brynet eller bräddarna pä ugnen.

När de bränna kritan til kalk i denna ugn, lägges
nederst tärt ris eller qvistar, at tända up elden med: sä
stenkäl et tunt stratum: sä et stratum af de sönderslagna
kritbitarna: äter et tunnt stratum af stenkäl: och sä alter-
natim S. S. S. ända til des den Pocal- eller Bägar-formiga
ugnen är full. Elden tändes pä nedantil, och breder sig
sä mer och mer upät, alt efter som de nedanföre varande
stenkälen blifvit upbrände: är ock kritan ge|menligen
bränd til kalk, fast den ännu sitter tilhopa i samma bitar
. som den var, dä den lades in.

Alt som kritan blir full bränd, tages styckerna ut

83

60 Kent Gravesend.

nedanföre vi cl botten af ugnen, genom de ofvanbeskrefna
ugns-munnar. Da den kritan, som är ofvanföre, alt mer
och mer sjunker ned i des ställe. Och at ännu mera be-
främja detta, hafva de en läng antingen enkel, eller tve-
klufven eldgaffel, som de ränna här och där ned i ugnen
ofvan ifrän, och röra omkring, da kritbitarna desto snarare
f alla ned. Kritbitarna karades ur ugnen med ofvanbe-
skrefna breda skafvel.

Det bränsle de härtil bruka är endast och allenast
stenkäl, undantagandes, at da de först tända pä en ugn,
hafva de nederst Risknippor, at tända pa med; emedan
stenkälen ej annors sä lättehgen vela fatta eld. Litet
frän ugnen ligga stora högar af stenkäl; men innan de
brukas, släs de med en järnhammare sönder i helt smä
bitar, föga större, än en lillfinger-ända. En stor del är
sä smä som damm. Karlarne föregofvo, at de säledes
bränna bättre och jämnare, och fä ej vara tjockare; eme-
dan et tunnt hvarf af sädant, är nog tilräckeligt, at up-
heta och bränna det stratum af kritbitar, som ligger
ofvanpä, eller under det samma. Sä snart Karien slagit
sönder i helt smä bitar sä mycket stenkäl, som han tycker
vara tilräckeligt til nägra korgar, tager han vatten i et
p. 84 ämbar, och slär det | tunnt öfver samma sönderkrossade
stenkäl, dels at dermed hindra, at de ej mä af vädret
bläsas bärt, sedän de nu til en del äro som mull, dels
ock, emedan de skola hetta starkare, dä de sälunda komma
i ugnen. Kälen bäras, sä tillagade, af qvinfolk i ofvan-
beskrefna korgar och sättas rundt omkring ugns-kanten,
hvadan Karien tager dem, och slär dem i ugnen, alt som
han finner nödigt.

Ingen mä tanka, at hvarfven eller strata af dessa
stenkäl i kalkugnen äro sä tjocka, at dä de lagt et sädant
hvarf ofvanpä den hvita kritan, skal ej kritan mera synas,
utan bara svarta stenkälen, ingalunda: desse stenkäls hvarf
äro bäde tunna och ganska glesa: 2 eller 3 a 4 sädane
korgar, som förut vid kritan är beskrefne, göra tilfyllest
til et stratum up vid öfversta kanten pä ugnen, där den
dock är vidast.

Kent. Gravesend. 61

Pä samma sätt förhäller det sig med strata af kritan,
at kritbitarne ej ligga sä tätt, at en ju mäst öfveralt
kan se Stenkäls-bitarna emellan dem.

Nägon torde tanka, at Kaiken, som brännes af denna
krita, mäste förlora mycket af sin hvita färg, medelst det,
at de svarta stenkälen blandas skiftevis om den samma:
eller ock fräga, om stenkälen sedän skiljes frän kritbitarna?
Svar: stenkälen skiljas ej frän kritbitarna sedän kritan
är bränd, ej eller skulle det läta göra sig, emedan, som
förr är sagt, stenkälsbitarna äro helt smä, och en stor
del I af dem som bara stoft; utan de blifva qvare, och p- 85
blandas tilhopa med kritan; men det bör märkas, at dä
stenkälen blifvit brände, hafva de förlorat ali sin svarta
färg, och fätt en Ijus, sä at kritan til sin hvithet tager
ganska ringa skada däraf. Dessutom föregifva de, at en
kalk bränd af krita, som är utblandad med söndermärad
stenkäls aska, skal vara längt mera bindande i murar, än
ali annan kalk, hvilket de tilskrifva stenkäls askan.

Vid hvar ugn äro 6 personer, 3 män och 3 qvinnor.
2:ne af Karlarna hafva den syslan, at bryta kritan lös,
och hugga den sönder i smä stycken, samt lyfta korgarna
pä qvinfolkens axlar; men sä sker dock of ta, at qvinfol-
ken äfven fä hjelpa til at hacka sönder kritan i smä
stycken. Bägge Karlarne och alla 3 qvinfolken hjelpas
ät, at f yllä korgarna med kritbitar, dä gemenligen Kar-
larne ösa kritbitarna i Rislet, och qvinfolken siä dem i
korgarna. Qvinfolken mäste mäst allena bära korgarna
pä hufvud och axlar frän stället, där kritan tages til
Kalkugnen. Likaledes mäste de bära stenkäls Korgarna
frän stället, in til Kalkugnen. Den 3: die af Karlarna är
beständigt vid Kalkugnen, hvarest han tager Kritkorgarna
af Qvinfolkens hufvud och axlar, och slär Kritan i ugnen.
Likaledes slär han stenkälen i deras hvarf uti ugnen.
Kärteligen han förrättar alla de syslor, som fordras vid
sjelfva ugnen, dessutom hjelper han | til, dä han har tid, P- 86
at boka sönder stenkälen i smä bitar.

Hvart Qvinfolk bär altid 3 Korgar hvar gäng, näm-
ligen, hon har en brädbit af par tvärfingers bredd, samt

62 Kent. Gravesend.

ungefär 7-2 ^^^^ längd, uti hvilket är et rep eller band,
som med ena ändan är fäst i en ända af träbiten, och
med den andra i den andra. Detta band lägges med
lyckan öfver den öfra delen pä hufvudet, sä at brädbiten
kommer at stä tvärt öfver axeln, da en korg sättes at
stödja sig pä brädbiten, och de andra 2 i bredd pä huf-
vudet, under det, at Qvinnan lutar hufvudet litet vid det
hon gär. Pä hufvudet hafva de en gammal manfolks
hatt, och under trädbiten och bandet et valmarsstycke,
at trädbiten och bandet ej mä göra ondt pä ryggen.

När desse Kalkugnar bhfvit en gäng uptände, sades
de brinna hela äret natt och dag, endast at de under
Jultiden vid de förnämsta högtids dagarna lemnas at
släckna ut; men sä snart de äro förbi, uptändas de ä nyo,
och , fortfares därmed natt och dag ända til nasta JuL

Den Krita, som lägges om morgonen i ugnen at
brännas, blir däruti, ibland 2, ibland 3 dagar, innan den
hinner igenom den samma och blifver fuUbränd. Meren-
dels räckna de 2 dagar til dess bränning. Under det hon
säledes kommer at gä igenom ugnen, befordras hennes
bränning, ej allenast af de stenkäls hvarf, som ligga henne
p. 87 närmast, utan | äfven, därjämte af teglet i ugnen, som är
mycket varmt af den längvariga bränningen. Hettan i
ugnen är sä stark, at flintbitar som kömmit at följa med
Kritstyckena i ugnen, förvandlas til et hvitt glas.

Sä snart den i ugnen lagde kritan är fullbränd, och
har gätt igenom hela ugnen, at den nu är mot botten,
tages den ur ugnen med den ofvanföre beskrefna skäfvelen.
Botten utanföre rundt omkring ugnen vid ugns-munnarna
är af breda fyrkantiga släta tegelstenar. De brända Krit-
bitar läggas i stora högar pä sädana ställen, som äro i
skjulet, hvilket är rundt omkring ugnen, och när de fätt
alla vrär sä fuUa, at ej mer kan där rymas, föres den
därifrän med stora kärror ned til stranden af Thames,
som löper straxt där bredevid, hvarest den lägges osläckt
i fartyg, och föres up til London at försäljas. Eljest när
de taga stycken af denne brända krita, och siä litet vatten
därpä, börja de smäningom röka, och blifva sä heta, at

Kent^ Gravesend. 63

en ej kan halla handen därvid. Omsider falla de sönder
til et fint mjöl, aldeles pä samma sätt, som det sker med
annan osläckt Kalk af Kalksten.

När Kritan är fuUbränd, är hon ansenligen lättare,
än lion var förut, samt fuU med smä sprickor, likasom
da en lagt spiklera i elden. Färgen utanpä är gräacktig,
som tvifvelsutan kommer af stenkälen och röken. Brytes
et sädant stycke sönder; sä är det ej | sä hvitt inuti, som
det var medan det ännu var obrändt.

Flintstycken af 5 tums längd och 1 tums diam. som
kömmit at kastas med Kritan i ugnen, äro genombrände,
och snöhvita alt igenom, at de se ut som Holländska
hvita Kr us.

De brända Kritstyckena äro sä sönderspruckne och
fulle med springor, at de falla i smä bitar, da en tager i
dem. Den delen af dessa stycken, som värit mot spric-
korna, är ock mörkare til färgen, än den, som värit midt
emellan samma springor; emedan nägot stenkäls rök tvifvels
utan trängt sig in i sprickorna.

At ej denna släckta Kaiken mätte spillas bärt, da
den slogs i skeppet, hade de en ränna hopslagen af bräder,
af 8 a 10 quarters bredd, samt ungefär 4 alnars längd,
den de satte stupande vid sidan af Fartyget, hällde sä ur
Kärran Kritbitarna i denne rännän, da den rasade ned i
Fartyget. En sadan ränna brukas ock altid vid skeppen,
när obränd krita föres uti dem.

Jag har nämnt förut, at omkring alla dessa ugnar
nedantil är bygdt et skrank af bräder, dels at hindra, det
ej vädret mätte ligga för starkt pä ugnen, dels och för-
nämligast, at de därinnanf öre mätte kunna hafva de brända
Kritbitar, som de taga ur ugnen, innan de köras ned til
Fartyget eller Jackten, som förer dem til London. Detta
skrank är väl af bräder, men dess fot är somligstädes til
6 quarters högd, af bara tegel. Til tak öfver | detta skjul,
är den aitan, at jag sä mä kalla det, som gär rundt om-
kring öfversta brädden af ugnen. Emellan ugnsmuren
nedantil och detta skrank eller plank äro gemenligen
10 qv. a 3 alnar. Skranket har 2 öpningar, en pä

89

64 Kent. Gravesend.

hvar sida af ugnen, där de lasta de brända Kritbitar pä
kärran.

Kalkugnen är altid bygd helt när intil det stället,
där de bryta kritan, at de ej mätte hafva för läng väg,
at bära Korgarna och Kritan; därföre ses ock här och
där stä gamla obrukbara ugnar, som de lämnat, sedän de
brutit bärt ali Kritan när vid dem, och det börjat blifva
för längt at bära Kritkorgarna.

Qvinfolken fä hvardera ungefär 8 pence oni dagen,
hvarföre de göra ganska väl rätt; ty de arbeta merendels
som slafvar. De sade sig blifva lönte pä det sätt, at en
Qvinsperson fär 1 pence, när hon burit 16 Korgar med
Krita til Kritugnen, hvarföre de ock hade ganska brott
om. Den som hade upsigt öfver dem, stadfästade hvad
Qvinfolken sagt, at de fä 1 p. för 16 Korgar de burit, da
de kunna förtjena 12, 15 ä 18 p. om dagen, alt som de
äro flitige. Karlarne fä hvardera 9 a 10 Skillingar om
veckan. Mat och alt mäste de halla sig sjelfva.

Litet frän Rochester mot Gravesends sidan voro
ätskillige Kritgropar, dem de togo krita utur, hvilken
stöttes lös med järnstörar: hackades än vidare sönder med
järnhackor: bultades sönder omsider til smä klimpar och
p. 90 bijtar med järnknöster, som sedän fördes til ugnen, där
de brändes til Kalk. Sedän de bultadt sönder en hop
Kritstycken til mindre bitar, fördes ej alt det sönder-
bultade til Kalkugnen, utan de lade det först i et groft
Eissel, och risslade bärt hvad som gätt sönder til mull,
hvilket de ej togo. De Flintstenar, som funnos i Kritan,
skildes därifrän, och kastades tilhopa i en hög, samt för-
säldes til den, som behöfde dem. Kalkugnarne voro här
bygde helt och hälinä ned i jorden, sä at öfversta Kanten
af Kalkugnen var horizontel med markens superficies.
Ugnarne voro ock här Ya del mindre än de, som äro vid
Northfleet, ja in mot dubbelt mindre; men eljest mäst af
samma form, undantagandes, at nederst är endast et drag-
häl, i stället at i dem vid Northfleet äro flere. De gingo
ock här genom en gäng ned til samma drag-häl, som pä
en tjäru-mila hos oss i Österbotten. Eljest äro väggarne

Kent. Gravesend. 65

alt murade af tegel. Karien sade, at den Krita, som han
den ena morgonen lägger in, kan vara färdig bränd, at
uttagas den följande morgonen. Den Kalk de här bränna
föres ej til London, utan upbrukas alt vid Rochester och
där i nägden.

Kritan brändes i öfrigt här aldeles pä samma sätt,
som vid Northfleet, nämligen skiftevis af sönderstötta
stenkäl och Kritbitar, m. m.

Den 1 Augusti. p. 91

St. Foin brukas mycket här i Kent. De fläste kalla
det här Cinquefoil, som de brutit fran St. Foin. När det
en gäng bhfvit sädt, kan det stä 10 ä 12 är, utan at be-
höfva säs om, pä hvilken tid de kunna siä det hvart är.
Efter den ti den, sedän det börjar blifva nägot tunnt, at
det ej synes löna mödan at siä; plöja de icke ännu upp
den grund det växt pä, utan läta det stä qvar 2 3 ä 4
är, under hvilken tid de lämna Kreaturen, dock i synner-
het fär, frihet at gä därpä i bet, hvarigenom Landet tili-
lika blifver gödt. De nödgas sälunda förfara härmed;
emedan här i Kent är mycket liten Ängsmark och bete
för fär. När de dä plöja upp et sädant Land, besäs det
gemenligen första Aret med ärter; dock stundom med
annat, alt som det finnes nödigt. För hästar är St. Foin
en skön föda, bäde om sommar och vinter; men om det
gifves, sedän det blifvit tort, ät Kor, äta de icke mera
däraf, än endast öfversta blommknoppen, mäst alt det
andra skräda de bärt, och trampa under fötterna. Det
är försökt, at sä det pä somliga s tallen i Essex utaf de
frön, som de tagit härifrän Kent; men det har nastan pä
intet sätt velat fort, utan stätt sä usell, at det ej iönt
mödan, at vidare sä det. Jordmon är där sand och Gravel.
Glover. Här pä orten säs ock mycket Glover. Vären
är gemenligen den tid, dä det säs; men de fä ej siä det
för än om nasta | sommar därefter. Det säs nastan aldrig p. 92
mer, än 2 somrar ä rad, och ganska of ta ej mer än en enda
sommar, hvarefter de gemenligen lemna det om nasta som-

66 Kent. Gravesend.

mar, sedän det blifvit slagit, för fären at beta pä; emedan,
som ofvanföre är sagt, man nödgas göra sä, efter här är
mycket trängt om bete, och de da tillika hafva den för-
mon, at äkern gödes vid det fären gä i bete därpä. Korna
äta Clovern begärigt bäde färsk och torr med stjelk
och alt.

l^/c/a sat Likaledes sär man mängenstäds här Tares
eller Vicia sat. til foder för Kreaturen. Det förnämsta,
hvartil den brukas, är, at de skära up henne grön pä
denna tid om äret, och ger henne at hästar hemma, som
äta henne ganska begärigt. Mera lämnes ej at stä qvar
pä Landet däraf, än som det pröfvas nödigt til dessa
fröns samling för nasta är; ty denne är en planta annua,
som mäste säs hvart Är, och det om Vären bittida, da
den vid denna tiden kan tagas upp til foder at Kreaturen.
Det är vid samma tid, som de här halla sinä hästar hemma
vid husen, af orsak, at de ute i inclosurerne blifva sä
mycket oroade af flugor och andra insecter.

Rofvor. De bruka bäde här, och pä andra ställen i
Ängland, at jämväl sä rofvor. Tiden, dä de gemenligen
sä dem, är vid pass i dessa dagar. Jag var i dag pä en
Stor inclosure efter middagen, som för middagen blifvit
besädd med rof-frö. Hela inclosuren blef lagd til rofland.
Landet ligger hela sommaren förut i träde. Vid början
p. 93 af Julii föra | de gödseln ut pä detta Landet, se förut
T. I. p. 483. hvilken gödsel är merendels halmbyssie,
sädant som samlas i fägärden, och där legat under bo-
skapen, samt blifvit utblandadt med deras dynga. Sedän
detta blifvit utfördt pä äkern och lagt där lasstals, bredes
det ut sä snart som en hinner, samt plöjes ned; därefter
harfvas äkern, och vältas, at den blifver väl fin. För-
nämsta orsaken, hvarföre de här sä en sadan myckenhet
af E-ofvor, är, at de med dem föda och göda bäde fär
och oxar om vinteren.

Äkerbruket. De ställen, som en i höst tänker besä
med hvete, äro sädane, som antingen nu ligga i träde,
eller ock, där bönor nu växa, hvilka de i höst plöja upp,
och besä med hvete.

Kent. Gravesend. 67

Den 2 Augusti.

Källor mycket rara här pä orten. Jag liar ofta förut
gjordt den anmärkning, at springkällor med springäder
och flytande bäck frän dem, sädane som i ymnoghet gifves
i Sverige, äro ibland sällsynte pä de orter jag förut värit
i Ängland. Det samma har jag ock märkt här i Kent,
och äfven i den delen af Essex, som ligger midt emot
Gravesend; Landet bestär pä bägge ställen af höga backar
och högder, med djupa dalar emellan, och somhgstäds,
enkannerhgen pä ömse sidor om floden Thames, stora
lägländta fält, sä at mängen af alt detta kunde sluta, at
i dälderna emellan backarna, samt pä de läga fälten strax
nedanför högderna, skulle finnas en myc|kenhet af rin- p. 94
nande bäckar, samt stort förräd af Springkällor här och
där; men ingen ting är mera sällsynt. Vid mit vistande
i Gravesend, vandrade jag tämmeiigen omkring pä alla
sidor, var äfven par gängor öfver til Essex och där spat-
serade flitigt omkring; men hade ändock ej den förmon,
at fä se en enda Kalla, med rinnande vatten, ej eller en
enda rinnande bäck, mer än strax W. om Northfleet. Alt
det rinnande vatnet jag här säg, var i floden Thames, flo-
den Midway, som passerar förbi Rochester, samt den lilla
bäcken W. om Northfleet. Frägas en Angelsman, om här
finnes nägra Källor, sä svarar han strax ja, och de som
därhos äro sköna; men dä han skal visa ut dem, är det
ej annat, än en djup brunn ned i Kritbärget, den han
säger hafva en springäder; emedan vatnet däri ej kan
tömas ut, dä den dock ligger nägra famnar djupt ned.
Det är visst at Landet är här ganska vackert, i sä matto,
at det genom häckarnas plantering omkring alla inclosurer
öfveralt liknar en Trägärd, jämte det, at den continuerliga
omväxlingen af höga Kullar och djupa dälder, utan at se
nägon större sten, än en Gässe kan häfva, ökar storligen
des behagelighet; men sä saknas dock här den täcka utsigt
af Cristal klara rinnande bäckar och deras susande i de
gröna dälder; et sädant nöje vet ingen här af. Jag talar
här om de ställen jag värit pä; ty pä ätskilliga andra

68 Kent. Gravesend.

p. 95 orter i Ängland finnas en myckenhet af sköna | spring-
källor. Alt vatten som invänarne behöfva, sä för sig
sjelfva, som för sinä Kreatur, skal samlas antingen uti
djupa brunnar i Kritbärgen, eller i stora gropar och dam-
mar i inclosurerne, därest rägnvatnet stannar och Ijenar
ät Kreaturen, som där beta, til drick; hvarföre ock sädane
gropar altid äro vid sidorna helt läng sluttande, at boska-
pen mä kunna gä dit ned och dricka. Men nägon torde
fräga om orsaken, hvarföre här finnas sä ganska fä, eller
snart sagt inga källor och bäckar, där dock Landet bestär
af backar och högder, samt djupa dälder: det ock här rägnar
ibland ansenligen? Sä svarar jag, at jag ej kan just veta det,
men följande observationer har jag gjordt: 1) öfveralt hafva
de här djupa brunnar ned i Kritbärgen, sä närmare Thames,
som längre därifrän, hvaruti är en ymnighet af vatten, som
aldrig tryter. 2) Öfversta superficies af jorden bestär af
en lös mylla, därpä en nastan aldrig ser stanna nägot vat-
ten, ehuru det rägnar, utan det sjunker strax in, och öfra
superficies är snart tort, ätminstone ofvanpä. 3) Där de
gräfvit groparna sä djupa, at de äro nägot ned i Kritan,
stannar vatnet däri, och stär i flere dagar, innan Solen
hinner torka upp det. 4) När en gräfver aldrig sä litet in
i Kritan, där den sitter i backen, är den helt fucktig och
däfvig inuti, och ju djupare en gräfver, ju fucktigare och
vätare är hon. 5) Uti Kritgrafvarne finnes Kritan ej ligga

p. 96 helt tätt och | solid, utan är fuU bäde med horizontela
och perpendiculaira springor. 6) Gär en bittida om mor-
gonen i en Kritgrop, innan Solen hunnit torka up daggen,
eller ock pä et fält, där Kritstycken ligga, skal en finna,
at Kritan är sliprig, och nastan mera vät, än annan jord-
art. Af alla dessa rön tyckes följa, at rägnet och snön,
som faller, ej kan stanna i den öfversta mullen; emedan
hon är för lös: at den gär ned til Kritan: at Kritan
hafver en egenskap, at draga fuktigheten til sig: at vatnet
silar sig djupare ned genom de mänga perpendiculaira
och horizontela springorna i Kritan: at ej mänga bäckar
därföre kunna finnas pä Kritbärgen; emedan de likasom
slucka alt vatnet i sig, innan det hinner samlas til at göra

Kent. Gravesend. 69

en bäck: at säd och ärter, som växa pä Kritbärgen där-
före ej behöfva torkas bärt; emedan Kritan, som ligger
därunder, drager tör hända om nafeten daggen ned til sig,
och om dagen dunstas upp af det vatten som Hgger ned
i springorna. Af denna brist pä Källor och flytande
vatten sker, at boskapen undertiden om sommaren, da
det är läng och stark torka, komma at Iida mycket. De
mäste da ofta drifvas nägra Ängelska mii, innan de kunna
vatnas. Det berättades, at de pä somliga ställen ej hade
annat vatten at betjena sig af til matlagning, än endast
sädant, som samlas i Kritgroparna, hvilket är hvitt och
tjockt, och ofta sä fuUt med smä insecter, at de mäste
bäde sila och | koka det förut, innan de drista sig at p. 97
bruka det.

St. Foin. Jag har nämnt förat, at de mästa inclo-
suren, som här i Kent brukas til ängsmark, voro besädde
härmed. Jag säg i dag ställen, där St. Foin i är blifvit
slagen, bärgad och hemförd; men hade redan, emedan
inga Kreatur blifvit släpte därpä i bet, sä tiltagit i växt,
sedän den tiden, at den nu var af 172 C[u.arters högd,
med en ymnighet af lena och mjuka blan utsläende frän
roten och stjelken, som stod dessutom mycket tät; sä at
jag tror, det de än en gäng i denna sommar kunna fä
siä den.

Den 3 Augusti.

Sa/icorn/a, dess nytta. Salicornia herhacea Linn. Flor.
Suec. 1. Rai. syn. 136. växte pä de lägländta stränder
af Thames, som vid hvar flod (refluxus maris) öfversväm-
mades af Thamsens saita vatten; ty en bör veta, at vatnet
i hela den delen af Thames, som är vid och nedanför
Gravesend, är mycket sait; emedan floden, som sker 2.
gängor om dygnet, drifver det saita vatnet upp frän hafvet.
Denna örten lato Ängelska Fruntimren pläcka vid denna
tiden, och insylta, som skedde pä följande sätt: örten togs,
där hon växer, hei och hallen, afbröts vid roten. Säledes
samlades däraf sä mycket som behöfdes: hon tvättades
väl i kali vinätticka, den ena stjelken och örten däraf

70 Kent Gravesend.

efter den andra, at alt damm och orenlighet, som fastnat
vid henne mätte sköljas bärt. De fä ej tvätta henne i

p. 98 vatten; | emedan om hon sedän lägges i vinätticka, (som
bör ske); sä skämmer vatnet, som sitter fast vid örten,
bärt vinättickan, at hon blir svagare, hvarigenom hon blir
oklar och full med mögel, och sälunda blir altsammans
bärtskämt. Sedän de säledes tvättadt stjelkarna, eller
örten ren i vinätticka, och lagdt dem pä et bord, at vin-
ättickan fär litet rinna af; taga de en stenburk af den
storlek, som de hafva Salicornia til, lägga örten däri til
dess hon blir full, siä sä god och hei ren vinätticka därpä,
sä mycket, at det stär aldeles öfver örten i burken. Derpä
taga de senap, mal den sönder helt torr; emedan den har
ingen kraft, eller ätminstone ej är sä stark, om den är
omalen och hei: skär sä en ren linnklut af den trindhet
och vidd, som burken är inuti, och sä än en annan linn-
klut af samma vidd: sömmar dem vid kanterna til en
rund päse: fyller den med den maina torra senapen, at
den är af et knifsblads tjocklek allenast: sömmar ej allenast
igen hälet, som senapen lades in igenom, utan gör äfven
en myckenhet tvärstyng midt öfver i korssvis, just som
dä en stoppar et täcke eller lifsstycke med blär eller
bomull, at den mä ligga jämt. Denne sä fyllda päsen
lägges ofvanpä Salicornia, som ej allenast trycker den
ned, at alt stär under ättickan, och intet ofvanföre, utan
ock gör, at det ej kan sätta sig nägot mögel där ofvanpä.
Sedän hafva de en stor sämsk-lapp, som räcker väl öfver
burken. Denne lägges öfver burken, och bindes väl til,

p. 99 at kraften af vinättickan ej mätte förloras. De läta | det
sä stä i 14 dagar, eller en mänad, och se sä til, om Sali-
cornia ännu behäller sin gröna färg, hvilket om hon gör,
sä taga de näglikor, Ingefära, Peppar, muskotblomma af
hvardera Y2 unce och 72 untje Jamaisk Peppar, (ali spices)
koka dem tillhopa, läta dem kalina, och sä lägga dem i
burken til Salicornia, binda ä nyo om, sedän de lagt senaps
posen pä, som förr sades, och lämna det sä at stä til dess
de behöfva det; men om de skulle se, som gemenligen
händer, at Salicornia ej beh ällit sin gröna färg, utan för-

Kent. Gravesend. 71

vandlat sig i en gul färg, taga de den samma tillika med
vinättickan, den ligger uti, lägga det med förenämde
Specerier i en malmgryta, koka alt sä länge, til dess
Salicornia, som hade en gul färg, da den lades däri, fär
en vacker grön färg, hvarvid märkes, at det röres da och
da, medan det kokar. Sä snart den da fätt sin förra
gröna färg, som sker gemenligen innom en half timas
tid, fast ibland mer eller mindre, taga de den af elden,
siä altsammans i burken, lägga senaps päsen pä, binda
sämsk-lappen öfver, och förvara det til dess det behöfves.
Ofta göra de ock sä, at sedän de ränsat dem i vinät*ticka,
da de nyss äro pläckade, siä de ren vinätticka pä dem,
och med föresagde specerier strax koka dem, hvarvid
märkes, at fast de äro gröna, dä de läggas i malmgrytan,
blifva de dock helt gula, sä snart de blifva varma; men
det mäste fortfaras med kokningen, til dess de fä igen
sin förra | gröna färg, och därefter förfares med dem, p. 100
som förut är lärdt. De fara aldrabäst, om de förvaras
i en burk, uti et nägorlunda varmt rum. De brukas
om hösten och vintertiden vid stek och annan mat, pä
samma sätt, som insyltade valnötter eller gurkor, utan
at nägot lägges vidare til dem. Obs. Vinättickan, som
de tvättas och sköljes uti, släs bärt, sedän de blifvit
rengjorde.

At insylta Champignioner. Fruntimret insyltade dem
sä: de pläckade dem medan de ännu voro helt smä, dä
de bäst sig halla, koka dem i mycket sait vatten ungefär
10 minuter, taga dem ut, lägga dem i et Linnkläde at
torka. Sedän taga de Vinätticka, hel-Peppar, och muskot-
blomma, koka det tilsammans, och siä äfven litet hvitt
vin däruti. När det kokat litet, taga de det af, läta det
kalina, lägga Champignionerne, sedän de blifvit torra, uti
en glasburk, siä vinättickan och de andra specerierne
därpä, at det täcker öfver dem, har sä en sämsklapp,
som de binda öfver glaset, at det är väl täpt: bruka
sä däraf när det behöfves. De stora Champignioner in-
syltas ej, utan stufvas färska. De smä, som voro in-
syltade, voro af den storlek som finger-ändar, och bestodo

72 Kent. Gravesend.

af hela pileus och pedunculus med lameller och alt, intet
bärttagit: de tvättas ej, innan de läggas i saltlakan at
kokas.

p. 101 Den 4 Augiisti.

Vid Middagstiden kom Capitain Lawson frän London
ned til Gravesend, hvart skeppet redan gätt förut den
f o Julli.

Gravesend är en liten fläck, som ligger pä et be-
hageligt ställe i Kent, tätt vid floden Thames, ungefär
22 Ängelska mii frän London. Husen äro til en stor del
af Sten, fast somlige gamle och ej sä präktigt bygde.
Gatorne ojämna, irregulaire, och belagde med flinta. I
Staden är en vacker Ängelsk Kyrka, och et Presbyteriskt
Bönehus. Utanpä Ängelska Kyrkan läses desse ord: Hanc
sedem incendio lugubri deletam Georgius II. Rex Munifi-
centissimus, Senatus Consilio, instaurandam decrevit; hvil-
ket tillika pekar pä den brand, som denna lilla stad för
nägra är tilbaka undergick, dä en stor del däraf lades i
aska. I och omkring staden äro ätskilliga Kryddgärdar,
hvadan en myckenhet Köks-Kryddgärds frukter nastan
dageligen f oras upp til London, utom hvad til sjöfarande
föryttras; och är i synnerhet Gravesends Sparis berömd,
hvilken räknas för den bästa i hela Ängland. Inbyg-
garenas förnämsta näring bestär här i allehanda slags
matvarors och liqueurers försäljande til sjöfolk och re-
sande. Alla skepp, som komma utifrän til London, fä
här Tullbetjenter om bord. Här förse sig ock mäst alla
skepp frän London med färska matvaror, innan de begifva
sig til sjöss. Skeppen gä gemenligen nägra dagar förut
p. 102 frän London hit ned, dels | at förskaffa sig färskt, dels
at liksom undergä af Tullbetjenter en ny clarering, innan
de gä til sjöss, dä Capitainerne och Passagerarne gemen-
ligen komma 4 ä 5 dagar efter skeppet hit ned. Midt
emot Gravesend pä andra sidan om Elfven Thames i
Essex, ligger Fästningen Tilburgfort kallad, som corn-
menderar inloppet til London. Emellan Gravesend och

Kent emellan Gravesend och Deal. 73

London gä dageligen ätskilliga smä jagter eller bätar,
de där föra Passagerare och andra resande f ram och
tilbaka.

Den 5 Augusti.

Resan. Efter middagen KL 6. stego vi om bord pä
skeppet Mary Gally, som fördes af Capitain Lawson, och
ärnade sig til Philadelphia i Norra America. Vi seglade
da i HEErans Namn frän Gravesend, och foro et godt
stycke ut för floden Thames, innan vi kastade ankar,
hvarest vi lägo til följande morgon KL ungefär 3, da resan
vidare fortsattes.

Den 6 Augusti.

Vi fortsatte om morgonen vär resa ned efter Elfven
Thames, och sä ut i Canalen, hvarest vi sedän gingo nedan
för Kusterna af Ängland. Vi kunde ständigt se strän-
derna af Ängland, och voro stundom vid loverandet
när in til dem. De bestä alla af Kritbärg, som äro höga,
stä branta och inemot perpendiculaira. Efter ögonmättet
tyckes högden af dessa branta kritstränder, frän vatnet
upp til gräsvallen, vara 3 a 4 famnar, somligstäds | mer,
annorstäds mindre. Vi kunde ögonskenligen se, at i desse
voro äfven sädana förr omnämde strata af bara flinta,
hvaraf et var just midt emellan vattubrynet och öfversta
skärpan, gick helt horizontelt, som hade det värit lagt
efter vattupass, och syntes mäst hela stranden utät. Längre
ned, litet frän vattubrynet, syntes et annat, men det var
afbrutit och otydeligt. Ofvanpä dessa Kritbackar lägo
härliga äkrar, pä hvilka säden, som mäst var bara hvete,
börjat blekna och blifva färdig til skörd. Vi kunde dock
ej se nägra skylar eller skuren säd; men redan i början af
förra veckan sägo vi Rägskylar frän Gravesend i Essex.

Om aftonen KL 6. vid pass, ankommo vi til Deal,
utan för hvilken vi kastade ankar.

Deal är en liten fläck eller stad, belägen pä stranden
uti ingängen af en vik, som hafvet här gör. Husen äro

74 Kent. Deal.

mäst alla bygda af tegel, samt täckte dels med concavt,
men mäst med slätt (plana) taktegel. En enda Kyrka är i
staden, ej stor, mäst utan torn, endast en liten Kur i dess
ställe. Kyrko-gärden tämmeligen stor, och har rundt om-
kring sig en allee planterad af Alm, i hvilken en kan gä
och spatsera. Invänarena mä tämmeligen väl, och närä
sig förnämligast med handel; ty som mäst alla skepp,
som komma frän London, och ärna sig genom Canalen,
eller ock tvärtom, pläga ligga här en dag eller mera; sä
p. 104 förse de sig gemenligen här med allehanda | slags friska
matvaror, utom bränvin och annat, fast de ock fä betala
det rätt drygt, emedan folket vet, at taga väl skäl där-
före. En stor del fä ock sin föda genom roende, i det
de föra de resande frän skeppen til landet, samt därifrän
tilbaka, för hvilket alt de läta dyrt betala sig. Med
fiskande förtjena de ock vackert, sälja den färska f isken
ät sjö-folket, som komma här at ligga. I sista Kriget
idkade de flästa Kaperi, och därigenom lade tilhopa stora
summor. Hamnen är ej särdeles god; ty den är öppen
för S. och 0> som har frihet, at frän hafvet storma härpä;
men sä vii det dock ej göra til saken; emedan det är
merendels i brist af samma väder, som skepp lägga sig
hit pä redden. Här lämna skeppen lotsen, som de haft
frän London eller Gravesend. När O. och S. storma starkt,
kanna de det i Deal, emedan det ligger öppet för desse
väder. Här taga ock de skeppen lots, som ärna sig til
London.

Den 7 Augusti.

Om morgonen for jag i land til Deal, där jag var
tils mot aftonen.

Lumbricus marinus. När hafsvatnet vid ebb föll ut
vid Deal, gingo fiskarena ned pä de lägsta ställen, som
hafvet nu lämnat, hvilka voro öfvertäckte med en fin
sand, hvarest de grofvo up de hafsmaskar, som hafva sit
tilhäll under sanden vid hafsstranden, och äro beskrefne
af Herr Archiatern och Riddaren Linn^us uti dess Väst-
p. 106 götha resa pag. 189. ( samt äfven nämde i dess Fauna

Kent. Deal. ' 75

Suec. §. 1270. De grofvo up dessa kräk, som äro en art
af metmaskar, pä det sätt, at de hade en liten grep af
järn med 3 grenar eller tinnar, med hvilken de grofvo
upp den lösa sanden, där desse maskar hade sitt tilhäll,
da de gemenligen under 3 quarters djup ned i sanden
fingo dem igen. Det tecken, som de hade, at kunna veta,
hvar desse maskar höllo til, är, at de vid högt vatten
krypa up ur sanden, och hgga ofvanpä honom; men sä
snart det blir ebb och vatnet faller ut, krypa de ned
under sanden; imedlertid sä länge de värit ofvanpä san-
den, lämna de sin träck efter sig, som är bara fin sand,
och ser ut, som smä maskar lägo i ring, eller ock kringel-
lika former pä den andra sanden. Desse uphögde sand-
ringar gifva fiskarena vid handen stället, där maskarna
uppehälla sig, och dymedelst förräder dem. De maskar
de fä, samlas i Käril, och brukas til agn pä krokar efter
hvitling och koljor (Cods). De kalla dem Logvorms.

Machine at vinda up batar. Vid Deal är ebb och
flod, dä vatnet i 6 timar stiger högt up och i 6 timar
faller ganska mycket ut; därföre, at fä upp bätarna, at
de mä stä säkre, och ej släs sönder af vägen, dä det
börjar bhfva högt vatten, hafva de pä stranden, ofvanföre
där bätarne stä, perpendiculairt stäende vindstäckar, med
hvilka de genom et rep, som är fästadt ned i bäten, vinda
up den samma, sä högt de vela pä stranden.

Den 8 Augusti.
Om morgonen KL 3 förr middagen lämnade vi Deal,
och fölgde strömmen därifrän ut efter Canalen, fast ej
fortare än strömmen dref. Vi hade pä högra handen litet
frän oss Ängelska välien, som bestod af bara krita, var
tämmeligen hög, och stod merendels perpendiculair. Vid
Kl. 10. förr middagen passerade vi Dover, som är en liten
fläck, med et Castell ofvanföre pä en högd. Landet var
här efter Kusten somligstäds helt brant, annorstäds längt
sluttande, til en half Ängelsk mii ungefär, dä höga Krit-
backar där ofvanföre togo emot, som ej voro perpendi-
culaira, utan mera sneda, samt nu öfverväxte med gräs.

76 Canalen emellan Ängland

När Landet gätt sä längsluttande et stycke, blef det äter
brant ooh perpend. at bara hvita kritan syntes. Efter
middagen bläste en liten kul, da vi loverade af ooh til
emellan Ängelska och Franska välien. Vi voro ibland ej
längt frän den Franska, sä at vi tydeligen, i synnerhet med
Perspectiv, kunde se bäde hus, äkrar &c. Här päminner
jag mig hvad jag läst i Cambdens Britannia, nämligen,
at han säger, det han snart var af den mening, at Äng-
land i forna tider, setat ihop med Frankrike eller Flandern,
där nu Dovern och Calais ligga, genom nägon smal arm,
och at hafvet sedän skölgt bärt den samma, eller nägon
annan händelse, oss nu obekant, kömmit at rifva bärt
107 samma arm eller näs. Jag för min del är ganska benä | gen
at tro det samma, när jag besinnar följande: nämligen,
at Ängland gör midt emot Calais emellan Deal och Dover
en udd ut, samt at Flandern vid Calais gör en udd ut
mot Ängland: at bägge uddar bestä af samma jordart,
nämligen af höga perpendiculairt stäende Kritvallar: at
landet pä bägge sidor här, nämligen sä i Ängland, som
Flandern, har samma facies och utseende: bestär af en
samling af kullriga och längsluttande högder af Krita: sä
at om en, som sedt Kusterna af Ängland, finge här se
Kusterna af Frankrike, och ej visste, at det vore det
samma, skulle säkert tro, at det vore Ängelska välien och
dess högder. Pä Ängelska välien sägo vi här och där
nägon vacker Kyrka, liten by &c. Äkrarne lägo pä högder,
men trän voro här rara, och deras indelning i inclosurer
genom häckar blefvo vi ej varse. En myckenhet af Mar-
svin eller Isor tumlade om aftonen utan för värt skepp
allestäds i hafvet. Om aftonen begrofs pä vanligt sjösätt
en hustru af de för Religion flycktande frän Pfaltz i
Tyskland, som til 60 stycken af män, qvinnor och barn
nu reste med oss öfver til de Ängelska Colonier i America,
at där sätta sig ned. Begrafningen skedde pä det sätt,
at sedän de bundit henne i segelduk, fästes en hop med
stenkäl i en gammal päse vid fötterna, da hon lades pä
•et bräde, och släptes sä frän brädet i sjön, sönk strax
ned til botten. Nägra Psalmer söngos förut.

och Frankrike. 77

Den 9 Augusti. p. 108

Resan. I dagningen lämnades skeppet at drifva vi-
dare med strömmen sa länge den räkte; men förut, sä
länge strömmen var emot oss, hade vi kastat ankare. Vi
gingo i dagningen förbi en af Änglands uddar, som kal-
lades Dunguness. KL 9. blef strömmen mot oss, da vi
kastade ankare, nastan midt mot Fair leight. Pä hafvet
var nu sä lungt, at vatnet näppeligen rördes, utom det
at strömmen dref det. Vi kunde helt tydeligen se här-
ifrän Ängelska välien, som somligstäds var hög, brant
och stupande, nastan mäst perpendiculair, annorstäds läng
sluttande. De perpendiculaira jordvallar vid hafvet be-
stodo här ej af Krita, utan af en Ijusgrä jord. Vi kunde
ingenstäds se tecken til Krita i dem. Franska välien lag
sä längt frän oss, at vi näppeligen kunde se den. KL 12
förr middagen begynte det nägot bläsa, da vi lyfte ankare,
hissade segel, och med lovering drogo oss fram. Vi voro
ibland aldeles under Ängelands vall vid Fair leight, hvil-
ken vall här ej bestod af Krita, utan af en grä fin sand,
sä mycket vi med perspective och blotta ögonen kunde
finna, utom det, at Capitain Lawson bekräftade det samma.
Denne välien var ock nog brant, at ingen kunde klifva
up pä den, utan stega eller annat verktyg; men somlig-
städs var den längsluttig. Landet här ofvanföre var, som
det öfriga Ängland vi sett, en samling af högder | brede- p. 109
vid hvarandra med dälder emellan; dock voro högderna
här mera längsluttige. Pä dem lägo äkrar, ängar och
beteshagar, som alla voro orastängde med gröna häckar
och löfträn. Här och där syntes nägon Kyrka pä hög-
derna, med hei litet stackigt och spitsigt, fast tjokt torn,
hvilka blifvit sä bygde, at vädret, som här har stort fält
at samia sinä krafter pä, ej mätte bläsa dem omkull.
Kritstränder eller bärg kunde vi här ej blifva varse. Mot
aftonen kastade vi ankare en liten stund; men som det
började bläsa sakta östanväder vid KL 9, lyftes äter an-
karet, och resan fortsattes hela följande natten.

78 Canalen emellan Änglancl

Hafsdjur. Eljest sägo vi et slags hafsdjur f ly ta pä
vattnet, ungefär af hos stäende figur. Färgen var mäst
violett, det var rundt, och öpnade sig up nastan
som en pung, da man säg midt uti det som 4
hvita ringar. Det mäste vara nägon art af me-
duser. Jag kunde ej fä] tilfälle at fänga nägon. Stor-
leken var ätskillig, somlige hei smä, af en tums diameter,
andre och de störste mot et quarter midt öfver.

Den 10 Augusti".

Resan fortsattes vidare hela denna dagen med en
önskelig och behagelig vind, som dref skeppet fort, utan
at nägra vägor gingo pä sjön. Om morgonen KL 7. fmgo
p. 110 vi On Wight i ögnasigte, som ligger utanför Porth|mouth
och hörer til Ängland. Sä väl hon, som landet därom-
kring syntes bestä af Krita; emedan vallarna voro snö-
hvita. Hon är ock nog högländig.

Färilar. Under det vi seglade här ute pä hafvet, sä
at vi endast kunde se längt frän oss litet af Angelska
Vallen, men ej nägot annat land, kommo hvita Färilar
fl3'gande öfver sjön, samt fölgde ibland skeppet et stycke.
Ibland flögo de ock skeppet förbi. Jag kunde ej fä fast
pä nägon, at fä se hvad species det var; men de liknade
aldeles de snöhvita Käl-Färilar, bäde til skapnad och
storlek. Jag säg dem ej sätta sig nägorstäds pä skeppet.
Vi sägo dem äfven i gär. Alle undrade huru desse kräken
dristade sig sä längt ifrän stranden.

Vid middagstiden gingo vi ön Wight förbi, som var
et mycket högt land; men dock vid stränderna merendels
längsluttande. Jordmon var där af Krita, men denna
Krita sades ej vara sä god, som den vid G-ravesend, utan
mera härd. Pä ömse sidor om ön Wight syntes höga
branta stränder af bara Krita. Landet ofvanpä denna O
syntes sönderdelt med häckar. KL 5 efter middagen bör-
jade vi se On Porthland snedt f ram för oss pä längt häll.
Eljest sägo vi allestäds midt för oss Angelska välien, fast
p. 111 mycket längt ifrän. Den | var mäst nog brant, och syntes

och Frankrike. 79

helt hvit; men om det var af Krita, nägon hvit stenart,
eller annat, kunde jag för den länga distancen ej urskilja.

Den 11 Augusti.

Resan. Vi seglade fort hela föregäende natten, och
jämväl denna dagen. KL 6. om morgonen sägo vi Bolthead,
en udd af Angland, innan för hvilken Plejmouth ligger.
Marsvin tumlade da och da i vatnet. Vid Middagstiden
stillades vädret merendels af, sä at skeppet ej kunde
komma särdeles fort. Eljest var värt skepp en ganska
stark seglare, sä at fä skepp kunde spisa däremot. När
börden var nägorlunda god, och vi om aftonen i skym-
ningen eller nägot förut vid Ijusan dag sägo endast öf-
versta masten af nägot skepp för oss, hade vi följande
dagen om morgonen Kl. 7 ä 8 gemenligen lämnat det
samma efter oss. Skepp, som hissade segel tillika med
oss, blefvo sä efter, at om seglen hissades om morgonen,
voro de om aftonen utur värt ögnasigte. Capitainerne,
som voro om bord, tilstodo, at de näppeligen sett nägot
skepp, som seglat sä starkt. De uträknade det sä, at dä
andra skepp uti en tima seglade 3 mii, seglade värt pä
samma tid 5 mii. Vi lämnade vid Middagstid Ängelska
välien, och sägo den ej mera; emedan vinden dref oss
närmare intil Franska sidan, hvilket land vi dock icke
sägo ; emedan det var sä ganska längt f rän oss. Vi fingo
efter middagen ej se nägon sjöfogeL

Den 12 Augusti. p. 112

Resan. Vi fullfölgde vär resa, fast vädret var nog
emot oss; men Kl. 11. begynte det blifva mäst lungt, sä
at det gick nog sackta för oss. Vi sägo nu ej nägot land,
utan vatten och himmel. Atskilliga skepp blefvo vi dock
varse rundt omkring oss. Inga Sjö-foglar syntes i sjön,
ej eller nägot sjö-gräs. Et slags fisk, som Angelsmän-
nerne kallade Bottle-nose, och är en art af Delphinus;
viste sig ibland i vattubrynet. Kl. 3. efter middagen

80 Canalen.

kommo stora svärmar af dessa Bottle-noses, som summo
bredevid skeppet, och hoppade ibland högt upp i vädret
ofvanpä vatnet. De fölgdes at i stora hopar. Desse hafva
et hufvud nastan som en Bouteille, hvadan de ock fädt
sitt namn pä Ängelska. Sjöman hugga dem ibland med
harpon och äta dem. Capitain Lawson berättade, at här
i begynnelsen eller ingängen af Canalen är gemenligen
antingen storm, eller mulit, rägnigt och töknigt väder.
KL 4. efter middagen sägo vi en Fiskmase flyga öfver
hafvet där vi seglade. Sjö-folket sade, at vi nu i dag
vid middagstid voro ungefär midt emot The Lands end,
eller yttersta udden af Ängland at denna Kanten.

Hafvets lysande. Om aftonen sent sägo vi, huru
här och där flöt pä hafvet som eldgnistror, i synnerhet
där vatnet kom at skakas: en ting, som är allmän pä
113 dessa orter, | och af oss förr upteknad i Norrige, Tom. I.
p. 102. Vi kunde ibland se en sadan gnista liksom flyta
pä vatnet en hei minut innan den slocknade ; men gemen-
ligen räckte deras sken säilän öfver en half minut. Sjö-
folket berättade, at ingen ting är vanhgare, än at se dessa
Ijus: at de betyda ingen ting: at de i synnerhet visa sig
ganska mycket vid och straxt efter Nordan storm: at de
ibland synas, som hela hafvet vore fullt med eld: at ock
detta sken ibland sätter sig pä master, segel &c.

Den 13 Augusti.

Resan. Börden var bäde största delen af natten,
säsom ock denna dagen tvärt emot oss, sä at vi endast
med loverande mäste hjelpa oss f ram. Kl. 6. om mor-
gonen mötte vi et Franskt skepp, som först hissade sin
flagg, dä de pä värt skepp äfven hissade deras flagg,
hvarefter hvardera for sin väg; men dä vi loverade,
kommo vi at taga samma kosa som det, dä vi efter 74
tima hunno upp det, och förnummo, at det kom frän
Havre de Grace och ärnade sig til St. Martinica. Vi seg-
lade Kl. 7 bredevid hvarandra, och KL 11 ^'g ^^^ middagen
hade vi lämnat det sä längt efter oss, at vi näppeligen

Canalen. 81

kunde se det, fast det brukade et segel mera än vi. Vid
middagstid sägo vi en sjö-fogel af fiskmäs-slägtet flyga
förbi, den de kallade Shair-water. Vinden saktade sig
mer octi mer, samt var WSW. MeduscB flöto ibland pä
vatnet, sädana, som förr äro omtalte.

Procellaria. KL l^j^. efter middagen sägo vi den
fogeln, som af Herr Archiat. Linn^us uti des Faun. Suec.
249. kallas Procellaria, och i Angelska Böcker Petrell,
flyga, som en Svala, et stycke bakom skeppet, och satte
sig da och da pä vatnet, pä hvilket han ibland stod eller
gick et litet stycke, och äter flög upp. Sjö-folket sade,
at han gemenligen synes emot elackt väder; men pästodo
tillika, at de ibland sett honom i vackert väder, och utan
at storm fölgt därpä. Han flög sä längt bakefter skeppet,
at en näpppeligen värit i ständ, at kasta med en sten til
honom. Capitain Geeverson trodde, at han därföre synes
mycket i elackt väder; emedan han för blästen och vä-
gornas kastande ej kan sitta pä vatnet. Yi sägo den
sedän flera gängor flyga öfver vatnet, och sätta sig ned
ibland pä det samma. Han hölt mäst til pä sädana ställen
i hafvet, där värt skepp nyss förut gätt fram, sä at vatnet
ännu var stilla och jämnt. Vi kunde ej annat se, än at
han ibland for un der vatnet pä 72 *i™^ ^^^^ mera, det
ock sjöfolket pästodo vara sant. Det syntes ibland, som
tog han nägon mat i vatnet.

Dufvors nytta. Sä väl alla 3 Capitainerne, som 2:ne
Fruentimmer, hvilka voro pä skeppet, berättade, at Dufvor
brukas stundom i London, til at föra fram bref, hvilka
bindas fast vid dem. Dufvan tages frän den plats en vii
skrifva brefvet til, och | föres til London. Dä brefvet är
färdigt, bindes det fast vid dufvan, som strax släppes,
dä hon oförtöfvadt flyger til sit förra hemvist, och när
hon kommer dit, flyger hon in i dufhuset, hvarest brefvet
tages af henne. At sädant brukas pä mänga ställen i
verlden, är bekant.

Tecken til väderlek. En af Capitainerne sade, at när
det bläst litet, och det sedän lugnar af, och hafsvägen
gär frän nägot väderstreck; sä sker gemenligen, at vinden

6

82 Biscayska viken utan för

sedän kommer frän det väderstreck, som är tvärt emot
det vägorna komma frän. Träffar ofta in.

At hafva välsmakeligt vatten pa skepp. Det vatten,
som brukades til Thee, kokning, dricka &c. var tagit uti
London i floden Thames, och förvaradt i stora oxhufvuden
och tunnor af Ek, samt igensprundade at gömas tils dess
det behöfdes. När detta vatnet tages först, är det tjockt
och grumligt, som alt vatten i Thames; men da det fär
stä nägon tid, sätter det tjocka sig ned pä botten, sä at
det rena och klara vatnet stär ofvanpä. Deraf at det
Star täpt och igenlyckt i tunnor, och luften ej fär spela
därpä, begynner det at luckta nog illa, sä at det ej vore
behageligt at dricka det straxt; men at förekomma detta,
hafva de gemenligen bak pä skeppsdecket stäende par
ganska stora stenkrukor, hvardera snart af en Svensk
Tiinnas innehäll. Vatnet, som är i Oxhufvuden, tappas
p. 116 ur dem i äm | bare, och sä släs det i dessa stora krukor,
til dess de blifva fulla, dä de lämna locket pä krukorna
at stä antingen til en del, eller ock helt och hället öppit
en god stund, at luften mä hafva fri tilgäng til vatnet,
hvarigenom det mister ali den elaka lukt det hade förut,
och blir helt rent och välsmakeligt. När de tömt ur dessa
krukor, tappa de utur tunnorna nytt vatten, gjuta det i
stället, och läta det stä i par timar eller mera, dä den
elaka lukten gätt bärt. Tages vatten, som luktar illa däraf,
at det stätt i et täpt Käril, och sättes at stä pä et bord
eller ute under öpen himmel i en skäl, mister det pä en
liten stund sin vedervärdiga lukt. När vatnet, som tages
i Thames, kommer at stä länge täpt och igensprundadt i
Tunnor, och en sedän vid öpningen sätter et Ijus til vatnet,
skal det taga eld, som alla Capitainerne och Fruentimmren
berättade, hvilka mento, at alt vatten, som länge stätt
täpt och igensprundadt skal hafva samma egenskap.

Mot aftonen komma vi utur Canalen och i Bay of
Biscay.

Frankrike och Spanien. 83

Den 14 Augusti.

Resan. Vi fortsatte vär resa, fast vinden var nog
emot oss, och dessutom merendels lungt. Orten där vi
nu seglade, var The Bay of Biscay, som är en vik hvil-
ken hafvet gör emellan Frankrike och Spanien. Capi-
tainerne sade, at det allmänt hälles före, at iden|navik, p- 117
och straxt där utanföre, skola gä de längsta och bredaste
vägor af alla, som ej äro sä karta och afbrutna, som i
Norr- och Öster-sjön, fast de vägor, som gä pä stora hafvet
emellan Europa och America näppeligen skola gifva dessa
Biskayska efter. Det skal ej här vara ovanligt, at fä se
en väg, som är en half Ängelsk mii bred eller tvärt öfver,
samt högden proportionerad därefter. Nu var det mäst
lungt, sä at det bläste ingen ting ; men svallvägorna gingo
grufveligen länga, at skeppet vickade ganska mycket. Vi
sägo hela denna dagen endast et skepp längt ifrän oss.
Hela efter middagen lägo vi mäst stilla pä et och samma
ställe. Denna och nägra af de föregäende dagar, blefvo
vi inga Sjögräs pä vatnet varse.

Medusa. Vi sägo hela denna dagen en art af medusis,
flyta pä vatnet, hvars beskrifning skal gifvas i et annat
verk. Vi sägo jämväl pä ätskilliga stycken, som flöto i
hafvet, at en stor myckenhet af smä fiskar af 3 ä 4 tums
längd hade skäckat sig omkring dem, och pläckade altför
et af dem. Desse, som sä blefvo af sädana smä fiskar
sönderslitne, voro til färgen mycket röda, hka som de
hade blödt däraf; men ingen blod kunde märkas i dem
vi togo up. De hade ej den egenskap, som manietterna
i Norrige, nämligen, at förorsaka stor sveda ät den, som
tvättar sig därmed, eller stryker nägot däraf pä kroppen :
ty I vi inbillade en ung dräng, som fölgde med oss, at p. 118
den, som tvättade sig dermed, fär oförlikneliga hvita hän-
der, hvaraf han öfvertalt tvättade helt noga bägge hän-
derna bäde utanpä och innantil, til det han gnuggat dessa
meduser aldeles sönder, Iät det ock torka in af sig sjelft,
utan at kanna den ringaste sveda eller olägenhet däraf,
tvärt emot alles vär förmodan. Mannen var mycket en-

84 Biscaysha viken.

faldig, sä at han ej liaft det förständ, at dölja sig, oni
det börjat förorsaka nägon smärta pä hans händer. Ängels-
männerne kallade dem Blobbers.

Färsk Kötts förvarande. När sjöfolket slagta nägot
af de Kreatur, de hafva med sig oin bord til förfriskning,
sanka de stycken af Köttet, som nyss blifvit slagtat, utom
bord i saita hafsvatnet en liten stund, da det sedän skal
halla sig bättre i nägra dagar, än om de lämnat det ligga
färskt. Annat salts päströende brukades icke.

Procellaria. Efter middagen sägo vi ätskilliga gängor
Stormväders fogeln flyga öfver vatnet, och följa tätt vid
vattubrynet. Skapnaden af den pä längt hali, samt sättet
at flyga, liknade sä aldeles en Svala, at en, som ej kändt
honom, hade svärligen kunnat tro det vara annat, än en
Svala. Han flög omkring pä alla sidor om skeppet, bäde
när och längt ifrän; men syntes aldrig sätta sig pä vatnet.
KL 7. efter middagen sago vi pä en gäng 3 stycken af
p. 119 dem flyga efter hvaran|dra. Detta var nu ganska längt
ut pä hafvet, och vida frän nägot land. Hvar mä de
därföre taga sitt nattherbärge? hvar värpa de ägg och
frambringa ungar? mon deras mat äro de smä fiskar, som
näst ofvanföre äro omtalte vid mechisa? Utom dem sägo
vi inga andra lefvande djur, än en Sheerwater, som kom
och lade sig pä vatnet, varandes af fiskmäs-slägtet, samt
vid middagstid en svärm af Isor, som passerade förbi oss.
Desse gä mäst altid i hopar flere tilsammans. De hoppade
ibland högt upp ur vatnet.

Den 15 Augusti.

Resan. Hela natten förut var aldeles lungt. Nägra
läga svallvägor gingo väl ännu; men vatnet var ofvanpä
aldeles slätt. Vi sägo här och där pä vatnet flyta skumm
och fradga, hvilket sjö-folket sade förorsakas af sig sjelft
i stilla väder, och gemenligen beboda flera dagars lugn.
KL 12. förr middagen begynte det bläsa litet NO. dä vi
finge i HErrans Namn vidare fortsätta vär resa.

Hafsvatten. När Linn-Kläderne för Passagerarna
eller andra, som voro om bord, blefvo orene, brukade de.

Biscayska viken. 85

at tvätta dem rena med det saita hafsvatnet, som de togo
utom bord; men desse Kläder hade den olägenhet med
sig, at ehuru de torkades i Solen, ooh syntes vara sä torra,
som nägonsin kan ges, började de dock at vätskas och
blifva väta, | sä snart som väderleken och luften blef P-
fuktig och rägnaktig. Capitainerne berättade, at de haft
Kläder, som hafsvatnet kömmit at genomblöta, dem de
sedän haft i Solen at torka til dess, de trodt dem ej kiinna
blifva torrare, hvarpä de nedlagt dem i Kistor bland andra
Kläder; men da de efter en Mänad tagit npp samma Kläder
ur kistan, hafva de värit helt fiicktige, samt möglige öfver
alt; emedan Kläder blötte i sait vatten, hafva den natm-,
at de draga fuktighet ur luften til sig.

Efter middagen började NO. vinden bläsa nägot, sä
at vi med nöje fingo fortsätta resan. Vägorna gingo ännu
sä smä, at man med en liten bät kunnat segla bredevid
oss utan fara, och de 3 föregäende dagar var hafvet sä
lungt och slätt öfver alt, at en trygt med en julla kunnat
ro därpä hvart en velat. Eljest gick hela denna dagen
svallvägen frän NW. til SO. och da efter middagen det
började bläsa NO. var et nöje at se, huru pä hafvet nu
voro 2:ne slags vägor, nämligen svallvägor, de där gingo
frän NW. til SO. och de vägor, som nu upväcktes af
vädret kommo frän NO. til SW. sä at de gingo längs
efter ryggen af de förra. Desse vädervägor voro ännu
helt smä; emedan de ej hunnit at bryta och tvinga de
andra, at göra sig följe. Vi foro pä et ställe öfver en
Ström, eller sä kallad Current, som kunde skönjas däraf,
at vatnet och vägorna där bullrade och slogo | mot hvar- P-
andra mera än pä andra ställen; men Capitainerne kunde
ej veta huru den gick. KL 2. efter middagen vandrade
en svärm af Bottlenoses förbi skeppet, och gick emot
vädret. Efter middagen dog äter en af det folket frän
Pfaltz, som ärnade sig öfver til America, at bo där, och
blef om aftonen pä vanligt sätt kastad utom bord i
hafvet.

86 Stora Ocean emellan

Den 16 Augusti.

Resan. Yi fortsatte med en härlig vind vär resa.
Yägorna gingo ännu Leit läga, at en utan fara kunnat
segla här pä hafvet med en nägorlunda stor bät. Skeppet
strök nu tämmeligen fort, och befants med loggandet löpa
9V2 Engelsk mii i timan. Vi sägo da ocli da marsvin
tumia bredevid oss i hafvet. Et slags sjögräs sägo vi
ofta i dag flyta i vatnet, som säg ut som en Kylsa af
rödlökar tilhopa bundne. Denna Kylsan var ungefär af
en Knytnäfvas storlek: til färgen blek. Det var ogöiiigt
sä för skeppets fart, som för det, at skeppet sköt dem
med vatnet längt ifrän sig, at kunna fä nägon af dem.
Luften var i dag mycket kulen, at vi väl behöfde handskar
pä händerna. Utom köiden, var ock luften tämmeligen
däfvig, sä at dä nägon stätt en stund ute pä däcket, blef
han nastan som vät om händerna. Stället där vi nu foro,
fans vid middagstiden vara emellan 47. och 48. gr. lätit.
Mot aftonen kom en svärm med Marsvin simmande vid
p. 122 skeppet. Det syntes, som j de hade et nöje däraf, at se
pä skeppet och dess seglande. Skeppet gick nu ganska
fort; men desse voro ännu snällare; ty de summo förbi
skeppet sin kos. Mot aftonen sägo vi pä längt häll en
Sjöfogel.

Ankor. Vi hade försedt oss med allehanda färska
matvaror pä sjön, som fär, gäss, ankor, höns, svin, käl,
gurkor, ärter, bönor &c. Ankorna föddes med korn och
friskt vatten. Det saita vatnet var ej tjenligt för dem.
När de fingo sönderskurna Kalblan, äto de dem ganska
gerna. Jag försökte pä samma sätt at skära sönder skalen
af färska Bönor och gifva dem; men de ville ej äta däraf,
ehuru hungrige de ock voro. Pä samma sätt ratades bön-
skalen af fär och gäss; men hönsen äto dem, sedän skalen
blifvit sönderskurne i smä bitar.

Den 17 Augusti.
Resan fortsattes med en önskehg vind. KL 7^/^ förr
middagen kom en hei svärm af Purpoises löpande tätt

Eurojm och America.

bredevid skeppet; men hölt sig i synnerhet näst f ram för
stammen, väl i en god tima. Det syntes, som de hade
sin ro däraf, at de sägo och hörde vatnets brusande vid
framstammen. Ibland da nägon af dem kom at lämnas
litet efter, hade han nog brätt, at äter laga sig framför
stammen igen. Desse fiskar gä altid i stora hopar. KL 10.
förr middagen sägo vi en Landfogel; men af hvad slag,
kunde vi ej veta. Yi gissade, at denna villat sig bärt,
da den flu|git frän Irland. KL 11. blefvo vi varse 6
stycken sjöfoglar, som aldeles sägo ut som grä fiskmäsar,
där de lägo pä vatnet. Skeppet lopp ibland T'^, ibland
8 Ängelska mii i timan. Vi voro vid 47. gr. lätit.

Tecken til tilkommande väderlek. Det hade nu pä
3:dje dj^gnet värit et och samma väder, som nägorlunda
bläst; men vägorna gingo ändock smä, som sades vara
mycket ovanligt pä detta haf. Capitainerne mente, at
detta gemenligen plär vara et tecken, at samma väder,
som dä bläser, skal pästä länge; däremot dä vägorna första
dagen det bläser börja resa sig högt, är det merendels et
tecken, at den väderleken och börden ej bhr längvarig.

De förr omtalte i Kylsor flytande och rödlök-lika
sjögräs, syntes äfven i dag pä vatnet. Om aftonen fingo
vi se en myckenhet gnistor i hafvet, och skummet, som
förorsakades af skeppets fart vid framstammen, samt ute
pä hafvet af vägornas brusande, var aldeles lysande; dock
ej med sädant sken, som de förenämde gnistror, utan
sädant, som rutit trä plägar visa i mörkret.

Den 18 Augusti.

Resan fortsattes med en härlig vind. KL 9. förr
middagen kommo Purpoises til mänga hundrade ; sä at de
viste sig bäde framföre, bakefter och pä sidorna om skep-
pet, liksom fuUt däraf. De fölgde med skeppet en god
tima, och syntes förundra sig därät. Längden | af desse
var frän 2 til 4 alnar, under buken hvita, rostrum liksom
pä en gäs eller gäsnäbb. Det var et nöje at se, huru de
ibland kastade sig upp i vädret och gjorde luftspräng

Stora Ocean emellan

ofta til par aluars liögd, samt 2, 3 ä 4 alnars längd. Ibland
sprungo 2:ne tillika upp, och viste sig som 2:ne harar i
bredd. Ibland da de hoppade upp, föllo de öfver ända,
sä at buken vändes up, och ryggen ned. Efter middagen
kom en liten fogel, lik en Talg-oxe, och satte sig fram pä
skeppet, men da folket ville taga honom fast, flög han
bakom seglen, at de ej mer kunde fä igen honom. Denne
stackaren hade kömmit vilse i sjön, och sökte nu här sin
hvila. Mot aftonen sägo vi en sjöfogel, som sjöfolket
kallade Shearvater. Han liknade nog en mörkgrä fisk-
mäse, samt flög ofvanpä vatnet, likasom han sökt efter
fisk. Sjögräs, likt mässtappar, flöt här och där i sjön.

Den 19 Augusti.

Resan fortsattes med en önskelig vind. Skeppet lopp
8 Ängelska mii i timan. Ingen fogel viste sig: ej eller
nägot Sjögräs. KL 4. efter middagen sägo vi nägra stora
fiskar et stycke frän skeppet hoppa högt upp i vädret.
Somlige sade, at de voro Purpoises; andre kallade dem
albicols, och sade, at de voro sköna til mat. Luften var
eljest i dag nog sval, sä at vi väl behöfde hanskar och
125 goda kläder pä kroppen. Om aftonen begrofs äter | pä
vanligt sätt en af Palatinska Qvinfolken, som i dag hade
dödt. Mot aftonen sägo vi en sjöfogel flyga öfver vatnet,
som var nog lik en fiskmäse.

Stenkäls rökens verkning. Capitainerne beskylte Sten-
käls röken i London för, vara ganska skadelig för deras
takel och tog, i det han gör dem sköra och likasom röter
dem. Men andre nekade, at rök af Stenkäl hade sa-
dan oart.

Madera-vin. Alla sä Passagerarne, som Capitainerne
berättade, at Madera-vin blir längt utvaldare, än förr, om
det kommer at f oras pä sjön nägon tid. Det är ock där-
före, som Köpmän och andre Gentlemen i London sätta
samma vin om bord pä skepp, som gä öfver til America,
läta föra det fram och tilbaka, och betala frackt därföre,
dä det efter et sädant förande blir ganska utvalt. Det

Europa och America.

sades ock hafva den synnerliga egenskap, at om det är
surt, och det sättes sä, at Solen fär skina därpä, mister
det ali sin syrna, och blir skönt som det var förut.

Den 20 Augusti.

Resan fortsattes med god vind.

Purpoises. KL 4. efter middagen kom en stor myc-
kenhet af Purpoises pä alla sidor omkring skeppet; men
de höllo sig mäst fram för stammen, lekte och hoppade
högt i vädret pä sätt, som förr är omtalt. Ofta da de
hoppade upp ur vattnet, pustade de til sä härdt med
deras mun, likasom det kostat mycket pä dem | at göra p- 126
sädana spräng. De fölgde skeppet ungefär ^/^ tima, innan
de lemnade det.

Orten, där vi i dag seglade, räknades vara vid 44.
gr. 30. min. Lätit, samt 27^. Longit. W. om London.
Stormväders fogeln flög här och där öfver vatnet; men
kom ej när til skeppet. I dag blefvo vi ej varse nägra
sjögräs. Vi sägo här ej andra fiskar, än ofvannämde Pur-
poises, dem sjöfolket sökte at hugga med harponer, dä
de lupo fram för stammen; men det var ej görligt at räkä
dem, emedan de hinte ej matta til, innan desse fiskar
voro länga stycket bärt. Eljest var sjöfolkets enhälHga
berättelse, at de emellan Europa och de Azoriska Öarna,
dem de kallade de Västra öarne, säilän eller aldrig fä se
nägon annan fisk, än nyssnämde Purpoises, och fiska för-
denskul aldrig efter nägon fisk; men sä snart de hunnit
förbi de Azoriska Öarna, fä de pä deras västra sida en
ymnoghet fisk, och det af mängahanda slag. Likaledes,
skal det vara pä Södra sidan om samma Öar; men ej sä
pä den Norra.

Den 21 Augusti.

Resan. Vi fingo ännu njuta vär härliga vind. Capi-
tainerne och sjöfolket sade, at de aldrig sedt hafvet pä
alla dessa orter vi farit fram sä stilla som nu, och än

90 Stora Ocean emellan

mindre hade de haf t en sä längvarig Östanvind ; ty emellan
p. 127 Europa och de Azoriska Oarna skal | vara mycket rart,
at se Östanväder öfver par dagar, utan det mästa vädret
strjker där gemenligen frän Väster; men sä snart en kom-
mer pä Västra sidan om Azoriska Oarna, har man, hälst
vid denna ärstiden, et ombyte af väder, sä at det Västra
ej är där sä längvarigt. Häraf sker, at ehuru nägon i
sjelfva verket ej gjordt mer, än en tredje del af resan,
dä en frän Europa kommer inidt emot eller förbi samma
Azoriska Öar, räkna dock Sjöfolket, at de hunnit halfva
vägen, dä de kömmit dem förbi; emedan de därefter ej
behöfva fruckta sä mycket för motvind. Eljest sker säilän,
at en fär se desse Öar pä resan til och frän America,
sä framt ej storm eller nägon annan händelse förorsakar
det; emedan mänga fördolda klippor ligga utanföre dem
i sjön, som de sjöfarande gerna söka undvika. Vid Mid-
dags-tid togo Capitainerne Solens högd, samt uträcknade
däraf Lätit, den de höllo vara 43 grad. 24 min.; Longit,
sä at vi nu skulle vara 3072 gr. Väster om London. Ingen
fogel, ingen fisk, intet Sjögräs viste sig denna dagen för
vara ögon. Vatnet i hafvet hade ej här nägon annan färg,
än vi sedt hela resan. Sjöfolket, som mänga gängor seglat
frän Angland til Pensylvania, berättade, at vatnets färg
pä hafvet är allestäds en och den samma, undantagandes,
dä en kommer närmare til America, där det blir grundt,
och sandbanckar äro under, hvarest färgen blir nägot
ändrad. Skeppet lopp merendels 6 Angelska mii i timan.
p. 128 Lycktorne, som de här betjente sig af, at bära Ijus

uti, voro ej gjorde af glas; emedan det snart kan stötas
sönder; utan somlige af tunnt horn, som dock kunde taga
skada, om elden kom för när til hornet; andre voro gjorde
af Marienglas eller Vitrum Moscoviticum. Desse voro de
bäste; ty dels voro de ganska klare, som det bästa glas,
dels kunde de ej taga särdeles skada af eld, dels kunde
de ej spricka sä snart sönder.

Europa och America. 91

Den 22 Augusti.

Resan fullfölgdes med god vind.

Tecken til väderleken. Capitainerne försäkrade oss
KL 12. förr middagen, at innom 24 timar skuUe vi hafva
SW. vind. Jag frägade orsaken därtil? de svarade: eme-
dan moinen, som synas i SW. vända kanten eller hufvudet
för sig mot NO. och tyckas börja stiga upp därifrän.
Efter middagen sägo vi en Sjöfogel flyga längt ifrän,
samt mot aftonen en annan Sjöfogel, hvilken liknade en
Tärna, dock af mörkare färg. Han flög et stycke frän
skeppet; men ingen fisk, och intet Sjögräs blefvo vi varse.
Det räknades nu, at vi voro halfvägs til Philadelphia.

Den 23 Augusti.

Resan fortsattes. När det var stjernklart, sä voro
nätterne ej sä mörka, och i synnerhet gjorde Jupiter
denna tiden mycken | tjenst för en halfmäne med det starka p- 129
sken som han gaf frän sig, at nätterna ofta voro sä Ijusa,
som dä manan är i f ylle midt pä himmelen. KL 7. förr
m. vände vädret sig til S. och började bläsa nägot mera,
dä vi seglade nägot fortare, sä at skeppet KL 11. förr
middagen lopp 8. Ängelska mii om timan. KL 12. togs
Solens högd, dä vi befunnos vara uti 42 grad. 53 min.
Lätit. Om morgonen fick en och annan se nägon flygande
fisk, och KL 372 efter middagen fick ock jag första gängen
se dem, dä 4 a 5 pä en gäng flugo upp ur hafvet fram
för stammen, och sedän öfver vatnet ej längt frän vattu-
brynet, til des de äter släpte sig ned i vatnet. Längden,
som de säledes flögo, var ungefär sä stor, som en kunnat
kasta med en sten. Det gick ock nog fort för dem. Vi
fingo dä och dä se nägon Sjöfogel flyga längt bärt ifrän
oss; men han var altid allena, sä at vi ej blefvo varse
flera foglar följas ät. De syntes vara en art af fiskmäsar
med länga och smala vingar. Längre mot aftonen sägo
vi 3 a 4 däraf flyga tilsammans.

92 Stora Ocean emellan

Den 24 Augusti.

Resan. Med et tämmeligen starkt SSW. väder fort-
satte vi förleden natt vär resa; men sedän blef vinden
knapp ooh mäst emot oss, sä at vi näppeligen kommo ur
fläcken. Nu började vi denna förr middagen se en myc-
p. 130 kenhet af Sjögräs flyta klastals pä vatnet. An | gelsmän-
nerne kallade det Golf-Weed, och sade at det kommer
frän Spanska viken vid Florida. Af andra kallas det
Sargazo. Vid Middagstiden befans af Solens högd Lätit,
här vara 42 gr. 27 min. och hölts Longit, vara emellan
38. och 39. Väster om London. KL 6. efter middagen
sägo vi et skepp längt f ram för oss, komma emot oss;
men da det blef oss varse, tog det en hei annan kosa,
tvifvelsutan af frucktan, at vi vore kapare.

Tecken til väderleken. Bläst späddes oss däraf, at
den öfra skyn stod i strimmor, likasom utkammad ull eller
Linblär, samt var gles; hvilket sades aldrig siä felt at
beboda bläst. Desse strimmor gingo frän NW. til SO.
som vädret dä bläste. Det hade bläst mäst hela dagen
NW. men om aftonen stannade vädret tvärt af och blef
lungt, som sjöfolket sade vara et tecken, at vinden föl-
jande dagen skulle bläsa frän en annan kant; emedan
lugn gerna gör ändring i vinden.

Den 25 Augusti.

Resan. Föregäende natt var det sä lungt, at vi
mäst lägo stilla. Kl. 4. förr middagen begynte det bläsa
W. som tiltog mer och mer, sä at vi nu nödgades taga
en annan kosa, och läta skeppet gä til NW. Vinden öktes
ännu starkare. Vägorna gingo ansenligen stora. Atskillige
af de frän Pfaltz med oss öfvergäende qvinfolk och barn
p. 131 hade vid | middagstiden lagt sig pä däcket at sofva, dä
en väg kom och skölgde öfver hela däcket, sä at hon kom
in pä den ena sidan och gick ut pä den andra, hvaraf
det blef et faseligt buUer af qvinfolk och barn, som nu
voro blef ne sä väta, som de värit dragne ur sjön.

Europa ocJi America. 93

Toback. Ängelska Sjöfolket brukar pä längt när ej
sä mycket Toback, som väre Svenske. Fä af dem röka.
Mänge hafva nastan aldrig haft pipan i munnen. Atskillige
af Capitainerne, som hela sin tid vistats pä sjön, brukade
det aldrig. Om nägra af sjöfolket brukade det, sä skedde
det mäst at tugga det samma.

Den 26 Augusti.

Resan. Vinden var oss emot, sä at vi endast med
loverande mäste hjelpa oss f ram. Om morgonen sägo vi
en Stor Taskkräfta, til färgen röd, flyta pä vatnet. Ingen
fogel, ingen fisk, intet Sjögräs blefvo vi varse.

Skepps däckets tvättning. Bäde om mornarna bittida
och aftnarna strax efter Solgängen Iät Capitainen bära
upp flere ämbare med vatten af det, som pnmpades upp
ur skeppet, med hvilket han Iät väl tvätta och skölja
däcket. Orsaken, hvarföre detta skedde, var, dels at halla
däcket snygt och rent, dels at halla bräderna fuktiga; ty
Solens varma om dagarna gjorde däcket helt torrt, hvaraf
bräderna torkat tilhopa och ästadkommit, at | däcket sedän p. 332
börjat läka, om vi ej sä alt för et hallit bräderna fuktiga.
Dessutom som bräderna af en längsam torrka dragit sig
tilhopa, och gjordt stora springor; sä hade det skedt, at
antingen rägn trängt sig ned igenom springorna, och vätt
det som värit därunder; eller ock ästadkommit röta i
springorna medelst det vatten och annat som fastnat qvar
i dem; hvilket alt nu förekoms.

Bläcken pä detta skepp voro gjorde af alm. Skifvan
däri af Lignum vitce, som sades komma frän Ostindien,
och är et ganska härdt trä, hvilket af rägn och väta ej
sväller, som är altför nödigt för skifvor: bläckaxeln, som
gär genom skifvan, var antingen af agrifolium, eller ock
af Iron-Wood.

Den 27 Augusti.

Resan. KL 11. förr middagen fingo vi äter en härhg
vind, sä at resan nu begynte ä nyo fortsättas med stor

94 Stora Ocean emellan

skyndsamhet. Om morgonen sägo vi en Sköldpadda, af
en alns längcl vid pass, den där simmade uppä vatnet et
litet stycke frän skeppet, utan at Iata skeppet skrämma
sig. Vi sägo da och da stycken af Sjö-gräs f ly ta pä
vatnet. Om morgonen gingo vägorna ganska smä, sä at
en trygt med en julla kunnat ro pä hafvet; men sedän
SO. vinden begynte bläsa, började de växa i storlek mer
och mer, och om aftonen vid Solens nedgäng blef en
p. 133 stark NO. | storm, som pästod ungefär til midnatten.
Capitainerne berättade, at Västanvinden här pä Oceanus
Occident. i synnerhet härskar mäst; men af Östanvädret
är ej en tredjedel sä mycket, därföre gär gemenligen resan
frän America til Europa längt fortare, än frän Europa til
America. Om vintern bläser det bäde starkare och längre,
än om Sommaren, dä ock vägorna gä mycket högre, än
vid denna tiden. Om sommaren varar gemenligen et väder
här ej länge, utan ömsar snart om. Stormen räcker ock
om Sommaren ej länge, säilän öfver ^2 ^ 1 ^^^^ och
vägorna lägga sig snart därefter. Det sker ock merendels,
at dä om Sommaren är bläst och storm pä et ställe, kan
det vara mäst lungt nägra mii därifrän; men om vintern
sträcker stormen sig merendels öfver hela Sjön.

Den 28 Auo-usti

ö

Resan. Med en tämmeligen god vind fortsatte vi
vär resa. Vi sägo ätskilliga gängor flygande fiskar, som
flögo upp utur vattnet straxt frammanför stammen af
skeppet: foro sä et litet stycke ofvanför vatnet, innan de
kastade sig ned igen. Gemenligen flögo de emot vädret,
dä de kommo upp, samt merendels ej högre, än ungefär en
aln ofvanför superficies af vatnet. De förr omtalte Tärnor
med länga smala vingar syntes dä och dä flyga ofvanpä
vatnet. Sjö-gräs (Golf-weed) flöt här och där i vatnet.
p. 134 Orten, | där vi nu vistades, var vid 40 gr. 50 m. Lätit,
samt 44^. Longit. W. om London. Vägorna blefvo efter
middagen ganska smä, sä at en väl med en liten bät .kunnat
ro pä hafvet.

Europa och America. 95

Dolphin. Om aftonen sent fingo vi första gängen
se den fisken, som Ängelsmännerne kalla Dolphin, och af
Herr Artedius uti dess Gen. pisc. p. 15. Coryphcena cauda
hifurca; samt af de andra Hist. nat. Hippurus. Af dessa
Dolphins voro ätskillige, som viste sig sä väl bakefter
som fram för skeppet. De sägo makalöst täcka ut, da de
vältrade sig i vattubrynet, prälade med en hög blä färg,
som mäst försvann, da de kommo upp ur vatnet. Ibland
hoppade de til en famns högd perpendiculariter upp i
vädret frän vatnet. Sjöfolket kastade ut en krok, därpä
de satte litet af Höns tarmar, da de voro sä lyckelige, at
de fingo en af dessa Dolphins, hvaraf halfparten blef vär
aftonmältid. Han hade uti sig smä fiskar, men de voro
sä illa medfarne, at vi ej kunde utröna til hvad slägte de
hörde; emedan de hade mist det mästa af sin skapnad.
Han mäste blifvit huggen nägon tid tillförene vid nägot
annat skepp; ty han hade i ryggen en ganska stor skräma,
som dock nu var tilhopa läkt.

Den 29 Augusti.

Resan. Vädret var nu mäst emot oss. Sjö-gräs syntes
dä och da. Den förr omtalte Tärnan viste sig hela dagen
och flög öf|ver vatnet; men aldrig blefvo vi varse, at p. 135
hon lade eller satt sig ned därpä. Vi sägo mänga af
detta slags Sjö-foglar. Hela denna dagen sägo vi en stor
myckenhet af flygande Fisk, som ständigt flögo upp utur
vatnet, höUo sig sä et stycke i fria luften, innan de gofvo
sig ned igen. Ofta flögo pä en gäng väl hundrade styc-
ken bredevid hvar andra upp ur vattnet, dä de ibland
fölgde alla ät en kosa: ibland, dock säilän togo de sär-
skildt väderstreck. Alle, dem jag härtils sett flyga upp,
hade tagit sin kosa antingen rätt midt emot vädret, eller
ock ätminstone snedt emot det samma. Jag har ingen
blifvit varse, som flugit med vädret eller fölgt vinden ät.
De flyga längre eller kärtare stycken i sänder. Det längsta
jag sett dem pä en gäng flyga, kan vara et godt byss-
skott. De flyga ej högt, utan följa nog tätt superficies

96 Stora Ocean emellan

af vatnet. Sallan, öfver en aln högre än vattubrynet.
Häraf sker, at da de flyga, och möta nägon väg, stöta de
ofta däremot, och mäste sä fara ned i vatnet. Ibland da de
flugit et stycke, och gifvit sig ned i vatnet, komma de i
ögnablecket upp igen och flyga äter et stycke. Sjö-folket
sade alle, at Dolphinerne jaga efter dem, och drifva dem
upp utur vatnet, samt at desse flygande fiskar äro deras
förnämsta föda. Vi sägo ock ögonskenligen i dag, at
Dolphinerne jagade efter dem, samt da desse fiskar flögo
upp utur vatnet, kastade Dolphin sig högt upp i vädret
p. 136 efter dem; | men hade ej den lyckan at kunna följa dem
efter, utan mäste falla strax ned igen. Deras flygt liknar
ganska mycket gröningars. Vi sägo nog af Tärnor i dag;
men kunde aldrig skönja, om de jagade efter dessa fly-
gande foglar, ehuru vi noga sökte at gifva akt därpä.
Om aftonen syntes Stormväders fogeln, flj^ga här och
där pä vatnet, ofta flere tilhopa.

Den 30 Augusti.

Resan. Vädret var oss emot, sä at vi endast med
loverande mäste hjelpa oss f ram. En hei svärm med
Stormväders foglar fölgde, förr middagen, et stycke bak
efter skeppet, ungefär et byssskott frän det samma, där
de mäst flögo öfver vatnet, dock satte de sig ibland därpä.
De synas mäst utvaldt, at sä följa skeppen; emedan vatnet
är mycket slätt, där skeppet gätt f ram; men pä alla andra
ställen är det mera ojämnt af vägens häfvande. Ibland
flögo de näppehgen par famnar bak efter skeppet. Capi-
tain Lawson sade, at de följa skeppet därföre, at de mä
pläcka upp och äta sädant som kastas utifrän skeppet.
Vi häfde ut hö-smäl, da de i myckenhet samlade sig, och
satte sig där ofvanpä. De satte sig ibland pä vatnet;
men höllo ändock altid ut vingarna. Denna Svärmen,
som ofta bestod af 30 ä 40 fölgde oss hela dagen, ända
längt in pä natten. Om dagen hördes ej deras Iät, men
om natten skreko de ibland. De flögo mäst altid tätt
p. 137 vid vattubrynet, säilän | högt upp. Vi sägo tydeligen at

Europa och America. 97

de pläckade upp sädant, som fallit frän skeppet, i synner-
het af excrementis humanis; och när de fingo se nägot
dylikt, samlade de sig där omkring i stor myckenhet. Vi
märkte aldrig, at de lade sig ned pä vatnet at simma,
utan stodo ibland därpä, men dock altid med iitsträckta
och fläcktande vingar.

Tecken til väderleken. I gär om afton blixtade
ibland ganska starkt i de tjocka moinen, som da gingo;
dock hördes ej det ringaste tecken til dunder. Jag frä-
gade Capitainerne, hvad det skulle betyda? de svarade,
at det vid denna Arstiden betyder ingen ting, utan är
endast et tecken, at luften är mycket varm; men om vin-
teren, da Sjöfolket ser, at det blixtar, fä de ganska brott,
at taga ned sinä toppsegel; emedan da de äro säkre, at
inom fä timar därefter hafva en grufvelig häftig storm.
Likaledes da de pä dessa orter om vintertiden se en moln-
fläck komma upp frän N VV. hasta de sig sä fort de kunna,
at taga ned alla sinä toppsegel; emedan de litet därefter
säkert fä storm.

Vid Middagstid sägo vi et stycke trä flyta pä vatnet,
som var fullt med Lepas eller Bernicles pä alla sidor.
Vi foro ock dä öfver en Currant pä et ställe, som vi
kunde höra och se af den särdeles susning och sqvalpning
vägen gjorde. Inga Sjögräs, inga fiskar, utan endast par
Tärnor viste sig i dag.

Den 31 Augusti. p. 138

Resan fortsattes, fastän mäst med lovering. Storm-
väders foglar kommo i myckenhet som mygg, och fölgde
bakefter skeppet hela denna dagen pä samma sätt, som
de gjorde i gär. Sjöfolket tyckte ej särdeles om dessa
foglars sällskap, utan kallade dem Witches (Trollpackor).
Sjö-Tärnan, hvarom ofta förut är nämdt, syntes dä
och dä. Inga fiskar blefvo vi varse, ej eller nägot Sjö-
gräs. Det hölts före, at vi voro ungefär vid 41 gr. Lätit,
samt 47 gr. Longit. W. om London.

Svinens kringlöpande. I förrgär blef et af de Svin
vi hade om bord yrt i hufvudet, jag vet ej af hvad orsak,

7

Stora Ocean emellan

sä at det började alt för et löpa eller hvirfla sig omkring.
När man böd til at halla det stilla, arbetade det med ali
kraft emot, ocli ville vända sig omkring. Oapitain Iät
skära af det et öra, samt svantsen, hvarefter det kom sig
före och blef lika frisk, som förr.

Ost. I största delen af Ängelska ostar finnes et litet
häl boradt, som dock är igenfyllt med ost. Desse häl
bäras iipp med en särdeles nafvare, at se efter om osten
är god inuti, da nägon vii köpa honom, hvarefter ostbiten,
som boras ut, pluggas in i hälet igen. En Fru, som fölgde
med oss pä skeppet, berättade, at frän Normandie i Frank-
p. 139 rike föres öfver til Ängland en slags ost, som | da den
nyss är gjord, lägges ned i hästdynga at ännu blifva bättre,
hvaraf han utanpa skal fä en ganska vedervärdig lukt,
men da han skäres upp, och yttersta skärpan skalas af,
är det en den bästa delice, som kan ges. Franske, som
flyktat öfver til Ängland, hafva af Angelsk mjölk gjordt
lika sköna Ostar, som de Franska.

Den 1 Septemb.

Resan. Yinden var nu mäst emot oss. Stormväders
foglarne fölgde äfven i dag efter skeppet i en stor myc-
kenhet, f logo ock eljest allestäds omkring pä sjön. KL 10.
förr middagen sägo vi et stycke trä f ly ta pä sjön, om-
kring hvilket sumo Dolphins hundrade tals i en hop. Sjö-
folket sade, at Dolphins gemenligen samia sig hopetals
omkring trästycken som flyta i sjön, och följa med dem,
sä at, da Sjöfolket fä se nägot sädant trästycke, äro de
gemenligen säkre, at fä se en svärm Dolphins rundt om-
kring det samma. Sjö-gräs syntes dä och dä flyta pä
vatnet, af det slaget, som Sjöfolket kallade Golf-weed,
och berättades, at det kommer frän hafsviken vid Florida.
Strax efter middagen kommo nägra stycken Landfoglar,
som liknade ganska mycket strandsvalor, hvilka flygo
omkring skeppet, och satte sig ibland pä sidan antingen
af skeps-suden eller seglen. Deras flygt var just som
Svalors, storleken lika. Ofvanpä gräbruna: under hvita:

Europa och America. 99

stjärten litet grenig. Et liäftigt rägnskur dref dem sedän

bärt ifrän oss: sa län|ge de fölgde oss, flögo de merendels P- 1^0

pä den sidan om skeppet, som lugnet var.

Den 2 September.

Resan. Vinden var nu, GUdi läf! nägofc bättre för
oss; ty den begynte vid midnattstiden bläsa frän N. och
är här märkeligt, at gemenligen hela länga tiden, da vin-
den skulle ändras, skedde det näst vid midnattstid. Vä-
gorna gingo nu ej särdeles stora. Om morgonen bittida
sägo vi inga Stormväders foglar bak efter skeppet; men
KL 9. vid pass började redan nägra visa sig. Jag har
ock tilförene nämt, at vi om morgonen bittida ej sett til
dem, fast de sedän längre in pä dagen fölgdt skeppet
hundrade tals. Det var i dag säilän mera, än par stycken
af dem, som fölgde skeppet, och ofta sägo vi hela länga
stunden ingen. En gässe kom at fälla sin hatt utom bord,
och da den kom litet frän skeppet, samlade dessa foglar
sig i myckenhet, ransakande den noga, och ibland satte
sig där pä.

Sjö-Tärnorna, som vi nastan dageligen sett hela resan,
syntes nu da och dä; men Kl. 9. förr middagen kommo
de flygande til mänga hundrade, och foro omkring alle-
städs pä sjön. Yi sägo efter middagen äfven nog af dem,
fast ej i den myckenhet, som förr middagen. Sjö-gräset
syntes nog i dag f ly ta i sjön. Vi bödo til at fä nägot
däraf; | men förgäfves; emedan det flöt sä längt frän p. l-ll
skeppet. Efter middagen kom en Fiskmäse, helt särskild
frän Sjö-Tärnorna, och flög litet frän skeppet. Han var
litet större, än de. Sjöfolket slöto sä af de foglar de sägo
i gär, som af denna, at vi mätte vara i nägden af New-
foundland. Vid middagstid togs af Solens högd Latitudo,
som var 40 grad. 20. min. och Longit, hölts vara vid 49.
grad. W. om London.

Kl. 3. efter middagen kommo nägra stycken Dolphins
och summo bak efter skeppet: gingo sedän frammanför
det samma, dä 2:ne stycken af dem blefvo af Sjöfolket

100 Stora Ocean emellan

huggne och fängade med harpon. Längden af hvardera
af dem var 5 quarter. Lätit, perpend. litet bak hufvudet,
där den var bredast var netto et quarter Lätit, transvers.
ibid. Y2 <iuarter: färgen ofvanpä ryggen vid hufvudet en
hög, skön, grön med Silfverbotten, men bak mot stjärten
en högblä färg: under magen hvit: hade ej 7, utan bara
6 pinnas, nämligen duee peetorales, 2 ventrales; una caudse,
som räckte frän anum ända in mot stjärten, och 1 dorsi,
som räckte efter hela ryggen ända til stjärten. När dessa
simmade bak efter skeppet, skedde det mycket längsamt,
sä at det var ej svärt at hugga dem. Da de blefvo
upskurne fans i dem 5. handa slags djur, nämhgen en
ostracion, en liten fisk med blä ögon, som nyss blifvit
p. 142 tagen och ännu lefde, af par tums | längd; en annan Hten
fisk; samt et ovanhgt sjö-insect: it. en flygande fisk. Jag
lade strax alla dessa i spiritu vini at förvaras; emedan
ingendera af dem var ännu skadad. Denna smalnade af
pä alla sidor frän hufvudet tili stjärten, hvarest Lätit,
perpend. Vj^ tum, och transv. ^4 ^^^ ^^^^^ ^"^ liten tum.
Bredden af stjärten bak til, frän yttra sidan af ena grenen
til den yttra af den andra 8 tum. Den flygande f isken
hälls vara bästa agn at honom, och dernäst bitar af des
egit kött, eller inelfvor af en annan fangad Dolphin, som
en gammal Sjöman sade. Köttet bereddes som annan
fisk, antingen kokadt med smör pä, eller skurit i skifvor
och stekt i en panna i smör: smakade nog skönt, fast
litet torracktigt: var helt salt-löst, fast han lefde i det
saltaste vatten.

En Sköldpadda lag och sof pä vatnet efter middagen.
Storleken af den ungefär en aln. Mot aftonen tog Capitain
Lawson ät mig en stor knippa af Golf-weed, eller det
Sjö-gräs, som vi sett alla dagar f ly ta i Sjön. Sä snart
jag fick upp det, var mit första göromäl, at se efter, om
inga insecter skulle finnas däri: da jag var sä lycklig,
och fann däri par rara insecter, som bägge voro af Cancer
slägtet: det ena liknade Taskkräftor, den andra Eäkor;
men bägge ganska smä; af Task-kräft slaget fick jag 3.
stycken, och af Eäkslägtet 8. stycken. Jag satt dem i

Europa och America. 101

början i et gias, elä jag noga beskref dem. Uti glaset
for den | lilla Taskkräftan upp och ned samt omkring pä
alla sidor, som en pii, alt som hon ville. Ibland for Hon
mycket längsamt, ibland stod hon stilla vid nägon sida i
glaset, eller ock pä botnen. När Hon fick fast nägon af
Räkslägtet, grep hon med sinä framklor om den, och
dödade den utan barmhertighet, samt sög saften utur den.
Det var ock därföre, som desse Räkor voro sä rädde at
komma när in til henne. Hela dess skapnad var aldeles
som en Taskkräfta. När den samm, skedde det altid med
ena sidan, eller ock med bakdelen förut. De simma nu med
ena sidan förut, nu med den andra. Hon kunde stoppa
sinä främre klor ända in i munnen pä sig. Antennse voro
i en continuerlig rörelse. Jag lämnade dessa, at stä öfver
natten uti et glas tillika med Eäkorna, och dä jag om
morgonen ätertog glaset, hade Taskkräftan dödat alla
Räkor, och ätit ut inälfvorna af en stor hop. Taskkräf-
torna voro ännu helt qvicka. Dä jag lade dem i spiritu
vini, dödde de ej strax, utan summo par gängor omkring
i flaskan, innan de satte lifvet til. Den lilla Räkän samm
med en otrolig qvickhet och snälhet i vatnet. Ibland dä
den stod ned i botnen i glaset, gjorde hon et hastigt
spräng, sä at hon i ögnablecket var upp i vattubrynet,
just som dä en loppa hoppar, eller närmare, som en Po-
dura. När hon simmar, sä rör hon alla fötterna oförlikne-
ligen tätt: ibland simmar hon ordinairt som andre, med
fötterna ned: ibland lig|ger hon ock aldeles pä ryggen.
Sä snart som hon stannar at ej mera röra fötterna, sjunker
hon ned til botten. Beskrifning pä dessa Taskkräftor och
Räkor skal gifvas i et annat verk.

Golf-weed. Detta hade vi nu sett f ly ta i sjön en
läng tid, nu i mer, nu i mindre myckenhet. Det flyter i
större eller mindre kylsor, hvar kylsa är merendels af en
half alns längd och bredd, det är en art af Fucus, hvars
caulis är, tenuissimus, rotundo-angulatus, til färgen ganska
mörkgrön. Denne grenar sig ständigt och hvar gren
skjuter ut en myckenhet af blan eller folia, linearia, 1 ä
IV2 linearum latitudine, ganska tunna, per margines crebris

102 Stora Ocean emellan

denticulis notata, sä at desse blan likna ganska mycket
folia af ynuscus Islandicus. Färgen är gröngul: Frukten
liknar tämmeligen smä omogna Enbär, helt runda, grön-
gula, utan pä mäst släta, endast litet knagliga, undan-
tagandes där nägon Eschara kömmit at fastna pä dem.
Desse smä bär sitta ad alas foliorum pä smä karta pediculi
af 2 ä 3 liniers längd: ibland och merendels sitter endast
et bär vid hvar ala, ibland flere, ända til 3 stycken; men
flera kunde jag ej blifva varse. Mästendels var bara et
bär vid hvar ala; dock voro mänge alse där inga bär
funnos. Somlige af bären voro helt smä, til et tecken,
at de ej voro ännu fullväxte. När et sädant bär skars
sönder, fick man se, at det var inuti aldeles ihäligt och
p. 145 tomt, och bestod endast af et tunt skal | eller skinn ytterst.
Orsaken hvarföre detta var sä ihäligt, mätte värit, at det
skulle sä mycket lättare kunna flyta uppä vatnet. Caulis
lycktade eller ändade sig altid uti ofvanbeskrefna blan,
och voro bladen alt smalare mot ändan. Pä undra sidan
af bladen växte ut här och där som smä helt smala rötter
af 2, 3 ä 4 hn. längd; eljest är superficies af bladen helt
slät, och pä undra sidan S3^nes nervus longitudinalis folii,
som är convex eller uphögd. Utom ofvanbeskrifna in-
secter, som uppehälla sig i den samma, sitter ock fullt af
Eschara, samt Dentalium comuforyne s. spirale. Detta är
den ört, som vi tilförene altid i denna Resebeskrifning
kallat Sjögräs, sedän vi lämnade Europa, och hafve vi ej
blifvit varse nägon annan hafsört, än denna, pä hela vär
Resa. Styrmannen berättade, at de uti America taga
detta Golf-AVeed, torka och stöta det sönder til pulfver:
ge däraf in ät qvinnor, som äro i barnsvända, och skal
det dä vara et det bästa hjelpe-medel. Han sade ock, at
de betjena sig af detta i febrar; men för hvad orsak och
pä hvad sätt, kunde han ej säga. Dessutom skal, sä efter
Styrmannens, som Capitainernes berättelse, dä en seglar
til Vestindien eller Södra America, hela Sjön eller hafvet
pä somliga ställen finnas öfvertäckt af denna växt til flera
mils längd. Gemenligen tros, at desse Golf-Weeds komma

Europa och America. 103

frän hafsviken vid Florida, och med Currants drifvas där-
ifran omkring i hela hafvet.

En Svala kom om aftonen sent flygande rundt om- p- 146
kring skeppet, satte sig upp i masten, syntes vara nog
trött, flög ibland hei när intil Cajut-fönstret, liksom hon
ville bege sig ditin.

Den 3 Septemb.

Resan. Vi nödgades nu hjelpa oss med loverande
mot vädret. Om morgonen blefvo vi varse en sä kallad
Tropicbird flyga et stycke frän skeppet. Vi sägo denna
dagen nog Golf-weed flyta i Sjön, och vi togo up ätskilliga
kylsor däraf, dem vi ransakade noga; men fingo inga andra
rariteter däri, än dem vi beskrefvo i gär, nämligen en
myckenhet af de smä Krabb-taskor, samt Räkor, som da
funnos däri, hvilka vi i dag noga undersökte, och jämförde
med de tilförene gifna beskrifningar. Vi sägo sedän säilän
nägot af desse Golf-weeds, at ej nägon liten eller större
Krabb-taska läg däribland eller ofvanpä. Ibland fingo vi
ock se nägon Krabbtaska af en Knytnäfvas storlek simma
upp i vattubrynet, som continuerligen rörde fötterna tätt;
emedan hon strax sank ned sä snart hon öfvergaf at
sparka med fötterna. Inga foglar, blefvo vi i dag varse.
Efter middagen sägo vi et slags Medusa, som Ängels-
männerna kalla the Spanish man of war, och andra the
Portugis man of war, flyta pä vatnet. Den liknar längt
ifrän en stor bläsa af et quarters diameter, har en skön
röd pä violett stötande färg, och säges vara af alla me\dusis P- 147
den mäst brännande, dä nägot däraf kommer pä bara
kroppen; men vi kommo ej sä när, at vi kunde fä dem
upp i skeppet, at nogare se dem. Mot aftonen sägo vi
en och annan Stormväders fogel flyga omkring oss öfver
vatnet, säilän bak efter skeppet, utan mäst pä endera
sidan, och längt därifrän. Hafs-Tärnan syntes dä och dä.
Om aftonen i Solgängen kom en Hai af ansenlig storlek
simmande bak efter skeppet; men gick strax bärt igen.
När sjöfolket fä en sadan, äta de stjärten, som skal vara

104 Stora Ocean emellan

clen bästa delen däraf ; men det andra kasta de bärt eller
gifva det at Svinen. De beskylte Fransoserna därföre, at
de skola äta honom hei och hallen. Litet för Solgängen
sägo vi ätskilliga gängor i S. et godt stycke frän oss
vatten sprutas upp i myckenhet högt i vädret, hvaraf
Sjöfolket slöto, at där mätte värit nägon Hvalfisk.

Den 4 Septemb.

Resan. Om morgonen KL 4. hugnade HERren oss
med en härlig vind, fast den bläste nägot sakta, med
hvilken vi började igen fortsätta vär resa. Tropicbird
syntes äfven denna morgon. Hafs-Tärnan syntes da och
da. Mäst hela denna dagen sägo vi som oftast hela Svär-
mar til hundrade tals af flygande fiskar, komma upp utur
vatnet, och flyga länga stycket, innan de gofvo sig ned
igen. Det längsta de flögo, innan de foro ned, var et
p. 148 godt musquett-skott, och längsta tiden | de voro upp utur
vatnet var 74 minut, eller tör hända in emot en half
minut. Kosan, som de vid sitt flygande altid togo, var,
som förr är anmärkt, mäst tvärt emot vädret, eller ock
ibland snedt mot det samma; men aldrig kunde jag fä
se, at de fölgde med vinden och undan vädret. Tör hända,
at de ej da kunde flyga sä väl, eller at vädret dref dem
snarare at falla ned. Golf-weed syntes i dag flyta til större
myckenhet i hafvet, än vi sett nagon dag tilförene. Inga
Stormväders foglar kunde vi i dag blifva varse. Orten
där vi nu voro var vid 40. grad. 29. min. Lätit. Bor. samt
ungefär vid 49 gr. 30 min. W. om London.

Den 5 Septemb.

Resan. Med den härliga vinden fortsattes vär resa,
sä at vi lupit sedän KL 12. i gär middag til KL 12 i dag
middagstid 182. Ängelska mii. Inga Stormväders Foglar
blefvo vi denna dagen varse: men tämmeligen mycket
Hafs-Tärnor, som Ängelsmännerne kallade Shearvvater.
Förr middagen sägo vi dä och dä hela svärmar af Fly-

Europa och America. 105

gande Fiskar komma up utur vatnet, och flyga pä sätt
som tilförene är beskrifvit. Golf-weed flöt nog pä vatnet.
Vid middagstid togs Solens högd och befants, at vi voro
i 40 gr. 3 min. men efter andra uti 39 gr. 53 min. Longitu-
den räknades nu emellan 53 och 54 gr. W. om London.
När vägen gick hög, och brusade mycket, var dess |
öfversta kulle helt grön, som da en ser genom et grönt p. 149
glas. Vi hade mäst hela denna dagen, utom de ordinaira
vägor, som fölgde med vädret, et slags andra falska och
ganska stora vägor, som kommo frän SW. hvaraf Capi-
tainerne slöto, at pä detta stället i hafvet värit par dagar
förut en stark SW. storm. Desse falska vägor började
visa sig redan i gär efter middagen.

Den 6 Septemb.

Resan. Med önskelig vind fortsattes resan. Skeppet
lopp merendels 8 Ängelska mii i timan. Om morgonen
sägo vi en Tropicbird, som flög omkring skeppet. Den
liknar nog en fiskmäse; men har 2. länga fjädrar i stjärten.
Til färgen är han hvit. Vi sägo dessa foglar sedän flera
gängor i dag. Af Golf-weed syntes i dag mera flyta i
Sjön, än nägonsin tilförene, sä at det tycktes, som det
svärligen kunde tros, at ali den stora myckenheten däraf,
som vi sett hela resan flyta pä vatnet, skulle endast
komma frän hafsviken vid Florida. Likaledes sägo vi i
dag mera flygande Fiskar, än nägonsin tilförene. Somlige
af Sjöfolket säja, at dä de komma upp nr vatnet, fölga
de hvad kosa som hälst, sä mot som med vädret; men
jag fruktar, at de samme icke gifvit noga aktning pä
deras flykt. Alla dem jag til denna stund sett, hafva
aldrig flugit med och undan vädret, utan antingen tvärt
emot vädret, eller ock snedt för det samma; e. g. om
vädret kömmit frän | SO. hafva de vid upflygandet, antin- p- 150
gen tagit sin kosa til SO. eller ock snedt mot det samma,
eller ock til NO. eller SW. samt de puncter emellan SO.
och de nämde väderstreken; merendels fölgde de tätt ut-
med vatnet; men sä säg jag likväl nägon gäng, at de

106 Stora Ocemi emellan

flögo til en famns högd frän vatnet; dock skedde sädant
merendels, när de flögo upp frän högsta toppen af en
hög väg, och vägen strax föll ned. Alla af Sjöfolket sade,
at de ibland flyga sä, at de komma pä däcket af skeppet.
Yi sägo hela stora Svärmar ibland flyga upp tillika. Ingen
Stormväders fogel viste sig i dag; Hafs-Tärnor syntes da
och da. The Spanish man of war seglade da och da förbi
oss pä vatnet. Skeppet hade gätt frän i gär middag til
middagstiden i dag, 196 Angelska mii.

Den 7 Septemb.

Resan fallfölgdes med härlig vind. Sjö-Tärnor syntes
nog: Flygande Fiskar likaledes: Golf-weed mycket. Inga
Stormväders Foglar eller andra Foglar fingo vi denna
dagen se. Vi voro vid middagstid uti 38 gr. 54 min. Lätit.
Bor. samt 62 grad W. om London. Frän Kl. 12. i gär
til Kl. 12. i dag middagstid eller pä 24 timar, hade skeppet
lupit 186 Angelska mii: The Spanish man of war syntes
of ta i dag simma eller f ly ta pä vatnet.

Vid Solens nedergäng blefvo vi varse et skepp längt
p. 151 ifrän oss i S. som kom sedän när|mare til oss. Detta
satte oss i nägon fruktan; emedan vi mente, at det vore
en Spansk Kapare, eller annan Sjöröfvare, som strax efter
Krig pläga fara omkring och plundra skepp; men vär
räddhoga försvann, när vi sägo, at det Kl. 10. efter mid-
dagen gick oss förbi litet framföre oss, och tog sin kosa
mera til N. än vi.

Tecken til väderleken. Vi märkte altid pä denna
resan, at dä himmelen eller moinen voro röda om aftonen
vid Solens nedergäng, fölgde ofelbart andra dagen där-
efter starkare väder och bläst, än vanligt var. Sä var
ock himmelen röd i gär, samt et starkt väder i dag.

Den 8 Septemb.

Resan. An fingo vi njuta vär härliga vind. Vid
middagstid togs Solens högd, och befans, at vi voro vid

Europa och America. 107

38 gr. 24 min. Lätit. Bor. samt ungefär vid 65 gr. W.
om London. Sedän raiddagstiden i gär hade skeppet lupit
184 Ängelska mii. Golf-weed syntes da och da. Hafs-
Tärnorna f logo uti Sjön pä ätskilliga ställen. Om mor-
gonen syntes Tropic-Fogeln par gängor. Han flyger läng-
samt, och högt upp i vädret, och tyckes, som han endast
kom til skeppet, at se därpä, hvarefter han flög sin väg.

Observ. vid Hafs-vatnet. Vinden som nu bläste frän
N. var tämmeligen kali, | och hade gjordt luften nog kulen. P- 152
Vägorna gingo ganska stora: hvarvid vi märkte, at da en
stod vid sidan af skeppet mot vädret, och nägon väg
kom fräsandes starkt, gaf hon da tilli ka frän sig en varm
änga, hvilken kom pä den, som stod därvid ; til et tecken,
at hafsvatnet nu var varmare än luften.

Hvetemjölet, som vi hade om bord, hade nu af hetan
tagit en syra til sig, sä at hvad vi gjorde däraf, smakade
surt. Capitainerne berättade, at de uti Västindien bruka
at torka mj olet förut väl pä en Badstugu-lafva eller Kölna,
innan det packas in; dä det gerna häller sig väl, och icke
tager en sadan syra til sig.

KL 9. om aftonen kommo vi pä et ställe i hafvet,
där vägorna gingo grufveligen stora, och snart sagt de
största vi sett hela denna resan, fast vädret var nog
fogligt. Capitainerne dömde däraf at detta stället mäste
vara i skillnaden emellan yttra hafvet, och den inra delen
af Americanska viken; ty KL 12. därefter kommo vi til
sädana ställen, där vägorna gingo helt smä, fast vädret
bläste lika starkt. Vi hade eljest under hela denna resan,
ibland kömmit pä sädana ställen, där vägorna gätt större,
än pä de andra, fast vinden värit alt likadan, dem Sjö-
folket tilskrifvit en starkare storm pä samma ställen en
dag förut.

Den 9 Septemb. P- 153

Resan fortsattes med god vind. Hafs-Tämorna syntes
hela dagen. Vi sägo ock et annat slags fogiar, som lik-
nade i flygt och skapnad Änder. Golf-weed flöt allestäds
i hafvet. Strax efter middagen sägo vi en stor myckenhet

108 Stora Ocean emellan

af nyss omtalte foglar, som sades likna äncler. Styr-
mannen, som var hemma i Philadelphia, kallade dem
Shearwaters. De mäste vara en art af fiskmäsar, fast de
flyga nägot fortare. Vi sägo ögonskenligen, at de togo
upp fiskar utur hafvet och äto dem, desse voro ej hvita,
utan bruna pä ryggen, samt mäst af den storlek, som en
fiskmäse. KL 4. efter middagen började vi fä se fläckar
i vatnet af en annan färg. Hafsvatnet hade gemenligen,
hela sjön eller hafvet öfver, en mörkblä färg; men i dag
började samma färg blifva nägot Ijusare. Det besynner-
ligaste var, at vi ibland sägo helt länga, men nog smala
fläckar, ungefär af 12 ä 14 famnars bredd, hvarest vatnet
hade en Ijusgrön färg, aldeles skild ifrän det andra vatnet.
En af Capitainerne sade, at det förorsakas af fina Sjögräs
som flyta däri. Andre mente, at nägon bank gick där-
under. Vi seglade öfver en, som lopp frän NW. til SO.
men vi ängrade mycket där, at vi glömde bärt taga up
vatten af den i et ämbare, och ransaka det, om däri skulle
finnas nägre heterogenea. Mot aftonen sägo vi en annan
p. 154 Sjö-fogel som | flög litet frän skeppet, den Angelsmän-
nerne kallade Sea-Hen. Stormväders foglarne, dem vi pä
nägra dagar ej sett til, började äter visa sig, och f logo
dels omkring Sjön ut med vatnet, dels fölgde de til an-
senligt antal et stycke bak efter skeppet, där det gätt
förut.

Den 10 Septemb.

Resan. An var vinden tämmeligen god. I dagningen
sägo bätsmännerne en stor fogel flyga omkring skeppet,
och ibland sätta sig upp i masten, den de togo för en
uggla. En liten Land-fogel kom förr middagen och satte
sig pä seglen: men vi sägo ej hvart den sedän tog vägen.
Denne dag var rart nog at fä se nägot Golf-weed flyta i
hafvet, som Sjöfolket togo för et tecken, at vi ej mäste
vara längt frän land; ty när en kommer sä när landet,
at det blir sä grundt, at de börja loda, skal en ej mera
se til nägot Golf-weed. KL 10. förr middagen kom en hei
svärm Purpoises (Delphiniis antiquorum), dem vi ej sett

Europa och America. 109

pä en langan tid, nu til nägra och 30 stycken, som summo
til skeppet, och fölgde det samma en fjärndels tima, pä
sätt, som ofvan beskrifvit är, nämligen hoppandes ibland
upp i högden. Vi sägo ock tämmeligen mycket i dag af
den Medusa, som Ängelsmännerne kalla The Spanish man
of war, flyta i hafvet. Hans färg och skapnad var mäst
som en lunga af et Kreatur, hopkramad pä ömse sidor.
Ibland när nägon liten väg kom, stjälpte hon omkuU |
dem, men de reste sig strax npp igen De vände gemen- p- 155
ligen den smala och vassa kanten upät. Hafs-Tärnorna
syntes da och da. Shearvvater viste sig ock nägon gäng,
ryggen brun, mäst med hvit ring om haisen. Han samm pä
vatnet: hade en särdeles och nog längsam flygt. Efter
middagen kom en hei svärm af Purpoises pä vanligt sätt
simmande til skeppet, och fölgde det en liten stund. De
kommo bäde frän NW. och NO. farande. Yi sägo eljest
hela sjön rundt omkring full däraf. Hafsvatnet blef nu
Ijusare och Ijusare. Vi sägo ock längt ifrän pä et eller
annat ställe fläckar af den Ijusgröna färgen. Somliga
Ängelsmän kallade Purpoises Sea-Hogs. Stormväders fog-
larne f logo omkring pä sjön. Mot Solens nedergäng
kommo 2:ne Svalor, af samma slag, som tilförene, som
flugo omkring skeppet, och satte sig ibland pä det samma,
liksom de ville här taga nattherbärge. Vi fingo ändte-
ligen en af dem fast, den vi satte i en lyckta öfver natten
at livila, och ärnade släppa henne nasta morgon,

Den 11 Septemb.

Resan. Vinden blef nu tämmeligen mot oss. Af
Golf-weed sägo vi knapt 2 ä 3 klasor eller stycken hela
denna dagen. Stormväders fogeln flög här och där öfver
vatnet. Et slags fisk, som Ängelsmännerne kallade Bonitos,
kom om morgonen i myckenhet til skeppet, och fölgde
oss sedän hela denna dagen, | nu pä ena sidan om skeppet, p. 156
nu pä den andra. Vi sägo helt smä fiskar simma i hafvet,
efter hvilka desse Bonitos jagade, och gjorde dä i vatnet
en sadan rörelse, som hade där värit en tämmeligen stark

110 Stora Ocean emellan

forss eller ström, hoppade ibland nägot up utur vatnet.
Da de ästadkommo denna rörelsen, voro de mäst alle i
en hop, fickte om hvarandra; men kommo dock aldrig sa
när skeppet, at nägon kunde huggas med harpon.

At förvara Smör om Sommaren. Smöret, som vi
hade ombord, smälte nu mäst upp af varman, och blef
äfven litet härskt. Capitainerne, som ofta seglat til Vest-
indien, berättade, at de pä samma resor brukat taga en
stor tunna, fylla den med hafsvatten, sätta Smör-fjälingen
däri, at hafsvatnet stär högre pä sidorna af fjärdingen,
än smöret är i den samma : ömsa sä dageligen hafsvatnet
därpä, at altid friskt hafsvatten sattes i stället; därigenom
skal smöret i desse varma Länder pä skeppen halla sig
längre än eljest.

En hop med Purpoises hoppade til myckenhet längt
ifrän oss i vatnet, och gingo frän W. til O. men de kommo
ej til skeppet. Da och dä fingo vi se nägon Spanish man
of war. Dessutom blefvo vi i dag äfven nog ofta varse en
art af meduser, som Ängelsniännerne kallade Blubber, f ly ta
p. 157 pä vatnet, gemenli|gen af en ordinair tentalriks storlek,
brun midt nti, men bräddarna rundt omkring af en Ijus
färg, som städse voro i rörelse. Vid middagstid kommo
6. stycken Dolphins, som fölgde bak efter skeppet, af
hvilka vi höggo med harpon en, den vi fingo. När han
skars upp, fans i dess maga en myckenhet med smä fisk,
af fingers längd; men de voro redan sä bärtsmälte, at
ingen kunde taga redo pä dem. Dess färg är förut be-
skrifven; här vii jag lägga det til, at han under buken
är väl hvit, men stötande likväl ganska mycket pä gult,
samt har här och där pä sidorna om magen smä trinda
fläckar af en hög blä färg: pinna dorsalis är, dä den nyss
kommer utur vatnet, likaledes af en skön blä färg. Storm-
väders foglarne flögo om aftonen i ganska stor myckenhet
allestäds omkring pä sjön; men i synnerhet grufveligen
mycket pä de ställen, där värt skepp skridit fram. Vi
sägo ögonskenligen, at de pläckade nägot upp utur sjön,
men hvad det var, kunde vi ej veta. Tör hända de smä
fiskar, som vi sett simma upp i vattubrynet. I dag fingo

Europa och America. 111

vi ock se ätskilliga ej tilförene af oss sedda Sjö-gräs, f ly ta
i hafvet, et som kallades Roch-weed: et annat, som liknade
et pärlband : et annat, som var hvitt 72 ^l^s längt, smalt,
lika bredt öfver alt, ooh hei rakt.

Den 12 September.

Hela natten förut, och denna morgon var det helt
lungt, sä at flaggan ej vändes af | nägot väder. Et skepp, p. 158
som vi hela dagen i gär säg längt framför oss, syntes i
dagningen nägot bakefter värt skepp, m en tog likväl
samma kosa, som vi. Vi fruktade alle, at det var en
Spansk Kapare eller Sjöröfvare, och voro nu icke särdeles
väl til mods, men sedän vädret börjat bläsa litet, och vi
hissat segel, lämnade vi det snart, da var fruktan mer
och mer försvann. Par dagar efter vär ankomst til Phila-
delphia, kom detta skepp efter, hvarpä var fullt med
Tyskar, som foro öfver til America, at där sätta sig ned.
De hade värit rätt sä rädde för oss, som vi för dem och
trodt, at denna dagen skulle blifva den sidsta.

Om morgonen kom en Hackspik, och satte sig pä
Taklen. Färgen pä ryggen var grä spräcklig, den tycktes
ganska trött, och lärer gömt sig pä nägon sida, emedan,
da Matroserne höllo pä at sätta ut flera segel, kom han
äter fram, flög rundt omkring skeppet, och Iät höra sit
läte, hvarefter vi ej sägo, hvart han tog vägen, utan han
lärer hafva satt sig pä yttra sidan om skeppet pä nägot
ställe. Äfven sägo vi en annan Landfogel af Sparfslägtet
komma f lygande til oss ; men vi visste ej sedän, hvart han
for. KL 11. förr middagen kom en hei svärm af Purpoises
tumlande i vatnet. Yi sägo dem pä längt häll komma
frän NW. ända til skeppet, och da de hunno fram, hade
de ej lust at töf |va där, utan summo straxt förbi til SW. p. 159
Skeppet gick nu ganska längsamt; hvaraf jag gissar or-
saken, hvi de ej gäfvo sig tid at följa med skeppet, som
de eljest plägade; ty de hade ej tälamod, at fara sä läng-
samt. KL 1. efter middagen kom en stor svärm af det
fiskslag, som kallas Bottle-noses, tumlade i vatnet frän SW.

112 Stora Ocean emellan Europa och America.

til NO. de voro faseligen stora, väl af 6 alnars längd.
Deras skapnad och gäng är sä lik Purpoises, at det är
ingen tvifvel, det de ju bägge böra komma under et Genus.
Deras noss eller gap liknade nägorlunda en Bouteille,
hvaraf de fätt sit namn. De foro tätt förbi skeppet, utan
at uppehälla sig därvid. Nägra Dolphins gingo vid mid-
dagstid bakefter skeppet; men lämnade det efter en liten
stund. Stormväders fogeln flög allestäds omkring pä vat-
net, at söka sin föda. Vi sägo i dag inga Hafs-Tärnor.
The Spanish man of war seglade da och da förbi oss, prä-
]ade med sin höga violette eller Purpurfärg.

Den 13 September.

Redan i gär tyckte Capitain Lawson, som en stor del
af resan för sjukdom mäst merendels halla sig vid sän-
gen, at vi af alla tecken vore mycket närä til Americanska
Landet; men som Styrman efter sin uträckning var af
annan mening, och matroserne hvarken om aftonen frän
öfversta masten sägo nägot land, eller vid lodandet pä
p. 160 flere famnar funno botjten, mäste Capitain nastan taga
sinä ord tilbaka. Vi fullfölgde dä om natten sakteligen
vär resa med en maklig vind. KL mot 3. om morgonen
befalte Capitain Lawson, at de för större säkerhet skul
likväl ville kasta ut lodet. Det verkstältes, och vid första
utkastningen ropade Matrosen: 10. famnar vatten, dä blef
et buller pä skeppet. Underst\^rman sprang sjelf, at kasta
ut lodet, och befann ibland iO. ibland 14. famnar; men
huru noga han förrättade sin sysla, vet jag ej; ty en
liten stund där efter ropade han 14. famnar, dä skeppet
gaf til en stöt mot sjöbotten, och sä litet emellan, 4. andra
härda stötar. Det kan ej uttalas med hvad bestörtning
och fruktan vi alle blefvo betagne, när vi sägo, at skeppet
lupit pä en sandrefvel. Detta skedde KL half 5. om
morgonen, dä det ännu var mörkt, fast mänen sken nägot.
Vi visste ej hvar vi voro, och fruktade, at vi lägo pä
landet. Vi voro 80. personer om bord, och pä skeppet
var endast en enda bät. Näppeligen hade nägon af oss.

I Ocean utan för Maryland. 113

sä länge han lefvat, med en sadan hast och en dylik
fruktan stigit upp af sin säng. En och hvar anförtrodde
den gode Guden sin nöd. Hvad vi bönföllo om, blef
hördt: skeppet kom strax löst frän sandbanken. Vi togo
kosan nägot tilbaka, och undsluppo sä faran. När det
dagades fingo vi se hela fasta landet af America, som mot
hafssidan är lägt med hvita sandstränder, hvilka litet
längre upp äro beväxte mäst med Tallskog. Yi | fingo
da se, at stället, vi stötte pä, lag utan för Maryland, vid
37 gr. 50 min. Lat. Bor. ungefär en liten Svensk mii frän
fasta landet, och midt emot den ort, som kallas Arcadia.
Sedän det blef Ijust, tog jag Bibeln at trösta mig med,
och vid det jag öpnade den samma, var Psalm. 107: 23
och följ. det aldraförsta, som ögonen föllo pä. Ord, hvilka
passade sig sä pä värt dä varande tilständ, likasom de
med flit blifvit upsökte.

Yinden var hela denna dagen, GUDi läf! mycket
blid och härlig: vägorna gingo sä smä, at man med en
liten bät kunnat utan fara ro hvart man velat pä hafvet.
Vatnet vi sägo, hela denna dagen, hade en naturell sjö-
grön färg. Inga foglar blefvo vi varse; men en hoop
Purpoises sägo vi hoppa i vatnet pä längt häll. Et enda
skepp viste sig, som mäst hade samma kosa, som vi. Vi
fölgde nu Kusten af Maryland, och gingo ej längre där-
ifrän, än at vi kunde halva honom i ögnasigte. Nägon
Spanish man of war viste sig ibland; men inga Sjö-örter,
och ingen medusa blef jag varse. Emedan vi om aftonen
ej hunno fram til Cape Henlopen, där vi skulle taga Lots;
sä gingo vi följande natten af och til, utan för viken
Dellaware.

Tecken til väderleken. Om aftonen var nog mulit,
sä at det syntes liknelse til rägn den följande natten;
men efter Solens nedgäng började en stark dagg at f alla,
sä at I Kläderna blefvo hei däfviga utanpä, och af böcker,
som sjö-folket kömmit at lämna öpna liggande pä Kaj utan,
blefvo de bladen, som lägo öpna, helt väta, nastan, som
om nägon spilt vatten pä dem, fast de lägo ej stort öfver
en half tima efter Solens nedgäng under öppen himmel.

114 Dellaivare-viken.

Ängelsmännerne sade, at när i Ängland faller stark dagg
om aftonen, blir ofelbart om andra och nästföljande dagen
en stark hetta. Capitainerne, som värit ofta i Yestindien,
sade, at samma äfven händer där.

Fluga. Ordinaira flugor hade värit i Kajutan hela
vägen; sä at vi sälunda ej kunne visst sluta, om de sainme
äro indigense nti America, eller först förde dit frän Europa.

Den 14 September.

Resan. Om morgonen började vi äter fortsätta vär
resa med en härlig vind. Yi hade nu pä vänstra han-
. den, eller W. om oss, ständigt land, som lag lägt. Strän-
derna syntes snöhvita af den fina sanden de bestodo af,
och litet ofvanför dem var marken öfvertäckt med tall-
skog. KL half 8. förr middagen fingo vi Lotsen om bord,
som sjelfmant kom ut til oss frän Cape Henlopen, hvilket
är en by, pä en udd, som stranden pä W. sidan om oss
sköt ut i sjön. Hela landet pä denna sidan sades höra
til Pensylvania; men pä Östra sidan om Dellaware Bay
til New Jersey. Af Lotsen fingo vi förnimma, at Capitaine
p. 163 Mesnard, | med den vi först i Varas ärnade gä öfver til
America, och som redan afseglat ifrän Ängland uti Maji,
först för 18 dagar sedän ankommit hit: til America: haft
en ganska läng passage, dels för lugn och stilla väder,
dels för motvind skul. Frän Cape Henlopen, där vi togo
Lots til Philadelphia, räknas 150 Angelska mii; men frän
elfsmynningen til Philadelphia ungefär 90 sädana mii. Vi
fortsatte nu vär kosa längs efter Dellaware Bay, och hade
frän 4. til 10. ä 11. famnars djup där vi seglade; men
eljest ligga här och där sandreflar, pä hvilka dä och dä
skepp vid storm blifvit olyckelige. Inga sjö-gräs, inga
medusce eller andra sädane hafs-djur viste sig nu mera
för oss. Nägon fisk syntes hoppa här och där utur vatnet,
och sades denna viken vara mycket fiskrik. Som förut
är omrördt, sä syntes stränderna bestä af höga trän, och
berättades sä af Lotsen, som af Styrman, hvilken var född
i Philadelphia, at landet alt omkring dess stränder är

Dellaivare-viken. 116

öfverväxt med clen skönaste skog, tjenlig til skepps bygg-
nad. Den hugges där ned, och föres verket härifrän i
Stora flottar til Philadelphia eller andra platser här pä
orten, där skeppshvarf finnas. En stor del af de skepp
Angelsmännerne, i synnerhet Köpmän, bruka, huggas och
byggas i deras Colonier här i Norra America. Däraf sker,
at Skepps Capitainer hvar höst gemenligen resa hit öfver
frän Ängland, och tilbringa vintern här med | skepps- p- 164
byggnad, sä at de med första vär-dag äro färdige, at gä
härifrän med sinä nya skepp. Emedan de Ängelske i detta
Kriget mist mänga skepp, som Franske och Spanske
Capare bärttagit; sä kommo nn i denna höst ätskiUige
Capitainer hit, at Iata bygga nya i stället.

Längre in pä dagen började vi se land pä bägge
sidor, alt af samma beskaffenhet och utseende, och blef
viken nu smalare. Litet efter middagen kommo vi til
början af Dellaware River eller Flod, som sedän löper
upp til Philadelphia, och längt förbi den samma. Den
var här i mynningen mot 72 Svensk mii bred, men blef
sedän alt smalare och smalare, och är vid Philadelphia ej
fyllest en Ängelsk mii bred. Landet pä ömse sidor är
lägländt, öfverväxt ända til stranden med stor och tjock
skog, af Ekar, Hickeries, samt andra trän. Vi sägo här
och där vid dess stränder smä släta fält, vid hvilka i lunder
stod nägon gärd. Boskapshopar gingo i bet här och där
pä stränderna. Somligstäds stodo löfträden af en rödbrun
färg, sadan, som Rönnar hos oss sent om hösten. De som
här bodde, berättade, at desse trän blifvit i Sommars
skadde af äskan och Ijungeld. Stora Störar viste sig ibland
i floden, och hoppade upp ofvanpä vatnet. Fiskmäsar
syntes ock da och da, som tycktes likna vara. Omkring
gärdarna vid stranden sägo vi smä äkrar och somligstäds
täppor med ordinaira gärdesgärdar | omkring. Likaledes p- 165
här och där hö-stackar. Frän stranden kom med vädret
bläsande en behagelig lukt ifrän de slagna ängar, och
växterna pä marken.

Vi fullfölgde sedän var resa med en önskelig vind
et godt stycke in pä natten. Uti skymningen foro vi

116 Dellaivare fiod. Neic-Castle.

förbi New-Castle, en liten stad, belägen pä västra sidan
om Floden. Det var redan sä mörkt, at vi kunde föga
se nägot af staden, annat, än Ijus brinna i fönsterna.
Denna staden säges först blifvit anlagd af Holländare,
och altsä den äldsta stad i landet, äldre, än bäde Phila-
delphia, och andra städer här pä orten; men uti handel
är h an dock ej at likna mot Philadelphia, fast han i ät-
skillige ting har större förmoner af naturen, än Phila-
delphia, som til äfventyrs, at det är mer än säilän, at
floden om vinteren blir där sä tilfrusen, at ju skepp kunna
gä ut och in, da däremot elfven vid Philadelphia mäst
hvar vinter blir tilfrusen, at seglation för nägra veckor
mäste stanna af; men som landet omkring Philadelphia,
och än längre upp, är starkt bebodt, som alla föra sinä
varor til Philadelphia, och den en gäng fätt företrädet;
sä mäste den andra staden altid stä efter. Jag sade, at
Holländarne säges vara de förste, som anlagt denna stad.
Detta skedde den tiden, dä landet hörde Sverige til;
men Holländarne trängde sig af hat här in, och ville
166 smäningom och oförmärkt | utstänga de Svenska, säsom
folk, hvilket hade gjort inbrott i deras land. Detta lyc-
kades dem; ty dä de Svenske ej längre kunde tola detta
deras lands inkräcktande af främmande, brast det ut i et
uppenbart Krig, dä de Holländske, som mägtigare, gjorde
sig mästare af landet; men deras glädje var tämmeligen
stackot; ty fä är därefter kommo de Angelske, och togo
landet ifrän dem. De hafva ock in til denna dag i frid
besutit det samma. Längre in pä natten kastades värt
ankare; emedan Lotsen ej dristade, at gä längre i mörkret,
för sandbankar, hvilka lägo här och där i floden.

Den 15 September.

Resan. Uti dagningen lyftes värt ankare och resan
fortsattes upp ät floden. Mäst allestäds pä ömse sidor
om den samma, var landet bebodt, fast dock tämmeligen
glest. Yid KL 8. förr middagen seglade vi förbi Chester,
en liten stad pä västra sidan om floden. Hela denna

Pensylvanien , Philadelphia. 117

morgon viste Styrmannen, hvilken var född i Philadelphia,
inig de ställen, hvarest Svenskar ännu bodde. Vi kommo
ändteligen, Gudi läf ! lyckeligen f ram til Philadelphia KL
10. förr middagen, och hade saledes ej värit mera pä vä-
gen frän Gravesend til denna stad, än in emot 6. veckor,
eller nogare, ej fjdlest 41 dag, da det äfven inberäknas,
som vi lägo vid Deal, at förse oss med et och annat
nödigt af färsk mat &c. hvilket räknas bland en af de
bästa passager eller öf | verfarter; da man däremot of ta om p- 167
vinteren mäste använda, 14, 15, 16, 17, 18, 19 och flere
veckor frän Gravesend til Philadelphia. Näppeligen lärer
nägon haft en nöjsammare resa öfver detta stora verldenes
haf, än vi denna gängen, hvilket ock Capitaine La\vson
flere resor besannade, säjandes, at han aldrig sett sä blid
väderlek och fri frän storm pä detta hafvet, under alla
de resor han förr farit däröfver. Mäst var vinden ej
härdare, än at en kunnat med en lagom stor bät segla
utan fara bredevid skeppet, utan at behöfva frukta, det
vägen skulle siä in. Ja, ofta hade man med en ökstäck,
eller julle kunnat utan rädsla segla jämte skeppet. Pä
hela resan slog aldrig nägon väg öfver Kaj utan, ej eller
slog nägon väg öfver den öfra delen af skeppet mer, än
en enda gäng, hvilket var bara en svallväg, och det uti
vackert väder, dä en stor hop med Tjskar lägo och solade
sig pä däcket. Vara Kajutfönster suto hela resan i sit
ställe, utan nägra lukor eller annat därföre, hvaraf kan
ses, huru fogeligt vädret var.

Det som ännu gjorde denna sjö-resan nöjsammare,
var Capit. La\vson, hvilken pä hela vägen viste mig den
kärlek och ömhet, som hade jag värit en af hans närmaste
anhörige.

Sä snart vi anländt til staden, och kastat ankare,
kommo en myckenhet af Stadsens inbyggare om bord, at
höra efter bref. De | togo med sig bärt sä mänga, som p- 168
de kunde, antingen för sig eller sinä vänner. De andre
bref, som ej blefvo bärttagne. Iät Capitaine föra til lands,
och lämna in pä et Coffe-hus, at hvar och en kunde där
vidare höra efter dem, pä det han ej skulle blifva besvärad

118 Pensylvanien, Philadelphia.

därmed. Alla brefven gäfves bärt, utan at Capitaine tog
det ringaste af nägon därföre. Jag for sedän KL 12. tillika
med Capitaine til lands, som tillika gaf sträng befallning
til Under-Styrman, at ej lämna nägon af de Tyska frihet
at gä til lands, innan de betalt deras frakt, eller at nägon
annan lagt det ut för dem, eller köpt dem.

Recommendations-bref äro bäde nyttige och nödige
för den, som reser til nägon främmande ort. Han blifver
därigenom snart bäde känd, älskad och trodd. Ho kan
bygga nägot särdeles förtroende med den, som en förut
livarken sett eller hört af? Vid min afresa frän London
fick jag Recommendations-bref med mig frän Herr Abr.
Spalding, Mr. Peter Collinson, Dr. Mitchell och andra til
deras bekanta här pä orten. Jag hade därföre ej svärt
at komma f ort. Mr. Benj. Franklin, den Pensylvanien
har at tacka för sä mycket godt han bidragit til dess
uphjelpande och välgäng, och den lärda verlden för de
mänga nya decouverter vid Electriciteten, var den förste,
som gjorde mig bekant: gaf mig ali nödig underrättelse,
p. 169 och beviste mig margfallig ynnest. | I följe med Svenska
Kyrko-Rädet Jacob Bengtson och Conterfejaren Herr Gust.
Hesselius, Bror til Sai. Mag. Andreas och Samuel Hes-
selius, hvilka bägge värit Kyrkoherdar i Christina i Nya
Sverige, och til Framledne Provincial-Medicus uti Nerike
och Wermland Doct.Joh. Hesselius, spatserade jag i dag
omkring i Staden, at bese den samma, samt pä fälten
strax där utanföre. Herr Gust. Hesselius hade fölgt hit
til landet med sin Broder Mag. Andreas, redan är 1711.
och alt sedän den tiden beständigt vistats här. Jag fann,
det jag nu var kommen i en annan verld; ty hvart jag
pä marken kastade ögonen, mötte mig mäst öfveralt sä-
dana växter, dem jag ej kände, och hvilka arter (species)
jag aldrig sett förut. Blef jag varse nägot trä; sä mäste
jag stanna, och fräga minä följeslagare, hvad det kallades.
Den första ört, som likasom bad mig vara välkommen,
eller den ögonen först föllo pä, var en Ändropagon, eller
af Gräs-slägtet, den delen nämligen af örte-kunskapen,
som jag haft mit största nöje med. Jag grufvade mig.

Pensylvanien, Philadelphia. 119

huru jag skulle gä i land med, at taga reda pä sä mycket
nytt och obekant. Tvenne de första dagar användes, at
bara gä och gapa pä växterna, iitan at väga mig ihop
med dem til nägon närmare bekantskap.

Om aftonen fick jag mit herbärge hos en liten hand-
lande af Qväkare, et mycket godt | och ärligt folk, som p
mästa delen af det slaget är, hos hvilken jag tillika med
Jungström fingo Kammare, Ijus, sängar och sängkläder,
uppassning, samt 3. gängor spisa om dagen, där vi sä
behagade, för 20. Skillingar Pensylvanie-mynt (är emellan
4. och 5. Plätar) om veckan; men ved, tvätt, och vin, i
fall jag det äskade, borde särskilt betalas.

Den 16 September.

Innan jag gär längre, viii jag lämna en liten be-
skrifning pä staden Philadelphia; «medan jag framdeles
ofta i min Resa kommer at nämna honom. Jag vii här
införa et och annat, som jag satt mig til minnes om den
saken, vid mit vistande pä denna orten.

Philadelphia, Hufvud-Staden uti Pensylvanien, (som
är en del af det fordom sä kallade Nya Sverige) är
en af de förnämsta, och näst Boston den störste af
Städerna i Norra America, belägen likasom i medel-
puncten af de Angelska Colonier härstädes, vid 39 gr.
och nägra och 50 min. Norr om ^quatorn, samt inemot
75 grader W. om Londons meridian.

Ar 1683. (eller som somliga vela, är 1682) blef den
först anlagd af den bekanta Qväkaren William Penn, som
fätt hela detta landet til skänks af Konung CAEL II. i
Ängland, sedän Sverige lämnat alt ätal därpä. Staden
skulle efter Penns utstakning komma at ligga | pä et
stycke land eller en del af en udd, som göres af bägge
Flodarna Dellaware och Skullkil, och säledes blifva i fyr-
kant 2. Angelska mii läng, samt en bred, dä den ena
eller Östra ändan af Staden skulle ligga vid Floden Della-
ware, och den andre eller Västra vid Skullkil, vid hvilka
bägge Floder ock hus dä bygdes. Det utstakades ock

120 Pensylvanien, Philadelphia.

dä 8. länggator, hvardera 2. Angelska mii länga, samt 16
tvärgator, hvardera af en sadan mils längd, alle desse
ansenligen breda och i linea recta. Platsen var den tiden
mäst en ödemark, öfverväxt med stor skog, och hörde 3:ne
Bröder til af de Svenska, vid namn Suenssöner, hvilka
ock bodde därpä. För ortens fördelaktiga läge skull ville
de svärligen gä pä, at skilja sig härifrän; dock förmädde
Penn dem ändteligen, at lämna sig denna platsen, mot
det han gaf dem nägra fä Angelska mii därifrän dubbelt
sä mycket land igen; dock har sedermera dels han sjelf,
dels hans arfvingar genom flera mätningar nog stympat
frän dem samma land, under föregifvande, at de tilvält
sig mera, än dem tilkommit.

Sedermera som i hast et sä stort antal inbyggare
icke kunde fas, som fordrades til hela denna stora platsen,
har man, tils vidare, lämnat floden Skullkil, och bygt
Staden endast längs efter Dellaware, som nu stryker tätt
förbi den samma pä Östra sidan och ej litet befrämjar
p. 172 dess handel, utom den vackra | utsigt staden därigenom
äger. De hus, som i början upsattes vid Skullkil, blefvo
äfven smäningom flyttade därifrän hit.

Staden ligger altsä pä et behageligt ställe, sträcker
sig längs efter floden mäst frän Norr til Söder; är nägot
mer än en Ängelsk mii läng, samt pä somliga ställen en
half mii bred, om ej mera. Grunden är jämn, utan nägra
särdeles högder, bestär af sand utblandad med litet lera.
Förfarenheten har äfven vist, at denna orten är ganska
hälsosam.

Gatorna äro regulaira, täcka och rymliga. De mästa
äro 50. Angelska fot breda, Archstreet 66. fot, och Market-
street, eller den förnämsta, hvarpä marknader hälles, är
ända til 100. Äng. fot bred. De gator, som löpa mäst
frän N. til S. eller efter Stadsens nu varande längd, äro

7. stycken, utom en liten ned vid Floden Söder om torget,
som kallas Waterstreet. De nu varande tvärgator, eller
de, som äro ärnade at löpa frän Dellaware til Skullkil, äro

8, och gä mäst frän O. til W. Jag säger, at de gä mäst
sä; ty de afvika alla litet frän dessa väderstrek. Alle

Pensylvanien, Philadelphia. 121

desse gator, utom de bägge, som äro närmast til elfven,
gä uti en rätt linea, och skära de förra af de senare
vinkelrätt eller ad angulos rectos. Somlige af dem äro
stenlagde, andre ej; emedan det för den sandblandade
jordmonen skuU, som snart super i sig vätskan, synes
vara mindre nödigt. Men den goda inrättningen är, efter
Ängelska sät|tet, vid de mästa af dem, at pä hvardera p. 173
sidan närmast til husen är gatan til en famns bredd, och
ibland mera, belagd med jämna, f Iata och släta stenar,
samt stolpar af par alnars längd satte näst därutom til 3
a 4 famnar ifrän hvarandra. Nyttan och förmon häraf
är, at pä de ä ömsa sidor om gatan närmast husen lagde
f Iata stenar gä de, som vandra til fots; men de som rida,
eller fara med vagnar, kärror eller andra äkdon, färdas
endast midt pä gatan. De ofvannämde stolpar hindra, at
ingen med häst eller vagn kan skada dem, som gä vid
sidorna inom samma stolpar, utan äro de där säkre bäde
för värdslösa Kuskar och äkare, samt för den orenlighet,
som hästar, vagnar och kärror kunna stänka frän sig.
Rännor under taken, som väl afledas, göra ock vid rägn-
väder eller snöens smältning dem som gä därunder fria
för olägenhet upifrän.

Husen äro täcka och sköna, of ta flera väningar höga :
nastan alla bygde antingen af tegel eller grästen. De fläste
äro af tegel, som släs och brännes förträffeligt strax utan
för Staden. Af grästen äro ock ätskilliga upmurade.
Denna grästen bestär af en blandning af svart eller grä
i vägor gäende skimmer, utblandad här och där, samt
mer eller mindre emellan flagorna med en grä lös ganska
fingrynig Kalkstens art, samt dä och dä nägot Ijust sand-
korn; dock at skimmern är mäst | rädande. Stundom var p- l"^
ock blanningen annorlunda, som längre fram under den
11 Oct. skal omröras. Den brytes i ymnoghet här i landet,
läter lätt hugga sig, och har den förmon, at han icke
fuktar sig vid vät väderlek. Utvald kalk til murning
brännes ock här öfveralt. Husen äro täckte med spän af
den, som de Svenske kalla Hvita Enen, och de Angelske,
Hvita Cedern (Cupressus thyoides Linn. Spec. 1003: 3)

122 Pensylvanien, Philadelphia.

livilken växer här i myckenhet i kärr och morass, fast
han är nu redan tämmeligen uthuggen, och ännu är ej
minsta anstalt gjord til dess fredande. Detta är et trä-
slag, som är otroligt lätt; men tillika et af dem, som af
dem här växa aldralängst stär emot röta; är därföre för-
träffehg til tak, emedan de ej tynga pä väggarna, och
kunna vara hela mans-äldrar. Dock hafva ätskillige redan
märkt, at desse tak af Hvita Enen eller Hvita Cedern
torde framdeles blifva en skada för denna stad; ty i an-
ledning däraf, at sädane tak äro ganska lätta, hafva de
mäst vid alla stenhus byggnader, enkannerligen dem af
tegel, gjordt här mycket tunna murar; men som detta
träslag är nu snart utödt, och de framdeles i brist däraf
mäste - bruka tyngre tak, antingen af taktegel eller annat,
sä lära de fä blifva omtänkte, när desse af Hvit Ceder
blifva förskämde, och til förekommande, at ej murarna
mä tvingas ut, at antingen sätta stolpar under taket, eller
p. 175 rifva ned murarna och göra ny a, eller pä annat sätt | göra
dem fasta och stadiga. Nu desse sista ären har en och
annan börjat nyttja taktegel.

Ibland de Publique hus märkes först Kyrkor, hvilka
äro ätskillige ; emedan GUD dyrkas här pä mängfalt sätt.

1. Ängelska kyrkan, ligger i Norra delen af Staden
litet frän torget: är af alla den vackraste: försedd med
et lägt, litet och osynligt torn, däri en liten Kläcka hänger,
hvarmed ringes til Gudstjenst och för Lik. Afven är här
et urverk, eller timkläcka, som slär. Denna Kyrkan kallas
Christi-Kyrka, och har blifvit anlagd vid sista slutet af
näst föregäende hundradetal; men förbättrad och mera
prydd för nägra fä är sedän. Här äro 2:ne Präster, som
hafva sin mästa lön frän Angland. Vid b orjan af detta
Seculo förestod Svenska Kyrkoherden Mag. Rudman, snart
i 2. är, den här varande Ängelska Församlingen, under
deras egen Prästs fränvaro.

2. Den Svenska, som eljest kallas Wicaco Kyrka,
ligger vid Södra ändan af staden, och nastan utan för
den samma, vid floden pä det behagligaste ställe af alla

Pensylvanien. Philadelphia. 123

Kyrkor härstädes. Om denna fär jag framdeles mera
orda, när jag kommer at handia i synnerliet om de
Svenska här pä orten.

3. Den Tyska Lutherska; ligger pä NW. sidan af
staden: hade vid min ankomst til America et litet torn;
men som en oförständig Byggmästare satt det dit, innan
murarne blefvo väl torre, tvingade dess tyngd | murarna p. 176
ut, at de omsider om hösten 1750, da de fingo hit et
vackert orgeverk frän . Tyskland, nödgades taga det ned.

Här är endast en Präst, hvilken tillika betjenar de Tyska
Lutherska i Germantown, predikar nu den ena söndagen
här, den andra där. Den första Lutherska Präst vid denna
Församling, var Mr. Miihlenberg, hvilken är 1743. lade
Grundvalen til denna Kyrka: och sedän han kom at flytta
til en annan Församling, har han haft til efterträdare Mr.
Brunholtz, en Dansk frän Schlessvig, hvilken ännu är
qvar. Bägge hafva blifvit hitsände frän Halle, och skaffat
här, med sinä synnerliga upbyggeliga gäfvor margfalt
nytta. Näst förr än denna Kyrkan upbygdes, hade de
Tyske härstädes ingen Präst, utan betjente sig dä af den
sä allmänt älskade Svenska Kyrkoherden i Wicaco Herr
Dylander, hvilken predikade i Svenska Kyrkan hvar Sön-
dag först om morgonen bittida Tyska, sedän i ordinaira
Högmässan Svenska, och efter middagen Angelska, och
däremellan reste han uti veckan omkrmg pä landet, och
predikade för de omkringströdde Tyskar, sä at han ofta
innom en vecka hölt 16. predikningar. Det var ock först
efter hans död, hvilken timade i Nov. är 1741., som de
Tyske, hvilka här vistas, begärte Präster frän Tyskland.
Denna Tyska Lutherska Församlingen är nu mycket talrik,
sä at i Kyrkan är nog trängt om Söndagarna. Uti Kyrkan
äro läktare, men ingen | Sakerstia. De massa ej, utan p. 177
läsa alt upp för Altaret; men predikan sker frän Predik-
stolen.

4. Den gamla Presbyterska, ligger litet frän torget
pä S. sidan om Market street, är medelmättig stor, up-
bygd är 1704, som ärtalet pä norra gaf velen utvisar.

124 Pensylvanien, Philadelphia.

Yttra taket formerar mäst en half cirkel, eller nägot när
en half hexagon. Den vänder sig i N. och S. och märkes,
at Presbyterianerne äro ej sä laggranne, at vid sinä kyrkor
i akt taga ständigt et visst väderstreck, som det sker i
andra länder.

5. Den nya Presbyterska blef upbygd är 1750. uti
NW. delen af staden, af de sä kallade Newlights, med
hvilket namn förstäs de, som affallit frän en eller annan
Religion til den bekanta Whitefield, som är 1739 och 1740,
samt 1744. och 1745. vandrade mäst genom alla Ängelska
Colonier i Norra America och predikade. Hans vältalig-
het, behageliga uttal, synnerliga ifver och stora gäfvor at
predika, gjorde, at han of ta, i synnerhet de 2 första
ären, i sinä predikningar pä fälten hade frän 8, 10, 15, til
20,000. ähörare. Hans afsikt med denna sin predikning
var, at samia penningar til et barnhus, som var uprättadt
i Georgien. Han fick här ibland uti en enda predikan til
70 Pund Sterling: ja, uti 2ne predikningar, som han hölt
är 1740. pä en och samma Söndag i Philadelphia, samlade
p 178 han 150 pund Sterling, eller ungefär | 300 Ducater. Ofvan-
nämde Newlights äro denna tiden bara Schismatici frän
den Presbyterska kyrkan, och kalla sig sjelfva Presby-
terianer; ty oansedt Whitefield var i början en Präst af
Ängelska kyrkan; sä föll han dock smäningom derifrän,
och dä han kom 1744. til Boston i Nya Ängland, discu-
rerade Presbyterianerne sä länge der med honom, at han
mäst i alt antog deras satser; ty Whitefield var ingen
stark Disputator, och kunde säledes af detta sluga folket
snart ledas hvart de ville. Detta gjorde ock, at han vid
sit senare vistande i Norra America ej hade aldeles det
tillop af ähörare, som förra gängen. Desse Newlights
upbygde först ät sig är 1741. et stort hus i W. delen af
denna staden til at förrätta sin Gudstjenst uti; men som
de efter Whitefields bärtgäng kommo at dela sig, säldes,
utom andra orsaker, samma hus sedän ungefär vid början
af är 1750. til Staden, at förvandlas til en Academie.
Hvarefter de sä kallade Newlights lato upsätta den här

Pensylvanien, Philadelphia. 125

nämde kyrckan. Pä Östra gafvelen stär med förgyldta
bokstäfver dessa ord :

Templum

Pres by terianum

Annuente Numine

Erectum Anno Dom.

MDCCL.

6. Den gamla Tyska Calvinska, är belägen i WNW.
ändan af Staden, liknar til | skapnad nägorlunda Ladu- p. no
gärdslands kyrkan i Stockholm, är dock ej ännu aldeles
färdig, fast de i flera är predikat deruti. Sä länge den

förr omtalte Svenska Kyrkoherden Dylander lefde, hade
desse Tyskar ingen Präst, utan bevistade altid den af
Dylander förrättade Tyska Gudstjensten i Wicaco kyrka;
men när de Tyske Lutherske efter hans död begärte
Präster frän Halle, förskaffade desse sig äfven Präst frän
Dodrecht i Holland. Den första Präst som da sändes hit,
var Mr. Slaughter, hvilken ännu vid min ankomst til
America var der qvar; men hade är 1750. den förtreten,
at en annan Calvinisk Präst nyligen dit öfver kommen
frän Holland, genom list och baktal sä stälte sig in hos
en del af hans ähörare, at mer än halfparten af dem föllo
ifrän honom. Hvarpä, sedän bägge desse Präster stridt i
kyrkan med hvarandra om predikstolen flere Söndagar ä
rad, sä at ock den nysskomne Prästen för samma orsak
sades hafva gätt Lögerdags afton förut upp i Predik-
stolen och settat der hela natten, at utestänga den
andra, och bägge parternas ähörare haft der samma-
städes, til allas ätlöje och tai, med hvarandra bäde slags-
mäl och hvarjehanda förargelser; sä blef kyrkan efter
ransakning af Magistraten tildömd Mr. Slaughter, säsom
oskyldig.

7. Den ny a Tyska Calvinska. Den nyss omtalte
tilkomne Prästs anhang Iät upbygga den samma litet frän

den förra, sedän de tap|pat saken. Dock som vid slutet p. 180
af är 1750. denna Präst sä konstigt dref sit spel, at han
omsider läckade mäst alla den andras ähörare pä sin sida;

126 Pensylvanien, Philadelphia.

sä lärer förmodeligen denna nya bygda kyrkan blifvit
mindre nödig.

8 och 9. Tvenne Quakarenas kyrkor eller sä kallade
Meetings, den ena vid torget. och den andra i Norra
delen af staden. Uti dessa finnes, efter detta folkets sätt,
hvarcken Altare, Predikstol, Mässhake, eller annan Kyrko-
prydnad, utan bänkar och nägra Ijusarmar. Här komma
de tilhopa 3 gängor hvar Söndag, och dessutom vissa
gänger i veckan eller mänaden, hvarom mera längre fram.

10. Den Anabaptistiska, i Norra delen af Staden.

11. Den Päfviska i SW. delen af staden; är et
nägorlunda stort hus, vackert siradt inuti, och äfven med
orgor försedt.

12. Den Mohraviska eller Zinzendorffiska, är et stort
hus, som Herrenhuterne hyrt sig i Norra delen af Staden.
De höllo här sin Gudstjenst bäde pä Tyska och Angelska,
icke allenast 2 a 3 gängor hvar Söndag, utan ock hvar
Söknedag, om aftonen, sedän det blifvit mörckt; dock
nödgades de om vintern 1750. uphöra med dessa natt-
sammankomster, sedän en och annan kitslig ungdom ästad-
kommit der ätskillig förargelse medelst en sä kallad guckuh,
eller liten pust gjord för barnlek (hvilken vid hopkläm-

p. 181 mandet läter guckuh); med denna in | stämde de uti nägon
mörk vrä under sängen, ej allenast vid slutet af hvar
vers, utan ock mäst vid slutet af hvart rim i versen.

De af Angelska Kyrkan, Nevvlights, Quakare och
Tyska Calvinska, hafva nu deras begrafnings platser pä
nägon sida utom Staden, och ej vid deras kyrkor (undan-
tagande de Angelske ibland). De andre begrafvo sinä
döda pä kyrkogärden. Mohraverne hvar de kunna fä;
Negrerne begrafvas pä et visst ställe utan för Staden.

Nu vii jag nämna litet om de andra publique bygg-
nader.

Stats-huset eller Assembly-huset ligger i W. ändan

af Staden, är et stort vackert hus, hvilket gör mästa

prydnaden i Staden, med torn midt pä, och kläcka deruti.

Här kommer Provinciens Deputerade tilhopa gemenligen

■ hvart är uti October mänad, eller ock oftare, der om-

Pensylvanien, Philadelphia. 121

ständigheterne sä forclra, at rädslä om landets bästa, samt
halla deras smä Parlament eller Riksdagar. Här Öfverses
de gamla Lagar, och upsättas nya.

Uti en ända af detta hus är Bibliothequet, som blifvit
uprättadt är 1742. da genom den vittre Mr. Benj. Frank-
lins bedrifvande nägre af de förmögnaste Ständspersoner
och andre sammansatt sig, at til en början sammanskjuta
hvardera 40 skillingar, och sedän gifva hvar för sig är-
ligen 10 skillingar, alt i Pensylvanise-mynt, til hvarjehanda
nyt|tiga böckers upköpande. Desse, som sä sammanskutit, p. 182
fä fritt lana de härigenom samlade böcker. Androm läm-
nas ock frihet, at mot pant lana böcker härifrän til en
viss tid; men en sadan bör för hvar vecka betala nägot
visst, nämligen 8 pence för en bok i Folio, 6 p. för en i
Quarto, och 4 pence för de andra mindre. När tiden är
ute, til hvilken en fätt lana nägon bok, bör hon äter-
ställas, annars fär han böta. Alla dessa penningar an-
vändas sedän dels til Bibliothecariens lön, dels til flera
böckers uphandling. Här var redan en vacker samling
af utvalda och sköna böcker, inäst i Angelska spräket:
en hop äfven pä Lätin och Fransöska; men ganska fä pä
nägot annat spräk. Directeurerne af detta Bibliotheque
viste mig den j^nnest, at de gofvo Bibliothecarien befall-
ning til at lämna mig til läns nnder hela den tiden
jag vistades här, hvad bok jag begärte, utan at jag skulle
betala det ringaste för länet. Bibliothequet öpnades hvar
Lögerdag efter middagen frän kl. 4. til 8. Utom böcker
voro här äfven ätskilliga Mathematiska och Physiska
Instrumenter, jämte stora samlingar af Naturalier. Et
eller annat litet Bibliotheque, hopsamladt och inrättadt
mäst pä samma sätt som detta, finnes pä andra ställen
här i Staden.

Eädhuset (the Court-house) stär midt pä Market-
street, straxt W. om torget, är et vackert hus med et litet
torn pä och kläcka deruti. | [Jnder och rundt omkring p. 183
detta hus hälles enkannerligen vecko-marcknaderna.

Academien ligger i W. ändan af Staden: var förut,
som förr är omtalt, en kyrka för Whitefields efterföljare;

128 Pensylvanien, Philadelphia.

men köptes 1750. til Academie, eller rättare, Schola och
Gymnasii hus, livarefter det pä ätskilligt sätt blef ändradt.
Ungdomen undervises här uti sädana stycken, som hos
oss plägar läras vid Trivial-Scholor och Gymnasier. Fram-
deles tanka de Iata inrätta läsningarna här pä samma sätt,
som vid ordinaira Academier.

Vid slutet af sista kriget, som Angland hade, blef
här vid Södra sidan af Staden, tätt vid floden, en Skants
anlagd, at hindra Franska och Spanska kapares upkomst
til Staden. Innan detta verkstältes, var här en ganska
stark tvist; emedan Quakerne förkastade alt försvarsverk,
säsom stridande emot deras E-eligions puncter, hvilka ej
tilläta en Christen at föra hvarken offensiva eller defensiva
krig, utan tro vär HErre om godt. Flera skrifter väx-
lades här den tiden bäde pro och contra. Dock sedän
nägra fiendteliga kapare tagit bärt i älfven somliga af
Stadsens fartyg, funno ganska mänga, om ej alla af
Quakarena, äfven för sin de] rädligt, at ätminstone med
penningars försträckande underhjelpa Försvars-verkets
hastiga i ständ sättande.

Bland de naturliga förmoner denna Stad äger, räknas
med fog följande:
P- 184 Dess belägenhet uti et behaghgt Climat, der vintrarne

ej äro för stränga, utan nog karta, och somrarne ej för
brännande: der landet rundt omkring gifver i största
ymnoghet de frukter, med hvilkas skötsel Landtmannen
sysselsatt sinä händer. Deras September och October
likna början af vär nu varande Augustus; och ofta är
begynnelsen af Februarius hos dem sä behagelig, som
slutet af vär April, eller början af vär Maij. Sjelfva deras
kallaste vinterdagar synas somliga är icke vara annat, än
som en tämmelig längt framskriden Vär i den medlersta
delen af Sverige, och Södra af Finland.

En ymnoghet af godt och skönt vatten; ty ehuru
här i staden icke gifves källor med flytande vatten, sä
finnas dock vatturika brunnar mäst vid hvar gärd, som
ock flerestäds ute pä gatorna, hvilka gifva et utvaldt
vatten bäde til matlagning, dricka, och at göra linkläder

Pensylvanien, Philadelphia. 129

ganska hvita, samt til andra behof. Gemenligen mäste
en grafva 30 ä 40, fot, innan vatten möter. Det vatten,
som finnes i floden Dellaware är ock ej at förkasta. Et
fel som begäs i architecturen, och gör, at dessa brunnars
sköna vatten pä somliga ställen i staden blifver nog skämdt,
fär jag framdeles nämna.

Floden Dellaware tjenar förträffeligen til handelens
befrämjande. Den är en af de största floder. Ned vid
des mynning är han | öfver en half Svensk mii bred, midt p- 185
emot Staden Willmington 2 Ängelska, och här vid Phila-
delphia ^/^ Äng. mii tvärt öfver. Philadelphia ligger väl
vid pass 90 ä 100 Ängelska mii upp i landet frän hafvefc,
eller der Dellaware faller ut i hafsviken; dock är älfven
hela denna vägen, der skeppen gä, näppeligen nägorstäds
under 5 ä 6. famnar djup, sä at de största skepp kunna
komma upp til Staden, och der lägga sig tätt vid bryg-
gan, hvarest är 5 famnars djup, och god ankar-grund;
Vatnet är här vid staden saltlöst, som gör, at skadeliga
maskar, hvilka i hafvet satt sig vid skeppen, och bärat
sig in i dem, dö bärt eller falla af, sä snart fartyget legat
liten tid här i floden.

En olägenhet har dock denna Staden til sin handel
derutinnan, at älfven mäst hvar vinter til 1, 2, 3, och
ibland, hela f ulia 4. mänader blifver belagd eller upfyld
med is, da under den tiden ali seglation hit och härifrän
mäste afstanna, hvilken svärighet Boston, Newyorck och
andre närmare hafvet belägne Städer äro befriade före.

Vid Staden är Ebb och Flod, ja den gär til 30 äng.
mii ännu längre upp, nämligen til Trenton. Skilnaden vid
Philadelphia emellan det högsta och minsta vatten vid
ordinair Ebb och Flod, är 8 äng. fot.

Forssarne och fallen uti Dellaware vid Trenton, och
uti Skullkil litet frän Philadel | phia, hindra, at de längre p 186
upp i landet icke kunna nyttja dessa floder til sinä varors
upp och nedbringande, utan nödgas föra dem pä kärror
och vagnar til och frän Philadelphia. Man har dock om-
talt, at framdeles göra dessa floder navigable för stora
bätar ooh mindre fartyg.

9

130 Pensylvanien, Philadelphia.

Atskillige skepp byggas här hvart är pä de flera
här uti och vid Staden varande skepshvarf ; dock äro desse,
bygde af Americansk ek, pä längt när ej i varaktighet
och godhet at jämnlikna med vara af Europseisk Ek.

Denna Staden drifver en stark handel sä väl med
inbyggarena i landet, som til andra orter; i synnerhet til
Westindien (hvarmed i Norra America förstäs Americanska
öarna Jamaica, Barbados &c.), Ängland, Irland, Portugal,
samt til ätskilliga af Ängelska Colonierne pä fasta landet
i Norra America. Inge andre, än Ängelska Cronan til-
hörige skepp, fä komma liit at drifva handel. Den handel,
som för denna Staden mäst räntar, är den Westindiske;
ty dit försändes mäst dageligen en myckenhet af mjöl,
smör, kött och andra matvaror, kimbar, bräder och annat
träverke; hvaremot föres tilbaka derifrän antingen Säcker,
Sirap, Rum, Indigo, Mohogony-trä &c. eller ock redbara
penningar. Det rätta Mohogony-trä, som kommer frän
Jamaica, är nu snart aldeles utödt. Til Ängland för-
skeppas dels sädant, som kömmit frän Westindien; dels
187 af landets egna Producter, som | träverke, svart Valnöt-
trä, Ekplankor til skepp, skepp här bygda, järn, skinvaror,
tjära (denna kiöpes frän Nya Jersey, och äro tallskogarne
derigenom snart utödde,) eller sändes ock til Ängland
redbara penningar. Tilbaka derifrän tages allahanda i
Ängland Fabricerade varor, som finare och gröfre kläden,
lärfter, allehanda järn- och metall-arbeten, hvarjehanda
Varor frän Ostindien &c. ty det är at märkä, at mäst alt
kläde och Manufactur- Varor, som förslites och brukas här
i landet, kommer hvar bit frän Ängland. Til Irland för-
sändes en myckenhet Linfrö ärligen, samt upbygde skepp :
til Portugali en myckenhet Hvete och Spanmäl, mjöl,
omald Mays: til Spanien ibland Spanmäl. Alla de pen-
ningar, som säledes i Irland, Portugal, Spanien, och annor-
städes kunna hopskrapas, gä strax til Ängland, at betala
de varor med, som tagas derifrän, och vii det ändock ej
räcka til, at fylla de häl, som skulden förorsakat.

At sä mycket klarare mä skönjas, hvad denna Stad
och Province i flera är genom sin handel tagit frän Ang-

Pensylvanien, Philadelphia. 131

land, vii jag här lämna et utdrag utur Ängelska Tull-
böckerna, som ger uplysning i den saken, hvilket jag fätt
af Ingenieuren Mr. Levis Evans i Philadelphia. H an an-
modade en sin vän i London, at' lämna honom et utdrag
pä huru mycket gods blifvit sändt frän Angland til Pen-
sy Ivanien i flera ars tid, hvilket han ock erhölt. Sjelfva
godset sättes här ej upp, utan ungefär | dess värde i p, i88
penningar. Man har utdragit sädana Listor ur Tullböc-
kerna, för alla Provincier i Norra America, til at därmed
visa Parlamentet i Angland, at desse Länder tagit mera
af Anglands Varor, sedän de uprättat deras egna Pappers
Penningar. Jag vii gifva samma utdrag vid slutet af
denna Tom, som jag tagit det utur sjelfva Original-
manuscriptet.

Dervid märkes allenast, at berörde upsats börjas med
Juletiden 1722. och slutes med samma tid 1747. I första
columnen är upfördt värdet af främmande varor, som förut
blifvit tullade i Angland. I andra columnen, Anglands
egna Pabricerade Yaror, som til Pensylvanien blifvit ut-
skeppade. I sista columnen stär summan tilhopaslagen
af bägge föregäende. Ned under är tilhopa adderat hvar
column för sig. An märkes, at i denna Tabellen är ej
mnebegripit det lärft, och ätskilligt annat, som ärligen
frän Skotland och Irland gät i myckenhet til Pensyl-
vanien.

An ytterligare kan en finna hurudan handelen är
härstädes af antalet pä de större och mindre Fartyg, som
ärligen pläga gä til och frän denna stad. Jag vii endast
anföra nägra fä är af det jag utdragit utur Pensylvaniens
Gazetter. Tiden är här frän den 25 Martii ena äret, til
samma dag det nästföljande.

Är 1735. Inkomne 199. Utgängne 212. p. 189

„ 1740. „ 307. „ 208.

„ 1741. „ 292. „ 309.

„ 1744. „ 229. „ 271.

„ 1745. „ 280. „ 301.

„ 1746. „ 273. „ 293.

132 Pensylvanien, Philadelphia.

Men det är stor anledning at tro, at Philadelphia
och de öfriga dessa Coloniers handel pä andra orter skal
i framtiden mera af- än tiltaga, derest ej andra författ-
ningar göras, hvilket främdeles skal bevisas.

Ifrän denna staden tager icke allenast största delen
af inbyggarena i Pensylvaninen de köpmans- och Manu-
factur-varor, de behöfva, utan en ganska stor del af dem,
som bo uti Nya Jersey drifver jämväl här dageligen en
stark handel.

Almänna stora marknader hällas här 2 gänger om
äret, nämligen d. 16. Maij och d. 16 Nov. st. vet. men
dessutom är här niarcknad 2 gängor hvar vecka, näm-
ligen hvarje Ons- och Lördag, da Landsfolket bäde frän
Pensylvanien och Nya Jersey föra in en myckenhet af
allehanda slags matvaror och landets Producter, sä at
Staden härigenom har en ganska stor förmon, och vore
til önskandes det samma fördelaktiga sed vore äfven
brukelig i vara Svenska Städer. En är här säker at om
marknads-dagarna fä hvad som af Landtmanna-varor be-
höfves; men det sökes ock förgäfves deremellan. Altsä
p. 190 behöfver en | ej i ovisshet löpa til torget eller passa upp
vid tullarna, efter det som är af nöden. De kunna sä-
lunda här altid hafva färsk mat. Mästa delen af folket
här i staden hade derföre merendels ej mera mat uti sit
hus, än som det kunde räcka til nasta marknads dag, da
de fingo äter alt nytt, friskt och färskt. Om sommaren
hälles här mäst hvar dag en sadan marknad; emedan
matvarorne för den starka hettan icke kunna halla sig
länge. Desse vecko-marknader hällas här pä 2 ställen i
Staden; dock är den vid E,ädhuset den förnämste: den
börjas kl. 4 eller 5 om morgonen, och slutes kl. 9. för
middagen.

Omkring Staden är intet staquet: ej heller är här
annan tuli än stora sjötullen.

Gouverneuren öfver denna Province har sit säte här
i staden. Han utnämnes väl af Penns arfvingar; men fär
ej tilträda syslan, innan han af Konungen i Angland är
confirmerad.

Fensylvanien, Philadelphia. 133

Quakarene frän mäst alla kanter i Norra America
halla här en gäng om äret deras stora allmänna möte.

En Vetenskaps öocietet blef här är 1743. inrättad.
Den skulle hafva at göra med allehanda märkvärdigheter
i de 3 Natursens riken, samt i Mathematique, Mechanique,
Physique, Chemie, Oeconomie, Manufactarer &c. men det
päkomne kriget gjorde alt til intet: sedän har den härtils
ej ä nyo blifvit uprättad.

Magnetens variation befans är 1750. d. 30. Octob. st. p. 191
vet. vara här 5 grad. 45 min. W. hvilken variation togs
efter den nya middags linien, som da om hösten drogs i
Philadelphia, och var nägot öfver en Ängelsk mii läng.
Af gjorda observationer har det funnits, at variation af-
tager här ungefär en grad pä 18 ä 20. är.

Skilnaden emellan Barometerns högsta och lägsta
har blifvit funnen efter flera ärs observationer, gjorda af
Mr. James Logan, vara 28,59 och 30,78 tum.

Trenne Boktryckare äro här; och komma en gäng
hvar vecka här ut 2:ne Ängelska avisor, och en Tysk.

Ar 1732. d. 5. Sept. st. vet. kändes en liten jord-
bäfning vid middagstiden här i Staden, och pä samma tid
i Boston i Nya Ängland och Montreal i Canada! orter
öfver 60. och flera Svenska mii ifrän hvar andra belägne.

1737. uti Novemb. kom den bekante sä kallade Print-
sen af Libanon, Schich Sidi hit, hvilken det äret reste
igenom en stor del af Ängelska Colonierna i America.

Samma är d. 7. Decemb. st. vet. om aftonen kl. 11.
kändes en tämmelig jordbäfning här i Staden, hvilken
dock icke varade öfver en half minut. Han märktes pä
samma tid och stund i New Castle, New Gork, New Lon-
don, Boston och pä andra ställen i Nya | Ängland, som p- 192
Gazetterne intygade. Orter sä vida skilde frän hvarandra.

1741. in Decemb. kom Gref Zinzendorff hit och
vistades här pä orten tils mot nästföljande Yär. För sit
ovanliga upförande härstädes voro mänga Ängelsmän,
äfven af de förnämare, af den tanka, at han ej värit sä
aldeles riktig i hufvndet.

Hvad antalet pä Stadsens inbyggare vidgär, sä har

134

Pensylvanien, Philadelphia.

jag ej kunnat fä det visst. Redan 1746. räknades de vara
öfver 10,000. ooh sedän den tiden liar staden otroligt til-
tagit. Af dödslistorna kan ock ej nägot säkert slutas;
emedan de vid alla kyrkor icke halla sä riktig räkning
dermed. Af de antingen uti Gazetterne eller särskildt
för sig utkomna dödslistor, vii jag endast anföra nägra.

Ar 1730. blifvit döde 227. Personer.

„ 1738.

J5

«

550.

„ 1739.

n

»

350.

„ 1740.

n

«

290.

„ 1741.

»

>?

745.

„ 1742.

•)i

yi

409.

„ 1743.

n

li

425.

„ 1744.

«

«

410.

„ 1745.

))

?j

420.

„ 1748.

«

«

672.

„ 1749.

??

n

758.

„ 1750.

»

»)

716.

Af dödslistorna fmnes, at de sjukdomar, hvaraf de
mäst dö, äro Lungsot, febrar, Convulsioner, Pleuresie,
blodstörtning, vattusot.

Pä de ärligen födda har jag ej kunnat fä nägon
visshet; emedan vid somliga Kyrckor hälles sä godt som
ingen ordning härmed. At förtiga, det Quakarene, som
göra här nastan det mästa antalet, Iata aldrig Christna
eller döpa sinä barn, ehuru de likväl pläga tämmeligen
uptekna de födda.

At döma om ärliga antalet af de döda til mycken-
heten af invänarena i denna Stad, tager här ej lag;
emedan orten fär hvart är sä starck tilökning, frän andra
länder. Säledes ankommo är 1749 om sommaren hit frän
Europa mot 12,000 af Tyska nationen, hvaraf en ganska
Stor del blefvo qvar här i Staden. Samma är om vären
räknades gärdarna i Philadelphia, som befunnos vara 2076.

Staden svärmar altsä redan med inbyggare af mänga-
handa slags nationer, Gudsdyrckan, syssior, slögder och
ämbeten. Här finnas utvalda mästare mäst i alla handt-

f

Pensylvanien, Philadelphia. 135

verk, och göres mycket nu sä godt här, som i sielfva
Ängland; dock äro här ej ännu nägra särdeles finare ylle-
fabriquer; tör hända derföre, at de bekomma kläde sä lätt
frän Ängland, och de hitförda Far tyckas smäningom af-
taga i godhet.

Pä matvaror är här en Herrans välsignelse, och kunna
de fas til nog biUigt pris. Landet vet näppehgen, at
gifva exempel pä särdeles dyr tid.

En och hvar, som endast erkänner en Gud för ali
tings Skapare, Uppehällare och Rege | rare, samt icke lärer
eller företager nägot mot Regeringen och den allmänna
ron, har frihet at här bygga, bo och idka sit lofliga handt-
verck, han mä i öfrigt hafva sä tokot Religion han nägon-
sin vii. Ingen blir för sin villfarande lära i andeliga saker
oroad, när han ej stöter emot hvad nyss nämndt är. En
och hvar är af Lagarna sä beskyddad til sig sjelf och sin
egendom, samt njuter här en sadan frihet, at det i visst
afseende kan sägas, at en inbyggare här är som en Konung
i sit hus ; och at det vore svärt at finna om nägon til
sin frihet hvarcken kan önska eller ernä större förmoner.

När det noga öfverväges, hvad nu kärteligen sagt
är; sä lärer det lätteligen kunna begripas huru det värit
möjeligt för denna Stad, at pä sä kärt tid upväxa frän
et intet til sadan storlek och välmäga, utan at nägon
mägtig Potentat här antingen med straffs päläggande för
den treska, eller med stora penninge-summors tilskju-
tande hulpit det ringaste til at sätta honom i det ständ,
han nu är, da den likväl redan i prydnad, goda ordningar,
behageligt läge, naturliga förmoner, handel, rikedom och
förmögenhet gifver fä, äfven af de uräldriga städer i
Europa efter. Det har ej värit nödigt at med tväng
drifva folk at sätta sig här ned ; utan tvärt om hafva folk
af mängahanda tungomäl lämnat fädernesland, hus och
hem, anhöriga och annat, vägat sig pä et | stormande haf
och vidlöftig sjöresa, och likasom trängt sig hit. Andra
länge bebodda länder stä toma och sucka efter folk, da
deremot Pensy Ivani en, som vid är 1681 ej var annat, än
en ödemark, och svärligen hade 1500 själar, nu i folkrik-

136 Pensylvanien, Philadelphia.

het täflar med mänga Konungariken i Europa. Det har
fätt de folkskaror, som andre til sin oboteliga skada antin-
gen försmätt eller förskutit.

Som et vedermäle af denna platsens forna usla ut-
seende och förakteliga tilständ, stär ännu litet norr om
Wicaco Kyrka pä elfsbacken qvar en gammal eländig
träkoja, som liört til en af de Suenssöner, af hvilka grun-
den til Philadelphia köptes. Ehuru det var det ynke-
ligaste hus i hela Staden; sä kunde det dock berömma
sig deraf, at när det stod i sin bästa välmagt, lägo alla
de andra husen i Staden antingen ned i jordenes gömor,
eller växte ännu deras ämne i skogen. Der rökte ur des
korsten, när Hjortar, Miockar, Espanar och Bäfrar om
Ijusa dagen hade deras hviloställen pä Philadelphise torg,
gator, Kyrkogärdar och tomter: jag menar, pä de ställen,
der innom kärt tid prägtiga byggningar skulle upstiga.
Här hördes i denna koja slammer af spänräckar, när ännu
inga konstiga Fabriquer här voro uprättade, och innan
verlden ännu visste hvad et Philadelphia i America var.
Men med alla dessa förträffligheter är dock detta huset
nu pä yttersta uphällningen, och lärer det efter nägra fä |
196 är blifva sä omöjeligt at finna det här, som det vid des
början var svärt at tro, at det skulle hafva til efter-
trädare en den förnämsta Stad i America; men nu til
annat.

Plägsed. Den plägsed var här i Philadelphia, at da
nägon mötte qvinfolk pä gatan, lämnades dem gärna den
sidan, som är näst väggen pä husen. Skedde det ej, sä
hölts han för obelefvad och plump. Jag har nämt förut,
at gatorna här äro af den beskaffenhet, som i London,
näml. at midt efter gatan köres med kärror; men pä
ömse sidor vid husen äro stenlagde ställen af en famns
bredd ungefär, der de gä til fots. Där utanföre stä trä
stolpar, at hindra det kuskar och äkare ej mäga köra pä
folket. Pä samma sätt, om nägon spatserar pä gatan med
et Fruntimmer, borde han altid lämna henne, at gä pä
den sidan, som är närmast vid husen. De taga detta
noga i akt, ej allenast med Fruntimmer, utan ock of ta

Pensylvanien, Philadelphia. 137

med manfolk, sä at, om den jag gick med var förnämare
än jag, Iät jag honom altid gä pä den sidan, som var
närmast vid husen; sä at den sidan vid gäendet pä gatan,
svarade emot högra sidan hos oss. Jag har sett de man-
folk, som värit sä fäfänga häruti, at om de velat bevisa
den andra heder, hafva de nu gätt pä högra sidan om
den andra, nu äter lupit pä den vänstra, snart äterigen
til den högra, alt som de kömmit at gä frän den ena
sidan pä gatan til den andra. Denna sed lärer kömmit |
deraf, at den, som gär närmast ut at gatan, der de köra
med hästar, kan ofta blifva öfverstänkt med orenlighet,
och derföre hafva de ansett den sidan, som af mindre
heder.

Den 17 September.

Foglars förkjusning af ormar. Handelsman Peter Kock
berättade, at han med egna ögon förleden vecka sett, huru
en fogel, som de här kalla Katt-fogel, emedan han läter
som en katta, flugit af och til pä qvistarna i et trä, och
lätit mycket illa pä sit vanliga sätt. Nedan för trädet,
dock ej vid roten, utan en god famn derifrän, har legat
en af de stora svarta ormarna, som hallit hufvudet up i
vädret, och beständigt haft ögonen pä fogeln, som flög i
trädet. Fogeln har först flugit pä de öfversta qvistarna,
sedän begynte komma alt längre och längre ned, til des
han ändtel. kömmit ned pä marken, dä han hoppadt til
det stället livar ormen läg, som dä gapade up, tog honom
i munnen, och började svälja ned honom; hvarpä Handels-
man Kock slog ormen ihjäl, dä han nyss hunnit svälja
ned fogeln. Jag hörde sedän ätskilliga pästä detsamma
om denna orm. Om Skaller-ormen är det bekant. I dag
spatserade jag utom Staden pä fältet, at se hvilka örter
der växte. Jag fann här en hop af Europseiska, och sä-
dana, som äfven växa i Sverige, men sä fann jag dock
tillika et längt större antal af sädana, som endast äro
Americanska.

P/aianus. Yid stränderna af Dellaware-Elf växte
ymnogt Flatanus foliis lohatis. Linn. H. Cl. 447. Grön.

138 Pensylvanien, Philadelphia.

Flor. Virg. 119. eller Flatanus occidentalis. Catesby Hist.
Carol. Voi. 1. p. 56 t. 56. Af de härvarande Ängelska
kallades den dels Button-wood, dels ock mäst Water-Beech,
och af de Svenska Vattenbok eller ock Vasbok. Den
växte ock eljest naturaliter pä lägländta ställen; men sä
tycktes dock sidor, bräddar och stränder af Elfvar, äar
och bäckar vara des egenteliga ställe och hemvist, eller
solum natale & locus naturalis. Den var ock ganska god
och lätt at plantera pä torrare ställen, der jorden fants
nägorlunda god. Som den har mycket stora löf, och dem
i myckenhet, sä brukades den nog här at planteras vid
gärdar och hus, at med sinä stora löf om sommaren gifva
en härlig skugga inot den starka solhettan, om sommaren,
da bänkar mängenstäds voro gjorde under den, pä hvilka
de kunde sitta i skuggan. En och annan af de Svenska
hade större och smärre askar, skeppor och annat, som
Villarne gjordt af detta trädets bark. De brukade fordom,
da de bodde här, göra skeppor häraf at pläcka bläbär
uti. Barken var in emot af en Iin. Geom. tjocklek. Locus
naturalis af detta trä var äfven uti kärr, och egenteligen
i sanka ängar, där Ask och rödblommiga Lönnen växte.
Det växte of ta til et ganska högt och tjockt träd, at näppe-
ligen en Furu hos oss kan blifva tjockare. Frukten eller
199 des frö sitter qvar pä trädet ända til vä|ren, dä den
först midt i April mänad börjar öpnas, och frön f alla bärt.
Mon fröna förr ej äro mogna, och duga ej förr at säs?
Det räknas för et trä, som växer fortast af alla trän. Pä
de lägländta ängar emellan Philadelphia och Gloucesters
färga hafva desse inrotat sig pä ömse sidor om vägen pä
somliga ställen längs efter gärdesgärdarna, at man om
sommartiden nastan reser här som genom en Allee. I
den delen af Philadelphia, som ligger vid den Svenska
Kyrkan, stä längs vid elfsstranden eller backen helt stora
trän häraf. Jag säg at knopparna pä dem suto qvar i
ymnighet d. 4 Martii st. vet. 1750. Den började blomma
här är 1 749 d. 27 April st. vet. Vid Chelsea uti London
i Ängland finnas ätskilliga af dessa trän planterade, som
redan i högd täfla med de största Ekar.

Pensylvanien, Philadelphia. 139

Mot Rödsot berömdes följande som of örlikneligt :
Canel kokas i vatten: litet af samma vatten släs sedän i
bränvin uti en skäl: deröfver lägges par pipskaft tätt
bredevid hvarandra, och en bit säcker derpä: tändes eld
pä bränvinet, som lämnas at brinna en stund, til dess
Säckret blifvit nägot brändt. Af detta Säcker tager
Patienten in, dricker ock nägot af bränvinet och Canel-
vattnet. Det sades, at mängen, som endast tagit in detta
en gäng, har straxt blifvit botad. Följande utgafs ock
för mycket godt: näml. stek et stycke af den röda An-
gelska osten, och ät det pä en smörgäs.

Den 18 September.

Om morgonen gick jag med Svenska Mälaren Herr
Gust. Hesselius utom staden til Mr. Bartrams gärd, som
ligger 4 Ängelska mii frän Philadelphia ät Söder och litet
frän den vägen, som gär til Maryland, Virginien och
Carolina. Jag började nu fä tilfälle at se, huru landet
här säg ut, som var flatt och jämt, öfverväxt med alle-
handa slags löfträn. Jordmon var sand, utblandad med
lera, dock syntes sanden hafva öfverhanden. Här och
der syntes de ställen, der skogen var bärthuggen, och
landtmän bodde, som hade sinä äkrar och plantationer
rundt omkring sig. Vid hvar bondgärd var en myckenhet
af allehanda sköna fruktträn. Mulbärsträn, Valnötträn af
flera slag, Castanieträn, Sassafras och andra växte fuUt i
skogarna. Villa Vinrankor af flera arter klängde sig ofta
ända up til toppen pä de högsta trän, och annorstädes
öfverklädde de gärdesgärdarna, hvilka likasom dignade
under deras tyngd. Persimon (Diospyros Virginiana Linn.
sp. 1057) växte här pä de väta ängar och omkring vatten-
gölar. Des smä äplen eller frukt, som är nog skön, när
den blifvit frostbiten, men duger ej förut at ätas, säg
redan nog behagelig ut. Hesselius samlade nägra häraf,
och bad min dräng smaka pä landsens frukter. Han hant
näppeligen bita 2 eller 3 gänger deri, innan han fick för-
fara, hvad egenskap den hade, dä den ej hunnit bhfva

201

140 Pensylvanien, Philadelphia.

mogen och af frosten tilredd. Munnen drogs sä | ihop
pä honom, at han svärligen kunde tala, och en myoket
vedervärdig smak upfylte den samma. Hau fick häraf en
sadan vämjelse til denna frukt, at ehuru angenäm den är
vid sednaste hösten eller början af vintern; kunde han
sedermera under hela värt vistande i America näppeligen
förmäs at smaka den samma vid den tid pä äret, da den
likvist var behaghgast. Han tyckte, at om han smakade
honom antingen bittida pä äret eller sent, sä hade han
mäst samma obehagliga smak, som han förnam vid sit
första rön.

Trän hvaraf skogarna omkring Philadelphia nu bestä.
Til nöje för dem, som hafva lust at veta, hvad slags
skogar pä denna orten äro, och om de hafva samma slags
trän, som vara, eller äro mycket skilda, vii jag här införa
en liten Förtekning pä de Trä-slag, som växa villa uti
skogarna i negden omkring Philadelphia. Jag utesluter
här sadana arter, som endast växa til hei smä buskar,
och aldrig större. Den ordning jag här vii följa, skal
blifva efter myckenheten af hvart slag, sä at det trä, som
finnes här i största myckenhet, skal fä främsta rummet,
och sä följakteligen; och det, som är här mycket sällsynt,
och hvaraf jag pä negden vid denna Staden endast funnit
et eller annat ständ, skal blifva det sista, eller ibland dem.

Hvita Eken [Quercus alba. Linn. Sp. 996: 10.) i
god jord.

Svart Ek. (Quercus ruhra. Sp. 996: 9.)

Spansk Ek. (variet. prioris).

Hickery, en art Vainot. {Juglans alba. Sp. 997: 2.)
Af denna finnes här 3 ä 4 särskildta varieteter.

Rubus occidenialis. Linn. sp. 493 eller Amer. Björn-
bärsbuskar.

Lönn med röda blommor. {Acer rubrum. Linn. Sp.
1055) uti karren.

Sumach (JRhus glabra. Sp. 265) i skogar och pä hög-
ländta skogs-ängar, samt gamla äkrar.

Vinrankor af ätskilliga slag, som Vitis Linn. Spec.
203: 3, 4, samt flera.

Pensylvanien, Philadelphia. 141

Americansk Fläder. {Sambucus Ganadensis. Linn. Spec.
269). Vid gärdesgärdar och pä skogsängar.

Kärr-Ek (Quercus Phellos. Sp. 994) ufci karren.

Maji-Blomsterbuskar (A^fl!?e<2 lutea. Sp. 150) i skogarna
pä torra ställen.

Tupp-spar-Hagtorn {Crategus crus galli. Sp. 476) i
skogarna.

Landt-Blabärsbuskar, en art Vaccinium.

Castanie-Ek {Quercus prinus. Sp. 995) i god jordmon.

Hundträ {Cornus florida. Sp. 117) mäst i ali slags
jordmon.

Tulipan-trä [Liriodendron. Sp. 535) i hvarjehanda
jordmon.

Vilska Kersbär {Prunus Virginiana. Sp. 473).

Kärr-Bläbärsbuskar, en art Vaccinium, i god jordmon.

Pr/nos verticillatus. Sp. 330. uti kärr. p. 203

Vattu-Bök. {Plafanus occidentalis. Spec. 999).

Fiskareträ {Nyssa. Spec. 1058) pä fält, backar.

Gyllenträ {Liquidambar styraciflua. Spec. 999) vid
vattugölar.

Ahl, en variation af vär Svenska, var bara en buske.

Castanie-trä {Fagus Castanea. Spec. 997) pä äkrar,
fält, skogsbackar.

Svart Valnöteträ {Juglans nigra. Sp. 997) pä samma
ställen, som nästföregäende.

Rhus radicans. Spec. 266. klef up för trän.

Lönn med Asklöf {Acer negundo. Spec. 1056) i kärr
och pä väta ställen.

Villa Plommonträn. {Prunus domestica. Linn. Spec. 475).

Hvit Alm. {Ulmus Americana. Spec. 226).

Törnbuskar, pä lägländta ställen.

Sassafras {Laurus Sassafras. Spec. 371) i lös god
sandblandad jordmon.

Currants, en art af Mespilus, pä lägländta ställen,
i kärr.

Ask {Fraxinus excelsior Spec. 1057) pä lägländta
ställen.

142 Pensylvanien, Philadelphia.

Smilax laurifolia. Spec. 1030, uti skogar, vid gärdes-
gärdar.

Skedträ {Kalmia latifolia. Linn. Spec. 391) vid norra
sidan af backar.

Mulbärsträ {Morus rubra. Spec. 986) pä fält, backar,
vid gärdar.

Det förgiftiga trä [Rhus Vernix. Spec. 265) pä väta
ställen.
p. 204 Röd Ek en synnerlig variation af Quercus rubra.

Linn. Spec. 996.

Troll Hassel. {Hamamelis. Spec. 124).

Persimon. {Diospyros Virginiana. Spec. 1057).

Krabbträ. {Fyrus coronaria. Spec. 480).

Röd En {Juniperus Virginiana. Spec. 1039) pä magra
torra ställen.

Spicewood (Laurus cestivalis. Spec. 370) pä väta
ställen.

Jernträ {Carpinus Ostrya. Spec. 998) i god jordmon.

Afvenbök (Carpinus hetulus. Spec. 998) med näst-
föregäende.

Bök {Fagus sylvatica. Spec. 998) i god jordmon.

Butter-niitts trä, en art Vallnötträ; pä elfsbackar.

Pensylvanska Gran, pä norra sidan af backar och
ned i dälder.

Hummel-kopp-Björken (Betula lenta Spec. 983) vid
sidor af floder.

Cephalanius occidentalis. Spec. 95, pä väta ställen.

Jersey-Tall {Pinus Tceda. Sp. 1000) pä torra sand-
hedar.

Sallad-trä {Cersis Canadensis. Spec. 374) i god jord.

Locust-trä {Robinia Pseudo-Äcacia. Spec. 722) vid
äkrar.

Bäfverträd {Magnolia. Linn. Spec. 535 &c.) uti kärr.
p. 205 Lind {Tiliä Americana. Spec. 514) i god jord.

Honey-Locust-trä {Gleditsia. Spec. 1056) i god jord.

Nössle-trä {Celtis occidentalis. Spec. 1044) pä fält.

Papaw-trä {Annona muricata. Spec. 536) i god jord.

Fensy Ivanien, Philadelphia. 143

Vi besökte i dag ätskilliga af de Svenska, soui här
satt sig ned, hvilka mädde mycket väl. En af dem vid
namn Anders E-ambo, hade et vackert Stenhus 2 väningar
högt, samt en stor trägärd der bredevid. Vi blefvo alle-
städs mycket väl fägnade, och vistades öfver följande
natten hos nyssnämde Rambo. Vi kunde ännu ej märkä
det ringaste tecken til höst, mer än det, at ätskilliga
frukter voro mogne; ty i öfrigt stodo alla trän sä gröna,
och marken var sä full med allehanda blomster, som här
i Sverige vid Midsommars tiden. I kärr och bäckar skälde
grodorne hela natten igenom tusendtals, och i gräset
höllo Syrssor och Gräshoppor sädant Ijud, at den ena
svärligen kunde höra hvad den andra taite. Träna voro
ock fulla med fogel-svärmar, de der prälade med marg-
falliga sköna färgor, och deras lekande tunga samt gälla
Ijud upväckte luften frän alla sidor at härmä deras läte.
Trägärdarna, der vi i dag vandrat fram, hade ingen annan
stängsel, än läga gärdesgärdar. De voro dock upfyllte
med allehanda slags sköna frukter. Vi blefvo i | början
halfhäpne, när vär vägvisare steg öfver hägnaden in i en
af dessa trägärdar, och samlade at oss ätskilliga behageliga
frukter. Annu mera öktes vär förundran, när vi blefvo
varse, at ägarne ej en gäng brydde sig om, at vända
ögonen pä oss. Vär följeslagare lämnade oss til svar, at
de här ej äro sä nogräknade om nägot litet frukt, som
pä mänga andra orter i verlden; emedan de hafva en sä
stor ymnoghet deraf. Vi märkte sedän mer än ofta, at
de i Sverige och Finland äro mycket mera nogräknade
om et par rofvor uti rof-landet, än de här om de väl-
smakeligaste frukter.

Den 19 September.

Dagg. Om natten förut hade det fallit ganska mycket
dagg, som jag märkte om morgonen, när jag gick ut i
gräset, hvilket var sä vätt, som hade det rägnat om
natten. Bladen pä örter och trä voro nu sä väta, at
dropparna ej mera kunde sitta pä dem, utan mäste för

144 Pensylvanien , Philadelphia.

deras myckenhet rinna af. Besynnerligt härvid var, at
daggen ej allenast satt pä öfra sidan om bladen, utan ock
i ymnighet pä den undra. Jag ransakade med flit ganska
mänga blan, sä af trä som örter, sä dem som voro högre
frän jorden som dem sora voro närmare, och befann det
alt lika, sä at undra sidan hade ej stort mindre dagg pä
sig än den öfra. Bladen af Verhascum mas latif. lut. C. B.
tager jag undan; ty daggen var tämmeligen pä öfra sidan
af dem, men föga pä den undra.

p. 207 Persiker, Applen &c. Hvar Landtman eller den som

bodde pä landet, väre sig bonde eller hvad, hade gemen-
ligen vid sit hus en större eller mindre trägärd, deri ge-
menligen voro planterade en myckenhet af ätskilliga slags
fruktträn, som Persike-trän, Apple-, Kersbärs- och Päron-
samt andra trän, och det af flera sorter. Vid denna tiden
voro Persikerne mäst mogna. Uti Europa och i synnerhet
i Sverige, är detta en mycket rar frukt, som hälles i stort
värde, och ätes säilän af andra, än de Stora och förnäma;
men här sägo vi hos hvar bonde hela trägärdar upfyllta
med Persike-trän, hvilka nu voro sä fulla med Persiker,
at marken ned under dem ofta läg sä öfvertäckt deraf,
at vi näppeligen funno et ledigt ställe, der vi kunde sätta
foten. En stor del blefvo ock der qvar liggande; ty de
orkade ej at förtära en sadan myckenhet. En del fördes
til Staden och säldes : en del äts f ärsk, sä af gärdsfolket,
som af främmande. En och hvar som kom, hade frihet
at gä in i trägärden, och äta sä mycket han ville. En
myckenhet af dessa Persiker samlades och gäfves ät svinen
til deras föda. Eljest brukade de ock at förvara dem til
vintren, som skedde pä det sätt: de klöfvo en Persika i
4 delar, kastade bärt stenen, som var uti dem: trädde
hvardera delen pä en träd : hängde dem ut pä gärden at
torkas i öpna luften och solskenet, til des de voro fuU-
torra, dä de togos in, och förvarades sedän i käril til
vintern. Men som detta sätt at torka dem ej var sä sär-

p. 208 deles godt, | i anseende dertil, at rägn ibland vid denna
tiden inföU, som skämde och rötte dem, dä de hängde i
fria luften; sä brukade andra följande sätt at torka dem,

Pensylvanien, Philadelphia. 145

som var längt bättre. De skuro pä ofvannämde sätt sönder
dem i 4 delar, trädde dem antingen pä trä, eller lade
dem ock pä et bräde, som sattes ut i öpna luften dä det
var solsken. När de sälunda blifvit nägorlunda torra,
eller sä, at en del af fuktigheten gätt ifrän dem, sattes
de uti en bakugn, sedän brödet blifvit nyss tagit derutur,
der de stodo litet: togos sä ut och sattes en stund ut i
luften: äter sattes de in, och ömsades sä nägra gänger,
til des de blefvo sä torra, som det behöfdes; ty at torka
dem i ugnen alt pä en gäng, skulle göra dem för torra,
och taga bärt en del af deras behaglighet. De lägga dem
sedän i käril, at förvaras til vintern. De brukas i tortor
eller Pastey, eller ock kokas och lagas de til, som vi i
Sverige tilreda torkade äplen och päron til mat. En del
här torka och förvara äplen pä samma sätt. Persike-träden
sades alla blifvit i början planterade hit af Europseer;
men trifvas nu sä väl, och behöfva ej mera ans, än Äppel-
och Päron-trän hos oss i Sverige, och näppeligen det.
I trägärdar voro säilän planterade andra trän, än Äppel-
och Persike-trän. Här i landet voro fä Päron-trän, och
dä nägon hade dem, voro de äfven planterade i trägärden.
Kersbärs-träden voro ibland planterade i trägärdar, men
gemenligen pä ömse sidor om vägen til gärdar, | eller
längs vid gärdesgärdar. Mulbärsträn stodo pä backar
vid gärdarna, och ibland in pä gärden. Svarta Valnöt-
trän växte antingen pä backar och fält närmast ut vid
gärden, eller längs efter gärdesgärdarna, eller ock mäst i
skogen. De hade ock här ej andra trän af detta slaget,
som de gjorde nytta af, än svarta Yallnötträn, Juglans
nigra, Lin. spec. 997. Castanieträden voro lämnade ute
pä äkrarna, nägot hvar stäende här och där, pä torra
betesmarker, eller i skogen och skogsbackar.

Okra var en växt, som växer vildt uti Westindien,
{det är, pä Americanska öarna), men planterades nu här
i Kryddgärdar. Hos Miller uti des Gard. Diction. heter
den: Ketmia indica, folio ficus, fructu pentagono recurvo
esculento, graciliori & longiori. ibid. sp. 18. Fröhuset,
hvilket är en läng skida, skäres sönder medan det ännu

10

146 Pensylvanien, Philadelphia.

är grönt, och kokas i soppor, da den gör soppan tjock
som en tjock välling, hvilka slags soppor af somliga hälles
för en delice. Negrerne älska denna ganska högt.

Capsicum annuum. Linn. hort. Cliff. 59. Kaliades här
Peppar. Den fortplantades likaledes i Kryddgärdar. Da
frukten är mogen, är hon helt röd utanpä, och brukas
til stek, eller kokadt Kött, i det de da strö deraf pä
Köttet, eller lägga litet i saucen, da det gör en ganska
behagelig smak. Likaledes da gurkor insyltas blandas de
deribland. När de äro smä, stötas eller skäras de helt

p. 210 smätt sönder, | blandas med sait, förvaras i en flaska; och
da en har stekt eller kokadt Kött, eller stekt fisk, strös
deraf nägot derpä, da det ästadkomraer en härlig smak.
Eljest smakar hon ampert, som peppar.

Rhus. Af den art af Trä, som Herr Archiater och
Riddaren Linn^us kallar Bhus, funnos här i landet flere
slag. Det här mäst gängse, och som här mäst öfver alt
fans, var Rhus foliis pinnatis serratis lanceolatis utrinque
nudis. Linn. Spec. T. I. p. 265. eller Rhus foliis pinnatis
serratis. Grön. Flor. Virg. 148. De Angelske kallade det
Sumach. De Svenske hade intet särskildt namn derpä,
utan kallade det som de Angelske. Dess bär eller fruckt
är röd, och sades brukas at färga med, da det skal gifva
samma färg som bären. Detta trä fär här räknas som et
ogräs; ty da nägon äker lemnas at ligga i linda för f a är
til at hvila sig; sä växer denne deruti ganska mycket;
emedan foglarne föra bären omkring. Da samma jord
sedän skal plöjas up igen, äro dess rötter et stort hinder
för plogen. Des fruckt sitter qvar hela vintern; men hon
fäller nog tidigt sinä löf om hösten; dock ronna de förut
pä samma sätt som Rönnlöf hos oss i Sverige. Da top-
parna eller klasorna med bären kokas, skal deraf kunna
göras et svart bleck. Bären ätas af gässar, utan at det
bekommer dem illa. De smaka mycket sura. När en skär
af stammen, sä finnes, at den är ej stort annat, än bara
kärna. Af ätskilliga jag skurit, har jag funnit, at de med

p. 211 de|ras älder visst gä til 10 är, och mästa delen öfver et
är. Vid deras afskärning utkommer en gul saft emellan

Pensylvanien, Philadelphia. 147

barken och trädet. De blifva säilän högre än 372 aln.
En eller 2 af de yttersta safringar äro hvita, alla de andra
innanföre af en gulgrön färg. Det är ej svärt at skilja
safringarna frän hvarandra. Kärnan är mycket stor, ofta
til V2 ^^S- Greooa. diamet. och väl mera, brun, samt sä lös,
at den med en sticka kan pätas bärt, just som Fläder,
Hallon och Björnhär i Sverige. Den växer fuUt vid gärdes-
gärdar, omkring äkrar och pa gamla i linda lagde äkrar.
Syntes brinna bra, da det lades i elden, sprakade ock
ej stort.

Den 20 September.

Om morgonen spatserade vi ut i fälten och skogarna
utan för Staden, dels at samia frön, dels at inlägga örter.
Vi voro egenteligen vid denna tiden sysselsatte med hvarje-
handa nyttiga och rara fröns samling, torkning och in-
läggning, dem vi sedän ännu denna höst sände med far-
tygen genom Angland hem til Sverige.

Poyson-tree, d. ä. det förgifftiga trä, kallades af
Ängelsmän och Svänskar en art af Bhus, som växte uti
kärr och morass nog allmänt här pä orten. Somlige af
de Ängelska kallade den Schwamp-Suniach. De Svenske
brukade Ängelska namn; fast den ock fick heta af nägra
Kärr-Saltenbrass. Af Örte-Scribenterne kallas den pa Lä-
tin: Rhus foliis pin|natis integerrimis, petiolo integro.
Lirin. Spec. 265. eller kärtare: Rhus Vernix. När det
skäres af, kommer en hvitgul saft ut emellan barken och
trädet: sättes färska trädet, eller denna saften til näsan,
lucktar det mycket vedervärdigt. Detta trä är just icke
bekant för sä särdeles mänga dygder; men väl för andra
egenskaper som föga lända til des beröm; som til äfven-
tyrs, at det pä visst sätt är skadeligt för vissa människor,
da andre deremot icke hafva den minsta olägenhet deraf.
Sälunda kan den ena människan handtera det pä alt sätt,
skära af det, f]ä af barken, vrida det emellan händerna,
lukta derpä, stryka saften pä sig, m. m. och det utan ali
skada. Deremot, om äter en annan, antingen skär det af,
eller gnuggar det, eller tager det bart i handen, eller

148 Pensylvanien, Philadelphia.

luktar derpä, eller handterar det pä nägot sätt, medan
det är färskt, eller luktar pä en annans hand, som hand-
terat det, eller gär i röken der detta brännes, fä de strax
en tilräckelig minnesbeta; ty ansigtet, händer, och of ta
hela Kroppen sväller faseligen up med en olidelig värk
och pina. Stundom slär det fullt med bläsor up i an-
siktet, pä händer eller ock andra delar af Kroppen, at
en ser ut, som vore en full med skabb eller Spetelska.
Pä somliga plägar efter nägra dagar den yttersta tunna
huden lässna af, som dä en brändt sig. Vissa personer
tola sä litet detta trä, at om de endast komma när intil
der det växer, och ängan deraf drifves med vädret pä
p. 213 dem; svälla de sä upp, som nyss om|talt är. Pä nägra
svullna ögonen sä igen, at de icke kunna se pä en eller
par dagar, ja ibland mera. Jag känner flera familier, der
den ena Brodern eller System kan skadelöst handtera
detta trä huru den vii; men en annan af Syskonen fär ej
komma dit i negden, om han vii undfly at blifva bränd.
Ofta vet en icke, at han handterat detta, eller värit det
för när, innan ansigtet eller händerna börja med deras
sveda och upsvällande gifva det tilkänna. Jag har sett
gamla gubbar, som värit räddare för detta trä, än för en
huggorm. Ja, jag vet den, som endast genom dess skade-
liga ängor svullit til hela sin Kropp up, som en stock,
at man mäst med lakan vända honom. När jag om vin-
tern 1750. berättade för Jungström, som fölgde med mig
hela resan, hvad särdeles egenskaper detta trädet hade,
log han derät, och hölt alt sädant för en ogrundad dikt;
hvartil han styrktes deraf, at han om hösten förut sä
mänga gängor handterat och afbrutit det samma, samt
burit det i händerna, vid det han samlat frön deraf, ja,
lagt mänga ständ deraf in i örte-böcker, utan at hafva
märkt den minsta olägenhet derefter. Han ville, som en
Philosoph pä sit sätt icke antaga nägot för giltigt, hvartil
han ej säg tilräckeliga skäl: han styrktes än mera deri,
när han fann, at han hela förra sommaren 1749. mer än
ofta skadelöst handterade detta trä. Men om sommaren
är 1750. började hans philosophie at vackla; ty han fick

Pensylvanien , Philadelphia. 149

upsvuUna händer och | en stark sveda och kliande i ögo- p-
nen, sä ofta han det minsta rörde dervid. Ja, han hade
ej allenast samma olägenhet af denna Bhus, utan ock af
et annat species, som kallas Bhus radicans, se Linn. spec.
266. hvilken pä längt när ej är sä förgiftig som denna.
Han blef sä öfvertygad om dess skadeliga verkan, at jag
pä slutet hade svärt före, at förmä honom, at samia frön
deraf at mig. Hon skadade honom ej allenast om som-
maren, och dä han var svettig, utan äfven om vintern,
när bäde han och trädet voro kalla. Häraf läre vi, at en,
som i langan tid värit lik som skattfri för des förgift,
kan med tiden finna sig likasom naken och blätt för det
samma, och förfara deraf samma olägenhet, som den sva-
gaste. Hvad mig angär, sä har jag gjort pä mig alle-
handa försök dermed. Jag har handterat den pä alt sätt,
strukit pä mig dess saft, tälgt och brutit af den, skafvit
barken bärt, och gnidit den emellan händerna, luktat
derpä, burit den länge i bara handen, och det alt mer än
mänga gängor, utan nägon den minsta skada. Men sä
fick jag likväl en gäng förfara, at den just icke var aldeles
kraftlös pä mig. Jag skar den af midt om en het som-
mardag, dä jag var nägot svettig, och bar den mot en
half tima i handen, luktade dä och dä derpä. Samma
dag märkte jag väl intet nägot särdeles derefter, endast
litet om aftonen; men nasta morgon vaknade jag af et
starkt kliande pä ögneläcken och rundt omkring ögonen, |
som var sä starkt, at jag svärligen kunde halla händerna P-
derifrän. Jag slapp det, när jag en god stund badat ögonen
i Is-kallt vatten; men hela dagen voro ögonläcken mycket
styfva. Mot aftonen kändes äter kliandet litet, men föl-
jande morgonen fick jag vid upvaknandet min förra ögon-
kläda starkt igen, och blef den med samma bot som förr
stillad. Detta varade hvar morgon mot en veckas tid, under
det at ögonen voro mycket röda, och ögneläcken stela,
sedän försvann det. Samma gäng strök jag en myckenhet
af den saft, som flöt af trädet, pä min hand, at det satt hei
tjockt derpä. Efter 3. dagar upkommo der fullt med smä
blädror eller bläsor; men gingo snart bärt, utan särdeles

160 Pensylvanien, PhiladelpJda.

skada. Mera har jag ej af denna örtens verkan förfarit,
ej eller längtat derefter. Jag fann, at det kunde endast
utöfva sit väld pä mig, när jag var svettig. Jag har ej
ännu hört exempel derpä, at nägon dödt genom des ver-
kan, utan svedan gär gemenligen efter nägra dagar öfver.
Villarne hafva fordom brukat, at göra sinä rör eller pipor,
hvarigenom de bläste, af detta trä; emedan det har stor
kärna. Somlige berättade, at om nägon fär utslag af des
förgiftiga ängor, och da tager trädet deraf, bränner det
til Käl, blandar Kälen med ister, och stryker det pä de
upsvullna ställen, skal det strax blifva bättre. En och
annan sade sig sjelfve hafva försökt detta. Pä somliga
ställen utöda de det samma med flit, at det med sit för-
gift ej mä skada arbets-folket.
21^) Bärg-arter. Jag fick i dag til skänks ätskilliga Bärg-

arter, samlade här i landet, bland hvilka i synnerhet märkas
följande. Bärg-Crystall, hvit och ganska genomskinlig:
är den, som Herr Prof. D. Wallerius uti des Miner p. 108.
kallar Crystallus hexagona (pellucida) non colorata; denne
fins mycket här i Pennsylvanien uti ätskilliga stenarter,
enkannerligen i en Ijusgrä Kalksten. De äro merendels
länga och tjocka som et lillfinger, och ibland sä genom-
skinliga, at högre ej kan gifvas. Jag har fätt dem här,
som värit mot par qvarter länga, samt sä tjocka, som en
medelmättig Karls ben; men desse hafva icke aldeles
värit sä genomskinliga, som de smärre. Pyr/tes Cubicus
D. D. Browallii, eller Marchasitse hexaedricsB tessulares.
Wall. Min. pag. 211. desse äro accurat af en cubisk figur,
men af olika storlek: somliga ej större, än at hvar sida
är endast af ^/^ tums bredd: andre och de störste til 2.
tums bredd pä hvar sida. Somlige voro helt och hallit
gläntsande pä alla sidor, at man allestäds kunde se, det
de bestodo af Svafvelkes. Pä andra var endast en eller
par sidor af en gläntsande S vaf velkesf ärg ; men de andre
äter mörkbruna. Största delen var pä alla sidor sä mörk-
brunfärgade; men dä de slogos sönder, syntes rena Svaf-
velkesen i dem. De finnas vid Staden Lancaster här i
Provincen, der de ibland ligga ofvanpä jorden; men mer-

I

Pensylvanien, Philadelphia. 151

endels fas de ned i jorden vid brunnars och andra gropars
gräfning, ofta til 8. och flera fots djup un | der jorden.
Herr Gust. Hesselius liade ätskilliga af denna stenarten,
dem han sade at han först bränner, sedän stöter eller mal
sönder til pulfver, och rifver dem sä pä vanligt sätt, som
andra färgor, da han deraf fär en skön rödbrun färg,
hvilken han brukade til mälning. Svarta Brynstenar finnas
här i landet; men äro mycket rara. Marmor-arter af ät-
skilliga slag gräfvas up i denna Provincen. Enkanner-
ligen är et slag af hvit färg med Ijusgrä pä blätt stötande
fläckar, som tages nägra fä Ängelska mii frän staden:
läter väl arbeta sig, fast den just ej är bland de finaste
Marmor-arter. Häraf göres en myckenhet grafstenar, Spis-
hällar, Kransar och Ramar omkring spisar och dörar, gälf
näst fram för spisar, med ätskilligt annat; en stor hop
graf-stenar och annat af denna sten uthuggit och arbetadt
föres härifrän til ätskilliga orter i America. Marienglas
fäs här pä mänga ställen, och somliga stycken tämmeligen
Stora, samt sä sköna, som nägonsin det Ryskä. Jag har
sett stycken af en half alns längd, och mera, och har jag
i min samling af de Pensylvanska dem, som äro Vj^
quarter länga, och mäst sä breda. De Svenska hafva vid
sin första hitkomst fordom brukat göra sig Fönster häraf.
En Ijusgrä fin och tät Kalksten finnes här pä mer än
mänga ställen i landet, hvaraf en skön Kalk brännes.
Somliga af dessa äro sä fulla med fina genomskinliga
Bärg-Crystaller, at nastan halfva sten bestär deraf. Men
dessutom brännes somligstäds ned emot | Hafssidan mycket
Kalk af Ostronskal, hvilka de o m vintern föra up frän
Hafvet i myckenhet. Denna af Ostronskal brända kaiken
sades ej vara sä god til murning, som den af sten; men
bättre än den til hvitlimning. Stenkal hafva de icke ännu
funnit i Pennsylvanien; men längre up i landet, der Vil-
larne bo, har man sett dem. Äfven finnas de i myckenhet
längre emot Norr vid Cap Breton, som alla enhälligt
berättade.

Vin af landets frukter. Atskillige Fruentimmer här-
städes tillagade vin af nägra sadan a frukter, som finnas

162 Pensylvanien, Philadelphia.

här i landet. De, som i synnerhet brukades härtil, voro
följande: Röda och hvita Vinbär, hvilka här planterades i
trägärdar, och trefs mycket väl: en gammal Sjöman, som
ofta värit i Newfoundland, berättade för mig, at Röda
Vinbär skola der växa vildt i största myckenhet. Än
göres här vin af Smultron, hvaraf finnes nog i skogarna;
dock äro de ej sä behagelige, som vara Svenska, utan
mera syrlige. Likaledes tilredes här ock vin af de Ameri-
canska Biörnbär (Riibus Occidentalis Linn.) hvilka växa
här öfveralt pä äkrar, värre och argare nastan, än Törne
och Tistel hos oss. Frukten är dock mycket skön. Uti
Maryland prässas äfven vin af de villa vindrufvor, som
växa der i skogarna. Af Hallon och Kersbär, som bägge
här med flit planteras, tilredes ock af mänga skönt vin.
219 Sättet huru de här göra vin af röda Vinbär, be|höfver
jag ej beskrifva; emedan vi här i Sverige kunna den
saken längt bättre, än de i Norra America.

Den 21 September.

Ligusirum. Här och der i buskar och skogsbackar
växte den vanliga Ligustrum Linn. Flor. Suec. 4. men om
den hörer til de växter, som frän urminnes tider vuxit i
detta Land, eller om den först blifvit hitförd frän Änge-
land, och sedän bären deraf af foglar kringförde, kan jag
ej säga. Här brukas mäst öfveralt hägnader och stängsel
omkring äker och äng af trän, eller sönderklufna trädor;
men sä har dock en eller annan niera eftertänksam, som
velat spara skogen för framtiden, redan börjat pä somliga
ställen anlägga häckar omkring sinä ägor. Desse häckar
äro gemenligen af förenämde Ligustrum, hvilken är plan-
terad pä en liten bank, som blifvit upkastat. Jordmon
allestädes här omkring är en lera utblandad med sand,
som gör, at den är nog lös. Häckarne af detta trä äro
goda, der inga bängstyriga Kreatur finnas; ty Svinen
hafva här allestäds deras trä-ok, som likna Trianglar, pä
haisen, och den andra boskapen var ej eller sä oregerlig;
men der Boskapen är van at bryta sig in i hägnader,

Pensylvanien, Philadelphia. 153

kunna desse häckar svärligen halla honom ute. Närmast
til Philadelphia fä inga Svin gä lösa, utan mäste ständigt
hällas inne.

Landets beskaffenhet. Efter middagen fölgde jag ut
med Handelsmannen Petter Kock, | (född i Carlscrona i p- 220
Sverige) til hans gärd pä landet, soin lag ungefär 9 Än-
gelska mii frän Staden at NW. kanten. Landet pä ömse
sidor om vägen var pa de flästa ställen öfverväxt med
hög skog, alt af bara löfträn. Jag kunde ej der se et
enda barrträ. De fläste af löfträden voro Ekar af ätskilliga
slag, dock syntes ock deribland Castanie-trän, Valnöt-trän,
Locust-tree, Appleträn, Hickery, Björnbärsbuskar med
flera. Landet var nu här mera ej jämnt, utan började
likna nägorlunda med Ängland, sä at det gick i buckter
upp och ned. Nu foro vi upföre en längsluttig backa:
nu äter ned i en däid, och sä ömsevis. Inga bärg eller
Stora stenar, utan skogen var nedantil gles och marken
jämn, sä at vi kunde se, pä längt häll, emellan träden,
och utan möda bäde spatsera och rida derunder; emedan
inga buskar voro, som hindrade. Där de gräfvit up jor-
den, samt här och der pä marken lägo smä stenar af det
skimmeraktiga stenslaget, som de bygga sinä hus af, och
skal framdeles nogare beskrifvas. När vi rest et litet
stycke, fingo vi gemenligen se et litet öppet fält, der de
bärthuggit skogen, och anlagt antingen en gärd, betes-
mark eller nägot annat. Atskillige af Gentlemen hade
här och der sinä gärdar, som voro mycket vackre, ofta
med alleer af planterade trän frän landsvägen til gärden.
Husen voro här alla af sten, antingen af tegel, eller den
skimmeraktiga stenen, som här öfveralt i landet finnes.
Här|liga trägärdar af ätskilliga slags fruktträn, som Äplen, p. 221
Persiker, Castanie-trän, Valnötträn, Kersbärsträn, Quitten-
trän, Vinrankor, med flera hade en och hvar, äfven Handt-
verkare, Bönder, och Torpare, anlagt omkring eller vid
de ställen och gärdar der de bodde. Uti dälderna fram-
tilrade somligstäds nägon liten bäck med et klart Cristall
vatten. Akrarna pä ömse sidor om vägen voro nu mäst
bärgade. De sädesslag, som ännu stodo qvar, voro antin-

154 Pensylvanien, Philadelphia.

gen Mays eller Bohvete. Det förra var planterat mäst
vid hvar gärd, til sfcörre eller mindre myckenhet, växte
mycket frodigt ocli längt, til 3, 4 ä 5 alnars högd, stjelken
full med gröna blan. Det senare var ock sätt mängen-
städs, och hade de redan pä et och annat ställe börjat
taga up det. Nyttan med mera, af dessa sädesarter, skal
framdeles utföras.

Sedän vi ridit 6 Angelska mii, kommo vi til Ger-
mantown, en Stad eller By, som har endast en gata; men
är mot par Angelska mii läng. Denna Stad bebos til
största delen af bara Tyskar, som tid efter annan kömmit
hit öfver frän Tyskland, och satt sig här ned, efter de
här njuta den frihet, som de näppeligen pä nägon annan
ort i verlden kunde fä fägna sig af. De äro snart sagt
allesamman handtverkare, den ena i det, den andra i et
annat, som ock nu förfärdiga här allehanda slag i den
ymnighet och fullkomlighet, at denna Provincen innan
kärt lärer behöfva ganska litet frän des moder gamla
p. 222 Ängland. | Husen i denna Staden voro mäst alla upmurade
af den skirameraktiga stenen, som öfveralt finnes här i
landet at Philadelphia sidan ; ty annorstädes är han rarare.
Somlige voro dock af tegel: mäst alla par väningar höga,
somlige ock mera. Taken voro täckte med takspän af
det träslag, som här i landet kallas vvhite Ceder. Skap-
naden pä hus-taken var antingen som bondstugor i Sverige,
at de gjorde en acut-rect- eller obtus angel, alt efter
deras högd eller längd, eller endera af hosstäende figurer.

hvarest det ena har 4 sidor, det andra 6, sä at latera af
angeln kommo at brytas mer eller mindre. Mänga tak
voro sä gjorde, at de kunde spatsera derpä, varandes
gallerverk rundt omkring. Mängenstäds voro altaner utan-

Fensy Ivanien, Germantown. 166

för öfra väningen mot gatsidan, at stä pä och se ut at
gatan. Utanför fönsterna, äfven af öfra väningen, fast
den ock var 3 väningar hög, voro gemenligen luckor, at
Iata igen. En och hvar som här bodde hade sin vackra
trägärd vid sit hus. 2 ä 3 vackra Kyrkor syntes här,
den ena Luthersk, den andra Calvinisk, den tredje hörer
til Quäjkare. Folket var sä mycket, at det strömmade p. 223
pä gatan. Mennonnisterne hafva ock här en Meeting
eller Kyrka.

Den 22 September.

Sedän jag värit uti Kyrkan, använde jag den öfriga
delen af dagen, at tala med ätskiUiga Gentlemen, som
länge bodt här pä orten, at göra mig kunnig om et och
annat, som angick iandets märkvärdigheter.

At halla mjölk sval om Sommaren. Hr. Petter Kock
hade strax vid sin gärd en skön kalla, som sprang up
utur en Sandbacka, och gaf den ymnighet af vatten, at
en liten bäck deraf flöt beständigt frän kallan. Öfver
kallan hade han bygt af skimmersten et hus, som brukades
til visthus, och uti bäcken, som vid en sida af huset rann
frän kallan, hade han satt fullt med krukor och stenfat
f ulia med mjölk, som uti detta kalla vatnet hölt sig mycket
väl om sommaren, hvilken gemenligen i denna delen af
verlden är ganska varm. Sädana hus bygde öfver källor
och brukade til detta ändamäl, fant jag sedän mängen-
städs här i landet.

Gärdesgardar. Til hägnad omkring äker, äng &c.
brukades öfveralt här pä orten gärdesgardar af trä. Pä
nägot enda ställe fick jag se, at de börjat anlägga häckar,
hvilka voro mäst af Ligustrum. Gärdesgärdarne voro ej
här af den skapnad och structar, som | hos oss, utan de p- 224
hade tagit stolpar af 2 a 3 alnars högd, och i dem bärat
4 a 5 häl, vid pass en half aln emellan hvart häl, eller
ock mera; en af dessa stolpar gjorde här samma gagn,
som et par, eller ock tu par störar hos oss i Sverige.
Desse stolpar sattes alla i rad, der de ville hafva gärdes-

166 Pensylvanien , Germantoivn.

gärden, ungefär 2 ä 3 famnar emellan hvar stolpe. De
liade sedän stuckit breda trodor af 172 a 2 qvarters bredd
i hälen pä stolparna, sä at en sadan gärdesgärd pä längt
hali säg ut sora Fällkedjor eller fä-fällor hos oss i Sverige,
De voro ej eller tätare, än desamme: ty de voro endast
gjorde, at utehälla den stora boskapen, sora kor, hästar ooh
fär. Svin hällas liär näst utanför Philadelphia mäst hemma
vid gärden, sä at de aldrig fingo tilfälle, at gä in genom
denna glesa stängselen. Det trä, sora brukades hälst til
stängsel, var Castanie-trä; emedan det stär längst emot röta,
och en sadan gärdesgärd kan väl stä vid lag öfver 30 är;
men der de ej hade tilgäng dertil, betjente de sig af den
hvita, eller ock af den svarta Eken. Röd Ceder är bäst
af ali slags trä, at stä emot röta; men den mäste alt köpas
här, och växer ej 1 negden af Philadelphia til den mycken-
het, at den kan räcka til gärdesgärdar; dock äro ganska
mänga af gärdesgärdarna omkring Philadelphia deraf.

Ved. Den bästa ved, sora finnes här pä orten, sades
enhälligt vara den, som hugges af Hickery, hvilken gifver
225 en stark hetta, | men duger ej til gärdesgärdar, emedan
han rutnar snart under öppen himmel. Dernäst är hvit
Ek, ocksä black oak, eller den svarta Eken, tjenlig til
ved. Mängen skulle tycka, at emedan Staden Philadelphia
är omgifven med skog pä alla sidor, veden ej skulle vara
dyr; men sädant slär dock felt, hvilket härrörer deraf, at
den stora och höga skogen, som stär närmast in vid Staden,
hörer vissa Gentlemen til, som äro rike och ej fräga efter
penningar. Desse nännas ej en gäng hugga af deras vid-
löftiga skog sä mycket de sjelfve tarfva til egit behof,
mindre at sälja nägot deraf ät andra, utan läta den stä
och växa til framtiden, da han kan bli mera dyr. Det
en da de nu läta hugga deraf, är ät Snickare, Vagn-
makare &c. som kunna betala dem väl derföre. Det be-
taltes nu, denna tiden, för en uptrafning af Hickery-ved
af 8 fots längd, 4 fots högd, och längden af veden deri
4 fot, 18 schillings i Pensylvanise-mynt ; men om samma
uptrafning var af Ek, kostade den 12 sädana schillingar.
De som förde ved til Staden, voro bönder, som bodde

Pensylvanien , Germantown. 167

längt derifrän. Det var nu här en allmän klagan, at ved
vid denna tiden var mängfalt dyrare, än den värit i
fordom dag; orsaken sades, dels at Staden pä kärt tid sä
ansenligen tagit til, at den nu är 4 a 6 gänger större och
f olkrikare, än den värit i gamla f olkets barndom : dels de
mänga Tegelbruk, som här äro anlagde, och öda skogen:
dels at landet är mera | upbrukadt och bebygdt, mera p. 226
skog för landets upodling bärthuggen, och mera gärdar
pä landet, som bränna skog: dels ätskilliga järnbruk, som
nu äro uptagne och i gäng. De spädde ock, at i fram-
tiden torde denna staden blifva en dyr ort pä ved.

Björnbärs-Vin, som är ganska skönt, gjordes här sä-
lunda: bären tagas, saften prässas ut, och samlas i et
Käril. Til en half gallon sadan saft tages en hali' gallon
vatten, som blandas tilhopa, dertil lägges 3 U brunt
Säcker : hvarefter det bör stä en tid, innan det brukas.
Kersbärs-vin gjordes pä samma sätt, endast at de vid präss-
ningen sägo til, at stenarna eller kärnarna af Kersbären
icke kommo at kramas sönder; ty da fär vinet en osmak
deraf.

Persiker. Af Persiker brännes bränvin sälunda: Persi-
kerne skäras sönder i stycken: stenarna kastas bärt: de
blöta stycken läggas tilhopa i et Käril, deri de stä ungefär
3. veckor, eller en mänad, at de väl tagit sin röta, läggas
sä i en bränvins panna och brännas til bränvin, som
sedän distilleras ännu en gäng. Detta bränvin är väl ej
sä godt, at det kan brukas, som nägot utvaldt af de för-
näma; men sä är det godt nog, at gifva ät arbets-folk.

Äplen. Pä samma sätt, som om Persiker nämnt är,
distilleras äfven bränvin af äplen; men härtil tages i syn-
nerhet de äp|len, som fallit af träden, innan de hunnit p. 227
blifva mogne.

Phytolacca foliis integerrimis. Linn. H. Cliff. 177.
Grön. Flor. Virg. 161. växte i ganska stor myckenhet vid
gärdar, vägar, i häckar, buskar, samt här och der pä fälten.
Resa hvart en ville här i landet, sä viste sig pä ofvan-
nämde ställen en stor myckenhet häraf. Mästadelen hade
redan mogna bär, som sutto klastals, och sägo ganska

158 Pensylvanien , Germantoivn.

behageliga ut, fast de ej dugde at äta: en ooh annan
blomstrade dock ännu. Pä somliga ställen, säsom i häckar
och vid hus, växte den ofta til par famnars högd; men
ut pä fälten var hon altid kärt; dock kunde ingenstädes
synas, at boskapen ätit den. En Tysk, som bodde här i
landet, vid namn Sleidorn, en Säckerbagare, berättade, at
Färgarena samia des rötter, och bereda deraf en gul färg.
Ickornar. Af Ickornar finnas här flere slag; de smä
ground squirrels brukas mycket at hällas i bur; emedan
de äro smä, och förnämligast, emedan de se vackra ut,
fast de ej gerna blifva sä aldeles tama. De större slagen
göra ofta stor skada ät plantagierne, i synnerhet pä Mays,
i det de klifva up pä Maysen, och skala sönder Kornen,
äta up bara hjärtat eller den lösa och sota kärnan midt
i Kornet. Ofta komma de til mänga hundrade pä en
gäng til Mays-landen, och kunna ibland pä en natt nastan
p. 228 aldeles ödelägga en bondes he|la ärsväxt; derföre är i
Maryland en och hvar landtman förbunden, at ärligen
upvisa 4. Ickornar, som han dödat, hvilkas hufvuden gif-
vas at Öfveruppsyningsmannen, at intet underslef mä ske
dervid; och pä andra ställen fär den, som skjuter en
Ickorn, 2. pence af den almänna Cassan för hvart hufvud
han uppvisar. Köttet af dem ätes, och hälles för en
dehcatesse, skinnet säljes; dock värderas det ej mycket.
Ickornar äro här skaller-ormars och andra ormars för-
nämsta föda. Det är ock här allas enhälliga tro och be-
rättelse, at dä skaller-ormen, som ligger ned pä marken,
fäster ögonen pä en Ickorn, fast den ock sitter högst up
i et trä, kan den sä förkjusa honom, at han kommer dan-
sande ned efter trädet, och kan ej stanna förr, innan den
rändt eller sprungit midt i gapet pä ormen, som dä först
flera gängar slickar öfver honom, och gör honom vät med
sin spott, at den mä blifva hai, hvarefter han sväljer
honom ned i sig sä hei och hallen som han är. När
Skaller-ormen pä detta sätt gjordt et godt mäl, lägger
han sig at hvila, utan at bry sig om nägon ting.

Raccoon. Raccoon kallas här det fyrfotade djur, som
är beskrifvit af Herr Archiater och Ridd. Linn^us uti

Pensylvanien , Germantoivn. 159

Kongi. Svenska Vet. Acad. Handlingar för Är 1747. p. 277.
under namn af ursus cauda elongata. Denna finnes här
pä orten i stor myckenhet, och är en arg hönstjuf. Han
efterjagas med hundar, | och da han klifver up i trä, p- 229
skakas han ned af nägon, som kUfver dit up efter honom,
da hundarna sedän bita honom ihjäL Köttet ätes som
en skön mat. Os penis brukas, at pata och ränsa tobaks-
pipor med. Skinnet säljes gemenhgen til Hattmakare,
som af hären förfärdiga Hattar, hvilka i godhet komma
närmast til bäfverhattar: svantsen säljes, at bära omkring
haisen. Ormar äta honom ofta.

Ostronskal. Atskilliga af Ängelsmännerna berättade,
at Ostronskal bhfvit fundne i stor myckenhet vid Potomack-
floden nti Virginien. De sade sig sett hela backar deraf.
Stället skal ligga par Ängelska mii frän hafvet. Agaren
til landet brukar at bränna kalk af dem. De finnas def
til par famnars djup, och mera. Man har ock funnit dem
pä andra ställen, i synnerhet i New Yorck, vid gräfning,
säsom ock en stor myckenhet af Ostron och andre skal,
flera Ängelska mii frän hafvet. Somlige mena, at India-
nerne fordom bodt pä sädana ställen, och dä de ätit
Ostrorna, lämnat skalen der efter sig i en hög. Andre
kunna ej begripa, huru de just kunnat komma at kastas
pä et ställe i en sadan myckenhet.

Indianerne här i landet. Det berättades af alla om
Indianerna, som bo här i landet, at de äro ganska godt
folk, dä en lefver i frid med dem. Ingen kan halla tro
och lofven högre, än de. När främmande af deras allie | rade
komma til dem, bevisa de dem mera godt och huldhet,
än han af egna kunnat vänta. Herr Petter Kock lemnade
mig följande Historia om deras upriktighet: det är näppe-
ligen mer än 2. Ar, sedän en af Angelsmännernas Köp-
män, som reste omkring bland de Villa, at sälja och up-
köpa hvarjehanda, blef der hemligen ihjälslagen; utan at
nägon visste af hvem. Mot et är derefter fingo de Villa
eller Indianerne spaning om, hvilken af deras egna gjordt
denna slemma gerning. De bakbundo dä strax den samma,
sände honom ned hit til Philadelphia under vakt, lefve-

230

160 Pensylvanien, Germantoivn.

rerade honom til Gouverneuren, och sade, at emedan han
begätt en sadan grufvelig ting pä de Angelska, hörde
han mera ej til Indianerna, som ock ej ville mera hafva
at beställa med honom, utan de öfverlemnade honom til
Gouverneuren, at döma och handia med honom efter
Angelska Lagen, som hans brott förtjent. Missgernings-
mannen blef därpä hängd härstädes. Pä deras skarp-
sinnighet har man (som mer än hundrade mig berättat)
flere gänger haft det prof, at da de stundom komma ned
til Europseiska Colonierne, at handia med Gouverneurerne
därstädes om nägot angelägit, sätta de sig ned pä gälfvet,
sä snart de komma in til Gouverneuren, och da han före-
ställer dem Propositioner, som ibland äro mänga til an-
talet, hvarpä han askar deras svar, hafva de en sticka i
handen, hvarpä de med en knif göra sinä tecken, utan
p. 231 vijdare skrifning. Andra dagen derefter komma de up
til Gouverneuren, och gifva honom svar pä hela Hans
proposition, lemna honom svar just i den ordnmg, som
han förestält dem Propositionerne, utan at hoppa öfver
nägon Proposition, eller rubba ordningen af de samma,
och det alt sä accurat och punctuelt, som hade proposi-
tionerne blifvit skrifteligen til dem lemnade. En Historia
roade mig mycket: Sleidorn berättade, at dä han en gäng
värit uti New York, har uti hans logement bland andra
Indianer värit en gammal gubbe. Denne, sedän han fätt
nägot i hufvudet, har han börjat tala med Sleidorn, sagt
sig kunna läsa och skrifva Angelska. Sleidorn har dä
begärt, at han mätte fä föreställa honom frägor, hvartil
Indian samtyckte: han frägade dä, om Indian visste hvem
som först Iät omskära sig? Indian svarade: Fader Abra-
ham. Derpä begärte Indian lof, at äfven fä framställa en
fräga, hvilket dä det blef honom efterlätit, frägade han:
hvilken var den första Qväkare? Sleidorn svarade, at den
och den hälles derföre; nej, sade Indian, Mardochai var
den första Qväkare, ty han ville ej taga hatten af sig för
Haman. Alla intygade, at ganska mänge af desse villa
hedningar hafva en mörk kunskap om syndafloden, dock
ej alla, som jag sjelf af dem förstätt.

Pensylvanieviy Germantown. 161

Jättar. Man ville aldeles försäkra, at Jättar bodt
här i fordna tider. Det gafs en dubbel anledning at tro
sadant: 1. emedan | nägre, som för nägra är tilbaka kom- P- 232
mit at gräfva pa et ställe i jorden, rakat pä en graf, deri
de funnit människo-ben af en faselig längd; benpipan
sades värit mot 14 fot läng: lärpipan af lika längd, ooh
tänderna proportionerade derefter. Flera ben funnos icke
der. De som förstätt sig pä anatomien och sedt dem,
hafva aldeles intygat, at de värit människoben. En tand
deraf blef öfversänd til en curieux Man i Hamburg. 2.
Den Historia, som Indianerne, hvilka bo i nägden, der
desse ben blefvo upgrafne, hafva, den de fätt man efter
man, eller at deras förfäder berättat för dem, hvad de
hört af sinä förfäder, näml. at der vid en flod bodt en
ganska stor och läng man i forna tider, som brukat at
bära Indianerna, som ville der fram, pä sin rygg öfver
floden, och säledes vadat igenom vatnet, som likväl värit
mycket djupt: en och hvar, som for eller kom pä detta
sätt deröfver, betalte til honom nägot litet, til exempel,
nägot af Indian Korn eller Mays, nägra skinvaror, kärte-
ligen han hade sin föda endast derigenom, at han var
som en Färjekarl för Indianerne, som ville öfver floden.
Akrar. Jordmon härpä orten bestär til det mästa
af sand, som dock är utblandad mer eller mindre med
lera. Bägge äro gemenligen af en blek tegelfärg. Landet
har det utseende, at det icke skal vara altför fett. Det
samma bekräftades af dem, som bodde här. När en äker
blifvit sädd i 3 är ä rad med nägra sä|desslag, vii han p. 233
icke bära nägot af värde mera, om han ej varder väl
gödd, eller ock lämnad, at för nägra är ligga i linda.
De hafva här ej särdeles förräd pä gödsel, derföre betjena
de sig merendels af det senare, nämligen, at lemna äkern
för nägra är obrukad, dä den öfverväxes med allehanda
slags örter och trän. Imedlertid tager Landtman up äker
ät sig pä et annat ställe af obrukad jord, som i början
ger ymnig frukt. De kunna ännu här lätt bruka denna
Methoden; ty jordmon är lös, at den lätt kan tagas up,
och hvar jord-brukare har gemenligen et vidt utsträckt

11

162 Pensylvanien, Germantotvn.

land, som hörer honom til. Landets sed at ej halla boska-
pen inne om vintertiden, eller at icke halla dem pä äkern,
hindrar dem, at fä gödsel.

Boskap. AU den boskap de här äga, är i början förd
frän Europa. Indianerne hafva förr Europeernas hitkomst
ej haft nägra kreatur, äfven som de fläste af dem ännu
ej bry sig dermed. När kreatur en, väre sig kor, oxar,
hästar, fär eller svin, först komma hit öfver frän Ängland,
äro de sa store som der; men deras afföda blir nägot
mindre, sä at de uti tredje a fjerde generation äro af den
storlek, som de här mäst vanliga kreatur äro. Climatet,
jordmon och födan lära bidraga härtil.

Folket i landet. Märkvärdigt var äfven det, som
enhälligt berättades om folket i landet, näml. at de ge-
menligen komma här förr til mogna är, och fä här tidigare
p. 234 förständ, | än i Europa; men de blifva ock förr här gamle.
Här är ej rart, at se smä barn vara sä qvicka och fär-
diga at gifva s var pä frägor, at en kan högeligen undra
derpä, likasom det voro gammalt folk; men sä räcka de
här ej gerna til den älder, som i gamla verlden; at se en
som är född här i landet, hinna til 80. ä 90. är, är ganska
sällsamt. Jag talar om dem, som i början kömmit frän
Europa; ty Indianerne, eller de gamla invänare, hinna
of ta til en hög älder; dock blifva ej eller de sä gamle nu,
som i forna tider: orsaken är förnämligast deras myckna
bränvins supning, som de fätt och lärt af Europeerne.
De som äro födde i Europa, och komma hit at bo, blifva
gemenl. här mycket äldre, än de, som af Europseiska
Föräldrar äro födde här i landet. Uti det sista Kriget
har man fätt erfara det, at de af Europeer i America
födde pä längt när ej härda sä ut i Krigsexpeditioner,
belägringar och länga sjöresor, som de i Europa fram-
alstrade, utan desse Americanske dö bärt nastan som
flugor: de hafva otroligt svärt, at vanja sig vid främ-
mande Climat. Qvinfolken sades ock förr här ätervända
at fä Barn, än i Europa; efter 40. a 45 är är det rart, at
se en hustru eller qvinna föda; ja, somlige stanna pä 30:de
talet. Jag frägade om orsaken til alt detta; men de

Pensylvanien, Germantoivn. 163

kunde ej gifva mig nägot skäl dertil. Somlige skylte pä
öfverflödet, andre pä den ostadiga och ganska föränderliga
väderleken; ty de trod|de, at näppeligen nägon ort kan p. 235
finnas i verlden, der väderleken är sä obeständig och sä
mänga ändringar pä en dag underkastad, som här; sä at,
rätt som det är den starkaste varman, kan det innom fä
timar vara en stark köld, och sä i annat, sä at ibland
pä en dag kan vara 4, 5 a 6. särskildta för ändringar i
väderleken.

Träden i landet sades hafva samma beskaffenhet,
som Folket. Skepp, som byggas af de här i landet växta
trän, äro i varaktighet icke at likna med dem, som byggas
af de EuropsBiske träslagen, hvilket alla enhälligt intygade.
När et sädant här bygt skepp varat 6, 8 a 12 är, duger
det föga mer. Hinner det öfver 12 är; sä fär det räknas
för et under. Orsaken til alt detta är ej sä lätt at finna
igen. Somlige gofvo skulden pä trädet, andre pä sättet
^^ ^ygg^ skepp, som här mäst sker af rädt timmer, da
det ej fär tid, at tilbörligen torkas förut. Jag tror, at
bägge orsaker lärer saramanstöta. Jag säg här Ekstubbar,
der trädet för 8. a högst 12. är tilbaka värit afhuggit, at
de hade öfverst en härd skärpa; men bröts den sönder,
fant jag trädet i stubben mäst bärtrutnadt och nastan lika
som et mjöl, at jag kunde rifva honom sönder med hän-
derna; der dook vara Ekstubbar i Europa kunna stä i
langan tid, innan de taga en sadan förmultenhet.

Om aftonen reste vi tilbaka til Philadelphia.

Den 23 September. p. 236

Hare. Inga ordinaira Harar finnas här, utan endast
en art, som är midt emellan Hare och Canin. Desse göra
Stor skada, dä de komma in pä Käl- och Eof-land.

Hvarföre en del af Norra Americas örter blomstra
sä sent, och säilän bära mogen frukt i Europa. Mänge
hafva undrat, huru det kommer til, at när Norra Americas
växter blifva öfverförde och planterade i Europa, sä
blomstras största delen ganska sent, ooh deras frukt hinner

164 Pensylvanien , Philadelphia.

säilän bli mogen, innan vintern kommer pä; der det dock
af Rese-beskrifningar är bekant, at köiden i Pensylvanien,
och ännu mera i Nya York, Nya Angland och Canada,
är om vintrarna rätt sä sträng, som i Sverige, och at
vintrarne i Angland uti Europa äro mycket mildare, än
i Norra America. Vid min afresa til denna verldenes del,
blef jag af ätskilliga vittra män anmodad, at söka fä reda
pä denna saken. Jag vii derföre i stället för svar lemna
här nägra anmärkningar jag gjordt o m Norra Americas
Climat och örter, och lemna den benägna Läsaren sjelf
frihet, at göra slutsatser. 1) Det är sant, at vintrarna i
Pensylvanien, och än mera i Nya York, Canada &c.; äro
ofta sä stränga som i Sverige, och altsä mycket kallare,
än i Angland, och de Södre länder i Europa; säledes fant
jag, at uti Philadelphia, som dock är öfver 20. grader |
p. 237 Söder om somliga delar af Sverige, föll Celsii Thermo-
meter om vintern til 24. grader under 0. eller frysnings
puncten, och mig försäkrades dock, at de vintrar jag
vistades der, voro ej ibland de strängare, utan af de van-
liga, hvilket jag ock kan sluta deraf, at floden Dellaware
ingendera af de vintrar jag var här, blef belagd med sä
stark is, at de vid Philadelphia kunde köra deröfver,
hvilket dock ofta plägar ske. När en nu besinnar denna
elfvens bredd, hvarom förut vid beskrifningen om Phila-
delphia är talt, samt at ordinaira skilnaden emellan Ebb
och Flod äro här 8. Angelska Fot; sä lärer det utan
svärighet finnas, at det skal vara en tämmelig Köld, som
kan lä;gga en sä tjock bro eller is öfver denna elf. 2)
Men sä är tillika sant, at om vintrarne ibland äro här
härda; sä äro de derhos gemenligen ganska karta. Det
kan med fog sägas, at vintrarne uti Pensylvanien meren-
dels icke äro öfver 2. mänader länga, och ibland icke
det. Imedlertid anses det som en ovanlig ting, när vintern
varar här i 3. mänader, eller litet deröfver. En händelse,
som sedän fär rum uti Almanachor och tideböcker, säsom
mycket synnerlig. Bättre til Norr äro dock vintrarne
nägot längre, och i Norra delen af Canada lära de täfla
med vara Svenska. De af mig dageligen under mit

Pensylvanien, Philadelphia. 165

vistande i America gjorde Meteorologiska Observationer,
som för hvar mänad skola vid slutet af hvarje Tom in-
föras, lära | kunna gifva Ijus i denna saken. 3) Är hettan P- 238
här om sommaren ganska stark, och varar mycket länge.
Jag tilstär, at jag sett Thermometern i Abo i Finland
stiga om sommaren tämmeligen när til den högd, som i
Pensylvanien; men sä är dervid den skilnad, at da Celsii
Thermometer i Abo kan hinna en enda gäng pä 2. eller
3. somrar til 30. gr. öfver frysnings puncten, gär han ej
allenast i Pensylvanien, utan ock i Nya York, Albany
och en stor del af Canada mäst hvar dag i 3. mänaders
tid til samma 30. grad, ja ibland och of ta än högre. Uti
Philadelphia har han 2. eller 3. gängor om de somrar
jag värit i America, stigit ända til 36. grader öfver frys-
nings puncten. Man kan tämmeligen tryggt säja, at uti
Pensylvanien är största delen af April, hela Maji, Junii,
Julii, Augusti, September, och en god del af October,
som vär Svenska Junius och Julius, alt gamla stylen ment.
Man kan da se, hvad en sä stark och längvarig varma
kan uträtta. Här beropar jag mig äter pä minä Meteoro-
logiska observationer. Af denna starka och längvariga
hettan härrörer, at Meloner, Vatten-meloner eller Arbuser,
samt Pumpor af flera slag, säs här pä öpna sängar och
fält, utan nägra glas eller andra täckelser öfver dem, och
de hinna dock blifva mogne uti Julii mänad: at Kersbär
börja blifva mogna i Philadelphia vid d. 12. Maji st. vet.
och de börja ofta skära hvetet uti Pensj^^lvanien i | början p. 239
af Junii Mänad st. vet. &c. 4) Eäknas i Pensylvanien
hela September, samt halfva October, och ibland mera,
nastan för den behageligaste tiden i hela äret; ty de förra
sommarmänader hafva värit för heta. Förenämnde tid
kan uti varma svara ungefär emot vär Julii mänad med
början af Augusti, efter gamla stylen. Uti September
Mänad stä altsä nastan största delen af örterna här som
bäst i blomma: ja, en stor del af växterna börja först
längt in i September Mänad siä ut sinä blommor. Denna
härliga och vakra ärstiden, med klar himmel och varma
solskens dagar, bidrager tvifvelsutan ej litet härtil. Ehuru

166 Pensylvanien, Philadelphia.

säledes desse blomster mycket sent spricka ut, hinna de
dock blifva mogne innan medlersta delen af October.
Men hvarföre desse icke förr komina fram, utan sä sent
pä hösten, kan jag icke gifva nägot svar pä, utan jag
frägar tilbaka: hvarföre här i Sverige Centaurea Linn.
flor. Suec. 709. Jacea nigra prat. latif. C. B. och Gentiana
Linn. flor. Suec. 203. Gentiana autumnalis ramosa C, B.
och Solidago flor. Suec. 685. Virga aurea vulg. latif. C. B.
komraa fram först vid slutet af sommaren? och deremot
hvi Hepatica Linn. flor. Suec. 445. och Viola flor. Suec.
716. Viola mart. inod. sylv. C. B. och Daphne flor. Suec.
311. med flere, blomstra sä bitfcida om vären? det har sä
behagat alla tings Skapare förordna. Men hurudan väder-
leken är i Pensylvanien desse höstmänader, kunna minä
240 här gjorde Meteoro | logiske observationer utvisa. Jag vii
här endast päminna, at jag vid dessa Meteorologiska ob-
servationers anställande, altid, sä mycket görligt värit,
sökt hafva Thermometern pä sädana ställen, dit Solen ej
kömmit och der hon icke, genom det hon legat pä väg-
gen, näst lorut, fätt göra observation och Thermometerns
visande falskt. Hurudan väderleken är hos oss i Sep-
tember och October, veta vi alle. 5) Ar märkvärdigt, at
af de örter, som växa villa i Pensylvanien, äro nägre, som
äfven der ej hinna alla är fä mogna frön, innan köiden
kommer. Sädana äro vissa arter Gentiance, asteres, ooh
andre; men sä har Skaparens allvishet rättat här det ena
efter det andra; ty nastan alla desse örter, som hafva
denna egenskapen, at sä sent komma fram med sinä
blomster, äro herbsB perennes, eller som kunna, i brist af
frö, fortplanta sig genom nya telningars eller skätts fram-
skjutande nasta är frän samma, eller frän en ny rot. 6)
Förr än Europeerne kommo hit, beboddes America af
Indianer eller villa Americaner. Desse lefde sä godt som
af intet äkerbruk, eller ganska litet, utan födde sig för-
nämligast med jaga och f iskä. Skogarna fingo säledes
stä för dem i frid, om ej ibland nägon skogseld kunde
ödelägga nägra stycken deraf. Historien intygar ock, at
landet var vid Europeernas ankomst fuUt med höga tjocka

Pensylvanien, Philadelphia. 167

skogar. Säledes följer, at da de större trän, saint vatten
och strand-örter undanta|gas, hafva mästa delen af de P- 241
andra Norra Americas växter, tör hända i nägra tusende
ar, fätt lof at växa i skugga under och emellan trän, och
kunna för den orsaken skull naturaliter anses som plantae
sylvestres & in umbrosis nascentes; nu f alla träna om
hösten här sinä löf til sadan myckenhet, at de öfvertäcka
marken under träna til en tvärhands tjocklek, och mera.
Desse löf ligga qvar längt in pä följande sommaren, innan
de rutna, och hindra säledes ganska mycket de örter som
nnder dem växa, at komma fram, utom det at de tillika
med träna beröfva örterna Solens strälar. Genom bägge
föregäende, nämligen tränas skugga, och löfvens pälig-
gande, tvingas ju de pä dessa ställen upkomne växter, at
mycket senare hinna til blomma, än eljest. Mä en da
derföre skuUe kunna säja, at desse örter härigenom pä sä
mänga hundrade ärs förlopp vant sig, at komma mycket
sent i blomma, och at det nu fordrar en läng tid, innan
de kunna afkläda sig sin förra vana, och deremot vanja
sig, at liasta nägot fortare?

Den '24 September.

Vi använde denna dagen, til storsta delen, at samia
frön af allehanda slags örter, samt at inlägga de rarare.

Den 25 September.

Petrificeradt trä. Af Herr Hesselius fick jag til skänks
et Iit et stycke petrificeradt trä, som blifvit funnit i jorden
här i nya Sveri|ge. Det var 4 tum längt, 1. tum bredt, p. 242
^/^ tum tjockt, färgen var hvit, och kunde man helt tyde-
ligen se, at det värit trä; ty der det var gjordt slätt,
sy ntes alla ränder af fibrse longitudinales, och var svärt
at skilja detta frän et stycke ask, som värit tälgd slätt.
Det var skurit af et större stycke löst. Man hölt det här
för petrificeradt Hickery. Jag fick sedän af andra til
skänks flera stycken häraf. Hr. Lewis Evans berättade

168 Pensylvanien, Philadelphia.

för mig, at de funnit mot Virginise sidan uti jorden en
helpetrificerad klabb af Hickery, hvarpä äfven barken
sutit qvar, dock petrificerad.

Hr. Joh. Bartram var en Ängelsk Landtman, ocb
bodde ungefär 4 Ängelska mii frän Philadelphia, hvilken
förvärfvat sig en ansenlig insigt i Natur-kunnogheten ocb
Natural-Historien, hvartil han tycktes värit som född. Uti
sin ungdom hade han ej haft tilfälle at gä i Schola, och
lära nägot; men genom egen f Iit och trägit arbete, utan
andras undervisning, hade han gjordt sig sä hemma i
Lätin, at han kunde läsa och förstä pä det spräket, hvad
bok han ville, äfven dem, som voro fulla med Botaniska
termer. Han har gjordt flera är i rad mänga resor til
ätskilliga aflägsna ställen i Norra America, endast at up-
söka och samia hvarjehanda slags mindre bekanta växter,.
af hvilka han sedän dels planterat en del uti sin lilla
Botaniska örtegärd, dels sändt antingen frön eller lefvande
p. 243 rötter öfver til Angland. | Man har at tacka honom för
ganska mänga de raraste växter, dem han först uppfunnit,
och hvilka tilförene aldrig värit bekanta. Han äger et
skarpt förständ, och har värit en ganska flitig Observator^
som lätit ingen ting undfly sin upmärksamhet; men kan
derhos icke undgä, at bära namn af en trög och senfärdig
skrifvare, som ej värdat sig, at til pappers föra sinä mänga
vackra observationer. Hans vänner i London nödgade
honom, at lämna dem et utdrag af en sin resa, hvilken de
sedän i god afsigt, men mindre försigtigt hastade sig at
läta trycka; men de skadde honom mera derigenom; ty
i anseende dertil, at Bartram icke var fallen, at upskrifva
hvad han viste, blef denna lilla piecen nog mager pä nya
rön. Den som af den vii dömma om mannens skickelig-
het, bedrager sig gräseligen. Han har i den ej röjt en
tusende del af den margfalliga, kunskap han sig förvärfvat
i alla 3. Natursens riken, och uti Naturkunnogheten, en-
kannerligen hvad Norra America angär. Jag har ofta
undrat huru han kunnat komma pä alt det han har sig*
bekant, och har jag at tacka honom för ganska mycket;
ty han hade den berömvärda egenskap, at aldrig dölja

Pensy Ivanien, Philadelphia. 169

eller halla hemligt och för sig allena det han visste, utan
meddelte det gerna. Jag kommer framdeles här och der,
at nämna denna mannen; ty jag skulle räkna mig til
största nesa, om jag skulle förtiga en annars narnn, och
tilägna mig, hvad jag endast inhämtat af honom.

Westindien kallades här pä orten hela Södra America,
och de orter deraf, som ligga i Zona torrida, som i synner-
het Americanska Ojarna derstädes; säledes, at segla til
Westindien var här det samma, som segla til Jamaica,
Barbadas, Bermudas, Cuba, Hispaniola, eller dylika ställen.
Pä samma sätt förstode de ock i London ordet West-
indien, nämligen om de Södra delar af America; men at
segla frän London til Pensylvanien, Virginien, Maryland,
Carolina, New-Yorck, New-Angland &c. var ej at segla til
Westindien, utan bara til Pensylvanien &c. eller ock til
Norra America.

Musslor. Uti de lergropar, som de gräfvit NW. om
staden, da de slagit tegel, och hvilka nu voro fulla med
vatten, som kunde komma dit af en hten rännel, hvilken
flöt der bredevid, fans en myckenhet af Concha testa
oblonga ovata longitudinaliter subrugosa, postice com-
presso-prominula. Linn. Faun. Suec. 1332. De lära först
kömmit hit frän floden, dä det värit högt vatten i bäcken;
emedan desse lergropar ej äro gamle, utan i senare tider
gräfde. Stadsgässarna skola ibland vada ut i vattnet, och
samia en myckenhet af dessa musslor, dem stadsfolket
sedän köpa af gässarna, koka och äta som en delice.

Crategus fol. lanceolato-ovatis serr. glabr. ramis spi-
nosis Linn. Spec. 476. är et slags | hagtorn, hvilket de
planterat här pä somliga ställen til häckar, i brist af vär
Europseiska hagtorn. Bären voro röda, af samma storlek,
skapnad och smak, som den ordinaira Europaeiska hagtorn.
Den tyckes dock ej vara bland de bästa til häckar; ty
löfven voro redan mäst af f aina, der de dock pä alla andra
trän ännu suto qvar. I öfrigt hade det grufveligen länga
och hvassa taggar, at försvara sig med. Desse taggar
voro af 2 a 3 tums längd, sades brukas, eller kunna brukas
i brist af annat af bönder och andra 1) i stället för Knapp-

170 Pensylvanien, Philadelphia.

nälar, at sätta i skjortor, tröjor &c. 2) Til Korfstickor.
3) Tili Tobaksstickor, at sätta i Tobaksrullar. 4) At pata
och ränsa Tobaks-pipor med. Uti bären voro 2. stenar.

Ek. Herr Bartram bekräftade äfven, at den Ek,
som växer här i America, ej hade pä längt när den egen-
skap, at kunna sä länge stä emot röta, som den Europseiska.
Vid en af Floderna här i landet, Hudsons river kallad,
der de föra ned allehanda slags varor up frän landet, äro
deras lastbätar bygde af 2:ne slags trän, nämligen den
delen, som beständigt stär ned i vatnet är bygd af den
svarta Eken; men den öfre delen af lastbäts sidorna, som
ibland äro under vatnet, och ibland ofvanföre, och följ-
akteligen mera benägne tili röta, äro bygde af den sä
kallad e röda Cedern (Juniperus Virginiana Linn. spec.
246 1039.) här i | Landet, hvilken af trä är den, som här
snart sagt längst stär emot röta. Af den svarta Eken
göra de derföre botten; efter som floden är mycket stenig,
och bätarna of ta komma at stöta pä; sä, gör denna Eken,
som är mjuk, det, at hon deraf ej spricker och klyfver
sig, utan dess mjukhet vid stötningen mot stenen hindrar
det samma; men förenämde Ceder skulle ej duga dertil,
efter den är härd och skulle snart spricka eller spjelka i
stycken. När Eken ock beständigt är under vatten tager
hon ej sä snart röta.

Päron-trä. Man fick köpa här om hösten goda Päron;
men sä sades här dock allmänt, at desse trän ej vexa sär-
deles fort här i landet.

Skaller-orm. Hvad jag under mit vistande i America
anmärkt om Skaller-ormen, dess art och egenskaper, m. m.
finnes infört uti Kongi. Svenska Vetenskaps Acad. Handl.
för är 1752. p. 308 seqq. 1753. p. 52. seqq. hvarthän jag
visar Läsaren.

Björnar finnas här upp i landet til en tämmelig stor
myckenhet, och göra ofta skada. Hr. Bartram sade, at
när han griper nägon af boskapen, an, dödar han pä det
sättet, at han biter et häl pä skinnet af Kreaturet, bläser
sä uti det med hela sin kraft, hvarmed han fortfar til dess
Kreaturet sväller grufveligen up, och dör; emedan vädret

Pensylvanien, Philadelphia. 171

löper emellan köttefc och yttra hinnorna. En gammal
Svensk | Nils Gustaf son, en man af 91 är, sade, at i hans
barndom var här fullt af Björnar; dock gjorde de säilän
skada pä Kreatiiren. När nägon blef ihjälskuten, til-
lagades Kötteb som Svin-Kött, och var det rätt godt. Än
i dag vid Maurices River, när de fä nägon björn, tilreda
de Köttet som andra skinkor. Nu finnes här pä orten
omkring Philadelphia och Nya Sverige ganska fä, sä at
säilän synes nägon; emedan de äro utödde. Uti Virginien
dödas desse Björnar pä ätskilligt sätt, och Köttet ätes
der öfver alt, sä af de förnämare och rikare, som af de
fattiga, hvilka halla detta Björn-kött för rätt sä godt,
som fläsk. Pä mänga ställen dersammastädes, der de för
myckenheten af Björnar icke kunna halla Svin, vinlägga
de sig, at fänga eller döda dessa skadedjur, och bruka
deras Kött i stället för Svinens. De Americanska Björnar
sades dock ej vara sä gryrame och farlige, som de Em-o-
pseiske.

Den 26 September.

Grodblad [Flantago (FL Svec. 122.) latif. glabra.
C. B.] växte vid vägar, pä utmarker, i trägärdar, ängar
&c. til Stor myckenhet. Hr. Bartram sade, at han funnit
denna ört mängenstäds pä sinä resor; men visste ändock
icke, om hon var naturell frän America, eller först kom-
men frän Europa. Hvad som gaf honom anledning til
denna tanka, var, at de Indianer, som här bodde och hade
ifrän urminnes tider haft stor kunskap om | allehanda
slags örter, berättat, at denna ört ej växt här i landet
för än Europseerne kömmit hit. Det namn, som India-
nerne gifva pä Groblad, är, at de kalla den Ängländars
fot, och säga, at hvar en Europseer gär f ram, växer denna
efter i hans fotspär.

Svinmälla {Chenopodium f oi. sinuato-cand. F.) växte
tämmeligen i trägärdar; men var deremot nog sällsynt vid
hus, gator, dyngstackar, äkrar. Detta tyckes intyga, at
den ej eller i början värit här i America, utan lärer blifvit
förd bland andra frön frän Europa. Säled^s sades äfven,

172 Pensylvanien, Philadelphia.

at E-enfana, som fants växa här och där vid häckar och
vägar, samt hus, pä samma sätt blifvit omkring spridd af
Europaeiska frön.

Verbena communis, flore cseruleo, C. B. vistes mig
af Hr. Bartram växa litet frän dess hus pä en liten slätt
vid Philadelphia. Detta var det enda ställe, som han sade
sig funnit den, i hela America, och derföre lärer hon
äfven kömmit at spridas hit af frön, frän Europa.

Strata terrse. Vid det Hr. Bartram nu hölt pä at
bygga sig et hus här i staden, hade han lätit gräfva djupt
ned i jorden för en Källare, och kastadt up mullen, dä
här syntes följande strata:

1) öfverst var en tunn svartmylla, som bestod af mörk
tegelfärg til et qvarters tjocklek.
p. 249 2) En tegelfärgad lera utblandad med mycket sand, af
lika färg, sä at sanden snart sagt var mera än leran,
til 4. alnars tjocklek.

3) Smä KJappurstenar; af storlek som fingerändar, med
grus deribland. Desse smä Klappurstenar bestodo af
en Ijusare eller mörkare qvarts, hei släta utanpä och
rundaktiga, til 72 ^^^^ tjocklek.

4) Den N. 2. med sand utblandade tegelfärgade leran
tog sedän mot, och var ovisst, huru djupt den gick.
Mon floden i fordna tider stätt här, och gjordt desse
strata?

Ostronskal &c. pa höga orter. Hr. Bartram berättade,
at han funnit ej allenast Ostronskal, utan ock skal af ätskil-
liga sädana snäckor och musslor, som hafva sit tilhäld i
Hafvet, öfver hundrade Angelska mii frän Hafvet, och äfven
pä de höga bärgen, som skilja Angelska Oolonierna frän
Indianerna. Desse bärg, som kallas The blow mountains,
äro ansenligen höga och gä uti en Continuerlig sträckning
frän N. til S. eller frän Canada ända til Carolina, endast
at der är pä et eller annat ställe en öpning, likasom det
med flit vore gräfvit, hvarigenom de stora floder, som
f ly ta hit ned, rinna frän öfra delen af landet ofvanför
bärgen. Hr. Bartram försäkrade, at luften pä desse bärg

Pensylvanien, Philadelphia. 173

är gemenligen kallare altid, än uti dälderna och landet
der nedanföre.

Cass/a ChamoBcrista Linn. spec. 379. växte pä skogs-
ängar och äfven här och där pä utmarkarna, hälst om de
voro buskige. Dess blan hkna ganska mycket mimosa,
och hafva äfven den egenskap, at da en slär til dem,
draga de sig tilhopa, lika som en planta sensitiva.

Kräka. Här finnes äfven kräkor, som äro mycket
litet skilda frän vara ordinaira i Sverige. De äro af samma
storlek, som vara; men mäst käl-svarta. Deras läte eller
Ijud är dock ej sä groft, utan mera gällande, och som et
medium emellan Kräkor och Räkor. Jag säg dem i dag
i tämmeliga stora hopar.

Jätt-grytor. Hr. Bartram b erät tade, at h an pä sinä
resor at de Norra orterna af de Angelska Colonier sett
vid Floderna i bärgen häl, hvilka efter hans beskrifning
voro aldeles sädana Jätt-grytor, som hos oss finnas i
Sverige, och af mig äro beskrefne uti Kongi. Vetenskaps
Academiens Handlingar. Han sade sig haft Bref-växling
med Kongliga Vetenskaps Societeten i London derom; ty
andre hafva gifvit dem den raison til dessa gropars första
ursprung, at Indianerne utgräfvit dem, at i Krigstider
gömma och förvara sin spanmäl och andra sinä ange-
lägna ting deruti; men han nekade dertil, och föregaf, at
da isen lägger sig om vinteren, fastnar en hop Klappur-
sten vid den samma. När nu snön om Vären smälter,
blir mycket vatten i floden, sä at det gär öfver sädana
ställen, der desse Jätt-grytor eller bärgs-källor | äro. Isen
kommer sälunda at flyta deröfver, dä ofta sker, at en
eller flere af de Klappurstenar, som frusit fast vid isen,
dä den lagt sig om hösten vid sidor och botten pä floder,
falla ifrän isen ofvanpä bärget, och föres sä af vatnet til
dess de fastna i nägon ihälighet eller ojämnt ställe i
bärget, der de börja vridas omkring dä vatnet strömmar
och stöter pä dem, och nöta säledes ut häl i bärget: utom
det, at vatnet med sit omhvirflande och löpande omkring
stenen, äfven hjelper til, at bärtnöta och släta stenen
eller bärget. Det är visst, at denna stenen, som räkät i

174 Pensylvanien, Philadelphia.

sädana häl, omsider blir utnött, men sä ersätter floden
om vären gerna det samma, derigenom, at nya stenar
ofta komma at falla deri. Det som salunda nötes af bärget
och af stenarna, blir som til en sand eller grus; men da
vatnet om Vären, och eljest, da det är högt, kommer at
rusa och hvirfla omkring uti dessa häl, sköljer det bärt
ali denna lösa sanden. Sadan var hans mening om Jätte-
grytors ursprung, hvilken han sade, at Kongi. Vetenskaps
Societeten i Ängland tyckt mycket om och gillat. Minä
observationer om Sommaren 1743, under mit vistande pä
Landsort, kunna utvisa, at detta har rum ibland, och at
jag äfven dä redan utfann just det samma; hvilket uti
et Memorial til Kongi. Vetenskaps Acad. som förvaras
bland dess otryckta handlingar, är än vidare utfördt. Men
at alla Bärggrytor sä först blifvit til, har man stor orsak
at tvifla.
p. 252 Mulbärsträ &c. Af detta trä finnes här flera arter,

som växa vildt öfveralt, sä i Södra som Norra America i
skogarna. Den, som här mäst växer, är Morus ruhra.
Men sä bekräftade Hr. Bartram, at han äfven funnit det
hvita mulbärsträdet här vildt, fast det är nog rart. Jag
frägade honom och andra, hvi de ej anlägga Silkes-manu-
facturier här; emedan de hafva sadan ymnighet af mul-
bärsträn, hälst, som samma trän vela här sä otroligt f o rt,
(ty det är märkt, at om bären falla ned pä jorden, der
jorden är lös, sticker sig strax up en myckenhet af unga
telningar)? mig svarades, at det ej lönar mödan här, at
anlägga Silkes-manufacturer; emedan arbetsfolket är sä
dyrlegt; ty man mäste gifva en Karl i dagspenning 272
a 3. och äfven flera Angelska Skillingar, och en qvins-
person proportionaliter derefter; utan de höllo före, at
sädesarternas säning, jämte hampas, lins m. m. lönte här
bättre omaket, och fordra ej sä mycket kink, som Silkes-
maskarnas ans. Enkannerligen hade säden i Angelska
Golonierne i Södra America den bästa afgäng. Men at
Silkesmaskar väl kunna trifvas här, och mä väl af dessa
mulbärsträn, bevistes af en Gouverneur uti Connecticut i
New-England, som haft sin gärd ännu längt Norr om

Pensylvanien, Philadelphia. 175

New-Yorck, hvilken haft Silkesmaskar pä samma sin
gärd, som trifvits mycket väl, och spunnit at honom sä
mycket Silke, som hau behöft at kläda sig och hela sin
familia med.

Vinrankor växa här i landet af ätskilliga slag villdt.
När en reser hit eller dit, fär en pä oändeligen mänga
ställen se, huru Vinrankorna växa antingen vid trä- eller
gärdes-gärdar. De klänga sig up pä trän och gärdes-
gärdar, samt öfvertäcka dem ofta helt och hallit, hänga
dessutom pä sidorna ned. Det ser ut pä längt häll lika-
som der humla kömmit at klifva pä nägot och öfvertäckt
det. Jag frägade Hr. Bartram och andra, hvi de ej plan-
tera vingärdar här, och prässa vin af dessa villa Vin-
rankors drufvor eller frukt? mig svarades, at det har här-
med samma beskaffenhet, som med Silkes-fabriquerne,
nämligen, folket är dyrlegt, och det lönar sig ej sä väl
som äkerbruket ; men f örnämsta orsaken är tvif velsutan
den, at vin prässadt af de flästa slag, som finnas i Norra
America, är surt och slätt, och smakar ej pä längt när
sä väl, som det af Europseiska drufvor.

Arum acaule, foliis hastato-cordatis acutis, angulis
obtusis. Linn. spec. 966. växte pä väta ställen. Mr. Bartram
berättade, at Indianerne koka blomstjelken (spadicem) med
frön af den samma, och äta den som en delice; medan
fröna än äro rä, kannas de helt ampra och bitande pä
tungan; men sä snart de blifva kokta, mistä de största
delen af denna ampra egenskapen.

Sarothra Linn. Spec. T. I. p. 272. växte pä fälten
och under buskar i torr sandmylla, | ymnigt utan för
Philadelphia. Den liknade mycket bläbärsris hos oss i
Sverige, när det börjar spricka ut, och bladtopparna ännu
äro rödaktige. Hr. Bartram sade, at han sändt den til
Dr. Dillenius, som ej vetat, hvad han skulle göra dermed,
eller til hvad Class och Genus den skulle f oras. Eljest
skal den vara en skön sär-ört. Hr. Bartram sade sig en
gäng hafva fallit af en yr häst, som äfven dä tillika slagit
honom, sä at bägge hans lär blefvo illa särade. Han hade
tagit denna, kokat och bundit den öfver lären, dä svedan,

176 Pensylvanien, Philadelphia.

som förut var ganska häftig, i hast försvunnit, och han
pä kärt tid kömmit til sin förra hälsa.

Larix. Som jag läst uti Hr. Millers Dictionaire, at
Hr. Peter Collinson haft uti sin trägärd en sort utaf larix,
den han fätt frän America; sä frägade jag Hr. Bartram,
om han visste nägot deraf? han svarade, at han sändt
den samma til Hr. Collinson, och at den växer vildt uti
Östra Jersay; men pä intet annat ställe hade han funnit
den här i America. Den skiljes frän de and ra sorter af
Larix derigenom, at den har mycket smärre Conos, än
de andre. Denna Larix fannt jag sedän växa i största
ymnoghet i Canada.

Äppelträ trodde Hr. Bartram blifvit hitförde af Euro-
pserna, och ej värit här förr; men Persike-trä sade han
värit här tilförene, och blifvit fundne öfver största delen
p. 255 af A|merica växa vildt. Andre, som jag här talade med,
voro af den tankan, at Persike-trädet blifvit infördt och
planteradt först af Europeerna och aldrig värit här förut:
men Fransoserne uti Canada berättade sedän enhälligt för
mig, at vid Micisippi, och at den trakten finnas Persike-
trän vildt växa i myckenhet.

Den 27 September.

Diospyros, Virginiana Linn. spec. 1057. Kallades af
Angelsmännerne här pä orten Persimon, och af de Svenska
Mispel eller Mispelträ. Det växer hälst pä väta ställen
rundt omkring vattugölar. Jag har nämnt förut, at detta
träds Frukt, innan den blir mogen, är ganska bitter och
adstringerande, sä at om man äter den samma da, drager
det nastan munnen aldeles ihop, och har en mycket obe-
hagelig smak; men sedän den blir mogen, som sker ej
förr, än den blir frostbiten, är den en nog väl smakelig
frukt, och mycket behagelig at äta. Här bruka de at äta
den ra; men ej särdeles pä annat sätt. Uti en bok, som
är en beskrifning öfver Virginien, vid ordet Persimon, ses,
at de tilreda och äta den pä flera sätt. Herr Bartram
berättade för mig, at de äfven här bruka den til Confect

Pensylvaniem, Philadelphia. VII

eller Sweat meat, som de kalla; samt at nägre dessutom
göra vin af frukten, som skal vara et af de behageligaste.
Hos H. Bartram hade nägre af dessa Äplen fallit ned pä
marken, och voro sälunda mera eller mäst | fullmogne, p. 266
derigenom at Solen skint pä dem. Yi togo up nägra af
dem, och äto deraf, dä jag befann, at de hade mycket
sannt, som säga, at dennas frukt är mycket angenäm; ty
bland de frukter, här pä orten finnas, som äro behagelige
och välsmakande, fär äfven denna räknas, dä den af Köi-
den blifvit genombiten.

I^erbascum foliis utrinque tomentosis decurrentibus
Linn. Flor. Suec. 186. växte i ymnoghet och ganska stor
myckenhet sä vid vägar och gärdesgärdar, som pä torra
äkrar och högländta betesmarker af sandblandad jordmon.
De Svenske kallade den öfveralt Vilsk Tobak; men sade
derjämte, at de ej visste om Indianerne nägonsin betjent
sig af den samma til Tobak. Bladen brukades af de
Svenska til linda om f ötter och armar mot hettan i f ebrar ;
en del brukade bladen som Thee at dricka, dä de hade
löst lif. En Svensk berättade, at man plär taga roten,
koka den i vatten, til decoct, som sprutas inuti Kreaturs
sär, som äro fulla med maskar, dä de alla skola dö och
falla ut.

Den 28 September.

Ängarna, som lägo i skogslundar, och voro afslagne,
voro här ganska gröna och vackra af det gröna gräset;
men om de lägo pä backar, eller betesmarker eller pä de
högre ställen, hälst emot Solen, hade gräset pä dem mäst
en brun och torr färg. Atskillige, | som voro hemma p- 257
frän Virginien, berättade mig, at för den starka hettan
och torrkan skul äro betesmarkerne och ängarna der mäst
altid af en brun och likasom bränd färg; sä at de der
icke hafva det nöjet och den behageliga utsigten af gröna
ängar, som vi i Norra delen af Europa fä fägna oss af.

Phytolacca växte i myckenhet ut pä betesmarkerna
och under trän pä smä backar. Dess svarta bär voro nu
mogne. Yi sägo i dag, at smä bläaktiga foglar, af storlek,

12

178 Pensylvanien, Philadelphia.

som vara gröningar, kommo ned frän träden, satte sig pä
buskarna af Phytolacca, och äto up dess blan.

Om aftonen spatserade jag ut til Herr Bartrams gärd.

Den 29 September.

Gnaphalium latifolium americanum. C. B. (Gn. mar-
garitaceum. Linn. spec. 850.) växte här i en grufvelig
myckenhet pä alla utmarker, skogsängar, backar, skogs-
täppor &c. Den var til längden ätskillig, alt efter jordmon
och stället den stod pä. Ibland var han ganska grenig,
ibland rätt litet. Han luktade nog starkt; men lukten
var Ijuflig. Ängelsmännerne här kallade den Life ever-
lasting, det är, evinnerligt lif; emedan dess blommor, som
bestodo til en stor del af torra gläntsande silfverlika blan
(foliolis calycinis), förändrade sig icke, sedän den blef torr.
Han blomstrade ännu, til en stor del, som bäst; men en
258 del var ock redan utblomstrad, och började släp|pa bärt
sinä frön. Ängelska qvinfolken brukade gä ut, och samia
denna i myckenhet, den de togo med stjelk och alt, satte
den sedän med allehanda andra vackra blomster, som de
samlade ut pä marken, och äfven dem de fingo i trägär-
den, uti Krukor, med eller utan vatten, ställte sedän
Krukorna i spisen i rummen der de vistades, säsom en
prydnad. Ängelska qvinfolken voro ganska mycket för
den plägseden, at hela Sommaren hafva allehanda slags,
bäde för ögon och nasa, vackra blomster i krukor och
pättor, antingen uti eller uppä spisen, samt ibland pä
bordet eller i Fönstren. De ömsade geraenligen hvar
Lögerdag, eller ock oftare, nya blomster i sinä krukor;
emedan de gamla börjat vistna, förfallna och förlora sin
färg. Denna Life everlasting var en bland dem, som de
hafva hela vintern igenom uti sinä rum; emedan hans
blommor sägo altid likadana ut. Herr Bartram berättade
en annan nytta af denna, nämligen, at man tager blomstren
och stjelken, kokar dem i vatten, och med vatnet, eller
örten bunden i en päsa, bönar det ställe, som man har
värk uti, eller är eljest stött.

Pensylvanien, Philadelphia. 179

I stället för Iin bruka en del här i landet en art af
apocynum, kallad Apocynum cannabinum. Linn. spec. 213.
hvilkens stjelk de bereda pä samma sätt, som vi göra
med Iin och hampa. De spinna och väfva häraf ätskilligt
gröfre tyg. Villarna gjorde i forna tider deraf pungar,
fisknät och fisk-refvar &c.

Vattnets aftagande eller tillandningar. Jag frägade
Herr Bartram, om han pä sinä resor märkt efter, om
vatnet aff allit, och at nu vore land, der fordom värit Sjö?
Han svarade, at efter de observationer han gjordt, är han
benägen, at döma, det största delen af detta landet i
forna tider aldeles stätt under vatten, och det til mänga
mii up i landet. De skäl, som gofvo honom anledning,
til den tankan, voro följande: 1) Up vid The blew-moun-
tains, eller bläa bärgen, som ligga öfver 300 Ängelska
mii frän Hafvet, finnes pä de samma vid gräfningen här
och der lösa Ostronskal, samt skal af andra musslor och
snäckor. Desse fäs ock der i jorden nedan för bärgen.
2) Finnes en grufvelig myckenhet af petrificerade mussel-
skal i samma nyssnämde bärg, bäde i Kalk-, Flint- och
Sand-sten. Han sade, at det var otroligt hvad myckenhet
af petrificerade musselskal finnas i den stenart, hvaraf
bärgen der bestä. 3) Finnes pä flera ställen, sä i Vir-
ginien och Maryland, som här i landet, och i New- York,
vid gräfning i jorden, en myckenhet af Ostron- Snäcke-
Mussle och dylika skal, merendels ännu hela och oför-
rutnade. 4) Hafva de vid brunnars gräfning, sä här i
Philadelphia, som annorstädes^ fätt til 18. fots djup, stockar,
trän och rötter ned i jorden, samt Eklöf ännu til en stor
del oruttnade. 5) De fetaste marker här i landet och den
bästa s varta jord ligga i dälder, hvilka däl|der gemen-
ligen äro genomskurne af en elf eller bäck. Vid nedra
och den lägre sidan af desse delar är merendels nägot
bärg, som, der vatnet rinner fram, synes, som vore det
genomgräfvit med flit. Herr Bartram inbillade sig, at
desse dalar i forna tider värit Sjöar, at vatnet smäningom
nött bärt bärget och skurit sig ut, hvarigenom de blifvit
torra, och den myckna slem och gyttja, som i forna tider

180 Pensylvanien, Philadelphia.

fölgt ned med vattnet, och satt sig i botten pä Sjön, eller
nu varande dal, är det, som gjordt jorden der sä fet.
Sädana dalar, och utskärningar i bärgen, finnes mängen-
städs här i landet. En sadan är, som en flod gör här i
Pensylvania emellan samma Province och New York, der
vatnet löper midt emellan tu bärg, om hvilket de skämtvis
säja, at hin häle gjordt det samma, da han gick derigenom
härifrän Pensylvania til New York. 6) Hela facies af The
blew mountains skola tydeligen utvisa, at vatnet i forna
tider stätt öfver dem; ty de äro afbrutna pä särdeles sätt;
men de högsta af dem jämna. 7) Da nägon berättat för
Indianerne, at musselskal funnits i samma höga bärg, samt
at man tyckes hafva anledning deraf, at tro, det Hafvet
i forna tider stätt vid samma bärg, och äfven öfver dem;
hafva de svarat, at de undra ingen ting derpä, emedan
deras förfäder hafva berättat för dem, at vatten i forna
tider stätt öfver dessa bärg. 8) Yatnet nti bäckar, strömar
p. 261 och floder aftager äfven. | Qvarnar, som blifvit bygde för
60. är tilbaka vid bäckar, och dä haft ymnigt vatten
största delen af äret, hafva nu sä litet, at de näppeligen
kunna gä oftare, än när det antingen rägnat starkt, eller
när snön om vären smälter. At vatnet här förminskas,
sker af landets upodling och skogens bärtrödning frän
det den värit i forna tider. 9) Landet flytter ock sig vid
Hafsstränderna längre och längre ut, som sker deraf, at
Hafvet continuerligen sköljer och kastar mera och mera
sand up til stränderna frän dess djup, och säledes gör en
tilökning til landet. Yid alt detta trodde han en ting
förtjena upmärksamhet, nämligen, at de musselskal, som
finnas längre i Norr inväxte och petrificerade i bärgen,
äro sädana, som denna tiden ej kunna finnas eller fäs igen
uti Hafvet, som ligger der nedanföre til samma latitude
med orten, der desse petrificerade musselskal brytes: man
kan ej fä se nägra af samma slag lösa vid Hafsstranden,
förr än en kommer ända til Carolina i Söder. Han gjorde
häraf inkast, hvad en skal tanka om Burnets mening, at
Solen gätt annorlunda för syndafloden än nu: frägade
ock, om ej de stora ben, som upgräfvas stundom i Siberien,

Pensylvanien, Philadelphia. 181

och hällas för Elephantben, ej synas bevisa och intyga
det samina, hälst som inga Elephanter denna tiden för
den starka köiden i Siberien kunna trifvas der; men om
Solen gätt för syndafloden som Burnet skrifvit, sä hade
hon väl kunnat värit der. Men | alt detta nu anförda, P- 262
tyckes äfven kunna härledas dels af den allmänna synda-
floden, dels af tillandningar, dels af floders ömsning, eller
at vid snö-smältning af stor vattuflod elfverna af nägon
händelse lämna sin förra gäng, och göra sig utlopp pä
nägot annat ställe.

Jättgrytor. Ijitet frän Herr Bartrams gärd rann ge-
nom skogen en liten bäck. Pä et ställe, der han lopp
öfver en häll, viste Herr Bartram mig ätskilliga smä, af
oss sä kallade, Jättgrytor eller Bärgsgrytor, der utholkade
i bärget. Vi kunde här helt tydeligen se, at de hade
samma origine, som förut p. 250. är omtalt, nämligen at
nägon Klappursten kömmit at stanna uti nägon utholkning
eller grop i bärget, och der genom vatnets rinnande och
strömmande derpä börjat rulla och vändas beständigt om-
kring, och sälunda utäta och svarfva härda bärget; ty
när vi kände med handen ned i dem, voro de fulla med
smä klappurstenar, hvars yttra superficies var hei slät och
rundaktig, och nastan som svarfvad. Uti en och hvar af
dem voro sädana smä Klappurstenar.

HerbcB Europas Septentrionalis. Herr Bartram Iät mig
se en hop inlagda örter, som han samlat pä sinä resor,
bland hvilka följande voro de, som äfven växa i Norra
delen af Europa.

Betula foliis acuminatis serratis. Linn. Flor. Suec.

776. C. B. den har han tagit pä Cathill mountäins.

Betula fohis orbiculatis crenatis. Linn. Flor. Suec. p- 263

777. pä ätskilliga lägländta ställen up emot bärgen.

Comarum (422). Quinquefolium palustre rubrum C.
B. pä ängar i Östra Jersey emellan bärgen.

Gentiana (201) major lutea C. B., pä fält up emot
bärgen. Denne var ganska lik med vär; men der voro
ej den myckenhet af blommor vid hvar ala, som i vär.

182 Pensylvanien, Philadelphia.

Linnma (522). Campanula Serpyllifolia C. B. Pä bär-
gen i Canada, löpande efter jorden,

Myrica (817.) f oi. lanceol. fructu sicco, vid floden
Susquahanough i Norr pä väta ställen.

Fotentilla (416.) caule fructicoso. Pä morasig mark
eller läga ställen emellan Dellaware och New York river.

Trientalis (302.) Pä Catshill mountains.

Triglochin (299.) capsulis sexlocularibus ovatis, vid
salt-källorna när de fem Nationer.

Indianernas grafvar. Herr Bartram viste mig et bref
frän Östra Jersey, deri berättades, huru dä man är 1744.
uti April, hallit pä at gräfva för en källare, hade de vid
gräfningen räkät pä en stor sten, som en grafsten, och dä
de med möda fätt up den samma, hafva de ungefär 4. fot
under den samma funnit en hop med människoben, samt
en hei kaka bröd, gjord af May s, som ännu läg oskämd,
P- 264 sä at ätskillige Gentlemen för cu|rieusitet äto af samma
bröd. De slöto häraf, at detta värit en af Indianernas
förnämsta Herrars graf ; ty deras sed är, at lägga mat och
annat, hvad den döda haft kärt, emedan han lefde, med
honom i grafven. Längden af denna sten var 8. fot:
bredden, der den var bredast, var 4. fot, 372 tum; tjock-
leken pä ena kanten 15. tum, och pä den andra 12. tum.
Stenen bestod af samma grofva bärgart, som finnes här
pä orten; men icke nägra bokstäfver eller andra charac-
terer pä. Skapnaden*af den var sadan, som hosstäende
figur utvisar.

Pensylvanien, Philadelphia. 183

Indianernes sädes-slag &c. Det sädesslag, som de i
synnerhet plantera och cultivera, äro Mays, hvartil de
hafva smä äkrar: dessutom plantera de en stor myckenhet
af Squashes, som äro en art af Pampor eller melon er,
hvilka de cultiverat frän urminnes tider. Europseerne,
som na bo här i landet, | hafva förskaffat sig frön deraf
frän Indianerna eller Americanerna, och cultivera my cket
i sinä kryddgärdar. De äro en mycket skön mat, när de
väl tih-edas. De kokas gemenligen, och sedän stötas de
sönder, som vi göra med rofvor, da vi vele laga rof-mos,
strös sä litet peppar eller andra krydder deri, da de äro
färdige at ätas. An sä de ätskilliga slags Bönor, som de
mäst förskaffat sig af Europseerne, likaledes hafva de ät-
skilliga slags ärter, dem de merendels haft frän urminnes
tider, och innan Europseerne kommo hit i landet. Före-
nämde Indianernes Squashes planteras nu tämeligen af
Europseerne, och äro bland de aldraförst mogna Pumpor
mycket sköna at äta, men duga ej at förvaras; emedan
de icke halla sig sä väl. Dock har jag sett somliga för-
vara dem goda längt in pä vintern.

Den 30 September.

Sanings tiden &c. här. Hvete och Räg säs om hösten
vid denna tiden, och skäres gemenligen midt uti eller
vid slutet af Junii mänad, st. vet. Of ta blifva de sä tidigt
mogna, at de kunna skäras i början af Junii mänad, efter
gamla stilen, ja, man har exempel, at man skurit dem i
slutet af Maji. Korn och Hafra säs i April, och bhfva
mogna til skörd uti medio Julii gemenligen. Bohvete säs
i begynnelsen, eller ock midt uti Julii mänad: blifver
sedän mogit och skäres up vid denna tiden, eller litet
senare. Säs det förut, | som uti Maji eller Junii, gör det
ej annat än blomstrar, och blifver litet eller alsintet korn
deri. Här förstäs alt den gamla stilen.

Kor. Hr. Bartram och ätskillige andre berättade, at
största delen af de Kor, som Angelsmännerne hafva här
i landet, äga sit ursprung af dem, som de köpt af de

184 Pensylvanien, Philadelphia.

Svenska, da de blefvo ägare af detta landet, och at de
sjelfve fört fä hitöfver frän Europa. De Svänske hade
äter antingen Kor med sig frän Sverige, eller köpte de
dem af de Holländska, som bodde här.

Murgrön eller Hedera Linn. flor. Svec. 190. var pä
et ställe utan för Staden planterad emot väggen af et
stenhus, som den pä sitt vanliga sätt hei och hallen öfver-
täckte med sinä sköna gröna löf, at en icke kunde se til
muren för den samma. Den lärer tvifvelsutan först blifvit
hitförd frän Europa; emedan jag ej blef henne var se pä
nägot annat ställe under minä resor i Norra America;
men villa Vinrankor säg jag pä et och annat ställe med
flit vara ledda up för väggarna pä husen.

Trädens solum naturale. Jag frägade Hr. Bartram,
om han funnit, at trä och örter äro desto smärre, ju när-
mare til Norr, som Catesby menar? Han svarade: detta
bör tagas med nägon ätskilnad och uttydning. Det äro
vissa trän och örter, som hälst trifvas, e. g. i Carolina;
men ju närmare en kommer til norr, ju smärre blifva de.
267 Foglar och annan hän | delse föra väl ibland deras frön
och bär ät Norr; men de aftaga der altid i deras växt
mer och mer, til dess de ändteligen komma sä längt Norr,
at de icke mer vela växa. Deremot äro andra örter och
trän, som Skaparen gjordt för Norra orter, hvarest de
växa til grufvelig högd^ och storlek; men ju mera de
flyttas til Söder, ju smärre blifva de, til dess de ändteligen
blifva sä smä, at de ej mera vela växa. Andra örter tycka
om et visst land och en tract: flyttas de derifrän, antingen
mera til Norr eller Söder, sä vantrifvas de och blifva
smärre och smärre. Säledes äro vissa trän, som trifvas
bäst här i ny a Sverige eller Pensy Ivania; men aftaga mer
och mer, ju närmare de komma til Norr eller Söder. Jag
fick sedän pä minä resor se öfverflödiga prof af denna
sanning: säledes fann jag, at Sassafras, som uti Pensyl-
vanien vid en 40 grad. Lat. växa til tämmeligen höga och
tjocka trän, voro bäde vid Osvego och Fort Nicholson,
eller emellan den 43 och 44 graden, sä smä, at de säilän
räckte öfver en eller par alnars högd, samt säilän sä tjocka.

Pensylvanien, Philadelphia. 185

som en halfvuxen människas lillfinger. Samma beskaffen-
het var med Tulipan-trädet, som uti Pensylvanien växer
til samma högd, som vara högsta Ekar och Furor, samt
tjockleken derefter; men var vid Osvego näppeligen öfver
en eller par famnars högd, samt tjockleken som en mans
arm. Säcker-Lönnen är det almännaste trä uti skogarna
i Canada, hvarest den ock växer til en alt | för stor högd;
men längre til Söder, som uti Nya Jersey och Pensyl-
vanien, finnes den endast pä Norra sidan af Bläbärgen,
samt pä de branta elfsbackar, som vettä emot Norr, hvarest
den dock nastan aldrig kommer til tredje eller fjärde-
delen af den högd, som den har i Canada; at förtiga flera
exempel.

Den 1 October.

Musquetoes kallades här myggor eller krankar, som
voro mycket besvärliga om nattetid. De äro just en och
samma med vara ordinaira myggor eller krankar uti Sverige,
Gulex cinereus; abdomine annuUis fuscis octo. Linn. Faun-
Svec. 1116, hvarest beskrifning och snart sagdt alt, som
der säges om vara myggor, aldeles kommer öfverens med
dessa, endast at de senare, eller Musquetoes, äro en liten
grand mindre. De practicera sig om dagarna och aftnarna
in i husen, och da en lagt sig, börja de sin obehageliga
säng, komma da alt närmare til det stället en ligger, och
da en somnar in, suga de sig f ulia af blod, sä at de näppe-
ligen orka flyga. Pä den, som har finare skinn och hud,
som Fruntimmer och dylika, upkommer som en blemma,
eller liten böld, der de bitit. När det värit kalit väder
nägra dagar, syntes ej sä stort til dem; men dä väder-
leken ändrade sig til mildare, och enkannerligen sedän
det rägnat, samlades de ofta i hast til sadan myckenhet
i husen, at det var hiskeligt. Angelsmännernas korstenar
utan spjäll, äro rätt | behändige, at släppa dem in i husen.
De gjorde dä om sädana aftnar boskapen följe hem frän
skogen til gärdarna eller Staden, och dä boskapen drefs
förbi husen, gömde desse sig hvar de kunde. Om som-
martiden finnes pä somliga ställen faseligen mycket deraf.

186 Fensylvanien, Philadelphia.

sä at skyn om aftnarna är likasom upfyld, hälst pä sädana
ställen, som ligga vid Morass och stilla stäende vatten,
e. g. vid Maurices River uti Nya Jersey. Invänarena
göra da om aftnarna eld utan för sinä hus-dörar, at hindra
desse gäster ingängen. De gamle Svenske sade, at här
värit ännu mera mygg i forna tider: at de ännu finnas i
ganska stor myckenhet ned mot sjökanten vid saita vatnet;
at de, som denna höst funnos i Philadelphia, voro mera
skadelige, än de vanlige; ty det blef fuUt med smä bulor
efter der de beto. I Sverige har jag ej känt nägon
olägenhet af myggbett, mera, än at det kliat da de sugit
ut bloden; men här, da de beto mig om nätterna, blef
ansigtet sä fullt af smä röda knylar och bulor, at jag
nastan skämdes gä ut i Staden.

Gärdesgard. Jag har förut p. 223. nämnt nägot om
gärdesgärdarna. Nu fär jag lägga til, at de mästa och
snart sagt alla gärdesträdor, som brukades vid gärdes-
gärdarna omkring Philadelphia, voro af den röda Cedern,
som sades vara et mycket varaktigt trä. I brist deraf
togo de antingen den hvita eller svarta Eken. Til gärdes-
gärds störar hölts den röda Cedern för bäst. Dernäst
p. 270 hvit Ek, och | sedän Castanie-trä, som H. Bartram berät-
tade mig. Trä-slagen här kunna ej härda länge ut i
jorden. Jag säg et Castanie-trä, som blifvit satt förledit
är nytt i jorden til stafver; men var redan til en stor del
bärtruttit af den delen, som stätt ned i marken.

Sassafras-trädet växte här i landet til en tämmelig
myckenhet. Det stod här och der i skogar, samt vid
buskar och gärdesgärdar nog. Pä gamla äkrar, som nu
voro lämnade at öfverväxas med skog, var detta et ibland
de första trän, som började komma up, och det mäst til
den myckenhet, som Björken hos oss pä gamla Svedje-
land. Jordmon, der desse växte, var en torr lös jord af
blek tegelfärg, bestod mäst af sand, utblandad med nägot
litet lera. Den syntes ock ej vara mycket fet, utan mera
mager. En hop ställen pä backar omkring Götheborg i
Sverige skulle synas vara nog goda för detta träd; men
jag fruktar, at jordmon vore der för fet. Jag säg detta

Pensylvanien, Germantoum. 187

växa här i skogen bland andra trän, äfvenledes ofta för
sig sjelft allena vid gärdesgärdar; men var pä bägge
ställen lika frodigt. Aldrig blef jag varse, at det stod pä
väta och lägiändta ställen. Folket här brukade samia
des blommor och betjena sig af dem som Thee. Sjelfva
trädet duger i hushället til ingen ting; ty om det lägges
pä spisen, at brukas som ved, gör det ej annat än sprakar.
Det propagerar sig ganska mycket med rötterna, slär up
telningar här och der; derföre du|ger det ej, at taga p- 271
dessa smä telningar; emedan de hafva sä fä andra fibrer,
utom stamroten, at de ej vela taga rot; fördenskul den,
som vii propagera det, bör skaffa sig dess bär, fast det
är nog svärt fä dem; emedan foglarna gemenligen äta up
bären innan de blifva halfmogne. Korna äro ganska snäla
efter dess unga telningar, dem de afbita och begärigt up-
äta. Med barken af detta trä gifva qvinfolken yllet en
vacker orange-färg, som sitter ganska starkt uti och blekes
ej bärt af Solen. Vid färgningen brukas ingen Alun, utan
endast urin. Det kokas och da i en Malmgryta; emedan
det pä längt när ej blir sä vackert, om en betjenar sig
af en järngryta. Hr. Bartram berättade, at en Fru i Vir-
ginien förtält honom, huru som hon för nägra är tilbaka
fätt en värk uti den ena fotleden, sä at hon näppeligen
kunnat gä. Hon blef dä rädd, at taga Sassafras-bär, steka
dem i en panna, dä en olja kom utur dem, med hvilken
olja hon smörgde fotleden. Sä snart hon det gjordt, fick
hon en stark upkastning. Hon fortfor dock dermed 3
gänger; men med samma effect, näml. at hon gaf öfver
hvarje gäng. Dock hade hon derjämte den förmon, at
värken och svedan aldeles försvann frän hennes fot, och
hon blef fuUkomligen botad.

Den 2 Oktober.

Picus niger maximus, capite rubro. Catesbys Natur ai
History of Carolina. Yol. 1. | p. 17. Tab. 17. finnes nog i p. 272
skogarna i nya Sverige, och är här qvar äfven om vintern,
som vi sjelfve sedän sägo. Denna hölts här ibland de

188 Pensylvanien , Wilmington.

foglar, som voro skadelige för Maysen; emedan han sätter
sig pä de mogna axen, ocli hugger dem sönder. Han
kallades af de Svenska Tillkräka; men alla de andra
Ftci. undantagandes Picus alis aureis, kallades Hackspitar.
Denne sä väl, som de andre Hackspitar, hvilka jag i et
annat värk skal nogare beskrifva, äro mäst alla skadeliga
för Maysen, vid det den börjar blifva mogen; ty i det de
hacka häl pä baljan omkring axet, slipper rägn derigenom
in, hvaraf axet ooh kornen deri rötas bärt.

Den 3 October.
Om morgonen reste jag ned til Wilmington, eller
som det fordom kallades af de Svänska, Christina, hvilket
är belägit 30 Angelska mii frän Philadelphia nti SW.
Ungefär 3 Angelska mii frän Philadelphia for jag pä färja
öfver floden Skullkil. Utsigten hade sedän merendels en
beständig omväxling af högder ooh dälder. Högderne
voro längsluttige frän alla sidor. Ned i dälderna rann
merendels en större eller mindre bäck med Cristall-klart
vatten. Mästa delen af landet var öfverväxt med skog\
som bestod af allehanda slags löfträn. Jag säg näppe-
ligen et enda barr-trä, utom nägra fä röda Cedrar. Skogen
var hög, och nedantil gles, at en kunde se längt der-
273 igenom, | samt beqvämt rida der under. Pä mänga ställen
kunde en hela fjärndels-vägen köra med kärra eller chaise,
mäst hvart en ville under träden. Sä glesa stodo de, och
sä jämn var marken derunder. Här och der voro smä
flacka fält, antingen ängar, äkrar, beteshagar, eller til
linda lämnade äkrar. Pä et eller annat ställe voro flera
gärdar byggde tilsammans; men merendels voro de en-
stakade. En del af äkrarna voro redan besädde med
hvete, och det pä Angelska sättet utan diken; men med
nog tätä vattufärar. Pä somliga ställen säddes Rägen nu
som bäst. Mäst vid alla gärdar voro smä plantationer af
Mays. De som här bodde voro merendels antingen Angels-
män eller Svänske.

Trän af ätskilliga slag blef jag hela denna dagen
varse, säsom Valnötträn af flera slag, nu fulla med frukt.

Pensylvanien, Philadelphia. 189

Castanie-trän likaledes helt fulla med sköna Castanier.
Mulbärsträn, Sassafras, Liquidambar, Tulipan-trän, med
mänga andra.

Vinrankor af flera slag växte här öfveralt villa. De
klängde sig allestädes up i träden, öfvertäckte dem och
hängde med sinä refvor och löf ned pä alla sidor. Jag
säg iiuru de ibland hade klifvit up pä Ekar til 5 ä 6
famnars högd. Jordmon var här den vanliga, som förut
ofta är omtalt, nämligen en lera, utblandad med en mycken-
het sand och svartmylla. Enkannerligen syntes dessa
villa I Vinrankor, hälst pä nägot qvarlemnadt trä ut pä
akrarna, eller i skogsbrynet mot äkrar, ängar och betes-
marker. Likaledes vid gärdesgärdar, der de klängde sig
pä trän som der växte. När de reste sig högt up i trä-
den, blefvo öfversta topparna sä skakade af bläst och köld,
at de säilän buro nägon frukt högt uppe; men de, som
suto lägre, voro helt fulla med drufvor, hvilka växte under
löfven, och voro nu mäst mogna, samt hade en behagelig
syrlig smak. Desse drufvor samlades mycket af Landt-
folket, som förde dem in til staden at säljas, hvarest de
ätos rä sädana, som de voro. Ofta när en kom at hälsa
pä nägon, blefvo desse inburne pä et fat eller talrik, at
ätas som andra confiturer eller sota saker.

Svartmyllan syntes icke vara härstädes mycket tjock.
Den mylla, som läg öfverst och var svart, var näppeligen
af par tums tjocklek. Jag hade tilfälle at se detta bäde
der de gräfvit i jorden, som ock pä sädana ställen, der
vatnet vid starkt rägn skurit sig ned i jorden, hvilket
här var nog allmänt. Den öfra jorden, eller sä kallade
Svartmyllan, var af en mörkare, och den nedre derunder
af en blekare tegelfärg. Jag har öfveralt, hvar jag rest
i America, funnit, at tjockleken af Svartmyllan pä längt
när ej svarar emot det, som mängen skulle vela inbilla
sig, när en besinnar, at den der pä mänga ställen ej torde
vara rörd eller rubbad sedän syndafloden; hvarom mera
längre fram.

Daiura pericarpiis spinosis erectis ovatis. Linn. Flor.
Suec. 185, växte i otrolig myckenhet vid alla byar. Den

190 Pensylvanien, emellan Philadelphia

var ätskillig til storleken, alt efter jordmon, som den
växte uti. Var jordmon fet, sä reste den ofta sig til 4
a 5 alnars högd; men i skarp och mager jord gick hon
ibland ej öfver et qvarters längd. Denna Datura tillika
med Fhytolacca Linn. hort. Ups. 117. upfylte liär de ställen
vid hus, gärdar, vägar &c. som Nässlor och Chenopodia
hos oss i Sverige och Europa, hvilka sistnämde Europseiska
örter voro här i America ganska sällsynte; deremot voro
Batura och Phf/tolacca de varsta ogräs, af hvilka de ej
visste nägon särdeles nytta.

Rofland syntes här och der vid vägen.

Orm. Pä vägen lag en af de sä kallade Black Snakes
ihjälslagen. Han var til färgen helt svart. Längden netto
9 qvarter. Bredden der han var tjockast i^/^ tum. Var
af huggorm slägtet.

Tecken til Väderlek. Om aftonen sent var en stor
ring omkring manan. Folket sade, at det betydde antingen
bläst, eller rägn eller bägge tilhopa: ju mindre denne
ringen är, eller närmare til manan, ju snarare skal det
samma komma. Men intetdera fölgde nu, utan ringen
bebodade denna gängen köld.

Chermes a/n/. Linnasi Faun. Suec. 698. fans i dag i
276 ganska stor myckenhet pä Alqvijstarna, som deraf sägo
hvitaktiga ut, och pä längt hali säsom öfverväxta med
mögel.

J3en 4 October.

Om morgonen fortsatte jag vidare min resa, och
hade nu mäst samma utseende af land som i gär, näm-
ligen en omväxling af nägot höga längsluttiga backar,
som voro kullriga at alla sidor, med dälder deremellan.
Jordmon bestod af den tegelfärgade svartmyllan, utblandad
med lera, samt här och der smä Klappurstenar. Stundom
reste jag genom skogar ooh skogslunder af allehanda slags
löfträn, ibland öfver eller förbi smä fält, der skogen blifvit
bärthuggen, och nu voro antingen äkrar, ängar eller betes-
marker. Gardarna lägo här och der, antingen vid vägen,
eller et litet stycke frän den samma, med smä äkrar eller

och WiUmington. 191

ängar emellan dem och vägen. Husen voro somligstäds
af Sten, ofta par väningar höga, täkte med takspän af
den sä kallade hvita Cedern; men merendels voro de af
trä, och i stället för massa hade de strukit ler i sätorna,
Spjeld fans ingenstäds, ej eller visste de hvad det var.
Bakugnarne voro gemenligen murade litet frän husen, och
stodo antingen under öppen himmel, eller hade de skjul
öfver sig. Akrarna voro besädde dels med Bohvete, hvilket
ännu stod oskurit, dels med Mays, dels med nyss sädt
Hvete, dels lägo de i träde. Uppä ätskilliga trän hade villa
vinrankor klängt sig up ända til toppen, | och hängde sä
ned pä sidorna. Afven voro ätskilliga af dem öfverdragne
med Hedera quinquefolia (Linn. spec. 202.), hvilken klöf
lika argt, som den andra. Den hade haft en myckenhet
af bär i detta är; men de voro nu alla bärta, antingen
foglar ätit dem, eller de fallit ned. Smilax laurifolia (Linn.
spec, 1030) blandade sig mäst altid här tilhopa med nyss-
nämde Hedera, och lindade sig om träden. De mästa
bladen pä denna Hedera voro nu röda, men pä Vin-
rankorna voro de ännu helt gröna. • De trän, som voro
öfverdragne med dessa växter, syntes pä längt häll lika-
som der humla hos oss växer, at en lätteligen kunnat
misstaga dem för vill-humla. Vallnötträn och Castanie-
trän syntes allestäds vid gärdesgärdar, i skogar, och pä
backar, samt voro nu f ulia med frukt. Persimon-trän stod
äfven allestäds vid vägarna och i skogar, samt voro lika-
ledes fulla med frukt, som dock ej ännu var matdugsen,
emedan den icke blifvit frostbiten. Litet frän Willmington
for jag öfver en bro, bygd öfver en liten elf, som sedän
faller i Dellaware, hvarest betaltes 2 pence för häst och
Karl i Bropenningar. Vid middags-tid kom jag f ram til
Willmington.

Willmington är en liten stad, belägen ungefär 30
Ängelska mii i S. W. frän Philadelphia pä et behagligt
ställe och anlagd är 1733. En del af staden är bygd
pä den jord, som hörer Svenska Kyrkan til, hvarföre
grund I penningar ärligen betales til bemälte Kyrka, hvilka
sedän användas dels til Prästens lön,' dels til Kyrkans

279

192 Pensylvanien, Willmington.

behof. Husen i staden äro merendels af sten, tämmeligen
vackra; men nog glest omkring strödda, at stora fläckar
än stä toma. Quäkarene hafva här en meeting. Svenska
Kyrkan ligger en half Ängelsk mii utan för staden at
Öster, hvarom mera framdeles. Svenska Prästens hus är
i staden. Tätt förbi Staden stryker en liten elf, kallad
Christinge-kil, ocli löper sedän ned tili floden Dellaware.
Frän Willmington til Dellaware, da en följer nyssnämde
Cliristinse-kil, är ungefär 3 Angelska mii. Denna Christinse-
kil sades vara djup nog för de största fartyg, at komma
ända up til Willmington. Han är grundast vid mynningen,
der han faller i Dellaware; men sades ock vara der, vid
ebb, 2 ä 272 famn djup. Längre up frän mynningen är
han pä de flästa ställen 3 famnar djup, annorstädes 372,
ja ända til 4 famnar. De största skepp sades tryggt
kunna lastade gä til och frän staden med flod eller högt
vatten. Frän Willmington kan helt tydeligen ses en stor
del af floden Dellaware, samt huru skeppen seglade derpä.
Pä ömse sidor om Christinse-kil, mäst ända frän fästnings-
verket ned til Dellaware, ligga sanka ängar, pä hvilka de
ärligen bärga en myckenhet hö. Staden drifver nägor-
lunda handel, och skulle ännu hafva tagit sig mera, om
ej Philadelphia läge den sä närä pä ena sidan, och New-
castle pä den andra, bägge äldre än denna stad.

Skantsen, eller den art af Fästningsverk, som de i
denna sommarn anlagt vid Christinse-kil litet frän staden,
dä de fingo förnimma, at Franska och Spanska Kapare
ärnade gä up ät floden, at hälsa pä dem, ligger efter Sai.
Herr Pastor Tranbergs berättelse pä samma ställe, som
de Svenske fordom haft sin skants: och var märkvärdigt,
at dä de i denna sommar hölt pä at gräfva i jorden vid
skantsens anläggning, hafva de funnit bland annat en aln
ned en gammal Svensk Silfverpenning, ej fyllest sä stor
som et rundstycke, slagen i Drottning ChristinsB tid, hvil-
ken penning Past. Tranberg sedän förärte mig; pä ena
sidan stär Wasa vapen, med omskrift CHRISTINA: D:
G: DE: RE: SVE: samt pä ömse sidor om vapnet ärtalet
1633. och pä andra sidan orden MONETA NOVA EEGNI

Pensylvanien, Willmington. 193

SVEC. en myckenhet af gammalt järn redskap, säsom yxor,
spadar, hackor &c. funnos ock. Denna skants bestod nii
af bräd-plank med jordvallar utanföre. Krutmagazinet
var der bredevid, i en Källare, murad af tegel. Synnerligt
var, at ehuru Quäkerne uti sinä Religians-satser fördöma
alt bäde of f ensi vt och defensivt Krig, ätskillige af dem
likväl, när denna skants nu bygdes, och de stundeligen
lefde i fara för fiendteliga Kapares infall, arbetade lika
starkt pä skantsverket, som de af andra religioner, och
mänga af dem, som icke ville sjelfve arbeta, understödde
i det stället desto mera med pennin |gar och andra för- P- 280
nödenheter, hvilket Pastor Tranberg, som under hela
arbetet var närvarande, sjelf berättade mig.

Den 5 October.

Min afsigt var väl, at resa öfver floden Dellaware
til New- Jersey, at bese landet derstädes; men, som ingen
färga nn var til hands, pä hvilken hästen kunde öfver-
föras, sä begaf jag mig pä äterresan tilbaka til Phila-
delphia, och fölgde ibland stora vägen, ibland reste jag
hit och dit, at bese landet, och göra hvarjehanda anmärk-
ningar i Historia Naturali.

Mays säg jag vara planterad pä ätskilliga ställen.
Somligstäds hade de afskurit Mays-stjelkarna litet ofvanför
axen, lätit dem torkas, och satt dem i smala höga stackar,
at om vintern gifva Kreaturen. Nedre delen af stjelken
hade väl ock haft blan; men som desse gemenligen torka
snart bärt af sig sjelf va, sä brukas de ej gerna til foder;
emedan ali kraft och must gätt frän dem; men de öfre
skäras medan de ännu äro gröna.

Bäckar runno merendels uti dälderna emellan bac-
karna; men de voro icke särdeles stora. De f lasta voro
sä smä, at ingen bro behöfdes, utan en kunde utan fara
bäde rida och köra deröfver; emedan vatnet säilän var
öfver et quarters djup.

Löfven pä mäst alla trän voro ännu helt gröna, sä-
som pä Ekar, Castanie-trän, svarta | Vallnötträn, Hickery, p- 281

13

194 Pensylvanien, emellan Willmington

Tulipan- och Sassafras-trän, som bägge funnos i mycken-
het pä sidorna af skogsbackar, pä de i linda lämnade
äkrar, samt bredevid gärdes-gärdar, och vid vägar. Persi-
mon-trän hade til en del gröna löf, men pä en del voro
de ock affallne. LöiVen pä Americanska Björnbärs-buskar
voro nu mäst helt röda, dock hade ock en del dem ännu
gröna. Hund-trä (Cornus florida) hade ock antingen bruna
eller bleka löf. Röda Lönnens löf voro äfven röda.

Jag fortsatte sedän min resa ned til Chichester, som
är en liten by ned vid elfven Dellaware, der de ock med
färga fara öfver den samma. Vid denna by byggas ät-
skilliga smä fartyg, som försäljas til andra. Hit nedföres
och inskeppas Jern-stänger frän et Jernbruk, som ligger
här ofvanföre.

Canoer kallas här en art af bätar eller ökstockar, dem
de pä floden Dellaware, och andra mindre vatten här i
landet mycket bruka, och dem bönder och andre, som ej
äro desto förmögnare, betjena sig af. De äro utholkade
af et stort stycke trä; göras antingen af röd En eller
Ceder {Juniperus Virginiana Linn. spec. 1039.) eller hvit
En, eller Ceder (Cupressus thyoides Linn. spec. 1003.) eller
af Castanie-trä, eller af hvit Ek, eller af Tulipan- trä; de
af röd eller hvit En eller Ceder räknas vara bäst, emedan
282 de flyta ganjska lätt pä vatnet, och vara i hela 20 ären,
i synnerhet räknas den af röd En aldrabäst och varaktigast :
de af Castanie-trä vara ock tämmeligen länge : de af hvit
Ek gemenligen icke öfver 4 a 6 är, och som den är tung,
sä sjunker den för diupt; Gyllenträ är väl et stort trä,
men duger ej härtil, emedan det suger vatten til sig. Af
Tulipan-trä vara de näppeligen sä länge som af hvit Ek.
Sädana Canoer äro större eller mindre, alt som en be-
höfver: kunna bära 6 och flera man, men en fär ej vara
mycket bängstyrig nti dem, utan sitta vackert stilla ned
i botten, om en annars är mon om, at de ej skola rulla
öfver ända. De Svenske, som bo uti Pensylvanien och
New-Jersey vid floderna, hafva säilän andra bätar at fara
up til Philadelphia med, som gemenligen sker 2 gängor
i veckan til marknaderna, fast de ibland bo flera mii der-

och Philadelphia. 196

ifrän, och ibland tämeligen starka stormar infalla. Dock
höres säilän nägra olyckor ske dermed, som väl annars
af sä litet päliteliga fartyg skulle väntas; men sä fordras
mycken försigtighet at handtera dem, när det bläser nägot
liärdt; emedan de äro smala, kullriga eller runda under
och utan köl, sä at de helt lätt kunna tumia omkulL Da
vädret blef nägot starkt, vägade de sig ej, at vara länge
pä elfven Dellaware, ntan sökte land.

Masiuriium hort växte somligstäds vid vägarna i
Chichester, och hade tvifvelsutan | kömmit dit af frön frän p. 283
de mänga trä-gärdar, som voro der omkring.

Americanska Bjömbärs-buskar {Rubus Occidentalis
Linn. spec. 493.) växte här i orten til stor myckenhet : af
de Svenska kallades den Thorn, och af somliga Ränn-
Thorn. När de lämnat nägon äker i linda, var denne en
bland de förste, som Iät infinna sig derpä. Jag fick ock
ofta se den pä de äkrar, som ärligen plögdes och bru-
kados; ty detta var et ledsamt ogräs der det en gäng
kömmit in. Det ränner ibland längs ät jorden til 2, 3 ä
4 famnars längd frän sin rot, och derefter slär den vid
ändan rot ned i jorden, sä at dä nägon vii draga up en
sadan, har det en rot vid hvardera ändan. Pä somliga
gamla äkrar och lindar är sä fuUt deraf, som sälunda
slagit rot vid bägge ändar, at det är mer än besvärligt
och äfventyrligt, at gä pä sädana s tallen, emedan fötterna
fastna under des stjelkar, och der en dä har den olyckan
at f ali a, och slär händarna eler ansigtet emot en sadan
stjelk, kan en snart blifva märkt mera än en viii af des
mänga, stora och ganska hvassa taggar. Af bären göres
vin, hvarom förr är talt. Eljest ätas de ock, dä de äro
mogna, och smaka väl. Annan nytta vet man ej at
den äger.

Den 6 October.

Chenopodium anthelminiicum (Linn. spec. 220.) växte
här i myckenhet sä vid vägen, | som pä stranden vid p- 284
elfven, dock pä torra ställen uti lös sandaktig mull. De
Ängelske, som här bodde, kallade det Wormseed, det är

196 Peti^lvaniefi, emeUan WiUmington

Mask-frö, samt Jerusalems Oak, d. ä. Jerusalems Ek. Den
luktar obehageligt. Des frön brukas öfver alt i Pensyl-
vanien och New- Jersey at gifvas in at barn mot maskar,
hvartil de aro förträffelige. Denna växt finnes eljest all-
mänt bade i Pensy Ivanien och New' -Jersey.

Trä-gardar voro i myckenhet vid Chicliester. De
stodo fiilla med Appel-trän, hvilka nu likasom suckade
under sin börda af de mänga äpplen, hvarmed de voro
belastade. Mästa delen af dem var vinter-äpplen, hvilka
voro tjenlige at förvaras öfver vintern, och altsa vid denna
tiden myoket sura. Mäst vid alla bond-gardar och andra
gardar här i landet var en sadan äppelträgard, och den
merendels tämeligen stor, hvadan ägaren hade god hjelp
bade til mat och dryck i sit hushald för en stor del af
äret. Jag förundrade mig ofta öfver folkets kloka efter-
tanka här i landet. Sa snart nägon tilhandlat sig nägot
nytt land, derest hvarken var hus eller upbrukad jord
förut, var gemenligen des aldraförsta göromäl, at köpa sig
unga äppelträds-stammar och anlägga en äppelträgard.
Sedän började han först, at se sig om efter hus, och up-
taga mark til äker. De visste at träden fordrade tid, och
at den försigtighet mäste följas som är anförd i denna
p. 2S5 A|mer. Eesas T. 1 p. 441. Vid denna tiden säg jag
allestädes vid gärdarna qvarnar. hjiil, vältar och andra
machiner, at krossa sönder äplen med, samt prässar, at
sedän göra Cider deraf.

Resan skedde sedän derifrän til Philadelphia.

Ekar gjorde i skogarna af alla trän största antalet.
De voro af ätskilhga slag; men alla skilda fran de Euro-
pteiska. Jag säg nu allestäds stora skäckar af Svin gä
uti Ek-skogar och Lunder, och föda sig af Ek-oUon, som
nu i myckenhet började f alla ned. Alla Svin hade pä
haisen et trä-ok passadt i en triangel, hvarigenom de
hindrades at tränga sig igenom de glesa, men mycket
behändiga, snart upsatta och litet verke fordrande gärdes-
gärdar, som här öfveralt brukades, och som ganska mycket
likna fallkedjor. I Ek-skogarna lupo ock nu en mycken-
het af de grä Ickornar, hvilka ibland höllo sig pä marken.

och Philadelphia. 197

ibland up i träden, och födde sig denna tiden förnämligast
af Ek-oUon.

Bok fants nägon enda da och da, sä at de voro nog
sällsynte. Den var af samma slag med den vi hafve uti
Europa. Detta trädet hölts bland det fömämsta til höfvel-
skaft, eller til trä, at sätta höfvel-jern uti.

Myror. Uti Pensy Ivanien mins jag mig ej blifvit
varse nägra andra myror, än For\mica atra, Linn. Faun.
1023 eller svarta myror. Desse voro kälsvarte, och aro af
2:ne slag, et helt smä, som de smärsta af vara, och et
större, af den storlek, som vara ordinaire rödbruna myror.
Jag hade ännu ej blifvit varse nägra stackar eller ställen,
där desse sammanbo, utan endast rakat nägon enda här
och der. Pä andra orter i America har jag dock sett
andra slags myror, hvarom pä sit ställe.

Ligusirum vulg. (Linn. Flor. Suec.) brukades här pä
ganska mänga ställen til häckar eller stängsel omkring
äkrar och kryddgärdar. Jag säg pä hela denna resan ej
nägot annat trä, som brukades til häckar än detta, fast
Ängelsmännerne visste berätta, at Hagtorn vore längt
tjenligare dertil. Häckar af Ligustrum växa väl tätä; men
som det har inga taggar, sä kunna Svinen och andra
kreatur lätteligen krypa in derigenom, och da de en gäng
brutit häl, är svärt, at fä det sedän igenväxt sä snart.
Atminstone kunna ej Liguster-häckar stä mot bängstyriga
kreatur : men äro häckarne af taggiga trän, betaga de dem
merendels ali lust, at söka tränga sig in.

Chester är en liten fläck, den jag reste igenom vid
middagstid, belägen vid floden Dellaware. En liten ä, som
komraer up frän landet, flyter genom denna fläcken, och
faller sä i nyssnämde flod. Öfver denna ä är en liten
bro. Husen äro strödde här och der, de flästa bygde af
Sten, 2 a 3 väningar höge ; som | lige äro dock af trä. Uti
byen är en Kyrka och et ställe der de halla marknad.

Hvete var nu mäst allestäds sätt. Somhgstäds var
redan stora brädden uppe, och Hvetet der utsätt för 4
veckor tilbaka. Akrarne för Hvetet voro mäst lagde pä
det Ängelska sättet, nämligen inga diken, utan tätä vattu-

198 Pensylvanien emellan Willmington

färor pä äkern, ungefär 2 alnar, ä 10 eller 12 qvarter
emellan hvardera. Mäst allestäds pä äkrarna stodo stora
stubbar ännu qvar, til et tecken, at landet ej värit länge
upbrukadt.

Trädens rötter gingo här ej djupt ned i jorden, utan
lupo mäst horizontelt. Pä ätskilliga ställen, der de gräfvit,
hade jag tillfälle, at se detta tydeligen. Jag kunde säilän
eller nastan aldrig fä se, at nägot trä gick med sin rot
öfver et qvarters djup ned i jorden, som dock alt bestod
af en fin lös mylla.

Jernbruk. Ungefär par Ängelska mii frän Chester,
reste jag förbi et Jernbruk, som läg strax pä högra han-
den om vägen. Tvenne Bröder sades vara ägare härtil.
Malmen fants icke här, utan 30 ä 40 Ängelska mii här-
ifrän, hvarest den smältes i masugnen, och galtarne föras
sedän derifrän hit til bruket. Här var en hammare och
2 härdar, samt par bälgar vid hvar härd. Bälgarne voro
mäst af läder. Hammare, härdar och bälgar voro nog
p. 288 smä i anseende til vara. Alt | drefs med vatten. Jernet
smiddes här til stänger.

Äplen. Jag märkte i dag, och sedän ofta pä minä
resor här i landet, at hästar voro nog snäla efter äpplen,
sä at dä han släptes i en Äppelträgärd af beta, der äpplen
lägo nedfallna, lämnade han ofta det gröna frodiga gräset,
och började göra sitt mäl af äpplen; men de höllo dock
denna mat mindre nyttig för dem, utom det, at det var
nastan för dyrt foder.

Rödblommige Lönnen {Acer ruhrum, Linn. spec. 1055)
växte i myckenhet här i trakten. Des naturhga ställe
var i synnerhet kärr och vätländta platser, och hade ge-
menligen Alen til följeslagare. Af sjelfva trädet göres
tallrickar, spänräckar, rullar, stol- och säng-stolpar, ja, den
brukas til hvarjehanda Svarfvare-arbete. Med barken färgas
bäde ylle och linne mörkblätt, i det barken kokas i vat-
ten, sedän lägges koppar-rök (sadan som 'Hatt- och Sko-
makare bruka) deri, innan dermed färgas. Af barken göres
äfven et godt svart bläck. När en om vären bittida hugger
detta trä, rinner derutur et sött vatten eller laka, pä

och Philadelphia. 199

samma sätt som af vär Björk, hvilken laka här ej brukas
til nägot, men uti Canada koka de deraf bäde Sirap och
Säcker. Af denna Lönnen finnes en art eller variation,
som här kallas curled Maple, d. ä. masurerad Lönn; eme-
dan trädet inuti är likasom marmoreradt eller masureradt,
och brukas | densamma ganska mycket til Snickare-arbete.
Bureaux, klädskäp, allehanda slags skrin och bord etc.
gjorde af denna curled Maple, hade företrädet framför
alla dylika af nägot annat trä som här växte, och betaltes
altid dyrare, än det, som var gjordt antingen af svart
Valnöteträd eller Vilska Kersbärs-trän {Pt^unus Virginiana
Linn. spec. 473); men om nägon vii hafva dessa saker af
curled Black Walnut-tree, eller masurerat svart Valnöt-trä,
sä blifva de dyrast; emedan de äro sä rare. Denna curled
Maple, eller masurerade Lönn, är tämmeligen rar, och
sker of ta, at ytan pä trädet är masurerad, men inuti ej;
derföre hugga de förut djupt inuti trädet, innan de f ällä
detsamma, at se, om den är masurerad altigenom.
Om aftonen kom jag til Philadelphia.

Den 7 October.

Om morgonen reste vi med bät öfver Floden Della-
ware til New- Jersey sidan. I färje-penningar betaltes 4
pence för hvar person. Landet pä andra sidan om floden,
eller i New-Jersey, var af en hei annan beskaffenhet frän
det i Pensylvanien ; ty här bestod jordmon mäst af bara
sand, dä den deremot uti Pensylvanien är mycket ut-
blandad med lera, samt nog fet. Beskrifningar och an-
märkningar öfver örter och insecter, som gjordes i dag,
lämnas til et annat verk.

Mays, som var planterad pä denna torra sanden, der
man skolat tyckt ingen ting kunnat för den starka torkan
och magra jordmon växa, stod ganska härhg. Vi sägo
stora fält planterade dermed. Jordmon var den, som To-
bak mäst tycker om, endast, at den pä längt när icke
var sä fet. Längden eller högden af Mays-stjelkarna var
allmänt 4 alnar, ibland litet mer, ibland litet mindre, samt

200 New Jersey.

hei fulla med blan. De voro, som ordinairt, planterade
i fyrkant ooh rader, allmänt 11 qvarter emellan hvar kupa
eller ställe där de stodo, sä i längd som bredd; muUen
var ej karad up til roten eller stjelken i kupor, utan de
hade plögt med plog deremellan, och sä fört muUen mot
stjelkarna. 3 ä 4 ständ stodo gemenligen tilhopa, likasom
i en kupa. Här voro ständen ej ännu afsknrna til boskaps-
foder. Hvart ständ hade 1, 2, 3 a 4 kornfuUa stora ax
med en myckenhet af korn uti. Aldrig kunde en sä
sandig jord bättre användas. Pä andra ställen var jorden
emellan Maysen upkörd, och Räg sädd deri, sä at dä
Maysen blef afskuren, stod marken grön af Räg.

Sparis funno vi växa här och der vid gärdesgärdar
i lös jord, samt pä obrukade äkrar af sand. Den växte
likaledes i tämmelig myckenhet emellan Maysen, och var
nu full med bär. Om den kömmit hit af frön frän Krydd-
gärdar, kan jag ej säga. Jag har dock funnit den växa
vildt pä andra ställen i America.
291 Chenopodium anthelminiicum eller W^orniseed, växte äf ven

i myckenhet vid vägar i sandjord vid färgan midt emot
Philadelphia. Förut är sagdt, at dess frön brukas ät barn
emot maskar. De lägga dem i bränvin, taga dem efter
nägra timar ut, läta torka dem, gifva barn en in deraf,
antingen i Siraps-dricka, eller nägon annan dryck. Om-
dömen om dess nytta voro ätskillige. Somlige sade, at
den dödar maskarna: andra, at den mera förorsakar maskar.
Jag har dock med egna ögon sett, at den gjort förträffelig
nytta mot maskar hos barn, och det flera gänger.

Portu/aca, den vi annars pläga sä i kryddgärdar, växte
här i ganska stor myckenhet vildt, uti bara lösa sanden,
emellan Maysen. Den stod eller kröp der, med nog tjocka
och saftfulla stielkar, der man dock tycktes hafva orsak
at undra, hvadan den tog sin föda pä et sä tort ställe.
Eljest finnes den nog allmänt vildt pä sädana ställen här
i landet.

Bidens Americana apii folio, Tournef. kallades här
Spanish needle, d. ä. Spanska nälar. Den fans här och
der vid gärdar, vägar, gärdesgärdar, pä äkerrenar och

Pensylvanien, Philadelphia. 201

dylika ställen, och blomstrade ännu til en del; men mäst
var den utblomstrad. När dess frö voro fuUmogne, var
rätt ledsamt, at ga pä sädana ställen, der den stod i nägon
myckenhet; emedan des frö f aste sig vid kläderna, at de
blefvo helt svarta deraf, hvarefter var svärt | at fä dem ut. p. 292
Hvart frö har pä öfra ändan 3 tänder, och hvar tand är
full med smä tilbaka bögde taggar, med hvilka de fästa
sig sä starkt vid kläderna.

Formica rubra Linn. Faun. 1022 eller smä röda myror,
vandrade här och der i skogar, och pä äkerrenar vid
skogskanten: antenna longitudine corporis.

Om aftonen reste vi tilbaka til Philadelphia.

Den 8 October.

Ostron. De fä här i landet ganska sköna Ostron.
Denna tiden började de föra dem hit til Philadelphia at
försäljas, och kommo frän de orter, som ligga vid myn-
ningen af floden Dellaware. Desse höllos här sä goda,
som de vid New-York, hvarom längre fram. Dock tyckte
jag, at de vid New- York voro bäde större, fetare och väl-
smakligare. Ostron sades vara goda at ätas nti alla mä-
nader, uti hvilkas Latinska namn bokstafven R finnes, och
troddes vara märkvärdigt, at de börjat här fä dem, när
de hetsiga och invärtes brännande febrar begynte äter-
vända. Karlar gingo nu med skättkärror fulla deraf, längs
efter gatorna, och utropade dem til salu. Här var eljest
rart, at fä höra nägon utbjuda pä gatan, hvad han hade
at sälja; men deremot var ingen ting allmännare i London.
Sättet, at här äta ostron, var gemenligen, at de stekte
dem pä glöd til dess de började litet öpna sig. De äto
sedän köt|tet uti dem tillika med en smörgäs af mjukt P- 293
hvetebröd. Uti vänstra handen hade de en näsduk, ser-
viette eller trasa, med hvilken de fattade i ostran, emedan
hon utanpä var sotig af elden. Skalet kastades nu bärt;
men fordom brändes Kalk deraf, det de nu hafva äter-
vändt här at göra, sedän de funnit dess olägenhet, och
hafva bättre materialier at göra Kalk af. Mig vistes Sten-

202 Pensylvanien, Philadelphia.

hus här i staden, vid hvilkets upmurning de betjent sig
af kalk, bränd af ostron-skal. Murarne hade nu den egen-
skap, at 2 a 3 dagar förr än rägn kom, begynte de sä
svettas och vätskas, at vatnet nastan kunnat krystas der-
utur. De tjente säledes för en viss Hygrometer. Flera,
som bodt i hus, upmurade af sten med Ostronskals kalk,
visste at tala om denna olägenhet.

Den 9 October.

Ärter säs nu ej mycket i Pensylvanien ; men i forna
tider, som gamle Svenske mig berättade, hade mäst hvar
bonde sit lilla ärtland. Samma beskaffenhet är med New
Jersey, och nedra delen af New York, hvarest de fordom
sätt nog ärter, fast de nu äro der i mindre bruk; raen
uti norra delen af New Yorks Province, eller omkring
Albany, samt öfver hela det af Fransoser bebodde Canada,
säs ärter i myckenhet, och trifvas ganska väl. Orsaken,
hvi de uti Pensylvanien, New Jersey och nedra eller
södra delen af New Yorks Province öfvergifvit, at cul-
294 tivera en sä nyttig | sädes-art, är et litet förakteligit in-
sect, det de i forna dagar i nyssnämde Provincier icke
särdeles vetat af; men som i senare tider ganska mycket
förökt och inrotat sig. Detta har sin leke- och pare-tid
om sommaren, dä ärterna som bäst blomma och sätta
skidor, dä det lägger et litet ägg mäst i hvar späd grön
ärt. När ärterna tröskas, kan ej märkas utanpä dem nägot
f el; men skäras de sönder, sä finnes gemenligen inuti
dem en helt liten mask. Om denna mask fär vara orubbad
uti ärten, ligger han der qvar hela vintern och et stycke
in pä följande sommaren, pä hvilken tid han smäningom
förtärer det mästa af kärnan, eller den äteliga delen af
ärten; sä at om vären näppeligen stort mer, än yttra
tunna hinnan är qvar, dä den ändteHgen förvandlar sig
til et skaligt insect, kryper ut genom hälet den gjort pä
ärten, och flyger ut, at söka up nya ärtland, vid hvilka
det kan halla sin bröllops-fäst, och förse sit alster med
tilräckelig föda. Detta skadeliga kräk har frän Pensyl-

Pensylvanien, Philadelphia. 203

vanien flyttat sig längre och längre norr-ät, sä at pä de
ställen i New-Yorks Province, der de för 12 ä 15 är til-
baka icke visste af detta, och hvarest de hei tryggt och
med synnerlig fördel fätt en myckenhet ärter ärligen, har
det sedermera lätit infinna sig, och det smäningom i den
myckenhet, at invänarena blifvit nödsakade, at lämna bärt
ali ärt-säning, hvilket jag pä flera ställen hörde folket
med klagande berätta. De som bodde omkring Albany,
hvars ärtland ännu | njuta fuUkomlig frid, lefva i dagelig p. 295
fruktan at snart f a besök af dessa gäster; emedan de
märkt, at de ärligen maka sig närmare til dessa orter.
Jag vet ej, huru de skulle vela trifvas i Europa. At-
minstone tyckas vara Svenska vintrar kunna kanna efter
maskarna, fast de ock lägo uti ärten förvarade; men sä
äro ock vintrarne uti New Yorks Province, deras nu va-
rande hemvist, ibland icke särdeles mildare än vara, och
dessa odjur tiltaga dock der ärligen och flytta sig ständigt
närmare ät norr. Jag hade sä när sjelf ovetande kömmit
at föra denna olyckan med mig til Europa. Vid afresan
frän America tog jag äfven nägra Säckerärter med mig
uti en liten strut. De sägo helt täcka och vackra ut.
När jag i Stockholm nägon tid efter hemkomsten, eller
d. 1 Aug. 1751, öpnade samma strut, fann jag alla ärter
iholiga. Et insect i hvar ärt, tittade ut genom hälet,
och somliga kröpo ut, at försöka et nytt Climat. Jag var
glad jag fick i ögnablecket täppa igen struten, och af-
stäcka dessa skadedjurs utkomst, och tilstär, at jag vid
strutens öpning och dessa insecters första päseende, blef
mera hapen, än om jag deruti funnit en huggorm; ty jag
visste hvad skada kunnat ske mit k. Fädernesland, om
endast 2 eller 3 af dem sluppit ut. Efterkommande i flere
generationer och pä flera orter, hade dä fätt orsak at
läsa förbannelsen öfver mig, som ästadkommit sä mycken
olycka. Jag sände sedän nägra af dessa, ganska väl för-
varade, til Hans Excel |lence Herr Grefve Tessin, och til
Herr Archiater Linn^us, med bifogad berättelse hvad slags
skadeliga djur de voro. Herr Archiater Linn^us har ock
lämnat beskrifning pä dem uti en Disputation, som ut-

296

204 Pensylvanien, Philadelphia.

kömmit under hans Prsesidio, under namn Noxa insectorum,
hvarest han p. 15 kallar det Bruchus Americce Septentrionalis.
Synnerligt var, at uti hela struten fans ingen ärt, som ej
var iholig. När de uti Pensylvanien förskrifva sig ärter
utifrän, och sä dem, halla de sig gemenligen goda ooh
maskfria första äret; men det andra äret de säs, börja
dessa skadedjuren äfven innästla sig deruti. Önskeligt
vore, at ej nägot af de skepp, som ärligen gä frän Pen-
sylvanien eller New- York til Ängland, Irland, Scotland,
Portugal, Spanien, Frankrike och Holland, nägon gäng
komme at transporterä dessa med sig öfver til Europa.
Sälunda kan en se, hvad et enda förakteligt yrfä kan
göra, och at Vetenskapen om Insecternes Oeconomie och
egenskaper icke är at räkna bland fäfänga tidsfördrif och
minare nyttiga idrotter.

Rhus rad/cans (Linn. spec. 266) är en buske eller trä,
som växer ganska mycket här i landet. Han har samma
egenskap som Murgrön, eller Hedera arhorea, i sä matto,
at han ej kan komma up frän marken af sig sjelf, om
han icke fär nägot at klänga sig pä, antingen trä, gärdes-
gärd, vägg, eller nägot annat. Jag har sett, huru han i
p. 297 skogarna klifver up efter | stora trän mäst ända til deras
topp, och utslär öfver alt frän sin stjelk eller lilla stam f alit
med rötter, med hvilka han sä fäster sig vid träden, at
han nastan inväxer uti dem. Da han hugges af, flyter
en gulbrun saft, af nog vedervärdig lukt, allestäds utur
barken, der den blifvit afhuggen. Om bokstäfver eller
andra figurer skrifves med denna saft pä Linne, fästa de
sig sä fast, at de sedän ej kunna uttagas, utan ju mera
linnet tvättas, ju svartare blifva bokstäfverna. Gässar
bruka mycket, at rita med samma saft namn pä sinä
skjortor, skrifves därmed pä papper, gä bokstäfverna lika-
ledes aldrig ut, utan blifva med tiden alt mörkare och
mörkare. Denna har samma oart och elaka egenskap, som
den Bhtis, hvilken förut är omtalt under d. 20 September,
eller pag. 211, nämligen, at den är pä visst sätt förgiftig
för somliga, för andra icke, sä at alla de egenskaper, som
äro upnämde vid den förra Bhus, tilkommer äfven denna;

Fensy Ivanien, Philadelphia. 205

dock lärer den förra vara nägot mera förgiftig, fast jag
sett folk sä upsvuUna och illa medfarna endast af dennas
rök, som nägonsin af den andre, och at den ena Systren
kunnat utan nägon olägenhet handtera denna, huru hon
velat; men den andra blifvit förgiftad, äfven endast af
dess änga, eller när hon kömmit den en aln när, och
ibland ej sä när, allenast vädret bläst frän busken pä
henne. Pä mig har han ej haft den minsta skadeliga
verkan, ehuru jag bäde med smä och äfven de aldra-
största gjort | väl öfver par hundrade försök pä mig sjelf, p. 298
ja sä, at ock saften af dem räkät komma in uti mitt öga.
Pä en annans hand, der jag smörgde ymnigt af dess saft,
blef huden pä samma ställe nägra timar derefter härd,
nastan som barkat läder, och skalade sig de följande dagar
bärt, som smä fjäll, hvilka föllo löst.

Den 11 October.

Om morgonen fölgde jag Handelsman P. Kock ut
til dess gärd, 9 Ängelska mii frän Philadelphia ät Norra
sidan.

Anmärkningar vid Ekar och Träverke. Ehuru uti
skogarna i Pensylvanien finnes et öfverflöd af Ekar,
och af längt flere särskildta slag, än längre til Norr der
i landet; sä bygges dock i denna Province ej sä mänga
skepp, som längre emot Norr, enkannerligen uti Nya Äng-
land. Orsaken är, at förfarenheten lärt, at et och samma
slags trä, ju längre til Norr det tages, ju mera varaktigt
är det, och ju längre härdar det ut emot röta; men alt
tvärtom, ju längre til Söder. Träna här i landet, längre
til Söder, göra ärligen längt starkare växt och tjockare
saf-ringar, än de emot Norr. Et och samma slags trä,
som växt uti de Södra Ängelska Provincier i America,
har längt större pores, än det, som vuxit i de Norra Pro-
vincier. Detta är orsaken, hvi ej sä mänga skepp byggas
i Pensylvanien, som i Nya Angland, och hvi flere i Pen-
sylvanien, än i Virginien och Majryland, och ändteligen p. 299
alt för fä uti CaroHna; utan de i Carolina förskaffa sig

206 Pensylvanien, Germantoivn.

häldre skepp frän nya Ängland. Skepp, som äro bygda
här i Pensylvanien af deras bästa Ek, vara säilän öfver
6, 8, 10, högst 12 är, innan de blifva sä genomrutna, at
ingen mer vii väga sig til sjöss med dem. Ärligen fara
väl ätskilliga Sjö-Capitainer frän gamla Ängland öfver til
Norra America, at Iata bygga skepp; men sä sker dock,
at nastan alla af dem utvälja Nya Ängland dertil, säsom
mäst ät Norr belägit. Ja, fast de ibland gä öfver til
America pä Philadelphise-skepp, begifva de sig dock straxt
vid ankomsten til Pensylvanien Norr ät til Nya Ängland.
Spaniorerna uti Westindien bygga sinä skepp af et slags
Ceder som der växer, och skal vara mycket god at stä
emot röta, hvilken Ceder ej finnes i de Ängelska Pro-
vincier pä fasta landet. Men ehuru uti Norra America
gifves öfver 9 särskildta slags Ekar, sä gä de dock alla
tilhopa pä längt när ej uti varaktighet och godhet
up emot vär enda Svenska Ek; derföre kostar ock et
skepp, byggt af Europeisk Ek, flera resor mera, än et af
Americansk.

Rön vid Kryddgards-växters frön. Ätskilliga, som
härstädes idkade Kryddgärds skötsel, hade i flere är för-
sökt, at de Rödbetor, som uppvuxit af de frön, de lätit
förskrifva frän New-York, hafva blifvit mycket sota och
behageliga; men om de sedän sätt af de frön de hemma
300 hos sig sjelfva samlat efter desse | Rödbetor, hafva de
mist efter par är ganska mycket af sin behaglighet, sä
at de blifvit nödsakade, at ärligen läta inkomma frän
New-York sä mycket Rödbete-frö de til sit behof tarfvat.
Eljest hafva de i gemen funnit, at Kryddgärds-örter och
växter, som upkomma af de frön, hvilka blifvit sände
directe frän Ängland, äro altid längt bättre, behagligare
och välsmakligare, än de, som upväxa af de frön, hvilka
blifvit samlade här i landet.

En Rädisa {Raphanus minor oblongus C. B.) stod i
Handelsman Kocks Kryddgärd, hvilken uti den lösa mullen
sä i växt tiltagit, at diametern af henne var 7 tum. En
och hvar närvarande sade, at det var mindre vanligt, at
se dem här sä stora.

Pensylvanien, Germantotvn. 207

Bermudas Poteter kallades här den art Convonvulus,
som annars har namn af Batatas, (se Linn. spec. p. 154).
De planterades här nu mycket af Gentlemen och Landt-
män. Deras plantering och ans skedde mäst pä samma
sätt, som med ordinaire Poteter. Somhga gjorde liksom
kupor af jord, hvaruti de om vären planterades. Andra
gjorde sängarna helt släta. Jordmon bör vara en sand-
mylla, ej för fet, och ej för mager. Yid planteringen
skäres desse rötter liksom andra Poteter i smä stycken
sönder, dock at et eller par ögon lämnas pä hvar bit,
innan den nedsättes. Deras färg är gemenligen röd utanpä;
men gul | inuti. Til storlek merendels större än ordinaire p. 301
Poteter. De hafva en söt och ganska behagelig smak,
som i mit tycke vida öfverträffar andra ordinaira Poteter,
Jord-Arctichoker, ja nastan alla mig bekanta rötter, sä at
de lika som smälta uti mun. Det äro ej mänga är sedän de
begynte plantera dem härstädes. De brukade dem til mat
pä samma sätt, som de ordinaira Poteter, antingen kokade
för sig sjelfva, eller hopblandade med andra Poteter. Ge-
menligen ligga de upradade omkring köttet pä kött- eller
stekfaten. Ibland läggas de ock pä fat för sig sjelfva.
De växa här ganska fort och trifvas mycket väl; men den
största svärigheten med dem är, at kunna prseservera dem
väl öfver vintern, ty de tola dä ingen köld, ingen stark
varma, ingen fuktighet. Derföre böra de förvaras uti
sandlädor i et rum, som eldas om vintern. Här i Pen-
sy Ivanien, der de gemenligen ej bruka nägot spjäll, sättas
de i en sandläda at stä et litet stycke frän spisen, sä at
de ej fä blifva för kalla eller för varma. At lägga dem
i torr sand, och förvara om vintertid uti Källare som
andra Poteter, gär ej an; emedan fuktigheten, som är i
Källaren, drager sig in i sanden, hvilket är deras död,
och hvaraf de skämmas bärt. I vara varma lum här i
Sverige skuUe förmodeligen vara mycket lätt, at om vin-
teren förvara dem, allenast vi först finge dem hit. Jag
försedde mig väl med en hop vid afresan frän America,
och I tog alla mätt, at väl förvara dem; men som vi ra- p- 302
kade ut för ovanliga stormar, som mycket skadde värt

Pensylvanien, Germantoivn.

skepp, at fuktigheten allestäds sä trängde sig in, at vi
mäst kunnat krysta vatten bäde utur vara egna och säng-
samt andra kläder, sä var ej underligt, om desse da rut-
nade bärt; men som de nu äfven cultiveras i Portugal
och Spanien, ja uti Ängland; sä lärer det ej vara sä svärt,
at fä dem hit til Sverige. Här i Pensylvanien brukade
de ej, at göra en sadan dryck af dem, som Spaniorerne
tilreda i sinä Americanska nybyggen, hvilken Herr Miller
beskrifver i sit Gardeners Dictionary under Convolvulus
17. och 18.

Pappersqvam. — Vid en liten bäck hade Herr Kock
en Pappersqvarn, hvarest tilverkades ätskillige slags gröfre
Papper. Den var nu ut-arrenderad för 50. Pund Pen-
sylvanise-mynt om äret.

Hvarjehanda anmärkningar gjordes vid Stenarter och
växter.

D. 11 October.

Äppelträ. — Jag har förut berättat, at hvar bonde
har merendels et mindre eller större antal af Appelträn
planterade omkring sin gärd. Af dem fär han ärligen en
myckenhet Applen, hvilka han dels försäljer, dels gör han
Cider deraf, dels brukar han dem til mat, som Apple-
pastey, tortor, mos, och mera dylikt; men sä äro ej alla
p. 303 är, som | han fär lika ymnoghet deraf. Detta är sades
de pä längt när ej fätt den välsignelse af Applen, som de
förre. Orsaken var den stora och starka torkan, som in-
föU förut i Maji mänad, hvilken skadade och torkade bärt
blomman pä Appelträden. Orterna och gräset pä marken
blefvo likasom bärtbrände deraf.

Bjömmassa (Polytrichum Linn. flor. Suec. 868.) växte
ganska mycket pä väta och lägländta skogsängar, at de
mängenstäds voro helt öfverdragne dermed, som pä vara
mäslupna ängar. Likaledes växte den mängen städs ymnigt
pä backar.

Akerbruket var här pä mänga ställen nog usselt.
När nägon köpt sig et nytt oupbrukadt land, der jorden,

Pensylvanien, Germantoivn. 209

tör hända, sedän skapelsen ej blifvit uptagen til äker; sä
rögde han bärt skogen, bröt upp stubbarna, plögde upp
marken, och besädde den med säd. Den gaf da i början
ganska ymnigt; men da han utan nägot underhjelpande
med gödsel besätt honom nägra är, blef den ändteligen
utmagrad. Den lades da i linda, och uptogs pä annat
ställe ny oupbrukad jord. Säledes hölt han uti, til dess
han användt en god del af sinä ägor til äker, sä at mästa
jorden blifvit utmärglad, dä började han der ägorna voro
nägorlunda stora, ä ny o upplöja de stycken, som aldra-
först blifvit lagde til linda, och som i nägra är fätt hvila
sig. Hvilka äter brukades til äker sä länge de voro nägot
gifvanjde; men dä de voro utmattade, lades de i linda,
och andra dylika stycken uptoges. Som de merendels
lato boskapen här gä ute om sommar och vinter, bäde
natt och dag, at pä fälten och i skogarna söka sin föda;
sä blir ej mycket gödsel samlad, hvarmed äkern skal för-
bättras. Af det äkrarna sälunda lämnas flera är at ligga
i linda, sä fä allehanda slags ogräs bästa tilfälle, at der
inrota och sä sig, sä at sedän mänga är gä förbi, innan
de kunna utrotas. Häraf sker, at otaliga ogräs finnes här
bland den sädda säden. Den rika svartmyllan, som de
först hitkomne Europeer fingo, och som nastan aldrig
förut värit med plog eller spada rörd, har likasom in-
plantat en alt för stor värdslöshet vid äkerbruket hos
ganska mänga här i landet, hvilka ej besinna, at dä jor-
den en gäng blir här aldeles utmagrad, skal det fordras
mer än läng tid och mycket besvär, särdeles i denna or-
ten, der Solen och den starka torkan mäst hvar sommar
sä häftigt bränner och förtärer alt, innan den skal kunna
rätt repa sig. Jordmon pä de upplögda äkrar härstädes
bestod öfverst af en tunn svartmylla, ganska mycket ut-
blandad med en tegelfärgad sandjord och lera, hvari fans
en ymnoghet af söndermalen skimmer, hvilken kömmit af
den lösa skimmersten, som fans här mäst allestäds ned i
jorden, 1, 2 och flera qvarter under öfversta jordbrynet.
Af dessa smä skimmerbitar gläntsade jorden ganska mycket
dä Solen sken derpä.

14

210 Pensylvanien, Germantoion.

p. 305 Stenhus. — Nastan alla husen at denna kanten voro

bygde antingen af grästen eller tegel. De fläste voro af
grästen. Germantown, som är en stad mot par Angelska
mii läng, var mäst bygd af grästen: sä ock gärdarna ooh
husen allestäds deromkring. Den stenart, som här mäst
brukades, var ätskillig: ibland bestod den af en svart eller
grä i vägor gäende skimmer, utblandad här och der, samt
mer eller mindre emellan flagorna med en grä, lös, ganska
fin-grynig Kalkstens art, som lätteligen Iät mära sig
sönder. Här och der syntes i den samma nägot Ijust eller
grätt quartz-korn. Skimmern var dock den, som här var
mäst rädande. Detta stenslag var tämmeligen blött, sä
at de med järnhackor och andra verktyg helt lätt kunde
hugga och jämna honom i hvad skapnad de ville. Ibland
bestod den sten, de murade hus af, utaf en svart smä-
grynig skimmer, en hvit smä-grynig kalksten, samt nägra
quartz-korn här och der, alt blandadt väl om hvart annat.
Ibland voro stora ränder af den hvita kalksten hei rena,
utan skimmer; men mäst voro de jämnt blandade, och
gjorde stenen grä. Pä somliga ställen bestod denna sten
af helt fina och smä s varta skimmer-particlar, jämt ut-
blandade med en grä, lös, hei fin-grynig kalksten, som
Iät likaledes utan möda arbeta sig til ätskillig skapnad;
emedan han var mycket lös och mör. Desse stenarter
funnos merendels blandvis om hvarandra. De funnos väl |

p. 306 mäst öfver alt, dä en gräfde litet ned i jorden; men sä
var den icke allestäds i lika myckenhet och af lika god-
het, ej eller lika lätt at upgräfva. Derföre dä nägon ville
bygga et hus, gick han och pröfvade pä flera ställen, at
se hvar det var bäst, at bryta sten. Den fans och gräfdes
up pä äkrar och utmarker til 1, 2 a 3. alnars djup, hvarest
han läg sä i större som mindre stycken. Somlige voro
af 4 ä 5. alnars längd, en alns bredd, och en half alns
tjocklek. De voro ock ibland mycket större. Andre voro
mindre. Den läg här stratum-vis eller hvarf pä hvarf.
Högden eller tjockleken af hvart hvarf ungefär en half
aln, ibland mer eller mindre. Längden och bredden skilj-
aktig, dock mäst som ofvan omrördt är. Gemenligen mästeJ

Pensyhanien, Germantoivn. 211

en gräfva til 6 ä 8 qvarters djup genom jorden, innan
en kom til första hvarfvet; dock räkar man uti den lösa
jorden, ofvanpä, fullt med smä stycken af samma stenslag.
Denna jorden, som ligger öfver stenen, är den här i landet
öfver alt befinteliga tegelfärgade myllan, som bestar af
sand och lera tilhopa blandade, dock at sanden är härskande.
Deruti finnes fullt med smä lösa skimmer-particlar, lika-
som de kömmit af dessa stenar söndermalne. Det är altsä
af detta stenslag, som liusen här upmuras. Hvar Landt-
man finner gemenligen pä sinä ägor nog häraf. Husen
upmuras pä vanligt sätt, och laga de gemenligen sä, at
den jämna eller släta sidan af stenen vändes utät; | men p. 307
som detta ej altid läter sig göra, emedan stenen ofta är
pä alla sidor ojämn; sä hugges de jämna och slätas med
järnhackor, hvilket utan särdeles möda sker, emedan stenen
är blöt och mycket lätt läter hugga sig. Aldenstund hvarf-
ven af denna sten äro af olika tjocklek, sä kunna de ej
altid vid murningen, fä alla hvarf, och lerbruket emellan
dem, sä noga efter vattupass och i en rät linea, som det
med tegel sker. Äfven händer ock här ibland, da stenen
hugges jämn, at stycken spjelkas utur honom, hvilka dä
göra gropar pä yttra sidan af muren. At bota alt detta,
siä och bulta de med en järnhammare de mindre sten-
stycken, (som de icke sä just kunna bruka vid murningen),
til et fint pulver, blanda det väl tilsamman med nägot
murbruk, och siä deraf i groparna emellan stenarna pä
yttra sidan af muren, samt göra det med murslefven slätt
och jämt. När detta blifvit torrt, kan det et stycke bärt
svärligen skiljas frän sjelfva stenen; emedan det mäst
bestär af samma stenslag, som muren. De draga sedän
med snöre bäde horizontela och perpendiculaira ränder
af hvit kalk pä muren utantil, at ingen kan annat se, än
muren vore upsatt af jämnhuggen quadresten, samt at det
hvita är kalkbandet deremellan. Inra sidan pä huset göres
slät, kalkbesläs och hvitlimas. Det har ej märkts, at denna
sten fuktar eller vätskar sig mot rägn eller nederbörd.
Atskillige hus i Philadelphia, samt mer än mänga pä lan-
det, rundt derom | kring äro upmurade deraf. Vid Angelska p. 308

212 Pensylvanien, Germantoivn.

hnsbyggnaden här pä orten märkes ännu följande: 1) Ge-
menligen byggdes husen altid sä, at det nedersta rumet
var aldeles under jorden. Des grund-väggar nastan altid
murade af förenämde stenslag, fast ock huset der ofvanpä
var af tegel. Detta nedersta rummet eller väningen bru-
kades ibland til kök; men mäst antingen til källare, eller
skafferie och visthus, eller vedbod, eller för Köpmän at
för vara allehanda varor uti. 2) öfverst pä väningen var
ingen, egenteligen sä kallad, skuUe; utan byggningen var
sä gjord, at der voro rum, at bo och vistas uti, ända til
sjelfva yttra taket, sä at i det stället hos oss är öfverst
en mäst obrukbar skulle, var här nägon kammare, meren-
dels med spis uti, fast fönstret ibland var utbygt, som en
vindsglugg, ätminstone kunde legofolket om sommaren
beqvämt vistas där, och dessutom kunde en altid halla
där kläder och andra husgeräd. 3) Der spisen uti salar
eller förmak var bygd midt pä nägondera af gafvelväg-
garna, var pä ömse sidor om den samma, hvarest hos oss
är allenast en öppen vrä, at ställa ved eller stolar uti, här
med bräder gäende parallelt med gafvelväggen igenbygt
och gjordt til skäp, at der förvara et och annat. 4) Fön-
sterna voro sä gjorde, at uti en glugg eller öpning satt
det ena of van- och det andra nedanföre. När en dä ville
öpna Fönstret, fördes det nedre upp, sä at det kom at
p. 809 sitta jämnt vid | och innanföre det öfra, hvilket skedde
sä, at det lopp i ramarna pä ömse sidor, och hielptes vid
upskjutningen af et bly-lod, som lopp innan för fönster-
karmen uti väggen. Of ta voro fönsterne sä gjorde, at det
nedra kunde föras up, och det öfra dragas ned, alt som
en ästundade antingen det öfra eller nedra fönstret öppet.
De fördes mäst pä samma sätt upp och ned, som hos oss
fönsterna pä vagnsdörar. Detta sätt, at öpna fönster,
tyckes vara längt beqvämare, än det, som brukas hos oss
med gängjärn och hakar. Man behöfver ej frukta, at en
hastig oförmodad väderpust skal nedkasta eller sönder-
bryta det öpnade fönstret. Utsigten pä sidorna hindras
ej sä här, som i vara, dä en ibland, fast fönstret stär
öppet, likafullt mäst se genom glaset, när en vii se til

Pensylvanien, Philadelphia. 213

den sidan, der fönstret sitter pä hakarna häftadt. 5) Mästa
delen af husen i Philadelphia voro byggde af tegel, och
begynte de äfven pä landet bygga mycket tegel-hus;
emedan här fans sä skönt ler, at sla tegel af. At utanpä
hvit-lima eller kalk-slä husen, var här ej brukeligt. Jag
säg näppeligen i hela Philadelphia nägot enda hus, som
utanpä var kalkslagit, utan de sägo ut, som en hop gamla
stenhus och Kyrkor hos oss, nämligen af den färg tegel-
stenarne äro, med kalkbruk emellan. Det märktes ock ej,
at muren tagit nägon skada af luften och väderleken. Pä
lika sätt syntes ock ingen korsten i Philadelphia utanpä
hvitlimad eller kalk-slagen.

Gräfsvin. — En af Herr Kocks Negrar viste mig et
skinn af et gräfsvin, som han slagit ihjäl för nägra dagar
tilbaka. Jag kunde ej af skinnet finna nägon skilnad
emellan detta och vara gräfsvin i Sverige. Det kallades
här Ground Hog.

Om aftonen reste jag tilbaka til Philadelphia.

D. 12 October.

Om morgonen spatserade vi ut ät Skullkils sidan,
dels at samia frön, dels at inlägga örter, dels at göra
andra observationer. Skullkil är en smal Elf, som faller
ned i Dellaware flod, ungefär 4 Ängelska mii nedanföre
och Söder om Philadelphia; men ehuru smal den är, tager
den dock sin början pä W. sidan om de höga sä kallade
Blä Bärgen, mot par hundrade Ängelska mii härifrän ät
W. om ej än längre bärt. Det är en skada för landet,
at der äro redan straxt litet frän Philadelphia flera forssar
och fall uti denna Elf, som göra den nu odugelig til
segelfart. I dag gjordes Beskrifningar pä örter och an-
märkningar vid växter, som boskapen antingen äto, eller
ständigt lämnade stä oätna.

Mullvad. MuUvadsgangar. Här och der säg jag pä
fälten helt smä gängar, som lupo under jorden hit och
dit i allehanda krokar och grenar. Hälet var sä stort,
som för en mullvad. Mullen ligger ofvanpä denna gän|gen

214 Fensylvanien, Philadelphia.

uti en liten vall eller uphögning af 2 ä 3 tvärfingers högd,
och en god tvärhands bredd. Tjockleken af mullen ofvanpä
gängen 1 a 2 tvärfmger. Ofta säg jag stora fläckar pä
utmarkerna, soin äro fulla med sädana gängar, hvilket
kan skönjas af bankarna, som äro upkastade. När en
stiger pä en sadan, faller mullen ned, sä at det är be-
svärligt, at gä pä sädana ställen. De göras af en art
Mullvadar, dem jag uti et annat verk skal beskrifva. Alle-
handa matdugsna rötter äro i synnerhet dess föda. Af
en, jag haft fast, har jag märkt följande egenskaper: Han
var s ty f väre i benen, och liade uti dem en starkare kraft,
än mänga djur, i proportion til deras storlek, äga. När
han ville krafsa sig fram, hölt han altid fötterna snedt, som
äror. Jag lade min näsduk för honom, da han med nosen
började likasom vela böka sig in i den samma. Jag tog
strax bärt näsduken, at se hvad han gjort, och da hade
han, nastan inom en minuts tid, bärat en stor hop häl
pä den samma. De voro borade i den skapnad, som hade
man med en pril gjort en hop häl pä näsduken. Pä ask-
läcket, hvari han lades, mäste jag lägga flera böcker,
annars ly f te han det upp, som ingen ting. Han var mycket
argsint, sä at dä nägot läg eller sattes honom i vägen,
der han ville fram, bet han djupa gropar deruti. När jag
satt mitt pennfoder af stäl för honom; bet han i början
312 helt hvast och argt deri; men dä han förnam, huru | härdt
det var, kunde jag sedän ej förmä honom at bita, hvarken
i det eller nägot annat. Desse mullvadar kasta ej up sä-
dana högar, som vara Europeeiske, utan göra endast dylika
gängar, som nyss äro omtalte.

Den 13 October.

Talgbuske kallades här af de Svenska en art af Porss,
af hvilkens bär man fär et slags vax eller talg. Af de
Ängelska kallas den dels Candleberry-tree, dels Bayberry-
bush, och af Herr Archiater Linn.^us uti dess Spec. plant.
Myrica cerifera. Den växer pä somliga ställen ymnigt
pä lägländt land i vät-däfvig sandjord, och tyckes den

Pensylvanien, Philadelphia. 215

vara en älskare af hafsluft; emedan jag aldrig funnit den
längt upp i landet, frän hafvet. Honbusken har gemen-
ligen en myckenhet bär, hvilka se at utanpä, som sute
hvitt mjöl pä dem. Desse samlas om sena hösten, da de
äro mogne, och kastas i en kettel eller gryta med kokhett
vatten, da det feta smälter af bären, och flyter ofvanpä
vatnet, hvadan det skummas, och lägges i et särskilt käril.
Sedän fortfares at afskumma detta pä vatnet flytande
fettet, til dess intet mer är qvar. När detta fett stelnar,
liknar det talg eller vax, och har gemenligen en smutsig
grön färg. Det upsmältes sedän alt tilhopa och skires,
da det fär en vacker och tämligen genomskinlig grön
färg. Denna talg eller vax är dyrare än ordinair talg;
men dook ej sä dyr som vax. Uti Phi|ladelphia betaltes
denna tiden en skilling i Pensylvanise mynt för sklp. af
denna, men för et sklp. talg endast en half skilling. Der-
emot kostade vax mot par skillingar sklp. Af denna talg
göres Ijus pä mänga ställen här i Landet. Gemenligen
blandas vid Ijusstöpningen ordinair talg och denna tilhopa.
Ljus, sälunda gjorde, böjas ej, ej eller smälta de sä snart
om heta sommaren, som af ordinair talg: brinna nastan
bättre och räcka längre än talg-ljus, samt osa ej som de,
utan gifva tvärt om en behagelig lukt frän sig, dä de
räkä bläsas ut eller släckna. En gammal Svensk af 91 ärs
älder berättade här mig, at de Svenske fordom ganska
mycket brukat ljus, gjorde häraf; men nu betjena de sig
ej sä mycket deraf, när de kunna hafva tilgäng pä talg;
emedan det fordras sä mycket besvär vid bärens sam-
lande; dock ser man sädana ljus nog hos fattigt Folk,
som bo der desse i ymnoghet växa, och icke hafva räd
til talgljus af egen boskap. Tväl göres ock nog häraf,
som har en behagelig lukt, och är den bästa at bruka vid
rakning. Af Medicis och Fältschärer brukas detta vax
mycket, hvilka berömma det högeligen, som ganska skönt
til Pläster för särs helande. En Köpman här i staden
sände en myckenhet ljus, gjorde häraf, til de Catholska
länderna i America, och mente sig fä dem väl betalte,
emedan de bränna vaxljus i sinä Kyrkor; men deras

216 Pensylvanien, Philadelphia.

Präster ville icke köpa dem dertil. En utgammal Svensk
p. 314 berättade | mig, at Yillarne fordom brukat roten mot
tandvärk, och da han en gäng värit mycket plägat af
samma sjukdom, har han tagit roten, klufvit den samma,
och bundit om tanden, da värken saktat sig. En annan
sade sig sluppit tandvärken dermed, at han skrapat bar-
ken af dennas rötter, och lagt pä tanden som värkte.
Utom det, at de uti Carolina göra Ijus af denna talg,
bruka de äfven at tilreda lack deraf til allehanda sakers
försegling.

D. 14 October.

Penny Royal kallades en ört af en ganska stark och
synnerlig lukt, som til största mjckenhet växte pä torra
ställen här i landet. Af Botanicis heter han 3Ielissa pu-
legioides (Linn. spec. 593.) Hon berömdes för vara ganska
skön, at intaga eller bruka som Thee, när en pä nägot
sätt kylt sig, eller eljest, da en behöfde svettas; emedan
hon befordrade svetten ganska mycket. När nägon hade
sveda eller värk i nägon lem, sades hon ock vara härlig
at böna det stället med.

Nya Änglands Producter til London äro enkanner-
ligen följande: ätskillig slags fisk, som de fänga bäde vid
New Foundland och annorstäds : ätskillig slags Tran, Val-
fiskben, Tjära, Beck, Master, ny a skepp, af hvilka der
ärligen byggas en stor hop: nägot litet skinvaror: ibland
nägot sannat träverke. Til Ängelska öarna Jamaica, Bar-
p. 315 bados &c. utskeplpas frän nya Ängland Fisk, Kött, smör,
ost, talg, hästar, boskap, allehanda slags trävercke, säar,
kar, ämbare, kimbar, m. m. De taga frän dessa öar til-
baka Rum, Säcker, Sirap och andra samma öars producter,
eller ock reda penningar, af hvilket alt det mästa, i syn-
nerhet hvad penningarna angär, sändes öfver til London,
at der betala hvad de af gamla Änglands fabricerade
varor unfä, til hvilkas betalning detta alt ändock ej vii
sä aldeles förslä.

Pensylvanien, Philadelphia. 217

D. 15 October.

AI växte här i tämmelig myckenhet pä väta och
lägländta ställen, äfven ibland pä nog höglända; men den
hant dock aldrig til et sä stort trä, som hos oss i Europa;
utan stod merendels som en buske, säilän öfver en famns
högd, och nastan aldrig högre än 2. famnar. Herr Bartram,
och andre, som mycket rest omkring här i landet, visste
berätta, at ju längre en reser at Söder, ju kärtare och
mindre blifver hon; men tvärtom, är hon af mycket större
längd och tiocklek längre at Norr. Jag fann ock sedän,
at hon pä somhga ställen i Canada var mäst sä hög, som
vara Svenska. Med dess bark färgades här rödt eller
brunt. En af de Svenske förtälde mig, at da han en gäng
huggit sig uti benet ända in til benpipan, at sammanlupen
blod samlat sig derinnanföre, har han pä andras inrädan
tagit Al-bark, kokat, och med decocten tvättat | säret som p- 316
oftast, hvarigenom hans ben blifvit bättre, ehuru det i
början säg nog illa ut.

Phytolacca Linn. hort. Ups. 117 kallades af Angelsmän-
nerne Poke. De Svenske hade intet särskilt namn derpä,
utan brukade samma namn, som de Ängelske, och nämde
henne Päk. När saften kramas utur bären pä papper
eller nägot annat, gifva de en hög skön röd eller purpur-
färg, at näppeligen täckare kan gifvas; men olyckan är,
at man ännu ej funnit pä nägot medel eller uptäckt nägot
sätt, at väl fästa färgen deraf pä ylle eller Linne; ty den
har ännu den egenskap, at den helt snart blekes ut. Herr
Bartram berättade, at han en gäng kömmit at stöta sit
ben mot en sten, hvaraf han fätt en olidelig värk. Han
hade dä bundit allenast et blad af denna ört derpä, hvari-
genom värken och svedan efter en liten stund försvunnit,
och hans ben blifvit bättre. Bären ätas denna tiden af
ätskillige foglar. Ängelsmännerne och äfven en stor del
af de Svenska taga bladen om Yären, dä de nyss uprunnit
och ännu äro mjuka eller späda, och bruka dem dels til
grönkäl, dels pä sätt, som vi Spinat. Ofta betjena de sig
ock deraf til grönkäl, fast stjälken blifvit litet längre; i

218 Pensy Ivanien j Philadelphia.

det de bryta af de öfversta gröna skätten, som äro mjuka
ooh ej ännu blifvit träaktiga, och koka dem. Men vid
detta senare bör en vara mycket varsam; ty om örten

p. 317 brukas til mat, sedän hon blifvit stor, | och bladen mera
icke äro sä mjuke eller späde, kan en snart äta sit sista
mäl; emedan hon hafver da den kraft, at ganska starkt
purgera. Jag känner dem, som deraf, at de ätit grönkäl
af gamla och stora blan, fätt en sä stark purgation, at de sä
närä satt lifvet til. Sälunda ätes hon utan nägon olägen-
het, sä länge hon ännu är späd; men är mäst et förgift,
när hon blir stor. Bären pläga dock af barn ätas ibland
om hösterna utan nägon särdeles fara.

Til gul färg pä ylle och Linne togs barken af Hickery,
och brukades pä vanligt sätt, dä färgen blef skön. Bar-
ken af den svarta Eken äfvensä {Quercus Linn. spec. 996.
sp. 9.). Likaledes togo de af Im])atiens Grön. flor. Virg.
108. bäde blommor och blan, hvilka brukades pä vanligt
sätt, och gofvo ylle en vacker gul färg.

Collinsonia Linn. spec. 28. fans ymnogt nti skogs-
lunder och buskar i god f et jord. Den älskade mäst
skugg-rika ställen. Herr Bartram, som mycket rest här i
landet, pästod, at Pensylvanien, och de orter af America,
som ligga under samma Pol-högd dermed, vore dess rätta
och naturliga hemvist; ty längre til Söder hade hvarken
han, Herr Clayton eller Dr. Mittchel funnit henne, hvilka
2:ne sistnämde likväl tämmeligen noga genomfarit Vir-
ginien och en del af Maryland; och mycket längre til

p. 318 Norr hade han sjelf ej blifvit den varse. | Det längsta til
Norr jag sett henne, har värit ungefär 15. minuter Norr om
den 43. grad. Lätit. Bor. Arstiden i Pensylvanien är sa-
dan, at hennes frön hinna der som knappast mogna, der-
före tyckes hon ej kunna komma fort mycket längt til
Norr. Herr Bartram var den förste, som uptäckt henne,
och sändt henne til Europa. Hon är först af Herr Jussien,
dä han var i London, och sedän af Hr. Archiater Linn^us
kallad Collinsonia, efter den berömda Quakaren och Än-
gelska Handelsman Herr Peter CoUinson i London, Leda-
mot af den Ängelska Vetenskaps Societeten, och Sv.

Pensylvanien, Philadelphia. 219

Vetenskaps Academien, hvilken ganska väl har förtjent,
at halva en ört nämnd efter sit namn; emedan lian har
haft och hafver ganska fä sinä likar, som sä högt främjat
Natural Historien och alla nyttiga Vetenskaper, och som
användt sä mycket penningar til at upleta, cultivera och
kringsprida allehanda örter, som han gjordt och gör.
Denna ört har en alt för synnerlig lukt, som är behagelig,
men tillika mycket stark. Hos mig hade han nastan altid
den verkan, at da jag kom at resa, der denne i myckenhet
växte, fick jag (i synnerhet da hon stod i blomma) en
tämmelig stark hufvudvärk. Herr Bartram berättade, at
hon vore makalös vid allehanda slags värk, at da böna
stället och lemmen dermed; likaledes om nägon kylt sig.
Herr Conr. Weisser, Tolk för Villarna uti Pensylvanien, har
berättat för Herr Bartram, at da han en gäng | värit hos p. 319
Villarna, och en af dem blifvit biten af en Skallerorm,
hade de andre Yillar gifvit honom förlorad; men han
hade tagit denna Collinsonia, kokat och gifvit den sjuka
decocten at dricka, hvaraf han kömmit sig före. Längre
til Norr och i Ne\v York kallas denna Horse-weed, eller
häst-ört, emedan hästarne om vären äta henne, innan andra
örter komma f ram.

D. 16 October.

Tillandningar. — Jag frägade Herr Benj. Franklin
och ätskilhga andra, som länge vistats här i landet, om
de hade nägra spär dertil, at vatnet fordom stätt, der nu
är torrt land? Mig gafs härpä följande svar: när en reser
härifrän öfver landet til Söder, kommer en at färdas pä
et ställe, der landsvägen gär vid en backe djupt ned i
jorden, och pä ömse sidor om den samma bestär backen
ej af annat, än bara Ostron- och mussel-skal i oändelig
myckenhet. Detta stället ligger dock ganska mänga mii
frän hafvet. Vid brunnars gräfning och husbyggnad här
i staden har man funnit, at jorden ligger uti ätskilliga
strata eller hvarf: at til 14 fots djup och mera ligga
kullriga och runda stenar, hvilka utanpä äro sä släta som

220 Pensylvanien , Philadelphia.

de, hvilka pläga finnas pä sjö- och hafsstränder, och der
af vatnet sä svarfvas och slätas: at sedän de pä somliga
ställen gräfvit sig igenom sanden, och kömmit ned til 14,
p. 320 16, 18 och flera fots djup, möter en sadan | gyttja, som
plägar ligga vid sjöstränder, och pä sjö- och Elfs-botnar,
och är denna gyttja helt full af trän, stubbar, löf, qvistar,
rör (arundo), käl af brändt trä, m. m. At ny a hus börjat
pä somliga ställen efter nägon tid sjunka pä en sida, sä
at de nödgats rifva det ned, och da de derefter velat
gräfva djupare, at fä stadig grund til huset, har mött
längre ned en myckenhet af förenämde sjö-gyttja, trän,
stubbar &c. af hvilket alt man tyckes hafva anledning at
sluta, det de ställen här i Philadelphia, som nu ligga 14.
och flera fot under jordbrynet, i forna tider värit en sjö-
botten, öfver hvilken sand och annat af hvarjehanda hän-
delser kömmit at f oras; eller at floden Dellaware da värit
mycket bredare än nu, eller at den nägot ändrat sin gäng,
hvilket han ännu ofta gör, i det han äter bärt mullen vid
sidorna pä et ställe, och lägger den pä et annat, hvarpä
mig vistes flera ställen och prof, sä af Svenska som
Ängelsmän.

D. 18 October.

Botaniska anmärkningar. Nu fann jag ej här mera,
än 10. särskildta slags växter, som ännu stodo i blomma,
nämligen en Gentiana, 2: ne Ästeres, Solidago vulgatiss. et
Rieracium Oxalis lut. Digitalis purp. Hamamelis, samt vär
Achillea eller Millefol. vulg. och vär Leontodon eller
Dens leonis vulg. Alla andra hade nu för detta äret här
p. 321 slutit sin blomstertid. Atskillige trän, i synnerhet | de,
som följande Vären skulle vara bland de första, at fira
sinä Bröllop, hade nu satt sä stora blomknoppar för nasta
är, at dä de öpnades, funnos deri alla partes fructifica-
tionis ganska tydeliga, som calyx, corolla, stamina och
pistillum, sä at det redan var helt lätt, at determinera til
hvad Genus et sädant trä skulle höra. Sädane voro : Acm-
rubrum, Laurus mstivalis, och flera andra; sä at naturen

Fensylvanien, Philadelphia. 221

likasom gjorde sig färdig, at med första tilfälle följande
är vara i ständ at frambringa blomster. Desse blomknop-
par voro nu helt härda, deras delar packade tätt tilhopa
och pä hvarandra, at köiden derigenom pä alt sätt mätte
frän dem utestängas.

Svarta Valnötträn hade nu til en stor del fält sinä
löf, ja sä, at mänga af dem stodo nu helt nakna. Val-
nötterne hade ock til en del fallit ned. Det gröna skalet,
som var omkring nötterna, hade en synnerlig egenskap
at svärta händerna, da de handterades, sä at denna svärtan
ofta pä 2 ä 3 veckor icke gick frän fingerna, fast en
tvättade sig aldrig sä väl. Det var ej särdeles rädligt, at
bära dessa nötter med det gröna skalet omkring dem uti
nägot kläde, om en ej ville at det skulle skämmas bärt.

Hundträ, {Cornus florida Linn. Spec. 117.) sä kalladt
af de Svenska här pä orten, och Dogwood af Ängelsmän,
växte nog uti skogarna härstädes. Detta har ej liten
prydnad, dä det om Vären prälar med sinä stora, män | ga
och snöhvita blommor. Sjelfva trädet är ganska härdt,
brukas til Väfspolar, hyflar, viggar och ätskilligt annat.
När boskapen om Vären ragia af vanmägtighet, taga som-
lige en vidja deraf och binda om nacken pä dem, dä de
tro, at det skal hjelpa.

D. 19 October.

Tulipan-trädet växte i skogarna öfveralt här i landet.
Hos Örtekännare har det namn af Liriodendron (Linn.
spec. 535) och Arhor Tulipifera; emedan dess blommor
bäde i storlek, utvärtes skapnad, och äfven nägorlunda til
färg liknar Tulipaner. De Svenske kallade det Canöe-trä,
eller med abbreviation Knu-trä; emedan sä Villarne som
Europeerne härstädes bruka, at deraf uthollka sinä Canöer,
eller smä bätar och ökstäckar, om hvilka är talt tilförene
pag. 281. Ängelsmännerne här i Pensylvanien kalla det
gemenligen Poplar. Det räknas för vara det träd, som
växer til största högd och tjocklek af alla trän i Norra
America, och som altid täflar derutinnan med vara största

222 Pensylvanien, Philadelphia.

trän i Europa; dock vela Hvita Eken och Hvita Furun
här i landet icke mycket gifva det efter. Det kan derföre
icke vara annat, än nöjsamt, at om Värtiden, eller vid
slutet af Maij mänad, efter nya stylen, da denna stär i
blomma, se et af de största trän, som i verlden gifves,
för par veckor vara fullt med blommor, som til skapnad,
storlek och nägorlunda färg likna Tulipaner. Löfven hafva

p. 323 ock en | mycket synnerlig skapnad frän and ra trans, hvadan
trädet ock pä nägra ställen kallas af Ängelsmän Old wo-
mans smock, d. ä. en gammal kärings lintyg; emedan löf-
ven hafva utseende nägot dit at. Nyttan af detta trä är
här ätskilligt. De göra häraf Canöer eller utholkade bätar,
bräder, plankor, bläck at skepp, skälar, fat, slefvar, dör-
trän, fönsterträn, och til mängfalligt Snickare-arbete. Jag
har sett en tämmelig stor Sädeslada, som hei och hallen,
med tak och väggar, var gjord af et enda trä häraf, sönder-
sägadt til bräder. Snickare halla detta för bättre än Ek;
emedan Ek vii draga och vinda sig, men detta ej. Des-
utom är det lätt at arbeta. En del Snickare halla detta
trä ej sä aldeles godt; emedan det af tort väder sä drager
sig tilhopa, at stora springor blifva emellan bräderna, och
af vätt väder sväller det ut, at det nastan vii spricka; sä
at man näppeligen visste nägot trä här pä orten, som i
svällande och hopdragande gär sä längt som detta. Sädant
oaktadt brukas det dock nog af dem, nämligen Snickare,
hvilka häraf gjorde 2 slag, som dock icke är annat, än
2:ne variationer, nämligen, en som är gul inuti, da den
blir gammal, och den andra, som är hvit. Den gulare
sades vara lösare än den hvita. Barken kunde delas i
ganska tunna rimsor, den ena inom den andra, nastan
likasom det sker med Marien-glas, var dessutom mäst sä

p. 324 seg som bast; men jag märkte ingenstädes, at de | be-
tjente sig deraf til det samma, som bast. Mot hufvudvärk
tagas löfven, krossas sönder, läggas omkring hufvudet.
För hästar, som hafva maskar, krossas barken sönder, och
gifves in torr. Mänge tro, at barken af dess rötter skal
vara sä god mot frossan, som China-barken. Det växer

Pensylvanien, Philadelphia. 223

mäst i allehanda slags jordmon, sä pä torra och hög-
ländta, som pä lägländta ställen; dock trifs det ej i mycket
vät jord.

Den 20 October.

Bäfverträdet fans pä ätskilliga ställen nti Pensyl-
vanien och New Jersey. Yäxte uti magra kärr och pä
väta ängar. Pä Lätin kallas det Magnolia foliis ovato-
lanceolatis. Se Herr Archiat. Linnasi hort. Cliff. p. 222.
De Svenske som här bodde, kallade det Bäfverträ, och
Angelsmännerne Beawer-Tree; emedan Bäfrar ganskagerna
äta dess bark, hvarföre den ock brukas til agn eller bete
uti Bäfverfällor. Somlige af de Svänska kallade det Kärr-
Saltenbross. Af en del Angelska hette det Swamp-Sas-
safras, af andra äter White Laurel. De gamla trän f ällä
nog bittida om hösten sinä löf; men somlige af de unga
behälla dem hela vintern. Jag har ej funnit det mycket
Norr om Pensylvanien. Detta trä börjar här at blomma
mot slutet af Maij mänad n. st. dä blommorne gifva frän
sig den behageligaste lukt i verlden. En kan mäst pä en
Svensk ättondedels mils väg, om ej mera, i fall vädret ej
hindrar, helt lätt veta om nä|got af dessa smä trän är i p. 325
nägden, af den mer än sota och Ijufliga lukt, hvaraf hela
luften är upfyld. Det kan knapt med orden utsäjas huru
behagelig den tiden är, at här resa genom skogarna, i
synnerhet mot aftnarna. De stä gemenligen 2 a 3 veckor
sälunda i blomma, och ibland mera, alt efter rummet de
växa pä, och utsprida hela den tiden sin lifgifvande änga.
Bären se täcka ut, dä de äro mogne och sitta pä trädet;
ty de äro af en vacker röd färg, och hänga som i klasar
pä smala trädar. Til bot för hosta och allehanda sjuk-
domar i bröstet, tages bären, lägges i JR,um eller bränvin
hvaraf en sup tages in om morgonen. Detta berömdes
mäst af alla ganska högt, ja de sade, at det samma vore
mycket godt mot Lungsot. Barken lagd i bränvin, eller
kokad i nägon annan liqueur, och drucken, sades ej alle-
nast vara god för förenämde bröst-sjukdomar, utan ock
ganska skön för allehanda invärtes värk, stick och bränne

224 Pensylvanien, Philadelphia.

eller hetta. Barken kokad, och decocten deraf drucken,
berättades vara god mot diarrhoee. Mot köld eller catharrhe
berömdes det för ganska godt, at taga qvistarna, koka
dem i vatten, och dricka deraf. En af de Svenska, be-
nämd Lars Läck, berättade för mig, at en af hans an-
höriga, en gammal man, hade haft sara ben, som värit
fulla med häl, hvilka aldrig ville igenläkas. Han hade
sökt bot hos ganska mänga och brukat ätskilligt; men
alt fäfängt. Änteligen botade en Ville honom sälunda;
p. 326 han tog I detta trädet, brände det til käl, hvilka stöttes
sönder til pulver, blandades tilsammans med färskt Svin-
ister, hvarmed benen sedän nägra gänger smordes, da alla
sären, som eljest naatan beständigt flöto, torkat bärt, och
mannens ben blifvit helt goda ända til hans dödsdag. Af
sjelfva trädet göres hyflar, eller skaft at sätta hyfvel-
järn uti.

D. 22 October.

Villa djur och Foglar, som blifvit tama. Utaf de
djur och foglar, som finnas villa uti skogarna här i Norra
America, har det blifvit försökt, at följande slag kunnat
göras tämmeligen tama, och mäst som hemdjur; Villa oxar
och kor, som finnas uti Carolina, och Söder om Pensyl-
vanien. Atskillige Ständspersoner uti Carolina hade för-
skaffat sig unga kalfvar, dem de lätit upföda bland den
andra tama boskapen. Da desse kalfvar blifvit store,
hafva de värit mycket tame; men tillika ganska bäng-
styrige, sä at ingen hägnad kunnat stä emot dem, när de
velat in pä nägot ställe; ty som de hafva en ganska stor
styrka i sin hals, sä hafva de ock utan möda med deras
horn kastat gärdesgärdarna öfver ända, och ej allenast
sjelfve gätt in uti de med hvarjehanda Sädesslag fulla
äkrar, utan ock ledt den andra tama boskapen med sig.
De hafva ock blandat sig med den tama boskapen hvaraf
likasom en ny afvel framkommit. De Americanske Rädjur
p. 327 läta ock göra sig tama, | hvilket jag set pä flera ställen.
Uti New Jersey hade en Landtman et sädant, det han
tagit, medan det var mycket ungt, och var nu blifvit sä

Pensylvanien, Philadelphia. 226

tamt, at det om dagarna gick ut til skogen, at söka sig
föda, och kom om aftnarna hem. Ofta, da det räkade
andra villa Rädjur i skogen, narrade det dem hem med
sig, hvarigenom dess husbonde fick tilfälle at skjuta dem.
Atskillige här i landet hafva sälunda gjort et eller flere
af dessa Rädjur tama, da de värit mjcket unge, och sedän
drifvit Rädjurs jagt med dem, eller at, i sjnnerhet under
brunstetiden, narra andra villa Rädjur genom dem hem.
Bäfrar hade de ock haft sä tama, at de gätt ut at fiska,
och fört fisk hem at sin husbonde. Det samma sker ock
här ofta med Uttrar. Jag har här sett dem, hvilka värit
sä tama som liundar, och fölgt husbonden efter hvart han
gätt. När husbonden rodt ut, har han fölgt med i bäten,
och da hoppat ut i vatnet, samt efter en liten stund köm-
mit up med en fisk. Opossum kan ock göras sä tam, at
han följer folk efter, som en hund. Raccoon, eller som vi
kalle den, Sjupp, kan göras sä. tam, at den gär lös vid
gärden, som andre hemdjur; men som han ej kan halla
sig, at han ju skal göra illa, dels dermed at han i mörkret
stjäl sig til hönsen, och ofta pä en natt kan göra rent
hus med dem alla, dels ock, at säcker och annat sött kan
svärligen gömas undan för honom, sä at om en ej hvar
gäng laser igen skäpet eller kistan, läter han obuden (
infinna sig, äter up säckret och öser ur Siraps-kaggarna
med sin tass eller fot, sä at det är et dageligt klagomäl
af qvinfolken öfver honom; sä nödgas mängen derföre
mistä det nöjet och den ro, som annars kunde hafvas af
detta til hvarjehanda uptog nog aplika djuret. De grä
Ickornar, och de flygande Ickornar, göras af gässar sä tama,
at de sitta pä deras axlar och följa dem mäst hvart de
gä. Uti skogarna finnes här mycket Villa Kalkoner. Desse
skiljas nastan i intet annat frän vara tama (utom det de
äro villa), än at de merendels äro nägot större, samt
köttet mörkare, dock mera välsmakligt. När nägon uti
skogen finner deras ägg, och lägger dem under tama
kalkoner, at utkläckas, blifva de deraf framkomne ungar
merendels mycket tame; ibland sker dock, at när de blifva
store, flyga de bärt; derföre brukar man, hälst de första

16

226 Pensylvanien, Philadelphia.

ären, gerna at stäcka deras vingar. Desse sä tamgjorde
kalkoner äro gemenligen mycket argare, än de andre or-
dinaira tame. Villarne bruka äfven ibland, at göra dem
tama, och halla dem vid deras kojor. Villa gäss hafva
ock här blifvit tamde. Det kan väl icke ske af digg\
emedan inga Villa gäss nu värpa och framkläcka uti Pen-
sylvanien sinä ungar; utan det har skedt derigenom, at
da Villgässen först om Vären kömmit hit, och legat här
nägon tid, har nägon rakat skjuta dem sä, at deras vingar
endast blifvit qväste, men de i öfrigt oskadde. När nägon
329 sedän genom roende | fätt dem fast, har han hallit dem
inne nägon tid, hvarigenom de smäningom blifvit sä tamde,
at dä de sedän blifvit utsläpte, hafva de hvar afton af
sig sjelfva kömmit hem. För säkerhet skull har man
dock klipt af deras vingar. Jag har sett sädana tama,
dem ägaren sagt sig haft öfver 12 är, och fast han hade
8 stycken sädana, kunde han dock, under ali den tiden
aldrig fä dem at para sig och värpa ägg. De Villa Rapp-
höns, som finnas ymnogt här i landet, kunna äfven göras
sä tama, at de följa med hönsen hela dagen, och dä de
af matmodern läckas, komma de löpandes i kapp med
hönsen, at fä mat. Likaledes har jag sett de Villa Dufvor,
som somliga vintrar komma i en sä oändelig myckenhet
ned til Pensylvanien, sä tamda gjorda, at de flugit ut,
och kömmit af sig sjelfva hem tilbaka.

Den 24 October.

Humming-bird. — Bland andra rara foglar, som Norra
America har at skryta af, är väl den, som kallas af Angels-
männerne Humming-bird, den raraste eller fram för andra
synnerlig, hvilken för mänga orsaker skul, pä fä ställen
lärer hafva sin like. Den kallas här af de Svenska Kungs-
fogel, och af en del Ängelsmän Kingsbird, dock är Hum-
ming-bird det namn han nu mäst fär. Mr. Catesby har
aftagit honom i naturelle storlek och med sinä lifliga
färgor, samt gifvit en beskrifning pä honom uti sin Natural-
History of Carolina Voi. I. p. 65. tab. 65. Storleken är

Pensylvanien, Philadelphia, 227

näp I peligen mer, än som en stor Humla (Apis); altsä den p. 330
minsta af alla foglar, ätminstone lära ganska fä foglar i
verlden vara mindre, än han. Färgorne af dess fjädrar
utanpä äro förträffelige. Somlige och de fläste äro gröna,
andre grä, andre med en gläntsande röd ring omkring
haisen, stjärten spelande med gröna och kopparfärgade
fjädrar. De komma hit om Vären, da det blifver rätt
varmt, göra här sit bo om sommaren, och frambringa
sinä ungar, men fara äter igen om hösten härifrän til de
södra orter i America. De föda sig endast af den honungs
saft, som finnes i blomstren, deri de sticka sin länga
smala näbb. Aldrahälst tycka de om sädana blomster,
som äro djupa, och hafva en läng smal hals (tubus); sä-
lunda har jag märkt, at de mycket uppehällit sig vid
impatiens och Monarda floribus coccineis. Den som här
bor pä landet, och vii vara flitig, at plantera allehanda
slags örter med täcka blommor i nagon liten kryddgärds
täppa fram för sit kammarfönster, skal vara säker, at hela
sommaren igenom hafva dageligen en myckenhet af dessa
mer än täcka och behageliga foglar uti den samma, och
kan väl ej vara nägot nöjsammare at se, än dessa smä
qvicka kräken flyga som Bi vid blommorna, och suga
saften ur deras djupa blomster med sinä langa smala
näbbar. Blommorne pä förenämda Monarda floribus coc-
cineis sitta i verticiller, eller här och der vid lederna
cirkel-vis rundt omkring stjelken, eller | som pä vär ali- p. 331
männaste villa Mynta, Plister, Cardiaca, Lamium &c. Det
är da roligt at se, huru de sticka näbben först i en blomma,
sä i den dernäst, och sä rundt omkring hela cirkeln eller
verticillen, och när de det gjort flyga de til en annan
ört, och fortfara pä samma sätt. Ingen kan tro, som ej
det sett, huru snart de haft sit lilla hufvud i alla blomstren
pä en ört. Om blomman är stor, och med en djup hals,
ser det ut, da fogeln sticker sit hufvud deri, som kröpe
han halfparten in i blomman. Under det de sä flyga och
suga Honungen ur blomstren, sätta de sig aldrig pä blom-
man eller örten, utan de äro i et beständigt flygande,
som en humla, halla sinä fötter bakät krökte, och gä

228 Pensylvanien, Philadelphia.

vingarna sä fort, som en spinräcks ruUe, at en näppeligen
kan se dem. De göra vi flygandet et sädant brummande,
som et svagt Ijud af en liten spinräck, eller som Bi ooh
humlor. När han sälunda sväfvat en stund omkring
blomstren, utan at hvila, flyger han up i nägot närstäende
trä, eller sätter han sig pä nägon liten päle, och hvilar sä
en liten stund. Hvarefter han äter begynner sin förra
brumning och blomsternas sugning. De äro ej särdeles
rädde för folk. Jag har stätt med andra ej fyllest en
famn frän, hvar de flugit och sugit blomstren. Vi hafve
talt och rört oss ; men de hafva ej brydt sig det ringaste
derom. Dock om nägon vii gä til dem, sä fara de som
en pii bärt. Ofta, dä flere komma i en kryddgärd, huggas |
p. 332 och släss de häftigt sins emellan, dä de räkä hvarannan
pä blomstren; ty den ene vii drifva den andra derifrän.
De flyga med sadan häftighet mot hvarandra i luften, at
mängen skulle mena, det de skuUe hugga midt igenom
hvarandra med sinä länga smala hvassa näbbar. Under
det de huggas, kunna de nastan stä stilla i fria luften,
uppehälla sig genom det obeskrifvehga tätä fläktande och
flygande med vingarna. När fönsterne stä öpne, som vettä
mot kryddgärden, flyga de ofta efter hvarandra in i rum-
men och kamrarna, huggas och släss der sins emellan,
och fara sedän ut igen. Ibland, dä de sticka näbben i
nägon blomma som börjat torkas, och finna ingen saft
deri, rycka de som i illska blomman bärt, och läta den
falla ned pä marken. Ej skal den samma mer narra dem
en annan gäng. Dä mänge äro pä en gäng i en krydd-
gärd, rycka de sä ned blomstren, at marken ligger öfver-
täkt dermed, nastan likasom de skulle missunna hvar-
andra. Man hör i gemen intet annat Ijud af dem, än deras
surrande med vingarna; dock när de släss och i luften
flyga mot hvarandra, hafva de et läte nastan som en
kykling, eller sparf. Jag har ibland spatserat tillika med
andra af och til uti smä kryddgärdar, hvarest desse lika-
fullt flugit omkring oss pä blomstren, utan at visa, det
de voro mycket rädde. De äro ganska smä, at dä en ser
dem flyga vid blomstren, skulle en snart mena det vore

Pensy Ivanien, Philadelphia. 229

en Stor humla eller fjäril, och liknar deras flygt | mycket
en humlas. De flyga med en otrolig snällhet. Aldrig har
det märkts, at de ätit insecter, eller utom honungssaften
i blomstren nägon annan frukt. När nägon tagit dem
fast, och velat, för deras täckhet skul, halla dem i hus,
hafva de i brist af föda inom kärt tid dödt; dock har Mr.
Bartram i flere veckor hallit par stycken uti sin kammare,
medelst det han födt dem med vatten deri Säcker värit
upsmält. Den som der i iandet hade et Orangerie, torde
ej hafva sä svärt, at deri halla dem öfver hela vintern.
Denna fogel bygger sit bo altid midt uti en gren af et
trä, och är det sä litet, at det ned ifrän marken icke kan
synas, innan en klifver up til grenen der det sitter; der-
före räknas det här vara största raritet, at finna et sädant,
hälst som träden desutom om sommartiden äro fulle med
löf. Detta fogelbo lärer vara et af de minsta i naturen.
Det jag hafver, är bygt hei rundt, bestär inuti af en brun
och ganska mjuk materia, som synes vara den lanugo
eller ludd och uU, som är pä bladen af Verbascum mas
latif. lut. C. B. och hvilken ludd esomoftast finnes af en
sadan brun färg. Nysnämnde Verbascum växer i mycken-
het här i landet. Utanpä är detta bo öfvertäkt af den
gröngrä Lichen, som finnes pä alla gamla gärdesgärdar
och trän. Diametern af boet inuti är uppvid et knapt
digit. Geom. Djupleken inuti 72 cligit. Geom. De sades
desutom göra sinä boen af Lin, blär, massa, här och sädant j
mjukt, och skola värpa deri 2:ne Sigg, stora som ärter.

Den 25 October.
Denna och den följande dagen var jag sysselsatt, at
inlägga de denna höst samlade frön af allehanda slag,
hvilka sändes öfver til Ängland med fartyg, som i dessa
dagar härifrän afgingo. Frän Ängland blefvo de sedän
öfverstyrde til Sverige.

Den 27 October.
Om morgonen begaf jag mig i följe med H. Handels-
mannen P. Kock, pä resan til New York, dels at bese

230 Pensylvanien, Philadelphia.

landet, dels at göra mig underrättad om säkraste vägen
och bästa tilfället, at komma til Canada genom de öde-
marker, som ligga emellan de Angelska Provincer och
det samma.

Landet, der vi reste, var pä ömse sidor om vägen
tämmeligen bebodt af Ängelsmän, Tyskar och andra frän
Europa komne folkslag. Ibland var det jämt, ibland gick
det antingen uti längre eller kortare uphögningar. Inga
bärg eller stenar blef jag varse, utan da och da nägra fä
klappurstenar. Mäst vid hvar gärd voro stora trägärdar
planterade med Persike- och Äpleträn, hvilka til en del
ännu voro fulle med frukt, til en del var ock frukten
redan inbärgad.

Gärdesgärdarne voro pä mänga ställen sä läga, at
boskapen utan möda kunnat hoppa deröfver. At före-
p. 335 komma sädant, hade | mäst alla Svin triangel-formiga
trä-ok pä haisen, hvilket jag sedän märkte mäst brukas
öfver alt i de Angelska' Colonier här i landet. Hästarne
hade en klafve om haisen, hvarpä hängde et trä, som pä
nedre ändanl hade framtil en pinne eller krok, hvilken
fastnade i gärdesgärden och tog emot just dä hästen
skulle lyfta up framfötterna, at hoppa öfver gärdesgärden.
Jag vet ej' om detta sätt altid kan vara sä nyttigt och
säkert för hästen. Annorstädes hade de et trä, hvilket
med ena ändan var, til ex. bundit vid hästens högra
framfot, och med den andra vid samma sidas bakfot, sä
at hästarne gingo tämmel. längsamt med dessa fjättrar.
En häst kunde väl sälunda ogörligen hoppa öfver nägon
gärdesgärd; men sä tyckes, at han nog äfventyrades
här med.

Vid New Francfort redo vi öfver en liten stenbro,
och nägot längre fram, ungefär 8 ä 9 Angelska mii frän
Philadelphia foro vi öfver en tämmelig stor bro upmurad
af bara sten. Hari landet äro ännu ingenstäds nägra mil-
stenar eller milstolpar upreste, utan Invänarena räkna
som de ungefärligen tycka, sä och sä längt frän det ena
stället til det andra. Derefter färdades vi pä en färga

Pensylvanien, Philadelphia. 231

öfver en ä, hvarest för häst och kari gafs 3 pences i
färjepenningar.

Mocking bird. Pä et ställe, der vi bette hästarna,
hade de i en bur en Mocking bird, hvilken hälles här pä
orten för den förnämsta | Sängfogel, fast den prälar sä P- 336
godt som ingen ting med färgor. Denna tid pä äret var
han hei tyst och söng intet. Uti Mr. Catesbys Natural-
History of Carolina Voi. I. p. 27. tab. 27. finnes denna
fägel med lifliga färgor aftagen och beskrifven. Han sades
göra sit bo uti buskar och trän, men vara dervid sä tyck-
myken, at om nägon människa gär dit, och ser pä dess
'^gg, öfvergifver han dä ofta boet, och kommer aldrig dit
mera. Ungarne äro mycket kinkotta at upföda. När de
tagas frän moderns bo och sättas i bur, föder hon dem
3 ä 4 dagar, men dä hon ser intet hopp om deras lös-
gifvande, far hon sin väg: och som de ibland räkä at dö
strax derefter, tvifvelsutan, emedan de ej hinna vanja sig
sä snart, at äta hvad folk gifver dem, äro mänga af den
tron, at modren sista gängen fört til dem nägot förgift,
at dermed snart göra slut pä deras fängelse och jäm-
mer. Desse foglar äro här hela sommaren; men fara om
hösten til Söder, och äro hela vintern bärta. De kallas
Mocking-bird, eller härmande fogel, derföre, emedan de
äro i ständ at ganska likt härmä mäst alla foglars läten
och säng de höra. De sjunga förträffeligen, spela med
tusendfalt särskilta läten, hvadan ganska mänge i Norra
America äro af den tanka, at ingen sängfogel i hela verl-
den skal kunna gä up emot honom. Det mäste en med-
gifva, at han lärer hafva fä sinä likar. Han är ock för
den orsaken skul nog dyr. | De Svenske gifva honom P- ^37
samma namn som de Angelske.

Vid Middagstiden reste vi igenom New Bristol, eller
nya Bristol, som är en liten fläck uti Pensylvanien pä
elfsbacken af Dellaware, 15. Ängelska mii frän Philadelphia.
De mästa husen äro af sten, fast mycket glest eller längt
ifrän hvarandra bygde. Inbyggarne drifva nägon liten
handel, fast de mäste hämta alla sinä Köpmans varor frän
Philadelphia. Mäst midt emot pä andra sidan om floden

282 New Bristol. Trenton.

ligger staden Burlington, hvarest Goiiverneuren öfver New
Jersey har sit säte.

Vi hade derefter här och der gärdar pä ömse sidor
om vägen. Sedän redo vi efter et längt, tä, eller gata,
der gärdesgärdar voro pä ömse sidor om Landsvägen,
innan för hvilka tämmelig stora äkrar lägo. Vidare ge-
^lom en skog, der vi pä 4. Ängelska mii ej sägo annat,
än skog och mycket magert land, hvarest Lupinus perennis
(Linn. spec. 721.) växte til ansenlig myckenhet och var
ganska frodig. Jag fägnade mig mycket, at här finna en
ört, som trefs sä väl pä sädana magra ställen, da den
kunde tjena, at göra en dylik jordmon nyttig; men jag
mäste sedän med harm ofta se, at hästar och kor äto upp
mäst alla andra örter, samt lämnade nastan altid denna
gröna, mjuka och frodiga orörd. Tör hända, at man dock
kunde uptänka nägot sätt, at göra den behagelig för
kreaturen. Om aftonen kommo vi til Trenton, sedän vi
näst förut hade lätit sätta oss med färga öfver floden
Dellaware.

338 Den 28 October.

Trenton äi en läng smal Fläck belägen litet frän
Floden Dellaware pä en sandblandad jämn pian uti New
Jersey, härifrän räknas 30 Ängelska mii til Philadelphia.
Par smä Kyrkor, en Ängelsk, och en Presbyterisk finnas
här. Husen äro dels af sten, men mäst af trä eller bräder,
gemenligen 2. väningar höga, med källare under bygg-
ningen, och kök ned i jorden brede vid källaren. Gär-
darna ligga nog glest frän hvarandra; gemenligen äro de
sä anlagde, at pä ena sidan om byggningen gär gatan,
och pä den andra är en kryddgärd af större eller mindre
storlek, brunnen är i kryddgärden, derutur vatnet mäst
med hink uptages. Orten sades vara ganska hälsosam.
Vär värd berättade oss, at dä han för 20 är tilbaka kom
aldraförst til denna Fläck, var här icke stort mer än en
enda gärd; men sedän den tiden har den sä tiltagit, at
här nu äro mot 100:de sädana. Inuti voro husen afdelte
i flera rum medelst tunna brädväggar. Inbyggarena uti

New Jersey. Trenton. 233

denna Fläck drifva nägon liten handel med de Varor de
förskaffat sig frän Philadelphia; men deras mästa inkomst
är dels af den myckenhet resande, som beständigt färdas
härigenom emellan Philadelphia och New York, hvilka
gemenligen fara pä denna lilla stadens jagter emellan
Philadelphia och Trenton, och resa sedän pä vagnar, som
mäst dageligen afgä frän denna staden til New Brunswig,
och gä derifrän tilbaka hit: dels hafva de här sin näring
af det myckna köpmans gods, som stundeligen antingen
försändes frän Philadelphia til New York, eller ock kom-
mer frän New York, och gär til Philadelphia, dä det föres
pä vagnar emellan | Trenton och New Brunswig, och pä p. 389
jagter emellan Trenton och Philadelphia, varandes det
denna stadsens invänare, som härmed mäst sysselsättas.
Pä jagten frän Philadelphia til Trenton betales gemen-
ligen 1^/2 Skill. Penns. penningar för hvar person, och
särskilt för de saker, han förer med sig. Mat och drick
häller hvar sig sjelf, eller betalar särskildt derföre. Frän
Trenton til Nevv Brunswig betales för hvar person 2^2
Skill. och för sakerna särskildt.

Om Morgonen fortsatte vi vidare vär resa. Landet,
der vi nu foro f ram, var dels och mäst tämmeligen jämnt,
dels viste sig längsluttande högder. Somligstäds var det
beväxt med skog, men merendels tämmeligen bart. Det
var ock hela denna vägen sä starkt bebodt, som nägot
ställe jag sett i America, dä jag undantager städerna;
dock sade en gammal man, som bodde här, och fölgde
oss et stycke pä vägen, at han mindes, när icke mera,
än 3 hus eller gärdar voro emellan Trenton och Brunswig,
hvilket han sade vara för nägot mer än 50 är tilbaka.
Vi hade nu, för största delen i dag, ganska stora äkrar
pä ömse sidor om vägen. Landet var gemenligen slut-
tande emot Söder. Stora Persike- och Apple-trägärdar
voro mäst vid hvar gärd, och läg marken mängenstäds
öfvertäckt af dessa trans frukt, som til en del blef der
qvarliggande at rutna; emedan ingen hant bärga och äta
dem alla. Hvar vi foro, kunde vi gä in i trä-gärdarna,
och taga bäde hattkuU och fickor fulla med skön frukt,

234 Neiv Jersey. Emellan Trenton och Prince Town.

utan at ägaren en gäng värdade sig at se dit at. Kers-
bärsträn voro planterade vid och omkring vägen, der
gärdar voro.

840 Sädesladoma voro här bygde pä et synnerligt sätt.

Jag vii med fä ord beskrifva dem. Ladan är mycket
Stor, nastan som en lagom Kyrka. Taket nog högt, spän-
lagt, stupande pä bägge sidor frän kroppäsen, dock nog
läng sluttande. Väggarne ej stort öfver en mans högd.
Ladan mycket bred. Midt efter ladan är logen, der de
tröska. Ofvanpä, der skullen skal vara, hade de den
otröskade säden, eller halm, eller annat, alt efter ärstiderna.
Pä ena längsidan af ladan stä hästarna, och pä den andra
korna. Voro nägra andra smä kreatur, sä hade de ock
stängda rum för dem. Pä bägge gafveländarna voro stora
dörar, at de kunde med hästar och vagn köra in genom
den ena dören och gafveln, och ut genom den andra. De
hade sälunda under et tak och uti et hus loga, lada, stall,
fä- fär- och svin-hus, agnhus, vagnslider, och än mera.
Detta slags sädes-lador brukas i synnerhet af Tyskar och
Holländare ; ty det är at märkä, at mäst allestäds emellan
Trenton och New York bo ej mänga Ängelsmän, utan
antingen Tyskt eller HoUändskt folk, och i synnerhet de
senare.

Innan jag gär vidare, finner jag nödigt, at göra
nägon päminnelse, hvad Villarne eller de Ville Americaner
angär. Min Läsare, som med mänga andra torde vara af
den tankan, at Norra America vore mäst allestäds fuU
med Villa Indianer eller Hedniska folkslag, lärer undra,
huru jag i hela beskrifningen ända härtils kunnat undgä,
at näppeligen nämna et ord om dem. Mängen torde ock
tanka, at dä jag i denna E-esebeskrifning sagt, at landet
värit mängenstäds tämmeligen bebodt, husen antingen af

341 Sten eller trä, | med äkrar och trägärdar omkring &c.,
mentes alt de Villa Indianer; men härpä lämnas för denna
gängen följande svar och underrättelse : at landet pä mänga
ställen i de Ängelska Colonier, i synnerhet mot hafssidan,
är af Europeiska folkslag ganska starkt bebodt, ja somlig-
städs sä, at det ej kan vara tätare pä de flästa ställen i

New Jersey. Prince Toivn. 236

Europa: at Villarne säldt at Europeerna sit land, och
flyttat sig längre up frän hafvet: at nastan pä de f lasta
ställen äro 20, 30. och flera Svenska mii frän hafskanten
til den f örsta ort, der de Villa Indianer bo : at man kan fä
vistas uti Philadelphia och andra sjöstäder halfva äret,
innan man kan fä se nägon Ville eller Vilska. Eramdeles,
vii Gud, skal jag gifva omständelig beskrifning om dessa
villa Indianer, deras B/eligion, lefnads-sätt och hushällning,
m. m. men nu skyndar jag mig til min resa igen.

Röd jord och stenar. Vid pass 9 Ängelska mii frän
Trenton begynte jord en ändra sin färg: ty förut hade vi
haft nog lera af en Ijusgrä färg; men nu fick jorden en
rödbrun, ibland pä Violett stötande, och ibland en Brisilie-
färg. Denna färgen förorsakades af en art röd kalksten,
hvilken är i närmaste grad lik den röda kalksten, som
finnes pä Kinnekulle i Westergyllen, hvaraf Rödstens-
klefvan der bestär (Se min Vestgötha och Bohusländska
Resa, p. 24. seqq.), och lärer denna Americanska endast
vara en Varietet af den samma. Den läg här hvarftals,
eller stratum super stratum, hvart stratum ordinairt af 2
a 3 tvär-fingers tjocklek; men det Iät ännu dela sig i längt
flera och tunnare skifvor, hvilkas superficies säilän var
jämn och slät, utan mäst skroflig; eljest afskuros hvarfven
ofta per lineam | rectam & perpendiculariter. Sä snart
desse sten-arter kommo up i dagen, vittrade de sönder,
först i smä bitar, och sedän omsider til en mull. De som
här bodde visste ej bruka den til nägon ting. Ibland är
jorden ofvanpä dessa stenar f et, ibland mager. Der de
nyligen gräfvit brunnar, syntes, at mästa delen af det de
ur brunnarna upkastat, bestod af denna sten-arten. Vi
sägo denna jorden mäst ända til New Brunswig, omkring
hvilken ort den fans i stor myckenhet, sä at elfsbacken
der pä somliga ställen ej bestär af annat, än af hvarf
eller strata af denna sten-art, dock ligga strata der ej
horizontaliter, utan mycket stupande.

KL 10. för middagen ankommo vi til Princetown,
som är en by pä et tämmeligt flackt fält. Husen voro
mäst af trä: gärdarne bygde nog glest frän hvarandra,

236 Neiv Jersey. Neiv Brunsivig.

med trägärdar eller beteshagar emellan dem. Som lan-
det här värit af Europeiska folkslag längre bebodt än
Pensylvanien, sä voro ock skogarna mera bärtrögde,
landet upodladt och gjordt mycket lika med de gamla
länder.

Vi tänkte vidare fortsätta vär resa, men som det nu
började rägna sä starkt, at det hälde nid och varade hela
dagen, ja en del af följande natten; sä nödgades vi töfva
här sä länge.

Den 29 October.

Om Morgonen begofvo vi oss äter pä resan. Landet
var nog bebodt, fast och mängenstäds stodo stora skogar.
Hela skogen bestod af löfträn, och blefvo vi ej varse
nägot barrträ förr än vi kommo til New Brunswig. Jord-
343 mon var jämn, | och tycktes icke allestäds vara af det
fetaste slaget. Somligstäds gick landet i mycket läng-
sluttande uphögningar med en liten bäck, som rann ned
uti dälderna. Stora Äppel-trägärdar vid mäst hvar gärd.
Husen merendels af trä: bakugnarna voro nastan pä de
flästa ställen af bara ler, upsatte afsides frän husen för
sig sjelfva. Här ock där lägo vackra stora äkrar.

Grästenar af den storlek, at de mästa kunnat utaf
3 ä 4 man vältras, lägo i tämmelig myckenhet pä en
skogsbacke, kallad Rockhill; men utom detta stället var
landet tämmeligen fritt frän stenar, ätminstone för stora;
ty mästa delen af dem vi sägo, voro ej större, än at en
kari allena lätteligen orkade lyfta en sadan. Pä et och
annat ställe läg en ymnoghet af smä rundaktiga grästenar.
Inga bärg eller hällar blefvo vi varse.

Vid middagstid ankommo vi til New Brunswig, som
ligger ungefär 30 Ängelska mii ifrän Trenton, och 60 frän
Philadelphia.

New Brunsvvig eller Nya Brunswig, är en liten vacker
Stad belägen i New Jersey uti en dal pä W. sidan om
floden Rareton. För denna stadens läga belägenhet kan
den ej synas, dä en kommer frän Philadelphia, förr än

New Jersey. Neiv Brunstvig. 237

en är pä backen hei när vid honom. Han sträcker sig
frän Söder til Norr längs efter sidan af Elfven. Är för-
sedd med 2:ne Tyska kyrkor, den ena af sten, den andra
af trä, en stor Ängelsk af trä, och en Presbyteriansk af
sten, hvilken dock icke ännu var färdig; äfven har han
et vackert Stads- eller Räd-hus. Husen äro nägra af tegel,
men de mästa antingen af trä, eller af trä och tegel til-
hopa. Trä-husen äro ej bygde af timber, utan af bara |
bräder, med spjälor innantil. De, som jag sade bestä af
tegel och trä tilhopa, äro bygde pä det sätt, at den delen
af huset, som vändes ut mot gatan, var upmurad af tegel,
men de andra sidorna voro gjorde af bräder. Detta kunde
lätt bedraga en främmande, som endast reste genom sta-
den, at tro det största delen af husen vore bara tegel-hus.
Et roligt sätt at skryta. Taken spänlagde. Vid ingängen
af husen emot gatan var gemenligen en bro med trappor
gjord, som en liten Aitan med bänkar k ömse sidor, der
de om aftnarna satta sig, at taga frisk luft, och hafva
det nöje at se de förbigäende. Här är endast en läng
gata, och en läng tvär-gata vid Norra ändan af staden.
Elfven Rareton stryker tätt ute vid staden: är sä djup,
at tämmeligen stora jagter kunna segla dit up. Dess
bredd vid staden är ungefär et Musket skott. Ebb och
Flod gär uti den, ännu nägra fä Ängelska mii längre up,
hvilket icke litet bidrager til seglationens lätthet och be-
qvämlighet. Jagterne ligga med sidan til bryggan. Elfven
har höga och tämmehgen branta backar pä ömse sidor,
undantagandes der staden ligger, hvarest är en lägländ
dal. Den ena af gatorna i staden bebos mäst af bara
Holländare, komna frän Albany, hvarföre den ock kailas
Albany-gatan. Desse göra Visiter, den ena til den andra,
men gä säilän til de andra stadsens invänare, utan halla
sig som skilde frän dem. New Brunswig hörer til New
Jersey; men drifver dess mästa, om ej enda handel pä
New York, som ligger ungefär 40. Ängelska mii därifrän.
Dit föra de säd, mjöl i ganska stor myckenhet, bröd, ät-
skilliga andra matvaror, en ansenlig ymnoghet af Linfrö, |
bräder, kimbar, träkäril och annat trävirke. ÄtskiUiga

238 Neiu Jersey. New Brunsivig.

smä jagter gä dageligen fram och tilbaka emellan dessa
städer. Af en myckenhet resande, som stundeligen färdas
denna stora allmänna strätvägen, förtjena de ock vackert.

Den röda Kalkstenen, som omtaltes näst förut p. 341.
var den, hvaraf de branta elfsbackar egenteligen bestodo.
Här kunde helt tydeligen ses, huru strata lägo, nämligen
ej horizontaliter, utan mycket sluttande, och det emot
Söder. Vädret och luften hade ock här vittrat den mycket
sönder. Jag frägade, om de ej kunde göra nägon nytta
deraf? De svarade, at den vore aldeles odugelig til hus-
byggnad; ty ehuru den ned i jorden är fast och stadig,
och ser väl ut, sä sker dock, at da han tages upp och
lämnas nägon tid i fria luften, vittras han sönder i stycken
och smalas alt i smä bitar, hvilka med tiden falla sönder
til en mull. En af borgarena här i staden Iät mura deraf
et hus, men det började pä yttra sidan, som var mot fria
luften, sä smalas sönder, at han var nödsakad läta beslä
det utanpä med bräder, at förekomma, at det ej skulle
smälta ned. Men en nytta sades dock denna stenen hafva,
hvilken bestod deruti, at den är en god gödsel pä äkrar,
dä den föres dit söndermärad, eller mäst til mull sönder-
vittrad. Ogräs skal ej trifvas gerna der denna är lagd,
och brukas den sä pä äkrar som i krydd-gärdar.

Mot aftonen begofvo vi oss härifrän, och lato med
färga sätta oss och vara hästar öfver floden Rareton. Om
sommaren dä det är tort, och uti elfven är ebb, är vatnet
ofta sä grundt, at en utan fara kan rida deröfver. Pä
andra sidan elfsbacken växte den röda Enen i tämmelig |
346 myckenhet. Landet, der vi sedän reste, var tämmeligen
bebodt; men ock pä de flästa ställen fuUt med smä
klappursten.

Guinee-Höns fans pä mänga ställen der vi reste. De
gingo ibland längt frän gärdarna ute pä fälten.

Ungefär 8. Angelska mii frän Brunswig blef vägen
grenad. Vi togo til vänster: den til höger gick til Am-
boy, som är den förnämsta sjöstad i Nya Jersey. Ut-
sigten af Landet blef sedän mycket behagelig; ty somt
var högländt, annat lägländt, alt väl bebodt. Frän hög-

New Jersey. Woodbriclge. Elizabeth town. 239

derna syntes en omväxling af hus, gardar, trägärdar,
äkrar, löfrika trän, sjöar, holmar, vägar, och ängar.

Jordens färg pä de flästa ställen vi i dag reste, var
rödaktig, tvifvelsutan deraf at under den samma lägo
bärg af den förr omtalte röda kalkstenen. Jordmons färg
var pä soinliga ställen tämmelig lik Cinnober-malm.

Woodbridge kallades en liten by, som lag pä et jämt
land, och bestod af nägra fä hus, hvarest vi en liten stund
hvilade hästarna.

Husen voro pä de flästa ställen af trä; men ej af
timmer, utan af bräder. Utanpä voro väggarna spänade:
spänorna tvära pä ändan, och alla, som voro i en rad,
lika jämne. Somliga hus hade Italienska tak, andre och
de fläste röst-tak, mäst alle täkte med spän. Brunnar
fans pä de flästa ställen, och brunshinckar, at draga upp
vatnet med.

Elizabeth Town var en liten stad, vid pass 20 Än-
gelska mii frän Brunswig, den vi straxt efter Solens neder-
gäng reste igenom. Husen voro mäst omkring strödde,
dock väl bygde. De fläste | af bräder, med späntak, och P- 34';
väggarna spänslagne utanpä; här och der var dock nägot
enda stenhus. En liten A gär genom staden, som flyter
frän W. til O. hvilken vid ebb är mäst torr, men vid
flod kunna smä jagter komma dit up. Här i staden voro
2:ne sköna Kyrkor, hvardera nastan vackrare, än nägon
i Philadelphia. Den Ängelska var af tegel, med Törn,
Kläckor, samt Aitan eller skrankverck utan före der
Kläckorna sitta, at en kunde gä der omkring. Den Pres-
byteriska är af trä, med Törn, hvari hänger en Kläcka.
Utanpä är denna Kyrka öfver alt spänslagen likasom
husen. Äfven är här en vacker Rädstuga af trä, med et
litet torn försedt samt en Kläcka. Abackarna voro röda
af den rödaktiga kalksten. Bäde uti och rundt omkring
staden voro fullt med trägärdar, sä at man nastan kan
säja, at denna lilla fläck är anlagd uti en trägärd. Landet
här omkring är jämt, och väl upodladt.

Gässen hade pä somliga ställen, der vi reste i dag
och den följande, 2 3 a 4 stycken half alns länga smala

240 Neiv York. Staten Island.

sprättar, satta nastan i korss om haisen, at de ej skuUe
kunna krypa in i äkrar, genom den glesa gärdesgärden.
De sägo helt rolige ut med denna halsbonaden.

Om aftonen togo vi värt nattherbärge uti Elizabeth
town point, en art af gästgifvare gärd, ungefär 2 Ängelska
inil frän Elizabeth town, och den sista at denna kanten
af de hus, som höra til Nya Jersey. Den som nu arren-
derat denna gärd, tillika med färgan dervid, sade sig
betala ärligen at ägaren 110 Pund i detta landets pen-
ningar.

p. 348 Den 30 October.

Vi skyndade om morgonen vid Solens upgäng vi-
dare med vär resa, och foro först öfver en elf in vid
verdshuset, der vi haft värt nattqvarter, da bäde vi som
hästarne fördes öfver i en usel och mäst genomruten färga.
Denna floden gick et stycke up i landet, och kunde de
med smä fartyg gä up at den samma, hvarigenom det
omkring liggande landet hade en stor förmon, at försända
sinä varor til New York, eller ock skeppa dem bärt til
Westindien. Pä ömse sidor om floden var landet lägländt
och användt til ängsmark, som bestod endast af Kärr-hö.
Och som i denna elf var ebb och flod; sä stodo desse
ängar stundom vid hög flod under vatten. Folket, som
bodde här omkring, sades om sommartiden hafva den be-
svärligheten, at en oändelig myckenhet af Krankor och
tnygg, eller de här sä kallade Musquetöes, oroa bäde dem
och deras boskap ganska mycket, hvilket de tilskrefvo
dessa lägländta och sumpiga ängar, hvaruti desse Insecter
lägga sinä ägg at framalstras.

Sä snart vi kömmit öfver floden, voro vi pä Staten
Island, som är en stor O, omfluten med sait vatten, och
i öfrigt väl bebodd. Här börjas New-Yorks Province.
Folket, som här satt sig ned, var mästendels Holländare,
eller sädane, som ledde sin härkomst frän den tiden, dä
Holländarne voro mästare af landet, fast de nu voro nog
utblandade med Ängländare och andra, samt talade mäst
Ängelska. Utsigten var här ganska behagelig. Här fans

Neio York. 241

ej sä mycken skog, utan | mera uprögdt och brukadt p. 349
land. Eljest gick landet pä vanligt sätt uti uphög-
ningar.

Gardarne voro icke längt ifrän hvarandra, och husen
gemenligen af trä, fast vi ock stundom fingo se nägot
stenhus. Mäst vid alla gärdar var en större eller mindre
trackt planterad med Äppelträn, hvaraf äpplena nu til
största delen voro nedertagne, och förvarade. Jag säg sä
väl här, som pä hela denna resan förut, mäst vid hvar
Gärd en Cider-präss, gjord antingen pä et eller annat
sätt, med hvilken de dels redan hade gjordt Cider, eller
voro nu som bäst sysselsatte dermed. Ibland andra sätt
de hade, at sönderkrossa sinä äpplen, var äfven et hjul
gjordt af tjocka ekplankor, hvilket drogs omkring en trä-
axel af häst, pä lika vis, som det sker annars med Weide,
och hvarpä en figur finnes i Herr Archiater Linnsei Väst-
götha Resa p. 128. endast at hjulet här gär pä trä-plankor.
Kersbärsträna voro ock planterade längt vid gärdesgär-
darna omkring äkrarna.

Akrarna lägo härliga, och voro nu besädde antingen
med hvete eller räg, eller ock afbärgade. De hade inga
diken, utan allenast vattufärar pä Ängelska sättet, när-
mare eller längre frän hvarandra.

En Vattuqvarn var pä et ställe bygd sä, at dä det
var högt vatten och flod, släptes vatnet at rinna in i
dammen; men dä det föU ut eller blef ebb, öpnades dam-
bolet, sä at vatnet vid utrinningen dref qvarnen.

Vi kommo kl. 8. för middagen til färge-staden, der
vi lämnade vara hästar, stego pä jagten, och foro 9. Än-
gelska mii sjöledes til Staden | New-York, dit vi kommo p. 350
kl. 11. för middagen. Pä sjön sägo vi en ganska stor
myckenhet af et slags Änder, som kallades Ble\v-bills, och
tycktes aldeles vara samma som vara ahlor, men de voro
mycket skygge. Vid stränderna af fasta landet syntes
härliga sluttande äkrar nu gröna af sädesbrodden. Här
och der pä sjön fants en myckenhet bätar deri Fiskarena
voro sysselsatte med Ostrons fänge pä sjöbotten, hvartil
de betjente sig af räfsor eller krattor med länga inät

16

242 Neiv York.

krökta järnpinnar, antingen det da var en sadan enkel
kratta, eller ock 2ne hvars tänger mot hvarannan vore
hopsatte.

Den 31 October.

Ostrons insyltning och tilredning &c. — Rundt om-
kring New- York finnes en ganska stor myckenhet af sköna
och utvalda Ostron, hvilka i välsmaklighet lära pä fä orter
i verlden liafva sin like, och äro dessutom mycket stora.
De insyltas och försändas til Westindien och andra orter,
och sker deras insyltning härstädes sälunda: Sä snart de
fätt Ostronen, öpna de dera, tvätta det köttaktiga rent,
siä litet vatten i en gryta, lägga dem (nämligen köttet
af Ostronen) deri, Iata det sä koka en stund, lyfta sedän
grytan af elden, taga Ostronen ut, lägga dem pä et f at
eller annat, til dess de blifva nägorlunda torra. Sedän
tages litet muskot, au Spice, eller krydd-Peppar, Peppar,
samt Vin-ätticka sä mycket som en tycker, at fä en syrlig
smak derpä. Detta blandas med halfparten af spadet de
förut kokat iiti, som äter sättas pä elden, at kokas, da
det tjocka skummet väl afskummas. Deruppä släs det i
361 en glas- eller stenburk, dä Ostronen jämväl | läggas deri.
Denna bindes väl öfver, at ej luften mä komma dertil.
Sälunda kunna de förvaras och hällas goda öfver et helt
ärs tid, samt försändas til vidt aflägsna orter. Köpmän-
nerna härstädes upköpa denna tiden om äret en ymnoghet
Ostron, dem de tillaga pä förenämde sätt, och försända
til Westindien, ofta med stor profit, at för den mycken-
het af Ostron, som de här gifvit 5. Skillingar uti detta
landets mynt, fä de gemenligen der en pistol (det är
ungefär 6 gängor sä mycket, som de sjelfve först gifvit
för Ostronen,) och ibland mera. Desse sä insyltade Ostron
sades vara mycket sköna at äta; dock kunna de icke
stekas, sedän de en gäng blifvit insyltade. Et annat sätt,
at tillaga Ostron, är, at taga köttet] ur dem, steka det
samma i en panna med smör, lägga dem sä uti en glas-
eller stenburk, smälta smör derofvanpä, at det täcker väl
öfver dem, sä at intet väder eller luft mä komma til dem.

Neiv York. 243

Pä detta sätt tilredde, äro de ock goda, och sändas äfven
sälunda ibland til Westindien och andra orter. Det van-
liga sättet, at här äta dem, var, antingen ra med Vin-
ätticka, Peppar &c. hvilket sätt dock ej mycket brukades,
eller at stufva dem i smör uti en stekpanna, sedän skalen
blifvit bärtkastade, eller at steka dem i deras egna skal
pä glöd och sä öpna dem, til at äta köttet. En del ko-
kade Ostronen i deras egit vatten, hvilket de i ymnoghet
Iata frän sig, da de komma i varman, och sades de da
smaka längt bättre, än om de kokades i annat vatten.
De höUo Ostron härstädes för en mycket hälsosam föda,
och hvaraf de sade sig aldrig hafva nä|gon olägenhet, p- -352
fast de ock äte dem til en tämmelig myckenhet. Här
hölts äfven före, at Ostronen vore bäst i de mänader om
äret, i hvilkas Latinska namn finnes bokstafven R, säsom
September, October &c. men ej sä goda i de andra. Dock
finnes här fattigt folk, som mäst hela äret igenom lefva
af dem med litet bröd dertil. De fiskas här omkring
New York i saita vatnet til myckenhet, och finnas der
förnämligast pä gyttjog botten, hvarest de ligga i gyttjan.
Pä sandbotten fäs ej sä mycket. Klippor och stenbotten
finnes här ej, der de tagas. Deras skal samlas i stora
högar, och brännes til kalk, hvilken af mänga brukas til
husbyggnad, fast den dock ej hälles före vara sä god som
kalk bränd och kalksten. Pä hitresan sägo vi, vid de
gärdar, som lägo när sjökanten, stora högar af Ostronskal.
Här vid New-York funno vi mänga äkrar, som nu voro
besädde med hvete, upfylta dermed, hvilka dock ännu
voro til största delen hela och ej sönderkrossade. När
Villarne fordom för Em-opeernas hitkomst bodde ned vid
hafskanten, lefde de ganska mycket af Ostron och mnsslor,
hvilket de ock ännu göra pä sädana ställen, hvarest de
hafva sit tilhäld vid saita sjön, om desse der finnas. De
sälde ock mycket deraf ät andra Villar, som bodde längre
up i landet. Det ses ännu pä de ställen, der de visst
veta, at deras hus fordom stätt, en myckenhet Ostron- och
mussel-skal. Man finner häraf, at man ej strax fär sluta,
at pä alla de platser i norra America, hvarest pä hög-

244 Neiv York.

ländta ställen eller längre up i landet finnes Ostron- ocli
mussel skal, de samma legat der sedän den tiden, som
samma ställen värit en hafsbotten.

353 Hummer fas här i myckenhet, ooh sades insyltas pä
samma sätt merendels som Ostron, samt försändes sälunda
til ätskilliga orter. Det är synnerligt hvad jag hörde
bäde nu, ooh ofta sedän ganska mänga berätta, nämligen,
at denna Staden New York värit länge bebodd af Euro-
peer, innan de visste af nägon Hummer deromkring, eller
at nägon der fans; tv huru flitigt de fiskade, kunde de
icke märkä det ringaste tecken dertil; derföre fördes den
tiden här altid stora sumpar fulla med Hummer frän Nya
Angland, hvarest de ymnigt fängades. En af desse Hum-
mer-sumpar kom en gäng at släs sönder vid Hellgate,
belägit mot 10 Angelska mii frän New York, da alla
Humrarna sluppo ut; octi efter den tiden sades de hafva
sä förökat sig omkring New York, at de nu finnas der i
största myckenhet.

Den 1 November.

Bot emot Frossan. — En art af Erossa, som Angels-
männerne härstädes kalla Feber and ague, är mycket gängse
pä ätskilliga ställen i de Angelska Colonien äter är det
pä andra ställen i dessa länder, som folket nastan aldrig
veta deraf. Jag skal framdeles omständeligare beskrifva
denna sjukdom. Atskillige Köpmän ocli Ständspersoner
här i staden berättade, at denne sjukan pä längt när icke
är sä mycket gängse i denna Province, som i Pennsyl-
vanien, sä at skillnaden derutinnan emellan bägge dessa
Landskap skal mäst vara den, at dä 100. människor i
Pensylvanien äro plägade af denna Erossa, skal här näp-
peligen finnas 10 personer sjuke deraf. De mente, at den

354 til en Stor del förorsakades af de dunster, som up|stiga
af friska vatnet, frän morass, floder ocli dylika ställen;
tvärt om troddes den ej sä kunna hafva sin fortkomst
vid saita vatten och hafssidan. At de mänga frukter de
här i landet äta rä om sommartiden, som Vatten-Meloner,

New York. 245

meloner, Persiker &c. ganska mycket bidraga dertil, var
ej allenast en allmän tanka, utan den bestyrktes ock af
mängfaldig förfarenhet; men jag lämnar dessa orsaker för
denna gängen. Chinchina-barken troddes stundom vara
god; dock har man ock ofta funnit den mycket skadelig;
antingen den da ej funnits oförfallskad, eller at nägot fel
blifvit begätt vid dess bruk. Handelsman Davis von Horne
sade, at lian mot denna frossan botat sig ocli mänga andra
med följande: bladen tagas af Salvia hortens. eller Tysk
Salvia (Linn. hort. ups. p. 10 sp. 1.) stötas sönder, och
saften krystes derutur. Dermed fortfares til dess man
fär et skedblad fullt af saft. Sedän blandas saften af en
Citron eller Limon deruti, och tages in just som frossen
skal komma. När en 3 eller 4 gängor fortfarit härmed,
viker gemenligen frossan bärt.

Hvita Ekens nytta. Barken af hvita Eken {Quercus
alba. Linn. spec. 996.) sades af mer än mänga vara bland
det aldrabästa, som nägon liär ännu vet mot Diarrhoee
och dysenterie. Den stötes sönder til pulver och tages
in. De sade sig flera resor funnit, at da nastan alt annat
ej velat hjelpa, har detta skaffat en säker och skadeslös
bot. Dessutom brukar folket här pä orten ganska mycket,
at taga samma bark, och pä vanligt sätt färga ylle der-
med, h var af det fär en brun eller Theebou-färg, som ej
af Solsken kan blekas ut.

Musslor. Bland andra musslor, som finnas här pä P- 355
stränderna vid hafvet, är ock en, som Ängelsmännerne
kalla Clam, och nti plurali Clams. Skapnaden af hvardera
skalet pä musslan är nägelunda likt et människo-öra.
Sjelfva skalet är tämmeligen tjockt, pä de f lasta ställen
helt hvitt alt igenom, endast at den spitsigare kanten
bestär bäde utanpä och inuti af en blä pä violett eller pä
purpur stötande färg. Uti et annat verk skal gifvas bäde
utförlig beskrifning och figur derpä. Nu märkes här
allenast, at desse finnas i ganska stor myckenhet uti saita
vatnet pä stränderna omkring New York, pä Long Island,
samt annorstädes vid hafskanten. Inom skalet hafva desse
en myckenhet kött, hvilket ätes sä af Villar, som af Euro-

246 New York.

356

peer, bäde Ängelsmän, Holländare ocli andra. Med de
Villa Indianer, som bo upp i landet, drifves dermed en
tämmelig handel. Fordom när Indianerne voro ägare af
hela hafsstranden, fiskade de sjelfve dessa Clams, ooh
födde sig deraf, men nu för tiden fängas de i myckenhet
af Holländare och Ängelsmän, som bo pä Long Island,
och annorstäds vid saita sjön, hvilka sä snart de fä dem,
taga de ut köttet, träda det pä trädar, och da träden
blifvit in emot fuU deraf, hänges han upp i luft och Sol-
sken at torkas; när detta mussle-köttet blifvit tort, lägges
det ned i käril, och för es sjöledes up för Hudsons flod
til Albany, hvarest det försäljes til Indianer, som halla
det för en af deras bästa rätter. Utom Europeer, komma
äfven ätskillige Indianer ännu ärligen ned til hafskanten,
at f iskä dessa Clams. De tilreda dem pä nyss omrörde
sätt. Em"opeerne reda köttet af dem til mat pä ätskilligt
vis, eller pa | alla de sätt, som man plägar tillaga Ostron.
Ibland stekas de med sit skal uti aska, och sä ätas: ibland
stufves köttet i smör: ibland kokas de, och läggas i kött-
soppor: ibland läggas de kokade rundt omkring stek eller
annat kött pä fat &c. Pä hvad sätt de tilredas, äro de
merendels altid en skön mat. Jag liar ofta ätit dem pä
minä resor; dock tyckes de vara litet härda för magen.
Deras skal kastas ej bärt, utan göres deraf Indianernas
sä kallade Vampum, som äro Villarnas bäde penningar
och prydnad, hvarmed deras Qvinfolk utsmycka sig, dä
de vela vara mycket granna. Desse Vampum göras egente-
ligen af den violetta delen pä skalet, och äro deras violetta
eller mörkblä penningar af mycket mera värde, än de
hvita. Med samma Vampum eller penningar kan en re-
sande bland Indianerna vinna ganska mycket i handel;
men tager han med sig penningar eller stycken af gull
och Silfver, kan han alt för mycket komma til karta;
emedan Indianerne up i landet sätta alsintet eller föga
värde pä sädana af oss sä högt skattade Metaller, det jag
här i landet under minä resor flera gänger försökt. I
fordna dagar gjordes dessa Vampum med mycket besvär
af Villarna sjelfva; nu förfärdigas de mäst af Europeer.

Neiv York. 247

Enkannerligen äro invänarena uti Albany sysselsatte med
deras tilredning, hvarigenom de vinna ansenligt. Sättet
huru de tilverkas skal längre fram utföras.

Den 2 November.

Judar. Utom andra Religions förvanter finnas i New
York äfven nog Judar, hvilka hafva här i Staden stora
privilegier. De ha de | här en Synagoga: ägde sjelfve de p. 357
hus, sorD de bodde uti: hade köpt sig stora Gods pä Lan-
det: höllo öpna Köpmans-bodar här i staden: hade ät-
skilliga skepp, som hörde dem allena til, och dem de pä
egen räkning och med egna varor och gods sände ut.
De hade, kärteligen sagt, här samma förmoner, som de
andre eller Christne invänare i denna stad och Province.
En af de aldrarikaste Judars dotter hade gift sig med en
Christen, sedän hon förut afsagt sig den Judiska läran.
Hennes Syster ville ej eller träda i äktenskap med nägon
Jude, utan reste öfver til London, at fä en Christen til
man. Under mit vistande härstädes bäde denna gängen,
och de bägge följande ären, var jag of ta i omgänge med
Judar; de sade, at de aldrig koka at sig nägon mat om
Lögerdagen, utan sker det altid dagen förut; dock sade de
sig hafva hela vintern eld uti sinä hus om Lögerdagerna.
Judarne äta igemen intet Svinkött; dock hörde jag flera
trovärdiga Ängelsmän berätta, at de pä resor of ta sett
Judar, i synnerhet de yngre, ej göra sig det minsta sam-
vete vid at äta sä Svinkött, som annat, hvad de kunna fä,
och det tilhopa med de Christna. I gär om afton var
jag första gängen i deras Synagoga, och i dag Iät jag
äfven för middagen infinna mig derstädes. Et visst rum
var i Synagogan, der de främmande eller Christne lämna-
des frihet at sitta. En ung Rabbi förrättade Gudstjensten,
dels pä Hebraiska, dels pä E-abbinska. Judarne af bägge
könen voro klädde pä samma sätt, som de Ängelske.
Manfolken hade hvar och en hatten pä sig i Synagogan,
utan at nägonsin under Gudstjensten lyfta derpä: Qvin-
folken voro pä läckjtare. Under Gudstjensten kastade p- 358

248 New York.

359

männerne pä sig et hvitt kläde, som, tör hända, skulle
hafva af bild af en säck, dock märkte jag, at detta kläde
var mycket präktigare hos de rika, än hos de fattiga.
Mänge af Manfolken hade Hebraiska böcker, derutur de
sunge ooh läste. E^abbi stod midt i Synagogan och läste,
vände ansigtet mot Öster. Ali hans läsning och böner
framfördes sä fort ooh med den hastighet, som hade han
fruktat, det fienden snart vore öfver honom, sä at det
väl var nastan ogörligt, at nägon kunde fästa en enda
tanka pä det han ramlade fram.

New York, hufvudstaden uti Provincen af samma
namn, är belägen 40. grad. 40. min. Norr om sequator,
samt 74. grad. 4. min. W. om Londons meridian, och
ungefär 97. Ängelska mii frän Philadelphia, pä et för
handelen ganska beqvämligt ställe, nämligen litet frän
Hafvet pä en udd, som göres af 2ne vikar, hvaraf den
ena emottager Hudsons flod, hvilken icke längt frän sta-
den faller uti den samma. New York har sälunda sjön
omkring sig pä 3ne sidor. Granden, hvarpä staden är
bygd, är somligstäds jämn, annorstäds nägot backog.
Eljest räknas orten för vara ganska hälsosam.

Denna stad har först blifvit anlagd af HoUändare,
som säges vid är 1623. dä de voro ägare af samma land,
hvilka kallade den Nya Amsterdam, äfven som det om-
kring ligande landet dä kallades Novum Belgium: men
sedän Ängländarne vid slutet af är 1664. under Sir Cartes
anförande, bemägtigade sig det samma, och fingo i den
nästpäföljande friden behälla det, gofvo de bäde staden
och den der under lydande Provincen | namn af New York.
I storlek lärer den nu komma närmast til Boston och
Philadelphia af städerna bland de Angelska Colonier i
Norra America; men uti sköna hus, rikedom och stark
handel täflar han med dem om förträdet. Han lärer vara
ungefär halfannan gäng sä stor som Götheborg i Sverige.

Gatorna äro väl icke sä regulaira som i Philadelphia,
utan gä ibland tämeligen krokut och i bugter; dock äro
de pä sit sätt nog vakre, Mäst alle äro stenlagde, undan-
tagandes pä högderna, der det ej behöfves. Pä de för-

Neio York. 249

nämsta äro löfträn planterade vid sidorna, hvilka om som-
maren gifva bäde et täckt utseende, och uti den starka
hettan, den ärstiden pä dessa orter, en behagelig skugga,
samt göra i öfrigt staden ganska angenäm, at det syntes
mig som hade jag spatserat i en trägärd, da jag gick här
pä gatan. De trä-slag som blifvit använde härtil, voro
följande: Vatten-Bök {Platanus occidentalis Linn. spec. 999.)
var i myckenhet här planterad. Hon gaf en skön skugga
om sommartiden med sinä stora och myckna löf. Locust-
tree {Robinia, Fseudo-accacia Linn. spec. 722.) Af denna
fans här ock mycket: dess vakra löf, och den mer än
angenäma lukt, som dess blommor gofvo, da den stod i
blomma, förtjente väl, at planteras bäde pä gator, vid
hus, och i trägärdar. Än stodo här ock Lindar och Almar,
fast icke i den myckenhet, som de 2ne förra. Alla dessa
trän voro skiftevis satte om hvarandra.

Utom hvarjehanda sjungande och qvittrande fogiar,
uppehöllo sig äfven i dessa trän om sommaren en mycken-
het af et synnerligt slags Grodor, | hvilka om aftnarne P- -^öO
och nätterne, hälst när det var varmt, eller liknade sig
til rägn, upfylte luften med sit mängfalliga läte, och lika-
som täflade med foglarna. De höllo ofta sädant Ijud, at
den ene människan näppeligen kunde höra hvad den andre
taite pä gatan.

Husen äro til största delen af tegel: de fläste väl
och mycket vackert bygda, samt flera väningar höga.
Pä somlige ställen vända de, efter det gamla sättet, gaf-
velen mot gatan; men vid de i senare tider upbygda är
detta ändradt. Pä mänga hus är öfverst pä taket bygt
som en aitan, hvarest de om sommar-aftnarna sitta och
roa sig, och hvarifrän de icke allenast kunna hafva en
behagelig prospect öfver en god del af staden, utan äfven
öfver en del af den dertil liggande sjön, samt det vid den
samma belägna landet. Husen äro här gemenligen täckte
antingen med taktegel, eller med takspän, hvilken spän
är gjord af den hvita Tallen, som växer längre upp i
landet {Pinus Strohus, Linn. spec. 1001.) och säges dessa
späntak i varaktighet mäst täfla med dem, som i Penn-

250 Neiv York.

sylvanien göras af den sä kallade hvita Cedern {Cupressus
thyoides, Linn. spec. 1003.) Inuti husen voro väggarna
hvitlimade. Jag säg ingenstäds Tapeter, ty de visste ej
stort af dem här i landet. De livitmälade väggar voro
til en stor del öfvertäckte med smä taflor af allehanda
ritningar: ä ömse sidor om spisen voro skäp; under
fönsterna i stenhusen brädslagit, ocli bänk dervid in i
muren at sitta pä: skäpen ooh alt det brädslagna var
mäladt gräblätt.

Kyrkor äro i denna stad ätskillige, hvaraf märkes
p. 361 följande. 1. Den Ängelska bygd är 1695. | i W. ändan
pä staden, af sten, med torn pä, och kläcka deri. 2. Den
Nya Holländska, som är nog stor, bygd af sten, med torn
pä ooh en kläcka deri, jämte timkläcka, hviiken lärer vara
den enda, som finnes här i staden. Denna Kyrka stär
mäst uti SSW. och NNO. hvarvid märckes, at Kyrkorna
i denna stad ej halla nägot vist väderstreck i sin bygnad,
utan den ene stär frän O. til W. pä vanligt vis: den
andre frän S. til N. och sä vidare. Uti denna Kyrka var
intet altare eller Sacrestia, ingen läktare, inga Ijuskronor
och Ijusstakar, och inga figurer eller mälningar. Omkring
Kyrkogärden äro ätskilliga trän planterade, hvilka göra,
at Kyrkan stär som uti en lund. 3. Den gamla Hol-
länska, är äfven af sten; men ej sä stor som den förra.
Inuti var den mälad, fast utan bilder, och försedd med
et litet orgverk, dit skänkt af Gouverneur Burnet. Mäst
alla Manfolken sitta här pä läktare, och Qvinfolken ned i
Kyrkan. 4. Den Presbyteriska, var nyligen upbygd, tämlig
stor, af sten, med torn och kläcka deri. 5. Den Tyska
Lutherska. 6. Den Tyska Calvinska. 7. Den Franska
för flyktingar af Reformerta Religion frän Frankrike. 8.
Quakarenas Meeting. Hit kan ock f oras 9. Judarnas Sy-
nagoga, hvarom näst förut är talt.

Utemot sjön pä yttersta udden är en tämmelig väl
god Fästning anlagd, kallad Georgs Fort, som commen-
derar hamnen, och gör staden tämmelig säker för hastigt
fiendteligt anfall frän hafssidan. Dessutom är den mot
norra eller landssidan med pallisader omstängd, hvilka

Neic York. 251

dock nu, sedän de i längliga tider icke haft at särdeles
frukta I för nägon fiende, äro pä somliga ställen nog för-
fallne.

Uti sjelfva staden finnes intet särdeles godt Vatten;
men litet utan för den samma är en skön och tilräckelig
kalla, livadan invänarena förse sig med alt det vatten de
bruka til Thee, dricka och bättre matlagning; dock betjena
de, som härutinnan äro mindre granlaga, sig af det vat-
ten, som finnes i brunnarna, ehuru slätt det är. Af denna
brist pä godt vatten Iida ock främmandes hästar här
mycket, livilka icke gerna vela smaka af det, sora tages
uti stadsens brunnar.

Hamnen är tämmelig god, de största skepp kunna
ligga här pä redden, och nastan tätt til bryggan. Vatnet
deruti är, för dess belägenhet i sjelfva hafskanten, ganska
sait; hvadan den ock mäst alla vintrar, om ej en ovanlig
sträng köld sätter til, är öppen, til en icke ringa fördel
för denna stad och dess handel, da skepp hela äret igenom
kunna här ut- och inkomma, när de vela, och vinden ej
hindrar, hvilken förmon Philadelphia nödgas sakna, som
förut är sagt. Den stora On Long Island, som ligger
midt för staden mot hafssidan, gör hamnen för häftiga
väder derifrän säker; och sades Sudväst-storm vara af alla
väder värst för de skepp, som ligga i hamnen; emedan
at den kanten är frän Hafvet en öpning. Ingängen frän
Hafvet til New York är dock ej aldeles sä god: den är
väl tämmelig djup, dock kunna ej stora krigsskepp gä dit
in ; emedan det är för grundt. Stora Köpmansskepp hafva
ibland i starkt svall stött litet pä botten, när de sunckit
ned emellan vägarna, dock utan skada. Mänge skepp
hafva likväl här förgäts; emedan Canalen | är smal, och
om de icke segla rätt, komma de pä bankar. Gamle män,
som i alla sinä dagar färdats här f ram och tilbaka, för-
säkrade, at denna Canalen nu vore hvarken djupare eller
grundare, än den fordom värit.

Ebb och Flod sades fö rh alla sig här vid New York
sälunda, at vanliga skilnaden emellan högsta och lägsta
vatten om dygnet är ungefär 6. Angelska fot, och den

262 New York.

tiden om mänaden, som floden är högst, stiger skilnaden
til 7. sädana fot.

Hvad Handelen angär, sä är denna Staden den, som
uti Ängelska Provincerne uti Norra America drifver den
samma nastan större, än nägon af de andre: ätminstone
är der ingen, som öfvergär honom derutinnan. Eljest
lära sä Philadelphia som Boston tämmeligen häruti täfla
med honom. New York drifver handel pä ätskilliga orter.
Härifrän sades gä längt flera skepp til London, än frän
Philadelphia. De föra dit med sig allehanda slags skin-
varor, dem de tilhandla sig af Yillarna: äfven Säcker,
Logwood och andra färg-trän, samt Rum, Mohogony ooh
andra varor, dem de tagit frän Jamaica och andra Ängelska
öar i Södra America, jämte alla de penningar, de annars
med sin handel kunna fä tilhopa. Äfven bygges här är-
ligen skepp, hvilka föras öfver til iingland, och der för-
säljas. I dessa senare ären hafva de börjat skeppa öfver
til Ängland en myckenhet Järn. Frän London tages til-
baka icke allenast allehanda fabricerade varor och andra
Änglands producter, utan ock alt sädant, som eljest uti
krämare-bodar plägar försäljas, sä at Ängland, och i synner-
p 364 het London, hafver ge | nom sinä Colonier uti America i
sädant en otrolig vinst. Ja, ej allenast denna Stad, utan
ock alle andre Ängelske Colonier pä fasta landet i Norra
America taga sä mycket af allehanda Köpmans varor frän
London, at alla de penningar och begärligare varor de
eljest pä ätskilliga orter med deras handel kunna förtjena,
gä alt til London och Ängland, at betala det samma, och
ändock räcker det pä längt när ej til, sä at häraf ses,
hvad en väl inrättad Colonie kan bidraga til dess moder-
lands tilväxt och fromma.

Ganska mänga Fartyg gä härifrän New York til
ofvannämde öar i Södra America, (hvilka af Ängelsmän-
nerna med et ord kallas Westindien, som förut p. 244 är
nämdt) dit de härifrän föra med sig mjöl, spannemäl,
skärpor, kimbar och laggkäril, bräder, kött, fläsk, smör
och andra matvaror, samt af de fä frukter här finnas.
Ofta gä de til Boston i Nya Ängland, dit de föra Spanne-

Neiv York. 263

mäl och mjöl, och taga derifrän kött, smör, allehanda
slags träverke, hvarjehanda slags fiskvaror med mera, dem
de sedän föra til Westindien, och der föryttra. Äfvenleds
taga de frän Boston Rum, som der i myckenhet distilleras,
den de sedän här i landet med fördel försälja. Ibland
löpa jagter härifrän til Philadelphia med Köpmans varor,
och äter en annan gäng komma jagter derifrän hit, näm-
ligen alt som de af Gazetterna se, at en eller annan Vara
är mera begärlig, eller betales dyrare i den ena orten än
i den andra. Til Irland gä härifrän ätskillige Fartyg,
lastade med hvarjehanda varor, som blifvit hämtade frän
Westindien; men i synnerhet med Linfrö samladt här i
landet. Det försäkrades | mig, at somliga är gä mot 10.
skepp härifrän til Irland, lastade nastan bara med Linfrö.
Orsaken är, dels at Linet i Irland icke har godt och til-
räckeligt frö; dels och förnämligast, at de uti Irland, til
at fä godt Lin, sägas updraga det, innan fröet hinner
mogna, samt at de til samma ändamäls ernäende, eller at
bekomma utvaldt Lin, icke vela betjena sig af egit hemma
samladt frö, utan af det, som kömmit frän längre aflägsne
orter. Det är för samma orsak skul, at Linfrö är pä denna
ort en god Handels-vara. Denna tiden kostade en Buskel
Linfrö här i staden 8. Skillingar New Yorks-penningar,
eller just et Sttick von achten. För de varor, som blifvit
försälde pä Americanska öarna, tages i betalning antingen
reda penningar, eller Westindiska varor, som dels föras
först hem, dels ock försändas strax antingen til London
eller Amsterdam. Ville nägon vid äterkomsten frän Ang-
land eller Holland ej taga varor, eller ock ingen vore, som
fraktade skeppet, kunde en gä til New Castle i Ängland,
taga stenkäl til Barlast och fara sä hit hem, hvarest de
tämmeligen väl skuUe blifva betalte. Häraf skedde ock^
at de pä mänga ställen här i staden betjente sig af Sten-
käl, sä i Kök, som i andra spisar, emedan de sades kunna
säledes fäs lättare, än ved, för hvilken sidstnämde nu be-
taltes 30. Skillingar New- Yorks-penningar famnen; (huru
Stor en sadan famn är, ses förut p. 225.) Pä Södra Caro-
lina drefvo de ock härifrän handel. De förde dit Spanne-

264 NeiD York.

mäl, Mjöl, Säcker, Rum, med mera och togo derifrän Eis-
gryn, som är den Provincens snart sagt enda product.
p. 366 Producterne af denna New Yorks Province | äro ej

raängahanda, utan i synnerhet följande: Allehanda slags
skinvaror, hvilka köpas af de villa Americaner, liälst och
mäst vid Oswego. Bräder i ymnoghet, som mäst komma
frän Albany: allehanda slags kimbar och laggkärii, hvilka
komma ifrän de omkring Hudsons Flod belägna orter:
Hvete, Mjöl, Korn, Hafra &c. som mäst kommer frän New
Jersey och andra ställen öfver alt i detta landet. Jag säg
jagter frän New Bruns\vig, lastade endast med Hvete,
som läg löst i fartyget, samt Mjöl, som var inpackadt i
tunnor, säsom ock en ymnoghet linfrö. Äfven utskeppas
härifrän nägot fläsk och andra köttvaror, dock ej til sär-
deles myckenhet: ja ock nägot litet ärter, som komma
frän orterna omkring Albany. Ändteligen ock järn, som
i myckenhet fäs pä flera ställen i denna Province, och
det tämmeligen godt. De öfriga denna Provincens Pro-
ducter äro ej af nägot särdeles värde.

Det mästa vin, som brukas, sä väl här, som uti de
öfriga Angelska Colonier i Norra America, tages frän ön
Madeira, och är nog starkt och hetsigt.

Inga särdeles Fabriquer voro här i landet ännii in-
rättade, utan mäst af kläde, linne, och andra fabricerade
köpmans varor fördes hit fran Angland, enkannerligen
frän London.

Hvad som i öfrigt ej ringa bidrager til handelens
beqvämlighet för denna stad, är Hudsons Flod, hvilken
är segelbar til 150 Angelska mii up i landet, och faller
ut i hafsviken litet Yäster om staden. För tvä tredjedelar
af äret är denna full med jagter, samt andra större och
p. 367 mindre bä|tar, hvilka färdas til och frän New York, lastade
med allehanda landets Producter och andra varor.

Huru mänga fartyg ungefär ärligen inkomma til denna
stad, och utgä därifrän kan jag icke säja; men uti en af
Pennsylvanise Gazetter har jag funnit, at frän den 1
Decemb. 1729. til d. 5 Decemb. 1730. äro til New York
inkomma 211. fartyg, och innom samma tid 222. utgängne.

New York. 266

Sedän den tiden har handelen här ansenligen til- och icke
af-tagit.

Marknad hälles ock här i staden 2:ne gängor hvar
vecka, mäsfc pä sainma sätt, som förut p. 189. vid Phila-
delphia är omordat; men i denna staden är dock den
olägenheten, at här äro flera torg eller marknads-platser,
hvarigenom sker, at en ej altid kan fä det en vii pä et
ställe, utan nödgas ibland löpa fr an det ena torget til det
andra, innan en fär hvad som tarfvas.

Gouverneuren öfver New Yorks Province har här i
staden sit säte, och residerar pä sjelfva Fästningen. Bland
andra detta Länets Höfdingar förtjenar at nämnas William
BuRNET, Son til den lärda och för sin theoria telluris
namnkunniga Ängelska Biskopen Burnet. Denne Gouver-
neuren var en mycket lärd Herre, och tillika pä alt sätt
sä sorgfällig om detta Länets upkomst och vältrefnad, at
Invänarena ännu i dag anse honom för den största och
berömvärdaste Höfdinge, New Yorks Province nägonsin
haft, och den de tro sig ej kunna gifva nog läford. Hans
hvarjehanda Astronomiska Observationer, gjorde här pä
orten, äro införde i ätskilliga Ängelska skrifter. Ar 1727.
vid nu Eegerande Ängelska Konungens GEORG II. an-
träde til Riksstyrslen blef han | flyttad frän New-Yorks
Höfdingdöme, til Gouverneur uti Boston i Nya Ängland,
der han dog är 1729 d. 7. Sept. af alla ganska mycket
saknad.

I denna stad kommer gemenligen en eller par gängor
om äret the Assembly af denna Province tilsamman, det
är Deputerade frän alla dess Härader, at här halla sinä
smä Parlament eller Riksdagar öfver det, som kan vara
nyttigt til landets bästa. De kallas tilhopa af Gouver-
neuren, som ock hafver magt at skilja dem ät, när han
behagar. Hvilket han ock gör, antingen när det ej mera
är nägot angelägit at rädslä om, eller da han ej finner
dem sä eniga för Konungens och landets bästa, som sig
bör, eller när Gouverneuren regeras af egna capriser
och egit interesse, förgätande landets välfärd. Här har
värit den Gouverneur, som, sedän han räkät i oenig-

256 New York.

het med Invänarena uti landet, och desse sedermera pä
ofvannämde smä Riksdagar af harm och arghet altid satt
sig tvärt emot, hvad Gouverneuren proponerat, om det
ock värit aldrig sä nyttigt; sä har han gripit til det rädet,
at tätt och den ena gängen strax efter den andra kalla
dem tilsamman, och sä snart han märkt deras envisa
sinne, strax skildt dem at, hvarigenom han sä mycket ut-
rättat, at de tr-ötte af sä mänga och tätä utgifter, orasider
voro glade at de fätt förena sig med sin Gouverneur til
landets bästa. Ja, det har ock de Gouverneurer här gif-
vits, som tätt sammankallat, och äter strax ätskildt Lan-
dets Deputerade, endast derföre desse ej i alt velat dansa
efter deras pipa, och samtycka til alt hvad Gouverneuren
proponerat, ehuru skadliga sädana propositioner värit för
Landet och det almänna. Konungen i Ängland sätter
här Gouverneurer til, alt efter egit behag; men de lönas
af Undersätarena i Provincerne, hvilka sammanskjuta til
Gouverneurens underhäld; derföre alt som en Gouverneur
mer eller m.indre ställer sig in i förtroende med dem; sä
fär han större eller mindre lön: det ges ock exempel pä
Gouverneurer bäde i denna och andra Ängelska Provincier
p. 369 i Norra America, hvilka | derigenom, at de rakat i stridig-
het med Invänarena uti de sig anförtrodda Län, mäst se
sig gä i mistning af hela den vanliga ärligen samman-
skutna lönen, och Konungen sjelf har icke kunnat förmä
dem, at utgifva den. En Gouverneur eller Ijandshöfdinge
skalle säledes nödgas, antingen lägga ned sin syssla, eller
hafva alt för usel utkomst, eller ock i alt rätta sig efter
Invänarenas behag, om han derjämte icke hade andra ut-
vägar, til at nägorlunda fä sin lön ut. Desse äro bland
andra följande: 1. Fär ingen i hela Länet, utan Gouver-
neurens samtycke, halla krögeri, utan bör en och hvar,
som idkar krögeri, derföre betala nägot visst til Gouver-
neuren, alt efter omständigheterna. Sälunda hafva vissa
Gouverneurer, dä Invänarena undandragit sig, at samman-
skjuta til deras underhäld, lätit mäst fördubbla antalet af
Krogar i deras Province. 2. Brukar största delen af dem,
som ärna gifta sig, (om de ej äro utfattige) at icke Iata

New York. 267

lysa för sig pä Predikstolen, utan taga af Gouverneuren
en sä kallad Licence eller tilständ, at fä träda i äktenskap
med den och den person; da pä en sadan Sedels up-
visande hvar Protestantisk Präst hafver lof, at samman-
viga dem. För en sadan Licence betales til Gouverneuren
ungefär 4 a 5 Plätar, efter värt mynt; detta indrager
vackert öfver hela Provincen om äret. 3. Kan ock Gouver-
neurens inkomst ökas genom Eesepassers utgifvande, en-
kannerligen at dem, som gä til sjös: at förtiga ännu
ätskilliga andra atvägar.

Vid ofvannämde deras Assemblyes eller smä Riks-
dagar, öfverses och bättras de gamla Lagar, ny a stiftas,
anstalter göras, til nödiga penningars | eller mynts gäng-
barhet, m. m.; ty det är at märkä, at hvar Angelsk Pro-
vince i Norra America är aldeles independent af den andra,
sä at den hafver sinä särskildta Lagar, sinä särskildta
penningar, och kunna i mycket anses, som särskildta
Konungariken frän hvarandra. Häraf sker, at vid krigs-
tider gär här ganska oordenteligen och senfärdigt til, sä
at dä den ena Provincen vii fram, vii den andra tilbaka.
När Gouverneuren vii hafva sä, vii Assemblen hafva tvärt
emot. Det är dä icke at undra öfver, at under det de här
utdraga tiden med oenigheter sins emellan om bästa och
minst kostsamma sättet at utföra kriget, intager fienden
den ena orten efter den andra. Gemenligen har det skedt,
at dä Gräntse-Provincerne blifvit af fienden plundrade,
hafva de längre ifrän belägne, suttit stilla i ro, likasom
det ej bekommit dem nägot, och ofta hela 2 ä 3. ja flera
är bäde dragit i betänkande, och äfven stätt emot, at
sända de förra och i nöden stadde nägon hjelp. Ja, man
har haft Exempel derpä, at dä somlige Provincier hafva
blifvit af fienden härjade och sköflade, har en annan
Province, under hela den tiden ej allena sutit neutral,
utan ock tillika drifvit stark handel med fienden. Genom
sädant förhällande hafva Fransoserne i Canada, hvilka äro
endast at räkna som en hand full med folk, mot de An-
gelska, likväl i ofreds tider sä stora fördelar för de sist-
nämde; der dock mängen, som vii döma efter mycken-

17

258 Ntw York.

heten och välmägan, skulle tycka, at Ängelsmännerne
med största lätthet skulle snart kunna kufva de Franska;
men med alt detta och eliuru oriktigt här tilgär i krigs-
tider, kan dock ej nekas, det ju Angelska Kronan hafver

p. 371 ganska stora | förmoner derigenom, at Fransosernas Canada
gräntsar til deras Nybyggen i Norra America; och lärer
finnas nog anledning at tvifla, det Konungen i Angland
med fullt alfvare skulle vela taga Canada frän Frankriket,
om det ock stode i hans förmäga. Orsaken är lätt at se:
Angelska Colonierne i Norra America äro i myckenhet af
Invänare och välmäga redan sä mägtige, at de börja föga
gifva gamla Ängiand efter. För gamla Anglands handels
och välmagt skul, samt för andra orsaker, är des Nybyg-
gen i America förment, at uprätta nägra Fabriquer och
Manufacturer, som skulle lända moderlandet til skada och
afsaknad. De fä ej uptaga nägot af ädlare Metaller annor-
lunda, än at det straxt skal skickas til Angland. De hafva
ingen frihet, at handia pä andra orter, än de Angelska,
undantagandes nägra fä ställen; ej eller hafva främmande
Nationer tilständ, at drifva handel i de Angelska Colonier
i America. Utom ätskilliga andra inskränkningar i deras
handel och näring. Genom et sädant tryckande sker, at
Angelska Invänarena uti Norra America äro mindre varme
mot sit Moderland. Til en sadan kali tanka bidraga ock
mycket de mänga främmande Nationer af Tyskar, Hol-
ländare, Fransoser, Irländare, och andre, som flyttat hit
öfver, och satt sig ned i de Angelska Nybyggen, hvilka
merendels ej äro sä särdeles ömme om gamla Angland.
Dessutan äro en del människor sä sinnade, at de aldrig
kunna vara nögde med hvad de hafva, om det ock vore
huru godt, utan längta altid efter mera, eller älska för-
ändringar. At förtiga, det en alt för stor frihet, och för

). 872 mycket goda dagar, ofta kunna för | vandlas i et tygelfritt
sjelfsväld. Jag har flere resor hört Ängelsmän sjelfva,
icke allenast dem, som värit födda i America, utan äfven
i gamla Angland, men sedän gätt öfver til America, och
der satt sig ned, uppenbarligen säga och spä, det de
Ängelske Colonier i Norra America efter 30. 40 a 50 är

Neio York. 259

torde utgöra et särskildt Konungarike, skildt aldeles frän
gamla Ängland; men som hela landet, hvilket sträcker
sig längs efter hafsstranden, är at den kanten öppit, och
pä lands- eller baksidan vid ofredstider oroas af Franso-
serna; sä kunna desse sista eller Fransoserne tilräckeligen
ästadkomma, at kärleken emellan dessa Colonier och deras
moderland ej sä lätt kan alt för mycket kalina bärt
eller utsläckna: utan bör Angelska Kronan med ali fog
anse dem, som den bästa pädrifvare-staf, at halla dessa
deras Undersätare i ali tillbörlig och önskelig plikt och
undergifvenhet. Men jag har nastan gätt för längt frän
mit ögnamäl, och vii derföre komma tilbaka til New-
York igen.

Magnetens Variation här i staden blef är 1686 af
Ofver-Ingenieuren (Surveyor General) öfver New-Yorks
Province Philipp Well observerad vara 8 grader 45 min.
Wästerlig; men är 1723 fant Gouverneuren Burnet den
vara 7 grad 20 min. Wästerlig. Hvaraf det ses, at Mag-
netens Variation aftager här vid pass 1 grad 25 min. pä
38 ärs tid, eller litet mer än 2 minuter om äret. Mr.
Alexander, en Man väl förfaren bäde uti Mathematik och
Astronomie i denna staden, berättade mig d. 18 Sept.
1750. at efter flera hans gjorda Observationer vore Mag-
netens Ya|riation den tiden här ungefär 6. grad 22 min.
Wästerlig.

Här sades vara par stycken Boktryckare, och gifves
här frän trycket ut hvar vecka Angelska Avisor, deri
hvarjehanda finnes infördt frän alla verldenes delar.

Vintrarne äro här mycket kallare, än uti Pennsyl-
vanien; ja, de kunna uti köldens stränghet täfla med ät-
skilliga orter här i Sverige; dock varar köiden pä längt
när ej i New-York sä länge, som här hos oss. Yären
kommer här (uti New-York) tidigt, hösten sent, och om
sommaren är hettan här ganska stark; derföre kunna de
ock hafva Vatten-Meloner, hvilka blifvit sädde pä öpna
fältet, redan mogna vid början af Augusti mänad: der vi
dock hos oss under fönster uti drefbänkar svärligen kunna
drifva dem til mognad. Huru sträng köiden här är om

260 Neiv York.

vinteren, kan jag ej sä noga säga; emedan de Thermo-
metriska Observationer jag här fätt, voro alla märkte pä
oriktiga Thermometrar, hvilka dessutan sutit inne uti hus,
ooh ej ute i fria luften. Snön ligger pä marken nägra
mänader, och slädar brukas här pä samma sätt som i
Sverige, fast nog obäklige gjorde. Hudsons Flod, som
ned vid dess mynning är ungefär mot en Svensk fjerde-
dels väg bred, och der skilnaden emellan högsta och lägsta
vatten vid ebb och flod om dygnet är 6 ä 7 fot, utan at
nämna, det vatnet deruti är ganska sait, ligger dock til
3. 4. eller snart 5 mänader hvar vinter belagd med Is,
som ofta är af en half alns tjocklek, och mera.

Om sommartiden äro de ibland här nog plägade af
374 mygg, hvilka sägas inkomma med det hö, | som införes
frän de här i nägden belägna läga saltvattens ängar, samt
om aftonen med boskapen. Jag har sjelf blifvit, och äfven
sett andra vara om nätterna af dem sä illa medfarne, at
man ej kunnat gä ut i staden för de mänga knylor desse
ästadkommit öfver hela ansigtet.

Vatten-Meloner fas i nägden omkring denna stad
ganska stora och sköna; ja nastan bättre, än pä andra
orter i Norra America; fast de alla planteras ute pä öpna
fältet, och aldrig sättas förut i drefbänk. Hos Gouver-
neuren Clinton säg jag i Septemb. 1750. en Vatten-Melon,
som vägde 47. Angelska skälpund, och hos en annan hand-
lande der i staden en af 42. skälpunds tyngd; dock räk-
nades desse bland de största, som här pä orten fäs.

Ar 1710. sändes härifrän 5. Iroquoirnas Konungar
eller Sachems öfver til Ängland, at förmä Drottning Anna
til alliance med sig emot Fransoserna. Deras namn, kläde-
drägt, Audience i London, tai til Drottningen, utlätelse
om Angland och Europeernas väsende, med mera, äro af
andra skrifter förut bekante, sä at det vore onödigt, at
här uprepa det samma. En sadan Vilsk Konung eller
Sachem har gemenligen ej mer at säja öfver sinä under-
hafvande, än en Länsman hos oss i en Soknestämma, ja
näppeligen sä mycket. Under minä resor genom dessa
Villars land, behöfde jag aldrig nägon gäng göra min

New York. 261

upvaktning lios deras Sachems, utan desse Eegenter in-
funno sig sjelfve obudne uti mitt qvarter, och det mer-
endels för en eller par supar bränvin skul, hvilket är den
dryck de älska öfver alt annat i verlden. Af ofvannämde
5 Vilska Sachems | sades en hafva blifvit dödiÄngland;
men de andre 4. hade kömmit hem igen.

De första inbyggare i New York voro bara Hol-
ländare. När staden med det dertil hörande landet sedän
blef af Ängelska Cronan intagit, och vid det päföljande
fredsslutet bärtbytt til den samma mot Surinam, lämnades
dess förra inbyggare frihet, at antingen blifva qvar, och
njuta samma friheter och förmoner, som förr, eller ock
flytta med ali sin egendom bärt. De fläste utvalde hällre
det förra; hvaraf kömmit, at största delen af inbyggarena
bäde i denna stad och den derunder lydande Province af
samma namn, ännu i dag äro Holländare, och tala sins
emellan mäst Holländska, enkannerligen de gamle; men
sä börja de dock smäningom tämmeligen aflägga sit förra
tycke, enkannerligen här i staden, och landet dernäst til
hvarest största delen af ungdomen nu talar gemenligen
bara Ängelska, och äfven merendels gär uti Ängelska
Kyrkan, samt tycker illa, om nägon kallar dem Hollän-
dare, och ej Ängelska. At Judar äfven här vistas, och
njuta Stora friheter, är förut omtalt.

Ehuru Ne\v Yorks Province värit mycket längre
bebodd af Europeer än Pennsylvanien, är den dock pä
längt när icke sä upfyld med folk, som den samma, fast
jordmonen är äfven här tämmelig god. Orsaken sades
förnämligast vara den: uti Drottning Annas tid, ungefär
är 1709, kommo hit en stor hop Tyskar, hvilka af Re-
geringen fingo land, och satte sig här ned: när de vistats
här nägon tid, och bygt sig hus och Kyrkor, samt up-
tagit äker och äng, begynte man inskränka deras privi-
legier, och under hvarje|handa förevändande taga en och
annan bit land ifrän dem. Häraf stöttes Tyskarna för
hufvudet, som brukade väld mot väld, och slogo dem, som
ville taga bärt landet. Detta togs sä illa up af Regeringen,
at Tyskarnas hufvudmän blefvo insatte och ganska illa

262 New York.

37'

medfarne och straffade. Et sädant förfarande förtröt dem
sä högt, at mäst en och hvar af dem lämnade sinä hus
och sin jord: gick derifrän och begaf sig til Pennsylvanien,
derest de blefvo ganska väl emottagne och erhöllo land
järate stora friheter, dem de fingo orubbade sig til godo
njuta. De lato ej benöja sig dermed, utan de skrefvo
ock hem til deras anhöriga och vänner i Tyskland, samt
inrädde dem, at, (i fal de hade lust at komma til America),
skulle de ingalunda sätta sig ned uti New York, och af-
mälade den regeringen ganska illa. Detta hade det efter-
tryck, at Tyskar, som sedermera til mänga skepslaster
foro öfver til America, frägade aldrig efter New York,
utan utvalde alla Pennsylvanien. Ja, det hände ibland,
at de nödgades komma öfver med skepp, som gingo til
New York; men näppeligen hinte de til lands, för än de
skyndade sig derifrän til Pennsylvanien, midt för ögonen
af New Yorks inbyggare. Härtil kan än föras en annan
orsak: Vid det denna Provinces första invänare eller Hol-
ländarne fingo vid fridsslutet med Ängland frihet at blifve
här qvar, och njuta alla sinä förra förmoner och privi-
legier, utan nägon afkortning, til godo, tilvällade sig dä
en och hvar af dem ganska stora tracter land, sä at
mängen ensam person af de förmögnare gjorde sig dä
Herre och ägare af land, hvilket til vidd | och omkrets
of ta kunde s vara mot en af vara medelmättiga, ja större
Soknar. Som nu en stor del af dem voro mycket rike,
sä dref afunden mot de Angelska dem, at ej sälja nägon
bit land, om de icke fingo den mängfalt betalt. Hvad de
dä gjorde, hafva deras efterkommande noga fölgt in til
denna dag. Som nu bäde Angelsmän och andre Nationer
kunna fä land bäde för bättre pris och med mera säkerhet
i de andra Provincier; sä är ej at undra, at sä mänga
ställen i New Yorks Province ännu ligga obebodde, och
se ut som ödemarker. Detta alt visar hvad et litet fel
i Regeringen kan bidraga til et lands saknad pä in-
byggare.

Pensylvanien. Philadelphia. 263

Den 3 November.

Vid middagstiden begofvo vi oss fr an New York
tilbaka, och fortsatte sä resan, at vi kommo til Phila-
delphia den 5. derpäföljande.

Cider. — Omkring Philadelphia hade de nastan för
mer än en mänad sedän gjort Cider; dertil nödsakade
deraf, at äpplena voro sä mogne, at de föllo af sig sjelfva
ned frän träden; men vid vär resa til New York märkte
vi, at de at den kanten da som bäst höllo pä, at göra
sin Cider. Hvaraf ses, at äpplena omkring Philadelphia
falla förr af träden, än uti New York; antingen at jord-
monen, eller en starkare hetta om sommaren i Phila-
delphia, eller nägot annat är orsaken dertil. Eljest hade
de ingen förmon deraf, at de sä bittida mäste göra sin
Cider, tj en längsam förfarenhet hade lärt dem, at ju
tidigare de här kommo at göra den samma, ju sämre blef
den; emedan den starka sommarhettan sades gö|ra, at p. 37i
fermentation icke blef sä god, som dä det skedde senare.

Polcat kallades af Angelsmännerna härstädes et fyr-
fotadt djur, hvilket finnes nog allmänt ej allenast i Penn-
sylvanien, utan ock längre bäde til Norr och Söder i
Norra America. Uti New Yorks Province kallas det ge-
meniigen Skunk. De Svenske här i landet kallade det
Fiskatta, af den oliderliga stank, den ibland gifver frän
sig, hvarom strax nedanföre. Fransoserne i Canada kalla
det för samma orsaks skul dels Bete puante, dels Enfant
du diable. En del Fransoser kalla det ock Pekan. Det är
beskrifvit och med lefvande färgor afritadt af Herr Catesby
uti dess Natural History of Carolina Voi. 11. p. 62. f. 62.
under namn af Putorius Ämericanus Striatus. Han är i
närmaste slägtskap med märdar, och til storleken äfven
mäst den samme. Färgen är gemenligen svart med en
hvit rand midt längt efter ryggen, och par sädana hvita
ränder längt efter hvardera sidan, hvilka gä parallelt med
den första. Ibland, fast säilän, visa sig ock sädane, som
äro mäst hei hvita. Litet för än vi nu äterkommo til
Philadelphia, sägo vi en ligga vid en gärd, som var af

264 Pensylvanien. Philadelphia.

hundar ihjälbiten. Sedän hade jag ock vidare en eller
annan gäng tilfälle under mit vistande här i landet, at se
samma djur, och at göra mig underrättad om dess egen-
skaper. Denna Fiskatt har sinä ungar antingen i iholiga
trän, eller ned uti jorden. Des tilhäld är ock ej allenast
ned pä marken, utan han kan ock behändigt klifva up i
trän. För Foglar är han en stor fiende, h vilkas digg lian
slär sönder, och äter up deras ungar. När han kommer

p. 379 ihop med höns, | häller han med dem et grufveligt gästa-
bud. Men sä är han dock mäst bekant för en synnerlig
egenskap: da han blifver jagad af hundar eller folk, äro
väl hans fötter och klor gemenligen hans första tilflykt;
ty med dem springer han undan, eller kHfver up i träna;
men om de hinna nog närä pä honom, sä at han ser sig
ingen utväg at komma undan, har han ännu et hjelpe-
medel öfrigt, nämligen, han kastar sin urin emot den,
som förföljer honom, antingen han, som somlige säga,
väter sin svants dermed, och sä med den samma stänker
tilbaka, eller han eljest kan kasta det sä längt. Det förra
tyckes dock troligare; emedan trovärdige män berättat
mig, at de fätt synen full deraf dä de värit mot 3. famnar
ifrän honom. Denna hans urin har en sä vederstyggelig
lukt, at värre ej kan gifvas. Ungefärligen är den sadan,
som hos Geranium rohertianum primum C. B. (Linn. Flor.
Suec. 578.) men i tusendfalt högre och starkare grad.
När nägon är närä in til Fiskatt an, dä han gifver fr an
sig denna stank, kan den samma pä en stund svärligen
hämta andan, utan den vii lika som qväfjas bärt eller
storkna. Kommer nägot af dess vatten i synen pä nägon,
säges det vara fara vid at mistä den samma och om nägot
kommer pä kläderna, kan denna grufveliga stank nastan
aldrig sä tagas bärt, at den ju ändock nägot litet skal
kunna kannas. Hundarne löpa ofta tvärt af bärt frän
denna kätten, sä snart han fätt bestänkt dem i synen och
nosen; men de, som äro goda hundar, släppa honom ej
gerna, innan de fätt lifvet af honom; och at nägot för-
minska stanken de af dess urin fätt, gräfva och stryka

p. 380 de med nosen nägra gängor i jorden under | jagandet.

Pensylvanien. Philadelphia. 265

ooh ä nyo anfalla kätten, til dess de göra ända med ho-
nom. Lukten af hans urin gär säilän pä en mänad utur
kläderna; men om kläderne gräfvas ned i jorden ooh fä
ligga der et dygn, sä plägar mästa delen af den elaka
lukten vara försvunnen. Afvenledes bruka de ock flitigt
gnida ansigte och händer med mull eller jord om nägon
blifvit dermed bestänkt; ja somlige halla för samma orsak
skul händerna hela länga stunden isänder i jorden; ty
med vatten gär han ej sä snart bärt. En viss Ständs-
person, som oförtänkt blef af denna katt befuktad, stank
deraf sä illa, at dä han ville gä in i nägot hus, flydde
antingen alla undan honom som för Pesten, eller budo de

honom, vid det han öpnade dören, fara ända til

och ej komma in i deras hus; sä at mannen aldrig varit
sä illa utstält i alla sinä dagar. Hundar, som varit i färd
med denna katt, fä ej pä par dagar nalkas til husen. Jag
säg en morgon pä en marknad uti Philadelphia, hvad
kastande det var af alla människor efter en hund, hvilken
tvifvelsutan litet förut varit för närä til en Polcat, hvaraf
han gräseligen luktade. Han toltes ej pä längt häll komma
när nägon människa. Ofta, dä en reser eller gär i skogen,
kännes lukten deraf pä hela länga stycket. Ibland kom-
mer man pä de ställen i skogen, der det hela länga trakten
luktar sä stärkt, at man mäste halla sig för näsan, hvilket
gifver tilkänna, at denna katt dä är i nägden, eller hafver
ej längt förut vistats pä samma ställe: är vädret med,
eller ock dä det om aftnarna sent är helt lungt, kännes
denna förgiftiga lukt pä nog längt häll. En sadan katt
kom en natt om vintern 1749, helt närä til gärden, | der
jag vistades, tvifvelsutan läckad efter et dödt lam, dä den,
vid det hundarna jagade efter honom, gaf frän sig en sä
vedervärdig och genomträngande stank, at jag näppeligen
annat visste, der jag läg i sängen, än at jag skulle qväfjas
bärt: kona rämade helt högt deraf. När han var bärta,
försvan ändteligen lukten smäningom. Vid slutet af samma
är hade et af dessa förtretliga djur practicerat sig in i
vär källare; men utan at nägon den ringaste lukt kunde
kannas deraf, (ty de gifva ej frän sig denna stygga lukten

266 Fensylvanien. Philadelphia.

annars, än da de blifvit retade eller förfölgde). Pigan
märkte nägra dagar i rad, at nägon i källaren gjort skada
pä köttvarorna. Hon stänger alla gluggar igen, at hindra
kattor komma in; men vaknar följande natt af det buller
som gjordes i källaren af denna stinkande kätten, som
blifvit der instängd. Hon gär dit ned, fär i inörkret se
et djur med 2. gläntsande ögon, brinnande som eld, det
hon ändteligen slär ihjäl; men innan Polcatten satte lifvet
til, parfumerade hon sä källaren, at pigan icke allenast
blef sjuk deraf i par dagars tid, utan bröd, kött och andra
matvaror, vi der hade, blefvo sä bärtskämde och illa stin-
kande, at vi ej kunde nyttja det minsta deraf, utan nöd-
gades kasta det alt bärt. At han ej altid mätte vara sä
mycket rädd för folk, eller ock at han om nätterna sofver
mycket tungt, dömer jag der af, som hände en af minä
bekanta nti New Jersey: vid det han om en sommar-
afton uti skymningen gär hem frän skogen, tycker han,
at et visst siags gräs stod f ram för honom. Vid det han
dä lutar sig ned, at taga det samma, sprutas han alt öfver
med Fiskattens urin, hvilken satt der pä marken, och |
p. 382 hoit svantsen i vädret, som mannen mente vara det gräs
han ville taga. Han hade sedän mycken möda, at fä
denna stanken frän sig. Ehuru förtretlige de pä ofvan-
nämde sätt äro, bruka dock Ängelsmän, Svecske, Fransoser
och Villar här pä orten, at ibland göra dem tama, dä de
säjas blifva sä spake, at de följa efter folket, som en
hund, och pläga aldrig nyttja sin f ula spruta, om de ej
blifva dess mera retade eller slagne. När Yillarne fä
skjuta eller siä ihjäl nägon, äta de altid hans kött; dock
vid det de flä honom, skära de strax bärt bläsan och dess
hemliga saker, at köttet icke mätte taga nägon osmak
deraf. Jag har talt bäde med Ängelsmän och Fransoser,
hvilka sagt sig ätit samma kött, samt at det smakat väl,
och sä godt som griskött. Skinnet, som är nog grof- och
länghärigt, brukas ej af Europeer til nägot; men Villarne
bereda det sä, at hären lämnas qvar, dä de sedän bruka
det til Tobakspung, den de bära frarnför sig, och vända
det häriga ut.

Fensylvanien. Philadelphia. 267

Den 6 Novemb.

Om aftonen reste jag ut til Mr. Eartram, hvarest
jag räkade en man, som var hemma frän Carolina, af
hvilken jag fick underrättelse i et och annat, hvad den
Provincen angär. Jag vii nu allenast märkä följande:

Tjära, Beck och Ris sades vara de förnämsta Pro-
ducter uti Carolina. Jordmonen är der mycket sandig,
pä hvilken en myckenhet af Tall och Furu växer, hvaraf
de bränna sin tjära. De Furor de härtil betjent sig af,
äro gemenligen sädane, som af sig sjelfva kömmit at
torkas bärt. De visste ej allestädes, at tilreda Tallar til
tjäru|bränning pä sädant sätt, som brnkas i Osterbotten
genom Barkens afskalning pä en eller flera sidor. Pä
somliga ställen i Carolina skal man ock betjena sig härtil
af trädens qvistar. Han beskref sjelfva bränningen pä
samma sätt, som det gemenligen sker hos oss i Finnland.
Beck sades göras af tjära pä det sättet, at en grop gräfves
i jorden, som smetas inuti starkt öfver med ler;,tjäran
släs deri, elden tändes pä, och lämnas frihet at brinna til
dess tjäran blifver sä tjock, som kan vara nog til Beck.
Enkannerligen at tala, sä brännes i de Angelska Nybyggen
i Norra America 2:ne slags Tjära. Den ena kallas allmän
Tjära (Common Tar) och är den nyssnämnde, hvilken
brännes af Furu-stubbar, afhuggna Fm-u-qvistar, och Furu-
rötter, da trädet mästendels är tort när det tages. Detta
är ock af det mäst allmänna sättet här i landet. Det
andra sättet är, at Furun skalas eller barkas pä ena sidan
och lämnas sedän at stä, och växa ännu vid pass et är,
dä kädan kommer ut i sären. Trädet hugges sedän ned,'
och brännes til Tjära, hvilken Tjära kallas grön Tjära
(green Tar); färgen af bägge slagen är dock mäst den
samme. Den kallas grön Tjära; emedan den brännes af
gröna och färska trän, dä den allmänna Tjäran (common
Tar) brännes af dem, som äro torkade. Sättet at här
bränna dessa Tjär-slagen, är i öfrigt aldeles det samma,
som hos oss i Finnland. Af den här sä kallade S varta
Tallen brännes tjäran; ty den hvita Tallen duger ej dertil,

268 Pensylvanien. Philadelphia.

men är deremot förträffelig til Bräder, Master &c. Den
sä kallade gröna Tjäran sades vara dyrare, än den all-
p. 384 manna. | Dock klagades redan mäst öfver alt, at Tall-
skogarne nu äro rätt mycket utödde.

Ris eller Risgryn planteras ganska mycket i Carolina.
De ställen hvarpä det trifves bäst, äro moras ooh myror,
hvilka kunna sättas under vatten, när det behagas. Det
är pä sädana ställen, som det ock blifver först mogit.
De bruka ock, i brist af annat, at plantera det pä torrare
ställen ; men det vii der icke gärna fort. De ställen sades
aldrig gödas, derest Ris planteras. Tiden, da de i Carolina
plantera det, är i slutet af Martii, eller i början af April
mänader st. vet. da det gemenligen blifver mogit i Sep-
temb. De skola sätta det i rader, säsom ärter, och lämna
gemenligen 15. tum emellan livart korn. Nägot efter det
kömmit up, sättes äkern under vatten, hvilket ej allenast
otroligen främjar dess växt, utan ock tillika utrotar alt
ogräs, sä at en ej behöfver ränsa deremellan. Halmen
skal vara ganska skön för boskap, som äter den mycket
gerna. Riset älskar et varmt Climat; häraf kommer, at
det ej kan växa i Virginien; emedan somrarne äro der
för karta, och orten för kali. An mindre kan det komma
fort uti Pennsy Ivanien. De veta ej ännu uti Carolina
konsten, at göra Arack häraf. Det är i Södra Carolina,
som det mästa Ris planteras, och uti Norra Carolina
brännes nastan den mästa Tjära.

Den 7 Novemb.

• Vatnets aftagande. Ofvannämde man frän Carolina

berättade, at han funnit Ostronskal uti botten pä en brunn,
som var 70. Angelska mii frän hafvet, samt 4. Angelska
p. 385 mii I frän en dervid belägen flod. De lägo 14. Angelska
fot djupt frän jordbrynet; vatnet i brunnen smakade salt-
aktigt; men i floden var alt vatnet friskt. Da samma
man lätit grafva för sin sägqvarn, hvilken lag I72 Ängelsk
mii frän en flod, räkade han först pä sand, sä blälera,
deri han fant fullt med Ostronskal. Ibland dessa Ostron-

Pensylvanien. Philadelphia. 269

skalen uptog han ätskilliga af honom sä kallade Sjöfogel-
näbbar, hvilka nu hei och haline voro petrificerade. Desse
lära värit Glossopetrce.

Räf. — Af Räfvar finnes uti de Angelska Colonier
enkannerligen 2:ne slag, nämligen de grä, och de röda;
jag vii framdeles nämna om nägra andra varieteter häraf,
som ibland visa sig i Canada. De grä Räfvarne hafva
värit här ifrän urminnes tider. Uti Pennsylvanien och
Provincierne Söder ut derifrän, äro de mycket allmänna;
men tvärtom nog sällsynte längre emot Norr, kallas ock
af Fransoserna i Canada Virginiska Räfvar. Til storlek
äro de nägot mindre än vara ordinaira Räfvar. De göra
ingen skada pä lamm; men med höns, ankor, gäss och
kalkoner halla de nog illa hus, när de kunna komma at;
dock räknas de ej här i landet bland de mera skadehga
djur; emedan för deras dödande är uti Lagarna intet
prsemium utsatt. Skinnet är begärligt af hattmakare, som
göra sinä hattar af dess här; man fodrar ock kläder der-
med. Fettet brukas mot värk. Desse E,äfvar sades icke
kunna löpa sä fort som de röda. De hade dem ibland
tama, dock at de ej fingo gä lösa, utan höllos i band.
Denna arten är beskrefven och med lifliga färgor afritad
af Herr | Catesby uti dess Nat. Hist. of Carolina Voi. II.
p. 78. tab. 78. under namn af Vulpis cinerea Americana.
För et sädant skinn betaltes här i staden Philadelphia
272 Skill. Pennsylv. mynt. Af de röda Räfvar finnes här
icke särdeles mycket. De äro aldeles af samma art med
vara vanliga Räfvar i Europa. Herr Bartram och andre
sade, at Villarne skola enhälligt berätta, at dessa slags
Räfvar aldrig värit här i landet eller i Norra America för'
än Europeernas ankomst; men om sättet huru desse röda
Räfvar först kömmit hit, har jag fätt 2:ne slags berättelser.
Herr Bartram och ätskillige andre berättade, at Villarne
icke allenast pasta, at desse Räfvar i senare tider kömmit
hit til America, utan at det ock skedt straxt efter Euro-
peernas första hitkomst efter en ovanlig och mycket kali
vinter, da hela Hafvet at Norra kanterna värit belagdt
med is, hvadan gissas, at de da först kömmit öfver isen

270 Pensylvanien. Philadelphia.

til America, antingen frän Grönland, eller frän Norra
delarna af Europa eller Asien. Ingenieuren Herr L. Evans
och ätskillige andre sade sig fätt af flera den berättelsen,
at en Ängelsk Gentleman eller Ständsperson, som bodt i
Nya Ängland, och haft rnycken lust med jagt, och der-
före lätit komma pä fartyg en hop Räfvar frän gamla
Ängland, dem han sedän släpt lösa pä sinä gods här i
landet, at framdeles fä roa sig med deras jagande. Detta
skal vara skedt vid första början af Nya Anglands be-
sättjande med Europeiske invänare. Desse Räfvar menas
sedän hafva sa förökt sig, at alla de röda, som nn finnas
här i landet, skola af dem leda sin härkomst. De räknas
ibland de värre skadedjur här ä orten; ty de läta ej
p. 387 benöja | sig allenast med samma hemtamda foglars dö-
dande, som näst förut är omtalt vid den grä Räfvens
beskrifning; utan de göra ock tidiga anfall pä Lamm, dem
de halla til goda. Derföre betales efter Pennsylvaniens
Lag 2. skillingar, som et praemium, ät den, som dräper
en gammal Räf af detta slägtet, och en Skilling för en
dess unge; uti de andra Provincier är ock utsatt lön för
den, som rödjer et sadant skadedjur utur vägen. Skinnet
upsökes af Handlande, som gifva derföre lika mycket, som
för de gräas, nämligen 272 Skilling Penns. mynt.

Varg. — Af Vargar finnes i dessa länder 2:ne varie-
teter, som dock tyckas vara et och samma slag, nämligen
en art, som är gulaktig eller närmare Ijusgrä, och den
andra svart eller hei mörkbrun. Alle gamle Svenskar
berättade, at i deras barndom, och än mer vid de Svenskas
första ankomst hit i landet, fans här ganska mycket Vargar,
sä at man ofta dä hörde dem tjuta och ulfva hela nät-
terna. De gjorde ock ofta skada pä fär, svin och annan
ung och smä boskap. När Villarne nägot efter de Svenskas
och Angelskas hitkomst blefvo ansatte af käppor, en sjuk-
dom, den de dä fingo af Europeerna, och den de aldrig
förr vetat af här i landet, dödde mänga hundrade af dem
deruti, sä at de mäste Villar uti Nya Sverige derigenom
blefvo utödde. Vargarne, som dä blefvo läckade af lik-
lukten, kommo til dem i sä stor myckenhet, at de äto ej

Pensylvanien. Philadelphia. 27 1

allenast up de döda asen, utan anlollo ock de andra, der
de lägo sjuke i deras käjor ocli kulor, sä at de friske
mäste med störar ocli stafrar köra bärt dessa odjur. Men
sedän den tiden hafva de sä för | svunnit, at nu säilän här
pä orten höres af nägon, och än mindre, at de göra nägon
skada; orsaken sades vara, dels at landet blifvit mera
bebodt, dels at de blifvit af folk utödde och bärtskrämde.
Men längre up i landet, som ej är sä bebodt, finnes ännu
nog af dem. Fären gä bäde uti Pennsylvanien och Nya
Jersey ute natt och dag hela äret igenom, utan at nägon
behöfver särdeles frukta för dessa odjur; dock at för
framtiden pä alt sätt hindra deras tilväxt, är uti Pennsylv.
Lagen utsatt 20. och uti Nya Jersey s 30. Skill. til prsemiurn
för hvar Varg, som nägon dräper, skinnet den förbehällit,
som dödat et sädant odjur, och för en Vargunge gifves i
Pennsylvanien til prsemium 10. Skillingar, Penns. mynt.
Man har haft exempel pä dessa Vargar, hvilka blifvit
gjorde nastan sä tama, som hundar.

Villa Oxar och Kor finnas i skogarna ofvanför Caro-
lina, efter hvilka Inbyggarne anställa jagt. De slagta
dem de dä fä och insalta köttet pä samma sätt, som det
plägar ske med annat boskaps kött. Härmed födes til en
del bäde tjenstefolket och andra. Skinnet af denna boskap
sades ej duga mycket; emedan det är alt för spongieust,
sä at det ej tjenar til skor. Eljest bruka de mycket i
Carolina, at breda dessa skin pä gälfvet til säng för det
fattigare folket.

Viscum filamentosum Sloan. sades finnas nog i Caro-
lina. Det brukas af Invänarena i stället för halm uti
sängar, samt til häst-prydnad. Creaturen skola äta det
gerna. När de vilja lägga nägot i kistor eller lädor, som
skal föras nägon väg, j linda de omkring, och stoppa
emellan dermed, at det ej af skakning eller stötande mä
taga nägon skada.

Spariium scoparium Linn. Spec. 709. Flor. Suec. 589.
växte uti Herr Bartrams trägärd af de frön, som han fätt
frän Angland. Han sade, at han haft ätskilliga ständ
deraf; men de fläste hade dödt bärt, genom köld uti de

272 Pensylvanien. Philadelphia.

här kalla vintrar. Den växer dock vildt pä ätskilliga
ställen i Sverige.

Tuckahoo. — Herr Bartram hade Tubera Terrce (se
Linn. Flor. Suec. 1116.) dem han tagit i sandig jord, i
Nya Jersey, hvarest de växa ymnogt. Desse viste han
at mannen, som var frän Carolina, och frägade lionom,
om de samma voro Indianernas eller Villarnas Tuckahoo?
(se Grön. flor. virg. 205.) Han svarade: nej, och lade til,
at desse Tubera terrce finnas äfven der; men han hade
aldrig sett dem brukas til annat, än at nägot deraf tages
in i mjölk emot Diarhoee. Men hvad Tuckahoo angär,
sä växer den uti särskildta kärr och moraser, och det ofta
ymnogt. Svina upsöka flitigt dessa rötter der de finnas
i morass och kärr. Indianerne, som bo vid Carolina,
samia dem, da de vandra i skogen, torka i solen, mala
dem sönder, och baka bröd deraf. Da roten är färsk, och
man äter deraf, är den mycket het och brännande; men
den förlorar mäst ali sin kraft, sä snart hon är torkad.
Efter hans beskrifning lärer hon vara Arum Virginicum
Linn. spec. 966. Grön. flor. virg. 112. jämnförd med det,
hvad längre fram skal nämnas vid Tahim och Tuckah.
p- 390 Efter middagen gick jag in til Philadelphia igen.

Dq\\ 8 Novemb.

° . .
Bi. — Atskillige bäde af Svenskar, Angelsmän och

andra här i landet hade Bistockar, hvilka skattade hvart

är vackert til deras ägare; ty Bien villa gemenligen här

mycket fort. Vaxet säldes mäst bärt til de handlande;

men honungen nyttjade de merendels sjelfve pä ätskilligt

sätt uti maten. Allas enhälliga berättelse här pä orten

var, at Bi aldrig värit i Norra America för än Europeerne

kommo hit, och at de blifvit förde frän gamla Angland

til det nya af de första Angelsmän, som i sistnämde land

satt sig ned. Villarne eller Indianerne skola ock alle tilstä,

at deras förfäder aldrig blifvit varse nägra Bi hvarken i

skogarna eller annorstädes, för än Europeerne hafva värit

nägra är här i landet. Detta bestyrkes än ytterligare

Pensylvanien, Philadelphia. 273

deraf, at Indianerne icke hafva i deras spräk nägot sär-
skilt namn pa Bi, utan lappa ihop, ooh kalla dem Ängel-
mans flugor, säsom kräk först hitbragte af Ängländare.
Nu finnas de i myckenhet vildt svärmande uti skogarna
i Norra America; dock är här i landet en allmän an-
märkning eller rön, at Bin nastan altid vid deras svärm-
ning flytta sig Söder- och ej Norr at. De lära finna de
Norra trakter af America ej sä tjenliga för sig. Häraf
härrörer ock, at inga Bin finnas uti Canada, utan de dit-
förde hafva frusit ihjäl om vintrarna. Bin uti America
tyckas vara nastan liten grand smärre, än dem vi hafve
uti Sverige. Annu til senare tider hafver ingen märkt
nägot Bi uti skogarna, som äro Norr- eller bakom de
höga sä kallade Blä-Bärgen, hvilket bestyrker det karta
tide|hvarf de ännu haft uti denna verldenes del. Herr
Bartram sade sig hört en Man berätta, det han funnit vid
sinä resor i skogarna här i Norra America et annat slags
Bi, hvilket i stäDet, at hafva sin honung och vax in
cellulis, haft dem uti en stor päse, alt tilsammans; men
denna berättelsen torde ännu tarfva mera Ijus och visshet.

Den 9 Novemb.

Foglars förminskning &c. — En och hvar sä af
Svenska, som Ängelsmän, hvilka voro födde här i landet,
och komne til nägon älder, intygade lika som med en
mun, at det denna tiden pä längt när ej finnes här i landet
sä mycket Fogel, tjenlig til mat, som uti deras barndom,
utan hafva de ögonskenligen märkt, huru starkt den af-
tagit. Samma klagovisa sade de sig äfven hört af sinä
föräldrar, som voro födde pä denna orten. I deras barn-
dom lägo vikar, floder, äar och bäckar sä f ulia med alle-
handa slags sjöfoglar af gäss, änder, &c. at en knapt
kunde se til vatnet för dem; men nu fär en näppeligen
se nägon enda deraf. Man kunde för 60 ä 70 är tilbaka
skjuta pä en förmiddag 80. änder, men nu svärligen en
enda. En gammal Svensk öfver 90 är sade sig hafva uti
sin ungdom en gäng skutit 23 änder uti et skott: en sak,

18

274 Pensylvanien. Philadelphia.

som icke sä snart pä dessa orter lärer kunna ske, da man
nu kan fä gä en hei dag, ooh ej fä se 3 ä 4. af dessa
foglar. Tranor kommo da hundradetals hit om Vären;
meii nu säilän nägra fä. Af villa kalkoner, samt af de
liär, af de Svenska sä kallade Hjerpar ooh Rapphöns
svärmade dä tjockt i skogarna; men nu hinner man nog

p. 392 gä sig trött, innan man blifver näjgon varse. Orsaken
til alt detta är icke svär at gissa: För Europeernas hit-
komst var landet obebodt och fullt mad stora skogar: de
fä Villar eller Indianer, som här vistades, oroade foglarna
ej mycket. De brukade sins emellan ingen handel, visste
ej hvad järn eller krut var, och lässade sälunda aldrig
nägon byssa. Hundrade delen af de foglar, som här dä
upfylte landet, hade allena värit ymnig föda för dessa fä
Indianer; men da härtil lägges, at de hade sinä smä Mays-
land, at de idkade fiskeri, och anstäldte jagt efter Hjortar,
Bäfrar, Björnar, Villa Oxar och Kor, h vilkas kött äfven
var dem en läcker föda, sä ses lätteligen, huru säilän och
litet foglarne af dem ofredades. Annorlunda har det gätt,
sedän flere svärmar af Europeer kömmit hit: landet har
bhfvit upfylt med folk: skogarna bärthuggne: da folket
förökts hafva de med jagande och skjutande utödt fogeln
eller skrämt den bärt: om Vären bärttages fritt bäde ägg,
moder och ungar. Inga lagar äro ännu gjorde häremot,
och dessutom vore man i detta fria landet mindre ange-
lägen, at lyda en sadan lag. Men ehuru de Foglar, som
brukas til mat, blifvit här i landet sä otroligen utödde
och mmskade; sä äro dock deremot andre, hvilka sedän
Europeernas ditkomst mera til- än af-tagit. Sädana äro i
synnerhet de af Ängelsmännerna sä kallade Black Birds,
och af de Svenska Mays-tjufvar nämnde, hvilka äro en
art kajor; samt af fyrfotade djuren ätskilliga slags Ickor-
nar; bägge förenämde, bäde Mays-tjufvar och Ickornar
lefva til en stor del af Mays, eller älska den framför alt
annat. Ju mera nu som folket förökes här i landet, ju

p. 393 mera Mays blifver ock planterad, | och följaktehgen blifver
mera ymnoghet til föda för dessa bägge Creaturen. Härtil
kommer, at bägge desse skade-djuren säilän brukas til

Pensylvanien. Philadelphia. 275

mat, sä at de säledes hafva större frihet af föröka sig.
Af andra Foglar, som ej tjena til mat, sades ock denna
tiden vara ännu lika mycket, merendels som fordom.
Denna klagan öfver den nyttiga fogelens ganska starka
förminskning var ej allenast uti denna Province, utan
öfver alt hvart jag kom eller reste uti Norra America.

Fiskars förminskning. Vid Fiskens aftagande och
förminskning hade gamle män här pä orten samma be-
rättelse och klagan, som nyss förut om Foglen är anfördt.
Uti deras barndom var en sadan välsignelse af Fisk i
vikar, floder, äar &c. at da man gick ut en morgonstand,
och drog et varp, fick man sä mycket fisk, at en häst
näppeligen orkade draga det hem; men nu är det helt
förändradt. Man kan flera gängor fä vara nog trägen,
at sätta ut sinä fiske-bragder, men nödgas ändock ofta
säja, at man arbetat hela natten fäfängt. Orsaken til
denna Fiskens altför känbara förminskning, är dels mycket
sädant, som straxt frammanföre vid foglarnas aftagande
omordadt är, och at den nu pä mängfalt flera sätt utödes,
än förr; dels de mänga qvarnar, som nu äro uprättade i
floder och bäckar; ty de hafva här funnit, at Fisken om
Värtiden gär up ät floderna til at lägga sin rämm uti
grundtvatten, och da h an kommer til forssar, der nu äro
qvarnar, och ej slipper längre, vänder han tilbaka nedät,
och kommer ej mera up. En Ständs-person frän Boston
berättade mig, at i en Elf som var vid hans faders gärd,
fingo de altid om Värtiden, och mäst hela | sommaren
öfver en mj^ckenhet af et viss slags Sill; men sedän hans
fader Iät bygga en qvarn med damm uti Elfven, försvunno
desse Fiskar. Samma klagan, som de öfver alt i dessa
länder yttrade öfver Fiskens förminskning, hade äfven
gammalt folk uti New York öfver Ostrornas aftagande
derstädes: de intygade, at man uti deras barndom fätt der
vid staden mycket större ymnoghet af Ostron, än i denna
tiden; ty ehuru de ännu fäs der i ansenlig myckenhet,
samt derhos de största och skönaste, som kunna finnas i
verlden; sä tilstä dock Ostron-fiskare, at de ärligen ganska
mycket minskas ; orsaken sades vara, at man nu sä flitigt

276 Fensylvanien. Philadelphia.

öder ut dem med fiskande, och det nastan pä alla tider
om äret. Mänge gamle gjorde den skilnaden emellan
myckenheten pä Fisk i sin barndom, mot det den finnes
i denna tiden, sä stor, som det är emellan dag och natt.

Anmärkning vid Fiskens förökelse. Herr Benj. Frank-
lin lemnade mig följande berättelse: Pä den orten i Nya
Ängland, der hans Fader bodt, voro 2:ne floder af den
beskaffenhet, at det fängades en myckenhet af et slags
fisk, de kallad Herring, i den ena, men i den andra fans
alsingen. Mynningarne eller utloppen af dessa floder voro
dock ej längt frän hvarandra. När Herringen steg om
Vären up at lägga sin romm, gick han altid i den ena
floden, der man fick Herring, men aldrig uti den andra.
Herr Franklins Fader som bodde emellan dessa floder,
ville försöka, om det ej vore görligt, at Herring äfven
kunde komma i den andra; derföre när Herringen just
skulle gä up, at lägga rommen, lagade han, at han fick
nägra uti sinä nät, utur dem han tog rommen, | förde
den varsamt öfver land til den andra floden, och lade
den deri, hvarest den kläcktes ut. Päfölgden var, at efter
samma tid började det ärligen mer och mer jämväl finnas
Herring i denna flod, hvilket continuerat in til denna dag.
Detta ger anledning at tro, at der fisken är utkläckt, och
hvarifrän han först gär til sjön, dit kommer han gerna
sedän tilbaka, at lägga sin romm; emedan han är van, at
vistas der. Säledes finne vi denna tid mycket Hei-ring
uti ofvannämde Elf, hvarest förut, och innan rommen pä
ofvansagde sätt blef ditförd, var alsingen. En annan syn-
nerlig anmärkning var den, at ingen i forna dagar haft
sig bekant, at nägon Tärsk funnits här neder vid Caps;
utan för mynningen af floden Dellaware; men nu fas han
der 1 myckenhet, hvaraf kan slutas, at fisken äfven af sig
sjelf ömsar de ställen, h väri den vistas.

Anmärkning vid Nordaste Delen af America. En
8jö-Capitain, som seglat til Grönland, pästod af egen för-
farenhet, at da en kommer öfver den 70:de grad. af Lat.
Boreal. blifver varman om sommaren derefter mycket
starkare, än den är vid förberörde grad, hvaraf han slöt,

Pensylvanien. Philadelphia. 277

at varman om sommaren vid sjelfva Norr-Polen skal ännu
vara starkare, deraf at Solen der sä länge utan neder-
gäng, eller natt och dag, lyser. Samma berättelse och
mening sade Herr Benj. Franklin sig äfven fätt af Sjö-
Capitainer i Boston, som färdats at de Nordaste Delar af
Norra America. Men mera synnerligit var det, som en
Sjö-Capitain, vid namn Henry Atkins, ännu boende i
Boston, berättat för Herr Franklin, nämligen, at sedän
lian legat en tid pä fiskeri vid | stränderna utan för
Boston, och ej fätt der sä mycket fisk han önskade, har
han seglat längre Norr ät til Grönland, da han omsider
kömmit sä längt, at han räkät folk, som der bodt, hvilka
aldrig förut sett nägon Europee, och det, som ännu mera
var, hade sig aldeles obekant nj^ttan af eld, den de aldrig
brukat. Om de ock hade haft sig kunnig, hade de än-
dock icke kunnat betjena sig deraf; emedan inga trän
växa der i landet: de äto alla de Foglar och Fiskar de
fingo räa. För Lappris saker bytte Capt. Atkins til sig
allehanda rara skinvaror. Sadan har värit Capt. Atkins
berättelse, hvilken pä det högsta bedyrat, at desse Folk-
slag aldrig haft sig bekant nyttan af eld. At längt til
Norr finnes hvarken Trän, Buskar eller andra synnerliga
växter, som kunna brukas til bränsle, är af flere Rese-
beskrifningar bekant: men mon icke desse, pä sätt som
mänge andre af de Nordaste Folkslag, brukat Fisk-tran
och annat fett til bränsle uti Lampor, bäde at koka inat,
varma sinä underjordiska rum om vintern, och lysa sig
om nätterna och den mörkaste tiden med om äret? annars
skulle de hafva en alt för läng natt, och bo uti närmaste
granskap til det yttersta mörkret.

Den 11 Novemb.

Moose-deer. — Uti ätskilliga böcker läse vi om et
mycket stort djur, som skal finnas i Nya Angiand och
andra orter i norra America. De grufveligen stora och
greniga horn, som ibland gräfvas up ur jorden i Irland,
utan at nägon hvarken der, eller annorstäds i verlden

278 Pensylvanien. Philadelphia.

känner nägot djur, som har sädana horn, hafva gifvit
p. 397 mängen anledning at tro, at det i Norra America | ut-
ropade Moose-deer vore af samma slag, samt at ofvan-
nämnde horn i Irland vore af Moose-deer, hvilka i forna
tider värit der pä ön, fast de sedermera blifvit aldeles
utödde. Häraf hafva ätskillige trott, at Irland och Norra
America torde i de första tider antingen hängt tilhopa,
eller at ätminstone en myckenhet Öar da legat emellan
dem bägge, hvilka nu mera icke finnas til. Detta gaf
mig anledning, at noga spörja efter, om man nägorstäds
uti Norra America sett et sädant ofanteligt horn-djur, som
man det utropat före. Herr Bartram sade, at han noga
frägat derefter, raen ingen hade nägonsin kunnat gifva
honom nägot rätt besked derom, sä at han aldeles var
af den tankan, at et sädant djur aldrig finnes här i
America. Herr Franklin berättade väl, at han i sin ung-
dom sett par stycken af de djur, som här kallas Moose-
deer; men sä svarade de pä längt när ej i storlek mot
det, som fordrats af dem, hvilka burit de Irländska hornen.
De 2:ne Moose-deer, han sett, voro förde til Boston, at
derifrän sändas at Angland til Drotning Anna. En hvar,
som der ville se dem, mäste derföre betala 2. pence. En
Köpman betalte da för alla Schol-Gässarna, af hvilka
Franjvun var en, at de fingo se dem. Til högden af ryg-
gen hade de värit lika med en stor häst; men hufvudet
och hornen voro ännu högre. Herr Dudley hafver gifvit
en beskrifning om dessa i America befinteliga Moose-deer
uti The Philos. Transact. N. 368. p. 165. seqq. Under
minä resor i Canada frägade jag of ta Fransoserna, om de
nägonsin sett der i landet et sädant ofanteligt djur, som
p. 398 somlige säga finnas i Norra America, och som | skal hafva
lika Stora horn med dem, man ibland grafver up i Irland?
de svarade alle at de aldrig hört talas derom, mindre sett
nägot sädant djur i Norra America, och trodde, at om
nägon skulle hafva sett et sädant, hade de bort vara de
samme; emedan ingen sä genomvandrat alla skogar i Norra
America, som de, nämligen Fransoserne; men som här
finnas Elgar, hvilka lära vara de samme med vara Svenska,

Pensylvanien. Philadelphia. 279

eller en variation deraf, och man understundom räkar
nägon, som är tämmeligen stor, sä torde sägnen om de
ofanteligen stora djur i Norra America med faseligen stora
horn fätt sin upprinnelse deraf. Desse Elgar kallas af
Fransoserna uti Canada Original, et namn länt af Villarna,
och lära desse djur vara samma med det af Dudley be-
skrifna Moose-deer.

Ollaris. — Herr Franklin gaf mig et stycke af en
sten, den de uti Nya Angland bruka at mura masugnar
af, samt hafva vid smidjehärdar; emedan den stär sä starkt
emot elden. Den var som en blanning af Ollaris och
Ashestus: ty mästa delen var en grä Ollaris, vid kännan-
det mycket f et och hai, samt Iät skära och arbeta sig;
men här och der suto uti den som stjernor, eller en As-
bestus fibris e centro radiantibus. Denna sten sades ej
huggas i bärg, utan ligga strödd här och der pä marken.

Säpsten kallades af en del Svenska här pä orten en
sten, hvilken är utanpä sä hai, som tväl, och den de,
utom annan nytta, nog betjena sig af, at uttaga fläckar i
kläder. Han kan kallas Saxum taleosum particulis spa-
taceis | granatisque immixtis. Jag vii nogare beskrifva
honom i et annat verk: dock nämnes nu allenast, at dess
färg är Ijusgrä, fast äfven mörkblä fläckar finnas här och
der uti den samma; samt ibland fläckar som stöta pä
grönt. Han kännes mycket hai dä han handteras, löper
alt i flagor, läter dock nägorlunda talja och säga sig, fast
han icke blifver särdeles slät, utan nägot gropig. Jag har
sett stora hällar häraf, til en famns längd och mera, samt
bredden proportionerad derefter, tjockleken gemenligen
1 a 2 qvarter; men jag kan icke döma nägot visst härom,
emedan jag ej sett stenen der den gräfves up, utan endast,
sedän han blifvit införd til Philadelphia, dä han merendels
är sägad. Myckenheten af Talkpartiklarna uti denna sten
förhäller sig til dem af Spath och Granat ungefär, som
30. til 1. Den finnes pä mänga ställen här i landet, som
i Chester county, &c. De Angelske kalla honom Soapstone,
hvadan jag gissar de Svenske tagit sit namn pä honom.
Han nyttjas enkannerligen til följande:

280 Pensylvanien. Philadelphia.

At uttaga fläckar utur kläder. Härtil dugde ej hela
stenen; utan jag fant i den Ijusare fläckar, som helt och
haline bestodo af en ollaris och kunde lätteligen skäras
med knif eller annat järn. När nägon fetma kömmit pä
Silke eller annat kläde, skrapades nägot af denna lösa
sten til et pulver, hvilket ströddes pä flättfläcken, da
fetman drog sig in i pulvret, som gnuggades ut, da flätt-
fläcken försvan.

Som han är en eldfast sten, sä brukas han pä landet,
at muras in uti spisar vid eldstaden, der starkaste elden
är, at stä emot eldens kraft och hetta.
P- 400 Trappor utan för hus äro gemenligen gjorde af denna

sten, der han kan fäs; men i brist deraf af Tegel.

Tegelstens murar omkring gärdar, Trä- Krydd- och
Kyrkogärdar, Begrafningsplatser &c. Tegelmurar för källar-
lukor ut emot gatan &c. äro gemenligen täckte dermed;
emedan han stär emot Soi, luft, rägn, och oväder, och
ändras icke deraf, dä han hindrar dessas verkan pä Tegel-
stenen. Dörhakar voro gemenligen fäste i dessa stenar.
Sidorna rundt omkring källargiuggar voro äfven deraf
och derutisuto gallrorna fäste.

Nedersta muren, samt hörnstenarna af somliga
Publique hus, säsom Provinciens Assemblee-rum, bestodo
äfven häraf.

Salt. Det Salt, som i Ängelska Colonierna mäst
brukas, föres dit frän Westindien, eller Americanska Oarna;
men det är mera corrosivt, än det Europaiska. Indianerne
här i landet hafva pä et och annat ställe Saltkällor, af
hvilkas vatten de koka sait. Jag fär framdeles tilfälle,
at beskrifva somliga. Herr Benj. Franklin trodde, at man
sä mycket mera kunde tilverka Salt af hafsvatnet här
utanföre Pennsylvanien, som de i Nya Angland stundom
förskaffat sig sait af det vatten som finnes i Hafvet der-
utan före, hvilket dock är sä mycket längre til Norr belägit.

Blymalm är funnen i Pennsylvanien, fast icke i
myckenhet, eller at nägon gjort sig nytta deraf.

Magneter äro äfven här fundne tämmeligen gode,
hvaraf jag fätt vakra stycken.

Pensylvanien. Philadelphia. 281

Järn fas bäde i denna och de andra Ängelska Pro-
vincier här i landet til en ganska stor myckenhet, at de
dermed ej allenast tilräckeligen kunde förse gamla Äng-
land, utan ock nastan hela Europa; ja, tör hända, större
delen af verlden. Malmen är här gemenligen mängfalt
lättare at bryta lös i grufvorna, än den Svenska; ty man
kan mängenstäds med en järnhacka, järnstör och trä-
klubba nastan lika lätt bryta lös denna malm, som man
hos oss gräfver en grop i härd jord. De veta der, i mänga
grufvor, ej af bärning, sprängning och bränning; dess-
utom är malmen ganska lätt-smält. Detta Järn, som nu
här i de Ängelska nybyggen i America arbetas, är icke
allenast tilräckeligt til alla behof för den otaliga mycken-
het af folk, hvaraf desse Colonier redan svärma, och til
den myckenhet af skepp de ärligen bygga, utan de förse
ock Americanska Oarna härmed, utom hvad de nu börjat
föra til Europa. Vid Skepsbyggeri hälles det före vara
bättre, än Svenskt och alt annat järn i verlden; emedan
det pä längt när icke förtäres sä af saita vatnet, som
värt. De trodde sig, oaktad frakten, knnna uti Angland
sälja sit järn til ringare pris, än andre Nationer. enkanner-
ligen när landet blifver mera bebodt, och folket ej är sä
dyrlegt.

Bärg-lin, eller den Stenart, som Herr Biskop Bro-
WALLius uti sit Ar 1739 uti manuscr. utgifna Colleg. Mineral.
kallar Amianthus fibris separabilibus molliusculis, finnes här
i Pennsylvanien i tämmelig myckenhet. Somlige stycken
äro mycket sköra: andre äter tämmeligen sega. Herr
Benj. Franklin berättade, at da han för nägra och tjugu
är tilbaka var öfver til Ängland, | hade han med sig dit
en liten pung, som var spunnen och gjord af det Berg-
lin, som finnes här i landet, det han förärte at Sir Hans
Sloane. Likaledes hafva de ock här gjort papper af samma
sten. Jag hafver fätt af detta papper nägra smä stycken,
dem jag förvarat i min Naturalsamling. Herr Franklin
sade sig hafva hört berättas, at om detta Berg-lin lägges
uti fria luften om vintertiden, och det fär sä ligga i köld
och oväder, skal det blifva segare, och mera tjenligt at

282 Pensylvanien. Philadelphia.

spinna af; men huru vida det hade sin grund, lämnade
han derhän. Han förtälde tillika om detta Berg-lin en
rolig Historia: han hade för nägra är tilbaka fätt nägra
stycken der af: lämnat dem at en sin Boktryckare-gesäll,
at Iata i Pappersqvarnen göra et ark Papper deraf. När
det var färdigt, tog Herr Franklin det samma, kastade
det i elden och sade, at det ej skulle kunna brinna up.
Gesällen pästod vederspelet; men han blef förskräkt, när
han säg Franklin sagt sant. Herr Franklin uttydde da
för honom hvad slags Papper det var, dock ej sä tyde-
ligen. När Herr Franklin gätt bärt, komrno nägre af hans
vänner dit, som kände detta papperet. Gesällen mente
nu göra et mirakel för dem, och at sätta dem i största
föiundran: han berättar för dem, det han hade et ark
papper sä konstigt tilredt, at han kunde kasta det i elden,
utan at det skulle brinna upp. De nekade för ro skul
deremot; men han pastod, at han hade rätt, och kom det
ändteligen til et vad: medan han lagade til elden, smörgde
de andre oförmärkt flätt pä hans papper; hvarpä, sedän
Gesällen kastat det i elden, började det brinna i Ijusan
p. 403 läga. Han blef da helt förvänad, hvilket gjorde, | at de
andre ej kunde halla sig för löje, och uptäkte ändteligen
för honom hela saken.

Myror. Uti ätskilliga hus här i staden var en mycken-
het af smä myror, hvilka hade sit tilhäll sä väl ned i
jorden, som i hai uti muren. Längden af sjelfva deras
kropp var just en Iin. Geom. och til färgen voro de
antingen svarta eller mörkröda. De hade här samma osed,
som pä andra orter i verlden, nämligen, at de drogo bärt
Säcker, när de kunde komma öfver nägot. Herr Franklin
sade sig hafva anledning at tro, det desse smä kräk pä
nägot sätt mäste kunna gifva hvarandra sinä tankar eller
ästundan tilkänna, och det för följande orsaker: när nägon
enda af dem hittar pä nägot Säcker i skäpet, gär hon
strax bärt under golfvet, eller til deras häl, och efter en
liten stund kommer en stor hop, som följas ät, och vandra
rätt ät skäpet der Säkret är, det de börja släpa bärt.
Om en enda af dem räkar en död fluga pä golfvet, och

Pensijlvanien. Philadelphia. 283

rär ej med, at ensam bära henne bärt, löper hon pä stun-
den til deras häl, och i en handvänning derefter komma
flera af dem pä en gäng och taga kosan ända til den
döda flugan, den de släpa bärt. Nägon tid förut hade
Herr Franklin haft en liten burk med Sirap som stätt i
skäpet, i hvilken en hop af dessa myror smygt sig in,
och ätit deraf. När han märkte det, skakade han bärt
myrorna, och bandt burken med en smal trä fast vid en
spik, som han slog up i taket, at burken hängde derifrän
pä träden. Händelsen gjorde, at en enda my ra kömmit
at lämnas qvar i burken. När hon ätit sig mätt, och
skulle gä bärt, blef hon brydd, at siippa ned pä golfvet
derifrän: hon lopp under botten pä burken, | men der- P- 404
ifrän var ingen gäng ned. Ändteligen efter mycket ar-
bete, fant hon pä, at gä up efter träden til taket, sedän
längs efter det samma, och omsider utföre YSigg^n ned pä
golfvet. Det var näppeligen en half tima derefter, förr
än Stora skäcken af dem kom vandrandes längs efter taket
och gerad til träden, sä ned efter den samma och i bur-
ken til Sirapen, den de började äta. De höllo pä dermed
sä länge nägot af Sirapen var qvar. Imedlertid gick den
ena troppen up- och den andra nedföre träden hela dagen
igenom.

Den 12 November.

Spadom om väderleken i följande vinter. En hederlig
Man, som en läng tid vistats här i landet berättade, at
han nu i 20 ärs tid nastan beständigt utrönt, det ock
andre märkt, nämligen, at väderleken om vintern här-
städes gemenligen rättar sig efter den första November
st. vet. sä at, om dä är uphälds väder, kommer litet snö
och rägn den följande vintren; är det den första November
för middagen vackert väder, men efter middagen obe-
hageligt, skal början af vintern blifva vacker, men slutet
och vären ful, o. s. v. Dylika väderleks spädomar har
jag ock hört pä andra orter; men Meteorologiska observa-
tioner, utom en sund eftertanka, hafva nogsamt vist dem
oändeligen siä felt.

284 Pensylvanien.

Efter middagen fölgde jag Herr Handelsman Kock
ut til dess gärd pä landet.

Källors nytta. Landet Nya Sverige eller Pennsyl-
vanien är ganska rikt pä källor. En skal gemenligen
antingen pä den ena eller andra sidan om en backe, ibland
ock pä flera sidor, finna nägon kalla, hvarifrän et klart
p. 405 flytande vatten | strömmar. Utom den nytta, som i all-
mänhet hämtas af et got käll-vatten, hade man ock den,
som förut p. 223. är oinnämd, nämligen, at de strax brede
vid kallan, dä lion var närä til gärden, bygt et litet sten-
hus, hvarigenom de ledt käll-bäcken. Alt som de sedän
behagade, kunde de stoppa igen utgängen för vatnet frän
huset, hvarmedelst det kom at stiga öfver hela golfvet.
Uti detta vatten sattes ej allenast mjölk-kärilen om som-
maren, utan äfven Bouteiller med vin eller andra drycker,
hvarigenom de altid höUos kalla och friska, medelst det
ny?i vatten som ständigt strömmade til frän kallan. Pä
atskilliga ställen hade de ock pä landet sä bygt köket
eller nägot annat visthus, at de kunde leda käll-bäcken
derigenom, och säledes ej hafva längt efter vatten.

Fiskdam. Ständspersoner, och andre af nägot värde,
hade gemenligen Fiskdammar vid sinä gärdar pä landet,
hvarvid de altid voro mona om, at friskt rinnande vatten
kom at gä genom dammen, derigenom fisken sades trifvas
väl; derföre anlades dammen gerna sä, at nägon kalla läg
ofvan för den samma.

Den 13 November.
Ängars vatnande. Pä flera ställen här i landet säg
jag et behändigt sätt, at göra ängar mera fruktbärande.
Jag har nämt förut, at här finnes en stor myckenhet
källor pä sidorna af högder, och ibland i dälderna. Kn-
garna här pä orten ligga mäst emellan högder uti dalar,
hvarest, om det värit för sankt och vätt, sä hade de
genom diken affört det mästa vatnet; men som somrarne
äro här nog varma, och Solen ofta sä bränner gräset, at
det aldeles torkas bärt, sä hafva omtänksamme hushällare
p. 406 värit mone om, at pä | ängarna bota detta. Til den ändan

Pensylvanien. 285

hafva de sökt up alla källor, som värit i nägden vid nägon
deras äng, och i stället at bäcken frän dem runnit när-
maste vägen ned til dälderna, hafva de ledt vatnet sä
högt som görligt värit, och de funnit nödigt, pä de högre
sidorna af ängarna, derest de frän hufvudbäcken lätit som
oftast gräfva smala rännilar ned ät ängen, at vatnet köm-
mit at rinna mäst pä alia sidor öfver den samma. Ibland,
der nägon däld var, leddes vatnet uti trä-rännor deröfver
til andra sidan, och sä deltes det omkring genom helt
smala rännilar til alla ställen, som de ville. At fä vatnet
at gä desto högre, och pä det de mätte kunna leda det til
flera ställen, hade de upmurat höga dammar vid sjelfva
kallan, deri vatnet samlades, til dess det kom til den
högd, at det mäste gä den väg de ville hafva det. Ofta
har omtanka och flit gätt sä längt, at da de funnit
nägon bäck i skogen, som lopp en hei annan väg,
än ät ängen, och de dock genom vattupasset och den
emellanliggande markens betraktande kunnat finna, at de
voro i ständ, at leda vatnet dit, hade de gjort en dam,
at hindra vatnet frän dess förra gäng, och fört det rundt
omkring sidorna pä mänga backar, ofta til en Angelsk
mils längd och mera, samt ibland uti trä-rännor öfver
dälder, til dess de fätt det til ängen, dä de utdelt det pä
ofvannämde sätt. En som icke sjelf detta sett, kan näppe-
ligen tro, hvad ymnighet af skönt gräs kom at växa pä
dessa ängar, enkannerligen närmast til rännilarna, dä pä
andra, som ej sä handterades, gräsväxten stod helt usel.
Ängarne lägo här gemenligen i dalar, och en eller flere
deras sidor voro sluttande, sä at en helt lätt kunde fä
vatnet at | rinna utföre dem. Desse ängar, som här i lan- P- 401
det sä sköttes, slogos gemenligen hvar sommar 3. gängor:
men det är ock at märkä, at sommaren varar här 6 a 7
mänader. Om nägon kalla eller flytande vatten var i
nägden, eller ock ej för längt frän nägon äng, men kunde
dock ledas til den samma; lämnades den ej gerna, med
mindre de sökte göra nytta deraf.

Löfvet var nu fallit af alla trän, bäde Ekar och
andra, som här pä orten om vintern pläga mistä dem.

286 Pensylvanien.

och lag i skogen til et qvarters högd pä marken. Detta
Löfvets ärliga affallande tyckes ju ej annat kunna, än
ansenligen oka svartmyllan; dock var cl en här i skogarna
ej öfver en tvärhands tjocklek, hvarunder en tegel-färgad
lera utblandad med en lika färgad sand tog emot. Un-
derligt, at en jord, som tör hända ej värit rörd sedän
synda-floden, skulle hafva sä litet svartmylla pä sig; men
härom mera längre f ram.

Machine at tilreda Sur-käl. Hos en Tysk fick jag
se en synnerlig Machine, hvilken lian vid denna tiden
brukade, att skära sönder käl-hufvuden med, livaraf Sur-
käl skulle göras. Och som detta sättet, at fa sönder kälen,
gär mycket fortare, än med de vanliga Sur-käls-knifvar,
som likna til skapnad et Latinskt S, det vi bruke; sä vii
jag beskrifva sättet här kärteligen. Man hade gjort som
en ränna utaf bräder med flat och jämn botten, af 6,
qvarters längd, bredden af botten 7 tum, högden af si-
dorna 2 tum; midt uppä denna rännas botten var et stort
fyrkantigt häl inemot af samma bredd, som botten, samt
P 408 4 tums längd un | gefär. Öfver det samma suto 3:ne knifvar
efter hvarandra. Bredden af hvardera knifven var Vj^
tum. De voro satte med ägget sa sluttande, som järnet
uti en höfvel, om icke mera, samt sä stälde, at baken af
den föregäende ligger under det hvassa af den följande.
Distancen eller vidden emellan det hvassa af den ena
knifven och baken af den andra, var '^j.^ af en Geom.
Linea; det var deremellan, som kälen skulle gä. Med
ändarna voro knifvarna fäste uti sidorna af rännän. Uti
rännän var satt en bottenlös fyrkantig läda af samma
bredd som rännän, men et qvarter och 4 tum läng, samt
et qvarter hög. Denna lädan sköts fram och tilbaka längs
efter rännän, da en ville skära sönder kälen, och gick
med nedre sidorna in uti sidorna af rännän, pä sätt nastan,
som et läck skjutes igen i en läda. När de ville skära
sönder kälen, lades rännän pä en tunna eller annat tjenligt
käril, sä nämligen, at hälet, der knifvarna sitta, kom at
stä midt öfver tunnan eller kärilet; derpä lades käl-huf-
vudet i den bottenlösa lädan, och trycktes ned med den

Pensylvanien.

28';

ena handen; men med den andra sköts lädan fram och
tilbaka efter rännän, likasom man stode och höflade, da
käl-hufvudet kom, at stöta mot äggen af de 3. knifvar,
likasom mot 3 höfvel-järn, hvilka skuro det sönder uti
helt tunna smala rimsor, likasom smala höfvel-spänor, som
sedän föllo ned i tunnan under Machinen. Pä detta sätt
kan en helt snart skära sönder en stor hop käl-hufvuden
til Sur-käl. Pä bägge läng-ändarna af den bottenlösa
lädan är ned vid hotten mot rännän sä mycket afskiirit,
som behöfves, at ej lädan mä taga mot knifvarna; och är
Distancen emellan botten af rännän och nedra delen af
lädan par Linier. | Af hosstäende Figur lärer detta alt än
bättre begripas. Denna Machine kan kallas Kal-höfvel,
endast at höfvelen här ligger stilla.

p. 401)

288 Pensylvanien.

Den 14 Novemb.

Ickornar funnos här i skogarna af ätskilliga slag, och
til stor myckenhet. Jag vii nämna de allmännaste.

Grä Ickornar. Et slags grä Ickornar finnes ganska
inycket uti skogarna i Nya Sverige eller Pennsy Ivanien,
och annorstäds i Norra America, hvilka til skapnad likna
aldeles vara vaniiga Ickornar i Sverige; men skiijas der-
utinnan frän dem, att desse Americanske behälla hela
410 aret | bäde sommar och vinter sin grä färg, samt äro
derjämte merendels nägot större. Skogarne pä ali denna
trakten, enkannerligen uti Nya Sverige, bestä gemenligen
af löf-trän, i hvilka de hälst vistas. Herr Catesby har
beskrifvit och med lifliga färgor afritat denna i dess
Natural History of Carolina Voi. II. p. 74 tab. 74. under
namn af Sciurus Virginianus cinereus major. Eai. Syn.
Quadr. p. 215. De Svenske, soin här bo, kalla honom
den gra Ickorn, och de Angelska Gray Squirrel. De hafva
merendels sinä bon i iholiga trän, dit de draga massa,
bäss och annat blött, som de kunna komma öfver. Deras
förnämsta mat är allehanda slags nötter, som Hasselnötter,
Chinquapins, Castanier, Valnötter, Hickery-Nötter, Olion
af allehanda de mänga slags här växande Ekar; men
enkannerligen är Mays framför alt annat af dem begärlig.
Marken är här om hösten nastan öfvertäkt med Olion och
allehanda slags nötter, hvilka nedf allit frän den mycken-
het af Ekar, Castanie- och Valnöt-trän, som här växa i
skogarna. Desse Olion och Nötter samia Ickornarna om
hösten, bära dem tilhopa i högar, gräfva ned, och gömma
en hög deraf här, den andra der, til sin vinterföda. De
bära ock en hop deraf up uti sinä bon. När vintern kom-
mer, och snö eller köld faller in, ligga de ofta i flera
dagar stilla i sinä bon, hälst om det är fult och elakt
väder med snögande och yrande, och äta da af det lilla
förräd de dit samlat; men sä snart väderleken blifver
litet mildare, vandra de ut derifrän, och gä da at gräfva
up nägon af sinä högar, den de til en del straxt äta up
ned pä marken, til en del föra de den ock up i träden

Fensylvanien. 289

til sinä | bon. Vi märkte of ta, de följande vintrar, at da
det hade värit blidt väder, och sträng köld skuUe infalla,
sä voro Ickornarne en dag, eller sä vid pass, förut, iner
än vanligt ute i skogen, dels at äta sig väl matta, dels
at förse sig med mat i sinä gömmor och bon under den
starka köiden, da de lägo stilla, och icke gingo ut. Man
kunde dä, af det man säg dem mer än vanligt vara alle-
städs ute pä marken i skogarna, tämmeligen säkert spä
och veta förut, när stark köld skulle infalla. Svinen,
hvilka altid sä länge marken är bar, gä här ute, och
i skogen söka sin föda, göra ofta stor skada at dessa
Ickornar, i det de upsöka deras gömmor, och äta up deras
vinterföda. Ängelsmän, Fransoser, Indianer, och andre
Nation er, som bo här i landet, pläga flitigt spana up dessa
deras förräds hus, antingen de dä äro pä marken, eller
uti iholiga trän; emedan alla de Nötter, som finnas deruti,
äro gemenligen af de utvaldaste, och sädane, som bäde
äro fullmogne och derhos nastan aldrig af nägon mask
skadde. Sädane äro ock de Olion och Nötter, som Skogs-
mössen om hösten här samia tilhopa. De Svenske be-
rättade, at när, under den länga vintern, som här var är
1741. föll sä mycket snö, at Ickornarne icke mera kunde
söka up sinä gömmor, svulto mänge af dem ihjäl. Hvad
skada desse som oftast göra pä Maysen är förut omtaldt
p. 227. de öda den samma sä mycket mera, som de icke
äta up hela kornen, utan endast den innersta och sota
kärnan, men skräda bärt alt det andra. Om Vären midt
uti April mänad st. vet. dä Ekarne blommade som bäst,
säg jag en myckenhet Ickornar sitta uti dem, ibland 5, 6
och flere uti et en|da trä, hvilka beto af stjelken litet
nedanför blomman, och fälte den ned, antingen de dä äto
nägot deraf, eller de samlade det til nägot annat. Den
tiden sägs marken helt full med Ekblomster, nedfälte med
et stycke af stjelken vid. Härigenom sker, at Ekarne pä
längt när ej bära sä mycket Olion til föda för Svin och
andra djur, som annars skulle ske, i f ali deras blommor
ej blefve sä starkt af dessa Ickornar förstörde. Ibland
de villa djur, som här i landet snarast kunna göras tama,

19

290 Pensylvanien.

räknas desse, enkannerligen da de tagas medan de ännu
äro helt smä. Jag har sett dem sä tama, at de fölgt med
gässar i skogen, hvart de gatt, samt sprungit ooh satt
sig pä gässarna, när de ej mera velat gä: ofta, sedän de
fölgt gässarna et godt stycke in i skogen, hafva de vändt
om ooh lupit tilbaka hem til gärden, der de lagt sig i det
bo, som blifvit gjordt för dem. När desse äto, suto de
mäst raka, höllo maten emellan sinä främre fötter, och
svantsen i krok up i vädret: fingo de tame mera, än de
orkade äta, buro de det uti sit hus, och gömde det der
under ull-tappar eller annat, som de hade at ligga pä;
och da de blefvo hungrige, sökte de det fram igen. De
syntes dä ejl vara rädda för nägon, och kunde en och
hvar, äfven främmande, handtera dem emellan händerna,
utan at de bödo til at bitas. Man säg dessa tama äfven
springa pä främmande, och krypa emellan kläderna, at
lägga sig och sofva. I gärden der de höllos, lekte de
bäde med kattor och hundar. Desse tama äta äfven bröd.
När de grä Ickornarne suto i skogen pä nägon stubbe,
höllo de svantsen up i vädret; och der de dä blefvo varse
p. 413 nägon Människa, var svantsen under den | tiden gemen-
ligen uti beständig rörelse. Sä snart de sägo nägon män-
niska i skogen, började de pä smattra och halla mycket
läte uti träden der de suto, sä at det var svärt, at fä
dem at tiga. De som gä ut at skjuta foglar eller andra
djur, äro för denna orsaken ofta rätt förtörnade pä dem;
emedan de härigenom blifva rögde, och andra djur var-
nade. Ehuru de tyckas ej vara särdeles skygge, sä är
det dock nog svärt, at kunna skjuta dem; ty sä snart de
blifva varse nägon människa, löpa de up uti nägot trä,
och utvälja dertil gemenligen det största, de finna i neg-
den. De laga dä straxt, at de komma bakom trädet, pä
det at den, som vii skjuta dem, icke skal fä ögnasigte pä
dem; och ehuru skytten dä gär omkring trädet, är Ickorn
lika snäll, om icke snällare, at ömsa sit ställe beständigt
til den sidan af trädet, som vetter ifrän honom, sä at han
har svärt, at en gäng fä ögnafäste pä honom. Om trädet
är grenigt, lägger han sig midt i grenen, och klämmer

Pensylvanien. 291

sig sä härdt ned i den samma, at han näppeligen kan
synas: skakas trädet, eller kastas med käppar och stenar
til honom, eller skjutes dit med byssan; sä ligger han
likafullt gemenligen helt stilla, utan at röra sig. Är trädet
delt i 3 grenar, sä lägger lian sig midt emellan dem,
klämmer sig sä härdt ned han kan, och dä kan ingen
komma ät honom. När han kommer uti trän, hvarest äro
gamla Ickorn-bon eller stora fogel-bon, lägger han sig uti
de samma, och kan nastan ej fäs derutur, om man ock
kastar, skjuter, eller gör hvad en vii ät honom. Sallan
ses desse Ickornar hoppa ifrän det ena trädet til det andra,
utan dä mäste merendels högsta nöden drifva dem dertil.
De I ras vana är gemenligen, at löpa up i trädet, och sä P- 414
samma väg längs ned efter det, med hufvudet förut. Pä
ätskilliga, som jag i skogen skutit, har jag funnit en
myckenhet Loppor. At desse Ickornar äro bland de djur,
hvilka nu finnas här i mycket större ymnoghet, än fordom,
samt at Maysen, deras mäst begärliga mat, hvilken nu
planteras här i längt större myckenhet, än tilförene, är
förnämsta orsaken dertil, är tilförene i denna Tome om-
talt. Dock är det synnerligt, at somliga är komma hit
ned til Pennsylvanien och andra Ängelska Colonier en
mängfalt större myckenhet af dessa Ickornar up ifrän
landet, än eljest vanligt är. Det är dä gemenligen om
hösten, som de sälunda infinna sig, och äro de dä alt för
mycket sysselsatte, at samia ihop i skogarna allehanda
slags Nötter och Olion, dem de föra uti iholiga trän, eller
andra gömmor, at förvara til vinterföda: de äro härutinnan
sä flitige, at ehuru ibland samma är värit en ymnoghet
af dessa slags Nötter, har man dock haft nog svärighet,
at fä nägon särdeles myckenhet deraf ; emedan Ickornarne
förut dragit dem bärt i sinä häl. Folket hafver af länglig
förfarenhet här i landet funnit, at när Ickornarne komma
til nägon ovanlig myckenhet up ifrän de öfra orter hit
ned, plägar gemenligen en ganska sträng och kali vinter
följa strax derpä; hvarföre de ock mäst altid taga sädant
för et visst tecken til en sträng vinter; men sä slär det
dock ej altid in, hvilket jag sjelf förnam om hösten är

292 Pensylvanien.

1749. ty ehuru samma höst en myckenhet af Ickornar
kommo ned til de Angelska Colonier, var dock den näst
päföljande vintren nog lindrig, och ej mera kali, än är-

p. 415 ligen här pä orten är van|ligt. Orsaken til Ickornanas
nedkomst i en sadan myckenhet den gängen, var (hvilket
äfven gamle män visste berätta, at ock ibland fordom
händt) at längre upp i landet var samma är stor missväxt
och brist pä allehanda slags Olion och Nötter, hvarigenom
hungern och nöden tvang dem, at söka hit ned. De
vandra gemenligen, til en stor del, följande äret, up til
landet igen, hvarifrän de först kömmit. Deras kött ätes
af somliga, hvilka halla det som en läcker mat; men de
mäste akta det icke mycket. Skinnet duger ej stort.
Somlige göra smä remmar deraf, emedan det är nägor-
lunda segt: andre bruka det i nödfall til foderverk: nägre
göra qvinfolks skors öfverläder til en del deraf. Ehuru
qvicke desse Ickornar äro, bhfva de dock ofta et rof för
Skallerormen, hvilken ibland upsluker dem nastan lef-
vande. Denne oviga ormens sätt at fänga dessa snabba
djur, säges ske genom förkjusning. Jag har väl aldrig
sjelf haft tilfälle, at med egna ögon se huru här med til-
gär; men jag har hört det af sä mänga trovärdiga per-
soner, hvilka sagt, at de sjelfve helt noga äskädat det
samma, at jag nastan nödgas sätta tro til deras enhälliga
berättelse, ehuru orimlig han eljest förefaller mig. För-
kjusningen säges altsä ske pä följande sätt: Ormen ligger
ned pä marken under nägot trä, deri Ickorn sitter. Sä
snart Ormen fäster sinä ögon pä honom, fast den ock
sitter högst upp i trädet, är han ej mera i ständ, at hoppa
bärt, utan börjar dä fä et särdeles ömkeligt läte, som gör,
at eho, som gär der förbi, kan af lätet märkä, at ormen
häller pä at förkjusa honom. Ickorn hoppar dä et stycke
up ät trädet, sä äter ned; äter up, derefter längre ned.

p. 416 Hvar| vid märkes, at han hvar gäng kommer närmare och
närmare ned pä trädet, och den senare gängen han löper
upföre trädet, hinner han ej sä längt up, innan han vänder
tilbaka, som den förra. Ormen ligger under alt detta vid
trädets rot och häller ögonen orörligen f aste pä dj urat,

Pensylvanien. 293

utan at det minsta vända dem pä nägot annat; ja lian
har ögonen da sä starkt fäste pä Ickorn, at en människa,
som ser honom, kan tämmeligen bnlra, utan at han gifver
sig tid at höra derefter. I sädant löpande up ooh ned,
som nu omtalt är, skrider Ickorn alt längre och längre
ned, til dess han kommer til ormen, som da säjes ligga
raed vidöppen mun, hvarpä han med ängsligt läte rusar
honom i gapet, och strax upslukes, om han icke är för
stor; men om han är sä stor, at ormen ej straxt kan svälja
honom ned, slickar han honom nägra gängor med tungan»
at göra honom hai, och sä smäningom upsluker honom.
Hvad mera besynnerligt är vid denna förkjusning, har
jag infört uti Kongi. Vettenskaps A cad. Handl. för är
1753. p. 59. och följande, det jag nu ej vii här uprepa.
En dylik förkjusnings kraft tillägges äfven den i Norra
America sä kallade Svarta Ormen, hvilken pä samma sätt
säges fänga dessa Ickornar, och äta dem up. För den
synnerliga skada, som desse Ickornar göra pä Maysen, ej
allenast dä den stär pä äkern, hvarom förut är talt, utan
äfven hemma i sädesboden, der ifrän desse kunna pä
nägra nätter, om de fä hafva sin frihet, bära och draga
bärt hela tunnan, och mera, til sinä gömslor, har Regerin-
gen mäst i alla Angelska nybyggen i Norra America blifvit
föranläten, at gifva ut Lagar, som stadga nägot | visst, p- 417
huru mycket af allmänna Cassan skulle betalas för hvart
Ickorn-hufvud, som en kunde upvisa. Det tyckes nastan
öfvergä ali tro, hvad som betaltes uti Pennsylvanien allena
för Ickorna-hufvuden af det grä och svarta slaget pä et
enda är, nämligen frän den 1 Januarii är 1749, til samma
dag är 1750. Ty när Deputerade frän alla landsorter i
Pennsylvanien vid början af Januarii mänad 1750. kommo
der tilhopa, at rädslä om Landets nödvändigheter, in-
kommo klagomäl frän alla orter, at deras Häradskistor
voro uttömde endast för Ickornar skull; förut var stiftad
en lag, at af allmänna Cassan skulle betalas 3. pence (är
vid pass 12 a 14 öre Kopparmynt) för hvart Ickorn-hufvud;
sä högt hade hämden gätt emot dessa djuren, nämligen
mot de grä och de svarta Ickornar. Man säg dä af in-

294 Pensylvanien.

koinne räkningar, at pä det ena äret til ofvannämde ända-
mäl blifvit betalt 8000. Pund i Pennsylvanie-penningar.
Det är i vara penningar ungefär 40000 Plätar. Jag har
detta af den, som sjelf satt med öfver dessa E-äkningar,
hvilken ock lade orsaken til, hvarföre sä mycket härtil
ätgätt, nämligen, at som man fick 3 pence för hvart
Ickorne-hufvud, sä lönte det mödan, at gä i skogen efter
dessa kreatur; hvarföre mängen, i synnerhet af ungdomen,
öfvergofvo alt annat arbete, och lupo endast i skogen, at
skjuta Ickornar, Regeringen blef derföre nu nödsakad,
at ändra samma lag frän 3 pence til hälften inindre för
hufvudet.

Flygar-Ickorn, kallades af de Svenska här pä orten
en art, hvilken lärer vara aldeles den samma, med den
vi hafve pä somliga orter i Finland, och nämnes i Herr
Archiat. Linn^ei Fauna Suec. § 22. Sciurus hypoGhondriis
p. 418 prolixis voli\tans; ätminstone är den Americanska ej annat
än en Varietet deraf. Ängelsmännerne kalla honom Flying
Squirrel. Han är beskrefven och med lefvande färgor
aftagen af Herr Catesby uti dess Natural History of Caro-
lina Voi. IL p. 76. och 77. tab. 76. och 77. der han kallas
Sciurus volans. De finnas här i skogarna, dock äro de
tämmeligen sällsynte. Om dagen skal man nastan aldrig
fä se honom gä ute, (undantagandes dä de blifvit af män-
niskor nödgade dertil, som rakat pä deras tilhäld,) utan
han ligger dä och sofver; men sä snart det blifver mörkt,
kommer han fram, och är dä ute mäst hela natten. De
uppehälla sig om dagarna gemenligen uti iholiga trän,
hvarest man ibland af en händelse, dä man hugger sönder
et sädant trä, kan räkä 7. stycken, och flere af dem ligga
tilsammans pä et ställe. Genom den tilökning af skinn,
som Naturens HErre försett dem med, längs efter hvar-
dera sidan, kunna de] tämmeligen, säsom med flygande,
hjelpa sig frän det ena trädet til det andra. De utbreda
under en sadan fart sinä skinn-tilökningar, men draga
dem tilhopa sä snart de fätt fäste pä trädet dit de farit.
Somlige pästodo, at deras flygt frän det ena trädet til
det andra sker i en Horizontel Linea: andre sade, at de

Pensylvanien. 295

först släppa sig litet ned at, och inemot trädet de vela til,
äter litet upät. Det längsta de kunna pä en gäng flyga,
sades vara 4 ä 5 famnar. Bland alla Ickornar här i landet
äro desse de, som blifvit aldratamast. Gässarne pläga
bära dem med sig hela dagen, da de gä i Scholan, eller
hvar de vistas, utan at de skola bjuda til at löpa bärt;
men da gässen släpper honom frän | sig, Springer han
straxt up til honom, och kryper antingen i barmen, eller
ärmen, eller ock annorstäds, der han lägger sig at sofva.
Deras föda är den samma, som de grä Ickornars.

Rösselvissla, som den här kallades af de Svenska,
var äter et annat slag af helt smä Ickornar, hvilket fans
här i landet i skogarna til stor myckenhet. Af de Än-
gelska hette han Ground Squirrel, det är Jord-Ickornar.
Denne är äfven beskrefven och med lifliga färgor aftagen
af Herr Catesby uti dess Natural History of Carolina Voi.
II. p. 75. tab. 75. der han kallas Sciurus striatus. Deras
förnämsta tilhäll är ej up i träden, som andra Ickornars,
utan de gräfva sig häl ned i jorden mäst pä samma sätt,
som Caniner, deri de vistas, och dit de taga sin undan-
flykt, da nägon fara är pä färde. Desse deras gängar gä
djupt och längt under jorden, och dela sig gemenligen,
längre in, uti ätskilliga grenar, hvarvid de värit sä sluge,
at laga, det ätskillige af dessa grenar sluta sig med et
häl up i dagen. Däraf tilflyter dem den förmon, at om
de äro uppe, at söka sig föda, och nägon tiltäpper det
häl de kommo igenom, blifva de deraf ej försagde, utan
hafva strax et annat i beredskap, dit de försvinna. Om
hösten vid löf-fallningen, eller ock strax derefter, är roligt
at se, hvad bryderi desse ibland hafva, dä man kasar
efter dem; ty som af löfvets starka fall, eller bläsväder,
som drifver löfven omkring, deras häl eller ingängar lätte-
ligen öfvertäckas; sä hafva de mycket at göra, innan de
i sadan hast kunna finna dem igen. De löpa dä, likasom
de hade förvillat sig, af och | til, och tyckas vela kanna
stället igen; men veta ej hvart deras ingäng tagit vägen.
Löper en dä starkt efter dem, och klappar händerna til-
hopa, är gemenligen för dem ingen annan undflykt, än

296 Pensylvanien.

at springa up i nägot träd; ty det är at märkä, at desse
altid halla sig vid och under jorden, och gä ej oftare up
i träd, än da de blifva skrämde, och icke i hastighet
kunna fä sinä häl igen. Uti Pennsylvanien finnes af desse
E/össelvisslor längt större myckenhet, än pä de andra orter
i America, der jag färdats. Deras längd är gemenligen
netto et qvarter, utom den lilla svansen; men de äro der-
jemte nog smale. Färgen rödbrun med 5 svarta ränder,
nämligen en längs midt efter ryggen, och 2ne pä hvardera
sidan. Deras mat är allehanda slags säd, som Räg, Korn,
Hvete, Mays, Ek-Ollon, allehanda slags Nötter, med mera.
De samia om hösten at sig sit vinter-förräd pä samma
sätt, som de grä Ickornarne, och förvara det i sinä häl
under jorden. Da de komma i en sädesstack, göra de
samma skada som rättor och möss. Ofta har det händt,
at da de ätit Räg, och sedän kömmit dit, hvar hvete värit,
hafva de spydt ut ali rägen; emedan han ej värit dem sä
behagelig, som hvetet, och sedän äter fylt magen med
hvete. När Maysen pä äkern blifvit skalad, är denne
ganska flitig, at skära af axen, taga mun fuU med Korn,
sä at käkarna stä som upbläste, samt föra det, han samlat,
ned i sinä häl under jorden. Vid det en af de Svenske
sent om hösten gräfde i en backe efter mull til en qvarn-
dam, räkade han pä et af dessas häl eller gängar under
jorden, och när han med gräfning fölgt den samma en
p. 421 stund, gick en gren af frän gängen til | en alns längd,
uti ändan pä hvilken läg en stor hop af ut-
valda Olion utaf den hvita Eken, som Rössel-
visslan samlat til sin vinterföda. Litet der-
efter kom en dylik gren til en stor del upfyld
med Mays. Sedän en annan straxt derefter
£^ full med Hickery-Nötter, och ändteligen alra-
^ innerst läg en samhng af sköna och utvalda
Castanie Nötter til par hattkullars fyllnad,
dem ofvannämde Svensk och hans Kamerater
gjorde sig en god mältid af. Hos stäende
figur utvisar nyssnämde dess gömmor. Om vintern synes
icke stort til dem, utan de uppehälla sig dä i sinä häl

Pensylvanien. 297

ned i jorden, och lefva af det de samlat medan vackert
väder värit; dock när det är nägon särdeles varm och
vacker dag, komma de stundom f ram. Ibland gräfva de
sig genom jorden häl ned til källare, deri Landtmännerne
förvara sinä äpplen, dem desse Jord-Ickornar upäta och
skämma samt göra sälunda stor skada. Uti Mays-bodar
halla de ock ibland illa hus; dock utödas de mycket af
kattor, hvilka dels äta dem sjelfva, dels bära dem hem
til sinä ungar. Deras kött brukas eljest icke til mat
af folk, ej eller nyttjas deras skinn til nägot. Utaf alla
Ickornar här i landet är ingen sä svär, at göra tam,
som denne; ty fast en ock förskaffar sig honom medan
han ännu är helt liten, läter han ändock föga handtera
sig med bara händer, innan han bitts hei argt. Gässar,
som använda mycken tid med dessa smä djur, sade mäst
alle, at det näppeligen var nägon konst, at tämja Jord-
Ickorn: ätminstone blef han aldrig sä tam, som de andre
slagen. Om | de skola blifva nägorlunda tama, böra de
tagas medan de äro helt smä. Somlige bruka halla dem
i burar, medan de äro smä och se täcka ut.

De svarta och röd-bruna Ickornar, hvilka äfven finnas
här i landet, skola framdeles omtalas.

Den 15 November.

Om morgonen reste jag til Philadelphia.

Tecken til Orcan, eller en grufvelig storm. Herr
KocK berättade bäde i dag, och sedän ofta, at dä han en
gäng seglat uti Westin dien med en liten jagt, och haft
bland andra om bord en gammal man, som uti en läng
tid farit til sjöss i denna verldenes del, hade det händt
sig, at dä denne gamle mannen stätt och kastat ut lodet,
har han bedt Styrmannen säga ät Herr Kock, at de borde
hasta ut med bätarna och folket i dem, at med roende
hjelpa under den sakta vinden, pä det de ju förr dess
hällre mätte komma til den Ön, hvilken läg fram för dem,
emedan de skulle inom 24. timar hafva en stark Orcan.
Herr Kock har frägad honom, hvad anledning han haft,

298 Pensylvanien. Philadelphia.

at tanka sä? den gamle mannen hade svarat, at emedan
han, da han kastade ut lodet, kunde se det samma i vatnet
pä längt flera famnars djup, än nägonsin eljest var vaniigt,
och vatnet sälunda var i hast ganska klart blifvit, sä var
detta et tecken, at beredelsen nu skedde i hafsvatnet til
en Orcan. Herr Kock säg ock med egna ögon, at vatnet
var sä klart; derföre hade han ut bätarna, at hjelpa under
med roende, sä at han innan aftonen kom i god hamn.
Men förr än han hant f ram, började vägorna gä alt större
och större pä hafvet, hvilket stod som en sjudande gryta,
423 fast intet väder märktes i luften. Följande natten | kom
Orcan, hvilken var sä häftig, at icke allenast mänge skepp
förgingos, och taken af husen togos bärt, utan Herr Kocks
jagt och andre Fartyg, som lägo i en god hamn, blefvo
ändock af vädret och vatnets häftiga upstigande drefne
sä längt up pä landet, at nägra veckor gingo förbi, innan
de fingo dem ut i vatnet igen.

Haj. En gammal Holländsk Skeppare sade, at han
en gäng fätt en Haj uti fjerden utan för New- York. Dä
den samma upskars, fans uti dess mage en ganska stor
myckenhet älar.

Den 18 Novemb.

Om morgonen gick jag ut til Herr Bartram, och
kom in til staden tilbaka samma dag efter middagen.

Indianernas Ler-käril. Herr Bartram viste mig en
stor kruka af ler, hvilken blifvit funnen ned i jorden här
i landet, der Indianerne fordom bodt. Den som först
funnit den, brukade at halla f ett deruti, at smörja läder
med, och af honom säldes hon til Herr Bartram. Hon
var ännu aldeles hei och oskadd. Jag kunde ej blifva
varse nägon glasering eller färg derpä; men eljest var
hon utanpä mycket utkrusad och väl gjord. Utom denna
viste han mig ätskilliga bitar af sönderslagne ler-käril,
dem Indianerne i forna tider betjent sig af. Af alla dessa
bitar syntes, at Indianerne ej gjordt dessa käril af bara
ler, utan blandat andra Materialier deri, dem de kunde

Pensylvanien. Philadelphia. 299

hafva pä orten. Til Exempel: de som bodt när sjö-
stranden, hafva stött sönder Snack- och Mussel-skal ooh
blandadt deri; andre, som bodt längre up i landet, der
Bärg-Cristaller finnas, hafva stött dem sön | der, och lagt
dem bland bruket. Huru de i forna tider tilredt dem,
vet ingen; men det- var klart, at de ej lära brändt dem
mycket; emedan de ännu aro sä löse, at de med knif
kunna täljas. Detta oacktadt mäste det vara et varaktigt
arbete; emedan hela krukor finnas ännu i denna dag i
jorden, eller ock stycken samt bitar deraf, hvilka ännu
äro oskadde, fast de legat mänga hundrade är ned i jor-
den. Förr än Europeerne kommo hit i landet, hade In-
dianerne nastan inga andra käril, at betjena sig af til sin
mats Kokning, än dessa, dem de sjelfve förfärdigat at sig;
men sedän Europeerne satt sig här ned, hafva Indianerne
beständigt tilbytt sig af dem grytor, kettlar och andra
nödiga käril, och icke mera sjelfve brydt sig om, at göra
sädana, sä at de ock denna tiden aldeles förlorat konsten,
at tilverka dessa ler-käril. Sädane käril, da de äro hela,
hällas nu för en ganska stor Raritet, äfven ibland In-
dianerna sjelfva, emedan det är mer än säilän, at nägon
kan komma öfver en sadan; jag har ock sett sädana
ler-krukor, och bitar af Indianernas grytor gjorda af
Tälg-sten.

Tak-skifver. Herr Bartram viste mig smä stycken
af en svart Skifver-sten, hvilken skal finnas i ymnoghet
somligstäds pä sidorna af Floden Skullkil. Der skola vara
stycken af 2. alnars längd och bredd, och äfven deröfver:
til färg och skapnad aldeles lika med Bord-skifver, endast
at den är nägot tjockare. Folket, som bo deromkring,
skola betjena sig deraf til at täcka husen med. Herr
Bartram sade sig sett et hus, hvars tak var helt och hälHt
täckt med 4. sädana skifverstycken. Af Sol-sken, hetta,
köld och rägn skola de ej taga nägon skada.

Sta/act/ies eller Dropp-sten. Likaledes berättade Herr
Bartram, at här finnes uti landet pä flera ställen Caverner
eller grättor djupt in uti bärgen. Han sade sig värit inne
uti ätskilliga sädana. Uti taket eller hvalfvet, pä en stor

300 Pensylvanien. Philadelphia.

del af dessa, hänger en myckenhet af Stalactites, som
ispiggar, somlige större, andre mindre. Deras färg är
ätskillig. Hvad lian i synnerhet fant märkvärdigt, var, at
han i somliga sett Stalactites, som hade haft yttra sidan
gäende i Spiral, eller som vriden upifrän ned at. Han
hade sändt nägra stycken deraf öfver til London, och
ägde nu inga mera qvar.

Den 19 Novemb.

Apple Dumplins. Et sätt, huru en Applerätt af de
Angelska här plägar tilredas, var äfven detta: De taga et
Apple, skala det: göra sä en deg af vatten, mjöl och
smör, baka den tunt ut, och omgifva Applet dermed.
Detta bindes sedän uti en ren Linklut, lägges i en gryta,
och kokas. När det är fullkokadt, tages det af, och sättes
pä bordet. Medan det är varmt skäres skärpan af pä ena
sidan. Derpä hafva de smör och säcker tilhopa blandade,
hvilket lägges inuti, der Äpplet är, hvarefter Säckret,
Smöret och Äpplet blandas väl tilhopa ; da det är färdigt.
De kalla detta Apple Dumplins: Somliga kalla det Apple
Pudding. Det smakar rätt väl. Sä mänga Applen, sä
mänga särskildta Dumplins.

Den 20 Novemb.

Om morgonen reste jag i följe med en god vän
p. 426 ned til Racoon uti New Jersey, hvarest | en myckenhet
Svenskar bo och hafva sin särskildta Kyrka. Yi reste
först 3. Angelska mii ungefär, innan vi kommo til Färje-
staden, hvarest vi foro öfver Floden Dellaware. Landet
var här pä somliga ställen nog lägt, eller sädant, at det
som lag vid sidorna af förenämde Flod, vid högt vatten,
eller sä kallad flod, stod under vatten; men vid ebb var
det derifrän fritt, och tort. De som här bodde hade sökt
göra nytta deraf, i det de pä ätskilliga ställen mot elfven
uppkastat vallar af jord, hvarigenom de utestängt vatnet,
at det ej fick flöda öfver landet, som nu i det stället an-

New Jersey. 301

vändes til äng. Pä dessa läga ängar stodo mängenstäds
ä ömse sidor om vägen Vattu-bökar [Platanus occidentalis
Linn. spec. 999.) lielt tätt in vid hvarandra, hvilka om
sommaren med sinä stora och tätä löf gifva en vacker
skugga, göra vägen behagelig, och at det ser ut, som
vägen ginge genom en skön Allee. Dellaware Flod är
här ungefär af samma bredd, som vid Philadelphia. Pä
dess ömse sidor är här vid Färjestaden vackra hus bygde,
hvarest de resande mot betalning kunna fä hvarjehanda
förfriskning. När vi reste frän Pennsy Ivanien til New
Jersey kommo vi at gä öfver pä den färgan, som hörde
til den som bodde i Pennsy Ivanien; men tvärt om da vi
foro frän New Jersey til Pennsylvanien. Sä snart vi
kömmit öfver Elfven, emottager et nytt och annat Gou-
vernement; ty Elfven Dellaware gör skillnad emellan
bägge Gouvernementen Pennsylvanien och New Jersey,
sä at alt, som här ligger pä W. sidan om Elfven Della-
ware hörer til Pennsylvanien, men det pä Ö. sidan om
den samma til New Jersey. Bägge Höfdinge | dömerne p. 427
hafva mäst uti alt helt särskildta lagar och penningar.
Vi fortsatte nu vidare vär resa, och befunno, at landet
pä denna sidan hade uti mycket et helt annat utseende,
än pä den andra; ty uti Pennsylvanien är jordmonen
mera utblandad med ler och svart-mylla, samt ganska
fruktbärande; men uti New Jersey är det mera sandigt
och nog magert, sä at hästarna mängenstäds pä resan
mäste vada djupt uti sanden. Näst vid Färje-staden, och
et stycke bärtät var tämmeligen mycket Tall-skog, dock
voro Tallarna ej särdeles höga, utan mästadelen helt
smä, hvilka nu höllo pä som bäst at ränna up ; dock voro
de nog utblandade med smä Ek-skog. Men sedän vi rest
ungefär 3 Ängelska mii, ätervände Tallskogen, och sägo
vi ej nägra tallar mera, förr än vi kommo til Racoons
Kyrka. Pä alla de ställen, jag rest uti Pennsylvanien,
har jag funnit Tall-skogar ganska sällsynte; men deremot
finnas de pä ätskilliga ställen uti New Jersey, enkanner-
ligen uti den nedra delen deraf. Vi hade sedän hela
denna dagen bara Löf-skog, hvilken til största delen be-

302 Neio Jersey. Emellan Gloucester och Racoon.

stod af allehanda slags Ekar, och de tämmeligen stora;
fast de stodo allestäds nog giest, sä at vi pä de flästa
ställen litan möda kunde äka med Chaise uti skogen
emellan träden; och mäst allestädes beqvämligen rida;
emedan under träden säilän voro nägra smä buskar, hvilka
hindrade det samma. Alla trän hade nu fällt löfven, hvilka
öfvertäckte marken öfver en tvärhands högd, och tyckes
böra mycket bidraga til svart-myllans förökande. Pä et
eller annat ställe kom nägon liten ä eller bäck. Landet
var mästendels jämnt, fast det somligstäds gick i läng-
p. 428 sluttande uphögnin | gar. Inga bärg eller stenar syntes
här, undantagandes pä nägot enda ställe nägon helt liten
sten, af en knyt-näfvas storlek. Här och der viste sig
enstakade gardar, och pä et ställe en liten by; dock var
landet ännu mera öfverväxt med skog, än upodladt, sä
at det var mästendels skog vi hade at fara igenom.

Ängar. Vi reste i dag, och de följande, öfver ät-
skilliga här sä kallade kilar, eller äar, hvilka kommo up
ifrän landet, och lupo ned til Elfven Dellavvare. De lägo
ej stupande, utan voro mycket jämne; sä at vatnet rann
nog sakta uti dem. När det var Flod i Della\vare Elf
steg den ock et längt stycke up i samliga äar; och när
det blef Ebb, at vatnet föll ut, blefvo desse nog smale.
De lära värit vid flod eller högt vatten nog breda i forna
tider; men nu voro ängar pä ömse sidor om dem, hvilka
tilkommit pä det sätt, at de hade, da det värit ebb, kastat
up fasta mull-bankar i det närmaste vid äbrädden, och
dymedelst afstängt vatnet frän öfverflödande öfver alt.
Mäst vid alla kilar eller äar voro nu sädana bankar eller
tjocka mull-vallar, hvilka afstängde vatnet frän ängen.
Da det var hög flod, stod vatnet i kilarna eller äarna
mycket högre än pä ängen. De hade dam-lukor pä ban-
ken, dem de kunde öpna, antingen de ville släppa vatnet
ut eller in. Pä somliga ställen voro desse dam-lukor sä
gjorde, at de voro satte pä yttra sidan om banken, och
öpnades utaf sig sjelfva af det vatten, som rann ifrän
ängen ut; men klämdes äter igen af det vatten, som ville
gä in frän än pä ängen.

New Jersey. Racoon. 303

Om aftonen reste vi til en af de Svenska, vid namn
Peter Rambo, der vi togo värt nattherbärge.

Tall. Den Tall, som vi i dag sägo, och nyss omtalte,
kallas Pinus foliis geminis, squamis conorum ohlongorum
aculeatis, uti Grön. flor. Virg. p. 190. och pä Ängelska
Jersey Pine eller Jersey Tall. Mästendels sitta 2:ne barr
tilhopa uti en hölsa, som det sker pä vär Svenska; men
utur somliga hölsor utgingo ock 3. barr. Kattama liade
länga taggar, sä at de voro rätt besvärlige at handtera.
Eljest se desse Tallar pä längt häll aldeles ut, som vara
Svenske, sä at innan en ser pä Kättarna, skal en lätte-
ligen taga dem för et och samma slags trä. Af denna
Tall brännes en myckenhet Tjära, hvarom längre f ram.
Som mästa delen af desse äro Gär-tallar, sä duga de i
öfrigt sä godt som til ingen ting; ty om en sätter dem
til stolpar i jorden, sä rutna de pä helt kärt tid. Masken
är ock ganska snäl derpä dä den blifvit nedhuggen, sä at
den dä uti hast blifver genom-maskäten, och det ej mänga
veckor efter det den blifvit nedfäld. De bruka den ock
somligstäds i brist af annat, til bränsle; och pä andra
ställen bränna de Smidje-kol deraf, som framdeles skal
omtalas. Eljest förtjenar vid detta trä nämnas, hvad ät-
skillige, och äfven jag här i landet rönt, nämligen, när
det om sommaren är hett, älskar boskapen gerna stä i
dess skugga: om der nu finnas pä de ställen boskapen
gär bäde löf-rika Ekar, eller Hickery, Yalnöt-trän, Vattu-
bökar eller andra Löf-trän, och tillika Furu trän eller
Tallar, sä skal boskapen nastan ai tid hällre utvälja, at stä
under et Furu-trä eller en Tall, fram|för at söka skygd
under nägot löf-trä, fast löf-trädet kan vara mycket skugg-
rikare; ja om det ej finnes mer än en enda Tall pä de
ställen, sä skola dock sä mänga, som af boskapen fä rum,
skäcka sig omkring den samma. Häraf ville ätskillige
sluta, at de kädige utdunstningar, som kommo frän detta
trädet, bekomma boskapen ganska väl, och derföre skola
de utvälja dessa trän hällre än nägra andra.

Skedträ var et litet trä, som finnes nog allmänt uti
Pennsylvanien, och det vi äfven i dag sägo pä ätskilliga

304 Neiv Jersey. Racoon.

ställen. De Svenske, som här bodde, hafva gifvit det
föregäende namn, emedan Indianerne, hvilka i forna tider
mycket vistades här i landet, brukade at göra sinä skedar
och slefvar deraf. Jag hafver uti min Natural-samling en
sked gjord af detta trä, utaf en Indian, hvilken skutit
mänga hjortar och andra djur pä det ställe, der Phila-
delphia nu stär; emedan samma plats i förberörde Indians
tid var öfverväxt med hög skog. De Angelske kalla det
Laurel; emedan bladen eller löfven likna aldeles dem,
som äro pä Lauro Cerasus. Herr Archiatern och Riddaren
LiNNiEus har behagat, af dess synnerliga ynnest emot mig,
kalla den Kalmia Foliis ovatis, corymbis terminalibus,
eller ock kärteligen Kalmia Latifolia, uti dess Spec. plant.
p. 391. De platser, som den hälst utväljer til sit hemvist,
äro sidor af backar, hälst den Norra, der nägon bäck
flyter fram, sä at om backen vid bäcken var brant, eller
ock branta backar lägo mot väta kärr, stodo de gemen-
ligen f ulia dermed, hvilken nog of ta hade Bök til följes-
lagare. Eljest finnes den ock uti skogarna i dälder. Ju
p. 431 högre de stodo pä j Norra sidan af backen, ju kärtare
voro de. Jag har sett det växa ej allenast uti Pennsyl-
vanien och Nya Jersey, utan ock i New Yorks höfdinga-
döme, dock börjar detta trä blifva i det sistnämda mera
sällsynt, och Norr om den 42. grad. Lat. Bor. har jag ej
kunnat blifva det varse, ehuru trägit jag sett derefter.
Det har den egenskapen, at äfven om vintern behälla sinä
täcka gröna löf, sä at da nastan alla andra trän här i
landet aflagt sinä sommarkläder och stä helt nakna, pryder
detta skogarna med sin behageliga gröna drägt mer, än
nägot annat. Om Vären vid den 23. Maji, efter den nya
stylen, börjar det pä denna orten blomma, da det i pryd-
nad täflar med de mästa trän, som uti Naturen finnes:
blommorna sitta i stora klasar, och är trädet helt fuUt
med sädana. Innan blommorna spricka ut; hafva de en
skön röd färg; men sedän de öpnat sig, bleker Solen
smäningom bärt dem, sä at somlige pä slutet blifva mäst
helt hvita, pä ganska mänga äro blommorna af en Rosen-
färg. Dess skapnad är ock synnerlig; ty hon liknar mycket

New Jersey. Racoon. 305

de gamlas skänkefat eller skälar. Lukten är dock ej sär-
deles. Om Jul- och Nyärsdagen pryddes Kyrkorna som-
ligstäds med dess vakra löfrika qvistar. Men en synnerlig
egenskap hafver detta trä, som bestär deruti, at dess löf
äro som et förgift för somliga Creatur; för andra äter
tjenar det til föda. Mängfallig förfarenhet har lärt, at om
Far äta af dess löf, blifva de antingen döde, eller ock
mycket sjuke, sä at de med möda kunna frälsas. Unga
Far fä icke äta mycket deraf, innan de sätta lifvet til;
men gamle tola nägot mera. Om ock de äta nägot mycket
deraf, sätta de äfven | otvifvelaktigt lifvet til. Samma
skadeliga verkan hafver det ock pä kalfvar, hvilka deraf
antingen dö, eller svärligen kunna komma sig före. Da om
sommaren är 1748. nägra kalfvar hade ätit dess löf, blefvo
de ganska sjuke, svälde up, fradgan stod dem ur munnen,
och voro de närä at störta; men genom krut och annat,
som blef dem ingifvit, kommo de sig ändteligen före.
Det är om vinteren, som fären här lupo mästa fara för
denna; ty när de hällits inne en tid, och de sedän släppas
ut, när det ännu är snö pä marken, äro de mycket snäle
efter alt grönt, och säledes svärligen kunna halla sig frän
at äta deraf. Det har ock skedt, at da hästar, oxar och
kor kömmit at äta af dess löf, hafva de äfven blifvit
mycket sjuke, fast de dock icke dödt; dock trodde mäst
alle, at om ock desse stora Creatur ätit nägot mycket
deraf, skulle de svärligen kunnat undvika en hastig död;
ty det har märkts, at bara de ätit nägot litet af dess löf,
hafva de begynt mä illa. Men deremot äro dess löf en
föda för Hjortar om vinteren, dä snö ligger pä marken,
och de icke kunna hafva nägot annat til uppehälle; der-
före finnes ock, om de den tiden skjutas, at deras tarmar
och inelfvor äro fuUe med dessa löf. Härvid har äter
märkts det som synnerligt, at när samma inelfvor blifvit
kastade för hundar, och de ätit upp dem, hafva de deraf
blifvit helt yra, eller som drukne, och ibland sä sjuke, at
det sett ut som de skulle sätta lifvet til; men folk, som
ätit sädana Hjortars kött, som haft dessa löf uti sig, hafva
ej kändt nägon olägenhet deraf. At et slags Foglar, som

20

306 New Jersey. Racoon.

de Svenske här kalla Hjerpar, och som blifva här qvar
p. 433 hela vintern, tjena äfven | desse löf under samma tid til
föda; ty da en skjuter dem, finnes deras kräfva full med
sädana löf. Sjelfva trädet är mycket skarpt, derföre brukas
det af somliga til axlar i trissor pä bläck; men enkanner-
ligen brukas det, fram för alt annat, til Väfspolar, och
höllo Yäfvarena intet trä härpä orten sä godt dertil som
detta; emedan det var härdt, blef ganska slätt och hait,
och sprack ej gerna. Af sjelfva trädet, men i synnerhet
af roten, kan hvarjehanda Snickare- och Svarfvare-arbete
göras, som af annat det finaste trä; ty färgen pä dess
rot är alt igenom gul, samt trädet ganska härdt och fint.
Frän centrum af trädet gä ut som smä radii, dock nägot
glest. När dess löf läggas i elden, spraka de, som hade
en kastat sait dit. I brist af annat betjena de sig om
vinteren af dess löf och qvistar til at sopa korsstenar
med. När om sommaren 1750. et slags maskar äto up
löfven pä mäst alla trän i Pennsylvanien, vägade de sig
ej här pä, utan desse fingo vara aldeles i frid och orörde.
Atskillige berättade, at när elden om sommaren är lös i
skogen, och kommer til detta trä, gär han icke längre,
utan stannar dervid.

Den 21 November.

Mays. Bäde de Svenske, och andre, som här bodde,
pianterade ganska mycket af Mays, den de brukade sä
til föda för sig sjelfva, som för sin boskap. Den sades
af alt vara den bästa föda, som svin kunna fä; emedan
de icke allenast blifva mycket feta deraf, utan de fä ock
deraf bättre och välsmakligare kött, än af nägon annan
föda. Uti Kongi. Vetenskaps Academiens Handl. för är
p. 434 1751. p. 305. och följande; samt är 1752. p. \ 24. och
följande, hafver jag vidlyftigt talt om denna Sädesarten,
hvarthän jag visar Läsaren.

Kärrhjulen, som här brukades, bestodo af desse trä-
slag: löterna eller peripherien af Spansk Ek; men ekrarna
eller radii af den hvita Eken.

New Jersey. Racoon. 307

Sassafras-trädet fans här växa öfver alt. Jag har
förut p. 270. nämnt et och annat derom; nu vii jag lägga
nägot til. De Svenske kalla det Saltenbras eller Salssen-
fras, dock är det förra namnet mera i bruk. När nägot
af detta träd lägges pä elden, sprakar det som hade en
kastat sait dit. Häraf lärer tvifvelsutan de Svenske for-
merat sit namn pä trädet frän Sassafras, det de vändt til
Saltenbras eller Salssenfras. Trädet brukades til poster
eller stolpar at sätta i jorden vid plank och gärdesgärdar;
emedan det sades stä länge mot röta i jorden; men eljest
troddes näppeligen nägot trä vara til, som i öpna luften
och under bar himrael blifver sä mycket maskätit som
detta; ty inom en liten tid sades maskarne äta det mäst
alt igenom. De Svenske berättade, at dä Villarne fordom
bodde här, brukade de göra sig skälar deraf. När en skär
af trädet, eller dess unga telningar, och sätter dem ät
näsan, gifva de en stark, dock behagelig lukt ifrän sig.
En del taga barken af rötterna, koka den i spisöl dä de
brygga, hvilket skal blifva deraf mycket hälsosamt. Samma
bark lägges ock bland bränvinet dä det distilleras, eller
lägges den i gjordt bränvin, dä det likaledes tros blifva
ganska hälsosamt. En gammal Svensk berättade, at hans
moder botat mänga, som haft Vattusot, med detta trä, i
det hon tagit roten, kokat den i vatten, at decocten blifvit
stark. I Detta hade hon lagt i flaskor, och lätit de sjuke
dricka hvar morgon deraf. Hon brukade tillika, at koppa
deras fötter. Denne mannen försäkrade, at han sett henne
sälunda bota mänga, som fördes til henne uti lakan. När
nägon plats rödjes til äker, lämnas gemenligen desse trän
at stä qvar; emedan de äro löfrike, och gifva om som-
maren en behagelig skugga ät boskapen. AtskilHge af
de Svenska brukade, at med decocten af barken eller
rötterna tvätta och skura de käril, hvari de ville hafva
Cyder, dricka eller bränvin; emedan de derigenom troddes
blifva mycket hälsosammare. Til at fördrifva vägglöss
sades somhga försökt, at Iata göra Sängstolparna af Sas-
safras, hvilken med dess starka lukt kunde hindra, at
inga vägglöss ville vistas deri. Detta har ock värit godt

308 Neiv Jersey. Racoon.

för 2 a 3 är, eller sä länge Sassafrasen ännu behällit sin
starka Aromatiska lukt qvar; men sedän den tiden har
man ej befunnit det göra stort til saken. En Snickare
viste mig en säng, han gjort sig, hvars stolpar voro af
Sassafras. Denna säng, som da var 10 a 12 är gainmal,
var sä full af vägglöss, at ingen kunde sofva i frid deri.
Atskillige af de Ängelska berättade mig, at för nägra är
tilbaka var en tid nog uti bruk i London, at dricka Thee,
gjordt af Sassafras-spänor eller blommor, säsom mycket
hälsosamt; men sedän de päminte sig, at decocten deraf
blef mycket brukad emot Luem Ven. eller kärlekssjukan,
bärtlades denna arten af Thee; emedan de befarade, at
deraf blifva beryktade för nägon viss eläk sjukdom. Uti
Pennsylvanien brukade somlige, at taga spänor deraf, och
lägga uti lädor och kistor, der de hade yllekläder, at der-
436 med utehälla mal, som om sommaren | annars plägar
komma deri. Roten af detta trä behäller dock tämmelig
länge sin lukt; jag har sett den rot, som legat 5 a 6 är
uti en bordläda, men hade likafullt mäst ännu behällit
sin starka lukt.

Röd färg. P. Rambo berättade, at Villarne fordom
färgat hvarjehanda skinn röda med barken af Castanie-Ek.

Härd Vinter. Atskillige gamle berättade, at är 1697
var här en sä härd vinter, at isen pä Dellaware flod värit
2 fot tjock.

Litet för middagen reste vi härifrän, och foro til
Kyrkovärden vid Svenska Kyrkan Erick Ragnilsson, der
vi förblefvo i par dagar.

Den 22 November.

Gräsets förminskning. Ake Helm, en af de heder-
ligaste Svenskar härpä orten, och nu öfver 70 är gammal,
(hvars Pader kom in hit i landet med den Svenska Grou-
verneuren Printz) berättade, at uti hans barndom var här
sä mycket gräs i skogarna, at det stod allestäds mot en
alns högd; men nu är det sä förminskadt, at det blifvit
ganska litet, sä at boskapen hafver svärt efter födan, och

New Jersey. Racoon. 309

derföre injölka nu 4 kor ej mera, än fordora en. Det är
ej svärt, at finna igen orsakerna dertil: 1. uti Gubben
Helms barndom var detta landet ganska glest bebodt.
Här fans da näppeligen en tionde del sä mycket boskap,
som nu; följakteligen hade en ko allena da sä mycken
föda och bete, som 10 nu. 2:o mästa delen af gräsarterna
(Graynina) här pä orten äro annuella, det är, de växa ej
flera är i rad af samma rot, som de fläste af vara Svenska,
utan de skola hvart är | sä sig, da altid det samma ärets
ständ om hösten dör ut; när nu desse genom den myckna
boskapen hindras at sada sig, genom det de ätas up, innan
de fä blomma och bära frukt, sä är ej underligt, at af
gräsarter det ena sträet stär här, det andra der, pä fält,
backar och betesmarker här i landet. Detta är ock or-
saken, hvi resande hafva nog svärt at med egen häst
komma fort bäde här i New Jersey, Pennsylvanien och
Maryland, enkannerligen om vintern; emedan de fä Gra-
mina eller gräsarter, som der vuxit, smäningom blifvit
mer och mer utödde af boskapen, innan de fätt fröda sig.
Men längre mot Norr, som i Canada, finnes nog af de
gräsarter, som kallas Gramina perennia. Säledes har här
i landet den allvise Skaparen gifvit ät de Norra orter
ymnigare gräsarter af de ständigt varande (Gramina
perennia): emedan invänarena för de länga vintrar skull,
behöfva mera hö til foder ät sin boskap; men deremot
meddelt dem sparsamt uti de längre til Söder belägne
Landskap; emedan Creaturen kunna der gä ute mäst hela
vinteren. För samma orsak skul hafva ock mera eftertänk-
samme Hushällare uti Pennsylvanien lätit förskrifva sig
höfrö af Graminihus pere^inibus frän Angland och Europa,
samt sätt dem här pä sinä ängar, hvarest de synas nog
vela trifvas.

Persimon {Diospyros Virginiana Linn. spec. 1057.)
eller af de Svenska sä kallade Mispelträdet växte här nog
allmänt. Jag har förut p. 200 och 255 talt om detta
trädet; nu vii jag lägga nägot til. Somt af des frukt
började nu blifva mogen och mat-dugsen. När den sent
om hösten blifver väl mognad och frostbiten, ätes den |

310 Neiv Jersey. Racoon.

p. 438 af folket här, som annan frukt, och smakar da mycket
söt och klibbig, dock at nägon liten adstringerande sraak
äfven kännes deruti. Jag at ofta nog deraf, utan at kanna
nägon olägenhet. När nägon äter deraf, suger han allenast
til sig det blöta och klibbiga köttet, men spottar ut
stenarna eller kärnarna. Af denna frukt brygga en stor
del, sä af de Svenska, som Ängelska och andra Nationer
et skönt svag-dricka, hvilket sker pä detta sätt: Om hösten
sent, när frukten blifver frostbiten, och säledes söt och
skön at äta, samlas deraf sä mycket, som behagas, hvilket
kan lätt och fort ske; emedan hvart trä bär en stor ym-
noghet. Detta knädas tilhopa med Hvete- eller annat kli,
bakas kakor deraf, och sättes i ugnen, hvarest de stä til
dess de äro väl genom-gräddade och torre. De tagas sä
ut, och dä drickat skal bryggas, sättes en gryta pä elden
full med kalit vatten, deri förenämde kakor läggas, hvilka
under det vatnet längsamt och smäningom blifver varmt,
blötas up och smälas sönder. Grytan tages sä af elden,
och vatnet röres om, at de upblötta och söndersmälade
kakor blanda sig jämnt med vatnet, hvilket alt sedän släs
uti et kar. Sälunda fortfares, at upblöta sä mänga, som
behöfves til en brygd. Sedän mäskar man och brygger
pä vanligt sätt. Detta dricka hälles vara bättre än mycket
annat. Brännvin brännes ock af denna frukt, som sker
pä det sätt, at sedän de om hösten samlat en stor hop
deraf, lägges alltsammans i et käril, deri det stär en
vecka eller mera, at det blifver väl blött. Sedän släs
vatten til, hvarmed det fär stä och jäsa, hvilket sker af
sig sjelft utan jäst, derefter brännes pä vanligt sätt brän-

p. 439 vin deraf. Om en har | af de Vin-drufvor som här växa
vildt, särdeles det sötare slaget, och blandar det ihop
med frukten af Persimon, blifver Brännvinet rätt skönt.
Somlige af dessa trän hafva sin frukt mogen mot slutet
af September, men andra, och det de mästa, äro senare;
ty somlige blifva icke mogne, förr än uti November och
December, sä at ock frosten fordras til deras mognad.
Sjelfva trädet är mycket tjenligt til Snickare-verktyg, som
til hyflar, skaft ät hugg-borar, och dylikt. Men om det

New Jersey. Racoon. 311

fär ligga ute under öppen himmel för soi och rägn, sedän
det blifvit nedd-huggit, sä är det nastan af alla trän det,
som först rutnar; ty efter et är är det da mäst alt genom-
rutit. Om det kommer at växa pä äkrar, blir det svärt
at kunna utrota det, sä trifvande är det. De sade, at om
man skure en qvist, och lade den i jorden, skuUe den
taga rot. Uti mycket starka vintrar hafva somlige af
dessa trän blifvit dödade af köiden, och sades, at detta
och Persike-trädet var vid sädant tilfälle de mäst ömtolige.

Den 23 November.

Pumpor. Här i landet hafva de ätskilliga slags Pum-
por och Meloner, dem de dels fätt af Villarna, dels fört
med sig hit frän Europa. Crocknecks eller Krumhalsar
kallades et slags Pumpor, som äro krokote pä ändan,
samt eljest nog aflänga. Dessa kunna förvaras och hällas
goda mäst hela vintern. Än är et annat slag, som lika-
ledes kan förvaras öfver vintern. En annan art Pumpor
skäras i stycken eller skifvor, trädas pä trä, och hängas
up at torkas. Af dem kokas sedän eller stufves när en
vii, och kunna de | brukas hela äret. Eljest nyttjas alla
dessa slags Pumpor pä ätskilligt sätt til mat, som äfven
hos oss vanligt är. En Landtman har här ofta et tämme-
ligen stort land planteradt dermed.

Squashes är en annan art Pumpor, dem Europeerne
sägas först fätt af Indianerna här i landet. Jag har nägot
talt om dem förut p. 264. De ätas kokte, antingen allena,
eller ock med kött, dä de gemenligen läggas pä fatet
rundt omkring köttet. De äro här i landet icke det minsta
kinkote; ty nastan i hvad jordmon, som de hälst säs,
komma de up, och trifvas väl. Kastas dess frön om hösten
ut pä marken, komma desse Squashes deraf pä samma
ställe up, nasta vär, fast de legat ute under öppen himmel
och i väta hela vintern.

Calabasser (Cucurhita Linn. hort. Ups. 291.) var en
annan art af Pump-slägtet, hvilken ock nog planterades
här af de Svenska och andra, dock ej til mat, hvartil den

312 New Jersey. Racoon.

icke dugde, utan at tjena til hvarjehanda käril. Desse
äro längt mera kinkote, än de föregäende; ty de hinna
ej mognas här alla är, om icke väderleken är desto var-
mare. När en vii göra dem til käril, läter en dem först
väl torka, sedän gräfves ur dem frön tillika med köttet
eller det svampaktiga, som frön sitta uti, som kastas bärt,
hvarpä de skrapas väl rena inuti. De brukas sedän til
skopor, trattar, skälan, f at; kärteligen til en stor hop käril,
at hafva allehanda uti. Enkannerligen äro de sköna, at
förvara hvarjehanda frön uti, när de skola skickas öfver
Hafvet til andra orter; ty häruti behälla de nastan längre
sin groende kraft än uti nägot annat. Ibland pläga de
skrapa litet bärt det yttersta af dessa Calabasser, och sä
p. 441 torka dem, | innan de urgrafvas, da de sedän blifva sä
härda som ben: sedän kunna de tvättas da och da, hvaraf
de blifva utanpä helt hvita.

Bohvete brukas mäst af alla här i landet. Det säs
här, efter gamla stylen, frän början af Julii til den 10:de
i samma mänad, som gemenligen är den senaste tiden;
ty om det säs senare, skadas det ofta af frost. Om det
säs för Julii mänad, stär det väl och blomstrar hela som-
maren; men blommorna torkas sedän bärt, at det blifver
ingen frukt deri. Somliga plöja äkern 2 gängor, innan
de sä Bohvetet, andre endast en, och det ungefär 2 veckor
innan de sä det, hvarefter äkern harfvas jämn. Det sades
trifvas här bättre uti väta är. De Iata det stä ute, til
dess frosten kommer. Om lyckan är god, fä de af en
bushel 20, 30, ända til 40 bushels igen, som Kyrkovärden
sjelf sade sig fätt. Det brukas til Pankakor och Pudding.
I synnerhet göres om mornarna kakor häraf, tilredde pä
samma sätt som Pankakor uti en Panna, eller gräddade
pä en Sten, och när de komma ur Pannan eller frän stenen,
och äro heta, smörjas de alt öfver med smör, det de Iata
väl draga sig uti dem. Desse, da de ännu äro varme,
ätas sä tilredde om morgonen vid det en antingen dricker
Thee eller Caffe; sä at i stället de här annars, (som hos
de Ängelska brukligt är) skulle äta smörgäs, eller stekt
bröd med Smör pästrukit, vid Thee; brukades desse, som

New Jersey. Racoon. 313

smakade mycket väl. Detta skedde sä här, som uti Phila-
delphia och annorstädes i de Ängelska Colonier, och var
i synnerhet om vintern, som de hade dem. Uti Phila-
delphia voro visse, som | gräddade dem och om mornarna
buro dem heit varma omkring at säljas. Til föda för
hönsen spisade Bohvetet nastan bättre än annat, de äto
det ganska gerna och värpte derefter bättre, än af annan
mat. Svin göddes ock härmed. Bohvetshalmen sades ej
vara dugelig til nägon ting, hvarföre den ock lämnades
at ligga qvar pä de ställen af äkern, der det blifvit tröskat,
eller kastades han ut at rutna til gödning pä Äppelträ-
gärds landet. Boskapen ville ej äta den, icke eller andra
Creatur, utan endast i högsta nöd när snön lag öfver
marken, och de ej kunde fä nägot annat, dä kunde de
tugga litet deraf. Ehuru Bohvetet säddes här nog allmänt
i de Ängelska Provincier, sä visste dock Fransoserne i
Canada ej deraf, ej eller cultiverade de det nägorstäds
hos sig.

Lysmask. Om aftonen fants uti skogen en art af
Lysmaskar: Corpus lineare constans undecim articulis, ante
et post acutiusculum ; Longitudo a capite ad caudam 572
Iin. Geom. Cölor fuscus articuli dispositi eodem modo ac
Onisci. AntennaB breves, lineares. Pedes sex, siti ad an-
teriorem corporis partem. Dä han gick, satte han stjert-
ändan ned i marken, och sköt sä pä. Bak i ändan
pä stjerten satt en materia, som gaf sken frän sig i
mörkret, och var af en Ijusgrön färg dä den lyste. Denna
lysande materia kunde masken draga in dä han ville, at
den icke syntes. Det hade nog rägnat denna dagen, men
ändock funnos dessa Lysmaskar krypande fullt under
buskarna pä marken, at den syntes likasom beströdd med
smä stjernor. Framdeles fär jag tala om et annat slag
af Flugor eller Insecter, som | om nattetid under deras
flykt i luften, lysa som eldgnistor. M on denne lysmask
ej är en variation allenast af de lysmaskar, som äro hos
oss? se Linn. Faun. Suec. 584.

314 New Jersey. Racoon.

Den 24 November.

//ex Aquifo/ium Linn. Spec. 125. växte pä vätländta
ställen här och der i skogarna, fast det var bland de
säilsyntare trän. Det behäller sinä löf friska och gröna
bäde sommar och vinter. De Svenske brukade at taga
dess blan, torka dem, stöta sönder, koka i svagdricka,
och taga in dem mot hali och stygn.

Rödt färgades här med Brasilie-trä; äfven med en
Trämässa. Blätt färgas med Indigo.

Svart färgades sälunda: De togo af Bärg-syra {Rumex
Acetosella Linn. flor. Suec. 296.) dess gröna blan, ko-
kade dem med tyget, som sedän hängdes up at torkas.
Sedän koktes tyget med Logwood eller Campechenhout
och kopparaska, hvarigenom det sades fä en beständig
svart färg.

Folket spinna och väfva här en stor del sjelfva det
de bruka til hvardags kläder. De färga dem ock hemma.

Lin säddes här af mänga, och blef nog skönt; men
Hampa bruktes här icke.

Akerskötsel. Med handskära skäres E/äg, Hvete och
Bohvete; men Hafra skars här med Lia. De handskäror,
som här brukas, äro nog länga och smale, samt hela
ägget pä undra sidan fuUt med smä tätä tvärskäror.
Akern ligger et är i träde, da boskapen under den tiden
lämnas frihet at beta derpä.
p. 444 Trägardar. Hvar Landtman här pä orten, ehuru usel

han var, ja äfven de, som kunde säjas ej vara annat, än
Torpare, hade vid sin gärd eller koja en större eller
mindre Trägärd, upfyld med allehanda nyttiga fruktträn,
hvaraf Persike-trän, äppel- och kersbärsträn gjorde det
mästa. Se hvad härom är nämnt förut p. 207.

Litet för middagen foro vi härifrän, och fortsatte
resan förbi den Svenska Kyrkan i E-acoon til Peilsgroves.
Landet var här pä mänga ställen nog sandigt, och tämme-
ligen jämt. Här och der, fast nog glest, syntes enstaka
gärdar. Pä de flästa ställen var det öfverväxt med löf-
skog, hvaraf ätskilliga slags Ekar gjorde det mästa, och

New Jersey. Racoon. 316

dernäst Hickery. Ned vid marken var skogen sä fri frän
buskar och stenar, at en ej allenast til häst kunde be-
qvämt rida derfram, mäst hvart en ville, utan ock pä de
flästa ställen utan hinder äka med Chaise eller kärra.
Stora och länga trän, som antingen stormen eller deras
älder omkullkastat, gjorde dock somligstäds nägot litet
besvär.

Den 25 November.

Tillandning. Under mit vistande här i Racoon, sökte
jag sä nu, som hela den följande vintern, göra mig under-
rättad af de gamla SveDska, om de spär, som kunde
skönjas til tillandningar, eller vatnets aftagande här pä
orten. Jag vii fördenskul här införa de svar mig blifvit
gifne pä minä frägor, just som jag dem fätt, och endast
uti parenthesi lägga det til, som kan gifva nägon mera
uplysning: lämnar för öfrigt i Läsarnas egit behag, at
häraf göra sinä slutsatser.

En af de Svenska, vid namn King, om näjgra och p- ^45
50 ärs älder, berättade, at han säkert förnummit det denna
tiden icke är sä mycket vatten uti smä träsk, bäckar,
källor och äar, som uti hans barndom. Han visste mänga
träsk och vattugölar, uti hvilka i hans ungdom värit sä
mycket vatten, at de kunnat ro deri med en bät, stor
som en stor skötbät, och ehuru torr sommar det dä var,
voro samma träsk dock aldrig torra; men nu äro de
antingen aldeles uttorkade, eller ätminstone til största
delen torra, och är ingen sommar, dä desse sista ej äro
aldeles vattenlösa. Han sade sig sett, huru fisken pä
slutet i dem, af brist pä vatten, mäst försmäkta och dö
bärt: uti bäckar och äar är ock nu mindre vatten, än förr:
han tyckte ock, at det nu icke rägnar sä mycket om som-
rarna, som förr. En af hans slägtingar, som bodt ungefär
8 Ängelska mii frän Dellaware flod, dock pä backen vid
en liten ä, har der lätit gräfva en brunn vid sin gärd,
och dä han kömmit til ungefär 40. fots djup, har han ned
i jorden funnit icke allenast en stor myckenhet af Ostron-
och mussel-skal, utan äfven mycket Rör (Arundo), samt

316 Neiv Jersey. Racoon.

likaledes stycken af stockar. Jag frägade: hvad som
mentes vara orsaken här til? mig svarades. at somlige
säja, det de legat der sedän syndafloden; andre at jorden
växer.

Peter Rambo, en Man närmare sinä 60 är, sade, at
han sjelf sett med sinä ögon, at pä mänga ställen här
neder i Racoon, da nägon gräfvit brunnar, eller annars
gätt djupt ned i jorden, har der funnits stora hopar af
mussel- och andra Sjökräks skal. Yid brunnars gräfning
har pä 20 och flera fots djup funnits stycken af trä, ja
ej allenast rutnade trän, utan ock sädane, som värit |
p. 446 brände. Ja, de hade ock pä et sädant djup funnit en
slef. (Men mon ej det brända trädet, som nu omtalas,
värit öfverlupit af nägon underjordisk mineral-änga, som
s vartat det?) Han sade, at folket deraf slutat, det America
för syndafloden värit bebodd. Han berättade ock, at det
funnits Tegelstenar djupt ned i jorden. (Men mon icke
det endast värit en hopgyttring af den tegelfärgade jor-
den, hvaraf mästadelen af landet här bestär, hvilken är
en blanning af sand och lera? Jag har här sett sädana
hopgyttringar, dem en snart, hvilken ej säge nogare til,
lätteligen kunnat taga för Tegelsten.) Eljest tyckte han,
det vatnet i floder och äar nu stode lika högt, som da
han började minnas; men smä träsk, vattugölar och vattu-
dammar, samt vatten i morass, hade ansenligen tagit af,
sä at mänga af dem nu aldeles torkats bärt.

Mäns Keen, en Man af nägra och 70 är berättade,
det han sjelf sett vid en bruns gräfning, at pä 40 fots
djup ned i jorden ej allenast funnits en stor klats af
Castanie-trä, utan äfven rötter och stjelkar af arundo,
samt just en sadan lera, som plägar finnas vid stränder
af de vikar, som löpa in i landet, och hafva sait vatten.
Detta ler hade ock en likadan lukt, samt en saltaktig
smak. Han, med flere andre, slöto deraf, det hela detta
landet, der Racoon och Pennsneck nu ligga, hafva i forna
tider värit sjöbotten. Han visste ock berätta, at man vid
djup gräfning ned i jorden funnit här en af Indianernas
slefvar.

New Jersey. Racoon. 317

SuEN LocK och W. CoBB, som hvardera voro öfver
50 är, berättade, at man här mangenstäds, som de med
egna ögon sett, har vid ( brunnars gräfning pä 20, 30 och
flera fots djup rakat en stor myckenhet af arundo, som
dock mäst var bärtruten. Da Cobb Iät gräfva sin brunn,
har under 20 fots djup en sä tjock stock mött honom, at
han ej kunde gräfva djupare, innan han mäste pä 2 ställen
hugga af den samma, hvilken ännu var helt härd. En
vanlig ting sades det vara här, at vid brunnars gräfning
djupt ned i jorden, finnes ibland en stor myckenhet af
ätskilliga slags löf, som ännu ej äro aldeles rutnade. Da
här för nägra är tilbaka bygdes en qvarndam vid den an,
hvarvid Racoons Kyrka är bygd, och de da grofvo igenom
en bank eller as, hafva de funnit, at samma as bestätt
til största delen af Ostron-skal, da likväl frän detta stället
til den närmaste ort, hvarest nu lefvande Ostron finnas i
sait vatten, äro öfver 120 Ängelska mii. Häraf slöto sä
desse män, som nastan alle andre här pä orten utaf sig
sjelfva, och utan nägons erindran, at desse länder i forna
tider värit en hafsbotten. De bekräftade enhälligt, at
mänge smä träsk, som i deras barndom altid stätt fulla
med vatten, och det äfven, om de hetaste somrar, nu äro
aldeles sä uttorkade, at der fins näppeligen om sommaren
nägon vatten-är deruti, undantagandes vid starkt rägn;
men eljest kunde de ej finna, at vatten i Elf var, äar och
bäckar nu var mindre, än förr.

Ake Helm, en Man öfver 70 är, sade, at da han Iät
gräfva sin brunn, fant han först sand och smä stenar til
8 fot, sedän Ijus lera, och derefter svart. Da han gräfvit
15 fot, räkade han et stycke härdt trä, samt ätskilliga
Svafvel-kesar. Han berättade sig veta et och annat ställe
uti flo|den Della\vare, der han i sin barndom rodt med
bät, hvarest nu äro smä öar, af hvilka somlige äro mot
en Ängelsk mii länga. När en sadan Ö blifver gjord,
börjar först sanka sig en sandbank, sedän föres lera dit,
hvarpä der begynner växa hvass, och sä vidare.

Pä en sammankomst eller Soknestämma af de älsta
Svenska i Racoon, fick jag följande til s var pä minä frägor

318 New Jersey. Racoon.

uti denna saken: En mä här gräfva brunn hvar en vii,
sä skal det altid pä 20 a 30 fots djup finnas en mycken-
het af Ostron-skal och Clams. (Clams äro en art mycket
Stora musslor, hvilka finnas uti hafsvikar, och af hvilkas
skal Indianerne göra sinä penningar.) Pä ganska mänga
ställen, sä under stora backar, som annorstädes, har vid
brunnars gräfning funnits en myckenhet af Hvass och
Säf (Arundo & Scirpus) de der ligga ännu mäst oskadde.
Man har vid en bruns gräfning til 20 a 30 fot under jor-
den funnit en hei Lin kärfva, hvilken värit likasom den
nys blifvit ditlagd; en och hvar har undrat, huru den
kömmit dit. (Men mon det ej kunnat ske, at de tagit
nägra andra Americanska örter, som Linum virginianum,
Äntirrhinum canadense &c. hvilka likna ganska mycket
ordinairt Lin, för det samma) dock är det nägot synnerligt,
at kärfvan sades värit ombunden. Vid Europeernas an-
komst til America fans ej värt vanliga Lin der i landet,
hvarken af Indianerna cultiverat, eller vildt växande;
hvadan har da denne Linkärfvan kömmit? mon här för
flera hundrade är tilbaka värit folk, som betjent sig af
Lin? men jag är dock af den tankan, at menige man tagit |
p. 449 nägon af nyssnämda Americanska örter eller andra dylika,
för ordinairt lin. Pä mer än mänga ställen hafva de funnit
brända koi och kolbrandar. Kyrkovärden Erich Ragnils-
80N sade sig sett en stor hop koi, fundne i jorden, dä en
ny brunn gräfdes. De hafva som oftast funnit vid brun-
nars gräfning til 20, 30, 40 a 50 fot djupt stora stockar
och klabbar af trä. Pä par ställen hade de pä 20. fots
djup funnit Villarnas slefvar. Utaf föregäende slöto de
enhälligt af sig sjelfva, at hela denna trakten i f o rna tider
värit en hafsbotten. Härvid är ännu at märkä, det mäst
. alla brunnar, som hittils här blifvit uptagne, gräfvas pä
sädana ställen, der nägon börjar uptaga en ny plantation,
och hugga bärt skogen, hvilken stätt pä den platsen, der
brunnen gräfves, tör hända uti mänga hundrade är. Utaf
detta, som nu sagt är, som ock af det, som längre fram
kommer at anföras, kan med tämmelig visshet sägas, at
en ganska stor del af Provincien New Jersey eller Nya

New Jersey. Racoon. 319

Jersey i de första tider värit en hafsbotten, men sedän
smäningom tilkommit af den gyttja, jord, räsk och annat,
som floden Dellaware ärligen förer ned med sig upp ifrän
landet. Nägra tvifvelsmäl härvid synes dock udden Cap
May göra, hvarom pä sit ställe.

Den 27 November.

Beständigt grönskande Trän. De Trän, som här be-
hälla sinä löf beständigt och äro gröna bäde vinter och
sommar äro följande:

Hex Aquifolium. Linn. Spec. 125.

Skedträ eller Kalmia latifolia. Linn. Spec. 89 L

Kalmia angustifolia. Linn. Spec. 391. P- 450

Bäfverträ, Magnolia glauca. Linn. Spec. 535. men

endast nägon enda af de yngsta; de andre

fällde sinä lÖf.
Misseltöe, Vtscum alhum. Linn. Spec. 1023. Denna

växte mäst i Fiskarträ, gyllenträ, Ek och Lind,

at ofta hela toppen af dessa trän om Vintern

stod grön deraf.
Talgbuskar, Myrica cerifera. Linn. Spec. 1024. nägon

enda af de unga hade somliga gröna blan qvare;

men de mästa hade fält dem.
Granar.

Tallar eller Furor.
Hvita Enen eller Cedern. Cupressm thyoides. Linn.

Spec. 1003.
Röda Enen eller Cedern. Juniperus Virginiana. Linn.

Spec. 1039.
Ätskilliga Ekar och andra trän fällde här om vintern
alla sinä löf, hvilka dock litet längre til Söder, eller uti
Carolina stodo med dem gröna hela äret igenom.

Den 30 November.

Tänders mistande. En synnerlig egenskap märktes
ati Ängelska Provincierne hos de invänare, som härstam-
made frän Europa, väre sig Svenska, Ängelska, Tyskar,

320 New Jersey. Racoon.

Holländska eller andra, antingen de da voro födde i Europa,
eller här i landet; hvilken egenskap bestod deruti, at de
ganska bittida och i förtid misste en stor del af sinä
tänder; enkannerligen voro qvinfolken alt för mycket
iinderkastade denna olägenheten, men manfolken ej sä

p. 451 mycket. Det var just ej sällsynt, ( at se tjugu-ära Flickor
half tandlösa, eller som redan mist ätskilliga tänder, utan
at hafva fätt nägra igen. Jag har sökt utforska orsaken
härtil; men jag vet ej om jag rakat den rätta. Mänga
mente luften i landet vore vällande härtil; emedan den
samma är ganska föränderlig, och det mycket hastigt, sä
at den ofta pä en dag kan ombyta sig frän stark varma
til mycken köld, och sä tilbaka. Men mot denna orsaken
strider Landets gamla invänares, eller Indianernas exempel,
hvilka, ehuru de lefva i samma luft, likväl behälla sinä
tänder förträffeligen sköna, oskadda, och hvita, ända in
til sit lefnads slut, hvilket jag sjelf sett och andre äfven
likasom med en munn mig berättat. Andre sköto skulden
derpä, at man at här sä mängahanda frukter och söt mat;
men sä fans dock här ganska mänga, som hade alsingen
lust för sädant, och dock voro mäst tandlöse. Jag har
sedän börjat misstänka Theet härföre, som här drickes,
enkannerligen af qvinfolken bäde bittida och sent, och
är här nu i sädant bruk, at näppeligen nägon bonde-käring
är, eller nastan ingen fattig, hvilken ej om morgonen skal
bruka Thee til frukost. I denna tanka styrktes jag ännu
desto mer, när jag kom til at resa up til Indianerna eller
Villarna, och nu varande General-Majoren Johnson berät-
tade mig, at ätskillige af de Villar, som bo närmast til
Europeerna lärt af dessa, at bruka Thee til sin morgon-
vard; men dock med den lärepenning, at de Vilskor, som
värit flitiga med Thee-drickande, äfven pä samma sätt
som Europeerne börjat i förtid mistä sinä tänder, da de

p. 452 likväl altid förut | haft dem aldeles goda och oskadda,
och de af deras Camrater, som ej ännu lätit sig behaga
en sadan mindre nödig dryck, veta ej af en sadan olägen-
het, utan pä samma sätt, som förr, behälla alla sinä tänder
orubbade och päliteliga in til sin höga älder. Men jag

New Jersey. Racoon. 321

nödgades sedän finna, at denna orsaken ej eller torde
vara sä tilräckelig. Atskilligt nog ungt qvinfolk, som nu
vistades här, men voro födde i Europa, beklagade sig, at
de mist mästa delen af sinä tänder, sedän de kömmit i
detta landet. Jag frägade: om de icke trodde, at de kunde
tilskrifva Thee-drickningen en orsak dertil, hälst starkt
Thee likasom biter sig in i tänderna; men mig svarades,
at de mist sinä tänder innan de nägonsin börjat bruka
Thee. När jag nogare undersökte detta, fick jag en täm-
melig tilräckelig orsak härtil. Alla desse qvinfolk sade
sig altid haft den vana, at äta alt ting nog hett. Säledes
ato de stekta äplen, sä snart de kommo af glöden, och
pä samma sätt med ali mat, de betjente sig af, sä at
maten ej smakade dem väl, om de icke fingo äta honom
sä snart han kom af elden. Detta passar sig ganska väl
pä de andra qvinfolken här i landet; ty desse förlora
snarare och mera sinä tänder, än manfolken. De dricka
ock mera och oftare Thee, bäde morgon och efter mid-
dagen, da manfolkens sysslor icke tilläta dem, at göra
det samma, och dessutom äro fä af Ängelska manfolken
sä särdeles för Thee: en skäl med Punch smakar dem
bättre. När Ängelska qvinfolken dricka Thee, siä de det
ej ur Thee-käppen pä tallricken, eller fatet at nägot svalas,
utan de dricka det ur sjelfva käppen, sä hett som det släs
dit frän Thee | kannan, sä at mängen skulle tro, det de
borde blifva skällade invärtes deraf. De äro ganska fä,
som svala det nägot pä Thee-tallriken förut. Pä samma
sätt dricka ock de förr omnämde Yillskor sit Thee; men
hvad Villarna i gemen angär, som hafva sä sköna tänder,
sä är det deras sed, at säilän äta nägon mat het, utan
mästendels helt kali, eller bara Ijum. Jag frägade Svenska
Kyrkovärden Bengtson i Philadelphia, och andra gamla
Svenskar, om de Svenske i forna tider miste sinä tänder
här i landet sä snart, som nu? mig svarades, at de gamle
Svenske behöUo dä sinä tänder goda til deras höga älder,
och miste dem ej. Bengtson sade sig sett, at hans Fader,
dä han var 60 är gammal, har bitit sönder kärnorna sä
af Persiker, som svarta Valnötter, hvilka dock är ganska

21

New Jersey, Racoon.

härda, och det ingen af den äldern nu ville väga sig til.
Detta bestyrker, hvad ofvan sagt är; ty den tiden visste
man ej här i landet hvad Thee-drickning var.

Frossa. Den nastan mäst gängse sjukdom här i
landet, är den, sorn Ängelmännerna kalla Feber and ague,.
eller som de uttala det, Feber neger. Det är, hvad vi pä
Svenska kalle Frossa eller Skälfva, och pä Lätin Febris
Quotidiana, Tertiana och Quartana; emedan somlige hafva
honom hvar dag, andre hvar annan, och nägre hvar tredje.
Of ta, da nägon har haft tredje dags Febern, och sluppit
honom för en eller par veckor, fär han hvar dags Febern,
hvilken sedän äter gär bärt, och efter liten tid vändes om
til tredjedags Febern. De f a honom gemenligen vid slutet
af Augusti mänad, eller ock uti September, och häller
p. 454 han da merendels uti hela hösten och | vintern ända emot
Vären, da de mäst pläga siippa honom. Han begynnes
merendels med hufvud-värk, sedän rysningar, och ändte-
ligen Frossa, hvilket slutes med en stark hetta. Ofta är
sjelfva Frysningen eller skälfvan sä stark, at alt hvad
som lägges pä Patienten, skakas häftigt tillika med hela
sängen, at det näppeligen kan ligga qvar. Under Febern,
och äfven emellan den samma, har den sjuke stark
ryggvärk: likaledes har han ock stundom under Febern,
antingen stick eller ock qväljande under hjärtat. Främ-
lingar, som komma hit i landet, fä honom gemenligen
första eller andra äret, och ansätter han dem härdare, än
de, som äro födde i landet, sä at de ock ibland sätta
lifvet til; men merendels hafva de den förmon, at de
sedän et annat är och mäst altid siippa honom, om de
första gängen gä väl igenom. Man säger här allmänt, at
främlingar f a den til at vänjas vid Climatet. En del af
de här i landet födda hafva honom pä somliga ställen
hvart är. Somlige dragas längre tid dermed. Andre kär-
tare. Mängen har honom halfva äret, och leker han ibland
sä länge med somliga, til dess han fär dem omsider til
Kyrkogärden. Indianerne fä dragas med denna sjukan
äfven, fast ej sä mycket som Europeerne. Det är ock
ingen älder fri derf öre. Pä de orter, der han ärligen har

New Jersey. Racoon. 323

sit tilhäld, ses ej allenast utlefvade gubbar och käringar
brytas och plägas deraf, utan ock helt smä barn, som
ännu ligga i vaggan, ja, som ej voro öfver 2 ä 3 veckor
gamle, mäste äfven nödgas sä bittida vanja sig dervid.
Det var ymka at se, huru desse smä stackarena pinades,
da frossan kom pä dem, och at höra huru de da stankade |
och vändades. SomHge af dessa späda hade honom, lika- p- 456
som de äldre, hvar dag: andre hvarannan, eller hvar tredje.
Denna höst grasserade ock frossan här mera, än eljest
sades vara vanligt. Han gör folket, som hafver honom,
ganska bleka, at de se ut som lik, samt utmattar dem
mycket. Hos de mästa var han dock ej svärare, än at
de nägorlunda kunde göra sit arbete emellan de tider, han
häftigt ansatte dem. Det var synnerHgt, at pä somliga
ställen hade de honom hvart är, annorstädes visste de ej
Exempel, at nägon haft honom. Synnerligt var ock det,
at pä somliga ställen, der de i manna-minne värit aldeles
frie derföre, började han smäningom infinna sig: man
tycktes dock ej kunna se nägon särdeles skillnad i den
ena orten frän den andra. Alla gamla, sä af Svenska,
Ängelska och Tyska, som andre, pästodo enhälhgt, at han
aldrig var sä svär och pinsam, och varade ej hälften sä
läng tid, i deras barndom, som nu. De mäste af gammalt
folk sade ock, at Frossan i deras barndom, eller vid är
1680. pä längt när icke var sä gängse och allmän som i
denna tiden; men andre lika gamla pästodo äter deremot,
at han väl den tiden var i Proportion sä allmän, som nu;
men det kunde dä ej märkas, at sä mänga lägo sjuka
deruti; emedan här var ganska litet inbyggare, och landet
dä var mycket glest bebodt. Tör hända det mäst värit
lika, men at det nu förekommer de gamla ali ting mycket
svärt, för deras kropps beskaffenhet, hvilket det ej gjorde,
när de voro unge, och kroppen i et annat tilständ. Eljest
är Frossan ännu ärligen hos den ena mycket skiljaktig
frän det han är hos en annan. Äfven sker, at en, som
haft honom | et är, och fär honom sedän et annat, finner p. 456
honom den ena gängen mycket skild frän det han var
den andra.

324 New Jersey. Macoon.

Orsakerna til denna sjukdom lärer vara svärt, at
väl utreda: de torde finnas ätskillige, och ej altid ena-
handa. Ibland och merendels lära flere stöta tilhopa.
Utaf Medicis och andra här i landet sökte jag nog ut-
spana dem: jag vii derföre anföra hvad de trott vara
vällande dertil.

Somlige mente den bestä i en synnerlig luftens
egenskap i detta landet.

De fläste höllo före, at stillastäende och illaluktande
vatten vore bland de förnämsta orsaker. Detta tyckes
med mängfallig förfarenhet besannas; ty de hade här
märkt, at folk, som bo vid morass, eller pä sädana orter,
hvarest finnes stillastäende eller illa-stinkande vatten, äro
säilän nägot är frie för Frossan, samt mera fallne, at fä
honom, än andre, enkannerligen den tiden pä äret, som
samma vatten af den starka Solens hetta här i landet
begynner häftigt lukta och osa frän sig. Likaledes äro
de ganska mycket underkastade denna sjukdom, som bo
pä sädana ställen, der landet är mycket lägländt, och der
saita hafsvatnet kommer at blanda sig vid flod eller högt
vatten, (som här sker par gängor hvart dygn) med det
stilla-stäende eller sakta flytande friska vatnet, som pä
dylika ställen finnes. När en ovan, om sommaren, kom-
mer at resa pä sädana läga ställen, der friskt och sait
vatten blandas tilhopa, mäste han ofta halla för näsan för
den elaka stanken, som upstiger derifrän. Derföre äro de
p. 457 fläste Invänarena uti Pennsneck och | Salem här i New
Jersey, hvarest landet har nyssnämde beskaffenhet, hvart
är plägade med Frossa, och det längt mera, än pä andra
högländtare ställen. Der nägon up ifrän landet, der de
ej veta af Frossan, flytter hit ned at bo, kan han nastan
vara helt säker, at pä den vanliga tiden fä den samma,
sedän fär han dragas dermed ärligen, sä länge han sig
der uppehäller. Sädane kommo dit friske och rödbrusige;
men dä de värit der nägon tid, miste de sin lifliga färg,
blefvo bleke och sägo ut som lik. Men denna orsak lärer
ock ej allena kunna göra til saken til Frossan; ty jag har
pä ätskilliga ställen här i landet sett lägländta platser

Neiv Jersey. Racoon. 325

med stillastäende vatten, der dock folket sade sig säilän
vara bekajade med denna sjukdom; men det var 2 a 3
Grader längre til Norr.

Andre trodde, at Diseten, eller ens mat ooh dryck
ej mindre skuUe bidraga härtil: enkannerligen var deras
mening, at de mänga frukters obetänksamma och för
giruga ätande ej torde hafva minsta skulden häruti, i
synnerhet da nägre frän de gamla länderna kommo hit,
och icke voro vane vid detta landets Climat och de frukter
det frambringar. Det kan vara en annan sak med dem,
som här äro födde, fast det kan ock hafva verkan pä dem.
Jag har hört mänga Ängelsmän, Tyskar och andra här i
landet beropa sig härutinnan pä egen förfarenhet, och
säga, at de ofta försökt, och vore visse derpä, at dä de
ätit pä nyckter maga en eller par gängor en Yatten-Melon,
hade de inom par dygn Feber and ague, eller Frossan.
Det är synnerligt, hvad Fransoserne i Canada flera resor
berättat för mig; nämligen, at Frossan är uti Canada en
mindre gängse sjukdom, och ehuru de | hvar sommare
plantera der en myckenhet Yatten-Meloner, dem de äta,
hade de dock nastan aldrig märkt, at nägon der fätt
Frossan deraf ; men när de om sorararna kömmit til Illinois
(en art Indianer, som bo mäst i samma Latitude, som Nya
Sverige eller Pennsylvanien och New Jersey) och ätit
endast nägra gängor af de Vatten-Meloner, som der plan-
teras, kunde de vara försäkrade derom, at fä Frossan,
hvarföre samma Villar altid afräda Fransoserna, at äta af
denna frukt. Skulle icke nägon tro, at den starkare het-
tan uti Nya Sverige och hos Illinois, som bägge ligga
ungefär 5 ä 6 Grader längre til Söder än Canada, pä
nägot sätt är behjelpelig här til? Vatten-Meloner plan-
teras bäde i Pennsylvanien, Nevv Jersey, och de andra
Angelska Nybyggen här i landet til myckenhet af hvar
Landtman, som bäde vid hö- och sädes-anden pä nyckter
maga, och eljest äter dem i ymnoghet til förfriskning och
kylning mot den häftiga hettan, som den tiden här varar;
och uti hvilken denna frukt tyckes gifva en alt för be-
hagelig läskning. Pä samma sätt äter sä Landtman, som

326 New Jersey. Racoon.

andre, om sommaren här en myckenhet af andra frukter,
som Meloner, Gurkor, Pumpor, Squashes, Mulbär, Applen,
Persiker, Kersbär, med mängfalliga flera, hvilka lära hvar
pä sit sätt nägot bidraga härtil. At Diseten lärer göra
ganska mycket i denna saken, tyckes vara anledning at
sluta af de utgamlas enhälliga berättelse, nämligen, at
folket här i landet i deras barndom pä längt när icke
voro underkastade sä mänga sjukdomar som nu, och at
det var tämmeligen sällsynt, at da se nägon sjuk. Lika-
459 ledes kommo alla gamle Svenske enhälligt derutin|nan
öfverens, at de förste Svenske, som kommo hit i landet,
hunno mäst gemensamt til en hög älder. Deras barn lefde
ock tämmeligen länge; men dessas barn, eller tredje Ge-
neration med deras afkomlingar, nä aldeles icke i älder
up emot de första Svenska, och hafva dessutom ej den
starka och beständiga helsa, som de. De förste Svenske
lefde mycket sparsamt. De voro fattige, och hade intet
räd at köpa sig Rum, brännvin eller starka drycker.
Sallan brändes hos dem brännvin; emedan ganska fä hade
fört nägon brännvins-panna med sig. Godt 01 hade de
dock ibland. De kunde ej göra Cider, som nu sä mycket
brukas. Thee, Caffe och Chocolad, som nu, äfven hos
Landtmän, är mäst en hvardags frukost, visste de ej af.
De mästa hade aldrig smakat Säcker eller Punch. Det
Thee, som nu allmänt brukas, är antingen mycket för-
legadt och odugligt, eller är det sä utblandadt med alle-
handa främmande blan, at det näppeligen bör hafva namn
af nägot Thee. Det tyckes derföre ej kunna ästadkomma
alt godt hos dem, som flitigt halla uti dermed, utom det,
at af den ständiga drickningen bäde förr och efter mid-
dagarna, och det kokhett, ej annat kan ske, än at inelf-
verna skola blifva nog slappa. Villarne, landets urgamla
invänare, bestyrka äfven til en del, hvad nu är anfördt.
Vid Europeernas första hitkomst hunno de til en alt för
hög älder. Det säges ej dä värit sällsynt, at finna dem,
som värit hundrade är gamla, och deröfver. De lefde dä
sparsamt, och visste af ingen annan dryck utom vatten.
Brännevin, Rum, vin, eller andra starcka vätvaror, voro

New Jersey. Racoon. 327

dem sä obekante, som vara Hälsinge Runor; | men sedän p- 460
de Christne infört til dem Brännevin och E.um, och Vil-
larne nastan för ofta velat försöka huru det smakat,
kommo de, som sä trägit medicinera dermed, näppeligen
mera til halfva den älder, som deras förfäder.

An mente nägre, at den myckenhet af välluktande
örter, som funnos här i skogarna vid Europeernas första
hitkomst, men nu af boskapen äro utödde, vore orsaken,
at frässan nu är mera gängse. Desse välluktande örter
gjorde, at hvar morgon och afton kändes da en sä be-
hagelig lukt i skogen, som hade en gätt i den bästa örte-
gärd, ooh tj^ckas de hafva mildrat de annars elaka väta
dunster, och gjort dem mera helsosamma för inbyggarena.

Til Bot mot denna sjukdom hade de här brukat
atskilligt. I början fans at China-Barken var et säkert
läkemedel häremot; men nu vii det ej altid sä taga lag,
fast denna barken ofta utgifves, at vara god och utvald.
En Stor del beskylte honom, at han lämnade nägot ska-
deligt qvar i kroppen efter sig. Det fans dock här gemen-
ligen, at om Barken var god, och nägon tog honom in,
sä snart en först fätt frossan, och ännu hade starka krafter,
sä halp han ofta helt säkert, utan at Frossan vidare kom
igen, och utan at lämna nägon värk eller stelhet i lederna;
men lämnades denna sjukdom för djupt insteg, at kraf-
terna blefvo mycket utmattade, eller at nägon af naturen
var svag, och tog dä in barken, sä slapp en väl merendels
Frossan, men den infant sig ofta efter 7 eller 14 dagar
igen, sä at han ä nyo nödgades intaga barken, til dess han
ändteligen slapp sjukdomen; men päfölgden var stundom
den, at | de hade länge derefter en värk och styfhet i p. 461
alla sinä leder, och ibland uti inelfvorne, at de ofta ej
kunde gä för stelhet. Denna olägenhet varade ibland i
flera är, och förblef hos somliga ända til deras graf.
Skulden til alt detta gafs dels pä barken, som här säilän
kunde fäs oförfalskad, dels pä Patienten, som värdslöst
brukade den samma. En af minä bekanta var mästare,
at med China curera Frossan pä följande sätt: om görligt
var, skulle Patienten bruka barken i början af Frossan,

328 New Jersey. Racoon.

och innan den väl fätt likasom inrota sig. Han hölt ganska
rädligt, at Patienten vid Curen borde svettas braf; nu
som Frossan här pä orten ofta var af den beskaffenhet,
at han vid sjelfva hettan ej förorsakade svett, hvilket
dock var en nödvändig sak, upväktes derföre svetten med
konst. Til den ändan intogs intet botmedel den dagen
Frossan infant sig. Om aftonen efter samma dag, som
Frossan pästätt, at Patienten ingen ting. Den följande
morgonen hölt han sig uti en varm säng, och der drack
en myckenhet af varmt Thee, Iät sä täcka öfver sig väl
med kläder, at han mätte starkt svettas. I denna värmen
lag han til dess ingen svett vidare ville visa sig, da han
steg up nti et varmt rum, tvättade hela kroppen med
Ijumt vatten, at den orenlighet, som med svetten kömmit
fram, mätte afsköljas, pä det den ej skulle stoppa igen
svetthälen. Sedän torkades kroppen väl. Derpä togs
Chinabarken in nägra gängor samma dag; detta skedde
2 a 3 gängor efter de dagar, en haft Frossan, dä den
nastan altid säkert gick bärt, utan at komma igen. De
flästa blefvo härigenom sä botade, at de icke fingo nägon
blek hy eller färg efter Frossan.
p. 462 Andre sluppo med det de brukade barken af rötterna

pä Tulipan-trä (Liriodendron Linn. Spec. 535.) pä samma
sätt som China-barken.

Andre dä de pä lika sätt brukade barken af rötterna
pä Hundträdet {Cornus florida Linn. Spec. 117.) Ja mänge,
som brukat China-barken, och ej sluppit, blefvo fullkom-
ligen hulpne af nyssnämde. Jag säg at somliga sluppo
sin Frossa, dermed at de stötte Svafvel helt fint som
mjöl, blandade det med Säcker, togo in deraf om aftonen,
dä de gingo til sängs, samt om morgonen, innan de stodo
up. De gjorde detta 3 eller 4 gängor, under den tid eller
de dagar de voro frie frän Frossan, och drucko hvar gäng
nägot varmt derpä, at skölja det ned med. Men hos
andra äter, som försökte detta, hade det ingen särdeles
verkan.

Nägra togo den gula barken af Persike-trä, hälst
den, som fans vid roten, kokade den i vatten til dess

New Jersey. Racoon.

halfparten ungefär var inkokad. Häraf drack den sjuke
vid pass et vinglas fullt hvar morgon pä nykter maga.
Det smakar ganska illa, och drager ihop mun och tunga
nastan som Alun. Genom detta blefvo ganska mänga här
i Racoon botade, hvilka förut fäfängt brukat ätskilligt
annat.

En del togo bladen antingen af Po tentillä reptans
Linn. flor. Suec. 456. eller Potentilla Ganadensis Linn. Spec.
498, kokade dem i vatten, och drucko samma decoct just
da Frossan skulle komma, hvarigenom de blefvo til helsan
äterstälde.

Mänga redo frän sig Frossan.

Somlige brukade intet, utan Iät honom vara, til dess
han gick bärt af sig sjelf.

Et Fruentimmer, som i en läng tid dragits med p. 463
Frossan, och mot den förgäfves brukat ätskilligt, lade
efter en Kärings inrädande et stycke Spinnelväf nti en
bit stekt äpple, det hon ät och svälgde ned. Detta gjorde
hon tvenne resor, de 2 första gängorna hade det ingen
verkan; men da hon tredje gängen intagit det, blef hon
otroligt sjuk, sä at hvar man mente, at hon skulle dö.
Hon föll uti sadan vanmägtighet, at det näppeligen kunde
ses, om hon lefde. Ändteligen efter 2 eller 3 timars för-
lopp kom hon sig äter före, slapp Frossan och fick sin
helsa igen; men det var ock en bäde svär och äfven-
tyrlig cur.

Invänarena vid Mohaks flod i Ne\v Yorks Province,
sä Indianer, som de af Europaiskt ursprung, togo roten
af Geum rivale Linn. flor. Suec. 461. och stötte eller refvo
den sönder mäst til pulver. Somlige koka detsamma uti
vatten til dess Decocten bHr tämmeligen tjock. Andre
blandade det uti kalit vatten och Iät det stä et dygn;
nägra lade det uti Brännevin; af denna lag togs in et
Vinglas fullt om morgonen pä nykter maga, den dagen
en ej haft Frossan. Detta läkemedel sades der vara et
ibland de aldratilförliteUgaste mot Frossan, och säkrare,
än China-barken.

De, som bodde vid Järngrufvor, sade sig aldrig eller

330 New Jersey. Racoon.

ganska säilän fä Frossan; och der de da f a honom, är
deras läkemedel, at dricka sädant vatten, som kommer ur
källor, hvilka upvälla ur sjelfva Järnmalmen, och smakar
starkt af samma Metall, da de försäkrade, at de visst
blefvo frän denna sjukan befriade. Derföre brukade ock
andre, som bodde ej längt frän sädana källor, da de |
p. 464 fingo Frossan, at resa dit, och nägra gängor eller dagar
dricka af samma vatten, da de merendels sluppo denna
plägan.

Huru Salvia tillika med Citron-saft är bef unnit mycket
godt til Frossans häfvande, är förut vid New York omtalt
under den 1 Novemb.

Eljest märktes öfver alt vid denna sjukdom, at det,
som ofta var et visst läkemedel för den ena, gjorde sä
godt som ingen verkan hos en annan.

Pleuresie är likaledes en af de sjukdomar, som i
synnerhet äro ganska mycket gängse här pä orten. De
Svenske, som här bodde, kalla honom Stick och bränna,
sä at när de säja, at nägon af dem har Stick och bränna,
eller blifvit' död af Stick och bränna, sä förstä de altid
denna sjukdom. Atskillige af de äldsta Svenska här pä
orten berättade mig, at de i sin barndom icke vetat mycket
deraf, och än mindre i deras föräldrars barndom ; men nu
i denna tiden är han här mycket gängse, sä at atskillige
ärligen dö deraf; dock har man märkt det, at somliga är
är den mera skonsam, sä at da ej sä mänga deraf angripas
eller dö: äter i andra är bärtryckas hopetals folk deraf.
Dessutom äro somlige orter mera underkastade denna
sjukan, än andre. Ar 1728. om Hösten grasserade han
grufveligen ned uti Pennsneck (som är en liten Svensk
församling nedan för Racoon närmare mot floden Della-
ware), sä at mäst alle utaf de gamla Svenska, hvilka dock
voro ganska mänga, blefvo utödde och dogo bärt der-
igenom, hvaraf händt, at deras barn, som dä voro unge,
men sedän upväxte bland de Ängelska, sä förglömt deras
p. 465 Förfäders spräk Svenskan, at ganska fä af | dem nu kunna
förstä nägot deraf. Sedän den tiden har väl mäst hvart
är nägon der neder i Pennsneck dödt af Stick och bränna,

New Jersey. Racoon. 381

men dock ej sä mycket, utan sjukdomen har lika som
hvilat intil denna Höst, eller är 1748. da han äterigen
begynt faseligen gripa omkring sig, sä at hvar vecka
öfver 6 eller 10 Personer af de gamla deraf blifvit döde.
Sjukdomen var da sä häftig, at säilän nägon kom at lefva
öfver 2 eller 3 dagar, som deraf blef angripen; och voro
de ganska fä, som kommo up igen til hälsan, som räkät
häfta för den samma. När han kom in i et hus, ödde
han i hast ut mästa delen af de älsta. Det var väl en
rätt Pleuresie; men han hade ock nägot enskildt med sig;
ty han börjades gemenligen med en stor svullst under
haisen, i nacken, eller igenom svärighet at s väljä. Somlige
sade, at han var smittosam. Andre ville aldeles försäkra,
at om han kom in i nägon Familie, dödde ej allenast de,
som bodde tilhopa, utan äfven deras slägtingar, som bodde
längt derifrän ned i Pennsneck ; f ast de icke värit hos sinä
sjuka anhöriga, fingo de den dock, och mäste följa med,
hvilket jag lämnar derhän. Uti November mänad var han
som häftigast; dock dödde följande vintern dä och dä nägon
gammal häraf. Barn blefvo nog fria derföre. När köiden
började sätta til, stannade sjukdomen. Läkarena kunde
icke fmna sig i den samma eller skaffa bot derföre. Hvad
orsaken är til denna sjukdom, är svärt at säja. En gam-
mal Ängelsk Chirurgus, som bodde här, föregaf, at folket,
här pä orten, om Sommaren, dä det är ganska hett, taga
mycket til lifs Punch och andra starka drycker, hvilka
hopdraga ädrorna uti Diaphragma | och göra blodet tjockt. p. 466
När sedän i slutet af October och början af November
det sker hastiga förändringar i väderleken frän hetta til
köld, och tvärt om, och det flere resor pä en dag, och
folket dä äro ute, fä de denna sjukdom gemenhgen. Luf-
tens synnerliga beskaffenhet det ena äret mer än det
andra, förorsakad af Solens hetta &c. hjelper ock til. Det
var märkvärdigt, at sä väl är 1728. som detta äret, dä
bägge gängorna sä mänga af Stick och bränna dödde i
Pennsneck, ganska fä deraf blefvo angrepne eller döde
uti Eacoon, som dock ligger der tätt bredevid, och der
jordmon och landets situation, samt folkets mat och lef-

332 Neiv Jersey. Eacoon.

nadsart i mycket tyckes vara mäst enahanda; dock är
denna skilnad emellan dem, at hela Pennsneck är nog läg-
ländt, deremot är i Racoon et tämmeligen högländt land.
Dessutom är Pennsneck fullt med kärr och morass, der
vatnet stär qvar och syrar eller rutnar. Mästadelen af
dessa kärr äro beväxte med skog, som än mera häller
fuktigheten qvar. Vid och omkring sädana morass bor
folket. Dertil med tros vatnet, som de dricka, ej pä längt
när vara sä godt, som det i Racoon, utan hafver nägon
osmak. En del af det vatten, som der är i smä äar, fär
en saltaktig sraak, da Elfven Dellaware vid flod stiger
högt, och tvingar vatnet gä up i dessa äar. En stor del
af folket bor vid berörde äar, och brukar samma vatten.

Den 3 December.

Om morgonen reste jag up til Philadelphia, dit jag
kom fram om aftonen.

Villa Vinrankor. Af villa Vinrankor fans uti sko-
p. 467 garna, til en tämmelig ymnoghet, och | af flera slag. Et
slag, som är stort, växer uti kärr, och ätes gerna af Espar,
eller de sä kallade Sjuppar. De samma kallas kärrdrufvor;
men pä Ängelska Fox grapes. Folket äter dem ej gerna;
ty de hafva icke sä särdeles god smak. De villa vin-
drufvor, som begärligen ätas, äro smä, och växa pä torra
ställen. Om Hösten sent, när de äro mogne, pläga de
pläcka af dem och äta dem sä rä, som de äro, da de
smaka tämmeligen väl, och hafva en sötsur smak. Somlige
bruka samia de smä drufvor af det lilla sota slaget, torka
dem, och bruka dem i tortor och bakelser, hvilka deraf
smaka mycket väl. Eljest bruka de ock, at lägga dem
torkade pä tallrikar, och gifva fram til Fmentimmer och
andra främmande, som annan confiture eller söt-saker.
En och annan af de Svenska hafva i forna tider gjort
vin deraf, som värit tämmeligen godt; men nu bruka de
det ej mera. Somliga utaf de Ängelska bruka dock ännu
ärligen, at af dessa villa drufvor göra et tämmeligen skönt
vin, det de pästä skola i godhet ej gifva efter Franskt

New Jersey. Racoon.

vin, och äfven halla sig godt i flera ars tid. Sättet at
tilverka det, finnes ock infördt uti en detta landets
Almanach för är 1743. och är följande: de börja at samia
drufvorna frän den 21 September til ungefär den 11 No- *

vember st. n. nämligen alt efter som de mogna. Detta
bör ske i torrt väder, och sedän daggen gätt bärt. Sedän
göras de rena frän Spinnelväf, torra löf, och annat fnas.
Dernäst beredes et stort oxhufvud, hvaruti antingen värit
Sirap eller brännevin, hvilket väl tvättas, da den ena
botten stötes ut, och den andra ställes pä klabbar eller
annat uti källaren, eller | nägot annat varmt rum, ungefär p- 468
en aln frän gälfvet. Detta fylles med drufvor, och som
de sedän sjunka, lägges mera in deri uti 3 eller 4 dagar-
Derpä stiger en barfotad in i oxhufvudet, trampar druf-
vorna väl, til dess saften börjar stiga up omkring benen^
hvilket gemenligen sker inom en half timas tid. Dä Han
stiger ut, vänder han up de drufvor, som legat närmast
botten, de der sedän trampas pä lika sätt ungefär en
fjerndels tima. Detta är tilräckeligt, at fä ut den goda
saften; ty mera prässning ville äfven kramma sönder den
omogna frukten, och derigenom gifva alt en eläk smak.
Derefter öfvertäckes oxhufvudet med en tjock vepa, och
om ingen källare finnes, eller väderleken är kali, lägges
tvänne vepor derpä. Pä sädant sätt lämnas det at hafva
sin första jäsning; ty för de första 4 eller 5 dagarna ar-
betar det häftigt. När Gäsningen börjar stanna, boras et
tapphäl 6 tum frän botten, genom hvilket nägot deraf
släppes ut, par gängor om dagen. Omsider, när det blir
klart, tappas det af uti et rent ankare, som har tilräckelig
storlek; ty af 20 buskels vindrufvor fäs 20 gallons saft.
I detta ankare lemnas det at stä nägon tid, at deruti
undergä en ny gäsning. Ankaret bör vara helt fullt. Det
grammel, som sätter sig up vid sprundet bör afskummas,
och fyllas igen med ny saft, som enkom dertil förvaras.
Härmed fortfares til Jul, dä det kan igensprundas. Uti
Februarii mänad är det färdigt, at tappas i bouteiller.
Eljest brukade de mäst öfver alt, at om Hösten, dä de
bhfva mogna, samia nägot deraf, lägga i käril, och

334 Neiv Jersey. Racoon.

det stä, at blifva ättika, hvilken häraf blifver nog skön.
Atskilliga bränna brännevin af dessa drufvor, hvilket

p. 469 blifver mycket skönt, och ännu mera välsmak | ligt blifver
det, om det brännes af dessa drufvor sammanblandade
med frukten af Persimon. Sjelfva trädet tjente dem til
ingen nytta. Det är sä skört, at det icke kan duga til
vidjor. När en hugger i stammen, rinner efter nägra timar
en hvit smaklös käda derutur. Pä mänga ställen planteras
det med flit uti örte- och trägärdar, at öfvertäcka lusthus,
gjorde af spjälverk, hvartil det är f örträf f eligt ; emedan
det om sommaren med sinä stora och mänga löf ganska
noga täcker dem, som sitta derunder i bästa skugga, frie
för Solens hetta, och när det uti Maji och Junii mänader
här blomstras, gifva dess blommor en stark, m en tillika
den allrabehageligaste och hjertstyrkande lukt ifrän sig;
at den ock kan kannas pä längt häll. Reser nägon den
tiden uti skogarna, kan den behageliga lukten gifva til-
känna, innan en ser trädet, at det är i nägden. Af
vintrarna, ehurii stränga de äro, taga desse trän här aldrig
nägon skada. Frukten eller Russinen af alla dessa drufvor,
äro ej större, än som ärter; men längre til Söder skola
de vara stora som ordinaira Russin, samt mera behaglige ;
längre up i landet äro desse drufvor för en tid af Hösten
Björnarnas förnämsta föda, hvilka dä klänga sig up i trä-
den efter dem. Dessutom tjena de til uppehälle för en
myckenhet foglar. Man menar, at om desse med flit
cultiverades, skulle drufvorne deraf blifva bäde större,
skönare och välsmakligare.

Bot mot hosta och bröstverk. En Svensk Fru be-
rättade, at bland de bästa ting mot hosta, kikhosta och
värk i bröstet, var: at taga et stycke stä], lägga det i
elden, at det blifver glödande, kasta det sä i en skäl med

p. 470 söt mjölck uti, | och när mjölken blifver sä Ijum, at den
kan tolas, drickes den samma. Detta göres flere gängor.
Hennes barn hade haft en farlig kikhosta, at de värit
länga stunden som döde; ty blef hon inrädd af en sin
bekant, at bruka föregäende, med försäkran, at hennes
barn skulle blifva bättre inom 2 eller 3 dagar. Hon sade

Pennsylvanien. Philadelphia. 336

sig gjort sä, och funnit, at det var sant. Sedän har hon
hulpit ganska mänga genom samma medel.

Den 5 December.

Tecken til väderlek. Atskillige spädde, at vintern i
detta är ej skulle blifva mycket sträng; ty uti början af
October st. v. flögo villgässen och andra fiyttfoglar norr
ifrän til de Södra orter; men för par dagar sedän kommo
de i ganska stora hopar tilbaka och fhigo norr ut. Den
följande vintern befans sedän vara af de medehnättiga.

Äfven försäkrade nägre, at vi innan följande dagens
afton skulle hafva rägn; emedan de denna morgon vid
solgängen kunde frän sinä fönster se ali ting sä tyde-
ligen pä andra sidan om Elfven midt emot, hvilket nu
syntes vara mycket närmare, än vanligt, som de befunnit
mäst altid hafva värit et visst tecken til nederbörd. Träf-
fade tämmeligen noga in.

Indianer. Ehuru Indianerne, vid Europeernas första
hitkomst, voro alldeles okunnige om Järn, och fast Järn-
malm fans här i största myckenhet; sä var dock kopparens
nytta dem ej aldeles obekant. Atskillige Holländare, som
bodde här i landet, visste berätta, at da deras förfäder
först kömmit til New York, hade de der rakat ätskilliga
India|ner, hvilka hade Tobakspipor gjorde af koppar, den p. 471
de sade sig hafva tagit der i nägden. Den sköna Koppar-
grufvan vid Second River emellan Elizabets town och
New York, fants omsider igen, uti hvilken de vid gräf-
ningen ej allenast rakat pä häl, utarbetade i bärget, hvar-
utur malm eller Koppar var tagen, utan äfven ätskilhga
Instrumenter, hvaraf Indianerne förmodeligen betjent sig
vid kopparens brytning til sinä pipor. Sädana häl ut-
arbetade i bärg har man ock funnit pä nägra ställen i
Pennsylvanien, och äfven nedanför New Castle mot sjö-
kanten, och har pä samma ställen altid funnits spär til
Kopparmalm. Somlige hafva ment, at sedän Spaniorerne
uptäkt Mexico, hafva de seglat längs vid Americanska
stranden Norr at, samt här och der landstigit, at under-

Pennsylvanien. Philadelphia.

söka, om nägra ädlare metaller funnos der pä landet, och
at de da, tör hand a, brutit dessa häl i bärgen; men om
de ock gjort en sadan resa längs efter stranden, sä hafva
de just ej straxt kunnat räkä pä dessa kopparhaltiga bärg,
ej eller hade de gifvit sig tid, at spränga efter koppar,
när de voro angelägnare, at leta efter guld. Det lärer
tvifvelsutan värit Indianernas göromäl. Eller mon nägon
skal töras gissa, at väre gamle Norrske gjort detta längt
för Columbi tid, dä de anstälte sinä resor til Vinland det
goda, som vara gamla Sagor omtala, och hvilket ofelbart
var Norra America^ hvarom mera längre f ram? Synnerligt
är, at pä alla ställen, der man i senare tider funnit dessa
häl i bärgen, som ock ögonskenligen värit med Människo-
händer gjorde; hafva de altid värit med mycken mull
>• 472 öfjvertäckte, likasom man med flit sökt gömma dem
undan för andra.

Den 6 December.

At kanna förgiftiga Fiskar. Under länga sjöresor
sker ibland, at sädane fiskar kunna fängas dem ingen af
skepsfolket känner. Som de dä äro mycket mone om, at
fä färsk mat; sä äter gemenligen skepsfolket den; men
det är, at väga nägot mycket, och har förfarenheten vist,
at mängen genom sadan dristighet lagt sinä ögon i en
evig blund; emedan han ofta rakat äta förgiftiga fiskar.
At undvika detta, hörde jag af mänga gamla Sjö-Capitai-
ner, och annat gammalt sjöfolk, flera resor berättas vara
brukligt, at vid sädana okända fiskars kokning lägga en
silfverknapp eller nägot annat af Silfver uti grytan; om
fisken är giftig, försäkrades, at Silfret efter kokningen
blefve helt svart; men är fisken god, skal det ej ändra
sig. Atskillige af dessa Sjöman beropade sig härutinnan
pä flera resors egen förfarenhet.

At fa skönt Smör. Madame Robeson, en af de Svenska
qvinfolken här i Staden, hade altid smör, som til godhet
och välsmaklighet tycktes öfvergä mycket annat smör,
som fants här pä orten. Det, som kärnades om vintern,

Pennsylvanien. Philadelphia. S8T

var äfven sä behageligt, som et sommar-smör, och ehuni
det ibland var flera veckor gammalt smakade det dock,
som det hade värit nyss kärnadt. Det sades ock halla
sig mycket längre, än annat smör. En Quakares hustru,
som bodde pä landet, hade lärt henne konsten, at fä det
sä godt. Utom det, at kona fordras väl med godt hö,
och smöret kärnas af god grädda, som icke blifvit gam-
mal, vid | samlandet; sä skal det förnämligast göra til p- 473
saken, at mjölken aldrig tvättas ur smöret, efter kärningen,
med vatten, utan genom arbetning och knädning. Detta
fordrar väl nägot mera tid och besvär, än det andra; men
Smörets godhet betalar rikeligen omaket. At smöret här-
igenom blifver mycket bättre, skal den finna, som vii
försökat.

Glas-ögon väl betalte. Herr Benj. Franklin, och ät-
skillige andre, berättade för mig flera gängor, at en Ville
eller Indian, som ägde ön Ehode-Island, hvilken är stor
som et litet höfdingedöme, och gör nu et särskilt Gou-
vernement, sälde den samma hei och hallen til de Ängelska
för et par Glasögon. Denne Indian visste, at sätta det
rätta värde pä Glasögon, hvilka, om ej deraf vore en sä
stor myckenhet, utan endast nägre fä stode at finna,
skulle täfla i värde och price med de dyrbaraste ädla
stenar för den nytta, som deraf kan hämtas.

Barna-uppfostringen var hos de Ängelska här i landet
pä flera sätt väl inrättad. För smä Gässar hade de sär-
skilta Scholor, och särskilta för FHckor. När en Gässe
eller Flicka var nägot öfver 3 är gammal, sändes den
hvar dag bäde för och efter middagarna i Scholan. De
hade väl ej den afsigten, at et sä litet barn skulle kunna
dä lära läsa der nägot; men defskedde derföre, at för-
äldrarne skulle siippa dess buller hemma, och at det i
Scholan skulle blifva hindrat frän ali odygd och sjelfsväld,
samt mer och mer fä smak, at vara der med de andra
barnen. Angelsmännerne brukade aldrig mera, än et slags
bokstäf ver, at skrif va med, som voro de Latinske ; derföre
kunde | ungdomen lättare lära dem, än det sker hos oss, p. 474
som nödgas betjena oss af bäde Latinska och Svenska,

22

838 Pennsylvanien. Philadelphia.

för de mängahanda främmande ord, som inlöpa i värt spräk
frän utlänningar, hvilka ord vi äro vane, at skrifva med
Latinska bokstäfver. Det torde vara sä godt, at vi började
äfven skrifva alt med Latinska bokstäfver; ty gemeniigen
äro samma bokstäfver jämnare, och se bättre ut. De äro
ock läsligare, samt stadigare och tjockare, til ganska stor
lindring för svaga och gamla ögon. I gemen skrifva de
Ängelska en mycket ren och läslig styl; ja, en stor del
af deras Fruentimmer skrifva likaledes ganska väl, ät-
minstone mäla de ej sädana kräkfötter, som nägra af vara,
hvarifrän äfven ätskillige af vara manfolk ej aldeles kunna
sig befria. En torde mäst kunna med lika besvär lära sig
skrifva väl som slurfvigt. Det, som bland annat hjelper
de Ängelska til en sadan färdighet, är, at de hafva böcker
af rent papper, uti hvilka pä hvart blad äro bokstäfver
utstukne i koppar ganska rent och tydehgt, nämligen
somliga böcker in Quarto, med bokstäfverne A, B, C &c.
bäde de större och mindre; sedän andra sädana böcker,
der orden finnas hoplagde; ändteligen andra, der öfverst
pä bladet fins en hei rad. Med et ord : alt pä samma sätt,
som en eljest brukar skrifva med penna för barn. Men
detta var i koppar utstuckit makalöst . väl, och var dervid
den förmon, at alla, äfven uti flera Scholor, lärde skrifva
likasom efter en hand, samt sä väl, som hade det värit
stuckit i koppar. Man fick ock för et tämmeligen lindrigt
pris köpa dessa skrifböcker. Det vore önskeligt, at detta
sätt äfven komme nägot mera i bruk hos oss.
475 Tjenste-folk. Det Tjenste-folk, som brukas här i de

Ängelska Colonierna, äro antingen Frie, eller Slafvar. De
Frie äro äter af 2:ne slag.

1. Aldeles Frie, som ärhgen legas, och kunna gä
sin väg ej allenast vid ärets slut, utan nastan när de vela,
om de icke kunna förlikas med sin Husbonde och Mat-
moder; men löpa dock da fara, at ga miste om den ärs-
lön de kömmit öfverens om. Deras lön är tämmelig stor:
en god dräng fär här i ärslön frän 16 til 20 Pund uti
Pennsylvanise mynt, som efter nu varande Växelcurs, da
et Pund Pennsylvaniae mynt räknas til ungefär 30 Dal.

Fennsylvanien. Philadelphia. 339

Kopprmynt, blifver frän 480 til 600 Dal. samma mynt.
Ute pä landet fä de dock ej sä mycket. En Piga fär här
i ärslön frän 8 til 10 Pund, och utom ärslönen fä Dräng
och Piga mat &c. men kläder skola de halla sig sjelfva;
och är det husbondens eller matmoderns egen godhet, om
de vela skänka dem nägra kläder.

2. Det andra slags fria tjenstefolk äro de, som är-
ligen hitföras frän Tyskland, Ängland, Irrland &c. at sätta
sig ned, och bo här i landet. Med dem är sä beskaffadt,
at mäst hvart är kommer en myckenhet af folk, gamla
och unga, män och qvinnor, hvilka ledsna vid det slaf-
veri och tväng, de der värit under, samt ofta för deras
Eicligions frihet, lämna samma land, och komma hit öfver.
Största delen af dem äro fattige, och hafva icke räd, at
betala frakten för resan, som för en person bestiger sig
frän 6 til 8 Pund Sterl. derföre komma de öfverens med
Capitain af skeppet, at Iata vid öfverkomsten sälja sig
för nä|gra är, dä den, som köper dem, betalar Capitain p. 476
frakten för de samma. Som ofta gammalt folk äfven sä-
lunda kommer öfver, och ingen vii gerna betala frakten
för dem, sä sälja de sinä barn at tjena i flera är, sä för
sig sjelfva, som för föräldrarna. En del af dem, som
komma öfver, betalar ät Capitain en del af frakten, och
dä komma de endast at säljas för en kärt tid. Af före-
gäende kan ses, at priset pä dem, som komma öfver, blifver
olika; och derföre komma somliga at tjena längre, än
andre. När tiden är ute, som det värit öfverenskommit
om, at de skola tjena, fä de en ny klädning, och nägot
annat smätt, af sit husbondefolk, och utom dess skal hus-
bonden hela deras tjenstetid halla dem mat och kläder.
Mänge af de Tyska, som komma öfver, kunna väl hafva
tilräckeliga penningar, at betala sin frakt; men läta än-
dock sälja sig, hvilket de göra för den orsaken skul, at
de under tjenste-tiden mätte fä lära spräket i landet, samt
kanna landets tilständ, med mera, och under samma tid
fä veta, hvad de skola taga sig före, när de blifvit frie.
Detta tjenstefolket utväljes f ram för de andra, emedan de
ej äro sä dyre; ty at köpa en svart Slaf, eller sä kallad

340 Pennsylvanien. Philadelphia.

Neger, fordras för mycket penningar pä en gäng: och at
halla dräng och piga, som skal hafva ärslön, kostar ock
för mycket; sä at man kan fä sädana nykomne för half-
parten mindre och än lättare. När 14 Pund Penns. pen-
ningar betales för en sadan, skal han gemenligen tjena
uti 4 är, och sä i proportion, sä at lönen blifver ej stort
mera, än 3 sädana Pund om äret. Detta tjenstefolk kallas
efter Ängelskan Servingar. Om jag köpt en sadan, at
p. 477 den skal tjena mig sä och sä | mänga är, och jag sedän
vii sälja honom; sä stär det i min frihet; dock är jag
skyldig, sedän hans tjenstetid är ute, at läta honom fä en
ny klädning, sä framt jag icke förbehällit mig, at den, som
köpt honom af mig, skal läta honom fä det. Angelsmän
och Irländare säljas gemenligen för 4 är at tjena; men
ofta är med Tyskarna den beskaffenhet, at innan de
komma hit öfver, accordera de med Capitain, at de vela
betala honom sä mycket för sä mänga personer: när de
komma hit, gä de omkring at höra efter, hvem som vii
betala deras frakt; sä skal derföre, alt efter omständig-
heterna, et eller flere af deras barn tjena tilbaka sä och
sä mänga är. Med den, som da bjuder det mästa, sluta
de accord.

Negy^ar eller Morianer äro det tredje slags tjenste-
folk, som brukas här i landet. Desse äro Slafvar pä visst
sätt, nämligen, at sedän jag köpt en sadan, är han min
lifegen för hela sin lifstid (sä framt jag ej säljer honom
til nägon annan, eller läter honom lös, at gä hvart han
vii); men sä stär det ej uti husbondens frihet, at dräpa
en sadan, om han gjort illa, utan det bör ske efter lag
genom öfverheten. I forna tider fördes Negrar hit frän
Africa, och köptes dä mäst af alla, utom Quakare, hvilka
den tiden gjorde sig et samvetsmäl, at hafva en slaf ; men
nu äro de ej sä samvetsgranne derom, utan finnes nastan
sä mänga Negrar hos dem, som hos andra; likväl är en
och annan Quakare, som ännu är sä helig, at han häller
för ochristeligt, at halla en Slaf. Här i staden finnas ock
ätskillige frija Negrar, som värit sä lycklige, at hafva fätt
nägon stark Quakare til husbonde, hvilken, dä Negron

Pennsylvanien. Philadelphia. 341

gätt I honom nägon tid väl tilhanda, har skänkt honom p. 478
sin frihet. Nu för tiden föres säilän nägra Negrar hit,
utan de förra hafva fortplantat sig ansenligen här i landet.
Vid deras giftermäl är den sed, at om en husbonde har
bäde Negrar ooh Negrinnor, läter han dem gifta sig med
hvarandra, och da äro alla barnen hans lifegne. Har
nägon bara en Neger, och den vii gifta sig med en
Negrinna, som hörer en annan til, Iata de det gemenligen
ske, at ej göra emot Negern i en sä öm sak. Men han
har sjelf ingen nytta deraf; ty alle barnen, som födas
uti detta ägtenskap, höra den husbonden til, som äger
Negrinnan; sä at det sälunda är en förmon, at hafva
Negrinnor. Om en husbonde skulle siä ihjäl en sin Neger,
sä är det lifsstraff derpä; fast man ej hafver här exempel,
at nägon hvit man mist lifvet derföre. För nägra är til-
baka hände sig, at en husbonde slog ihjäl sin Neger.
Han blef dä strax i hemlighet rädd sä af sinä vänner,
som af de lagstiftande, at gifva sig pä flykten; emedan
han annars ej kunde undvika, at blifva kastad i fängelse,
hvadan han sedän genom lagen skulle blifva bragt til
döden, utan at nägon skulle kunna frälsa honom. Denna
ynnest vederfors honom, at ej lämna Negrarna den fägnad,
at se en hvit man gä til döden för deras skul; aldenstund
det samma kunde inplanta hos dem nägra skadeliga tankar
mot husbönder och matmödrar, samt för stora inbillningar
om sig sjelf va. Som sades, sä fördes fordom Negrar hit
gerad frän Africa; men nu sker det säilän, utan de köpas
denna tiden gemenligen frän Westindien (se tilförene p.
244), dit de blifvit förde frän Africa, emedan man fun|nit, p 479
at om man f örer dem gerad til dessa Norra orter ifrän
Africa, trifvas de icke sä väl, som dä de ömsas smäningom
hit, nämligen först til Wästindiska öarna, och sedän hit
til Norra America. De hafva här mer än ofta rönt, at
Negrarne icke kunna uthärda köiden sä starkt som de
hvita, sä at dä en hvit människa tager ingen skada af
köld, kan Negern vid det samma frysa tär och finger af
sig. Hvad äter Negrarne i synnerhet angär, sä har man
vid dem funnit, at de Negrar, som först komma hit til

342 Pennsylvanien. Philadelphia.

landet directe fr an Africa, kunna pä längt när ej härda
sä ut köiden, som de, hvilka antingen värit födde här i
landet, eller ätminstone vistas här en läng tid; sä at när
pä de nysskomne tär eller finger f rysä bärt, eller de eljest
fä en häftig värk i kroppen eller nägra dess delar, af
köiden, hafve de andre, som länge värit här, sä godt som
ingen känning deraf. Man har ofta haft exempel, at da
Negrarne blifvit directe förde frän Africa, och kömmit
hit om vintertiden, har et ej särdeles bistert väder pä
fartyget kylt bärt deras lemmar, dä bätsmän och andre
vid samma tid näppeligen behöft hafva nägot pä händerna.
Det försäkrades, at de här sett Negrar, som fätt af köi-
den först en grufvelig värk i benen, och sedän hafva
benen af sig sjelfva brustit af midt pä, och f allit med
kött och alt aldeles frän kroppen. Säledes händer med
människor här, hvad i örtriket ofta rönes vid Södra län-
ders växter, innan de hinna vänjas vid et kallare Climat.
Priset pä Negrar är här ätskilligt, alt efter deras älder,
hälsa och de slögder de kunna. Man gifver för en full-
vuxen Neger frän 40 til 100 Pund PennsylvanisB mynt;
p. 480 ja I exempel finnas, at man gifvit här i staden 100. Pund
Sterl. för en Neger, och den, som dä köpte honom sä
dyrt, hade ej velat sälja honom sedän för samma Summa.
En Neger-Flicka eller Gässe af 2 eller 3 ärs älder, kan
näppeligen köpas under 8, 10 til 14 Pund Penns. pen-
ningar. De som nu denna tiden gifva Negrar sin frihet,
äro icke allenast Quakare, utan äfven rätt sä mänge af
andra; hvilket sker pä det sätt, at om en husbonde eller
matmoder haft en trogen Neger, som gätt dem väl til-
handa, och samma husbondfolk skiljas genom döden här-
ifrän, gifva de stundom ät en sadan trogen Neger sin
frihet; men det är dock nägon omkostnad dermed; ty de
mäste dä lägga af nägra penningar til den sammas under-
häld, dä den blifver gammal, at ej nöden skal tvinga ho-
nom, at göra illa, eller, at han skal ligga andra til besvär;
ty gemenligen blifva sadan a frigifna Negrar tämmeligen
late. De barn, som äro födde af en sadan Neger, innan
den blifvit frigjord, mäste vara likafuUt Slafvar, fast

Pennsylvanien. Philadelphia. 343

Fadern eller modern blifvit fri; men de, som blifva födde
efter den tiden Föräldrarna blifvit frigjorde, äro frie.
Negrarne hafva här i landet mycket större friheter, ooh
blifva bättre handterade och födde, än uti Westindien;
de njuta samma underhäld, som annat tjenstefolk, och
hafva i alt mäst samma förmoner, endast at de mäste
tjena för hela sin lifstid, och fä ingen lön, mer än det
deras husbönder af egen godhet gifva dem; men eljest
halla de dem här med kläder. Uti Westindien, i synner-
het hos de Spanska, handteras Negrarna mycket obarm-
hertigt. Hvadan sker, at näppeligen kan nägon skrämma
de mästa af de här | pä orten varande Negrar med mera,
än at säja, det en har tanka, at sälja en sadan til West-
indien. Det har man margfalliga rön pä, at om man är
för flat med detta folket, blifva de snart sä treskna och
sjelfgoda, at mängen ej skal fä dem längre, än de sjelfve
behaga; derföre är en Faderlig aga dem sä nödig, som
halfva födan, om husbonden annars vii hafva nöjaktig
nytta af dem.

Ar 1620 förde et Holländsk skepp frän Africa Negrar
til Norra America, hvaraf 20 blefvo sälde i Virginien,
hvilka säjes värit de första Negrar, som kömmit til dessa
orter. När Villarne eller Indianerne, som da i myckenhet
voro här i landet, fingo först se dessa Negrar, trodde de
fuUeligen, at de voro sjelfva Hin ondes af vei, och at man
fört dit en skepslast med djeflar: de kallade dem sedän
en langan tid Manitto, et ord, som pä Villarnas spräk be-
teknar bäde Vär HErre och hin onde. Nägon liten tid förut,
när Villarne fingo se det första Europeiska skepp segla
up för deras Floder, mente de, at det var Gud sjelf, som
da kom, och var derpä, som jag sjelf hört dem b erättä,
om sinä förfäder. Sä växlades alt om hos Indianerna.
Nu mera hafva de mildare tankar om Negrarna; ty denna
tiden bo ätskilhge af förrymde Negrar ibland dem, och
äfven äro gifte med dem, det jag sjelf sett. Som man
da redan haft här Negrar uti 130 är, och vintrarne här,
i synnerhet i New Ängland och New Y'ork, ofta äro sä
stränga, som nägonsin hos oss i Sverige; sä frägade jag

844 Pennsylvanien. Philadelphia.

p. 482 flitigt och noga efter, om icke de da här märkt, at köl | den
gjort nagon verkan och ändring pä Negrarnas färg, sä at
de, som nu äro i tredje eller fjerde generation af de först
inkomne Negrar, ej äro aldeles sä svarte, som de samme?
men mig svarades öfver alt, at de icke kunnat märkä
den ringaste skillnad derpä, utan är en Neger, som nu
födes der af Föräldrar, som bägge värit i landet födde
Negrar, och hvars förfäder bäde pä mans- och qvinno-
sidan, ända til tredje eller fjerde led upät, värit äfven i
landet födde Negrar, aldeles sä svarte, som de Negrar,.
hvilka än i dag ditföras frän Africa; sä at mänga deraf
slöto, at den svarta färgen en Neger har, kan aldrig
ändras hvarken hos honom eller dess afföda, ehuru länge
de skulle vara och vistas i et kalit Climat. Annat vore,
om en hvit man hade at beställa med en Negrinna, eller
en Neger med et hvitt qvinfolk. At förekomma, det ej
nägon mindre behagehg blanning mätte ske emellan hvita
och svarta, samt at hindra, det Negrarne ej mätte fatta
för Stora tankar om sig sjelfva til deras husbönders skada,,
sades den Lagen vara stadgad, at nastan lifsstraff vore
satt pä den hvita, som gifter sig med nägon Neger, af
hvad kön det ock vore, och den Präst, som vägade sig
binda tilhopa et sä orimligt par, lupe fara, at icke allenast
mistä ämbetet, utan ock mera. Men at eljest de hvita
och svarta stundom nalkas hvarandra för närä, vitnar den
deraf härflytande blanning, som dä och dä yppar sig.
Yid dessa Negrar är det än at beklaga, at deras hus-
bondefolk mäst öfveralt i dessa orter nastan aldrig bry
sig om deras andeliga välfärd, utan läta dem vara och

p. 483 blifva i de|ras Hedniska mörker. Jag vii ej säja, at det
törde ganska mänga husbönder finnas, som skulle tycka
illa, och tör hända pä alt sätt hindra, at deras Negrar
skulle vela söka undervisning i den Christna läran, af den
falska inbillning, at det vore dem en skam, at hafva en
sadan Christendoms broder eller Syster; eller, at de dä
ej torde kunna handtera dem sä härdt, som eljest, eller
at Negrarne dä torde blifva för högdragne, när de funno,
at de i det andeliga vore sä gode, som husbonden.

Pennsylvanien. Philadelphia. 346

Negrarnas Förgift. Det är af ätskilliga skrifter be-
kant, at Negrarne uti Södra America hafva et slags För-
gift, hvarmed de kunna taga lifvet af hvarandra, och det
ej pä ögnablecket, utaii pä en läng tid efter det den tagit
förgifftet in, som de velat afhända lifvet. Samma konst
kunna ock de Negrar, som finnas här i landet. Derpä
gifvas mänga Exempel. Alla Negrar hafva dock sig ej
detta förgiftet bekant, utan endast nägra fä, ooh är märk-
värdigt, som säges, at de, som gifva förgiftet, veta ock
bot deremot; men ej, eller säilän, andre. Deraf händer,
at om en Neger märker sig vara förgiftad, och vet af
hvem det skedt, gär han tilbaka til honom, och med
penningar eller goda ord förmär honom, at gifva sig bot
emot det onda han förut gifvit honom; men om den
Negern är arg, nekar han, bäde at han gifvit honom
nägot samt at han vet bot för den andras sjuka. Detta
Förgift dödar ej straxt, utan löpa ibland flera är förbi,
innan den sjuke dör; men frän den stund han tagit För-
giftet, börjar han träna smäningom bärt, och kan efter
den dagen ej j hafva nägon beständig helsa. Den, som p. 484
blifver förgiftad, kan of ta märkä mäst sjelfva ögnablecket,
da han fätt Förgiftet. Gemenligen förgifta Negrarne sä-
dana, til hvilka de bära hat. I sjmnerhet, om det är
nägon Neger, som förer sig ganska väl up, som älskas af
sin Husbonde mycket, som likasom vii skilja sig frän de
andra Negrarna, och ej gerna omgäs med dem. Ofta ock
af andra orsaker. Sallan gifves nägot Exempel, at de
vägat med detta Förgift skada sit Husbondefolk; tör
hända, antingen derföre, at de handteras här gemenhgen
ömt, eller at de frukta det Husbonden sedän snart skulle
märkä det, och da vore intet straff sä härdt, det en sadan
Neger ju mäste undergä. De Iata ej veta, hvaruti detta
Förgiftet bestär, utan halla det otroligen hemligt; men
det är trohgt, at det mäste vara nägon ting, som är
mycket allmänt, och som finnes pä alla orter i verlden;
emedan de kunna sä lätt fä det hvar de hälst vistas.
Det kan för denna orsaken skul ej allena vara den ört,
som somlige Lärde ment; emedan den pä de fläste orter

346 Pennsylvanien. Philadelphia.

ej stär til fängs. Jag har här hört flera Historier om
Negrar, som blifvit förgiftade, af hvilka jag endast vii
anföra en, som fuUbordades under mit vistande pä desse
orter. En man hade här en Neger, som var honom ganska
trogen, och som förde sig sä up, at han ej velat byta
honom bärt emot 20 andra Negrar. Husbonden var ock
pä, sin sida nog öm om honom. Eegern liknade i up-
förande en den trognaste och bästa Europeer. Han om-
p. 486 gicks sä litet han kunde med andra Negrar. | Häraf
kastade desse et oändeligt hat pä honom; men af det,
at han nastan aldrig omgicks med dem, fingo de ingen
lägenhet, at gifva honom Förgiftet, ehuru de ofta sökte
tilfälle dertil. En gäng vid en marknad, dä han kom til
staden (ty han bodde mäst ute pä landet), budo nägre
andre Negrar honom in, at dricka med dem. Han ville
ej ; men slapp icke, innan han mäste göra dem sällskap.
När han kom in, togo de fram en kanna, som stod pä
muren, drucko honom til, och budo honom äfven göra
besked för sig. Han drack, och vid det han tog kannan
frän munnen, sade han: hvad dricka är detta, det är ju
fuUt med — — — (jag utsätter ej med fht, hvad han
sade det var; emedan det tyckes nastan ofelbart värit det
förgiftet, hvarmed de göra sä stor skada, och som finnes
mäst pä alla orter i verlden, ty nägon eläk människa
kunde alt för mycket missbruka sadan til sin Nästas skada;
det är bättre, at det är okunnigt) dä började de andre
Negrarne och Negrinnorne at le, sprungo up pä golfvet,
söngo och dansade, likasom de hade uträttat en god ger-
ning och ändteligen vunnit det, som de sä länge traktat
efter. Denne oskyldige Negern gick strax bärt, och vid
hemkomsten sade, at de andre Negrarne säkert gifvit
honom förgift. Han tränade sedän bärt, och ingen ting
kunde hjelpa honom, utan han dog nägon tid derefter.

Den 7 December.

Om morgonen reste jag ned til Racoon uti Nya
Jersey.

New Jersey. Bacoon. 347

Folkets Förökelse här i landet. At Folket 1 förökar
sig här fortare, än i de gamla länder, tyckes ej vara svärt
at finna orsaken til. Här i landet kan en utan fruktan
eller mycket betänkande gifta sig, sä snart en hunnit til
sadan älder; emedan här är en myckenhet af ouptagit och
skönt land, sä at en gift snart och straxt kan fä et ställe,
der han väl och tilräckeligen skal kunna föda sig med
sin hustru och barn. Utlagorne äro sä godt som inga, sä
at han ej behöfver oroas derföre, och friheten är sadan,
at han pä sin jordlapp nastan kan anse sig som Kong.
Nu vii jag med nägra klara Exempel bevisa, hvad detta
alt uträttar.

En af de Svenska uti Racoon, vid namn Mäns Keen,
var nu mot 70 är gammal. Han hade mänga barn, barna-
barn och barnabarns-barn, sä at, dä han räknade dem alla
tilhopa, som af hans afföda ännu lefde, steg antalet sig til
45 stycken. Utom dessa hade en stor hop af hans barn
och barna-barn dödt, dels dä de värit helt smä, dels dä
de redan värit inemot fullväxte. Detta är väl vackert,
men det spisar dock ej mot följande Exempel, dem jag
utur Pennsylvanise Gazetter utdragit:

Ar 1732 d. 24 Januarii af led uti Ipswich i Nya Äng-
land, Enkan Sara Tutol, 86 är gammal. Hon har födt
13 barn, och utaf sju allena af de samma har hon haft
177 barna-barn och barna-barnsbarn.

Är 1739 d. 30 Maji voro tilhopa hemma hos Etchard
BuTTiNGTON i Chestcr-Härad uti Pennsylvanien, hans barn,
barna-barn och barnabarns-barn, tilsammans til antalet 115
stycken. Denna Gubben född i Ängland, gick dä pä sit
85 älders | är, och var ännu mycket frisk, rörlig och ägde
et godt minne. Hans älsta son, som dä redan hunnit til
60 är, var den första Ängländare född i Pennsylvanien.

Är 1742 d. 8 Januarii afsomnade uti Trenton i Nya
Jersey, Enkan Sara Furman, 97 är gammal. Hon var född
i Nya Ängland, och lämnade nu efter sig 5 barn, 61 barna-
barn, 182 barnabarns-barn, och 12 barnabarns-barnabarn,
tilsammans 260 personer, alla dä lefvande.

Är 1739 d. 28 Januarii skildes frän detta jordiska

348 New eller Nya Jersey. Bacoon.

uti South Kingston i Nya Ängland, Enkan Maria Haszard
pä sit 100:de älders är: hon var född pä Rhode-Island,
och Farmoder til da nyss afledne Vice-Gouverneuren
Georg Haszard dersammastädes, och har hon haft 500
barn, barna-barn, barnabarns-barn och barnabarns-barna-
barn, hvaraf 205 vid hennes död än lefde; en hennes
Dotter-dotter hade da redan värit Mormoder uti 15 är.

Sälunda har den vanliga önskan eller välsignelsen,
som Star uti Brude-mässan : at de (gifte) mäge se sinä
barna-barn til tredje och fjerde slägte, tämmeligen noga
blifvit upfyld pä somliga af nyssnämde.

Den 9 December.

Skadeliga Insecter. Uti hvart land finnes gemen-
ligen en myckenhet Insecter eller yrfä, hvaraf somlige
hafva den egenskapen, at ehuru smä och föraktelige de
synas, kunna de dock tilfoga Invänarena stor skada. Sä-
dana fär ock Norra America kannas vid, hvaraf somlige
p. 488 höra lika I som detta landet enskildt til, somlige äter har
det gemensamt med de gamla Länder. Jag har förut
p. 268 talt om Musquetoes eller detta landets förtretliga
myggor, och p. 293 och följande, om de yrfän, som
aldeles utöda ärt-äkrarna i dessa länder; nu vii jag öka
nägra til:

Gräshoppor. Utaf dem är en art, som infinner sig
här ungefär hvart 17:de är uti obeskrifvelig myckenhet.
De komma dä midt i Maji mänad up utur jorden frän
sinä hai, och göra vid pass i 6 veckors tid med sit skri
et sädant Ijud i träden och skogarna, at den ene män-
niskan svärligen kan höra et ord hvad den andra pä
sädana ställen bredevid henne talar, sä framt en icke
ropar härdt. De sticka dä med darten uti deras stjert
häl pä den mjuka barken af smä grenar pä träna, hvaraf
of ta desse grenar torkas bärt; men eljest tilfoga de ej
träden eller andra växter nägon skada. Emellan före-
nämde är, dä de uti sadan ovanlig myckenhet komma,
ser och hörer man allenast nägon en da här och der

New eller Nya Jersey. Racoon. 349

i skogarna. Af de Ängelsmän här bodde, kallas de
Locusts.

Maskar pa Trän. En annan ohyra här pä orten är
et slags maskar, som äter up löfven pä träna. Desse in-
finna sig ock vissa är i oändelig myckenhet; men der-
emellan visa sig gemenligen endast nägra fä af dem. De
är, desse komma i sä obeskrifvelig mängd, upäta de sä
aldeles löfven pä träden, at träden och skogarna midt
om sommaren stä sä nakna och löflösa som om vintern.
De angripa dä mäst alla slags trän, sä at det endast äro
nägra fä arter, som de ej väga sig pä, och som fä stä
för dem orörde. Som det | gemenligen är den tiden pä
äret, en ganska stark hetta här pä orten; sä har detta
maskarnas frätande den skadeliga päfölgd med sig, at de
nakna och löflösa trän ej kunna stä mot den häftiga var-
man, utan torkas bärt, hvarmedelst ibland stora trakter
af skog sälunda fätt stryka ät. De Svenske, som bodde
här, viste mig här och der i skogarna hela fälten, der ung
skog nu uprunnit uti den gamlas ställe, som nägra är
förut genom dessa skadeliga maskar gätt ut. Af Angels-
männerna heter denna ohyra Caterpillers. De förvandla
sig sedän i Fhalcena af smutsig gulbrun färg, som fram-
deles pä sit ställe skal beskrifvas.

Gräs-masken plägar äter andra är göra här stor skada
bäde pä ängar, och sädes-brodden, der den kan komma
ät. Han infinner sig, pä samma sätt som de föregäende,
vissa är uti grufvelig myckenhet; dock är vid alla dessa
den förmon, at de sades aldrig infinna sig alla til öfver-
flöd pä et och samma är, utan det är, som här är en
ovanlig myckenhet gräshoppor, veta de ej stort hvarken
af löf- eller gräs-masken, och sä likaledes med dessa, sä
at bara et slag pä en gäng i stor myckenhet vist sig.
Dessutom löpa ibland flera är förbi, dä af intetdera slaget
nägon synnerlig myckenhet märkes. Vid denna gräs-
masken fans, at den enkannerligen hade sit tilhäld pä fett
och rikt land. När de blefvo honom varse pä nägot ställe,
grofvo de smala diken med mäst perpendiculaire sidor
rundt omkring den plats han intagit, i hvilka diken han

360 Neiv Jersey. Racoon.

föll, och kunde ej hjelpa sig derifrän. Här sades af mänga,
at förenämde 3:ne ohyror fölgde tämmeligen tätt pä hvar-

490 andra, nämligen da | första äret gräshopporna lätit infinna
sig, kom det andra äret löfmasken, och det tredje fölgde
gräsmasken derpä. At detta ibland til en del träffar in,
har jag sjelf rönt.

Mal, som skära sönder kläder, finnes äfven här i
landet. Jag har sett kläde, ullvantar, och annat af ylle,
som om sommaren hängt i Contoir eller skäp, och ej sä
noga blifvit eftersett, vara om hösten af denna ohyran sä
sönderskuren, at of ta hela stycken föllo ut af sig sjelf va.
Stundom voro kläderna af dem sä illa medfarne, at de
näppeligen stodo at lagas. Pälsverk och andre skinn-
kläder, som hängt up i vindar, voro ofta af malen sä
skadade, at hela stora härtapparne lossnade, och föllo bärt
af sig sjelf va. Om denna ohyra frän urminnes tider värit
här i landet, eller om den först fölgd hit med Europeerne,
kan jag ej säja.

Loppor {Pulex Linn. Faun. 1171.) saknades ock intet
i denna verldenes del. Somlige af dem har väl, tvifvels-
utan, gjordt följe hit frän de gamla länder; men sä lärer
ock en myckenhet värit här frän urminnes tider. Jag har
funnit dessa luftspringare pä detta landets Harar, och
gräa Ickornar, skutne i villa ödemarker, der ingen män-
niska bodt. När jag sedän reste längre up i landet, och
kom at ligga uti Indianernas kojor och sängar, fans af
denna ohyran der en sadan välsignelse, at jag mente jag
legat i sjelfva brinnande elden; sä at jag var glad jag
fick stiga up, och lägga mig pä bräderna, som voro lagde
under taket i dessa deras hyblen. Men det är ock intet
at undra öfver; ty den stora mängd af hundar de hafva,

491 kan väl vara tilräckelig, at | samia dessa gäster tilsammans
frän alla kanter. Här ligga i kojorna hundar och Indianer
alt om hvarandra, och näppeligen har en främmande hunnit
här lägga sig, och lätit ögonen rinna tilhopa, innan han
vet ej annat, än han skal blifva antingen ihjälkrossad
eller förqvafd af 8 eller 12. och flere hundar, som lagt
sig bäde rundt omkring, och öfver honom pä alla s tallen.

Nya Jersey. Racoon. 361

at salunda taga sin nattehvila hos den främinande, den
de förmodeligen tro ej skola tora sä bulta och vräka sig
bärt, som deras husbönder och matmödrar det göra.

Sirssor af det oroliga slaget, som vi ibland här i
Sverige hafve i vara hus, blef jag ej varse pä nägot
ställe, der jag rest, hvarken i Pennsy Ivanien eller Nya
Jersey; ej eller visste nägre andre, som jag derom til-
sporde, berätta mig, at de här sett nägra dylika. Nog
var det om sommaren ute pä marken et slags svarta
Sirssor, hvilka leto aldeles och just sä, som de, hvilka
hos oss hafva sit tilhäld uti murarna och spisarna; men
desse uppehöUo sig nastan altid endast ute pä marken;
och dä vintern, eller kallare väderlek kom, tilstoppades
deras mun. Dock skal ibland ske, at nyssnämde svarta
Sirssor mot hösten taga sin tilflykt til husen, och der
skrika altid, dä väderleken är varm, eller det är nog
varmt i stugan; men äter, dä köiden infaller, stana de
aldeles med sin Musique. Deremot pä et och annat ställe
i Nya Yorks höfdingedöme, och nastan uti hvar och en
bondstuga hos Fransoserna i Canada, samt äfven i de
flästa hus i städerna dersammastädes, var sä tjockt förräd
af vara vanliga Spis- och ugns-Sirssor, at näppeli|gen i
nägon bondstuga hos oss kan vara värre. De höllo der
sin Musique ständigt vid magt vinter och sommar, och
hade äfven der ej aflagt sin vanliga oart, nämligen, at
ibland skära sönder kläder och dylikt.

Vägglöss hafva ock ej värit nödbudne, at inställa
sig i denna del af verlden. Jag har mot min vilja mäst
hafva besök af dem pä alt för mänga ställen, sä hos
Ängelsmän, som de Franska; men hos Villarna mins jag
mig aldrig märkt dem. Vid mit vistande pä Fort S:t
Frederic, berättade der dä varande Commendanten, Monsr-
LouisiGNAN, at hos de Indianer, som kallas Illinois, och
hos de andra, som bo ännu längre bärt ät väster, vet
ingen hvad denna ohyran är, hvilket han sade sig noga
sjelf förfarit, som uti langan tid uppehällit sig pä samma
orter. Om dessa skadedjur först blifvit hitbragte med
Europeerne, eller om de värit här längt förut, kan jag ej

362 Nya Jersey. Racoon.

säja. Mänge mente, at de voro af detta landets uräldriga
invänare, och togo skäl deraf, at de ofta funnit Vägglöss
under vingarna pä detta landets Flädermöss, der de sugit
sig djupt in. De trodde derföre, at desse fätt dem uti
iholiga trän, eller annorstädes, och sedän fortplantat dem
pä hus, emedan Flädermössen fästa sig pä husväggar, eller
krypa in i nägra tränga häl pä husen. Men som jag ej
sett dem pä Flädermöss, kan jag ingen ting säja derom.
Tör hända, det värit nägon art af Löss, eller Aca7'us, som
setat pä Flädermusen, den de ment värit Vägglös. Lät
vara, at det värit en rätt Vägglus, sä har det ju lätt
kunnat ske, at hon fäst sig pä Flädermusen vid det denne
493 trängt sig in i skrymslor uti | hus, der Vägglöss värit.
Som desse ledsamme gäster icke voro här mere välkomne,
än hos oss, sä brukades här ätskilligt, at fördrifva dem
med. At sängar gjorda enkom af Sassafras-trä ej voro
tilräckelige, at beständigt halla dem ute, är förut p. 434.
omtalt. Nägre pästodo, at de af egen och mängfallig för-
farenhet funnit bästa och säkraste medlet til denna ohyrans
utrotande, at taga kokhett vatten, och spruta det in uti
säten och hälen, der de utvaldt sit tilhäld, samt tvätta
sängen öfver alt dermed. Om härmed fortfares 2 eller 3
gängor, sades de kunna utrota dem alla. Men om nägen
bor i nägden til andra, der äfven detta skamlösa packet in-
näslat sig, och der ofta omgäs, sä kan han ej göra sig länge
fri; emedan han frän granskapet kan snart fä nya recriiter.
Uti PennsylvanisB Gazette N. LXXVIII. eller för den 14
Maji 1730, blef infördt et sätt at fördrifva Vägglöss, hvilket
var tagit utur Londons Daily Journal of Jan. 26 för samma
är, och som blifvit sä berömdt, at det i London inom par
dagar tryktes 2:ne gängor om. Jag har sett detta redan
til en del bekant hos oss här i Sverige, dock vii jag in-
föra innehället der af. Det försäkras förut, at en Medicus
flere resor och pä flere ställen härmed aldeles utrotat
denna ohyran, samt at flere andre, efter samma hans
föreskrift med lika lycka försökt det samma. Sättet är
sädant: tag aif det starkaste distilleradt brännevin (näm-
ligen sädant, som är sä starkt, at dä eld tändes derpÄ,

Nya Jersey. Racoon. 353

brinner det alt up, utan at nägon vätska lemnas qvar)
ungefär litet mer än et halft qvarter, Terpentins Spiritus
lika mycket, som blandas bägge väl tilhopa. Bryt deri
sönder i smä bitar et halft | unts Camphert, hvilket deri P- 494
uplöses pä fä minuter. Detta skakas väl tilhopa, da raan
hafver antingen en svamp eller en borste, som doppas
deri, hvarmed sängen noga vätes eller de husgerädssaker,
deri denna ohyran har sit tilhäld. Härigenom dödas och
utrotas bäde den och dess ägg ofelbart, om det ock krä-
lade huru mycket deruti. Men sängen och husgeräds-
sakerne böra väl genomvätas härmed (sedän dambet förut
blifvit afstrukit) hvarmedelst de hvarken fläcka, orena
eller pä det minsta skada hvarken det finaste silke eller
Damask, som sängen är af. Ofvannämde sats är tilräckelig
til en säng, om deri ock vore ehuru mycket ohyra. Om
allenast en droppa af denna vätska f älles pä en vägglus,
skal hon strax sätta lifvet til. Skulle nägon vägglus
märkas, sedän man en gäng brukat föregäende, sä är det
et tecken, at en ej vätt väl pä alla ställen, der ohyran
haft sit tilhäld; derföre bör man nogare än en gäng väta
härmed, och der nägot litet häl är, dit en ej med borsten
kan komma, bör man droppa eller spruta denna mixtm-en
dit in, da den otvifvelaktigt skal aldeles utrota dem.
Somlige sängar, som bestä af flere delar, kunna svärligen
frigöras, förr än man först tagit dem sönder; men vid
andra, som kunna dragas ut, och man väl kan komma til
alla ställen, behöfves ej det omaket. Den lukten, som
denna mixture förorsakar, försvinner inom 2 eller 3 da-
gar, hvilken lukt dock är ganska hälsosam, och äfven
för ätskilliga mycket angenäm. Det bör ej förgätas, at
mixturen sqvalpas väl om vid hvar gäng han brukas,
hvilket bör ske om dagen, och ingalunda vid eldsljus, pä
det ej de fina dun|ster af denna mixture mäga draga p. 495
elden til sig, da en betjenar sig deraf och ästadkomma
skada. Jag lämnar förenämde medel, at utrota Vägglöss,
i sit goda värde, emedan jag ej försökt dem; men det
hafver jag af flera resors egen förfarenhet inhämtat, at
(da man beqvämligen kan) svafvel visligen och rätt bru-

23

364 Nya Jersey. Racoon.

kadt, dödar ooh utöder totaliter denna ohyra och alla dess
ägg bäde i sängar och väggar, om den ock krällde der
tio resor tjockare, än myror i en myrstack.

Toraker eller Brödätare hafva trott, at de icke böra
mer än de förre vara frän den nya verlden uteslutne.
De hafva derföre pä mänga ställen i den samma tagit sit
hemvist. Den lärde Doct. Golden i Nya York var väl af
den tanka, at Brödätarenas förnämsta fädernesland vore
Westindien eller de A.mericanska öarna, och at de af detta
slägtet, som nu finnas i Norra America blifvit förde dit
pä skepp frän förenämde ort; emedan man ännu dage-
ligen ser, at dä fartyg komma frän Westin dien med Varor
til Norra America, är det fuUt af desse Brödätare uti
skeppen; men af de rön jag samlat här i landet, hvilka
strax skola anföras, har jag mycken anledning at sluta,
det Brödätarena värit här pä fasta landet i Norra America
frän längliga tider tilbaka. Jag nekar dock ej, at ju en
myckenhet af dem ock kunnat följa med skepp frän
Americanska öarna. De finnas i Staden Nya York mäst
i alla hus, hvilka ofelbart til största delen kömmit dit
frän skeppen; men sä kan det ej säjas om alla, som finnas
ute pä landet i skogarna, ja, dem man blifver varse i de
p. 496 största ödemarker. Angels | männerne kalla dem Cock-
roches, och af de Holländska heta de Kackerlack: de
Svenske, som här bodde, kalla dem Brödätare, för den
skada de göra pä bröd, som bekant är, och rättnu skal
omnämnas. Uti Herr Archiater Linn^i Fauna Suec. 617.
föres den til Blatta. Atskillige af de här i landet varande
Svenske kallade dem ock Kackerlack. Desse finnas ej
allenast ofta i husen, utan äfven om sommaren kräka bäde
pä och under stubbar i skogen. När de i denna vinter
midt uti Februarii mänad förde hem frän skogen gamla
rutna stubbar til bränsle, blef jag varse ätskilliga Bröd-
ätare, som hade tagit sit vinterqvarter deri. De voro i
början som döde; men dä de legat en liten stund inne i
stugan, qvicknade de vid och blefvo helt lefvande och
snällfotade. Jag märkte sedän ganska mänga gängor om
vintern, dä gamla rutna trän fördes hem til ved, och

Nya Jersey. Racoon. 365

klyfdes sönder, at en myckenhet af Brödätare krupit dit
in, och der lägo i dvala. När en kari samma vinter högg
ned et högt torrt trä, och det sedän klyfdes sönder til
ved, fann jag uti en dess sprynga, som dock värit nägra
famnar up i luften, atskilliga af dessa Brödätare tillika
med de vanliga myror. De hade säledes vandrat nog
högt up uti vädret, at ligga uti vinterqvarter. När jag
midt uti October mänad 1749. reste igenom ödemarkerna,
som ligga emellan de Ängelska och Franska Colonier, och
vi om aftonen gjordt eld vid en stor gammal ruten stock
pä stranden af sjön Champlein, kom en stor myckenhet
af Brödätare krypande ur stocken, dem elden och röken
upväkt och drifvit utur deras vinterqvarter. Fransoserne,
som da fölgde med mig, kände dem ej, ej eller viste de
nägot I namn pa dem. Uti Canada hade de sig ock ej P- 497
bekant, at desse nägonsin uppehälla sig in i husen. Uti
Pennsylvanien skola desse ibland finnas i myckenhet vid
skördetiden under sädesstackarna. De uppehälla sig män-
genstäds uti de Ängelska Nybyggen i husen, och hafva
der sit mästa tilhäld i springor, i synnerhet i dem, som
äro i sparrarna i taket midt för eldstaden, hvarest är nog
varmt af hettan. De äro deruti förtretlige, at de äta up
det mjuka bröd, de kunna komma öfver. Siippa de in i
en limpa, äro de i ständ, at pä kärt tid göra slut pä alt
det mjuka deri finnes, sä at da en vii skära up limpan,
är endast den yttra härda skärpan qvar. De sades ock
förtära andra matvaror. Ibland bita de folk i näsan och
fötterna om natten, da de sofva. En gammal man af de
Svenska, vid namn Sven Läck (Soneson til Läckenius, en
af de första Svenska Präster, som kömmit til Nya Sverige)
berättade, at han en gäng i sinä yngre är värit ganska
illa utsatt för en af dessa Brödätare; ty vid det han en
natt sof, vaknade han deraf, at en af dem krupit in i
hans öra; han sprang da strax up, och märkte, at hon
arbetade, tvifvels utan af räddhoga, at tränga sig längre
in. Detta hennes arbetande förorsakade honom en sadan
sveda, at han mente hufvudet skulle spricka sönder pä
stunden i mänga stycken, och blef han nastan ifrän sig.

366 Nya Jersey. Racoon.

Han ilade til brunnen, fick up et ämbare vatten, hvaraf
han hällde i sit öra. Sä snart Kackerlacken kände vatnet,
som ville qväfja henne, hade hon intet vidare tid, at
blifva qvar i orat, utan började strax sparka sig baklänges
ut, da han sälunda fick henne bärt frän orat.
p. 498 Skogslöss är et annat fult pack, som pä sit sätt

nastan är värre, än alla de föregäende. Jag har tilförene
omständeligen beskrifvit dem i Kongi. Svenska Veten-
skaps A cad. Handlingar för är 1754 p. 19 och följande.
Dit jag visar Läsaren.

Den 11 December.

Litet före middagen reste jag til Pennsneck, och sä
vidare öfver Elfven .Dellaware til Willmington. Landet
uti Pennsneck hade samma beskaffenhet, som pä andra
ställen här neder uti Nya Jersey, nämligen, jordmon be-
stär mäst af sand, hvarpä ligger en tunn svartmylla. Dess-
utom är landet ej mycket backigt, utan mäst jämt, och
pä de flästa ställen öfverväxt med gles löfskog, hvaraf
Ekar af ätskilliga slag göra det mästa. Här och der var
nägon enstaka gärd med en liten äker rundt omkring:
dä och dä syntes nägot litet moras, samt ibland nägon
liten A med sakta flytande vatten.

Skogama härstädes bestodo af ätskilliga löfträn, dock
mästendels af flera slags Ekar och Hickery; ehuru en
Stor del af dessa skogar ännu voro sädane, at de aldrig
af folk lära blifvit utödde, utan fätt stä och växa som
de sjelfve velat. Häraf skulle kunna slutas, at uti dem
skulle finnas trän af en ganska hög älder; men det
var dock ej sä; utan fast mera svärt, at här fä nägot
trä, som hunnit til eller litet öfver 300 är. De mästa
trädens älder sträkte sig näppeligen til 200 är. Jag fant
altsä, at träden hade samma egenskap, som invänarne uti
p. 499 djur-riket, nämligen, at dä de | hunnit til nägon viss älder,
dö de bärt af sig sjelfva. Säledes stodo här stora skogar;
men dä träden uti dem nalkats 150 eller 180 är, blefvo
de antingen rutne invärtes ned uti, eller bärtrutne i öfra

Nya Jersey. Pennsneck. 357

delen af trädet, eller blef det mycket skört, eller kunde
rötterna ej mera draga tilräckelig föda at det, eller bör-
jade det gä ut af nägon annan orsak. Häraf skedde, at
da de starka stormarna kommo, hvilka ibland pläga här
infalla, brötos desse trän af, dels strax ofvanför roten,
dels midt pä, eller ock up vid skatan, eller rycktes det up
med rot och alt; hvarföre man fär räkna stormarna ibland
en af trädens dödar här pä orten. Skogarne äro säledes
f ulia af Stora kuUf alina trän, hvilka kastats omkull genom
nägon af förenämde orsaker. Härtil kan ännu skogselden
läggas, som ibland här slipper lös, dä träden ned vid
roten til halfparten, och mera, afbrännas, hvarigenom de
sedän sä lätt af vädret omkullbrj^tas. Dä jag reste genom
dessa skogar, gaf jag med f Iit akt uppä, om jag ej af
trädens läge kunde märkä, hvilka väder här värit de
häftigaste; men jag kunde icke sluta nägot visst deraf;
ty de lägo omkull frän alla väderkanter. Hvaraf jag kunde
se, at det väder, som kom frän den sidan, der trädets
rötter äro kärtast och svagast, eller eljest der det hafver
den minsta styrkan at stä emot, stjelper det samma om-
kull, eller brytes det af. Säledes dö beständigt de gamla
träna bärt, och lämna de unga rum, at uprinna i deras
ställe. De nedfallne trän ligga och rutna bärt pä marken,
antingen fortare, eller längsammare, och föröka sälunda
svartmyllan. De löf, som här om hösten i myckenhet
nedfalla, f oras af vädret omkring, men fast|na gemen- P- 600
ligen altid pä ömse sidor af dessa nedfallna trän, der de
merendels blifva qvarliggande, och hjelpa til, at pä det
stället föröka svartmyllan. Et nedfallit trä ligger i flere
är, innan det blir bärtrutnat aldeles til mulL När et trä
bläser omkull, sä at roten tillika rifves up, följer gemen-
ligen en hop mull med roten, som en tid sitter dervid.
Dä det faller ned, gör det en liten hög, som sedän blifver
ökad af de löf, hvilka stanna vid roten. Häraf upkommo
en myckenhet smä ojämnheter af helt smä gropar och
högder i skogarna. Häraf tiltager ock svartmyllan mera
pä somliga ställen, än pä andra. Hvad trädens rutnande
vidgär, sä voro somliga slag mera benägna dertil än andra.

501

368 Nya Jersey. Pennsneck.

Fiskareträ (Nyssa), Tulipan-trä, och Gylleneträ (Liqui-
dambar) rutnade mycket snart; med Hickery gick ock
tämmeligen fort; Svart Ek rutnade snarare, än hvit Ek.
Men det kom ock mycket an pä vissa omständiglieter;
om barken lämnades qvar pä trädet, blef det inom 6, 8
eller 10 är merendels genomrutit, och inuti af maskar
genomboradt, at det var mäst helt och hallit som et röd-
brunt mjöl eller mull; men togs barken af, sä lägo som-
liga trän ända til 20 är, innan de blefvo nedrutne. Trä-
dens hastiga växt, mycket stora porer, starka hetta och
fuktighet skiftevis om somrarna, jämte det, at hvarje-
handa slags Insecter bärade de nedfallna trän fulla med
häl, och gjorde sälunda en myckenhet öpningar för väta
och luft, bidraga ej litet til hastigt rutnande. De mästa
trän i desse skogar äro löfträn. En myckenhet af dem
rutna inuti, dä de blifva nägot store, medan de ännu stä
och växa; uti dessa | iholiga trän hafva en stor del af
djuren här i landet sinä bon, tilflykt och tilhäll.

Elfven Dellawares bredd midt mot Willmington, sades
vara 2Y2 Ängelsk mii; dock tyktes ögonmättet ej vela
tilläta sä mycket. Djupet sades här vara midtpä frän 4
til 6 famnar.

Den 12 December.

Trän til Snickare-arbete. De förnämsta trän här i
landet til Snickare-arbete sades af Snickare vara svart
Valnötträ, Vilskt Kersbärsträ och masurerad Lönn. Af det
svarta Valnötträdet {Juglans nigra Linn. spec. 997) är här
ännu et ymnigt förräd, fast de nog arbeta pä, at utöda
det, sä at Bönderne pä somliga ställen bruka det til ved.
Vilskt Kersbersträ {Prunus Virginiana Spec. 473.) är ganska
skönt och ser förträffeligen väl ut. Trädet är gult til
färgen, och ju äldre de ting varda, som deraf blifvit
gjorde, ju skönare börja de se ut. Men detta är nu ej
sä lätt at fä; emedan det väl öfver alt hugges ut, men
ingenstäds äterplanteras. Masurerad Lönn, som är en
varietet af den rödblommiga Lönnen {Acer rubrum. Spec.

Pennsylvanien. Willmington. 359

1055.) är likaledes makalöst skön, men ock ganska svär
at erhälla. En fär hugga i mänga Lönnar, innan en kan
räkä pä den rätta. Gyllenträ (Liquidambar) brukas väl
ock til allehanda Snickare-arbete, som bord och andra
husgerädssaker; men sades ej fä stä vid elden, emedan
det da drager sig. Furu och den sä kallade hvita Cedem
(Cupressus thyoides) betjena Snickare sig ock utaf til
ätskilligt.

Virke til qvarnhjul och trällar. Mölnaren vid qvarnen p- 502
härstädes berättade, at qvarn-hjulstäckarne liär pä orten
göras af den hvita Eken, samt at en sadan stäck kan
härda ut 4 eller 6 är, innan den rutnar. Furu sades ej
vara sä varaktig som hvit Ek. Kuggarna och trällan äro
af hvitt Yalnöt, emedan det skal vara et af de härdaste
trän af alla, som här finnas.

Mulbärsträdet sades icke hafva sin like til dymb-
lingar uti skepp och bätar.

Om aftonen reste jag ifrän Willmington öfver floden
Dellaware til färgstaden pä Nya Jersey sidan.

Den 13 December.

Om morgonen fortsatte jag resan up til Racoon.

Knylar pa trän. Pä en stor hop af träden här i
skogarna, voro antingen pä sidan af trädet, eller midt pä
och rundt omkring nägon af grenarna, större eller mindre
knylar eller växter, som satt sig derpä. Ibland kunde
det endast finnas en enda pä et trä, pä nägondera sidan
och af olika storlek; ty ibland var det som et människo-
hufvud, ja ock större, och stundom mindre. Den satt
som en bälda pä trädet. Ibland var pä et enda trä en
stor hop deraf, ej allenast pä en sida, utan de gjorde
ibland likasom en Cirkel rundt omkring trädets gren, ja
ibland hade ock en sadan Cirkel satt sig rundt omkring
tjockaste stammen pä trädet. Det var ej allenast stora
trän, som hade sädana | växter och knylar, utan äfven
smä trän af näppeligen en famns längd. Gemenligen voro
desse knylar af samma Solida materia, som sjelfva trädet,

360 Nya Jersey. Racoon.

och sägo merendels inuti ut som masur. Ibland voro de
ock til en del iholige. När en sadan pä de smä trän skars
sönder, sä fants den gemenligen full med smä maskar,
ibland voro ock maskar i de store. Säledes ses hvaraf
de härröra, nämligen, at da trädet blifvit stuckit af In-
secter, som inom barken lägga sinä ägg, hvaraf utkläckas
maskar, löper saften ut, och blir som et svallande, da
desse knylar smäningom tilskapas. Det äro endast löfträn,
hvarpä desse finnas, och af löfträn äro förnämligast Ekar,
som hafva dem, enkannerligen den svarta och Spanska
Eken; dock finnas de ock nog pä Ask (Fraxinus excelsior)
och pä den rödblommiga Lönnen (Acer rubrum). I fordna
tider hade de Svenske, men i synnerhet Finnarne, som
här bodt, svarfvat fat, skälar och skopor af desse knylar,
som finnas pä Äsken, hvilka sedt ut nog vakra och värit
som masurerad. De pä Ek hafva ej dugt dertil; emedan
de gemenligen inuti äro rutna och fulla med maskar. Nu
bruka de Svenske ej mera sädana fat och skälar, utan
betjena sig af stenkäril i stället, eller ock svarfvade skälar
af annat trä. Somlige af förenämde knylar äro oändeligen
Stora, och göra, at trädet ser nog vanskapeligt ut. Sädana
trän äro ock nog allmänna uti skogarna här i landet.

Vägarna här i landet rätta sig efter jordmon. Der
det är sandgrund, äro de torra och goda; men elaka,
hvarest är lera. Folket är här ock ganska värdslöst vid
p. 604 vägarnas omlagande. | Om bäcken ej är desto större, bry
de sig icke om, at lägga nägon bro deröfver, utan mä
den resande hjelpa sig öfver, som han bäst gitter; derföre
löper ock mängen fara vid starkt rägn pä sädana ställen.
Om et trä räkar falla öfver vägen, hugges det säilän af,
at fä vägen ren, utan de göra dä en krok omkring trädet,
hvilket är lätt at verkställa; emedan marken merendels
är jämn och ej stenig, samt träden mycket glesa, och icke
underväxta af smä skog. Häraf kommer, at vägarna gä
här i sä mänga smä krokar. Aldrig möter här nägon
grind eller äker, dä man färdas pä en allmän väg, utan
äkrarna hgga ofta pä ömse sidor om vägen, men gärdes-
gärdar löpa pä bägge sidor, och en reser dä liksom genom

Nya Jersey. Bacoon. 361

et ta. Vii en til nägon gard, sä kan en väl ibland komma,
at fara genom nägon äker tätt vid gärden och husen;
men da brukas icke grindar, utan endast led. Hemmanen
och gärdarne äro alt enstakade, och finnes ej gerna 2,
mindre flere gärdar tilhopa, undantagandes i städer, eller
sädana platser, som mäst skola passera för städer; altsä
ses här ej mänga byar. Hvar gärd har sin äker, mark,
skog, bete och äng för sig sjelf särskildt. Mon detta
hulpit til, at vargar nu äro här sä mycket utödde, eller
lupit bärt; emedan de funno mäst allestädes hus, samt folk,
som sköto efter dem. Utmarker eller skogar kunna ibland
vara allmänne för 2 eller 3 gärdar, men mycket säilän
för flere; dock äro de mäst enskildte eller afdelte.

Den 18 December.

Giftermal. Til följe af den Angelska lagen fär ingen
Präst viga nägot brudfolk, innan det | antingen blifvit P- ö05
lyst för dem 3 gängor pä Predikstolen, pä samma sätt,
som det sker i Sverige, eller at de förskaffat sig tillständ
dertil af Gouverneuren i landet, samt upvisa det ät Prästen,
hvilken da behäller det samma för sin säkerhet skul. Om
Prästen icke i akt tager detta, utan af egit beväg viger
ihop nägra Personer, som det begära af honom, sä kan
han lätteligen fä böta ansenligt nog, om det upkommer
klagomäl emot honom. Gemenligen är här i landet bara
fattigt folk, som läta lysa för sig; alla de som äro nägot
förmögnare, när de skola blifva gifte, taga de af Gouver-
neuren et tilständ dertil, eller sä kalladt Licence, hvilket
innehäller, at Gouverneuren undersökt denna saken, och
funnit intet hinder til samma giftermal, hvarföre han til-
läter det. Detta Papper är gemenligen tryckt, endast at
et rum är lämnadt, der Contrahenternas namn med penna
bHfva införde. Likaledes har ock Gouverneuren merendels
med egen hand satt sit namn derunder. Men innan denna
Licence gifves, mäste Brudgumen hafva med sig en eller
par ärliga och kända män, som gä i borgen för honom,
at intet lagligt hinder är til hans ägtenskap med den

Nya Jersey. Racoon.

person han ärnar taga til hustru. Desse Löftesmän mäste
underskrifva en trykt skrift, hvars innehäll är, at de pä-
taga sig, at stä ali skada och löpa alt äfventyr, om nägot
klagomäl af endera Contrahenternas anhörige, Förmyndare,
husbönder, förut trolofvade eller eljest kärande, skulle
yppas, ty det är ogörligt för Gouverneuren, at kunna
hafva sig alt sädant bekant. Desse Cautionister intyga
ock uti samma deras skrift, at icke det ringaste hinder

p. 506 är eller kan vara emot det deri | omnämde ägtenskapet.
I Philadelphia betalas för en sadan Licence 25. Shillingar
Pennsylvanise-penningar, hvaraf et Pund eller 20 Skil-
lingar kommer Gouverneuren til; men det öfriga eller 5
Skillingar fär Gouverneurens Secretaire. Denna Licence
är stäld bara til de Protestantiska Präster; ty de Päfviska
Präster hafva här ej frihet at fästa nägot ägta par til-
hopa, .och Quakarena hafva et särskildt tilständ til de
band de binda. Efter Ängelska lagen är det här sä, at
sä snart en Karl fylt 21 är, och en Flicka 18, äro de
myndige, sä at de sedän kunna gifta sig, om tillfälle til-
bjudes, när de sjelfve vela, utan at fräga sinä föräldrar
til räds; men för den tiden, och innan de räkt sinä myn-
diga är, hafva de icke lof at gifta sig utom Föräldrarnas
eller förmyndares samtycke. Som det vore besvärligt,
för dem i synnerhet, som bo längt frän den orten, der
Gouverneuren hafver sit Residence, at enkom resa dit at
uttaga Licence, och hafva sinä Löftesmän med sig, när de
vela träda i ägta ständ;,sä är här brukeligt, at Prästerna
pä landet taga ut af Gouverneuren sä mänga Licences de
tro sig behöfva, jämte Charta för Cautionisterne; och när
den, som vii gifta sig, kommer til dem med sinä Löftes-
män, erhäller han Licence sä snart Löftesmännerne under-
skrifvit den förr omtalte skriften. Prästen emottager da
af dem de 25. Skillingar, som äro för Gouverneuren och
hans Secretaire, samt sit egit arfvode för det besvär han
sjelf haft. Och da han kommer til staden, lefvererar han
penningarne, som influtit för Licences, til Gouverneurens
Secreterare, jämte alla skrifterne, som Cautionisterna med

p. 507 sin hand och namn|teknat, och fär dä, om han sä be-

Nya Jersey. Racoon. 363

höfver, flera Licences, at gifva til dem, som vela gifta
sig. Häraf ses, at en Gouverneur härstädes, utom sin
ordinaira lön, kan hafva vakra Accidentier om äret. Som
i desse nybyggen är en stor blanning af hvarjehanda slags
folk, sä af dem, som nyss flyttat hit frän de gamla länder,
som andra, hvilka i början ofta vistas endast en kärt tid^
i hvar Province, sä har ibland skedt, at da Prästen vigt
et sädant Brudfolk, har Brudgummen ursäktat sig ej da
hafva penningar, at betala Prästens omak; dock lofvat
göra det med det första; men strax derpä rest sin kos
derifrän med sin nya hustru, utan at Prästen nägot er-
hälHt. Detta har gifvit anledning til det bruk, som är i
Marjdand, nämligen, at när en Präst kommer at viga nägot
Brudfolk, hvilka just ej kunna räknas bland hederliga
ständspersoner eller eljest bemedlade, laser han up för
dem halfparten af Brudvigningen, och innan han gär
vidare, frägar han efter betalning för sit besvär, säjande:
Where is my Fee? d. ä. Hvar är det, som mig tilkommer?
da Brudgummen mäste fram med penningarna, och när
Prästen dem fätt, fortfar han med vigningen; men om
Brudgummen dä ej räkar hafva nägra Penningar, stannar
Prästen med Brudmässan, och upskjuter dermed til en
annan gäng, til dess Brudgummen hinner förse sig bättre
med en sä gällande Vara, hvilken säledes ej fär blifva
gift, innan han gifvit den skatt, som skatt tilkommer.
Men ät sä kallade Gentlemen eller Ständspersoner, dem
Prästen är försäkrad om, at kunna betala, blifver aldrig
under Vigningen denna förtretliga fräga förestäld. Men
at komma | til Gouverneurernes tilständ, sä oaktat, at en
Präst har fätt sädana Licences at gifta Brudfolk, kan han
ändock löpa i stor f ara, om han icke ser sig visligen f öre ;
ty pä mänga ställen här i landet är en lag gjord, som sä
lyder: at ehuru en Präst har Gouverneurens tilständ at
sammangifta folk, fär han 1) ej viga dem, som ännu äro
under sinä myndiga är, om han ej har Specielt Föräldrar-
nas samtycke dertil. 2) Fär han ej viga dem, som hafva
förbundit sig, at för sin frakt hit frän Europa tjena nägra
är hos nägon här i landet, sä framt Prästen icke har

364 Nya Jersey. Racoon.

509

deras husbönders särskildta tilständ dertil; gör han emot
nägondera af dessa stycken, mäste han (til ex.) i Penn-
sylvanien böta 50 Pund i samma lands penningar, fast
han ock hade Cautionister, och fast han ägde Gouver-
neurens Licence; ty Föräldrarna eller husbönderna söka
Prästen, och bry sig ej om Löftesmännernaj utan lämna
honom frihet, at sjelf taga ut sin skada af dem. Men
har han Föräldrarnas eller husböndernas bifall, sä mä han
göra det fritt utan fara. Än är ingen Präst tillätit, at i
ägta-band tilhopa knyta en Neger eller Morian med nägon
hvit eller af Europseiskt ursprung; den, som deremot
bryter, är, efter Pennsylvanska Lagen, fallen til 100
Punds böter.

En rolig sed är här vid somliga giftermäl dessutom
brukelig, nämligen, om en Enkä lämnas efter sin man uti
Stor fattigdom och skuld, eller at hon väl har nägot qvart,
men at det pä längt när ej spisar mot det hon är skyldig
efter sin man; och en annan sedän friar til henne, bestär
of ta vid och under sjelf va vigseln hela hennes präktiga
Brud I klädnad pä hennes hedersdag endast deri, at hon
träder fram för Prästen til Brudstolen och vigseln i blotta
och bara särken, och lämnar sin förra mans Creditorer
frihet, at taga bäde hennes kläder, och alt annat, hvad i
samma hennes förra mans bo finnes; och derefter är hon
icke förbunden, at betala nägot mera för sin förra mans
skuld, emedan hon lämnat dem alt, ända til sinä gäng-
kläder, och ej behällit utaf altsammans mera, än bara
blotta Lintyget, at skyla sin blygd med, det bäde lag
och anständighet ej kan neka henne, at taga sä mycket
med sig. När vigseln är förrättad, och hon nu icke mera
hörer til dess förra man, kläder hon pä sig de kläder,
som hennes nya man henne förärt. Vara Svenska Präster
hafva ätskilliga gängor här pä orten ej fätt läta sig un-
derligt förekomma, at se Enke-brudar framträda för sig
uti en sä sparsam och mindre vidlyftig brudeskrud, som
Kyrkoböckerne utvisa, och deras egna berättelser. Uti
Angelska Gazetterna här i landet, har jag ock of ta sett
denna roliga plägsed omtalas, och bland andra päminner

Nya Jersey. Bacoon. 365

jag mig en, at da Bruden kom i bara blotta särken, i följe
med sinä närmaste anhörige, frän dess förra mans hem-
vist til sin nya Brudgummes hus, at blifva vigd, mötte
hennes fästman henne pä halfva vägen med nya sköna
Brudkläder, dem han uti fleras närvaro sade sig lana sin
Brud, och klädde dem sjeK pä henne. Han lärer tvifvels-
utan endast derföre sagt sig vela lana henne dessa kläder,
emedan om han gifvit tilkänna, at han förärt dem, hade
hennes förra mans Creditorer kunnat komma, och tilägna
sig dem, i det de ansedt henne ännu da, | til dess vigseln
gätt för sig, som hennes förra mans Enkä.

Den 21 December.

At Europeer värit i detta land längt för än de
Svenske kommo hit, tyckes vara tämmeligen sannolikt af
följande (utom hvad längre fram kommer at omtalas.)
En sjuttio ära man af de Svenska, vid namn Mäns Keen,
berättade ätskilliga gängor för mig, at da de Svenske i
förra hundrade talet aldraförst kommo hit, och satte sig
ned at bo pä et ställe vid namn Elsenborg, belägit vid
floden Dellaware, litet nedanföre der nu Salem är, hafva
de der funnit gamla murade brunnar til 20 fot djup af
tegelstenar, hvilka icke kunnat vara Indianernas verk;
emedan de för Europeernas hitkomst vid slutet af 15:de
Seculo ej visste hvad tegel var, mindre at de skolat bruka
det. Desse brunnar voro dä vid landet, dock pä et sädant
ställe vid elfven, som ibland stod under vatten, och ibland
var tort; men sedän har vatnet skölgt bärt mullen, at de
nu ligga et stycke ut i floden, sä at denna tiden säilän
är sä tort, at de nu mera kunna synas. När de Svenske
samma tid litet derifrän höUo pä at gräfva sig brunnar,
hafva de neder uti jorden funnit icke allenast sönder-
slagne lerkäril, utan äfven nastan hela oskadda tegel-
stenar; ja vid plöjandet hafva de äfven här och der funnit
tegelstenar. Af detta tyckes följa, det Europeer eller
andra, den gamla verldens invänare, i gamla tider antingen
af storm eller annan händelse kömmit hit, satt sig ned

366 Nya Jersey. Racoon.

vid Elfsmynningen at bo, slagit tegel, med mera; men
sedän antingen blandat sig med Indianerna, och gift sig
511 med dem eller blifvit | af dem ihjälslagne. De torde
smäningom iklädt sig af omgänget med Villarna deras
natur, likasom de Svenske vid Angelsmännernes hitkomst
vid är 1682 beskylles värit som halfva Villar, och man
än dageligen ser, at de Europeer, Franske, Ängelsmän,
Tyska, Holländska &c. hvilka i flera är vistats allena af-
sides bland Villarna, sä blifvit dem i art och sinnelag
lika, at de näppeligen mera, än i färgen kunna skiljas
frän dem. At Europeer vid och efter Colu.mbi tid ej
gjordt förenämde brunnar, och slagit det tegel, visar
bäde Historien och Villarnas berättelse, som säga, at desse
brunnar hafva varit til der längt för samma tid. Samma
berättelse, om desse brunnar af tegel, jämte tegelstenar
fundne pä flera ställen i jorden här ned vid Ellfsmynnin-
gen, hörde jag sedän af ätskilliga andra gamla Svenskar.

Den 22 December.

Tecken til väderleken. En gammal Bonde spädde,
at vi snart hade at förvänta annat väder; emedan det nu
vid middagstid var sä varmt i luften, der det dock var
om morgonen hei kait; dessutom slöt han det äfven deraf,
at Solen begynte draga moln omkring sig. At han räkade
rätt, visa Meteorologiske observationerne, som finnas vid
slutet.

Den 31 December.

Läkemedel mot Tandvärk finnas gemenligen flera,
än dagar i äret. Näppeligen gifves nägon käring, som
icke skal vara i ständ at rada up hela tjoget af sädana,
hvilka heligt försäkras vara sä vissa at skaffa en hastig
p. 512 och otvifvelak I tig bot deremot, som en mänads fasta pä
bara vatten och bröd mot en tjock isterbuk; dock detta
oaktadt, händer mer än ofta, at denne smärtefulla vär-
ken gäckar alla dessa dräpeliga hjelpemedel. Icke desto
mindre; at ej minska antalet af de förra, kan jag ej

Nya Jersey. Racoon. 367

underläta, at lämna vid handen, hvilka medel man här
pä orten funnit ibland vara mot denna vändan hjelpande.

När Tandvärk förorsakats af iholiga tänder, sä sades
följande ibland gjordt god verkan: tag en bomullslapp,
lägg honom i botten pä en gammal tobakspipa, stoppa
tobak derofvanpä, tänd eld deri, och rök til dess tobaken
mäst är upbränd. Under det en sä röker, samlar Tobaks-
oljan sig uti bomullslappen, hvilken bomullslapp sedän
lägges uti den iholiga tanden sä hett en nägonsin kan.

Iroquoirnas förnämsta bot mot dylik tandvärk af
iholiga tänder, sades vara detta, som Capitainskan Lindsey
uti Osvvego mig förtälde, och uti hvilket mot sinä tänder
hon altid funnit en pälitelig cure. Man tager af Anemone
Virginiana Linn. Spec. 540. fröknopparna, dä fröna äro
mogne, rifver dem sönder, dä de äro luddiga, som en
Bomull. Denna ulien doppas i starkt brännevin, och stoppas
i den iholiga tanden, dä värken gemenligen strax stillas.
Bränvinet är bittert; frön af Anemone, som de flästa af
Folyandria Folygynia Linn. äro ock ampra; och säledes
hjelpa bägge, at döfva värken. Detta medel är närä slägt
med det föregäende. Dessutom, kunde vi | nog hos oss p. 513
hafva Succedanea i stället för den Americanska Ane-
mone &c.

Mot Tandvärk, som hade svullnad med sig, berömdes
följande: En gröt kokas af Mays-mjöl och mjölk. Deri
lägges, medan gröten än stär pä spisen, ister eller annat
f ett, som sedän röres väl om, at f ettet blandar sigjämnt
uti gröten. Denna gröt bredes pä et kläde, och lägges
sä hett en kan tola pä det svullnade kinbenet eller stället,
der det fär Hgga til dess det blir kait. Detta har jag
äfven af egen förfarenhet funnit vara nastan en ofelbar
hjelp mot svullnader, som lindrar värken, nederlägger och
mognar svullnaden, samt gör, at om det är en art af
bälda, den gär sönder, och det elaka flyter bärt. Detta
brukas mycket här pä orten.

Ibland förorsakas tandvärk af mycket iholiga och
bärtfrätta tänder; i sadan händelse sades vara bäst, at
Iata draga dem ut ; men dä borde man bruka f örsigtighet

368 Nya Jersey. Racoon.

dervid; ty värken flytter sig da gerna til nasta tand;
derföre bör den sjuke, innan tanden ryckes ut, taga om
morgonen förut nägot at svettas pä. Mot Tandvärk, för-
orsakad af köld, försäkrades äfven svettningen vara et
bland de bästa läkemedel.

Iroquoiska Yillarne säg jag koka inre barken af
Sambucus Canadensis Linn. Spec. 269 och lägga den pä
det stället af kindbenet, derunder tand värken var starkast;
sades of ta hjelpa.
p. 514 Hos de Iroquois, som bo vid Mohaks flod, säg jag

en ung Villska, hvilken genom flitigt och mycket hett
Thee-drickande hade förskaffat sig en häftig Tandvärk; til
dess bot kokade hon bladen af Myrica asplenifolia Linn.
Spec. 1024. och bandt dem, sä varma hon kunde tola,
öfver hela kindbenet, hvarigenom värken förut ofta sades
värit häfven.

Meteorologiske Observationer.

369

Meteorologiske Observationer.

1748. Augustus. nov. st.

p. 515

Dag.

KL

Therm.

Vind

Väderlek.

1.

5. f.

27, e.

20.0.
24.5.

OSO.
0.

2.
2.

Klart.
Klart.

2.

57, f.
27, e.

22.0.
i?4.5.

0.

2. 1

2-

Klart
Klart.

3.

572 f.
2. e.

22.0.
25.5.

0.

ssw.

!:

Klart.

Millit; stänkte rägn ibland e. m.

4.

5V2 f.
172 e.

22.0.
21.0.

s.
s.

1.

1.

Mulit, klart och rägnskurar skifte-
vis h. d.

5.

57, f.

17.0.

ssw.

2.

Rägn merendels h. d.

6.

6^4 f-

27, e.

17.0.
19.0.

s.
s.

2.
2.

Mulit.

Smämiilit, dock mäst klart e. m.

7.

57, f.

15.5.

ssw.

1.

Klart och mulit skiftevis h. d.

8.

5. f.
3. e.

18.0.
19.0.

ssw.
ssw.

0.

0.

Klart h. d.

9.

67* f.

4. e.

17.5.
21.0.

WNW. 0.
WSW. 1.

Klart h. d.

10.

5^4 f-
23/, e.

18.5.
20.5.

0.

1.
1.

Klart.

11.

574 f-
7. e.
4. e.
6. e.

17.0.
18.5.
22.0.

ONO.

w.

1.
1.

3.

Smämulit eller glesmulit.
Klart.

12.

6. f.

4746.

16.0.
19.0.

NW.

1.
1.

Mulit; fint rägn ibland. Kl. 10 f.
klart, mulit och fint rägn skifte-
vis h d sedän.

1

13.

6. f.
2. e.

17.0.
18.5.

WNW.2.

0.

MuUt; dimbehkt rägn ibland.
Klart.

14.

57. f.
4. e.

18.5.
20.0.

wsw

. 0.
0.

Smämulit ; klart f rän kl. 1 1 . f . til 3. e.m.
MuUt.

15.

572 f-
27, e.

18.0.
19.0.

wsw

NO.

. 0.
2.

Mulit; ibland klart; kl. 10 f. m. kom
en tunn dimba, som föU ned.

24

370

MeteorologisJce Observationer.

p. 516

Augustus.

Dag.

KL

Therm.

Vind.

Väderlek.

16.

5^4 f-
27* e.

18.3.
19.5.

NNO. 2.
2.

Smämulit; klart ibland.
Mulit; följande natten rägn.

17.

6. f.
2. e.

18.5.
19.5.

ONO. 2.
2.

Mulit; duggrägn.
Duggrägn h. e. m.

18.

67. f.
27, e.

19.0.
20.5.

0. 2.
2.

Duggrägn h, d.

19.

67^ f.
2. e.

19.5.
20.0.

0. 2. jMulit.

2. Strömoln.

20.

6. f
2. e.

19.5.
21.5.

2. iKlart. (Strömoln, ibland nägon rägn-
2. skiir.)

21.

57. f.

17* e.

20.8.
21,3.

0. 1. Smämulit; kl. 9. f. klart.

1. IGlesa moln.

1

22.

i

5. f.

21.0.
23.5.

0. 1.
OSO. 1.

Klart; kl. 12. f. m. börj. muina.
Mulit.

23.

5. f.

2Va e.

22.2.
24.2.

OSO. 1.
7. f. StO. 2.

Strömoln; kl. 7. f. StO. 2.
Strömoln ; mot afton mulit.

24.

5. f.
2. e.

23.5.
23.5.

WSW. 2. iHäftigt rägn; kl. 7. f. m. blef klart.

! KL 6. f. W. 2. kl. 7. f. WNW. 1.

1 kl. 9. f. NW. 1.
NW. 1. Strömoln.

25.

67* f-

2. e.

24.5.
23.5.

W. 3.
WNW.3.

Strömoln; kl. 10 f. m. WNW. 3.

26.

6. f.
2. e.

24.0.
24.5.

W. 2. Klart ; kl. 1 1 . f . m. stor ring kring Solen.
SW. 2. Mul. om afton stark aftonrodna.

27. 6. f.

11. f.

; 1. e.

1 4. e.

24.
21.5.

WSW. 1.
SO. 2.
0. 3.
NO. 4.

Mulit; kl. 10. f. börj rägna, som
contin. h. d.

Rägn.

28.

7. f.
2. e.

23.0.
23.5.

N. 1.
1.

Strömoln h. d.

29.

6. f.
2. e.

23.5.
25.5.

SW. 1.
3.

Strömoln, om afton duggrägn med
blixtande.

30.

6. f.
2. e.

23.5.
21.5.

NW. 2.
2.

Strömoln. Luften mycket kulen.

31.

6. f.
2. e.

22.2.
24.0.

SW. 1.
2.

Klart. Middags tid börj. muina; om
afton blixt och häftigt rägnande,

Meteorologiske Observationer.

371

1748. Septemher. nov. st.

p. 517

Dag.

KL

Therm.

Vind.

Väderlek.

1.

7. f.
2. e.

20.0.
21.5.

NW. 2,
2.

Strömoln.

Molnilar med rägnskurar och starkt
bläsande h. e. m.

2.

6V, f.
2\/, e.

19.0
20.5.

NW. 1.

0.

Strömoln h. d. om afton stor ring
kring manan.

3.

6. f.
2. e.

21.5.
23.0.

WSW. 0.

s 1.

Strömoln.

Mulnade mer och mer. Om afton
Stor ring kring Solen.

4.

6. f.
12. f.
2. e.

23.3.
27.5.
24.0.

0. 1.
OSO. 1.

1.

Strömoln h. d.

5.

6. f.
12. f.

24.5.
26.5.

SO. 3.
3.

Strömoln h. d.

6.

6. f.
1. e.

27.0.

28.5.

SO. 2.
2.

Strömoln h. d. om afton stor ring
omkring manan, aftonrodnad.

7.

6. f.
12. f.

27.5.

28.5.

0, 3.
NO. 2.

Mulit ; dock syntes Solen ibland emel-

lan moinen.
Strömoln.

1

8.

6. f.
1. e.

26.0.
26.5.

XXO. 2.
2.

Strömoln h. d.

9.

6. f.
1. e.

24.5.
24.5.

N. 1.

1.

Strömoln h. d.

10.

5. f.
1. e.

24.0.
24.5.

NNW. 1.

Klart.

11.

6. f.

2V. e.

23.2.
25.0.

WXW. 1.
1.

Klart. Om afton en stor ring om-l
kring manan. j

12.

5^4 f.

24.0.
26.0.

ingen vind.

Klart, och ganska hett.

1

13.

5. f.
1. e.

25.5.
26.5.

SO. 1.

Klart.

14.

6. f.
1. e.

25.5.
26.5.

SO. 1.

Klart. Bläste dock hei kulit och
svalt h. f. m.

15.

5. f.
1. e.

23.0.
27.5.

SO. 1.
1.

Strömoln.

Mnlnade mer och mer; om afton och

följ. natten ganska häftigt rägn

och bläst.

372

Meteorologiske Observationer

p. 518

Septemher

Dag.

KL

Therm.

Vind.

Väderlek.

16.

5. f.
2. e.

21.5.
21.5.

NNO.

1.
1.

Ganska starkt rägn h. d.

17.

57* f.

1. e.

25.5.
21.0.

NW.

!:

Mulit.
Strömoln.

18.

6. f.

13.0.

ingen vind.

Klart.

19.

IV, e.

24.5.

NNO.

1.

Klart h. d.

20.

6. f.

14.0.

NO.

1.

Strömoln.

21.

6. f.
l.e.

11.0.
23.0.

NO.

0.

0.

Strömoln.

22.

7. f.
1. e.

10.5.
25.0.

NO.

Klart.

23.

67. f.

2. e.

11.0.

28.0.

NNO.

Klart.

24.

6. f.
2. e.

14.0.

28.0.

NO.

Klart.

Mulnade mer och mer ; om aftou rägn,
varade in pä natten.

25.

6.1

27o e.

18.0.
28.0.

NW.
NO.

Mulit; kl. 8. f. Strömoln.
Strömoln.

26.

6. f.
2. e.

15.5.
27.5.

NNO.

Klart.

27.

6. f.
2. e.

17.0.
17.0.

NO.

1.

Mulit; kl. 8. klart sedän h. f. m.
Mulit.

28.

6. f.
2. e.

14.0.

20.0.

NO.

Klart och mulit skiftevis.

29.

7. f.
1. e.

155.

20.5.

NO.

Mulit.

Fint duggrägn.

30.

7. f.

16.0.

NO.

0.

Klart ooh mulit skiftevis. |

Meteorologiske Observationer.

373

1748.

October. nov. st.

Dag.

KL

Therm.

Vind.

Väderlek.

1.

572 f.

2. e.

19.0.
28.5.

S.

1.

1.

MuUt; kl. 8. Strömoln. \
Strömoln, mot afton mulit. \

2.

5V,f.

18.5.

sw.

0.

Millit. i

3.

6. f.
1. e.

15.0.
18.0.

NW.

1

Mulit.

Strömoln, om afton sent en stor ring
kring manan. |

4.

7. f.
1. e

6.0.
16.0.

XW.

1.

Klart.

5.

7. f.

2.0.

X.

Klart.

1

6.

7. f.
1. e.

2.0.
18.0.

NO.

Klart, om afton en stor ring kring
manan.

7.

6. f.

7.0.

0X0.

Mulit; kl. 9. f. klart, varade h. d.

8.

6. f.

14.0.

0X0.

1.

Mulit; sedän kl. 8. strömoln.

9.

6. f.
3. e.

18.0.
23.0.

sso.

1.

Eägn h. f. m.
Mulit.

10.

6. f.
2. e.

20.0.
23.0.

sw.

0.

Tökn och duggrägn.
Klart.

11.

7. f.
2. e.

20.0.
26.0.

sw.

Dimba, som föll ned; kl. 8. klart.
Klart.

12.
13.

6. f.
8. f.
2. e.

8.0.
20.0.

wxw

w.

wsw

Klart h. d.

6. f.
2. e.

2.0.
17.0.

WXW. 0.
WSW. 5.

Eimfrost om morgon. pä bladen af
örter; klart h. d.

14.

6. f.
2. e.

5.0.
21.0.

ssw.

0.
0.

Klart.

15.

6. f.
2. e.

4.5.
24.0.

sso.

0.
0.

Klart.

p. 519

374

Meteorologiske Observationer.

Octoher.

Dag.

KL

Therm.

Vind.

Väderlek.

16.

6. f.

11.0.

ONO.

0.

Mulit.

17.

6. f.
2. e.

8.0.
18.0.

NO.

1.
1.

Klart.

Mulit; mot afton börj. rägna och
det ganska häftigt följ. natt.

18.

6. f.
5. e.

12.0.
4.0.

NW.

0.
0.

Mulit.

19.

6V2 f.
2. e.

00.0.
9.0.

wsw

2.

1.'

Strömoln.

20.

5. f.
1. e.

01.0.
9.0.

WNW

. 1.

1.

Klart.

21.

7. f.
1. e

00.0.
15.0.

W.

0.
0.

Om morgonen is pä stillastäende vatn,
ocli marken hei hvit af rimfrost,
klart h. d.

22.

6, f.

00.0.

W.

0.

Klart.

23.

6. f.
1. e.

4.5.
16.0.

NNO.

1.
1.

Klart.

24.

6. f.
2. e.

4.5.
18.0.

N.

0.
0.

Klart.

25.

67, f.

4.5.

SW.

1.

Klart, e. m. mycket tjockt i luften.

26.

67, f.
3. e.

4.0.
19.0.

sw.

0.
0.

Klart.

27.

674 f.
3. e.

1.0.
17.0.

sw.

0.
0.

Klart.

28.

67. f.

9.0.

0.

2.

Häftigt rägn h. d.

29.

6. f.
1. e.

14.0.
20.0.

w.

1.
1.

Klart, om afton kl. 8. flög et stjern-
skätt mycket längt frän N W. tU SO.

30.

6. f.

3.0.

NW.

1.

Klart

31.

7. f.
1. e.

4.0.

18.0.

W.

1.
1.

Klart.

Meteorologiske Observationer.

375

1748. November. dov. st.

521

Dag.

KL

Therm.

Vtnd.

Väderlek.

1.

7. f.

3.0.

S.

1.

Klart.

2.

3. e.

4.0.
18.0.

N.

0.
0.

Klart.

3.

7. f.
IV, e.

7.0.
14.0.

NW.

SO.

1.

0.

Klart.

4.

7. f.
17, e.

1.0.
19.0.

sw.

0.

0.

Klart, om morgon rimfrost pä mar-
ken.

5.

67, f.
1. e.

4.0.
17.0.

sw.

1.
1.

Klart.

6.

7. f.
1. e.

4.5.
12.0.

NO.

1.
1.

Klart.

Mot afton mulnade litet.

7.

7. f.
4. e.

7.0.
11.5.

ONO.

1.
1.

Mulit.

8.

7. f.

11.5.
18.0.

ONO.

oso.

2.

3.

Duggrägn.
Häftigt rägn.

9.

7. f.
9. f.
1. e.

17.0.
15.0.
17.0.

s.
ssw.

0.
1.
1.

Duggrägn kl. 8. f. m. klart.
Strömoln.

10.

7. f.
V.e.

6.0.
13.0.

SSW. 1.
WNW.2.

Klart.

11.

7. f.

4.0.
12.0.

WSW

1.
1.

Mulit.
Strömoln.

12.

57. f.
2. e.
4. e.

03.
11.5.
5.0.

SW.
NW.

1.
2.
2.

Klart.

Mulit.

■

13.

7. 1
2. e.

00.0.
5.5.

NNO.

1.
1.

Klart, om morgonen is pä vatnet.

14.

7. f.
1. e.

0.5.
8.0.

N.

3.
2.

Klart.

15.

7. f.
1. e.

3.0.

8.0.

S.

2.
2.

Stark morgonronna; mulit, duggregn
h. d.

376

Meteorologiske Observationer.

Novemher.

Dag.

KL

Therm.

Vi?id.

Väderlek.

16.

7. f.

4.5.

sw.

1.

Klart.

17.

7. f.
1. e.

01.0.

8.0.

w.

1.

1.

Klart och mulit ömsevis.

18.

7. f.
3. e.

4.0.
6.5.

s.

NW.

1.
2.

Diiggrägn ibland.

19.

7.1
2. e.

03.0.
11.5.

W.

0.
0.

Klart.

20.

7. f.
2. e.

01.0.

NNO

ö.

1.
1.

Klart.

21.

7. f.
1. e.

15.0.
19.0.

sw.

2.
2.

Klart.

22.

7. f.
2. e.

10.0.
10.0.

0.

1.
1.

Rägn h. d.

23.

8. f.
8. e

16.0.

s.

1.
4.

Millit, tökn, rägn ibland.

24.

7. f.

00.0.

WNW. 3.

Klart.

25.

7. f.

—

NW.

0.

Klart, mycket kait natten förut.

26.

h. d.

—

NW.

0.

Klart och smämulit skiftevis ; tämlig
kait.

27.

h. d.

—

—

Klart och strömoln ; tämmeUg varmt
i luften.

28.

h. d.

—

—

Mulit, töknigt, lungt.

29.
30.

h. d.

—

—

Smämiilit.

h. d.

—

N.

1.

Klart, nägot kait.

Meteorologiske Observationer.

37'

1748. Decemher. nov. st.

DCM).

KL

Therm.

Viml

Väderlek.

1.

h. d.

N. 1.

Klart.

2.

h. d.

WSW. 1.

Klart kait, om afton stor ring kring
manan.

3.

h. d.

—

WSW. 1.

Klart; dock om morg. täml morgon-
ronnad.

4.

7. f.
3. e.

6.0.
18.0.

SSW. 0.
0.

Klart

5.

7. f.
4. e.

5.5.
9.5.

XXO. 1.

1.

Klart 1

i

1

6.

7. f.
2. e.

6.5.
14.0.

SSW. 1.

1.

Mnlit.

Smämulit, följ. natt starkt rägn. ;

7.

]

7. f.
2. e.

13.5.
19.0.

SW. 1.

1.

Mulit.
Klart.

8.

7. f.
2. e.

5.0.
13.5.

s. 1.
1.

Mulit,

Följande natt bläst och rägn.

9.

7. f.
2. e.

12.0.
10.0.

SW. 2.
WNW. 2.

Tiocka strömoln.

10.
11.

h. d.

—

WNW.2.

Strömoln.

7. f.
2. e.

2.0.
12.5.

SSW. 1.

1.

Klart.

12.

Tl, f-
2. e.

0.5.
10.5.

XO. 1.

1.

Mulit, kl. 9. f. börj. rägna, contin.
h. d. med tökn tillika.

13.

8. f.
2. e.

7.5.
10.0.

SW. 0.
0.

IXöknigt och mulit, följ. natt NW. 3.

1

14.

15.

7V, f.
2. e.

1.0.
2.0.

NW. 2
2.

Strömoln.

7V2 f.
2. e.

07.0.
01.0.

WNW. 1.
1.

Klart och mulit skiftevis.

378

Meteorologiske Observationer.

December.

Dag.

KL

Therm.

Vind.

Väderlek.

16.

2. e.

01.0.
1.5.

W. 1.

Klart.

17.

7V. f
2. e.

02.5.
00.0.

NW. 1.

Millit; snögade ibland nägot, som
var första gängen denna vinter.

18.

7V. f.
2. e.

03.0.
4.0.

W. 1.

Klart

19,

7^/, f.

2. e.

1.0.

8.0.

W. 1.

Millit.
Klart.

20.

7V, f.
2. e.

01.5.
7.5.

WSW. 2.

Strömoln, om afton kl. 6. voro hei
röda streck pä himmelen uti Norr.

21.
22.

7V2 1
2. e.

07.0.
2.0.

N. 0.

Klart.

7V. f
2. e.

04.5.
13.0.

S. 0.
0.

Klart, e. m. börj. muina nägot.

23.

77, f.
2. e.

13.0.
18.0.

SSW. 0.
0.

Starkt rägn.
Millit och töknigt.

24

7^, f,
2. e.

13.0.
17.0.

WSW. 0.

SW. 1.

Stark tökn.

Klart, om afton sent tämmeligt rägn.

25.

7V. f.
2. e.

18.0.

18.5.

s. 3.,
SSO. 2.

Natten föriit storm, starkt rägn med
äskedunder och Ijungande; starkt
rägn hela denna dag.

26.

2. e.

3.0.
3.5.

W. 3.
WNW. 3.

Natten förut häftig S. och W. storm
med starkt rägn ; denna förmiddag
muUt, med snö ibland.

Klart.

27.

77, f.

04.0.

WNW. 1.

Klart.

28.

7V.f.
2. e.

07.0.

8.0.

W. 0.

0.

Klart.

29.

772 f.
2. e.

3.0.
13.0.

NNO. 1.
0.

Halfmulit; rägn stänkte ibland

30.

77, f.
2. e.

8.0.
10.0.

NNO. 1.
0.

Mulit och töknogt h. d.

31.

77,1
2. e.

6.0.
4.0.

W. 3.
NW. 2.

Klart, om afton ring kring manan.

Anmärkning. 379

Anmärkning. Vid dessa Meteorologiska observationer
märkes, at i första columnen stär Dagtalet af mänaden;
i den andra tiden eller kläckan pä dagen, da observation
skedt; i den tredje Thermometern; i den fierde vinden;
och i den femte eller sista väderleken i gemen, om det
värit klart, mulit, rägn &c. Vid Thermometern är at i akt
taga, at jag betjent mig af den sä kallade Svenska eller
Celsianska, hvarom mera förut är nämnt i förtalet til första
Tomen af denna Americanske resa. At skilja de grader,
som stä ofvanför frysnings puncten, ifrän dem, som äro
under den, har jag märkt sjelfva frysning puncten med
00, och vid alla grader, som äro under den samma, stär
framför de andra Numrerne et 0; men der intet O stär
främst, betecknar graden öfver samma punct. til ex. den
17. Decemb. stär at Therm. var kläckan half otta för mid-
dagen 02.5. det är, 2 grader, och ^/^o eller 72 grad under
frysnings puncten: men kl. 2. e. m. samma dag var Therm.
00.0. det är just vid frysnings puncten. 00.3. betyder, at
Therm. stätt ^/^^ grad under frysnings puncten; men 0.3.
betecknar, at Therm. värit ^/^^ grad öfver samma punct.
Säledes den 18. Decemb. var Therm. kl. half 8. f. m. 03.0.
eller just 3. grader under frysnings puncten; men kl. 2. e.
var den 4.0. det är, just 4 grader öfver samma punct.
Vid Vinden märkes, at 0. betyder hei lugn, 1. betyder
sakta bläsande, 2. nägot mera bläsande, 3. en stark bläst,
och 4. en stickande storm. När antingen uti Columnen
för vind eller väderlek, stär upfört bara en gäng vind
eller väderlek, bemärkes, at sä värit hela dagen; til ex.
den 21 December, stär N. 0. klart; som gifver tilkänna,
at hela dagen har flaggan stätt för N. men dock värit
hei lungt; likaledes har dä värit klart hela dagen.

380

Tillägg.

p. 526

Til pag. 187.

From
1722.
mas

Christmas
to Christ-
1723

Value of
goods expor-
ted by Cer-

tificate.

Value of goods

exported of

the Product

of Euglish

Manufacture.

Total of
Exportations.

L.

Sh. D.

L.

Sh.

D.

L. Sh.

±

5199

13

5

10793 5

1

15992 19

4

1724

9373

15

8

20951

—

5

30324

16

1

1725

10301

12

6

31908

1

8

42209

14

2

1726

9371; 11

6

28263

6

2

37634 17

8

1727

10243 —

7

21736

10

—

31979

10

7

1728

14073 1 13

9

23405

6

2

37478

19

11

1729

12948 8

5

16851

2

5

29799

10

lOl

1730

15660J 10

11

32931

16

6

48592

7

5

1731

11838i 17

4

32421

18

9

44260

16

1

1732

15240 14

4

26457

19

3

41698

13

7

1733

13187 —

8

27378

7

5

40565

8

1

1734

19648 15

9

34743

12

1

54392

7

10

1735

18078 4

3

30726

7

1

48804

11

4

1736

23456 15

11

38057

2

5

61513

18

4

1737

14517 4

3

42173

2

4

56690

6

7

1738

203201 19

3

41129

5

—

61450

4

3

1739

9041

4

5

45411

7

6

54452

11

11

*

1740

10280

2

—

46471

12

9

56751

14

9

1741

12977

18

10

78032

13

1

91010

11.

11

1742

14458

6

3

60836

17

1

75295

3

4

1743

19220

1

6

60120

4

10

79340

6

4

1744

14681

8

4

47595

18

2

62214

6

6

1745

13043

8

8

41237

2

3

54280

10

11

1746

18103

12

7

55595

19

7

73699

12

2

1747

8585

14

11

73819

2

8

82404

17

7

Totals

343789

16

—

969049

1

6

1312838

17

6

Register.

A merica, anmärkningar vid nor-
■"■ daste delen deraf 395.
America, Folk der, se Folk.
Americauer, se Indianer.
Americanske örter, hvi de blomstra

sä sent 236.
Amianthus 401.

handskar, papper, pungar gjorde
deraf 401. 402.
Ankor 122.
Apple dumplins 425.
Äranea 53.
Azoriska öarna 126. 127.

Bakugn 276. 343.
Barna-upfostring hos de Ängelska

473.
Barnsvända, hjelp deruti 145.
Bartram (Joh.) 242.
Beck 383.
Begrafning 107.
Ben, sara, bot derföre 325.
Bärgarter 216.
Bärg-Cristall 216. 423.
Bärg-Lin 401. 402.
Bermudas Poteter 300.
Bernicles 137.
Beteshagar 13.
Bi 390.

Bibliotheque 181.
Biscayska viken 116.
Björn 246. 469.
BleAv mountains 249.
Blubber 156.

Bly 4. 5. 6.
Blymalm 400.
Black pä skepp 132.
Bohvete 29. 221. 265. 441.
Bonitos 155.
Boskap 233.

stä i hetta hälst under tallar 429.
Botaniska anmärkningar 320.

se ock Trän, Örter.
Bottle nose 112. 121. 159.
Bruchus 296.
Brudevigniug 507. 508.
Brunn 48.
Brynstenar 217.
Brännvin 226.
Brödätare 495.

Bröstsjukdomar, bot derföre 325. 469.
Burnet (Wilj.) 367.
Bät 281.
Bäfver 324. 327.
Bönor 16. 23. 30. 45. 56. 59. 122.

Calabaster 440.

Cancer 142.

Caniner 77.

Canoer 281.

Cape Henlopen 162. 163.

Catarrhe 325.

Chalk-eggs 76.

Champignioner, huru de insyltas 100.

Chatham 48.

Chermes 275.

Chester 166. 286.

Chickester 281.

382

Register.

Christina 272.
Cider 349. 377.
Clams 355. 448.
Glover 29. 57. 91.
Collinson (Peter) 318.
Concha 244.
Coryphcena 134.
Crystaller 75. 216.
Cidex 268. se Mygg.
Gurculio 54:.
Current 120. 137.

Dagg 206.

Deal 103.

Dellaware Flod 184. 237. 501.

Diarrhoee, bot derföre 325. 354. 389.

Diken i ställe för gärdesgärd 2. 13.

Dolphin 134. 135. 139. 141. 157.

159.
Dover 106.
Droppsten 425.
Dufvor 114.

villa 329.
Dylander 176.
Dysenterie, se Rödsot.

Ebb ooh Flod 185. 363.

Elg 398.

Elizabet to\vn 346.

Eiiropeer värit i America för Columbi

tid 510.
Norra Europas örter i America 262.

Feber and agiie 353. 453. och följ.

Fiskar, förgiftige at igenkänna 472.

Fiskars förminskning 393.

Fiskars förökning 394.

Fiskar, flygande, se flygande Fisk.

Fiskdam 405.

Fiskmäse 112. 141.

Fiskatta 378.

Flinta 3. 46. 62. och följ. 101. 103.

Fluga 162.

Flygande Fisk 129. 133. 135. 142.

147. 148. 149. 150.
Foglar, förkiuses af ormar 197.

Foglars förminskning 391.

Foglar, Landtfoglar längt ut i haf-

vet 122. 139. 146. 154. 155. 158.
Foglar, tama gjorde 326.
Folket i America, anmärkning der-

vid 233.
Folkets förökelse i America 485.
Formica, se Myror.
Franklin (Benj.) 168. 181.
Frossa 453. och följ.

bot derföre 353. 460. och följ.
Fär 56. 92. 193. 388. 431.
Fönster 308.
j Förkylning, bot derföre 314.

!

1 Germantown 221.
Giftermäl 369. 504. och följ.
Giasbruk 47.
Glasögon 473.
Olossopetra 385.

Golfweed 130. se andra Eegistret.
Gouverneurer i Ängelska Provincerne

i Norra America 368. 505. 506.

507.
Gravesend 101.
Grodor 205. 359.
Ground Squirrel, se Ickorn.
Grästen, hvaraf hus 173. 305.
Gräfsvin 310.
Gräsarter i Norra America mäst an-

nuella 436.
Gräsets förminskning 436.
Gräshoppor 205. 488.
Gräsmask 489.
Guinee-höns 346.
Gumrik 12. 23.
Gärdar 24.

Gärdesgärd 14. 42. 223. 269. 334.
Gäss 6. 347.
villa 328.
Gödning 2. 14. 25. 26. 27. 56. 60.
Gödselstackar 27.

Hackspik 158.
Hackspit 270.
Hafre 24. 265.

Megister.

383

Hafsdjur 109.

Hafsvatten, ej godt at tvätta kläder

med 119.

anmärkning dervid 151. 153.
Haf^ets lysande 112. 123.
Haj 147. 423.
Hampa 443.
Handskära 4. 443.
Hare 236.
Harf 45.

Hesselius (Gust.) 169.
HoUändare 340. 344. 348. 358. 361.

375.
Horn, lyktor deraf 128.
Horsebreak 56.
Hosta, bot derföre 325. 469.
Hudsons flod 366. 373.
Hufvudvärk, bot derföre 324.
Huggsär 315.
Humla 59.
Hiimmelgärd 59.
Hummer 353.
Humraing bird 329.
Hund 379. 380. 490.
Hus 2. 8. 24. 222. 276. 305. och följ.

344. 346. 360.
Hvalfisk 147.

Hvete 3. 55. 56. 59. 265. 273. 287.
HvetemjöI 152.

Hall octi styng, bot derföre 443.
Häckar 42.
Hägnad 42.
Häst 57. 59. 288. 335.

maskar hos hästar at fördrifva
324.
Hö-bärgning 32.
Hö-stack 4. 32.

Ickorn 227. 392. 409.

(flygande) 328. 417.

(grä) 227. 285. 328. 409. och följ.

förkjuses af ormar 415.

(ground squirrel eller Eössel-
vissla) 227. 419.
Jern 401. 470.
Jembruk 287.

Jerngafflar vid hö-bärgning 37.
Indianer 229. 232. 233. 234. 240. 247.

263. 340. 355. 356. 374. 382. 387.

392. 451. 459. 470. 481.
Indianernas grafvar 263.
Konungar 374.
Lerkäril 423.
Penningar 356.
Sädesarter 264.
Insecter, skadelige 31. 294. 487. och

följ.
Jord, röd 341. 346.
Jordbiifning 191.
Irland menes fordom hafva hängt

tilhopa med America 397.
Iroquoirnas Konungar 374.
Isor, se Marsvin.
Judar 356.
Jättar 231.
Jättgrytor 250. 262.

Kalk, bränd af krita 78 och följ.
Kalk af Ostronskal 218. 229. 293.

352.
Kalksten 217. 341. 344.
Kalkoner, villa 328.
Kersbär, Kersbärsträ 9. 40. 59. 208.

218. 226. 238. 339. 349.
Kikhosta, bot derföre 469.
Kött, huru färskt förvaras 118.
Knylor pä trän 502.
Kor 57. 58. 266.
Koppar, bekant hos Indianerna för

Europeernas ditkomst 470.
Koppargrufva 471.
Koppor 387.
Korn 55. 265.
Krabbtaska 146.
Krita 2. 7. 8. 21. 22. 25. 29. 30. 39.

41. 46. 48. 49. 56. 57. 59. 60—90.

95. 96. 102. 103. 106. 107.
Krukor, som Indianerne fordom bru-

kat 423.
Kryddgärdsväxter, rön vid dem 299.
Kräka 250.
Kungsfogel 329.

384

Register

Kvrka 3. 46. 76. se äfven Phila-
delphia, New- York.

Käl 122.

KÄlhöfvel 407. 409.

Källor, sällsynta 93.

Källor, hurii de göras nyttiga pä
flera sätt 223. 404. 406.

Kärna 6.

Kärrhjul 434.

Lada 24. 25.

Land, lägländt, huru nyttigt gjordt

1. 2.
Latinska bokstäfvers uytta 474.
Lepas 137.
Lia 5.

Lin 443. 448.
Linfrö 364.
Loga 24.
Loppor 414. 490.
Lucerne 58.

Lumhricus Jiiarinus 104.
Lycktor 128.
Lysmask 442.
Löf 280. 407.
Lön för dräng eller piga 475.

Mal 490.

Machine at vinda up bätar med 105.

at tilreda Surkäl 407.
Madera-vin 125. 366.
Magnetens variation 191. 373.
Marchasita 216.
Marien-glas 128. 217.
Marknad 189. 367.
Marmor 217.

Marsvin 107. 111. 119. 121.
Maskar 31.

i sär, at fördrifva 256.

hos barn, at fördrifva 284. 291.

pä trän 488.
Mays 221. 227. 263. 264. 272. 280.
290. 392. 410. 411. 416. 433. 513.
Mays-tjufvar 392.
Medusa 109. 113. 117. 146. 156.
Meteorologiskaobservationer 515. följ.

Mjölk 5. 223.
Mocking bird 335.
Mohravianer 180.
Moose-deer 396.
Morianer, se Negrar.
MuUvad 310.

Miisselskal 75. 249. 261. 355.
Musslor 244. 355.
Musqiietoes 218. 348.
Mygg 268. 348. 373.
Myror 285. 292. 403.
Massa 52.

Negrar 477 och följ.
Xegrarnas förgift 483.
Xew BrunsAvig 343.
New Castle 165.
New- York 358. och följ.
Northfleet 62.
Nya Bristol 377.
Nya Brunswig 343.
Nya Änglands Prodiicter 312.
Nya York 358 och följ.
Nötter af Ickornar och Skogsmöss
samlade, ganska utvalde 410. 411.

Ollarts 398 och följ. 424.

Oniscus 52.

Opossiim 327.

Orcan, tecken dertil 422.

Orni 229.

huru de förkjusa foglar 197. 228.
it. Ickornar 415.
Orm, Skallerorm 197. 228. 246. 415.

Svartorm 197. 275. 416.
Ormbett, bot derföre 319.
Ost 59. 138. 199.
Ostron 292. 350 och följ. 394.
Ostronskal 218. 229. 249. 259. 293.

319. 352. 384. 445. 447. 448.
Oxar 56. 92.

villa 326. 388.

Pappersqvarn 302.
Penn (Wilj.) 170. 171.
Penningar (Indianernas) 356.

Register.

386

Persiketrän, se andra Registret.

Petrell, se Stormväders fogel.

Petrificationer 259. 261. 385.

Petrificerat trä 241.

Phaknna 53.

Philadelphia 170 och följ.

Picus 271.

Pleuresie 464.

Plog 45. 56.

Pläster för sär 313.

Plägsed 196. 508.

Polcat 378.

Portlands sten 3. 4. 47.

Poseter (Bermudas) 300.

Presbyteriska 177.

Prince town 342.

Printsen af Libanon 191.

Procellaria, se Stormväders fogel.

Prognost. tempestat. se Väderlek.

Pumpor 238. 439.

Purpoises 122. 123. 124. 125. 126.

154. 155. 156. 158. 161.
Putorius 378.
Pyrites 216.
Päronträ 40. 208. 246. 254.

Quakare, se Quäkare.
Qvarn, se vatten- och väderqvarn.
Qvarnhjiil, virke dertil 502.
Quäkare 169. 170. 180. 183. 190. 231.
279. 477.

Raccoon 228. 327.
Rapphöns 329.
Rareton flod 344.
Recommendations bref 168.
Regeringen i Angelska Provincierne

i Norra America 368.
Rhode Island 473.
Rida 31.
Risgryn 384.
Rochester 48.
Rofvor 56. 92. 275.
Russin, vin deraf 18. 19.
Rädjur 326.
Räg 3. 26. 59. 265.

Rädisa 300.

Räf 385.

Räkä 142. 143. 146.

Rödbetor 299.

Rödsot, bot derföre 199. 354.

Rösselvissla 419.

Sachem 374.

Saint foin 4. 29. 57. 91. 97.

Salt 400.

Sea hen 154.

Sheanvater 113. 119. 124. 148. 153.

155.

Se Tärna.
Silkesmaskar 252.
Sirssor 491.
Siupp 327.

Sjögräs, se andra Registret.
Skepp bygda i America 163. 186.

235. 298. 299.
Skepps deckets tvättande 131.
Skogar 498.
Skogslöss 498.
Skogsmöss 411.
Skrifvande, huru det läres hos de

Angelska 474.
Skullkil 310.
Skära 4. 443.
Sköldpadda 132. 142.
Skördetid 236.
Smör 5. 6. 8. 59. 156. 472.
Snickare, hvilka Amer. träslag de

tycka om 284. 285. 501.
Snäckskal 249.
Spanish man of \vär 146. 150. 154.

156. 159. 161.
Sparis 101. 290.
Squashes 264. 440.
Stalactites 425.
Staten Island 348.
Stenar, röda 341. 344.
Sten hus 305 och följ.
Stenkol 83. 125. 218.
Stick och bränna 464.
Stormväders fogel 114. 118. 126. 136.

138. 139. 140. 147. 154. 155. 157. 159.
26

386

Register.

Strata terr» 20. 41. 50. 51. 65. och

följ. 248.
Strälflinta 75.
Surkäl, machine at tilreda den med

407.
Svala 146. 155.

Svartmyllans tjocklek 17. 274.
Svart orm, se Orm.
Svenske 171. 175. 195. 205. 266. 279.

453. 459. 464.
Svett, at befordra 314.
Sviu 22. 29. 55. 59. 138. 219. 285.

335. 411.
Säningstid 265.
Säpsten 398.
Sädeslador 349.

Tak 3. 222. 360.

Takskifver 424.

Tamgjorda djur 326. 382. 388. 412.

418.
Tandvärk, bot derföre 314. 511 och

följ.
Tares 58.

Taskkräfta 131. 142. 143. 146.
Tegelbräiineri 47.
Thee 451. 459.
Thermometriska observationer 237.

238. 240. 515. följ.
Tjenstefolk 475.
Tillandning 319. 444. följ.
TiUkräka 272.
Tjära 382. 383.
Tobak 131.
Toraker 495.
Trappor 26.
Trenton 338.
Tropicbird eller Tropic-fogeln 146.

147. 149. 151.
Träd i Norra America, anmärkningar
dervid 235. 266. 287. 315.

- - deras älder 498. 499.

- - hvilka störst i Norra Ame-

rica 322.

- - deras Solum naturale 266.

315.

Träd planterade pä gator 359.

- - mäst ömtoliga för köld 439.

- - beständigt grönskande 449.

- - som snart rutua 500.

- - til Snickare arbete 501.

- - hvaraf skogarna i Norra

America bestä 201. 498.
Trägärdar 40. 205. 207. 221. 284. 334.

339. 444.
Tufvor, orsak dertil 14.
Tyskar 375.
Tänders mistande 450.
Tärna 128. 133. 134. 136. 137. 138.

140. 147. 148. 150. 151. 153. 155.
Tättingar 77.

Ursus 228.

Utsäde, hvad fäs derefter 55.

Utter 327.

Vallar vid floder 61.
Valnötträ, se andra Registret.
Vampum 356.
Varg 387. 504.

Vatten, hafs-, ej godt at tvätta klä-
der med 119.

- - stillastäende, m en as föror-

saka Frossa 456.

- - ur kritjord 48. 49.

- - at hafva välsmakeligt pä

hafvet 115.

- - dess aftagande, eller tvärt

om 249. 259 följ. 319. 352.
363. 384. 444 följ. Se ock
Tillandning.
Vattuho 4.
Vattuqvarn 349. 393.
Vattusot, bot derföre 434.
Ved 224.

Westindien 186. 244.
Whitefield 177.
Wiglit 110.

Vin af Russin 18. 19.
Madera-vin 125. 366.
af Americanska frukter 218. 226.
283. 466.

Register.

887

Vinrankor 9. 25.

Americanska villa, se andra Ke-
gistret.
Vinland det goda 471.
VVillmington 277.
Vinter i Nya Sverige 237. 436.

uti Nya York 373.
Vinter mycket Mrd 436.
Woodbridge 346.

Väderlek, teckeu til hurudan 115.
123. 128. 130. 137. 151. 161. 275.
293. 404. 411. 414. 422. 470. 511.
Väderqvarn 46.
Vägar 15. 46. 503.
Vägglöss 492.

at fördrifva 431. 493.
Vält 45.
Värk, bot derföre 254. 258. 271. 314.

316. 318.
Västanvind mycket i Angland 46.
bläser mycket emellan Puuropa
och America 126. 127. 133.

Zinzendorff 192.

Zinzendorffiska eller Herrenhuther
180.

Äker 12. 23. 30. 42. 55. 232. 276.

349.
Äkerbruk 55. 56. 93. 443.
värdslöst 15. 43. 44. 303.

Äng 12. 256. 428.
Ängars vatnande 405.
Ängskötsel 56. 405. 428.

Se ock Glover, Lucerne, Saint
Foin, Tares.
Applen, Äppleträ 40. 207. 226. 254.
284. 288. 302. 339. 349. 377. 425.
Ärter 30. 44. 56. 59. 293.

Ökstäck 281.

Örter eller Växter tjenliga til

- - Bröd 389. 441.

- - Välling 209. 439.

- - Grönkäl 209. 316.

Örter eller Växter tjenliga til

- - Annan mat 200. 204. 208.
253. 300. 302. 425. 437. 439.
440. 441.

- - Mos 302.

- - Angenäm frukt 256.

- - Syltsakeri och confiturer 97.
100. 255. 274. 302. 467.

- - Säcker 288.

- - Dricka 302. 438.

- - Vin 18. 19. 218. 226. 253.
255. 283. 467.

- - Brännevin 226. 438. 468.

- - Ätticka 468.

- - At lägga i Brännevin 325. 434.

- - At lägga i dricka 434.

- - Krydder i mat 209.

- - I stället för Thee 270. 435.

- - Foder för hästar 57. 58. 59.
91. 92. 288. 319.

- - Foderförkor 56. 58.92.271.

- - Foder för Fär 56. 92. 122.

- - Foder för Svin 56. 59. 285.
389. 433. 442.

- - Foder för hjortar 432.

- - Föda för Bäfrar 324.

- - Föda för höns 122. 442.

- - föda för anckor 122.

- - pä ängar 4. 13. 29.

- - nyttiga i Medicine 145. 256.
258. 271. 284. 291. 314. 315.
316. 354. 389. 434. 460. följ.
512. 513. 514.

- - mot boskaps sjukdomar 256.
322.

- - at fördrifva ohyror 435.

- - Färg, blä 288. 443.
bnm 315. 354.
gul 12. 227. 271. 317.
röd 210. 315. 436. 443.
svart 443.

- - til bläck 210. 288.

- - husbyggnad 174.

- - Snickare-arbete284.285.501.

- - der härdt trä fordras 132.
322. 433.

388

Örter tjenliga til husgeräds saker
198. 245. 285. 288. 322. 323.
430. 433. 434. 439. 503.

- - kärij 440. 503.

- - qvarnhjul och trällor 502.

- - skepp eller bätar 163. 186.

235. 245. 281. 323.

- - til ved eller bränsle 28. 224.

225.

- - Lampor, Ijus 312.

- - som gifva vax 312.

- - til lack 314.

tväl 313.

- - at tvätta käril med 435.

- - i stället för halm eller massa

388.

- - i stället för Lin 258.

- - til gärdesgärdar 224. 269.

- - til häekar 28. 219. 245. 286.

- - til alleer 198. 199.

- - til skjul i trägärdar 198.

Örter at öfverkläda väggar och murar
9. 25. 266. 296. 469.

- - hvilkas blommor se täcka iit

257. 258. 321. 322. 431.

- - som lukta ganska väl 324.

359. 469.

- - tidigt blomstrande 321.

- - sentblomstrande236. 239.320.

- - som trif vas i utmager jord 337.

- - som förorsaka tufvor 14.

- - ogräs bland säd 12. 15. 30.

43. 210.

- - af särdeles egenskap 200, 21 2.

250. 297. 431.

- - förgiftiga 212. 297. 431.

- - Americanske, hvarföre en del

blomstra sä sent 236.

- - AmericaDske enahanda med

Norra Europas 262.
Östanväder, anmärkning dervid 126.
127. 133.

Register

Pä de Växter, som antingen för deras nytta eller
annan egenskap äro nämnde i detta verk.

Acer ruhrum 288. 501. 503.
Acer saccharinum 267.
Afvenbok 28.

Agrifolium, se aquifolmtn.
AI 275. 315.

Alm 22. 28. 103. 132. 359.
Älopecurus pratensis 13.
Anemone Virginiana 512.
Aquifolium 132. 443. 449.
Apocynum cannabinum 258.
Arum virginicum 253.
Arundo 2. 13.
Ask 28. 503.

Bärgsyra 443.
Bermudas Poteter 300.

Betula alba 262.
Betula nana 263.
Bidens bipinnata 291.
Björk 40.
Björnbärsbuskar 28.

Americanske 218. 226. 283.
Björnmässa 303.
Bohvete, se förra Registret.
Bok 28. 285.
Buttonwood 198.
Bäfverträ 324. 450.
Bönor, se förra Registret.

Calabasser 440.
Canoe-trä, se Tulipan-trä.
Capsicum annuum 209.

Register.

389

Gassia chmnmcrista 250.
Castanie-trä 209. 224. 270. 281.
Ceder, hvit, se Giipressus.

röd, se Juniperus Virginiana.
Centaurea Jacea 239.
Champignioner 100.
Chenopodium anthelmintiGum 283.

291.
Glover 29. 57. 91.
Collinsonia 317.
Comarmn palustre 263.
Convolvulus Batatas 300.
Cornus florida 321. 462.
Oratcegus korfstick hagtorn 244.
Gupressus thyoides 174. 222. 276.

281. 360. 450. 501.

Daphne Mexereum 239.
Datura Stramonium 21b.
Diospyros Virginiana 200. 255. 437.

En, hvita, se Gupressus.
Enbuskar 40.
Ek 28.

- - Amerieansk, anmärkning der-

vid 186. 235. 245. 285. 298.
411. 450.

- - Hvit, 224. 225. 269. 281. 322.

354. 500. 502.

- - svart 224. 225. 245. 269. 317.

434. 500. 503.

- - Spansk 434. 503.

- - Castanie 436.

Fiskarträ 500.
Fiiru, se Tall.
Förgiftiga trä 211.

Genista Spinosa 27.

Oentiana ania?'ella 239.

Oentiana lutea 263.

Oeranium robertianum 379.

Oeum rivale 463.

Onaphalium Margaritaceum 257.

Golfweed 130. 133. 139. 140. 142.

144. 146. 148. 149. 150. 151. 158.

154. 155.

Grodblad 247.
Gyllenträ 282. 500. 501.

Hagtorn 28. 42.

Amerieansk 244.

Hallon 218.

Hedera Helix 9. 266.

Hedera quinquefolia 277.

Hepatica 239.

Hickery (en art Valnötträ) 224. 225.

242. 317. 500.
Holeus lanatiis 13.
Hiindträ 321. 462.

Hex aquifolium 443. 449.
Impatiens noli tangere 317. 330.
Ironwood 132.
Junciis acutus 14.

Jimiperus Virginiana 224. 245. 269.
281. 450.

Kcdmia latifolia 430. 449.
Kalmia angustifolia 450.
Kersbärsträ, se förra Eegistret.
Kersbärsträ, vilskt 289. 501.
Krumhalsar 439.

Larix 254.

Life everlasting 257.

Ligmun vita' 132.

Ligustrum 28. 219. 223. 286.

Lind 359.

Linmea 263.

Locusttree 359.

Lucerne 58.

Lupinus perennis 337.

Lönn, rödblommig, se Acer riibrum

Magnolia 334. 450.
Melisa pulegioides 314.
Meloner 238.
Mispel 200. 255. 437.
Misselton 450.
Mohogony-trä 186.
Monarda coccinea 330.
Mulbärsträ 209. 252. 502.
Murgrön, se Hedera.
Myriea Oale 263.

390

Register.

Myrica cerifera 312. 450.
Myrica asplenifolm 514.

Nasturtium ho?'t. 282.

Okra 209.
Ormbimkar 30.

Penny royal 314.

Peppar 209.

Persimon 200. 255. 437.

Persiketrä 207. 226. 339. 439. 462.

Phytolacca americmia 227. 257. 275.

316.
Plantago major 247.
Plaianus occidentalis 198. 359. 426.
Portulaca 291.
Potentilla canadensis 462.

- - fruticosa 263.

- - reptans 462.
Poysontree 211.
Pteris aquiiina 30.
Pumpor 238. 439.
Päk 316.

Päronträ, se förra Registret.

Qvickrot 12. 43.

Renfana 248.
RhKS glabra 210.

- - radiccms 214. 296.

- - vernix 212.
Eobinia Pscudo-aeacia 359.
Rubus occid. se Björnbärsbuskar

Amer.
Runiex acetosella 443.
Rännthorn 283.

Salicornia kerhacea 97.
Saltenbrass 434.
Salvia liort 354.
Samhucus canadensis 513.
Sargazo 130.
Sarothra 253.
Sassafras 267. 270. 434.
Scabiosa arvensis 53.
Scirpus maritimus 13.

Saint Foin, se förra Reg.

Serratula arvensis 15.

Sjögräs 121. 123. 124. 129. 139. 157.

Se Golf\veed.
Skedträ 430. 449.
Slän 28.

Smilax laurifolia 277.
Smultron 218.
Solidago Vi7-gaurea 239.
Sparis 101. 290.
Spartium Scoparium 389.
Squashes 264. 440.
Sumach 210. 211.
Svinmälla 248.
Säeker-Lönn 267.

Talgbuska 312. 450.
Tall, hvit 322. 360. 383.

svart 383.

Jersey 429.
Tares 58.

Triefitalis europa a 263.
Triglochin maritimum 263.
Tubera tei^roe. 389.
Tuckahoo 389.
Tulipan-trä 267. 281. 322. 462. 500.

Verbascimi thapsus 206. 256.
Verbena officijialis 248.
Vicia sativa 58. 92.
Viola canina 239.
Viscum album 450.
Viscimi filamentosujn 388.
Valnötträ, Europseiskt 40.

- - Svart 209. 289. 321. 501.

- - Hvit 502.
Vattenbok 198. 359. 426.
Vatten-meloner 238. 373. 374. 458.
Vinbär, röda 218.

hvita 218.
Vinrankor 9. 25.

Americanska villa 200. 218. 253.
266. 273. 276. 439. 466.
Vilsk Tobak 256.

Äppleträ, se förra Registret.

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS

hittills utgivna skrifter:

I. H. G. Porthans bref tili M. Calonius. 1, utg. af W. Lagus. -

341 + 68 sid., tr. 1886 8: -

II. *Förhandlingar och Uppsatser 1. (Längre uppsatser af Estlander,

Lagus och Schybergson.) — 62 + 112 sid., tr. 1887 2:50

III. Finlands territoriala församlingars älder, utbildning och utgre-

ning intill 1885 ärs utgäng, af K. G. Leinberg. - 159 sid.,
tr. 1887

IV. Borgareständets Protokoll vid Borgä landtdag 1809, utg. af

Elis Lagerblad. — 411 sid., tr. 1887

V. H. G. Porthans bref tili M. Calonius. 2, utg. af W. Lagus. -

263+106 sid., tr. 1887

VI. *Förhandlingar och Uppsatser 2. (Längre uppsatser af Estlander,

Frosterus, Lagus m. fl.) — 44 + 268 sid., tr. 1888 3: 75

VII. Ordbok öfver estländsk-svenska dialekterna, af A. O. Freudenthal

och H. A. Vendell. - 328 sid., tr. 1888 6

^III. *Historiskt-politiska anteckningar af H. F. Adlercreutz. 1743—

1796, utg. af Elis Lagerblad. - 185 sid., tr. 1888 3:

IX. *Förhandlingar och Uppsatser 3. (Längre uppsatser af Th.

Westrin, Freudenthal, Schybergson m. fl.) — 40 + 318 sid., tr. 1889 4
X. ä^Reseanteckningar af P. J. Bladh och C. F. Hornstedt, utg. af

J. O. I. Rancken och Elis Lagerblad. - 176 sid., tr. 1889. ... 3
XI. 17. Äbo akademis studentmatrikel, af W. Lagus. - 1,439 sid.,

tr. 1890 20

XII. Vörämälet, Ijud- och formlära, ordlista med register, spräkprof,

af A. O. Freudenthal. — 200 sid., tr. 1890 3: 50

KIII. *Förhandlingar och uppsatser 4. (Längre uppsatser af Schy-
bergson, Hultin, Vendell m. fl.) — 34 + 136 sid., tr. 1890 .... 3;

GV. De finska klostrens historia, af K. G. Leinberg. 509 sid.,

tr. 1890 4

XV, ^Helsingfors stads historia frän 1640 tili stora ofreden, af Erik

Ehrström. — 171 sid., tr. 1890 3:50

CVI. *Äbo universitets lärdomshistoria. 1. Medicinen, af L. W. Fager-
lund och Robert Tigerstedt. - 216 sid., tr. 1890 3: 50

VII. *Äbo universitets lärdomshistoria. 2. Juridiken, af Axel Liljen-

strand. - 94 sid., tr. 1890 2: 50

^III. *Förhandlingar och Uppsatser 5. (Längre uppsatser af Frosterus,

Schybergson, Leinberg, Nordmann m. fl.) — 45 + 218 sid., tr. 1891 3: 50

)CIX. -Äbo universitets lärdomshistoria. 3. Historien, af M. G. Schy-
bergson. — 168 sid., tr. 1891 3;

XX. *Förhandlingar och Uppsatser 6. (Längre uppsatser af Gustafsson,

W. Lagus, Elfving m. fl.) - 108 -f 121 sid., tr. 1892 2: 50

>CXI. Katalog öfver den svenska litteraturen i Finland samt därstädes
utkomna arbeten pä främmande spräk 1886—1890. Uppgjord
af H. Bergroth. - 175 sid., tr. 1892 3: -

XII. Finska prästerskapets besvär och Kongi, majestäts därpä gifna
resolutioner. Frän slutet af 1620-talet intill stora ofredens slut.
Samlade af K. G. Leinberg. - 474 sid., tr. 1892 8: -

ail. *Äbo universitets lärdomshistoria 4. Teologin, förra delen,

af Herman Rähberg. - 187 sid.. tr. 1893 3: -

XXIV. *Förhandlingar och Uppsatser 7. (Längre uppsatser af J. E.

Strömborg, R. Hausen, P. Nordmann m. fl.) — 72 + 137 sid.,
tr. 1893

XXV. Bondeständets Protokoll vid Borgä landtdag 1809, utgifna af

Elis Lagerblad. — 282 sid., tr. 1894

XXVI. *Äbo universitets lärdomshistoria. 5. Filologin, af I. A.

Heikel. - 334 sid., tr. 1894

XXVII. Johan Henrik Kellgrens Bref tili Abraham Niclas Clewberg,

utgifna af Henrik Schiick. - 39 + 136+ 19 sid., tr. 1894 . .

XXVIII. *Förhandlingar och Uppsatser 8. (Längre uppsatser af E.

Lagerblad, E. W. Bergman, C. G. Estlander, R. Hausen och

M. G. Schybergson.) - 47 + 288 sid., tr. 1895

XXIX. Östgötalagen med förklaringar, af A. O. Freudenthal. ~ IV

-t-280 sid., tr. 1895

XXX. =-Förhandlingar och Uppsatser 9. (Längre uppsatser af E.

Lagus, V. Söderhjelm, G. Cygnaeus, A. Hultin och P. Nord-
mann.) - 50 + 336 sid., tr. 1895

XXXI. Jöns Buddes bok. En handskrift frän Nädendals kloster,
utgifven genom O. F. Hultman. - XXII + 256 sid., tr. 1895

XXXII. *Äbo universitets lärdomshistoria. 6. Naturalhistorien, af Otto
E. A. Hjelt. - IV 4- 446 sid., tr. 1897

XXXIII. *Raseborgs slotts historia, af Torsten Hartman. — 155 sid., tr.

1897

XXXIV. *Förhandlingar och Uppsatser 10. (Längre uppsatser af G.

Cygnaeus, K. G. Leinberg, C. G. Estlander och E. Lagus.) ~
82 + 194 sid., tr. 1897

XXXV. Katalog öfver den svenska litteraturen i Finland samt arbe-

ten af inhemska författare pä främmande spräk 1891 —

1895. Uppgjord af Yrjö Hirn. — 266 sid., tr. 1897

XXXVI. ===Förhandlingar och Uppsatser 11. (Längre uppsatser af I. A.

Heikel, G. Frosterus och Yrjö Hirn.) - 69 + 216 + 33 sid.,

tr. 1898

XXXVII. *Äbo universitets lärdomshistoria. 7. Matematiken och fysi-

ken, af K. F. Slotte. 293 sid., tr. 1898

XXXVIII. Bref frän Henrik Gabriel Porthan tili samtida, utgifna af Ernst

Lagus. — 360 sid., tr. 1898

XXXIX. *Förhandlingar och Uppsatser 12. (Längre uppsatser af Carl

V. Bonsdorff och Hj. Appelqvist.) - 71 + 192 + 11 sid., tr. 1899
XL. Prästeständets protokoll vid Borgä landtdag är 180i9 jämte

Handlingar rörande landtdagen, utgifna af Elis Lagerblad.

- 586 sid., tr. 1899

XLI. Tinlands svenska vitterhet. 1. Jakob Tengströms vittra

skrifter i urval med en lefnadsteckning, af M. G. Schy-
bergson. — CLIX + 280 sid., tr. 1899

XLII. *Äbo universitets lärdomshistoria. 8. Kemien, af Robert

Tigerstedt. - 210 sid., tr. 1899

XLIII. En samling öfversättningar och bearbetningar frän romerske
och franske författare. Utgifningen ombesörjd af T. S. Dillner.

- XX + 145 sid., tr. 1899

XLIV. =^Dagbok, förd under kriget i Finland 1788—1790 af auditören

C. C. Ekman, utgifven af Reinh. Hausen. - XI -|- 266 sid.,
tr. 1900

XLV. *Förhandlingar och Uppsatser 13. (Längre uppsatser af V. T.
Rosenqvist, W. Söderhjelm och C. v. Bonsdorff.) — 45 -f 254
sid., tr. 1900

XLVI. '-'Karl August Tavaststjerna. En lefnadsteckning af Werner
Söderhjelm. - 324 sid., tr. 1900

XLVII. ^Törhandlingar och Uppsatser 14. (Längre uppsatser af R. F.
von Willebrand, C. v. Bonsdorff och G. Castren.) — LXXXI
+ 244 sid., tr. 1901

2:^

5:^
3:^
4:^

3:/

4:^

3:7
5:-

4:7
2:7

3:-

3:5

3:-
3:5
8:-
3: -

10: -

4: 51
3: -

4: -

3:-

3: -

4: -

3:-

V^III. *Finlands svenska vitterhet. 2. Mikael Choraei valda dikter
med en lefnadsteckning, af Ernst Lagus. — CXC + 226 sid.,
tr. 1901 4:50

LIX. *En ideernas man. Biografi öfver August Fredrik Soldan, af

Juhani Aho. - 421 sid., tr. 1901 5: 50

L. *Äbo universitets lärdomshistoria. 9. Teologin, senare delen,

af Herman Räbergh. - 229 sid., tr. 1902 3: -

LI. *Förhandlingar och Uppsatser 15. (Längre uppsatser af P.
Nordmann, A. O. Freudenthal, J. Ahrenberg, Z. Schalin och
O. Grotenfelt.) - LXIX + 243 sid., tr. 1902 3: -

LII. *Finlands svenska vitterhet. 3. Valda skrifter af Jakob Frese
med en teckning af hans lefnad och skaldskap, af Arvid
Hultin. - CXIX + 218 sid., tr. 1902 4:50

LIU. Katalog öfver Den svenska litteraturen i Finland samt arbe-
ten pä främmande spräk af finländske författare eller ut-
gifna i Finland 189&-1900. Utarbetad af H. Bergroth. -
302 sid., tr. 1902 4: -

LIV. ^Torsten Rudeen. Ett bidrag tili karolinska tidens litteratur-

och lärdomshistoria, af Arvid Hultin. — IV + 276 sid., tr. 1902 4: -

LV. M. Calonii bref tili H. G. Porthan, utgifna af W. Lagus. —

XI -f 449 + 91 sid., tr. 1902 8: —

LVI. *Förhandlingar och uppsatser 16. — 1902. (Längre uppsat-
ser af H. Pipping, R. Nordenstreng, O. Grotenfeldt, A. Hultin,
K. G. Leinberg.) - LXVII + 236 sid., tr. 1903 3: -

.VII. *Bref, tai och andra skrifter af Mikael Choraeus, utgifna af

Ernst Lagus. VIII + 400 sid., tr. 1903 4: 50

VIII. *Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten

1808—1809, af G. J. Ljunggren. - III + 153 sid., tr. 1903 . . 2: 50

LIX. Bidrag tili Eddametriken, af Hugo Pipping. — 118 sid., tr. 1903 3: -

LX. *Per Brahe. Illustrerad lefnadsteckning, författad af P. Nordmann.

- 520 sid., tr. 1903 6: -

LXI. Joh. Ludv. Runeberg, hans lif och hans diktning I, af Werner

Söderhjelm. — 468 sid., tr. 1904 6: —

.XII. *Joh. Ludv. Runebergs hundraärsminne. Festskrift 5 febr. 1904.

— 441 sid., tr. 1904 10: -

XIII. *Förhandlingar och Uppsatser 17. — 1903. (Längre uppsatser af

M. G. Schybergson, Gunnar Castren, Z. Schalin, F. Gustafsson,
R. F. von Willebrand, K. G. Leinberg och G. A. Nordmann.)

— LXIII -f- 408 sid., tr. 1904 4: -

XIV. Ordbok över de östsvenska dialekterna, av Herman Vendell.

Första häftet. - XLII + 280 sid., tr. 1904 7: -

.XV. *Finlands svenska vitterhet. 4. Den svenska vitterheten i
Finland under stormaktstiden 1640—1720, af Arvid Hultin.

- CCLXXXVIII + 230 sid., tr. 1904 6: -

XVI. Pehr Kalms Resa tili Norra Amerika, änyo utgifven af Fredr.

Elfving och Georg Schauman. Första delen. Med en inledning

af Georg Schauman. — LI + 400 sid., tr. 1904 4:-

LVII. Ridderskapets och Adelns Protokoll vid Borgä landtdag

1809, utgifna af Elis Lagerblad. — 454 sid., tr. 1905 8: —

VIII. *Förhandlingar och Uppsatser 18. — 1904. (Längre uppsatser

af W. Söderhjelm, A. Hultin, M. G. Schybergson och O.

Andersson.) — XCVIII + 204 sid., tr. 1905 3: -

XIX. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna af

P. Nordmann. I. Bref frän 1550—1650. — Stadens domböcker

1623-1639. - 252 sid., tr. 1905 3:50

.XX. *Bref och dagboksanteckningar af Georg August Wailln,

utgifna jämte en lefnadsteckning af Knut Tallqvist. — CXXXIV

+ 366 sid., tr. 1905 5: —

XXI. Ordbok över de östsvenska dialekterna av Herman Vendell.

Andra häftet. - 588 sid., tr. 1905 5: -

LXXII. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna a
P. Nordmann. II. Prosten Henrik Porsii biografi och skrifter.

— 129 sid., tr. 1906 2

LXXIII. *Förhandlingar och Uppsatser 19. — 1905. (Längre upp-
satser af R. Tigerstedt, M. G. Schybergson, P. Nordmann,
A. Hultin, K. G. Leinberg och Yrjö Hirn.) - LXIV -f 322

sid., tr. 1906 3

LXXIV. 1. Minnespenningar öfver enskilda personer, födda eller
verksamma i Finland, beskrifna af Mauritz Hallberg. —

154 sid., tr. 1906 3

LXXV. Ordbok över de östsvenska dialekterna, av Herman Vendell.

Tredje häftet. — pp. 589-900, tr. 1906 5

LXXVI. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna
af P. Nordmann. III. Bref frän 1651—1697. Stadens dom-

böcker 1639-1643. - 210 sid., tr. 1906 3

LXXVII. Joh. Ludv. Runeberg, hans lif och hans diktning II, af W.

Söderhjelm. - 558 sid., tr. 1906. 7

LXXVIII. 'Förhandlingar och Uppsatser 20. — 1906. - (Längre upp-
satser af W. Ruin, R. Lagerborg, G. Heinricius, K. G. Lein-
berg och G. Castren.) — LXV -^ 397 sid., tr. 1907 4

LXXIX. Ordbok över de östsvenska dialekterna, av Herman Vendell.

Fjärde häftet. pp. 901—1215 + 6 sid., tr. 1907 5

LXXX. *Äbo universitets lärdomshistoria. 10. Filosofin, af Th. Rein.

— 326 sid., tr. 1908 3

LXXXI. 'Förhandlingar och Uppsatser 21. — 1907. (Längre uppsatser

af E. Wrangel, Th. Westrin, G. Heinricius, J. G. Nikander,
L. F. la Cour, K. G. Leinberg, Ossian Grotenfelt, W. Söder-
hjelm.} — LXXIV -f 397 sid., tr. 1908 4

LXXXII. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna af

P. Nordmann. IV. Bref frän 1714—1796. 228 sid., tr. 1908 3

LXXXIII. -i^Henrik Gabriel Porthan. Lefnadsteckning, af M. G. Schy-
bergson. Förra delen. - XIII 4- 281 sid., tr. 1908 3

LXXXIV. Biografiska undersökningar om Anders Chydenius, af Georg

Schauman. - XI + 645 sid., tr. 1908 7

LXXXV. *Sjukvärd och läkare under kriget 1808—1809, af K. E. Linden.

— IX -f 229 sid., tr. 1908 3:

LXXXVI. Bidrag tili Helsingfors stads historia, samlade och utgifna

af P. Nordmann. V. Gamla Helsingfors 1550—1640, 184

sid., tr. 1908 3;

LXXXVII. -^^Elias Lönnrots Svenska skrifter, utgifna af Jenny af Forselles.

I. Afhandlingar och öfversättningar. — 355 sid., tr. 1908 . 3:
LXXXVIII. *Förhandlingar och Uppsatser 22. — 1908. (Längre upp-
satser af G. Heinricius, A. Hultin, B. Sjöros.) — XCVIII -|-

210 sid., tr. 1909 3:

LXXXIX. *Josef Julius Wecksell. En studie av Arvid Mörne. 290 sid.,

tr. 1909 4:

XC. ==Svenska Litteratursällskapet i Finland 1885—1910. Minnes-

skrift den 5 februari 1910. 194 ^ 138 sid., tr. 1910. ... 4:
XCI. 'Förhandlingar och Uppsatser 23. — 1909. (Längre upp-
satser af E. Westermarck, G. Heinricius och P. Nordmann.)

— XCIII ^ 233 sid., tr. 1910 3:

XCII. Studier i Nordisk filologi. Utgivna genom Hugo Pipping.

Första bandet. Uppsatser av E. Liden, H. Pipping och R.

Saxen. - 52 +-24 4- 183 sid., tr. 1910 3:

XCIII. Pehr Kalms Resa tili Norra Amerika, änyo utgifven af Fredr.
Elfving och Georg Schauman. Andra delen. Med ett förord
af Georg Schauman. — XI -}- 390 sid., tr. 1910 4:

OBS. De med * utmärkta tomerna hava utdelats at alla medlemm
de övriga endast at stiftare.

Tillkännagivande.

Personer, som önska inträda i Svenska litteratursällskapet,
unna anmäla sig hos Sällskapets skattmästare, direktör Sigfr.
'ullhem, ä Brandförsäkringsaktiebolaget Fennia, Unionsgatan 25.
ällskapets medlemmar fördelas i tre kategorier: „stiftande med-
mmar", vilka inbetala 200 mark eller dämtöver, „ständiga
ledlemmar" , vilka en gdng för alla erlägga 100 mark, sami
ärsmedlemmar" , vilka betala 10 mark ärligen i tolv ars tid,
arefter de överföras tili ständiga medlemmar. Ständiga med-
'mmar och ärsmedlemmar kunna övergä tili stiftare genom att
enlighet med en därför uppgjord tariff inbetala differensen mel-
in stiftareavgiften 200 mark och det som de tidigare erlagt tili
ällskapet. Stiftande medlemmar äga rätt att erhälla samtliga
tkommande tomer af Sällskapets skrifter. Ständiga medlemmar
:h ärsmedlemmar fä alla „Förhandlingar och Uppsatser" och pä
irskild anhällan även skriftserien „Studier i nordisk filologi" , men
V de övriga skrifterna blott de mera populära; dock kunna de
)r halva priset tillösa sig även de andra skrifterna. Nyinträ-
ande stiftande medlemmar erhälla anna gratis nägra fä förut
tkomna tomer, av vilka ett större antal exemplar finnes i arki-
et. Rekvisitioner adresseras tili Sällskapets arkivarie, lektor
'Us Lagerblad, Helsingfors, Västra Hamngatan 2.

Med Svenska litteratursällskapet i Uppsala har överens-
ommelse ingätts, att i detsamma mot erläggande af endast halv
vgift eller kr. 2: 75, postportot inberäknat, kunna inträda med-
'.mmar av Svenska litteratursällskapet i Finland, vilka däri-
enom bliva delaktiga av det i Sverge verkande Sällskapets
krifter. Ocksä äga medlemmarna af bägge Litteratursällskapen
2tt att för halva priset tillösa sig de bäda Sällskapens äldre
krifter, ifall det äterstäende lagret sädant medgiver. Ständiga
ledlemmar av Uppsalasällskapet kunna Litteratursällskapets i
•inland medlemmar bliva, om de sä önska, mot en avgift en
äng för alla av 50 kronor. Inträdessökande äga anmäla sig
OS lektor Lagerblad.

p

>• ^

BE&CIR. MIV 2676

--^^lit.t.".""''"

«^^ESr-'-

^"'^--

u^

\

/

1

^ \

f

/

\

U.C. BERKELEYLIBRARIES

CDSE1Ö127D

.^>^^ '^^

/i^£r£cO

Sj£kiQo