Röda pesten

^M

HA

K.i-Ji

E FOSSELIUS

RÖDA PESTEN

JACK LONDON

OFVERSATTNING AF

VI. D R .^\ X Q K L

STOCKHOIJM :: BOIILIX & Co.

STOCKHOLM

ERNST WESTERBERGS BOKTRYCKERI-A.-B. I91S

eo3

' 7 ^^ .. .

D D

D D

y.

D D D

D D Q

I.

Vägeu löpte på en förhöj ning som i
forna tider hade varit en järnvägs-
bank. Men under många år hade intet
tåg gått fram där. Skog hade växt upp
i gröna våglinjer af träd och buskar på
banvallens sluttande sidor och tvärs öfver
dess krön. Vägen var så smal att en
man nätt och jämt kunde tränga sig
igenom snåren, och den var ingenting
annat än en stig som banats af vilda
djur. Här och där stack ett stycke ros-
tigt järn fram ur skogsmyllan, vittnande
om att skenor och syllar ännu funnos

— 4 —
kvar. På ett ställe hade ett tiotums träd
brutit upp marken just vid en samman-
fogning och lyft upp den ena ändan af
järnvägsskenan, så att den hig blottad.
Och syllen hade tydligen följt med, fast-
hållen af en rälspik tillräckligt lång för
att mellanrummet skulle fyllas af grus
och vissnade löf, så att den murkna lu-
tande plankan nu bildade ett sluttande
plan. Den forntida järnbanan hade t^-d-
ligen varit enspårig.

En gammal man och en gosse voro
stadda på vandring framåt vägen. De
rörde sig långsamt, ty gubben var myc-
ket gammal. Han darrade af ålderdoms-
svaghet och stödde sig tungt mot sin staf.
En tarflig mössa af getskinn sk^^ddade
hans hufvud mot solen, och nedanför
mössan hängde en tunn frans smutshvitt
hår. vSkärmen som skuggade hans ögon
var sinnrikt gjord af ett stort blad, och
under den betraktade han noga vägen,

— 5 —
som lian trampade. vSkäggct skulle ha
varit suöhvitt, om det icke liade rönt
samma inverkan af väder ocli damm som
håret. Det var tjockt och tofvigt och
räckte lionom nästan ända ned till mid-
jan. Hans dräkt utgjordes af ett smutsigt
getskinn. Armarna och benen, skrumpna
och skinntorra, vittnade om hög ålder,
och deras solbrända hud, deras ärr och
skråmor utvisade, att de under många år
varit utsatta för elementens inverkan.

Gossen, som gick förut och lämpade
sina liffuUa musklers rörlighet efter den
gamles långsamma gång, var också klädd
i ett enda plagg — ett raggigt björnskinn
med ett hål på midten, h varigenom han
stuckit upp hufvudet. Han kunde ej vara
mer än tolf år. Han bar en n3digen af-
skuren grissvans kokett instucken i håret
ofvanför ena örat. I ena handen höll han
en halvstor båge och en pil, och på hans
rygg hängde ett koger fullt med pilar.

— 6 —

Ur eu slida fästad \id en skinnrem, som
han bar om halsen, stack det nötta hand-
taget på en jaktknif fram. Gossens hud
var nötbrun, och hans gång var mjuk och
lätt, nästan kattlik. En märklig kontrast
mot den solbrända huden utgjorde hans
ögon. De voro blåa, djupblåa, men skarpa
och genomträngande som ett par borrar.
De tycktes ha för vana att utforska allt
som kom i deras närhet Och medan
gossen vandrade använde han också sitt
luktsinne; hans vidgade och skälfvande
näsborrar tillförde honom en oändlig
mängd budskap från den yttre världen.
Af ven lians hörsel var mj^cket skarp och
hade blifvit tränad till automatisk verk-
samhet. Utan någon medveten ansträng-
ning uppfattade han alla de svaga ljuden
under den skenbara stillheten — han
hörde, särskilde och klassificerade dem
alla antingen de härrörde från vinden,
som kom löfven att prassla, från biens

— 7 -
och myggornas surr, från hafvets aflägsna
brus, hvilket endast söm en vaggsång
trängde till lians öra, eller från de gräf-
vande små djuren i marken under lians
fötter, som krafsade ner en smula jord i
sin hålas öppning.

Plötsligt spändes gossens uppmärksam-
het. Både ögon, öron och luktsinne hade
samtidigt gifvit honom varning. Han
sträckte sin ena hand tillbaka mot den
gamle och rörde vid honom. De stan-
nade bägge. Ett stycke framför dem, på
ena sidan af bankens krön, hördes ett
knastrande ljud, och gossens ögon voro
ifrigt riktade mot topparna på några bus-
kar som satts i rörelse. Det knakade i
grenarna och en stor gråbjörn kom i sikte,
men han stannade tvärt, då han fick se
de bägge vandrarna. Han tyckte icke om
dem, ty han brummade vresigt. Lång-
samt lade gossen pilen till rätta på bågen,
och långsamt spände han strängen. Men

— 8 —

icke eu sekuud tog lian vsiiia ögou från
björnen. Den gamle stirrade under sin
bladskärm på den hotande faran, och han
stod lika stilla som gossen. Några se-
kunder varade den ömsesidiga gransk-
ningen, men så började björnen visa en
tilltagande retlighet, och gossen gaf med
en rörelse på hufvudet den gamle man-
nen ett tecken att gå åt sidan och bege
sig utför banken. Gossen följde efter ho-
nom, gick baklänges och med bågen spänd
och färdig att skjutas af. De väntade tills
de genom prasslet i buskarna på mot-
satta sidan hörde att björnen hade gått
vidare. Gossen gjorde en grimas, då han
vände om upp till vägen.

»Väldig bjässe den där, farfar», sade
han småskrattande.

Den gamle skakade på hufvudet.

»De bli allt större och större , klagade
han med sin tunna och daiTande falsett.
»Hvem kunde tro att jag skulle få upp-

— 9 —
lefva en tid, då man råkar i fara för sitt
lif pä vägen till Cliff House! När jag
var pojke, ser du Edvvin, brukade män
ock kvinnor ock småbarn komma ut kit
i tiotusental från San F^rancisco, då det
var vackert väder. Ock då fanns kär
inga vilda djur. Nej, minsann. De va'
så sällsynta att man brukade ge pengar
för att få se på dem, när de va' instängda
i burar. ->

>Hvad är pengar för något, farfar?»

Innan den gamle mannen känn svara,
erinrade gossen sig någonting. Han stack
med triumferande upps3'n in kanden i en
ficka innanför björnskinnet ock tog fram
en illa medfaren ock anlupen silfverdol-
lar. Den gamles ögon h-ste då kan koll
m3aitet tätt intill dem.

»Jag ser inte», mumlade kan. »Meu
försök om du kan se när den är präglad,
Edwin.»

Gossen skrattade.

lO

->Ni är allt rolig ni, farfar», utropade
han förtjust, »som alltid vill inbilla en att
små märken betyda någonting.»

Den gamles ansikte uttryckte en bedröf-
velse, vid hvilken lian tydligen var van, och
han förde mj-ntet på nytt intill sina ögon.

»År 20I2», skrek han till med gäll
röst och började sedan pladdra på ett löj-
ligt sätt. »Samma år som Morgan den
femte blef kallad till president i Förenta
staterna af Magnaternas komité. Den
här slanten måste ha varit bland de sist
myntade, för röda pesten kom 2013. Å,
Herre Gud! Å, Herre Gud! Besinna det!
Det är nn sextio år se*n, och jag är den
ende som finns kvar i lifvet af dem som
lefde på den tiden. Hvar har du fått
myntet ifrån, Edwin?»

Gossen, som hela tiden hade sett på
honom med det medlidsamma intresse
man erfar inför en sinnessvag människa,
svarade raskt:

— II —

5>Från Hoo-Hoo. Han hittade det en
gång, när vi vallade getterna där nere
i närheten af San José i våras. Och Hoo-
Hoo sa' att det var pengar. Men är ni
inte hungrig nu, farfar?»

Den gamle grep ett fastare tag om sin
staf och fortsatte sin väg. Hans ögon
lyste begärligt »

»Vill väl hoppas att Harläpp har fun-
nit en krabba eller två», mumlade han.
»De ä' goda att äta, krabbor, mycket goda
att äta, när man inte längre har några
tänder, men har sonsöner, som ä' tillgifna
sin gamle farfar och gärna fånga krabbor
åt honom. När jag va pojke . . .»

Men nu hejdades Edwin plötsligt af nå-
got som han såg, och han spände sin båge.
Han hade stannat framför en ränna i
järnvägsbanken. En gammal täckdikning
hade där så småningom blifvit bortspolad,
och då vattenflödet icke längre mött nå-
got hinder, hade banken blifvit genom-

— 12 —

skuren ända upp till ytau. På den mot-
satta sidan stack en skena ut of ver rän-
nan och lyste rostig bland rankorna, som
växte öfver den. Och där bortom satt en
kanin hopkrupen vid en buske och stir-
rade ängsligt på gossen. Af ståndet mel-
lan dem var drygt femtio fot, men pilen
träffade målet. Den sårade kaninen skrek
högt af smärta och förskräckelse och för-
sökte rädda sig in bland buskarna. Med
blixtens hastighet tog gossen ett hopp
ner i kl3'ftan och klättrade upp på andra
sidan. Hans smärta kropp rörde sig be-
hagfullt och med en precision som om
hans muskler varit stålfjädrar. Himdra
fot längre bort hann han upp sitt b}i:e
i ett busksnår, krossade dess hufvud mot
en trädstam och lämnade sedan kaninen
åt sin farfar att bära.

> Kaninkött är godt, mycket godt», sade
den gamle med dallrande röst, ^^men i

— 13 —
fråga 0111 utvalda läckerheter föredrar jag
krabbor. När jag var pojke ...»

»H varför pratar ni så mycket som iiite
är möjligt att förstå?» afbröt Edwin otå-
ligt den gamles sladder.

Det var icke precis dessa ord som gos-
sen använde, men han sade någonting
ditåt, ehuru med mera gutturala och ex-
plosiva ljud och mera sparsamma fraser.
Hans tal hade en viss likhet med den
gamle mannens, och den sistnämndes språk
hade för öfrigt tydligen med tiden under-
gått en försämringsprocess.

»Skulle just vilja veta hvai-för ni kal-
lar krabbor för 'utvalda läckerheter'», fort-
satte Edwin. »En krabba är väl en krabba,
eller hur? Aldrig har jag hört det där
löjliga namnet på dem förr.»

Den gamle suckade, men svarade ej,
och de fortsatte sin väg under tystnad.
Då de kommo ut ur skogen på d3^nerna,
som sträckte sig utmed hafvet, blef bruset

— 14 —
fråu bränningarna starkare. Några get-
ter betade mellan sandkullarna, och en
pojke i djnrlind vaktade dem med till-
hjälp af en varglik hund, som något på-
minde om en collie. '^ Med bränningar-
nas brus blandades ett oafbrutet groft
skall eller tjut som kom från en grupp
spetsiga klippor hundra yards från stran-
den. Där hade väldiga sjölejon kraflat
sig upp för att ligga och sola sig eller
slåss med hvarandra. I den närmaste för-
grunden höjde sig röken från en eld, som
sköttes af en tredje gosse, äfven han klädd
som en vilde. I hans närhet lågo några
varglika hundar hopkrupna, af samma
slag som den som vaktade gettema.

Den gamle mannen påskyndade sina
steg och drog begärligt åt sig luften då
han nalkades elden.

»Musslor! > mumlade han förtjust
^^ Musslor! Och är det inte en krabba

* Skotsk vallhund.

— 15 —
du har där, Hoo-Hoo? Är det inte eii
krabba? Oj, oj — livad ni ä' snälla mot
.gamle farfar, pojkar! ^>

Hoo-Hoo, som tydligen var vid Edwins
ålder, gxinade belåtet

>Här finns så mycket ni vill ha, far-
far. Jag har fångat fyra stycken. >

Den gamles darrande ifver var ömklig
att skåda. Han satte sig ned i sanden
så raskt som hans styfva lemmar kunde
tillåta och petade fram en stor bergmussla
ur kolen. Hettan hade förmått musslan
att öppna sig, och dess laxfärgade kött
var genomstekt. Med tummen och pek-
fingret grep gubben darrande af ifver den
efterlängtade läckerbiten och stoppade den
i munnen. Men den var för het, och i
nästa ögonblick spottade han häftigt ut
den. Den gamle mannen harklade och
spottade, och tårarna runno ur hans ögon
och utför hans kinder.

- i6 — •

De tre gossarna voro riktiga vildar med
vildmaiisnaturens gr3'mnia humor. För
dem var detta uppträde öfvermåttan löj-
ligt och de skrattade med full hals. Hoo-
Hoo hoppade och dansade i förtjusning
och Edwin rullade sig skrattande på mar-
ken. Gossen med getterna kom springande
för att få vara med om munterheten.

»Lägg dem att svalna, Edwin, lägg dem
att svalna», bönföU den gamle midt un-
der sin pina, utan att göra något försök
att torka bort tårarna som ännu ström-
made från hans ögon. »Och svala af en
krabba också, du Edwin. Du vet att
gamle farfar tj-cker om krabbor. >

Från kolen hördes nu ett starkt frä-
sande, som kom sig däraf, att en mängd
musslor öppnade sina skal och vätskan
sjöd öfver. Det var stora skaldjur, tre å
sex tum långa. Gossarna rakade ut dem
från kolen med käppar och lade dem att
svalna på en stor drifvedsplanka.

— 17 ~

»När jag var pojke, skrattade vi iute
åt våra gamla • — vi hade respekt för
dem. >^

Pojkarna fäste ingen uppmärksamhet
vid hans ord, och farfadern fortfor att
muttra en osammanhängande ramsa af
klagan och klander. Men nu hade han
blifvit mera varsam och brände sig icke
i munnen. Alla började äta med bara
fingrarna och under ett högljudt smac-
kande. Den tredje gossen, Harläpp, smuss-
lade listigt en nypa sand på en läckerbit,
som den gamle just skulle stoppa i mun-
nen, och när det grofva gruset skrapade
emot gubbens gom, väckte detta ett n3'tt
våldsamt skratt. Den gamle mannen hade
ingen aning om, att pojkarna spelat ho-
nom ett spratt, och han harklade och
spottade tills Edwin slutligen tyckte synd
om honom och räckte honom en kalebass
med friskt vatten, så att han skulle få
skölja sig i munnen.

— i8 —

»Hvar har du krabborna, Hoo-Hoo?»
frågade Edwin. »Farfar vill gärna ha en.»

Och farfaderns ögon lyste på nytt be-
gärligt, då en stor krabba räcktes honom.
Det var ett skal med alla benen kvar,
men köttet var borta för längesedan. Med
skälfvande fingrar och under ett förvän-
tansfullt pladder bröt den gamle af en klo
och fann den tom.

•^Oj) oj — krabborna, du Hoo-Hoo!»
jämrade han. »Krabborna?»

»Var bara skoj, farfar. Finns inga
krabbor. Har inte hittat några.»

Pojkarna voro utom sig af förtjusning,
när de sågo tårar af missräkning tillra
utför den gamles kinder. Men så bytte
Hoo-Hoo oförmärkt det tomma skalet mot
en nykokt krabba. Den var redan bruten,
och genom det krossade skalet spred sig
en doftande ånga från det hvita köttet.
Doften trängde till den gamles näsa, och
han tittade häpet ner.

— 19 —

Öfvergången från sorg till glädje var
blixtsnabb. Han fnös och mumlade ocli
pustade, och han nästan gnällde af för-
tjusning, då han började äta. Detta frå-
gade pojkarna icke alls efter, ty det var
någonting, som de voro vana att se. Lika
litet brydde de sig om hans utrop och
underliga uttryck, som de icke förstodo.
Till exempel då han smackade med läp-
parna och tuggande mumlade: :> Majonnäs,
ja! Att bara tänka på det — majonnäs!
Och nu är det sextio år sedan sista gån-
gen det tillagades! Tre generationer, som
inte ha fått känna lukten af den såsen
en gång! Och på den tiden serverades den
alltid till krabbor på hvarenda restauran t.»

Då den gamle mannen icke förmådde
äta mera, suckade han, torkade af hän-
derna mot sina nakna ben och satt och
stirrade utåt hafvet I sin belåtenhet öfver
att magen var mätt fördjupade han sig i
hågkomster från forna dagar.

— 20 —

»Att bara tänka på det! Jag har sett
den här stranden vimla af män, kvinnor
och barn under glada söndagar. Och då
fanns här inga björnar, som kunde äta
upp dem heller. Och där uppe på höj-
den låg en stor restaurant, och där kunde
man få allt hvad man \^lle i matväg. På
den tiden bodde fyra millioner människor
i San Francisco. Och nu finns det på
stadens hela område och i trakten där-
omkring knappast fyrtio. Och härute på
hafvet såg man ständigt skepp på ut- eller
ingående till Golden Gate. Och luftskepp
däruppe bland skyarna — styrbara bal-
longer och fh^gmaskiner. De kunde gå
tvåhundra mil i timmen. I kontraktet för
flygposten mellan Ne^\york och San Fran-
cisco var den farten bestämd som mini-
mum. Det fanns en flygare — en frans-
man, jag har glömt hvad han hette —
som gick ända till trehundra. Men det
var riskabelt — för riskabelt för konser-

— 21 —

vativt folk. Han hade i alla fall funnit
rätta klaven ocli hade nog redt ut hela
saken, om inte pesten hade kommit När
jag var pojke, fanns det folk, som mindes,
när det första seroplanet kom till, och nu
har jag lefvat så länge, att jag har sett
de sista — och det för sextio år se^n. >

Den gamle fortfor att prata utan att
gossarna hörde på. De hade länge varit
vana vid hans sladder och dessutom an-
vände han en massa ord, som för dem
icke hade någon betydelse. Under gub-
bens långa monologer undergick alltid
hans språk en märkbar förbättring både
till konstruktion och uttryck. Men när
han talade direkt till gossarna, öfvergick
han mestadels till deras eget enkla och
konstlösa sätt att uttrycka sig.

»Men det fanns inte så godt om krab-
bor på den tiden», fortsatte den gamle
mannen. »De fiskades upp och ansågos
för en stor delikatess. Och det var inte

— 2 2 —

tillåtet att ta dera mer än en enda månad
på hela året. ]\Ien nu — nu kan man
ta dem året om. Tänk, tänk — att kunna
ta så mycket krabbor man vill och när
man vill, i vågsvallet utanför Cliff House!

En plötslig oro bland getterna kom
gossarna att springa upp. Hundarna vid
elden rusade i väg till sina morrande
kamrater, som vaktade getterna, och get-
terna sökte i vild flykt skydd åt det håll
där människorna befunno sig. Ett hälft
dussin magra och gråa djur kommo f ram-
tassande mellan sandkullarna och vande
sig mot hundarna, som .morrande reste
ragg. Edwin sköt af en pil, men den
träffade ej. Harläpp hade däremot en
slunga, sådan som den David använde i
sin kamp mot Goliath, och han kastade
med den en sten, som flög hvinande genom
luften och föll ner midt ibland vargania,
h varefter de lu.skade i väg inåt den mörka
eucalyptusskogen.

— 23 —

Gossarna skrattade och lade sig åter-
igen ner i sanden, men gnbben drog en
djnp snck. Han hade ätit för mycket,
och med händerna knäppta öfver magen
började han åter prata för sig själf.

»Fl3^ktiga S3\stem glida bort som en
dimma», mnmlade lian — det var tydli-
gen ett citat. )>Ja, så är det — dimma
och fÖrgänglighet. Allt mänskligt arbete
på vår planet är ingenting annat än dimma.
Människan har gjort de nyttiga djnren
till hnsdjnr, ntrotat vilddjnren och rensat
jorden från vild växtlighet. Och så togs
människan bort, och det förhistoriska lif-
vets vågor rnllade tillbaka igen öfver värl-
den och sopade bort livad människohän-
der hade uträttat. Ogräs och skog växte
åter npp på de odlade fälten, rofdjnr här-
jade bland husdjnrens flockar, och nn
finns det vargar på stranden vid Cliff
Honse.» Han tycktes slagen af förfäran
vid denna tanke. »Där fordom fyra mil-

— 24 —

lioner människor roade sig ströfva nu
vargar omkring, och mänsklighetens för-
vildade ättlingar måste med förhistoriska
vapen försvara sig mot vilddjurens betar.
Tänk, tänk! Och allt detta därför att
Skarlakanspesten ...»

Det sista ordet hade uppmärksammats
af Harläpp.

»Det där babblar han alltid om», sade
han till Edwin. »Hvad är skarlakan? ;>

»En lönn i skarlakansskrud verkar på
mig som hornsignaler», citerade gubben.

»Det är detsamma som rödt.^, svarade
Edwin. »Du vet det inte därför att du
hör till Chaufförstammen. De ha aldrig
vetat någonting, ingen af dem. Skarlakan
är rödt, det vet jag.»

»Rödt 'é! väl rödt, tänker jag, eller hur?»
sade Harläpp vresigt »Hva' tjänar det
då till att vara högfärdig och kalla det
för skarlakan? H varför säger ni så ofta
saker som ingen begriper, gammelfar?»

— 25 —

frågade liau gubben. »Inte är skarlakan
nånting, men rödt är rödt Och Hvarför
säger ni då inte rödt?»

)5"Rödt är inte det rätta ordet om pesten»,
lydde den gamles svar. »Det var skar-
lakanspest. Hela ansiktet och hela krop-
pen blefvo skarlakansröda inom en timme.
Det måtte jag väl veta! Har sett till-
räckligt af det Och det skall jag säga
er, att skarlakan var det, därför att ~
jaha, därför att det var skarlakan. Det
finns intet annat ord som duger.»

»A, rödt 'é! godt nog åt mig», muttrade
Harläpp envist »Min far kallar rödt för
rödt, och han vet nog hvad han säger.
Han har sagt att alla människor strök
med i röda pesten.»

»Din far ä' bara en vanlig simpel karl,
och så var hans far före honom», gen-
mälde den gamle hetsigt »Jag måtte väl
känna till Chaufförstammens ursprung!
Din farfar var chaufför, en tjänare utan

— 26 —

uppfostran. Han arbetade åt andra. Men
din farmor var af god familj, skada att
barnen inte bråddes på henne. Jag måtte
\äl komma ihåg, när jag först råkade på
dem, då de fiskade vid Temescalsjön!^»

:>Hva är 2ippfostraiO.^:y frågade Edwin.

5>Att kalla rödt för skarlakan >^, inföll
Harläpp försmädligt och fortsatte sedan
sin attack mot den gamle. :. ^Min far har
sagt — och han hade hört det af sin far,
innan han kolade af — att er hustru var
af Santa Rosastammen, och att hon inte alls
var nånting att skr3'ta med. Han sa att
hon hade varit servitös, innan Röda pesten
kom. Hvad servitös är, det vet jag inte,
men det kan du kanske säga mig, Edwin?»

Edwin skakade på hufvudet till tecken
att han också var okunnig om den saken.
Det är sant att hon var uppasserska--,
medgaf den gamle. »Men hon var i alla
fall en h3'gglig människa, och din mor
var hennes dotter. Efter pesten var det

_ 27 —
ondt om kvinnor, och hon var den enda
jag knnde få tag i — om hon nu också
var servitös, som din far kallar det. Men
det är inte vackert att tala om sina gamla
anförvanter på det sättet»

»Far säger, att den förste Chaufförs
hustru var en lady...»

»Hvad är en lady då?» frågade Hoo-
Hoo.

»En lady är förstås en Chaufförs squaw»,
inföll Harläpp raskt

»Den förste Chaufför hette Bill och
var en simpel karl, som jag sa' för en
stund sedan», förklarade gubben, »men
hans hustru var en lady, en förnäm dam.
Före Skarlakanspesten var hon gift med
Van Warden, ordförande i Industrimag-
naternas komité och en af de tolf, som
regerade Amerika. Han ägde en hel
billion och åttahundra millioner dollars
— oerhörda massor sådana mynt som
det du har i din ficka, Edwin. Så kom

— 28 —

Skarlakanspesteu, och så blef hon hustru
åt Bill, den förste af stammen Chaufför.
Han slog henne också. Det har jag själf
sett.»

Hoo-Hoo, som låg på magen i sanden
och lättjefullt borrade ned sina tår i gru-
set, skrek plötsligt till och undersökte
noga först sina tånaglar och sedan det
lilla hålet han gräft. De bägge andra
pojkarna hjälpte honom, och de refvo
raskt undan sanden med händerna, tills
tre skelett kommo i dagen. Två av dessa
hade varit fullvuxna personer och det
tredje ett halfväxt barn. Den gamle man-
nen kraflade sig fram ett stycke och såg
på fyndet.

»Offer för pesten ^, förklarade hau. :^På
det sättet dogo de öfverallt under den
sista tiden. Det här måste ha varit en
familj, som ville fly undan smittan och
greps af den här på stranden vid Cliff
House. De . . . Hvad gör du nu, Edwin?»

— 29 —

Så frågade han med plötslig ovilja,
Edwin liade börjat bryta loss tänderna ur
en af skallarna med sin jaktknif.

»Tänker trä* upp dem», blef svaret

De tre gossarna sysslade ifrigt med
detta, ock där blef ett knackande ock ham-
rande, hvarunder den gamle mannen pra-
tade för sig själf utan att de hörde på.

»Ni ä' minsann ena riktiga vildar. Ha
redan lagt er till med seden att prj^da
er med människotänder. Nästa genera-
tion kommer väl att sticka hål i näsor
och öron och bära pr3^dnader af ben och
musselskal. x\, jag vet det nog. Män-
niskosläktet är dömt att sjunka tillbaka
längre och längre i urtidsmörkret, innan
det pä nytt begynner sitt mödosamma
klättrande uppåt till civilisation. När vi
då tillväxa i antal och anse oss ha brist
på utrjmime, börja vi slåss och döda hvar-
andra. Och då kommer man att ståta
med blodiga skalper vid bältet — lik-

_ 30 —

som du, Edwin, den mildaste af mina
sonsöner, redan har börjat gå med den
där vidriga grissvansen. Kasta bort den,
min gosse — kasta bort den!»

»Hvad den gamle pratmakaren håller
för ett väsen!» anmärkte Harläpp, då alla
tänderna voro utdragna och man skulle
skrida till en rättvis fördelning.

De voro nn^cket hastiga och tvära både
i handlingar och ord, och deras tal un-
der öfverläggniugarna om fördelningen af
de bästa tänderna blef verkligen ett ovä-
sen. De talade med eustafviga och häf-
tigt framstötta ord, som snarare liknade
ett snatter än ett mänskligt språk. Och
ändå funnos där reminiscenser af gram-
matiska konstruktioner och konjugationer,
som föreskrefvo sig från en öfverlägsen
kultur. Afven den gamle mannens språk
var så fördärfvadt, att det skulle förefalla
som idel nonsens, om det blefve bokstaf-
ligt återgifvet. Detta var emellertid hän-

— 31 —
delsen endast då han talade med gos-
sarna. Då han kom riktigt i farten med
att prata för sig själf, blef hans tal små-
ningom ren engelska. Satserna blefvo
längre och uttalades med en rytm och en
lätthet, som påminde om föreläsningskate-
dern.

»Berätta för oss om Röda pesten, gam-
melfar:», uppmanade Harläpp sedan tand-
delningen blifvit af slutad till allas belå-
tenhet.

»Om Skarlakanspesten; , rättade Edwin.

>:Och bry er inte om att använda ert
konstiga språk till oss», fortfor Harläpp,
»Tala begripligt — så som en Santa Ro-
san .5>é^ tala. De andra i stammen tala
inte alls som ni.>>

g'g

°G°°G°

g'g

°s°°s°

g"g

II.

Den gamle såg helt belåten ut, då
man sålunda vädjade till honom.
Han klarade strupen och började.

>För tjugu eller tretti år se^n var man
ifrig att få höra mig berätta. Men nu
för tiden tycks ingen vara intresserad af . . .»

>^Där ha \'i det nu igen!» skrek Har-
läpp förargad. »Kan ni inte låta bli edra
dumheter och tala begripligt? Intresserad
— hvad är det? Ni talar som en barn-
unge, som inte vet hvad han säger.»

»Låt honom hållas», uppmanade Edwin.
»Annars blir han ilsken och säger inte

— 33 —
ett ord. Bry er inte om det som är ga-
let Alltid kan vi begripa något af det
han berättar.»

»Låt gå då, gammelfar», sade Hoo-
Hoo uppmuntrande. Ty den gamle man-
nen liade redan börjat mumla om bristen
på aktning för äldre ocli återfallet till
grymhet hos de människoraser, som från
en hög kultur hade sjunkit ned till pri-
mitiva förhållanden.

Han började sin berättelse.

»Det fanns mycket, mycket folk i värl-
den på den tiden. Bara i San Francisco
bodde fyra millioner ...»

»Hvad är millioner?» af bröt Edwin.

Gubben såg vänligt på honom.

^>Jag vet, att du inte kan räkna till
mer än tio, och jag vill förklara för er
hvad jag nu sade. Håll upp bägge hän-
derna. På dem har du tio fingrar. Nå
— nu tar jag upp ett stort sandkorn —
håll det i din hand, Hoo-Hoo.» Han

3

— 34 —
lade kornet i Hoo-Hoos hand och fort-
satte: »Det där sandkornet ta vi för att
vara lika mycket som Edwins tio fingrar.
Så tar jag upp ett nytt korn. Då ha vi
tio fingrar till. Och så lägger jag till ett
tredje, och så ett till och ett till — ända
tills jag har lagt dit lika många sand-
korn som Edwin har fingrar. Då ha vi
hvad jag kallar för ett hundratal. Kom
ihåg det ordet — ett hundra. Och nu
lägger jag den här kiselstenen i H ar-
läpps hand. Den ta vi för tio sandkorn,
eller tio gånger tio fingrar, det vill säga
ett hundra. Nu plockar jag dit flera
stenar, så att de bli tio. Då ha vi så
m\^cket som ettusen fingrar. Jag tar så
ett musselskal, som får beteckna tio ste-
nar eller hundra sandkorn eller ettusen
fingrar ...»

Och på detta sätt sti'äfvade han arbet-
samt och med oupphörliga upprepningar
att bibringa deras hjärnor ett enkelt be-

— 35 —
grepp om antal. Då beloppet steg högre,
lät han gossarna hålla olika värden i
hvardera handen. För ännu större sum-
mor lade han S3?'mbolerna på drif veds-
plankan, och då han slutligen såg sig
strandsatt på symboler, måste han an-
vända de utdragna tänderna för million-
tal och krabbskalen för billiontal Men
där stannade han, emedan gossarna tj^ck-
tes vara trötta.

»Ja — det fanns fyra millioner män-
niskor i San Francisco, så många som
summan af iyrsi tänder.»

Gossarnas ögon irrade från tänderna
och från hand till hand ända ner till
sandkornen och Edwins fingrar. Och se-
dan följde de på nytt de stigande serierna
under tydligt bemödande att göra sig en
föreställning om ett så ofattbart antal.

»Det var en hel hop folk det, gam-
melfar», framkastade Edwin slutligen på
måfå.

- 36 -

>Som sanden här, barn — alldeles som
sanden här, om hvartenda sandkorn vore
en man eller en kvinna eller ett barn.
Ja, min gosse, alla de människorna bodde
här i San Francisco. Och ibland kommo
de nt hit till stranden — nästan mera
folk än här finns sandkorn. Alltid flera
-— och flera — och flera. Och San
Francisco var en ståtlig stad. Och på
andra sidan viken —- där vi hade vårt
läger förra året — bodde ändå mera folk,
bortom Point Richmond, på slätten och
kullarna, hela vägen rundt om till San
Leandro, också en stor stad med sju mil-
lioner invånare . . . Betänk, sju tänder —
sä stor summa är sju millioner.»

Gossarnas ögon vandrade återigen hela
serien uppåt och nedåt från Edmns fing-
rar till tänderna på drifvedsstocken.

> Världen var full med folk. Statisti-
ken för 20 1 o uppgaf att det fanns åtta
billioner människor i hela världen —

— 37 -
tänk er det, åtta kräftskal, eller åtta bil-
lioner. Då var det inte som nii. Män-
niskorna visste en kel del mera i fråga
om att skaffa sig föda. Och ju mera föda
det fanns, desto mera ökades befolknin-
gen. År 1800 fanns det ettkundrasjuttio
millioner bara i Europa, Hundra år se-
nare — ett sandkorn, Hoo-Hoo — ja,
hundra år senare, år 1900, fanns det i
Europa femhundra millioner — fem sand-
korn, Hoo-Hoo, och den här tanden. Det
visar hur lätt det var att skaffa föda och
hur folkmängden växte. Och år 2000
hade Europa femtonhundra millioner in-
vånare. Det var på samma sätt i hela
den öfriga världen också. Åtta krabb-
skal — ja, åtta billioner människor fanns
det på jorden när Skarlakanspesten kom.
Jag var en ung man när den började,
bara tjugusju år. Och jag bodde i Berkele}^
på andra sidan om San Franciscoviken.
Du kommer väl ihåg de stora stenhusen,

- 38 -

Edwin, soui vi sågo då vi konimo utför
höjderna från Contra Costa? Just där
var det jag bodde, i de stora stenhusen.
Jag var professor i engelsk litteratur.»

M3^cket af detta låg utom de tre gos-
sarnas begrepp, men de försökte fatta
hvad de kunde af farfaderns berättelse
om det förflutna.

)e>Hvad hade de stenhusen till?» frågade
Harläpp.

»Du kommer väl ihåg när din far
lärde dig simma?»

Gossen nickade.

»Nå, vid California-universitetet — det
var så de där husen kallades — lärde
vi unga män och kvinnor att tänka. All-
deles som jag nyss med tillhjälp af stenar
och krabbskal har försökt göra klart för
er hur mycket folk det fanns på den
tiden. Det fanns ofantligt mycket att lära.
De unga männen och kvinnorna, som vi
undervisade, kallades för studenter. Vi

— 39 —
hade stora rum att undervisa i, och jag
talade till fyrtio eller femtio i sänder,
alldeles som jag nu talar till er. Jag ta-
lade till dem om böcker som andra män
hade skrifvit före deras tid, och äfven
ibland om sådana som skrifvits under
deras tid ...»

»Var det allt hvad ni gjorde?» frågade
Hoo-Hoo. »Bara tala och tala och tala?
Hvem jagade då åt er och skaffade kött?
Hvem mjölkade getterna? Hvem fiskade?»

»En förnuftig fråga, Hoo-Hoo, verk-
ligen en förnuftig fråga. Som jag förut
har sagt, var det på den tiden lätt att
skaffa föda. Vi voro mycket kloka. Några
skaffade föda åt många. De andra syss-
lade med andra saker. Och jag — som
du sa — jag talade. Jag talade hela
min arbetstid. Och för det fick jag min
föda — mycket mat, god mat, fin och
härlig mat, som jag nu inte har smakat
sedan sextio år tillbaka och aldrig mer

— 40 —

skall få smaka. Iblaud kommer jag på
den tanken, att det mest underbart full-
ändade i vår storartade civilisation var
födan — dess ofattbara rikligbet, den
gränslösa omväxlingen och de underbara
läckerheterna. Ack, mina barnbarn —
lifvet var värdt att lefva på den tiden, då
man hade så härliga saker att äta.»

Detta låg utom gossarnas fattningsför-
måga, men de läto det gå sig förbi —
både de underliga orden och tankarna —
och ansågo det endast för fjolligt gubb-
sladder.

»De som arbetade med att skaffa oss
föda kallade vi för 'fria medborgare', men
det var bara ett skämt. Vi som hörde
till de styrande klasserna ägde all jord,
alla maskiner, allting. De som skaffade
födan voro våra slafvar. Vi togo nästan
all föda de anskaffade och lämnade litet
åt dem, så att de fingo äta och kunde
arbeta och skaffa oss mer ...»

— 41 ~

»Jag skulle ha gått ut i skogen och
skaffat föda åt mig själf», förklarade Har-
läpp, »och om nå'n hade försökt ta den
ifrån mig, skulle jag ha dödat honom.»

Den gamle skrattade.

:^Har jag inte sagt er att vi som till-
hörde de styrande klasserna ägde all jord,
all skog, allting? Om någon af de under-
ordnade inte ville arbeta för oss, straffade
Ad honom, eller också fick han svälta
ihjäl. Men det var mycket få som gjorde
det De föredrogo att skaffa föda åt oss
och förfärdiga kläder åt oss — och till-
handahålla oss tusen — ett musselskal,
Hoo-Hoo — tusen behagligheter och njut-
ningsmedel. Och jag var professor Smith
på den tiden — professor James Howard
Smith. Och mina kurser voro mycket
populära. Det vill säga en massa af de
unga männen och kvinnorna hörde mig
gärna tala om böckerna som andra hade
skrifnt.

— 42 —

> Och jag var mycket nöjd och belåten
och hade härliga saker att äta. Och mina
händer voro mjuka, därför att jag inte
arbetade med dem, och hela min kropp
var ren och klädd i fina kläder.» Han
betraktade med ovilja sitt snuskiga get-
skinn. »Så här var man inte klädd på
den tiden. Till och med våra slafvar
hade bättre kläder än så. Och vi voro
\1:terst renliga. Vi tvättade oss flera gån-
ger om dagen i ansiktet och om hän-
derna. Ni, pojkar, tvätta er inte, såvida
ni inte falla i vattnet eller ge er af ut
och simma. ^>

»Det gör inte ni heller, gammelfar»,
inföll Hoo-Hoo.

»Nej — jag vet, jag vet Jag ä' en
smutsig gammal gubbe. ]\Ien tiderna ha
förändrats. Ingen tvättar sig nuförtiden,
och det finns inga hjälpmedel. Det är
sextio år sedan jag skg ett stycke tvål.
Hvad tvål är vet ni inte, men jag bryr

— 43 —
mig inte om att beskrifva det, för jag skall
ju berätta om Röda pesten. Ni vet livad
det är att vara sjuk. Vi kallade en sjuk-
dom för farsot, när den var smittsam.
Många sjukdomar komma sig af något
som vi kallade för baciller. Kom ihåg
det ordet — baciller. En bacill ä' en
mycket liten tingest. Det är som fästin-
garna — de där som hundarna få på sig
i skogen, när de springa omkring där på
våren — bara med den skillnaden att
bacillen ä' så förskräckligt liten, så liten
att man inte kan se den en gång ...»

Hoo-Hoo brast i skratt.

»Ni är allt rolig ni, gammelfar, som
pratar om saker som man inte kan se!
Om ni inte kan se dem, hur vet ni då
att de finns? Det skulle jag just vilja
veta. Hur kan ni veta något om det ni
inte kan se?»

^^ Mycket klokt frågadt, Hoo-Hoo, mycket
klokt Men vi kunde se — några af dem.

— 44 —
Vi hade något som vi kallade för mikro-
skop, och dem höll vi framför våra ögon
och tittade genom dem, och då sågo vi
tingen större än de verkligen voro. Det
var många saker som vi inte alls kunde
se utan mikroskop. Våra bästa ultra-
mikroskop visade en bacill f3^rtiotusen
gånger större än han var. Vi sa att ett
musselskal skulle motsvara tusen fingrar
som Ed\nns. Tänk er då fyrtio vså'na
musselskal — så många gånger större
blef bacillen för våra ögon, när vi be-
traktade den genom mikroskopet Vi
hade också andra utvägar — som vi
t. ex. använde \dd biografföreställningar
— att göra en f3^rtiotusen gångers bacill
ännu många, många tusen gånger större.
På det sättet sågo vi alla dessa ting som
ingen kunde se med blotta ögat Tag
ett sandkorn. Dela sönder det i tio delar.
Och sedan en af de delarna i tio andra,
och en af dem i tio, och en af dem i tio,

— 45 —
och en af dem i tio — och håll på så
där en hel dag, så har du kanske när
solen går ner en så liten smula kvar
som en bacill.^

Gossarna visade öppet sitt misstroende.
Harläpp fnös och hånskrattade och Hoo-
Hoo småf nittrade, tills Edwin knuffade
dem för att de skulle vara t3^sta.

»Fästingen suger åt sig hundens blod,
men bacillen — som är så förskräckligt
liten — går rakt in i kroppens blod och
där ynglar den af sig alldeles oerhördt.
På den tiden som jag talar om kunde
det finnas så många som en billion —
tänk bara, som ett krabbskal — i en
människokropp. Vi kallade dem för mi-
kro-organismer. När en människa hade
fått ett par millioner eller en billion i
sitt blod, var hon sjuk. Bacillerna voro
en sjukdom. Det fanns många olika
slags baciller — flera än det finns sand-
korn här på stranden. Den mikro-orga-

- 46 -

niska världen var en osynlig värld, vi
kunde inte se den och visste mycket litet
om den. Men något visste vi ändå. Där
fanns bacillus anthracis, där fanns luicro-
coccus — där fanns Bactcrium lermo och
Bacteritim lactis, som ännu i dag gör get-
mjölken sur. Och där fanns Schizomy-
cetes i oändlighet. Där fanns också många
andra ...»

Och nu fördjupade sig den gamle i en
redogörelse för olika baciller och deras
natur och använde därvid ord och fraser
så märkvärdigt långa och bes3mnerliga
att gossarna gjorde miner åt hvarandra
och tittade ut öfver den ödsliga oceanen
i stället för att höra på gubbens prat.

:>Men hur var det med Röda pesten,
farfar? > frågade Edwin slutligen.

Den gamle r3'ckte till, besinnade sig
och afbröt det föredrag, hvarmed han i
tankarna underhållit en helt annan åhö-
rarekrets från katedern i sin forna före-

— 47 —
läsningssal ocli refererat den för sextio år
sedan nyaste teorin angående baciller ocli
af dem förorsakade sjukdomar.

»Ja, ja, Edwin — jag hade glömt . . .
Ibland blir minnet af det förflutna mig
öfvermäktigt, ocli jag glömmer att jag ä'
en smutsig gammal man klädd i getskinn
— och att jag vandrar omkring i en vild-
mark med barnbarn som ä' vildar och
vakta getter. 'Förgängliga system förgå
som en dimma', och så gick det med vår
ärorika kolossala civilisation. Jag är en
trött gammal man. Jag hör till stammen
Santa Rosan. Jag gifte mig in i den
stammen. Mina söner och döttrar gifte
sig in i stammarna Chaufför, Sacramento
och Palo-Alto. Du, Harläpp, är en Chauf-
för, Edwin en Sacramento och Hoo-Hoo
en Palo-Alto. Den stammen har tagit
sitt namn efter en stad som låg i när-
heten af ett annat stort lärdomssäte som
kallades Stanfords universitet. Ja, jag

- 48 -
kommer ihåg nu. Det står alldeles klart
för mig ... Jag höll på att berätta för
er om Skarlakanspesten. Hvar var jag
— hur långt hade jag kommit i min be-
rättelse?»

»Ni höll på att berätta om baciller —
nånting som man inte kan se, men som
gör folk sjuka», svarade Edwin raskt.

^J^j j^ — ^^^ ^'^^ j^8'- Först kunde
man inte märka att man hade fått så'na
där sjukdomsfrön i sin kropp — så länge
de inte voro så många. Men när de så
delade sig och höllo på med det i oänd-
lighet — och det gick så raskt att det
inom kort fanns många millioner i krop-
pen ~ då var man sjuk. Och sjukdomen
fick namn efter bacillen man hade. An
var det mässling, än influensa och än
gula febern — ja, det fanns tusentals så-
dana sjukdomar.

»Och det är någonting besynnerligt
med de där bacillerna. Det kommer

— 49 —
ständigt nya som innästla sig i människo-
kroppen. För mycket, mycket längesedan,
när det bara fanns ett fåtal människor i
världen, fanns det inte många sjukdomar.
Men när människosläktet ökades ocli
bodde tätare tillsammans i stora städer
och civilisationen gick framåt, uppstodo
nya farsoter — n3^a slags baciller upp-
täcktes i människokroppen. Genom de-
ras Härjningar dödades otaliga millioner
ocli billioner människor. Ocli ju tätare
människorna packade ihop sig, ju hem-
skare härjade de nya farsoterna. Långt
före min tid, under medeltiden, hemsök-
tes Europa af Svarta pesten. Den har
härjat där många gånger. Så uppstod
tuberkulos bland den tätt packade befolk-
ningen. Hundra år före min tid rasade
böldpesten. Och i Afrika gick sömnsju-
kan. Bakteriologerna sökte bekämpa alla
dessa sjukdomar och utrota dem, alldeles
som ni, pojkar, bruka drifva bort vargarna

— 50 —

från edra getter och slå ihjäl mosquitos
som slå ned på er. Ocli bakteriolo-
gerna ...»

»Men hvad ä' det då för ena?>; afbröt
Ed^vin.

»Du, min gosse, ä' herde. Det är din
skyldighet att vaka öfver getterna. Du
vet en hel hop om getter. En bakterio-
log håller vakt öfver baciller. Det är
hans sk3ddighet, och han vet en hel hop
om dem. Nå — som jag nyss sa' —
bakteriologerna kämpade mot bacillerna
och utrotade dem — någon gång. Det
fanns en ohygglig sjukdom som kallades
för spetälska. Hundra år innan jag föd-
des upptäcktes spetälskbacillen af bakte-
riologema. De visste allting om den.
De gjorde teckningar af den. Jag har
sett dessa afbildningar. Men de kunde
aldrig finna något medel att utrota denna
bacill. År 1984 däremot utbröt en farsot
som kallades Pantoblastpesten i ett land

— 51 —
som hette Brasilien, och millioner män-
niskor r}*cktes bort. ^len bakteriologema
upptäckte bacillen och funno äfven ett
medel att döda den, så att farsoten icke
spreds vidare. De gjorde någonting som
de kallade för serum, och när detta kom
in i den sjukes kropp, dödade det bacil-
len utan att skada människan. År 191 o
kom Pellagra och en svår masksjukdom;
men dem blefvo bakteriologema snart her-
rar öfver. År 1947 uppstod så en farsot
vSom ingen förut hört talas om. Den an-
grep småbarn, som ej voro mer än tio
månader, till och med yngre, och dessa
kunde då hvarken röra hand eller fot
eller äta eller göra någonting — och
bakteriologerna behöfde elfva år för att
utfundera hin* den bacillen skulle kunna
dödas och barnen räddas.

»Trots alla dessa farsoter och alla de
nya, som fortfarande uppstodo, ökades be-
folkningen i världen allt mer och mer.

— 52 —

Det kom sig af att det var så lätt att
skaffa föda. Ju lättare det gick att få
mat, ju mera ökades befolkningen, och
ju tätare de packade iliop sig, ju flera
nya farsoter kom där från nya baciller.
Varningar fattades ej. Redan år 1929
uppträdde Solder\^etzsky med en förkla-
ring, riktad till bakteriologerna, att de
icke hade någon garanti för att icke en
ny farsot, tusen gånger mäktigare än nå-
gon af dem som rasat förut, skulle upp-
stå och döda hundratals millioner män-
niskor, kanske till och med billioner.
Den mikroskopiska världen skulle förbli
ett mysterium intill det sista. Man visste
att den fanns till, och att den tid efter
annan utsände hela härskaror af nya ba-
ciller till människosläktets förödande. Men
detta var också allt hvad man visste om
den. Man antog att i denna osynliga mikro-
skopiska värld måste det finnas så många
olika slags sjukdomsfrön som det finns

— 53 —
sandkorn vid hafvets strand. Och det var
ju också antagligt att n3^a slags frön
skulle alstras inom samma os3mliga värld.
Det kunde vara från den som lifvet hade
sitt ursprung — från 'den infernaliska
fruktsamheten' som Soldervetzsk}^ kallade
den, användande andra mäns ord som
skrifvit före honom ...»

Nu reste sig Harläpp med ett uttryck
af djupt förakt i sitt ansikte.

»Ni äcklar mig med ert pladder», för-
klarade han. »Hvarför berättar ni inte
om Röda pesten? Om ni inte tänker
göra det, vså säg ifrån — då vända vi om
till lägret»

Den gamle såg på honom och började
gråta tyst. Den ålderdomssvages tårar
tillrade utför hans kinder, och i hans
sorgsna ansikte lästes all den hjälplöshet
som var så naturlig för hans åttiosju år.

»Sätt dig ned, Harläpp», tillrådde Ed-
win lugnande. »Farfar är allt på rätta

— 54 —
vägeu. Han skulle just börja med Skar-
lakanspesten nu — var det inte så, far-
far? Och nu berättar han genast för oss
om den. Sätt dig igen, Harläpp! Fort-
sätt nu, farfar!.

■ ■ ■ ■

BB BB

B B B B

BB BB

B Q B

BB BB

B B B B

BB BB

> D >

BB BB

B B B B

B B B B

III.

Den gamle torkade bort tårarna med
sina smutsiga knogar och återtog
berättelsen med pipig och darrande stämma,
som likväl blef kraftigare så snart han
åter kom i gång.

»Det var sommaren 2013 som pesten
kom. Jag var då tjugusju år, och jag
minns alltsammans så väl. Den trådlösa
telegrafen hade ...»

Harläpp uttryckte sin ovilja genom
att spotta eftertryckligt, och den gamle
sk3nadade sig att godtgöra hvad han
sagt.

- 56 -

»Vi kunde tala genom luften på den
tiden, ocli det så långt som tusen sinom
tusen mil. Och på det sättet kom under-
rättelse om att en besynnerlig sjukdom
hade brutit ut i Newyork. Sjutton mil-
lioner människor bodde då i Amerikas
finaste stad. Ingen tänkte så synnerligt
på den nyheten. Det var ju bara en
småsak. Endast några få dödsfall hade
inträffat. Det föreföll emellertid som om
de sjuka hade dött ovanligt hastigt. Ett
af de märkligaste symptomen var att de
insjuknade så godt som genast blefvo
skarlakansfärgade i ansiktet och öfver
hela kroppen. Inom tjugufyra timmar kom
budskapet att ett första fall af den under-
liga sjukdomen hade inträffat i Chicago.
Och samma dag kom det i dagen, att
London, världens största stad näst Chi-
cago, under två veckors tid i hemlighet
kämpat mot samma pest, men öfvat sträng
censur i fråga om alla telegram — det

— 57 —
vill säga, att man icke tillåtit något bud-
skap om pestens härjande i Englands
hufvudstad att spridas därifrån till den
öfriga världen.

»Det såg allvarsamt ut, men här i
Californien hyste vi ingen oro, lika litet
som man gjorde det på andra håll. Vi
voro öfvertygade om att bakteriologer na
skulle finna en utväg att bekämpa den
nya bacillen, alldeles som de hade be-
tvingat baciller af annan art. Men det
oroande låg i den häpnadsväckande hastig-
het h varmed denna bacill gjorde ända på
en människas lif — och så var det ett
faktum att den ofelbart dödade livar och
en som blef angripen. Icke en enda till-
frisknade. Visserligen hade man under
den asiatiska kolerans härjningar sett att
man t. ex. kunde äta middag tillsammans
med en frisk människa på kvällen, och
tidigt följande morgon — om man var
uppe så dags — kunde man få se honom

- 58 -

halas ut genom fönstret och ner i lik-
vagnen. Alen den nya pesten verkade
hastigare än så — m3^cket hastigare. Se-
dan det första sjukdomstecknet visat sig,
var den angripne vanligen död inom en
timme. En och annan höll ut i flera
timmar. Men många dogo inom tio eller
femton minuter från det ögonblick sjuk-
domen först visade sig hos dem.

:t>Den började med att hjärtat slog
hastigare och att kroppsvärmen tilltog.
Så kom det skarlakansfärgade utslaget,
som spreds likt en löpeld öfver ansiktet
och kroppen. De allra flesta lade icke
märke till hjärtklappningen och hettan,
utan det första de upptäckte var att ut-
slaget kom. Dess framträdande åtföljdes
vanligen af konvulsioner. Men dessa
konvulsioner voro h varken långvariga
eller synnerligt svåra. Om den sjuke
lefde öfver dem, blef han sedan fullkom-
ligt stilla, och det enda han kände var

— 59 ~-
att en hastig förlainuing kröp uppåt hans
kropp nedifrån fötterna. Först förlamades
hälarna, så benen och höfterna, och när
förlamningen nådde hjärtat var allt slut.
Ingen yrsel och ingen sömn. Alla voro
lugna och stilla in i det sista, då hjärtat
förlamades och stannade. En annan märk-
lig omständighet var den plötsliga för-
ruttnelsen. Så snart den sjuke var död,
t3'Cktes kroppen falla sönder, multna och
upplösas inför ens ögon. Detta var ett
af skälen hvarför smittan spreds så snabbt
Alla de billiontals baciller som funnos i
ett lik blefvo genast frigjorda.

»Och det var på grund af allt detta
som bakteriologerna hade så föga utsikt
att kunna bekämpa det onda. De satte
lifvet till medan de i sina laboratorier
studerade vSkarlakanspestens bacill. De
visade ett verkligt hjältemod. De stupade
massvis, men alltid kommo andra och
trädde i deras ställe. I London lyckades

— 6o —

man först isolera bacilleu. Nyheten tele-
graferades öfver liela världen. Den som
vunnit denna framgång hette Träsk, men
trettio timmar därefter var han död. Och
nu började i alla laboratorier ett inten-
sivt bemödande att finna någonting som
kunde döda pestbacillen. Inga droger
dugde. Ser ni, det gällde ju att finna
en drog eller ett serum som skulle döda
bacillen i människokroppen utan att krop-
pen dog. De försökte bekämpa pestbacil-
len genom andra baciller — det vill säga,
att i den sjukes kropp infördes baciller som
lefde i fiendskap med Skarlakanspestens
baciller ...»

»Och ni kunde inte se de där bacil-
lerna, gammelfar», invände Harläpp, »och
här babblar och babblar och babblar ni
om dem, som om de vore nånting, fastän
de inte va' nånting alls. Det man inte
kan se, det finns inte heller, så är det
med det Låta ting som inte finns slåss

— 6i —

mot andra ting som inte finns! Alla
människor måtte ha varit galna på den
tiden. Det var nog för det som de kola'
af. Den där smörjan tror jag inte på,
det ska' jag säga er.»

Gubben brast i gråt, men Edwin tog
ifrigt lians försvar.

»Du tror i alla fall på en hel hop
saker som du inte kan se, Harläpp!»

Harläpp skakade på hufvudet.

»Du tror på att döda gå igen. Men
det har du aldrig sett dem göra.>

:>Det har jag i alla fall sett, det ska
jag säga dig. Och det var i vintras, när
jag var ute på vargjakt med far.»

»Nå — och så spottar du alltid, när
du går öfver rinnande vatten», fortfor
Ed"\\in utmanande.

»Det är ju för att slippa otur!^ sva-
rade Harläpp.

»Och du tror på otur?»

»Ja visst.»

— 62 —

»Och den har du aldrig sett», utbrast
Edwin triumferande. »Det är ju samma
sak som med farfar och hans baciller.
Du tror också på så'nt som du inte ser.
Håll på ni, farfar!»

Harläpp satt tyst, förkrossad genom
detta metafysiska nederlag, och den gamle
fortsatte sin historia. Vi vilja icke trötta
läsaren med de närmare detaljerna, men
vi kunna ej undgå att nämna, att han
oupphörligt blef afbruten därigenom att
gossarna kifvades sins emellan, hvarjämte
de oupphörligt utbytte halfhöga gissningar
och förklaringar, medan de försökte fatta
den gamles skildringar från den för dem
okända forntiden.

»Så bröt Skarlakauspesten ut i San
Francisco. Det första dödsfallet inträffade
en måndags förmiddag. På torsdagen dog
folk som flugor i Oakland och San Fran-
cisco. De dogo öfverallt — i sina bäd-
dar, under sitt arbete, då de gingo på

- 63 -

gatan. På tisdagen blef jag för första
gången vittne till ett dödsfall — en af
mina studenter, miss Collbran, som satt
midt framför mig i föreläsningssalen. Jag
kom att se på henne medan jag talade.
Hennes ansikte hade plötsligt blifvit skar-
lakansrödt. Jag upphörde att tala och
kunde icke ta mina ögon från henne, t}^
den första förskräckelsen för pesten hade
redan gripit oss alla och vi visste att den
hade kommit. De unga flickorna skyn-
dade ut ur rummet med höga rop af för-
skräckelse. Så aflägsnade sig äfven de
unga männen — alla utom två. Miss
Collbrans konvulsioner voro mycket lind-
riga och räckte knappast en minut En
af de unga männen hämtade ett glas
vatten åt henne. Hon drack helt litet
och utbrast sedan:

»Mina fötter! Jag har ingen känsel
i dem.»

En minut därefter sade hon: »Jag har

- 64 -

inga fötter. Jag kan inte känna att jag
har några. Och mina knän ä' kalla. Det
är som om jag inte heller hade några
knän.»

»Hon låg utsträckt på golfvet med en
packe anteckningsböcker under hufvudet.
Och vi kunde ingenting göra. Förlam-
ningen och styfheten spred sig uppåt öf-
ver hennes höfter till hjärtat — och när
den hade nått så långt var hon död. In-
om femton minuter — jag såg på mitt
ur — låg hon där död i min föreläs-
ningssal, död och kall. Och hon hade
varit en mycket vacker, frisk och stark
ung kvinna. Bara femton minuter mellan
de första sjukdomssymptomen och hennes
död. Däraf kan ni förstå hur fort Skar-
lakansdöden kom.

»Men under denna korta stund, då jag
dröjde hos den döende i föreläsningssalen,
hade förskräckelsen spridt sig inom uni-
versitetet. Alla de studerande — tusen-

- 65 -

tals studenter — hade öfvergifvit föreläs-
ningssalar och laboratorier. När jag kom
ut och gick att anmäla för fakultetens
dekanus hvad som händt, fann jag uni-
versitetet öde. På torget utanför såg jag
en del studenter på väg till sina hem,
ett par af dem sprungo.

»Dekanus Hoag fann jag på hans äm-
betsrum, alldeles ensam. Han föreföll
mycket gammal och grå, och jag såg en
massa rynkor i hans ansikte som jag
aldrig hade märkt förut. Då han fick
se mig, reste han sig och gick med trötta
steg in i det inre rummet, slog igen dör-
ren efter sig och vred om nyckeln innan-
för. Han visste att jag hade varit i den
dödas närhet, ser ni, och han var rädd
för smitta. Han ropade till mig innanför
dörren att jag skulle gå min väg. Aldrig
skall jag glömma med h vilka känslor
jag gick genom de tysta korridorerna
och ut öfver den ödsliga öppna platsen.

— 66 —

Jag var icke rädd. Jag hade ju varit
utsatt för smitta ocli jag betraktade mig
redan som död. Det var icke detta. Meu
jag kände mig oerhördt betryckt. Allting
både afstannat. Det var som om världens
slut vore kommet — åtminstone min världs.
Jag var så godt som född ocli uppfödd
vid universitetet. Det var min bestäm-
melse att slå in på den banan. Min far
hade varit professor där före mig, och
hans far före honom. Under ett och ett
hälft århundrade hade universitetets ma-
skineri gått sin gilla gång. Och nu hade
det stannat inom några ögonblick. Det
var som att se den heliga elden slockna
på ett invigdt altare. Jag var bestört och
uppskakad mer än jag kan beskrifva.

»När jag kom hem, skrek hushållerskan
till vid mitt inträde och sprang sin väg.
Då jag ringde, fann jag att husjungfrun
också hade tagit till flykten. Jag gick för
att rekognoscera. I köket råkade jag på

- 67 -

kokerskan, som just var färdig att gå.
Också hon gallskrek när hon fick se mig,
och i sin brådska tappade hon en hand-
kappsäck, hvari hon packat sina tillhörig-
heter. Hon rusade skrikande sin väg och
sprang utåt gatan. Jag kan ännu höra
hur hon skrek. Vi brukade inte bära
oss åt på det sättet vid vanliga sjukdoms-
fall, ser ni. Då voro vi alltid lugna och
skickade efter doktorer och sjuksköterskor,
och de visste alltid hvad som behöfde
göras. Men nu var det en helt annan
sak. Pesten kom så plötsligt och dödade
så fort och slog aldrig miste. Så snart
någon blef skarlakansröd i ansiktet var
han dödens säkra rof. Man hörde aldrig
talas om att någon öf ver vann sjukdomen.
»Jag var ensam i mitt stora hus. Redan
många gånger förut har jag sagt er, att vi
på den tiden kunde tala med hvarandra
genom trådar eller tvärs igenom luften. Nå
— det ringde i telefon, och det var min bror

— 68 —

som ville tala med mig. Han sade att han
inte ville gå hem därför att han var rädd
att bli smittad genom mig, och våra två
systrar hade han följt till professor Ba-
cons hem. Mig rådde han att stanna där
jag var, tills det visade sig om jag hade
blifvit smittad eller ej.

»Jag gaf honom rätt i allt hvad han
sagt, och jag stannade hemma i mitt hus.
För första gången i mitt lif försökte jag
mig på att laga mat. Och pesten tycktes
icke ha smittat mig. I telefon kunde
jag tala med hvem jag ville och skaffa
mig underrättelser om hvad som hände.
Så hade jag tidningarna också — jag
sade till att de allesammans skulle kastas
upp utanför min dörr, så att jag kunde få
veta hvad som tilldrog sig ute i världen.

»I Newyork och Chicago rådde ett
riktigt kaos. Och som det var där var
det i alla de stora städerna. En tredje-
del af Newyorks poliskår var död, polis-

- 69 -

mästaren likaså ocli äfven borgmästaren.
Lag ocli ordning fanns icke längre. Liken
lågo obegrafda på gatorna. All järnvägs-
och ångbåtstrafik, som fraktat lifsmedel
ocb dylikt till den stora staden, hade upp-
hört och skaror af hungrande fattiga
plundrade magasin och butiker. Rån,
mord och dryckenskap förekom öfverallt.
Milliontals människor hade redan flytt
från staden. Först de rika i sina privata
automobiler och luftskepp — sedan den
stora massan af befolkningen, till fots —
och alla förde pestsmittan med sig där de
hungrande drogo fram och plundrade alla
landtgårdar, byar och småstäder, som lågo
i deras väg.

»Den som skickade ut dessa under-
rättelser — mannen som skötte den tråd-
lösa telegrafen — befann sig ensam med
sin apparat på taket till en hög byggnad.
De som hade stannat i staden — han
uppskattade deras antal till många hundra-

70

tusen — hade blifvit alldeles galna af
förskräckelse och dryckenskap, och öfver-
allt omkring honom rasade stora elds-
vådor. Han var en hjälte, denne man
som stannade på sin post Antagligen
en obemärkt journalist

»Sedan ett helt dygn hade inga trans-
atlantiska luftskepp anländt, upplyste han,
och inga meddelanden kommo från Eng-
land. Han omtalade emellertid att från
Berlin — det vill säga från Tyskland —
hade underrättelse ingått att en bakterio-
log tillhörande Metchnikoffs skola vid
namn Hoffme3^er hade upptäckt ett serum
mot pesten. Detta var det sista budskap
som vi här i Amerika intill den dag som
i dag är ha erhållit från Europa, Om
Hoffme3^er hade upptäckt nämnda serum,
så måste det emellertid ha skett för sent,
ty i annat fall skulle för längesedan upp-
täcktsresande från Europa ha kommit hit
för . att se hur här var. Vi kunna icke

— 71 —
aunat än anta, att det som tilldrog sig i
Amerika också skedde i Europa, och att
i bästa fall några tjogtal människor på
den europeiska kontinenten ha öfverlefvat
pesten.

Ȁnnu en dag till ingingo telegram
från Newyork. Men sedan upphörde de.
Mannen som afsändt dem från skyski-a-
pans tak hade antingen dött af pesten
eller omkommit under de stora eldsvå-
dorna som enligt hans beskrifning rasat
i hans omgifning. Och hvad som händt
i Newyork hade upprepats i alla andra
städer. Det var på samma sätt i San
Francisco, i Oakland, i Berkeley. Redan
på torsdagen efter pestens utbrott inträf-
fade sådana massor af dödsfall, att liken
icke kunde föras bort utan lågo öfver-
allt. På torsdagskvällen började den vilda
flykten utåt landsbygden. Tänk er, gossar,
milliontals människor i massor tätare än
laxens, som ni ha sett rusa fram i Sacra-

— 72 —

inentoflodeu, storma i vanvettig ångest ut
från städerna öfver landet — ett fåfängt
försök att undgå den allestädes närvarande
döden! Ty de liade ju pesten med sig.
Till ocli med de rikas luftskepp, som förde
dem uppåt bergen och till obebodda plat-
ser, liade pesten med sig.

»Hundratals sådana luftskepp kommo
till Hawaii, ocb de förde icke allenast
pesten med sig, utan de funno den där
förut. Detta fingo vi veta genom tele-
gram, innan all ordning hade upphört i
San Francisco och det icke längre fanns
några telegrafister som skötte apparaterna.
Det var någonting häpnadsväckande och
förfärande i denna brist på kommunika-
tion med den öfriga världen. Det var
alldeles som om den vore utplånad, som
om den icke vidare funnes till. Under
de senaste sextio åren har den icke exi-
sterat för mig. Jag vet ju att det finns
ett Newyork, ett Europa, ett Asien och

— 73 —
Afrika, meu icke ett ord liar hörts från
dem — inte på sextio år. När Röda
pesten kom föll världen isär, absolut ocli
ohjälpligt. Tiotusen års kultur och civi-
lisation utplånades i en blink, försvann
som en dimma.

»Jag nämnde de rikas luftskepp. De
förde pesten med sig, och hvart resenä-
rerna än flydde, släckte farsoten deras
lif. Jag har aldrig träffat mer än en
enda af dem som blef räddad. Han hette
Mungerson. Sedermera blef han en Santa
Rosan och tog min äldsta dotter till hustru.
Han kom in i stammen åtta år efter
pesten, var då nitton år och måste vänta
i tolf år innan han kunde gifta sig. Det
fanns inga ogifta kvinnor, ser ni, och
många af de äldsta flickebarnen i stam-
men voro redan bortlofvade. Så att han
var tvungen att vänta tills min Mar}^
blef sexton år. Det var hans son som
förra året blef dödad af ett bergslejon.

— 74 —

»Mimgerson var elfva år när pesten
rasade. Hans far var en af industriens
stormän, en mycket rik ocli mäktig man.
På hans luftskepp begaf sig hela familjen
på flykt till British Columbias vildmarker,
långt norrut härifrån. Men det inträffade
något missöde och de strandade i när-
heten af Mount Shasta. Ni ha hört talas
om det berget. Det ligger långt uppe i
norr. Nå — pesten bröt ut ibland dem
och den elfvaårige gossen var den ende
som blef vid lif. I åtta år vandrade han
ensam omkring i ödemarkerna och sökte
förgäfves efter någon af sitt släkte. Slut-
ligen, då han kom söderut, råkade han
på oss, stammen Santa Rosan.

»Men nu har jag gått min berättelse i
förväg. När den stora utvandringen från
städerna rundt San Franciscoviken bör-
jade och medan telefonerna ännu voro i
verksamhet, talade jag med min bror.
Jag sade honom att flykten från städerna

— 75 —
var en galenskap, att jag icke hade det
ringaste symptom af pestsmitta, och att
hvad vi borde göra var att isolera oss
och våra anhöriga på någon säker plats.
Vi bestämde oss för den kemiska af del-
ningens byggnad vid universitetet, och vi
planerade att skaffa den ett förråd af lifs-
medel och att med vapenmakt hindra
andra från att påtvinga oss sitt sällskap,
sedan vi hade tagit vår tillflyktsort i be-
sittning.

»När allt detta var öfverenskommet,
bönföll min bror att jag skulle stanna
där jag var åtminstone ännu ett dygn,
ifall jag ändå hade något pestfrö inom
mig. Jag samtyckte, och han lofvade att
han skulle komma och hämta mig dagen
därpå. Vi rådgjorde därefter om åtskil-
liga detaljer rörande provianteringen och
försvaret af vår tillflykt, men så blef det
plötsligt tyst i telefonen. Alldeles tyst,
midt under vårt samtal. Den kvällen

- 76 -

lyste intet elektriskt ljus, och jag satt en-
sam i mitt hus i mörkret. Inga tidnin-
gar trycktes nu längre, så att jag visste
ingenting om hvad som försiggick ute i
staden. Jag hörde buller och oväsen och
pistolskott, och från mitt fönster kunde
jag se skenet af en. elds våda bortåt Oak-
land. Det blef en fasans natt En man
blef dödad på trottoaren utanför mitt hus
— hur och h varför vet jag icke. Jag
hörde de täta knallama av en revolver,
och några minuter därefter kom den så-
rade stackars uslingen kr3^pande fram till
min dörr och låg där och jämrade sig
och tiggde om hjälp. Jag beväpnade mig
med ett par pistoler och gick ut till ho-
nom. Vid en tändstickas sken upptäckte
js-g" genast, att hans sår var dödande och
att han dessutom var angripen af pesten.
Jag vände skyndsamt om in igen och
hörde honom sedan jämra sig och ropa
i en halftimmes tid.

— 11 —

>På morgonen kom min bror för att
hämta mig. I en handväska hade jag
samlat de värdesaker jag ville ta med
mig. Men så snart jag fick se min brors
ansikte visste jag, att han aldrig skulle
följa mig till chemicum. Han var an-
gripen af pesten. Han ville skaka hand
med mig, men jag ryggade hastigt till-
baka.

»Se dig i spegeln där!» uppmanade

jag.

»Han gjorde som jag sagt, och då han
såg sitt skarlakansfärgade ansikte, som
glödde allt starkare, sjönk han tungt ned
i en stol.

»Gud i himlen — jag har pesten!» ut-
brast han. »Kom mig inte nära! Jag
dör.»

» Konvulsionerna började. Det dröjde
två timmar innan han dog, och han be-
höll medvetandet ända in i det sista.
Han klagade öfver k3dan och känslolös-

- 78 -

heten i fötterna, i benen och låren —
och till sist nådde k3'lan npp till hjärtat,
och så var han död.

»På detta sätt tillintetgjorde Röda pesten
sina offer. Jag tog min handväska och
flydde. På gatorna mötte mig gräsliga
syner. Man knnde knappast komma fram
utan att stappla öfver lik. Där lågo ock-
så många döende. Och man såg män-
niskor plötsligt falla omknll märkta af
döden. Många enstaka eldar l3^ste i Berke-
ley, och Oakland och San Francisco hade
tydligen häijats af väldiga eldsvådor. Luf-
ten var tjock af brandrök, så att en dyster
skymning rådde midt på förmiddagen,
ehuru solen vid vissa vindstötar l3^ste ige-
nom som ett dimmigt dunkelrödt klot.
Sannerligen kunde man icke tro, att värl-
dens sista dagar voro komna!

»En massa motorvagnar stodo på ga-
torna, hvilket bevisade att garagernas för-
råd af bensin och öfriga nödvändighets-

— 79 —
artiklar hade tagit slut Jag kommer
ihåg en sådan vagn. En man och en
kvinna lågo döda i den och bredvid på
stenläggningen hade två kvinnor och ett
barn stupat. Hemska och underliga syner
tedde sig öfverallt Folk gick med så
tysta och smygande steg att de föreföllo
som vålnader — likbleka kvinnor med
småbarn i famnen, fäder som ledde sina
barn, ensamma vandrare, yngre och äldre
par, hela familjer, alla voro de stadda på
flykt från Dödens stad. Somliga buro
lifsmedel, andra filtar och värdesakar,
många buro ingenting alls.

»Jag kom i närheten af en kryddkram-
handel, och där såldes matvaror. Mannen
som ägde affären — jag kände honom
personligen — var en stillsam och nykter
men inskränkt och envis människa, och
nu var han i färd med att försvara sin
butik mot ett öfverfall. Fönster och dör-
rar voro inslagna, men han stod gömd

— 8o —

bakom disken och sköt af sin pistol mot
en hop karlar nte på trottoaren som ville
tränga sig in. I dörröppningen lågo åt-
skilliga döda, som han antagligen hade
skjutit ned förut på dagen. Medan jag
på afstånd betraktade detta uppträde, såg
jag en af rånarna slå in fönstren i en
butik bredvid, där det såldes skodon, hvar-
efter han helt lugnt satte eld på huset.
Jag gick icke dit och hjälpte kryddkrä-
maren. Den tiden var förbi då man ut-
förde dylika handlingar. Civilisationen
låg i spillror och hvar och en tänkte
bara på sig själf.

D D

D ■ D

D n

D D

■
D D

D D

D ■ D

D D

D D

■

D D

D D

D ■ D

D D

IV.

» T ag gick skyndsamt därifrån ocli vek
mJ af inåt en tvärgata, men där fick jag
bevittna ett annat sorgligt uppträde. Ett
par karlar af arbetsklassen Hade öfver-
fallit en man ocb en kvinna med två
barn och höllo på att utplundra dem.
Jag kände den öfverfallne till utseendet,
fastän jag aldrig hade blifvit presenterad
för honom. Han var poet, och jag hade
länge beundrat hans dikter. Men ändå
skyndade jag icke till hans hjälp, ty i
samma stund som jag fick syn på upp-
trädet smällde ett skott, och jag såg ho-

6

— 82 —

nom sjunka död till marken. Hustrun
uppgaf ett skrik och i detsamma fälldes
hon med ett knytnäfslag. Jag ropade en
hotelse till ogärningsmännen, som de be-
svarade genom att fyra af pistolskott mot
mig — och jag sprang min väg, vek
om närmaste hörn. Där hejdades jag af
en rasande eldsvåda. Bägge husraderna
brunno ett stycke nedåt gatan och där
var fullt med rök och lågor. Från någon
punkt i detta hemska kaos hördes en gäll
kvinnoröst skrika på hjälp. Men jag gick
icke dit. Bland alla dessa scener blef
hjärtat järnhårdt — ropen på hjälp voro
för många.

»Jag vände om till hörnet och fann
att de bägge skurkarna hade aflägsnat
sig. Poeten och hans hustru lågo döda.
Det var en uppskakande syn. Barnen
voro försvunna — hvart de hade tagit
vägen visste jag inte. Men nu visste jag
hur det kom sig att de flyende som jag

- 83 -

mötte smögo framåt så försiktigt och med
likbleka ansikten. Midt i vår civilisation
hade vi i våra slumkvarter och arbetar-
förstäder fostrat en ras barbarer och vil-
dar. Och nu under vår hemsökelses tid
kastade de sig öfver oss i hela sin vild-
het för att tillintetgöra oss. De rasade
också mot hvarandra. De hetsade upp
sig med starka drycker och begingo tusen-
tals gräsligheter, slogos och dödade hvar-
andra i vanvettigt raseri. Men jag såg
också en skara arbetare af det bättre
slaget, som hade slutit sig tillsammans
och med sina hustrur och barn midt i
flocken samt de gamla och sjuka burna
på bårar kämpade sig ut ur staden. Det
var en vacker syn att se dem tåga nedåt
gatan genom den bolmande röken. Men
det var nära att de skjutit ned mig, då
de först sågo mig komma i deras väg.
När de tågade förbi, ropade en af deras
ledare till mig en ursäktande förklaring.

- 84 -

Han sade att de dödade alla rånare och
plundrare som kommo i sikte, och att de
hade slutit sig tillsammans på detta sätt,
emedan det var den enda möjligheten för
dem att undgå banditerna.

»Här såg jag för första gången någon-
ting som jag sedan ofta skulle få se. En
af de marscherande männen visade plöts-
ligt omisskännliga tecken till att vara an-
gripen af pesten. Ögonblickligen drefs
han ut ur ledet af dem som gingo ho-
nom närmast, och utan någon invänd-
ning lämnade han sin plats för att se
dem gå vidare. En kvinna, antagligen
hans hustru, försökte följa efter honom.
Hon höll en liten gosse vid handen. Men
mannen befallde henne i sträng ton gå
vidare, och andra höllo henne fast och
hindrade henne från att följa honom.
Detta såg jag, och jag såg äfven hur
mannen med skarlakansflammande ansikte
begaf sig in i en portgång på motsatta

- 85 -

sidan af gatau. Jag hörde knallen från
hans pistol och såg honom sjunka liflös
till marken.

»Efter att ha nödgats vända om två
gånger till, hindrad af annalkande elds-
vådor, lyckades jag komma fram till Uni-
versitetet. Strax invid den öppna platsen
utanför råkade jag på en skara universi-
tetsfolk, som voro på väg till Laboratorie-
byggnaden. Det var idel familjefäder som
medförde sina familjer och sitt tjänstfolk.

»Professor Badminton hälsade på mig,
men jag hade svårt att känna igen ho-
nom. Han måste ha gått fram mellan
eldslågor, ty hans skägg var bortsvedt.
Ett blodigt bandage hade han omkring
hufvudet och hans kläder voro illa åt-
gångna. Han berättade att han hade
blifvit svårt slagen af plundrare, och att
hans bror dödats kvällen förut medan de
sökte försvara sin bostad.

»Då vi hade hunnit halfvägs öfver den

— 86 —

öppna platsen, visade han plötsligt på
mrs Swinton. Hennes ansikte var skar-
lakansrödt. Ögonblickligen stämde de öf-
riga kvinnorna upp ett gallskrik och
rusade ifrån henne. Hennes bägge barn
gingo tillsammans med sin sköterska, och
äfven de sprungo af alla krafter. Men
hennes man, doktor S^^^nton, stannade
kvar.

»Gå vidare, Smith», sade han till mig.
»Var snäll och se till barnen. Jag stan-
nar hos min hustru. Jag vet ju att hon
redan är så godt som död, men jag kan
inte lämna henne ensam. Jag kommer
efter till Laboratoriet, om jag blir vid lif,
och då kan du släppa in mig.»

»Jag lämnade honom stående lutad
öfver hustrun och inväntande hennes sista
ögonblick, och jag skyndade mig att hinna
upp det öfriga sällskapet. Vi voro de sista
som släpptes in i Laboratoriebyggnaden.
Efter den stunden sörjde vi med våra

- 87 -

skjutvapen för att ingen skulle få göra
intrång lios oss. Vi hade planerat för
att sextio personer skulle kunna betjäna
sig af denna tillflykt. I stället hade hvar
och en af dessa sextio tagit med sig
släktingar och vänner och hela familjer,
så att där nu fanns mer än fyrahundra
själar. Men byggnaden var stor — och
den var fristående, h vilket gjorde att den
ej riskerade att bli antänd genom de stora
eldsvådor, som rasade öfverallt i staden.
»Massor af proviant hade ditförts, och
en lifsmedelskomité tog vård om det hela
och delade dagligen ut bestämda ransoner
åt familjer och grupper, som själfva ord-
nat sig i matlag. En hel del komitéer
inrättades, och vi utvecklade en ifrig verk-
samhet Jag tillhörde försvarskomitén,
men första dagen kommo inga plundrare
i vår närhet. Vi kunde emellertid se dem
på afstånd, och genom röken från deras
eldar visste vi att de hade slagit läger

— 88 —

på flera ställen invid universitetsplanen.
Dryckenskapen florerade, ocli ofta liörde
vi dem sjunga oanständiga visor och tjuta
som galningar. Medan världen föll i grus
omkring dem och luften var tjock af brand-
rök från förintelsen, gåfvo dessa råa va-
relser fria tyglar åt sin bestialitet, söpo
och slogos och dogo. Och hvad betydde
det egentligen? Alla dogo ju ändå —
goda och dåliga, verksamma och veklin-
gar, de som h3^ste kärlek till lifvet och
de som föraktade det De måste förgås.
Allting var stadt i upplösning.

»När ett dygn hade gått utan att något
tecken till smitta visat sig bland oss, l3xk-
önskade vi oss till vår tur och började
gräfva en brunn. Ni ha sett de stora
järnrören, som på den tiden förde vatten
till stadens invånare. Vi fruktade att
hettan från eldsvådorna skulle spräcka
rörledningarna och tömma reservoarerna.
Och därför hackade vi upp cementeringen

- 89 -

på Laboratoriets centralgård och gräfde
en brunn. Där fanns en hel del unga
ograduerade studenter ibland oss, och vi
arbetade både dag och natt med vår brunn.
De farhågor vi hyste besannades. Tre
timmar innan vi nådde vatten visade det
sig att vattenledningsrören voro tomma.

2> Återigen hade tjugufyra timmar gått
utan att pesten angripit någon af oss. Vi
trodde nu att vi voro räddade. Men vi
visste icke då hvad jag sedan har förstått,
nämligen att pestbacillens inkubation i
människokroppen tog åtskilliga dagar.
Förloppet gick så fort sedan sjukdomen
väl hade gifvit sig tillkänna, att vi där-
igenom förleddes till den tron att in-
kubation sperioden gick lika snabbt Då
vi efter två dygns förlopp voro utan sjuk-
domssymptom, började vi fröjda oss åt
den tanken att vi hade undgått smitta.

»Men den tredje dagen brast denna
illusioiL Aldrig skall jag glömma natten

— 90 —

före denna dag. Jag hade befälet öfver
nattvakten från åtta till tolf, ocH från
byggnadens tak betraktade jag den för-
ödelse som gick fram öfver det mänsk-
liga arbetets bärliga verk. Skenet från
eldsvådorna var så starkt att det lyste
upp hela himlen. Man kunde läsa det
finaste tryck i det röda skenet. Det såg
ut som om hela världen vore kringvärfd af
lågor. San Francisco sprutade upp rök och
eld från ett tjogtal eldsvådor, som kunde
liknas vid lika många eldspyende vulka-
ner. Och Oakland, San Leandro, Ha}^-
wards — det brann öfverallt Norrut,
bortom Point Richmond, flammade det
också. Det var ett uppskakande skåde-
spel. Det var civilisationen som gick, ser
ni, civilisationen som genom en fläkt af
döden förintades i ett haf af eld. Vid
tiotiden samma kväll exploderade de stora
krutmagasinen vid Point Pinole i rask
följd efter hvarandra. Och skakningen

— 91 —
var så stark, att hvarenda fönsterruta
sprängdes i vår väldiga byggnad och hela
huset vacklade som vid en jordbäfning.
Då steg jag ned från taket och gick från
rum till rum nedåt de långa korridorerna
för att lugna kvinnorna och säga dem
hvad som händt.

En timme senare hörde jag från ett
fönster på nedre botten att ett helvetiskt
oväsen bröt ut i plundrarnas läger. Där
skreks och tjöts och sköts med massor
af pistoler. Efteråt kunde vi förstå, att
striden måste ha framkallats därigenom
att de friska ville drifva bort dem som
voro sjuka. Åtminstone kom där en hel
flock pestsmittade rusande öfver den öppna
platsen och styrde kurs mot våra dörrar.
Vi varnade dem för att närma sig, men
de svarade med förbannelser och fyrade
af en hel gevärssalva mot oss. Professor
Merryweather, som stod vid ett af fönstren,
träffades af en kula mellan ögonen och

— 92 —

föll ued död. Vi besvarade nu deras eld,
ocli alla utom tre togo till flykten. En
af de tre var en kvinna. De voro an-
gripna af pesten ock alldeles förvildade.
Som rasande djäflar, k vilkas skarlakans-
färgade ansikten flammade i det röda eld-
skenet, fortsatte de att utösa förbannelser
ock skjuta på oss. Den ena af männen
sköt jag med egen kand, kvarefter den
återstående mannen ock kvinnan under
förbannelser lade sig på marken nedanför
våra fönster, där vi sedan måste se dem
dö af pesten.

»Vår belägenket var kritisk. Explo-
sionerna i krutmagasinen kade sprängt
alla Laboratoriebyggnadens fönster, så att
vi voro utsatta för pestsmittan från de
döda kropparna. Hälsovårdskomitén kal-
lades till verksamket, ock kallelsen kör-
sammades med ädelt kjältemod. Två män
måste gå ut ock föra bort liken, ock detta
vore antagligen detsamma som att offra

— 93 —
sitt eget lif, ty efter fullbordadt värf kunde
de icke få återvända in igen. En af pro-
fessorerna, som var ungkarl, och en af
de ograduerade studenterna anmälde sig
frivilligt De sade farväl till oss och be-
gåfvo sig ut. Det var hjältemod! De
offrade sitt lif för att fyrahundra andra
skulle få lefva. När de hade slutat sitt
värf, dröjde de kvar en stund på afstånd
och betraktade oss längtansfullt. Men så
vinkade de ett farväl och gingo långsamt
bort öfver planen och inåt den brinnande
staden.

»Och likväl hade allt detta skett för-
gäfves. Följande morgon inträffade det
första sjukdomsfallet hos oss — en liten
barnflicka i professor Stouts familj. Det
var ingen lämplig tid för känslopjunk
eller sentimentalitet. F^ör att hon möj-
ligen skulle kunna bli den enda, visade
vi ut henne på gatan och förbjödo henne
att komma igen. Hon gick långsamt sin

— 94 —
väg öfver planen, vridande sina händer
under jämmer och gråt Vi kände oss
som riktiga odjur, men hvad skulle vi
göra? Vi voro fyrahundra därinne, och
individerna måste offras för det stora hela.

»I ett af laboratorierna hade tre famil-
jer slagit sig ned tillsammans, och hos dem
funno vi samma eftermiddag icke mindre
än fyra lik och sju stycken angripna käm-
pande med pesten i dess olika stadier.

»Nu började fasansfulla nätter och da-
gar. Vi läto liken ligga och tvingade de
kvarlefvande att isolera sig i ett annat
rum. Men pesten bröt ut äfven bland
oss öfriga, och så snart någon befanns
vara angripen skickades han eller hon
till de afskilda rummen. Vi tvingade
dem att gå dit på egen hand, för att vi
skulle slippa röra vid dem. Det var hjärt-
skärande. Men pesten fortfor att rasa
ibland oss, och det ena rummet efter det
andra fylldes med döda och döende. Vi

— 95 —
som ännu voro fria från sjukdomen drogo
oss tillbaka först till närmaste öfvervåning
och så till den därnäst, drifna därtill af
den störtflod af döda, som öfversvämmade
byggnaden, rum efter rum och våning
efter våning.

»Laboratoriebyggnaden var nu förvand-
lad till ett benhus, och midt i natten flydde
de kvarlefvande, utan att ta med sig någon-
ting annat än vapen och ammunition jämte
ett stort förråd konserver. Vi lägrade
oss vid den utkant af universitetsplanen,
som låg på motsatt sida om den där ban-
diterna uppehöUo sig. Medan somliga af
oss stodo vakt, begåfvo sig andra, som
frivilligt erbjudit sig därtill, in i staden
för att söka efter hästar, bilar, kärror, last-
vagnar eller hvad som helst, hvarmed vi
kunde transportera våra förråd och bli i
stånd att gå vidare på samma sätt som
de associerade arbetarna, hvilka jag hade
sett kämpa sig fram utåt landsbygden.

^ 96 -
»Jag var en af de frivilliga spanare
som skulle bege sig ut, ocH doktor Hogh
påminde sig nu, att lians bil måste stå
kvar i garaget bakom Hans bostad, hvar-
för lian uppmanade mig att gå dit och
se efter. Vi skulle följas åt parvis på vår
expedition, ocb jag fick en ung student
Dombey till sällskap. Vi skulle gå en
sträcka på ungefär en lialf mil genom
stadens finare kvarter för att komma till
doktor Hogks bostad. Här lågo bygg-
naderna skilda från hvarandra, omgifna
af träd och gräsmattor, och här hade
elden farit fram ganska nyckfullt. På
somliga ställen voro hela kvarter ned-
brända, andra kvarter stodo kvar orub-
bade, och ibland hade elden hoppat öfver
ett enda hus i ett kvarter. Men här huse-
rade också plundrare som bäst. Vi gingo
med pistol i hand, färdiga att skjuta, och
visade vår morskaste uppsyn för att af-
skräcka dem från att anfalla oss. Men

— 97 —
då vi kommit fram till doktor Hoghs
hus hände någontiug. Huset hade hit-
tills skonats af elden, men just då vi
komnio dit, trängde rök och lågor ut
därifrån.

»Uslingen som hade satt eld på huset
kom raglande utför yttertrappan och ut
på körbanan. Han var mycket drucken
och ett par whiskybuteljer stucko upp
ur hans rockfickor. Min första tanke var
att ge honom ett skott, och jag har aldrig
upphört att ångra att jag inte gjorde det.
Där han gick raglande och mumlande för
sig själf, med blodsprängda ögon och ett
nyskuret blödande sår nedåt ena sidan
på sitt skäggiga ansikte, var han verk-
ligen den mest vämjeliga inkarnation af
förnedring och smuts som jag någonsin
sett. Nå — jag sköt honom icke, och
han stödde sig mot ett träd för att låta
oss gå förbi. Hvad han sedan gjorde var
väl absolut en handling af det mest tygel-

- 98 -

lösa själfsvåld. Just som vi befunno oss
midt framför honom drog han plötsligt
upp en pistol och sköt Dombe}^ genom
hufvudet I nästa ögonblick föll miss-
dådaren för min kula. Men det var för
sent Dombey sjönk ned död utan att
ge ett ljud ifrån sig. Jag tviflar på att
han visste hvad som händt.

»Jag gick ifrån de bägge liken och
skyndade förbi det brinnande huset till
garaget, där jag fann doktor Hoghs bil.
Behållarna voro fyllda med bensin och
vagnen var i ordning att begagna. I
denna bil färdades jag nu genom den
ödelagda stadens gator och kom tillbaka
till de kvarlef vande vid Universitetsplanen.
Andra spanare kommo också igen, men
ingen hade gjort ett så lyckligt fynd som
jag. Professor Fairmead hade kommit
öfver en Shetlandspony, men det stackars
djuret hade stått öfvergifvet och bundet i
ett stall i flera dagar och var så utmat-

— 99 —
tadt af brist på foder och vatten att det
icke förmådde bära den ringaste börda.
Somliga röstade för att ponyn skulle
släppas lös, men jag envisades att vi skulle
leda den med oss, för att vi skulle kunna
använda den till föda, om vi ej kunde
skaffa oss någonting annat

»Vi voro fyrtiosju då vi nu bröto upp,
däribland många kvinnor ocH barn. Fakul-
tetens dekanus, först och främst en gam-
mal man och nu dessutom hjälplöst bru-
ten i följd af den gångna veckans ohygg-
liga tilldragelser, åkte i bilen tillsammans
med en hop mindre barn och professor
Fairmeads gamla mor. Wathope, en ung
professor i engelska, som hade fått ett
svårt skottsår i sitt ena ben, tjänstgjorde
som chaufför. Vi andra gingo till fots
och professor Fairmead ledde ponyn.

»Det var hvad man kunde ha kallat
en vacker dag, men atmosfären var full
af rök från den brinnande världen, och

— lOO —

genom denna rök lyste solen endast dun-
kelt — en dyster, liflös, blodröd, olycks-
bådande skifva. Men vi hade blifvit vana
vid denna blodröda sol. Helt annorlunda
var det med röken. Den sved i våra
ögon och näsborrar, ocli det fanns icke
en ibland oss hvars ögon icke voro blod-
sprängda. Vi styrde kurs åt sydost, van-
drade ändlösa mil genom förstadskvarter,
där marken först börjar höja sig bortom
den flacka inre staden. Endast på denna
väg kunde vi hoppas uppnå landsb3^gden.
»Vi färdades odrägligt långsamt. Kvin-
norna och barnen kunde icke gå fort.
De hade aldrig drömt om att färdas gå-
ende, ser ni — så som nu alla människor
måste göra. Egentligen var det ingen
af oss som förstod sig riktigt på att gå.
Det var icke förrän efter pesten som jag
lärde mig det För oss var det under
denna vandring de långsammaste stegen
som bestämde allas fart, ty af fruktan för

— lOI —

plundrare vågade vi icke skiljas åt. Men
dessa mänskligbetens rofdjur voro numera
icke så talrika. Pesten liade redan i vä-
sentlig grad minskat deras antal, men i
alla liändelser fanns där tillräckligt många
kvar för att de skulle utgöra en ständig
fara för oss. Många af de vackra bo-
städer vi passerade voro oskadda af eld,
men rykande ruiner lågo öfverallt. Plund-
rarna tycktes ha öfvervunnit sitt vanvet-
tiga begär att bränna, ock det var säll-
synt att se nyanlagda eldsvådor.

»Många af oss sökte i enskilda garager
efter bilar ock bensin. Men därvidlag hade
vi ingen tur. Vid de första stora ut-
vandringarna från städerna hade allt så-
dant förbrukats. En af våra män, unge
Calgan, gick förlorad under en sådan ex-
pedition. Han blef skjuten af plundrare
då han var på väg öfver en gräsplan.
Detta var dock det enda olycksfall af
denna art som drabbade oss, ehuru vi en

— I02 —

gång råkade ut för en drucken usling,
som helt obesväradt började skjuta på oss
allesammans. L3'ckligtvis knallade han
på utan all besinning, och vi sköto ned
honom innan han hade hunnit åstad-
komma någon skada.

»I Fruitvale, medan vi ännu befunno
oss midt i stadens förnämligare område,
visade sig åter pesten ibland oss. Pro-
fessor Fairmead blef offret. Sedan han
genom tecken låtit oss förstå att hans
mor ingenting skulle få veta, drog han
sig åt sidan och gick långsamt öfver
planteringen framför ett vackert hus. Han
sjönk matt ned på trappstegen till verandan,
och jag — som hade dröjt efter de andra —
vinkade ett sista farväl till honom. På
kvällen slogo vi läger flera mil bortom
Fruitvale, men ännu inom stadens om-
råde. Och vi måste flytta vårt läger två
gånger samma natt, för att komma ifrån
våra döda. På morgonen voro vi endast

— I03 —

trettio. Aldrig kan jag glömma vår fakul-
tets dekanus. Under förmiddagens vand-
ring visade sig de ödesdigra symptomen
hos hans hustru, som gick till fots. När
hon drog sig åt sidan för att låta oss gå
förbi, ville han nödvändigt stiga ur vag-
nen och stanna hos henne. Det uppstod
en riktig träta om saken, men slutligen
gåfvo vi efter. Det kunde verkligen vara
alldeles detsamma hvilketdera han gjorde,
ty vi visste ju icke ens om någon af oss
skulle få lefva kvar.

»Andra kvällen efter utvandringens
början lägrade vi oss bortom Haywards
och befunno oss således ändtligen ute på
landsbygden. Morgonen därpå voro vi
elfva som lefde. Under natten hade dess-
utom Wathope, professorn med skottsåret
i benet, rymt ifrån oss med bilen och
tagit med sig sin mor och syster och
största delen af våra konserver. Samma
eftermiddag, medan vi rastade vid väg-

— I04 —

kanten, såg jag det sista luftskepp jag
någonsin skall få se. Ute på landsbyg-
den var röken mycket tunnare än på
stadens område, och när jag först fick se
luftskeppet, dref ock krängde det hjälp-
löst på en höjd af tvåtusen fot Hvad
som liade inträffat däruppe kunde jag
icke gissa mig till, men vi sågo skeppets
bog sänka sig allt lägre ock lägre. Och så
måste skotten i gasbehållaren ha sprängts,
ty skeppet föll lodrätt som ett vattenpass
till marken. Sedan den dagen har jag
aldrig sett något luftskepp. Mycket ofta
under de närmast följande åren spejade
jag uppåt rymden efter ett dylikt bevis
på att civilisationen lefde kvar någon-
städes i världen. Men det beviset skulle
aldrig komma. Hvad som hände hos oss
i Californien måste ha händt öfverallt

»Ännu en dags vandring — och då
vi kommo till Niles voro vi endast tre.
Bortom Niles, midt på stora landsvägen.

— I05 ~

återfunno vi Wathope. Motorn hade gått
sönder, ocli på filtar, som de hade bredt
ut på marken, låg nu hans mor, hans
syster och han själf, alla döda.

»Uttröttad genom den ovanliga an-
strängningen att ständigt vara på vand-
ring, sof jag den natten mycket tungt.
När jag vaknade på morgonen var jag
ensam i världen. Canfield och Parsons,
mina sista kamrater, hade dött af pesten.
Af de fyrahundra som sökte skydd i
Ivaboratorieb3^ggnaden — och af de fyrtio-
sju som började utvandring därifrån —
var jag ensam kvar i lifvet, jag och Shet-
landsponyn. H varför det skulle gestalta
sig så kan ingen förklara. Jag angreps
icke af pesten, det är alltsammans. Jag
var fritagen — den ende på en million,
alldeles som h varje annan kvarlevande
var den ende på en million eller snarare
på flera millioner, ty det var antagligen
den rätta proportionen.

D D

D D

D D

D D D

D D D

V.

De närmaste två dagarna uppehöll
jag mig i en liten skogsdunge
där inga dödsfall hade inträffat. Under
dessa dagar var jag visserligen mycket
nedstämd och väntade att min tur skulle
komma hvilket ögonblick som helst, men
jag h vilade i alla fall och återvann mina
krafter. Så gjorde också ponyn. Den
tredje dagen lastade jag den lilla åter-
stod af konserver jag ägde på ponyns
rygg och begaf mig åter på vandring
genom en öde bygd. Icke en enda lef-
vande — man, kvinna, eller barn — rå-

— I07 —

kade jag, men döda lågo öfverallt. Föda
fanns det emellertid i öfverflöd. På den
tiden såg det icke nt i landet som nu.
Träd och buskar voro bortröjda på stora
sträckor ocb marken var odlad. Föda
för millioner munnar stod där och växte,
mognade och skulle fördärfvas. Från fält
och trädgårdar försåg jag mig med grön-
saker, frukt och bär. Utomkring de öfver-
gifna landtgårdarna fann jag ågg och
fångade höns. Och mycket ofta fann jag
konserver i förrådsrummen.

»Egendomligt var att lägga märke till
husdjurens beteende. De förvildades öfver-
allt till rofdjur och höllo jakt efter hvar-
andra. Höns och ankor voro de första
som gingo under. Svinen förvildades först
och därnäst kattorna. Det dröjde icke heller
länge innan hundarna antogo nya seder.
Och de voro en riktig plåga. De slukade
liken, de skällde och tjöto om nätterna,
och om dagarna smögo de omkring på

— io8 —

afstånd. Med tiden märkte jag en för-
ändring i deras beteende. Från början
höll sig livar ocb en för sig, de visade
sig misstänksamma mot hvarandra ocb
voro ständigt benägna att slåss. Men det
dröjde icke länge förrän de började upp-
träda flockvis. Hunden har alltid varit
ett sällskapsdjur, ser ni, och det var han
inuan han blef tämd af människan. På
världens sista tid före pesten fanns det
många, många olika slags hundar — där
fanns hundar utan hår och hundar med
tjock päls, och det fanns hundar så små
att de knappast skulle ha varit en muns-
bit för andra, som voro stora som bergs-
lejon. Och nu blefvo alla de små och
svagare arterna dödade af de större och
starkare. De allra största hundarna voro
icke lämpade för det vilda lefnadssättet,
utan urartade småningom. Och resultatet
af allt detta blef att de många hund-
arterna försvunno och att den medelstora

— 109 —
varglika sorten som vi nu se bär sprin-
gande i flockar är den enda som finns
kvar. »

»Men kattor springa då inte i flockar»,
invände Hoo-Hoo.

»Katten har aldrig varit något sällskaps-
djur. En författare under nittonde år-
hundradet skref om katten, att 'han går
för sig själf, och så är det. Han har
alltid gått för sig själf hela tiden innan
han tämdes af människan och sedan under
alla de tidsåldrar han hållits som hus-
djur intill våra dagar, då han åter är
förvildad.

»Hästen blef också vild, och alla de
fina raser vi förut hade ha urartat till
den lilla mustangen, som finns nu för
tiden. Och korna blefvo vilda, och duf-
vorna och fåren. Att en del af hönsen
lefde kvar, det vet ni. Men de nutida
vildhönsen ä' helt olika de hönsarter vi
hade i forna dagar.

— IIO —

»Men jag måste fortsätta min berät-
telse. Jag vandrade genom ett ntdödt
land. Med tiden började jag allt mer
och mer längta efter någon varelse af
mitt eget släkte, men jag fann ingen, och
ensligheten föreföll mig alltmera tryckande.
Jag vandrade genom Livermoredalen och
öfver bergen mellan den och den stora
San Joaquindalen. Den dalen ha ni
aldrig sett, men den är mycket stor, och
där har vildhästen sitt stamhåll. Där
finns stora hjordar af vildhästar, flockar
på tusental och tiotusental. Jag var där
om igen för trettio år sedan, så att jag
vet det Ni tycker nog att här finns
massor af vilda hästar i dalarna vid kusten,
men det är ingenting i jämförelse med
dem som finnas i San Joaquindalen. Egen-
domligt nog begåfvo sig korna, sedan de
hade blifvit förvildade, till de lägre bergs-
trakterna. De hade antagligen lättare att
försvara sig där.

— III

»På landsbygden hade plundrarna läm-
nat färre spår efter sig, och jag fann många
byar och småstäder där ingen eldsvåda
hade rasat Men där låg fullt med pest-
lik, och jag fortsatte min vandring utan att
stanna. I närheten af Lathrop tog jag,
trött på min ensamhet, hand om ett par
collies, som så nyligen blifvit fria, att de
visade sig ifriga att få återvända till män-
niskosällskap. Dessa hundar följde mig
sedan i många år, och de som ni nu ha
leda sitt ursprung från dem. Men rasen
har urartat under de sextio åren. Edra
odjur ä' mera lika tämda vargar än någon-
ting annat.»

Nu steg Harläpp upp och förvissade
sig om att getterna voro i godt behåll,
hvarefter han gaf akt på solens sjunkande
ställning och visade otålighet öfver den
gamles vidlyftiga prat. Edwin uppma-
nade farfadern att skynda på, och han
fortsatte:

— 112 —

»Jag liar inte mycket mer att berätta.
Ridande på en häst, som jag l3xkats fånga,
och följd af mina bägge hundar och ponyn,
färdades jag genom San Joaquin och kom
till en underbar dal bland bergen, som
kallades Yosemitedalen. I det stora ho-
tellet där fann jag ett rikligt förråd af
konserverade lifsmedel. Där fanns också
ypperliga betesmarker, där var godt om
villebråd, och i floden som gick genom
dalen fanns rikligt med foreller. Jag
stannade där tre år i en ödslighet, som
ingen utom den som en gång har ägt
fördelarna af en hög civilisation kan rätt
uppfatta. Sedan stod jag inte ut längre.
Jag kände att jag skulle kimna bli galen.
Jag var ett sällskapsdjur, jag såväl som
hunden, och jag led bittert af att ej äga
någon af mitt släkte i närheten. Jag re-
sonerade så, att då jag hade fått lefva
kvar efter pesten, vore det ju en möjlig-
het att äfven andra funnos kvar. Jag

— 113 —
antog också att sedan nu tre år hade för-
gått, borde pestsmittan lia försvunnit ocli
landet åter vara rent.

»Och så begaf jag mig åter på väg
med min häst, mina hundar och min
pony. Jag färdades återigen genom San
Joaquindalen och öfver bergen där bort-
om, och jag kom ner i Livermoredalen.
Den förändring som där hade försiggått
under de tre åren var häpnadsväckande.
All jorden hade förut varit plöjd och väl-
skött, och nu kunde jag knappt känna
igen mig där, så öfverväxta voro alla åkrar
af det frodigaste ogräs. Ser ni — hvete-
fält, grönsaksodlingar, frukt- och bärträd
hade alltid blifvit skötta och omsorgsfullt
vårdade af människan, så att den skörden
blef god. Ogräs, vilda buskar och dylikt
hade människan däremot alltid sökt ut-
rota, och därför hade dessa arter af växt-
lighet blifvit sträfva och sega. Resultatet
blef att nu, då människans tuktande hand

8

— 114 --

saknades, utbredde sig den vilda växtlig-
heten hejdlöst och fördärfvade alla de od-
lade arterna. Prärivargarna hade ökats i
hög grad, och nu såg jag för första gån-
gen vargar ströfva omkring två eller tre
i sällskap, eller också kommo de i små
flockar ner från trakter, där de förut all-
tid hade hållit sig undan.

»Det var vid sjön Temescal, icke långt
från den forna staden Oakland, som jag
först råkade på lef vande mänskliga varel-
ser. Aldrig skall jag kunna beskrifva de
känslor jag erfor då jag kom ridande ut-
för en sluttning mot sjön och fick se
röken från en lägereld höja sig mellan
träden. Hjärtat stannade nästan i mitt
bröst. Jag trodde att jag höll på att bli
vansinnig. Så hörde jag ett skrik — barn-
skrik. Och hundar skällde, och mina
hundar besvarade deras skall. Jag visste
ju ej annat än att jag var den enda män-
niska som fanns kvar i hela världen. Det

— 115 —
kunde väl knappt vara verklighet att liär
fanns flera — att jag såg rök och hörde
ett barn skrika.

»Men se — ■ där, midt framför mina
ögon, på knappt hundra yards afstånd,
såg jag en man resa sig öfver vattnet.
Det var en storväxt man, och han stod
på en utskjutande klippa och fiskade.
Jag höll in min häst. Jag försökte ropa
till honom, men jag kunde ej. Jag vin-
kade åt honom. Det föreföll mig som om
han betraktade mig, men han tycktes icke
vinka tillbaka. Och nu lutade jag huf-
vudet mot armarna där jag satt i sadeln.
Jag var rädd att se upp igen, ty jag
visste att alltsammans endast var en hal-
lucination och att mannen skulle vara för-
svunnen när jag såg upp. Och hallucina-
tionen föreföll mig så dyrbar, att jag ville
behålla den litet till. Jag visste också, att så
länge jag icke såg upp skulle den fortfara.

»Så satt jag tills mina hundar började

~ ii6 —

morra och jag liörde en mans röst. Och
hvad tron ni att den rösten sade? Jag
skall säga er det Den sade: ' Hvar i
helvete ko7nme7' ni ifrån? '

»Dessa ord var det jag hörde, just de.
Det var hvad din andre stamfader sade,
Harläpp, då han hälsade på mig där vid
sjön Temescals strand för femtiosju år
sedan. Aldrig skulle de orden kunna gå
ur mitt minne. Jag öppnade ögonen, och
där stod han framför mig, en storväxt, mörk-
hyad, luden karl med breda käkar, sluttande
panna och skarpa ögon. Hur jag kom
ned från hästen vet jag inte. Hvad jag
vet är att jag tryckte hans hand mellan
mina bägge och brast i gråt. Jag skulle
ha kunnat ta honom i famn, men han
var alltid en lågsint och misstänksam
människa, och han drog sig undan. I
alla fall höll jag fast hans hand och grät.»

Gubbens röst dallrade och slog öfver
vid minnet af denna gripande stund, och

— 117 —
svaghetens tårar strömmade utför hans
kinder. Gossarna sågo på ocli fnittrade.

»Ja, jag grät och skulle gärna ha om-
famnat honom», fortsatte den gamle, fastän
chauffören var ett odjur, ett riktigt odjur
— den af sky värdaste karl jag någonsin
har lärt känna. Han hette egentligen . . .
Besynnerligt, men nu har jag alldeles
glömt hans namn. Alla kallade honom
Chaufför efter det yrke han haft, och den
benämningen fick han behålla. Däraf
kom det också att den familj, hvars grund-
läggare han var, kallas för stammen
Chaufför.

>Han var en våldsam och orättvis
människa. Hvarför pesten skonade ho-
nom kan jag aldrig lära mig begripa.
Det kan verkligen tyckas som om det,
trots våra gamla metafysiska föreställnin-
gar att en absolut rättvisa existerade, icke
alls skulle finnas någon rättvisa till i
universum. Hvad skulle han lefva för?

— ii8 —

En orättfärdig människa, ett moraliskt
monstrum, en skamfläck för vår jord,
ett under af grymhet, skoningslöshet och
bestialitet! Allt hvad han kunde tala om
var automobiler och deras maskineri,
bensin och garager. Och med den allra
största förtjusning brukade han också be-
rätta om de usla snatterier och bedrä-
gerier han öfvat gentemot dem som
hade användt honom i sin tjänst i forna
dagar, det vill säga innan pesten kom.
Och ändå hade han blifvit skonad, medan
hundratals millioner — ja, billioner —
bättre människor rycktes bort af pesten.
»Jag följde med honom till hans läger,
och där såg jag henne — Vesta — kro-
nan bland kvinnor. Det var en härlig
och på samma gång sorglig syn. Där
fann jag således Vesta Van Warden —
Jon Van Wardens unga hustru — klädd
i trasor och med händerna uppsvällda,
skråmiga och valkiga af hårdt arbete,

— 119 —

stående lutad öfver elden och förrättande
en kökspojkes arbete — hon^ Vesta, som
var född att bära rikedomens purpur inom
världens mäktigaste baroni. Hennes man,
Jobn Van Warden, var ägare till en
billion åttahundra millioner dollar —
och som ordförande i Industrimagnater-
nas komité hade han varit Amerikas
härskare. Då han dessutom varmedlem
af Internationella kontrollkomitén, hade
han också varit en af de sju som rege-
rade världen. Och hon var själf af lika
ädel börd. Hennes far, Philip Saxon, hade
varit ordförande i Industrimagnaternas
komité till sin död. Denna syssla var så
godt som ärftlig, och om Philip Saxon
hade haft en son, skulle denne ha blifvit
hans efterträdare. Men han hade blott
ett enda barn, Vesta — den härligaste
blomma som generationer af den högsta
kultur någonsin kunnat alstra på vår
planet. Först sedan förlofningen mellan

— I20 —

Vesta och Van Warden blifvit tillkänna-
gifven nämnde Saxon den nnge mannen
som sin efterträdare. Det var helt säkert
ett giftermål som ingicks af politiska skäl.
Jag har anledning att tro att Avesta aldrig
älskade sin make med den glödande kär-
lek, som våra skalder brnkade besjnnga.
Deras äktenskap liknade snarare dem som
ingingos mellan kungliga personer innan
den tiden kom, då dessa ersattes af mag-
naterna.

»Och där stod hon nu och kokade fisk
i en sotig panna, med sina härliga ögon
inflammerade af den skarpa röken från
en öppen eld. Det var en sorglig historia,
Vesta Van Wardens. Hon var den enda
kvarl ef vande på en million, så som jag
hade varit det och Chaufför likaså. På
en platå i Alameda Hills bergstrakt hade
Van Warden byggt ett sommarpalats med
utsikt åt San Fransiscoviken och omgifvet
af en park på tusen acres. När pesten

— 121 —

kom, skickades Vesta dit af sin man. Be-
väpnade patruller hade uppsikt öfver par-
kens utkanter, och ingenting — vare sig
i fråga om proviant eller post — fördes
in utan att först bli desinficierade. Och
ändå trängde pesten sig in, vakterna stu-
pade på sina poster, tjänarna dogo vid
sitt arbete, hela den talrika staben af
underordnade sopades bort — eller åt-
minstone alla de som icke flydde för att
dö på andra håll. Och så begaf det sig
att Vesta fann sig vara den enda lefvande
varelsen i ett palats som förvandlats till
ett benhus.

»Chaufför hade varit bland dem af
hennes tjänare som rymt. Efter två må-
nader kom han tillbaka och upptäckte
Vesta i en liten sommarpaviljong, där
inga dödsfall inträffat och där hon hade
inrättat sig så godt hon kunde. Han
var rå som ett oskäligt djur. Hon blef
rädd, sprang sin väg och gömde sig bland

— 122 —

träden. Den natten fl3'dde hon till fots
inåt bergen — hon, hvars fina fötter och
mjuka hull aldrig förut hade skrapats af
en hvass sten eller stungits af ett törne.
Han följde efter henne — och han tog
henne. Han slog henne. Förstår ni hvad
jag säger? Han slog henne med sina
ohyggliga näfvar och gjorde henne till
sin slafvinna. Det var hon som måste
samla bränsle, göra upp eld, koka mat
och utföra allt förnedrande arbete för
dem — hon som aldrig i hela sitt lif
hade sysslat med någonting lågt eller
simpelt. Allt sådant tvingade han henne
att göra, medan han, som en sannskyldig
vilde, låg bredvid och såg på. Själf gjorde
han ingenting, absolut ingenting, utom
då han emellanåt gick ut för att jaga
eller fiska.»

:j>Det dugde det för Chaufför :;>, sade
Harläpp med låg röst till de andra gos-
sarna. »Jag kommer ihåg honom från

— 123 —

hans sista tid. Han var en tjurskalle,
och nog kunde han sätta folk i gång.
Ni vet, att far gifte sig med hans dotter,
och ni skulle ha sett hur han klådde på
far. Chaufför var en kanalje. Oss barn
lät han minsann veta att vi lefde. Till
och med då han höll på att dö dref han
till mig med den långa påken han stän-
digt hade till hands, så att mitt hufvud
höll på att spricka.»

Harläpp gned sitt runda hufvud, som
om han ännu kände svedan efter slaget,
och gossarna vände nu åter sin upp-
märksamhet till den gamle, som fortfa-
rande med hänförelse talade om Vesta,
den olyckliga hustrun till grundläggaren
af stammen Chaufför.

»Och det säger jag, att ni kan alls
inte fatta hur förskräcklig hennes belä-
genhet var. Chaufför var en tjänare, för-
står ni, en simpel tjänare, som det till-
kom att ödmjukt buga sig inför en sådan

~ 124 —

som hon. Och hon var af härskaresläkt,
både genom sin börd och sitt giftermål.
Millioner sådana som han hade haft sitt
öde hvilande i hennes lilla hvita hand.
Och nnder tiderna före pesten skulle den
minsta beröring af en sådan som han
varit en besmittelse för henne. A, jag har
sett bevis på det. Jag kommer mycket
väl ihåg när mrs Goldwin, hustru till en
af de stora magnaterna, en gång vid en
landningsplats skulle stiga ombord på sitt
privata luftskepp och tappade sin parasoll.
En simpel tjänare tog upp den och begick
den blundern att räcka den till henne —
till henne, en af de förnämsta damerna i
landet! Hon ryggade tillbaka som för
en spetälsk och gaf sin sekreterare en
vink att ta emot parasollen. Och hon
befallde också sekreteraren att göra sig
underrättad om den simple karlens namn
och se till att han genast blef af skedad
ur tjänsten. Det var till den klassens

— 125 —
kvinnor som Vesta Van Warden hörde.
Och henne tillät sig Chaufför att slå och
behandla som en slafvinna.

»Bill — ja, sä var det han hette, den
där Chaufför. Hans namn var Bill. Han
var en eländig, råbarkad varelse, totalt
utan alla de bättre instinkter och ädla
impulser, som finnas hos en bildad kultur-
människa. Nej, det finns ingen absolut
rättvisa, då /ian kunde tillskansa sig denna
underbara kvinna, Vesta Van Warden.
Hur oerhördt sorgligt detta var, kan ni
aldrig lära er förstå, gossar — ty ni ä'
själfva råa små vildar utan kännedom om
någonting annat än barbari. Hvarför
skulle Vesta inte ha blifvit min i stället?
Jag var ju en människa med kultur och
förfining, professor vid ett stort universi-
tet. Det oaktadt var hennes ställning före
pestens utbrott så förnäm, att hon då ej
skulle ha nedlåtit sig att lägga märke till
att jag existerade. Tänk då, h vilken botten-

— 126 —

lös förnedring det innebar för henne att
falla i händerna på Chaufför. Det fordrades
ingenting mindre än att nästan hela det
öfriga människosläktet dog ut, för att det
skulle bli möjligt för mig att få lära känna
henne, se in i hennes ögon, tala med henne,
vidröra hennes hand och — ja, och älska
henne och förstå, att hennes känslor för
mig voro mycket vänliga. Jag har skäl
att tro, att hon — denna härliga kvinna —
också skulle ha älskat mig, om det icke
utom mig hade funnits någon annan man
till i världen än Chaufför. Och hvarför —
när pesten mejade bort åtta billioner själar
— hvarför slog den icke då ett offer till,
jag menar Chaufför!

»En gång, när Chaufför var ute och
fiskade, tiggde och bad hon mig att jag
skulle döda honom. Hon bad mig om
det med tårar i ögonen. Men han var
en stark och våldsam människa, och jag var
rädd för honom. Jag talade med honom

— 127 —
efteråt. Jag erbjöd honom min häst, min
pony, mina hundar, allt hvad jag ägde —
om han ville ge mig Vesta. Men han
grinade mig midt i ansiktet och ska-
kade på hnfvudet. Han var fräck. Han
sade, att i forna tider hade han varit en
simpel tjänare och hållen för föga bättre
än smutsen under fötterna af män sådana
som jag och kvinnor sådana som Vesta,
men nu hade han däremot den förnämsta
damen i landet till tjänarinna åt sig —
för att koka hans föda och sköta hans
afföda. 'Ni hade er tid före pesten', sade
han, 'men nu är det min tur att ha det
godt, och jag har det förbannadt bra.
Jag skulle inte vilja ha forna tider till-
baka igen, inte för något pris'. Det där
var hvad han sade, fastän inte med de
orden. Han var en råbarkad usling, och
gemena svordomar flödade oupphörligt
öfver hans läppar.

»Han tillade också, att om han upp-

— 128 —

täckte att jag 'gjorde ögon åt hans kvinna',
så skulle han vrida nacken af mig och
ge henne ett kok stryk. Hvad skulle jag
göra? Jag var rädd för honom. Han
var ett odjur. Den första kvällen sedan
jag hade kommit till lägret talade Vesta
och jag länge om saker och ting från
vår försvunna värld. Vi talade om konst,
om böcker och poesi, och Chaufför hörde
på med ett hångrin. Han var förargad
öfver att vi talade om sådant som han
inte begrep, och slutligen afbröt han oss
och sade: 'Nå, och nu är detta Vesta
Van Warden, som i forna tider var hustru
till magnaten Van Warden — en förnäm
och prisnosig skönhet, som nu är min
squaw. Jojo, professor Smith, tiderna ha
förändrats, tiderna ha förändrats åtskilligt.
Hör hit, kvinna, tag af mig mockasinerna —
och raska på bara! Jag vill att professor
Smith ska' få se, hur bra jag har dres-
serat dig till det'

— 129 —

»Jag såg, att lion bet liårdt ihop tän-
derna ocli att hennes ansikte glödde af
upprorisk liarm. Han lyfte sin knotiga
näfve till ett slag, ocli jag kände mig
rädd och nästan sjuk af bedröf velse. Jag
kunde icke göra någonting för att be-
veka honom. Och därför reste jag mig
för att gå min väg, så att jag skulle slippa
se han ovärdiga beteende. Men då gap-
skrattade Chaufför och hotade mig med
'smörj', om jag inte stannade och såg på.
Och där satt jag således — tvingad af
honom — kvar vid lägerelden på sjön
Temescals strand och såg Vesta, Vesta Van
Warden falla på knä och ta mockasinerna
af den grinande, ludne, aplika uslingen.

»A, ni förstå det inte, gossar! Ni ha
aldrig vetat om någonting annat, så att
ni kan inte förstå det.

»Morskar sig och rycker i betslet, tror
jag», hånade Chaufför, medan hon utförde
det förnedrande och motbjudande arbetet

— I30 —
»Eu smula istadig emellanåt, ser ni — en
liten smula istadig. Men ett slag vid örat gör
henne genast mild ocli foglig som ett lamm. »
»Och en annan gång sade han: 'Vi
måste gripa oss an med att föröka oss
och uppfylla jorden. Ni har inga chancer
till det, ni professor. För ni har ingen
hustru, och vi ha inte lust att släppa in
en tredje i lustgården. Men jag är inte
högfärdig. Jag ska' säga er nånting, pro-
fessor.' Han pekade på deras lilla barn,
som ej var mer än ett år. xDär kan ni
få en hustru, fastän ni måste vänta tills
hon har växt upp. Det är ju schangtilt,
eller hur? Här ä' vi alla lika, fastän
jag är den största grodan här i dammen.
Men jag är inte prisnosig, jag. Professor
Smith — jag gör er den äran, den
m3^cket stora äran, att trolofva er med
min och Vesta Van Wardens dotter! Ar
det inte själfva tusan, att Van Warden
inte kan vara med och höra det?'»

D ■ D O D ■ D O D ■ D

■ g ■ 0*<> ■ D ■ 0*0 ■ g ■
g-g O g«g O g«g

VI.

Tre oändligt pinsamma veckor till-
bragte jag i Chaufförs läger. Men
så hade han antagligen tröttnat på mig,
eller också tyckte han att jag inverkade
mindre fördelaktigt på Vesta, ty han be-
rättade en dag för mig att han året förut
under en vandring mellan Contra Costa-
höjderna till Carquinezsundet hade sett
rök på andra sidan sundet. Det betydde
ju, att där skulle finnas flera människor
i lifvet, och att han i tre veckor hållit
mig i okunnighet om detta oskattbara för-
hållande. Jag begaf mig genast därifrån

— 132 —

med mina hundar och hästar, och jag
färdades öfver Contra Costahöjderna till
sundet. Ingen rök syntes på motsatta
sidan, men vid Port Costa fann jag en
liten flodbåt, på hvilken jag kunde forsla
mina djur. Jag hittade också en gam-
mal pressenning, som jag använde till
segel, och en S3^dlig bris hjälpte mig öfver
sundet och upp till Vallejos ruiner. Och
däri mot stadens utkanter fann jag spår
efter ett nyligen öfvergifvet läger. En
hop musselskal utvisade hvarför dessa
människor hade kommit till vikens strän-
der. Det var Santa Rosanstammen som
hade varit där, och jag följde dem i spå-
ren utmed den gamla järnvägen rakt
öfver salthedarna till Sonomadalen. Där
träffade jag på deras läger vid det gamla
tegelbruket i Glen Ellen. De voro in-
alles aderton personer. Två gamla gub-
bar — den ena en bankir Jones, den
andra en f. d. pantlånare Harrison, som

— 133 —
hade tagit f örestånderskan för stateus hospi-
tal i Napa till hustru. Af alla den stora
staden Napas invånare och alla inbyggare
i öfriga städer och byar i denna rika och
tätt befolkade dal var hon den enda som
lefde kvar. Vidare fanns där tre unga
män, två f. d. farmare — Cardiff och
Hale — och Wainwright, som förut varit
simpel daglönare. Alla tre hade fått hustrur.
Hale, som var en totalt obildad jordbru-
kare, hade fått den högsta vinsten näst
Vesta på sin del af de kvinnor som öfver-
levat pesten, nämligen Isadore, en af värl-
dens mest berömda sångerskor, som vid
pestens utbrott befann sig i San Francisco.
En gång berättade hon för mig omständ-
ligt, hvilka äfventyr hon sedan dess hade
genomgått, tills hon slutligen påträffades
af Hale i Mendocinoskogen och ansåg
sig icke ha annan utväg än att bli hans
hustru. Och oaktadt sin brist på bild-
ning var Hale en god människa. Han

— 134 —
hade skarpt utpräglade begrepp om rätt-
visa ocH rättskaffeusliet, och hon var mycket
lyckligare med honom än \'esta var med
Chaufför.

»Cardiffs och Wainwrights hustrur
voro vanliga enkla kvinnor, vana vid ar-
bete och med stark kroppskonstitution —
just den typ som bäst behöfdes för det
primitiva nya lif de nödgades föra. För-
utom de nu uppräknade fanns där också
två fullvuxna från Idiothemmet i Eld-
redge jämte fem eller sex större och
mindre barn, födda efter bildandet af
Santa Rosanstammen. Bertha var också
där. Hon var en god människa, Har-
läpp, trots din fars hånfulla klander. Jag
tog henne till hustru. Hon blef mor till
din far, Edwin, och äfven till din, Hoo-
Hoo. Vår dotter Vera gifte sig med din
far, Harläpp, och — Sandow — var Chauf-
förs och Vesta Van Wardens äldste son.
På detta sätt blef jag den nittonde med-

— 135 —
lemmen af vStammen Santa Rosa, och dit
kom icke mer än två främlingar efter mig.
Den ena af dem var Mungerson, ättling
af magnaterna. Han Hade i åtta år vand-
rat ensam i norra Californiens vildmarker
innan han kom söderut och råkade oss.
Han väntade sedan i tolf år innan han
kunde få gifta sig med min dotter Mary.
Den andre var Johnson — han som grund-
lade Utahstammen. Han kom från Utah,
ett land som ligger mycket långt härifrån,
på andra sidan om de stora ödemarkerna
i öster. Först tjugusju år efter pesten
kom Johnson till Californien. Han be-
rättade att det i hela Utah ej funnits
mer än tre kvarlefvande, och alla dessa
voro män. I många år hade de tre män-
nen lefvat och jagat tillsammans, men
slutligen hade de i ren fÖrtviflan och af
fruktan för att människosläktet vid deras
död skulle helt och hållet försvinna från
jorden företagit sig att vandra västerut.

- 136 -

Det var ju en möjlighet att det fanns
kvinnliga kvarlefvande i Californien. John-
son var den ende som kom med lifvet
igenom den stora ödemarken, de bägge
andra funno sin död där. Han var fyrtio-
sex år när lian kom till oss, och han
gifte sig med den fjärde dottern till Isa-
dore och Hale. Hans äldste son gifte
sig med en S3^ster till din mor, Harläpp
— den tredje dottern till Chaufför och
Vesta Van Warden. Johnson var en
kraftig karl med stark vilja. Det var
därför han skilde sig från Santa Rosan-
stammien och grundade en ny vid San
José. Stammen är helt liten, räknar ej
mer än nio medlemmar. Johnson är död,
men hans inverkan på de sina och den
kraft de ärft af honom skall göra att
stammen växer sig stark och kommer att
spela en ledande roll i fråga om vår
planets civiliserande på nytt.

»Efter hvad vi veta, finns det endast

— ^?>7 —
två stammar till, nämligen stammarna
Los Angelitos och Carmelitos. Den sist-
nämnda härstammar från en man som he-
ter Lopez, ättling af de forntida mexika-
narna och mycket mörk till färgen. Han var
koherde i bergstrakterna bortom Carmel,
och hans hustru hade varit uppasserska
på det stora hotellet Del Monte. Det gick
sju år innan vi kommo i beröring med
Los Angelitos. De ha ett fruktbart land
därnere i söder, men där är för varmt.
Jag antar att jordens nuvarande befolk-
ning måste vara mellan trehundrafemtio
och fyrahundra personer — naturligtvis
förutsatt att det icke finns småstammar
spridda på annat håll ute i världen. Finns
det sådana, så ha vi emellertid icke hört
någonting från dem. Sedan Johnson sträf-
vade sig fram öfver öknen från Utah, har
icke ett enda lifstecken kommit hit öster-
ifrån eller från andra håll. Den värld,
som jag kände till under mina gossår

- 138 -
ocli min imgdom, är förgången. Den har
npphört att finnas till. Jag är nu den
siste som lefde då pesten härjade vår jord
och som känner till det underbara som
fanns före denna aflägsna tid. Vi som
voro planetens herrar — som härskade
öfver dess jord, dess haf och dess luft-
krets, som nästan voro som gudar — vi
lefva nu uti urtidens vildmanslif utmed
vattendragen i Californien.

»Men vi föröka oss raskt. Din syster,
Harläpp, har redan fyra barn. Folkmäng-
den stiger med fart, och vi bli också
mogna till en ny ansträngning att åter
tillägna oss civilisation. Med tiden skall
folkökningen tvinga oss att söka andra
trakter, och hundra generationer efter denna
skola möjligen våra ättlingar vandra öfver
bergen och skrida långsamt framåt, genera-
tion efter generation, öfver den stora kon-
tinenten, för att kolonisera orienten — en
ny ariansk folkvandring omkring världen.

— 139 —

»Men det kommer att gå långsamt,
mycket långsamt — vi ha så högt att
klättra upp igen, emedan vi ha fallit så
hopplöst djupt. Om bara en enda af dem
som hade kunskaper i kemi och fysik
hade blifvit skonad! Men det skulle icke
få vara så, och vi ha glömt allting. Chauf-
för började bearbeta järn. Han inrättade
smedjan, som vi ännu använda. Men han
var en lättjefull människa, och när han,
dog, tog han med sig i grafven allt hvad
han visste om metaller och maskineri.
Hvad kunde jag veta om sådant? Jag
hade studerat språk, men icke kemi. Och
de andra männen som konimo hit hade
icke studerat alls. Det var bara två saker
som Chaufför uträttade ordentligt, och det
var att brygga starka drycker och odla
tobak. Det var en gång när han var
drucken som Vesta miste sitt lif. Jag
tror fullt och fast att han själf dödade
henne i ett anfall af grymhet — rusig

— 140 —

som liau var — fastän lian alltid påstod
att hon hade fallit i sjön och drunknat
»Och nu, gossar, vill jag varna er för
medicinmännen. De kalla sig för doktorer^
fordom en titel för utöfvare af ett ädelt
yrke. Men i själfva verket ä' de ingen-
ting annat än medicinmän eller s. k. under-
görare, och de arbeta på att befordra
mörker och vidskepelse. De ä' lögnare
och bedragare. Men så förnedrade och
eländiga ha vi blifvit att vi tro på deras
lögner. Deras antal kommer att växa
såväl som vårt, och de komma att sträfva
efter att få makten öf\^er oss. Men kom
ihåg att de bara ä' lögnare och charlata-
ner. Se på unge Korsöga, som agerar
doktor och säljer trollmedel mot sjukdom,
skaffar tur på jakt och lofvar godt väder
i utb3'te mot god mat och pälsskinn,
skickar dödsstafven till folk och gör sig
skyldig till tusen af sky värda saker. Jag
säger er, att när han påstår sig kunna

— 141 —

uträtta allt detta, ljuger han. Jag, pro-
fessor Smith — professor James Howard
Smith — förklarar att han ljuger. Jag
har sagt honom det midt i ansiktet. Hvar-
för har har han då inte skickat döds-
stafven till mig? Därför att han vet att
det inte skulle göra något intryck på
mig. Men du, Harläpp, är så fången i
vidskepligt mörker, att om du vaknade i
natt och funne dödsstafven bredvid dig,
skulle du säkert ge upp andan. Och din
död skulle inte ha förorsakats af några
egenskaper hos stafven, utan af att du är
en vilde med vildens dunkla och oklara
begrepp.

»Medicinmännen måste utrotas, och allt
som gått förloradt måste upptäckas på
nytt Och därför upprepar jag allvarligt
en del saker, som ni måste komma ihåg
och med tiden berätta för edra barn. Ni
måste säga dem, att när vatten hettas
upp vid eld, utvecklar sig ur vattnet

— 142 —

någonting underbart som kallas ånga och
är starkare än tiotusen män ocli kan ut-
rätta nästan allt människans arbete. Och
det finns andra mycket n^^ttiga saker. I
blixten har människan också en kraftig
tjänare, som af gammalt har varit hennes
slaf och skall bli det om igen.

»En helt annan sak är det med alfa-
betet. Genom det är jag i stånd att veta
betydelsen af 'de fina märkena, då ni
däremot inte känna till någonting annat
än bildskrift. I den torra hålan på Tele-
graph Hill, dit ni ofta ha sett mig gå
när stammen är nere vid hafvet, har jag
samlat många böcker. De innehålla mycken
visdom. Och där har jag också lagt en
nyckel till alfabetet, så att den som kän-
ner till bildskrift också skall kunna lära
sig förstå bokstafstryck. En gång i tiden
komma människorna att kunna läsa igen,
och om då ingen olyckshändelse har drab-
bat min håla, skall världen få veta att

~ 143 —

professor James Howard Smith har fun-
nits till, och att han åt eftervärlden har
räddat kunskapen om forntidens kultur.

»En annan liten uppfinning, som ound-
vikligen kommer att göras på nytt, är
någonting som vi kallade krut. Det satte
oss i stånd att döda säkert och på långa
afstånd. Vissa ämnen, som finnas i jor-
den, blandas tillsammans i rätta propor-
tioner, och på det sättet får man krut.
Hvad det är för ämnen har jag glömt,
om jag ens någonsin har haft reda på
det. Jag önskar att jag visste det! Då
skulle jag sannerligen göra krut, och med
det skulle jag ta lifvet af Korsöga och
rensa bort all vidskepelse ...»

»När jag blir full växt, skall jag ge Kors-
öga alla getterna och allt villebråd och
alla pälsskinn jag kan skaffa, för att han
skall lära mig att bli medicinman», för-
klarade Hoo-Hoo. »Och när jag har
kommit så långt, skall jag ha alla män-

— 144 —
niskor att krypa i stoftet för mig. Ni
kan lita på, att de ska' göra det också.»

Den gamle mannen nickade långsamt
med allvarlig uppsyn och mumlade:

»Underligt är att köra kvarlefvor af
det komplicerade ariska språket från en
smutsig liten vilde klädd i djurkud! Hela
världen är ett kaos. Ock så kar det varit
ända sedan pesten kom.»

»Mig skall du inte få att krypa i stof-
tet för dig» sade Harläpp skrytsamt till
den blifvande undergöraren. »Om jag be-
talade dig för att du skulle skicka döds-
stafven till någon ocli det inte gjorde
verkan, så skulle jag krossa skallen på
dig — begriper du det, Hoo-Hoo, du?»

»Jag skall försöka få farfar till att på-
minna sig 11 vad det där krutet gjordes
af», sade Edwin stillsamt, »ock se'n ska'
jag sätta fart i er alla. Du, Harläpp,
skall få slåss för min räkning ock skaffa
mig kött, ock du, Hoo-Hoo, får skicka

— 145 —
omkring dödsstafven åt mig och skrämma
upp folk. Och om jag får se Harläpp
försöka krossa skallen på dig, Hoo-Hoo,
ska' jag låta krntet träffa honom. Far-
far är inte så fånig, som ni tror, och jag
tänker ta vara på hvad han säger, så att
jag en gång kan bli herre öfver er alla,
hela flocken.»

Den gamle skakade sorgset på huf-
vudet och sade:

»Krntet kommer igen. Det kan inte
förhindras. Det blir samma gamla histo-
ria om och om igen. Människorna för-
öka sig, och så komma de i strid med
hvarandra. Krutet skall sätta dem i stånd
att döda millioner af deras släkte, och
endast därigenom — med eld och blod —
skall en ny civilisation utveckla sig långt
fram i tiden. Men hvad gagnar det till?
Den forna civilisationen har fallit i grus,
och af ven den nya skall förgås. Det kan
ta femtiotusen år att b3^gga upp den igen,

— 146 —

men den skall också försvinna. Allting
förgår. Det enda som återstår är den
kosmiska kraften ocli materien, ständigt
i rörelse, ständigt verkande och reagerande,
och ständigt frambringande de evinnerligt
återkommande typerna — präst, soldat och
kung. Ur bamamunnar får man höra
ord som innebära en visdom från alla
tidsåldrar. En vill slåss, en annan vill
regera och en tredje vill bedja — och
alla de öfriga måste arbeta hårdt och
lida till döds, under det att oupphörligt
om igen och återigen den civiliserade
statens härliga skönhet och oöfverträffliga
under utvecklas och går framåt öfver blö-
dande lik. Det kunde vara lika så bra
att jag förstörde böckerna i hålan — ty
antingen de finnas kvar eller förgås,
måste alla deras gamla sanningar upp-
täckas på nytt och deras gamla lögner
åter lefva upp och fortplantas. Och hvad
gagnar det till ...»

— 147 —

Harläpp rUvSade nu upp ocli kastade
en hastig blick på de betande getterna
och på eftermiddagssolen.

»Uff!» muttrade han till Edwin. »Den
gamle pratmakaren blir långrandigare för
h varje dag som går. Nu ge vi oss i väg
till lägret.»

Medan de bägge andra med hundarnas
hjälp samlade ihop getterna och drefvo
dem för sig på vägen genom skogen,
stannade Edwin hos den gamle och led-
sagade honom åt samma håll. Då de
kommo fram till den forna landsvägen
stannade Edwin plötsligt och såg sig till-
baka. Harläpp och Hoo-Hoo gingo vi-
dare med hundarna och getterna. Edwin
betraktade uppmärksamt en liten flock
vilda hästar, som hade gått ned på den
hårda sandstranden. Det var ungefär
tjugu stycken unghästar, årsföl och ston,
och de anfördes af en ståtlig hingst, som
stod där i skummet från vågsvallet med

— 148 —

en stolt krökning på halsen och vildt
flammande ögon, insupande den saltbe-
mängda hafsluften.

»Hvad är det du ser?» frågade gubben.

»Hästar>>, svarade Edwin. »Första gån-
gen jag ser dem vid stranden. Det är nog
så, att bergslejonen ha blifvit så många
att de ha drifvit hästarna hit ner.»

Den sjunkande solen kastade röda knip-
pen af strålar i solfjädersform från den af
drifvande moln dolda horisonten. Och icke
långt ifrån land kraflade sig sjölejonen
upp på de svarta klipporna i det hvita
åters vallande skummet, uppstämde sin
gamla urtida sång och kämpade för sin
kärlek . . .

»Kom, farfar!» manade Edwin.

Och den gamle mannen och hans son-
son, klädda i djurhudar som barbarer, veko
af inåt vägen genom skogen, där getterna
gått fram.

UNIVERSITY OF CALIFORNIA LIBRARY

Los Angeles

This book is DUE on the last date stamped below.

RECD LD-URU

tD MAR ? ''^'^^

m14 1970

CM^.^JÉ^:ff^ ^WP^

r/>^

y%

UC SOUTHERN REGIONAL LIBRARY FACILITY

A 000 927 206 3