Skip to main content

Full text of "Samlade skrifter"

See other formats 


w- 


>vy 


¥ 


f- 


ESAIAS     TEGNÉR 
SAMLADE     SKRIFTER 


Esaias  Tegnék  1816 
Efter  L.  H.  Roos  af  Hjelmsäters  teckning. 


ESAIAS    TEGNÉR 

SAMLADE  SKRIFTER 

NY    KRITISK    UPPLAGA 

KRONOLOGISKT 
ORDNAD 

UTGIFVEN    AF 

EWERT  WRANGEL  OCH  FREDRIK  BÖÖK 


ANDRA    DELEN 

18  0  8-1  8  1  6 


%->• 


STOCKHOLM 


P.    A.     NORSTEDT    &    SÖNERS 
FÖRLAG 


'  Uf 


STOCKHOLM  1919 

KDNGL.    HOPBOKTR.    IDUNS    TRYCKKKI  A. -B. 

[183G54] 


DIKTER 


Resignationen. 


To  vindicate  the  ways  of  God  to  man. 

Milton. 


Titaner  reste  sig,  och  Pelion  på  Ossa 

De  stapplade  med  trotsigt  hopp, 

Och  mången  klippa  flög  Olympens  borg  att  krossa 

Ur    deras    jättehänder    opp. 

Men  Zeus  steg  från  sin  thron  med  åskan,  och  Mineiva 

Ur  molnen  skakade  sin  klingande  Egid. 

Nu  hvilar  JEtna  på  de  djerfva, 

Och  minnet  ler  åt  deras  strid. 


Förmätne  dödlige,  du  ler  åt  forntidssagan. 

Du  glömmer  allt,  utom  din  sorg. 

Säg,  löper  ej  hvar  dag,  ditt  blinda  knöt,  din  klagan. 

Till  storms  emot  Olympens  borg? 

Din  röst,  så  klagar  du,  i  lifvets  öcken  ropar, 

Der  intet  bröst  ger  svar,  der  ingen  lund  ger  skygd, 

Och    Nordanvinden    sammansopar 

De  tunga  spåren  af  din  dygd. 

1  —  1S3654.    Tegnérs  SamhJe  tkrifiev.    II. 


DIKTER 

Olycklige,  du  yfs,  du  skryter  af  din  smärta, 

Du  kläder  glädjen  sjelf  i  svart. 

Med  ödet  tvistar  du:  hvem  dömmer?   jo  ditt  hjerta. 

På  en  gång  domare  och  part. 

Du  väger  bördans  tyngd,  men  månn  din  kraft  du  mätte, 

Mot  hvad  du  kan  och  bör,  säg  mig  hvad  gjorde  du? 

Din  fordran  växer  opp  till  jätte, 

Och  din  förtjenst  blir  dverg  ännu. 

Hvad  stolthet  drifver  dig,  du  hittebarn  af  Tiden, 

Som  ej  ditt  väsens  ursprung  vet. 

Att  fordra  qvällens  lön,  förr'n  dagen  är  förliden, 

Och  pocka  på  lycksalighet? 

Skall  tidens  ur  stå  still,  blott  att  för  din  skull  vridas 

Att  visarn  peka  må  uppå  din  sällhets  stund? 

Allt  lif  är  strid,  der  måste  stridas. 

Dag  dör,  gör  natten  ej  sin  rund. 

Du  ser  det  onda,  —  väl.   Men  hvarför  vill  du  blunda 

För  allt  det  goda  jorden  bär? 

Hur  skön  har  himlen  byggt  sin  lysande  Rotunda, 

Hur  mången  st j  erna  vinkar  der! 

Har  solen  dig  ej  värmt,  har  vinden  dig  ej  svalkal? 

Gaf  ingen  dygd  dig  mod,  gaf  ingen  vän  dig  tröst? 

O  ve  dig,  har  hvar  glädje  halkat 

Tillbaka  från  ditt  hårda  bröst? 


Säg,  har  du  aldrig  stridt  den  ärofulla  striden 

För  pligt,  på  en  gång  Ijuf  och  sträng? 

Flög  aldrig  dygdens  lugn,  och  hopp  och  sinnes-friden 

På  gyllne  vingar  kring  din  säng? 

—    2    — 


1808—1816 

Ilar  du,  olycklige,  ej  någons  sällhet  danat, 
Ii]  glömt  en  oförrätt,  ej  en  välgerning  lönt? 
Ej  nånsin  ofvan  stjernor  anat 
En  Fader  för  allt  godt  och  skönt? 

Hur  liten  är  din  själ,  hur  trång,  om  hon  ej  unnar 

Den  milda  glädjen  ock  elt  rum? 

Men  du  är  otacksam,  din  sorg  har  tusen  munnar, 

Och  din  lycksalighet  är  stum. 

Du  pockar  på  din  rätt,  men  mins  du  dina  pligter? 

Du  ammar  sorgens  barn,  och  vill  att  det  skall  dö. 

Väg  godt  och  ondt  på  samma  vigter, 

Och  skördens  frukter  mot  dess  frö. 


Ar  du  så  stolt,  välan,  för  ödets  blinda  nycker 

Hvi  böjer  du  din  hals  af  stål? 

Mot  jätten  ofvanfrån,  som  hotar  och  förtrycker, 

Ställ  jätten  i  ditt  bröst  som  tål. 

Och  står  du  sist  en  dag,  lik  Herkules  på  Oeta, 

Med  plågans  klädning  grodd  vid  skullran,  väl,  var  man, 

Låt  öcknen  blott  din  klagan  veta, 

Och  stig  till  Gudarna  som  han! 

Frid  i  Ert  eget  bröst,  frid,  dödlige,  med  Tiden, 

Hur  fUtigt  ock  hans  lia  går 

Fram  öfver  eder  skörd,  så  hoppens  dock  och  liden, 

Och  plocken  ax  i  mejarns  spår. 

Var  viss,  för  Edert  knöt  sitt  öra  Ödet  reglar, 

Kanhända  lyssnar  det  till  Eder  stilla  bön. 

Som  himlen  sina  stjernor  speglar 

Allenast  i  den  lugna  sjön. 


DIKTER 

Ack,  uppå  glädjens  graf  jag  ock  min  runa  ristat, 

Jag  gret  hvad  lifvet  kärast  har. 

Men  bör  jag  otacksamt  blott  räkna  livad  jag  niistat, 

Och  icke  hvad  jag  äger  qvar? 

Hur  månget  älskadt  band  mig  än  vid  hfvet  binder, 

Slägt,  vänner,  tacksamhet,  dygd,  ära,  fosterland, 

Uppå  min  lefnads  bleka  kinder 

I  målen  mången  purpurrand! 

Du  ungdom,  som  ännu  med  nöjets  glada  tärnor 

Kring  lifvets  majstång  svänger  dig. 

Och  Sångmö,  skuggans  vän,  som  blickar  opp  till  stjernor 

Och  lågar  och  tillber  med  mig; 

Du  kärlek  som  en  verld  i  trogna  armar  håller, 

Du  sorglöshet  som  tror,  du  mod  som  trotsar  den. 

Du  minnets  suck,  du  Hoppets  joller, 

Hur  gläden  I  mitt  hjerta  än! 

Låt  mig  ej,  Faeton  lik,  med  fräcka  händer  fatta 

I  tyglarne  på  solens  vagn. 

Men  blott  med  stilla  mod,  med  glad  förhoppning  skatta, 

Min  skärf  till  mina  likars  gagn,  j «? 

Ej  tigga  dagens  lof  för  pligter,  dem  jag  fyller. 

Ej  Minnets  sorgmusik  beställa  kring  min  bår. 

Ack,  fast  sin  krycka  hon  förgyller. 

Mån  vår  förtjenst  dess  längre  går? 

Låt  mig  med  heligt  nit  livar  osäll  like  trycka 
Till  såradt  hjerta,  till  försmådt. 
Ej  dömma  andras  fel,  ej  hata  deras  lycka, 
Men  gladas  och   förlåta   blott. 


I 


1808—1816 

I  som  mig  älskat  han,  jag  tackar  er,  I  Gode! 
Och  du  som  oförsoiit  gick  hän  till  skuggors  land, 
O  att  mitt  hjerta  du  förstode, 
O  grafvens  gäst,  tag  du  min  hand! 

Och  när  jag  lutande  vid  dagarnas  fullbordan 

På  Evighetens  tröskel  står, 

Och  hör  dess  nattvaktsrop,  och  känner  hur  dess  Nordan 

Far  uti  mina  glesa  hår, 

0  då  må  någon  dygd,  må  någon  ädel  handling 
Stå  upp  och  hviska  tröst  uti  mitt  öra  än. 

Och  jag  gå  fram  till  min  förvandling 
Som  mot  en  länge  bådad  vän! 

Sitt  på  min  axel  än,  du  Minnets  turturdufva, 

Och  kuttra  i  de  dödes  land! 

Och  Hopp,  tag  du  min  hand,  och  led  mig  och  förljufva 

Min  vandring  utmed  Stygens  strand! 

Hur  hjertligt  skall  jag  der  hvar  fiende  förlåta, 

Hur  skall  jag  söka  opp  bland  skuggorna  en  vän. 

Och  trycka  än  hans  hand  och  gråta 

Af  glädje  vid  hans  hjerta  än! 

Hör  mig,  du  jordens  Far,  du  himlarnas,  förränta 

Min  sällhetsfordran  hur  du  vill, 

Jag  skall  ej  kräfva  den,  men  tåla  blott  och  vänta 

Och  prisa  dig  att  jag  är  till. 

Men  låt  mig  finna  än,  sen  detta  hjerta  fryser 

1  grafvens  vinter  till,  en  vän  som  älskar  mig, 
En  själ  som  ännu  ömhet  hyser. 

Och  tror  på  dygden  och  på  Dig! 

-    5    — 


DIKTER 


Gåta. 

(Af    SCHILLER.) 


Der  bygges  en  bro  öfver  sjön  utan  stränder 
hon  bygger  sig  sjelf  utaf  perlor  och  gull 
ej   reses  hon  långsamt  af  menniskohänder 
ett  ögonbUck  murar  dess  hvalfbåge  full. 


Ej  mast  fälles  ner  för  att  segla  dcrunder 
och  ingen  tar  tull  der  den  bro  synes  stå. 
Fast  menniskokraft  ej  kan  rubba  dess  grunder 
ett  barn  är  för  tungt  till  att  vandra  derpå. 


Hon  födes  med  strömmen  och  plötsligt  försvinner 
så  snart  som  dess  urna  har  uttömt  sin  skatt. 
Så  sägen  mig  då  var  den  bryggan  man  finner 
och  namnen  mig  Mästarn  som  hvalfvet  har  satt? 


6    — 


1808—1816 


Till  Fr  un  t  i  in  me  ma 

vid  Magister-Promotion  1808. 


Kriget  rasar  öfver  Norden.  —  Tiden 
har  löst  bojan  der  hvar  Furia  stod. 
Årets  morgon  är  i  storm  förliden, 
och  dess  middag  rodnar  än  af  blod. 

Dock  vi  fira  Pindens  higna  fester, 
dock  vi  bygga  uppå  krigisk  strand 
Sångmöns    altar,    hksom    lundens   gäster 
sjunga  än,  fast  nejden  står  i  brand. 

I,  hvars  blick  det  glada  hjertat  fångar, 
leden  fången  genom  lifvets  land, 
liksom  genom  Labyrinthens  gångar 
Theseus  leddes  af  en  Skönhets  hand. 

Hård  är  Mannen.    På  den  brända  kinden, 
rinner  ingen  tår  för  likars  väl. 
Lätt  som  Acolsharpan  rörs   af  vinden 
röres  af  hvar  känsla  Qvinnans  själ. 

Öfver  tiden,  öfver  verldens  gränser 
gripa  Mannens  vilda  planer  opp. 
Längst  dit  rymdens  sista  stjerna  glänser 
trött  han  jagar  sitt  förmätna  hopp. 


DIKTER 

Dock  för  stundens  sköna  glädje  buren, 
född  för  Verklighetens  milda  ljus, 
Qvinnan  förer  honom  till  Naturen 
som  en  Bror,  hem  till  sin  Moders  hus. 

Så  förenas  Dikten  med  det  Sanna, 
Skönhet  mildrar  hvarje  kraft  till  slut; 
på   det  allvarsamma  lifvets  panna 
plånas  lätt  hvar  tankfull  fåra  ut. 

Kriget  rasar  öfvcr  Norden.     Tiden 
har  löst  bojan  der  hvar  Furia  stod. 
Årets  morgon  är  i  storm  förliden, 
och  dess  middag  rodnar  än  af  blod. 

Friden  komma  skall  en  dag,  och  skaka 
gyllne  vingar  öfver  stad  och  bygd. 
Lycklig  den  bland  oss  som  med  en  maka 
då  drar  hem  i  egen  hyddas  skygd, 

på  hvars  tröskel  endast  Vänskap  stiger, 
ur  hvars  fönster  endast  Glädjen  ser, 
och  den  Engel,  som  vid  porten  niger, 
goda  Flickor,  är  blott  en  af  Er. 


8    — 


1808—1816 


»Hör  oss,  milde  Fader.» 

Hör  oss,   milde  Fader,   hör  oss 
du  som  styr  den  vilda  tid:  — 
Lifvet  ligger  öppet  för  oss, 
låt  oss  gå  dess  ban  i  frid. 
Låt  oss  berga  undan  tiden 
någon  ädel  handlings  skatt. 
Dygden,   Hoppet,  sinnesfriden 
följe  oss  i  åldrens  natt. 


Låt  oss  bedja:    Frid  på  jorden 
Menskomen  en  helig  håg! 
Intet  slafveri  i  Norden! 
Intet  på  den  blåa  våg! 
Tider  bättre  än  de  flydda: 
samma  mod,  mer  lycka  blott: 
välstånd  i  den  ringes  Hydda 
dygder  i  de  högas  Slott! 


—    9 


DIKTER 


De  fåfänga  Orden. 

(Efter  ScHiLLER.) 


Tre  ord  man  hörer,  tre  vigtiga  ord; 

dock  äro  de  falska  och  tomma; 
dem  föra  de  ädle  på  vår  jord 

dock  ge  de  ej  tröst  eller  fromma. 
Ej  mål,  ej  värde  har  lifvet  quar 
så  länge  du  efter  de  skuggor  far.  — - 


Så  länge  du  tror  på  den  gyllne  tid 

der  det  rätta,  det  goda  skall  gälla. 

Det  rätta,  det  goda  är  födt  till  strid, 
och  dess  fiende  kan  ingen  fälla. 

Och  quäfdes  ej  Resen  högt  i  sky 

på  jorden  växer  hans  styrka  ny. 


Så  länge  du  tror  att  den  ädles  lott 
är  Lyckan,   den  smilande,  vorden. 

Hon  gifter  sig  med  de  Onde  blott 
och  den  gode  besitter  ej  jorden. 

Hon  är  en  fremling,  hon  drar  från  vårt  land 

och  bygger  sin  hydda  på  annan  strand. 

—    10    — 


I 


1808—1816 

Så  länge  du  tror  att  en  dödl'g  ser 

ej  anar  blott,  Sanningei  s  länder. 

En  tempelförlåt  föll  för  dem  ner 
den  lyfta  ej  dödliga  händer 

I  fraser  smider  du   Anden  fast 

dock  den  frie  stormar  sin  väg  med  hast. 


Så  göm  blott  den  himmelska  Tron  i  din  håg 
och    det   fåfänga   vettet   förbanna. 

Hvad  öra  ej  hörde,  hvad  öga  ej  såg 
det  är  ändå  det  sköna  och  sanna. 

Sök  det  ej  utom  dig:  det  fins  ej  der 

sök  i  ditt  bröst  der  dess  källa  är. 


u    - 


DIKTER 


Till  en  Yngling. 


Bryt  blomman,  o  yngling:  i  morgon  skall  den 

på  grafven  strös. 
En  leende  jungfru  är  lifvet  dig  än: 

dess  gördel  lös! 


Den  dag  som  du  lefver  din  Genius  är, 

kyss  gladt  hans  mund; 
men  ser  han  uppå  dig,  förtörnad  och  tvär, 

bryt  ert  förbund. 


Och  bortvälta  stenen  från  framtidens  graf, 

se  engeln   der, 
och  lek  ej,  men  stöd  dig  \id  hoppets  staf, 

och  tänk  och  lär. 


Och  res  dig  och  kämpa  för  menskors  väl 

med  svärd,  med  röst, 
blif  misskänd,  blif  hatad,  och  tryck  dem  likväl 

till    såradt   bröst. 

—    12    — 


1808—1816 

Och  hoppas  på  räddning,  på  seger  ännu 

i    stormens    brak, 
fast  seglar  du  också,  som  vi  göra  nu, 

på  tidens  vrak. 


Och  allt  som  du  stiger  så  lyssna,  min  son, 

till  minnets  dal. 
Väl  dig  hvarje  afton  du  hör  derifrån 

en    näktergal. 


Ty  snart  kommer  qvällen  och  vinkar  dig  hän 

med  vissnad  hand, 
från  solens  ljus,  ifrån  lundens  trän 

till  stjernlös  strand, 


der  Cerberus  skäller  med  trekäftadt  dån 

i  öde  rum, 
och  Furier  piska  den  fege  ifrån 

Elyseum. 


13 


DIKTER 


Krigssång  för  Landtvärnet. 

af 
W.  Tellus. 


Hvi  pröfvas  ej  huggande 
jernen    ännu? 
Hvi  klyfvas  ej  skuggande 
hjelmar  i  tu? 
Förlorad  är  tiden 
i  kojornas  skygd. 
Till  fältet,   till  striden 
för  fädernesbygd! 

Hvad  krigiska  röster! 

De  komma  från  Öster, 

de  dåna  som  stormen  kring  fädernestrand. 

De   komma   från   vester 

de  objudna  gäster. 

Till  striden,  till  striden  för  fädernesland! 

Ack!  ett  folk  af  stilla  herdar  bodde 
vi  lycksaliga  i  okänd  Nord. 
Uppå  fädrens  fält  vår  föda  grodde, 
och  i  fädrens  dalar  sprang  vår  hjord. 
Våldets  slagtningar  oss  brydde  föga, 
liksom  åskor  hörda  långt  ifrån. 
Men  de  nalkas,  och  med  blodigt  öga 
tittar  Kriget  ner  på  fjällens  son. 

—    14     - 


1808—1816 

De   sekelsgamla, 
de  lagbesvurna 
verldsformer   ramla: 
der  strömmar  en  flod 
af  offerblod 
kring  verldens  urna. 

Som  en  röfvare  i  natten  smögo 
de  förrädiska  med  bortgömd  dolk. 
Plötsligt  deras  fanor  flögo 
bland  ett  tryggt  och  fredligt  folk. 
Våra  skördar  komma  de  att  ströfva, 
våra  fäders  ben  att  trampa  på, 
våra  quinnors  dygd  att  röfva, 
våra  söners  kraft  att  slå. 

Oss  dalarna  nära, 
oss  kringmura   berg: 
i  bröstet  är  ära, 
i   benen  är  märg. 
Vi  samlas,  vi  tåga 
lill  fosterlands  värn, 
med  hjertan  af  låga, 
med  händer  af  jern. 

Fritt   på   pannan   Segrarn   sätte 
mången  stulen  krona  opp, 
fritt  de  svaga  folken  mätte 
med  sitt  blod  hans  bödlars  tropp. 
Än  har  ingen  ovän  stuckit 
ut  sitt  läger  på  vår  strand: 
ingen  oväns  häst  har  druckit 

—    15    — 


DIKTER 

källorna  i  Göthens  land. 
Ännu  ledas  våra  tärnor 
till  sin  brudstol  af  vår  hand: 
ännu  blicka  Nordens  stjernor 
ner  på  ett  sjelfständigt  land. 

Blott  hjertat  är  modigt 
och  viljan  är  varm, 
vi  lyfta  vår  arm, 
och  hämna  oss  blodigt. 
Fritt  öfver  oss  hvälf 
båd    Ryske    och    Danske, 
vi  kasta  vår  handske 
mot  Ödet  sjelf. 

Hvarför  mäter  icke  Hjelten 
sjelf  sin  kraft  med  Svenske  mäns? 
Hvarför  vakar  ännu  Belten 
troget  kring  ett  hotad  gräns? 
Låt  dem  skicka  sina  slafvar, 
låt  dem  hvimla  kring  vår  strand. 
Inga  byten,  endast  grafvar 
få  de  i  de  frias  land. 

Ty  Lejonet  vakar 
på  jägarens  ban; 
det  ryter,   det  skakar 
sin  väldiga  man. 
Det  hör  inga  böner, 
det  räds   intet  hot. 
De  osällas  söner 
dess  kula  gå  mot. 

—    16    — 


1808—1816 

Bojor  och  blygd  de  förmätne  ärna 
oss  som  ej  frukta,  oss  som  ej  fly. 
Förr  ifrån  himlen  de  stjäla  en  stjerna 
än  de  ta  bort  från  vårt  land  en  by. 

Många  de  äro.    Välan,  så  dricke 
Jorden  de  mångas  blod,  och  bli  fril 
Många?  —  De  stridande  räkna  vi  icke, 
endast  de  slagne  räkna  vi. 

Upp!    mötom    de   krossande 

härar  med  mod. 

Upp!  släckom  de  blossande 

åskor  i  blod. 

På  sträckande  kampar 

de  flykta:  farväl! 

Förskräckelsen  trampar 

de  flyendes  häl. 

Så  länge  ännu  Carlevagnen  vältar 
de  gyllne  hjulen  omkring  Nordens  zon, 
så  länge  bergen  än  ge  jern  och  hjeltar, 
•^  så  länge  står  det  gamla  Sveas  thron. 

Den  fallne  skall  hvila  i 
fädernas  jord. 
Hans  rykte  skall  ila  i 
sjelfständig   Nord. 
Den   gamle   skall   komma 
på  vacklande   staf, 
och  lägga  en  blomma 
på  Ynglingens  graf. 

-     17    — 

2 — 1^3684.    Tegnérs  Samlade  skrifter.  II. 


DIKTER 

En  flicka  med  sväfvande 

lockar  skall  gå 

och  fälla  en  bäfvande 

tår    deruppå. 

En  Skald  skall  besjunga, 

med  hjertat  i  brand, 

den  slumrande  unga 

som  föll  för  sitt  land. 

Snart  stormen  tiger 
och  Solen  ler, 
och  Friden  stiger 
från   himlen   ner. 
Kring   bygden    skallar 
blott  fröjd  och  ro, 
och  under  tallar 
de  frie  bo. 

Och   dagen  firas 
med  dans  och  lek, 
vår  panna   siras 
med  krans  af  ek. 
Den  fyllda  kannan 
kring  laget  går, 
och  ingen  annan 
är  skåln  än  vår. 


—    18 


1808— 1  SI  o 


/  dl  b  u  III  på  Löbrröd. 


FörgäLet,  okändt  var  mitt  namn. 
Jag  sökte  ej,  jag  vann  ej  ryktets  heden 
Men  det  togs  upp  i  Minnets  famn 
Ifrån  den  stund  jag  skref  det  upp  lios  l^^der. 

I.ölKMÖd  <l.   1,3  Nov.   isn.s. 

/•J.s.   Tegnér. 


—    19    — 


DIKTER 


Versar  afsungne  då  Förste  Fält-Läkaren 
vid  Kongl.  Södra  Arméen  Doctor  Gustaf 
Eric  Sörling  jordfästadcs  i  Lunds  Dom- 
kyrka 


den   10  M;iji   1809. 


Ack!  han  är  borta.   Men  kärleken  följer 

än  öfver  grafvcn  hans  älskade  hamn. 

Hör  oss,  o  Broder,  faslän  du  dig  döljer 

djupt  i  den  eviga  nattens  famn: 

der  ingen  stjerna 

lyser  dig  mer, 

der  ingen  tärna 

kysser  en  Fästman  och  rodnar  och  ler. 


Tom  står  hans  stol  uti  Brödernas  gille, 
dödt  är  hvart  nöje  han  lifvade  nyss. 
Icke  af  lidandet  väckes  hans  snille, 
icke  hans  läppar  af  kärlekens  kyss. 
Allting  är  gifvet 
jorden  igen; 
allt,    äfven    lifvet 
offrade  han  för  sin  pligt,  blott  för  den. 

—    20    - 


1«08— 1816 

Broder,  farväl!    Låt  oss  vakla  ditt  niinno, 
liksom  en  nedgrafvcn  rikdom  ännu. 
Låt  oss  gå  tram  med  ditt  redliga  sinne, 
tänka  och  lefva  och  dö  Uksom  du! 
Eviga  sljernor 
lysa  oss  då: 
himmelska    tärnor 
famna  oss  då  i  det  okända  blå. 


—    21    — 


DlKTEi\ 


Sparrsköld* 


Hvarför  gråta  vi  den  döde? 
Föll  han  ej  i  vårens  dar 
innan  lunden  än  stod  öde, 
innan  ängen  härjad  var? 
Förrn  i  kapp  med  tidens  dårar 
han  på  lyckans  branter  lopp? 
Förrn  han  bergade  med  tårar 
höstens  tomma  kärfvar  opp? 

Väl  dig,  krigare  af  Norden, 
i   den  långa  nattens  köld 
ligger  du  på  fosterjorden 
som  Spartanen  på  sin  sköld: 
der  bredvid  ditt  stoft  sig  höjer 
suckande   det   vilda  haf, 
och  den  trötta  solen  dröjer 
längre  för  att  se  din  graf. 

O,  hvem  ville  ej  ha  reglat 
tidens  portar  efter  sig, 
hvilken  ville  ej   ha  seglat 
öfver  glömskans  våg  med  dig, 


♦  Fal'en  i  slaget  vid  Ratan  1809. 

—    22     - 


1808—1816 

innan  än  i  Norden  kändes 
nesa,   fastän   nederlag, 
innan  Ratans  skamfläck  brändes 
på  vår  ära  in  en  dag? 

Derför  gläd  dig  du  och  gästa 
i  den  gamle  Odens  sal. 
Skynda  dig,  för  Nordens  bästa 
töm  den  skummande  pokal, 
innan  äfven  bland   de   döde 
skymfas  Sveas  hjeltenamn, 
innan  ryktet  om  vårt  öde 
jagar  dig  ur  Valhalls  famn. 

Du,  hvars  systerliga  tårar 
falla  mot  den  kalla  jord, 
tro  mig,  lifvets  glädje  dårar, 
endast  grafven  håller  ord. 
Tro  mig,  mången  yngling  ginge 
gladt  i  dödens  riken  in, 
blott  han  visste  att  han  finge 
på  sitt  stoft  en  tår  som  din. 


23    -^ 


DIKTER 


Till  en  Schollärare 

vid  hans  Installation. 


Fyll  ditt  ändamål;  ty  vigligt  är  det, 
du  som  ammar  blomman  af  vårt  land. 
Mer  än  menskolyckan,  mcnskovärdet 
anförtros  uti  din  hand. 

Mins  att  en  gång  Tidehvarf  som  komma 
fordra  din  förmyndarräkning  in 
och  att  Tacksamhetens  ros  vill  blomma 
ibland  grafvar  helst  på  din. 

Lef  uti  det  goda  du  kan  bilda: 
hvarje  ädel  lefver  helst  deri. 
Stärk  det  svaga  hjertat,  böj  det  vilda, 
lär  oss  blott  att  menskor  bli: 

att,  när  Döden  en  gång  skall  oss  flytta 
utur  Tidens  Seminarium  hän 
icke  utan  frukter,  utan  nytta 
blommat  dina  unga  trän. 


—    24 


1«(^8— 1<SU) 


Del  Eviga. 


Väl  formar  den  slarko  nicd  svärdet  sin  vcrld, 

väl  flyga  som  örnar  hans  rykten; 

men  någon  gång  bryles  det  vandrande  svärd 

och  örnarnc  fällas  i  flygten. 

Hvad  våldet  må  skapa  är  vanskligt  och  kort, 

det  dör  som  en  stormvind  i  öcknen  bort. 


Men  sanningen  lefver.    Bland  bilor  och  svärd 

lugn  står  hon  med  strålande  pannan. 

Hon  leder  igenom  den  nattliga  verld, 

och  pekar  alltjemt  till  en  annan. 

Det  sanna  är  evigt:  kring  himmel  och  jord 

genljuda  från  slägte  till  slägte  dess  ord. 


Det  rätta  är  evigt:  ej  rotas  der  ut 
från  jorden  dess  trampade  lilja. 
Eröfrar  det  onda  all  verlden  till  slut 
så  kan  du  det  rätta  dock  vilja. 
Förföljs  det  utom  dig  med  list  och  våld, 
»in  fristad  det  har  i  ditt  bröst  fördold. 

-    25    — 


DIKTER 

Och  viljan  som  stängdes  i  lågande  bröst 
tar  mandom  lik  Gud,  och  blir  handling. 
Det  rätta  får  armar,  det  sanna  får  röst, 
och  folken  stå  upp  till  förvandling. 
De  offer  du  bragte,  de  faror  du  lopp, 
de  stiga  som  stjernor  ur  Lethe  opp. 


Och  dikten  är  icke  som  blommornas  doft, 

som  färgade  bågen  i  skyar. 

Det  sköna  du  bildar  är  mera  än  stoft 

och  åldren  dess  anlet  förnyar. 

Det  sköna  är  evigt:  med  fiken  håg 

vi  fiska  dess  gullsand  ur  tidens  våg. 


Så  fatta  all  sanning,  så  våga  allt  rätt, 
och  bilda   det  sköna  med  glädje. 
De  tre  dö  ej  ut  bland  menskors  ätt, 
och  till  dem  från  tiden  vi  vädje. 
Hvad  tiden  dig  gaf  må  du  ge  igen, 
blott  det  eviga  bor  i  ditt  hjerta  än. 


—    96    — 


1808— 181G 


De  tre  Bröderna. 


I  en   dal,   der  fjällen  skydda 
emot  stormen  månget  ax, 
bodde  i  sin  ärfda  hydda 
trenne  bröder  fordomdags: 


ringa  landtmän,  länge  nöjde 
vid  sin  plog,  sin  herdastaf. 
Likväl  dalen,  hvad  det  dröjde, 
syntes  dem  för  trång,  för  qvaf. 


Och  en  okänd  längtan  vaknar 
hos  dem  alla  småningom. 
Något  är  som  dagen  saknar, 
och  som  natten  drömmer  om. 


Mildare  de  stjernor  blinka, 
gällare  de  vaktlar  slå, 
himmelska  gestalter  vinka 
dem  på  afstånd  då  och  då. 


DIKTER 


»^Dalen  är  oss  blott  ett  häkte. 
Bröder!     Bakom  bergens  rand 
bor  det  något  ädelt  slägte, 
vinkar  något  herrligt  land. 


Dit,  I  bröder,  låt  oss  hinna, 
låt  oss  bli  de  ädlas  gäst. 
Sökom  hvar  sin  älskarinna. 
Pris  för  den  som  väljer  bäst. 


Sagdt  och  gjordt.     Med  fiken  oro 
de  på  resan  sig  bege. 
Här  en  stormig  sjö  de  foro, 
der  en  öcken  mätte  de. 


Mången  stilla  morgon  glöder 
öfver  dalen,  mången  kväll 
slocknar,  förrn  de  trenne  bröder 
mötas  i  sin  moders  tjäll. 


»Jag  har  funnit,  skrek  den  äldste, 
den  gudomeliga,  jag! 
Väl  mig,  bröder,  att  jag  frälste 
priset  dock  åt  dess  behag. 


Fast  ej  hvarje  öga  tränger 
genom  fönsterjalusien, 
fast  en  månskenssiöja  hänger 
öfver  hennes  gudamin: 

—    28    — 


1808—1816 

såg  jag  dock  hur  kring  den  höga 
ädla  pannan  lagren  böjs, 
såg  hur  hennes  blåa  öga 
forskande  mot  himlen  höjs. 


Tankfull  sitter  hon  och  öser 
evighetens  källa  ur, 
lifvets,  dödens  gåtor  löser 
hon  uti  sin  jungfrubur. 


Ofta  när  om  midnattsstunden 
lampan  vakade  med  mig, 
ofta  i  den  tysta  lunden 
uppenbarade  hon  sig. 


Dock,  bäst  jag  min  lycka  tydde, 
bäst  jag  ropte:  hon  är  min! 
vände  hon  sig  bort  och  flydde 
djupare  i  molnet  in. 

En  gång  skall  jag  henne  hinna, 
en  gång  skal»  jag  i  min  famn 
trycka  Sanningens  Gudinna, 
Sanning  är  den  skönas  namn.» 

»Ingens  tycke  vill  jag  klandra, 
hvar  en  väljp.  cpåtaldt 
som  han  lyster,  sad'  den  andra 
yngre  brödren:  jag  har  valt. 

-    -io    - 


DIKTER 


Blygsam  som  en  brud  och  si  illa 
lar  hon  hjertan  småningom. 
När  jag,  trött  af  evig  villa, 
sjönk  förtviflad  ner,  hon  kom, 


och  med  himmelskt  saktmod  sade: 
hoppas,  hvi  förtviflar  du? 
Ren  i  dalen,  vid  din  spade, 
kände  mig  ditt  hjerta  ju. 


Intet  röjde  hennes  värde, 
men  vid  hennes  fötter  stod 
blott  en  pelikan  och   närde 
ungarna  med  eget  ])lod. 


Lik  en  ros,  Som  hälft  förbleknad 
i  en  skönhets  grafhög  står, 
så  på  jorden  syns  hon,  tecknad 
uppå  kinden  med  en  tår. 

Hur  hon  hvar  välgerning  gömmer 
i  sitt  trogna  hjerta  ned! 
Hur  hon  älskar,  hur  hon  glömmer 
hvarje  oförrätt  hon  led. 

Från  det  vilda  nöjets  lekar, 
från  det  låga  stoftets  band 
löser  hon  min  själ,  och  pekar 
öfver  till  ett  bättre  land. 

—    30    — 


1808—1816 

Delen  prisets  vinst,   I  tvennc, 
Dygden  söker  ej  ett  pris. 
Jag  har  funnit  allt  med  henne: 
är  jag  god,  nog  är  jag  vis.»  — 


»Priset  låter  jag  ej  stycka, 
ty  det  hör  mig  ensam  till, 
skrek  den  yngste;  nej,  min  lycka 
jag  med  ingen  dela  vill. 


Ack!  det  högsta  har  jag  funnit, 
det,  som  hvarje  enslig  trakt, 
hvarje  aning,  som  försvunnit, 
hvarje  inre  syn  mig  sagt. 


Att  med  helig  rysning  tränga 
i  dess  tempels  myrtenlund, 
att  med  drucket  öga  hänga 
vid  dess  läppar,  vid  dess  mund; 

att  hvart  jordiskt  slagg  förakta, 
som  dess  ideal  ej  tål, 
att  betrakta,  blott  betrakta 
henne,  är  min  lefnads  mål. 


Allt  hvad  gladast  hoppet  säger, 
allt  hvad  ömmast  hjertat  minns, 
allt  hvad  jord,  hvad  himmel  äger 
skönast,  i  dess  väsen  finns. 

—    31    — 


DIKTER 


Solen  lik,  då  hälften  bergad 
än  hon  målar  haf  och  land, 
så  en  bläddra,  tusenfärgad 
leker  i  dess  lätta  hand. 


Icke  detta  låga  nästet, 
icke  jorden  är  dess  mor. 
Himmelsk  är  hon.     Öfver  fästet, 
öfver  stjernorna  hon  bor. 


Priset  har  jag  vunnit,  bröder! 
Skönheten  sitt  pris  begär. 
Sen  I,  hennes  slöja  glöder 
uti  aftonrodnan  der.»  — 


Så  de  tvistade,  och  qvällen 
skymde  kring  dem  mer  och  mer. 
Då  blef  hastigt  ljust  kring  fjällen, 
och  en  hög  gestalt  steg  ner. 

Sanning,  Dygd  och  Skönhet  syntes 
här  förklarade  till  ett, 
och  en  annan  tvist  begyntes 
om  hvad  verkligt  hvar  en  sett. 

Vid  dess  fot  stod  pelikanen, 
bläddran  än  i  handen  låg: 
lagerkrönt,  mot  stjernebanen 
den  gudomeliga  såg. 

—    32    — 


1808—1816 

Är  det,  ropar  livar,  en  villa 
soin  förtjust,  som  bländar  mig? 
Men  Gudinnan  log,  och  stilla 
till  den  äldste  vände  sig. 


»Sanning  sökte  du,  och  mente 
få  den  ensam  på  din  lott. 
Vet  att  himmelen  förente 
allting  sant  med  skönt  och  godt. 


Du,  som  blott  det  goda  ville, 
sök  det  evigt,  ädla  själ. 
Sannast  är  dock  dygdens  snille, 
skönast  är  dock  bröders  väl. 


Du,  som  svärmade  kring  bygden 
för  en  himmelsk  skönhets  lön, 
ve  dig,  vet  du  ej  att  dygden, 
ej  att  sanningen  är  skön. 

Ingen  skryte  att  han  ensam 
fattade  mitt  väsen  ren. 
Låt  min  dyrkan  bli  gemensam: 
sen  I,  jag  är  en,  blott  en! 


Menska,  vårda  hvarje  gnista 
af  det  heliga  i  dig; 
sök  det,  fatta  det,  och  tvista 
icke  hur  det  kallar  sig. 


—    33    - 

3—183654.    Teynérs  Samlade  skrifter.   II. 


DIKTER 


Mät  ej  himlen  på  den  trånga 
falska  skalan  af  ditt  vett. 
Stoftets  former  äro  många, 
det  gudomliga  är  ett.»  — 


Talte  och  försvann.     I  qvällen, 
brann  som  stjernor  hennes  hår, 
och  den  blyga  eternellen 
upprann  i  Gudinnans  spår. 


—    34    — 


1808—1810 


Till    Hans    Kongl.    Höghet    Svea    Rikes 
Kronprins  Carl  August 

under    dess    luign    näiwiio    i  Lund  i  underdånighet  af  Kongl.  Caro- 
linska  Academien. 


Prins,  som  med  friden  koin  från  fjällarna,  som  slå 
som  verldens  pelare,  som  jordens  ättehögar, 
att  stöda  först  en  thron,  den  Du  skall  herrska  på, 
den  midnattssolen  ser,  den  Sundets  bölja  lögar; 
Välkommen  första  gång  från  Dina  höjder  ner! 
Med  våren  kommer  Du,  med  våra  lundars  knoppning 
och  mötes,  liksom  den,  hvart  helst  Ditt  öga  ser, 
af  flydda  vintrars  spår  och  bättre  dars  förhoppning. 

Du  som  far  omkring  Ditt  land 
utan  höghetens  förnäma  nycker, 
utan   maktens  prål,   och  trycker 
icke  landet,  men  hvar  landsmans  hand: 
Du  skall  plåna  ut  Ditt  Sveas  nesa, 
och  vid  gudarösten  hon  väcks  af 
skall  förmultnad  Storhet  resa 
jättelemmar  ur  sin  graf. 

En  ny  ande  komma  skall  i  Norden 
och  en  tanke  klappa  i  hvar  barm, 
friheten  och  fosterjorden: 
och  en  sköld  skall  klinga  på  hvar  arm. 

-    35    — 


DIKTER 

Blöda,  flykta  skall  vår  sekelsgamla 
Tvedrägtshydra    med    förquäfda    rop: 
alla  Splitets  händer  skall  Du  samla 
till  ett  enda  handslag  hop. 

Fåfängt  Smickret  skall  ett  öra  söka, 
fåfängt    Hyckleriet    en    larf; 
ingen  Vantrons  nattgestalt  skall  spöka 
uti  Ditt  och  ljusets  tidehvarf. 
Sanningen  skall  stiga  utan  slöja 
för  de  Stora  fram  med  manhg  ton: 
blott  den  fria  vördnaden  skall  böja 
knä  för  altare  och  thron. 


Nya  skördar  vagga  öfver  heden, 
nya  skatter  gå  ur  klippans  skygd, 
och  sitt  gyllne  frukthorn  Freden 
tömmer  öfver  stad  och  bygd. 
Oceanen  sväljer  sina  kungar, 
bryter  sina  bojors  tvång, 
och  dess  blåa  vagga  gungar 
Nordens  rikdom  än  en  gång. 


Prins,  länge  Du  ännu  ett  tröttadt  Svea  frede! 
Men  kommer  farans  dag  då  är  Du  än  vårt  hopp, 
när  hämdens  morgon  gryr,  och  Lejonet  står  opp, 
och  lyfter  blodig  ram  och  skakar  manens  vrede, 
och  rusar  i  sin  kraft  ur  hotad  kulas  dörr 
och  uti  tusens  blod  fördunklad  ära  tvättar, 
och  ibland  åskor  går,  som  AsaThor  gick  förr, 
fram  öfver  Jotunheim  och  trampar  på  dess  jättar. 

—    36     - 


1808—1816 

Dock,  o  Prins,  med  bleka  kinder 
Sangmön   Dina   lagrar   binder 
ibland   krigets   vilda   skriin: 
men  dess  glädje  iir  all  lyfta 
Tidens,  Ödets  Atlasklyfla, 
ifrån  trötta  skallror  hän. 
Dcrför   låt    den    himlaburna 
sitta  vid   Din  fot  ännu 
och  vid  fordna  snillens  urna 
vakta  lågan,  liksom  Du. 
Lifva,  skydda  Du   den  blyga 
som  ej  känner  hof  och  stad, 
och  när  Dina  Rykten  flyga 
verlden   om,   lät  henne  smyga 
i  Din  äras  krans  ett  blad. 
Lär  åt  verlden  att  hon  väller 
äran  äfveu  af  ett  land, 
och  att  den  förgätna   häller 
Staten  med  osynlig  hand: 
att  den  vilda  tiden  aktar 
på  dess  stämma,  att  hon  vaktar 
ensam    ^Minnets    helgedom, 
som  ej  läses  opp  för  alla, 
och  att  Kungar  stå  och  falla 
en  gång  inför  hennes  dom.  — 
Prins,  som  söker  ej  det  höga 
blott  i  thronens  granskap  mer, 
O!  förlåt,  med  hoppfullt  öga 
Carolina  på  Dig  ser. 
Hör  Du  hennes  röst  som  ber? 
Kommer  Du  från  stormbeklädda 
maktens  höjder  till  den  rädda 
icke  som  en  skyddsgud  ner? 

-    37    - 


DIKTER 

O!  ej  vill  Du  fåfängt  lifva 
bland  förhoppningar  blott  dess, 
att  Ditt  stora  namn  få  skrifva 
främst  ibland  Beskyddares: 
att  dess  första  stöd  skall  blifva 
samma  hand  som  thronens  var, 
och  att  August  vill  oss  gifva 
åter  Augusti  dar? 


38 


1808—1816 


Till   Elof  Tegnér 

på  hans  bröllopsdag. 
(1810.) 


Kom,  o  Broder,  jag  vill  trycka 
varmare   din   hand   än   förr, 
ty  du  står  framför  din  lycka 
i  ditt  dunkla  ödes  dörr. 
Du   har  byggt  din  egen   hydda 
och  en  maka  fört  dertill; 
och  ditt  hopp,   det  länge  flydda 
det   bevingade,    står   still.    — 
På  den  korta  banan  mellan 
graf  och  vagga  som  fylls  mest 
af  vår  dårskap  opp,  är  sällan 
rum  för  någon  glädjefest. 
Broder,  äfven  för  de  sälla 
är  hvar  skön  och  viglig  stund 
en  Oas  i  öcknens  rund: 
låt  oss  dricka  af  dess  källa, 
låt  oss  hvila  i  dess  lund.  — 


Ser  du,  jag  har  föregått  dig 
med  min  ringa  föresyn. 
Liksom  dig,  så  har  man  spått  mig 
himlen  här  inunder  skyn. 

—    39    — 


DIKTER 

Broder,  ingen  himmelsk  gåfva 

njutes  oqvald  på  vår  jord: 

Dikten  är  så  snar  att  lofva, 

blott  Förnuftet  håller  ord. 

Låt  Poeten  gerna  rosa 

sina  ideal:   hvad  mer? 

VerkUghetens  hf  är  prosa, 

här  och  der  en  vers  du  ser. 

Svärmeriet  har  förstorat 

huslighetens  lycka  —  nej 

Paradiset  är  förloradt 

och   på  jorden   fins  det  ej. 

Natten    söfde   icke,    solen 

sken  ej  på  en  enda  blott 

som  var  nöjd  med  hvad  han  fått; 

och  du  vigs  vid  kullerstolen 

icke  med  din  sällhet  blott. 

Fritt  för  stjernorna,  för  månen 

svärj  din  lycka,  svärj  din  tro: 

tro  mig  i  de  giftas  bo 

är  Bekymret  äldsta  sonen. 

När,  utom  en  syndig  kropp, 

som  vill  födas  och  förplägas 

andra  capital  ej  ägas 

än  det  slags  som  sägas  opp: 

när  man  icke  vill  förrenta 

ut  sitt  tänkesätt,  ej  vänta 

något  af  de  Storas  stöd, 

och  ej  äta  annat  bröd 

än  det  bästa  —  det  förtjenta:  — 

o  då  händer  någon  hvar 

att  han  somnar,   att  han  vaknar 

mindre  glad  än  förr  han  var, 

—     40    — 


1808— 1KI6 

ocli   rätt    nuinga  skaltcr  saknar 
fasl  han  ock  den  äkla  har. 
^hingcn  kraft    som   vcrldcn   äggar 
mangen  yppig  ros  som  hör 
till  den  fria  luften,  dör 
ut  emellan   fyra   väggar. 
Iljerlat,  förr  så  rikt  blir,  ack! 
falligt  såsom  Svenska  Banken 
och  den  vilde  skenarn,  Tanken, 
blir  en  sedesam  Vallack. 
Verlden  krymper  lu)|):  vårt  väsen 
växer  fast  till  slut,  likt  gräsen 
på  sin  tufva,  i  en  punkt: 
Glädjen  sjelf  blir  isolerad 
och  hvar  smärta   condenserad 
trycker  hjertat  dubbelt  tungt.  —  — 

Släng  min   brudskrift   under  bordet, 
hittills  spår  den  intet  godt. 
Det  är  orätt,  men  jag  svor  det, 
jag  vill  skrifva   sanning  blott. 
Alltså,  vidare  i  texten. 
Menniskan   är  aldrig  nöjd. 
Lik  en  man  af  måttlig  höjd 
som  med  jättar  mäter  växten 
mäter   hon   sin    lefnads    fröjd 
(och  just  deri  är  hon  galen) 
med   de  höga   idealen. 
Blott  för  Sångmön,  stackars  Nymf, 
är  och  blir  det  alltid  skymf^ 
att  ej  nå  dem,  eller  tiga: 
men   i   menskolifvet   stiga 
de  ej  ner  från  sin  Olymp. 

—    41    - 


DIKTER 

Derför  bör  den  klokast  skattas 

som  den  gyllne  regien  mins 

att  värdera  hvad  som  fins 

och  ej  endast  hvad  som  fattas. 

Fordra  icke  hundrafaldt 

af  hvart  korn  som  gror  och  knoppas, 

vänta  missväxtår,   och  hoppas 

litet,  att  ej  sakna  allt.  — 

01  om  blott  vi  flygten  dämpe 

utaf    vårt    förmätna    hopp 

bygges  än  i  dag  ett  Tempe 

inom  egna  väggar  opp; 

ej  som  det  plär  föreställas 

uti  diktens  gyllne  Hellas, 

men  som  lifvets  Nord  det  fått; 

ej  de  sahgas,  men  de  sällas, 

ej  gudomligt,  menskhgt  blott. 

Vägen  blir  ej  mer  så  ledsam, 

ej  så  tunga  dina  spår 

när  en  maka  hos  dig  står 

som   bland   stormar,    lik   en   fredsam 

härold   mellan   härar,    går: 

och  sin  hälft  af  Ufvets  börda 

uppå  trogna  skuUror  tar, 

varning  för  den  vilseförda, 

och  en  famn  för  hvilan  har. 

Lycklig  dock,  trots  allt  bekymmer, 

trots  min  brudskrift,  lyckhg  den, 

som  från  dagens  möda  rymmer 

i  en  makas  famn  igen, 

som   med   glädjens   lätta   miner 

mot  den  mulne  drömmarn  går, 

och  vid  egen  brasa  tiner 

—    42    — 


1808  — 181G 

isen  ur  den  frusnes  hår; 

och    det    enkhi    bordet    dukar 

der  ej  yppigheten  slukar 

flitens  lön  och  sinnets  ro, 

och  den  sängen  bäddar  sedan 

der  två  tvillingsgudar  redan, 

Kärleken  och  Sömnen  bo. 

Stojar  ej  det  yra  Nöjet 

i  hans  boning  mer  hvar  dag, 

stanna  Skämtet  qvar  och  Löjet 

i   hans   fordna   brödralag: 

svärmar  han  ej  mera,  klingar 

ej  hans  glas,  hans  lyra  mer, 

fäller    Phantasien    ner 

sina  trötta  Mercurvingar;  — 

o  hvad  mer?  der  återstår 

dock  af  sällhet  mången  annan: 

Sanning  med  den  öppna  pannan, 

Vishet  med  det  hvita  hår; 

och   det  Sjelfbestånd  som   håller 

liksom  jorden  sjelf  sig  opp, 

och  den  stilla  Dygd  som  våller 

sinnesfrid  och  mod  och  hopp; 

och  de  nöjens  lugn  som  komma 

utan  ånger,  utan  agg, 

och   på   hvarje   lifvets   blomma 

falla  som  en  morgondagg.  — 

O!    hur  lätt  är  att  försaka 

mången  stormig  ungdomssmak 

när  man  endast  först  en  maka 

kysser  under  eget  tak. 

Och  när  flärdens  hundra   mönster 

flyga  med  sitt  spann  förbi 

—    4;5    - 


DIKTER 

O  hur  lätt   att  ur  sitt  fönster 
le  åt  dårskapen  deri.  — 
Och  hur  falla  många  taggar 
utur  lifvets  törnros  hän, 
när  du  först  en  ättling  vaggar 
uppå  faderliga  knän. 
.lag  som  annars  plägar  rimma 
eller  grubbla  bort  hvar  timma 
stulen  från  en  tröttsam  dag 
skådar   nu    med   välbehag 
huru  i  de  gladas  sinnen 
mina  bleka  barndomsminnen 
färgas  åter,  drag  för  drag. 
Hvilket  lif  i  hvarje  åder! 
deras  själ  hur  ren,  hur  vek! 
Hvilken    helig   oskuld    råder 
ännu  i  de  frommas  lek! 
Hur  den  himla])urne   Anden 
ännu   fremling   hiir  i   landen 
skjuter   vingar   småningom! 
och   den  långa  natten  viker 
och  en  bättre  verlds  reliker 
samlas,  lifvas,  bildas  om! 
När  man  då  de  späda  manar 
till  sitt  bröst  och  håller  der, 
och  ens  hjerta,   vidgadt,   anar 
hur  en  Gud  sin  verld  har  kär: 
o  då  ljusnar  allt,  då  tiger 
hvart  bekymmer,  jorden  ler, 
och   den  fulla   himlen  stiger 
i  ett  menskligt  hjerta  ner.  — 


44 


i 


ISO-i— ISIG 

Frän   de   töckeiihöljda   fälten 
Iivilk;i    Östersjön   och    Bellen 
piska  med  en  lukLig  vind 
iir  det  långt  till  dessa  ställen 
hvarest  (llaras  väg  frän   fjiilleii 
löper  som  en  jagad  liinil. 
Dock,   fasl   också  floder  vandra 
mellan  oss,  fast  berg  stä  opp, 
vara  lijerlan  nä  hvarandra, 
vara   sorger,   vara   hopp. 
Derför   hur   sig   lyckan    vänder 
lät  oss  älska  mer  och  mer 
först  hvarandra  och  sen  fler: 
och  ej  gä  med  lomma  händer 
ifrån  lifvels  y.enilh  ner. 
(llömda,   oberömda   flykte 
vara  dagar,  men  värt  namn 
skall  ej  dö,  fast  intet  Ryklc 
tar  det  i  sin  falska  famn; 
blott  en  son  är  q  var  som  värdar 
vara  minnen,  och  de  frön 
som  vi  så  i  Tidens  gårdar 
för  det  goda,  ej  för  lön. 
Och  när  Åldren  en  gång  bockar 
våra  trötta  skuUror  ner 
och  med  silfverhvita  lockar 
in   i    evigheten    ser: 
o  då  hoppas  jag  vi  vandra 
hand  i  hand,  då  hoppas  jag 
vi  få  hvila  med  hvarandra 
uti  samma  graf  en  dagl 


45    - 


DIKTER 


Till  Elof  Tegnérs  brud. 


Du  står  vid  kullerstoln.     Din  fria  republik 
förbyts  i  monarki.     Du  svär  de  helga  eder 
och  vexlar  ringarna  och  rodnar  och  är  lik 
en  ängel,  då  han  ser  ur  aflonrodnan  neder. 


Allt  går  ordentligt  se'n.     Lyckönskningar  och  gråt, 
ocii  platta  skånit  och  stoj.  som  det  vid  bröllop  plägar. 
Man  bryr  den  arma  brud.     Man  följs  till  bordet  åt, 
och  rund  I   kring  laget  går  den  fulla   tröstebägar. 


Men  bålen  når  sitl  slut,  ocli  dagen  äfven  sitt; 
igenom  fönstrens  rund  de  matta  stjernor  blicka. 
Man  blir  likväl  en  gång  de  tröga  gäster  qvitt: 
välkommen,  sköna  fru,  farväl,  du  sköna  flicka! 


Hvad  rika  ämnen  här  till  kärlekens  beröm! 
Hur  mången  härlig  scen  att  måla  con  amore, 
om  blott  jag  drömde  än  min  ungdoms  g>'llne  dröm, 
om  blott  jag  än  en  gång  i  forna  dagar  vore! 

—    46    — 


1808— 181G 

Men  ack,  här  sitter  jag  uppå  min  trästol  qvar 
och  kan  ej   måla  ens  en  sällhet,  som  mig  rymmer, 
PA  lama  vingar  re'n  min  sångmö  från  mig  far 
och  lemnar  platsen  fri  för  sjukdom  och  bekymmer. 


Men  kommer  jag  en  gång  till  edra  bygder  än, 
då  skall  du  från  min  själ  de  mörka  andar  banna, 
ge  tigaren  sin  röst,  sitt  flydda  mod  igen, 
och  jaga  molnen  bort  från  öknen  af  hans  panna. 


Till  dess  förljufva  du  en  lycklig  makes  dar 
och  tänk  en  gång  ibland  på  grubblaren  i  söder, 
som  ingen  glädje  mer  och  inga  rim  har  (}var, 
men  dock  är  säll  af  t   ha  (\vn  sällasle  af  bröder. 


—    4^ 


DIKTER 


Till  Herr  Prosten  Lars  Anders  Palm, 

vill  dess  fru  Agneta  Sophia  Ståhls  hografning 
den  13  November  1810. 


Hvaiför  lägger  du  på  båren 
din  förhoppnings  vissna  krans? 
Ulur  vinterns  graf  föds  Våren, 
LifvcL  föds  ur  nienniskans. 


Klagar  du  alt  detta  hjerta, 
som  dock  var  ditt  väl,  din  tröst, 
ändtlig  en  gång  utan  smärta 
klappar  i  en  engels  bröst? 


Sörjer  du  att  detta  öga 
en  gång  utan  tårar,  ser 
från  det  obekanta  höga 
som  en  morgonstjerna  ner? 


Att  en  sorgsen  moder  famnar 
ännu  af  förtjusning  stum, 
de  försvundna  käras  hamnar 
åter  i  Elyseum? 

-    48    - 


1808—1810 

AU  Du  mången  gång  skall  höra 
hennes  Anile,  stigen  neil, 
hviska  trösl  uli  ditt  öra 
i  (len  helga  nattens  fred? 


Att  hon  l)lickar  genom  töcknen, 
alt  hon  nalkas  fjerran  från, 
och,  lik  Engeln  uli  öcknen, 
leder,  skyddande,  din  Son? 


Tro  mig,  icke  dör  det  Sköna, 
icke  dör  det  Goda  hän: 
låt  dem  vandra  i  det  gröna 
gladare  bland  Edens  trän. 


Tvista  icke  med  ditt  öde, 
eder  räkning  är  dock  qvitt: 
stoftet  hvile  med  de  döde; 
livad  du  älskat  har,  är  ditt. 


-    49    - 

A— 183664.    Tegnérs  SamlaJe  skri/tvr.  II. 


DIKTER 


M.  Thelin* 

(på  Nyårsafton). 


Se,  min  aftonbrasa  brinner  neder 
och  det  gamla  året  likaså; 
nästa  ögonblick  sin  aska  breder 
öfver  beggc  två. 


Lik  en  afsatt  kung  hvars  spira  säljes 
oblidt  det  af  fordna  slafvar  döms; 
allt  det  onda  som  det  stiftat,  täljes, 
allt  det  goda  glöms. 


Arme  gamle,  från  hvars  kala  hjessa 
kronan  faller  denna  natt  ännu, 
icke  vill  jag  smäda  dig  som  dessa, 
som  en  ann'  var  du. 


Många  glada  stunder,  många  mulna, 
har  du  fört  inom  min  trånga  dörr. 
Lifvets  ängar  grönska  upp  och  gulna 
nu  så  väl  som  förr. 


♦)  Adjunkt  vid  Lunds  Akademi.     Död  1810. 
-     50     - 


ISOS— IS  K) 


Dock  en  lyckligare  må  dig  lofva, 
jag  fick  mindre  än  du  tog  igen: 
allt  för  ringa  var  din  knappa  gåfva 
då  jag  mist  en  vän. 


Nyss  åt  liaf  och  dimma  öfverlåtcn 
satt  han  med  mig:  men  från  vredgad  sjö 
steg  han  tyst  och  bleknande  ur  bålen 
på  en  okänd  ö: 


der  det  goda  sig  en  fristad  stiftar, 
och  den  lysta  friden  solar  sig: 
med  sin  näsduk  står  han  der  och  viftar 
ett  farväl  åt  mig. 


Ack!     dess  grottor  ingen  vårvind  friskar, 
intet  budskap  ur  dess  dalar  far. 
Minnet   blott  med  bleka  läppar  hviskar 
hvad  du  för  oss  var. 


Ädle  Broder,  allt  för  tidigt  gången, 
icke  vill  du  glömma  oss,  o  nej. 
Men  förlåt   den  allt  för  sena  sången, 
sorgen  skyndar  ej. — 

—    .^1    — 


DIKTER 


Du  som  stiger  redan  för  all  hyllas 
upp  för  trappan  af  din  kungaslol: 
skall  din  bana  utan  tårar  fyllas, 
unga  nvårssol? 


O  kanhända  —  så  det  vill  mig  ana  — 
förrn  du  gått  i  vesterns  kamrar  in, 
hvälfver  öfver  vänners  graf  din  bana, 
eller  öfver  min.  — 


—    52    — 


1«08— 181G 


Le  I  ve  striden! 


Hycklande  väuiicr,  som  tveka  och  mena, 
Tvinj^ar  han  öppet   till  ja  eller  nej. 
Slagtningens  mun  talar  sanning  allena, 
Svärdet,  det  flammande,  hycklar  ej. 


—    53    — 


DIKTER 


Dedikation  till  Lars  von  Engeström 

af  J.  F.  Lundblads  afhandling  De  Roma  Porsenae  dedita. 


Nationens,  Kungens  Vän,  som  främst  bland   frie  männer, 
Europas  äldsta  thron  på  mäktig  skullra  bär! 
Ur  häfderna  af  Rom  ett  blad  dig  ägnas  här; 
Dess  hjeltar  älskar  Du  som  slägtingar  och  vänner. 


Som  mot  Porsena  förr  på  bryggan  Cocles  stod, 
Och  värjde  mot  en  här  sju  bergen,  sjelf  allena: 
Så  Du  för  Ihroncn  står,  med  samma  lugna  mod 
Och  värjer  landet  —  ack!  mot  mera  än  Porsena. 


Ej  Irifves  Clio  blott  i  Roms  och  Greklands  bygd 
Fa^t  hon  är  Forntids  vän,  fast  hon  ur  grafvar  talar; 
Ett  nybygdt  Tempel  ren  hon  fann  i  dina  salar. 
Och  nya  ämnen  snart  hon  finner  i  din  dygd. 


1808—1816 


Vid  Biskopen  öfvcr  Lunds  stift,  Piocnncelleren,  Commcndcuren  af 
Kongl.  Nordstjcrnc  Orden 

Herr  Doclor  Nils  Hessléns  Graf 

den  7  Junii   1811. 


Ifrån  grafvarna  vi  vända  åter, 
från  förgängelsens  och  dödens  rum.  — 
Ljuset  vill  ej  se  hur  dygden  gråter, 
genom  fönstren  faller  dagen  skum. 
Dödens  tecken  sal  och  gäster  sira, 
Tystnan  herrskar  uti  svartklädt  lag. 
Det  är  saknans  fest  vi  fira, 
det  är  sorgens  högtids-dag. 

Du  hvars  aska  jorden  återbördar. 

Du  hvars  minne  vcxer  ur  din  graf, 

Eternellen  lik,  den  Vintren  vördar, 

blomstrande  fast  ock  dess  stjelk  bröts  af: 

se  från  stjernor  der  Du  vistas, 

se  med  mildhet  från  de  blåa  land 

ner  på  runorna  som  ristas 

på  din  urna  af  en  olärd  hand.  — 

Ej  på  bördens  tomma  slump  och  flärden, 
på  dig  sjelf  din  lycka  stödde  sig. 
Utur  kojan  steg  du  fram  för  verlden, 
dina  anor  räknar  Du  från  dig. 


DIKTER 


Lik  en  bäck  bland  ängens  blommor  faren 
spegelklar  och  ren  din  lefnad  låg. 
Ingen  afund  häfte  vid  Tiaren, 
intet  harmset  öga  stjernan  såg. 


Inga  moln  uppå  Prelatens  panna 
skrämde  ringheten  ifrån  hans  dörr. 
Med  det  rätta,  redliga  och  sanna 
räknade  Du  slägt  ännu  som  förr. 
Dock  fast  intet  hot  din  vilja  tydde, 
fast  hvart  bud  sin  herrskardrägt  tog  af, 
Styrkans  högmod  undrade  —  men  lydde 
gubben  lutad  mot  sin  graf. 


Pedantismens  mörka  andar  drogo 
långt  ifrån  din  boning  med  sitt  hot. 
Gästfrihet  och  glädje  togo 
på  din  tröskel  vän  och  fremling  mot. 
Med  en  min  som  ej  på  vördnad  pockar, 
med  en  Väns,  ej  en  Beskyddares, 
satt  Du  lugn  bland  dina  silfverlockar 
som  en  christnad  Socrates. 


Mognad  vishet  låg  i  hvad  Du  sade, 
sjelf  i  glädjens  ton  den  låg  ändå; 
ty  ditt  skämt,  likt  biet,  hade 
icke  honung  blott,  men  gadd  också. 
Mången  träffad  narr  med  blygsel  vände 
hem  ifrån  dig,  undrande  med  skäl, 
att  den  lugna  Vise  kände 
all  hans  galenskap  så  väl. 

-    56    - 


1808—1816 

Stilla  verka,  gagnande  försvinna, 

ej  att  prisas  utaf  bygd  och  hof, 

var  det  mål  Du  ville  vinna, 

ensam  fremling  för  ditt  eget  lof; 

lik  den  dagg  som  himlen  droppa  låter, 

endast  nattens  öra  hör  dess  fall; 

men  när  solen  tändes  åter 

grönska  både  dal  och  vall. 

Tvcnne  menskoåldrar  gick  Du  nära 
hand  i  hand  med  Tiden,  nöjd  och  god; 
ty  Du  lyssnade  till  Gubbens  lära, 
och  hans  djupa  ande  du  förstod. 
Ingen  hörde  dig  den  gamla  klandra, 
och  när  ändtlig  delte  sig  Er  stråt, 
skildens  I  ifrån  hvarandra 
som  två  vänner  skiljas  åt. 

Fredligt,  fridens  Man,  Du  hvile 

i  den  jord  vi  alla  samlas  i. 

Oron,  Hatet  och  Intrigen  ile 

bäfvande  din  graf  förbi. 

Blott  den  stilla  Sorgen  smyge 

dit  i  natten,  och  det  rädda  Hopp. 

Sångens  milda  svanor  flyge 

från  dÄs  mullhög  till  din  himmel  opp.  j 


DIKTER 


Skaldens   hem. 

(efter  Oehlenschläger.) 


Säg,  vill  du  veta  hvarcst  skalden  bor? 

livad  land  den  ädle  fremling  föder? 

Välan,  han  bor  emellan  norr  och  söder, 

hans  hembygd  är  som  jorden  stor. 

Den  sträcker  sig  frän  Spitsbergs  hvita  fjällar 

(en  helig  graf  för  syndaflodens  lik) 

till  isens  aldrig  smälta  hällar 

i  Söderhafvets  obesökta  vik. 

I  öster  gränsar  den  till  morgonrodnans  flöden 

till  paradisets  unga  vår, 

i  vcster  gränsar  den  till  döden, 

der  ljuset  ner  i  hvila  går. 

Här  stänger  evig  is,  der  storma  kalla  vindar, 

men  midtomkring  det  stora  fosterland 

sin  gyllne  gördel  solen  lindar 

och  lågar  i  en  evig  brand. 

Han  njuter  äran  och  behagen 

utaf  hvad  ort,  hvad  ålder  helst  han  vill. 

Hans  födslodag  var  skapardagen 

och  tiden  står  för  honom  still. 

Han  bodde  fredligt  med  Nomaden 

i  kulorna  utmed  det  röda  haf. 

—    08    — 


1808—1816 

Med  Amfion  han  byggde  staden, 

och  lagar  han  med  Solon  gaf. 

Han  följtic  Cocrops  på  dess  flotta, 

med  Bacchus  Indien  han  vann, 

pA  Pindens   höjd,  i  Nymfers  grotta, 

til  Ilades  bleka  land  sleg  han. 

Pegasen  med  de  starka  vingar 

I  ill  skänks  han  af  Aj)ollo  tog, 

och  väldigt,  såsom  örnen  svingar, 

på  gudagångarn  mellan  stjernor  drog. 

Nu  syntes  honom  än  den  gamla  verlden, 

och  dunkla  medeltiden  ny, 

då  djerf  han  for  den  höga  färden 

med  Faust  och  Beelzebub  i  sky. 

Hvar  hemlighet,  för  andeverlden  egen, 

för  forskarn  gömd,  vet  han  ändå. 

1  drömmen  ser  han  himlastegen 

och  räknar  englarna  derpå. 

Ilvarlut  han  vill  kan  han  sig  vända, 

till  stjernors  höjd,  till  jordens  grund, 

från  verldens  ena  till  dess  andra  ända 

han  flyger  på  en  morgonstund. 

livar  boning  öppnas  för  den  höga  gästen: 

han  står  så  snart  han  önskar  blott, 

i  Nordens  gamla  kungafästen, 

i  Feers  alabasterslott. 

Ifrån  palatsens  stoj,  från  torgen 

lian  flyr  till  källans  sorl,  till  enslig  bygd. 

Bland  bergen  dväljs  han  u^i  riddarborgen, 

i  öcknen  under  palmers  skyg<l. 

Hvad  stort  blef  tänkt,  hvad  djerf  t  blef  företaget, 

der  var  ej  hjelten  blott,  men  han  också. 

Med  Harald  drar  han  till  Bråvallaslaget, 

—   :)9   — 


DIKTER 

med   Roland  stupar  han  vid   Roncevaux. 

Han  följde  Orleans  mö  i  bålets  lågor, 

med  Luther  manade  han  Påfvcn  ut, 

drog  med  Columbus  öfver  vestervågor, 

och  störtade  med  Vinkelried  på  spjut. 

Med  Verther  svärmar  han  när  våren  blommar 

och  månen  blickar  genom  löfven  ner: 

han  diktar  i  den  gröna  sommar 

en  Odyssé  i  skuggan  med  Homer. 

Om  hösten,  när  en  blåst  går  genom  dalen 

och  solen  blodig  färgar  bergens  topp, 

han  står  med  Shakspeare  uti  riddarsalen 

och  manar  gamla  skuggor  opp. 

När  vintern  breder  sina  skrudar 

likt  dödens  lakan  öfver  stelnad  jord, 

då  sitter  han  med  Valhalls  Gudar 

i  norrskensnatten  öfver  väldig  Nord. 

I  handen  Brages  harpa  klingar 

om  strid  och  fall,  om  As  och  Alf, 

och  snön  ifrån  de  hvita  vingar 

nerdammar  öfver  Valaskjalf. 

Men  dit,  kring  hvilket  alla  verldar  Ijunga, 

det  som  ej  målas  kan  af  menskohand, 

som  ej  förtolkas  kan  af  menskotunga, 

hans  eviga,  hans  rätta  fosterland: 

der  inga  elementer  strida, 

i  sanningens  och  fridens  stat, 

der  vänligt  sitta  vid  hvarannans  sida 

Johannes,  Balder  och  Sokrat: 

der  oskulds  englar  sina  liljor  vira 

kring  Herkulsklubban,  —  der  de  starke  stå 

kring  thronen,  och  med  jubel  fira 

den  Onämnbare  deruppå;  — 

—    60    — 


1808—1810 

dit  sträfvar  han  fråii  grus  och  töcken, 
det  anar  han  i  allt  livad  stort  och  skönt; 
men  evigt  famlar  i  tartarens  öcken 
den  som  hans  flygt  ej  älskat  eller  rönt. 


61    — 


DIKTER 


Svea. 

1811. 


PRO    PATRIA. 


Jord,  som  mig  fostrat  har  och  Fädrens  aska  gömmer, 

Folk,  som  ärft  hjeltars  land  och  deras  dygder  glömmer! 

Ur  skuggan  af  min  dal  jag  egnar  dig  en  sång. 

Dig  söfver  Smickrets  röst:  hör  Sanningens  en  gång. 

En  annan  sjunge  fritt  till  våra  tiders  heder, 

om  våra  nya  ljus  och  våra  milda  seder. 

I  yppig  hvilas  famn  han  fritt  förakta  må 

de  åldrar  som  flytt  hän,  den  kraft  han  kallar  rå; 

och  vän  af  tidens  skick,  det  smällande  och  Ijufva, 

han  fire  nöjets  dar,  och  mate  Sångens  dufva. 

En  hvar  sitt  lynne  har.    .Jag  älskar  dig  ej.  Tid, 

som  smilar  öfver  oss  i  falsk  och  veklig  frid. 

Mig  gläder  stormens  sus  och  Fädrens  stora  minnen, 

Jag  älskar  deras  mod  och  deras  höga  sinnen, 

då  Nordens  son  ej  än  tog  andras  seder  ann, 

och  njöt  hvad  jorden  gaf,  och  talte  som  en  man. 

Jag  hatar  hvarje  konst  som  sinnets  kraft  förvekar 

och  flärdens  tomma  prål  och  yppighetens  lekar.  — 

Folk,  som  vid  öcknens  barm  vext  opp,  och  med  besvär 

en  knapp  och  oviss  skörd  från  frusen  torfva  skär, 

och,  strödt  kring  Polens  ring  bland  sjöarna  och  fjellen 

upphugger,  nattbetäckt,  din  enda  skatt  ur  hällenl 

Hvad  yra  fattar  dig?    Du  säljer  utan  blygd 

—    62    — 


1808—1816 

ditt  fria  sjelfbeståiid,  din  ära,  ja  din  dygd, 

för  tomma  njutningar  från  fjerran  stränder  förda, 

som  suga  landets  merg  och  själens  krafter  mörda. 

Du  härmar  oförsynt  och  glömskt  af  Fädrens  lag 

all  Söderns  veklighet  och  saknar  dess  behag.  — 

Hör  på  Naturens  röst.    Hon  gaf,  för  skilda  zoner, 

åt  sederna  sin  färg,  åt  Språken  sina  toner. 

I  Söderns  paradis  der  Solens  milda  kraft 

uppammar  sjelfsådd  skörd,  och  kokar  drufvans  saft, 

der  himlen  jemnt  är  blå,  och  i  en  evig  sommar 

Orangens  gull  slår  opp  och  Lagrens  krona  blommar, 

och  mellan  bäckars  sorl  och  västanvindars  gång 

sjelf  Språket  smälter  bort  i  lena  toners  sång:  — 

der  bjöd  Naturen  sjelf  den  glada  menskan  njuta, 

hon  leder  nöjets  dans  och  knäpper  Sångens  luta, 

och  lifvet,  fritt  för  sorg  och  för  behofvens  hot, 

är  yppigt  som  den  jord  som  blomstrar  för  din  fot. 

Kring  Roms  besegrare,  kring  Odens  ätteläggar, 

hon  gjutit  isfylld  våg,  och  murat  fjellens  väggar. 

Utöfver  snöklädd  trakt  med  dristig  hand  hon  satt 

det  stormbebodda  moln,  den  norrskenslysta  natt. 

Se  kring  dig.    Fritt  och  djerft  kring  fjellen  fästet  svänger, 

utöfver  forsens  svall  förvågna  klippan  hänger, 

och  skogen,  hvart  du  går  omgj ordande  din  stig, 

står  hög  och  allvarsam,  och  blickar  ner  på  dig. 

Här  ser  du  dal  vid  dal  till  jordens  afgrund  gungad, 

der  stiger  klyft  vid  klyft,  af  jättehänder  slungad. 

Utöfver  skullran  hän  de  höga  stjernor  gå; 

i  klippan  vexer  jern,  och  männer  deruppå.  — 

Här  vill  Naturen  se  det  dristiga  och  höga, 

se  kraft  i  hvarje  arm,  och  mod  i  hvarje  öga. 

Här  vandre  fri  och  stolt,  bland  fjellarna  en  ätt, 

som  sjelf  mänt  ger  sin  pligt,  och  kräfver  ut  sin  rätt, 

—    63    - 


DIKTER 

och  i  sin  enfald  vis,  uti  sitt  armod  ärad 

omfamnar  faran  glad,  och  döden  oförfärad,  — 

Så  vexte  fordom  opp  bland  tallarna  en  Slägt 

som  kufvat  Österns  våld  och  Söderns  bäfvan  väckt. 

O!    Sveas  fordna  dar,  o!    Fädrens  gudaminnenl 

I  Seklers  långa  natt  I  skymten  och  försvinnen, 

i  Sången   lefve  I!  —  Den  tiden  är  förbi, 

då  trygg  som  klippans  rot,  som  himlens  vind  så  fri, 

och  närd  utaf  den  skörd  som  på  hans  täppa  grodde, 

Europas  segrare  i  Nordens  hyddor  bodde. 

För  ära  och  för  rätt,  för  kung  och  fosterland 

han  slösade  ej  ord,  men  väpnade  sin  hand. 

Han  plöjde  fädrens  jord  och  ärfde  deras  seder, 

såg  glad  i  lifvet  in,  och  lugn  i  grafven  neder. 

Skild  ifrån  vekligt  prål  och  yppighetens  flärd, 

han  ej  beskattad  blef,  men  ärad  af  en  verld. 

Ej  Asien  klädde  än,  ej  Indier  honom  födde. 

För  honom  Söderns  folk,  och  ej  dess  drufvor  blödde. 

Osmakligt  var  ej  än  hvad  helst  som  nämndes  Svenskt; 

hans  sinne,  som  hans  drägt,  var  varmt  och  fosterländskt; 

och  inga  nöjens  gift  och  ingen  ångers  smärta 

stal  helsan  från  hans  kind  och  modet  ur  hans  hjerta. 

Nöjd  med  hvad  jorden  bjöd,  och  skog  och  bölja  gaf 

han  sökte  ingens  skydd  och  hade  ingen  slaf. 

Med  svärdet  och  en  vän  han  trygg  och  rik  sig  trodde, 

och  Gästfrihet  var  namn  på  hyddan  der  han  bodde. 

Så  lefde  han  förnöjd,  och  utan  quinnligt  knöt 

han  gick  med  öppet  bröst  sitt  ödets  storm  emot, 

med  hjertat  blödande,  men  styrkans  lugn  på  pannan. 

Han  fruktade  sin  Gud,  och  fruktade  ej  annan. 

Hans  Religion  var  dygd.    Ett  handslag  var  hans  ed. 

Med  samma  djerfva  mod  han  tänkte,  som  han  stred, 

och  manligt  dristig,  fri,  af  ingen  fördom  fången, 

-     64    — 


I 


1«08— 1816 

steg  djupt  i  forskningen  och  höjde  sig  i  Sången.  -^ 

I  Ädle!  mossa  gror  på  edra  glömda  ben. 

Er  lefnads  Hjeltedikt  är  slutad  längesen. 

En  annan  verld  står  opp.    Välann,  välann,  I  Fäder; 

hvem  är  den  menskoätt  som  på  er  aska  träder? 

O  blygdl    Är  detta  Er,  är  detta  Göthers  stam, 

som  släpar  orkeslös  sin  matta  lefnad  fram, 

med  sina  små  begär,  med  sina  halfva  dygder, 

och  Söderns  yppighet  i  fattigdomens  bygder? 

Hvar  är  din  fordna  kraft,  ditt  fordna  allvar?   Hvar 

det  hjeltenamn,  o  Folk!  som  trötta  Ryktet  bar? 

Och  Nitet  som  gaf  gods,  gaf  lif  för  Statens  heder? 

och  Ärans  gudadröm,  och  forntids  enkla  seder? 

Du  leker  utan  blygd  uppå  de  ädlas  stoft, 

och  jollrar  flärdens  ord,  och  fångar  blomans  doft. 

Gå,  icke  vill  min  Sång  ditt  lumpna  öde  lära, 

gå,  lef  förutan  mod,  och  fall  förutan  ära! 

Hvad  säger  jag?    O  Gud!    O  Sverge,  Vasars  jord! 

Förlåt  den  vilda  sorg,  förlåt  en  ynglings  ord, 

som  ville  ge  sitt  lif,  sin  sällhet  tusen  gånger, 

blott  att  ej  se  din  blygd,  ditt  fall,  din  sena  ånger. 

Se,  ifrån  fallets  brant  der  svindlande  du  stod, 

du  rycktes  nyligen  af  dina  ädlas  mod. 

Med  hjertat  mildt  och  fritt,  med  håret  silfverfärgadt, 

beskyddar  Carl  ännu  ruiner,  dem  han  bergat, 

och  Segrarn  står  bredvid,  beundrad  af  en  verld, 

och  Oscar  vexer  opp  att  föra  Fingals  svärd. 

Skall  aldrig  deras  namn  ditt  dufna  sinne  väcka? 

Skall  evigt  ditt  förderf  hvar  ädel  möda  gäcka? 

Och  är  den  enda  lön  du  ämnar  deras  dygd, 

ett  fortsatt  skådespel,  o  Svea,  af  din  blygd? 

Du  bär  ej  utländskt  ok.   Ditt  eget  ok  är  värre. 

Hvar  slaf  af  sitt  begär,  har  en  Tyran  till  Herre. 

—    65    - 

b^-lS3654     Tegnérs  Samlade  skri/ter.  II. 


DIKTER 

Den  ej  umbära  kan,  bär  lätt  en  oväns  band, 

och  Svärdet  trifves  ej  uti  hans  snåla  hand. 

Du  sofver,  Svea  Folk,  på  branten  af  en  afgrund. 

Men  Våld  och  Barbari,  och  rotadt  Hat  och  Afund 

de  vaka  omkring  dig.    O  väckte  dig  min  röst! 

O  stege  än  en  gång,  som  förr,  ditt  fria  bröst! 

Se  kring  dig.    Dina  rof  ha  farorna  förstorat; 

och  morgonsoln  går  opp  i  land  som  du  förlorat. 

O  Aura!  dödens  bygd!    O  Borg  som  Ehrnsvärd  byggt! 

Nyss  lik  en  blodig  sköld  från  Statens  hjerta  ryckt! 

Der  flamma  gyllne  torn  i  kärr  dem  vi  ej  sågo, 

och  Flottor  hota  nu  der  fiskarbåtar  lågo. 

En  annan  skär  vår  skörd  och  upptar  klippans  jern, 

som  rodnar  utaf  harm  att  smidas  till  hans  värn. 

Hvad  återstår  oss  snart?   Allt  närmre  tränger  Jätten. 

Han  står  på  fjellens  spets,  och  ögat  slukar  slätten.  — 

»Men  han  ger  fred  och  skydd.»  Välann,  tag  honom  mot, 

och  kyss  hans  hjeltehand,  och  slumra  vid  hans  fot. 

Förskräckligt  vaknar  du.    Se  stad  och  hydda  brinnal 

Du  Man,  hvar  är  ditt  svärd?  Hvar  är  din  dj^gd,  du  Quinna? 

O  Finlands  vida  graf!    O  Fädrens  spillda  blod! 

Hvad  blir  det  af  den  jord  som  värjdes  af  Ert  mod? 

Betänksamt  Ödet  står,  med  griffeln  höjd,  att  rista 

i  kopparn  in  vår  dom,  den  eviga,  den  sista, 

och  skriiva  framtids  lag,  och  plåna  ut  med  köld 

de  nötta  kronorna,  o  Svea,  från  din  sköld. 

Upp!  ännu  är  det  tid  att  deras  helgdom  berga. 

Än  har  du  kung  och  stat  och  fosterland  att  värja, 

och  vålnan  af  ett  namn,  som  Minnets  stolthet  gör. 

Kan  du  ej  rädda  dem,  så  kan  du  dö  derför. 

Blif  åter,  Svea  Folk,  blif  åter  hvad  du  varit. 

Lär  af  hvad  andra  land,  af  hvad  du  sjelf  erfarit. 

Det  frihet  är,  och  rätt,  och  ljus  Du  vakar  för. 

-    66    — 


1808—1816 

Hör  Meiiskligheteiis  bön,  om  du  ej  Skaldens  liör. 

Se,  Bclteu  kasta  än  kring  dig  de  fria  armar, 

och  fjellens  fästning  står,  och  Himlen  sig  förbarmar. 

Än  sår  du  egna  fält,  och  kan  dem  fylla  än 

med  malmstöpt  åskas  hot,  med  klingor  och  med  män. 

Än  kan  du  med  ditt  mod  en  häpen  verld  förfära, 

och  rädda,  fallande,  åtminstone  din  ära. 

Så  sjöng  jag.    Solen  sjönk.    Med  stjernor  Natten  kom. 
Till  halmtäckt  hyddas  lugn  jag  ville  vända  om. 
Bedröfvad,  tyst  jag  gick  utöfver  dödens  sängar.  — 
Men  hör!  ett  sällsamt  ljud  far  genom  harpans  strängar, 
och  natten  lysnar  opp  och  röster  ropa  mig, 
och  själen  hög  och  fri  från  stoftet  svingar  sig. 
I  glans  är  verldens  rund  för  Skaldens  syn  förgången. 
En  Guddom  fattar  mig,  det  bor  en  Gud  i  Sången. 


Jag  ser  en  Syn, 

(O  lyssnen  till  orden!) 

Det  dånar  i  jorden, 

det  flammar  i  skyn. 

Valkyrier  rida 

på  skummande  hästar; 

Hell,  Dödsjungfrur,  hell! 

I  dag  skall  man  strida; 

i  Valhalla  gästar 

en  skara  i  quäll. 

Upp,  Männer,  till  striden! 
Den  kommer  ej  mer. 
I  dag  fäster  Tiden 

.-     67     — 


DIKTER 

sitt  Öga  på  Er. 
Se,  högarnas  famnar 
upplåtas  med  dån, 
och  Fädernas  hamnar 
stå  opp  derifrån. 
De  se  hur  I  fåkten.  — 
Den  bortdöda  verkl, 
de  ofödda  slägten 
anropa  Ert  svärd. 


IMulna  Hjeltar 

skaka  Fädrens  spjut. 

Striden  vältar 

som  en  huggorm  ut 
Svärdsklingor  springa  och  blodströmmar  vandra; 
Härarna  famna  i  vrede  hvarandra. 


Mörker  och  dam 

omhölja  jorden. 

Framåt!  fram! 

Strid  är  för  Norden. 
Strid  är  för  frihet,  för  barn  och  för  maka. 
Vägen  går  framåt,  den  gar  ej  tillbaka. 


Stormvinden  dör, 

Solen  går  under. 

AsaThor  kör 

smattrande  dunder. 
Undan!  Der  kommer  han,  der  kommer  kungen. 
Blodiga  rosor  han  sår  öfver  ljungen. 

—    68     - 


180^5— 181G 

earlarnas  svärd 

brinner  i  handen, 

slår,  och  en  verld 

bleknar  i  sanden. 
Fädren,  som  skåda  hur  striden  sig  vänder, 
klappa  från  högen  i  dimmiga  händer. 

Segren  är  ryckt 

från  dem  af  Hjelten. 

Brusande  flykt 

gjuts  öfver  fälten. 
Fruktan,  förstörarn,  förödelsebringarn, 
hänger  bakom  dem  på  flåsande  Springarn. 


Den  slagtning  är  slagen, 
och  fritt  är  vårt  land. 
I  blod  ligger  dagen 
vid  himmelens  rand. 
De  fallne  nerträda 
till  Åsarnas  hof; 
och  Barderne  quäda 
de  bleknades  lof. 

En  Gud  ser  jag  komma 
med  kransade  hår; 
det  vexer  en  blomma 
i  hvarje  hans  spår. 
Han  lyfter  de  fria 
i  faderlig  famn; 
gör  svärdet  till  lia, 
och  Frid  är  hans  namn. 

—     0,9     — 


DIKTER 

Och  Svea  sitter  å  sin  tliron  på  fjellen, 

med  stjernekronan  omkring  gullgult  hår. 

Hon  blickar  stilla  ner  i  sommarquällen; 

dess  rykte  nyfödt  genom  verlden  går 

Fullbordat  har  en  dag  livad  Sekler  ämnat; 

dess  kraft  är  pröfvad,  och  dess  namn  är  hämnadt. 


Se,  upp  till  Statens  nya  Tempel  tåga 

ej  skilda  Stånd,  men  blott  ett  Brödrafolk. 

Det  ligger  aska  öfver  Afunds  låga, 

och  Tvedrägt  faller  i  sin  egen  dolk. 

Ren,  som  en  stjerna,  blickar  Religionen, 

och  Lag  och  Frihet  hålla  vakt  kring  thronen. 


I  stilla  dalar  sitta  glada  slägter 

kring  tarfhgt  bord  inunder  Fädrens  lind. 

Och  Seder  glänsa  uti  hvita  drägter, 

och  Oskuld  rodnar  på  hvar  Tärnas  kind. 

Flit,  Välstånd  ser  ur  h varje  hyddas  fenster, 

och  i  Palatsen  bor  det  blott  Förtjenster. 


Och  fritt  är  hvarje  bröst,  och  fri  hvar  tunga, 
och  Statskonst  öppen  såsom  Solens  ban. 
I  fordna  öcknar  gyllne  skördar  gunga, 
och  Skeppen  dansa  öfver  Ocean. 
De  milda  Dvärgar,  skymtande  i  quällen, 
uppläsa  skrinlagd  rikedom  ur  hällen. 

—    70    — 


1808—1816 

Och  hög  och  fri,  på  blåa  skyar  buren, 
står  Sångens  Mö,  ett  barn  af  Nordens  land, 
allvarsam,  dristig,  enkel  som  Naturen; 
i  harpans  strängar  stormar  hennes  hand. 
Hon  sjunger  kraft  och  mod  i  millioner, 
och  Södern  lyssnar  till  de  höga  toner.  — 


Så  såg  jag  Synen 
i  norrskensnatt. 
Dess  bilder  försvunno, 
och  stjernor  brunno 
vid  himlabrynen 
igen  så  matt. 


Jag  lyfte  min  hand 

i  natten  och  svor 

att  lefva  och  dö  för  mitt  land. 

Och  Stormen  for 

med  orden  till  himmelens  rand. 
Men  natten  och  hafvet  och  fjellen  och  heden 
de  hörde  den  dyra,  den  heliga  eden. 


Och  Solen  sprang  opp 

ur  lågande  öster, 

och  sken  på  mitt  hopp. 

Men  skcgarnas  röster 
och  hafsvågens  sorl,  och  den  susande  Nordan, 
de  sjöngo  den  dag  då  min  Syn  får  fullbordan. 

—    71    — 


DIKTER 

Du  sofver  i  skyar 

bak  österns  port, 

du  Dag  som  vår  ära  förnyar! 

Upp,  skynda  dig,  fort, 

och  gläns  öfver  blånande  sjö! 
Du  ofödde  Hämnare,  kom  utan  hinder, 
och  låt  mig  få  se  dina  lågande  kinder 
och  värma  mitt  bröst  i  ditt  sköte  —  och  dö! 


Men  I,  som  kusken  med  de  gyllne  tömmar. 
Er  stjernevagn  utöfver  Nordens  sfér, 
på  Sveas  kronor,  och  på  Göthas  strömmar, 
I  höge  Carlar,  blicken  nådigt  ner! 

Rätt  ofta  tror  jag  Eder  stämma  höra, 
då  tyst  och  rörd  jag  blickar  till  Er  opp. 
Hon  hviskar  sakta  uti  Nattens  öra 
om  forntids  ära  och  om  framtids  hopp. 

Men  var  Ert  minne,  var  Er  dygd  förgäfves, 
skall  Svea  falla  här  i  tidens  höst, 
en  slaf  bland  folken  utan  namn,  och  quäfves 
Er  hjeltelåga  evigt  i  dess  bröst;  — 

då  styren  stjernb eströdda  tistelstången 
i  hafvets  afgrund,  med  förtvifladt  mod; 
att  med  vår  jord  vår  skam  må  bli  förgången, 
och  ingen  veta  hvar  Ert  Svea  stod!! 


—    Tä    ™ 


1808— 181G 


Svea.* 

1812. 


rro  PATRiA. 


Jord,  som  mig  fostrat  har  och  fädrens  aska  gömmer, 
folk,  som  ärft  hjeltars  land  och  deras  dygder  glömmer! 
Ur  skuggan  af  min  dal  jag  egnar  dig  en  sång. 
Dig  söfver  smickrets  röst:  hör  sanningens  en  gång. 
5  En  annan  sjunge  fritt  till  våra  tiders  heder 
om  våra  nya  ljus  och  våra  milda  seder, 
I  yppig  hvilas  famn  han  fritt  förakta  må 
de  hjeltedar  som  flytt,  den  kraft  han  kallar  rå. 
För  sorglös  njutning  född,  för  lekar  blott  och  löjen 

JO  han  läspe  tidens  lof  och  fire  dagens  nöjen. 
En  hvar  sitt  lynne  har.     Jag  älskar  dig  ej,  tid, 
som  smilar  öfver  oss  i  falsk  och  veklig  frid. 
Mig  gläder  stormens  sus  och  fädrens  stora  minnen. 
Jag  älskar  deras  mod  och  deras  höga  sinnen, 

^5  då  Nordens  son  ej  än  tog  andras  seder  an 

och  njöt  hvad  jorden  gaf  och  talte  som  en  man. 
Bort  med  den  falska  konst  som  sinnets  kraft  förvekar, 
och  flärdens  tomma  prål  och  yppighetens  lekar!  — 
Folk!  som  vid  öcknens  barm  växt  opp,  och  med  besvär 

20  en  knapp  och  oviss  skörd  från  frusen  torfva  skär, 

som,  strödt  kring  polens  ring  bland  skogarna  och  fjällen, 
upphugger,  nattbetäckt,  din  bergning  utur  hällen! 
•)  Belönt  af  Svenska  Akademien  1811. 


DIKTER 

Hvad  yra  fattar  dig?     Du  säljer  utan  blygd  | 

ditt  fria  sjelfbestånd,  din  ära,     ja  din  dygd, 

för  tomma  njutningar  från  fjerran  stränder  förda,  25 

som  suga  landets  merg  och  sinnets  krafter  mörda; 

du  härmar  oförsynt,  och  glömskt  af  fädrens  lag, 

all  Söderns  veklighet,  och  saknar  dess  behag. 

Naturen  lede  dig.     Hon  gaf  för  skilda  zoner 

åt  sederna  sin  färg,  åt  språken  sina  toner.  30£ 

I  Söderns  paradis,  der  solens  milda  kraft 

uppammar  sjelfsådd  skörd  och  kokar  drufvans  saft; 

der  himlen  jemt  är  blå,  och  i  en  evig  sommar 

orangens  gull  slår  opp  och  lagrens  krona  blommar, 

och  mellan  bäckars  sorl  och  vestanvindars  gång  35 

sjelf  språket  smälter  bort  i  lena  toners  sång;  — 

der  bjöd  naturen  sjelf  den  glada  menskan  njuta. 

Hon  leder  nöjets  dans  och  knäpper  sångens  luta, 

och  lifvet,  fritt  för  sorg  som  för  behofvens  hot, 

är  yppigt  som  den  jord  som  blomstrar  för  din  fot.  —      40 

Kring  Roms  besegrare,  kring  Odens  ätteläggar 

hon  gjutit  isfylld  våg  och  murat  fjällens  väggar. 

Utöfver  snöklädd  trakt  med  dristig  hand  hon  satt 

det  stormbebodda  moln,     den  norrskenslysta  natt. 

Se  kring  dig.    Flammande  kring  fjällen  fästet  svänger,         ^5 

utöfver  forsens  svall  förvägna  klippan  hänger, 

och  skogen  hvart  du  går,  omgj  ordande  din  stig, 

står  hög  och  allvarsam  och  blickar  ner  på  dig. 

Här  sjunker  dal  vid  dal,  der  klyft  på  klyfta  lastad 

står  opp,  i  hedendag  af  jättehänder  kastad. 

Tätt  öfver  skullran  hän  de  höga  stjernor  gå; 

i  klippan  växer  jern,   och  männer  deruppå. 

Här  vill  naturen  se  det  enkla,  allvarsamma, 

här  vill  i  torftigt  bo  hon  stora  sinnen  amma. 

Här  vandre  fri  och  stolt  bland  fjällarna  en  ätt  ^6 

—     74     — 


50 


1808—1816 

som  sjelfmant  gör  sin  pligt  och  kräfvcr  ut  sin  rätt: 
och  i  sin  enfald  vis,  uti  sitt  armod  ärad, 
omfamnar  faran  glad,  och  döden  oförfärad. 
Så  växte  fordom  opp  bland  tallarna  en  slägt, 

'•'0  som  kufvat  Österns  våld  och  Söderns  bäfvan  väckt. 
O!     Sveas  fordna  dar,  o!  fädrens  gudaminnen, 
i  seklers  långa  natt  I  skymten  och  försvinnen, 
I  sången  lefven  qvar!     Den  tiden  är  förbi, 
då  trygg  som  klippans  rot,  som  himlens  vind  så  fri, 

65  och  närd  utaf  den  skörd,  som  på  hans  täppa  grodde, 
Europas  segrare  i  Nordens  hyddor  bodde. 
För  ära  och  för  rätt,  för  kung  och  fosterland 
han  slösade  ej  ord,  men  väpnade  sin  hand. 
Han  plöjde  fädrens  jord  och  ärfde  deras  seder, 

70  såg  glad  i  lifvet  in  och  trygg  i  grafven  neder; 
och  skild  från  vekligt  prål  och  yppighetens  flärd 
han  ej  beskattad  blef,  men  ärad  af  en  verld. 
Ej  Asien  klädde  än,  ej   Indier  honom  födde, 
för  honom  Söderns  folk,  och  ej  dess  drufvor  blödde. 

76  Osmakligt  var  ej  än  hvad  helst  som  nämdes  Svenskt; 
hans  sinne  som  hans  drägt  var  varmt  och  fosterländskt; 
och  inga  nöjens  gift,  och  ingen  ångers  smärta 
stal  helsan  från  hans  kind  och  modet  ur  hans  hjerta. 
Nöjd  med  hvad  jorden  bjöd  och  skog  och  bölja  gaf, 

80  han  sökte  ingens  skygd,  och  hade  ingen  slaf. 

Med  svärdet  och  en  vän  han  trygg  och  rik  sig  trodde, 
och  gästfrihet  var  namn  på  hyddan  der  han  bodde. 
Så  lefde  han  förnöjd,  och  utan  qvinnligt  knöt 
han  gick  med  öppet  bröst  sitt  ödes  storm  emot, 

88  förtrodde  blott  åt  Gud  sitt  hjertas  tysta  klagan 
och  kysste  fädrens  hand  inunder  fadersagan. 
Hans  religion  var  dygd.     Ett  handslag  var  hans  ed. 
Med  samma  djerfva  mod  han  tänkte  som  han  stred; 

-    75    — 


DIKTER 


90 


oeh  manligt  dristig,  fri,  af  ingen  fördom  fången, 

steg  djupt  i  forskningen,  och  höjde  sig  i  sången.  — 

I  ädle,  mossa  gror  på  edra  glömda  ben, 

er  lefnads  hjeltedikt  är  slutad  längesen. 

En  annan  verld  står  opp.     Välan,  välan,  I  fäder! 

hvem  är  den  menskoätt  som  på  er  aska  träder? 

O  blygd!     Är  detta  er,  är  detta  Göthers  stam,  nr. 

fåfänglig,  glitterströdd,  småsinnad,  afundsam, 

med  barnsliga  begär,  med  halfva  samfundsdygder, 

och  Söderns  yppighet  i  fattigdomens  bygder? 

Hvar  är  din  fordna  kraft,  ditt  fordna  allvar?     livar 

det  hjeltenamn,  o  folk,  som  trötta  ryktet  bar?  ^"O 

Och  nitet,  som  gaf  gods,  gaf  lif  för  statens  heder, 

och  ärans  gudadröm  och  fädrens  rena  seder? 

Du  leker  utan  btygd  på  deras  helga  stoft 

och  jollrar  flärdens  ord  och  fångar  blommans  doft. 

Gå,  jag  har  ingen  sång  för  dylika  bedrifter,  lo^ 

lägg  bort  ditt  ärfda  namn  och  köp  dig  andra  grifter. 

Hvad  säger  jag?     O  Gud,  o  Sverge,  Vasars  jord! 

förlåt  den  vilda  sorg,  förlåt  en  ynglings  ord, 

som  ville  ge  sitt  lif,  sin  sällhet  tusen  gånger, 

blott  att  ej  se  ditt  fall,  din  blygd,  din  sena  ångor.  n" 

Se,  ifrån  fallets  brant,  der  svindlande  du  stod, 

du  rycktes  nyligen  af  dina  ädlas  mod. 

Med  hjertat  mildt  och  fritt,  med  håret  silfverfärgadt 

beskyddar  Carl  ännu  ruiner  dem  han  bergat, 

och  Segrarn  står  bredvid,  beundrad  af  en  verld,  ii'> 

och  Oscar  växer  opp  att  föra  Fingals  svärd. 

Skall  aldrig  deras  namn  ditt  dufna  sinne  väcka? 

Skall  evigt  ditt  förderf  hvar  ädel  möda  gäcka? 

Och  är  den  enda  lön  du  änmar  deras  dygd 

ett  fortsatt  skådespel,  o  Svea,  af  din  blygd?  i-'y 

Du  bär  ej  utländskt  ok.     Dill  eget  ok  är  värre. 


—      <b     — 


1808— l.Sli) 

Hvar  slaf  af  silt  begär  har  en  tyrann  till  herre. 

Den  ej  umbära  kan,  bär  lätt  en  oväns  band, 

och  svärdet  trifves  ej  uti  hans  snåla  hand. 

Du  sofver,  Svea  folk!     Hvem  vill  din  hvila  rubba? 

Men  sveket  med  sin  dolk,  men  våldet  med  sin  klubba, 

de  vaka  omkring  dig.     O  väckte  dig  min  sång 

med  djup  af  grafvens  röst,  med  dån  af  åskans  gång! 

Se,  med  de  väldige  ha  dina  fäder  tvistat, 
130  men  nu  går  solen  upp  i  länder  som  du  mistat. 

O  Finland,  trohets  hem!  O  borg  som  Ehrnsvärd  byggt! 

Nyss  lik  en  blodig  sköld  från  statens  hjerta  ryckt! 

En  thron  står  opp  ur^kärr  hvars  namn  vi  knappast  vetat, 

och  kungar  böja  knä  der  våra  hjordar  betat. 
1.^5  Farväl,  du  Sveas  värn,  farväl,  du  hjeltars  land! 

Se,  Bottnens  bölja  för  vår  gråt  intill  din  strand.  — • 

Välan,  en  högre  makt  nationers  öden  väger. 

Gråt,  Svea,  hvad  du  mist;  men  skydda  hvad  du  äger. 

Från  Sundets  rika  strand  längst  upp  till  fjällhög  Nord, 
140  der  Lappen  flyttar  kring  sin  frihet  och  sin  hjord, 

hvad  skogbekrönta  berg,  hvad  fält  med  skördar  prydda! 

O!  älska  vi  vårt  land,  nog  ha  vi  land  att  skydda. 

Låt,  Svea,  dina  berg  fördubblad  ge  sin  skatt, 

låt  skörden  blomstra  opp  i  dina  skogars  natt. 
i45  Led  flodens  böljor  kring  som  tamda  undersåter, 

och  inom  Sverges  gräns  eröfra  Finland  åter. 

Du  äger  icke  allt  af  fädrens  helga  bygd; 

haf  mer  än  deras  land,  haf  ännu  deras  dygd, 

den  lugna  storheten,  den  djerfva  frihetsanden: 
150  knyt  fastare  ihop  de  sprängda  samfundsbanden; 

stå  ej  bekymmerslös  midt  i  en  väpnad  verld, 

och  hvila,  om  du  får,  men  hvila  vid  ditt  svärd. 

Blif  åter,  Svea  folk,  blif  åter  hvad  du  varit. 

Lär  af  hvad  andra  land,  af  hvad  du  sjelf  erfarit. 


DIKTER 

Det  frihet  är  och  rätt  och  ljus  du  vakar  för: 

hör  menskhghetens  bön,  om  du  ej  skaldens  hör. 

Se  tiden!     Är  han  gjord  för  svagheten  och  flärden? 

Eröfrare  gå  fram,  som  jordskalf,  genom  verlden. 

Europas  gamla  form  ej  längre  hålla  vill, 

den  nya  skapelsen  med  svärdet  3'xas  till. 

Hvad  throner  störtas  om!     Hvad  riken  sönderstyckas! 

Förtrycket  näms  försvar,  och  rätt  är  det  som  lyckas. 

Tror  du  dig  ensam  trygg?     Så  är  ej  våldets  art. 

Var  viss,  det  klappar  ock  uppå  din  fjällport  snart. 

Betänksamt  ödet  står,  med  griffeln  höjd,  att  rista 

i  kopparn  in  vår  dom,  den  eviga,  den  sista. 

Ett  ögonblick  ännu!     Det  plånar  ut,  med  köld, 

de  nötta  kronorna,  o  Svea,  från  din  sköld. 

Upp,  ännu  är  det  tid  att  deras  helgdom  berga, 

än  har  du  kung  och  stat  och  grafvar  till  att  värja, 

och  vålnan  af  ett  namn  som  minnets  stolthet  gör. 

Kan  du  ej  rädda  dem,  så  kan  du  dö  derför.  — 

Se  Belten  kasta  än  kring  dig  de  fria  armar, 

och  fjällens  fästning  står,  och  himlen  sig  förbarmar. 

Än  sår  du  egna  fält  och  kan  dem  fylla  än 

med  malmstöpt  åskas  hot,  med  klingor  och  med  män. 

Än  kan  du  med  ditt  mod  en  häpen  verld  förfära, 

och  rädda,  fallande,  åtminstone  din  ära. 


Så  sjöng  jag.    Solen  sjönk.    Med  stjernor  natten  kom. 

Till  ringa  hyddas  lugn  jag  ville  vända  om. 

Bedröfvad,  tyst,  jag  gick  utöfver  dödens  sängar. 

Men  hör!    Ett  sällsamt  ljud  far  genom  harpans  strängar, 

och  natten  ljusnar  opp,  och  röster  ropa  mig, 

och  själen,  hög  och  fri,  från  stoftet  svingar  sig. 

I  glans  är  verldens  rund  för  skaldens  syn  förgången. 

En  Gudom  fattar  mig.     Det  bor  en  Gud  i  sången. 

-    7»    — 


1808—1816 

Jag  ser  en  syn! 

(O  lyssncn  till  orden!) 

det  dånar  i  jorden, 

det  flammar  i  skyn. 

Valkyrior  rida 

på  frustande  hästar. 

Hell,  dödsjungfrur,  hell! 

I  dag  skall  man  strida. 

I  Valhalla  gästar 

en  skara'  i  qväll. 


Upp,  männer,  till  striden! 

Den  kommer  ej  mer. 

I  dag  fäster  tiden 

sitt  öga  på  er. 

Se  högarnas  famnar 

upplåtas  med  dån, 

och  fädernas  hamnar 

stå  upp  derifrån. 

De  se  hur  I  fäkten.   — 

Den  bortdöda  verld, 

de  ofödda  slägten 

anropa  ert  svärd. 


Mulna   hopar 

skaka   fädrens  spjut. 

Stridslur   ropar, 

lösen  flyger  ut. 
Svärdsklingor  springa  och  blodströmmar  vandra, 
härarna  famna  i  vrede  hvarandra. 

-     79    - 


DIKTER 

Mörker   och   dam  215 

omhölja    jorden. 

Framåt,  fram! 

Strid  är  för  Norden, 
strid  är  för  frihet,  för  barn  och  för  maka. 
Vägen  går  framåt,  den  går  ej  tillbaka.  *       221 


Hafvet,  förskräckt, 

tiger  och  undrar. 

Solen  är  släckt, 

Asa-Thor  dundrar. 
Undan!     Der  kommer  han,  der  kommer  kungen.         225 
Blodiga  rosor  han  sår  öfver  ljungen. 


Carlarnes  svärd 

brinner  i  handen, 

slår,  och  en  verld 

bleknar  i  sanden.  23d 

Fädren,  som  skåda  hur  striden  sig  vänder, 
klappa  från  högen  i  dimmiga  händer. 


Segren  är  ryckt 

till  oss  af  hjelten. 

Brusande  flykt  286 

gjuts  öfver  fälten. 
Bäfvan,   förstörarn,   förödelsebringarn 
jagar  de  slagne  på  flåsande  springarn. 


—      »!J 


1808—1816 

Den   slagtning   är   slagen, 
240  och  fritt  är  vårt  land. 

I  blod  sjunker  dagen 
vid  himmelens  rand. 
De  fallne  nerträda 
till  Asarnes  hof, 
245  och  Barderne  qväda 

de   bleknades   lof. 


En  Gud  ser  jag  komma 
med  kransade  hår. 
Der   växer   en    blomma 
2Ö0  i  hvarje  hans  spår. 

Han  lyfter  de  fria 
i  faderlig  famn, 
gör  svärdet  till  lia, 
och  frid  är  hans  namn. 


255         Och  Svea  sitter  å  sin  thron  på  fjällen, 

med  stjernekronan  omkring  gullgult  hår. 

Hon  blickar  stilla  ner  i  sommarqvällen. 

Dess  rykte  nyfödt  genom  verlden  går. 

Fullbordat  har  en  dag  hvad  sekler  ämnat, 
2G0         <^l^ss  kraft  är  pröfvad  och  dess  namn  är  hämnadt. 

Se,  upp  till  statens  nya  tempel  tåga 
ej  skilda  flockar,  men  ett  brödrafolk. 
Det  ligger  aska  öfver  afunds  låga, 
och  tvedrägt  faller  för  sin  egen  dolk. 
265         Ren  som  en  st j  erna  blickar  religionen, 

och  lag  och  frihet  hålla  vakt  kring  thronen. 

—    81    - 

'0  —  1S36Ö4.    Trtjnirs  yaniladt  slcrijttr.   11. 


DIKTER 

Förderfvet,  flärden  kan  ej  längre  stanna; 

dess  smitta  flyr  för  Nordens  friska  vind; 

och  allvar  hvilar  på  livar  manlig  panna, 

och  oskuld  rodnar  på  livar  tärnas  kind.  270 

Flit,  välstånd  blicka  ur  livar  hyddas  fenster, 

och  i  palatsen  bor  det  blott  förtjenster. 


Och  fritt  är  hvarje  bröst,  och  fri  hvar  tunga, 

och  statskonst  öppen  såsom  solens  ban. 

I  fordna  öcknar  gyllne  skördar  gunga,  275 

och  skeppen  dansa  öfver  ocean. 

De  milda  dvergar,  skymtande  i  qvällen, 

uppläsa  skrinlagd  rikedom  ur  hällen. 


Och  hög  och  fri,  på  blåa  skyar  buren, 

står  sångens  mö,  ett  barn  af  Nordens  land;  280 

högtidlig,  dristig,  enkel  som  naturen: 

i  harpans  strängar  stormar  hennes  hand. 

Hon  sjunger  kraft  och  mod  i  millioner, 

och  Södern  lyssnar  till  de  höga  toner. 


Så  såg  jag  synen  285 

i  norrskensnatt. 

Dess  bilder  försvunno, 

och  stjernorna  brunno 

vid  himlabrynen 

igen  så  matt.  290 


1808—1816 

Jag  lyfte  min  hand 
i  natten  och  svor 
att  lefva  och  dö  för  mitt  land. 
Och  stormen  for 
med  orden  till  himmelens  rand; 
21)5        men  stjernor  och  hafvet,  och  fjällen  och  heden, 
de  hörde  den  dyra,  den  heliga  eden. 


Och   solen    rann    opp 

ur  lågande  öster 

och  sken  på  mitt  hopp. 

Och  skogarnes  röster, 
och  hafsvågens  sorl  och  den  susande  nordan 
de  sjöngo  den  dag  då  min  syn  får  fullbordan. 


Du    sofver   i   skyar 

bak  österns  port, 

du  dag  som  vår  åra  förnyar. 

Upp,  skj^nda  dig,  fort, 

och  stig  öfver  blånande  sjö! 
Du  ofödde  hämnare,  kom  utan  hinder, 
och  låt  mig  få  se  dina  lågande  kinder 
och  värma  mitt  bröst  i  ditt  sköte  —  och  dö! 


Men  I  som  kören  med  de  gyllne  tömmaT 
er  stjernevagn  utöfver  Nordens  sfer;  — 
på  Sveas  kronor  och  på  Göthas  strömmar 
I  höge  Carlar!   blicken  nådigt  ner. 

—   .sa   — 


DIKTER 


Rätt  ofta  tror  jag  eder  stämma  höra 
då  tyst  och  rörd  jag  blickar  till  er  opp. 
Hon  viskar  sakta  uti  nattens  öra 
om  forntids  ära  och  om  framtids  hopp. 


Men  var  ert  minne,  var  er  dygd  förgäfves,  220 

skall  Svea  falla  här  i  tidens  höst 

en  slaf  bland  folken  utan  namn,  och  qväfves 

er  hjeltelåga  evigt  i  dess  bröst:  — 


Då  styren  stjernbeströdda  tistelstången 
mot  hafvets  afgrund  med  förtvifladt  mod, 
att  med  vår  jord  vår  skam  må  bli  förgången, 
och  ingen  veta  hvar  ert  Svea  stod! 


84 


1808—1816 


Clirisioplier  Myhnnan. 


Öcknarna  röjde  han  bort,  och  lef vande  meniskors  boning 
Vexte  bland  ödsliga  fjcll  under  hans  skapande  hand. 

Konsten  har  tecknat  hans  bild,  de  yttre,  förgängliga  dragen: 
Blott  i  det  goda  han  gjort  lefver  hans  Ande  ännu. 


—    85    - 


DIKTEH 


Maj -sång. 

1812. 


Se,  öfver  dal  och  klyfta 
den  unga  maj  sol  ler. 
Sin   ishjelni    bergen    lyfta 
från  ärrig  panna  ner. 
Men  ännu  sofver  jorden 
och  böljan  fängslad  står. 
Ack!  våren  här  i  Norden 
har  drifvor  i  sitt  hår. 


Likmycket!    Snart  han  träder 
ur  vaggan  fullväxt  opp, 
med  sina  vestanväder, 
med  sina  blommors  knopp. 
Snart  står  han  högt  på  fjällen 
med   Nordens   vakna   sol, 
der  morgonen  och  qvällen 
satt  möte  sen  i  fjol. 


Men  ack!  livad  rop  jag  hörer. 
Se   krigets   båge   spanns, 
och    åter    dundrarn    körer 
sin  vagn  omkring  vår  gräns. 

—    86    — 


1808—1816 

Med   våren   flyga   morden 
som  lösta  falkar  ut, 
och    Södern    famnar    Norden 
i  envige  till  slut. 


Med  norrstjernan  i  pannan 
den  ädla  Svea  står, 
och  frågar  om  hvarannan 
sitt  mod  och  sina  sår. 
För  stolt  att  frukta  skaran, 
för  vis  att  reta  den, 
hon  vinkar  tryggt  åt  faran: 
välkommen,  gamla  vän! 

Och  redan  fyllas  fälten 
af  hennes  kämpars  tropp, 
och  redan  rifva  Belten 
med  dån  sin  brygga  opp. 
Ur  högen  fädren  kalla 
med  dof  forntida-röst, 
och    fjällen    hålla    alla 
sin  sköld  för  Nordens  bröst. 


Från  Lidskjalf  Oden  vakar, 
sin  thron  han  upprätthöll, 
fast   Loke  jorden   skakar, 
fast  ock  hans  Balder  föll. 
Bredvid  hans  sida  flammar 
den   starke   Asa-Thor, 
och  lyfter  vred  sin  hammar, 
i  hvilken  döden  bor. 

—    87    — 


DIKTER 

Vid  Urdas  hvita  vatten 
står  tyst  den  höga  Skuld. 
En  runa,  mörk  som  natten, 
hon  skär  i  sköldens  guld. 
Gudinna!     Folkens   öden 
du  skrifver.    På  vår  lott 
skrif  farorna,   skrif  döden, 
men  skrif  ej   träldom  blott. 

O!  förr  än  bojans  nesa 
skall   trycka   denna   jord, 
förrn  tyranniet  skall  resa 
sin  thron  i  väldig  Nord;  — 
förr  drabbe  Thor  med  flamman 
sitt  folk,  som  skall  förgås, 
och   fjällen   störte   samman, 
ett  kummel  öfver  oss! 


Låt  slafven  fegsint  klandra 
den  vilda  tidens  gång. 
På  bergen  vill  jag  vandra 
och  dikta  segrens  sång, 
tills  åter  utur  striden 
hon  vänder  till  vårt  land 
med  friheten  och  friden, 
som  byten  vid  sin  hand. 


Drick  merg  i  benen,  broder, 
drick  mod  uti  din  själ! 
En  skål  för  hjeltars  moder! 
En  skål  för  Sveas  väl! 

—     88     — 


1808—1816 

Om  Huta  vill  dig  skicka 
Ull   fiidren,    lycklig   du! 
I  Valhall  får  du  dricka 
(lensanma  skål  ännu. 


—    89    - 


DIKTER 


Längtan. 

(Ideen  utaf  Schiller.) 


Sorgsen  sitter  jag  på  stranden 
lutar  hufvudet  i  handen, 
blickar  öfver  strömmen  hän 
till  de  sköna  land  der  Tiden  ] 
ingen  lia  har,  och  Friden 
vandrar  under  Edens  trän. 


Hvilka  gyllne  frukter  blinka 
mellan  löfven  fram  —  hur  vinka 
grottorna  vid  flodens  rand. 
Se  hvad  friska  källor  springa 
hör  hvad  englaröster  klinga 
öfver  från  den  glada  strand. 


Ser  du,  ser  du,  hvilka  ljusa 

saliga  gestalter  susa 

öfver  fälten  som  en  vind. 

Mvilket  himmelskt  lugn  kringstrålar 

deras  panna,  huru  målar 

evig  ungdom  deras  kind! 

—    90     - 


1808—1816 

O  hvad  sällhet  att  få  blandas 
uti  deras  krets,  få  andas 
denna  luft  så  ren,  så  sval. 
Men  mig  stänger  floden.    Bitter 
reser  han  sin  våg.    Jag  sitter 
tröstlös  i  min  mörka  dal. 


O  att  jag  blott  vingar  hade! 
Till  de  öppna  till  de  glade 
kullarna  jag  droge  hän 
der  ej  någon  stormvind  ilar, 
der  ett  evigt  solsken  hvilar 
på  den  undersköna  scéne! 


Ser  du  icke,  djupt  i  vester 
står  ett  Tempel!    Hvilka  fester 
firas  der,  hvad  offerdans! 
Hur  dess  kolonnader  skina, 
huru  tornen  bada  sina 
tinningar  i  purpurglans! 


Öfver  måste  jag,  jag  måste 
om  ock  tusen  stormar  blåste 
om  hvar  bölja  svor  mig  krig; 
ty  odrägligt  sent  går  timman 
här  på  ödslig  kust  och  dimman 
trycker  och  förquäfver  mig. 

—    91    — 


DIKTER 

Men  bedrar  mitt  öga?    Flaggar 
icke  der  en  vimpel,  vaggar 
ej  en  farkost  vid  min  strand? 
Ingen  fruktan  vill  jag  höra, 
blott  ett  under  kan  mig  föra 
till  de  sköna  undrens  land. 


93    — 


1808—1816 


Skidbladner. 


Det  är  så  kraftigt,  men  så  kallt  i  Norden! 

Längre  ner  till  den  bebodda  jorden 

längtar  du  från  snö  och  is, 

dit  der  drufvan  och  orangen  blommar, 

dit  der  grönklädd  Maj  och  mognad  sommar 

hvila  öfver  paradis. 


O!  hur  skönt  förflyga  lifvels  stunder, 

suckar  du,  ibland  dess  hinder, 

vid  dess  näktergalars  sång! 

Drucke  jag  utaf  dess  silfverströmmarl 

Blefve   min   inbillnings    drömmar 

verkliga  ändå  en  gång! 


Hvarför  icke?     Hvad  är  verkligheten? 

Hvad  I  kännen,  hvad  I  veten, 

det  är  verkeligt,  det  lefven  I. 

Låt  blott  konsten  lyfta  Er  ur  gruset! 

Vidsträckt  är  hon,  såsom  himlaljuset, 

och  som  hafvets  våg  så  fri. 

—    93    — 


DIKTER 

Se,  Skidbladner  vinkar  dig  vid  stranden. 
Öfver  hafven,  öfver  landen 
diktens  gyllne  skepp  går  fram. 
Evig  medvind  i  dess  segel  susar. 
Skönare  dig  jorden  tjusar, 
högre  himlen,  från  dess  stam. 


Oden  timrade  det  sjelf  med  verlden. 
Egennyttan,    afunden    och   flärden 
tas  ej  mot  inom  dess  rena  bord. 
Skalden  med  den  gyllne  lyran 
står  vid  styret.    Gudayran 
jagar  köKn  kring  haf  och  jord. 


Väl,  så  stig  med  lust  på  spegeldäcket. 
Som  en  morgondimma  faller  tiicket 
ifrån  andeverlden;  hon  är  din. 
Huru  vänligt  skog  och  klippa  nickar! 
Huru  vidt  du  från  din  mastkorg  blickar 
i  de  blåa  landen  in! 


Segla  oförskräckt.    Se,  djupt  i  vester 

står  bland  gyllne  moln  en  stad.    Hvad  fester 

firas  der,   hvad  sång,   hvad  dans! 

Hur  dess  kolonnader  skina! 

Huru  tornen  bada  sina 

tinningar  i  purpurglans! 

—    9i    — 


1808—1816 

Lustigt  är  der,  som  på  Idavallen. 
Der  är  ännu  icke  Balder  fallen, 
Brages  harpa  klingar  der  ännu. 
Forntids  minnen,  framtids  öden, 
lifvets  gåta,  gåtan  utaf  döden, 
allt  förklaradt  skådar  du. 


Derför  längta  icke  mer  från  Norden. 
Skönheten  är  vansklig  uppå  jorden, 
endast  dikten  hör  hon  evigt  till. 
Hvar  som  heldst  du  må  af  ödet  ställas, 
finns  Hesperien,  finns  Hellas 
för  din  syn,  så  snart  du  vill. 


—    95 


DIKTER 


Flyttfåglarna. 


Så  hett  skiner  solen  på  Nilvågen  ner, 

och  palmerna  ge  ingen  skugga  mer. 

Då  griper  oss  längtan  till  fädernejorden, 

och  tåget  församlas.    Mot  Norden!  mot  Norden! 


Och  djupt  under  föttren  vi  se  som  en  graf 
den  grönskande  jorden,  det  blånande  haf, 
der  oron  och  stormen  hvar  dag  sig  förnyar, 
men  vi  fara  fri-a  med  himmelens  skyar. 


Och  högt  mellan  fjällen  der  ligger  en  äng; 
der  nedslår  vår  skara,  der  redes  vår  säng. 
Der  lägga  vi  ägg  under  kyliga  polen, 
der  kläcka  vi  ut  dem  vid  midnattssolen. 


Ej  jägaren  hinner  vår  fredliga  dal. 
Der  hålla  gullvingade  Elfvor  sin  bal. 
Grönmantlade  skogsfrun  spatserar  i  qvällen, 
och  dvergarne  hamra  sitt  guU  in  i  fjällen. 

-    96    — 


1808— 18  IG 

Men  åter  på  bergen  står  Vindsvales  son 
och  skakar  de  snöiga  vingar  med  dån, 
och  hararna  hvittna,   och  rönndrufvan  glöder 
och  tåget  församlas.    Mot  Söder!  mot  Söder! 


Till  grönskande  ängar,  till  ljummande  våg, 
till  skuggande  palmer  står  åter  vår  håg. 
Der  hvila  vi  ut  från  den  luftiga  färden, 
der  längta  vi  åter  till  nordliga  verlden. 


—    97    ~ 

7 — 1S36Ö4.    Tegnérs  Samlade  skri/ter.   II. 


DIKTER 


Herthas  Barn. 


Fordom  grönlockade  Herllia 
älskade  himmelens  Gud. 
Se,  i  sin  famn,  vid  sitt  hjerta 
håller  han  ännu  sin  brud. 


Arfvingar  hade  han  tvenne 
(kärleken  arfvingar  ger): 
sonen  bråddes  på  henne, 
dottren  på  fädernet  mer. 


Tålamod  kallades  gossen. 
Modren  med  sorg  honom  när. 
Och,  som  de  nattliga  blossen, 
bloknadt  hans  anlete  är. 


Stafven  med  törniga  taggar 
stöder  —  och  sårar  hans  arm. 
Striden,   den  eviga,   vaggar 
han  i  sin  suckande  barm. 

—    98    — 


I 


1808—1816 

Stilla  han  vandrar  och  dyster, 
ögat  till  jorden  slår  ner. 
Hoppet,  hans  skönare  syster, 
pekar  åt  himlen,   och   ler. 


Lefvande  är  hon  som  tankan, 
glad  som  den  blommande  vår, 
och  med  en  bindel  af  rankan 
fästes   dess   flygande   hår. 


Brödren    med    plågorna    fäktar 
tröttad,    men    manlig   och   fast. 
Systern,  den  vingade,  fläktar, 
och  de  fly  alla  med  hast. 


Ljus  Alf  er!   Svärj  en  oss  begge, 
svärjen  oss  huldhet  och  tro! 
Följen  oss,  till  dess  vi  lägge 
ner  våra  hufvud  till  ro. 


Kämpande  son  utaf  Hertha, 
håll  mig  i  stormarna  opp! 
Trösta  mitt  lidande  hjerta, 
himmelens  dotter,  du  hopp. 


99 


DIKTER 


Elden. 


Mörkt  låg  djupet  uti  död  förstening, 
outgrundligt,  som  Allfaders  mening, 
formlöst,  utan  ande,  utan  kropp. 
Ingen  själ  tog  upp  uti  sin  spegel 
tingens   bilder.     Skapelsens   insegel 
var  ej  brutit  opp. 


Evigheten,  lik  en  orm  i  ringar, 
låg  och  rufvade  med  svarta  vingar 
uppå  verldar,  icke  ännu  till. 
Rymdens  tält  låg  ouppspändt.    För  tiden 
var  ej  ännu  någon  stund  förliden, 
och  dess  ur  stod  still. 


Se,  det  blixtrar!    Se  hur  natten  randas! 
Lifvet  vaknar,  känner  sig,  och  andas, 
i  den  graf  der  fordom  döden  frös. 
Tingen  skilja  sig  med  skild  förmåga. 
Himlen  lyfte  sig  till  hvalf.    I  låga 
slet  sig  solen  lös. 

—    100    — 


1808—1816 

Öster  rycker  sig  med  vald  från  vester, 
gent  mot  Norr  sin  boning  Söder  ftister, 
himlens  rosor  spricka  ur  sin  knopp. 
Dagen  vexlar  öfver  land  och  vatten, 
månan,  rodnande  och  blyg,  i  natten 
slår  sitt  öga  opp. 


Plantan  skjuter  ur  den  värmda  inullen, 
skogens  kronor  susa  öfver  kullen, 
blomman  stadnar  vid  dess  fötter  qvar. 
Djuren  leka.    Ensam,  utan  like, 
framstår  menskan,  och  till  dubbelt  rike 
jord  och  himmel  tar. 


Puls  i  ådrorna  uLaf  naturen, 
växt  i  plantorna,  och  lif  i  djuren, 
Gudalåga,  hvem  har  tändt  dig  an? 
Jo,  Allfader,  ännu  känd  af  ingen, 
ville  en  gång  spegla  sig  i  tingen, 
och  hans  spegel  brann. 


Ingen  harpa  stämmes  till  din  ära. 
Tiden  ler  åt  Zendas  höga  lära, 
Vestas  altar  flammar  icke  mer. 
Men  ett  väldigt  tempel  än  dig  hyser, 
och  ditt  öfvergifna  altar  lyser 
ifrån  solen  ner. 

—    101    — 


DIKTER 

Öfver  allt  är  du,  lik  himlaanden, 
utan  föda  lefver  du  i  granden, 
verldar  äter  du,  och  hungrar  än. 
Fåfängt  forskarn  vill  ditt  väsen  fråga: 
han  förklarar  ej  din  gudalåga, 
men  han  värms  af  den. 


Säg  oss,  säg  oss,  är  du  ej  densamma, 
känd  som  snillets  eller  solens  flamma, 
uti  skaldens  dikt,  i  vårens  prakt? 
När  volkanen  eller  hjelten  ryter, 
är  det  icke  samma  eld  som  brj^ter 
ut  med  samma  makt? 


Blickar  månen  på  den  öde  borgen 
ner  i  natten,  o  så  blickar  sorgen 
ner  på  grafven  af  en  ungdomsvän. 
Bådas  qvällen  utaf  Frejas  stjerna, 
o,  så  blickar  mången  Nordens  tärna 
i  sin  brudstol  än. 


Himlalåga,   när  den  trötte  anden 
en  gång  flyger  till  de  blåa  landen, 
der  han  kanske  bott  för  längesen; 
härbergera  du  den  vilsna  gästen 
och  gör  honom,  som  du  gör  asbesten, 
mera  skön  och  ren. 


102    — 


1808—1816 


Svanen  och  Fjelllrasten. 


På  en  ättehög  vid  Belten 
Nordens  Fjelltrast  satt  en  gång. 
Öfver  skogarna   och  fälten 
klingade  hans  vilda  sång. 


Gungande   på   vikens   vågor 
kom  en  Svan  från  sydlig  sjö. 
Präktigt   emot   Solens   lågor 
glänste  hennes  vingars  snö. 


Hvilka  färger!  hvilka  toner! 
Hvilken  röst  så  ren,  så  klar! 
som  dem  endast  Söderns  zoner. 
Endast  Phoebi  fogel  har. 


»Arme!   hur  du  sjunger  illa! 
Under  dina  tallars  tak 
huru  länge  vill  du  drilla 
utan  regel,  konst  och  smak? 

—    103    — 


DIKTER 


Hvad  är  Snillet  utan  Smaken? 
Styrkan  utan  allt  behag? 
Lär  dig  sjunga,  det  är  saken, 
efter  Noter.    Så  gör  jag.»  — • 


»Sångmöns  gåfvor  äro  skilda 
sade  Trasten,  litet  stött. 
Söderns  toner  äro  milda, 
mina  —  dem  har  Norden  födt. 


Andra  stjernor  hos  oss  flamma, 
andra  känslor  och  begär. 
Kan  väl  Sången  bli  den  samma 
när  dess  ämne  ombytt  är? 


Är  ej  Konsten  verldens  spegel. 
Tidens,  folkens  Hjeltedikt? 
Har  väl  Smaken  annan  regel 
än  den  han  af  Snillet  tiggt? 


Var  fördragsam,  sköna  Syster. 
Hvar  och  en  har  fått  sin  del. 
Rå  min  sång  dig  syns  och  dyster; 
är  då  din  förutan  fel? 

—    104    — 


1808—1816 

Låt  oss  all  slags  skönhet  älska. 
Låt  det  Nordiska  ocLså 
ha  sitt  värde,  fast  det  Velska 
kanske  högre  skattas  må. 


Mät  ej  himlen  på  den  trånga 
falska  scalan  af  ditt  vett. 
Konstens  former  äro  många, 
fast  dess  väsende  är  ett.»  — 


Sade,  och  på  djerfva  vingar 
lyfte  sig  mot  Odens  sal. 
Och  den  vilda  Sången  klingar 
åter  öfver  berg  och  dal. 


105    — 


DIKTER 


Träden. 


Dodonas  ekar  talade  fordomdags 
ur  helga  skuggor  stammades  ödets  dom. 
Ännu  i  dag  för  den  vises  öra 
hviskar  en  stämma  i  edra  toppar. 


I  stilla  väsen  slutna  inom  Er  sjelf 
I  jordens  döttrar  h vilka  med  barndomslust 
dien  er  moders  barm  och  lyften 
lummiga  hjessor  mot  himlens  stjernor, 


I  edra  skuggor  bygger  sitt  lätta  bo 
på  edra  grenar  hvilar  sig  skogens  skald 
hvilken  bekymmerslös,   lätt  bevingad 
reser  med  sång  mellan  skyn  och  jorden. 


I  skogens  vildar,  kungliga  ekars  slägt, 
I  Nordens  tallar,  hedens  och  klippans  barn 
och  du  förtrogna  björk  som  hänger 
ner  öfver  dalen  de  gröna  lockar, 

—    106    — 


1808—1816 

Hur  ofta  låg  ej  min  sorgfria  barndom  förr 

i  edra  skuggor.    O  huru  ofta  såg 

jag  till  de  eviga  stjernor  genom 
dallrande  taket  af  edra  kronor. 


Hör,  hur  det  vandrar!    Gången  är  Andars  gång! 

Hör  hur  det  talar!    Rösten  är  Andars  röst 
Blyga  Dryader  som  genom  barken 
hviska  ännu  om  Naturens  skönhet! 


Naturens  lif!    Ty  den  eviga  är  ej  död. 

Hon  lefver  ännu  och  rörs  i  hvar  fibertråd 
och  drifver  safven  i  trädens  blomkärl 
det  hvita  blodet,  inunder  barken. 


Se,  hur  de  kläda  i  blommor  sin  hjessas  prakt 
när  Våren  kommer,  skapelsens  kröningsdag. 
Gyllene  kronor  en  Gud  då  sätter 
öfver  de  grönskande  trädens  tinning. 


Fall  ned  och  tillbed  icke  ett  skapadt  ting 
men  ting  som  lefver.    Lifvet  är  verldens  kung. 

Dess  härold,  Solen,  skrifver  från  höga  himlen 
sitt  kärleksquäde  med  guldbokstäfver. 

—     107    — 


DIKTER 


O  låt  mig  trycka  hvart  väsen  till  kärligt  bröst! 

Se  hvarje  träd  som  blommar  en  tunga  har, 
talar  om  skönhet  och  Uf  och  kärlek 
de  stummas  tunga  är  aftonvinden. 


108 


1808—1816 


F  r  a  (I  mc  nt    ur    Blöt  s  ven. 


B. 

Ja,  jag  är  gammal,  jag  har  farit  vida 

omkring  i  stormen,  som  en  ärlig  viking 

i  Vestersaltct  och  i  Östersjön: 

men  aldrig  såg  jag  ännu  sådant  väder. 

De  vilda  vindar  flögo  mot  hvarann 

från  alla  himlens  ändar:  regnet  föll 

mot  bergen  smattrande  som  pilar  fordom 

emot  min  sköld  i  striden.     AsaThor 

slog  Trollen,  slag  på  slag,  med  väldig  hammar: 

och  nyss  förut  var  himlen  dock  så  klar. 

5. 

De  höga  Gudar  sända  sina  åskor 

i  mcnskolifvet  ner,  min  vän,  rätt  ofta 

från  molnfri  himmel  — 


Icke  just  så  ofta 
Herr  Konung,  jag  förstår  mig  också  litet 
på  väderleken.     Först  en  liten  molnfläck 
stor  som  min  hand,  en  krigsförklaring  blott 
af  himlen  emot  jorden;  mer  och  mer 
den  växer,  sprider  sig  kring  himlahvalfvet: 

—     109     — 


DIKTER 

de  skrämda  djuren  söka  sina  kulor 

och  seglarn  hamn,  ty  vreda  Gudar  nalkas. 

Så  plär  det  gå:  dock,  det  är  nu  förbi. 

Men  ser  Ni  der,  hur  herligt  strålar  Bifrost, 

en  präktig  bro,  en  värdig  bro  för  Gudar, 

blott  litet  smal,  tycks  mig.     Der  rider  Heimdal, 

den  hvita  Guden,  uppå  gångarn  Gulltopp 

som  våra  Skalder  säga,  håller  vakt 

på  bryggan  att  ej  Surturs  söner  komma. 


De  komma. 


S. 


B. 


Ja,  med  tiden,  ja  helt  visst 
1  Ragnarök,  så  sägs  det. 

S. 

Ragnarök 
är  denna  tidens  namn. 
En  dålig  väktare  för  Asagård 
är  Heimdal  med  sitt  Gjallarhorn.     Han  väntar 
på  fienden  sen  han  är  redan  kommen. 

B. 

Herr  Konung,  jag  förstår  er  ej. 

5. 

De  komma 
från  Söder,  men  ej  Surtur  med  sitt  eldsvärd 
som  flammar  genom  natten  likt  en  sol, 
ej  Midgardsormen,  icke  Fenrisulfven, 

—    110    — 


Ha'. 


1808—1816 

naturens  vilda  krafter,  icke  till 
en  öppen  strid  emot  de  höga  Gudar 
på  Vigrids  hundraniila  slätter  —  Nej 
i  svarta  kåpor  smyga  de  omkring 
i  mcnniskogestalt  oeli  sticka  lömskt 
de  säkra  Gudar  genom  ryggen. 


B. 


Jag  börjar  att  förstå  er.     Menar  Ni 
den  nya  Läran  och  de  bleka  Munkar? 
Dock  dem  behöfva  vi  ej  frukta  längre. 
Kung  Inge  är  ju  af  satt,  Ni  är  Herre 
i  landet,  blotar  till  de  gamla  Gudar 
och  rensar  bort  det  nya  ogräs,  bygger 
Upsala  Tempel  åter  ur  sitt  grus  — 


Man  vet  ej  alltid  hvad  man  bygger,  vän. 
Det  Tempel  som  jag  ämnat  Oden  blir 
hans  ättehög  kanske. 

B. 

Jag  känner  icke 
igen  Er,  Herre.     Ni  är  mörk  och  tungsint. 


Det  kommer  sig  af  åskan.     Efter  åska 
blir  luften  tung  och  qualmig.     Vid  vårt  hjerta 
en  SvartAlf  sätter  sig  och  grumlar  blodet. 
Kom  låt  oss  gå.     Jag  har  ju  kallat  folket 

—    111    — 


DIKTER 

till  Disarblot:  man  väntar  mig  ren  länge. 
Blott  ej  ovädret  redan  skilt  dem  åt. 

(^Blir   varse    Eskil,  som  ligger  blek  och  blodig  med  hufvadel  lulal 
mot  en  klippa.) 

01  alla  Valhalls  Gudar,  hvad  är  detta! 


E. 

En  Gubbe,  fremling,  som  vill  dö  i  ro. 


112    — 


1808—1816 


Romres  a  n . 


A. 

Säg,   hvarthän  med  vandringsstafvcn? 
Kanske  till  den  helga  grafven 
fromma  löften  jaga  dig? 
Fremling,   middagssolen  flammar, 
hunden  flämtar,  vägen  dammar, 
dröj  hos  mig. 

B. 

Ja,  väl  till  en  graf  jag  ilar, 
till  den  graf  der  verlden  hviiar, 
ja  till  Rom  ur  kulen  Nord. 
Jag  vill  söka  forntids  lampa 
bland  ruiner,  jag  vill  trampa 
klassisk  jord. 

A. 

Lång  är  vägen:   böljor  svalla, 
Alper  stiga,  dalar  falla 
mellan  konstens  land  och  dig. 
Vänd  till  dina  berg  tillbaka, 
bygg  en  hydda,  kyss  en  maka, 
njut  och  tig. 

—     113    — 

-1S3634.    Tt(jiu'ri  Samlade  slrifttr.   II. 


DIKTER 

B. 

Klokt  är  rådet,  men  mig  drifver 
anden  hän:  ibland  oliver 
vill  jag  gå  der  j\Iaro  gått, 
der  den  gula  Tibern  lögar 
Elyseer,  der  det  snögar 
blommor  Jjlott. 

A. 

Vandra  under  fädrens  granar, 
läs  hvad  deras  sten  förmanar, 
lyss  till  strömkarins  djupa  rop; 
eller  sätt  dig  högt  på  fjällen 
der  som  morgonen  och  qvällen 
flyttat  hop. 

B. 

Hög  och  allvarsam  är  Norden, 
Skaparns  hjeltedikt  på  jorden, 
den  studerar  jag  till  slut. 
Men  nu  vill  jag  se  det  sköna 
leende  i  dalar  gröna 
söderut. 

A. 

Berg  och  dalar  allestädes 
finner  du,  och  konstnärn  glades 
af  det  sköna  öfverallt. 
Utifrån  kan  allt  ej  komma, 
i  hans  inre  måste  blomma 
dess  gestalt. 

—    11-i    — 


1808— 181() 

B. 

Ja,  men  på  den  vigda  jorden 
JDättre  han  förnimmer  orden 
af  den  mystiska  natur. 
Hjertat  tror  sig  nyfödt  vara 
och  fördolda  eko  svara 
(lerutur. 

A. 

Ack,  hvad  vill  du?    Rom  iir  (kle, 
Flaccus  och  JNIecenas  döde, 
deras  stoft  ej  lifvar  du. 
Träsken  dina  stöder  söla, 
och  der  TuUius  talte,  böla 
hjordar  nu. 

B. 

Konsten  nog  sin  ätthög  vaktar, 
och  den  eviga  föraktar 
tidens  våld,  barbarers  rån. 
Anden  lefver  bland  reliker, 
och    det   höga    minnet    viker 
ej  derfrån. 

A. 

När  du  kommer  hem  är  mången 
dörr  dig  stängd,  är  hädangången 
mången  vän  som  var  ditt  stöd. 
Du  är  frending  i  hvart  gille, 
och  med  all  din  konst,  ditt  snille 
får  ej   bröd. 

—    n.T    — 


DIKTER 

B. 

Som   du  älskar  fosterbygden 
för  sin  egen  skuld,  som  dygden 
sökes  af  en  ädel  själ, 
söks  det  sköna,  himlarena, 
för  sin  egen  skuld  allena; 
nu  farväl. 


Och  så  drar  han  hän  och  hinner 
Rom   på   svullna  fötter,   vinner 
konstens  pris,  som  anden  bjöd. 
Till  sitt  land  han  återvände: 
fremlingen  som   ingen  kände 
fann  ej   bröd. 


116 


1808— 181G 


Asatiden. 


Du  sofver,  Iloimdal,  son  af  de  nio  mör, 
och  Gulltopp  hvilar,  och  Gjallarhorn  rostas  och  ligor, 
Till  Himniinl)org  syns  mer  ingen  slig  som  för, 
och  Surturs  slägte  ovaktadc  Bifrost  bostiger. 


Ack!  fordom  var  dock  din  sömn  som  fägicns  lätt; 
från  himlens  ända  ditt  spejande  öga  såg  alla, 
och  ingen  ann  än  saliga  Gudars  ätt 
beträdde  bryggan,  som  leder  till  höga  Valhalla. 


Der  red  Valfader,  så  högväxt  som  stjernströdd  natt, 
som  ljuset  enögd,  på  åttafotade  springarn. 
Den  vise  korpen  på  milsbreda  skuldran  satt, 
och  allting  visste  den  vingade  tidningsbringarn. 


Och  Thor  sig  reste  på  knakande  vagn,  så  hög; 
och  fyllde  bältet  med  åskor  och  blickade  mulen. 
Fram  öfver  bron  det  vrenskande  spännet  flög, 
och  gnistor  stänkte,  som  stjernor,  från  lågande  hjulen. 

—    117    — 


DIKTER 

Han  högg  sin  Mjölner  i  fjällen:  der  blef  en  dal. 
Han  drack  af  hafvet:  det  sjönk  mellan  torkade  bräddar. 
Med  tiden  stred  han,  med  trollen  i  Lokes  sal, 
med   midgardsormen,    som   rundt   kring   Heimskringla   sig 

bäddar. 


Drack  han  i  Thrudvang  sitt  mjödhorn  på  kämpavis, 

fridsälle  Gudar  besökte  väldiga  Norden. 

Öm,  som  en  fästmös  suckar,  kom  Vanadis, 

och  Frcy  steg  nedcr  i  v^ärmande  regn  öfver  jorden. 

Då  var  naturen  ej  ännu  en  liflös  kropj); 
en  ande  rördes  i  nu  förstelnade  leder. 
Gullmanig   Skinfax  drog  strålande   dagen   opp; 
när  Rimfax  fnyste,  dröp  dagg  i  dalarne  ncder. 

I  Ägirs  armar  låg  moderlig  Hertha  gladt; 

(den  bruden  ännu  med  stormande  brudgum  kringsvingar). 

På  fjällens  spets  den  väldige  örnhamn  satt, 

och  kylde  verlden  med  vidtkringfläktande  vingar. 

I  bergens  salar  satt  jätten  med  trotsigt  mod 

och  drack  för  Loke  en  skål  ur  menniskoskallar. 

Grönskäggig  strömkarl  sjöng  ur  den  blåa  flod, 

och  skogsfrun  svängde  sitt  släp  mellan  grönskande  tallar. 

Och  skalden  framgick  kring  jorden,  med  helig  håg, 
en  dyrkad  främling,  de  salige  Gudarnas  like. 
På  niensklighetens  höjder  steg  han  och  såg 
rundtomkring  verlden,  så  stolt  som  en  kung  kring  sitt  rike. 

—    lis    — 


IbUS— 1816 

Och  hänryckt  grep  han  i  harpan  med  sen  ull  hand. 
Ej  vekiig  vallust,  ej  qvinnoglam  ljöd  från  dess  strängar 
Om  frihet  sjöng  han,  om  ära,  om  fosterland, 
om  segersömnen  på  Rotas  blodiga  sängar. 


Han  reste  stenen  med  runor  på  kämpens  nmll, 

för  Nordisk  hjelte  han  spridde  i  Valhalla  festen. 

Sjelf  Gudars  fader  steg  opp  från  sin  thron  af  gull, 

och  Thor  bjöd  vänlig  ett  stålhandskadt  handslag  åt  gästen. 


I  höga  minnen,  i  häfderna  än  I  stan, 
som  tomma  harnesk,  dem  ingen  kan  fylla  på  jorden. 
Den  slappa  tiden  skygger  med  skräck  derfrån, 
och  hjeltelifvet  är  endast  en  saga  i  Norden. 


Sof  roligt,  forntid!    Fåfängt  Iduna  mer 

drar  dina  bragder,  som  rostade  svärd  utur  grafvcn. 

Ett  annat  slägte  till  främmande  Gudar  ber, 

och  sångens  senor  ha  brustit,  som  handUngens  glafven. 


Uppvakna   Heimdal!    Blås   som   till   Ragnarök, 

så  himlen  remnar,  och  Valhallas  herrlighet  flammar, 

och  dagens  dvergätt,  så  kraftlös,  så  öfverklok, 

må  tro  på  Ijungarn,  som  nalkas  med  straffande  hammar. 


ili» 


DIKTER 


Prometheus. 

(Efter  Göthe.) 


Kläd  i  moln 

din  himmel,  Zeus. 

Öfva  barnsligt 

dina  viggar 

nu  på  ekar 

nu  på  berg. 

Men  min  jord  står  fast  likväl 

och  min  hydda,  den  ej  du  har  byggt 

och  min  spisel 


hvilkens  låga 
gör  din  afund. 


Sämre  än  I 
höge  Gudar 
vet  jag  icke 
under  solen. 
Med  bekymmer 
näres  eder 
Gudahöghet 
utaf  offer- 
rök och  böner. 
Och  I  hungrade,   I  höge, 

—    120    — 


1808—1816 

vore  barn  och  tiggare  ej  ännu 

hoppuppfyllda 

fromma  dårarl 


Då  jag  ännu 

var  ett  barn 

vände  sig  mitt 

vilsna  öga 

opp  till  Solen; 

liksom  vore  der  ett  öra 

för  min  klagan,  vore  der  ett  hjerta 

att  förbarma 

sig,  som  mitt. 

Hvilken  halp  mig 
mot  Titancrs 
öfvermod? 
hvilken  frälste 
mig  från  bojan, 
mig  från  döden? 
Allting  har  du 
sjelf  fulländat 
glödande  och 
starka  hjerta! 

Och  du  tackade  i  enfald 
oerfaret  och  bedraget 
slumraren  i 
skyn  deroppe? 

Jag  dig  ära? 
Hvarför  då? 

—    121    — 


DIKTER 

Har  du  lättat 

den  betrycktas 

skullra  än? 

Har  du  torrkat 

den  förgråtnas 

öga  än? 

Smidde  icke 

mig  till  man 

den  allsmäktiga  Tiden 

och  det  eviga   Ödet, 

mina  herrar 

Zeus  —  och  dina? 


Kanske  trodde 

du  jag  skulle 

fly  i  öcknar, 

lifvet  hata? 

derför  att  min  ungdoms  drömmar 

voro  drömmar 

och  ej  mer? 

Här  jag  sitter 

lugn  och  formar 

menskor  efter 

mitt  beläte, 

ett  Prometheiskt 

väldigt  slägte, 

som  skall  lida,  som  skall  gråta 

som  skall  glädja  sig  och  njuta 

och  förakta 

dig  —  som  jag! 

—    122    — 


IJsOii— 1816 


Jätten. 


Jag  bor  i  bergets  salar, 
djupt  under  jorden, 
dit  aldrig  Odens  öga 
trängt  med  sin  stråle. 
Jag  hatar  hvita  Åsar 
och  Askurs  söner, 
som  böja  knä  för  Gudar, 
dem  jag  föraktar. 


Min  glädje  är  att  åka 

på  midnattsstormen. 

Jag  trampar  fältens  gröda, 

jag  bräcker  kölar. 

Jag   leder   vandrarn   vilse 

från   sökta   hyddan 

och   fröjdas   att   han    ryser 

när  jätten   skrattar. 


Dock  tål  jag  äfven  dagen 
hur  klart  han  skiner, 
när  blott  Valkyrior  hvifta 
blodröda  vingar. 

—     128     — 


DIKTER 


Hur  skönt  när  bågens  svalor 
kringflyga  hären, 
och  breda  svärdet  kyler 
ett  menniskohjerta! 


»Hvad  vill  du  med  din  oskuld, 
du  Emblas  dotter?» 
Se,  uti  trollets  armar 
har  blomman   vissnat. 
»Hvad  strider  du  för  landet, 
du   Nordens   yngling?» 
Han  sålde  fädrens  grafvar 
för  lumpna  guldet. 

Der  satt  en  vis  i  dalen, 

han  talte  sanning, 

så  djup  som  Oden  talar 

med  Mimers  hufvud. 

Jag  slog  en  handfull  dunster 

för  grubblarns  öga. 

Hur  skönt!    Den  narr'n  förnekar 

Allfaders    välde. 


Jag  hatar  skaldens  drömmar, 

de  Valhallsburna, 

om  fosterland  och  ära, 

om  dygd  och  Gudar. 

Jag  kan  ej  dåren  locka 

från  blåa  molnen; 

dock  är  jag  nöjd;  på  jorden 

är  han  föraktad. 

—     124    — 


1808—1816 

Thor  kommer  med  sin  hammar, 

jag  ler  åt  honom; 

jag  sätter  fjällens  hjelmhatt 

uppå   min   hjessa. 

Låt   hjeltekraften   kämpa, 

låt  solen  stråla. 

Det  onda  är  odödligt, 

liksom  det  goda. 


—    125    — 


DIKTER 


Prestuigningen. 


Den  fromma  skaran  tränger 
till  altarfoten  re'n, 
och  hvitklädd  oskuld  hänger 
sin  mantel  på  hvaren. 
Med  knäppta  händer  flyger 
den  rädda  bönen  hän, 
och  likt  ett  barn  sig  smyger 
opp  till  sin  faders  knän. 


Hör,    Herrans   budskap    talar. 
Det  låter  som  ibland 
i  vidt  aflägsna  dalar, 
en  helsning  från  vårt  land. 
Som    molnens   tårar   falla 
på  den  förbrända  jord, 
så   strömma   på   oss   alla 
Gudomlighetens    ord. 


De  vigda  händer  röra 
välsignande  vid  mig. 
Det  susar  för  mitt  öra, 
Guds  ande  sänker  sig. 

—     126     — 


1808—1816 


Farväl,  du  tidens  gyckel, 
farväl,  I  jordens  band! 
wSe,   himmelrikets   nyckel 
är  i  min  fria  hand! 


Se  opp!  livad  är  som  lågar? 
En  gyllne  verld  i  skyn. 
Guds  väldes  klarhet  tägar 
förbi  min  tjusta  syn. 
De  sahge  mig  nicka 
välsignelse  och  fred, 
och    englahufvud    blicka 
från  brustna  hvalfvet  ned. 


Hur  svala  himlen  släcker 
hvar  jordisk  brand  likväl! 
Hur  salighet  betäcker 
den  nye  lärarns  själ! 
Hör!  Davids  strängar  brusa 
odödlighet  och   Gud. 
Hör!    Edens  palmer  susa 
försonarns  milda  bud. 


Och    hänryckt   skalden   griper 
i  lyran,  och  slår  an 
hvad  vishet  ej  begriper, 
hvad  tron  blott  ana  kan. 
Den  låga  jordens  sorger 
förstumma  vid  hans  röst, 
när  evighetens  orger 
gcnljuda  i  hans  bröst. 


DIKTER 

Hur  glad  är  genom  gruset 
den  stilla  vandrarns  gång, 
med  oskulden  och  ljuset, 
med  religion  och  sång. 
Lätt  öfver  lifvet  halka 
hans  steg,  likt  sommarns  vind, 
och    englavingar   svalka 
den   gudavigdes   kind. 


Upp,  evighetens  prester, 
upp,    himlens    medborgsmän! 
Ledsagom   stoftets  gäster 
till  bortglömdt  hem  igen! 
Så  ömt  som  dufvan  klagar, 
så  högt  som  åskan  slår, 
förkunnom   himlens  lagar 
för  fallen  verld,  för  vår! 


Halleluja!  så  vida 
som  stjernehvalfvet   spanns, 
som  år  och  sekler  skrida, 
till  tidens,  rymdens  gräns! 
Halleluja!     Hvad  söker 
min  själ  att  högre  ha? 
Guds  salighet  besöker 
vår  jord.    Halleluja! 


-     128 


1808—1816 


Skaldens  Morgonpsalm. 


Sol,  som  från  mig  flytt! 

Öfver  bergens  topp 

lyfter  du  på  nytt 

strålig  hjessa   opp. 

Jag  vill  bedja  med  de  myriader. 

Hör  mig  sångens,  hör  mig  ljusets  fader. 


Tag  mig  med  i  skyn 

på  din  himmelsfärdi 

Öppna  för  min  syn 

diktens  sköna  verld! 

Låt  dess  gudabilder  i  det  höga 

sväfva  klara  för  ett  dödligt  öga! 


Lär  mig  måla  se'n 

för  den  dunkla  jord 

hvarje  himlascen: 

gif  mig  språk  och  ord, 

att  de  flyktiga  gestalter  stanna 

på  mitt  papper,  lefvande  och  sanna. 

—     129    — 
^—183654.    Tegnérs  Samlade  skrifter.  II. 


DIKTER 

Gif  mig  kraft  och  mod 

att  förakta  rätt 

dårars   öfvermod, 

tidens  kloka  ätt, 

som  beler  hvad  skaldens  pensel  målar, 

fåfängt  doppad  uti  dina  strålar! 


För  den  bleka  nöd 

stäng  igen  min  dörr; 

gif  i  dag  mig  bröd 

som  du  gifvit  förr; 

att  den  höga  himlakraft  ej  rymmer 

ur  mitt  bröst  för  jordiska  bekymmer  I 


O!  du  vet  det  väl, 

hur  jag  älskar  dig. 

D erfor  fyll  min  själ 

fyll  den  helt  med  dig! 

Ärans,   guldets,    maktens   åtrå   vike 

från  mitt  rena  hjerta,  från  ditt  rike! 


Se,  du  hör  min  bön, 

hör  mitt  lof  också! 

Jorden  syns  mer  skön, 

himlen  mera  blå. 

Andar  hviska  i  de  svala  lundcr, 

jag  hör  harpor,  jag  ser  skaparns  under. 

—    130    — 


1808—1816 

Tiden  flyger  bort, 

konsten  är  så  lång, 

lifvet  är  så   kort. 

Upp    min   själ   till   sång! 

Guden  kommer.    Lyssnen   myriader! 

det  är  sångens,  det  är  ljusets  fader. 


—    131     — 


Nyåret. 


Hvem  rider  så  sent  genom  natten  der? 

O  säg! 

Från  himmelen  ner  under  jorden  bär 

hans  väg. 

Ej  vågar  han  se  sig  tillbaka,  ej  stanna, 

och  stjernorna  slockna  omkring  hans  panna. 


Försvundna  år,  var  det  du?    Ja  så! 

Farväll 

Sof  godt  om  du  kan.    Du  har  blodskuld  på 

din  själ. 

Du  träder  för  domarn  som  pröfvande  sitter. 

Försvara  dig,  Mördare,  om  du  gitter. 


Din  son  —  det  är  skönt  att  ej  slägten  ännu 

dör  ut  — 

Din  son  blir  vår  konung  och  hyllas  som  du 

förut. 

Till  honom,  till  honom  vi  krypande  vädje 

och  tigga  af  honom  vår  lumpna  glädje. 

—     132    — ' 


1808—1816 

Han  kommer,  han  kommer.   Hur  dyster  är  strax 

hans  glans. 

På  hufvudet  bär  han  af  tomma  ax 

en  krans. 

Hans  hclsning  är  som  när  åskor  bullra 

och  krigsörnen  sitter  uppå  hans  skullra. 


Välkommen,  välkommen  med  hunger  och  mord! 

Ditt  svärd 

är  tveeggadt,  konung!    Du  vet  hvad  vår  jord 

är  värd. 

Var  modig,  var  ädel,  du  blodburne  Förste 

och  fall  såsom  Codrus,  den  siste,  den  störste. 


De  stjernglober  äro  förgängelsens  säd 

som  du. 

De  hänga  som  frukter  på  Tidens  träd 

ännu. 

Den  eviga  sol  deras  mognad  bereder, 

och  allt  som  de  mogna,  så  falla  de  neder. 


Är  jorden  ej  mogen?    Är  måttet  ej  än 

dock  fullt? 

O  Evighet,  öppna  din  famn  igen 

och  huldt 

du  vagge  till  ro,  som  en  Mor  sig  förbarmar, 

ditt  irrande  barn,  i  oändliga  armar! 


-    133    — 


OIKTER 


Sång  till  Solen. 


Dig  jag  sjunger  en  sång 
du  högtstrålande  sol! 
Kring  din  konungastol, 
djupt  i  blånande  natt, 
har  du  verldarna  satt 
som  vasaller.   Du  ser 
på  de  bedjande  ner;  — 
men  i  ljus  är  din  gång. 


Se,  naturen  är  död. 
Natten,  vålnaders  vän, 
på  dess  bleknade  pragt 
har  sitt  bårtäcke  lagt. 
Mången   nattlampa  ser 
uti  sorghuset  ner. 
Men  du  stiger  igen 
utur  östern  i  glöd. 
Som  en  ros  ur  sin  knopp 
växer  skapelsen  opp. 
Den  får  lif,   den  får  färg, 
men  du  nedblickar  glad 
på  de  gnistrande  blad, 
på  de  flammande  berg. 

—    134    - 


1808—1816 

Lifvets  rinnande  flod, 
som  var  frusen  och  stod, 
nu  framsorlar  han  mild 
med  din  vaggande  bild, 
tills  du  nedblickar  sval 
mot  den  vestliga  sal, 
der  för   anande   hopp, 
der  för  uttröttad  dygd 
till   de  saligas   bygd 
springa  portarna  opp. 


O  du  himmelens  son 
hvadan  kommer  du  från? 
Var  du  med,  var  du  med 
då  den  Evige  satt 
och  i  ljusnande  natt 
sådde  flammande  säd? 
Eller  stod  du  kanske 
vid  hans  osedda  thron 
(öfver  verlden  står  hon) 
att  som  engel  tillbe; 
tills  du  stolt  ej  fördrog 
hvad  från  thronen  befalls, 
och  han  vredgad   dig  tog 
öfver  strålande  hals, 
och  dig  hof  med  förakt 
som  en  boll  i  det  blå, 
att  förkunna  ändå 
hans  förnekade  makt? 
Derför  ilar  du  än 
så  orolig,  så  snar; 
ingen  tröstande  vän 

—    135    — 


DIKTER 


bjuder   vandraren   q  var. 
Derför   ännu  ibland 
drar  du  skyarnas  dok 
öfver  kindernas  brand. 
Ty  du  sörjer  den  dag 
då  dig  hämnaren  vrok 
ur  sitt  heliga  lag, 
och  du  föll  från  hans  knän 
uti  öcknarna  hän. 


Säg  mig,  blir  du  ej  trött 
på  din  ensliga  gång? 
Blir  ej   vägen  dig  lång, 
som  så  ofta  du  nött? 
I  mångtusende  år 
har  du  kommit  igen; 
och  dock  gråna  ej  än 
dina  gullgula  hår? 
Som  en  hjelte  går  du 
på   din   glänsande   stig, 
dina  härar  ännu 
hvälfva  trygge  kring  dig. 
Men  det  kommer  en  stund, 
då  din  gyllene  rund 
springer   sönder:    dess   knall 
manar  verlden  till  fall. 
Och  som  ramlande  hus 
störta   skapelsens  hörn 
efter  dig  uti  grus; 
och  den  flygande  tid, 
lik  en  vingskjuten  örn, 
faller  död  derbredvid. 

—    136    — 


1808—1816 

Far  en  engel  då  fram 
der  du  fordomdags  sam 
som  en  gyllene  svan 
genom  blå  ocean, 
se,  då  blickar  han  stum 
kring  de  ödsliga  rum; 
men  dig  finner  han  ej, 
ty  din  pröfning  har  slut, 
och  försonad  alltnog 
dig  den  Evige  tog 
som  ett  barn  på  sin  arm, 
och  nu  hvilar  du  ut 
invid  fadcrlig  barm.  — 


Väl,  så  rulla  ditt  klot 
uti  ljus  och  gå  gladt 
din  förklaring  emot. 
Efter  långvarig  natt 
skall  jag  se  dig  en  gång 
i  ett  skönare  blå; 
jag  skall  helsa  dig  då 
med  en  skönare  sans. 


—    137    — 


DIKTER 


Dedikation  till  Prins  Oscar 

af  Chr.  Wåhlins  Fäderneslandets  historia. 


Prins,  som  beherrska  skall  en  dag  de  frias  bygd! 

Tag  mot  ett  ringa  blad  af  Häfdernas  Gudinna. 

Hon  älskar  Hjeltars  ätt.    Låt  henne  finna  skygd 

der  hon  —  så  är  vårt  hopp  —  en  gång  skall  ämnen  finna. 


Den  jord  Du  trampar  på,  var  Hjeltars  land.    Nu  mer 
hon  blifvit  deras  graf.    Sin  fordna  kraft  hon  saknar. 
Men  stora  Andar  se  från  Nordens  himmel  ner, 
och  tälja  timmarne  tills  Svea  åter  vaknar. 


Dess  Krona  väntar  Dig.    Din  fader  vann  Dig  den; 
men  Minnets  Krona  högt  bland  stjernorna  Han  fäste. 
Välan,  Carl  Johans  Son!    ryck  henne  ner  igen. 
Hon  tillhör,  nu  som  förr,  den  ädlaste,  den  bäste. 


138    — 


1808—1816 


Sång  den   18  Maj  1813. 


En  patriark  gick  förr  i  vilda  marken 
Bland  får  och  getter  låg  han  i  sin  dal: 
I  biskopsgård  bor  nu  mer  Patriarken 
Och  skämt  och  glädje  rå  i  gästfri  sal. 


En  Engel  förr  vid  Patriarkens  sida 
Gick  ledande;  och  ännu  sker  det  så. 
Men  Engeln  nu  har  bytt  om  kön  så  vida, 
Att  Patriarken  vunnit  har  derpå. 


Man  vet  just  ej  hur  Patriarken  firat 
Sin  födslodag;  jag  gissar  det  var  slätt. 
Nu  är  Hans  bord  med  allt  det  bästa  sirad  t, 
Och  röda  hafvet  hvälfver  på  hvar  rätt. 


Likmycket  dock  —  hvar  tid  har  sina  seder 
Vi  lefva  ej  i  Patriarkers  bygd. 
Du  känner  det  och  äger  till  Din  heder 
Ej  deras  lefnadssätt,  men  deras  dygd, 

—     139    — 


DIKTER 


Lef  derför  nöjd  bland  glädjen  och  behagen 
För  Stat  och  Kyrka  vaka  från  Din  höjd, 
Och  låt  oss  ofta  fira  denna  dagen 
Med  bättre  versar,  men  med  samma  fröjd. 


—     140 


1808—1816 


Till  Herr  Kongl.  HofPre dikanten 
Gällande r   Lund. 


Jag  vet,  min  Bror,  att  du  är  djup; 
men  min  predikan  är  det  icke. 
Kom  hit  uppå  en  morgonsup, 
hvarpå  en  flaska  öl  vi  dricke. 
Predikokonsten  är  mig  svår, 
ty  min  talang  är  ej  Gullanders; 
kom  hit  och  lär  mig  Fadervår, 
ty  annars  går  det  rent  till  fanders. 

Hastel.  d.  5  Junii.  T — r. 

på  S.  Bonifacii  dag  1813.     Pastor  curam  non  gerens. 


P.  S.      Tag  Handbok  med  och  Liturgi,  med  mera: 
Jag  har,  Gud  nåd'  mig,  ingendera. 


141 


DIKTER 


Till  Damerna 

vid  Medicinae  Doctors  Promotionen  i  Lund  d.  22  Junii  1813. 


Hvad  högtid  vore  den  som  icke  skulle  smyckas 
Af  jordens  Trösterskor,  af  slägtets  bättre  hälft? 
Så  långt  som  tiden  gått,  så  vidt  sig  himlen  hvälft, 
De  dyrkas  öfveralt,  jemväl  der  de  förtryckas. 


Du  smälter,  Evas  kön,  den  hårda  mannens  bröst, 
Med  lätta  Tiänder  Du  hvart  hjertas  sår  förbinder. 
Vår  barndom  vårdar  Du,  vår  ålder  ger  Du  tröst, 
Och  målar  mången  ros  på  lifvets  bleka  kinder. 


Ack!    Läkarkonstens  Gud  var  dock  en  halfgud  bloU 
Mot  plågan  sätte  vi  en  oviss  konst  allena  — 
Din  konst  är  säkrare  —  Glöm  ej  det  kall  Du  fått. 
Att  bryta  smärtans  udd  och  läka  Läkarena. 


14-2    - 


1808—1816 


Till  Ling, 

då  han  flyttade  från  Lund  1813. 


Fast  du  reser  nöjd  åstad 
dit  der  man  Ditt  värde  känner, 
glöm  ej  Saxos  gamla  stad, 
glöm   ej    dina   gamla   vänner. 

Låt  de  bättre  om  ock  få 
med  de  andra  Dig  försona; 
öfver  mycket  godt  ändå 
hvälfver  Lundagård  sin  krona. 

Sjung  hur   Nordens  ära   dog, 
sjung  om  Valhalls  fallna  throner; 
Harpan  uti  Sunnanskog 
svarar  fast  i  andra  toner. 

Verka  tills  en  bättre  ätt, 
växer  opp   den  fordna  värdig, 
gör  sin  pligt  och  tar  sin  rätt, 
då  först  då,  är  Gylfe  färdig. 


143    — 


DIKTER 


Hjelten. 

1813. 


Hvarför    smädar    du    mig    ständigt, 
ögonblickets  lumpna  skara, 
utan  vilja,  utan  merg? 
Fånga  fjärlarna  behändigt, 
men  jag  ber,  låt  örnen  fara 
fri  kring  sina  blåa  berg. 


Ser  du,  kring  den  starke  anden 
växa  alltid  starka  vingar. 
Hvad  rår  örnen  väl  derför? 
Dufvan  plockar  korn  i  sanden, 
men  Han  tar  sitt  rof  och  svingar 
mot  den  ban  der  solen  kör. 


Frågar  stormen  när  han  ryter, 
frågar  himlens  höga  dunder, 
när  det  öfver  jorden  far, 
om  det  någon  lilja  bryter, 
om  det  i  de  gröna  lunder 
störer  ett  förälskadt  par? 


1808—1816 

Evigt  kan  ej  bli  det  gamla, 

ej  kan  vanans  nötta  lexa 

evigt  repas  opp  igen. 

Hvad  förmultnadt  är,   skall  ramla, 

och  det  friska,  nya  växa 

opp  utur  förstörelsen. 


Icke  jag  har  härjat  fälten, 
ej  hvälft  Södern  opp  och  Norden, 
det  hör  högre  makter  till. 
Skalden,  tänkaren  och  hjelten, 
allt  det  herrliga  på  jorden 
verkar  bhndt,  som  anden  vill. 


Uppe  bland  de  höga  stjernor 
skrefs  den  väldiga  bedriften 
för  hvars  skull  jag  kom  hit  ner. 
Icke  tidens  kloka  hjernor, 
ej  den  falska  lyckans  skiften 
hämma  hennes  fortgång  mer. 


Derför  går  jag,  trygg  och  lika, 
huru  ock  mitt  rykte  Ijudar, 
hvart  mig  ock  mitt  öde  för. 
Ej  för  menskor  vill  jag  vika, 
endast  för  de  höge  Gudar, 
hvilkas  tysta  röst  jag  hör. 

—    145    — 

10—183654.   Tegnér,  Samlade  skrifter.  II. 


DIKTER 

Låt  dem  flykta,  låt  dem  fara 
mina   slafvars   hop   som  rysa 
vid  den  högre  kraftens  bud. 
Ensam  går  jag.    Natt  skall  vara 
innan  himlens  stjernor  lysa, 
innan  hjelten  blir  en  Gud. 


Falla  kan  jag.    Under  månen, 
den   omvexlingsrika,   bodde 
ingen  fri  för  ödets  kast. 
Lej ontäm järn,  gudasonen* 
föll  när  svekets  klädning  grodde 
vid  hans  breda  skullror  fast. 


Men  han  reste  sig,  och  tände 
sjelf  sitt  bål  på  höga  Oeta 
och  flög  dän,  gudomliggjord. 
Så  min  hjelteban  ock  ände. 
Och  vill  bålets  namn  du  veta 
Söder  heter  det,  och  Nord! 


*  Herkules. 


U6 


1808—1816 


Till  Mamsell  Margrete  Louise  Schlyter 

på  dess  bröllopsdag. 


Du  står  vid  kullerstoln;  Din  fria  Republik 
förbyts  i  iMonarki.    Du  svär  de  helga  eder, 
och  vexlar  ringarna,  och  rodnar,  och  är  lik 
en  Engel,  då  han  ser  ur  aftonrodnan  neder. 


Allt  går  ordentligt  sen.    Lyckönskningar  och  gråt, 
och  platta  skämt  och  stoj,  som  det  vid  bröllop  plägar. 
Man  bryr  den  arma  brud.    Man  följs  till  bordet  åt, 
och  rundt  kring  laget  går  den  fulla  tröstebägar. 


Men  trösten  når  sitt  slut,  och  dagen  äfven  sitt. 
Igenom  fönstrens  rund  de  matta  stjernor  blicka. 
Man  blir  likväl  en  gång  de  tröga  gäster  qvitt. 
Välkommen,  sköna  Fru,  farväl  du  sköna  Flicka! 


Hvad  rika  ämnen  här  till  kärlekens  beröm! 
Hur  mången  herrlig  scéne  att  måla  con  amore, 
om  blott  jag  drömde  än  min  ungdoms  gyllne  dröm, 
om  jag  blott  än  en  gång  i  fordna  dagar  vore! 

—    147    — 


DIKTER 


Men  ack!  man  gammal  blir.   All  lust  förlorar  sig. 
Man  får,  som  Kinberg  vet,  sitt  trägna  kall  att  yrka. 
De  sköna  gå  förbi.    Hvad  kan  det  röra  mig? 
Jag  tar  dem  ej  i  akt:  jag  tar  dem  blott  i  Kyrka. 


Förlåt  Poeten  dock.    Han  kommer  snart  en  gång 
och  till  Värdinna  tar  det  lifliga,  det  sköna. 
Han  skämtar  då  med  dig,  han  diktar  då  en  sång, 
i  hopp  att  Gracerna  må  smitta  i  det  gröna. 


Förljufva  mediertid  en  lycklig  Makas  dar, 

och  tänk  ock  någon  gång  på  dem  du  öfvergifver, 

som  inga  infall  mer,  och  inga  rim  ha  qvar, 

med  fattigt  undantag  af  dem  som  här  jag  skrifver. 


—    148    — 


1808—1816 


»Förlåt  Försökaren». 


Förlåt  Försökaren  soiii  första  gången 

har  hopsatt  rim  uppå  sitt  ringa  vis 

till  pris  och  ära  för  Margrete  Louise; 

ty  välment  visst,  fast  litet  platt  är  sången. 

Bland  oss  Poeter  har  en  hvar  sin  smak, 

men  brud  och  brudvers,  det  är  helst  min  sak. 

Jag  kan  ej,  lik  Thomseus,  skrifva  psalmer 

om  svafvelpölen  och  om  himlapalmer, 

ej  såsom  E — n  på  grafvars  mull 

de  andra  söfva  för  de  dödas  skull. 

Dock  huru  ringa  min  förtjenst  värderas 

är,  hoppas  jag,  min  vers  så  god  som  deras. 

Men  visa  icke  mina  rim,  jag  ber 

för  någon  sådan  Momus  som  Tegnér. 

För  all  ting  dumt  har  han  tillreds  sitt  klander 

och  narr  han  gör  af  sjelf väste  H — r; 

mot  verkligheten  slapp,  mot  dikten  sträng 

fast  sjelf  han  diktar  som  en  Bulletin. 

Dock  hoppas  jag,  det  har  väl  ingen  fara. 

Min  fästman,  Engeström,  lär  mig  nog  försvara. 

Lund  d.  8  Octobr  1813.  Ödmjukast  af 

Böök. 


-    149 


DIKTER 


>Härhos  jag  sändeny. 


Härhos  jag  sänder,  mitt  sockergryn, 
dig  mitt  Porträtt:  en  dej  lig  syn! 
Hvarför  mot  Damer  processa  och  fakta? 
Bäst  slites  tvisten  om  du  vill  mig  äkta. 
Sen  Moster  Lotta  dock  är  så  sträng 
kan  du  väl  taga  mig  i  säng. 
Jag  är  väl  gammal;  men  du  ej  heller 
just  är  så  ung:  får  se  när  det  gäller. 
Jag  är  ej  skön,  men  min  sötaste  Böök, 
skönheten  är  blott  en  dimma,  en  rök. 
Liksom  två  dufvor,  i  älskog  och  gamman 
kunde  vi  lefva  i  Tornet  tillsamman 
och  uti  staden  man  h viskade  så: 
Kors!  hvad  det  paret  är  lika  ändå! 
Derför,  min  älskling,   processen  förkorta; 
och  jag  framhärdar 

din 

trognaste 

Dortha. 


—    150 


1808—1816 


^Pastor   Böök  vill  icke  ha  mig^. 


Pastor  Böök  vill  icke  ha  mig, 
derför  kan  Herr  Doctorn  la  mig; 
Annars  anar  det  mig  så: 
medan  om  mig  Prester  två 
lagen   för   hvarandra   läsa 
kommer  tredje  mannen,  Fan, 
och  tar  käringen  endera  da'n 
midt  för  begge  sina  Bröders  näsa. 

Dortha  Larsdotter. 


151 


DIKTER 


Herkules. 

På  nyåret. 


Jofurs  son  fick  vandra  kring  och  blöda 
lejonet  omfamna,  hydran  döda, 
hämta  gyllne  frukt  från  diktens  land 
förrn  han  mottogs  uti  gudasalen 
der   den   rosenkransade   pokalen 
räckes  honom   utur  Hebes  hand. 


Mensklighet!  se  der  din  bild.    Förgäfves 
böjs  din  ädlare  Natur,  förquäfves 
gnistan  som  åt  dig  Prometheus  stal  — 
du  är  Jofurs  son,  du  måste  blöda 
lejonet  omfamna,  hydran  döda 
och  stå  fri  uti  Olympens  sal. 


Lyfter  Nyåret  med  blod  i  håret 

opp  sitt  hufvud,  hvilar  gamla  Året 

som  en  mördare  i  grafven  —  nej 

fast  hvar  stridens  arm  af  fruktan  veknar 

fast  hvart  anlete  af  fasa  bleknar, 

starka,  ädla  själ,  förtvifla  ej. 

—    152    — 


1808—1816 

Står  du  stilla  gråtande  och  blickar 
ner  i  det  förflutnas  grafkor,  nickar 
på  dess  väggar  månget  konterfej 
af  de  ädla  som  du  älskat,  gläder 
ingen  sol  dig,  intet  västanväder, 
goda,  ädla  själ,  förtvifla  ej.  — 


—    353    — 


DIKTER 


Nore. 

I  anledning  af  freden  i  Kiel,   1814, 


En  okänd  kämpe  lik  som  mot  en  sköldmö  strider, 

med  sluten  hjelm,  med  blinda  slag, 

så,  Nore,  var  vår  strid.    Fäll  hjelmen  ner  omsider, 

och  känn  din  systers  anletsdrag. 

Drag  stridens  handske  af.    Din  hand  är  fast  som  hällen, 

kom  räck  mig  den  till  trohet,  öfver  fjällen! 


Ack!  fordom  lekte  vi,  ett  tvillingpar,  tillhopa, 

en  högväxt  ätt  uti  Allfaders  hus. 

Som  två  Valkyrior  snart  vi  flögo  kring  Europa, 

och  Roma  föll,  en  verld  i  grus. 

Oemotståndlig  var  vår  arm,  som  himlaflamman, 

ty  Nordens  sköldar  klingade  tillsamman. 


Den  unga  kraft  är  vild,  dess  lekar  heta  döden. 

Ett  slagfält  jorden  för  oss  låg. 

Dess  byten  togo  vi,  och  värjde  oss  för  nöden, 

likt  örnens  var  vårt  återtåg. 

Omkring  de  rika  Tålt  vi  strödde  blod  och  lågor, 

och  gyllne  drakar  klöfvo  mörkblå  vågor, 

—     154     — 


1808—1816 

Men  Valhall  slöt  sin  port,  det  herrliga,  det  höga; 

dess  minnen  bleknade  i  Odens  land. 

Der  kom  en  hvitklädd  Gud,  med  tårar  i  sitt  öga, 

med  fridens  palmqvist  i  sin  hand. 

Vi  löste  pansart  af.    Vi  gjorde  det  med  smärta  — 

och  sågo  fromt  ner  i  vårt  eget  hjerta. 


Hvar  blef  du,  broder,  af?   Du  kände  ej  din  syster. 

Med  sköld  och  svärd  du  mot  mig  stod. 

Det  blinda  hatet  kom,  en  Svartalf  lömsk  och  dyster, 

och  Götha  drack  de  blindas  blod. 

Dock  hviskade  alltjemt  en  röst:    Din  broder  är  det, 

och  fridens  goda  engel  grep  om  svärdet. 


Ack!  huru  mången  gång,  sen  dagens  stormar  tego, 

och  rörd  jag  såg,  en  stilla  q  väll, 

hur  evighetens  ljus,  de  bleka  stjernor,  stego 

som  hvita  andar,  från  din  fjäll, 

iag  tänkte:  fridens  bud,  I  Nores  helsning  bringen! 

Men  fåfäng  var  min  väntan:  der  kom  ingen. 


Så  skildes  våra  bröst  af  fjällarne  och  svärden, 

vår  kraft  blef  spilld,  vår  barm  blef  kall. 

Med  mina  bragders  dån  en  tid  jag  fyllde  verlden, 

och  sist  —  med  dånet  af  mitt  fall. 

Till  slut  vi  sto  do  der,  i  skygd  af  lundens  grenar, 

på  Nordens  graf  förfallna  bautastenar. 

—    155    — 


DIKTER 

Förgäfves  än  en  gång  steg  Balder  opp  på  jorden, 

Carl    August   var  hans  nya  namn. 

Ett  präktigt  stjernfall  lik,  han  glänste  öfver  Norden; 

och  återvände  i  sin  faders  famn. 

Men  —  är  hans  ande  ej  i  Norden  fullt  förkolnad, 

kom,  låt  oss  svärja  tro  inför  hans  vålnad. 


Hvad?    Skulle  Nordens  folk  och  krafter,  evigt  skilda, 

som  dragna  klingor  nötas  mot  hvarann, 

tills  fädrens  helga  jord  förtrampats  af  de  vilda, 

och  Åsars  ätt  bland  slafvarnas  försvann? 

Och  Odens  Havamal,  kring  Odens  gamla  säten, 

en  dag  förstummat  för  barbarers  läten? 


Vid  Sveas  kronor,  nej!    Nej  vid  S:t  Olofs  bila! 

vid  Vasas  slagsvärd!    Så  skall  det  ej  bli. 

Ej  mer  på  Nordens  jord  en  fiende  skall  hvila, 

men  han  skall  hvila  deruti. 

Af  dödens  liljor  binds  en  krans.    Här  gror  ej  annan; 

den  doftar  kyligt  kring  den  klufna  pannan. 


Du  höga  hjeltekraft,  du  bodde  förr  i  Norden, 

hcgbröstad,   senfull,   axelbred. 

I  ludna  armar  du  tog  himmelen  och  jorden, 

nu  tros  du  lagd  i  högen  ned. 

Välan,  som  Hervora  vi  dig  ur  högen  kalla 

och  Tirfing  flammar,  och  barbarer  falla. 

—    156    — 


1808—1816 

Är  Odens  öga  släckt,  det  gyllne,  för  oss?    Bullra 

ej  dina  åskor,  höga  Thor? 

Stå  fjällarna  ej  qvar,  och  svepa  kring  sin  skuUra 

den  blåa  stjernemantelns  flor? 

Ge  bergen  icke  jern?    Ge  dalarna  ej  männer? 

Och  äro  Nor  och  Svea  icke  vänner? 


Välkommen  till  mitt  bröst,  välkommen  höga  Nore! 

Du  Åsarnas  och  styrkans  son! 

Der  är  din  plats.   Ve  oss  om  den  förgäten  vore, 

du  var  för  länge  skild  derfrån. 

I  Norden  vara  skall  en  kraft,  en  enig  vilja, 

hvad  Gud  förenat  må  ej  menskor  skilja. 


Se  ej  med  längtan  mer  utöfver  hafvets  yta, 

vänd  emot  södern  ej  din  håg, 

der  Herthas  blomsterö,  och  hennes  systrar,  flyta 

med  gröna  lunder  på  den  blanka  våg. 

Er  skiljer  hafvet  åt,  men  Seveberget  löder 

ditt  land  vid  mitt.    Hvad  söker  du  i  söder? 


Förtroligt  från  i  dag  vi  vilja  sitta  båda, 

och  stödja  hvar  sin  fjällr5''gg  hop. 

Mot  öster  vilja  vi,  och  emot  vester  skåda, 

med  hvar  sin  sköld  mot  hvar  sin  hop. 

Som  en  förtrollad  ö  skall  Norden  stå.    På  stranden 

stålklädde  männer  gå,  med  svärd  i  handen. 

-     157    — 


DIKTER 

Se,  friden  stiger  ner!    Hur  skön,  med  gyllne  vingar 

han  solar  sig  vid  bäckens  rand! 

Sitt  horn,  med  perlor  fyldt,  den  rika  Ägir  bringar, 

och  Frejas  tårar  glittra  på  vår  strand. 

I  hjelmen,  af  lagd  nyss,  de  glada  barn  sig  skyla, 

och  qvällens  vindar  kämpens  panna  kyla. 


Och  Mimer  visar  oss  sin  länge  glömda  källa 

(dess  botten  kallas  evighet) 

och  manligt  vett  och  kraft  och  rätt  och  sanning  välla 

ur  ådran,  som  den  vise  vet. 

Skarpt,  kraftigt  tvättar  hon,  för  Manhems  gamla  ära, 

hvar  skamfläck  bort  af  dagens  vishetslära. 


Och  dikten  träder  fram,  som  dagens  plåga  söfver, 

och  andas  värma  midt  i  Nordens  köld. 

Sin  blomsterduk  hon  bär,  och  rullar  ut  den  öfver 

den  höga  forntids  svarta  sköld. 

Hur  yppig  duken  är!   Hur  allvarsam  är  grunden, 

som  hafvet  djup,  och  vid  som  himlarunden! 


Så  länge  jorden  gör  ännu  sin  dans  kring  solen, 

så  länge  Nordens  klippor  stå 

och  kyla,  blottande,  sitt  marmorbröst  mot  polen, 

så  länge,  Nore,  vårt  förbund  bestå! 

Hvad  sjelf  ej  är  ett  helt,  sig  till  det  hela  slutel 

För  hvarje  hälft  är  stunden  hastigt  ute. 

—    158    — 


1808—1816 

Den  dag  skall  gry  en  gång  som  Nordens  ära  kronor, 
och  enar  Åsars  barn  på  Åsars  jord, 
då  Gefions  ö  med  Juels,  med  Tordensköldars  söner, 
som  vaktskepp  ankrar  utför  fjällstängd  nord. 
Träng,  viking,  ej  för  när.    Hon  hvilar  lugnt  i  säfven, 
men  stridens  röda  hane  gal  i  stäfven. 


Och  kommer  någon  sen  vår  sköldeborg  att  hota 
och  stjäla  friden  från  vår  strand, 
med  dödens  fågel  då  på  skullran,  hviftar  Rota 
blodröda  vingar  öfvcr  haf  och  land. 
Förgrymmad  reser  sig  ur  hvilan  fjällens  dotter, 
och  slår  med  try  par  armar,  som  Starkotter. 


159 


DIKTER 


Kyssarna. 

Till  Lisa  L. 


För  hvarenda  vers  jag  gör 
Lofvar  du  en  kyss  mig  gifva 
Arket  fullt  jag  borde  skrifva. 
Mindre  har  jag  skrifvit  för. 
Men  man  måste  hålla  måtta, 
Jag  med  rim,  med  kyssar  du. 
Låt  mig  räkna,  der  är  sju, 
En  dertill,  det  gör  mig  åtta. 

Numro  åtta  är  fatal, 
Greklands  Muser  voro  nio, 
Och  en  Svensk  dertill  gör  tio, 
Elfva  var  Apostlars  tal, 
Ty  jag  räknar  icke  Judas 
Honom,  som  i  muntert  lag 
Kysste  falskt,  det  gör  ej  jag. 
Helst  när  vackra  läppar  bjudas. 

Huru  står  min  räkning  här 
Aderton,  det  är  dock  någet. 
Nitton  —  rimmet  gör  besvär 
Derföre  jag  fyller  tjoget. 

—    160    — 


1808—1816 

Strofen  är  ej  full  som  jag, 
In  i  hamnen  vill  jag  styra, 
Derförc  till  godo  tag 
Denna  gång  med  tjugufyra. 


—    IGl    -- 

lh~.lS3934.   1  egnér.  Samlade  skrifter.   II. 


DIKTER 


Fastlags  Ris. 


En  bunt  med  nässlor  ville  jag  dig  sända 
men  jag  räds  de  blefve  brända. 


Sötaste  Louise 

vore  jag  ditt  fastlagsris! 


Du  är  så  trotsig,  så  mocquant  och  arg; 

du  bör  ha  ris  —  men  ej  af  mig  —  du  Cajsa  Warg. 


Ej  fastlagsris,  dygdädla  Fru, 
men  endast  fasta,  fruktar  du. 


När  jag  dig  ser  så  skön,  så  god,  så  Ijuf,  Erika 
på  himlen  tänker  jag,  men  ack!  på  dig  tillika. 


L.  A. 

Till  Allehanda  hör  båd  lögn  och  sanning 
men  du  har  lögn  förutan  all  slags  blanninj 

—    162    - 


1808—1816 

N.  O.  G. 

Båd  nytt  och  gammalt  har  du  sammanparat 
det  Gamla  är  bekant.     Bör  väl  det  Nya  varat? 

Hvad  fastlagsris  dig  smärtar  mest? 
Jag  skickar  dig  din  Dopattest. 


Med  en  Vergissmeinnicht,  min  sköna  Lisa 
vill  jag  i  dag,  och  framdeles,  dig  risa. 


Hvad  får  Emma  röna, 
om  hon  risas  med  en  tusensköna? 
Ack,  det  är  ett  oförnuftigt  bruk; 
tusenskönan  blifver  afundsjuk. 


163 


DIKTER 


Rimmet. 

(Fastlagsris.) 


Att  Rim  är  orimligt,  det  finner  nog  jag 
nu  då  jag  skall  rimma  på  Kroger. 
Till  venster  han  borde  på  domedag 
men  Rimmet  drar  honom  till  höger. 


164    — 


1808—1816 


Till  Fru  Professorskan  Stoltz 

vid  hennes  mans,  Herr  Professorn,  Hofpredikanten  och  Kyrkoherden 
Magister  M.   StoU/.'s  begrafning  den  29  April  1814. 


Gråt  ej,  fast  din  vän  är  borta, 
fast  han  var  ditt  hjerta  kär. 
Lifvets  stunder  äro  korta, 
kortare  dess  glädje  är. 


En  gång  Anden  skall  befrias 
utur  stoftet,  och  ur  skyn 
kasta   manteln,   som   Elias, 
och  försvinna  för  vår  syn. 


Men  det  Goda  och  det  Sanna 
som  han  velat,  som  han  tänkt, 
evigt,  evigt  skall  det  stanna 
qvar  på  jorden  oförkränkt. 


Ty  hvad  godt  vi  så  i  Tidens 
djupa  fåra,  dör  ej  ut; 
men  det  vexer,  och  i  fridens 
skugga  blir  ett  Träd  till  slut; 

—    165    — 


DIKTER 


tills  i  skyn  dess  krona  tränger 
när  planterarn  fins  ej   mer, 
och  den  gyllne  frukten  hänger 
mognad  ifrån   himlen   ner. 


Derför  gråt  ej  mer  din  maka, 
fast  han  jorden  öfvergaf. 
Minnets  lampa  måste  vaka 
länge  på  hans  tysta  graf. 


När  en  st j  erna  från  det  höga 
blickar  ner   i  nattens  fred, 
tänk  dig  att  det  är  hans  öga 
som  ännu  till  dia"  ser  ned. 


Xär   de  lätta   vindar  fara, 
och  hvar  suck  ifrån  ditt  brcist 
åtcrsuckande  besvara, 
tänk  dig  att  det  är  hans  röst. 


Och  när,  blek  som  Enkans  smärta, 
liljan  vexer  ur  hans  graf, 
se  en  härold  från  hans  hjerta; 
kyss  den  förrn  hon  faller  af. 


Samla  rörd  kring  dig  de  Späda, 
tryck  dem  alla  i  din  famn. 
Låt  dem  än  ditt  minne  glada 
med  hans  drag  och  med  hans  namn. 

—    166      - 


•  1808—1816 

Säg  dem  att  han  skådar  neder 
till  de  älskade  igen. 
Säg  dem  att  hans  hjerta  beder 
i  sin  himmel  för  dem  än. 


Säg   dem,   lifvets   glädje   dårar, 
men  att  dygden  evig  är. 
Säg  dem  —  hvad  en  moders  tårar, 
hvad  en  faders  minne  lärl 


—     167    — 


DIKTER 


Den  Adertonde  Maj  1814. 


Den  glada  Maj  med  rosor  jorden  målar, 
den  Adertonde  är  hans  bästa  dag 
ty  den  ger  icke  rosor  blott,  men  bålar 
och  skämt  och  glädje  i  ett  muntert  lag. 


Hur  Biskopinnan  gläds  att  hennes  ränker 
så  väl  ha  lyckats!    Hur  hon  fröjdar  sig 
att  hafva  narrat  sin  Herr  man,  och  tänker: 
han  må  väl  ändå  icke  narra  mig. 


Se   Lagman   Kroger  sitter  och  funderar 
på  något  skälmstreck,  enligt  Lagmäns  bruk. 
Men  Engelhart  står  opp  och  ordinerar 
ett  glas  på  maten  för  att  ej  bli  sjuk. 


Professor  Liljewalch,   att  lik  sig  vara, 
beundrar  Fruarna  och  årets  vext. 
Och  Doctor  Hagberg  och  Tegnér  förklara 
med  Kinberg  något  af  den  rika  text. 

—    168    — 


1808—1816 

Darin  bereder  sig  till  morgondagen 
och  samlar  tankar  till  en  Himmelsfärd. 
Och  Engström  suckar,  hjertklämd  och  betagen: 
O!  vore  jag  ock  snart  min  himmel  värd! 


För  Moster  Lotta  stämmer  Bök  sin  luta, 
svär  mellan  tändren  tyst  på  en  och  an. 
Och  Schlyter  håller  på  det  Absoluta 
ty  han  vill  icke  skämma  ut  sig,  han. 


Så  har  en  hvar  sin  egen  fröjd  härinne, 
men  utom  Bålen  som  är  allas  tröst, 
en  enda  tanke  lyfter  allas  sinne 
en  enda  önskan  lefver  i  hvart  bröst: 


att  Bispen  själf  med  glädje  må  bekänna 
att  jemmerdalen  har  sin  fröjd  ändå 
och  fira  ännu  mången  dag  som  denna 
tills  Gud  och  Doctorn  göra  slut  derpå. 


—    169    — 


DIKTER 


Impromptii 

vid  J.  F.  Lundblads  afr(isa  till  Paris. 


Lik  fogeln  sträcker  du  din  flygt  mot  söder 
välkommen  liksom  han  igen,  min  bror; 
Citronen  blommar  der,  och  drufvan  glöder 
men  tro  och  vänskap  helst  i  norden  bor. 


Som  elden  brinnande,  som  dufvor  ömma 
som  rosor  röda  äro  söderns  mör 
men  akta  dig  att  för  de  rosor  glömma 
den  nordens  lilja  som  du  brinner  för. 


Och  glöm  ej  heller  dina  gamla  vänner 
som  tömt  med  dig  så  mången  ärlig  bål, 
och  tömma  den  ännu  som  tappra  männer 
ty  blott Jpå^bottnen  finnes  Fredriks  skål. 


—    170    — 


1808—1816 


Till  Louise  Faxe. 


Lycka  till  i  dag 
Dina  sjutton  ar! 
Lycka  för  vårt  lag, 
Att  Du  än  är  vår. 


För  den  blinda   Gud 
Tag  Dig  väl  i  akt; 
Farligt  är  hans  bud, 
Så  har  Mamma  sagt. 


En    förfärlig    hop 
Ömsom  våld  och  list 
Kokar  han  ihop. 
Ty  han  är  Chemist. 


Helst  mot  sjutton  år, 
Oskuld  och  behag    t 
Den  förrädarn  står  j 
Uppå  lur  hvar  dag. 

—    171    — 


DIKTER 


För  hans  falska  själ, 
För  hans  facklas  bloss 
Gud  bevare  väl 
Både  Dig  —  och  Oss! 


172 


1808—1816 


Vid  Välborna  Fröken 

Wilhelmina  Ulrica   Cedercrantzs 

Graf. 


Såg  du  det  skönaste  väl  som  solen  skådar  på  jorden, 

stilla,  välgörande  dygd?    01  så  begråt  den  i  dag! 
Eller  hörde  du  blott  hvad  Ryktet  förkunnade  derom, 

är  du  en  främmande  här,  gråt  med  de  andra  likväl. 
Tiden  är  stormig  och  ond  —  vi  känna  det  alla  —  och  sällan 

stiga  från  stjernorna  hit  fredliga  Genier  ner. 
Kommer  en  sådan  ibland,  på  tacksamhet  pockar  han  stän- 
digt, 

säljer  välgerningar  ut,  icke  för  guld,  men  beröm. 
Derför  fall  neder  i  dag  och  gråt  uppå  grafven,  der  Hösten 

fäller  sitt  gulnade  löf,  skyarna  gjuta  sin  tår. 
Ty  här  hvilar  i  frid  ett  menniskohjerta  som  ville 

endast  det  Goda,  och  ej  lofvet  som  vinnes  derför. 
Grafven  betäcker  ett  bröst  som  klappade  endast  för  andra, 

njöt  ingen  glädje,  blott  den  som  hon  åt  likar  beredt. 
Döden  är  lifvets  controll.    Gå  hän  och  se  hur  hon  lefvat; 

Blommar  ett  paradis  ej  rundt  kring  den  saligas  graf? 
Står  icke  folket  i  dag,  en  moderlös  skara,  kring  båren? 

Hör  du  en  stämma  som  ej  räknar  välgerningar  opp? 
SaUga  skugga,  förlåt  om  Sången  blottar  din  ära: 

Sanningen  finner  jemväl  genljud  i  skuggornas  land. 
Här  ha  du  slutat  allt  ren  —  lik  masken  som  spinner  sitt  silke: 

—    173    — 


DIKTER 

Sedan  hans  väfnad  är  full  far  han  mot  höjden  igen. 
Derföre  hvila  du  Ijuft  i  kindernas  skugga,  der  Minnet 

vakar  på  grafven  alltjemnt,   nämner  med  tårar  ditt 

namn. 
Vårens  stigande  Sol  skall  amma  en  blomma  på  grafven, 

vingade  Sångarn  skall  slå  klagande  toner  derkring. 
Men  du  sväfvar  i  glans  deröfver,  och  ännu  som  fordom, 

tyst  som  den  nattliga  dagg,  gjuter  välsignelse  ner. 


fr 

174    — 


1808—1816 


Lorenzo  Hammarspik. 


o  Hammarspik!    O  Hammarspik! 

jag  vill  din  ära  prisa. 

Din  Poésie  och  din  Critik 

är  värd  sin  egen  visa. 

För   dig  jag   sjunger,    Hammarspik, 

och  alltså  ej  för  prisen. 

Om  Sången  blir  din  egen  lik, 

förlåt  mig  den  malisen.  — 


Från  barnsben  ren,   du  Musers  Son 

var  gjord  att  allt  förnya. 

Knappt  gamla  Scholan  kom  du  från, 

och  byggde  flux  den  nya. 

Snart  med  det  stora  Tyska  hopp 

du  ifrån  tredje  dassen 

i  Linköping,   dig  svängde  opp 

directe   på   Parnassen. 


Din  första  jubeltid  var  nu 
du  tog  dig  lärda  miner. 
Från  Tyskan   öfversatte   du 
båd  Greker  och  Latiner. 

-    175    — 


DIKTER 


Den  vanan  som  du  då  fick  fatt 
alltjemt  du  soutenerat. 
Rätt  mycket  har  du  öfversatt, 
men  intet  inventerat. 


Ett  Grekiskt  Lexicon  dernäst 

så  när  du  verlden  gifvit. 

Af  dina  verk  det  lyckats  bäst, 

ty  det  blef  aldrig  skrifvit. 

Visst  är  på  språkkunskap  du  rik, 

men,  om  min  varning  gäller 

Skrif  aldrig  Svenska,   Hammarspik, 

och  andra  språk  ej  heller. 

Mot  Vitterheten  i  vår  Stat 

du  blef  allt  mera  bister, 

Philosophiae  Candidat, 

men  Critices  Magister. 

Mot  Schiller  stred  du  oförskräckt 

ty  han  var  död  alltredan. 

Han  var  den  första  som  du  knäckt, 

de  andra  följde  sedan. 

Nu  var  du  stursk  och  högt  förnäm 

du  spydde  eld  och  etter. 

Fick  derför  tjenst  hos  Polyfem 

och  vaktade  hans  getter. 

Blott  han  och  du  som  var  hans  vän 

begrepo  riktigt  tingen. 

Du  skref,  jag  tror  du  skrif  ver  än, 

men  läsat  ville  ingen. 

—    176    - 


1808—1816 

Derpå  ett  ljus  gick  opp  för  oss, 
hvaraf  vi  kunna  skryta. 
Det  ljuset  hete  Pliosphoros, 
det  blef  du  satt  att  snyta; 
ty  Phosphoristers  unga  ätt, 
som  blänka  här  i  gruset 
de  kunna  sällan  snyta  rätt 
sig  sjelfve,  mindre  ljuset. 


Men  allting  är  förgängligt  här, 
som   Salomo  resonerar. 
Sonnettens   bjellra   sprucken   är, 
och  bjellkon  magistrcrar. 
Carbunkelpoésien   förgår, 
ren  öppnar  grafven  luckan, 
och  kring  den  salig  dödas  bår 
hörs  Kreaturens  suckan. 


Prins  Gustaf  dock  du  trycka  lät: 
Sitt  lof  den  ej  förmenom! 
Ett  verkligt  Sorgespel,  ty  det 
är  ömkligt  allt  igenom. 
Den  Tragedien,  min  vittra  Vän, 
ej  gjorde  mycket  väsen. 
Han  blef  ej  spelt,  förmodligen 
för  det  han  ej  blef  läsen. 

Sen  tänkte  du:  det  är  ej  skäl 
att  mina  skrifter  styckas. 
Dumt  är  hvart  särskildt  stycke  väl, 
men  Samlingen  tör  lyckas. 

—    177    — 
12-133654.   Tegnér,  Samlade  skri/ter.  II. 


DIKTER 


Så  gaf  du  dina  Studier  ut. 
En  hvar  kan  ej  förstå  dem: 
Men  att  du  ej  studerat  ut 
Det  kan  man  märka  på  dem. 


Förr  höll  du  ett  förfärligt  hus 
mot  Nordisk  JSIyth,  du  Storel 
Nu  rotar  du  uti  dess  grus. 
O  att  du  ringad  vore! 
Du  tänker:  »I  de  vittras  land 
jag  börjar  nu  förstå  det  — 
man  vexla  bör  sin  role  ibland; 
jag  kan  ej  tappa  på  det.» 


O  Hammarspik,  jag  liar  dig  kär, 

du  slore  bland  Poeter. 

Du  på  den  Tyska  dumhet  är 

vår  Svenska  Barometer. 

Visst  är  du  boksynt,  Hammarspik! 

Den  äran  jag  dig  unnar. 

En  Telegraf  syns  du  mig  lik, 

vet  ej  hvad  han  förkunnar. 

O!   store  Hammarspik,   man  gör 

dig  orätt  här  i  Norden. 

Der  mången  nu  dig  anser  för 

den  dummaste  på  jorden. 

Ett  sådant  misstag,  det  är  stort, 

man  dock  besinna  borde 

hur  mycken  dumhet  sjelf  du  gjort, 

din  Far  en  större  gjorde. 

—    178    - 


1808—1816 

O   Hammarspik!    Ren  släcks   din   Sol 

(jag   menar  Väder  Solen) 

Gå  ner  ifrån  din   dommarstol 

och  vänd  igen  i  Skolen. 

Kan  hända  lar  man  an  dig  der 

som  den  förlupna  Sonen, 

helst  sen  du  fått  en  litterair 

correspondance  i  Månen. 

Skrif  flitigt  dit;  ty  derfrån  kom 

helt  visst  den  nya  läran, 

och  dit  lär  hon  ock  vända  om 

sen  hon  gjort  oss  den  äran. 

O  Hammarspik,  jag  säkert  tror 

du  sanna  får  de  orden: 

Blir  du  i  Månen  icke  stor, 

ej  blir  du  det  på  jorden. 


—    179 


()  ©IKTER 

icv:    nil'  .b[iq8-ifi0ifnGH   O 

(d^jlof^ fjbijV   iBayrn   jiBj) 

'^'    Fläskkorfv6^'M  "B>f 


O  Fläskkorl  du  ambrosiska,  du  sköna, 
jag  vill  din  ära  sjunga  i  Sonnetten. 
Bland  gudarätter  är  du  första  rätten, 
du  korl varnas  Sonnelt,  jag  vill  dig  kröna. 


Värp  mig  ännu  en  strof,  Sonnettens  hönal 
att  jag  må  prisa  på  de  rätta  sätten 
dig  korf,  som  har  mer  smak  än  Phosphorsätten, 
dig,  son  af  galten,  betad  i  det  gröna. 


Helt  visst  är  Skaparn  sjelf  en  Galt,  go'  Vänner, 
som  ibland  annat  dagligt  allehanda 
ock  gjort  en  Gris  som  kallas  Universum. 


Uppå  Midisterkorfven  lätt  man  känner 

han  är  Ideen,  han  är  en  fallen  Anda 

med  mer  som  fordras  ad  supplendum  versum. 


—    180    — 


1808—1816 


>ir>\^oi\\o  Lerkan  voh  Kalkonen.  \       ■  U^V 


Huru  liten  iir  du,  sad  Kalkonen 
ibland  Foglar  en  Baron  af  tonen 
bröstande  sin  löjliga  person  — 
huru  liten  är  du,  arniia  lärka 
Jag  är  Cordonbleu,  kan  mycket  verka: 
sjung  min  ära  och  du  får  pension. 


Lärkan  liörer,  och  på  lätta  vingar 
sångens  dotter  obekymrad  svingar 
från  vår  jord  och  dess  kalkoner  opp 
sjunger  allt  livad  skönt  blef  henne  gifvet 
vår  och  frihet  och  det  högre  lifvet 
i  sin  himmel,  och  odödligt  hopp.  — 


181    — 


DIKTPR 


Efter  mycket  nödgande,   till  några  officerare, 
på    årsdagen    af   slaget    vid    Bornhöft. 


I  dag  ett  år  sen,  gode  herrar! 
Gick  det  förbannadt  hetsigt  till 
För  officerarne  och  deras  märrar. 
Drick  skålen  hvem  som  vill. 


—    182    — 


1808—1816 


Epilog         • 

vid  en  disputalionsakt  i  Lund. 


»Sångmör,   I  som  bebon»  den  »fjäll-besprängda  Olympos», 
»gullsko-snörade»  mör,    I  fagra,   »drillande  nymfer», 
Kleio,  Melpomene  samt  Terpsichore,  »trippande   tärna», 
och  Euterpe  »af  smaklig  gestalt»  och  du  »rosendearmda» 
Erato  och  »Kalliope,  som  är  ypperst  af  alla»! 
Sägen  mig  nu  ett  ord  till  lof  för  den  »treflige»  praeses! 
Hell  dig  »sångare  och  harplekare»,  nedsänd  på  jorden! 
»Se,  när  igenom  staden  du  går,  som  ett  under  de  peka 
på  dig  med  leende  vördnadsbetyg  och  i  hopen  du  lyser» 
lik  en  »ståtelig  flod»  din  sång  »från  läpparne  flyter». 
Såsom  fordomdags  Crispinus  hos  fader  Horatius 
gör  du  väl  hundra  vers  på  en  stund,  stans  pede  in  uno: 
lätta  de  äro  att  skrifva,  men  deremot  svåra  att  läsa. 
Här  verslusten  dig  dref,  som  fordom  »Herkuliska  styrkan» 
öfver  Oceanos'  stråt  dref  hän  »bredspanniga  oxar». 
Nu  »ett  nytt  storverk  du  har  födt,  så  utomordentligt, 
och  de  evärdliga  gudar  så  väl  som  menniskor  olikt», 
—  olikt  i  synnerhet  dock  den  gamle  Hesiodi  sånger. 
Alltid  är  du  dig  hk,  ja,  alltid  skall  du  behålla 
»samma  hedrande  plats,  du  förr  bland  skalder  besutit». 
»Ja,  densamma  indelning  förblifver  som  varit  från  början». 
Derföre,  dråplige  skald,  du  blef  en  broder  »åt  stjernan 
Fosforos»,  hvilken  ännu  upplyser  »beryktade  kamrar». 

—    183    — 


DIKTER 

Måtte  dig  Voss  »bistå»  —  förlåt!  Jag  menade:  bistå  — 
att  du  ej  »suckar,  svåra  betryckt,  i  vettiga  strider!» 
Måtte  i  Grekiskan  ock  du  aldrig  »komma  på  knäna»! 
Ty  det  språket  är  svårt,  och  lexikon  narrar  en  ofta. 
Måtte  jemväl  tillvin  tröst  »den  fagra  Afrogeneia» 
skänka  en  fästmö  åt  dig,  »en  sirligt  halad»,  en  dej  lig, 
»retlig  i  växt»  och  i  mer,  »i  kärliga  yrken  förfaren». 
Döden  till  slut,  »den  outsägligt  förfärliga  besten», 
tage  dig  sent  och  göre  dig  »under  jorden  besuten». 
Ty  det  är  skada  på  karl  och  Hesiodus  står  ej  att  rädda. 
Alltså  mig  Muserna  lärt,  och  härmed  slutar  jag  sången 
»för  att  seger  förläna  af  nåd  och  ära  tilldela». 


'r/iZifiiq  v  ■■'!  un  girr; 

lool  baii! 

-;  nlr.pn")  ggfibmobioi:   nro;>62 

(!  f/ibrijjfl  Ifiv  nb  lög 

\jlit   Jlfi  0'l/j   '  '        "    ' 

■.if!   iisiaulri 

"?0 £115930    lOVlÖ 

HrvY toJa  iJvn  Jty«  \>//i 
-  ifibrjg  egilb'ii;v3  ob  f!i  i 
.Tj|j  rub  J')fh9fI^v^  i  lAih) 

ih;   ,ni  t>li[  gib  ub  'ifi  br)i!/ 

!i*if?'  nh  .^^r)\(l  ohnr;7hoff  nrnrr:'  - 


184    — 


1808—1816 


På  en  julklapp. 

I  Götliilda  Tegnérs  namn. 


För  tre   år  sen,  just  i  dag,  jag  föddes 
långt  härfrån,  bland  bergens  vagga,  der 
mina  första  steg  i  lifvet  stöddes 
utaf  Mormor,  som  mig  än  har  kär. 
Derför  tackar  dig  i  dag  Göthilda, 
tackar  mer,  då  hon  kan  mer  förstå. 
Att  ej  glömma  mig,  då  vi  bli  skilda, 
detta  ringa  minne  ej  försmå! 

lot  n'j  j2frri  ,'jA-n  ub  jjoj. 
'   ■    '      q  :i/r/iln  an^^Anr- 
mn?.  ■jfivIlR  R'if'.' 
-     ■       'i!9g  Je^b   iii',;--    Hl!'-   .i>wi;    m-A. 
Ml 
iiölo   ii  i 
r^  iiobon.  mori 

Jov"iGrl  fibli/   !:  uy ;   !ri!|.! 

;g  Uii  gib  iö'i  iij  4  jjb  -Arno 

iMCft  <iQ.ivj[{l  JJib  -njv  £no[j  ^cqlyirf  AooG 
nv1ifi?.ii3y  /Tj  i!        '    '  ■       '    '     •  '       ■ 
''!i>!?^TorTin?fn  iv)  ffio- 

'iiiii  ntb  barn  ,if!ntO' 
jj/lliU   hi-AV/b   Ib;   !»böl         '        '  >:    u,il 

!!)fÖ'il)    nonij   '<(>   :■"  '   -TiiH 

—     185     — 


DIKTER 


Elof   Tegnér. 

1815. 


Af  trenne  Bröder  en  är  öfrig  blott 

de  begge  äldste  redan  brunnit  neder 

i  förtid  släckta.     Barn  och  makar  sitta 

som  marmorsorger  sitta  på  en  grafvård. 

Och  i  sin  ungdom  föllo  begge  två 

dem  Gud  har  kär  han  kallar  tidigt  hädan. 

Ack,  Elof,  Elof,  du  min  barndoms  stöd 

min  ungdoms  Kungaspegel!     Huru  rent 

såg  jag  i  dig  det  annars  dunkla  lifvet. 

Hur  stod  du  icke,  mig  en  föresyn 

med  tankens  allvar  på  den  höga  pannan, 

det  klara  allvar  som  kan  le  jemväl 

af  ömkan  mest,  allt  som  det  genomskådar 

ihåligheten  af  vårt  slappa  lif. 

Hur  friskt  ditt  hjerta,  huru  oförfäradt 

sjelf ständigt,  kraftfullt,  såsom  floden  går 

med  egna  vågor  genom  vilda  hafvet, 

gick  du  jemväl  en  Man  för  dig  till  grafven. 

Dock  hjelpa,  tjena  var  ditt  hjertas  fröjd 

det  hjertat  retligt  som  en  sensitifva 

men  fast  stod  viljan  som  en  marmorskifva. 

Barmhärtig,  trofast,  med  din  ringhet  nöjd, 

hur  älskvärd  du,  hur  född  att  dyrkad  blifva 

Hur  glad,  hur  gerna  hos  de  unga  dröjd! 

—    186    — 


1808—1816 

Men  när  du  sagt  ditt  Nej  och  rynkat  pannan 
din  tanke  domfäst  vek  för  ingen  annan 
och  Bönen  lyfte,  darrande  med  skäl 
de  skrämda  vingarna  och  bjöd  farväl. 


Väl  gaf  dig  himlen  icke  sångens  gåfva 

(en  gudadryck  som  snart  sitt  käril  spränger) 

dock  älskade  du  högt  den  gudaskänkta, 

dess  toner  sjönko  djupt  uti  din  själ 

som  himlens  tårar  i  den  brända  jorden. 

Men  icke  älskade  du  sångmön  sådan 

som  dagen  visar  henne,  töckenformad, 

en  kraftlös  skugga  utan  merg  och  senor 

det  tomma  Intets  väderspända  bild 

som  spökar  kring  i  månskenet  och  yfves 

med  abstraktionens  träsvärd  vid  sin  sida 

och  bjellcrkåpan  ifrån  Södern  på.  — 

För  dig  var  konsten  annat.     Väldig  stod 

hon  lik  S:t  Michael  på  drakens  rygg 

fullrustad,  hög,  och  stötte  spjutet  i 

det  Onda.     Fosterland  och  mod  och  ära 

och  vett  och  seder  voro  henne  kära. 

På  skölden  strålade  i  evig  glans 

de  stora  namn,  en  narrhop  nu  förringar. 

Kring  hennes  lockar  satt  en  eklöfskrans 

och  stjernor  skymdes  af  dess  breda  vingar. 


Väl,  så  föd  nu  din  fria  själ  alltjemt 

med  Schillers  allvar  och  med  Voltaires  skämt. 

Förklara  än  din  Flaccus  för  de  döde 

och  Volas  djupa  sång  från  Hedenold 

—    187    ~ 


DIKTER    ' 

Vid  Englaliarpaii  sjung  LidonaS^ödÖ^^f  "^i'^^ 
och  seklets  svansång  af  din  Leöpölidlf^^  i'i^5 

Vänd  bort  ditt  öga  från  förmörkad  jord. 
Här  spökar  Tidens  Ande  kring  och  blåser 
all  märg  ur  benen,  släcker  tankens  ljus'    '' 
i  hjernans  kamrar,  der  blir  mörkt  och  öde 
och  hjertats  friska  källor  torka  ut. 
Ur  medeltidens  graf  han  stigit  opp   '^  ^•^'>f> 
en  hotande,  en  olycksalig  vålnad       'd  rfio« 
med  blod  i  händerna  och  vanvett  i  ''  '!>!- 
det  skumma  ögat.     Akten  Er,  han  breder 
sin  svarta  Jesuiterkåpa  snart       -  )iiiiii>i  ivi 
utöfver  jorden.  Nordens  st j erna  släcks^    '  •■' 
och  Trollen  skratta  i  den  hemska  natten.  — 
O  höga  Nemesis  hvar  är  ditt  svärd?'^  '''^m 
De  höge  Gudar  stiga  icke  mera       '  '[d  iho 
ifrån  Olympen  ner,  de  verka  blott  -ib  iöIl 
igenom  menskor.     Väl,  så  låt  oss  verka,''>f' 
Ännu  har  Norden  män  med  ljus  i  tankéfi' 
och  mod  i  bröstet  och  den  gyllne  lyran    i 
ej  länt  för  dagen  utur  dårars  hand.''*/  ii'" 
Än  lefver  Skördens  skald,  en  nordlig  bom'Thar 
med  evigt  solsken  på  de  höga  bergen 
med  friska  blomdoft  och  med  valdthorn  =  ii 
Ännu  går  Selmas  sångare  ibland  oss        ' 
med  lätta  steg  som  knappast  röra  jorden; 
ty  öfver  jorden  bor  hans  sköna  själ 
uti  en  gyllne  verld  af  frid  och  oskuld,  '';/ 
men  då  och  då  han  stiger  ner  ännu         'H' 
och  för  en  helsning  med  från  sina» Englar. 
Än  ha  vi  Maros  tolk  med  Romarsinnet 

—     188    — 


1808—1816 

och  Tempelsångarii  med  sin  Davidsharpa 

och  Gylics  Bard,  en  mäktig  flod  som  brusar 

emellan  Nordens  berg.     Dess  källa  är 

i  Asaverlden,  djup  som  Urdarbrunnen 

der  gudar  samla  sig  till  Tings  och  Nornan 

med  sköld  och  griffel  blickar  ner  i  vågen. 

Ack  der  är  mången  än  som  kunde  rädda, 

men  hvarje  örn  bor  enslig  på  sin  klippa 

och  sväfvar  sorglös  från  dess  höjd  och  badar 

sitt  breda  hjeltebröst  i  solens  strålar. 

På  fjäderfänan  skrikande  der  nere 

vill  ingen  akta  tills  den  skockat  sig 

och  tusenfaldig  all  dess  svarta  yngel 

far  upp  och  skymmer  solen  med  sitt  moln 

och  döfvar  örat  med  sitt  hesa  läte, 

och  så  så  Sång  och  Vett  och  Ära  under.  — 


Och  dock  —  der  klappade  i  fordna  dar 

ett  fritt,  ett  väldigt  hjerta  uti  Norden. 

Som  Nordens  himmel  var  dess  tanke  klar 

från  bergens  höjd  dess  skarpa  ögonpar 

såg  genom  himlarna  och  öfver  jorden. 

Nu  fjettrar  man  den  frie  Gudason 

lik  barnet  stafvar  han  Systemets  lexa 

från  tidens  stora  Hospital  ett  lån. 

Ack!  allt  det  galna  införs  utifrån 

fast  kraft  och  klarhet  inom  landet  vexa. 

En  gnista  deraf  står  oss  dock  igen 

ej  quäfd,  fast  bortskymd  utaf  mörkrets  liga. 

Den  skall  du  icke  släcka,  ungersven, 

så  länge  Nordan  renar  luften  än 

och  fjellens  spetsar  öfver  molnen  stiga. 

—    189    — 


DIKTER 

Vak  upp,  Virginias  sångare,  vak  upp! 

Du  ljusets,  färgernas  och  lifvets  man! 

I  tretti  år  du  stridt  med  blanka  vapen 

för  smak  och  språk  och  sång  och  vett  i  Norden. 

I  deras  namn  jag  kallar  dig  i  dag. 

Hvi  slumrar  deras  Riddersman,  hvi  hvilar 

hans  goda  svärd,  se  fienden  är  när 

och  stormar  rasande  och  lyfter  strafflöst 

de  fräcka  händerna  mot  helgedomen. 

Skall  den  förstöras,  skall  ett  dårhus  stiga 

opp  ur  dess  grus?     Skall  manligt  vett  och  konst 

ur  Manhem  fly  för  dagens  feberdrömmar? 

Vak  upp!     Ej  alla  hata  ljuset  än 

ej  alla  skymfa  på  nationens  ära, 

och  Febi  silfverbåge  späns  ännu 

af  andra  händer  än  de  skändeligas. 

Plantera  högt  din  fana,  låt  den  hvifta 

sin  örnevinge  uti  Nordens  solsken 

och  ung  och  gammal  skola  trängas  kring  den. 

Med  korsad  skuUra  och  med  vigda  spjut 

vi  vilja  samlas  till  ett  bättre  korståg. 

Se  redan  sänks  din  sol  och  dagen  grånar 

dag  är  det  nog  dock  än  att  vinna  slaget. 

Se  Konstens  Genius  är  bland  dina  svurna. 

Ännu  som  förr  han  vid  din  sida  står, 

den  purpurbältade,  den  gudaburna 

med  tidens  vagga  och  med  tidens  urna 

och  evighetens  ring  kring  sina  hår. 

På  skullran  rasslar  kogret,  fullt  af  pilar, 

det  visa  löjet  leker  kring  hans  mund. 

Men  skarp  som  solen  strålar  ögats  rund 

och  harmfuUt  allvar  på  hans  panna  hvilar. 

Se,  segrarn  vredgas,  Pythoguden  lik 

—     190    — 


1808—1816 

han  skrattar  bittert  under  Trollets  skrik 
och  sparkar  ner  med  hån  i  Lethes  vatten 
det  döda  aset  ruttnande  i  natten. 

Och  bäst  jag  diktade,  det  sken  i  natten 
och  från  Olympen  nedsteg  en  gestalt 
med  lyran  i  sin  hand,  och  på  min  panna 
hon  lade  fingret  hviskande  till  mig: 
Du  menar  väl,  men  orätt  är  din  väg 
och  det  förbund  som  här  du  ville  stifta 
om  ock  det  bildas,  leder  ej  till  målet. 
Det  Skönas  blomma  växer  icke  opp 
på  Polemikens  ofruktbara  grund. 
Det  obetydliga  är  till  derföre 
att  ej  det  Stora  fins,  och  det  Förvända 
får  välde  derför  att  det  Sanna  saknas. 
Allt  sträfvande  som  endast  vill  förstöra 
om  ock  det  lyckas,  sjunker  i  sitt  intet. 
Dess  lätta  sade  ger  ej  annan  skörd 
än  hat  och  hämd  och  ofruktbar  förbittring. 
Men  kan  du  bilda,  kan  jag  inge  dig 
en  bättre  Dikt  som  trotsar  dagens  hugskott 
då  faller  allt  det  lumpna  af  sig  sjelft 
och  bättre  firas  så  din  broders  minne 
än  med  de  Gladiatorsspel  du  vill 
anställa  kring  den  obekanta  grafven. 
Hur  du  den  döde  prisar  ock,  han  var 
ej  någon  stor  natur,  men  blott  en  klar. 
Var  vis,  slå  käb])let  ur  ditt 'fria  sinne, 
det  ingen  framtid  har  och  intet  minne. 
Den  quickaste,  den  bästa  polemik 
när  bäst  han  lyckas  gör  dock  endast  lik. 
Tomt  är  hans  väsen,  öde  och  ihåligt. 

—    J91    - 


DIKTER 

Lyd  derföre  mitt  råd,  afbida  tåligt 
om  du  ej  sjelf  en  dag  kan  ställa  fram 
en  dikt,  din  ära  och  kritikens  skam.  — 
Så  talte  hon,  och  i  förbleknadt  skimmer 
försvann  den  herrliga  till  slut  i  skyn. 
Det  var  en  himmelsk,  en  olympisk  syn 
och  hennes  varning  än  min  själ  förnimmer. 
Jag  trodde  henne,  och  jag  tror  ännu.  — 
O  Broder,  broder,  icke  vredgas  du? 

Farväl,  o  Broder,  ack  ett  långt  farväl! 
det  anar  mig  att  snart  jag  kommer  efter. 
Ty  länge  kan  man  dock  ej  hålla  ut 
uti  det  sorgehus  som  kallas  lifvet. 
Jag  vill  ej  hoppas  mera.     Hoppets  rosor, 
de  röda,  de  förgängliga,  ha  vissnat 
för  mig  i  förtid  innan  hösten  kom. 
Hvad  har  jag  mer  att  söka  här  på  jorden? 
För  lågt,  för  lågt  hvarenda  dödlig  bygger 
som  bygger  under  stjernorna  ännu. 
Du  återstår  mig  dock,  du  minnets  lilja 
som  i  din  kalk  förvarar  nattens  tårar 
och  doftar  starkast  uti  andestunden, 
du  dödens  bleka  syster,  du  skall  fläta 
din  aningsfulla  krans  kring  sörjarns  lockar. 
En  enda  önskan  hyser  dock  mitt  hjerta 
och  Gud  som  är  barmhärtig  skall  den  fylla 
och  skänka  mig  en  koja  i  den  bygd 
som  gömmer  stoftet  af  hvad  jag  haft  kärast. 
Der  vill  jag  lefva,  obemärkt  och  stilla, 
och  umgås  endast  med  de  döda  vänner 
Esaias  och  Homer  och  Conas  stämma* 
*  Ossian. 

-     192    — 


1808—1816 

den  sorgligt  ijufva  som  jag  älskar  mest. 

Och  då  och  då  jag  dikta  vill  ett  quäde 

så  djupt,  så  dystert  som  en  röst  ur  grafven, 

det  bygdens  döttrar  skola  sjunga  åt  mig 

helst  sedan  quällen  spänt  sitt  flor  kring  bergen 

och  himlens  stjernor  spegla  sig  i  sjön. 

Och  slutligt  när  det  lider  vill  jag  söka 

mig  ut  en  liten  gräsväxt  plan  emellan 

de  tvenne  bröder  som  jag  haft  så  kära. 

Nog  är  der  rum  för  mig,  I  äldre  bröder! 

Vid  edra  fötter  kan  den  yngsta  hvila. 

En  ringa  hängbjörk  öfver  grafven  skakar 

i  aftonvinden  sina  gröna  lockar 

och  Nordens  näktergal  i  toppen  sjunger 

om  de  tre  Bröderna  från  Vennerns  strand 

som  alla  föllo  i  sin  styrkas  dagar 

och  lemnat  quar  uti  den  onda  tiden 

en  tröstlös  mor  och  oförsörjda  små.  — 

Och  märkas  då  och  då  vid  midnattstider 

tre  hvita  hamnar  sittande  vid  björken 

så  blif  ej  rädd,  du  nattens  vandringsm.an, 

ej  skada  dig  de  luftiga  gestalter. 

Förtroligt  hviska  de  i  månsken  der 

om  Konst  och  Vettenskap  som  de  haft  kär, 

om  menskoöden  och  om  grafvens  gåta, 

och  trycka  dessemellan  barm  mot  barm 

men  den  är  blodlös,  den  är  icke  varm 

och  deras  ögon  kunna  icke  gråta. 

Så  sitta  de  förnöjde  hand  i  hand. 

På  deras  bleka  anleten  ibland 

en  stråle  faller  utur  nattens  lykta; 

men  deras  öga  tål  ej  solens  brand, 

när  hanen  gal  de  under  jorden  flykta.  - 

—    193    — 

13 — 183654.    Tegnér,  Samlade  skrifter.  II. 


DIKTER 


Den  vaknade  örnen. 


Hans  vinge  var  skjuten,  hans  öga  var  lyckt 

han  sof  på  sin  klippiga  ö. 

Vi  trodde  den  väldige  sof  för  att  dö. 

Se  nu  har  han  vaknat.     Kring  land  och  kring  sjö 

han  sträcker  sin  kungliga  flygt. 

Som  natten  han  breder  de  stormvingar  ut, 
och  ljungarens  åskor  han  bär. 
Förskräckelsen  flyger  kring  korparnas  här: 
små  roffoglar,  akten  erl     Hämnarn  är  när, 
han  gör  på  er  delning  ett  slut. 

I  suten  så  tryggt  på  Europas  lik 

och  hackaden  bit  ifrån  bit. 

I  snattraden  dumhet  båd  hit  och  dit, 

att  verlden  var  fri  och  att  korpen  var  hvit 

så  var  edert  eviga  skrik. 

Välan,  så  försvaren  Er,  nu  är  det  tid 
låt  se  hvad  I  engång  förmån! 
Ur  skyarna  kommer  han,  bragdernas  son, 
och  verldsrymden  fylles  af  bragdernas  dån 
och  klon  är  som  himmelen  vid. 
—    194    — 


1808—1816 

Flyg  kungliga  örn  som  du  fordom  var  van, 
din  segerflygt  flyg  åter  den, 
att  kräken  må  darra  på  thronen  igen 
och  äran  må  lefva  och  du  sträcka  än 
mot  solen,  mot  solen  din  ban.  — 


195 


DIKTER 


/   en   minnesbok   vid    Trollhättan. 


Vildt  Rota  stormade  mot  fjellen 

Och  trollet  från  sitt  Gullö  röt: 

Men  snillet  kom  —  och  sprängd  stod  hällen 

Med  skepp  och  männer  i  sitt  sköt. 


—     196    — 


1808—1816 


Skaldebref. 

1815. 


Naso  till  Adlerbeth  sin  helsning  ur  skuggornas  rikel 

Majas  bevingade  son  förer  den  villigt  till  dig. 
Ty  från  diktningens  land  ännu  besöker  han  jorden, 

ännu  med  gyllene  spöet  jagar  han  skuggorna  hit. 
Språksam  lärer  han  oss  hvad  skönt,  som  bildas  deruppe, 

genom  den  vingades  mun  känna  vi  sången  i  Nord. 
Väl  gaf  fordom  han  bort  till  ApoUo  den  strängade  lyran, 

sin  uppfinning  likväl  älskar  Cylleniern  än. 
Nyligen  förde  han  hit  din  Maro,  och  sedan  din    Flaccus, 

Kellgren,  stolt  af  sin  vän,  läste  dem  båda  för  oss. 
Skockad  hängde  en  hop  på  den  läsandes  skullra  och  drack 

med 

giriga  öron  hvart  ord,  kändt  med  förtjusning  igen. 
Händerna  klappade  vi:  det  let  som  när  vindar  om  våren 

uppe  på  blomstrande  jord,  stöta  i  dalarna  hop. 
Se,  då  nalkades  mig  med  hån  illfundige  Guden, 

hviskade,  hörd  af  en  hvar:  »Naso,  dig  glömmer  han  dock, 
dig,  som  lefde  likväl,  som  dog  vid  Åsarnas  vagga, 

dig:  som  diktade  sjelf,  tror  jag,  i  Göthiska  ljud*,» 
Alltså  han  smädade  mig:     Horatius  skrattade  bittert, 

Maro,  så  blyg  som  han  är,  vände  sig  bort  för  att  le. 
Silfverbågen  likväl,  den  Pythiska,  spände  ock  min  hand, 

klingande  pilen  derfrån  träffade  målet  ibland. 


*  Epistola  ex  Ponto  IV.  13. 

—    197 


DIKTER 

Mången  helsade  mig  för  den  Romerska  sångens  Triumvir, 

efter  de  prisade  två  nämde  man  äfven  mitt  namn. 
Böcker,  tre  gånger  fem,  om  förvandlade  former  jag  diktat, 

dikten,  så  säger  man  mig,  lefver  i  minnet  ännu. 
Iris  ur  skyarne  lik,  i  mångfaldt  spelande  färger, 

ännu  med  skiftande  band  knyter  hon  himmel  och    jord. 
Upp!  jag  viger  dig  in  att  vara  min  härold  i  Norden, 

öfver  ditt  hufvud,  o  skaldl  sväfvar  min  ande  från  nu. 
Sjelf  jag  fyller  uti  de  bleknade  dragen  på  taflan, 

visar  dig,  trogen  och  sann,  lätta  gestalternas  min. 
Sjelf  ingifver  jag  dig  sexfotade  versen  som  dansar 

rask  som  bland  blommorna  hän  dansar  den    skummiga 

flod. 

Skynda  dig!    Timmarna  fly,  re'n  gråna  de  lagrade  lockar, 

Febus  för  alla  en  gång  gömmer  båd'  lyra  och  sol. 
Dock  —  han  gömmer  dem  ej,  han  gifver  dem  blekare  åter, 

solen  är  mattare  här,  lyran  är  formad  af  moln. 
Ty  hit  tränger  ej  mer  från  jorden,  än  själen  af  tingen, 

bilden  i  källorna  lik  dallrar  den  eviga  der. 
Sorglöst  sväfva  vi  kring  bland  liljor  väfda  af  månsken, 

under  de  luftiga  trän  sträcka  vi  lemmar  af  dunst. 
Kroppen  förvittras  till  luft,  men  sinnet  är  evigt  det  samma, 

sanning  och  snille  och  dygd  lefva  bland  skuggorna  qvar. 
Derför  är  plats  i  vårt  lag  för  Svensken  med  Romaresinnet, 

Latiens  skalder  en  dag  famna  sin  nordiska  bror. 


—    198 


1808—1816 


Metalliteten. 


Naturens  öra  det  är  af  metall; 

Kling  Klingeli  Klangl 

Och  Språket  är  endast  ett  återskall 

af  Andan;  pling  plingeli  plangl 

Philosophens  hufvud  det  är  af  metall, 

Kling  Klingeli  Klang! 

En  ljudande  bjellra,  ett  återskall 

från  Tyskland,  pling  plingeli  plang! 


—    199 


DIKTER 


Fosf  orister. 


Pling,  plingeli,  plangl 
Kling,  klingeli,  klang! 
Stämmor  af  silfver,  hufvu'n  af  bly, 
svaga  hjernor,  bleknad  hy. 


—    200 


1808—1816 


Till  Hans  Excellence  Högvälborne 
Herr  G  ref  ve  Lars  von  Eng  e  ström 
Kongl.  Carolinska  Academiens  C  an- 
celler,  af  Consistorio  Academico  i 
Lund,  den  1  J  an  nar  ii   1816. 


Det  gamla  året  sjönk  till  sina  Fäder, 
Att  tala  om  Din  Godhet  och  Din  Vård: 
Den  nya  Solen  utur  böljan  träder, 
Och  blickar  neder  på  Din  Lunda-Gård. 

Ack!  åt  Din  vagga  han  sin  skugga  skänkte, 
Med  mången  Stam  ett  årsbarn  växte  Du 
Som  Yngling  sedan  satt  Du  der  och  tänkte 
På  Landets  Väl,  som  Du  bereder  nu. 

Och  närmst  till  Thronen  steg  Du  att  försona 
Förtjenst  och  lycka  en  gång  i  vår  bygd. 
Der  står  Du  nu,  och  med  din  Eklöf  s-Krona 
Bär  blomster-kransen  af  en  landtlig  dygd. 

Blygs  dock  ej,  Statens  Förste  Man,  att  skydda 
Det  stilla  Vettets  yrken  här. 
Ty  Minnets  Språk-rör  göms  i  deras  hydda. 
Kring  Verlden  hörs  det,  hvad  som  hviskas  der. 

—    201     — 


DIKTER 


Som  Andar  gömda,  konst  och  sanning  båda 
Den  grundval  hålla,  hvarpå  stater  stå. 
Se,  jordens  Axel  kan  Du  icke  skåda, 
Men  jorden  hvälfves  omkring  den  ändå. 


Så  hägna  ljuset  Du  med  redligt  sinne. 
I  Södern  är  dess  middags  glans  förbi 
Dess  Norrsken  ännu  öfver  Norden  brinnel 
Klart  skall  Det  brinna  med  Din  Chiffer  i. 


Försmå  ej  Sången  från  Ditt  Lundas  dalar, 
Der  Tacksamheten  bäst  Ditt  värde  vet. 
Det  långa  Aret  idel  prosa  talar. 
Förlåt,  om  Nyårsdagen  är  poet. 


—    202    — 


1808—1816 


Nyåret. 

1816. 


Hvem  rider  så  sent  på  sin  svarta  häst? 

I  natten  droppar  det  blod. 

Hvad  flyktar  han  för,  den  främmande  gäst? 

Bida,  du  riddare  godl 

Förgäfvesl     Han  ser  sig  ej  om,  får  ej  stanna, 

och  stjernorna  slockna  omkring  hans  panna. 


Försvundna  år,  var  det  du?     Farväl! 
För  en  stund  sen  var  du  vår  kung; 
nu  är  det  förbi:  på  din  arma  själ 
har  du  mycket,  din  räkning  blir  tung, 
Deruppe,  deruppe  en  domare  sitter, 
försvara  dig,  bleknade,  om  du  gitter. 


Din  son  —  det  är  skönt  att  ej  slägten  ännu, 

den  legitima,  dör  ut  — 

din  son  blir  vår  konung  och  hyllas  som  du, 

och  på  hyllning  det  tager  ej  slut 

Till  honom,  till  honom  vi  krypande  vädje, 

och  tigge  af  honom  vår  lumpna  glädje. 

—    203    — 


DIKTER 

Han  kommer.     Du  pöbel,  till  jorden  sjunk, 
hans  häst  räknar  anor;  gif  rum. 
Hans  Höghet  har  klädt  sig  till  tiggarmunk, 
och  hans  blick  är  orolig  och  skum. 
Svärd  förer  han  icke,  den  adlige  hjelte, 
men  radband  i  hand  och  en  dolk  i  bälte. 

Hurra,  hvad  kröningspengar  han  sår! 
Betrakta  pregeln,  du  pack! 
Frihet  derstädes  afbildad  står, 
det  är  skada  att  foten  har  black. 
Sanning  står  äfven,  dock  synes  mig  galet, 
att  hon  predikar  från  hospitalet. 

Fridspalmen  blef  oss  ett  stamträd  till  slut, 
i  dess  skygd  bo  folken  i  ro, 
ordning  går  in,  och  skatten  går  ut, 
och  på  köpet  fås  christelig  tro. 
Handeln  är  fri  och  hvar  loflig  näring, 
och  vid  hvar  kröningsfest  fri  förtäring. 

Visst  synes  slägtet  en  krympling,  men  det 
kommer  af  Engelska  sjukan. 
Dvergen  är  artig;  Hans  Majestät 
tänker  till  hofnarr  att  bruka'n. 
Biltog  förklaras  på  dess  begäran 
en  parvenu  som  man  kallar  Äran. 

Hejsan!     Religionen  är  Jesuit, 

Menniskorätt  Jakobin, 

verlden  är  fri,  och  korpen  är  hvit, 

—    204    — 


1808—1816 

vivat  Påfven  —  och  Hinl 

Ut  vill  jag  resa  till  Tyskalnd  att  lära 

dikta  sonnetter  till  tidens  ära. 


Välkommet,  nyår,  med  mörker  och  mord 

och  lögn,  och  dumhet,  och  flärdl 

Jag  hoppas  du  arkebuserar  vår  jord, 

en  kula  kan  hon  vara  värd. 

Hon  är  orolig  som  mången  annan, 

men  allting  blir  lugnt  om  hon  skjuts  för  pannan. 


—    205 


DIKTER 


Knutssystern. 

(I  hennes  Knutsbroders  namn.) 


Jag  sjunger  i  glädjen,  ty  Amor,  den  skalken, 
har  gett  mig  en  syster  i  quäll. 
Det  syskonlag  nämns  ej  i  Giftermålsbalken, 
men  kors  hvad  den  Systern  är  snälll 

Se  bara  hur  lätt  som  hon  bär  på  sin  dufva 
den  dufvan  som  hon  fått  i  quälll 
Med  ögon  så  sköna,  med  miner  så  Ijufva 
och  kors  hvad  den  dufvan  är  snälll 

Men  snart  far  hon  hän,  och  jag,  fattige  fåne 
då  sitter  och  gråter  hvar  quäll. 
Men  ville  hon  stadna  med  mig  här  i  Skåne 
kors  hvad  då  den  flickan  var  snäll! 

Då  gjorde  Tegnér  visst  en  brudskrift  åt  bruden 
att  sjunga  båd  morgon  och  quäll. 
Han  gjorde  väl  mer,  och  den  vingade  Guden 
sad  då:     Hvad  den  bruden  är  snälll 

Gladt  skulle  jag  då  protokollerna  föra 

justera  båd  morgon  och  quäll. 

Och  hvart  man  då  komme  i  stan  fick  man  höra: 

Kors,  hvad  den  Notarien  är  snälll 

—    206    — 


1808—1816 


Epigram. 

(Efter  Haug.) 


Poeten   Uf  skrek  nyss:  Betulen  har  jag  blifvit 

»Ach  stackars  Ufl» 
Uppå  ett  prispoem  hvarpå  jag  länge  skrifvit: 

»Ack  stackars  Tjufl» 


207 


DIKTER 


På  Sophie  Krogers  födelsedag. 


Vak  opp,  skön  jungfru,  det  är  dag, 
åt  dagen  sjelf  dig  gläd! 
Var  icke  blyg,  din  kjortel  tag, 
se  H k  är  ej  med. 


Vi  gingo  ut,  förrn  soln  rann  opp, 
vi  gått  kring  dal  och  fält, 
vi  brutit  blommor,  brutit  knopp, 
och  verser  vi  beställt. 


Din  jungfruålder  far  med  fart, 
njut  den  ännu,  Sophie! 
En  skäggig  Amor  kommer  snart, 
o,  då  är  allt  förbi! 


Vi  rysa,  när  vi  tänka  blott 
hur  grufligt  då  går  till. 
Ack,  lidande  är  menskans  lott: 
dock  —  ske  som  Herren  vill! 


208 


1808—1816 


/  Sala  d.  12  Maj  1816. 


Maj  det  i  Kalendern  är, 

men  det  är  December  uppå  jorden. 

Vintern  på  besök  är  här 

att  passera  sommaren  i  Norden. 

Sverges  blommor  inom  kort 
vexa  endast  på  förfrusna  stjelkar. 
Våren  går  på  skridskor  bort, 
Sommarn  sätter  snart  sin  vagn  på  kälkar. 

Dock,  du  skrämmer  ej  ännu, 

kulna  vinter,  grannarna  af  polen. 

Vika,  vika  måste  du 

dels  för  bålen,  dels  ock  snart  för  solen. 

Ser  Du,  döden  står  dig  när. 

Drick  en  skål,  min  Gubbe,  dessförinnan. 

Hur  förfrusen  ock  du  är, 

kall  kan  Du  ej  vara  för  Värdinnan. 


Af  alla  ställen  på  vår  jord 
helst  trifs  jag  här,  på  goda  grunder, 
ty  gladt  är  folket  of  van  jord, 
och  djup  är  källaren  inunder. 

—    209    — 
1^—183854.   Tegnér,  Samlade  skrifter.  II. 


DIKTER 


Vår  värd  den  gamle  Adam  är, 
en  syndare  på  bergsmans-viset; 
men  Eva  är  värdinnan  här, 
och  der  hon  är,  är  paradiset. 


;io 


1808—1816 


Ättehögen. 

Till  L. 


Lik  en  urna  i  en  blomsterpark, 
ättehögen  står  uppå  din  mark, 
hälften  bortskymd  mellan  rågen: 
öfver  slätten  ser  han,  öfver  vågen. 

Se,  i  vårens  grönska  är  han  klädd. 
Lifvet  blomstrar  upp  ur  dödens  bädd. 
Djupt  i  kämpens  aska  linden 
slår  sin  rot,  och  susar  uti  vinden. 

Ofta  från  dess  höjd  jag  skådar  glad 
sommarns  prakt  och  Saxos  gamla  stad, 
sjelf  en  ättehög  från  f ordna  dagar: 
tanken  forskar  der  och  minnet  klagar. 

Se  dig  kring.     Till  horisontens  slut 
bredes  landets  blomsterkarta  ut; 
och  som  andar  mellan  träden, 
skymta  hvita  tempel  fram  ur  säden. 

Och  i  vester  hvälfs  det  mörkblå  haf, 
hvilka  under  gömmer  ej  dess  grafl 
Den  som  visste  hvart  dess  bölja  leder! 
Den  som  vore  hvarest  sol  går  neder! 

—    211    — 


DIKTER 


Bygg  en  helgedom  för  sången  opp, 
lätt  och  luftig,  uppå  högens  topp; 
ty  från  ättehögen  svingar 
sången  helst  sig  opp  på  starka  vingar. 

Sången,  konsten  är  blott  blomstrens  doft, 
för  minuten  födt  på  grafvars  stoft. 
All  vår  glädje  här  i  mullen 
är  ett  lusthus  bygdt  på  ättekullen. 


212    — 


1808—1816 


K  an  nick. 


I  Kannick  bodde  fordom  Munkar 
(I  Lund  vill  ej  den  slägten  dö) 
De  gjorde  bön  och  filebunkar 
Och  åto  sjelfva  opp  sitt  hö. 

Nu  har  man  klokare  Kannicker 
Som  tagit  bättre  seder  an. 
Ett  glas  man  i  det  gröna  dricker. 
Och  uppå  ängen  dansar  man. 

Och  flickor  ha  vi  med  tillika 
Af  hälften  rosor,  hälften  snö. 
Och  muntra  prester  som  predika 
För  flickorna:  »allt  kött  är  hö». 

Allt  kött  är  hö,  och  höet  skall  falla 
Och  blomstren  skola  huggas  bort. 
I  stackars  flickor,  för  Er  alla 
Är  bergningstiden  inom  kort. 

Åt  gräset  gör  väl  sådant  skada, 
Men  Fruarna  de  le  dervid. 
Och  tacka  Gud,  och  äro  glada 
Att  vara  stackade  i  tid. 


213    — 


DIKTER 


Skålar    vid  Middagsmåltiden  för 
Deras    Kongliga    Högheter    Kron- 
Prinsen    och    Hertigen    af    Söder- 
manland,   å    Malmö  Knuts-Sal, 
den   16  Augusti   18  16. 


Carl  Johans,  och  Landets  och  Frihetens  Far, 

Dig  tackar  den  frälsade  Norden! 

Lik  Solen  i  nedgång,  förstorad  och  klar, 

Ditt  Namn  lyser  mildt  öfver  jorden. 

Skönt  kläder  Dig  Kronan.     Dess  gyllene  krans 

Kring  silfrade  lockarne  gjuter  sin  glans. 

En  skål  för  den  åldrige  Kungen! 


Två  vacklande  Throner  i  Norden  Du  fann, 
Carl  Johan!    Du  såg  deras  våda. 
Den  ena  Du  stödde,  den  andra  Du  vann. 
Ditt  svärd  vakar  än  för  dem  båda. 
Föreningens  fana  på  molnhölj  da  fjäll 
Du  reste,  och  högt  öfver  fredliga  tjäll 
Hon  sväfvar  med  skyddande  vingar. 

Se  Norden  har  vaknat,  med  ådror  af  jern. 

Med  ögon  af  Norrskenets  lågor: 

En  fjällvägg  är  sköldens  det  klingande  värn, 

—    214    — 


1808—1816 

Och  bältet  de  stormande  vågor. 
Ur  grafven  Du  väckte  hans  Jätte-Lik  opp: 
Din  Ande  regerar  den  väldiga  kropp. 
Och  Din  är  hans  arm  och  hans  hjerta. 


Du  växer  bland  oss  lik  en  Svärds-Ulja  opp 

I  skuggan  af  Faderlig  lager, 

Du  framtidens  borgen,  Du  Scandiens  hopp, 

Du  st j erna  i  morgonens  dagerl 

På  ungdomens  tröskel  Din  Bragbägar  töm. 

Och  svär  att  förvärfva  Din  Faders  beröm: 

Den  ed  är  en  Hjelteson  värdig. 


Låt  vaknade  Norden  ej  somna  igen. 
Af  Kronor  Din  Far  vann  Dig  tvenne. 
Den  tredje  är  minnets.     I  arf  går  ej  den; 
På  Karlvagnen  hänger  Han  henne. 
Uppl  visa,  o  Oscar,  att  Du  är  Hans  Son, 
Med  bragder  lös  henne  en  dag  derifrån. 
Ty  bördsrätten  gäller  i  Norden. 


—    315    — 


DIKTER 


Till   Hans  Excellence   m.  m.  C aro lin- 
ska Academiens  Canceller,   Herr  grefve 
L.  v.  Engeström,  den  19  Augusti  1816 
af   Academi e-S täten. 


Har  du  sett  en  Far  som  reser  vida 
från  de  sina,  dem  han  älskar  så? 
Emot  många  stormar  får  han  strida, 
många  branter  får  han  klättra  på; 

Tills  hans  lycka  mognar,  och  omsider 
lik  en  rotfast  ek,  i  trotsig  ro 
lyfter  kronan,  och  sin  skugga  sprider 
öfver  dalen  der  hans  söner  bo. 


Månget  tröstfullt  bref  likväl  han  sänder, 
mången  präktig  gåfva  hem  förut, 
tills  han  sjelf,  med  Kungasöner,  länder 
till  de  kära  på  en  dag  till  slut. 


O  hvad  glädje  öfveralltl     För  festen 
öppnar  sig  hvart  hjerta  och  hvar  dörr. 
O  hur  lik  sig  är  den  ädla  gästen, 
litet  åldrad,  lika  god  som  förrl 

—  m  — 


1808—1816 

Hög  och  stjernprydd  sitter  han  i  ringen 
af  de  många  som  han  vakat  för; 
men  på  band  och  st j  erna  tänker  ingen, 
blott  på  fadershjertat  innanför. 


Och  en  tår  i  hvarje  öga  smyger, 
och  en  bön  i  hvarje  hjerta  göms, 
när  hans  namn  utöfver  glasen  flyger, 
och  hans  skål  till  sista  droppen  töms. 


-    317 


DIKTER 


Bröllopsdagen 

d.  29  Oktober  1816. 
(I  Biskop  Faxes  namn.) 


I  tio  år  jag  varit  säll, 

och  hoppas  bh  i  år  som  komma; 

ty  det  bhr  tio  år  i  quäll 

sen  Presten  spått  oss  barn  och  blomma. 

Hans  spådom  jag  förhastad  tror 

trots  alla  kärlekens  recepter, 

och  fast,  när  jag  till  Riksdan  for, 

du  var  så  god  och  reste  efter. 

Dock,  fast  det  icke  blef  vår  lott 
att  få,  för  fliten  och  för  dygden 
den  lön  CarlskronaFrun  har  fått 
och  dito  Frun  från  Falebygden  — 
Dock  allt  hvad  lifvet  lyckligt  gör, 
hvar  stilla  huslig  fröjd  vi  känne, 
det  tackar  jag  Helena  för, 
och  glaset  tömmer  jag  för  henne. 


—    218 


1808—1816 


Floden. 


Vid  flodens  källa  sitter  jag  och  stilla 
betraktar  himlabarnet,  nyfödt  der. 
I  fjällens  vagga  hvilar  än  den  lilla, 
och  diar  molnet,  som  dess  moder  är. 

Men  se,  i  skogen  växer  gudasonen, 
och  drömmer  redan  om  bedrifters  larm. 
Han  gungar  solen  och  han  gungar  månen, 
med  evig  längtan  i  sin  unga  barm. 

Men  icke  trifs  han  under  furens  grenar, 
ej  mellan  bergens  trånga  väggar  mer. 
Hur  yr  han  jagar  efter  dalens  stenar! 
Hur  vild  han  hoppar  ifrån  klippan  nerl 

Kom  med!  kom  med!  Så  till  hvar  bäck  han  talar, 

här  bränner  solen,  dricker  sanden  er! 

I  bröder,  kommen!     Genom  fält  och  dalar 

jag  för  er  alla  till  vårt  ursprung  ner. 

Och  regnets  söner  höra  det  och  följa 

med  sorl  den  unge  äfventyrarn  åt. 

Likt  kungars  hjertan  sväller  högt  hans  bölja, 

och  skog  och  klippa  störta  i  hans  stråt. 

—    219    — 


DIKTER 

Nu  ner  på  slätten  stiger  segerhjelten, 
med  mörkblå  hären,  hyllad  af  en  hvar. 
Hans  ande  lifvar  de  förbrända  fälten, 
han  döper  länder  med  sitt  namn  —  och  far. 

Och  skaldens  sånger  till  hans  ära  ljuda, 
och  skepp  och  männer  dra  med  honom  hän. 
Till  gäst  de  rika  städer  honom  bjuda, 
och  blomsterängar  fatta  om  hans  knän. 

Men  ej  de  hålla  honom  qvar,  han  hastar 
de  gyllne  torn,  de  rika  fält  förbi, 
och  hastar  oupphörligt,  tills  han  kastar 
sig  i  sin  faders  famn,  och  dör  deri. 


220    — 


1808—1816 


Till  den  förmörkade   solen. 

(Efter  Pindarus.) 


Strålande  Helios,  vidtkringblickande, 
ej  må  jag  skåda  ditt  öga  slocknadt. 
Höga  stierna,  om  dagen 
undanstulen,  förlamar  du 
menniskans  första  kraft  och  för- 
mörkar vishetens  bana. 
Annorlunda  än  fordom 
kör  du  på  mörkrets  väg  din  vagn. 
Men  jag  besvär  dig  vid  Zeus 
styr  det  vingade   spännet, 
styr  det  till  Thebes  bästa  1 
O  du  heliga  ljus, 
verldens  gemensamma  under, 
bådar  Du  örlog  åt  oss 
eller  skördens  förstöring 
eller  oändeUgt  snöfall 
eller  förderfveligt  uppror? 
Spår  du  oss  kanske,  att  hafvet 
tömmer  sig  ut  öfver  fälten, 
eller  att  isköld  stundar, 
eller  en  fuktig  sommar, 
våt  av  vredgade  skurar? 
Eller  kanhända  Du  dränker  åter 
menniskors  nyburna  jemmerslägte.    - 


221    — 


PROSAISKA   UPPSATSER 


Collisionslära. 

[Utdrag.] 


Det  är  redan  förut  omnämndt  och  vårt  eget  medvetande 
säger  oss  det  tillräckeligen,  att  vår  sinliga  naturs  fordringar 
icke  nödvändigt  öfverensstämma  med  vår  moraliska  na- 
turs. Utan  att  här  vilja  ingå  i  någon  undersökning  om  det 
tv>stiga  frihetsbegreppet  och  huru  man  också  må  tänka  om 
den  i  sednare  tider  i  philosophien  brukliga  skillnaden  mel- 
lan en  intelligibel  och  empirisk  caracter  hos  menniskan, 
och  om  man  äfven  anser  denna  antagna  duplicité  i  vårt  vä- 
sen blott  såsom  en  hypothes,  antagen  för  att  derigenom 
förklara  en  sak,  som  svårligen  lär  låta  göra  sig;  så  mycket 
är  åtminstone,  just  genom  detta  behof  af  förklaring,  gifvet, 
att  hvar  och  en  förnuftig  varelse,  så  snart  han  reflecterar 
öfver  sig  sjelf,  åtskiljer  i  medvetandet  ett  lägre  system  af 
krafter,  sjelf  bestämdt  på  ett  nödvändigt  sätt  af  föreställ- 
ningar, hvars  existens  ej  står  i  vår  makt  att  hindra,  och  ett 
högre,  satt  till  domare  öfver  det  förra  och  begåfvadt  med 
fullkomlig  makt  att  utöfva  sina  dommar,  ehuru  man  till- 
äfventyrs  hvarken  kan  förklara  dess  domsrätt  eller  möjlig- 
heten af  dess  executiva  makt.  Med  andra  ord,  att  vi  äro 
fria,  h.  e.  utan  att  nödvändigt  bestämmas  af  föreställningar 
kunna  determinera  oss  till  en  handUng,  derom  underrättar 
oss  ett  osvikeligt  medvetande;  huru  vi  äro  det,  det  är  en  frå- 
ga, som  tilläfventyrs,  åtminstone  för  att  sluta  af  hittills 

—    225    — 

Ib— 183654.    Tegnér,  Samlade  skrifter.  IL 


PROSAISKA    UPPSATSER 

gjorda  försök,  aldrig  kan  på  något  tilliridsställande  sätt 
besvaras.  Men  också  hör  den  mera  egenteligen  till  theore- 
tiska  än  practiska  philosophien.  På  vårt  handlingssätt  bör 
den  icke  kunna  hafva  något  inflytande;  ty  är  friheten  gifven 
och  med  densamma  möjligheten  af  en  ovillkorligt  bjudande 
moralisk  lag,  så  följer  deraf  ovedersägehgen,  att  alla  mina 
sinliga  drifter,  allt  hvad  som  hos  mig  af  naturnödvändig- 
heten är  bestämdt,  skall  och  bör  såsom  ett  lägre  system 
subordinera  under  morallagen,  som  utgör  högsta  instansen 
vid  all  fråga  om  handlingens  bedömande.  Den  sinliga  na- 
turen (en  product  af  nödvändigheten)  måste  derför  vid 
collision  lyda  den  moraliska,  som  just  genom  frihet  är  möj- 
lig, eller  med  andra  ord,  practiska  förnuftets  auctorité  mås- 
te alltid  prevalera  öfver  blotta  sinlighetens,  då  de  strida 
med  hvarandra.  Den  som  nekar  detta  talar  mot  sitt  med- 
vetande (som  här  är  det  samma  som  samvetet)  och  afsäger 
sig  frivilligt  allt  anspråk  på  mensklighetens  högre  värde. 

Men  här  är  en  tvåfaldig  casus  möjlig.  Nemligen  antingen 
kan  du  vara  medvetande  af  att  hvad  sinnligheten  fordrar 
är  rakt  stridande  mot  hvad  moralbudet  ålägger,  eller  också 
kan  väl  sinliga  naturens  fordran  vara  bestämd  och  viss,  men 
den  morahskas  osäker  och  oviss.  I  förra  fallet  kan  du  hvar- 
ken  tvifla  på  sinnlighetens  eller  morallagens  fordran;  i  det 
sednare  endast  på  morallagens.  I  denna  händelse  är  du  till- 
äfventyrs  beredd  att  uppoffra  ditt  sinliga  intresse  så  snart 
du  är  öfvertygad  om  att  det  motsäger  ditt  förnuftiga;  men 
just  härom  tviflar  du.  Vi  skola  tillse,  hvilka  reglor  ur  ofvan- 
anförde  collisions  princip  för  begge  dessa  casus  kunna  de- 
duceras. — 

Den  första  af  de  ponerade  händelserna  är  lättast  afgjord. 
Colliderar  nemligen  din  böjelse,  din  egennytta  med  moral- 
budet,  hvaraf  du  är  tydligen  medvetande,  så  måste  ovill- 
korligen det  sednare  segra.    Ty  blott  på  detta  sätt  kan  du 

—    226    — 


1808—1816 

facto  erkänna  practiska  förnuftets  högre  värde.  Men  att 
detta  måste  erkännas,  derom  underrättar  dig,  som  redan 
är  anfördt,  din  bättre  öfvertygelse,  en  inre  onedtystelig 
röst  i  ditt  hjerta.  Ty  moralbudet  är  just  derigenom  mora- 
liskt, att  dess  föreställning  är  förenad  med  nödvändighet. 
Ingen  sophism,  ingen  undanflykt  kan  här  hjelpa  dig.  Hvart 
du  också  ställer  ditt  väsende,  så  bär  du  den  bjudande  Doma- 
ren med  dig,  liksom  Orestes  i  fabeln  förde  de  hämnande 
Eumeniderna  med  sig  hvart  han  kom.  Du  lyder  ej  hans 
röst,  om  du  ej  vill,  ty  du  är  fri,  men  höra  den  måste  du,  och 
förakta  dig  sjelf,  i  fall  du  ej  lyder.  Så  kan  du  ej  undfly  den 
höga  begränsande  himmelen  på  hvad  punkt  af  jorden  du 
också  må  ställa  dig;  du  kan  hata  honom  och  tilltrycka  ditt 
öga  för  hans  himmelska  ljus;  men  öfver  din  hjessa  hvälfver 
han  ändå  sitt  strålande  tak,  fullt  af  vägledande  ljus  och 
eviga  stjernor.  — 

Känner  du  således  din  pligt,  så  måste  du  ovillkorligen 
följa  den,  hvad  uppoffring  det  också  kan  kosta  dig.  Inne- 
slut dig,  om  så  fordras,  i  den  glödgade  kopparoxen,  bygg 
som  Invånarne  i  Sagunt  ett  bål  midt  i  den  beträngda  staden 
och  begraf  dig  bland  ruinerna  af  din  räddade  dygd,  heldre 
än  du  viker  från  hvad  din  pligt  ovillkorligen  bjuder.  Ty 
blott  på  detta  sätt  kan  ditt  menniskovärde  räddas,  och  det 
måste  räddas.  Uppoffrar  du  det,  så  afkläder  du  dig  frivilligt 
ditt  diadem  såsom  Naturens  Herre,  likt  en  svag  och  feg  Re- 
gent  och  vandrar  som  Nebucadnezar  bland  fänaden.  Vi 
räkna  dig  icke  mera  till  vårt  slägte,  ty  hvad  som  gör  dess 
värde  har  du  förspillt.  Du  är  en  affälling,  en  mensklighetens 
öfverlöpare  lika  mycket  föraktad  af  dem  du  öfvergifvit  och 
dem,  hos  hvilka  du  söker  en  nedrig  fristad. 

Ingen  må  invända,  att  dessa  fordringar  öfverstiga  mensk- 
lighetens krafter,  och  att  dygden,  sökt  häruti,  icke  kan  fin- 
nas på  jorden  hos  ändliga  och  inskränkta  varelser.    Vore 

—    227    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

detta  också  sant,  så  bevisar  det  alldeles  ingenting  mot  det 
anförda;  ty  på  denna  högre  ståndpunkt  frågar  jag  alldeles 
icke  hvad  du  kan,  utan  hvad  du  bör;  och  måste  icke  dygden, 
liksom  konsten,  ha  sitt  Ideal,  sitt  högsta  mål,  hvartill  den 
sträfvar?  Vill  du  vederlägga  det,  så  nedtysta  först  den  ro- 
pande rösten  i  ditt  inre,  stig  utom  dig  sjelf,  slit  hjertat  ur 
din  barm  och  upphör  att  vara  menniska.  Vill  du  ännu  vara 
det,  så  måste  du  binda  dig  vid  mensklighetens  allmänna 
fordran.  Du  måste  tänka  och  handla  ädelt,  ty  sådan  är  ditt 
förnufts  fordran.  Den  är  rotfästad  i  ditt  väsen  och  kan  blott 
med  det  samma  upphöra.  — 

Men  fordrar  då  förnuftet  verkeligen  härigenom  en  orim- 
lighet. Är  det  då  så  afgjordt,  att  dylika  fordringar  aldrig 
kunna  tillfredställas  och  verkeligen  aldrig  blifvit  det?  Här 
är  frågan  om  uppoffring  af  ett  sinnligt  intresse  för  pligtens 
skull,  I  fall  man  nekar  verkligheten,  ja  möjligheten  härutaf, 
nekar  man  icke  i  och  med  det  samma  all  dygd  på  jorden? 
Ty  jag  ville  väl  veta,  hvaruti  dygd  egenteligen  kan  bestå, 
om  icke  just  i  en  färdighet  till  denna  uppoffring.  Och  bar 
Historien  inga  sådana  uppoffringar  att  uppvisa?  Vände  ej 
Regulus  från  gråtande  maka  och  barn,  från  fäderneslandet, 
från  ålderdomens  lugn  till  plågorna  och  döden,  blott  för 
att  uppfylla  sin  pligt?  Störtade  sig  icke  Curtius  från  lifvets 
höjder  ner  i  den  öppnade  afgrunden?  Drack  icke  Socrates 
giftbägaren  för  att  lyda  sitt  lands  lagar?  Och  här  kunde 
ändå  vara  fråga  om  otvifvelaktigheten  af  den  föreställda 
pligten.  Och  dessa  tusen,  som  inga  häfder  nämna,  som  bodde 
i  dalarna  med  sin  okända  dygd,  ha  de  ej  stridt  och  segrat, 
ha  de  ej  lidit  och  dödt.  —  Man  invände  icke,  att  vi  ej  kunna 
känna  annat  än  handlingarna,  men  aldrig  handlingarnas 
motif  och  att  således  en  fördold  och  förfinad  egennytta 
här  kunnat  vara  verksam,  att  således  alla  dessa  ädla  hand- 
lingar tilläfventyrs  blott  varit  den  finare  egennyttans  seger 

—     228    — 


1808—1816 

öfver  den  gröfre.  Jag  frågar  tillbaka:  huru  vet  då  du,  som 
ej  heller  känner  motiverna,  att  de  nödvändigt  måst  vara 
oädla  och  sinnliga.  Kan  du  ej  svalka  dig  ur  friska  källan 
utan  den  nedriga  tröst  att  säga:  dess  ursprung  var  ändå 
orent.  Från  en  ren  åder  har  hon  framvällt,  och  i  henne 
speglar  sig  derför  himmelen  med  alla  dess  stjernor. 

Bort  således  med  den  sophistiska  feghet,  som  nekar 
möjligheten  af  offer  för  pligtens  skull.  Hvad  Rochefoucault 
säger,  att  menniskan  kan  allt  hvad  hon  vill,  det  gäller  bok- 
stafveligen  i  moralisk  mening.  På  detta  tänkesätt  och  på 
intet  annat  beror  allt  hvad  som  någonsin  varit,  är  och  blif- 
ver  stort  och  ädelt  i  menskligheten.  Det  är  slägtets  Ancile, 
nedfallet  från  himmelen,  den  eviga  lågan  på  Vestas  altar, 
som  ej  kan  slockna  utan  att  hota  oss  med  förstöring  och 
undergång.  — 


—    239    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 


Svar  på  Svenska  Akademiens  anmärk- 
ningar rörande  Svea. 


(1)  I  stället  för: 

Och  vän  af  tidens  skick,  det  smältande  och  Ijufva 
han  fire  nöjets  dar  och  mate  Sångens  dufva. 

(2)  Förut:  »Upphugger  nattbetäckt  sin  enda  skatt  ur  hall- 
ien», ty  alla  skatter,  då  man  dermed,  som  vanhgt,  förstår 
metaller,  hämtas  väl  ur  bergen.  Hvad  ordet  »upphugger» 
angår,  så  är  det,  så  vida  jag  vet,  allmänt  brukligt.  Upptaga, 
upphämta,  uppfordra,  som  skulle  kunna  svara  deremot, 
synas  mig  alla  mindre  passande. 

(3)  I  stället  för:  »Hör  på  Naturens  röst»  etc,  efter  den  ej  in- 
föres talande. 

(4)  Förut:  Fritt  och  djerft  kring  fjellen  etc. 

(5)  Förvägna  i  stället  för  förvågna,  som  ej  lär  vara  god 
Svenska.  Jag  har  ej  kunnat  finna  något  annat  Epithet  som 
fullkomligen  uttryckte  min  mening. 

(6)  Förut: 

Här  ser  du  dal  vid  dal  till  jordens  afgrund  gungad, 
der  stiger  klyft  på  klyft  af  jättehänder  slungad. 

(7)  I  stället  för:  Utöfver  skullran  hän  etc;  för  att  utmärka 
bergens  höjd. 

—    230    — 


1808—1816 

(8)  I  stället  för: 

Här  vill  Naturen  se  det  dristiga  och  höga 
se  kraft  i  hvarje  arm,  och  mod  i  hvarje  öga. 

(9)  Mot  denna  vers  har  blifvit  anmärkt  att  »ur»  vore  bättreän 
m.  Men  säger  man  icke  verkel.  skymta  (neml.  skymta  fram) 
i  natten?  Äfvenså  försvinna  i  natten?  Försvinna  ur  natten 
ger  en  helt  annan  mening. 

(10)  En  verld  i  stället  för  verlden  är  anmärkt  såsom  betänke- 
ligt.  Men  en  verld  kunde  väl  här  förklaras  såsom:  en  hel 
verld,  äfven  som  man  säger  äran  af  ett  land,  styrkan  af  ett 
rike.  I  fall  detta  talesätt  ej  kan  gillas  så  borde  äfven  den 
längre  ner  förekommande  versen: 

Och  Segrarn  står  bredvid,  beundrad  af  en  verld 

förändras,  utan  att  likväl  dervid  någon  anmärkning  blifvit 
gjord. 

(11)  Jag  erkänner  gerna  att  uttrycket  är  mindre  vanligt  och 
att  man  ej  kan  kalla  en  Hydda  Gästfrihet.  Ville  man  sub- 
tilisera  så  skulle  man  väl  kunna  betrakta  Gästfriheten  som 
en  Skylt;  men  det  vore  i  sanning  att  drifva  Spitsfundighe- 
ten  allt  för  långt.  En  annan  fråga  synes  mig  vara  huruvida 
icke  i  Poesi  en  dylik  Figur  kan  både  förstås  och  tålas.  Ham- 
lets  berömda  utrop  hos  Shakespeare:  »Fragility,  thy  name 
is  Woman!»  är  alldeles  samma  talesätt  ehuru  visserl.  intet 
Fruntimmer  varit  nog  uppriktigt  att  kalla  sig  så;  och  hos 
en  berömd  inhemsk  Skald  heter  det  om  dåliga  Poeter: 

De  kallas  Legio,  ty  de  äro  många, 

ehuru  vi,  som  bekant  är,  ha  andra  namn. 

,12)  I  stället  för:  Han  fruktade  sin  Gud  och  fruktade  ej 
annan. 

13)       Jag  erkänner  att  »lumpen»  är  ett  trivialt  ord;  men  månne 

—    231    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

det  icke  på  detta  ställe  kunde  vara  tjenligt  såsom  ett  ut- 
tryck af  förakt  och  förtrytsamhet? 

(14)  »Dö»,  i  stället  för  »fall»  gjorde  här  Antithesen  fullkom- 
ligare; men  ett  Folk,  ett  land,  hvaroni  här  är  fråga,  säges 
falla;  men  månne  äfven  dö,  i  denna  bemärkelse? 

(16)  I  stället  för: 

Du  sofver,  Svea  Folk,  på  branten  af  en  afgrund 
men  Våld  och  Barbari,  men  rotadt  Hat  och  afund 
de  vaka  omkring  dig.  O  väckte  dig  min  röst! 
O  stege  än  en  gång,  som  förr,  ditt  fria  bröstl 

(1(5)       I  stället  för: 

Der  flamma  gyllne  Torn  i  kärr  dem  vi  ej  sågo 
och  flottor  hota  nu  der  Fiskarbåtar  lågo 

(17)  Denna  och  följande  verser  till  och  med:  Var  viss,  det 
klappar  ock  uppå  din  fjellport  snart,  med  undantag  af  3 
el.  4,  äro  nya,  i  stället  för:  »En  annan  skär  vår  skörd  och 

upptar  klippans  jern Hvad  blir  det  af  den  jord 

som  värjdes  af  Ert  mod,  hvilka  bUfvit  uteslutna  såsom 
ansedde  stötande  för  Ryssland.  Författaren  har  härvid, 
så  vidt  honom  möjligt  varit,  sökt  att  begagna  sig  af  den 
anvisning  han  erhållit. 

(18)  ...  och  himlen  sig  förbarmar.  Mot  denna  Hemistiche 
är  anmärkt  att  den  synes  tillkommen  blott  för  rimmets 
skuld.  Så  troligt  detta  kunde  synas  så  har  dock  min  me- 
ning varit  att  dermed  uttrycka  huru  man  vid  försvaret  af 
vårt  Svea  borde  räkna  ej  blott  på  dess  egen  kraft,  eller  dess 
geografiska  belägenhet,  utan  äfven  på  bistånd  af  en  högre 
skyddande  makt;  en  tanke  som  vid  detta  tillfälle  ej  syntes 
mig  så  alldeles  opassande.  Skall  någon  förändring  göras 
härvid  så  kan  jag  ej  finna  någon  bättre  än  den  föreslagna: 

—    232    — 


1808—1816 

Se,  Belten  kring  dig  än  de  fria  armar  kasta, 
och  fjellens  fästning  står,  den  skyhöga,  den  fasta, 
ehuru  den  omnämnda  idén  derifrån  är  utesluten. 

(19)  Det  bor  en  Gud  i  Sången.  Skulle  vara  en  blott  öfver- 
sättning  af  det  bekanta:  Est  Deus  in  nobis. 

(20)  I  stället  för: 

Mulna  hjeltar 

skaka  Fädrens  spjut. 

Striden  vältar 

som  en  huggorm  ut  etc. 

(21)  Strid  är  för  Norden.  Det  föreslagna:  »Striden  för  Nor- 
den», torde  väl  vara  språkriktigare,  men  det  andra  synes 
mig  mera  abrupt  och  skyndande  och  derföre  på  detta  ställe 
mera  passande. 

(22)  I  stället  för: 

Stormvinden  dör. 
Solen  går  under. 
AsaThor  kör 
smattrande  dunder. 

(23)  Dimmiga  händer.  Jag  har  på  detta  ställe  ej  kunnat  fin- 
na något  mera  passande  Epithet.  Det  synes  mig  uttrycka 
en  vålnads  luftiga,  kropplösa  Gestalt.  Hos  Ossian  före- 
kommer cloudy,  airy  ofta  på  samma  sätt. 

(24)  I  stället  för:   Från  dem  af  hjelten  etc. 

(25)  Den  Slagtning  är  slagen.  Man  säger  slå  ett  slag.  Hvar- 
för  icke  äfven,  efter  Analogien,  slå  en  slagtning,  då  slagt- 
ning äfvenså  väl  som  slag  kommer  af  slå?  På  Tyska  åtmin- 
stone säger  man:  die  Schlacht  ist  geschlagen.  —  Den  slagt- 
ning i  stället  för  slagt»ingen  är  en  construction,  nu  mera 
föråldrad,  jag  erkänner  det,  men  som  äfven  derigenom  har. 

—    233    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

som  det  synes  mig,  något  högtidligt.    I  Danskan  är  den 
bibehållen. 

(26)  Sjunker  i  stället  för  ligger. 

(27)  I  stället  för:  Ej  skilda  Stånd  men  blott  ett  Brödra- 
folk. 

(28)  I  stället  för:  I  stilla  dalar  sitta  glade  slägter 

kring  tarfligt  bord  inunder  Fädrens  lind 
och  Seder  skina  uti  hvita  drägter 
och  Oskuld  rodnar  etc. 

(29)  Högtidlig  i  stället  för  allvarsam. 

(30)  Norrskensnatt  för  Norrskensnatten,  Indefinit.  för  Defi- 
nit.   Är  något  ej  ovanligt  hos  våra  bästa  Poeter. ' 

Dårskap  gret,  Förnuftet  log.  Leopold. 
Mot  oförrätters  våld  från  kojans  upp  till  throns 
är  hämd  Naturens  rop  etc,  Leopold. 
Der  ej  syns  menskofjät,  ej  rök  vid  himlabryn.  Franz, 
och  hundra  dylika  exempel. 

3^)  Ordet  matt  är  anmärkt  såsom  föga  passande  till  st j er- 
nornas  ljus.  Men  säger  man  icke  ett  matt  sken,  en  matt  da- 
ger, en  matt  strimma?  — 

'32)       Rann  opp,  för  Sprang  opp. 

(33)  Sken  på  mitt  hopp  är  anmärkt  såsom  obegripligt.  Jag 
trodde  mig  dermed  ha  uttryckt:  upplyste  min  förhoppning, 
lyste  på  mig  som  hoppades.  Jag  har  svårt  för  att  öfvertala 
mig  att  denna  poetiska  figur  skulle  vara  ovanlig. 

Den  Sol  som  tänds,  ditt  högmod  ser 
den  som  går  ner  etc.  Leopold. 

—    234    — 


1808—1816 

Men  om  solen  kan  sägas  se  ner  på  mitt  högmod,  hvarför 
skulle  hon  ej  kunna  sägas  skina  på  mitt  hopp? 

(34)  Versen  är  anmärkt  som  hård,  förmodligen  genom  sam- 
manstötandet af  flere  enstafviga  ord.  Den  har  i  det  fallet 
flere  Bröder  i  detta  Poem.  I  stället  är  föreslaget:  De  sjöngo 
om  dagen  till  Synens  fullbordan,  som  utan  tvifvel  faller 
lättare  för  örat;  men  jag  tviflar  att  »sjunga  om  en  dag»  ut- 
trycker på  detta  ställe  alldeles  det  samma  som  att  sjunga 
(besjunga)  en  dag? 

(3=1)  Jag  har  trott  mig  kunna  bibehålla  denna  Strof.  Att 
östern  som  här  förekommer  skulle  kunna  beteckna  annat 
än  regionen  för  Solens  uppgång  el.  innehålla  en  förtäckt  upp- 
maning mot  Ryssland,  synes  mig  så  mycket  mindre  att  be- 
fara som  nu  mera  intet  af  det  föregående  i  Poemet  utmärker 
något  fiendtligt  tänkesätt  mot  denna  Makt.  —  Om  den 
för  öfrigt  skulle  synas  innebära  någon  önskan  af  ett  nytt 
krig,  så  visar  allt  det  föregående  att  här  blott  kan  vara  fråga 
om  ett  försvarskrig  mot  hvilken  angripare  af  vårt  sjelf be- 
stånd som  helst.  Äfven  i  detta  afseende  är  det  mindre  kri- 
get sjelf,  än  dess  förväntade  följder,  vår  stadfästade  frihet, 
vår  återvundna  ära  bland  Nationerna,  som  önskas. 

(3gN  Kören  i  stället  för  Kusken.  —  Att  meningen  skulle  vara: 
Kuska  på  Sveas  kronor  (som  i  sanning  ej  vore  någon)  är  ett 
misstag  förmodel.  föranledt  af  en  felaktig  interpunctering, 
och  som  jag  hoppas  genom  en  riktigare  är  förekommet. 

/3-N  Här  i  Tidens  höst.  Här  är  anmärkt  som  cheville,  och 
för  meningen  onyttigt.  Saken  vore  lätt  hjelpt  om  man  satte 
uti  för  här  i.  Men  säger  man  icke  här  i  Tiden,  här  i  landet, 
då  frågan  är  om  något  närvarande.  Skall  Svea  falla  uti  ti- 
dens höst,  kunde  svårligen  betyda  annat  än:  Skall  Svea 
falla,  en  gång,  framdeles,  i  tidens  mognad,  vid  tidens  slut; 

—    235    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 


och  derom  lär  väl  icke  kunna  vara  någon  fråga.  Deremot 
har  jag  genom  ordet  »här»  velat  uttrycka  att  denna  Tidens 
höst  redan  för  närvarande  är  inne,  att  tidens  tecken  hän- 
visa på  dess  annalkande  förstöring. 


—    236    — 


1808—1816 


Inledning  till  föreläsningar  öfver 
Horners  Iliad. 

1812. 


Inledning.  —   öfver  Horners   Tidehvarf  och  Lefverne.  —   öfver  Horners 

Skrifter.  —  öfver    Homerisk  Lilleralur.    —    öfver  Iliaden  särskilt.  — 

Dess  Caracter  som  Episkt  Poem.  —   Iliadens  Gudar.  —  Caracterer.  — 

Liknelser.  —  Epitheler.  —  Språk  etc. 

För  att  i  allmänhet  kunna  förstå  en  Författare  och  i  syn- 
nerhet en  Poet  är  nödvändigt  att  känna  om  icke  just  hans 
lefnadsomständigheter,  hans  individualitet,  åtminstone  den 
tid  hvari  han  lefvat,  dess  seder  och  tänkesätt.  Ty  vi  äro 
alla,  i  mer  eller  mindre  mån,  söner  af  vårt  Tidehvarf.  Hvar 
och  en  Poet,  liksom  i  allmänhet  hvar  menniska,  uttrycker 
mer  eller  mindre  fullständigt  sin  Tid;  och  ehuru  Poesien 
otvifvelaktigt  grundar  sig  på  något  allmänt  och  rent  mensk- 
ligt,  på  ett  anlag  som  i  all  menniskonatur  måste  vara  lika, 
så  måste  den  likväl  till  sin  form  och  yttre  uttryck  variera 
efter  ohka  Tidsåldrar,  och  är  i  detta  hänseende  ett  idealiskt 
organ  af  Tiden.  Skall  man  således  förstå  en  Poet,  så  är  det 
icke  nog  att  känna  hans  språk;  man  måste  äfven  känna  det 
folk  hvaribland  han  lefvat,  deras  seder  och  tänkesätt  på 
hvad  grad  af  mensklig  odling  de  befunno  sig  o.  s.  v.  Likväl 
är  detta  hos  moderna  Författare  mindre  nödigt,  eller  rättare 
det  fordrar  mindre  ett  särskilt  studium  än  då  frågan  är  om 
de  gamle.  Ty  hvar  och  en  modern  Författare  lefver  och 
skrifver   bland  ett  folk  som  i  anseende  till  seder,  tänkesätt 

—    237    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

och  odling  är  ungefärligen  lika  med  oss;  hvad  vi  kalla  cultur 
är  för  närvarande  öfver  hela  Europa  ungefär  den  samma; 
skiljaktigheten  kan  således  endast  vara  individuell  eller  på 
sin  höjd  nationell,  så  vida  hvar  och  en  Nation  som  verke- 
ligen  förtjenar  ett  sådant  namn  gerna  har  något  eget  som 
utmärker   dess   Poésie  från  andra  Nationers.    Äfven   den 
Romerska  Poesien  ehuru  i  många  hänseenden  skild  från 
den  moderna,  har  likväl  sitt  urpsrung  från  ett  Tidehvarf 
vida  mindre  olikt  vårt  än  Grekernas.    Ty  Romarne,  under 
den  tid  de  hade  någon  Poésie,  befunno  sig  på  en  punkt  af 
samhällets   utvjckhng  (och  all  mensklig  bildning  är  i  sig 
sjelf  ej  annat  än  en  utvickling  af  Samhället,  ett  närmande 
till  mensklighetens  yttersta  mål  som  blott  genom  Samhälle 
kan  realiseras)  som  ej  var  så  olika  med  vår  närvarande. 
Deremot  Homerus,  eller  hvem  som  helst  må  vara  Förf.  till 
Ihaden,  lefde  i  ett  Tidehvarf  alldeles  skildt  från  vårt.   Gre- 
kerna befunno  sig  vid  denna  tiden  i  ett  slags  mellanstånd 
mellan  vildhet  och  odling.    Detta  tillstånd  är  i  synnerhet 
gynnande  för  Poésie,   Menniskans  högre  anlag,  de  Religiösa 
och  Poetiska,  som  vid  en  högre  förfining  förslöas  och  slumra 
under  vildhetstillståndet,  utvickla  sig  under  ett  sådant  till- 
stånd kraftigare  och  friare.    En  poetisk  composition  från 
ett  sådant  tidehvarf  måste  nödvändigt,  om  den  annars  är 
genialisk,  utmärka  sig  genom  ett  lifligt  uppfattande  af  den 
sinliga  naturen,  genom  dristighet  i  anläggning  och  kraft  i 
utförandet.    Men  å  andra  sidan  måste  den  också  erinra, 
icke   blott   om   konstens    utan   äfven   om   menskhghetens 
barndom.  Den  måste  utmärka  sig  genom  en  enkelhet  i  seder 
och  tänkesätt,  genom  en  slags  Poetisk  oskuld,  som  vi  äro 
benägna  att  anse  för  råhet.    Vi  måste  deri  finna  mycket 
som  stöter  våra  begrepp  om  anständighet,  höflighet,  vår 
förfinade  hederskänsla,  till  och  med  vårt  Moraliska  sinne 
(ty  de  moraliska  begreppen  utvickla  sig  merendels  sednast). 

—    238    — 


1808—1816 

Kommer  nu  till  allt  detta  att  Poesien  hos  Grekerna  i  syn- 
nerhet deras  äldsta  Epici  utvicklade  en  helt  annan  sida 
än  den  hvarunder  hon  visar  sig  i  den  moderna  verlden;  att 
det  hos  dem  var  Poesiens  objectiva  eller  reella  Element, 
hos  oss  åter  dess  subjectiva  eller  ideella,  som  är  det  herr- 
skande;  hvem  inser  då  icke  att  den  Homeriska  Poesien 
måste  mätas  med  en  helt  annan  måttstock  än  den  moderna, 
och  att  man  alldeles  icke  kan  bedömma  den  eller  göra  den 
den  rättvisa  som  den  f ört j  enar,  utan  att  känna  den  tidens 
lynne  på  hvilken  han  författat. 

Jag  har  derföre  föresatt  mig  att  såsom  inledning  till  Ilia- 
den  ge  en  kort  öfversigt  så  väl  öfver  det  folk  hvaribland 
Homer  lefvat  som  hvad  man  tror  sig  känna  om  Homeri 
egna  lefnadsomständigheter;  derefter  om  de  arbeten  som 
tillskrifvas  Homér,  huru  de  kommit  till  oss,  hvad  i  äldre 
och  nyare  tider  blifvit  gjordt  till  deras  kännedom  och  för- 
klaring eller  med  ett  ord  om  Homerisk  Litteratur.  Vidare, 
särskilt  öfver  Iliaden  och  dess  poetiska  Caracter,  samt  den 
synpunct  hvarur  den  bör  bedömmas;  samt  slutligen  om 
hvad  som  i  poet.  hänseende  deri  i  synnerhet  är  märkvärdigt, 
d.  v.  s.  dess  Mythologie,  dess  Caracterer,  liknelser,  Epithet, 
Poet.  språk  o.  s.  v. 

Jag  hoppas  att  ingen  skall  anse  denna  inledning  för  onö- 
dig. Vi  läsa  från  barndomen  de  classiska  språken.  Större 
delen  af  vår  scholtid  och  en  betydlig  del  af  vår  acad.  tid 
upptages  dermed.  Men  i  hvad  afsigt  läser  man  ett  språk 
i  allmänhet?  Visserligen  icke  för  att  samla  ett  förråd  af 
glosor  och  phraser,  som  i  synnerhet  i  ett  dödt  språk  nöd- 
digt  måste  vara  utan  all  möjlig  nytta.  Det  ligger  i  idén  om 
allt  språkstudium,  att  dess  afsigt  ej  kan  vara  annat  än  sub- 
ordinerad;  ty  språk  äro  medel  och  medel  söker  jag  ej  utan 
för  att  begagna  dem.  På  samma  sätt  derföre  som  jag  lärer 
att  stafva,  icke  för  att  stafva  beständigt  utan  för  att  läsa 

—    23t»    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

rent;  på  samma  rätt  lär  jag  språk  icke  för  språkets  skull 
egenteligen  utan  för  Författarnes  som  skrifvit  derpå.  Och 
dessa  Förf.  hvarför  vill  man  känna  dem?  Derföre  utan  tvif- 
vel,  att  hos  Forntiden  ligger  källan  och  fröet  till  det  närva- 
rande och  hela  vår  moderna  bildning  är  med  sina  rötter 
fästad  i  de  gamlas,  och  derför  att  det  således  måste  ha  för 
enhvar  ett  historiskt  intresse  att  se  huru  menskligheten 
från  sin  början  utvicklat  sig,  hvad  grader  den  menskliga 
odlingen  genomlupit  till  våra  dagar;  derför  att  de  gamle 
äro  icke  blott  våra  första  lärare  utan  äfven  våra  mönster 
både  i  vettenskaper  och  i  synnerhet  i  konster;  derför  att 
utom  kännedomen  om  dem  knappast  någon  vettenskaplig, 
och  ganska  säkert  ingen  aesthetisk  odling,  åtminstone  ingen 
fullständig  kan  äga  rum;  derföre  slutligen  att  denna  sesthe- 
tiska  odling  icke  är,  som  man  så  gerna  vill  föreställa  sig, 
en  blott  onödig  grannlåt,  en  sirat  för  ytligheten,  utan  en 
väsendtlig  och  integrerande  del  af  all  menniskobildning, 
de  gamles  humanitet  i  ordets  största  och  classiska  bemär- 
kelse, hvarpå  jag  både  såsom  menniska  och  såsom  literat 
måste  göra  anspråk.  Men  nu,  om  jag  liksom  handlöst  kas- 
tar mig  öfver  hvilken  classisk  Poet  som  helst  utan  annan 
kännedom  om  honom  än  den  jag  fått  eller  kan  få  ur  Lexi- 
con,  utan  att  känna  hans  tid,  hans  odlingsgrad,  hans  anda, 
utan  norm  för  att  bedömma  honom,  utan  måttstock  eller 
med  en  falsk  måttstock  för  hans  värde,  med  ett  ord,  utan 
all  annan  afsigt  än  att  ur  honom  plocka  glosor  och  fraser, 
liksom  man  plockar  ben  från  en  kyrkogård;  —  huru  skola 
då  dessa  stenar  varda  bröd,  huru  skall,  jag  vill  icke  säga 
någon  aesthetisk  men  i  allmänhet  någon  mensklig  odling 
kunna  frambringas  häraf?  Tvertom  skall  den  som  på  detta 
sätt  studerar  de  gamle  finna  mycket  som  stöter  honom  till- 
baka, mycket  som  han  måste  anse  för  barnsligt,  öfverflö- 
digt,  osmakligt.    Han  skall  kanske  genom  dessa  första  in- 

—     240    — 


1808—1816 

tryck  fatta  afsmak  och  vedervilja  för  allt  classiskt  studium 
och  anse  dess  idkande  som  ett  onödigt  pedanteri  anbefaldt 
af  modet  och  stadgadt  af  lagarna,  utan  hvarken  nöje  eller 
nytta.  För  honom  är  hans  tid  förlorad,  och  den  classiska 
ålderdomen  blir  honom  ett  träd  som  hvarken  ger  skugga 
eller  frukter.  — 

Men  detta  är  den  icke,  detta  skall  den  icke  vara.  Ett 
mönster  skall  den  vara  oss,  icke  att  slafviskt  efterhärma, 
men  att  på  en  annan  väg  upphinna.  En  bildningsskola 
skall  den  vara  icke  blott  för  lärdomen  utan  för  smaken, 
en  handledning  till  det  högsta  och  förträffligaste,  icke  i 
forntidens  utan  i  vår  egen  tids  former.  Och  I,  mina  H. 
som  i  dag  hedren  mig  med  Er  närvaro,  till  hvilka  jag  i  dag 
för  första  gången  talar  såsom  Lärare  i  en  väsendtlig  del 
af  den  classiska  Litteraturen,  för  oss  vare  denna  kunskaps- 
gren ett  föreningsband,  en  gemensam  väckelse  till  utbild- 
ning och  förkofran,  till  rättande  af  fordna  misstag  och  und- 
vikande af  nya.  Jag  efterträder  i  det  ämbete  jag  nu  bör- 
jat utöfva  en  man  af  den  vidsträcktaste  lärdom,  en  man 
classisk  både  i  snille  och  lefverne,  som  närt  sin  själ  med  de 
gamles  anda  och  grånat  under  lagrar.  Med  honom  skolen 
I  ej  jemföra  mig;  och  få  äro  de  som  I  med  honom  skolen 
jemföra.  Männer  äldre,  bättre,  lärdare  än  jag  hade  kunnat 
intaga  denna  Lärostol;  med  dem  skolen  I  ej  heller  jemföra 
mig.  I  skolen  i  mig  vänta  icke  en  ovanlig  Lärare,  men  en 
man  som  uppriktigt  älskar  vettenska perna  och  all  menskUg 
förädling;  som  gerna  gör  rättvisa  åt  all  förtjenst,  åt  alla 
lyckliga  anlag,  allt  allvarligt  sträfvande  till  det  bättre, 
men  som  också  ärligt  hatar  all  håglöshet,  pedanteri,  ensi- 
dighet och  fåfänga  anspråk.  I  skolen  i  mig  vänta  Er  en 
Lärare  som  allvarligt  vill  Ert  väl,  men  icke  tror  att  det  be- 
fordras genom  efterlåtenhet.  Med  mina  brister  hoppas  jag 
I  skolen  öfverse;  de  kunna  med  tiden  afhjelpas;  men  för 

—    241    — 

16 — 183654.   Tegnér,  Samlade  skrt/ter.  11. 


PROSAISKA    UPPSATSER 


mina  afsigter  begär  jag  ej   annat  än  tillfredsställelsen  af 
mitt  eget  medvetande  och  rättvisa  af  Eder.  — 


Om  Homers  tidehvarf  och  lefnad. 

Den  mycket  omtvistade  frågan  huruvida  Homer  vore 
Författare  till  Iliaden  och  Odysseen  anser  jag  här  för  onö- 
digt att  vidare  omröra.  Jag  har  i  mitt  Inträdes  Tal  nämnt 
hvad  man  i  denna  invicklade  sak  snarare  kan  gissa  än 
veta.  Så  mycket  är  säkert  att  ingen  samtida  icke  en  gång 
någon  i  ålder  nära  varande  Författare  bestyrker  den  tanka 
som  annars  var  allmän  i  ålderdomen  rörande  Homér  såsom 
ensam  författare  till  både  Ihaden  och  Odysseen.  När  man 
härtill  lägger  det  otrohga  att  en  enda  man  skulle  ha  sam- 
mansatt och  i  minnet  bibehålht  en  sådan  mängd  af  verser 
(ty  skrifkonsten  var  väl  känd,  men  ännu  alldeles  icke  i 
allmänt  bruk  af  brist  på  materialier)  att  dessa  verser  vidare 
genom  tradition  skulle  ha  bibehållit  sig  flere  sekler  igenom 
till  skrifkonstens  allmännare  bruk;  att  alla  äldre  författare 
enhälligt  instämma  deri  att  Iliaden  och  Odyssen  från  äldsta 
tiderna  varit  Rhapsodivis  reciterade,  och  först  i  Solons  och 
Pisistrati  tid  blifvit  samlade;  när  man  sluthgen  besinnar 
att  redan  långt  före  den  tid  man  vanligtvis  tillskrifver 
Homer,  många  Poeter  (äoiSoi)  funnos,  för  hvilka  Troj. 
kriget  var  ett  nationalämne,  hvaraf  vi  finna  många  spår 
i  Odyssen  i  synnerhet,  att  mycket  i  Iliaden  och  Odysseen 
tydeligen  tyckes  förråda  sammanflickning,  olika  anda 
och  sednare  ursprung;  att  ändteligen  de  Lefvernes  Beskrif- 
ningar  vi  ha  öfver  Homerus  under  Herod.  och  Plutarchi 
[namn]  bära  tydlig  stämpel  af  dikt  och  fabel;  —  när  man 
lägger  allt  detta  tillsammans,  så  synes  verkeligen  den  me- 
ning vara  sannolikast  som  i  sednare  tider  blifvit  rådande 

—    24'J    — 


1808—1816 

i  synnerhet  genom  Wolffs  nyaste  undersökningar,  och  hvari 
äfven  Heyne  instämde,  att  nemUgen  Iliaden  och  Odyssén 
ej  hade  Hom.  ensam  till  Författare,  utan  vore  en  product 
af  ett  Episkt  Tidehvarf,  ej  af  en  Episk  Författare.  Men 
å  andra  sidan  är  det  väl  också  onekeligt,  att  man,  till  följe 
af  hela  ålderdomens  auctorité,  måste  anse  H.  antingen 
såsom  den  förnämste  Författaren  eller  åtminstone  som  en 
samlare  och  iordningställare  af  dessa  spridda  Rhapsodier. 
För  oss  blir  alltså  ändå  Homeri  namn  det  största  och  märk- 
värdigaste i  Forntiden.  Oss  återstår  alltid,  om  icke  en 
Homerisk  Person,  åtminstone  ett  Homeriskt  Tidehvarf, 
såsom  ämne  för  vår  beundran  och  våra  undersökningar. 

Efter  de  trovärdigaste  underrättelser  vi  ha  från  forn- 
tiden, måste  H.  ha  lefvat  i  Jonien.  Jag  anser  derför  lämpe- 
ligt  att  nämna  något  om  Jonerna  och  deras  Historia. 

Efter  en  af  Nationen  sjelf  antagen  indelning  bestodo 
Grekerna,  eller  Hellenerne  (oi  éXXyive;)  af  2  Hufvudstammar, 
den  Doriska  och  den  Joniska.  Stamfadren  för  det  först- 
nämnde slägtet  (tou  rJ(Oj:iy.ou  yeveo;)  var  Dorus,  son  af  Hellen, 
för  det  sistnämnde  lon,  son  af  Xuthus,  sonson  af  Hellen.  Till 
denna  sednare  stam  hörde  Athenienserna,  Jonierna  i  mindre 
Asien  och  begges  Colonier.  Joniernas  första  boningsställe 
var  Attica.  Detta  land  befolkades  först  af  Pelasger  (för- 
modligen af  Schytiskt  ursprung).  Med  dessa  förenade  sig 
Aegyptier  under  Cecrops.  Till  dessa  förenade  folkslag  kom 
circa  1370  a.  Chr.  Xuthus,  Hellens  son,  från  Thessalien, 
hvilken  dennes  Far,  Deucahon  med  Cureter  och  Leleger 
hade  eröfrat,  och  anlade  i  Attica  fyra  boningsställen  eller 
småstäder,  Marathon,  Oenoe,  Tricorythus  och  Probalin- 
thus.  Det  är  alltså  troligt  att  han  kom  med  en  talrik  Colonie, 
bestående  af  Cureter,  Leleger,  och  Arcadiska  Pelasger, 
Thessaliens  gamla  invånare.  Xuthus  gifte  sig  med  dottern 
af  Erechteus,  K.  i  Attica,  Creusa  (Fab.  om  lon  hos  Euripides 

—    243    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

och  Schlegel)  och  hade  med  henne  sönerna  lon  och  Achaeus. 
Denna  lon  kom  till  ett  sådant  anseende  i  Attica  att  hela 
Nationen  efter  honom  kallades  iwvps,  Joner,  och  ApoUo, 
hans  föregifna  Far,  under  namn  af  'AttoXXwv  Trarpwo?  blef 
dyrkad  såsom  Landets  characteristiska  Nationalgud.  Huf- 
vudsakligen  genom  denna  Colonie  hade  förmodl.  folkmäng- 
den blifvit  för  stor  för  det  föga  fruktbara  Attica;  hvarför 
lon  gick  öfver  med  en  Coloni  till  nordliga  kusten  af  Pelo- 
ponnesus,  som  sedermera  kallades  Achaia.  Der  bodde  då 
de  så  kallade  ^gialiska  Pelasgerna  (-eXacyol  aiyzXtel?).  Med 
dessa  förenade  sig  Colonisterna  och  hela  folket  antog  namn 
af  Joner.  Här  bildade  de  sig,  genom  oss  obekanta  Revolu- 
tioner, till  ett  förbund  bestående  af  12  confedereradc  Stater. 
Först  omkring  år  1104  a.  Chr.  då  Dorierna  under  Heracli- 
derna  hade  kommit  till  Peloponnesus,  förjagade  de  ur 
Lacedemon  utdrifna  Achäer  Jonierna,  hvilka  derefter  be- 
gåfvo  sig  tillbaka  till  Attica,  dit  äfven  andra  Peleponnesare 
hade  flyktat.  Här  lefde  de  med  sina  gamla  anförvandter 
i  flere  år.  Ändteligen  omkr.  1044  a.  Chr.  föranledde  Folk- 
mängden och  de  politiska  oroligheterna  i  Codri  familj 
(K.  i  Athen)  den  bekanta  Joniska  utvandringen,  omkring 
140  år  efter  Trojanska  Kriget.  De  gingo  då  öfver  till  Mindre 
Asien  (Natolien)  hvarest  de  satte  sig  ner  dels  på  öarne 
Chios,  Samos,  Lesbos,  dels  på  kusterna  från  38  till  40°  N.  B. 
i  en  af  verldens  skönaste  Länder.  Som  Colonister  hade 
Arcadiska  Pelasger,  Dorier  från  Epidaurus,  Abanter  från 
Euboea,  Orchomener,  Dryoper,  Phocenser,  Molosser  och 
andra  smärre  folkslag  förenat  sig  med  dem.  I  Asien  funno 
de  gamla  anförvandter,  Pelasger,  före  sig,  i  synnerhet 
Carier  och  Leleger.  Med  dessa  förenade  de  sig,  äktade  deras 
quinnor  och  dödade  eller  förjagade  männerna.  Äfven  här 
stiftade  de  ett  förbund  af  12  Stater.  Carierna,  Lelegcrna, 
Pelasgerna    och    andra  nästgränsande  Asiater  voro  redan 

—    244    — 


1808—1816 

före  Joniernas  invandring,  eller  vid  den  tiden,  blomstrande 
folkslag,  som  hade  Handel  och  Sjömakt,  äfven  som  i  all- 
mänhet Asiat,  Folkslagen  på  denna  tid  och  långt  förut 
stodo  mycket  före  Grek.  i  hyfsning.  Genom  förening  med 
dessa  folkslag,  och  deras  Exempel  (h.  e,  Lydiernas)  och  ge- 
nom Landets  fruktbarhet  och  producter,  blefvo  Jonierna 
snart  ett  handlande  Folkslag  och  tilltogo  hastigt  i  rikedom, 
makt  och  anseende.  Men  just  denna  hastiga  tillvext  af 
rikedom  förledde  dem  snart  att  införa  bland  sig  hela  den 
Asiat,  luxen,  och  likna  häri  sina  grannar  Ly dierna.  Handels- 
andan som  vanligtvis  dödar  alla  ädlare  anlag  hos  menni- 
skan,  och  den  dermed  förenade  Yppigheten,  gjorde  att 
Jonerna,  liksom  Holländarne  i  våra  tider,  försummade  krig, 
och  blefvo  alltså  underkufvade  af  Lydierna  omkr.  562  a.  Chr. 
och  då  sedermera  Lyd.  väldet  föll  under  Persien  (Cyrus)  546 
a.  Chr.  blefvo  de  äfven  en  Provins  under  denna  Monarchie. 
Detta  är  nu  i  korthet  Joniernas  Historia,  från  deras 
första  ursprung  ända  till  den  tidpunkt  då  de  försvinna  ur 
Historien  som  ett  sjelfständigt  folkslag;  ty  blott  den  sjelf- 
ständige  Nationen  har  en  Historia;  den  underkufvade  utgör 
ett  blott  supplement  till  Herrskaren. — För  öfrigt  var  den 
odUngsgrad,  som  dessa  Colonister  vid  sin  invandring  i 
Asien  hade  uppnått,  ännu  ganska  ringa.  De  hade  en  måtthg 
borgerhg  cultur.  De  lefde  under  en  genom  lag  och  gammal 
häfd  på  visst  sätt  bestämd  och  inskränkt  kunglig  styrelse. 
Denne  Kung  var  deras  Fältherre,  deras  högste  Domare 
och  Öfverste  Prest.  Lagar,  gammalt  bruk  och  naturlig  bil- 
lighet afgjorde  rätten  hos  dem;  de  kände  och  öfvade  de  me- 
kaniska konster,  som  blifvit  uppfundna  till  förskaffande 
af  lifvets  nödvändiga  behof,  och  värderade  de  konstverk, 
hvilka  Fenicier  och  andra  Asiat.  Handelsfolkslag  förde  till 
dem.  Men  ännu  voro  de  beständigt  ett  vildt  krigiskt  folk, 
hvilka  ansågo  kroppstyrka  och  färdighet  i  vapen  såsom  man- 

—    245    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

nens  förnämsta  egenskap;  de  samlade  väl  practisk  klokhet 
och  erfarenhet  under  loppet  af  sin  verksamma  lefnad, 
beundrade  och  hedrade  den  väl  hos  sina  gamle  och  anförare; 
men  ännu  använde  de  ingen  synnerlig  flit  på  förståndets 
odling.  Alla  inrättningar,  alla  öfningar,  hvarom  Historien 
berättar,  syftade  endast  på  kroppsstyrkans  utvickling,  eller 
på  förvärfvandet  af  färdigheter  i  borgerliga  företag.  Ut- 
vicklade  och  bestämda  moraliska  begrepp  saknade  de  i 
synnerhet.  Vissa  pligter,  såsom  vördnad  för  Gudarne,  tack- 
samhet mot  välgörare,  skoning  af  menniskolif,  anade  de  väl 
dunkelt;  men  i  allmänhet  var  styrkan  och  öfverlägsenheten 
rätt.  Vi  böra  i  allmänhet  ej  föreställa  oss  Grekernas  borger- 
liga författning  i  denna  tidpunct  sådan  som  vår.  Det  var 
ännu  blott  en  Esquisse  till  samhälle.  Skiifven  lag  fanns  icke; 
den  låg  i  domarens  godtfinnande  och  gammalt  bruk.  En 
grof  egennytta  var  merendels  rättesnöret  för  deras  tänke- 
sätt. Girighet,  hämnd,  hvar  passion,  hvilkas  tyglande  de  ej 
ännu  ansågo  som  pligt  och  som  derför  voro  ytterst  vilda, 
tillfredsstälde  de  utan  blygd  ända  till  ytterhghet.  Mord, 
rof,  bedrägeri  begingos  utan  betänkande,  när  man  trodde 
sig  nog  stark  att  trotsa  den  förolämpades  hämnd.  — 

Sådana  måste  vi  föreställa  oss  Jonierna  vid  sin  in- 
vandring. Det  är  den  vanliga  taflan  af  alla  Nationers 
öfvergång  från  vildhetstillstånd  till  Elementerna  af  borger- 
lig ordning,  borgerligt  samhälle.  Men  genom  förening  och 
närmare  bekantskap  med  flere  vida  mera  hyfsade  Asiatiska 
Nationer,  måste  Joniernas  utbildning  ha  gjort  ett  stort 
steg.  De  måste  ovanligt  hastigt  ha  vunnit  i  borgerlig  klok- 
het, i  mensklighet  och  Moralitet.  Handeln  måste  hastigt  ha 
utvidgat  deras  kunskaper,  och  tilläfventyrs  var  redan  i 
2:dra  eller  tredje  århundradet  efter  deras  invandring  den  tid- 
punct inne,  då  Grekernas  verksamma,  aldrig  hvilande  ande 
skulle  kunnat  göra  de  första  stegen  till  vettenskaplig  odling, 

—    246    — 


I 


180S— 181G 

så  framt  icke  genom  Handelsespriten  och  den  snart  derefter 
införda  Democratien,  denna  ande  fått  en  annan  riktning. 
Härtill  bidrogo  nu  äfven  krigen  hvari  eröfringslystnad, 
inbördes  afund  och  fruktan  för  grannarnes  tillvexande  makt 
invecklade  dem.  Först  när  omåtteliga  rikedomar  införde 
bland  dem  den  yttersta  yppighet,  när  Jonierna  af  veklig 
kärlek  till  vällefnad  började  försumma  både  handel  och 
krig,  och  allt  som  var  förenadt  med  fara  eller  bemödande, 
och  då  följakteligen  Tyranner  ryckte  till  sig  den  inre  styrel- 
sen; först  då  (omkring  36  Olymp.  663  ante  Chr.)  lade  de  grun- 
den till  fullkomlig  moralisk  och  vettenskaplig  odling.  Det 
är  en  sanning  som  går  genom  hela  Historien  att  sällan  eller 
aldrig  ögonblicket  för  vettenskaphg  odling  och  den  dermed 
förenade  utvecklingen  af  moraliska  begreppen  kommit 
förr  än  med  statens  inre  förderf. 

Ett  dygdigt  folkslag  har  aldrig  någon  egentlig  vetten- 
skap.  Råheten  är  de  borgerliga  dygdernas  Mor;  och  den 
högre  bildningen  utvicklar  sig  vanligtvis  ur  sedeförderfvet, 
liksom  fogeln  ur  äggets  förruttnelse  och  upplösning.  Man 
kan  häraf  inse  huru  oriktigt  och  ensidigt  det  är  att  anse 
den  vettenskapliga  odlingen  såsom  orsak  till  sedeförfallet 
och  den  deraf  följande  statens  upplösning  eller  Despotis- 
mus (ty  i  Despotismen  är  redan  samhället  upplöst).  Tvertom 
finnes  sällan  denna  odUng  utan  efter  sedeförderfvet.  All 
odling  grundar  sig  på  en  idé  som  den  vill  realisera.  Idén 
om  det  goda  realiseras  i  handling,  oftast  hos  ett  obildadt 
folk,  äfven  som  idén  om  det  sköna  i  konsten,  likaledes 
under  samma  omständigheter.  Men  denna  idé  verkar  då 
blindt,  och  som  instinkt.  Dygd  är  i  denna  händelse  in- 
stinkten till  det  goda,  konst  är  instinkten  till  det  sköna, 
ännu,  det  är  sant,  utan  eget  medvetande,  mer  som  en 
Naturkraft  än  som  en  yttring  af  frihet,  men  just  härigenom 
ofta    kraftigare,    friare,    oemotståndligare.     OdUngen    har 

—     247    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

ingen  annan  afsigt  än  att  återväcka  den  liksom  slumrande 
idén  till  handling  och  verksamhet;  men  hon  vill  väcka 
den  med  det  samma  till  sansning  och  medvetande,  vill  att 
det  med  frihet  skall  verkställas  som  förut  bhndt  och  in- 
stinktmässigt blifvit  verkstäldt.  Odlingen  vill  alltså  åter- 
föra menniskan  till  Naturen,  vill  återbringa  Samhället  till 
den  förlorade  gyllene  åldern,  då  menniskan  är  dygdig  utan 
tvång  och  likväl  med  fullt  medvetande  om  dess  rätthet, 
ej  af  blind  drift,  utöfvar  sin  dygd.  Detta  är  nu  mennisko- 
bildningens  (eller  som  är  det  samma)  Samhällets  ändamål. 
Blott  på  detta  sätt  kunna  vi  försonas  med  idén  om  bildning. 
Men  ophilosophiskt  är  det  att  t.  ex.  med  Rousseau  beskylla 
odlingen  för  moralitetens  fördcrfvande.  Hon  är  icke  tänk- 
bar utan  med  den.  Hon  leder  ej  dit,  utan  skall  föra  derifrån 
tillbaka.  Vill  man  exempel  ur  Historien  så  behöfver  man 
blott  påminna  sig  de  gamla  Romare.  De  blefvo  liksom 
Jonierna  genom  sina  grannar  tidigt  ett  borgerligt  culti- 
veradt  folk.  Men  eröfringslystnad,  Patriotismus,  och  andra 
sammanstötande  orsaker  hindrade  dem  i  fulla  5  Secler 
från  all  högre  cultur.  Först  sedan  Italiens,  Carthagos,  Grek- 
lands och  Asiens  rikedomar  sammanflöto  i  Rom,  sedan 
Asiatisk  yppighet  der  inritat  sig,  sedan  sederna  voro  för- 
derfvade,  den  gamla  republikanska  andan  slocknad  och 
männer  såsom  Sylla  och  Caesar  kunde  rifva  till  sig  väldet, 
först  mot  slutet  af  7:de  århundradet  efter  Roms  grundlägg- 
ning kunde  en  högre  odling  der  vinna  inträde,  ehuru  den  i 
Rom  aldrig  blef  nationell,  utan  var  länt  från  Grekerna.  — 
På  hvad  tid  Homer  lefvat  är  osäkert.  Herodotus  an- 
ser honom  vara  400  år  äldre  än  sig,  hvarefter  han  skulle 
ha  lefvat  omkring  880  a.  Chr.  Crates  påstår  att  han  lefvat 
vid  Herachdernas  återkomst  eller  omkring  80  år  efter  Tröjas 
förstöring  h.  e.  1040  a.  Chr.  eller  vid  Joniska  utvandringen. 
Eratosthenes  sätter  honom  120  år  efter  Tröja;  Aristarchus 

—    248    — 


1808—1816 

och  Aristoteles  140  år,  Philochoius  180,  hvarcmot  de  fleste 
100  år  efter  Trojanska  kriget.  Tar  man  af  allt  detta  ett 
medeltal  så  blir  det  troligt  att  han  lefvat  kort  efter  Joniska 
utvandringen.  Ty  hade  han  lefvat  för  långt  efter  Troj.  kri- 
get, så  kunde  han  ej  haft  den  historiska  trovärdighet  som 
man  tillskrifver  honom.  Ty  fyra  gånger  blefvo  stridigheter 
om  länders  ägande  afdömda  efter  Homer,  och  Strabo  till- 
lägger honom  mer  trovärdighet  än  Herodot,  Ctesias  och 
Hellanicus.  Äfven  tycks  det  på  detta  sätt  naturligare  kunna 
förklaras,  huru  Homer  fallit  på  sitt  ämne,  och  hade  derom 
så  noga  underrättelser. 

Man  har  öfver  Homer  tvenne  lefnadsbeskrifningar 
hvaraf  den  ena  tillskrifves  Herodot,  den  andra  Plutarchus, 
ehuru  nästan  alla  kritici  äro  ense  om  att  anse  dem  för  under- 
stuckna.  Begge  äro  fulla  af  sagor  och  fabler,  och  förskrifva 
sig  förmodeligen  från  någon   gammal  schoUast.  — 


Öfver  Iliadens  poetiska  caracter. 

Om  skillnaden  mellan  antika  och  moderna  Poesien.  All 
konst  följakteligen  äfven  Poesien  har  till  afsigt  att  uttrycka 
något  oföränderligt  och  evigt,  som  är  satt  utom  gränsorna 
af  vår  dagliga  erfarenhet,  och  öfverstiger  vår  jordiska  exi- 
stens. Detta  eviga  eller  absoluta  ligger  till  grund  för  all  ytt- 
ring af  menniskans  högre  krafter.  I  Philosophi  (vettenskap 
i  allmänhet)  söker  man  att  genom  begrepp  finna  detta  eviga; 
i  Religion  uppfattar  man  det  genom  tro;  i  konsten  vill  man 
föreställa  det  i  bild  och  bringa  det  till  åskådning.  Det 
oändliga  så  vida  det  föreställes  i  en  sinnlig  bild,  kalla  vi 
Skönhet.    Konstens  föremål  är  således  Skönhet. 

Men  detta  oändliga,  som  i  sinlig  bild  uppfattadt  kallas 
för  Skönhet,  kan  dels  vara  objectift  (reelt),  dels  subjectift 

—    249    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

(ideelt).  Objectift  är  det  då  sjelfva  föremålet,  subjectift 
då  föremålets  idé  göres  till  ämne  för  åskådningen.  Då  nu 
all  Poésie  vill  uttrycka  det  sköna,  så  följer  häraf  att  Poesien 
måste  vara  antingen  leell  eller  ideel,  objectif  eller  subjectif . 
Den  objectiva  P.  måste  således  i  synnerhet  sysselsätta  sig 
med  den  yttre  skönheten  i  formerna,  utan  afseende  på  denna 
skönhets  subjectiva  verkan  på  Poeten  sjelf.  All  skönhet 
är  väl  så  till  vida  ideel  att  den  alltid  grundar  sig  på  en  idé, 
en  operation  af  mitt  subject.  Man  säger  väl  att  konsten 
imiterar  Naturen;  men  det  är  orätt;  ty  konsten  imiterar 
ej,  utan  idealiserar  Naturen,  det  vill  säga,  genom  konsten 
borttages  från  ett  naturföremål  allt  hvad  som  deri  är  till- 
fälligt, och  detta  föremål  stegras  till  en  potens  der  det  blir 
ett  uttryck  af  föremålets  idé.  Men  sedan  sålunda  ett  skönt 
object  blifvit  genom  konsten  framställdt,  ej  efter  Naturen, 
men  efter  idén,  så  kan  likväl  den  poetiska  framställningen 
sLadna  vid  denna  bild,  utan  att  vidare  sysselsätta  sig  med 
dess  verkan  på  det  bildande  eller  föreställande  objectet. 
Den  kan  så  helt  och  hållit  fördjupa  sig  i  denna  bild,  att  den 
liksom  förglömmer  sitt  eget  subject,  eller  med  andra  ord, 
hela  dess  subjectiva  varelse  kan  förlora  sig  i  objectet  och 
dess  åskådning.  Detta  utgör  nu  Caracteren  af  den  obj. 
Poesien.  —  Den  subjectiva  poesien  deremot,  uppfattar, 
liksom  den  objectiva,  och  bearbetar  objectet  efter  en  idé; 
den  ser  ej  objectet  naket  och  ensamt  sådant  som  det  före- 
kommer i  naturen,  utan  förädladt  till  ideal,  såsom  symbol 
af  det  oändliga.  Häruti  är  den  lika  med  den  objectiva;  men 
den  stadnar  ej  härvid;  den  uttrycker  ej  blott  objectets  ideella 
skönhet,  utan  äfven  (och  deri  ligger  dess  caracter)  dess 
verkan  på  subjectet.  Den  nöjer  sig  således  ej  blott  med 
att  bilda  en  ideel  verld;  den  visar  sig  deri  sjelf,  och  hänför 
dess  former  till  sig.  I  den  obj.  poesien  står  Poeten  osynlig 
bakom  sitt  verk,  liksom  en  Gud  bakom  sin  Skapelse;  i  den 

—    250    — 


1808—1816 

subjectiva  röjer  han  beständigt  sin  existence  och  framträder 
såsom  handlande  person  i  sin  verld.  Med  ett  ord,  den  obj. 
Poesien  är  såsom  ögat,  hvilket  ser  allt,  utom  sig  sjelf;  den 
subj.  åter  som  ögat  i  spegeln  som  ser  på  en  gång  sig  sjelf 
och  de  omgifvande  föremålen. 

Homeriska  Poesien  har  uteslutande  denna  objectiva 
caracter.  Den  flygtigaste  jemförelse  med  Iliaden  och  ett 
annat  episkt  Poem,  t.  ex.  Messias  visar  oss  genast  detta. 
Homer  berättar  de  vigtigaste  händelser,  Gudars  och  hjel- 
tars  strider,  passionernas  mångfaldiga  utbrott,  målar  den 
högsta  skönhet  i  sinnliga  naturen,  den  största  omvexling  af 
caracterer,  utan  att  låta  undfalla  sig  ett  ord  om  allt  dettas 
verkan  på  sig,  utan  att  nånsin  med  sitt  subject  framträda. 
Hans  skapelse  ligger  för  alla  i  ljus  och  klarhet;  han  sjelf 
står  i  mörker  bakom  den,  osynlig  som  ödet.  Deremot  målar 
och  berättar  äfven  en  modern  Epicus;  men  vid  hvarje  vigtig 
händelse,  vid  hvarje  utmärkt  skönhet  stiger  hans  person 
fram  och  reflecterar  öfver  saken.  Så  vida  nu  man  kallar 
den  slags  Poésie  som  uttrycker  ens  egna  känslor  och  indi- 
vidualitet för  Lyrisk,  så  är  Homeriska  Poesien  rent  Episk, 
den  moderna  Episka  åter  en  blandning  af  det  Lyriska 
och  Episka. 

Den  förste  som  i  Poetiken  utredde  och  bestämde  denna 
skillnad  mellan  obj.  och  subj.  poésie  var  Schiller  i  sin  af- 
handl.  Ueber  naive  und  sentimentale  Dichtung.  Med  naiv 
förstår  han  obj.,  med  sentimental  Poésie  åter  subjectif. 
Emedlertid  då  han  satte  den  antika  poesiens  caracter  öfver- 
hufvud  i  det  naiva,  äfven  som  den  modernas  i  det  sentimen- 
tala, tyckes  han  ha  drifvit  principens  användande  för  vida, 
och  har  derigenom  gifvit  anledning  till  en  mängd  skefva  och 
förvridna  åsigter.  Ty  först  och  främst  måste  all  Lyr.  Poésie, 
och  följakteligen  äfven  de  gamles,  till  följe  af  sin  natur  vara 
subjectif,  så  vida  all  Lyr.  Poésie  skall  uttrycka  ej  föremålet 

—    251    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

utan  dess  verkan  på  mig,  följakteligen  min  subj.  individuella 
känsla;  och  vidare  är  äfven  de  gamles  dramatiska  poésie 
till  en  väsendtelig  del  lyrisk  (se  deras  chorer  hvarifrån 
Traged.  haft  sitt  ursprung)  och  måste  följaktel'gen  i  detta 
hänseende  vara  subjectif.  Men  på  Episka  Poesien  inträffar 
hans  theori   väsendtligen. 

När  denna  skiljaktighet  mellan  den  gamla  och  moderna 
Ep.  Poesien  alltså  är  gifven,  så  frågas  hvarifrån  den  kunnat 
uppkomma.  Ty  blott  en  tillfällighet  kunde  det  ej  vara. 
Det  ges  i  menniskobildningens,  alltså  äfven  Poesiens 
historia,  ingen  tillfällighet.  Dess  väsendtliga  Epocher 
måste  kunna  och  böra  förklaras.  —  All  konst  uttrycker 
det  oföränderliga  och  eviga;  men  alltid  i  sin  tids  former. 
Dessa  formers  skiljaktighet  måste  alltså  ha  sin  grund  i 
tidernas  ohkhet.  Frågan  kan  alltså  reduceras  till  en  under- 
sökning hvari  de  gamles  och  nyares  tidehvarf  väsendte- 
ligen  skilde  sig  från  hvarandra. 

Den  moderna  verlden  är  helt  olika  den  gamla.  Alla 
förhållanden  ha  förändrat  sig.  Andra  menniskor  bedja 
till  andra  Gudar.  Herrskare  och  undersåter  regera  och  lyda 
efter  helt  andra  reglor.  Alla  stånds  tänkesätt  och  seder  ha 
ett  förändradt  utseende.  Det  är  med  ett  ord  en  annan  verld. 
—  Skilj aktigheterna  i  den  gamla  och  nya  tidens  lynne, 
som  i  synnerhet  bidragit  till  denna  olikhet  i  Poesien,  synas 
mig  kunna  hänföras  under  3:ne  följande  hufvudrubriker; 
neml.  A)  skiljaktighet  i  Religion,  B)  skiljaktighet  i  borger- 
liga förhållanden  och  sällskapslifvet  och  C)  skiljaktighet 
i  Lärdom  och  intellectuell  bildning,  i  synnerhet  hos  Poeterna. 

A)  Skiljaktighet  i  Religion.  Det  är  svårt  att  tänka  sig 
tvenne  ting  mera  skiljaktiga  än  Grek.  Mythologien  och 
Christna  Religionen.  Grek.  Mythologien  hade  sitt  ursprung 
dels  från  skaldernas  digter,  dels  från  personifierande  af 
vissa    allmänna    begrepp    och   naturkrafter   (cosmogoniska 

—    252    — 


1808—1816 

idéer),  dels  i  nationens  äldsta  fabulösa  Historia.  Den  var 
härigenom  aldrig  något  religiöst  system  och  hade  i  det 
hela  föga  någon  Dogmatisk  sida.  Christendomen  åter  var 
en  stiftad  religion,  som  innehöll  trosartiklar  och  lefnads- 
lära,  och  som  dels  genom  sin  natur,  dels  genom  sina  Comen- 
tatorer  hastigt  måste  antaga  ett  Dogmatiskt  utseende  och 
fastna  till  System.  Till  sitt  ursprung  äro  de  således  väsendt- 
ligen  skilda.  Ser  man  åter  på  deras  caracter,  så  är  skill- 
naden ännu  större.  Grek.  M.  var  Polytheisme;  himmel  och 
jord  var  befolkad  af  högre  och  lägre  Gudar;  hvarje  natur- 
fenomen, hvar  flod,  hvar  källa  hade  sin  egen  gudavarelse. 
Härigenom  var  menniskan  liksom  närmad  gudomligheten, 
afståndet  dem  emellan  var  mindre,  gudarne  vandrade  ofta 
omkring  bland  menniskorna  och  försmådde  ej  deras  gåfvor. 
Derför  var  också  caracteren  af  deras  dyrkan  mindre  fruktan 
än  tillförsigt.  Christend.  deremot  lärde  Monotheism.  Mel- 
lan gudom  och  mensklighet  var  ett  ofantligt  svälj  befästadt. 
En  allsmäktig  Gud  bodde  osynlig  och  formlös  i  evigheten; 
den  öfriga  naturen  var  död,  en  liflös  klump.  Grek.  Mytholo- 
gien  innehöll  få  moral,  föreskrifter;  sinliga  nöjen  voro  ej 
förbjudna;  Gudarna  delade  dem  sjelfva,  Christendomen  åter 
predikade  försakelse,  köttsens  korsfästelse  samt  med  alla 
dess  lustar  och  begärelser;  den  förklarade  fåfängligheten, 
ja  gudlösheten  af  all  sinnlig  njutning,  all  jordisk  glädje,  och 
ansåg  i  allmänhet  hela  lifvet  såsom  en  beredelse  till  döden. 
Med  ett  ord,  Gr.  M.  lärde  menniskan  att  med  lust  och  glädje 
blicka  ut  omkring  sig,  att  lefva  i  den  yttre  naturen  och  upp- 
fatta dess  sinnliga  skönheter.  Christendomen  deremot  dref 
menniskan  liksom  inom  sig  sjelf,  bjöd  henne  se  in  i  sitt  eget 
hjerta  och  vända  ej  blott  sina  ögon  utan  ock  sin  håg  från 
verlden;  den  yttre  skönheten  var,  om  ej  syndig,  åtminstone 
likgilltig.  Gr.  Myth.  hade  alltså  i  det  hela  en  vida  gladare, 
ljusare   caracter,  christ.   åter   en   mera   mörk    och   dyster. 

—    253    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Begge  uttrycka  sin  caracter  i  sina  Tempel.  De  grekiska  öppna, 
glada,  vänliga,  prydda  med  alla  konstens  skönheter;  de 
christna,  efter  Göth.  Architecturen  dystra,  mörka  som  graf- 
ven,  tunga,  öfverlastade  med  osmakliga  sirater;  men  der- 
emot  ofta  genom  sin  massa  imponerande  och  sublima  genom 
sin  djerfhet.  Om  Grek.  uttryckte  idén  om  det  sköna,  så 
uttryckte  åter  de  Göth.  idén  om  det  sublima.  För  öfrigt 
är  här  naturligtvis  ej  frågan  om  christendomens  ursprung- 
liga och  genuina  caracter;  i  den  ligger  ingen  dysterhet, 
ingen  munklefnad;  den  andas  tvertom  lugn  och  glädje; 
men  denna  glädje  är  mer  himmelsk  än  jordisk,  mer  con- 
templatif  än  aesthetisk.  Här  är  blott  frågan  om  huru  den 
flere  secler  igenom  uppfattades,  och  hvad  verkan  en  sådan 
uppfattning  haft  på  menniskobildning  och  konst. 

Denna  verkan  kunde  ej  undgå  att  vara  betydlig.  En 
dystrare,  indragnare  ande  utbredde  sitt  flor  öfver  mennisko- 
sinnet  och  följakteUgen  äfven  öfver  konsten.  Den  trängdes 
tillbaka  från  den  yttre  Naturen,  som  ändå  ej  var  annat  än 
förgänglig,  och  menniskan  bhckade  in  i  sitt  eget  hjerta. 
Den  yttre  verlden  var  en  blott  skugga,  en  drömbild  med 
bedrägliga  och  fåfänga  former.  En  inre  verld  bildades, 
hvari  konsten  rörde  sig,  lefde  och  hade  sin  varelse.  Den 
antog  härigenom  en  djupare,  mera  reflecterande,  mera 
idealisk  caracter.  Det  objectiva  i  konsten  måste  lemna 
rum  för  det  subjectiva.  Menskobildningen  hade  fått  en 
ny,  helt  olika  riktning.  En  ny  Epok  för  konsten  börjades.  — 

Använder  man  nu  detta  som  i  allmänhet  blifvit  an- 
fördt,  på  Episka  Poesien  särskilt,  hvarom  här  egentehgen 
är  fråga,  så  är  lätt  att  inse  hvilken  skiljaktighet  härigenom 
måste  uppkomma.  Det  är  onekligt  att  Gr.  Mythologien 
var  för  all  bildande  konst  och  således  äfven  för  Ep.  Poesien 
högst  gj^nnande.  Ett  ep.  Poem  kan  föga  tänkas  utan  my- 
thologie.   Ty  allt  episkt  poem  är  historiskt,  och  Historien  är 

—    254    - 


1808—1816 

till  sin  grund  och  princip  religiös.  Man  kan  ej  tänka  sig  en 
stor,  vigtig  handling,  sådan  som  den  Episka  utan  gudom- 
lighetens synbara  inflytande.  —  Men  nu  är,  utan  all  fråga, 
den  Gr.  Myth.  oändligen  mera  objectift  poetisk  än  den  Chr. 
Relig.  Den  är  i  sig  sjelf  ett  poetiserande  af  Naturen.  Den 
ger  mig  ej  blott  bestämda  caracterer,  utan  äfven  bestämda 
former,  som  ha  individualitet  och  åskådlighet.  Christen- 
domen  deremot  hvars  anda  är  att  utrota  all  sinlig  form,  allt 
beläte,  allt  afgudiskt  försinnligande  då  man  vill  tänka  sig 
gudomligheten,  är  härigenom  till  sin  aesth.  caracter  formlös 
och  obestämd.  Deraf  kommer  också  att  alla  moderna  ep. 
Poémer  kunna  anses  för  mer  eller  mindre  förolyckade.  En 
Mythol.  ha  de  alla.  Bibehöll  man  den  gamla,  så  voro  dess 
Gudar  ej  annat  än  poetiska  figurer,  luftgestalter  hvarpå 
ingen  trodde,  personificationer  af  allmänna  begrepp.  För 
Greken  deremot  voro  de  verkehgen  personer,  antagna  af  folk- 
tron, med  en  bestämd  caracter,  ett  bestämdt  utseende,  som 
hade  sina  bilder,  sina  Tempel,  sina  Prester,  sina  offer,  med 
ett  ord  ej  blott  Gudar,  utan  äfven  synliga,  uppenbarade 
Gudar.  —  Använde  man  åter  christna  Relig.  mytholcgiskt, 
och  införde  i  stället  för  de  gamla  Gudarne  våra  Englar, 
Helgon,  djeflar  o.  s.  v.,  så  saknade  dessa  all  bestämd  carac- 
ter, all  individualitet,  emedan  christna  Myth.  är  och  för- 
blifver,  enl.  sin  caracter  formlös,  är  ej  objectif,  utan  ideel. 
Den  ena  Engeln  är  lik  den  andra,  ja  Englar  och  djeflar 
kännas  egenteligen  från  hvarandra  blott  på  färgen.  En 
Poet  som  vill  skillra  dem,  målar  i  molnen.  Alla  gestalter 
flyta  tillsammans.  Man  kan  se  detta  på  Miltons  och  Klop- 
stocks  Epopeer.  Ännu  olyckligare  var  t.  ex.  Voltaires  idé 
att  i  stället  för  mytholog.  personer  införa  allegoriska.  En 
allegori  är  ej  annat  än  ett  abstrakt  begrepp  försinligadt, 
som  aldrig  kan  ha  någon  poetisk  effect.  Den  är  äfven  så 
litet  en  poetisk  person,  som  en  uppstoppad  rustning  är  en 

—    255    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

hjelte.  —  Den  Honi.  Epopéens  företräde  häri  för  all  modern 
Epopé  är  endast  härigenom  afgjordt.  Poesien  har  i  våra 
tider  ett  annat  fält  att  bearbeta,  den  kan  ha  andra,  om 
man  vill,  äfven  större  förtjenster;  men  den  Homeriska 
objectiviteten,  åskådligheten,  bestämdheten  i  det  mythiska 
kan  den  ej  uppnå.  — 

B)  Skiljaktighet  i  borgerliga  förhållanden  och  sällskaps- 
lifuet.  Alla  borgerliga  förhållanden  voro  hos  de  gamle  vida 
mera  enkla  och  mindre  complicerade  än  hos  oss.  Allt  sam- 
hälle utgår  från  Patriarkaliska  styrelsen.  Denna  är  enkel 
som  allt  är  i  sin  början.  I  Homers  tid  hade  samhället,  som 
nyss  börjat  utvickla  sig,  ännu  mycket  quar  af  denna  primi- 
tiva enkelhet.  Det  fans  ännu  icke  mera  än  2  stånd,  slaf- 
varnas  och  de  fria.  Från  Kungen  ner  till  Bonden  var  ännu 
icke  en  så  lång  mellansträcka  af  skilda  värdigheter  som  hos 
oss.  Deraf  kom  också,  att  Kungen,  Hjelten,  Prinsessan  hos 
Homcr  ej  ansåg  sig  vanhedrad  af  att  göra  hvad  hos  oss 
bonden  och  pigan  endast  göra.  Kungen  öfversåg  sjelf  sina 
hjordar,  planterade  sina  vinträd  (Laertes),  skötte  sitt  åker- 
bruk. Han  tillagade  sjelf  sin  måltid  (Achilles).  En  prin- 
sessa (Nausicaa)  for  sjelf  till  sjön  och  tvättade  sina  kläder. 
En  drottning  (Penelope)  tillbragte  hela  sin  dag  med  att 
spinna  och  väfva.  Man  ansåg  intet  arbete,  som  tjente  att 
förse  våra  första  och  nödvändigaste  behof,  för  vanhederligt. 
Häraf  härleder  sig  den  patriarkaliska  enfalden  i  Home- 
riska hjeltarnas  seder.  Hos  oss  är  förhållandet  annorlunda. 
Allt  kropsligt  arbete  anses  för  förnedrande,  utom  för  de 
lägsta  classerna  i  samhället.  Från  dessa  opp  till  de  högsta 
är  en  vidlyftig  kedja.  Hvarje  särskilt  stånd  har  sina  intres- 
sen att  bevaka,  sin  värdighet  att  iakttaga,  sina  fördomar, 
sina  bruk  och  sedvanor.  Hvad  som  stöter  mot  dem  anses 
oanständigt,  äfven  föreställdt  i  konsten  (såvida  den  ej  är 
komisk.)  —  (Hvad  poetisk  decens  eller  värdighet  angår,  så 

—    25G     - 


1808—1816 

märkes  att  begreppet  om  värdighet  alltid  är  relatift  och 
förändras  med  tiden.  Men  poesien  sysselsätter  sig  med 
något  allmänt  och  iörblifvande.  Den  vill  föreställa  ren 
mensklighet,  ej  mensklighet  efter  särskilta  convenanser 
och  tillfälliga  fördomar.  Den  Fransyska  Critiken).  Men  å 
andra  sidan  är  onekligt  att  våra  mera  implicerade  borgerliga 
förhållanden  på  ett  vida  mångfaldigare  sätt  utvicklat 
menniskornas  caracterer.  I  den  mängd  af  olika  borgerhga 
förhållanden,  hvari  vår  tids  menniskor  befinna  sig,  måste 
de  äfven  handla  olika.  Alla  menskliga  förmögenheter  ut- 
bildas härigenom  mångsidigare,  friare,  djupare;  och  den 
moderna  Poesien  har  härigenom  en  källa  till  rikedom  och 
omvexhng,  som  den  antika,  med  sedernas  dåvarande  enkel- 
het och  enformighet  ej  kunde  äga.  — 

En  annan  väsendtelig  orsak  till  skilj aktlighet  mellan 
antika  och  moderna  poesien  är  Fruntimernas  olika  behand- 
lingssätt och  den  häraf  följande  olikheten  i  begreppet  om 
kärlek.  Hos  alla  rå  och  obildade  Nationer  är  quinnan  slaf. 
Sådan  är  hon  ännu  i  dag  hos  vildarna,  hos  Araberna,  Tur- 
karna och  i  allmänhet  hos  alla  Österlän dn  ingår.  Hos  Gre- 
kerna och  sedermera  hos  Romarne  var  väl,  i  synnerhet  i 
sednare  tider,  hennes  tillstånd  något  bättre;  men  det  anse- 
seende  och  värdighet  hon  har  efter  våra  seder,  saknade  hon 
helt  och  hållit.  Här  kan  icke  vara  fråga  om  det  moraliskt 
orätta  i  ett  för  hårdt  behandlande  af  Quinnan,  utan  endast 
om  dess  verkan  på  sederna,  bildningen  och  derigenom  på 
konsten.  Det  är  således  onekligt  att  der  man  lemnar  Quin- 
nan tillfälle  att  utbilda  sin  caracter,  hon  måste  verka  väl- 
görande äfven  på  mannens  bildning.  Hvad  som  hos  mannen 
är  rått,  vildt,  oböjligt,  utsväfvande,  hyfsas  och  tempereras 
af  quinnan,  som  i  allmänhet  har  en  finare  och  sannare 
känsla  för  anständighet,  måtta  och  skönhet.  Hos  de  gamle 
värderades  quinnan  blott  som  Mor    och    hushållerska.     I 

-     257    — 
17 — 183654.    Tegnér,  Samlade  skri/ter.  II. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

sesthetiska  framställningar  kunde  hon  blott  genom  sin  sinliga 
skönhet  få  ett  rum.  Hela  hennes  inre  värde  öfversågs,  eller 
rättare,  detta  låg,  genom  det  sätt  hvarpå  hon  behandlades, 
ännu  outvickladt,  som  blomman  i  knoppen.  Ett  liberalt 
umgänge  med  Fruntimren  som  hos  oss  tempererar  sedernas 
råhet  och  passionernas  vilda  utbrott,  var  för  dem  okändt. 
Häraf  kommer  också  till  en  stor  del  den  våldsamhet  och  råhet 
i  all  Passion  som  vi  finna  hos  Homérs  hjeltar,  och  i  allmänhet 
hos  alla  nationer  hos  hvilka  quinnan  är  förnedrad  eller  åt- 
minstone ej  spelar  annat  än  en  subordinerad  röl. 

En  följd  af  detta  quinnans  behandlingssätt  var  äfven 
den  olika  åsigten  af  kärleken  hos  de  nye  och  gamle. 
Den  var  hos  de  gamle  blott  djurisk  drift,  utan  all  moralisk 
förädling.  I  konsten  kunde  den  således  icke  ingå,  eller  åt- 
minstone om  den  der  framställdes  var  det  nästan  uteslutande 
i  blott  djurisk  gestallt.  Detta  gäller  icke  blott  om  Homer 
utan  äfven  om  alla  Grekiska  och  Romerska  Poeter  utan 
undantag.  Kärleken  är  hos  dem  alla  blott  kön  drift.  Först 
i  sednare  tider,  och  då  riddar  espriten  utbredde  sig  öfver 
Europa,  målades  kärleken  annorlunda.  Den  blef  ett  grund- 
drag i  hela  den  moderna  poesien,  och  spelar  deri  en  hufvud- 
rol.  Den  är  här  icke  den  djuriska  driften,  utan  en  svärmande 
idealisk  känsla,  ett  förgudande  icke  blott  af  quinnans  behag, 
utan  äfven  af  hennes  dygder,  ett  blindt  öfverlåtande  åt 
hennes  godtfinnande,  en  evig,  svärmande  längtan.  Med  ett 
ord  kärlekens  poetiska  sida  är  fattad.  Från  denna  idé  ut- 
gick vid  konsternas  upplifvande  all  Europeisk  modern  Poesi. 
Intet  skaldeslag  finnes  hvari  den  ej  är  den  herskande. 
Petrarchas  lyriska  sånger  ha  intet  annat  ämne  än  en  sådan 
kärlek.  Tassos,  Ariostos  och  nästan  alla  nyare  Epopeer  äro 
fulla  af  dylika  föreställningar.  Franska  Tragedien  är 
väsen  dteligen  ingen  ting  annat  än  en  kärleksintrig.  Hela 
den  nyare  Romanen  lefver  blott  af  kärlek,  liksom  Cameleonten 

-    258    — 


1808—1816 

lefver  af  vind  och  väder.  —  Huru  man  i  öfrigt  må  tänka 
om  en  sådan  idé,  om  man  också  anser  den  för  svärmeri  och 
öfverdrift,  så  mycket  är  åtminstone  visst  att  härigenom 
en  helt  ny  spher  för  konsten  är  öppnad,  och  att  den  moderna 
Poés.  häraf  väsendtUgen  fått  sin  utmärkande,  subjectiva 
caracter.  Ty  blott  härigenom  kunde  Poesiens  förening  med 
den  finare  menniskokännedomen  lyckas.  Kärleken  på  detta 
sätt  betraktad  är  i  sig  sjelf  menniskohjertats  poésie;  och  här- 
igenom blef  ej  blott  den  yttre  sinnliga  skönheten,  utan  men- 
niskohjertat  med  alla  sina  finaste  känslor  gjordt  till  thema 
för  konsten.  All  Passion,  utom  kärleken,  är  för  Phantasien 
ett  svårt  och  oböjligt  ämne  att  bearbeta.  De  måste  poetiskt 
omsmältas  för  att  ej  genom  sin  tillbakastötande  Natur  störa 
det  aesthetiska  intrycket.  Kärleken  deremot  är  ett  tack- 
sammare ämne;  man  behöfver  blott  att  hålla  fast  dess  dröm- 
mar och  utbilda  dem.  Ämnet  är  i  sig  sjelf  idealiskt,  och  det 
kommer  vidare  blott  an  på  formen  och  iklädningen.  Men 
skall  denna  ej  bli  allt  för  enformig,  skall  kärleken  ej  i  sesth. 
framställning,  liksom  i  allmänna  lefvernet,  förtära  sig  sjelf, 
så  måste  den  förenas  med  sådana  föreställningar  som  upp- 
komma dels  af  dess  collision  med  andra  passioner,  dels  med 
menniskans  moraliska  natur,  med  dess  pligter,  dess  ära  o.  s.  v. 
På  detta  sätt  förstod  t.  ex.  Shakespear  (en  mästare  i  att 
sönderdela  alla  passioner  i  sina  Elementer  och  unique  i  sitt 
slag  liksom  Homer  i  sitt)  att  i  Tragedien  införa  kärleken 
med  alla  sina  sophisterier,  alla  sina  svärmande  behag.  På 
ett  annat  sätt  spelar  kärleken  i  Franska  Tragedien  (hos 
Racine  och  Corneille)  en  hufvudrol  genom  de  finaste  teck- 
ningar af  striden  eller  föreningen  mellan  ridderlig  kärlek 
och  ridderlig  ära.  Men  på  detta  sätt  kommo  en  mängd 
psychologiska  sanningar  hvarmed  hos  de  gamle  knappast 
philosopherna  sysselsatte  sig,  i  poetiskt  omlopp.  Poesien 
ryckte  Philosophien  allt  närmare  och  närmare.    Den  blef 

—    259    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

resonnerande,  psycholo^isk,  subjectif,  och  sysselsatte  sig 
vida  mera  med  menniskans  inre  än  med  den  yttre  Naturen. 
C)  Skiljaktighet  i  Lärdom  och  Critisk  bildning  i  synnerhet 
hos  Poeterna.  —  De  gamles  uppfostran  och  hela  bildning 
var  helt  olika  med  vår.  Vi  hämta  större  delen  af  våra  kun- 
skaper ur  böcker.  Hvad  åter  de  gamle  visste,  det  visste  de 
af  egen  erfarenhet,  af  egen  åskådning  eller  åtminstone  ge- 
nom andras  mundteliga  berättelse.  Derföre  var  också  deras 
kunskap  mera  omedelbar,  klar  och  liflig,  den  var,  så  att 
säga,  mer  deras  egen,  och  i  samma  mån  måste  äfven  för- 
mågan att  tydligen  och  lefvande  framställa  den,  vara  större. 
Detta  gäller  i  allmänhet.  Hvad  Poesien  särskilt  angår,  så 
finnes  bland  de  moderna  Poeter  föga  någon,  som  ej  haft 
en  lärd  uppfostran.  I  synnerhet  har  på  alla  moderna  poet. 
producter  Critiken  haft  ett  synbart  inflytande.  Ingen  i 
sednare  tider  som  allvarligt  idkat  poesi  eller  åtminstone 
ganska  få,  ha  idkat  sin  konst  blott  efter  naturlig  drift,  utan 
äfven  efter  reglor.  Äfven  i  de  friaste  skapelser  röjer  sig  ofta 
detta  afseende  på  reglorna,  i  vissa  Nationers  Poesi,  t.  ex. 
i  den  Fransyska,  ända  till  carricatur.  Härigenom  måste  ock- 
så inträffa,  hvad  som  verkeligen  inträffat,  att  den  moderna 
poésie  måste  synas  mera  som  konstproduct,  de  äldres  mera 
som  naturproduct.  I  Grekland  föregick  konstens  practik 
dess  Theori,  hvilket  också  är  den  naturliga  ordningen;  ty 
en  konsttheori  är  ej  annat  än  en  recension  af  snillets  olika 
skapelsesätt;  konsttheorien  står  till  konsterna  i  samma  för- 
hållande som  Gramatiken  till  språken;  man  hade  språk, 
innan  man  hade  Gramatikor.  Ty  det  bör  märkas  att  aesthe- 
tisk  production  ej  är  en  blott  förståndsactus,  ett  bildande 
efter  begrepp,  utan  förutsätter  en  förmåga  som  öfverstiger 
blotta  förståndets  gränsor,  och  rör  sig  i  en  verld  dit  man  ej 
kan  hinna  med  blotta  begreppet.  Derför  är  äfven  all  konst- 
theori,  Poetik  m,  m.  i  sitt  väsende  negatif,  och  kan  endast 

—    260    — 


1808—1816 

genom  exempel  lära  ej  hvad  man  bör  göra,  men  hvad  man 
ej  bör  göra  o.  s,  v.  —  Hos  de  gamle  i  allmänhet  och  i  synner- 
het hos  Homer  var  förhållandet  också  alldeles  motsatt  med 
närvarande  tiders.  Då  Homer  sjöng  och  den  classiska  poe- 
sien med  honom  bildades  fans  ännu  ingen  Lärdom,  mycket 
mindre  någon  Critik.  Konsten  var  helt  och  hållet  anförtrodd 
åt  Naturens  ledning.  Smaken  var  ej  en  följd  af  sesthetisk 
bildning,  utan  verkade  som  blmd  känsla,  som  instinct  till 
det  sköna.  I  den  poetiska  producten  ingick  intet  afseende 
på  reglor  lärda  af  andra,  intet  var  deri  främmande  och  öfver- 
läst,  allt  frambröt  liksom  helgjutit  ur  den  diktande  phan- 
sien.  Hvad  vi  kalla  natur  hos  Homer  är  ingen  ting  annat 
än  den  dunkla  känslan  af  denna  konstens  och  critikens  från- 
varo; och  häraf  kunna  vi  äfven  till  en  stor  del  förklara  oss 
det  lifliga,  friska,  trogna  i  Homeriska  framställningssättet, 
hvilket  väl  svårligen  någon  af  de  nyare  kunnat  upphinna.  — ■ 


Om  handlingen  i  Iliaden. 

Hvad  som  nu  blifvit  anfördt  om  skiljaktigheten  mellan 
antika  och  moderna  Poesien  och  orsakerna  härtill  gäller 
äfven  om  Homer  och  bestämmer  den  synpunct  hvarur 
Iliaden  bör  betraktas.  Ty  Homer  är  mera  än  någon  annan 
representant  för  den  gamla  poesien,  i  synnerhet  den  episka. 
—  Iliadens  ämne  är  Achilles'  vrede,  eller  rättare  den  föro- 
lämpade och  hämnade  Achilles.  |Ämnet  är  lyckligt.  Hand- 
lingen är  stor  och  intressant  för  sin  tid.  Den  är  stor  genom 
sin  föranledning.  Trojanska  kriget  är  en  bland  de  vigtigaste 
Epocher  i  Grekiska  Historien,  och  Achilles  var  Nationens 
första  hjelte;  hon  är  äfven  stor  genom  sina  följder.  Grekernas 
fortfarande  nederlag,  flykt  och  förtviflan,  och  på  andra 
sidan  genom  Hectors  fall,  som  var  Tröjas  förnämsta  stöd. 

—    261    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Intressant  måste  den  äfven  vara  i  synnerhet  för  Greker, 
för  hvilka  den  hade  nationaUntresse.  Förfädrens  stora 
bedrifter,  deras  öden  under  en  bland  de  vigtigaste  perio- 
derna af  deras  gamla  historia,  kunde  ej  annat  än  intressera 
deras  efterkomande.  När  man  vidare  besinnar  att  i  denna 
handling  deltogo  ej  blott  Nationens  förnämsta  hjeltar, 
personer  som  hvarje  stat  gjorde  sig  en  ära  af  att  räkna  bland 
sina  medborgare,  utan  äfven  alla  den  tidens  Gudar,  att  så- 
ledes både  himmel  och  jord  delade  denna  tvist,  så  kan  man 
deraf  göra  sig  ett  någorlunda  begrepp  om  det  intresse  som 
detta  Epos  måste  haft  för  Grekerna.  — 

Man  fordrar  äfven  af  en  Episk  handling  enhet  och  full- 
ständighet. Det  är  svårt  att  bestämma  hvad  man  egent- 
ligen förstår  med  handlingens  enhet  och  fullständighet  i 
ett  Poem.  Ty  om  man  betraktar  en  handhng  i  anseende 
till  tiden  så  hänger  den  alltid  tillsammans  med  något  före- 
gående och  efterföljande.  Hvarje  ögonblick,  således  äfven 
den  poetiska  handlingens,  är  en  dotter  af  föregående  tider 
och  en  Mor  till  de  efterföljande.  Betraktar  man  t.  ex.  Achilles' 
vrede  såsom  handlingen  i  Iliaden,  så  berodde  den  till  sitt 
ursprung  af  föregående  händelser;  dess  följder  åter  sträckte 
sig  vidare  än  Iliaden.  Förstår  man  emedlertid  med  episk 
Handling  en  vigLifj  händelse  med  dess  närmaste  motiver 
ocn  dess  närmaste  följder,  så  har  Ihaden  denna  handlingens 
enhet;  ty  Achilles'  vrede  och  hämd  förekommer  der  både 
till  sitt  ursprung  och  sina  väsendtliga  följder.  Der  före- 
kommer också  ingen  ting  annat  än  hvad  som  härmed  står 
i  naturligt  sammanhang.  Hvarje  företag  af  Gudar  eller  men- 
niskor  går  ut  på  antingen  att  Achilles  må  få  hämd  eller 
hindra  det.  Hvad  Agamemnon,  Grekerna  och  de  gynnande 
Gudarna  företaga  är  hinder  för  denna  hämnd;  allt  som  be- 
fordrar Trojanernas  seger  deremot,  befordrar  äfven  Achilles* 
hämnd  och  hans  ära.    Emedlertid  kunde  i  anledning  häraf 

-    262    — 


1808—1816 

invändas,  och  har  äfven  verkligen  blifvit  invändt  att  om 
Handhngen  är  den  förolämpade  och  hämnade  Achilles,  så 
upphör  den  redan  med  19:de  Rhapsodien.  Ty  der  anser 
sig  Achilles  redan  tillräckligt  hämnad,  och  försonar  sig  med 
Agamemnon.  Men  hvad  som  följer,  nemligen  den  hämnd 
Achilles  tar  på  Hector  öfver  Patrocli  död,  härflyter  efter 
den  tidens  tänkesätt,  som  ansåg  hämden  öfver  en  väns 
död  för  helig  plikt,  så  omedelbarligen  derur,  att  det  ej 
kunde  utlemnas,  utan  att  handhngen,  åtminstone  för  den 
tidens  menniskor,  skulle  synas  stympad.  Berättelsen  der- 
emot  huru  Priamus  återköper  Hectors  kropp  och  begrafver 
den  (ämnet  för  tjugufjerde  Rhapsodien), tyckes  hänga  mindre 
tillsammans  med  hufvudämnet  för  Poemet,  Detta  är  äfven 
en  bland  hufvudorsakerna  hvarför  i  synnerhet  tjugufjerde 
Rhapsodien  af  flere  Critici  blifvit  tadlad  och  ansedd  som 
understucken  af  sednare  Författare.  Man  kan  eraedlertid 
säga  att  Achilles  först  derigenom  att  han  utlemnat  Hectors 
kropp  till  begrafning  visar  att  hans  hämnd  är  fullkomligen 
tillfredsstäld,  äfvensom  scenen  mellan  Priamus  och  Achilles 
är  en  af  de  skönaste  i  Ihaden.  —  Obestämdheten  af  hvad 
man  egentligen  förstår  med  Handlingens  enhet.  Ajax 
mastigoforos.    Shakespears  Tragedier. 

Vidare  är  handlingen  i  Iliaden  enkel  och  omfattar  föga 
tid.  En  handling  ej  störd  af  mellanhändelser  och  som  ej 
allt  för  länge  fortvarar  är  härigenom  lättare  för  phantasien 
att  uppfatta  och  på  en  gång  öfverse.  Härigenom  förstärkes 
totalintrycket  och  derigenom  intresset  som  ej  sprides  på 
flere  personer  och  tider.  Det  är  väl  sant  att  Achilles  i  mer 
än  hälften  af  Iliaden  egenteligen  ej  handlar;  men  allt  hvad 
som  sker,  sker  ändå  för  hans  skull.  Agamemnon,  Hector, 
Paris,  Ajax,  Diomedes,  Patroclus  ådraga  sig  hvar  efter 
annan  vårt  intresse;  men  de  äro  ändå  figurer  satta  i  rörelse 
för  hans  skull,  de  handla  endast  derför  och  i  följd  deraf  att 

—    263    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

han  är  overksam.  Homer  fick  härigenom  tillfälle  att  fram- 
ställa en  mängd  af  caracterer,  som  annars  ej  utan  att  skada 
hufvudintresset  hade  kunnat  införas.  Olikheten  häri  med 
Virgilius.  —  Iliadens  handling  är  just  härigenom  på  en  gång 
mångfaldig  och  enkel;  mångfaldig  genom  de  flere  carac- 
terer som  här  utvicklas  och  på  ett  väsendtligt  sätt  deltaga 
i  handlingen;  enkel  emedan  alla  dessa  figurer  grupperas  om- 
kring en  enda  och  äro  till  liksom  blott  för  att  öka  uppmärk- 
samheten på  honom.  Med  ett  ord  Achilles  är  i  Iliaden  hvad 
Ödet  är  i  Grekiska  Tragedien,  osynligt,  efter  utseende  pas- 
sift,  och  dock  sker  allt  endast  genom  det,  — - 

Hvad  handlingens  tid  angår,  så  omfattar  den  i  det  hela 
51  dagar.  Första  dagen  förolämpas  Chryses,  och  hämnas 
genom  den  af  Apollo  uppväckta  Pesten.  Tionde  dagen  föro- 
lämpas Achilles  II.  I:  54.  Tolf  dagar  härefter  utbeder  sig 
Thetis  hämnd  af  Jupiter.  Dagen  derpå,  alltså  23:de  från 
Poemets  öppnande,  lefvererar  Agamemnon  slagtning.  Föl- 
jande dagen  förbränna  Grekerna  sina  döda  och  befästa 
lägret  II.  VII:  381.  Tjugufemte  dagen  lefverera  de  andra 
slagtningen  II.  VIII:  1 — 485.  Om  natten  söker  man  försona 
Achilles,  men  förgäfves.  Diomedes  och  Ulysses  öfverfalla 
Thracierna  under  Rhesus  VIII:  487 — ad  finem  Rhap.  X. 
Med  26  dagen  börjar  3:dje  slagtningen,  XI— XVIII:  239. 
Tjugusjunde  dagen  försonar  sig  Achilles  med  Agamemnon 
och  dödar,  i  den.  derpå  följande  4:de  slagtningen,  Hector 
XIX — XXII.  Tjuguåttonde  dagen  förbrännes  Patrocli 
lik  XXIII:  10.  Den  följande  samlas  och  begrafves  hans 
aska  och  Riddarspelen  gifvas  Lill  hans  ära  XXIII:  225. 
Derefter  släpar  Achilles  tolf  dagar  i  rad  Hectors  döda  kropp 
kring  Patrocli  grafhög  XXIV:  14 — 32.  På  samma  dag  be- 
sluta Gudarne  att  befria  Hectors  kropp  från  denna  vanära, 
hvarefter  Priamus  köper  den  lös,  och  10  dar  derefter  be- 
grafver  honom.     Således  tillsammans  51  dar.     Men  afräk- 

—    264    — 


1808—1816 

nar  man  mellantiderna,  hvarom  Homer  ingenting  berättar 
och  deri  handlingen  ej  framskrider,  så  blifva  för  den 
egenteliga  handlingen  föga  mer  än  8  dar  öfriga. 


Om  caraktererna  i  Iliaden. 

Homer  berömd  för  mångfaldigheten  af  sina  caracterer. 
Hans  förtjenst  häri  så  mycket  förunderligare  som  men- 
niskokännedomen  ännu  måste  vara  ringa  och  i  allmänna 
lefvernet  en  sådan  mängd  af  ohka  caracterer  som  nu  ej 
kunde  förekomma,  af  orsaker  förut  anförda.  Nästan  alla 
äro  de  Heroer,  avajcxs;,  herrskare.  Dessa  öfverensstämma 
alla  i  vissa  hufvudegenskaper  som  efter  den  tidens  tänkesätt 
måste  utgöra  en  Heros;  såsom  gudomlig  börd,  företräde  i 
kroppsstyrka  och  skönhet,  färdighet  i  vapen,  practisk  lef- 
nadsklokheL,  vältalighet.  För  öfrigt  lättrogna,  vidskepliga, 
våldsamma  i  sina  passioner,  svartsjuka  om  sin  makt,  med 
föga  utvicklade  moraliska  begrepp  och  en  ringa  intellect. 
odling.  Detta  deras  allmänna  caracter.  Men  Homer  har 
deråt  gifvit  en  oändhg  mångfaldighet  och  omvexling. 

Den  förnämste  personen  i  Iliaden  är  Achilles.  Ett  ideal 
af  hjelte  efter  våra  begrepp  är  han  dock  icke.  I  allmänhet 
ligger  förtjensten  af  Homers  caracteristik  mindre  i  idealisk 
fullkomlighet,  i  försinligande  af  ett  begrepp  än  i  hvarje 
caracters  bestämda  personlighet  och  individualitet,  och  i 
dess    consequence: 

servatur  ad  imum  qualis  ab  initio  processerit. 
Achilles  förenar  dock  i  sin  person  de  väsendtliga  dragen  af 
en  Heros  på  den  tiden.  Hans  börd  är  den  högsta.  Genom 
Peleus  härstammade  han  på  fädernet  från  Jupiter.  Hans 
Mor  var  Thetis.  Han  var  den  skönaste  bland  Grekerna, 
öfverträffade  alla  andra  i  snabbhet,  Trof^a;  w/u;  A.     Likaså, 

—    265    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

ehuru  ung,  i  styrka,  behändighet  och  mod.  Hans  själsegen 
skaper  svarade  mot  hans  physik.  Han  föraktade  döden  som 
föresades  honom  och  valde  med  ädel  beslutsamhet  ett  kort 
men  bedriftrikt  lif  och  en  evig  namnkunnighet  framför  en 
lång,  sorglös  men  oberömd  lefnad.  Utom  fullkomlighet  i  alla 
kroppsöfningar,  hade  han  af  Chiron  äfven  lärt  Läkarkonsten 
samt  Musiken.  Han  var  af  naturen  vältalig,  och  ehuru 
han,  för  sin  ungdoms  skull,  aldrig  förut  uppträdt  såsom 
Talare  i  Folkförsamlingen,  talar  han  dock  för  första  gången 
med  manlig  vältalighet.  Det  ligger  äfven  hos  honom,  som 
hos  alla  stora  caracterer,  något  älskvärdt.  Han  är  den 
första  som  under  Pesten  behjertar  folkets  elände  och  råder 
till  de  bästa  medel  till  dess  hastiga  afhjelpande;  och  då 
han  sedermera  af  hat  till  Agamemnon  och  af  hämndlystnad 
undandrar  sig  från  striden,  så  kan  ej  de  mest  lysande  löften, 
ej  hjeltarnas  och  härens  förenade  böner,  ej  äran  af  att  bli 
Tröjas  eröfrare,  utan  blott  medlidande  och  Patriotismus 
förmå  honom  att  sluthgen  skicka  ut  Patroclus  med  sina 
Myrmidoner  till  hjelp.  Han  nöjer  sig  med  de  ringaste  de- 
larna af  bytet,  motsätter  sig  Agamemnons  förslag  om  en 
ny  delning  deraf  och  emottar  ehuru  förolämpad  Herolderna 
som  skulle  afhämta  Briseis  och  sedermera  Ulysses  och  hans 
följeslagare  med  vänskap,  godhjertenhet  och  välvilja.  Hans 
tacksamhet  och  barnsliga  tillgifvenhet  för  sin  Fosterfar 
(Phoenix)  och  hans  trogna  innerliga  vänskap  för  Patroclus 
visa  honom  äfven  från  en  älskvärd  och  intressant  sida. 
Med  ett  ord  det  ligger  hos  honom  anlaget  icke  blott  till  en 
stor,  men  äfven  en  ädel  och  älskvärd  man.  Men  han  är 
ung  och  af  naturen  våldsam  och  häftig.  Han  är  ärelysten, 
hämdgirig,  oförsonlig,  lätt  till  vrede,  obetänksam,  vild, 
trotsar  på  sin  styrka  och  hatar  öfverväldet  — 
impiger,  iracundus,  inexorabilis,  acer, 
jura  negat  sibi  nata,  nihil  non  arrogat  armis.    (Hor.) 

—    266    — 


1808—1816 

Han  är  en  äregirig  yngling,  men  med  anlag  till  en  stor 
man.  En  poetisk  caracter  skall  dessutom  ej  vara  en  dygde- 
spegel. En  hjelte  är  något  annat  än  ett  Moraliskt  com- 
pendium.  Fel,  svagheter  kan  en  sådan  äga,  utan  att  der- 
igenom  störa  sesthetiska  intresset.  Ett  moraliskt  ideal 
(såsom  t.  ex.  Richardsons  Grandison)  hör  ej  till  konsten; 
det  är  en  tom  abstraction,  utan  poetiskt  lif  och  kraft.  En 
caracter  kan  vara  moraliskt  ofullkomlig  och  ändå  aesthe- 
tiskt  förträfflig;  ^y  der  är  ej  frågan  om  dygd  utan  om  skönhet, 
liflighet,  kraft.  Konsten  härvid  är  blott  att  genom  det 
aesthetiska  intresset  öfverväga  det  moraliska  ogillandet. 
I  de  fleste  fall  torde  det  vara  händelsen  med  Achilles;  och 
der  det  icke  är  det,  t.  ex.  i  hans  uppförande  mot  den  slagne 
Hector,  bör  man  besinna  att  detta  mindre  är  poetens  är 
Tidehvarfvets  och  tänkesättens  fel. 

Närmast  Achilles  står  Ajax,  Telamons  son,  från  Sala- 
mis. Äfven  han  härstammade  från  Jupiter.  I  storhet, 
styrka  och  skönhet  öfverträffades  han  blott  af  sin  slägtinge, 
Achilles.  Likaså  i  mod,  tapperhet  och  ärofulla  bedrifter. 
Honom  utbeder  sig  Nationen  af  Gudarne  när  man  genom 
lott  skall  välja  den  som  skulle  gå  i  envig  mot  Hector.  Han 
liknar  [Mars]  då  han  går  till  denna  strid.  Hector  sjelf 
känner  sig  intagen  af  beundran  och  ett  slags  fruktan 
vid  hans  åsyn.  Öfverallt  kämpar  han  med  en  jättes  krafter 
och  mod.  Utan  honom  hade  Grekiska  flottan  blifvit  bränd 
af  Hector,  Patrocli  lik  och  Achilles'  hästar  tagna,  hela  hären 
nederlagd  och  förstörd.  Hans  patriotismus  och  hans  enkla, 
redliga  tänkesätt  göra  honom  äfven  älskvärd.  Men  öfver- 
allt synes  han  också  blott  som  vild,  rå  krigare,  som  i  för- 
litande på  sin  kraft  trotsar  Gudar  och  menniskor.  I  denna 
jättekropp  bor  en  enfaldig,  obildad,  inskränkt  själ.  Han  är 
en  representant  af  den  rå  physiska  kraften,  utan  förstånd 
och  klokhet.    Han  är  Horatii  vis  consilii  expers. 

—    267    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Diomedes,  Tydei  son,  är  bland  Greklands  Heroer  den 
tredje  i  kraft  och  mod.  Han  kämpar  med  sjelfva  Gudarna, 
sårar  Venus  och  Mars.  Endast  Apollos  upprepade  hotelser, 
eller  Jupiters  åskstråle  som  slår  ner  för  hästarna,  kan 
förmå  honom  att  afstå  från  fiendernas  förföljande.  Med 
denna  tapperhet  förenar  Diomedes  äfven  ett  klart  förstånd, 
och  Nestor  sjelf  ger  honom  det  vitsord  att  han  i  klokhet 
öfverträffar  alla  af  sin  ålder.  Derf ör  fördrar  han  med  stilla- 
tigande Agamemnons  oförtjenta  förebråelser.  Han  för- 
kastar såsom  vanhederligt  Trojanernas  förslag  att  åter- 
lemna  Helenas  förmögenhet  men  ej  henne  sjelf,  hvartill 
dock  de  andra  syntes  beredvilliga,  förebrår  Agamemnon  sin 
feghet  att  vilja  öfvergifva  kriget  innan  staden  vore  tagen 
o.  s.  v.  Han  har  en  stark  känsla  af  sitt  värde,  men  mildrad 
genom  klokhet,  så  att  den  aldrig  urartar  till  vild  stolthet. 
Han  önskar  seger  och  ära,  men  viker  för  fienden  då  nöd- 
vändigheten fordrar.  Han  gråter  då  han  är  i  fara  att  för- 
lora segern  under  kapplöpandet,  men  han  rasar  icke  mot 
sig  sjelf  som  Ajax  då  han  förlorar  mot  Ulysses.  Minerva 
som  skyddar  alla  dem  som  föcena  klokhet  med  tapperhet, 
är  äfven  hans  beskydderska. 

Hector  är  den  sublimaste  och  ädlaste  caracteren  i  Ilia- 
den.  Som  krigare  och  menniska  är  han  mer  än  Achilles  af 
hvilken  han  ej  heller  i  skönhet  och  storhet  öfverträffas. 
Achilles  framgår  med  oemotståndelig  styrka  som  enskilt 
krigare;  Hector  äfvenså,  men  leder  tillika  såsom  Fältherre 
slagtningens  gång  och  härens  rörelser.  Han  är  egenteligen 
den  ende  som  skyddar  Tröja;  ingen  olycka,  ingen  fara 
nedslår  honom.  Han  störtar  vanmäktig  ner  för  en  sten 
som  Ajax  kastat  emot  honom,  men  skyndar  åter  i  slagt- 
ningen  så  snart  han  återhämtat  sig;  genomvakar  hela  nat- 
ten i  rådplägningar  och  börjar  med  solen  slagtningen  åter, 
tränger   genom    Grekiska   förskansningarna,  kastar   eld    i 

-    268    — 


1808—1816 

flottan  och  nerlägger  Patroclus.  Han  faller  väl  för  Achil- 
les;  men  nästan  alltid  måste  den  bildade  tappre  vika  för 
den  rå,  ursinniga  styrkan.  I  humanitet  öfverträffar  han 
Achilles,  och  man  ser  lätt  att  Hector  tillhör  ett  folk  som 
var  vida  före  Grekerna  i  bildning.  Hector  är  ej  blott  hjelte 
utan  äfven  menniska.  Han  afskyr  sin  Brors,  Paris',  för- 
brytelse, men  älskar  honom  ändå  med  broderlig  kärlek, 
så  snart  han  uppfyller  sin  pligt  mot  fäderneslandet.  Den 
mer  förförda  än  lastfulla  Helena  förolämpar  han  aldrig,  är 
tvertom  alltid  hennes  beskyddare.  Han  älskar  ömt  sin 
Andromache,  hänger  med  hela  sin  själ  vid  sin  son  Astyanax, 
men  öfverger  begge  då  ära  och  pligt  kalla  honom  tillbaka 
till  striden.  Aldrig  förfaller  han  i  ett  sådant  raseri  att  han 
öfverser  faran;  han  inser  den,  känner  det  förskräckliga  deri, 
vacklar  ofta  som  dödlig  menniska;  men  han  upplyfter  sig 
äfven  genom  sin  själsstorhet  öfver  dessa  menniskonaturens 
svagheter.  Då  han  i  sitt  blod  med  döende  stämma  bönfaller 
hos  den  smädande,  känslolösa  Segraren  om  begrafningens 
gunst  (ett  vigtigt  föremål  efter  den  tidens  tänkesätt);  då 
Achilles  hotar  hans  döda  kropp  med  all  möjlig  nesa  och 
skymf,  och  han  då  icke  förbannar  honom  utan  endast  mildt 
varnar  för  de  hämnande  Gudarna;  hvem  fylles  ej  då  af  med- 
lidande för  den  mensklige  Hector,  hvem  hatar  ej  då  den  vilda, 
rå,  hämndgiriga  Achilles?  —  Det  är  kanske  ett  af  de  väsendt- 
ligaste  fel  i  Iliaden,  att  Hector  genom  sin  caracter  och  sitt 
handlingssätt  fixerar  på  sig  ett  vida  högre  intresse  än  Achil- 
les som  annars  skulle  vara  hufvudpersonen.  Emedlertid 
härleder  sig  detta  tilläfventyrs  mest  från  våra  mera  för- 
ädlade Morahska  begrepp.  För  Homeriska  Tiden  var  för- 
hållandet annorlunda.  Hvad  som  i  detta  afseende  kan  sägas 
om  Hector,  inträffar  äfven  till  en  stor  del  på  Turni  caracter, 
i  iEneiden. 

Agamemnon  var  ej  så  stor  som  de    andra    Heroerna; 

—    269    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

men  skönheten  och  majestätet  af  hans  gestalt  var  beundrans- 
värd. I  hans  ögon  och  min  fann  man  Jupiters  värdighet; 
såg  man  hans  breda  bröst  och  skullror,  så  trodde  man  sig 
se  Neptun  eller  Mars.  Hvarför  H.  alltid  så  fullständigt 
målar  sina  Heroers  yttre  gestalt.  I  rikedom  och  makt  öfver- 
träffade  han  alla;  men  i  hjeltekraft  och  visdom  öfverträffa- 
des  han  deremot  af  flere.  Han  var  hela  Härens  anförare; 
och  hans  makt  gjorde  honom  till  stolt,  öfvermodig,  girig  och 
trotsig.  Ett  drag  af  feghet  går  genom  hela  hans  caracter. 
Han  gjorde  flera  gånger  förslag  att  vända  om  och  upphäfva 
belägringen,  och  tog  sin  tillflykt  till  förställning  när  han 
fruktade  Nationens  vrede.  Blott  understundom  bemannade 
han  sig  till  hjeltemodig  tapperhet.  Antalet  och  vigten  af 
hans  bedrifter  är  dock  ringa  när  de  jemföras  med  de  förut 
nämnda  Heroernas. 

Menelaus,  Agamemnons  Bror,  var  en  stor  skön,  bred- 
skuldrig  man,  men  en  hjelte  blott  af  andra  rangen  /^.aA^ay.o; 
m/j/Y-y,;.  Det  är  i  allmänhet  mer  hämdgirighet  och  upp- 
lågande passion  än  stilla  mod  som  hänför  honom  i  stri- 
den. Som  Talare  uttryckte  han  sig  med  värma  och  klin- 
gande stämma  (pory  ayai^oc),  kort  men  kraftigt  och  på  sa- 
ken. I  hans  tanke-  och  handlingssätt  framlyser  ofta  mildhet. 

Paris  eller  Alexander,  Priami  son,  var  utmärkt  skön 
och  älskvärd.  Hans  fina  utbildade  känsla  visade  sig  i 
hans  böjelse  för  det  sköna.  Således  hade  han  af  de  bästa 
konstnärer  i  sin  Nation  låtit  bygga  sig  ett  eget  präktigt 
Palats  II.  VI:  313,  han  hade  utmärkt  böjelse  för  Musik  II. 
III:  54,  använde  mycken  omsorg  på  en  prydhg  klädsel,  II. 
III:  392,  och  till  och  med  på  prydnaden  af  sina  vapen  II. 
III:  17,  II.  VI:  321.  Men  just  denna  finare  känsla  för  det 
sköna  var  äfven  källan  till  hans  passion  för  quinhg  skönhet. 
Paris  är  i  Iliaden  en  alldeles  egen  caracter.  En  högre  och 
finare  bildning  än  Grekernas  då  varande  framlyser  öfverallt 

—    270    — 


1808—1816 

hos  honom.  Men  just  emedan  en  sådan  bildning  lätteligen 
förer  till  veklighet  och  Asiatisk  yppighet,  syntes  han  dem 
äfven  föraktlig.  Emedlertid  var  Paris  ingen  vekling;  han 
saknade  icke  kraft  och  mod;  och  det  behöfdes  blott  en  all- 
varsam påminnelse  om  hans  pligt,  sådan  som  han  fick  af 
Hector,  så  följde  han  villigt  i  slagtningen,  och  utmärkte  sig 
der  genom  lysande  bedrifter. 

Hela  denna  class  af  yngre  Heroer  öfverensstämma  alla 
deri  att  hvar  och  en  är  tapper;  men  hvar  och  en  yttrar 
likväl  sin  tapperhet  på  ett  särskilt  sätt.  Den  ena  är  tapper 
af  grundsats  (Hector)  den  andra  af  Temperament;  den  ena 
dristig,  den  andra  försigtig;  en  häftig  och  egensinnig,  en 
annan  äfven  häftig,  men  böjhg.  Den  ena  är  mild,  den  andra 
grym;  den  ena  stolt  och  uppblåst,  den  andra  blygsam  och 
modest.  Den  ena  är  fåfäng  öfver  sin  makt,  den  andra  öfvcr 
sin  styrka,  den  tredje  öfver  sin  börd.  Med  ett  ord  IHaden  är 
ett  galleri  af  särskilta  menniskocaracterer,  icke  fint  psycho- 
logiskt  utbildade  som  i  nyare  sesthetiska  producter,  men 
likväl  med  starka  och  afgörande  drag  skilda  från  hvarandra. 
En  person  utan  ganska  bestämd  caracter  förekommer  ej  i 
IHaden.  Allt  har  der  ett  eget  ansigte,  egna  drag,  tilläfven- 
tyrs  ofta  groft  bildade,  men  dock  igenkänhga.  Och  häri 
röjer  sig  äfven  Homeriska  Poesiens  objectivitet  och  bestämda 
individualitet. 

De  gamles  caracterer  i  Iliaden  contrastera  märkeligen 
med  de  yngres.  En  bland  de  förnämsta  ibland  dem  är 
Nestor,  kung  öfver  Pylierna,  redan  öfver  70  år  gammal. 
Redan  som  yngling  hade  han  utmärkt  sig  genom  styrka 
och  mod,  men  ännu  mer  genom  inträngande  förstånd,  så 
att  gubbar  och  männer  redan  då  lyssnade  till  ynghngens 
råd.  Åtminstone  berättar  han  så  om  sig  sjelf  II.  I:  261 — 273. 
Genom  en  lång  erfarenhet  hade  detta  förstånd  hunnit  till 
ännu  mera  mognad,  och  Gubben  kände  denna  öfverlägsen- 

—    271    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

het,  och  yttrade  den  fritt.  Alltid  är  hans  rådslag  det  visaste, 
hans  vältalighet  ren  och  enkel.  Den  strömmar  Ijufvare 
än  honing  från  hans  läppar.  Hvad  som  isynnerhet  utmär- 
ker honom  är  den  hos  ålderdomen  vanliga  pratsjukan  och 
vidlyftigheten,  berömmet  af  fordna  tider  och  klagan  öfver 
de  närvarandes  depravation.  Alla  hans  tal  bära  pregeln 
däraf,  men  tillika  af  practisk  lefnadsvishet  samlad  genom 
en  lång  erfarenhet.  Dessutom  tillvinner  han  sig  genom 
sin  ädla  öppenhjertenhet,  sin  frimodighet  i  lof  och  tadel, 
utan  afseende  på  personen,  och  genom  den  eld  och  liflighet 
som  han  visar  både  i  striden  och  rådplägningen,  allas  hjer- 
tan.  Det  är  patriarkaliskt  och  verkligen  rörande  att  se  den 
vördnad  och  uppmärksamhet  hvarmed  alla  äfven  de  vil- 
daste Heroer  bemöta  Nestor  och  afhöra  hans  ofta  nog  långa 
förmaningar.  Han  är,  i  vishet  och  råd,  liksom  en  Far  för 
dem  alla.   Det  är  en  Idyll  inkastad  midt  i  stridsbullret. 

En  motbild  till  Nestor  är  Ulysses.  Han  hade  ej  de  andra 
Heroernas  storhet  men  var  dock  en  kraftfull  man,  af  ett 
ärevördigt  utseende.  Ibland  alla  hade  han  största  skarp- 
sinnighet och  fintlighet  och  fann  hastigt,  äfven  i  den  mest 
invicklade  och  brj^dsamma  belägenhet,  det  säkraste  och 
bästa  medlet.  Derför  kallas  han  också  ^oXuar.ric,  r.oku- 
{7.71/ avo;,  ^^^  /J.yiTiv  axaXavTo?.  Han  var  själen  i  företaget, 
äfvensåsom  Achilles  var  dess  arm.  Ulysses  beviste  genom 
många  bedrifter  att  det  ej  saknades  honom  mod  och  styrka; 
men  en  mångfaldig  erfarenhet  hade  lärt  honom  att  klokhet 
och  list,  samt  förmågan  att  skicka  sig  i  alla  lägen  förmår 
mera  än  rå  tapperhet.  Detta  var  alltså  grunddraget  i 
hans  caracter  versutus,  rroXurpoTro;  OSuccreu;.  Derför  är 
äfven  Minerva  hans  största  beskydderska.  I  hvarje  ange- 
lägenhet rådde  eller  handlade  han  med  Nestors  vishet; 
men  han  hämtade  den  mindre  ur  Erfarenheten  än  ur  djupet 
af  sin  egen  själ.     Nestor  är  en  from  klok  pratsjuk  gubbe; 

—    272    — 


1808—1816 

Ulysses  talar  med  den  kraftfulle  mannens  hela  liflighet. 
Nestor  handlar  med  enkel  klokhet;  Ulysses  med  slug  list. 
Nestor  talar  ofta  sjelf  med  ädel  sjelfkänsla  om  sina  be- 
drifter och  sin  vishet;  den  sluge  Ulysses  tyckes  ej  en  gång 
känna  sitt  eget  värde.  —  Svårigheten  att  poetiskt  be- 
handla en  sådan  caracter. 

Priamus  tyckes  ha  varit  äldre  än  Nestor.  Deltar  ej  i 
striden,  den  han  från  murarna  betraktar.  I  klokhet  och 
pratsjuka  liknar  han  Nestor.  Han  är  en  öm  Far  som  rörande 
klagar  öfver  sina  barns  förlust;  och  för  att  återköpa  Hector 
vågar  han  allt.  Man  tadlar  hans  svaghet  att  ej  påstå  Hele- 
nas utlefvererande;  men  dessa  omständigheter  stå  alla  i 
skuggan,  och  vi  kunna  ej  dömma  dem.  Antenor  är  den  ende 
som  yrkar  det  med  if ver;  men  tilläf ventyrs  var  Paris'  anhang 
för  stort. 

Det  förekommer  i  Iliaden  inga  egentliga  Fruntimmers- 
caracterer;  ty  Helena,  Hecuba,  Andromache,  Briseis  delta 
ej  på  något  verksamt  sätt  i  handlingen.  Deremot  flere  i 
Odyssen.  lUaden  föreställer  mera  en  offentlig  handhng, 
hvari  efter  de  gamles  begrepp  Fruntimerna  ej  kunde  ha 
någon  röl.  Odyss.  åter  är  mera  en  målning  af  enskilta 
Lefvernet,  en  Episk  Idyll  der  äfven  Fruntimerna  framträda 
handlande  t.  ex.  Penelope,  Calypso,  Circe,  Eurj^cleia. 

Det  är  för  öfrigt  något  utmärkande  i  Homers  caract. 
att  han  aldrig  beskrifver  någon  hjeltes  caracter.  I  moderna 
poesien  är  detta  mycket  brukligt.  Oriktigheten  häraf. 
Hos  Homer  deremot  uttrycker  sig  caracteren  alltid  genom 
handlingssättet,  ofta  genom  de  omärkhgaste  och  obetyd- 
ligaste drag. 

Om  mythologien  i  Iliaden. 

All  Episk  Poésie  fordrar  nödvändigt  såsom  Substrat  en 
Mythologie.     Det  är  Epopens  vingar  hvarmed  den  lyfter 

—    273    — 

IS— 183654.   Tegnér,  famlade  skrifter.  II. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

sig  från  hvardagslifvet.  Men  skall  den  ha  någon  poetisk 
effect,  så  måste  den  åtminstone  ej  vara  motsagd  af  allmänna 
Folktron.  All  Mythologie  i  sednare  poémer  är  kall  allegori, 
kraftlös  personification  af  abstrakta  begrepp.  Vi  tro  på 
en  Gud,  ej  på  Gudar.  Den  episka  Poesiens  tidehvarf  är 
härigenom  förbi. 

En  undersökning  om  de  religiösa  och  Poetiska  idéernas 
ursprungliga  förening  hör  ej  hit.  Här  är  blott  frågan  om 
den  Homeriska  Mythologien,  eller  som  man  äfven  kallar 
det  det  underbara  i  Ihaden,  sådant  det  nu  förefinnes.  Detta 
underbara  består  dels  i  den  öfvermenskliga  styrka  och  mod 
hvarmed  Homers  hjeltar  utföra  bedrifter  för  h vilka  han  sjelf 
förklarar  sina  samtida  för  svaga;  dels  i  Gudarnas  omedelbara 
deltagande  i  handlingen,  antingen  genom  personhgt  med- 
verkande eller  genom  naturfenomener  eller  genom  konst- 
verk (t.  ex.  Achille's  vapen).  Ty  Homers  hjeltar  bära  en 
rustning  under  hvars  tyngd  vanliga  menniskor  skulle  ner- 
digna;  kasta  spjut  och  stenar  som  förenade  mennisko- 
krafter  nu  knappast  förmå  röra;  strida  med  otrötteliga  kraf- 
ter från  morgon  till  afton;  hämma  som  ett  bollverk  en  hel 
armé,  eller  utbreda  flykt  och  nederlag  deribland,  och  öfver- 
skrida  i  hvarje  passion  vrede,  hämd  etc.  gränsorna  af  den 
bland  oss  vanliga  menniskonaturen.  Men  äfven  högre  och 
lägre  Gudar  ta  omedelbart  del  i  alla  vigtigare  handlin- 
gar, leda  hjeltarnas  rådslag,  fylla  dem  med  mod,  strida 
tillhopa  med  dem,  rädda  den  fallne,  hela  den  sårade  etc. 
åska,  blodregn.  Fördelen  häraf  för  Poesien.  —  Huru  H. 
föreställer  sina  Gudar.  Homers  Gudar  ha  l:o  en  kropp,  till 
form  och  organisation  lik  den  menskliga  men  fullkomhgare. 
Ej  blod  utan  7/00  II.  V:  340,  vidare  aö-xvaroi  ymi  ayyjpco!;. 
Öfverträffa  menniskokroppen  i  storhet,  tyngd,  hastighet, 
skönhet.  Uppenbara  sig  i  colossal  gestalt.  II.  XXI:  407. 
Axlarna  knaka  under  Gudarnas  tyngd  och  jorden    bäfvar. 

—    274    — 


1808—1816 

II.  V:  879,  I:  530.  Mars  skriker  som  10000.  V:  859.  Med  3 
steg  går  Neptun  från  Tröja  till  Aegae.  XIII:  20.  Eldiga 
ögon,  rosiga  kinder,  hvit  hud,  långt  skönfärgadt  hår  o.  s.  v. 
- —  Häri  upptäckes  lätt  sträfvandet  till  att  bilda  ett  Ideal 
af  sinnlig  skönhet.  Tillhör  bildande  konsten.  Jup.  ideal  af 
HerrskareMajestätet.  Apollo  af  manlig  skönhet  o.  s.  v. 
Caracteristika  äro  dock  Apollos  långa  gullfärgade  hår, 
Neptuns  svarta  lockar,  Junos  hvita  armar,  Minervas  blå 
ögon,  Auroras  rosenfingrar,  Aphrodites  retande  hals.  Dock 
förekommer  några  barbariska  drag.  Vulcan  haltar,  Hecate 
har  3  hufvun,  Chimsera,  Echetus,  Cerberus,  Centimanerna, 
Hästen  Arion  ^tiov  yzwo^.  Gudarna  kunna  såras  af  men- 
niskor.  Dessa  idéer  äro  quarlefvor  af  en  råare  tid.  2:o.  I 
Moraliskt  hänseende  ännu  mindre  idealiseradt.  Gudarna 
veta  allt,  7:avTa,  Ta  xéovTa,  Ta  TécGojLf-sva,  Trpo  T'sovTa,  leda 
menniskorna  med  sina  råd,  undervisa  dem  i  konster  och 
slöjder.  Men  Gudar  kunna  bedragas  af  Gudar,  ja  af  menni- 
skor.  I  moraliskt  hänseende  äro  de  föga  annat  än  Copior 
af  sin  tids  menniskor.  De  hata  eller  älska  af  bhnd  passion 
såsom  menniskorna,  straffa  de  uraktlåtande  af  offer,  känna 
alla  menskliga  passioner,  ärelystnad,  vrede,  vällust  o.  s.  v. 
Dessa  passioner  ej  mildrade,  de  träta  och  slås,  äro  trogna 
bilder  af  sin  tids  menniskor.  —  Huru  oriktigt  Homer  blif- 
vittadlad  härföre.  Assimilations  lag.  Efter  tiden.  Passioner 
nödvändiga  för  Poetiska  Machineriet, 

Grekerna  hade  en  mängd  sådana  Gudomligheter.  Ty 
då  alla  oförklarliga  phsenomen  i  Natur  eller  menniskosjäl, 
alla  obekanta  orsaker  till  deras  handlingar  och  öden  skulle 
ha  ett  gudomligt  väsen  till  förklaringsgrund,  så  skapades 
för  hvarje  naturfenomen,  för  hvarje  passion  en  ny  Daemon. 
Häraf  Gudarnas  olika  caracterer,  och  vidare  classification. 
Genealogi.  Jämf.  med  Kungarna  och  Heroer.  En  allmän 
Guda-  och  menniskoregent,  åskguden,  Zevs.    Lik  kungarna 

—    275    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

fördelte  han  regeringen  bland  barn  och  syskon.  Dessa  ut- 
göra andra  dassen,  avavrs;.  Hvarje  af  dem  har  en  syssla 
ritj.-n  eller  yepa;  vakar  för  bibehållandet  af  någon  del  af 
naturen,  eller  Konstfärdighet  t.  ex.  Apollo  för  ljuset,  Vul- 
canus  för  metallkonsten.  Vidare  äro  de  verldsstyrarns  råd, 
församlas  i  Olympsalarna.  Hvar  och  en  af  dessa  har  sitt 
rike,  Naturföremålen  som  han  förestår  (Diana  regina  sil- 
varum)  eller  de  orter  der  han  i  synnerhet  äras  som  Natio- 
nalgud. På  andra  dassen  följer  den  3:de  eller  ^r,,ao? 
deorum,  väsenden  hvarunder  blott  enskilta  naturföremål 
stå,  flodgudar.  Najader,  Hamadryader,  och  som  uppväcka 
enskilta  mindre  allmänna  och  beständiga  passioner  såsom 
afund,  Täflan  (i?i;)  Fruktan  (a'o[iy;).  Alla  Heroernas  före- 
träden öfverfördes  på  Gudarna.  Bebo  pallats,  indela  sin 
dag  mellan  rådplägning  och  gästabud,  ha  kostbara  kläder, 
vapen,  vagnar  o.  s.  v. 

Dessa  äro  hufvuddragen.  Öfverensstämma  dock  alla 
däri  att  de  ansågos  såsom  omedelbara  orsaker  till  alla  utom- 
ordenthga  naturphenomener  äfven  som  till  alla  utmärkta 
tankar,  beslut,  handlingar.  Man  måste  betrakta  dessa 
Myther  ej  såsom  allegorier,  ej  såsom  blotta  personifierade 
begrepp  eller  poetiska  fictioner,  utan  som  verkeligen  hand- 
lande väsen,  hvars  existence  Greken  trodde.  Häraf  före- 
faller regeln  hos  dem  intersit  nisi  dignus  vindici  nodus. 
Väl  ges  det  flere  Myther  som,  då  phys.  eller  abstracta 
idéer  ha  gifvit  anledning  dertill,  tyckas  vara  blotta  alle- 
gorier. Men  äfven  härvid  tänkte  Grekerna  på  ett  verkligt 
existerande  väsen.  All  kraft  var  hos  dem  personifierad. 
Samma  är  förhållandet  med  physiska  och  cosmogoniska 
Fablerna.  Man  säger  t.  ex.  Elementerna,  deras  attractiva 
och  repulsiva  krafter  utmärktes  genom  Fabeln  om  spw? 
och  épi?.  Det  synes  tvifvelaktigt  om  dessa  begrepp  ännu 
kunnat  vara  uppkomna  i  en  sådan  allmänhet.   Den  eviga 

—    276    — 


1808—1816 

natten,  cliaos,  alla  tings  början  är  ett  väsen  som  föder  en 
son,  oupavo;,  och  en  dotter  jn.  Dessa  para  sig,  alltså 
måste  der  vara  kärlek,  spw?.  Här  tänkte  man  sig  hvilan 
som  en  kropp  hvari  en  Dsemon  bodde,  liksom  i  trädet  eller 
floden.  Åtminstone  tyckas  blott  på  detta  sätt  dylika  sagor 
kunnat  få  poetisk  användbarhet.  Att  ett  abstract  be- 
grepp (cosmogoniskt)  från  början  legat  till  grund  derför  är 
väl  troUgt  (Heyne  Coment.  de  origine  &  caussis  Fabula- 
rum  Homericarum)  men  detta  blef  snart  ej  blott  perso- 
nifieradt,  utan  äfven  upphöjdt  till  mythisk  person.  Vi- 
dare härom  framdeles. 

Angående  Homeriska  Mythologiens  ursprung  (efter 
Heyne).  H.  har  ej  diktat  allt;  det  mesta  har  han  emottagit 
från  andra.  Det  gafs  före  honom  Poeter  som  han  hade  för 
ögonen.  Religionsbruk  hos  Greklands  äldsta  invånare  voro 
ganska  ohka.  Enskilta  Familjer  erhöUo  i  början  från  sina 
förfäder  föremål  för  religiös  dyrkan,  dem  de  meddelade 
andra  stammar  tills  de  på  detta  sätt  blefvo  gemensamma 
för  smärre  landssträckor  och  folkstammar.  Ännu  hade 
dessa  Gudar  inga  namn  och  ansågos  blott  såsom  Gudar 
hörande  till  vissa  slägter  (^sot  -axpcoot).  I  sednare  tider  förde 
nya  Colonister  till  Grekland  främmande  Gudar  t.  ex.  Danaus 
och  Cecrops  Egyptiska,  Pelops  Phrygiska,  Cadmus  Phoeni- 
ciska  o.  s.  v.  Härefter  följde  de  hemliga  Secterna  (eller 
Mysterierna)  införda  dels  af  Colonister,  dels  af  sådana  per- 
soner som  antingen  sjelfve  uppfunnit  eller  af  andra  antagit 
vissa  philosophiska  Lärosatser.  Genom  de  vanhgarehgiösa 
samlingarna,  till  äfventyrs  äfven  genom  dem  som  besökte 
Egj'pten  eller  Phenicien,  uppstodo  småningom  försök  att 
förklara  sig  tingens  början  och  ursprung.  1  enlighet  med 
denna  tidens  språk  och  tänkesätt  tillade  man  begrepp 
som  man  genom  abstraction  bildat  egenskaperna  af  ett 
sjelfständigt   väsen.     Detta  hör  till  alla  råa  tiders  philoso- 

—    277    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

pherande.  På  detta  sätt  uppkommo  Cosmogonierna  och 
sedermera  äfven  härutur  Theogonierna,  icke  på  en  gång  och 
i  en  sammanhängande  berättelse,  utan  småningom  och  allt 
efter  som  särskilta  naturfenomener  fastade  uppmärksam- 
heten och  förklarades  olika.  Detta  sätt  att  philosophera 
öfver  tingens  ursprung  som  tillhör  den  äldre  verlden,  för- 
tjenar  föga  namn  af  allegoriskt.  Ty  härvid  var  mindre 
frågan  om  att  finna  en  iklädning  för  sina  tankar,  utan  man 
hade  fast  mer  intet  annat  sätt  att  utti^ycka  sina  känslor  och 
meningar.  Bilden  liksom  uppslukade  begreppet;  det  låg 
väl  deruti,  men  dunkelt  och  outredt.  För  sådana  Cosmo- 
gonier  ligger  alltid  personifierandet  af  Naturkrafter  till 
grund.  Begreppet  om  kraften  fördunklades  småningom, 
och  personificationen  hvarigenom  den  föreställdes  stod  quar. 
Denna  person,  i  början  allegorisk,  blef  med  tiden  historisk 
och  individuell.  Det  allmänna  allegoriska  försvann  för  det 
enskilta  historiska.  Det  allegoriska  apterades  till  poetiskt 
bruk.  Ex.  Apollo,  Zeus,  Neptunus  etc.  Tvistigheten  mel- 
lan Juno  &  Jupiter,  Jupiters  gyldne  kedja. 

Så  synes  saken  ha  stått  då  Homer  uppträdde,  öfversåg 
hela  förrådet  af  poetiska  hjelpmedel  och  anade  en  ny  väg 
hvarpå  den  episka  berättelsen  kunde  förskönas.  Hans  huf- 
vudsakliga  förtjenst  i  detta  af  seende  hgger  nu  deruti  att 
han  upptog  gamla  Cosmogoniska  och  Theogoniska  Fabler 
i  Episka  berättelsen,  hvilka  från  början  voro  bestämda  till 
physikaliska  förklaringar.  Af  dessa  förstod  han  betjena  sig 
såsom  verkeliga  utur  den  äldsta  menniskohistorien  hämtade 
händelser,  och  desse,  som  man  antagit  på  historisk  tro  ifrån 
forn verlden,  blefvo  grunden  till  ett  äfven  så  nytt  som  under- 
bart Mythologiskt  System,  hvari  Gudarna  dels  i  egen  person 
utförde  stora  och  öfvermenskliga  bedrifter,  dels  bistodo 
Hjeltarnas  företag.  Just  häraf  kommer  det  äfven,  att  i 
dessa  fabler  vanligtvis  en  hemhg  mening  synes  ligga  för- 

—    278    — 


1808—1816 

borgad;  men  denna  hemliga  mening  har  alldeles  intet  hän- 
förande till  poeten  sjelf,  hans  närvarande  afsigt  och  det  i 
fråga  varande  stället.  Likväl  bemärkes  den  vid  en  analys 
af  det  poetiska  sammanhanget,  och  frikänner  ej  blott  Poe- 
ten från  allt  tadel,  utan  äfven  tyckes  tillägna  honom  för- 
tjensten  af  en  sinnrik  uppfinning,  och  dessutom  bildar  nyckel 
till  upplysande  af  den  äldre  verldens  tänkesätt  och    språk. 

Den  frågan  alltså  huruvida  Homers  mythologiska  system 
är  allegoriskt  eller  ej,  synes  alltså  på  det  sättet  bäst  kunna 
afgöras,  att  en  mängd  af  dessa  fabler  till  sitt  ursprung  varit 
allegoriska,  eller  personificationer  af  Naturkrafterna;  att 
denna  deras  allegoriska  natur  småningom  öfvergått  till 
Historisk,  som  redan  på  Homeri  tid  var  den  herrskande;^ 
och  att  slutehgen  begäret  att  i  Homers  mythologi  se  blott 
allegorier,  härleder  sig  från  sednare  tider,  då  mythologiens 
historiska  caracter  var  liksom  förnött,  och  dessutom  brag- 
tes  i  collision  med  andra  och  sundare  religionsbegrepp. 

Det  var  en  allmän  tanka,  så  väl  i  Orienten  som  i  det 
gamla  Grekeland,  att  alla  utomordentliga  händelser  hvartili 
man  antingen  ej  noga  visste  den  egentliga  anledningen, 
eller  som  oförmodadt  timade,  tillskrefvos  Gudarne.  I  hvarje 
händelse  hade  en  Gud  del,  hvar  plötslig  och  oförmodad  till- 
dragelse, ja  äfven  företag  som  med  afsigt,  klokhet  och  konst 
utfördes  (t.  ex.  Teucri  båga),  tillskrefvos  Gudarnas  infly- 
tande och  medverkan.  Det  är  icke  otrohgt  att  Homerus 
var  den  första  som  införde  dessa  mythologiska  begrepp  i 
Episka  Poesin.  Men  likväl  tänkte  han  troligtvis  härvid  ej 
på  något  poetiskt  machineri,  utan  berättade  hvad  han, 
enligt  Tradition,  ansåg  såsom  passeradt,  så  vida  han  ansåg 

^  De  gamle  utmärkte  genom  Mars  kropps-  och  sinnesstyrka,  men 
vild  och  obetänksam,  genom  Minerva  mod  och  kraft  med  klokhet, 
genom  Mercur  list  och  förslagenhet.  Homer  gjorde  dem  alla  till 
personer,  som  deltogo  i  handlingen,  då  de  i  sin  början  endast  varit 
symboler  af  abstracta  begrepp. 

—    279    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

det  passande  för  sin  dikt,  och  det  i  sitt  Tidehvarfs  smak  och 
tänkesätt. 

Begreppen  i  detta  Tidehvarf  om  Gudomlighetens  natur 
(se  ofvanföre),  att  man  tillade  den  samma  blott  en  högre  lott 
af  sinnes-  och  kroppsegenskaper,  obekymrad  om  dess  mora- 
liska värde,  och  utan  afseende  på  begreppet  om  helighet 
som  ännu  ej  kunnat  uppkomma.  Det  bör  således  ej  för- 
undra oss  om  hstiga  anslag  och  bedrägerier  äfven  som  hat, 
afund  och  andra  oädla  passioner  förekomma  så  väl  hos 
Gudar  som  hjeltar.  Ty  egentehgen  äro  Homeriska  Gudarna 
ej  annat  än  potensierade  Heroér,  i  physiskt  afseende  be- 
gåfvade  med  större  styrka,  i  moraliskt  med  starkare  passio- 
ner. Det  är  dessutom  förut  visadt  att  blott  ett  sådant 
humaniseradt  Guda-system  är  i  Episka  Poesien  använd- 
bart. I  samma  mån  som  begreppet  om  Gudomligheten 
renas,  i  samma  förhållande  som  man  derifrån  af  skilj  er 
allt  menskligt  och  tillfälhgt,  förfaller  den  till  ett  blott  ab- 
stractionsbegrepp,  utan  poetisk  brukbarhet. 

Enahanda  synes  förhållandet  varit  med  den  genom  de 
äldre  poeterna  till  folktro  öfvergångna  mening  att  nästan 
hvarje  hjelte  härledde  sig  från  Jupiter  eller  en  annan  Gud. 
Detta  hade  troligtvis  i  början  endast  afseende  på  det  gamla 
sättet  att  uttrycka  sig,  hvarefter  t.  ex.  alla  kungar  och 
mäktige  ansågos  för  Jupiters  söner.  På  samma  sätt  kallades 
alla  Poeter  Apollos  söner,  listiga  och  förslagna  menniskor 
för  Mercurii,  tappra  för  Martis  o.  s.  v.  Vilda  sinnen  trot- 
siga genom  kroppstyrka  och  högmod  ansågos  för  Neptuns 
(hafvets)  afkomlingar  t.  ex.  Polyfem.  De  åter  hvars  här- 
komst var  obekant,  i  synnerhet  ur  aflägsna  länder,  ansågos 
för  söner  af  någon  Flodgud  eller  Nymf,  t.  ex.  Asteropa^us, 
son  af  floden  Axius  m.  fl.  Från  en  dylik  grund  härledde  sig 
äfven  de  dikter  hvarigenom  man  föregaf  att  de  som  ut- 
märkte sig  i  någon  konst  eller  färdighet,  troddes  hafva  lärt 

—    280    — 


1808—1816 

den  af  Gudarna,  äfven  som  livar  och  en  som  utmärkte  sig 
genom  naturlig  talent  eller  skönhet  likaledes  hade  det  så- 
som en  skänk  af  Gudarna.  Pandarus  t.  ex.  hade  af  Apollo 
lärt  "konsten  att  handtera  båge.  Antiochus  af  Neptun  och 
Jupitcr  att  styra  stridsvagnen,  Epeus  hade  med  Pallas' 
biträde  timrat  Trojanska  hästen  Od.  VIII:  493  o.  s.  v. 
Äfven  häri  röjer  sig  det  ursprungliga  allegoriska  begrep- 
pet, med  tiden  förändradt  till  ett  historiskt.  De  talrika 
Grekiska  genealogierna  äro  ett  bevis  härpå  som  ej  ansågos 
för  någonting  mindre  än  allegorier.  — 

Den  gamla  tidens  vana  att  föreställa  sina  tankar  under 
sinnebilder  och  myth.  dikter  inskränkte  sig  ej  blott  till 
Cosmogonier  och  Theogonier,  utan  utbredde  sig  äfven  till 
andra  föremål  för  berättelsen,  t.  ex.  till  stora  Naturförän- 
dringar, jordbäfningar,  volcaner,  häftiga  öfversvämningar 
o.  s.  v.  Således  är  t.  ex.  hela  Gigantomachien  i  sin  grund 
ingen  ting  annat  än  föreställningen  om  en  jordbäfning. 
Pelion,  Ossa.  Att  den  förlägges  på  särskilta  ställen  är  följd 
af  jordbäfningar  på  särskilta  orter.  Typhon  och  andra 
vidunder  utmärka  blott  den  frambrytande  underjordiska 
elden.  Pesten  genom  Apollo,  Grekernas  vall  förstörd  genom 
Neptun.  På  samma  sätt  är  Iris  (Regnbågen)  Gudarnas  bud- 
bärarinna,  emedan  regnbågen  synes  sträcka  sig  från  himlen 
till  jordens  (horisontens)  yttersta  ända.  I  alla  dessa  åsig- 
ter  af  Naturen  röjer  sig  ett  poetiskt  sinne;  ty  grunden  för 
all  poésie  är  att  anse  hela  den  yttre  naturen,  allt  sinligt 
phenomen,  såsom  en  bild  af  något  djupare  och  högre,  såsom 
en  symbol  af  det  oändliga.  I  denna  mening  är  också  all  poé- 
sie allegorisk;  men  i  den  objectiva  poesien  måste  nödvändigt 
denna  allegoriska  caracter  förbytas  till  historisk,  hvilket 
åter  förhåller  sig  tvert  om  i  den  moderna  Poesien.  För«de 
gamle  var  den  allegoriska  kärnan  hvarifrån  all  dikt  ut- 
vicklat  sig  för  aflägse;  de  stadnade  vid  det  historiska  skalet. 

—    281    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Vi  åter  med  vår  sentimentala,  philosopliiska  bildning, 
förgäta  det  yttre  och  fästa  oss  hufvudsakligen  vid  det 
inre.  De  gamle  sökte  Formen,  vi  formens  betydelse.  De 
gamle  betraktade  allegorien  såsom  verklighet,  vi  verkUg- 
heten  som  allegorie.  — 

Det  gafs  vidare  äfven  före  Homer  Fabler  af  ethiskt  inne- 
håll som  äldre  Poeter  hade  diktat  i  den  afsigt  antingen  att  i 
ett  exempel  göra  en  moralisk  sanning  åskådlig,  eller  symbo- 
liskt uttrycka  sjelfva  läran.  Sådan  är  t.  ex.  fabeln  om  Ate 
II.  XIX:  91.  När  någon  hastigt  blir  slagen  med  vansinnig- 
het och  dårskap,  och  förblindad  fattar  olyckliga  anslag, 
eller  hänföres  af  passionerna,  så  är  det  Ate,  Jupiters  dotter 
som  förledt  honom.  Hon  smyger  sig  stilla  omkring,  vidrör 
knappt  jorden,  för  att  beteckna  huru  omärkhgt  sinnet 
hänföres  af  passionen.  —  I  denna  Gudinnans  följe  äro  Litae 
II.  IX:  498,  hvarigenom  man  godtgör  det  onda  man  begått 
af  passion;  de  komma  haltande  och  med  rädda  blickar  och 
kunna  ej  följa  den  hastiga  Ate.  Här  är  ett  blott  Begrepp 
symboliskt  uttryckt.  Här  är  en  mera  allegorisk  änMythisk 
person.    Orsaken  dertill. 

Men  det  ges  äfven  andra  Fabler  af  samma  ursprung  som 
Homer  förvandlat  i  berättelser  och  verkehga  händelser, 
och  der  han  således  genom  ett  exempel  vill  göra  en  ethisk 
sanning  åskådlig.  Så  synes  t.  ex.  fabeln  om  Circe  endast 
vilja  uttr}xka  huru  genom  vällust  menskligheten  förned- 
ras till  djuriskhet.  Af  samma  beskaffenhet  är  Fabeln  om 
Sirenerna.  Emedlertid  äro  dessa  Mythiska  Personer,  —  I 
samma  anda,  och  med  samma  Mythiska  dikter  berättar 
han  äfven  hjeltarnas  och  deras  förfäders  bedrifter,  hvarvid 
alltid  hans  berättelse  har  någon  grund  i  Traditionen. 


—    282 


1808—1816 


Om  stilen,  språket  m,  m.  i  Iliaden. 

Hvarje  Poet  har  en  egen  styl,  uttrycket  af  hans  indi- 
viduahtet.  Homer  såsom  representant  af  sitt  Tidehvarf, 
uttrycker  egenteUgen  mera  dess  än  fin  egen  individualitet. 
Svårigheten  att  bedömma  Horners  stil.  Vi  känna  ej  ordens 
alla  bemärkelser,  äro  okunniga  om  pronuntiation  o.  s.  v. 
Mången  fin  skönhet  i  uttrycket  som  för  Grekerna  varit 
kännbar  går  för  oss  förlorad.  Oaktadt  allt  detta,  återstår 
ännu  många  skönheter  i  Homeriska  Stylen  som  af  oss  kunna 
senteras.  Den  är  i  allmänhet  kraftig  liksom  hans  hjeltar. 
Den  är  enkel  och  sig  lik  från  början  till  slut;  inga  antitheser, 
inga  frågor,  inga  småaktiga  metaphorer;  allt  är  stort  och  sim- 
pelt, inga  blixtrar,  men  fortfarande  ljus.  Den  är  alltid 
passande  till  sitt  ämne,  ehuru  omvexlande  detta  må  vara. 
Den  har  en  utmärkt  grad  af  sinnlig  hflighet  och  åskådlighet. 
Den  har  poetisk  fullständighet  och  trohet. 

Denna  fullständighet  är  ett  bland  de  utmärktaste  drag 
i  Homeriska  Poesien.  Han  målar  allt,  äfven  hvad  vi  anse 
för  småsaker,  noga  och  fullständigt,  t,  ex.  då  Ulysses  med 
Chryseis  landar  II.  1:430.  »När  de  hunnit  till  den  djupa 
hamnen,  refvade  de  segeln  och  lade  dem  i  det  svarta 
skeppet;  masten  nedhissade  de  med  tåg  och  gömde  den  på 
sitt  ställe;  derefter  drefvo  de  med  årorna  skeppet  till 
landningsstället,  kastade  ankar  och  befästade  det  med 
rep.»  Äfvenså  omständhgt  beskrifves  Agamemnons  klädsel 
II:  43,  huru  han  först  tog  den  mjuka  vesten  den  ny  virkade, 
sedermera  den  vida  kappan  cpapo?,  sedermera  skorna,  så 
spiran  och  svärdet  o.  s.  v.  När  Achilles  svär  vid  sin  spira 
så  omtalar  han  omständligt  huru  den  blifvit  gjord,  huggen 
från  sin  stam  på  bergen,  löf  och  bark  afskalade  o.  s.  v. 
Då  detta  sker  med  föremål  som  vi  efter  vårt  begrepp  anse 

—    283    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

för  ringa,  ja  äfven  låga,  så  kan  det  hos  vanliga  läsare  ej 
annat  än  väcka  en  vidrig  känsla.  Mig  synes  likväl  alltid 
sådana  ställen  sköna  dels  genom  sin  trohet,  dels  äfven  genom 
den  bestämda  bild  de  erbjuda  Inbillningen.  Bilden  må 
vara  så  liten,  så  obetydlig  som  helst;  det  är  ändå  alltid  en 
egen,  bestämd  bild.  Af  vida  större  effect  är  denna  fullstän- 
dighet, då  en  i  sig  sjelf  stor  och  imposant  scéne  derigenom 
utmålas  t.  ex.  II.  I:  43.  »Vredgad  gick  han  på  Olympens 
höjder.  Kring  hans  axlar  hängde  bågen  och  det  kringläckta 
kogret.  Pilarna  klingade  på  den  vredgades  skuUror;  men 
han  framgick  som  natten  etc.» 

Horners  stil  är  vidare  naturlig,  i.  e.  alltid  passande 
och  öfverenstämmande  med  det  ämne  som  afhandlas.  Jag 
talar  här  ej  om  den  imitatifva  Harmonien  i  flere  ställen, 
hvilken  man  ända  till  barnslighet  anmärkt  hos  de  gamle. 
Onekhgt  är  att  den  finnes  hos  Homer,  men  det  är  barnsligt 

att  sätta  ett  förstört  värde  derpå.  — -I  språk,  som  i  sig 

sjelfva  äro  målande,  (och  det  äro  alla  språk  som  ännu  ej 
blifvit  mycket  odlade)  är  en  sådan  imitativ  harmoni  lätt, 
och  infinner  sig  sjelfmant,  utan  att  man  behöfver  hos 
Poeterna  beundra  någon  utmärkt  konst  dervid.  Men  här 
är  frågan  om  sanningen  och  egenthgheten  af  hvart  uttryck, 
dess  öfverensstämmelse  med  tanken,  bilden,  den  talande 
Personens  caracter  o.  s.  v.,  med  ett  ord  om  uttryckets 
aesth etiska  sanning.  Exemplen  förekomma  nästan  i  hvarje 
rad.  I  detta  afseende  äro  Homers  Tal  alla  mästerliga. 
Iliadens  Dramatiska  Form.  Alla  dessa  Tal  passa  fuUkomligen 
icke  blott  till  omständigheterna  hvari  de  hållas,  utan  äfven 
till  den  talandes  Caracter.  Derför  är  dem  emellan  en  så 
stor  skillnad.  De  gamle,  såsom  Nestor,  Phosnix  m.  fl. 
tala  alltid  vidlyftigt,  med  stolthet  öfver  sin  större  Erfaren- 
het och  med  förtroende  till  den  vördnad  man  är  skyldig 
ålderdomen.     Heroernas  Tal  deremot,    som    afgjorde   sina 

—    284    — 


1808—1816 

tvister  snarare  med  svärdet,  än  med  ord,  äro  vanligtvis 
korta  och  vilda. 

Stilen  i  Iliaden  är  äfven  målande  och  sinUgt  bildande 
mera  än  i  något  annat  Poem.  Hela  Iliaden  är  ett  Galleri 
af  Målningar.  Nästan  aldrig  stöter  man  på  blotta  begreppet; 
det  är  alltid  bilden  som  visar  sig.  Häri  ligger  väl  äfven 
till  en  stor  del  förtjensten  i  sjelfva  språket,  som  är  mera 
målande  än  något  nu  kändt  tungomål.  Vidare  äfven  deri,  att 
Homer  på  sin  tid  ej  ansåg  någon  bild  för  låg.  Kunde  före- 
målet blott  lifligt  och  sant  skildras,  så  gjorde  han  det, 
utan  afseende  på  någon  rangordning  rörande  dess  värdighet. 
Homers  beskrifningar  äro  mångfaldiga  och  allmänt  beun- 
drade, eller  rättare  hvarje  rad  är  en  beskrifning.  En  sär- 
skilt uppmärksamhet  förtjena  hans  Beskrifningar  om 
slagtningarna.  Efter  den  tidens  seder  lefvererade  man 
inga  egentliga  fältslag;  det  var  snarare  Envigesstrider 
mellan  enskilta  Heroer,  hvari  arméerna  först  då  deltogo 
när  en  sårad  eller  fallen  hjelte  borde  försvaras.  Man  fäktade 
ej  i  bestämd  ordning,  utan  här  och  der,  allt  som  Tillfällig- 
heten eller  Modet  förde  en;  kroppsstyrka,  adresse  och  Mod 
afgjorde  här  allt.  Äfven  kunde  hjeltarna,  då  man  fäktade 
fman]  mot  man,  vinna  tid  att  genom  Tal  yttra  sina  tankar. 
Ohkheten  i  tänkesätt,  mod,  styrka,  i  vapen,  i  anseende, 
i  passion  emellan  dem  som  sålunda  stötte  på  hvarandra, 
måste  ge  anledning  till  en  stor  mångfaldighet  i  stridssce- 
ner. Denna  mångfaldighet  var  alltså  för  Homer  historiskt 
gifven,  och  ej  uppfunnen.  Men  sammanställningen  deraf 
och  den  lefvande  beskrifningen  är  hans  verk.  På  slagtfältet  vi- 
sade sig  alla  de  hos  en  hjelte  väsen dthga  egenskaper,  kropps- 
styrka, adresse,  mod;  der  var  således  hans  egentliga  heders- 
ställe. Poeten  måste  här  betrakta  honom  med  beundran. 
Alla  Homers  Bataljer  äro  fullständiga  målningar,  som  före- 
ställa objectet  successift  från  sitt  första  ursprung  ända  till 

—    285    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

dess  fulländande,  och  innehålla  äfven  de  minsta  ofta  träf- 
fande drag.  Härigenom  ha  de  också  den  högsta  grad  af 
åskådlighet  som  i  Poésie  är  möjlig.  Ett  bevis  på  fruktbar- 
heten af  Homers  imagination  är  äfven  den  oändliga  varie- 
teten  i  bataljer.  Hvarje  strid  är  olika,  hvar  hjelte  omkommer 
eller  såras  på  olika  sätt.  Han  talar  häröfver  med  sin  van- 
liga fullständighet  och  med  anatomisk  insigt.  Alla  hans 
bataljer  äro  också  fulla  af  lif  och  rörelse.  De  hänföra  Lä- 
saren som  en  ström.  Alla  sidor  af  menniskocaracteren, 
vrede,  rädsla,  hämnd,  sorg,  glädje  utvickla  sig  deri.  Upp- 
fattar äfven  i  sin  beskrifning  ofta  små  drag,  som  dock  måla 
föremålet  på  en  gång.  II.  Hl:  156.  Härigenom  målas 
Helenas  skönhet  tydligare  än  genom  den  vidlyftigaste  be- 
skrifning. Eller  då  Paris  omtalar  'A/aiSa  y.aXXtyuvaf/.a,  så 
skildrar  han  genom  detta  Epithet  sin  caracter. 

Homer  har  en  mängd  af  Epitheter.  Hit  höra  a)  Patro- 
nymica  såsom  Peliden,  Atriden,  Priamiden  o.  s.  v.  På  en 
tid  då  ännu  ej  några  egentliga  tillnamn  voro  brukliga, 
var  detta  nödvändigt  hvarför  man  äfven  ofta  i  Prosa  finner 
Faderns  namn  tillfogadt.  Dessutom  lifvade  alltid  ett  dy- 
likt upprepande  ett  vördadt  minne,  och  ansågs  som  en 
slags  hederstitel,    b)  Epitheter  som  uttrycka  någon  särskilt 

synnerhg  egenskap  hos  personen  eliers  åken. L'kaså  de 

snabba,  de  svarta,  de  bukiga,  de  hafsvandrande  skeppen, 
det  svarta,  purpurfärgade,  ofruktbärande  hafvet  o.  s.  v. 
Större  delen  af  dessa  bidraga  ganska  mj^cket  till  stilens  för- 
sinligande.  Genom  språkets  lätthet  för  compositioner  kan 
genom  ett  enda  sådant  ord  flere  begrepp  föreställas.  Det 
är  en  miniaturmålning  innefattad  i  ett  enda  ord.  Svå- 
righeten att  i  moderna  språk  öfversätta  dem.  Emedlertid 
är  dock  detta  snarare  möjligt  i  Tyska  och  Svenska  än  i 
andra  språk.  —  Angående  Homers  Epitheter  har  man  [för] 
öfrigt  tadlat  att  han  har  vissa  såsom  beständiga,  utan  af- 

—    286    — 


1808—1816 

seende  på  personens  belägenhet.  Således  är  Achilles  ro^a; 
w/u;  äfven  då  han  sofver,  och  skeppen  äro  hastiga  äfven 
då  de  stå  uppdragna  på  landet.  Likaledes  att  hans  Epitether 
understundom  ej  säga  annat  än  det  som  nödvändigt  förut 
ligger  i  hufvudordet,  såsom  den  våta  oljan,  den  hvita  mjölken 
o.  s.  v.    Svar  härpå.   Virg.  humida  stagna. 

Man  har  från  äldsta  tider  tillbaka  beundrat  Homer 
för  hans  liknelser,  deras  mångfaldighet,  liflighet  och  riktig- 
het. Det  ligger  i  sakens  natur  att  en  Poet  i  Horners  tide- 
hvarf  och  omständigheter  måste  ha  en  stor  rikedom  af 
liknelser.  Läsning  eller  det  borgerliga  lifvets  invicklade 
förhållanden  sysselsatte  honom  ej;  den  verkliga  yttre 
verlden  var  hans  verld,  den  betraktade  och  studerade  han. 
Denna  måste  han  således  känna  till  en  grad  af  klarhet 
och  omständlighet,  hvarom  vi  föga  göra  oss  begrepp,  och 
härigenom  erbjödo  sig  äfven  vid  hvarje  föremål  en  mängd 
af  liknelser.  Hans  åhörare,  som  äfven  kände  yttre  naturen, 
voro  härigenom  i  stånd  att  bedömma  riktigheten  af  hans 
jemförelser.  De  gladde  sig  att  i  bild  återfinna  hvad  de  så 
ofta  sett  i  Naturen.  Homers  liknelser  voro  för  dem  som 
porträtter  af  gamla  bekanta.  —  För  oss  måste  de  nödvändigt 
förekomma  mindre  frappanta.  Vi  känna  Naturen  blott 
genom  böcker,  eller  för  att  så  säga  i  öfversättning.  De  fleste 
som  studera  poesie  förgäta  den  yttre  Naturen;  hela  vår 
poesie  är  också  vänd  på  den  inre.  För  oss  måste  således 
hvar  och  en  liknelse,  den  må  vara  så  träffande  som  helst, 
merendels  förekomma  blott  som  ett  afbrott  i  berättelsen 
och  handlingens  gång,  i  synnerhet  då  den  som  Homers 
endast  är  hämtad  från  de  yttre  föremålen.  För  att  sen- 
tera  Homers  liknelser,  äfven  som  för  att  i  allmänhet  sen- 
tera  hela  hans  poem  måste  man  förglömma  sin  tids  bild- 
ning och  försätta  sig  i  hans.   Hvad  konsten  på  oss  förbildat 

—    287    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

och  förfuskat  måste  man  bortlägga,  liksom  man  aflägger 
kläderna  för  att  bada. 

■  Homer  är  rik  på  liknelser.  Iliaden  ensam  innehåller 
flere  hundrade.  Då  Grekernas  anfall  mot  Trojanerna  be- 
skrifves  anföres  icke  min  der  än  fem  liknelser  II.  II:  455 — 
483.  Den  vandrande  hären  med  sina  glänsande  vapen  lik- 
nas först  vid  en  brinnande  skog.  Deras  nedstigande  från 
skeppen  och  på  fältet  liknas  vidare  vid  foglarnas  nedslå- 
ende på  Asiska  ängen,  vid  de  Kaystriska  vattnen;  de  svärma 
omkring  i  otalig  mängd  och  fältet  genljuder  af  deras  skri 
o.  s.  v.  Den  första  liknelsen  ger  en  lyckhg  bild  af  det  im- 
posanta för  ögat  i  arméens  första  uppträdande.  Den  andra 
målar  för  örat  det  buller  och  dån  som  uppkommer  af  hä- 
rens rörelse.  I  anseende  till  mängden  liknar  han  dem  vid 
flugor  som  kringsvärma  i  vårdagarna.  I  anseende  till  deras 
uppställning  liknas  de  vid  hjordar  som  rangeras  af  Herden 
o.  s.  v.  —  Hvad  som  är  hufvudsaken  i  en  liknelse,  likheten, 
förfelar  aldrig  Homerus.  Deremot  händer  ofta  att  objectet 
genom  liknelsen  ej  förstoras,  ja  han  jemför  det  äfven  med 
ringare  föremål,  t.  ex.  när  han  liknar  en  kämpe  som  flere 
gånger  afslagen  likväl  alltid  återkom,  vid  en  fluga,  som 
ständigt  bortjagas  och  dock  ständigt  vänder  åter.  Men  det 
är  ett  falskt  begrepp  att  all  liknelse  skall  förstora  eller  ge 
en  imposant  bild  för  Imaginationen;  den  skall  för  imagi- 
nationen  endast  confrontera  tvenne  föreställningar,  hvaraf 
den  ena  dels  upplyser  den  andra,  dels  äfven  genom  jenif  öreisen 
och  den  insedda  likheten  angenämt  och  fritt  sysselsätter  det 
betraktande  sinnet.  —  Ett  vanligt  inkast  emot  Homers  lik- 
nelser är  att  de  ofta  ej  äro  nog  ädla.  T.  ex.  när  Agamemnon 
II.  II:  480  liknas  vid  en  Tjur  som  går  främst  för  hjorden 
och  i  styrka  och  skönhet  öfverträffar  dem  alla;  eller  när 
Ajax  II,  XI:  560  liknas  vid  en  åsna  som  icke  kan  fördrifvas 
ur  sädesfältet  innan  hon  ätit  sig  mätt.    Man  finner  detta 

—    288    — 


1808—1816 

löjligt,  emedan  åsnan  af  oss  anses  som  en  symbol  på  dum- 
het. Hos  de  gamle  stodo  ej  åsnorna  i  så  ondt  rykte.  Man 
hade  också  ej  sådana  öfverspända  begrepp  om  poetisk 
värdighet  som  nu.  Man  trodde  att  ingen  ting  annat  borde 
uteslutas  från  den  poetiska  framställningen  än  hvad  som 
i  sig  sjelf  och  för  alla  tider  var  äckligt,  vidrigt,  rebutant 
för  sinnena  eller  phantasien.  Mellan  alla  öfriga  föremål 
existerade  ingen  rangordning.  Uttryckte  bilden  föremålet 
sant,  träffande,  lifhgt,  så  antog  man  den  utan  vidare  scrup- 
ler.  De  gamle  hade  intet  adelskap  och  ofrälse  stånd  hvarken 
i  språket  eller  i  samhället.  I  våra  upplysta  tider  är  det  an- 
norlunda. Vissa  nationer  ha  visligen  ursin  Poésiebortskrädt 
halfva  språket  för  att  med  den  återstående  hälften  vara  så 
mycket  högtidligare.  Poesien  är  för  dem  ett  Hof,  der 
inga  ofrälse  ansigten  tålas.  Följden  har  blifvit  en  ab- 
stract  Skaldekonst,  utan  all  sinnlig  liflighet,  utan  energi 
och  anda,  förnäm  men  fattig  liksom  Don  Ranudo  i  comedien, 
och  som  i  jemförelse  med  de  gamles  poésie  är  hvad  ett 

anatomiskt  skelett  är  i  jemförelse  med  en  menniska. 

Man  har  äfven  tadlat  Homer  såsom  allt  för  vidlyftig  i 
sina  liknelser.  Det  är  honom  icke  nog  att  utmåla  dem 
ända  till  likhetspunkten,  utan  han  fullföljer  oftast  mål- 
ningen ännu  vidare,  utan  att  likheten  liärigenom  på  minsta 
sätt  upplyses.  T,  ex.  då  Menelaus  II.  IV:  141  blef  sårad 
och  blödde,  så  liknas  hans  blod  utgjutet  öfver  hela  den 
öfriga  kroppen  vid  ett  stycke  Elfenben  som  en  Carisk  eller 
Meonisk  quinna  färgadt  i  purpur,  till  hufvudprydnad 
för  en  stridshäst.  Det  ligger,  fortfar  han,  i  hennes  sof- 
kammare,  och  många  tappre  männer  önska  att  föra  det 
med  sig;  men  blott  åt  konungar  gömmer  hon  det  kostbara, 
för  att  vara  både  en  prydnad  för  hästen  och  en  ära  för 
den  som  kör  honom.  Här  hgger  likheten  blott  i  purpur- 
färgen på  Elfenbenet;  hvad  som  vidare  tillägges  om  dess 

-    289     - 

19 — 1836Ö4.    Tegné r,  Samlade  skri/ter.   II. 


PliOSAISKA    UPPSATSER 

bestämmelse,  dess  kostbarhet  o.  s.  v.  upplj^^ser  ej  likheten, 
drar  tvertom  uppmärksamheten  derifrån  och  kan  anses 
för  öfverflödigt.  Emedlertid  vinnes  dock  härigenom  det 
att  Homers  liknelser  nästan  alla  äro  sjelf ständiga  taflor, 
äfven  då  man  icke  betraktar  dem  i  förhållande  till  det 
föremål  de  skola  upplysa.  Det  gläder  phantasien  att  se 
bilden  fullständigt  utmålad,  utan  att  man  undersöker 
huruvida  en  sådan  fullständighet  är  öfverflödig  eller  ej. 
Ingen  ting  förlätes  så  lätt  som  öfverflöd  i  skönhet.  —  De 
gamle  anmärkte  redan  såsom  något  märkvärdigt  att  i  första 
Rhapsodien  af  Ihaden  ej  förekommer  någon  liknelse.  Mad. 
Dacier  gjorde  samma  vigtiga  upptäckt  rörande  första 
Rhapsodien  i  Odyssén,  och  var  då  genast  färdig  att  uppge 
som  regel  för  alla  Epopéer  att  i  första  sången  ingen  liknelse 
kunde  få  förekomma.   Orimligheten  häraf  faller  i  ögonen.  — 


:^90 


1808—1816 


Inträdes-predikan   i  Stäfvie  och  Lacka- 


anga, 

våren  1813. 


Vår  Herras  Jesu  Christi  nåd,  Guds  kärlek  och  den 
heliga  Andas  delaktighet  vare  med  Eder  alla.     Amen. 

Friden  låter  jag  Eder;  min  frid  gifuer  jag  Eder,  Joh. 
14:  27. 

Med  dessa  ord,  älskade  åhörare,  tilltalar  Christus  i  da- 
gens Evangelium  sina  lärjungar.  Han  hade  redan  länge  för- 
kunnat dem  eviga  hfsens  ord,  med  sin  läras  merg  hade  han 
redan  länge  närt  dem;  det  himmelska  hade  han  för  dem  uppen- 
barat; den  helige  ande  hade  han  öfver  dem  utgjutit.  Det 
stora  värf  hvarför  han  kommit  i  verlden  nalkades  sin  full- 
bordan; till  Fadren  skulle  han  snart  återgå  som  honom  sändt 
hade.  Lik  en  döende  vän  som  samlar  omkring  sig  hvad  han 
har  kärast,  förmanar,  varnar, lärer, tröstar;  så  samlade  äfven 
Christus  omkring  sig  sina  lärjungar,  förkunnade  dem  sin 
förestående  skilsmessa,  förutsade  dem  hvad  de  för  hans, 
för  sanningens,  för  himmelens  sak  hade  att  uthärda,  styrkte 
dem  med  nådens  förhoppningar  och  helsade  dem  med  sin 
frid.  »Friden  låter  jag  Eder,  min  frid  gifver  jag  Eder». 
Och  hvad,  m.  åh.  hvad  kan  väl  menniskan,  hvad  kan  gu- 
domligheten sjelf  bjuda  de  dödhge  bättre  än  friden?  Men  icke 
var  det  verldens  frid;  icke  lycka  i  medgången,  det  jordiska 
lugnet  som  han  här  mente;  icke  gifver  jag  Eder  friden,  säger 
han,  såsom  verlden  gifver.    Det  var  friden  i  lidandets  och 

—    291    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

förföljelsens  stund,  Iriden  älven  under  svärdet  och  bilan, 
äfven  på  det  lågande  bålet,  som  han  här  lofvade  sina  utvalda. 
Det  var  samma  frid,  som  han  ännu  dagehgen  bjuder  oss 
i  sitt  ord,  den  frid  som  ej  beror  af  det  timmeliga,  emedan 
den  till  sitt  väsende  är  evig,  som  ej  stores  af  jordens  stor- 
mar emedan  den  är  ett  barn  af  himmeln.  Det  var  icke  verl- 
dens  frid  utan  den  andeliga  friden. 

Älsk.  Åh.  Äfven  jag  ville  i  dag  förkunna  Eder  denna 
frid.  Jag  uppträder  i  dag  för  första  gången  såsom  Lärare 
för  denna  församhng.  Det  är  ett  vigtigt,  ett  högtidhgt 
ögonblick  i  lifvet,  när  man  sålunda  börjar  en  ny  bana,  äfven 
i  verldsliga  mål,  med  mindre  ansvar  och  med  mindre  heliga 
phgter.  Men  dubbelt  högtidlig  är  den  stund  när  Guds 
ords  tjenare  först  uppträder  för  sin  menighet,  och  helsar 
henne  med  fridens  helsning.  Hans  kall  är  det  att  utså 
odödlighetens  säd  i  dödligheten;  det  högsta  hos  menniskan 
skall  han  vårda,  icke  det  timmeliga  utan  det  eviga,  icke  den 
jordiska  hyddan,  utan  den  odödlige  anden;  icke  jordens 
sak  skall  han  föra  utan  himmelens.  Kärleken  till  Gud  skall 
han  predika  i  en  kärlekslös  tid,  den  andeliga  friden  skall 
han  förkunna  ibland  tidens  stormar,  sinnen  fastade  vid 
jorden  skall  han  upplyfta  till  den  himmelske  fadren.  Det 
vilda  och  förhärdade  hjertat  skall  han  böja,  det  svaga  och 
tvekande  skall  han  styrka.  Med  vaksamt  öga  skall  han 
följa  sin  hjord  genom  hfvet,  tröstande,  rättande,  förbättran- 
de; och  i  dödens  allvarliga  stund,  när  Evigheten  intränger 
med  sitt  mörker  och  sin  dom,  då  skall  han  lyfta  jordens 
syndige  son  opp  i  den  eviga  barmhertighetens  armar.  Hans 
ord  skola  ej  vara  den  verldsliga  vishetens  ord,  hans  väl- 
talighet ingen  annan  än  hjertats  enklaste  vältalighet.  Med 
Evangelii  milda  röst  skall  han  trösta  den  förförde  och  ånger- 
fulle; med  lagens  åska  skall  han  nederdundra  den  förhär- 
dade.   På  verldens  bifall  må  han  ej  räknaij  långt  mindre  på 

-    292    — 


1808—1816 

dess  beröm;  dess  liknöjdhet,  ja  ofta  dess  spott  och  åtlöje 
skall  han  med  tålamod  fördraga;  för  ingen  annan  krona  skall 
han  strida  än  för  eviga  lifsens  krona.  —  Ack,  m.  åh.  hvilka 
pligter,  hvilket  kall  är  icke  detta  1  Sällan  har  väl  ännu  ett 
dödligt  redskap  kunnat  uppfylla  dem  alla.  Och  huru  skulle 
väl  jag,  en  ung  oerfaren  man,  en  obekant  fremling  ibland 
eder,  huru  skulle  väl  jag  kunna  hoppas  att  fullgöra  dem? 
Dock,  den  som  dem  fullgör,  han  fullgör  dem  icke  af  sig  sjelf; 
en  högre  ande  verkar  genom  honom;  ty  otvanifrån  kommer 
all  god  gåfva.  Välsignar  derföre  Herren  denna  stund,  då 
skall  jag  ej  längre  tveka,  ej  längre  väga  mina  krafter  mot 
min  pligt,  då  skall  Herrans  ande  hvila  öfver  Talaren  och 
hans  mun  skall  förkunna  salighetens  ord.  Sen,  m.  åh.  jag 
kommer  till  Eder  väl  med  en  ringa  erfarenhet,  men  likväl 
med  ett  redligt  hjerta.  Möten  mig  derföre  med  ert  förtro- 
ende och  öfversen  med  mina  brister;  så  vill  jag  äfven  öfverse 
med  edra  och  med  lust  och  glädje  arbeta  i  Herrans  vingård. 
Besinnen  att  andra  pligter  dem  jag  ej  heller  kan  försumma 
quarhålla  mig  ifrån  eder.  Jag  kan  icke  som  jag  borde  lefva 
ibland  er,  icke  känna  alla  edra  husHga  omständigheter,  icke 
dagligen  dela  eder  sorg  eller  er  glädje.  Låten  ej  denna  om- 
ständighet aflägsna  edra  sinnen  ifrån  mig;  den  beror  ej  af 
mig  att  ändra  och  för  ingen  af  eder  skall  dessutom  mitt  hus 
vara  främmande  eller  mitt  hjerta  tillslutet.  Ve  den  af  oss, 
m.  åh.  som  ville  möta  förtroendet  med  kallsinnighet,  väl- 
meningen med  misstydning,  varningen  med  trotsighet  och 
ilska;  ve  den  genom  hvilken  förargelse  kommer;  öfver  hans 
hufvud  hvilar  förbannelsen  och  Gud  skall  honom  förkasta 
på  den  yttersta  dagen.  Nej,  m.  åh.  låt  denna  stund  bli  för- 
bundets stund  oss  emellan  till  kärlek  och  förtroende,  till  gud- 
aktighet  och  dygd.  Låtom  oss  med  samfäldta  krafter,  hvar 
och  en  i  sin  stad,  arbeta  för  hvad  rätt  och  hehgt  är,  för 
medmenniskors   gagn  och  Guds  namns  ära.     Då,  då  skall 

—    293    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

den  Högste  välsigna  oss.  Då  skall  friden  bo  i  våra  hjertan. 
Lifvets  olyckor  skola  vi  då  möta  utan  knöt  och  dödens  mör- 
ker utan  fasa.  Då  skola  vi  en  gång  med  glädje  samlas 
inför  den  Eviges  thron  och  der  skall  vara  jubel  och  fröjd  och 
ett  lustigt  väsende  på  Guds  högra  hand.  — 

Men  icke  är  det  om  mig,  icke  är  det  om  eder  ej  heller, 
som  jag  i  dag  skall  tala.  Förgänglig  är  Läraren  liksom  hans 
åhörare;  men  läran  och  ordet  vara  evinnerliga.  Ett  ämne 
af  högre  vigt  skall  i  dag  sysselsätta  oss.  Men  förut  låtom 
oss  upphöja  vår  röst  och  våra  hjertan  i  följande  högtids- 
sång. Ps.  182. 

Hör  helige  Ande,  dessa  din  församlings  önskningar  och 
vittna  du  sjelf  att  vi  blifva  bönhörde,  då  vi  knäfalla  för 
dig  i  återlösarens  egen  bön: 

Fader  vår  som  äst  i  himlen  .  .  (och  i  denna  bön  inneslute 
vi  innerliga  förböner  för  N.  N.) 

Att  du  oss  nådeligen  höra  ville,   derom  bedje  vi  dig. 
Hör  oss  milde  Herre  Gud! 

Högtidsdagens  heliga  Evangelium  är  skrifvet  af  Evang. 
Johannes  i  14^5  Capitl.:  och  lyder  sålunda:    I  de  tider  sade 

Jesus  etc. 

Herre  helga  oss  i  din  sanning:  ditt  ord  är  sanning. 
Med   anledning  af  upplästa  heliga  ord  ärnar  jag  såsom 
ämne  för  vår  gemensamma  betraktelse  att  med  Guds  bi- 
stånd föreställa  Den  andeliga  Friden  och  först  visa  huru  den. 
vinnes;  för  det  andra  dess  saliga  följder. 

Men  dig  min  starkhets  Gud  jag  beder 

regera   du   mitt  hjerta   så 

att  jag  till  ditt  namns  pris  och  heder 

allt  detta  väl  utföra  må 

så  skall  min  tunga  innerlig 

lofsjunga  dig  evinnerlig. 

—    294    — 


1808—1816 

I.  Menniskan,  m.  åh.  tyckes  vid  första  påseendet  föga 
vara  född  för  friden.  Omgifven  öfverallt  af  fiendtliga 
krafter  måste  hon  från  vaggan  till  grafven  kämpa  om  sin 
varelse  och  sitt  bestånd.  Från  jord  och  haf  måste  hon  med 
svett  och  möda  framtvinga  sitt  uppehälle.  Vilddjuren  hota 
hennes  hjordar  och  fiender,  grymmare  än  de,  förtrampa 
hennes  gröda.  Den  luft  hon  andas  bär  smitta  och  förderf 
och  hela  hennes  kroppsliga  hydda  är  ett  fröhus  för  döden. 
Har  hon  lyckligen  undgått  alla  dessa  yttre  olyckor,  så  bor 
likväl  fridens  fiende  i  hennes  hjerta.  Der  rymmas  oände- 
liga  önskningar,  der  kriga  ständiga  begär  mot  hvarannan 
och  lugnet  är  en  fremUng  i  hennes  bröst.  Huru  skall  alltså 
menniskan  vinna  den  andeliga  friden? 

a)  Den  andeliga  friden  vinnes  för  det  första  icke  genom  lik- 
nöjdhet och  förstockelse  för  andeliga  ting.  Det  gifves  sinnen, 
m.  åh.  för  hvilka  allt  andeligt,  allt  högre  är  en  galenskap 
och  en  dikt  af  presterna.  Det  enda  som  för  dem  har  något 
värde  är  den  djuriska  njutningen,  som  ögonblicket  gifver. 
Allt  hvad  som  ligger  derutöfver  betrakta  de  antingen  med 
dum  likgilltighet  eller  smäda  det  såsom  svärmeri  och  öfver- 
drift.  De  födas,  så  tänka  de,  för  att  göra  sig  goda  dagar  och 
de  dö  för  att  förruttna.  Sagorna,  som  de  kalla  dem,  om  ett 
högre  lif,  om  Gud  och  odödUghet,  om  evighet  och  dom  be- 
bekymra dem  icke  och  kunna  ej  störa  deras  djuriska 
hvila.  Sorglöse  för  allt  andeligt,  Uksom  de  oförnuftiga  krea- 
turen, framsläpa  de  sin  eländiga  varelse,  äta  och  paras  och 
bortdö  liksom  de.  Detta,  m.  vänner,  är  väl  också  en  frid, 
om  man  så  vill  kalla  det;  men  det  är  grafvens  frid,  det  är 
den  andehga  förruttnelsen.  Tron  icke,  m.  åh.  att  jag  här 
öfverdrifver  eller  pådiktar  menskligheten  ett  tänkesätt  som 
den  ej  kan  äga.  Tvertom  är  det  just  ett  sådant  tänkesätt 
som  i  sednare  tider  varit  det  herrskande  ibland  folkslag 
som  annars  skröto  af  verldslig  vishet.      Dock  oförställdt 

—    295    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

och  med  sitt  rätta  namn  blygdes  man  att  yttra  det.    Med 
de   heliga   namnen    af   upplysning   och    fördomsfrihet    ut- 
smyckade man    denna    djuriska  uselhet,   detta  djefvulska 
vanvett.    Från    denna  orena  källa  härleder  sig  också  vä- 
sendteligen    allt    det    andeliga    förderf  som  i  våra   dagar 
öfverströmmar  verlden.    O,    m.  v.  långt,  långt  måste  hk- 
väl   förderfvet  vara  kommit  innan  menniskan  hunnit  hit. 
Vilden    ser  dock  Guds  öga  i  solen,  han  hörer  hans  röst  i 
åskan;  och  vi  christne  som  skulle  vara  klokare  än  han,  vi 
för  hvilka  alla  himmelens  skatter  ligga  uppslagna  i  lefvan- 
de    Guds    ord,    för  oss  skulle  ej    himlarna  förkunna   hans 
ära  och  fästet  icke  hans  händers  verk.     Man  kan  icke  be- 
klaga  den   som   sålunda   med    liknöjdhet   bortkastar    sitt 
värde    som    menniska,  och   sänker   sig   ner  till  djuren  då 
han  kunde  höja  sig  till  Engkrna.  Vi  vilja  låta  honom  stifta 
brödralag  med  fänaden;  och  lefva  och  dö  såsom  den;  men  han 
må  dölja  sitt  anlete  för  dagen,  och  upphöra  att  kalla  sig  men- 
niska.   —  Med   helig  vämjelse  vilja  vi   bortvända  vår  syn 
från  denna  styggelse;   ty  der,   der  finna  vi  visserligen  icke 
den  andeliga  friden. 

b)  Den  andeliga  friden  vinnes  vidare  icke  genom  orkeslös 
o  verksamhet  och  ett  tomt  svärmeri.  Det  är  menniskans 
lynne,  m.  åh.  att  ständigt  förfalla  i  ytterligheter.  Allt  det 
bästa  och  heligaste  kan  hon  missbruka,  sjelfva  gudsfruktan 
icke  undantagen.  Mången  hvars  hjerta  längtat  till  den  ande- 
liga friden,  har  trott  sig  finna  att  den  icke  stode  att  ernå 
midt  ibland  verldens  buller  och  förströelser.  Han  drar  sig 
derför  undan  i  verklös  hvila,  förlorar  sin  tid  i  fruktlösa  be- 
traktelser och  tror  sig  vida  öfver  dem  som  med  sina  ger- 
ningar  bevisa  att  de  känna  Gud.  Drömmande  går  han  fram 
genom  lifvet,  och  när  aftonen  kommer  har  han  ingenting 
uträttat.  Hans  andakt,  vore  den  äfven  än  så  uppriktig, 
är  likväl  en  tanke  utan  handhng,  ett    träd  utan  rot  som 

—    296    — 


1808—1816 

hvarken  ger  skugga  eller  frukter.  Han  skryter  af  sin  tro; 
men  huru  bevisar  man  då  sin  tro  om  ej  med  sina  ger- 
ningar?  Han  säger  att  han  ser  Gud  som  han  är;  men 
icke  är  det  Gud  som  han  ser,  utan  sina  egna  drömmar. 
Han  känner  den  andeliga  friden,  säger  han;  men  vakten 
Er  för  att  tro  honom;  han  bedrager  både  sig  sjelf  och 
andra.  Det  är  icke  andans  frid  han  känner;  det  är  lätt- 
jans, sysslolöshetens  och  tröghetens  frid.  En  overksam  lät- 
ting skall  man  icke  vara,  derför  att  man  fruktar  sin  Gud. 
Ty  Christus  säger:  Verka  medan  dager  är;  natten  varder 
kommande  då  ingen  kan  verka.  En  drömmande  dåre  skall 
man  ej  heller  vara,  derför  att  man  fruktar  Herran;  ty 
Guds  fruktan  är  visdomens  begynnelse.  Det  har  funnits 
tider,  m.  åh.  då  dylika  dårar  öfversvämmade  verlden  och 
predikade  fruktlösa  munkdygder  för  de  bedragna  folken. 
I  våra  dagar  är  denna  afväg  lyckUgtvis  mera  sällsynt;  men 
någon  förvillar  sig  dock  stundom  deruppå;  och  äfven  för 
det  ovanliga  onda  måste  man  varna, 
c)  Den  andeliga  friden  vinnes  genom  hjertats  upplyftande 
till  Gud,  eller  genom  en  verkelig  gudsfruktan.  Den  kraft  hos 
menniskan,  m.  åh.  hvarigenom  hon  upplyfter  sitt  hjerta  till 
Gud,  det  är  Gudomens  kraft  inom  oss,  det  är  den  som  sam- 
manbinder himmelen  med  jorden,  som  lär  oss  att  vårt 
stamträd  vexer  öfver  stjernorna  och  att  vår  Fader  bor  i 
höjdene.  Och  när  upplyfte  vi  då  våra  hjertan  till  Gud? 
Vi  upplyfte  våra  hjertan  till  Gud  när  vi  klart  och  lif- 
ligt  känne,  att  vi  äro  hans  barn  och  icke  jordens  barn, 
att  vårt  väsende  är  från  honom  utgått  och  skall  till 
honom  återvända.  Vi  upplyfte  våra  hjertan  till  Gud 
när  vi  känne  att  han  för  oss  utgifvit  sin  enfödde  son  till 
döden,  ja  till  korsens  död,  för  att  försona  verlden  med  sig 
sjelf;  när  vi  känne  att  han  helat  våra  brister  och  tagit  uppå 
sig  vår  svaghet,  att  han  för  vår  skull  öfvervunnit  döden 

-    297    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

och  helfvetet,  att  vi  genom  hans  förtjenst  och  i  hans  namn 
skole  sahge  varda.  Vi  upplyfte  våra  hjertan  tih  Gud  när 
vi  innerhgen  känne  att  nåden  verkar  uti  oss  förunderhg 
ting  till  förbättring,  till  helgelse,  till  salighet.  Vi  upplyfte 
våra  hjertan  till  Gud  i  bönen;  ty  bönen  är  menniskans 
tungomål  till  Gud,  der  nalkas  vi  honom  såsom  del  jordiska 
kan  nalkas  det  himmelska,  med  barnslig  vördnad  och  kär- 
lek, med  hopp  och  förtröstan.  När  då  odödUghetens  hopp 
uppfyller  vårt  hjerta,  när  himmelens  salighet  redan  på 
förhand  öfverskygger  vår  själ;  när  verlden  samt  med  dess 
lustar  och  begärelser  försvinner  som  en  prick  i  det  oändliga 
ljuset;  —  då,  mine  vänner,  då  upplyfte  vi  våra  hjertan 
till  Gud.  Och  detta,  detta  är  den  sanna  gudsfruktan,  den 
första  och  säkraste  källan  till  den  andeliga  friden.  — 
d)  Den  andeliga  friden  vinnes  vidare  genom  en  rättskaf- 
fens vandel.  Ingen  ting,  m.  åh.  är  förderfligare  än  den  hos 
många  vanliga  inbillning  att  gudsfruktan  och  dygd  kunna 
vara  åtskillde.  Denna  olycksaliga  förvillelse  förgiftar  tiden 
i  sin  källa,  den  undergräfver  all  verkelig  christendom  i 
sina  heligaste  grundvalar.  Den  gör  all  gudsdyrkan  till  ett 
tomt  munväder,  till  ett  fåfängt  skryt  med  svärmande 
känslor,  en  barnslig  lek  med  onyttiga  bilder.  Huru  vill  du 
nalkas  den  Gud  som  de  rättfärdige  kär  hafver,  när  din  van- 
del oupphörligen  motsäger  hans  bud?  Ett  orent,  ett  oheligt 
hjerta  vill  du  frambära  för  hehghetens  fader;  blodiga  händer 
vill  du  upplyfta  till  den  evige  hämnaren?  Hvad  är  väl  din 
tomma  andakt  värd?  Hvad  båta  dig  dina  hopknäppta 
händer,  dina  böjda  knän,  dina  fruktlösa  tåiar.  Nej  gäck 
först  bort  och  försona  dig  med  din  broder,  och  kom  sedan 
och  offra  din  gåfva  på  altaret.  Annars,  annars  är  din  andakt 
blott  en  lögn  inför  den  evige,  och  ditt  hjerta  vet  ej  af  den 
Gud  som  din  mun  åkallar.  Nej,  m.  åh.  gudsfruktan  och 
dygd  äro  ej,  kunna  ej  vara  åtskillde;  de  måste  vara  förenade, 

—    298    — 


1808—1816 

de  måste  vexa  tillsammans  såsom  frukt  och  blomma  på 
lifsens  träd.  Eller  skulle  lilsens  träd  ej  bära  några  frukter? 
Skulle  uppenbarelsen  lära  oss  mindre  än  hvad  samvetet 
redan  lär  oss,  samvetet  som  dock  ej  är  annat  än  en  blind 
uppenbarelse,  ej  annat  än  guddomens  otydliga  röst  i  våra 
hjertan?  Skulle  Jesus  Christus,  enfödde  Guds  Son,  hafva 
lidit  och  dödt  för  oss  derföre,  endast  derföre  att  vi  med 
några  tomma  andaktsöfningar  skulle  kunna  friköpa  oss 
från  mensklighetens  heligaste  pligter?  Svärmande  dårar 
ha  predikat  en  sådan  lära,  predika  den  kanske  ännu  i  dag; 
men  deras  ord  äro  en  hädelse,  en  styggelse  äro  de  så  väl 
för  Gud  som  för  förnuftet.  Nej,  den  som  Gud  fruktar  han 
håller  hans  bud,  han  gör  det  Gudi  täckeliget  är;  och  en 
sådan  vandel,  m.  åh,  den  är  den  andra  och  väsendthga 
källan   till  den  andeliga  friden.  — 

II.  Vi  hafva  alltså  i  korthet  visat  huru  den  andehga 
friden  skall  vinnas.  Det  återstår  att  vidröra  några  af  dess 
saliga  följder;  och  dessa  skola  blif va  ämnet  för  sednare  delen 
af  vår  betraktelse. 

a)  Den  andeliga  friden  quäfver  begärelsernas  förderfhga 
välde.  Der  begärelsen  råder,  m.  åh.  der  kan  hjertat  ej 
känna  någon  frid.  Har  en  gång  det  jordiska  och  timmeliga 
bhfvit  det  vigtigaste  föremålet  för  vårt  sträfvande,  då  är 
det  ingen  ting  som  längre  kan  hålla  motvigten  mot  de 
sinnliga  begären.  Från  föremål  till  föremål  jagas  sinnet  i 
beständig  oro.  Förgäfves  lofvar  oss  begärelsen  ro  och  lugn, 
sedan  den  blifvit  tillfridställd;  hvarje  uppfyldt  begär 
väcker  hos  oss  ett  nytt;  menniskans  önskningar  äro  oände- 
liga,  och  begärelsen  är  fridens  fiende.  Hafva  vi  deremot 
en  gång  lärt  att  känna  den  andeliga  friden,  hafva  vi  lärt 
oss  att  värdera  ett  högre  lugn,  en  renare  glädje  än  den 
som  jordiska  lustar  gifva;  då  skola  desse  ej  längre  be- 
herrska  oss,  utan  i  sin  ordning  af  oss  beherrskas  och  styras. 

—    299    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Utrotas  kan  och  skall  icke  begäret  ur  menniskans  bröst; 
men  kufvas  skall  det;  det  skall  bringas  under  den  lugna 
eftertankans,  under  den  christeliga  vishetens  styrelse.  Det 
skall  sätta  själen  i  verksamhet,  men  det  skall  ej  uppröra 
henne  såsom  stormen  upprörer  hafsvågorna.  Det  skall  ge 
vårt  hjerta  värma  och  lif,  men  det  skall  ej  bränna  det 
såsom  en  förtärande  eld.  Jordens  glädje  skola  vi  då  ej 
längre  anse  med  likgilltighet,  men  ej  heller  sätta  ett  större 
pris  på  den  än  han  förtjenar.  Det  timmehga  goda  som 
Gud  gifver  skola  vi  ej  bortkasta  och  förakta,  men  ej  hel- 
ler omåttligt  gräma  oss  och  förtvifla  öfver  dess  förlust.  I 
dagens  nöjen  skola  vi  deltaga,  men  blott  som  en  veder- 
quickande  hvila  efter  arbete,  blott  som  en  styrkande  för- 
beredelse till  gagnelig  verksamhet.  Efter  våra  medmen- 
niskors  bifall  skola  vi  trakta,  äfven  efter  ära  och  ryktbar- 
het; men  dårarnas  spott  skall  ej  såra  oss,  verldens  oför- 
tjenta  tadel  skall  ej  störa  vårt  lugn.  Med  flit  och  arbetsam- 
het skola  vi  sträfva  att  skydda  oss  och  de  våra  för  brist  och 
behof,  att  vinna  välstånd  och  bequämlighet;  men  slem 
vinning  skola  vi  afsky,  orättfånget  gods  skola  vi  förakta, 
och  den  orätte  Mammon  skall  icke  blifva  vår  afgud.  Vi 
skola  med  ett  ord  befria  oss  från  de  jordiska  lustarnas 
herravälde;  ty  det  jordiska  är  icke  mera  vår  endaste,  min- 
dre vår  högsta  lust,  utan  i  himmelen  bor  han  som  glädjen 
gifver.  Vårt  sinne  skall  vara  fritt  och  lätt,  och  utan  tvång 
och  oro  skola  vi  vandra  redeliga  inför  Herran. 
b)  Den  andeliga  friden  gör  oss  vidare  fördragsamme  mot 
våra  medchristne  och  lär  oss  att  öfverse  med  deras  brister. 
Hvad  som  gör  det  menskliga  lifvet  angenämt,  m.  åh.  det 
är  utbytet  af  ömsesidiga  tjenster,  af  kärlek,  af  välvilja,  af 
öfverseende.  Men  ack!  huru  uppföra  vi  oss  i  allmänhet 
härvid?  Vi  fordra  allt  af  andra  och  ingen  ting  vilje  vi  sjelfve 
gifva;   hat,  afund,    missunsamhet,    det   är   hvad   vi   oftast 

—    300    - 


180S— 1816 

gifve.  Vi  fordra  välvilja  och  uppriktighet;  men  sällan  gifva 
vi  någondera;  med  lömsk  förställning,  med  lurande  hst 
möta  vi  våra  mcdmenniskor  och  högmodas  öfver  vår  egen 
klokhet  när  vi  kunnat  bedraga  dem.  Öfverseende  och  för- 
dragsamhet fordra  vi  af  andra;  men  om  någon  är  förförd,  om 
någon  har  fallit,  så  som  menniskor  falla,  då  fröjdas  vi  öfver 
hans  fall,  utskrika  och  förstora  det,  då  utropa  vi  skenhe- 
ligt med  phariseen:  Jag  tackar  dig  o  Gud  att  jag  icke  är 
såsom  andra  menniskor.  01  m.  åh.  icke  är  detta  den  christe- 
liga  kärlekens  anda,  icke  är  detta  det  efterdöme  som  Chri- 
stus  oss  gifvit.  Han  var  sagtmodig  och  ödmjuk  af  hjertat. 
Han  fordrade  icke  af  andra  hvad  han  ej  sjelf  var  villig  att 
gifva.  Hans  hela  lefnad  var  kärlek,  välvilja,  fördragsamhet, 
uppoffring,  och  hans  död  var  syndares  frelsning.  Den  som 
känner  den  andehga  friden  han  förlcdes  ej  till  hårdhet 
och  ofördragsamhet,  ty  han  vet  väl  att  den  som  friden  gjort 
hafver  han  kände  hvarken  hat  eller  vrede.  Lugn  och  klar, 
uLan  ensidighet  och  utan  öfverilning  hvilar  hans  blick  på 
menniskan  och  på  alla  menskliga  förhållanden.  Han  hatar 
brottet,  men  han  är  färdig  att  urskulda  den  brottslige. 
Han  förföljer  ingen  för  sina  tänkesätt,  ty  han  vet  att  Gud 
ser  till  hjertat.  Han  öfverser  med  andras  brister;  ty  han 
vet  af  egen  erfarenhet  att  menniskan  är  svag.  Han  dömmer 
icke;  ty  han  vet  att  den  som  dömmer  han  skall  dömd  varda. 
Alltid  är  han  färdig  att  förklara  allt  till  det  bästa,  att  med 
mildhet  bestraffa,  att  med  kärlek  varna;  i  allt  ser  han  helst 
det  goda  och  tänker  intet  argt  om  sin  Broder, 
c)  Den  andeliga  friden  gör  oss  sluteligen  glada  och  nöjda 
med  vårt  tillstånd.  Den  christna  läran,  m.  åh.  är  en  lära 
om  kors  och  försakelse.  Den  lärer  oss  att  Uda,  men  med 
tålamod  och  hopp,  den  bjuder  oss  att  försaka,  men  blott 
för  en  högre  vinning,  för  en  renare  glädje.  Ty  mot  hvilken 
olycka  bjuder  ej  Christendomen  tröst,  hvilken  är  den  för- 

-     301     - 


PROSAISKA    UPPSATSER 

tvivlade  belägenhet  i  lifvet  som  ej  den  gör  dräglig?  Tider 
hafva  varit  då  Christi  bekännare  måste  med  sitt  blod  be- 
segla hans  lära;  men  äfven  under  bilan  vek  icke  friden 
ifrån  dem,  äfven  ifrån  bålet  lyfte  de  glada  blickar  mot 
himlen.  Och  vi  som  lefva  i  lugnare  dagar,  vi  som  sä- 
kerligen ej  förföljas  för  vår  tros  skull,  vi  skulle  missförstå 
Christen  domens  anda  som  är  lugn  och  glädje.  Misstänkt  är 
mig  alltid  den  christne  som  icke  tror  sig  kunna  frukta  sin 
Gud  utan  med  tårar,  som  ständigt  ifrar  emot  verldens  få- 
fänga och  fördömmer  hvarje  oskyldig  Ufvets  glädje.  Jag 
har  känt  sådana.  Med  hängande  hufvuden,  med  trumpna 
anleten,  med  quidande  stämma  spöka  de  omkring  oss, 
sorgeliga  vittnen  af  en  missförstådd  gudsfruktan.  För  dem  är 
det  menskliga  lifvet  blott  en  lång  dödsbetraktelse;  för  dem 
är  jorden  blott  en  graf,  himlen  endast  ett  hkhvalf  som 
bugtar  sig  deröfver  och  bibel  och  christendom  endast  en 
outöselig  tårekälla.  O!  jag  beklagar  dem,  dessa  mörka, 
dystra  sinnen,  dessa  lefvande  grafchor,  i  hvilka  aldrig 
ljuset  faller.  Christendomens  ande  begripa  de  icke  och  den 
andeliga  friden  är  fjerran  från  deras  hjertan.  Nej,  m. 
åh,  den  som  icke  kan  lefva  ett  andeligt  lif  midt  ibland 
verldens  glädje,  sannerligen  han  kan  aldrig  lefva  det.  Den 
som  ständigt  är  missnöjd  med  sitt  tillstånd  huru  skulle  han 
kunna  känna  friden?  Den  som  ej  vet  af  någon  glädje,  huru 
skulle  han  kunna  veta  af  Gud?  Den  åter  som  äger  den 
andeliga  friden  han  klagar  ej  med  ständigt  missnöje  öfver 
sin  belägenhet.  Det  goda  emottar  han  såsom  en  skänk  af 
Gud,  det  onda  såsom  en  prof  ning.  Med  tacksamt  sinne 
räknar  han  den  glädje  han  äger,  och  icke  endast  den  som 
han  saknar.  Resan  genom  lifvet,  äfven  med  dess  motgån- 
gar och  besvärligheter,  den  är  honom  som  en  flygtig  lust- 
resa till  det  bättre,  till  det  förlofvade  landet,  der  hans 
Fader  vistas.    Han  vet  att  hans  väg  måste  ofta  vara  tung; 

—    302     — 


1808—1816 

ty  den  går  uppföre  mot  himmelen.  Glädje  och  oskuld  följa 
honom  som  englar  på  hans  färd.  Och  när  han  slutligen 
nalkas  målet,  när  hvilan  stundar;  —  då  sväfvar  plötsligt 
ett  sken  öfver  grafven,  evighetens  portar  sprmga  opp  uti 
ljus,  och  lifsens  engel  står  framför  honom  med  odödlig- 
hetens  krona. 


Älsk.  åhl  I  christelig  enfald  har  jag  alltså  omtalat  för 
eder  den  andehga  friden.  Jag  har  i  korthet  visat  att  den 
andeliga  friden  vinnes,  icke  genom  hknöjdhet  och  förstoc- 
kelse för  andeliga  ting,  icke  genom  en  orkeslös  overksamhet 
eller  ett  tomt  svärmeri,  utan  att  den  vinnes  endast  genom 
2:ne  ting,  genom  en  verkelig  gudsfruktan  och  en  rättskaffens 
vandel.  Jag  har  vidare  visat  att  med  den  andehga  friden 
följer  herraväldet  öfver  våra  lustar  och  begärelser,  följer 
fördragsamhet  och  öfverseende  mot  andra,  följer  slutehgen 
för  oss  sjelfva  glädje  och  tillfridsställelse.  Ack!  m.  v.  om 
det  någonsin  funnits  en  tid  der  den  andeliga  friden  gjort 
oss  behof,  en  tid  då  menniskan  bort  flykta  in  i  sitt  eget 
hjerta  och  der  söka  friden,  om  det  någonsin  funnits  en  sådan 
tid,  så  är  det  visserligen  vår  tid.  I  hafven  säkert  hört  ifrån 
främmande  land  huru  folkslagen  uppstå  mot  hvarannan 
med  rasande  förbittring,  huru  kriget  framgår  som  en  jord- 
bäfning  ifrån  söder  till  norr,  ifrån  vester  till  öster.  I  blod 
rinner  solen  opp  och  i  blod  sjunker  hon  åter  neder.  Dagen 
ser  ingen  ting  annat  än  förstörelse,  och  den  tysta  natten 
hör  ingen  ting  annat  än  jemmer.  Mord  och  brand  äro  tidens 
lösen;  och  i  denna  stund  då  jag  talar  till  eder  om  friden, 
ligga  kanske  tusen  oskyldiga  offer  och  förblöda  på  slagfäl- 
tet. Tacken  derföre  Gud,  m.  åh.  som  hittills  afhåUit  krigets 
styggelse  från  edra  hyddor,  tacken  honom  som  kastat 
det    djupa    hafvet   mellan  oss  och  förstörelsen  och  skyd- 

—    803    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

dande  vakat  öfver  den  Svenska  christenheten.  Tacken 
Gud  för  den  lekamliga  friden,  men  glömmen  icke  att  den 
andeliga  är  högre  och  viktigare.  Ty  hvad  kan  väl  en  fiende 
beröfva  oss?  Våra  hus  kan  han  bränna,  våra  fält  kan  han 
förtrampa,  våra  söner  kan  han  slå,  oss  sjelfva  kan  han 
lägga  i  bojor;  men  inom  bojor  och  lås  följer  oss  den  ande- 
liga friden,  och  genom  fängelsets  dörrar  finner  den  odödlige 
anden  en  väg  upp  till  sin  Fader.   Amen!  — 


—     304    — 


1808—1816 


Tal  om  Nyttan  af  de  gamla  Classiska 
språkens  studeranden  i  Scholorna, 

hållet  i  Malmö  den  9  Maji  1814  af  Jonas  Palm,  Con-Rector 
Scholae. 


Mine  Herrar  1 

Det  gifves  ögonblick  i  menskliga  lifvet,  hvilka  genom 
sin  vigt  för  den  enskilte  och  sitt  inflytande  på  hela  dess 
lefnad  evigt  måste  blifva  oförgälliga;  ögonblick,  hvilka 
liksom  på  en  gång  omfatta  det  närvarande  och  tillkom- 
mande, och  våldsamt  uppröra  hela  vårt  väsende.  Ett 
sådant  ögonbhck  har  alltid  synts  mig  den  stund,  då  man 
tillträder  ett  nytt  kall  i  synnerhet  som  Lärare.  Vore  ock- 
så en  sådan  syssla  utan  någon  yttre  betydenhet  i  Staten, 
ansåges  den  äfven  såsom  mindre  vigtig  och  hkgiltig;  för 
den  som  skall  bestrida  den,  som  gerna  ville  bestrida  den, 
åtminstone  till  sitt  eget  samvetes  tillfredsställelse,  måste 
den  alltid  synas  ansvarig  och  betydningsiuU.  Ty  huru 
skulle  väl  Läraren,  äfven  den  lägste  Lärare,  kunna  förgäta 
att  ungdomens  bildning,  med  alla  sina  oberäkneliga  följ- 
der för  enskilta,  för  staten,  ja  för  menskligheten,  är  an- 
förtrodd i  hans  svaga  händer?  Huru  skulle  han  kunna 
undvika,  att  i  ett  sådant  ögonbhck  afväga  mängden 
och  svårigheten  af  sina  pligter  emot  otillräckligheten 
af  sin  förmåga?  Huru  skulle,  vid  ett  sådant  tillfälle,  hans 
första  uppträdande,  hans  första  helsning,  kunna  vara  någon 
annan,  än  fruktans,  bekymrets  och  förlägenhetens?  Sådan 
är  åtminstone  min  erfarenhet  i  detta  ögonblick.    Jag  kan 

—    305    — 

20  ~i^30ö4.   Tegnér,  Samlad*  tkriftar.  IL 


PROSAISKA    UPPSATSER 

icke  glömma,  att  mina  krafter  äro  inskränkta  och  mitt  kall 
vigtigt;  icke  att  jag  hitintills  förvaltat  ett  dyhkt,  troligt- 
vis med  mera  bemödande  än  lycka.  Jag  böjer  mitt  hjerta 
inför  dig,  Allsmaktige,  Du,  från  hviiken  kraft  och  mod  och 
framgång  kommer.  Jag  vet,  att  jag  en  gång  skall  ansvara 
inför  dig  för  hvad  jag  här  verkat;  jag  vet,  att  Du  en  gång 
skall  fråga  mig,  huru  jag  behandlat  ditt  skönaste  verk.  Och 
hvad  vill  jag  väl  svara  dig,  om  Du  ej  sjelf  lägger  kraft  till 
mitt  uppsåt,  om  Du  ej  sjelf  hfvar  mitt  nit  när  det  vacklar, 
och  styrker  mitt  tålamod  när  det  tröttnar.  Du  har  kallat 
mig  till  tolk  af  din  läia,  Du  har  satt  mig  att  arbeta  i  din 
vingård,  att  i  de  unga  hjertan  utså  himlafrön  af  kunskap 
och  dygd?  01  så  öfvergif  icke  din  tjenare.  Ty  icke  tjenar 
dig  blott  den,  som  förkunnar  din  lära  i  templet,  utan  äfven 
den,  som  med  redligt  sinne  vårdar  kunskapens  ljus  det  Du 
sjelf  tände,  och  bildar  menniskor  för  den  jord  Du  skapat, 
medborgare  för  det  Fädernesland  Du  beskyddar.  Krön 
mitt  bemödande,  icke  med  ära,  men  med  framgång,  låt 
mig  icke  en  dag,  onyttig  för  himmel  och  jord,  med  tomma 
händer  träda  fram  inför  din  domstol! 

Men  det  är  icke  blott  om  tunga  pligter  jag  i  dag  bör 
tala.  Jag  har  äfven  angenäma  pligter  att  uppfylla,  jag  har 
förbindelser  att  erkänna,  som  äro  dyrbara  för  mitt  hjerta. 
Och  till  hviiken  skulle  jag  väl  äga  flere  och  större  än  till 
Stiftets  Högste  Styresman,  upplysningens  ypperste  beford- 
rare  i  vår  landsort,  till  Herr  Biskoppen  som  jag  tackar  för 
min  lycka,  till  Tit.  som  är  på  en  gång  dess  förste  grund- 
läggare  och  dess  högste  domare?  Jag  vet,  att  Tit.  icke 
behöfver  detta  erkännande  af  min  tacksamhet;  men  mitt 
eget  hjerta  behöfver  att  yttra  den  högt  och  offentehgt; 
och  det  är  en  förlåthg  stolthet,  om  jag  bland  alla  dem,  som 
bidragit  till  mitt  väl,  yfves  att  främst  kunna  anföra  Tit. 
vördade  namn. 

—    306    —  , 


1808—1816 

Dernäst  tillhör  Eder  min  tacksamhet,  1  kyrkans  och 
upplysningens  stöd,  I  trons  och  den  Heliga  sanningens 
vårdare!  I  hafven  alle  varit  mina  Lärare  och  alla  bidragit 
till  mitt  väl.  Vore  jag  värdig  den  plats  jag  nu  tillträder, 
så  hade  jag  Eder  att  tacka  icke  blott  för  den,  utan  äfven 
derföre  att  jag  utan  att  rodna  kunde  emottaga  den. 

Scholans  närmaste  Uppsyningsman,  Församlingens  Lä- 
rare, du,  som  i  går  på  ett  så  högtidhgt  sätt  frambar  din 
första  helsning,  såsom  en  värdig  Härold  från  den  Evige; 
Du  har  länge  hedrat  mig  med  din  redliga  vänskap,  och  det 
gläder  mig  särskilt,  att  hädanefter,  äfven  i  afseende  på  mitt 
embete,  få  stå  i  ett  närmare  förhållande  till  dig.  Men  icke 
blott  mig,  äfven  oss  alla,  som  här  arbeta  för  ungdomens 
undervisning,  bör  det  glädja  att  äga  dig  till  den  närmaste 
domaren  öfver  vårt  bemödande.  Vi  vänta  oss  att  i  dig 
finna  en  vän,  icke  blott  af  oss  utan  äfven  af  ungdomen, 
en  upplyst  domare  öfver  våra  företag  och  en  nitisk  bef ordrare 
af  hvad  som  är  rätt  och  gagneligt.  Vi  vänta  oss,  att  den 
omvårdnad  Församhngen  fordrar,  likväl  icke  skall  hindra 
dig  att  med  uppmärksamt  öga  följa  äfven  våra  yrken.  Vi 
vänta  oss,  att  den  himelska  sanningens  tolk  icke  skall  försmå 
att  ifra  äfven  för  jordisk  kunskap,  eller  vägra  sitt  förtroende 
och  sin  hjelp  åt  dem,  hvilkas  kall  det  bhfvit  att  för  verlden 
bilda  ett  slägte,  som  Han  bereder  för  himlen. 

Stadens  Högste  Embetsmän,  I  som  vaken  öfver  den 
heliga  rättvisan  eller  det  väpnade  lugnet,  I  som  aren  lagens 
och  ordningens  ögon  bland  folketl  Jag  erkänner  med  tack- 
samhet den  heder,  som  I  i  dag  med  Eder  närvaro  bevisen 
mig.  Eder  verkningskrets  Ugger  högt  öfver  min;  men  äfven 
på  högderna  försmår  man  ej  en  tacksam  stämma  ur  den 
lägre  dalen. 

Äfven  Eder,  I  medborgsmän  af  alla  stånd  och  Classer, 
som  i  dag  hedren  mig  med  Eder  närvaro,  äfven  Eder  är  jag 

—    307    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

på  det  högsta  förbunden.  Flere  ibland  Eder  hafva  anför- 
trott mig  hvad  I  ägen  dyrbarast,  Edert  eget  och  Fädernes- 
landets hopp  —  Edra  barn.  I  hafven  tidigt  lärt  mig,  som 
kom  hit  en  okänd  yngling  bland  Eder,  att  glömma,  att  jag 
var  en  fremling.  De  fleste  bland  Eder  hafva  skänkt  mig 
sin  ynnest,  många  äfven  sin  vänskap  och  förtroende.  Ingen 
ibland  Eder  —  så  hoppas  jag  åtminstone  —  tänker  förakt- 
ligt om  Lärarens  yrke;  många  tänka  kanske  derom  renare 
och  djupare  än  jag.  Derföre  tackar  jag  Eder  i  dag;  derföre 
är  det  och  skall  framdeles  blifva  min  käraste  phgt  att  så 
handla,  så  lefva,  att  I  aldrig  en  dag  må  förebrå  mig,  att  I 
bortslösat  Edert  förtroende  på  en  ovärdig. 

Medbröder,  Lärare  jemte  mig,  medverkare  till  samma 
ändamål!  på  Eder,  på  oss  alla  egentehgen,  beror  framgången 
af  vårt  vigtiga  företag.  Blott  genom  enig  kraft  kunna 
svårigheterna  öfvervinnas;  blott  genom  ömsesidig  vänskap 
kunna  de  förljufvas.  Jag  vet  ingen  ting  skönare  än  bildade 
männer  förenade  till  ett  gemensamt  och  vigtigt  syftemål; 
på  ena  sidan  utan  högmod  öfver  större  förtjenster,  på  den 
andra  utan  förtrj^tsamhet  öfver  ringare  anspråk.  Det  högsta 
lemnar  sig  sällan  åt  den  enskiltes  bemödande;  det  älskar 
att  eröfras  med  förenade  krafter.  Vårt  yrke  är  icke  lysande, 
men  \igtigt,  icke  berömdt,  men  mödosamt.  Låtom  oss 
sluta  ett  förbund  att  med  gemensamma  krafter  göra  dess 
följder  vigtiga,  och  med  ömsesidigt  förtroende  dess  möda 
drägelig.    Oförryckt  sväfve  det  höga  målet  för  vårt  öga. 

Äfven  till  dig,  älskade  Ungdom,  äfven  till  dig  måste  jag 
säga  ett  ord.  När  jag  ser  din  sorglösa  oskuld,  ditt  öppna, 
bekymmersfria  anlete,  der  den  glada  själen  speglar  sig,  lik- 
som en  molnfri  himmel  speglar  sig  i  vågorna;  —  ol  hvem 
vore  väl  den,  som  ej  afundades  ditt  öde,  som  ej  med  sak- 
nad återKallade  sin  barndoms  minnen,  ej  erinrade  sig 
nfvets  rosendagar,  då  allt  ännu  syntes  skuldfritt  och  lekan- 

—    308    — 


1808—1816 

de  och  gladt  för  det  oförderfvade  sinnet.  Men  besinnen 
likväl,  mine  unge  vänner,  att  af  lek  måste  det  dock  blifva 
alfvar  en  gång,  och  att  I  en  dag  masten  ut  i  verlden  för 
att  pröfva  Edra  krafter.  Eder  egen  börda  masten  I  då 
bära,  Eder  egen  plåga  masten  I  då  fördraga.  Då  gäller  det 
att  visa  sjelfständighet  och  kraft,  att  äga  kunskaper  och 
manlig  stadga.  Ve  Eder,  om  I,  nakne  härpå,  en  dag  blif- 
ven  utkastade  i  det  kalla  samhällslifvet.  Besinnen,  att 
ungdomen  är  fröet  till  hela  Eder  lefnad,  att  I  ej  kunnen 
utvickla  någon  förmåga,  den  I  ej  då  odlat,  ej  fullborda  något, 
som  I  ej  då  börjat.  Påminnen  Eder,  att  en  duglig  man  ännu 
aldrig  behöft  att  tigga  sitt  bröd,  och  att  ett  redligt  sinne 
kan  förakta  den  falska  lyckan,  och  menniskors  vrånga 
omdömen.  Betänken  hvad  I  aren  skyldige  Edra  Föräldrar, 
som  för  Eder  våga  allt,  Edra  Lärare,  som  möda  sig  för  Eder 
bildning.  Edert  Fädernesland,  som  ger  Eder  skygd  och  under- 
visning, och  Eder  Gud,  som  ej  kan  vilja,  att  I  tanklöst 
bortjollren  den  ädlaste  och  dyrbaraste  delen  af  Eder  lefnad. 
Hvad  sluteligen  mig  och  vårt  ömsesidiga  förhållande  angår, 
så  äro  vi  redan  från  längre  tider  tillbaka  bekanta.  Jag 
hoppas,  att  I  ej  ägen  någon  billig  anledning  till  missnöje; 
och  det  skall  blifva  mitt  alfvarliga  bemödande  liksom  min 
innerligaste  önskan,  att  I  aldrig  måtten  få  skäl,  att  som 

förlorade  ångra  de  stunder  I  med  mig  tillbragt. 

M.  H.  Det  är  vanligt  att  vid  tillfällen  som  detta  hålla 
tal  öfver  något  ämne,  som  står  i  sammanhang  med  den 
syssla  man  tillträder.  Jag  måste  derföre  äfven  underkasta 
mig  detta  bruk,  men  icke  utan  den  billiga  fruktan  att  deri- 
genom  förråda  en  svaghet,  hvarmed  Eder  godhet  hittills 
velat  öfverse.  Jag  tröstar  mig  Ukväl  med  hoppet,  att  Eder 
ynnest  skall  företräda  granskningens  ställe,  och  att  I 
påminnen  Eder,  att  ett  tal  för  tillfället  hvarken  bör  eller 
kan  vara  en  afhandUng. 

-     309     — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Bland  de  mångfaldiga  ämnen  som  hänga  tillhopa  med 
den  allmänna  uppfostran,  gifves  intet  enda  som  ej  är  vig- 
tigt.  Ty  uppfostran  är  menniskoslägtets  högsta  jordiska 
angelägenhet,  och  allt  som  rör  den,  är  hehgt.  Jag  har  kanske 
mera  rådfrågat  ämnets  vigt  än  mina  egna  krafter,  då  jag 
nu  får  utbedja  mig  Edert  tålamod  och  öfverseende  vid 
några  korta  anmärkningar  öfver  Nyttan  af  de  gamla 
Classiska  språkens  studerande  i  Scholorna;  en 
sats,  högeligen  omtvistad  i  våra  tider,  och  hkväl  enligt 
min  öfvertygelse  af  det  största  inflytande  på  det  egente- 
Uga  föremålet  för  all  publik  undervisning,  —  en  fullstän- 
dig bildning. 

Om  man  med  undervisning  förstår  en  utvickling  af 
begrepp,  så  kan  man  säga  att  språket  är  menniskans  första 
undervisning.  Ty  begreppet  utan  ord  är  ännu  dunkelt 
och  ofulländadt.  Det  är  först  genom  språket,  som  den  ny- 
födda Tanken  liksom  lossnar  från  själen  och  får  färg  och 
former.  Med  de  första  ord  barnet  lär  sig  från  sin  Mors 
läppar,  inträder  det  i  förnuftiga  varelsers  krets,  och  Moders- 
målet är  menniskans  första  egenteliga  tankebildning.  Men 
här  är  naturligtvis  ej  frågan  om  något  studerande  af  språket 
i  vanlig  bemärkelse.  Modersmålet  läres,  såsom  alla  språk, 
om  det  vore  möjligt,  borde  läras  —  practiskt  och  liksom  af 
sig  sjelft.  Denna  method  är  omöjlig  för  de  gamla  redan 
utdöda  språken.  De  fordra  en  långsam  och  Systematisk 
undervisning;  de  kunna  endast  småningom  och  liksom 
styckevis  inpreglas  i  minnet.  En  sådan  kunskap  vinnes  ej 
utan  tid  och  möda.  Frågan  är  alltså  den:  belönas  verke- 
ligen  denna  möda?  är  denna  tid  ej  förlorad  för  ungdomen? 

Man  kan  betrakta  språket  på  två  särskilta  sätt:  antingen 
såsom  ett  medel  till  kunskaper,  eller  som  ett  sjelfständigt 
uttryck  af  tankan.  I  förra  fallet  äro  alla  språk  lika  goda. 
Kunskapen,  massan  af  idéer,  som  i  språket  finnas  uttryckte 

—    310    — 


1808—1816 

och  förvarade  är  då  den  egenteliga  skatten;  språket  sjelf 
är  endast  nyckeln  dcrtill  och  äger  följaktehgen  blott  ett 
relatift  värde.  I  sednare  fallet  åter  kan  det  äga  ett  verke- 
ligt.  Det  kan  genom  skönhet,  kraft,  rikedom,  böjlighet 
utmärka  sig  för  andra.  Det  kan  uttrycka  Nationens  lynne 
och  gången  af  dess  bildnmg.  Det  kan  hafva  ett  eget  utse- 
ende, icke  blott  oUka  andras,  men  äfven  fördelaktigare. 
Medlet  för  kunskap  kan,  med  ett  ord,  i  sig  sjelf  betraktadt, 
äga  ett  eget,  af  all  användning  oberoende  värde.  i  3 

Jag  bedrager  mig  mycket  om  icke  just  detta  är  förhål- 
landet med  dö  Classiska  språken.  De  uttrycka  mensklig- 
hetens  ungdom  i  hela  yppigheten  och  rikedomen  af  sin 
oförsvagade  kraft.  Huru  fulla  af  lif  och  bilder,  huru  kraftiga 
och  sinligt  målande  äro  de  ej!  Det  är  språk  för  Inbillningen. 
De  nyare  deremot  äro  språk  för  det  delande,  urskiljande 
begreppet;  förenklade  i  sin  byggnad,  men  enformigare, 
bestämdare,  men  vidlyftigare.  Detta  visar  sig  tydeligast 
i  deras  Grammatikaliska  Mekanism.  Med  logisk  noggranhet 
afsöndra  de  nyare  Språken  personen  från  handlingen,  och 
handhngen  sjelf  från  dess  sätt  och  omständigheter  (modi). 
De  fleste  Tidsbestämmelser  måste  genom  hjelpord  (auxiliar 
verb  er)  uttryckas.  Casus  från  deras  Nomina  äro  nästan 
bortnötta.  Partiklar  ersätta  bristen,  men  som  kryckan 
ersätter  benet.  De  gamla  Språken  föraktade  en  dylik  sönder- 
sphttrande  omständlighet.  Med  djerfva  drag  sammanfattade 
de  i  ett  ord  handlingen,  med  alla  sina  bestämmelser  af  tid, 
sätt  och  person.  Derföre  uttryckte  de  ofta  med  ett  ord, 
hvartili  i  de  nyare  Språken  fordras  tre  eller  fyra.  De  sednare 
plåcka  strå  för  strå  från  tankens  åker;  de  förra  bjuda  oss 
fulla  kärfvar. 

Det  är  i  allmänhet  oriktigt  att  betrakta  språken  såsom 
tillfälliga,  uppkomna  och  bildade  hksom  af  en  slump.  De 
uttrycka  alltid  sin   Nations  Caracter  och  gången  af  dess 

—    311    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

odling.  Derföre  kännas  ock  dessa  alltid  säkrare  af  språket, 
än  af  den  ofta  ovissa  eller  ofullständiga  Historien.  Hvem 
igenkänner  icke  i  Grekiskans  muntra  och  lifliga  gång  den 
raske,  lättrörlige,  finkänslige  Greken?  Så,  tänker  man,  så 
måste  Gratierna  hafva  talat.  Dessa  lätta,  sväfvande  ljud 
måste  hafva  hörts  från  de  Olympiske  Gudarnes  läppar.  Dessa 
lena,  klingande  ord  måste  tillhöra  loniens  milda  himmel 
eller  Tempes  lyckhga  dalar. 

Ett  helt  annat  lynne  visar  Latinska  språket.  Romrame 
äro  Historiens  jättar;  ett  kraftigt,  mergfullt  menniskoslag, 
dristigt  och  verldsomfattande  i  sina  planer,  och  ihärdigt  i 
deras  utförande.  Hos  ett  sådant  slägte  söker  man  förgäfves 
de  lenare  dygderna  eller  skönhetens  mildare  känslor.  Den 
eviga  stadens  förste  invånare  voro  röfvare;  och  ett  tycke 
af  råhet  och  oböjlighet  qvarlådde  alltid  vid  detta  folk, 
äfven  sedan  det  antagit  andra  Nationers  seder  och  bildning. 
Man  behöfver  endast  påminna  sig  de  Gladiatoriska  spelen, 
som  älskades  med  raseri  äfven  under  Roms  mest  bildade 
och  förfinade  tidehvarf.  Folket  med  de  blodiga  händerna, 
med  den  dystra  pannan  måste  tala  ett  helt  annat  språk, 
än  den  menskligare,  gladare  Greken.  Latinen  röjer  sin 
Nations  säkra  och  fasta  lynne.  Det  är  i  hela  sin  Mekanism 
bestämdt;  det  är  liksom  Romerska  Senaten  svårt  att  böja 
och  har  endast  få  och  oviga  sammansättningar.  Dess  gång 
är  högtidelig,  dess  ljud  äro  rena  som  klangen  af  blottade 
svärd.  Det  är  hjeltarnes  och  kraftens  språk.  Öfver  allt 
tycker  man  sig  se  och  höra  den  väldige  verldsstormaren, 
som  med  svärdet  i  hand  vandrade  öfver  jorden,  tills  han 
slutehgen  föll,  ett  offer  för  sina  egna  gigantiska  utsväfningar. 

Jag  förmodar  icke,  att  denna  korta  caracteristik  öfver 
de  Classiska  Språken  skall  kunna  anses  främmande  för  mitt 
ämne.  Jag  hoppas  tvertom,  att  den,  om  också  ofullständigt, 
visar  hvad  jag  egenteligen  ville  visa,  att  dessa  Språk  hafva 

—    312    — 


i 


1808—1816 

genom  sin  natur  ett  afgjordt  företräde  för  alla  nyare,  att  de 
äro  Språk  i  ordets  högsta  och  förträffligaste  bemärkelse,  och 
alltså  väl  löna  mödan  att  för  sin  egen  skuld  läras  och  studeras. 
De  äro  vördnadsväckande  vittnen  af  jordens  skönaste  och 
mest  bildade  tider,  en  evig  och  oförgängelig  röst  från  en 
forntid,  hvilken  ännu  i  sina  ruiner  måste  vara  oss  helig  och 
märkvärdig.  Äfven  den  omständigheten  att  dessa  språk 
numera  äro  döda,  är  snarare  för  än  mot  deras  Studerande; 
ty  just  derigenom,  att  de  nu  mer  ej  talas,  och  således  ej  äro 
underkastade  några  förändringar,  gifva  de  åt  det  nya  sinnet 
de  bestämdaste  exempel  och  vänja  det  tidigt  vid  regel  och 
ordning,  hvarförutan  all  kunskap  blir  dunkel  och  oredig. 
Ganska  välbetänkt  synes  mig  också,  i  sammanhang  här- 
med, det  bruket,  att  man  vanligtvis  börjar  med  Latinska 
språket.  Dess  enkla  och  bestämda  Grammatik  gör  det 
härtill  i  alla  afseenden  tjenligast.  Grekiskan  med  sina 
mångfaldiga  ordformer,  med  sin  rikare,  men  också  mera 
vacklande  och  lösa  språklära  bör  följa  efteråt. 

Men  om  alltså  dessa  språk  äfven  för  sin  egen  skuld  för- 
tjena  att  läras,  så  förtjena  de  det  ännu  mera,  om  man  också 
endast  betraktar  dem  som  medel  till  kunskap.  Det  ligger 
både  utom  mitt  ämne  och  öfver  mina  krafter  att  undersöka 
den  åldriga  tvisten  om  gamla  eller  nyare  Litteraturens  före- 
träde. Frågan  är  också  redan  i  sig  sjelf  orimlig;  ty  tvenne 
sä  motsatte  och  skiljaktige  bildningar,  som  de  gamles  och 
vår,  kunna  i  sina  producter  ej  jemföras,  åtminstone  ej  be- 
dömmas efter  en  och  samma  princip.  Det  gifves  ett  ganska 
enkelt  medel,  som  jag  ville  recommendera  hos  dem,  som 
påstå  sig  förakta  de  gamle  Författarne;  det  är  nemligen  att 
läsa  dem.  De  bära  ej  förgäfves  sitt  namn  af  Classiska,  er- 
kändt  och  stadgadt  af  Seklernas  vittnesbörd.  De  lyftade 
Europa  ur  medeltidens  Barbari,  och  gåfvo  åt  den  nyare 
Litteraturen  sin  form,  om  också   dess  innehåll  med  afse- 

-    313     - 


PROSAISKA    UPPSATSER 


ende  på  tänkesätt  och  bildning  är  förändradt.  Men  om 
äfven  denna  sednare  omständighet  skulle  göra,  att  vi  ej 
fullkomhgt  kunna  skatta  deras  värde,  så  måste  ändå  deras 
märkvärdighet  bhfva  den  samma;  ty  de  föreställa  en  egen 
del  af  menniskobildningen. 

Om  således  den  gamla  Litteraturen  är  ett  bildningsmedel, 
så  frågar  man:  hvartill  bildar  den  då  en  yngling?  Svaret 
kunde  vara  vidlyftigt;  jag  vill  endast  uppehålla  mig  vid 
dessa  tvenne  väsendteliga  Momenter:  Den  bildar  honom 
för  Staten  och  för  konsten. 

Den  inre  och  således  vigtigaste  principen  för  all  Stat  är 
Patriotism,  det  vill  säga,  känsla  af  Statens  värde  och  mod 
att  derföre  uppoffra  allt.  Denna  känsla  är  för  Medborgaren, 
hvad  känslan  af  heder  är  för  den  enskilte  Mannen.  Den 
Stat,  der  en  sådan  princip  ej  är  lefvande,  innebär  redan  i 
sig  sjelf  fröet  till  sin  förstöring.  Den  må  genom  en  stor 
mans  biträde  eller  sina  grannars  svaghet  eller  andra  till- 
fälliga omständigheter  vidga  sig  i  makt  och  ära;  den  må 
genom  krigskonst  eller  handel  för  någon  tid  omfatta  jorden 
med  sitt  välde.  Lefver  icke  känslan  af  Statens  värde  i 
h varje  medborgares  bröst,  så  är  staten  sjelf,  med  all  sin  makt, 
ett  träd  utan  rot,  hvars  konstlade  väsen  förr  eller  sednare 
måste  förvissna.  Men  nu,  hvar  röjer  sig  Patriotismen  renare, 
ädlare,  manhgare  än  just  i  de  gamles  häfder?  Äro  icke  deras 
skrifter  ännu  i  dag  som  oförgängeliga  Tempel,  hvälfde 
öfver  hjeltarnes  aska,  der  deras  minnen  bo  och  dyrkas,  och 
skola  dyrkas,  så  länge  ännu  ett  menskhgt  hjerta  klappar 
för  frihet  och  Fädernesland.  Och  hvilken  vore  väl  den  yng- 
Ung,  hvars  bröst  ej  vidgades  vid  de  heliga  namnen  af  Mara- 
thon,  Salamis,  Thermopylae,  eller  af  Brutus,  Decius,  Scse- 
vola?  I  en  tid  som  vår,  då  de  fleste  Stater,  förrutnade  i  sin 
grundval,  synts  luta  till  fall,  hvar  skulle  man  väl  säkrare 
söka  ett  förvar  emot  det  inbrytande  förderfvet  och  slapphe- 

—    31i    — 


180S— 1816 

ten  än  just  i  det  kraftiga  minnet  af  Nationer,  som  vågat  att 
tänka  högt  om  sig  sjelfva  och  att  lefva  och  dö  för  sitt  land? 
Och  hvilken  annan  ålder  an  just  ungdomens  skulle  vara 
tjenlig  att  nog  lifligt  uppfatta,  nog  djupt  inpregla  dessa 
efterdömen?  Är  hela  det  följande  menniskolifvet  något 
annat  än  en  utvickling  af  ungdomens  frön,  liksom  frukten 
är  en  utvickling  af  blomman?  Om  man  ej  från  ungdomen 
medför  den  rena  och  heliga  låga  för  allt  hvad  som  är 
stort  och  ädelt,  hvarifrån  skulle  hjertat  sedermera  hämta 
värma,  då  verlden  omfattar  oss  med  sina  bekymmer,  då 
vi  träda  in  i  Egoismens  Schola,  och  gå  allt  djupare  och 
djupare  in  i  årens  dal,  der  allt  är  kallt  och  öde  och  lik- 
giltigt? Nej,  till  ett  varmt  nit  för  sin  Fosterjord  måste 
man  bildas  i  ungdomen  eller  aldrig;  och  fornåldrens  Skrif- 
ter äro,  efter  min  öfvertygelse,  äfven  härtill  de  tjenligaste. 
Men  jag  sade  äfven,  att  gamla  Litteraturen  bildar  Ung- 
domen för  konsten.  Jag  förstår  ej  hänned  det  activa  i 
konsten  eller  sjelfva  diktnings  förmågan,  hvilken  måste 
vara  gifven  af  Naturen  och  genom  ingen  bildning  kan  läras; 
utan  endast  dess  passiva  del,  förmågan  att  fatta  konsten, 
hvad  man  med  ett  annat  ord  kallar  Smak.  Men  behöfver 
då  denna  verkeligen  att  bildas?  Jag  vet,  att  mången  anser 
denna  bildning  såsom  ett  onyttigt  tillägg  till  uppfostran,  ett 
modernt  öfverflöd,  umbärligt  för  det  practiska  lifvet  och 
till  och  med  skadUgt  för  grundligheten.  Jag  måste  bekänna, 
att  jag  häri  är  af  helt  olika  tankar.  Ty  hvad  är  väl  uppfostran 
i  sitt  allmännaste  begrepp  fattad  annat  än  en  samman- 
hängande och  öfverensstämmande  utvickUng  af  alla  men- 
niskans  krafter,  den  physiska  så  väl  som  den  intellectuella, 
den  moraliska  så  väl  som  den  aesthetiska?  Menniskan  är  af 
naturen  ämnad  att  utgöra  ett  Helt,  och  all  ensidig  utbild- 
ning af  någon  särskild  förmåga  hamnar  sig  sjelf  genom 
skefhet  och  förvirring  i  det  hela.    All  verkelig  uppfostran 

—    315    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 


måste  bedömmas  som  ett  konstverk;  och  den  väsen dteligaste 
fordran  för  hvarje  sådant  är  harmoni  och  öfverensstämmelse. 
Dessutom  är  den  sesthetiska  förmågan  just  den  medlande 
hos  menniskan,  hvilken  sammanbinder  de  sinhga  och  ande- 
Uga  krafterna.  Det  skönas  land  är  en  gränsprovins.  Inbill- 
ningen, som  der  herrskar,  hörer  äfven  så  mycket  till  sinn- 
ligheten som  till  förnuftet,  liksom  bryggan  hörer  till  begge 
de  motsatta  stränderna.  Utan  bildad  känsla  för  det  Sköna 
(eller  Smak)  är  derföre  all  menskhg  odling  icke  blott  ofull- 
ständig, utan  äfven  i  grunden  omöjUg.  Hvaraf  skulle  det 
annars  hafva  kommit,  hvad  all  Historia  lärer  oss,  att  all 
mensklig  bildning  börjat  med  konsten,  att  Skalderna,  i 
Grekland  som  i  Norden,  voro  Nationens  äldste  Vise,  att 
intet  hyfsadt  folkslag  funnits,  som  ej  offrat  åt  Sånggudin- 
norna, att  slutligen  allmänna  omdömet  alltid  med  en  bildad 
menniska  menar  en  menniska  af  Smak? 

Men  utvicklingen  af  känslan  för  det  Sköna  kan  äfven 
hafva  en  för  sederna  vigtig  fördel.  En  hvar  känner  den 
vådligaste  tidepuncten  af  menniskans  lefnad,  då  hjertat, 
vaknadt  ur  sin  dvala,  med  vällust  öppnar  sig  för  nya  in- 
tryck, och  kinden  rodnar,  icke  af  oskuld,  men  af  begär  och 
dunkla  aningar?  Det  är  en  tid,  då  sinnhgheten  hksom  går 
i  blomma,  och  den  öfverflödande  lifskraften  så  gerna  bryter 
ut  i  förstörelse  och  utsväfningar.  Det  är  ett  fåfängt  be- 
mödande att  vilja  hämma  denna  kraft.  Den  eftertänksamme 
söker  att  afleda  blixten,  som  han  ej  kan  hindra  att  tränga 
ur  molnen.  Genom  betraktande  af  det  sköna  och  stora  i 
konsten,  genom  smakens  bildande  förädlas  och  tämjes  sinn- 
ligheten, som  annars  brusar  ut  till  råhet  och  förderf.  Det 
är  alltså  i  denna  epok  mer  än  någonsin,  som  känslan  för  det 
Sköna  bör  följa  ynghngen  såsom  hans  oskulds  Skydds 
Engel.  Det  är  då  hans  sinne  bör  näras  och  sysselsättas  med 
allt  det  förträffeliga,  som    mensklighetens   välgörare,    dess 

—    316    — 


1808—1816 

store  Författare  och  Konstnärer  frambragt.  Det  är  med  ett 
ord  tidepuncten  för  smakens  bildning.  Men  nu  frågar  jag, 
gifves  för  detta  ändamål  i  vår  tid  något  säkrare  och  äfven 
lättare  medel  än  den  Classiska  Litteraturen?  Kan  smaken 
bildas  säkrare  än  genom  skrifter,  dem  Seklernas  beundran 
långt  för  detta  framställt  och  erkänt  såsom  eviga  mönster? 
Kan  det  gifvas  något  verksammare  medel  än  just  detta, 
mot  det  i  våra  dagar  från  alla  håll,  ehuru  ständigt  under 
nya  former,  inbrytande  Barbariet  i  seder,  i  konst,  i  vetten- 
skap,  ja  i  hela  Systemet  af  menskhg  odhng? 

Man  invänder  till  äfven tyrs,  att  lärlingen,  åtminstone 
vid  de  lägre  Scholorna  dock  aldrig  kan  komma  till  annat, 
än  en  elementarisk  kännedom  af  de  gamla  språken,  och  att 
således  hela  den  beprisade  nyttan  deraf  för  bildningen, 
åtminstone  i  denna  krets  är  så  godt  som  ingen.  Detta  synes 
mig  ungefär  vara  samma  slutföljd,  som  om  någon  ville 
afråda  oss  att  så,  derföre  att  fröet  ej  genast  är  skörd.  Det 
skulle  vara  märkvärdigt  att  veta,  huru  man  lärer  ett  språk, 
eller  huru  man  i  allmänhet  lärer  något,  utan  att  börja  att 
lära  det.  Det  gifves  till  kunskap  som  till  dygd,  alldeles  ingen 
genväg.  Man  måste  göra  sig  den  mödan  att  gå,  om  man  vill 
hinna  till  målet. 

»Men  dessa  språk,  säger  man,  äro  dock  så  svåra  att  lära; 
det  är  synd  att  med  dessa  döda  ord  plåga  den  glada  barn- 
domen, som  dock  endast  borde  lära  hvad  som  är  lätt  och 
angenämt  eller  af  practisk  nytta.»  Jag  känner  dessa  ömke- 
hga  grundsatser  af  en  förklemmad  uppfostringslära.  Hvad 
hafva  de  hittils  åstadkommit?  En  barndom  utan  lydnad 
och  hvars  jollrande  sjelfsvåld  man  hksom  bemödar  sig  om 
att  föreviga;  en  ungdom  utan  seder,  utan  arbetshåg  och 
ihärdighet,  och  slutehgen  en  mannaålder,  känshg  hos  hopen 
endast  för  ögonblickets  handgripliga  fördel,  och  äfven  hos 
vettenskapsidkaren  nöjd  med  den  ytliga  mångkunnigheten, 

—    317    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

som  fuskar  i  allt.  Man  har  icke  försummat  att  äfven  i 
Språkkunskapen  vilja  införa  lättare  och  i  samma  mån  yt- 
hgare  methoder;  men  den  grundligaste  melhoden,  vore 
den  ock  långsam  och  tråkig,  är  redan  derföre  den  bästa, 
att  den  lär  barnet,  att  lifvet  ej  ständigt  kan  vara  en  lek, 
att  sinnet  måste  styrkas  hksom  kroppen  genom  arbete,  och 
att  man  ej  sofver  sig  till  kunskap  och  förtjenst. 

Den  vanligaste  invändningen  mot  de  gamla  språken, 
att  de  upptaga  för  mycken  tid,  och  att  man  ej  kan  med- 
hinna allt,  är  också  den  orimligaste.  Ty  om  ej  allt  kan  med- 
hinnas, hvarföre  skall  då  just  det  vigtigaste  försummas? 
Det  var  en  tid  i  vårt  Fädernesland,  då  Statens  Store,  ja 
dess  Konungar  sjelfve  gjorde  sig  en  ära  af,  icke  blott  att 
uppnmntra,  utan  äfven  sjelfve  idka  dessa  studier.  Det  var 
en  tid,  då  den  store  Gustaf  Adolph  vällde  verldens  öden, 
då  Axel  Oxenstjerna,  uppfostrad  i  Scholastikens  gräl,  gaf 
Europas  Statsförfattning  sin  form  för  Sekler,  och  den  lärda 
Christina  prydde  en  thron,  den  hennes  stolta  sinne  föraktade. 
Man  lärde  då  detta  onyttiga  pedanteri  från  barndomen, 
man  lärde  det  efter  en  svårare  och  långsamare  method  än 
nu;  och  hkväl  kunna  vi  ej  neka,  att  man  äfven  i  det  prac- 
tiska  lifvet  hann  mera  än  nu;  ty  man  hade  från  barndomen 
vant  sig  vid  arbete,  man  föraktade  flärd  och  ythghet  i 
Studier,  som  i  lefnad,  och  närde  sin  manhga  själ  med  forn- 
tidens höga  anda.  För  närvarande  har  man  sin  upplysning 
för  bättre  köp.  Man  bildas  af  verlden,  säger  man,  utan  att 
besinna,  att  verlden  sjelf,  sådan  den  nu  är,  rätt  väl  behöfver 
att  bildas.  Man  upptänker  dageligen  nya  handgrepp  för 
att  göra  allt  grundehgt  och  allvarligt  Studium  onödigt. 

Men  det  är  tid,  det  har  kanske  länge  sedan  varit  tid, 
att  afbrs'ta  ett  ämne,  som  förmodeligen  redan  tröttat  Eder 
uppmärksamhet.  Det  är  och  förbUfver  min  innerliga  och 
oföränderliga    öfvertygelse,    att   näst    Rehgionskunskapen, 

—    318    — 


1808—1816 

den  allmänna  undervisningen  ej  äger  ett  vigtigare  föremål 
än  det  i  fråga  varande.  Det  kan  aldrig  för  tidigt,  aldrig  nog 
inpreglas  i  ungdomen,  att  hvad  den  med  möda  lärer,  likväl 
åsyftar  ett  förnuftigt  och  stort  ändamål.  Skulle  det  hafva 
lyckats  mig  hos  något  ungt  sinne  väcka,  om  icke  öfvertygelse, 
åtminstone  en  aning  härom,  så  har  jag  ej  talat  förgäfves, 
och  min  ringa  möda  är  då  mer  än  belönad. 


—    319    — 


PROSAISKA    IPPSATSER 


Yttranden  till  filosofiska  fakultetens 
i  Lund  protokoll 

Den  3  december  1814. 

Vid  Facultetens  sista  sammankomst  föredrogs  och  af- 
gordes  en  af  Collega  Scholai  Herr  Magister  Rothstein  in- 
gifven  ansökan  om  tillåtelse  för  hans  Respondens  att  få 
räkna  sitt  biträde  vid  försvarandet  af  Theser  för  en  Rec- 
torats  Sysla  sig  till  godo  såsom  specimen  disputandi  pro 
exercitio.  I  det  anförande  til  Philos.  Facultetens  protocoll, 
hvilket  Herr  Professor  Kjellin  vid  detta  tillfälle  inlämnade, 
tillkännager  han  bland  annat  sin  förundran  deröfver  att  ett 
sådant  mål  kunnat  hlifva  ens  upptagit  samt  ämnadt  att  genom 
Capsulation  afgöras.  Det  är  troligt  att  denna  förundran 
stigit  ännu  högre  derigenom  att  saken  blifvit  af  Faculte- 
tens pluralitet  bifallen.  Jag  tror  mig  derföre  till  Herr  Pro- 
fessor Kjellins  upplysning  böra  anföra  de  grunder  hvarför 
jag  anser  hela  denna  sak  såsom  ingenting  mindre  än  förun- 
derlig, utan  tror  att  allt  härvid  tillgått  ganska  naturligt. 
Då  jag  dessutom  ej  kan  anse  Herr  Professorens  anförda 
yttranden  annorlunda  än  som  en  indirect  tillvitelse  emot 
min  Embets  åtgärd  som  Decanus,  är  jag  skyldig  både  fa- 
culteten  och  mig  sjelf  en  förklaring.  Hvad  således  för  det 
första  ansökningens  emottagande  angår,  så  är  jag  öfvertygad 
att  en  hvar  utom  Herr  Professor  Kjellin  måste  erkänna 
att  jag  ingalunda  kunnat  förvägra  det.  Jag  vet  att  författ- 
ningarna förbjuda  att  emottaga  en  olaglig  ansökning.   Men 

—    320    — 


1808—1816 

den  rincjaste  eftertänka  måste  lära  en  hvar  att  härmed  ej 
kan  förstås  något  annat  än  ansökningens  yttre  form,  Char- 
tering,  underskrift  o.  s.  v.  Huruvida  den  åter  till  sitt  inne- 
håll är  laglig,  är  just  det  som  ankommer  på  undersökning 
och  ompröfvande.  Skulle  ingen  annan  ansökning  eniot- 
tagas  än  den  som  i  denna  bemärkelse  vore  laglig,  det  vill 
säga  med  andra  ord,  nödvändigt  borde  bifallas,  så  skulle 
deraf  det  besynnerliga  resultat  följa  att  alldrig  någon  ansö- 
kan behöfde  att  föredragas,  att  sjelfva  emottagandet  vore 
detsamma  som  bifallet,  Ordföranden  detsamma  som  Rätten. 
Sådant  har  hittills  ej  bruket  varit,  hvarken  i  Faculteten 
eller  vid  någon  annan  Domstol.  Alltsen  Faculteten  stiftades, 
har  det  varit  en  gammal  praxis  att  Ordföranden  emottagit 
och  föredragit  alla  sådana  ansökningar,  som  med  iaktta- 
gande af  de  lagliga  formerna  blifvit  inlemnade.  En  så 
1  of  lig  sed  har  jag  icke  velat  förändra,  tvertom  har  jag,  med 
Herr  Professor  Kjellins  tillåtelse,  föresatt  mig  att  hädanefter 
som  hittills  och  till  dess  andra  Instructioner  ankomma 
framhärda  häruti,  emottaga  och  föredra  hvad  som  på  be- 
hörigt sätt  inlemnas,  och  icke  förklara  en  ansökan  som  af- 

slagen  innan  jag  ännu  vet  om  hon  bhr  det. 

Hvad  är  nu  i  hela  denna  sak  förunderhgt?  Hade  jag 
bordt,  hade  jag  af  någon  förnuftig  eller  laglig  grund  ens 
kunnat  supprimera  en  ansökan,  hvars  yttre  form  öfverens- 
stämde  med  den  af  lagen  föreskrifna?  Den  ifrågavarande 
yrkade  dessutom  ingenting  annat  än  hvad  Faculteten 
mångfaldiga  gånger  förut  beviljat.  Men  äfven  om  jag  hos 
mig  kunnat  förutse  att  den  nödvändigt  bordt  afslås,  så  var 
det  ändå  min  ovillkorliga  skyldighet  som  Ordförande  att 
föredraga  den.  Eller  har  Herr  Professor  Kjellin  som  Decanus 
alldrig  föredragit  ansökningar  som  bUfvit  afslagna,  hans 
egne  inberäknade?  I  sanning  det  enda  förunderliga  i  hela 
denna  sak  är  att  en  Facultets  Ledamot,  som  sjelf  nyligen 

—    321    — 

21'-~1S3664.   T»gnér,  Samlade  skri/ter.  11. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

varit  Decanus  kunnat  finna  den  förunderlig.  Skulle  åter 
för  det  andra  den  tillämnade  capsulationen  vara  det  egente- 
liga  föremålet  för  Herr  Professor  Kjellins  förundran,  så 
tror  jag  att  han  kunnat  bespara  sig  den,  då  målet  i  sittande 
Facultet  blifvit  afgjordt.  Det  är  sant,  jag  hade  utsändt 
Magister  Rothsteins  ansökan  att  på  vanligt  sätt  circulera 
mellan  Facultetens  Ledamöter.  Jag  måste  också  till  min 
blygd  bekänna  att  det  ingalunda  var  Herr  Professorens 
skrifteliga  yrkande,  att,  som  han  behagat  uttrjxka  sig,  få 
reservera  sig  till  protocollet,  utan  snarare  afgörandet  af 
några  andra  mål,  som  förmådde  mig  att  sammankalla  Facul- 
teten.  Men  om  också  hela  frågan  bhfvit  genom  capsulering 
afgjord,  så  hade  troligtvis  Faculteten  dervid  ingenting  för- 
lorat, så  framt  man  ej  ville  räkna  Herr  Professor  Kjellins 
sista  dictamen.  En  dylik  capsulering  har  från  längre  tider 
tillbaka  varit  bruklig  inom  Faculteten,  för  att  undvika  det 
onödiga  besväret  att  för  varje  curant  och  obetydhgt  mål 
sammanträda.  Den  bör  till  och  med  vara  kärkommen  för 
dem  som  älska  skrifteliga  deductioner  i  saker  af  ingen  vigt; 
och  som  sådan  ansåg  jag  och  anser  ännu  den  i  frågavarande. 
Jag  känner  föröfrigt  icke  bestäm  dt  huruvida  en  sådan  cap- 
sulering är  af  någon  författning  förbjuden.  Men  jag  har  allt 
skäl  att  förmoda  motsatsen,  då  Herr  Professor  Kjellin  sjelf 
under  sitt  Decanat  sistledit  år  på  samma  sätt  låtit  afgöra 
flere  mål  af  större  betydenhet  än  det  nu  omtvistade. 

Genom  det  redan  anförda  tror  jag  mig  ovedersägeligen 
hafva  bevisat  att  mitt  förfarande  vid  detta  tillfälle  inga- 
lunda varit  af  den  beskaffenhet  att  det  bordt  gifva  Herr 
Professor  Kjellin  någon  anledning  till  förundran;  det  följer 
derutaf  att  Herr  Professorens  anförde  yttranden  emot  mig 
innehålla,  på  det  lindrigaste  sagt,  en  obctäncksamhet. 
Jag  erkänner  att  Herr  Professor  Kjellin  vid  vårt  sista  sam- 
manträde, efter  vanhgheten,  visade  sig  villig  att  strax  efter 

—    322    — 


1808—1816 

uppläsandet  återkalla  de  uttryck  dem  jag  funnit  stötande; 
men  jag  afslog  detta,  icke  af  kittslighet  eller  trätsjuka,  utan 
af  grunder,  hvilka  jag  utber  mig  att  nu  få  utvickla. 

I  allmänna  umgänget  undfaller  oss  ofta  ett  uttryck,  som 
vi,  vid  mognare  eftersinnande,  önskade  oss  tillbaka;  men  der 
är  också  endast  frågan  om  ett  fritt  utbyte  af  tankar  och 
föreställningar,  sådane  som  stunden  och  tillfället  ger  dem. 
Man  räknar  ej  der  så  noga  med  de  vingade  orden,  dem  det 
ena  ögonblicket  föder  och  det  andra  begrafver.  Men  för- 
hållandet är  helt  annorlunda,  då  man  offenteligen  skall 
yttra  sig  som  Embetsman,  då  man  gifvit,  eller  åtminstone 
borde  gifva  sig  tid  att  öfvertänka  hvad  man  säger  och  till 
och  med  skrifteligen  uppsatt  sin  mening.  Ordet  bör  ej  då 
flyga  öfver  mannens  läppar,  för  att  genast,  hkt  ett  förlupet 
barn,  återkallas.  Det  bör  framträda  som  en  bildad  ynghng, 
som  ej  vanhedrar  sin  Far,  utan  vet  att  sörja  för  sig  sjelf 
och  försvara  sin  plats  i  världen.  Det  är  lätt  att  tillåta  sig 
hvad  yttranden,  som  hälst,  då  man  vet  att  följden  ej  blir 
någon  annan  än  att  man  återkallar  dem  som  förhastade. 
Men  det  är  hvarken  manligt  eller  värdigt  att  med  ena  handen 
framräcka  sin  förolämpande  skrift  och  genast  öppna  den 
andra  för  att  återtaga  henne  som  kasserad.  Det  händer 
dessutom  icke  alltid  att  den  sålunda  angripne  finner  sig 
belåten  med  denna  tvetydiga  upprättelse;  och  om  han  gör 
det,  så  sker  det  af  kärlek  till  freden,  af  den  ringa  uppmärk- 
samhet han  bör  fästa  vid  dyUka  obetänksamheter,  och  af 
billig  medömkan  med  ett  så  vacklande  och  omyndigt  sinne- 
lag. Det  är  en  obehaglig  sanning,  som  jag  gärna  skulle  för- 
tiga om  den  ej  redan  vore  allmänt  bekant  ibland  oss;  den 
nemligen,  att  Herr  Professor  Kjellin  har  ett  alldeles  eget  sätt 
att  justera  sina  anföranden,  bestående  deruti  neml.  att 
han  återkallar  dem.  Vanligtvis  sker  detta  först  vid  det  föl- 
jande sammanträdet;  men  någongång  äfven,  då  lyckan  är 

—    823    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

gynnsam,  strax  efter  uppläsandet.  Derigenom  har  händt 
att  Herr  Professorens  dictamina  till  protocollet  lämpeligen 
kunna  indelas  i  2:ne  classer,  De  återtagna  och  de  bestån- 
dande. OlyckUgtvis  synes  den  förstnemde  dassen  hittills 
hafva  varit  den  talrikaste;  hvarigenom  händt  att  så  väl 
Facultetens  som  Consistorii  protocoller  kommit  antingen  att 
alldeles  förlora  dessa  prydnader,  eller  åtminstone  förvara  dem 
i  en  form  som  märkeligt  afviker  från  den  första  original- 
upplagans. Det  synes  vara  tid  att  detta  oskick  ändteligen 
en  gång  upphör.  Äfven  det  fredligaste  sinne  tröttnar  att 
ständigt  vara  utsatt  för  förolämpanden,  ej  alltid  så  lätta 
att  glömma  som  att  återkalla.  Man  ledsnar  vid  att  öfverse 
med  öfverilningen,  när  den  constituerar  sig  till  permanent. 
Man  fordrar  med  skäl  att  en  Embetsman  yttrar  sin  egen 
tanka  utan  personliga  anfall  på  dem  som  understa  sig  att 
hysa  en  annan,  och  att  man,  så  innom  som  utom  Faculteten, 
är  fredad  för  omdömen  som  man  icke  förtjenat,  eller  rättel- 
ser dem  man  icke  begärt. 

Det  är  obehagligt,  helst  mot  en  Embetskamrat,  hvars 
kunskaper  och  nit  jag  i  öfrigt  högaktar,  att  nödsakas  nyttja 
denna  ton.  Jag  erkänner  att  det  är  förtrytelsens.  Men  denna 
förtrytelse  har  ingalunda  bhfvit  vakt  af  ifrågavarande  sak 
allena.  Vi  påminna  oss  alla  de  helften  förargehga  och  hälften 
löjliga  uppträden  som  sistlcdne  Termin  ägde  rum  i  Facul- 
teten. De  slutades  efter  vanligheten  med  ett  återkallande 
och  hade  redan  börjat  att  glömmas.  Det  var  icke  väl- 
betänkt af  Herr  Professor  Kjellin  att  nu  åter  uppUfva  minnet 
deraf,  och  tvinga  en  man,  som  ej  vet  sig  hafva  förolämpat 
honom,  att  till  eget  försvar  tala  den  bittra,  oförtäckta  san- 
ningen. 

Det  har  varit  (och  icke  länge  sedan)  en  tid,  då  Philo- 
sophiska  Faculteten  utmärkte  sig  genom  en  tolerance  och 
enighet  som  anstår  bildade  männer.  Man  hörde  då  ingen  af 

—    324     — 


1808—1816 

dess  Ledamöter,  hvarken  enskilt  eller  offenteligen,  klaga 
öfver  laglöshet,  eller  förutspå  Academiens  förfall  genom 
uraktlåtandet  af  några  likgiltiga  former,  dem  han  ur  någon 
förmöglad  författning  uppsnappat.  En  hvar  yttrade  då 
sin  mening  utan  bitterhet  och  sjelfklokhet,  framför  allt 
utan  den  löjliga  egenkärlek  som  vill  veta  allt  bättre  än  andra, 
vill  mästra  allt,  och  helst  öfvar  sin  lagkloka  skarpsinnighet 
på  idel  småsaker.    Nu  åter  är  förhållandet  annorlunda. 

Man  måste,  äfven  i  de  likgilltigaste  mål,  ständigt  hålla 
skölden  framför  sig,  för  att  ej  träffas  af  någon  pil,  af  skjuten, 
lik  Parthernas,  under  flykten.  Jag  öfverlemnar  åt  en  hvar 
att  afgöra  huruvida  ett  sådant  tillstånd  af  en  Ecclesia  Mili- 
tans  kan  vara  det  passande  för  ett  litterairt  Samfund.  Mig 
åtminstone  synas  samdrägt  och  lugn  och  tillbörhg  aktning 
för  andras  olika  tänkesätt  mera  enliga  med  de  värf  vi  här 
sköta.  Öfver  oss  alla  vakar  lagens  öga  och  det  allmänna 
omdömet.  Men  det  tillhör  en  hvar  att  sjelf  ansvara  för  det 
sätt  hvarpå  han  handhafver  sin  syssla;  och  om  han  häri 
felar,  bör  han  laghgen  tilltalas,  men  ej  oroas  af  orimhga 
tillvitelser  som  man  hvarken  rodnar  för  att  göra  eller  att 
återtaga. 

Detta  är  livad  jag  till  rättfärdigande  af  mitt  förfarande 
i  hela  denna  sak  varit  tvungen  att  anföra.  Jag  fordrar 
ingen  upprättelse  för  den  orätt,  som  skett  mig.  Den  egna 
lätthet  h varmed  Herr  Professor  Kjellin  återkallar  sina  ord, 
har  gjort  att  vi  numera  ej  sätta  tillbörligt  värde  på  en  sådan 
manoeuvre.  Men  jag  förbehåller  mig  för  framtiden  att 
bhfva  förskonad  för  dylika  utbrott  af  Herr  Professorens 
Embetsifver.  Skulle  deremot  Herr  Professor  Kjellin  finna 
sig  befogad  att  anföra  lagliga  klagomål,  antingen  öfver  min 
åtgärd  i  denna  sak  eller  öfver  min  nu  upplästa  förklaring, 
så  får  jag  endast  påminna  att  Philosophiska  Faculteten, 
i  den  händelsen,  ingalunda  är  vår  domstol,  och  att  följ- 

—    325    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

ackteligen  härstädes  all  vidare  skriftvexling  i  detta  ämne 
upphör. 

Den  17  april  1815. 

Af  sex  sökande  till  philosophiae  adjuncturen  har  E.  O. 
Adjuncten  Ekenstams  ansökan  inkommit  efter  fataliernas 
utgång;  E.  O.  Adjuncten  Eberstein  har  förut  återkallat  sin; 
E.  O.  Adjuncten  Bolmeer  och  Magister  Docens  Bring  hafva 
ej  speciminerat;  det  återstår  således  endast  tvenne  nemligen 
Magistrarne  Dahl  och  Södermark,  som  vid  förslagets  upp- 
rättande kunna  komma  i  fråga. 

Hvad  Magister  Docens  Dahl  angår,  så  förenar  jag  mig 
i  det  af  herr  Professor  Cederschöld  öfver  hans  afhandhng 
fällde  omdöme.  Som  Decanus  och  närvarande  vid  acten, 
kan  jag  äfven  intyga  att  han  med  heder  försvarat  sin  dis- 
putation och  anser  honom  derföre  i  alla  afseenden  berättigad 
till  förslaget. 

Annorlunda  deremot  är  förhållandet  med  herr  Magister 
Docens  Södermark.  Hans  afhandling  synes  mig  vara  af 
den  beskaffenhet  att  den  väl  kunde  berättiga  honom  till 
rum  å  förslag,  men  förslag  till  en  helt  annan  plats  än  den 
academiska  han  söker.  Jag  förenar  mig  hufvudsakligen 
i  det  omdöme  herr  Professoren  och  Riddaren  Fremling 
deröfver  gifvit,  och  tror  mig  endast  böra  tillägga  följande. 

Den  af  Faculteten  uppgifne  frågan  rörde  skiljaktigheten 
emellan  critisk  philosophi  och  den  så  kallade  identitets 
läran.  Herr  Magister  Södermark  har  funnit  för  godt  att  be- 
svara denna  fråga  sålunda,  att  han  förklarat  den  för  orimlig 
och  meningslös;  ty  all  philosophi  är  i  hans  tanke  såsom 
philosophi  nödvändigt  critisk  och  hkaså  nödvändigt  en 
identitetslära;  hvaraf  följer  att  emellan  critisk  philosoplii 
och  identitetslära  alldeles  ingen  skillnad  finnes.    Philoso- 

—    326    — 


1808—1816 

pherna  före  Herr  Södermark  förstodo  annars  med  critisk 
philosophi  den  Kantiska  och  med  identitetsläran  Schellings 
system;  benämningar  af  stiftarne  sjelfve  använde  och  redan 
genom  allmänt  bruk  antagne,  och  som  ansågos  beteckna 
tvenne  fullkomligen  åtskiljde  lärobyggnader  i  philosophien. 
Herr  Södermark  gör  härpå  i  hela  sin  afhandling  intet  afse- 
ende.  I  fall  någon  ålagt  honom  att,  för  egen  öfning  skull, 
utreda  skillnaden  emellan  nomen  och  verbum  i  grammatican, 
hade  han  med  samma  skäl  kunnat  yrka  att  en  sådan  fråga 
vore  orimlig,  emedan  namnet  (nomen)  som  sådant  alltid 
nödvändigt  tillika  måste  vara  ett  ord  (verbum).  Det  är 
en,  till  och  med  i  den  nyaste  philosophien,  hittills  ovanlig 
löjlighet  att  vilja  förklara  techniska  termer  efter  bokstafven 
och  derpå  grunda  en  afhandling  i  ämnet.  Det  gifves,  som 
Herr  Professor  Fremling  redan  anmärkt,  endast  tvenne  möj- 
liga förklaringsgrunder  för  Herr  Södermarks  afhandhngssätt; 
antingen  okunnighet  om  verkeliga  betydelsen  af  så  allmänna 
termer  —  och  detta  kan  man  svårhgen  förutsätta  hos  en 
man  som  har  den  äran  att  vara  Lärare  i  philosophien  vid 
Upsala  Academi  —  eller  också  uppsåtlig  förvridning,  kitts- 
lighet,  begär  att  förlöjhga,  olyckligtvis  utan  motsvarande 
förmåga.  I  begge  dessa  fall  måste  Herr  Södermark  af  en 
hvar  anses  ovärdig  det  läroembete  han  söker. 

Jag  har  haft  den  olyckan  att  förspilla  min  tid  med 
läsandet  af  flere  bland  våra  moderna  philosophiska  afhand- 
lingar;  men  jag  måste  för  rättvisan  skull  erkänna,  att  herr 
Södermarks  utmärker  sig  på  ett  eget  sätt  framför  dem  alla. 
De  fleste  af  våra  unga  Philosopher  för  dagen  åtnöja  sig  dock 
med  den  ringare  äran  att  brouillera  en  tanke,  nyligen  från 
Tyskland  införskrifven.  Men  herr  Södermark  har  sökt  en 
sjelfständigare  ära;  han  har  ej  velat  stanna  vid  den  vanliga 
oredan,  den  tomma  spitsfundigheten,  den  ändlösa  förvrid- 
ningen  af  tanke  och  språk.    Allt  detta  tyckes  höra  till  den 

—    387    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

nya  Scholans  Scholordning  och  väcker  ej  mera  någon  upp- 
märksamhet. Herr  Södermark  har  haft  den  honetta  ambition 
att  vara  originell  i  sjelfva  idéen,  och  i  ifrågavarande  afhand- 
ling  framställt  en  satts,  hvaraf  troligtvis  ingen  hvarken  vill 
eller  kan  bestrida  honom  uppfinningsäran.  Jag  öfverlemnar 
åt  andra  att  bedömma  de  vigtiga  följderna  af  Herr  Söder- 
marks upptäckt  för  vettenskapen  och  dess  historia  i  all- 
mänhet; men  den  har  äfven  ett  nödvändigt  resultat,  som 
uteslutande  rör  Philosophiska  Faculteten,  och  hvarvid 
jag  måste  uppehålla  mig. 

Om  det  har  sin  riktighet  hvad  Herr  Södermark  yrkar, 
att  nemligen  den  af  Faculteten  uppgifna  frågan  är  menings- 
lös, så  måste  deraf  följa  att  faculteten  som  utgifvit  den  be- 
gått en  orimhghet,  att  den  ej  förstått  det  ämne  den  upp- 
gifvit,  att  den  med  ett  ord  frågar  likaså  förvändt  som  Herr 
Södermark  svarar.  En  dylik  tillvitelse  gjord  genom  en  offen- 
telig  afhandling  åt  en  hel  Facultet,  och  icke  grundad  på 
annat  än  ett  sjelfgjordt  missförstånd  af  allmänt  bekanta 
termer,  icke  understödd  af  någon  slags  genialisk  förtjenst 
i  utförandet,  utan  i  all  sin  ilskna  plumphet  framställd  för 
den  läsande  verlden;  —  detta  är  en  skamlöshet,  oerhörd  till 
och  med  i  vår  nyaste  Litteratur;  och  som  förtjente  att  beifras 
allfvarsamt,  om  det  ej  vore  under  facultetens  värdighet  att 
fästa  någon  uppmärksamhet  på  dylika  angrepp.  Faculteten 
äger  tvertom  härigenom  ett  tillfälle  som  den  ej  bör  försumma 
att  visa  sin  skonsamhet,  då  den  åtnöjer  sig  med  att  som 
oduglig  improbera  Herr  Södermarks  afhandling,  och  i  öfrigt 
med  trygghet  lemnar  detta  metaphysiska  petrificat  ostördt 
i  sin  fart  till  den  eviga  glömskan. 

Sluteligen  och  då  Herr  Södermark  sjelf  dertill  gifvit 
anledning,  får  jag  äfven  anmärka  att  ingen  af  Facultetens 
ledamöter  någonsin  betraktat  språket  såsom  hufvudsak  i 
en  philosophisk  afhandhng.    Vi  veta  alla  att  den  vetten- 

—    328    -^ 


1808—1816 

skapliga  stilen  svårligen  tillåter  någon  egentelig  classisk 
latin.  Hvarken  af  våra  moderna  Philosopher  eller  af  Apo- 
thekare  fordrar  man  Ciceronianska  talesätt.  Men  deremot 
är  det  ej  heller  vanligt  att  man  i  dylika  skrifter  liksom  coquet- 
terar  med  sina  barbarismer,  eller  vill  göra  sig  en  förtjenst 
af  sin  okunnighet  i  språket.  Herr  Södermark  deremot 
tyckes  hafva  varit  af  en  annan  tanke.  Alla  möjeliga  barba- 
rismer, som  på  något  sätt  kunnat  inrymmas  i  hans  dispu- 
tation, äro  med  all  sorgfällighet  hopsamlade  och  använde. 
I  en  särskilt  not  har  han  till  och  med  förklarat  sitt  vetten- 
skapliga misshag  mot  dem  hvilka  ej  så  systematiskt  som  han 
drifva  språkförbistringen.  Märkvärdigt  är  det  också  att  i 
en  afhandling,  skrifven  på  ett  språk  som  man  af  höflighet 
kallar  latin,  författaren  roat  sig  med  att  inblanda  en  mängd 
grekiska  ord  och  talesätt  troligtvis  såsom  surrogat  för  den 
bristande  latiniteten. 

Af  of  van  anförde  skäl  uppför  jag  alltså  å  förslag  till  den 
ledig  varande  Adjuncturen  i  philosophia  theoretica  et  prac- 
tica  Herr  Magister  Peter  Dahl,  Docens  i  theoretiska  philo- 
sophien. 

Den  24"maj  1815. 

Det  synes  mig  vid  detta  tillfälle  ingalunda  kunna  blifva 
fråga  om  någon  fullständig  förändring  af  Candidat  examina. 
Detta  förutsatte  en  föregående  reform  af  Rikets  högre 
Läroverk,  där  de  kunskaper  börjas  och  beredas,  som  vid 
Academien  sedermera  skulle  fullbordas.  All  förändring 
som  ej  går  från  grunden,  ej  omfattar  det  hela,  är  just  deri- 
genom  nödvändigt  provisorisk,  är  en  reparation,  ej  en  ny- 
byggnad. Frågan  är  således  ännu  icke  den:  »Hvad  bör  man 
i  allmänhet  fordra  af  en  philosophiae  Magister?  utan  snarare, 
hvad  kan  man,  efter  närvarande  inrättningar  med  billighet 

—    329    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 


begära?  Hvilka  förbättringar  äro  i  det  nu  brukliga  examens 
sättet  redan  möjliga  och  nödvändiga?»  Häraf  följer  således 
att  alla  de  examina  som  föregå  den  egenteliga  Candidat 
examen,  såsom  student  examen,  skrifningen  och  dispute- 
randet pro  exercitio  ej  härvid  ännu  kunna  komma  i  fråga; 
jag  undantar  endast  examen  stili  pro  gradu  och  videtur 
deröfver,  hvilket  beräknas  bland  de  öfriga,  och  alltså  har 
inflytande    på    promotionsrättigheten. 

l:o)  I  det  sätt,  hvarpå  denna  examen  hittills  blifvit  an- 
ställd, finner  jag  ingen  förändring  nödvändig.  Jag  anser 
äfven  i  likhet  med  Herr  Professor  Lindfors  denna  examen 
för  en  af  de  vigtigaste  och  mest  bevisande,  då  den  nemligen 
med  vederbörlig  stränghet  handhafves.  Det  är  derföre  i 
ett  visst  afseende  ej  obilligt  att  det  vitsord  man  härvid 
erhåller  räknas  till  de  öfriga  man  i  sjelfva  examen  förtjenar. 
Men  jag  ser  intet  skäl  hvarföre  det,  som  nu  brukas,  skulle 
räknas  för  dubbelt.  En  god  gradual  chria  förutsätter 
tveggehanda:  färdighet  i  latinska  språket  och  lätthet  att 
tänka  och  uttrycka  sig.  För  det  förra  ger  Eloquentiae  pro- 
fessoren  betyg,  och  det  är  obilligt  att  man  erhåller  2:ne  betyg 
för  samma  kunskapsgren;  det  senare  åter  förutsätter  en 
naturlig  förmåga  utvicklad  och  öfvad  genom  den  bildning 
man  af  vettenskaperna  erhåller,  den  är  på  en  gång  resultatet 
deraf  och  det  säkraste  kännetecknet  derpå.  Men  just  för 
en  sådan  bildning  erhåller  man  ju  särskilta  videtur  i  hvarje 
vettenskap;  och  hvad  den  af  naturen  gifna  författare- 
förmågan angår,  så  är  det  min  tanka  att  den  ingalunda  kan 
vara  ett  föremål  för  academiska  betyg.  Ty  dervid  kan  och 
bör  intet  annat  komma  i  fråga  än  fht  och  derpå  grundade 
insigter.  Lagen  måste  i  sin  allmänhet  förutsätta  lä rj  ungarnes 
förmögenheter  lika.  De  utmärktare  måste  belönas  af  det 
allmänna  omdömet  och  genom  den  större  lätthet  hvarmed 
de  förvärfva  sina  kunskaper.   Afsigten  med  Magistergraden 

—    330    — 


1808—1816 

är  ingalunda  att  bilda  författare,  utan  kunniga  män.  Det 
vore  derföre  kanske  rättast  om  videtur  pro  gradu  alldeles 
icke  räknades  vid  promotionen,  utan  förutsattes  antagligt, 
såsom  ett  nödvändigt  villkor  för  hvar  och  en  som  sökte 
graden;  men  då  man  på  andra  sidan  aldrig  för  mycket  kan 
uppmuntra  det  classiska  studium,  hälst  i  våra  tider,  då 
barbariet  bryter  in  från  alla  håll,  både  i  vettenskap  och 
konst,  så  torde  vi  göra  bäst,  om  vi  gå  medelvägen,  och  anse 
ett  videtur  i  gradual  skrif ningen  såsom  lika  med  ett  i  den 
egenteliga  examen. 

2:o)  Bör  Candidat  examen  delas  som  nu  är  brukhgt  i 
philologisk  och  philosophisk  eller  ej?  Den  första  svårigheten 
som  vid  denna  inrättning  företer  sig  är  den  mindre  passande 
fördelningen  af  vettenskaperna,  då  t.  ex.  aesthetiken,  som 
ej  kan  vara  annat  än  en  del  af  Philosophien,  examineras  i 
första  afdelningen,  men  theoretisk  och  practisk  philosophi 
först  i  den  senare.  Det  är  dock  klart  att  aesthetiken  som 
vettenskap  omöjligen  kan  med  framgång  studeras  utan 
föregående  elementar  studier  i  philosophien,  dem  våra 
flästa  studerande  först  till  senare  examensafdehiingen  börja; 
Ty  den,  hälst  bland  våra  studerande  öfvermagar,  nu  på 
en  tid  uppkomna  hög-philosophiska  tonen,  hvilken  i  sanning 
hos  de  fleste  går  före  alla  examina,  men  ej  så  lätt  borde  gå 
igenom  dem,  är  en  barnslighet,  äfven  så  oduglig  till  prope- 
deutik  som  till  allt  annat,  och  bör  här  ej  kunna  komma 
i  beräkning.  Det  andra  och  viktigare  inkastet  emot  examens- 
delning, är  det,  att  den  som  i  första  examen  fått  goda  videtur 
och  derigenom  är  säker  om  promotionen  vanligtvis  föga 
bekymrar  sig  om  hvad  caracterer  han  erhåller  i  den  senare, 
hvaraf  man  äfven  tycker  sig  ha  förmärkt  en  större  brådska 
och  deraf  följande  omogenhet  i  de  egenteliga  vettenskaperna. 
Det  är  sant,  hvarje  Exaniinator  har  sin  rättighet  att  impro- 
bera  altid  öppen;  men  deraf  följer  för  promotions  sökande 

—    331    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

egenteligen  ingenting  annat  än  nödvändigheten  att  studera 
till  admittitur  eller  approbatur.  Jag  vill  icke  säga  att  detta 
nu  redan  är  förhållandet,  men  det  kunde  möjligtvis  en  gång 
blifva  det.  Femton  års  erfarenhet  (ty  så  länge  har  examen 
varit  delad)  har  åtminstone  lärt  oss  att  denna  inrättning 
ingenting  bidragit  till  förbättrandet  af  våra  Magistrar. 
Man  säger  att  en  så  stor  mängd  af  vettenskaper  som  på  en 
gång  böra  examineras,  skulle  confundera  Examinandus; 
men  före  1800  då  delningen  skedde,  och  ännu  beständigt 
i  Upsala,  der  likväl  Professorerne  äro  flere,  examinerar 
man  på  detta  sätt,  utan  att  confusionen  derföre,  åtminstone 
ej  af  detta  skäl,  är  större.  Dessutom  kunde  denna  olägenhet 
lätt  afhjelpas,  om  Candidandi  tillåtas  att  när  som  helst 
tentera  i  hvad  vettenskap  de  behagade.  Jag  föreslår  derföre 
antingen  att  examen  anställes  på  en  dag,  eller  åtminstone 
att  videtur  öfver  philologiska  examen  ej  få  utlösas  innan 
man  äfven  tagit  den  philosophiska. 

3:o)  Tentamen  är  en  privat  sak,  beror  följaktehgen  på 
hvar  och  ens  godtycke,  och  det  är  derföre  svårt  att  för  det- 
samma föreslå  några  reglor.  Såsom  examen  nu  är  inrättad, 
synes  dock  tentamen  böra  vara  hufvudsakcn;  Ty  examen 
som  den  nu  är,  tjenar  mindre  till  att  utröna  Examinandi 
skicklighet  än  att  pubhce  rättfärdiga  det  omdöme  man  till 
följe  af  tentamen  för  honom  bestämt.  Genom  protocolle- 
randet  har  Candidat  examen  bUfvit  en  verkelig  formalitet; 
anser  man  tentamen  äfven  för  en  sådan,  så  har  man  tvenne, 
hvilket  i  denna  sak  tyckes  vara  för  mycket.  Det  vore  derföre 
att  önska  att  tentamen  med  möjligaste  noggrannhet  an- 
ställdes; att  hvarje  Professor  vore  förpliktad  att  lemna  ten- 
tamen när  som  helst,  och  i  hvilken  del  af  hans  vettenskap 
det  begärdes;  att  dylikt  vanligen  skedde  vid  början  af  Ter- 
minen då  Examens  sökande  kunde  af-  eller  tillstyrkas,  och 
sluteligen  att  aldrig  mer  än  en  eller  högst  två  på  en  gång 

—    333    — 


1808—1816 

tenterades.  Men  då  den  är  ett  enskilt  prof  som  måste  bero 
af  hvarje  Lärares  egen  method,  är  det  utan  tvifvel  bäst  att 
författningarne  ej  blanda  sig  der  uti. 

4:o)  Vid  sjelfva  examen  föreslår  jag  först  och  fremst 
afskaffandet  af  protocollet.  Hvad  dermed  skulle  vinnas  är 
svårt  att  inse.  Icke  publicitet,  ty  den  är  redan  gif  ven  genom 
Examens  anställande  för  öppna  dörrar;  icke  förekommande 
af  Examinators  arbitrerande,  ty  om  han  är  utan  heder  kan 
han  lemna  frågorna  förut;  icke  ett  medel  för  Examhiandus 
att  bevisa  Examinators  möjliga  orättvisa  ty  det  är  lätt  för 
honom  att  framställa  sådana  frågor  som  ingen  Examinandus 
kan  besvara.  Deremot  är  det  gifvit  att  genom  denna  inrätt- 
ning förloras  tid,  så  att  man  för  Tio  frågor  utom  protocoll 
knappast  kan  göra  tre  eller  fyra  med  detsamma,  och  att 
examen  vesäntehgen  härigenom  fått  sin  närvarande  form 
af  ett  protocolleradt  gyckelspel.  Jag  åberopar  mig  i  öfrigt 
på  hvad  Herr  Professor  Lindfors  häruti  anfört. 

5:o)  Hvad  de  nu  brukehga  examens  caractererna  angår, 
så  anser  jag  för  tjenligt  om  äfven  approbatur  cum  laude 
auctoriserades  såsom  utgörande  en  röst  mera  än  approbatur 
och  följakteligen  en  mindre  än  laudatur.  Mellan  giltig  och 
berömlig  insigt  i  en  vettenskap,  finner  man  ofta  en  mellan- 
grad,  som  ej  bör  sakna  sitt  pris,  då  frågan  är  om  promotions- 
rättigheten,  hvilken  genom  videtur  endast  bör  bestämmas. 
När  alltså  admittitur  räknas  för  en,  approbatur  för  två 
röster,  är  det  billigt  att  approbatur  cum  laude  gäller  för  tre, 
äfvensom  laudatur  för  fyra.  Den  vakta  frågan  om  förändring 
i  beräkningssättet  på  det  viset  att  admittitur  skulle  gälla 
för  ingen  röst,  approbatur  för  en  o.  s.  v.  håller  jag  för  all- 
deles hkgiltig.  Jag  anser  till  och  med  det  gamla  beräknings- 
sättet för  riktigare.  Ty  hvartill  tjena  videtur  om  ej  att 
utmärka  och  bestämma  den  kunskap  man  finner  hos  Exa- 
minandus, och  hvarigenom  hans  rättighet  till  graden  af- 

—    333    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

göres.  Men  ett  videtur  med  valeur  af  noll  bestämmer  ingen- 
ting, om  icke  det  att  Examinator  ej  vetat  huruvida  Exa- 
minandus  är  berättigad  till  promotion  eller  ej.  Det  är  väl 
sant  att  all  räkning  börjar  från  noll,  men  just  derföre  stan- 
nar man  ej  dervid,  så  snart  man,  såsom  här  är  händelsen, 
vill  bestämma  något.  Hvarje  videtur  ges  endast  med  afse- 
ende  på  promotion  och  måste  derföre  vara  antingen  negatift 
(improbatur)  eller  också  positivt.  Ett  som  sväf  var  emellan 
bägge  delarne  är  intet  videtur,  det  vill  säga,  lemnar  pro- 
motions  rättigheten  obestämd.  Jag  har  derföre  intet  skäl 
till  förändrande  af  det  vanliga  beräkningssättet.  Icke  heller 
kan  jag  bifalla  den  tanken  att  videtur  i  vissa  vettenskaper 
framför  andra  skulle  berättiga  till  promotion.  På  det  sätt 
som  philosophiska  Faculteten  nu  är  organiserad  låter  det 
ingalunda  göra  sig.  Utgjorde  de  egenteliga  Naturvetten- 
skaperna  här,  som  på  flera  ställen  i  Tyskland,  en  särskilt 
för  sig  sjelf  bestående  af  delning  af  Faculteten,  så  vore  för- 
hållandet derigenom  förändrat;  men  jag  anser  den  närva- 
rande inrättningen  ingalunda  för  oriktig.  Det  är  väl  sant 
att  mycket  nu  läres  som  af  de  fleste  sedermera  ej  kan 
komma  att  öfvas  och  förblifver  utan  direct  användbarhet 
för  deras  stånd.  Men  med  magistergraden  åsyftas  också 
aldeles  icke  practisk  nytta,  utan  en  allmän  bildning,  som 
borde  vara  gemensam  för  hvarje  betydhgare  embetsman. 
Man  kan  i  detta  hänseende,  som  erfarenheten  visar,  väl 
veta  för  litet,  men  svårligen  förmycket.  Det  är  derföre 
min  tanke  att  alla  videtur,  nu  som  förr,  böra  beräknas  lika 
sins  emellan,  och  att  man  häri,  som  i  mycket  annat,  gör 
bäst  att  hålla  sig  vid  det  bepröfvade  gamla. 

6:0)  Efter  sjelfva  examen  följer  gradual  disputerandet. 
Som  det  nu  drifves  är  det  ett  oskyldigt  tidsfördrif,  ungefär 
som  den  så  kallade  lectio  praecursoria.  Att  som  Herr  Pro- 
fessor Lindfors  föreslagit,  införa  ett  videtur  härföre,  anser 

—    334    — 


1808—1816 

jag  för  svårligen  görligt;  ty  hvem  vore  väl  närmare  berättigad 
att  ge  ett  sådant  än  Prseses,  hvilken  i  denna  iråga  ej  kan 
anses  för  opartisk.  Jag  yrkar  dock  icke  afskaffandet  af 
gradualdisputationen;  dels  derföre  att  en  möjelighet,  i  vårt 
land  sällsynt  nog,  till  utgifvande  af  vettenskapliga  afhand- 
lingar  derigenom  ännu  är  lemnad  öppen;  dels  äfven  derföre 
att  genom  en  sådan  inrättning  Latinska  språkets  talande  ej 
blir  alldeles  onödigt. 

7:o)  Man  har  föreslagit  att  icke  bestämma  något  visst 
antal  för  promovendi,  utan  låta  hvar  och  en  promoveras 
som  ägde  en  viss  utstakad  summa  af  röster.  Vid  första 
påseendet  tyckes  detta  äfven  vara  bilhgast  ty  antalet  af 
promotions  sökande  beror  på  frequensen  vid  Academien 
och  andra  tillfälliga  omständigheter,  och  är  derför  ofta 
ohka.  Men  vid  detta  förslag  förete  sig  äfven  en  mängd  svå- 
righeter och  möjliga  missbruk,  hvilka  vid  nogare  öfver- 
vägande  synas  mig  vara  betydligare  än  de  som  åtfölja  den 
gamla  inrättningen. 

Nemligen  i  händelse  antalet  af  promovendi  ej  skulle 
fixeras  blefve  det  naturhgtvis  nödvändigt  att  på  det  nogaste 
bestänmia  icke  blott  summan  af  röster  som  fordrades  till 
promotion,  utan  äfven  att  bestämdt  utsätta  hvad  som  för 
hvarje  videtur  önskades.  Men  just  detta  senare  anser  jag 
för  omöjeligt.  Icke  en  gång  i  de  gamla  språken  och  histo- 
rien låter  detta  göra  sig;  ty  man  kan  väl  föreskrifva  veder- 
börande att  läsa  vissa  författare,  men  sättet  hvarpå  de  läst 
dem,  måste  alltid  göra  en  skillnad  i  videtur.  Ännu  tydhgare 
faller  detta  i  ögonen  i  de  speculativa  vettenskaperna  der, 
helst  i  våra  tider,  allt  vexlar  som  månen,  och  hvar  dag  har, 
om  icke  sin  egen  plåga,  åtminstone  sitt  eget  system.  Hvilka 
böcker  skulle  här  föreskrifvas  till  läsning?  Utan  tvifvel  de 
bästa  och  vigtigaste;  men  de  bästa  och  vigtigaste  i  år  äro 
det  sällan  till  året,  åtminstone  icke  till  nästa  Decennium, 

—    335    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

och  så  oupphörligen  framdeles,  så  länge  Östersjön  ännu  är 
öppen  och  Tyskland  kan  fournera  papper  och  sättare.  En 
oföränderhg  föreskrift  är  här  således  omöjlig,  Examinator 
måste  äfven  här  arbitrera.  Man  invänder  att  detta  äfven 
äger  rum,  när  antalet  af  promovendi  är  bestämdt  och  ford- 
ringarne för  hvarje  videtur  ej  kunna  fastställas.  Jag  er- 
känner riktigheten  häraf,  men  förhållandet  är  dock  helt 
annorlunda.  Bibehålles  den  gamla  inrättningen,  så  kan  en 
Examinator  som  möjhgtvis  ville  ge  ett  oförtjent  betyg, 
ej  på  förhand  veta  huruvida  detta  hjelper  Candidaten  till 
promotion,  eller  icke,  då  han  ej  känner  hvad  videtur  hans 
msdsökande  kunna  erhålla;  efter  den  nu  föreslagna  ordningen 
åter,  är  detta  lätt  att  uträkna,  då  man  blott  behöfver  hålla 
sig  vid  en  enda,  cch  Exclusionen  rör  endast  honom  ej  andra. 
Är  det  icke  troligt  att  en  exclusion,  som  skulle  bero  på  antalet 
af  arbiträra  videtur  och  på  intet  annat,  blefve  mera  både 
förhatlig  och  sällsynt,  än  den  som  dessutom  äfven  beror  på 
ett  bestäm.dt  antal?  Skall  man  ej  anse  den  senare  som  en 
följd  af  ödet,  den  förra  åter  som  en  följd  af  godtycke  och 
vald?  Hvilkendera  inrättningen  frestar  mest  till  partiskhet, 
den  der  orättvisan  om  hon  begås,  faller  på  alla,  eller  den, 
der  hon  ej  tyckes  skada  någon,  men  bestämdt  hjelper  den 
gynnade?  Jag  vet  också  icke  att  antalet  af  Examinandi 
vid  något  svenskt  Universitet  varit  obestämdt,  med  undan- 
tag kanske  af  Greifswald,  hvars  Magistrar  ej  derföre  anses 
bättre.  Hvad  följden  vanUgen  är  af  en  dyUk  obestämdhet, 
ha  de  i  senare  åren  prisade  allmänna  promotionerna  till- 
räckehgen  visat.  Jag  tror  derföre  att  den  gamla  ordningen 
med  alla  sina  svårigheter  och  den  obillighet  hvartill  den 
någon  gång  kan  föranleda,  bör  dock  föredragas  för  en  ny, 
hvars  princip  enhgt  sin  natur  måste  vara  obestämd,  och 
der  missbruket  kunde  synas  förtjena  ursäkt  genom  sin 
oskadlighet. 

—    336    - 


1808—1816 

Bör  alltså  promotionsantalet  bestämmas,  så  anser  jag 
den  stadgade  summan  af  40  för  hvart  tredje  år,  vara  alldeles 
tillräcklig.  Man  promoverar  i  Uppsala  endast  75,  och  där 
är  frequen^en  vanligtvis  dubbelt  större  än  här.  De  som 
vid  hvarje  promotion  öfverskjuta  detta  antal  böra  icke 
som  nu  är  brukligt  vid  en  efterföljande  vara  sjelfskrifne, 
utan  blott  till  följe  af  sina  betyg  en  annan  gång  kunna 
komma  i  åtanka.  Det  är  svårt  att  föreställa  sig  något  mera 
inconsequent  än  det  att  vid  ena  promotionen  utesluta  en 
Candidat,  med  afseende  på  hans  betyg,  och  vid  den  andra, 
utan  allt  afseende  på  betyg  admittera  honom.  Denna  art 
af  allmän  promotion  är  äfvenså  orimUg  och  skadlig,  som 
den  annars  vanliga,  då  man  på  en  gång  utdelar  lagerkransen 
åt  alla  som  tagit  Candidat  examen.  Så  länge  ännu  detta 
academiska  aflatskrämeri  existerar,  är  det  fåfängt  att  tänka 
jag  vill  ej  säga  på  bibehållandet  af  Magistergradens  värdighet, 
utan  äfven  på  vederbörhg  noggrannhet  hos  Examinator, 
på  flit  och  lärgirighet  hos  Examinandus.  Hvad  videtur 
den  förra  ger,  hvad  kunskaper  den  senare  äger,  blir  fuU- 
komligen  likgiltigt,  då  icke  dessa  utan  den  öfverf lödande 
nåden  bestämmer  belöningen.  Jag  yrkar  derföre  på  det 
ifrigaste,  att  allmän  promotion  aldrig  under  någon  före- 
vänning  må  af  Faculteten  begäras  eller  tillstyrkas;  ty  det 
är  vida  bättre  att  en  eller  annan  som  värkeligen  förtjänt 
belöningen,  saknar  den,  än  att  man  genom  dess  alltför  fri- 
kostiga utdelande  äfven  åt  oförtjente  gör  hela  inrättningen 
löjlig.  Magisterkransen  är,  som  vi  alla  veta,  en  förgänglig 
krans,  och  har  i  allmänna  opinionen  redan  förlorat  det  masta 
af  sitt  f  ordna  anseende;  men  just  derföre  bör  man,  så  vi  dt 
omständigheterna  tillåta,  ännu  ifra  för  dess  helgd,  och  ej 
glömma  att  på  denna  ringa  omständighet  beror  icke  blott 
Academiens  anseende,  utan  äfven  till  en  stor  del,  i  vårt  land, 

—    3:^7    — 

22  —  183654,  Tegnér,  Samlade  t kri/Ur.  11. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

den  allmänna  bildningen,  hvilken  från  början  med  Magister- 
graden varit  åsyftad. 

För  att  i  korthet  sammanfatta  det  anförda,  så  röstar 
jag  i  det  hela  för  bibehållandet  af  den  förra  examens  inrätt- 
ningen endast  med  följande  undantag. 

l:o)  Videtur  pro  gradu  räknas  lika  med  ett  videtur  i 
Candidat  examen,  och  lägges  till  summan  af  dessa. 

2:o)  Candidatexamen  tages  antingen  på  en  gäng  som 
förr,  eller  åtminstone  utlemnas  ej  betyg,  innan  begge  afdel- 
ningarna  deraf  äro  expedierade. 

3:o)  ProtocoUet  afskaffas. 

4:o)  Approbatur  cum  laude  utgör  ett  autoriseradt  be- 
tyg, som  beräknas  en  röst  högre  än  approbatur. 

5:o)  De  en  gång  excluderade  ligga  ej  till  sig  med  åren, 
utan  ha  att  vänta  promotion  blott  och  endast  i  mån  af  sina 
betyg,  jämförda  med  de  öfriga  sökandes.  Allmän  promotion 
är  under  hvad  omständigheter  som  helst  förbjuden. 

Dessa  äro  de  förändringar  vid  Candidat  examen  och 
promotion,  dem  jag  för  närvarande  anser  både  görUga  och 
nyttiga.  De  äro  i  det  hela  obetydliga,  och  gå  för  det  mesta 
endast  ut  på  återställandet  af  det  gamla.  Att  tänka  på  en 
fullkomlig  och  grundhg  reform  i  denna  sak  är  ännu  mycket 
förtidigt.  De  gamla  formerna  innehålla  också  mycket  godt 
och  hälsosamt,  och  äro, med  få  modificationer  för  närvarande, 
kanske  äfven  framdeles  brukbara.  Jag  tror  oss  i  allmänhet 
göra  best,  om  i  stället  för  att  föreslå  nya  författningar, 
hvilka  möjligtvis  ej  ändå  komma  att  passa  ihop  med  det 
hela,  vi  tills  vidare,  med  samvetsgrann  noggranhet  hand- 
hafva  de  gamla,  och  bibehålla  de  åldriga  murarna  kring  vår 
Lundagård,  tills  det  nya  staketet  kan  på  en  gång  uppsättas. 


338    — 


1808—1816 


Fragment  af  predikan   hållen  i  Ramens 
kyrka  år  1815. 

Men  innan  jag  talar  vidare  till  Eder  härom,  måtte  jag 
få  nämna  ett  ord,  som  äfven  rör  dagens  högtidlighet,  men 
för  mig  allenast.  Jag  har  uppvext  ibland  Eder,  min  ungdoms 
lyckliga  dagar  ha  förflutit  bland  edra  skogar,  mången  af  Er 
torde  väl  ännu  minnas  mitt  namn  och  med  vänlig  nyfikenhet 
ha  önskat  att  förnimma  min  röst  från  helgedomen.  Äfven 
för  mig  måste  det  vara  kärt  och  tröstefuUt  att  återse  de 
trakter  der  min  ungdom  bildades,  der  min  första  lycka  grund- 
lades, der  nu  min  välgörares  aska  hvilar  och  slägtingar 
och  vänner  ännu  med  moderlig  ömhet,  med  broderhg  vän- 
skap omfatta  mig.  Men  Tiden  har  åtskilt  oss,  verlden  har 
gripit  oss  i  sin  hvirfvel,  långt  härifrån  står  den  hydda  som 
mig  Gud  förunnat,  för  en  annan  Församhng  måste  jag  predika 
salighetens  ord,  jag  är  nu  mera  en  gäst  ibland  Eder  och 
en  fremling  liksom  alla  mina  fäder.  Och  derföre  har  jag  velat 
begagna  det  flyktiga  tillfället,  derföre  har  jag  i  dag 
uppträdt  i  Templet  för  att  helsa  Eder  med  fridens  helsning 
och  nedkalla  välsignelse  från  höjdene  öfver  min  barndoms 
älskade  bygder.  Ho  vet  om  icke  min  första  helsning  från 
detta  rum  äfven  tillika  är  mitt  afsked,  om  det  ej  i  dag  är 
både  första  och  sista  gången  som  jag  för  Eder  förkunnar 
Christi  Evangelium?  Ty  »Menniskans  dagar,  säger  Job, 
försvinna  såsom  ett  väder:  de  gå  bort  såsom  stort  skepp, 
såsom  en  örn  flyger  till  maten».  Och  skulle  det  verkeligen 
så  vara,  höres  aldrig  mera  min  röst  från  detta  ställe,  si  då 
vill  jag  ännu  i  dag  tacka  mången  ibland  Er  för  sin  möda 
och  sin  vänskap,  då  vill  jag  med  varmt  hjerta  nerkalla 
den^  Högstes   välsignelse  öfver  Eder,   I  skogarnas  barn,    I 

—    339    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 


1 


fjällens  söner,  som  nären  Eder  i  Ert  anletes  svett  och  med 
tung  möda  bryten  Edert  uppehälle  utur  bergen.  Måtte 
Gud,  från  hvilken  all  god  och  all  fullkomlig  gåfva  kommer, 
utsträcka  sin  skyddande  hand  öfver  edra  marker,  måtte 
Han  bortvisa  den  bleka  hungren  från  edra  kojor  och  lägga 
sin  välsignelse  till  Ert  arbete,  måtte  Jesu  Christi  lära  bära 
välsignade  frugter  för  tid  och  för  evighet  äfven  här  i  öcknar- 
na,  måtte  hon  gifva  Er  tålamod  i  lifvet  och  trösti  döden!  Hör 
mig,  milde  Gud  och  Fader!  Fader  vår  som  äst  i  himlom 
etc.  Gif  min  anda  vittnesbörd  etc.  Evang.  Lucse  18  v.  9. 
Herre,  helga  oss  i  din  sanning  etc.  Christ.  Åh.  Dagens  heliga 
Evangelium  framställer  för  oss  i  enkla  drag  en  träffande 
bild  af  2:ne  alldeles  oUka  bedjande.  Den  ena,  en  Jude 
af  Phariseiska  secten,  som  med  hela  sitt  folks  högmod 
trädde  opp  i  Templet,  uppräknade  stolt  sina  inbillade  för- 
tjenster,  och  ville  liksom  trotsa  sig  till  Bönhörelse  ifrån 
höjden.  Den  andre  åter,  en  född  hedning,  en  Romare  af 
det  föraktade  slag  som  man  kallade  Publikaner  eller  Tullare, 
ödmjukade  sig  inför  Herran,  erkände  sina  brister  och  an- 
ropade endast  den  eviga  Barmhertigheten.  Ännu  i  dag 
äger  denna  liknelse  sin  tillämpning,  ännu  finnas  de  som 
irösia  uppd  sig  sjelfva  att  de  äro  rättfärdige  och  försmå  andra, 
ännu  i  dag  vill  det  mänskliga  högmodet  gå  till  rätta  med 
den  Allsmäktige  och  liksom  bestorma  himmelen  hvilken  är 
döf  för  de  högmodigas  Böner.  Det  finnes  åter  andra  som 
med  ett  christeligt,  ett  förkrossadt  sinne  nalkas  sin  Gud  i 
bönen  och  icke  vilja  pocka  sig  till  Bönhörelsen.  Detta  ger 
mig  en  otvungen  anledning  att  på  en  kort  stund  och  med 
den  Högstes  bistånd  tala  till  Eder 

Om  Bönhörelsen. 
Fader  du  som  sändt  etc. 


340 


ISOS— 1816 


öjver  Pindarus. 

(Inledning  till  Lectioner  Höst  Termin    1816.) 


Det  ges  i  Historien  intet  odladt  folkslag  hvars  bildning 
från  början  till  slut  varit  så  helt  och  hållet  byggd  på  reli- 
giösa praemisser  som  Grekernas.  De  fleste  andra  Nationer, 
t.  ex.  de  moderna  Europeiska,  ha  endast  en  införd  Religion, 
som  till  en  stor  del  för  alltid  bhr  en  fremling  i  landet,  och 
åtminstone  aldrig  griper  så  in  i  allmänna  lefvernet  och 
tänkesätten  som  Grekernas.  Grekernas  ReUgion  var  in- 
hemsk och  liksom  uppvuxen  på  deras  egen  grund.  Det 
är  väl  sant  att  en  stor  del  af  deras  Gudar  och  rehgiösa 
bruk  voro  hämtade  från  Asien;  men  det  var  Grekerna  eget 
att  fullkomhgen  tillägna  sig  hvad  de  sålunda  länte.  De 
nationahserade,  localiserade,  helleniserade  allt,  Hvarje 
främmande  Myth  sammanväfdes  med  deras  egna  sagor,  och 
alla  Gudar  fingo  rum  på  den  thessaliska  Olympen.  Hela 
Hellas  var  blott  en  förgård  till  Gudarnas  tempel,  och  Na- 
tionen sjelf  en  enda  slägt  som  mer  eller  mindre  direct  här- 
stammade från  Gudarna.  Men  just  genom  denna  Reli- 
gionens inhemskhet  hade  den  också  ett  så  kraftigt  infly- 
tande på  folkets  sinnen,  och  låg  till  grund  för  alla  bildnings- 
medel, hvarigenom  Nationen  sedermera  utvicklade  sig. 
Sålunda  var  äfven  Grekiska  Poesien  från  sin  början  religiös. 
De  äldsta  quarlefvor  vi  ha  derutaf  äro  de  så  kallade  Or- 
phiska  och  Homeriska  hymnerna,  högtidliga  sånger  af- 
sjungna  i  Templen  till  Gudarnas  ära.  Utan  tvifvel  äro  väl 
dessa  Hymner  tilJ  språk  och  versification  väsendtligen  för- 

—    341    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

ändrade  från  hvad  de  voro  i  Orphei  och  Horners  tider;  men 
äfven  så  säkert  är  deras  innehåll  och  hela  poetiska  form  i 
hufvudsaken  öiVerensstämniande  med  den  gamla  och  ur- 
sprungliga. Men  ett  sådant  ämne  kan  man  fatta  antingen 
mera  objectift  eller  historiskt,  så  att  Gudens  eller  hjeltens 
bedrifter  poetiskt  berättas,  då  Hymnen  faller  in  i  det  Episka, 
och  af  denna  beskaffenhet  äro  de  Homeriska  Hymnerna, 
ett  slags  smärre  epos;  —  eller  också  mera  subjectift,  så 
att  intrycket  på  den  sjungandes  sinne  och  hans  reflexioner 
deröfver  i  synnerhet  framställes,  hvilket  är  grunden  för 
den  Lyriska  Poesien;  och  af  denna  beskaffenhet  äro  på  visst 
sätt  de  Orphiska  Hymnerna,  som  till  större  delen  bestå  endast 
af  talrika  och  utan  all  vidare  förbindelse  sammanhopade 
namn  på  Gudarna,  som  måla  deras  makt  och  egenskaper, 
och  dem  man  kan  anse  såsom  lyriska  utrop  öfver  Gudarnas 
storhet  och  uttryck  af  de  känslor  de  hos  skalden  väckte. 
I  Hymnen,  en  religiös  skaldeart,  ligger  således  redan  fröet 
till  både  den  episka  och  lyriska  Poesien;  den  utgör  öfver- 
gången  mellan  begge,  sådan  som  den  sedermera  utbildade 
sig  ibland  Grekerna. 

Grekerna  voro  vidare  från  sitt  första  ursprung  ett 
musikahskt  folk.  Poesien  var  hos  dem  från  sin  första  början 
hvad  den  borde  vara  hos  alla  Nationer,  en  verkehg  sång. 
På  detta  sätt  bildades  språket  redan  tidigt  till  välljud  och 
böjhghet,  till  bestämd  quantitet  och  accent,  med  ett  ord 
till  hela  den  prosodiska  fullkomlighet,  som  man  beundrar 
hos  Homerus,  och  som  annars  vore  oförklarlig  ibland  ett 
i  öfrigt  så  litet  odladt  folk  som  Grekerna  då  voro.  Denna 
förening  mellan  Musik  och  Skaldekonst  bibehöll  sig  seder- 
mera alltjemnt  äfven  under  den  högsta  culturens  tider,  och 
i  alla  arter  af  Poésie.  Vid  alla  glada  eller  högtidliga  samman- 
komster, öfverallt  hvar  Grekerna  voro  samlade  klingade 
lyran,  ofta  understödd  af  dans  och  mimik.   Således  sjöngos 

—    342    — 


1808—1816 

de  Homeriska  Hjeltedikterna  styckevis  af  Rhapsoderna. 
I  Sorgespelet  och  Comoedien  var  icke  blott  den  Lyriska  delen 
eller  Choret  förbunden  med  sång,  utan  äfven  Dialogen 
declamerades  musicaliskt  ungefär  som  vårt  Recitatif, 
Elegien  och  Odet  accompagnerades  alltid  af  flöjten  och 
lyran.  Icke  för  ögat,  som  nu,  utan  alldeles  egenteligen  för 
örat  var  deras  Skaldkonst  beräknad,  och  härigenom  lefde 
den  också  oupphörligen  i  folkets  minnen  och  hjertan.  Gre- 
kiska poesien  var  icke  som  den  moderna  en  slags  skråhemlig- 
het, tillgänglig  endast  för  de  lärde  eller  bildade;  den  var 
folkpoesie  i  egentelig  mening,  lefvande  ord  och  sång,  fattlig 
äfven  för  den  ringaste.  Denna  sin  populära  caracter  för- 
nekade den  aldrig,  äfven  under  sin  högsta  utbildning.  När 
slutligen  den  lefvande  sången  förstummade,  när  sånggu- 
dinnorna förjagades  ur  folkets  samquäm,  från  templen  och 
festerna  och  stängde  sig  in  i  studerkamrarna,  då  var  det 
också  förbi  med  Grekiska  poesien,  hvars  former  ännu  bibe- 
höllo  sig,  men  utan  inre  lif  och  rörelse. 

Huru  den  Lyriska  konsten  utbildade  sig  hos  Grekerna 
alltifrån  Homers  tider  ända  till  persiska  krigen,  känna  vi 
endast  ofullständigt,  då  vi  af  de  fleste  Lyrici  endast  ha 
obetydliga  fragmenter  quar.  Så  mycket  vet  man  dock 
med  visshet  att  icke  endast  religiösa  ämnen  och  Gudarnas 
lof,  såsom  i  Hymnen,  utgjorde  dess  föremål,  utan  äfven 
hjeltarnas  ära,  fäderneslandet,  vänskapen  och  glädjen, 
kärleken  och  hatet,  med  ett  ord  alla  menskUga  känslor  och 
förhållanden.  Således  är  Archilochus  från  Paros  (29.  Oly.), 
som  först  skall  ha  brukat  den  Jambiska  versarten,  bekant 
för  sina  satyrer  och  sin  bitterhet  (Horat.  Epoder).  Tyr- 
tseus  från  Athén  krigssånger  {-okzy.iGT-noiy.).  Lacedemoniern 
Mimnermus,  samtidig  med  Solon,  uppfinnare  af  Pentame- 
tern.  Bacchyhdes,  samtidig  med  Pindarus,  i-i\ix.iy..,  ^ii^upy.jj.^oi, 
Cy.voi.    Alcseus  och   Sappho,   begge  från  Lesbos  äro  äfven 

—    343    - 


PROSAISKA    UPPSATSER 

begge  berömda,  den  förra  i  synnerhet  för  sina  krigiska 
sånger,  den  sednare  för  sina  Erotiska  quäden.  Af  begge  ha 
vi  endast  obetydl.  fragmenter  quar.  Betydligare  äro  quar- 
lefvorna  af  Anacreon  från  Teos  i  Jonien,  bekant  för  sina 
glädtiga  konstlösa  sånger,  fulla  af  natur  och  behag.  Simo- 
nides är  berömd  för  sina  elegier  (från  Keos  01.  75),  Stesicho- 
rus  från  Sicilien  diktade  vid  samma  tid  Hymner  till  Gudars 
och  Hjeltars  [ära]  i  samma  maner  som  Pindarus.  Dessa 
och  många  flere  kunna  anses  som  Pind.  föregångare. 

Pindarus  var  född  Olymp.  65:  1,  eller  520  år  före  Chr. 
och  vid  sjöslaget  vid  Salamis  var  han  således  40  år  (480  f. 
Chr.).  Hans  födelseort  var  antingen  Thebae  sjelf  eller  någon  af 
de  närgränsande  småstäderna  Hylse  eller  Kynokephalae. 
Han  föddes  under  det  de  pyth.  spelen  firades,  och  man 
ansåg  detta  som  ett  tecken  till  hans  bhfvande  Poetiska 
ära;  ty  pyth.  spelen  firades  till  ApoUos  ära.  Det  är  trohgt 
att  Pindarus  sjelf  ansåg  detta  se  m  en  vink  af  ödet  öfver 
sin  bestämmelse  och  betraktade  sig  som  Gudens  burna 
prest,  ämnad  att  utbreda  hans  ära.  Den  sjelf  känsla  och 
stolthet  hvarm.ed  han  på  många  ställen  talar  om  sin  poetiska 
talang  och  det  förakt  han  visar  för  sina  medtäflare  göra 
detta  åtminstone  troligt.  Sagan  berättar  äfven  att  då  han 
ännu  som  ett  dibarn  låg  i  skogen,  hade  bien  närt  honom 
med  sin  honung.  Hans  far  var  flöjtspelaren  Daiphantos 
och  hans  mor  Myrto  sjelf  berömd  för  sin  Poésie.  Till  läro- 
mästare hade  han  den  berömde  Simonides  och  Lasus.  Det 
är  äfven  trohgt  att  han  efter  den  tidens  sätt  innehaft  flera 
philosophiska  kunskaper.  Åtminstone  tyckas  flere  ställen 
hänvisa  på  kännedom  af  Thales  och  Pythagoras  systemer, 
som  på  den  tiden  började  att  utbreda  sig  öfver  Grekland. 
Den  berömda  Corinna  var  på  en  gång  hans  medtäflerska 
och  läromästarinna,  det  sednare  både  genom  efterdöme 
och  undervisning.   Så  skall  hon  en  gång  ha  förebrått  honom 

—    344    — 


1808—1816 

som  yngling  att  hans  sånger  allt  för  mycket  saknade  mythiska 
prydnader:  hvarefter  Pindarus  diktade  ett  ode,  som  började 
sålunda:  'Ic^asvov  ti  yrpocr/iXax.y.Tov  MsXtavi  q^q  Skall  jag  be- 
sjunga Ismenos  eller  Melia  med  gyllene  sländan,  eller 
Kadmus,  eller  Spartas  heli^  ätt,  eller  den  mörkbindlade 
Thebe,  eller  Herkulis  oböjliga  styrka,  eller  Dionysi  fröjd- 
bringande  ära  eller  den  hvitarmade  Harmonias  gemål,  etc. 
då  Corinna  leende  svarade  honom  att  man  väl  borde  så 
med  handen,  men  icke  med  hela  säcken. 

Pindari  caracter  tyckes  ha  varit  utmärkt  af  allvar 
och  rehgiös  fromhet.  Pausanias  som  ännu  såg  ruinerna 
af  hans  hus  vid  Nistiska  porten  i  Thebe,  berättar  att  utom 
stöder  af  Apollo  och  Hermes  han  äfven  nära  vid  sin  boning 
hade  mvigt  ett  capell  åt  Rhea  och  Pan.  Den  sednare  troddes 
i  synnerhet  gynna  honom;  och  Pindarus  trodde  sig  sjelf 
ofta  ha  hört  honom  på  bergen  sjungande  de  Hymner  han 
diktat  till  Gudens  ära.  Hvarje  gång  de  Pythiska  spelen 
firades  infann  han  sig  i  Delphi  och  sjöng  der,  sittande  på 
en  thron  af  koppar  och  lagerkransad,  en  paean  till  Apollos 
ära.  Af  dessa  paeaner  ha  vi  endast  få  fragmenter  quar; 
dock  ser  man  deraf,  att  Pindarus  vidrört  hela  Delph.  Oracl. 
historia.  Guden  och  hans  Prester  voro  ej  heller  otacksamma 
mot  hans  fromhet;  ty  hälften  af  försthngsoffren  som  de 
samlade  Grek.  stammarne  bragte  Guden  under  de  pyth. 
högtidsdagarna,  skänktes  åt  Pindarus,  och  då  han  var  från- 
varande, skickades  den  till  honom.  Denna  utomordentliga 
heder  bidrog  ej  litet  att  utbreda  hans  rykte  bland  Grekerna. 
Som  en  Gudarnas  älskling,  som  en  Apollos  invigde  prest, 
upphöjd  öfver  andre  dödlige  genom  sång  och  snille,  lefde 
han  ärad  och  beundrad  af  alla.  Alla  Greklands  stater  täfla- 
de  om  att  förhärligas  af  hans  sånger;  athenienserna  reste 
honom  en  ärestod  för  det  beröm  han  tilldelat  deras  stad  och 
^  Lucianus  in  Encom.    Demosthen. 

—     S45     — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

Rhodierna  läto  med  gyllene  bokstäfver  inrista  hela  hans 
V 11^  Olymp.  Ode  (till  Diagoras)  i  taflor  som  upphängdes 
i  templet.  K.  Alexander  i  Macedonien,  Amyntas  son,  en 
stor  älskare  af  tidens  Poesie  och  Musik,  upptog  honom 
bland  sina  gunstlingar.  Theron  och  Hieron,  kungar  i  Sicilien, 
kallade  honom  till  sitt  hof,  der  Aeschylus,  Simonides, 
Bacchyhdes  m.  fl.  af  den  tidens  utmärktaste  snillen  lefde; 
och  till  Arcesilaus,  kung  i  Cyrene  (se  IV  Pyth.  Od.)  tyckes 
han  äfven  ha  stått  i  ett  närmare  förhållande.  Hans  ära 
spridde  sig  äfven  öfver  hans  efterkommande;  och  då  Alex- 
ander Magnus  förstörde  och  brände  Thebe,  befallte  han 
uttryckeligen  att  det  hus  der  Pindarus  bodt  skulle  sko- 
nas. Plutarchus  berättar  (De  sera  Numinis  vindicta)  att 
ännu  på  hans  tid  (600  år  efter  Pindarus)  den  sed  var 
brukehg  att  vid  festen  Theoxenia  aflägga  en  skänk  för 
Pindari  efterkommande.  Pindarus  dog  vid  90  års  ålder. 
Pindarus  lefde  i  ett  tidehvarf  som  af  alla  var  det  mest 
lysande  för  Grekland  i  politiskt  hänseende.  De  delade  in- 
teressena  emellan  så  många  små  särskilta  stater  hade  för- 
enat sig  vid  den  allmänna  faran  i  persiska  kriget.  Genom 
sin  seger  hade  Grekland  vaknat  till  känslan  af  sina  krafter. 
Det  stod  i  blomman  af  sin  ungdom;  och  Grekerna  ansågo 
sig,  icke  utan  skäl,  för  det  första,  tappraste  och  ädlaste 
folk  på  jorden.  Alla  andra  Nationer  voro  slafvar  och  Bar- 
barer, besegrade  af  dem  och  föraktade.  Förfädrens  minnen, 
heroernas  bragder,  deras  sagor  och  myther  voro  för  dem  nu 
dubbelt  heliga.  Hela  Nationen  befann  sig  i  ett  slags  exal- 
teradt  tillstånd.  De  voro  druckne  af  sin  ära.  Det  skulle 
varit  allt  för  besynnerhgt  om  icke  denna  allmänna  sinnes- 
stämning äfven  verkat  på  konsten,  och  gifvit  åt  sången  en 
starkare,  djerfvare,  högre  flygt.  Märkvärdigt  är  det  åt- 
minstone att  begge  de  mest  lyriska  exalterade  genierna  i 
Grekland,  neml.  Pindarus  och  Aeschylus,  lefde  på  denna  tid, 

—    346    — 


1808—1816 

Att  deras  egen  individualitet  betydligen  bidragit  till  denna 
egna  ton  i  deras  dikter  är  väl  onekeligt;  men  tiden  och  den 
rådande  sinnesstämningen  måste  äfven  mäktigt  lia  verkat 
dertill.  Ty  skalden  är  som  andra  ett  barn  af  sin  tid,  hvars 
strålar  han  samlar  i  sin  brännpunct.  Liksom  luften  trycker 
oss  alla  och  håller  oss  fast  vid  jorden,  liksom  solen  utbildar 
och  färgar  j  lantorna:  så  ligger  äfven  tiden  på  oss  med  sin 
tyngd,  ändrar,  riktar,  bildar  oss;  och  konstens  ändamål  är 
ingalunda,  som  svärmare  vilja  inbilla  oss,  att  upphäfva  och 
förstöra  tid  och  verkUghet  utan  endast  att  förklara  och  för- 
sköna dem.  — 

Quinctilianus  (Instit.  örat.  X,  1:6)  caracteriserar  Pin- 
darus  på  följande  sätt:  »No vem  lyricorum  longe  Pindarus 
princeps,  spiritus  magnificentia,  sententiis,  figuris,  beatis- 
sima  rerum  verborumque  copia,  &  velut  quodam  eloquentiae 
flumine.»  Detta  är  i  få  ord  det  mest  träffande  man  kan 
säga  om  Pindari   poetiska   caracter. 

Den  första  egenskap  nemligen  hos  Pindarus  som  äfven 
vid  den  flyktigaste  läsning  faller  en  hvar  i  ögonen,  är  hans 
högtidliga  och  allvarsamma  ton  (spiritus  magnificentia). 
En  omständighet  som  man  för  att  rätt  bedömma  hans  dikter, 
alltid  måste  påminna  sig,  är  den  att  de  hade  en  religiös  an- 
ledning. Grekernas  yycovs:,  täflingslekarna,  voro  stiftade 
till  Gudarnas  ära,  hvarför  de  också  kallades  leooi,  heliga. 
(TsTirape;  elci  aytova;  /.y.Q-  'EXkx^x  TznG^ptc,  Ipoi.)  Den  Gud 
till  hvars  ära  man  firade  dem  förlänte  segren,  och  segra- 
rens pris  föll  till  en  del  tillbaka  på  Guden  sjelf.  Derföre  bör- 
jar Pindarus  merendels  sina  sånger  med  en  stilla  och  högtid- 
lig andakt,  med  en  åkallan  till  någon  af  Gudarne,  antin- 
gen den  till  hvars  ära  spelen  firades,  eller  skyddsgudarna 
för  segrarens  fädernestad,  familj  eller  förfäder;  än  den 
dundrande  Zeus  (i^av/ip  ^oov-ra?  »xajj-avTozofV^c),  än  Nymphen 
i  en  stilla  bäck,  än  Gratierna,  sångens  gifverskor,  än  Rätt- 

—    347    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

visan,  städers  och  slägters  uppehållerska.  Derför  liknar  han 
sjelf  ingången  till  sina  oden  med  en  tempelfasad  (01.  VI). 
Högtidlig  är  således  hans  ton  utan  tvifvel  från  början, 
men  den  fortsattes  hela  sången  igenom,  han  börjar  ej  annor- 
lunda än  han  fortfar  och  slutar  som  han  börjat.  Ingen 
ting  är  oriktigare  än  den  vanliga  föreställningen  om  Pin- 
darus,  att  han  endast  är  ett  utsväfvande,  regellöst  Genie, 
en  vild  stormare,  en  aesthetisk  Bacchant,  som  på  måfå  sväfvar 
omkring  och  phantiserar,  utan  bestämd  plan,  ordning  och 
sammanhang.  Ingen  kan  klarare  än  Pindarus  vederlägga 
den  skefva  föreställningen  hvarigenom  man  tänkte  sig 
Poeten  och  i  synnerhet  den  lyriska  som  en  slags  van- 
sinnig, ett  Dårhushjon,  som  icke  är  sig  sjelf  mäktig,  utan 
oupphörligen  talar  och  handlar  som  i  feberyra.  I  bilder, 
tankar  och  uttryck  är  han  utan  tvifvel  djerf  och  tilltagsen 
som  det  ägnar  en  Lyricus;  men  utkastet  och  grundritningen 
till  hans  fleste  sånger  är  enkel  och  klar,  den  första  anled- 
ningen till  hvarje  Ode  lyser  öfverallt  igenom,  delarna  hänga 
öfverallt  tillsammans  och  bilda  ett  helt,  han  har  som  Gre- 
kerna i  allmänhet  ett  utmärkt  och  rent  sinne  för  harmonie 
och  öfverensstämmelse  i  hvarje  konstproduct.  Hans  di- 
gressioncr  som  man  i  allmänhet  finner  så  utsväfvande  och 
hårdragna  höra  väsendteligen  till  hans  ämne,  eller  rättare 
de  utgöra  ämnet  sjelf,  hvarom  framdeles. 

Något  annat  som  utmärker  Pindarus  är  hans  tänke- 
språk  (sententiae,  yvto^aai).  Genom  de  så  kallade  Ethiska 
och  Gnomiska  poeterna  (Hesiodus,  Theognis,  Phocyhdes, 
Solon  m.  fl.)  voro  dessa  redan  införda  i  Poesien.  Det  var 
den  gamla  tidens  sätt  att  åt  hvarje  dylik  allmän  och  sinrik 
tanka,  regel,  eller  anmärkning  ge  en  poetisk  form  för  att  der- 
igenom  så  mycket  lättare  och  fastare  inpreglas  i  minnet. 
Pindarus  öfverflödar  äfven  derutaf,  och  begagnar  sig  af 
dem  med  synnerlig  konst  och  lycka.    Ofta  ställer  han  dem 

—    348    — 


1808—1816 

som  en  präktig  pelare  under  hela  den  följande  berättelse, 
hvilken  liksom  hvilar  derpå,  och  med  sina  enskiltheter  upp- 
lyser och  förklarar  det  allmänna  i  satsen.  Ofta  nyttjar  han 
dem  som  en  brygga  hvarpå  han  öfvergår  från  ett  änme  till 
ett  annat,  en  föreningslänk  mellan  de  skilda  partierna.  Men 
alltid  uttrycker  han  dem  i  korta  och  liksom  afbrutna  ord, 
i  en  profetisk  och  orakelmässig  ton.  Liksom  Gudens  trefot 
i  Delphiska  templet,  så  stå  Pindari  Gnomer  dunkla  och 
mystiska  i  den  präktiga  byggnaden  af  hans  sånger  och  ge 
betydelse  och  högtidhghet  åt  det  hela. 

Pindarus  är  vidare  utmärkt  för  sitt  bildrika  språk, 
(figuris,  Quinct),  Allting,  äfven  der  ämnet  är  episkt  och  be- 
rättande, är  hos  honom  bild  och  sällan  eller  aldrig  framstår 
Begreppet  naket  utan  alltid  omklädt  med  en  poetisk  mantel. 
Derföre  liknar  han  också  sjelf  sina  sånger  vid  ett  galleri 
af  talande  stöder.  Men  hans  bilder  äro  icke  af  det  vanliga 
och  förslitna  slaget  som  en  hvar  med  måttlig  beläsenhet 
och  talang  kan  hämta  från  den  poetiska  allmänningen,  de 
äro  tvertom  utmärkta  genom  sin  nyhet,  kraft  och  dristig- 
het. Ofta  förefalla  de  oss  hårda,  öfverdrifna  och  dunkla, 
det  sednare  troligtvis  oftast  genom  bristande  kännedom  af 
språket,  ty  Tropen  beror  på  ordets  primitiva  betydelse, 
och  denna  är  i  många  ord  förlorad.  Vi  känna  dessutom  det 
lyriska  uttrycket  nästan  endast  af  Pindarus.  Många  upp- 
lysningar derom  kunde  man  vinna,  i  fall  man  hade  quar 
Pindari  Dithyramber,  ett  slags  sånger  som  under  hälft 
rus  afsjöngos  vid  Bacchi  fester,  och  hvarom  Horatius: 

—  per  audaces  nova  Dithyrambos 

Verba  devolvit  numerisque   fertur 

Lege  solutis. 

Då  denna  skaldeart  tyckes  ha  nått  sin  högsta  fullkomlig- 
het under  Pindari  tid,  och  bland  de  gamle  är  utmärkt  för 

-    349    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

sin  vilda  dristighet  och  regellösa  inspiration  (förni(fdligen 
improviserades  Dithyramberna),  så  är  det  ej  otroligt  att 
den  på  lyrisk  elocution  och  stil  haft  ett  betydhgt  infly- 
tande. Mycket  som  deri  nu  synes  oss  hårdt  och  svulstigt, 
hade  tilläfventyrs  genom  bruket  vunnit  häfd  och  anseende. 
Hade  vi  ännu  Simonidis,  Stesichori,  Bacchylidis  o,  fl.  af 
hans  samtidigas  lyriska  sånger  quar,  så  skulle  de  utan  tvifvel 
upplysa  oss  härom;  nu  anser  man  som  ett  fel  af  Pindarus  en- 
sam hvad  som  till  äfventyrs  var  gemensamt  för  den  tidens 
Lyrik,  inf ördt  och  helgadt  genom  bruket.  —  Öfver  elocution 
kan  för  öfrigt  ingen  ting  bestämdt  sägas  i  allmänhet,  då  den 
består  endast  af  detaljer,  af  hvilka  man  måste  göra  upp- 
märksam på  hvarje  särskilt,  om  man  ej  för  omdömets  all- 
mänhet skall  åsidosätta  dess  riktighet.  Således  vidare  härom 
under  interpretationen. 

Pindarus  har  ett  eget  slag  af  hknelser,  bestående  af 
allmänna  satser,  som  han  låter  följa  på  h varandra,  utan 
någon  synbar  förening,  men  hvilka  dock  slutligen  alla  hän- 
föras till  det  föremål  som  han  vill  upplysa,  och  som  genom 
sitt  förhållande  till  dem  eller  rättare  genom  sin  likhet  der- 
med  sättas  i  en  klarare  dager.  T.  ex.  (Olymp.  XI  till  Age- 
sidamus)  när  han  vill  säga:  Segraren  i  hvarje  slags  kamp 
beh öfver  för  att  bringa  sitt  rykte  till  efterverlden  äfven 
så  väl  Hymnen,  som  seglaren  vind  och  landtmannen  regn, 
så  uttryckes  detta  på  följande  vis:  Ofta  önskar  menniskan 
vinden,  ofta  de  himmelska  vattnen,  molnens  döttrar;  men 
har  någon  med  möda  fullbragt  herrhga  bedrifter,  för  honom 
är  lofsången,  med  sin  honungsmun,  en  början  till  oförgänge- 
ligt  rykte  o.  s.  v.  —  Eller  i  1.  Olymp,  till  Hieron,  när  han 
vill  uttrycka  att  de  Olympiska  spelen  ha  samma  företräde 
för  alla  öfriga  som  vattnet  bland  Elementerna,  Guldet  bland 
rikedomar,  och  Solen  bland  stjernorna;  så  heter  det:  Ypperst 
är  vattnet,   men  guldet,   liksom   den   flammande  lågan   i 

—    350    — 


1808—1816 

natten,  strålar  fram  bland  de  stolta  skatterna.    Men  vill 
du,  mitt  sinne,  prisa  strider,  så  se  dig  ej  om  efter  någon 
annan  mer  gkänsande  stjerna  än  solen,  när  hon  om  dagen 
lyser  genom  den  öde  aetliern,  ej  heller  sjung  en  herrligare  strid 
än  den  Olympiska  etc.   Här  står  alltså  protasis  fullkomligen 
för  sig  sjelf  och  har  öfvergått  till  en  allmänn  sats,  och  läsaren 
måste  sjelf  genom  ett  likaså,   äfvenså  förbinda   den  med 
apodosis.    Sällan  eller  aldrig  förekommer  hos  Pindarus  en 
direct  Uknelse.    De  anförda  exemplen  hänvisa  äfven  på  en 
annan  egenhet  hos  Pindarus.   Homerus  uppehåller  sig  gerna 
vid  hvarje  liknelse,  utmålar  den  i  sina  minsta  delar,  och  ger 
derigenom  läsaren  en  klar  åskådning  af  hela  föremålet  med 
alla  sina  detaljer.  Deremot  hos  Pindarus  är  liknelsen  endast 
kort  och   liksom  i   förbigående   antydd,    den   förekommer 
endast  i  utkast.  Homerus  dröjer  med  välbehag  och  omständ- 
lighet vid  de  minsta  detaljer,  han  flyter  makligt  som  en  stilla 
flod,  men  Pindarus  brusar  fram  som  Trollhättan,  han  hopar 
bild  på  bild;  det  är  hksom  han  icke  [hade]  tid  att  uppehålla 
sig  mer  än  ett  ögonblick  vid  hvardera.   Detta  påminner  mig 
Gyllenborgs  sköna    verser  i   sin   Skaldekonst:    »Som   blix- 
tens snabba  fart  från  solens  höga  gång  Så  är  Epiken   skild 
ifrån  en  lyrisk  sång.»    I  sanning,  i  2  rader  den  bästa  carac- 
teristik  öfver  skiljaktigheten  mellan  Epos  och  Lyrisk  Poésie. 
Pindarus  berömmes  vidare  af  Quinctilianus  för  beatis- 
sima  rerum  verborumque  copia:  det  vill  säga  när  man  rätt 
öfversätter  det,  att  hans  sånger  äro  till  sitt  innehåll  episka, 
till  sin  form  lyriska,  eller  Episkt-Lyriska.    Jag  har  ofta  läst 
att  ingen  ting  är  mera  beundransvärdt  än  att  Pindari  Genie 
ej  dukat  under  för  enformigheten  af  det  ämne  han  behandlar, 
och  att  han  på  så  mångfaldigt  sätt  förstått  variera  samma 
thema.    Det  säges  äfven  vidare,  att  Pindarus  öfvervunnit 
denna  svårighet  på  det  viset,  att  han  litet  eller  intet  bekym- 
rade sig  derom,  utan  vid  första  tillfälle  sväfvade  ut  i  de 

—    351    — 


PROSAISKA    UPPSATSER 

mythiska  regionerna,  och  uppehöll  sig  allralängst  och  helst 
vid  sådana  ämnen  som  lågo  utom  hans  väg;  att  digressio- 
nerna  utgjorde  det  väsendtliga  hos  honom,  men  att  dessa 
ingalunda  hörde  till  ämnet,  utan  voro  gripna  ur  luften, 
med  ett  ord  att  hela  hans  poésie  vore  rhapsodisk  och  osam- 
manhängande.  Begge  dessa  påståenden  visa  oss  Pindarus 
från  en  alldeles  falsk  och  förvriden  synpunct.  Han  håller 
sig,  i  min  tanka,  tvertom  nästan  alltid  till  ämnet,  hans  så 
kallade  digressioner  hänga  ej  blott  på  det  nogaste  tillhopa 
med  ämnet  utan  de  utgöra  det  väsendtligen.  Ty  hvad  är 
det  egentliga  ämnet  i  Pindari  segersånger  (iritvi/.ia)'?  Utan 
tvifvel  den  Olympiska  eller  Pythiska  segrarens  ära.  Men 
hvem  tillkom  denna  ära?  Ingalunda  segraren  ensam  såsom 
Individu  betraktad,  utan  hans  fädernesland,  hans  familj 
och  deras  förfäder  och  skyddande  Gudar.  En  Grekisk  med- 
borgares lif  var  icke  så  isoleradt  och  egoistiskt  som  vårt, 
det  var  offentligt.  Staten  lefde  i  hvar  och  en  särskilt  liksom 
menniskan  lefver  i  h varje  lem  af  kroppen.  Staten  är  hos 
oss  en  tom  abstraction  hvars  lycka  eller  olycka  endast 
interesserar  oss  för  den  milliondel  vi  ha  deruti;  hos  Gre- 
kerna var  den  en  lefvande  person,  känslig  för  smärta  och 
glädje,  för  ära  och  vanära  i  alla  sina  ledamöter.  H varje 
skymf  som  tillfogades  en  atheniensisk  borgare,  tillfogades 
Athén;  likaså  tillhörde  hans  ära  icke  honom  sjelf  nsamt, 
utan  hela  staten.  En  seger  helst  i  de  Olympiska  spelen  ansågs 
i  Grekland  för  höjden  af  jordisk  ära;  den  var  som  Triumf 
i  Rom  eller  ännu  mera;  en  dylik  segrare  emottogs  af  alla  sina 
medborgare  med  den  högsta  aktning,  man  anställde  fester 
till  hans  ära,  man  underhöll  honom  på  offentUg  bekostnad 
i  prytaneerna,  hans  stod  upprestes  i  Olympia,  året  nämndes 
efter  hans  namn,  och  lyckUga  framför  alla  prisade  man  hans 
föräldrar,  hans  slägt,  hans  vänner,  hans  fädernestad.  Der- 
för  önskade  också  alla  städer  i  Grekland  att  äga  en  sådan 

—    352    — 


1808—1816 

medborgare;  de  berömdaste  athleterna  erbjödos  ofantliga 
summor  för  att  låta  utropa  sig  som  medborgare  af  den 
eller  den  staten.  Ty  när  priset  utdelades  i  Olympia  i  åsyn 
af  hela  det  församlade  Grekland,  ja  Egypten,  Italien,  Sici- 
lien och  Mindre  Asien,  nästan  hela  den  cultiverade  verlden, 
utropades  ej  blott  segrarens  namn,  utan  äfven  hans  för- 
fäders och  hans  fäderneslands.  Hvad  var  såÄdes  naturli- 
gare än  att  den  som  besjöng  hans  ära,  äfven  med  det  samma 
omtalte  hans  förfäders  och  hans  lands  ära?  Men  denna  åter 
var  ovillkorligen  förenad  med  landets  forntidsminnen  och 
sagor,  med  Heroernas  och  sjelfva  Gudarnas.  Intet  folk 
har  någonsin  varit  så  stolt  öfver  sina  anor  som  Grekerna. 
Det  var  nästan  ingen  stat  som  ej  hade  sina  inhemska  heroer, 
sina  egna  sagor  och  myther.  Hvart  ställe  i  Hellas  var  my- 
thiskt,  hvart  man  satte  sin  fot  trampade  man  alltid  på  stoftet 
af  någon  berömd  man  eller  Halfgud.  Derföre  lefde  också 
Grekerna  mer  än  något  annat  folkslag  i  minnet,  deras  stolt- 
het berodde  icke  blott  på  deras  egna  bedrifter  utan  äfven 
och  ännu  mera  på  deras  förfäders.  Således  låg  för  Pindarus 
icke  blott  det  närvarande  öppet,  utan  äfven  och  ännu  mera 
det  förflutna.  Hela  forntiden  med  sina  mångfaldiga  sagor 
och  under  hörde  honom  till,  ur  hjelteåldern  kunde  han  fram- 
mana hvad  skuggor  han  behagade,  hvar  och  en  igenkände 
dem  och  fann  dem  i  hans  sång  på  sin  plats;  endast  deras 
frånvaro  skulle  ha  väckt  förundran.  —  Vidare,  segren  för- 
läntes  förnämUgast  af  Gudarna,  från  hvilka  all  god  gåfva 
liksom  all  ond,  kom,  helst  af  segrarens  fädernegudar.  Hvarje 
stad  hade  sina  skyddsgudar,  de  fleste  berömda  familjer  ledde 
sina  anor  från  någon  af  de  odödhge.  Alla  täfhngslekarna 
voro  dessutom  stiftade  till  åminnelse  af  någon  Gud,  de 
Olympiska  för  Zeus,  de  Pythiska  för  Apollo,  de  Isthmiska 
för  Poseidon  o.  s.  v.,  de  börjades  och  slutades  med  offer, 
de  voro  med  ett  ord  en  rehgiös  högtidlighet.    Gudarnas 

-    353    - 

23  —183-100.   Tegnér,  Samlade  skri/ter.  U. 


PROSAISKA    UPPSATSER 

lof,  deras  välgerningar,  deras  bedrifter  voro  således  icke 
främmande  för  sången  öfver  en  dylik  seger.  Härigenom 
låg  alltså  IMythernas  fält  öppet  för  skalden,  icke  som  en 
nödhjelp,  utan  som  en  väsendtelig  tillhörighet,  h varförutan 
man  icke  kan  tänka  sig  hans  sånger.  Att  tänka  sig  en  Gre- 
kisk Segersång  utan  sagan  och  Mythen,  det  är  att  tänka  sig 
den  ogrekisk,  det  är  att  ha  alldeles  intet  begrepp  om  ämnets 
beskaffenhet,  folkets  tänkesätt,  tidens  anda.  De  ämnen 
Pindarus  behandlade,  voro  sålunda  ingalunda  fattiga  och 
sterila;  poesien  har  få  rikare  att  uppvisa.  Det  var  icke 
af  nöd,  af  brist  på  något  bättre,  som  han  kastade  sig  in 
på  sagans  och  Mythens  områden.  Hans  sång  har  och  måste 
ha  sin  rot  i  forntidens  minnen  och  i  gudarnas  samquäm. 
Det  är  en  Olympisk  vext,  hvars  blomma  blott  utvicklar 
sig  i  den  närvarande  tiden,  men  som  hämtar  sina  närings- 
safter djupt  ur  det  förflutna. 

Genom  det  anförda  hoppas  jag  är  klart  hvad  jag  menar 
med  att  Pindarus  är  episk  (beatissima  rerum  copia).  Hans 
fleste  Öder  behandla  något  mythiskt  eller  historiskt  ämne. 
Behandlingen  är  utan  tvifvel  lyrisk,  men  innehållet  episkt. 
Pindarus  skiljer  sig  derigenom  väsendteligen  från  våra 
moderna  Lyrici,  som  sällan  ha  något  annat  ämne  än  sina 
åsigter,  reflexioner,  känslor  vid  en  sak;  de  krama  alltjcmnt 
på  den  torra  svampen  af  sin  egen  personlighet,  sitt  eget  jag, 
och  sällan  kommer  det  annat  än  vatten  derutur.  Pindarus 
åter  lägger  icke  sin  egen  känsla,  utan  en  saga  från  forntiden, 
en  Myth  från  Gudaverlden  till  grund  för  sången,  den  är  the- 
mat  hvartill  allt  hänför  sig  och  hvaröfver  vi  förnimma  hans 
röst  han  har  alltid  ett  bestämdt  object,  och  förlorar  sig 
icke  som  de  nyare  i  blott  subjectivitet  utan  bestämdt  inne- 
håll. Ännu  mer  skiljer  han  sig  genom  sin  behandling  af 
ämnet,  genom  hela  sin  högtidhga  ton,  sitt  allvarsamma  maner, 
ifrån   andra  lyrici,  t.  ex.  från  Horatius,  med  hvilken  man 

—    3Ö4    — 


1808—1816 

annars  alldeles  oriktigt  plär  jemföra  honom.  Horatius  har 
utan  tvifvel  många  och  stora  poetiska  förtjenster  —  [oak- 
tadtj  hans  nedsattande  i  våra  dagar  —  men  som  Lyricus  har 
han  med  Pindarus  nästan  ingen  beröringspunct.  Horatius 
i  sina  bästa  stycken  är  en  glad  sällskapsman,  en  angenäm 
husvän,  en  lärare  till  lefnadsvishet,  till  sans  och  måtta,  på 
sin  höjd  en  Romersk  medborgare,  en  förnuitig  vän  af  sitt 
fädernesland.  Men  Pindarus  besjunger  hjeltar  och  är  sjelf 
en  hjelte  i  sången.  Hans  koger  är,  som  han  sjelf  säger,  alltid 
fullt  af  gyllene  pilar,  och  med  stark  arm  skjuter  han  dem 
alltid  rakt  till  målet.  Han  besjunger  greker,  härstammande 
från  gudar  och  hjeltar,  han  bjuder  oss  in  till  Olympen  och  i 
de  gamle  Heroernas  samquäm,  han  predikar  icke  en  lätt 
lefnadsvishet,  utan  en  ardua  virtus,  en  ära,  som  vinnes  ge- 
nom kamp  och  uppolfring.  Oita  när  hjeltesagan  eller  Mythen 
var  rå  och  obildad,  förklarar  han  och  mildrar  henne  till 
mera  humanitet  (t.  ex.  1.  01.,  om  Pelops).  Liksom  Deuca- 
lion  och  Pyrrha  kastade  de  liflösa  stenarna  bakom  sig  och 
der  blef  menniskor;  så  tar  ofta  Pindarus  det  råa  ämnet  och 
utbildar  det  till  skön  och  mensklig  gestalt.  Och  sålunda  var 
Pindarus  för  Grekerna,  hvad  Herder  så  skönt  kallar  honom, 
ett  budskap  från  Gudarna,  en  utläggare  af  det  förflutna, 
en  Historiens  och  Mensklighetens  prest,  och  har  härigenom 
visat  en  bana  för  den  Lyriska  poesien,  som  af  nästan  ingen 
bland  hans  efterträdare  blifvit  beträdd. 

Att  Pindarus  bör  rhytmiskt  öfversättas,  då  all  prosaisk 
version  af  en  Poet,  helst  en  Lyrisk,  endast  kan  ge  ett  ofull- 
komligt begrepp  om  originalet,  är  väl  onekligt.  Men  på 
andra  sidan  kan  detta  omöjligen  ske  i  Pindari  meter,  hvil- 
ken  dels  ännu  är  obestämd,  dels  äfven,  om  den  bestämmes, 
är  alltför  omvexlande  [och]  innehåller  en  mängd  versmått, 
som  i  våra  språk  ej  kunna  ulan  tvång  efterbildas.   Då  Pin- 

~    355    - 


PROSAISKA    UPPSATSER 

dari  rhytmiska  former  således  ej  kunna  oförändrade  införas, 
återstår  endast  en  efterbildning  i  versformer,  practikabla 
i  vårt  språk,  och  som  för  vårt  öra  ha  någon  tact,  och  i  möj- 
hgaste  måtto  ersätta  den  rika  omvexlingen  i  de  Pindariska. 
I  de  Nordiska  språken  och  der  ensamt  kunde  detta  vara 
möjUgt;  men  äfven  der  är  detta  problem  ännu  oupplöst. 


—    356    — 


BREF 


Till  Chr.  Myhrman.  1. 

Min  vördade  Pappal 

Härhos  tar  jag  mig  friheten  att  efter  Pappas  gunstiga 
löfte  öfversända  den  omtalta  reversen  behörigen  charterad 
och  intecknad.  Att  den  med  250  rdr  öfverstiger  den  summa 
hvarför  jag  häftar  i  Disconten  kommer  deraf  att  jag  redan  i 
somras  var  nödsakad  att  af  Gustaf  låna  dessa  pengar  i 
anseende  till  många  då  förfallande  utgifter  hvaribland 
Brandförsäkringen  upptog  omkring  100  rdr.  .  . 

Här  lefva  vi  i  mycket  oroliga  tider,  och  våra  Fruntimmer 
i  synnerhet  äro  inquietta.  Man  fruktar  starkt  för  en  Fransysk 
invasion  från  Danska  sidan.  Från  Helsingborg  ha  redan 
flere  familjer  bortflyttat  sina  förnämsta  effecter.  Det  är 
nästan  omöjligt  att  af  de  många  motsägande  rykten  som 
kringlöpa  samla  något  visst  resultat.  Så  mycket  tyckes 
åtminstone  vara  visst  att  6000  Fransoser  under  General 
Soult  i  detta  ögonbhck  äro  på  Seland,  hvarom  äfven  Hof- 
kansler  Engeström  i  dag  till  Kungl.  Maj:t  af  färdat  en  stafett 
(Engeström  bor  här  i  stan  för  närvarande).  Hvad  Franso- 
sernas  afsigt  kan  vara,  om  de  försöka  en  landstigning  i 
Skåne  eller  blott  försvara  Seland  mot  Engelsmännen,  är 
ovisst.  Icke  tyckas  6,000  man  kunna  vara  någon  landstig- 
ningsarmé.  Men  det  är  möjligt  att  flere  komma  efter.  I 
händelse  af  invasion  är  jag  rätt  orohg  för  Anna.  Hon  kunde 

-    359    - 


BREF 

väl  sjelf  söka  skyggd  på  det  kära  Ramen,  men  att  i  en  sådan 
årstid  föra  Gossen  med  blir  omöjligt.  Jag  får  naturligtvis 
bli  på  stället.  —  Möjligtvis  är  alltsammans  blott  en  fausse 
allarme.  Åtminstone  äro  här  inga  försvarsanstalter.  2  å 
3,000  man  och  några  kanonbåtar  är  vårt  hela  skydd.  —  För 
öfrigt  har  vintern  upphört  och  sjön  är  snart  ren.  —  Hvad 
hörs  från  Finland? 

Acad.  Rentmästar  Wåhlin  har  i  dag  dödt  mycket  hastigt 
af  slag.  Hvad  förändringar  denna  vacans  kan  medföra  kan 
ej  ännu  bestämmas.  Äfven  är  här  ledig  en  Theolog.  Adjunc- 
tur  med  Pastorat.  Flere  vilja  ha  mig  att  söka,  men  jag  har 
ej  ännu  resolverat  mig  och  fruktar  att  jag  hade  ringa  appa- 
rans.    Mera  härom  framdeles. 

Jag  önskar  marknaden  måtte  gå  lyckligt,  hvartill  väl 
dock  är  föga  utsigt.  Anna,  Asmund  och  lille  Christofer  be 
om  sin  hjerthgaste  vördnad. 

Med  barnslig  vördnad  framhärdar 

Min  älskade  Pappas 


lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 


Lund  d.  3  Mars  1808. 


2.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Pappa. 

För  Pappas  2:ne  sista  bref,  från  Philipstad  och  Christine- 
hamn, får  jag  aflägga  min  ödmjukaste  tacksägelse,  äfven 
som  för  Borgen  å  den  lånta  Summan  .  .  . 

För  bref  vet  till  Cancelleren  får  jag  tacka  ödmjukast, 

—    360    — 


1808—1816 

Huru  saken  kan  gå  står  ännu  i  fria  fältet.  Man  tror  att 
Weibull  som  ej  vill  eller  kan  speciminera  ej  får  förslaget  och 
således  ej  heller  sysslan.  Dock  förutser  jag  att  i  denna  hän- 
delse Cederschöld  såsom  Adjunct  i  saken  och  dessutom  så 
nära  beslägtad  med  Statssecreteraren,  prevalerar.  Möjligt 
är  hkväl  att  Weibull  söker  och  får  Rentmästaretjänsten 
som  nu  är  ledig.  I  denna  händelse  tänker  jag  med  all  ifver 
söka  bli  Acad.  Sekter  efter  honom.  Att  jag  under  sysslans 
vacans  får  förordnande  att  förestå  den,  derom  är  jag  temme- 
hgen  säker.  INlöjligtvis  kan  detta  nödga  mig  att  stanna  qvar 
här  öfver  sommaren.  Jan  Rosenschöld  blir  mig  en  svår 
medsökare,  för  sina  slägtrelationer;  dock  skall  jag  göra  hvad 
som  är  möjligt. 

Här  har  varit  en  stor  fruktan  för  invasion  från  Danska 
sidan  som  dock  nu  mest  är  försvunnen.  Emedlertid  ha  vi 
nu  omkring  10,000  man  krigsmän  här  i  Skåne  som  hufvud- 
sakhgen  anses  ämnade  till  ett  anfall  på  Seland.  Dessutom 
skall  här  uppbådas  ett  Landtvärn  af  alla  karlar  från  18 — 25 
år.  Hvad  utgång  skall  väl  allt  detta  Laga;  och  huru  skall 
Nationen,  som  nu  genom  förlusten  af  Pommern  och  Finland 
är  sammansmält  nästan  till  hälften,  och  dessutom  fattig 
och  utan  tillgångar,  kunna  uthärda  ett  krig,  hvarpå  vi  aldrig 
kunna  vänta  något  slut.  Det  är  hårdt  för  Pappa  att  efter 
så  många  års  arbete  och  sträfvande  upplefva  Conjuncturer 
som  dessa.    Dock  hotar  icke  samma  förstöring  oss  alla? 

Bror  Johan  som  varit  i  Landscrona  med  ett  Gomman  do 
gjorde  oss  i  förrgår  den  glädjen  att  helsa  på  oss.  Han  var 
dock  här  blott  öfver  natten  och  for  sedan  tillbaka  till  Göte- 
borg. Han  visste  ej  ännu  hvart  han  skulle  skickas  med  flot- 
tan. Emedlertid  gjorde  han  här  i  vittnens  närvaro  sin  Dispo- 
sition och  testamenterade  mig  —  sina  gamla  cale^oner  och 
Asmund  sina  Contanter.  Det  är  svårt  att  säga  hvem  af  oss 
är  mest  favoriserad  genom  Testamentet. 

-    361    — 


BREF 

Gud  hjelpe  Pappa  och  oss  alla  i  dessa  bedröfliga  tiderl 

Med  oföränderlig  vördnad  och  tacksamhet  framhärdar 

Min  älskade  Pappas 
lydige  och  bekymrade  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  d.  24  Mars  1808. 

3.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Pappal 

Jag  har  dröjt  så  länge  med  att  skrifva  dels  för  mina  många 
göromål,  dels  äfven  för  att  kunna  berätta  något  om  förslaget. 
Detta  sednare  är  dock  ej  ännu  uppsatt  men  lär  rangeras 
nu  i  vickan.  Efter  hvad  jag  hört  lär  jag  få  andra,  Cederschöld 
första  och  Schildener  sista  rummet.  Weibull  som  ej  speci- 
minerat  lär  ej  få  något  rum.  Likväl  tros  han  ännu  ha  bästa 
apparansen.  För  öfrigt  vet  ingan  utgången.  Mina  förhopp- 
ningar äro,  som  de  redan  länge  varit,  svaga.  Likväl  skall 
jag,  när  förslaget  går  opp,  skrifva  några  bref  till  Stockholm 
för  att  ej  ha  någon  neglig:?nce  att  förebrå  mig.  Olyckligt 
är  att  Cancelleren  i  dessa  dagar  lär  lemna  Stockholm  för 
att  resa  till  Skåne;  ty  här  har  jag  alls  inga  Canaler  till  honom. 
Blefve  frågan  om  hvad  de  fleste  härvarande  Professorer 
önska,  så  tror  jag  mig  kunna  försäkra  att  jag  har  dem  nästan 
alla  för  mig.  Men  härpå  göres  väl  intet  avseende.  Jag  hoppas 
således  ingen  ting  i  den  vägen.  Älven  förutser  jag  att  sysslan 
ej  kommer  att  bortgifvas  förr  än  långt  fram  på  Sommaren, 
så  att  min  speculation  att  qvarstadna  här  förmodeligen  blir 
onödig.  Likväl  blir  det  mig  omöjligt  att  före  Midsommar 
lemna  Lund,  emedan  jag  hoppas  förljena  mig  respengar  vid 
Promotionen,  som  annars  blefve  svårt  om.    Gud  vet  huru 

—    362    - 


1808—1816 

länge  vi  äro  säkra  här  i  Skåne.  Ryssarnas  landstigning  på 
Gottland,  der  deras  styrka  skall  vara  långt  betydligare  än 
den  uppgifves  i  tidningarna,  har  här  satt  oss  i  mycken  oro. 
Ingen  kan  veta  deras  afsigter.  Af  härvarande  trupper  ha 
redan  4  Bataljoner  uppbrutit  för  att  jaga  bort  Ryssarna. 
Af  Engelska  flottan  höres  ännu  ingenting.  Slyrer  Gud  så 
går  det  väl.  För  menniskors  ögon  ser  det  kinkigt  ut.  Fält- 
marskalken ToU,  till  lika  med  sin  Generalstab,  har  sitt 
högqvarter  här  i  staden.  Vi  hoppas  att  det  skyddar  oss. 
Om  eller  när  Expeditionen  till  Seland  skall  företagas  vet 
ingen.  Det  beror  förmodel.  på  Engelsmännen  .  .  .  Från 
Johan  hade  jag  bref  i  dag.  Han  är  frisk  och  rask,  och  hade 
deltagit  i  affären  vid  Strömstad  som  skall  ha  varit  ärofull 
för  svenska  vapnen.  Han  är  rätt  nöjd  med  sitt  blodiga  yrke. 
För  Pappas  välmenande  invit  till  Ramen  i  sommar  få  vi 
alla  tacka  hjertligast  och  ödmjukast,  och  skola  väl  betjena 
oss  däraf,  ehuru  det  är  svårt  att  under  dylika  omständigheter 
kanske  betunga  dem  som  redan  äro  nog  hdande  .  .  . 

Min  vördade  Pappas 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  d.  8  Maj  1808. 

Till  Chr.  Myhrman.  4. 

Min  vördade  Pappal 

Vi  ha  i  dag  haft  promotion,  hvarvid  jag  äfven  haft  mycket 
att  göra  med  Magisterfrågans  framställande  etc,  så  att 
ganska  liten  tid  är  öfrig  för  att  skrifva.  Om  allt  går  val 
ha  vi  tänkt  att  på  lördagen  den  25  bege  oss  härifrån.  I 
Wexiö  hvila  vi  öfver  en  dag  eller  tvä,  och  detta  äro  vi  nöd- 

—    363    — 


BREF 

sakade  att  göra  på  flera  ställen  för  att  menagera  gossen  som 
ej  är  van  vid  så  starka  strapatser.  Det  blir  oss  således 
omöjligt  att  uppgifva  någon  bestämd  dag  då  vi  kunde  vara 
i  Philipstad.  Omkring  den  2  eller  3  Julii  förmodar  jag  väl 
att  vi  inträffa  där;  men  på  denna  blotta  förmodan  är  det 
omöjligt  att  skicka  oss  in  hästar  till  mötes.  Om  möjligt  är 
skrifver  jag  kanske  vidare  från  Wexiö.  —  Det  förstås  att 
Asmund  gör  sällskap.  Hans  pengar  räcka  väl  ej  till,  men 
resomkostningarna  kan  jag  alltid  förskjuta. 

I  dag  är  Duc  d'Angouléme  kommen  till  staden.  Man 
tror  ej  han  blir  här  länge.  Att  Danskarna  för  omkring  14 
dar  sen  togo  utanför  Malmö  öfver  20  Handelsskepp,  alla 
svenska,  och  några  Engelska  krigsfartyg,  hvilka  lågo  såsom 
convoy,  är  väl  redan  bekant.  Våra  svenska  Canonbåtar 
lågo  helt  fredhgt  och  sågo  på  alltsammans.  Danskarna  ha 
nu  öfver  60  Canonbåtar,  och  flere  andra  smärre  krigsfartyg, 
till  större  delen  byggda  i  vinter.  Här  talas  mycket  om  en 
landgång  på  Seland.  Från  egentliga  krigsstaten  ha  vi  så 
många  och  motsägande  rykten,  nyheter  som  ej  meritera  att 
omnämna.    Äfvenså  från  utrikes  orter.  — 

Asmund  fick  i  sin  Canshexamen  Laudatur  i  Latinen  och 
Approbatur  i  Historia;  ett  besynnerhgt  qui  pro  quo. 

Vi  skola  alla  tre  upp  på  Balen,  som  lär  bli  qvalmig  och 
långsam.  Omkring  400  personer  äro  bjudna  och  rummen  små. 

Vi  längta  alla  att  snart  vara  på  det  kära  Ramen,  ifrån 
all  denna  vedermödan,  och  be  helsa  tusenfaldt  alla  hemma- 
varande.   Med  oaflåtlig  vördnad  har  äran  framhärda 

Min  älskade  Pappas 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  den  23  Juni  1808. 

—    364    - 


1808—1816 


Till  Chr.  Myhrman,  5. 

Min  vördade  Pappal 

För  Pappas  sednaste  bref  tackar  jag  ödmjukast.  Jag 
gratulerar  Pappa  att  ha  fått  Myhrmansfors  i  ordning.  Så 
litet  det  än  kan  löna  sig  för  närvarande,  så  är  det  dock  ett 
ancora  Spei  för  framtiden.  Pappa  har  ju  dessutom  i  så 
många  af  sina  företag  följt  sanmia  valspråk  som  Vetten- 
skapsAcademien:  För  Efterkommande,  ehuru  som  jag 
hoppas  med  bättre  framgång.  Ty  VettenskapsAcademien 
synes  mig,  lik  andra  Academier,  mest  göra  sådant  som 
hvarken  samtid  eller  Efterverld  kan  ha  någon  nytta  af; 
och  i  parenthes  sagdt  kan  man  säga  om  deras  Handlingar 
hvad  Voltaire  med  mindre  skäl  sade  om  Rousseaus  Epitre 
å  la  Posterité,  att  de  aldrig  framkomma  till  sin  adress. 

Stilleståndet  i  Finland  bryr  nu  våra  PoUtici.  Man  vet 
ej  hvad  det  skall  betyda,  fred  eller  evacuerande  af  Fin- 
land å  vår  sida,  el.  någon  förändring  i  Ryska  Regeringens 
tänkesätt?  Om  Danskarna  ej  också  göra  stillestånd,  så  tror 
man  att  vi  här  ej  äro  säkra  för  invasion  i  vinter,  då  Engels- 
männen gå  hän,  emedan  Danskarna  ha  150  canonbåtar 
och  på  Seland  40,000  man  som  ej  ha  annat  att  göra  än  att 
par  passé  temps  ta  Skåne.  För  min  del  fruktar  jag  dock 
ingen  ting,  efter  jag  har  så  htet  att  förlora.  Nämn  ändå 
ingen  ting  härom  för  Mamma.  Danskarna  ha  varit  oppe 
i  Skanör  och  i  Kullen,  der  de  ihjelskjutit  några  vakter; 
men  det  var  blott  recognosceringar.  Jag  vet  ej  hur  det 
gått  med  de  af  Landtvärnet  som  ej  svurit  fanan;  men  det 
är  visst  att  flere  af  skånska  Landtvärnet  äro  skickade  till 
flottan  i  Carlscrona.  På  fyra  Svenska  skepp  som  hemkom- 
mo  från  Rogerswik  voro  3000  sjuka. 

—    365    — 


BREF 

Vi  ha  nu  här  fått  ny  inqvartering  af  Commissariatet, 
ehuru  AcademieStaten  enligt  sina  privilegier  är  fri  för 
inqVarteriug.  Jag  får  betala  pngr  efter  mina  rum  äro  ut- 
hyrda. Huru  de  skola  betalas  vet  jag  ej;  men  jag  får  väl 
sälja  något  af  mina  böcker  för  att  dermed  bistå  de  stackars 
Commissarierna  bland  hvilka  några,  efter  berättelse,  ej 
skola  ha  mer  än  6  ä  7000  rdrs  inkomst  om  året;  en  ringa 
lön  för  så  nyttigt  folk.  —  Det  gläder  mig  att  Bengt  fått  en 
titel  för  sitt  välförhållande.  Helsa  honom  hjertehgast 
när  Pappa  skrifver.  Från  Anna  och  gossen  har  jag  äfven 
tusenfaldt  helsniugar,  och  ber  om  min  vördnad  för  Mamma. 
Framhärdar  oupphörligt 

Min  vördade  Pappas 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 

[Lund  december  1808.] 

Vet  Pappa  att  Elof  är  förlofvad  med  Mamsell  Bagge? 
Hon  är  nu  13  år  och  han  kunde  således  gerna  vara  Far  åt 
henne.  Gifve  Gud  blott  att  han  också  måtte  bli  det  åt 
hennes  Barn.  — 


6.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Pappal 

För  Pappas  sednaste  Bref  tackar  jag  ödmjukast.  Vi 
hade  så  länge  väntat  derpå  att  vi  nästan  började  bh  orohga 
för  tillståndet,  och  vår  glädje  var  så  mycket  större  då  vi 
emottogo  det,  och  derigenom  blefvo  öfvertygade  att  hemma- 
varande, åtminstone  i  anseende  till  helsan,  mådde  väl.  — 

—    366    — 


1808—1816 

Angående  Spanska  kriget  veta  vi  ganska  litet,  likväl 
tillräckligen  för  att  förmoda  att  det  samma  vid  delta  laget 
är  slutadt.  Af  Hamburgeraviser,  hvaraf  då  och  då  några 
komma  till  Högquarteret,  veta  vi  med  säkerhet:  att  Span- 
jorerna den  11  November  bUfvit  på  alla  puncter  slagna  och  i 
synnerhet  deras  Centralarmée  under  Blake  sprängd:  Att 
Fransoserna  äro  i  besittning  af  Castiherna,  Leon,  Aragonien 
och  de  norra  landskaperna;  att  de  Engelska  trupperna  med 
forcerade  marscher  sökt  kusterna;  och  sluthgen  att  Madrid 
den  4  December  blifvit  öfverlemnadt  till  Spanjorerna,  sedan 
Central  Juntan  natten  förut  flyktat  deriirån.  Emedlertid 
hade  Budas  parti  sitt  Högquarter  söder  om  Madrid.  Detta, 
angående  Madrids  öfverlemnande,  stod  anfördt  ur  Moni- 
tören  af  den  13  Dec.  såsom  officiellt  och  är  således  otvifvel- 
aktigt.  Jag  har  sjelf  läst  det.  Vidare  vet  man  ej  härom,  men 
det  synes  troligt  att  kriget  i  denna  stund  är  aigjordt.  Våra 
svenska  Tidningsskrifvare  äro  likväl  troligtvis  af  annan 
tanke.  —  Ett  rykte  säger  äfven  att  Österrike  redan  skall  ha 
förklarat  Frankrike  krig,  som  visserligen  i  denna  belägenhet 
kunde  bli  vådhgt  för  Buonaparte.  Men  jag  gissar  de  vänta 
dermed  tills  Spanska  affairerna  äro  afgjorda.  —  I  Constan- 
tinopel  ha  Janitscharerna  gjort  uppror,  hvarvid  den  gamle 
Sultan  Mustapha  blifvit  mördad  och  den  nye  Stor  Viziren 
Bairaktar,  som  skall  ha  varit  Engelskt  sinnad,  sprängt  sig 
i  luften.  Man  vet  ej  hur  det  gått  med  den  nye  Sultan.  Detta 
stod  äfven  i  de  tyska  avisorna.  —  Angående  vårt  eget  krig 
vet  jag  ingen  annan  nyhet  än  att  Danskarna  med  40  å  50 
man  landstigit  på  Hven,  hvarifrån  de  likväl  redan  skola 
vara  bortdrifna.  Emedlertid  är  Hven,  genom  sin  nära  be- 
lägenhet till  Svenska  landet  och  såsom  alldeles  obevakadt, 
en  farlig  punct,  ifall  Danskarna  skulle  försöka  en  landstig- 
ning. Men  det  tror  man  ej  de  vilja;  ty  om  de  ville  är  ingen 
tvifvel  att  de  ju  nu  lätteligen  kunde.   Sedan  mer  än  hälften 

-    367    — 


BREF 

af  vår  Skånska  armée  ligger  sjuk,  är  effectiva  styrkan  här- 
städes  knappast  4,000  man.  Rådstugan,  Chemisesalen, 
Capellet  och  Lazarettet  äro  tagna  till  sjukhus,  så  att  vi  nu 
ej  ha  mindre  än  4  sådana,  I  Malmö  äro  ännu  flere,  och 
mortaUteten  grufvehg.  —  Huru  och  när  detta  eländet  skall 
slutas  må  Gud  veta.  Äfven  våra  ifrigaste  Royalister  börja 
att  vara  bekymrade. 

Rågen  kostar  här  12  och  Kornet  8  rdr,  dock  är  här  ingen 
sädesbrist,  åtminstone  i  Malmöhus  län.  Hur  man  i  Bergs- 
lagen skall  kunna  få  säd  och  ännu  mer  hur  den  skall  kunna 
betalas  synes  mig  ett  oupplösligt  problem.  Gud  hjelpe 
Pappa  och  oss  alla  som  i  mer  eller  mindre  mån  ha  vår  kän- 
ning af  det  allmänna  eländet. 

Nu  hoppas  jag  Johan  är  hemma.  I  denna  händelse  får 
jag  be  helsa  honom  hjerteligast.  Äfven  torde  Pappa  vara  god 
och  påminna  honom  om  den  lilla  skuld  han  har  till  mig  eller 
till  min  skomakare.    Dock  det  torde  ej  behöfvas. 

Till  det  ingångna  året  får  jag  af  uppriktigaste  hjerta 
önska  Pappa  lycka  och  tålamod.  Måtte  det  bli  lyckhgare 
och  lugnare  än  det  sednast  förflutna.  Jag  tycker  att  sakerna 
nu  måtte  vara  i  sin  crisis  och  Statskroppen  bör  kunna  hoppas 
antingen  förbättring  eller  fullkomUg  förstöring,  som  kanske 
ginge  ut  på  det  samma. 

Anna  går  ännu  stark,  men  är  som  oftast  och  äfven  nu 
krasshg.  Till  alla  hemmavarande  ber  jag  om  min  helsning. 
Med  oafbruten  vördnad  framlefver 

Min  vördade  Pappas 
lydigste  Son 
Es,  Tegnér. 
Lund  den  5  Januari  1809. 


368    - 


1808—1816 

Till  Chr.  Myhrman,  7. 

Min  vördade  Pappal 

Emedan  Anna  i  dag  skrifver  vill  jag  äfven  låta  några 
rader  medfölja.  Vi  ha  här  lefvat  i  mycken  fruktan  som  dock 
nu  genom  väderlekens  förändring  är  till  större  delen  borta. 
Nemhgen  vi  väntade  Danskarna  som  stodo  med  44,000 
man,  hvaribland  20,000  Beyrare,  på  stranden  omkring  Hel- 
singör. Man  kunde  från  Helsingborg  se  dem  Regementsvis. 
Isen  var  också  så  stark,  att  man  redan  hade  kört  der  14  dar 
och  om  frosten  varat  blott  några  dagar  till  så  är  det  mer  än 
trohgt  att  Skåne  redan  varit  Danskt.  Här  var  ett  fashgt 
tumult,  alla  trupper  marcherade  till  stranden  (de  lära  vara 
omkring  5,000  man  och  något  artilleri)  och  Fältmarskalkens 
hästar  stodo  beständigt  sadlade,  förmodeligen  för  Reträten. 
Men  när  nöden  var  som  störst  kom  plötsligen  d.  30.  ett 
starkt  Töväder  som  ännu  fortfar.  Många  påstå  att  Dan- 
skarna kunnat  gå  öfver  d.  28: de.  Men  de  försummade  detta 
tillfälle  som  kanske  ej  återkommer  på  Secler.  Nu  anse  vi 
oss  säkra,  ehuru  det  ej  är  omöjligt  att  sjön  ännu  en  gång  kan 
lägga  sig  i  vinter.  Men  Danskarna  ha  ingen  beslutsamhet, 
och  allt  stadnar  förmodligen  vid  demonstrationer.  Det  skall 
bli  rohgt  att  se  hvad  Ryssarna  företaga  sig,  och  om  de  ej 
försöka  någon  invasion  öfver  Ålands  haf.  Men  man  gissar 
att  våra  fiender  blott  vilja  låta  oss  sjelfva  sörja  för  vår 
undergång.  —  Den  nya  krigsgärden  var  ju  smånätt.  Hur 
är  det  med  Jernbruken?  Jag  har  hört  att  de  skulle  vara 
undantagna,  men  ej  läst  förordningen.  Jag  har  hört  en  gan- 
ska kunnig  man  af  härvarande  KrigsCommissariat  påstå 
att  om  äfven  denna  nya  krigsgärd  går  ut,  den  likväl  ej  för- 
slår för  mer  än  3  å  4  månader  till  Armeens  behof,  hvarefter 
vi  förmodehgen  få  en  ny.  —  Sjukdomen  fortfar  här  ännu, 

—    369    — 

2^—183654.    Tegnér,  Samlade  skrifter.  JI. 


BREF 

dock  skall  den  ej  vara  så  dödelig  nu  sedan  det  blifvit  mildare 
i  vädret.  —  Från  Spanien  vet  jag  ingen  ting  nytt  utom  hvad 
som  redan  stått  i  våra  avisor.  Men  det  är  säkert  att  liela 
Spanien  är  intaget  ocli  att  Fransoserna  redan  äro  i  Portugall. 
Få  se  hvad  underverk  Engelsmännen  göra  der.  — 

Anna  har  haft  mycket  plågor,  men  är  nu  uppe,  och  den 
lille  älven  som  Christofer  må  bra.  Jag  har  helsningar  från 
dem  alla,  och  för  min  egen  del  till  Mamma  och  henmiava- 
rande.  Skickar  Pappa  Alrik  till  Carlstad  i  denna  sjuklighet? 
Gud  hjelpe  oss  alla,  och  Pappa  i  synnerhet  i  dessa  yttersta 
Tider.    Med  vördnad  framhärdar 

Pappas 

lydigaste  Son 

Es.  Tegnér. 

Lund  d.  2.  Febr.  1809. 

Profess.  Tegman  &  Fru  be  om  sin  helsning. 
Ett  lass  ved  (ungefärl.  tiondedelen  af  en  famn)  kostar 
här  nu  2^/2  rdr,  ett  tjog  ägg  32  s.,  och  så  vidare  i  proportion. — 


8.  Till  Chr.  Myhrman. 

;  Min  vördade  Pappa! 

Nu  är  det  mycket  längesen  jag  hade  äran  att  skrifva 
Pappa  till;  men  detta  är  verkeligen  icke  mitt  fel.  Ty  jag 
har  icke  vetat,  och  vet  ej  ännu  i  denna  stund  hvar  Pappa  är, 
om  i  Stockholm  eller  hemma. 

Ehuru  vi  med  Högquarteret  som  är  i  Helsingborg  för- 
lorat våra  Tyska  avisor,  veta  vi  likväl  ur  dem  med  säkerhet 
att  Buonaparte  redan  med  sin  Armée  passerat  Lintz:  att  den 
Österrikiska  Armeen,  som  är  sprängd  och  förstörd,  kastat 

—    370    — 


1808—1816 

sig  åt  Steyern  och  Tyrolen:  att  Kejsaren  tillika  med  Erke- 
Hertig  Carl  flytt  åt  Böhmen.  I  denna  stund  äro  Fransoserna 
förmodeligen  i  Wien.  Älven  skall  det  ha  stått  i  Tyska  avi- 
sorna  att  Napoleon  begärt  af  Alexander  att  40,000  man 
måtte  få  marchera  in  i  Galicien,  men  att  denne  ursäktat 
sig  dermed  att  hans  truppar  nu  ej  vore  i  stånd  att  fram- 
rycka o.  s.  v.  Önskeligt  vore  om  detta  kunde  öppna  ögonen 
på  Napoleon  öfver  Rysslands  verkeliga  Pohtik.  Så  länge 
Buonaparte  låter  dem  sitta  vid  Östersjön  har  Sverige  aldrig 
annat  än  olyckor  att  vänta.  —  De  sista  underrättelserna 
rörande  Ryssarnas  nedträngande  i  Veslerbotten  äro  mycket 
oroande.  Huru  vårt  utarmade  Fädernesland  ännu  skall 
kunna  föra  ett  nytt  krig,  vet  jag  icke.  Enda  möjliga  sättet 
vore  kanske  om  genom  ett  mycket  fritt  regeringssätt  alla 
Nationens  återstående  krafter  spändes  och  hvar  medborgare 
här  som  i  Norge  vore  soldat.  Men  med  en  vidsträckt  Kunga- 
makt och  stående  Arméer  förlamas  all  energie,  och  slafveri 
och  beroende  måste  bh  vår  slutliga  lott. 

Riksdagsnyheterna  äfven  som  de  från  Norge,  hvilka 
skola  vara  vigtiga,  känner  man  väl  förr  i  Vermland  än  här. 
—  I  Danmark  skall  vara  mycket  missnöje;  och  är  det  väl 
troligt  att  »Nordens  Frederic»,  som  är  full  hvar  dag,  snart 
bUr  af  satt. 

Af  academiskt  nytt  är  ingen  ting  annat  märkvärdigt  än 
att  Profcss.  Tengwall  är  död.  Det  är  troHgt  att  vår  Canceller, 
som  efter  Riksdagen  tros  taga  afsked,  kröner  sin  bana  der- 
med att  han  utnämner  Rosenblads  Systerson,  Jan  Rosen- 
schöld,  till  hans  efterträdare.  — Seminarieinrättningen  lär  nu 
komma  i  gång,  och  har  redan  4  lärare  tillsatta.  Prafecten, 
en  Hofpredikant  Hagströni[!]  från  Stholm,  har  utom  ett 
Pastorat  som  ger  honom  1000  rdr  bco  dessutom  fått  200  rdr 
bco  ur  Acad.  cassan.  Hvad  genom  en  sådan  inrättning  kan 
vinnas,  är  obegriphgt;  men  säkert  är  att  mycket  pgr  förloras. 

—    371    — 


BREF 

Po j kerna  äro  friska  och  raska,  men  Christofer  är  svår  att 
hålla  inne.  Han  vill  spatsera  hela  dagen,  men  ha  sällskap 
dertill,  som  är  genant.  Här  har  värmen  redan  varit  22  gra- 
der; men  få  vi  ej  snart  regn,  så  fruktar  man  skörden  tar  skada. 
Helsa  Asmund  att  jag  riktigt  fått  hans  bref  från  Stholm. 
För  Mamma  och  öfriga  hemmavarande  be  vi  äfven  om  vår 
hjerthgaste  helsning,  och  Anna  särskilt  för  Pappa. 
Med  vördnad  framhärdar 

Pappas 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  25  Maj  1809. 

En  stor  Convoy  skall  i  dessa  dar  gå  genom  Sundet. 
Danskarna  hgga  redan  ute  för  att  passa  på.  —  Att  en  mängd 
Amerikanska  skepp  kommit  till  Gborg  är  väl  bekant. 


9.  Till  Chr.  Myhrman. 

Lund  den  18  Junii  1809. 

Min  vördade  Pappa. 

Jag  gratulerar  Pappa  att  vara  väl  undsluppen  från 
Stockholm  .  .  Den  nya  Constitutionen  har  jag  ännu  ej  fått 
läsa,  men  har  tält  med  dem  som  läst  henne.  Väl  innehåller 
den  icke  något  fullkomhgt,  sådant  som  en  förnuftig  man 
skulle  önska  sig  till  Styrelselag;  men  så  lär  det  ändå  vara 
onekhgt  att  den  är  långt  bättre  än  den  förra.  Articlen  om 
Tromän  synes  mig  den  sämsta;  ty  det  sätter  hvarje  högre 
Embetsman  i  beroende  af  Hofvet,  men  torde  väl  kunna 
hjelpas  en  annan  gång.   Att  man  fick  Tryckfriheten  garan- 

—    372    — 


1808—1816 

terad  i  Grundlagen  var  en  stor  förmån.  Deri  består  om  jag 
ej  bedrar  mig,  hela  Englands  frihet.  Äfven  har  man  den 
fördelen  af  Revolution  att  de  högre  Embetena  bh  bättre 
besatta  —  vi  känna  ej  här  ännu  alla  utnämningarna.  Vi 
ha  ej  fått  allt  hvad  vi  kunnat  och  bordt  vänta,  men  det  är 
redan  godt  att  vinna  något.  Ståndens  privilegier  falla  af 
sig  sjelf  med  tiden,  och  för  närvarande  äro  adelns  ej  afunds- 
värda  .  .  . 

Från  krigsteatern  i  Tyskland  ha  vi  många  rykten,  men 
motstridiga  och  osäkra.  Engelska  Amiralen  Saumarez 
skickade  redan  för  14  dar  sen  en  Bulletin  till  Högquarteret 
i  Helsingborg,  med  underrättelse  att  Bonaparte  den  21  och 
22  Maj  vid  Aspern  ej  långt  från  ungerska  gränsen  och  norr 
om  Donau  skulle  förlorat  en  Batalj  och  30,000  man.  Men 
detta  har  sedermera  ej  vidare  bekräftat  sig.  Så  mycket  lär 
likväl  vara  sant  att  Bonaparte  gått  tillbaka  öfver  Donau, 
som  han  föreger,  tvungen  af  Donaus  öfversvämning.  Han 
lär  ännu  ha  Wien  inne.  De  sista  tyska  avisorna  skola  äfven 
innehålla  att  Österrikarnas  Armé  i  Itahen  är  totahter  slagen 
och  att  Fransoserna  från  den  sidan  söka  förena  sig  med 
Bonaparte.  Ett  rykte  från  Helsingborg  förmäler  äfven  att 
Österrikarne  under  Hertig  Carl  skola  den  23  maj  blifvit 
i  grund  slagne;  men  man  har  ingen  ting  säkert  .  .  .  Det  är 
omöjligt  [att  tänka]  på  någon  resa  till  Wermland.  Göromål 
vid  Bibhotheket  och  mina  påtänkta  Pensionsanstalter  göra 
det  för  närvarande  omöjligt. 

Jag  ber  helsa  tusenfaldt  till  Mamma  och  alla  hemma- 
varande och  framhärdar  med   outplånlig  vördnad 

Pappas 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 


373 


BREr 


10.  Till  Chr.  Myhrman. 

[Odateradt,  troligen  skrivet  i  augusti  1809.] 

Min  vördade  Pappal 

Jag  skulle  önska  att  efter  en  så  lång  tystnad  kunna  be- 
rätta något  rätt  vigtigt  från  de  ställen  der  nu  Europas  öde 
afgöres,  och  har  äfven  derföre  väntat  postdag  från  postdag, 
men  förgäfves;  vi  veta  hufvudsakligen  ingen  ting  annat  än 
hvad  a  visorna  berätta;  men  det  ha  vi  också  vetat  öfver  14 
dagar.  Stillestånd  lär  vara  emellan  Frankrike  och  Österrike; 
och  rykten  från  flere  håll  omtala  äfven  fred;  men  villkoren 
känner  man  ej.  Troligtvis  bli  de  sådana  att  Österrike  ej  så 
lätt  försöker  ett  nytt  krig.  Många  tro  äfven  att  Napoleon 
nu  genast  skulle  gå  emot  Ryssarne;  men  det  förefaller  mig 
otrohgt,  åtminstone  ännu.  Emedlertid  vore  det  väl  om  han 
kunde  imponera  något  på  denna  makt  till  vår  fördel. 

Huru  de  Norska  affärerna  stå,  bör  man  känna  förr  i 
Vermland  än  här.  Mot  Danmarks  vilja  och  samtycke  få 
vi  väl  aldrig  Norge.  Communicationen  mellan  Helsingborg 
och  Danmark  som  varit  afbruten  är  nu  åter  öppnad.  Kring 
hela  Skånska  kusten  skola  Batterier  anläggas,  som  man 
förmodar  mot  Engelsmännen.  Götheborgs  Escadre,  som 
länge  väntats  till  Malmö,  har  nu  legat  snart  3  vickor  vid 
Hallands  Väderö,  som  det  säges  för  motvind.  Jag  hoppas 
att  Bror  Johan  är  med  derpå. 

Alrik  är  mycket  välkommen  till  hösten  ehuru  jag  fruktar 
att  han  kanske  får  dela  sin  kammare  med  en  annan,  när  jag 
får  mina  Pensionärer  samlade.  Hvad  skall  han  egenthgen 
studera? 

Bror    Gustaf  har  varit  god  och  lofvat  oss  komma  till  ■ 
Skåne  i  sommar.   Skulle  han  ännu  vara  på  Ramen,  så  be  vi 

—    374    — 


1 


1808—1816 

helsa  honom  tusenfaldt.  Anna  är  på  Spektaklet,  men  har 
anmodat  mig  att  framföra  sin  vördsamma  helsning  från 
henne  och  Barnen  som  äro  raska.  Grödan  är  öfverallt  härlig, 
och  sädespriserna  falla;  men  få  vi  Norge  så  stiga  de  väl  åter. 
I  höst  torde  vi  åter  få  Högquarteret  hit,  Gud  nåde  oss.  — 
Med  vördnad  framhärdar 

Pappas 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 


Till  Chr.  Myhrman.  11. 

Min  vördade  Pappa! 

Jag  har  en  synnerlig  olycka  med  att  alltid  glömma  datera 
mina  Bref.  Denna  gång  skall  jag  hkväl  försöka  att  minnas 
det,  om  möjligt  är. 

Af  Olof  hör  jag  att  vi  nu  lära  ha  fred.  Det  är  godt,  ehuru 
villkoren  ej  äro  afundsvärda.  Emedlertid  har  säden  här 
fallit  otroligt,  så  att  man  köpt  Kornet  i  Malmö  för  3  rdr. 
Till  6  el.  5  stiger  det  väl  ändå;  men  skörden  har  varit  ovanligt 
rik,  så  att  jag  hoppas  Pappa  får  sin  säd  för  godt  pris,  ehuru 
jag  med  mina  600  tnr  kommer  till  korta  derpå,  helst  allt 
annat  stiger,  så  att  en  famn  ved  kostar  30  rdr.  och  andra 
varor  i  proportion. 

Tyska  avisorna  har  jag  läst  till  och  med  af  d.  12  Sep- 
tember. Deraf  inhämtas  att  Engelsmännen  fått  gå  från 
Schelden  med  oförrättadt  ärende;  men  man  tror  att  de  skulle 
segla  in  i  Maas,  förmodligen  för  att  bemäktiga  sig  alla  öarna. 
.Tag  tror  dock  ej  de  kunna  tänka  att  behålla  dem,  i  synnerhet 
som  der  ofta  fryser.    I  Österrike  är  ej  ännu  fred,  men  flera 

—    375    — 


BREF 

af  Napoleons  equipager  skola  vara  gångna  till  Spanien. 
Tyrolerna  stå  ännu  på  sig.  Annars  intet  nytt  af  vigt.  Riks- 
Drotzet  har  varit  här  nere  och  dubbat  Biskopen  till  Commen- 
dör.  Han  lär  nedlägga  sina  Embeten  till  en  del,  och  Enge- 
ström  bhr  väl  då  vår  Canceller.  Det  är  en  affabel,  hederlig 
och  kunnig  Herre,  men  som  jag  fruktar  litet  bornerad. 

Från  Johan  kan  jag  helsa.  Jag  har  träffat  honom  flere 
gånger,  ehuru  han  ej  kunnat  komma  till  oss  mer  än  en  enda 
gång.    Det  kan  hända  att  han  blir  här  nere  öfver  vintern. 

Alrik  skall  få  sig  ett  eget  rum  här  hos  mig.  Vi  bli  väl 
litet  trångbodda,  men  det  gör  ingen  ting,  och  är  dessutom 
vedbesparing. 

Är  det  sant  att  Adlersparre  gift  sig  med  den  tjocka  Frö- 
ken Linroth  från  Gustafsvik?  I  denna  händelse  hoppas  jag 
hans  kröning  inträffar  före  Hertigens  af  Augustenburg. 

När  vi  fått  Alrik  ner  skall  jag  skrifva  vidare,  rörande 
hans  Studier,  och  ett  och  annat.  Anna  och  Barnen  må  väl 
och  be  helsa  tusendfaldt  till  alla  hemmavarande,  Mamma  i 
synnerhet,  hvarmed  jag  förenar  mig. 

Med  vördnad  framhärdar 


Lund  d.  21  Septr.  1809. 


Min  vördade  Pappas 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 


12.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Pappa! 

I  Måndags  hade  vi  det  nöjet  att  få  Alrik  hit  till  oss,  som 
således  använt  en  ansenhg  tid  på  sin  resa.  För  de  öfversända 
75  rdr  tackar  jag  ödmjukast.    Hans  lectioner  äro  ännu  ej 

—    376    — 


1808—1816 

arrangerade,  men  skola  bli  med  det  första.  Det  blir  nödvän- 
digt att  lian  denna  Termin  studerar  Theologie  för  examen, 
Latin,  Franska  och  dylika  saker.  Nästa  Termin  hoppas  jag 
han  kan  gå  igenom  den  Svenska  och  Latinska  examen, 
hvilken  sednare  annars  är  ett  Crux  Juridicorum.  I  går  voro 
vi,  Alrik  och  jag,  i  Malmö  för  att  helsa  på  Bror  Johan.  Jag 
hoppas  vi  få  se  honom  här  på  lördag  eller  Söndag.  Pohtiskt 
nytt  veta  vi  icke,  utom  att  Engelsmännen  ligga  inom  skan- 
sarna i  Carlskrona,  förmodligen  för  att  ta  flottan  med  sig  då 
de  resa.  Svårigheten  vid  freden  med  Danmark  skall  i  synner- 
het vara  frågan  om  fri  communication  med  Danmark,  som 
Engelsmännen  ej  skola  vilja  tillåta.  Emedlertid  ger  man  sig 
öfver  med  båtar  från  Malmö  och  Helsingborg.  —  Säden  har 
börjat  stiga  här  redan,  så  att  Hafren  betalas  med  3  rdr  rg. 
Råg  finnes  ej  alt  köpa.  Kunde  Pappa  få  köpa  sitt  förråd  nu 
i  höst  från  Näset  el.  Vestergötland,  så  vore  det  utan  tvifvel 
bäst,  ty  i  vinter  bhr  det  nog  dyrare. 

På  Måndag  skall  det  nya  Theaterhuset  invigas  i  Malmö; 
då  vi  kanske  resa  dit  för  att  se  herrligheten.  Jag  har  fullt 
opp  att  göra  med  mina  pensionärer,  lectioner  o.  s.  v. 

Till  Mamma,  Bengt  och  andra  hemmavarande  ber  jag 
helsa  tusenfaldt  från  oss  alla,  och  framhärdar  med  vördnad 

Min  vördade  Pappas 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  den  12  Octob.  1809. 

TilfP.  A.  Wallmark.  13. 

Högädle  Herr  Kongl.  Bibliothekariel 

Genom  unga  Herr  Lundblad  har  jag  från  Herr  Kongl. 
BlbUothekarien  emottagit  en  Prenumerationssedel  på  Tid- 

—    377    - 


BREF 


ningen  för  Theatern  och  Literaturen.  Denna  godhet  var  så 
mycket  mera  öfverraskande  för  mig  som  jag  ej  äger  äran 
af  Hr  Kongl.  Bibliothekariens  personliga  bekantskap;  och 
jag  anser  mig  derför  i  dubbelt  hänseende  skyldig  att  här- 
för aflägga  min  vördsamma  och  ödmjukaste   tacksägelse. 

Lundblad  nämde  äfven  för  mig  att  Hr  Kongl.  Biblio- 
thekarien  skulle  j^ttrat  den  önskan  att  jag  ville  inskicka 
några  Bidrag  till  Journalen.  Så  vida  ej  något  missförstånd 
ligger  till  grund  härför,  så  erkänner  jag  med  tacksamhet 
värdet  af  detta  förtroende;  men  de  Bidrag  jag  skulle  kunna 
lemna  blefve  både  till  antal  och  förtjenst  så  obetydliga, 
och  Herr  Kongl.  Bibhothekarien  bör  dessutom  kunna  hop- 
pas att  i  sitt  företag  bh  understödd  af  så  vida  skickligare 
medarbetare,  att  mitt  biträde  hvarken  skulle  utfalla  till 
fördel  för  Tidningen  eller  mig  sjelf.  Jag  vet  att  Smakens 
fordringar,  hvarmed  man  här  nere  i  landsorterna  ej  tar  det 
så  noga,  äro  i  Stockholm  ganska  stränga,  och  en  blott  Dilet- 
tant,som  jag, fruktar  bilhgtvis  att  bh  tadlad  för  det  hvarmed 
han  ej  sökt  någon  ära.  Emedlertid  vill  jag  ej  undandra 
mig  att,  i  händelse  Herr  Kongl.  Bibhothekarien  verkel.  så 
önskar,  framdeles  aflemna  några  stycken,  så  vida  min  af 
helt  heterogena  göromål  inskränkta  tid  och  min  ännu  in- 
skränktare förmåga  skulle  tillåta  mig  att  skrifva  något 
som  Herr  Kongl,  Bibhothekarien  funne  förtjena  ett  rum  i 
sitt  Blad. 

Med  uppriktigaste  högaktning  har  äran  framhärda 

Högädle  Herr  Kongl.   Bibhothekariens 

ödmjukaste  tjenare 


Es.  Tegnér. 


Lund  d.  26  Octobr.  1809. 


-    378    - 


1808—1816 


Till  Chr.  Myhrman.  14. 

Min  vördade  Svärfarl 

Jag  ber  om  förlåtelse  att  jag  ej  på  så  lång  tid  skrifvit; 
men  utom  andra  förfall  har  jag  älven  under  Julen  varit  i 
Köpenhamn.  Vi  voro  ett  stort  sällskap  och  hade  muntert 
nog.  Dyrt  var  det  ej  heller  i  Kphamn.  Orsaken  härtill  är 
väl  egentligen  deras  fallna  Cours.  För  1  rdr  rg.  fingo  vi  2 
rdr  Dansk  Courant  och  derutöfvcr.  För  ett  par  år  sedan 
gällde  den  Danska  rdr  mer  än  den  Svenska.  Orsaken  härtill 
är,  utom  kriget,  äfven  den  att  Banken  har  ingen  annan 
Garantie  än  Kungens.  Nu  taltes  äfven  derför  i  Kphmn  myc- 
ket om  att  Kungen  skulle  atsäga  sig  Suveräneteten,  och 
sammankalla  Ständer,  för  att  få  deras  Garantie.  —  Vår 
Thronföljare  berömdes  mycket  af  alla.  I  öfrigt  äro  Danskar- 
na nu  oändligen  höfliga  och  artiga  mot  Svenskar,  som  annars 
ej  alltid  händt.  —  I  politiken  vet  man  i  Danmark  ej  mera  än 
här.  Napoleons  skilsmessa  med  sin  Gemål  är  väl  redan  be- 
kant? Ett  rykte  gick  att  han  skulle  gifta  sig  med  en  Saxisk 
Prinsessa.  Att  vår  Thronföljare  skulle  gifta  sig  med  Danska 
Kungens  äldsta  dotter  och  såmedelst  förena  begge  rikena, 
taltes  mycket  om.  Alla  förnuftiga  danskar  önska  det,  men 
det  är  en  sak  som  ej  afgöres  i  Norden,  gissar  jag. 

Alrik  mår  bra  och  studerar  nu  Latin  om  dagarna.  Anna 
skrifver  väl  sjelf.    Barnen  äro  snälla. 

Ifall  Gustaf  är  hemma  skall  jag  be  hälsa  honom.  Han 
har  icke  skrifvit  till  mig  på  lång  tid.  De  öfriga  hemma- 
varande bröderna  ber  jag  också  helsa  och  att  de  ej  må 
glömma  bort  mig. 

Till  det  nya  året  får  jag  äran  önska  min  Svärfar  lycka 
och  att  det  måtte  bli  angenämare  än  det  föregående.    Jag 

—    379    — 


BREF 

Önskar  en  Jerntid,  men  icke  den  Mythologiska.  Med  vördnad 
har  äran  framhärda 

Min  vördade  Svärfars 
lydigaste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  den  11  Januari  1810. 


15.  Till  P.  A.  Wallmark. 

Högädle  Herr  Kongl.  Bibliothekariel 

Af  Herr  Kongl.  Bibliothekariens  bref  till  Fred.  Lund- 
blad har  jag  med  mycken  förargelse  erfarit  att  en  viss 
Magister  Askelöf  i  Stholm  skulle  ha  debiterat  mig  såsom 
medarbetare  i  en  Tidning  som  han  der  skall  utgifva.  Ehuru 
nu,  för  att  sluta  af  det  omdöme  T.  fäller  öfver  ifrågavarande 
Tidning,  jag  skulle  kunna  tro  mig  frikänd  för  all  misstanka 
om  deltagande  deri,  så  ser  jag  mig  likväl,  då  detta  ej  in- 
träffat, nödsakad  att  härmed  på  det  heligaste  försäkra  att 
jag  först  genom  T.  bref  blifvit  underrättad  om  existensen 
af  en  dylik  Tidning.  Utgifvaren  sjelf  känner  jag  blott  till 
utseendet  och  har  med  honom  aldrig  haft  någon  hvarken 
vänskaplig  eller  litterär  commerce.  Af  medarbetarne  känner 
jag  alldeles  icke  Hammarschöld,  om  icke  genom  hans  skrifter 
som  i  sanning  icke  ge  något  högt  begrepp  om  honom;  (hans 
skrift  öfver  Schiller  är  väl  det  sämsta  och  omyndigaste 
aperi  af  den  nyaste  Aesthetiken,  som  jag  kan  påminna  mig 
ha  läst)  och  hvad  Agardh  angår,  med  hvilken  jag  är  något 
bekant,  så  vill  jag  icke  tro  att  han  associerat  sig  med  en 
Askelöf,  som  här  nere  endast  var  bekant  som  Pasquillant. 
Skulle  alltså  vederbörande  fortfara  i  att  ange  mig  som  med- 

—    380    - 


1808—1816 

arbetare  i  deras  Blad,  så  får  jag  på  det  högsta  anhålla  att 
Hr  Kongl.  Bibliothekarien  ville  vara  god  och  å  mina  vägnar 
försäkra  livar  och  en  som  tillefventyrs  kunde  känna  mig 
att  detta  är  helt  och  hållit  ogrundadt.  —  Som  sagdt  är, 
hade  jag  trott  att  en  sådan  försäkran  ej  skulle  behöfvas; 
men  jag  märker,  att  jag  måtte  vara  sämre  känd  än  jag  för- 
modat. — 

Hvad  åter  I.yceum  angår,  så  har  jag  för  snart  V2  år 
sedan  blifvit  anmodad  att  deri  deltaga.  Jag  har  svarat, 
såsom  billigt  var,  att  mina  Bidrag  blefve  allt  för  obetydliga, 
och  att  jag  dessutom  ingen  ting  kunde  decidera  innan  jag 
finge  läsa  första  häftet.  Sedermera  har  jag  ej  hört  af  saken. 
Lyceisternas  Prospectus  var  visserligen  bombastisk  och  elän- 
dig, och  i  detta  afseende  kunde  den  införda  Parodien  deröfver 
i  Journalen,  som  i  öfrigt  var  rätt  qvick,  vara  rättvis  och  väl- 
förtjent.  Men  å  andra  sidan  är  också  härigenom,  från  Her- 
rarnes sida,  signalen  gifven  till  en  litterär  Tornering,  hvarvid 
Allmänheten  troligtvis  ingen  ting  annat  vinner  än  det  tve- 
tydiga nöjet  att  få  skratta  på  Författrarnas  bekostnad.  Jag 
tycker  annars  att  vår  förfallna  Litteratur  ganska  väl  kunde 
behöfva  att  alla  tänkande  hufvuden  i  landet  förenade  sig 
till  dess  upphjelpande,  och  icke  genom  ömsesidiga  småtvister 
hindrade  dess  gång,  jag  vill  icke  säga  till  fullkomlighet,  men 
till  förbättring.  Och  till  tänkande  hufvuden  måste  vi  väl 
ändå  räkna  Höjer,  Berzelius,  Silfverstolpe  och  flere  som 
man  sagt  mig  skulle  deltaga  i  Lyceum.  Att  dessa  Herrar 
tillefventyrs  tänka  olika  med  många  andra,  låt  vara  med 
pluraliteten,  öfver  vitterhet  och  vettenskap  i  allmänhet, 
är  väl  icke  en  omständighet  som  genast  bör  göra  dem  till 
föremål  för  persifflagen;  det  händer  oss  alla  att  se  en  sak 
olika;  och  dessutom  tänker  jag  att  det  är  i  vitterheten  som 
i  Religionen,  att  neml.  hvar  och  en  bevisar  sin  Tro  med  sina 
gerningar.  Med  ett  ord.  Parodien  tyckte  jag  var  något  skarp, 

—    381    — 


BREF 

och  är  den,  som  jag  förmodar,  att  anse  såsom  en  krigsför- 
klaring, så  tviflar  jag  att  någon,  som  verkel.  nitälskar  för 
landets  litteratur,  kan  glada  sig  deråt.  Jag  vet  att  saken 
ej  angår  mig;  men  jag  vågar  ändå  hoppas  att  T.  ej  illa  upptar 
denna  expectoration,  en  följd  af  min  gamla  vana  att  säga 
min  mening,  äfven  oombuden,  rakt  fram.  — 

Från  Doctor  Hagberg  och  professor  Rahbek  som  jag 
träffade  för  någon  tid  sedan  i  Kpiiamn  får  jag  framföra 
många  helsningar,  och  har  äran  med  fullkomligaste  hög- 
aktning framhärda 

Högädle  Hr  Kongl.  Bibliothekariens 

ödmjukaste  tjenare 
Ks.  Tegnér. 
Lund  d.  8  Febr.  1810. 

Ett  par  småstycken  för  Journalen  medfölja.  De  äro 
redan  af  gammalt  datum,  ty  jag  har  hvarken  tid  eller  lust 
att  skrifva  något  nytt  i  den  vägen.  Skulle  T.  ej  finna  dem 
tjenhga   att  tryckas,  så  torde  jag  vid  tillfälle  få  dem  åter. 


16.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Svärfarl 

Här  är  en  jemrens  boning.  Vår  lilla  Jacob  är  ganska  då- 
lig, och  föga  apparance  att  han  går  igenom.  Doctorer  och 
Medicamenter  ha  vi  nog.  Anna  har  varit  dålig  i  sitt  bröst 
men  är  nu  Gud  ske  lof  bättre,  blott  jag  kunde  afhålla  henne 
från  vakandet  och  bekymret.  I  allmänhet  är  jag  mycket 
olycklig  att  nästan  aldrig  ha  friskt  inom  hus.  Dock,  man  får 
lida  och  tåla.  — 

—    383    — 


1808—1816 

Att  nu  söka  mig  till  Upsala  är  omöjligt.  Biberg  var 
redan  långt  före  Boethii  död  Extra  Ord.  Professor  i  Philo- 
sopiiien.  Dessutom  kan  ocli  vill  jag  icke  söka  med  lionom, 
som  både  i  år  och  vishet  är  mig  så  mycket  öfverlägsen.  Det 
torde  väl  ändå  3'Pi)a  sig  någon  lägenhet  att  antingen  konmia 
hän,  eller  med  fördel  stadna  quar.  — 

Alrik  skrifver  väl  sjelf.  Jag  tycker  ej  han  bör  ha  mera 
än  Svenska  examen  denna  Fermin.  Han  kan  ändå  nog  hinna 
med  sin  course.  — 

Inga  Engelsmänner  höras  af  i  Sundet.  På  Seland  äro 
öfver  50,000  man  och  Danskarna  frukta  ingen  invasion. 
Spannmålen  gäller  här  ingen  ting.  Det  vore  väl  om  det 
samma  gällde  i  Vermland. 

Ännu  är  ingen  Canceller  vald.  Vi  ville  gerna  ha  Kron- 
prinsen, men  frukta  att  Upsala  tar  den  från  oss  så  franit 
Fersen  går  af  som  det  säges.  I  denna  händelse  frukta  vi 
för  Rosenblad.  — 

Tusende  helsningar  till  alla  hemmavarande.  Med  vörd- 
nad framhärdar 

Min  vördade  Svärfars 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  d.  26  April  1810. 


Till  Chr.  Myhrman.  17. 

Min  vördade  Svärfarl 

Med  Alrik,  som  nu  välbehållen  vandrar  mot  Norden, 
skickar  jag  dessa  rader,  dem  jag  hoppas  att  han  om  8  dar 
i  lika  välmåga  framlemnar.   Han  har  denna  Termin  genom- 

—    383    — 


BREF 

gått  sin  Svenska  examen  med  vederbörlig  [framgång],  och 
hoppas  jag  att  han  till  Julen  äfven  gör  så  bra  sin  Latinska 
ifrån  sig.  Emedlertid  vore  väl  om  han  under  de  långa  som- 
marferierna öfvade  sig  litet  i  skrifvande  under  de  stunder 
som  han  ej  nödvändigt  måste  upptagas  vid  ölglaset  och 
kägelleken.  Jag  vet  sjelf  att  man  ej  arbetar  i  mycket  annat 
än  detta  då  man  en  sommar  öfver  är  quar  på  Ramen;  men 
någon  timma  torde  väl  ändå  kunna  bh  ledig. 

Här  i  Lund  har  nu  några  dar  varit  ganska  briljant,  ty 
vi  ha  haft  vår  Kronprins  här.  Han  har  emottagit  Cancel- 
lariatet,  och  var  således  dubbelt  välkommen.  Han  är,  som 
bekant  är,  mycket  populär  och  skild  från  Gustaf  Adolphs 
etiquett.  Men  han  var  här  ganska  kort,  emedan  han  inom 
månadens  slut  vill  vara  åter  i  Stockholm.  I  Helsingborg 
skulle  han  träffa  sina  begge  Bröder  från  Dannemark.  — 
Hela  Academistaten  presenterades  för  honom,  vid  hvilket 
tillfälle  hosföljande  rim  framlemnades  af  Rector,  dem  jag 
på  Academiens  vägnar  varit  nödsakad  att  i  hast  saman- 
skrapa.  Jag  lär  derför  få  af  Academicassan  en  gratification 
af  100  rdr,  som  i  sanning  är  väl  betaldt.  Men  så  bör  man 
också  ej  låta  chicanera  sig  för  intet. 

Jag  har  haft  i  anbud  att  med  hela  mitt  hushåll  tillbringa 
somarn  på  ett  ganska  vackert.ställe  här  i  Skåne  hos  en  Grefve 
Beckfriis;  men  Jacobs  sjukhghet  och  min  gamla  predilection 
för  frihet  och  independance  af  de  höga  ha  förmått  mig  att 
afslå  det,  ehuru  gerna  Anna  ville  på  landet.  Jag  skulle  endast 
se  efter  hans  gossar  litet.  — 

Jacob  är  ännu  lika  dålig.  I  snart  6  vickor  ha  vi  vakat 
öfver  honom  hvar  natt.  Det  är  bedröfligt  med  det  barnet.  — 

För  Pappas  invitation  till  Ramen  i  sommar  tacka  vi  på 
det  hjertligaste.  Det  vore  oss  utan  tvifvel  ett  stort  nöje; 
men  i  år  bhr  det  omöjligt,  i  anseende  till  mina  gossar  och 
många  andra  omständigheter.    Men  om  vi  nästa  sommar 

—     384     — 


1808—1816 

få  profitera  af  min  Svärfars  godhet,  så  hoppas  jag  att  en  resa 
då  skulle  möta  mindre  svårigheter.  — 

Till  alla  hemmavarande  och  Mamma  i  synnerhet  ber  jag 
om  min  hjertligaste  helsning  och  har  äran  med  vördnad 
framhärda 

Min  vöraade  Svårfars 


Lund  d.  24  Maj  1810. 


lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 


Till  Chr.  Myhrman.  18. 

Min  vördade  Herr  Svärfarl 

Ehuru  jag  förmodar  att  min  Svärfar  redan  genom  Ryktet 
är  underrättad  om  den  stora  olycka  som  händt  hela  vårt 
land  genom  KronPrinsens  hastiga  och  oförmodade  död,  vill 
jag  likväl  som  hastigast  lemna  några  detaljer  härom,  sådana 
som  jag  fått  dem  af  ett  åsyna  vittne  på  stället.  —  1  måndags 
d.  28.  tog  han  på  Helsingborgs  brygga  afsked  af  sin  Bror, 
som  var  kommen  från  Danmark,  åt  kl.  9  frukost  hos  Baron 
Plåten  och  skall  ha  varit  ovanligt  munter  och  glad.  Derefter 
reste  han  till  Quidinge  hed,  för  att  en  passant  se  ett  Rege- 
mente af  Skånska  Cavalleriet  som  der  var  samladt,  och 
framkom  kl.  2.  Som  han  blott  ämnade  att  der  uppehålla 
sig  V2  timma  och  sedan  fortsätta  resan  till  Stholm,  så  stad- 
nade  vagnen  på  landsvägen  (han  åkte  i  öppen  vagn).  Kort 
derpå  satte  han  sig  till  häst  (det  var  Grefve  Ridderstolpes 
häst,  som  han  länte).  Sedan  han  några  gånger  ridit  genom 
lederna  och  helsat  soldaterna,  ville  han  se  en  carriére  eller 
galoppmarche  som  också  genast  anställdes.    Han  red  före 

-    385     - 

2b  —  lS36S4.    Teynir,   Samlade  skrifter.   [I. 


BREF 

högra  flygeln  och  såg  sig  ofta  tillbaka.  Som  han  red  mot 
vinden  som  var  häftig,  flög  hatten  af  honom.  Kort  derpå 
märkte  flere  att  han  vinglade  på  hästen  och  släppte  tyglarna. 
Ett  ögonbhck  derefter  föll  han  af  hästen,  som  genast  stad- 
nade  (det  var  en  mycket  stadig  häst),  likväl  utan  att  på  något 
synbart  sätt  skada  sig.  En  Ryttmästare  Tott  öste  genast 
vatten  på  honom  ur  sin  husarmössa;  han  drog  några  tunga 
andetag,  fradgan  stod  honom  för  munnen,  och  dog.  Hans 
läkare  som  var  närvarande  öppnade  genast  åder,  men  för- 
gäfves.  Inom  ^/4  timma  sen  han  kommit  till  heden  var  han 
död.  —  Sådan  är  berättelsen.  Hvad  som  häraf  följer  är  att 
han  alldeles  icke  dödt  af  fallet.  Holst,  en  Dansk  som  var 
med  honom,  sade  att  han  flere  gr  falht  af  hästen,  emedan 
han  ofta  var  utsatt  för  svindel.  Af  slag  måtte  han  således 
ha  dödt,  ehuru  hans  complexion  icke  tycktes  vara  sådan. 
Men  Doctorerna  påstå  det.  Liket  har  blå  fläckar.  Man 
gissar  allehanda.  Hela  Medicinska  Faculteten  reste  samma 
dag  om  natten  för  att  öppna  och  balsamera  hket.  Äf\en 
en  Dansk  Doctor  skulle  tillkallas.  I  afton  vänta  vi  dem  hem. 
—  På  Nationen  fästes  emedlertid  alltid,  åtminstone  hos 
utländningen,  en  outplånhg  misstanka.  Jag  tror  den  är  oför- 
tjent. 

Just  nu  kommo  våra  Doctorer  hem.  Ingen  Dansk  Doctor 
var  näi varande,  som  var  rätt  illa.  De  försäkra  att  ej  minsta 
spår  finnes  till  gift.  Vid  öppningen  fans  hela  gallen  förtärd 
och  den  ena  lefren  skadad,  så  att  han  aldrig  kunnat  lefva 
öfver  högst  2  år.  —  Det  var  således  ett  oundvikeligt  öde. 
Holst  har  äfven  försäkrat  att  han  alltid  varit  sjukhg  och 
utsatt  för  svindel.  — 

En  stor,  oersätthg  förlust  har  Sverge  gjort.  Hela  Pro- 
vinsen är  full  af  hans  beröm,  och  tusen  anecdoter  om  hans 
popularitet,  klokhet  och  menskhghet.  Han  var  uppfostrad 
och  uppvuxen  bland  besvär,  bekymmer,  till  och  med  fattig- 

-     386    — 


1808—1816 

dom.  Han  kände  folkets  behof  och  medlen  att  afhjelpa  dem. 
Han  var  verksam,  utan  fjäsk,  och  allvarsam  utan  hårdhet. 
Ingen  stel  etiquette,  intet  kungUgt  högmod  fanns  i  hans  väsen . 
Han  var  också  en  utbildad  man,  och  kunde  ej  förderfvas, 
som  våra  andra  skägglösa  Beherrskare.  Nationen  hade  i 
honom  fått  en  stor  Kung,  den  hon  ej  förtjente.  —  Sedan 
Carl  XII:s  död  har  intet  dyhkt  dödsfall  väckt  det  deltagande. 
Hela  landet  sörjer  och  blott  ilskan,  partisjukan  och  hyckleriet 
fröjdar  sig.  — 

Och  hvad  skall  nu  bh  vårt  öde?  Ingen  Thronföljare 
och  så  godt  som  ingen  Kung.  En  urtima  Riksdag  förestår 
väl,  och  hvad  kan  den  hjelpa.  Förmodligen  triumferar 
Ryska  partiet  (det  tros  ha  en  värdig  anförare  i  Dela  Gardie) 
ty  Napoleon  tyckes  ej  bry  sig  om  vårt  öde,  och  har  dessutom 
för  mycket  annat  att  göra.    Vi  äro  ett  olyckhgt  folk.  — 

Att  Gustaf  Adolph,  sedan  han  pryglat  Gemål  och  Barn 
samt  sin  huspräst,  r^mit  från  Basel  säges  här  allmänt.  ]\lan 
påstår  dock  att  han  bUfvit  ertappad  af  Franska  Gens 
d'Armer.    Med  England  lär  krig  vara  oundvikhgt.  — 

Till  Canceller  väljer  väl  Academien  Engeström.  Hans  Fru 
och  dotter  hitväntas  i  dag  från  Påhlen.  — 

Min  lilla  Jacob  är  lika  dåhg  om  ej  sämre.  Doctorerna 
ge  föga  hopp.    Gud  hjälpe  honom.  — 

Jag  ber  helsa  till  Mamma,  Alrik  och  andra  hemmava- 
rande och  framhärdar  med  vördnad 

Min  vördade  Herr  Svärfars 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  31.  Maj  1810. 


387    — 


BREF 

19.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Svärfar! 

Det  var  väl  att  Alriks  halsbrytande  försök  lyckades  och 
han  kom  väl  derifrån.  Det  är  annars  sällsynt  att  höra  om- 
talas röfvare  i  Småland,  och  denna  gången  hade  de  rätt  illa 
valt  sitt  föremål;  ty  utom  stryk  vet  jag  knappast  hvad  de 
kunde  få  af  Alrik.  —  De  200  rdr  har  han  riktigt  lemnat, 
hvilket  jag  väl  förut  måtte  ha'nämt;  i  annat  fall  får  jag  nu 
derför  af  lägga  min  ödmjukaste  tacksägelse. 

Grefve  Beckfriis,  om  hvars  anbud  jag  tror  jag  nämde  i 
mitt  sista  Bref,  fortfar  ännu  att  envisas  dermed.  Jag  har 
äfven  med  Professor  Norberg  nyligen  varit  ute  hos  honom 
för  att  se  mig  före.  Jag  finge  der  en  särskilt  gård  att  bebo, 
med  en  vacker  belägenhet,  hästar  och  dräng,  jemte  ladugård 
samt  för  öfrigt  allt  hvad  som  åtginge  i  mitt  hushåll,  efter 
requisition.  När  jag  räknar  att  jag  ej  kan  lefva  i  Lund  som- 
marn  öfver  för  mindre  än  300  rdr  så  vore  ett  dylikt  engage- 
ment  i  mina  omständigheter  en  vigtig  besparing,  hvartill 
äfven  kommer  att  hvad  mina  3  andra  pensionärer  då  betala, 
vore  ren  behållning;  men  så  har  saken  också  många  andra 
svårigheter.  Först  och  främst  blir  det  mig  svårt  att  vara 
ensam  med  så  många  pojkar;  och  för  det  andra  så  gör  lille 
Jacobs  beklagliga  belägenhet  en  utflyttning  på  landet  åt- 
minstone för  Anna  och  honom  nu  omöjlig.  Emedlertid  måste 
jag  om  8  dar  ta  mitt  partie;  och  i  fall  gossen  till  dess  vill  bli 
bättre,  så  tycker  jag  anbudet  ej  är  att  förkasta,  så  besvärligt 
det  än  blir  mig.  För  närvarande  är  han  ännu  som  förr. 
Flytningen  fortfar,  och  man  måste  ännu  beständigt  vaka 
öfver  honom.  — 

Här  talas  nu  mycket  om  Thronföljden.  Man  gissar  på 
Augustenburg,  Massena,  en  Hertig  af  Oldenburg,  äfven  f.  d. 

—    388    — 


1808—1816 

Kronprinsen.  Äfven  omtalas  ett  fredsbrott  med  Ryssland 
och  Frankrike,  hvartill  likväl  ej  Tidningarne  tyckas  ge  någon 
anledning.  Jag  förmodar  det  är  blott  Engelska  rykten.  — 
Anna  ber  om  sin  vördnad  för  Pappa,  hvarmed  jag  förenar 
mina  hjertliga  helsningar  till  alla  hemmavarande  och  lefver 
med  sonlig  tillgifvenhet 

Min  vördade  Svärfars 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund.  d.  17  Junii  1810. 

I  går  valdes  Engeström  till  Canceller. 


Till  Chr.  Myhrmas.  20. 

Min  vördade  Svärfarl 

Jag  finner  af  Pappas  sista  bref,  att  Pappa  åter  varit  i 
Örebro  och  för  min  del  varit  god  och  tält  med  Excellensen 
Engeström.  Detta  myckna  besvär  för  min  skull  ökar  mina 
redan  förut  stora  förbindelser,  och  jag  skall  alltid  bibehålla 
Pappas  outtröttliga  godhet  och  omtanka  för  mig  i  det  tack- 
sammaste minne. 

Jag  hade  med  sista  Posten  Bref  från  Kullberg,  hvari  han 
hufvudsakligen  berättar  det  samma  som  jag  fick  veta  af 
Pappas  Bref.  Men  det  är  obegripligt  hvad  Excellensen  menar 
med  sin  LöningsTour.  Här  vid  Academien  är  det  nemln 
aldrig  vanligt  att  Extraordinarier  ha  LöningsTour.  Jag 
skref  derför  till  Kullberg  och  bad  honom  upplysa  Cancelleren 
härom,  samt  låta  tiUika  förstå  att  jag  ej  vore  belåten  med 
en  blott  Titel,  utan  nödvändigt  ville  ha  Tour  och  Befordrings- 
rätt  som  Professor,  om  jag  annars  skulle  ha  någon  fördel  af 

—    389    — 


BREF 

hela  speculationen.   Jag  skref  äfven  till  Thomée,  för  höflig- 
hetens  skuld.   Få  nu  se  huru  det  går.  — 

KronPrinsen  intog  under  sitt  vistande  i  Helsingborg  allas 
sinnen.  Presterna  som  skulle  omvända  honom  i  Helsingör, 
sparade  han  allt  besvär,  och  pratade  dem  öronen  fulla  af 
Theologie.  Han  var  mycket  höflig,  talte  nästan  med  hvar 
och  en,  och  svarade  på  alla  orationer  manligt  och  precist. 
Mot  Toll  skall  han  endast  ha  visat  sig  mycket  fiére.  Då  Lands- 
höfding  Rosen  i  Malmö  (ett  pundhufvud)  slutade  sitt  Tal 
med  att  be  Gud  bevara  honom  för  de  omvexlingar  som 
Regerande  vanligtvis  äro  underkastade,  svarade  han  med 
ironisk  min:  Quant  aux  vicissitudes  des  Thrones  je  m'y 
suis  preparé:  Je  les  attend.  Prinsessan  och  Prinsen  väntas 
med  första  efter.  — 

Anna  är  idag  sysselsatt  med  sitt  gåsslagt,  hvarför  hon 
ber  om  förlåtelse  att  hon  ej  kan  skrifva,  och  ber  emedlertid 
helsa  tusenfaldt.  För  Mamma  anhåller  jag  om  min  vördnad. 
Framhärdar  med  tacksamhet  och  vördnad 

Pappas 


lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 


Lund  d.  8  November  1810. 


21.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Svärfar! 

En  halssjukdom,  som  flere  gånger  återkommit,  har  allt 
för  länge  hindrat  mig  att  besvara  min  Svärfars  kärkomna 
Bref.  Jag  är  dock  nu  mera  alldeles  återställd  och  hoppas 
slippa  flere  dylika  åkommor,  på  en  tid  åtminstone. 

—    390    — 


1808—1816 

Från  Stockholm  har  jag  blifvit  underrättad  att  min  sak 
länge  sedan  skall  vara  afgjord;  men  har  dock  ej  ännu  fått 
ner  Fullmakten,  som  är  besynnerligt  nog.  Jag  har  ej  kunnat 
få  Tour  och  Befordringsrätt  ehuru  jag  flere  gånger  skrifvit 
derom  både  till  Kullberg  och  Thomée,  förmodligen  af  den 
orsak  i  synnerhet  att  Fallen  ej  fått  det,  och  man  ej  ville 
göra  någon  skillnad.  Annars  har  man  också  svarat  mig  att 
en  Professor  ej  kan  ha  Befordringsrätt  till  annat  än  Biskops- 
stolen, som  ännu  är  väl  tidigt  för  mig  att  tänka  på,  ehuru  jag 
ej  kan  neka  att  min  håg  står  deråt.  Emedlertid  hoppas  jag  att 
härigenom  hafva  något  företräde  framför  de  öfriga  Adjunc- 
terna  i  händelse  någon  ledighet  vid  Academien  skulle  yppa 
sig,  eller  också  i  Prestvägen;  och  i  begge  händelserna  skall 
jag  alltid  påminna  mig  att  jag  har  min  Svärfars  godhet  och 
omsorg  att  tacka  äfven  för  denna  välgerning. 

Min  opasslighet  hindrade  mig  att,  som  annars  var  ämnadt, 
bevista  Deputationen  till  Prinsessans  emottagande.  Hon 
skall  ha  varit  munter,  artig  och  förekommande,  vacker  nog, 
men  till  Staturen  liten  och  tjock.  —  Här  talas  nu  allmänt  om 
krig  med  Dannemark.  Svenska  Regeringen  skall  ha  fordrat 
af  den  Danska  en  enorm  summa  för  uppbragta  skepp,  med 
tillkännagifvande  att  i  händelse  av  vägran  Kriget  kunde 
anses  som  förklaradt.  Om  så  är,  så  måste  det  väl  skedt  med 
tillåtelse  af  Napoleon;  och  otroligt  är  det  icke  att  om  han  vill 
agrandissera  Sverge,  början  kommer  att  ske  med  Dannemark. 
Emedlertid  kan  jag  icke  inse  huru  vi  skulle  ta  hvarken  öarna 
eller  Norge.  Här  talas  äfven  om  oroligheter  i  Norge,  men 
det  är  väl  utan  grund.  För  öfrigt  är  nu  Napoleon  granne 
med  Dannemark,  genom  Hansestädernas  förening  med 
Franska  Riket.  —  Att  hans  affärer  i  Spanien  och  Portu- 
gall,  gå  så  dåligt  är  en  stor  olycka  för  oss,  efter  mot  Ryss- 
land förmodligen  ingen  ting  kan  företagas,  så  länge  det 
kriget  varar. 

—    391    — 


BREF 

Jag  har  förlorat  en  af  mina  äldsta  och  bästa  vänner  här 
vid  Academien,  Adjuncten  Thelin,  som  för  några  vickor 
sen  dog  af  lungsot.  Jag  har  måst  åtaga  mig  att  vara  utred- 
ningsman i  hans  Sterbhus,  som  kommer  att  göra  mig  myc- 
ket besvär  och  ledsamheter,  helst  tillgångarna  knappast 
räcka  till  skuldernas  betalande. 

Kriget  med  England  gör  väl  för  i  år  all  Jernhandel  omöj- 
lig. Spannmålen  gäller  här  ingen  ting.  Markegångstaxan 
i  Malmöhus  är  för  Kornet  3,  för  Rågen  4  rdr  bco,  så  att  vi 
ej  få  mycket  för  våra  Tunnor.  I  händelse  af  krig  tycker  jag 
min  Svärfar  borde  i  Hindersmäss  ackordera  sig  till  sitt 
quantum. 

Anna  och  Barnen  må  väl  och  förena  sig  med  mig  i  de 
uppriktigaste  önskningar  för  Pappas  välgång  under  det  in- 
stundande året,  till  glädje  för  oss  alla. 

Med  oupphörlig  vördnad  och  erkänsla  framhärdar 

Min  vördade  Svärfars 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  d.  30  December  1810. 

Just  nu  fick  jag  med  Posten  min  Fullmakt,  som  är  ut- 
gifven  d.  6  Decr.  Till  Bror  Johan  skall  jag  be  helsa.  Jag 
gissar  han  tycker  om  kriget,  åtminstone  FältTractamenterna. 


22.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Svärfarl 
Då  jag  sednast  skref  hade  jag  varit  anfäktad  af  halssjuka; 
och  nu  har  en  ögonsjuka,  som  grasserar  med  alla  menniskor, 
ansatt  mig.    För  närvarande  är  jag  likväl  temmeligen  åter- 
ställd.   Dylika  epidemier  äro  ej  ovanliga  i  vår  dimbobj^gd. 

-    393.  - 


1808—1816 

Vi  lefva  här  i  fullkomlig  okunnighet  om  allt  hvad  märk- 
värdigt som  tilldrar  sig  i  den  stora  och  politiska  verlden. 
Det  Danska  kriget  omtalas  ej  mera.  Tyska  avisorna  inne- 
hålla efter  vanligheten  klagomål  mot  smyghandeln  i  Göthe- 
borg.  Hvad  som  är  säkert  är  att  Posten  mellan  Götheborg 
och  London  går  som  förr;  ty  jag  har  nyligen  sett  bref  från 
England  af  Januari  månad.  Götheborgarna  drifva  saken 
ungefär  som  Holländarne.  Önskeligt  blott  att  catastrophen 
ej  blir  den  samma. 

Spannmålspriserna  fortfara  att  vara  som  förr  6  å  7  för 
Rågen,  4  ä  5  för  Kornet,  Hafran  gäller  mest  3  rdr.  Våra 
Professorer  klaga;  men  jag  skulle  önska  att  kunna  klaga  på 
samma  sätt. 

Vi  ha  här  inrättat  ett  lässällskap  der  vi  hålla  alla  Svenska 
Tidningar  samt  en  hop  utländska  Journaler,  litterära  och 
politiska.  Vi  ha  Consistoriirummen,  men  få  ändå  för  ljus, 
ved  och  uppassning  ge  100  rdr  om  året.  Afgiften  är  10  rdr 
bco  pro  persona.  För  närvarande  är  jag  Directör,  men  har 
haft  fasligt  besvär  med  att  förmå  våra  sömnige  lärde  att 
delta  i  inrättningen.  Många  ha  också  alldeles  vägrat,  för- 
modligen emedan  de  som  aldrig  läsa  ej  ha  något  att  göra  i 
ett  Läsesällskap.  — 

Anna  och  barnen  må  väl  och  be  helsa  hjerthgast.  Från 
Bengt,  den  Fjellappen,  har  jag  haft  bref.  Han  finner  sig 
bra.   Önskeligt  om  han  med  Grågässen  kunde  få  flytta  nerför. 

För  Mamma  och  öfriga  hemmavarande  ber  jag  om  min 
hjertligaste  helsning  och  framhärdar  med  oupphörlig  vörd- 
nad och  erkänsla 

Min  hulde  Svärfars 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  d.  7  Febr.  1811. 

—    393    — 


BREF 


23.  Till  E.  G.  Geijer. 

Lund  d.  17  Febr.  1811. 

K.  Bror!  Jag  gratulerar  dig  att  vara  hemkommen  från 
England  och  att  ej  ha  blifvit  pressad  till  Matros  af  the  freee 
Nation.  Men  egentliga  anledningen  hvarför  jag  skrifver 
är  ej  att  gratulera,  utan  att  besvära  dig.  För  att  neml.  ej 
vara  sämre  än  Upsalaboerna  —  tillstå  att  vi  äro  modesta 
—  ha  vi  här  inrättat  ett  Lässällskap,  som  hkväl  tills  dato 
haft  föga  framgång.  Vi  betala  10  rdr  bco  hvardera  om  året 
och  ha  ändå  ej  hälften  så  många  Tidningar  som  jag  ser  att 
Lässällskapet  i  Ups.  håller.  Detta  kommer  naturligtvis  af 
den  mindre  frequensen,  och  efter  våra  flesta  academici 
af  alla  Sällskap  minst  älska  Lässällskaper.  Emedlertid  skulle 
jag  önska  att  få  Reglementet  för  Ert  Lässällskap  som  väl 
måtte  vara  skrifvet  eller  tryckt,  samt  äfven  veta  huruvida 
inrättningen  har  något  understöd  af  publik  cassa  eller  Biblio- 
theket,  o.  s.  v.  Förlåt  att  jag  besvärar  dig  med  denna  co- 
mission:  men  jag  känner  för  närvarande  ingen  annan  att 
adressera  mig  till  i  Upsala. 

Nå,  hvad  tänker  du  om  tidens  vittra  partier,  och  hvad 
säger  man  hos  Er  derom?  För  min  del  tycker  jag  det  är 
skada  att  en  god  sak  skall  så  bortfuskas.  Det  är  ohöfviskt 
att  skälla  när  man  kunde  tala.  Ännu  olyckligare  synes  det 
mig  att  en  revolution  i  Vitterheten  vill  börja  från  den  thco- 
retiska  sidan,  utan  att  vederbörande  äro  i  stånd  att  bevisa 
sin  tro  med  sina  gerningar.  Ty  om  jag  undantar  A.  (hvem 
är  det?),  som  tyckes  ha  mycken  talang  för  poésie,  så  är  ju 
allt  det  öfriga  uselhet.  Äfven  sjelfva  theorien  ur  de  Tyska 
Compendierna  kan  vara  mycket  att  observera  vid.  Åtmin- 
stone har  den,   som  vi  se,  i  Tyskland  frambragt  nästan 

—    394    — 


1808—1816 

ingenting  annat  än  galenskaper,  äfvensom  allt  i  denna  väg 
som  endast  och  allenast  är  till  såsom  en  Bilaga  till  theorien. 
Är  det  icke  dessutom  en  absurd  idé  att  vilja  införa  Grekiska, 
romantiska.  Nordiska  eller  hvad  föråldrade  former  som 
helst  i  Poesien,  och  måste  icke  denna  alltid,  i  afseende  på 
det  yttre,  vara  ett  idealiskt  organ  af  Tiden  och  således  vexla 
med  den?  Är  det  det  minsta  orimligare  att  äfven  vilja  skrifva 
vers  på  Grekiska,  Ungua  romana  eller  Göthiska?  Huru 
skall  någonsin  en  Nationalpoési  kunna  uppkomma  då  man 
inskränker  sig  att  ideligen  copiera  aflagda  former,  som  afla- 
des  just  derför  att  de  ej  passade  tiden,  och  ur  trångbröstade 
Theorier  bevisa  deras  nödvändighet  och  enda  saliggörande 
kraft?  För  min  del  åtminstone  är  det  mig  omöjligt  att  finna 
något  förträffligt  i  våra  moderna  Legender,  Sonnetter, 
Canzoner  och  hvad  allt  den  Litanian  heter.  —  Låt  mig 
veta  om  du  står  i  något  slags  förhållande  till  Phosphorister, 
Polyfemister  el.  Lyceister.  Att  du  ej  är  af  Wallmarkianerna 
är  väl  tydligt.  Ehuru  det  gamla  Partiet  onekligen  tills  dato 
har  geniet  och  ostridig  förtjenst  på  sin  sida,  förefaller  det 
mig  besynnerligt  att  de  tyckas  anförtro  sitt  försvar  och  sin 
reputation  endast  i  Wallmarks  händer  som  väl  icke  är  född 
att  spela  någon  synnerlig  rol  i  en  dylik  Titanomachi.  — 
Svara  mig  nu  på  följande.  Hvari  är  du  Docens?  Hvad  as- 
pecter  har  du  vid  Academien  och  för  framtiden  i  allmänhet? 
Är  det  sannt,  att  du  tänker  gifta  dig  och  när?  Hvilka  skrifva 
Tidning  i  Blandade  ämnen  som  ges  ut  i  Ups?  Fortsätter 
Tranér  sin  öfvers.  af  Homerus,  som  synes  lofva  så  mycket? 
Tänker  du  ej  att  arbeta  något  i  Historien  som  du  förr  ville? 
Du  borde  då,  tycker  jag,  välja  Nordiska  Historien,  som  ännu 
är  så  illa  bearbetad  och  dock  innehåller  så  mycket  skönt. 
Men  en  gros  skulle  den  behandlas  och  ej  styckevis  som  hit- 
tills. Alla  dessa  frågor  måste  du  besvara  grundligt  och  om- 
ständigt. 

—    395    — 


BREF 

Jag  lefver  efter  vanligheten,  har  förlorat  en  af  mina 
gossar,  men  har  ännu  en  quar  jemte  en  flicka.  Till  sommarn 
kommer  jag  förmodligen  till  Vermland  och  hoppas  vi  träffas 
då.  Anna  mår  väl  och  ber  helsa  dig.  Dröj  ej  för  länge  att 
skrifva.     Din 

tillgifnaste 
Es.  Tegnér. 

Om  du  har  något  exemplar  af  din  skrift  om  Inb.  verkan 
vid  Uppfostran,  så  kunde  du  väl  skicka  mig  det.  Helsa 
Biberg  om  han  är  i  Ups.  Är  han  ännu  utnämd  till  Profes. 
efter  Boéthius?    När  tänker  Holmbergsson  resa  ner? 

Från  Profess.  Rosenschöld  kan  jag  helsa  dig. 


24.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Svärfarl 

Efter  de  högst  oroande  underrättelser  vi  från  flere  håll 
fått  om  min  Svärfars  helsa,  var  det  för  oss  en  verkelig  glädje- 
dag, då  vi  erhöllo  Pappas  egenhändiga  skrifvelse,  och  deraf 
erforo  att  Pappa  åtminstone  var  på  bättringsvägen.  Både 
jag  och  Anna  hoppas  nu  att  med  Guds  hjelp  faran  är  förbi 
så  vida  Pappa  annars  iakttar  den  försigtighet  som  efter  en 
dylik  accident  måste  vara  mera  nödvändig  än  någonsin. 
Både  för  egen  och  för  sina  Barns  skull  hoppas  jag  att  Pappa 
ej  försummar  detta.  Olof,  som  väl  nu  snart  är  hemma,  torde 
kunna  hjelpa  Pappa  i  sin  hushållning;  och  om  äfven  något 
deraf  skulle  försummas,  så  är  förlusten  dervid  i  alla  fall 
ojemförligt  mindre  än  den  af  Pappas  helsa  och  en  talrik 
familjs  lugn.    Jag  hoppas  derför  att  Pappa  ej  illa  upptar 

-    396    - 


1808—1816 

dessa  välmenta  erinringar,  som  jag  vid  hvart  och  ett  annat 
tillfälle  visserligen  varit  obefogad  att  göra.  —  Flere  af  här- 
varande Doctorer,  med  hvilka  jag  tält  om  Pappas  sjukdom, 
vilja  icke  tro  att  den  kunnat  härröra  af  en  böld  i  lungorna; 
men  hvad  det  egentligen  kunnat  vara,  veta  de  förmodligen 
äfven  så  litet  som  jag. 

Jag  beklagar  att  Fastingsmarknad  varit  sig  så  lik;  dock 
torde  fram  på  året  bättre  utsigter  yppa  sig.  Danskarnas 
misslyckade  expedition  mot  Anholt  är  väl  bekant  af  Tid- 
ningarna. I  Östersjön  är  fullt  af  Franska  och  Tyska  kapare, 
som  bortta  alla  skepp,  äfven  Svenska,  så  fort  de  ha  Colo- 
nialvaror.  —  Till  lösa  rykten  hörer  att  både  Jeröme  i  West- 
phalen  och  Murat  i  Neapel  lemnat  regeringen.  — 

Vår  Biskop  och  ProCanceller,  Hesslén,  dog  i  går,  87  år 
gammal.  Efter  vanligheten  komma  väl  många  Intriger  att 
spelas  för  sysslan.  Man  tror  att  Hellman,  Eberstein  och  Faxe 
få  förslaget;  ty  Wåhlin  är  för  trög  för  att  göra  sina  anspråk 
gällande,  och  Hylander  för  illa  känd  för  att  komma  i  fråga. 
Får  Faxe  förslaget,  så  tro  många  att  han  äfven  tar  sysslan, 
ehuru  han  är  yngst.  I  allmänhet  tänker  man  dock  att  Hell- 
man, såsom  DomProst,  Primarius  och  gammal  Riksdagsman, 
tar  den  andeliga  Bruden.  Det  blir  förmodeligen  ej  så  hastigt 
afgjordt.    .    .   . 

Till  Mamma  och  Olof  om  han  är  på  Roemen,  samt  öfriga 
hemmavarande,  ber  jag  om  min  hjerteligaste  helsning,  och 
är  med  oupphörlig  vördnad  och  erkänsla 

Pappas 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  d.  13  April  1811. 

Christofer  har  haft  frossan,  men  är  nu  nästan  frisk  igen. 
—    397    — 


BREF 


25.  Till  Chr.  Myhrman. 

Min  vördade  Svärfarl 

Med  uppriktigaste  glädje  ha  vi  emottagit  de  tröstefullare 
underrättelserna  om  min  Svärfars  helsa,  och  hoppas,  att 
med  tillbörlig  försigtighet,  all  fara  nu  måste  vara  förbi. 
Olyckligtvis  fortfar  ännu  sjukligheten  här  i  huset.  För  egen 
del  är  jag  väl  temmeligen  återställd  från  min  frossa;  men  Anna 
som  fått  recidif  är  ännu  sängliggande.  Hon  har  väl  öfver- 
vunnit  frossan,  men  i  stället  fått  värk  i  hals,  skuldror  och 
hufvud,  som  förmodligen  är  gikt  eller  rheumatiskt.  Mycket 
afmagrad  är  hon  också.  Jag  hoppas  dock  att  detta  ej  kan 
göra  något  hinder  i  vår  tilltänkta  resa,  utan  att  hon  till  den 
tiden  åter  är  rask.  Emedlertid  råda  Doctorerna  till  bruns- 
kur. Min  tanka  är  att  vatten  aldrig  hjelper;  men  skall  det 
så  vara,  så  får  man  väl  försöka.  Obehagligt  vore  emedlertid 
om  detta  skulle  hindra  vår  resa,  som  jag  af  många  orsaker 
ej  ville  uppskjuta.  Stoff  er  är  fullkomligen  frisk,  äfvensom 
flickan. 

Här  berättas  att  Franska  Regeringen  lofvat  oss  vexlar 
för  ett  visst  quantum  Jern,  som  den  sjelf  skulle  låta  afhemta 
i  Gborg,  och  att  detta  skulle  varit  orsaken  till  förbättringen 
af  vår  cours.  Mig  förefaller  det  otroligt;  emedlertid  skulle 
det  vara  roligt  att  veta  hvad  grund  ett  sådant  rykte  har. 
—  Engelska  flottan  skall  vari  i  Belterna.  Landtrupper  lär 
den  ej  ha.  Jag  tänker  Portugall  upptar  dem  alla.  Tyska 
avisorna  innehålla  ingen  ting  af  betydenhet.  — 

Anna  ber  om  sin  hjertligaste  hälsning  för  Pappa  och 

—    398    — 


18U8— 1816 

hemmavarande,  hvarvid  jag  äfven  förenar  min  och  fram- 
härdar med  vördnad  och  tacksamhet 

Min  vördade  Svärfars 
lydigste  Son 
Es.  Tegnér. 
Lund  d.  23  Maj  1811. 


Till  P.  D.  A.  Atterbom.  26. 

Lund  d.  13  Junii  1811. 
S.  H.  T. 

En  långvarig  sjukdom  hvari  först  jag  och  sedan  min 
Hustru  fallit,  har  ända  hittills  hindrat  mig  att  förklara  min 
skyldiga  tacksägelse  så  väl  för  det  Bref  hvarmed  T.  behagat 
hedra  mig,  som  för  det  öfversända  häftet  af  Phosphoros. 
I  synnerhet  är  jag  och  alla  vänner  af  Poesien  T.  förbundna 
för  dess  Skaldarmal;  det  är  om  icke  just  ett  stycke  af  Nor- 
disk, dock  af  äkta  Poetisk  anda.  Väl  synes  mig  hela  dess 
tendens  vara  mera  en  reflekterande,  väl  är  nästan  allt  det 
Nordiska  deri  ett  blott  vehikel  för  Skaldens  betraktelser 
öfver  Forntiden,  men  min  tanka  är  också  verkeligen  att 
detta  Nordiska,  på  allt  annat  sätt,  är  nu  mera  obrukbart  för 
Poesien.  Ty  är  icke  Poesien  ändå  alltid,  mer  eller  mindre,  till 
sin  form  ett  idealiskt  organ  af  Tiden?  Fädernas  heliga  anda 
hvilar  nu  en  gång  för  alla  i  våra  ättehögar,  och  den  store 
döda  kunna  vi  ej  uppväcka.  —  Hvad  de  till  Poemet  bifo- 
gade anmärkningar  angår,  så  synes  mig  väl  den  idé  som 
der'  ligger  till  grund  rätt  genialisk,  och  dess  vidare  utförande 
skulle  utan  tvifvel  både  i  historiskt  och  philosophiskt  hän- 
seende bli  intressant;  men  så  har  den  också  å  andra  sidan 

—    399    — 


BREF 

sina  stora  betänkligheter.  I  ett  folkslags  Mythologie  är 
visserligen  aldrig  hufvudsaken  tillfällig,  neml.  dess  anda, 
men  väl  detaljen  och  det  enskilta  deraf,  som  oftast  har  endast 
ett  historiskt  ursprung.  Detta  gäller,  så  vida  jag  känner, 
om  all  Mythologie,  äfven  den  Grekiska;  de  mångfaldiga 
förolyckade  Försöken  att  systematisera  den  och  derur  bort- 
resonnera  allt  hvad  som  ej  passade  till  den  antagna  Princi- 
pen, bevisa  detta  tillräckligen.  För  Nordiska  Mythologien 
särskildt  får  jag  endast  åberopa  mig  på  Grundtvigs  försök 
i  denna  väg.  Kände  vi  Asaläran  i  sin  utsprungliga  renhet, 
sådan  som  ingifvelsen,  ej  Tiden,  bildat  den,  som  ett  konst- 
verk, ej  som  ett  Historiskt  factum,  så  vore  utan  tvifvel  för- 
hållandet helt  annat.  —  Att  Thor  skulle  vara  en  Symbol  af 
Ljuset,  är,  åtminstone  efter  min  kännedom  af  Sagorna, 
obevisligt.  Jag  lemnar  föröfrigt  i  sitt  värde  allt  det  i  T:i 
åsigter  och  förklaringssätt  som  hänger  tillsammans  med 
lärorna  af  en  viss  modern  philosoph-Schola.  Det  synes  mig 
vågadt  att  vilja  göra  en  Religionslära,  uppkommen  för  2000 
år  sedan  hos  ett  folk  som  våra  Förfäder,  till  ett  slags  Comen- 
tarius  öfver  ett  modernt  System  af  Metaphysiken;  ett  Sy- 
stem, hvaröfver  vi,  i  min  tanka,  ej  så  hastigt  och  afgörande 
borde  dömma,  då  det,  som  bekant  är,  ännu  ej  kan  anses 
som  fulländadt,  och  med  tiden  torde  få  ännu  f lere  väsendtliga 
förändringar,  kanske  icke  så  alldeles  onödiga.  — 

Jag  och  många  med  mig  skulle  ha  önskat  att  se  Critiska 
Brefven  ännu  strängare  behandlade.  Det  är  dock  uppen- 
bart att  de  äro  skrifna  med  allt  för  mycken  partiskhet,  och 
till  större  delen  utan  både  moraliskt  och  aesthetiskt  sinne. 
Jag  är  ingen  utmärkt  beundrare  af  Leopold;  men  hans  för- 
tjenst  är  dock  i  många  fall  obestridlig;  och  att  se  en  af 
Nationens  utmärktaste  män  på  detta  sätt  persifflerad,  väcker 
förtrytelse  hos  hvar  och  en  billigt  tänkande,  och  har  en 
verkan  alldeles  motsatt  mot  den  som  Förf.  förmodeligen 

—    400    — 


1808—1810 

påräknat.  —  Andra  delen  af  Silfverstolpes  Skaldestycken 
har  jag  ännu  ej  haft  tillfälle  att  få  se,  och  kan  således  ej 
dömma  öfver  Recensionen.  I  första  delen  åtminstone 
har  jag  tyckt  mig  finna  mycket  verkeligen  poetiskt.  Att  en 
Poet  moraliserar  är  för  öfrigt  icke  ännu  något  gilltigt  skäl 
att  förkasta  den;  ty  hvilken  Poésie  vore  väl  denna  som  ej 
kunde  stå  tillsammans  med  det  högsta  och  ädlaste  för  men- 
niskan;  men  utan  tvifvel  måste  då  moralen  vara  stegrad  till 
en  Poetisk,  som  väl  ej  alltid  är  förhållandet  hos  våra  mo- 
derna. — 

Hvad  de  begärda  Bidragen  angår  så  beklagar  jag  upprik- 
tigt att  det  är  mig  omöjligt  att  häri  kunna  uppfylla  den 
smickrande  önskan  T.  yttrat.  Trenne  af  mina  härvarande 
vänner,  Agardh,  Brag  och  Heurlin,  hålla  på  att  anlägga  ett 
nytt  Tryckeri,  hvarifrån  de  äfven  ämnat  utge  en  Tidning, 
om  hvars  redaction  de  anmodat  mig.  Jag  vet  ännu  icke 
om  eller  när  detta  förslag  kan  realiseras,  men  anser  mig 
emedlertid  bunden,  äfven  af  ett  villkorligt  löfte.  T.  finner 
således  lätteligen  att  jag  tills  vidare  ej  kan  engagera  mig  för 
något  annat.  För  öfrigt  är  jag  dels  en  blott  Dilettant  i 
Poesien  (och  Gud  nåde  mig  så  visst  i  all  ting);  dels  ville  jag 
gerna  använda  den  obetydliga  förmåga  jag  häri  kan  äga  på 
arbeten  af  något  mera  vidd  och  omfattning.  Yttre  omstän- 
digheter, jag  vet  ej  om  jag  skall  säga  lyckliga  eller  olyckliga, 
ha  hindrat  mig  att  med  något  synnerligt  allvar  idka  en  konst, 
den  jag  väl  från  min  barndom  älskat,  men  vid  hvars  ut- 
öfning  allt  för  ofta  grundade  Tvifvelsmål  hos  mig  uppstått 
om  min  skicklighet  för  den  samma.  — 

Tålamodet  och  Hoppet  har  jag  väl  skrifvit;  men  denna 
Bagatell  är  redan  förut  tryckt  i  några  Provinsblad,  och 
äfven,  om  jag  minnes  rätt,  i  Stockholmsposten  för  1807. 
Den  har  således  icke  en  gång  nyhetens  värde,  och  är  allt  för 
obetydlig  för  att  kunna  göra  anspråk  på  något  annat.  — 

-     401    — 

26 — 183654.   Tegnér,   Samlade  skri/ier.  //. 


BREF 


Det  är  för  öfrigt  ogrundadt  att  jag  är  medarbetare  i  Lyceum 
eller  någon  annan  nu  utkommande  Tidning.  De  skäl  jag 
anfört  ha  afhållit  mig  derifrån;  och  hvad  Lyceum  angår  så 
har  jag  aldrig,  åtminstone  af  utgifvaren,  blifvit  anmodad 
derom.  En  förändring  i  vår  vitterhet  önskade  jag  gerna, 
men  kan  verkel.  ej  anse  mig  född  att  dervid  spela  någon 
verksam  role.  Min  öfvertygelse  är  dessutom  att  en  sådan 
revolution  måste  börja  med  det  practiska  och  utöf ningen; 
ty  här,  som  i  Religionen,  måste  man  bevisa  sin  Tro  med  sina 
gerningar.  Ett  stycke  sådant  som  T:i  Erotikon  el.  Skaldar- 
mal  verkar  i  detta  hänseende  mer  än  alla  Theorier,  hvilka 
de  kunnigare  känna  förut  och  allmänheten  ej  begriper.  I 
brist  på  OriginalProducter,  skulle  jag  vilja  föreslå  öfver- 
sättningar  af  classiska  utländska  skrifter.  Vår  Nation  saknar 
icke  Poetiskt  sinne;  och  om  den  hittills  uteslutande  beundrat 
några  af  våra  inhemska  Författare  mot  hvilkas  hela  Tendens 
grundade  anmärkningar  kunna  äga  rum,  så  kommer  sådant 
dels  af  den  verkeliga  förtjänst,  som  detta  oaktadt,  flere  af 
dem  äga,  dels  äfven  deraf  att  allmänheten  ej  känt  något 
annat  eller  bättre. 

Jag  ber  om  förlåtelse  för  mitt  alltför  vidlyftiga  Bref  och 
framlefver  med  utmärkt  högaktning 

T:i 

ödmjuke  Tjenare 
Es.  Tegnér. 


27.  Till  J.  Adlerbeth. 

Välborne  Herr  Kongl.  Sekreterare! 

Jag  har  haft  äran  emottaga  Herr  Kongl.  Sekreterarens 
bref  och  får  betyga  min  tacksamhet  för  den  heder,  som 

—    402    — 


1808—1816 

Göthiska  Förbundet  genom  sin  kallelse  behagat  göra  mig. 
Det  skulle  glada  mig,  om  jag  framdeles  på  något  sätt  kunde 
rättfärdiga  dess  förtroende.  För  närvarande  är  jag  syssel- 
satt med  för  mycket  gudliga  studier  för  att  kunna  tänka 
på  de  hedniska  SångGudinnorna,  hvilka  dessutom,  i  likhet 
med  andra  SångGudinnor,  hittills  föga  gynnat  mig.  Emed- 
lertid  önskar  jag  af  själ  och  hjerta  Iduna  all  framgång 
och  torde  väl  framdeles  få  tillfälle  att  offra  min  ringa  gåfva 
på  hennes  altare,  såvida  hon  ej  försmår  den.  Det  redan 
utkomna  häftet  är  i  min  tanke  det  glädjefullaste  Phaeno- 
men,  som  vår  Vitterhet  i  dessa  förbistrade  tider  på  länge 
haft  att  uppvisa. 

För  öfrigt  anser  jag  idén  om  återlifvandet  af  Forntidens 
nordiska  minnen  för  verkeligen  hög  och  patriotisk.  Men 
månne  det  icke  är  en  ensidighet  att  vilja  inskränka  För- 
bundets ändamål  endast  härtill?  Eller  kan  vår  tid  verk- 
ligen möjligtvis  återföras  till  Göthiska  tänkesätt?  Den  Gö- 
thiska anden  hvilar  i  våra  ättehögar,  och  den  stora  döda 
kunna  vi  ej  uppväcka.  Nordiska  Mythologien  med  hvad  der- 
till  hörer  är  visserligen  en  ganska  kraftig  och  skarpt  be- 
stämd Poetisk  form;  men  ensidig  är  den  likväl.  Det  är 
blott  hjeltesidan  af  lifvet.  Kraft  och  sjelfständighet  i 
konst  och  vettenskap,  i  handlingar  och  tänkesätt,  böra  vi 
söka,  men  näppeligen  i  Göthiska  former:  på  samma  sätt  som 
vi  aflagt  Fädernas  svärd  och  brynjor,  utan  att  derföre  vilja 
aflägga  deras  tapperhet.  Månne  alltså  icke  Idunas  plan 
kunde  och  borde  utvidgas  till  allt  hvad  som  på  något  sätt 
kunde  bidraga  till  nämnde  ändamål,  under  hvad  form  som 
helst?  Detta  vore  i  min  tanka  äkta  Göthiskt,  ej  blott  anti- 
quariskt  och  curieust.  —  Dock,  mina  idéer  härom  torde  jag 
en  annan  gång  få  utvickla.  I  Januari  månad  hoppas  jag 
kunna  vara  i  Stockholm,  der  jag  väntar  mig  den  äran  att 
få  göra  Herr  Kongl.  Sekreterarens  personliga  bekantskap 

—    403    — 


BREF 

och  bli  närmare  underrättad  om  Förbundets  idéer  och  af- 
sigter.  Till  denna  tid  hoppas  jag  också  att  det  omskrifna 
talet  jemte  valet  af  namn,  med  hvad  mera  som  hörer  till 
ceremonierna,  kunna  uppskjutas. 

Jag  ber  helsa  mina  Svågrar  och  framhärdar  med  ut- 
märkt högaktning 

Herr  Kongl.  Sekreterarens 

ödmjukaste  tjenare 

Esaias  Tegnér. 

Lund.  d.  14  Novr.  1811. 


28.  Till  G.  Myhrman. 

Lund  d.  28  November  1811. 

Min  kste  Bror  Gustaf.  Stor  tack  för  ditt  bref  och  för  allt 
besvär  som  Du  efter  vanligheten  har  för  mig.  Med  denna 
dagens  post  hade  jag  bref  från  Excellensen  Engeström  hvari 
han  nämner  att  han  redan  inlemnat  min  ansökning  och  ville 
med  sitt  förord  understödja  den  hos  Kongl.  Majst.  Jag  har 
äfven  skrifvit  till  Thomée  och  bedt  honom  påskynda  Reso- 
lutionen samt  öfversända  den.  Det  är  mig  högst  angeläget 
att  få  saken  snart  afgjord  inan  Fatalierna  till  Stäfje  gå  ut. 
Var  derför  god  och  påminn  Thomée  att  ej  dröja  med  Reso- 
lutionens nersändande,  så  fort  den  faller  ut,  och  i  fall  den  ej 
så  hastigt  skulle  bli  utskrifven,  att  på  förhand  underrätta 
mig  om  innehållet.  Jag  hade  tänkt  att  disputera  d.  14  el. 
deromkring,  och  vill  d.  17:de  el.  18.  resa  härifrån  för  att, 
om  möjligt  är,  vara  på  Ramen  om  Julafton.  Får  se  hur  det 
kan  gå. 

—    404    — 


1808—1816 

Angående  Grek.  Professionen  är  jag  lika  slug  som  Du. 
Cancelleren  nämner  ingen  ting  derom,  och  att  Norberg  ej 
vet  något  deraf  är  säkert.  Jag  väntar  nu  blott  på  Faxens 
ankomst,  som  dock  ej  lär  ske  ännu  på  14  dar  (han  är  för 
närvarande  i  Carlskrona),  för  att  tala  med  Norberg  härom. 
Mycket  tänker  jag  dock  ej  att  besvära  mig  härför,  emedan 
jag  anser  saken  temmell.  likgilltig.  Ty  hvarifrån  skulle  jag 
få  lön.  I  Januari  el.  sednast  Februari  vill  jag  vara  i  Sthlm, 
då  jag  kan  få  tillfälle  att  tala  härom  med  vederbörande. 
Huru  det  går  med  mina  80  tr  af  Stäfje  är  osäkert.  Det  är 
ogrundadt  att  Holmbergsson  fått  full  Professorslön.  600 
rdrs  Gratial  har  han  fått;  men  hvad  vill  det  säga? 

Det  är  alldeles  riktigt,  att  jag  skrifvit  »Svea».  Det  för- 
argar mig  likväl  att  vederbörande  skola  gissa  det;  ty  jag  vet 
att  de  ej  unna  mig  godt.  Jag  hoppas  dock  att  Academien 
hedrar  mig  med  en  mention;  men  Pris  kan  jag  ej  tänka  på, 
då  Stycket  både  i  poetiskt  och  politiskt  hänseende  är  kät- 
terskt.  Låt  mig  emedlertid  veta  om  du  får  höra  något  härom, 
t.  ex.  genom  Adlerbeth.  Men  nämn  för  ingen  själ  hvad  jag 
skrifvit. 

Jag  vet  att  Geijer  nyligen,  ehuru  anonymt,  utgifvit 
en  Bok  om  Falsk  och  Sann  Upplysning  i  Religiösa  ämnen. 
Är  den  ej  alldeles  för  tjock,  så  kunde  Du  väl  skicka  mig 
den,  så  vida  Du  ännu  har  fri  Postgång.  Det  skulle  vara 
roligt  att  se  hvad  han  tänker  i  detta  ämne. 

Min  Disputation  skall  om  några  dar  lemnas  på  trycket. 
Det  är  det  ömkeligaste  jag  tills  dato  skrifvit. 

Helsa  din  käresta  från  mig  och  Hagbergs.  Gift  dig  med 
henne  snart;  ty  annars  kanske  Bröllopet  möjligtvis  kommer 
för  sent. 

Din  utmaningshandske  upptar  jag  oförskräckt.  Alla 
härvarande  Spelare  har  jag  så  gjort  ner  att  de  ej  vilja  spela 
med  mig  mera.    Du  blir  mig  en  svår  fisk  att  fjälla;  men  så 

—    405    — 


BREF 

hoppas  jag  ändå  genom  min  force  och  vitesse  att  stå   dig 
manliga  bi  i  vinter. 

Helsa  Bröderna;  Olof  måtte  väl  nu  vara  uppkommen  till 
Er.  Pengar  skall  du  väl  få  när  sådant  inflyter.  Emedlertid 
vet  Du  att  Du  har  en  hederlig  Provision  att  påräkna.  Skrif 
mig  snart  till.    Din 

trognaste  Vän 
Es.  T—r. 


29.  Till  G.  Myhrman. 

Lund  d.  12  December  1811. 

K.  Bror.  Med  denna  dagens  post  skrif  ver  jag  till  Landsh. 
Rosenstein,  och  ger  mig  tillkänna  såsom  författare  till  Svea. 
Jag  underkastar  mig  gerna  Academiens  upplysningar  och 
råd  rörande  de  i  fråga  varande  ändringarna.  Jag  inser  sjelf 
att  de  behöfvas  på  flere  ställen,  i  synnerhet  för  versificatio- 
nen.  Kanske  äfven  för  det  politiska,  ehuru  jag  ej  inser  hvad 
Politiken  har  att  göra  med  Poesien.  Det  var  emedlertid 
ledsamt  att  jag  ej  fick  de  omtalte  underrättelserna  från 
Academien.  Nu  kan  ju  omöjligen  några  ändringar  bli  fär- 
diga till  Acad.  Högtidsdag.  Möjligtvis  skulle  detta  kunna 
hindra  Academien  att  tilldömma  skriften  Priset  som  väl 
också  kunde  vara  måttlig  skada.  Jag  har  emedlertid  skrifvit 
härom  till  R —  och  kan  ju  ej  göra  mer  än  lofva  att  rätta  mig 
efter  deras  föreskrifter,  ehuru  jag  ej  inom  d.  20,  i  anseende 
till  avståndet,  kan  uppfylla  dem. 

Du  har  ej  nämnt  hvilket  slags  Pris  här  vore  frågan  om. 
Jag  har  derför  sagt  till  Rosenstein  att  jag  ej  kan  ta  emot 

-    406    — 


1808—1816 

annat  än  det  stora.  Det  är  ju  omöjligt  för  mig,  som  offent- 
lig Lärare,  och  snart  grånad  rimmare,  att  ta  emot  ett  accessit. 
Man  må  förklara  detta  för  högmod,  om  man  behagar;  jag 
kan  ej  ändra  det. 

Till  Stockholm  kan  jag  omöjligt  komma.  Före  d.  16  el. 
17:de  är  jag  ej  färdig  härifrån  och  kunde  då  i  alla  fall  ej 
hinna  fram.  Dessutom  väntar  mig  Anna,  och  i  hennes  be- 
lägenhet vill  jag  för  alla  verldens  medaljer  ej  manquera 
henne.  Skulle  någon  olycka  hända  så  hade  jag  ju  en  evig 
förebråelse. 

Säg  Adlerbeth  och  Rosenstein  min  adress.  Jag  har 
glömt  att  nämna  det  i  Brefvet. 

Oscar  är  nämnd  blott  en  gång  i  poemet: 
»Och  Oscar  växer  opp  att  föra  Fingals  svärd.» 
Det  är  väl  ej  möjligt  att  jag  skrifvit  Finland  i  stället  för 
Fingal?    Kan    nu    någon    mska  stöta  sig  på  denna  com- 
pUmcnt,  så  vet  jag  i  sanning  ej  hvad  som  är  oskyldigt. 
Några  andra  ställen  torde  vara  svårare.  Nämn  detta  för  R — . 

Norberg  är  nöjd  med,  att  jag  utnämnes  till  Grsecse  L. 
Prof.  Jag  hoppas  således  saken  går.  I  Januari  kan  jag  vara 
i  Sthlm. 

Skrif  mig  till  med  omgående  Post  på  Ramen,  der  jag 
hoppas  vara  d.  24:de.  Ställ  för  öfrigt  om  saken  på  bästa 
sätt.  Jag  kunde  ändå  lefva  några  vickor  i  Stockholm  på 
medaljen. 

Helsa  Bröderna  från  Dm 

trognaste 
Es.  T—r. 

Hasteln. 


—    407 


BREF 


30.  Till   N.    v.    ROSENSTEIN. 

Lund  d.  12  December  1811. 

Välborne  Herr  Landshöfding  och  Commendeur  af 
Kongl.  NordstjerneOrden! 

Med  anledning  af  den  annonce,  som  blifvit  införd  i  In- 
rikes Tidningarne  för  den  4.  sistledne  December,  får  jag  här- 
medelst äran  angifva  mig  som  Författare  till  Poemet  Svea. 
Namnsedeln  innehåller:  —  Eris  mihi  magnus  Apollo.  Vir- 
gilius. 

Genom  min  Svåger,  Myhrman,  känner  jag,  att  de  ifråga- 
varande underrättelser  egenteligen  angå  några  förändrin- 
gar som  Svenska  Academien  önskade  i  Nämnde  Skalde- 
stycke. Jag  är  också  öfvertygad  att  flera  sådana  kunna 
behöfvas.  Men  då  jag  ännu  ej  känner  de  ställen  hvilka 
Academien  i  synnerhet  ville  ha  förändrade,  så  kan  jag  på 
förhand  endast  förklara  mig  beredvillig,  att  så  fort  möjligt 
är,  och  så  vidt  jag  förmår,  häri  söka  uppfylla  Academiens 
foraringar.  Att  mycket  i  afseende  på  versificationen  kan 
vara  felaktigt,  erkänner  jag  gerna,  och  skulle  anse  mig 
lycklig  att  till  dess  förbättrande  få  begagna  mig  af  Aca- 
demiens råd  och  upplysningar.  Äfven  torde  möjligtvis  ett 
eller  annat  ställe  i  politiskt  afseende  kunna  anses  för  stö- 
tande. Hvad  detta  sednare  angår,  så  hoppas  jag  likväl 
Academien  benäget  besinnar  det  ringa  sambandet  mellan 
Poesi  och  Politiska  förhållanden  för  dagen,  äfvensom  att 
ämnets  natur  nödvändigt  fordrar  uttrycket  af  de  känslor, 
som  jag  hoppas  vara  hvarje  Svensk  medborgare  medfödda. 
Emedlertid  underkastar  jag  mig  gerna,  äfven  häruti,  Aca- 
demiens rättelser,  och  skall  söka  att  begagna  mig  deraf. 

I  anseende  till  af  ståndet  är  det  omöjligt  att  dessa  för- 
ändringar kunna  göras  före  Academiens  Högtidsdag.   Huru- 

-    408     - 


1808—1816 

vida  detta  kan  hindra  Academien  att  tilldömma  Skriften 
priset,  känner  jag  icke  fuUkomligen.  Jag  vill  likväl  på- 
minna mig  ha  hört  att  belönta  skrifter  någon  gång  blifvit 
ändrade  före  tryckningen.  Vid  uppläsningen  kunde  ju  de 
ställen  som  ansåges  för  anstöteliga  förbigås.  Det  skulle 
vara  mig  okärt  att  blott  för  min  tillfälhga  frånvaro  från 
Stockholm  gå  miste  om  den  belöning  hvarmed  Academien 
annars  till  efventyrs  hedrat  mig. 

Jag  önskar  mera  än  jag  vågar  hoppas  att  här  vore 
fråga  om  den  stora  Medaljen.  I  annat  fall  har  jag  svårt 
för  att  emottaga  någon  belöning.  Detta  sker  icke  af  hög- 
mod, emedan  jag  i  andra  omständigheter  skulle  anse  mig 
hedrnd  af  en  uppmuntran,  som  männer,  oändligen  mera 
förtjenta  än  jag,  emottagit;  men  min  belägenhet  såsom  Lärare 
vid  Academien,  och  flere  andre  considerationer,  som  jag 
framdeles  torde  få  detaljera,  nödsaka  mig  till  denna  upp- 
offring, hvars  motiver  jag  hoppas  af  vederbörande  ej  miss- 
tydas. 

Ehuru  gerna  jag  önskade  att  kunna  vara  närvarande 
vid  Academiens  Högtidsdag,  blir  mig  sådant  likväl  denna 
gång  omöjligt.  Jag  kan  ej  komma  härifrån  förr  än  den 
16  el.  17:de,  och  i  dessa  vägarne  är  då  omöjligt  att  hinna 
fram.  Dessutom  väntar  mig  min  Hustru  till  Julafton,  och 
hennes  närvarande  belägenhet  fordrar  å  min  sida  all  möjlig 
grannlagenhel.  Men  i  pasta  månad  hoppas  jag  kunna  vara 
i  Stockholm  och  personligen  uppvakna  männer,  hvilka  mitt 
hjerta  och  min  beurdran  redan  länge  känt. 

Jag  utber  mig  få  vara  i  Herr  Landshöfdingens  ynnest 
innesluten,  och  framhärdar  med  djup  vördnad 

Välborne  Herr  Landshöfdingens  och  Commendeurens 

ödmjulcaste  tjenare 
Esaias  Tegnér. 

—    409    — 


BREF 


31.  Till  J.  Adlerbeth. 

Ramen  d.  27  April  1812. 

K.  Bror.  Jag  tackar  dig  för  ditt  Bref  och  är  glad  qtt  Du 
rågon  gång  ville  komma  ihåg  mig.  Att  du  ej,  som  jag  hop- 
pats, kommer  till  Riksdagen,  var  rätt  ledsamt.  Jag  reser 
ej  dit  föiT  än  jag  kan  nyttja  hjul,  som  förmodligen  ej  sker 
ännu  på  en  månad.  1  Örebro  blir  jag  väl  för  öfrigt  ej  länge, 
högst  14  dar,  sn  att  det  ar  töga  troligt  att  vi  der  träffas.  Men 
från  Örebro  har  du  ej  långl  Ull  Jernbärarland,  och  jas  hoppas 
att  vi  få  se  dig  här  i  sommar.    Men  härom  framdeles. 

Till  Erik  Gustaf  har  jag  inberättat  allt  hvad  jag  viste 
angående  det  i  frågavarande  Förslaget.  En  hufvudsak  här- 
vid vore  att  kunna  intressera  KronPrinsen  för  saken,  hvar- 
förutom  det  förmodligen  stadnar  vid  blotta  Förslaget. 
Jag  skall  tala  med  Engeström  härom.  Kunde  man  på 
något  sätt  engagera  din  Far  och  Rosenstein  häri.  så  vore 
det  utan  tvifvel  högst  vigtigt  Jag  vet  att  de  begge  värdera 
Geijer  efter  förtjenst,  och  tviflar  ej  att  de  vid  detta  tillfälle 
skulle  vilja  tjena  honom,  eller  rättare  vår  Litteratur.  Jag 
ville  gerna  tala  med  dem  härom;  men  fruktar  att  de  der  på 
ej  göra  synnerligt  afseende.  För  öfrigt  ar  jag  ej  säker  på 
att  dylika  SoUicitationer  ej  skulle  kunna  stöta  Geijer.  Det 
var  ledsamt  att  han  ej  sjelf  kommit  att  tala  med  Engeström 
härom.  — 

Hvem  tror  man  får  Nordins  plats  i  Academien?  Att 
Ruthström  skulle  komma  i  fråga  törefaller  mig  besynner- 
ligt. Med  all  sin  qvickhet  är  han  väl  ändå  ej  något 
egenteligt  Geni  Både  Kullberg  och  Valerius  torde  i  detta 
afseende  ha  företräde  för  honom.  Men  den  rätta  vore  utan 
allt  tvifvel  Erik  Gustaf;  men  han  är  kanske  ännu  för  ung. 

Jag  läser,  Gud  ske  lof,  här  på  landet  aldrig  Litteratur- 

—     410    — 


1808—1816 

Journalen,  och  tänker  att  jag  ingen  ting  förlorar  dervid. 
Jag  vel  således  ingen  ting  om  Markalls  anfall  mot  Axel 
och  Wahlborg.  Helsa  eniedlertid  vår  hederlige  Styrbjörn 
tusendfaldt,  och  gratulera  honom  att  vara  antastad  af  den 
djupsinnigaste  bland  Recensenter.  Är  ej  andra  Häftet  af 
Iduna  ännu  recenseradt? 

Huru  må  Hammarsköld  och  Polyfem?  Påminn  den 
senare,  att  han  loivade  mig  en  samling  af  sitt  Blad,  som 
skulle  vara  roligt  nog  att  ha  här  i  ensamheten.  Träffar 
du  Franzén,  så  helsa  honom  äfven  från  mig.  Han  måste  väl 
flytta  i  dessa  dagar  .  .  . 

Har  Du  sett  de  Nordiska  Sångerna,  utgifna  i  Lund? 
Det  Häfte,  som  deraf  utkommit,  innehåller  Prins  Rörik.  ifrån 
Danska  Iduna,  af  D.  Rosenschöld,  Bror  till  den  stora  Poeten; 
Grimborg,  af  Ling,  och  Brudens  Höga  Visa,  äfven  af  Rosen- 
schöld. Det  är  alltsammans  omarbetningar  af  gamla  Folk- 
sånger. Företaget  är  berömligt,  ehuru  detta  häfte  just  ej 
innehåller  några  mästerstycken.  Har  det  grund,  hvad  jag 
hört,  att  Gylfe  skall  vara  förbjuden? 

Ursäkta  alla  mina  frågor.  Passerar  något  märkvärdigt 
i  den  htteraira  verlden,  så  låt  mig  veta  det.  I  alla  fall  hoppas 
jag  att  Du  ej  glömmer  bort  mig.  Helsa  alla  Förbunds- 
Bröderna  och  andra  Bekanta  från 

Din  redelige  Vän 
Bodvar  T—r. 


Till  J.  Adlerbeth.  32. 

Ramen  d.  20  Maj  1812. 

För  2  af  dina  Bref,  äfvensom  Grubbens  skrift  får  jag 
hjerteligen  tacka  dig.    Den  innehåller  väl  ingen  ting  annat 

—    411    - 


BREF 

än  det  man  kan  lära  på  hundrade  andra  ställen  i  samma  ämne, 
men  synes  mig  ändå  författad  med  klarhet,  redighet  och 
modesti.  Då  jag  icke  har  hans  Disputation  här  så  kan  jag 
ej  så  noga  dömma  sakens  beskaffenhet.  Tilläfventyrs  har 
Erik  Gustaf  varit  litet  kitslig;  men  han  reder  sig  nog.  — 

Jag  skickar  härjemte  några  små  stycken  för  Iduna, 
allt  samans  bagateller;  men  jag  har  verkel.  ej  haft  tid 
att  tänka  på  något  större  Poem.  Det  skall  fägna  mig, 
om  något  af  de  öfversända  kan  tryckas  i  nästa  Häfte;  men 
i  annat  fall,  så  frukta  icke  att  stöta  mig.  Jag  älskar  mycket 
Poesi,  men  ej  synnerligen  min  Poesi.  »Svanen  och  Trasten», 
ett  blott  Plaisanteri,  och  som  dessutom  kunde  synas  litet 
polemiskt,  torde  vara  bäst  att  utesluta;  det  samma  gäller, 
af  andra  skäl,  för  de  flesta  andra.  Skall  någon  signatur 
nyttjas,  så  plär  jag  nyttja  T — r.  Låt  mig  veta,  huru  snart 
vi  kunna  vänta  tredje  Häftet  och  hvad  det  väsendtligen 
kommer  att  innehålla.  — 

Erik  Gustaf  har  skrifvit  mig  till  att  han  i  denna  vickan 
tänkt  vara  i  Örebro.  Det  skulle  vara  roligt  att  träffa  honom 
der;  men  vägarna  äro  här  ännu  sådana  att  man  hvarken  kan 
komma  fram  med  släde  eller  kärra.  Före  slutet  af  månaden 
kan  jag  ej  vara  i  Örebro, kanske  ej  före  .Junii  månads  början. 
Skulle  Erik  Gustaf  ännu  vara  i  Stockholm,  så  helsa  honom 
mycket  från  mig.  Det  vore  godt  om  vi  kunde  uträtta  något 
för  honom  i  den  andra  saken.  Jag  skall  från  Örebro  skrifva 
dig  vidare  till  härom. 

Dillners  svar  har  jag  ännu  ej  sett:  Hvem  hade  skrifvit 
i  nya  Posten  om  Iduna?  Det  var  varmt,  men  litet  för  decla- 
matoriskt,  tyckte  jag. 

Blif  nu  icke  ond  att  jag  till  detta  Häfte  lemnat  så  htet 
och  så  dåliga  saker.  Jag  har  många  jern  i  elden.  En  annan 
gång  bättre  kanske. 

Svea  har  jag  halfsålat.    Får  se  hur  det  lyckas.    Mycket 

—    412    - 


1808—1816 

har  jag  lemnat  oförändradt,  ej  af  egenkärlek,  men  derför 
att  jag  ej  kunnat  sätta  något  bättre  i  stället.  Gud  gifve 
jag  vore  från  den  saken. 

Helsa  alla    Bröderna  tusendfaldt  och  glöm  ej  bort  din 

redelige  vän 
Tegnér. 

Herthas  Barn  har  för  6  el.  7  år  se'n  varit  tryckt  i  SLhP. 
under  namn  af  Tålamodet  och  Hoppet,  men  är  nu  förändradt, 
jag  kan  ej  säga  förbättradt. 


Till  J.  Adlerbeth.  33. 

Ramen  d.  25  Junii  1812. 

K.  Bror!  Förlåt  att  jag  ej  från  Örebro  besvarade  ditt 
sista  Bref  som  jag  der  emottog.  Men  Riksdagsnyheter  har 
du  säkrare  och  snarare  från  din  Far  och  andra  bekanta; 
och  jag  var  dessutom  nog  sysselsatt  med  att  springa  från 
morgon  till  afton.  Några  dar  var  jag  äfven  med  Berselius 
ute  på  Falkenå  hos  Lagerhjelm. 

Jag  lemnade  Svea,  halfsålad  och  klacklappad,  till  din 
Far,  som  syntes  vara  temligen  nöjd  med  förändringarna, 
åtminstone  mera  än  jag.  Det  är  nu  blott  fråga  om  några 
ord  som  skulle  ändras;  och  jag  vill  gerna,  så  vidt  mitt  auc- 
torliga  samvete  möjligtvis  kan  tillåta,  göra  Academien  till 
viljes.  I  allmänhet  taladt  så  fann  jag  vida  mera  tolerans 
än  jag  vågat  hoppas.  Ganska  mycket  af  det  anmärkta, 
som  jag  ej  kunnat  eller  velat  ändra,  får  stå  qvar.  Din  Far 
är  jag  ganska  mycket  förbunden  för  många  mundthga  och 
välgrundade  anmärkningar.  Men  härom  talar  man  ej  gerna 
för  Sonen. 

—    413    — 


BREF 

Jag  träffade  Geijer  blott  en  förmiddag,  då  vi  naturligtvis 
söpo  oss  fulla.  Du  känner  förmodel.  redan  af  honom  sjelf 
huru  det  gick  med  det  omtalta  förslaget  till  Svenska  Histo- 
rien. Jag  ger  dock  ej  ännu  saken  förlorad.  Tvertom  lofvade 
mig  både  din  Far  och  Rosenstein  att  på  allt  sätt  understödja 
saken;  men  de  trodde,  som  äfven  kan  vara  rätt,  att  ingen 
ting  väsendtligt  kan  göras  häri,  innan  Geijer  utgifvit  något 
egenteligen  i  denna  sak.  Jag  har  skrifvit  honom  till  härom. 
Det  är  olyckligt,  att  man  vid  dylika  företag  sällan  får  någon 
uppmuntran,  förrän  man  i  det  närmaste  kan  umbära  den, 
det  vill  säga,  då  man  är  bekant  och  ens  duglighet  är  afgjord. 
Emedlertid  är  nu  frågan  om  något  annat  för  Geijer,  som 
kunde  vara  en  förberedelse  till  något  vigtigare.  Saken  är 
neml.  den,  att  Engeström,  dagen  före  min  afresa,  skickade 
bud  på  mig  och  bad  mig  skrifva  till  Erik  Gustaf  och  fråga 
honom,  om  han  ville  bli  Informator  för  Prins  Oscar.  Det 
var,  som  jag  lätt  märkte,  en  blott  förflugen  idé  af  honom, 
hvarom  han  ingenting  nämt  för  KronPrinsen;  men  det 
kunde  möjligtvis  bli  allvar  utaf.  Le  Moine  lär  ej  vara  rätt 
passande  för  sin  syssla  och  vill  dessutom  tillbaka  till  Frank- 
rike. Tandström  skall  ha  varit  föreslagen,  men.  Gud  vet 
hvarför,  ej  blifvit  antagen.  Jag  har  redan  skrifvit  till  Geijer 
och  bedt  honom  svara  Engeström,  men  ännu  ej  fått  hans 
svar.  För  min  del  tycker  jag  att  han  ej  borde  afslå  anbudet. 
Besinna  blott  att  all  hans  litteraira  verksamhet  (som  dess- 
utom ändå  kunde  ega  rum)  är  ett  intet  i  jemförelse  med 
det  goda,  han  på  denna  post  kunde  verkal  Gossen  skall  ha 
goda  anlag,  men  som  äro  på  vägen  att  genom  en  oriktig 
uppfostran  bortfuskas.  Dessutom  komme  Geijer  härigenom 
förmodel.  snart  i  en  oberoende  belägenhet,  som  är  ett  nöd- 
vändigt vilkor  för  att  kunna  arbeta  med  lust  och  glädje. 
Emedlertid  fruktar  jag  högeligen,  att  han  rent  af  afslår 
alltsammans.   Det  är  väl,  som  sagdt  är,  ännu  ett  blott  löst 

-     414    — 


1808—1816 

förslag;  men  det  kunde  ändå  löna  mödan  att  försöka.  Enge- 
ström  har  verkel.  höga  tankar  om  hans  skicklighet,  och  jag 
är  öfvertygad  att  han  för  honom  gör  hvad  han  efter  sitt  sätt 
kan  göra.  För  öfrigt  har  jag  ej  nämnt  något  härom  för  någon 
utom  Heykenskjöld  och  nu  dig.  Du  förstår  lätt  att  saken 
bör  hållas  tyst.  Icke  en  gång  för  Erik  Gustaf  bör  du  yttra 
något  härom,  förr  än  vi  få  se  dels  hans  egen  tanka,  dels 
huruvida  vederbörande  göra  något  allvar  af  saken.  Jag  är 
icke  rätt  säker  derpå;  ty  jag  känner  något  de  Högas  gunstiga 
löften.  — 

Wallmark,  Wahlström,  Wallin  med  flere  vittra  män 
träffade  jag  naturligtvis  i  Örebro.  Den  sednare  i  synnerhet 
förkunnade  mig  att  Idunesarne  samt  och  synnerligen  anses 
för  Polyfemister,  och  Iduna  såsom  en  blott  utgrening  af  den 
så  kallade  nya  Secten.  Hvad  Geijer  anginge,  så  ansåge  han 
honom  redan  för  förtappad,  men  om  mig  hade  han  ännu  det 
hopp  att  jag  möjligtvis  kunde  återföras  från  mina  villo- 
vägar. För  att  nu  tvätta  mig  ren  från  den  skamfläcken 
att  anses  höra  till  ett  sådant  parti,  var  hans  blygsamma 
proposition  den  att  jag  i  Iduna  skulle  formerligen  afsvärja 
mig  djefvulen  och  allt  hans  väsende  och  högtideligen  för- 
klara att  jag  ej  stode  i  något  slags  förhållande  till  kättarna, 
dem  jag  högeligen  afskydde  etc.  etc.  Jag  svarade  natur- 
ligtvis härpå,  att  jag  ej  var  utgifvare  af  Iduna,  och  att 
en  sådan  declaration  följaktel.  der  ej  tillkom  mig;  att  ingen 
förnuftig  menniska  kunde  finna  något  Polyfemisteri  i  Iduna; 
att  ingen  Polyfemist  el.  Phosphorist  vore  eller  blefve  in- 
tagen i  Göthiska  Förbundet;  att  hvad  Geijer  och  mig  an- 
ginge, vi  verkeligen  trodde  att  Polyfemisterna  lätteligen 
kunde  ha  rätt  i  många  af  sina  principer,  ehuru  vi  i  öfrigt  ej 
kunna  gilla  deras  polemik;  att  man  borde  lemna  hvar  men- 
niska, som  ej  vill  ta  parti,  frihet  att  slippa  det;  att  vår  neu- 
tralitet i  annat  fall  lätt  kunde  bli  en  beväpnad  m.  m.    Nå, 

—    415    — 


BREF 

kära  Bror,  hvad  synes  dig  om  Propositionen?  Att  den  kom- 
mer från  Wallmark,  derom  är  jag  nästan  öfvertygad,  men 
Waliin  hade  jag  tilltrodt  liberalare  tänkesätt. 

Jag  läste  i  Örebro  Dillners  svar  på  Recensionen  af  Axel 
och  Wallborg.  Jag  hade  önskat  att  det  varit  litet  höfligare. 
I  stridskrifter  bör  man  sticka  med  udden,  men  aldrig  slå 
med  skaftet.    Dock  det  är  bagatell. 

Prins  Gustaf  tycker  jag,  uppriktigt  sagt,  intet  om. 
Jag  vill  ej  tala  om  versificationen,  som  är  den  ömkeligaste 
jag  påminner  mig  ha  sett.  Men  der  är  intet  Geni  i  det  hela, 
ingen  sannolikhet  hvarken  i  caracterer  el.  situationer 
Huru  illa  motiveradt  är  icke  t.  ex.  Boris  Godenoffs  hastiga 
misstroende  till  Gustaf,  i  synnerhet  efter  sådana  tjenster, 
som  han  nyss  gjort  honom,  och  på  så  lösa  anledningarl 
Huru  vill  man  förklara  Axinias  uppförande  mot  Golowzin, 
då  hon  kysser  honom  och  lofvar  så  vackra  saker?  Är  det 
falskhet,  lättsinnighet  el.  coquetteri?  I  ingen  af  händelserna 
står  det  tillsammans  med  hennes  öfriga  caracter.  Hvad  gör 
Gustafs  Mor  i  Pjesen,  eller  på  hvad  sätt  griper  hon  in  i 
handlingen?  Hvarför  dödar  sig  Gustaf,  om  icke  för  att 
sluta  piecen?  Det  hade  dock  varit  så  många  andra  utvägar 
möjliga  för  honom.  Den  enda  caracter,  som  något  attacherat 
mig,  är  Aldonzas,  som  ändå  är  litet  bitter  och  spansk. 
Hammarsköld  kan  vara  en  kunnig  karl;  men  Poet  blir  han 
aldrig.  Det  kan  vara  berömligt  att  efter  andra  Nationers 
exempel  vilja  ge  vår  Dramatiska  Litteratur  en  litet  friare 
anda;  men  på  andra  sidan  är  det  alltid  olyckligt,  när  de 
första  försöken  i  en  väg  så  der  misslyckas.  Hopen  dömmer 
då  att  det  måtte  vara  slagets  fel  hvad  som  endast  är  Förfat- 
tarens och  blir  degouterad  för  alla  följande  försök  i  samma 
väg.  —  Starkodder  hade  jag  till  låns  på  några  timmar  och 
fick  blott  som  hastigast  genomögna  den;  kan  således  ej  fälla 
något  decisift  yttrande.  Jag  fruktar  dock  att  Oehlenschläger 

—    416    — 


1808—1816 

med  allt  sitt  Geni  går  baklänges.  Åtminstone  har  jag  ännu 
ej  sett  någon  af  hans  Tragedier  som  kunna  jemföras  med 
Hakon  Jarl,  hans  första.  — 

Men  mitt  bref  blir  allt  för  långt,  Skrif  mig  till  någon 
gång  i  sommar,  äfven  om  du  reser  till  Ramsjöholm.  Jag 
är  här  till  slutet  af  Augusti.  Helsa  vänner  och  bekanta 
och  glöm  ej  din  vän 

T—r. 

Bränn  opp  mitt  Bref.  Jag  ber  dig  derom  en  gång  för 
alla.  — 


Till  J.  Adlerbeth.  34. 

Lund  d.  11  Okt.  1812- 

Förlåt,  Bror  Rolf,  att  jag  så  länge  dröjt  med  att  skrifva 
dig  till;  men  resor,  min  nya  syssla  och  andra  omständig- 
heter ha  hindrat  mig.  Jag  skickar  med  denna  dagens  post 
till  Geijer  en  Tragedie  af  Ling,  Agne,  som  i  dessa  dar  ut- 
kommit. Om  vederbörande,  det  vill  säga  Du  och  Geijer 
så  finna  för  godt,  så  är  Ling  villig  att  låta  den  utgöra  4:de 
häftet  af  Iduna,  i  hvilken  händelse  ett  nytt  Titelblad  får 
tryckas.  Jag  hoppas,  att  Ni  med  första  härom  öfverläggen 
och  låter  mig  veta  Ert  beslut.  Hvad  mig  angår,  så  är  jag 
för  god  vän  med  Författaren  att  kunna  afstyrka  det,  och 
om  du  så  vill  för  god  vän  af  Iduna  att  tillstyrka.  Jag  för- 
behåller mig  likväl  uttryckeligen,  att  på  detta  mitt  indi- 
viduella omdöme  alldeles  intet  afseende  måtte  göras.  En 
omständighet  får  jag  blott  nämna,  neml.  att,  om  ett  nytt 
Häfte  nödvändigt  skall  ges  ut  vid  Jul,  jag  ej  dertill  kan 

-    417    - 

27—183654.    Tegnér,  Samlade  tkrijter.   II. 


BREF  ^ 

lemna  annat  än  småsaker.  Jag  har  mer  att  göra  än  jag 
hinner  med  här  vid  Academien,  och  det  kan  ej,  får  ej 
uppskjutas.  Men  kunde  det  dröja  med  nästa  häfte  till 
Februari  el.  Mars,  så  att  jag  finge  Julferierna  på  mig,  så 
vore  det  en  annan  sak.  Tänk  på  den  saken  och  säg  mig 
din  tanka. 

Nå,  hvad  lycka  har  Tredje  Häftet  gjort?  Här  nere 
finnes  det  ej  i  Bokhandeln.  Laga  derför,  att  det  skickas  ner, 
då  afsigten  väl  ändå  är  att  det  skall  säljas.  Påminn  äfven 
Geijer  om  sitt  löfte  att  recensera  Gylfe.  Ling  ligger  bestän- 
digt öfver  mig  härom. 

Från  Sjöborg  kan  jag  helsa  dig.  Jag  hör,  att  han  träffat 
dig  i  sommar.  Af  honom  är  ej  mycket  att  vänta  för  Iduna, 
då  han  som  vi  andra  är  för  lat.  Helsa  vördsammast  din 
Far,  och  fråga  när  Svea  skall  tryckas.  Jag  vill  skicka 
in  ett  renskrifvet  exemplar,  med  några  små  ändringar,  i 
anledning  af  hans  sednaste  anmärkningar.  Låt  mig  äfven 
för  ro  skull  veta,  om  i  år  något  dugligt  i  vers  el.  prosa 
blifvit  inlemnadt  till  Sv.  Academien.  Jag  har,  på  Göthisk 
tro,  alldeles  inga  Jern  i  den  elden,  ehuru  jag  en  tid  tänkte 
derpå;  men  det  intresserar  mig  ändå  alltid  att  veta. 

Geijer  lofvade  mig  i  somras  att  få  se  hans  Sång  öfver 
Gyllenborg.  Jag  vet,  att  Du  har  den.  Var  derför  god  och 
skicka  mig  den.  Du  skall  få  den  åter  med  omgående  post 
och  ingen  kristen  själ  utom  jag  skall  få  se  den. 

Hvad  synes  dig  om  Wallmarks  svar  mot  Geijer?  Det 
gläder  mig  verkel.  att  kriget  nu  är  förklaradt.  Ehuru  fred- 
älskande  jag  är,  så  tror  jag  dock  ej,  att  jag  försummar  första 
tillfälle  att  deltaga  deri.  Har  du  hört,  om  det  blir  någon 
ting  af  med  den  påtänkta  Tidningen  för  Vettenskap  och 
Konst? 

Låt  mig  för  öfrigt  veta,  hvad  märkvärdigt  passerar  i 
den  litteraira  verlden,  huru  FörbundsBrÖderna  lefva  o.  s.  v. 

—    418    — 


1808 — 1816 

Helsa  Orvar  Odd,  Harald,  Gaute,  Styrbjörn,   Starkodder, 
Skoglar  etc.  och  glöm  ej 

redlige 
Bodvar  Bjarke. 
Hej! 


Till  J.  Adlerbeth.  35. 

Lund  d.  17  Dec.  1812. 

K.  brorl  Mångfaldiga  göromål,  Lectioner,  Examina, 
Tentamina  och  annat  dylikt  djefvulstyg  ha  hindrat  mig 
från  att  skrifva.  Du  kan  alltså  häraf  äfven  sluta  att  jag  ej 
haft  tid  att  tänka  på  vår  dotter  Iduna  och  hennes  utstyrning 
för  nästa  år.  Jag  har  redan  förut  omnämnt,  att  jag  ej  kunde 
lemna  annat  än  obetydligt  dertill,  liksom  sist.  Men  som  jag 
alldeles  icke  haft  tid  att  tänka  härpå,  så  kan  jag  ej  heller  förr 
än  fram  i  Januari  el.  Februari  skicka  något.  Anse  ej  detta 
såsom  något  bevis  på  mindre  intresse  för  saken.  Det  blir 
deri  vid  det  gamla;  och  med  Guds  hjelp  skall  Iduna  väl 
ännu  bibehålla  sig,  i  hvad  som  möjligtvis  kan  ankomma  på 
mig.  Men  då  vi  ej  förbundit  oss  till  några  vissa  häften  för 
året,  så  hoppas  jag  vederbörande  ej  kunna  ha  något  emot, 
om  min  ringa  skärf  för  denna  gången  kommer  något  sent. 
Jag  har  haft  och  har  till  en  del  ännu  göromål,  som  ej  kunnat 
uppskjutas;  men  under  Ferierna  hoppas  jag  kunna  göra 
något  för  den  goda  saken.  Att  för  öfrigt  ej  blott  stycken  af 
Göthiskt  innehåll,  utan  äfven  andra  Poémer  kunna  ingå  i 
Iduna,  derom  kommo  Geijer  och  jag  redan  i  somras  öfverens, 
och  jag  hoppas  du  ej  har  något  deremot.  Man  bör,  såvidt 
man  kan,  undvika  enformighet  och  ha  afseende  på  tidens 
anda,  så  vidt  den  möjligtvis  låter  förena  sig  med  det  gemen- 

—    419    — 


BREF 

samma  syftemålet  för  vårt  företag.  Äfven  anser  jag  för 
nyttigt,  om  GranskningsComittén  komme  att  utgöras  en- 
dast af  dig  och  Geijer.  Många  kockar  laga  dålig  soppa, 
i  synnerhet  om  de  ej  gått  i  lära  på  sin  sak.  Geijer  har  väl 
vidare  sagt  dig  mina  tankar  häri.  Låt  mig  nu  veta  hvad  Ni 
har  för  nästa  häfte  att  påräkna.  För  detta  och  nästföljande 
kan  jag,  som  sagdt  är,  ej  lemna  annat  än  småsaker;  men  till 
nästa  Jul,  då  jag  har  sommaren  ledig  förut,  hoppas  jag  kunna 
prestera  något  väsentligare.  Tredje  häftet  är  ännu  ej  kom- 
mit i  Bokhandeln  här.  — 

Hvem  är  det  som  i  år  tagit  priserna  i  Sv.  Academien? 
I  fall  de  belönta  skrifterna  äro  på  något  sätt  intressanta 
(ämnena  tyckes  åtminstone  lofva  det)  så  besvär  jag  dig 
att  skicka  mig  dem.  Hvad  afskrifningen  kan  kosta  betalar 
jag  gerna.  Kunde  jag  på  samma  gång  få  Geijers  och  Fran- 
zéns Psalmer,  så  vore  det  äfven  väl.  Postporto  är  en  bagatell 
som  jag  gerna  ersätter.  Jag  reser  under  julen  till  Köpenhamn, 
hvarifrån  jag  då  hoppas  kunna  lemna  dig  någon  underrät- 
telse. Helsa  din  Far  vördsammast.  På  Svea  har  jag  ej 
tänkt,  då  förmodligen  ingen  tryckning  blir  af  så  hastigt. 
Holmbergsson,  Sjöborg,  Ling  be  helsa  dig.  Helsa  Myhr- 
männerna,  Lewin,  Uggla,  Heykensköld  m.  fl.  och  skrif 
med  görligaste  första  till  Din 

Göthiske  Vän 
Tegnér. 

Hasteln. 

Hvad  synes  dig  om  Agne?  Har  något  nytt  i  Poét-verl- 
den  kommit  ut?  Känner  Du  Schlegel  och  Fru  Staél,  och 
hur  tycker  Du  om  dem? 


-    420 


1808—1816 

Till  L.  A.  Ekmarck.  36. 

Lund  d.  24  December  1812. 

Kära  brorl  För  all  vänskap  under  vårt  sista  vistande 
i  Örebro  äfvensom  för  ditt  bref  tackar  jag  dig  uppriktigt. 
Ursäkta  att  jag  ej  förr  svarat  derpå.  Terminen  är  nyligen 
slutad,  och  den  har  gifvit  åtminstone  mig  nog  att  syssla. 
Hvad  din  begäran  angår,  så  hoppas  jag  du  ej  tar  illa  opp 
att  jag  ej  kan  uppfylla  den.  Det  obetydliga  jag  skrifver 
och  det  ännu  obetydligare  deraf  jag  kan  låta  trycka  till- 
hör Iduna,  enligt  äldre  förbindelser.  Jag  vet  väl,  att  jag 
dermed  ej  gör  någon  tjeust;  men  man  måste  uppfylla  sina 
löften.  Hvad  Krigssången  angår,  så  finner  du  sjelf  lätte- 
ligen  oskickligheten  af  att  i  närvarande  omständigheter 
låta  omtrycka  den.  Ty  hvad  äro  våra  tidningar  och  vår 
politik  annat  än  ett  ryskt  Te  Deum?  En  poetisk  kalender 
bör  som  en  annan  kalender  passa  för  året.  Ett  stycke 
som  ej  andas  annat  än  kärlek  för  vårt  land  och  hat  för 
vildarne,  kan  ej  passa  deri.  Vårt  motto  för  närvarande 
tyckes  vara:  lefve  kosackerna!  Jag  önskar  de  ropande 
mycken  lycka  och  blyges  inom  mig  sjelf,  att  jag  nånsin 
med  stolthet  kunnat  tänka  att  jag  tillhörde  svenska  nationen. 
Det  var  en  feberyra,  hvarför  jag  nu  dagligen  får  kylande 
pulver. 

Jag  tackar  för  underrättelserna  om  Westin  och  be- 
klagar, att  jag  är  så  litet  kännare  i  dylika  saker.  Det  är 
alltså  blott  som  oinvigd  jag  yttrar  den  tanke,  att  t.  ex.  Gud 
Fader  ej  kan  vara  något  ämne  för  den  plastiska  konsten. 
Det  rent  gudomliga  ingår  ej  i  någon  konstform.  Egentligen 
föreställer  konsten  i  min  tanke,  i  synnerhet  den  plastiska, 
aldrig  det  religiösa,  utan  blott  dess  sinliga  bild,  det  my- 
tiska; alltså  icke  en  Gud,  men  väl  gudar  och  gudamenniskor. 

—    421    — 


BREF 

Jag  åberopar  mig  härvid  t.  ex.  på  Adams  skapelse  af  Michel- 
angelo,  hvaraf  jag  händelsevis  har  ett  kopparstick  för  mig. 
Månne  Gud  Faders  bild  deri  verkligen  svarar  mot  sin  idé? 
Är  det  rent  religiösa  kapabelt  af  sinlig  form?  Ha  vi  med 
det  oändliga  någon  annan  beröringspunkt  än  tron?  Jag  vet 
icke  detta;  jag  frågar  blott  dem  som  veta  det. 

Från  Köpenhamn  har  man  skrifvit  mig  att  man  dit 
väntar  Schlegel  och  fru  Staél.  Jag  hoppas  alltså  att  der 
få  se  dem,  om  jag,  som  jag  tänkt,  reser  öfver  under  ferierna. 
Den  vackra  fröken  törs  jag  ej  se  på,  i  synnerhet  nu  sedan 
jag  blifvit  prest.  — 

Helsa  uppriktigt  Lagerhjelm,  den  hederlige  Hartmans- 
dorft  och  andra  bekanta.  I  synnerhet  Berzelius,  den  in- 
tressantaste vetenskapskarl  jag  känner.  Ursäkta  för  öfrigt 
mitt  slarfviga  bref.  Det  är  julafton,  och  jag  måste  in  och 
leka  med  mina  små.    Agardh  ber  helsa. 

Din  oföränderlige  vän 
Tegnér. 

P.  S.  Ville  du  någon  gång  hedra  mig  med  några  lite- 
rära underrättelser  från  Stockholm,  så  gjorde  du  mig  ett 
stort  nöje.  Adlerbeth,  min  ende  literäre  korrespondent,  är 
så  trög  att  skrifva.  Är  det  möjligt  hvad  man  här  säger,  att 
Granberg  vunnit  stora  priset  i  Svenska  Academien  i  år? 
Lundblad  ber  helsa  dig. 


37.  Till  J.  Adlerbeth. 

Lund  d.  15  Jan.  1813. 

K.  Bror!    Jag  skickar  detta  Bref  med  Ling,  som  i  dag 
jemte  sin  Fru  reser  till  Stockholm,  i  afsigt  att  söka  sig  in 

—    422    — 


1808—1816 

vid  Carlberg.  Jag  ber  dig  alltså  på  det  högsta,  att  så  väl 
för  min  som  hans  skuld  visa  honom  all  den  höflighet  Du 
möjhgtvis  kan.  I  synnerhet  hoppas  jag,  att  Du  gör  honom 
bekant  med  de  förnämsta  af  FörbundsBröderna.  Kunde 
äfven  hans  sjuka  Fru  i  något  hus,  t.  ex.  i  C.  Fredriks,  få 
något  umgänge,  så  skedde  honom  dermed  en  stor  tjenst.  — 
Han  blir  blott  14  dar  i  Stockholm.  Om  under  denna  tid 
någon  stämma  inträffade,  så  vore  det  visserligen  för  honom 
angenämt  att  på  en  gång  träffa  alla  Bröderna.  Jag  är 
öfvertygad  att  Du  visar  honom  de  små  tjenster  som  för  en 
främmande  äro  af  så  stor  vigt.  Låt  ej  heller  afskräcka  dig 
af  om  han  i  början  i  umgänget  förefaller  dig  litet  underlig. 
Han  är  ändå  med  sina  små  besynnerligheter  en  i  botten 
redlig  man  och  ett  hufvud  fullt  af  kraft  och  låga.  Skulle 
du  genom  din  Hr  Far  kunna  vara  honom  till  någon  tjenst 
i  hans  speculationer,  så  vore  det  så  mycket  bättre.  — 

Af  min  Köpenhamnsresa  blef  ingen  ting  i  anseende  till 
svårigheten  att  komma  öfver  under  en  sådan  vinter.  Jag 
får  väl  uppskjuta  härmed  till  Påsken. 

I  nästa  månad  skall  jag  väl  skicka  Er  några  bagateller, 
som  jag  kan  hopskrapa.  Men  annat  än  lappri  kan  det 
verkel.  ej  bli.  Skulle  icke  Eric  Gustaf  kunna  lemna  oss 
några  rim?  Påminn  honom  åtminstone  om  sitt  löfte  att 
recensera  Gylfe.  Det  vore  skam,  om  det  längre  skulle  upp- 
skjutas. 

Nästa  gång  skall  jag  skrifva  utförligare.  Helsa  nu 
Göthiskt  alla  Bröderna  och  glöm  ej  bort  Din 

redlige  Vän 
Tegnér. 


—    423 


BREF 


38.  Till  J.  Adlerbeth. 

Lund  d.  28  Febr.  1813. 

Redelige  Brorl  Jag  skickar  dig  här  några  stycken  för 
Idunas  fjerde  Häfte.  Jag  inser  ganska  väl  att  de  flesta 
deraf  ha  föga  värde;  men  derför  skickar  jag  också  flere,  för 
att  kunna  välja  de  minst  dåliga.  Jag  behöfver  ej  påminna 
dig  om,  att  en  sträng  granskning  är  nödvändig.  Den  som 
ej  har  mod  att  för  Idunas  framgång  uppoffra  sin  egen  lilla 
egenkärlek,  den  har  redan  de  facto  söndrat  sig  från  vårt 
förbund;  och  jag  hoppas,  att  du  ej  vill  räkna  mig  bland 
dessa.  Hvad  tryckningen  angår  så  får  jag  be  dig  tillse 
att  ej  inuti  verserna  så  många  ord  onödigtvis  få  stor  be- 
gynnelsebokstaf,  som  jag  ser  ha  skett  i  tredje  häftet.  Det 
är  en  ovana  af  mig  att  ofta  sätta  stor  initialbokstaf,  der 
det  ej  behöfs,  som  du  vid  genomseendet^  torde  vara  god 
och  rätta. 

Jag  tackar  dig  på  det  högsta  för  den  verkel.  Göthiska 
vänskap  och  biträde  du  visat  vår  redlige  Ling.  När  du 
skrifver  mig  till,  så  nämn  äfven  några  ord  om  hans  sak.  Det 
är  visserligen  en  stor  förlust  för  oss,  om  vi  mista  honom; 
men  hans  vilkor  kunna  här  omöjligen  bli  sådana,  att  han 
dermed  kan  ha  sin  bergning. 

Recensionen  i  Litterat.Journalen  öfver  Agne  är  väl 
det  uslaste  mischmasch,  som  någonsin  bhfvit  satt  i  tryck- 
svärta. Hvad  som  är  verkeliga  fel  i  arbetet  är  ej  med  ett 
ord  vidrördt;  men  deremot  småsaker  utan  ringaste  betyden- 
het upptagna  och  fullständigt  genomhäcklade.  Önskeligt 
vore  att  Geijer  ville  uppfylla  sitt  löfte  och  i  Iduna  recen- 
sera åtminstone  Gylfe  till  en  början.  Det  är  en  skam  att 
vår    Tidning    som    likväl  väsendtel.  skulle  sysselsätta  sig 

—    424    — 


1808—1816 

med  det  Nordiska,  ej  vill  fästa  n^gon  uppmärksamhet  på 
ett  sådant  stycke  som  med  alla  sina  bristlälligheter  ändå 
är  eget  i  sitt  slag  och  ett  bland  de  märkvärdigaste  feno- 
mener  i  vår  nyare  litteratur. 

Vet  du  hvem  som  skrifvit  Silfvertonen?  Den  var  rätt 
qvick,  tyckte  jag,  ehuru  kanske  här  och  der  orättvis.  Låt 
mig  veta  hvad  de  öfversända  psalmerna  kostat  och  helsa 
Afzelius  och  tacka  honom  för  exemplaren  af  Iduna.  Dig 
sjelf  tackar  jag  på  det  högsta  för  Vaulunder.  Öfversätt- 
ningen,  som  jag  jemfört  med  originalet,  är  förträfflig  i 
mitt  tycke  genom  sin  ledighet  och  originalets  riktigt  träf- 
fade Sagton. 

Den  nya  Litteraturtidningen  tycker  jag  artar  sig  rätt 
väl.  Vet  du  hvem  som  skrifvit  Recensionen  öfver  psal- 
merna? Hammarskölds  öfversigt  öfver  Danska  Litteraturen 
är  likväl  ofta  alltför  ensidig,  i  synnerhet  hvad  Oehlenschläger 
angår. 

Helsa  Geijer  och  de  öfriga  Bröderna.  När  kunna  vi 
vänta  något  af  hans  Historia?  Förmäl  min  vördnad  för 
din  Far  och  glöm  ej  din 

redlige  vän 
T—r. 

Ling  ber  helsa  tusendfaldt. 


Till  J.  Adlerbeth.  39. 

Lund  d.  30  Maj  1813. 

K.  Bror!  Jag  skickar  härhos  ett  bref  till  Professor  Enge- 
ström  hvilket  han  hos  dig  afhämtar.  Han  gör  en  mineralo- 
gisk resa  åt  Bergslagerna  men  kommer  väl  att  uppehålla 

—    435    — 


BREF 

sig  någon  tid  i  Stockholm.  Han  har  uppdrag  från  oss  alla 
att  genom  sina  relationer  till  Excell,  Engeström  verka  hvad 
han  kan  i  den  sak  hvaromLing  sednast  skref  dig  till.  Kan  Du 
äfven  göra  något  härtill,  så  tjenar  Du  derigenom  en  redlig 
man,  en  verkelig  Göth,  som  redan  härigenom  hör  till  vårt 
förbund,  ehuru  ceremonierna  saknas.  I  Engeström  skall  Du 
finna  en  pålitlig  och  älskvärd  menniska,  ärlig  som  pröfvadt 
guld  och  god  som  Balder.  Jag  önskar  att  Ni  måtte  bli  när- 
mare bekanta.  Blif  för  öfrigt  ej  ledsen  öfver  att  vi  så  ofta 
anlita  dig.  Du  står  på  en  punct  der  Du  kan  uträtta  mer  än 
vi  andra;  och  så  länge  vi  ej  be  dig  om  något  ovärdigt  (och 
det  göra  vi  väl  neppeligen)  är  jag  viss  på  att  du  tjenar  oss 
med  nöje.  —  Tack  för  ditt  bref.  Det  är  godt  och  riktigt, 
att  ej  allt  hvad  jag  skickade  tryckes.  Jag  ville  endast  be 
för  Prestvigningen  och  kanske  Bifrost,  och  afsäger  mig 
för  öfrigt  all  domsrätt,  den  jag  helt  och  hållet  afstår  åt  dig 
och  Geijer.  Det  är  nödvändigt  att  vid  sådana  tilltallen  vara 
sträng,  så  framt  ej  Iduna  skall  alldeles  förfalla.  Det  vore 
en  ömklighet  att  härvid  göra  afseende  på  medarbetarnes 
egenkärlek;  hvad  mig  angår  är  det  åtminstone  onödigt.  — 
En  krigssång  ville  jag  gerna  skrifva;  men  vi  ha  ju  ej  ännu 
något  krig,  som  man  vet  af;  och  mot  de  arma  Danskarna 
kan  jag  verkeligen  ej  skrifva  något.  Det  är  en  olycklig 
Nation,  som  visserligen  ej  på  länge  gjort  oss  något  mot. 
Kunna  vi  med  våld  ta  Norge,  så  är  det  utan  tvifvel  nyttigt, 
men  en  dylik  eröfring  från  en  värnlös  Nation  besjunger 
väl  svårligen  någon  ärlig  man.  När  kriget  en  gång  vänder 
sig  mot  arffienden,  då  vill  jag  skrifva. 

I  Köpenhamn  var  jag  14  dar  under  Påsken  och  hade  till- 
fälle att  dels  förnya  gamla  litterära  bekantskaper,  dels 
formerade  nya.  Baggesen  träffade  jag  för  första  gången. 
Han  är  ett  qvickt  och  lefvande  hufvud  med  en  mångfaldig 
bildning.    Hans  poetiska  anlag  äro  väl  stora,  men  synas 

—    426    — 


1808—1816 

mig  dock  sakna  sjelf ständighet.  Hela  hans  poetiska  bana 
är  nästan  ej  annat  än  ett  beständigt  vacklande  mellan  skilj- 
aktiga former,  ett  slags  Barometer  på  tidens  poetiska  bild- 
ning. Andra  delen  af  hans  Rimbreve  utkomma  i  dessa  dar. 
Han  har  äfven  diktat  nyligen  ett  Ode:  Das  neue  Alexanders- 
fest, Alexander  dem  Grösseren  gewidmet.  Med  Oehlenschlä- 
ger  ligger  han  beständigt  i  fejd.  Denne  sednare  skrifver  på 
en  ny  Tragedie  Hugo  von  Rheinsberg.  Hans  Comedier, 
Kanariefuglen  och  ^Erlighed  varer  Isengst,  äro,  så  vidt  jag 
förstår,  alldeles  misslyckade.  Han  har  der  falUt  alldeles 
utom  sin  sfer,  som  jag  också  ärligt  sade  honom.  För  det 
Tragiska  åter  är  han  väl  det  första  nu  lefvande  hufvud  i 
Europa,  sedan  Schiller  är  död.  Nyerup  arbetar  på  en  fort- 
sättning af  Wormius,  och  bad  helsa  dig.  En  högst  märk- 
värdig bok  är  Grundtvigs  Verdens  Krönike,  den  jag  recom- 
menderar  dig  att  läsa.  Mannen  är  ett  geni,  som  förlorat 
förståndet.  Wedel  Simonssons  afhandlingar  öfver  National- 
Historien  äro  äfven  intressanta.  Molbechs  Ditmarskerkrig 
berömmes  i  Danmark  mera  än  jag  tycker  det  f ört j enar. 
Han  har  i  Köpenhamn  utspridt  Hammarskölds  öfversigt 
öfver  Danska  Litteraturen,  som  efter  vanligheten  är  ensidig 
och  illiberal,  och  hvarmed  alla  partier  i  Danmark  voro  miss- 
nöjda. Schack  Staffeldt  träffade  jag  också,  och  ingenting 
föreföll  Danskarna  så  löjligt,  som  att  H.  uppsatt  honom 
vid  sidan  af  Oehlenschläger.  Härför  har  han  förmodligen 
att  tacka  sin  anhängighet  till  en  viss  poetisk  schola,  hvars 
stiftare  riktigt  nog  hade  mycket  genie,  men  hvars  fleste 
anhängare  äro  i  det  poetiska  fullkomliga  nulliteter,  om  jag 
annars  ej  är  allt  för  blind.  Jag  har  med  glädje  hört,  att 
Atterbom  börjat  öfvergifva  Karbunkelpoesien  och  vänder 
sig  till  något  bättre,  än  att  ansa  ett  träd,  som  ingen  rot  har, 
—  Ett  af  tidens  tecken  är  förbjudandet  af  Wallmarks 
Journal,  som  här  berättas  för  säkert.    Jag  önskade  blott 

—    427    — 


BREF 

att  det  skett  af  andra  grunder,  än  dem  man  här  uppgifver. 
Helsa  Geijer  och  låt  mig  veta  om  han  har  någon  utsigt  att 
bli  Professor  som  man  sagt  skulle  söka  Grekiska  Prof. 
i  fall  Knös  går  till  den  orientaliska.  Ling  och  Holmbergs- 
son  be  helsa  hjertligast.  Låt  mig  höra  af  dig  med  första 
och  allt  litterärt  nytt  som  kan  passera. 

Din  redlige 
Bodvar  Bjarke. 
Hasteln. 


40.  Till  E.  G.  Geijer. 

Lund  d.  10  Juni  1813. 

Kära  Geijerl  Jag  tackar  för  ditt  bref,  som  framkom  i 
Söndags;  men  jag  var  då  ute  i  mina  Församlingar  och  pre- 
dikade, och  kunde  alltså  ej  svara  med  den  dagens  post. 
Och  gläder  mig  hjerteligen  att  du  tagit  notis  om  mina  styc- 
ken och  att  i  Iduna  intet  införes  som  är  utan  förtjenst;  ty 
derpå  beror  naturligtvis  ej  blott  Skriftens  anseende,  utan 
hvad  mera  är,  framgången  af  den  goda  saken.  Hvad  de 
föreslagna  ändringarna  angår  så  gillar  jag  alldeles  de  två, 
neml.  att  man  i  Prestvigningen  sätter  genljiida  ur  hans  bröst 
för  slå.  an  etc,  och  att  Bifrost  må  kallas  den  gamle  Hed- 
ningen. Du  har  alldeles  rätt  uti  att  den  förra  titeln  står  i 
intet  sammanhang  med  styckets  innehåll.  Hvad  deremot 
förändringen  i  Skaldens  morgonpsalm  angår,  så  kan  jag 
ej  vara  af  samma  tanka  som  Du.  Det  är  sant,  den  omtalte 
strofen  har  mycken  fullständighet,  och  ändringen  vore  lätt, 
men  mig  synes  just  denna  omständighet,  detta  sammandrag 
af  fjerde  bönen  här  vara  på  sitt  ställe  och  passande  med 
psalmtoner.    Det  är  möjligt  att  jag  bedrar  mig;  men  efter 

-    438    — 


1808—1816 

min  känsla,  hvarför  jag  ej  kan  göra  mig  full  reda,  skulle 
en  ändring  här  mera  skada  än  gagna.  Saken  är  i  alla  fall 
en  bagatell.  —  Hvad  sentimentalismen  angår  och  den  dystra 
åsigten  af  verlden,  så  tror  jag  nästan  du  har  rätt.  Men 
månne  detta  är  individuellt  för  mig,  eller  ligger  det  ej  sna- 
rare i  sakens  natur?  Är  icke  all  vår  moderna  poesi,  ifrån 
Dante  ner  till  Schiller,  en  sorgklädd  Engel,  en  lång  suck  öfver 
lifvets  förlorade  glädje.  Harmonien  mellan  natur  och  men- 
niska  är  nu  en  gång  för  alla  genom  hela  riktningen  af  vår 
bildning  upphäfven.  De  gamles  fria  och  glada  blick  öfver 
verlden,  är  riktad  införe,  ner  i  afgrunden  af  vårt  eget  hjerta. 
Icke  en  Aeolsharpa,  utan  en  luta  spelad  i  natten,  är  meren- 
dels vår  poesi.  Några  sköna  undantag  såsom  Göthes,  bevisa 
intet  häremot,  och  måste,  tänker  jag,  bli  utan  efterföljd. 
Att  jag  i  allmänhet  skulle  gå  för  mycket  ut  på  effect  är  väl 
möjligt.  Jag  är  häröfver,  äfvensom  i  allmänhet  öfver  hela 
mitt  poetiska  Treiben  ännu  ej  ense  med  mig  sjelf,  och  blir 
det  förmodel.  ej  heller.  Bäst  gjorde  jag  väl  att  lägga  ner 
handteringen,  hvari  jag  fruktansvärdt  aldrig  drifver  det  till 
någon  fullkomlighet.  Emedlertid  tackar  jag  dig  af  hjertat 
för  dina  anmärkningar  och  behöfver  väl  ej  försäkra  dig  att 
sådana  från  din  hand  alltid  äro  mig  kärkomna.  — 

Jag  couverterar  detta  bref  till  Rolfr,  i  fall  du  skulle  vara 
rest,  och  underrättar  honom  om  förändringarna.  Lycka 
till  ditt  historiska  företag.  Helsa  alla  bekanta  i  Vermland. 
Gud  vet  när  jag  nu  kommer  dit.  Ling  reser  om  8  dar.  Han 
och  min  hustru  be  helsa  dig  mycket.  Helsa  äfven  Kamrern, 
din  Far  och  fästmö  m.  fl.  och  glöm  ej  bort 

Din 

redlige  Vän 
T—r. 

—    429    — 


BREF 


41.  Till  E.  c.  d'Albedyhll,  född  Wrangel. 

Högvälborna  Fru  Grefvinnal 

Jag  har  härmed  den  äran  att  återsända  Gefion.  Att  det 
ej  skett  förr,  dertill  hoppas  jag  hafva  giltiga  skäl.  En  Gu- 
dinna, som  man  fått  i  sitt  våld  släpper  man  icke  så  lätt. 
Man  undersöker  och  betraktar  ju  längre  ju  heldre.  Poeter 
i  synnerhet,  äfven  om  de  äro  christna  prester,  äro  och  för- 
blifva  likväl  i  detta  hänseende  allt  för  hedniska. 

Fru  Grefvinnan  har  gjort  mig  den  äran  att  begära  mina 
anmärkningar  öfver  Gefion.  En  anmärkare  spelar  vanligen 
en  slät  röle.  Han  kommer  efter  arbetet  liksom  en  lista  på 
TrycMelen.  Blott  det  felaktiga  eller  åtminstone  hvad  som 
synes  honom  sådant,  kan  han  anmärka.  Jag  anför  detta  för 
att  urskulda,  om  jag  med  förbigående  af  allt  som  är  skönt 
i  Poemet  såsom  anmärkare  i  synnerhet  fäster  mig  vid  hvad 
jag  anser  mindre  lyckadt. 

Ämnet  för  Gefion  är  hämtadt  ur  de  gamla  Nordiska 
Sagorna  och  till  sin  natur  romantiskt.  Jag  tviflar  på  att 
Hexametern  för  ett  sådant  ämne  kan  vara  passande.  Denna 
versart,  med  sin  enformiga  högtidhghet,  med  sin  hoppande 
tact,  är  och  blir  en  fremling  i  vårt  språk.  Vore  det  annor- 
lunda, hvarför  skulle  den  först  genom  imitation  från  de 
gamla  språken  vara  införd?  Ty  h varje  språk  måste  ha  sina 
egna  bestämda  rhythmiska  former,  liksom  hvarje  organisk 
kropp  sig  sjelf  lemnad  utvicklar  sig  på  sitt  eget  sätt  och 
antar  en  egen  bildning.  Det  är  också  märkvärdigt  att 
Språken  vid  sin  första  odling  (som  vanligen  är  poetisk) 

-    430    — 


1808—1816 

genast  framvisat  och  stadgat  dessa  rhythmiska  former  t.  ex. 
Italienskan  med  sin  sköna,  sinnrika  mångfald,  Franskan 
med  sin  torra,  tröskande  enformighet,  och  Engelskan  med 
sin  spänstiga  elasticitet  som  är  för  hård  nästan  för  hvarje 
form  och  springer  sönder,  lik  härdadt  stål.  För  de  Göthiska 
Språken  ge  Sagorna,  och  äldre  Tyska  Dikter,  t.  ex.  Lied 
der  Niebelungen  versformer.  Alla  moderna  språk  som  ej  ha 
el.  kunna  ha  de  gamlas  bestämda  prosodie  ha  derför  antagit 
rimmet,  dels  såsom  ett  surrogat  för  metern  dels  äfven  af 
andra  orsaker  grundade  i  språkens  lynne  och  den  moderna 
poesiens  väsende.  Den  moderna  Hexametern,  en  liflös 
vålnad  af  den  gamla,  är  en  Tysk  uppfinning,  stridande  mot 
språkets  genie  och  tilläfventyrs  endast  tjenhg  i  öfversätt- 
ningar  från  de  gamle  eller  i  sådana  originaler  som  i  ton  och 
anda  imitera  det  antiqua  som  t.  ex.  Voss'  Louise  el.  Goethes 
Herman.  I  ett  modernt  poem  deremot  (och  all  nuvarande 
po  ésie  borde  vara  modern,  då  poésie  ej  kan  vara  annat  än 
organet  af  tiden  idealiserad,  ett  solglas  som  i  en  punkt  sam- 
lar strålarna  af  den  sol  som  lyser  för  dagen,  hvaremot  den 
bästa  prosa  är  simpelt  fönsterglas)  i  ett  modernt  poem  dei- 
emot  äro,  efter  min  tanka,  äfven  de  moderna  versformerna 
på  sitt  ställe,  just  derför  att  både  innehåll  och  språk  äro  eller 
borde  vara  moderna  Det  skulle  kunna  invändas  att  vers- 
formen i  ett  poem  är  likgiltig.  Jag  bekänner  uppriktigt 
att  detta  ej  är  min  tanka.  Ty  är  icke  mellan  form  och  ämne 
i  poesien  samma  förhållande  som  mellan  kropp  och  själ? 
Födas  de  ej  på  en  gång,  verka  de  ej  ömsesidig^  på  hvarannan. 
Framgår  ej  idén  om  hvart  poem  färdig  och  fullrustad  lik- 
som Minerva  ur  .Jupiters  hufvud?  Man  försöke  blott  att 
omstöpa  ett  verkeligt  poem  i  en  annan  versform.  Det  måste 
bli  ett  af  två:  —  ett  annat  eller  ett  misslyckadt. 

Gefion  är  ett  berättande  Poem,  och  den  egenthga  Hand- 
lingen  deri   är   Gudinnans   sändande  till   Nordens   odling. 

—    431    — 


BREF 

Att  denna  odling  börjar  med  Norge  såsom  vildast  är  väl  ej 
historiskt  rigtigt,  då  som  bekant  är  Norges  historia,  i  synner- 
het Helgelands,  går  längst  tillbaka  af  all  Nordisk;  men  i 
poetiskt  hänseende  äi  detta  af  föga  vigt.  Betänkhgare  synes 
det  mig  att  Thuler,  som  representerar  Norges  inbyggare, 
först  af  Gefion  skulle  ha  lärt  sig  Eldens  bruk.  Så  vilda  äro 
få  vildar,  att  de  ej  känna  elden;  i  synnerhet  Thuler,  som  redan 
hade  en  hydda,  förstod  att  gå  på  jagt  o.  s.  v.  I  Sverge  åter 
undervisar  Gefion  om  åkerbruket.  På  Seland  gör  hon  det 
samma,  alltså  ingen  ting  nytt.  Planen  synes  mig  härigenom 
sakna  den  rundning  och  fullständighet,  det  inom  sig  sjelf 
slutna  och  fulländade  som  i  arbeten  af  detta  slag  utgöra  en 
hufvudförtjenst.  Skulle  ej  denna  brist  lätt  nog  kunna  af- 
hjelpas?  Nemligen,  ämnet  är  Nordens  bildning  från  Barbari 
till  Stat.  En  sådan  bildning  har  vanligtvis  tre  grader.  Vil- 
dens första  steg  är  vanligen  till  jagt  och  fiske,  derifrån  till 
Boskapsskötsel  och  slutligen  till  åkerbruk  hvarmed  först 
Staten  är  fullbordad.  Om  alltså  Gefion  i  första  Sången  sän- 
des till  Norge  och  lärde  dess  ännu  alldeles  vilda  inbyggare 
hvad  som  är  nödvändigt  för  fiske  och  jagt;  och  hon  i  den 
andra  lärde  Gylfe  boskapsskötsel,  hvarvid  fabeln  om  Gefions 
oxar  lätteligen  kunde  finna  sin  plats;  och  slutligen  i  Tredje 
Sången  på  det  bortförda  Seland  införde  åkerbruket,  och 
dermed  en  fulländad  Statsförfattning  (hvartill  äfven  höra 
försvarsmedel  och  hvarvid  den  lyckligt  inventerade  dikten 
om  Muren  kunde  användas);  —  jag  tror  att  genom  en  sådan 
förändring  planen  skulle  vinna  både  i  consequens,  åskådlighet 
och  bestämd  syftning.  Härigenom  komme  väl  första  sången 
att  sammansmälta  med  den  andra;  men  jag  tror  att  dervid 
mer  vunnes  än  förlorades.  Ty  första  Sången  är  nu  utan 
synnerlig  handhng;  den  är  en  vacker  stillastående  källa, 
ej  som  ämnet  fordrar,  en  framsorlande  ström.  De  många 
beskrifningarna  deri  t.  ex.  den  öfver  Brages  horn,  äro  med 

-     432    — 


1808—1816 

all  sin  förtjenst  likväl  blott  5'ppiga  utvexter,  vackra  hors 
d'oeuvres  som  utan  skada  för  det  hela  åtminstone  kunde 
förkortas. 

Jag  inser  visserligen  att  denna  föreslagna  ändring  i 
planen  äfven  kan  ha  sina  betänkligheter,  hvaribland  i 
synnerhet  den  att  en  sådan  plan  ännu  som  förut  supponerar 
en  märklig  olikhet  i  gradationer  af  odling,  de  Nordiska  folken 
emellan,  hvarför  man  i  sanning  ej  har  någon  historisk  grund 
och  knappast  någon  annan;  men  detta  fel  ligger  i  hufvudidén 
och  kan  ej  utan  dess  totala  förändring  undvikas.  Bibehålles 
åter  plan  och  sångernas  indelning  oförändrad,  så  vågar  jag 
vid  Tredje  Sången  göra  2:e  anmärkningar.  Den  första  rörer 
Gefions  undervisning  i  målnings,  mältnings  och  byggnings- 
konsten.  Jag  tviflar  icke  att  dessa  ämnen,  liksom  andra 
husliga  förrättningar,  äro  i  stånd  af  en  poetisk  behandling. 
De  gamla  och  deras  imitatörer  bland  de  nyare  öfvertyga 
oss  derom.  Men  den  antiqua  poesien  var  också,  just  genom 
denna  detaljerade  fullständighet,  detta  idealiserande  af 
den  yttre,  sinnliga  naturen  (hvilket  man  med  en  schol-term 
kallar  objectivitet)  väsendteligen  skilld  från  vår  moderna, 
som  i  sin  yttersta  rot  är  sentimental,  är  riktad  på  det  inre 
allena,  och  lefver  af  känslor  och  betraktelser,  som  Camele- 
onten  af  vind  och  väder.  Härföre  syns  mig  också  i  fråga 
varande  ställe  ej  rätt  väl  placeradt  och  mindre  harmonie- 
rande med  styckets  öfriga  ton.  Sen  man  dessutom  lärt 
åkerbruket,  så  följer  väl  brygden  såsom  lättfunnen  tillämp- 
ning af  sig  sjelf.  —  Den  andra  anmärkningen  rörer  Gefions 
motif  att  bortföra  Seland,  som  endast  tyckes  vara  en  för- 
argelse öfver  Gylfes  tillämnade  caresser.  Jag  tviflar  först 
och  främst  på  att  en  Gudinna,  om  hon  annars  är  något 
mensklig,  kan  upptaga  dylikt  så  illa;  i  Sturlesons  trovärdiga 
berättelse  om  saken  är  Gefion  ej  på  långt  när  så  grym;  — 
och  för  det  andra  —  hvilket  här  är  hufvudsaken  —  ger  denna 

-    433    - 

28 — 183654.   Tegnér.  Samlade  skrifter.  II. 


BREF 

dikt  utseende  af  tillfällighet  och  slump  åt  detta  hufvudmo- 
ment  i  handlingen,  som  väl  svårligen  står  att  förena  med 
konstens  allmänna  fordringar.  Ty  det  tyckes  följa  att  om 
Gylfe  hade  haft  ett  kallare  Temperament  eller  ett  mindre 
rus,  så  skulle  Seland  ännu  i  dag  ha  legat  i  Uppland.  Sagan 
uppger  som  bekant  helt  andra  anledningar,  och  dess  hän- 
visningar torde  ej  vara  att  förakta. 

Hvad  versificationen  angår  så  har  jag  redan  förut  haft 
äran  yttra  min  tanka  om  Hexametern.  Den  är  i  detta  fall 
en  Romersk  Tunique  på  en  Nordisk  Gudinna.  Helst  önskade 
jag  alltså  om  den  kunde  lemna  rum  för  ett  mera  passande 
rimmadt  versslag,  men  förutser  att  detta  fordrar  en  full- 
komlig omarbetning  af  det  hela,  visserligen  besvärlig,  men 
utan  tvifvel  också  belönande.  Bibehålles  åter  Hexametern 
så  fordrar  den  en  sträng  revision;  ty  sådan  den  nu  förekom- 
mer, är  den  på  många  ställen  felaktig.  En  sådan  revision 
kan  naturhgtvis  endast  af  författarinnan  sjelf  med  framgång 
företas;  och  i  denna  händelse  får  jag  till  studerande  recom- 
mendera  Adlerbeths  företal  till  sin  ^neis,  den  bästa  afhand- 
ling  jag  känner  i  vår  förvirrade  och  obestämda  Metrik. 
Hvad  Regnér  (framför  sina  Metriska  öfversättningar)  och 
Palmblad  (i  Phosphoros)  skrifvit  i  detta  ämne  är  dels  mindre 
användbart,  dels  mindre  fattligt  utan  kännedom  af  forn- 
tidens  metriska   Systemer.   — 

Sluthgen  får  jag  anhålla  att  Fru  Grefvinnan  behagade 
anse  dessa  anmärkningar  endast  för  hvad  de  äro,  flygtigt 
framkastade  underställningar,  individuella  tycken  af  en 
Dilettant.  På  samma  gång  får  jag  äfven  i  synnerhet  be  om 
förlåtelse  för  mitt  allt  för  långa  och  tråkiga  bref.  Vid  oss 
Academici  låder  alltid  pedantismen  mer  eller  mindre;  ej 
en  gång  med  Gud  eller  med  Fruntimmer  kunna  vi  tala  utan 
i  —  eller  åtminstone  efter  —  System. 

Jag  ber  om  min  Comphment  för  Herr  Baron  Albedyhll 

—    434    — 


1808—1816 

och  framhärdar,  oaktadt  all  billig  jalousie  de  metier,  med 
vördnad  och  utmärktaste  högaktning 

Fru  Grefvinnans 
ödmjukaste  Tjenare 
Esaias  Tegnér. 
Lund  d.  15  Julii  1813. 


Till  J.  Adlerbeth.  42. 

Lund  d.  6  Oktober  1813. 
Käraste  Bror  Rolfr  1 

Jag  tackar  dig  för  ditt  bref  och  för  det  uppriktiga  del- 
tagande Du  visat  i  Lindfors  angelägenhet,  som  nu  ändte- 
ligen  fått  sin  Fullmakt.  Vi  skola  en  af  dagarna  göra  som  Ni 
gjorde  på  English  Tavern. 

Hvad  Krigssången  angår,  så  har  jag  redan  sagt  dig,  att 
jag  ej  kan  eller  vill  skrifva  någon,  förr  än  vi  segrat  öfver 
Ryssarne,  eller  fått  Norge.  Den  som  inbillar  sig  att  Europa 
befrias  af  Ryssar  &  Consorter,  eller  att  Gossakernas  framgång 
är  en  fördel  för  Sverge,  har  kanske  rätt,  men  med  mig 
tänker  han  väldigt  olika.  I  hat  till  Barbarerna  är  jag  född 
och  uppfödd,  och  hoppas  äfven  att,  oförvillad  af  moderna 
sofismer,  dö  deruti.  Min  tanka  är  att  den  Nation  som  låter 
uppoffra  sig,  just  derigenom  bevisar  att  hon  är  värd  att 
uppoffras;  att  mången  Generation  ej  kan  bättre  användas 
än  att  fylla  löpgravar  med,  och  att  Verldsandens  stora  re- 
presentanter väl  kunna  gå  under,  utan  att  likväl  det  hvar- 
dagliga,  platta,  den  gamla  ordningen  idislande,  derigenom 
lyfter  sig.   Dock,  i  politik  vilja  vi  ej  disputera. — Af  Iduna 

—    435     — 


BREF 

har  jag  ännu  ingen    ting    sett.    Vi  få  den   väl   med  tiden, 
till  sommaren  om  ej  förr. 

I  dessa  dar  sättes  förslaget  upp  till  DomProstsysslan. 
Jag  tror  ej  att  Wåhlin,  som  endast  är  Extraordinarie  Pro- 
fessor, kan  få  förslaget.  Vi  hoppas  alla  att  han  ej  må  näm- 
nas utom  förslag,  och  att  Excellensen  Engeström  ej  kan 
önska  det.  Mig  är  saken  likgiltig;  men  ingen  af  de  Sö- 
kande är  mindre  meriterad  än  Wåhlin. 

Tack  för  dina  helsningar  med  Crusenstolpe.  Kommer  Du 
nästa  sommar  till  Ramsjöholm  så  kan  Du  väl  göra  en  To  ur 
hit  ner.  Jag  kan  omöjligen  komma  till  Stockholm,  och 
skulle  dock  så  gerna  en  gång  ännu  få  träffa  den  redlige 
Rolf.  Helsa  Ling  att  jag  nu  visserligen  med  allra  första  skall 
skrifva  honom  till.  Helsa  äfven  EGustaf,  Thorgny,  Stark- 
odd  och  de  andra  Bröderna  från  din 

redlige 
Bodvar  Bjarke. 

Min  vördnad  för  din  Far  och  T.  Rosenstein. 

Hvad  synes  dig  om  Parodien  öfver  Svea?  Den  skall 
vara  af  en  KöpmansBokhållare  i  Göteborg  vid  namn  Rå- 
berg. 


43.  Till  J.  Adlerbeth. 

Lund  d.  28  Oktober  1813. 

Många  tacksägelser,  k.  Rolfr,  för  Exemplaret  af  Iduna. 
Din  afhandUng  om  Bjarmaland  är  både  lärd  och  intres- 
sant. Jag  skall  vidare  genomläsa  den  för  att  så  vidt  jag 
förmår,  jemföra  den  med  källorna.  Framställningssättet  är 
enkelt  och  som  jag  tycker  rent  historiskt,  sådant  som  vi 

-     436    — 


1808—1816 

finna  det  i  de  bättre  Sagorna.  Solarliod  har  hög  poetisk 
förtjenst,  men  öfversättningen  hade  väl  på  flere  ställen 
kunnat  vara  ledigare.  Af  Geijers  Poémer  tycker  jag  i  syn- 
nerhet om  Wilhelm  Schwerin  och  Bröderna  Ramsay.  Maj- 
betraktelserna, i  synnerhet  n:r  I  &  IV,  förekomma  mig 
något  uttänjda.  Der  ligger  dock  för  begge  endast  en  enkel 
bild  till  grund,  väl  poetiskt  utmålad,  men  dock  allt  för 
vidlyftigt.  Det  är  en  blomma  som  bor  i  ett  slott.  Krigs- 
sången är  vacker,  dock  snarare  en  ton  ur  flöjten  än  Trum- 
petten.  Hvad  mina  egna  stycken  angår,  så  voro  väl  Noterna 
till  Hedningen  ej  synnerligen  nödvändiga.  Jag  hoppas, 
att  vi  nu  mera  kunna  anse  det  allmännaste  af  Nordiska 
Mythologien,  neml.  namn  och  yttre  former,  för  temmeligen 
allmänt  bekanta.  Versen:  I  häfderna,  höga  minnen  etc. 
måste  vara  förändrad,  ty  nu  har  den  ju  alls  ingen  meter. 
Det  skall  bli  artigt  att  se  hvad  LitteraturTidningen  säger 
om  oss.  Jag  väntar  mig  en  duktig  lexa.  Åtminstone  måtte 
Hammarsköld  vara  mig  gramse,  då  han  i  sina  Studier,  der 
han  talar  om  Iduna,  alldeles  ej  nämner  mig,  men  väl  Afze- 
lius.  Saken  är  mig  naturhgtvis  likgiltig  och  skall  ej  hindra 
mig  att  göra  honom  all  rättvisa.  Med  LitteraturTidningen 
är  jag  i  det  hela  rätt  nöjd,  och  önskar  att  den  måtte  kunna 
fortfara.  — 

Tack  äfven  för  de  9  rdrna.  Jag  ville  gerna  för  nu  och 
framtiden  skänka  dem  till  Sällskapets  Bibliothek,  så  vida 
det  ej  anses  för  ohöfligt.  Var  derför  god  och  låt  mig  veta 
detta.  —  Hvad  nästa  Häfte  angår,  så  har  jag  föga  tid  att 
skrifva  under  Termin;  men  efter  Julen  skall  jag  väl  klåpa 
ihop  något.    Mera  härom  framdeles. 

Förslaget  till  DomProstsysslan  är  nu  uppsatt.  Hylan- 
der,  Lundblad  och  Hagberg  ha  i  nämnd  ordning  förslaget. 
Wåhlin  är  således  utesluten,  efter  min  tanka  med  fullkom- 
ligt skäl  då  han  ej  är  annat  än  Adjunct.    Han    lär  klaga 

—    437    - 


BREF 

emedlertid.  Det  skulle  vara  förargeligt  om  han  vunne. 
Han  är  en  platt  Historiker  och  f örmodl.  ännu  sämre  Theo- 
log. 

Af  Sjöborg  är  ingen  ting  att  vänta  hvarken  för  Iduna 
el.  något  annat.  Han  är  till  kropp  och  själ  enerverad  och 
ständigt  sjuk.  Det  är  skada  på  ett  godt  hufvud,  ett  verkeligt 
genie  i  sina  välmaktsdagar. 

Helsa  Ling  tusendfaldt.  När  jag  fått  läsa  hans  Gym- 
nastiska förslag,  skall  jag  skrifva  honom  till  ett  långt  bref. 
Helsa  emedlertid  honom  och  hans  Fru,  Erik  Gustaf,  Thor- 
gny,  Lewin  samt  andra  af  de  äkta  FörbundsBröderna,  och 
ursäkta  det  vanliga  slarfvet  hos 

Din  Vän 
T—r. 

Förmäl  min  vördnad  för  din  Far  och  Rosenstein. 


44.  Till  J.  Adlerbeth. 

Lund  d.  3  Mars  1814. 

Min  redelige  Rolfl  Du  kan  ha  skäl  att  vara  missnöjd 
med  min  långa  tystnad;  men  den  har  dock  visserligen  ej 
haft  någon  sådan  anledning,  som  du  tyckes  förmoda.  Hvad 
orsak  skulle  jag  äga  att  vara  missnöjd  med  dig?  Jag  hoppas, 
att  vi  för  lifstiden  äro  vänner  och  tro  med  oryggelig  styrka 
på  hvarandras  ärlighet.  Icke  heller  har  jag  företagit  mig 
att  efter  förmåga  understödja  Iduna,  för  att  nu,  af  en  blott 
nyck,  upphöra  dermed.  Hvad  jag  en  gång  sagt  håller  jag 
gerna,  så  länge  det  är  mig  möjligt.  Hvad  som  ligger  till 
grund  för  Iduna  är  stort  och  ädelt;  och  jag  hoppas  ingen 

—    438    - 


1808—1816 

skall  förebrå  mig,  att  jag  för  något  sådant  fattat  ett  blott 
flyktigt  intresse.  Om  också  dess  former  kunna  eller  böra 
förändras  —  och  jag  skall  ärligt  säga  min  tanka,  i  fall  det 
inträffar  —  så  återstår  likväl  alltid  grundidén,  fast  och  oför- 
änderlig. Iduna  föryngrade  Gudarna;  den  tid  kan  komma, 
då  hon  äfven  bör  föryngra  sig  sjelf  och  framgå  under  en 
annan  gestalt.   Men  ännu  är  ej  tid  att  tänka  derpå. 

Jag  skickar  dig  här  ett  poem  för  5:te  Häftet.  Det  var 
egentel.  skrifvet  för  Iduna;  men  då  här  varit  så  stora  hög- 
tidligheter för  freden  och  jag  af  Consistorium  Acad.  anmo- 
dades att  skrifva  något  deröfver,  så  lät  jag  här  trycka  Nore. 
Den  utdelades  endast  till  Academistaten  och  kommer  ej 
i  någon  Bokhandel.  Således  kan  den  gerna  tryckas  som 
obekant  i  Iduna,  så  vida  nemligen  du  och  öfrige  vederbö- 
rande anse  den  värdig  ett  rum  deri,  hvaröfver  jag  afsäger 
mig  all  domsrätt.  I  händelse  den  införes  så  torde  du  vara 
god  rätta  ett  tryckfel  på  sista  sidan,  neml.  lungt  för  lugnt. 
Äfven  behöfver  den  ingen  annan  Titel  än  simpelt  Nore,  och 
min  vanliga  signatur  i  slutet.  Några,  men  helt  korta  noter, 
t.  ex.  att  Odens  öga  är  solen,  Freyas  tårar  guld,  Gefions, 
Herthas  ö.  Seland,  om  Starkotters  tre  par  armar  o.  s.  v., 
kunde  du  äfven  tillägga,  i  fall  du  tror  det  behöfvas.  Att 
jag  ingen  ting  nämnt  om  senare  tiders  politiska  händelser, 
det  har  skett  af  den  anledning  att  jag  tror,  att  man  ej  bör 
påminna  ett  ädelt  folk  att  det  blifvit  eröfradt  el.  såldt. 
Kronprinsen  har  jag  ej  heller  nämnt,  af  skäl  som  Du  bör 
gissa.  —  Men  nog  härom. 

Att  jag  för  denna  gång  skickar  så  litet,  dertill  måste  jag 
nu  säga  dig  orsaken.  Jag  har  haft  den  ledsammaste  jul  och 
ferier  man  nånsin  kan  tänka  sig.  Min  Hustru  och  alla  mina 
barn  ha  legat  i  messling.  Min  ena  flicka  har  hållit  på  att 
bli  blind  och  är  ännu  ej  på  långt  när  utom  fara.  Lägg  härtill 
husliga  bekymmer  af  oeconomiska  skäl,  då  här  är  en  fuUkom- 

—    439    — 


BK  EF 

lig  penningbrist,  jag  ej  kan  sälja  min  säd  (det  enda  hvaraf 
jag  skall  lefva)  och  dessutom  genom  min  nya  gårdliandel 
är  invecklad  i  vidlyftiga  affärer.  Jag  hoppas  derför  att  du 
och  öfrige  FörbundsBröder  ursäkta  att  jag  denna  gång  är 
fattig  för  Iduna  som  för  mig  sjelf.  Låt  emedlertid  ej  tryck- 
ningen uppskjutas.  Om  jag  kan  så  skall  jag  väl  skicka  några 
andra  småsaker,  men  derpå  är  ej  värdt  att  vänta,  ty  jag 
kan  ingen  ting  lofva  med  säkerhet.  I  alla  fall  kunna  de 
komma  i  ett  annat  häfte. 

Nå  hvad  vet  man  i  Sthlm  om  Norge?  Här  kringflyga 
tusendtals  motsägande  rykten  derom.  Jag  tror  dock  ej 
att  Norrmännen  kunna  åsyfta  något  annat  med  sina  hotelser 
än  att  få  föreskrifva  föreningens  vilkor.  Öfvertygad  är  jag 
också  att  Sverges  makt,  åtminstone  för  denna  generation, 
ej  ökas  derigenom.  Men  händelsen  är  i  alla  fall  herrlig. 
Man  sår  icke  för  våren  utan  för  hösten.  .  .  , 

Kan  du  göra  något  för  Stenström  som  söker  Wernamo 
så  gör.  Det  är  en  ärans  man.  Ling  talar  väl  vidare  med  dig 
härom.  Helsa  honom  att  jag  skref  senast  och  att  han  väl 
kunde  höra  af  sig.  Med  hans  förändringar  i  första  sången 
—  det  enda  jag  sett  —  är  jag  ganska  nöjd.  Hans  lofsång 
öfver  Gylfe  är  dock  nu  mera  ett  verkeligt  mästerstycke.  • — 
Helsa  Bosi  att  jag  skall  skrifva  honom  till,  så  snart  Enge- 
ström,  som  väntas  i  dessa  dar,  kommer  åter. 

För  öfrigt  helsar  du  alla  Bröderna  och  andra  vänner 
och  gynnare  som  ännu  ej  alldeles  glömt  mig.  Skrif  mig 
också  till  så  snart  du  kan  och  räkna  ej  för  noga  med  din 

redlige  Bror 
Tegnér. 


440    — 


1808—1816 

Till  B.  Myhrman.  45. 

Lund  d.  13  Mars  1814. 


K.  Bror! 


Du  gissar  mitt  ärende  så  snart  du  ser  ett  bref  från  mig, 
hvilket  annars  ej  —  jag  vet  ej  genom  hvilkens  skuld  —  hör 
till  dagens  nyheter.  Jag  hade  fullt  och  fast  föresatt  mig  att 
aldrig  påminna  dig  om  vår  lilla  liquid;  ty  jag  vet  att  tiderna 
äro  svåra,  och  hvad  som  är  ännu  värre,  jag  vet  det  af  egen 
erfarenhet.  Jag  är  efter  vanligheten  i  klena  omständigheter, 
och  den  säd  jag  kunde  afyttra  vill  ingen  köpa,  i  synnerhet 
nu  sedan  de  Norrska  Speculationerna  tyckas  vilja  miss- 
lyckas både  för  Regering  och  köpmän.  Genom  min  gård- 
handel och  mitt  depensifva  hushåll  har  jag  också  många 
stora  utgifter.  Du  kan  vara  öfvertygad  att  jag  ej  velat 
besvära  dig  så  länge  ännu  någon  annan  utväg  var  möjlig. 
I  forna  dar  hade  kanske  förhållandet  varit  tvertom,  men 
derom  vilja  vi  ej  tala.  Låt  mig  derföre  veta  om  Du  i  slutet 
af  Maj  eller  sednast  i  början  af  Juni  kan  skicka  mig  min 
andel  af  arrendet.  Jag  har  den  10  Juni  en  utbetalning,  som 
icke  kan  uppskjutas  och  måste  derföre  vara  omtänkt  att  på 
alla  sätt  skaffa  pengar. 

Jag  tackar  dig  på  det  högsta  för  din  godhet  mot  lilla 
Göthilda,  den  jag  hoppas  få  ned  i  sommar,  ehuru  jag  sjelf 
visserligen  ej  kan  komma  till  Wermland.  Här  i  huset  är 
tillståndet  efter  vanligheten  sjukligt  och  Emma  som  legat 
allt  sen  jul  är  nu  sämre  än  förr,  och  får  förmodeligen  frossan. 

Nå,  hvad  synes  om  vår  skarpsinniga  politik  och  dess 
lysande  resultater?  Här  ha  vi  emedlertid  firat  Freden  med 
pomp  och  ståt,  och,  som  jag  fruktar,  ätit  opp  Norge  innan 

—    441     - 


BREF 

vi  ha  fått  det.  Vi  hade  äfven  lUumination  ochTransparenter, 
dumma  och  lögnaktiga  som  trots  någon  Bulletin,  Jag  ville 
ej  vara  sämre  än  de  andra  och  hade  äfven  min  som  här  följer 
in  effigie.  Ett  poem  af  mig,  men  som  lyckligtvis  stadnar 
vid  Carl  August,  medföljer  äfven.  Ty  när  man  vill  vara  höflig 
mot  höga  vederbörande,  så  tiger  man.  —  Här  gå  för  öfrigt 
allehanda  rykten  om  kriget  och  Napoleon.  En  ganska  offi- 
ciell berättelse  försäkrade  här  om  dagen  att  han  var  af  skjuten 
tvers  på,  af  en  kanonkula;  men  sednare  underrättelser  vilja 
påstå  att  han  åter  växt  tillhopa. 

Helsa  tusendfaldt  till  min  Svärmor  och  hlla  Thilda. 

Din 
Bror  och  Svåger 
Tegnér. 

Fast  vi  intet  correspondera,  emottager  Du  väl  en  egen- 
händig  helsning  från  Din  ömma  Syster 

Anna. 


46.  Till  J.  Adlerbeth. 

Lund  d.  5  Maj  1814. 

Min  k.  Bror!  Examina,  Tentamina,  Disputationer  och 
annan  förberedande  uselhet  till  en  annan  uselhet.  Promo- 
tion kallad,  hafva  upptagit  och  upptaga  ännu  min  tid,  så 
att  jag  ej  förr  haft  tillfälle  att  tacka  dig  för  ditt  Bref.  Det 
gläder  mig  att  Nore  åtminstone  ej  af  alla  ogillas.  Ett  bref 
från  Franzén  härom  har  äfven  gifvit  mig  samma  tillfreds- 
ställelse. Hans  och  Geijers  och  ditt  omdöme  uppväga,  som 
jag  hoppas,  sjelfva  Hammarskölds  &  Consorters,  samt  öfriga 

—    442    — 


1808—1816 

ignobile  vulgus.  Jag  gör  visserligen  dermed  ej  pretension 
på  någon  stor  poetisk  förtjenst,  men  ville  blott,  om  möjligt, 
motväga  den  tankan  att  jag,  som  Poet,  skulle  vara  ursinnig 
derför  att  jag  vill  ha  min  egen  ton  och  föraktar  så  väl  det 
tyska  som  det  franska  aperiet  af  själ  och  hjerta.  Hvad  din 
anmärkning  angående  »Fragment»  vidkommer,  så  erkänner 
jag  gerna  dess  riktighet.  Ehuru  ordet  »hälft»  ej  passar  der- 
emot  fullkomligt,  så  må  du  dock  gerna  förändra  versen 
sålunda:  »för  hvarje  hälft  är  stunden  etc.»  Anmärkningen 
deremot  emot  Titeln  synes  mig  både  riktig  och  oriktig,  allt 
som  man  tar  det.  Det  är  väl  sant  att  Nore  egentel.  innehåller 
ett  tal  af  Svea  till  Nore;  men  den  sednare  är  likväl  ämnet 
och  det  andra  måtte  väl  förstås  af  sig  sjelf.  I  annat  fall 
borde  Svea  ha  hetat:  Till  Svea,  Vikingen:  Målning  af  Vi- 
kingens lif  o.  s.  v.  Härtill  kommer  äfven  att  stycket,  publi- 
ceradt  vid  en  academisk  högtidlighet,  bhfvit  bekant  under 
detta  namn,  och  det  skulle  se  underligt  ut  om  man  sedermera 
ändrade  det.  Jag  tror  alltså,  att  vi  göra  bäst  att  häri  låta 
bero  vid  det  gamla.  Noter  torde  också  vara  onödiga,  när 
man  rätt  besinnar  saken.  Ty  det  kan  dock  aldrig  vara  Poe- 
tens skyldighet,  utan  Scholmästarens,  att  undervisa  dem 
som  ingen  ting  veta.  Hvarför  jag  ej  nämnt  Prinsen,  är  för 
vidlyftigt  att  nu  omtala.  Jag  hoppas,  att  sista  politiska 
händelser  gifvit  dig  goda  upplysningar.  Tror  du  verkeligen, 
att  de  förnuftigare  kunna  hädanefter  tro  på  Europas  åter- 
ställda jemvigt,  kunna  glada  sig  öfver  den  absoluta  usel- 
hetens  seger  öfver  kraften  och  Geniet,  eller  att  tidens  hvälf- 
ningar  icke  snart  med  hela  sin  styggelse  skola  drabba  oss 
och  våra  söner,  åtminstone  oss  Svenskar;  —  så  har  jag  verke- 
ligen ingen  ting  att  säga  dig.  Men  härom  få  vi  framdeles 
disputera,  sedan  det  nemligen,  som  nu  mera,  är  för  sent. 

Var  god  och  låt  mig  veta  huruvida  den  Profession  i 
Greifswald  (jag  tror  det  är  den  physiska)  som  sökes  af  Adj. 

~    443    — 


BREF 

Kullberg  härstädes,  ännu  är  bortgifven.  Han  har  första 
rummet  och  de  fleste  meriterna.  Men  kanske  sysslan  ej 
mera  kommer  att  bortgifvas  af  Svenska  Regeringen.  Härom 
äfven  som  om  Kullbergs  apparancer  hoppas  jag  af  din  vän- 
skap att  du  med  möjligaste  första  underrättar  mig.  Får  jag 
framdeles  lof  att  till  dig  öf  versända  Stenströms  ansökan  till 
Arrie  och  Hököping  regala  Pastoral?  Af  Ling  får  du  när- 
mare underrättelser  om  mannen,  den  jag  på  förhand  recom- 
menderar  i  din  åtanka.  Han  kommer  kanske  till  Stockholm 
i  sommar. 

Tillståndet  i  mitt  hus  är  sjukligt  och  dåhgt  efter  vanlig- 
heten. Jag  har  många  bekymmer,  men  också  Gudilof  vana 
att  fördraga  dem.  Helsa  Ling,  Geijer,  Lewin,  Uggla  och  öfriga 
Bröder,  samt  fru  Geijer  (som  jag  ej  kännei)  från  hennes  och 
min  härvarande  Cousin  Lena  Lisa  Lagerlöf.  Förmäl  dess- 
utom min  vördnad  för  din  Far  och  Rosenstein  och  för- 
glöm  ej 

din  redlige  Vän 
T—. 


47.  Till  A.  M.  Tegnér,  född  Seidelius. 

Lund  d.  20  Mars  1815. 

Min  huldaste  Mor  1 
Jag  tackar  Mamma  på  det  högsta  för  sitt  bref  och  gläder 
mig  af  hjertat  att  deraf  finna  Mammas  ståndaktighet  i 
vår  olycka.  Det  finnes  också  i  sanning  ingen  ting  förnufti- 
gare än  att  i  dylika  fall  underkasta  sig  Försynens  obegrip- 
liga vilja;  men  dock  fordras  ett  starkt  sinne  att  kunna  göra 
det  utan  knöt. 

—    444    — 


1808—1816 

Hvad  försäljandet  af  Ingerirud  angår,  så  vet  jag  icke  hvad 
jag  skall  säga  derom.  Visserligen  kunde  Egendomen  genom 
arrende  försämras,  och  om  någon  af  slägten  skulle  bibehålla 
den,  så  blefve  det  en  dryg  lösen,  i  synnerhet  då  de  omyndige 
alla  äro  i  så  tryckande  behof  att  de  ej  utan  sin  skada  kunna 
lemna  några  goda  villkor.  Men  på  andra  sidan  så  tyckes 
för  närvarande  tidpunkten  till  egendomsförsäljning  ej  vara 
inne.  Man  tror  allmänt  att  vid  nuvarande  Riksdag  någon 
betydlig  förändring  förestår  i  vårt  ruinerade  penningsystem; 
och  tills  detta  blifvit  afgjordt  är  väl  bättre  att  ha  jorden,  som 
ändå  föder  oss  alla,  än  en  penningsumma  hvars  värde  med 
hvar  dag  förändras.  Jag  tror  derföre  att  det  bUr  bäst  att 
åtminstone  vänta  till  dess  Riksdagen  är  förbi  och  vi  med 
säkerhet  känna  resultatet  af  Ständernas  visa  öfverläggningar. 
Efter  allt  utseende  kommer  valeuren  af  våra  pengar  att 
nedsättas,  och  man  skulle  då  på  en  för-tidig  handel  kunna 
förlora  betydligt.  Egendomens  värde  kan  jag  ej  afgöra  då 
jag  ej  känner  priserna  deruppe;  10  ä  12,000  rdr  tyckes  annars 
vara  en  vacker  summa.  Då  jag  kommer  opp  i  sommar  få 
vi  väl  samtlige  lägga  våra  hufvuden  hop,  och  söka  att  fatta 
det  lämpligaste  och  fördelaktigaste  beslut. 

Jag  hoppas  att  erhålla  permission,  så  att  jag  efter  Pingst 
kan  resa  härifrån  tiUika  med  min  Svärmor,  då  jag  vid  slutet 
af  Maj  kunde  vara  på  Silbodahl,  dit  jag  först  vill  ställa  min 
kosa.  Ty  att  först  resa  till  Näset  och  sedan  till  Silbodahl 
blir  för  mig  som  i  alla  fall  måste  åt  Carlstad  och  Philipstad, 
en  stor  krok.  Bäst  vore  derföre  om  Mamma  vid  denna  tiden 
kunde  vara  hos  Liden,  då  vi  sedermera  derifrån  alla  kunde 
följas  åt  till  Näset.  Vid  nerresan  hoppas  jag  i  alla  fall  komma 
samma  väg  tillbaka.  Men  skulle  min  ansökan  om  permission 
afslås  hos  kungen,  så  kan  jag  ej  komma  härifrån  förr  än 
vid  Midsommar.  Härom  skall  jag  i  alla  fall  i  tide  underrätta. 
Af  Barnen  kan  jag  ej   medtaga  någon,  utan  hoppas  jag 

—    445    — 


BREF 

Lena  Lisa  är  så  god  under  min  frånvaro  och  blir  dem  i 
Mors  ställe. 

Sädespriserna  äro  här  oerhördt  låga.  Man  ger  för  Rågen 
blott  9,  för  Kornet  6,  och  för  Hafren  3  rdr  rgs.  Det  är  ej  lätt 
att  slå  sig  igenom  i  dylika  tider.  Också  hör  man  ej  annat  än 
concourser  och  olyckor. 

Anna  och  Barnen  må  väl  och  be  helsa  hjerteligast. 
Äfven  min  Svärmor,  som  dock  längtar  tillbaka  till  Werm- 
land.  Mina  rentepengar  10  rdr  banco  följa  härjemte.  Jag 
menar  att  det  var  vid  denna  tiden  jag  förr  plägade  skicka 
dem. 

Från  Carlstad  väntar  jag  med  första  underrättelse  om 
Bouppteckningen. 

Helsa  tusenfaldt  alla  slägtingar  och  vänner  i  hemorten 
äfven  A.  L.  Whålstedt,  i  fall  hon  som  jag  hoppas  nu  är  på 
Ingerirud,  från 

Mammas 

lydigste  Son 

Es.  Tegnér. 

P.  S.  I  händelse  Gubben  Ifvarsson  skulle  dö  snart,  och 
Morbror  Bengt  ej  kan  få  förslaget,  så  har  jag  börjat  speculera 
på  Kila.  Om  de^,  som  jag  vill  minnas,  är  i  första  class  kan 
ej  förslaget  nekas  mig,  och  Bönderna  torde  då  äfven  för 
Slägtskapen  bli  mig  gynsamma.  Men  jag  fruktar  att  Pasto- 
ratet ej  är  så  stort  att  jag  der  kap  lefva  för  alltid;  ty  när  man 
en  gång  kommer  på  landet,  så  måste  man  bereda  sig  på  att 
lefva  och  dö  der.  — 


446 


1808—1816 

48.  Till  J.  F.  Lundblad. 

Ramen  d.  6  Augusti  1815. 
Käraste  Bror  Fredrik. 

Tack  för  all  redlig  vänskap  och  godhet  som  du  mig  visat, 
och  äfven  för  ditt  sednaste  bref  från  Helsingborg.  Att  jag 
icke  efter  löfte  skref  dig  till  och  öfversände  det  andra,  det 
kom  sig  deraf  att  jag  från  Lund  blef  underrättad  att  affären 
var  slutad  —  till  din  fördel.  Detta  sednare  är  min  verkeliga 
tanka.  C —  kan  vara  en  Ityggelig  flicka;  men  det  är  med 
Hustrur  som  med  stulna  pengar:  man  har  dem  aldrig  utan 
oro.  Du  är  dessutom  ännu  allt  för  ung  att  tänka  på  gifter- 
mål. Äktenskapet  är  ett  så  vigtigt  steg  att  man  bör  besinna 
sig  derpå,  om  icke  så  länge  man  lefver,  åtminstone  tills  man 
stadgat  sin  lycka  och  sjelfbestånd. 

Till  Stockholm  kommer  jag  icke  denna  gång  ehuru  roligt 
det  hade  kunnat  vara  för  mig.  Jag  hoppas  att  träffa  Excell. 
Engeström  i  Carlstad,  då  jag  förmodar  att  han  är  Konungen 
följaktig  till  Norge.  Jag  ville  gerna  tacka  honom  för  Eber- 
steins  befordran.  Han  visade  mig  den  artigheten  att  in- 
fordra mitt  råd  i  saken  —  nemligen  för  att  icke  följa  det. 
Detta  och  mycket  annat  ha  bestämt  mig  att  öfvergifva 
Academien,  så  snart  jag  kan  få  ett  drägeligt  Pastorat.  Jag 
ber  dig  derför  på  det  högsta  att  låta  mig  veta  så  snart  något 
större  Pastorat  blir  ledigt,  som  är  regalt;  ty  jag  har  föresatt 
mig  att  söka  oupphörligt. 

I  Politiken  är  nu  ej  värdt  att  tala  el.  skrifva.  Det  stora 
Sorgespelet  i  Söder,  uppfördt  af  Harlequiner,  under  det 
Dumheten  på  parterren  klappar  händerna,  det  är  mig  en 
styggelse  hvarifrån  både  jag  och  hvar  redlig  man  måste 

—    447    — 


BREF 

med  afsky  vända  bort  sina  ögon.  O!  vårt  olyckliga  Fäder- 
nesland! 

Vid  slutet  af  månaden  hoppas  jag  åter  vara  i  Skåne.  Jag 
har  nästan  hela  sommaren  varit  krasslig,  förmodligen  af 
en  förkylning  som  jag  ådrog  mig  på  sjöarna  i  Norge. 

Min  Svärmor  och  Hustru  be  helsa  dig.   Glöm  ej  bort  din 

oföränderlige  Vän 
T—. 


49.  Till    N.    VON    ROSENSTEIN. 

Välborne  Herr  Landshöfding,  Statssecreterare  och  Com- 
mendeur  af  Kongl.  NordstjerneOrdenl 

Såsom  sökande  till  Fellingsbro  Pastorat  i  Westerås  Stift 
vågar  jag  härmedelst  på  förhand  recommendera  mig  i 
Herr  Landshöfdingens  gynnande  åtanka.  De  utmärkta 
prof  af  ynnest  som  Herr  Landshöfdingen  vid  flere  tillfällen 
behagat  visa  mig  hoppas  jag  skola  tillvinna  mig  ursäkt  för 
denna  tilltagsenhet.  Mina  löningsvillkor  vid  Lunds  Academie 
äro  för  närvarande  sådana  att  jag  omöjligen  med  hustru 
och  barn  kan  äga  nödtorftig  bergning;  och  mitt  hopp  för 
framtiden  deladt  af  8  lönlösa  Professorer  inom  samma  verk 
är  en  osäker  och  vidtutseende  Lönexpectans.  Af  det  medel- 
måttiga PrebendePastorat  som  jag  innehar  afgå  årligen 
^3  af  inkomsterna  till  AcademiCassan,  Vederlag  och  Com- 
minister.  Att  dessutom  på  en  gång  vara  Pastor  och  Acade- 
micus  öfverstiger  vida  mina  krafter,  och  har  för  mig  åtmin- 
stone, den  obehagliga  följden  att  jag  ej  riktigt  är  någotdera. 
Den  academiska  banan  har  äfven,  helst  i  våra  tider,  mera 
Törnen  än  Lagrar.    Det  är  dessutom  obehagligt  att  genom 

—    448    — 


1808—1816 

ett  så  långt  afstånd  vara  skild  från  sin  hemort,  från  vänner 
och  slägtingar.  Allt  detta  har  deciderat  mig  att  söka  mig 
från  Academien  och  i  en  ringare  krets  finna  bröd  och  lugn. 
Jag  vet  att  jag,  äfven  som  prest,  endast  kan  räkna  obetydliga 
meriter.  Men  det  är  naturligt  att  man  i  en  belägenhet, 
som  min,  försöker  allt.  Fellingsbro  Pastorat  känner  jag  i 
öfrigt  icke;  men  dess  belägenhet  midtemellan  Stockholm 
och  Wermeland,  är  för  mig  i  många  afseenden  interessant. 
Mina  blif vande  medsökande  kan  jag  ännu  icke  känna,  och 
således  blott  i  allmänhet  recommendera  mig  bland  mängden 
med  det  glada  hopp  att  Herr  Landshöfdingen  för  mig  icke 
ännu  förgätit  sin  f ordna  godhet. 

Skulle  Herr  Landshöfdingen  behaga  att  hedra  mig  med 
några  ord  till  svar,  så  är  min  adress  på  Lund,  dit  jag  nu  reser. 

Professor  Franzén,  hos  hvilken  jag  vistats  några  dagar, 
ber  om  sin  vördnad. 

Framhärdar  med  djup  vördnad  och  tacksamhet 

Välborne  Herr  Landshöfdingen  och  Commendeurens 

ödmjukaste  tjenare 
Esaias  Tegnér. 
Kumla  d.  28  Aug.  1815. 


Till  L.  v.  Engeström.  50. 

[Titel.] 

För  det  Bref,  hvarmed  Eders  Excellence  behagat  hedra 
mig,  och  de  gynnande  tänkesätt  Ers  Excellence  deri  be- 
hagat yttra,  får  jag  aflägga  min  vördsammaste  och  öd- 
mjukaste tacksägelse.  Det  skulle  för  mig  vara  en  stor 
tillfridsställelse  om  jag  i  någon  mån  kunnat  bidraga  till 

—    449    — 

29—183054.    Tegnér,  Samlade  skrifter.   iT. 


BREF 

A-cademiens  nytta  och  anseende;  men  i  denna  händelse  sy- 
nes det  mig  hårdt,  om  just  denna  omständighet,  som  borde 
tala  till  min  förmån,  skulle  bli  ett  skäl  emot  min  befordran. 
Jag  kan  omöjligen  vara  nog  egenkär  för  att  anse  mig  på 
något  sätt  omistelig  för  Academien.  Om  jag  kan  göra  an- 
språk på  någon  förtjenst,  så  är  det  sannerligen  i  en  helt 
annan  krets  än  den  academiska.  Det  är  min  fullkomhga 
och  oskrymtade  öfvertygelse  att  här  i  Lund  finnas  flere 
hvilka  äfven  så  väl  som  jag,  och  bättre,  kunna  förestå  den 
mig  nådigst  anförtrodde  Profession.  Hvad  litterair  verk- 
samhet angår,  så  tror  jag  med  tillförsigt  att,  i  hvad  som 
ligger  inom  min  sfer,  jag  skulle  kunna  göra  mera  som  Prest 
på  landet  än  som  Academicus.  Jag  hoppas  derföre,  att  Ers 
Excellens  nådigst  ursäktar  att  jag  ingalunda  kan  af  stå 
från  min  föresats  att  söka  Fellingsbro,  utan  tvertom  å  nyo, 
på  det  ifrigaste  och  ömmaste,  anhåller  om  Eders  Excellences 
gynnande  förord  dervid.  Jag  erkänner,  med  djupaste  tack- 
samhet, hvad  Eders  Excellence  redan  för  mig  behagat  göra. 
Jag  är  också  öfvertygad  att  min  befordran  vid  detta  till- 
fälle ensamt  beror  på  Ers  Excellence.  Skulle  Ers  Excellence 
vilja  lemna  sitt  verk  ofulländadt,  och  undandraga  sig  att 
genom  ett  ord  hos  Konungen  sätta  en  man,  den  Ers  Excel- 
lence tilltror  någon  förmåga,  i  tillfälle  att  utöfva  den,  fri 
från  näringsomsorger  och  tryckande  bekymmer?  Under 
behof  och  nöd  förvissna  alla  högre  anlag,  äfven  hos  den 
bästa.  Det  är  utan  tvifvel  godt  att  förtjente  männer  fästas 
vid  Academierna;  men  om  tillfälliga  omständigheter  ej  till- 
låta dem  att  der  finna  sin  bergning,  så  är  det  äfven  godt 
om  de,  som  gagnande  vexter,  omsättas  i  en  jordmån  som  kan 
nära  dem,  och  der  deras  frukter,  under  en  längre  sommar, 
en  mera  värmande  sol,  böra  bli  rikare.  De,  äfvensom  all- 
mänheten, minnas  ändå  alltid  den  plantschola  hvarifrån  de 
utgått,  och  glömma  ej  heller  den  välgörande  hand,  som 

—    450    — 


1808—1816 

vårdat  deras  början  och  sörjt  för  deras  fortkomst  på  det 
sätt  som  varit  henne  möjligt. 

Nådigste  Herre!  Min  och  min  familjs  välfärd  beror  nu, 
som  förr,  endast  på  Ers  Excellences  ynnest.  Det  gagnar  ej 
Academien  att  mitt  namn  står  qvar  på  LectionsCatalogen; 
men  jag  vågar  tro  att  det  i  någon  mån  kunde  gagna  littera- 
turen och  Eders  Excellences  ära  om  jag,  på  hvad  ställe  som 
helst  en  pupill  af  Eders  Excellences  ädelmod,  kunde,  fri  för 
tryckande  bekymmer,  följa  min  böjelse  och  arbeta  för  hvad 
jag  anser  vara  rätt  i  konst  och  vettenskap.  Det  är  en  stor 
olycka  i  dessa  förbistringens  och  det  litteraira  vanvettets 
tider,  att  de  som  med  kraft  och  allvar  skulle  kunna  sätta 
sig  deremot,  måste  åt  Staten  och  enskilta  omsorger  upp- 
offra sin  bästa  tid  och  förmåga.  Jag  hörer  väl  icke  egent- 
ligen till  de  förstnämnde,  men  så  mycket  mera  till  de  sed- 
nare.  Det  skulle  vara  mig  högst  obehagligt  om  nöden 
tvingade  mig  att,  för  dagligt  bröd,  söka  ett  consistorielt 
Pastorat  i  mitt  eget  stift,  och  följakteligen  ha  någon  annan 
än  Ers  Excellence  att  tacka  för  min  bergning.  — 
Framhärdar  med  djupaste  vördnad 

Ers  Excellences 
allerödmjukaste 
tjenare 
Esaias  Tegnér. 
Lund  d.  1  October  1815. 


Till  J.  Adlerbeth.  51. 

Lund  d.  16  October  1815. 

Kste  Brorl  Många  tacksägelser  för  ditt  bref  och  de  under- 
rättelser du  meddelat  mig.   Jag  har  i  anledning  deraf  skrif- 

-    451    — 


BREF 

vit  till  Wetterstedt,  och  Blom,  gn  h vilken  jag  hoppas  kunna 
vinna  Excell.  Flemings  förord.  Som  alldeles  obekant  kunde 
jag  ej  directe  adressera  mig  till  den  sednare.  Äfven  har  jag 
i  saken  skrifvit  till  ÄrkeBiskopen,  ehuru  jag  förmodar  att 
hans  inflytande  ej  är  så  synnerligt.  Alen  till  Ecxell.  Rosen- 
blad har  jag  ingen  canal.  Hans  härvarande  slägtingar  vill 
jag  ogerna  anlita.  Månne  ej  Landshöfd.  Rosenstein  ville 
tala  till  honom  härom.  Du  kunde  vid  tillfälle  alltid  få  fram 
den  saken  för  Gubben.  Flere  Ledamöter  finnas  äfven  i 
StatsRådet  till  hvilka  jag  ej  kan  skrifva,  såsom  Cederström, 
Mörner,  och  Gud  vet  hvad  de  alla  heta;  men  jag  förmodar 
att  de  ej  lägga  sig  synnerligen  i  dylika  befordringar.  Tror 
du  emedlertid  att  det  kunde  vara  af  någon  verkan  att 
skrifva  framdeles  antingen  till  dem  eller  någon  annan,  så 
var  god  och  låt  mig  veta  det.  Så  litet  hopp  jag  än  gör  mig, 
vill  jag  dock  icke  gerna  veta  mig  ha  försummat  något  å 
min  sida.  I  hufvudsaken  förlitar  jag  mig  på  din  redliga 
vänskap,  öfvertygad  att  du  uträttar  hvad  som  är  möjligt. 

FältmätningsOfficerarna  ha  varit  här  inne  några  dagar 
då  jag  lärde  känna  Tersner,  som  syntes  mig  vara  en  bra 
karl.  Men  kronan  af  dem  alla  är  dock  E.  A.  Kjellin,  med 
hvilken  vi  drucko  rätt  Göthiskt  tillsammans.  Han  reste 
nu  till  Wermland,  och  kommer  till  Er  vid  Jul.  Det  är  en 
förtreffelig  pojke  .  .  . 

Från  E.  G.  Geijer  har  jag  haft  bref;  men  om  våra  olika 
tänkesätt  i  hvarjehanda  är  naturligtvis  ej  fråga.  I  sig  sjelf 
tjente  det  också  till  ingen  ting;  ty  ingendera  af  oss  lär  kunna 
göra  anspråk  på  att  omvända  den  andra.  Hos  en  man  som 
Geijer  respecterar  jag  allt  äfven  hvad  jag  efter  min  öfver- 
tygelse  måste  anse  som  orätt,  ja,  skadligt.  Det  kommer 
dessutom  ingalunda  an  på  ett  visst  System,  utan  på  den  kraft, 
hvarmed  man  fattar  det,  och  sättet,  hvarpå  man  i  Vetenskap 
el.  konst  framställer  det.  Geijer  är  som  Författare  en  eminent 

—    452    — 


1808—1816 

mska,  trodde  han  också  på  Swedenborg  eller  Cabbala. 
Men  det  olyckliga  ligger  deruti,  att  de  andra  vilja  skyla  sin 
nakethet  under  hans  iikonlöf,  och  åberopa  auktoriteter  som 
ej  äro  gjorda  för  dem.  Om  du  kände  den  studerande  och 
skrifvande  allmogen  både  här  och  i  Upsala  så  skulle  du 
mindre  förundra  dig  öfver  mina  tänkesätt.  —  Dock  —  livad 
som  är  godt  i  begges  våra  åsigter  och  företag,  det  fiska 
nog  minnets  Svanor  opp  ur  Tidens  grumliga  flod;  det 
andra  måste  förr  eller  sednare  sjunka  till  botten.  — 

I  Januari  månad  skulle  jag  väl  kanske,  utan  synnerlig 
depense,  kunna  komma  opp  till  Stockholm,  i  fall  du  tror, 
jag  dermed  någonting  uträttade  i  avseende  på  min  ansökan. 
Men  årstiden  är  obehaglig  och  otjenlig  för  min  helsa.  Jag 
reser  således  ej,  så  framt  du  ej  anser  det  såsom  nödvändigt. 
Förr  än  efter  Jul  behöfver  jag  väl  icke  uppskicka  min  ansök- 
ning? .  .  . 

Helsa  Olof  att  jag  skall  skrifva  honom  till  med  första. 
Helsa  äfven  ctriga  vänner  och  bekanta,  och  glöm  ej  bort 

Din  redlige  Vän 
T—. 

Framför  min  vördnad  för  din  Far  och  Landshöfd.  Rosen- 
stein. 

Sjöborg  är  nu  här.  Hvad  synes  dig  om  hans  Nomen- 
clatur.  —  I  dessa  dar  utkommer  första  delen  af  Lindfors 
Sv.  &  Lat.  Lexikon,  ett  Herculisverk.  Agardh  skall  utge 
ett  Bibliothek  för  ReseBeskrifningar,  och  Fred,  Lundblad 
blir  Förläggare. 


—    453 


BREF 


52.  Till  J.  F.  Lundblad. 

Lund  d.  2  November  1815. 

Kste  Bror! Ack,  kste  Bror,  om  jag  finge  Fellings- 

bro!  Der  skulle  då  bli  ett  englalif.  Två  el.  3  gånger  om  året 
kunde  jag  vara  i  Stholm,  du  äfven  så  ofta  hos  mig.  Här  i 
Lund  går  den  ena  efter  den  andra  af  mina  bekanta  bort. 
Rättnu  är  jag  en  fremling  in  Patria.  Nya  bekantskaper 
kan  jag  ej  formera  nu  mera.  Allt  blir  dödt  och  öde,  och 
Studenterna  med  hvar  dag  dummare.  Således  härifrån.  — 
Någon  annan  Comisionair  än  Adlerbeth  behöfver  jag  väl  icke. 
Han  ligger  flitigt  åt  Rosenstein,  och  sätter  derign  denna 
maskin   i   tillbörlig  rörelse. 

Till  nyheter  hörer  att  Heurlin  blifvit  utnämnd  Gymnasii 
Adjunct  i  Wexiö,  och  förmodligen  blir  Lector  efter  Lamér. 
Han  skall  gifta  sig  nästa  jul  ett  år  till.  Men  i  afton  skola 
vi  hos  honom  supa  oss  fulla,  Adjuncturen  till  ära  .  .  . 

Kommer  jag,  som  jag  förmodar  till  Sthlm  efter  julen, 

så  får  jag  ju  bo  hos  dig?   Jag  skall  lefva  ganska  anständigt. 

B.  M.  Bolmeer  är  redan  i  Berlin.    Han  reste  för  12  vickor 

sedan.   Alla  dina  vänner  be  helsa.   Kan  du  hos  någon  lägga 

ett  godt  ord  till  för  mig  rörande  min  ansökan,  så  glöm  ej 

Din 

Vän 

[T-.] 

53.  Till  J.  Adlerbeth. 

Lund  d.  5.  November  1915. 

Tusende  tacksägelser,  min  Heders  Bror,  för  ditt  sista 
vänskapsfulla  bref,  och  allt  besvär  som  Du  för  min  skuld 

-    454    - 


1808—1816 

gör  dig.  Kunde  man  blott  räkna  på  att  Excellensen  Enge- 
ström  med  allvar  ville  intressera  sig  för  mig  så  vore  väl 
något  att  hoppas  af  hans  förord.  Från  ErkeBiskopen  har 
jag  haft  bref,  hvari  han  lofvar  att  göra  hvad  han  kan,  men 
säger  tillika,  uppriktigt,  att  det  ej  är  betydligt.  Från  Just. 
Råd.  Blom  och  HofCanc.  Wetterstedt  har  jag  ännu  ej  haft 
svar. 

Hvad  min  omtalta  resa  till  Stockholm  angår,  så  fruktar 
jag  endast  att  det  blir  något  för  tidigt  att  resa  opp  i  Januarii; 
ty  förslaget  lärer  ej  hinna  vara  oppe  före  Februarii  el.  Mars. 
Men  under  denna  tiden  kan  jag  ej  komma  från  Academien, 
utan  särskilt  permission,  som  jag  fruktar  såge  besynnerligt 
ut  att  begära  för  en  sådan  afsigt.  Emedlertid  refererar  jag 
mig  häri  vidare  till  Dig,  och  skall  tänka  på  saken.  Min 
ansökan  skall  jag  skicka,  så  snart  jag  hunnit  få  mina  Betyg 
och  allegater  i  ordning. 

Ursäkta  min  mångordighet  i  detta  ämne.  Saken  är  för 
mig  af  yttersta  vigt.  Med  hustru  och  Barn  måste  man  i  tid 
tänka  på  en  oberoende  ställning;  och  begäret  att  komma  dig 
och  mina  öfriga  vänner  och  slägtingar  i  Stholm  något  när- 
mare, har  också  en  betydlig  del  i  det  intresse  jag  fäster  vid 
denna  ansökning  och  dess  utgång. 

Ekenstam  är  ännu  ej  hemkommen,  och  jag  har  hört  att 
han  icke  väntas  före  våren.  Sjöborg  lär  bli  här  till  Julen,  då 
han  åter  beger  sig  till  Stockholm.  Emedlertid  sade  han  mig 
att  detta  ej  ännu  vore  bestämdt  fullkomligen. 

En  Mag.  Bruzelius,  som  du  kanske  hört  omtalas  af  Ling, 
har  uppsändt  en  Beskrifning  öfver  Antiquiteter,  dem  han 
sjelf  till  större  delen  funnit  här  i  Skåne.  Han  önskade  att 
få  den  införd  i  Iduna;  men  sådant  ankommer  naturligtvis 
på  pröfning.  En  svårighet  härvid  är  att  med  afhandlingen 
måste  förenas  en  gravur,  som  väl  torde  bli  kostsam  och 
dessutom  ej  så  hastigt  färdig  som  nästa  Häfte.   Mannen  har 

—    455    — 


BREF 

i  öfrigt  mycken  förtjenst  och  är  en  ifrig  älskare  af  vår  Nor- 
diska forntid.    Af  Ling  får  du  närmare  underrättelser. 

Framför  min  tacksamma  vördnad  för  din  Hr  Far  och 
Landsh.  Rosenstein,  och  helsa  alla  Bröderna  med  ett  dund- 
rande Hej  från  din 

redlige  Vän 
Bodvar  Bjarke. 


54.  Till  J.  F.  Lundblad. 

Lund  d.  19  December  1815. 

Kste  Bror!  —  —  —  Jag  söker  med  all  möjlig  kraft 
Fellingsbro,  och  ämnar  mig  äfven,  af  denna  orsak,  till 
Stockholm  när  tid  blir  .  .  .  Pastoratet  bortges  nog  icke  förr 
än  i  April  och  således  är  det  väl  tids  nog  för  mig  att  resa  i 
Mars.    Men  härom  vidare  framdeles. 

Jag  har  vidare  äfven  att  svara  dig  på  ett  förslag,  som  du 
i  bref  till  Agardh  gjort  rörande  en  LitteraturTidning  från 
Lund.  Härom  få  vi  talas  vid  omständligare,  när  vi  träffas; 
i  förbigående  vill  jag  endast  nämna,  att  jag  väl  på  ena  sidan 
ej  kan  annat  än  göra  rättvisa  åt  det  nit,  hvarmed  du  vill 
uppoffra  dig  för  litteraturen  och  den  goda  saken;  men  på 
andra  sidan  har  företaget  äfven  sina  stora  betänkligheter. 
Först  och  främst  bör  en  LitteraturTidning  alltid  utgå  från 
hufvudstaden,  som  är  Nationens  brännpunkt  och  hvarest 
endast  ett  sådan^"  företag  kan  bära  sig  i  merkantilt  hän- 
seende. För  det  andra,  i  fall  något  sådant  börjades  från 
Lund,  så  vore  det  falsk  modesti,  om  jag  nekade  att  man  i 
allmänhet  toge  mig  för  hufvudman.  Men  om  jag,  som  jag 
hoppas,   kommer  härifrån,   så   upphörde  naturligtvis   min 

—    456    — 


1808—1816 

befattning,  åtminstone  all  verksammare  dervid;  och  att 
börja  något  som  man  ej  kan  fortsätta  och  genomdrifva,  är 
mig  vidrigt.  Jag  vill  icke  neka  —  och  du  känner  det  förut 
—  att  det  är  min  afsigt  att  så  vidt  hos  mig  står  hämna  för- 
nuftet, förtrampa  den  Tyska  ormsens  säd  och  rädda  från 
dårhuset  landets  ungdom;  men  just  derföre  önskar  jag  en 
plan  som  kan  souteneras  i  längden,  skulle  jag  äfven  deri 
spela  en  subordinerad  röle.  Med  ett  ord,  jag  vill  försöka 
det  yttersta  att  förmå  alla  vederbörande  utan  undantag 
till  en  gemensam  korsfärd  mot  Hund-Turken  och  åter  eröfra 
den  heliga  grafven  der  nu,  några  år  bortåt,  allt  sundt  för- 
nuft i  Norden  hvilat.  Misslyckas  det  så  vet  jag  nog  hvad 
jag  för  min  enskilta  del  har  att  göra:  men  emedlertid  vill 
jag  ej  binda  mig  händerna  genom  andra  liaisoner,  som  i 
längden  ej  kunde  underhållas,  och  äfven  knappast  vore  sva- 
rande mot  det  stora  ändamålet.  Vore  frågan  endast  om 
rangstriden  mell.  Lund  och  Upsala,  så  vore  saken  helt  annan; 
men  här  är  frågan  om  striden  mellan  ljus  och  mörker,  mel- 
lan den  moderna  Jesuitismen  i  konst  och  vettenskap  på 
ena  sidan,  och  Nordens  vett  och  kraft  på  den  andra,  med  ett 
ord,  striden  mellan  Tyskarna  och  förnuftet,  mellan  hvad 
som  hör  till  tiden  och  hvad  som  hör  till  evigheten.  I  en  sådan 
strid  får  man  ej  förhasta  sig,  utan  noga  calculera  både  kraft 
och  motstånd,  så  att  segern,  om  den  vinnes,  är  utan  lyck- 
träff, och  nederlaget  utan  vanära.  — 

Men,  som  sagdt  är,  härom  vidare  då  vi  träffas. 

Härifrån  ingen  ting  nytt  af  någon  betydenhet.  Att 
Faculteten  vägrat  RostocksMagistern  Schlyter  att  presi- 
dera, och  att  denne  deröfver  klagat,  känner  du  väl  redan. 
Agardh  har  nu  speciminerat  för  pastoralexamen.  Stecksén 
för  professionen.  —  Om  du  kan,  så  skicka  mig  de  omtalta 
pengarna  ju  förr  ju  häldre.  Vid  Nyåret  behöfvas  de  bäst.  — 
Alla  vännerna  helsa  dig,  bland  dem  äfv.  O.  Bolmeer,  hv. 

—    457    — 


BREF 

ligger  sjuk  här  i  staden  af  hemorrhoider.  Bengt  Magnus 
har  skrifvit  från  Berhn.  Heurhn  reser  om  en  månad.  Lemna 
hosföljande  till  Gustaf  Myhrman,  och  glöm  ej 

din  redlige  Vän 
T—. 


55.  Till  C.  G.  AF  Leopold. 

Välborne  Herr  CancelliRåd  och   Commendeur  af 
Kongl.  Nordstjerne-Orden! 

Förlåt,  att  jag,  ehuru  mindre  bekant,  likväl  vågar  an- 
hålla hos  Herr  CancelliRådet  om  en  ynnest.  För  den  Man, 
som  så  mycket  verkat  till  ens  bildning,  hvars  namn  så 
ofta  genljudat  i  ens  hjerta,  bör  man  ej  anse  sig  alldeles 
främmande.  Bäckarna  utgjuta  sig  i  hafvet.  Hvarföre  skulle 
jag  ej  få  utgjuta  mitt  hjerta  för  Herr  CancelliRådet? 

Min  ställning  här  vid  Academien  är  i  ekonomiskt  hän- 
seende högst  oangenäm.  Utsigterna  till  en  bättre  framtid 
äro  äfven  osäkra  och  vidtutseende.  Jag  söker  derföre  Fel- 
lingsbro  Pastorat  i  Nerike.  Man  har  sagt  mig  att  utgången 
häraf  väsendteligen  beror  på  Excellensen  Engeström  och  Ba- 
ron Wetterstedt.  Den  förre  har  alltid  varit  min  gynnare, 
och  jag  erkänner  med  rörd  tacksamhet  att  jag  är  honom  allt 
skyldig.  Äfven  i  denna  sak  har  han  ädelmodigt  lofvat 
sitt  förord.  Emedlertid  förutser  jag  farliga  medtäflare. 
Men  om  Herr  CancelliRådet  täcktes  nämna  ett  ord  till  min 
fördel  hos  dessa  Herrar,  så  är  jag  öfvertygad  att  denna 
recommendation  skulle  hos  dem  vara  af  mera  vigt  än  hvil- 
ken  annan  som  helst.   Det  är  derföre  om  Snillets  förord  hos 

—    458    — 


1808—1816 

Makten  som  jag  härmedelst,  kanske  allt  för  frimodigt,  vågar 
att  bönfalla. 

Jag  vill  för  öfrigt  ej  neka  att  det  icke  blott  är  af  ekono- 
miska skäl  som  jag  längtar  härifrån.  Jag  ville  gerna  lefva 
åtminstone  i  grannskapet  af  den  trakt  som  sett  mig  födas, 
och  dö  i  min  barndoms  dalar.  Jag  ville  komma  närmare 
till  Stockholm  och  åtminstone  ej  genom  afståndet  hindras 
från  att  communicera  mig  någon  gång  med  Männer  som  i 
bättre  tider  grundat  vår  Litteraturs  ära  och  äfven  nu  kunde 
rädda  den.  Ty  är  det  icke  ögonskenligt  att  den  riktning 
hon  tagit,  måste,  om  den  ej  förändras,  föra  icke  blott  sina 
Heroer  (hvilka  väl  i  alla  fall  hittade  vägen)  utan  äfven  hela 
den  uppvexande  generationen  till  Hospitalet?  Som  lärare 
vid  Academien  har  jag  haft  tillfälle  att  observera  den  för- 
underliga hastighet  hvarmed  detta  gift  griper  omkring  sig 
bland  ungdomen,  och  derigenom  måste  sprida  sig  i  hela 
Nationens  blodmassa.  Skall  icke  vår  Nord  inom  några  år 
bli  en  blott  resonans-botten  för  den  moderna  galenskapen, 
skola  alla  ädlare  krafter,  skola  vettenskap  och  konst  ej  ut- 
torkas och  dö  bort  under  luftpumpen  af  den  absoluta  Nulli- 
tetsläran;  —  så  är  det  i  sanning  nödvändigt  att  man  mot 
det  inbrytande  Barbariet  vidtar  snara  och  kraftiga  medel. 
Jag  är  också  för  min  del  öfvertygad  att  det  ondas  grund 
ligger  djupare  än  hos  några  Hammarspikar  och  recense- 
rande studenter  i  Upsala,  hvilka  stå  liksom  Barnet  vid  en 
lotteridragning  och  med  förbundna  ögon  gripa  fraser  ur 
det  Tyska  lyckohjulet.  Ty  hvad  äro  väl  dessa  copierings- 
maskiner  annat  än  blinda  verktyg  af  Tidens  förfärliga  anda? 
Upplefva  vi  icke  i  våra  dagar  den  rysliga  reactionen  af 
en  omogen  upplysning,  mot  hvilken  man,  efter  vanligheten, 
ej  vet  något  annat  specificum  än  stockmörker,  hvars  prin- 
ciper man  deducerar,  icke  blott  som  förr,  ur  Bibeln,  utan 
äfven  ur  Förnuftet?    Se  på  tidens  tecken  i  söder.    Är  det 

—    459    — 


BREF 

icke  skenbarligen  medeltidens  osaliga  vålnad  som  stiger 
ur  sin  graf  med  dolk  och  radband,  är  det  icke  det  yttersta 
mörkret  som  kommer  och  breder  sin  Jesuitkåpa  öfver  jor- 
den? Är  dagens  politik  något  annat  än  en  översättning  af 
dess  metaphysik?  Gör  den  annat  än  att  i  gräslig  verklighet 
framställa  de  idéer  det  nya  Tyska  förnuftet  yrkat,  och  dem 
man  allt  för  lättsinnigt  så  länge  ansett  för  likgiltiga  hjern- 
spöken?  Skall  denna  pest  icke  även  i  vårt  land  rotfasta  sig, 
så  är  det  väl  nödvändigt  att  Nationens  bättre  hufvuden, 
med  åsidosättande  af  alla  personliga  betänkligheter,  och 
utan  afseende  på  tillfällig  skiljaktighet  i  åsigter,  förena  sig 
mot  den  gemensamme  fienden.  Med  löjets  lätta  trupper 
allena  slår  man  honom  knappast  ur  fältet.  Med  slutna  leder, 
med  ridderligt  allvar,  med  samlade  krafter  tror  jag  att  han 
bör  angripas.  Ty  frågan  är  icke  att  oroa  utan  att  utrota 
honom.  Jag  tror  med  ett  ord  att  ett  allmänt  korståg  måste 
uppbådas  mot  den  nya  Hund-Turken,  och  vill  ej  gerna  lemna 
det  hopp  att  ett  sådant  med  första  måtte  börja.  Herr 
CancelliRådets  namn  vore,  i  denna  händelse,  det  enda  under 
hvars  breda  fana  vi  alla  kunde  samlas.  Jag  ville  gerna  del- 
taga deri,  väl  icke  som  Riddare,  men  dock  som  Vapendragare; 
och  för  att  kunna  göra  det,  önskade  jag  mig  ett  sorgfriare 
lif,  och  ett  mindre  afstånd  från  hufvudstaden,  hvarifrån 
naturligtvis   expeditionen  skulle  utgå. 

Jag  ber  om  förlåtelse  för  mitt  allt  för  långa  bref,  och 
framhärdar  med  sannaste  vördnad 

Välborne  Herr  CancelliRådets  och  Commendeurens 

ödmjukaste  tjenare 


Lund  d.  6  Januari  1816. 

•  -     460 


Esaias  Tegnér. 


1808—1816 


Till  C.  G.  AF  Leopold.  56. 

[Titel.] 

För  det  alltför  smickrande  bref,  hvarmed  Herr  Cancelli- 
Rådet  behagat  hedra  mig,  får  jag  härmedelst  af  lägga  min 
ödmjukaste  och  vördsammaste  tacksägelse.  Detta  bref  hade 
kunnat  sätta  min  fåfänga  på  ett  hårdt  prof,  om  jag  icke 
visste,  att  hvarje  stor  General  älskar  att  uppmuntra  solda- 
ten, och  då  ej  räknar  så  noga  med  sitt  beröm.  Min  resa 
till  Stockholm  torde  ännu  komma  att  uppskjutas  någon 
tid,  och  det  är  af  denna  anledning  som  jag  begagnar  mig 
af  den  frihet  Herr  CancelliRådets  godhet  tyckes  ha  med- 
gifvit,  att  besvära  med  ett  bref  ännu  . — 

Det  gläder  mig,  och  säkert  hvarje  Svensk  man  som 
älskar  sitt  Fädernesland  och  dess  verkeliga  upplysning,  det 
gläder    oss  alla  innerligen  att  Herr  CancelliRådet  beslutat 

»att  sätta  stridens  hjelm  på  sina  hvita  hår» 
och  kämpa  allvarligt  mot  galenskapen.  Hatt  och  Byxor 
har  Herr  CancelhRådet  redan  en  passant  afklädt  vederbör- 
rande.  Det  vore,  tänker  jag,  ej  olämpligt  om  man  nu  äfven 
sloge  hufvudet  af.  Ty  detta  förhållande,  då  Nattens  söner, 
liksom  Nisus  och  Euryalus  i  Eneiden,  oupphörligen  hugga 
in  på  de  slumrande,  kan  och  bör  i  sanning  ej  längre  räcka. 
I  sjelfva  Tyskland  har  man  behandlat  saken  allvarsam- 
mare och  genom  en  förening  mellan  de  bättre  med  fram- 
gång motarbetat  det  onda.  Äfven  ibland  oss  är  ett  krig 
nödvändigt,  men  det  är  min  tanka,  att  det  bör  föras  i  stort, 
och  efter  en  mera  omfattande  plan  än  hittills.  Med  en- 
skilta  anfall  hamnar  man  enskilt  oförrätt;  man  vinner  till 
äfventyrs  sin  sak,  men  icke  hufvudsaken.  En  förening  till 
ett  gemensamt  ändamål  mellan  alla  Nationens  bättre  huf- 

—    431     - 


BREF 

vuden,  vare  sig  i  Vettenskap  eller  Vitterhet,  skulle  impo- 
nera genom  sin  massa  och  ej  qvarlemna  något  tvifvel  öfver 
utgången.  Och  hvarföre  skulle  en  sådan  förening  vara  omöj- 
lig? De  fleste  af  våra  stora,  äfven  våra  goda  Författare, 
äro  redan  personligen  förolämpade.  De  öfriga  skola  snart 
bli  det,  så  framt  de  ej  vilja  knäböja  för  den  nye  Moloch; 
och  de  få,  som  funnit  nåd  inför  hans  ögon,  äro,  som  det 
synes  mig,  litet  generade  af  denna  tvetydiga  ära.  Det  är 
också  ingalunda,  så  vidt  jag  kunnat  förstå,  lusten  till  ett 
allvarligt  motstånd  som  fattas  hos  de  fleste,  men  väl  modet 
att  börja,  väl  en  allmän  föreningspunkt,  ett  berömdt  namn, 
som  styrde  det  hela  och  toge  h varje  enskilt  under  sin  sköld. 
Jag  är  derföre  öfvertygad,  att  från  den  stund  som  Herr 
CancelliRådet  med  någon  offentlighet  yttrade  en  dylik 
föresats,  det  från  Torneå  till  Ystad  knappt  skulle  finnas 
ett  lärdt  eller  vittert  namn  af  någon  slags  betydenhet,  som 
ej  genast  lät  teckna  sig  för  det  heliga  kriget.  Åtminstone 
kan  jag  bestämdt  försäkra  att  här  vid  Academien  ingen 
skulle  undandraga  sig  att  verka  efter  förmåga;  och  jag  för- 
modar att  det  samma,  med  få  undantag,  blefve  förhållandet 
med  Upsala-Professorerna,  hvilka  annars  hittills  med  christ- 
ligt  tålamod  låtit  nerspotta  sig  af  Studenterna. 

På  hvad  sätt  ett  dylikt  företag  borde  börjas  och  ut- 
föras, öfverlemnas  naturligtvis  till  Herr  CancelliRådets  eget 
mognare  ompröfvande.  För  min  del  ville  jag  föreslå  en 
Periodisk  Skrift,  ungefär  efter  samma  plan  som  Läsning  i 
Blandade  Ämnen,  hvaraf  man  äfven  kunde  bibehålla  Titeln, 
som  påminner  om  bättre  tider.  Skriften  kunde  då  inne- 
hålla, utom  poémer,  populära  afhandlingar  i  philosophie  och 
esthetik,  naturligtvis  med  hänsyn  på  tidens  behof,  och 
således  äfven  af  polemiskt  syfte.  Dessutom  en  stående 
artikel  för  Svensk  Literatur,  den  jag  önskade  så  utförlig 
som  möjligt.    Ty  så  länge  critikens  spira  är  ensamt  i  Pre- 

-    462    — 


1808—1816 

tendentens  hand,  kan  den  lagliga  kungamakten  ingen  ting 
uträtta.  Ju  liberalare  för  öfrigt  de  principer  vore,  hvar- 
efter  man  i  allmänhet  dömde  och  förfore,  ju  bättre  vore 
det  äfven.  Det  är  visserligen  ingen  omöjlighet  att  på  en 
gång  göra  rättvisa  åt  det  goda,  som  här  och  der  torde  ligga 
till  grund  för  den  nya  scholans  hugskott,  och  tillika  beifra 
såsom  sig  vederbör  det  oerhörda  vanvettet  hos  Schol- 
gossarne.  Herr  CancelliRådet  vet  bättre  än  jag  att  en  ute- 
slutande smak  är  så  godt  som  ingen,  och  att  det  sköna  och 
sanna  trifvas  i  alla  former  och  tål  all  luft,  Hospitalsluften 
endast  undantagen.  —  Jag  hoppas  också  att  det  är  ogrundadt 
hvad  jag  hört,  att  nemligen  offentliga  Makten  skulle  på 
något  sätt  vilja  blanda  sig  i  saken.  Endast  med  blanka 
och  himmelska  vapen  vill  det  rätta  försvaras  i  tankens  fria 
repubhk.  Jag  unnar  ingen  af  motpartiet  en  martyrkrona 
men  gerna  ville  jag  se  deras  namn  spikade  på  en  litterair 
skampåle  för  tid  och  efterverld.  »Det  är  en  Hndrig  hämnd, 
som  christendomen  tål.»  Det  enda,  man  härvid  af  Rege- 
ringen kunde  och  borde  begära  vore  Postfrihet,  som  jag 
hoppas  ej  afsloges.  Företaget  borde  begynnas  ju  förr  ju 
heldre,  åtminstone  med  nästa  års  början. 

Den  väsendtligaste  svårigheten  vid  allt  detta  synes  mig 
vara  Herr  CancelliRådets  vacklande  helsa,  den  jag  med  upp- 
riktigaste deltagande  beklagar,  helst  i  en  sådan  Tidepunkt. 
Men  Trojanerna  flydde,  efter  Homers  sköna  dikt,  för  den 
oväpnade  Achilles,  då  han  först  visade  sig  efter  sin  hvila. 
Skulle  ej  den  sjuke  Leopold  kunna  åstadkomma  det  samma? 
Torstensson  vann,  äfven  som  sjuk,  mången  slagtning.  Hvad 
mig  och  de  flere  som  tänka  lika  med  mig  angår,  så  ber 
jag  Herr  CancelliRådet  derom  vara  öfvertygad  att  vi,  under 
ingen  förevändning,  skola  undandraga  oss  att,  så  vidt  hos 
oss  står,  bidraga  att  hämna  det  allmänna  Vettet  och  af- 
tvätta  den  skamfläck  som  för  närvarande  låder  vid  Sven- 

—    463    — 


BREF 

ska  Litteraturen.  Det  är  sant,  mitt  biträde  kan  ej  bli  annat 
än  obetydligt;  men  man  kan  dock  allehanda,  när  man  en- 
dast vill  med  allvar,  och  mod  är  i  många  fall  ett  hjelpligt 
surrogat  för  snille. 

Att  vår  Publik  är  en  eländig,  derom  är  jag  så  fast  öfver- 
tygad  som  någon;  men  jag  vet  icke  att  förhållandet  är  eller 
varit  mycket  annorlunda  någonstädes.  Det  är  just  det  svåra 
problemet  för  hvarje  vitter  författare  att  han  måste  bilda 
icke  blott  formen,  utan  äfven,  så  till  sågandes,  ögat  sjelf 
som  skall  skåda  den.  Erkändes  det  sköna  och  rätta  genast 
och  alltid  för  sådant,  så  upphörde  naturligtvis  all  tvist, 
och  konstnären  vore  då  icke  skickad  på  jorden  för  att  bli  ett 
försoningsoffer.  Men  nu  måste  vi  profetera  som  Cassandra, 
ehuru  ingen  eller  blott  få  tro  oss.  Så  gjorde  våra  fäder  före 
oss,  så  långt  Historien  minnes  tillbaka.  — 

Min  enskilta  angelägenhet  rörande  Fellingsbro  vågar 
jag  åter  på  det  ifrigaste  recommendera  i  Herr  Cancelli- 
Rådets  ynnest.  Af  skäl  som  jag  förut  haft  äran  omnämna  är 
saken  för  mig  af  yttersta  vigt.  Man  har  berättat  mig  att 
Hr  Professor  Engelhart,  Kongl.  LifMedicus,  nu  äfven  lär 
blifva  min  medsökare.  Han  är  nyligen  prestvigd  på  gamla 
dagar  och  lemnade  genom  sin  befordran  en  lön  af  mer  än 
500  T:r  Spannmål  vid  Academien.  Det  är  troligt,  att  han 
inför  Excellensen  Grefve  Engeström  äfven  gör  denna  om- 
ständighet gällande.  Men  all  denna  herrlighet  går,  i  hän- 
delse af  hans  Transport,  till  de  äldre  Professorerna,  som  äro 
före  mig  i  LönTour,  och  jag  vinner  derpå  ingen  ting  annat 
än  en  mindre  aflägsen  exspectans.  —  Hos  Hans  Excellens 
Fleming  torde  jag  äfven  få  utbedja  mig  Herr  Cancelli Rådets 
gynnande  förord,  ehuru  jag  naturligtvis  sätter  min  mesta 
förhoppning  på  H:s  Excellens  AcademieCancelleren,  som  så 
länge  varit  min  välgörare.  Om  fem  eller  sex  vickor  hoppas 
jag  kunna  vara  i  Stockholm,  och  mund<'ligen  få  försäkra  om 

—    464    — 


1808—1816 

den  djupa  och  oföränderliga  vördnad  hvarmed  jag  har  äran 
framhärda 

Välborne  Herr  CancelhRådets  och  Commendeurens  af 
Kongl.  Nordstjerne-Orden 


ödmjukaste  tjenare 
Esaias  Tegnér. 


Lund  d.  11  Februari  1816. 


Till  J.  Adlerbeth.  57. 

Lund  d.  29  Aug.  1816. 

HedersBror!  Hjertlig  och  uppriktig  tacksägelse  för  ditt 
bref  och  din  vänskapsfulla  ifver  för  mitt  bästa.  Jag  ser  att 
der  kämpas  ännu  manliga  mot  prestMedicinen,   sedan  jag 

långt  för  detta  ansett  dess  seger  som  afgjord. Med 

allt  detta  anser  jag  dock,  sedan  Exc.  Engeström  nu  mera 
måtte  vara  uppkommen,  vara  möjligt  åtminstone,  att  E — 
verkeligen  går  miste  om  Fellingsbro;  men  hvartill  gagnar 
det  mig,  om  jag  ej  får  det?  Kökeritz  har  skrifvit  mig  till 
att  Exc.  Rosenblad  vore  af  den  tanka  det  StatsRådet,  då 
det  så  mycket  lägger  sig  emot  Kungens  vilja,  på  andra  sidan 
ej  heller  kan  våga  att  föreslå  någon  annan  än  den  Bered- 
ningen ansett  för  den  värdigaste,  som  lär  vara  Svederus. 
Skulle  denna  tanka  bh  allmän  och  gällande,  så  vore  äfven 
den  möjliga  förmån  jag  genom  Engelharts  transport  i  en 
framtid  kunnat  vinna  vid  Academien  förlorad,  och  vid 
hvarje  annat  pastorat  jag  sökte  hade  jag  honom  åter  till 
Medtäflare.  Att  Svederus  är  i  presterligt  hänseende  vida 
mera  meriterad  än  jag,  är  afgjordt:  allmänna  ryktet  säger 
äfven  att  det  är  en  hederlig  man;  men  om  vid  en  syssla 

—    465    - 

30—183654.   Tegnér,  Samlade  skrifter.  II. 


BREF 

som  den  i  fråga  varande,  äfven  något  afseende  får  göras  på 
litteraira  meriter,  så  torde  jag  möjligtvis  häri  ha  något  före- 
träde framför  honom.  Jag  ber  dig  derföre  på  det  högsta 
tala  i  denna  sak  med  Landshöfding  Rosenstein.  Att  så 
mycket  skett  mot  E —  hedrar  både  honom  och  StatsRådct 
och  räddar  den  offentliga  rättvisan;  men  det  är  ej  underligt 
om  jag  gerna  önskade  att  ha  någon  fördel  deraf,  så  vidt  det 
kan  ske  utan  orätt.  Här  nere  förehas  allehanda  förslag  att 
fästa  mig  vid  Academien;  man  talar  om  ett  större  pastorat  i 
stället  för  mitt  prebende  och  om  Gratialer  i  Academi- 
cassan;  Exc.  Engeström  tycktes  äfven  vara  mycket  benägen 
härför;  men  alla  dessa  speculationer  äro  ställda  på  framtiden, 
och  jag  behöfver  någon  snar  förändring  i  min  belägenhet. 
Till  Fellingsbro  har  jag  nu  en  gång  satt  min  håg  och  om  det 
lyckas  att  utstänga  E —  derifrån,  utan  att  jag  vinner  det, 
så  är  mitt  hopp  dubbelt  bedragit. 

De  omskrifna  verserna  medfölja  härjemte.  Af  occasions- 
rim  bör  man  ej  pretendera  mycket,  allra  minst  då  de  äro 
beställda.  De  gjorde  dock,  som  man  sagt  mig,  mycken  effect, 
förmodligen  genom  Musiken  och  vinet.  I  öfrigt  är  jag  ganska 
glad  öfver,  att  prinsen  gjorde  denna  resa;  ty  Tonen  i  Skåne, 
som  förut  ej  var  den  bästa,  är  nu,  bland  hög  och  låg,  en 
hymnus  till  hans  ära.  Jag  tror  också,  att  prinsen  sjelf  fått 
bättre  tankar  både  om  landet  och  invånarna  än  förut. 

Genom  Olof  Myhrman  har  jag  redan  låtit  dig  veta  att 
E.  G.  Geijer  får  i  prof.  Lindfors  en  medsökare  till  Histo- 
riska professionen.  Såsom  Transportsökare  och  äldre  aca- 
demicus  torde  han  äfven  kunna  bli  farlig,  i  synnerhet  om 
Geijer  ej  kan  lita  på  Consist.  Acad.  eller  om  Lindfors  skulle 
kunna  vinna  Exc.  Engeström  för  sig.  Att  Lindfors  är  en 
förtjent  man,  och  i  synnerhet  en  god  Latinare,  erkänna  vi 
alla;  men  himmelsskriande  vore  det  väl  om  han  skulle  ta 
den  sysslan  ifrån  Geijer.    I  hans  ställe  hade  jag  ej  ens  velat 

—    466    — 


1808—1816 

försöka  det,  och  jag  har  också  gjort  allt  möjligt  för  att  förmå 
honom  afstå  från  sin  plan;  men  så  vill  jag  väl  hoppas,  att 
hans  ansökan  ingen  ting  betyder.  .  .  . 

Helsa  tusendefaldt  alla  Vänner  och  Bröder  från 

Din  redlige  Vän 
T—. 

Framför    särskilt    min   vördnad  för  Landshöfd  Rosen- 
stein,  den  jag   aldrig  kan  tacka  nog  för  sin  godhet. 


Till  J.  F.  Lundblad.  58. 

Lund  d.  22  September  1816. 

Kste  Brorl  Tack  för  ditt  bref  och  lycka  till  att  vara  väl 
uppkommen  från  din  sjukdom.  Jag  har  Gudskelof  nu  på 
en  tid  haft  ovanligt  god  helsa,  hvilket  jag  tillskrifver  Pyr- 
montervattnet;  ty  Dieten  har  ej  varit  att  skryt?  med. 

Till  Leopold  har  jag  icke  skrifvit,  och  tänker  knap- 
past göra  det.  Vi  ha  allt  för  få  beröringspunkter,  Hans 
genie  gör  jag  all  rättvisa;  men  i  hans  kungsträgård  vexer 
väl  knappast  Litteraturens  planta  åter  upp.  Bäst  är  att  en 
hvar  sköter  sig  sjelf.  Med  förenade  krafter,  helst  när  in- 
tressena och  åsigterna  äro  så  åtskilda,  åstadkommer  man 
i  längden  ingenting  annat  än  söndring.  Jag  var  en  narr, 
som  någonsin  tänkte  annorlunda.  I  Litteraturen  har  ingen 
någon  annan  existens,  än  den  han  sjelf,  lik  vilden,  kan  för- 
svara. Min  juUe  skall  jag  alltid  berga.  Ville  alla  det  rätta, 
utan  ensidighet  och  barnslig  egenkärlek,  så  vore  det  annat. 

Är  det  sanning,  hvad  man  här  säger,  att  kammarherre 
A.  G.  Silverstolpe,  är  död?  Det  skulle  göra  mig  ondt;  ty 
det  var  en  hedersman  som  jag  oändligen  värderade. 

—    467    — 


BREF 

Ingen  ting  nytt  härifrån,  utom  att  det  i  dag  lyst  första 
gången  för  Heurlin  och  Lisa.  Palm  väntas  ner  i  denna  vicka. 

Helsa  alla  Bröderna  hjerteligen,  och  bland  dem  äfven 
Byström  som  nu  lär  vara  återkommen  från  Itahen.  Min 
Hustru  ber  helsa  oändel.  gn 

Din  redlige  Vän 

r— . 


59.  Till  J.  F.  Lundblad. 

Lund  d.  11  October  1816. 
Min  käraste  Bror! 
.  .  .  Hvad  den  omtalta  journalen  angår,  så  har  jag  haft 
bref  från  Wiborg  redan  för  en  månad  sen  att  inom  den 
af  honom  utsatta  tiden  ingen  enda  afhandling  inkommit. 
Att  jag  sjelf  väntat  med  att  insända  något  var  väl  natur- 
ligt, då  jag,  innan  jag  kastar  mig  in  i  ett  sådant  företag, 
först  bör  veta  hvad  biträde  är  att  påräkna.  Jag  har  der- 
före  skrifvit  till  Wiborg  att  jag  ansåge  förslaget,  åtmin- 
stone för  närvarande,  outförligt;  men  om  vederbörande  der 
uppe  funne  någon  utväg  till  dess  realiserande  ville  jag 
vara  med.  Det  är  emedlertid  lätt  att  se  att  om  jag  före- 
toge  något  sådant,  jag  genast  skulle  bli  öfvergifven  af  de 
andra.  L — d  har  ingen  allvar  med  saken,  och  en  stor  del 
af  recensionen  i  Upsala  Tidning  vill  jag  åtminstone  ej  åtaga 
mig  att  vederlägga.  Bäst  är  väl  således  att  en  hvar  sörjer  för 
sig;  ty  att  förena  så  stridiga  tänkesätt  och  intressen,  som 
för  närvarande  äro  i  görning,  är  och  blir  omöjligt.  Möjligare 
skulle  det  vara  om  en  man  med  förmåga,  tid  och  bekymmers- 
löshet,  ensam  och  utan  allierade  försökte,  icke  att  försvara 

—     46.S    — 


1808—1816 

den  forna  Tonen  i  Vitterheten,  men  bestrida  den  närvarande. 
Af  mig  som  kämpar  med  dagliga  näringsomsorger,  som 
bestrider  en  syssla  hvilken  upptar  en  stor  del  af  min  tid, 
och  hvars  predestination  tjockes  vara  att  aldrig  få  dagligt 
bröd,  för  så  vidt  åtminstone  som  det  beror  på  mina  höga 
gynnare,  är  det  obiUigt  att  fordra  sådant.   Men  nog  och  för 

mycket  härom. 

Heurlin  hade  i  förgår  bröllop  och  reser  på  fredag  .  .  . 
Helsa  alla  vänner  och  bekanta.    Anna  ber  om  sin  helsning. 

Din  redhge  Vän 
T—. 


Till  L.  v.  Engeström.  60. 

[Titel.] 

Jag  har  allt  för  länge  dröjt  att  inför  Eders  Excellence 
nedlägga  min  vördsammaste  och  skyldigaste  tacksägelse 
för  all  den  ynnest  och  ifver  hvarmed  Ers  Excellence  be- 
hagat att  interessera  sig  för  mitt  bästa  i  min  ansökan  till 
Fellingsbro  Pastorat;  och  att  denna  ansökan  ej  lyckats  har 
ingalunda  förminskat  hvarken  min  förbindelse  eller  min 
tacksamhet;  men  jag  har  ej  trott  mig  förr  böra  besvära 
Ers  Excellence  med  någon  skrif velse,  än  jag  kunde  uppge 
något  medel  till  ersättning  för  hvad  jag  sålunda  gått  miste 
om.  Ers  Excellence  torde  äfven  vid  detta  tillfälle  nådigt 
tillåta  mig  nämna  ett  ord  om  min  ställning  vid  Academien, 
och  om  omöjligheten  för  mig  att  med  mina  nu  varande  villkor 
der   qvarstadna. 

Med  tacksammaste  hjerta  skall  jag  alltid  erkänna  att 
hvad  jag  här  vid  lärosätet  är  och  äger,  är  en  skänk  af  Eders 

—    469    - 


BREF 

Excellences  godhet.  Genom  min  befordran  till  Professor 
och  Pastor  i  Stäfje,  tycktes  jag  för  ögonblicket  ha  vunnit 
min  bergning;  men  flere  villkor  voro  härmed  förenade  som 
snarare  försvårade  än  förbättrade  min  belägenhet.  Ehuru 
utan  lön  af  Academien,  ansågs  jag  dock  skyldig  att  till  dess 
cassa  årligen  betala  80  T:r  spannemål,  hvartill  Staten  ej 
gifver  någon  anledning  och  som  ej  heller  sedermera  vid  ett 
annat  prsebendepastorat,  Wallkärra,  blifvit  iakttaget.  Ge- 
nom denna  afgift  äro  inkomsterna  af  mitt  praebende  nersatta 
till  omkring  500  rdr,  som  jag  med  räkning  skulle  kunna  be- 
visa. Det  är  sant  att  jag  i  ersättning  åtnjuter  400  rdr  af 
cassan;  men  efter  innevarande  års  spannemålspris  förlorar 
jag  på  en  sådan  ersättning  minst  200  rdr.  Långt  ifrån  således 
att  ha  något  Gratial  af  Academiens  cassa,  betalar  jag  till 
henne  årligen  omkring  200  rdr  för  rättigheten  att  tjena  lönlös. 
När  härtill  kommer  att  jag  bland  alla  Academiens  Professo- 
rer är  den  enda,  som  ej  fått  behålla  min  Adjunctslön,  [synes] 
att  jag  i  afseende  på  löningsvillkoren  verkeligen  är  mindre 
gynnad  än  man  i  allmänhet,  både  inom  och  utom  Academien, 
tyckes  föreställa  sig. 

Men  jag  bör  ej  trötta  Ers  Excellence  med  min  klagan. 
När  jag  har  något  skulle  jag  ej  klaga  öfver  att  ej  ha  mera, 
utan  med  tålamod  afvakta  bättre  tider,  om  det  nemligen 
vore  mig  möjligt  att  med  Hustru  och  barn,  efter  mina  när- 
varande villkor,  försörja  mig.  Men  beklagligtvis  blir  detta 
med  h varje  år  svårare;  och  jag  måste  således  vara  betänkt 
att  i  någon  annan  vrå  af  landet  söka  bröd  åt  mig  och  de 
mina.  — 

Det  enda  medel  för  mig  att  kunna  qvarstadna  vid  Aca- 
demien vore  troligtvis  om  jag  genom  Eders  Excellences  mäk- 
tiga inflytande  kunde  erhålla  H.  M.  Konungens  löfte  om  nå- 
got bättre  Skånskt  Pastorat,  som  jag  mot  Stäfje  kunde  få 
utbyta,  och  emedlertid,  och  till  dess  något  sådant  blefve 

—    470    — 


1808—1816 

ledigt,  mina  villkor  på  annat  vis  förbättrades.  Men  i  cas- 
sans  närvarande  belägenhet  förutser  jag  väl  att  den  ej  kan 
lemna  mig  något  betydligt  understöd;  och  den  nu  lediga 
Hospitalsjorden  anslås  förmodligen  till  angelägnare  utgifter. 

Det  tyckes  således  för  mig  ej  återstå  något  annat  än  att 
söka  mig  en  Prestlägenhet  på  landet.  Munktorps  Pastorat 
är  nu  ledigt.  Enligt  de  underrättelser  jag  ifrån  orten  er- 
hållit äro  dess  inkomster  måttliga;  men  i  min  belägenhet 
skulle  jag  vara  glad  öfver  mindre.  Jag  vågar  derföre  hos 
Ers  Excellence  allerödmjukast  anhålla  att  Ers  Excellence 
täcktes,  ju  förr,  ju  heldre,  sollicitera  H.  M.  Konungens  och 
H.  K.  H.  Kronprinsens  löfte  för  mig  på  denna  syssla.  Den 
lär  ej  så  hastigt  komma  att  bortgifvas;  och  skulle  emedlertid 
någon  oförutsedd  händelse  här  vid  Academien  förbättra  min 
belägenhet,  vore  det  ändå  tid  att  begagna  den.  Emedler- 
tid hade  jag  i  alla  fall  genom  Konungens  löfte  en  säkerhet 
för  min  framtida  bergning. 

Ers  Excellence  har  visat  Academien  i  allmänhet  och  mig 
i  synnerhet  så  många  prof  af  faderlig  godhet  och  omsorg, 
att  jag  med  fullt  förtroende  lägger  denna  för  mig  vigtiga 
angelägenhet  på  Ers  Excellences  hjerta.  Ifall  H.  M.  Kon- 
ungens nådiga  löfte  i  tid  vinnes,  hoppas  jag  äfven  att  ingen 
af  StatsRåderna  skulle  missunna  den  måttliga  lycka  jag 
söker  åt  en  man  den  Ers  Excellence  hedrar  med  sitt  beskydd, 
och  som  dessutom  nyligen,  vid  en  dylik  ansökan,  blifvit 
förbigången. 

Framhärdar  med  djupaste  vördnad  och  erkänsla 

Eders  Excellences 
allerödmjukaste  tjenare 
Esaias  Tegnér. 
Lund  d.  27  October  1816. 

—    471    — 


KOMMENTAR  TILL  DIKTERNA  OCH  DE 
PROSAISKA  UPPSATSERNA 


Af  de  här  meddelade  87  dikterna  ingingo  76  i  jubel- 
festupplagan, medan  11  äro  nytillkomna. 

Af  de  prosaiska  uppsatserna  ingingo  3  i  jubelfestupp- 
lagan, nämligen  yttrandet  i  filosofiska  fakulteten  den  17 
april  1815  samt  föreläsningarna  över  Pindaros  och  Horners 
Ihad;  de  sistnämnda  meddelas  dock  här  i  åtskilligt  full- 
ständigare form.  De  7  återstående  prosaiska  uppsatserna 
äro  nytillkomna. 


475    — 


S.  1.  ItesiLMiationrn.  Efter  trycl<et  i  tidningen  Svenska  Biet  d. 
9  dec.  1841  (n:r  2S(j).  En  Hs  från  sI^ch Idens  senare  år  bevarad.  I  en 
antecUniii.a  i  mnri^innlen  1i!l  denna  dateras  dikten  till  18(i8.  Den  skall 
enligt  Hrinkmnns  hrcf  liil  Disa  Tegn('T  '^Vi  1842  iirsprnngligen  ha  varit 
afsedd  som  tiiflinusskrifl  i  Svenska  akademien.  (.Jfr  .Jiibelfeshipplagan 
VII:  134.)  Då  Beskow  1841  påkallade  Tegnérs  medverkan  i  den  kon- 
servativa tidningen  Svenska  Hie',  sände  Tegnér  bl.  a.  denna  dikt,  för 
hvilken  B.  tackar  i  bref  af  den  -^/lo  1841  (Ur  Esaias  Tegnérs  papper). 

I  samma  tidning  för  d.  •'Ma  inlördes  några  »Verser  i  anledning  af 
Biskop  Tegnérs  poem  Resignationen>,  undertecknade  F.  B.  [Fredrika 
Bremer],  i  hvilka  dikten,  som  antogs  vara  nyligen  författad,  med  hän- 
förelse hälsades  som  ett  uttryck  af  skaldens  återvunna  hälsa  (Jfr 
Fredrika  Bremers  Brev,  II:  177). 

Ur  Hs: 

R.     3  har  urspr.   att  Jofurs  jmtc  krossa 

R.  29  är  urspr.  påbörjad:    Du  mäter  plågans  kalk,  men 

R.  47  har  urspr.    Har  du  ej  ofoan    [senare:  Och  aldruj  ofvan] 

R.  64  har  komma  efter    Gudarna 

R.  89  har  urspr.    Må  jag  ej,  Faelon  lik, 

R.   118  ändr.  t.    hur  jag  skall 

De  tre  första  stroferna  finnas  bevarade  i  en  Hs,  säkerligen  från 
1840-  talet.  I  denna  har  r.  12  mot  höga  Gudars  borg,  och  3:e  stro- 
fen lyder: 

Olycklige!   du  yfs,  du  skryter  med  din  smärta 

du  kläder  glädjen   sjelf  i  svart. 

Med   himlen  tvistar  du.     Hvem  slet  Er  tvist?     Ditt  hjerta, 

på   en  gång  domare  och  part. 

Hans  plan  fördtimmer  du.     Månn  du  den  dämma  mäktar? 

Du  strider.     Känner  du  din  fiende  igen! 

Med  sluten  hjelm  Försynen  fäklar, 

kanske  du  strider  med  din  vän. 

Mottot,  fr.Tn  Parudise  löst,  l:a  boken,  är  fritt  citeradt.  Det  heter 
hos  Milton:    »justify  the  ways  of  God  to  men». 

Se  Mj Öberg.  Slilstudier  i  Tegnérs  ungdomsdiktning,  s.  84 — 8G,  samt 
Böök,  Esaias   Tegnér  I;  390—392. 

S.  6.     Gåta.     Efter  Hs. 

Öfversättning  efter  en  af  Schillers  Parabeln  and  Räthseln.  Ordet  till 
gåtan  är  Regnbåge.  —  Dikten  har  sannolikt  komniit  Lill  1807  eller  1808, 
ty  det  förra  årtalet  finnes  i  en  anteckning  på  konceptets  baksida. 

—    477    — 


KOMMENTAR    TILL 

S.  7.  Till  Frnntimmerna.  Efler  trycket  i  Lunds  Veckoskrift  Nytt 
och  Gammalt  den  29  juni  1808  (n:r  25 — 26).  Dikten  är  där  osignerad 
och  Hs  saknas.  I  en  afsUrilt  bland  Tegncriana  i  de  Agardhska  papperen 
i  Lund  har  r.  18  svinga  i  st.  f.  gripa. 

Promotionen,  vid  hvilken  älven  magisterfrågan  framställdes  af 
TegncT,  hölls  den  25  juni;  se  Elof  Tegnér,  En  magisterpromotion  i 
Lund  under  krigstider  (Valda  skrifter,  VI).  Om  dikten  se  älven  Ris- 
berg, En  tillf ällighelsdikt  af  Tegnér  ef terbildning  från  Schiller  (Samlaren 
1904). 

Tegnér  ställde  möjligen  vid  flera  tillfällen  än  man  direkt  kan  kon- 
statera sin  talang  i  tjänst  hos  dem,  som  hade  att  författa  dylika  dikter. 
Bland  Tegncriana  i  de  Agardhska  papperen  i  Lund  finnes  sålunda  äfven 
upptecknadt  ett  poem  ■>lill  Fruntimren,  vid  Doctorspromotionen  i  Lund 
d.  2,3  juni  1806»  (äfven  tryckt  i  Lunds  veckoskrift  Nytt  och  Gammalt 
'^7  1806,  n:r  11).  Då  inga  bevis  för  att  dikten  är  författad  af  Tegnér 
funnits,  har  den  emellertid  ej  här  fått  någon  plats. 

S.  9.  Hör  oss,  niilde  Fader . . .  Efter  Hs.  Tryckt  i  Lunds  Stifts 
och  Academietidning  n:r  3,  d.  15  febr.  1812,  i  ett  referat  af  en  inslalla- 
tionsfest  vid  Malmö  läroverk,  vid  hvilken  den  afsjungits  af  skolung- 
domen. Trycket  har  i  r.  4,  5  och  9  låt  i  st.  f.  låt  och  i  r.  10  mcnniskom 
i  st.  f.  Mcnskomen;  r.  16  lyder  där:  och  förtjenst  i  magiens  slott!  —  I 
Hs  lydde  urspr.  r.  11 — 12: 

Fodrens  dygd  i  fodrens  Norden! 
Frihet  på  den  fria  vag! 
Dikten  har  förut  varit  tryckt  i  Tegnérs  skrifter  under  titeln  »Nyårs- 
bön under  kriget»  och  med  årtalet  1808.  Denna  titel  är  ett  verk  af 
Böttiser;  dateringen  är  däremot  säkerligen  riktig,  ty  dikten  är  tyd- 
ligen en  öfverblifven  spillra  trån  den  detta  år,  sannolikt  under  sommaren, 
verkställda  omarbetningen  af  Försonligheten.  R.  12  hänsyftar  på  den 
engelska  politiken,  hvilken  särskildt  under  bombardemanget  af  Köpen- 
hamn hösten  1807  upprört  Tegnér.  — Enligt  en  anteckning  i  enhand- 
skrifven  samling  Tegncrdikter,  tillhörig  bankkamreren  L.  Grönvall 
i  Lund,  afsjöngos  dessa  verser  i  Malmö  Schola  redan  den  13  dec.  1809; 
sista  raden  har  i  afskriften  samma  lydelse  som  i  tidningstrycket  1812. 
Jfr  anmärkning  till   Till  en  Schollärare,  s.  24, 

Se  BööK,  Esaias  Tegnér  1:  101 — 103,  och  Wrangel,  Ramen  och 
Tegnérminnet,  s.   57. 

S.  10.     De  fåfänga  Orden.     Efter  Hs,  hvarur  äfven  följande  vaiianter: 
R.  2 — 4  ändr.  fr.   de  gode,  de  bäste  dem  fijra; 

dock  ge  de  ej  gagn  eller  tröst  på  vår  jord 
tom  slår  deras  klang  på  ditt  öra. 
R.  9  ändr.  fr.  Del  rätta,  det  goda  för  evigt  strid 

R.  11 — 12  ändr.  fr.  och  slog  du  ej  Resen  i  luften  än, 
på  jorden  växer  hans  kraft  igen. 
R.   19 — 21  ändr.  fr.    Så  länge  du  tror  alt  ditt  öga  ser 
den  fackla  Sanningen  tänder. 
En  förlåt  föll  för  dess  helgedom  ner 

—    478    — 


DIKTERNA 

Om  Hs  och  datering  af  denna  öfversättning  af  Schillers  Die  Worte 
des  Walins,  hvilken  torde  vara  att  anse  som  en  förstudie  till  Let  Eviga, 
jämför  anmärkningen  till  denna  dikt! 

Se  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier,  s.  91 — 92,  och 
BööK,  Esaias   Tegnér  1:  127—128. 

S.  12.  Till  en  Yngling.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter 
1828.  En  Hs  bevarad,  med  följande  varianter.  R.  6.  gladl  ändr.  fr. 
friskt;  r.  14  ändr.  fr.  Med  svärd  och  röst;  r.  25.  quällen  ändr.  fr.  Åldren; 
r.  26.  vissnad  ändr.  fr.  kraftlös.  —  Dikten  trj'cktes  första  gången  i 
Journal  för  Litteraturen  och  Theatern  d.  6  mars  1810  (n:r  54).  Där- 
ur äro  följande  varianter  att  anteckna: 
R.  3.  Tärna  i  st.  f.  jungfru 
R.  5 — 6.     Den  dagen  du  Icfver,  din  flicka  är: 

kyss  hennes  mund: 
R.   7.  hon  i  st.  f.  han 
R.   19.     Fastän,  förtvif lande,  seglade  du 

I  en  afskrift  bland  C.  A.  Agardhs  papper  i  Lunds  universitetsbiblio- 
tek är  titeln  ursp.  Sokrats  röst  från  Elyséen,  och  texten  har  följande 
varianter: 

R.  6.     Upp,  kyss  hans  kind 
R.  8—12.     Fly  som  en  hind 

Till  hoppet  det  tröstande  lätt  bestig 
Dess  oljoberg 

Och  skada  hvad  riken  der  vinka  dig 
I  rosenfärg. 

menniskans  väl 
Och  tänk  uppå  räddning 
Och  allt  som  du  framgår 
Väl  dig  om  hvar  afton 
R.  27.     frän  i  st.  f.  ifrån  [likaså  i  3:e  uppl.  af  Smärre  samlade  dik- 
ter 18391, 

Om  Hs'  datering,  se  anmärkningen  till  Det  Eviga! 
Se  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier,  s.  67,  samt  Böök, 
Esaias  Tegnér  I:  133 — 135. 

S.  14.  Krigssång  för  Landtvärnet.  Dikten  är  här  tryckt  efter  den 
Hs  som  af  Tegnér  den  13  nov.  1808  öfverlämnades  till  Skånska  landt- 
värnets  organisatör,  grefve  J.  G.  De  la  Gardie  på  Löberöd,  och  som 
nu  förvaras  i  De  la  Gardieska  arkivet  i  Lunds  universitetsbibiliotek. 
Dikten  trycktes  genom  De  la  Gardies  försorg  i  Stockholm  1809  (hos 
Directeurcn  och  Kongl.  Fältboktryckaren  Peter  Sohm)  samman  med 
ett  obetydligt  poem  »Till  Fosterlandet»  af  en  löjtnant  vid  landtvärnet 
J.  E.  Schartau.  Titeln  är  där  Krigs-sång  för  Kongl.  Skånska  Landt- 
värnet och  författarnamnet  Tegnér  är  utsatt.  Trycket  innehåller  ett 
par  smärre  fel,  och  stalning  och  interpunktion  följa  ej  Hs.  —  Dikten 
omarbetades  grundligt  löre  införandet  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 

Se  BÖÖK,  Esaias  Tegnér  1:  104 — 121,  och  Wrangel,  liämen  och 
Tegnér  minnet,  s.  71 — 74. 

—    479    — 


R. 

13. 

R. 

17. 

R. 

21. 

R. 

23. 

KOMMENTAR    TILL 

S.  19.  I  album  på  T-öberöd.  Tryckt  efter  Wieseigren,  De  la  Gar- 
dieska  archiuct,  XIX:  86 — 87.    Titeln  är  här  tillagd. 

Löberöd,  skånskt  herresäte  c:a  2  mil  trån  Lund,  ä<.'des  då  af  grefve 
J.  G.  De  hl  Gardie,  Lill  hvilken  Tegnér  denna  dag  öfverläuinat  manu- 
skriptet till  Krigssången. 

S.  20.  Verser  då  Doctor  G.  E.  Sörling  jordfjistades.  Efter  original- 
trycket, Lund  u.  å.  (hos  Carl  Fr.  Bcrling).  Hs  bevarad.  R.  1  har  där 
urspr.  fallen  i  st.  f.  borta;  r.  17  urspr.  göinme  i  st.  f.  vakta;  r.  3 — 4  lyda 
urspr. 

Hör  oss,  o  Broder,  o  hur  der  du  döljer 
dig  i  den  eviga  nattens  famn. 

Sörling  var  född  i  Stockholm  r779  och  föll  under  sin  tjänst  som  fält- 
läkare i  Lund  den  5  maj  1809  offer  för  den  våldsamt  härjande  sjuklig- 
het, hvari  en  stor  del  af  1808 — 1809  års  landtvärn  rycktes  bort,  och 
som  i  Tegnérs  bref  från  dessa  år  flerstädes  omnäinnes.  Älven  Ling 
skref  vid  samma  tillfälle  en  grafdikt  (Lunds  Vecko-skrift  Nytt  och  gam- 
malt 18(19,  bihang  till  n:r  19).  —  Sörling  var  nylörlofvad,  därpå  syfta 
flera  ställen  i  dikten. 

Se  Kahl,  Tegnér  och  hans  samlida  (1851)  s.  91. 

S.  22.  Sparrsköld.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828, 
där  dikten  af  misstag  lått  titeln  Silfversparrr  och  årtalet  i  noten  anges 
oriktigt  till  1810.  Förut  tryckt  i  Lunds  Vecko-skrift  Nytt  och  Gammalt 
n:r  39,  d.  27  scpt.  1809  (biliangel)  under  titeln  Till  Fru  Professorskan 
Sjöborg,  i  anledning  af  Hennes   Brors  Löjtnant  Nils  Sparrskölds  död. 

Varianter  ur  originaltrycket: 

R.   1.     gråter  du 

R.  6.     ärans  branter 

R.  7.     samlade 

3:e  och  4:e  stroferna  lyda: 

O!  hvem  ville  icke  segla 
öfver  Leihens  våg  med  dig, 
hvilken  ville  icke  regla 
Tidens  porlar  efter  sig, 
då  det  onda  intar  vertden, 
då  vi  se,  med  slagen  hag, 
icke  folkens  rätt,  men  svärden 
läggas  i  rättvisuns  våg. 

Gläd  dig,  fallna  kämpe,  gästa 
gästa  du  i  Odens  sal: 
töm  den  skummande  pokal 
än  en  gång  för  Nordens  bästa, 
innan  Sverges  gamla  namn 
skymfas  äfven  bland  de  döde, 
innan  ryktet  om  värt  öde 
stiger  ner  i   Walhalls  famn. 

—    4b0    — 


TILL    DIKTERNA 

Femte  slrofeii  har  lolf  rader  i  st.  f.  älta;  mellan  r.  30  och  37  äro 
löljande  inskjutna: 

Tro  mig,  när  ur  dvalan  vaknad 
lifvels  pris  man  skälla  lärt, 
mera  än  de  ädles  saknad 
blir  del,  blir  del  icke  värdt. 

Dessutom  finnas  två  Hs  bevarade,  A  och  B.  A  bär  titeln  öfu.  S-e. 
(1809);  papperet  har  1822  i  vattenstämpeln.  B  saknar  titel.  Både 
A  och  B  äro  omarbetningar  företagna  för  trycket  i  Smärre  samlade 
dikter  1828.  Den  ursprungliga  texten  i  A  öfverensstämmer  med  ori- 
ginaltrycket, men  fjärde  strofen  har  ändrats  till  följande  lydelse: 

Derför,  gläd  dig  du,  och.  gästa 

yngling  uti  Odens  sal 

än  en  gång  för  Nordens  bästa 

töm  den  skummande  pokal 

innan  äfven  bland  de  döde 

skymfas  Sverges  gamla  namn 

innan  ryktet  om  vårt  öde 

tränger  ned  i  Valhalls  famn. 

De  mellan  r.  36  och  37  ursprungligen  existerande  fyra  raderna  ha 
i  A  korsats.  —  Texten  i  B  öfverensstämmer  med  den  i  Smärre  samlade 
dikter. 

Den  besjungne  var  löjtnanten  vid  Jönköpings  regemente  Nils  Fre- 
dric  Sparrsköld,  född  1782,  död  den  28  aug.  1809  af  sina  i  slaget  vid 
Ratan  erhållna  sår. 

Den  syster  till  hvilken  dikten  ursprungligen  riktats,  Fredrica  Chri- 
stina Sjöborg  (1777 — 1828),  var  maka  till  den  kände  fornforskaren, 
professor  Nils  Henric  S.,  Tegnérs  lärare  i  historia  och  medlem  af 
Götiska  förbundet. 

Se  Mjöberg,  Stilstudier  i  Tegnérs  ungdomsdiktning,  s.  117,  Wallén, 
Nordisk  mytologi  i  svensk  romantik,  s.  125 — 127,  Böök,  Esaias  Teg- 
nér I:  125—126. 

S.  24.  Till  en  SclioUärare.  Två  Hs  föreligga,  A  och  B.  A,  som 
här  följts,  är  samtidig  med  författandet  och  saknar  titel  (med  Bot- 
tigers hand  är  senare  tillskrifvet  Till  en  Skollärare  vid  dess  installation). 
B  är  en  renskrift  i  ett  häfte  från  sjukdomstiden  på  1840-talet  och 
öfverensstämmer  med  A;  den  här  brukade  titeln  är  hämtad  från  B. 

Dikten  föreligger  i  en  afskrift  i  en  handskrifven  samling  Tegnér- 
dikter, tillhörig  bankkamrer  L.  Grönvall  i  Lund.  Den  följer  där,  med 
öfverskriften  Efter  inställer  ingen,  efter  Versar  af  sjungna  i  Malmö 
Schola  d.l3  Dec.  1809  [  =  Hör  oss,  milde  Fader,  s.  9].  En  blyertsanteck- 
ning anger  Kollega  J.  E.  Palm  som  den  person,  vid  hvars  installering 
båda  dessa  Tegnérska  dikter  brukats.  Sedermera  prosten  J.  E.  Palm 
var  Tegnérs  ungdomsvän  och  tillhörde  Herbergisterna;  han  hade 
enligt  J.  E.  Rietz,  Svenska  skolväsendets  historia,  s.  395,  tillträdt  en 
befattning  som  kollega  vid  Malmö  skola  den  1  maj  1809,  men  måhända 
har   hans    installation    likväl   icke  ägt  rum  förr  än  den  13  dec.  1809. 

—     481     - 

31  —  Ili3tiö4.    Tey  II  é r,  Samladt  skrifter.    II. 


KOMMENTAR 

Jfr    anmärkning    till     Tal   om  Nyttan  af  de  gamla  Classiska  språkens 
studerande,  s.  305. 

S.  25.     Det    Eviga.     Efter    trycket    i    Smärre    samlade    dikter    1828. 
Förut   tryckt  i  Journal  för  Litteraturen  och  Theatern  den  20  febr. 
1810  (n:r  42).     Ur  detta  tryck  äro  följande  varianter  att  anteckna: 
R.  4.     örnarna  i  st.  f.  örnarne. 
R.  9 — 12.  Han  fattar  vår  hand  i  den  nattliga  verld 

Och  lär  oss  att  ana  en  annan. 

Ej  multnar  hon  bort  vid  sin  älskades  bröst: 

Ur  grafvarna  ropar  dess  eviga  röst. 
R.   13.  Och  Friheten  fins,  och  du  rotar  ef  ut 

R.  16 — 18.        Din  själ  kan  det  Goda  dock  vilja. 

Låt  fängelset  fjettra  din  stoftbundna  kropp. 

Lätt  springa  dess  dörrar  för  Anden  opp. 
R.  22.  opp  i  st.  f.  upp 

R.  23.  gjorde  i  st.  f.  bragte 

R.  24.  Lethen. 

R.  25 — 26.        Och  Skönheten  är  ej  som  blommornas  doft, 

Som  regnbågen  spänd  öfver  hafven. 
R.  28.  Lätt  flyger  dess  sken  öfver  grafven. 

R.  32—36.        Och  bilda  med  glädje  det  sköna. 

Förgätes  dess  pris  af  en  fåkunnig  ätt 

I  ditt  hjerta  bor  den  som  skall  löna. 

Hvad  Tiden  dig  gaf  gif  igen  utan  harm: 

Men  akta  det  Eviga  i  din  barm. 

Dessutom  föreligga  tre  Hs,  A,  B  och  C.  Den  sistnämnda  är  en  ren- 
skrift, öfverensstämmande  med  trycket  1828.  B  har  mest  likhet  med 
trycket  i  Journalen  1810.  "Vid  en  jämförelse  med  detta  1810  års 
tryck  är  följande  att  anteckna  ur  B.: 

R.  3  ändr.  fr.    Dock  någon  gång  tröttnar 

R.  5 — 6  lydde  urspr.  som  i  1810  års  tryck,  men  ha  sedan  ändrats 


till: 


Hvad  våldet  må  skapa  tar  hastigt  slut 
det  dör  som  en  stormvind  i  öcknen  ut. 


R.  9—12  lydde  urspr.: 

Han  lossar  på  bindeln  i  villornas  verld 

och  låter  oss  skymta  en  annan. 

Lik  busken  för  Moses  der  Herren  var 

förbrinner  hon  ej,  men  hon  brinner  klar. 
Raderna  ändrades  därefter  till  likhet  med  Journalens  text,  utom 
att  r.  12  lyder:  Ur  grafvarne  skallar  dess  heliga  röst. 
R.  34  lydde  urspr.: 

I  ditt  bröst  sitter  han 
Den  ändrades  sedan  till  likhet  med  Journalens  text. 
R.  35.  gett  i  st.  f.  gaf 

A  är  sannolikt  den  äldsta  versionen.   Vid  jämförelse  med  Journalens 
text  1810  är  följande  att  anteckna: 

—     482     — 


R. 

22 

R. 

24 

R. 

25. 

R. 

27 

TILL    DIKTERNA 

R.  3  har  urspr.  bnjtes  och  r.  4  Iröllna,  därefter  ändr.  t.  tröttnar 
och  fällas. 

R.  9 — 12.  Förloras  dess  sak  i  Napoleons  verld 

dock  vädjar  hon  tryggt  till  en  annan. 

Ej  qiiäfs  hon   i  grafven.    Kring  himmel,  kring  jord 

de  skälla,  de  skälla  dess  eviga  ord. 
R.  13 — 18.        Och  Dygden  är  fri;  och  hon  dör  icke  ut, 

hur  brottet  må  smäda  och  bloda. 

Eröfrar  det  Onda  all  jorden  till  slut 

så  kan  du  dock  vilja  det  goda. 

Det  ädla  du  tänker,  det  g  o  d  a  du  vill 

det  hörer  dig  sjelf,  hör  ej  grafven  till. 

folken  ändr.  t.  menskan 
Stygen  i  st.  f.  Lethen 
Och  snillet  förgås  ej.   Som 
dör  ej  med  ditt  stoft 
R.  33 — 34.        Förgätes  ditt  värde  af  menniskors  ätt, 
ofvan  skyn  sitter  han  som  skall  löna 

Måhända  äro  både  A  och  den  urspr.  texten  i  B  äldre  än  tryckåret 
1810.  B  är  nämhgen  skrifven  på  ett  papper,  som  annars  användts  endast 
för  följande  dikter  af  Tegnér:  Klosterruinerna,  Tålamodet  och  Hoppet, 
Till  Drottningen  1807,  De  fåfänga  Orden  och  Till  en  Yngling.  Af  dessa 
har  den  första  stora  begynnelsebokstäfver  i  hvarje  rad,  hvilket  bruk 
Tegnér  aflade  o.  1805,  den  andra  trycktes  1806,  den  tredje  är  daterad 

1807,  och  den  sista  citerades  delvis  vid  Tegnérs  föreläsningar  i  stili- 
stik  hösten  1808.  Man  kan  alltså  förslagsvis  datera  såväl  de  två  sist 
uppräknade  dikterna  som  de  första  formuleringarna  af  Det  Eviga  till 

1808.  Omarbetningen  af  Hs  B  till  Det  Eviga  gjordes  emellertid  tro- 
ligen till  publiceringen  1810.  Den  slutgiltiga  omarbetningen,  Hs  C, 
är  sannolikt  gjord  strax  före  1828. 

Se  Nilsson,  Svensk  romantik,  s.  409 — 412,  och  Böök,  Esaias  Tegnér 
I:  126—133. 

S.  27.  De  tre  Bröderna.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter 
1828.  Förut  tryckt  i  Iduna,  h.  7,  1817.  Två  Hs  bevarade,  A  och  B , 
den  senare  i  Götiska  förbundets  arkiv.  Ur  B  äro  följande  varianter 
att  anteckna: 

R.  18  urspr.     Låt  oss  fly.    Bak  bergens  rand 
R.  58  urspr.     en  gång,  en  gång  i  min  famn 
R.  94.  ensamt  i  st.  f.  ensam 

R.  111  urspr.  och  himmel  i  st.  f.  hvad  himmel 
R.  129—132.    Det  var  Skönhet  och  den  milda 
Dygden,  det  var  Sanningen 
från  hvarann  ej  mera  skilda, 
kända  i  hvart  drag  igen. 

R.  152  urspr.    och  i  st.  f.  ef. 

A  har  urspr.  haft  titeln  Den  Treeniga  och  är  försedd  med  mottot: 

Ttr  vocata  audis,  adimisque  leto,  Diva  Iriformis.     Horatius. 

—     483     - 


KOMMENTAR 

I  den  ursprungliga  texten,  som  är  en  renskrift,  äro  följande  afvikel- 
ser  att  anteckna. 

R.  9 — 24.     Dessa    fyra    strofer   motsvaras    af    följande    trenne: 

Säkert,  tänkte  de  med  smärta, 
säkert  bakom  fjällens  rand 
klappar  något  ädelt  hjerta, 
vinkar  något  herrligt  land. 

Denna  dal  skall  mer  ej  fjettra 
all  vår  trängtan,  allt  vårt  hopp, 
låt  oss  våga,  låt  oss  klättra 
modigt  öfver  bergens  topp, 

och  de  sköna  landen  hinna 

och  bli  der  de  ädlas  gäst. 

Sökom  hvar  sin  älskarinna 

Pris  för  den  som  väljer  bäst. 
R.  35—36. 

Alla  folken  voro  frälste 

lydde  de  blott  hennes  lag. 
R.  37.    dödligt  öga. 
R.  45 — 48.    Denna   strof  fattas. 
R.  63—64. 

sina  nöjen,  sad  den  andra 

Brödren,  äfven  jag  har  valt. 
R.  72 — 80.    Dessa  båda  strofer  förekomma  i  motsatt  ordning.     1 
r.  80  står  älskade  i  st.  f.  ungarna. 
R.  108.    är  mitt  sköna  mål. 
R.  109 — 110.    Glad,  som  allt  hvad  hoppet  säger, 

öm,  som  allt  hvad  hjertat  mins. 


R.  126—128. 


R.  129—136. 


skilde  de  oeniga. 

Men  se  hastigt  ljusnar  fjällen, 

ned  steg  den  Treeniga. 


Det  var  Skönhet  och  den  milda 
Dygden,  det  var  Sanningen 
från  hvarann  ej  mera  skilda 
kända  i  hvart  drag  igen. 

Tåren  sågs,  som  kinden  lögat, 
Bläddran  än  i  handen  låg 
och  det  himmelsblåa  ögat 
forskande  mot  höjden  såg. 
R.  146.    vill  det 
R.   150.    en  flyktig  skönhets 

I  A  äro  med  en  handstil,  som  är  senare  än  den"ursprungliga  textens, 
rättelser  införda,  som  ge  dikten  i  allt  väsentligt  samma  form,  som  den 
äger  i  B. 

-    484     — 


TILL    DIKTERNA 

Några  säkra  hållpunkter  för  dateringen  af  denna  dikt  finnas  ej, 
men  den  tidigaste  handskriftens  utseende  ger  vid  handen,  att  den  sanno- 
likt författats  åtskilliga  år  innan  den  första  gången  trycktes.  Dessutom 
kan  påpekas,  att  treenigheten  af  sanning,  dygd  och  skönhet  åter- 
finnes i  Det  evigas  tidigaste  version  (i  de  senare  är  ordet  dygd  ut- 
bytt). Strof  41  har  nästan  samma  lydelse  som  strof  11  i  den  1812 
tryciita  Svanen  och  Fjelltrasten.  Papperet  har  samma  stämpel  som 
en  omarbetning  af  grafdikten  öfver  Tilländer  1806;  sannohkt  har 
denna  ej  gjorts  allt  för  många  år  efter  den  besjungnes  död. 

Formellt  ansluter  sig  dikten  till  ett  par  poem  af  Franzén,  Tidens 
trenne  döttrar  och  De  tre  brödcrne,  hvilka  Ukaledes  äro  filosofiska 
conter;  det  förra  Franzénska  poemet,  skrifvet  på  samma  verslag  som 
Tegnérs,  har  äfven  en  besläktad  idé.  —  Själfva  den  i  dikten  uttalade 
åskådningen  går  ytterst  tillbaka  på  Kants  Kritik  der  Urleitskraft, 
där  det  framställes  möjligheten  att  det  logiska,  det  etiska  och  det 
estetiska  ur  en  högsta  synpunkt  äro  ett  och  detsamma.  Redan  i 
sina  estetiska  föreläsningar  1808  hade  Tegnér  diskuterat  denna  tanke- 
möjlighet, och  antydt  att  den  kunde  poetiskt  behandlas  (se  Filo- 
sofiska och  estetiska  skrifter,  s.  233).  Sannolikt  har  Tegnér  inspirerat 
sig  ur    Schillers   Votivtafeln,   där  man  finner  följande  tvenne  distika: 

Wahrheit. 
Eine  nur  ist  sie  fiir  alle,  doch  siehet  sie  jeder  verschieden; 
Dass  es  Eines  doch  bleibt,  macht  das  Verschiedene  wahr. 

Schönheit. 
Schönheit  ist  ewig  nur  eine,  doch  mannigfach  wechselnd  das  Schöne ; 
Dass  es  wechselt,  das  macht  eben  das  Eine  nur  schön. 

Parallehsmen  mellan  dessa  båda  distika  återfinnes  i  parallelismen 
mellan  De  tre  bröderna  och  Svanen  och  Fjelltrasten. 

Se  Nilsson,  Svensk  romantik,  s.  412 — 413. 

S.  35.  Till  Hans  Kongl.  Höghet  Srea  Rikes  Kronprins  Carl  August. 
Efter  originaltrycket,  Lund  1810  (hos  Carl  Fr.  Berling).  Dikten  förfat- 
tades på  akademiska  konsistoriets  uppdrag  och  öfverlämnades  af  uni- 
versitetets rektor  till  kronprinsen,  då  han  d.  22  maj  1810  besökte  Lund. 
En  bevarad  Hs  från  Tegnérs  senare  år  är  försedd  med  anteckningen: 
H.  K.  H.  hade  emottagit  Cancellariet  öfver  Lunds  Akademi.  Om  dikten 
och  dess  föremål  jfr  Tegnérs  bref  till  Chr.  Myhrman  '-^/s  och  ^Vs  1810, 
det    senare  skrifvet  vid    kronprinsens    strax    efteråt   inträffade    död. 

Se  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier,  s.  20  (samt 
Anmärkningarna),  och  Böök,  Esaias  Tegnér  I:  135 — 137. 

S.  8».  Till  Elof  Tegnér.  Tre  Hs  bevarade.  A,  B  och  C.  B,  som  här 
är  följd,  är  det  af  skalden  till  Elof  Tegnér  öfversända  exemplaret 
af  dikten  (förvaradt  på  Karlstads  museum).  C,  hvarifrån  titeln  är 
tillfogad,  är  en  afskrift  från  författarens  senare  år.  A  är  en  renskrift, 
troligen  från  år  1810. 

I  A  hade  r.  57  urspr.  frihet  i  st.  f.  verlden. 

—    485    — 


KOMMENTAR 

R.  68—70    lyda: 

och  vår  egendom,  vår  smärta, 
känd  uti  ett  annat  hjärta 
trycker  sinnet  dubbelt  tungt. 

R.  97  har  ännu  lätt  i  st.  f .  än  i  dag;  v.  163  har  spädas  i  st.  f.  gladas; 
r.  196  ha  hvarann  och  sedan  i  st.  f.  hvarandra  och  sen;  r.  207  har  ändt- 
ligt  i  st.  f.  en  gång.  I  C  har  r.  30  Svärmarn,  drömmarn  i  st.  f.  Svärmeriet; 
r.  118  har  förstämde  i  st.  f.  den  mulne;  r.  138  har  de  gråa  i  st.  f.  det  hvila. 
Denna  Hs  G  är  i  öfrigt  gjord  efter  A. 

Elof  Tegnér  gifte  sig  d.  22  maj  1810  med  Jeana  Karolina  Bagge  i 
Karlstad.  Härom  och  om  dikten  se  Wrangel,  Ramen  och  Tegnér- 
minnet, s.  139 — 143,  samt  Böök,  Esaias  Tegnér  I:  392 — 397. 

S.  46.  Till  Elof  Tegnérs  brud.  Efter  jubelfestupplagan  af  Teg- 
nérs skrifter,  II:  265.  De  fyra  första  stroferna  af  denna  dikt  använde 
Tegnér  tre  år  senare  i  brudskriften  Till  Mamsell  Margrete  Louise 
Schlyler. 

S.  48.  Till  Herr  Prosten  Lars  Anders  Palm.  Särskildt  tryckt  i  Lund 
1810  samt  tillsammans  med  C.  Schönbecks  griftetal  Lund  1811  (Ber- 
lingska  Boktryckeriet).  En  Hs  från  skaldens  senare  år  bevarad,  med 
titel  Agneta  Palm,  till  hennes  Man.  R.  31  har  där  hvilar  i  st.  f.  hoile. 

Fru  Palm  var  född  1774  och  dog  den  28  okt.  1810.  Hon  var  gift 
med  kyrkoherden  i  Bjuf  i  Skåne,  prosten  L.  A.  Palm,  med  hvilken 
hon  haft  fyra  barn,  hvaraf  endast  en  späd  son  lefde  (jfr  stroferna  4 
och  6!). 

S.  50.  M.  Thelin.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Förut  tryckt  i  Lunds  Veckoblad  d.  3  jan.  1811  (n:r  1).  Titeln  är  där 
Nyårsaftonen.  R.  14  har  låga  i  st.  f.  trånga;  r.  15  har  parker  i 
st.  f.  ängar,  opp  i  st.  f.  upp;  r.  29  och  30  ha  hans  i  st.  f.  dess;  r.  32  har 
han  i  st.  f.  da. 

Magnus  Thelin,  född  1773,  död  V12  1810  (ej  1807  som  i  Smärre 
samlade  dikter  af  misstag  uppgifves),  var  adjunkt  i  fysik  vid  Lunds 
universitet.  Tegnér  kallar  honom  i  bref  till  Ghr.  Myhrman  af  ^"/la 
1810  en  af  sina  »äldsta  och  bästa  vänner». 

S.  .53.  LefTe  striden!  Efter  Kahl,  Tegnér  och  hans  samtida  i 
Lund  (1851),  s.  95.  Dikten,  som  skall  ha  haft  flere  strofer,  uppgifves 
där  vara  författad  af  Tegnér  som  motto  på  en  afhandling  af  den  se- 
dermera som  ämbetsman  och  historisk  författare  kände  Johan  Fredrik 
Lundblad,  Tegnérs  förtrogne  vän  och  korrespondent,  son  till  profes- 
sorn i  latin  Johan  L.  Afhandlingen,  som  berört  »Sverges  diplomatiska 
förhållanden  till  Ryssland  från  Carl  XII:s  död  till  1809»,  skulle,  enligt 
Kahl,  politiska  omständigheter  hindrat  författaren  att  utgifva. 
.   Se  BÖÖK,  Esaias  Tegnér  I:  149 — 150. 

S.  j  54.  Dedikation  till  Lars  ron  Rngeström.  Denna  dikt,  SOm  in- 
leder Joh.  Fredr.  Lundblads  »Dissertatio  Historica  de  Roma  Porsense 

—     486     — 


riLL    DIKTERNA 

dedita»,  förmodas  af  Kahl,  a.  a.  s.  95,  vara  skrifven  af  Tegnér,  ett 
antagande  som  säkerligen  är  riktigt.  Om  Lundblad  och  hans  förhållande 
till  Tegnér,  se  Bååth-Holmberg,  Morfars  bok;  om  deras  ställning  till 
Engeström,  då  statsminister  för  utrikesärenden  och  kansler  för  Lunds 
universitet,  se  Böök,  Esaias  Tegnér  I:  150 — 158. 

8.  65.  Tid  Biskopen  öfrer  Lands  stift  .  .  .  Herr  Doctor  ^ils  Hessléns 
Graf.     Efter  originaltrycket,   Lund  1811  (hos  Carl  Fr.  Berling). 

Biskop  He.sslén,  som  var  bondson  (jfr  r.  19 — 20),  var  född  1728 
och  dog  den  13  april  1811.  Han  var  gift  med  en  syster  till  L.  von 
Engeström. 

8.    68.      Skaldens     hem.     Efter     trycket    i    Smärre    samlade    dikter 
1828.    Förut  tryckt  i  Iduna,  h.  7,  1817.   Två  Hs,  A  och  B,  den  senare 
i  Götiska  förbundets  arkiv.   A  erbjuder  en  mängd  varianter,  af  hvilka 
några  mera  intressanta  här  antecknas: 
H.  5.     Spilsbergs  ändr.  fr.  Zemblas 

R.  13  lydde  urspr.  /  Söder  och  i  Norr  bor  evig  natt  vid  Polen 
R.  25 — 48  motsvarades  urspr.  af  följande  parti: 

Han  följde  Cecrops  på  hans  flotta, 

med  Bacchus  Indien  han  vann. 

På  Pindens  höjd,  i  Nymfers  grotta 

hvarl  helst  ditt  öga  ser,  var  han. 

Han  stridde  för  Olympias  lager, 

och  upplät  Empyrén  för  Platos  syn; 

han  lärde  vishet  med  de  gamla  Mager 

och  for  med  Faust  och  Belzebiib  i  skyn. 

Allt  som  har  håndt,  allt  som  skall  hända 

del  ligger  öppet  för  hans  blick. 

Från  verldens  ena  till  dess  andra  ända 

han  far  uti  ett  ögonblick. 

Hvar  boning  öppnas  för  den  höga  gästen, 

han  slår  så  snart  han  önskar  blott 

i  Nordens  halfförfallna  fästen 

i  Feers  alabasterslott. 

Den  nuvarande  versionen  af  detta  parti  finnes  med  senare  stil  till- 
lagd  i  A. 

R.  57—60  lydde  urspr.: 

Med  Herman  slog  han  bland  Germaniens  ekar, 

när  Cocles  stred  på  bron,  slod  han  bredvid; 

med  Luther  Påfven  han  förnekar 

och  störtar  sig  i  spjut  med  Winkelried. 
Den  senare  versionen  finnes  tillagd  i  nedre  marginalen  af  A. 
R.  76  urspr.: 

nerskakas  öfver  Walaskjalf. 
R.  85—92  lydde  urspr.: 

der  jublande  med  englatunga 
kring  thronen  der  den  Högste  bor, 

-     4S7     — 


KOMMENTAH 

de  salige   hans  ära  sjunga 

förenade  i  heligt  chor; 

dit  sträfvar  han  från  grus  och  töcken, 

det  anar  han  i  allt  hvad  skönt  han  ser; 

men  evigt  famlar  i    T  artarens  öcken 

den  som  hans  dröm,  hans  himlafärd  beler. 

Den  senare  versionen  finnes  tillagd  i  nedre  marginalen  af  A. 

Handstilen  i  A  synes  visa  ett  åtskilligt  tidigare  datum  än  publi- 
ceringsåret 1817;  omarbetningen  har  tydligen  verkställts  i  samband 
med  denna  publicering.  Papperet  i  A  är  af  en  sort,  som  eljest  blott 
användts  till  den  tidigaste  Hs  af  Svea  1811. 

Dikten  är  en  ganska  trogen  öfversättning  af  Digterens  Hiem  i 
Oehlenschlägers  Digtninger,  I  (1811).  —  Se  J.  Adlerbeths  bref  till 
Tegnér  den  9  aug.  1817  {Ur  Esaias  Tegnérs  papper)  samt  Böök,  Sven- 
ska studier,  s.  9. 

S.  62.  Syea.  1811.  Efter  Tegnérs  egenhändiga  täflingsskrift  i 
Svenska  akademiens  arkiv.  (Årtalet  här  tillagdt).  Denna  inkom  till 
Akademien  den  7  okt.  1811  och  tillerkändes  på  sammanträde  den  2 
nästföljande  dec.  stora  priset  med  villkor  att  dikten  underkastades  de 
ändringar  Akademien  hade  att  föreslå.  I  bref  till  sekreteraren,  Ro- 
senstein,  af  den  12  dec.  1811  gaf  sig  Tegnér  tillkänna  som  författare. 
Se  äfven  Rosensteins  svarsbref  den  23  dec.  1811  {Ur  Esaias  Tegnérs 
papper).  —  Akademiens  anmärkningar  utarbetades  af  Adlerbeth, 
Franzén  och  Wallin  och  öfverlämnades  i  en  af  Adlerbeth  uppsatt 
promemoria  (nedan  tryckt)  till  Tegnér,  då  denne  i  febr.  1812  besökte 
Stockholm.  Under  våren  1812,  då  Tegnér  vistades  på  Ramen,  företog 
han  i  enlighet  med  Akademiens  önskningar  en  grundUg  omarbetning 
af  dikten  och  lämnade  den  i  dess  nya  form  till  Adlerbeth  i  juni  1812 
under  riksdagen  i  Örebro,  samtidigt  med  en  kommentar  till  Akademi- 
ens anmärkningar  och  hans  egna  ändringar,  hvilken  här  tryckts  å  s. 
230.  Adlerbeth  synes  vid  samma  tillfälle  ha  lämnat  honom  ytterligare 
ett  kort  förslag  till  ändringar  (nedan  tr3'ckt).  Se  Tegnérs  bref  till  J. 
Adlerbeth  den  20  maj  och  den  25  juni  1812  samt  dennes  bref  till  Teg- 
nér den  9  april  1812  {Ur  Esaias  Tegnérs  papper).  Dikten  trycktes  första 
gången  i  Svenska  akademiens  handlingar  ifrån  år  1796,  del  VI,  1817 
(utkom  först  1818),  samt  intogs  sedermera  i  Smärre  samlade  dikter 
1828.  —  De  olika  texter  af  Svea,  som  finnas,  äro  utom  de  båda  tryckta 
och  täflingsskriften  i  Svenska  akademiens  arkiv  två  i  Lund  befint- 
liga Hs,  den  ena  ett  fragment  från  skaldens  senare  år,  motsvarande 
r.  275—284,  267—272,  312—327  af  Smärre  samlade  dikters  version 
samt  tillökadt  med  två  nya  rader,  den  andra  en  fullständig  Hs,  hvars 
urspr.  text  i  det  väsentliga  öfverensstämmer  med  täflingsskriftens, 
men  hviiken  sedermera  i  olika  repriser  förändrats  så,  att  den  i  sin  nya 
öfverskrifna  form  närmast  liknar  trycket  i  Svenska  akademiens  hand- 
lingar. Då  det  i  flera  fall  är  omöjligt  att  afgöra  eller  mindre  viktigt 
att  veta,  när  de  olika  förändringarna  i  Lundamanuskriptet  äro  gjorda, 
behandlas  detta  här  i  sin  öfverarbetade  form  som  en  själfständig  text. 
För    detaljdiskussioner  hänvisas  till  det  noggranna  försök  till  rekon- 

-     48H     — 


TILL    DIKTERNA 

struktion  af  texthistorien,  som  verkställts  i  Samlaren  1913  (Samzelius, 
De  olika  versionerna  af  Tegnérs  Svea).  —  De  förefintliga  texterna  be- 
nämnas här  :  Lundamanuskriptets  äldre  text  A;  täflingsskriften  B; 
Lundamanuskriptets  omarbetade  text  C;  trycket  i  Svenska  akademi- 
ens handlingar  D;  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  E;  fragmentet  F. 
C,  D,  E,  och  F  behandlas  i  anmärkningen  till  Svea  1812.  Ur  A  an- 
tecknas följande  afvikelser  från  B: 

R.  21  har  som  strödt  och  skogarna 

R.  26  har  sinnets  krafter  mörda  (urspr.  döda) 

R.  50  har  här 

R.  70  har  trygg  i  gr  af  ven 

R.  71  har  och  skild  från 

R.  80  har  skygd 

R.   102  har  Fodrens  enkla  seder 

R.  103  har  på  deras  helga 

R.  106  har  förutan  dygd 

R.  110  har  ditt  fall,  din  blygd 

R.   113  har  urspr.  högt  och  fritt 

R.  139  har  skygd 

R.  221  har  Bäfvan 

R.  265  har  enkel,  dristig 

R.  272  har  st  jer  norna 

R.  280  har  stjernor  och  hafvet 

R.  285  har  Och 

R,  292  har  stig  öfver 

R.  309  har  mot  hafvets 

Det  förslag  till  ändring  af  täflingsskriften,  som  Adlerbeth  i  början 
af  år  1812  öfverlämnade  till  Tegnér,  aftryckes  här  efter  Hs  i  Lund. 
Pag.-tecknen  hänvisa  till  manuskriptet.  Radsiffrorna  i  slutet  af  hvarje 
not  äro  här  tillagda. 

»Pag.  1.        Och  mate  sångens  dufva.    Denna  vers  är  mörk;  figuren 
sångens  dufva  synes  nästan  anbragt  för  att  rimma  mot  Ijiifva. 
Rättelse  synes  så  mycket  nödigare  som  de  föregående  ver- 
serne,    genom    en    sällsynt    skönhet    contrastera    dermed. 
(R.   10.) 

"      2.  Upphugger.    Månne  riktigt?    (R.  22.) 

ib.         Hör  på  Naturens  röst!  —  Hon  införes  ej  talande:  hon  ger 
färgor  etc.    (R.  29.) 

•>  3.  Orangens  gull  slår  opp.  Så  läser  jag,  och  har  då  ingen 
anmärkning  att  göra;  men  en  liten  otydlighet  i  skrifningen 
gör  tvetydigt,  om  meningen  ej  varit  står  opp;  och  i  sådan 
händelse  tyckes  mig  slår  opp  hafva  varit  bättre;  med  ett 
ord:  rättelse  nyttig.  (R.  34.) 
ib.  Fritt  och  djerft  kring  fjellen  fästet  svänger.  Månne  ej 
lika  fritt  och  djerft  i  mildare  klimat.  Epiteterna  tyckas  ej 
fullkomligen  passa  till  det  af  jordens  zoner  alldeles  oberoende 
himlahvalfvet.  (R.  45.) 
ib.         förvågna  klippan.    Jag  tviflar  att  förvågen  är  ett  godt  ord. 

—    489    — 


KOMMENTAR 

förvågen  hafva  vi.    Auktoren  saknar  ej  tillgång  till  utbyte, 
om  det  fordras.    (R.  46.) 
ib.  Dal  vid  dal  till  jordens  afgrund  gungad.    Detta  sista  crd 

utmärker  en  rörelse,  en  oscillation,  som  förer  tanken  på  en 
jordbäfning.  (R.  49.) 
Pag.  4.  Utöfvcr  skullran  hän  de  höga  stjernor  gå.  Det  göra  de 
väl  alltid,  skullran  må  vara  hög  eller  låg.  Men  månne  ej 
meningen  fordrar,  i  stället  för  hän,  tätt  eller  något  dylikt 
som  utmärker  bergets  höjd.  (R.  51.) 
ib.         1  seklers  långa   natt.    Månne  ej:  ur  seklers  långa  natt? 

(R.  62.) 
ib.         I  sången  lefve  I.    (R.  63.) 
*      5.         Men  ärad  af  en  verld.   Detta  en  verld  i  stället  för  verlden  tål 
något  betänkande.    Kunde  ej  versen  så  tourneras  att  verld 
fick  epitet?  eller  i  stället   för  en  verld,  sin  verld.    (R.  72.) 
ib.         Och  gästfrihet  var  namn  på  hyddan  etc.    Svårligen  kan 
man  kalla  en  hydda  gästfrihet.    Månne:  och  gästfriheten  log 
i  hyddan?    Jag  insisterar  ej  på  mitt  förslag.    Det  gifs  blott 
för  att  uttrycka  min  mening.    (R.  82.) 
ib.         Han  fruktade  sin    Gud  och  fruktade  ej  annan.    Månne: 
och  räddes  ingen  annan.  Vare  med  mitt  förslag  huru  som  helst, 
så  fordras  rättelse.   (R.  86.) 
»      7.         lump  na  öde.   Ordet  är  trivialt  för  en  så  hög  sång.   (R.  105.) 
ib.         Och  fall  förutan  ära.    Månne  ej  för  antithesens  skull:    Och 
dö  förutan  ära?    (R.  106.) 
->      8.         Rimmen    afgrund   och    afund   lära   ej    kunna    godkännas. 
Till  Auktorns  bedömande  föreslås  i  stället: 
Folk  på  en  afgrundsbrant  i  dvala  du  dig  sänker, 
Men  våld  och  barbari,  men  afund,  hat  och  ränker 
De  vaka  omkring  dig.  (R.  125—127.) 

ib.        Der  flamma  gyllne  torn  —  fiskarbåtar  lågo.    Torde  ej  vara 
nog  klart.    (R.  133—134.) 
>      10.       Och  himlen  sig  förbarmar.    Månne  denna  sista  hemistich 
som    tyckes  tillkommit  för  rimets  skull  är  värdig  det  sköna 
i  de  föregående  verserna?    Förslag: 
Se  Belten  kring  dig  än  de  fria  armar  kasta 
och  fjellens  fästning  står,  den  skyhöga  den  fasta.  (R.  158.) 
»      11.       Det  bor  en  Gud  i  Sången.   Anmärkaren  inser  väl  författa- 
rens tanka,  men  önskade  ett  klarare  uttryck,  om  det  utan 
uppoffring  kunde  vinnas.    (R.  170.) 
»      12.       Striden  vältar  som  en  huggorm  ut.   Konstruktionen  blefve 
naturligare:  Som  en  huggorm  Vältar  striden  ut.    Men  äfven 
denna  bild  är  efter  mitt  begrepp  icice  nog  klar,  nog  träffande, 
nog  sammanhängande  med  det  öfriga.    (R.  195.) 
ib.         Strid  är  för  Norden  Strid  är  för  frihet  etc.    Blefve  ej  detta 
klarare,    och    renare  i   uttrycket,  om  apostrofen  användes: 
Striden  för  Norden  1  Striden  för  frihet  för  barn  etc.  (R.  202.) 
»      13.       Solen  går  under  lär  svårligen  kunna  sägas  i  stället  för  solen 
går  neder.    Äfvenså  vet  jag  ej,  om  Asa  Thor  kan  sägas  köra 
smattrande  dunder.    (R.  206.) 

—     490     - 


TILL    DIKTERNA 

ib.  Dimmiga    händer.     Denna    Epiteten    om    hamnar    är  till 

äfventvrs  för  myckat  vågad  att  vara  klar  och    för   allmän- 
heten af  läsare  nog  lättfattlig.    (R.  216.) 

ib.  från  dem.  Efter  konstruktionen  faller  meningen  af  dem 
på  fädren,  eller  på  händerna.  Denna  inkorrektion  fordrar 
hjelp.  (R.  218.) 
Pag.  14.  Den  slagtning  är  slagen.  Man  säger  slå  ett  slag,  men  ej 
slå  en  slagtning.  Definitet  vore  här  ock  nödigt  för  språk- 
renheten  skuld.    (R.  223.) 

ib.  I  blod  ligger  dagen.  Anmärkaren  finner  visserl.  att  epoken 
för  synen  är  solens  nedgång,  men  önskade,  för  tydlighetens 
skuld,  sjunker  i  stället  för  ligger.  (R.  225.) 
»  15.  Ej  skilda  stånd  men  blott  ett  brödrafolk.  Anmärkaren  hem- 
ställer, om  ej  till  undvikande  af  all  politisk  åsyftning,  som 
Akademien  bör  undvika,  kunde  substitueras:  Ej  skilda 
flockar,  men  ett  brödrafolk.    (R.  246.) 

ib.         Och  tvedrägt  faller  /  sin  egen  dolk.    Mån  ej:   för  sin  dolk 
(R.  248.) 
»      16.       Allvarsam.    Att  undvika  denna  accentrubbning,  mån  ej 

allvarlig?  (R.  265.) 
►  17.  /  norrskensnatt.  Bör  oförgripl.  heta  norrskensnatten,  eller 
norrskenets  natt.  Skada  att  sista  ordet  så  mat  i  mitt  tycke 
passar  föga  till  stjernornas  tindrande  ljus,  fast  jag  nog  inser 
förf.  tanke,  att  det  starka  skenet  som  rådde  under  synen 
försvunnit,  och  gjorde  rum  för  nattens  vanliga  upplysning 
af  stjernorna.    (R.  270.) 

ib.  Stormen  for.  Men  p.  13  (r.  205)  säges  att  stormvinden 
dör    (R.  278.) 

ib.         Solen  sprang  opp.     Detta   är  ej   hennes   vanliga  rörelse. 

Jag  prefererar  såsom  enligare  med  naturen  det  gamla  rann 

opp.    Sken  på  mitt  hopp  förstår  jag  ej.    (R.  282.) 

»      18.       Då  min  syn  får  fullbordan.    Versen  är  hård.    Mån:     De 

sjöngo  om  (bådade)  dagen  till  sångens  fullbordan?    (R.  287.) 

ib.  kusken  med  de  gyllne  tömmar  etc.  Jag  vet  ej,  om  man 
säger  kuska  en  vagn.  Rättast  heter  det  styra,  köra.  Kuska 
på  Sveas  kronor  lär  ej    kunna  sägas.    Månne: 

Er  stjernevagn  uppöfver  Nordens  sfer. 

Med  Sveas  kronor  märkt  och  Göthas  strömmar.  (R.  296.) 

»       19.       Här  i  tidens  höst.    Här  anmärkes  såsom  cheville  och  för 
meningen  onyttigt.    (R.  305.) 

Anmärkaren,  som  varit  lif ligen  rörd  af  den  anda  som  råder  i  detta 
stycke,  af  de  utmärkta  drag  af  snille  hvarmed  författaren  uttryckt 
den  varmaste  fosterlandskänsla,  har  dels  af  pligt,  såsom  Ledamot  af 
den  Akademi,  hvilken  lika  med  honom  trott  denna  författare  förtjena 
dess  högsta  belöning,  dels  af  den  välvilja  och  aktning  hvilken  han 
fattat  för  en  man  af  så  stor  talang,  framstält  med  upprigtighet  de 
rättelser,  hvilka  han  ansett  nödiga,  för  att  gifva  detta  Poem  eh  korrek- 

—     491     — 


KOMMENTAR 

tion,  som  lätt  undfaller  Skalden  i  första  utflygten  af  sin  fantasi,  men 
hvilken  en  Akademi  är  ovilkorligare  än  någon  annan  KonstDomare 
skyldig  att  vårda.  Men  Anmärkaren  nödgas  öka  antalet  af  sina  väl- 
menta erinringar,  hvilka  hittils  endast  angått  Skaldekonsten,  med  en 
ytterligare,  hämtad  af  den  varsamhet  som  Tidens  skick  och  fädernes- 
landets ställning  kräfva,  att  under  åtnjutande  af  fred  med  dess  grannar, 
icke  gifva  anledning  till  sådana  missnöjen,  hvilka  kunna  rubba  dess 
bestånd  eller  åtminståne  föranleda  till  obehagliga  ministeriella  expli- 
kationer.  Det  är  i  sådant  afseende  som  jag  uppmanar  författaren  att 
mildra  och  omarbeta  hvad  för  Ryssland  kan  finnas  sårande,  p.  8  — 
En  annan  skär  oår  skörd  .  .  p.  9.  Hvad  blir  det  af  den  jord  som  värjdes 
af  Ert  mod.  Och  hela  den  lågande  Skaldekänslan  i  detta  stycke  för- 
mår ej  afhålla  mig  från  denna  påkostande  anmärkning.  Att  nämna 
hvad  man  förlorat,  kan  aldrig  förtänkas;  allenast  det  ej  sker  med  ord- 
sätt, som  utmärka  att  man  anser  för  rof  hvad  olyckligtvis  genom 
Tractater  blifvit  afträdt.  I  stället  tror  jag  tanken  böra  derhän  vändas, 
att  ju  större  förlusterna  äro,  ju  mera  bör  Nationalandan  liksom  kon- 
centrera sig  att  försvara  hvad  öfrigt  är,  att  göra  fäderneslandet  stort 
äfven  inom  trängre  gränsor  [urspr.  med  sina  öfverlefvor],  att  med 
lif  och  blod  bevara  en  ännu  vördad  sjelfständighet,  att  genom  endrägt 
mångdubbla  styrkan  af  ett  minskadt  antal  armar,  att  skapa  nya 
tillgångar  till  sann  välmåga,  genom  renhet  i  seder  [urspr.  manlighet 
i  sed],  idoghet,  härdighet  i  mödor,  sparsamhet  i  lefnadssätt,  enskilta 
uppoffringar,  egennyttans  och  egoismens  kufvande  under  patriotis- 
mens heliga  lag.  Och  då,  om  ödet  fordrar  att  en  dag  dessa  ett 
fredligt  folks  tänkesätt  skola  undergå  nya  prof,  om  våld  eller  an- 
fall skola  fresta  dess  sjelfbestånd,  då  skola  Svear  och  Göther  upp- 
lifvade  af  sina  fäders  anda  ännu  en  gång  fästa  Segern  vid  sina  va- 
pen, då  skall  verlden  ännu  en  gång  beundra  deras  tapperhet,  då  skola 
fiender  sent  ångra  sin  tilltagsenhet,  och  det  gamla  Svithjod,  fredadt 
och  trj'ggt  efter  nya  genomkämpade  faror  och  mödor  i  lugn  njuta 
sin  eviga  ära  ibland  folkslagen.  På  sådant  sätt  synes  både  slutet  af 
Alexandrinerna  p.  9:  Betänksamt  ödet  slår  etc.  och  Dityramberna  och 
Stridssången  böra  ameneras,  och  uttrycken,  der  så  fordras,  derefter 
lämpas.  I  sådant  afseende  tillstyrker  jag  ock,  att  strofen  i  Dity- 
ramberne  Du  sofver  i  skyar  bak  cisterns  port  alldeles  måtte  gå  ut; 
dels  i  anseende  till  östern,  som  synes  innehålla  en  förtäckt  [urspr. 
bestämd]  uppmaning  mot  Ryssland,  dels  en  önskan  af  ett  nytt  krig; 
hvilket  icke  bör  åstundas,  men  om  nöden  så  fordrar,  med  manna- 
mod både  tålas  och  utföras. 

Mycket  prosaiskt  har  jag  gifvit  råd  åt  en  Poet,  som  genom  de  prof 
han  visat,  öfvertygat  mig  att  honom  ej  brister  förmåga  till  en  slik, 
efter  min  tanke,  oumbärlig  förändring.  Honom  öfverlemnar  jag  ock 
att  med  det  granskande  öga,  hvilket  ej  kan  vara  skildt  från  en  så  ut- 
märkt talang,  tillse  om  icke  till  äfventyrs  något  tavtologi  i  arbetet 
på  ett  eller  annat  ställe  torde  röjas,  som  kunde  påkalla  en  förbätt- 
rande hand.    Lyckligtvis  skyndar  ej  tryckningen.»  — 

Tegnérs  svar  på  dessa  ändringsförslag  är  som  redan  nämndt  tryckt 


—    492 


TILL    DIKTERNA 

å  sid.  230.  De  ytterligare  anmärkningar  som  efter  Tegnérs  omarbet- 
ning af  dikten  tillställdes  honom  af  Adlerbeth  voro  följande: 

»l:o  9.  Icke  långt  efter  detta  ställe  står  på  hans  täppa.  Torde 
böra  heta  /.    (R.  64.) 

2:o  14.     På  denna  sida:   Hvar  slaf  af  sitt  begär snåla  hand  — 

Här  är  fråga  om  begärens  välde  i  allmänhet,  och  att  man  skall  veta 
uppoffra  dem,  när  fäderneslandet  så  fordrar.  Snåla  hand  synes  in- 
skränka satsen  blott  till  egennyttan  eller  girigheten.  Månne  ej  bättre 
stode:  Veka  handl  Det  är  ju  en  brist  på  äkta  mannastyrka:  och  detta 
passade  både  på  vällustingen,  den  snåle  och  den  late.    (R.  122.) 

Strax  derefter  följer:  Du  sofver  Svea  folk.  Hvem  vill  din  hvila  rubba. 
Den  sista  hemistichen  fruktar  jag  är  cheville,  helst  förf.  genast  nedan- 
före  önskar  att  hans  Sång  måtte  väcka  Svea.    (R.  125.) 

3:o  24.  Sista  raderna  i  denna  strof  äro  rättade  till  språkriktigare 
konstruktion,  men  jag  befarar  att  bilden  lider  deraf.  Skulle  ej  gå  an 
att  säga 

Bäfvan,  förstörarn,  förödelsebringarn, 

hänger  (ilar)  bakom,  på  den  flåsande  springarn.  (R.  221 — 222.) 

4:o  84.  De  sjöngo  den  dag.  Är  litet  tvetydigt,  ty  det  kan  så  för- 
stås att  de  sjöngo  just  på  den  dagen.  Månne  ej:  Besöngo  den  dag? 
(R.  287.) 

5:o  37.  Man  säger:  här  i  verlden,  här  i  tiden,  såsom  opposition  mot 
en  annan  verld  eller  mot  evigheten.  Men  man  säger  ej:  här  i  höst,  här 
i  vår.      (R.    305.) 

Dessa  äro  de  vigtigaste  och  dock  ringa  anmärkningar  mig  återstå 
att  göra.  Några  få  ännu  obetydligare,  som  nästan  blott  äro  tyckes- 
mål,  skulle  jag  kunna  underställa,  såsom  9)  vid  de  trenne  I  inom  3 

hemisticher;  19)  vid  versen:  I  glans /ör(7dng'fin,hvi!ket  förekommer 

mig  mindre  klart,  och  20)  vid  mulna  hopar,  der  jag  hellre  önskade 
dystra  eller  något  dylikt,  om  meningen  är  att  exprimera  sombre,  torvus. 
Men  det  är  obilligt  att  för  mycket  genera  en  Auctor,  som  så  frivilligt 
och  lyckligt  gått  Akademiens  påminnelser  till  mötes,  och  af  samma 
skäl  tror  jag  mig  ej  heller  böra  insistera  på  någon  förändring  af  de 
öfriga  anmärkta  ställen,  der  förf.  förbUfvit  vid  sina   förra  utryck.» 

S.  73.  Svea.  1812.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Årtalet  här  tillagdt.  Tvenne  tryckfel  äro  rättade,  nämligen  i  r.  158 
komma  borttaget  efter  Eröfrare,  i  r.  216  omhölja  satt  med  litet  o  i 
st.  f.  stort.  Om  de  olika  texterna  se  föregående  noti  I  D  finnas  föl- 
jande från  den  här  tryckta  versionen  afvikande  ställen,  hvilka  icke 
heller  förekomma  i  A  eller  B  (varianter,  som  äfven  återfinnas  i  dessa 
texter,  förtecknas  icke  ånyo): 

R.  54   har  kunga-sinnen 

R.  85—86   lyda: 

Med  hjertat   blödande,  men  upplyft   öfver   tingen 
Han  fruktade  sin  Gud,  och  utom  Honom  —  ingen 

R.  96  har  orkelös  i  st.  f.  orkeslös;  för  öfrigt  liksom  r.  97  samma  form 
som  motsvarande  i  A  och  B. 

—     493    — 


KOMMENTAR 

R.  134  lyder    Och  österns  Konung  bor  der  våra  hjordar  betat. 

R.  214  har       Härarne 

R.  240  saknar  och 

De  varianter  i  C  som  icke  återfinnas  i  någon  hittills  behandlad 
version  äro   följande: 

R.  3  har  på  branten  af  ditt  fall 

R.  54  har  urspr.  kungasöner 

R.  125  har  Skall  jag  din 

R.  133  har  upp 

R.  209  har  Bistra  hopar 

R.  238  lyder  hänger  bakom  på  den  flåsande  Springarn 

R.  321  har  nu  i 

F  är  en  nedskrift  från  sjukdomstiden  på  1840-talet,  och  dess  vari- 
anter sakna  intresse;  som  en  karakteristisk  kuriositet  kan  anmärkas, 
att  r.  278  har  läkedom  i  st.  f.  rikedom. 

Efter  r.  327  följa  dessa  två: 

Farväl,  mitt  folk,  farväl  I  Svenske  Män! 
Vid  Ehrnsvärds  grafvård  träffas  vi  igen! 

Följande  not  af  författaren  afslutar  fragmentet: 

»Denna  syn,  är  på  några  få  ändringar  när  den  samma  som  läses  i 
Sv.  Akademiens  handlingar  för  1811,  i  Poemet  Svea,  som  väl  fick  stora 
Priset;  men  synen  upplästes  icke,  har  aldrig  varit  hörd  i  Sv.  Akademien, 
hvarför  jag  ansåg  mig  här  kunna  föredraga  den  för  första  gången.* 

Verserna  ha  alltså  af  Tegnér  under  sjukdomstiden  sändts  till  Sven- 
ska akademien  för  uppläsning.  Noten  har  varit  afsedd  att  tjäna  som 
en  förklaring  för  uppläsaren. 

Om  dikten  Svea  se  förutom  ofvan  nämnda  källor  Tegnérs  bref 
till  G.  Myhrman  ^Vn  och  ^'/is  1811,  J.  Adlerbeths  bref  till  Tegnér 
"/5  1815  {Ur  Esaias  Tegnérs  papper),  Ljunggren,  Svea  (Lunds  uni- 
versitets Årsskrift  XIX)  samt  Svenska  Akademiens  historia  I:  289 — 295, 
Risberg,  Litterära  inflytanden  på  Svea  (Samlaren  1904),  Berg,  Gus- 
taviansk fraseologi  och  Tegnérs  Svea  (Svenska  studier);  Blanck,  Den 
nordiska  renässansen,  s.  429;  Clason,  Tegnérs  Svea  och  dåtidens 
svenska  politik  (Sydsv.  Dagbl.  20/12  1911),  Böök,  Esaias  Tegnér  I:  137 
—  381;  Wrangei.,  Ramen  och  Tegnérminnet,  s.  112 — 131. 

S.  85.  Christopher  Myhrman.  Efter  J.  Fr.  Martins  etsning  af 
Tegnérs  svärfar,  brukspatron  Christopher  Mj^hrman  d.  y.,  hvarunder 
dessa  verser  stå  att  läsa.  Myhrman  dog  den  19  juni  1811,  och  etsnin- 
gen beställdes  följande  år.  Den  är  reproducerad  i  Wrangel,  Ramen 
och  Tegnérminnet  (titelplanschen).    Se  äfv  n  s.  110, 

S.  86.  Maj-säng.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Ett  komma  i  r.  38  efter  dof  är  här  borttaget.  Dikten  sändes  från  Ramen 
till  J.  Adlerbeth  jämte  Skidbladner,  Flyttfåglarna,  Herthas  Barn,  Elden, 
Svanen  och  Fjelltraslen  i  bref  af  den  20  maj  1812.  Alla  dessa  dikter 
upplästes  på  Götiska  förbundets  stämma  den  28  maj,  och  alla  utom 
Svanen  och  Fjellirasten  intogos  i  Idunas  3:e  häfte,  som  utkom  i  juli 
1812.  —  Till  Majsång  äro  två  Hs  bevarade, A  och  B; den  senare,  i  Götiska 

-     494     — 


TILL    DIKTERNA 

förbundets    arkiv,    öfverensstämmer    hufvudsakligen    med    trycket   i 
Iduna,  men  afviker  i  följande  fall  från  den  här  gifna  texten: 

R.  37—40  lyda: 

Lt  högen  Fädren  hasta 
och  mana  med  sin  röst, 
och  Sviihiods  fjellar  kasta 
sin  sköld  framför  dess  bröst. 

R.  68  har       sjunga  med  främmande  hand  ändr.  fr  dikta 

R.  G9  har       då  i  st.  f.  tills 

Ur  A  äro  ytterligare  följande  varianter  att  anföra: 

R.   17  har       skri  i  st.  f.  rop 

R.  26—31  lyda  urspr.: 

Ser  Svea  kring  sin  fot 

hur  Folken  mot  Iwarannan 

stå  opp  i  blodigt  hot. 

Orälinelig  är  skaran 

men  lugnl  hon  skådar  den 

och  vinkar  trygg  åt  faran 

Dcrefter  ha  de  fått  följande  lydelse: 

står  Svea.    Vid  dess  fot 

Nationer  mot  Iwarannan 

stå  opp  i  blodigt  hot. 

Oräknelig   är  skaran, 

för  vis  att  reta  den 

hon  vinkar  trygg  åt  Faran 
R.  44  har       Baldur  i  st.  i.  Balder 

I  3:e  uppl.  af  Smärre  samlade  dikter  1839  är  i  r.  59  tyranniet  ändr. 
t.  tyranni' t. 

Se  BööK,  Esaias  Tegnér  I:  420—424,  432—433. 

S.  90.  Längtan.  Efter  Hs.  R.  31  har  urspr.  Ser  du,  ser  du  i  st.  f . 
Ser  du  icke.    R.  43 — 44  lyda  iirspr. 

Ser  jag  icke  rätt!   Der  flaggar 
hoppels  vimpel  ju,  der  vaggar 

Denna  öfversättning  af  Schillers  Sehnsucht  ar  af  Hs  att  döma 
möjligen  några  år  tidigare  än  den  här  gjorda  placeringen  ger  vid  handen, 
men  den  har  ställts  omedelbart  före  Skidbladner,  då  den  tydligen 
utgör  en  förstudie  till  denna  dikt.  Det  senare  gäller  också  den  i  del 
I  (s.  223)  tryckta  Menniskoanden,  som  förut  ansetts  höra  till  ung- 
domsdikterna, men  med  mera  rätt  torde  böra  inordnas  i  denna 
periods  alstring,  hvilket  äfven  handstilens  utseende  antyder. 

I  detta  sammanhang  kan  nämnas,  att  den  likaledes  i  del  I  (s.  220) 
tryckta  dikten  Konsfnärn,  som  i  sin  tur  står  i  ett  nära  samband  med 
Skaldens  Morgonpsalm,  befunnits  skrilven  pa  ett  papper,  hvars  vat- 
tenstämpel   är  1813.    Huruvida  denna  Hs  är  en  senare  renskrift  eller 

—     495     — 


KOMMENTAR 

elt  originalkoncept  är  omöjligt   att  afgöra.     I  senare  fall  har  dikten 
äfven   sitt  intresse  såsom  den  sista  Tegnér  skrifvil  på  alexandriner.* 
Om  Länglan,    se  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier,  s. 
77,  och  BöÖK,  Svenska  studier,  s.  11. 

S.  98.  Skidbladner.  Efter  rycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Se  i  öfrigt  anmärkningen  till  Majsång.  Två  Hs,  A  och  B,  hvaraf  den 
senare  i  Götiska  förbundets  arkiv.  Titeln  är  i  bägge  Hs  Skibladner, 
i  B  ändradt  med  främmande  hand.  R.  44  har  i  bägge  Hs  Baldur  i  st. 
f.  Balder.    I  A  finnas  dessutom  följande  varianter: 

R.  6  urspr.     hvila  evigt  öfver  Paradis 

R.  7.  urspr.    O  kur  gladt 

R.  19  urspr.  Skaldeskeppet  väntar  dig 

R.  21  urspr.  går  det  likt  Skibladner  [senare:  som  en  vårf läckt] 
fram 

R.  51  har       den  i  st.  f.  hon 

R.  52  urspr.  Ibland  fjäll  och  snö  hvar  du  må  ställas 

Titelordet  har  i  Iduna  noten:  Odens  skepp.  —  Inledningsraden  är 
en  öfversättning  af  en  rad  i  Oehlenschlägers  Mine  Mestere  (Digtnin- 
ger   I,  1811). 

Se  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier,  s.  77 — 78  och 
Svensk  romantik,  s.  418 — 419,  samt  Böök,  Svenska  studier,  s.  7 — 11  och 
Esaias  Tegnér  I:  427—433. 

S.  96.  Flyttfåglarna.  Efter  trj^cket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Se  i  öfrigt  anmärkningen  till  Maj-sångl  Två  Hs,  A  och  B,  den  senare 
i  Götiska  förbundets  arkiv.  Orden  Vindsvales  son  ha  i  B  noten: 
Vintern;  r.  19  är  af  främmande  hand  ändr.  fr.  Ren  harcu-na  hvittna, 
ren  Rönndrufvan  glöder.  I  A  är  r.  14  ändr,  fr.:  snart  titta  de  späda  ur 
bristande  skal. 

Se  BÖÖK,  Svenska  studier,  s.  3 — 20  samt  Esaias  Tegnér,  I:  425 — 427 

S.  98.  Herthas  Barn.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter 
1828.  Dikten  utgör  en  omarbetning  af  Tålamodet  och  Hoppet  (del 
I:  201).  Se  i  öfrigt  anmärkningen  till  Maf-sång!  Två  Hs,  A  och  B, 
den  senare  i  Götiska  förbundets  arkiv.  Titelordet  har  där  noten 
Hertha,  Jorden;  r.  5  har  de  i  st.  f.  han  (i  A  ändr.  t.  hon);  r.  25  har  Bro- 


*  Denna  förslagsvis  gjorda  datering  af  Konstnärn  har  bekräftats 
på  annan  väg.  I  Oehlenschlägers  Digtninger,  I,  tryckt  1811,  —  från 
hvilken  volym  Tegnér  hämtat  en  mängd  poetiska  idéer  — finnes  ett 
poem  med  titeln  Til  min  Lasser ;  där  förekomma  följande  4  rader 
om   skalden: 

Tidsaldren  er  ham  kun  et  dunkelt   Kammer, 

Hans  Fedeegn  en  snever  Urtegaard ; 

Som  Evighedens  Prxst  og  Verdens  Borger 

Han  tolker  Seders  Lyst  og  Seders  Sorger. 
Dessa    rader    gå    tydligt    igen    i  Konstnärn.  —  Elof  Tegnérs  date- 
ring   till    tiden    före    1807  är  sålunda  oriktig,  och  Mjöbergs  tvifvels- 
mål  (Stilstudier,  s.  117)  berättigade. 

—     4%     — 


ULL    DIKTERNA 

dern  i  st.  f.  Brödren;  r.  32  har  Inifvcn  (med  fräinniande  hand  ändradt 
till  hiifoud).  I  A  har  r.  9  Sonen  i  st.  f.  Gossen  (rimord:  Månen).  4:e 
strofen  är  ändr.  fr. 

Stafven  af  Törne  ses  stinga 
ack!  men  ock  stöda  hans  arm. 
Striden  med  blödande  klinga 
bor  i  hans  suckande  barm. 

9:e  strofen  är  ändr.  fr.  samma  lydelse  som  i  Tålamodet  och  Hoppet. 
Se  anmärkningen  till  denna  diktl 

S.  100,  Elden.  Efter  trjxket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Dikten  är  där  omarbetad  efter  en  ungdomsdikt  (Del  I:  159),  som  i  sin 
nya  form  trycktes  första  gången  i  Iduna  1812.  (Se  anmärkningarna  till 
Maj-sång!)    Hs  i  Götiska  förbundets  arkiv. 

S.  103.  Sranen  och  Fjelltrftstcu.  Dikten  är  här  tryckt  efter  den 
Hs  (förvarad  i  Lund),  som  1812  sändes  till  Adlerbeth  och  upplästes 
på  Götiska  förbundets  stämma.  Se  anmärkningen  till  Maj-sång! 
Den  trycktes  i  Iduna  först  i  elfte  och  sista  häftet,  1815.  Ur  en  tidigare 
Hs  äro  följande  varianter  att  anteckna: 

6:e  strofen  ändr.   fr.      Ack,   sad    Trasten,   skilda   lotter 
gaf  oss  Ödets  hårda  lag 
Du  år  Söderns  rika  dotter. 
Nordens  arma  son  är  jag. 

R,  30  ändr.  fr.      Evighetens  echo  blott?  (rimord  fått) 
R.  35  ändr.  fr.      Vild  min  sång 

Se  Nilsson,  Svensk  romantik,  s.  414,  Böök,  Esaias  Tegnér,  I:  433 — 
436  samt  Wrangel,  Ramen  och   Tegnérminnet,  s.   130 — 131. 

S.  106.  Träden.  Tre  Hs  bevarade,  af  hvilka  dock  blott  en.  A, 
är  fullständig  och  här  följts.  A  förskrifver  sig  från  skaldens  senare 
år  (1840-talet).  Några  skiljetecken  ha  här  tillagts.  B  är  ett  fragment 
från  samma  tid  (1840-talet),  blott  omfattande  de  tre  sista  stroferna. 
G  är  en  fragmentarisk  nedskrift,  tillkommen  under  Tegnérs  ungdom; 
den  omfattar  stroferna  1 — 5  samt,  såsom  tredje  strof,  den  6:e,  öfver- 
korsad.    C  har  i  r.  1  lundar  i  st.  f.  ekar. 

Se  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier,  s.  130,  samt 
BÖÖK,  Esaias  Tegnér,  I:  46. 

S.  109.  Fragment  ur  Blotsren.  Efter  Hs.  Titeln  tillagd.  R.  5 
urspr.  Is  jords  söner  rasade  emot  hvarann.  —  Det  fragment,  som  här 
är  aftryckt,  bör  sannolikt  dateras  1811 — 1812.  Handstilen  har  ingen 
likhet  vare  sig  med  den  mindre,  regelbundnare  piktur,  hvarmed 
Frithiofs  saga  och  samtida  dikter  äro  skrifna,  eller  med  den  rundare 
och  mera  uttänjda  stilen  från  före  1810.  Det  manuskript,  som  i  stilen 
mest  liknar  Blotsven  (papperssorten  återfinnes  i  ingen  annan  dikt), 
är  Bifrost,  som  senast  är  från  1812.  Äfven  med  Svea,  Jätten,  Skid- 
bladner    finnas    oförtydbar.i    likheter.     Därtill    kommer,  att  Agardh  i 

-     497    — 

32 — lS3t>i4.    it  y  n  er,  Samlad*  ikriftfr.    II. 


KOMMENTAR 

bref  till  Hammarsköld  den  6  aug.  1811  skref  om  Tegnér:  >^Han  arbetar 
nu  på  en  tragedi  och  på  ett  större  stycke  'Religionen'.»  —  Att  Tegnér 
sysslat  med  en  tragedi  Blotsven,  vet  man  af  hans  bref  till  Martina  v. 
Schwerin  den  4  okt.  1821  och  till  G.  F.  Åkerhjelm  den  22  jan.  1826. 
Till  den  förra  skrifver  han:  »För  flera  år  sedan  började  jag  en  Blot- 
sven, som  skulle  föreställa  den  stora  striden  emellan  kristendomen  och 
hedendomen.  Ett  härligt  ämne.  De  utlefvade  Asarne  som  stå  fadder  vid 
Nordens  döpelse!  Men  utförandet  svarade  ej  dcremot,  och  jag  kastade 
både  Åsar  och  munkar  i  kakelugnen.  [Jfr  denna  innehållsredogörelse 
med  fragmentet!]  Ämnet  är  sedan  behandladt  af  Oehlenschläger  (i 
Hakon  Jarl)  och  flera,  utan  att  dock  i  min  tanke  ännu  vara  uttömdt. 
Möjligtvis  återkommer  jag  en  gång  dertill.>->  Af  detta  uttalande  synes 
framgå  att  T.  skrifvit  sin  Blotsven,  innan  Hakon  Jarl  utkommit  (1807). 
Brefvet  till  Åkerhjelm  tyder  emellertid  i  stället  på  att  Hakon  Jarl 
redan  fanns  utgifven  vid  tillfället  i  fråga,  fast  T.  ej  förut  läst  den. 
"Jag  påminner  mig»,  skrifver  T.,  "alt  jag  i  min  ungdom  skref  en  tragedi, 
'Blotsven',  i  jamber.  [Obs!]  Den  skulle  föreställa  konflikten  mellan 
hedniska  och  kristna  läran  och  var  rikligen  utstyrd  med  allehanda  le- 
gendvishei.  ilen  då  jag  i  detsamma  kom  att  läsa  Oehlenschlägers  'Hakon 
Jarl',  som  behandlar  samma  ämne,  hade  jag  det  förstånd  att  kasta  min 
Sven  på  elden  och  skulle  af  vänskap  för  Ling  önska  att  han  gjort  det 
samma  med  sin.* 

Det  här  aftryckta  fragmentet  har  tydligen  tillhört  den  i  dessa  båda 
bref  omnämnda  förstörda  tragedien  Blotsven.  Om  fragmentets  da- 
tering ha  olika  meningar  rådt  bland  forskare.  Ei.or  Tegnér  daterar 
det  till  före  1807,  med  ledning  af  Tegnérs  yttrande  om  Hakon  Jarl. 
Mjöberg  vederlägger  med  stilistiska  skäl  (de  fornnordiska  elementen 
i  dikten)  denna  datering  och  hänvisar  till  Atterboms  uttalande  i 
Svensk  litteraturtidning  den  22  jan.  1821  (n:r  3):  »Rec.  hoppas  att  det 
rykte  ej  bedrager,  som  sedan  flera  år  tillbaka  förkunnat,  att  Herr 
Tegnér  varit  sysselsatt  med  en  dramatisk  bearbetning  af  Blol-Sven, 
och  att  denna  skulle  innan  kort  vara  fullbordad  att  framträda  i  dags- 
ljuset.» 

Det  rykte  Atterbom  här  återger  vederlägges  emellertid,  åtminstone 
i  sin  senare  del,  af  T:s  nyss  citerade  bref  från  slutet  af  samma  år  till 
Martina  v.  Schwerin.  Slutligen  har  Henry  Olsson,  Tegnérs  episka  och 
dramatiska  planer  under  Frithiofsåren,  Samlaren  1916  (jfr  äfven  Lamm, 
Försoningstanken  i  Tegnérs  Frithiofs  Saga,  a.  a.  s.  11 — 14),  gjort  gäl- 
lande att  fragmentet  skulle  vara  från  slutet  af  1821  eller  senare. 
Han  stöder  sig  på  T:s  yttrande  till  Martina  v.  Schwerin  den  4  okt.  1821 
om  Blotsvenstragedien  :  »Möjligtvis  återkommer  jag  en  gång  dertilU, 
sammanställdt  med  Martina  v.  Schwerins  försäkran  till  T.  den  11  dcc. 
s.  å,  att  »Brinkman  af  Leopold  och  ej  af  mig  hört  omtalas  den  påbe- 
gynta  tragedien».  O.  tolkar  det  sista  uttrycket  såsom  gällande^  en 
strax  förut  ånyo  påbörjad  Blotsven.  »Den  påbegynta  tragedien»  måste 
emellertid  med  nödvändighet  syfta  på  den  af  Tegnér  i  brefvet  den  4 
okt.  nämnda.  Med  0:s  tolkning  skulle  man  nödgas  antaga,  att  T.  un- 
der den  korta  tiden  4  okt. — 11  dec.  påbörjat  den  tragedi,  som  han  det 
förra  af  dessa  data  talar  om  såsom  något  mycket  aflägset  och  even- 

—     495i    — 


TILL    DIKTERNA 

tuellt,  och  meddehiL  detta  både  till  Leopold  och  NL  v.  S.,  att  Leo- 
pold i  sin  tur  under  samma  tid  meddelat  underrättelsen  till  Brinkman, 
att  B.  förfrågat  sig  hos  T.  därom  och  att  denne  ånyo  tillskrifvit  M.  v. 
S.  om  saken.  Denna  våldsamt  uppdrifna  verksamhet  är  så  mycket 
osannolikare,  som  T.  just  vid  denna  tid  var  svårt  sjuk  (jfr  Wrangel, 
Martina  von  Schwerin,  s.  113). 

Af  inre  skäl  är  det  också  svårt  att  placera  fragmentet  med  sin  gan- 
ska matta  framställning  till  Frithiofsåren  med  dess  färgrika,  starkt 
poängterade  diktion. 

Den  datering  1811 — 1812,  som  manuskriptstilen  och  Agardhs  bref 
lyda  på,  styrkes  också  däraf,  att  T.  i  bref  till  J.  Adlerbeth  den  25  juni 
1812  talar,  lofordande,  om  Oehlenschlägers  Hakon  Jarl.  Troligen  hade 
han  nyligen  läst  den  och  af  det  skälet,  såsom  han  angifver  i  brefven 
1821  och  1826,  afstått  från  sin  B/oZ.syen.  Ett  par  verbala  likhetermed 
Försoningen  och  Mjältsjukan  ha  intet  bevisvärde,  då  sådana  genomgå 
hela  Tegnérs  skaldskap. 

S.  11.3.     Romresan.     Etter    trycket    i    Smärre    samlade    dikter    1828. 
Dikten   sändes    till     J.    Adlerbeth   jämte    Bifrost   (Asatiden),   Jätten, 
Prestvigningen,  Sång  till  Solen,  Skaldens   Morgonpsalm,  och   Nyåret   i 
bref  af  den  28  febr.  1813  och  upplästes  liksom  dessa  på  Götiska  för- 
bundets   stämma    den    20    mars.     Endast    tre    af  dikterna,  Bifrost, 
Prestvigningen  och  Skaldens  Morgonpsalm,  infördes  emellertid  i  Iduna, 
4:e    häftet    1813.     Romresan    trycktes   första   gången   i   Stockholms- 
posten den  3  okt.  1817  (n:r  229).   Tre  Hs  finnas  bevarade,  A,  B,  och 
C,   den  mellersta  af  dessa  i  Götiska  förbundets  arkiv. 
Varianter  ur  Stockholmsposten: 
R.  8.  jorden  i  st.  f.  verlden 
R.  9.  från  i  st.  f.  ur 
R.  10.  Konstens  i  st.  f.  forntids 
R.  22.  helga  i  st.  f.  gula 
Strof  5. 

Vandra  under  fädrens  tallar, 
lyssna  huru  Götha  svallar, 
se  i  vinternatten  opp; 
stig  med  Junius  på  fjällen, 
skåda  morgonen  och  qvällen 
på  dess  topp. 

Stroferna  7  och  8  saknas,  uppträda  först  i  C. 

R.  .54  har  noten:  Campo  di  vacche,  (Kotorget)  fordom  Forum  Romanum. 

R.  78  har  fick  i  st.  f.  fann 

B  varierar  i  följande  fall  från  Stockholmsposten: 

R.  21.  Naso  i  st.  f.  Maro 

Strof  6.  Djerf  som  våra  hjeltars  sinnen, 

hög  som  våra  fortidsminnen 
är  den  nordiska  natur. 
Men  i  Söderns  gröna  dalar 
solar  sig  det  Sköna,  talar 
gladt   derur. 

—    499    — 


KOMMENTAR 

R.  73.  Och    han   drager   hän 

I  A  finnas  ytterligare  följande  varianter:    Titeln  är  här  Konstnären 
och  Landlmannen,  och  de  talande  kallas  K.  och  L. 
R.  39  har  famna  i  st.  f.  skåda 
Strof  6  lyder  urspr. 

Nordens  fjäll,  som   Nordens  sinnen 

öro  höga  Forntidsminnen 

gå  som  vålnader  derpå. 

Men  i  Söderns  evigt  gröna 

dalar,  bor  ännu  det  Sköna 

låt  mig  gå. 
R.  57—60  urspr.: 

lidens  våld,  Barbarers  svärd 

Murar  vittna,  stenar  tala 

Konstnärn  väcker  ur  sin  dvala 

Konstens  verld. 
R.  61.  dörr  dig  sluten,  hädangången 

R.  76—78  urspr.: 

Kom,  en  fremling,  i  hvarl  gille 

och  med  all  sin  konst,  sitt  snille 

fann   ej   bröd. 
Se    Nilsson,    Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier,  s.  70;  Böök, 
Esaias  Tegnér,  I:  437 — 441. 

S.  117.  Asatiden.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Se  i  öfrigt  anmärkningen  till  Romresan\  Två  Hs  bevarade,  A  och  B, 
den  senare  i  Götiska  förbundets  arkiv.  Titeln  1  dem  bägge  är  Bifrost, 
i  B  af  främmande  hand  ändrad  till  Den  gamle  Hedningen,  som  dik- 
ten kallas  äfven  i  Iduna.    Ur  B  äro  följande  varianter  att  anteckna: 

R.     6.  ändar  i  st.  f.  ända 

R.  28.  från  frustande  Rimfax  dröp 

R.  31.  den  väldiga  örnen 

R.  49.  Sublima   Minnen 

R.  59.  och    Dvergaätien 

I  A  finnas  ytterligare  följande  varianter: 

R.  9  urspr.     högtidlig  som 

R.  19  har        Trollen  och   Tiden  på  ombytta  platser. 

R.  21   urspr.  Drack  Thor  i  Thrudvang 

R.  25.  urspr.  påbörjad:   O!  moder  Hcrtha,  då  var  du  ej  liflös 

R.  27.     Från  Öslerlide  sprang  gullmanig  Skinfax  opp 

R.  28.     frustande  ändr.  fr.  skummig 

R.  30.     den    brud    ännu 

R.  31   urspr.  bergens  spets 

R.  32.     kylde  jorden 

R.  34.     ulur  menniskoskallar 

R.  38  urspr.     en   ärad  främling 

R.  41.     väldig  hand 

R.   42  urspr.  gyllne  verUlar  uppvälde  frän  brusande  strängar 

-     500     - 


TILL    DIKTERNA 

R.  43  urspr.  Han  sjöng  om  striden 
R.  44.     slagfältets  blodiga  sängar. 
I  Iduna  har  r.  49  formen: 

/  häfderna,  höge  minnen!  än  I  stan. 

Tegnér  skref  därom  i  bref  till  Adlerbeth  af  den  28  okt.  1813:  >  Versen: 
i*!  häfderna,  höga  minnen  etc»  måste  vara  förändrad,  ty  nu  har  den 
ju  alls  ingen  meter.»  Adlerbeth  svarade,  att  han  och  Geijer  »vågat 
denna  lilla  förändring  .  .  .  dels  för  att  derigenom  undvika  det  mindre 
äkta  Svenska  ordet  Sublim,  dels  derföre,  att  vi  icke  ansett  fördömligt, 
att  icke  öfverallt  binda  versifikationen  till  ett  oföränderligt  lika  antal 
af  stafvelser.»  Vid  omtrycket  i  Smärre  samlade  dikter  förändrades 
versen,  delvis  efter  detta  förslag.  —  I  samma  bref  vänder  sig  Tegnér 
mot  den  mängd  mytologiskt  förklarande  noter  som  bifogats  texten 
i  Iduna.  —   Se  Böök,  Esaias  Tegnér  I:  441 — 448. 

S.  120.  Prometheus.  Efter  Hs,  som  af  stilen  att  döma  torde  böra 
hänföras  till  början  eller  midten  af  1810-talct.  Troligen  är  den  dock 
tidigare  än  Jätten,  med  hvilken  den  kanske,  såsom  Nilsson,  Schillers 
inflytande  på  Tegnér  (Samlaren  1905)  framhållit,  har  ett  visst,  åtmin- 
stone   formellt    samband.    R.  44   har  urspr.  prisade  i  st.  f.  tackade. 

S.  123.  Jätten.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Dikten,  som  refuserats  i  Iduna  (se  anmärkningen  till  Romresan.'), 
trycktes  i  Stockholmsposten  den  10  okt.  1817  (n:r  235).  R.  9  har  där 
rida  i  st.  f.  åka;  r.  21  är  försedd  med  noten  Pilarna;  r.  24  har  mensko- 
hjerta  i  st.  f.  menniskofiferta  (likaså  3:e  uppl.  af  Smärre  samlade  dikter 
1839);  r.  40  lyder  de  höga  Gudar;  r.  47  har  glad  i  st.  f.  nöjd.  —  Två 
Hs  bevarade,  A  och  B,  den  senare  i  Götiska  förbundets  arkiv.  Där 
lyda  r.   37—38: 

Jag  vred  hans  arma  hjerna 

omkring  så  sakta. 

I  r.  43 — 44  ha  Gudar  och  ära  ombytta  platser.  I  A  har  r.  51  urspr.. 
lyfter  i  st.  f.  sätter. 

Se  BÖÖK,  Esaias  Tegnér,  I:  448—451. 

S.  126.  Prestvigningen.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter 
1828.  Dikten  trycktes  första  gången  i  Lunds  Allahanda  n:r  1,  den  2 
jan.  1813,  derefter  i  Iduna,  4:e  häftet,  1813.  (Jfr  anmärkningen  till 
Romresan).  Två  Hs  bevarade,  däraf  en  i  Götiska  förbundets  arkiv. 
1  dessa  och  de  tidigare  trycken  har  r.  7  lik  i  st.  f.  likt;  r.  31  Engla- 
hufven  i  st.  f.  englalmfvud;  r.  48  slå  an  uti  i  st.  i.  genljuda  i;  r.  70  lyder: 
jag  mer  i  himlarna? 

Tegnér  prästvigdes  den  20  dec.  1812.  —  Se  om  dikten  Nilsson, 
Svensk  romantik,  s.  422 — 423,  samt  Böök,  Esaias  Tegnér,  I:  467 — 
479. 

S.  129.  Skaldens  Morgonpsalm.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade 
dikter  1828.  Se  i  öfrigt  anmärkningen  till  Romresan.  Två  Hs,  A  och  B, 
den  senare  i  Götiska  förbundets  arkiv.   R.  26 — 28  lyda  där  och  i  Iduna: 

—    501     — 


KOMMENTAR 

siäng  min  dörr  igen. 
Gif  mig  tak  och  bröd, 
kläder  och  en  vän, 

I  A  ha  r.  6  och  r.  48  ljusets  och  Sångens  på  ombytta  platser.  R.  12 
har  vänligt  i  st.  f.  klara;  r.  29  har  giidakraft  i  st.  f.  himlakraft;  r. 
42  har  jag  ser  syner  i  st.  f.  jag  hör  harpor. 

Se  Nilsson,  Svensk  romanlik,  s.  419 — 420;  Böök,  Esaias  Tegnér, 
I:  478 — 484. 

S.  132.  Nyåret.  Efter  Hs  i  Götiska  förbundets  arkiv.  Se  därom 
anmärkningen  till  Romresan!  Dikten,  som  ej  intogs  i  Iduna,  omarbe- 
betades   grundligt   1816. 

Se  Blanck,  En  nyfunnen  dikt  af  Tegnér  och  dess  historia  (Göteborgs 
Handels-  och  Sjöfartstidning  1910:  158),  Lamm,  Försoningstanken  i 
Tegnérs  Frithiofs  Saga,  s.5  (Samlaren  1916),  samt  Böök,  Esaias  Tegnér, 
I:  451—456. 

S.  134.  Säng  till  Solen.  Efter  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Denna  dikt,  som  likaledes  tillbakavisats  i  Iduna  (se  anmärkningen  till 
Romresan!),  trycktes  i  Stockholmsposten  den  16  sept.  1817  (n:r  214). 
Två  Hs  bevarade,  A  och  B,  den  förra  i  Götiska  förbundets  arkiv.  1 
A  och  urspr.  i  B  lyda  r.  23 — 25: 

Lifvets  stelnade  [i  A:  stelnande]  flod 

bryter  bojan  med  mod 

och  han  framsorlar  mild 

R.  23 — 24  ha  därefter  i  B  fått  samma  lydelse  som  i  Stockholmsposten: 

Lifvets  stelnade  våg 

börjar  åter  sitt  tåg 
Därefter  i  B: 

Lifvets  forsande  flod 

som  var  fjättrad  och  stod 

nu  framsorlar  han  mild 

R.  72  i  B  har  lysande  i  st.  f.  glänsande;  r.  75  der  i  st.  f.  det. 

Se  Lamm,  Försoningstanken  i  Tegnérs  Frithiofs  Saga,  s.  5 — 6  (Sam- 
laren 1916);  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier,  s.  131 
samt  Svensk  romantik,  s.  437 — 439;  Böök,  Esaias  Tegnér,  I:  456 — 466. 

S.  13S.  Dedikation  till  Prins  Oscar.  Dikten  är  tryckt  som  dedika- 
tion till  8:e  uppl.  af  CHmsTiAN  Wåhi.ins  Fäderneslandets  historia. 
Lund  1813  (företalet  dateradt  den  6  mars).    Titeln  här  tillagd. 

Om  bevisen  för  att  denna  dikt  författats  af  Tegnér,  se  Böök,  Es- 
sayer och  kritiker  1917—1918,  s.  59—60. 

S.  139.  Säng  den  18  maj  1813.  Efter  tvenne  af  skrifter  i  Tegnér- 
samlingarna  och  bland  de  De  la  Gardieska  papperen  i  Lund.  Dikten 
är  skrifven  till  biskop  Faxes  födelsedag  och  tillhör  den  stora  krets 
af  Tegnérska  dikter,  som  hört  hemma  i  biskopshuset  i  Lund.  Om 
biskop     Wilhelm     Faxe   (1767 — 1851),   gift   2:a    gången   med   Helena 

—     502    — 


TILL    DIKTERNA 

Johanna  Billberg  (1773 — 1845),  om  det  sällskapliga  lifvet  i  hans  hem 
och  om  hela  denna  grupp  dikter  se  Kahl,  Tegnér  och  hans  samlida 
i  Lund,  BÄÅTH-HoLMBERG,  Morfars  bok,  Wrangel,  Ur  det  lundensiska 
sällskapslifvets  krönika  (Under  Lundagårds  kronor,  s.  72 — 95),  samt 
för  personalhistorien,  Ahnfelt,  Sludenlminnen  och  Wrangel, 
Gamla  sludenlminnen  från  Lund. 

S.  141.  Till  Herr  Kongl.  HofPrcdikauteu  (iullander.  Efter  en  af- 
skrift  bland  Tegnérpapperen  i  Lund.  Diktens  adressat,  hofpredikanten 
Anders  Peter  Gullander  (1779 — 1862),  var  vid  tillfället  andre  stads- 
komminister i  Lund,  men  fick  följande  år  prosttitel  och  utnämndes 
till  kyrkoherde  i  Malmö. 

S.  142.  Till  Damerna.  Efter  trycket  i  Lunds  Allahanda  den  30 
juni  1813,  n:r  27.  I  Jubelfestupplagan  af  Tegnérs  skrifter,  IL  199, 
finnes  en  i  flera  detaljer  från  denna  afvikande  version  af  dikten,  och 
i  C.  A.  Agardhs  samling  af  Tegnériana  bevaras  en  afskrift,  som  upptar 
en  mellanform  mellan  de  två  förstnämnda.  I  Jubelfestuppl.  har  r. 
1  Hvar  fins  väl  någon  fesl  som;  r.  2  lifvels  Iröslerskor;  r.  3  går  i  st.  f. 
galt  (likaså  hos  Agardh);  r.  6  smärtans  sår  (också  hos  Agardh);  r.  7 
Vår  ungdom  (hos  Agardli:  vår  barndom  ammar  du);  r.  12  plågans  udd. 

Se  Kahl,  Tegnér  och  hans  samlida  (1851),  s.  92 — 93. 

S.  143.  Till  Liug.  Efter  en  samtida  (dålig)  afskrift  bland  Lings 
papper  på  Kulturhistoriska  museet  i  Lund,  jämförd  med  Jubelfest- 
upplagans version.  Titeln  efter  Jubelfestupplagan.  Texten  där  af- 
viker  i  följande  fall  från  den  här  meddelade  afskriftens:  r.  1  har  glad 
i  st.  f.  nöjd;  r.  5  gode  i  st.  f.  bättre;  r.  12  skilda  i  st.  f.  andra. 

Afskriften  har  i  r.  13  Verkar  i  st.  f.  Jubelfestupplagans  här  antagna 
Verka. 

R.  16.  l:a  afd.  af  Lings  Gylfe  hade  utkommit  i  Lund  1812.  —  Ling 
tillträdde  1813  platsen  som  gymnastiklärare  vid  Karlberg,  troligen 
flyttade  han  till  Stockholm  någon  af  sommarmånaderna.  Den  ^"/s 
nämns  han  ännu  i  bref  af  Tegnér  såsom  uppehållande  sig  i  Lund. 
Den  ^^/9  är  han  enligt  Adlerbeths  bref  till  Tegnér  i  Stockholm. 

Se  BööK,  Esaias  Tegnér,  1:  179. 

8.  144.  Hjelten.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dik  ter  1828 
I  3:e  uppl.  af  dessa,  1839,  har  r.  57  hän  i  st.  f.  dän.  I  den  bevarade 
Hs  har  r.  31  urspr.  Ty  ibland  i  st.  f.  Uppe  bland;  r.  36  har  urspr. 
störa  i  st.  för  hämma;  r.  53  har  urspr.  plågans  i  st.  f.  svekets. 

2:a  strofen  af  dikten  trycktes  i  tidningen  Lifvet  och  Döden  den  2 
nov.  1815  som  motto  till  en  uppsats  om  »Carl  den  Store  och  Napoleon». 
—  Se  Nilsson,  Svensk  romanlik,  s.  443 — 444;  Böök,  Esaias  Tegnér, 
1:  484 — 491,   Wrangel,   Ramen  och   Tegnérminnet,  s.   147 — 148. 

S.  147.      Till  Mamsell     Margrete  Looise    Sehljter.      Efter  originaltryc  ket, 
Lund   1813   (Berlingska   boktryckeriet).    En  Hs  från  skaldens  senare 
år  bevarad   samt   en   afskrift   af  främmande  hand,  försedd  med  titel 
af  Tegnér.    I  den  senare  texten  har  r.  21  rimsnidarn  i  st.  f.    Poeten; 

—    503     - 


KOMMENTAR 

r.  26  den  i  st.  f.  dem.  —  De  fyra  första  stroferna  hade  Tegnér  förut 
användt  i  dikten  Till  Elof  Tegnérs  brud. 

M.  L.  Schlyter  (1793—1880)  var  halfsyster  till  biskopinnan  Faxe, 
och  i  biskopshuset  firades  den  9  okt.  1813  hennes  bröllop  med  den 
nytillträdande  kyrkoherden  i  Grönby  (jfr  allusionen  i  r.  24!)  i  Skåne, 
Johan  Henrik  Kinberg.  I  detta  äktenskap  föddes  makan  till  Tegnérs 
äldste   son. 

Se  Wraxgel,  Ur  det  lundensiska  sällskapslifDets  krönika  (Under 
Lundagårds  kronor,  s.  72 — 78.) 

S.  149.  Förlåt  Försökaren  .  .  .  Efter  Hs.  —  R.  17  är  i  denna  ändr. 
fr.  mot  lifvei  liknöjd,  men  mot  dikten  sträng.  I  en  prof.  E.  Wrangel 
tillhörig  afskrift,  citerad  i  uppsatsen  Ur  det  lundensiska  sällskapslifvets 
krönika,  s.  77  (Under  Lundagårds  kronor),  lyder  r.  20  iy  fästman 
Engström  skall  mig  nog  försvara,  hvilket  tycks  ge  bättre  mening,  då 
den  åsyftade  professorn  i  kemi  Jonas  Albin  Engeström  (1787 — 1846), 
en  af  de  flitigaste  gästerna  i  Herberget,  vid  denna  tid  gällde  som  en 
lycklig  uppvaktare  af  Louise  Faxe  (Jfr  dikten  Till  Louise  Faxe,  r. 
12.)  Sedermera  blef  han  i  stället  gift  med  biskopens  andra  dotter, 
Margareta  Sophia.  En  afskrift,  ingående  i  en  bankkamrer  L.  Grön- 
vall tillhörig  samling,  har  Din  fästman.  Stället  är  uppenbarligen  kor- 
rumperadt  genom  felskrifning  i  Tegnérs  egenhändiga  Hs. 

Diktens  nominelle  författare.  Pastor  Böök,  ett  föremål  för  stående 
skämt  i  den  tegnérska  kretsen,  var  komministern  i  biskopsprebendet 
Fjelie,  Erasmus  Jakob  Böök  (1770 — 1849).  Han  hade  enligt  Ca  vallin. 
Lunds  stifts  herdaminne  IV:  126,  gjort  sig  känd  hvarken  »för  bildning, 
kunskaper  eller  ämbetsnit».  —  Thomscus  var  den  som  verksam  psalmist 
och  teologisk  författare  af  schartauansk  läggning  kände  Jöran  Jakob 
Th.,  sedermera  prost  i  Kristianstad.  E-n  torde  ha  afseende  på  förste 
teol.  professorn  i  Lund,  C.  J.  Eberstein  (1758 — 1838),  utnämnd  till 
biskop  öfver  Gottland.  —  Hr  var  Thorilds  intime  ungdomsvän, 
teol.  professorn  i  Lund  Anders  Hylander  (1750 — 1830). 

Se  litteraturförteckningen  till  Sång  den  18  Maj  1813. 

S.  1.50.  Härhos  j&g  sänder  .  .  .  Efter  Hs.  Tillhör  samma  krets 
som  föregående.  —  Moster  Lotta  var  en  äldre  aflägsen  anhörig  i  bi- 
skopshuset, Charlotte  Lindahl.  —  Se  \\  range  ,  Ur  det  lundensiska 
sällskapslifvets  krönika.  —  Diktens  adressat  var  Böök;  den  nominella 
författarinnan,  Dortha,  har  väl  varit  ringerska  i  domkyrkotornet; 
jfr  r.  11 — 12.    Om  Bööks  processer  är  ingenting  bekant. 

S.  1.51.  Pastor  Böök  tHI  icke  ha  mig.  Efter  Hs.  R.  8  har  ur- 
spr.  Herrar  i  st.  f.  sina.  —  Se  de  båda  närmast  föregående  dikterna. 
Denna  dikt  har  liksom  närmast  föregående  tydligen  åtföljt  Dorthas 
porträtt;  sedan  detta  refuserats  af  pastor  Böök,  har  det  öfverlämnats 
till  en  annan  prästman  (okändt  hvem,  enligt  r.  2  »Doctor»)  med  här 
föreliggande  nya  vers. 

S.  152.  Herkales.  Två  Hs,  A  och  B,  bevarade,  af  hvilka  den  senare, 
troligen  från  1840-talet,  här  är  följd.  Den  tidigare  har  följande  vari- 
anter: 

-     .004     — 


R. 
R. 

4  ändr. 
9  ändr. 

fr. 
fr. 

urspr. 
R. 

16—17 

änd 

urspr 

R. 

24  ändr 

.  fr 

urspr. 

Undertiteln 

är 

TILL    DIKTERNA 

örrn  han  lyfte  sig  till 
gnistan  som  Prometheus  en  gång  stal 
kraftens  gnista  som  Prometheus  stal 
fr.  du  skall  ändå  hoppas,  fast  ej  svärdet 
fast  ej  lyran  räddar  mskovärdet 
du  skall  ändå  hoppas.    Strid  med  svärdet 
strid  med  sångens  röst  för  mskovärdet 
goda,  ömma  själ,  förtvifla  ej. 
lid  och  hoppas  och  förtvifla  ej. 
B  med  blyerts  ändr.  t.   Nyåret   1814.    Om   denii;i 
ändring  är  af  Tegnérs  hand  har  ej  l^unnat  afgöras. 

Se  Nilsson,  Svensk  romantik,  s.  444,  och  Böök,  Esaias  Tegnér, 
I:  491—493. 

S.  154.  Nore.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828.  Dik- 
ten trycktes  första  gången  Lund  1814  (Berlingska  Boktryckeriet) 
med  undertitel:  Skaldestycke  i  anledning  af  freden  i  Kiel  den  14  janu- 
ari 1814  och  utdelades  vid  universitetets  fest  den  1  mars.  Enligt  Teg- 
nérs bref  till  J.  Adlerbeth  den  3  mars  1814  var  den  dock  ursprungligen 
skrifven  för  Iduna,  där  den  trycktes  i  5:e  h.  1814.  S.  å.  infördes  den  i 
tidskr.  Samlaren  samt  blef  på  hösten  genom  de  svenska  kommissarier- 
nas försorg  tryckt  och  utdelad  i  Kristiania. 

Ur  de  tidigare  trycken  äro  följande  varianter  att  anteckna. 

R.  62.  du  friska,  du  bredaxlade! 

R.  64.  Nu  är  du  höglagd,  mena  de. 

R.  80.  vänd  ifrån  böljorna  din  håg 

R.  82.  som  gröna  sköldar 

R.  83 — 84.  Hvad  kan  hon  hjelpa  dig?  Du  är  för  stor  att  vara 

en  julle,  fäst  vid  hennes  långskepp  bara. 

R.   103 — 104.      Och  Dikten  dansar  fram,  som  Stundens  Drake  söfver 
och  andas  värma  sjelf  i  Nordens  köld. 

R.  105.  blomsterväf 

R.  114.  För  hvart  fragment 

R.  121.  vår  sköldborg  än  att  hota 

I  Hs  finnas  ytterligare  följande  varianter: 

R.  88.  hvar  sin  röfvarhop 

R.  92.  hvilar  sig 

R.  101  urspr.  Med  skarplut  tvättar  hon,  till  vår,  till  tidens  ära 

R.   103  urspr.  Stundens    blodhund 

R.  115.  Den  dag  skall  gry  —  och  snart  —  som  [likaså  i  Iduna] 

R.  27  har  i  2:a  uppl.  af  Smärre  samlade  dikter,  1832,  mörk  i  st.  f 
lömsk. 

Se  utom  nyssnämnda  bref  Tegnérs  bref  till  Bengt  Myhrman  den 
13  mars  och  till  J.  Adlerbeth  den  5  maj  1814  samt  Elof  Tegnérs  och 
Franzéns  bref  till  Tegnér  april  1814  (Ur  Esaias  Tegnérs  papper). 
Se  äfven  Brändes,  Esaias  Tegnér  (1878),  s.  84,  Böök,  Esaias  Tegnér 
I:  496 — 505,    Wrangel,  Ramen  och   Tegnérminnet,  s.  151 — 153. 

S.  160.  Kyssarna.  Efter  en  Hs  från  skaldens  senare  år.  —  I  Kahl, 
Tegnér  och  hans  samtida  (1851),  s.  19 — 20,  samt  flera  samtida  afskrifter 

—    505     - 


KOMMENTAR 

af  dikten  finnes  angifvet,  att  den  Lisa  L.,  till  hvilken  orden  dietas,  var 
Elisabeth  Lilje-walch,  dotter  till  rådman  S.  Liljewalch  i  Lund,  född 
1792,  gift  1816  med  Tegnérs  vän,  sedermera  biskopen  Heurlin.  —  Dik- 
ten är  möjligen  tidigare  än  1814  (Mjöberg,  Siilstudier  i  Tegnérs  ung- 
domsdiktning, s.  16,  föreslår  1810),  men  då  i  brist  på  en  samtida  Hs 
alla  hållpunkter  för  en  närmare  datering  saknas,  har  den  här  place- 
rats bland  dikterna  från  det  förstnämda  årtalet  af  det  skäl,  att  dik- 
tens adressat  äfven  nämns  i  följande  troligen  1816  författade  dikt. 
Årtalen  1813 — 1814  torde  äfven  passa  med  afseende  på  adressatens 
ålder  och  året  för  hennes    giftermål. 

S.  16'2.  FastlagsRis.  Efter  Hs,  utom  sista  strofen  som  hämtats 
ur  Jubelfestupplagan  II:  413.  —  Dikten  torde  vara  skrlfven  1814,  ty 
den  i  r.  13 — 14  åsyftade  tidningen  Lunds  Allahanda  utkom  endast 
åren  1813 — 1814  och  det  förra  af  dessa  år  under  ansvar  af  Tegnérs 
vän  Agardh.  —  R.  3:  Louise  Faxe,  se  anmärkningen  vid  dikten  Till 
Louise  Faxe.  —  R.  9:  Erika  Hagberg,  C.  P.  Hagbergs  maka.  —  R.  10: 
himlen  ändr.  fr.  Englar.  Urspr.  lydde  raden  med  hänsyftning  på  Dr 
Hagbergs  vackra  stämma  och  äfven  i  öfrigt  framstående  egenskaper 
som  predikant:  jag  tänker:  kunde  jag  dock,  likt  din  man,  predika.  — 
R.  13 — 15:  Lunds  Veckoblad  Nytt  och  Gammalt.  —  R.  17:  Sannolikt 
Lisa  Liljewalch  (se  dikten  Kyssarna!). 

R.  19:  Hvem  denna  Emma  varit  är  ovisst.  Denna  vers,  som  saknas 
i  Hs,  är  möjligen  från  en  helt  annan  period  och  kan  då  eventuellt 
åsyfta  den  senare  af  Tegnér  besjungna  biskopinnan  Emma  Hedrén, 
dotter  af  en  prästman  i  Filipstad. 

Titeln  Fastlagsris  har  af  både  Chorseus  och  fru  Lenngren  användts 
som  beteckning  på  epigram  af  denna  art.  Att  det  är  från  den  förre 
Tegnér  hämtat  uppslaget,  visas  däraf  att  det  i  Chorsei  Skaldestycken 
tryckta  »fastlagsriset»  till  Clara  äfven  ingår  i  Tegnérs  Hs  (efter  r.  4). 

S.  164.  Rimmet.  Detta  bouts-rimés  finnes  bevaradt  endast  i  en 
afskrift  från  skaldens  senare  år.  Det  är  riktadt  till  domaren  i  Torna 
härad  i  Skåne,  lagmannen  Adam  Johan  Kroger  (bosatt  i  Lund),  känd 
som  en  glad  sällskapsmänniska  och  en  lycklig  tillfällighetsdiktare  på 
skånskt  landsmål.  Då  K.  år  1818  afled,  63  år  gammal,  författade 
Tegnér  en  grafdikt  öfver  honom.  Jfr  äfven  dikten  Den  18  Maj  1814. 

S.  165.  Till  Frn  Professorskan  Stoltz.  Efter  originaltrycket,  Lund 
1814  (Berlingska  Boktryckeriet).  —  Den  aflidne  var  hofpredikanten, 
kyrkoherden  i  Höj  och  Kjeflinge  i  Skåne  Mathias  Stoltz,  född  1768, 
gift  1805  med  Helena  Maria  Borg,  död  den  15  mars  1814.  Han  be- 
skrifves  som  en  man  med  stor  klassisk  bildning  och  »mera  intresserad 
för  det  litterära  än  för  det  ecclesiastika»  (jfr  Cavallin,  Lunds  stifts 
herdaminne  Hl:  241 — 243).  —  R.  37:  den  döde  efterlämnade  fyra 
barn. 

S.  168.  Den  Adertonde  Maj  1814.  Bevarad  i  två  Hs,  A  och  B, 
den  senare  en  afskrift  från  skaldens  senare  år.  Texten  är  här  efter  A, 
titeln  efter  B,  med  årtalet  här  tillf ogadt.    I  B  har  r.  11,  tydligen  genom 

—     506    — 


TILL    DIKTERNA 

felskrifning,  Liljewalch  i  st.  f.  Engclhart.  1  A  lyder  urspr.  r.  14:  be- 
undrar fruarna  och  deras  vext  och  r.  16:  ett  ord  för  Kinberg  af  den  rika 
text.  R.  19  har  urspr.  hjeribeklämd  och  slagen;  r.  25  urspr.  tröst  i 
st.  f.  fröjd. 

Om  Lagman  Kroger,  se  anmärkningen  till  Rimmet! 

JohanHenric Engelhart  (1759 — 1832),  professor  i  praktisk  medicin, lif- 
medikus,  är  bl.  a.  känd  som  befordrare  af  den  s.  k.  prästmedicinen, 
och  beröfvade  två  år  efteråt  Tegnér  det  af  honom  sökta  Fellingsbro 
pastorat.  —  Liljewalch,  Carl  Fredric  (1770 — 1844),  var  professor  i 
obstetrik;  r.  13 — 14  ha  syftning  på  denna  hans  specialitet  som  lä- 
kare. —  Doctor  Hagberg  var  Tegnérs  vän,  den  kände  teologen  C.  P. 
Hagberg.  Han  var  vid  denna  tid  teologie  professor  i  Lund  och  kyr- 
koherde i  S:t  Peters  kloster,  men  flyttade  följande  år  till  Stockholm. 
—  Om  Kinberg,  se  Till  Mamsell  Margrete  Louise  Schlytcr.  —  Lars 
Magnus  Darin  (1781 — 1820)  var  domkyrkoadjunkt  i  Lund.  —  Om 
Engström,  Moster  Lotta  och  Böök,  se  ofvan  s.  504!  R.  19 — 20  syfta  på 
prof.  E:s  kända  böjelse  för  en  af  biskopens  döttrar.  —  Schlyter,  bror 
till  Margrete  Louise  S.  (se  ofvan!)och  halfbror  till  biskopinnanFaxe,var 
den  sedermera  berömde  juristen  och  utgifvaren  af  Sveriges  gamla 
lagar  Karl  Johan  S.  Vid  denna  tid  endast  19  år  gammal  och  nyli- 
gen utnämnd  till  magister  i  Rostock,  var  han  känd  som  ifrig 
Schellingian.    (Jfr  Kahl,  s.  73). 

Dikten  är  skrifven  till  biskop  Faxes  födelsedag  1814.  Denna  i  sam- 
tida afskrifter  uppgifna  datering  bekräftas  af  r.  17 — 18,  ty  år  1814 
inföll  Kristi  himmelsfärdsdag  den  19  maj. 

Litteraturförteckning,  se  anmärkningen  till  Sång  den  18  Maj  1813! 

S.  170.  Impromptn.  Efter  en  af  skrift  af  Chr.  Tegnérs  hand. 
I  en  af  Bäåth-Holmberg,  Morfars  bok  1:  19,  meddelad  version  finnas 
följande  varianter:  r.  3  har  Oranger  i  st.  f.  citroner;  r.  4  blott  i  st.  f.  helst; 
r.  11  raska  i  st.  f.  tappra;  r.  12  uti  botten  drickes  i  st.  f.  blott  på  bottnen 
finnes.  —  Lundblads  afresa  skedde  enligt  samma  källa  på  våren  1814. 

Se  äfven  Kahl,  Tegnér  och  hans  samtida  (1851),  s.  94. 

S.  171.  Till  Lonhe  Faxe.  Efter  originalet,  tillhörigt  öfverbiblio- 
tekarien  E.  Ljunggren.  Två  afskrifter  af  främmande  händer  finnas 
bevarade. 

Lovisa  Petronella  Faxe  var  den  äldsta  af  biskop  Faxes  döttrar 
i  första  giftet.  Hon  omnämnes  på  flera  ställen  i  Tegnérs  sällskaps- 
poesi. Denna  dikt  är  skrifven  till  hennes  17-årsdag  den  28  juni  1814. 
R.    12  syftar  på  professorn  i  kemi,  J.  A.  Engeström  (se  ofvan  s.  5041). 

Se  litteraturförteckningen  till  Sång  den  18  Maj  1813! 

S.  173.  Tid  Välborna  Fröken  Wilhelmina  CIrica  Cedercrantz's  Graf. 
Efter  originaltrycket,  Lund  1814.  —  Den  aflidna,  född  1743,  död"^V9 
1814  på  Vegeholms  gård  i  Skåne,  var  känd  för  sin  rikedom  och  sin 
välgörenhet. 

S.  175.     Lorenzo    Hammarspik.      Efter   Hs. 

R.  5  ändr.  fr.  För  dig  jag  skrifver. 

—     507     — 


R. 

15 

ändr. 

fr. 

R. 

55 

ändr. 

fr. 

R. 

58 

ändr. 

fr. 

R. 

60 

ändr. 

fr. 

R. 

97- 

—102 

ändr. 

KOMMENTAR 

/  Calmar,  svingade  dig  opp 

de  kunna  än  ej  snyta  rätt 

O  tv  i  den  skam  och  skaden 

och  bjcllkon  tager  graden. 

Det  går  dig  illa,  store  man! 

Man  börjar  dig  att  klandra 

Men  derför  du  dig  trösta  kan 

ty  det  sker  blott  af  andra. 

Du  blir  fördunklad,  som  jag  sport, 

af  den  som  minst  det  borde: 

De  Ivå  senaste  raderna  lydde  urspr; 

Du  till  rival  har,  som  jag  sport, 
den  minst  da  vänta  borde: 

R.  99  ändr.  fr.  Ty  publicum  dig  anser  för 

R.  105  ändr.  fr.  Farväl,  farväl!  Ren  släcks  din  Sol 

R.   117 — 119  ändr.  fr.      O  Hammarspik,  jag  säger  dig 

förgät  blott  ej  de  orden: 

Blir  du  ej  der  odödelig 

Dikten  inspirerades  närmast  af  Hammarslvölds  ironiska  ocii  kland- 
rande recension  af  Nore  i  Svensk  litteraturtidning  den  1  okt.  1814, 
n:r  39.  Den  omnämns  i  Elof  Tegnérs  bref  den  20  nov.  1814  (Ur 
Esaias  Tegnérs  papper).    En  del  af  diktens  allusioner  förklaras  här: 

R.  19 — 20.  H.  utgaf  1806  »öfversättningar  och  Imitationer  efter 
äldre  och  nyare  skalder»  samt  1809  »Öfversättning  af  Iliadens  22 
Rhapsodi». 

R.  35 — 36.  H.  blef  fil.  kand.  1805  och  disputerade  för  magister- 
graden följande  år,  men  på  grund  af  ett  otillräckligt  antal  betyg  er- 
höll han  icke  denna  förr  än  1812. 

R.  37.  »Försök  till  en  kritik  öfver  Schiller»  1808.  Se  T:s  uttalande 
om  denna  bok  i  bref  till  Wallmark  */»  1810. 

R.  43.  H.  medarbetade  i  Askelöfs  tidning  Polyfem  (1809 — 1812). 
Se  om  denna  T:s  bref  till  Wallmark  ^'lo  1810. 

R.  49 — 51.    »Phosporos»  började  utgifvas  1810. 

R.  59.  Jämför  Tegnér  parodi,  »Fläskkorfven»,  på  denna  af  fosfo- 
risterna  införda  diktform. 

R.  59 — 60.  I  en  afskrift  bland  de  Agardhska  papperen  i  Lund  ha 
orden  sonettens  bjellra  noten  Schwerin  (d.  v.  s.  prosten  grefve  F.  B. 
v.  Schwerin,  som  lämnade  bidrag  till  fosforisternas  tidskrifter  och 
personligen  utöfvade  stort  inflytande  på  dem)  samt  »bjellkon»  noten 
Atterbom.  Denne  blef  1815  magister.  Jfr  hans  bref  till  Tegnér 
'■'Vio  1817.    (Ur   Esaias  Tegnérs  papper) 

R.  61.  Det  på  den  nyromantiska  diktningen  syftande  uttrycket 
»karbunkelpoesi»  använder  T.  i  bref  till  Adlerbeth  af  ^^s  1813  med  af- 
seende  på  Atterbom.    Se  äfven  hans  Sjelf biografiska  anteckningar. 

R.  65.  Om  H:s  tragedi  »Prins  Gustaf»  yttrade  sig  Tegnér  i  bref  till 
Adlerbeth  af  "/e  1812. 

R.  77.  »Poetiska  studiers  1813.  Se  bref  till  Adlerbeth ''Vio  1813. 

—    508     - 


TILL    DIKTERNA 

R.  81—83.  Syftar  på  uppsatser  af  H.  i  Iduna  1812  och  1814,  den 
förra  »Beskrifning  öfver  ett  manuskript  af  den  prosaiske  Eddan», 
den  senare  en  polemik  mot  Fr.  Riihs  angående  dennes  skrift  om  den 
isländska  skaldekonstens  ursprung.  Se  Adlerbeths  bref  till  Tegnér 
'Vio  1814     {Ur  Esaias  Tegnérs  papper). 

R.  111 — 112.  Har  afseende  på  två  satiriska  dikter  i  Allmänna  Jour- 
nalen september  1814,  n:r  213  och  216,  »Sändebref  ifrån  en  Lärd  i 
Månen  till  en  Lärd  på  jorden»,  och  »Svar  .  .  till  den  Lärde  i  Månen>. 
Författaren  af  den  senare  tyckes  skola  föreställa  H. 

s.  ISO.  FläskkorfFeii.  Efter  Hs.  Titeln  där  lydde  urspr.  Midister- 
korfven  och  r.  1  samtidigt  Midisterkorf,  ambrosiska  och  sköna.  R.  5 
urspr.  ännu  ell  ägg  och  r.  9  urspr.  en  Fargall,  Vänner. 

Papperen,  hvarpå  denna  och  föregående  dikt  skrifvits,  bära  vat- 
tenstämpeln 1813. 

S.  181.  Lärkan  och  Kalkonen.  Efter  Hs.  Möjligen  några  år  tidigare 
än  föregående. 

S.  182.  Kfter  mycket  nödgande,  till  uÄgra  officerare,  på  årsdagen  af  slaget 
vid  Bornhöft.  Efter  en  afskrift  bland  de  Agardhska  papperen  i  Lund. 
—  Slaget  vid  Bornhöft  hölls  den  7  dec.  1813. —  Se  BööK,Esaias  Tegnér, 
I:  183. 

S.  188.  Epilog  Tid  en  disputationsakt.  Efter  Tegnérs  Efterläm- 
nade skrifter  IH:  92 — 93.  Om  tillkomsten  af  denna  dikt  berättar 
Kahl,  Tegnér  och  hans  samtida  (1851),  s.  281 — 284,  där  äfven  större 
delen  återges,  samt  Wrangel,  Gamla  studentminnen  från  Lund,  s. 
111 — 112.  Vid  den  disputation  den  21  dec.  1814,  hvarvid  denna  parodi 
på  den  försvarade  afhandlingen  ingick  som  en  del  af  oppositionen,  ven- 
tilerades p.  II — III  af  en  pekoralistisk  Hesiodosöfversättning,  Theo- 
gonia  Hesiodi  Svethice  reddita.  Lund  1814,  som  till  författare  hade 
dåvarande  docenten,  sedermera  professorn  och  kyrkoherden  C.  C. 
Eberstein,  son  till  biskop  E.  Alla  de  citerade  ställena  i  dikten 
äro  hämtade  ur  öfversättningen,  på  hvars  beskaffenhet  början  torde 
ge  ett  prof: 

»Sången  börje  vi  med  de  Heliconiska  Sångmör, 
Som  på  Helicon  bo,  det  stora  och  heliga  berget. 
Och  med  lena  fötterna  kring  den  blånande  källan 
Dansa,  och  kring  Kronion  den  öfvermäktiges  altar. 
Som,  sen  de  ha  badat  sin  spensliga  kropp  i  Permessus, 
I  Hippocréné  eller  i  heliga  floden  Olmeios, 
Ställa  an  dans-chorer  på  Helicons  öfversta  spetsar, 
Sköna!  Förtjusandel  och  med  fötterna  stampa  de  häftigt!» 

Kahls  skildring  af  disputationens  för  prseses  lysande  förlopp  bör 
kompletteras  af  det  föga  smickrande  porträtt,  som  Aghardh  i  bref  till 
Tegnér  af  den  2  april  1812  {Ur  Esaias  Tegnérs  papper)  ger  af  honom. 

Då  Eberstein  följande  år  sökte  adjunktur  i  Lund,  motarbetades  han 
ifrigt,  men  förgäfves,  af  Tegnér. 

—     509     — 


KOMMENTAR 

S.  1S5.  På  en  .julklapp.  Efter  Wkangel,  Ramen  och  Teynérminnel, 
s.  190.  Titeln  här  tillagd.  Dikten  är  riktad  till  gamla  fru  Myhrman, 
som  julen  1814  gästade  familjen  Tegnér.  Göthilda,  Tegnérs  andra  dot- 
ter, var  född  på  Ramen  julaftonen  1811. 

S.  186.  Elof  Tegnér.  Dikten  är  här  aftryckt  efter  den  fullstän- 
digaste af  de  Hs  som  finnas  (E),  en  renskrift  från  troligen  o.  1840,  i 
afseende  på  interpunktionen  jämförd  med  öfriga  Hs.  R.  152 — 189 
äro  i  E  tillagda  i  marginalen.  Som  en  plan  till  detta  inskjutna  parti 
har  skalden  urspr.  i  kanten  antecknat  (efter  r.  151):  Sång  Gudinnans 
uppenbarelse.  Negationen  skall  bestridas  icke  med  polemik,  utan  med 
något  positifl.  Dessa  38  rader,  som  vända  sig  mot  större  delen  af 
det  förut  sagda,  kunna  alltså  icke  vara  diktade  före  denna  renskrift 
(o.  1840).  Allt  det  öfriga  i  dikten  torde  emellertid  återgå  till  Elof 
Tegnérs  dödsår  (han  afled  den  27  jan.  1815)  och  tiden  närmast  där- 
efter. 

Diktens  ursprungliga  kärna  har  sannolikt  varit  dess  nuvarande  slut- 
parti, r.  190 — 244,  således  endast  en  sorgklagan  öfver  brodern.  Denna 
finnes  nämligen  utom  i  en  särskild  Hs  af  skalden  själf  (.\)  bevarad  i 
en  främmande  afskrift.  Hs  har  vattenstämpeln  1813  och  torde  ej 
vara  yngre  än  1815.    Följande  variationer  äro  härur  att  anteckna.: 

R.  190.  Farväl,  o  Broder,  än  en  gång  farväl! 

R.  193,  /■  delta  i  st.  f.  uti  det 

R.  195.  bedrägliga  i  st.  f.  förgängliga 

R.  215.  för  i  st.  f.   åt 

Mellan  r.  215  och  21G  finnes  följande  rad: 

med  stilla  tårar,  med  melodisk  röst, 

R.  219.  plats  i  st.  f.  plan. 

R.  221 — 222.  der  skola  då  vi  bo  förente  en  gång 

rätt  broderligt,  rätt  lycklige  tillsamman. 
Ty  säkert  är  det  bättre  under  jorden 
än  ofvanpå,  det  säga  mig  de  döde. 

R.  231.  kring  i  st.  f.  vid 

R.  236.  lifvels  i  st.  f.  grafvens 

Det  i  diktens  komposition  därnäst  följande  partiet  torde  vara 
karakteristiken  af  den  döde,  r.  1 — 55. 

Den  Hs,  som  finnes  bevarad  för  r.  1 — 31  (D),  är  emellertid  af  långt 
senare  datum  (från  o.  1840)  Att  denna  afskrift  bygger  på  ett  tidigare 
koncept  är  emellertid  tydligt,  dels  därför  att  den  står  i  omedelbart 
sammanhang  med  r.  29 — 55,  hvartill  en  tidig  Hs  (B)  finnes,  dels  där- 
för att  dess  innehåll  tyder  på  att  den  författats  ganska  snart  efter 
broderns  död.  R.  3 — 4  skulle  nämligen  icke  passat  efter  1816,  då 
Elof  Tegnérs  änka  redan  var  omgift  (den  15  april),  ännu  mindre  efter 
1818,  då  Lars  Gustaf  Tegnérs  maka  var  död  (hon  hade  ingått  nytt 
äktenskap  1805).  —  Varianter  i  denna  Hs  äro  följande: 

R.  3.  fallna  i  st.  f.  släckta 

R.  18  samt  r.  20—21,  23—24  äro  tillfogade  i  marginalen.  R.  21 
lyder  där  urspr.: 

—     510    — 


TILL    DIKTERNA 

en  blomma  fästad  i  en  marmorskifva 
R.  31.  du  älskade  den  dock  och  dömde  henne 

R.  29 — 55  finnas,  som  nyss  nämnts,  i  en  tidigare   Hs,  B,  skrifven 
på  baksidan  af  A  och  med  fullt  liknande  stil.    Varianterna  här  äro 
R.  29.  Fast  icke  himlen  gaf  dig  Sångens  gåfva 

R.  44.  dygd  i  st.  f.  mod 

R.  45.  Smak    i    st.     f.     vett 

Denna  Hs  slutar  med  två  rader  streck. 

PYån  detta  parti  med  dess  ord  om  den  aflidnes  konslåskådning 
synes  skalden  ha  kommit  in  pä  den  polemik  mot  samtiden  som  fyller 
r.  56 — 151,  och  apostrofen  till  Leopold,  Elof  Tegnérs  älsklingsskald. 
Huruvida  denna  afdelning  ens  ursprungligen  afsetts  att  höra  till 
grafdikten  öfver  brodern  är  likväl  ovisst,  då  i  Hs  därtill  (C)  den  döde 
icke  namnes  eller  åsyftas,  utom  i  en  senare  tillskrifven  titel.  I  hvarje 
fall  torde  den  af  detta  skäl  kunna  anses  skrifven  någon  tid  efter  döds- 
fallet, möjligen  ungefär  samtidigt  med  brefvet  till  Leopold  af  6  jan. 
1816,  som  den  i  bilder  och  tankegång  liknar.  Den  kan  under  inga 
omständigheter  vara  skrifven  efter  1818  på  grund  af  hänsyftningarna 
pä  Oxenstjerna  och  Adierbeth  (r.  75  och  84),  af  hvilka  den  förre  dog  den 
29  juli  1818.  Den  hänvändelse  till  brodern  (r.  56),  som  nu  sammanbinder 
detta  parti  med  det  föregående,  är  senare  tillfogad.  Hs  börjar  urspr. 
Så  spökar  etc.  Om  Tegnér  haft  för  afsikt  ntt  inordna  detta  polemiska 
parti  i  grafdikten,  så  hade  han  tydligen  tänkt  senare  tilldikta  något 
förbindande  parti  (det  som  i  B  betecknas  med  streck.)  —  öfriga  vari- 
anter i  C  äro: 

R.  59.     håla  i  st.  f.  kamrar 

R.  64,     Akta  i  st.  f.   Akten 

R.  73.     barmen  i  st.  f.  bröstet 

R.  77.     blommors  doft  och  valthorn 

R.  87.     ffell  i   st.   f.   berg 

R.  100     Konst  och   Vetl  och  Sanning 

R.  103.     Nordens  ändr.  t.  Sveas 

hans  i  st.  ).  dess 
R.  105.     genom  himlen  och  utöfver 
R.  127.     tidens  i  st.  f.  dagens 
R.  130.     femväl  i  st.  f.  ännu 
Mellan  r.  137  och  138  urspr.: 

Kom  låt  oss  kämpa  uti  aftonrodnan, 
R.  139.     Konstens  ändr.   t.   diktens 
R.  147.     manligt  i  st.  f.  harmjullt 

R.  148—151.  Gif  akt!    Han  vredgas.    Ren,  St.  Michaél  lik, 

står  han  på  Drakens   rygg  och   borrar  lansen 
djupt  i  dess  lunga,  trampande  på  svansen 
och  skrattar  biiert  under  Trollets  skrik. 
Från  gyllne  harpan  segersången  klingar, 
på  skölden  stråla  i  odödlig  glans 
de  stora  namn  en  narrhop  nu  förringar: 
kring  hjessan  sätter  han  en  eklöfskrans 
och  far  mot  himlen  hän  på  breda  vingar. 

-    511     — 


KOMMENTAR 

Ehuru  Tegnér  aldrig  publicerade  deuna  dikt,  har  han  i  sin  senare 
produktion  återgifvit  eller  omskrifvit  åtskilliga  partier  därur,  så  i 
Tal  vid  Jubelfesten  1817,  Epilogen  1820,  vissa  ställen  i  Frithiofs  Saga, 
hyllningspoemet  till  Marie  Röhl. 

Se  Sylwan,   Tegnérs  yMjältsjuka^  (Nordisk  Tidskrift  1910,  s.  265). 

S.  194.  Deu  Takiiade  Örnen.  Dikten  är  här  aftryckt  efter  en  ren- 
skrift af  skalden  från  hans  senare  år;  strof  2  som  saknas  i  denna  Hs 
är  supplerad  ur  Jubelfestupplagan.  I  Hs  är  dikten  felaktigt  daterad 
1814;  den  är  emellertid  skrifven  med  anledning  af  Napoleons  återkomst 
från  Elba.  Meddelande  härom  stod  att  läsa  i  Lunds  veckoblad 
Nytt  och  Gammalt  den  25  mars  1815. 

Om  diktens  tillkomst,  se  Wrangel,  Gamla  studentminnen  från  Lund, 
s.  109. 

S.  196.  I  en  minnpsbok  Tid  Trollhättan.  Dikten  har  varit  utgifvaren 
tillgänglig  endast  i  två  sinsemellan  något  varierande  äldre  afskrifter, 
den  ena  af  Bottigers  hand,  införd  i  Jubelfestupplagan  II:  96,  denandra, 
här  följd,  tillhörande  en  i  prof.  E.  Wrangels  ägo  befintlig  samling 
afskrifter  af  Tegnérpoem.  I  Bottigers  afskrift  har  r.  2  Toppfall  i  st.  f. 
Gullö  och  r.  4  lyder:  med  skeppen  i  sitt  sköt. 

Diktens  datum  har  icke  kunnat  bestämmas.  Den  utgör  emellertid 
tydligen  en  sammanfattning  af  en  ungdomsdikt,  som  Tegnér  under 
ett  besök  vid  Trollhättan  den  28  juni  1804  nedskref  i  en  där  befintlig 
minnesbok,  och  som  har  följande  lydelse: 

Göta  kom   i  dans  från  Seves  fjällar: 

Kölar  spelte  på  dess  lugna  flod; 

Plötsligt  ur  en  borg  of  hällar 

Trollhättan  i  hennes  förväg  stod. 

Skum  och  fasa  Trollet  kring  sig  spydde: 

Seglarn  såg,  och  bäfvnde  och  flydde. 

Snillet  kom  —  med  mäktig  hand 

Slog  det  Klippan,  som  föll  ner  och  lydde 

Och  knöt  så  ihop,  i  evigt  band 

Ocean  och  fjällboens  land. 

Aftryckt  efter  Sylwan,  Trollhättepocsi  (Trollhättan,  dess  kanal  och 
kraftverk.    Utg.  af  K.  Vattenfallsstyrelsen.    Del  II:  2,  s.  155). 

I  juni  1815  reste  Tegnér  åter  förbi  dessa  trakter,  och  möjligen  härrör 
denna  omarbetning  af  ungdomsdikten  från  något  då  aflagdt  nytt  besök 
vid  Trollhättan. 

S.  197.  Skaldebref.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Förut  tryckt  i  Iduna,  1820,  h.  8,  med  årtalet  1815.  Att  döma  af  föl- 
jande ord  i  ett  bref  från  J.  Adlerbeth  till  Tegnér  den  21  febr.  1817 
är  denna  datering  dock  möjligen  för  tidig.  A.  skrifver:  »Jag  påminner 
mig  att  Du  under  ditt  senaste  vistande  här  [d.  v.  s.  mars — april  1816] 
meddelade  mig  din  afsigt  att  i  ett  Skaldebref  uppmana  min  far  att 
öfversätta  på  metrisk  vers  Ovidii  Metamorphoser.  Jag  bör  säga  dig 
att  tiden  till  detta  brefs  öfversändande  nu  är  inne,  emedan  min  far 

-     512     — 


IILL    D1KTE15NA 

nyss  slutat  tryckningen  af  sin  öfversättning  från  Horatii  Öder,  på 
samma  metrer  som  ori}2inalernc.  Understödd  af  din  Sångkraft,  miss- 
tröstar jag  ej  att  förmå  honom  att  blifva  äfven  Ovidii  öfversättare.» 
Tegnér  svarade  härpå  den  27  febr.  1817:  »Uppmaningen  till  din  far 
har  jag  alldeles  förlagt.»  —  Tre  Hs  bevarade,  två  i  Götiska  för- 
bundets arkiv,  den  tredje  i  Lund.  Papperets  vattenstämpel  är  för 
den  sistnämnda  1817.  —  R.  9:  Adlerbetli  hade  öfversatt  Vergilii 
Aeneis  (1804),  Bucolica  och  Georgica  (1807),  Horatii  Brcf  tillPisonerna 
(1807)  samt  Satyrer  och  skaldcbref  (181 1).  Hans  öfversättning  af  Ho- 
ratii Oden  och  Epoder  utkom  1817,  af  Metamorphoserna  posthumt 
1820.  Tegnér  hade  önskat  själf  utge  de  senare,  hvilket  emellertid 
verkställdes   af   sonen,    J.    Adlerbeth. 

S.  199.  Mptalliteteii.  Efter  Lunds  veckoblad  Nytt  och  Gammalt 
den  9  dec.  1815,  n:r  98.  Något  afgörandc  bevis  för  att  denna  dikt  är 
af  Tegnér  finnes  ej,  men  pä  grund  af  dess  likhet  med  Tegnérs  stil  och 
lynne,  framförallt  med  det  af  Elof  Tegnér  publicerade  lilla  poemet 
Fosforister,  kan  man  knappast  betvifla  att  han  är  författaren.  Han 
medarbetade  dessutom  i  Lunds  veckoblad  vid  denna  tid  äfven  med 
dylika  små  epigrammer  (Jfr  nedan:  Epigram!)  Denna  dikt  var  för- 
anledd af  en  i  Svensk  litteraturtidning  den  28  okt.  1815,  n:r  43,  införd 
af  Atterbom  författad  recension  öfver  Svenska  Akademiens  Handhngar, 
hvari  förklarades, att  »Menniskan  är  blomman  af  jordens  metallstam, 
och  hennes  språk  det  magnetiska  fluidum,  som  derifrån  utströmmar 
hennes  vilja  öfver  verlden  .  .  .  Naturens  öra  är  af  metall»  o.  s.  v.  Föl- 
jande nummer  af  Lunds  veckoblad,  den  13  dec.  s.  å.,  innehåller  en 
dikt  af  Anders  Lidbeck,  »Ett  bevis  för  Metalliteten», 

Allt  är  metall,  båd  jord  och  sky. 

Herr   Recensenten   lär. 

Hans  hjerta  hårdt  som  koppar  är, 

Hans  hufvud  tungt  som  bly. 

Om  Lidbecks  författarskap,  se  P.  Wieselgrens  företal  till  L:s  »An- 
märkningar angående  ämnen  ur  Psychologien,  Esthetiken  och  Svenska 
Synonymiken»    (Lund  1830),  s.  XIV.    Jfr  följande  dikt,    Fosforister! 

S.  200.  Fosforister.  Efter  Tegnér  Efterlämnade  skrifter,  HL  113 
Jfr  Lidbecks  dikt  i  anmärkning  till  Melalliteien! 

S.  201.  Till  Hans  Excellenee  .  .  Grefve  Lars  von  Eu^reströiu  den  1  Januari 
1816.  Efter  trycket  i  Lunds  veckoblad  Nytt  och  Gammalt  den  31 
jan.  1816,  n:r  5.  Två  Hs  finnas  bevarade,  hvaraf  den  ena,  B,  är  en 
afskrift  från  skaldens  senare  år.  Ur  den  tidigare,  A,  må  följa  de  vari- 
anter antecknas: 

Strof  2  och  3  ersattes  urspr.  af  denna: 

Din  vagga  fordom  stod  dess  sI<iiggor   nära  (ändr.  t.  Ödd 

bland  dess  skuggor  ställde] 

ty    Vishetssätet  är  din  fosterb  igd 

Dess   Trän  i  stormen  tala  om  din  ära  [ändr.   t.  välde] 

i  Vestanfläkten  susa  de  din  dygd. 

—     513     — 
'SÖ    -  liiäOöl .      'ityiiér,   Samtude   sh-ifter.     II. 


R. 

12. 

R. 

14. 

R. 

16. 

R. 

19. 

R. 

21- 

KOMMENTAR 

Grefve  von  Engeström,  statsminister  för  utrikes  ärenden  och  kans- 
ler öfver  Lunds  universitet,  hade  såsom  son  till  biskopen  i  Lund, 
Johan  E.,  växt  upp  i  denna  stad,  men  var  ej  född  där  (jfr  2:a  strofen!). 

Se  Leopolds  bref  till  Tegnér  den  19  jan.  1816.  (Ur  Esaias  Teg- 
nérs papper). 

S.  203.  Nyåret.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Två  Hs  bevarade,  A  och  B,  af  hvilka  den  tidigare  har  en  urspr.väsent- 
ligen  afvikande  text.  B  är  identisk  med  trycket  och  förskrifver  sig 
från  strax  före  1828.  De  rader  i  A,  som  skilja  sig  från  den  tryckta 
versionens,  anföras  här: 

R.  2.  /  natten  luktar  det  blod. 

R.  3 — 5.       Hvad  flyktar  du  för,  du  främmande  gäst? 

Bida,  riddare  god! 

Förgäfves!    Han  ser  sig  ej  om,  törs  ej  stanna 
R.  8 — 10.      Nyligen  var  du  vår  kung 

Sof  godt  om  du  kan.    Du  har  mord  på  din  själ. 

Blifver  ej  sömnen  dig  tung? 

Försvara  dig,  Mördare,  om  du  gitter. 

dör  ut,  då  vore  det  skämdt 

Narrar    hylla    alltjemnt 

Han  kommer.     Ur  vägen,  du  pöbelhår! 
-22.  Se,  kröningsmanteln  en  Munkkåpa  är, 

hans  blick  som  ett  kloster  sa  skum. 
R.  26 — 29.  Se  på  pregeln,  du  pack! 

Friheten  der  afbildad  står; 

skada  foten  har  black! 

Sanningen  står  ock.     Dock  synes  mig  galet 
R.  31—34.  Fridspalmen  blef  blott  ett  Stamträd  till  slut. 

Folken  bo  i  dess  skygd 

äta  sin  välling  och  ge  sin  tribut; 

landet  blomstrar  af  dygd 
R.  37.  Synes  dig  Tiden  en  krympling?    Nå  del 

R.  39 — 41.  Buga  för  Dvergen.    Hans  Majestät 

ändå  till  hofnarr  kan  bruka'n. 

Landsförvist  blifver  på  dess  begäran 
R.  44.  Sanningen  Schellingian! 

R.  46 — 47.  Vivant  Påfven  och  Fan. 

Snart  ut  till  Tyskland  jag  far  för  att  lära 
R.  53 — 54.  Hon  har  revolterat  som  mången  annan. 

Nu  sedan  du  herrskar,  skjut  henne  för  pannan. 

Senare  ändringar  i  denna  Hs,  som  icke  införts  i  den  till  trycket  1828 
gjorda  renskritten  B,  äro  följande: 

Hans  mantel  dryper  af  blod. 

han  ändr.   t.   man 

Frihetens  bild  på  den  ena  står 

Sanningen  står  pä  den  andra:  men  galet 

blott  ändr.  t.  dock 

—    514     — 


R. 

2. 

R. 

25. 

R. 

27. 

R. 

29. 

R. 

31. 

TILL    DIKTERNA 

R.  36.  och  vid  livar  kröning  iir  fri  förtäring. 

R,  49.  Nyår  ändr.  t.  du  Nyår 

Se  anmärkningen  till  Nyåret  181.3! 

8.  206.  Knut8systern.  Bevarad  i  två  Hs,  A  och  B,  den  senare 
i  en  samling  afskrifter  från  skaldens  senare  år,  diir  den  ingår  i  en  serie 
dikter,  Eufrosyne.  Titeln  saknas  i  A,  som  har  underskriften  J.  J.  Palm. 
R.   17 — 19   lyda   där  urspr.: 

Och  jag  skulle  då  protocoUet  justera 

med  glädje  båd  morgon  och  quäll. 

Då  hviskade  en  och  då  hviskade  flera 

Dikten  är  skrifven  vid  en  bal  i  S:t  Knutsgillet  i  Lund  sannolikt  1816» 
den  13  jan.  Papperssorten  i  Hs  är  densamma  som  i  hyllningsdikten 
till  L.  v.  Engeström  den  1  jan.  d.  å.  Johan  Jakob  Palm  (född  1774) 
var  konsistorienotarie  i  Lund  med  akademisekreterares  titel,  delta- 
gare i»Herbergets>  sammankomster  och  en  af  Tegnérs  närmaste  vänner 
i  Lund.  Om  honom  se  Ahnfelt,  Studentminnen,  och  Wrangel,  Gamla 
Studentminnen  från  Lund.  Hans  »Knutssyster»,  med  hvilken  hans  amma 
år  i  Stockholm  ingick  äktenskap,  var  den  i  Tegnérs  senare  poesi  från 
Lundaåren  ofta  förekommande  Euphrosyne  Carolina  Hising  (född 
1774),  syster  till  C.  P.  Hagbergs  maka. 

Se  Wrangel,  Ur  det  lundensiska  sällskapslifvels  krönika,  s.  91. 
(Under  Lundagårds  kronor). 

S.  207.     Epigram.     Efter  Hs,    Trj'ckt  i   Lunds  veckoblad   Nytt  och 
Gammalt  den  24  jan.  1816.    Titeln  är  där  Stölden  och  r.  1  och  3  lyda: 
Poeten   Uf  han  är  bestulen  blifven;  — 
På  en  Sonnett  nyss  för  Calendern  skrifven; 

S.  208.  På  Sophie  Krogers  födelsedag.  Efter  Tegnérs  Efterlämnade 
skrifter  III:  100.  Sophie  Kroger  var  dotter  till  den  i  flera  af  Tegnérs 
dikter  förekommande  lagman  Kroger.  Hon  var  född  den  27  april 
1797  och  blef  1822  gift  med  stadskomministern  i  Lund  A,  Ljunggren, 
Son  af  dessa  var  prof.  Gustaf  Ljunggren. 

Med  H — k  i  r.  4  åsyftas  enligt  traditionen  någon  af  bröderna 
Hindbeck  (se  Sjöström,  Skånska  nationen  1682 — 1832,  s.  533  och 
546), 

S.  209.  I  Sala  d.  12  Maj  1816.  Den  förra  af  dessa  dikter  är  af- 
tryckt  efter  två  Hs  af  Tegnér,  A  och  B,  A  bär  ofvanstående  titel 
samt,  med  Bottigers  hand  tillskrifven,  undertiteln  Bordsång,  B,  som 
är  en  senare  af  skrift,  kallas  Värdinnan.  Eva  Christina  Myhrman  (d. 
12  Maj  1816).  Stafning  och  interpunktion  äro  efter  B,  —  Den  senare 
dikten  är  tryckt  efter  en  afskrift  meddelad  i  "Wrangel,  Ramen  och 
Tegnérminnet,  s.  201, 

De  trycktes  första  gången  i  tidn,  Figaro  den  28  febr.  1847,  n:r  9. 
R,  17  har  där  Uksom  i  Bottigers  uppl,  af  Tegnérs  samlade  skrifter,  i 
vår  Nord  i  st,  f,  pä  vår  jord. 

Tegnér  gästade  vid  detta  tillfälle  sin  svåger,  bergmästaren  G.  Billow, 
gift  med  fru  Tegnérs  äldre  syster, 

-     515     — 


KOMMENTAH 

S.  211.     ittehöaren.     Efter    trycket    i    Smärre    samlade    dikter    1828. 

Förut  tryckt  i  Lunds  veckoblad  Nytt  och  Gammalt  den  3  juli  1816. 

n:r  27,  samt  i  Iduna,  h.  7,  1817.  Två  Hs  bevarade,  A  och  B,  den  senare  i 

Götiska  förbundets   arkiv,   öfverensstämmande  med  trycket  i    Iduna 

och  Smärre  samlade  dikter.     I  Lunds  veckoblad,  där  undertiteln  är: 

////  Lidbeck,  finnas  följande  varianter: 

R.  1 — 2.  Lik  en  urna   i  en  blomstersäng, 

Ättehögen  står  på  slättens  äng, 
R.  18.  Verldens  första  vagga  och  dess  graf. 

R.  21.  pavillon  i  st.  f.  helgedom 

Ur  Hs  A  äro  ytterligare  följande  varianter  att  anteckna: 
R.  7 — 8  urspr.  Sippans  vår  och  lindens  sommar 

slår  sin  rot  i  kämpens  stoft  och  blommar. 

Därefter  ändr.  t.  Djupt  i  kämpens  stoft  slår  linden 

ner  sin  rot,  och  susar  högt  i  vinden. 
R.  9  urspr.  Ofta  från  dess  topp  ser  skalden  glad 

R.  16  urspr.  titta  Torn  och   Tempel  opp  ur  säden. 

R.   17 — 18  urspr.       Och  i  vester,  en  omätlig  graf 
hvälfs  det  vimpelkrönta  haf. 
R.  21 — 22  urspr.       Bygg  ett  Skådtorn  för  den  sköna  scéne, 

ett  Capell  uppå  de  dödas  ben 
R.  24  urspr.  Sångens  bön  sig  helst  på  starka  vingar 

R.  25  urspr.  Hvad  är  Sång  och  Konst?    Blott  blomstrens  doft, 

Se  Adlerbeths  bref  till  Tegnér  af  den  9  aug.  1817  {Ur  Esaias  Tegnérs 

papper)  samt  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier,  s.  82 —  83. 
Dikten  är  riktad  till  professorn  i  estetik  Anders  Lidbeck(1772 — 1829)- 

S.  213.  Kannick.  Bevarad  i  en  samling  Hs  från  skaldens  senare 
år,  där  den  ingår  i  serien  /  Biskop  Faxes  familj.  I  Bottigers  upplaga 
af  Tegnérs  samlade  skrifter,  IV:  133,  är  titeln  Vid  ett  slåtteröl  i  Kannik 
och  texten  har  följande  varianter: 

R.  1.  Om  Kannik  fordom  Munkar  rådde 

R.  3.  Som  sofvo,  mässade  och  spådde 

R.  8.  Och  på  Parnassen  dansar  man 

R.  17.  För  rosorna  är  sådant  skada 

I  BÅÅTH-HoLMBERG,  Morfars  bok.  I:  199,  där  en  med  Bottigers  i 
det  närmaste  öfverensstämmande  version  meddelas,  dateras  dikten  till 
slutet  af  juli  1816.  — 

Kannick  var  en  Lunds  universitet  tillhörig  ängsmark  (>Professors- 
ängarna>)  vid  Höjeå.  »Parnassen»  kallade  man  det  brädgolf,  som  an- 
vändes vid  promotionerna  i  Domkyrkan. 

S.  214.  Skålar  för  D.  K.  H.  Krouprinseu  och  Hertigen  af  Södernian- 
land  den  16  aug.  1816;  Efter  originaltrycket,  Malmö  1816  (Berlingska 
Boktryckeriet).  Därefter  infördes  dikten  i  Stockholmsposten  den  27 
aug.  1816,  n:r  198,  samt  i  Malmö  Tidning  den  31  aug.  1816,  n:r  35. 

S.  216.  Till  L.  T.  Engeström  den  19  Augusti  1816.  Efter  original- 
trycket,  Lund  1816  (Berlingska  Boktryckeriet).  Två  Hs  bevarade.  I 
den  tidigare  lydde  urspr.   r.   13 — 14: 

—    51G     — 


TILl.    DIKTERNA 

O  hvad  glädje  of  ver  allt.    Till  festen 
slrömmar  folket  ur  hvar  hyddas  dörr. 

Universitetskanslern,  som  af  akademistaten  hälsades  välkommen 
från  en  resa  i  Norge,  inträffade  i  Lund  samtidigt  med  kronprinsen 
Karl  Johan  och  arfprinsen  Oscar.  Därpå  syfta  r.  11 — 12.  (Se  föregående 
dikt!)  Jfr  med  r.  1  i  Tegnérs  dikt  Biografiskt  Lexikons  karakteristik 
af  E.  som  universitetskansler:  »Denne  Cancellers  förhållande  till  Lunds 
Academici  var  en  faders  till  sina  barn.» 

S.  218.  Bröllopsdagen.  Tre  Hs  bevarade.  A,  B  och  C.  Texten 
efter  A  och  B,  titeln  efter  C,  dock  med  förändringen  att  undertiteln 
/  Biskopens  namn  ändrats  till  /  Biskop  Faxes  namn.  Denna  Hs,  som 
är  en  afskrift  från  skaldens  senare  år,  ingår  nämligen  i  en  serie  dikter, 
/  Biskop  Faxes  Familj.  B  har  titeln  Den  29.  October  1816  och  är  under- 
tecknad V.  F.  [Vilhelm  Faxe],  A  saknar  titel  och  underskrift.  Dikten 
är  skrifven  till  tioårsdagen  af  biskop  Faxes  andra  giftermål,  med 
Helena  Johanna  Billberg.  Äktenskapet  var  barnlöst.  Med  Carlskrona- 
Frun  och  Frun  från  Falebygden  torde  ha  åsyftats  biskopinnan  Faxes 
yngre  systrar.  Eliana,  g.  m.  notarien  i  amir.  kons.  i  Karlskrona  Olof 
Hammar,  samt  Christina,  g.  m.  prosten  i  Slöta  i  trakten  af  Falköping, 
Bened.  Carlson. 

S.  -219.  Floden.  Efter  trycket  i  Smärre  samlade  dikter  1828. 
Sändes  till  J.  Adlerbeth  i  bref  af  den  27  febr.  1817  och  infördes  i 
Iduna,  h.  7,  1817.  Två  Hs  bevarade,  den  ena.  A,  på  samma  pappers- 
sort och  med  fullt  liknande  stil  som  Hs  A  och  B  af  föregående  dikt. 
Den  andra.  B,  bevaras  i  Götiska  förbundets  arkiv.  I  A  har  r.  4  hans 
i  st.  f.  dess;  r.  16  vår  Fader  i  st.  f.  vårt  ursprung.  —  Diktens  uppslag 
är  hämtadt  från  Goethes  »Mahomets  Gesang». 

Se  Nilsson,  Svensk  romantik,  s.  439 — 440. 

S.  221.  Till  den  förmörkade  solen.  Efter  Hs,  hvari  titeln  tillskrif- 
vits  af  Bottiger.    R.  20—22  lydde  urspr. 

eller  stelnande  isköld  stundar 

eller  drypande  sommar,  fuktad  af  sunnanvinden. 
Dikten  är  sannolikt  författad  den  19  nov.  1816,  då  en  nästan  total 
solförmörkelse  rådde  i  Lund.    Tegnér  sysslade  också  denna  tid  med 
föreläsningar    öfver    Pindaros.     Originalet    är    Pindari    Fragm.    VII: 
'  1['::opyr)ii.axa,  4. 

S.  225.  Collisionslära.  Efter  Hs.  —  Tegnér  författade  den  af- 
handling,  hvarur  här  ett  brottstycke  meddelas,  såsom  specimen  för 
en  professur  i  praktisk  filosofi  vid  Lunds  universitet;  ämnet  uppgafs 
den  24  november  1807  af  professor  M.  Fremling.  Tegnér  behandlade 
ämnet  först  på  svenska;  därefter  öfversatte  han  sitt  koncept  till  latin, 
hvarvid  en  mängd  förkortningar  genomfördes;  i  denna  form  försvarade 
han  den  30  april  1808  sitt  arbete,  som  bar  titeln  De  Officiis,  quae  collidi 
dicuntur.  I  den  latinska  versionen  saknas  den  sista  tredjedelen  af  det 
här  meddelade  brottstycket.  —  Den  latinska  afhandlingen  finnes    af- 

-     517    - 


KOMMENTAR    TILL    DE 

tryckt  i  Opusciila  latina  (Holmise  1875),  den  svenska  texten  i  sin  hel- 
het ingår  i  Filosofiska  och  estetiska  skrifter,  utg.  af  A.  Nilsson  och  B. 
Möller. 

Om  afhandlingen  se  A.  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska 
studier,  s.  14—17,  52—56,  Böök,  Esaias  Tegnér,  I:  273—275. 

S.  230.  Svar  pä  Svenska  akademiens  anmiirkningar  rörande  Svea.  Efter 
Hs  i  Svenska  akademiens  arkiv.  —  Dessa  förklaringar  och  anmärk- 
ningar åtföljde  den  omarbetning  av  Svea,  som  Tegnér  våren  1812 
öfverlämnade  till  G.  J.  Adlerbeth  i  Örebro.  Se  härom  A.  Silow,  Tegném 
täflingsskrifter  i  Svenska  Akademien,  och  J.  L.  Samzelius  ,  De  olika 
versionerna  af  Tegnérs  Svea,  båda  i  Samlaren  1913.  Här  nedan  med- 
delas, hvilka  rader  i  1812  års  version,  som  de  af  Tegnér  själf  inom  pa- 
rentes utsatta  siffrorna  hänsyfta  till. 

1.  R.  9—10. 

2.  R.  22. 

3.  R.  29. 

4.  R.  45. 

5.  R.  46. 

6.  R.  49—50. 

7.  R.  51. 

8.  R.  53—54. 

9.  R.  62. 

10.  R.  72. 

11.  R.  82. 

12.  R.  85 — 86.     Stället   har  ytterligare   omarbetats. 

13.  R.   105.     Ordet  »lumpen»  har  senare  likväl  utplånats. 

14.  R.  106.     Stället  har  ytterligare  omarbetats. 

15.  R.   125—128. 

16.  R.    133—134. 

17.  R.  135—164. 

18.  R.  174. 

19.  R.  186. 

20.  R.  209—212. 

21.  R.  218. 

22.  R.  221—221. 

23.  R.  232. 

24.  R.  234. 

25.  R.  239. 

26.  R.  241. 

27.  R.  262. 

28.  R.  267—269. 

29.  R.  281. 

30.  R.  286. 

31.  R.  290. 

32.  R.  298. 

33.  R.  300. 

34.  R.  303. 

35.  R.   304—311. 


518     — 


* 


PROSAISKA    UPPSATSERNA 

36.  R.  312—215. 

37.  R.  321. 

S.  237.  Inledning:  till  föreläsningar  öfrer  Horners  Iliad.  Efter  Hs.  — 
Ändringar,  som  i  detta  föreläsningsmanuskript  äro  af  mindre  bety- 
delse, ha  i  allmänhet  förbigåtts.  Af  Tegnér  brukade  sammandrag- 
ningar ha  genomgående  upplösts.  Förkortningar  ha  utfyllts,  när  de 
förekomma  i  partier  af  texten,  som  äro  mera  fullständigt  utarbetade; 
i  sådana  partier  däremot,  som  blott  varit  en  ledtråd  för  den  muntliga 
framställningen,  ha  förkortningarna  lämnats  orörda,  likaså  i  sådana 
fall,  där  tvifvel  kunnat  uppstå  om  den  af  Tegnér  åsyftade  språkformen. 
Full  konsekvens  har  därvid  icke  kunnat  vinnas.  — 

I  det  stycke,  som  börjar  på  s.  243  (»Efter  en  af  nationen  sjelf»)  och 
slutar  på  s.  245  (»under  denna  Monarchie»)ha  en  mängd  källhänvisningar 
till  mestadels  antika  författare,  särskildt  Herodotus  och  Strabo,  före- 
kommande i  marginalen  till  Tegnérs  Hs,  här  blifvit  utelämnade.  — 
På  s.  246,  r.  13  nedifrån,  har  Hs  förolämpandes  i  st.  f.  förolämpades, 
hvilket  uppenbarligen  är  skriffel.  —  På  s.  249  har  öfverhoppats  Tegnérs 
redogörelse  för  Homeros'  biografi  och  skrifter  jämte  hans  framställning 
af  Homeros-forskningens  historia,  tillsammans  13  foliosidor.  Hela 
detta  parti  är  i  formellt  afseende  helt  summariskt  och  har  delvis  rent 
filologisk  karaktär.  När  Tegnér  där  omnämner  de  allegoriska  tolk- 
ningar al  Homeros,  som  redan  hos  de  grekiska  filosoferna  voro  bruk- 
liga, tillfogar  han  emellertid  följande  marginalanmärkning,  som  är  af 
intresse  såsom  belysande  hans  filosofiska  och  estetiska  åskådning: 
»Egenteligen  är  all  Poésie  allegorisk  eller  rättare  symbolisk  i  vidsträck- 
tare mening.  Ty  poesien  framställer  i  symboler  eller  bilder  om  icke 
just  det  absoluta  såsom  våra  moderna  philosopher  yrka,  åtminstone 
en  annan  och  skönare  tingens  ordning,  en  annan  verld  än  den  alldag- 
liga, och  hvartill  Erfarenheten  ej  kan  framvisa  något  fullkomligen 
motsvarande.  Om  Erfarenheten  är  menniskolifvets  stam,  så  är  Kon- 
sten dess  blomma.  Men  om  en  sådan  åsigt  var  hos  Homers  Comenta- 
torer  ännu  icke  fråga.  I  hvad  som  hos  honom  är  rent  historiskt,  ännu 
mer  hvad  som  är  mythiskt,  ville  man  finna  en  egen  andemening  pas- 
sande med  tidens  philosophemer.  Hans  hjeltar,  hans  Gudar,  hans 
strider  förvandlade  man  till  abstracta  begrepp.  En  sådan  allegori  är 
i  synnerhet  stridande  mot  Epikens  till  sin  grund  historiska  natur.» 
När  Tegnér  talar  om  den  moderna  Homeros-kritiken,  framhåller  han 
särskildt  den  tyska  forskningens  förtjänster.  Det  heter:  »Tyskarna 
inskränkte  sig  först  till  öfversättningar  af  de  Eng.  och  Franska  skrif- 
terna öfver  Homer;  men  i  nyare  tider  har  både  den  Homeriska  språk- 
critiken  och  hans  aesthet.  bedömande  bland  dem  hunnit  en  större  grad 
af  grundlighet  och  riktighet,  samt  H.  sjelf  ett  högre  intresse,  som  var 
en  följd  af  deras  vidsträckta  lärdom  och  deras  liberalare  och  mera 
renade  aesth.  principer.»  Den  sista  relativsatsen  har  Tegnér  strukit 
och  ersatt  med  följande  i  marginalen  tillagda  stycke:  »Tyskarna  äro 
också  födda  Critici.  Deras  flit  samlar  och  jemför  allt,  och  derigenom 
att  de  ej  ha  någon  uteslutande  nationalsmak  äro  de  äfven  i  stånd  att 
dömma  mera  opartiskt  öfver  andras  och  göra  rättvisa  äfven  åt  aet 

—    519    — 


KOMMENTAR    TILL    DE 

heterogenaste.»  Bland  tyska  Homerosforskare  framhäfver  han  Wolfi 
och  Heyne  samt  nämner  bl.  a.  Koppen,  Voss  och  Fr.  Schlegel.  —  På 
s.  267  har  i  r.  2  uppifrån,  efter  »en  stor  man»,  ursprungligen  förekommit 
följande,  sedan  strukna  mening:  »Hvad  som  i  denna  caracter  kan  stöta 
oss,  är  mindre  Poetens  fel  än  tidehvarfvets.»  Den  därefter  följande 
meningen  har  anslutit  sig  till  denna  strukna  mening.  I  r.  7  uppifrån, 
efter  »lif  och  kraft»,  har  ursprungl.  funnits  följande,  sedan  strukna 
mening:    »Poesi  kan  på  Moraliteten  endast  ha  ett  negatift  anseende 

—  På  s.  274  har  Tegnérs  Hs  tydligen  ayr^poi,  hvilket  måste  vara  fel- 
skrifning  för  avTipio; .  —  På  s.  284  har  Tegnérs  Hs,  r.  17  uppifrån,  en 
mängd  exempel  på  onomapoetiska  ställen  hos  Homeros.  —  På  s.  286, 
r.  12  uppifrån,  har  Tegnérs  Hs  det  citerade  stället  på  grekiska.  Likaså 
anföras  en  mängd  exempel  på  grekiska  epitet,  hvilka  här  förbigåtts. 

—  På  s.  290  äro  manuskriptets  sista  partier  utelämnade;  de  bestå  af 
fyra  foliosidor  om  Homeros'  språk,  af  rent  filologisk  karaktär,  samt  af 
fyra  foliosidor,  som  innehålla  en  innehållsresumé  af  föreläsningsserien. 

Den  här  i  allt  väsentligt  aftryckta  föreläsningsserien  var  den  första, 
som  Tegnér  höll  i  egenskap  af  professor  i  grekiska  språket,  höstter- 
minen 1812.  Se  A.  Nilsson,  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  studier, 
s.   101—104. 

S.  '291.  Inträdes>predlkaii  i  Stäfvie  och  Laekaliinga.  Efter  Hs.  —  Pre- 
dikningen  har  tydUgen  användts  äfven  vid  ett  senare  tillfälle,  hvar- 
vid  en  del  lätta  förändringar  vidtagits.  Det  första  stycket  på  s.  295 
har-  vid  detta  tillfälle  uteslutits  och  ersatts  med  en  kort  fråga:  »Huru 
vinner  menniskan  den  andeliga  friden?»  En  afdelning  på  s.  295 — 296 
(»Detta,  m.  vänner öfverströmmar  verlden»)  har  därvid  ute- 
lämnats.   Några  stilistiska  ändringar  på  s.  296  föreskrifva  sig  från  den 

senare  omarbetningen.    En  sats  på  s.  297  (»Han  säger  { egna 

drömmar»)  är  vid  samma  tillfälle  infogad.  En  afdelning  på  s.  297 
(»En  overksam  lätting måste  man  varna»)  har  vid  samma  till- 
fälle utelämnats.  Efter  orden:  »Vi  upplyfte  våra  hjertan  till  Gud  när 
vi  innerligen  känne»  (s.  298),  har  utsprungligen  följt  denna  sats:  »att 
den  heliga  Ande  icke  är  en  tom  digt,  icke  en  svärmares  dröm».  Det 
mellersta  st3'cket  på  s.  299  ersattes  vid  den  senare  omarbetningen  med 
följande  ord:  »Vinnes  nu  sålunda  den  andeliga  friden,  så  frågas:  hvilka 
äro  dess  saliga  följder,  hvad  förmån  tillskyndar  den  jordens  barn.» 

En  sats  på  s.  301  (»Hans  hela  lefnad syndares  frelsning»)  är 

säkerligen  inskjuten  vid  omarbetningen  i  st.  f.  följande  strukna  parti: 
»Han  var  icke  kommen  att  låta  sig  tjena,  utan  att  sjelf  tjena,  att  helga 
sitt  lif  och  sin  död  till  menniskors  gagn,  till  deras  frelsning  och  salighet. 
Han  välsignade  dem  som  honom  förbannade,  han  gjorde  dem  godt  som 
honom  förföljde.  Han,  m.  åh.  han  kände  den  andeliga  friden.  Icke 
kunna  vi  känna  den  såsom  han;  men  betrakta  kunna  vi  hans  vandel, 
närma  oss  kunna  vi  hans  heliga  efterdöme.»  Likaledes  hade  den  när- 
mast följande  meningen  vid  predikningens  första  framförande  följande 
lydelse:  »Den  som  känner  den  andeUga  friden,  han  förledes  ej  till  hård- 
het och  ofördragsamhet  af  högmodet  som  endast  ser  sig  sjelft,  af  af- 
unden,  hvilken  anser  andras  lycka  som  en  stöld  från  sig,  af  ondskan, 

—    52(1    — 


PROSAISKA    UPPSATSERNA 

som  vinner  genom  andras  förluster.»  På  s.  301  följde,  sisL  i  afdelning 
b),  efter  »argt  om  sin  Broder»,  följande  mening:  »Hans  lugna  själ  är  lik 
den  stilla  vågen,  hvari  himlen  speglar  sig  med  alla  sina  stjernor.»  Ut- 
fallet mot  pessimisterna  på  s.  302  (»Jag  har  känt en  outöselig 

tårekälla»)  har  utelämnats  vid  omarbetningen. 

Predikningen  hölls  pingstdagen  den  6  juni  1813  i  Tegnérs  prebende- 
församlingar  Stäfvie  och  Lackalänga.  Se  Böök,  Esaias  Tegnér,  I: 
474—478. 

S.  305.  Tal  0111  nyttan  af  de  gamla  Classiska  sju-akeiis  Ntuderamla  i 
Scholorna.  Efter  originaltrycket,  Malmö  1815,  Berlingska  Boktrycke- 
riet. —  Några  smärre  tryckfel  hafva  rättats;  så  t.  ex.  har  originaluppl. 
på  s.  311  omständighet  i  st.  f.  omständlighet  och  på  s.  313  »äro  snarare 
för  än  mot  deras  Studerande»  i  st.  f.  är. 

Detta  af  Jonas  Palm  hållna  och  som  hans  eget  utgifna  tal  är  alldeles 
uppenbarligen  skrifvet  af  Tegnér,  enligt  en  anteckning  af  Elof  Tegnér, 
som  Förste  bibliotekarien  Bert  Möller  för  mig  påpekat.  Enligt  min  me- 
ning har  Tegnér  egenhändigt  nedskrifvit  icke  blott  dess  senare  del, 
undersökningen  af  de  klassiska  studiernas  bildningsvärde,  utan  äfven 
det  inledande  partiet  med  dess  helt  personliga  innehåll.  Ja,  måhända 
är  Tegnér  äfven  förf.  till  den  inledande  anmärkningen  i  trycket,  en 
anmärkning  som  onekligen  tar  sig  kuriös  ut,  sedan  talets  rent  Tegnér- 
ska proveniens  blifvit  insedd.  Anmärkningen  lyder:  »Detta  Tal  hölls 
på  Malmö  Schola,  vid  det  tillfälle,  då  Författaren  tillträdde  Con- 
Rectors  Sysslan  derstädes.  Det  var  således  naturligtvis  endast  beräk- 
nadt  för  dagen.  Det  innehåller,  såsom  dylika  tal  vanligen,  ingen  ting 
nytt  i  ett  ämne,  som  både  tillfället  och  Författarens  förmåga  förbjödo 
honom  att  vidare  utvickla.  Det  är  derföre  också  endast  andras  af 
ynnest  och  vänskap  för  Författaren  gjorda  begäran,  som  föranledt 
dess  utgifvande.  Författaren  tror  sig  härmed  äfventjTa  så  mycket 
mindre,  som  dylika  skrifter  vanligtvis  stanna  i  sitt  välförtjenta  mör- 
ker, och  genom  sin  obetydlighet,  säkrare  än  andra,  kunna  hoppas  att 
undgå  Critikens  ögon.» 

J.  E.  Palm,  som  i  Lund  tillhörde  Herberget,  hade  år  1812  utnämnts 
till  konrektor  vid  Malmö  skola,  hvilken  sjssla  han  tillträdde  den  1  maj 
1814  (enligt  Rietz,  Skånska  skolväsendets  historia,  s.  395).  I  sin  lik- 
predikan öfver  Palm  (Lund  1824)  uppger  A.  P.  Gullander,  att  till- 
trädet skedde  »den  9  Maj  1814,  då  han  och  Skolans  Rector,  Professorn 
G.  R.  Ahlman,  på  en  gång  af  H:r  Biskopen  m.  m.  Doctor  Faxe  instal- 
lerades», samt  att  Palm  »vid  detta  tillfälle  såg  sig  omgifven  af  en  ly- 
sande samling,  som  med  utmärkt  nöje  afhörde  hans  sedermera  från 
trycket  utgifna  Tal.»  Det  är  icke  uteslutet,  att  Tegnérs  poem  Till  en 
Schollärare  (s.  24)  tillkommit  icke  1809,  vid  Palms  installerande  som 
kollega,  utan  först  1814,  då  konrektoratet  tillträddes. 

Den  på  s.  306  apostroferade  biskopen  var  V.  Faxe,  den  på  s.  307 
tilltalade  »Scholans  närmaste  Uppsyningsman»  var  den  nyutnämnde 
kyrkoherden  i  S:t  Petri,  A.  P.  Gullander,  senare  Palms  minnestalare. 

Se  BöÖK,  Tegnérs  första  skoltal  och  Jonas  Palm,  Tegnér  och  Geifer, 
i  Stockholms   Dagblad  1919,  '»/e  och  ^Va. 

■^    521     — 


KOMMENTAR    TILL    DE 

S.    320.      Yttranden    till    fliosoflska    fakultetens    protokoll.      Den  3  december 

1814.  Efter  protokollet.  Bakgrunden  för  denna  diktamen  är  föl- 
jande. Kollegan  vid  Karlshamns  skola,  sedermera  kyrkoherden,  ma- 
gister J.  .1.  Rothstein  hade  i  en  till  fakulteten  ingifven  ansökan 
begärt,  att  det  biträde,  som  hans  respondent  komme  att  göra  honom 
vid  försvarandet  af  teser  för  en  rektorsbefattning,  skulle  räknas  denne 
till  godo  såsom  eget  disputationsprof  pro  exercitio.  Tegnér,  som  då 
var  dekanus,  hade  låtit  ansökningen  cirkulera  till  afgörande  bland 
fakultetens  medlemmar  (capsulation),  men  då  prof.  Kjellin  yrkade  på 
att  i  denna  sak  få  reservera  sig  till  protokollet,  upptogs  frågan  vid 
följande  fakultetssammanträde  den  23  november.  Härvid  hade  prof. 
Kjellin  i  ett  särskildt  yttrande  yrkat  afslag  på  ansökningen  af  det  skäl, 
att  en  disputation  för  rektorat  hörde  under  konsistoriets  domvärjo 
»och  alltså  kommer  den  academiska  cathedern  icke  vid»,  samt  uttryckt 
sin  »förundran  att  ett  sådant  mål  kunnat  blifva  ens  upptagit  samt  ämnat 
at  genom  capsulation  afgöras».  Tegnér  fann  detta  uttryck  tperson- 
ligen  förolämpande  emot  sig,  och  innehållande  en  indirect  tillvitelse 
emot  sin  embetsåtgärd  i  detta  mål  hvarför  han  utbad  sig  att  vid  nästa 
Facultetssammanträde  deröfver  få  inlämna  sin  förklaring».  Kjellin 
förklarade  sig  villig  att  ändra  de  ställen,  dem  dekanus  funnit  stötande, 
hvilket  emellertid  Tegnér  afslog.  Rothsteins  ansökan  bifölls  emellertid 
vid  samma  tillfälle  med  8  röster  mot  2  (Kjellins  och  Fremlings).  — 
Kjellin  hade  varit  dekanus  1813 — 1814,  och  synes  härunder  ha  kommit 
en  del  buller  åstad,  ehuru  fakultetens  protokoll,  såsom  Tegnér  påpekar 
s.  324,  icke  bevara  alla  spåren  däraf.  Vid  ett  sammanträde  den  20 
april  1814  hade  han  beifrat  de  olagligheter,  hvilka  såväl  han  själf  som 
fakultetsmedlemmarna  under  en  längre  tid  skulle  ha  begått  särskildt 
I  examensärenden.  Ett  koncept  till  protokoll  öfver  detta  sammanträde 
finnes  bevaradt,  nedskrifvet  med  Tegnérs  hand;  men  i  de  renskrifna 
protokollen  har  hela  angelägenheten  bortjusterats.  Kjellin  hade  bl.  a. 
om  sina  kolleger  påstått,  att  de  i  vissa  fall  brukade  »svinhåila»  kandi- 
daterna, öfver  hvilket  ords  betydelse  prof.  Cederschöld  begärde  upp- 
lysning; Kjellin  utströk  ordet  ur  sitt  dictamen  och  »sade  sig  framdeles 
vilja  i  dess  ställe  substituera  ett  mera  passande  eller  mindre  stötande 
uttryck».  Hela  hans  diktamen  blef  emellertid  sedan  återtagen.  — 
Det  bör  erinras  om  att  Tegnér  äfven  som  professor  fungerade  såsom 
fakultetens  notarie  (till  sept.  1819).  Se  Böök,  Tegnér  i  stridshumör, 
Stockholms  Dagblad  »/e  1919. 


S.  Sao.  Den  17  april  181.5.  Efter  protokollet.  —  Samtliga  yttrandena 
öfver  denna  fråga  trycktes  i  broschyrform  under  titeln  Utdrag  af 
Protocollet,  hållit  i  Philosophiska  Faculteten  i  Lund  den  19  [sicl]  April 
1815  (Berlingska.  boktryckeriet.  Lund  1815).  Detta  tryck  har  ett  par 
oväsentliga  afvikelser;  i  st.  f.  återkallat  (s.  326,  r.  6  uppifrån)  har  det 
återtagit,  i  st.  f.  bedömma  (s.  328,  r.  6  uppifrån)  har  det  beräkna,  i  st.  f. 
utgifvit  (s.  328,  r.  13  uppifrån)  har  det  uppgifvit. 

Det  uppgifna  afhandlingsämnet  vid  denna  konkurrens  om  adjunk- 
turen i  teoretisk  och  praktisk  filosofi  var:    De  discrimine  philosophise 

—     522    — 


PROSAISKA    UPPSATSERNA 

crilica;  et  disciplinte,  quae  ab  identitatc  nomen  habet.  Docenten  i 
teoretisk  filosofi  i  Uppsala  Anders  Södermark  besvarade  i  en  vid  Upp- 
sala akademi  ventilerad  disputation,  med  bortseende  från  termernas 
historiska  innebörd,  frågan  så,  att  det  ingen  skillnad  fanns  mellan 
kritisk  filosofi  och  identitetslära.  Afhandlingens  försvar  belönades 
af  Uppsalafakulteten  med  laudatur,  men  Lundafakulteten,  som  hade 
att  bedöma  författandet,  underkände  den.  Tegnér  yttrade  sig  såsom 
dekanus  sist;  fakulteten  var  alldeles  enig  i  bedömandet;  särskildt  hade 
Fremling,  Cederschöld,  Lindfors  och  Lidbeck  yttrat  sig  utförligt  och 
skarpt,  hvarjämte  Lundblad  klandrat  den  latinska  språkformen.  — 
Dahl  erhöll  adjunkturen;  Tegnérs  bistra  anspelning  i  tredje  stycket 
af  yttrandet  gick  i  uppfyllelse,  ty  Södermark  blef  sedermera  verkligen 
sinnesrubbad. 

Se  A.  Kahl,  Tegnér  och  hans  samtida  i  Lund  (1851),  s.  290 — 293. 

S.  329,  Pen  24  maj  1815.  Efter  protokollet.  —  Frågan  om  examens- 
väsendet hade  bringats  på  tal  redan  den  20  april  1814  af  prof.  Kjellin, 
ehuru  hans  diktamen  sedermera  synes  ha  återtagits  (se  ofvan  noten 
till  Tegnérs  yttrande  den  3  dec.  1814).  Den  30  april  1814  inlämnades 
emellertid  ett  till  prokanslern,  biskop  Faxe,  ställdt  memorial,  där  fakul- 
teten dels  begärde  allmän  promotion  år  1814,  dels  ville  »i  hela  inrätt- 
ningen af  det  hittills  brukliga  examenssättet  söka  rättelse  och  förbätt- 
ring», hvarför  den  utbad  sig  tillåtelse  »att  på  högvederbörlig  ort  få  in- 
komma med  förslag  till  förändringar,  hvilkas  nödvändighet  nu  mera 
svårligen  kan  omtviflas.»  I  ett  kanslersbref  af  den  10  maj  1814  förkla- 
rade sig  Lars  von  Engeström  med  nöje  motse  ett  ändringsförslag  »under 
loppet  af  innevarande  år.»  Ärendet  upptogs  emellertid  först  den  24 
maj  1815,  då  skriftliga  yttranden  af  professorerna  Lindfors,  Tegnér, 
Agardh,  Lundblad  och  Fremling  —  hvilka  yttranden  förut  cirkulerat 
bland  fakultetsmedlemmarna  —  togos  till  protokoll.  Beslut  fattades 
den  24  och  27  maj;  till  kanslern  afläts  en  skrifvelse,  som  i  väsentliga 
stycken  öfverensstämmer  med  Tegnérs  yttrande.  Emellertid  ledde 
denna  skrifvelse  icke  till  någon  åtgärd.  —  Slutorden  i  Tegnérs  ytt- 
rande anspela  på  ett  af  kanslern  Lars  von  Engeström  väckt  förslag 
att  ersätta  murarna  kring  Lundagård  med  ett  järnstaket,  hvilket  för- 
slag konsistoriet  behandlat  den   11  jan.  1815. 

S.  339.  Fragment  af  predikan  hållen  i  Ramens  kyrka  år  1815.  Efter  Hs; 
blott  första  bladet  af  manuskriptet  är  bevaradt.  —  Predikan  hölls  11 
söndagen  efter  Trinitatis,  6  aug.  —  I  en  af  skrift  af  brukspatron 
Götrik  Myhrman,  Tegnérs  svåger,  förvarad  i  Ramens  kyrkas  arkiv, 
finnes  antecknat:  »Predikan  var  ej  påtänkt  förr  än  sent  på  eftermid- 
dagen dagen  före  den  skulle  hållas,  då  han  derom  anmodades.»  —  Se 
Wrangel,  Ramen  och   Tegnérsminnet,  s.   192 — 193. 

S.  341.  Öfver  Pindarns.  Efter  Hs.  —  Några  sammandragningar 
och  förkortningar  äro  här  utfyllda.  Den  på  s.  355  markerade  luckan 
motsvaras  i  Hs  af  tre  foliosidor,  behandlande  Pindaros'  förlorade  skrif- 

-    523    — 


KOMMENTAh 


ter,  scholier,  codices,    editioner   och  öfversättningar,  allt  rent  filolo- 
giskt. 

Om  Tegnérs    källor,    se    A.  Nilsson  och  B.  Möller,   Tegnérs  filo- 
sofiska och  estetiska  skrifter,  s.  467 — 469. 


—    524     - 


KOMMENTAR   TILL    BREFVEN 


Af  de  här  tryckta  60  brefven  hafva  24  förut  icke  varit 
publicerade  i  Tegnérs  Samlade  skrifter,  nämligen  1 — 6, 
9—12,  14,  16,  17,  19—22,  24—26,  40,  45,  47,  och  52.  Några 
af  dessa  äro  här  för  första  gången  meddelade,  andra  hafva 
hittills  blott  varit  kända  i  utdrag. 

Bland  de  i  jubeKestupplagan  tryckta  hafva  originalen 
till  två  f.  n.  icke  kunnat  återfinnas.  Tyvärr  synes  nämnda 
upplagas  utgifvare  icke  ha  efterlämnat  några  anteckningar 
rörande  de  handskrifter  och  brefori  in  al  han  an  vän  dt. 
Detta  gäller  äfven  de  i  jubelfestupplagan  VI  s.  382  ff.  med- 
delade »Strögods  ur  författarens  bref  och  antecknin  ar». 
De  bland  dessa,  som  enhgt  uppgift  härstamma  från  åren 
1808 — 1816,  men  hvartill  originalen  nu  icke  kunnat  åter- 
finnas, införas  här  nedan  i  kommentaren. 

Anmärkningar,  som  helt  och  hållet  härstamma  från 
jubelfestupplagans  utgifvare,  äro  här,  liksom  i  bd.  I,  mar- 
kerade med  [E.  T.l. 

Då  Tegnér  själf  icke  alltid  är  konsekvent  i  stafning  och 
kommatering  utan  stundom  skrifver  samma  ord  olika  i 
ett  och  samma  bref,  ha  på  några  få  punkter  små  afvikelser 
från  originalet  i  dessa  afseenden  måst  göras.  Detta  är  sär- 
skildt  fallet  med  stora  begynnelsebokstäfver  i  sådana  ord 
som  du,  jul  o.  d.  (rdr  =  riksdaler,  här  alltid  med  liten  bok- 
staf). 

Liksom  i  föregående  band  —  och  än  mera  i  jubelfest- 
upplagan —  ha  uteslutningar  här  och  där  företagits,  hvil- 
ka  på  vanligt  sätt  angifvits.    De  uteslutna  partierna  röra 

-     527    — 


KOMMENTAK 

i  de  flesta  fall  vid  sidan  stående  personer  eller  förhål- 
landen som  för  sammanhanget  sakna  betydelse  och  för 
Tegnérstudiet  hafva  föga  värde.  Stundom  innebära  ute- 
slutningarna beska  beskyllningar,  som  ofta  visat  sig  vara 
oberättigade,  och  om  hvilka  man  med  visshet  kan  säga, 
att  brefvens  författare  själf  skulle  ha  beklagat  att  de 
komme  i  ljuset,  äfven  om  detta  skedde  i  en  sen  eftervärld. 
Det  är  i  många  fall  svårt  att  afgöra  hvad  »sanningen»  å  ena 
sidan  och  pieteten  å  den  andra  kräfver.  Sådant  blir  till  slut 
en  smaksak  —  och  en  samvetssak.  En  mycket  sträng  pietet 
skulle  kanske  fordra,  att  de  flesta  bref  förblefve  otryckta. 
»Bränn  alltid  mina  brefl»  heter  det  ej  sällan  hos  Tegnér, 
liksom  hos  andra  intima  bref  skrif  vare  i  gamla  dagar  (se  t.  ex. 
n.  33  ofvan).  Med  detta  har  den  strängaste  diskretion  för 
tillfället  åsyftats  och  väl  i  de  flesta  fall  äfven  vunnits,  om 
än  adressaten  låtit  brefven  förblifva  obrända.  Det  finnes 
äfven  exempel  på  att  Tegnér  sedan  fått  veta  om  deras  exi- 
stens och  icke  beklagat  sig  däröfver.  Åtskilliga  sådana  bref 
hafva  också,  blott  några  få  årtionden  efter  skaldens  död, 
pubhcerats;  och  att  nu,  ännu  flera  årtionden  därefter,  ute- 
sluta dem  i  en  sådan  upplaga  som  denna  vore  ju  menings- 
löst. Men  annars  hyllar  undertecknad  förvisso  icke  den 
satsen,  att  huarje  aktstycke  af  en  författare  må  kunna 
tryckas,  blott  femtio  år  ha  förflutit  efter  hans  död. 

Ewert  Wrangel. 


—     528 


I.  Det  här  berörda  lånet  hade  aiivändts  till  inköp  af  Tegnérs  lilla 
hus,  se  denna  Tegnéruppl.  I,  brefvet  n.  51  och  kommentaren  därtill. 
Om  svågern  G.  Myhrmans  tjänstvillighet  se  E.  Wrangel,  Ramen  och 
Tegnérminnet  s.  50  f. 

Om  de  politiska  förhållanden,  som  beröras  i  detta  och  följ.  bref,  se 
Fredrik  Böök,  Esaias  Tegnér  s.  92  ff. 

Räntmästare  efter  O.  Chr.  Wåhlin  blef  förste  expeditionssekrete- 
raren N.  P.  Lindskog. 

Den  lediga  teologiska  adjunkturen  —  som  Tegnér  icke  kom  att 
söka  —  erhölls  af  Erik  Hallenborg. 

»Marknaden»  var  den  för  järnförsäljningen  så  viktiga  »fastingen» 
i  Kristinehamn. 

Anna  Tegnérs  bror  Asmund  Myhrman  studerade  denna  tid  i  Lund 
och  var  inackorderad  hos  Tegnérs,  se  denna  upplagas.  423 samt  E.  Wran- 
gel, Ramen  och  Tegnérminnet  s.  83. 

•2.  För  Tegnérs  ansökan  till  professuren  i  praktisk  filosofi  var 
svärfadern  mycket  verksam.  Bl.  a.  hade  han  i  bref  vändt  sig  till  uni- 
versitetskanslern riksdrotsen  grefve   Trolle   Wachtmeister. 

Om  denna  befordringsfråga  se  denna  iippl.  I  s.  423  samt  Albert 
XiLSsoN,  Inledning  till  Esaias  Tegnérs  filosofiska  och  estetiska  skrifter 
s.  14  ff. 

»Statssekreteraren»  var  M.  Rosenblad,  en  nära  släkting  till  Ceder- 
schölds  fru. 

J.  Munck  af  Rosenschöld,  också  släkt  med  Rosenbladarna,  sökte 
icke  platsen. 

Om  Johan  Myhrmans  deltagande  i  kriget  se  E.  Wrangel,  Ramen 
och  Tegnérminnet  s.  61  f. 

3.  Carl  Schildener,  juris  adjunkt  i  Greifswald,  fick  tredje  förslags- 
rummet till  ofvan  nämnda  professur  vid  konsistoriets  omröstning 
(len  14  maj. 

I  egnér  fick  ersättning  för  sin  dikt  Till  damerna  vid  magisterpro- 
ni  M  onen,  se  ofvan  s.  7  och  s.  478. 

Om  Johan  Myhrmans  deltagande  i  kriget  se  kommentaren  ofvan 
Ull  n.  2. 

4.  Om  resan  till  Värmland  och  promotionen  se  R.  Wrangel, 
Ramen  och  Tegnérminnet  s.  65  ff. 

—     529     — 

U4 — 1SJ6Ö4.      Tegnér,  Samiu.Ie  skrifter.    11. 


KOMMENTAR 

Tegnérs  magistcrfråga  är  tryckt  af  A.  Nilsson  i  Tegnérs  Filosofiska 
och  estetiska  skrifter  s.  164 — 170, 

5.  Om  Mylirmansfors  stångjärnshammare  se  E.  \Yraxgel,  Teg- 
nérs kärlekssaga  s.  51. 

Tegnérs  Landtvärnssång  hade  n3'ss  tillkommit,  se  Böök,  Es.  Tegnér 
s.  104  ff.  och  E.  Wbangel,  Ramen  och  Tegnérminnet  s.  70  ff. 

Rogerswik,   numera   Baltischport,   på   Estlands   nordvästra   kust. 

Bengt  Mj'hrman,  som  var  anställd  som  »»geschworner»  vid  berg- 
verken i  Jämtland,  hade  för  sina  förtjänster  vid  försvaret  af  denna 
provins  fått  bergmästares  titel. 

Om  Elof  Tegnérs  förlofning  med  Jeanna  Karolina  Bagge  se  E.  Wran- 
GEL,  Ramen  och  Tegnérminnet  s.  140. 

6.  Om  Tegnérs  uppfattning  af  tidsläget  se  Böök,  Es.  Tegnér  s.  98  f. 
Om  lille  Jabobs  födelse  se  Wrangel,  Ramen  och  Tegnérminnet  s.  77. 

Jfr  äfven  nästa  bref. 

7.  Fältmarskalken  Toll  hade  nu  sitt  högkvarter  i  Helsingborg, 
se  följ.  bref. 

Myhrmans  näst  yngste  son  Alrik  kom  sedan  till  Lund,  se  n.  10. 

Om  dyrtiden  hade  Tegnér  något  tidigare  i  ett  annat  bref  fällt  följande 
yttrande  (här  citeradt  efter  jubelfestupplagan  VI  s.  383):  »Här  nere 
är  nu  allting  ofantligt  dyrt,  ehuru  väl  icke  som  i  Wermland.  Med  1,200 
rdr,  som  jag  förtjente  sistlidet  år,  har  jag  dock  knappt  kunnat  be- 
strida mina  hushållsutgifter.  Jag  tänker  nu  ta  pensionärer  kanske. 
Emedlertid  drar  jag  mig  väl  fram,  ehuru  med  mycket  bekymmer. 
Hoppet  om  befordran  är  osäkert  och  långväga,  sedan  jag  gick  miste 
om  moraliska  professionen.  Men  jag  hoppas  på  ett  pastorat.  —  Hög- 
qvarteret  är  ännu  här.  Lasaretterna  fulla  af  sjuka.  Folkökningen  i 
starkt  tilltagande  genom  husarerna.  Freqvensen  ganska  liten.  Ve- 
tenskaperna i  samma  flor  som  riket.    Gud  hjelpe  den  goda  saken.» 

8.  Detta  bref  är  ytterst  karakteristiskt  för  Tegnérs  politiska  åsik- 
ter både  i  utrikes  och  inrikes  frågor,  hans  hopp  om  brytning  mellan 
Napoleon  och  Alexander,  hans  intresse  för  ett  nytt  fritt  regeringssätt. 
Jfr  ock  de  följande  bref  ven.  Redan  nu  har  han  tydligen  ifrigt  dryftat 
dylika  frågor   i  kamratkretsen,   liksom   sedan  i  »Herberget». 

J.  Holmbergsson  blef  L.  Tengvalls  efterträdare;  adjunkten  J.  Munck 
af  Rosenschöld  befordrades  först  flere  år  senare  till  häradshöfding 
i  Norrland. 

Den  nya  inrättning  för  prästutbildningen,  som  blef  kallad  det  teo- 
logiska seminariet,  och  af  hvilken  man  i  början  hoppades  mycket, 
fick  till  sin  förste  föreståndare  (»prefekt»)  den  framstående  e.  o.  hof- 
predikanten  C.  P.  Hagberg,  hvilken  två  år  senare  blef  dess  »direktör» 
och  professor  i  pastoraltcologi.  Han  blef  snart  en  af  Tegnérs  intimare 
vänner,  en  vänskap  som  bibehöll  sig  också  sedan  H.  1816  flyttat  till 

—     53U     — 


TILL    BHEFVEN 

Stockholm.     Ännu  i  maj   1809  kände  Tegnér  liononi  så  litet,  att  han 
här  i  brefvet  kallar  honom  Hagström. 

Um  Tegnérs  svåger  Asmund,  nu  tjänsteman  i  Stockholm,  se  ofvan 
under  n.  1. 

9.     Brefvet  är  något  söndrigt. 

Med  »pensionsanstallerna»  menas  de  inackorderingar  Tegnérs  mot- 
tagit; jfr  följ.  bref. 

11.  Riksdrotsen  Trolle  Wachtmeister  lämnade  följande  vår  kansle- 
riatet,  hvilket  då  —  under  några  veckor  —  innehades  af  kronprinsen 
Karl  August  (jfr  n.  16  &  följ.  bref),  för  att  sedan  öfvertagas  af  stats- 
ministern L.  von  Engeström. 

Georg  Adlersparre  gifte  sig  s.  å.  (1809)  med  Lovisa  Magdalena  Lin- 
roth. Det  vågade  skämtet  med  »kröningen»  utgår  från  Tegnérs  för- 
modan, att  hertigen  af  Augustenburg  skulle  bli  tronföljare. 

13.  Originalet  förvaras  i  Kgl.  biblioteket. 

Fredrik  Lundblad,  son  till  Tegnérs  lärare  prof.  J.  Lundblad,  blef 
magister  1811,  men  hade  redan  förut  börjat  framträda  i  den  litterära 
världen.  Med  kgl.  bibliotekarien  Wallmark,  som  varit  hans  informator, 
underhöll  han  lifhg  förbindelse,  och  han  förmedlade  nu  bekantskapen 
mellan  honom  och  Tegnér.  Jfr  Cecilia  Bååth-Holmbeug,  Morfars 
bok  II  s.  166  ff. 

Till  Wallmarks  bekanta  Journal  skickade  Tegnér  snart  några  bi- 
drag, se  nedan  vid  n.  15. 

14.  Sedan  Christian  (Karl)  August  valts  till  svensk  tronföljare, 
hoppades  man  i  alla  tre  skandinaviska  länderna,  att  dessa  skulle  för- 
enas under  hans  spira. 

15.  Originalet  förvaras  i  Kgl.  biblioteket. 

J.  C.  Askelöf,  magister  från  Lund  och  vän  med  C.  A.  Agardh,  hvilken 
nu  vistades  i  Stockholm  som  informator  hos  v.  Engeström,  skulle  nu 
utgifva  tidskriften  Polyfem.  En  af  medarbetarne  däri,  L.  Hammar- 
sköld, hade  förut  börjat  utge  en  (kortvarig)  tidskrift,  Lyceum,  hvari 
Tegnér  genom  Agardhs  bemedling  lofvat  medverka  (liksom  Ling, 
hvars  första  Gylfe  där  trycktes  1810);  jfr  Agardhs  bref  till  Tegnér  af 
d.  29.  10.  1809,  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s.  33  ff.  Uppgiften  att  Tegnér 
skulle  bli  medarbetare  i  Askelöfs  Polyfem  var  förhastad;  A:s  bref  om 
saken  till  Tegnér  var  först  af  d.  16  juni,  m.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s. 
36  f.  Tegnér  kom  hvarken  att  lämna  bidrag  till  den  ena  eller  den  andra 
publikationen,  men  ställde  sig  annars  under  dessa  första  år  icke  fient- 
lig till  »den  nya  skolan»;  jfr  brefven  n.  26,  31  och  33  i  detta  band.  Ham- 
marskölds skrift  öfver  Schiller  (Försök  till  en  kritik  öfver  Fr.  Schiller) 
hade  utkommit  1808.  —  Trots  den  senare  polemiken  med  Hammar- 
sköld och  trots  oviljan  mot  fosforisternas  »tyskeri»  och  »nebulism», 
kunde  Tegnér  räknas  till  »neutrerna»  och  delade  i  mångt  och  mycket 
romantikernas  åskådning.    Jfr  bl.  a.  hans  tal  vid  reformationsfestcn 

—     531     — 


KOMMKNTAB 

1817.  —  Parodien  på  Lyceums  Prospectus  var  en  uppsats  »Något  om 
gaturenhållningen»,  författad  af  J.  O.  WalUn  och  införd  i  Wallmarks 
Journal  22.  12.  1809;  se  G.  Ljunggren,  Sv.  Vitterhetens  häfder  IV 
s.  73  ff. 

Om  K.  L.  Rahbeck  se  denna  uppl.  I  s.  422. 

Tegnérs  dikter  »Det  eviga»  och  »Till  en  yngling»  infördes  i  Wall- 
marks Journal  d.  20.  2,  och  6.  3.  1810,  se  hcär  ofvan  s.  25  och  12,  s.  482 
och  s.   479. 

16.  Den  föreg.  år  (se  ofvan  s.  530)  födde  lille  Jakob  Tegnér  afled 
på  sommaren  1810,  se  nedan  under  n.  19. 

Den  framstående  filosofen  N.  F.  Biberg  blef  också  efterträdare  till 
D.  Boéthius. 

Om  kronprinsens  val  till  kansler  se  följ.  bref. 

17.  Tegnérs  »rim»  till  kronprinsen  se  ofvan  s.  35  samt  kommen- 
taren s.  485. 

Om  vistelsen  på  grefve  C.  Beck-Friis'  egendom  N.  Lindved  vid 
Börringe  kloster  se  följ.  brefven  samt  Wrangel,  Ramen  och  Tegnér- 
minnet s.  96  ff. 

19.  Alrik  Myhrman  hade  tydligen  råkat  ut  för  ett  öfverfall  i  Små- 
land under  resan  från  Ramen  till  Lund.  Hans  kroppsstyrka  var  väl 
känd  inom  släkten. 

Anbudet  af  sommarbostad  vid  Börringe  hade  måhända  till  Tegnér 
först  framförts  genom  dennes  forne  lärare  Mathias  Norberg. 

På  Börringe  undervisade  Tegnér  grefve  Beck-Friis'  söner;  där  för- 
varas ännu  bl.  a.  en  liten  svensk  grammatika  i  handskrift  upptecknad 
efter  hans  diktamen. 

Jakob  Tegnér  afled  på  N.  Lindved  d.  16.  8.  och  begrofs  i  Lund. 
Brukspatron  Myhrman  synes  då  ha  besökt  sin  dotter  och  måg,  se 
Wrangel,  Ramen  och  Tegnérminnei  s.  97  f. 

20.  Tegnérs  första  professorsfullmakt  —  för  hvilken  svärfadern 
var  verksam  och  för  hvilken  Tegnér  bl.  a.  intresserat  A.  C.  Kullberg 
(om  denne  se  denna  uppl.  I  s.  416)  —  blef  endast  en  titel  (se  slutet  af 
följ.  bref). 

Om  Tegnérs  förhållande  till  kanslerssekreteraren  G.  Thornée  se 
denna  uppl.  1  s.  419  (anm.  till  n.  40). 

Kronprinsen  Karl  Johan  landsteg  i  Helsingborg  d.  20  oktober  och 
möttes  då  bl.  a.  af  en  deputation  från  Lunds  universitet;  se  W^rangel, 
Ramen  och  Tegnérminnet  s.  98  f. 

21.  C.  F.  Fallen  hade  s.  å.  erhållit  professors  namn,  heder  och  vär- 
dighet, men  fick  kort  därpå  också  löningstur  (till  spannmålslön,  som 
de  äldre  professorerna  innehade). 

Kronprinsessan  Desideria  landsteg  med  sin  son  Oskar  i  Helsingborg 
d.  22.  12.  1810  (men  afresle  redan  i  juni  åter  till  Frankrike).    »Couren» 

—     532     — 


TILL    BREFVEN 

ägde  ruin  d.  23.  12.,  då  också  en  deputation  från  Lunds  universitet 
uppvaktade. 

Tegnér  besjöng  sin  vän  Tiielin,  se  ofvan  s.  50. 

Vid  Hindersmässan  i  Örebro  plägade  bruksägarne  göra  sina  spann- 
målsuppköp. 

22.  För  att  genomföra  kontinentalsystemet  hade  Napoleoa  bl.  a. 
besatt  Holland,  och  Sverige  eller  åtminstone  Göteborg  kunde  nu  hotas 
af  samma  öde,  menade  man. 

Om  det  nyinrättade  Lässällskapet  se  en  uppsats  af  M.  Weibull, 
Ett  blad  ur  Lunds  universitets  historia  i  kalendern  Ydun,  Kjöbenhavn 
1869,  samt  Smålands  Nation  i  Lund  1668 — 1918,  af  Gottfrid  Carls- 
son och  Uno  Johnsson  s.  79.   Se  ock  följ.  bref. 

Bengt  Myhrman  vistades  vid  denna  tid  i  Jämtland,  se  ofvan  n.  5 
och  s.  530. 

23.  Geijer  —  hvars  svar  (delvis)  är  tryckt  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper 
s.  37  —  stod  ännu  icke  den  »nya  skolans»  män  nära  och  kom  f.  ö.  icke 
att  medarbeta  i  deras  publikationer.  —  Man  observere,  att  Tegnér, 
som  här  yttrar  sig  i  anledning  af  Atterboms  Skaldarmal,  ännu  är  mot- 
ståndare till  de  nordiska  formerna  i  poesien. 

Atterbom  uppträdde  i  Phosphoros  (se  n.  26)  under  signaturen  A. 

Geijer,  som  nyligen  hemkommit  från  sin  bekanta  resa  till  England 
(se  Anton  Blanck,  Geijer  i  England  1809 — 1810),  blef  1810  docent  i 
historia  och  hade  (strax  före  resan)  förlofvat  sig  med  Anna  Lisa  Lillje- 
björn  samt  gifte  sig  med  henne  1816. 

Bokhandlanden  Em.  Bruzelius  utgaf  år  1811  i  Uppsala  Tidning  i 
blandade  ämnen. 

J.  Tranér  fortsatte  till  1822  sin  öfversättning  af  Iliaden  sång  1 — 12. 
Den  22  sången  var  införd  i  Lyceum  1810. 

Geijers  i  efterskriften  nämnda  arbete  hade  i  dec.  1810  belönats  med 
Sv.  akademiens  stora  pris. 

Om  Biberg  och  platsen  efter  Boéthius  se  ofvan  s.  532. 

J.  Holmbergsson  hade  såsom  adjunkt  vid  Uppsala  universitet  ut- 
nämnts till  juris  professor  i  Lund. 

Med  professor  Rosenschöld  menas  E.  Z.  Munck  af  Rosenschöld, 
den  berömde  läkaren. 

24 — 25.  Tegnérs  sista  bref  till  svärfadern  (af  86  stycken  bevarade). 
Om  dennes  sjukdom  och  död  samt  Tegnérska  familjens  resa  till  Värm- 
land 1811  se  Wranqel,  Ramen  och  Tegnérminnet  s.  107  ff. 

Rörande  biskopsförslaget  fick  Tegnér  rätt,  och  professor  W.  Faxe  — 
som  på  förslaget  kom  efter  sina  äldre  kolleger  Heilman  och  Eberstein 
—  utnämndes  till  N.  Hessléns  efterträdare  (redan  12.  8.  s.  å.). 

Stoffer  =  Kristoffer,  Tegnérs  äldste  son.  »Flickan»  var  den  äldsta 
dottern  Emma  (f.  1810,  tl818). 

26.  Atterboms  bref  till  Tegnér  af  d.  19.  4.  är  tryckt  i  Ur  Es.  Tegnérs 
papper  s.  38  L,  hans  svar  på  detta  Tegnérs  bref  därsammanstäde^ 
s.  39  f. 

—     533     — 


KOMMENTAR  • 

Detta  bref  till  Atterbom  är  förut  tryckt  (af  Hedvig  Atterbom- 
Svenson)  i  Samlaren  1910. 

Atterboms  programdikt  Skaldarmal,  som  inleder  Phosphoros  1811, 
var  försedd  med  filosofiskt-estetiska  anmärkningar  i  Schellings  anda, 
hvars  metafysiska  system  f.  ö.  nu  undergick  »flera  väsentliga  för- 
ändringar», såsom  Tegnér  riktigt  anmärker. 

Hammarskölds  Kritiska  Bref  rörande  C.  G.  af  Leopolds  Samlade 
Skrifter  recenserades  i  första  Phosphoroshäftet  af  P[almblad],  ej  utan 
åtskilliga  anmärkningar.  Tegnér  ansåg  skriften  dock  för  mildt  be- 
handlad. 

Deremot  fann  han  A[tterbom]s  recension  af  A.  G.  Silfverstolpes 
Skaldestycken,  hvaraf  andra  delen  utgifvits  1810,  ej  ge  författaren 
nog  rättvisa. 

Från  det  af  Agardh,  J.  Brag  och  I  Chr.  Heurlin  grundlagda  trycke- 
riet kom  icke  någon  tidning  nu  att  utgifvas. 

Tålamodet  och  hoppet,  sedan  kalladt  »Herthas  barn»,  trycktes 
först  i  Lunds  Veckoblad  1806  och  därefter  i  Stockholmsposten;  in- 
fördes sedermera  i  omarbetad  form  i  Iduna  1812. 

Atterboms  Erotikon  hade  publicerats  i  Phosphoros  1810. 

27.  Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

Adlerbeths  bref  till  Tegnér  af  d.  1  nov.  1811  med  kallelse  till  del  då 
nyligen  stiftade  Götiska  förbundet,  är  tryckt  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper 
s.  41  f.  Tegnér  inträdde  i  förbundet  under  besöket  i  Stockholm  följande 
nyår;  kallade  sig  som  förbundsbroder  Bodvar  Bjarke,  I  förbundet 
voro  hans  svågrar  Gustaf  och  Olof  Myhrman  medlemmar. 

Med  »gudliga  studier»  menar  han  förberedelserna  till  den  teologiska 
afhandling,  hvarigenom  han  skulle  vinna  rätt  att  erhålla  pastorat. 

Sin  uppfattning  om  de  »götiska  formerna»  hade  '^egnér  förut  s.  å. 
meddelat  både  Geijer  och  Atterbom,  se  n.  23  och  26. 

28.  Den  åsyftade  ansökan  gällde  dispens  att  utan  teologisk  examen, 
men  efter  aflagdt  disputationsprof,  få  innehafva  pastorat.  Dispu- 
tationen  behandlade  »de  gnosi». 

Arrangemanget  med  den  grekiska  professionen  —  för  hvilket  den 
nye  prokanslern  och  nyss  invigde  biskopen  Faxe  var  intresserad  — 
gick  verkligen  för  sig  följande  år. 

Om  Gustaf  Myhrman  som  förtrogen  i  fråga  om  Svea  se  följ.  bref 
samt  WRAxnEL,  Ramen  nen    I  eqnérminnei  s.  125  f. 

Geijers  märkliga  skrift  »Om  falsk  och  sann  upplysning  med  afse- 
ende  på  religionen»  angafs  vara  författad  af  »en  lekman». 

Gustaf  Myhrman  var  förlofvad  med  Louise  Gerle,  nära  bekant 
med  Hagbergska  familjen;  de  gifte  sig  1812. 

Med  denne  svåger  plägade  Tegnér  ända  från  ungdomsåren  täfla. 
i  schackspelet. 

29.  Om  Svea  och  förhållandet  till  Sv.  akademiens  sekreterare 
N.  v.  Rosenstein  (R — )  se  vidare  G.  Ljunggren,  Svea  (Lund  1882, 
ak.  program),  vidare  Böök,  Es.  Tegnér  s.  159  ff.  samt  ofvan  s.    488  ff 

—     534     — 


TILL    BREFVEN 

Fru  Teijnér  väntade  nu  sin  nedkomst;  d.  24  dcc.  föddes  Götilda 
Tegnér  pd  Ramen,  se  Wra.ngel,  Ramen  och  Tegiiérminnel  s.   17t  f. 

.•5(1.  Originalet  f.  n.  okändt.  (En  afskrift  i  Lunds  universitets- 
bibliotek). 

Rosenstcins  svar,  dateradt  d.  23.  12,  är  tryckt  i  Ur  Es.  Tegnérs 
papper  s.   12  f. 

31.     Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

Tegnér  hade  nu  i  januari — mars  varit  i  Stockholm  och  sammanträffat 
med  »göterna»  samt  blilvit  närmare  bekant  med  bl.  a.  .J.  Adlerbeth,  redan 
förut  vän  med  hans  svågrar  Myhrman  (Rolf  eller  Rolfr  i  förbundet). 
Hela  våren  och  sommaren  stannade  Tegnér  f.  ö.  i  Värmland,  med 
några  smärre  utflykter.   Till   Örebro  for  han  först  i    juni  (se   n.   33). 

Till  sin  svåger  G.  Billow  skref  Tegnér,  sedan  han  mottagit  belö- 
ningen för  Svea  (dat.  Stockholm  d.  6.  2.  1812):  »Min  medalj  har  jag 
fått,  men  ännu  ej  försålt.  För  öfrigt  har  jag  träffat  flere  af  de  Vittra 
Herrarne  som  gett  mig  föga  smak  för  att  råka  flera.  Den  intressan- 
taste bekantskap  jag  gjort  är  Franzéns.»  —  Kahl  berättar  i  sin  bok 
om  Tegnér  och  hans  samtida  i  Lund,  att  Tegnérs  äldre  kollega  prof. 
Fremling  tillvävlat  sig  medaljen.    [F.  T.]. 

Jfr  vidare  Wrangel,  Ramen  ocli  Tegnérminnet  s.  178  f.  (uppgiften 
därstädes  s.  179  att  Tegnér  i  mars  skulle  ha  träffat  Geijer  i  L^ppsala 
beror  på  ett  misstag;  se  Geijers  bref  af  d.  31.  3.  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs 
papper  s.  43). 

Tegnér  hade  tidigt,  redan  innan  Idunas  första  häfte  utkom,  insett 
Erik  Gustaf  Geijers  begåfning  för  de  nordiska  häfderna,  se  n.  23  i  detta 
band.  Nu  verkade  han  ifrigt  för  ett  offentligt  uppdrag  åt  Geijer  i 
denna  riktning.  Jfr  ock  Geijers  of  van  citerade  bref  till  Tegnér  af  d. 
31.   3.   1812. 

Medicinalrådet  C.  B.  Rutström  blef  biskop  Nordins  efterträdare 
i  Sv.   akademien. 

Wallmark  —  i  Polyfem  kallad  »^larkall»  (eller  »Markallion»)  —  hade 
strax  förut  i  Journal  för  litteraturen  och  teatern  angripit  Oehlen- 
schlägers  drama  Axel  og  Walborg  och  den  svenska  öfversättningen 
däraf,  som  1811  anonymt  utgifvits  af  hofpredikanten  J.  Dillner,  hvil- 
ken  som  »göt»  bar  namnet  Styrbjörn. 

Med  »Polyfem»  menas  här  dess  utgifvare  J.  C.  Askelöf. 

Franzén  hade  nu  flyttat  öfver  från  Finland  och  skulle  tillträda 
Kumla  pastorat  i  Nerike. 

Ett  litet  häfte  »Nordiska  sånger»  hade  på  våren  utgifvits  från  det 
Agardhska  tryckeriet  i  Lund;  med  delta  häfte  afstannade  företaget, 
hvilket  också  onödiggjordes  genom   Iduna. 

David  Munck  af  Rosenschöld,  nyss  utnämnd  till  adjunkt  i  estetik 
och  vice  bibliotekarie  (efter  Tegnér),  framträdde  då  och  då  som 
vitterlekare  och  ansågs  inom  släkten  ha  stor  poetisk  begåfning;  bref- 
vets  uttryck  »bror  till  den  stora  poeten»  synes  vara  en  misskrifning. 

Adlerbeth,  hvars  svar  läses  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s.  45  f.,  menade 
det   vara  omöjhgt.  att   Lings   Gyife,   det   längre   poemet,   hvaraf  förra 

—     ."j35     — - 


KOMMENTAR 

afdeliiingen   utkommit  på   Agardhs   trj-ckeri  s.  å.,  skulle  vara  förbju- 
den. 

32.     Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

Samuel  Grubbe,  nu  docent  i  filosofi  vid  Uppsala  universitet,  hade 
nj'ss  utgifvit  en  skrift  i  anledning  af  Geijers  uppsats  i  andra  häftet 
af  Iduna  »Om  historien  och  dess  förhållande  till  religionen»,  hvari 
Geijer  i  en  not  gör  ett  onödigt  och  hänsynslöst  utfall  mot  en  disputation 
af  Grubbe  från  föregående  år.  Grubbes  skrift  »Om  förhållandet  mellan 
religion  och  moralitet»  framkallade  åter  en  häftig  motskrift  af  Geijer, 
på  hvilken  Grubbe  kraftigt  svarade  (Anmärkningar  i  anledning  af 
anmärkningarna  etc).  Redan  1814  uppstod  emellertid  ett  försonligt, 
snart  vänskapligt  förhållande  dem  emellan.  Se  G.  Ljunggren,  Sv. 
vitterhetens  häfder  IV  s.  369  ff. 

Till  Iduna  sände  Tegnér  Herthas  barn  (Tålamodet  och  hoppet, 
se  anm.  här  ofvan  till  n.  26)  Elden,  Majsång,  Skidbladner  och  Flytt- 
fåglarna, hvilka  alla  trycktes  i  tredje  häftet  (1812).  Svanen  och  fjäll- 
trasten trycktes  först  i  Idunas  sista  häfte  (1845). 

Om  Wallmarks  angrepp  på  Dillners  öfversättning  af  Axel  og  Wal- 
borg  se  ofvan  anm.  till  n.  31. 

I  Nya  Posten  n.  32  för  d.  23.  4.  1812  lästes  en  vacker,  vältalig  upp- 
sats »Vid  läsningen  af  Iduna»  med  motto  ur  Tegnérs  Svea. 

83.     Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

Den  store  kemisten  J.  J.  Berzelius,  nu  professor  vid  »medicinska 
skolan»  i  Stockholm,  hörde  till  Tegnérs  nya  Stockholmsvänner.  Pehr 
Lagerhjelm,  nu  »geschworner»  i  bergskollegium,  nära  befryndad  med 
familjen  Geijer,  var  medlem  af  Götiska  förbundet  under  namnet  Ing- 
var Vidfarne;  han  bodde  nu  på  Falkenå  i  Örebro  län. 

I  Örebro  hade  Tegnér  sammanträffat  med  statsrådet  G.  G.  Adler- 
beth,  som  visat  sig  mycket  intresserad  af  Svea  och  beundrade  äfven 
Tegnérs  öfriga  diktning.  (I  bref  af  d.  25.  7.  1812  skrifver  sonen  J.  Ad- 
lerbeth  till  Tegnér  på  tal  om  Idunas  tredje  häfte,  »Min  Far  har  funnit 
dina  stycken  i  detta  häfte,  särdeles  Majsången,  Herthas  barn  och 
Flyttfåglarne,  af  sällsynt  skönhet.») 

Om  planen  att  uppdraga  författandet  af  en  Sveriges  historia  åt 
Geijer  —  hvilken  Tegnér  också  träffat  i  Örebro  —  se  ofvan  anm.  vid 
n.  31  samt  vidare  ett  par  i  Geijers  Samlade  skrifter  1:8  aftryckta  bref 
till  föräldrarna. 

Förslaget  att  blifva  lärare  för  arfprinsen  afböjde  Geijer,  se  brefven 
till  Tegnér  och  L.  v.  Engeström  af  d.  25.  6.  1812  tryckta  i  Geijers 
Samlade  skrifter  1:8  (bref vet  till  Tegnér  ock  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  pap- 
per s.  47).  I  stället  antogs  N.  M.  Tannström,  som  varit  informator 
för  en  son  till  exc.  v.  Stedingk  och  nu  fick  professors  titel  (sedan  adlad 
af  Tannström). 

Tannström  var  medlem  af  Götiska  förbundet  (»Ragnar»);  likaså 
L.  D.  Heijkensköld  (»Orvan  Odd>). 

De  omtalade  »vittre  männen»  voro  i  en  eller  annan  egenskap  sysscl- 

—     530     — 


TILL    BP.  EF  V  EN 

satta  vid  riksdagen  i  Örebro.  P.  Wahlström,  den  minst  bekante  af 
dem,  blef  slutl.   regeringsråd. 

Dillner  svarade  på  Wallmarks  recension  af  Axel  och  Walborg  (se 
anm.  till  n.  31  ofvan)  i  en  arg  artikelserie,  som  nästan  fyllde  tre  num- 
mer af  Polyfem  (V:46 — 48)  och  var  undertecknad  »Öfversättaren  af 
Tragedien  Axel  och  Walborg». 

Om  Hammarskölds  sorgespel  Prins  Gustaf  se  Lunggren,  Sv.  vit- 
terhetens häfder  IV  s.  377  ff.  Tegnérs  bref  och  Adlerbeths  svar  där- 
sammanstädes  s.  382  f. 

Oehlenschlägers  tragedi  Starkodd  hade  utkommit  s.  år. 

84.     Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

Planen  att  låta  Agne  ingå  i  eller  åtfölja  Iduna  —  hvarom  se  också 
Lings  bref  till  Tegnér  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s.  48  —  af  böj  des  af 
Geijer  närmast  af  utrymmesskäl. 

N.  H.  Sjöborg,  »Baldur»  i  Götiska  förbundet,  kom  blott  att  lämna 
en  antikvarisk  uppsats  till  Iduna  (h.  5). 

Geijers  sång  öfver  Gyllenborg  synes  ha  förblifvit  otrj-ckt. 

Geijer  hade  i  sin  första  stridsskrift  mot  Grubbe  (se  ofvan  s.  536)  också 
ansett  sig  böra  bifoga  »en  not  för  Journalen  för  litteraturen  och  tea- 
tern», hvarpå  Wallmark  svarade  med  en  längre  »Förklaring»  i  Journa- 
len 1812  n.  215  f. 

Af  de  nämnda  götiska  bröderna  äro  ofvan  Orvar  Odd  (Heijken- 
sköld)  och  Styrbjörn  (Dillner)  omtalade.  Harald  var  d.  v.  kanslisten 
A.  v.  Hartmansdorff,  Gaute  läkaren  prof.  C.  F.  Weltzin,  Starkodder 
assessor  Anders  Lewin,  Skoglar  Toste  assessor  G.  G.  Uggla. 

»Hej»  var  den  vanliga  hälsningen  göterna  emellan. 

35.     Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

I  Sv.  akademien  vunnos  de  stora  prisen  det  året  i  poesi  af  P.  A. 
Granberg  (för  tragedien  Jorund)  och  i  vältalighet  af  grefve  A.  G.  Mör- 
ner. 

Såväl  Geijers  »Försök  till  psalmer»  som  »Profpsalmer  af  Franzén 
och  Wallin»  hade  utkommit  det  året. 

Om  m:me  de  Staéls  och  A.  W.  Schlegels  besök  i  Stockholm  se  senast 
BööK,  Erik  Johan  Stagnelius  s.  107  ff.  och  där  anförd  litteratur. 

86.     Originalet  numera  okändt. 

Ekmarcks  bref  till  Tegnér  synes  icke  heller  vara  bevaradt. 

Den  litterärt  intresserade  och  som  litteratör  uppträdande  Ekmarck, 
då  en  ung  ämbetsman  (sedan  expeditionssekreterare),  hade  tydligen 
föreslagit  Tegnér  att  i  en  vitter  kalender,  som  han  tänkte  utge,  om- 
trycka Landtvärnssången  af  1808.  Med  den  nya  riktning,  som  Sve- 
riges politik  hotade  att  taga,  läte  emellertid  —  menade  Tegnér  — 
stämningen  i  nämnda  sång  sig  icke  förena.  I  Svea  hade  han  ju  också 
direkt  vändt  sig  mot  »arffienden»  —  strax  innan  Karl  Johan  slöt  för- 
bund med  denne  mot  Napoleon. 

—     537     - 


KOMMENTAR 

Ekmarck  synes  vidare  ha  begärt  Tegnérs  yttrande  rörande  en  re- 
ligiös tafla  af  Fr.  Westin,  den  bekante  Iclassicerande  målaren. 

Albertine  de  Staél,  »den  vackra  fröken»,  beundrad  också  för  sin  in- 
telligens, följde  med  modern  på  hennes  stora  resa. 

P,  A.  Granberg,  en  af  tidens  obetydligare  poeter,  hade  verkligen 
vunnit  priset  i  skaldekonst  i  Sv.  akademien,  se  anm.  till  föreg.  bref. 

37.  Originalet  förvaras  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

Ling  blef  icke  fäktmästare  vid  Karlberg  förr  än  1818,  men  fick  redan 
i  maj  1813  uppdrag  att  i  Stockholm  inrätta  en  gymnastisk  undervis- 
ningsanstalt och  flyttade  s.  å.  till  hufvudstaden;  jfr  n.  40. 

Carl  Fredrik  Geijer,  bror  till  Erik  Gustaf,  nu  kamrerare  vid  frimurare- 
barnhuset,  hade  ett  mycket  gästfritt  hem;  hans  fru,  Sofia  Agneta 
Lagerlöf,  ägde  poetisk  begåfning,  hon  var  kusin  till  den  »historiska» 
fru  Geijer  i  Uppsala. 

38.  Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

I  fjärde  häftet  af  Iduna  upptogos  af  Tegnérs  stycken  Den  gamle 
hedningen  (ursprgl.  Bifrost,  sedan  kalladt  Asatiden),  Prestvigningen 
och  Skaldens  morgonpsalm. 

För  Lings  befordran  var  Tegnér  nu  lifhgt  intresserad,  likaså  för 
hans  diktning.  Däri  intages  ett  af  de  förnämsta  rummen  af  sorge- 
spelet Agne,  hvaröfver  Wallmarks  Journal  nyss  förut  (n.  36)  innehållit 
en  skarp  recension. 

Leopolds  bekanta  satir  »Silfvertonen  eller  Tasso  i  fosforisk  öfver- 
sättning»  i  anledning  af  en  Tassotolkning  af  Atterbom  i  Phosphoros, 
hade  också  nu  i  februari  1813  stått  att  läsa  i  Wallmarks  Journal. 

Om  de  »öfversända  psalmerna»  se  ofvan  under  n.  35. 

J.  Adlerbeth  hade  1812  öfversatt  Oehlenschlägers  bearbetning  af 
Waulunders  saga. 

Uppsalaromantikernas  nya  organ  Svensk  Litteratur-tidning  hade 
detta  år  börjat  utgifvas.  Om  detta  företag  hade  Adlerbeth  d.  3  jan. 
skrifvit  till  Tegnér:  »Det  är  en  lycklig  apparition  i  vår  genom  Mar- 
kalls envälde  så  förbistrade  lärda  värld.»  Recensionen  öfver  Fran- 
zéns, Geijers,  Wallins  och  Hedborns  psalmer,  införd  i  de  tre  första 
numren,  var  författad  af  Palmblad  med  biträde  af  Dillner.  Hammar- 
skölds »Underrättelser  om  de  senare  uppträden  i  den  danska  litte- 
raturen» tr  i  n.  3—5.  [E.  T.). 

39.  Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

Albin  Engeström  var  en  af  Tegnérs  närmaste  vänner,  en  glad  och 
angenäm  sällskapsmänniska. 

Om  Prestvigningen  och  Bifrost  se  ofvan  under  n.  38.  Adlerbeth 
hade  i  bref  af  d.  25.  9.  1813  skrifvit  till  Tegnér:  »Jag  är  öfvertygad  att 
du  finner  tidens  händelser  i  Tyskland  vara  ett  vigtigt  ämne  för  en 
krigssång.  Min  oupphörliga  önskan  och  begäran  är  att  du  ville  sända 
oss  en  sådan  för  att  snart  meddelas  åt  våra  återuppvaknande  lands- 
män.» 

Af  Baggesen     —  hvars  »Riimbreve»  utkommit   1807  och  »Poetiske 

—     538     - 


TILL    BREFVEN 

epistlar»  utgåfvos  1814  —  har  Tegnér  rönt  något  inflytande,  så  i  bear- 
betningen af  Vafthrudnismal  samt  äfven  i  Axel  (Aluert  Nilsson, 
Svensk  romantik  noten  s.  431  ff.,  påpekar  influenser  från  Baggesens 
Emma). 

Oehlenschlägers  Hugo  von  Rheinberg  utkom  s.  å. 

Danmarks  författare  på  det  ifrågavarande  området  voro  af  stor 
betydelse  för  den  nordiska  renässansen  hos  oss.  Bl.  a.  hade  Adlerbeth 
öfversatt  R.  Nyerups  Edda  (efter  Snorre  Sturlasson).  Dennes  fortsätt- 
ning af  Worms  dansk-norska  författarlexikon  började  först  utges 
1818.    De  öfriga  här  nämnda  arbetena  hade  nyss  förut  utgifvits. 

Med  Chr.  Molbech,  som  1812  företagit  en  resa  i  Sverige, hade  de  sven- 
ska romantikerna  liflig  förbindelse.  Han  sökte  också  ett  närmande 
till  Tegnér  (jfr  ett  bref  af  d.  29.  1.  1813  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper); 
men  ett  sådant  kom  icke  till  stånd. 

Wallmarks  Journal  för  Htteraturen  och  teatern  hade  (i  n.  103  för 
1813)  innehållit  en  artikel,  som  var  obekväm  för  Karl  Johans  krigs- 
politik, hvarför  tidningen  blef  indragen.  I  stället  började  Wallmark 
utge  en  tidning  med  namnet  Journalen. 

Det  tyckes  ha  varit  en  plan,  att  N.  F.  Biberg  skulle  förflyttas  från 
professionen  i  praktisk  filosofi  till  den  grekiska,  då  Geijer  skulle 
kunnat  få  den  förra.  Tegnér  hade  tj^dligen  hört  något  härom,  men 
synes  ha  uppfattat  saken  som  om  Geijer  själf  tänkte  söka  den  grekiska 
professionen  i  Uppsala.  När  följande  år  platsen  biel  ledig,  liade 
Tegnér  själf  en  tanke  på  transport  till  Uppsala;  se  Adlerbeths  bref 
tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s.  59. 

■to.  Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv  (bland  Tegnérs  bref 
till  Adlerbeth). 

Om  de  nämnda  dikterna  se  ofvan  kommentaren  till  s.  126  f.,  117,129. 

Geijers  bref  till  Tegnér  från  detta  år  äro  icke  bevarade. 

Tegnér  har  som  bekant  upptagit  och  slutit  sig  till  den  uppfattning 
af  poesien,  som  uttalats  af  Schiller  bl.  a.  i  skriften  (Jber  naive  und 
sentimentalische   Dichtung. 

Kamrern  =  C.  F.  Geijer,  se  ofvan  under  n.  37. 

41.     Originalet    förvaras   i   det   Bondeska   arkivet   å   Eriksberg. 

Eleonora  Charlotta  grefvinna  Wrangel  var  gift  med  f.  d.  diplomaten 
friherre  Gustaf  d'Albedyhll,  känd  som  historisk  och  politisk  författare. 
Grefvinnan  d'Albedyhll  umgicks,  liksom  andra  medlemmar  af  hennes 
släkt,  lifUgt  i  de  vittra  kretsarna  i  Uppsala  och  gjorde  sig  känd  genom 
sin  poetiska  begåfning,  hvaraf  då  och  då  i  tryck  lämnades  prof.  Hon 
sände  i  bref  af  d.  7.  5.  1812  till  Tegnér  sitt  stora  poem  Gefion,  »hvars 
början  jag  liade  den  stora  äran  visa  Herr  Professorn  förleden  vinter  i 
Stockholm».  »Skaldedikten»  Gefion,  ett  kvasinordiskt  poem  med  genea- 
logiskt  bitema,  utgafs  1814  i  sin  hexametriska  form,  trots  Tegnérs 
afrådande  bref. 

Bref  vet,  som  förut  tillhört  den  Crusenstolpeska  samlingen,  offent- 
liggjordes först  i  Crusenstolpes  Ställningar  och  förhållanden  för  febr. 
ISGi,  sedermera  i  utdrag  och  med  anmärkningar  i  N.  Dagl.  Allehanda 

—     539     — 


KOMMENTAR 

s.  å.  n.  54  af  »Conrad»  (H.  Bjursten)  i  »Bref  om  litteratur  och  teater». 
[E.  T.l. 

De  artiga  orden  i  slutet  »oaktadt  all  jalousie  de  metier»  äro  i  origi- 
nalet tillagda  öfver  raden. 

42.  Brefvet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

Tegnérs  vän  J.  M.  Lindfors  hade  nyss  blifvit  utnämnd  till  räntmä- 
stare vid  Lunds  universitet. 

Chr.  Wåhlin  kom  visserligen  icke  på  konsistorii  förslag,  som  upptog 
professorerna  Lundblad,  Hylander  och  Hagberg;  han  klagade  emeller- 
tid och  blef  uppförd  på  det  slutliga  förslaget  i  st.  f.  Hagberg,  som  ute- 
slöts, samt  utnämndes  till  domprost  (1814). 

M.  J.  Crusenstolpe  från  Jönköping,  i  hvilket  län  det  Adlerbethska 
godset  Ramsjöholm  ligger,  studerade  nu  vid  Lunds  universitet  (seder- 
mera —  pä  1830-talet  —  en  af  Tegnérs  motståndare). 

Thorgny  =  C.  F.  Geijer,  Erik  Gustafs  broder,  se  ofvan  under  n. 
37  —  Starkodd  (Starkotter)  se  ofvan  s.  537. 

I  Göteborg  utkom  1813  ett  slags  »Parodie  öfver  prisskriften  Svea 
af  Anonymos».    Författare  var  Mathias  Bjugg. 

43.  Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

De  i  brefvet  omtalade  styckena  äro  tryckta  i  fjärde  häftet  af  Iduna, 
som  då  nyss  utkommit.  Adlerbeths  afhandling  Om  Bjarmaland 
fjiler  mer  än  halfva  häftet,  öfversättningen  af  Solarliod  var  af  A.  A. 
Afzelius.  Geijers  båda  dikter  infördes  under  den  gemensamma  titeln 
Döds-off er-Krigssång  (Samlens,  bröder,  kring  frihetens  fana)  var  in- 
sänd och  undertecknad  A.  (Atterbom). 

Adlerbeth  hade  försett  Den  gamle  hedningen  med  noter  (om  Heim- 
dal,  Ragnarök  etc).  Ännu  ett  par  år  förut  hade  sådana  ansetts  nöd- 
vändiga; nu  menade  Tegnér  att  publiken  icke  längre  behöfde  dylika 
upplysningar. 

Rörande  versen  »I  häfderna,  höga  minnen,  än  I  stan»  se  ofvan  s.  501. 

Hammarsköld,  som  s.  å.  utgifvit  Poetiska  studier,  recenserade 
verkligen  Idunadikterna  i  Svensk  Litteratur-tidning,  hvarom  Adler- 
beth skref  till  Tegnér  d.  7.  12.  1813:  »Hvad  tycker  du  om  recensionerne 
af  Iduna  i  Litteratur-Tidningen?  För  min  del  finner  jag  många  orimlig- 
heter i  omdömet  om  dina  Stycken.  Eljest  är  jag  i  det  hela  nöjd  med 
denna  tidning.» 

44.  Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 
Om  Nore  se  ofvan  s.  505. 

I  Idunas  femte  häfte,  där  Nore  omtrycktes,  infördes  blott  några 
få  korta  noter  under  texten. 

Tegnérs  och  Lings  vän  akademiadjunkten  Håkan  Stenström  fick 
icke  Värnamo,  men  däremot  s.  å.  Söfvestads  pastorat. 

Ling  hade  nyss  utgifvit  Gylfe  i  ny  omarbetad  upplaga.  Hans  namn 
i  Götiska  förbundet  var  Bosi. 

-     540     — 


TILl,    RHEFVEN 

ia.  Götilda  Tegnér,  född  julafton  1811  (se  ofvan  s.  535),  hade  fått 
stanna  kvar  på  Räinen  hos  mormodern.  Om  Emma  Tegnér  se  ofvan 
s.  535. 

Tegnér  skickade  sin  svåger  Nore;  han  kunde  vid  den  tiden  icke  säga 
något  beundrande  om  Karl  Johan,  jfr  föreg.  bref. 

De  sista  raderna  äro  tillagda  af  Tegnérs  hustru. 

46.  Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

Adlerbeth  skref  d.  12.  4.  till  Tegnér  om  Nores  mottagande  i  Götiska 
förbundet:  »Med  största  glädje  afhörde  samtliga  Göterna  din  Nore, 
som  på  Stämma  i  mars  månads  medium  upplästes  af  Einar  [Tamba- 
skjälfver  d.  v.  s.  E.  G.  Geijer],  hvilkens  tårar  framkallades  vid  flera 
strofer  —  ett  högtidligt  bevis  på  styckets  utmärkta  värde.  Jag  lyck- 
önskar oss  att  hafva  fått  detta  nya  prof  af  din  verksamhet  och  hembär 
dig  derför,  på  Götiska  förbundets  vägnar  och  enligt  dess  beslut,  den 
varmaste  tacksägelse.» 

Franzéns  bref  till  Tegnér  af  april  1814  är  tryckt  i  Ur  Es.  Tegnér 
papper  s.  54  ff. 

Nittonde  strofens  sista  rad  ljöd  ursprungligen:  »För  hvart  fragment 
är  stunden  hastigt  ute.»  Adlerbeth  hade  i  ofvan  nämnda  bref  anmärkt 
på  ordet  fragment  såsom  mindre  passande  »i  ett  stycke  af  så  rent  nor- 
disk karakter».  Han  anförde  också,  att  Geijer  och  Ling  önskat  att 
dikten  skulle  kallas  »Svea  till  Nore.»  —  Jfr  äfven  ett  bref  från  Geijer 
till  Adlerbeth  af  d.  17.  5.  1814  tr.  i  Geijers  Samlade  Skrifter  (uppl. 
1875)  1:8  s.  569  f. 

Om  noterna  till  Nore  se  ofvan  under  n.  44. 

Tegnérs  stämning  gent  emot  kronprinsen  var  nu  icke  sympatisk, 
jfr  föreg.  anm.;  han  härmades  också  alltmer  öfver  den  i  Europa  segrande 
politiken.  I  Skåne,  där  Gustaf  IV  Adolf  varit  älskad,  hade  man  också 
länge  betraktat  Karl  Johan  med  en  viss  köld.  Bladet  vände  sig  dock 
nu  efter  ett  eller  annat  år;  och  1816,  då  kronprinsen  med  prins  Oscar 
besökte  Skåne,  blef  stämningen  t.  o.  m.  entusiastisk.  Tegnér  skref 
d.  22.  8.  1816  till  sin  svåger  G.  Billow  efter  detta  besök:  »I  det  hela 
skall  prinsen  ha  varit  mycket  nöjd  med  provincen,  och  han  har  sjelf 
genom  sin  resa  vunnit  oändeligen  i  Skånska  opinionen.  Gud  late  det 
nu  endast  ha  bestånd.»  —  Jfr  Tegnérs  »Skålar»  ofvan  s.  214. 

Akademiadjunkten  Isak  Kullberg  fick  stanna  kvar  i  Lund  några 
år,  erhöll  professors  titel  1817,  blef  lektor  i  Skara  1818. 

Om  Stenströms  befordran  se  ofvan  under  n.  44.  Lena  Lisa  Lagerlöf 
vistades  några  år  i  det  Tegnérska  huset  i  Lund,  se  Wrangel,  Tegnér- 
ska släklniinnen  och  ungdomsbilder  s.  35,  92  och  95  samt  Ramen  och 
Tegnérminnet  s.  190. 

47.  »Vår  olycka»  afser  Elof  Tegnérs  död;  se  härom  Wrangel, 
Ramen  och  Tegnérminnet  s.  158  f. 

Om  försäljningen  af  Ingrirud  och  flyttningen  till  dottern  och  magen 
Liden  på  Silbodal  se  Wrangel,  Tegnérska  släktminnen  och  ungdoms- 
bilder  s.  92  f.;  där  också  om  skaldens  resa  till  Värmland  och  hans  tanke 

—     541     — 


KOMMENTAR 

på  Kila  pastorat.    Härom  samt  om  morbrodern  Bengt  Gustaf  Seiddius 
därsammanslädes  s.  21,  17  ff.  samt  om  Anna  Lisa  AVåliistedt  s.  190. 
Bergsrådinnan  IMyhrman  vistades  nu  lios  Tegnérs  i  Lund. 

48.  Fr.  Lundblad  hade  haft  tanke  på  att  förlofva  sig  med  Cecilia 
Tegman,  som  emellertid  i  stället  valde  hans  bror  Knut;  se  Cecii.ia- 
BÅÄTH-HoLMBERG,  Morfavs  bok  I  s.  18  f.  och  II  s.  172. 

C.  Chr.  Eberstein  —  hvars  Hesiodosöfversättning  Tegnér  förlöj- 
ligat (se  ofvan  sid.  183)  —  blef  i  juli  1815  adjunkt  i  grekiskan,  tyd- 
ligen utan  Tegnérs  önskan.  Dennes  stämning  mot  universitetskans- 
leren  var  nu  för  tillfället  något  bitter. 

»Sorgespelet  i  Söder.>  var  för  Tegnér  den  genom  Wienerkongressen 
inaugurerade  reaktionen. 

49.  Originalet  i  Uppsala  universitetsbibliotek. 

Tegnér  behöfde  för  sin  utkomst  bättre  inkomster,  än  Stäfiepreben- 
det  gaf;  jfr  ock  föreg.  bref  och  följande. 

50.  Originalet  i  Kgl.  biblioteket. 

Ansökningen  till  Fellingsbro  stora  pastorat  i  Västerås  stift  var  för- 
gäfves.  Universitetskansleren  v.  Engcström  var  mån  om  att  behålla 
Tegnérs  utomordentliga  kraft  åt  universitetet,  där  också  dennes  ställ- 
ning efter  någon  tid  ekonomiskt  förbättrades.  Tegnérs  förhållande 
till  kansleren  blef  snart  återställdt.  Till  sin  svåger  G.  Billow  skref 
Tegnér  d.  22.  8.  1816,  efter  de  kungligas  besök  i  Skåne:  »Excellens 
Engeström  dröjde  här  5  el.  6  dar  efter  prinsarna.  Gubben  är  verkeligen 
älskvärd  ocli  här  också  allmänt  afhållen.  .  .  Stora  anbud  gjordes  mig 
äfven  af  Gancelleren  om  jag  här  ville  qvarstadna,  men  de  äro  alla 
ställda  på  framtiden,  och  jag  behöfver  en  snar  förändring  i  min  be- 
lägenhet. Af  löften  har  jag  länge  haft  nog  och  för  mycket.»  —  Jfr  också 
dikterna  till  v.  Engeström  ofvan  s.  201  och  216. 

Om  Fellingsbrosaken  se  vidare  brefven  n.  56  ff.  samt  här  nedan 
s.  544. 

.51.     Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

(De  bref  från  Tegnér  till  Adlerbeth,  som  falla  emellan  n.  46  och 
detta,  äro  icke  bevarade.). 

Detta  —  liksom  föregående  och  efterföljande  —  bref  visar  huru  ifrigt 
Tegnér  ansträngde  sig  för  att  få  Fellingsbro  gifvande  pastorat.  Se 
ock  Adlerbeths  bref,  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s.  67.  Jfr  äfven  Cecilia- 
BÅÅTH-HoLMBERG,  Morfars  bok  II  s.  175  ff.  —  Flera  af  de  nämnda 
inflytelserika  personerna,  bl.  a.  justitierådet  J.  R.  Blom,  voro  med- 
lemmar af  Sv.  akademien. 

Den  framstående  tecknaren,  d.  v.  kaptenen  Ulrik  Thersner  gjorde 
nu  också  bilder  från  Lund  och  Skåne  för  sitt  stora  planschverk  »Det 
forna  och  närvarande  Sverige»;  han  tillhörde  Götiska  förbundet  under 
namnet  EiUf  Gautke.  D.  v.  underlöjtnanten  Erik  Adolf  KjelUn  var 
en  bland  »stamgöterna»,  värmlänning  som  de  flesta  af  dessa,  i  för- 
bundet känd  under  namnet  Hjalmar. 

—     542     — 


TILL    BREFVEN 

Professor  N.  H.  Sjöborg,  som  Llcl  kallad  till  Stockholm  för  vården 
af  Sveriges  fornminnen,  tillkommer  den  stora  förtjänsten  att  törst  ha 
väckt  hågen  för  deras  studerande  och  bevarande.  Hans  Nomenclatur 
för  nordiska  fornlämningar  hade  nyss  förut  utgifvits  i  Stockholm. 
Jfr  Adlerbeths  bref  till  Tegnér,  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s.  68. 

Fullständigt  svenskt  och  latinskt  lexikon  hade  nyss  s.  å.  börjat  ul- 
gifvas  i  Lund  af  A.  O.  Lindfors;  blef  färdigt  1824.  —  Däremot  realise- 
rades icke  Agardhs  plan  på  ett  bibliotek  för  resebeskrifningar.  [E.  T.) 

52.  Originalet  något  söndrigt. 

I.  Chr.  Heurlii?var  förlofvad  i  Lund  med  Lisa  Liljewalch,  till  hvilken 
Tegnér  riktat  poemet  Kj'ssarna,  ofvan  s.  160  och  505  f.;  se  nedan  n.  58. 

B.  M.  Bolmeer,  sedermera  Lundblads  svåger,  skulle  genom  en  stu- 
dieresa utbilda  sig  till  orientalist. 

53.  Originalet  i  "Vitterhetsakademiens  arkiv. 

E.  o.  teologie  adjunkten  F.  \V.  Ekenstam  tjänstgjorde  som  legations- 
predikant i  London  1813 — 1818.  »Utdrag  af  tvänne  bref  från  London» 
af  honom  publicerades  i  Idunas  sjätte  häfte  1816.  Han  invaldes  också 
i  Götiska  förbundet.    Jfr  Adlerbeths  bref.  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s.  69. 

I  nämnda  häfte  af  Iduna  trycktes  också  »Bcskrilning  på  några  an- 
tiqviteter  af  koppar  funna  i  Skytts  härad»  af  docenten  Magnus  Bru- 
zelius,  Tegnérs  och  Lings  vän,  också  han  sedan  invald  i  förbundet 
(Svipdager). 

54.  Planen  att  utge  en  litterär  tidskrift  i  Lund  realiserades  icke. 
I  stället  sökte  man  åstadkomma  en  sådan  i  Stockholm,  hvarom  se 
under  n.  55,  56  och  59.  Tegnér  antyder  redan  i  detta  bref  sin  önskan 
i  denna  riktning. 

C.  J.  Schlytcr,  sedan  berömd  som  utgifvare  af  Sveriges  gamla  lagar, 
var  denna  tid  ifrig  anhängare  af  den  Schellingska  filosofien  och  blef 
äfven  af  annan  anledning  (på  grund  af  en  polemik  mot  A.  Engeström 
1818,  se  följ.  bd  af  denna  uppl.)  föremål  för  Tegnérs  ovilja. 

M.  Norberg  hade  donerat  medel  till  en  professur  i  moderna  språk 
och  genomdref,  att  dess  förste  innehafvare  blef  hans  systerson  sjö- 
kaptenen Jonas  Stechsén. 

Olof  Bolmeer,  bror  till  Bengt  Magnus,  hade  s.  å.  blifvit  kyrkoherde 
i  Tryde. 

ö't.     Originalet  i  Trolle-Ljungby  arkiv. 

Tegnér  stod  vid  denna  tid  i  skarp  motsats  till  den  af  de  svenska  ny- 
romantikerna omfattade  schellingianismen.  Också  hade  han  råkat 
i  polemik  med  L.  Hammarsköld;  jfr  under  s.  175  ofvan  samt  dikten 
öfver  brodern  Elof  s.  186  ff.  och  Nyårsdikten  s.  203  ff. 

Leopolds  svar  af  d.  19.  1.  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s.  70  f. 

56.     Originalet  i  Trolle-l,jungby  arkiv. 

Om  planen  på  en  litterär  tidskrift,  som  skulle  bekämpa  fosforismen, 

—     543     — 


KOMMENTAR 

se  olvan  under  u.  54  samt  förg.  bref.  Leopold  och  Tegaer  skulle  tyd- 
ligen ha  blifvit  de  förnämsta  stöden  för  detta  företag. 

Versen  »att  sätta  stridens  hjelm»  etc.  skulle  man  kunna  antaga  vore 
af  Leopold;  den  har  emellertid  icke  kunnat  återfinnas  i  de  då  njss  förut 
utgifna  två  första  banden  af  Leopolds  Samlade  skrifter. 

Hatten  (efter  tyskan),  skämtsaga  riktad  emot  den  nya  skolan,  hade 
offentliggjorts  i  andra  delen  af  Leopolds  Samlade  skrifter,  hvarest 
också  Byxorna,  ett  skämt  med  Kants  teori  om  tid  och  rum,  omtrjfckts. 

I  Georg  Adlersparres  tidskrift  Läsning  i  blandade  ämnen  1797 — 
1801  hade  Leopold  varit  medarbetare. 

Leopold  hade  ägnat  en  af  sina  förnämsta  estetisk*  undersökningar 
åt  smaken  och  dess  lagar.  »Om  skadan  af  en  uteslutande  smak»  var 
ämnet  för  Kellgrens  tal  i  Sv.  akademien  vid  hälsandet  af  O.  Celsius 
1786. 

I  anledning  af  en  artikelserie  i  Svensk  Litteratur-tidning  (1814  och) 
1815  af  Atterbom,  hvari  denne  angrep  Sv.  akademien  och  särskildt 
Leopold,  hade  hofkansleren  af  Wetterstedt  föranstaltat  att  utgifvarne 
af  nämnda  tidning,  Atterbom  och  Palmblad,  erhöllo  en  allvarsam 
varning.  Se  Ljunggren,  Sv.  Vilterhelens  htifder  V  s.  21  ff.  Redan  då 
denna  artikelserie  på  våren  1814  begyntes,  fruktade  Geijer  myndig- 
heternas ingripande,  se  brefvet  till  Adlcrbeth  i  Geijers  Samlade  skrif- 
ter (uppl.  1875)  I:  8  s.  569. 

Versen  »Det  är  en  lindrig  hämnd  som  kristendomen  tål»  är  hämtad 
ur  Predikaren,  ett  af  Leopolds  mest  bekanta  poem,  omtryckt  i  ofvan 
nämnda  andra  del  af  hans  Samlade  skrifter. 

Om  Engelhart  se  under  n.  57. 

Leopolds  svar,  tr.  i  Ur  Es.  Tegnérs  papper  s.  72  ff.,  ådagalägger  hans 
intresse  för  Fellingsbrosaken,  men  afböjer  nu  planen  om  medarbetar- 
skap  i  en  litterär  tidskrift. 

.57.     Originalet  i  Vitterhetsakademiens  arkiv. 

J.  H.  Engelhart  hade  gjort  sig  ett  namn  såsom  befordrare  af  prä  ter- 
nas  medicinska  studier  (»prästmedicincn»).  Om  honom,  hans  förhåll- 
lände  till  Karl  XIII  m.  m.  innehåller  Tegnérs  intima  bref  från  denna 
tid  åtskilliga  pikanta  uppgifter.  Tegnér  skräder  icke  orden  rörande 
sina  motståndare,  de  forma  sig  stundom  till  grofva    beskyllningar. 

I  anledning  af  FeUingsbrosaken  skref  Tegnér  de  26.  7.  1816  till  sin 
svåger  kyrkoherden  N.  Liden,  i  Silbodal:  »Jag  skall  väl  nu,  sedan  det 
misslyckades  med  Fellingsbro,  söka  Munktorp,  men  gissar  att  någon 
ProvincialMedicus  eller  Fältskärsgesäll  kommer  dervid  i  nådig  åtanka. 
•Jag  tycker  att  Doctor  Reiman,  om  han  låter  prestviga  sig,  borde  kunna 
ga  långt,  i  synnerhet  om  han  kunde  komma  att  curera  Hoffröknarna 
för  spenböld;  ty  pharmacopén  och  handboken  bindas  nu  i  ett  band.» 

Dessa  utgjutelser,  liksom  flere  ofvan  i  texten  meddelade,  härröra 
från  Tegnérs  förargelse  öfver  att  läkare  som  Engelhart  —  som 
visserligen  kunde  kurera  och  hade  kurerat  (äfven  högtstående  per- 
soner) för  diverse  sjukdomar  —  skulle  taga  de  bästa  pastoraten.  Det 
var  en  något  vådlig  tillämpning  af  »prästmedicinen».  Håkan  Reiman 
var  en  bekant  värmländsk  apotekare  och  läkare,  som  höll  till  på  bru- 

—     544     — 


TILL    BREFVEN 

ken,  sålde  droger  och  kurerade  allmogen,  liknade  i  det  yttre  »full- 
ständigt en  torpare»;  hade  bl.  a.  skrifvit  om  »ambulerande  kurhus». 

Ett  annat  yttrande  af  Tegncfr,  till  ungdomsvännen  doktor  J.  L. 
Ringenson  i  bref  af  d.  26.  9.  1816,  går  i  samma  riktning:  »Hvad  mig 
sjelf  angår  så  har  jag  fem  barn,  svag  helsa,  och  mycket  bekymmer. 
Mitt  humeur  har  dock  hittills  stått  mig  temmcligen  bi,  så  att  sjelfva 
Prestmedicinen  synes  mig  löjHg.  Men  till  slut  får  jag  väl  ändå  lof  att 
ta  doctorsgraden  i  medicin  om  jag  som  prest  skall  kunna  hoppas  nå- 
gon framgång.» 

Statssekreteraren  C.  G.  Kökeritz,  som  varit  kanslerssekreterare, 
hade  från  gammalt  befordrat  Tegnérs  intressen. 

Tegnér  fruktade  icke  blott,  att  E[ngclhartl  skulle  föredragas  fram- 
för honom,  utan  äfven  att,  därest  denne  icke  togs,  en  tredje  kunde  få 
platsen,  hvilket  senare  vore  värre  på  grund  däraf,  att  Engelhart  åt- 
minstone kunde  vid  förflyttning  lämna  en  af  de  förmånliga  spann- 
målslönerna och  Tegnér  komma  närmare  denna  förmån.  Genom  Engel- 
harls  placering  i  Fellingsbro  komme  denne  icke  heller  i  vägen  för  Munk- 
torp (jfr  bref  n.  60). 

Magnus  Svederus  var  regementspastor  vid  Svea  lifgarde  och  hade 
i  kriget  1814  varit  fältprost.  Han  fick  icke  FeUingsbro,  hvilket  pasto- 
rat däremot  tillföll  Engelhart. 

De  medsända  »Occasionsrimmen»  voro  Skålar  för  kronprinsen  och 
hertigen  af  Södermanland  vid  middagsmåltiden  i  Malmö  Knutsgille 
d.  16.  8.  1816;  se  ofvan  s.  214. 

A.  O.  Lindfors,  som  nyss  blifvit  professor  i  historia,  blef  sedan  pro- 
fessor i  latin  vid  Lunds  universitet.  Geijer  fick  den  historiska  pro- 
fessuren i  Uppsala  (1817). 

68.  Man  observere  den  ändrade  tonen  rörande  Leopold.  Tegnér 
kände  sig  tydligen  för  tillfället  besviken  på  denne.   Jfr  ock  följ.  bref. 

A.  G.  Silfverstolpe,  den  bekante  vitterlekaren,  afled  i  Stockholm 
1816. 

Med  Palm  menas  sannolikt  J.  J.  Palm,»  Herbergets»  politiker,  som 
i  Stockholm  1816  gifte  sig  med  C.  P.  Hagbergs  svägerska  Eufrosyne 
Hising. 

J.  N.  Byström,  den  berömde  bildhuggaren,  var  från  ungdomsåren 
I  FiUpstad  bekant  med  Tegnér;  sedan  också  medlem  af  Götiska  för- 
bundet. 

69.  Om  planerna  på  en  litterär  tidskrift  se  ofvan  under  n.  54  och 
56  samt  fem  bref  från  boktryckaren  magister  A.  Wiborg  tr.  i  Ur  Es. 
Tegnérs  papper  s.  74  ff.  Jfr  Ljunggren,  Sd.  Villerhelens  håfder  V  s. 
142  ff. 

Om  stämningen  gent  emot  L — d[Leopold]  se  föreg.  anm. 

Om  denna  nya  artikel  i  Svensk  Litteratur-tidning,  en  recension  af 
Leopolds  Samlade  skrifter  I— II,  författad  af  Palmblad  med  biträde 
af  Atterbom,  se  Ljunggren,  So.  villerhetens  häfder  V  s.  58  ff. 

60.     Originalet  i  Kgl.  biblioteket. 

Om  Tegnérs  förhållande  denna  tid  till  universitetskansleren  se  ofvan 

—    545     — 
35 — 183654.   Tegnér ,  Samlade  skrifter.    II. 


KOMMENTAR 

under  n.  50.  Engeström  —  som  tvifvelsutan  ville  både  Tegnérs  och 
universitetets  bästa  —  förordade  i  statsrådet  hvarken  Engelhart  eller 
Tegnér  till  Fellingsbro,  hvilket  senare  vanligen  antagits;  se  L.  v.  Enge- 
ström, Minnen  och  anteckningar  11:258  [E.  T.J.  Genom  Munktorps 
stora  pastorat,  också  detta  —  liksom  Fellingsbro  —  i  Västerås  stift, 
skulle  Tegnér  kunna  erhålla  en  bättre  ekonomisk  ställning.  Han 
fick  emellertid  icke  lieller  detta  utan  —  först  flere  år  senare  (1823)  — 
Reslöfs  pastorat  i  Skåne  som  prebende  till  professuren. 

Från  år  1816  föreligga  ett  par  uttalanden  af  Tegnér,  meddelade 
»ur  författarens  bref  och  anteckningar^i  jubelfestupplagan  VI  s.  383  f., 
men  hvartill  originalen  f.  n.  icke  kunnat  återfinnas.  Det  ena  lyder: 
»Efter  en  nyligen  kommen  förordning  får  ingen  ämbetsman  resa  öfver 
[Sundet)  ulan  särskild  tillåtelse  från  Stockliolm,  troligtvis  för  att  ej 
göra  danskarna  afundsjuka  genom  berättelsen  om  vårt  lyckliga  till- 
stånd här  i  landet.»  —  Det  andra  (som  prof.  VV.  Skarstedt  meddelat 
jubelfestupplagans  utgifvare  och  som  skall  ha  varit  skrifvet  å  hand- 
lingar som  cirkulerat  bland  Torna  härads  prästerskap  i  den  s.  k.  prost- 
lådan), är  af  följande  lydelse:  »Hvad  den  ifrågavarande  ersätt- 
ningen för  kyrkoräkenskapcrnas  förande  angår,  så  finner  jag  intet 
skäl  att  föreslå  någon  förökning,  då  besväret  dermed  nu  ej  kan  vara 
större  än  de  förra  åren,  allt  sedan  1809.  Den  eller  de  af  vördiga  preste- 
ståndets  representanter,  som  vid  1809  års  riksdag  skaffat  pastorerna 
detta  besvär,  har  utan  tvifvel  åsyftat  en  heLsosam  öfning  i  aritmetiken 
och  bokhålleriet,  hvilken  belönar  sig  sjelf;  och  i  händelse  framdeles, 
med  en  stigande  upplysning  rörande  presteståndets  egentliga  bestäm- 
melse, äfven  mantals-  och  häradsskrifvarens  göromål,  liksom  kyrko- 
inspektorens,  uppdragas  åt  själasörjaren,  så  kan  det  vara  godt  att 
först  hafva  vunnit  någon  öfning  i  denna  praktiska  del  af  ämbetet.^ 


—    546 


INNEHALL. 


DIKTER. 

Sid. 

Resignationen 1 

Gåta  (Af  Schiller) 6 

Till  Fruntimmerna  vid  Magister  Promotion  1808 7 

>Hör  oss,  milde  Fader> 9 

De  fåfänga  Orden  (Efter  Schiller) 10 

Till  en  Yngling 12 

Krigs  Sång  för  Landtvärnet  (Af  W.  Tellus) 14 

I  album  på  Löberöd  den  13  Nov.  1808 19 

Versar    afsungne    då    Förste    Fält  Läkaren  vid  Kongl.  Södra  Arméen 
Doctor    Gustaf  Eric  Sörling  jordfästades  i  Lunds  Domkyrka  den 

10  Maji  1809 20 

Sparrsköld 22 

Till  en  Schollärare  vid  håna  Installation 24 

Det  eviga 25 

De  tre  Bröderna 27 

Till  Hans  Kongl.  Höghet  Svea  Rikes  Kronprins  Carl  August  ....  35 

Till  Elof  Tegnér  på  hans  bröllopsdag  (1810) 39 

Till  Elof  Tegnérs  brud 46 

TiU  Herr  Prosten  Lars  Anders  Palm  den  13  November  1810  ...    .  48 

M.  Thelin  (på  Nyårsafton) 50 

Lefve  stridenl 53 

Dedikation  till  Lars  von  Engeström 54 

Vid  Biskopen  m.  m.  Nils  Hessléns  Graf  den  7  Junii  1811 55 

Skaldens  hem  (Efter  Oelenschläger) 58 

Svea  1811 62 

Svea  1812 73 

Christopher  Myhrman 85 

Maj-såug  1812 86 

Längtan  (Ideen  utaf  Schiller) 90 

—    547     — 


INNEHÅLL 

Sid. 

Skidbladner 93 

Flytttåglarna 96 

Herthas  Barn 98 

Elden 100 

Svanen  ocli  Fjelltrasten 103 

Träden 106 

Fragment  ur  Blotsven 109 

Romresan 113 

Asatiden 117 

Prometheus  (Efter  Göthe) 120 

Jätten 123 

Prestvigningea 126 

Skaldens  Morgonpsalm 129 

Nyåret 132 

Sång  till  Solen 134 

Dedikation  till  Prins  Oscar 138 

Sång  den  18  Maj  1813 139 

Till  Herr  Kongl.  HofPredikanten  Gullander,  Lund 141 

Till  Damerna  vid  Medicinae  Doctors  Promotionen  i  Lnnd  d.  22  Janii 

1813 142 

Till  Ling,  då  han  flyttade  från  Land  1813 143 

Hjelten  1813 144 

Till  Mamsell  Margrete  Louise  Sclilyter  på  dess  bröllopsdag   ....  147 

»Förlåt  Försökaren > 149 

>Härhos  jag  sänder» 150 

»Pastor  Böök  vill  icke  ha  mig» 151 

Herkules.     På  nyåret 152 

Nore.     1  anledning  af  freden  i  Kiel,  1814 154 

Kyssarna.     Till  Lisa  L 160 

Fastlags  Ris 162 

Rimmet 164 

Till  Fru  Professorskan  Stoltz  vid  Kyrkoherden  M.  Stoltz'  begrafning 

den  29  April  1814 165 

Den  Adertonde  Maj  1814 168 

Impromptu  vid  J.  F.  Lundblads  afresa  till  Paris 170 

Till  Louise  Faxe 171 

Vid  Välborna  Fröken  Wilhelmina  Ulrica  Cedercrantz's  Graf  ....  173 

Lorenzo  Hammarspik 175 

Fläskkorfven 180 

Lärkan  «ch  Kalkonen 181 

Efter    mycket   nödgande,  till  några  officerare,  på  årsdagen  af  slaget 

vid  Bornhöft 182 

Epilog  vid  en  disputaiionsakt  i  Lund 183 

På  en  julklapp 185 

Elof  Tegnér  1815 186 

Den  vaknade  Örnen 194 

I  en  minnesbok  vid  Trollhättan 196 

Skaldebref  1815 197 

—    548    — 


INNEHÅLL 

Sid. 

Metalliteten 199 

Fosforister 200 

Till  Hans  Excellence  Högvälborne  Herr  Grefve  Lars  von  Engeström, 
Kungl.  Carolinska   Academiens  CanceUer,  af  Consistorio  Acade- 

mico  i  Luud,  den  1  Januarii  1816 201 

Nyåret  iM6 203 

Kuutssystern 206 

Epigruni  (Efter  Haag) 207 

På  t^ophie  Krogers  födelsedag 208 

I  Sala  d.  12  Maj  18l6 209 

Ättehögen 211 

Kanuick 213 

Skålar  vid  Middagsmåltiden  för  Deras  Kongliga  Högheter  Kronprin- 
sen och  Hertigen  af  Södermanland,  å  Malmö  Knuts-Sal,  den  16 

Augusti  1816 214 

Till    Hans  Excellence  m.  m.  Carolinska  Academiens  CanceUer,  Herr 
grefve    L.  v.  Engeström,    den    19    Augusti    1816    af  Academie- 

Staten 216 

Bröllopsdagen  d.  29  Oktober  1816 218 

Floden 219 

Tiil  den  förmörkade  solen  (Efter  Pindarus) 221 


PROSAISKA    UPPSATSER. 

Collisionslära 225 

Svar  på  Svenska  Akademiens  anmärkningar  rörande  Svea 230 

Inleduing  till  föreläsningar  öfver  Homers  Hiad.     1812 237 

Intrades-predikan  i  Stäfvie  och  Lackaläuga.  våren  1813 291 

Tal    om  Nyttan  af  de  gamla  Classiska  språkens  studerande  i  Scho- 

lorna,  den  9  Maji  1814 305 

Yttranden  till  filosofiska  fakultetens  i  Lund  protokoll 320 

Fragment  af  predikan  hållen  i  Ramens  kyrka  år  1815 339 

Öfver  Pindarus 341 


BREF. 

TiU  Chr.  Myhrman  den  3  mars  1808 259 

y          den  24  mars  1808 360 

>  »          den  8  maj  1808 362 

»        »            »den  23  juni  1808 363 

>  »          [december  1808] 365 

>        »            »          den  5  januari  1809 366 

—    549     — 


INNEHÅLL 

Sid. 

TiU  Clir.  Myhnnan  den  2  febrnari  1809 369 

»        »            >          den  25  maj  1809 370 

>            »          den  18  juni  ]809 372 

[augusti  ?]  1809 374 

»        >            »den  21  september  1809 375 

den  12  oktober  1809 376 

Till  P.  A.  Wallmark  den  26  oktober  1809 377 

TiU  Chr.  Myhnnan  den  11  januari  1810 379 

TiU  P.  A.  Wallmark  den  8  februari  1810 380 

TiU  Chr.  Myhnnan  den  26  aprU  1810 3b2 

den  24  maj  1810 383 

den  31  maj  18l0 385 

den  17  juni  1810 38S 

>  >            >          den  8  november  1810 389 

den  30  december  1810 390 

»         >            >          den  7  februari  1811 392 

TiU  E.  G.  Geijer  den  17  februari  1811 394 

TUl  Chr.  Myhnnan  den  13  april  1811 396 

>  »            »den  23  maj  1811 398 

TiU  P.  D.  A.  Atterbom  den  IS  juni  1811 399 

TiU  J.  Adlerbeth  den  14  november  1811 402 

TiU  G.  Myhrman  den  28  november  1811 404 

»      »           »          den  12  december  1811 406 

TiU  N.  v.  Rosenstein  den  12  december  1811 408 

TiU  J.  Adlerbeth  den  27  aprU  1812 410 

.     >            >          den  20  maj  1812 411 

>  »            »den  25  juui  1812 413 

»      »            »den  11  oktober  1812 417 

»     »            »          den  17  december  1812 419 

TiU  L.  A.  Ekmarck  den  24  december  1812 421 

TiU  J.  Adlerbeth  den  15  januari  1813 422 

>  >            »den  28  febrnari  1813 424 

»     »            »          de.i  30  maj  1813 425 

TUl  E.  G.  Geijer  d^n  10  juni  1813 428 

Till  E.  C.  d'AlbedyhU,  född  Wrangel,  den  15  juU  1813 430 

TUl  J.  Adlerbeth  den  6  oktober  1»13 435 

»     »            »den  28  oktober  1813 436 

»     »            »          den  3  mars  1814 4:^8 

TiU  B.  Myhrman  den  13  mars  1814 441 

TiU  J.  Adlerbeth  den  5  maj  1814 442 

TiU  A.  M.  Tegnér,  född  Seidelius,  den  20  mars  1815 444 

TiU  J.  F.  Lnndlilad  den  6  augusti  1815 447 

Till  N.  v.  Rosenstein  den  28  aujjusti  1815 448 

TiU  L.  v.  Engeström  den  1  oktober  1815 449 

TiU  J.  Adlerbeth  den  IS  oktober  1815 451 

TUl  J.  F.  Lundblad  den  2  november  1815 454 

TiU  J.  Adlerbeth  den  5  november  l^l5 454 

TiU  J.  F.  Lundblad  den  19  december  1815 456 

—    550    — 


INNEHÅLL 

Sid. 

Till  C.  G.  af  Leopold  den  6  januari  1816 458 

»      »     >     .         »         den  11  februari  1816 461 

TiU  J.  Adlerbeth  den  29  augusti  1816 465 

Till  J.  F.  Lundblad  den  22  september  1816 467 

>      »     >           >          den  11  oktober  1816 4^8 

TiU  L.  v.  Engeström  den  27  oktober  1816 469 

Kommentar  tiU  dikterna  och  de  prosaiska  uppsatserna 473 

Kommentar  tiU  brefven 525 


551 


BINDING  LIST    SEP  1     1941 


PT 

9820 

1923 

V. 2 

Cl 

ROBA