Full text of "Samlade skrifter"

See other formats

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

We also ask that you:

+ Make non- commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at http : //books . google . com/|

Digitized by VjOOQ IC

Ccjoiv*^, ''L% O U k'u (^

^mi '^-

Digitized by VjOOQ IC

BELLMAN, SAMLADE SKRIFTER.

111.

Digitized by VjOOQ IC

SAMLADE SKRIFTER

CARL MIGHAEL BELLMAN.

ILLUSTRERAD GODTKOPSUPPLAGA.

TREDJE DELEN:

EBEDHÅN8 TESTAMENTE.

STOCKHOLM.
ADOLF BONNIER,

Kuugl. llof- och Univemteia-CokUuiidlure.

Digitized by VjOOQ IC

S(L^ no^- ^

■ \%9 I

V \

■^ Ou/wlawAA^ <Xa.a^oL

\^ h^AjYKC

STOCKHOLM

ISAAC MARCUS' BOKTR.-AKTIEBOLAG

1879.

Digitized by VjOOQ IC

FREDMANS

TESTAMENTE

GÅBL HIOHAEL BELLHAN.

STOCKHOLM.
ADOLF BONNIER,

Kongl. Hof*- och Universitetä-Bok handlar*.

Digitized by VjOOQ IC

^' ...A\

Digitized by VjQOQ IC

FREDjMANS

TESTAMENTE.

Digitized by VjOOQ IC

LÄSARE!

Här ser du en skugga af en Bacvhi kjeltey en matt rök
efter en utblåst krogdank. Kvem är det — menar du?
Joy det är urmakaren Fredfnan, han, sotn i hfstiden
varit äfven så allmänt känd far sin skicklighet att dela
tideus lopp uti timmar och minuter so»n för »in hehän-
dighct att göra tiden till intet uti ett litet grönt timglas
med finkel. Då han ännu dvaldes här i den torstiga
ovh torftiga skröpligheten, raglade han, midt under de
svåraste förföljelser af ett ohlidt öde, likafullt uti m hen-
mogen lycksalighet ur Bacchi sköte in i Fröjas öppna
armar och genom Ölfatet samma väg tillbaka igen. Bränvins-
tumlaren var hans förträffligaste böxsäcks-ur och det prober-
ur, Iwarpå han säkrast kunde lita. Under brist på
lyckans håfvor träffade han dagligen sitt Öfverflöd i Bacchi
gårdar och sitt fuktiga Sans Souci uti Djurgårdens fröfde-
rika palatser.

Men betrakta honom nu, mine läsare, pä den cly-
sciska Djurgården vid Stygiska viken, som plöjes af inga
andra roddarbåtar än Karons gamla färja, full med lik
och benknotor. Det är här vi få se hans utsvultna och
hoptorkade vålnad försfmäkta under nykterhetens betryck.
På detta stället föraktar han lyckan — men här finnes
ock ej den enda lycka han sÖkt. Här höras inga valdt-
horn, här bakas inga strufvor, här finnes intet luHjlands
uti pokaler med pimpinella, etc.; och de Ulorisar, som i
hans sällskap anlände, hafva ingen lust att bjuda opp.

Digitized by VjOOQ IC

Oth — hoaå vård dr — som urverk i evigheten icke he-
höfvasy så är ock den konst, hvartcppå han lärt, honom
här en onyttig hörda.

Of van jord spelar lian desto större rol. Bacchus är
denne hjelten för mycket skyldig att lata dess minne he-
grafvas med dess aska. Han framhåller hmiom dagligen
som ett exempel för sina barn och upjmtnntrar dem med
dessa orden: Träden i Fredmans fotspår, mine
älskelige, så skolen J en gång vintia Fredmans
ära, och edert namn skall liksom hans hlifva
fästadt på stöder na i mitt tempel!

Digitized by VjOOQ IC

N:o 1.
Fredmans Testamente.

Hvad Behaga»?
I.

Somnia plus vigili qaam dorinieDtl Diicent.
* OWENIUS.

Jo, jo, ackurat sä är sammaDhaDgct, mkie läsare...
Jag, som till karakteren är afskcdad tullförvaltare i
Nädendal och pä tredje aret enkling, men nu eii
kort tid härstädes vistande, boende uti hörnhuset
n:o 19 på Malmskilnadsgatau . . . mig hände for
några qvällar sedan att, bäst jag vände mig at väg-
gen och snarkade i min söta sömn sä hes och röd-
blommig som trots nägon af mina förnäma gynnare
pä Reiners eller Dufvan . . . mig hände, säger jag,
något besynnerligt. Klockan var unge^rligen full
middag: det vet jag deraf att hon slog precist 12 i
Johan nis, då jag hängde mina blå schaggbyxor pä
sängstolpen och karpusen på spegeln. Just i det-
samma hörde jag en röst ... på min ära, precist i
sjelfva rummet, der jag med amman och barnet låg . . .
något sakta i börjad, men sedermera i tilltagande.
Andtligen ropade den mig i namn med en ton som
den grofvaste orgpipan i Storkyrkan, och det trenne
gånger å rad : »Petter . . . Petter . . . Petter Bred-
ström, du blir inte gammal. > Jag mumlade under
lakanet och svarade : Hvad hehagas ? , . , Puff — och

Digitized by VjOOQ IC

ai dörren flög i detsaojiaa^ ^ä lid gafvel. Ett su-
sande sken uppfyllde hela rummet, emellan hvars
spräckliga och brokiga flammor en sväfvande skugga
utan^ uppehåll vandrade fram och tillbaka, som till
slut mer och mer uppdagade för mig min aflidna
saliga hustrus bild, och syntes hon skenbarligen lik-
som i ett långt sveplakan^ med en uppsatt mössa
och en svart och hvit solfjäder, hvarmed hon stun-
dom fläktade - öfver amman och barnet. Hjelp, him-
mel ... O, Sankt Antonius Kortmålare . . . Uff", ufl^,
uff*... Hör på! Amman, som satt pä en pall och
nickade vid en grön tallrik med några skifvor stekt
palt och en kruka färsk-öl, gaf till ett rop vid denna
syn och trillade som en tjäderhöna for skottet. Det
ena barnet qvcd i dunbädden, det andra fick hjort-
spräng i fållbänken. Vaggmeden knarkade. Hun-
darne bjebbade. Amman slog ihop båda händerna.
Brandvakten ropade: »Tolf slagen!» Upsala-posteu
rullade forbi och stötte i posthornet. Tornväktarn
tutade. Luren vrålade från garfveriet. En lykt-
tändare, som halkat ner af stegen, läg med sitt af-
brutna ben i snödrifvan och jemrade sig. Patrul-
lerna ropade: »Wer da?». Kattorna jamade, ett
parti i bakporten och det andra sällskapet pä taket.
Mössena knaprade på smörbyttan under skänkskåpet
och sinselerade på tullspecialen vid väggen. Värdin-
nans hund var instängd i mangelboden, och (till
öfverflöd) vid det smattrande urvädret om natten
bultade vindsluckan med ett beständigt knirrknarr
mot takfoten. Svinen grymtade i stian. Hönseu
kacklade på hövinden. Tuppen gol i vindsgluggén.
Blompottorna fbllo ned från sängkransen, och ved-
trafven ramlade ner i vedboen . . . Ufi", ufi", uff! Var
jag inte dä väl i mina affärer? Hvad behagas Y

Digitized by VjOOQ IC

Sådan, mine läsare, var min belägenhet då jag
ändtligen lyfte upp hufvudet och tittade fram, inte
annorlunda i fysionomien än som en f«g rekryt för
några prygel, än en hanrej, som tittar efter hatten
och käppen, eller som en from besökare efter ett slag
pä truten . . . Hvad gjorde jag, arme man? Jo, jag
blundade, slog eld, tände pä pipan, blcf modig i mitt
förvirrade tillstånd och drog pä mig byxorna. Kring
kapprocken bapd jag strumpebandet om lifvet, satte
hatten ofvanpä nattmössan och skuttade sä barfota
från min salig hustru och hela hushållet bort i gran-
skapet till källaren Lilla Viktoria. Jag sprang sä
sulorna hoppade undan toiflorna och klacklapparna
flögo i kapp med snöbollarna: håret fläktade utät
ryggen som pä den flygande Merkurius, gnistorna
glimmade kring piphufvudet, mjelten högg och hjer-
tat klappade i språnget tick-tack, tick-tack, tick-tack!
• Ändtligen hann jag fram och durkade inom porten
bums genom en dörr som en pil in i lilla blå kam-
maren pä Viktoria . . . Men hvad såg jag då under all
min andtrutenhet och ^förskräckelse? Jo, jag råkade
derstädes ideliga goda vänner *och kärngubbar. Efter
vanligheten fann jag der sällskapet Pro Vino^ sit-
tande vid sina glittrande päronglas, med långa hol-
ländska pipor och förnumstiga peruker, immerfort
resonerande om stadens bästa, om engelska kolonierna,
general Washington, priset på hö, penningbristen och
dylika historier. Men med hvad oändlig glädje träf-
fade'jag ej min gamle bekante gode vän Christian
Wingmark från Arboga — som jag icke på trettio
år sett, alltsedan han tjente som boddräng på Hö-
torget ^ — hofrådet, skutskepparen Sjögren, kommis-
sarien Öhlbäck, pukslagaren Pittmeyer, konterfejaren,
poeten och spelmannen, några ostronhandlare med
flere, som alltid pläga uppehålla sig derstädes dyg-

Digitized by VjOOQ IC

net om, alla med sina ifyllda glas . . . Men nå ^ —
hvad jag var välkommen, det tviflar väl ingen på . . .
Hvad hehagas? Jo, just som jag steg in med pipan
i mUn och nattmössan på ena örat, så ropade alla,
alla med full hals och utslagna armar: )»Si^ god
morgon!»

»Ska jag tro mina ögon?» sade Ohlbäcken. »God
morgon, god morgon, bror tulUorvaltarc!»

>Sein diener!» sa' Wingmarken och dunkade-
glasbotten i bordet sä bitarne klingande kring öronen.

»Hvad hehagas för sort?^> hviskadc kyparn.

»Behagar bror pontak?:» skrek hofrådet.

>Sapperment, ge oss hvar sin sup!a> ropade kom-
missarien, som satt och dreglade vid fönsterposten.

»Moslervin?» skrek madam och skrattade.

A>Sä för tusan,» ropade ostronhandlarcn, ^>konter-
fejarn damp i golfvet . . . der ligger peruken . . .Bon,
han är redan uppe och står på tvä fötter . . . Sätt
på'n peruken!»

^>Hvad i Blåkulla,» tänkte jag, »det vill, på
min ära, säga annat än sveplakan, barnskräl, katt-
musik och urväder?» Jag stoppade min pipa som en
herre och drog mina rökar, under det de andre med
halföppna ögon och rossliga stämmor klingade och
sjöngo :

»Drickom om af hvad som vankar —
»Skälm, som icke gör besked!»
Vips i detsamma kom kyparn skuttande, liksom en
ann Ganymedes vid gudarnes taffel, med en stor, stor
floribus moslervin. Nå, jag drack och svettades, och
sjelfva löjet tittade fram mellan mungiporna. Jag
drack så snön smälte bort på kapprocken och natt-
mössan stod styf som en borste . . . Men — med för-
lof, om så behagas — för att göra läsaren mera be-
kant med sällskapet, så sutto de vid min ankomst

Digitized by VjOOQ IC

kripg ett ovalt brnnmåladt bord i följande ordniDg,
nemligeti :

Gubben Wingmark i en kanelfärgad klädoing^
med stor yfVig hvit peruk, askfargade byxor, med
öfver knäna uppvecklade gula rcgarnsstrumpor, tvftra
skor med smä messingsspännen, näsan utsirad med
ett par stora gröna glasögon, och pä fingret bvälfde
sig en signetring med en svart sten och valspråket
Vaniéas, som skulle lass alludcra pä namnet, stän-
digt hållande händerna i kors och hvilande på en
masurkrycka bredvid sin på stolen alltid sittande
gula Moppe, som gerna gäspade, hvar gång husbon-
den fattade i glaset. Gubben, som hör illa, lyfter
ständigt på peruken, skjuter fram venstra örat och
vid hvart ord frågar: Hvad behagas? Det är nu så
hans maner. För örigt är han en artig umgänges-
man och en glad gubbe, som också, efter hans egen
utsago, bevistat akademien i de yngre åren, läst sin
Plato och Terentius, skrifver äfvenledes vers på sina
gamla dagar och sjunger visor.

Midt emot, utåt gårdssidau, sutto ett par ostron-
handlare i svarta läderkapprockor, med skälskin ns-
karpuser, och pimplade gammalt franskt med hofrådet,
som satt och läspa, klädd i en röd scharlakansrock
med hvitt foder, koefferad med fem etager lockar
pä en möglig pungperuk,' fingererade en liten spatser-
värja med porslins-kafle och brukade blå rcgarns-
strumpor, stora pumpskor och små pinsbacksspänncn.

Dernäst satt skeppar Sjögren från Uddevalla i
en brun levantsrock, med en blårandig näsduk kring
' hufvudet och en stor vårta på ögonlocket. Skepparn
släppte glaset k näps i backen, när jag skuttade in
genom dörren. Af kommissarien Öhlbäck och puk-
slagarn, som nickade och snarkade bredvid hvaran-
dra, hade perukerna redan fallit i vrån, och den tre-

Digitized by VjOOQ IC

kantiga silfVergalonerade batten med gula sultan
syntes mot de dunkla .ljusen och den rökande lampan
i taket^ der han låg och simmade i den utslagna
pontaken, icke olik en påfSgcl, en japansk kråka eller '
någon annan okänd varelse. Konterfejarn, som nu
stod med bada händerna i sidan, drack brorskäl med
spelmannen, och båda pratade, med piporna i mun,
så högt att det hördes ut i förstugan, der madam
eller värdinnan stod, i skafferiet, i en liten svart
salopp och hvit kjortel, med röda girandoller i öro-
nen och en rutig silkesduk kring axlarna, fbr att
tillreda frukosten.

Dock till saken igen!

Sedan vi sä der in bona caritate druckit om
och sjungit vår visa, så trumladc trumslagarn kloc-
kan 4. Genast proponeradcs en butelj längkork, dä,
under det vi drucko, gubben Wingmark hviskade
mig i örat ett och annat i litteraturen, om de utgå-
ende dagbladen, vitterhetens tillstånd, om böcker,
ströskrifter, författare, poeter, m. m. ; och som han
satt, drog han upp ett papper ur fickan, fastade
glasögonen vid tinningen och fbrtrodde mig ett utkast
eller början till en skrift, innehållande blandade ro-
liga ämnen, utan någon viss ordning eller tvångs
dem han tänkte framdeles till allmänhetens tidsfbr-
drif vissa dagar i veckan utgifva. »Desamma» -^
sade han, under det han höll handen pä mig i rock-
knappen — »komma inte att innehålla andra saker
än sådana som otvunget kunna förenas med ärbarhet
och goda seder. Det hjelper inte», tillade han, »om
jag nu, för besväret, af någon melankolisk anda eller
en trumpen och ovänlig krltikus blir begabbad och
att af Ovidius målningen lämpas på mig, der det
heter :

Cantator oygnm ftmeris ipse sm.:^

Digitized by VjOOQ IC

.1^

Jag förenade min lust och nit med den värde
gubben, hvarpå vi\stego ifrån bordet. Gubben hvis-
lado ät sin Moppe, och jag tog längkorksbuteljen i
handen, frågande lite efter hustru mins- spådom,
hvarpå vi togo hvarandra under armen och smögo
oss in i den blå kammaren, som har utsigten inåt träd-
gärden, och lemnade så våra medbröder snarkande
med armarna under kindbenet och glasen kullstjelpta.
Vår vackra värdinna, som vi lemnade i skafferiet för
en fjerdedels timma, kom nu in och neg, satte fraiii
ett mahognybord, öfverdraget med en fin holländsk
drälls-servett, ställde fram en kall hjerpe med ett
saltser rödbetor, en kräm och några anjovis. Jag
ställde längkorksbuteljen midt på bordet. Min gubbe
och jag blefvo så muntra som hade vi njutit den
ordentligaste hvila i verlden, hvarpå, sedan vi ätit
med god aptit och druckit ett och annat glas, vi
gäfvo hvarandra handen att här, på detta ställe, och
tills öppet vatten blir åt Arboga eller Nådendal,
meddela hvarandra våra tankar och dem på papperet
författa samt efter vår fx3rmåga söka göra oss vär-
diga allmänhetens blida omdöme och välvilja. Vi
kommo också öfverens i.ied ett starkt handslag att
aldrig besvara, men väl i tysthet ställa oss till efter-
rättelse och uppmuntran de kritiker och erinringar,
osa kunna öfvergå. Men möter oss någon med förakt
eller förtal, klandrar värt oskyldiga uppsåt, — bon,
magnifikt — då dricka vi vårt glas och sjunga vår
visa. Vår täcka värdinna slog än i ett glas af det
röda vinet; och vi tyckte huru vinet ännu förökade
skönheten, när hon makade sina rosenröda läppar
mot den rafflade kristallens glittrande bräddar. Hvad
hon såg täck ut i sin ljusblå mössa med gullgramaner
och ett litet kors på bröstet! Sedan hon druckit,
neg hon och försvann. Gubben satte glasögonen på

Digitized by VjOOQ IC

sig och under det han intog länstolen och hans
Moppe lade sig att sofva, uppläste han följande:

Det säges att' Moralen en gäng fallit på den
tanken att kläda sig i samma paryr, som hennes
medtäflarinna Flyktigheten. Efter allt utseende
måtte sådant skett i förtreten. Hon visste alltför
väl att hon i sin vanliga drägt var foga välkommen
hos de dödliga. Hon satte sig till den ändan vid
sin toilett. Bandrosor, smink, muscher, gaser, blon-
der, frivoliteter — ingenting sparades. En af gracer-
nas sändebud, som nyss kommit från Paris, drog
försorg om hennes koeffyr. En lysande bonnet å la
victoire hemtades ifrån mamsell Pauli. Briljanter
köptes ifrån assistanskontoret, och för hushållningens
^kull låntej^ panascher och en ljusgul fotsid pelis af
en operadansös. T denna nymodiga attiralj begifver
sig gudinnan till fots ifrån sina rUm, som hon hade
hyrt i Storkyrkobrinken, och promenerar med lång-
samma steg uppåt Bollhuset, hvarest hon den dagen
par hasard hade en loge på second-troisiéme. Ehuru
vägen var ganska kort, så var den dock icke utan
sina äfventyr. Hon ådrog sig genast allas uppmärk-
samhet. Knappt hade hon intagit fifitt rum i logen,
förrän alla lorgnetter kommo i rörelse. De unge
kavaljererna sade henne tusende hjertnupna grann-
låter på långt håll. De gamle herrarne hostade i
tysthet fram sina matta begär. De vackra fruntim-
ren berömde till någon del hennes fägring; de fula
åter sågo snedt på henne. Jupiter och Neptunus
kommo af sig i sina kärleksdeklarationer till Thetis
och adresserade dem upp till den nykomna skönheten
på troisiéme, och hela den feminina baletten gjorde
i distraktion nio gånger å rad pas-de-bourée i stället
för ronde-jambe. Gudinnan var emellertid en tyst
åskådare af alla dessa rörelser, då hasteligen ett par

Digitized by VjOOQ IC

15_

ordensbröder af sällskapet Ubi stmt gaudduy tvä äkta
Fröjas elever, trädde upp i logeu. De hade inifrån
parterren betraktat denna sällsynta skönheten och
togo henne fbr någon ung debutant vid operan.
Konversationen öppnades straxt utan mänga förbere-
delser. Gudinnan, som hade sina - vyer, svarade till
allting småleende. Det behöfdes icke mera. Emeller-
tid slutas spektaklet. Man föreslår sans fa^on att
supera tillsammans. Gudinnan föres ner af de raske
bröderna, en hyrvagn är tillreds, man enleverar
henne, och inom en qvart befinner hon sig i gula
kammarn på Clas på Hörnet, hvarest första Ordet
blef: »Ah 9a, min raritet, jag må inte tro att hon
vill göra sig till här på stället?»

»Ah nej!».

»Nå, det är beskedligt... Det är, ta mig tusan
ett god t barn i sin genre!»

»Ja, du har rätt — men hon har något allvar-
samt i sina ögon, som vid första påseendet icke lof-
var så särdeles mycken benägenhet.*

Hittills hade gudinnan haft ett stort hvitt flor
för ansigtet, som döljde hennes majestätliga anlets-
drag. Man bad henne lägga detsamma ut af sig.

»Nej», svarade hon, i det hon låddes försvara
sig, »det tillåter jag inte!»

»Jo, min själ, skall det inte bort!» Sagdt och
gjordt i samma ögonblick. Men ifrån den stunden
som de ryckte ifrån gudinnan denna främmande
prydnad, kunde ingenting hålla tillbaka hennes helso-
sam ma stränghet, utan de bägge förföriske gossarna,
som blott tänkte på att roa sig, funno under denna
behag^uka flickans drägt Moralen, som de alldeles
inte sökte.

Denna allegori, som gubben Wingmark läst i
någon tysk roman, kan tjena som inledning till alla

Digitized by VjOOQ IC

slags arbeten, hvars uppsåt är att roa — och ået
blir också vårt ändamål.

Hoe opus, hoc studium parvi properemus et ampli,

St patrice vol^mus, s?' noUs vivere cari!

HORAT.

II.

Utkast

till ett Biografiskt Manual-Lexikon

öfver
Namnkunnige Krögare i Stockholm.

Första Delen.

Gubben Wing marks Förberedelse.

1/å min vän brödren Petter Brédström företog sig
detta kosteliga verk, var han sinnad att på en gång
lemna det färdigt i allmänhetens händer. Jag har
öfvertalat honom att nu till en början blott gifva
ut trenne artiklar, för att dymedelst komma under
fund med allmänhetens smak, ty det är icke så
ogalet att veta huruvida man behagar eller inte.
Hans afsigt blef då att lemna en i sender; men jag
har varit af den tanken att mången läsare, som
gäspar vid den första artikeln, torde vara oändligen
mycket road af den andra. Det är med lyckan i
litteraturen som med lyckan på lotterierna: ju flera
lotter man har, ju säkrare vinst kan man hoppas 5

Digitized by VjOOQ IC

och min vän Bredström har gjort väl, som vid detta
tillfälle tagit trenne lottsedlar i stället for en.

Om dessa biografier icke lyckas, sä blir det der-
vid; och brödren Bredström ärnar sjelf anse dem som
förlorade^ inte ifall läsaren skulle tala illa om dem,
utan om han alls inte talar om dem. Då frågan är
om de lärdas reputation, bör man aldrig så mycket
oroa sig öfver allmänhetens bullersamma tadel, som
så mycket mer öfver dess tystnad. Då stormen är
som starkast på sjön, bli passagerarne oftast för-
skräckte, när matroserna börja svärja -- de ha orätt:
det är först då de icke svärja som man bör vara
rädd.

Skulle åter dessa biografier behaga, sä skall
läsaren efter hand bli regalerad med flera af samma
slag.

Nu till brödren Bredströms arbete.

Ahlqvitter, Michael, förvaltare af näringsstället
Förgyllda bägaren i Tre Prinsars gränd vid Skepps-
bron, född den 4 Februari 1703. Fadren Ambrosius
Ahlqvitter, dä varande interims, sedermera perpetuel
klarjonettblåsare vid det tyska krigsväsendet 1648
samt tjenstgörande vid de troppar, som frän Holst^in
borde uppbryta, att på befallning sammanstöta med
hufvud-arméen, då för tiden sammandragen i Schle-
sien till fredsverkets afslutande i OsnabrUck. Modren
Cajsa Stina öhlbäck. Honom hände i yngre åren
den ledsamheten att, sedan han begifvit sig i bryg-
garelära som utkörsdräng, befann han sig för något
tillgrepp vid penninge-lefvereringen relegerad från
sin husbonde, hvarpå han reste till Rostock och der-
sammastädes magistrerade. Förvärfvade sig tillika

Bdlman. III, 2

Digitized by VjOOQ IC

de qvaliteter, att han derstädes redan på sitt tjugonde
är utgaf sina nu för tiden ej så sällsynta Epistolm
de NMo i tolf starka band under det vidtberömda
hofrådet Nuddeh van Puddds inseende och praesidio.
Gjorde sig sedermera någon tid både känd och aktad,
tilldess han år 1731 om hösten, intagen af en ung
böhmiskas behagligheter, under sitt vistande vid uni-
versitetet i Prag begick något misstag vid upphittan-
det af ett byxsäcks-ur, hvarpå han genom offentligt
tryck till sitt justificerande utgaf pä tyska: Seine
niitdiohen, gelahrten, pragmatisohen Lehen und Thaéeriy
nehet eéliehen poeUsehe Geddohte, aUen Liebhabem und IMh
hdbermnen zur Ergötmmg, Uébung und nothwendigm Un-
terriehty mit Kupfern gmert. Reste kort efter med
mästerman från Schleswig såsom handledare för dess
små herrar söner Gregorius och Jergen Lukas Blu-
menwetter i någon fadrens förrättning till Stettin.
Satte sig der neder; och ändtligen ledsen vid sä
många besvärligheter, idkade krögerinäringen icke
utan fördel, men med den förmån t h skicklighet att
ett distillerings-privilegium exklusivum följde på sä
ovanlig insigt. Hans tvänne diskiplar saknade icke
desto mindre hans trogna handledande i de baccha-
naliska vetenskapernas särskilta grenar eller de s. k.
floribus och humaniora. Men året 1755 om våren
mötte honom ånyo åtskilliga oförmodade förtretlighe-
ter, i det han i tysthet af ovänner angafs för odug-
liga och förgiftade varor, såsom grumligt öl, dubbelt
öl uppspädt, bränvin uppblandad t med vatten, m. m.,
h varför han genast tog till pennan och uti en astro-
nomisk anonym afhandling mästerligen utvecklade sin
befrielse, fönnedelst en utgifven skrift under titul:
OförgripeUg Minnestafla af Jardhäfnmgm 1155 såsom
verkan tiU den Nordiska öltunnans begrundande, Sopen-
hamn 1756^ hvilken skrift pä ett och annat sätt oför>

Digitized by VjOOQ IC

nekligeD påskyndade författarens snabba hemresa till
fäderneslandet; och anlände han således midsommar-
natten 1757 pä en kalkskuta till Stockholm, hvarest,
genom vederbörandes bevågenhet och sedan han, både
byxlös och skolös tormedelst kalcineringen, hit an-
ländt, uppdrogs honom att tillträda näringsstället
Förgyllda Bägarn, som dä förvaltades at gamla Sjö-
grenskan. Här öppnades ett vidare fält för en Ahl-
qvitters snille och patriotiska fundersamhet. Sjelfva
afunden lärer näppeligen kunna bestrida det han med
egen mun från 1758 till dödsåret 1769 inalles uttömt
20 åmar svenskt öl, med ett appendix af 30 åmar
bränvin : hade således i dessa dagar kunnat omfamna
tidehvarfvet och riktat kalkulationen, om ej döden
mellankommit, som snöt af detta fuktiga ljuset den
10 Juni 1769, sedan det flammat 66 år, 4 månader
och 6 dagar.

Pappa Ahlqvitter såg hurtig och lefvande ut,
hade stora bruna ögon med röda ögonbryn, hög panna,
blåaktig näsa, orangefargad by, af ett resligt utse-
ende och öfver 10 brabantska alnar tjock. Hans
klädebonad var gemenligen en nockad grön filtmössa
naed blå uppveck och deröfver en trekantig hatt.
Brukade gerna ett rutigt kalmink-lifstycke samt dcrpå
en askfärgad syrtut. Gick på sednare åren något
lutad och kunde aldrig uttala ordet vatten utan att
stamma. Öfver hans kopparstycke, gjord t af den
namnkunnige Hoffbro, har poeten Wetz författat föl-
jande sinnrika minnesskrift pä latin:

Hie 8epultU8 est

MiCHAEL x\hLQVITTER.

Ammam redddäit
die X Decembru 176.9,

Digitized by VjOOQ IC

Gift med aflidne rumormästarens dotter vid Sätra .
brunn, och ligger begrafven i Upland.

Berg, skoflickare och tapetmålare samt piplekare
i Bacchi tempel, räknade staden Trosa for sin födslo-
bygd, hvarest honom hände den lyckan att födas af
sin moder under första giftet 1700, men bekom i
detsamma till stjuffader en förnäm kaffekokare i
Hachsen vid namn Benjamin Schwalbe af mer än
vanlig förmögenhet. Pilten sattes genast af stjuf-
fadern i skoflickerihandtverket, hvartill han tycktes
af naturen vara synnerligen danad. " Det varade icke
heller länge fbrrän han fbrmedelst ovanliga framsteg,
sä i tillskärningsmetoden som klacklapperiet, förband
sig stjuffadrens benägenhet, hvilken ock genom bref
anhöll af skoflickarebrödralaget i Baden-Durlach och
undfick promotorial för samme sin unge Telemach
att till insigts vinnande i de praktiska delar af denna
vetenskapen genast blifva antagen och immatrikule-
rad. Här såg man honom på sitt fjortonde år, med
röd nattmössa, svart piskperuk och brunt läderfbrklä',
på en fyrstolpad pall eller låda mottaga det af respek-
tive vederbörande utfärdade patent, fbrvaradt i en
med cinober öfverdragen messingskupa och med en
förgylld läderrem kringviradt. Men oaktadt han al-
drig läst i bok, märktes dess lekande snille lika-
såsom iakttaga dessa Plauti ord, der det heter: Vt-
gilare deoet honiinem^ qui suo tempore vutt cc^ficere ne-
gotia. Således fann han ock vid något tillfälle
under klacklappningen huru de tillskurna skopinnarne
af hammaren, då de inbultades, tycktes gifva någon
tonartad klang. Detta vållade en alldeles oförmodad
hänryckning hos den unga Bergen, som ifrån den

Digitized by VjOOQ IC

stundeD kastade både sylen, pr5'len och penseln, och
hvilket dyrbara ögnablick vi kunna tillegna den glada
harmoni, skämtsamma menuett-komposition samt puts-
lustiga polskan, som sedermera i sä mångfaldig måtto
utsirat så hans stämma som hans kosteliga oboe, hvar-
med han i lifstiden likasom trotsade en Knape, en Mo-
vitz med flere. Hans basfiol är ändtligen utan jem-
forelse, likasom hans mungiga öfver all förundran.
Derpå vidtogs det beslutet att öfvergifva baden-dur-
lachska hofvet, och begaf han sig till den ändan
landvägen till fäderneslandet med ej mera rikedom
än han af sin kära buxboms-oboe kunde fbrtjena.
Nu hade han gått barfotad öfver hundrade mil, när
han ändtligen vid framkomsten af kyrkorådet i Trosa
antogs att på stora högtidsdagar stöta i basun på
kyrkotornet. Denna oförmodade lyckans skymning

Källaren Hamburg, Göthgutan n:o 47.

eller vålnad förvärfvade honom ovänner, både hemliga
och uppenbara, af hvilka en surmulen tvärvigge och
organist med lefverbrun rock, spikigt här, läderkar-

Digitized by VjOOQ IC

pus, med skinnbyxor och blå regarns-damasker, ut-
inärkte sig vara hans ifrigaste belackare och spets-
fundigaste förföljare af alla de yppersta bönhasar i
den moderna fiolspelningen. Striden utbrast i Stock-
holm vid något tillfälle, men bilades slutligen pä
källaren Hamburg vid nägra glas portugis-vin och
en och annan smörgås med kall fägel. Efter så
fatta omständigheter fann Bergen sig befogad att på
någon tid idka tapetmåleriet, då fiolen sattas åsido^
liksom oboen och basunen, tills, mindre gynnad i
detta handtverket, han ånyo prydde sin hand med
den gåfva, Apollo honom från barndomen tillerkänt
och sånggudinnorna förnekat. Det var just vid in-
vigningen af den bacchanaliska festen år 1767 som
hans hjessa lutades att mottaga kransen, och hans
arm svingade med stråken i en rondå för de annal-
kande Bacchi bröder: pelrarne ristades i templet, och
hans kådans i B moll gjorde den krönta oiferboska-
pen vrålande i ofFerporten. Förtjensten saknade ej
sin belöning, och honom påsattes kransen under kor
af Bacchi prester och prestinnor. Till valspråk an-
togos på flaskan dessa poetens ord:
Venumt mille
Stcut Ule!
Han egde hvad man kallar ett vattenaktigt utse-
ende, något undersätsig, med röda ögon och svafvel-
gult här samt med en bjert rodnad öfver halfva pan-
nan, som med starkare drag och likasom i utslagna
perlor omringade mellersta delen af näsan under ett
eld röd t sken af sjelfva nästippen. Den lärde Sjöbec-
ken har om honom fällt denna utlåtelse, som fordom
Smitten öfver Alexander Magnus, att han var mer än
som han syntes. För öfrigt hatare af all fåfäng prakt,
hvarföre han ock på slutet af sin lefnad merendels
promenerade utan skjorta, om inte vid något högtid-

Digitized by VjOOQ IC

^9.

ligt tillf^älle, som nyärsdagen^ fettiRdagen^ nägon oamoB-
dag på något Däringsställe och så vidare, då han
staodom plägade fastklistra utklippt postpapper vid
uppslagen som manchetter och enahanda till krås i
barmen. Oförnekligen på sin tid en stor kännare af
likörer och ypperlig afnämare* liksom ingen heller
efter honom lärer fram stiga på verldsteatern, som med
den grace, oaktad t ett tungt hufvud och fiirstörda
lungor, fbrmår uthålka så oerhörda ihåliga dissonan-
ser och förvillande toner.

Afled på näringsstället Hvita Hästen vid Zinkens
dam i början af år 1773 vid en oförmodelig tidning
om sin mosters dödliga frånfUlle, 'som blifvit kring-
trampad och uppäten af en babian på Batavia. Gift
med Maja Löfberg, grälmakar Löfbergs enda dotter,
vid Dan to -bommen, som afsomnade några år förut
och ligger begrafven på S:t Katarinse kyrkogård i
korporal Bomans lägerställe.

CORNELIUS, dödgräfvare, orgtrampare och krögare
på Blå Dörrn i Götgatsbacken på Södermalm. Född
1712. Padren arlequin vid tyska komedien i Mayntz.
Modren, Susanna, pukslagaredotter från Antwerpen.
Under så vittra föräldrars handledande uppfostrades
den unga Cornelius dels hemma på Bollhuset, dels
under fadrens enskilta inseende. Derstädes vande sig
vår yngling något ^id enterchaque-metoden efter
gamla schwabiska posituren och något vid lindansan-
det och pukslageriet, tills omsider efter fbräld råmes
dödliga frånfälle Cornelius af sin farbroder, dåvarande
befallningsman öfver oxdrifterna från Jutland till
Sverige, beledsagades och tog vägen igenom Skåne,
Kalmar, Jönköping och Wernamo. Här blef han till
fortsättande af sina insigter befordrad vid trivialskolan
i Nyköping som docens i poesien, hvarest man än i dag
har att tillskrifva detta snille de framsteg, sig derstä-

Digitized by VjOOQ IC

des yppa i vitterhet och skaldekonst och hvarom Stock-
holms-Posten ofta förmäler. Pä sistnämde ställe egde
han tillfälle att förskaffa sig de första principerna i
orgtrampningen och blef ändtligen 1731 genom kyrko-
rådets i mycket rörande termer aflätne skrifvelse an-
modad och uppdragen det besvärliga och lika så ansva-
riga göromålet att åtaga sig stads-dansmästaresysslan^
hvarmed var förknippad t orgtramperiet och krögare-
näringen, hvilka sysslor med största bifall förestodos
tills anno 1733 om hösten, då han utverkade sig till-
stånd att fortsätta sin reselystnad och besåg således
Stockholm samt söder ut Hamburg, Björngården, Lo-

Källaren Björngården, S:t Faulsgatan n:o 27.,

katten, Midsommarstången, Pumpan, Gråna Jägarn^
Stabraket, Jungfrudansen, Fingerborn, Lustigkulla,
Gröndal och Fågelsången, och med lika uppmärksam-
het åt norra sidan Solbaddet, PuUan, Finnstugan,
Gungan, Silfverdalcn, Rotebro med flera ställen. Men
som lyckan liknar facklan i en mörk dal, hvars ty-
sta sken beledsagar den tråkande vandringsmannen
på rätta vägen, så uppklarnade ock vid en vacker

Digitized by VjOOQ IC

afton mot den Dedgående solen den glimmande skylten
ofvan vid dörren, der vi fU skåda en af lyckan gyn-
nad Cornclius i all sin glada rustning såsom värd,
krögarc och orgtrampare i S:t Mariae tempel. I denna
sin beställning, hvad krögeriet angår, ansåg han åren

Finnstugan, till venster inom Haga grindar.

17C1, 62, 63, 64, 65 till och med åren 1766, 67 och
68 för isynnerhet till ett gynnande ändamål märkvär-
dige. Den tiden fbrspordes ständig gästning, oupp-
hörligt dansande, jemn musik af nyckelharpor och fioler
samt ett oaflåtligt trumlande med hvirfvel på hvirf-
vel utanför krogdörren. Under samma epok såg man
vår gode Cornelius ofta lika krokryggig och raglande
nedhukad med sin skofvel i mullhögen som rak och
rödblommig sitta på kusksätet och nicka på likvagnen
med en saffrans-kringla i munnen och ett par hvita
knytoäfvar, färdiga att omfatta en smällpiska vid en
kapriol af ett spann dansande kameler. Man har
sSom något besynnerligt anmärkt att han var in ventor
eller uppfinningsman till de dubbla rader bänkar,
som med så mycken fördel brukas kring disken på

Digitized by VjOOQ IC

26 '

Däringsställena. Honom tillägges derjemte icke ut^n
mycken anledning den förmån att hafvä uppfunnit
numreringen på trästop, h vilken metod af en och an-
nan icke utan särdeles nytta och afsättning förspörjes
vara antagen. Beredningen af det sä kallade »udde-
valla» i större kärl förmenes jemväl ej böra bortblan- '
das med hans uppfinningsgäfva mot nyare upptäckter
i den delen. Hans rön att drifva orgpiporna till mera
dusa toner genom dränks ifyllande i stället for väder
fortjenar sannerligen ett närmare eftersinnande än en
blott musikalisk melankoli, man vill ej säga afund-
sjuka. Sitt poetiska handtverk nedlade han kort fbre
sin död, som längre neder timmar till läsarens sak-
nad och uppmärksamhet.

Cornelius skall, efter beskrifning, varit en under-
sätsig man af allvarsamt och rödlätt utseende, med
långa, hängande, bruna hår. Merendels klädd i svart
rock. Brukade gerna en lång svart satin väst med
tvänne rader stenkolsknappar, gröna klädesbyxor med
blå och hvita stöfvelmanschetter. Egde en oöfvervin-
nelig svårighet att efter klockan 8 om morgonen
förmå skönja dagens ljus, hvarföre ock hos honom
anmärktes att han gerna vid den annalkande solen
fanns snarkande i mullhögen med sin dammiga ölstånka
och med hufvudet nedlutadt på någon barnkista. Af-
somnade 1771 i November månad och blef emellan
24 lanternor samt under sång af skolan till sitt h vilo-
rum beledsagad ut åt östra porten. Tvänne jern-
bärare, med blå kol tar, gula gehäng och gröna byxor,
voro posterade med sina korsgevär som vakthållning
vid krogdörren, och sorgfolket trakterades efter hem-
komsten till sorgehuset med skepparvin och strufvor.
Hans namn lefver ibland krögare i grönskande åmin-^
nelse, så väl som hans förtjenster synas otvunget

Digitized by VjOOQ IC ,

kunna uppdragas pä .samma tafla med en Rhrensugira^
en Gåse och en Oelheiro.

Gift med Cajsa Stina^ enda dottern af krögarn
på Terra Nova i Gaffelgränd och madam Knöhi.

III.

Bioierrafi

i brödren Bredntröms smak^

uppsatt

som ett lit«t försök i denna slags vitterhet

PukfUagarm Pittmeyer,

v^RicoNQViST, HoMERUS, son af majgrefven och rumor-
mästarcn vid Sätra brunn Ulysses (Viconqvist och
modren Torshälla Jönsdotter, af denna ej längesedan
utgångna oelheimska ätten med oe och blå näsa i rödt
falt. Redan i yngre åren formärktes hos den unge
Criconqvist en synnerlig böjelse ifrån studierna samt
en särdeles håg till ingen egentlig insigt eller göro-
mål, hvarutinnan han så mästerligen fortfor, att han
redan på sitt nittonde år fans ofx)rmögen och godkänd
att icke förstå läsa i bok eller någonsin hafva fattat
pennan i handen^ hvarpå han. som till något högre
ämuad, formedelst föräldrarnas mindre obenägna än
verkliga omtanke, sysslosatt«s till någon del vid landt-
hushållningen med den fortkomst, att han på sitt tju-
gonde år sjelf förmådde framköra allehanda virke till
timrande, granris, spån och bränsle samt vidare vid

Digitized by VjOOQ IC

sitt tjugondetredje års ålder med egen hand uppreste
den vanliga midsommarstången, hvarefter krafterna
så småningom aftogo att han, efter 24 och ett hälft
års berömlig vandel, obekymrad slutade sina dagar i
hospitalet vid Danviken och ligger derstädes begrafven.
Öfver honom befinnes ordens-piplekaren brodern
Knape i lifstiden hafva författat fbljande sinnrika
stenstil, som står att läsa på det öfver grafven upp-
satta svarta träkorset:

Åskådare.

Eho. Du. Äst.

Eller.

Hvad. Du. Inte. Är

Stanna.

På.

Dessa. Dödens. Egor.

Sätt. Dig.

Ty.

Härunder. Hvilar.

Din. Broder.

Vandringsman.

Maka. Åt. Dig.

Skona. Dessa. Smörblommor.

Dessa. Vallmoknoppar. Dessa. Knottriga. Stjelk-ar.

Pä. Törnebuskan.

I. Detta. Högvuxna. Moraset.

Som.

Öfverskj^ler.

Den. Fordom. Manhaftige. Och. Förnumstige.

Brödren.

Vice. Rumormästaren. Vid. Sätra.

Helsobrunn.

Digitized by VjOOQ IC

Landtliushällaresonen. Och. Någon. Slags.

Befattning. Hafvanden.

Samt. Vise. Interims. Tjenstgörande.

Vikarien.

Brödren.

HOMERUS. CRICONQVIST.

Ungdom.
Sitt. Inte. Här. Och. Gäspa.

Vid.

Brödrens. Här. I. Lifstiden.

Andclösa. Lekamen.

Så. Länge.

Och. Intill. Dess. Du. Vissnar.

Och. Dör.

För. Hugget.

Utan.

Stoppa. Buteljen. I. Fickan.

Och.

Med. Skorpan. I. Mun.

Hasta. Dina. Färde.

Förbi. Fädrens.

Stinkande. Pyramider.

Må. Alltid. -Väl.

Digitized by VjOOQ IC

IV.

Hinnesrana öfrer ordens-piplekaren Knape.

Bacchi.

Högstbeskänkte. Man.

Kapellisten. Ocb. Ordens piplekaren.

KNAPE.

Hvilar. Under. Denna. Pumpstocken.

Pä. Näringsstället.

Hamburg.

Hvarest. Dess. Qvarlcmningar.

Väntade. Polisens. Föranstaltande.

Den. 16. Juni. 1776.

Låg. Ätt.

Tappert. Blod.

Spetsfundig. Tunga.

Lilla. Davids. Knubbiga. Utseende.

I. Illpligtiga. Värf.

Med. Goliaths. Tilltagsenhet.

Bittert. Hjerta.

Klingande. Omgänge.

Filadt. Förstånd.

Utgjorde. Denna. Ölpyramiden.

Hvaraf. Stoftet. Här. Qvar. Ligger.

Fordom.

Sägs. Denna. Syrtuten.

Fläktande. I. Dansrummet.

Sönderklappad. I. Portgängen.

Digitized by VjOOQ IC

Krypande. Frän. Uppbördskommissarien.

Till. Krögaren.

Fram. Och. Tillbaka.

I. Trasa. Pä. Trasa.

Med. Kreditorers. Fördömelse.

Oskära. Det. Annalkande. Ljuset.

Denna. Buxbums-hobojan.
Söndergnagcu. I. Munstycket.

Mcssingsbeslagct. Atnött.

Upphängd. Pä-. Pumpstocken.

Är. Ett. GlansgitVandc. Tecken.

Af. Glädtiga. Värf. I. Tiden.

Denna. Trcpundiga. Peruken.

Som. Qvar. Ligger. Vid. Ölstånkan.

Dunstar.

Mindre. Högfärdens. Illaluktande.

Pomada.

Än. De. Redelige. Mäns. Kanel. Och.

Rossolis.

Vandringsman.

Stanna. Vid. Denna. Pumpen.

Sätt. Dig.

Ty. Aftonen. Är. Nära.

Hölj. Ditt. Anlete.

Att. Ej. Ängan. Af. Dina. Karbunklar.

Antänder. Pumpstocken.

Men.

Maka. Dig. Å. Sido.

På. Det.

Digitized by VjOOQ IC

Dina. Efterkommande.

Ej. Må. Nedsöla. Sina. Vådor.

I. Din. Smörja.

Trohörsamt uppsatt
af

yoN Ehrensuggå.

V.
Ödmj uk relation

om ordens-ohoisten och korpor alm Movttz^ mta 8Juk-
doniy i allra ödmjukaste kwicept tiU hälftmi uppsatt och
dds tUl hälften i mnnety under af vaktan af framdeles
utgif vande på trycket^ i lika ödmjukhet förvaradt

YON EhRENSUGGA,

äldste kommendör af de Två Förgyllda Svinen.

JCinligt senaste angenäma sammanvaro vid Dantobom-
men hos Löfbergskan på Gula Kråkan och då, som
jag lofvade, i anledning af ett mig fråntrugadt löft^e
att fullborda innehållet af berörda lofven, meddelas
nu, som följer efterföljande, RdaMo Facti et Morh\
horum, ha/rum morhorum, his, ris, te capriss, copisandu/nt
amstram,dum so voUibus trads^ sahdem.

1780 den 1 Jamum, Ordens-piplekaren och.
oboisten Movitz klagade i början af året, likasom de
förra framlidne åren, att han svårligen anfäktades af
en slapphet, så att medici, efter noga underkänning,
trodde samma slapphet härröra ifrån någon dem obe-
kant verkan och orsak. De kontinuerade emel-

Digitized by VjOOQ IC

lertid att föreskrifvä sädane läkemedel som troddes
kunna häfva hvad feber, frossa, hicksjuka, katarr, '
m. m., man ville, med ett ord, sä visligen att ett
enda recept förslog för både kända och okända sjuk-
domar. Emellertid lunkade salig piplekaren sjelf
ikring fbr att uppvakta vederbörande nyårsdagen tidigt
om morgonen, hvat-före han ock med sitt nya bux-
boms-oboe blåste en morgonpsalm i hörnet af Hol-
ländska Dyn, derifrån till Stjernan, sä till Freden,
Markattan, Äplet, Vasen, Vinfatet, Tre Remmare och
Stockholms Slott. Eftermiddagen, som det var en

Stockholms Slott: en för ett par tiotal &r sedan befintlig krog
i hnsot n:o 65 Regeringsgatan.

bister köld, tog han madams röda hermelins-kapronika
pä Gröna Lärkan, stack oboen under armen och bu-
teljen i fickan och vandrade så till Didrik Ficks gränd,
derifrån till Tuppen, Midnattssolen, hvarest han måtte
f()rkylt sig. Sedan han der tagit sig en så kallad
polack och en half dito vergiss-mein-nicht, kände
salig ordens-piplekaren en tryckning öfver bröstet och
att sjelfva hjertat blef honom så tungt som en kypare
Bellman. III. 3

Digitized by VjOOQIC

skulle vältrat öfver honom en, bränvins-äm i full jäs-
ning. Han hade dä, efter berättelse, inhändigat den
femtonde supen kummil, afsatt med något malört, samt
derpå en huggare pomerans, dä värken och tryck-
ningen stannade.

Kommendören leddes hem.

Dm 2 Januari. Befans hafva en tortretlig svulst
i spottkörtlarna eller, pä latin, parottdes och maodl-
lares ; och som helst dricksmedel härvid äro vanlige,
alltså ordinerades kommendören, under det han låg
insomnad öfver brunstaket på Hamburg, att, så snart
han uppvaknade, förtära en stärkande buljong af po-
merans-essence, rossolis afsatt med malört-extrakt och
med sönderbetade rågskorpor från Gröna Jägarn på
Södermalm. Eftermiddagen: utgick med temmelig
lust att dricka, men ingen särdeles aptit till mat«
Mot aftonen intogs ett eller par preservativer för
förkylning, bröstklämning, m. m. Den sjuke gurglade
sig med persiko och hängde sin blå schaggrock pä
pumpstocken, drack derpå i bara skjortan en kruka
buska och fyra ä fem kannor körsbärs-öl samt en
eller annan afsättarc pomerans, hvarpå månen gick
in i molnen och brandvakten nickade på portstenen.
Klockan slog half ett.

Kommendören leddes hem.

Den fi Janucm. De första tillfälligheter i van-
liga halssjukdomar äro rysningar, hetta, mattighet,
ondt i hufvudet, m. m. Metoden för en läkare här-
vid är inflammations förekommande, hvarföre gafs
den sjuke ett hälft stop mindre starkt finkel, afsatt
med tre åttondels qvarter kummil. Det hade den
verkan, att patienten följde undertecknad ner till
Rostock för att slå kägglor om två supar för hörnan
och tre för kungen . . .

(^Kontinuution framdih^J.

Digitized by VjOOQ IC

VI.
Utdrag

af vår aftonkladd på Lilla Viktoria.

ljubben Wingmark har ibland sina infallen, som äro
rätt pusserliga. Här om qvällen M\ det gubben in
att tänka pä sin salig hustru. Detta gaf Jlfven mig
anledning att göra en eller annan sund reflex.ion
öfver mitt eget enklingsstånd. Sedan vi länge disku-
rerat om åtskilliga giftermålsmom enter, föreslog gub-
ben ,mig att bli hans måg. Bäst vi sutto, fattade
gubben sitt glas och afsjöng följande, på samma ton
som den bekanta visan uti le TonneUer:

»En gammal tunnbindare^ svartsjuk och fvnny^ m. w/.

Nå, så må göra: slutadt och sagdt!
Bara det lider fram åt våren,
Far jag till Arboga bums pä en jakt,
Söker mig en flicka till 'åren.
Flickor ha alltid uppeldat min håg.
Bundit mitt hjerta med kedjor och tåg.
Min herr tullförvaltare, skål! Blif min måg! : j:
Brickom till sista tåren :

Jag skall utstyra min dotter åt er
Med både lakan och gardiner,
Sängkläder, stolar och bord och klaver.
Stora kopparflaskor, terriner.
Ända till vedboen så skall ni fä såg.
Ända till svinena stia och tråg.
Min herr tullförvaltare, skål! Blif min måg! :i|:
Klang — si hur remmaren skiner!

Digitized by VjOOQ IC

3r>

Dotter min har kontant uti arf
Femtio plåtar, utom ränta,
Guldkedja, bror, om halsen ett hvarf\,
Och är just en frodiger fänta.
Om du skuir vägarna, bror, på en våg,
Väger hon mera än fem tunnor råg.
Min herr tullförvaltare, skål! Blif min måg!
Hvad t3'^ckes er om momenta.

N:o 2.
Freclmans Testamente.

Anmhmng hos haron Jfiimnwhjelm om en
k/ oekar el äff en het.

Högvälborne herre och baron samt friherre och
jua patronat öfver Östergötland med dess under-
liggande provinser, frid af höjdene med allsköna
grönskande salntem, item kurage, som är ett
jns sanguinis hos min gunstbenUgne herre och
Mecenas.

Ingen lärer neka, om icke ex errore, att ju men-
niskan är född till verlden med mycken vedermödo,
till storan harm, såsom ock till plågo och strid på
jordene. Ty hvad äro sjuhundrade sex och trettio
hästar samt tuhundrade fem och fyratio mulär: (Esra,
2 bok. 7 kap. 68 vers.) Ja, hvad gagna konungens
skepp, som fara till sjös och komma en gång i hvar

Digitized by VjOOQ IC

try år och fora guld, silfver, elfenben, apor och på-
fåglar?. (2 Ohrön. bok. 9: 21.) De synas oupphör-
ligen i de tärefullä publikaners ögon mindre än intet,
i den däjeliga Susannas blomstergård såsom gulnade
löf, för en Simeon och Hanna såsom skovax. FriJiga,
friherre, tuppcrop skrämmer lejonet, en ringa spö-
qvist förfärar elefanten, getingen sårar stridsmannen.
Simson slog pel rama ikull, satan skenade för Davids
harpa och Herodias dansa med Johan nis hufvud på
fatet — ja, Tobias tog engelen i gälena och sade med
högan röst: Han vill uppsluka mtg^ Tob. boks 6 kap.,
och sä vidare. Allt bevisar strid och fäfänglighet.
I och förty säll, ja, trefallt säll är då den, som, ifrån
den stora och besvärliga verlden skild, frän ett hög-
färdigt lefverne, vagnar och resenärer, lockperuker,
trumslag och konspirationer, hcrrligheter, fortrctlig-
heter, trum meter, raketer, lindansare, fuchssvansare
och poeter befriad, kan säga: »Mor, ge mej en sup . . .
npch en . . . Ilar du ost, mutter, iarskt smör, rena
stöfvelmanschettcr» . . . och sä vidare. Ja, lyckligt
inom Floras och Bores gränser fä fira lifvets hög-
tider, tvä sina fötter (Tob. 6: 2) och steka sin fisk
varm (v. 6) samt under fridsens fikonaträd uppslä
sin paulun med fortplantning och fbrkofran.

Nådig herr patronen lärer mäkta underligen före-
falla denna inledningen till anledningen af mitt utkast
till detta bref, som innehåller en hörsam bön om
gunstbenägen välvilja och rekommendation till en in
civitate seu urbe Wadstena ledigvarande kyrko-orga-
nist-syssla.

Det är verkligen, domine baro, mera svårt efter
ett brödstycke för en studerande än for en lekman,
och så vidare. Klerkeriet säges väl i allmänhet ega
de bästa indelningar och höbord, men det är sanner-
ligen icke sä. T vår församling är sä beskaflPadt att

Digitized by VjOOQ IC

38 «. '

de hvarken kunna födas, paras eller dö. I socknen,
der bror min paraderar, likaså. Likaledes ha vi hört
det sä skall stå till längst upp till Dalskullarna, ja,
miserere mei, ända upp till det herrliga Leksand
och det kosteliga Tuna. Systrarna Leksand och Tuna
hafva likväl i alla tider blifvit ansedda som två ju-
veler i ena kosteliga krono. Sä böra de ock sanner-
ligen betraktas . . . Dock, hvart rasa mina tankar?
Hvi vill jag tänka på kunskapens träd, jag, som icke
är värdig att kyssa en gäng ormen i stjerten? Hvi
skall jag kasta mina ögon ät Babels torn, jag, som^
knappt ser mina egna messingshäkten i koftan? Hvi
må . jag upplyfta mina näso ät guldklimpen, jag, som
ligger med armarna i kors på dynghögen? Ja, hvi
må jag glo pä solen, jag, som näppeligen ser torn-
tuppen? Och ändtligen: hvad höfves mig titta efter
stjernorns^, jag , arma fähund, eller pä karlavagnen i '
himmelens skyar ? Salutem !

Jag ovärdige, f. d. bondkaplan och skolmästare
samt f. d. äfven organist i Westerplana uppå Kinne-
kulle, vägar mig, i anledning af hvad anfördt .är och
ofvanskrefne syllaber medföljer till min menings för-
klarande, nu hörsammeligen deras nåder öfverrumpla,
ofverfalla och anfäkta samt troinnerligen sollicitcra
att jag måtte antagen varda till den lediga organist-
sysslan i Wadstena, eftersom jag tjent i militieståndet
och således ej är ovan vid trampa, ej heller rädd för
pipor och basuner, mycket mindre alterera for nådig
herrns ögon vid genomögnandet af denna min hör-
samma supplikation. Salutem!

Apropos om Kinnekulle, sä är visserligen läget
aujgenämt, ty berget ligger på en höjd och framsträc-
ker sig, jag vet ej, huru mänga mil. Der bor folk
och äro mänga kyrkor. Fåglar flyga der som annor-
städes, men träden glänsa i grönska, körsbären glittra

Digitized by'VjOOQlC

på grenar, äplen och päron ,pä marken utgöra gator
i Floras der belägna hufvudstad. Den svartblå sval-
lande Venern sköljer stranden vid Dalsland och kastar
sina tritoner mot det präktiga Leckö, hvarest fordom
Apollo med sina muser besökte den nordiska Tcssin.

Jag tänker, vulcnte Deo, med deras nåders fbr-
lof och goda minne enfaldcligen och i korthot utbreda
min meritlista, hvilkcn herr patronens högvälborna
ögon sdsom bäst vana att skönja hvad krigsståndet
anbelangar och som sjelfVc sett Sveriges, Götes och
Wendes fiender, nu förmodligen torde upptaga och
af den utan glasögons tillhjelp finna hvad jag är för
en karl. Samma lista bifogas här i hörsamihet, och
är hon jemväl bifogad och inneliggande — dock skall
jag hörsamt begära att postporto mätte blifva mig
ersatt, eftersom hon är af sä mycken vigt. Salutem !

Det tyckes ej vara af Ibr mycken tilltagsenhet
eller öfverflödig harm öfver lyckans vidrigheter som
jag beklagar mitt tillstånd : mitt samvete att jag

så må tala — är obefläckadt som en bibel och mitt
öfriga uppf(}rande menskligt; aber, aren tilltaga, min
hvita hjessa hastar till sin svarta förvandling : taket
trycker byggnaden, och bjelkarne bugna. Krumpen,
rödhårig, knarkryggig och surögd, stryker jag mig
fram långs väggarna och slingrar mig som en orm
ikring kyrkmurarna, ty i förtroende sagdt, ar det
sädana tider att den, som gär sin jemna väg fram,
märker icke att han skjuter i h varje fjät ett steg
tillbaka. Ex nihäo nihil fitl sade fader Smitt. Så
säger jag med. »Hva' ä* krukan gjord af? v sa' lär-
jungen åt filosofen*, Aurol svarade han. »Hon ä'
min!» sa' lärjungen — och så vidare. Die verhehrte
welt! säger fransosen. Jag mä säja detsamma. Sedan
jag genomgått så många tjenstegrader i olika ämnen,
hinner jag ändtligen sä längt att vcrlden ser mig

Digitized by VjOOQ IC

sfcundom med en hasselpåk i handcD) standom i en
buldanströja med etfc hopknäpt gehäng kring lifvet,
ett tulf alnars Pultava-spett och träskor. Stundom
finnes jag vid ett ostämdt klaver pä en murken org-
läktare qvittrandc, drillande, pipande och bullrande
bland några skrålande bondgastar, som, hesa och lång-
halsiga, förvilla hvarandra. Ändtligeh finner jag att
det går som holländaren säger: Myn heer^ je ne
scais pas !

Allt derfbre, högvälborne amice, patron och gyn-
rare, bed och bjud de andra herrskaperna att icke
vara emot denna min ringa ansökning! Ty jag är in-
galunda någon Struense, som med vaxvingar vill
flyga ät solen. Icke heller förlitar jag mig hvarken
uppä orgverk, vagnar och resenärer eller kroppsstyrka,
manskap, trummor, valdthorn eller högfärdigt lefverne
eller kärlek, hjertans englar och kronor, ametister,
rubiner, perlor och gyllene tabernakler, kokosnötter,
mulär eller elefanter och mera sådant, utan endast
på herr baron och patron. Salutem!

Min ålderstigne käre fader, Olaus Dumgren, sy-
gkonebarn till den namnkunnige rådmannen och poe-
ten Haqvin Bager, torde förmodligen uppvakta herr
baronen, efter som han sjelf skrifver, och då fä den
äran sig insinuera till mitt bästa. Emellertid med-
följa några Enfaldiga Vordnadmm^ som min fader
Olaus diktat, så väl som Några välmenta SkaidefrÖn^
utsådda for Herr Ba/rmen% farstv/port^ som titeln ly-
der, hvilket qväde är sammanskrifvet af min broder
magistern. Gud läte dem bära frukt, så visst som
jag ärnar att vara tacksam! Om ej nådig herrn tager
illa upp, sä har mamma skrifvit mig till och berättat
huru hon tänker våga på sysslan en af våra stora
ostar, som blef öfver efter sista uppsättningen, några
^hyttor mjölk, ägg och kanske ett par sexmarks-plåtar.

DigitizedbyVjOOQlC .

Ho vet hvad himmelen kunde verka med allt detta
i baronens hand! Pastorn i församlingen har fått en
dito mindre ost, komministern och klockaren hvar sin
butelj bränvin. En ting vet jag ej: huruvida dom-
kapitlet skall på något vis muntras och smörjas.

Nå, höre himmelen de röster, som utan ända
alltid och oupphörligen klingat för mej rundt kring
predikstolen i Westerplana, dä jag talat, de späda
bondpojkars tårar och bondflickornas suckningar, då
jag hostat och staplat på konceptet, de vördnadsrike
vestgötegubbarnes välmening, då jag försummat upp-
läsa evangelium, och alla samtliga dygdälskande
qvinnors och matronors böner, under det jag diskantat
vid det fördömda klaveret, som jemtc fiolen var sista
orsaken till min olycka — ja, höre himmelen hvar
trogen själs soliloquium, som unnar mig ynnest och
fördelaktighet!

Herr baronen bor i Östergötland och har såle-
des många vänner. Hjelp sin tjenare till detta ifrå-
gavarande organist-brödstycke! Bevis åtminstone barm-
hertighet åt det fattiga klavei:et och låt mina finger
tukta tangenterna hellre än någon herrskaps-kam-
martjenare, garderobs-beställare eller fiol-tysker skall
knipa dem! Aber Tuna och Leksand, min herr baron
Hummerhjelm, de äro tvä ljusa stjernor (astronomicc
sagdt), som hafva sitt ljus från sig sjelfva och med-
dela det åt andra, hvaremot två mörka stjernor, som
låna sitt ljus af andra stjernor, liknelsevis kan sägas
om Röö i Bohus län och spinnbusförsamlingen i
Stockholm, NB oppositionsvis. Förlåt mig, nu faller
jag åter in i riksdagsmanna-filosofien, det är: ingen-
ting tänka förgäfves, dra kappan på båda axlar och
hålla ena handen på transportsedeln och den andra
uppsträckt till himmelen 1 Allt, allt, allt lofvar jag
herr baronen, om han är mig blid och förmånlig!

Digitized by VjOOQ IC

Förlät min låDgsaroma skrifningsart ocb låt sig
icke obenäget förefalla att jag inga särdeles nya tid-
ningar från denna staden kan fram förmäla^ mera än
att rådmannen Christian Wingmarks k. hustru fram-
burit till verlden en liten kärlekspant. Christoffer
på Fem Stjernor sitter' inne for oljud på gatan och
bar jag således icke kunnat uttaga de penningarne
af honom ^ bvarom jag erhöll nådig herms ordre^
Skinkorna loch stöfvelskaften samt korfven ocb hår-
puugarne äro allX afskickade, jemväl jernredskapen
ocb klippingsbandskarne.

Skulle det vara af nöden, menar nådig herrn,
att man bör inge kyrko-attest öfver ålder, sä kan det
komma pä ett ut, om jag aflemnar detta extrakt utur
min faders Biblia, hvarest finnes pä första bladet an-
tecknadt följande rim:

Den nittonde bujus, klockan tre qvart till tu,

Är Olaus Dumgren födder nu

Af ärliga föräldrar förvisst,

Derpå vi hafva margfaldig brist.

Födder är han i Mariefred,

Ty det är så landsens sed.

Magister Samuel Bult

Hafver döpt denna lilla kult.

Faddrarna voro ätta,

Hvilket kommer oss till måtta.

Gud gifve att han Herrans bud ej förgäter!

Jungfrufadder var tullnär ns dotter i Säter.

Emellertid är min fader att anse som den eldi-
gaste bofbuss, så kry, munter och färdig, roar sig
gerna ocb låter nu min yngsta broder lära sig spela
pä fiol.

Digitized by VjOOQ IC

Nytt: Samuel, Strufvas son, lär sig spela trum-
pet-niarin. Sommaraftnarna här i Telje låter det
förträflfligt och anderikt, när man hör en trumpet
antingen från något plank eller ifrån någon qvarn
eller ock ifrån sophögen vid tullstugan. Madam
Brunholm sjunger nu mer präktigt än förr.
Pukslagareeukan har nu fatt krogsedel och
häller för spisgästor. Jag spisade der i för-
gårs, då hon berättade en historia om sin
morfader, som var pukslagare hos salig h. m.
kong Carl , X och som följde med likproces-
sen . frän Göteborg och red framfor provins-
fanorna^ som då buros af rikets sjelfständiga
adel hit upp, till Stockholm, då kongl. bc-
grafningen förestod. Hon berättade att, då
han, Brunholm — efter den tidens skick med
stor lockperuk och i lockarne hängande flor
samt kring pukorna och pukpinnarna likale-
des flor — stod på altanen i Storkyrkan
begrafningsaftonen, uppkom en sådan orkan
utaf den mängd florsbitar, trumpeter och
andra blåsinstrumenter samt åt sjösidan af
den starka flaggningen och den myckenhet
af segel, sä att morfader min med händerna
öfver hufvu't, pinnarna i vädret och pukorna
framför sig blåste bort ifrån altanen, trum-
lade i skyarna; och, såsom några gamla ma-
tronor bekräftat, skall han knäpt dödspsalmer
pä pukskinnen och uppgif^^t sin anda vid
solbrädden, hvarest dagen derpå om midda-
gen en stjerna skall blifvit synt.

Ja, (lud signo våra vänner, som äro
i blåst både till sjös och lands, men be-
synnerligen dem, som äro på hafvet och
kanske mistat både master och segel! Gud wMiu?

Digitized by VjOOQIC

bevare alla barnaföderskor, regementen och kon-
sistorier! Afvändc himniclen allan bcdröf velse ifrån
thin nästa, hans hustru, tjenare, oxe och åsna,
tjenarinnor och allt hvad honom tillhörcr! Samma-
ledes styrk äfven konungens kröningshäst, hästar och
ryttare, rusthällarc och rotebönder! Likaledes allt
kontcntcmcnt öfvergeneralcr, amiraler, statssekrete-
rare och schoutbynachter samt ombudsmän, tullför-
valtare och öfvcrpostdirektören! Ja, läte solen tända
sina strålar och skina pä kyrktuppar, solvisare, klock-
spelare och rikets organister! Likaledes på task-
spelare, gycklare, lindansare och luftspringarc! Sam-
maledes ock på skolbcijeningen! ! ! Denna bönen haf-
ver jag sjelf sammansatt efter det pund och förmåga,
som mig i andeliga saker gifven är, ty therutinnan
förlåter jag mig icke uppä menuiskoröst, papegojc-
mandlar, räfsaxar och karameller, hvarmed mörksens
förste förleder botfärdighetcn och sig framställer.

Lef uu väl, min värdesta gynnare och patron!

Tillåt mig i min koja
Spela ert beröm pä hoboja!
Unna mig den f()rmån
Att vara min faders son!
Beröm mina instrumenter
Med driller och komplimenter!
Stäm upp piina strängar,
Virtuoser och kapelldräugar !
Si, jag väter mitt läger med mina tårar,
Och mitt hemliga ting harponc genombärar.
Dock vill jag som konung David spela
,()ch se'n lägga mej och sofva hos Bathseba. Sela!
Ja, otäck är min eländes tid:
Jag är lik enom ungan kid,

Digitized by VjOOQ IC

4r»

Som en råget på en klippa,

Som en loppa på en, nyckelknippa.

Min sköna är som en paulun,

Som ett bolster med svanedun.

Som en spån ^

På Libanon,-

Och mitt hjerta är såsom ett silkestäcke nfver

en femton års fröken
T öken.
Sela!

Denna psalmen liafver jag sammansatt. Salutem!

Hvad jag hafver skrifvit, det hafver jag skrif-
vit. Men glöm ej att ögna igenom min meritlängd!
Jag slutar bedröfvad och trängd.

Vale, liber baro ! Cura valctudinem tnam ! Valö,
male, bene, utique, qugque, hurra, amen, vivat, vivat
baronem, patronem! Jag står i postporton och som
Movitz vid roddartrappan viftar med hatten tre gån-
ger åt mitt afgående bref. Hurra! Hurra! Hurra!

Förblifver

högvälborne baronens och nådige herrens

tjenfttviUigfite tjenare

Telje den 1 9 Maj Olaus Duragren junior.

I. M. 1772.

Digitized by VjOOQ IC

46
Afshnft

Meritlista.

Anno 1715, den 19 hujus kl. 12 f. ni., föddes jag
af ärliga föräldrar, mig till heder och ingen
skam. Olaus är mig i dopet gifvet och i lif-
sens bok inskrifvet._

1716. Den 19 i samma månad blef jag tokug.

1717. Lite bättre.

1718. Var med mina föräldrar till Wernamo. Utsatt
för en slagtare från Sköfde. Samma år drack
dekokt tills om hösten 1719.

1719. Hörde talas om ryssen hela det året.

1720. Kröntes högtsalig h. m. konung Fredrik.

1721. Var jag på sjette året.

1722. Likaledes.

1723. Studerade i katekesen, lärde skrifva och
läste i latinska ABC boken, tills

1737. dä jag blef förlofvad med min kära hustru.,
hvilken är född 1714, den 20 hujus kl. 1 efter

. midnatten,' af ärligt folk utan djefvulens arga
list och smolk. Jag önskar henne helsa och
sundhet. Förläne oss Oud margfaldig rundhet!

1738. Det året ingenting passerat.

1739. Predikat åtskilliga predikningar, af hvilka
förnämligast anmärkas:

l:o Dm trogna HJålenn mokan vid Pdri svärd, dä

hän högg Örat af Makhus.
2:o HÖgfärdigJiet och mldmodighety i anledning af

Eleasars hyxor och RébecTcafi sark^
3:o De tio spetehke män och de fem fmntaica
jungfrur^ f&reatältde vid orgelverkets invigning

Digitized by VjOOQ IC

i Grmna^ med ett htfttoriftkt Bthang oni wgel-
^ verh,
4: o The Gergesmera ängd eller huru djefvulen krÖp
in i mnahjorden, enfalddigen fik-egtäldt uti en
råddugupredikan i Telje^ jemte oration till borg-
mästare och räd.

Vidare föddes

1740 vår son Christian, djekne i Strängnäs. Kondi-
tionerar fbr noaten.

1741. Föddes döttrarna Babba Lisa och Näbba Lena.

1742. den 19 omformäldc månad^ undfick kyrkorådets
fullmakt på dödgräfvapesysslan vid södra gafveln,
Roni vetter åt landsvägen.

1743. Gjorde vice-klockare-tjenst. Samma är full-
makt på en trumpetaresyssla vid generalitetet.

1745. Bevistat finska kampanjen.

1747. Rådman i Telje, ad interim.

1748. Afsatt genom ovänners^ bearbetande.

1749. Äter insatt. Samma år organist och skol-
mästare i Westerplana. Mot årets slut afsatt
genom vederbörandes illvilja och afund.

1750. Åter insatt och gjorde afbiiu f<^r kommini-
stern Svartkolt i Gråkyrka.

1751. Afsatt från skolmästaresysslan ob solum punk-
tum.

1752. Gjort och författat ett Anderikt qvädé, hvar-
utinnan menniskors horn liknas vid ttdipaner,

1753. Uppsatt fett Ode öfver enkans son i Nain,
dediceradt till korpen^ som förde tnat åt Elias.

1754. Lagt en ny kägelbana på kyrkogården.

. 1755. Åter insatt i skolemästareembetet, hvilket jag
till denna stund^ volente Deo, bekläder och be-
kläda skall in i bleka döden.

Digitized by VjOOQ IC

4R_

1772. Söker denna ifrågavarande organistbefatt-
ning.

Olaus Duujgren,
smolandus.

Lika med originalet samt riktigt klippt och
skuret, intyga på begäran

Johannes Sluger, Emanuel Fläsknian,

e. o. ko>it. akrifvare ^ N ?

i rJKsbankfiii. rfidinan i Tolje.

(L. S.) (L. S.)

(Litt. A.)

Några vjilnienta ekaldefrön,
utsådda för herr baronens farstnport.

Ingen trädgärd mera fager
Vid skön morgons klara dager
Än en trogen själ hon är.
Se*n hon flyr från- köttets sen or,
Glöms de skönesta Helenor,
Ty de ä ej himlen kär.

Synden gräselig huserar,
Och hin onde oss buxerar
Med sin långa afgrunds-år.
Säll den själ, som så kan fara
Att han slipper allan fara
Och till Jericho ej går!

Digitized by VjOOQ IC

.49

David, Absälon och Cain,
Enkans son på bår i NaiD
Hafva rönt margfaldig pust.
Högfärd och långt mera sådant
Mången själ har bragt i vådan
Med all sköns pusserlig lust.

Derfbr bedes herr baronen
Ödmjukt utur skaldetonen:
Hjelp Olaus, sonen min.
Uti Telje stad att blifva
Organist och derstäds blifva
Alltid värdig lyckan sin!

Petrus Dumgren Olsson,

Jilos, maffistti\

(Litt B.)

Enfaldiga vördnadsrim till högvälborne
baronen.

Kom, Co, Gäll, Eff,

Blif sjelf en gång chef
För Östgöta käcka sqvadroneri

Sväng eder arm,

Bekyllra er barm
Mot sablar, pistoler, kanoner!
Bellman, ill.

Digitized by VjOOQ IC

50 ,

ögonen, karl,

På kungens standar!
Ge hästen sporrarna, gosse!
- Skrik som. en gast,

Med schenkeln sitt fast,
Förbanna båd stubbe och mosse!

Blixtra mot soln

Med blanka pistoln,
Låt gnistorna dansa i vädret!

Kasta dig kring

I trekant och ring
Och klappa med handen pä lädret!

Luta dig fram

Bland skällsord och dam,
Flankera, gör volt, galoppera!

Tugga och svär

Och tänderna skär.
Min romare, friskt frukostera!

Hurra! Hurra!

Trantan-tatera !
Re'n blåser er klingande Fama.

Var nu blott mån

Om Olle, min son!
Orgpiporna skorra och jama.

Olaus Dumgren senior.

Digitized by VjOOQ IC

5.1

N:o 3.
Fredmans Testamente.

Penséei de Movttz.

Det är med tennstopet likasom med siltVertumlareo :
man 'känner deras värde i samma mån som sjelfva
det inneslutna ämnet har mer eller mindre qvick och
dyrbar afsättning i jemförelse mot det hela eller me-
tallen.

En god sup aqvavit emellan 7 och 8 om mor-
gonen är såsom en tidigt resande vän, hvilken ästun-
dar härberge for att göra husegaren munter och be-
kymmerslös om husets bristf^Uigheter, till och med om
hyran.

Det är oemotsägligt att ett klart ritadt kristall-
desertglas méd huile de Venus är vackrare for ögat
än Ehrenstrahls tafla i Storkyrkan.

Socker i franskt vin bemärker en tröghet i for-
ståndet, ett non plus ultra i dumhet och en fiendskap
emot lemmarnes frihet.

Digitized by VjOOQ IC

Man klagar ej utan orsak pä våra seders förderf.
Kan något större bevis gifvas på vår tids veklighet
än det onaturliga bruket att blanda vatten i vin och
tugga skorpa pä bran vin?

Demokritus grät vid allt hvad som hände. He-
raklitus skrattade åt allting. Den vise tar sig en sup
vid alla lifvets händelser.

Den moraliska lefnaden utan kunskaper är lika
tung och onyttig som den fysiska utan bränvin.

Hvad man kallar dygd är ofta ej annat än oför-
mögenhet. Kyskheten är ej sällan blott en slapphet
i nerverna, och nykterhet är nästan alltid brist pä
penningar eller kredit.

Det var ej sä stort prof af hjeltemod hos Kato,
när han skar strupen af sig, för det Caesar förbudit
bran vinet. Om han haft nog styrka att- bära ett
lif utan bränvin, se dä hade han varit en stor filosof!

10.

Det förhäller sig enligt min tanke med flickor
liksom med lerpipor: en god rökare nyttjar ej gerna
én pipa, som ännu är orökt.

DigitizedbydOOgiC

11.

Skilnaden emellan salige bror Bergs hummel och
Noellia pantaleon är efter virtuosers mening att anse

Bror Bergs Ilammel.

som en droppe svag-öl emot en åm dubbelt öls hem-
brygd. .

12.

Lika så olidlig som en half lärd är, så är ock
merendels ett hälft rus, ty 'det förorsakar ofta både
olust och illamående. Men super man sig väl full,
då vinner man hvad alla menniskor fara efter och som
så få hinna till,, jag menar den veritabla lycksalighe-
ten, och har dessutom den förmånen att man, i samma
ögonblick som man är som mest plakat, blifver gerna
på en gång nykter igen. Prohatum est

13.

Att komma på krogen med en rock, som är med
flottfläckar blommerad, med dam uppfylld eller då få
eller nästan inga knappar finnas mer i honom, är oan-
ständigt och röjer likasom någon liderlighet.

14.

Den drucknes öga ser mer än filosofens. Hvad
tid och möda har det icke kostat de lärde att bevisa
det jorden går omkring! Stackars narrar! Tolf supar
bränvin öfvertyga derom långt kraftigare än alla deras
demonstrationer.

Digitized by VjOOQ IC

15.

Om du sitter fundersam med en pris rappé i
näfven och ljuger eller bakdantar någon vän, embets-
man eller hvilken som helst, så laga framför allt att
dii håller en ärlig min, ett stilla och vänligt hemö- .
tände emot hvar man och att du hänger din hatt på
»in vanliga spik, sätter din käpp pä sitt rätta ställe
i hörnet vid disken och att du snyter dig och små-
h ostar vid tobaksröken. Men isynnerhet måste du
icke förglömma att vara krypande, ödmjuk och små-,
rolig, antingen du är bjuden eller trakterande — och
drick ett glas!

16.

Hvad är politiken? Du svarar: Det lär vara stats-
kunskapen. Hvad är statskunskapen? Du dricker din
granne till, slår locket igen på stopet dth svarar in-
genting derpä.

17.

Förstånd tjenar till intet, och lärdom är bara
gräl. Åtminstone är en som säljer bränvin långt
nyttigare för staten än en som skrifver vers eller
-annars staplar ihop några tankar. Jag önskar att
jag måtte lefva den dag, då alla boklådor bli för-
vandlade till likörkamrar, alla auktorer till krögare
och alla läsare till supare.

18.

Om du med glaset i hand klockan 11 pä dagen
råkar någon supbroder, som du redan förut på andra
ställen träffat i samma positur, så gör ni bägge två
försigtigast, om ni för folkets prats skull ej låter er
märka att ni mötts åt förut, ty ondskan går långt i

Digitized by VjOOQ IC

"våra tider. Också är en sådan erinran alltid obehag-
lig fér värden i huset, som gerna vill att allt bran vin
skall supas hos honomi

19.

När man spelt länge till dans och man börjar
bli qvacklig af det ständiga vindrickandet emellan hvar
menuett, då är ett godt glas pomerans lika så tjen-
ligt för magen som konfonium för stråken.

20.

Likasom en får mera lust till lärdom allt som
han blir lärdare, så händer ock att ju mer man super,
dess mer vill man supa.

N:o 4.
Fredmans Testamente.

Ävertisaement,

Jjortom den aflägsna så kallade N3'a Vägen å Norr-
malm och i Johann is-trakten, under en förmultnad
kropp-ås och ett till hälften afvältradt tak, der vinds-
gluggen småningom börjar undandraga sig dagens
ljus och skorstenen nedsjunka i gatan: derstädes —
inom några alnars kullblåst staket, mellan glasbitar,
skosulor och potpurier af kulörta trasor, i hörnet
mot ett afträde, bakom en nedfallen mangel, på en
gammal lurfvig drottning Kerstins gyllenlädersstol, i
gruset efter en af brandsyn sönderslagen kakelugn,

Digitized by VjOOQ IC

bredvid en kullstjelpt balja 3opor — befinner sig
undertecknad fattige manufakturist i en röd skar-
lakans-nattrock utan foder och öf ver ty g. eller samme
man som förfärdigat den sä* kallade utter-pufferten
eller bössan, hvarmed for någon tid sedan den stora
ofantliga uttern vid isbrädden å Norrström blef sårad
och skjuten. Sig4et af skotthållet å bemälte bössa
utgör hemligheten i denna inrättning, hvilken under
tysthetslöfte blifvit lemnad samme herre, som efter
egen och ryktets utsago egt den lyckan att fälla of-
vannämde stora utter. Emellertid har man trott sig
förbunden gifva vördsammeligen vid handen, att de
respektive liebhabrar af besagde utterpuffertar kunna,
ju förr dess hellre, hos mig alla mån- och torsdagar,
då väderleken så medgifver, mot röda planket vid
luckan, der som försäljas grädda, sig infinna för att,
om så behagas, med mig afsluta eller ackordera om
dylika gevärs förfärdigande. De åter i landsorterna,
som ej äro försedde med tillräckliga kommissionärer
vid den härå framdeles förmodade qvicka afsättning,
ega likaledes frihet till undertecknad sig direkte adres-
sera efter ofvangjorda beskrifning på hus och hem-
vist, då, enligt närlagde i afskrift vidimerade oerti-
fikater och attestata, man förmodar hvarjom och enom
behörigt nöje vederfaras skall.

Stockholm den 18 Januari 1782.

Christian Wingmark,

utterjfuffertmakare i Stockholm.

Bilagor.
N:o 1. .

Den af herr utterpufi^ertm åkaren Wingmark upp-
funna invention till uttrars fingst och fUllande är
af den beskafi'enhet, att flera dylika djur beqvämligen

Digitized by VjOOQ IC

i ett enda skotts aflossande knnna ernås; och ser jag
icke quare non en slik förmånlig uppfinning bör kunna
afiöpa utan ^särdeles kostnad i verkställighet, samt då
ett pramtum lahoris skäligen bör vara anhängdt ad
vtrtutsm^ alltså rekommenderas bemälte herr Wing-
mark Öm-vänligen hos en och hvar isynnerhet till det
bästa. Östra Långtuna den 14 December 1779.

Petrus Ståhleld,
P. p h. t.

N:o 2.

Att utterpuffertmakaren äreborne mäster Chri-
stian Wingmark i min och min käraste broders, af-
skedade taffeltäckaren på Öland, Joachim Bredströms
närvaro förliden höstas pä isen vid ** nedfilllt fem
stycken uttrar och deribland en hona, attesteras på
begäran härmed ödmjukligen af Uddevalla den 19 De^
cember 1781.

Peter Bredström.

N:o 3.

Anno 1780, den 4 Februari något mot aftonen,
inställde sig välrustade utterpuffertmakaren Wingmark
pä isen mellan * * * för att, efter respektive veder-
börandes begäran, anställa prof med de här i orten
ej förr bekanta sä kallade utterpuffertar, som förmod-
ligen medtagit en ansenlig fångst, som på anmodan
tjensteligen attesteras.

Klingcander.

Ofvanstående afskrifter med originalet lika ly-
dande, intyga

Pierre Mollberg. Cl. Blåsgren,

suspenderad organist.

Digitized by VjOOQ IC

N:o 5.
Fredmans Testamente.

Stodholm den 19 Maj 1180,

1 dag mot TuorgoDrodnaDS uppgång vid ett klart och
stilla väder tilldrog sig kring Klara- trakten något säll-
samt fenomen, som läsaren kan intaga af följande be-
rättelse.

En djup tystnad regerade öfverallt: man hörde
icke det minsta knäpp eller kny, om ej på de ställen
i staden, der någon skjutsbonde knackade på kärrhju-
let eller någon sötare diskantade hönsgummans visa
på skorstensbrädden eller också bagarpojken kunde
stå i brödkorgen och gnola:

»Movitz blåste en konsert», etc.

Bet var så tidigt att tornväktarn i Klara första
gången tittade ut ur torngluggen med sin röda filt-
mössa och bara gäspade och drog näsan åter in i
gluggen tillbaka. Lätta dragonerna gingo ännu i
toflorna, och kopparslagarn syntes ej emellan sina
sjudande kitlar. Jag påstår att fader Mollberg näp-
peligen hint mera vid det laget än till tredje supen
och att basfiolen ännu låg kullstjelpt bland ölstopen
i Göran Efelsinges gränd. Ingen poet hade ännu
hunnit gnugga sömnen ur ögonen och plocka dunen
af jackan, förrän ur ett genomskinande moln vid ett
sorl af liksom glittrande skuggor en oändligt vacker
skapnad, prydd med ett koger, en bindel och ett bloss.

Digitized by VjOOQ IC

visade sig och med en förtjusande stämma afsjöng
denna lilla rondå, i hvilken orden ungefärligen voro
dessa, fast melodien af mig genast förglömdes.

RoNDÅ.
En gång en herdinna
Sina löften ömt besinna.
Kärlek han ville vinna.
Men bön och tårar hjelpte ej.

Stilla, tyst och ledig.
Alltid vacker, from och sedig.

Dristig, fri och redig,
Blef hennes svar till Astrild: *Nej!»

Men, ack, märk, hvad hände?
Hemligt hjertat sjelft sig tände.
Astrild han log.
Och skottet det tog.
Och nymfen sig sårad nu kände.

Kärlek nog man känner:
Kära hjertans, mina vänner,

Bågen blott han den spänner,
Så grumlas lätt ett glädtigt blod.

Iris börja gråta —
Hennes tankar bli en gåta:

Stundom vill hon förlåta.
Och stundom väpnas hennes mod.

Men, ack, märk, hvad hände?
Hemligt hjertat sjelft sig tände.
Astrild han log,
Och skottet det tog,
Och nymfen sig sårad nu kände.

^>Iris, dig besinna,
^>Tag din krona, min herdinna!

Digitized by VjOOQ IC

»£q gång skall du nog finna
»Uuf min ömhet nya röixlv

Just så Astrild tala.
Nymfen vakna ur sin dvala:

;»Damon, ditt bröst hugsvala
»Och for din trohet njut din lön!*

Men, ack, märk, hvad hände?
Hemligt hjertat sjelft sig tände.
Astrild han log,
Och skottet det tog —
Men nymfen sin sällhet nu kände.

I samma ögonblick blef ett gnistrande, sprakande
och ett oupphörligt viftande med facklor, blomster-
buketter, kransar, lustbägare och målade figurer, glim-
mande klot, med flera lekande upptåg, tills småningom
mina vimmelkantiga ögon nedsänktes i den Ijufligaste
dvala. Jag hängde hufvudet och kunde knappt höra
klockorna ringa till bönen. Hvad jag ändå tänkte
och nu vet, det har jag mig förbehållet — och detta
allt påtager jag mig med fler^ vittnen bevisa, om så
påfordras.

Christian Wingmark.

Digitized by VjOOQ IC

. N:o 6.
Fredmans Testamente.

Kluhhen n:o IV, Apropos om Krakau.

Jen8en.

JjLva ba? Jag säger^ jag, som gunstig herrn och de
andra herrarna: jag tror om di der polska affärerna
att di . . . di . . . di . . . di . . . ä'ke nu . . . ä' . . . hva
skuir jag säga ... di . . . di . . . di , . . di misslyckas,
ty Krakau, ser ni . . .

Kor.

Kypare,
Sätt fram buteljerna!

Kra-, Kra-, Kra-,
Krakau ryssen får.
Hej, gutår,
Låt oss dricka! Ryssen rår.

LUNDHOLM.

Dä vor' inte underligt, mina herrar, ty jag skall
ha den äran att säja! Polen ligger just i villa hafvet.

Jensbn.
Drick, mina herrar!

Lundholm.
Och nu ligger hela ryska flottan i Krakau.

Digitized by VjOOQ IC

Stenbit.

Bur sa ?

Lundholm.

Jag säjer, jag, som herr ålderman, att dä ä' ett
skräekelig fett land: der ä' oxar stora som woiwodar.

Stenbit.

Förlåt mig, min herre. Polen ligger pä ett berg,
ooh kyrktornen synas ända till Stettin.

Lundholm.
Det ligger i helvete och inte på något berg!

Stenbit.
Lik mycke, bagatell! Låt oss bli bröder!

Kor.

Kypare,
Rör på buteljerna!

Kra-, Kra-, Kra-,
Krakau ryssen får.

Hej, gutår.
Låt oss dricka! Kyssen rår.

Stenbit.

Men apropos om ryssen, bror lilla, ligger inte
Siberien också i Polen — eller huru — i anseende
till de polska pelsarna med skinn under? Eller spe-
lar turken ännu mästare?

Lundholm.
Kyss turken i a !

Digitized by VjOOQ IC

Kor.

Kypare,
Byt om buteljerna!

Kra-, Kra-, Kra-,
Krakau ryssen för.

Hej, gutår.
Lät oss dricka! Ryssen rår.

. Jbnsen.

Rå hvem åttan tusan som vill i Polen — bin
bäle eller krön- notarien, kron-rackarn eller sigillbc-
vararn — jag står vid mina ord, att ryssen tar Kra-
kau . . . ja, dä gör ban, era kanaljer! Och nu, god
natt, bröder!

Kok.

Kypare,
Ta bort buteljerna!

Kra-, Kra-, Kra-,
• Krakau ryssen får.

Hej, gutår,
Låt oss dricka! Ryssen rår.

Digitized by VjOOQ IC

N:o 7.
Fredmans Testamente.

Klubben n:o V,

Lundholm.

1 urpur, bror lilla, ä'ke dä en röd fUrg den? Hva?

Halling.
Ja, han ä' mycket röd, å ja!

Stenbit.
Han är red, men ban changerer.

Lundholm.
Kukuliku — ska vi ta oss en sup ?

Stenbit.

Ro tu man fram med tin schlup!
Jak kan tieke du vill lifte anker.

(^Jimffer,J

Jag har mine ekne tanker:
Du vill kerne lifte anker.
Rätsonere inte mer therom.
Men nu till tin lille flaska kom!

Hi ha. Hej da!

Digitized by VjOOQ IC

Halling.

Djefvuln regera, ä^ke de olyckliga — stora pe-
ruker och små hjernor, röda mantlar och svarta hjer-
tan, bleka läppar och långa näsor!

Stenbit.
Daler herrn om bålacherne?

Halling.

Ni ska si dä, go herrar: när soppan är fUrdig,
ha de bränt sina finger.

Stenbit.

Bålacherne pränner sine finker — was will das
pedeuten ?

Halling.
Bedeute* dej ät helvete!

Lundholm.
Gutår, herr bokhållare!

Stenbit.

Gehorsamer diener, mein herr Lundtholm . . .
Men att bålacherne pränner sine finker thet kommer
från then klassifikation af then premierminister, der
dirigerer das gantze Bålen.

Halling.

Besitta mej — som de kokat, fl de supa! Om
jag hade en sup fbr hvar suck, som gått ur dygdige
medborgares bröst genom deras svarta anstalter, så
stog jag inte här!

Beamon, IIL 5

Digitized by VjOOQ IC

Stenbit.

Bålacheroe ha jo tukater und spezieriksthalem
und karolinen und theres eken pankö, ta mej tjefveln !

Lundholm
Halling spark'en i a !

Stenbit f$jtmger.j

Jak har mine ekne tanker:
Tu vill kerne lifte anker.
Rätsonere inte mer therom,
Men nu till tin lille flaske kom !

Hi ha! Hej da!

HALLING.
Se, der har du nu!

Stenbit.

Sparker tu rair in mein ref? Na-a, da skall du
spendere . . . Kiper, ett kläs kammelt! Hi ha! Hej da !

(Sjunger.)

Jak är hvarken hatt eir lufve,
Inken mensche vill jak kufve,
Men en ryss uti mitt hjerte por,
Und jak är doch ärlich, som jak tror.

Kor.
Sparken i a !

Digitized by VjOOQ IC

N:o 8.

Fredmans Testamente.

KJubhm n:o VI. Scheldm den 9 Oktober 1786,

Mycket nytt i dessa tider!
i>Nä, hvad nytt då, kära vän?»
Jo, bror, tänk holländaren
Sina troppar vidt utsprider
Och vill Schelden ha igen!
Kring den ån stå granadörer
Och en svärm ambassadörer,
Och ministrarne stå se^n.

Schelden är just den klenoden,
Som holländarns stolthet gör.
Märk nu bara, märk och hör,
Att i denna lugna floden
Holland, om jag säga tör.
All sin rikedom der vinner:
Guld med hvarje droppe rinner
Och ur hafvet lyckan för.

Preussen, veten I, go vänner,

»Ja . . . gutår . . . det veta vi!»

Har re'n tagit sitt parti;

Och om England, som ni känner,

Vill holländaren stå bi.

Så går Preussen in i Saohsen.

»Hvem sa det?> Jo, mor på Laxen

Hon är slugare än ni.

Digitized by VjOOQ IC

Än om ryssen skulF sig ärna
Ända in i Polen gä?
A>Ja, än se'n då! Ja, hvad då?
»Det må ryssen alltför gerna!*
Men hvem skall han lita pä?
Ja, det kan man inte veta:
Kabinetterna utleta,
Dertill äro vi fbr få.

Supposons, för ro skull, bröder,
Att nu Danmark', ser ni... *Hva»
Ämnar sig till Dalarna
(Jag må säga, hjertat blöder),
Ätt så ärligt folk bedra —
Vet ni danskens sluga nycker?
»Det vet djefvuln, men jag tycker
»Att jag än en sup bör ha!»

Men hvar löper Schelden, bröder?
Jo, han sig så sluta lär
Vid Antwerpen ungefUr:
Mer åt norden än åt söder
Han sin sträcka genomskär;
Och just det gebitet, gossar,
Det är just det kejsarn trotsar
Med sin nu uppställda här.

»Äh, for åttan tusan skockar,
»Hvad angår oss sådant prat,
»Om holländarn, trög och lat,
»Ur sin våta grufva mockar
»Sin konkordia-dukat?
»Låtom oss med glas i svängen
»Vältra systrarna i sängen
»Och en hvar bli blixt plakat!»

Digitized by VjOOQ IC

N:o 9.
Fredmans Testamente.

Fragment af BaccM dtsptdatton de or ig in e juguli.

iDgen lärer neka att musklerDa i menniskans kropp
äro sammangatta af dessa tvänne elementer: eld och
luft. Följaktligen innehåller allt hvad vi kalla eld
eller luft intet annat än ett flyktigt väsende, fbr-
borgadt i muskler af menniskans och djurens krop-
par. Dessa muskler äro tväggehanda: musculi carporis
et animi. Till muscuii corporis höra isynnerhet vissa
memhrana, som af Boerhave i dess Elem. IV, tom. 5,
komma under en särskilt klass och kallas hmcinato-
res^ hvilka åter fördelas i buccinatores majores et
miiwres.

Ja, strupen har små musctili:
Ständigt vill de väta bli,
Drufvorna suga liksom små sockerbref.
Den första strupe Adam bar,
Evas 8e'n den andra var,
Cains den tredje och Abels den fjerde blef.
Gutår! :||:
Nu höra vi :||:
Be origine juguli

Digitized by VjOOQ IC

N:o 10.
Fredmans Testamente.

BaccM filosofi. Dm 28 Mms 1767.

JJet är visst att detta klotet, vi vandra .kring som
fattige antipodcs, är så upp- och ned vänd t att ingen
dödlig menniska går rätt och jemn stig, från en Cicero
i Kom till en markatta i Japan, från en Eugenius
till en sugga i Telje. Ty,

Ty vi ha en sammelplats:
Hvar en har sin loresats,

Liksom han tycker,

Att göra dagen lätt:
En sin Cloris bojor for,
En vid Bacchi tunna dör —

Hvar sina nycker

Och sina tänkesätt.
Men BaccTius är min enda ro, :||:
Och hos honom vill jag bo. :||:

Naturligt att till ändamålet bruka medlen ! Hvad
är kraftigare? En herde samlar sina lam i skuggan,
när solen tänder sina lågor. Ett beklämdt hjerta tar
sina rus, en helig David en kär Bathseba, och så
vidare. Ty,

Digitized by VjOOQ IC

Ty en Cloris om man har
Och en flaska i ibrvar,

Gagna de båda

Och göra dagen lätt.
Bacchus är allena den,
Som jag väljer till min vän —

Lät honom rada

Med Noachs tänkesätt!
Men Bacchus är min enda frid
Dygnet om till midnattstid. :{.:

N:() 11.
Fredmans Testamente.

Bacchd geometri.

Lät triangelen ABC

Med triangelen B C D
Vara alldeles lika, kamrat!

Lät rektanglarne C och A

Vara som de ä . . . Drick bra!
Hurra, kamrater, slå botten ur fat!

Digitized by VjOOQ IC

Linien F G drag nu fram !
Dansa uti Bacchi dam!
Gubbar — här nu finna vi
Bacohi geometri!

N:o 12.
Fredmans Testamente.

Bacchua som författare.

^e, så skrifver Bacchus helt kort i sin bok
Att du skall ärliga supa!
Du må vara som Cicero lärder och klok
Eller ock såsom Hallman på Åland en tok,
Så har du ju mage och strupa.

N:o 13.
Fredmans Testamente.

Bacchus till läsaren.

Läsare du, besinna och lär!
Drufvor i bundna rader jag bär:

Dricka i ord och tankar

Finner ditt öga här.

Digitized by VjOOQ IC

Candide lector, hör och betänk
Att der en flaska slår på en skänk

Och der du ser ett ankar^

Är din fröjd hardt när!

N:o 14.
Fredmans Testamente.

Läkaren till Bacchus,

1a om, Bacchus^ lär mig läsa
Uti din väta bok!
Röd färga da min näsa,
Förgyll mitt gamla ok!
Lär mig att rätt besinna
Vär tids fåfänglighet!
Lät i min strupe rinna
Den bästa saft du vet!

Digitized by VjOOQ IC

N:o 15.
Fredmans Testamente.

B<uxhi vaggvisa.

lyst, bröder, Bacchus har somDat!

*Det må han fä!*
Hans kropp af vinet domnat . . .

Det plär sä gä!

*Så sofve lull,

»Sä vyssje lull,
»Sä sofve lulleri lulla
»Tills glasen äter bli fulla!»

Sä röd och hvit som en blomma

Vär lilla far,
Se'n allas glas blifvit tomma,

Nu somnat har.

»Så sofve lull,

»Sä vyssje lull,
»Så sofve lulleri lulla
»Tills glasen äter bli fulla!»

Och vaggan knirrar och knarkar - -

Så sofve lull!
Och lilla guden han snarkar:

Han är så full.

>Så sofve lull,

»Så vyssje lull,
»Sä sofve lulleri lulla
»Tills glasen äter bli fulla!»

Digitized by VjOOQ IC

Sof sött! Du får tids DOg vaka,

När krus och glas
Begynna slamra och br,aka

I värt kalas.

»Så sof ve lull,

»Så vyssje lull,
3 Så öofve lulleri lulla
»Tills glasen åter bli fulla!»

Men sku vi sitta och söfva

Vår lilla far,
Sä tör vi kanske behöfva

Ett glas eir par,

*Sä sofve luU,

»Så vyssje lull,
»Så sofve lulleri lulla
»Tills glasen åter bli fulla!»

Så sof nu sött, utan qvida!

Det blir dervid.
Dig ingen mara skall rida . . .
-Ligg, Hgg i frid!
»Så sofve lull,
»Så vyssje lull,
»Så sofve lulleri lulla
^ »Tills glasen äter bli fulla!»

Hör, Frans, när Bacchus uppvaknar,

Sä säg oss till!
Kanske att gubben oss saknar

Och supa vill.

»Så sofve lull,

»Så vyssje lull,
»Så sofve lulleri lulla
»Tills glasen åter bli fulla!»

Digitized by VjOOQ IC

N:o 16.
Fredmans Testamente.

Baccki resor i främmande land.

JJacohus skulle att resa —

Vackert barn i främmande land!

Hans stipendium att läsa

Står i hvars mans hand. ' Fin.

Först han satte sin kosa

Ur olympen ned

Genom Telje och Trosa,

Se'n till Mariefred. d. k.

Klädder var han i väste^i^,

Ty hans linda var hans rock^

Sä fortsatte han resten

Af sin fUrd med pock. Fin.

Kom till Mosel, studera

Uti vitterlek

Och vid Rhen pokulera

Dundra, sjöng och skrek. i>. K.

Se'n stod han i kateder,

Uti Heidelberg, må ske,

Disputera med heder

Just de sangmne. Fia.

Derpä hem till Olympen

Reste han med präl. *

Clio, kärliga nymfen,

Blef hans äromål. ' D. K.

{

Digitized by VjOOQ IC

N:o 17.
Fredmans Testamente.

Baechi resa Ull lurhiet.

-Dacchus reste till Turki' . . .

i«>Säg, hvad skuir han göra der?»

Jo, att stifta fylleri

Och slå glas fbr turken i.
Men tänk, att turken log:
Tumlarn han inte tog,
Svor att han aldrig dog
På någon krog!

Mahomeds aska ge vi fan,

Ty han straffar rus och krus:

Sammaledes alkoran,

Kjortlar, fjädrar och turban.
Bacchus han reste bort:
Laget var alltför tort.
Dock fick han innan kort
En ny eskort.

Tyska kyparn lyfte hatt,
Svenska krögarn höjde krans,
Danska fyllhund gaf ett skratt.
Kyska oket tumla matt.
Hjelte, kom dristelig.
Kom uti frid och krig!
Bacchus, du älskar mig —
Jag älskar dig.

Digitized by VjOOQ IC

N:o 18.
Fredmans Testamente.

Bacchus pr est.

iNär Bacchus predika.

Sä börja han skrika.

Lik munkeD och nunnan.

Han ropade: ;»Unnan!»

Han tumla på tunnan

Hej bardus. Fin.

Han stod bland peceatoribus —
Hans text den var de flofibus. d. k.

Hör Bacchus i ropet!

Hans timglas var stopet.

Han dängde och slängde,

Med ögonen blängde

Och hufvudet hängde —

Munnen rann. Fin.

De caritate talte han:
Små kärleksbloss kring tunnan brann. D. k.

Drif nykterhet unnan!

Se, klockarn vid tunnan,

Trundman, han stampa,

På laggarna trampa.

Ett glas och en lampa

Trundman had\ Fin,

Han vände glaset som ett blad
Och Bacchi litania qvad. D. k.

Digitized by VjOOQ IC

Högvördigste fader,

Vår Bacchus, blif gläder!

Vår Bacchus, predika

För arma och rika!

Vi alla ä lika

Vid din tapp. Fin.

Utaf min rock tag minsta lapp —
Låt mina björnar springa kapp! D. k.

N:o 19.
Fredmans Testamente.

Bacehu8 i kloster.

Ivom, sa' Bacchus, kom, min nunna,
Tag min hand öch kom och följ!
Sätt dig ned bredvid min tunna
I en blomsterprydd fåtölj!
Låt oss kärleksgriller döda
Och vår frihet vårda nu!
Drick ett glas af detta röda —
Din och min skål, söta du!

Låt mig hviska dig i öra:
Fly, fly kärlek som en pest!
All vår säUhet att fbrstöra
Är hans nöje allra mest.

Digitized by VjOOQ IC

Se pä mig och mina kinder
Hur de blomstra . . . Klang igen !
Vänskap ömt oss sammanbinder —
Din och min skäl, lilla vän!

Säg, hvad skulle oss väl bäta
Att en äkta säng beströ,
Våra små än höra gråta,
Än se dem i vaggan dö,
Sist se döden med sin lia
Skilja hvär och en från sin?
Aldrig, aldrig skall jag fria —
Din och min skål . . . bara din!

Skulle det ej kosta tårar

Se din prydnad klädas af,

Se'n bland dödens skrank och bårar

Sänka dig ner i din graf.

Ingen vän i verlden finna

Af så ädel börd och rang?

Skönsta vän, du min gudinna.

Din och min skål . . . kling, klang, klang!

Men vid dina täcka miner
Hvad mitt vin är undransvärdt!
Aldrig mina karafiner
Gjort mitt blod så yrt och kärt.
Skönsta vän, tillåt mig fråga:
Vill du, vill du blifva min?
Ren i döden blir min låga —
Din och min skäl . . . bara din !

Digitized by VjOOQ IC

N:o 20.
Fredmans Testamente.

Bacchus läkare.

Jbaccbus satt bakom gardinen
I sin nattrock vid ett krus
Som en Eskulapius

Grunda medicinen.
Boken, som han läste i,

Bar sä våta satser
Om fylleri :||:

På "de torra platser.

Hvart kapitel bar i brädden
Ett summariskt innehåll:
Vide Höjers protokoll.

Bacchus satt på bädden,
Bläddra länge — ett recept

Fick han för vår maga:
Korken blef knäppt, :||:

Emulsion behaga.

Grefings press och Schindlers låda
Tände aldrig slika ljus.
Felix sjelf och Lazarus

Här sin helsa skåda.
Kom, studera, kom, min vän,

Låt oss boken läsa!
Granne du, känn :{|:

På din röda näsa!

Btllman, Ul

DigitizedbyVjOOQlC ■

N:o 21.
Fredmans Testamente.

Bacehus advokat.

ijacchuB skalle bli advokat,
Skrifva för mången ur lagen,
Men var ständigt fuller plakat,
Glömde bäd' saken och dagen.
Slottskanslit utslag och hofrättens dom
De kommo, medan Bacehus läskadc sin gom.

N:o 22.
Fredmans Testamente.

Bacehus domare.

JLn kameral :{|:
Med giltigt konstitutorial,
En kameral :||:
Har Bacehus i sin sal.

Digitized by VjOOQ IC

Der handlas efter lag

En viss utsätter dag:

Der flaskor ge behag

Allt i sitt sammandrag,

Och Bacchus, Bacchus, preses,

Preses, preses, :||:
I klubban tar ett tag.

Processen kort, :{|:
Allt lustigt går fér strupen bort;

Processen kort, :||:
Dom sätet är ej tort.
Här drickes och förtärs:
På korken lagen bärs.
Och oljoqvistar skärs,
Och allting gladt förtärs.
Och Bacchus, Bacchus, preses,

Preses, preses, :||:

I klubban tar ett tag.

Digitized by VjOOQ IC

N:o 23.
Fredmans Testamente.

Baechus sjöman.

V7ppna Bacchi slussar —
Kom om bord nu, bussar,

Kom och låt oss supa!
Lät oss vara glada,
Som najader vada!

Kom och låt oss supa!
Bussar, plaska, plaska!
Vi ä raska, raska.

Kom och låt. oss supa!
Ge hvarandra handen —
Fuhrman står vid stranden.

Kom och låt oss supa!

Se, hur Baechus seglar,
Sig i vägen speglar —

Kom och låt oss supa!
Hela fältet gungar,
Soln i molnen Ijungar.

Kom och låt oss supa!
Kom och kyss buteljen, .
Dricksen ur och svälj 'en!

Kom och låt oss supa!
Vandringsman, se ståten —
Baechus ror i båten.

Kom och låt oss supa!

Digitized by VjOOQ IC

N:o 24.
Fredmans Testamente.

Bacchus i fält.

Tirop. Jiör pukorna!

fimp. I fält vi dra.

Venus sig väpnar,
Bacchus ej häpnar:
Båda sitt manskap for i fält.

Timp. Slå upp våra tält!

Timp. - - - Sväng, bataljon !

Timp. Marsch, glas-pluton !

Hurra, kamrater,
Friska krabater!
Lät oss nu rusta uti fält!
Timp - - - Slå upp våra tält!

Timp, Du skönhets-här,

Timp. Lägg ner gevär !

Ögon med lansar,
Hjertan med pansar
Fruktar Bacchus ej i fillt.
Timp. Slå upp våra tält !

Timp. Slå pukorna!

Timp. I fält vi dra.

Digitized by VjOOQ IC

«6

Krogar vi plundra
Pukorna dundra.
Låt oss rusta uti f^lt!
Timp. - - - Slå, upp våra tält!

Timp. - - Med röd kokard,

Timp. - - - Med hillebard

Baochus marscherar:
Han kommenderar
Lustigt sitt manskap uti fölt.

Tirap- - Slå upp våra tftlt!

N:o 25.

Fredmans Testamente

Bacchi vaktparad.

Tamb.

1 rumman går i staden
Än kurage godt!
Se på vaktparaden
Upp till Bacchi slott!
Stå! Räta er! Marsch!

Tamb.

Ögonen åt höger —
Hvila uppå han'!
Granne var ej tröger:
Drick ett litet gran!
Stå! Räta er! M^arsch!

Digitized by VjOOQ IC

Tamb. Första divisionen

Tamb. - - - Kolmodln fbr fram,

Tamb. Favorit vid tronen

Tamb. Och ett Baccbi lam.

Stå! Räta er! Marsch!

Tamb. - - - Sjclf han är majoren

Tamb. Och på vakt i dag.

Tamb. Sjung ur högre koren,

Tamb. - - - DHck i lustigt lag!

Stå! Räta er! Marsch!

Tamb. - - - Knapcn, musikanten,

Tamb. Blåser i butelj.

Tamb. - - - Kilberg, adjutanten,

Tamb. — Rider pä en elg.

Stå! Räta er! Marsch!

Tamb. Sc, hur fanan fläktar —

Tamb. - - - Stå nu rätt på skon !

Tamb. - - - Mcissncr mer ej mäktar

Tamb. Föra division.

Stå! Räta er! Marsch!

Tamb, Andra divisionen

Tamb. Planberg sjelf för an.

Tamb. Sakta i plutonen,

Tamb. Sakta, alle man!

Stå! Räta er! Marsch!

Tamb. Sjclf han är löjtnanten :

Tamb. Bacchi fullmakt står.

Tamb, Gubbar, håll diskanten,

Tamb. Klinga, hej, gutår!

Stå! Räta er! Marsch!

Digitized by VjOOQ IC

Tam b. - - - Klinga med pokaler

T.mh. - - - Till ett tidsfördrif!

Tamb. Bacchi generaler

Tamb. Ha ett i:oligt lif.

Stå! Räta er! Marsch!

T;iiub. Bacchus för i troppen

Tamb. - - - Oljegult baner.

Tainb. Drufvan står i knoppen

Tamb. Läs hvad du här ser :

Post morfem mtlia volwptas.

N:o 26.
Fredmans Testamente.

Bacchus general.

Daechus uti knektgestalt
Ber oss supa öf ver all t.
Ingen svike
Sin gelike,
När han ropar: »Ge fyr öfverallt!>
Alle man här lika glada ser
Generalmajoren med sin underofficer —

Alla supa likadant:
Kapten, löjtnant, fändrik, väbel, adjutant.

Digitized by VjOOQ IC

^9 .

N:o 27.
Fredmans Testamente.

Bacohi i/nmislag.

Tamb.

ilej, fram med godt tallestruDt

Tamb. - - -

Det är ju magen sundt!

Trumla

Och tumla

Och drick utur rägadt mått!

Hoppa

Och troppa

Upp till Bacchi slott!

Tamb.

Låt oss supa laget om rundt!

Tamb.

Blodet är rent och tunt.

Trumla

Och mumla!

Ännu är kurage godt.

Hoppa

Och troppa

Upp till Bacchi slott!

Digitized by VjOOQ IC

N:o 28.
Fredmans Testamente.

Baechm danamästare.

ÄlaDg med pukor och basuDer,
Upp ur sömnens tysta hamn!
Englahjertan, ur pauluner
Upp att Bacchus ta i famn!
Se, hvar han kommer med sin krans
Venus, Kupido, båda i dans!
Kom, låt oss supa, supa,

Hoppa uti dans!
Söta flaska, krus och kanna,
Hjertat hämtar dubbelt lif!
Bacchus dansar på min panna,
Venus har sitt tidsfördrif

Längst i själen in. :{{:
Söta flaska, blif du min!

Bacchus sötmar mina öden.
När min ovän grinar stindt.
Då min taskbok gäspar döden.
För han mig på Rresi klint.
Der glömmer jag vår sorgliga jord.
Äter och dricker och trumfar i bord.
Kom, låt oss supa, supa,

Trumfa uti bord!
Söta flaska, tunna^ runda,

Digitized by VjOOQ IC

Hjertat kryper in i dig!

Släpp förnuftet genom sprunde\

Eljest qväljer det sä mig

Längst i själen in. :|{:
Söta flaska/ blif du min!

N:o 29.
Fredmans Testamente.

Bacchua tunnbindare.

Hör, hur Bacchus tunnan bandar,

Hör, hur han knackar: ;» Knack, knack, knack!

/>Knick, knick! Knack, knack!»

Tack för du bandar,

Kritar och randar,
Tack för hvarje sprund du stack!

Hör, hur sorgligt tunnan låter.

Hör, hon är tömmer! »Plang^ plang, plang!

'»Klang, klang! Plang, plang! <»

Hör, hur hon låter —

Bacchus jag gråter . . .
Bort med stolthet, prål och rang!

Digitized by VjOOQ IC

N:o 30.
Fredmans Testamente.

Baechus shof tickar e.

Xiacchas han satte sig ned och klacklappa . . .
Klack, klack, klack . . . sina gamla skor,
Drack se^n i botten en remmare stor
Utaf bourgogne-vin, som han uttappa
Ur sin förgyllda och sqvalpande äm,
Stor som den största och starkaste pråm.

Sylen var tappen, fast gubben stack miste . . .
Klack, klack, klack . . . och skohornet det var
En bit af laggen, som ännu satt qvar
Uppä den gyllne tunnan, som han riste.
Skoflickarförklä't var drufvor och grönt,
Och gubbens hufvud var löfvadt och skönt.

Och de der skorna, som. Bacchus klacklappa . . .
Klack, klack, klack . . . Kamrater, slå i,
Drick, som skoflickare, skål, mon ami ...
Just de der skorna en gudinna tappa.
Var det då Venus elF Vesta? Hur sa'?
»Nej, det var Platskan.» Jaså — det var bra!

Digitized by VjOOQ IC

93-

N:o 31.

Fredmans Testamente.

Bacckus leker med sina barn.

l/rufvorna digna nedcr ät marken —

Kom och plocka, mina barn!
Ringaste herdar, högsta monarken

Fängslar jag i söta garn.
När de fkngslas, bli de alltför yra:
Drufvornas syra :||:
Svalkar,
Svalkar, svalkar mina barn.

Högsta bekymmer mäktar jag döda —

Kom och plocka, mina små!
Somliga drufvor rosenderöda.

Somliga ä' hvita, blå.
När de pressas, hjertat vinner kraften:
Ja, denna saften :||:
Svalkar,
Svalkar, svalkar mina små.

Kom, låt oss dansa! Drufvorna rinna —

Kom och plocka natt och dag!
Drottning och herde, kung och herdinna

Smaka mina lifsbehag.
Hjertat eldas, blodet darrar, jäser:
Drufvan hon fräser, :||:
Svalkar,
Svalkar, svalkar natt och dag.

Digitized by VjOOQ IC

N:o 32.

Fredmans Testamente.

BaccU nwrffonstund 1787.

Vid klockans klang till morgonbön
Och folkets trängsel om h var an dra
Och vid aflösningar^ som vandra
Bland hästars tramp och kärrors dön,
Uppsteg en sol så varm och skön,
Sä, der jag satt på krögarns trappa
Med hufvu^t insvept i min kappa,
All fUrg jag säg^ så var den grön.

Den lilla Lisken log så godt,
När fönsterluckan upp hon skrufva —
Fast hon var mjellhvit som en dufva,
Så skifta linnet grönt och grått.
Ja, sjelfva nymfens nyktra spott,
När hon god morgon åt mig nicka.
Den blef så grön, och sjelf min flicka
Grönspräcklig som en bergamott.

Den hylFn, der stora stånkan står

Med pipen vänder åt pulpeten,

Ar med cinober, som I ve ten,

Rödmålad, och det nu i år.

Den tycktes — jag det ej förstår —

I grönt för ögat sig förbyta:

Ja, grön i spiseln blef hvar gryta . . .

Så grönögd satt jag der. Gutårl

Digitized by VjOOQ IC

Men när mor Miga sjelf kom ut
Och toffeln knarka inom dioken
Och hon begynte ropa Lisken
Och tog DimaDders ur sin strut
Och säg åt hylPn och vred sin trut
Och börja stryka undan håret
Och skubba sig på ena låret —
Dä tog min skymning snart sitt slut.

»Gutär!* sa' hon. »Vasserratri,
»En morgonsup utaf det rara!
*Hör, ungersven, hvad skall det vara —
>En dram frän Dan to bränneri?
»Den supen, der är slagen i,
:»Är för parmmätarn i hövålmen;
»Men denna sorten, från Kungsholmen,
»Är den ej skön . . . hvad tycker ni?»

Nu fick jag rätt min syn igen . . .
Af gyllne färger glittra solen;
Jag kunde skönja läderstolen :
Att han var brun det säg jag sen.
Sä säg jag — ta mig den .och den - -
Att kappan, den jag kring mig svängde,
För trasor ej tillhopahängde —
Och krögarfar, den djefvulen.

Med taflan han vid disken satt
Och min förtäring hopsummera:
Hvar siffra, som han nu addera.
Stod hvit och trind, och taflan platt.
Jag såg att svart var nu min hatt.
Jag säg min dödsdom i hans knoga.
På dörm jag derför mig förfoga.
Och när jag gick — sä var det natt.

Digitized by VjOOQ IC

N:o 33.

Fredmans Testamente.

BacchtM på visit.

*ijod dag, kära syster!» sa^ Bacchus en gäng
Till Venus, gudinnan, förnämlig,
Dä hon med en spilkum bland gudarna spräng
Med kaffe och grädda, med socker och läng.
»Hur mär du, min syster?» Jo, temlig.

Hur mär kära bror? Stor tack för i gär!
Skall jag mitt kaffe tillaga?
Med mjölk eller utan? »Nej, syster, jag rär —
»Vräk undan den sk . . . n, och hej nu, gutär!
»En kronsup den anstär min maga.

»Se, hönsen de läppja och killingar di:
»Slikt anstär ej manliga kroppar.
»Med strunt uti lador längst frän Barbari
»Förnöta min timma, det läter jag bli.
»Min syster, en sup hit med droppar!

»Gutär, kära syster! Hvar ärlig kamrat
»Längst bort till chinesiska muren,
»Frän Flygarells gossar till Preussens soldat,
»Jag älskar och tuktar — jag är deliki^t!
»Ge flaskan hit promt... häll utur^en!»

Digitized by VjOOQ IC

N:o 34.
Fredmans Testamente.

Bacchus på nyårs-visit.

-bacchus skulle kring staden åka
Vid ett nyår pä visit,
Somnar i vagnen just med flit
Och hickar, när han skulle spraka,
Stammar, så ingen det förstår:
»Godt-år, god-tär, godt-år, gutår!»

Bacchus bugar nu for betjenten:
Drängen »hans nåde* heta får.
Straxt ser han hvar buteljen stÅr
Och slutar dermed komplimenten,
Lemnar visitlapp, dricker, spår
Godt-år, god-tår, godt-år, gutår!

N:o 35.
Fredmans Testamente.

Bacchus på bal.

X/acchus är klädd liksom en annan,
När han sig tänker på en bal :
Bellman HL

Digitized by VjOOQ IC

_98_

Pudrad är han, med front i pannan^
Bröllop i hjertat, raed bjeltar i qval.

Drickora utur vår pokal!

Bacchus dansar i vår sal.
Bacchus är ärlig, tar i kannan —
Glömmom våra sorgliga qval!

N:o P>6.
Fredmans Testamente.

Bacchus på krogen.

JJer lejon de dansa med stopen
Och björnar med pipor och glas,
Derinne står Bacchus i hopen
Och bjuder sin hjelte kalas^
De ponsoröda små hjertan,
Som slå i fyllhundarnes bröst.
De sprittande dansa i smärtan
Och blekna som löfven om höst,

När glaset :||: går jemt

Med Bacchi skämt.

Sätt skylt på min färgade panna,
Min bleka och hängande lip!
Mitt hufvud fbrvänd i en kanna.
Min näsa förby t i en pip!
Jag aktar de kärliga låter,
Som skönheten bildar och strör,

Digitized by VjOOQ IC

t)9

Som korfvar emot mitridater —
MiD Herkules Bacchus tillhör,
När glaset :||: går snällt
^På Bacchi fält.

N:o 37.

Fredmans Testamente.

Bacchus emhetshror.

JhiD drucken sätter sig på sin stol:

Han blundar,

Begrundar

Om nu och i fjol,

Suckar och flåsar.

Pungar och påsar
öppnar han, glad och nöjd,

Sjunger och trallar,

Bacchus påkallar.
Tror sig i himmelshöjd.
Så sätt dig, granne, bland de granna!
Drick ur ditt glas och töm din kanna!

Färga din panna!

Inte förbanna

Tidernas öden och qval!

Låt kärlek ditt hjerta bemanna,

Om Bacchus tar fram sin pokal!

Digitized by VjOOQ IC

100

N:o 38.
Fredmans Testamente.

Bacehus tröfttare.

-Dacchus, du som tröst mig ger,
När mitt öde pannan trycker,

Du bortrycker.

Som jag tycker,
Hvad mitt hufvud tynger ner. :||:

Men jag beder:

För min heder,

Tysta ryktet neder!

Göm den smärta.

Som mitt hjerta
Dig och glaset anförtror!

Digitized by VjOOQ IC

101

N:o 39.
Fredmans Testamente.

Bacckm laghryf re.

Xlacchus — tvi vale den förtreten!
Borta är nu hela herrligh^ten !

Punsch- och bischoffsslefven

Är förseglad blefven

Med ett stort sigill.
Bacchus sä torstig fingren plockar,
Bryter opp sigillet och sig bockar,

Ber dig, granne, dricka.

Åt din ovän nicka,

Truga' n som du vill.
Bacchus hela verlden tjenc . . .
Skäl. Zicrvogel, Qviding, Thraene!
Ingen skall ta mitt glas frän mej -

Bacchus säger nej.

Digitized by VjOOQ IC

102

N:o 40.
Fredmans Testnmente.

BaocM rangordning.

■I^n kardinal, :||:
En öfverste och general.
En marechal, :||:
Fältmarskalk, amiral
Ä' stora kreatur,
På klotet stolta djur.
Men Bacchus tager tur
Med styrka och natur
I supa och i heder,
I heder :||:
Ät den, som glaset dricker ur.

För sin armé :||:
Han fäktar utan diarrhé.

Hans ögon se :||:
En käck trotjenare.
Hans fullmakt skrifves god
Med friska drufvors blod
Den stilen eldar mod
I herde och marod.
Och det är alltför roligt,

För roligt :||:
Att stupa fbr hans lod.

Digitized by VjOOQ IC

103

N:o 41.

Fredmans Testamente.

BaccJU klä d ordning.

Måogen är klädd med gullgaloner,
I Hcharlakaa och triumfant,

Lefver galant,

Ibland baroner,
Grefvar, prinsar, allt uppå pant,

Trotsar med blod

Stycken, kanoner —
Men för Bacchus fäller han mod.

Mången är klädd blott uti vallmar,
Tyst och fredlig, liksom en ann;

Men som en man

Kring stad och malm ar
Super, raglar han som han kan.

Plockar med mynt

Bacchi palm ar,
Tar dem i hans labyrint.

Digitized by VjOOQ IC

J04

N:o 42.
Fredmans Testamente.

Bacchi pump.

Xiyck våra korkar^

Om du orkar!
Pumpa, miu lilla, söta kusin!

Stå ej så trumpen

Här vid pumpen —
Pumpa, sä får du vin!

Denna saften

Har den kraften
Att han ger en så lustiger min.

Ryck våra korkar,

Om du orkar:
Pumpa, så får du vin!

Saften är herrlig

Och begärlig.
Pumpa, så blir du svettig och skön!

Glöm hvad dig q välj er —

Fem buteljer
Får du till aftonlön.

Jag skuir tycka,

Att din lycka
Hon då grönskar — ja, visst är hon grön.

Saften är herrlig

Och begärlig . . .
Pumpa, så blir du skön!

Digitized by VjOOQ IC

105

N:o 43.
Fredmans Testamente.

BaceM port Dm 20 Okéober 1792,

JjLors, ur muDgipan hvad röda floder —
SiTlsallad, böckling och kyckling, pastej !
Fatta i klappen på porten, broder . . .
Håll fast i knappen, i skörtet på mej!
Bulta på porten och dansa och klif,
Medan jag lemnar min råga i gränden!
In genom strupen och ut genom änden —
Summa summarum — vårt vanskliga lif*.

Aj, aj, aj, aj, aj . . . Min trogna frän de,

Jag skall förtro dig en hemlighet . . . Drick . . .

Mollberg, som fordom så redlig du kände,

Tycker ej mera om tidernas skick.

Fast han just inte vill låta förstå

Alla de knep, som hans hjerna känner,

Så skall jag h viska vid er, gode vänner,

Att han är missnöjd och krånglig ändå.

Hör du, din skurk nervid Bacchi tunna,

Du der med bägaren, plirögd och flat.

Du der, som låtsar att inte kunna

Vrida hans rankor och sprunda hans fat, /

Säg, är du inte en törstig spion?

För allt det goda din tunga suger,

Digitized by VjOOQ IC

106

Säg oss i morgon, om du inte ljuger,
Att du har kramat med oss din citron!

Säg oss om nedrig du nog kan vara
Mot lilla Iris i Gråmunkegränd,
Inte dess bolster och krus försvara
Just liksom nymfen dig vore okänd?
Ut då, för tusan, från bordsändan ner.
Brinnande klart till vinets ära!
Våga dig inte att nalkas oss nära.
Om du ej Venus och Bacohus tillber.

N:o 44.
Fredmans Testamente.

Bacohus och As t r tid.

Astrild sa' åt sin mor:
»Min nådig mamma, nu är jag stor —

*Får jag följa min bror,
»Bror Bacchus, dit han bor?
»Han har en tunna, alltför skön,

»Och en krans, helt vattengrön . .

»Mamma lilla, hör min bön!

»Broder Bacchi rön

»Ge så mången lön:
, »Bror Bacchus är skön.»
Nå, Bacchus, dina lagar
Jag prisar med mitt dön. :||:

Digitized by VjOOQ IC

107

Venus och guden log —
En himmelsk kapprock han pä sig tog,

Keste straxt på en krog,
Och Baochus drog och drog.
Sc'n ha de troget följt h varann,

AstriH som en docka grann,

Bacchus som en åldrig man,

Bacchus likadan!

Sjung den sjunga kan:
Bror Bacchus är skön!
Nå, Bacchus, dina lagar
Jag prisar med mitt dön. :{|:

N:o 45.

Fredmans Testamente.

Bacchus och C loris.

Bacchus frågade Cloris en gäng:

Flicka, säg hvad du tycker

Om min näsa, min tunna och säng?

»Oui, bon, bon!»
Tycker du inte att tiden är läng
Och att verlden dig trycker.
När ej buteljen i magen gör språng?
^»Oui, non, non!»
Kor. diipl. Häll i!

Digitized by VjOOQ IC

108

Flicka, min flicka,
Kom, lät oss dricka
Och klunka och klinga pä vär kant!
Kor. dapl. Häll i !

Flicka, min flicka.
Kom, lät oss dricka
Galant, :||:
Bastant! :|{:

Har du en fästman, ell' har du ock två,

Ja, låt vara ock fyra,

Led dem till Bacchus bakbundna pä tå!

»Oui, bon ! Låt gä!»
Löp midt i famnen på Bacchus ... si så
Klappa' n kärt i din yra.
Öppna din flaska, låt pulsarna slå!
»Oui, Bon! Låt gå!*
Kor. dupl. Häll i !

Flicka, min flicka,
Kom, låt oss dricka
Och klunka ooh klinga pä vår kant!
Kor. dupl. Häll i !

Flicka, min flicka,
Kom, låt oss dricka
Galant, :||:
Bastant! :||:

]

Digitized by VjOOQ IC

109

N:o 46.
Fredmans Testamente.

Bacehus på bordet oeh Cl or is t sängen.

brken Bacchus :||:
Kommer trippandes pä ett bord!

Uti bålar,

I stop och skålar
Der lefver hao som på grÖDan jord.

Der han mumlar

Och der han tumlar —
Der ha vi vårt enda paradis.
Gubbar, drickom utur flaskan
Pimpinella och portugis !

Si' ken Cloris :||:
Kommer trippandes i en säng!

Med smä löjen

Och äkta nöjen
Hon fägnar mången Kupidos dräng.

Bacchus mumlar,

Kupido tumlar —
Hvar en har sitt paradis.
Gubbar, drickom utur flaskan,
Lät oss lefva på detta vis!

Digitized by VjOOQ IC

110

N:o 47.
Fredmans Testamente.

Bacchi orlof sedel ät sin dräng.

Att Markolfus varit trogeo,
Att min gamle husbonddräDg
Aldrig nykter gått från krogen,
Aldrig legat uti säng,
Att han bär så kärt sin kanna
Som en mor sitt barn i famn,

Det kan jag besanna —

Baccbns är mitt namn.

Fast bans ögon äro sura,
Late man sig ej bedras:
Han kan lätt min tunna skura
Ocb perfekt ock skOlja glas.
Fast hans tjenst ej är utiupen,
Vill ban flytta — flytte då!

Men glöm inte supen,

När du ärnar gå!

Den 30 Januari 1768. Bacchus.

Digitized by VjOOQ IC

111

N:o 48.
Fredmans Testamente.

Bacchi litania» Den 27 December 1161 ,

-t räls mig från allan fara
I Ahlströms juogfrubur
Och från de skönas skara
Med tofflor och med ur,
Ja, från de vackra barn
Med diadem och kappa,
Som fråga, när de klappa,
Hur mjölnarn mår i qvarn!
Dock gör min kärlek heder,
Om han är sann och ren:
Gif karlavulna seder
Och uppsyn som Delen!
T rolighet låt mig
Få vid din tunna stanna!
Strö rosor pä min panna,
Gjut olja i min stig!

När hjertat börjar klappa,
Så hjelp mig väl förbi
Sankt Nikolai trappa
Och konglig slottskansli !
En Bacchi rätt kusin
Plär sällan ha till bästa:
Han dricker med sin nästa
Och äter med hans svin.

Digitized by VjOOQ IC

112

Skuir slägt och anförvaodter
I högfilrd, spott och spe
Kring torg och alla kanter
Mig knuffa och bele,
Så värdes, Bacchus, då
Min oskuld så befria
Att jag din litania
I rännsten sjunga mål

N:o 49.
Fredmans Testamente.

Bacchus hryggmästare.

JJacchus bedröfvad,

Lurfvig och löfvad,
Satt vid templets gamla mur.

Vörten han skummar,

Safterna ljummar
Och med fiolen står på lur.

Hör nu hur - - - Vioi.

Våt och sur viol.

Ur D dur vioi.

Han med sina blötta tummar

Brummar som en tjur!

Digitized by VjOOQ IC

113

Stjemaa sig sänkte,

Templet uppblänkte,
Portarna imma vört och vin.

Skyltarne slängde,

Systrarna flängde
Lustigt med vädrens blåst och hvin.

Klang, kusin! Vioi.

Hör hur fin Vioi.

Violin - - - Viol.

Första tonen nu utträngde —

Klang, tag karafin!

Klang! Glöm din plåga

Med eld och låga!
Bacchus han sjunger sjelf for er.

Tungt vid hans toner

Klasar, festoner,
Blommor och drufvor skakas ner.

Men, jag ber, vioi.

Presto mer! v bi.

Bacchus ger - - Vioi.

Gyllne bålar med citroner

Och på tunnan ser.

Beliman. 111. 6

Digitized by VjOOQ IC

114

N:o 50.
Fredmans Testamente.

Bacchu8 i gröncm lund.

V år Bacohu» satt i grönan lund . .
x\j aj aj . . . liten en stund
Der lekte han och talte smätt . . .
Aj aj aj . . . om sina mått,

Om flaskor och bålar,

Om supa i skålar,

Om kärlekens nålar,

Om skönhetens tvålar
Nå, det var godt!

Och solen sken på bergen blå . . .
Aj aj aj . . . Gubbar, låt gå,
Låt flaskorna dansa och strupen få .
Aj aj aj . . . smått dä och dä!

Så klunka, var gläder,

Och Bacchus, vår fader,

Med små oskobader

Sin väta eskader
Trösta då må!

Digitized by VjOOQ IC

115

N:o 51.
Fredmans Testamente.

Till Bacchus under mnbrtstm.

Mögtäradc Bacchus, min herre,
Denna postdag är värre:
Ifrån Mosel berättas
Att vindrufvorna lättas,
Men en torstig ej mättas
Mycke.

Gunstige gynnare, mera
FäfUngt är pokulera:
Här fins icke en flaska —
Gamla gubbarna raska
Liksom lössen i aska
Pinas.

Skulle herr Bacchus behaga
Fägna vår torstiga maga
Och från Heidelberg skicka
Vin och drufvor att dricka,
Vi tacksamligen nicka.
Dricka !

Nu, postskriptum, ber helsa
Ifrån Maja och Elsa,
Frän hvar fyllhund och nykter,
Hvar bedröfvad, betryckter,
Hvar en tokig, förryckter
Flitigt.

Digitized by VjOOQ IC

116

N:o 52.
Fredmans Testamente.

Baccht spådom.

Um Bacchus dog
Och alla Fuhrmans dårar,
Ack, hvad för tårar :||:
På hvar krog! :||:
Det blef en sorg
Bland bran vinsadvokater
I land och stater, :||:
Kungars borg! :||:
Bacchus lefver, :||:
Står som hjelte på sitt torg.

Så drick ditt glas —
Bort anletssvett och möda!

Ty Bacchi föda :||:

Har sin grace. :||:

Bry dig ej mer
Om ordning, lag och rätter,

Men full och mätter :||:

Sätt dig ner! :||:

Bacchus lefver — :||:
Verlden honom gladt tillber.

Digitized by VjOOQ IC

117

N:o 53.
FredmaBS TestameBte,

tiUika Baechi testament.

iJu gamle fyllhund, bör!

Ifall jag från dig dör
Och går till mina fäder, :||: till mina fäders ben,

Sä skall du sitta q var, din hund,

Och laga mina gamla sprund.
Ge vännerna dricka :||: :||*. af hjertans grund.

Ifall en riddersman

Min tunna klappar an,
Sä skall han få till bästa :||: och lefva som en karl!

En biskop, prost eir kapellan

Dem ger du efter gamla van":
Sex stop uti sänder :|j: :{|: häll pä koftan!

Ifall en borgersman

Min tunna klappar an.
Så skall du straxt dig buga :||: och vara menskovän!

Hjelp honom uti taget, du,

(Han skall betala laget nu)
Sex stop uti sänder :||: :||: . . . låt vara sju!

Digitized by VjOOQ IC

118

N:o 54.
Fredmans Testamente.

Bacchi hegrafning.

Vår Bacchus blef död

I armod och nöd,
Men stolt till hegrafning all slägten man höd.

Liksom till kalas

Med klockor och glas
Man ringde och ringde . . . Fruntimren fick plaee.

Af all tungomål

Kom folk till hans gål.

Kor.
Af all tungomål!

Processen var stolt:

Herr Fuhrman, i kolt,
Han red med prestafven och ropade: a» Halt!»

En kyparesvärm,

Vår dödas beskärm,
Den följde näst efter . . . Men, granne, dig värm !

Ditt glas står för dig —

Drick, granne, och. tig!

Kor.
Ditt glas står för dig!

Digitized by VjOOQ IC

119

Poeter hans bår

De bära, se'n går
Ett par käUarmästrar med utslagna hår;

Se' Q bärs der ett krus,

Derefber två ljus,
En uppbördskomsarius med tafla och rus.

En stolt procession . . .

Drick, drick med reson!

Kor.
En stolt procession!

Processen allt skred:

I främsta dess led
Den åldrige Schmidten helt ensammen red.

Dernäst med god min

Så kom Kolmodin:
Han förde i floret en tom karafin.

Drick, granne, var glad —

Vårt lif är ett blad!

Kor.
Drick, granne, var glad!

Herr Stenberg kom se'n —

Två uppsyningsmän,
De äldste på staten ... Ur vägen, min vän !

Se'n vagnar ett tjog:

Fyllbultar der låg
Med hattar, peruker och käppar och tråg -

Ett ståtligt parti . . .

Drick, granne, var fri!

Kor.

Ett ståtligt parti

Digitized by VjOOQ IC

120

Nu är det bestäldt:

Vår Bacchus så sällt
Han sofver och hvilar på pindiska fält.

Så skrif pä hans graf :

Han lefde ochgaf.
Men skyndom från grafven och till hans prestaf . .

Herr Fuhrman, god dag!

»Rhenskt vin, bästa slag?»

Kor.
Herr Fuhrman, god dag!

N:o 55.
Fredmans Testamente.

Dryckeshalken. Dem enfdldigom!

-Kom, bese nya lagen,
TItaf fader Bacchus gjord.

När han härom dagen

Satt vid domarbord!
Primo skall man värden ära,
Se'n, pro secundo ock hans fru,

Tertio friskt förtära,

Qvarto supa nu.

Digitized by VjOOQ IC

121

Paragrafen den första
Säger tydligen sd:

Värd och gäst må ej törsta

Supé båda två!
Glasen sku i gästbord ringa:
Plikte då den, som sitter sur!

Kling, klang, granne, klinga

Drick i botten ur!

Paragrafen den andra
Säger: Drick värdinnan till!

Hon må gäst ej klandra,

Om han supa vill!
Är värdinnan huld och söter
Och hon ej får en skål i lag,

Pliktas dubbla böter,

Knuff och håredrag.

Paragrafen den tredje
Säger: Stöt uppå din vän!

Ead i rad som en kedje

Glasen om igen!
Ingen gitte resonera,
Ses af samma lagsens rum,

Utan pokulera —

Drick, var döf och stum!

Paragrafen den fjerde
Just fördömmer nykterhet —

Lärde och olärde

Drickom till förtret!
Värdens skål och värdens vänner,
Slägt och skyldmän när och fjär!

Skål för den man känner

Törstig, röd och kär!

Digitized by VjOOQ IC

122

Paragrafen den femte
Säger: Klunka hvad du kan,

Men glöm ej derjemte

Bordets hufvadman !
Tackom värden allesamman:
Heder och tack, och heder och fröjd!

Lefve han med gamman

Och värdinnan nöjd!

N:o 56.
Fredmans Testamente.

Sigurds dryckesbalk.

bigurd Sven sin pipa tog —
Hon var hvit som albaster.

Bästa knaster :||:

Rökte han och log.
Sigurd rökte pipan ut, och han drack:
Ölet i kannan uti näsan det stack.

Låt oss öla, :||:

Sjunga värden tack!

Sigurds lära det var den
Att man värma skull' magen,

Hela dagen :{|:

Vara Bacchi vän.

Digitized by VjOOQ IC

123

Källrar och krogar ej förgäfves de stå:
De liksom källor vattna lambena små.

Sigurds lära :||:

Kan allt öfvergä.

I din hand ej ölet värm,
Stå på krogen ej flater!

För kamrater :||:

Blif du ett beskärm!
Slår dig vid örat någon listiger skalk,
Stryk' en på truten och töm du ut din kalk!

Sigurd skrifvit :||:

Sådan dryckesbalk.

N:o 57.
Fredmans Testamente.

Bacchanalish morgonhon.

Xivarmed skall jag nu lofva
Dig, Bacchus, denna stund?
Med dobbla eller sofva?
M«d snödhet margelund?
Med nykterhet? Ack, nej,
Det offret gör dig flater.
Ack, nesm, liéber pater,
Hvad som behagar dej!

Digitized by VjOOQ IC

_124_

Mitt kall vill jag angripa
Och dig till ära ta
Min flaska och min pipa
Och saft ur drufvan dra.
Jag vakna vill vid glas:
Aurora musts amea.
Styrk, Bacchus, mig tillika
Med krafter i kalas!

Lät mig pä dagen sluta,
Och styrk mig i min tro!
Lät andra fritt min skuta
Till sömnens brygga ro
Och vältra mig i land !
Lägg pä min strupa plaster . . .
Nune ordet domus noster —
Men, Bacchus, släck min brand!

N:o 58.
Fredmans Testamente.

Svenshmanna-trÖst.

Min hjelte, stanna,
Tag ur min kanna :||:

Täta rus!
Jag vill dig lofva,
Du skall få sofva :|{:

I mitt hus!

Digitized by VjOOQ IC

.125

Stackars barn, hos mig välkomna,
Vid min flaska sku j somna,
Somna vid mitt varma krus!

Sitt ner, var göder,
Min hjertans broder! :|{:

Repa mod ...
Du är sä bleker,
Se, vinet leker

Med ditt blod.
Fritt låt dundra, blixtra, hagla!
Pä mitt golf så mä du ragla,
Ragla, ragla, vin-marod!

Lägg bort din krycka.
Sjung om din lycka, :{|:

Svenske man!
Din gamla lära,
Förtjenst och ära :||:
Står mig an.
Men hvad står du här och gråter?
Bättre tider komma åter —
Åter klinga, om du kan!

Men mina gärdar
Låt se du vårdar :||:

Natt och dag!
Alterationer,
Banko-auktioner :||:
Gör ej jag.
Hvad du eger uti kannan
Hör dig till och ingen annan,
Ingen ann — så är mitt behag.

Digitized by VjOOQIC

126

Fast sjöman knotar,
När stormen hotar, :||:

Strandar han.
Den sista bö\ja
Din båt tycks sköjja, :j|:
Svenske man!
Kom till mig och till min flaska
Jag strör blommor pä din aska.
Låt oss dricka med hvarann!

N:o 59.
Fredmans Testamente

oni hantUyming af aUt ]9Junk vid tunnan.

bitt ej och pjunka,
När Bacchus dig vill unna
Ur sin gyllne tunna
Fluidum klunka
Och sjunka
I hans kar!
Drick och var vaken,
När Bacchus vill dig unna
Ur sin gyllne tunna
Nektar för smaken!
Den saken
Är så klar.
Vet, lifvet är en strunt —

Medan vi kunna,
Sä drickom rundt om rundt!

Digitized by VjOOQ IC

127

N:o 60.
Fredmans Testamente

angående den sjukaste Uand de sjuka.

Uen vakthafvande trakiören
Ncrvid stora tempeldören
Med blå rock och gula snören

' Templets kittlar rör, Fin.

Der han kastar korsgeväret
Och nu åter har besväret
x\tt en vört så klar som kläret
Skumma som sig bör.
Tjenarc, min goda herr traktör!

>Tackandes ödmjukast!»
Jag som sjukast
Bland de sjuka,
Utur denna vörtekruka
Tar en klunk och kitteln tömmer
Och förglömmer
Allt . . .
>Halt,
»Min granne, stjelp ej krukan öfver ända!

»Det kund' lättlig hända
»Att de i templet med brygden återvända —
»Derför drick pro gradu . . .
»Klunk, noch en klunk!» Hur sa' du?

Sjungom i dörren:
»Välkomne, Bacchi män!» i> k.

Digitized by VjOOQ IC

1?8

N:o 61.
Fredmans Testamente

&m skåim för d&n mda.

i öm ur din bål
Och svälj din varma råga ner
Och drick dens skäl,
Ditt öga gema ser!
En vacker mun, som åt dig ler,
Och glas i hand — hvad vill du önska mer?

Med glas i hand
Vid bordets glada rundel sjung

Om hvad ibland
Gör lifvets vandring tung!
Är kistan tom och tom din pung,
Svälj denna saft — den gör dig rik och ung!

En vacker dag,
Om vänskap byter drägt och min,

Gör du som jag:
Byt aldrig om ditt vin!
Drick gammalt franskt, en karaiin,
För all slags sorg den bästa medicin!

Välan, du ser
Fredrikas blickar, du förstår^

Mot dig ej mer
Så vackra som i går —
Säg ingenting, tag du en tår!
Den oljans kraft skall läka dina sår.

Digitized by VjOOQIC

1L^9

Din Ulla står
I en blårandig kort. pelis,

3Ied svarta hår
I rosenröd chemis —
Säg ingenting, var klok och vis,
Men tag ditt glas och lem na din kulis!

Hon vinkar ömt —
Läts du, du Baccbi man . . . gutär . . .

Låts som du glömt
Hvad flickans list förmår!
Säg ingenting, blif hård och svår.
Men drick dens skål, som på ditt hjerta rår!

Grör du, som jag!
»Hur gör jag?» menar du, min vän!

Mitt gamla lag
Ar tömma remmaren!
Se'n första Maj jag raglar än —
Slå vad, mot jul jag nykter blir igen!

BelltnaH. 111. 9

Digitized by VjOOQIC

130 .

N:o 62.
Fredmans Testamente.

Förhöret.

Wer da? »Qoå vän I*
Tag glaset uti hand och drick nu ora igen —

Hvad heter du?
»Det fdr du veta, när patrullen klingat sju.»
Emellertid med rågadt mål
Yi dricka glada vänners skäl,
Så långt det tål.

Vis opp ditt pass . . .
Jo, du är riktig nog, och du ^r af vår klass.

Säg, hvem det skref?
»Det var en lit^n knubbig pilt med krans och slef.*
Emellertid med rågadt mål
Vi dricka glada v|lnners skål,
Så långt det tål.

Hur såg han ut?
»Jo, punsch han had' till väst och pontak till syrtut.»

Än skjortan då?
»Den var af gammalt franskt med ölkantiljer på. »
Emellertid med rågadt mål
Vi dricka glada vänners skål,
Så långt det tål.

Digitized by VjOOQ IC

131

Nå, säg, kamrat,
Hvad sa* väl Bacchus nu till slut med allt sitt prat ?

»Jo, fan i den» —
Sa^ han — »och hvar och ^, som ej är värdens vän!»
Emellertid med rågadt mål
Vi dricka glada vänners skål,
Så långt det tål.

N:o 63.
Fredmans Testamente.

Dm förlofvade magnaten i rannstmen.

JNu är jag full . . .
Kamrater, hjelpen mig — jag tumlar rättnu kull!

Den Ijufva saft
Har ur min hjerna tagit bort all märg och kraft.
Här ligger jag med hull och hår . . .
Hjelp opp mig, granne . . . Men gutår,
Gu tår, gutår!

Jag lo f var dig
Mitt stora hus i staden, om du hjälper mig,

Min bästa häst.
Min fästmö, mina byxor och min rock och väst.
Slätt intet menskan sjelf förmår:
Hjelp opp mig, granne . . . Och gutår,
-Gutår, gutår!

Digitized by VjOOQ IC

132

Jag skänker dig
Mitt landtgods och mitt säteri — men bara tig,

Ty eljest lätt
Så tar man det ifrån dig utan lag och rätt.
I verlden allt fbrund'ligt går —
Hjelp opp mig, granne . . . Och gutår,
Gutår, gutår!

Se, här på stund
Du skall ock få jus patronatus och min hund!

Min ladugård
Och allt hvad som jag ärft och värft blir i din vård.
Och sagdt och gjordt: det står som står!
Hjelp opp mig, granne . . . Och gutår,
Gutår, gutår!

Men, granne du,
Om jag blef gift, vill du väl ligga hos min fru?

»Ja! är mitt svar.*
Nej, ränn och ryk! I rännsten blir jag då här qvar.
Och dra for tusan — jag dig klår!
Farväl, min granne . . . Och gutår,
Gutår, gutår!

Digitized by VjOOQ IC

I3;v

N:o 64,
Fredmans Testamente.

AlU hr a!

bist jag lustigt surra.
Dundra, söp och hurra

— Det var bra —
Ibland vänner flera,
Som mig friskt traktera .

Det var bra!

Chefen kommendera
Gifva salvor flera —

Det var bra!
Vi, med glasen luta,
Lärde oss att skjuta . . .

Det var bra!

Många sköna skålar
Dracks ur stora bålar —

Det var bra!
Allt, till lagets heder.
Vändes upp och neder . .

Det var bra!

Värden börja murra.
Men vi ropte hurra —

Det var bra!
Vin i huset tryter,
Man ur laget bryter , , .

Det var bra!

Digitized by VjOOQ IC

134

Jag mig hem ät gifver,
Högt med benen klifver -

Det var bra!
Bäst jag gick ocb famla,
I en puss jag ramla . . .

Der låg jag!

När mor börja snäsa,
Fick jag långer näsa,

Det mins jag.
Hijr jag låg och lydde,
Jag på slutet spydde . . .

Det var bra!

N:o 65.

Fredmans Testamente.

AUt för bvitdjm.

ixnäpp opp båd rock och väst,
Och drickom ut vår rest!
Kom, fader Bacchus, hit, predika som en prest
Om nykterhet och vin.
Om röd och pussig min.
Om krus och halfstcp, remmare och karafin!
Hit buteljer —
Hvar en sväljer
Som en ärlig karl!
Tag ur korken, gubbar! Drickom par om par.

Digitized by VjOOQ IC

135

Och ha vi ej kontant,
Sätt rocken uti pant^
Tag utaf fingret bort en sexors-diamant!
Ja, för buteljens skull
Jag vågar allt mitt gull.
Tag hit af finkeljockum full en hel kastrull!
Skäl, min broder,
Vin-maroder!
Skål, hvar redlig vän . . .
Himlen' vare tack att benen dra mig än!
Ja, men sä är värt lopp!
Tag hit en sockertopp
Och öl och tobak, vin och pomerans en kopp!
Och efter allt går väl,
Kom, Iris, i vårt gräl!
En skönhet Bacchus aldrig nånsin slår ihjäl.
Skål, de alla.
Dem vi kalla
Hvar en för sin vän
Nu buteljer inga flera fins igen.

N:o 66.
Fredmans Testamente

med tippmaning att berömma värden ock tömtna hans hal.

Um du är bjuden i kalaset,

Granne, glaset tag!
Men vill du hafva mer i glaset

Dunka då ett slag!

Digitized

byGoogk

136

Slå dugtigt i bordet^ som jag^
Och är du bland Tännernas lag^
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål.
Din värd att berömma och tömma hans bål!

Men är du icke med i laget,

Blott så kallad vän,
Och då ditt glas står just i draget,

Säg, hur gör du se^n?
Slå dugtigt i bordet, som jag.
Och är du bland vännernas lag.
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål,
Din värd att berömma och tömma hans bål!

Stor sak, låt brödren spänna krafter.

Slåss till midnattstid . . .
Drick du! Du är vid'Bacchi safter

Ingen invalid.
Slå dugtigt i bordet, som jag,
Och är du bland vännernas lag,
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål.
Din värd att berömma och tömma hans bål!

Men om din rygg i laget svider

Och dig brödren slå.
Är ödet godt i alla tider,

Go*dt att skylla på.
Slå dugtigt i bordet, som jag,
Och är du bland vännernas lag,
Dig betinga att klinga med glasen skål på skäK
Din värd att berömma och tömma hans bål!

Med dygdens sköld du dig beväpnar,

Hatar fliss och ras.
Men, himmel, huru hemskt du häpnar,

När du mist ditt glas!

Digitized by VjOOQIC

137

Slå dugtigt 1 bordet, som jag,
Och är du bland vännernas lag,
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål,
Din värd att berömma och tömma hans bål!

Du är i samråd med din nästa

Goda råd att ge:
Dftt råd, att sluka, är det bästa.

Fisk och frikasé.

Mäster A.nders: ötora Kungsholmsgatau ir.o 6.

Digitized by VjOOQ IC

138

Slå dugtigt i bordet, som jag,
Och är du bland väDDcroas lag,
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål,
Din värd att berömma och tömma hans bål!

Kalaset tyckes oss bebåda

Bacchus vara pank i
Kom, se din part med lagfart skåda

Mäster Anders' skrank!
Slå dugtigt i bordet, som jag.
Och är du bland vännernas lag.
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål^
Din värd att berömma och tömma hans bål! *

So, så plär ödet korten blanda . . .

Men, min granne, kom:
Ännu fins mera allehanda
Båd' af räck och rom!
Slå dugtigt i bordet, som jag.
Och är du bland vännernas lag,
Dig betinga och klinga med glasen skål på skål^
Din värd att berömma och tömma hans bål!

- Så der regera vi i yra,

Båd' i glans och nöd . . .
Men tömmom Bacchi Ijufva syra,

Alla sorgers död!
Slå dugtigt i bordet som jag,
Ocb är du bland vännernas lag.
Dig betinga och klinga med glasen skål på skål,
Din värd att berömma och tömma hans bål!

Men gäck, vänd botten upp på glaset —

Värd, höj upp din ton!
Kanske att detta punschkalaset

Kostar vår patron.

Digitized by VjOOQ IC

139

Slå dugligt i bordet, som jag,
Och är du bland vännernas lag,
Dig betinga att klinga med glasen skål på skål,
Din värd att berömma och tömma hans bål!

N:o 67.
Fredmans Testamente

om sättet att lätta sin kärlekshörda.

\)m du vill din börda lätta.

Sätt dig ned, berätta
Och vid detta glaset, detta,

Lätta dina qval!
Säg hvad qval ditt hjerta trycker,

Hvad dig svårast tycker,
Der du med så sneda nycker

Trycker din pokal?
Tycker du din flicka är för god

Att en annan cga?
Käre granne, jag må säga

Du går dumt till väga —
Gör som andra göra pläga:

Drick ur denna flod!
den floden släckas alla eldar ifrån Astrilds gyllne

flamma.

Drick i detsamma
Och gladt med brödren glamma!

Digitized by VjOOQ IC

140

Drick äD ett glas eller två,
L|lt henne snegla derpä

Hur du dig plär sätta
Och dig med ditt fluiduDfi mätta!

N:o 68.

Fredmans Testamente.

Bacchi stor-vim.

V inets kraft mitt hjerta stärker,
När den torra halsen värker.
Skål. min Iris! Jag är fri,
Fri frän Astrilds barbari.
Syn och hjerta må sig fröjda:
Bacchi barn ä' nu förnöjda,
Men jag är, jag dör och blir
Sultan Bacchi stor-visir.

Fuhrmans hus är min seraljc:
Der som turk och som kanalje
Uppä golfvet ligger jag,
Super om till ljusan dag.
Bacchus är den jag vill vörda :
Han vid tunnan mig må mörda,
Men jag är, jag dör och blir
Sultan Bacchi 8tor-\isir.

Ja, jag svär vid Bacchi lagar:
Nykter själ mig ej behagar ...

Digitized by VjQO^ IC ^

141

Men, hvad q val jag åter spor?
Astrild — votre serviteur!
Kärleksguden mänd' jag finna:
Hals och hjeTta båda brinna —
Men jag är, jag dör och blir
Sultan Bacchi stor-visir.

N:o~69.
Fredmans Testamente

<m akålm for glada vänner» vänshapshand

Jjycklig, den sakta

Vet att betrakta
Våra tiders raseri,

Stundom se felet.

Men bli ur spelet;
Sjunga sin visa, glasen slå i!

Nu sku vi dricka :||:
Glas i botten . . . Lefve vi!

Oss kan ej ömma

Att i vår gömma
Guld och tårar blandas hop.

Synas vi ringa,

Lappri, låt klinga!
Ingen oss skickar klagande rop.

Nu sku vi dricka — :|j:
Bacchus danse mellan stop!

Digitized by VjOOQ IC

Jj42^

Graone, dig lyfta,

Sitt ej och suyfta!
Har du sårat kung och land?

*Ne.i!* Så var modig,

Frisker och frodig,
Tag som vi andra glaset i hand!

Nu sku vi dricka :||:
Glada vänners vänskapsband!

N:o 70.
Fredmans Testamente.

Rent fylleri.

A om låt oss supa,

Vattna vår strupa

Och skölja den ren!

De hesa ropen:

»Töm utur stopen!-*

Qvickna i hopen

En hurtig och klen

Bäd' till hjerta och ben. Fin.

Klingom med glasen och drickom i fröjd!
Ingen rätt nykter kan lefva förnöjd.

*Hvad skall här bli?»

Rent fylleri.

»Slå då uti!>

Nu dricka vi . . .
Bacchi små baljor de äro dock djupa.

Digitized by VjOOQ IC

143

N:o 71.
Fredmans Testamente

&m plåtens födelse och dÖd.

-L iff, paff, puff med bomber, kanoner
Och styckskott på Kungsholmsbron,
Sankt Gertrud i klingande toner
Och präktig illumination,
På kyrktornen pukor, trompeter.
Och vivat och dunder och ståt,
I luftan stjernklara raketer —
Min taskbok har födt mig en plåt.

PiiF, paff, puff, min hatt på ett öra —
Tolfpundingar smälle på smäll!
Nu har jag fått annat att göra
Än sucka i jämmer och gnäll.
På fjortonde dygnet min strupa
Ej varit det ringaste våt —
'En sådan en högtid ej supa,
livad gagnar mig då väl min plåt?

Skål, kejsare, kungar och furstar
Från länsman till högsta monark!
Skål, kypare! Gif du metvurstar
Och bittert och spanskt for sex uiark
Och smör och bröd, netto tre daler.
En sup för tolf styfver . . . med gråt .
Hin håle ger jag slika baler:
Tolf öre blott qvar på^ min plåt!

Digitized by VjOOQ IC

I4t

Man måste sä krångla och vingla —

Tolf öre . . . bon, kypare, hit!

Bon, bon, än en sup och en kringla:

Tolf styfver, en sup på kredit!

Hej, lustigt! Nu är jag visst riker,

Men strupen är ändå så kåt.

Piff, paff, puff! I rännsten jag skriker .

Skjut lagom — nu dödde min plåt.

N:o 72.
Fredmans Testamente

till tröst för en skeppsbruten Bacchi man.

J?y, tunnor tusan, hur ser du väl ut!
Kippskodd och trasig och slagen,
Ögonen röda och näsan i lut,
Munnen till örat uppdragen,
Silfverglittsalvad och plåstrad besatt.
Pipa i mun och tulpan på din hatt!

»Käglor och stryk ...

»Känn då och ryk!
»Sof fritt på djurgäln hvar natt,

Natt!*
Tro mig, min vän, du är hurtig ändå!
Verldén och ödet du glömmer.
Trumf uti bordet, så näfven blir blå!
Står du här längre och drömmer?

Digitized by VjOOQ IC

145

Tag dig en voffla med socker, kanel,
Våga din skjorta och spela ditt spel!
»Ja, pä visst sätt
»Har du väl rätt —
>Kom, låt oss dricka vår del,
»DeV.»

Skål, fru Regina på Brinnande Fan,
Moster pä Liljan och Dufvan,
Lisa pä Tuppen, Förgyllda Altan,
Mor pä Tre Skorpor och Strufvan!
Skål, Pelle Maja! Kurage ett glas!
Barfota skönhet, salopp och karkas!

Drickom igen!

vBiktigt, min vän!
»Smiska buteljer i kras . . .
»Kras!»

Ja, mellan vinglas som hvarje dag jul

Sku våra dagar försvinna.

Verlden är skapad sä väl för en ful

Som för den skönsta gudinna.

»Ja, jag skall dundra och visa hvar man

»Att min butelj ock är gjord för en ann!*

Allt i sitt skick --

Klinga och drick.
Bullra, så länge du kan . . .
Kan!

Nu ha vi supit — det blir dä dervid —
Bocken i rännsten han ligger.
Dansa i gräset sä qvick som ett kid,
Grosse, var modig och piggcr!
>Skål, hela verlden, hvarenda en själ!
»Har jag en ovän, den slår jag ihjäl.
Bellman Hl. 10

Digitized by VjOOQ IC

146

*Mull blir till mull ~
»Nu är jag full . . .
»Hej, kamerater, farväl!»
Väl!

N:o 73.
Fredmans Testamente.

Bästa loUpi,

JtVäre bröder, kom, sku vi
Dricka glasen i botten!
Bästa lotten :{|:
Är att lustig bli.
Yerlden är ängslig, så belUngd som hon kan
Krogen och kyrkan ligga långt från hvarann.
Låt oss rusta, :{|:
Tumla man på man!

Kom och smaka detta vin.
Turkar, tartarer och morer!
Kreditorer, :||:
Hållen en god min!
Kassan skall tömmas till den ringaste slant -
Krogen i vägen ligger alltid galant.
Låt oss rusta :|{:
Tumla på vår kant!

Digitized by VjOOQ IC

147

N:o 74.
Fredmans Testamente.

Kur det gar dm som gråter vid Bacchi tunna.

ijåtom oss Icfva nöjda och raska^
Än vid den sköna, än vid vår flaska,

Än öppna pung och taska,

Än hälla myntet hop!
Inte skall verlden bli oss ett qval
Just f(5r att töm der är vår pokal —

Nej, vi ska Icfva raska

Mellan krus och stop.

Hvar sitter den, som flämtar och fryser,
Hvar finnes den, som gråter och ryser,

När som en Bacchus lyser

Och uppå tunnan står?
Den skall till rätta stämder dä bli,
Plikta tredubbelt, allt fylleri.

Och for det att han fryser

Smädas uti kor.

Digitized by VjOOQ IC

148

N:o 75.
Fredmans Testamente.

Tvi Baim Borgliga dar.

-Ivi sä'na sorgliga dar!

Tvi sä^na ängsliga svar!

Frågas om flaskan är q var?

»Tom, tom, kära far!»

Tvi så' na futtiga lag!

Tvi så'na glädjebchag!

Nykter förnöta sin dag

Bet vill icke jag.
Hör, granne, skutta som en hjort.
Bryt sönder hvar en källarport,

Skaffa i glasena vått —

Himlen ge dig godt!

Tvi så^na tider vi se!

Tvi Bacchi trotjenare!

Allting går nu på snc':

Hvem kan supa ge?

Tvi vale Bacchi soldat!

Tvi utan byxor och mat

Och inte få desperat

Botten slå ur fat!
Hör, granne, skutta som en elg.
Kom snart igen med din butelj!

Skaffa i glasen och köp.

Krångla, kyt och löp!

Digitized by VjOOQ IC

149

N:o 76.
Fredmans Testamente.

Bacchuft vankar kring oss.

Lif och mod och tankar!
Bacchus kring oss vankar
Stinn och fet,
Röd och het —
Hör, hur gubhen stan kar!
Han tål ingen nykter,
Ser ej en betryckter:
Gubben har
Fordna dar
Lefvat sjelf förryck ter.
Friskt, kära Bacchus! Ingen fara nu
Vi skola supa om till klockan sju
Hurtigt, hurtigt intill klockan sju.

Hur mår du, min strupa?
Skall här Bacchus stupa

Utan tvång

Och med sång
I det röda djupa?
Nå, sä hit, buteljer!
Hvem är som ej sväljer?

Intet larm,

Ingen harm
Våra hjertan q välj er.

Digitized by VjOOQ IC

150

Friskt, kära Bacchus! Vi dig känna grant —
Skäl, kära bror! Ja, det är visst och sant.
Lustigt, lustigt! Det är visst och sant.

Lefve våra vänner!
Hvar sitt hjerta känner —
Fröjderop
Allihop!
Ingen Iris bränner.
Dock, att sötma röna.
Vörda vi de sköna.
Friskt igen!
Hvar sin vän
Vill med trohet löna.
Friskt, broder Bacchus! Korka dina sprund!
I våra hyddor vänta vi Jon Blund
Ljufligt — Ijufligt vänta vi Jon Blund.

N:o 77.
Fredmans Tostamente.

Huru plår en törstig göra.

Jiuru plär en törstig göra,
Se'n han glas i handen fått?
Jo, han torkar den vid öra.
Som vill neka honom vått.

Digitized by VjOOQ IC

Han bortkiknar, blånar, raglar,
Grlömmer lifvets sorg och nöd,
Trumfar, rifs med sina naglar,
Tumlar rosenröd.

Granne, kom och tag din kanna.
Flaska, glas elF hvad du har!
Aftonrodnan i din panna
Har gått opp, och jag är klar,
Låt oss fritt med glasen klinga !
Wer da, Wer da? »Jo, god vän!*
Drick, eir skall du genast springa
Ut på dörren! *Ja men!»

Flickans skål, som rört vårt sinne
Och i hjertat bröllop har!
Om rivaler äro inne.
Ut på dörren par om par!
Låt oss med hvarandra fika
Hvem som först skall gäspa full.
Sedan sku vi oss förlika.
Glada dimpa kull!

Digitized by VjOOQ IC

lol>

N:() 78.
Fredmans Testamente.

Uvein år värdig.

Ugonlockeo )x torra, strupea iir mager,
Föl t ren sjuka och fulla med små podager,
Hjertat som en gammal grind,

(Pyteheja!)
Själen som en tömmer vind.
Polemeja !

Hela kroppen är en utmärglader sena,
Och förståndet gått ner ur hufvu^t i bena!
Här är inte stort bevändt.

(Pyteheja!)
Drickom, gubbar, exellent!
Polemeja!

Den, som ej kan sin krona samla med åren.
Aldrig sett en drufva svettas om våren,
Aldrig sett ett glas och krus,

(Pyteheja!)

Är ej värdig fä sitt rus.

Polemeja!

Den, som nykter är mellan tio och elfva,
Aldrig nånsin för en sup lärt att skälfva,
Ej haft bränvinshufvudvärk,

(Pyteheja!)
Är en usling — lär och märk!
Polemeja !

Digitized by VjOOQIC

Tacka vill jag en buss af Bacchus att vara!
Noachs strupa kan Astrilds hjerta förklara.
Astrild rår i hjerteskri^

(Pyteheja!)
Bacchus uti fylleri.
Polemeja!

N:o 79.
Fredmans Testamente.

Glädjefull lefnad.

Oe på glaset och vigas vid känn butelj en,
Se sin skönhet och klappa sig uppä bälgen,
Skrufva korken, grina till,

(Polemeja !)
Längta efter spickesill —
Pyteheja . . .

Dundra bistert och vara kärlig och vreder,
Ge en örfil och supa brorskål med heder,
Klunka på och tömma ut,

(Polemeja!)
Torka så en fuktig trut —
Pyteheja . . .

Stå och gapa och se pä ljuset och undra,
Sväfva, stupa och dimpa kull som en flundra,

Digitized by VjOOQ IC

154

Stiga upp och åter kull ■ —

(Pol em ej a !)
Är en lefnad glädjefull.

Pyteheja ! j

Märka durklopp och känna buller i lifvet, |

Tömma glaset och sluta dags-tidsfördrifvet, !

Sjunga, klunka^ somna se'n, '

(Polemeja !)
Ljufligt är, min söta vän ! i

Pyteheja! i

Hin bli nykter! Hvem tackar oss väl derföre? ,

Supa skall jag, ur plåten ta sista öre —
Verlden är en rageldans.

(Polemeja!)
Tågom Bacchi segerkrans!
(Pyteheja!)

N:o 80.
Fredmans Testamente.

Ändå jag drtcka och Jclunka kan.

Jag lefver bland de glada,
Tar dagen som jag kan,
Jag hoppar på en späda
Och är en skröplig man.

Hå hå, hå hå!
Ändå jag dricka och klunka kan.

Hå hå!

Digitized by VjOOQ IC

155

Min skjorta, tusen flikar,
Liksom ett segel* blås.
Hvar klack med stora spikar
Skinnbyxor ... hei . . . gunås.
Hå hå, hå hä!
Ändå jag dricka och klunka kan.
Hå hå!

Mitt hår långt ner i synen,
Och hakan uppåt soln.
Och dam i ögonbrynen,
Och polska på fioln —

Hå hå, hå hå!
Ändå jag dricka och klunka kan.

Hå hå!

Må göra! Jag är gläder
Och fröjdas åt min lott.
Stor tack, min mor och fader,
Att jag har lifvet fått!

Hå hä, hå hä!
Ändå jag dricka och klunka kan.

Hå hå!

Digitized by VjOOQ IC

1 ;*)(•.

N:o 81.
Fredmans Testamente.

Den kärkksgrtdfblande.

b kicka hit ett glas åt bror^
Som sitter der och grubblar på sio flicka!
Mig angår det inte, men jag tror
För mig så skulF det inte klicka. Fin.

Hvem är den?
*Det får du aldrig veta.»

Namnet se^n?
;» Omöjligt att utleta!»
Heter hon ej Greta?
»Hvarfbr mig förtreta!»
Kanske dä Agneta?»
»Hvarför sä just heta? d. k.

Söta vän,

Din skål igen!
Men säg mig om din sköna flicka

Ar det den,

Den der igen,
Som satt i brinken der och sticka?

Bor hon ej

Der borta? »Nej!»

Hvar bor hon då?

»Hon bor . . . hur så?»

Ah, svara nu!

»Drick bara du
»Och töm ditt glas och hicka!»

Digitized by VjOOQ IC

J57

N:o 82.
Fredmans Testamente.

Trotsa se^i Kupidos heta laga.

Vinets gud vi tillbe —
Detta altare
Är invigd t till hans ära.

Dessa kärl, glas och krus
Bjuda duktigt rus,
När tidens qval besvära. Fin.

Och

Detta fat
Är muskat . . .
Detta hoglands-vin.
Delikat
Som suckat.
Färgar karafin . . .
Känn det bästa injöd man vill begära! d. k.

Fröjas barn, fallen ner,
Hvar och en af er
Förgäten lifvets plåga!

Är du kär, rädd och blyg,
Bägarn till dig smyg
Och svälj den söta räga! Fin.

Gå...

Och du, man,
Som ej kan
Fylla Iris' hopp,
Som en ann
Likadan
Stärk din svaga kropp —
Trotsa se^n Kupidos heta låga! D. k.

Digitized by VjOOQ IC

158

N:o 83.
Fredmans Testamente.

Lifsbehaget,

idad' jag blott en trogen vän eir tvä,
Tre dukater i min pung likså,

Fyra friska rätter,

Punsch, gelé, renetter,
Dukadt bord för fem, sex ... sju, må ske

Åtta slags likörer,

Nio servitörer.
Löpare —
Glada vänner, vi sku dä försöka
Drifva bort all verldens bitterhet.

Låta myntet springa,

Låta glasen ringa,
Dricka om hvar torstig till förtret!

Men nu ska vi sakta

Bacchus blott betrakta.
Stinn och fet.
Ingen lefver att sitt qval föröka.
Nej, man lefver blott för att må väl.

Derför ska vi dricka.

Somna in med hicka,

Drömma med en flicka —
Roligt gräl!

Märk, att lifsbehaget

Är det bästa slaget
För hvar själ.

Digitized by VjOOQ IC

159

N:o 84.
Fredmans Testamente.

TtU hror Jockum.

Ah, din stålle, lät bli att fundera —

Drick och parlera!

Klang ... slå i mera . . .

Saken är den:
Mindre än intet den sorgen du röner

Hvem som dig kröner.

Klang, Bacchi söner,

Bästa vår vän!
Klang, granne ! Drick i botten — besinna,
Ögonen pä bror Jockum de rinna . . .

Hur skall man göra?

Slå sorgen vid öra
Och dricka . . . Drick, drick, drick.
Drick ... »Må göra» . . . Drick, drick, drick,
Drick i botten, gubbar, och befall

Bischofif . . . »Den är all,
»Punschen utdrucken, bränvinet borta — i visthus

och kök
»Fins tomma diskar och sömniga ök.»

Digitized by VjOOQ IC

160

N:o 85.
Fredmans Testamente.

Bot för framtidsqvalet.

J^u, som för din framtid bäfvar
Och med alla krafter sträfvar
Göra god t och vara redlig
Och beskedlig
Mao,
Du skall tänka, likt oss andra,
Som på Bacchi slussar vandra:
Deona stora vinpokalen
Qvalen

Släcka kan. Fin

Ja, din framtid, broder, platt förgät!
Prisa ödets lagar.
Borga dig ditt fat och ät
Och sjung, om du behagar!
Vandra se'n
Mot aftonen
I Fröjas glada fjät.
Der skal] du din framtid alltid säli
Och alltid lycklig för dig finna
Med din herdinna
Allt under samma fäll.
Gladt se din morgon och qväll
Stolt som en tysk gesäll.
Som skyr sin värdinna
Och borgar och bjuder farväl! d. k.

Digitized by VjOOQ IC

161

N:o 86.
Fredmans Testamente.

Jjuteljen är min fästemö,
Min enda vän och maka —
I dina armar vill jag dö,
Och annat allt försaka.

Jag älskar dig i nöd och lust
Och vill vid dig bli bunden.
Af dina kärleksdrufvor must
Jag drar i sista stunden.

I dag, i roberond så skön,
Hvarfrån sä dags, min lilla?
Från Fuhrman eller Werner Grön
Kan jag mig lätt inbilla.

Min lilla du, jag ler och lyss
Med hatten på ett öra.
Välkommen hem ! Gif mig en kyss,
Min oro att förstöra!

Min svärfar fader Bacchus blir
Och jag hans son med heder.
Min engel, jag ditt sköte dir,
Och värmer mina leder.
BeVman, 111. 11

Digitized by VjOOQ IC

162

Mitt halfya lif, mitt paradis^
Hur skall jag mig förklara!
Min söta mamsell portugis,
Får jag er egen vara?

Upp, fröjdelågor om hvarann
I hjerta, hals och strupa!
Får jag, min sköna, bli din man
Ooh i din brudsäng stupa?

Sä låt då falskhet upp och ner

Sig klänga på vår trappa!

Bort, dygd och fromhet, bort, jag ber.

Blott att jag dig må klappa!

Låt åter lyckans trälar fritt
Vår usla tid upphöja,
Låt afund säga: »Svart är hvitt!»
Blott du mig vill förnöja.

Låt allting vändas på sitt sätt.
Låt åsnan bli magister.
Låt oxen dansa menuett.
Blott ej din kärlek brister!

Skjut dygden pilar i dess bröst.
Stor sak, låt oskuld svida.
Låt tidens strömmar bryta löst.
Blott du går vid min sida!

Låt cedern vackert blifva tall
Och björken blifva ceder —
Min lilla skönhet af krystall,
Jag endast dig tillbeder!

Digitized by VjOOQ IC

163

N:o 87.
Fredmans Testamente.

Lustigt lif i Baccht huk.

A om, kära syster,

Tag, om dig lyster,
Utur detta glas ditt lilla rus!

Drick och blif roder . . .

Skål, kära bröder —
Lustigt lif i Bacchi hus!
Glas och buteljer, mat och mycket vin .
Skål, faster, moster, syster och kusin !

Fall... falleralla, :||:

Syster och kusin!

Skål, konkaronger,

Skäl, roberonder,
Falbolaner, stubbar, kjol och koft!

Skål, vackra själar.

Skål, du som trälar
För din Iris i ditt stoft!
Glas och buteljer, mat och mycket vin
Skål, faster, moster, syster och kusin!

Fall . . . falleralla, :!|:

Syster och kusin!

Bacchi drabanter
Utan kontanter

Digitized by VjOOQ IC

J64

Pläga alltid lefva stolt, galant. '

Ståtliga dagar^

Osnörda magar —
Aldrig hjertat står i pant.
Glas och buteljer, mat och mycket vin . .
Skål, faster, moster, syster och kusin!

Fall... falleralla, :{:

Syster och kusin!

N:o 88.
Fredmans Testamente.

Invokation till Baeekuti,

ivom^ nöjets gud — vi vänte dig

Kom, sitt uppä din tron!
Vårt hjerta modigt fröjdar sig

Och gläds vid din person.
Ett tempel är dig nu beredt,

Så städadt, rent och snyggt.
All sorg och q val vi afsked gett

Och lefve säUt och tryggt.

Kom, matta sinnen, med begär
Vid fulla glasens brädd!

Den kära Bacchus h vilar här
Uppå sin blomsterbädd.

Slå glasen i, drick gudens skål

Digitized by VjOOQ IC

165

Med hopp och fröjd en hvar!
Ty supa är vårt ändamål —
Blif derfbr, Bacchus, qvar!

Upp, dam och spel samt glädjeskri!

Schagräng, migrän, farväl!
Adjö, gä bort, melankoli!

Kom, fröjd i lif och själ!
Bort china, pulver, emulsion,

All febrars tyranni!
Hjelp oss — vi ligga vid din tron .

Kom, Bacchus, statt oss bi!

N:o 89.

Fredmans Testamente.

Dm lycUiga hungaborgm.

ringc jag en tron blott sira,
Hålla i min hand en spira
Och mitt hufvud kunglig krona bar.
Då skuir jag min födsel fira.
Kalla mig en lycklig karl!
Ur kanonen
Skulle blixtra se'n!
Omkring tronen
Mina embetsmän.
Turkar och tartarer
Tätt som små akarer
Sky lie krypa kring min borg! :||:

Digitized by VjOOQ IC ^—

166

Hvar fins den^ som mig fortörnar?
I mitt vapen lejon, örnar
Och uti mitt hjerta eld och mod!
Unga jungfrur, gamla björnar
Skulle elda upp mitt blod.

Rundt kring planen

Manskap i gevär,

Pä altanen

Sång och flöjtraver,

Pukor och trompeter —

Tusen lustbarheter,
Robe-de-courar i min borg! :||:

Min rikskansler skulle bära
Bacchi stjcrna till min ära,
Riksmarskalken ha en stor peruk;

Och min prest, af Ma'omets lära,
Skull' stå klädd i gyllenduk:
Med mustascher
Och en stor turban,
Med plymager
Och med alkoran
Skuir han stå vid tronen,
Och fbr den personen
Skuir allt tystna i min borg. :{|:

Och rikskocken skulle draga
Purpurbälte kring sin maga!
Riksköksknifven med ett perleskaft,
Med guldtofsar och en kraga
Och en flöjel utaf taft!

Men riksskänken

Skulle bli min bror,

Tron och bänken

Blifva lika stor.

Digitized by VjOOQ IC

167

Dricka och fbrtära
Skuir bli rikets ära —
Alltför lycklig kungaborg! :||:

N:o 90.

Fredmans Testamente.

Astrommisk kmversaUon i Baochi käUa/rhvalf.
Dm 28 Mars 1767.

A om, käre granne, sätt dig ner

Och tag ditt glas och pipa!

Kom, lät oss mästra allt hvad sker,

Fast vi det ej begripa!

Hur kommer det, säg, granne min,

Att jorden, den vi trampa.

Är runder som en karolin

Och solen het som en lampa?

Ett glas . . . gutär! Min granne, du.
Hur vill du det förklara
HvarfÖr så udda och just sju
Sjustj er norna sku vara
Och hvarför månen sitter qvar.
Fast hund på honom skäller?
Gutår, min granne ... ge mig svar
På hvad jag dig framställer!

Digitized by VjOOQ IC

168

Svar.

Hej, kypare, slå glasen i!
Och granne, inte primma
Om jorden i periferi
Och nattens stjernors dimma!
Vor' jorden blott en karolin,
En sexmarks-plät — må göra —
Så blef jag Atlas med god min
Och skulle min börda förstöra.

Blott himlens måne Önskar jag
Den vor' af guld en massa
Och att det regna natt och dag
Små stycken i min kassa!
Då fanns jag uppå Riga jemt,
Pä Göta Lejon och Gripen,
Och detta hjerta satt ej klämd t,
Och inte hängde jag lipen.

N:o 91.
Fredmans Testamente.

Mätta dryckeshalJeen. Ben 20 Deoeniber 1767,

Jtlör, min vän, din vän nu fråga
Om han än ett glas fbrmår!
Inte skall man honom plåga —
Sjelf hans fria vilja rår.
Nå, gutår!

Digitized by VjOOQ IC

169

Denna mast ooh denna syra
Har naturen gett vår blod,
Ej för det vi skull' bli yra,
Gä i dårars öfvermod . . .
*Ne-nej men!»

Ne-nej men! Den söta saften
Bör ej styra våra värf :
Bästa hjerna mister kraften,
Bästa hjerta tar förderf...
»Ja-ja men!»

Ja-ja men! En slug blir galen,
Men en galen aldrig slug.
Då begynna kärleksqvalen
Under böner, hot och trug . . .
»Och då så?»

Ja, just så bör dryckesbalkcn
Bätt förklaras, käre vän!
Akta dig du för den skalken,
Som är gud för druckna män !
»Ja än se'n?»

Käre vän, förutan smärta
Knytom enighetens band,
Och utaf ett enigt hjerta
Önskom god t med glas i hund
Kung och land!

Digitized by VjOOQ IC

170

N:o 92.
Fredmans Testamente.

Full musik! Dm 20 December 1767.

-Tukor, trompeter, flöjter, trianglar, oboe och basun,

Stämmen upp! Hej, kurage!

Bacchi barn och hans bagage

Ha i dag sin rolighet
Rundt kring hans tunna barnen de taga i ring,

Ring i ring och friskt i dansen

Bacchus sjelf han lyfter kransen,

Vacker, rosenröd och fet.

Trummor, skalmejor, harpor, fioler, valdthorn och

klavcymbal
Stämmen upp, musikanter.
Medan Bacchi stånddrabanter
Stå och skyldra med hans tapp!

Flaskorna äro. fulla, fiolerna gä . . .

Vi hans prinsar, vi plä kunna
Vältra om vår faders tunna —
Vi ä' nakna som en lapp.

Digitized by VjOOQ IC

171

N:o 93.
Fredmans Testamente.

Vid vald och qvald.

IjLom, du som gråter,

Ditt bröst upplåter
Med ängslan, suckar, eld och våld.

Kom, du som klagar

På ödets lagar,
På lyckans många förbehåll.

Kom till de skönas barm,

Kom, strid i Kupidos larm!

Kom, du som gråter, '

Kom, gör dig varm!

Tag glaset sakta!

Drick ut, betrakta
Bin Fröjas bild och Bacchi tron!

Om hon dig sårar,

Fritt fäll då tårar.
Men glöm dess ögon och person!

Släck hjertat i sin brand

Och tag du ditt glas i hand!

Tag glaset sakta,

Drick lite grand !

Det mig hugsvalar.
När Astrild talar —
Men tala då, du vinets gud!

Digitized by VjOOQ IC

172

Jag älskar båda:
Mitt blod i våda . . .
Hur Ijufligt är två gudars ljud!
Talen dä, båda två —
Men hvem skall mitt hjerta få?
Det mig hugsvalar
Till Bacchus gä.

N:o 94.
Fredmans Testamente.

Salomos vtsdom.

t/ppna flaskan, låt oss få dricka!

Det blir domen,

Att för gomen

Intet spårs.
Skulle Axelson främmande skicka

Hem i huset,

Öppna kruset

Gubevars !
Kamerater, hej, skrala . . .
Skeppen plä' klipporna tåla

Tills de sjunka — ;||:

Grubevars!

« Vinet fröjdar människans hjerta:
»Vi bli glade!»
Fordom sade

Digitized by VjOOQ IC

173

Salomon.
Syrachs hushåll gör sirapen en smärta —

Kresi häfvor,

Bacchi gäfvor

Göra ron.
Kom och låtom oss supa!
Armod vattnar mäng** strupa.

Låt oss härma :|{:

Salomon !

N:o 95.

Fredmans Testamente.

Hejy låt 088 8upa! Den S Mar 8 ti 7 O,

Inglinge, krymplinge, följ din natur,

Sväng dig, blif qvicker och tag dig till bästa,

Skaffa dig pengar och helsa bon jour

Uppå din torstiga nästa! fiq.

»Ah, si bon jour, bon jour, bon jour, monsieur!
»Comment vous portez vous? Ärnar du att dö?»
Ärna fbr tusan! Karon skall fästa
Båten vid stranden — nej, drick nu, din tjur! d. k.

Werda, nä, werda? Nå, är du bra karl.
Har du meriter i sängar och skålar,
Är du vår broder elF är du vår far?

Svara vid rykande bålar! Fin.

i>Jo, jag är far din, efter gammal van'
» — Ögon och näsa röda som tulpan -

Digitized by VjOOQ IC

174

»Rosslig i svalget... hör, bur det skrålar!

»llti buteljen min bimmel jag bar.» d. k.

Stampa med fötterna! Far, slå din son,
Pojke, slå far din ocb fan slä er alla!
Tag i kalufven din granne ocb 8lä'n . . .

Kom, sku vi slåss . . . falleralla ! Fin.

Huller om buller . . . hurra i kalas
Mellan fioler och värdar med karbas!
Trumf uti bordet! Bälarne knalla. . .
Skrik du, min gosse, som näcken i än ! d. k

N:o 96.
Fredmans Testamente.

Faderliga råd i af seende på kalasering.

JM är som du blir bjuden, sä gäck i kalas
Och tacka din värd för all ynnest och grace
Och fäja din tallrik ocb tvätta ditt glas
Och sjung dina visor af Bellman, Tilas!
Stå ej sur
Som en tjur.
Drick ditt glas blott utur,
När ingen dig rubbar,
(Gubbar, drick, gubbar!)
Och är du ej torstig, så följ din natur!

Och har du ej rocken på kroppen, stor sak,
Kom uti västen och häll dig helt rak!

Digitized by VjOOQ IC

175

Gäst, Hom är bjuden, bör bli under tak,
Nyttja sitt nöje, sin frihet och smak.
Fast du tå],
Var ej snål
Vid en rykande bål.
Att ingen dig snubbar,
(Gubbar, drick, gubbar!)
Och nicka åt värden och drick se'n hans skål !

Men om du blir sömnig och tunger och matt
Och solen än dansar och icke är natt,
Så var dä fbrsigtig, i tid tag din hatt
Och ge dig på vägen med dunder och skratt
Med ditt rus
Till ditt hus.
Men ränn aldrig burdus
På kyrkbrinkens stubbar!
(Gubbar, friskt, gubbar!)
Men se^n du har lagt dig, så kan du ta ljus.

Ifall du på vägen skull' märka ett rop

Från flygande örnar på målade stop,

Så låts icke höra, ge fan alltihop.

Se stindt ner åt marken och sky för din grop!
Om en glad
Kom och bad.
Så gå icke åstad,
Fast han lockar och tubbar,
(Gubbar, friskt, gubbar!)

Kryp in till en flicka, ett rosendeblad!

Digitized by VjOOQ IC

176

N:o 97.
Fredmans Testamente.

Läckert hord.

bi'keD kapun, tillräcklig för alla —

Falle-ralle-ralla! :||:
Den som vill ha, haD täckes befalla

Och DU träda fram!

Här är ett fat med aborrar kalla —

Falle-ralle-ralla! :||:
Den som vill ha, han täckes befalla

Dillkött eller lam!

Si'ken kalkon! Den ska vi nu fnalla -

Falle-ralle-ralla! :||:
Deii som vill ha, han täckes befalla '

Utan drön och söl!

Skinkan bärs in, kanonerna knalla —

Falle-ralle-ralla! :||:
Den som vill ha, han täckes befalla

Inlagd gås i öl!

Tårtan står skön och krämerna svalla

Falle-ralle-ralla! :||:
Den som vill ha, han täckes befalla

De der ostron a!

Digitized by VjOOQ IC

177

Fluidum syns, trompeterna skälla —

Falle-ralle-ralla! :||:
Den som vill ha, han täckes befalla . . .

Skål! Hurra! Hurra!

N:o 98.
Fredmans Testamente.

Fader Masen,

JJundrar du, ryter och svär,
Bugar du, gråtögd och kär?
Gå då för tunnor tusen!
Fatta i kärliga krusen,
Drick och tukta busen

Lucifer !

Vill han ta i glasen,

Sparka'n i ändM

Spela du basen

Som en vän !
Drick, var nöjd och gläder!
Bacchus, barnens fader,
Slår för barnen i —

Hej, fylleri!
Bellman lU, 12

Digitized by VjOOQ IC

178

Granne, sätt dig ner!
Bacchus gerna ger
Åt en torstig nästa,
Som är van att gästa,
Af sitt allra bästa
Som man ser.
Gubbar, ta glasen,
Drickom, gutår . . .
Nå, fader Masen,
Hurra . . . det går.
Drick med lust och löje!
Bacchus, verldens nöje,
Slår fbr barnen i —
Hej, fylleri!

N:o 99.
Fredmans Testamente.

Mulpus satt på krogen
Midnattstid och svor.
Än så tog'en.
Än så slog^en
Både fästmö och krögarmor.
Ta mej tunnor tusen,
Gig mig mera vått
Och slå uti krusen,
Klunka, klunka smått!

Digitized by VjOOQ IC

J79

Sura ögon svida,
Torra strupen slår.

Mulpus, bida^

Sitt på sida,
Drick din flaska och^ hej, gutår!
Ta mej skock millioner,
Drick, hvarenda själ!
Bacchus slår pultroner,
Hjeltar lefva väl.

N:o 100.
Fredmans Testamente.

Glaset,

r örr skall kung Kristiern stiga
Upp ur sin mörka grift
Och Sturens tjenst^piga
Med Norrby blifva gift,
Förrän jag nånsin slits och dras :||:
Från detta glas.

Förr skall kung Sigismundus
Poniatowsky se
Och salig biskop Lundius
Bli Solna klockare.
Förrän jag nånsin går med grace :||:
Från fulla glas.

Digitized by VjOOQ IC

180

Förr skall jag äran dela *
Helt lika med DaliD,
Och f^rr skall Ferling spela
En Essers violin,
Förrän jag nånsin lemnar place :||:
För tomma glas.

Förr skall min rädda hjessa
En Tallbergs krona fl,
Förr skall ock en prinsessa
Sjuhundra kungar slå,
Förrän med våld jag nånsin tas :{|:
Från detta glas.

N:o 101.
Fredmans Testamente.

Flickan.

iranske kungen till mig sade:
A>Si, här har du Köpenhamn,
»Blott att jag din fästmö hade
«Och fick sofva i dess famn!»
Nej, sa' jag till danske kungen.
Jag tar inte Köpenhamn,
Hvarken kronan eller pungen —
Jag tar hellre Oloris famn. :||:

Digitized by VjOOQ IC

181

Ingen dödlig här på jorden
Uppä vatten eller land,
Ingen själ i hela norden,
Hamburg eller Hernösand, :
Ingen själ uti Marseille,
Madagaskar, Hottentot,
Tunis, Algier eller Telje
Skall oss nånsin skilja åt! :

N:o 102.
Fredmans Testamente.

l)m fattige vid Bacchi dltmre. Den 10 Mars 1788,

I, Bacchi glada åldermän,
Er hedersstol blir denna . . . den !
I kläden Bacchi purpur re'n
Och er fbr Bacchus bugen !
Om I ej dricken ut hvar tår,
Som fbr er nu islägen står,
Så kom i håg — er ed är svår -
I åldermän, I Ijugen !
Om I ej räcken bägaren
Åt när m sta granne som er vän,
Så Ijugen I en gång igen . . .
Men, men . . .

Digitized by VjOOQ IC

182

När du vid vinets altar ber
Och någon törstig pä dig ser
Och ensam du tar ditt qvarter,
Ditt högmod hos dig lådar.
Den fattige vill ock ha vin,
Fastän han ser med trumpen min
Hur spindeln i hans penningskrin
Han spinner sina trådar.
Derför — så skrifver Bacchi lag
En fattig uti handen tag.
Till Bacchi altar honom drag!
Han törstigare är i dag
Än jag.

N:o 103.
Fredmans Testamente.

Brand/vakten,

xLlockan är nio slagen!»
Du gamla skrammeltroll
Med all din lögn och sägen,
För tunnor tusan, håll!

»Klockan är tib slagen!»
Jag ger dig tusan fan —
Bli nykter hela dagen,
Det blir mig en chikan.

Digitized by VjOOQ IC

18^

»Klockan är elfva slagen!»
Så torstig som eo elg —
En sup gör godt i kragen.
Hvar är du, min butelj?

»Klockan är tolf slagen!»
Ja, ropa, ställe, du —
Min strupa skall bli tvagen
Till morgon klockan sju.

»Klockan är ett slagen!»
Ja, rårna nu, din tjur,
Drick, oxe, uti hagen —
Jag klunkar stopet ur.

»Klockan är tu slagen!»
Hvad är det mer, ditt as*?
Bet är den gamla lagen:
Jag tömmer mina glas.

»Klockan är tre slagen!»
Aj aj . . . si si . . . jag dör .
Jag fUr så ondt i magen —
Fy tusan, hvad jag gör!

Digitized by VjOOQ IC

N:o 104.
Fredmans Testamente.

stora depidaétonen.

1 den stora deputationen,
Dep vår Bacchus är president
Och dernäst den främsta personen
Fader Fuhrman strup-intendent,

Just der :||:

Drickes rätt exellent.

Den ditkommer arg och försvuren,
Slår i bord öfver prejudis,
Öfver fullmakt, datum och turen,
Får ett spetsglas godt portugis.

Gutår! :||:

Här är ingen justis.

Den, som mist sin syssla och lyckan,
Går och suckar brödlös och mer,
Har blott äran, säcken och kryckan.
Vin och vatten fUr ett qvarter —

(Gutår!) :||:

Och det sköljer han ner.

Den, som grubblar på att betala
Bankolån, intressen med mer,
Sitter tyst, flyger lågt som en svala,
Får af bittert spanskt ett qvarter.

Gutår! :||:

Allt är billigt, som sker.

Digitized by VjOOQ IC

1.^5

Den, som egt Dägra tusen daler
Och fbr kronan gått i förskott,
Sitter tomer, bleker och småler,
Ett glas gammalt fUr, som är godt.

Gutår! :||:

Men det går dock sä smått.

Den, som kommer, sig alarmerar
Öfver kammar-ekonomi,
Korsar, dundrar och pesterar,
Står här fritt allt slags fylleri.

Gutår! :||:

Glasen fyllas uti.

Den, som ängslig sätter sig neder,
Pustar för en riksdags-sermon,
Klår sitt öra, darrar i leder,
Får hochheimer-vin med citron.

Gutår! :||:

Vacker deputation!

Digitized by VjOOQ IC

186

N:o 105.
Fredmans Testamente.

Krogen,

vfe rum . . . livad är på fUrde,
Hvad är för sorl och skrik?
Vid krogdörrn full musik
Och mycket folk af värde
Med jackor, skärp och band!
Hör ni med blåa duken,
Ni, far med piskperuken,
Står stugan uti brand?

Bevar' oss, ingen klämtar!
*Är elden lös, hva ba?*
Är krögarn död? *Åh ja,
^Der våndas han och flämtar. >
Hvar ligger han, monsieur?
A>Der ligger han vid disken,
»Den tjocka basilisken,
»Inkognito och dör!»

Hvad han är blå om nosen
Med blommor som af krut —
Kära madam . . . »Vet hut!
»Hugg till den der matrosen . .
»Vet hut^ och ränn och ryk,
»Håll käften, traf varlapper 1
»Om du vor' än så tapper,
»Så skall du lukta stryk.

Digitized by VjOOQ IC

187

»l)u, kyckling, vill mig basa!
A) Du slipper inte in . . .
*Nä, så skall ock ditt skinn
»Jag klappa till en trasa!»
Men si, der vid sitt sprund,
Der ligger han, kamrater.
Så tomhändt och så flater
Med skorpan half i mun.

Så — si den stora käxen!
Nä, söta, släpp mig fram . . .
Ja, det är han, madam.
Mor Majas man på Laxen.
»kh nej!» Jo, är det så:
Han käns igen med möda —
Se, ögonen blodröda
Och näsan himmelsblå!

Åh, inte dör han, gossar —
Spel upp »en dans . . . sitt ner !
»Hvad sa' du?» Se, han ler..
En sup snart slemmen lossar.
Uff . . . re'n han andas godt . .
Sätt stopet tätt till truten.
Spill inte på syrtuten.
Låt honom klunka smått!

Hå, nu är karPn galan ter.
Så blank som engelskt tenn!
Ännu en sup . . . noch en . . .
Da kapo, musikanter!
Ur vägen, slödder, hut.
Ut, byke och bagage!
Slå upp ett nytt fastage
Och piska fönstren ut!

Digitized by VjOOQ IC

N:o lOG.
Fredmans Testamente.

Det stor illa tUl nere i landsorterna.

l^agfarne go' herrar, valakt ade män

I Grenna stad!
Markolfus är pank och har intet igen —

Läs detta blad!
För kreditorernas frågor och svar
Den ringaste frihet jag aldrig mer har.
Aj, aj, aj, Delen — man nu ser alla dar
Peruken i Grenna, när luften är klar.
Lagfarne go' herrar, välaktade män,

Jag är fallid !

I tunnan är intet, och flaskan är all

Och krogen ren.
Hvar rådman i Grenna är lång som en tall.

Med smala ben.
Den rödaste byggning går bort för en plåt.
Och taket på kyrkan det smälter af gråt —
Den fetaste fän ta i ö^it är våt.
I dag åtta dagar, se'n preses han åt . . .
I tunnan är intet, och flaskan är all.

Jag är fallid!

Lagfarne go' herrar, jag står nu mitt kast.

Min konjunktur:
Tag allt hvad jag eger i löst och fast

Af hvad natur!

Digitized by VjOOQ IC

189

Tag tappen ur tunnan och apik utur vägg,
Pannkakan i skåpet och hönan pä ägg —
Min randiga tröja i solskenet lägg!
Markolfus är gammal med hängande skägg.
Lagfarne go' herrar, jag står nu mitt kast:
Jag är fallid !

N:o 107.
Fredmans Testamente.

Si^tmt i vårt debet / Ben 12 A^ 1788,

JNär som en törstig man går fram

Till skänken, der han ser madam
Hur hon ur dosan snusar,
Han bugar sig och krusar.

Helst om han hela veckan ut

Bryggt fluidum på sin syrtut

Och stryk kring örat susar
Af krögarns raska busar.

Åt bröderna så säg^r han:

Vi alla skyldiga h varan o,

Madam är skyldig far, och far
Är skyldig en och hvar.

Ja, tockna tider ha vi nu . . .

Drick, granne, drick! Jag gör som du:

Jag sqvalpar vinets råga,

Försockrar lifvets plåga.

Digitized by VjOOQ IC

190

Kanske i morgon jag — gutår —
För fönstret hvita lakan får,

Och snickarn kanske våga

Till kistan trädet såga.
Fast kanske samme snickare
I grafven jag långt förr får se . . .
Lik mycket hur vårt debet står,

Om vinet blott förslår!

Emellertid en pomerans

I bålen ger förträfflig glans.

Ryck undan den citronen

För graföls-processionen !
Vi sjelfve kunna krama den,
Ge skalet åt likbjudaren. .

Stpr sak i klagotonen.

Strunt i parentationen !
Åt helvete de svarta led,
Som snyfta efter tidens sed
Med hvita handskar, krås och flor —

Din skäl, min kära bror!

Stäm upp en skål med full musik!

Låt, medan verlden är sig lik,
Låt oss dess nöjen njuta
Tills grafdörrn vi tillsluta.

Bland vänner, muntra, ärliga.

Vårt fluidum beskedliga
I våra halsar gjuta,
Tills Karon vänd t sin skuta!

Han redan lömskt på färjan ror.

Drick, skynda dig, drick ur, min bror.

Drick du, så länge vinet fins —
Men dina vänner mins!

Digitized by VjOOQ IC

191

N:o 108.
Fredmans Testamente.

Kaptenens skål.

Jjägg ut, lägg ut — se, vinden är god —
Mellan klipporna klunka och pejla med lod!

Slå upp fastaget, klunka och läs . . .
Vet, allt timligt fbrsvinner som agnar och grä».
Klang . . . der en udde, der en fyrbåk och der ett näs!

Läs, gossar, .läs nu edra lexor, jag ber . . .

Hör, åskan ramlar och i sprundet slår ner,
Och hafvet slukar allt . . . men jag, jag slukar än mer.

Lägg ut, lägg ut — se, vinden är god —
Mellan klipporna klunka och pejla med lod !

Kapten, kapten, slå ankaren opp
Så att fluidum sqvalpar och spritter i topp!

Håll ut, håll ut, båd' slagsmål och larm —
Denna bålen skall stilla all gudarnes harm.
Kors, hvad den punschen den var däjlig, syrlig och

varm!

Alarm — regnbågen strör sitt rosiga sken . . .

Mer punsch ur baljan båd' for hög och gemen!
Klang, vivat för vår redlige vän, vår kapten . . .

Kapten, kapten, slå ankaren opp
Så att fluidum sqvalpar och spritter i topp!

Digitized by VjOOQ IC

192

N:o 109.
Fredmans Testamente.

En våt inlaga.

X/acchi män, skull' er behaga
Mig från sprundet få andraga
Ed så kallad våt inlaga,
Ett memorial?
Så I skinande som andra,
Som med Bacchi kittlar vandra
, Och hans krönta tunna klandra,

Till kanntal
Dränken edra torra qval
I denna saft, vi nu omröra

Och kringföra.

Varm och sval!
Tänk, en Bacchi son, sä skral^
Har rakt i strömmen ned att köra -
Vägen var för smal.

Hjelpen mig min sång upplifva
Vid en bål på bordets skifva
Och min hjeltes färd beskrifva
— Jag till glaset tar —
Hur han stolt ser döden härja
I den svarta Karons färja.
Ändå gyllne bägarn berga

Pä sin char.
Hästarne från Bacchi kar
De plumpa, plumpa ned så yra —

Dem att styra.

Digitized by VjOOQ IC

Fåfängt var.
Månen sjelf var hvit och klar,
Såg ut för honom liksom f3Ta
Solar par om par.

Der sig 'Målarns bölja bryter —

Klang, gutär — en holme flj^ter,

Der vår hjelte yr och nyter

Stolt på vagnen klef.

Straxt han tömmen tog i handen,

Blixtra hela himlaranden,

TTfven tjöt och grät vid stranden,

Molnet dref.

Klotho hvirfla tungt sin vef.
Och Thetis sof och regnet sqvala,
v T sin dvala

Neptun blef.
Döden sitt benrangel ref —
Men Bacchus i sin källarsvala
Lundbergs namn han skref.

Klingom till vår frändes ära.
Som, vid dödens pass. sä nära.
Hörs med bägarns klang begära
Portarna slå opp!
Aldrig uti Bacchi rike
H varken uti kärr ell' dike
Nånsin så en slik gelike

Krönt sitt lopp.
Tömmom än en balja... topp!
Märk,. uti vattnets atela bölja

Vill han skölja

Ner sin kropp.
Men våR Bacchus ropar stopp.
Att Lundberg sjelf ur strömmen följa
Till sin hjeltetropp.

Bellman, 111. 13

Digitized by VjOOQ IC

194

N:o 110.
Fredmans Testamente.

Ur operan "»Poeterna»^

PuFFENDORF dricker, och Mflpus sjunger:

fetor sak i allting på denna här jord,

öde, lycka och hat.
Blott att jag hade mig dukade bord

Och vin och mat!

Jag Mulpus nu heter . . .

Då skuir jag bli feter,

Och alla poeter

I vagnar, karreter
Skuir åka med präktiga spann

Hvar om ann,

Ja, om hvar ann.

Jag skuir på hufvudet runka så sur.

Bli all verldens Westin,
Skapa, liksom en Borell, konjunktur

Vid glas och vin,

Ha rubler och pengar.

Punschbålar och drängar,

Uppbäddade sängar

Och blomstrande ängar.
Hej, Puffendorf, drick då, gutår!

Lucidor —

Skål, Lucidor!

Digitized by VjOOQ IC

195

N:o 111.
Fredmans Testamente.

Tobaken.

Xlögtid beredes,

Och (janymedes,
Gadarnes skänksven, vid spiseln han står.

Gudarne suto,

Mars och bror Pluto,
Uti en soffa — de klunka gutär.

Väta mungipor,

Tobak och pipor
Ånga ibland de försilfrade hår.

Lustiga gudar

Dansa med brudar,
Triewaldens Klio och Luoidors mö,

Runii flicka.

Pipor och dricka
Gafs ät poeter på denna vår ö.

Dä var der roligt.

Kärt och förtroligt —
Tobaken satts af gudinnor i frö.

Pä denna marken
Kärleksmonarken
Gick att spatsera, men pipa ej bar,

Digitized by VjOOQ IC

196

Fick inte röka:

Han skuir besöka
Sköna små hjertan som snöping och karl.

Låt honom, spöka!

Gubbar, vi röka,
Stoppa värt knaster — och fyrverket tar.

N:o 112.
Fredmans Testamente.

Fähtardansen, Den 20 Februari 1768,

i ip, pip, :[|: min Ingeborg lilla!

Aj, luU, lull . . .
»Fy, fy, :||: Markolfus, bli stilig -

A>Du är full!»
Är jag full, sä blir jag alltid nykter:
Nog min flaska blir tillyckter.
Och jag lefva vill förryckter,

Hatten pä kaporr.

Ej strupen torr.

Min Ingeborg!
Du skall inte sitta sipp —

Pip, pip, pip, pip . . .
Tag flaskan i handen, Ingeborg!

Pip, pip! :||: Din randiga kofto

Är så söt.
»Fy, fy, :||: du super så ofta,

»Lilla nöt!»

Digitized by VjOOQ IC

197'

Låt mig supa, låt mig inte supa,

Rår jag för att jag har strhpa?
Om jag skuir i rännstén stupa,

Ingeborg än se^n —

Min lilla vän,

Jag lefvcr än.
Du skall inte sitta sipp —

Pip, pip, pip, pip \ . .
Tag flaskan i handen, Ingeborg!

»Nå, nå, :||: Markolfus, var trogen,

»Luta på!»
Rätt så! :||: Ur sängen på krogen-

Sku vi gå
Upp ur sängen låt oss vandra båda . . .
Vinet limmar som en kåda
(Mannen skall om hustrun råda)

Sorgsna hjértan hop.

Fram glas och stop.

Hej, sorl och rop!
Du skall sitta sipp —

Pip, pip, pip, pip . . .
Tag flaskan i handen, Ingeborg!

Digitized by VjOOQ IC

198

N:o 113.
Fredmans Testamente.

Trösten under hushorset.

Låt min Malin vara stygg, |

Dundra i sin stuga,

Klappa upp min gamla rygg,'

Modet ur mig suga,

Jag bryr mig ej stort derom —

Kom, min flaska, kom, kom, kom,

Kom, kom, kom, : :

Kom, kom, kom, : :
Kom och styrk mitt sinne,
Hjerta, blod och minne!

Låt min Malin länge nog
Knuffa mig på sida.
När jag kommer från min krog.
Sakta steg vill skrida —
Malins skål, hej, tusenfalt!
Allt, min flaska, allt, allt, allt,

Allt, allt, allt, :||:

Allt, allt, allt, :||:
Kom nu till min lisa . . .
Hurra med en visa!

Digitized by VjOOQ IC

1 99

N:o 114.
Fredmans Testamente.

Till dromedarien vid päronglaset.

fcitter du i vrån sä feter

Med ditt päronglas —
Säg, hvad denna saften heter?

;> Ananas.» Fin.

Lögn, din länga dromcdarius !

Det är en butelj
Frän en Bacchi kommissarius
I Marseille.
Sä, sä,
Drick pä
Och värm din kulna bälg.
Och drick, kamrat, din flaskas skäl . . .
Mén, ack, du ler och stapplar pä ditt mäl —
Se här en slef ur denna bäl! i>. k.

Digitized by VjOOQ IC

200

N:o 115.
Fredmans Testamente.

Gubben bland flickorna.

hån gubbe dansar bland flickorna små
Ocb juckar och guppar och hoppar pä tå,

Ar så beskedlig,

Kärlig och fredlig,

Vill då så gerna sä,

Plirar och lockar,

Krusar och bockar —

Käftarne darra ändå . . .
Gubbe, gä bort ifrån de sköna!
Kärleken mäktar ditt bröst ej lena.

Hut, ut ur huset,

Vill du till kruset,

Helsa pä Bacchus också?
Må göra! Han kan dig kröna
Med rosor pä hornena små.

Digitized by VjOOQ IC

201

N:o 116.
Fredmans Testamente.

Den förnöjde,

J^olkct klagar alltid på tiden,
Än på sol och pä moln:
Intet till lags, krig eller. friden —
Hjcrnan trängs i hufvudskåln.
Tacka vill jag förnöjda sinnen,
Hjertan utan sår och qval!
Kärlekens tempel, skönhetens minnen
Dränker jag i min pokal.

N:o 117.
Fredmans Testamente.

Hellre på jorden i muntert kalas!

-t^ygg uti luften din grundval, ditt hus,
- Gör utaf vax dina vingar,

Flyg såsom örnen mof solenes ljus,
Lyssna åt jiJrden — der klingar
Pengar och flaskor, buteljer och glas . . .
Blif hellre då på jorden i muntert LalasI

Digitized by VjOOQ IC

202

Fastän ,liär nere är mörkt ocli be&att,
Ängsliga själar och trälar,
Har dock forsynen skåp t tunna och tratt,
Hjerna, som tänker och grälar.
Längta då lagom till englarncs här . . .
Men dansa nu vår rageldans, drick och fortär 1

N:o 118.
Fredmans Testamente.

Till den nyfödde.

X ojke, upp ur vaggan, unge!
Du skall supa med din far.
Mor och gamla tanter sjunge:
Här skall Bacchus fS, en karl! -
Pojke, blomstrc dina kinder.
Och ditt fruktträd spire opp!
Gå till Cloris med små hinder,
Men burdus till Bacchi tropp!

Digitized by VjOOQlC

203

N:o 119.
Fredmans Testamente.

Emellan Iris och Bacchus.

vJlöm din Iris, som ditt bjcrta sårar,
Kom till Bacchus, till hans ^'ufva tårar!

Låt oss glada vara,

Glas och hjerta para,
Glömma verldcns många dårar!

Glöm' din Bacchus, som din strupa sårar,
Kom till Iris, kom med milda tårar!

Låt oss glada vara

— Hon kan hjertan para —
Glömma verldcns många dårar!

N:o 120.
Fredmans Testamente.

Gull år ej annat än mull.

Ah, gråt för tusan — hjerta, lef

Och visa att du andas!

Fram glas och bål och punschens slef.

Låt vin och tårar blandas!

l!y gull ej annat är än mull,

Bukaten är af aska.

Jag tar ett rus, jag vill bli full —

Vi äro alla raska.

Digitized by VjOOQ IC

204

N:o 121.
Fredmans Testamente.

De två bagaregesälierna.

iN^yss vid en bakugn säg jag stå
Tvänne Kupidos bagargesäller.
Med hvar sin spade till ugnen de gä.
Sina vackra bullar framställer ...
Sådana bullar af hvitaste mjöl
Aldrig man fann hos Kammecker och Köhl.
Knick, knackeli, pickeli. pickeli, gick!
Bagarn Kupido mer gäller.

Mästare lille, unna mig dä
Uti din verkstad troget vaka,
Lät mig hos en af gesällerna små,
Både natt och dag lära baka.
Hvad du behagar består du i lön --
Jag är förnöjd med tvä mandelbrön,
(Knick, knackeli, pickeli, pickeli, pick!)
Blott jag dem ensam får smaka.

Digitized by VjOOQ IC

2Q5

^N:o 122.
Fredmans Testamente.

Till flickan utanför lerogen,

■Tlicka, kom och nappa kruset,
Stå ej sipp och korsa dig!
Bjud din fästman in i huset,
Dricksen till så hjertelig!
Han och du skall tömma botten,
Och igenom locket se'n
Kör Kupido, den hundsvotten,
Och låt Bacchus bli din vän!

N:o 123.
Fredmans Testamente.

Dagen och natten.

Jag har sä der till bästa
Tre, fyra tunnor guld —
Dem vill jag troget gästa,
Bli fyra gånger full,
Om dagen fyra ^gånger, :||:
Om natten tumla kan.

Digitized by VjOOQ IC

* 206

Tar Bacohus kapitalet,
Ititresset Cloris får.
I supa gör jag valet:
Allt kommer som det går.
Om dageD skall jag supa —
Om natten Cloris rår.

N:o 124.
Fredmans Testamente.

Kupidos manskap ooh Bacchi harn,

l^upidos manskap har
En pil och två pistoler,
Men Bacchi barn fioler
Och krus och fyllda kar.
Stor sak i kärleksklapp,
Blott Bacchus mig vill unna
Stå brudgum vid sin tunna,
Ha barsöl vid sin tapp!

Digitized by VjOOQ IC

207

N:o 125.
Fredmans Testamente,

/ sommmrhettan.

xUn kruka mjöd
Låt svalka få min tuDga,

Och låt mig sjunga :||:

För mitt bröd!

Låt fly hvar dag
Med sina heta timmar!
. När solen glimmar, :||:

Törstar jag

Vi ä" varma —

Låt oss arma'
Läska gommen med behag!

Digitized by VjOOQ IC

!>08

N:o 126.
Fredmans Testamente.

Vid uppbrottet.

JNu är jag full,
Sen' med sä Ijuflig vätska

Jag fått mig läska . .

Lull, lull, lull!

Jag ej förstår
Om råttor ges i Polen,

Blott jag i bålen :||:

Ensam rår . . .

Den uteslutes

Och ej förskjutes,
Som ifrån oss nykter går.

Digitized by VjOOQ IC

209

N:o 127.
Fredmans Testamente.

Alltings ändamål, Bacehi enkannerligen.

-Tlaskan är gjorder till att tömma,
Kistan är beslagen för att gömma^

Flickan är gjord att klappa,

Hjertat skapt att tappa\

Hittas, af en ann.
Bachus är född att verlden lätta,
Gamla gubben i ett ledband sätta,

Unga bussen lyfta.

Om han börjar snyfta.

Darra ft)r sin man.
Bacchus har längt fler meriter
Än Kupido, rask och hviter . . .
Tunnan,* som Bacchus rider pä.

Om den vill jag r&!

Beilman. IJI. 14

Digitized by VjOOQ IC

210

N:o 128.
Fredmans Testamente*

Mtn cirkel.

Liät Meldercreutz gräla med cirkel och stift,

Se ut liksom ugglan på stallet,

Ja, låt honom skrifva sin krångliga skrift.

Från Pindus dimpa i. fallet —

Jag tager min flaska . . . mm »cirkel» jag vet ,

Rhomboider, qvadrater gör Bacchus förtret:

Jag går i det fuktiga kallet.

N:o 129.
Fredmans Testamente.

TiH m vexdmatador.

JJu prunkar med din Ätt,
Med hjeltars tänkesätt,
Med gods och arfverätt —

Min vän,

Hvad vill du se'n?
Du tycker du är stor.
En vexelmatador :

Digitized by VjOOQ IC

2JJ.

Du ibland nöjen bor ...

Min vän,

Hvad vill du se'n?

Jo, jag säger:

Om du eger
Mera än som jag.
Öppna pungen, drick med mig till ljusan dag!

N:o 130.
Fredmans Testamente.

Vtn och vänskap.

Vill du säll din lefnad njuta.
Med ett godt och ärligt namn,
Bör du fromt i vänners famn
Med din dygd dig innesluta:
Gömd och glömd, det skadar ej —
Men den vän, ditt hjerta väljer,
Fräga om han har buteljer . . .
Smörj'en, om han svarar nej!

Digitized by VjOOQ IC ^

212

N:o 131.
Fredmans Testamente.

Ingm trål!

X!itt dukadt bord, :||:
Om bara det ej är ä la grec,

Och glada ord :{!:
Gör rolig sällskapslek.
Och fast man icke har
Karptungor, kaviar,
Pund sterling, rublar till,
Sä gör man hvad man vill
Och krusar aldrig, aldrig.

Aldrig, aldrig :||:
För någon enda själ.

Kor.
Du, som jag, ingen träl!

Digitized by VjOOQ IC

213

N:o 132. *
Fredmans Testamente.

Formjsamhetm, Dm 28 December 1767.

fekäl fbr den som lefver med litet férnöjd,
Som ej rädd och slagen
Fruktar morgondagen
Under Bacchi fröjd,
Ingen björn
I hvart hörn,
Ingen falsk bland vänner!
Kom, min granne, tag ditt glas och klinga nu
Och lefve jag och du!

N:o 133.
Fredmans Testamente.

Alla lika.

Lyc

äcklig den ur bittra verlden
Går till Bacchi rolighet
Och vid glaset glömmer flärden
Och den bittra verlden !

Digitized

y Google

214 ^ ^

Sans soucis nu, kametater,
Bacchi öden nog man vet:
Bli vi svin elF potentater,

Dö vi, kamerater!
Ingen skall den andre svika:

Vinet gör oss lika.

N:o 134.
Fredmans Testamente.

Chn nykterheten.

xJort med vett och sunda tankar

Nykter själ, adjö, farväl!

Jag med Bacchi bussar stankar.

Tills jag super mig ihjäl.

Ja, jag är sä matt och svåger . . .

Mina vänner, si, jag dör:

När i morgon det blir dager.

Ligger jag härutanför.

Digitized by VjOO^ IC

215

'N:o 135. .
Fredmans Testamente.

Klwrt till tipphroU.

Jbörrän döden slår oss neder
Och vi den sista pusten ge,
Låt oss värma våra leder,
Kyssa vår Bacchus, gråta och le!

Farväl, min krycka —

Jag måst' bortrycka:
Verld och öde mig ej rör.

Min kork ur skida!

Jag kan ej bida :
Hit med supen, förren jag dör!

Gubbar, vi sku glada vara.
Förrän vi skiljas från hvarann.
Lefve säll de skönas skara,
Lefve i verlden hvar redlig man!

Ett gör mig smärta:

Ack, ack, mitt hjerta
Drar en suck för Iris djup.

Min kork ur skida!

Jag kan ej bida:
Pro sekundo än en sup!

Efter, gubbar, vi bli glada,
Drickom en skål, som sorg förstör!
Ifrån kronan till en späda
Lefve den ärligt tänker och gör!

Digitized by VjOOQ IC

216

Låt glasen klinga

Och för mig ringa -r
Nöjd jag går till Pädreos ben.

Min kork i skida!

Jag kan ej bida . . .
Jag är klar, buteljen ren.

N:o 136.

Fredmans Testamente.

Segelfwrten,

Xio,

ro, ro,
Lät skeppet flyta sakta!

Tro, tro, tro,
Neptunus sviker lätt.

Jo, jo, jo,
Hans välde vi betrakta.

Tro, tro, tro.
Vi hamna ändå rätt.
Tvänne gudar a pä vår älf:
Bacchus och Neptunus sjelf.

Kor.
Bacchus och Neptunus!

Jemt, jemt, jemt
Låt skeppet sakta flyta!
Skämt, skämt, skämt

QigitizedbyVjOOQlC .

217

- Neptunus icke tål.

Stämt, stämt, 'Stämt
Mot böljor, som inbryta,

Bacchus satt
Sin tunna och en bål.
Tvänne gudar ä' pä vår sjö —
Bacchus, för mig till din ö!

Kor.
Bacchus och Neptunus!

, N:o 137.
Fredmans Testamente.

Landtmannen.

Vid ett torp i en skog
Med en häst för en plog
En fattig bonde körde och log.
Bäst han körde en stund,
Stack han pipan i mun.
Förnöjd af hjertans grund.
Nöjd pä sin tufva, klen och knapp.
Han vände sin lilla åkerlapp.

Var sä ren i sin själ,
Tänkte ärligt och väl
Förutan larm och gräl.

Digitized by VjOOQ IC

218

Solen glimma i skyn, • •
Alla snacka i byn,
Men morgonrödnan gladde hans syn.
Alltid först gick han ut,
Alltid sist hem till slut,
Och svettig i hvar klut.
Bordet iför honom dukas snart
Vid källan, der vattnet rinner klart —
Middag snart redes till:
Med en kaka, en sill
Hans vällust nöjas vill.

Dä han brutit sitt bröd,
Se^n han lagt det pä glöd,

Sin tunga läskat, torstig och röd,
Säg man äter hans lopp,
Hur han luta sin kropp.

Vred plogen ned och opp.
Ceres sitt altar hade ställt
T. lunden tätt bredvid hans fklt.

När som stjernan upprann.
Sjöng och offrade han . . .

Och sä hans dag försvann.

Digitized byX^OOQlC

219 ;

N:o 138,
Fredmans Testamente.

Jagtmsa,

Uiana, jagten väntar dfg —

Kom, spänn din båga snart!
Se hjorten, hur han bröstar sig

Och trotsar pilens fart!
Den rädda haren litar blott

Pä föttrens snabba lopp;
Men när han hör ett enda skott,

Så dör han i sitt lopp.

Kom, skogens 4jur, och gifven er

På nåd och onåd nu!
Här ges ej något fångqvarter.

Men alla dödas sku.
Diana sjelf på fältet är,

Och hunden färdig står.
Här laddas våra mordgevär -t*

Få se hvem skottet får.

Bäst fågeln i sin lätta flygt

På luftens rymder far
Och tror sig lefva sällt och tryggt.

Han döden hos sig har.
Här vinglar örnen i sin prakt

Med tjädern sakta kull . . .
Se, så är vår Dianas makt:

Hon tar båd' hår och hull.

Digitized by VjOOQ IC

220

N:o 139.
Fredmans Testamente.

De skönas lefnadslopp.

^kåda sin morgon, sitt öga gnugga glad,
Vakna vid sitt kaffe, vid sitt té ooh obokolad,
Gäspa, läspa, sjunga, sucka, slumra ibland
I en liten cbanonäs med rosenröda band.

Spritta i sömnen och se sin sista dom.

Drömma om Sankt Brita, A«trild, turken, bin och Kom,

Ändtlig i sin lilla morgon-alteration

Ta mixtura simplex, piller, pulver, emulsion.

Vända och vrida den alltför matta kropp.
Åter gäspa, läspa, ändtlig stiga varsamt opp,^
Göra något annat smått, se'n kjortelen på,
Önska blott att denna dagen kund' till ända gä,

Mot klockan elfva då trippa om så lätt,
I en liten puderskjorta dansa menuett.
Ta en knyppeldyna och en smörgås till slut,
Göra så sin morgonbön och ge en Örfil ut,

Sitta se'n söt och så täck uti en vrå.
Slå sig uppå kjorteln, se på uret då och då,
Ändtlig ledsna vid allt nöje, suck och besvär.
Sjunga med en sorgsen röst: Atmahle man h&rgerf

Digitized by VjOÖQIC

Nu tyska klookorna ringa. Gudskelof,
Tiden lider — skönhet lilla, in i din alkov!
Snör pä roberonden, hör, stekvändarn går —
Lilla vän, i middagsklockan ringer man och slår.

Öppna ditt fönster och ställ dig der, jag ber:
Ifrån torget går nu hem så mången kavaljer —
Nig och le, ^min söta, nu för Damon, din vän,
Chapeau-bas och hvita ben... si, Damon lefver än.

Maten är färdig och klockan slår nu tu —
Klimpar uti soppan, stek, försk fisk och skön ragu.
Vin och vatten, flott ,och dricka . . . ack, håll och

sting . . .
Ack, den sköna dör . . . Ack, ^jelper här dä ingenting?

Eau-de-lavende-flaskor och snörbandet opp!
En Guds engel bär ett fat, en annan bär en kopp.
x\ndtlig svimmar en, så dånar här ock en ann . . .
Bäst det är, den bleka svärmen åter dansa kan.

Kaffe med grädda . . . solQädrarnc de gå . . .
Fliss och prat . . . och diademer uppä ända stå.
Sockerbröd och sqvaller . . . pomeransskal, förtal . . .
Ack, mitt öra och mitt hjerta lida båda qval!

Nu tändas ^usen och korten blandas om —
Sluta dansen, skönhet lilla, och till spelet kom!
Lyckan på två sjuka händer ej Just så trifs:
Hela speleverket se'n åt hin och döden gifs.

Sängen är bäddad, och lampan tändes opp . . .
Nu mitt öga sett de skönas hela lefnadslopp.
Klockan slår i staden just tre qvart uppä ett —
Himlen vare lof, som mig ej någon maka gett!

Digitize.d by VjOOQ IC

222

N:o 140.
Fredmans Testamente.

Frun,

Ingrid! »Hvad befaller frun?*
Hör ni inte hur jag ropar!
»Kära fru, jag står och sopar
»Och drog täcket pä paulun:
»Soffan är så full med dun,
»Och i sängen stora grop^ar.»
Ingrid! »Hvad befaller frun?»
Der står staken, der står ljuset,
Tallrikarna se'n i går —
Vete djefveln, hvad ni står!
Ni skall ju till slagtarhuset
Och har ingen sko på tån!
Städa undan der i vrån —
Glöm ej skyffeln och eldtången . . .
Och så går ni derifrån
Och till skräddarn, om ni hinner,
Och så frågar ni den fan
Om han kanske nödig finner
Än en aln till falbolan ...
Men ni glömmer icke steken
Och morötterna och mer . . .
Se'n sä går ni bara ner
Och då tar ni prof hos Eken,

Digfeed by VjOOQ IC

223

Om den stufven ej är såld:
Ni kan hela stycket låna.
Apropos — om madam Båld .
Men na slog hon elfva, kona,
Ryk och ränn för fan i våld!

NlQ 141.
Fredmans Testamente.

*Jag må bedyra,

»Ett hushåll styra :||:

»Är förtret.

»Liksom en qviga

»En dålig piga :||:

»Går i bet.
»Lif oöh tankar ligga döda —
»Pip och sorl och larm och möda,

»Larm och möda :||:

»Och förtret!

»Ska hönsen ropas,
»Skall golfvet sopas, :||:
»Blir alarm.
»Skall katten mättas,
»Skall grytan tvättas, :||:
»Väckes harm.

Digitized by VjOOQ IC

224

* Slocknar blott en svafvelsticka,
»Börjar körteln redan vicka,

»Redan vicka :||:

»Med alarm.

»Tack för kaprisen!

»Tänd eld i spisen! :||:

»Nytt alarm!

»Blås under pannan —

»Nä, Gud förbanna'n, :||:

»Kors, så varm !
»Ängslig natten är och dagen:
»Hufvudvärk och ondt i magen,

»Ondt i magen :||:

»Med alarm!»

Jag med min visa

Vill ödet prisa :||:

Alla dar.

Som så bedrifvit.

Mig byxor gifvit :||:

Som en karl.
Häll, jag vill mig dock besinna -
Cloris hon är min värdinna.

Min värdinna :{|:

Alla dar.

Digitized by VjOOQ IC

^i>5

N:o 142.
Fredmans Testamente.

Smedgats-brunnen,

Arma virumque cano, etc.

Med ett bröst till hälften bart,
Med en kullrig länd ocb rumpa
Och en arm, som idlig pumpa
I ett ämbar, hvitt ooh klart.
Såg jag nyss min vackra flicka, ,
Väl ombonad, mjuk och tunn.
Hur hon neg och åt mig nicka.
Der jag stod vid Smedgatsbrunn.

Ögat brann och bröstet skalf.
Håret öfver axeln fläkta,
Då dess trinda armar fakta
Och då stäfvan blott var half ;
Men hvad sulan bröts och knarka
På den rosenröda skon,
H varje gång som foten sparka
Emot tiljorna på bron!

Hals och hufvud hängde matt,
När min flicka neg och jucka.
Stundom låddes hon att sucka,
Stundom gaf hon till ett skratt.
Bellman. III. 15

Digitized by VjOOQ IC

226

Stundom tankfull och med bäfvan
Hota hon mig, der jag stog.
Stundom, bäst hon fyllt i stäfvan,
Stjelpte hon den kull och log.

Stundom flög hon yr och rädd —
Himlen vet hvad henne fela!
Åter hördes vattnet spela
Mot det blanka kärlets brädd.
Derpä vred hon sina händer
Med en sträf och sorglig röst.
Tog sin halsduk med små ränder,
Som hon slängde kring sitt bröst.

Så föll hon på knä helt tyst
Att sitt andra ämbar skura.
Men min skalk, som stod och lura.
Re'n i tanken henne kysst.
Andedrägten vill mig qväfva:
Jag blir ledsen denna stund
Att se en fbraktlig stäfva
Kyssas af en gudamun.

Fåfängt allt Cyterens pack
Sä förmår ett snille reta
Som nu denna lilla feta,
När hon luta sig och drack;
Allt hvad högt Propertius skrifver
Cyntias fUgring till beröm
Mot min sköna flicka blifver
Som en skugga i en dröm.

Gudar, hvad var det för växt,
Hvad for yrt och fjolligt hjerta
Mot min tjocka Melicerta —
Jag blir drucken och perplex!

Digitized by VjOOQ IC

227

Allt mitt blod till sista droppen
Pöste liksom jäst i tråg^
Själn bljef genast skild frän kroppen,
Då jag strumpebandet såg.

UflF, hvad rysning i min kropp,
När jag i det vackra väder
8åg dess lätta nopkinskläder
Vid en ilning blåsa opp !
Himmel, må min hand ej Icmna
Denna teckning, dessa qval,
Och jag mig på ödet hämna
Med en Bacchi varm pokal!

Kors, jag tror att jag fick slag . . .
Platt ogörligt tungan röra!
Käften drogs på sned åt öra
Och mot pumpen ragla jag . . .
Men vid mina sista stunder
Ropa jag: »Nå, skynda dej!»
Om nu nymfen föll inunder
Eller jag — det mins jag ej.

Uff — vid månens bleka sken
Ser jag än min flickas kinder.
Hur hon stod så fet och trinder
Och satt fram sitt venstra ben
Och hur jag af hennes trefnad
All min fröjd och lycka njöt . . .
Ack, må döden i min lefnad
Än en gång bli lika söt!

O, du brandvakt, ve din sång
Och den saxen, som du sträckte,
Och din skramla, som oss väckte —
Ve ett sådant dinglidong!

Digitized by VjOOQ IC

22^_

Men hvi höfdes alla veta
Om det var mor Annika,
G ördelm åkarns tjocka Greta
Eller någon ann . . . hva ba?

N:o 143.
Fredmans Testamente

om Bäckmanskan en vinterafton.

Mutter, porten är stängder.
Luckan skr uf vad . . . Hör min violin —
V:ceiio. Lustigt godmorgon och vin! Fin.

Lotta, är du befangder?
Sömnig, rödhårig och dum som ett svin,*
Vtceiio. Surögd, koppärrig och stinn!

Ulla med lurfviga håret.

Hon med of^diga låret,

Låt henne komma in!
V:ceiio. - - - Kusin,

Vrceiio. - - - Fäll gardin ! D. k.

>Inga byxor, din satan,
»Kapprocken slarfvig — du fryser, jag tror!
y.ceiio. - - - »Varmare i mitt kontor.» pu.

Män'* försilfrar nu gatan,
Bjellrorna klinga, slädtrafvaren stor
v-.ceiio. - - - Blixtrar med glimmande skor.

Digitized by VjOOQ IC

229

Duns uppå duns uti gropar!

Hör du hur brandvakten ropar?

Nu tyska posten for.
V:ceiio. - - - Tenor . . .

V:c6iio. - . . Hur sa' mor? D. k.

»Här är dörrn till kontoret,
;»£ld på spiseln, uppassning, respekt,
V:ceiio. »Flickor och kärlekskonfekt. 9 Fin.

Hvem är nymfen med floret,
Med klippingshandskar och armen utsträckt?
Viceiio. Si, hur hon gäspar så täckt —

Låt mig din blomma få plocka!

Hvarifrån är hon, min docka?

För Ku, af finsker slägt!
V:ceiio. - - - Perfekt

Vxeiio. - - - Blef hon väckt. i>. k.

Mutter, än några slantar,
Än en styfver i byxsäcken ... si!
Vxeiio. »Movitz gör en simfoni — Fin.

»Spela, satan, med vantar!
»Kyler du fingren? Tag friskt då uti!
Vxeiio. - - - »Rättnu en polska få vi.»

Tornväktarn snarkar i tornet,

Postpojken blåser i hornet.

Wer da? Patrull, förbi!
Vicello. - - - »Låt bli» . . .

V:c8iio - - - Raljeri! t>. k.

Drag upp klinkan med bandet!
Dörren på gafvel ... då trifves jag här . . .

V:coiio. Hvem är den flickan, den der? Fi"

»En mamsell ifrån landet —

Digitized by VjOOQ IC

230

»Systern ligger vid väggen och svär
Y:ceiio. *Blek SO in ett lik och så kär.»

Undan. ur dörrn, era satar!

Mutter, hvi står du och pratar

Hit bran vin till oss bär!
Vrceiio. - - - ;» Begär

V:ceiio. - - - ;»Och förtär!* D. K.

Movitz känner hvar flicka:
Samma systrar i fjol som i år.
V:oeiio. -'- - Mutter, adjö och gutår! . Fin.

Hurra . . . lustigt vi dricka . . .
Korfven pä trumman han ramlar och slår.
V:oeiio. Kors, tockcn vinter, så svår!

Mutter, adjö . . . hör patrullen ...

Strupen är stelnad och svullen —

Nu värker arm och lår.
Vrcello. - - - Jag går,

v-.ceiio. Illa mår. D. K.

N:o 144.
Fredmans Testamente

angående UUa och Movitz.

Ulla, krögarn ropar.
Tag ditt tennstop pä hyllan och spring! y:ceiio.

Fåfängt att du sopar
Och strör granris på golfvet omkring.

Digitized by VjOOQ IC

231

Fäll förklä't, spring
Gesvindt, din lilla fjolla!

Se, Movitz härmar Colla ... v-.ceiio.

Strunt — det gör ingenting.

Barn, nå, låt oss höra —
Kors, hvad luftsprång, drill och kådans! Vxeiio.

Klang, plang, spänn ditt Öra,
Drick och lyssna! Bort all resonans!
Än en kådans!

Skönt, Movitz, skönt det låter —

Hit bran vin, eljest jag gråter, V:ceiio.

Gif oss en sup pomeräns!

Ysch, barn, hör det klingar!
Snyt dig, Movitz . . . hjelp, Gud ... nu han nös. v-.ceiio.

Stråken han nu tvingar
Och slår driller på qvinten helt lös.

Hjelp, Gud . . . han nös!

Det kostar på kanaljen —

Tänk, om du vor i seraljen, v-.ceiio.

Bror Movitz, din nymf då frös.

Ulla, krögarn skriker!
Se den oxen sä gödder och flink, Vrceiio.

Rosig, röd och riker
Med lif stycke af rosenkalmink !

Spring, Ulla, flink,

Låt Movitz dig ej hindra!

Men Ullas ögon tindra : Vrceiio.

Bror Movitz fick en vink.

Löp ej i din yra!
Dubbelt-öl vill hän ha, jag förstår. V:oeiio.

Stopet numro fyra
För bror Movitz isläget nu står.

Digitized by VjOOQ IC

232

Ja, jag förstår:
När du har inga peogar,

Sä klinga dina strängar ... Vrwiio

En polska, Movitz, går!

N:o 145.
Fredman» Testamente

angående slagsmålet pid balen å Blå Parten.

Mutter, jag kommer med lyktan upptänd.
Med mitt glas, med mitt valdtborn och bassongen

spänd —

Blå Purten på Kongl. Djurgården.

Digitized by VjOOQ IC

233

Ända till sta^D, dit bassoDgen är vänd.
Höres eko in i Gaffelgränd.
Skyarna blixtra bland skurar och bad . . .
Ser du skylten på Liljans mellan löf och blad?
Bröderna dansa, fem, sex uti rad —
Må ej Fredman också vara glad?
Klang . . . huru lång
Min bassong
Ocb svår ban är att bandtera!
Röret är trängt
Ocb för långt:
Det gnisslar best ocb vrängt.
Systrar, låt oss promenera
— Tag då, mutter, lyktan ocb bär —
Jag skall fbr er qvintilera
På bassongen bär.
Fag. Hör, bvar ton sä klar ocb skär

Fram den bringas,
Höjs ocb tvingas
Som på flöjtraver!

Lotta, god afton, god afton, mamsell . . .

Se, bror Lars, bror Carl Petter ocb en ann' gesäll,

Maja pä Wismar ocb Cajsa Rydell —

Vi få roligt, gossar, nu i q väll!

Lys mig med lyktan ocb fall bennc ner . . .

Der en puss, der vid planket . . . stupa ej, jag ber . .

Hurra, kusiner! Jag dansar ocb ler —

Se, Blå Porten öppnas nu for er.

Hör, bvad för klang!

Si' k en vagn
Vid porten vände tillbaka!

Hör, bvad for rop . . .

Allibop
Nu slåss om glas ocb stop.

Digitized by VjOOQ IC

234

Systrar, hålleo eder raka
Mellan pikar, sablar och spett —
Denna sabel skall fä smaka
Bätsmansblod ocb fett.
Faj?. Spänn bassongen, blås i ett!

Storma huset

Intill gruset!
Det bort längse^n skett.

Skjut in i fönstret . . . bryt sönder hvar karm . . .
Aj, min arm ... aj, mitt ben ... aj, aj, aj, min arm
Stöt i trompeten, skrik. Mollberg, alarm
Och ränn sabeln i hvarenda tarm!
Söla den hunden i blod och i träck . . .
Slå'n pä truten den der, som är sä örfilstäck!
Sparka den äsnan, som dansar sä fräck
Och gör huset tomt till minsta fläck!
Ut, alle man,
Hvar om ann —
Kanaljer, ut hufvudstupa!
Stäm violin.
Ge oss vin,
I Sodoms gödda svin!
Lät oss rusta, släss och supa,
Sqvadronera med fabeln sä snällt —
Ärr och blänor, skorr sä djupa,
Bagatell i fält!
Fag. Hör, hör eko svarar gällt!
Mars nu hvilar
Göm dess pilar
Under Bacchi tält!

Digitized by VjOOQ IC

235

N:o 146.
Fredmans Testamente

angående Movitz äfventyr med UUa.

liacchi

bröder, se på Movitz der vid knuten —

Lam och bruten

Och förskjuten,

Ligger han och har
Basfioln och bränvinsflaskan vid sin sida.

Bröder, bida

Snart så vida

Att han stråken tar!
För han sjunger, sku vi skratta

Och i glasen fatta —
Låt oss dansa, glasen fatta.

Hurra kring vår far!

Solen bäddar, gubben svettas, krogdörrn hviner

Skylten skiner,

Ulla finer

Står i dörrn och ler.
Uti förklä't med buteljen hon framstiger.

Ler och niger —

Movitz tiger

Och på henne ser.
Flickan sjunger . . . Skål, min lilla !

Vi oss två inbilla
Bacchi fest, vi oss inbilla —

Fröja vällust gör.

Digitized by VjOOQ IC

236

Se hur Movitz vid sin flaska ödet glömmer,

Flaskan tömmer

Och berömmer

Fröjas milda lag,
Tar i Ulla, tar i förklätt, tar i kjolen —

Men fiolen,

Bränd af solen,

Sprack och gaf ett slag . . .
Movitz går, fioln förvaras.

»Kom», sa' han, »vi paras^
»I förtreten låt oss paras

»Pä så vacker dag!»

N:o 147.
Fredmans Testamente

täl Mia Lotta i köket och enkannerligen tiU våra
husjunff/rur om något y smn passerat.

fee fälenubbeo
Movitz — se gubben
Spjelkar ur stubben
Bränsle och ved.
Slår yxan ned.
Drar mun pä sned
Och klår sig om skägget så vred.

Digitized by VjOOQ IC

237

Pipan han röker,
Flaskan försöker,
Ryggbastet kröker
Och hugger ett hugg,
Gör kil och plugg.
Se'n, full, i mjugg
Han hostar och spyr i en glugg.

Månen han blänker,
Rimfrosten stänker,
Stjernan sig sänker,
Men skyarne gå.
Kyrktornen stå
Helt silfvergrä —
Det dagas . . . hör, klockorna slå.

Klockan slår åtta —
Upp, lilla Lotta!
Fyrugn och potta
Skura och släng!
Stäng dörren, stäng,
Bred upp din säng
Och kjorteln på röna nu häng!

Snöra dig, flicka!
Gäspa och hicka, .
Nattståndet dricka
Nu spruta i hand!
Drick lite grand.
Skölj gom och tand
Och klå dig på låret ibland!

Lifstycket snöra.
Klå dig på öra,
Börja nu göra

Digitized by VjOOQ IC

2-38

Med naglarna " mord.
Smäll pä hvart bord!
Läs några ord —
Bestorma se^n himmel och jord!

Gråt och begrunda,
Skratta och blunda,
Se^n sammalunda
Grät äter ömt
Om hvad du* drömt,
Hvad hjertat gömt —
Sist skratta ät den dig har glömt!

Tofflorna kippa —
Börja se'n trippa
Med nyckelknippa
I ondska och harm,
Med flottig arm,
Med öppen barm,
Högt svällande, brusig och varm!

Lotta hon löper.
Krånglar och köper,
Skummar och stöper
Ljusflott och ljus —
Allt gär burdus.
Nu katt och mus
Kringhvälfva bäd diskar och krus.

ögonen hota,
Läpparne knota,
Hjertat till fota
Faller en hvar.

Digitized by VjOOQ IC

239

Märk, kärlek drar —
Hans tjron syns klar:
I spisen ett tempel han har.

Movitz, den sällen,
Nu på. spishällen
Tusen tillfällen
Kärleken ger.
Gupp upp och ner,
Gupp, gupp än mer —
Ställ köksdörrn på glänt... Movitz ler.

Kjolen är struken,
Likså halsduken,
Förkirt för buken
Struket och grant,
Gullspets galant,
Flors-engageant,
Och kläde kring hufvu't charmant.

*Akta nu kjolen,
»Stöt ej fiolen,
»Kun ka ej stolen!
»Herrskapet hör.
»Allt hvad du gör
»Hörs innanför . . .
^^Aj, Movitz, jag svimmar, jag dör!

»Nu är jag lagder,
»Stå ej försagder,
»Vis dina bragder,
»Bruka den makt,
»Som Pafos prakt
»I spiseln lagt.
Som mig i ditt sköte nu bragt!

Digitized by VjOOQ IC

240

^Se deDDa barmen
»Flåsar i harmen !
» Kärleks-allarmen,
^Dess blixt och revolt
»Jag älskar båldt —
»Var, Movitz, stolt . . .
»Min engel, min herde, nå hålt!^

Movitz den dåren,
Sä lurfvig i håren,
Med förklätt för låren,
Tvi töcken man!
När Fröja brann,
Sä gäspa han
Och lemna sin skörd åt en ann.

Gryt-ringen slamrar,
Stekspettet skramlar,
Stekvändarn ramlar
Och Lotta, vår vän,
Slog köksdörrn igen.
Hvad skedde se'n?
Jo, Movitz hon sparka i änd'.

Digitized by VjOOQ IC

, 241

N:o 148.
Fredmans Testamente.

Ceretnontd md konimendÖrm och jaga/ren Stenbergs
griftefest.

Kornö. - - - OjuDg vid valdthorn6QS äkall,

Sjung, du jägarskara!
McD, vid din eld och snara^
Stig fram att oss förklara

En jägares fall,
Som, bäst han gick och ragla

Kring Dianas fält,
Sin bössa han förnagla

Ner i Baccbi tält . . .
Stöt i trompeten gällt!

Kornö. Proccssioncn raglar, står . . .

Se, kring hjelten döder
Hvad mänga Bacchi bröder —

På hvarens näsa roder

Sä tillrar en tår.
Den ena åt den andra

Visar flaskan glad.
Ned till tartaren vandra

Tre och tre i rad
Och supa oskobad.

Kornö. - - - Kyparn Ede, se der
Hvar han går och stretar
Bdlman 111, IG

Digitized by VjOOQ IC

242

Med benen käckt arbetar
Ocb som den blindo letar

Hvart vägen bär.
Som härold för processen

Han en spira för,
Med Bacchi krans på hj essen

Man hans utrop hör:
»Du är vår kommendör!»

Kornö. - - - Blås cn sorglig tenor!

Si, der se vi båren —
Si, Bacchi folk, till åren
Med de utslagna håren,

De sjunga i kor.
Vår vän vid Bacchi fana

Tappert stupat har,
Sof sött! Du tjent Diana

Som en passlig karl,
Men dyrkat vinets far.

N:o 149.
Fredmans Testamente.

Platskans öfverfart pä Styx i Oktober 1786,

^^Vivat, klang, min vackra gumma!»
Sjöng till Platskan Bacchus sjelf.
När han morgon vörten skumma
Af sin brygd vid Karons älf.

Digitized by VjOOQ IC

243

»Gumma», sjöDg han glad och tralla
Och ur ämbart tog ett krus,
»Till din tjensti Hvad att befalla —
Orkar du ännu ett rus?*

Platskan, i en stoppad hufva,
Ned vid flodens bräddar skalf
Under giktvärk, fluss och snufva
Vid en blåst ur skogens hvalf.
Bredvid satt en nymf, som hicka,
Och en ann', som vofflor, ät.
Platskan buga sig att dricka,
Just då Karon sköt sin båt.

Karon plaskar tungt i vassen
Med sin klufna svarta år.
Med den penningen i kassen.
Som för rodd han alltid får.
Bacchus, som nu idlig skumma
Till olympens hemkomst-öl,
Titta upp, såg Karon tumma
Styret på sin mörka köl.

»Gubbe», ropte han, »för tusan,
»Säg, hvem sökes? Svara promt !:s>
^ Jo,, jag söker den madusan
'Från S:t Olofs röda tomt.
'Hon mig öfverfarten nekar,
'Men mig gudar ha befallt
'Svepa hennes murkna käkar
'I mitt skört — och dermed allt!

'Fröjas port hon öfvergifvit,
'Öfvergifvit dess panlun.
'Säleds pä mitt pass står skrifvit
'Genast att af hem ta frun.

Digitized by VjOOQ IC

244

'Furierna vid andra stranden
'Vid ett sken 'som dagen klart
'Stå tillreds med bloss i handen
*Att upplysa hennes fart.'

Som en skymt var gumman unnan
Och i båten hukad satt.
Bacchus med en vink från tunnan
Böd sin svärmor en god natt.
Askan knalla, regnet sqvala ^

Och från alla himlar dröp . . .
Då uti sin källarsvala
Bacchus lunka in och söp.

N:o 150.
Fredmans Testamente.

Mor Maja, Dm 16 Septemb^ 1784.

l^issa hvad den gumman heter,
Som i krogdörrn står så feter,
Hon, med stubben snäf och kort,
Som nu vände näsan bort . •* .
Inte den ... nej, den till vens ter.
Hon, som står och tvättar fenst^r.
Kära hjertans, dit, min vän . . .
Inte den ... nå, inte den . . .

Digitized by VjOOQ IC

245

Nå, jag tror, ni är förryck ter!

Ser ni inte — är ni nykter . . .

Dit, för tunnor tusan fan!

Den der kärngen der på plan,

Hon, som nös . . . den der, som nyser,

Hon, som skubbar sig och fryser . . .

Inte den, som stär vid karln . . .

Dit jag pekar, kära barn !

Är ni rasande i synen?

Hon med svarta ögonbrynen —

Stå ej der och ögat hvälf . . .

Skäms och stå nu der med skammen !

>^Åh, jaså, den der madam en . . .

;> Herre Gud . . . Mor Maja sjelf!

N:o 151.
Fredmans Testamente.

Ytterligare om mor Maja,

vTamla mor Maja hon satt med sin katta
Längst inom skranket på Röda Husarn,
Var dä så kärlig, sä from som ett barn
Och ideliga pumpa i och skratta,

* Fatta i stånkan och skratta och drack —
Ölet i näsan på gumman det stack.

Dermed sä lyfte hon stubben på röna,
Klef inom skranket i källaren ner

Digitized by VjOOQ IC

246

Stolt med sin stånka . '. . mig tyckes jag ser
I trappan nu vår ärliga matrona,

Hur hon smäskrattar och klifvér sä tung . . .
Drick, mina gäster, och frossa och sjung!

»Skål!» sade Bredström och högg så i stopet . . .
»Uff, det är kostligt, den buskan är skön —
^Hvad den är spräcklig och mörkbrun och grön
»Den der kan sätta kära mor i ropet.

»Kan kära mor brygga mera? Brygg mer
»Och lägg mer tallstrunt i kärlena ner!

»Klinga med bägarn och veckla ut duken,
»Låt oss förglömma vårt sorgliga lopp!
»Idlig, mor Maja, skrif idiiga opp
Och borga lite mera på peruken . . .

»Hur går med jackan? Här reser min väst —
»Mera i bägarn ! Betalning härnäst.»

N:o 152.
Fredmans Testamente.'

Mor Maja och Movitz.

Under det att Movitz hällde

Ur sitt stop sin sista tär,

Krögarmor i porten smällde —

Hon ännu i porten står.
»Kummil, go' herrar!» sa' hon. »Jag nu går»
Hvem af oss lefver vet fan nästa är.
Gutår! :||:

Digitized by VjOOQ IC ^

^47 ,

Med full hals se'n skrek mor Maja,
Ref sin lugg, sitt svarta hår —
Skådom här en Bacchi kaja,
Som i Sodoms portar står.
* Finkel, go' herrar, allt hvad jag förmår,
»Och den madrassen med blaggarn och blår» .
Gutår! :||:

Ned i källarn, ned på stegen

Vred mor Maja ben och lår —

En slafvinna, en* lifegen

Aldrig aktar slika sår.
*Pontak, go' herrar . . . Vet, vägen är svår:
*Se der med remmaren, se hvar jag står» . . .
Gutår! :||:

Sjung en skål, sjung för din flicka,

Som om all din frihet rår!

Ej uppsyningen skall sticka

In sin näsa, der du står.
Klinga, go' herrar, ty tiden är svår —
Skål, fader Movitz! här står det, det står,
Gutår! :||:

Och som porten nu är stängder
Och om dörrn mor Maja rår,
Grip dig an . . : är du beftlngder . . .
Se, hvad fluidum du fir!
Klinga, go' herrar . . . Bror Movitz han går
Bort med mor Maja — han gick, ni förstår .
Gutår! :|i:

Digitized by VjOOQ IC

N:o 153. '
Fredmans Testamente.

Krögaren Markolfus,

-T åder Markolfus dansa på krogen

Med glas och fiol.

Vår Bacchus trogen,

Gammal och mogen,

Slog han med knogen

I bänkar och bol,

Och som tuppen han gol. - - - Pin.

Fader Markolfus han dundra och skrek —
Ögonen röda och näsan var blek.

Hufvu^t var blått,

Skägget var grått,

Halsen var brun

Som en kapun . . .
Innan han dödde, hin håle han tog'en. d. k.

Digitized by VjOOQ IC

249

N:() 154.
Fredmans Testamente.

Jergen Puckel pa Skärsätra.

^^xleer, kameratcr, wie schtär till?»
Jo, lustigt: vi äro raska.
Jergen Puckel, tag din flaska

Och din spickesill!
vPruder, prafissimo^ triuk aus!
»Wir woUen uns tivertiren
»IJnd anjetzo pokuliren —

»Da ist ja ein schmaus!»
Låt alla glasen klinga,
Låt alla korkar springa,

Buteljer svinga . . .

Drick nu, om du vill!

;»Prafo — charmantes eel i qväll !
-»Thet porser och thet pornerer . . .
o Men min^ pen the palancerer —

»Das ist packatell!»
Ja, bagatell . . . Men klinga, drick!
Hvem kan väl sä skönt förbättra?
Allting skönt uppå Skärsätra

Intill minsta prick!
»Tyst, kamerater, stilla!
*Pä svenska jag tala villa.

»Jag talar illa —

»Exkusirn sie mich!»

Digitized by VjOOQ IC

250

Lustigt drick ut i botten, svälj —
Slå ännu i glasen mera!
Skålar finnas ännu flera

Och mång' full butelj,
ölet ger vällust, märg och hull . . .
Låt hjertat och vinet rinna!
Skål, vår värd och vår värdinna

På den gröna mull . . .
»Krats, tröja dus kampampen!»
Jag dricker, så jag får krampen.

Jag tar till pampen . . .
Rättnu är jag full.

N:o 155.
Fredmans Testamente.

Oystrar, hör sådan kostlig bassong!

Se, fader Movitz svänger nu stråken —

Blår till strängar på sin violon,

Som är mörkbrun och höger som kåken.

Trampa de fotspår, du kära far,

Som fader Berg till Bacchi kapitel!

Tag nu emot kapellmästartitel —

Aldrig vin och konfonium spar!

Digitized by VjOOQ IC

251

N:o 156.
Fredmans Testamente.

På graf stenen öfver kapten Schmidt,

btatt stilla, vaDdnDgsnian, och se

Två stöflar i en grop —
Ed Bacchi käck trotjenare,

Ed hjelte vid ett stop!
När domsbasuDeD blåser ao,

Om haD står opp igeD,
Så får haD visst af Hillebraod -

Ja, visst — ea spark i äDd\

N:o 157.
Fredmans Testamente.

Epigrammes de MovitsL

i^är tar du dig eD sup, mio far?
>Så länge någon tår är qvar.»

När är på dricka brist och slut?
*När du liar druckit stopet ut.»

Digitized by VjOOQ IC

252

Ditt hufvud är af alabaster,
Din kropp utaf ett dyrbart trä,
Ditt hela ioDanrede knaster,
Och öfverallt är du ett f&,

Petter B red ström, den hundsvotten,
Gjorde detta epigram :
»Se^n jag tömt mitt stop i botten,
»Gör jag något i madam.»

Din gamla nederruttna tomt

Hvem, Mollberg, rår om den till pricka?

»Jo, Venus har in tecknat somt,

»Men Bacchus bor der jemt på vicka.»

Mollberg satt vid Bacchi press,
Spelte kort och jemt stack öfver,
Alla lura dicht på klöfver.
Men han slog ut hjerter äss.

När smakar sömnen bäst, kamrater?
»Jo, när man med ett öppet gap
»Spelt bort sin börs och ligger flater^
»Fullspild af öl och vin de Cap.»

Mollberg skulle lära läsa
Till en början ABC,
Men hans länga röda näsa
Gjorde att han ej såg D.

Digitized by VjOOQ IC

253

Hvarför jcmt så tankefull —
Har du några små att föda?
>Ja, båd' bruna, gcå och röda
«>8piäa middag på mitt hull.»

10.

Säg, hvcm är din bästa vän?
>Deo, hvars fiende jag blifver
»Och som sist jag öfvergifvcr,
»När han intet har igen.»

11.

En häst, som sörplat öl och trötter
Ändå vid krogdörrn modig står,
Han stupar oj — hvarför? »Gutär!
»För det han står på fyra fötter. >

12.

Tre ting ohyggliga för mej:
En möglig kärng i älskog dånad..
Kn svulten katta i sin brånad^
En Bacchi man, som står förvånad
Och för ett halfstop säger nej.

13.

Hvad älskar du helst för musik,
Kanske fioler som <le flesta?
'Nej, den som skralas framför lik,
>Med villkor att man får till bästa.»

14.

Hör, Mollberg, säg, hvem är din far?
Den frågan kanske konfunderar.

Digitized by VjOOQ IC

254

»Min far är den, som aldrig spar,

»Och jag dens barn, som bäst trakterar.»

15.

Säg, hvad nation, af dem du mins,
Du älskar mest, och nämn bevisen!
»Jo, som der aldrig svag-öl fins,
»Så tycks mig mest om portugisen.»

16.

H varför är ej jag i ropet
Liksom du för oboe?
»Jo», sa' Mollberg, tog till stopet,
»För du spelar som ett fU.»

17.

Christian Wingmark stod och prata

Hvad han vai; för matador.

Hur förnämt och stolt han bor

På en den fc^rnämsta gata

Och får mjölk af femton kor.

Men hur blefvo vi ej flata,

När hans nåd — stod utan skor.

18.

Han har en dråplig lycka gjort.
Beröms till höger och till venster:
Hans lyckhjul dras i Fröjas port,
Och näsan visar hans fbrtjenster.

19.

Af kärlek all naturen lifvas —
Men krögarmor pä Amsterdam
Hon fräser så att det är skam,
Hvar gång ett sänglag skall bedrifvas.

Digitized by VjOOQ IC

255

Nå, kattor plä med sitt jamjam
Uti sin kärlek slåss och rifvas.

20.

Hur gör dig Ullas min bevekt?
Hon är ju blek liksom en dödan!
»Jo, sådan älskog lönar mödan —
»Och^ bästa öl är alltid blekt.*

N:o 158.
Fredmans Testamente.

Gurkorna, Pastoral,

i^arväl, min fordna lycka,
Min herde och min hjord,
Mitt lilla glada bord,
Som jag för^ dig besmycka
Med skönsta frukt som fåsl
Farväl — jag kan ej länder:
Min Damon nu sig svänger
I Westerås.

Kors, kors, hur du lär flacka
Kring Fröja yr och vild
Mig tycks jag ser din bild.
Gult skärp och ljusblå jacka,
Med fint och knypplad t k rås,

' Digitized by VjOOQ IC

256

Och hur du åt mig skrattar,
När du din brud omfattar
I Westerås.

Må ej mitt hjerta brista!
Jag honom saknat har
I fulla fjorton dar.
O, Grudar, låt min kista
Af Karon hopasläs . . :
Min Damon, hvad du dröjer!
Hvad är som dig förnöjer
I Westerås?

Han skulle endast fara
Uppä en kort visit
Pä några dagar dit
Och köpa gurkor bara.
En kagge med sin sås.
Men, ack, en ann' herdinna
Förmått hans hjerta vinna
I Westerås!

Kom, trogne herde, åter
Med dina gurkor, kom
Och till din brud' vänd oro.
Som sitter stängd och gråter
Inom tre starka läs . . .
Tro fritt den mig förklena,
Tro fritt din Grreta Lena
I Westerås!

Att så jag är förskjuten,
Det väller hon allén.»
Jag känner henne re'n:
Den snipan snörper truten _

Digitized byVcjOOQlC

2bi_

Liksom en fiskemäs:
Hon ideliga ljuger,
Och ingen är så sluger
I Westeräs.

Hon bott mod mig tillhopa
I stora Hopargränd.
Nog är den tossan känd:
Hon kan ett golf knappt sopa,
Knappt skilja räf från gås:
Hon vill ett hushåll styra . . .
Nej, inte slika fyra
I Westerås!

Men att hon har en tunga
Så hal liksom en ål,
Förtalar Per och Pål,
Kan styfvern slugt utpunga,
Ahy desb wie autre chose!
Märk hennes ögon bara —
Fins sämre gammal mara
I Westeräs?

Om Thirsis, om den sloken
Och mig hon mycket sagt.
Att jag gått mellan vakt
Med hufklä' åt Hornskroken,
Gått kippskodd, det förstås . . .
Nej, Damon, nu jag gråter —
Kom, trogne herde, åter
Från Westerås!

Du, herde vid min sida.
Ställ bort min blomsterkorg,
Béllman. 111.

Digiti^d by VjOOQ IC

258

Blif åsyn af min sorg,
Blif vittne till min qvida
Och på din pipa blås!
Må Damon mig förgäta.
Fritt sina gurkor äta •
I Westeräs!

Fritt må han mig förgäta . . .
Jag Damon nämna kan
I skogen för tyrann.
Min hämd skall honom fräta
Och gnaga^n i hans bås.
En annan Melicerta
Må ta hans lumpna hjerta
T Westerås!

N:o 159.
Fredmans Testamente*

Våren. Pastm^al.

JN u qvicknar den sköna naturen,
Och fjäriln han fläktar bland blommor och bin.

Den nakna och kyliga muren
Bär flätade rankor af rönn och jasmin.

På fältet jemt källorna brusa
I skygd af kastanier och granar och hägg,

Och bakom, der asparne susa,
Hörs jägarens valdthorn och hästarnes gnägg.

Digitized by VjOOQ IC

259

Än höres en flöjt, än en pipa,
Och än en herdinna på cittran der slår.

Förgäfves kan Damon begripa
Att han är förgäten, och det fbr ett år:

Han smilar och blåser och bockar
Och skapar sig till på visst hundrade sätt.

Men nymfen en blomma hon plockar
Och skänker sin Oeladon — det vät då rätt.

N:o 160.
Fredmans Testamente.

Damon och herdinnan. Fastor ah

foäg, hvarför, min sorgsna herdinna,
»Säg hvarfbr i skogen så ensam du går?

»Du söker en herde att finna —
»Den herden kanske han ditt hjerta f(5rsmår.

»Men nalkas mitt tjäll och min stuga,
»Som skymtar der borta, der bakom i lund!

»Jag vill dig, herdinna, ej truga:
»Jag endast bereder din lyckliga stund.»

Nej, Damon, 'din redliga hydda
I stillhet jag vandrar så sakta fbrbi.

Hvad som mina sinnen gör brydda
Det vet blott en enda... Lät bli mig, låt bli!

Digitized by VjOOQ IC

260^

Förgät mina konstiga ränker —
Man känner din smickran . . . Nog, nog, kära du !
Mer ädelt, mer ömsint jag tänker,
Och derftir i skogen försvinner jag nu.

N:o 161.
Fredmans Testamente.

Sommar qvällen. Pastoral.

bnart lugnar den sorlande floden,
Der böljan hon glittrar mot stjernornas glans:

En kyla sig tränger i bbden,
Och ögat det blundar vid myggenas dans,

Det sorgliga eko besvarar
Oamillas uppriktiga rop.

Der tungt hon sin saknad förklarar
Bland lammen, som skockat sig partals ihop.

Pä ängen sig gräset nedlutar,
Hvar blomma insveper sitt brokiga prål.

I skogen vallhjonet ej tutar:
Herdinnan vid källan bortkastar sin skäl,

Pä qvittrande fågeln att höra.
Men icke pä gökens kuku.

Ej minsta ett löf näns sig röra
Den stunden, som helgas ät kärleken nu.

Digitized by VjOOQ IC

261

N:p 162.
Fredmans Testamente.

Sommarmorgonen den 2 AugusU 1787. Pastoral.

iNatar, din prakt vid dagens timma

Hjertat ömt upprör.
Hvad ljusa sken, som ur sin dimma

Morgonrodnan strör,
Ditt öga mot skyarne fér!
Se, solen ur molnen bestrålar
Och målar
Bäd' vikar och sjöar och dälder och näs,
Förgyller hvar blomma, försilfrar hvart gräs!

De öppna fält sig grönt utsträoka

Under blom ocb säd.
De gula åkrar gladt betäcka

Här ocb der ett träd.
Sjung, herde, i lunden och qväd!
Sjung nu om din frihet, herdinna,
Besinna
Hur herden vid källan han lyss och han ler,
Hur lammena springa kring kullarna ner!

I viken synas hvita änder

Simmande i land.
Med halsen krökt sig ankan vänder

På den hvita sand.
Än spritter en löja vid strand.
Än ekorren qviBten han släpper
Och knäpper

Digitized by VjOOQ IC

Och hoppar i granen frän gren uppä gren,
Beställsam, försigtig och alltid allén.

Se ditåt, der som aspen susar,

Dit man båten styr.
Hur böljan sig i hvirflar krusar

Och i bläddror flyr,
Hur vattnet kring årarna yr,
Hur roddam han sitter och leker,
Och smeker
Sin flicka i båten och nickar och ror.
Hur hon ler åt honom och suckar och tror!

Natur, din fröjd ft^rtjusning väcker:

I fbrdubbladt prål
Det ljusblå hvalf sin glans utsträcker

öfver ögats mål.
Ett sväfvande, qvittrande skrål
I luften utbreder naturen,
Och djuren
Begynna sin högtid och prisa den makt.
Som sirat sitt tempel med blommor och prakt.

Kom, Thirsis, sätt dig i det gröna,

Bredvid mig sätt dig!
Och, Amaryllis, du min sköna,

Närmre källan stig.
Tag cittran och spela fbr mig!
Och jag tar min flöjt och jag spelar
Och delar
Min frihet, min sällhet i lyckliga år
Med dig, min herdinna, ty lunden — är vår.

Digitized by VjOOQ IC

203

N:o 163.
Fredoians Testaiiieiite.

Liljan och Cl or is. Pastoral,

Lilja

jan, klädd i hvita kläder,
Emot solens bränad träder.
Af dess strålar hon sig gläder,
McD dock tvinar, sakta dör.
Hon afbildar hj er täts fara,
Då det menlöst vill förklara

Lif och nöjen,

Lust och löjen:.
Högsta vällust sorgen for.

Jag en skönhet sorgligt prisar:
All naturens prakt hon vibar.
Hon båd' syn och hjerta spisar
Men det godas öfverflöd.
Liljan lik, hon ståtligt glimmar.
Ger min dag blott några timmar,

Se'n försvinner —

Och jag finner
Att dess lif skall bli min död.

Trohet sjelf mitt hjerta sårar.
Ömhet lånar aldrig tårar,
Redlig själ man ej bedårar,
Ädelt hjerta sjelf t sig rår.
Och jag rår nu om mitt hjerta . .

Digitized by VjOOQ IC

264

Cloris, tag dess hela smftrta,

Lif och öden!

Ja, i döden
Da mitt lif, min trohet fftr.

N:o 164.
Fredmans Testamente.

Annika.

Tattig gamma, med svafvelstickor ooh flinta,
Lefver bland de betryckta och bland de pinta.
Annika, så heter .jag,

(Polemeja!)
Gammal, krokig, matt och svag.
Pyteheja !

I min ungdom sä var jag rasker och täcker —
Nu hvar ådra hvartenda öga förskräcker.
Gamla gamman här nu för er

(Polemeja!)
Niger, tiger, suckar, ber.
Pyteheja !

Annika är en gammal mö — vill ni veta —
Som i sjutti är mot döden fött streta.
Orkar intet mera här,

(Polemeja!)
-Vill i grafven från besvär.
Pyteheja!

Digitized by VjOOQ IC

265

Hela dagen jag sjunger psalmer i nöden,
Tänker bäd'' uppå fan och himlen och döden,
Snusar, krusar, lusar mig,

(Polemeja!)
Ynkelig och hjertelig.
Pyteheja !

Svarter mössa, bruna band och solQäder,

Ögnaglas, och kjolsäcken gjord utaf läder.

Höga klackar och näfverskor —

(Polemeja!)
Sådan ses jag, der ni bor.
Pyteheja !

Sprita Qäder, nysta garn, skura diskar.
Skåda spöken och höra fan hur han hviskar,
Gä på krycka och inte se,

(Polemeja!)
Alltid gråta, aldrig le.
Pyteheja!

Gamla gumman er önskar sällhet och heder,
Dag och natt för er välgång nöjder hon beder,
Önskar er af hjertans grund

(Polemeja!)
Lifvet som en Ijuflig stund.
Pyteheja!

Skåda verlden och henne noga betrakta,
Gå försigtigt och vandra stilla och sakta!
När er afton nalkas skall,

(Polemeja!)
Sof dä sött — er tid är all.
Pyteheja !

Digitized by VjOOQ IC

266

N:o 165.
Frediuiins Testamonto.

Krig»tnannm,

lappert mod,

Du ädla blod!

Träd redliga fram

Bland eld, rök och dam,
Bland tusen dödars skrål
Till sjelfva ärans dyra mål,

Glans och präl!

En kula varm

I hj el tens barm

Snart mordhvilan får.

Gör glödgade sår —

Men kämpen uppstår:
Han spar af vekligt bröst och mod

Ej kött och blod.
Men värjan ut! Det går ej an
Att som pultron pä Martis plan

I blod ej få

Sin klinga två.
Det är i hjeltars lif
De skönsta tidsfördrif
Kring brutna sköldar gå.
Så skall då mandom bli belönt,
En hjelmprydd hjessa lagerkrönt;

Och den, som stått

Digitized by VjOOQ IC

267

Mot lod och skott,
Följt döden spår i spär,

Här värdig får
Sin värfda ärelott.

N:o 166.

Fredmans Testamente.

As t r tid.

b ölen framtåga,

Med qvalm och med plåga

Kringspridde sin låga

Till innersta rum.

Böljorna susa

Båd' svarta och ljusa,

Mot stränderna krusa

Sitt glittrande skum. *'in-

Eol bullrar,

I luften sig kullrar.

Från solklara kanter

Till mörkaste branter

I storm och i fasa

Syns näckarna rasa,

Med rosor sig b^sa

Och sjunga fräckt. ^- ^•

Men Astrild präktigt tåga

Och simma så täckt:

I skyn med facklan ooh med sin båga

Digitized by VjOOQ IC

268,

Han gunga pä molnens fl&kt.

Med sömnens gud, sin frände,

Tog Astrild en sväng

Och till en skönhet på stund anlände,

Som gäspa uti en säng.

Guden sin prakt utbreder

Och bäddar den sköna neder,

Kör ur dess stuga

Mygga och fluga.

Ser pä sin bild förnöjd,

Bjuder allt vackert skåda

Hvad ögat ger fröjd —

Men bäst han hjertat har satt i våda.

Sä flög han upp i sin höjd.

N:o 167.
Fredmans Testamente.

Stryhjernet,

l!in gång jag säg
En skönhet med ett strykjem gå pä kärlekståg:

£tt glödgadt lod
Hon med en eldtång tog . . . ack, himmel, hvad fbr mod .
Men, aj, aj, hjertat bräns igen!
Det gör så ondt och svider än —
Ack, skönsta väa!

Ja, liksom du
Uti små nätta veck manchetten delar tu

Digitized by VjOOQ IC

269

Och med ett jero
En bröstlapp stryker ut och drar på längd och tvärn\
Sä drar du hjertat i mitt bröst.
Jag qväder med en kärlig röst —
Min enda tröst!

Mitt enda allt,
Stryk hjertat lagom, lät nu lodet blifva kallt!

Lät hjertat ej
Af rök och sot se ut som fan i konterfej!
Mitt hjerta legat i din tvätt —
Nu stryker da det rätt och slätt
Pä bäsU sätt.

N:o 168.
Fredmans Testamente.

Lyckan.

iJycka, lilla gud,

Hvem skall bli din brud?
Mängen söker dig, men fäfUngt allt

List och sminkadt mod.

Guld och ädelt blod
Lata helsa dig, ja tusen falt.
Männ de korgen få? Nej, tiden ger oss svar:
List och sminkad hy din anda fängslat har.^

Gammal, svagsyn t, du

Ser ej färgen nu —
Lycka, tänk hur lätt man dig bedrar!

Digitized by VjOOQ IC

270

N:o 169.
Fredmans Testamente.

Mmm$hoUfvet.

\)ei späda i^e ögat knappt skådar sin dag,

Förren bröstet det röres i vågor:

Det lyder med ängslan den väldiga lag,

Som för det i tusende lågor;

Det möter med tårar en verld uti kif,

Ett dödande buller bland blänkande lif,

En samling af lysande plågor.

En suckande anda, en qvidande kropp
Gä fram ur sin tystaste gömma
Att följa hvarandra i närmaste lopp
Den väg, som en himmel vill dömma.
T brusande stormar på upprörda haf
Det lefvande skeppet ser ofta sin graf,
Och lekande hvirflar kringströmma.

Det menlösa hjertat i bröstet så slår

Och väntar med oro de stunder,

Som draga dess frihet, dess helsa och vår:

Det fruktar de blixtrande dunder,

Som tiden upptänder till fasa och fall

Och ondskan bereder tills dagen blir all

Och lifvet för döden går under.

Så börjas med oro den lustiga f^rd.
Som verlden plär kalla för lycka:

DigitizedbyClOOglC

271

Man vaknar i nöjen och somnar i flärd,
Man börjar om ödet att tycka.
Den andan, som sucka^ det ögat, som gret,
Iiitt paradis finner, en boning nu vet,
Den tusende blomster besmycka.

Fru Falskhet, i grannlåt, i prakt och i prål,

T verlden än trifves och lyser:

Med öppnade armar hon lemnar sitt häl

Och mot all oskyldighet myser.

Flon är nu den ft5rsta som möta plär oss,

Som släcker och qväfver de nytända bloss,

Och för deras låga hon ryser.

Sä äro vi komne att smaka den del,
Som hämnas af tid och naturen.
Vårt bräckliga intet, vårt gyllene spel,
Det liknar de suckande djuren:
T dag uti frihet, i morgon i fall:
Allt lefvande längtar att dagen blir all.
Likt fängslader fögel i buren.

Du lefvande gudom, du eviga ljus.

Upptänd i mitt hjerta din låga!

Min bäfvånde anda lyft upp ur sitt grus.

Och vårda min lilla förmåga!

Förlossa den fånge, som suckar och ber.

Förklara det öga, som dunkelt dig ser.

Och skåda ditt verk uti pläga!

Digitized by VjOOQ IC

272

N:o 170.
Fredmans Testamente.

En hUck på verldm.

Jtiundt kring i verlden jag sväfvar,
Aldrig för ödet jag bäfvar,
Aldrig äD mitt öga nånsin gret.

Blixtrar förfärlig min lycka,
Tar jag min staf och min krycka,
Vandrar sakta dit ej någon vet.
Ingenting mig ängslar, föngslar, stör,
Fast jag hör
Döden rör
Min kammardör.
Han tar väl blomman bort i sin knopp.
Men ändå, tänk, så låter jag opp.

Dock, ack, jag ber dig:
Skona mig!
Nej, jag vill med mod och prakt
Trotsa döden och hans makt,
Som ett lejon ligga bister på min egen vakt.
Det må vara hur det vill.
Kära död, jag hör dig till —
Ack, jag ryser.
Då du lyser
Med ditt blanka svärd.

Brusande vågor och plågor.
Tusende blänkande lågor

Digitized by VjOOQ IC

273

Glimma fbr vår alltför matta syn.

Brantaste klippor, som trossa
Lefvande skeppen att krossa,
Eld och storm frän stoftet upp till skyn —
Ja, Lvad bryr jag mig derom? Jag ber,
Ögat ser,
Munnen ler
Åt allt hvad sker.
Verlden är Ijuflig och lustig och blid —
Kom nu, min frände, det blir dock dervid!
Kära, ack, jag ber:
Muntra er!
Dock jag är i allt besvär
Fågeln lik, som fängslad är:
Fast hans tunga orkar sjunga, han sig sjelf dock tär.
Men så svinna dessa dar:
Snart vi skiljas en och hvar
Från hvarandra '
Till att vandra
På vår sista färd.

Hände i verlden hvad händer,
Fritt jag min fackla då tänder,
Om min sol är kulen, mörk bch svag.
Skänker mig döden sin galla,
Må han det gerna befalla.,
Men den kalken smakar icke jag.
Ja, intill de sensta åldrars tal
I allt qval
Min pokal
Mitt bästa val!
Lyckan i verlden liknar i ijäs
Draken på godset, som grinar och fräs.
Blott man honom är
Litet när.

Bellman. JJI. 18

Digitized by VjOOQ IC

274

Men tänk, om mitt lif nu fick
Se sitt sista ögonblick,
Gick jag visst med heta tårar från min jordaprick.
Men, ack, ack, hvad är det mer?
Middagssolen snart går ner.

Afton nalkas,

Dagen svalkas —

Oljan blir förtärd.

Liksom på vädrenas vingar
Örnen mot solen sig svingar,
Så ock mitt bjerta lyftes lika snällt.
Snart ett nöje sig lyktar.
Snart i ett annat jag flyktar
Ocb mitt öga ser ett blomsterfält :
Skönhet främst i spetsen står och ler.
Hvad jag ser.
Intet mer
Jag hjertat ger.
Nu mina stunder de äro förbi:
Bojan är bruten och fången är fri —
Allting går till slut
Hvar minut.
Ja, så är vårt lilla spel:
Gamla gubben styf och stel
Med en skönhet dansar ofta till vår sista del.
Och när dansen slutad är,
Hvila då från allt besvär

Dessa båda

Kom och skåda

Hvad vår glans är värd!

Digitized by VjOOQ IC

275

N:o 171.
Fredmans Testamente.

Bet antända hjertat.

xJrunblåa bölja,

Värdes du dölja
I ditt djup ett hjerta,

Som så brinuer,

Men ej finuer
Ko i all sin smärta!

Brusande vågor,

Släck mina lågor!
Jag är bränd och bunden.

Ja, jag hastar,

Jag mig kastar
I Norrström pä stunden.
Hjelp, hjelp, hjelp, hjelp mig snart,
Iris, jag dig beder!
Ett, tu, tre — eljest i en fart

Rusar jag nedcr.

Cloris lilla,

Jag mår illa.

Ädla själ.

Så farväl

Ack, mitt arma hjerta!

Digitized by VjOOQ IC

276

N:o 172.
Fredmans Testamente.

Matronans bröllop.

xlvem undrar att en käck matrona
I äldre åren blifver kär?
En ung hcrdinna gör sig krona,
En äldre krans på hufvut bär.
Allt friskt med tiden ej förgår —
Somt får med åldern liksom krafter:
De bästa malts och drufvors safter
Bli de, som legat många är.

Ett ljus, som tyckes slockna redan
Vid litet talg, ger dubbelt sken:
Sjelf månen lyser bäst i nedan,
Ur stubben ofta skjutes gren,
I gammal jordmån gror det bäst.
De torra väggar snarast brinna,
Man blommor kan pä stamträn finna
Och gamla pengar gälla mest.

Digitized by VjOOQ IC

277

N:o 173.
Fredmans Testamente.

Marsch, mina björnar . . . venster sväng . . . höger

om . . .

Marsch från qvarteret!

Slå ramen pä bandtleret — ---Tamb.

Och kom, min frihet, konal :||:

Frihet är ett paradis:

All naturen dig ger pris.

Du barns och gubbars paradis!
Marsch, mina björnar . . . höger om . . . venster sväng . . .

Förtretliga skara,

Låt mig nu få vara,
Försvara
Min taskbok och rock och väst och byxor, tofflor,
nattrock, nattmössa och säng . . .

Venster sväng . . . sväng . . . sväng! :||:

Digitized by VjOOQ IC

278

N:0 174.
Fredmans Testamente.

Bxkedmn och Chris!

länk, om jag vor' rik och mäktig,
Tänk, hvad lycka, tänk, hvad godt.
Tänk, hur jag skull' klä mig präktig!
Tänk, om Cloris blef min lott,
Tänk, huc afund skulle kifva
För min dörr, som stod igen!
Tänk, hur närsynt jag skulK blifva.
När jag säg en gammal vän!

N:o 175.
* Fredmans Testamente.

TUl min flicka.

läckaste kropp,
I snörlif fängslad, grann i salopp,
Och diademet i hufvut står opp.
Och uret i kjortelen visar vårt gyllene hopp!

Digitized by VjOOQ IC

279

öronen ringa,

Klinga^

Ramla,

Skramla,
Säga nu fästmannen till.
/ Hör du nu,

Hör du nu:
Gerna jag gifta mig vill.

Men jag då flyr
Från den, som hjertat ängslar och bryr:
Min suckan är nu ej mera sä dyr —
Det. gör mig blott smärta att ungen är flyktig och yr.
Skönaste händer,
Tänder,
Ögon,
Läppar,
Kinder och fötter och tår!
Vänta man, :||:
Vänta man: :{|:
Skönhet med tiden förgår.

Digitized by VjOOQ IC

280

N:o 176.
Fredmans Testamente.

Poeten.

■Liustigt är ibland poeter,
När de mat och flaskor få
Och en värd bra tjock och feter,
Som dem vill tillhandagå:

Då bli de fbrst poeter
Och anakreonter små. :{|: -

Lustigt deras blod ju rinner —
Hungern tar poeten an:
Mer han hungrar, mer han brinner
Och sin måltid måla kan.

Lustigt ju blodet rinner
I en så fbrryckter man. :||:

Sällan plär han tungan leda
Som ett annat menskobarn:
Länga ord och stundom sneda —
Hjernan hvirflar som en qvarn.
Jemt vill han tungan leda
I ett obegripligt garn. :||:

Får han leka med de sköna
Uppå Pindi berg ibland,
Blir han fånig som en höna,
Går en usling i sitt land.

Digitized by VjOOQ IC

281

Lekor han med de sköna^
Ger han ej sin tro och hand. :||:

Han predikar sedoläran

Inom ett sokratiskt sken.

Med sitt glas: »Jag har den äran!»

Mister han håd' arm och ben,

Mumlar om sedoläran,
Grumlar upp buteljen se^n. :||;

Han är rädd och han är dristig.
Han är galen, han är klok,
Han är dum och han är listig,
Han är fri och han bär ok.

Ja, han är rädd och dristig —
En poet, kort sagdt, en tok! :||:

N:o 177.
Fredmans Testamente.

Midnattsgillet, Hogarths tafla^ efter originalet
»A midnight modern conversation » transporterad i
poesi och musik och tUl konungen aUer underdanigst
aflemnad den 13 Febr. 1791,

l\om, Apollo, gäck din skald till hända,

Om mig egnar kallas din!
Skänk mig Hogarths öga, eld och anda.

Låt hans teckning lifva min!

Digitized by VjOOQ IC

282

Redan min skugga tungt i en dvala
Röner sömnens roliga gräl,
Och re'n mig tyckes vinet sqvala
Kring min hjessa och min häl.

Bålen fylld pä bordets rundel röker,
Der citronens skurna skal

Sig ikring den varma brädden kröker
Under slefvens dropp och sqval.
Ljuset i staken osande lågar
Bland de spräckta virade krus,
Och Fredmans byst — om någon frågar
Dagas af detsamma ljus.

Af det fluidum, på duken sjuder,
Svättas väggar, bord och golf,

Och i vrån, der urets klämtning ljuder,
Pekar säj aren på tolf.
Döf vid dess valsar, med våt mungipa
Och nattmössan vecklad och hvit.
Grubblar bror Bredström vid sin pipa
Om vår riksgäld och kredit.

Rygg mot rygg, vid bordets öfra ände,
Re'n af rök och ångor sjuk.

Syns en hickande och bakvänd frände
I en grenad svart peruk.
Åter en annan skugga der höjes
Med en blick om punschen är sval —
I dess insjunkna kinder röjes
Lefverns böld och lungans qval.

Snarkande på stoln, med hand i barmen,
Skallig gapar der en ann:
Lockperuken, smord och smält i värmen,
Halkat af den Bacchi man.

Digitized by VjOOQ IC

283

Åter en ann i länstolen fattar,
Spiller hvad i flaskan nu fans —
Märk hur prelatens inage skrattar
Ät den broderns rageldans!

I en syrlig dimma brodern famlar
Der med krökta knän och lår:

Fromt mot dukens våd hans vålnad ramlar
Och buteljen sönderslår.
Handen, som röjt sin styrka på duken,
Är, som örat, domnad nu nyss,
Som, fast det gluttar ur peruken.
Ej till bordets visor lyss.

Himmel, ack, der damp han hufvudstupa,

Diskursive, brodern Per,
Han, som alltid gratis värmt sin strupa

Och vid skåln oratorn är!

Föttren i vädret nedsparkat hatten

Under hans orerande prål,

Hvarfbre ock i denna natten

Pannan bär tvä djupa hål.

Ädla skugga, pä hvar stadens gata
Nyss din läpp flög qvick och yr.

Nyss om kung och land du lyktat prata —
Nu ditt öga ljuset skyr.
Nyss din nattkappa, stelnad i tvätten.
Just till festen manglades slätt.
Och nu med lju«et i manchetten
Brinner hela årets tvätt.

I din dröm, kamrat, hvad bilder stimma.
Du, som. hand mot pannan för

Och som, qväfd i brödrens gyckeldimma,
Snart af vinets ångor dör!

Digitized by VjOOQ IC

284

Morfeus må ditt öga betunga —
Jag, med hjei)san blottad och kal^
Vill fbr min kung en visa sjunga
Vid en gladt upphöjd pokal.

I raske två, I kyrkans fäder

Med gurgladt svalg och svarta kläder,

Som kämpat i er anlets svett,

Klockan går rättnu till ett! :|{:
Hurra vid glasets klang mot tapeten,
Ers vördighet, i denna dieten!
Du ler och plirar vindt och snedt —

Klockan skrider rättnu till ett. :||:

Du ystra skalk, som ögat vänder
Med svart(jr blick och hvita tänder.
Ditt glas är aldrig tungt och hett!

Klockan går rättnu till ett. :||:
Din skälmska min kan bröderna locka
Att tumla med dig, du Bacchi docka!
Du redan deras öde sett —

Klockan skrider rättnu till ett. :|{:

Klang, du, som bålens olja skummar.
Och du, som glasets bräddar tummar
Med löjlig blick i Ijuft och ledt!

Klockan går rättnu till ett. :| :
Kom, drick tills dagens fackla sig tänder,
Drick konungens skål i Svea länder.
Som norden lugn och frid beredt!

Kloekan skrider rättnu till ett. :||:

Digitized by VjOOQ IC

285

N:o 178.
Fredmans Testamente.

Reveljen, 1 ardedning af en, annan Soga/rtha tafia.

1 rumslagarn ramlar i gränd på fyra,
Tupparne gala vid klockornas dön,
Brandvakten snarkar och vädren yra,
Strömmen han brusar och böljan är grön,
Hundarne skälla vid kattornas pul,
Pottorna sqvala i skrubb och gränder,
Hyrkusken krånglar och kör och vänder,
Akarne slamra med bjellror och hjul.

Tunnbindarn börjar nu kärlei^a banda,
Krögarne hicka vid stjernornas sken,
Paltarne kuta med allehanda,
Och vaktparaden nu pudrar tupén.
Redan barberarn i ränn med sitt fat
Skumpat kring Klara, Maria, Katrina . . .
Gubbar, si glasena huru de skina —
Drick för din flicka, du gamla krabat!

Posterna ropa med frusna miner
Längst in i kuren sitt: »Wer da! Lös af!;>;
Kringlan på bagarbodluckan skiner,
Slädorna köras i glittrande traf.
Tarmarne skallra, och vädret är kallt:
Ut med trakteringen ur mungipan!
Ljuset det brinner nu ned i pipan —
Bålen utdrucken och svagdrickat allt!

Gamle bror Jockum med hål i pannan
Snarkar på karmstoln framstupa så godt.

Digitized by VjOOQ IC

286

GreDslo på bordet så syDS en anDao:
Tinningen blöder, och ögat är blått.
Äter en gabbe i tankarne se^n
Tänder på pipan och tar gazctten:
Elden den fladdrar uti manchetten —
Altona brinner i näfven på den.

Si, Peter Bredström med trumf i klöfver
Slagen och piskad och utan gehör!
Bäst han ponerar, så ger han öfver
Och uti väggen han tinningen kör.
Hatten är boi^ta och skjortan i kras,
Handskarne ligga qvar på duken —
Der ligger käppen, och der peruken,
Kippade hasor och krossade glas.

Uret i rundeln det slår och pickar,
Säjaren pekar tre qvart uppå fem.
Gamle bror Jockum vid baljan hickar,
Bopar i ångsten: »Tag hit nu en kläm!»
Åter en annan med ögonen hop,
Tjock och rödblommig, slefven fattar,
Sqvalpar i bålen och ler och skrattar,
Sjunger om Cloris vid tupparnes rop.

Men hör på Trundman i gränden, gubbar!
Piparen valkar sitt rossliga slem.
Gamle bror Jockum, hur du dig skubbar.
Är det så dags, bror, att du nu skall hem.
Drickom till slut sista droppan — gutår —
Fast vi på stolarna stupa och ramla!
Skål, våra vänner, båd' unga och gamla . . .
Himlen ledsage hvar vän, som är vår!

Digitized by VjOOQ IC

287

N:o 179.
Fredmans Testamente.

Öfver en iMfla, föreställande hror Jockum^ som rakar sig.

Uet var en gång en målare, som

Gamle bror Jockum, der han satt

Och framfor spegeln sig kring truten tvåla,

Höljd med sin rakduk, mössa och hatt.

Än blixtra knifven i mungipan.

Än dyka hj^n så löddrig ned i skåln.

Än på remmen han nu slipa^n,

Än så sög han tobakspipan.

Än tog han sig en sup på tvåln. :||:

Gubben i länstoln snöt sig, log och blunda.

Och gröna toffeln knarka i sand.

Skjortan var prydd med små manchetter runda

Och i halslinningen röda band.

Lifstycket framtill tycktes vara

Skarlakan, men blommeradt uti öl:

Bak i ryggen syntes bara

Vallmar, valkadt, af det rara

Vestgöten sveper omkring sitt föl. :||:

Nu, der lian satt i länstoln med sin kanna.
Limmad kring truten, hvit och våt,
Framför en spiseld vid en vattenpanna,
Hukad och surögd, fall med försåt,
Tog han rakvattnet, lät det jäsa.

Digitized by VjOOQ IC

288

StretÄ till fönstret, knep så en citron:

Araks-korken för hans näsa

Sprang i taket, börja fräsa,

Och broder Jockum sjöng sin ton: :||:

»Skäl för mig sjelf och fbr min tröga lycka!

»Målare, måla, om du kan, <

»Gamle bror Jockum vid sitt glas och krycka,

»Hvass uti knifven, hvass som en ann!

»Vivat, den saften skall mig smaka —

9 Jag är sä lustig som en friad slaf.

»Aldrig skall jag mig bejaka

»Nånsin kyssa någon maka:

^Förr skall jag skära halsen af.» :||:

N:o 180.
Fredmans Testamente.

Fa/raospM.

iVdm, min vän, jag beder,
Sätt dig vackert neder

Vid en pipa och ett glas!

Drick och knäpp opp västen.
Våga hela resten! :||:

Du och lyckan måste dras.

Kom, vi vele sjunga
Om vår sorg och tunga

Digitized by VjOOQ IC

289

Uti dessa sorgedar,

Om vår glans och lycka . . .

Vill du korten rycka? :1|:
Denna tälj en skall bli rar.

Godt på denna orten!

Blanda vackert korten —
Tag af ljuset, kära du!

Asset går och gäller . . .

Fan och hans gesäller! :|,:
Tänk, jag tappa — klöfver sju.

Djefvulen regera —
Får jag retirera?

Gud fbrbanne . . . ruter tre!
Tiden allt förby ter:
Quince leva jag bryter .

Attendez, tvåan gagnée!

Uti dessa tider

Mångens hjerta svider,
Mångens tårar pressas fram:

Intet mynt i pungen . . .

Paroli på kungen — :1|:
Ah, mon dieu, perdu, madame!

Huru allt sig vänder,
Verlden blir ett Bender:
Tusen dödar dygden slår.

Himlen allt må styra ...

Paroli min fyra :||:

Je retire, och knekten står.

Lockperuken talar
I de höga salar,

Bellman. UL 19

Digitized by VjOOQ IC

290

Mera än den honom bär:

Äran bor i stocken

Och i sammetsrocken ... :|{:
Femman går nu prompt, mon cher!

Landets barn de jäsa,

I hvarandra läsa
Afund, egennytta, harm,

Falskhet främst i spetsen . . .

Men nu är jag ledsen: :||:
Sexan går — jag blir sä varm.

Konster alla bruka,

Hjelpa rikets sjuka:
Folket ropar ack och ve!

Flit, förtjenst och ära

Sig i bröstet skära ... :||:
Attendez, sjuan gagnée!

Ja, hvad skall man säga?

Låt sin gång allt ega!
Svenska afund känna vi:

Vän sin vän fbrdömmer,

Dolken blodig gömmer ... :||:
Attendez, ett paroli!

Lycklig den, som sakta

Vet sitt lopp betrakta,
Likt ett skepp, som går i sank!

Uppä tidens vågor

Föds och dränks hans plågor . .
Jeu fini et va la banque!

Digitized by VjOOQ IC

291

N:o 181.
Fredmans Testamente.

Låt oss allt behaga,

Låt oss korten taga —
Kom och sätt dig ner i ro!

Bort en sorglig anda . . .

Granne, blanda, blanda — :||
Hej, gutår, och kambio!

Granne, marsch ur potten!

Blaren, den hundsvotten —
Kambio . . . och kuku står.

Jag ser skorsten ryka:

Värdshus måste stryka ... :||
För sju tusan, hej, gutår I

Bacchus spelar lyran!

Arlekin och fyran . . .
Granne, stryk och drick en tår!

Bullrar du och ryter?

Fan och hans rekryter — :||
Hussu öfver tolfvan rår.

Gif mig hit min flaska!

Två husarer raska . . .
Stryk för hugget, skall du si —

Blarn, den hottentotten !

Fan tar hela potten ... :||:
Hej, gutår... ka vall förbi!

Digitized by VjOOQ IC

292

N:o 182.
Fredmans Testamente.

Lornber spelet.

JJröderna passa, glo och gräla
Och vid lomberbordet träla,
Stolt sin röda trumf anmäla

I all ödmjukhet, Fin.

Buga sig så djupt och krusa,
Blanda sina kort och snusa
Och emot hvarandra rusa

Mellan bet på bet.
j»Jag har köpt», straxt himlar en och ler,

»Jag har köpt maniUen!>» .
Men den andra nedåt ser:
Den gossen tappat har kodiljcn.
Klang, maniljen.
Klang, kodiljen —

Slå i glaset mer!

Klang, go' vänner. . . Pass!
Se bålen, hur den qväfva vill vår strupa
Hufvudstupa,

I män af Bacchi klass !

Fritt, om det gäller supa.

Er uti skuld fördjupa!
Vinet oss fröjdar — stor sak i dagligt bröd ! i>. K.

Digitized by VjOOQ IC

293

N:o 183.
Fredmans Testamente,

KarnmaUn.

i)u Ijufva karDaval,
Du skingrar sorg och qval!
Med pukor och trompeter börja vi vår bal.
Släck lyktor, ljus och bloss —
Männ någon känner oss?
Kom, Pelle, klockan sex igen med vår karross!
Ack, otroligt.
Alltför roligt . . .
Bon soir, madame!
Hör, go' vänner, stig ur vägen . . . släpp oss fram !

Beau masque, comment vous va?
»Jo, assez bien, la la!»
Förlät mig det, min söta masque mår inte bra.
»Ah, ma foi, j'enrage —
»Fins h^r ej å la glace
»Och mandelmjölk och mera godt i vårt kalas?»
Ack, otroligt,
Alltför roligt . . .
Bon, la ohaine, la chaine . . .
Ack, jag har så fasligt ondt i mina knän!

,Ack, se, ack, jag blir sjuk!
En mask med stoppad buk.
Ack, se hur den ser ut som fan i lockperuk . . .

Digitized by VjOOQ IC

294

Ack, hör hvad sorl och stim —
Se juden Efraim,
Se, gamla gubben går här än med kärleksrim!
Ack, otroligt,
Alltför roligt . . .
Bon soir, mon ami —
Tänk att maskeraden skall nu slutad bli!

N:o 184.
Fredmans Testameate.

Pa/radiset.

Adam var den förste man.
Som den första qvinna vann.

På det viset

Paradiset

Byggde hon och han.
Eva var, som hvar man vet.
Ung och täck och rask och het:

Mjuka händer,

Hvita tänder.

Och så lagom fet.
När som Eva uti busken
Icke mycket långt ifrån
Köpte: »Adam!» stod den slusken

Dummer som en spån.

»Adam, min vän,
»Hvar är du nu, min maka?

Digitized by VjOOQ IC

295

»Ät af äpplet nu igen!»
Tör den och den,
'Hvad nu igen?""
Var Adams svar tillbaka —
Och dä skratta djefvulen.

N:o 185.
Fredmans Testamente.

Adam i paradiset.

JM är Adam han bodde i paradis,
Så hade han roligt på menskeligt vis —
Men hin skall den gästa:
Till bästa
Sin nästa
Han gaf hvarken vått eller torrt som man vet.
Ej var han karl till att laga en bål,
Fast pomdranser satt rundt kring hans gål.
Tvi den hundsvotten!

I botten :||:
Vi dricka uti all fbrtret.

Fy tusan, det var ett undligt gemöt
Att lukta pä drufvan och stå som ett nöt
Spritt naken, fbrryokter,

Betryckter

Och nykter
Och titta i luften och undra pä allt!

Digitized by VjOOQ IC

296

Se'n han blef gifter, sä bar det till vägs
Ur paradiset om qvälln klockan sex:

Tömmer blef gälen . . .
Men balen :||:

Stär faller: sä drick — det blir kallt.

N:o 186.

Fredmans Testamente.

Kain och Abel.

Aain, Adams äldste gosse,
Gjorde bror sin en syrpris,
Slog ihjäFen på en mosse
Vid en grind i paradis . . .

Drick, drick, låt pojkar lufvas —
Karlar slåss pä annat vis.

Abel kanske ville råda,
Kain tyckte han var karl.
Nyktra måst de varit båda.
Ledsna vid så torra dar . . .

Drick, drick, låt korken skrufvas!
I buteljen ha vi qvar.

Kain var ej van att frukta,
Satt sin hatt uppä och slog.
Abel •på sin mössa lukta.
Och i mössan han ock dog . . .

Drick, drick, lät dig ej kufvas!
I buteljen ha vi nog.

Digitized by VjOOQ IC

297

N:o 187.
Predmans Testamente.

Moses skål.

Käre bröder,
Drickom Moses' skål!

Han är döder,
Men i denna bål
Vi hans namn upplifva,
Oss på resan gifva
I det friska, friska röda haf.
Denna bischoflfsslefyen
För vår värd är blefven
Moses' staf.
Hafvet ban med denna stafven delar ,
Farao han kom med all gevalt,
Konsten honom felar:
Han med vagn och selar
Plumpa neder som en tunna malt.
Lika godt, må vara,
Vi torrskodde fara
Öfverallt.

Digitized by VjOOQ IC

298

N:o 188.

Fredmans Testamentctr

Kung David.

A ung David han spelte på harpan och dract,
^Hin håle då gnodde, så böxorna sprack.

Kung Saul blef friskar och lustig och fri —
Vipp lustigt, kung David, din skål dricka vi!

Kung David i slungan han lade en sten.
Han slog så ur Goliath hjerna och ben

Och hundrade tusende man på en gång —
Vipp lustigt, kung David, dig egnas vår sång.

Din harpa Batseba i kärleken drog.
När du uppå taket der spelte och log.

Nu hvilar din kropp jemte hennes i mull —
Vipp lustigt, kung David, jag tumlar omkull. ^

Vi dricka kung David till ära och pris . . .

Ack, kund^ du oss höra uti paradis
Eir vi fick dig neder till oss på en stund.

Vipp lustigt, kung David, bland svickor och sprund!

Digitized by VjOOQ IC

299

N:o 189.

Fredmans Testamente.

David och Salomo.

JVonung Sau^ :||: var en misantrop,
Mjältsjuk, rädd och slagen,
Glömde väoskapslagen —

Ingen sådan :||: i vår glada hop!

Tro mig, David :||: visste bättre han:

Rasa, kurtisera,

Hvarje qväll supera —
Sålcds gjorde :{{: Jonatan och han.

Fastän pojke, :||: var han hjelte re'n:

Goliath, den krabaten,

Slog den lille saten.
Så han tumla, :|{: bara med en sten.

Sonen Salomo :||: låt oss vörda den:
Först han här pä jorden
Stiftat murar-orden --

Då han tänkte :{|: som en menskovän.

För sin lära :||: bör han ega pris:

Supa, lustig vara.

Låta sorgen fara,
Käre bröder, :||: det är vara vis.

Digitized by VjOOQ IC

300

Konung Salomo :{{: fick en kär visit:

Långt bort kom det rönet,

Han var vis för könet —
Derför reste :|{: drottning Saba dit.

Aldrig sa' hon: :||: »Herre, nå, var still!»

Som i våra dagar.

Nej: »Hvad er behagar,
>Käre herre, :[|: jag rätt gerna vill!»

N:o 190.
Fredmans Testamente.

Profeten Jonas.

trubben Jonas,
Ängslig, matt och sjuk.

Inte skonas,
Måst i fiskens buk
Stilla storm och vågen.
Stora kabeltågen
Hissa Jonas neder ifrån däck:
Hufvud ben och armar
Måst i fiskens tarmar

Utan skräck.

Digitized by VjOOQ IC

301

Gubben Jonas, kan man lätt begripa,
Tyckte väl att det var rent besatt,

Men ej grät och lipa,

Nej, han tog sin pipa,
Kokte tobak både dag och natt.

Jonas kunde sluta

Pä en finsker skuta
Att han satt.

Kära Jonas,
Verlden mins dig än!

Du försonas.
Och du kom igen:
Fisken börjar tjuta.
Dig på stranden spruta,
Der en kurbitsblomma i din famn.
Fisken knep och krämpan . . .
Hartman sjelf von Graman
Blir ditt namn.
Låt oss klinga, Jonas lagrar skära —
Kamerater, hurra med pokal!
Lät oss hjelten bära
Fram till hj el tärs ära!
Ingen egnar Jonas ge förtal.
Jonas var den största
Och den allra första
Amiral.

Digitized by VjOOQ IC

302

N:o 191.
Fredmans Testamente.

Unga Tobias.

UDga Tobias skulF i brudsäng stiga
På en unger, sköner, rasker piga,

Hvitlätt, fet och län ger,

Som förut sju gånger
Pressat styrkan af en maka.

Flickan hade sköna bröst och leder,
Många friare ibland de meder.

Eljest gick hon ofta

T en sitserkofta —
Röda saffians-tofflor knaka.

Jungfrun bar ett gyllne ännespänne,
Och på halsen prydde perlor henne.

Nopkins-kjol, så nätter,

Aldrig fans den bätter
Än som flickan på sig haka.

Unga Tobias var en karl till åren
Med stångpiska flätad bak i håren.
Stora stöflar, sporrar
Och en hund, som morrar,
Att sjelf Asmodeus skaka.

Digitized by VjOOQ IC

, 303

Raguels dotter, angå jungfru Sara',
Flög burdus i sängen utan fara.

Asmodeus bullra,

Brud och brudgum kullra
På hyarannan så det braka.

Gamla Tobias satt vid vattubrynen:

Han var blind, ty svalan sk . . 'n i synen.

Medan sängen runka,

Han ur flaskan klunka —
Det kund' honom bättre smaka.

Vin långt mera än som kärlek gäller:
Heldre flaskan ha än ha mamseller!

Hellre blinder sitta

Än som torstig titta

Lägg till tappen mun och haka!

N:o 192.
Fredmans Testamente.

Pigornas skål.

V asthi hon var en drottning så grann,
Kung Ahasverus var hennes man.
Esther bedrog, som hvar man vet,

Hans konglig majestät.
Esther hon var en piga — stor sak —
Pigornas skål i kök och förmak . . .
Klinga för alla pigor! Hvar en har sin smak.

Digitized by VjOOQ IC

304

N:o 193.
Fredmans Testamente.

Vara h/örnars skål,

xlabakak fyllde Daniels fat,

Korparne gåfvo Elias mat,
Lejon och Guds profeter gåfvo kvarann sä många

mål —

Men nu hörs det, som är något mer:

Björnarna föda mången sekter . . .
Granne, de äro tama . . . drick våra björnars skål!

N:o 194.
Fredmans Testamente.

Om krig och hardalekar.

yJm jag finge kommendera
Femton tusen man.
Skulle jag på stund marschera,
Gripa turken an.

Digitized by VjOOQ IC

305

Proviant :||:
Skuir vi hafva göder
Och galant :||:
I mitt flaskefoder.
Ja, vi skull marschera pä
Och så slå.

I seraljen skuir vi sätta
Våra rumpor ner —
Jemt turkinnor små och nätta
I vårt högqvarter!
Natt och dag :||:
Skuir vår flaska rinna,
Du och jag :||:
Ha hvar sin turkinna —
Allt skull gå liksom i harm
Med allarm!

Vid mitt högqvarter en flagga
Skulle hissas opp:
Uppå den skuir Venus vagga
Bacchi lilla kropp.
Sus och dus :||:
Natten om och dagen.
Varma rus :||:
För den kalla magen —
Ge den gamle storvisir
Ein stop bier.

Uppå turkens golftapeter
Skuir jag jemt förbli,
Vid trianglar och trompeter
Leka frieri

IhUman. III. 20

Digitized by VjOOQ IC

,306

Som en muDk :{|:
Med hyar skön turkinna.
Klunk, klunk, klunk! :||:
Lät Tär flaska rinna ....
Ur seraljen ut, du fan,
Ut, sultan!

Släpp mig in — ur vägen, snöping
Sjelf jag fbr mig an!
Skönhet är en liten köping.
Jag är handelsman.
Släpp mig in! :{{:
Iris, se min smärta —
Jag är din: :||:
Tag mitt hela hjerta!
Vin och flickor ge mig fröjd . : .
Jag är nöjd.

N:o 195.
Fredmans Testamente.

/ botten /

-L^ät oss vär tid förgäta
Och alla lifsbesvär!
Vid bordet skall man äta,
I sängen vara kär —

Sä ungefär.
Drick, granne, drick i botten ... det gär ,

Gutär! :i|:

Digitized by VjOOQ IC

307

Bekymrom ej yärt sinne
Hvad lyckan oss beskärt!
Ett bröst i gröfsta linne
Kan vara purpur värdt —
Så har jag lärt.
Drick, granne, drick i botten . . . det går .
Gutår! :||:

Lät vakna i sin kula
Ignatius Loyola
Med andra svarta fula,
Som sockersött bedra
Och allting ta!
Drick, granne^ driclt i botten ... det går .
Gutår! :||:

Låt falska bröder spela
Som myggor i en ring.
Sin fosterjord så dela
Att hvar för ingenting.

När allt går kring t
Drick, granne, drick i botten ... det går .

Gutår! :||:

Låt glömskan få begrafva
En Cael uti sin sand.
När minnen af Pultava
I stjerna och i band
Bärs i vårt land!
Drick, granne, drick i botten ... det går .
Gutår! :||:

Låt barn i vaggan gråta
Och ondskan rasa vild,
Låt lagen bli en gåta
Och frihet bli en bild

Digitized by VjOOQ IC

308

Frän ögat skild!
Drick, granne, drick i botten . . . det går .
Gutår! :||:

Släpp örnen öfver hafvet
Med vingar utaf giill —
Ett lejon står i qvafvet
Och stampar i sin mull . . .
Men jag är full.
Drick, granne, drick i botten . . . det går .
Gutår! :||:

N:o 196.
Fredmans Testamente.

De fyra budorden.

Menska du bör betänka,

Lifvet så kort får blänka!

Vill du der nöjen leta,

Bör du reglor veta.

Första hudet lyder så:

Du skall ej lyckan rökverk bära

Och med knäfall ej åtrå

En falsk och flyktig ära!

»Hvad är det?* Svar:
Vi skola städse nöjas med oss sjelfva,
Att vårt lugn blir qvar.
När alla öden hvälfva.

Digitized by VjOOQ IC

309

Lifvet vore visst en börda
Utan att kärlek vörda —
Men som hans knut är vigtig,
Käre, var försigtig!
Andra hudet lyder så:
Ej narras med den lilla guden,
Kalla honom icke på —
Han kommer nog obuden!

»Hvad är det?> Svar:
Vi skole älska lilla Cloris varligt,
Ty i all sin dar
Har kärlek något farligt.

Allt i naturen predikar

Ömhet för våra likar.

Men uti våra tider

Vänskap intrång lider.

Tredje hudet derför lär:

Du ej skall tro hvad folket pratar!

Munnen ofta rosa plär,

När hjertat svär och hatar.

»Hvad är det?* Svar:
Vi skole varsamt välja vänner.
Blott behålla qvar
Dem man i botten känner.

Blomman sin Qäril gläder,
Sommarn ger vestanväder,
Allt hvad för ögat leker
Oss till ro beveker.
Ijerde ludet mins derhos:
Haf icke sorg för morgondagen!
Tid och nöjen fly sin kos.
Och qvar du står bedragen.

Digitized by VjOOQ IC

310

»Hvad är det?» Svar:
Vi skole nyttja ungdomsåren —
Hösten ledsnad har:
Bekymret följer åren.

N:o 197.
Fredmans Testamente.

Vemis laghryterska.

Oloris — tvi vale den förtreten!
Borta är hela herrligheten,

Släp och falbolaner:

Kors, bevars, hvad planer

Mot de skönas ro!
Inte får du ditt kaffe dricka,
Inte vid din båge sy och sticka:

Tänk, om lilla guden

Också blef förbuden

Uti hjertat bo!
Jag upplyfter mina händer
Och förbannar riksens ständer.
Ingen skall ta dej ifrån mej,
Ingen skall ta mej ifrån dej —

Venus säger nej.

Digitized by VjOOQ IC

311

N:o 198.
Fredmans Testamente.

Herde.qväde UU Camäla,

i^en milda våren börjar rå —
Se, träden blomsterk ladda stÄ
T hvita blommors robe-de-cour !

Hvartblad, jag skådar,

Mitt öga bådar
En ny natur.

Hvad målning på de glada fklt,
Der blommans lif gör Qärilns salt!
Jag jorden i sin barndom ser.

När morgon randas,

Hvart lif, som andas,
I vällust ler.

Camilla, lydom hjertats lag!
Vår ungdom är en junidag.
Likt skenet täckt, men flyktigt far.

Din vår ftJrsvinner:

Du missnöjd finner
Snart hösten q var.

Låt skogens dufvor lära dig
Att ömt förena dig med mig!

D^itized by VjOOQ IC

312

Lät oss på fjärilns glada vis

Vår kärlek reta,

I gräset leta
Värt paradis!

N:o 199.
Fredmans Testamente.

Usla hop, som, ömt betagen,
Pustar under kärlekslagen,
Du förstår ej nyttja dagen
Och att sjelf om vägen rå —
Nej, en matgud, som styr magen,
Han bör ensam offer fä. :||:

Hela verlden vor' en öken,
Om ej steken fanns i köken —
Smakligt bord med många rätter
Det är såsen på värt lif.
Och att väl bli stinn och m ätter
Störst af alla tidsfördrif. :||:

Läckra soppa, bordets heder.
Du, som steken väg bereder,

Digitizpd by VjOOQ IC

_313_

Gjut din saft i alla leder,

I min gom ditt paradis,

Tills man hummern fbr mig reder

Pä en skön porslinsservis! :||:

Ack, men ett behof mig qväljer:
Mat-vin saknas . . . Hit, buteljer,
Mal'ga, sekt och rhenskt jag väljer,
Ungerskt och hvad mera rart —

Snart, snart!
Älskare ... du blir bedragen !
Lär af mig att nyttja dagen:
Önska blott fä sköta magen,
Sjelf om dina nöjen rä
Och att efter mältidslagen
Få en punschbäl of van på!

N:o 200.
Fredmans Testamente.

Lugnet vid jlaskmL

Milt sinne, friskt opp, bort till krogen!
Ty Bacchus han väntar oss der —
Att vara Apollo mer trogen
Det anses för bara besvär:

Digitized by VjOOQ IC

314

Hans gräl kan min åtrå ej mätta,
Jag bjuder alltsammans farväl,
Blott jag mig vid tunnan fär sätta
Och läska min törstiga själ.

Lät högflirdens dårar predika
Om höghet, om ära och makt,
Låt menniskor kappas och fika
Att komma till heder och prakt,
Låt folket hvarannan förraska
Och stifta mot enighet krig.
Blott att de ej röra min flaska,
Som jag har satt undan för mig.

Låt girighetsbukar förtäras
, Af åtrå till pengar och guld,
Båd' dagar och nätter besväras
Att vakta ett bonadt schatull
Och snika så mycket de kunna
Och tala ur girighets ton,
Blott min allra käraste tunna
Ej faller i samma passion.

Låt doktor Könfucius streta
Och skaffa sig rätt med gevalt
I luntor och lexika leta
Att känna och utforska allt —
Hvar Wien eller Rom är belägen
Jag aktar så mycket som grus,
Blott att de ej stå mig i vägen.
Der jag vill nedsätta mitt krus.

Låt Venus med hela sin skara
Fritt vandra förbi mitt qvarter:
Om hon mig* ej gunstig vill vara,
Jag henne ock icke tillber;

Digitized by VjOOQ IC

^15

Men ger hon mig korgen i harmen,
Jag tar den emot med god min,
Blott pojken kan tågan på armen
Och hem ta mig hem ett stop vin.

Låt allt fara fram i sin lusta
Och mig för sin ovän anse,
Låt fåfängans anhang utrusta
Emot mig sin hela armé :
Mitt sinne sig deraf ej qväljer,
Sjelf ger jag mig gerna i strid,
Blott att mina glas och buteljer
Af plundrare lem nas i frid.

Ja låt hela jordklotet bullra,
Låt verldena stå i gevär.
Låt byar och städer omkullra
Och rubbas med allt hvad der är,
Ja, ända till gator och torgen, '
Blott att den källarn står qvar.
Der jag kan få taga på borgen,
När jag inga penningar har.

Digitized by VjOOQ IC

316

N:o 201.
Fredmans Testamente.

Offret för Zephis shdl,

Um, Bacchus, du är gud,
Så vet att min herdiuDa,
Fast hon ej är gudinna,
Rår mer än dina bud!
Jag aldrig skulle dricka

Ur ett så rågadt mål,
Om jag ej had' en flicka

Och drack dess skål.

Jag alltid Bacchus mins, ^
När det i glaset regnar —
Men när mig Zephis fögnar.
Jag glömmer att du fins.
Derför till hennes ära

Du detta offret får.
Kan du väl mer begära . . .

Fins än en tår?

Digitized by VjOOQ IC

317

N:o 202.
Fredmans Testamente.

Under stormen.

yJm björnarna bota och gillstun slås opp,
Åt Norge jag ställer min kosa och lopp. :||:

Jag köper ej ära, jag säljer ej vän:
Om ovän förföljer, jag älskar igen. :||:

Den rike han lefver i vällust och fröjd,
Jag fattig med litet är bättre förnöjd. :|{:

Om allmakten hotar och straffar derpä,
Hur skulle, o, menniska, med dig då gå? :{|:

Uppriktigt jag älskar — hvad har jag derför?
Bedragen jag lefver, men trogen jag dör. :||:

Digitized by VjOOQ IC

318

N:o 203.
Fredmans Testamente.

LibaUon for värden.

JNär väktarne ropa att klockan slår tolf,
Dä har jag buteljer på bord och pä golf. :{{:

När väktarne ropa att klockan slår ett, '
Dä kokar än punschen i halsen så hett. :{|:

När väktarne ropa att klockan slår tu,
Då taga vi alla tre supar fbr sju. :||:

När väktarne ropa att klockan slår tre,
Då litet vi höra, men alls intet se. :||:

När vinet är slut och korftrumman slår an,
Då ligger min supbror och jag på h varann. :

Vi vörda och älska vår värd och vår vän —
Den som det för tryter, han kyss oss i . . . :||

Digitized by VjOOQ IC

319

N:o 204.
Fredmans Testamente.

En fattig fan.

*ijod dag», sade Sidenström, »god dag, herr sektfer!
»Jag kommer sä dristigt — förlåt mig, jag ber! :||:

»Här löper och springer båd' Blomberg och jag
»Från morgon till qvällen hvar endaste dag. :{|:

»Hur är det? Hur blir det? Vi rå nu ej mer:
»På stunden till gillstun, min gode sekter! :||:

»Vi ha nu frän slottskansliet reslusion

»På herrn och hans möbler förutan pardon.» :||:

Ack, Sidenström lilla, ack, hvad är det åt —
Ack, håll nu till godo, herr Blomberg, en plåt!:|i:

Jag svär vid min heder, och himlen vet bäst.
Att allt hvad jag eger är blott en brun väst. :||:

En korgsäng, en trästol och tofflor ett par
Är alla de möbler jag stackare har. :||:

Jag tjenar min konung uti revision:
Trehundrade daler är all min pension. :||:

Digitized by VjOOQ IC

320

Jag lofvar hei:r Blomberg att af mitt qvartal
Betala intresse och fullt kapital. :||:

Jag är, utaD skryt, uti pennan väl käck:
Bäd' näsa och naglar ä' fulla med bläck.

Ack, Sidenström lilla, ack, töfva ännu —
Kom till mig i morgon precis klockan sju. :|{:

*Nej, herre, här gäller ej rim elF reson . . .
»Vräk skrifvarn pä gillstun — marsch utan pardon!» :

N:o 205.
Fredmans Testamente.

Det underliga djuret.

X!in gång ett djur i verlden kom
Utur naturens gömma:
Det sväfva flyktigt verlden om
Och tycktes kunna dömma.
Det hade tankar och begrepp
Och hvad vi hjerta kalla,
Såg lifvet an liksom ett skepp
Bland tusen hvirflar svalla.

Digitized by VjOOQ IC

3lil

Det hade ögon, näsa, mund,
Kund' sina fbtter föra,
Ja, stä oob grunda hela stund
Med pennan bakom öra,
Med fingren knäppa Tissa slag
Och tankfull hjerna röja.
Ja, suoka tunga andedrag
Och blekna som en blöja.

Det djuret gissa hvem som kan
Hvad det nu månde heta!
En stor peruk som bara fan.
Och ben i blåsten streta
Med fickor fulla ända ner
Af papper, talg och läder . . .
Det djuret kallas sekreter
Och lefver utaf väder.

N:o 206.
Fredmans Testamente.

Sekreterarens lefnad.

hLvar skall jag födan taga,
Jag fattig sekreter?
Jag har ju ock en maga
Som andra menskor fler.
Bellman, IIL 21

Digitized by VjOOQ IC

322

Jag hungrar och jag fryser,
Jag ruskar min peruk.
Fast röda kappan lyser,
Sä värker dock min buk.

Min taskbok ligger stilla —
Jag tror hon ej är till!
Min messingsvärja lilla
Är pantsatt för en sill.
Briljanten på mitt finger
Är redan fan i våld.
Till Norge snart jag springer,
Så är jag i behåll.

Med sammetsväst och fransar,
Briljanten på min sko,
Jag för en Cloris dansar
I månsken på Norrbro.
Jag plär af hjerpar skryta,
Af orrar och fasan,
Fast jag uti en gryta
Får doppa flott i sta'n.

Det ruskar och det kliar
Uppå min gamla kropp —
Kanalje, om du biar,
Skall jag dig äta opp!
I mina dokumenta
Så många, många grå . . .
Dock stor sak de ej ränta:
De äro ganska små.

Nu har jag gift mig arma!
Min hustrus profession
Är baka vofflor varma
Och sälja öl vid bron.

Digitized by VjOOQ IC

323

Jag cbapeau-bas dock blänker,
Med krusad lockperuk,
Fast öl jag stundom skänker
På torg ocb voflFelbruk.

Sä räkas gamla vänner'.
En byrkusk dä ocb dä —
Fru Plåten mig ock känner:
De mig i rocken fä.
»Betala, kära barre,
»Gif vackert myntet nuU ,
Jag svarar dä ty värre:
»Skrif vackert upp, min fru!*

Sä gör man komplimenter,
När bjömarne vill dra.
Men dessa malkontenter
De ta oss obapeau-bas . . .
O, skrifvare, sä göder,
Hvar är din rock ocb väst,
Ditt vackra sidenfoder?
Jam consummatum est.

Digitized by

Google

324

N:o 207.
Fredmans Testamente.

Folkvisa.

xlerr Baoohus han var en riddare båld:

Hans tunna vele vi berömma.
All världens kransar han har i sitt våld —
Allra käraste vän, jag kan dig aldrig förglömma!

Den hjelten han lefver, när andra de dö:

Hans tunna vele vi berömma.
Han dansar med tappen pä denna vår Ö —
Allra käraste vän, jag kan dig aldrig förglömma!

- Vår hjelte han dör, när andra få lif :
Hans tunna vele vi berömma.
Han gjuter sitt blod för press och för knif -
Allra käraste vän, jag kan dig aldrig förglömma!

Ej törstig på blod, din vän gör ditt mord:

Hans tunna vele vi berömma.
I kärlek och buller din ära blir spord —
Allra käraste vän, jag kan dig aldrig förglömma!

Digitized by VjOOQ IC

325

N:o 208.
Fredmans Testamente.

Epitafium.

isterhaka, väldig buk,
Stinner pung och lookperuk,
Sammetsrock och präktig lycka,
Spanskor rör och gyllne krycka . . .
Ståtligt, ståtligt, mina herrar, ståtligt!

Röd i synen, frodigt hull.
Stora skepp och tunnor gull,
Hufvudbry en stund på dagen.
Sedan värk i hals och magen . . .
Lappri, lappri, mina herrar, lappri!

Klockan elfva ungefär
Vakna trumpen, sur och tvär.
Post och vexlar länge läsa.
Ärligt folk för ro skull snäsa . . .
Vackert, vackert, mina herrar, vackert!

Röda tofsar, vackert spann.
Drängar som stå på h varann,
Åka ut, migrän att glömma,
För en vän till fots sig gömma . . .
Vanligt, vanligt, mina herrar, vanligt!

Digitized by VjOOQ IC

326

Hus och gärdar, feta kök,
Alltid utur skorsten rök,
Stinna kockar, gny och buller.
Slag af kittlar och kastruller . . .
Lustigt, lustigt, mina herrar, lustigt!

Granna salar, kostlig mat,
Hvita bord och silfverfat.
Spisa liksom potentater,
Dricka vin och dömma stater . . .
Tappert, tappert, mina herrar, tappert!

Marmorgolf och gyllne tak.
Kabinetter och förmak.
Punsch och bischo£f uti bålar,
Hjertat fullt af bara nålar . . .
Struntsak, struntsak, mina herrar, struntsak^

Höra ängslan, suck och rop
Af en arm och nödställd hop —
Bön och tårar intet gälla,
När champanj ekorkar smälla . . .
Hurtigt, hurtigt, mina herrar, hurtigt!

Tapper uppsyn, ingen skam,
Herre öfver Amsterdam —
Men när någon börjar ana.
Ta bestört en pris havana . . .
Ängsligt, ängsligt, mina herrar, ängsligt!

Chapeau-bas och pungen klar.
Litet högmod ännu qvar —
Ge förslag till landets nytta,
Ändtlig stupa kullerbytta . . .
Slutet, slutet, mina herrar, slutet!

Digitized by VjOOQ IC

327

N:o 209.
Fredmans Testamente.

Impromtu dm 4 Fébrwm 1788,

Med en filosofisk hjerna,
Lyst af nattens stjerna,
Ifrån Floberg vi oss ärna

Ned till Hoppenstedt.
ölet med sin must och kärna
Gör att benen spjärna
Till en liten vacker tärna,

Småögd och branett.
Kroken, i sin gamla bruna rock,
Du och jag kör ut'en.
Långa Berggren i syrtuten
Smälla vi pladask på truten:
Om han tittar utom knuten,

Lyfta vi vår stock.

Mot skinnbrackors pock
Vi deklinera hic, haoc, hoc

Och rusta:

Vi oss förlusta,
Och modig är vår flock.
Vi trumfas som studenter —
Den som på dörren glänter,
Hugg''en på örat, om han ej dricker mer!

Digitized by VjOO^lC

N:o 210.
Fredmans Testamente.

Mängehkan,

Jag lemnar er på borgen —
Kom handla hela korgen!
Ej bättre köp på torgen,
På Skeppsbro-stolarna.

Kom och smaka pä min vara!
Skönsta körsbär, röda och klara
Känn på hvad de ä' rara!
Hur sa* ni? Sa* ni ja?

N:0 211.

Fredmans Testamente.

Bovta-rimés,

JM är jag vill på kärlek tänha^
Sjunger jag som Limdor
Om min fattigdom — gutår -
Om hur gudarna iskänka

Digitized by VjOOQ IC

S20

Mycket malört i mitt r«fi.
Men hvad skall jag arme goraf
Fredriksson tar mig i dra
Och en palt min konhuihin.

N:o 212.
Fredmans Testamente.

Elegi,

lurturdafvan med sin maka
Kuttrar in i skogens vrår,
Regnet på min ruta slår,
Jofurs skyar slå och braka.
Ja, jag måste det bejaka:
Sorgen om mitt bjerta rår.
Se — mitt rum, hur tomt det står
Med en dank uti min staka,
Och i stopet . . . ingen tår !

Digitized by VjOOQ IC

330

N:o 213.
Fredmans Testamente.

Öfver längtan, Vua,

i5ort, läDgtan! Du mitt nöje stör
Och likt ett stjärnbloss hastigt svinner.
Du f^nar mest, när du upphör,
Ty dä sitt syfte först man vinner.
I början ges väl honungsmust,
Men när den länge kittlat smaken,
Man mister snart sin förra lust
Och ändtlig ledsnar vid den saken.

Sä hinner mängen väl sitt mäl,
Men saknar redan ganska mycke.
Man ej det vunna mera täl:
Man längtar efter större stycke.
Hvad under längtan var ett slott
Blir ansedt dä för lägsta hydda;
Och de, som högst sin önskan nätt,
I sjelfva nöjet blifva brydda.

Säll den, som utan längtans svek
Sin hela ro får säkert njuta!
Han häller ödets storm för lek
Och kan i himlens famn sig sluta.
Han mellan längtan och sitt hopp
Ej länge qväljes, spär och vakar.
Men lemnar allt sitt tidelopp
Uti dens värd, som allt ransakar.

Digitized by VjOOQ IC

331

N:o 214.
Fredmans Testamente.

Imprmntu ttil M, , . J, M, G, hos Mummens
en

Mummens värdshas: fordom beläget vid Drottninggatan n:o 108.

skorpan mellan tummen
Emot en kaffeskänk
Jag sitter bär hos Mummen
Och hvisslar på en bänk.
Den glada lärkan spelar

Digitized by VjOOQ IC

Vid orrens knöt och knorr.
Och med ett ständigt morr
En hund och katt krakelar.

Malena står vid pumpen
Nedhukad mot en sä,
Glor opp ibland, så trampen,
Pä hönsen, der de gä.
Än skurar hon ett bräde,
Än på en rostig nubb
Hon hänger opp en stubb,
En trasa och ett kläde.

Inom den gröna gängen
En spräcklig grå kalkon
Vid pumpen högst på stången
Utbreder sin person.
En tupp vid ränniln plockar.
Och med en slingrig mask
Han, gulbent, stolt och rask,
Den stolta hönan lockar.

Vid trädgårdsgrinden äter
Utur en lägländt glugg
En lurfvig dogg i mjugg
Sitt stängda lif begråter:
Kriughvärfd af gnagda ben,
För sönderslagna diskar
Han tyst pä svansen viskar
Och slickar stäfvan ren.

Vid planket djupt i mullen
En kägla ligger kull,
Och klotet, fullt med mull
Frän förra dagspatrullen,

Digitized by VjOOQ IC

333

I gyttjan trillat ner.
På taflan kast stå tagna,
Och pipor sönderslagna
Man i hvar vinkel ser.

Der stegen står och vickar,
En gulbrnn yfvig katt
Sig på en spjéla satt
Och sina tassar slickar
Vid den uppgående soln:
Den ena ungen jamar,
Den andra trasan kramar,
Som ligger qvar på stoln . . .

Hvad skönhet i naturen,
Hvad fetma i hvart spår
Från kyparn, der han står.
Till sämsta lif bland djuren!
Allt bildar paradis:
Allt lust och nöje bådar . . .
Men, ack, min syn ej skådar
Jeannette och Louise!

Digitized by VjOOQ IC

334

N:o 215.
Fredmans Testamente.

TiU dmi 108:dé dragningen.

Jag vill några numror ta
Uppå lotteri och vinna,
Anna JohansdoUer finna
Klädd till brud i Upsala.
51 är hennes nummer —
Nästa dragning har hon man . . .
Tro, fast spåman tyckes dummer,
Blir hans spådom ändå sann!

Stina AndersdoUer^ ja,
Liten f^nta ifrån Kalmar
I sitt fina hvita vallmar,
Uvad skall man om henne tro?
Jag vill just ej idligt skryta.
Men på 56 — slå vad —
Med sin häst, sin ko och gryta
Jerker narrar hon åstad.

Se'n, na^ lyckan gynnat dem
Med god vinst på sina lotter,
Tör Maria SäkansdoUer
Vinna numro 65.
Re'n jag önskar henne lycka.
Tills hon med en blygsam fkrg
I sin brudsäng med sin krycka
Dimper kull i Kroneberg.

Digitized by VjOOQ IC

335

Lisa AndersdoUer — märk —

Ifrån Elfsborg, som jag tycker,

82:an sakta rycker

Ur det klara spegelverk.

Sara JohanadoUer sedan

Skall pä numro 62

Blifva rik — hon är det redan . . ,

Hoppet fröjdar dem ändå!

N:o 216.
Fredmans Testamente.

Ulla Winhlads och Moviiz komplimenter.

Första hrefvexUngen.
Ulla Winblad.

v/m ditt tappra bröst kan blottas
För Kupidos gyllne pil,
Vet då, att pä femton mil
Skottet från hans båge lossas
Att din mandom elda opp.
Från Norrköping med mitt hopp
Flänger han, och vägen skottas —
Sjelf jag sitter i hans knä.
Hymen med Kupido brottas . . .
Lät dig inte så hundsvottas,
Och ej svigta som ett ftfc!

Digitized by VjOOQ IC

33r»

MoviTz' war.

Jag, min Ulla, dig skalF svara
Pä ditt bref, men himlen vet
Intet lack och ej signet
Fins i mina gömmor, bara
Stungna korkar, tomma krus:
Knappt en skilling fins till snus.
Hor skall dä jag mig fbrklara,
Bland klienter allra minst!
Kan väl större armod vara,
Kan man högre brist förklara
Vid sitt hjertas högsta vinst?

Andra brefvexlingm.

Ulla Winblad.

Köld uti hvar prick och komma,

Drif-is i hvarenda rad!

Dufne hjelte — ej ett blad

Af min myrten och min blomma

Skall din kulna hand ge lif !

Nej, om furier skall du drönouma . . .

Men om hur mitt bröst lärt ömma

Sätt dig ner, din skurk, och skrif.

MoviTz' «w.

SkönsU Ulla! I arresten
Under rädstuns svarta hvalf
Afklädd intill bara västen.
Väntar jag hon skall slä half :
Om en timma ell' halfannan
Skall min kärlek ge dig svar.
Nu jag annat göra har —
Ångestsvetten står i pannan!

Digitized by VjOOQIC

337

Tredje brefvexUngen.
Ulla Winblad.
Om du sä ditt hjerta blotta'
Vid din trogna Ullas namn
Som din rygg i Themis' famn
Öfvertygas klockan åtta
Att du chefen gjort förtret,
Så gudnå mig, arma flicka.
Jag skuir ej dig detta skicka
Med min dufva till signet.

MoviTz' svar.

Med buteljen vid min haka
Står jag modig, ung och trygg:
Morgonrodnan på min rygg
Pressat Bacchi saft och laka
Ur hvar knoka, bröst och knöl.
Mig nu ingenting mer felar
Än att kärlek såret helår
Med en kyss och ett stop öl.

Fjerde hrefvet.

Ulla Winblad.

Din beständighet har vunnit.
Och din motgång är förbi.
Slå ditt glas nu fullt uti
För den nymf, ditt hjerta funnit
Vid sin spinnrock och sin pall!
Vet, om hjelpen följer åren,
Nästa vinter emot våren
Är min spanad redan all.

Btllman 111. ^ 22

Digitized by VjOOQ IC

338

N:o 217.
Fredmans Testamente.

Impromtu.

Mollberg satte sig att supa
Midnattstid pä Liljans krog,
Söp sä plumpt att krögarn dog
Och min fot med lyran stupa
På en ankare i vrån.
;»Drick, kamrat!» var sista ordet...
Krögar-mor låg under bordet
Och i rännsten äldsta son.

Ölet rann och ljuset spraka,

Golfvet jemt i vägor flöt

Än med en elektrisk stöt

Tycktes Jofur disken skaka

Sä att glas och flaska föll,

Än en blixt — hvit som ett lakan —

Kasta skorsten bums i gatan,

Men ända min kruka höll.

Bacchus ropa sjelf och svara,
Gömd i qvalm och heta moln.
Skumögd, säg jag ej den akåin^
Som han täcktes mig förvara
Och nli räckte mig sä stor:
»Drick», han sa\ »hvad jag vill unna
»Lägg din lyra pä min tunna
>Och dig sjelf på krögar-mor!»

Digitized by VjOOQ IC

339

N:o 218.
Fredmans Testamente.

Trä han ds Vegrafning 1785.

Ack, se processen -;- gif rum . . . Hvem är som

döden skurit?
Hvem fbr prestafven? Hvad är för sorgelik?
Dödgräfvarn svär öfver den, som svarta kläder burit,
Pojkarne skuffas... Hvad buller, larm och skrik?
Håkan är somnad
Från vår tids fåfänglighet: :||:
Trähand är domnad
I evighet. :||:

Se, hvilken samling!- Se värjorna med messingsfUsten,
Pudrade peruker och schärp af etamin !
Der ser man — se dem, se — hela den fatala resten
Kånka bort Håkan i ett beslaget skrin.
Dog han på krogen
Utan något bran vinsrus? :||:
Nej, döden tog'en
I eget hus. :||:

Hvad var för sjukdom som kallat gubben utur verlden.
Var det förkylning elF var det plöresi?
Nej, det var lungsot som skynda på den sista färden,
Plågsammer hosta och' gammalt fylleri.

Digitized by VjOOQ IC

340 ^

Men i fértreten
Söp han sällan bränvin se'n: :1|:
Kanske dieten

Tog gubben hän. :||:

Sådant är lifvet: att bäst vi här i verlden trampa,
Möter oss döden med ett förfärligt hugg.
Håkan, så fruktad, när han i krögargolfvet stampa,
Får nu ej längre ta fyrkar uti mjugg . . .
Nu kan han hinna
Att uti de sällas land :{{:
Söka och finna .

Sin rätta hand. :||:

N:o 219.
Fredmans Testamente.

Vä hn en ta råd.

Jaså, min bror, du vill ej trätobrus
Utaf din ungdonisvarma hustru lida.
Nå, var om natten då vid hennes sida.
Men hela dagen utom-hus!

Till munnen jemt buteljen för,
Så skall du glömma alla öden
Och inte veta alls af döden
Förrän den stunden, då du dör!

Digitized by VjOOQ IC

N:o 220.

Fredmans allra sista Testamente.

Föreskrift om hans egen jordafärd.

Ack, mitt hus är tomt och öde -
Jag har mist min bästa vän!
Sjelf jag längtar till de döde
Och slår nu min dörr igen.
För njitt fönster häng gardiner,
Och ett flor kring spegeln fäst!
Sätt fram glas och karafiner
För .processen och min prest!

Men, go' vänder, hör min tanka :
Gör min jordafärd ej grann!
Blott ett lit^t skrank afplanka,
Der min kista ställas kan!
Svep mig bara i ett lakan,
Som tillhört en viss mamsell!
Lägg en psalmbok under hakan
Och i mun en karamell !

Fäst se'n vackert på min kista
En försilfrad messingsplåt.
Der min födsel och mitt sista
Läsas kan med suck och gråt,
Skrif: *I denna kista hvilar
»En olycklig vandringsman,
»Sårad utaf Astrilds pilar —r
9 Amen, amen Sofve han!»

Digitized by VjOOQ IC

Innehåll.

J^elhnan till Läso/ren sid. 5.

Fredmans Testamente » 7.

Digitized by VjOOQ IC

Sid.
Ack, mitt hus är tomt och öde. . . 341.
Ack se, processen — gif rum . . . :J39.

Adam i paradiset 295.

Adam var den förste man 294.

Annika 2G-1.

Ansökning hos baron Hummerhjelm

om en klockarelägenhet . . . . 36.

Astrild 267.

Astrild sa' at sin mor 106-

Astronomisk konversation 167.

Att Markolfus varit trogen 110.

Avertissement 55.

Bacchanalisk morgonbön 123.

Hacchi begrafning. . 118.

Bacchi bröder, se pa Movitz der

vid knuten 235.

Bacchi filosofi 70.

Bacchi geometri ' 71.

Bacchi. Högtbeskänkte. Man ... 30.

Kacchi klädordning 103.

Bacchi litania '.111.

Kacchi morgonstund 94.

Bacchi män, skull' er behaga .... 192.
Bacchi orlofsedel åt sin dräng ... 110.

Bacchi port 105.

Bacchi gump 104.

Bacchi rangordning 102.

Bacchi resa till Turkiet 77.

Bacchi resor i främmande land ... 76.

Bacchi spådom 116.

Bacchi storvizir 140.

Bacchi testamente 117.

Bacchi trumslag 89,

Bacchi vaggvisa 74.

Bacchi vaktparad 86.

Bacchus advokat 82.

Bacchus bedröfvad 112.

Bacchus bryggmästare 112.

Bacchus dansmästare 90.

Bacchus domare 82

Bacchus, du, som tröst mig ger . . 100.

Bacchus embetsbror 99.

Bacchus frågade Cloris en gång . . 107.

Bacchus författare 72.

Bacchus general 88.

Sid.

Bacchus han satte sig ned och klack-
lappa 92.

Bacchus i falt 85.

Bacchus i grönan lund 1 14.

Bacchus i kloster 79.

Bacchus lagbrytare 101.

Bacchus leker med sina barn. . . . 93.

Bacchus läkare 81.

Bacchus och Astrild 106.

Bacchus och Cloris 107.

Bacchus prest 78.

Bacchus på bal 97.

Bacchus på bordet och Cloris i sän-
gen .^ 109.

Bacchus på krogen 98.

Bacchus på ny års visit ... .^ ... . 97.

Bacchus på visit 96.

Bacchus reste till 'lurki' 77.

Bacchus satt bakom gardinen ... 81.

Bacchus sjöman 84.

Bacchus skoflickare 92.

Bacchus skulle bli advokat 82.

Bacchus skulle kring staden öka . . ■ 97.

Bacchus skulle re.sa 76.

Bacchus till läsaren 72.

Bacchus tröstare 100.

Bacchus tunnbindare 91.

Bacchus — tvi vale den förtreten . 101.

Bacchus uti knektgestalt .- 88.

Bacchus är klädd liksom en annan 97.

Biografi i Brodern Bredströms smak 27.

Bort, längtan! Du mitt nöje stör. . P20.

Bort med vett och sunda tankar. . 214.

Bortom den aflägsna så kallade nya

vägen 55.

Bouts-rimés 328.

Brandvakten 182.

Brunbläa bölja 275.

Bröderna passa, glo och gräla . . . 292.

Buteljen är min fastemö 161.

Bygg uti luften din grundval, ditt

hus 201.

Ceremoniel vid Stenbergs griftefest 241.

Criconqvist, Homerus 27.

Cloris — tvi vale den förtreten . . 310.

Digitized by VjOOQ IC

Sid.

Damon och herdinnan 259.

Danske kungen tfll mig sade .... 180.

David och Salomo 299.

De fyra budorden ^. 308.

Den milda våren börjar rå 311.

Den vakthafvande traktören 127,

Der lejon de dansa med stopen . . 98.

De skönas lefnadslopp 220.

Det spädaste ögat knappt skådar

sin dag 270.

Det underliga djuret 320.

Det var en gäng en målare som

måla 2S7.

De två bagaregesällerna 204.

Det är med tennstopet 51.

Det är visst att detta klotet .... 70.

Diana, jagten väntar dig 219.

Dnifvorna digna neder åt marken. 93.

Dryckesbalken 120.

Du gamle fyllhund hör 117.

Du Ijufva karnaval 293.

Dundrar du, ryter och svär 177.

Du prunkar med din ätt 210.

Du, som för din framtid bäfvar . . 160.
, Då min vän brodern Petter Bred-
ström ■. 16.

£n drucken sätter sig på sin stol . 99
En gubbe dansar bland flickorna

små 200.

En gång en herdinna 59

En gång ett djur i verlden kom . . 320.

En gång jag såg 268.

En kameral 82.

En kardinal 102.

En kruka mjöd 207.

Enligt senaste angenäma samman -

varo 32.

Epigrammes de Movitz 251.

Epitafium 325.

Ett dukadt bord 212.

Fader Markolfus dansa på krogen . 24^.

Fader Masen 177.

Faraospelet 288.

Farväl, min fordna lycka 255

Fattig gumma med svafvelstickor

och flinta 264

Finge jag en tron blott sira .... lf.5.
Flaskan är gjorder till att tömma . 209.
Flicka kom och nappa kruset. . . . 205.

Flickan 180

Folket klagar alltid pä tiden .... 201.
Fredmails föreskrift om sin egen

jordafärd 341.

Frun 222.

Fräls mig från allan fara 111.

Sid.
Fy, tunnor tusan hur ser du väl ut. 144.

Fäktardansen 196.

Förr skall Kung^Kristiem stiga . . 179.
Förrän döden slår oss neder .... 215.

Gamla mor Maja hon satt med sin
katta 245.

Gardesmarschen 277.

Ge rum — hvad är på far de .... 186.

Gissa hvad den gumman heter . . 244.

Glaset .^ . . 179.

ölöm din Iris som ditt hjerta sårar 303.

Go dag, kära syster! sa' Bacchus
en gång 96.

G o dag, sade Sidenström 319.

Gubben bland flickorna 200.

Gubben Jonas 300.

Gubben Wingmark har ibland sina

infallen 35.

Gurkorna 255.

Gurmanden 312.

Habakuk fyllde Daniels fat .... 804.
Had' jag blott en trogen vän ell'

tvä 153.

Heer, kamerater, wie schtår till . . 249.
Hej, fram med godt tallestrunt . . 89.
Herr Bacchus han var en riddare

bäld 824.

Huru plär en törstig göra 150.

Hva ba? Jag säger, jag öl.

Hvad behagas 7.

Hvarmed skall jag nu lofva .... 123.

Hvar skall jag födan taga 321.

Hvem undrar att en käck ma-

trona 278.

Högtid beredes 195.

Högtärade Bacchus, min herre. . . 115.
Hör, hur Bacchus tunnan bandar . 91.

Hör pukorna! I fält vi dra 85.

Hör, min vän, din vän nu fråga . . 168,

Jag har så der till bästa 205.

Jag 1 ef ver bland de glada 154.

Jag lemnar er på borgen 828,

äag må bedyra 223.
ag vilf några numror ta 834.
asä, min bror, du vill ej trälo-

brus. 340.

I, Bacchi glada åldermän ISl.

I dag mot morgonrodnans uppgång 58.

I den stora deputationen 184.

Ingeii lärer neka att musklerna . . <W.
Ingen lärer neka, om icke ex errore 36.

Ingen trädgård mera fager 48.

Ingrid! "Hvad befaller frun?". . . 222*

Digitized by V^OOQ IC

Jo, jo, ackurat så är sammanhan-
get 7.

Isterhaka, väldig buk 325.

Kain, Adams äldsta gosse 296.

Kambiospelet 289,

Kamavalen 293.

, Klang med pukor och basuner. . . 90.

Klockan är nio slagen 182.

Klubben n.o IV 61.

Klubben n:o V 84.

Klubben n:o VI 67.

Knäpp opp bäd rock och väst ... 134.
Kom, ApoUo, gäck din skald till-
handa 281.

Kom, Bacchus, lär mig läsa .... 73.
Kom, bese nya lagen 120.

Kom, du, som gråter 171.

Kom, kära syster 163.

Kom, kära granne, sätt dig ner . . 167.

Kom låt oss supa 142.

Kom, min vän, jag beder 288.

Kom, nöjets gud — vi vänte dig . 164.

Kom, sa' Bacchus, kom min nunna 79.

Konung Saul :(|: var en misantrop 299.

Kors, ur mungipan hvad röda floder 105.

Krogen 186.

Krögaren Markolfus 348.

Kung David han spelte på harpan

och drack 298.

Kupidos manskap har 206.

Käre bröder, kom, sku vi 146.

Käre bröder, drickom Moses' skål . 297.

Lagfame go' herrar, välaktademän 188-

Landtmannen 217.

Lif och mod och tankar 149.

Liljan, klädd i hvita kläder . . . .263.

I^omberspelet 292.

Lastigt är ibland poeter 280.

Lycka, lilla gud 269.

Lycklig, den sakta 141.

Lycklig den ur bittra verlden . . .213.
Lat Meldercreutz gräla med cirkel

och stift 210.

Låt min Malin vara stygg 198.

Låtom oss lefva nöjda och raska . 147.

Låt oss allt behaga 291.

Låt oss vår tid förgäta 306.

Låt triangeln ABC 71.

Lägg ut, lägg ut — se vinden är

god 191.

Läsare du, besinna och lär ..... 72.

Läsaren till Bacchus 73.

MarschJ* mina björnar — venster

sväng 277.

Sid.

Med en filosofisk hjerna 327.

Med ett bröst till hälften bart . . . 225.

Med skorpan mellan tummen . . . 331.

Menska, du bör betänka 308.

Midnattsgillet 28L

Min hjelte, stanna 124.

Minnesrtma öfver ordens-pipleka-
ren Knape 30.

Mitt sinne, friskt opp, bort till kro-
gen 313.

Mollberg satte sig att supa .... 338.

Mor Maja 244, 245.

Mor Maja och Movitz 246.

Moses' skål 297.

Movitz kapellmästare 250.

Mulpus satt på krogen 178.

Mutter, jag kommer med lyktan

upptänd 232.

Mutter, porten är stängder .... 228.

Mycket nytt i dessa tider 67.

Mångelskan 328.

Mången är klädjd med gullgaloner. 103.

Natur, din prakt vid dagens timma 261.
Nu qvicknar den sköna naturen . . 258.
Nu är jag full — kamrater .... 131 .
Nu är jag full, se'n med så Ijuflig

vätska 208.

Nyss vid en -bakugn såg jag stå . 204.
När Adam han bodde i Paradis . 295.

När Bacchus predika 78.

När jag vill på kärlek tänka . . . 328.
När som du blir bjuden, så gäck

i kalas 174.

När som en törstig man går fram. 189.
När tar du dig en sup, min far . . 251
Närväktarne ropa att klockan slår

tolf 318.

Om Bacchus dog 116.

Om, Bacchu.s, du är god 316.

Om björname hota och gillstun slås

opp 317.

Om ditt tappra bröst kan blottas . 335.

Om du vill din börda lätta .... 139.

Om du är bjuden i kalaset .... 135.

Om jag finge kommendera .... 304.

Om krig och bardalekar 304.

Paradiset 294.

Pensées de Movitz 51.

Piff, paff, puff med bomber, kano-
ner 143.

Pigan 223.

Pigornas skäl ^ . 303.

Pip, pip, :||: min Ingeborg lilla . . 196.
Platskans öfverfart på Styx 242,

Digitized by VjOOQ IC

Sid.

poeten 280.

Pojke, upp ur vaggan, unge .... 202.

Profeten Jonas 300.

Pukor, trompeter, flöjter, oboe och

basun 170.

Purpur, bror lilla 64,

På grafsten öfver kapten Schmidt. 251.

Reveljen 285.

Rom Co, Gäll, Eflf 49.

Ro, ro, ro 216.

Rundt kring i verlden jag sväfvar 272.

Ryck våra korkar 104.

Rätta dryckesbalken .' 168.

Se felenubben '..... 236.

Sekreterarens lefnad 321.

Se på glaset och vigas vid kann-

buteljen 153.

Se, så skrifver Kacchus helt kort

i sin bok 72.

Sigurd Sven sin pipa tog 122.

Si'ken Bacchus 109.

Si'ken kapun, tillräcklig för alla . . 176.

Sist jag lustigt surra 133.

Sitt ej och pjunka 126.

Sitter du i vrån så feter 199.

Sjung vid valdthomens skall .... 241.

Skicka hit ett glas åt bror 156.

Skåda sin morgon, sitt öga gnugga

^ glad 220.

Skål för den som lefver med litet

förnöjd 213.

Smedgatsbnmnen 226.

Snart lugnar den sorlande floden . 260.

Solen framtåga 267.

Sommarmorgonen . . . . ; 261.

Sommarqvällen 260.

Statt stilla, vandringsman, och se . 251.

Stor sak i allting på denna häi- jord 194.

Strykjernet 268.

Systrar, hör sådan kostlig bassong. 300.
Säg, hvarför, min sorgsna her-

dinna 259.

Tankar af Movitz 51 .

Tappert mod 266.

Till Bacchus under vinbristen . . . 115.

Till lilla Lotta i köket 236.

Tobaken 195.

Trumman går i staden 86.

^ Sii
Trumslagarn ramlar i gränd på

fyra 2*1

Trähands begrafning ?äi.

Turturdufvan med sin maka .... "Ä

T vi, såna sorgliga dar :4\

Tyst, bröder, Bacchus har somnat. TL

Täckaste kropp T,\

Tänk, om jag vore rik och mäktig 2>
Töm ur din bål 12j.

Ulla, krögarn ropar 2.1'

Ulla Winblads och "Movitz' kompli-

menter 3?:.

Under det att Movitz hällde . ... 24'^
Unga Tobias skull' i brudsäng

stiga 3i;i

Ur operan "Poeterna" I**'

Usla hop, som ömt betagen .... 3'-
Utdrag ur vår aftonkladd på Lilla

I Viktoria ?:'•

I Utkast till ett biografiskt manual-
lexikon ]'■

Vasthi, hon var en drottning så

grann Siv'

Venus lagbryterska '^^

^yerda? God vän U\'

Vid ett torp i en skog -'!'

Vid klockans klang till morgonbön 94.
Vill du säll din lefnad njuta .... -';

Vinets gud vi tillbe Ij'

Vinets kraft mitt hjerta stärker . . H'-'
Vivat, klang, min vackra gumma . -^-

Vår Bacchus blef död •'"

Vår Bacchus satt i grönan lund . . 1>^
Välmenta råd •5^"

Ynglinge, krymplinge, följ din na-
tur l"->

Åh, din stålle, låt bli att fundera . 1j>
Ah, gråt för tusan — hjerta, lef. . 2i<>

Ödmjuk relation om ordens-oboi-
sten och korporalen Movitz' si-

.. sta sjukdom 32

Öfver längtan 3;*.'

Ögonlocken ä' torra, strupen är

mager Ij^

Öppna Bacchi slussar ^4

Öppna flaskan, låt oss dricka . . . 1'-

.^>#s^

Digitized by VjOOQ IC

BELLMAN, SAMLADE SKRIDER.

IV.

Digitized by VjOOQ IC

SAMLADE SKRIFTER

GABL HIGHAEL BELLMÄN.

ILLUSTRERAD GODTKOPSUPPLAGA.

FJERDE DELEN:

DIKTER VID ÅTSKILLIGA TILLFÄLLEN.

ZI0N8 HÖGTID.

ÖFVERSÄTTNINGAR UR GBLLERT8 FABLER.

t^-

STOCKHOLM.
ADOLF BONNIER,

Kougl. ilof- och Universitets -Do khandlure.

I Digitized by Google

BTOCKHOLM

ISAAG MARCUS' BOKTR.-AKTIRBOLAQ
1879.

Digitized by VjOOQ IC

DIETEB VID iTSEILLItfA TILLFiLLSN.
ZIONS JIÖGTID.

ÖPVERSÅTTNIN&AR

GELLERTS 7ABLEI\.

CARL MIGHAEL BELLMAN.

STOCKHOLM.
ADOLF BONNIER,

Kongl. Hof- och Universitets-Bokhandlare.

Digitized by VjOOQ IC

Innehåll.

Dikter Tid ätskilligra tillfällen.

sid.

1. Det lyckliga skeppsbrottet. Divertisaement 11.

2. Eersö värdshns. Divertissement 39.

3. Dramatiska sammankomsten. Dirertissement 59.

4. Hantalsskrifningen. Divertissement 79.

5. Pä konung Gustaf Adolfs dödsdag 133.

6. På konung Carl XILs dödsdag 134.

7. Skäl för konung Gustaf 111 vid hans äntrade till
regeringen 135.

8. Till konung Gustaf 111 d. 19 Aug. 1772 136.

9. Marsch vid artilleriets mönstring 1773 137.

10. Konungens skål på Ladugårdsgärdet d. 2 Juni

• 1773 138.

11. Vid prinsessan Hedvig Elisabet Charlottas intåg

i Stockholm d. 7 Juli 1774 139.

12. Vid konungens resa till Finland d. 22 Maj 1775 141.

13. Under konungens vistande i Petersburg 142.

14. Till konungen i anledning af dess diktamen i
öfverste Gyllensvans sak 143.

15. Vid kronprinsens födelse 1778 144*

16. Till drottningen d. 22 Juli 1799 145.

17. Till enkedrottningen i herr Badins namn d.

4 Jan. 1780 147.

18. Till prinsessan Sophia Albertina d. 8 Okt. 1781

i jagthundarnes namn 148.

19. Drottningholm vid karusellen 1780 152.

20. Tal i orangeriet på Carlbergs slott d. 19 Aug. 1785 153.

21. På drottning Sophia Magdalenas namnsdag d. 15

Maj 1788 159.

22. Eämpevisa öfver segern vid Högland d. 17 Juli 1788 162.

23. På kronprinsens namnsdag d. 6 Nov. 1789

då en katt, gul och blå målad, öfverlemnades ... 164.

24. På Clas på Hörnet d. 21 Nov. 1789 165.

Digitized by VjOOQ IC

sid.

25. Y\å Gustaf III :s kterkomBt trkn kriget 166.

26. Till hertig Carl på hans namnsdag d. 28 Jan.
1789 168.

27. Till hertig Carl vid dess hemkomst från kriget

i September 1790 169.

28. Tankar vid min hnlda moder fru Catharina Bell-
mans graf d. 17 Mars 1765 170.

29. Vid en ålderstigen och trogen tjenarinnas död d.

2 Okt. 1778 173.

80. Pä min tredje sons födelsedag d. 15 Juli 1787 ... 174.

31. Vaggvisa för min son Carl d. 18 Aug. 1787 175.

32. På Maria-dagen 1788 177.

33. På inspektören Grönlunds födelsedag d. 6 Febr.
1792 ^ 178.

34. Under inspektören Grönlunds sista sjukdom 178.

35. Vid inspektören Grönlunds begrafning d. 28 Mars
1792 179.

36. Divertissement på professor Sergells födelsedag d.

8 Sept. 1787 180.

37. Till Sergell på hans namnsdag d. 2 Nov. 1789 ... 184.

38. Divertissement på hofgnlddragaren Widmans fö- •
delsedag d. 7 Dec. 1787 188.

39. På statssekreteraren Schröderheims födelsedag 195.

40. Nyårsspel för Schröderheimska husen d. 1 Jan. 1786 197.

41. Födelsedagen firad i fiskarstugan. Pastoral på fru
Palmstedts födelsedag d. 18 Jan. 1792 200.

42. Midsommardagen 1772 ... 208.

43. Midsommardagen 1790 med en bukett ... 209.

»44. På Anna-dagen d. 9 Dec. 1787 210.

45. På Anna-dagen d. 9 Dec. 1788 211.

46. På Maria-dagen 213.

47. Till mamsell J. M, G. på Maria-dagen d. 25
Mars 1788 215.

48. På Johanna-dagen 1788 218.

49. På mamsell Bergmans namnsdag d. 24 April 1789 219.

50. Till Völschow på Matthias' dag d. 24 Febr. 1789 222.

51. Till Völschow på Matthias' dag d. 24 Febr. 1790 223.

52. På Mårtens dag 224.

53. Vid assessorn Heykenskölds och mamsell Victorins
bröllop d. 6 Juni' 1776 226.

54. Vid stadschirurgen Opphoffs och mamsell Liljen-
walldhs bröllopp 1784 229.

Digitized by VjOOQ IC

sid.

55. En gammal yisa -af sjungen vid bergmästaren
Ballencreutz' och mamsell Risells bröllopsfest d.

28 Maj 1786 231.

56. Vid Calles bröllop med en döpt judinna d. 12
April 1789 234.

57. Vid kammarrådet Medlings och mamsell Noérs
bröllop d. 20 Juni 1793 235.

58. Grafskrift öfver sekreteraren Wargeniin 1783 236.

59. Vid professor Sä/venboms graf d. 31 Dec. 1784 ... 237.

60. Vid fru liiselh, född Törning, graf d. 4 Maj 1788 238.

61. Vid hofgulddragaren Widmans begrafning d. 20

Jan. 1790 240.

62. Vid expeditionssekreteraren Schröderheims och frö-
ken v. Stapelmohrs bröllop d. 26 Nov. 1776 241.

63. Elegi vid fru Schj^öderkeims död d. 1 Jan. 1792 ... 243.

64. Vid fru Georgiis graf 244.

65. Elegi vid ett barns död 245.

66. Till konungen, d& skalden sökte att blifva se-
kreterare vid nummerlotteriet i December 1775 ... 245.

67. Till statsrådet grefve Scheffer, förord för skaldens •
broder, som önskade komma i Ostindiska kom-
paniets tjenst, 1774 247.

68. Till kammarherren baron Ehrensvärd af samma
anledning som det föregående d. 13 A{>ril 1774 ... 249.

69. Till kongl. sekreteraren Schröderheim 1774, ett
förord för kongl. hofpred. Ennes^ som sökte Her-
restads pastorat 251.

70. Till öfverhofstallmäfltaren m. m. grefve Leijon-
hufvud af samma anledning som föregående 254. «

71. Till herr von Vegesack för en fattig skrifvare vid
nummerlotteriet 256.

72. Till E. A. Pk. supplik om husrum 258.

73. Till kammarrådet Bottin angående ett lån 259.

74. Till hof marskalken N. N. ansökning om rum i
Carlbergs slott 259.

75. Till statssekreteraren Schröderheim 260.

76. Till statssekreteraren Schröderheim ^ förord för en
enka att få sälja hembrygdt dricka 261.

77. Till öfverdirek tören Kellman^ förord för en fattig
tuUskrifvare 17»4 262.

78. Öfver en subskriptionslista för det brandskadade
TJlrigehamn d. 27 Febr. 1788 263.

Digitized by VjOOQ IC

sid.

79. Anhållan om begrafningshjelp -åt Lidner 264.

80. Till abbé Michelessi 265.

81. Bref till baron **** d. 28 Okt. 1788 268.

82. Till biskopen Troily då förf. förärade honom 2:ne
böcker 270.

83. Till general Toll, då han dabbadés till kommen-
dör af svärdsorden 1787 271.

84. Skål för öfverstelöjtnanten Stedingk 272.

85. Pastoral till kyrkoh. Asplund d. 25 April 1790... 273.

86. Till kongl. hofpred. och kyrkoh. Lehnberg på in-
vigningsdagen i Knngsbolmen d. 24 Maj 1790 ... 274.

87. Till grefvinnan Ribbing 275.

88. Till abbé Vogler^ då han spelte orgor d. 18
Sept. 1786 276.

89. Sergells dröm. Den 29 April 1789 277.

90. Till fröken von Stapelmohr 278.

91. Till fröken von Stapelmohr 1778 280.

92. Fredmans graf skrift öfver fru O*** 280.

93. Till mamsell Så/ström^ då hon i operan Kolonien
epelte Bellindas rol d. 23 Maj 1789 281.

94. Skål d. 8 Juni 1770 281.

95. Till en vän öfver ett trippolitanskt dryckes^ril 282.

96. Till mamsell J. G, efter maskeraden d. 24 Jan. 1777 283.

97. Vid förbifarten af Ulriksdal d. 25 Juni 1777 ... 284.

98. Herr kapten Kempensköld 285.

99. Till kapten Kempensköld d. 26 Juli 1787 287.

JOO. Till kapten Kempensköld 288.

JOl. Till kapten Kempensköld (i början af Juli 1792) 290.

102. Till fru Kempensköld 292.

103. Till major Schytte 293.

104. Till deras nåder på Tjelfvestad 294.

106. Till herrskapet Kempensköld d. 23 Juli 1792 ... 295.

106. Till herrskapet Kempensköld d. 30 Juli 1792 ... 297.

107. Till fru Kempensköld d. 5 Aug. 1792 300.

108. Till kapten Kempensköld, Kägelspelet d. 16
Aug. 1792 302.

109. Till fru Kempensköld d. 20 Aug. 1792 304.

110. Till major Sckytte på TjelfvesUd d. 29 Aug. 1792 306.

111. Till herrskapet på Tjelfvestad 308i

112. Till fru Stjemftycht d. 23 Okt. 1792 311.

113. Bjudning till assessor Pfeiffer. Muskö d. 20

Jan. 1787 312.

Digitized by VjOOQ IC

VII

sid.

114. På Elfvik d. 26 Dec. 1787 313.

115. På Elfvi,k d. 6 Juli 1788 314.

116 Bjudning till häradshöfd. Blix d. 25 Juni 1789 315.

117. På Elfvik d. 26 Aug. 1789 316.

118. Afsked frän Elfvik d. 27 Aug. 1789 317.

119. Till hofgnlddragaren Widman med en ritning of ver
skaldens afskedstagande på Elfvik d. 16 Sept. 1789 318.

120. Till fru Widman med en ritning öfver skaldens
öfverfart från Lidingön d. 16 Sept. 1789 319.

121. Öfverfarten från Elfvik 320.

122. Till hofkamreraren Sandvalh fru d. 19 Jan. 1788
efter en försummad middagsmåltid 321.

123. På spinnhuset d. 4 Juni 1788 322.

124. Till assessorn D:r v, SchuUzenheim d. 7 Maj 1789 324.

125. Till Louise. Ariette d. 15 Jan. 1777 326.

126. Camilla. Den 15 Okt. 1791 .: 327.

127. Den 14 Aug. 1794 328.

128. Mozarts död. Dediceradt till prof. Palmstedt ... 329.

129. Stanser till herr Elias Martin 330.

130. Till baron Lilje d. 12 Jan. 1791. Med ett exem-
plar af Fredmans Epistlar 331.

131. Tjenstemannalifvet. Till hofkamreraren Elf man 331.

132. Bref till sekreteraren Lostbom 332.

133. Bref till registratorn Juslén 834.

134. Skål tUl en krigsman d. 20 Febr. 1790 338.

135. Till assessor Lundström d. 14 Okt. 1790 339.

136. Till sekreteraren Lundström vid inbetalningen af

ett diskontlån 340.

137. Då ett fruntimmer föll af hästen och bröt af

sig benet 341.

138. En bondes tacksägelse till kongl. kommerskollegium 342.

139. Sabbatsberg d. 12 Juli 1792 344.

140. Den 30 Juni 17— 347.

141. Mjölk-kammaren på Hagen. Pastoral, dedicerad

till fru Palmstedt och Kraus d. 4. Febr. 1792 ... 348.

142. Häckningen. Dedicerad till fru Palmstedt och

herr intendenten Fisckerström d. 31 Mars 1792... 350.

143. Tal till en frökens kammare om aftonen d. 24

Jan. 1773 352.

144. Till mamsell Chapman vid Djurgårdsbrunn 1787.

I pigan Catharinas namn 353.

145. Den 27 Jan. 1789 , 358,

Digitized by VjOOQ IC

sid.

146. Vid ett tillfälle, då skalden tappat sin galosch... 359.

147. Vid kongl. sekreteraren Petterssons och mamsell
Sundlings bröllopsfest d. 31 Okt. 1794 360.

148. Yäfrim 362.

149. Till hofkamreraren Elf man 1792 365.

150. Varning till min son 1794 365.

151. År mödan värdt att vara till? 1794 366.

152. Till madam Norman^ på skämt kallad ''svärmor" 367.

153. Bref till mamsell Wilh. Norman 369.

154. Projekt till emottagning af herr löjtnanten och
bryggaren Abrah, Westman vid dess efterlängtade
återkomst 1794 371.

155. Den 5 Maj 1794 373.

156. Till fru EHsab, Westman 374.

157. Till fru Elisab. Westman 1791 375.

158. Månan (fragment) .^ 377.

159. Till en riksdagsman af presteståndet som tru-
gade skalden att improvisera 379.

160. Till fänrik Morian, som förolämpat skalden på

en källare 380.

161. Öfver en peruk, förärad till julklapp 381.

1 62. Till öfverdirektören v, Stapelmohr, förord för Nor-
ström, Ulla Winblads man, att blifva sjötullsbesökare 382.

163. Grafskrift 382.

164. Vid kanslirådet Skutenhjelms död 383.

165. Färden från krogen till grafven 383.

166. Stockholm, kongl. slottet d. 20 Maj 1794 386.

167. Till hertigen regenten 387.

168. Min lefvernesbeskrifning 389.

Zions högrtid» 397.

Öfyersättnimgrar or Gellerts fabler.

1. Det lyckliga äktenskapet 449.

2. Målaren 450.

3. Hästen och åsnan 451.

4. Flugans och myggans död • 452.

Digitized by VjOOQ IC

DIKTER

VI»

ÅTSKILLIGA TILLFÄLLEN.

Digitized by VjOOQ IC

DET LYCKLIGA SKEPPSBROTTET.
Diyertissement

i fyra akter
på Andreas-dagen den BO Novemher 1766,

Digitized by VjOOQ IC

Pbrsonbrna:

Cleon \

>herdar.
Tirsis I

EatoHj fiskare.
Åhteon, slaf.
Camilla^ herdinna.
£n gammal gubbe.
Herdar.

Digitized by VjOOQ IC

^ FÖRSTA AKTEN.

Första scenen.

fSkog med ängar oeh åkerfält. Mellan mörka moln
och skyar uppsväller ett brusande haf, Ber synas
skepp med afhrutna master oeh refvade segel.)

Camilla
(sitter vid hafsstranden, spelar sin luta och sfunger.J

Du flyktiga lycka, jag vågar

Att sjuDgä om dig med förakt!

Bu liknar den böljan, som tågar

Mot skeppet, att krossa dess prakt. :||:

Som skeppet i vågen sig sänker
Och stolt sig upplyfter igen.
Bland blixtrande skyar uppblänker.
Så gör ock en menniskovän. :|{:

De redligas beder och ära
Förgöms i föraktliga bås:
Be likna de skeppen, som bära
Juveler och guld och förgås. :||:

Att samla för tj ens ter och rysa
För pilar, som afund plär strö.
Är stjernor på hafvet, som lysa.
Men gömmas i molnen och dö. :||:

Digitized by VjOOQ IC

Andra scenen.

cleon. camilla.

Camilla.

MeD, CleoD, är det sant, i solen finnas fläckar,
I skogen drakar gå OGb uti hafvet näokar?
I går vid denna strand — mio herde, vet du hvad —
Ett troll ur bafvet steg. Jag darra som ett blad.
Det hade fyra ben och ringde med en klocka:
Skenbarligt såg jag det vid stranden rosor plocka,
Och bäst af samma troll kom ännu flera fram . . .

Cleon.
Camilla, lilla barn, det var af våra lam.

Camilla.
Hvad — ha vi troll till lam?

Cleon.

Jag kan dig ej begripa . . .
Mitt fartyg tar jag opp och tänder på min pipa
Och bryr mig lite nog om näcken och hans mor,
Blott att du älskar mig och på min kärlek tror.
Jag är en lustig man och gör min börda Ijuflig,
Men kunde jag bli ond, så blef min vrede gruflig;
Och vill du, lilla vän, så skall jag näcken slå . . .
Kom hit och tag din staf, Camilla, kom och gå?

Camilla.

Kom, Cleon, låt oss gå! Vi vilja vandra båda
Det höga berget upp att våra dalar skåda,
De gröna ftllt bese, der hjorden frisk och fet
På blomman lagt sig ner och flämtar varm och het.

Digitized by VjOOQ IC

• 15

Kom bit, min Cl^on, du! Männ nägOD ser vår l&ga?
Månn Tirsis står på lur? Min Cleon, månn vi vfiga?
Du är sä frisk och röd och manligt väsen bär:
Din menlösbet bedrar . . . men inte är jag kär.
Jag ser naturens spel: med kärlek gör hon möte —
Si huru lammet dir i modrens varma sköte,
Si hur hon jemkar det och på så mildt maner
Ett lif utaf sitt lif till blodigt offer ger!

Cleon.
Hvad sku vi våga, du?

Camilla.
Att sitta i det gröna.

Cleon.

Ja, det och mycket mer . . . Välan, min lilla sköna.
Sitt ner uppå mitt knä och hvila pä min arm,
Och låt mig leka få med blomman i din barm.

Camilla.

Mitt hjerta mera värdt än ett förgängligt präl:
En blomma är ju blott ett flyktigt ögnamäl.

Cleon.

Förlåt mig, nej, jag ber, en blomma att betrakta
Kan ge den största eld och hela blodet sakta:
Naturligt tänker man pä skönhet och behag,
Som blandas för vår syn i vackra penseldrag.

Camilla.
Men, Cleon, vill du ej . . .

Digitized by VjOOQ IC

Cleon.

Hvad skulle jag ej villa?
Jag vägar lif och lem och allting för Camilla —
Men Tirsis kommer der . . .

Camilla.

O — himmel, hvad jag ser!

Tredje scenen.

De förre, TiRSlS.

Tirsis (sjunger.)

Frukta ej, Camilla lilla!
Kärlek är håra flärd:
Den saken är intet värd —
' Ja, kärlek är håra flärd:
Lät slafven pusta.

Jag vill mig förlusta, Pia^to.

Ej fängslad själ!

Jag vill må väl. ^

Frukta ej, Camilla lilla!

Kom, min herdinna, fram.
Kom, kom, till dina lam.
Kom, kom, min herdinna, fram!

Blif stilla, Camilla,

Camilla, hlif stilla,

Blif stilla, min lilla!
Ja, Cleon sei: jag dig tillhör. :||:

Camilla (sjunger.)
Men han olycklig dör. :||:
Tirsis.
Camilla hjertat har. . . Herdinna, sätt dig ner!

Digitized by VjOOQ IC

Camilla.

Ed Tirsis, som är rik, kan hundra flickor vioDa!
Hans^ brud står alltid klädd . . . Försök, så skall du

finna!
(Hon gråter.)

Cleon.
En herde kan ha lam och många hundra får,
Men om hans hjerta — märk — blott m herdinna rår.

TlRSlS.
Se huru täcka qval ur vackra ögon hasta
Att i ett älskad t bröst sin matta styrka kasta!
Du ömma kön, jag svär, om man din trohet får,
Är den beständig mer än Cleon, der han går . . .

Cleon.
Än Tirsis, der han står ...

TlRSIS.

Än Cleon, der han gråter.

Cleon.
Bin sång, när du är kär, som turturdufvans låter —
Beställsam är du visst: du suckar i hvar vrå.
Ditt buller är så stort och dina ögon små . . .
Da löper med en krans, och den är hundra värdig.
Ed skönhet föds i dag en ann i morgon färdig:
Ditt hjerta är ett glas, som eld af solen tar,
Men i sig sjelft är kallt och ingen värma har.

Tirsis.
Hvad — talar du mig till, så bör jag mig försvara!
Det ljudet allra bäst, som själen kan förklara.
Den handen kysser man, som klappar, när hon slår . . .
Men huru är det fatt? Jag sjelf mig ej fbrstår . . .
Åh, Cleon, akta dig . . .

Bell man, IV. 2

Digitized by VjOOQ IC

Camili^a.

Små herdar äro kära!

CleoN.
'Ja, som de också ä*.

TiRSIS.

Han pockar på sin ära!
Cleon.
Herdinna, grät ej mer! Snart döden kunde rå
Och sluta till det rum, der dina tårar gå:
Du kunde somna in och jag med ängslan finna
Ett armod i din prakt, en slagen kall herdinna.

Trio.
'TlKSLS. Cleon han vågar ditt hjerta begära?
Camilla. Sakta, sakta! Mig ej så fbrftlra!
TiRSlS. Tirsis älskar dig.

Cleon han vågar din trohet berömma?
Camilla. Sakta, sakta! Mitt hjerta vill ömma.
Tirsis. Tirsis älskar dig!

Cleon. Tirsis, jag vågar mitt lif for Camilla!
Camilla. Sakta, sakta! Mig ej så förvilla! '
Cleon. Cleon älskar dig.

Tirsis han lofvar sin trohet i döden V
Camilla. Sakta, sakta! Jag vet mina öden.
Cleon. Cleon älskar dig!

(Cleon gkr^j
Camilla (sjtmger.J
Fast Cleon han går,
Jag sjelf mig ej rår;
En ann mitt hjerta lockar.
Hans ömhet jag ser:
Hvar dag han tillber — '
Der går han :l|: och blommor plockar.

'oigitized by VjOOQ IC

Fjerde scenen.

CLEON med en blomsterkorg på armen. TIRSIS med sin flaska.
CAMILLA.

Cleon.
Ack, tag en blomma, du herdinca, af min hand!

TiKSlS.

Drick ur min flaska, du, drick lite, lite grand!

Cleon.

Den saft, din flaska får, dä du din drufva plockar,
Den må fritt trösta dig!

TlUSlS.

Herdinna, si, jag lockar . . .

Camilla.
Din hjerna blir så yr: du tumlar i din dans — -
Ru faller rättnu kull.

TiRSIS.
« Det var af pomerans . . .

Det smaka liksom smör. Jag sjunga vill miu visa
Och med mio söta saft mitt bittra öde prisa.

fSjungerJ
Jag dör af kärlek! : |:
Lustigt min flaska tömmer jag.

Jag dör af kärlek — :'|:
Kors, hvad jag blifver svag!
Jag dör af kärlek . . .

Hej, fallerall.
Jag dör af kärlek!
Flaskan är all.
Jag dör af kärlek —

Digitized by VjOOQ IC

Hej fallerall,
Flaskan är all!

Den visan sjelf jag gjort: jag rimmar som en karl.
Ej konst att göra rim, när man i flaskan har —
Men eljest är det konst.

Cleon.

Ditt sjuka hjerta ömmar.

Femte scenen*

TIRSIS allena, tumlar i gräset.

Skål, backar, berg och skog! Skäl, qvarnar, torn oeh

strömmar!
Skål, hästar, getter, får och hela Cleons hjord!
Det sker mig oförrätt: jag trott Camillas ord.
Hur ofta har hon lagt sin hand i mina , händer,
Sin mun emot min mun! Nu är jag mer ej känder.
Hur har hon i min famn om Cleons hjerta drömt,
Och huru har hon nu min rena låga glömt!
Få se hur spelet går. 'Jag spådde häromdagen
Att Cleon, liksom jag, han blir så sött bedragen:
I skogen mins man än Camillas gamle vän.
Den käre Akteon — men månn han lefver än?
Hur var han icke väll Jag minnes nog det fjäset:
Han skulle alltid ha det bästa rum i gräset.
Och alltid skulV han först den gröna kedjan få
Och alltid sitta främst och leka med de små . . .
Små lammen, menar jag.

Nej, vinet blodet dämpar:
Hvar droppa i mitt blod mot min Camilla kämpar.

f Gråter och sjunger.)
Om min kärlek gör ett fel
I mitt bistra sorgespel,
Sä förlåt mig, min herdinna!

Digitized by VjOOQ IC

(Lyfter upp jlashcm*)
Denna saft skall mig påmiDDa
Att du mig otrogen var.
Jag vet mitt fel, bekänner min- plåga.
Sötaste saft, kom, dämpa min låga . . .
Men jag vill dö — ack, tordes jag väga
Döda mig sjelf och spänna min båga!
Men . . . Camilla mig bedrar. :||:
(Somnar oeh Uifver liggande.)

ANDKA AKTEN.

Första scenen.

raton. camilla.

Raton.

i^ej, tack, jag rår mig sjelf och styrka har jag nog :

Jag lyftar med rak arm en liten herrgårdskrog.

Slå vad, sätt upp och håll, jag tar i ena knuten:.

Om krögarn inne är, så tör jag lyfta ut'en.

Hvar dag är full med knorr och larm kring min person,

Och aldrig blir i fred mitt lilla fiskedon —

Här ligger båten lös . . . der ha de kastat åren . . .

Och styret fan i våld!

Camilla (kommer).

Se Raton, lilla dåren !
God afton, Raton du!

Digitized by VjOOQ IC

Raton.

God aftoD^ sockervän!
HUr mår ditt unga lif?

Camilla.

Så der, min Eaton, men . . .

. Raton.

Men du mår inte väl, ditt öga vill mig svara,
Ocb dina tårar små min fråga lätt förklara.
Hur mår du? Ge mig svar och tag min ömhet an!
Fins någon i vår bygd, som hjertat fängsla kan —
Eir huru är det fatt? Min flicka var ej trumpen!
Låt mig få känna blott . . . men fan är uti sumpen . . .
Låt mig få känna blott hur lilia pulsen slår!

Camilla.

Nej, Raton, käre, nej . . . Mig något förestår:
Jag drömde i en dröm jag såg ett skepp på hafvet,
Som mellan eld och siorm neddignade i qvafvet.
En, som jag håller af, på detta skeppet var:
Han kämpa och han dog, och vågen honom bar.

(Sjunger.)

Ack, hur han kämpa
Vägen att dämpa!
Ack, hur han kämpa —
Ack, om jag kunnat frälsa dig . . .
Himmel, trösta mig!

Raton.
Men, himmel . . . lilla vän . . .

Camilla.

Nej, låt mitt öga gråta!

Digitized by VjOOQ IC

Raton.

Hvad skall jag, arma man? Ack, en bedröflig gåta!
Hör på, Camilla du, det var ju blott en dröm.
Dock du bar verklig rätt: en dygd att vara öm . . .
Men bvem var det du såg?

Camilla.

' Pass på, mig mera fråga!
I vattnet är ban gömd — ack, kunde nu min låga
Hans stelna blod ge lif ocb värma upp bans bröst!

Raton.

Kanbända än en gång du bör bans kära röst.

Camilla.

Men ett nu gör mig ondt: jag egde all bans vilja^
Ocb jag var sträng ibland.

Raton.

Gud Signe dej, min lilja!
Du skulle vara ond, sä liten ocb så söt?
Din ondska liknar just ett litet skedblad gröt, '
Som tungan bränna kan.

Camilla.

Tag dina ord tillbaka!

Raton.

Men, apropos om gröt, den skulle berrlig smaka
Uti min gamla båt.

Camilla.

Nej, Raton, nej! Farväl!

Digitized by VjOOQ IC

Ra TON (sjung erj.

Ack, bia, bia, herdinna,
Så skall du finna
Och vinna
Tröst!

(Camilla gar,)

Raton.
Farväl då, lilla nymf... Ack, kärlek, hvad för gräl!

Andra seenen.

Raton (ensam),

I dag båd' luft och haf i ständig oro flämtat,
Men inte har det skatt af våra kölar hemtat.
Det gör mig alltför ondt Camillas tårar se!
Men hin i båten är — nu ligger han på ene . . .
Det är väl mycket svårt en vän i hjertat dölja.
Att inte se hans i>ild och få hans skugga följa:
Det är Camilla ömt . . . Se kärlek, hvad han gör!
Hon lefver, der han går: hon stupar, der han dör.
Hon ler, men huru ler? I löjet sorgen hvilar:
I ögat har hon eld, i hjertat har hon pilar.
Jag mäijser, hon som förr vill ge ett mildt behag,
Men all dess täckhet blir ett enkelt sammandrag.
Nej, kärlek bör ha tröst, förnuftet sakta ledes —
Ej eld på blodet rår: det tänds och mer ofreda^.
Med öm och varsam hand man tårar torka bör,
Att det ej dubbelt ondt i sjelfva ögat gör.

(Han skjuter td båten.)

Digitized by VjOOQ IC

-^5

TREDJE AKTEN.
Första scenen*

AKTEON. KATON,.

Akteon (tynger.)

1, berg och dalar, mig beskydda!
Jag är en främliDg på er ö.
Hvar skall jag resa upp min hydda —
Säg, bistra himmel, skall jag dö?

Jag ryser i mitt blod:

Min^ styrka mig förlåter . . .
I, berg och dalar, gif mig lif och mod,

Mig lif och mod!

I, vågor, böljor här vid stranden,

Månn i er famn Camilla bor?

Månn döden räcker kärlek handen,

Månn min Camilla på mig tror?
Nej, ängslan i min själ.
Jag tror sjelf böljan gråter . . .

I, vågor, böljor, göm min vän — farväl,
Min vän, farväl!

RatON.

Hvad är- det som ja^g ser . . , Min herre, mig förlåt,
Hvad, har han ärn'de hit? Vill han uti min båt?

Digitized by VjOOQ IC

Akteon fajtmger).

Som böljan krusar,
Frusar,
Brusar,
Mot den branta klippan slår,
Som stjernan prålar.
Målar
Strålar
' Mellan molnen, der hon går.
Så förtjenst och dygd
Prålar i vår bygd
Och rår,
Mellan moln och vågor dubbel klarhet får.

Raton.

Hvad är det för en man? Jag tror han kan ej tala.
Hör på, han skall fil svar, när våra tuppar gala!

Akteon (»jung^).

Samma den ek, som står här i lunden,
Samma den skog och samma åkerfält
Känner jag nu — här blef jag först bunden:
Här just vid stranden hade jag mitt tält.
Himmel, jag ängslas, jag darrar, jag ryser:
Samma sol på himlen lyser,
Samma källa rinner snällt!

Mina små lam, min förd na herdinna ...
Hjertat det slår . . . jag suckar och jag mins.
Månn dessa blad din aska påminna?
Kanske ditt stoft i dessa blommor fins!
Himmel, jag ryser, jag darrar, jag ängslas:
Född min anda är att fUngslas —
Aldrig ro i kärlek vins.

Digitized by VjOOQlC

Raton.

Hvad är som qväljer er? Min herre, mig förlåt,
Ert bröst det suckar så, ert öga går i gråt.
Jag era armar ser till himlen sig upplyfta.
Er kropp han digna vill, och era läppar snyfta ...
Hvad är som qväljer er?

AkteON (fjtmgerj.

Låt, herde, mig vara!

Jag orkar ej svara,

Men trösta mig! :||:
Camil ... la ... la .. . Camilla,
Ack, hur jag älskar dig! :||:

Raton.

Camilla — hvad? Jag svär,
Herdinnan i vår bygd, som Cleon har så kär?

Akteon.
Som Cleon har så kär?

Raton.

Som Tirsis' hjerta fängslar . . .

Akteon.

Camilla, lefver du? Ditt lif mig dubbelt ängslar...
Så får jag dig igen!

Raton.

Hur skall jag det förstå?
Min herre, ge mig lof att till herdinnan gå.
Berätta hvad jag sett och helga från ert hjerta!
Men får jag också lof att tala om er smärta
Och säga hvem han är?

Digitized by VjOOQ IC

Akteon.

Farväl, mitt barbari!
Jag ser min lyckas sol fbrutan fläckar bli.
I mioa bojor nöjd och trogien i min våda,
Har jag så mycket lärt att lätii ödet råda.
Nu qvicknar allt mitt blod . . . min känsla domnar af . . .
Fast böljan döden bar, hon sjelfva lifvet gaf.
Fast kedjor \ring min kropp förvarat mitt elände,
Mitt hjerta dock en ro uti sin oro kände.
Låt mig omfamna dig, min herde och min vän . . .
Ack, himmel vare lof . . . Omfamna mig igen!

Raton.

Min herre, sätt er ner! En fattig herde talar:
Välkommen till vår bygd! Kom, bo i våra dalar!
Glöm bort de högas prakt, som verldens undran få —
De likna stolta skepp, som uppå klippor stå.
Kom, smaka af vår mjölk och ät af våra rätter!

Akteon.
Din ringhet ger jag pris.

Raton.

Som yärd jag mig då sätter.
(Raton och Akteon sätta sig vid foten af ett berg.
Valdthomen höras i shogenj,

Raton (sjungerj.

Smaka på vår ringa spis!
Frihet är vårt paradis.

Buetto.
Kornö. - - - Smaka, smaka på vår ringa spis!

Digitized by VjOOQ IC

AktéON (sjunger).

Liten hydda ger jag pris —
Smaka pä vår ringa spis!

Dustto,
Kornö. - - - Liten, liten hydda ge vi pris.

RatON (sjunger).

Smaka pä den lilla gris —
Lefvom uppå vänners vis!

Duetto,
Kornö. Smaka, smaka pä den lilla gris!

RatON (ta/r stn lyra^ dansar
och sjunger)»

En, tvä, tre, fyra!

Kling, klang, min lyra —
Hör hur Raton spelar!

Herrlig var spisen,

Feter var grisen.
Hör hur Raton spelar!

Nu ä' vi lätta.

Glada och mätta.
Hör hur Raton spelar ...

En, tvä, tre, fyra!

Kling, klang, min lyra —
Hör, hur Raton spelar!
Kom, lät oss täda gä . . .

Akteon.

Jag orkar inte mer.
(Ratm går, Akteon somna/r i gräset).

Digitized by VjOOQ IC

3Ö

Andra scenen.

TIRSI8. CLEON.

TiKSIS.

Farväl, vår herrlighet! Jag svettas och jag ler...
I gräset sof jag sött och trodde ingeu fara,
Och, Cleon, du, som jag ...

Cleon.

Låt vår herdinna vara!
r motgång är en tröst att se och inte se.
Låt Akteon då fritt i hennes armar le!
Få se att det hlir sant ... de spådde nu i skogen,
Min kärlek är en frukt, som aldrig kan bli mogen:
Till jorden skakas den.

T1R8IS.

Och min med vädret blås,
En planta lik, mot soln, som blomstrar och förgås.

CleÖN.
Är lyckan inte min, så flyr hoo till en annan.

TiRsrs.
En torr vältalighet! Hör, Cleon, hvar är kannan?

Cleon.

Skall dä ditt varma blod en sådan kyla få?
^en . . . min Camilla . . . ack . . .

TiRSlS.

Kom, Cleon, låt oss gä!

Digitized by VjOOQIC

FJBRDB AKTEN.

Första scenen.

raton. camilla. akteon.

Camilla.
Hvar är han, hvar är han ?

Raton.

Herdinna, tyst ... jag svär . . .

Camilla..
Hyar är han, hvar? Säj!

Raton.

Han i gräset ligger der.

Camilla (ajtmgerj.

Hvad kan jag sakna? .

Min herde, vakna,
Vakna, vakna, räck mig din hand!

Ack, hur du särar —

Hur många tårar
Har jag fällt vid denna strand!
Vakna upp, jag beder.
Jag faller för dig neder.
Vakna upp, jag dig beder!

Gör mig nöjd.

Du, min fröjd! :||:

Digitized by VjOOQ IC

AkteoN (ännu halfaofvandey sjwiger.J

Ack, så lät mig, lät mig vara,
Lät mig sofva fä i ro!
Pass man pä att dig förklara —
Dioa tårar vill jag tro.

Camilla.
Camilla älskar dig . . . Min Akteon, besinna . . .

Akteon.
Och ingen högre lust din Akteon vill vinna.
fDe mnfamna hvarand/raj.

Akteon fsjung^j,
Grod dag, god dag — är du min vän, Camilla?

Camilla (sjunger).
God. dag, min lilla, lilla, lilla Akteon! :||:

Dudto.

x\ck, jag ryser.
Darrar, fryser . . .
Lefve du och lefve jag!

Camilla.

Men, himmel, är det sant hvad som mitt öga ser?
Kanske min längtan blott en vacker skugga ger!
Ar det Akteon som sä mitt hjerta ömmar,
Så får man allt igen, så sannas våra drömmar.
Välkommen på vår ö, välkommen i min famn!

Akteon.
Mitt skepp har kastat mig uti en lycklig hamn.

Digitized by VjOOQ IC

Camilla.

Förlåt mig, söta du, får jag dig en ting fråga:
Hur, såg ditt skepp väl ut?

Akteon.

Säg hellre om din låga
Och svara om du glömt en så olycklig vän
Eir om du också vill i döden älska den?
Då du mig icke sett, har jag på hafvet flutit, » -

Då du mig icke hört, har jag i bojor sutit,
Då du mig icke trott, har jag din trohet känt
Och uppå längtans haf mitt rifna segel spänt . . .
Nu är jag ändtlig här.

Raton.
Nu kan jag allt begripa:

Akteon.

Det är ju Akteon?

Se, Raton med sin pipa —
Lät mig omfamna dig!

Raton.

Ack, ett så lyckligt par!
Ack, om jag kund' bli gift, fä barn och heta far,
Så skulle allihop hos turken slafvar blifva:'
Hästsvansar och bregal jag sjelf dem skulle gifva.
Med hugnad skulF jag se hur stormen gret och tjöt,
Blott att min lilla båt i lugnet sakta flöt.
Med kedjor och alarm skuir de i bergen ramla
Och skrämma odjur bort och för en bisvärm skramla.
Jag skulle fråga dem, och de skull' ge bevis.
Om gamla grind' står qvar i Adams paradis,

Beliman. IV. 3

Digitized by VjOOQ IC

Om Noachs gamla ark var lik min stora skuta^,

På vimpeln hvad för färg, om Babels torn det lata,

Och mycket mera till ...

Akteon.

Du .är dig alltid lik.

Raton.
Och se'n hur ser det ut i sjelfva himmelrik.

Akteon.

Men kom, Camilla, kom, och lät mig dig få klappa . . .
Se Raton, hur han ler . . .

Raton.

Ack, om jag hette pappa!

Camilla.

Jo, kära Raton, hör: när du vid stranden går

Och vittjar dina nät och lilla hjertat slår,

Så vinka, locka, be — straxt kommer en ur skogen.

Raton.

Men flicka måst' det bli.

Akteon.

Och den bör du bli trogen.
Men krogen?

Raton.

Kära vän, dit skall hon också gå, -
Och der, min kära vän, skall ock vårt bröllop stå.
Och hör på hur jag gör ...

Digitized by VjOOQ IC

(Valdthom höras, Raton »jungerj

Jag vill mig
Listelig
Grömma undan uti skogen.
Du skall mig ej finna,
Men till din herdinna
' Skall jag ofta gå.

Der skall jag - - - Kornö.
Natt och dag Kornö.

Klappa

Den lilla, •

Lilla,

Kär och trogen:

Du skall få - - - Kornö.

Många små, - - - Kornö.

Som då sku ropa pappa
På oss båda tvä.

Duo.

Camilla.

Raton.

Ödmjuka tjenare!

Det skulle vara roligt Raton se <

En liten Raton klappa

Och heta pappa, pappa!
Jag skulle lilla barnet Raton ge,

Och gubben skulle stampa,

Vid vaggan stå och trampa.
Jag skulle alltför mycket Raton be <

Den lilla ungen böja. Ödmjuka tjenare!

Sjelf torka med sin blöja. |Nej, men, er tjenare!

Akteon.

Af Ratons komplimenter ,
Till bröllops slår man ej plakater och patenter.

Digitized by VjOOQ IC

Och inte vill jag hög bland andra herdar gå,
Ej trampa i min dörr så alltför många, små,
Som stå i skjortan der ...

Raton.

och uti särken leka . . .
Men hör du någon röst?

Camilla.

Jag kan just inte neka:
På berget sjunga de.

Andra scenen.

De förre. En gammal gvhhe. Herdar,

Gubben
(med en herdedaj och en vattenkruka sitter på berget
ooh gjunger.)

Gammal gubbe, helt allena
Uppå berget sitter jag,
Prisar Anders' vackra dag —
Mina suckar rena!
Ur min kruka, gammal, svag,
• Jag min tunga svalkar . . .

Anders, i dag :||:
Jag mig till dig nalkar!

Jag ser herdar i det gröna
Vattna sina späda lam.
Himlen lede Anders fram
Att sin svalka röna!
Tiden bränner en och hvar
Alla dygden trycka:

Skeppet står qvar, :||: .
Fastän stormar rycka.

Digitized by VjOOQ IC

Kor.

Vänner vilja dig ej miäta^
Ovän häller ingen af.
Sjelf förtjensten på din graf
Skall din runa rista.
Vi dig önska lefnadsron,
Åldrar utan smärta

Till din person, :||:
Till ditt hela hjerta!

Camilla (sjunger.)

Kloka guhbe, lär mig tala.
Lär mig sjunga liksom du!
Lät din kruka mig hugsvala,
Låt mig dricka, kära du!
Anders, som du sjunger om,
Njute ålderns rikedom!

Akteon.

Nu har jag lif och tröst:
Camilla är min brud. Med hjerta och med röst
Jag prisar denna dag.

Katon.

Kom, sjung liksom de andra
Om Anders och hans dag, och låt oss sedan vandra!
Pen mörka nattens prål oss manar och oss för
Att snart till hvila gå.

Akteon.

Jag med Camilla dör.

Camilla.
Hör, Raton, sjung och kom och gör din egen visa
Att Anders lyfta upp, hans lif och ära prisa!

Digitized by VjOOQ IC

JRaton fsjunger,)

Truderunt, trunt, trunt, trunt^ trunt!

Anders, uti sitt tystaste bo
(Truderunt, trunt, trunt, trunt, trunt!)
Må lefva uti ro!
Lustiga dagar må Anders fritt välja hvar dag,
Tiden och lyckan uppfylla hans behag!

Akteon.

Mitt skeppsbrott är förbi: jag har min vällust fått —
Jag önskar dygdens barn af himlen mycket godt.
Och, Anders, på din dag jag hör de visor qväda . . .
Ditt lif dig heder gör — jag vill ock för dig träda.

Kor.

Andeks prisas denna dagen —
Njute han de lifsbehagen.
Som förtjensten delar ut!
Nöjd han må sin afund trossa
Och sitt skepp från klippan lossa:
Lycklig början, lyckligt slut!
Lefve dygd, förtjenst och ära,
Hvad vår hfgå vill helst begära!

Lefve Anders! :||:

Frid och helsa njut!

Digitized by VjOOQ IC

KERSÖ VÄRDSHUS.

Diyertissement,

uppför dt den Iff Augusti 1787,

Digitized by VjOOQ IC

PeRSOKBRN A:

JeronimuSy sjökapten.

Åli, mor.

Sebastiany jägare.

Susannaj värdinna, enka efter förre traktören.

Petronella, värdinnans dotter.

Terese, hnsjungfru.

En kockspojke.

En hyrkusk.

Lakejer.

Digitized by VjOOQ IC

(Teatern föreställer en holme och en grön park, Ulhtängd
med en grind, inom hvUken synes ett Öppet värdshus
med »in skylt och kök^ nu utsiradt med vimplar och
flaggor, I de öfversta uppslagna fönstren synes en
hop gäster församlade. Vid stranden nedanföre grinden
är J&t^onimi slup fästad, i hvilken AU uppreser sig
för att med å/rorna hala densamma nä/rma/re landet.)

Första scenen.

Ali.

JM ej, ännu närmre strand ... än närmare ... så der —
Nå, ödet vare lof, nu är jag ändlig här!
Det var visst längese'n jag denna strand besökte.
Här samma värdshus stod, här samma skorsten rökte,
Densamma grind är qvar, och vägen lika grön,
Med lika röda bär den rönnen lika skön.
Hon, som till köket sprang, värdinnan, var Susanna . . .
Kors, öfver femton år se'n här min julle stanna!
Jag undrar, om Terese mig mins och tar emot?
Nog mins jag när vi två i vassen drogo not . . .
Jag fördes, litet barn, i skeppet Näktergalen
Med kapten Peddes hit längst bort ifrån Bengalen.
Hur mången stund jag här i gräset hvilat trött,
An spelt pä min gitarr, än somnat in så sött —
Ack, hvad den korta tid, de stunder voro Ijufva!
Se'n bar det ut till sjös att. storm och böljor kufva.

Digitized by VjOOQ IC

Men månne der i dörrn ej Petronella står?

Jo . . . jag måst hala fram mer slupen med min år —

Det här det kostar på, så hrosk och senor spänna!

(AU wp^tager åtskilliga inpackade saker^ såsom lådor,
skrin, kittlar^ m. m., under det han sjunger:)

Jag är nöjd i allt besvär!
Kärlek aldrig detta hjerta sårar.
Trött och glad, i gräset här
Kastar jag nu ner mina ärar. Fin-

Vädren må storma, böljorna slå.
Skyarne Ijunga — det ska de få! d. k.

Hå, rättnu jag mer ej rår
Plöja Medelhafvets varma bölja,

Som hans slaf hvartenda år

Mera med Jeronimus följa. i-in-

Nog är han ädel till hjerta och hand,
Men den här tröjan den klappas ibland. d. K-

Hvad har jag för allt besvär?
Intet mer än denna vattenkittel.

Aldrig blir jag mer'n jag är:

Ali är nu hela min titel . . . f»»-

Inte en klocka, en käpp eller ring —

(Pekar på kitteln.J
Nej, bara denna, när allt går omkring. i>- k.

Den lådan var ej lätt . . . och ännu mindre denna . . .
Nå, som kapten befallt, så har jag också här
Hans punsch, hans chokolad tillreds, när han begär.
Hans pipa stoppas skall . . . Hvad vidare att göra?
Hans elddon, tobakspung ... nej, den må ingen röra . . .
Och denna korg med frukt, den ställs i gräset der.

Digitized by VjOOQ IC

Nu vet jag ingeoting, som ej i ordning är I

Han bör väl vara snart på vägen hit tillbaka . . .

(Sätter dg 'pos en packlåda.)

Emellertid så trött jag sitta vill och vaka.

Men, lika godt, kapten nog går han ändå an!

Till sjös är han en gast, till lands en foglig man.

Rätt roligt honom se i stormen, när det gäller,

Hur han på däcket står och med en tågstump smäller,

Än i en brun syrtut, hvars skörten fladdra opp

Vid vädrens pip och hvin och blixtens ljusa lopp,

Än i sin röda väst med en . pistol i bältet —

Ett öga glor åt skyn, det andra utåt feltet.

I sådan mordgestalt han mest sig visa plär

I motvind, men i storm då käns det hvem han är.

Eq snöhvit rund peruk hans röda kinder fyller,

Dem åskans ljusa sken bestrålar och förgyller,

Då, under skeppets knark i bjelkar, mast och vand,

Han daggen tar i en, pistoln i andra hand.

Jag tror han lifvet fått bland tumlare och hvalar,

Ty han blir liksom vild, när molnet tänds och sqvalar,

Aj, aj, min rygg, min arm... jag har i tanken fatt

Den sista kollation han gaf vid Kattegat.

f Stiger oppj.

Dock jag begriper ej hans genstig i det gröna:
Se'n han ur slupen steg, omöjligt att utröna
Hvart han sin kosa sträckt . . . Ja, Ali, stackars du.
Du är medömkansvärd . . . Men, det tillstår jag nu,
Jag ledsnar längre här kringsqvalpa denna trappa:
Sjelf vill jag vid ett glas en vacker flicka klappa . . .
Der, tycks mig, hans gestalt syns sväfva inom grind
Och brösta sig mot soln, rödblommig, varm och trind.
Visst är han nu på gång till mamsell Petronella,
Hvars namn han nämner jemt: hon har'n uti sin fälla.

Digitized by VjOOQ IC

. 44

Eyt, dundra, brassa, slå, svär bort nu, om du kan,
Båd' rederi och köl . . . Men se, der kommer han !
Nu springer jag i julin.

Andra scenen.

jbronimus. ali.

Jeronimus
(lidande sig mot grinderiy som Öppnas småningom,)

Vid hvart ett steg jag träder,
Mig borde glädje ge ett så förträffligt väder,
Se'n nyss ifrån en rymd af töcken, mist och qvaf
Jag hunnit denna ön och plöjt ett stormfullt haf.
Besättningen i land må nu förfriskning njuta
Och sig ett ögonblick i sömnens armar sluta.
På dessa glada iUlt, tätt utmed d^nna stig,
Hvad skogen svalka ger, hvad hvilan smakar mig!
Men hvad här nöjet rår och roligt är att rasta —
Här fladdrar vimplars fläkt och flaggorna sig kasta.
Och folket, glad t och sällt, i oskuld och behag
Måst fira här på ön visst någon fest i dag.
Hvad blommor strö sin lukt af den nu mogna säden!
(Sebastian synes vand/ra i skogen med hössa och hmida/r.)
Der tycks mig Ali gå i skuggan mellan träden . . .
Dock nej, det var ej han . . . Min längtan öks än mer
Att Petronella se — skall hon ej komma ner?
Slikt har jag aldrig trott, det kan jag tryggt bedyra . . .
Hör, Ali, är du här? Hvad är nu klockan?

Ax.1.

Fyra.

Jeronimus.

ijrodt! Gör nu slupen fast... Hör, Ali, än ett ord:
Är allt iordningsatt och sakerna från bord?

Digitized by VjOOQ IC

Den lådan, märkt med P*** och n:o 6 pä rullen,
Hvaf har du henne ställt?

ÅLI.

Vid trädet der på kullen.

Jeronimus.

Godt! Ge mig ett glas punsch — tag pipan och

fyll i . . .
Men har hon lofvat mig. att vara här, Ali?
Har Petronella synts?

ÅLI.

Jag ingen varse blifvit.
Helt ensam nu en stund jag här i vassen klifvit.
Törhända att hon gått ditåt uti allén . . .

Hvart, Ali?

Dit!

Jeronimus.

Ali.

Jeronimus.
Ditåt?

All

Åt värdshuset, kapten . .
Hör, hvad de hurra, hör!

(Lem/nar pipan och glaset.)

Digitized by VjOOQIC

46
Tredje scenen.

JERONIMUS. ALI. TEREÖE. EN KOCKSPOJKE, M. fl.

(Under det AU går ned i slwpen och hdlra/r med årorna^

kommer Terese i sin kökshaUt idspringande från värds-

JER0NIMU8 (tankfidl.)

Jag kan ej henne finna . . .

Terese.

Hvad — herr Jeronimus? Hvad ser jag . . . Tjenar-

inna . . .
Men herr Jeronimus han närmre skall beses . . .
Hvad, känner jag ej rätt?

Jeronimus.

Minsann, mamsell Terese —
Tillåt mig då, jag ber, att henne få omfamna!

Terese.

Det var beskedligt det hos oss att en gång hamna,
Min herr Jeronimus! Jag dröjde en minut
Och tänkte : Ser jag rätt? Den mannen ser mig ut
Som herr Jeronimus . . . Nu är väl sant, med åren
Försvinner känslan lätt . . . Jag tror, det var om våren,
Vid denna tiden mest, för tvänne år elF fler.
Som resan, om jag mins, till Indien gick . . .

Jeronimus.

Jag ber . . .

Terese (sakta.)
Nå, hvad hon lär bli glad!

Digitized by VjOOQ IC

(Högt,)

Hvad skuir jag säga mer —
När var^ ankomsteD hit?

Jeronimus.
För några timmar se'n.

Terese.
Har resan varit god? Kapten mått väl?

JerONTMUS.

Jo men!

Terese.

Han är sig alldefs lik, ej åldrats just s§ mycke:
Än samma muntra min och lika hurtigt tycke!
Men får jag fråga . . . Hvad . . . hvad skull' jag ^äga . . .

Ja...
Hvar'frän sker resan, herr kapten?

Jeronimus.

Frän Malaga.

Terese.

Ett ord . . . Hvad var det . . , Tyst, håll lite . . . vänta,

vänta . . .
Nej, aldrig någon frid för dem i dörren glänta!
Kantänka, här är jemt så mycket släp och drag
Till tre ä fyra bord, som dukas natt och dag,
Och gäster utan tal, som ropa jemt på supen.

Ali.
Kapten, ska årorna nu dragas opp ur 8lup*en?

Digitized by VjOOQ IC

Jeronimus.

Hör, Ali, göm dem der i buskarna och gå
Och bär hit chokolad.

Terese (tiU Ali.)

Hvad ser jag? Ali? Nå!
Så gör du oss besök? Välkommen hit tillbaka!
Du känner denna strand^ du fått dess nöjen smaka:
Här har du mången gång vid morgonrodnans rand
Kringvandrat skog och mark.

(TUl JeronimiM.J

Tror herr kapten ibland
Att ögonen gå hop af nattvak och bekymmer?

En kockspojke.
Terese, mamsell Terese, frun frågar om hon rymmer!

Terese.
Jag kommer — gå din väg!

Jeronimus.

Så hastigt allaren?

Terese.
Här är sä fullt ibland ...

Ali.

Här är choklad, kapten!

Terese.

Så fullt att knappt jag vet hvar jag ett glas skall

ställa.
Köksklockstn ringer . . .

Digitized by VjOOQ IC

Jeronimus.

Hör, ett ord! Täok, Petronella
Jag fåfUDgt väntat har — hur kan det vara fatt?

Terese.

Ah, nu är hon som mest i köket sysselsatt:
I dag isynnerhet hon all sin tid behöfver.

Kockspojken.

Terese, mamsell Terese, tekitteln kokar öfver!

Terese.

Kan ej din fina hand i kitteln ta ett tag?
Gäck bara ... gä din väg! .

(Jägaren konmier hem med vtldt.J
En lakej.

• Mamsell Terese, god dag!
Mitt herrskap vill ha rum.

En annan.

En kammare fbr grefven!

Kockspojken.

Tekitteln föll ikull!

Terese.
Jag ger dig utaf slefven!

En hyrkusk.
Får vagnen köra in . . . Mamsell Terese, nå hör!

Terese.

Här fins ej något rum . . . kör bara, tig och kör . . .

Nej, knappt en andedrägt i frid för stoj och gräla!
Bellman. IV, 4

Digitized by VjOOQ IC

Nu, herr Jerooimus, se sjelf hur jag måst träla,
Då hvar en högtidsklädd sig skickar i behag,
I alla åldrar gladt . . .

Jeronimus.
Man firar denna dag?

Terese.

Ja visst, på denna dag sig folket gladt församla
Att dricka kungens skål, båd' unga män och gamla:
En frihets glädjefest! Jag mins, liksom i går,
Den dagen vigdes in i dag fbr femton år . . .
Hör, herr Jeronimus, till höger och till venster
Hur alla öfverljudt i vid t. uppslagna fenster
De sjunga Gustafs skål . . .

(I fönstren på värdshmet sjungas Gustafs skal och
hesvaras af folket nedanföre.J

Jeronimus fmftar med handen.)
Hurra, hurra, hurra!

Terese.
Hvad folket menar väl!

Jeronimus.

Af allt sitt hjerta, ja!

Terese.
Han allas hjertan har — hvad kan man mer begära?

All

De hålla af sin kung . . . Nå, vivat, till hans ära!
(Terese går in.)

Digitized by VjOOQ IC

Fjerde scenen.

jeronimus. ali.

Jeronimus.

Hit blef jag visst i qväll af ödets vårdDad förd:
Jag tillstår att min själ är eldad och upprörd.
Sä är det denna dag som folket fbr tillhopa!
Den dagen öfverallt är känd uti Europa:
I Indien hissas flagg, i Barbari likså . . .
Väl! Är det denna fest? Jag den ock fira må.
Af ryktet har jag hört, och öfverallt jag funnit,
Hvar helst hans flagga blås, han namn en dyrkan

vunnit.
Som den ett stridigt folk, af aggets brand upprördt,
Utur ett träldomsdjup i fridens tempel fört.
Beskyddar snillets barn, belönar dygd och heder,
Sjelf pä ett ädelt sätt förmildrar folkets seder.
Också dess gråt en gång hans dygd förklarar mer,
När i sin marmorhäll hans krona sänkes ner . . .
Men, Ali, är du här? Hvar är du . . . Jag för-
villas . . .
Hvad folkets fröjd mig rört ... Nu sorlet ändtlig

stillas.
Hör, Ali, städa dig . . . turbanen fäst ... se så!
N]x tar du denna korg och dessa blommor små
Och helsar från kapten till mamsell Petronella . . ,
Men . . . himmel — hvad jag ser!

Digitized by VjOOQ IC

Femte scenen.

jeronimus. petronella. ali.

Petronella.

Jag bort mig fbrr inställa . . .
Er ankomst mig bekant . . . ber om förlåtelse
Att jag sä länge dröjt.

Jeronimus.

Ödmjuka tjenare!

Petronella.

Just denna bögtidsdag, som denna holme pryder,
Har vållat mitt förfall.

Jeronimus.

Den saken sjelf sig tyder.
Min fägnad dubbelt dyr, då mig så lyckligt sker
Att midt i glädjens famn jag får omfamna er!
Det är snart femton år, se^n jag såg donna stranden,
Den byggningen vid sjön och dessa sädeslanden.
Jag mins hur med Terese och med er sjelf ibland
Vi bundo kransar hop och lekte här vid strand.
Så många års förlopp ej ändrat har mitt sinne:
Tvärtom, på ed och tro, jag taft ert namn i minne!
Ja, bland de äfventyr, en sjöman har till lott,
Har ingen än försökt hvad jag försöka fått:
Än skeppsbrott, än förtryck . . . förtal, den svåra lotten,
Slikt ej en sjöman tål: förr sjunker han i botten.
I nöd, i fångenskap jag dragit jern och band —
Ändå jag aktat ömt den ringen af er hand:
Den bilden . . . denna här . . . förmått min boja bryta.

Digitized by VjOOQ IC

Petronella.

Men, herr JeroDimus, sig tiderna förbyta . . .
Mig Aignar mellertid er ankomst och att få
Den äran se er här.

Jeronimus.

Tillåt mig fråga då:
Hur mår er gamla mor? Det mig att veta li^ster.

Petronella.
Som gammalt folk plär må.

Jeronimus.

Än eder vackra syster?

Petronella.

Ah, hon är längse'n död.

rfERONIMUS.

En fråga nu till slut:
Er far, mig tjecks, jag mins, när sist jag reste ut.
Han fbljde mig till strand och var då gammal redan —
Hvad, lefver han ännu?

Petronella (rörd.)

I grafven längesedan!

Jeronimus.

Så ser jag här på ön ej många vänner qvar!

Nä, blott jag denna hand och detta hjerta har . . .

(Vmlcar åt AU,)
Tillåt mig er en skänk af dessa frukter lemna!
Det är en utländsk frukt: man plägar honom nämna
I Indien ananas.

Digitized by VjOOQ IC

Petronella.
Deo smakar mycket godt.

Ali fmed fruktkorgen,)
Och der en aprikos . . , och der en bcrgamott!

Jeronimus.

Hör, Ali, till vår ro, der vi vår sällhet prisa.
Gäck, hemta din gitarr, sjung oss en vacker visa!

fjåJt går lortj

Men, Petronella . . . ack, er ömhet finna lär

På denna frihetsfest jag ensam bojor bär.

Hur skall mitt hjerta nog, nog värdigt sig förklara?

Uppriktigt är mitt tal — okonstladt mig besvara:

Är jag ditt hjerta värd?

(Under detta höres ett sakta Ifud af Alis gitarr.)

Petronella.

Den frågan mig ej bryr:
Min oskuld och min dygd i dina armar flyr.

Jeronimus.

Ali . . . hvad, Ali, hvad . . . skall jag dig längre ropa!
Hvar är besättningen? Gäck, kalla dem tillhopa.
Befall med vimplars prål mitt fartyg lysa opp,
Att straxt besättningen församlar sig i tropp
För att på denna fest min bröllopsdag inviga!
Gäck, Ali!

(I detsamma Ultmdneras värdshuset, och flera flaggor
uppsättas af åtskilliga färger.)

Ali.

Godt, kapten!

Digitized by VjOOQ IC

5>^

Jeronimtts.

Jag kan ej mer förtiga
Att ioom mig mitt blod en gudars sällhet bär.

Petronella.

Vårt tjäll är redan bygdt: det nöjets boning är.
Inom ett ögonblick, pä hårda klippan banad,
Syns der dess nya väg, af konst och snille danad ^ . .
Men, gudar, hvad alarm ! Hör, folket sorlar än.
fBåtsmärmm höras.)

Sjette scenen*

JERONIMUS. ALL PETRONELLA. SUSANNA. SEBASTIAN.
TERESE. KOCKSPOJKEN. De öfHga ivkomma efter hand.

Terese.
Hvad är på färde? ack!

Kockspojken.

Der kommer jägaren:
Han vet ej af vår fest.

Sebastian.

Terese, hvad är på färde?
Bäst några åkerhöns jag der i nätet snärde
Och tänkte vandra hem, så blef ett larm igen.

Susanna.
Hvad kan det vara, barn?

Jeronimus.

Det är besättningen,
Som har mitt tillstånd fått sin lossning tidigt sluta

Digitized by VjOOQ IC

Och på min bröllopsdag en rolig afton njuta.
Der synas de vid bron . . . Hur de förvillas der!

Petronella.
Den nya vägen dit till nöjets boning bär,
Inom hvars gyllne hvalf ert öga skall förtjusas!
Dess blomsterrika strand af Mälarns böljor krusas.
Dess gärdar bredas ut bland r^nlars spel och lopp,
Der idogheten ler åt konst och slöjders hopp:
Sig glädjen öfverallt i frihet der utgjuter.
Hvad majestätlig prakt dess murar innesluter!
Ert öga snart skall se, i glädjetårar snart,
Monarkens slott på ön, hans nya öfverfart.
När till så snabba värf hans omsorg honom kallar.
Men ingen driste sig till detta slottets vallar,
Som ej uppå sin arm sitt frihetstecken bär —
Omlinda eder arm och GuSTAFS frid begär!
(Knyter kring hems arm ett hvitt kläde.)

Jeronimus.
O, kung, o landets far, njut en odödlig ära!
Till minne af din dygd, o kung, vi detta bära.

' Petronella.

Välan — vid all den glans, som dagens prakt tillhör,
Kom, låt oss vandra hän! Hvar en sig fUrdig gör
Att under lätta steg till Drottningholm nu tåga,
Bese dess dyra fest och underdånigt våga
Lyckönska Sveriges kung.

Jeronimus.

Besättning, alle man,
I ordi^ing ställen er som kungens folk, välan!

Petronella.
Som allt i ordning är och alla muntra, glada.
Så skuir en glädjesång vid denna fest ej skada:

Digitized by VjOOQIC

Om, just när vi hano fram till bryggan eller så,
Sig sluparne i rodd framträngde, två och två.
Och alla Gustafs lof med en röst hördes sjunga?

Jeronimus.

Nå, vore jag om bord, hvad jorden skulle gunga!
Ja, sjön skuir blifva röd och månen svart som sot:
Mitt hurra höras skulf till Cetta inemot.

Petronella.

Hör, jag ska säga er, vet ni hur vi ska göra?

Jo, dessa verserna som ni på stund får höra.

Dem ska vi lära oss på vägen utantill,

Och när vi komma fram — om alla som jag vill —

Så buga vi oss djupt och med ett upprördt sinne

Betyga huru ömt vi ha vår kung i minne.

Men jag, som pä hans fest min myrtenkrona bär.

Jag sjunger allra ftirst . . . Nå, börja ... Se, så här.

(Under det hon talar detta^ delar hon ut några blad.

De Ögna på dem, men hålla dem sedan t handen och

»jtmga vtantUh)

Petronella.

Dy re kung, våra hjertan i aviga
Odödlighetens tempel åt dig!
Ej bland hjeltar, som verlden bekriga,
Ditt baner det blodigt höjer sig.
Nej, under fridens blomstrande skygd
Dina lagrar herdin norna höja.
De ana dagen i sekler skall röja
Din seger utan blod och blygd.

Jeronimus.
Gustafs namn väcker blodet till ära,
Till hjeltebragd på vattea och land.

Digitized by VjOOQ IC

Se hans sjömän^ hvad tecken de bära:
Uppå bröstet tväDne stjemors brand.
Mig detta namnet muntrar och rör:
Gustafs namn Gustafs godhet påminner.
Sådan kung hvad han vill allt han vinner -
Hvart hjerta honom gladt tillhör.

Ali.

Milde kung, sig en främling nu bugar
I stoftet djupt — mitt namn är Ali.
När barbaren i bojor mig trugar,
Öå i dina länder är jag fri.
Om mina suckar gudarna rör,
Om min röst kan mitt hjerta förklara.
Gode gudar, kung GuSTAF bevara!
Han lilla Ali lycklig gör.

Kor.

Dyre kung, våra hjertan inviga . . .

(Etc.)

Digitized by VjOOQ IC

DRAMATISKA SAMMANKOMSTKX.
Diyertissenient,

uppför dt på Haga ny år matten 17,90.

Digitized by VjOOQ IC

Personeiina.

Hr de Broen Rpelas af hr Charles Uuini.

Hr Björn " »> fru Hemis.

Mamsell Löf. .. » hr L. Hjortsberg.

Hr Hjortsberg » »hr Schyl änder.

Mamsell Holmberg »» •• hr />« Broen.

Mamsell Frank » .»hr Grönström.

Mamsell Wibergsson .. « hr Fredriksston.

Ordningsmannen » •> hr yV. Hjortsherg.

Ståhl . „ Ståhl.

En gammal soldat » n hr C. M. Belbnan.

Soldatens dotter » » mamsell Löf.

Digitized by VjOOQ IC

^Skadeplatsen är pä Haga. Teatern föreställer m
schauckhy der sesstmsbordet till Öfverläggning är fram-
stäldt. I ett h&rn står ett mindre hord med platåer,
Må)iga Ijm upplysa konfehtyrer, glas och buteljer J

Första scenen.

mamsell löf. hjortsberg.
Mamsell Löf.

ixtt Dågon kunnat gilla
Ett sådant reglement', der man just — ta mej fan —
I fyrti raders tvång skall utantill om dan

Sin hjcrna så förvilla
Och vid sin toilett så mycken tid förspilla
Att i sin skalle få inpräglad hvarje rad,

Och ändå vara glad

Att inte spela illa . . .
Se, Hjortsberg, är det du . . . Nä nä^ var bara stilla!

Hjortsberg.

Hur mår väl din amur för mig, mitt hjcrta lilla.
Olympens hyacint och Pafos' myrtenblad?
I dina ögons eld ser jag Cyteren brinna . . .

Mamsell Löf.

Förlviflade beslut! Jag kan ej annat finna
Än vederbörande visst någon fint uppspinna.
Ean ger jag sådant gräl!

Digitized by VjOOQ IC

Hjortsberg.
En kyss med eau d'lavende^ min nådiga gudinna!

Mamsell Ijöf.

Jag säger än en gång: hui\kan aktrisen hinna
Med fyrti raders längd, och ändå spela väl?
Hvar rad har åtta ord, och det bör man besinna.

Hjortsberg.

Att njuta snillets Ifin och värd att afund vinna
Tillhör en stilla själ.

Mamsell Löf.

Men hvem, hvcm fan är fbdd att läsa sig ihjäl

Och en kapelldräng jémt i trappan höra tralla

Och se ordonatörn på basfiolen falla

Och dricka som en häst och skina som en sol

Och höra oboe och natt och dag fiol!

Nej, afsked skall jag ha — man bör det billigt kalla:

Och förr skall stå på språng min sista koft och kjol . . .

Hjortsberg.

Sitt ner — se här en stol!
Min nådiga, sittw ner ... Vi samlas rättnu alla.

Mamsell Löf.

Jag känner mitt kontrakt . . .

Hjortsberg.

Och jag dem, som befalla.
Men, i förtroende hör: vårt reglemente lär.
Min nåd, detsamma oss som uti andra riken — '

Vet hon väl hvad det är?
Jo, med en ädel vink att gillas af publiken

Digitized by VjOOQ IC

Hon snillets domar bär.

Men h propos, ma chérc,
En liten k la glace, en lingon-sal ad ier.^
Och en obruten kork af skönaste madera?

Mamsell Löf.

Jag känner mitt kontrakt. Jag spelar inte mera . . .
Gå bara ... ta mej fan . . . om jag blir mor er vän!

Hjortsberg.
(faUar med häftighet desertknifven och nedfaller på knä.)
Je veux de ce couteau ensanglanter mon sein!

Andra scenen.

De förre, ORDNINGSMANNEN.

Ordningsmannen.

Hå hå, en tragedi! Hvad den var gruflig don —
Mig tyxjks Brynhilda se och hennes Sigurd Sven.
Men hvad är klockan nu?

(Ser på uret.)

En sak, rätt svår att finna,
Att ingen syns . . . Men ack, hvad ser jag?

Mamsell Löf.

Tjcnarinna!

Ordningsmannen.
Hur mår mamsell?

Mamsell Löf.

Så der i denna sorgepress.

Digitized by VjOOQ IC

Ordningsmannen.

Har inte herr De Broen än kommit bullrandes?

Hjortsberg (tittar genom fönst/rd).

Nyss rullade en chäs, men ögat kund' ej hinna
Att skönja hvem det var.

Ordningsmannen.

Om jag får lof påminna,
Är reglementet klart; och kungens tjenst besinna,
Som aldrig uppskof tål!

Mamsell Löf.

Rätt artigt nog, minsann!
Det är just en lektyr, som snillet muntra kan
Med paragrafers gräl, afhandlingar och lagar . . .

KjonTHBEKG fmed enpresentertaHrik/.
Ett glas bourgogne, ifall det smakar och behagar?

Ordningsmannen (tar glaset och ser
på klockan)

Hvad tiden skrider fort!

Hjortsberg.

Liksom den alltid gått.

Ordningsmannen.

Ja, gudskelof, vår kung vi lyckligt återfått!

Hjortsberg.

Ja, Sverige följer än den gamla rena läran
Att ömma fbr sin kung . . .

Dijtized by VjOOQ IC

Ordningsmannen.

Mamsell, jag har den ärati . . «
Oss felar blott herr Björn, att upprop göras kan
Och sakerna tas för . . . Men si, der kommer han.

Tredje scenen.

De förre, BJÖRN.

Ordningsmannen.

Välkommen, min herr Björn! Hörs ryktet ej förmäla
Om någon kommer mer? Det gör just hufvudbry . . .

Björn.

Om de ej vid en bål på Clas på 'Hörnet gräla
Och blunda mot hvarann uti en inpromty.
De säkert varit här.

- Ordningsmannen (slår med MMan
i hor det).

Nå, lika god t! Må göra!
Herrskapet sätter sig . . . Hvad är det? Låt oss höra . . .
Hvad är det för ett larm, en röst som en basun?

FJerde scenen.

fSafntlige aktörer och aktriser komma in och dejeunera.
Under det De Broen höres vtanföre^ (^flagga de sina
muffar och peliser och sätta sig,)

De Broen (utanföre).
Det är min hustrus pjes . . .

Hjortsberg (med hög röst).

Och det är din. De Broen.
Bellman, IV. 5

Digitized by VjOOQ IC

De Broen (tctmföre).
Tig, gräla inte, tig, ni, edra dumma själar!

Mamsell Löf.
Hvad fan, hvad säger han?

Ordningsmannen.

Bevar' oss, hvad han grälar!
Mitt herrskap, framfor allt betrakta blott en sak:
Värt rum ju invigdt är åt vitterhet och smak.
Der vid en vördad blick ridån dras upp och neder
Med en fbrädlingskraft att verka goda seder.
Och h varför sådant larm i trappor, skrubb och skrank . . .
Men ropa upp, herr Björn!

Björn.

ödmjukast . . . Mamsell Fraäk?
Hon efterfrågas här . . . Hon svarar ej tyvärre . . .
Hon torde komma straxt . . .

De Broen.

Läs reglementet, herre!
Hon pliktar bara prompt . . .

Björn.

Gör inte er besvär!

En annan röst.
Ån mamsell Holmberg då? Hon inte heller här!

Ordningsmannen.
Hon plär ej dröja just!

Dig^zed by Google

. 67_

De Broen.
Godt, hon skall kassan rikta!

Björn.
Ack, herre, lagom het!

De Broen.
Hvad — skall hon inte plikta?

De Broen! Björn.

Bägge pä en gång.

Hon plikta skall, vet ni,
Det är det vi få si —
Jag är så god som ni!

Nej, denna gången fri!
Allt lägger ni er i.

Ordningsmannen.

Go"* herrar, låt nu bli!
Ty slika äfventyr visst inte älska vi.

Mamsell Löp och Hjortsberg (på en gång).
En sådan vår session kan direktionen klandra!
fMamseU Löf går tU förargad J

Ordningsmannen.

Ad protocollum tags det ena med det andra . . .
Emellertid ge ljud! Se^n jag nu klubban sträckt
Så vill jag lägga fram till granskning ett projekt
Till en repertoir för omtrent fjorton dagar —
Tre gånger spelas skall i veckan.

De Broen.

Hyad behagar!
Hur fan skall det gä till!

Digitized by VjOOQ IC

HjORTSBERa.

Åh, det går ganska väl!

De Broen.
Ja, mellan jul och påsk det kan ha sina skäl . . .

Ordningsmannen.
Kom, sätt sig, herr De Broen!

(Han sätter dg,)

Björn.

Om jag får lof få ordet . • .

De Broen.
Nej, det skall inte ske: förr skall jag gå från bordet.

Ordningsmannen.
En samfäld enighet, så är oss anbefaldt!

Björn.
För oljud plikt pä stund!

De Broen.

Ej detta blodet kallt,
Ej känslolöser själ . . .

Björn.

. . . som bor i denna maga?

Ordningsmannen.

Go' herrar, fruntimmer, låt oss till minnes draga

Vi hafva inte sett spektakel-listan än.

Var god och läs, herr Björn . . . Och våren tysta se'n!

Digitized by VjOOQ IC

Björn fläser).
Pro primo, tisdagen : Rångddanddarm . . .

De Broen.
. . . som red till Blåkulla med hcl.i riddarslägten.

Björn (fortfar).

Torsdagen är bestämd Oväntade Upptäcktmj
Pro tertio, lördagen, Behagsjukan igen,

Pro quarto ges ät staten

Krediten, Advokaten
Och derpä Sune Jarl han följer i sin tur.

De Broen (sjungcrj.

»Stär jag brudgum, eller hur?
»Pirum!»

Hjortsberg.
(härmar honom, I detsamma höres hidlerj.
Björn.
För oljud pliktas bör, och det bör bli en regel.

Femte scenen.

De förre, MAMSELL FBANK. MAMSELL HOLMBERG.

Mamsell Holmberg.
Jag såg ut som ett troll, när jag stod för min spegel.

Mamsell Frank.
Hvad kan jag rå derför? Lägg in till direktion!

Digitized by VjOOQ IC

Mamsell Holmberg.

MeD vet ni hvad, mamsell, den sol skall ej upprinna
Att ni skall ta mitt lif, om jag är ärlig q vinna.
Ni vill mitt snörlif ha. Hvem ger er lof dertill?

Mamsell Frank.
Med er att byta ord, mamsell, jag inte vill.

Mamsell Holmberg.
Och ni är alltid van ha nycklarna till skrinet ...

Mamsell Frank.
Bokhållaren och ni fbrliks om magasinet.

Mamsell Holmberg.

Mitt snörlif — vet ni hvad — med öfvertyg och ben
Kan en grefvinna ha . . .

(Fm' honvtdsionerj

Ordningsmannen.

Vet, hon är ej allén!

Hjortsberg.
Der somnar hon, god natt . . . Luktvatten hit åt henne!

De Broen.
Slå ådern opp på stund!

Ordningsmannen.

Hvad trassel! Man bekänne,
x\tt fbra klubban här, dertill höfs tålamod . . .
Sitt, mamsell Wibergsson! Sitt vackert, var så god!

Digitized by VjOOQ IC

De Broen.
Men k propos, en sak — hur sku vi den afgöra?

Alla.
Hvad är det för en sak?

De Broen.

Jag skuir, om man täcks höra,
Ödmjukast bara be fä tala ut till punkt —
Men ack, hvad detta gräl mig alltid faller tungt!
Som, till exempel nu, flitpengarne, go' vänner : . .

Sjette scenen.

De förre. STÅHL.

Ståhl.

De långa pjeserna, tyvärr, jag arme känner:
Om två skall på en dag uppföras nu som förr,
Så, sannerlig för Gud, fir Jonsson bli sufflör!
f^JECan går ttll det framUällda likörhor detj.
Hvad kosteliga glas! Och porter uti krusen.
Den skönsta helsodryck uti vår kalla nord!

Ordningsmannen.

Vill herrskapet till slut af höra några ord . . .

Hvem är som tar af ljusen?

fNågon af sällskapet tar af ljusen.)
Ett divcrtissement, inlemnadt på vårt bord,

Af löjtnanten Holthusen,
Uti heroisk vers, med blixt och blod och skott,

Batalj vid Ingo kalladt . . ,

Digitized by VjOOQ IC

Björn.

I så förfärlig eld, der bomb på bomber knallat,
Hur måDgen svår blessyr har löjtnanten då fått?

De Broen.

Var inte malitiös! Ni skall mig ej förgäta — ^
Hör ni, som är sä qvick, min kära vän, just ni,
Som med så bleka drag uti er poesi
Vill utaf idel rim en krans ApoUo fläta,
Hvi har ni ej i dag er penna skurit än?

Ordningsmannen.

Jag ber er, herr De Broen, jag ber or som en vän,
Hvarfbr hans vackra vers ofreda och förklena I
Hans stil ju ädel är, hans tankar äro rena,
Men alltid grälar ni . . . Och huru står det till,
Hvarfiir hans vers ej god?

De Broen.

Jo, för det jag så vill.

Björn.

Fler* divertissements i akter sammandraga
Det blir ej mer min lott . . . Mins hvad i pjesen står,
Som speltes af de små och, om jag mins, i är!
Jag vill just denna strof till ett exempel taga:
Att kungen knappt får lof att resa ut till Haga
Förren divertissements förfölja spår i spår.

De Broen.

Nå, vill ni inte, topp, jag nog utvägar får;
Jag känner Bellman grant , . ,

Digitized by VjOOQ IC

7;i

Björn.
Jag gör också dcUamma . . . .

De Broen.

Han skrifver — vet ni hvad, mig den och den

anamma —
Förtjusad i sin kung, som hvarje svensk och jag,
Ett nytt poem pä stund . . .

Ordningsmannen.

Med klubban än ett slag!

De Broen.

Vi må vår kung en såög på denna timma lemna
Vid årets sista qväll — sä är mitt tycke, mitt —
Och underdånigst der med tacksamt hjerta nämna
Hur for vår fosterbygd hans ädla hjerta stridt.

Alla.

Bravissimo, De Broen! Och ja vi alla svara.

(Be taga fra/tn bläck och pennor, sätta sig i ordning
och shrifva.)

'De Broen.

Och det skall tryckas det, och vin sten — tig nu bara —
Skall delas oförryckt, intill sin sista rest.
Till de soldaters lön, som fäktat kungen näst.

Mamsell Holmberg.
Den vinsten blir ej stor . . .

Mamsell Frank.

Par plåtar eller fyra . , .

Digitized by VjOOQ IC

74 ' '

Mamsell "Wibergsson.
I Guds och kungens namn bli slika skänker dyra.

Mamsell Holmberg.
Hvem skall den gäfvan få?

StÅhl.

Det skall soldaten Lind^
Han, den soldaten der, som står der nervid grind
Med sönderskjutet ben och sjunger vid sin lyra
Sin dyre konungs lof . . .

Sjunde scenen.

De förre. MAMSELL LÖF.

Mamsell Löf.

Vet herrskapet hvad hände?
Just som ni trätte mest, jag mig från laget vände
Att lyssna pä ett spel, en cittra, hvad det är . . .
Nu, om det roar er, så har jag spelman här.

Alla.
Låt honom komma in, och ej hans spel förvilla!

Åttonde scenen.

DeföiTe, soldaten och HANS DOTTER.

Ordningsmannen.
Stig fram, du hedersman!

ALLA.

God afton, gubbe lilla

Digitized by VjOOQ IC

fSddatm spelwr på eittra. De öfriga lysma på spelet
och skrifva på sina kupletterj.

Soldatens dotter (ledande sinjarj.

Ännu ett steg ... se så . . . tag nu min hand, min far!
Ännu ett enda steg . . . det ingen fara har.
Men hvad det grämer mig att mig naturen nekar
En stridsmans ärolön i krigets bardalekaV;
Dock utaf hjertat nöjd — min far, tag mig i hand —
Att du har väpnat dig för kung och fosterland
På dina fäders vis med trohet och med ära ...
Ack, om jag kunde dig på mina händer bära!
{Soldaten spmger en impromptu, ackompanjerad af dn
cittra.)

Hjortsberg.
Min lilla vers är gjord, som herrskapet befallt.

ORDNINaSMANNEN.

Nå, så var god och sjung . . . Men, tysta öfverallt !
(Under alla de följande såmgerna ackompanjerm' sol-

Hjortsberg fsjunger.)

Nervid Haga, vid grind.
Står en soldat, båd krympling och blind.

Som trumman hört i ftllt, Tamb. •)

Som har stått,* när det smällt.
Och kysst hvart flat till konungens tält.

Alltid rask, när det gällt, - - - Tamb.*)

Han som jag är honett
Och inte någon krigsmarionett. —

Klang, gustavernas ätt! Tamb.*)

*) Här triMnma alla på bordet. Anm* af Bellmau.

Digitized by VjOOQ IC

Mamsell Löf /sjtmg&rj.
Sä tindrar fram ett nyårsbloss
Ur molnens kulna dimma.
Om himlen bönhör hvar af oss,
Skall det lyeksaiigt glimma.
Njut, dyre kung, njut Nestors är,
Bind lagern vid din krycka!
Emellertid i hjeltars spår
Vi önske dig nu lycka.

De Broen (sjunger.)
Det nya året börjar sig
Med mån' i morgon bitti.
Då skrifva vi — hör, tig ni, tig —
Ar sjuttonhundra . ni tti.
Håll truten på er, låt mig få
Ett rim ur hjernan bråka!
Kring Haga stränder sku vi gå
Eir ock med bjellror åka.

Men Gud bevare vår monark
I detta årets skiften.
Så att hans arm, i striden stark.
Vår ovän slår till griften!
Må se'n på denna park igen.
Der blomsterfält sig kröka.
För fosterlandets férste vän
Minervas altar röka!

Mamsell Wibergsson (sjmgerj.
Ännu varar julen än,
Ännu smäller ryttarns klack mot klacken,
Och rusthållarns unga sven
Lossar sin pistol på backen.
Marjo hon niger och bugar sig se"*n —
Pelle och Olle de buga igen. :||:

Digitized by VjOOQ IC

Den, gom för sitt fosterlaiid
Delat med monarken hjeltars fara,

Kan, trots bindlar, sår och band,

Alltid lika lustig vara.
Han kan befalla den skönaste hand —
Kanske befalla än mera ibland. :{{:

Kommer kungen, lofvar Per,
Per, som bor uti vår sockenstuga,
Att han skall i fullt gevär
Med sin nyårsönskan sig buga.
Kungen ju hedrar och alltid har kär
Den, som upptäcker sin själ som hon är. :|{;

Mamsell Holmberg (»jmigerj.
Jag uppstämt min lyra vid min sång

Att med poeterna draga
I hvar och en backe, kort eller lång,
Som slingrar sig ned till Haga,
Att med en röst, förgudad och stark,
Lofajunga GuSTAF, seklers monark.
Som med sin hand
Ur krigets brand
Omfattar sitt folk och sitt land.

Mamsell Frank (fjungeif/,

Dyre kung, du är vår.
Och hvar svensk dig nya lagrar spår!

Gamla året rymmer,

Och ett förestår.

Må ock ditt bekymmer

Mera lättas i år!

Nog din kungliga själ
Vakat för vår ära, vår frihet, vårt väl.

Molnet än vår himmel skymmer,
Men din vishet stillar stormen: solen uppgår.

Digitized by VjOOQ IC

Björn fsjunger).

Sig molnena nu sammandraga,

Tungt, tungt, tungt bortskymma Haga.

Rc^n stjernorna glimma så svaga.

Och skogen mörknar och flyr,

I luften stormar och yr.

O, kung, din hvila så dyr.

Gäck gladt din hvila att taga:

Lugnt, lugnt, lugnt hvila på Haga!

Se'n, när sig skyarne daga.

Ditt folk med mildhet du styr.

JTor.
Sig molnena nu sammandraga,

(etc.)

Ordningsmannen fdår med Mvhban
i hor det).

Som ej för denna gång nu mer är att andraga^
Så fä vi från hvarann ett vänligt afsked taga.
Emellertid vår suck till kungars konung går
För Gustafs dyra väl i det ingångna år.

Mamsell Frank. Mamsell Holmberg.
Hjortsberg.

TerseU,
Kom, dyre landets far,
Kom, att vårt offer taga!
I parken utaf Haga
Vi buga oss en hvar.
När rikets värf betunga
Vid kronans glans och prål.
Blir snillets ändamål
Att gladt din ära sjunga.

Digitized by VjOOQ IC

MANTALSSKRIFNINGEN.
Dirertissement

i en akt,
uppför dt på konungens födelsedag d&nl November 17,94.

Digitized by VjOOQ IC

Personerna:

Gästgifvarn.

Madam MårtOj gäfltgifrarns hustru.

En kronobefalluingsman.

En mantalskommissarie.

En marktschreier.

En hållkarl, Erik Larsson.

En officer.

En kaplan.

En klo*ckaTe.

En länsman.

En nämndeman.

En bonddräng, Laase^ som bär Vangderna.

En frälsebonde.

En kronobonde, Håkan, som bär faddertecknet.

En handelsman.

Bondflickor.

Digitized by VjOOQ IC

(Teatern föreställer en gåsbgifvwrestuga med ett lågt hord
och väggfasta bänkar. Gastgifverskan, madam Märta^^
sitter och väfver i sin väfstd, Gästgifva/ren syssel-
sätter sig med några karls himning och händande, I
taket hänga allehanda festoner af guUpapper^ äggkran-
sar och på ^rdtnen madam Märtas mossa, m. m. En
hylla med thllnkar och kökssaker synes t fonden och
ett gök-wr^ tmder hoUket håUkarlen ligger och sofver»
Vid vret hänger gästgif värns hatt och pentky och på

' väggen en liten spegel.)

Första scenen.

MADAM MÄRTA. GÅSTGIFVARN. HÅLLKARLEN.

Madam Märta (väfver),

råfäDgt att en ända spinna —
Aldrig når den väfven slut!

GäSTGIPVARN (i sin filtmössa, handarj.

Gräla inte, kära qvinna,
I hvar endaste minut!

BÅDA.

Folk och åkdon oss utmatta —

Men likmycke och stor sak,

|mor\ ,
Låt oss sjunga [ /. > och skratta

Under våra låga tak!
Bellman, 6

Digitized by VjOOQ IC

'^m

Madam Märta (väfver).

Ja, jag läDgtar verkligt hädan,
Kära gubbe, utan skämt!

Gästgip VÄRN /bmdar),

Se'n i jåns jag steg ur slädan,
Har du grälat, Märta, jemt.

BÅDA.

Folk och åkdon oss utmatta —

Men likmycke och stor sak,

fmor^
Lät oss sjunga \ #. \ och skratta,

Under våra låga tak!

Gästgifvarn.
Jag må skratta!

Madam märta.

Ja — arma Märta, du må visst vrida dina hän-
der vid ett sådant ^rtvifladt stoj och väsen natt
och dag, år ut och år in, på denna fördömda gäst-
gifvargården . . . Julafton i Qol ramlade vedtrafven
ner i kolboden, dufvorna flögo i halsen på räfven,
skatorna skrattade på gärdsgårdsstörarna, kalkonerna
skållade sig i bryggkaret, hönsen kacklade på hö-
vinden, ufven tjöt i vagnslidret, vargarna lunkade
af med porthunden hos klockarns, kakelugnen rasade
kull i hållstugan, degen surnade i tråget, och jag,
arma själ, trampade lårbenet af grisen i mangelbo-
dörrn, så jag må bekänna, min enda gris . . . (QrUw).

Digitized by VjOOQ IC

Gästgipvarn.

' Hvad är det allt ni aäger, mor Märta? Hvar-
fbre gråter ni?

Madam Märta.

Jo, jag säger bara det, att alltsedan jag flyt-
tade hit, kyndelsmässan ett år sedan, så ve den,
som hafb ro hvarkén natt eller dag! Så hände det
åtminstone i fjol, när kommissarien Lnnkentus och
mantalsskrifningen var här nere i byggningen —
som ni mins, far, hur jag då fuktade, att allting
skulle bli gjordt. Här är ju inte annat, och aldrig
ser man andra än hela svärmar af hållkarlar, skjuts-
bönder, skoldjeknar, fågelfiingare, ostronfarare, smör-
helsingar, rekryter, taskspelare, lindansare, musikan-
ter och en evig tross af resande, så att jag inte är
menniska att fä spänna en väf ner ur väfstolen eller
strö- ett granrisdoft på det fatala kammargolf vet . . .
Och brygden nere i brygghuset står der och jäser
öfver alla bräddar — och du sitter der du sitter:
lite hör du, och ingenting kommer ur händerna' på
dig, och Erik Larsson ligger der och sof^er — ja,
det är för dant.

Gastgipvarn.
Det här sista ölet var kostligt, mor Märta!

Mabam Märta.

Ja, god t dricka ska vi ha till mantalsskrifnin-
gen: man vet inte ordet af förrän kommissarien
Lunlcentus står i dörrn med näsduken kring peruken
— en sådan sate har alltid urväder ' med sig . . .
Det här utförskummade inslaget, som aldrig håller . . *
jag kan bli så sprittande beföngd, så jag . . .

Digitized by VjOOQ IC

GlpGtFVARN. ♦

Kommer mantalsskrifningen hit i afton menar
ni^ mor Märta? Och det i en sådan snöblåst och
djupa vägar!

Madam Märta.

Det har du nu visst hört tusen gånger att

mantalsskrifningen lystes på i söndags i Soltuna ...

Hin ger jag hela väfven — jag kan inte bättre
säga! {Stiger Ur väfstolnj

Gästgifvarn.

Sä godt var det, mor, att ni, slutade med det
förbaskade dunkandet i väfstolen och att vi få sku-
rad t och städadt och lite granris på golfvet, mor —
och så ska vi hjelpas åt att lyfta fram den der
stora länstolen, som kommissarien Lunkentus alltid
plär sitta i.

(Göken gal t web hvad Mockan lider J
Madam Märta.

Opp, Erik Larsson, och hjelp mig med länstolen
här och tingsbordet och de andra stolarna!

Gästgifvarn fupj^eaer äg från. sätet).

Kära mor Märta, låt honom sofva, så skall jag
hjelpa till så mycket jag förmår!

Madam Märta.

Erik Larsson . . . Erik Larsson, ut och hacka
granris — kommissarien kommer!

' Digitized by VjOOQ IC

85_
Erik Larsson (imå gäspmde stämma).

Jag är så sömoig, matt och trött
Att knappt jag orkar tala,

Af regnets skurar genomblött
På berg och backar hala.

I går kring hela byn jag lopp

Att till i dag fU hästar opp,

Och derför är min hela kropp

Så dufven som en svala.

Gästgipvarn.

Hör hur han sjunger i sömnen, mor — lät ho-
nom sofva! Han har ju sprungit i halkan hela går-
dagen och natten kring byarne efter hästar och va-
dat i snödrifvorna och inte fått några drickspengar.

Madam Märta.

Tocka förordningar ha vi . . . Men rättnu skall
det bli snyggt härinne . . . Hvad, gick han ut Erik
Larsson ?

, Gästgifvarn.
Erik Larsson gick efter granriset, mor!

Madam Märta.
När jag talar, sä tiger du!

Gästgifvarn.

Ja ja, dig har jag visst för syn.dens skull, mor
lilla!

Digitized by VjOOQ IC^

Madam Märta.

Sä mätte du dä blifvit qvar vid poliskammarn
och vi haft näringsstället qvar i Göran Helsinges
gränd — men dina mänga angifningar komma efter!

Gästgipvarn.

Det välde det här utförskummade venstra örat
— det var början till alltihopa — och sä slog det
sig i det andra . . . och sä gjorde jag tokigt, som
gifte mig.

Madam Märta.

Det var bra — just som jag inte kunnat fä en
likare än du till man. Der gick till oss sekreterare
och stora herrar med stjernor pä bröstet och kam-
rerare och en fiskal, och det va mänga dä! Fiskaln
var sä kär i mig, vet du, sä han länte mig pä de
der silfvertumlarne, som jag aldrig fick igen . . . Hv^d
hette han nu dä — pä us var det.

Gästgipvarn.
Lunkentus !

Madam Märta.

Ah inte! Han bor bortras vid obsalvatorium
eller hvad det heter.

Gästgipvarn.

Jaså, den der spetsbofven — jag vet — han
bor nägonstans vid Norrtull, hvar det är . . .

Madam Märta.
I en vindskammare.

Digitized by VjOOQ IC

GrÄSTGIFVARN.

Ja ja, i en vindskammare, två trappor upp och
dörrn midt emot trappan — och en liten trädgärd
inne på gården, om. jag mins rätt.

Madam Märta.
Och hvitt hus.

Gästgifvarn.
Och gula luckor.

Madam Märta.

Ja, ve den, som inte tror att det är gula luc-
kor! (Skriker hmmi i örat tmnne gånger, j

Gästgifvarn.

Och det är en stor skurk, mor, det säga alla
menniskor, en judas, en procentare — förlät mig
mina synder! Jag skall säga mor en sak, ett streck
af den gunstige herrn, som han gjorde nu i vå-
ras . . . Men hvem är det som kommer?

Andra scenen.

ERIK LARSSON. Lie förre.

Erik Larsson (fned granriskmppan.)

Det är så obarmhertigt hall af det här tövädret,
vet mor Märta, isynnerhet nere vid brygghuset.

Madam Märta.

Halt, sa' du — ja, man kan visst bryta armar
och ben af sig . . . Se till att du får ta dig en tår

Digitized by VjOOQ IC

ur flaskan på tallrikshyllan, och laga dig till att backa
granriset. Jag känner pä mig att gubben Lunkentu8
är i farvattnet . . . Ack, den stollen, man min, som
inte kunde blifva q var i poliskammarn och mått som
perla i gull! Deribr har det också händt nu, som
jag tegat med så länge . . .

(Erik Laraaori, hackar emellertid gran/riset.)

Gästgipvarn.

Ja, de dröja länge, mor Märta!

Madam Märta.

Ja, det är visst och sant att bara fbr dina mu-
tors skull och ditt krångel och ditt eviga krångel
med angifningar i bagateller om sopor och lyktor —
om det var sant eller inte — så har det händt dig
som det händt ... ja, det är fbr dant I

Gästgipvarn.

Ah, jag hörde illa förrän jag kom till poliskam-
marn, mor!

Madam Märta.

Nå, så såg du så mycket argare! Emellertid be-
griper du nu sjelf hvad som händt här i gården med
dotter din.

Gästgipvarn.
Som händt här i gården med dotter min?

Madam Märta.

Ja, nu går dotter din här och lunsar mellan
dörrarna på upphällningen, så att, innan vi veta
ordet af, så ha vi barsöl, hvad det lider.
(Göken gal,)

Digitized by VjOOQ IC

' 89-

Gästgipvarn.

I vagnslidret — eller hur sa' du, mor ?

Madam Märta.

Du hade kunnat lyda mina råd och gifvit dig
till länsman — nu ser du sjelf hur den ena olyckan
följer den andra.

Gästgipvarn .

Här må väl näcken längre stå
Och kärlets kimmar foga!

Madam Märta.

För dina mutors skull — hå hå —
Dig hämden följer noga.

Gästgipvarn.

Hvem rår på qvinnans öfverdåd?
Man hörde käringar mala!

Madam Märta.

Du borde åtlydt mina råd

Och med landsherren tala!
Erik Larsson, skaffa ljus i lyktorna öfver porten
och skynda dig som en blixt igen — rättnu är rum-
met fullt med folk . . . Hvad det yrar och blåser . . .
Erik Larsson, titta med detsamma efler elden neri
brygghuset och tag hit granrissållet!
(Erik Litrssm går,)

Aria.

(under det kon strör grannset J
Då nästa gång jag granris strör
Och detta rummet städar,
Helt visst pä granna slädar
Jag dotter min i brudstol för.

Digitized by VjOOQ IC

<i(}

Gästgifvarn
(vUittcmde och stampmide mön af fötterna).
Uff, tåcke väder . . . Stig in . . . Övem är dét?

Tredje scenen.

ERIK LARSSON. EN RESANDE OFFICER. De öfriga.

Officeren (utanföre).
Kurir !

Madam Märta.

Stig in!

Gästgifvarn.

Erik LarssoD — du har ju lykta — se' eft«r
hvem som koiumer!

Madam Märta.
Hvem är det?

Erik Larsson.
De ha slagit jäst i vörten, mor Märta!

Officeren (utanföre).
Hästar!

Madam Märta.
Stig in!

Officeren {utanföre,)
Är gästgifvarn hemma?

Digitized by VjOOQ IC

Madam Märta.

Erik LarssoD. bjud den resande herrn stiga in —
stackars of^cerare, de slita nog ondt ändå — bjud
löjtnanten stiga in! Här är så vackert och städadt
allhelgonadags-afton, och jag har sjelf strött granriset
på golfvet.

Officeren
(i dörren på gUnt m^d hufvudet framstickandej
God afton! Är hållet inne?

Madam Märta.
Var god och sitt fram, herr löjtnant . . . Ut,
Erik Larsson» och laga till kurirhästar!

Erik Larsson.
På minuten! fGå/rJ

FJerde seenen.

OFFICEREN och de förre.

Officeren.

Promt ... i regcntens ärender ... lo diable
m' em por te!

GäSTGIFVARN.

Ah, det är fuller mera slaskigt ^ute än det är
torrt, välborne herre!

Officeren.

Här är inte fråga om annat än att det bara
går fort!

Digitized

by Google

GlSJÖIPVARN.

I fullt flygande, Erik Larsson! Tag den sadlade
hästen i stallet och rid till x^smund efter den bläsa,
som bäst ...

Madam Märta.
I galopp, Erik Larsson!

Femte scenen.

OFFICEREN. De förre.

Officeren.

Men hvarlbre i ett sädant vargaväder — maken
har jag aldrig varit ute för: se bara huru hatt ock
stöflar se ut — hvarfbre, säger jag än en gång, hvar-

före, fader^ gästgifvare, i afton sä bulla opp och städa?

Gästgifvarn.
Ska välborne herrn ha släda?

Madam Märta.

Min gubbe hör inte just sä väl, nådig herre!
Vi vänta mantalsskrifningen hit i afton och ha lite
bråd tom — emellertid skall jag bestyra om alltsam-
mans.

Officeren (ser på wd),

Åh, klockan 12 är jag öfver Ålands haf.

Gästgifvarn.

Ja, visst får man lof att köra i traf, välborne
herre, i det här föret alltid. Emellertid skall jag
gå ut efter dagboken och bläckhornet.

Digitized by VjOOQIC

Madam Märta.

Vänta, gubbe — jag följer med. (Uppspänner
en pa/raply och betäcker sig oeh gtMen vid utgåendet,)
{Göken gal.)

SJette scenen.

Officeren (ensam.)

Hvad det är ledsamt att vänta på de här gäst-
gifvaregärdarna! Emellertid är folket villiga, och när
de höra regentens bud och befallningar, går allting
af sig sjelf... Svenska folk — tårarna stå mig i
ögonen — hvilken kärlek för sin öfverhet, hvad hjelp-
samma ^ händer räckas, när det gäller rikets sjelfstän-
dighet och kronans ära . . . Men, har jag inte visan
hos mig) som de sjöngo i staden, på spisqvarteret i
-middags . . . Jag måste ha henne i bröstfickan . . . nog
skref jag af henne . . Men hur vär tonen ... jo:
Tolken Gustaf Adolfs ära,

Så du riddersman som prest.
Borgare och bonde näst.

Låten edra bröst frambära
Tacksamhetens andedrägt!
Prisen ömt regentens möda ...
Inga stormar oss föröda:

Carl har krigets fackla släckt.
Men hvad är klockan? -

Sjunde scenen.

officeren. gåstgifvarn. madam marta,
erik larsson.

Gästgifvarn.
Se der är bläckhornet, välborne herre!

Digitized by VjOOQ IC

94
Officeren.

Godt!

Gästgifvarn.
Och der är dagboken.

Erik Lårsson.
Och allting i ordning, nådig herre!

Officeren.
Bravo !

Gästgifvarn.
Skall nådig herrn till kungen!

Officeren (sknfvande i dagboken.)
Icke väntat.

Gästgifvarn (mottager dagbokm och
ser i den.)

Med förlof, hvart skall nådig herrn resa?

Officeren.

Till Europa.

Gästgifvarn.

Ja, nog syns att mor kan sopa och granrisa —
gumman vill så väl . . . Fick du Bläsa, Erik Larsson ?
Den är god . . . men akta er, välborne herre!

Madam Märta.

Ja, bara nådig herrn hinner utom grindeu, så
går hon som ett lam . . . Erik Larsson, lys nådig
herrn ut med lyktan!

Digitized by VjOOQ IC

' J5

GrÄSTGTFVARN Och MaDAM MäRTA.
Lycklig resa!

. OFFrCEREN.

Farväl . . . och roa er, mina väDner, på denna
högtidsdagen. Farväl!

(Han och Erik Larsson gå.)

Åttonde scenen.

gåstgifvarn. madam marta.

Gästgifvarn.

Men se derute pä förstuguqvisten, nervid brygg-
huset, sådan klasa af barn och bönder och musikan-
ter! {De höras intmiera på långt håll.) Hur ha de
kunnat våga sig ut i afton, mörkt som i en säck,
och aldrig en enda bjellra hörs pä isen,! Ingen man-
t^lsskrifning blir det af i qväll.

Nionde scenen.

ERIK LARSSON. De förre.

Erik Larsson finsjfringande.)
Aj, aj, mor Märta!

Madam Märta.
Hva är det? Hva är det?

Gästgifvarn.
Hva är det, mor Märta?

Madam Märta.
Har hästen skenat?

Digitized by VjOOQ IC

Gästgifvarn.
Såg^ni om nådig herrn ridit ikull?

Erik Larsson (med häprMd).

Hela gården fall med musikanter, mor Märta,
som ska ha skjuts till herrgärden — och en utböling
med ett skåp på ryggen, som ingen förstår hvad han
säger ... Se der . . . sicken amfojö, mor Märta!

Tionde scenen.

£N MARKTSCHREIER. De förre, Mutikantema blanda
sig i högen,

Marktschreiern {charfnerad).

. Excusiren mich, mein namen är zo Benjamin
Schwalbe von Nyrenperg.

Erik Larsson (ttU de andra).

Hva satan, inte hör den der till taxeringen?

Gästgifvarn.

Om inte skåpet.

Marktschreiern.

Ich wolte mit plaisir then schenen kunstich la-
terna magika zo presentiren — the kunne schtige in
zo alle menscher zusamen, um die galan terieschtich
zu bekiken. Allein es ist ein sehr schlimmes wetter
heraussen. (Nedsätter sitt skåp for att med armames
sammanslående förd/rifva kölden.) . . . Sehen sie vor
thet schneger {Visar sin hatt och «^^^.) ...' Hokus
pokus filias-kakalorum, hi ha, hej da, schene rariteten

Digitized by VjOOQ IC

iindt schpielverk fRangerar skåpet) ... Da werden sie *
sehen l:o der st ad t Rostock, dass grosse kollegium
filosofikum mit seinen pertinentien, zum 2:o der ju-
risten kollegium auf alten märkt.

Alla.
Ah, ah, ah, ah!

Marktschreiern.

Pro 3:o, then schturen synteflut undt tlien berg
Arrarat.

GÅSTGIFVARN.
Ja, ja, landsman, sätt ni på er er hatt!

Marktschreiern. '
Si, hvor then regner then hela mercke natten!

Gåstgiftarn.
Ja ja, landsman, sätt ni på er hatten!

Marktschreiern.

Regardiren sie weiter then kleine pappa Noach
in seinige putsarongen, hvi er schtet på then däck
undt fUnger fluger (härmar Noach) undt ervartet then
siste dufve mit sin olifelef !

GÅSTGIFVARN.

Ja, visst är han dufven af det här ruskvädret,
kantänka — också skall han väl ha till bästa i dag
framfbr allt (gwr till köJcshyUanJ ... Se der, landsman!

Madam Marta fracker honom glaset).
Se der, landsm^in!
Bellman IV. 7

Digitized by VjOOQ IC

MaKKTSCHRB lERN.

Pien opligirfc, dero goaden ! Nun wollen wie wass
spékuliren — dass war ein schenes krambambuli. Jack
sjunger nu . . . zo sjunge the mit und ackompagnirer . . .
Hi ha, hej da!

Da werden sie sehen schene gacken —
Der Noach er schtet mit rothe klacken,
Er schtet nnd halt sin glas so i . . .
Ah, charmantes krambambuli!

K(yr.

Ah, charmantes krambambuli! :||:
Er ticht de safter smake zo Ijufte . /.
Gleich in momento komt nun then dufve —
Then dufvcs skål . . . Klang, mon amie !

Kor.
Ah, charmantes krambambuli! :||:

{Anmårkes att somliga utajunga krambambuli orått och alt ka.)

AUa,
Nej, låt oss se Noach — det var så vackert!

Marktschreiern.

Bey leib undt ehr, freylich altzo gern, alleia ich
muss allés gleich in momento transportiren, undfc ess
kost geldt. {Ändrar representatim,)

Madam Märta.

Erik Larsson, lyss efter om någon hörs till ! Och
hör efter hos dem, som ska skjutsa, om hållet är ione
— och be flickorna komma upp ner i brygghuset !
(Erik Larsson gårj

Digitized by VjOOQ IC

99 .

Elfte scenen.

De förre,

^ Gåstgifvarn.
Ack, mor Märta, kom hit!

Alla {UU marktschreiern).
Få vi se mera, nådig herre!

Marktschreibrn.

Hej, vivat! Regardieren sie, meine freunden, der
alte Jerusalems schumacker — da geth er undt me-
ditirt mitt seinen kleinen Moppe (ropar i skåpet) . . .
Moppe, Moppe, Moppe! Dieser kurioseo Moppe, weis-
seQ sie wohl, er schon dietusend jahr gammel medio
April efter nie schtil.

Alla. *

Ah, släpp ut'n ur skåpet, nådig herre !^

Marktschreibrn.

Nein, nun schpringt er emellen Jerusalem undt
Jeriko . . . se, hwo der djefvel wie er schpringt — du
kleine kanaille . . . {ser på klockan) bravo: nun är klock
5 undt tre qvarten på 6 är han in Jeriko.

Alla.
Är det möjligt, nådig herre? *

Marktschreibrn.
Åh, han schpringer som fan!

Digitized by VjOOQ IC

^ 100

Gåstgifvarn.

Åh, ge rum, låt qvinfolken f§. stiga fram — kom
närmare, flickor! Hvarifrån är han, landsman?

Märkt scHREiERN.
Wer, ich?

Madam Marta.
Nej, gubben min menar Moppe i skåpet.

Marktschreiern.

Wenn er war so liten — (marhera/r med handen)
— 80 var er ein grosse favorit bey kayser Herodes
Chetrarcka.

Gåstgifvarn (fiyr sig y'elf).
Tvi dej, tysker, så du talar!

Madam Märta.
Ve den som vill ha tocka ord i min mun!

Marktschreiern.

Iler komt der grosse dromedarius, der hatt sine
begge egen på fitterne undt öhrenen mit permission
in then finis. Undt sein chabraque, sehen sie, von
lautern rubinen, karniolen undt diamanten!

Tolfte scenen.

De förra. ERIK LARSSON.

Erik Larsson (inspringande).
Mor Märta, bjellrorna höras på isen !

Digitized by VjOOQ IC

101 , ^

GästgifvaRN (lys8 vid fönstret).
- Bjcllrorna höras pä isen I

Madam Måkta.

Stå iate der och titta, Erik Larsson, gör det du
ska göra och tag emot slädarna — unnan för den
och den! Kommissarien kommer: bjcllrorna höras pä
isen.

,(Erik Larsson går och flichorna skingra sigj

Trettonde scenen.

De fdrre,
Marktschreiern.

Hi ha, hej da, da werden sie sehen schene ra-
riteten !

Madam Marta.

Nu ha vi mantalsskrifningen här. Sätt på dig
peruken, gubbe I Ut för den och den, hals öfver
hufvud, musikanter och bagage ! Kommissarien Lun-
kentus hostar i farstun (höres hosta^ göken galj . . . Ut,
ut, ut!

Marktschreiern.

Gott behtite uns, jach har so inge penger ge-
kriegt for then representation af then kollegium filo-
sopikum in Rostock mit seinen pertinentien undt der
kleinc Moppe und der grösse dromedarius, undt . . .

Madam Marta (tar sin guldhroderade
mössa af gardinen).

Nå, i alla tider, hvar gjorde jag af spegeln —
ja, det äjr for dant... Unnan frän spegeln, gubbe!

Digitized by VjOOQ IC

v 102

Gåstgifvarn {med peruk).

Ge rum, ge rum — kommissarien och mantkls-
skrifoingen kommer!

MarktS(:hreiern {som uppreser sig
med skåpet).

Nun kommt der grosse dromedarius!

Madam Märta.

Ut, birfilare, ut din pratipakare!
fMarkischr etern springer tkuil kommissarien i dörren.)

Fjortonde scenen.

De förre. MANTALSKOMMISSARIBN med sin svil.

Kommissarien.

(klädd efter forntidens hruk.^ med näsduken kring kar-
pusen och peruken.^ muddar pä händerna., blå och
hvita stöfvelmanchetter., m. m. Alla skakande snön
af sina vinter mossor) .

Sä så, hvad var det för krumsprång?

Madam Marta.

Jag må aldrig tro att gunsti herr kommissarien
tötte sig.

Kommissarien.

Ett faseligt tillbud! Till all min lycka fick jag
tag i väfstoln, madam Märta! Uff, tåcke väder tror
jag aldrig hvarken kaplan eller jag varit ute i . . .
Hvad var det för en luftspringaro^

Digitized by VjOOQ IC

103

Madam Märta.

Åh, han har reat, vet herr kommissarien, öfver
hela verlden och varit i Jeriko och Jerusalem och i
Tyskland. "

Kommissarien.
Sä så — si god afton, fader gästgifvare!

Gästgifvarn.

Fägnar mig öfver välmågan och beklagar detta
hära ruskvädret ... Må jag skaka snön af gunstig
kommissariens karpus.

Kommissarien (linkande).

Åh, här är mycken allmoge församlad, ser jag ...
God qväJl, madam Märta!

Madam Märta.

På den der kullerbyttan behöfs en liten afsät-
tare, gunstig herr kommissarie!

Kommissarien.
Så så — hör pä, Lasse, hvar har du kappsäcken ?

Gästgifvarn.

Stig fram, Lasse — du står här i trängseln.
Få mig hit välvise herr kommissariens kappsäck, ^å
skall jag förvara honom här inne hos mor pä väf-
stolen.

Madam Märta.
Hvad har du der, Lasse, i kappsäcken?

Digitized by VjOQQ IC

104^

Lasse.
Plakater och förordningar!

KOMMISSÅBIEN (vtd tumlaren mumsar
och talar vid madam
Märta).

Det är — skall jag säga — mantalslängderna
med böckerna och annotationerna . . . Allsköns lycka
och välsignelse, min herr gevaldiger och gästgifvare . . .
sammaledes madam Märta . . . och förnäma anhöriga
och samtliga . . . Jag befarat* att jag stött mig mot
väfstolen . . . Med detsamma skall jag berätta något
nytt, som jag torde för visso berättas i går hos
hans nåd högvälborne herr landshöfd ingens kammar-
tjenares systerson, välädle herr inspektören på Bi-
stinge, i anseende till detta hära kosteliga fluidum
— att nemligen en brännspegel vore i konungariket
England beställd för kronans räkning att afverka
bränvin till skogarnes besparing, med mera; och så
till vida . . .

Gåstgifvarn.
Då bör han föras hit vintertiden.

Kommissarien (till madam Märta).

För allmänna brandassuransens skull, ser ni, ma-
dam Märta . . . Men hvart tog kaplan vägen ?

Lasse.
Ah, han är väl någonstans!

Kommissarien.
Än klockarn då?

Digitized by VjOOQ IC

105 > v ^

Lasse.

Han slungade förbi det der nya näringsstället
på landsvägen — kanske han gått in och tagit sig
en dans: det brann ljus i alla fönstren.

Kommissarien.

Så så . . .

Madam Märta.

Inte annat jag kunde se i fönstret utåt isen, så
satt han bakpå länsmannens rödmålade kappsläda —
eljest var han här i går aftons och tog sig en styrke-
dryck här vid disken.

Kommissarien.

Så så — nu kommer kronobefallningsman, dét
hörs på hans klart bjellrande trafvare, eller huru,
madam Märta?

Madam Märta.

Så kan hända ... Nå så, sannerligen är icke
herr assessorn och kronobefallningsman här — och
icke har jag fått tid att kasta på mig en kjortel en
gång . . . och nämndeman . . . och klockarn . . ^ och
länsman äro i farstuqvisten . . . Nej, nu får jag lof
att kläda på mig lite grand, innan mantalsskrifnin
gen börjas.

{Hon gär^ göken gal.)

Femtonde scenen.

kronobefallningsman. De öfinge.

Kronobefallningsman {litet pirum),

Ber om ursäkt att jag kommer så sent, men
. man har denna tiden så många förrättningar, så att

Digitized by VjOOQ IC

3 06

hvarken förstånd eller glasögon lijelpa att Utfundera
allt som man inte hinner med att fundera på.

Gästgifvarn.

Stig fram, gunstig herr kronobefalluingsman!

K«0N0BEFALLNINGSMAN {till kommissa-
rien^ under det
han sätter siff).

Tjenare! (Till gästgifvaren.) Eljest har jag rang
med assessor !

Kommissarien.

Sä sä — välkommen, högädle herr assessor, stig
fram och sitt, så få vi sätta oss allihop . . . Sitt, sitt
ner, go' vänner!

{Kronohefallningsman snarkar,)

Gästgipvarn (i dörren).

Sorla inte der i förstugan — kronohefallnings-
man sofver.

Sextonde scenen.

De Jörre, KAPLAN. KLOCKARN LÅiNSMAN. NÄMNDE-
MAN. EN KUONOBONDE och flere till mantalsshrij'
ningen kallade.

Kaplan (instampande).
Det slungade bra af pä isen.

Gästgifvarn.

Sakta . . . tyst, tyst, herr magister — krono-
hefallningsman sitter och lurar.

Digitized by VjOOQ IC

t07_

Klockarn.
Vi ha knappt varit öfver en timma på vägen,
och jag tror mest att. vi ska få stjernklart till natten.

Kommissarien.
YälkommeD, min herr magister . . . äh, si der
ha vi fader nämndeman . . . och fader länsman och
samteliga — våren välkomne, mine vänner! {sätter
sig och bläddrar i papper,) De hära ä inte mina
glasögon, eller hur?

Nämndeman.

Litet gropigt kan det väl vara på sina ställen,
min herr kommissarie, men så ha vi jemn vinter pä
denna stora märkelsedagen den första November.

Gästgifvarn.
Stigen fram, fader länsman och fader nämndeman.

Kommissarien.
Stigen fram närmare, mina vänner!

Lånsman.
Men för raggen i våld, jag la' ju papperen un-
der släddynan, och gumman sa' ändå åt mig, när
jag tände på pipan i backen: »Knyt in doklamen-
terna.» sik mor, »så ä de inte borta,» sa' mor —
och nu står jag här med knytet upplöst och tomt.

Nämndeman.
Det vore bäst, fader länsman, att leta efter dem
borta ner i backen vid brygghuset, der det bar om-
kull i halkan, som ni vet.

Lånsman.

Om jag tordes be madam Mttrta om en lykta,
ty ve bort mej, ä icke papperen förkomoa.

Digitized by VjOOQ IC

108

Gästgifvarn.

Mor kommer straxt, fader länsman ! Hon gick
bara ner i byggningcn och skulle klä sig grann, kan
tänka, till m an talsskrif ningen — de ha en liten ro-
lighet för sig grannflickorna, och så har mor också
något att fundera på.

Lånsman.

Ja, ja — hör på, fader nämndeman, kom sku
vi följas åt ned ti|l madam Märta, så få vi alltid
låna ^en lykta.

'{De gä.)

Sjuttonde scenen.

KOMMISSARIEN. De förre.

Kommissarien

(slår klubban i bordet^ sätter glasögonen i ordning. Le-
damöterna sätta sig., utom kronobefallningsmanj som
sutit förut och ännu sofver.)

Älskeliga, vid denna högtärade mantalsskrifnio-

gen församlade vänner, salutem 1

Alla utom ratten.
. Tyst, tyst, få vi höra!

Kommissarien {läser innantilT).

»För syndens Skull blef Adam ooh Eva drifoe
»ur paradiset och således med dem all lycksalighet
»på jorden försvunnen. Deraf hände att menniskors
»barn gingo utföre» ...

Digitized by VjOQQ IC

(Sorlas.)
Alla.
Tyst, tyst, få vi höra!

Kommissarien.
» . . . gingo oppfbre vill jag säga till ett gemen-
»samt ändamål, att träda i samhälle, stifta lagar,
»slöjder och näringar och att till inbördes säkerhet
»befUsta ^sina varelser emot u tvärtes våld eller för-
»fbrdelande;» ...

Gästgip VÄRN .(«ow lägger örat till).
Jo, selarne och slädarna ä' allt inkörda, välvise
herre !

Alla.
Tyst, tyst, få vi höra!

Kommissarien.
» . . . emot utvärtes våld eller förfördelande. Då
»för tiden, älskeliga vänner, här församlade, hördes
»ingalunda talas om några kronoresiantier . . . {Bjuder
9 kvar andra sntts. KommisBarien, 8e''n han ^ tagit sin
»pris, honUnuerar) . . . åtminstone . här i häradet, så
»mycket mindre som den tiden, inga jordeböcker be-
»funnos till kongl. kammarkollegium, behörigen veri-
»ficerade, inlemnade och qvitterade.»
(Sorlas.)

Alla.
*Tyst, tyst, fl vi höra!

Kommissarien.

»Nu har jag således här i länet med högväl-
»borne landsherren och kommendörens och min ge-
^mensamma prospektus» . . . (Man nyser.)

Digitized by VjOOQ IC

En röst t hopen (pä a/stånd).
Prosit!

KOMMMISSARIEN.

»,. . , och min gemeDsamma prospektus satt upp-
» börds- och taxeringsverket» . . .

(Länsman och nämndeman inkomma i detsamma.)

Adertonde scenen*

KOMMISSARIEN. De förre, LÅNSMAN och NÄMNDEMAN.

liÅNSMAN.
Jo, riktigt, bakom vedtrafven ner vid grind . . .

Nämndeman.

... så lågo dokumenterna, välvise herre, så det
var just en . . .

Kommissarien (kontinuerar.)

» . . . satt uppbörds- och taxeringsverket på. den
»till höga vederbörandes och det allmännas förmän ^
»mest speciella transumt. Rotebro den 1 November
»1794. (Göken gal.) ENOK LUNKENTUS (mantals-

»kommissarie i Upsala län).» Stigen fram den

ena efter den andra, mina vänner!

Kaplan.

Det är verkeligen en f^gnad att se herr kom-
missarien vid den höga åldern ännu utrustad med
sådant dråpcligt förstånd och ett sådant liksom pas-
sande tal till den allmänna glädjen här i huset på
denna dag — så ex tempore, som man plägar säga,
kunna uppläsa så godt som utan glasögon!

Digitized by VjOOQ IC '

111

Kommissarien.
ödmjuka (jenare!

Kronobefallningsman.
Ett storståtligt tal.

Kaplan {till kronobe/allntngsfnan).

Vi ha bara ruskväder ute, och derfbre är herr
assessorn så tung.

Kronobefallningsman (jemfe några af
bönderna).
Det var sä i Qol med, herr magister!

Kaplan.

Ja, välvise herr kommissarie, vi fä väl lof att
börja med taxeringen med sä mänga som kunnat
komma hit i detta svåra vädret.

Kommissarien (utbredande sina
papper).

Alldeles.

Kaplan.
Fader klockare, hvar har ni böckerna och for-
hörslängderna?

Klockarn.
Här är alltsammans, herr magister!

Kaplan {utbredande handlingarne).

Allt är i ordning, herr kommissarie!

Kommissarien.

Må i konungens och vår älskade herre regentens
namn, dem himlen välsigne med år och dagar, vi före-
taga denna fbrrättningen . . . Hvad är klockan, Lasse ?

Digitized by VjOOQ IC

112

Jo, göka hörde ju kommissärieD gol, nyss bakom
väfstola tio, sopa jag kunde tycka.

Kommissarien.
Hör, Lasse, hvar har du uppbördslängderna?

Lasse.
De ska väl vara här i kappsäcken {Öppnar d^n).

Kommissarien.

Sä sä, lägg alltsammans i detta konvolut ock
tag hit domboken — nä hvar är ni alla nu . . . nä, så
jemka er fram . . . (slär med klubban) Tyst . . . Jan på
Snåltäppan, hvad säger du för godt . . . Men der ser
jag den redelige fader Håkan frän Valstanäs . \ . stig
fram, välkommen, fader riksdagsman, mycket välkom-
men! Ni lär vara nu den ende här i länet, som
bär detta faddertecknet af vär dyre konung Gustaf
Adolf.

HÅKAN.

Ja, sedan Grandin dog vid Ekolsund, sä är jag
den ende här i länet.

Kommissarien.

Svensk adelsman kan väl ej högre äras än att
bära den gustavianska wasen pä sitt bröst ... Ja, nu
ä vi sä vida komna med taxeringen.

HÅKAN.

Jag häller for, välädle herr kommissarie, efter
mitt ringa förstånd, att kronoutskylderna böra för

Digitized by VjOOQ IC

U3 ' ;

det närvarande utan tredsko utgä. Riket har haft
ett oundvikligt krig^ fred är slutad, lugnet äter-
stäldt. Jag erinrar mig hvad salig far min tusen
gäqger berättade om glörvördigst i åminnelse konung
v Carl den Tolfte, hur riket dä var i våda, men tillika
om Salig Stenbocken hvad han utträttade hos allmo-
gen och allestädes, de^ hjelp behöfdes, hur han gick
upp en vacker dag på Stockholms i-ädhus, utan pung
och pengar, men när han gick ner igen, var han
rik eller, rättare sagd t, riket. Är allmogen inte nu
som då och i alla tider sin öfverhet tillgifven. Så-
ledes och som hvarken missväxt eller vattenflod hem-^
sökt våra hyddor, ej heller man skäligen haft att
klaga på varuafsättning, och rekryteringen dessutom
^arit ringa, så håller jag^ före att man bör göra
hvad man kan.

Kaplan.

Det är svåra tider.

HÅKAN.

Det är så — men hur var det i Qol? Om jag
mins rätt, så lystes taxeringen på något sednare.
Men lika mycke: kronan behöfver, och prisad v^re
försynen att vi råkas här och få inom trogna bröst
utgjuta våra suckar för en nådig konung och en
outtröttelig regent, som vakar för det meniga bästa.

Kommissarien (wh smitlige).

Ja, det är visserligen sant det. Emellertid låt
oss se fol. 9 . . . Håkan på Valstanäs upptagen till 8
r:dr 16 sk. *

Kaplan.
Dubbelt mot förra året.
Bellman, IV. \ - 8

Digitized by VjOOQ IC

114

HÅKAN.
Får väl det.

KOMMISKARIEN.
Jän i Snältäppan, frälgebonde, fol. 190.

HÅKAN.

Jag skulle be välädle herr kommissarien få ao-
draga, att efter som jag ser här fbr ögonen, så är
det inte ondt uti att väggfasta möbler enligt 18 § i
taxeringsförordningen upptagas . . . till ooh med mor
Märtas mössa der . . . och göken . . . till och med allt
det här bregal och onödigheter af kransar och kro-
nor och bråte.

En del af allmogen.

Nej, fader Håkan, det ä vi inte nöjda med —
eller huru, välvise herr kommissarie?

Kommissarien.

Hvad äggkransarne angår, så instämmer jag med
fader Håkan på Valstanäs, såvida de äro pro primo
tagna från majstängerna; och som dessa majstänger
äro åverkan på kronoskog, och skogen således . . .

En del af allmogen»
Ja, det är sant.

Kommissarien.

. . . och skogen således är ett regale, så är en sådan
äggkrans föga mindre att anse än ett crimen laesae
majestatis, som lagen säger.

En del af allmogen.
Alldeles.

Digitized by VjOOQ IC

115

Kommissarien.

Pro secundo. En sådan majstångs Mlande bort-
tager visst öfver hela riket räknadt, sina minst fem-
tio dagsverken, som i det stället borde användas till
oländig jords upptagande, afdämningar, husförhör ooh
reparation ä kaplansbyggningen.

Kaplan.
Dräpeligen taladt.

Kommissarien.

Således, meo voto, upptagas kransarne i taket
till 4 daler silfvermynt, eller något mera i anseende
till onödig tidspillan med deras uppsättande, m. m.
fivad tertio madam Märtas mössa ooh göken angår,
så nämnas de inte i bevillningen. { Göken höres. Kom-
ndssaren slår med hlahban,) Jan på Snåltäppan, hvad
säger du fbr godt?

Prälsebonden Jan.

Vi ha långt hjem vi, och usliga krettur ha vi
och inte jen tapp hö i skrindan, och herrskapet ä
som krettra usligt — vet, välvise herr kommissa-
rien, tacka vet ja att sitta med förlof på kronohem-
man! Ve boft mej, som inte tror, om nådig patron
kunde äta opp hästen, så skonte han inte tomma
skrindan, det sa' jag och Jan Olsson mä . . . men det
vet väl hin hvad ni står och glor på alla menniskor
och lyftar på peruken, fader gästgifvare, och an no-
terar i plånboka! Dessutom har ni inte så god reno-
meija om er, alltse^n ni var gevaldier i Stockholm,
vet ni det, ni?

Digitized by VjOOQ IC

116

Kommissarien.

Och alltid grälar ni, fader Jan Olsson, och dess-
utpm hör han inte hvad ni säger.

FrIlsebonden Jan.

En gevaldier, som är döf, herr kommissarie, är
så mycket argare skälm.

Kaplan.

Jag skall säga dig, min redlige fader Jan Oléson,
du har det felet att på alla ställen grälar du — sä
var det sist på auktion.

Kommissarien (med kiuhhan).
Tyst, tyst!

Kaplan.

Men de hära ä inte mina glasögon — de bära
ä klockarns.

Klockarn.

Nej, mina har kommissarien, och de hära ä rat-
tarna på Säfstaholm.

Kommissarien.
Tyst, tyst — vidare, go vänner!

Oästgifvarn

(gläntar i fiyrstugudörreriy der mfmkanterna intonera
titanf&re).

Sorla inte, mina vänner — det är snart slut
med taxeringen, så fU ni spela, så länge ni vHja.

Digitized by VjOO^ IC

117

KOMMIHSARTEN.

Nä, fader Jan' pä Snältäppan, hvad har du for
godt att andraga? Jag finner af taxeringen att du
är upptagen till 5 daler I7f öre silfvermynt — jag
vill säga 25 daler 13|^ öre silfvermynt... de hära
glasögonen göra alltid siffrorna mindre.

Frälsebonden Jan.

Hans näd baron bar för oskäligt fört oss in i
taxeringen !

Kommissarien (stöter på hrmobe-
faUningaman).

Herr assessor!

Frälsebonden Jan.
Vi fil. väl se våra debetslistor.

Kaplan (räcker sig öfver hordetj.

Här ba vi konvolutet, välvise berr kommissarie,
med förbörslängderna.

Kommissarien (med kajman sysseh
satt).'

Förbörslängderna — sä sä — ja, stick man in
dem i konvolutet ... sä mänga som herr magistern
kan ha i kommission, kan jag tänka, efter vanligheten?

Frälsebonden Jan.

Om jag får lof att vara näsvis, s&. skall jag be-
rätta.

Digitized by VjOOQ IC

118

En annan bonde i högen.

Ja, det ska jag ock berätta att den därå förhöj-
ningen på kontributionerna ^vid riksdagen är så till
vida förhöjd att sista utsädet blef inte sädt michels-
mässan.

Kaplan (bläddrande i hfrhbo-
km).

Fol. 190 .. . Herr kommissarie!

KOMMISSAKIEN.

Fol. 190. Jan i Snältäppan, stig *fram ! Hum
många barn har du?

Frålsebondbn Jan.

Etthundranittio.

(AMa mumla och sJcridta,)

Kaplan (tiä kommtssarimj:

Det var föl. 190 han förvillade sig på i boken . . .
(Eaplan öfver atdlharmm tiU friUsebondm,) Hör, Jan
i Snåltäppan, har du glömt den der gula kon, som
du lofvade mig i likstol efter hustru din, som gick
på Långängen?

Kommissarien.

Tyst, tyst . . . stig bit, herr magister, med förhörs-
längderna! (Kaplan ställer sig bakom kommissartens
stol.J . . . Soldaten Liind vid Haga grind . . . fol. 72.

Alla.
Ah, han är så fattig, så inte kan han betala.

Digitized by VjOOQ IC

llö

En bonde i högen.

Och dessutom sä begrofs han tre dagar för ad-
veotet — det vet fader klockare.

En annan bonde.
Dessutom står han under förmyndare.

Klockarn (tUl hoflmx).

Jo, det har sin riktighet, om herr magistern
slår upp fol. 74.

Kaplan (hläddrandej.

Fol. 74... Afskedade ryttaren vid Fälsbro kom-
pani, Lind, afsomnad allhelgonadag i förråret och jord-
fästad med skott.

Klockarn.
^Det var i sin ordning.

Kaplan (hläddrandej,

Fol. 1 . . . Erik, Mattsson i Lilla Vreten — an-
noterad för bränvinsförbud.

Klockarn.
Har sin riktighet.

Kommissarien.

Nå, Jan Olsson i Snåltäppan, fol. 1*90, huru
många barn har du till anteckning?

Frålsbonden Jan.
En dotter.

Digitized by VjOOQ IC

120

Kaplan.

Hon tjenar for kurfardi hos en sjökapten i Stock-
holm på stora varfvet.

Kommissarien.
Så så — har da ännu flera foarn?

Frålsebonden Jan.
Ja, välvise herre, en dotter.

Kommissarien.
Nå, hvar är hon?

Frålsebonden Jan.
I grafven.

Kaplan ftankspriddj.
Och ingen likstol för kon.?

Kommissarien.
, Nå, vidare — här är ingen tid att söla bort.

Kaplan.

Jag får i ödmjukhet andraga att här äro ganska
få af vederbörande som ingifvit sina förteckningar,
och nästan alla befinnas absentes oaktadt afkunnade
pålysningar enligt konungens befallningshafvandes hö-
ga order; men det lär vara för detta elaka yrvädrets
skull — förmodeligen . . .

Kommissarien.
Förmodeligen.

Digitized by VjOOQIC

J2I

Länsman.

Hvad den saken aDbelangary sä f% vi väl lof io-
nan vi skiljas åt, att tänka lite. pä kronan, gunstig
herr assessor ...

Kronobefallningsman.
Hvad är klockan?

Lånsman.

... ty kronan, ser herr assessorn, skall ha sitt;
och derför skulle jag anmäla angående restan tierna
och huru vi sku bete oss, se'n ingen fråga blifvit
väckt om de riktigt influtit eller ej och hvem som
betalt eller icke betalt.

KroNOBEFALLNINGSMAN (gdsfande).

Ja, ja . . . Fryser det till på natten, sä slita vi
ondt pä hemvägen.

Länsman.
Ja, hur ska det bli nu då?

KRONOBEFALLNINGSMAN.

Panta dem öfver hufvud, ta bort grytor, bord
och bänkar, sälj kon och vräk kojan på auktion !

Kaplan.
Det säger lagen.

LÄNSMAN.

Men anbelangande den här kutryggige krymp-
lingen med skåpet på ryggen, borde den inte tas opp
taxeringen ?

DigitizedbyVjOOQlC

122

KOMMISSABIEK*.
Låt honom stiga in, fader gästgifvarc!
(Darren oppnasj

Lånsman.

En sä^n sate bör visst taxeras, som går och tram-
par kronans väg och lunkar hela häradet igenom.

Nittonde stenen.

MARKTSCHREIERN. Dt förre.

Kommissarien (tiU kaplanj.
Hvad skall man kalla honom, herr magister?

Kaplan.
Signor.

Kommissaren.

Signor — hvad kan ni förtjena med det der
skåpet eller lådan?

Marktschreiern.

Förtjene, dero gnaden — ein paketell! Wenn
ich zo in Nyrnperg öder in Leipsich öder am Frank-
furt am Öder wäre, ess wäre wass änders.

Lånsman.
* Ve den, han heter Anders som jag!

Kommissarien.
Signor!

Digitized by VjOOölC

r ^» — TT"

123

Marktschreiern.
Pero gnaden!

Kommissarien.
Hvar bor signor?

Marktschreiern.

'Ich wont zo in £uropa, Asia, Afrika undt Arne
rika undt Polonesia.

Kommissarien (ttil samtlige),
KaD således inte taxeras.

Alla fvid hardetj.
Får jgä, får gå!

Marktschreiern.
Atiés . . . atiés !

(G&r.)

Tjugonde scenen.

MADAM MARTA (högtidsklädd med uppsatt mössa och
paraply.) De förre.

Madam Märta.

^Husoli, tåeke vargaväder — snöo går hela qvar-
teret ofver brygghuset . . . Nej, herr kommissarie,
nu är det visst afton vardsdags!

Kommissarien.

Ja, go vänner, som det är så dags, så få vi
uppskjuta till en annan gång med man talsskrif ningen.

Digitized by VjOOQ IC

124

Nu lär dI väl roa er i afton, kan jag tänka, efter
vanligheten som i Qol.

Madam Marta.

, Ja, vi ha tänkt, oni inte mantalsskrifningen va-
rit här utlyst till i dag, att ställa till en liten ro-
lighet i afton, gubben min och jag; och våra grann-
qvinnor, som ä der nere i by ggn ingen, ha ärnat
dansa hela natten. Det är sä godt dom en gång
om året vi göra oss lediga och glada, och det är på
vår nådige unge konungs födelsedag och min bröl-
lopsdag för öfver tretti år sedan.

Kommissarien.
Så rätt, madam Märta, så rätt!

Madam Marta.

Fort, skaffa undan bänkar och bord och väfstol
och spinnråckar, lådor och skräp, så. ska vi ta oss
en dans, och musilcanter ha vi nog.

Nämndeman.

Med^ förlof, välvise herr kommissarie och samte-
lige här vid taxeringen, hör på, jag skall berätta er
något nytt, som ni kanske inte hört talas om!

Madam Märta (affddes till kom-
missarien).

Tycker herr kommissarien mera om smörsås på
aBorre?

Kommissarien.

Bia, bia, madam Märta — hör, go vänner, låt
oss sätta oss . . . Lasse, tag hit glasögonen . . . Stig
fram, fader nämndeman!

Digitized by VjOOQ IC

125 ^

JTämndeman.

Jo, jag har fått befallning af välvise arshöfdin-
gen att säga till om eztrating, och det till torsdagen
i nästa vecka.

Madam Märta (afsides ua kam-
mssanenj.

Eller ska det vara persib'esäs?

Kommissarien.
Och det i tåcke väglag!

LÅNSMAN fframstiffimdej.

Ja, der kommer en sak före, som skall vara
mycke vidlyftig, om rätten skall ha sin gång.

Kommissarien.
Huru — hur kan det hänga ihop?

Nämndeman.

Den saken lägger jag mig inte i (fäster Ögonen
på tnadam MärtaJ, men sä mycket vet jag — ni kan
säga resten sjelf, mor Märta, ty hela den kufntionen
angår er sjelf mest, mor Märta!

Länsman.

Synda hon är liksom grinda: hon slår efter hä-
larne, välvise herr kommissarie!

Madam Märta (till gästgifvm-nj.

Är det inte som jag sagt dig tusen gånger: allt
är för dina utförskummade mutors skuUl

Digitized by VjOOQ IC

126

Gåstgifvärn.
Hur sa ni, tycktes mej, mor Märta?

Kommissarien.

Huru — hvad hör jag, skall det bli extra ting
öfver det att man tar mutor? Tåoke har jag aldrig
hört, fast jag följt med så mänga domhafvande SQm
lagläsare här i länet några fyratio år. Extrating
sker ju alltid för öppna dörrar, mina vänner, och om
några aocidentier vankas^ så bör sådant ské emellan
fyra ögon.

Madam Märta.

Ah nej, ser herr kommissarien, det är inte så,
utan det är så att nu står det så till, ser herr kom-
missarien Lunkentus, så att dotter min brås på far
sin och låtit muta sig så att hon fått . . .
(Göken gal).

Kommissarien^
Så så — jag förstår.

Madam Marta.

Ja, det vet jag visst att jag gråtit bägge mina
händer fulla, och ingen dans skall det bli i qväll!

Kommissarien.

Gråt inte, mor Märta! Kronan behöfver folk,
och flickorna behöfva gossar.

GÅSTaiPVARN.

Gråt inte, kära mor Märta, nu hålla de som
bäst på att stämma fiolerna.

Digitized by VjOOQIC

12T ,

Madam Måkta.

v GuDStig herr kommissarieD^ som är en lagfaren
och' fbrståndig herre, var så gunstig och tag den
saken om händer för dotter min — jag har redan
lagt fyra tjog ägg i slädan.,

Gåstöifvarn.

Välvise herr kommissarien — sä mycket jag
förstör — förstår inte mors mening räft: det är bara
att agera fullmäktig emot den der dufhöken! ^Ut-
pekar Erik Larsson,)

Erik Larsson.

Ah, kära mor Märta, gä och lägg er! Hvad är
det värdt att göra mera spektakel i afton — vi ha
en god dag i morgon, då fä vi tala vidare derom.

Kommissarien.

Ja, nu ha vi setat så länge, så det är dags att^
spänna för slädarna . . . Men der kommer åter en
resande.

Tjugondeförsta scenen.

Be förre, EN RESANDE.,

Den resande.
Se, god afton !

Madam Marta. ^

Hvad ser, jag — skall jag tro mina ögon rätt .
stig fram, herr handelsman!

Digitized by VjOOQ IC

128

. Kommissarien.

Samma tjenare, min herr handelsn^an !

Den resande.

Madam Märta och fader gevaldiger, jag ser in-
ge ip annan utväg i detta svåra vädret än att ligga
q var öfVer natten ... Men hvad hon ser gråtögd ut
madam Märta!

Madam Märta fmed en snyftande

Åh, det yrar sä nere vid brygghuset, så att man
har vädret bus i ögonen . . . Emellertid skall jag be*
styra om att lådor och packkistor ska bli inburna . . .
Ut, Erik Larsson, din olycksfågel, och tag emot herr
handelsmans saker och be flickorna komma in . . .
f Dörr en öppnas) . . . Undan fbr dansen ... ur vä-
gen . . . Silfverkannan fram . . . tappen ur tunnan . . .
bara dansa och kalasa! {BondfUckoma, som beskådat
ma/rUsehreierny inkomma nu högtidsMädda och taga den
ena efter den andra i ringen. Då det ena paret dansar
i ringen, sjunga de öfriga kupletter.)

N:o 1.

Madam Märta.

Fast våra skullar, tjäll och tak
Med frusna väggar nedluta,

Och fast vid brustna isars brak
De snåla vargarna tjuta,

Digitjzed by VjOOQ IC

129

Lik fullt vi alla i värt lugna bo
Värt varma hjerta kungen anförtro —
Och gudskelof att med frid och ro
Yi detta aret snart sluta!

N:o 2.
Gästgifvarn.

Mor Märta, upp till lek och dans,

Vipp lustigt sväng dig, min gumma!

Nu rörs ej mera en blodig lans
Och ingen larmande trumma.

Emellertid h^art minsta andedrag

Välsignar Gustafs milda hjertelag,

Och hvarsmans niding bäd' du och jag,
Om vi den bönen försummar!

N:o 3.
Kommissarien.

Som trött och gammal embetsman

Jag ingen röst har att sjunga,
Men denna qväll, sä godt jag kan,

Jag öppnar hjerta och lunga.
Mä himlens englar, der nu lugnet rär,
Kringhvärfva Gustaf i hans ädla spär —
Vi önska kungen ett godt nytt är . . .

I ring sä golfvet skall gunga!

N:o 4.
Bonddrängen (%(m hår Imgdemxiy m. m.)

Sä, gudskelof nu ha vi frid

Och inga värfningsplakater!
Vår kung är räddad ur eld och strid.

Och hemma vara soldater.

Beilman. IV, U

Digitized by VjOOQ IC

130

Nu skola våra röster gladelig
FräD oss till barnabamens sena stig,
Vår store konung, upphöja dig
Och prisa dina mandater!

N:is 5 och 6.

Kaplan och Klockaren fmed sUfverhan-

tian, drickande.)

Duo,

Trött af kalasar pä kalas,

Juloset sitter i pannan,
Och vi, vi två, sä troget dras

Om ibrsta taget i kannan.
Dock lika naycket, fast vär tid är svär,
Lyckönskom af hvad hjertat ömt formar
Vår gode konung ett godt nytt är —

Drick ur, och ge ingen annan!

N:o 7.

Länsman.

Fastän i blåsten med snögad hatt

Jag kört bäd' sjöar och vikar.
Sä är mitt hjerta varmt och gladt

Och ingen ånger predikar.
Hvad skall jag sjunga, skröplig man och tung?
Sjung, klockarfar, som sjunger bättre — sjung!
Vår nådig konung han är en kung,\^ Klockarn

Den främste bland sina likar, fvunger med.

Digitized by VjOOQ IC

131

N:o 8.

Nämndeman (som här uppbörds-
längderna i en läder-
happsächy litet le-
skänkt).

På kronans vägnar dansar jag

So^n nppbördsstämnaan är sluten.

Ocb gudskelof att denna dag
För kungen ej är fbrsuten!

Se'n fridens frukter Svea lyckligt ser,
Kan ni och jag väl gifva lite mer —

Den Svea konung ej hjertat ger,

Den har jag lust slå pä truten!

N:o 9.

Kronobepallningsman.

Se''n man att skrifva ej kan so,

Är roligt vännerna råka.
Din skål nu, bror gästgifvare,

Och derpä ut se'n och åka!
Men som det gamla året snart förgår,
Så önskom kung och fosterland godt år . . .
Ilörsamma tjenare — jag nu går

Att med landshöfdingen spraka.

N:o 10.

Frälsebonden.

Hvad herr assessorn talar väl,

Det må jag hjertelig röna.
Som svälter snart, gudnås, ihjäl

Och eger knappast en höna!

Digitized by VjOOQ IC

132

Om alla varor fölIe lägre i pris,
Så blefve Svea land ett paradis —
Nog är vår kung båd' god och vis,
(Korm af de flede^ och Erik Lar mm skriker på hänke»:J
Men illa de honom löna.

JJ:o 11.

Kronobonden (med fadderteehnet.J

Nog kan ni tänka denna dag

Min glädje öfver all måtta:
Prins Gustaf Adolfs fadder jag

På herrda^n sjuttiåtta!
Jag stod hans majestät ej långt ifrån,
Välsignande försynens dyra lån!
Välsigne Gud både far och son —

Mitt hjerta älskar sig blotta.

Digitized by VjOOQ IC

133

På konung Gnstaf Adolfs dödsdag

dm 6 November,

ii.ang Gustaf Adolfs dag vi fira,
Så läDge Sverige Sverige är.
Hvart öga ömt sitt offer bär
Och gråter vid hans brutna spira.
Med den all verlden hjelten såg
Så hög^ så mild, så ödmjuk tåga,
Att £br sin Gud den styrka våga,
Som i ett menlöst hjerta låg.

Bin krona brann af glans och ära,
Och dina vapen blänkte harm.
Med Gustaf Adolfs tappra arm
Blef Sverige vant att lagrar skära
Och jemt sin ovän göra mjuk.
Ditt namn i ärans tempel strålar . . .
Men, ack, bäst jag min hjelte målar,
Med tårar vecklar jag min duk.

Digitized by VjOOQ IC

134

Pft kouung Carl Xlirs dödsdag.

gråta kuDg Carl på ett kärligt maner

vörda hans blodiga aska:
tycka for tidigt han dignade ner,

raskaste hjelten bland raska.

i döden till tapperhet döljer ett hat —
broner han älskar och smeker,
kula i kula han löpte så flat,
i hjelten låg kaller och bleker.

Ig Carol — du lejon på turkarnes plan
•yssar, hör på nu med gamman,

svär vid sankt Niklas, vid påfvcn och fan)
I dängde er sönder och samman.

1, gossar, kurage, fast hjelten är död!
skola dig lagrarne skära —
i nordiska räfven, så smilig och röd,
mäktar att trampa din ära.

Digitized by VjOOQ IC

135

7.
Skål för konung Gustaf 111

vid hans anträds ttU regeringen.

Käre bröder,
Drickom Gustafs akål!

Hjertat blöder
Vid det föremål —
Se, regeringsroret
Vefvas nu i floret.
Och på kungens hjerta sorgen rår.
Adolf bör väl sörjas,
Men vår säUhet börjas.
Skål... gutår!
Gustaf Wasa
Såg tyrannen rasa.
Slet en blodig spira ur dess klor . . .
Och till Sveriges ära
Samt vår himlalära
Gustaf Adolfs lager ännu gror.
Himmel, vi dig bedje.
Gör du ock den tredje
Lika stor!

Digitized by VjOOQ IC

136
8.

Till Konuug Gustaf III

dm 19 AwfwU 1772.

Oå lyser din krona nu, kung Gustaf, dubbelt dyr^
Och ditt folk nu med tårar till ditt hjerta det flyr . .
*Gud och kung!* :||: :||: är folkets röst,
Är svenska folkets röst.

Sjung en hvar:
^Kung Gustaf är vår far!
Europa, beundra en så ädel monark,
Så kunglig, så vitter och i dygder så stark!
Hvem vill icke kyssa din spira, din hand!
Hvem vill icke lefva och dö i ditt land!
Vi fblje dig.
Vi hylle dig,
Och in i döden blir vår kärlek dyrbar och ^ann . .
Vår milde kung, lefve han! :||:

Digitized by VjOOQ IC

137

9.
Marsch

vid a/rtUleriets mönatrmg på kongl, alottahm-ggården
år 1773.

ii.iiekt, vörda din konung och för hans person
Blodfärga din värja och tänd din kanon!

Gör öppning och sluta,

Låt bomberna skjuta
Och trummorna dundra förskräckelsens ton!
Mot gapande döden, mot blodiga svärd,
Mot brinnande kulor i snabbaste färd

Var tapper — besinna,

Att fridens gudinna
Står prydd med din lager vid konungens tron!

Gif akt, bataljon,

Bryt upp, division,

Med luntan i brand

Och värjan i hand!

Du Gustafs soldat,

Gå på desperat.

Marschera och slå

Och skjut och gå på!
I döden du segrar ändå . . .
Gå pä!

Digitized by VjOOQ IC

138

10.
Konungens skål

af kongl, lif gardets officerare på Ladugårdsgdrdet
den 2 Juni 1773,

feverges kung,
Din lifvakt syns på fUltet tåga!

Gammal, ung
Vill lifvet för dig våga.

Med gladt mod
Vi våra vapen bära,

Blott begära

Gustafs ära,
Kräfva oväns blod.

Oväns röst,
Om han till storms oss dristar bjuda,

Skall vårt bröst
Af rena lågor sjuda.

För din tron
Och svenska folkets heder

Hotar, leder

Falla neder.
Segra i pluton.

Bataljon,
Sjung vivat för vår hjelte käcker!
Hans person
Europas undran väcker.

Digitized by VjOOQ IC

139

Kronan klar
Och spirans gyllne strålar

Lyckligt prålar,

Värdigt målar
Hjelte, kung och far.

I hvart tält
Soldatens rop för Gustaf höres.

Pipan gällt
Och trumman lustigt röres.

Officer
Och knekten blifva lika,

Aldrig svika,

Aldrig vika
Ifrån ditt baner.

II.

Yid prinsessan Hodrig Elisabet Charlottas

intåg i Stockholm den 7 Jtdi 1774.

Med all den prakt, som kärlek tågar.
Då han kring Cyperns stränder far,
Han sig på svenska böljan vågar
Och der i dag sitt intåg har.
Hans åsyn lust och klarhet sprider:
Ju mera han sitt öga vrider,

Digitized by VjOOQ IC

140

Mer gnistrar facklan i hans hand.
Ed skatt hans slutna famn fbrvarar,
Som mot en furstes hjerta svarar,
En älskad furstes i värt land.

Naturen all sin fägring delar

Vid blommors präl kring fält och bygd,

Den friska vågen sakta spelar

Och glittrar under molnens skygd.

Ett lugn, en stillhet sig förklarar,

Som gör att eko knappt besvarar

De glädjerop, som fylla skyn.

Med fröjd och längtan folket skådar

Hvad kärleksgudens bloss bebådar

Och rörs till andakt vid hans syn.

Neptuni barn med vällust sjunga —
Den ene viftar glad, sin hatt.
Den andre ses på tågen gunga,
En ann sig högst i toppen satt:
Med muntra bröst och fria seder
De prisa dagens glans och heder
Och liksom le åt vind och våg.
Allt andas vällust, frid och lycka:
Allt vackert vill sig mer besmycka.
Och kärlek eldar allas håg.

Med stilla fart mot böljans välde
Så gungar Astrilds flotta fram.
Ett dön med blixt i bergen smällde.
Som skingras under rök och dam.
Straxt ljusnar upp, då soln sig tänder,
Monarkens slott i Svea länder,

Digitized by VjOOQ IC

141

Ett ärans tempel i sin dag:
Der öppnas kärleksgudens sköte,
Der går en prins sin brud till möte
Att dyrka kärleks Ijufva lag.

Njut, dyre prins, hvad sällt vi tycka.
Som kärlek nånsin skänka kan.
En furstlig fröjd, en herdes lycka.
Med prakt och oskuld om hvarann!
Hvart bröst vill ömt din frid begära.
Och skalder sjunga till din ära
En lofsäng om ditt äkta val.
Bär med en huld och dyr prinsessa
En jordisk krona pä din hjessa
I ett välsignadt åratal!

12.
Yid konnngens resa i Finland,

dm 22 Maj 1775.

JNeptuns svalg sig fördelar.
Och vågen spelar
Så tyst och sakta uti vår kungs ocean.
Iris sprider sin stråla
Till djupaste håla.
Och nattens stjernor pryda dess mörkblåa plan.
Lycklig resa, mildaste kung, till den bygd.
Der din väsa blommat och delat sitt skygd!

Digitized by VjOOQ IC

142

13.
Under konungens yistande 1 Petersburg,

Anappfc had* krigets blixt och pilar
Slocknat kring Katrinas tron,
Knappt så hög och dyr person,
Som nu sina lagrar hvilar,
Rönt den sötma freden ger,
Förren dess stolta stad och rike,
Som ett Rom, Trajani like
Inom sina borgar ser.

Knappt en Romanzow sin klinga
Segerkrönt i bältet gömt,
Förren de glada nymfer ömt
Sig ur sina fUngslen svinga
I en lätt och ledig skrud:
Sånggudinnorna sig para
Med en härdad kämpeskara —
Och Apollo äskar ljud.

Gustaf, förd på ryktets vingar,
Re'n sin ankomst bådad fann:
Ceres sjöng och drufvan rann —
Muskoviten ännu svingar
Glad sin hatt och hurrar tätt.
På två hjessor, dem vi vörda.
Kronans tyngd och gyllne börda
61ef nu några timmar lätt.

Digitized by VjOOQ IC

143

Dyre kung! Du lagrar vinner,
Fast ej med en blodig famn:
Sjelf kossacken vid ditt namn
Något lent i blodet finner,
Vill bli känd som Sveriges vän.
Hvad skall dä ditt folk väl mena?
Vi med klagan oss förena,
Tills vi fä vår kung igen.

14.
Till konungen

i anJe&ning af dess diktamen t Öfverste
Gyllensvans sak.

Jlafvet sqvalpar, jorden gungar,
Solens glans blir mörk och svag,
När med åskans dunderslag
Jofiir vred på fästet Ijungar
Mot ett folk, som flyr hans nåd.
Som mot all den nåd, han röjer.
Likafullt hans spira böjer
Med ett dristigt öfverdåd.

Milde kung, ditt hjerta talar
Med all kunglig kraft och ton:
Förd af himlen pä din tron,
Du omfamnar och bugs val ar

Digitized by VjOOQ IC

144

Sveriges trogna menighet.
Lät då fritt din vrede blottas!
Aldrig den mot oskuld mättas —
Ty ditt hjerta ondt ej vet.

15.
Tid Kronprinsens födelse 1778.

ii om låtom oss sjunga!
Kanonerna Ijunga . . .
Slä nektar i glasena —

Om det fins!
Till Sverges ära
Vill kärlek förära
Af vasarnas stämma

Oss en prins.
Välkommen då i vår bygd!

En gäng din dygd
Ger oss det försvar

Som din far.

Digitized by VjOOQ IC

145'

16.
Till Drottningen

dm 22 Jttii 1779, om morgonen afsjtmget under
hennes föngter.

l/rottningholm, din prakt förtjusar —
Allt en glädtig känsla har.
Skyn är mörkblå, hög och klar!
Böljan glittrar, vestan susar,
Blomman rodnar, frisk och sval.
'Trädet skuggrikt sig utsträcker
Och med glesa löf betäcker
Göken, som i toppen gal.

Morgonsolen präktigt strimmar.
Skogen dagas långt ifrån
Och på vattnet Amfion
Gungar af och an och glimmar
Under trumslag, sång och skott.
Folkets röster sig förena:
För Sofia Magdalena
Andas hjertat ömt och god t.

I sitt skjul med trumf i näfven

Sitter vaktsoldaten stolt.

Och uti sin gula kok

Står sluproddarn fram vid stäfven,

Btllman, IV. . 10

Digitized by VjOOQ IC

Prisar dagen som ban kan.
Gummorna i mältidstälten
Med kastruller, kärl och bälten
Dansa partals mot bvarann.

Arbetskarlen vid sitt timmer
Med ett dammigt öfvertäg
Står så svettig vid sin såg,
Tills af skotten ban förnimmer
x\tt det är bans drottnings fest:
Sista skillingen i pungen
För bans drottning ocb for kungen
Klingar i bans slitna väst.

Loföns gubbar, intill barnen,
Qvickna vid trompetens klang.
Ända neder från Deland
Intill mjölarn uppåt qvarnen
Hörs fioln vid vingens fläkt . . .
För vår drottning Magdalena
Blifva våra suckar rena
Till vår sista andcdrägt.

Digitized by VjOOQ IC

147

17.
Till enkedrottningen

i herr Badms mnm dm 4 Jmucm 1780.

Matt och dufven som en flnga,
Nyss jag vakna, dä jag fan t
Hela hofvet sä charmant:
Alla kysstes, alla buga
Mellan vagnars ström och dön.
Fröknar négo, hela raden,
Och hvar knekt i vaktparaden
Hoppa pä en fot i snön.

Jag såg fröken Frederika
Bar ett rosigt garnityr.
Med rödt släp och koeffyr
Fröken Stina sågs tillika
Som en blomma i sin vår.
Alla fromt ett ord uttrycka:
* Lycka till! Ma chére, god lycka!
9 Lycka till ett godt nytt är!*

Kors, hvad jag har sofvit länge!

Bäst jag gäspar — gudskelof —

Dansar hela Fredrikshof

I det gladaste umgänge,

Och hvart hjerta syns sä rent

Med ny underdånig låga:

Till sin drottning de sig våga . . .

Men — jag kom tre dygn för sent.

Digitized by VjOOQ IC

148

18.
Till prinsessan Sophia Albertina

dm 8 Oktober 1781 på Svartsjö siott^
i jagthtmdames namn.

V id Dianas röst i skogen
Högst pä bergens branta fall
Under valdtborns äterskall
Eldas Ponto, yr och trogen,
Att kring Svartsjö slå ett slag!
Och om ej jag blir bedragen,
Underdånigst denna dagen
Första haren skänker jag.

Ponto.

På sä hög och präktig dag,
Trots all Kols stormar hvina.
Trots bäd' regn och åskans slag,
Som i blanka hvirflar skina.
Trots allting, ändå Po n tina
Första haren skänker jag.

Val t man, gubben min, är nöjd.
När jag öfver gärdsgäln klifver —
Ögat fullt med eld och ifver
Tecknar denna dagens fröjd.

Pontind.

Digitized by VjOOQIC

149

Tro, ers högliet, att de mina,
Mina fyra, en qyadrilj
Ifrån Svartsjö gä till China,
Om ers l>,öghet ropar: ^Pilj!»

Äni^u späda nog till åren,
Knappt vi känna Svartsjö fält,
Men törhända framåt våren
Pryda vi gudinnans tält . . .
Och jag, H ek t or, jag skall skälla
Under hundra bugter gällt.
Men, ers höghet, tänk, F idel la
l^ror sig löpa mera snällt!

Waltina,

Sektor,

Käre Hektor, hvad du prunkar!
Allt ditt lof är tungt och kallt.
Gamle Tobak han gör allt.
Der han hvit om föttern lunkar
I sin gamla svarta rock.
Mången nådig blick han vinner.
Som från dig och mig försvinner,
Fast vi vörda trug och lock.

Fidella.

Sträck din bössa, tappre skytt —
Morgonsolen börjar skrida!
Utåt skogen, ut på nytt
Hylée trängtar vid din sida
Med eji mörk och sorglig min.
Mordgevären må du hvässa.
Men i dag för min prinsessa
Bär jag fram en beckasin.

Hylée,

, ^ DigitizedbyVjOOQlC

150

Farväl, helsa hem, Hylée!
Bortåt trädgården vid dammen
Kring den krönta ekestammen
Kilar jag, och sä kanske
Att en and der tyst framskjuter
Eir i gräset går bredve' —
Bums jag den om två minuter
Vill åt hennes höghet ge.

Svartsjö hof i glans ooh lycka
Sig utmärker denna dag.
Pan, tillåt mig ock framrycka
Vid Apollos harposlag,
Ty, o skogens gud, besinna
Att jag, Sinka, röd och skön,
Än i dag är tjenarinna
Hos prinsessan bär på ön!

Harpa,

Sinka,

Ma lies enka.

Hvita flickan, from och spak,
Gossens unga raska enka,
Nu för tiden gift kantänka
Med hans vördighet Tobak,
Vågar underdånigst nöta
Slottets trappor med sitt slink —
Får hon sin prinsessa möta.
Blir hon glad i dag och flink.

Hvita fliehany

Gosa« ns enkx.

Se'n min trogne Hurrså flydde
I den svarta floden ned,
Jag de glada länder flydde,
Fält och vatten, mark och hed.

Digitized by VjOOQ IC

151

Men i dag, jag mä besinDa,
Fritt nu andas allt mitt blod —
Blif en nådig egarinna
Af min trpbet oeb mitt mod!

Boda Jliekany

Hurrflås Anka.

Allting glades denna dagen —
Flora boppar trind ocb stinn
Med sin lilla Arlekin
Än i fyrsprång öfver bagen,
Än kring bergen nedåt sjön.
Veke spetsar nos ocb öra^
Blott ban får en tätting böra
I den minsta asp ocb lönn.

Puff — om bössan laddad vore,
Piff-paff-puflf, om skottet small
Ocb den tunga tjädern före
Hufvudstupa ur sin tall.
Ingen blick blef att fbrlora:
Till prinsessan, der bon satt,
Bure vi vår funna skatt.
Veke främst ocb se'n min Flora.

Uuderdånigst jag framträder,
Gamle Tobak, svart ocb b vi t,
Med tre enkor på visit
Uti bvita, röda kläder
På en fest sä stolt i dag.
Hennes bögbet kan väl tänka:
Gumman Sinka, Mullea enka,
Hvar bon vistas, der är jag.

Flm^a,

Veke,

Tobak.

Digitized by VjOOQ IC

152

19.
Drottuingholm

vid karuaellm 1780,

Xlvad för prakt pä hjeltars bana!
Mar tis söner rusta stolt.
Än vid fläkten af en fana
Hästen dansar och gör volt.
Än vid pukarns slag pä skinne**
Syns Acbilles, grann och varm,
Med sin stolta kask. Derinne
Vexla stötar arm i arm.

Folket sorlar rundt kring planen^ I

Brodern Kuhlau, bred i mand, I

Så rödbrusig frän altanen |

Blåser stilleständ en stund.
Hästen gnäggar, ryttarn glimmar,
Värjan blixtrar blank mot soln,
Fridens marskalk mäklar timmar
Med ett skott vid kaprioln.

Sjelfva molnen sig fördela
Af det skottets knall ooh dam.
Kantons klockor slå ooh spela,
Och kinesen tittar fram.
Bullret ramlar in i skogen
Och med vädret förs åt sjön,
Så att Lofö-bon på logen
Fruktar domedagens dön.

Digitized by VjOOQ IC

153

Hvad det täcka könets miner
Eldar hvarje Martis sven
Att med sträckta javeliner
Brottas i fullt sträck och ränn!
Hvar en för sin sköna strider
Med en f^ld och lyftad lans.
Men när Mars sin lager vrider,
Kramar jag min pomerans.

20.

Tal

håUet i orangeriet på Carlbergs slott dm 19 Augusti 17 Sö-.

Aria
(med ackompagnement af cittraj.

V år frihets fest i dag vi fira
Uti vår sälla fosterbygd.
J, Svea folk, kring Gustafs spira
Lofsjungom ömt hans hjeltedygd!

Mine bröder!

Vid dessa strängars ljud käns hjertats fria låga
Sig yppa mer och mer inonp vårt brödratal,
När under vinets lust med en högtidlig råga
Kung Gustafs ära sjungs i denna blomstersal.
Från trädens mörka skjul, som slingrar sig i grenar,
Hvar fågel på sitt löf sig med vår röst förenar.

Digitized by VjOOQ IC

154

Bese hvad präktigt skydd de stolta stammftr dela,
Hur med ett åldrigt rusk de grumla vattubryu,
Hur i en glittrig väg de gröna skuggor spela
Vid vattnets glans mot soln och molnens fläkt i skyn,
Hur dessa rundlars vidd ett öppet fält utbreder
Upp till den blomsterport, som till vårt tempel leder!

Beögna än en gång bvad snilleval sig röja
I spridda planers prål och labyrinters lopp,
Hur ned mot dammens brädd sig rosenkrukor höja
Och lagerträdets stam sin krona skjuter opp,
Hur mildt Pomona ler åt höstens kulna dimma
Inom de glesa skrank, som för vårt öga strimma.

Der hörs Neptuni spel de skönsta floder spruta

I ljusa hvirflars spränga försilfrade och blå.

Och än Diana hörs i jägarhornet tuta

Och stundom Pan med lur*n ur skogens kamrar gå.

Längst från aflägsna fält förnöjda röster höras,

Hvars fröjdeljud till oss på vädrets vingars fbras.

Allt rörs med lätta Qät till denna högtidstimma:
Af glada åldrars språng man fältet hvimla ser.
Med korgar, kärl och bloss de mellan träden glimma
Och kasta bördan tungt vid våra trösklar ner.
Med muntra anletsdrag ses alla pligter skötas.
Tills portarne slås upp och våra bröder mötas.

Der samlas detta folk af trohets äkta stämpel.
Som tretton resor re'n invigt sin högtidsdag
Och som med enigt bröst i detta Floras tempel
Frambär kung GuSTAFS lof i hvart ett andedrag.
Flyg, eko, bergen kring att våra sorl besvara,
Och må kanonens dån vårt mannamod förklara!

Digitized by VjOOQ IC

155

Uppoffra menskolif var fordom kuDgars ära:

I undersåtens blod blef Äreatoden rest.

Från deras trumpna borg var ryktet vant frambära

Med bäfvan furstens nåd, férvilladt, stumt oeh hest.

Allt blekna vid hans vink: ej andra medel välja

Än stupa för hans glaf eir ook sin frihet sälja.

När kring de hvälfda torn de dubbla bommar rördos,
Förskräckelse och ängst till jorden f^lde allt.
Vid majestätets blick ett sinneslugn förstördes,
Och vid en kronas glans blef blodet stelt och kallt.
Ej fursten sitt palats och sina trälar lemnat,
Om ej med mord och brand han sig till härnad ämnat.

Den elden re'n är släckt och trälens kedjor brutna:
Förnuftets milda ljus har kringspridt sina sken,
Och till regenters pris de sekler syns förflutna,
Då ärelystnans flärd kullstötte sten på sten.
Nu väpnas furstars arm att allmänt lugn bereda
Och krigets åskeslag från landets hyddor leda.

Yäl slika tidehvarf vår minnesbok intaga.

Men allt af tidens hand utplånas mer och mer.

Och derför denna dag er, bröder, tör behaga

Till minne af vår fest jag sista taflan ger,

Med all den dager prydd och all den teckning färdig,

Som gör regenten stor, välsignad och märkvärdig.

I dag vårt träldomsok för tretton år tillbaka
Bröts af kung GuSTAFS arm, men utan eld och blod.
Just då när aggets storm så nordens grundval skaka
Att spiran digna ned vid Sveriges fallna mod*
Bland mist och röda moln jriksskeppet dref för ankar.
Der hvar och en had' vind, allt som han köpte tankar.

Digitized by VjOOQ IC

156

Förbistring bos en flook ocb bämdcn bos den andra
Af snikna styresmän inblåstes vild ocb stark.
Till rikets möten opp sägs rikets bödlar vandra
Att plundra fä bvarann ocb fängsla sin monark,
Att ät en utländsk arm (b vem belst) sitt bjerta skänka
Ocb mot sin fosterbror i blodigt barnesk blänka.

Ett snöpligt äfventyr, som barn ocb barnbarn klandra.
Var väktarns stumma vakt, som fredar Zions mur:
Med bibeln i en band ocb pungen i den andra
Satt religionen bemsk vid politikens ur.
Ett gyllne ja ocb nej pä belga läppar ströddes,
Då vid bvart tärningskast en rikets ovän föddes.

Ibland de ^^erhu. svar på väktarns lumpna fråga
En dödlig bviskning lopp att fängsla wasars son:
Att pä sä dyrbar stam det sista bugget våga
Var vigtigt öfverlagdt ocb mumla till ocb från.
Men .Gustaf, full med frid, sig till försynen vände
Ocb för sitt folk ocb land blott ömbetssuckar sände.

Der rikets vinst ocb makt pä ban delsvågen b vilar.
Sig sjelfsväld satte ned ocb vinsten undansmög.
Dä straxt vid bennes vink för alla vädrens ilar
En mäktig vinglartropp ur börsens portar flög,
Båd ära, lag ocb rätt ocb mynt ocb kurs man vrängde
Vid idogbetens grät, som lättjan slog ocb trängde.

Vid en sä vådlig lott, som afgrund endast giller,
Som syntes fordomtid med bandeln skifta arf,
Vår minnesbok uppställt de vördnadsvärda griller
I all sin äkta glans vid detta tidebvarf.
Ey deras rika värf den minsta afund leder:
I deras byddor lugn, ocb deras namn i beder.

Digitized by VjOOQ IC

' 157

Man' vände ögat se'n till landtmans glada byar:
Här fordom bonden bjöd båd kung och purpurn trots.
I aldrig något land sol, måne, blixt och skyar
Sä lycklig bondeby bestrålar som hos oss:
Hans jord, hans egendom, hans frihet i hans vilja.
Och träldom vågar ej pä tröskeln af hans tilja.

Der åkern osådd l§g, han fordom i sin stuga

Med armarna i kors satt med en uppblåst själ,

Krioghvärfd af helig flärd, insvept i sömn och ljuga,

Att vid trompetens klang bereda rikets väl.

Ej annat föremål hans nit nu ville i^juta

Än vid ett riksdagsval sjelf mutad bli och muta.

Ett ömsom söndradt råd af menighetens galla
.Sin purpur fläckad såg och hädda sina värf.
Förvirring sågs i allt, i lyda och befalla.
Och oskuld att få rätt måst' ge sin sista skärf.
All rustning till sitt värn, när landet så omträngde,
I rost och spindelväf på nakna murar hängde.

Det hör vårt samfund till att minnas och beundra
Båd' fosterlandets nöd och Gustafs dygd så stor.
Man mins den fordna tid, då riksdagsklubban dundra,
Hur vän bortsålde vän, en son sin far besvor.
Hur vid ett tidehvarf en usling sig förmådde
Att han till bilans egg sin egen bror förrådde.

Vid patriotens disk man dyra safter sköljde:
Förrädarn skänkte i, och trolösheten drack.
Men egen nyttan främst sitt fala hjerta dölj de
Och stolta ja-ord njöt ur en förförisk räck:
I ränker, sus och dus man gaf och tog till bästa,
Och den blef patriot, som tog för sig det mesta.

Digitized by VjOOQ IC

158.

O, hvad olycklig tid! Hvad sammaDBvarna händer
Till detta lands förtryck i fordna tidehvarf!
Om man ett ögonkast bort till historien vänder,
Aristokraten jemt med tronen gått i arf,
Än qväft regentens lust att folket sälla göra,
Än eggat upp hans arm att sjelf sitt lugn förstöra.

Beröm dä denna dag, dä, utan svärd att blotta,
En kung, en infödd kung, sitt segerintäg höll!
Förut sägs en och hvar om landets spira lotta.
Dä snart ur hand i hand hon vackla, skalf och föll.
Men säg, du svenske man, om du bör lycklig kallas^
Att af sä kunglig dygd fl helsas och befallas!

Sä märk, när olycksmoln naturen snart föröda.
När fästen ramla kull och städer slukas opp,
När tornen kölar dra och bergen hvalar föda
Vid afgrundshvin och tjut frän Etnas strida lopp.
Dä syns en hvar af oss sitt fikonträd omfamna
Längst frän de brända fält, der idel döda hamna.

Ja, vid den ängst och grät, som krigets äska följer,
Der vattnet sprutar eld och marken svettas blod.
Der hungern vandrar främst och sig i tärar sköljer,
Af dödens skugga ledd bland kulor, eld och lod,
Dä fredas Svea folk uti den gamla norden
Och dertill har en kung, den bäste kung pä jorden.

Vär frihets fest i dag vi fira
Uti vär sälla fosterbygd.
J, Svea folk, kring Gustafs spira
Lofsjungom ömt hans hjeltedygd!

Digitized by VjOOQ IC

159

21.
På drottning Sophia Magdalenas namnsdag

dm lö Maj 1788.

Jl ä denna fest i dag med bägarn af agat

Syns BacchttS blomsterkrönt i skuggan af sitt fat.

Ur templets helga hvalf ban kärlen sakta vindat

Ocb minsta block och tross med friska rankor lindat.

Men rankan kring hans länd, af liljor och af grönt,

Som gör hans bild sä skön, har ögats undran rönt.

En blomma här och der hon väl sin iUgring röjer,

Dock intet mot den krans, som mellan rosor höjer

En myrten, oförmärkt i gyllne nålar snärd,

Af Venus sammanföst, af gracerna förärd.

Pen kulna käUarsvaln inunder templets stöder

Med stolar för i dag tillreds hvar Bacchi broder.

Der ifrån största åm till minsta svagölsstop

Man dagens vivat hör vid nattens hesa rop.

Ett rökverk och ett os gör hjernan yr och galen

På dem, som utan glas stå qvar i yttre salen.

Förargelse och ångst bland detta ridderskap,

Som tränges om hvarann med etterfulla gap,

I gerning och i ord sig uppenbart förklarar.

De ropa: »Skranket opp!» Men dagens marskalk

svarar :
»J, gode Bacchi män, besinnen templets prål
»Och veten, hvar och en är herre till sin bål!»
Strazt inom skrankets plan en mängd af lampor

glimma.
Som hvälfva sina sken inom en rosig dimma.

Digitized by VjOOQ IC

160

Der man en bugning ser bland templets tjenstemän

Frän digraste grossör till minsta källarsven.

De äldste kypare utaf hans vinbetjening,

Som hafva b var sin äm, i är baft sin forläning

x\f syrakusa-vin ocb ingen droppa gömt:

Vid kungs och drottnings skäl dem bar ban inte

glömt.
Sitt bref i dag de fatt, neddoppadt i likörer,
Pä källarn mästerskap ocb rang med direktörer.
Ja, ban har samlat dem ocb deras nit berömt,
Med dem ur sin pokal ban Westmans porter tömt
Ocb jollrat bit ocb dit om lifvets mänga öden,
Hur detta porter bär en läkedom mot döden,
Tills gyllne bägarn sägs upplyftas med förord
Att inte tömma den, förrn dagens fest blir spord.
Ej nägon dödlig mun mä af dess nektar smaka,
Förrän en viss baccbant sig skyndat ned tillbaka
Ifrän olympens drott med gudames beslut, ,

Till bvilkens ära den i dag skall tömmas ut.
Eo nattens tystnad rär i väntan uppä svaret . . .
Den helga duken breds kring stora punscbekaret,
Hvars fransar, fuktade med moslervin med mer,
Vestaler hälla upp och stundom släppa ner.
Dä, vid en sorglig säng af undangömda körer,
Man slefvarna bär fram till templets providörcr.
Förläten fläktande bortskymmer gudens rum,
Hvars välnad simmar re'n i karets fluidum.
De hvita eldars språk med purpurtäcken släckas,
Och må ej minsta glas i minsta vinkel bräckas!
Sig driste ingen fram, om ock en Jensen fans.
Att snegla på sin bål och hicka vid dess glans I
Re'n kyparsvennerna med blomsterknutna länder,
Med krönta bufvuden ocb sammanknäppta händer
I dubbla leder längs ät koret dragit sig
Så fort att ögat ej hint ögna deras stig.

Digitized by VjOOQIC

161

Hvad lust i Bacchi hvalf! Ej verldsbekymreD trycka:
Här saknas allt begrepp om öde, tid och lycka.
Ej någon mod fälld tår ur ögat rinner ner,
Om inte till en hämd i någon ann's qvarter,
Som skuffat fram sitt glas ocb dricka vill allena.
Emellertid hvar själ vilj sig i frid förena:
En girig nyckeln glömt till låset fbr sitt skrin,
Den höge sänkt sin röst med en blommerad min
Och en afdankad vän med röda ögon nickar.
Och med en blödig själ en from förlikning hickar
Men — dråpligast af allt — en usling sofver här
I famnen, trygg och fri, uppå sin gäldenär,
Och ingen stämning mer pätänkes eller gissas,
Tills mörkret skingrar sig och templets förlåt hissas.

Bacchanten redan syns vid lutans ömma ton.
Som prisar dagens helgd^ dä Bacchus i person
Med, bägarn äskar ljud att Jofurs ära höja, .
Befaller bröderna att sina knän nedböja.
Betänka dagens glans, som snart gudomlig tycks.
Den helga duken straxt af punschekärlet rycks:
Sig alla templets män i denna tjenst förena,
Och Bacchus ropar ut: Sophia Magdalena!
*En drottning», ropar han, »i norden har sin tron,
»Hvars majestät är kändt, fast ej af min person.
*Men gudarne befallt — och gudar måste lydas —
»Att ända till mitt hvalf skall hennes. ära tydas.
»Ett folk, ett tappert folk, så ädelsint som stort,
»Upphöjer hennes lof, det hon sig värdig gjort,
»En drottning, from och mild, beprydd med stilla seder,
»Välgörande och god och värd olympens heder.
»Också ha gudarne försäkrat i min hand
»Att hennes lif, så dyrt, till hugnad för sitt land
»Skall i en mängd af år i lugn och frihet skrida
»Med sin gemål i famn och prinsen vid sin sida.
Bellman. IV. 11

Digitized by VjOOQ IC

162

»Re'D Raron är befaldt, fastän han äran krökt,
»Den färjan sänka ned, som hennes skugga sökt .
»Intagen, Bacchi män, med glädje era säten
»Vid bägarns sista klunk och instrumenters läten!
»Ert fluidum tillreds uti ett rägadt mått:
»Er munterhet min fröjd, ert hjertelag är god t . .
rBacchant, gå, Jo fur säg vid klang af lyrans sena
»Hur norden vörda vet Sophia Magdalena!»

22.
Kämpe visa

öfver segern vid Högland den 17 Juli 1788.

bå har nu vid Högland, go vänner, sä skett
Att Neptun — hvem kan det fördölja —

Med lagrar på gaffeln, som gudar ej sett,
Han helsar prins Carl på sin bö|ja.

Se'n prinsen tillhakas sin helsning beredt,
Så lät han sin eld med vågen alltid fienden fb\ja.

Och viljen I höra, så märken nu blott
Hur prinsen vet vindarna styra!

Knappt solen ur molnen vid morgonen gått
Förren kölen bröt vågornas yra.

Re'n f^tet det mulnar af skott uppå skott,
Och då högt i sky Apollo tog och stämde sin lyra.

Digitized by VjOOQ IC

163

Nu veten I alla prins Carl hvem han är,

Utrustad med mandom och ära:
På höjden af Högland han segern besvär

Den lagrade gaffeln frambära.
Néptun uppä däcket han ställde sig der,
Och prinsen framför, och segern båda hjeltarna nära.

Så började stormarna tjuta och gny

Och fartygen gunga pä vägen.
Med blixtrande dunder och röken i sky

Sägs masterna glimma i lagen,
Och flaggorna blåste och elden blef ny
Och Neptun han log, och kulorna de hvinte i tågen.

Nu talte de två till hvarann uppå däck :
»En stridsman vi oss nog påminna —
»Den Greigh, som all verlden än aktar så käck,

»Ej nionde gången må vinna.
»Nej, fienden tukta till rysning och skräck!
»Hans blodiga köl skall skjutas ner och sjunka och

brinna.»

Ur hvirflar af röken vid blixtret ibland

Så syntes, men nu intet mera,
I blodiger skjorta med värjan i hand

Wachtmeistrar och Hornar och flera.
Prins Carl, Ml nu tårar och gråt kung och land,
Blif, Sverge, bestört, men glöm ej dessa män ingen-
dera!

Ur brinnande mörkret af Neptun i lur

En julle i linien framkallas:
Anföraren trotsade död och natur.

Af äran att endast befallas.
Nå, Ekholm, ditt namn under kulornas skur
I stäfven på julin der skall ditt namn inristas af Pallas.

Digitized by VjOOQ IC

164

Apollo, höj lyran och lofsängeD sjung!

Tänk, ryktet i dag näns ej ^uga:
Prins Carl har som hjelte och hror af sin kung

Den äran med segern sig buga.
Lofsj ungen dess kämpar, båd' gammal och ung
Frän rik och förnäm till tiggarn, der han ler i sin stuga!

23.
På kronprinsens namnsdag

den 6 November 1789, då en luUt, gul och hlä målad,

es.

yJj hvad fröjd som denna dag
Inom dessa murar skänker!
Hofvet i sin fägring blänker,
Liksom i min gala jag.
Också är bland mina fUder
Ingen än så präktig sedd,
Som med högsta rang i bredd
Burit sådan färg till kläder.

Men med all min granna stat
Tusen ögon mig förfara.
Prinsens kockar mot mig svära
Vid min blick pä minsta fat.
Stånddrabanternas mustascher
Mig ofreda raångcD gång

Digitized by VjOOQ IC

165

Mer än salig Hedmans språng
Mellan marskalkar och pager.

Bäst jag med en kärlig min
Mig i slottets farstu krummar,
Grufligt vaktparaden trummar
Vid en sträf trumpet-marin.
Men att några råttor kramma
Der i gångarna som förr
Är ej värdt, ty vid hvar dörr
Flera kattor med mig jamma.

Ändtlig nu i tysta Qät
Jag ers höghets tröskel mäter,
Der min ringhet ej förgäter
Trohet för ers majstät.
Sjelf af lejons ätt med ära
Jag en ättling nämner mig^
Och hur kan den tvinga sig
Afvog sköld mot staten bära?

2*.
På Glas på hörnet

den 21 November 1789.

Aok, om vår sol en lugnad morgon återsände,
Ej blodröd mer i gyllne skyar flöt

Digitized by VjOOQ IC

166

Och öroen 8e'n, vårt lejoDS fordna ädla frände,
I gudars namn en helig sämja slöt!
Hvad åkern skalle hära,
Hvad hammarn skull' ge slag
Och snillet ära
En så högtidlig dag!

Tag, teg
Ditt glas och önska se'n
Vår konung snart tillbaka!
Sjung se^n för de borgensmän,

Som vaka

Än
Dess dyra borg att freda
r vakters sammandrag
Och sig bereda
Europas välbehag!

Tag, teg
Ditt glas och önska se'n
Vår konung snart tillbaka!
Sjung se^n fbr de borgersmän.

Som val^a

Än!

25.
Yid Gustaf III:s återkomst från kriget.

i/yre kung, var välkommen nu åter
Frän krigets larm i blodiga stig!

Digitized by VjOOQ IC

167

Se ditt folk, hur i glädje det gråter /
Och i stoftet bugar djupt for dig!

Har du dig mödat, ädel och stor,
Med din broder gått döden till möte,
Så öppnar ock Svea sitt sköte,
Omfamnar Gustaf med sin bror.

Höglands seger och Gustaf tillbaka
Med lagrar krönt — hvad felas oss mer
Än den vällust i norden att smaka,
Då, enighet, man dig tillber!

Du har ett skingradt folk gjort till ett.
Och du lärt de upproriska känna.
Med din klinga, ditt snille och penna
På nytt du Sverges väl beredt.

Prester, öppnen nu templen ^och buga
I alla rikets vinklar och vrår
Och fbrkunnen i ringaste stuga
Hur försynen helgat Gustafs spär,

När han för folket tog sitt beslut
Att dess ovän i bojorna binda.
Du, så älskad af oss från din linda,
Ivdöd^n våra suckar njut!

Digitized by VJOOQ IC

168

Till hertig €arl

på hans namnsdag den 28 Januari 1789,

Ur en präktig sky ocli låga,
Hvirfiad öfver nordens Qäll,
Vid en glans af Iris båga
Pä tritoners våta häll
Och vid klangen af najader
Ifrån Höglands röda strand
Sträcker Neptnn ut sin hand,
Höljd af hvirfiar och kaskader.

Dyre Gabl, ditt namn bebådar

All olympens välbehag:

Mars nr molnet djerfb dig skådar

Med en bugning på din dag.

Yattunymfren kring dig Ijunga

Mellan fröjdeeldars sken,

Och längst in i elysén <

Skalderna din ära sjunga.

Din gemål från detta höga
Helsas båd' som mild och skön:
Minsta blick från hennes öga
Utgör alla dygders lön.
Skalderna på nytt upprinna
Under friska lagrars blad:
Yoltaire med en carliad,
Rousseau för din hertiginna.

Digitized by VjOOQ IC

169

27.
Till hertig Carl

vid dess hemkomst från kriget i September 1790.

Segrande furste, dagen svalkas:
KaroD din köl med bäfvan nalkas,
' Stormarna tystna,
Tritonerna lyssna,
När du med oliyen helsar Neptun.

Thetis helt djupt, den mäktiga frun,
Niger i vassen vid Bols basun.
Najaderna brottas vid kanoners smäll
Mot bergen skaka sina glittrande ijäll.

Märk, dyre prins, i minsta stuga
Blottade bjessor djupt sig buga:
Barnena tiga,
Men mödrarna niga
Och glömma i glädjen fUlla en tår.

Dyraste prins, prins Cabl, du är vår!
Hvar fins väl den, söm till altaret går
Och icke med tårar bekänner nu med mig
Att Sverge räddadt är af Gud, kung och dig!

Digitized by VjOOQ IC

J70

28.

Tankar rid min hulda moder fru Catharina
Bell mans graf

den 17 Mars 1765,

Så vill du, Gud, ett lifsträd rycka
Med sina svaga rötter opp,
Att uti bästa blom och knopp
Det må din helga vingård smycka.
Du slår dess fägring platt omkull
Och i ett fall så många sårar:
Mitt öga somnar uti tårar
Och vaknar åter vid dess mull.

Jag kan min mensklighet ej glömma:
Min sorg är värdig, sann och stor.
Jag ser en huld och älskad mor,
Hur hon tar in sin kalla gömma,
Se^n hon sitt varma hjerta gaf.
Det kostar mig min lifsförmåga
Att kyssa på den pil och båga,
Som död och kärlek skjutit af.

Så talar nu mitt ömma sinne,
Men alla känslor tystna af:
Mitt hjerta säkert är den graf,
Deri en mor hon hvilar inne

Digitized by VjOOQ IC

171

Och stundom väcker mina qval
Att se hur döden den vill döda,
Som flera o£fer hunnit ibda
För hans begär och till hans val.

Men, halt, jag faller den till fota,

Som öfver våra öden rår,

Och mig med suck för bröstet slår.

Hvad skall ett stoft mot allmakt knota?

Nej, himmel, ack, du har beredt

Af evighet hvart lif sin timma.

Min syn förblindas i en dimma,

Se'n hon din höga styrsel sett.

Min syn och tanka bli mig trånga —
Dock ser jag evighetens rymd.
En sol af inga fläckar skymd.
Ett land uti en herrlig ånga,
Ett falt, der lif och helsa bo,
Och midt ibland en glädtig skara
, Syns Gud sitt kära verk ^rklara,
Och allting andas frid och ro.

En munter själ i bräcklig hydda,
Hon utaf mästarns stränga hand
Bäd' tog och kysste sina ba;id,
H varmed besvären voro flydda.
I strid mot lif och död hon stått.
Men ville dem till slut fbrsona.
Och hur hon kämpat för sin krona.
Så har hon den nu ändtlig fött.

Kom, verld, bese i denna striden
En qväst hjeltinna, hur hon ler!
Med trones sköld och sitt baner
Hon trotsat alla qval i tiden

Digitized by VjOOQ IC

172

Och varsamt på sin bana stått,
Förnöjd, som i den högsta lycka,
Att kanna ge och hjertat stycka
Åt dem, som från dess hjerta gått.

En tankekraft här bodde inne,
Som stoftet såg och Gud som Gud,
Att ringhet är en herrlig skrud,
FörträfiFlig i den Högstes sinne.
Och dygden bästa föresats,
Att ondskan väl sitt välde öfsrar.
Men att En fins, som allting pröfvar
Uppå vår stora sammelplats.

Så sku de vackra lifsträn sättas
I evighetens rymd till slut,
Se'n de på jorden blomstrat ut
Och fått från sina tyngder lättas.
En annan sol då tändas an.
En annan dag och afton glimma
Och allt i heligt nöje stimma
Ikring sin Gud och upphofsman.

Hon sofver nu då sött och stilla,
Se'n hon ur tidens bojor gått
Och druckit ut sitt sorgemått
Uti vårt buller, sorg och villa.
Nu nalkas hennes frihetsdag:
Förlossningsklockan slår och klämtar,
Och Gud sitt verk så sakta hemtar
I några tysta andedrag.

En älskad maka står i nöden
Och saknar sitt i en minut.
Hur ser det paradiset ut,
Der kärlek går i strid mot döden

Digitized by VjOOQ IC

173

Och minsta telning bleknar af?
Jag orkar intet mera tala:
Kom, höga makt, kom, du, hugsvala
Och styrk min anda vid dess graf!

Säll den, som flyktar ur vår snara
Med snabba steg och friad själ.
Som tar sitt afsked och farväl
Liksom att till en högtid fara!
Min mor hon flyr — det må så ske.
Vid hennes graf skall man få höra
Att afund ej haft mer att göra
Än blott på mina tårar se.

29.
Tid en ålderstigen och trogen tjenarinnas död

den 2 Oktober 1773.

bä myllas nu det stoft bland gruset,
Som samlats här i många år,
Hvars lifsförvandling är så svår
I flykten till det himlaljuset.
Der dygdens lön utmärkas skall
Utaf dens hand, som bjertat gifvit
Och i sin bok hvar tanke skrifvit
Till evig räddning eller fall.

Digitized by VjOOQ IC

174

Den andedrägt, som nyss sig sluta.
Det hjertat, som nyss brast itu,
Bör väcka våra tankar nu
Och nödga ögat tårar gjata
Med helig ömhet i vår själ.
Låt oss vårt korta lopp besinna:
Att fast vi sjntti år än hinna.
Är tiden knapp till evigt väl!

Säll den, som tar vår sälla döda
Till eftersyn i lif och död!
I anletssvett hon åt sitt bröd.
Då själen njöt en andlig föda
Och brann af trogen kärleks bloss.
Som tjenstehjon hon troget tjente
Och då hon dog, dess testamente
Var Guds välsignelse till oss.

30.
Pä min tredje sons födelsedag.

Ull kapten Kempensköldy den 15 Juli 1787.

Min tredje son i dag det helga dopet njuter . . .
På Holmen är helt tyst: från skansen ingen skjuter,
Men flaggan, blå och gul, sin tuDga fladdrar ut
Och vimplarne i fläkt nedsänka sig till slut.

Digitized by VjOOQ IC

175

Så lugDt, sä still, sä tyst jag denna fest inviger,
Ja, till och med jag sjelf jag bara står och tiger
Tills pilten skall få namn — då ropar jag, min vän:
»Vet, han skall heta Carl som jag och hertigen!»

31.
YaggTTlsa för min son Carl

den 18 Augusti 1787.

Lilla Carl, sof sött, i frid!

Ty du får tids nog vaka.

Tids nog se vår onda tid

Och hennes galla smaka.
Verlden är en sorge-ö:
Bäst man andas skall man dö
Och bli mull tillbaka.

En gång, der en källa flöt

Förbi en skyl i rågen,

Stod en liten gosse söt

Och spegla sig i vägen:

Bäst sin bild han såg sä skön
Uti böljan, klar och grön,
Straxt han inte sägnen.

Digitized by VjOOQ IC

176

Så är med vår lefnad fatt.
Och så försvinna åren:

Bäst man andas godt och glad t,
Så lägges man pä båren.

Lilla Carl skall tänka så,

När han ser ^e blommor små,

Som bepryda våren.

Sofve Inlla, lilla vän!
Din välgång alla glada.

När du vaknar, sku vi se'n
Dig klippa häst och släda;

Se'n små hus af kort — lull lull

Sku vi bygga, blåsa kull

Och små visor qväda.

Mamma har åt barnet här
Små guUskor och gullkappa;

Och om Carl beskedlig är,
Så kommer rättnu pappa.

Lilla barnet namnam ger . . .

Sofve lulla! Ligg nu ner

Och din kudde klappa!

Digitized by VjOOQ IC

177

32.
Pä Mariadagen 1788.

Jjilla Carl uti sin kolt
Och Gustaf i siu jacka

Uppå marmors na mosdag stolt
För god traktering tacka.

Mamma barnen sagt i går

Mormors namnsdag tecknad står

I vår almanacka.

Derför lilla Carl, som minst,
Han börjar fbrst att nicka:

Gustaf anser för en vinst
Sin mormors skäl att dricka.
Barnen klinga om igen
Mormors skål i botten, se*n
För hvar vacker flicka.

Gabriel i sin rock och väst
Och Martin i sin tröja

Uppå mormors glada fest
Med skålar sig fbrnöja.

Önska vid ett rågadt mått

Mormor och sin morfar god t

Och små glasen höja.

Bellman IV, .12

Digitized by VjOOQ IC

178

På inspektören Gabriel Grönlunds födelsedag

dm 5 Fehruart 1792.

vllada morfar, barnen dig
Med böjda knän välsigna.

Ljusets engel visar sig^
Då dina knän neddigna,

Du har varit glad och from:

Njut Guds rikes egendom !

Vi dig än välsigna.

34.
Under inspektören Grönlunds sista sjukdom.

IVlo ekorna röras med sorgliga slag,

Ringerskan snyftar och gråter,
Clara-dödgräfvaren tycks i hvart tag

Rycka spaden åter.
Skalden, som vid griften blundar och ler
Och din lljusa himmel strålande ser,

Dignande fäller sin lyra.
Gäck, hedersman . . . hvarje engel dig ber . .

Dina steg sä dyra.

Digitized by VjOOQ IC

179

Munter din morgon oob tjnflig din qväU,

Leende seende alla,
Som pä din tröskel bebedrat ditt tjell

Att ditt goda befalla.
Jemt ditt bnfvnd i oskyldiga gräl
Röjde i b var knyck din eldade själ,

Sä för din kung som bans rike.
Drick ut döds-kalken, bjud Gustaf farväl,

I din död bans gelike!

35.
Yid inspektören Grönlunds begraftiing

den 28 Mars 1792,

JDin graf skrift är enkel men ädel ocb sann,
Att tårar bevittna din beder . . .
Farväl, du beskedlige, redlige man,
Af gammaldags trofasta seder!

Den skalden, du byllat som svärfar ocb vän.
Med lyran till griften ban ilar,
Begråter din saknad — fast lycklig är den,
Som saligt insomnar ocb bvilar.

Hvad båtar oss arma ur flammor ocb grus
Att tidernas oskick beskåda?
Säll du, som, upptagen till klarbet ocb ljus.
Dig skilt från vår villa ocb våda!

Digitized by VjOOQ IC

180

Din skapares vilja du* tålig tillbad
Vid ögonens slocknande låga..
Så länge du lefde, sä lefde du glad.
Tills döden afvände din pläga.

36.
DirertisRement

på professorn och riddaren Sergells 4 8:de födelsedag,

som firades på Ulriksdal hos medaljören Fehrman

den 8 September 1787.

Sebgell togs emot i en vacker skogspark bakom
Fehbmans våningsrum af Bacchus med sitt sällskap.
En liten Bacchus, åkande på en tunna, Bacchus sjelf,
ridande, med en buteljkorg på armen, och en silén,
åkande, med buteljer i vagnen, alla omgifna med bac-
chanteVy med stafvar och kransar, virade af vinrankor.
Lille Bacchus föreställdes af Fehrmans lille son, Bacchus
sjelf af Bellman, och den åkande silénen af professorn
och riddaren Pilo.

När Sergell kom, togs han emot medföljande tal af

Lille Bacchus.

I följen mig med fröjd till Bacchi tempel fram
Uppä den gröna stig^ som höstens mognad sprider!
Nu snart, I Bacchi män, till middagsstimman lider,
Till vinets rolighet och brödralagets glam.

Digitized by VjOOQ IC

181

Mitt hjerta ungt ocli ömt, kan sig ej der utgjuta:
Jag är ej Bacchus sjelf, jag endast lånt hans namn.
Uppriktigt säger jag, min morbror, i din famn
Uppå din födslodag lät mig din ömhet njuta.

Bacchus {sjunger).

Min butelj är Bacchi kök —

Jag tömmer,

Och glömmer

Mitt fattiga ök.
Intet foder för min häst!

Och dagen

För magen
Är gj order till en herrlig fest.

Nå, hvad skall jag göra,

Så full, så plakat?

Hvars fest — låt oss höra —

Och hvarför denna stat?

När Bacchus slutat sången, skedde processionen
till Fehrmans rum i följande ordning :

1) musiky

2) lille Bacchus,

3) Bacchus sjelf,

4) en åkande sUén, omgifven af de öfriga hacchan-
tema, Sergell med fruntimren följde efter, , När de
kommo i matsalen, hölls följande tal af

SiLÉN.

Så tags min tid i akt till magens tröst och gagn
Att jag knappt, klockan tolf, ser hjulen på min vagn.
Från solens första blick i dag på denna dagen
Jag på. min tunna hvälft med bägaren islägen.
Af gudarnes beslut uti olympens sal
Så rullar här min vagn på detta Ulriksdal,

Digitized by VjOOQ IC

182

Bebådar snillets frid och vinets ångor kastar,
Försötmar hjcrtats qval, ju mer det sig belastar,
Utsprider sömnens tyngd och ögats vällust gör
Vid blomsterprydda kärl bland stekar, ost och smör.
En krans är mig befaldt på denna fest utleta
Att lem nas en artist från Paros eller Kreta,
Som nu sin verkstad spridt i nordens kulna famn.
Jag tusen gånger visst på Pafos hört hans namn.
Men hjernans yra språng så min förvirring våUer
Att handen känner knappt om hon pokalen häller —
O, gudar, den pokal, som Jofnr sjelf befallt
Uttömma i hans skål . . . Hvad jag förgäter allt!
yar det ej Praxitel? Nej, det kan ej uppfinnas...
Att gracerna en gång, så mycket vill jag minnas,
I skuggan af den lund, der marmorpelarn står,
Lofsjöngo gladt hans namn, och det var just i går.
På ryktets vingar fördt, så länge tiden räcker,
Kringsväfvar hans beröm och en förtjusning väcker.
Nej, än en klunk . . . noch en . . . Jag nu försöka vill
Om jag det namnet mins . . . Nej, jag måst' ha en

till . . .
Var det ej Fidias, som, Jupiter till ära.
Upprest hans stolta stod vid en Minerva nära?
Månn inte Polyklet? En Myron? Agelad . . .
Nej, jag måsf ta en klunk utaf mitt oskobad.
O, gudar, stärk mitt blod, låt tankens eld upplifvas!
Så mycket af mitt värf jag hörde mig beskrifvas,
I store G-ustafs hof, i någon viss planet,
Hans snille lagradt fins, fast namnet jag ej vet,
Och att hans födslofest i Floras famn och sköte
Skall firas denna dag bland vänners glada möte . . .
Victoria — jag mins . . . hurra, nu gick det an . . .
Hans namn var Sergell . . . klang, och vivat lefve han!
O, kosteliga bord med blomsterkrönta rätter.
Buteljer, glas och frukt! Jag aldrig mådde bätter:

Digitized by VjOOQ IC

183

Här klingas skall hans skål, hans visa sjungas ömt.
Jag skall den fbrsté bli som först sin stånka tömt.
Min Sergell, lefve du ! Din skål till punkt och pricka,
Och mina fränders skål . . . Men nu, nu skall du dricka!
Vtd bordet sjöngs följande
Kor.

Sjung förtjensten en sång till dess ära —
Vår värde Sergell, vet, du är vår!
Dina landsmän på händren dig bära,
Men af oss du sjelfva hjertat fUr.

Sent må i dödens vissnande sp§r
Sig din urna för ögat upphöja!
Gamla Karon med båten skall dröja
Och vänta dig än hundra år.

Men den saften som porlar och spelar
I glasets rundel och kring dess brädd.
Sömnens qvalm uti blodet fördelar
Till en vällust uppå Floras bädd.

Höj, granne, upp ditt kärl, blif ej rädd
Att ett rus denna dagen begära.
När du sjunger din Sergell till ära,
I höstens gyllne blommor klädd!

Löfven gulna och bäckarne rinna
Vid trädens rusk och sorgliga fall —
Låt så vara, vår säUhet vi finna
Uti Bacchi hvalf vid drufvans svall.

Lustigt! Hej, falleralla, lall, lall !
Värde Sergell, din fest att besmycka
Skönhet virkar ett band till din krycka,
Som dig i döden binda skall.

Digitized by VjOOQ IC

184

37.
Till Sergell pft hans namnsdag

den 2 November 1789 Tohicedagen,

Bord- och måltidstldning n:o 1.

Ingo den 1 Oktober 1789.

Med extra rådhuskuriren Wetz hafVa inlupit föl-
jande måltidstidniDgar, som nödväDdigt måste locka
en surmulen bourgognekork ur sin glaserade läog-
halsighet.

E,e'n bland kämparna van,
Fakta i elden och omringa plan
Baron Armfelt mot en ljungande volkan,

Vann nationens ära:

På sin blodiga ban

Käckt med fälld bajonett
Busar han mot fienden^ ätt ifrån ätt.

Hvar blodsdroppa runnen.

Då hans bussar slåss,

Gör nu segern vunnen

Båd' för kung och oss.

Norrbacka den 2 November 1789.
Vid backen till venster mellan de glesa gra-
narna, som nedslutta ifrån Solna-parken till Haga
grind, har i dag på morgonstunden en blind ynglings
vanligen derstädes om morgnarna sedd i sitt randiga

Digitized by VjOOQ IC

185

förkläde och skjortärmar, nu, denna dagen till pryd-
nad, infnnnit sig med en ny fullsträngad fiol, klädd
i tornväktarns syrtut i Adolf Fredriks församling och
någon af kyrkorådets peruker. Musikanten, i en bu-
gande ställning, under en gulnad rönn, sitter ännu
med örat mot qvinten och foten i gyttjan att för-
kunna Tobiae dag. Fångaroes rothuggning vid lands-
vägen och stockarnes timring under yxornas spjelk-
ning i skogen hindra ej hans krumelurer med stråken.

Norrbacka: yfirdshaset, belftget strazt utom Norrtull.

Bönderna, knarkande från Solbaddet, med svintrynet
utom matsäcken och kalfhufvudet i tjärbyttan, stryka
hjulen emot diket för att lyssna på denna Solna-
skogens Orfeus. Dalkarlarne stöta skyfflarna i gräs-
vallen, och skoflarne ligga på de ovältrade sandkär-
rorna. Något sjöng och spelade han, med hufvudet
vändt åt Belle-Vue, mycket rörande och den vörd-
nadsvärde rådsherren till ära, tilldess slutligen en
helig tystnad utbredde sig bland alla kommande och
farande ända fram till tullporten, der tullnären med
specialen under armen fördömde öfverdirektörens
barmhertighet och bugade sig för ett ekipage från

Digitized by VjOOQ IC

186

Jerfva. Då sjöng åter den blinde vid vagnens stan-
nande, ocb han spelade samma gudomliga melodi af
abbé Vogler:

Klang! Vid grind spelar jag
Psalmer oob polskor utan undantag.
Litet mer konfonium på Tobiae dag
Så för mig som för fiolen!
Så tycker jag.
Efter gammal lag
Ser jag aldrig solen,
Dess gyllne välbebag . . .
Litet mer konfonium på Tobiae dag
Så för mig som för fiolen!
Så tycker jag.

Solna den 2 November 1789.
Äntnärkninffj funnen i organietena koralbok,

Tobias till sitt namn fins än i flera riken,

Men detta namnets drott var klädd i templets drägt,

En ganska värdig man utaf Naftali slägt.

Som upprest sina tjäU vid Galileiska viken,

Der ban en fånge blef i Salmanassars tid.

Han egde ock en son, ocb af dess blod med beder

Allt bvad Tobias nämns en älskad ana leder,

Trots bibelkommission ej finner sig dervid.

SergellB atelier den 2 November 1789.
S. D. Grefve Munck, tillstädes, befallde en viss
lyrisk skald sjunga denna dagen till beder, ocb ban
sjöng:

Kring Psycbes byst, uppå dess alabasterruta,
De täcka gracerna sig buga nu:
De bennes flyende fot i blomsterkedjor sluta
Ocb kröna dig, Tobias, kära du!
Att Psycbe ej må njuta

Digitized by VjOOQ IC

187

Ett annat altare
I Florens, Rom och fly din atelier,
G-racerna derföre stå,
Lyckönska dig och vänta
Att du vill på dörren glänta

Ur din vrå.
De trotsa Ehr^nsvärds öga,
När de berömma dig,
Och de frukta föga
Artisternas intrig.
Gracerna derföre stå,
Lyckönska dig och vänta
Att du vill på dörren glänta

Ur din vrå.

Digitized by VjOOQ IC

188

38.
Diyertissement

på hofgulddr agaren W i dm ans ö2:dra födelsedag
den 7 December 1787,

Pbrsoneuna.

Marhut Wimmerberg poet h of sekreteraren Bellmau.

Fikenj hushållerska Widmans lilla dotter.

Det vandrande kapellet, bestående af

tomväktare, dödgräfvare och andra

sluskar, af hvilka en har en liten

lykta Widmans tre söner med

deras informator.

Markus Wimmerberg^ i «a^^o<j^«*, vtd sitt shrifberd
med en flaska på, Hans hushållerska sitter bredvid
honom och spinner,

Markus {sjunger),

vJubben är gammal, orkar ej valla

(Falle-ralla, lalla!) :|1:
Flickorna små, som gerna befalla

Och som alltid rå.

Sjung, Fiken, hvälf din ten och låt nu rocken gå . . .
Hå hå, den klunken, barn, den muntrar gubbens sinne.
Hvad — uti denna mugg ännu en klunk derinne?

Digitized by VjOOQ IC

189

Hå bå, min flicka du! Jo jo, jag DOg förstår,

I>u är om gubben mån ... må ske . . . Din skål,

gutår

Men smakens sträfva lust ocb åldrens hvita bår

Gör att jag ej férmår . . .

Hör bur spinnrocken går!
Jag tror, min Fiken, att du spinner dig till linne . . .

Gud ge dig glada år!
Jag arma man, som bär vid grafvens tröskel står.
Förvissnad är min band, fbrloradt är mitt minne . . .
Gutår!

[Sjunger.)

Tiderna ändras: vännerna kalla

(Falle-ralla, lalla!) :||:
Ligga i grafven — dit sku vi alla.

Men ... en klunk ändå !

Hå bå, så går det till! I dag står blomman skön
Ocb sprider sina blad i tusen ^rgers skiften,
I morgon bryts bon af, ocb stjelken, varm ocb grön,
Bortkallnar i sin mull — likså vår sista lön
Är griften.

{Sjunger.)
Vänskap fill ära drick om ocb tralla:

(Falle-ralla, lalla!) \\\,
Fluidum skön skall fradga ocb svalla —
Hå bå bå! Hå bå!
{MvuikanUma stämma sina instrumenier i förstugan,)
Hvad nu — bvaji är fbr sorl? Nej, aldrig uti frid
Man får en enda stund i ensligbet förnöta!

Du spinner, du min söta . . .
Hvad du lär tycka om fiolens gnäll ocb gnid!
Befall dem gå sin väg ocb andra sysslor sköta:

Digitized by VjOOQ IC

190

Nu bar jag inte tid.
Tag hit avisorna . . . ren tiden börjar lida . . .
Hå bå, det blir dervid.

(Fiken bär fram avisorna,)

Hvad godt ocb Ijufligt nytt i dag med posten bida?

. . . Frän London börs ej något nytt — '

Frän Petersburg att turken flytt,
Att i Sju-tornens bvalf bar BulgakoiF sin sida.
Att Ali Bey sitt svärd bar stuokit uti slida.
Men, vändom bladet om: Hvad nytt? Jo, så till vida .. .

Hör lilla vän . . .
Att boll . . . boll . . . boll . . . det kan jag inte läsa . . .

Må ske — bolländaren . . .

Nej, ändtlig får jag lof att läsa om igen

Glasögonen

Ej passa denna näsa

Till denna tidningen . . .

Höll . . . boll . . . boll . . . andren . . . bvad för änder?

De der, som sqvalpa i vår sjö

Bland ankorna på Lidingö,
Som flocktals lägra sig bort vid de varma stränder

Mot nordans bvin ocb tö . . .
Aba — nu vet jag . . . bör, bör. Fiken, slå i glaset . . .
Holländarn, kära barn, som nyss betalt kalaset,
H...a. ..r... bar nu få... få... fått en släng.
Orangeblomman rår, ocb gubbarne med spjuten
Med randiga bandtler ocb målade gebäng.

Som kring prinsessans säng
Mustascben ströko upp oob med en buss i truten

Såg ut bvar en så sträng . . .
Men, Fiken, bvad tumult, bvad klingklang bär vid

knuten —
Se efter om de slåss, ocb slagsmål' undanvik!

(Fiken går och tittar i dörren^ men kommer geniut äter,)

Digitized by VjOOQ IC

191

Fiken.
I förstun fdll musik!

(^En af musikanterna tittar i dörren och begär att få spela för
patron ) '

IVIarkus.

Hvad är det nu fbr skrik?
Får jag ej bli i fred att mina verser skrifva
Och af en ädel man hans vänskap gladt upplifva,

En vän, sig alltid lik,
Välgörande och öm, af ädelt hjerta rik . . .
Släpp hela svärmen in . . . Hvad du ser ut komik !
Gå med din basfiol och sätt dig i en drifva
Och såga din tenor för brudgum och för brud,
Gäck bort till Altona och andra gästabud,

Alton a: yärdshus, n:o 23 Norrtnllsgatan.

Men ifrån denna dörr du skall utskuiFad blifva .
Nå, gubbar, hvarföre, för hvems skull spelen I?
Och hvarföre just opp på dessa trappor kli f va

Digitized by VjOOQ IC

192

Med eder symfoni?
I öfverfallen mig, ert röfvareparti,
Med Haydns Roxelane och Glucks krambamboli.
Vec ni . . .

Dock, håll, jag kan ej veta ...
Låt se i almanackan — månn' någon skulle beta
Katrina, Pehr eir Pål, Sofia, Margareta . . .
Nej, mig omöjligt är ett enda namn utleta

För eder harmoni . . .
Du der, med basfioln ur tornets gluggar krupen.
Som står med lyktan tänd och skubbar dig for supen,
Hvad är ditt ärende? Du ser mig ut fbrlupen

Från brandvaktskompani^t.
Kanske en roddare från stora Holm-bom slupen,

Från kronobränneri't

Bir också, torde hända.

Från andra ställen, kända,
I denna grändens trakt ... Än en gång frågar jag:
Hvem hedras af ert spel?

Kor.

Vår Widmans fbdslodag.

Markus.

Jaså, I gode män med lyktor och syrtuter.
Och litet fulla med, ja det var annat slag!
Är det vår gode väns, vår Widmans fbdslodag?

(Sjunffer,)

Slå i ett glas åt mig . . .
Din skål, lilla Fiken!

Elfviken,
Dit sku vi fara, vi båda.
Men resbränvin skall din hand

Digitized by VjOOQ IC

193

Fylla i min låda

Af våda

Vid strand ...
Häng hatten på spiken . . .
Men, Fiken, hör du.
Jag dänger dig. Fiken,
Hör, klockan slår sju.

Vasserra — flaskan full! Ja, jag med er besluter
Att hedra denna man, med redligt hjerta prydd.
Fast kanske någon gång af tadlets tunga brydd.
Han sträfvar fram sin verld med mindre glada dagar,
Dock med ett allmänt ja inunder ärans skydd
Vår ömma vänskapssång hans hjerta visst behagar . . .

Vasserra — än en sup Du, i bårtäcken sydd,

Min herr dödgräfvare med dina dubbla nSagar,
Hvad, tycker du ej om den festen denna qväll?
Du står och sneglar blott ... af ost du fått ett stycke,
Och flaskan, tyckes mig, är mycket i ditt tycke ...
Och du, orgtrampare, du skräddaregesäll.
Som gungar på pedaln, i foten rask och snäll,
Säg, om vår Widmans fest och välgång gör dig säll —
Du älskar honom ju?

DÖDGKÅFVARN (sättm* ner lyktan.J

Af allt mitt hjerta mycke.

Markus.

Välan, så stammen upp en rossliger kantat . . .
Och du, torn väktare, som plär i tornet lura
En aria bravura,
Stryk an så delikat.
Kamrat !
Din näsa glittrar öl, och dina ben så sura
I draggen bada sig ur Bacchi största fat . . .

Bellman, IV. 18

Digitized by VjOOQ IC

194

Men hören än ett ord ... Af Bacclii safter yr,
Jag mycket brådtom har att skrifva och arbeta,
Ty tiden är mig knapp och timman är mig dyr:

Jag allt mitt hushåll styr

Med skrifva vers och meta . . .
Ja, fast jag brådtom har ... I gode hedersmän,
Kom, stigen närmre fram ifrån panelningen . . .
Ju, fast jag brådtom har, ändock en älskad vän
Do verserna jag valt, att säga sanningen,
Vi\r hvar och en bland oss, som samlas nu här inne
Af kärlek för hans väl, med upprördt blod och sinne,

I ömnoghetens mått

Till vänskaps äreminne

Att önska honom godt,
Hans maka all den lust, en mor och maka känner —
Och se'u den sälla lön tillönskas bör hans ätU

Som delas ibland vänner

Af ädelt tänkesätt . . .

Men hör, min jungfru lilla,

Hon upptar inte illa

Min mening rätt och slätt :

Hon lagar till en bål kanhända?

(Fiken åmar ffd pfier en punschhai).

Bestyr att Ijusena bli tända,
Och ställ citronerna på ända . . .
Men än ett ord, min vän! Sig bredevid mig sätt,
Sjung blott en ariett.
Den lilla visan glada . . .
Men är det icke skada
Att herrn ej hemma är?
Nu på Elfviken der
Hans skrinda böljan skär:
På Kakenäs han spisar
Och ostron en förtar —

Digitized by CjOOQ IC

195

Vi önska honom godt och hvad han sjelf begär.

Jag mitt bekymmer lisar
Uppå hans födslodag . . . Sjung honom denna air^
Som hjertats "ömma qval med dygdig känsla visar.

Fiken ( sjung m-j.

Märkvärdig är visst, födslodagen,
Dä hjertat först pickar ooh pulsarne slå:

Vår vålnad ur mörkret blir dragen
Att skönja naturen och känslor att 1^,

Se'n sträfva bland motgång och lycka.
Tills ändtlig den dagen uppgår

Att handen nedfaller sin krycka
Och stelnad omarmar sin kista och bår.

Men glädjoms i dag med stor gamman
Med stek och med tårtor och vin, som förslår !

I dag sku vi klinga tillsamman
Och önska med helsan mångfaldiga år.

Min älskade fader berömma ^

I tysthet mitt hjerta nog gör —

Hans godhet att nånsin förglömma
Omöjligt, förren lifvet det slocknar och dör!

39.

På statssekreteraren Schröderheims
födelsedag.

Alle man i bålen!
Gissa, hvars är skålen?

Digitized by VjOOQ IC

196^

Skrälen, gode vänoer, skrålen!

Han med stora magen

Blef på denna dagen
Fram till denna verlden dragen.

Älskad af kamrater,

Vördad af magnater,
Rikshärold och statssekter i alla nöjets stater,

Tar han smak och toner

Efter ord, personer,
Ämnen, ordning, tid och skick . . .
Drick!

Oro och bekymmer

Vid hans åsyn rymmer:
Moln hans ögon aldrig skymmer.

Under lek och joller

Bref och protokoller
Han i bästa ordning håller.

Spanmålskommissioner,

Barnsängsdirektioner,
Ordenstal och tråk och bråk i inrikes expeditioner,

Allt han väl bestrider,

Och hans nöje lider
Ej dervid ett ögonblick ...
Drick!

Men en ting ej glömmes:

Att, när glaset tömmes,
Elis allra mest berömmes!

önskom honom, bröder,

Allt hvad kroppen göder.
Allt hvad muntert snille föder!

Måtte kreditorer

Och exsekutorer
I ditt förmak lemna rum för välbemedlade pastorer!

Digitized by VjOOQ IC

197

Mätte dina dagar
Efter ödets lagar
Långsamt skrida till sitt mål ,
Skål!

40.
NyArsspel för Schröderheim^ka husen

dm 1 Janwwi 1786.

-t rån törnens gluggar
Hörs klockorna klämta nytt år i dag —

Ur krus och muggar,
Min granne, din belsa tag!

I templen skrålar
Den gläd tiga ungdom bas och diskant,

Och lampan strålar
Kring altarets gyllne kant.

Lycka till att njuta

All sjelfbegärlig sällhet!

Lycka till att sluta
~ Med helsan det år,

Som nu f<ör oss återstår —
Gutår!

Sig folket gläder
(Bland vännerna sköna stekar i dag)

Med högtidskläder
Och armbågen högst i lag.

Digitized by VjOOQ IC

198 '

Sitt bröd man delar,
Sc'n flaskan utdelat den sista tår . . .

Hör, piparn spelar,
Och hör hur trumslagarn slår!

Lycka till att njuta

All sjelfbegärlig sällhet!

Lycka till att sluta

Med belsan det år,

Som nu för oss återstår —
autår!

Trumslagarn trumlar,
Mustachen i kölden glittrar om mund —

Valdthornet mumlar,
Trianglarne slå sekund.

Stolt på trompeten
Sä pirögder Mollberg blåser gevalt,

Sä att staketen
De darra med plank och allt.

Lycka till att njuta

All sjelfbegärlig sällbet!

Lycka till att sluta

Med helsan det är,

Som nu för oss återstår — ,
Gutår!

I gränd vid Ruter
Sitt oboe Bergström vändt uppå tvärn:

Han glor och tjuter:
»Sä skön lya dm morgonstjerm» .

Ner i portgången.
Med vantarna och skinnpelsen — hva ba

En med basson gen
Han pruttar branikula.

Lycka till att njuta

Digitized by VjOOQ IC

199

All sjelf begärlig säUhet!
Lycka till att sluta
Med helsan det är,
Som nu för oss återstår —
Gutär!

Apollos söner
Med gullpapper och nedsnöade hår

En vällust röner
Med mig, som fram före går.

Jag, äldst i läran,
Välborne herr lagman, klang och gutår.

Jag har den äran
Att önska ett godt nytt år!

Lycka till att njuta

All sjelf begärlig sällhet!

Lycka till att sluta

Med helsan det år,

Som nu för oss återstår — ^
Gutår!

I mörka väder
Med kappan kringaxlad, skalden har lärt

Åt deras nåder
Att önska nu allt hvad kärt . . .

Allt sig upplifvat
Till glädje, och kantorn, stolt i maner'n,

Han ropar vivat
För nädig herr sta tssek tern.

Lycka till att njuta

All sjelfbegärlig sällhet!

Lycka till att sluta

Med helsan det år.

Som nu för oss återstår —
Gutår!

Digitized by VjOOQ IC

200

Födelsed&igen firad i fiskarstugan.

Pastoral på fru Palmstedts födelsedag
den IS Januari nf)2.

Fiskarstugan.

I vår lilla fiskarstuga
Vi för dig, Camilla, buga,
Glädjoms alla — så gör jag —
Fä Camillas födslodag.

Camilla.

Mig naturens prakt förblindar,
Böljan svallar mörk och grön,
Morgonrodnan sval och skön
Glittrar mellan skog och grindar.

TiKSIS.

xiskan svalkar med sitt dön
Middagstimmans varma vindar.
Märk hur jag den refven lindar —
MUrk hvad herrlig fångst pä ön!

Digitized by VjOOQ IC

?0I

Damon.

Lyft snabba ii retag

Att strandens branter hinna!

God middag, min herdinna,

Med bägarn helsar jag.
På min hatt en hvit jasmin
Till Camillas ära prålar.
Njut ur dessa kärl och skalar
Brax och mört och kersbärs-vin !

TiRSis och Damojs.

Hjertat dig sin dyrkan ger,
Ögat vill din fägring gilla,
Ty ju mera man dig ser,
*3Iera älskar man Camilla.

TiRSlö.

Prydom bordet vid vår källa
Med vårt bästa husgeräd
Och låt duken ned sig fälla
I dess hvita sida våd!
Vin och frukter vi framställa
För vårt hjertas lilla nåd. :||:

Damon.

Nyss ur vattnets små forsat
Blef jag bergad och uppdragen.
Hvad, Camilla, jag blef våt,
Ända öfver ^stöfvelk rågen !
Stor sak i båd' sump och båt,
Men jag gläds åt födslodagcn.

Digitized by VjOOQ IC

20l>

Kor.

Klingom och sjungom i gläd tiga lag!
Fronisiuta hjertan de tänka ej illa.
Lefve vår Tirsis och lefve Camilla!
Firom med kyssar dess födelsedag!

• !'.

Maltiden i fiskarstugan.

Dediceradt till fru Palmatedt och kongl. sekreteraren Leopold.

H vilken kyla, hvilken svalka
För vår varma andedrägt!
Fönstren ristas vid hvar fläkt,
Dit sig vågorna nu nalka.

Luften i vår Öppna sal
Angår väppling och jasminer.
Biet svärmar, flugan hviner,
Göken uti toppen gal.

Bordet uppå herdars vis
Gladt af måttligheten dukas . .
Men i fiskarstugan brukas
En aptitsup portugis!

Digitized by VjOOQ IC

2Ö3

Höjom våra fromma händer
Med en mild och blödig syn
Till don gudamakt i skyn,
Som välsignar våra stränder
Och vär rika vatlubryn!

Sätt dig ned vid Tirsis' sida,
Sitt, Camilla — du är vår . . .
Der en sill och der ärtskida
Och hvad mer vårt tjäll förmår.

Vinet det fröjdar ju menniskans hjerta .
Damon, hvar är du? Bekymret förgät!
Lätsa som kärlek ej gjorde dig smärta,
Sjung och var rolig och glöm dina nät!

På en röd kinesisk bricka
Jag i glasets öfvermål
Har den äran till att dricka
Tirsis' och Camillas skål.

Karai.

Gud välsigne och bevara
Dig, o Sverges dy re kung!
Men, att hjertats språk förklara,
Samma skål med tårar sjung!

Digitized by VjOOQ IC

204
3.

Aterfarten frän fiskarstugan.

TiRSIS.

Stugans dörr nu förebomma!
Men, Camilla, qvick och lätt
Ögna blomma ifrån blomma —
Ögat ser sig aldrig mätt.

Damon.
Tag nu donna bröstbukett!

TiKSIS.

Och dig i din julle sätt!

Louis.

Oförmodad nalkas jag

Till er glada fiskarstuga —

Mitt besök ej illa tag!

Nej, vi niga och vi buga. :||:

Louis.

Damon . . . vänta, bjerta lilla!
Säg, hvart ärnar du dig nu?

Damon.

Min Lovisa, till Camilla,
Se'n till stranden, lilla du!

Digitized by VjOOQ IC

205

Månen inom molnet skrider . . .
Känn, Lovisa, kom och känn.
Ränn hvad lukt. narcissen, sprider
Ibland liljors fläkt, min vän!

Djupt med åran i min hand
Dristar jag för eder buga.
Allt är klart der ner vid strand . . .
Hast om från vår fiskarstuga!

Camilla.

Aftonsolens röda strålar
Bådar oss en stormig dag . . .
Damon, dessa knyten tag,
Dessa kärl och dessa bålar!

• Damon.

Min Camilla, här är jag . . .
Aftonsolens röda strålar
Bådar oss en stormig dag.

Kor.

Fästet nu mulnar och skogen blir grå.
Djuren med häpnad i klyftorna springa.
Svalorna qvittra och vingarna svinga,
Herdarna hemåt i skymningen gå.
Lammen de bräka och skällorna ringa . . .
Blixt uppå blixt . . . hör nu åskan — hör på!

Förfriskande skurar med thordön och ljus,
Nedpruten er kyla till trängtande munnar!
Upplifven hvar ros i sitt brännande grus
Och gjuten er råga i källor och brunnar!

Digitized by VjOOQ IC

^06

TiRSis;

Molnen småningom försvinna - -
Hören lärkans säng i skyn!
Skyndom oss att stranden hinna . . .
Ack, hvad en gudomlig syn!

Glada vänner, vi oss buga
Med en mild och ädel blick
Till vår förd na fiskarstuga . . .
Sjung kung Gustafs skål och drick!

Fiskare och fiskarinuor,
Tagen ömt hvarann i famn!
I, Neptuni tjenarinnor,
Nigen djupt vid Gustafs namn!

Camilla.

Morgonrodnans purpur randas
Längst mot himlens östra bryn.
All naturen gläd tigt andas —
Hjiren lärkans säng i skyn !

Herden, skrämd af blixt och
Öppnar mild sitt väta skjul
Att med blanka lian tåga
Mellan dragare och hjul.

Damon.

Dagens drottning höjer sig
T en rosenfärgad dimma.
Gladt i hennes varma stig
Gyllne bloss och eldar glirama.
Audtlig nalkas dä den timma
Att jag andas hem' hos mig . .

Digitized by VjOOQ IC

207

TiKSIS.

Hvad mitt hjerta älskar dig!

Damo:s.

Se hur den fiskarn dansar i tröjan —
Hör hur pä harpan han filar och ler

Åt er!
Marjo hon niger, vecklar ui)p slöjan,
Skrattar i polskan, högbröstad och tvär

Och kär.

Louis.

Se hur skön Camilla stiger
Fram i dansen med sin fot!
Skön hon i sin oskuld niger —
Oören oskuld ej emot!

Solens ljus vår pligt påminner —
Glädjoms hvaren åt sin lott!
Hvar och en af oss försvinner . . .

Damon.

Och jag önskar, allt jag hinner,
Tirsis och Camilla godt!

DigiPzed by Google

20f<

42.
Midsommardagen 1772.

1 a^ ditt glas . . .
Vet hut och skäms, tag ej din. grannes!

Fri ikt kalas ...
Hej, vivat vår Johannes!

Vivat du,
Vår glada värd och broder,

Frisk och göder!

Bacchi floder
Ljvifligt rinna nu.

Skål, min vän!
Vi ät Johannes kransen knyta.

Djefvulen
Vi ge dem, det fdrtryta.

Ärans man
Bör ärans kransar smj^eka:

Som vi tycka,

Gruld och lycka
Ar han värdig han!

Vakna nu!
Hvad gör du? Sitter du och fuskar?

Drömmer du
Om löf och gran risbuskar?

Rågadt mäl!
Åt vår Johannes kära

Vi hembära

Tack och ära . . .
Drick värdinnans skål!

Digitized by VjOOQ IC

209

43.
Midsommardagen 1790

ined m hukett.

Mulen morgOD ofta badar
Middagssolen hög och klar.
Ögat ock det hoppet har
Att i dag Johannes skådar
Floras prakt, af blommor rik,
Der vår ungdom, klädd i kransar,
Kring midsommarstäiigen dansar,
Följd af röster och musik.

I en sä förnöjlig dvala,
Söfd pä gräsets gyllne bädd.
Hördes Flora, högtidsklädd.
Till mitt fria hjerta tala:
»Tag min gåfva och besvär

>Med den makt, jag dig förkunnar,
^>Att den, du din vänskap unnar,

> Dessa blommor du förär!*

Be/lman. IV. U

Digitized by VjOOQ IC

210

44.
På Anna-dagen

den 9 December 1787,

Otanna här vid bränDcri,
I gubbar, staDDen här eo stund och stoja^
Stämmen upp er hela symfoni
Med klarinetter, flöjter, hoboja, Fin.

Trumlen dubbla hvirflar om,
Vänd upp och ner, gör trumman till en puka

Och till denna högtidstimman kom
Att edra valdthorn kröka och huka!
Grå i rad
Och neri farstun stanna!

Kom, slå vad,
Värdinnan heter Anna —
Tömmen ur vår kanna
Att vårt nit besanna
För vår goda Anna . . .
Att värt nit besanna,
Stanna här vid bränneri!
I gubbar med fiolerna på armen,

Stämmen upp er hela symfoni
Med hatt på sned och krås i barmen!
Må Anna nöjd
Till åldrens höjd
Få vörda ödets dolda lagar.

Digitized by VjOOQ IC

211

Och, der hon bor,

Som maka, mor,
Hvad sjelf dess eget bröst behagar.

Ibland vid skrål

Från bränner!

Stå vid vår bål

Och hälla i.

Ibland med prål

På slädparti,
Ibland i huset hemma hos mor Anna! d. k.

45.
Vk Anna-dagen

dm .9 Deeember 1 7 SS.

xlit från Finland i fläng,
Trumslagare, pipare, allt med gchäng!
Hastigt — vintern är sträng —

Till venster, gossar,

Yenster om sväng!
Stryk mustaschen och tig —
Om kungen gräla inte med mig!
Här står flaskan för dig,

Blott att du låssar

Inte om krig.

Digitized by VjOOQ IC

212

Rymd oyss från bataljon,
Ställ flaskan der med trumman pä bron!

Anna, din person
Befaller ärans helgade ton.

På din namnsdag en sång
Vid brödernas skutt och kockarnas spräng!
Anna, tack fbr hvar gång
Vi lefvat glada
Här utan tvång
Och bland nöjen och frid,
Bortgömde undan ränker och strid,
Räknat timmarnas tid
I Bacchi lada!
Det blir dervid . . .
Hurra! Klang fér vår fru I
»Hva ba? Hur sa' du?* Jo, kära du:

Klang, vi klinga sku,
Tills tuppen gal och klockan slår tu.

Nej, till klockan slår tre,
Tills inga damer mer kunna se.
Annas skål, må då ske!
Vår fru värdinna.
Drick! Tjenare!
»Klang se^n, om det går an,
»Så klinga vi, klang, klang, för dess man
»Vi fruntimmer, minsann . . .
»Er tjenarinna,
»Anna, sä grann!»
Tack, tack for roligt lag . . .
Till trumman glad trumslagare tag

Och på Annas dag
Vid glaset buga likasom jag!

Digitized by VjOOQ IC

2i:

46.
På Mariadagen.

JNu blir på denna dagen

Lagen
Att lustigt skria.

Bia, bia!

Fru Maria
Är nu i dag vår värdinna.
Gör dig till festen sedig,

Ledig
Frän gräl och fara !

Vill du bara

Glädtig vara,
Sä sku safterna rinna,
Gladt ett namn besinna I
Bu skall nöje finna.

Bröderna,

Med glasenå
Marias skäl ! Hurra !

Penningen upp ur skrinet!

Vinet
I dag skall rinna.

Vår värdinna

Må hon hinna
Aldrens krona att bära
Och med sin hulde maka

Smaka

Digitized by VjOOQ IC

214

På denna dagen

Båln islägen,

Då behagen
Sväfva henne nära!
Yl Maria ära,
Hennes frid begära.

Bröderna,

Med glasena
Marias skål! Hurra!

Fins mer i magasinet?

Vinet,
Bäst som det rinner,

Det försvinner.

Och man finner
Allt är förgängligt på jorden.
Men ändå kan det hända

Ända
Till aftonstanden

Sprundas spranden

Kring bordrunden
Och vi fröjdas i norden.
Sjungom här vid borden,
Sjungom dessa orden:

VUnnerna

Med glasena
Marias skål! Hurra!

Digitized by VjOOQ IC

2li

47.
Till mamsell 3. M. O.

på Maria dagen dm 2 o Mars 1788,

Spel

opp en dans, stig, spelman, opp
För Jeanne Marie, och buga dig,
På hennes namnsdag vid ett hopp

Inom dess tröskel stig!
Vid valdthoms klang och flöjters skrål
Förkunna nu för Jeanne Marie
Att hennes namnsdag tÄl en skål,

Och skålen. skall nu bli:
Lycka till, vår gunstiga mamsell !
Hennes skål sku vi till morgon qväll
Hälla ur, hälla i:
Jeanne Marie!
Raljeri —
I botten drick som vi!

Den på sin namnsdag ej har rus,

Förtjenar inte namnet, nej!

En nymf bör smutta sina krus —

Rent ut: det hjelper ej!
Och syster dricke syster till
Och broder klinge systerskål,
Fast hvar en smuttar som han vill

Och som hans krafter tål.
Lycka till, vår gunstiga mamsell!

Digitized by VjOOQ IC

2ir»

Hennes skäl sku vi till morgon qväll
Hälla ur, hälla i:
Jeanne Marie!
Raljeri —
I botten" drick som vi!

Namnsdagens fbrsta glada blick
Bebådar dig fyrabend, du!
,8ä ideliga sjung och drick,

Tills klockan pinglar sju!
Då tar man sig en, dito en —
Stor sak, om tumlarn har sitt sken
Af Perus guld ell' engelskt ten:

Vår sak är lika ren.
Lycka till, vår gunstiga mamsell !
Hennes skål sku vi till morgon qväll
Hälla ur, hälla i:
Jeanne Marie!
Raljeri —
I botten drick som vi!

Njut än en längd af sälla år
I muntert hopp och glädtig min
Vid dukadt bord och vid en tår

Godt, Ijufligt måltids-vin!
För porten se'n, vid dagens sluf,
En vagn till hemtning der beställs,
Som rullar af. på en minut

Till Stenbergs och Ristells.
Lycka till, vår gunstiga mamsell !
Hennes skål sku vi till iporgon qväll

Hälla ur, hälla i:
Jeanne Marie!
Ealjeri —

I botten drick som vi!

Digitized by VjOOQ IC

217

Hvarfbre i en verld sä tu o g

Att inte taga dagen lätt?

Man är^ minsann, ej länge ung,

Ty åren nalkas tätt.
Se^n för allt hvad man tråkat har
I villervalla, ångst och gräl,
Så möter oss dödgräfv^arfar,

Och der med sä farväl!
Lycka till, vår gunstiga mamsell!
Hennes skål sku vi till morgon qväll

Hälla ur, hälla i:
Jeanne Marie!
Kaljeri —

I botten drick som vi!

Och dermed när allt är bestäldt.

Ho tackar dig i grafven? Nej,

Man grafdörrn knappt i lås har sniällt,

Förrän man mins dig oj.
Derfbr var nöjd — och kom, slå vad,
Att när man ingen gör fbr när.
Kan man i tiden andas glad,

H varthän värt öde bär!
Lycka till, vår gunstiga mamsell!
Hennes skål sku vi till morgon qväll

Hälla ur, hälla i:
Jeanne Marie!
Raljeri —

I botten drick som vi!

Digitized by VjOOQ-lC

218

48.
PA Johanna-dagen 1788.

JNatur, dina fagraste stunder
Vid sommarens värma ge glädje och frid:

I blomstrande ängar och lunder
Hörs fåglarnes qvitter och kärliga strid.

Vid källorna herdarne stanna:
Herdin norna, fria från kärlekens tvang,

En täck och behaglig Johanna
De binda med kransar och höja sin sång.

En sjunger i lunden helt sakta,
Johanna, din välgång — du vet, den är min.

En annan syns lunden betrakta.
Lyckönskar Johanna och stiger så in.

Jag vill ock min önskan besanna:
Om dig och din vänskap jag alltid är mån!

Allt godt jag dig unnar, Johanna —
Och lycklig som moder omfamna din son!

Digitized by VjOOQ IC

219

49.
Pi mamsell Albertina Bergmans namnsdag

dm 24 April 1789, på Sheppsholmm,

En officer.

Ökynden er, gossar,

Arbetsklockan slår!

Snart isen lossar,

Och galern utgår.
Hemten fort fråq varfvets kamrar
Flaggor, vimplar, klubbor, hamrar
Allt i ordning vid vår strand
För vår kung och för vårt land!

Skyn den er, gossar,

Våren färdiga!

Tåg och trossar,

Grladt i rad ! Hurra !

Ett fruntimmer.

Täcka nejd!

Krig och fejd
Rundt omkring dig rår,
Och dina parker störas.

Ryktet spår.

Snart en år.
Väpnad i sin får.
Skall i ditt vatten röras.

Mellertid

Blir dervid,

Digitized by VjOOQ IC

220

Jag nu sitter här

Mellan tross,

Rök och hl oss,
Vagnar och gevär.
Må vår sång till Albertinas farstu höras !

Kor af timmerman och båtsmän.

Låtom oss i rom och räck
Den timrade kölen uppfoja i dag!

Knick knick, knickeli knack, knick knack
Med bultande hamrar, i slag uppå slag^

På en dag så dyr och skön,
Vimplade master, och mörsarn i dön,

Sku vi dansa och sjunga på ön
Och helga dig visan, gudomliga kön!

Ett fruntimmer.

Snart alla stränders vimplar lysa,
Snart båtsman, klädd, omger sitt tåg
På denna våg,
• Som än syns frysa
Och nyss i kulna dimmor låg.

Men, ack, mig denna nejd påminner
En Albertinas fest i dag:

Dess boning jag

Sä lycklig finner
I helsans stillhet och behag.

En timmerman.

Kling, klang, vid Albertinas dag! .
På kajuttaket ligger jag
Och masar mig i solen,
När spelman rör fiolen . . .

Digitized by VjOOQ IC

221

Nej, inte längre ligga här -—
Hör klockans ljud från varfvet der!
Men förren jag ser de mina,
Klang, mamsell Albertina!
Jag^ henne glada dagar spär,
Sä i sin friska ungdoms vår
Som vid en ålder mörk och svär
Af skrynklor och af är.
Klang, gutär!

Nu sku vi alla, man frän man,
An om några stånkor slumpa
Och, att värt rus ej skönjas kan,
Cajsa Rulta se^n utpumpa.

Se'n sku vi nervid stranden här
Yära pipor' stoppa och röka
Och denna bagens små besvär
Med vårt glada raglande öka.

Se'n sku vi samla oss och stå,
Om oss ingen ofärd motar.
Och buga oss allt två och tvä,
Uti rätt afdelta rotar.

Sä sku vi uti marsch pä bron
Nyckelharpan surrande höja
Och spela upp en lustig ton,
Som kan hela nejden förnöja.

Sist sku vi utan all komplott
Gä tillbaks till tross och lina,
Vår justitiarie önska godt
Och hans lilla Albertina.

Digitized by VjOOQ IC

222

50.
Till Yölscbow på Hatbias' dag

dm 24 Februm-i 1789.

Jtlurtigt, Maja-lisor,

JeaQDor och Lovisor,
Hurtigt och lustigt lu^d flöjter och sång!

Hem ta ifrån Mumoien

Grrädda i spilkummen,
Kittlar och kanna i flygande spräng!

Med gula tofflor

Och sockrade vofflor'
Nigen for Mathias än en gång!

Älskeliga flickor,

Öppnen sprund och svickor,
Tvätten de diskar, som Bacchus tillhör!

Klang — ur källarsvalen

Hem ta upp pokalen,
Och i alkoven ställ simlor och smör!

Våren nu raska

Att öppna min flaska —
Nigen för Mathias som sig bör!

Ja, i dessa tider,
Fastän hjertat svider
Och vid hvart klockslag afbidas tumult,
Ändå hvar en fUgnar
Att på Bacchi vägnar

Digitized by VjOOQ IC

223

Oss nu tillbjudes värt päronglas fullt.

Hvad skall man göra?

Sig hurtigt uppfbra,
Denn wir mtissen haben nur geduld.

Blott vi sällt befrias,
Sku vi med Mathias

Dansa en polska och trilla som klot.
Upp skall han ur stolen
Och med basfiolen

Taga vår nigning till polskun emot.
Se'n utan krycka
Skall välgång och lycka

Röjas uti hjerta, hand och fot!

51.
Till Yölschow pk Mathias' dag

den 24 Fehrtiart 1790, i författar ms äldste sons namn.

Um jag vore öfverste,
Skulle jag min trupp rangera,
Allt mitt manskap paradera
Och se'n glädjesalvor ge:
För Mathias fröjdetoner
Blåsas skuir ur oboe -
Men hvad namnsdagskollationer
Gör väl en fanjunkare?

Gustaf Bellman,

Digitized by VjOOQ IC

L'24

52.
PA Mårtens dag.

r)ä8t Mårten vid pulpeten
I rocken knöt serveten, :||:
Sä mindes han dieten
Och ropte: »Klang! Wer da?»

Ah, ah, ah, ahl
Sc"n gick han en trappa nedcr
Och en duktig gås bereder
Och knäckte ben och leder
Och bröt buteljerna ....
Ah, ah, ah, ah, ah. ah, ah, ah, ah, ah, ah, ab, ahl
Och knäckte ben och leder
Och bröt buteljerna.

I köket dessförinnan
Sä har fru doktorinnan :j|:
Den klara korfvehinnan
Uppfyllt med grynena
Ah, ah, ah, ah !
I den sköna kåln de shingde,
Partals om hvarandra svängde.
Sankt Mårtens ögon blängde
Pä käln och korfvarna.
Ah, ah, ah, ah, ah, ah^ ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah!
Sankt Mårtens ögon blängde
På käln och korfvarna.

Digitized by VjOOQ IC

225

Nä, medan vi nu ömma
Och lifsbesYären glömma, :||:
Vi Mårtens hus berömma
Med sång och med hurra.

Ah, ah, ah, ah!
Må då Mårten som vi alla
Säll sin dag och afton kalla —
Vipp lustigt, falleralla.
Och klang med glasena!
Ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah!
Vipp lustigt, falleralla.
Och klang med glasena!

Sankt Mårtens klockor klinga,
Stekvftndarne de svinga. :||:
Se'n gåsens krås och bringa
Strös kring tallrikarna.

Ah, ah, ah, ah!
Granne, sitt ej sur och butter.
Gul och pirögd som en utter.
Ge rum för Mårten Luther,
Och bryt serveterna!
Ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah!
Ge rum fbr Mårten Luther,
Och bryt serveterna !

Den kyrkolärarn, gossar,
Hans minne tiden trossar: :{|:
Än på hans aska blossar
I flottet gässen a.

Ah, ah, ah, ah!
Skönsta äppelmos till fyllning
Pryder fatets blå förgyllning.
Men, fri all slags beskyllning.
Drick Mårtens skål . . . Hva ba ?
Bellman IV, 15

Digitized by VjOOQ IC

Å26

Ah, all, all, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ali, ali!
Men, fri all slags beskyllning.
Drick Mårtens skäl . . . Hva ba?

Tvä hundra år tillbaka,
Se'n Mårten med sin maka :||:
I dag båd' bryggde, baka
Och plocka gässena.

Ah, ah, ah, ah!
Också vet man denna dagen
Att koftan intill uppslagen
Blef sköljd, till och med kragen,
I öl och malaga . . .
Ah, ah, ah, ah, Skh, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah, ah!
Blef sköljd, till och med kragen,
I öl och malaga.

53.

Tid assessorn Detlof Heykenskölds och
mamsell Ulrika Maria Tictorins
bröllop i Stockholm

den 6 Juni 17 76.

iMyss vid dagens bleka strimma,
Se*n hvar stjerna blifvit släckt,
Syntes i sin svala drägt
Kärleksguden le och glimma

Digitized by VjOOQ IC

227

På de ^usa molnens bädd.
Guden fördes af tritoner
Mellan tusen kupidoner,
I sitt högtidslinne klädd.

Pä dess hjässa, mjuk och lener,
Han en krans af myrten bar,
Och dess gördel virkad var
Af jasminer och syrener
Med ett skärp af gyllne nät.
Skymten af dess färd att måla
Är att låta glädjen stråla
I hvar vinkel och hvart fjät.

Längst bortåt Yulkani städer
Ned i smedjor, orter, schakt
All Cyterens rika prakt
Med sin furste nederträder
Under åskans knall och dön.
I en blink hvar ugn upphettas,
Hvar cyklop högmodig svettas
Vid en fest, så dyr och skön.

Floder, forsar, svall och vågor
Bölja strida mot hvarann,
Elden flöt och böljan brann,
Bergen spruta dam och lågor,
Jorden gunga, bröts och skalf,
Tilldess Astrild, ung och fager.
Skönhetsflocken sammandrager
I Vulkani svarta hvalf.

För en ugn med svettig panna
Stod en bergsman, rask och käck.
Mot de yra lustar fräck.
Men fbr svag att sig bemanna,

Digitized by VjOOQ IC

228

Då han Astrilds välde flyr.
Bäst han jernets skärpa filar,
Smider han sig sjelf de pilar,
Som nu mer hans frihet bryr.

j»Njut din lön fbr flit och möda^^
Ropa guden, »kom, min son!
j»Här ger kärlek dig ett län,
»Som väl döden kan föröda,
»Men i tiden gör dig nöjd.
»Och till prof utaf min mening
»Att jag vill en säll förening^
»Blir en dygdig vän din fröjd.

»I dess famn och vid dess sida
»Du som make hugnas skall
»Och som bergsman i ditt kall
»Dina smiden lyckligt smida,
»Dela många munnar bröd.
»Märk hvad vällust du får åga:
»Både vilja och förmåga
»Till de armas understöd!»

Ädla par, hvad kärlek säger
På er glada bröllopsdag,
Samma suckar bär ock jag.
Men en ting allt öfverväger:
Skänk ert fosterland ett arf,
Som gör äktenskapet heder.
Att ert blod i flera leder
Pryder Gustafs tidehvarf !

Digitized by VjOOQ IC

229

54.

Tid stadsehirurgen Åd. Fr. Opphoffs oeh

mamsell Gatb. Ch. Lil^enwalldhs

bröllop 1784.

JtjfilU, sa' Astrild, »Eskulap, ,
*öfvergif Cyterens ängar,
»Ansa dina sjaka sängar
»Mota dödens öppna gap!
»Halt att tvinga mig till tårar
»Vid förlusten af en skön,
»Fly från denna glada ön
»Bort till dina skrank och bårar!

»Hvi har du en främling sändt
»I min bygd att mig bedröfira?
»Hvi vill du min prydnad röfva,
»Nyss då jag dess altar tändt?
»Väl är han bland dina söner
»Värd min facklas rena brand,
»Men med kronan i min hand
»Modfålld jag den sköna kröner.»

Eskulap, helt allvarsam,
Tycktes ingen olust röna.
Der han satt uti det gröna
Under fläderträdets stam.
Då och då en ört han plocka:
Stundom på jasminens bädd

Digitized by VjOOQ IC

230

Ned till helsokallans brädd
Han sin hy i ta bjessa bocka.

Ändtlig blef nu gudens svar:
»Yra Astrild, göm din båga!
»Vet att re'n din vackra låga
»Vördas af ett lyckligt par,
»Och den nymf, som nr ditt rike
»Sökt en fristad i mitt skygd,
»Vann i ära, tro och dygd
»Med min vittra son sin like.»

Dermed flög den lille gnd
Ofver alla berg och dalar,
Och i Eskulapii salar
Klinga tusen fröjdeljud.
Hymen, äktenskapets frände,
Sågs med friska lagrar krönt^
Och tvä hjertan ömt och skönt
Ed gudomlig sällhet kände.

Denna sällhet till er död,
Ädla par, den hugne eder!
Men den hand som hjertan leder,
Blifve ert beskärm och stöd!
Äkta trohet — blott de orden
Pryde edert lifs beslut.
Tills ert timglas runnit ut
Och ert stoft är satt i jorden!

Digitized by VjOOQ IC

231

65.
En gammal yisa

af sjungen vdd lergmåstaren Joh, Engellert Hal-

lencreutz och mamsell Beata Maria RiselU

bröllopsfest den 28 Maj 1786.

rieate Marie satt uti högan lofts bur

— Den älskog vele vi berömma —
Med fladdrande lockar, pomponger och ur.