Skip to main content

Full text of "Skogsvårdsföreningens tidskrift"

See other formats 


AAA 
re 
AR 
mr 

oo 


er AR 


Kd 


I 


A a RAR 
KÖR RE 


Aa 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS 
TIDSKRIFT 


FACKAFDELNINGEN 


1913 


MED 2 PLANSCHER, 109 ILLUSTRATIONER (DÄRAF 16 
HELSIDESBILDER) OCH 5 KARTSKISSER. 
UTGIFVEN 
AF 


FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD 


STOCKELROTM 


1913 


VY 
V ) | 
Tra 
1913 
Redaktörer: 


SCHOTTE, GUNNAR, f. d. Jägmästare, Professor, Chef för Statens Skogsför- 


söksanstalt och föreståndare för dess skogsafdelning, Föreningens 
sekreterare, 
ansvarig ulgifvare. 


HESSELMAN, HENRIK, Fil. D:r, Professor, Föreståndare för Naturveten- 


skapliga afdelningen vid Statens Skogsförsöksanstalt. 


CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1913 


Innehållsförteckning för fackafdelningen. 


Uppsatser m. m,. 


BJÖRKBOM, C.: Distriktsmöten inom statsskogsförvaltningen i Preussen (smärre meddelanden) 7163 


Om skogspersonalens TOrtSÄttS SN UDIdÖD ER anti das obbilor oss der nee Ltd 
GIRDER PRESSEN AO frérj äomästardistriktens; TCA; av. ss syd. den reds sR tes dlNo ENARE val 
HEMBERG, EUG.: Afvenboken (Carpinus betulus), dess utbredning i Europa och sprid 

TÄNT SS DT OLO SRA ETT ra Ra ora Rd RR RS VAR RN Re RAA ar De ae ALE JE 29 
BRESSPAEMIAN KELEN KIRK + LICteraturalmalal Vs. oo ssoneesnckdolöeresn boss oarerase des roder det i Frdskree +368 
JONSON, TOR: Omloppstidens inverkan på skogsbrukets ekonOmMi.... smmssssssssssrrrrr rna 69 
KINDBERG, EDV.: Norrländska skogsvårdskommitténs förslag rörande den enskilda 

SKOG SVALCENTS (TEST ALC )e 5iå ve ast seydelna ste deres vrn AS Asäe er SRA vä ar äda ESS SR COS REA ML JÄ F221 
INAGERBERG, VI: Granens topptorkå. .:ssscsssciecst side be gene ser PER FNS Bråk ENE ÅAS or 273 

BuRa ba osm bh arrfallnmt: HOS: tale sm de0s s dere orön sine ciao rp be Sik sa Snr le Sr ALS SSR SKAR "435 
INAGERRIBBRG: FI OCh Nor SYLVEN: Skogens: skadesvampar ...........-s.isoccosensocet sibepsksn FI13 
LINDNER, JOHN: Om bokskogsskötsel. Anteckningar från en studieresa i Tyskland 

(XE. IDEN paa VA NET RET ING ei be re SSR rr (ART Fyr de AEA a Tr ae mt Sn sh "47 
MAASS, ALEX: Afsmalningen i stammens nedersta delar hos tallen och granen ......... "269 

Winaclhkojdetnanu nomala tallbestall.. vo... ss boss salt oden dera Bern NA sr rnRe nere BEE 283 
MIEVRSAJ CE Rorsok med. infektion al nunnans latvel .dy.ssp.su.sdeskesnnde nes eds oder nsR ANNAS Sn +209 
NIO RI QUI Säg VIA GINUS (SST teTa UFA Ala vöusend ord r sy ep bes Kun RR OES r Ara KAFE R SS REISE +367 
RINGSTRAND, NILS G.: Norrländska skogsvårdskommitténs förslag rörande den enskilda 

skogsvården. En granskning af reservanternas yttranden ...........ssssseserssrse ra köl 

Ett genmäle till byråchefen E. Kinberg i frågan om ordnande af den enskilda 

Skopsvardeniu. Masterbotten Och NOrrboötlel ........:ssse-ss20spssenome deres nes ks RANA "359 
SEHORTE, GUNNARS Litterdturanmalningar. ooocccscsecersesissenss TIF20EL5S, TAANAAIGO, TOG 

SEO GsstatishskammeddelantlenA övre. srpssspaensas es ssd Sökg ses sås NANA NNSRRSP ES rn Ene. "139 

Förteckning öfver skogslitteratur, som utgifvits under år I9QI2 ssmsmmsssssssosssrernrss +242 

Trenne gallringsytor å Skagersholms kronopark. Ett bidrag till kännedomen om 

DÄRI ATA SKOTTET SSA AR SEE SNR a Sa ER Ra SOT RS re er "477 
SIVENS POTBRRIS Ytlerltfare om tradens stamekvatlöd: occocs-s.ssssdrersreve ses rst KARISPE +304 
SYLVÉN, A.: Märgborrhärjningar i Särna åren I1910—12. Anteckningar och iakttagelser, 140 
SYLVEN, NIE Skogens skadesvampar (Se Lagerberg)  os.....sstesesssnsssosassaan ans ssk ere sns SIDS 
TRÄGÅRDH, IVAR: Om Nepticulla sericopeza Zell., ett skadedjur på lönnens frukter "291 
WIBECK EDVARD: Om själfsådd och skogskultur i öfre Norrland = sssssoseesssse0see sar +387 

Litteratur. 


Förteckning öfver skogslitteratur som utgitvits under är 1912, sammanställd af GUNNAR 
SCIRUS OS TI SRS BA ARSA Coe : hr 
Skogsskötsel (rec. GUNNAR SCHOTTE). 
PITTAUER, GOTTFRID: Uber den Einfluss verschiedener Belichtung und extremer 


Temperaturen auf den Verlauf der Keimung forstlichen Saatgutes 


IV INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 


HäAACE: Die Priufung (des, IöefkernSäplenS,:s...s. mes vessedekee riter cc celler ease 
RAFN, JOHANNES: Skovfrganalyser gennem 25 Aar 1887—1912 si..s.sssssssornenera 
STEBLER, F. G.: Die Schweiz. Samenuntersuchungs- und Versuchsanstalt in Zirich, 
Föinfunddreissigster: Jalresbetichb oss c:se ses sus enes delar ej NARE: orala e sd Anp ble 
CLEMENS: Beiträge zur forstlichen Samenkunde. III. Einfluss tiefer Temperatur 
unter gleichzeitigem Luftabschluss auf die Erhaltung der Keimfähigkeit 


BussE: Zur Frage der Kiefernzapfengewinnung und Klengung  s.ssccsresererrerer 
Skogsuppskattning (rec. MAGNUS NORDQUIST). 
BussE, JuLius: Die Ausgleichungsrechnung und ihre Bedeutung fir die Beur- 
[EMDR OS ELOLSLUCHET AE TAT EI bor a saldesksesieiniennigrn äje eiplele bj leo ei Re VirÄN ee re sig UNS Bess lars 
Jordmanslära (rec. HENRIK HESSELMAN). 
HERLIN, RAFAEL: Jordmånens och temperaturens inflytande på växternas före- 
komst och utbredning. En studie i biologisk växtgeografi med särskild 


hänsyn till dess tillämpning i fackvetenskap 


Skogsstatiska meddelanden. 


Nettoafkastningen af de sachsiska statsskogarna år 1910 af G. SCH. 


Smärre meddelanden. 


Meddelande från Jägmästarnas förening 


Distriktsmöten inom statskogsförvaltningen i Preussen af C. BM, s.......sss.essscsss dess 


Insamlingen till en minnesvård öfver Carl Gayer 


Skogsadministrationen. 


Framställning från de extra jägmästarnas förbund rörande länsjägmästarnas meritfråga 
och befordringsutsikterna inom skogsstaten 


Lagar, kungl. förordningar och beslut. 
Förteckning öfver i Svensk författningssamling kungjorda lagar och förordningar. 
| UR KO gg ic SAL LI BE DRA AS RR INTER. SA SIAT MSE Rn RAR EG Oo ggn AGA NAD 
Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. grunderna för tillgodogörande af kronans jakträtt 
Kungl. Maj:ts nåd. jaktstadga 


Kungl. Maj:s nåd. kungörelse ang. skydd åt för landtbruket nyttiga fåglar 


Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse om hvad vid utfärdande af jaktpass är attiakttaga 


Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. uppbörd af skogsvårdsafgifter m. M.................. 
Kungl. Maj:ts nåd. skrifvelse till domänstyrelsen ang. åtgärder till underlättande af 
uppgörelser om återgång af afverkningsrättskontrakt hufvudsakligen inom Västerbot- 
tensi ock Norrbottens? läns, Lappmarken m.scs sees etui es ATS no eieteslite et 
Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. villkoren för erhållande och tillgodonjutande af 
statsbidtagtfran allmänna Afdikningsansläget . ss. deeds csn een skön saker rel ass RESA 
Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. villkoren för erhållande och tillgodonjutande af 
statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget 


Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. förbud mot jakt efter rapphöns inom Norrbottens 
Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. jakttiden för älg å kronoparkerna Halle- och 
Hunneberg samt Norra och Södra Edsmären i Älfsborgs och Skaraborgs län äf- 
vensom -Mösseberg.a Skaraborgs; JAI, .:sses.sbinebge ss eps ve aloe olen jeep SI Ale es AS 
Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. förbud mot jakt efter sjöfågel å visst vattenområde 
omkring Stora Karlsö i Gottlands län 


"164 


+168 


t372 
2302 
t372 


+372 


By 


INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Vv 


Sid 
Lag om ändrad lydelse af. $ 15 i den uti lagen den 10 juni 1912 ang. flottning af 
skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio intagna stadga ,.....sssisssrrrrsssrss sa 272 
Kungl. Maj:ts nåd. skrifvelse till domänstyrelsen ang. Peljekaise nationalpark i Arjeplogs 
SOC STAN ORD O HEI SPLIT bk d een da diod enter a neg ÄRAN Es eder re VÄ ANA T ad säs VAA cd 4 
Kungl. Maj:ts nåd. skrifvelse till domänstyrelsen ang. afstående eller upplåtelse i vissa 
TaJUNAmank tran KrongeBenUOMANA. sva add reed tr buse d desk ses rn dr är ses tive AA TE EE 372 
Kungl. Maj:ts nåd. skrifvelse till kommerskollegium och domänstyrelsen ang. upplåtelse 
af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineralfyndigheter å kronojord ... "372 
Idö an yard vat enskildes. skogar. par Öland. ....:s.ssshivesesdeonupeerssörernnrktonss4 ära NER 373 
Kungl. Maj:ts nåd. förordning ang. den skogsvårdsstyrelse åliggande verksamhet på 
(ÖJA NNE sng krog snl ak bg kd KA Ao ko SA AE Kg SR a Le LSE 14 NA RN RAR a a $272 
Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse i fråga om förbud mot jakt efter fasanhöna å Vi- 
SÄTTS ÖMT TO DISO DITA 2 SLA + Sed bov anka oreda Ng vera Rare RR ssfnn ST RNA RS ere dvs sees rK JT "473 
Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. förbud mot fallet efter svan i sjöarna Boren, Roxen 
och Glan samt Kungs-Norrbysjön inom Östergötlands LAT 6 SSE Sr Fa OM BO TNE SR 473 
Kunel Majits nad. unstruktion för dess domänstyrelse ti.lssscctesesvssslstrresssnserrnvn rer Vn 343 
Kungl. beslut. 
Generalförslag ang. driftkostnaden under år 1913 för statens domäner ss .ssssssossosssna "59 
SUPDYGSNER SSE ENE GERT Or bä dd a are SEA AR RR RR EA (Ia AES RA SR TS AR "61 
Afslagen ansökan om ersättning för förlust på grund af egendomens förklarande för 
SKSV CLS SKO rr oe rn AR en Se nea Sar sele lr ER of Ko bla SAS Nee erir 0 Sogn ER BEGR IE "61 
År 1913 må extra jägmästare anställas efter allenast ett halft års praktisk verksamhet "62 
ISATennaskStalln oc (Cen Nya) aktsta ds a or oss sar sr -aeEN ss ncvenn ss bsk nr re sasson Nesse +62 
PDomanstyrelsen skall öppna egen. giroräkning 1 riksbanken .......cewcesissosososedebescr eden +168 
(ra feltiörta Se na dk Staten Sd On an ErSEfOTG a mon rose e sele rige seb oj s 3) oa sälar sföe rese SURA IS SSE +258 
Extra skogstjänstemäns rätt till ersättning vid förordnande hos domänstyrelsen ......... +261 
Kungl. Maj:ts bestämmelser ang. tillgodogörande af kronans jakträtt = s. sssmmmnsssosssonna ide LA 
FÖTSKArSK anSlackOLIKSkogSundervisning! Mk CM... su css donnvevs uker ser ers SED 
Skogsförsöksanstaltens deltagande i Baltiska utställningen ssssmmmssssssrssssersrsrrrr rerna aa et 
Revirassistenters arfvode vid tillfälliga förordnanden 1 första gradens tjänst i Kungl. Do- 
TENDENS TA SNRA AN Re pA RSA AA VA a SRS PED KE RN Arr SS PN AS de rg SES 
[ERS FRAN bevakar esta tta Glan vOCES 3 snott os ses reales se Nä Ge Bed ÖR RNE kd REST e <a ENAS RER LSE "314 
Kungl. Maj:ts beslut ang. befrielse för flottande att erlägga amorteringsafgifter i flott- 
leder, där hufvudsakligen virke från kronans skogar framföreSs ..........sssssssseas Faa 


Kungl. Maj:ts beslut ang. afskrifning af byggnadskostnaderna för vissa flottleder m. m. "373 


Plisposimontatitiliståtsverket inflytande” flotthingsafölflér  vv....sce..sessvensersursressep rare "374 
Gäldande af kostnader för militärkommendering vid skogsbrand sisssssossosssssssssrresia så 
Upplåtelse af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineralfyndigheter å krono- 

TEETH 6 00665 står RARE LA SASERE SES, NA SRA RR EE. NOAP ER (AE SO KA & SPE SNR EA VR 
Afstående eller upplåtelse i vissa fall af mark från kronoegendomar,......ssssssssssssasna RS 
Bestämmelser ang. jakträtt för skogsinstitutets personal och elever = missssssssssserrrsrre aa "376 
Bestamimelsen rörande. skogsläroverkens jakträtt: o.....c.....sesevscuwovesesstennaner sve BESS YREN 376 
Milfetladrekanslagstilistatens. domäner. för. är JO 3....sisw ses dass vanereariere see ene sossk kare Så 
örittikostader för. statens domäner under år IOIA .......iscsterisseerssutnsrsrrsersonsorankL ER RN 
Anslag till skogsodlingens befrämjande och skogsvårdsstyrelsernas verksamhet m. m. 

KOKS Er TEN ARS SN RER AS SERIER. KL) (NI ANSVAR ERE BREF RE Er Lgr KOR STA 
Anslag till markinköp samt nya jägmästarebostäider under år 10914 ssssssssssssrerss +380 


Fördelning för år 1914 af stipendierna till statens skogsskolor...... BIRSTA LE ER SA 2 an +380 


VI INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 
Sid. 
Utslag . 
Jägmästare äger ej rätt till ersättning för inställelse vid landtmäteriförrättning å kyrko- 
herdeboställe, som ställts under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning ... "62 
Prejudikat rörande dispositionen af försäljningsmedel . för fröträd vid ecklesiastikt bo- 
Ställe -&3; «os risgöbs skeRs SAKER FSS SE bat rk fre Gel Fc a Pe ue REN NA AS SINA SL 
Nybyggnaderna för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt = sssssssssssserssssa aa SON 


Anvisande af medel till kostnader för reglering af flottleder år 1913 


Anslag till reseersättning åt öfverjägmästarna vid inställelse i Kungl. Domänstyrelsen "508 


Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. 


Cirkulär, 
Cirkulär ang, mppsattande at-Kassaredopgorelst........2;.:5 ser segt rikes, SEAN 0 
Cirkular aug: penunminemedels insattande i Dankinrattöing] —--.s-s—. ss. - ss sosse TENN "63 
Cirkulär ang. underlättandet af arbetet med årsberättelserna ...............s...ss ser es0 200 o0r KÖS 
Cirkularsanp; tsedovisning at Vissa arrendeafgifter ”);..sbere en. ske res bönsseir sp des EA +168 
Girlkular anesstatsbidraget för underball: af, indelad VA0GS 0.03 os ses be ek ele sa Se SA SA "169 
(Einlkularkano tro tsgrarsallmanna fastiohetstaxering. s.. oc see sg. ss SAST SRA ENA NANA RAN +261 
(Girkular ang. begagnande af domanstyrelsens girofrakall Pp. ...c.ksoc cs. seden endre 203 
Cirkulär ang. domänstyrelsens och statsverkerkets giroräkningar in. IM. soosscossesse>ee> £203 
förrkärlar "totan de INvVentariers fEdOVISIIND >- oms sssks om bo set sr SS BE JAI ss See SL SA RASA 203 
(Cirkalar ang. virkesförsäljning under hand. 3-3. su sskisel ske see Ae Ede sr DE ASA KASS ER T3TA 
Girknlar. förande; länsstyrelsernas medelredovisningär. ..om.s.scbervsrkessscbudkk bese scn ske SENUG 


Nya formulär till kontrakt för utarrenderingar i vissa fall för skogsväsendets räkning "316 


Cirkulär ang. åvägabringande af statistik öfver i kronans skogar fälldt villebråd......... FATÖ 
Cirkulär ang. uppmätning af de träd, som kullblåsa å Skogsförsöksanstaltens fasta för- 
SOKSV LOL Erde SEE BRA dd MER I Faso et färskt öd kr dipe ne rs St Eg ER SE FÖR REDS BRASAN ANN SL 
Cirkulär ang. ersättning till statsverket för till kronans flottledsbyggnader utlämnadt 
VTI RA RS SE a är ös RSA fald Sp bjöd arb a sr Ar 05 HN AR ANNES SSE RNE RETT ASRAERNNN K3/ 
Cirkulär ang. tagande af profträd vid skogsindelningar i Norrland sosZosoosess--s => 2 SIS 
Cirkulär ang. skogsmarkens fördelning i bonitetsklasser vid uppgörande af skogsindel- 
DINGSPlaAn er HORN OFTA Ok bd ds oc årig osa ste ee Ne så SEAT AR STRESSAT ASEA 30 
Kungl. Domänstyrelsens föreskrifter ang. vissa ändringar i gällande bestämmelser i 
fråga om upprättande af skogshushållningsplaner i södra och mellersta delarna af 
landet; tmtfardadefden: TO JUN MOLS, ns spe bris sne ess NS RIKETS SI +381 
Revirförvaltares befogenhet att öfverklaga taxeringsnämnds beslut..............ssesrerrrer es ÖL 
Cirkulär ang. befrielse i vissa fall för kronoarrendatorer att erlägga skatt för från 
ATTENA Et, UN AANTAS EN UM 5. > ssd bsr nderdie lr ejåre re kretsen FRA SFSR SE TEA EKEN 3 
Cirkulär ang. indrifvande af underhandsförsäljningsmedel genom fögderiförvaltningen 38 
Cirkular ano-snaturskydd sa kronans; Mark, ös: stor oshpre sk be se sne RENEE "509 
Bestämmelser rörande upprättande af jämkningsförslag af skogsindelningsplaner för eckle- 
STAStikA (SKODA oo. böka jah SoA a oas der oå döv nd bef sen alsir ren Sod fr Sj ere ARTS REN RESER KEN ÉY5IO 
Cirkulär ang. redovisningen af till statens flottledsbyggnader utlämnadt virke ............ FETT 


Beslut. 
Trävarubolag, som erbjuder någon domänstyrelsens förtroendeman säte i sin styrelse "64 


Statsbidrag för vägunderhåll tillkommer arrendator, som enligt kontrakt är ansvarig för 
g 8 g 


VÄSUDAELHAMEN ae NE SE NRA Lör a Dl so dö eo varelse lan mjöble Sör ARS ag R RA NERE SEE ANN 65 
Rätt till grustagmng >akronOpALKGEL o..m ss sa sen deg a eb ere ere ER el RASER ESONTSNTERONAANA "65 
Afsättningen af skogsfrö från Bispgårdens fröklängningsanstalt -.i.ssssssssssssssssrsrrresr aa "169 


Inköp för statens räkning af tyskt granfrö 169 


INNEHÅLLSFÖRTECKNING. VII 


Sid. 
Jägmästare, som får vidkännas viss del af kostnaden för släckning af skogseld......... f170 


Aflönad extra kronojägares rätt att uppbära dagsarfvode vid skogsindelning —........... 170 
[IFA NES or ON OO EYE SA då Brr ASOS EEE DRESS RER AA "264 
vArbetsprestattoner. skola bestämmas 1 arrendekontrakt.,......,.....scecesesrorrs 205 
Ordnandet af underhandsförsäljningar till större belopp, då köparen ej vill ställa 
DOTEEN SEE bless « bee Fer Ser actors BERT EL EA ES RE Ar SSA FS SPIRE SL SN RA  a p a +265 
Den bevakande personalen bör användas vid gallringsarbetens utförande =. .............. +266 
Jäsmastares redovisningsskyldighet för flottledsmedel -.oossusmossassssseesesesess sssLeessnE ss 266 


Införandet af utländska trädslag å de allmänna skogarna bör tillsvidare ej förekomma "266 


Upprättandet af räkningar å statsverket tillkommande ersättning för jägmästares för- 


TALTUT PART Ar ECKISSIaStIKANSKO BAN ns areor ers bens eines see sier del ee +267 
WistnSportsokan de uppföras. 1, vissa tall. ej" a förSläR/...:..s.-s svewessgssessrrelasne lie Kobdensd +268 
[SDS TT SNRA AT ATL OR SS OSS RT Sa ISTER SA Se RAA nes rd ET ra a +268 
mkadestandsansprak. för svidFaritning. dödad Tel. =... -:... css sec c serade nan dan RER SöS ers 268 


Angående begärdt åtal mot jägmästaren i Tivedens revir Schmidt för utbud af virke 


förtkronans, skogar efter matt, som äro olagliga i fikCt......s....c.c. ooccocrr ros ose ra 268 
INGE SnKOTAGd ap ArtvO den: fORLASSISTeNter Ms ov. oss sin se kd ed edt kV kd deres Saur +319 
lBrsattyimer dor ftenovationer; at interimsindelningSsplaner! :..s.....ssseesoiverssasel sseikusned ss +320 
Betalningsvillkoren för å kronoskogsauktioner inköpt virke ss sss smmmsssesssssssssssss sea sa +320 


Skyldighet för kronans arrendatorer och torpare att själfva anskaffa och underhålla 
DINA AN DIA EU SKAD sor delse se NS ÅG NIAN Se seen aker e/s een 2) ga ANS SN SR a SEAN ER SSANG SL 
Underdåniga framställningar. 
Internationella skogsvårdskongressen i Paris 1913 inbjuder svenska regeringen att 


TÄTARSIPIrse presenterastvid kön gTesSen. sms. see SA TEE ST RN 263 
Extra skogstjänstemäns rätt till ersättning vid förordnande hos domänstyrelsen ... "171 
ORTORUN SEN TOrL Statens] or dbraks dOmADCI os ses «sens sd gaser da se os AE "322 
Kedogorelserang. statens domaners. förvaltning under år ,IOI2 .. sco tiesoetoröro edda SALE 
Framställning om behofvet af ökade medel till driftkostnader för statens domäners 
TEL SR In er AN BA TE UR ER ML AAA DAR KAN SR NR BR AR Ja, SD ANSE AN SA de fs14 
.Underd. yttranden. 
Domänstyrelsens und. yttrande ang. bestämmelser rörande utsyning och stämpling i 
FTSE GT FEET Soc cr e A IRA SEIN Br 0 SPA A etan får BEA SER SARA NA SE LE ALE. UR a nd F324 


Domänstyrelsens und. yttrande ang. rätt för assistenter i Norr- och Västerbottens län att 
vid vissa förrättningar erhålla traktamente af statsmedel för sön- och helgdagar "326 
Domänstyrelsens und. yttrande rörande meritberäkning för vissa länsjägmästare ......... +327 
Domänstyrelsens und. utlåtande ang. åtgärder till värnpliktiga skogstjänstemäns skyd- 
dande mot förlust af innehafd tjänst vid inkallande till värnpliktsöfning ......... NAS 


Tiänster och förordnanden. 
Kungl. Domänstyrelsen, 


SANT ENNESTSER Ag brvibåesstrn dor R ERS RET SK pra EDR SERA FÖR SNS RSA 
RENA EN ETT ET CEST RER rn 0 Aa Aa og SS ARE ost at de lova k steg Ole få saron sg RAR SSA a ÄAE "05; CSS 
CA Le LANE a RR Te sr ar sä mo IAS daj a ee s Sot e a en I rr rNg Kar HÄS SASRA sek RFÄKTRA sö fr 
PE od NERSKETED os oder Sr AA As IG RA Ad SED SP RANE EL SDTRRA FE KR Sar Ae bk 
SJÖSS RSLEKETT Hedge BR SSE SN SEN SA TEE SA KL FÖ5; "191, 1270,--330, 3827 NAAG 
IEEE ET Aer Ar Ta a Nada da das am v akne ObHN sb sek ble rena 270; "3230, 382; "SAO 
BSR SIE Toke BN RE au sis ads A ef a nro sager bk nr FÖRE TJ2, ROAT SOLNA 
[ÖT CN ne a or SAR a So drag sjesjen tå sön än are vd sins Ab a båge DRAKES KA "270 
FE EES PO OR CL EU CS RA RR EN GL Ae fe Sd BOLT EA TE BRIT LT EE SLE Lä SKR fa FNS Sp RR GER Bra vd 


Aedbelladk Nönondkgnelet o fusee för Rona PAL RAN se 0 ER AVIS FOFRRE EFS FA REIN SE NE se FASRE LOKE OP 353 


VIII INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 


Sid. 
Statens Skogsförsöksanstalt, n 
A:ssistentet .. .. ..ss...sbeppialböstis båt bn. äs es döps a Nee mA Ale lel Brr Ae Te NBA SDR SEND SSR tl OM 
Biträden . so... ss so vcja än brsjejös RE SR Seele SK NON valsar sie sensei EN SN TSE VER LE RER OM 
Extra assistentét' 'jjssstörs vs. gblbesksnt needs dfn are va re dejtat AE SA EE NGE BYS EETAE KANE 385 
» —Skogsbiträllé. lösas mds. se ANA af Arg ONA bsr grs 30 KR EE HAE LER RA DSP RER IR CE ER ERAN +385 
Förordnandeiy 3,3 sc ss a sa Raa (Ägs A bee bo Rose ble as AS St BID LANSERA Öga 202 
Styrelse” viss .srtöd nes ASSR ble anis Ene na pie SAD ork RTR SIKT fare 4 Re AA SE ARAEATNRRERAE SE PR SSSANNEEN 67 
UtnämningAT: osskass sd amen nade Rek VGA sne vn VA KK NEN GENR RNE RE le See SAR RR ARE ENE SE SS RR EAS SERA SEEE Kome 
Skogsinstitutet. 
ASSIStÖN TEL 0 obe d ee I TE 0 Åge ä örat ot lele hps ns ed bs offert Fyr öjer a Sr STENS ARSR TA SE RNE FRIAR F332 
FÖrordnan dets! SMS odd soda od oas ss A dns ANAR sama a sär S RAR RER SS ALT ASEA TREES +385 
TjänstledigHel "I sol ssctbs oc ddiase sed törn bl snören er rst Sf Hr ölälg el EI REL AE AS FK ERA KÖR 
Återkalladt förofdnande:;s:.. cb ccs ser al SB EA ek do ajg or Är ShA ERS SNRSE STADEN IRAN "518 
Skogsskolorna. 
Skogshalls skogsskola! ss. ss .s NN snus 2 rea bt Sola inge a er TN a SSA gr oket ere SANERAS 67 
SKOPSTAMATC” Assos ns ae ve sf Ör dad ae East RA SENT ER Ta Se ETEN re far SATA STETTIN SARNNA NA +399 
Flammatsebo..skogssköla” — stå, opecs sees bs Gös er el ar RE og sr Ne IRA Ne ehe ej sara SST +383,. "300 
Skogsstaten. 
ANLONAde A5SISten ters peso setts apel ge See gar AA sel 100, LZ, ZI ASA SORAN 
2 TES AG NS NN rr ma fn rr RR Ae mn a a a Ra AAA RA de An da sg 
VÄTIH LAS] ÖNTC VIL oms enn ch so WeEs SEI Bernt Sr ejeele i Sa Mee SNES R SEDAN OL EN RET Prag rn dt FETV 
APJEPLlUOLS” TCVIL 7 sar krss or spöar ejer nte Föne SG ers ide DS sr er SAVE NN NA SE NE ERS 667, "391 
Bilrade.at SkögstaxOr 4 susgcrudbene es ne segel See rn SA sl ära sis er AAA SE SSANG F230 
Biträdande: jägmastatet ss ts sar Rear SE Ra se Are des NASAS SENSE IEEE "66 
DI knInE SIE ATG ongsad so Ane sne R SJR Bjelke SSE öferRT LA sir ESA jaja GLES RAG RET KRA 166, 384 
TEXETA SALT ASLAT EA od Aer Sr fr fe a EN ETS SN ra rare efe Rs sa Heja DN Sr EiY2, SORT, 25 SON SANE STA 
Förvaltare afisockenallmänningAl  s.... ss, ens dope igEek Deg nd FA SE EE EEK ERE "66 
In delningsassIstenter .;.- spe. Ness beses, isen > «dpi r h Ae ITE FR olr e RAR EA F331, 38 STO 
ÖANONAde FASSIStEN Ler ss oe seed rs RRD ndra sige lnded re sr EAST SAN EDTA 2 
FVesestpendier cc 2.0. noden Rd S SN söder ering rr ee ke ee s AE IRE AR ENES ARA TNE 
FNEVITASSTSLEIALET SNR. Abe a  str ES SR Bo COAST sees ar DSS "607 "IJ2, 0 SYN SO TAEROS 
BROSSINPENJOLCIK Ts py sol se SEDD ds slets Elsie örn aber bl större ge RA SERIEN EIN a RE "66 
SKOPSLAKA OLEG bb gbg SE ect be sales se [etelå a sissi ole phrase sjö eTSe E rr DI SEN SEEN SEE £66, TJÄNA 
SKYAddSSKODSASSISIETN CI öres SA Ste se sa Ås oslo ter te esis tie ide es ENSE SSL ASEA 66; "331, SEANNENLS 
SNJAT SHE S MET 56 or ön Fr NN Sr SANS se sea AE seja ne FO7, TY) ONE SSE SAREAATS 
Ur. Domanstyrelséns matrikel attorda. e. JAgDIAStare 3. . pos... «ses ssk ELER FRIN 332 
WNATDISA LT ÖVIL r  mn nt rf ae AR TAG a sa ASA SST bfese Re äte TERES ARNE DESK ERA EPYSNE CHE AST 
Alderstillägg a oo a TN AR ART Hat ondt Fer ARR 6 005 BN ARS EEE NOEN +172 
Återkallade förordnanden :...s.s. co: ssssrs freds isks ns secure AA RANE ERE 320 254 
Öfre sBySke TeOVIL. öre rer Siu SSE se russen scn eve dre haller sin orrslr So SA RSA E RS ENA MR Fa SR 5 
Öfyerjäg MäStareassisfönllels. . ömse omngeds som oron user oe Nk rrt RARE 607 "17250 RNE 303 
Öfverjägmästaretjänsten. 1 Bergslagsdistriktet -;....... 54 s.:.ne oscar RE RR 2 
Ö£TEbIO TEVIT — > os ska blo class lärs a adl die arne ieee pr, or KS REAR REA EA 288, "NL 
Skogsvårdsstyrelserna, 
TÄnSjägMmAÄStare: > sogen sos upon ara a slips KA gjöe a ie abbr ef lor fån s EAE STAENE NLAERE NS 
Enskild tjänst. 
Sekreterare och ombudsman i Sydvästra Sveriges skogssällskap.................-issserosso0a t332 
Skogschef vid FinspODB, :so...0icsse-rssastiseselda sets esölk ie öka efte eg RARE FOSTER ET 285 


> 


< - 


KRERER 


på 


ER gr 
3 rer AS AR 


La KSS 


Ng 


MM 


GUNNAR HALLS 


S 
GENS 


Q 
Aa 
CL 
> 
Nn 
O 
& 
a 
1 


TIDSKRIFT 


FOÖRENIN 


ES 
Ly 
O 
2S 
S 
J 
Lu 
Q 
Lu 
I 
X 
Ö 
I 
Lu 


JAN.—FEBR 


1 


ÄFT. 


H 


sd å AB 
RESAS RNE SAR 
NEC Me VRENA BSK 
Pr a S / 
5 SÅR IEA sx AMP 
5; Sy Vil SANT a Ö ÄRE 
4 ” vå sj z a 4) 
å - 
e é SÅ 
é / A/ ON 
HA Å VA 


RINCETKAND, NI G.: Norrlän es RE DE peiositekoe förslag förande | ; 
den enskilda skogsvården. En granskning af reservanternas yttranden sid... 1" 
GrorB, E. EF: Öfverjägmästaredistriktens areal..;..........sssiossisnrsnsons? SSE 41" - 


LINDNER, JOHN: Om bokskogsskötsel. Anteckningar från en RAR i så 
Tyskland och Danmark våren 1911 (med 8 fig.) =inssssnsssseessessereennn 2 467 


ÅA 


Skog sadministrationen: ET 2» 
Lagar, kungl. förordningar och beslut. ; . RR SRA 
FagsON TAS ISF GIL 5 rs 05 ere l dir d nog Asse VJK on R säte ANN AR SKB Erna SAST 
. Kungl. Maj:ts nåd. Kangörelks PA grunderna för tillgodo- ER TANNER 
KRA oe görande af kronans jakträtt.......... ÄV BU NE Se Aff ade SAD sr VARE ER 
"Kungl. Maj:ts nåd. jaktstadga............ FEL DAR FAN FRANS Ra Skr 
Kungl. Maj:ts nåd. kungörelse ang. skydd åt för landtbruket RA SP EARER 
HYLLOR FADIAL = brkserl sn ls dansa FOR VR BR NÄR SE SKA, RÖST VR iD- fe 
Kungl. Maj:ts nåd. applies ofn bad: had utfärdande BIN ; 
Å ; E jaktpass är att:iakttagäd si osrisisersskleg dyr ss a nens RET SNR NR sot å 
FEAR Generalförslag ang. driftkostnaden under år 191 $ ee statens 5 
NAS fe [2n rar RAA NNE FARINA JE RR FENA ER RR DNA ME EES de 
ARG "> Skogsvårdsafgifternas fördelning,............s.sseisss000e00 Sa pp) BA 
(ESS Er "Afslagen ansökan om ersättning för förlust på grund af egen- : ; 
ÄGA domens förklarande för skyddsskog .......... KEPS TRES BAT Ga 
År 1913, må extra jägmästare anställas efter allenast ett halft 
ars praktisk verksamhet =-5: reg ss sine EES ST EN se ia 0 NR 
= Kaninernas ställning i den nya jaktstadgan <................. ERE > 062 


Jägmästare äger ej rätt till ersättning för inställelse vid landt- 
mäteriförrättning å kyrkoherdeboställe, som ställts under öh 
skogsstatens omedelbara vård och förvaltning -........ > 62 


EG CA — Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. > - bh 
Cirkulär ang. uppsättande af kassaredogörelse SNR EVER AMRA KL I 
RSS Ar Cirkulär ang. penningmedels insättande i bankinrättning ...... >» 63" vu 
AN YE ds - Cirkulär ang. underlättandet af arbetet med årsberättelserna... » 63f— 
EA Internationella skogsvårdskongressen i Paris 1913 inbjuder = 2 
FÖRRE MAA > Svenska regeringen att låta representeras vid kongressen » 63" - 
LE RNE "Trävarubolag erbjuder någon domänstyfelsens förtroendeman get 
ES ed BULe. 1 BYT SLYFGISP Asa No KD orsa biang dag A ARR TA RR NANA AGA HRT NR OVER AEA 
in Gr ; Söriatar för vägunderhåll tillkomater arrendator, som enligt Sö 
SE Ls > kontrakt är ansvarig för vägunderhållet SRS FAL SAR NET JOEL Säl 
ER Rätt till grustagning å KYRA SEN NR SINE pe E SENSE RE 1 

Tjänster och FÖRDT ÖRING 572): 50 mee DAN AAA RSS SN ARN 
Nr 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN 1913. > ARA 


Norrländska skogsvårdskommitténs förslag rörande 
den enskilda skogsvården. 


En granskning af reservanternas yttranden. 


Af Nins G. RINGSTRAND. 


Då den norrländska skogsvårdskommitténs förslag, i hvad de röra 
enskildas skogar, voro föremål för behandling vid Skogsvårdsföreningens 
sammanträde den 5 sistlidne oktober, hade jag motsett, att de mot 
dessa förslag afvikande synpunkter, hvilka fått sitt uttryck uti vid be- 
tänkandet fogade reservationer, äfven skulle hafva framförts af någon 
utaf reservanterna. Då på grund af deras frånvaro så emellertid ej blef 
förhållandet, syntes det mig för diskussionen föga gifvande att frambära 
de invändningar mot reservanternas förslag, som man kan finna fog för. 
Men då en så allsidig granskning som möjligt af dessa frågor, som för 
stora områden af vårt lands enskilda skogar helt visst måste anses syn- 
nerligen viktiga, ej kan vara annat än gagnelig, har jag velat anhålla 
om plats för nedanstående inlägg uti ämnet och antar, att de skäl, 
hvilka kunna göras gällande mot mitt sätt att se dessa ting, komma att 
från motsidan framföras. 

Reservanterna, herrar KINBERG, WELANDER och WIKLUND uttala 
(sid. 673) betänkligheter mot kommitténs förslag om införande af skogs- 
vårdsafgifter och inrättande af skogsvårdsstyrelser i de båda norra lä- 
nen och detta utaf den anledning, att dessa förslags realiserande skulle 
»kunna af befolkningen med fog uppfattas såsom ytterligare last på bör- 
dan», hvarigenom missnöje och motvilja mot där gällande skogslagar 
skulle uppstå, något som ingalunda vore ägnadt att öka, utan tvärtom 
minska intresset för skogsvården. 

I anledning af detta uttalande torde det vara skäl att undersöka, i 
hvad mån kommittéförslaget kan anses medföra ytterligare bördor för 
de enskilda skogsägarna och sålunda blifva orsak till en tillbakagång uti 
det intresse för skogsvård, som på senaste år otvifvelaktigt gjort sig gäl- 
lande uti nu ifrågavarande trakter. 


FER A 
Skogsvårdsföregningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. 


2$ NILS G. RINGSTRAND. 


Vidkommande då först lappmarken har kommittén föreslagit, att, 
därest skogsvårdsafgifter skulle komma att upptagas, utsyningsafpifterna 
i stället skulle bortfalla. Möjligen skulle härigenom — därest den vid 
tiden för kommittébetänkandets afgifvande gällande grunden för skogs 
vårdsafgifters utgående fortfarande varit i kraft — någon höjning i af- 
gifterna uppstå. Enligt kommitténs beräkning skulle dock denna ök- 
ning ej hafva uppgått till större belopp än 8,200 kronor för hela lapp- 
marken. Fördelad på det under åren 1908—10 utsynade virkesbeloppet 
skulle ökningen utgöra 1,; öre pr kbm. Åsätter man det utsynade vir- 
ket ett värde på rot af 3 kr. pr kbm., hvilket ej torde kunna betraktas 
såsom högt, utgör ökningen i afgifter 0,o43 0 af värdet, hvilket skulle 
beteckna den insats, som skogsägarna i lappmarken skulle göra för att 
till skogsvård återfå ett större belopp än det, som nu utgår i form af 
utsyningsafgifter. 

Därest de ändrade bestämmelser för skogsvårdsafgifters utgörande, 
hvilka innehållas i kungl. förordningen den 11 oktober 1912, skulle till- 
lämpas äfven för dessa län, så torde förhållandet på grund af den frihet 
från utgörande af skogsaccis, som är medgifven för afverkningar med 
ett lägre värde än 150 kronor, i själfva verket blifva, att beloppet af 
de sammanlagda skogsvårdsafgifterna kommer att än mera närma sig 
till summan af utsyningsafgifterna. Till denna slutsats berättigas man 
af den omständigheten, att ehuru exporten för år 1911 — det första 
året för taxeringen till skogsaccis — var större än medelexporten un- 
der femårsperioden 1905—1909, för hvilken period skogsvårdsafgifternas 
storlek af kommittén beräknats till i medeltal 125,298: 735 kronor om året, 
så skulle dock skogsvård»afgifterna för 1911, om de utgått i enlighet med 
ofvannämnda kungl. förordning, hafva belöpt sig till endast 112,416:3c 
kronor. Den minskning, som sålunda skulle hafva uppstått, torde man 
hafva rätt antaga komma att drabba ej endast kustlandet utan äfven 
lappmarken och sålunda hafva till följd, såsom ofvan sagts, att beloppen 
af ev. beslutade skogsvårdsafgifter och nu utgående utsyningsafgifter 
komma att närma sig till hvarandra. 

Hvad de båda norra lanens £kustland angår, så kan det ju visser- 
ligen ej förnekas, att utgörande af skogsvärdsafgift betecknar en skyl- 
dighet för skogsägarna utöfver de dem nu åliggande. Men då det beror 
af dem själfva att genom eget arbete återförvärfva en del af dessa af- 
gifter, och då den återstående kommer att användas uteslutande till 
dessa skogsägares egen fromma, kan man väl knappast finna skäl för 
den mening, som reservanterna uttala, eller att skogsvårdsafgifters upp- 
tagande skulle uppväcka missnöje och motvilja och minska intresset för 
skogsvård. Om man än skulle kunna antaga, att något dylikt miss- 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. 3” 


nöje skulle uppstå hos enstaka individer, hvilkas intresse för skogen 
upphör i och med det, att yxan där gjort sin skörd, så är det dock 
att tänka alltför lågt om skogsägarna i allmänhet uti dessa trakter, när 
man frånkänner dem förmågan att inse de fördelar, som genom en skogs: 
vårdsafgift, lagd på a// den beskattade skogsinkomsten, äro att för dem 
vinna. 

Emot förslaget att i Västerbottens och Norrbottens län inrätta skogs! 
vårdsstyrelser hafva reservanterna anmärkt, att sådana styrelser skulle 
blifva obehöfliga, sedan åt skogsingenjörsinstitutionen gifvits »den ut- 
veckling och fasta organisation, som kommittén föreslagit». Såväl den 
enskilda skogsägarens berättigade kraf i afseende å tillgodogörande af 
hans skogstillgångar som äfven det allmännas intresse af utbredande 
utaf kunskap uti skogsskötsel och skogsvård kunde härigenom anses 
vara väl beaktade och främjade. Efter detta vitsord åt kommittéför: 
slaget, i hvad det afser anställande af skogsingenjörer, är det emeller- 
tid märkeligt, att alla reservanterna ansett sig böra mer eller mindre 
jämka på kommittéförslaget och därigenom beröfva det i motsvarande 
grad den fasthet, som det här tillerkännes. Särskildt har herr WELANDER; 
som äfven undertecknat ofvan relaterade uttalande, uti annan reservation 
föreslagit, att skogsingenjörer ej alls skulle tillsättas i lappmarken, och 
att de, som kunna anses behöfliga på kustlandet, anställas på extra stat 
Vid sådant förhållande blir ej heller skogsingenjörsinstitutionens ord: 
nande enligt kommittéförslaget något verkligt motiv för reservanterna att 
afstyrka inrättande af skogsvårdsstyrelser och detta naturligen i mindre 
grad, ju mer vederbörandes förslag afviker från kommitténs. 

Enligt reservanternas mening äro dessa styrelser alltför vidlyftiga 
apparater för att förvalta och fördela de på ett eller annat sätt infly- 
tande skogsvårdsmedlen. Ett supplement till skogsingenjörsinstitutionen 
i och för detta uppdrag anse emellertid äfven reservanterna vara erfor- 
derligt och föreslå, att detsamma skulle öfverlämnas åt skogsvårdsnäm- 
der, sådana som redan nu finnas tillsatta af hushållningssällskapen i de 
båda länen. Dessa nämnder bestå af tre personer, således utaf samma 
antal, som skogsvårdsstyrelserna uti öfriga län, och skillnadan mellan de 
båda institutionerna skulle alltså endast blifva den, att, under det hus- 
hållningssällskapen tillsätta alla medlemmar uti nämnderna, de endast 
skulle välja en utaf skogsvårdsstyrelsens ledamöter, medan de andra två 
utsåges af Kungl. Maj:t och landsting. Då reservanternas förslag går ut 
på att uti hvart af de båda länen skulle finnas två nämnder, »en för 
lappmarken och en för kustlandet, med en inom orten tjänstgörande 
skogsingenjör i hvardera namnden såsom biträdande ledamot», så är 
det knappast troligt, att detta förslag innebär någon billigare lösning at 


Är NILS G. RINGSTRAND. 


frågan än den, som kommittén föreslagit. I förbigående kan här an- 
märkas, att äfven Welander, hvilken, enligt hvad redan är nämndt, ut- 
talat sig emot anställande af skogsingenjörer i lappmarken, dock finnes 
bland undertecknarna af det nyss citerade uttalandet. I och för utfö- 
randet af det löpande arbetet, som med en rikligare tillgång på medel 
för skogsvårdsändamål, hvilken äfven reservanterna förutsätta, gifvetvis 
blifver betydligt mera kräfvande, än hvad nu är fallet, erfordras otvif- 
velaktigt tillsättande af en expeditionshafvande sekreterare, vare sig 
skogsvårdsmedlens förvaltning lägges i händerna på en skogsvärdssty: 
relse eller en skogsvårdsnämnd. I Norrbotten har det redan nu visat 
sig nödvändigt att anslå medel till arfvode åt en sekreterare uti skogs- 
nämnden, och däraf torde det utan vidare vara klart, att en sådan per- 
sons arbete blefve så mycket mera af behofvet påkalladt, om penninge- 
medlen och därmed arbetsföretagen — såväl till omfattning som antal — 
skulle ökas. Någon skillnad i detta afseende mellan en skogsvårdssty- 
relse och en skogsvårdsnämnd föreligger sålunda ej, och då det ej hel- 
ler har framvisats någon verklig sådan i fråga om omfattningen och ar- 
ten af det uppdrag beträffande medelsförvaltning, som skulle äligga de 
män, som betroddes med dessa göromål, vare sig den korporation, som 
de bilda, kallas skogsvårdsstyrelse eller skogsvårdsnämnd, så är det äf- 
ven svårt att finna något verkligt skäl för att i de två norra länen an- 
vända en annan administrationsform än den, som funnit användning uti 
riket i öfrigt och befunnits fungera väl. I den mån sådant är möjligt 
och utan olägenhet kan genomföras, bör tvärtom enhet härutinnan efter- 
sträfvas. En alldeles bestämd olägenhet torde i så måtto vara förenad 
med en anordning enligt reservanternas förslag, som enhetligheten uti 
sättet för utförande af de nämnderna åliggande uppdragen naturligen 
skulle i betänklig grad äfventyras, då de skulle komma att handhafvas 
af tvenne inom samma län arbetande korporationer. Man har ju redan 
nu för skogsvårdsstyrelsernas vidkommande klagat öfver brist i detta af- 
seende, och man kan med säkerhet antaga, att sådana klagomål oftare 
och kanske med större skäl skulle låta sig förnimmas, därest åt två 
nämnder inom samma län skulle lämnas ett uppdrag af den art, som 
reservanterna vilja pålägga dem, eller att fördela skogsvårdsmedlen »ef- 
ter det verkliga behofvet>. 

För att understryka, huru oberättigad och orättvis en skogsvårds- 
afgift skulle vara, hafva reservanterna framlagt beräkningar, som äro 
ämnade att visa de stora trävarubolagens förhärskande ställning bland 
jordägarna i de båda länen, hvaraf den gifna följden enligt reservanter- 
nas mening skulle blifva, att upptagna afgifter äfven skulle i hufvudsak 
tillfalla denna kategori af jordägare. Emellertid anses dessa i eget väl- 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. ka 


förstådt intresse allt mer taga egen vård om sina skogar, hvarför re 
servanterna anse det kunna ifrågasättas, huruvida skogsvårdsafgift från 
industrins egen synpunkt är behöflig eller fastmer icke kunde utan olä- 
genhet helt undvaras. För industrin skulle det vara bättre att utaf 
vinstmedel afsätta ett visst belopp, som svarade mot den på dess af 
verkningar belöpande skogsvårdsafgiften, hvilket belopp då skulle utan 
något som helst afdrag komma industrins egna skogar till del. För 
den själfägande bonden åter ställde sig saken, mena reservanterna, helt 
annorlunda. Han kunde ej bereda utvägar för att vidtaga åtgärder, 
som erfordrade kontanta utlägg, då befolkningens ekonomiska ställning 
ej medgåfve detta. Det ekonomiska tillståndet hade nämligen otvetyd- 
digt försämrats. Särskildt med hänsyn härtill kunde den jordägande 
befolkningen ej i samma mån som trävaruindustrin utnyttja skogsvårds- 
medlen, och toge man dessutom hänsyn till att denna befolkning för 
fyllande af sina lefnadsbehof måste skaffa sig extra arbetsförtjänst, fram- 
ginge tydligt nog, att mången ej alls skulle blifva i tillfälle att göra sig 
gagn af dessa skogsvårdsmedel, till hvilkas insamlande han dock bi- 
dragit. Vidkommande särskildt den kategori af skogsägare, som ej 
hade afvittradt område, skulle det egendomliga förhållandet inträffa, att 
de väl finge betala afgifter, men ej ägde mark, å hvilken de kunde ned- 
lägga något skogsvårdsarbete, och således ej heller kunde komma i åt- 
njutande af något bidrag från de medel, som de delvis hopsamlat. Mot 
kommitténs förslag, att utsyningsafgifterna i lappmarken skulle borttagas, 
för att befolkningen ej skulle genom skogsvårdsafgifters uttagande allt 
för mycket betungas, invända reservanterna, att skyldighet att gälda ut- 
syningskostnad varit ett af statsmakterna uppställdt villkor för tilldelning 
af skogsanslag åt lappmarkshemmanen, att denna kostnad utgjorde ersätt- 
ning för statens besvär med saluvirkets utsyning, och att den därför ej 
borde utan fullgiltiga skäl eller mycket ömmande omständigheter från- 
händas staten. Då sådana ej ansåges vara anförda eller föreligga, och 
då skogsvårdsafgifts upptagande i Lappland med dess från sydligare 
landsdelars vidt skilda förhållanden ej vore en för den enskilda skogs- 
vårdens främjande lämplig utväg, ansåge reservanterna, att det ej borde 
ifrågakomma att borttaga utsyningsafgifterna för att möjliggöra uppta- 
gande af skogsvårdsafgifter. I stället förordas ett direkt statsanslag 
att användas till att främja dikningsarbeten och markberedningsåtgärder 
å den fasta befolkningens skogsmarker. Härigenom skulle vid bidrags 
beviljande större bänsyn till det verkliga behofvet kunna tagas, än om 
dessa bidrag skulle utgå af skogsvårdsmedel, som äfven skulle användas 
att bestrida kostnader för skogsvårdsstyrelse. Med skogsvårdsafgifter 
vore äfven den olägenhet förenad, att exportören-skogsägaren ej torde 


ÖF NILS G. RINGSTRAND. 


underlåta att ställa anspråken å desamma vida högre än den mindre 
skogsägaren. 

I stort sedt samma skäl som dessa, hvilka egentligen afse lappmar- 
kerna, hafva af reservanterna anförts mot upptagande af skogsvårdsaf- 
gifter för de båda länens kustland. 

Reservanterna, som äro eniga med kommitténs majoritet i fråga 
om vikten af att väcka, befordra och ekonomiskt stödja utvecklingen 
beträffande skötseln af de enskilda skogarna i Västerbottens och Norr- 
bottens län, föreslå, att ett statsanslag af 64,000 kronor för ändamålet 
anvisas under villkor, att landsting eller hushållningssällskap lämna bi- 
drag, uppgående till minst en tjärdedel af statsanslaget, som skulle för- 
delas lika på hvartdera länet. Det belopp af 40,000 kronor, som sålunda 
skulle komma på hvart af länen, föreslås skola delas lika mellan lapp- 
mark och kustland och förvaltas på sätt redan förut är omnämndt. 

Hvad Särna socken med Idre kapellag i Kopparbergs län angår, 
föreslå reservanterna, med hänvisning till sin motivering för förslaget rö- 
rande lappmarksskogarna, att ett efter inflytande belopp af utsyningsaf- 
gifter afpassadt statsanslag anvisas för att förvaltas och användas på 
sätt, som beträffande de båda norra länen föreslagits. 

Af förestående referat utaf reservanternas yttrande vill det framga, 
som om hufvudsakliga motivet för deras afstyrkande af förslaget om 
skogsvårdsafgifters upptagande i Västerbottens och Norrbottens län vore 
storleken af trävaruindustrins innehaf därstädes af mark och skog under 
ägande- eller afverkningsrätt. Till detta skäl återkomma de som oftast 
uti sin reservation, och det torde daårför vara nödigt att något ingå på 
en granskning af detsamma. För att få ett uttryck för omfattningen af 
trävaruindustrins innehaf hafva reservanterna summerat ihop arealen af 
dess äganderätter och den s'ffra, som enligt deras förmenande beteck- 
nar arealen för afverkningsrätterna. För dessa senares omfattning skulle 
vara redogjordt uti en i kommittébetänkandets del II intagen tabell, 
som dock är i rätt väsentliga delar felaktig. Denna tabell har tillkom- 
mit på det sätt, att de af skiftesstadgekommittén uppgifna siffrorna för 
afverkningsrätternas omfattning år 1907 minskats med arealen för de af- 
verkningsrätter, som enligt uppgift från domänstyrelsen återförvärfvats 
af jordägarna, och för dem, som, genom att kontraktstiden utgått, upp- 
hört att gälla. Med ledning af den förra utaf dessa uppgifter lämna 
reservanterna nu den upplysningen, att från år 1907 27,310 har befriats 
från afverkningsrätt, genom att denna rätt af jordagaren återförvärfvats. 
Då denna siffra syntes mig anmärkningsvärdt låg, och jag sedermera 
vid granskning af tabellen fann, att uti densamma upptagits hemman, 
hvilka jag visste vara befriade från afverkningsrätt, begärde och erhöll 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. sad 


jag från tre bolag, nämligen Mo och Domsjö aktiebolag, Holmsunds ak- 
tiebolag samt Sävenäs aktiebolag uppgift å afverkningsrätter, rörande 
hvilkas aflösande de uppgjort aftal. Det visade sig-då, att endast dessa 
bolag träffat sådan uppgörelse i fråga om 85,605: 73 har.! Inför dessa 
fakta måste jag helt naturligt beteckna reservanternas utredning i den före- 
liggande frågan såsom otillfredsställande. Då jag ej kunnat från samt- 
liga bolag, hvilka äga afverkningsrätter i lappmarken, begära upplys 
ning om, i hvilken utsträckning de möjligen föryttrat desamma, är jag ej 
heller i tillfälle att fullständigt korrigera reservanternas uppgifter angå- 
ende: omfattningen af bolagens afverkningsrätter. Att den emellertid li 
der af betänkliga fel tror jag mig hafva visat. — F. ö. må det i detta 
sammanhang vara tillåtet påpeka, att, då man fattade det beslut, som 
gaf oss 1903 års skogslagstiftning, hvars för skogsvården ej minst be- 
tydelsefulla del varit den, som innehåller stadganden om skogsvärdsaf- 
gifter och skogsvårdsstyrelser, man ej lät sig afhållas från att låta dessa 
föreskrifter gälla för exempelvis Jämtlands län, där enligt norrlandskom- 
mitténs, af dess egen uppgift att dömma, ändock mycket ofullständiga ta- 
beller, bolag likväl ägde afverkningsrätt å 11,3 20 af den i enskild ägo 
varande marken. Uti Västerbottens och Norrbottens län omfatta af- 
verkningsrätterna enligt reservanternas egna sifferuppgifter — korrige- 
rade dock i den mån, som betingas af mina ofvan omnämnda undersök- 
ningar — 6,; 4. Det är f. ö. min bestämda öfvertygelse, som jag na- 
turligen måste finna mig uti, att reservanterna och med dem liktänkande 
ej tillmäta någon som helst betydelse, att afverkningsrätterna i stort 
sedt komma att aflösas inom en ej alltför lång tidrymd. Båda par- 
terna, såväl jordägare som nyttjanderättsinnehafvare, äro intresserade af 
att så sker, och då det äfven ur statens synpunkt vore önskligt, om 
dessa upplåtelser, som hindra införande af hvarje slag af skogsvård på 
stora områden, upphörde att gälla, vill det synas, som om det ej borde 
kunna vara otänkbart, att staten lånade sin medverkan till detta önske- 
måls realiserande. I annat sammanhang är det min afsikt att framlägga 
ett förslag i denna riktning. 

Underkastar man nu den andra delen af reservanternas i detta 
sammanhang framförda motivering mot skogsvårdsafgifters upptagande, 
eller storleken af bolagens äganderättsinnehaf, en närmare granskning, 
skall man finna, att äfven detta skäl ej torde böra tillmätas den afgö- 
rande vikt och betydelse, som reservanterna vilja däråt vindicera. På 
grund at de rätt stora växlingarna i områdestilldelning pr mantal vid 


1 Såsom bevis på tabellens felaktighet kan exempelvis nämnas, att, medan densamma 
"ppgifver arealen på de med afverkningsrätt belastade hemmanen i Malå socken till 45,895: 65 
har, densamma endast utgör 32,994:24 har eller något mer än 71 4 af den uppgifna. 


SF NILS G. RINGSTRAND. 


afvittringen torde man kanske ej vara berättigad att, såsom reservan- 
"terna gjort, utan vidare beräkna arealen af den utaf bolag efter år 1900 
inköpta marken med ledning endast af medeltalssiffran utmark pr man- 
tal af den före detta år förvärfvade egendomen. Men då någon annan 
väg nu kanske ej stått till buds för att erhålla ett uttryck för storleken 
af de senare inköpen, skall jag, ehuru med nu gjord reservation, i 
nedanstående jämförelse begagna samma arealsiffror, som reservanterna. 
De anslå den areal utmark, som bolagen besitta i lappmarken, till 855,766 
har eller 31,3; 94 af den utmarksareal, hvilken de 3 sid. 675 uppgifva 
ägas af enskilda. För kustlandet äro motsvarande siffror 635,509 har 
och 20,8 4. En jämförelse utaf intresse erbjuda förhållandena i öfriga 
norrländska län, sådana de gestaltade sig, innan de nya skogslagarna 
där infördes och skogsvårdsafgifter upptogos. Enligt Norrlandskommit- 
téns uppgifter, del VI tab. I, uppgick år 1900 bolagens innehaf af 
utmarksareal i Gäfleborgs läns jordbruksbygd till 449,339 har eller 
39,9 Yo af den i enskild ägo varande utmarksarealen; uti skogsbygden 
ägde bolagen 207,929 har eller 57,5; 24. Siffrorna för Västernorrlands 
jordbruksbygd voro 349,069 har och 31,38 0 och för skogsbygden 
5907,782 har och 52,; Ao. Uti Jämtlands läns jordbruksbygd ägde 
bolag 570,044 har, utgörande 36,, oo af den enskilda utmarken, och i 
skogsbygden 995,382 har eller 48,5; 4. Dessa siffror afse, som sagdt, 
förhållandena år 1900, men från det året till år 1903, då regeringen 
framlade förslaget om skogsvårdsafgifters upptagande, hade omfattnin- 
gen af bolagens förvärf ytterligare vuxit. Då jag ej kan framlägga 
några officiella siffror om denna tillväxt, skall jag inskränka mig till att 
säga, att utmarksarealerna uti bolagens ägo voro mznst de nu angifna. 
En jämförelse med reservanternas siffror för lappmarken och kustlandet 
i Västerbottens och Norrbottens län visar dock, att bolagen uti alla de 
tre öfriga norrländska länen år 1900 ägde större, i vissa delar t. o. m. 
betydligt större del af resp. läns utmarksareal än 1 de båda nordligaste 
länen. Hade förhållandet mellan arealen bolagsegendomar och annan 
enskild mark kunnat betraktas såsom skäl mot införande af skogsvårds- 
afgifter, så borde sålunda detta snarare hafva varit fallet uti de tre 
söder om Västerbotten belägna norrländska länen än uti detta och 
Norrbottens län. 

Nu låter det sig ju emellertid sägas, att man den gång, då försla- 
get om skogsvårdsafgifterna antogs för det öfriga Norrland, med dess i 
förhållande till de båda nordligaste länen relativt stora areal bolags- 
mark, begick ett fel, som man genom först nu vunnen erfarenhet kom- 
mit till insikt om. Bolagen hafva kanske sugit åt sig så mycket af de 
influtna medlen, att andra skogsägare blifvit lidande. Måhända har — 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. gr 


— för att använda reservanternas sätt att uttrycka sig, när de ställa 
horoskopet för de framtida förhållandena i Västerbotten och Norrbotten 
— »exportören-skogsägaren såsom i första hand direkt afgiftspliktig och 
med förmåga att genom arbeten i egna skogar göra sig vida större 
gagn af skogsvårdsafgiftsmedel än mindre skogsägare ej underlåtit att 
ställa anspråken å dessa medel vida högre», än dessa. Utaf skogs- 
vårdsstyrelsernas berättelser, som väl i detta fall skulle vara upplysande, 
framgår intet, som ger stöd åt ett dylikt antagande. Man finner tvärt- 
om af t. ex. skogsvårdsstyrelsens i Västernorrlands län berättelse, att 
bidragen i detta län utgått med lägre andel af kostnadssumman till 
större än till mindre skogsägare. Under det att de mindre synas hafva 
erhållit c:a 75 990, hafva åt de förra utdelats förr 30 Y, och sista året 
25 0 af kostnaderna. Om man än ej uti de andra norrländska skogs- 
vårdsstyrelsernas berättelser finner ett liknande förhållande direkt om- 
taladt, så lär dock samma tillvägagångssätt vid fördelning af bidragen 
utaf dem praktiserats. Ur hittills vunnen erfarenhet om skogsvårdsmed- 
lens fördelning torde sålunda inga bevis vara att hämta för den, som 
skulle vilja ådagalägga, att de större skogsägande bolagen otillbörligen 
gynnats på de mindre skogsägarnas bekostnad. Vid sådant förhållande, 
och då man knappast har någon som helst anledning antaga, att, om 
skogsvårdsstyrelser infördes i de båda norra länen, dessa skulle få en 
sammansättning, hvilken i högre grad tillgodosåge skogsbolagen än i 
de län, där skogsvårdsstyrelser redan länge arbetat, och där skogsbo- 
lagens egendomar äro af en större omfattning, har man svårt att fatta, 
huru äganderättsförhållandena i dessa båda norra län kunnat anföras 
såsom skäl mot skogsvårdsafgifters upptagande därstädes. 

Nu anföres det af reservanterna, att upptagande af skogsvårdsaf- 
gifter i Västerbotten och Norrbotten skulle komma att i hufvudsaken 
drabba staten på grund af dess stora skogsområden inom dessa län. 
Onekligt är ju äfven, att staten såsom den största skogsägaren skulle 
få vidkännas en kostnad genom minskade skogsintäkter, om det nu 
verkligen är så, att virkesägaren är den, som i sista hand betalar skogs- 
vårdsafgiften. Detta är visserligen en fråga, som torde i oändlighet 
kunna diskuteras, utan att de, som förfäkta den ena eller andra satsen, 
skola anse sig af motparten vederlagda. Bestridas kan väl ej, att de, 
som hylla den åsikten, att virkesägaren blir den i sista hand betalande, 
synas hafva ett starkt stöd härför i det teoretiskt oangripliga påståen- 
det, att en köpare pålägger råvaran alla omkostnader, som äro för- 
bundna med dess förädling från och med afverkning till och med af- 
skeppning, för att finna dess verkliga rotvärde, och i följd häraf skulle 
han äfven belasta omkostnaderna med skogsvårdsafgift. För att gifva 


10f NILS G. RINGSTRAND., 


än ytterligare eftertryck åt sin bevisföring pekar man på skogsvårds- 
afgiftens sammanlagda belopp, som ju skulle uppgå till åtskilliga tio- 
tusental kronor, ja enligt reservanternas mening till mer än fulla hundra- 
tusentalet, ett belopp, menar man, hvilket virkesköparna nog ej under- 
låta att afräkna. Vid denna sista del af bevisföringen har man nog 
emellertid suggererats af beloppets relativa storlek, utan att närmare 
betänka, att detta belopp fördelar sig på ett mycket stort antal affärer. 
Och beträffande den förra delen af beviset torde det förhålla sig så, 
att, om det än teoretiskt låter sig sägas, att skogsvårdsafgifterna äro 
en omkostnadspost och såsom sådan frånräknas vid värdesättningen af 
de å rot staende träden, det dock i praktiken! stället siguså, att den 
allt lifligare konkurrensen eliminerar bort denna pr kbm. eller träd 
mycket obetydliga omkostnad. För att lämna en föreställning om denna 
dess storlek kunna vi antaga, att för 1910 års försäljningar af träd på 
rot från kronoskogar i de tre norra öfverjägmästaredistrikten skogsvårds- 
afgift skolat erläggas enligt bestämmelserna i kungl. förordningen den 
rr oktober d. å. med 1,;> 70 af trädens för skogsaccis uppskattade 
värde, hvilket sättes till försäljningsbeloppet. Afgiften pr kbm. skulle 
då komma att uppgå till 4,,,6 öre. Antager man vidare, att de för- 
sålda träden hällit i medeltal o., kbwm., så blir afgiften pr träd 1,77 öre; 
ett belopp af den ringa storlek, att det alldeles uppenbart ej kommer 
att öfva inflytande på spekulanternas prissättning, då deras uppskatt- 
ningar omöjligen kunna göras till den grad minutiöst noggranna, att 
de träffa värdet så exakt som på ett sådant belopp när. Detta visas 
ju äfven af de olika resultat, till hvilka spekulanterna vid sin värde- 
sättning komma, och som svänga inom en mycket större latitud än det 
nyss angifna talet. Man påstod på sin tid, att äfven skogsaccisen skulle 
komma att sänka prisen å kronoskogsvirket. Emellertid tror jag ej, att 
man skall kunna påvisa den sänkning af priskurvan, hvilken skulle hafva 
gifvit sig tillkänna, om antagandet varit riktigt. Orsaken är ingen an- 
nan än den nyss påpekade, eller att afgiften är så liten i förhållande 
till den grad af noggrannhet, hvarmed prisbestämningen kan ske, att 
den faller h. o. h. inom gränserna för dennas variationer och därför 
bortelimineras af konkurrensen. 

Reservanterna, som emellertid hysa en mot min motsatt åsikt, häfta 
(sid. 679) framlagt en beräkning öfver storleken af det indirekta under- 
stöd, som staten skulle komma att lämna till den enskilda skogsvården, 
om det upptoges en skogsvårdsafgift i enlighet med bestämmelserna i 
kungl. förordningen den 24 juli 1903. De finna, att detta indirekta 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. ri 


bidrag skulle med utgångspunkt från förhållandena år 1910! komma 
ått belöpa sig till 112,000 kronor. ' Att detta är ett högst betydande 
belopp (låter sig visserligen ej förneka. Men dess verkliga storlek fram- 
träder först då fullt tydligt, när man jämför det med hela beloppet af 
de utaf kommittén för åren 1905—1909 på grund af officiella uppgifter 
angående export och import af virke samt angående restitution af af- 
gifter beräknade skogsvårdsmedlen för Västerbotten och Norrbotten. 
Dessa skulle, beräknade enligt i samma kungl. förordning angifna grun- 
der, komma att uppgå till 125.000 kronor eller troligen något mera. 

Genom den härofvan flera gånger omnämnda k. förordningen den 
11 oktober d. å. hafva nu grunderna för utgörande af skogsvärdsafgift 
blifvit omlagda, och enligt upplysningar, som jag genom Konungens 
befallningshafvandes i de båda lanen välvilliga medverkan erhållit, skulle 
värdet af de år 1911 till erläggande af skogsaccis uppskattade afverk- 
ningsbeloppen från kronans skogar inom de båda norra länen hafva ut- 
gjort 4,891,070,14 kronor. Beräknad efter nu gällande grunder, skulle 
skogsvårdsafgiften för detta virke sagda år hafva utgått med 63,583.or 
kronor, sålunda ett betydligt lägre belopp än det, hvartill reservanterna 
kommit. Såsom kändt afsåg taxeringen till skogsaccis år 1911 afverk- 
ningen under 17/, år. För heia Västerbotten och Norrbotten uppgick 
afverkningsvärdet till 9,728,694,83 kronor, och skogsvårdsafgiften skulle 
alltså hafva utgjort 126,473,03 kronor. Utaf detta belopp skulle afgiften 
för virke från kronoskogar som sagts, hafva belöpt sig till 63,583,or kr. 
eller 50,3 Yo. 

Efter det att man sett dessa siffror, skulle det kunna sägas helt och 
hållet sakna intresse att ingå på en närmare granskning af det resultat, 
hvartill reservanternas beräkningar ledt dem. Men då en sådan under- 
sökning ur andra synpunkter kan vara intressant nog, har jag gjort mig 
mödan att söka kontrollera reservanternas påstående om afgifternas stor- 
lek, hvilket påstående genast föreföll mig i hög grad osannolikt. Att 
på frågans nuvarande stadium upptaga tidskriftens utrymme med hela 
denna beräkning torde emellertid ej vara erforderligt, utan jag skall in- 
skränka mig till att meddela grunderna för min kontrolläkning och 
resultatet af densamma. Jag har utgått från den förutsättningen, att det 
år 1910 försålda virket exporterats under följande skeppningssäsong, en 
förutsättning, som jag visserligen vet ej vara fullt riktig, då en del af 
virket först hinner skeppas år 1912. Men å andra sidan består 1011 


I Då man ej med utgångspunkt vare sig från den officiella statistikens eller revirför 
valtarnas berättelsers siffror kan komma till den af reservanterna angifna kvantiteten för 
såldt 'gagnvirke, vore det af intresse att erhålla upplysning om, på hvilken väg reservan- 


terna nått fram till detta tal. 


i2f NILS G. RINGSTRAND. 


års export till en del af virke, som hämtats ur råvara från 1909 års 
försäljningar, ett förhållande, som, om icke helt och hållet dock till 
hufvudsaklig del, bör utjämna det orätta uti antagandet, att 1910 års 
försäljningar i sin helhet afskeppats under år 1911. Därjämte har man 
i förevarande fall att beakta den omständigheten, att konjunkturen under 
år 1911 var, i jämförelse med år 1910, i uppåtgående, hvilket medförde 
en ökad skeppning med anlitande af möjligen reserverade oafverkade 
stämplingar. Härigenom har man mycket stor sannolikhet, för att ej 
säga visshet, för det riktiga i det påståendet, att 1911 års export, lagd 
till grund för en beräkning af sannolika storleken utaf de på 1910 års 
försäljning belöpande afgifterna, snarare lämnar ett för högt än för lågt 
resultat. 

Om 1903 års förordning angående skogsvårdsafgifter varit gällande 
för de båda norra länen, så skulle dessa afgifter, beräknade på samma 
sätt, som uti kommittébetänkandet sid. 413 och 414, hafva uppgått till 
138,964 kronor 42 öre. Skillnaden mellan detta belopp och den af 
reservanterna angifna siffran, 112,000 kronor, för kronoskogsvirket ålö- 
pande skogsvårdsafgift eller 26,964 kronor 42 öre skulle utgöra den del 
af afgiften, som skulle hafva drabbat afverkningarna från andra skogar 
än statens. 

En exakt siffra för detta afverkningsbelopp saknas visserligen, men 
man torde ej vara alltför mycket på villovägar, om man anslår det till 
samma storlek, som den under år 1910 utsynade virkesmassan. Denna 
utgjorde 


fanNecklesrastikanb os tallssko gar: ss peer 8,583,;1 kbm. 
» hemman med inskränkt dispositionsrätt till skogen, 
kronohemman, stockfanostskogar Om A.jLe he 520,904,30 > 
VER SOCK Calma nnino Al s95 ses see Ses RAA NAR SST 46,897,69 > 


576,445,30 kbm. 


Härförutom hafva från skattehemman, för hvilka dimensionslagen 
gäller, utsynats 35,965,601 st. enligt lagen undermåliga träd. Dessas 
kubikmassa är ej angifven i den officiella statistiken, men det upplyses, 
att 5,205,251 träd varit 135 cm. och däröfver i storändan, under det att 
670,350 st. ej hällit detta mått. Då utsyningarna i regel ej torde om- 
fatta mindre träd, än sådana, som hålla 10 cm. i genomskärning vid 
brösthöjd, men å andra sidan sträcka sig upp till träd, hvilkas bröst- 
höjdsdiameter är 25 a 26 cm., ett mått, som utgör den ungefärliga 
gränsen mellan fullmåliga och undermåliga träd, så har jag för att ej 
räkna för högt anslagit trädens medeldimension vid brösthöjd till 15 cm. 
och deras medelkubikmassa till o,r kbm. Sammanlagda afverkningen 


NORRLÄNDSKA SKOGSVARDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. far 


af dylika träd skulle enligt denna beräkning utgöra 596,560 kbm. För- 
utom denna afverkning hafva från hemmanen i fråga äfven uttagits full- 
måliga träd. Om storleken af denna huggning finnes ingen som helst 
uppgift, utan man måste beträffande densamma bygga på ett antagande. 
För att ej heller i det afseendet räkna med för höga siffror skall jag 
anslå mängden af hvad som utaf dylikt virke afverkats till endast 
100,000 kbm. 

Sammanlagda afverkningen från nu ifrågavarande slag af hemman 
antages alltså i dessa beräkningar till 696,560 kbm. eller i rundt tal 
700,000 kbm., hvilket i betraktande af deras areal, tillsammans 3,1: mill. 
har, hvaraf allra minst 2 mill. har kunna anses vara produktiv mark, ej 
torde kunna betecknas såsom öfverdrifvet. Lägges nu den sålunda be. 
räknade afverkningen till den härofvan angifna från ecklesiastika bo- 
ställens m. fl. skogar, så erhålles ett sammanlagdt afverkningsbelopp 
från icke-statsskogar af 1,273,005,;0 kbm. I denna summa har då icke 
intagits den virkesmassa om tillsammans 69,516,;9 kbm., som utsynats 
å kronohemman m. fl. dyl. skogar och rubricerats såsom »annat virke 
och ved». Detta virke har dock till sin hufvudsakliga del i form af 
massaved eller mindre timmer ingått uti exportsiffran. 

Om man nu dels för toppar dels för att ytterligare säkra sig mot 
misstag genom för höga beräkningar dessutom afräknar 20 PN af det 
här ofvan antagna afverkningsbeloppet från icke-statsskogar, så återstå 
1,018,404 kbm., hvilka förvandlade till såggods med beräkning af 66 ?. 
utfall lämna ett utbyte af 672,146 kbm., för hvilka i skogsvårdsafgift 
skulle hafva erlagts 67,214 kronor 60 öre. Med denna mycket försik- 
tigt beräknade och väl påtagligt för låga siffra skall man jämföra det 
tal, 26,964 kronor 42 öre, hvilket såsom konsekvens af reservanternas 
påstående om storleken af den på kronoskogsvirket belöpande afgiften 
skulle beteckna den afgift, som skulle komma på virke från andra sko- 
gar. Skillnaden mellan de båda talen, c:a 40,000 kronor, är det allra 
minsta belopp, hvarmed reservanterna för högt uppgifvit den sannolika 
afgiften för det under år 1910 försålda kronoskogsvirket, när de ansla- 
git denna afgift till 112,000 kronor. 

Reservanterna söka (sid. 680) bevisa, att det för de skogsägande 
bolagen vore fördelaktigare, om de ej behöfde erlägga skogsvårdsafgift. 
För dem skulle det vara bättre, om de afsatte någon del af sin års- 
vinst för skogsvårdsändamål. Kommitténs förslag är emellertid ej in- 
riktadt på att bereda fördelar åt den ena eller andra klassen af skogs- 
ägare. Det afser att bereda det allmänna en fördel och att träffa sådana 
anordningar, att skogarna allt framgent måtte lämna en jämn och, i 
hvad det beror af den nu lefvande generationens åtgöranden, möjligast 


147 NILS G. RINGSTRAND. 


rik afkastning. Då det för detta samhällsnyttiga ändamål är af vikt; 
att alla åtgärder, som kunna befordra det, äfven blfva vidtagna, före- 
slås af kommittén upptagande af skogsvårdsafgifter för att dels sprida 
kunskap i skogsvård, dels genom möjligheten för det allmänna att eko: 
nomiskt träda emellan bryta udden af sådana invändningar mot utfö- 
rande ' af arbeten, som grunda sig på att arbetenas resultat ej äro på- 
tagliga, kanske rent af tvifvelaktiga, då de ligga så långt in i framtiden. 
Reservanterna förmena nu, att sådana invändningar ej kunna tänkas 
framkomma från de skogsägande bolagens sida, att dessa besitta såväl 
medel som intresse att genomföra för skogens vård nödiga arbeten. 
Visserligen är jag förvissad om att många bolag vårda sina skogar så 
väl, som under för handen varande förhållanden kan ske, och att ett 
och annat på skogsvård årligen nedlägger högst betydande belopp, men 
utaf dessa premisser är man ej berättigad draga den slutsats, som reser- 
vanterna göra, då de synas vilja utaf vissa — 'man kan tryggt säga — 
lysande exempel göra en allmängiltig regel. Ett annat lika betänkligt 
misstag begå reservanterna, när de göra bolag och rikedom till likvär- 
diga begrepp. Att så ej är fallet torde vara nogsamt bekant, men om 
än detta verkligen vore händelsen, hvilken garant har väl det allmänna 
för att äfven det blir utfördt utöfver de minimala fordringar, hvilka 
själfva lagarnas efterlefnad kräfver, som dock borde göras? När reser: 
vanterna ej fullföljt sin nu löst framkastade tanke om det lämpliga för 
skogsbolagen att utaf vinstmedel afsätta viss del till skogsvårdsändamål 
genom ett förslag till sådan ändring uti aktiebolagslagen, att bolag, 
som äger skog uti Västerbotten och Norrbotten, skall vara skyldigt 
göra dylik afsättning, så finner jag ej, att det allmänna genom reser: 
vanternas uttalande fått någon som helst säkerhet för att verkligen en 
sådan afsättning åfven kommer att äga rum. Upptagas åter skogs- 
vårdsafgifter, så ligger garantin för det allmänna, att något blir gjordt, 
uti den omständigheten, att hvarje betalande vill utaf sin insats åter: 
vinna det mesta möjliga. På denna ytterst i en egoistisk tankegång 
bottnande arbetsifver är det framtiden, som blir vinnande, och det är 
ju äfven den, som vi ej minst vilja gagna. — Genom de afzgifter; 
som inflyta på grund af afverkningar från kronoskogar, skulle en skogs- 
vårdsstyrelse äga medel i sin hand att, om än bolagen genom ut- 
förda arbeten kunde anses berättigade till erhållande af bidrag, motsva- 
rande, efter afdrag af allmänna omkostnader, deras inbetalda afgifter, 
så reglera utbetalningarna för utförda arbeten, att de skogsägare, hvilka 
på grund af mindre insikt om skogsvårdens betydelse kunde anses be- 
höfva lockas till utförande af skogsvårdsarbeten, dock erhölle en relativt 
större andel af den erforderliga totalkostnaden än andra. 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. 15 


Såsom skäl mot att upptaga skogsvårdsafgifter anföra reservanterna 
vidare, att den själfägande jordbrukande befolkningens ekonomiska ställ! 
ning vore synnerligen svag, framför allt i lappmatken. Såsom bevis 
härför omnämnes, att fattigvårdskostnaderna högst väsentligt ökats under 
tiden från år 1900 till år 1909, och att detsamma vore förhållandet med 
emigrationen. Synnerligast hafva, synas reservanterna mena, förhållan- 
dena i Västerbottens lappmark under denna tid försämrats. Detta på: 
stående, som — jag måste erkänna det — på mig verkat rent af för- 
bluffande, har gifvit mig anledning verkställa en undersökning, huru 
förhållandena i denna landsdel under angifna period utvecklat sig. Det 
är visserligen svårt, för att ej säga omöjligt, att framlägga oangripliga 
bevis för det ekonomiska tillståndet uti en landsdel vid en viss gifven 
tidpunkt, då en mängd: omständigheter, som ej kunna statistiskt bely- 
sas, inverka på den verkliga ställningen. Man kan dock anföra vissa 
siffror, hvilka kunna ådagalägga sannolikheten utaf, huruvida en förbätt- 
ring eller försämring inträdt. I det afseendet är naturligen ej storleken 
af fattigvårdsomkostnaderna utslagsgifvande. En ökning af dessa kan 
bero däraf, att mera humanitära synpunkter vid fattigvårdens ordnande 
börjat göra sig gällande. För att anföra ett exempel, så kan näppeligen 
den omständigheten, att Arjepluogs sockens utgifter för fattigvård, som 
år 1900 uppgingo till 4,235 kronor, år 1909 stigit till mer än det dubbla 
eller 9,901 kronor vara bevis för att det ekonomiska tillståndet uti sock- 
nen undergått en försämring, ty antalet understödstagare hade samtidigt 
sjunkit från 138 till 85. Men äfven om detta ej varit förhållandet, utan 
t. 0. m. motsatsen ägt rum, så innebure detta ändock ej bevis för att 
socknen ifråga det sistnämnda året råkat uti ett sämre ekonomiskt läge 
än den innehade år 1900. Så enkla äro tyvärr ej de ekonomiska pro- 
blemen. Att äfven emigrationssiffran ej är tillfyllest för att visa, huru- 
vida en försämring inträdt eller ej, torde vara påtagligt. Äfven emigra- 
tionsproblemet är mera inveckladt än så och kan ej tillfyllestgörande 
förklaras ur endast den ekonomiska ställningen. En af de utvägar, som 
f. ö. anvisats för den norrländska emigrationens motarbetande, är ökadt 
anslag till skogsvård och därigenom mera arbetstillfällen. Är denna 
tanke riktig, kunna skogsvårdsafgifterna blifva — om ock i ringa mån 
— ett af de medel, som medverka till minskande af den största förlust- 
siffra, som ingår i vårt nationella årsbokslut. 

Eftersom emellertid reservanterna anfört, att särskildt i Västerbottens 
lappmark de ekonomiska förhållandena försämrats, hvilket fått sitt — 
enligt deras mening — påtagliga bevis uti ökade skatter, så har jag före: 
tagit mig att undersöka, i hvad mån möjligheterna att bära den ökade 
skattebördan försämrats; ty endast om så skett, eller om utvecklingen 


165 NILS G. RINGSTRAND. 


afstannat, kan man hafva rättighet att tala om ett försämradt ekonomiskt 
läge. Såsom jag redan sagt, är det emellertid mycket vanskligt att fram- 
lägga sådana uppgifter rörande den ekonomiska ställningen i en viss trakt 
vid en viss gifven tidpunkt, att desamma ej brista i ett eller annat af- 
seende. Allra helst blir detta hart när omöjligt för en enskild person, 
som ej kan sätta i gång alla undersökningar, hvilka kräfvas för ända- 
målet. Några siffror, som antyda i hvilken riktning utvecklingen gått, 
kan jag dock anföra. Taxeringsvardet å jordbruksfastighet, för hvilken 
bevillning erlägges, var år 1901 14,437,100 kronor, år 1911 25,283,800 
och visade alltså en stegring af 10,846,700 kronor. Taxeringsvärdet å 
annan beviliningspliktig fast egendom hade ökats från 1,150,800 kronor 
1901 till 1,579,300 kronor år 19:11 eller med 428,500 kronor: Till be- 
villning uppskattad inkomst hade ökats från 1,665,751 kronor år 1901 
till 1,990,795 kronor år 1911, alltså med 325,044 kronor. Då reservan- 
terna särskildt synas vilja framhålla, att den fasta, jordbrukande befolk- 
ningen kommit i en sämre ställning, kunna följande siffror ju vara af ett 
visst intresse. Åkerarealen utgjorde år 1900 6,425 har och år 1910 
8,940 har, hvilket betyder en ökning med 2,515 har eller 39 0. An- 
talet hästar ökades från 3,784 st. år 1900 till 4,722 st. år 1910, således 
med 938 st., antalet nötkreatur från: 18,347 år 1900 till 19,036 år 1910, 
antalet svin från 689 st. år 1900 till 1,849 år 1910. Antalet får och 
getter hade däremot gått tillbaka från 22,942 st år 1900 till 21,185 st. 
är 1910, men denna minskning betyder endast, att lappmarkens jord- 
brukare allt mera inse det mindre lönande uti denna gren af husdjurs- 
skötseln. 

Storleken af de penningebelopp, som befolkningen vid två olika 
tidpunkter kan hafva i banker innestående, samt antalet insättare vid de 
båda tillfällena äro ju äfven till en viss grad mätare på, huruvida samma 
befolknings ekonomiska ställning under tiden förbättrats eller församrats. 
För den 31 december 1900 och s. d. 1909 var i detta afseende ställ- 
ningen för Västerbottens läns lappmark uti länets båda sparbarker samt 
uti bankaktiebolaget Stockholm-Öfre Norrland följande: 


d. 3/2 1900 2,470 insättare med BOSE ESA ge 1,521,833: 06 kronor 
$i NOO0 AFRO » WE” eek törn NASAS REL INGA 2,440,937: 83 » 
ökning 1,731 insättare 925,124: 77 kronor 


Hurudan ställningen är i postsparbanken kan ej utrönas, då statistiken 
ej upptager behållningen för hvarje år vid de olika kontoren utan endast 
för banken i dess helhet. 

Ingalunda vill jag nu våga det påståendet, att genom här lämnade 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. 


R 


lag 
sifferuppgifter ett uttömmande svar gifvits på frågan, huruvida det eko- 
nomiska tillståndet i Västerbottens lappmark gått framåt eller tillbaka 
under 1900-talets första årtionde. Jag har t. ex. ej kunnat lämna några 
som helst siffror för skuldsättningen, vare sig den lösa eller den vid 
jorden bundna. Men jag tror mig hafva gifvit skäl för riktigheten af 
den åsikten, att' traktens tillgångar väsentligen stärkts. Tröstlöst vore 
det väl äfven i sanning, om allt där uppe nedlagdt arbete skulle gifvit ett ne- 
gativt resultat. Innan ett dylikt uttalande gjorts från håll, som man borde 
hafva anledning antaga vara auktoritativt, hade nog en mera ingående 
undersökning än den, som reservanterna bestått detta sitt skäl mot skogs- 
vårdsafgifter, varit af nöden. 

Då reservanterna vidare anföra såsom skäl mot skogsvårdsafgifter, 
att många skogsägare ej skulle kunna få något gagn af dem, emedan 
de vore i sådant behof af extra arbetsförtjänst för sitt uppehälle, att 
någon tid för arbete å den egna skogen ej blefve dem öfrig, så kan 
man ej undgå att beteckna reservanternas framställning såsom väl grellt 
färglagd. Det är nog tyvärr så, att mången hemmansägare måste arbeta 
strängt för att få in de kontanta medel, som kunna behöfvas för familjens 
underhåll. Men om detta är sant, så är det ej mindre med verkliga för- 
hållandet öfverensstämmande, att dylika extra arbetsförtjänster långt ifrån 
alltid stå den behöfvande till buds. Hvad borde då vara för honom 
mera välkommet än hvarje tillfälle att genom arbete å egen skog 
erhålla en kontant inkomst? Och om han för detta arbete ej skulle er- 
hålla full dagspenning utan endast såsom t. ex. i Västernorrlands län, 
75 Yo däraf, så borde dock detta för litet hvar af dem, som vore i den 
skildrade ekonomiska situationen, vara ett välkommet tillfälle till erhål- 
lande af en inkomst. Vore det så, som reservanternas framställning kan 
gifva anledning antaga, eller att extra arbetsförtjänst funnes att tillgå, 
så snart arbetet å det egna jordbruket lämnade någon tid därtill öfrig, 
så skulle reservanterna troligen ej behöft några rader ofvanför uti sitt 
yttrande tala om en ökad emigration, ty en af dess förnämsta orsaker 
är nog bristande arbetstillfällen. I öfrigt kan den, som vistats mycket i 
Norrland, ej hafva undgått att få den uppfattningen, att en något bättre 
planerad användning af tiden skulle för mången af det landets innebyg- 
gare vara medlet för ernående af en bättre ekonomisk ställning. Skulle 
genom en sådan bättre planläggning några dagar om året ägnas åt den 
egna skogen, så vore mycket vunnet. För öfrigt kan man ju äfven säga, 
att genom upptagande af skogsvårdsafgifter och den möjlighet, som där- 
igenom yppas att befrämja skogsvården, tillfällena till arbete skulle ökas 
för de arbetsbehöfvande. 

Mot kommittéförslaget, i hvad det rör upptagande af skogsvårdsaf- 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. B 


2 


187 NILS G. RINGSTRAND. 


gifter, anföra reservanterna vidare, att en del hemman ännu icke äga 
afvittrade områden och sålunda ej hafva någon skog och mark, å hvilka 
deras ägare äro i tillfälle att nedlägga ett arbete, som kan tillförsäkra 
dem möjligheten att återbekomma någon del af de medel, med hvilka 
de kunna anses bidraga till skogsvårdsafgifterna. Denna olägenhet, som 
i öfrigt endast kan bli af relativt kort varaktighet, då afvittringen väl 
med stora steg närmar sig sin fullbordan, synes äfven lätt kunna af- 
hjälpas, om afgift ej upptages för det accispliktiga virke, som afverkas 
inom ej afvittradt område, där ägare af sådana hemman hafva uteslu- 
tande rätt till utsyning. t 

Uti sitt förslag har kommittén gifvit uttryck åt den åsikten, att, om 
skogsvårdsafgifter skulle beslutas, detta borde, hvad lappmarken beträffar, 
medföra, att de s. k. utsyningsafgifterna i stället upphörde att utgå 
förutom beträffande hemman, till hvilka afverkningsrätt upplåtits. Reser- 
vanterna å sin sida förmena, att befrielse från utsyningsafgifter skulle 
stå i strid med de villkor, under hvilka lappmarkshemmanen tilldelades 
skogsanslag af den storlek, att de blefvo tillräckliga såväl för husbehof, 
som för afsalu. Dessa villkor innehölle ej blott utsyningstvång utan 
äfven skyldighet att gälda utsyningskostnad. För min del hyser jag en 
mot reservanterna motsatt uppfattning i detta afseende. Villkoren för 
tilldelning af skogsanslag åt lappmarkshemmanen angifvas uti$8 af kungl. 
stadgan den 30 maj 1873, hvarest — lika litet som uti $ 1 af kungl. 
förordningen den 29 juni 1866, till hvilken förstnämnda stadgande hän- 
visar — något nämnes om utsyningskostnad. Och hvarken uti den kungl. 
proposition, som bildade utgångspunkt för riksdagens beslut i fråga om 
afvittringsstadgan, liksom ej heller uti detta riksdagens beslut har jag 
kunnat finna någon antydan om, att utsyningsafgiftens utgörande var 
ett villkor för områdestilldelningen. Hade så varit förhållandet, borde 
väl äfven de förändringar uti dessa afgifters storlek, som sedermera före- 
tagits, skett efter riksdagens hörande, men så har ej, så vidt jag kun- 
nat finna, varit fallet. Det uti villkoret för områdestilldelningen väsent- 
liga, det som konstituerar dess egenart i jämförelse med andra vid af- 
vittring träffade bestämmelser om tilldelning af skog, är den begränsade 
rättigheten att nyttja skogen till afsalu. För att detta villkor skall vara 
beståndande, är det fullkomligt betydelselöst, huruvida utsyningsarbetet 
ersättes eller ej; hufvudsaken är, att en utsyning föregår afverkningen. 
Ville man borttaga denna utsyning, så rubbade man för visso villkoren 
för skogstilldelningen, men därom är nu ej alls tal, utan frågan gäller 
enbart, huruvida staten vill möjliggöra en förbättrad skogsvård i lapp- 
marken genom att afstå från ersättningen för utsyningsarbetet. Såsom 
kommittén (sid. 407—408) framhållit, bör man ej betrakta de lättnader, 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE, 19 


som staten för nyssnämnda ändamål bereder skogsägare i lappmarken, 
uteslutande från den synpunkten, att det är en ekonomisk uppoffring, 
som staten i och med detta gör. Man måste såsom en emot uppoff- 
ringen svarande vinst anse det förbättrade skogstillståndet, som möjlig- 
gör ökad export och framkallar ökad skatteförmåga både hos skogs- 
ägaren — han må nu vara bonde eller bolag — och den för skogshus- 
hållningen erforderliga, ökade arbetarestammen. 

I detta sammanhang kan jag ej underlåta att erinra om den om- 
ständigheten, att, när statsmakterna ansågo allmänt väl kräfva en in- 
skränkning uti förfoganderätten öfver skogarna inom skyddsskogsområde, 
de äfven bestämde, att utsyning skulle ske utan kostnad för skogsägaren. 
Då samma statsmakter af samma bevekelsegrunder ansågo utsynings- 
tvång inom lappmarken erforderligt, vill det synas, som om i analogi 
med det förstnämnda förhållandet utsyningen äfven här, där inskränk- 
ningen uti ägarnas handlingsfrihet är än mera ingripande, borde med än 
större skäl ske afgiftsfritt. 

Reservanterna hafva ansett, att man vid bedömande af frågan, huru- 
vida skogsvårdsafgifter böra påläggas eller ej, äfven bör taga hänsyn 
till >»huruvida skogsvårdsafgifters upptagande i Lappland kan med dess 
från sydligare landsdelar vidt skilda förhållanden vara en för den enskilda 
skogsvårdens befrämjande lämplig utväg». Jag måste bekänna, att jag ej 
fattat innebörden utaf denna invändning. Enligt mitt förmenande erfor- 
dras för utförande af skogsvårdsarbeten samma tre saker, som Bismarck 
behöfde för att föra krig: »pengar, pengar och pengar». Äro dessa 
anskaffade, så blir väl frågan om sättet för deras användning beroende 
af de lokala förhållandena, där skogsvårdsarbetet skall utföras. Hafva skogs- 
vårdsafgifter emellertid kunnat finna användning för att åstadkomma 
skogsvårdsarbeten i t. ex. Jämtlands fjälltrakter, så torde de äfven kunna 
tillgripas för samma ändamål i lappmarken. Visserligen är det jämt- 
ländska fjällandet beläget söder om lappmarken, men att därför karak- 
tärisera förhållandena inom de båda områdena såsom från hvarandra 
» vidt skilda» torde väl ändock innebära en ej så liten hyperbol. 

Om denna punkt uti reservanternas framställning omöjligen kan från- 
kännas att lida af en viss oklarhet, så är detta däremot ej fallet med det 
förslag för att främja skogsvården inom de två norra länen, hvilket de 
härefter framlägga. Enligt deras mening bör detta ske, genom att stats- 
anslag för ändamålet beviljas. Fördelen härmed skulle vara, att det vid 
bidrags beviljande kunde »tagas större hänsyn till det verkliga behofvet, än 
om bidragen utdelas från skogsvårdsafgiftsmedel». Med 'de kursiverade 
orden, som på flera ställen upprepas, tillkännagifva reservanterna oförbe- 
hållsamt hvad som enligt deras mening bör vara ändamålet med det af 


20 NILS G. RINGSTRAND. 


dem begärda statsanslaget: det är ej så mycket att uppmuntra skogs- 
vården som icke fastmer att erhålla ett statsbidrag för att underlätta 
fattigvårdsbördan. Genom att såsom villkor för statsanslagets åtnjutande 
föreslå ett stadgande, att landsting eller hushållningssällskap skulle anvisa 
medel till en tjärdedel af statsanslagets belopp, skulle man äfven erhålla 
dessa korporationers medverkan att använda, den förra sin beskattnings- 
rätt, den senare de till dess disposition ställda medlen för att öfvertaga 
en del af de skyldigheter, som enligt lag åligga fattigvårdskommunerna. 
Af ett uttryck, som läses å sid. 689, framgår än tydligare, att reservan- 
terna afsett, att de genom anslag erhållna medlen skulle användas såsom 
ett slags fattigvårdsunderstöd. Där säges nämligen, attbidrag icke skulle 
lämnas »annat än företrädesvis åt mindre skogsägare och där behof före- 
ligger», d. v. s. ej ens alla mindre skogsägare skulle kunna komma i 
åtnjutande af bidrag från skogsvårdsmedlen ; därtill skulle äfven fordras, 
att ett behof skulle föreligga. De anförda uttalandena synas gifva tyd- 
ligt vid handen, att om reservanternas förslag skulle vinna statsmakter- 
nas godkännande, så blefve de af dem förordade skogsvårdsnämnderna 
intet annat än ett sorts komplement till fattigvårdsstyrelserna, med hvilka 
de måste stå i liflig kontakt för att kunna fylla sin uppgift, och de be- 
viljade anslagen komme att utdelas efter grunder, som mera bestämdes 
af vederbörandes ekonomiska ställning än af hans intresse för skogs- 
vård. Genom att artaga ett förslag, hvars konsekvenser vore sådana, 
skulle naturligen arbetet för skogsvårdens höjande komma att snedvridas. 
Men då erfarenheten ej kan sägas hafva visat (åtminstone är något sådant 
fall icke mig bekant), att skogsvårdsmedlen missbrukats på så sätt, att större 
skogsägare otillbörligen gynnats, utan man tvärtom torde ha funnit, att 
skogsvårdsstyrelserna väl fyllt sin uppgift och genom relativt större bidrag 
till mindre skogsägare sökt att locka dem till utförande af skogsvårds- 
arbeten, så synes intet som helst skäl föreligga att frånträda den väg, 
som man en gång slagit in på, och allra minst att beträda en ny, som 
går på sidan om det mål, dit man bör sträfva. 

De skäl, som förmått kommittén att icke biträda förslaget om skogs- 
vårdsmedels anskaffande på anslagsvägen, återfinnas å sid. 407 och kunna 
sammanfattas uti den därstädes uttalade uppfattningen, att man ej i en 
sådan form, som med direkt utgift betungar landets alla skattedragande, bör 
begära statens bidrag för ett produktivt företag, hvaraf vinsten tillfaller 
skogsägarna inom en begränsad del af landet, och detta allra minst i 
tider, då utgiftssidan i statens budget är staddi ständig stegring. Samma 
skäl synas mig äfven kunna gälla beträffande reservanternas förslag att 
få ökade skogsvårdsmedel genom anslag af landstingen. Det blefve alla 
skattepliktiga i de två norra länen, som skulle bekosta skogsvården för 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. 217 


en liten del aflänens jordägare. Mot ett förslag, som ginge ut på att genom 
statens och landstingens bidrag öka de genom egna insatser (skogsvårds- 
afgifter) hopsamlade medlen, kunde ingen berättigad anmärkning riktas, 
ty detta vore att stödja dem, som genom själthjälp ville sträfva till 
en förbättring utaf sin egendom. Så mycket kraftigare och mera be- 
fogade invändningar kunna däremot göras mot sådana framställningar, 
hvilkas realiserande innebär ett försvagande utaf ägarens känsla utaf 
ansvar för den del af svensk jord, som han besitter. Ty om något skall 
kunna vara ägnadt att nedsätta en befolknings initiativkraft och aftrubba 
dess känsla för hvad den är skyldig sig själf och framtiden, så är det 
otvifvelaktigt sådana, visserligen synnerligen välmenande, men icke desto 
mindre såsom folkuppfostrande synnerligen olämpliga förslag som reser- 
vanternas. 

Af hela motiveringen till reservanternas förslag framgår tydligt, att 
hufvudändamålet för deras sträfvanden varit att finna en utväg, som kunde 
utestänga de i Västerbotten och Norrbotten arbetande bolagen från någon 
som helst andel uti de medel, hvilka kunde erhållas för skogsvårdens 
befrämjande i dessa båda län. Utan att fästa något afseende vid att 
dessa bolag i själfva verket redan arbeta under mera prekära förhållanden, 
än liknande ekonomiska sammanslutningar söder om dessa båda län, hafva 
reservanterna framlagt förslag, hvilkas antagande skulle till denna af 
naturförhållandena betingade olikhet uti yttre ställning lägga äfven en 
olika och mera ogynnsam behandling af statsmakterna. Det kan ej väcka 
förvåning, att man under detta arbete gjort sig skyldig till en del mot- 
sägelser, och att man råkat ut för den fataliteten, att lämnade uppgifter 
vid en närmare granskning visat sig mindre bärande såsom motiv för 
de framburna förslagen. Till hvad som i detta afseende redan anförts 
kan nu äfven läggas reservanternas påstående, sid. 688, att det skulle 
ligga uti skogsvårdsafgifts- och skogsvårdsstyrelsesystemets natur, att 
skogsvårdsmedlen utdelas i förhållande till utförda arbetens omfattning 
och omkostnad. Hvilken för skogsvårdsstyrelsesystemet karaktäristisk 
egenskap, som skulle betinga en dylik fördelning af skogsvårdsafgifterna, 
har jag icke kunnat utfundera. Att yrkande framställts om skogsvårds- 
afgifternas fördelning på sätt, som reservanterna påstå vara med deras 
natur förbundet, kan ej vara något bevis för riktigheten af deras påstå- 
ende, ty erfarenheten har visat, att medlen äfven kunna fördelas med 
hänsyn till skogsägarnas olika yttre ställning. Om nu än detta är ett 
tillvägagångssätt, som står i strid mot deras uppfattning, hvilka hylla 
hvad jag skulle vilja kalla den rena divisionsteorin, så håller jag det dock 
för lyckligt, att en fördelning med hänsynstagande äfven till den grad 
af materiell uppmuntran, som må kunna erfordras för att locka olika skogs- 


2275 NILS G. RINGSTRAND. 


ägare till arbete med skogsvården, vunnit ett visst burskap. Allt fram- 
gent torde det vara nödvändigt att tillämpa samma förfaringssätt, om 
man vill bereda mark för skogsvårdsintresset uti de breda lagren af skogs- 
ägare, och ej heller finnes någon som helst anledning antaga, att ett 
motsatt tillvägagående skulle blifva det, som komme att praktiseras i 
Västerbotten och Norrbotten, om skogsvårdsafgifter där upptoges. 

Såsom redan nämnts, anse reservanterna, att nödiga skogsvårdsme- 
del böra anskaffas genom statsanslag, som de föreslå skola utgå med ett 
belopp af 64,000 kronor, och för hvars åtnjutande det bör uppställas 
såsom villkor, att landsting eller hushållningssällskap anvisa medel till 
en fjärdedel af statsanslaget. Huru det skulle komma att gå med skogs- 
vården i de båda länen, ifall detta villkor ej uppfylldes, är en fråga, som 
reservanterna lämnat obesvarad. Den eventualiteten borde väl emeller- 
tid hafva blifvit föremål för ett närmare öfvervägande, hvilket otvifvel- 
aktigt kommit att resultera däruti, att förslaget befunnits byggdt på för- 
utsättningar, som kunna tänkas alltför lätt rubbade, och såsom en följd 
däraf ej innebure tillräckliga garantier för det allmänna, att skogsvården 
i dessa båda stora län genom detsamma blefve tillgodosedd. 

Reservanterna hafva äfven föreslagit en fördelning af det belopp 
skogsvårdsmedel, som skulle komma att utgå, därest deras förslag i alla 
delar realiserades. De yttra i detta afseende: »Med hänsyn till den stora 
ytvidd hvart och ett af länen intager, synes anslaget för hvarje län, 
40,000 kronor, böra fördelas lika på hvarje läns lappmark och kustland.» 
Alldeles frånsedt att premissen och konklusionen i förestående ej hafva 
något som helst sammanhnng med hvarandra, vill det äfven synas, som 
om den gjorda utredningen vore något för ytlig. Skola, hvilket väl är 
det naturliga, anslagen rätta sig efter behofvet af skogsvårdsåtgärder, 
som i sin ordning torde vara beroende utaf afverkningarnas omfattning. 
så synes Västerbottens län böra erhålla en större andel af statsanslaget 
än Norrbottens län — detta under förutsättning att man får sluta till af- 
verkningarnas omfattning utaf storleken af det för erläggande af skogs- 
accis uppskattade afverkningsvärdet. Detsamma utgjorde år 1911 för 
Västerbottens län 6,446,648: 07 kronor och för Norrbottens 3,282,046: 76 ' 
kronor samt 1912 resp. 6,607,244: — och 3,405,268: 67 kronor. Huru- 
vida sålunda den af reservanterna föreslagna fördelningen med fog kan 
betecknas med det densamma af dem åsatta epitetet »rättvis» måste 
nog tillsvidare lämnas oafgjordt. 


! Denna siffra öfverensstämmer ej med uppgiften i tidskriften för 1911, sid. 420, men utgör 
summan af det uppskattade afverkningsvärdet från kronans och enskilda skogar enligt de 
olika ordförandenas i kommunalnämnderna uppgifter till Konungens befallningshafvande. 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE, 23 


Konsekvensen för reservanterna af deras förslag om skogsvårds- 
nämnder har blifvit, att de nödgats söka utfinna andra utvägar än de 
af kommittén föreslagna för öfvervakande af de i den nya dimensions- 
lagen intagna bestämmelserna mot skogsförödelse (lagförslagets $ 7). 
Kommittén har i analogi med bestämmelserna uti 1903 års lag angående 
vård af enskildas skogar kunnat lägga detta bestyr på de af den före- 
slagna skogsvårdsstyrelserna, under det att reservanterna härför måst 
anlita Konungens befallningshafvande. Förutom att reservanterna genom 
detta förslag vilja lägga ytterligare börda på en myndighet, hvilken, 
enligt hvad allbekant är, redan nu betungas med utförande af en mång- 
fald ärenden, hafva de därigenom äfven återgått till ett system, som 
för länge sedan utdömts såsom mindre lämpligt och allt fortfarande 
måste så anses. Ty annat än som olämpligt torde det ej kunna be- 
tecknas att åt Konungens befallningshafvande, en myndighet, hos hvilken 
ingen som helst fackkunskap i skogliga ting är att förvänta eller åtmin- 
stone endast af en ren slump torde förefinnas, öfverlämna pröfningen af 
sådana rena fackfrågor som föreslagna åtgärder för skogsmarks återstäl- 
lande i skogbärande skick m. m. d. Hos de skogsvårdsstyrelser, som 
af kommittén föreslagits, torde däremot såväl skogligt intresse som kun- 
skap i skogliga ting komma att blifva representerade, då ju dessa sty- 
relser utses med det bestämda syftet att tjäna skogsvården uti länet. 

Då reservanterna emellertid tydligen ej ansett sig kunna föreslå att 
pålägga Konungens befallningshafvande det bestyr med att träffa sådan 
öfverenskommelse om åtgärder för återväxtens tryggande, som kom- 
mittén vid fall af skogssköfling föreslagit skola kunna slutas mellan skogs- 
vårdsstyrelsen å ena och den för sköflingen ansvarige å andra sidan, så 
hafva de i sitt ändringsförslag till dimensionslagen intagit ett bemyndi- 
gande för synemännen att ingå dylika öfverenskommelser. De hafva 
emellertid i detta sammanhang förgätit att angifva, huru det skall för- 
faras, om den till skogssköflingen skyldige begär att få ingå öfverens- 
kommelse, men synemännen stannat i olika meningar angående de för 
återväxtens tryggande behöfliga åtgärdernas beskaffenhet och omfattning. 
Då detta är en eventualitet, som måste förutsättas kunna inträffa, så 
hade den otvifvelaktigt bort öfvervägas. 

Vidkommande kommitténs förslag till lag för lappmarksskogarna 
hafva reservanterna ej kunnat gilla den uti lagförslagets $ 2 intagna 
bestämmelsen, att det vid uppgörande af afverkningsplan skall tillses, 
vatt skogsvården ej tillbakasättes». De förmena, att åt denna bestäm- 
melse skulle kunna gifvas en tolkning, som åt skogsvården gåfve ett 
dominerande inflytande. Härigenom skulle, säga reservanterna, lagstif- 
tarens grundtanke vid 1873 års afvittringsförfattnings tillkomst blifva 


2AF NILS G. RINGSTRAND. 


skjuten åt sidan. Med den abnorma fördelning af åldersklasserna, som 
är regel uti lappmarksskogarna, kommer det alltid att uppstå en mot- 
sättning mellan krafvet på jämnhet i skogsarkastningen å ena sidan och 
fordran på skogsvårdens tillgodoseende å den andra. Uti lagförslaget, 
sådant det af kommittén formulerats, har beaktande skänkts åt båda 
dessa kraf, och vid tillämpningen utaf en lag med förslagets ordalydelse 
torde det blifva en förrättningsmans skyldighet att mot hvarandra väga 
de bådas olika grad af berättigande i det föreliggande fallet. Gifvet är 
att skogsvården ej kan och får göra sig alltför bred på jämnhetens be- 
kostnad, men å andra sidan är det tydligt, att man ej heller får förbise, 
hurusom möjligheten att afvinna skogsmarken den högsta framtida af- 
kastningen är i väsentlig grad beroende däraf, att krafvet på jämnhet, 
som hittills alltför opåtaldt fått intaga högsätet, får bereda plats äfven 
åt skogsvården. Uppenbart är ju äfven, att ett ensidigt fasthållande 
vid jämnheten nu måste uti skogar med ett abnormt stort förråd af 
gammal skog leda till en gradvis sjunkande atkastning och alltså i 
realiteten ej tillgodoser den afkastningens jämnhet, som man sagt sig 
eftersträfva. 

För skogar, till hvilka afverkningsrätt är upplåten, föreslå reservan- 
terna bestämmelser, som alldeles ställa dessa utanför möjligheten att 
komma i åtnjutande af den skogsvård, som kan ligga uti en rationellt 
utförd afverkning. Å sådana skogar skulle nämligen enligt deras för- 
slag afverkningen ej få höjas utöfver det belopp, som nu uttages, därest 
ej öfverenskommelse därom träffats mellan hemmansägaren och afverk- 
ningsrättsinnehafvaren. Såsom jag redan förut betonat, delar jag full- 
ständigt reservanternas mening om det såväl för skogen som dess ägare 
otillfredsställande förhållande, som skapats genom de långvariga afverk- 
ningsrättsupplåtelserna. Men härifrån och till att vilja undanhålla den 
förra den vård, som ovedersägligen äfven genom enbart afverkning än- 
dock kan skänkas den, är likväl ett långt steg. Det är, såvidt jag kan 
förstå, att än mer förvärra det onda. Här hafva dock mindre de skog- 
liga synpunkterna än andra varit utslagsgifvande för vederbörandes upp- 
fattning. Den omständigheten att så kan ske talar än eftertryckligare 
för nödvändigheten att söka skaffa de långa, ännu gällande afverknings- 
rätterna ur världen, så att derra får vara detta, så att skogen får skötas 
med hänsyn till sin beskaffenhet och ej med hänsyn till den person, 
hvilken är den rättslige ägaren af skogens afkomst. 

Vidkommande utsyningslagen hafva reservanterna ännu en anmärk- 
ning mot kommitténs förslag. Den gäller lagförslagets $ 4, enligt hvil- 
ken det skulle ankomma på Konungens pröfning att, när särskilda skäl 
föreligga, medgifva ägare af flera närliggande skogar att för dem få 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. 202 


upprättad en gemensam afverkningsplan, som i så fall äfven skulle gälla 
mot ny ägare. Reservanterna anse fara för missbruk af dylik rätt ligga 
nära till hands, äfvensom att de af kommittén förordade garantierna 
häremot icke äro tillräckligt betryggande. Denna invändning synes mig 
innebära ett så fullständigt underkännande af Kungl. Maj:ts förmåga att 
underkasta den ingifna ansökningen och de af alla vederbörande öfver 
densamma afgifna yttranden erforderlig granskning, att jag måste be- 
tvifla, att reservanterna rätt uppfattat den verkliga innebörden af kom- 
mittéförslaget. 

Förutom de erinringar i anledning af kommitténs lagförslag, till 
hvilka de tre reservanterna gemensamt funnit skäl, har herr WELANDER 
i en särskild reservation uttalat sin från kommittémajoritetens afvikande 
mening rörande dimensionslagen. Han sammanfattar sin åsikt rörande 
hvad en lag för de ifrågavarande trakterna bör innehålla på följande sätt: 

»Lagen skall till sitt hufvudinnehåll afse effektivt skydd mot öfver- 
drifven afverkning af ungskog till afsalu. 

Afverkning till afsalu får endast ske efter föregående utsyning eller 
i vissa fall anvisning enligt skogsvårdens fordringar af vederbörande 
skogsingenjör. 

Hemmansägaren äger rätt att på begäran få all fullmålig skog ut- 
synad, endast med den begränsning, som är nödig för tryggande af sko- 
gens återväxt och en rätt beståndsvård, hvarjämte äfven för fastigheten 
nödigt virke för eget husbehof af undermålig eller fullmålig skog skall 
sparas. 

För utsyning och stämpling af undermålig skog erlägges af skogs- 
ägaren viss afgift pr. kbm. enligt härför bestämda grunder. 

För utsyning af fullmåliga träd erlägges ingen afgift. 

Eget husbehofsvirke äger hemmansägaren fritt afverka och använda. 

Den dimension, som angifver trädet som fullmåligt, sänkes till om- 
kring 17 cm. under barken på 4,75 m. från storändan.» 

Flera af dessa synpunkter kunna helt visst förtjäna beaktande vid 
stiftande af en effektivare skogslag. Att de ej fått större anslutning 
inom kommittén beror måhända till en viss grad därpå, att de af WE- 
LANDER icke framlagts — åtminstone ej i en för alla kommittémedlem- 
mar fullt klar form — och därför ej heller blifvit föremål för diskussion. 
Emellertid må det här äfven erinras om att kommittén ej hade något 
direkt uppdrag att omarbeta dimensionslagen. Beträffande densamma 
inskränkte sig dess uppgift till behandling dels af Riksdagens båda skrif- 
velser af den 12 april 1905 och den 31 mars 1906, dels af öfre Norr- 
lands skogsvårdsförenings skrifvelse den 17 december 1906. Vid sådant 
förhållande, och då dessutom frågan om vår skogslagstiftning är föremål 


26F NILS G. RINGSTRAND. 


för särskild behandling, var det knappast lämpligt att för nu ifråga- 
varande trakter söka utarbeta nya lagformer. Och oaktadt WELANDERS 
önskemål i fråga om en skogslagstiftning för Västerbottens och Norr- 
bottens läns kustland synas hvila på att man låter »en viss dimension 
å träden fortfarande beteckna gränsen mellan yngre och äldre skog»>, så 
är dock genom bestämmelsen om utsyning af allt saluvirke ett nytt 
moment af så genomgripande beskaffenhet infördt uti lagen, att en väsent- 
lig artskillnad mellan de båda lagförslagen är för handen. Ville man 
nu ej i afvaktan på den arbetande skogslagstiftningskommitténs utlåtande 
experimentera med en lag, som måhända endast skulle få en mycket 
kort tillvaro, var det helt naturligt, att kommittén uttalade sig för en 
fortsatt tillämpning af den nuvarande lagen, modifierad i de afseenden, 
som betingas utaf en önskan att äfven för dessa trakter bereda ett visst 
rum åt skogsvårdskrafvet. I detta senare afseende torde man emellertid, 
utan att behöfva befara att utsätta sig för alltför stora misstag, kunna 
uttala den meningen, att några nya omhvälfvande förslag ej äro att för- 
vänta, utan att arbetet för skogsvårdens höjande allt fortfarande kommer 
att äga rum, visserligen under samverkan mellan staten och skogsägaren, 
men dock med bevarande af en själfstyrelse, som under den tid den 
utöfvats visat sig mäktig ett betydande och intresseradt arbete. 

Under nu relaterade förhållanden anser jag mig för närvarande ej 
böra upptaga utrymmet med ett utförligare ingående på de af WELAN- 
DER framförda synpunkterna, men jag vill dock framhålla, att en sänk- 
ning af dimensionen för fullmåligt virke nog torde böra föregås af en 
noggrannare undersökning än den, som af WELANDER förebragts. Äfven- 
ledes vill jag påpeka, att för kommittén, som förändrat lagens nuvarande 
rubrik och därifrån tagit bort uttrycket »till förekommande af öfverdrif- 
ven afverkning af ungskog», dimensionen 21 cm. på 4,75 m. från stor- 
ändan ej betecknar gränsen för ungskog utan, om jag fattat kommitté- 
majoritens afsikter rätt, gränsen för hvad som genomsnittligt borde sättas 
som produktionens mål. Byggande på den meningen och med afseende 
fästadt vid — hvad äfven WELANDER framhåller — att en så hög af- 
verkningsdimension kan blifva förlustbringande för skogsägaren, har jag 
uti en särskild reservation uttalat den meningen, att utstämpling af under- 
måligt virke borde i första rummet vara medgifven, när sådant virke 
enligt för skogen upprättad plan bör afverkas, d. v. s. när antingen 
föreslagna beståndsvårdande åtgärder betinga dylik afverkning, eller en 
undersökning ger vid handen, att en lägre dimension, än den i lagen 
omnämnda, är det ekonomiskt riktiga målet för hushållningen. Jag om- 
nämner detta här endast för att gifva stöd åt min mening, att WELAN- 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. 278 


DER misstager sig, när han anser, att kommittén sökt finna den så att 
säga öfre gränsen för ungskogen. 

Ännu en randanmärkning till denna WELANDERS reservation må 
det tiliåtas mig att göra. Han uttalar den förmodan, att hans förslag 
om utstämpling af all för afsalu afsedd fullmålig skog ej skall behöfva 
medföra någon ökning af personalen. Jag är i det fallet af en motsatt 
mening och anser mig hafva stöd för densamma uti den omständigheten, 
att, då WELANDER sänkt dimensionen för fullmåligt virke, han äfven så 
väsentligt ökat dess mängd, att en betydande förstärkning af personalen 
äfven blir af nöden. Detta är så mycket mer sannolikt, som enligt 


WELANDERS förslag a/l/7 saluvirke — sålunda äfven det för ortsförbruk- 
ning afsedda — skall stämplas. Då WELANDER ej gjort något undan- 


tag för ved- och kolvirke, så skall, förmodar jag, äfven detta enligt hans 
förslag utstämplas eller åtminstone för afverkning anvisas. Äfven kon- 
trollen öfver att sådant virke ej olofligen afverkas, kommer att kräfva 
en högst betydande bevakningspersonal. 

Kommitténs förslag till administration för skogslagarnas hand- 
hafvande hafva föranledt tvenne särskilda yttranden, dels af herrar KIN- 
BERG och WIKLUND, dels af herr WELANDER. 

De båda förra äro eniga med kommitténs flertal däruti, att bestyret 
med utsynings- och dimensionslagarnas tillämpning bör öfverflyttas från 
revirförvaltarna till för ändamålet särskildt anställda skogsingenjörer. 
Uti sitt förslag undantaga de båda reservanterna dock Pärlälfvens, Var- 
giså och Malmesjaurs revir i Norrbottens lappmark samt de skogar i 
Västernorrlands och Jämtlands län, till hvilka dispositionsrätten är in- 
skränkt i enlighet med kungl. förordningen den 29 juni 1866. På de 
sålunda undantagna skogarna skulle de af lagen föranledda göromålen 
utföras af revirförvaltarna. I fråga åter om inspektion öfver skogsingen- 
jörernas verksamhet hafva de båda reservanterna en från kommitténs i 
så måtto afvikande mening, som de anse, att denna uti lappmarken bör 
utöfvas af vederbörande öfverjägmästare, under det att för de båda lä- 
nens kustland skulle tillsättas en skogsinspektör. För skyddsskogsomraå- 
dena i Jämtlands och Kopparbergs län anse reservanterna förändringar 
uti de nuvarande förhållandena ej böra vidtagas. På frågan om inrät- 
tande uti jordbruksdepartementet af en skogbyrå hafva de ej närmare 
ingått. 

Mot det förslag, hvars hufvuddrag jag här relaterat, synes mig med 
fog kunna anmärkas, att detsamma är i saknad af en ledande, konse- 
kvent genomförd tanke. Det synes sålunda knappast vara bärande 
motiv anfördt för att vidkommande Norrbottens lappmark i så måtto 
rubba kommittéförslaget, att af utsyningslagen föranledda göromål i de 


285 NILS G. RINGSTRAND. 


ofvan angilna reviren skola handläggas af revirförvaltarna. Enligt do- 
mänstyrelsens underdåniga berättelse för år 1910 utgör arealen produk- 
tiv skogsmark å enskilda skogar inom dessa revir tillhopa 51,753,27 har, 
hvaraf uti Jockmocks socken 45,746,60 har, i Arvidsjaurs socken 4,432,13 
har och i Arjepluogs socken 1,374,s4 har. Enligt kommitténs förslag 
skulle Jockmocks socken med en sammanlagd areal skogsmark å hem- 
mansskogarna af 181,411,92 har utgöra tjänstgöringsområde för en skogs- 
ingenjör. Att från detta område utbryta i olika delar af socknen be- 
lägna skogar med den ofvan angifna arealen synes föga välbetänkt och 
icke ägnadt att åstadkomma hvarken ett enhetligt arbete å skogarna 
eller enkelhet och reda uti administrationen. Samma skäl kunna med 
samma fog anföras mot att från det föreslagna tjänstgöringsområdet, som 
skulle utgöras af Arvidsjaurs och Arjepluogs socknar och omfatta hem- 
mansskogar med en areal produktiv skogsmark af 134,3 19,40 har, utbryta 
en areal af 6,006,67 har. 

Såsom motiv för sitt afstyrkande af kommitténs förslag, att utsy- 
ningarnas handhafvande å skogar under inskränkt dispositionsrätt i Väster- 
norrlands och Jämtlands län skulle öfverlämnas åt skogsingenjörer, an- 
föra reservanterna, att anställande af särskilda tjänstemän härför vore 
obehöfligt och ledande till onödiga utgifter för statsverket. Kommittén 
har ej heller, hvilket i betänkandet tydligt utsäges, afsett, att särskilda 
tjänstemän skulle tillsättas för dessa ganska vidt spridda skogar, utan 
föreslår, att utaf lagen föranledda göromål å dessa skogar skulle hand- 
läggas utaf skogsingenjörerna uti angränsande områden af Västerbotten 
och Jämtlands skyddsskogsområde. 

Såväl beträffande sist omnämnda skogar som skogarna uti de revir 
i Norrbottens lappmark, där reservanterna anse skogsingenjörer obehöf- 
liga, uttala de, att vederbörande skogsägare utan tvifvel skulle af revir- 
förvaltarna få de råd rörande skogens skötsel och vård, som de kunna 
önska och anse sig vara i behof utaf. Detta kan ju vara möjligt; kom- 
mittéförslaget har emellertid ej velat lämna denna frågas afgörande be- 
roende utaf en oviss slump, utan har velat tillförsäkra skogsägarna en 
bestämd rätt att erhålla dessa råd och detta kostnadsfritt. Attintagande 
utaf ett sådant föreläggande för revirförvaltarna uti den för dem gällande 
instruktionen eller i de reglementariska föreskrifterna ej får anses som en 
gifven sak, kan man sluta sig till af den omständigheten, att skogsvårds- 
styrelsens i Jämtlands län begäran, att dylik föreskrift skulle inrymmas 
uti den instruktion, som skulle utfärdas för stämplingar inom skydds- 
skogsområdet, ej föranledde till någon domänstyrelsens åtgärd. 

Såsom skäl för att fortfarande bibehålla öfverjägmästarna såsom in- 
spekterande tjänstemän å de enskilda skogarna i lappmarken andraga 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. 29 


reservanterna, att denna verksamhet kunde med fördel utöfvas samtidigt 
på statens och enskildas skogar. Då jag får anledning att i sammanhang 
med kritik af WELANDERS reservation mot kommitténs förslag till ordnande 
af denna del utaf skogsadministrationen upptaga till behandling frågan 
om öfverjägmästarna såsom inspektörer å enskildas skogar, får jag hän- 
visa till hvad jag i detta ämne här nedan kommer att anföra. Här 
vill jag endast vända mig mot dessa båda reservanters åberopande af 
förhållandena uti de tyska staterna, uti hvilka, enligt deras uppgift, kom- 
munskogar och statsskogar förvaltas af samma personal, och under all- 
män tillsyn ställda privatskogar äro underkastade samma inspektion som 
statsskogar. Jag antecknar alldeles i förbigående, att äfven KINBERG 
stödjer sina uttalanden med att åberopa de tyska förhållandena; man 
har förut uti en af honom ensam afgifven reservation hört honom halft 
ogillande anmärka, att kommittéförslaget till ordnande af administratio- 
nen å statsskogarna vore uppbyggdt efter tyskt mönster — hvilket i själfva 
verket ej alls är förhållandet. Att i detta sammanhang använda den 
tyska administrationen såsom förebild låter sig emellertid ej göra. Där- 
för skulle först och främst erfordras, att i någon af de tyska staterna 
funnes en skogslag, som vore jämförbar med vår utsyningslag och gäl- 
lande för något med hänsyn till skogshushållningens i de olika länderna 
olika ställning förhållandevis lika stort område som lappmarken. Då 
denna första förutsättning för en jämförelse saknas, så kunde allt vidare 
ordande om de tyska förebilderna vara öfverflödigt, helst som kommitté- 
förslaget afser att ordna specifikt svenska förhållanden. Men då påstå- 
endet i öfrigt är oriktigt, så bör det ej stå oemotsagdt. Just den af re- 
servanterna åberopade Forst-und Jagd-Kalender 1909 hade kunnat upp- 
lysa dem om deras misstag. För Preussen, hvarest förhållandena äro 
olika i olika landsdelar, allt efter som för dem gäller förordningen af den 
24 december 1816 eller lagen af den 14 augusti 1876, får jag hänvisa 
till SCHLIECKMANN: Handbuch der Staatsforstverwaltung in Preussen, 
sid. 335 och följ. Här är ej platsen att lämna ett referat af där medde- 
lade bestämmelser; de återspeglas för öfrigt uti den af reservanterna åbe- 
ropade Forst-und Jagd-Kalenderns uppgifter. Att det lilla landet Sach- 
sen-Meiningen, hvars administrativa förhållanden jag hört skogsmän i 
dess grannländer prisa, har en så grundligt genomförd skilsmässa mellan 
administrationen af stats- och kommunskogar, att de olika slagen af sko- 
gar t. o. m. lyda under olika departement, kan kanske äfven vara att 
anteckna. 

Den nyligen genomförda regleringen af reviren i Jämtlands län anse 
de båda reservanterna innebära tillräckligt skäl för att nu ej göra någon 
rubbning uti där bestående förhållanden. Enligt min mening tala tvänne 


FOT NILS G. RINGSTRAND, 


skäl för en förändring. För det första anser jag, att man bör öfverflytta 
bestyret med skyddsskogarna från domänstyrelsen, hvars uppgift bör 
vara begränsad till statsskogarnas skötsel. Såsom konsekvens af denna 
min uppfattning följer, att äfven ett öfverflyttande från revirförvaltningen 
af skyddsskogslagens handhafvande blir nödvändigt, då man ej kan tänka, 
att dessa skola sortera under tvänne myndigheter. För det andra är 
revirdelningen ej så genomförd, som reservanterna angifva, eller på det 
sätt, »att skyddsskogarna skulle komma att tillhöra vissa revir, på det 
att skogstjänstemännens arbete med vården af statens skogar måtte i så 
ringa mån som möjligt föranleda bristande intresse för de enskilda skogs- 
ägarnas skogshushållning». De nuvarande revir, som inom sina gränser 
hysa skyddsskogar, äro Frostvikens, Åre, Hallens, Rätans och Hede re- 
vir. Den areal allmänna och skyddsskogar, som de innehålla, framgår 
af följande tabell: 


Frostvikens revir: allmänna skogar ...... 14,763 har 

renbetesfjällens skogar 305,075 > 319,838 har 

Skydd d55kOSarsA: she sker Sr ARE 2Y/3FA2OPSMIsO3, 255 har 
Are revir: allmänna skogar ...... 17,3 4TNAT 

renbetesfjällens skogar 253,097 » 271,038 » 

SKYGISSKO DT MENAS TR FR 457,842 » +4728,880 >» 
Hallens revir: allmänna skogar 48,552 har 


renbetesfjällens skogar 256,201 » 304,753 >» 


Sky dSSkO gar RR MS SUNE FSI DIS a NORS 
Rätans revir: AMN ANNINA SKO 2 ÄTS Sans dl Fog bye sr SN ZOC 

SKY ASSKO BAlo joo ork Blek ses ee é 230,250 MI SA, ONE 
Hede revir: allmänna skogar ...... 205022 MA 


renbetesfjällens skogar 237,1601 » 264,983 > 
SKY dSSKO go ommd se SINE SRS SN 343,383 » 608,866 » 


Af förestående siffror torde det tydligt framgå, att en sådan fördel- 
ning af skogarna på de olika reviren, som reservanterna antyda såsom 
grundtanken uti den kungl. propositionen om revirregleringen, ej kunnat 
genomföras. En sådan fördelning är emellertid högst önsklig och ernås, 
genom att kommittéförslaget antages. Såsom skäl häremot anföra reser- 
vanterna, att det på grund af skyddsskogslagens bestämmelser om grun- 
den för utsyningars beviljande skulle möta svårighet att beräkna den 
omfattning, som utsyningsarbetena kunna erhålla. Det kan ju vara sant, 
att utsyningarnas storlek ej kan i kubikmassa kalkyleras, men hvad man 
vet är, att hushållningen äfven å dessa skogar kommer att följa samma 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. bag 


lagar, som öfver allt annorstädes varit för densamma bestämmande, näm- 
ligen att med det stigande virkesvärdet allt mindre dimensioner kunna 
tillgodogöras. Detta medför i sin ordning, att utsyningsarbetet blir allt 
mera kräfvande och tidsödande. Såsom en bekräftelse härå kan den 
omständigheten tjäna, att kolved nu kan tillgodogöras i norra delen af 
Jämtlands skyddsskogsområde, sedan inlandsbanan framdragits till Ströms 
vattudal. Samma blir naturligen förhållandet, sedan de beslutade järn- 
vägarna i Härjedalen blifvit fullbordade. 

Då kommittén ej föreslagit anställande af någon särskild personal 
för skyddsskogarna uti Kopparbergs län, utan behandlat dessa tillsam- 
mans med enskildas skogar uti Särna socken och Idre kapellag, för 
hvilka skogar tillsammans föreslagits en ordinarie och två extra skogs- 
ingenjörer, så riktar sig denna reservations afstyrkande utaf ytterligare 
personal för sistnämnda skyddsskogar ej mot kommittéförslaget. 

Uti en särskild reservation har WELANDER framlagt ett från såväl 
kommittémajoritetens som KINBERGS och WIKLUNDS väsentligen afvi- 
kande förslag. Detsamma afser, att revirförvaltarna uti lappmarken samt 
Särna socken med Idre kapellag skulle bibehållas vid utöfvande af de 
med utsyningslagens handhafvande förenade göromålen, samt att för detta 
senare ändamål erforderliga arbetskrafter skulle anskaffas genom att 
anställa ytterligare nitton stycken revirförvaltare i de angifna trakterna. 
Uti Västerbottens och Norrbottens läns kustland torde WELANDERS för- 
slag afse tillsättande af skogsingenjörer, som dock böra anställas på extra 
stat och enligt hans mening erfordras till större antal, än det af kom- 
mittén föreslagna. De skulle, om jag rätt fattar hans förslag, endast 
hafva bestyr med de skogar, för hvilka dimensionslagen gäller, men ej 
med dem, som äro underkastade utsyningslagens bestämmelser. 

Inspektionen öfver revirförvaltarnas arbeten å enskildas skogar i 
lappmarken föreslår WELANDER följdriktigt skola utöfvas af öfverjäg- 
mästare; ytterligare en öfverjägmästartjänst bör inrättas, På kustlandet 
anser han, att en särskild skogsinspektör enligt kommitténs förslag bör 
anställas för de enskildas skogar, för hvilka dimensionslagen gäller. 

Beträffande sättet för ordnande af skogsstatens göromål å hemman 
under utsyningstvång samt skyddsskogar i Jämtlands och Västernorrlands 
län ansluter sig WELANDER till hvad KINBERG och WIKLUND därutinnan 
andragit. 

WELANDERS förslag för administrationens i lappmarken ordnande 
bygger, såsom synes, på en helt annan grund än den, från hvilken kom- 
mittén utgått, och som i hufvudsak accepterats af KINBERG och WIK- 
LUND. Enligt deras samstämmiga mening bör det arbete, som i lapp- 
marken åligger skogsstaten, uppdelas efter detsammas art, medan 


Se NILS G. RINGSTRAND. 


WELANDER åter håller före, att en geografisk uppdelning af arbetsfältet 
är att föredraga. 

Vid sina försök att motivera den af honom förordade delningsgrun- 
dens fördelar glömmer WELANDER hela tiden att omnämna den för frå- 
gans bedömande mycket viktiga omständigheten, att utsyningsarbetena, 
hvilka arbeten, sedan afverkningsplan upprättats, utgöra den hufvudsak- 
liga delen af skogsingenjörens göromål å enskildas skogar, endast utföras 
hvart tredje år, hvarigenom en koncentrering af arbetet till i hufvudsak 
motsvarande del af denna tjänstemans område låter sig verkställas, under 
det att åter revirförvaltaren, hvars uppdrag a statens skogar omfattar 
alla en förvaltares göromål, både skogliga och rent ekonomiska, af detta 
skäl måste hafva sin uppmärksamhet riktad å revirets alla skogar och 
årligen — kanske t. o. m flera gånger under samma år — måste besöka 
dess olika delar. Fasthåller man emellertid i minnet denna af WELANDER 
aldrig omnämnda, men dock mycket väsentliga olikhet mellan de båda 
tjänstemännens arbete, så blir hans framhäfvande af vissa lappmarks- 
socknars storlek och hans med kartor stödda bevisföring mindre öfver- 
tygande.' Det torde för en skogsinspektör, som enligt kommitténs för- 
slag bl. a. skulle hafva till åliggande att granska skogsingenjörernas ar- 
betsplaner, ej möta stora svårigheter att så fördela göromålen mellan 
ordinarie, biträdande och extra skogsingenjörer, att en koncentration af 
arbetet med ett minimum af resedagar i förhållande till förrättningsdagar 
ernås. Detta kommitténs förslag om en sådan granskning är ej tillkom- 
met utan skäl. Under nuvarande förhållanden är det ingalunda ovanligt, 
att stämplingar å hvarandra angränsande hemman t. o. m. inom samma 
by utföras på skilda år. Att dylikt måste leda till en sådan dispropor- 
tion mellan rese- och förrättningsdagar, som WELANDER anför, är helt na- 
turligt, men ingalunda är man berättigad att lägga ett sådant missför- 
hållande till grund för en bevisföring. Om inspektionen öfver arbetena 
a enskildas skogar lägges i händerna på män, som hafva detta arbete 
till uteslutande uppgift och sålunda kunna ägna det sitt odelade intresse, 
har man full anledning antaga, att en väsentlig besparing både af tid 
och penningar uti nu angifna afseende kan vara att vinna. 

Samma uraktlåtenhet af WELANDER att taga hänsyn till bestämmel- 


! Såsom i sin mån ägnadt att belysa fullständigheten och noggrannheten uti WELANDERS 
referat af kommittéförslaget kan det vara skäl uti att omnämna hans med hänvisning till kar- 
torna gjorda uttalande å sid. 728: »Lycksele och Sorsele socknar, nu fördelade på tre revir, 
utgöra tillsammans ett enda skogsområde.» Referatet hade varit fullständigt och riktigt, om 
det sagts, att det ifrågavarande skogsvårdsområdet utgöres af Lycksele, Stensele (ej Sorsele) 
och Örträsks socknar, och att kommittén föreslår, att inom detsamma böra anställas en skogs- 


ingenjör och två biträdande skogsingenjörer, alla på ordinarie stat. 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE, Äg 


som han presterar, för att kommitténs förslag skulle leda till större tjänst- 
göringsområden för hvarje tjänsteman, än de nuvarande revirförvaltarnas. 
Därjämte har WELANDER i detta sammanhang gjort sig skyldig till en 
annan mycket betänklig uraktlåtenhet, då han vid fördelningen af de 
enskilda skogarnas areal på antalet tjänstemän endast medräknar de sju 
ordinarie skogsingenjörerna, men glömmer de fem enligt kommitténs 
förslag på ordinarie stat anställda biträdande skogsingenjörerna. Med- 
räknas dessa blir medelstorleken af hvarje tjänstemans område 234,962 
har och ej, såsom WELANDER uppger, 402,793 har. Därjämte måste 
man, såsom jag framhållit, taga hänsyn till att i stort sedt endast en 
tredjedel af detta område för hvarje år blir föremål för åtgärd af tjänste- 
mannen. Äfven torde det för ett rättvist bedömande af kommittéför- 
slaget vara nödigt att erinra sig detsammas uttalande om önskvärdheten 
af att åt tillsyningsmän må kunna i större utsträckning än nu är med- 
gifvet beträffande kronojägare tillåtas att efter skogsingenjörs anvisning 
utföra vissa stämplingar, ett förslag, hvars genomförande helt naturligt 
vore ägnadt att minska den öfverordnades arbetsbörda. Slutligen och ej 
minst är det nödvändigt, att man beaktar den af kommittén starkt poäng- 
terade skillnaden mellan de olika uppdrag, som åligga revirförvaltarna 
och de af densamma föreslagna skogsingenjörerna, och som öfver huf- 
vud omöjliggör en verklig jämförelse mellan vidden af deras tjänstgö- 
ringsområden. 

Den angifna omständigheten, eller olikheten uti skogsstatstjänste- 
männens uppdrag på statens och enskildas skogar, anser WELANDER 
så långt ifrån vara en anledning att lämna arbetena på de olika slagen 
af skogar åt olika personer, att han fastmer däruti finner ett bestämdt 
skäl för att göromålen böra förenas på en hand. Det är visserligen 
sällsynt att höra en sådan tanke uttalad i vår tid, då man alltmer kom- 
mit till insikt om att arbetsintensiteten i hög grad är arhängig af arbe- 
tets specialisering, men mångsyssleriet har ju äfven sina förkämpar. 
Man bör emellertid ej söka stärka sin ståndpunkt genom att i dens 
mun, som tänker olika, lägga uttalanden, som han aldrig haft. Detta 
gör emellertid Welander, när han sid. 725 vill göra troligt, att en revir- 
förvaltare enligt kommitténs mening skulle vara »olämplig» att hand- 
hafva den verksamhet å enskildas skogar, som kommittén föreslagit skola 
öfverlämnas åt skogsingenjörer. Jag behöfver ej uppehålla mig med att 
gendrifva ett dylikt påstående utan hänvisar till kommittébetänkandet. 
Själfva stridsmetoden måste jag dock beteckna som — olämplig. 

Men det hufvudsakliga skäl, som WELANDER anser tala mot an- 
ställande af skogsingenjörer, synes vara, att han befarar, att de ej skola 
få tillräcklig sysselsättning året om. <Särskildt menar han, att den 


Skog svårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. G 


sa NILS G. RINGSTRAND. 


undervisande verksamhet, som kommittén lagt stor vikt vid, ej kan 
blifva synnerligen omfattande, då så stor del af skogarna innehafves af 
trävaruindustrin. Han anför de, såsom af min föregående framställning 
framgår, oriktiga talen för denna industris innehaf af mark, d. v. s. uti 
siffrorna inrymmande äfven afverkningsrätternas arealer. Af dessa siffror 
drar han den slutsatsen, att det endast är för en ringa del själfägande 
skogsägare, som undervisningen kan vara af någon betydelse, ty åt de 
skogsägande bolagens representanter skulle den icke lämpligen böra med- 
delas i skogen utan vid bolagsstämmor och styrelsesammanträden. Vid- 
kommande skogsingenjörernas undervisande verksamhet vill han i öfrigt 
erinra, att, då de tjänstemän, som verkställa utsyning å enskildas skogar 
i lappmarken, äfven äro skyldiga att lämna råd och anvisningar, huru 
efter afverkningen förfaras skall, den undervisning, som kan erfordras, 
kan anses vara lämnad. Därutöfver kunde endast behöfvas några råd 
om hyggesrensningar o. d. Till dessa WELANDERS uttalanden vill jag 
tillåta mig att foga några randanmärkningar. Först och främst vill det 
synas mig, som om det i böndernas besittning varande procenttalet af 
totalarealen icke kan vara bestämmande för undervisningsverksamhetens 
omfattning. Snarare borde det väl vara den själfägande bondeklassens 
numerär. Ej heller kan undervisningen endast vara afsedd för just dem, 
som f. n. äro i besittning af skog; äfven deras söner, äfven de, som en 
gång skola taga arf efter de nuvarande ägarna, böra genom undervis- 
ning beredas för den uppgift, som vantar dem såsom blifvande vårdare 
af ett stycke svensk skog. På antalet nuvarande hemmansägare uti 
lappmarken finnes ingen officiell uppgift. Den senaste daterar sig en- 
ligt mig af doktor K. ÅMARK benäget lämnadt meddelande, från 1900 
års folkräkning, då enligt de uti statistiska centralbyrån förvarade primär- 
uppgifterna hemmansägarnas antal utgjorde 3,991 st. Vill man nu också 
erinra sig, att det uppväxande släktet äfven kräfver undervisning, så 
må man väl ändock kunna enas om, att det för de tolf skogsingenjö- 
rerna finnes ett rikt material att bearbeta. Skogsingenjörernas under- 
visande verksamhet bör för öfrigt ej blifva begränsad till de delar af 
skogsvård, som WELANDER omnämner. Af den största betydelse för en 
rätt hushållning med ett hemmans skogstillgång är, att dyrbarare virke 
än nödigt icke användes för det egna husbehofvet, samt att det för 
ändamålet afsedda virket uttages på ett förståndigt sätt. Genom ett 
rätt utöfvande af denna fria afverkning kan mycket åtgöras för sko- 
garnas vård, något som man har tillfälle att iakttaga vid snart hvarje 
steg, som man tar i de norrländska markerna. Under meddelande af 
undervisning, huru denna afverkning under skilda förhållanden bör ut- 
föras, kan den för sin sak intresserade skogsingenjören komma att beröra 
LÅ 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. 35” 


snart sagdt alla områden af skogshushållningen. Härunder kan med- 
delas undervisning i gallring för fyllande af bränsle- och stängselvirkes- 
behofvet, uti ljushuggningar för uttagande af erforderligt byggnadsvirke, 
här kan genom bilder belysas verkan af olika slags huggningar, och här 
kan — hvilket ej är det minst behöfliga — genom demonstrerande af 
ritningar till för trakten lämpade byggnader framvisas fördelarna ur alla 
synpunkter af ett ändamålsenligt byggnadssätt. Ämnen för undervis- 
ningsverksamheten saknas ingalunda, och när det särskildt gäller hus- 
behofsafverkningen, har man allt skäl att bland åhörarna önska se äfven 
de hemmansägare, hvilka försålt afverkningsrätten till sin skog. Delar 
jag äfven fullkomligt WELANDERS åsikt, att litet föreläsning i skogs- 
vård väl skulle kunna lämpa sig för att utfylla förhandlingarna vid flera 
bolagsstämmor, så kan jag dock ej anse, att allt därigenom åtgjorts, 
som uti undervisningsafseende kan göras för bolagsskogarna. Det är 
ej alla bolag, som hafva i sin tjänst anställda skogligt utbildade tjänste- 
män, hvilka kunna leda skogsarbetena. Äfven där sådana finnas, har 
man ett ofta rätt stort antal. tjänstemän, hvilka ej varit i tillfälle att 
erhålla en skoglig underbyggnad, men som helt säkert med intresse 
skola begagna hvarje dem erbjudet tillfälle att öka sitt genom själfstu- 
dier eller egna små erfarenhetsrön förvärfvade kunskapsmått. Vi få ej 
heller glömma, att det ofta är just dessa tjänstemän, som den direkta 
arbetsledningen åligger, och att, om denna ledning vinner i klok plan- 
läggning och förståndigt utförande, detta äfven betecknar en vinst för 
det stora hela. 

Emellertid skulle ju skogsingenjörernas arbete vintertid ej blifva 
begränsadt till deras undervisningsverksamhet. Deras åliggande att öfver- 
vaka utsyningslagens efterlefnad medför nödvändighet för dem att äfven 
vintertid företaga resor för kontrollerande af afverkningar och af till- 
syningsmännens arbete. Under dessa resor böra de dessutom verkställa 
eller efter besiktning låta verkställa de efterstämplingar uti hyggen, som 
kunna erfordras. Det kan nämligen, som kändt, vid en stämpling knap- 
past undgås, att ett eller annat träd, som borde afverkas, förbigås och 
äfven inträffar, att ostämplade träd vid utfällningen af de stämplade 
skadas och därför böra afverkas. Få sådana träd ej uttagas i samman- 
hang med afverkningen, måste de ofta blifva kvarstående, då afverkning 
af dem enbart blir för kostsam. I den mån det är möjligt böra de 
därför utstämplas för att samtidigt med den pågående afverkningen till- 
godogöras. 

Förutom de arbeten utom hemmet, skogsingenjörerna sålunda skulle 
hafva att utföra vintertid, finge de äfven ett ej så obetydligt innear- 
bete. Den ökade noggrannhet beträffande afverkningsplanerna, som kom- 


30 NILS G. RINGSTRAND. 


mittén ifrågasätter, och som väl måste anses såsom ett conditio sine 
qua non för genomförande af en bättre hushållning och vård å enskildas 
skogar, förflyttar med nödvändighet dessa arbeten från sommaren, då 
de nu i sammanhang med stämplingarna ofta utföras, till vintern. Det 
vore nämligen ett slöseri med tid att under den korta sommarsäsongen, 
som alltför väl behöfver användas i skogen, sysselsätta skogsingenjörerna 
med dylika göromål. Det skall vidare åligga skogsingenjörerna att 
afgifva berättelse öfver sin verksamhet under föregående år samt att 
aflämna statistiska uppgifter, på hvilka man helt naturligt kommer att 
ställa större fordringar, än som de nu lämnade kunna anses motsvara. 
Lägger man härtill, att skogsingenjörerna för utöfvande af sin under- 
visande verksamhet väl äfven behöfva någon tid för att utarbeta före- 
drag i skilda ämnen, så vill det verkligen synas, som om, när allt sam- 
manslås, farhågan för att arbete skulle saknas för dessa nu föreslagna 
tjänstemän är rätt obefogad. 

För WELANDER, som vill, att utsyningslagens handhafvande fort- 
farande skall åligga revirförvaltarna, är det, såsom redan nämndt, en 
naturlig sak, att inspektionen öfver dessa senare fortfarande kommer att 
hvila på öfverjägmästarna. Mot kommitténs motivering för anställande 
af skogsinspektörer har WELANDER riktat en särskild anmärkning, som 
föranleder mig till att något närmare ingå på frågan om lämpligheten 
af det nuvarande systemet med samma inspektörer öfver statens och 
enskildas skogar och möjligheten af att med kostnadernas begränsning 
till rimliga belopp på denna väg erhålla en effektiv inspektion. Kom- 
mittén har i sin motivering anfört några citat ur öfverjägmästarnas svar 
å en till dem af kommittén ställd förfrågan, huruvida de kunnat öfva 
tillsyn öfver lagens tillämpning och vid pröfning af besvär verkställt 
erforderliga besiktningar å marken. De anförda citaten gifva vid han-' 
den, att öfverjägmästarna »antingen undantagsvis eller endast ofullstän- 
digt kunnat utöfva den dem åliggande inspektionsplikten». Med något 
utaf indignation i tonfallet anmärker nu WELANDER, att citaten äro ofull- 
ständiga, och att hufvudorsaken till det påpekade förhållandet framgått 
tydligare, om svaren citerats fullständigare. Han underlåter dock själf 
att göra detta fullständigare citat, något som borde varit honom skäli- 
gen lätt. Det skulle ej heller gett anledning till annan slutsats än den, 
som innehålles uti här ofvan nyss citerade ord ur kommitténs uttalande. 
Märkligt nog hafva emellertid alla tre reservanterna med fullkomligaste 
enighet förbigått de af enskilda skogsägare afgifna svaren på en till dem 
riktad fråga af samma innehåll, som den till öfverjägmästarna framställda. 
Dessa svar, af hvilka gifves ett referat å sid. 441—443, synas mig emel- 
lertid vara af den allra största vikt och fullkomligt afgörande uti denna 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE. 377 


fråga. En hastig rekapitulation må därför vara tillåten. Af utsända 
formulär, innehållande förfrågningar rörande en del olika förhållanden, 
återkommo till kommittén 135 st. Uti 48 st. utaf dessa besvaras 
den nu omnämnda frågan ej, 38 undertecknare förklara sig ej ha någon 
kännedom om förhållandet, och af öfriga 49 meddelade 39 st., att in- 
spektioner ej pläga förekomma, 7 st., att sådana företagits, och 6 st., 
att detta skett vid fall af besvär. Man måste, som kommittén fram- 
hållit, fästa afseende vid ej blott att 73,; 20 af dem, som inlåtit sig på 
frågans besvarande, förklara, att inspektion ej förekommit, utan äfven 
vid den omständigheten, att dels ett så stort antal frågeformulär, 32,6 "4 
af de utsända, återkommit, utan att frågan besvarats, dels att 28,: "4 
af samma antal innehålla meddelande om att undertecknarna ej äga 
någon kännedom om det omfrågade. Båda dessa senare omständigheter 
tyda på att öfverjägmästarnas inspekterande verksamhet ej varit vidare 
omfattande, ty annorlunda kan man ej förklara, att den allmänhet, hvars 
intressen det gäller, ej äger kännedom om densamma. Där fanns f. ö. 
ett svar bland de inkomna, som i all sin drastiska form ger en tydlig 
bild af förhållandet. Undertecknaren saknade personlig kännedom om 
saken, men hade vändt sig till en gammal hemmansägare för att höra 
hans erfarenhet om det omfrågade. Svaret löd: »Öfverjägmästare och 
kometer äro sällsynta företeelser; jag har sett en komet, men ingen 
öfverjägmästare.> Genast man hör ett sådant uttalande kan det väl 
genom den ovanliga jämförelsen locka till ett leende, men betänker man, 
hvad som ligger bakom dessa ord, förlorar man snart lusten att le. Än 
mer betages man denna lust, när man i fortsättningen bland svaren på 
de framställda frågorna och i sammanhang med den del af dessa, som 
berör inspektion vid fall af besvär öfver jägmästares förrättning, finner 
yttranden, hvilka beteckna det »såsom lönlöst försöka» anlita besvärs- 
vägen, att man »ej torts» klaga, att klagomål »skulle utsätta honom för 
jägmästarens onåd» o. d. Dessa uttalanden, komna från olika delar af 
lappmarken, gifva vid handen, att, då det nuvarande inspektionssystemet 
ej förmår skydda en skogsägare, som begagnar sig af sin lagliga rätt 
att anföra besvär, detsamma är odugligt. Förklaringen till detta faktum 
ligger däruti, att systemet alldeles bortser från den för redan nitton- 
hundra år sedan uttalade, men ännu lika giltiga sanningen, att ingen 
kan tjäna två herrar: det är omöjligt att anordna en god förvaltning för 
en blandning af statens och enskildas skogar; endera ägarens tager 
lejonparten af förvaltarens intresse. 

Såsom punkt 8 af de föreslagna skogsinspektörernas åligganden 
finnes af kommittén upptaget följande: »att under inspektionsresorna 
ägna synnerlig uppmärksamhet åt det sätt, hvarpå afverknings- och skogs 


387 NILS G. RINGSTRAND. 


indelningsplaner uppfylla det med dem afsedda ändamål, och att vid 
fall af behof föreskrifva nödiga smärre jämkningar eller till skogskontoret 
ingifva motiveradt förslag till sådan jämkning, om den är af mera om- 
fattande beskaffenhet». Motiveringen till detta stycke har följande ly- 
delse: »Hvarje afverknings- eller hushållningsplan, som afser att ordna 
förhållandena å en skog för en tid framåt, är enligt sakens natur en 
beräkning, uti hvilken ingå faktorer, som af tillstötande förhållanden 
kunna rubbas. Om och i den mån så sker, böra planens bestämmelser 
jämkas till öfverensstämmelser med de nya förhållandena. För att den 
enskildes eller en kommuns intressen ej må åsidosättas, genom att utaf 
det allmännas representanter godkända hushållningsplaner hållas vid gäl- 
lande kraft i trots af ändrade förutsättningar för deras tillämpning, så 
bör det tillkomma alla tjänstemän, skogsinspektörer såväl som skogs- 
ingenjörer, att tillse, huruvida planerna allt fortfarande äro ändamåls- 
enliga. Skogsinspektören bör det åligga att vidtaga nödiga, smärre 
jämkningar, samt att hos skogskontoret göra förslag om sådan jämkning, 
då rubbningen kan anses mera betydande». Ingen, som oförvilladt och 
utan en bestämd afsikt att vantolka meningen läser detta uttalande, 
torde däraf kunna draga annan slutsats, än att kommittén med den före- 
slagna bestämmelsen velat skapa en säkerhet för att en upprättad hus- 
hållningsplan under hela sin giltighetstid vore sådan, att dess tillämp- 
ning befordrade det ändamål, som i de olika lagförslagen angifves för 
densamma, (se $ 2 mom. 2 af utsyningslagen, $ 1 af lag för allmän- 
ningar i Kopparbergs och Gäfleborgs län och $ 3 mom. 1 af lag för 
allmänningar i Västerbottens och Norrbottens län). Huru tolkar emel- 
lertid WELANDER detta yttrande? »Majoriteten har ock uttalat, att 
nämnda enhetliga behandlingssätt kan ifrågasättas och att en 'jämkning' 
i vissa fall till och med kan blifva till gagn, utan att emellertid majori- 
teten på något sätt antyder, i hvilket eller vissa (?) afseenden en sådan 
jämkning i förfarandet vid behandlingen af enskildas och statens skogar 
skulle vara önskvärd. Tvärtom har kommittén vid behandlingen af ut- 
syningslagen hela tiden utgått ifrån den förutsättningen att de hufvud- 
grunder, som angifvits för hushållningen med statens skogar, skola vara 
gällande äfven för enskildas skogar under utsyningstvång. Skulle likväl 
det strängt genomförda särskiljande i administrationshänseende, som ma- 
joriteten föreslagit, alltifrån bevakaren till högsta centralmyndigheten, få 
en så vidtgående följd, att en rubbning skulle ske af själfva de grunder 
för skogarnas behandling, hvarå kommittén byggt sitt lagförslag, då 
synes mig detta ensamt innebära tillräckligt skäl för starka betänklig- 
heter mot majoritetens förslag.» Jag afhåller mig från att fälla något 
som helst omdöme om denna läsart. Hvar och en, som gör sig besvär 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANI JE, 4g” 


med att genomläsa dessa mina referat af de båda yttrandena, sätter väl 
efter kynne och temperament sin etikett på uttolkningen. 

WELANDER anmärker, att det af kommittén för lappmarken föreslagna 
antalet bevakare, 27 st., är alldeles för ringa, men glömmer att om- 
nämna, att denna siffra anger antalet ordinarie bevakare, och att kom- 
mittén föreslår ett anslag för extra bevakning af 10,000 kronor. Detta 
senare anslag afser visserligen alla de enskilda skogar, som skulle vara 
föremål för skogskontorets ämbetsåtgärd, men torde dock räcka ganska 
långt, då den extra bevakningen endast erfordras tidvis. 

Vidare söker WELANDER påvisa, att det af kommittén föreslagna 
antalet skogsingenjörer är alldeles för ringa. Han anför såsom bevis 
för detta sitt påstående den statistik öfver de under åren 1906—1910 
använda rese- och förrättningsdagarna, hvilken kommittén lagt till grund 
för sin uppdelning af lappmarken uti vissa tjänstgöringsområden, och 
menar, att medeltalet arbetsdagar för hvar skogsingenjör blir för stort 
i förhållande till den del af året, som kan ägnas åt skogsarbeten. Det 
är emellertid åtskilliga omständigheter, som måste tagas i betraktande 
förutom den nakna siffran på det hittills använda antalet förrättnings- 
dagar. Då de äro i annat sammanhang af mig förut omnämnda, kan 
jag inskränka mig till att här i största korthet erinra om dem. Än bättre 
än nu planlagd fördelning af utsyningsarbetena med syfte att koncentrera 
dem till vissa delar af tjänstgöringsområdet minskar den erforderliga 
arbetstiden. Samma verkan har äfven ett godkännande af kommitté- 
förslaget om rätt för skogsingenjören att efter besiktning lämna utstämp- 
lingen af årshygget åt tillsyningsman. Utarbetandet af afverkningspla- 
nerna, som nu förlägges till sommarmånaderna, kan och bör utföras så- 
som vinterarbete. Lägger man härtill, att den af WELANDER angifna tid, 
som i lappmarken kunde ägnas åt skogsarbete, nämligen från den I 
juni till den 15 oktober, är såsom medelsiffra för kort tillmätt, så kan 
man ej komma till annan slutsats, än att WELANDERS farhågor äro gan- 
ska ogrundade. 

När WELANDER härefter vill visa, att kommittéförslaget, äfven i hvad 
det afser anslaget för resekostnadernas täckande, är för lågt beräknadt, 
utgår han ifrån att till grund för detsamma skall läggas antalet arbets- 
dagar under åren 1906—1910. Af hvad jag nyss anfört framgår, att 
utgångspunkten i denna bevisföring är oriktig, och därmed faller äfven 
hela beviskedjan sönder. Emellertid må det erinras om, att enligt kom- 
mitténs mening anslaget för resekostnader borde uppföras såsom för- 
slagsanslag. Motivet härtill är helt naturligt det, att det ej gärna är 
möjligt att med visshet uttala sig om, dels huru en bättre än nu ord- 
nad arbetsfördelning kan verka, dels hvilken tid arbeten enligt de af 


40" NILS G. RINGSTRAND. 


kommittén framlagda nya förslagen, därest de genomföras, komma att 
kräfva. Efter att nu hafva något belyst beskaffenheten af WELANDERS 
invändningar mot kommitténs förslag anser jag mig sakna anledning att 
ingå på en närmare granskning af hans beräkningar öfver kostnaderna 
för genomförande af dessa förslag. Jag har desto större anledning att 
afstå från en sådan granskning, som dessa beräkningar icke taga någon 
hänsyn till den verkliga innebörden af förslagen och till de förändrade 
arbetsmetoder m. m., som i och med deras genomförande kunna och 
böra komma till användning. 

Hvad WELANDER härefter uti denna sin reservation anför står i 
direkt sammanhang med hans här förut till bemötande upptagna på- 
ståenden, hvarför jag ej vidare behöfver ingå på någon granskning af 
detsamma. Endast till hans förslag att på extra stat anställa kustlan- 
dets skogsinspektörer och skogsingenjörer må det fogas en erinran om 
att, därest en ny skogslag kommer att föreslås för dessa trakter, den- 
samma helt säkert ej kommer att ställa mindre kraf på behofvet af 
öfvervakande organ. Snarare får man väl antaga, att motsatsen blir 
förhållandet, och om WELANDERS förslag till grunder för skogslagstift- 
ningen skulle vinna afseende, blir, såsom jag redan visat, detta ökade 
behof alldeles påtagligt. 

Min nu afslutade granskning af reservanternas förslag har ej kun- 
nat öfvertyga mig, att skogsvården i de nu omhandlade landsdelarna 
genom de af reservanterna föreslagna åtgärderna bättre skulle tillgodo- 
ses än genom kommittéförslaget, eller att det allmännas intresse skulle 
på af dem anvisade vägar billigare och mera verksamt tillvaratagas. I 
förra hänseendet synas mig de villkorliga statsanslagen ej erbjuda nå- 
gon ersättning för de genom skogsägarnas egna afgifter åstadkomna 
skogsvårdsmedlen, och i det senare saknar man i deras organisationsför- 
slag den genomförda och naturliga arbetsfördelning, som är förutsätt- 
ningen för ett godt arbetsresultat. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFD, 10.54; 1 RR 


Öfverjägmästaredistriktens areal. 


AfiE. Bl GROTH. 


Efterföljande tablå, som torde vara af intresse för tidskriftens läsare, 
har jag upprättat för att kunna jämföra arealen af de allmänna skogar, 
som tillhöra hvart och ett af rikets 10 öfverjägmästaredistrikt. 

Arealerna äro angifna enligt den innevarande år utgifna Kungl. 
Domänstyrelsens berättelse för år 1910, hvarföre Smålands distrikt och 
Södra distriktet upptagits sådana de voro före år 1911, från och med 
hvilket år Kalmar och Ölands revir af Smålands distrikt tillagts Södra 
distriktet. 

Af tablån framgår, att den areal skogsmark under skogsstatens för- 
valtning, som belöper sig på hvarje revir, inom de 3 norrländska di- 
strikten uppgår i medeltal till något öfver 65,000 har, under det att 
arealen af dylik mark på hvarje revir inom de 35 distrikten söder om 
Norrland och Dalarna uppgår i medeltal till endast 8,298 har, och att 
samma areal för bevakningstrakterna utgör i medeltal för de 3 norra 
distrikten 15,880 har och för de 5 södra distrikten endast 1,300 har. — 
Arealen af skogsmark under skogsstatens uppsikt och kontroll är för 
hvarje revir inom de 5 norra distrikten omkring 45,000 har och inom 
de 5 södra distrikten omkring 6,500 har. — Häri ingå dock ej de inom 
Mellersta Norrlands och Gäfle—Dala distrikt fastställda skyddsskogsom- 
rådena, hvilka äfven stå under skogsstatens uppsikt och kontroll. 

Reviren inom de 5 norra distrikten äro således i förhållande till de 
allmänna skogarnas skogsmarksareal i medeltal 7 å 8 gånger större än 
reviren inom de 5 södra distrikten, och torde det på grund däraf ligga i 
öppen dag, att det är omöjligt för den fåtaliga skogspersonal, som finnes 
anställd inom de norra distrikten, kunna utföra alla erforderliga skogs- 
vårdsåtgärder, i all synnerhet som skogspersonalens tid i hög grad tages 
i anspråk för de skogar, som stå under skogsstatens uppsikt och kon- 
troll samt för handhafvandet i Norr- och Västerbottens läns kustland af 
den s. k. dimensionslagen och i Västernorrlands, Jämtlands och Koppar- 
bergs län af skyddsskogslagen. 


: £ Däraf 
Distrik | 
SERIER kalfjalli| R å F.4 NN 
L än Har 4 
sn Skogarnas kamerala | Inägor | Skogsmark | Impediment | Summa 
cirka SAGE CA. | 
har |ar har ar har ar] har Ja 
å 
| | AR a 
| II Kronoparker 1,59394| — 977,817|27| —548,89112311,528,302144 
| I Kronoöfverlopps- — I—| —- 170,267/40! —584,729110) 754,996 ; 
| | marker I; 
Luleå Notbottens län ||  7,832;200 |3,000,000 || opuruor Senaste lg SÖS OEI 2205 
| | I | i 
| | i 
| | 
| | Summa/ 1,614/89]| 1,149,133/41] 1,134,552/90] 2,285,301|2 
I HIM mmm Mn 
| | 1 
| | Kronoparker 1,524/71 711,216166| —349,147/71 1,061,859]0F 
| | | 
Norrbottens län | 2,756,000, — il Kronoöfverlopps- — |—|  104,067102] —238,583147| 342,650|4 | 
Skellefteå | USSR z | , marker 5 
Västerbottens län 1,152,000] — | Kronolägenheter, — |—- 275/26 226161 5018 
| | | holmar och skär | 
| Summa] 3,908,000 1,000,000) Summal| 1,524|71| — 815,558194| — 587,957 79] 1,405,041/44 
| | | | b | 
| | | Kronoparker 723125! — 631,259156| 206,457/82 - 
| | 1 
Västerbottens län | 4,493,800! — | Kronoöfverlopps- — I— 50,893189 68,239193| —119,133/82 
| | marker 
Umeå Västernorrlands län | 743,100] — I Kronolägenheter, —|— 412163 23108 435171 
| holmar och skär | I 
I | I | I | 3 
Eckl. boställsskogar a fa 6,398/88| 2,639/86 9,038174 
iu 
Summa 5,236,900 1,500,0C0/ Summa 723125! — 688,964196) —277,360 69] 967,048/23 
vw nh HO ——|——BFJFJFF mm ——  — —— nn nn— — nn nn | -Å! 
II | 
| | Kronoparker 1,455120| — 228,964|17 85,224155| 315,643/92 
| j 
Västerbottens län 253,500| — Kronoöfverlopps- — |- 6,000/— 47,000/—] — 53,000 : 
| marker dl 
Mellersta Nor | Västernorrlands län 1,810,100/ — Renbetesfjällens — |—| — 163,666/48) —887,39814011,051,064 7 
| skogar + 
lands Jämtlands län 5,091,300] — Kronolägenheter, 7140 — | 0177 817 
| | II holmar och skär | | 4 
| | Domänskogar fn 552173 72129 625102 
| | Eckl. boställsskogar — |— 26,098/62 7,133/44 33,232/06 
Summa] IT; 154,900]| 1,300,000/ Summaj 1,462!r0| 425,282/— 1,020,829|45 1,453,574/05 
I I II 
| | Kronoparker 4,241 |20 353,440108| — 192,928152| 550,609 
fämtlavdsklan 5/000) 0 TI RS onolasenheler. 7|50| 225/50 36103 269103 
Krp. Voxna—Risberg| holmar och skär | 
och Stensjö | | || 
Gäfle Dala Kopparbergs län | 2,984,900 — Domänskogar 107 41 1,869/27/ 306116 2,282 | 
Gäfleborgs län 1,972,400| — Civila boställsskogar | 4 04! 27142| 15/42 46/88 
| N 
| Eckl. boställsskogar | — |— 12,250/44 3,011/97 15,2621/41 | 
| Summa) — 4,963,200| 900,000 Summa 4,360/15| — 367,812/71] — 196,298/10] 568,470/96 


| 
Tablå öfver totalarealen och arealen af allmänna 


Totalareal enligt officiella statistiken 


I 


Arealen af allmännna skogar enligt | 


Se AA 


Under skogsstatens vård och förvaltning il 


P0 tr 


43” 


skogar för öfverjägmästaredistrikten i Sverige. 


fn  Å 1AO0 l SSSSSG 


Skogspersonal 
Kungl. Domänstyrelsens berättelse år 1910 enligt 1911 års Areal skogsmark 
HERA GS matrikel under Skogsstatens 
o Oj o HI a 
kad 2-4 I förvaltning 
Under skogsstatens uppsikt och kontroll D: 4, SR 5 i medeltal 
Summa |5 35 551387 
— — — - - la a Is Sig e 
| summarum IE pla la 2 S 3 + | På hvate 
I Inägor | Skogsmark | Impediment Summa | IKT ol 2 SÅ SR 2g NE bevakstöge 
Skogarnas kamerala natur | | | fr |2 ä 14 KR revir | trakt 
—— LL SARA (SE KEN a | AJ 3 SR | 
har | ar har ar] har | ar har ar| har = lar ant.|ant.|ant.lant.| har Jlar| har Jar 
| | | | | 
ep Mibtsvesbnastes — l—| 6,171/03 5,065/75 11,836|78 | 
Bergshandteringens skogar...| — = 11,038/43 6,611123 17, ,649|€6 
Civila bost. skogar ..........+: == 86 96 956/58 1; 04354 
Ecklesiastika skogar...........- — |— 10,146/30 ST 617/ 66 157 763] 196 
fätäders skogar g...s.sssssosessc0+ — l—-/| 3,137/79 "522192 3,660) 71| 
fÄllmänningar..... soss.sssss>>+e> — |=| — 151,194154 99,691'46] —250,886|—] | 
Kronohemman o. nybyggen.| — |—| 320,422 69 284,509/11 604,9311/80/ I) 
Skattehemman m. inskränkt | Pl | 
disposition till skogen...... — l—-]| 331,820 21 184,302,96| — 516,123|17 | 
Summa) — |—-| $834,017/95 587,877|67 1,421,895162] 3,707,196 82 13l 8 S7| 53[| 88,395/—| 20,160:23 
| Na I I I I 
II | | I I I I | 
| | | FN 
fikockfangstskogar MRESvsker dens I — 1—] 18,285184| SV 633) 12] 207 91896) | 
Ecklesiastika skogar..........-- == 5,822180| 2,801 72! 8, 624/52 | 
fiötäders skogar .............ssse> — |—-] 4,260/69] 1,102 80 5,363/49 
RN eds bsspaEsses skar | — 1 35,193132| 8,931 134] 44,124/66 | 
Kronohemman o. nybyggen.| — | 37,321|43 38,520/40; 75,841/|83| | | | 
- Skattehemman m. inskränkt; | | | | 
disposition till skogen...... — |—-] 247,474|31 197,417/85| —444,892110) | | | 
Summa| — |—| 348,358|39| 254,407|23| 602,765|62)| 2,007,807/06] 10| 14/50) 80| 81,555|89| — 16,311|18 
| DE ör ocg le! EI RESTE 
| Domänskogar ...sessessserenennnen — |—]| 149'11/ 81/66] 230177| II | | 
Stockfångstskogar.........s+->+ — l—] 23,479106 5,560188/ 29,039194; | | 
| Ecklesiastika skogar...........+ -- 1—] 7,984146/ 2,526115 10,510 61 ; 
Städers skogar ........ssseses>s+ — |—- 564/80/ 126/28| 69108 | | 
| Kronohemman o. nybyggen| — |— 25,169103' 14,643108/ 39,812/11 
| Skattehemman m. inskränkt | | | 
disposition till skogen ...... — l—1 —759,080177) —379,062164 1,139,643141 I | 
| AR | EE I| | | | 
| Stnumal ss E8I732723] 402,600/69| 1,219,927|92| 2,186,976|82] 10] 13| 46) 45| 68,896/50 14,977|28 
. FE Sv SNS oi fee 
| | 
filDomänskogar ........sssssese0s>0+ — |— 906126 138/64 1,044190 | | | | 
| Civila bost. skogar ..........-+ 21/64 18136 = J= Zäll | | 
Ecklesiastika skogar...........+ == 28,950150 10,869155 39,820105 | | 
D:o till utarrenderade bost...| — | 1,977130/ 545171 2,523101| | | Mk 
Allm. inrättningars hemman! — |— 483139! 113196] 597135] | 
Städers skogar ........sssssos0> — |— 1,354 /49/ 478102 1,832/51i 
Skattehemman m. inskränkt | | | a 
disposition till skogen ...... | —|—-|]  141,134/83] 28,704/98] — 169,839181] || 
| | | | 
0 ONA ESF dR 23 EA IR RA | 
Summa| 2/64 174,825 13] 40,850/86 ET 1,669,252/68 11 38,662 —I 


| | 

"| Domänskogar ......ssssssocs00r et — |— 1,228 17 981011 dh 326) 18 Kö | | 

| Bergshandteringens skogar...| — = 2,147191 412135 2 560) 20 | | | 

Civila bost. skogar ..........++ -— |— 163184] 55115/ '218/99 | | 

Eckl. bost. skogar «see =] 24,681 48] 6,090/62/ 30,772 10 I | 

D:o utarrenderade ......sss>s+ — l—-] 34134] 1125 35 59| 

Allm. inrättningars hemman| — |— 537 /18| 20/42 563 60] 

Städers skogar ........sssesso>>>+ — |- | 2,301124] 218177 2 DAN 01 

IÄllmänningar ......s..ssssesssss=> = |—-| = 193;121 3 74,183 94] 267,305177 

Skattehemman m. inskränkt | | | | 

disposition till skogen...... = I—-| 37,108 21] 24,264 20] 61,372/41 | 
Summa| — || 261,324/20| 105,350|71| 366,674'91 1451 SI 368 08 8,553/79 


Bergslags 


Östra 


Västra 


Smålands 


Södra 


Distrikt 


I 


| 


Totalareal enligt officiella statistiken 


Värmlands län 


Västmanlands län 


Örebro län 


Uppsala län 


Stockholms län 
Södermanlands län | 
Östergötlands län | 

Gottlands län 


Summa 


Skaraborgs län 
Älfsborgs län 
Göteborgso.Bohuslän 


Summa 


| - | Summa| 
. | 


Jönköpings län 


Kronobergs län 


Kalmar län 


Hallands län 


Malmöhus län 


Kristianstads län 


Blekinge län 


Summal| 


| 
Har | 
| 
| 


1,932,400 
674,000 


912,400 
531,300 


— 


781,200 — I 


1,104,600 
i 316,000 


681,000] — 


Däraf 
kalfjäll 


Har «| 
cirka | 


— i nn 
| 


2,882,800| 


848,000/ 
1,272,900 
504,700| 


2,625,600 


1,152,200 
991,000 
1,154,300 


= oo 


| | Summa) = 3,297,500| — Summa| — 7,700|64] 88,504/33] — 26,620/46| —122,825|43] 
| I | | | 


492,100 
483,000) 


644,500| 


301,500)| 
1,921,100] 


2) 43,872,300|7,700,000! 
I POE LEDEN BOM 


Summa summarum 


SS 


+) 914,100 har större 


vatten ingå ej. 


Kronoparker 4,217120) — 39,305186| — 10,161|12| = 53,6841/18 
Domänskogar 6/40] 7,625145| 2,282/06/ 2913 a 
| Eckl. bost. skogar = 630/95] 13759) 76854 
Allmänningar — | = 14,808154] — 3,562/64| 18,371/18 
I 
Summa] 4,22350| — 62,370l80] — 16,143|41 82,737 81 
| - 
I | | I 
Kronoparker 3,623167| — 47,733/68) — 16,719/49] — 68,076!84| 
lo | | 
Domänskogar 131138] 7,977/65 1,857134|——9,966 37| 
AA | | | 
Eckl. bost skogar NE 655141) 13413] 789'54|' 
AR a NI | 
Allmänningar — I) — 5,448/51] — 1,543l65] — 6,992/1611 


| Arealen af allmänna skogar enligt | 
I 


II Under skogsstatens vård och förvaltning 
| 


H 


i 


Skogarnas kamerala | Inägor Skogsmark | Impediment Summa 


natur 


| har har har 


Kronoparker 5,190 60 
Domänskogar 693 80/ 9,141159 
Civila bost. skogar — |—] 152197 


Eckl. bost. skogar 16,279 


| | 


Allmänningar = 


28,656 


3,755/05] — 61,815|25| — 20,254|61| — 85,824191| 


| I 
Kronoparker | 56,409/27 


7,356/|85 17,480/23| — 81,246/35|| 
| 
Domänskogar 343 79 27,513/55| 7,382159| — 35,239/93 | 
| aa | | 
'Eckl. bost. skogar — |- 4,581/51/ 1,757 64] 6,339'15) 


— LL LL-hahoa 


31,244/50) 


Kronoparker 4,939 137 20,487181 5,817/32]| 
Flygsandsfält 12/42 1,244 94/ 91 82] 1,349118 | 
I | 
Domänskogar 115/47| —— 1,455/87| 12155] 1,692/89 


| | 
1 NN ET 

Summa; 5,067 26/ 23,188/ 6,030169] — 34,286/57) | 

TI —  —-ÄAÅS- 

Summa summarum] 36,316/55 3,795,261/19] 3,320,316/84|7,151,894'58] 


: Skogspersonal 
Kungl. Domänstyrelsens berättelse år 1910 enligt 1911 års Areal skogsmark 


: matrikel under Skogsstatens 


| | ac ak förvaltning 
Under skogsstatens uppsikt och kontroll rie ån är i medeltal 
Summa  |'S5 al 8 5 || 55 
fä SER F | | | summarum I pl 25 2 5 : 
IS | s |: På hvarje På hvarje 
Inägor | Skogsmark | Impediment Summa KCIGEN- 3E o&R | På hvarje Re 
Skogarnas kamerala natnr | | ( 28128 Fevir trakt 
had I | - - p- Er | Öl 0 
har | ar| har lar] har ar| har jar har | ant.| ant.) ant.| ant har lar har ar 
| TER | RET 
ÖRNSKogAr soseccrosssosnoscssns [—- = 8,542102] — 1,057/07| — 9,599109 I | 
Bergshandteringens skogar...| — |— 5,202 12; 1,313 04] 6,515/76 | 
Civila bost. skogar .......s++>+ ff 1,912155 408103 2,320/58 | 
fickl. bost. skogar «.. .....s-.> | — 1—] 28,411/99 5,350/92] 33,762 98 | 
D:o utarrenderade ...eeeeese — |— 4,868/89 916/22 5,785/11 
Allmänningar.......sssesssesese0 = 203101] 35173 238174 
Allm. inrättningars hemman — |—]| 14,358/58| 3,680/03/ 18,038 61 
Städers skogar .........s..ses00>> | — I 6,646/89 1,679103/ 8,325192 
I 
I I | 
Summal SE 10,146105 14,440/|74| — 84,586|79) — 231,370|10]) 11] 21 93] 33 10,239|11 1,211 08 
I I I "| 
I I | 
BÖnAnskogar ..c.c.eorssorccsecnos (C=NIE UT, 818134 3,745|25| — 16,563/59] | | | | 
Bergshandteringens skogar...| — I 5,17148119 3,035/31 9,383/50 Le 
Civila bost. skogar ..........++ | 123178 2,427167 480126! 3,031 71 I od | 
Eckl. bost. skogar «........+-++ tl 22,129162 4,921122| 27,050 84 | | 
D:o utarrenderade .....eeece0 — l-| 2,124149 384/36' 2,508/85 | | RR | 
Allmänningar...........ssss>e>>>> [= 23,329180| 8,191105 31,5201/85 | | | 
Allm. inrättningars hemman| — |— 4,861118| 1,256/92! 6,118/10 Köl | 
Städers skogar ..... sessesese>>> — |— 3,587138/| 720196 4,308 34 | I 
| | I läg IH" 
| I al | | | | 
Summa| 123178 77,026167 23,3351|33] 100,485/78| 183,223/59|| 8 21 55l | 7,196135 1,134/02 
I I | I RE 
Domänskogar .......sssesees00000t — |— 13,442182 5,976 30] 19,419 12 | I 
Civila bost. skogar ........-+-+ 67178 2,957 |06 975197 4,000 81 | 
Eckl. bost. skogar .......sss++ — I— 17,154/21 4,632 311 21,786/52| | 
D:o utarrenderade «......sss0s+ — |— 6,383/54 2,383/09/ 8,766 63 
Allmänningar .......sssessssos>>>+ — | 1,653188 950/33/ 2,604121 
Allm. inrättningars hemman! — |— 7,409119 4,719/— 12,128/19 
Städers skogar ......ssssessecs> a 2,409156 429178] 2,839/34 | 
0 0 Ecke Nl | | 
Summa| 67/78 51,410/26 20,066178 71,544|82] — 157,3691731| 9 3) 53) 19| —6,868/36 1,166/33 
| I] | 
Domänskogar........ssesssese0s00t | — | 14,618/29 4,190117 18,808/46/ | | 
Mil. bost. skogar .......sses>>>> — |— 55/24 7107] 62131/ | 
| Civila bost. skogar .....eeee 44117 | 962|—]| 432161 1,438/78 | 
Eckl. bost. skogar «........s.s+ NE 25,833131| 9,381 65] 35,214/96 | 
D:o utarrenderade -......--sse> I 8,336/49 3,541/39| 11,877/88 | 
Allmänningar ........sssssss00000 — |—] 1,333/63] 170198 1,504/61 
Allm. inrättningars hemman, — I|— 2,073/86 495131 2,569/17 | 
Städers skogar ......ssssesss>0>> — | 2.,596/52 636172] 3,233|24 | 
Summal 44117) — 55,809|34| — 18,855|90] — 74,709|41 197,534|84] 10] 3) 42] 121) 8,850/43] — 2,158/64] 
1 | | I I | 
Domänskogar .......ssssse>> AA är kn 4,855 07 919/86 5,174/93 I | | | | 
Civila bost. skogar .........+++ — |— 127145 14/59 142 04 | | | 
Eckl. bost. skogar «........s+>+ — |— 7,074126| 1,593/80| 8,668/06 | 
D:o utarrenderade «...ssesss00> — |— 3,722/48 669191 | 4,392139 | 
Allm. inrättningars hemman! — |— 1,563118]| 267|111 1,830129 od 
Städers skogar .......ssseseo0>>+ — |- 1,928/43/ 81 & 2,010/41 | | | 
' I | 
rr na la | | 
Summal| = |- 19,270/87 3,547/25]| 22,818/12] 57,104|69| 4l 2| 26) 14 5,797115 89187 
| 


| | | | | z£ | ART z - 2 ar 
Summa summarum] 238/37 2,709,516/09] 1,471,333/16| 4,181,087162 11,332,982120]| 95| 65' 507 367 ' —39,950|12 7,485'72 
1 — 2 / 2 — = = 2Z£4t]" ——--vvZsconlOFoo]e 


Seted fd ES 
25,9 4 Medeltal för riket. 
af totalarealen. 


46? BP GRÖT 


Sedan numera alla slag af virke och ved kunna med fördel afsättas 
inom de norra distrikten, synnerligast inom södra och mellersta Norr- 
land, skulle afsevärd inkomst kunna beredas staten, om hjälpgallringar, 
berednings- och rensningshuggningar kunde utföras i större skala. — 
Under senare åren hafva visserligen här och där ett och annat försök 
med dylika huggningar ägt rum, men för att kunna medhinna allt, hvad 
som bör göras i berörda afseende, erfordras betydligt ökad personal; 
och är jag förvissad om, att nettobehållningen från skogarna därigenom ' 
skulle blifva betydligt större än förut och dessutom en intensivare sköt- 
sel af skogarna komma till stånd. 


Östersund den 12 december 1912. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 10913, H. I. 


Om bokskogsskötsel. 
Anteckningar från en studieresa i Tyskland och Danmark våren 191. 


Af JoHN LINDNER. 


Det var i midten af april som jag styrde kosan från Göingebygdens sko- 
gar med deras här och hvar ännu kvarliggande snö till sydvästra Tyskland 
och inom kort ankom till Wiesbaden, där snart sagdt hela skogar af fruktträd 
redan stodo i blom, där Rhododendron prunkade i rik färgprakt, och där 
man kunde se den egendomliga och vackra Liriodendron tulipifera blommande. 
Bokskogarna hade redan börjat visa sin späda, vackra grönska. 

Först besöktes skogarna i trakten af Wiesbaden, därefter åtskilliga revir 
1 bayerska Spessart, Thäringen, Hannover samt Lubeck, Mecklenburg och Dan- 
mark. En särskildt gynnsam omständighet var, att ymnigt bokollonår öfver- 
allt inträffat för så kort tid sedan som år 1909, hvarigenom jag blef i till- 
fälle se nyligen utförda markberedningar och föryngringshuggningar äfvensom 
den nyuppkomna återväxten. 

Markbetäckningen under bokbestånden utgjordes i Spessart och öfriga 
delar af södra Tyskland af torrt löf. Längre norr utökades den fanerogama 
floran under fullslutna bokbestånd alltmer, så att den ofta i Mecklenburg var 
riklig och i Danmark ymnig. 

Hvad boken som hufvudskogsträd beträffar, så söker man i allmänhet 
på de trakter, där den nu intager större delen af reviren, så småningom min- 
ska dess förekomst till omkring 50 &. På andra trakter, där boken saknas 
eller förekommer i mindre utsträckning, söker man öka dess förekomst. I 
regel öfverallt och under alla slags träd och bestånd söker man låta boken 
bilda underväxt. Äfven om man icke direkt föredrager boken som skogsträd, 
så införes den dock som underväxt på grund af sina utomordentligt markskyddande 
och markförbättrande (bodenpflegenden) egenskaper, samt på grund af det för- 
hållandet, att nästan alla andra trädslag 1 gruppvis blandning med bok och 
med bok som underväxt nå sin bästa och mest fullkomliga utveckling. 

Bokvirkets värde har under de senaste åren stigit kolossalt, likaså gagn- 
virkesprocenten. Bokvirket användes numer till snart sagdt allting, såsom till 
möbler (särskildt s. k. wienermöbler), åkdon, verktyg, husgeråd, leksaker, slee- 
pers (impregnerade boksleepers äro de bästa af alla), till ättiksfabrikation, stär- 
kelse och trämassa. Boken anses öfverallt hafva en mycket god framtid och 
kommer alltmer att ersätta den dyrare eken. 

Bokskogen skötes på de olika trakter, jag besökte, på vidt skilda sätt och 
metoder. Ytterligheterna ligga å ena sidan i Bayern och å andra sidan i Dan- 
mark. Å mellanliggande trakter skötes boken modereradt, i mellersta Tysk- 
land närmar sig skötseln den bayerska, men längre norrut, t. ex. i Mecklen- 
burg, närmar den sig den danska. 


AST JOHN LINDNER, 


I bayerska Spessart användes i regel den Gayerska metoden, d. v. s. trakt- 
blädning (Femelschlag mit horst- und -gruppenweiser Verjängung). Härvid 
söker man låta boken som hufvudbestånd gruppvis utgöra 50 2, , medan å den 
öfriga arealen, förutom den öfverallt anskaffade underväxten af bok, inplanteras 
gruppvis åtskilliga andra trädslag såsom tall, gran, europeisk lärk, silfvergran, Pseu- 
dotsuga Douglasii och 
2lauca, Picea sitkaensis, 
Chamcacyparis — Lawso- 
niana, ek(Q.sessitiflora), 
ask eller andra ädla 
löfträd. Häraf plante- 
ras eken i de största, 
lärken i de minsta, de 
öfriga trädslagen i de 
medelstora luckorna. 
Enstaka inplantering af 
andra trädslag i bok 
användes icke. Lärken 
anses bäst undgå kräf- 
ta, om den planteras i 
smärre grupper och i 
glest förband. Douglas- 
granen, som numer 
mycket användes i 
Spessart, bör planteras 
i 3 meters förband; på 
grund af sin rika gren- 
bildning fordrar den 
detta stora afstånd och 
går icke väl tilli täta- 
re förband. Däremot 
är det lämpligt att 
plantera bok mellan 
douglasgranarna = för 


; Förf. foto: = att så småningom bilda 
Fig. I. Äldre ljushugget bokbestånd. underväxt. 
Reviret Sonnenberg, Nassau. Om lämpliga eller 


tillräckligt antal själfsådda bokplantor icke finnas för bildande af underväxt 
i en blifvande plantering af tall eller andra' trädslag, inplanteras bok som 
Hvar ,;3:dje eller: 4:de: planta. 

Ek och bok uppdragas ofta i nära likåldrig blandning genom själfsådd 
efter markberedning genom insläppta svin. Eken upphjälpes sedan efter hand, 
så att boken får bilda underväxt. 

Ehuru som nämnts traktblädning i regel användes i Spessart, hade man 
dock på ett revir (Rohrbrunn) på grund af 1909 års rika ollonår på en gång 
genom markberedning efter en svag ljushuggning (5 2) föryngrat ett 100 å 
I 10-årigt bokbestånd å cirka 275 har. Markberedning hade gjorts före ollon- 
fallet med hacka för hand dels i små rutor med 5 dm. mellanrum, dels i 
ränder på I meters afstånd. Vid hackningen tillsågs, att mineraljorden kom 


OM BOKSKOGSSKÖTSEL. 49” 


upp, och att vtan i rutor och ränder blef så ojämn som möjligt. Löffallet 
täcker ollonen tillräckligt för groningen. Föryngringen hade öfver hela det 
stora beståndet lyckats så väl, att någon hjälpkultur knappast torde erfordras. 
Första ljushuggningen företages efter 2 år, hvarvid "/, af kubikmassan uttages. 

Markberedning användes för öfrigt föga i Spessart, i en del revir alls 
icke, enär den blir för 
dyrbar, och för det 
använda skogsbrukssät- 
tet tillräcklig bokåter- 
växt ändock infinner 
sig. Det är i Spessart 
ingen konst att erhålla 
bokåterväxt efter mark- 
beredning; det måste 
alltid lyckas, för så vidt 
markberedningen utfö- 
res 1 rätt tid och på 
rätt sätt; konsten är 
att få bokåterväxt utan 
markberedning eller åt- 
minstone ingen annan 
än sådan, som åstad- 
kommes genom insläp- 
pande af svin. 

Omloppstiden för 
boken är 1 Spessart, 
liksom på alla tyska 
revir jag besökte, 120 
år; — föryngringstiden 
växlar mellan 10 och 
20 år, men kan i större 
bestånd uppgå till in- 
emot” 30 ar. Fa grund 
af Spessarts skogar å- C ; 
liggande onus i form För. fota. 
af strötäkt för ortens 
jordbrukare, börjar den 
egentliga = gallringen 
icke förrän vid 60 år och upprepas sedan hvart 10 å 12 år tämligen 
kraftigt, så att träden må kunna utväxa till grofva dimensioner. Gall- 
ringen öfvergår senare i en orgelbunden traktblädning, hvarvid ofta på för- 
hand bestämmas de platser, där man önskar barrträd eller andra löfträd än 
bok, och hvarest boken därför icke lämnas tillfälle till annan föryngring, än 
som erfordras till beredande af underväxt. 

Äldre, sämre bokbestånd (Kräppelholz) med klena dimensioner, mest i 
torra lägen, ljushuggas och föryngras så godt sig göra låter, för beredande 
af underväxt, hvarefter beståndet afverkas och tall och lärk inplanteras. På 
sådana platser, där boken fört en tynande tillvaro, kunna tall och lärk på 75 
år icke allenast nå huggbara utan rent af jättelika dimensioner. Det är ock, 


FO . 


AR 


il 
ki I 


Fig. 2. 70-årigt nygallradt bokbestånd. 350 kbm. per har. 


Reviret Sonnenberg, Nassau. 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. D 


+ JOHN LINDNER, 


un 
Oo 


o 


som förut nämnts, öfverhufvud taget å äldre bokmark och i synnerhet dess- 
utom i gruppvis blandning med bok och med bok som underväxt, som såväl 
dessa som andra trädslag nå sin bästa fulländning. Jag såg en sådan lucka 
i ett 'Kriäppelbestand”, där tall men i synnerhet dock lärk under loppet af;'75 
år utväxt till 25 å 30 m. höjd och 30 å 50 centimeters diameter vid bröst- 
höjd. F 

Gifvet är att det gruppvis blandade beståndet alltifrån dess grundande 
underkastas en intensiv vård. I god tid borttagas vargtyper och andra indi- 
vid med dålig stamform, eller ock, hvilket kanske oftast sker, oskadliggöras 
de genom afsågning, afhuggning eller genom atklippning ett stycke från marken 
eller toppning. Barrträd och andra träd än bok upphjälpas på bokens bekost- 


Förf. foto. 
Fig. 3. 70-årigt nygallradt bokbestånd (samma som å fig. 2). 


(Professor Metzger å bilden.) 


nad, d. v. s. boken borttages eller toppas i barrträdsgruppernas kanter, så snart 
den hotar att öfverväxa, hvarigenom bokgruppernas areal så småningom något 
minskas. Vid gallringar ialla slags bestånd få alla fullt undertryckta, men lef- 
vande bokar stå kvar, de göra ingen skada, men väl en stor nytta. 

Plantskolor för uppdragande af bok och silfvergran göras under äldre gles 
eller för ändamålet utglesad äldre tallskug, på det att de späda plantorna må 
erhålla skydd mot uttorkning och frost. 

Jordmånen består i Spessart af en tämligen mager, kalkfattig rödgrå sand 
(Buntsand) på en likaledes rödgrå sandsten (Buntsandstein). Öfverallt där jordbruk 
idkas, är dock undergrunden gnejs. Sanden är 30 cm. å I m. djup; humus- 
skiktet växlar mellan intet och 20 å 30 cm. Höjden öfver hafvet är 250 å 
35835 m.; medeltemperaturen är för januari —2? å —3”, för juli omkring —+ 207, 
för året +7? å 9?. Kvällar och nätter äro kalla, men dagarna varma. Vår- och 
höstfroster äro vanliga. Nederbörden är 800 å 1,000 mm. 


OM BOKSKOGSSKÖTSEL. SS 


Rörande de världsberömda gamla spessartska ekbestånden upplystes jag 
om att svenskarna indirekt gifvit upphof till dessa bestånd. De svenska krigs- 
härarna "under det trettioåriga kriget skrämde nämligen befolkningen i Spes- 
sarts omgifningar, så att den drog in 1 Spessarts skogar för att gömma sin 
boskap. För att erhålla bete till kreaturen brändes marken, hvarvid befint- 
liga bokar förstördes men ekarna öfverlefde. Hade bokarna fått fortväxa, 
skulle ekarna ha blifvit undertryckta. 

I revir Rothenbuch såg jag ett sådant bestånd, bestående af 400—500- 
årig ek (Q. sessiliflora) med blandning af bok i alla åldrar intill 250 år. Bestån- 
det, som sträcker sig öfver mer än 100 hars ytvidd, är tämligen glest; trä- 


kd 


ST 


' 

LJ 

AI 
FÖR 


Förf. fotos 


Fig. 4. Samma bestånd som å fig. 2 och 3. Hopbuntadt ris och smärre grenar 
(Reisigwellen). (Prof. Metzger å bilden.) 


Uenm arolsb ar AsS im. höga. Jätteträd på 1072 20 kbm. fast mått och 20 
å 30 m. cylindrisk, kvistren stam utgöra här en sevärdhet af första rang. 
Priserna på ekvirket hafva under de allra sista åren stegrats till, som det vill 
synas, onaturlig höjd. För de grofva stammarna med bästa virkeskvalité be- 
talas i skogen vid stubben för stockarnas kubikinnehåll efter midtmått inom 
bark 530 å 622 mark pr fastmeter. För 1,145 fm. erhöllos 195,528 mark, d. 
V. S. 171 mark pr fm., hvilket är ett enormt pris, då man tager i betraktande 
det stora partiet. Den dyrbaraste eken inom beståndet uppskattades af veder- 
börande forstmeister till ett värde af 7,000 mark på rot ( 6,300 svenska 
kronor). 

I revir Mählhausen i Thäringen växer skogen på förvittrade kalkberg. 
Den djupa eller medeldjupa, lerhaltiga jordmånen lämnar, där bestånden äro 
slutna, en präktig skogsmark, på hvilken bok, ask, lönn och ek finna opti- 


Ben JOHN LINDNER. 


mum af trefnad. Vid friställning magrar den emellertid liksom annan kalkmark 
så starkt, att den sedan kan räknas bland allra sämsta marker, där det till och med 
är svårt att öfverhufvud erhålla någon slags vegetation. Klimatet är rått; 
karaktäristiska äro nordväst- och nordoststormar; medeltemperaturen är +7?— 
3”; nederbörden är 700—3800 mm. 

Blandningsförhållandena äro för närvarande: bok 75 25, ek 15 2, ask 
och lönn tillsammans 10 &. Hädanefter komma ask och lönn att gynnas. 
De föryngra sig lätt på naturlig väg och utan kostnader. Eken däremot måste 
med stora kostnader uppdragas genom sådd i uppluckrade rader med minst 
340 kg. ollon pr har, å o,25 å o,50 har stora områden. Äfven här använder 
man således delvis den i Spessart brukliga traktblädningen. Medelpris på rot 
inklusive grenved är 13 mark pr fastmeter; nettobehållningen är cirka 40 
mark pr har; utgifterna utgöra cirka 40 & af bruttoinkomsterna; dagsverks- 
priset är 2,50 mark; vid betingsarbeten förtjänas 2,80 å 3 mark. 

Största delen af revirets skogar utgöres af f. d. medelskog, som dock 
sedan flera årtionden tillbaka omändrats till högskogsliknande blädningsbe- 
stånd (Plänterwald); detta dock mindre som en följd af planmässiga åtgärder 
för åstadkommande af öfverföringen — öfverföringen beslöts nämligen for- 
mellt först år 1900 — som fastmer som en följd af en sparsam afverkning 
öfver det hela. 

I dessa i det stora hela 100—1409-åriga högskogsliknande blädningsbe- 
stånd ingår boken som hufvudträdslag med inblandning af ek, ask och lönn. 
Boken kommer ock att äfven framdeles förblifva hufvudträdslaget; detta dels 
för bokvirkets eget värde, som stiger år från år, dels på grund af bokens 
markskyddande och markförbättrande egenskaper, dels slutligen därför att i 
bokskogen inblandade andra trädslag, såväl löf- som barrträd, där nå sin 
bästa och fulla utveckling. 

Den nuvarande skötseln har till ändamål att föryngra de gamla hög- 
skogsliknande blädningsbestånden i deras nuvarande form, och om man tager 
i betraktande den höga nettoafkastningen af 40 å 50 mark pr har och de 
gynnsamma blandningsförhållandena, torde det ock vara det riktiga målet att 
söka erhålla en olikåldrig högblandskog med boken som hufvudträdslag och 
ask, lönn och ek som gruppvis insprängd blandskog, hvartill äfven gruppvis 
komma på för desamma lämpliga lokaler barrträd såsom lärk, silfvergran, douglas- 
gran och vanlig gran. Lärken uppdrages dock endast i mycket små grupper 
om I0 å I5 st. på en yta af 10 å 15 kvadratmeter, så att slutligen däraf 
endastratersta 202. 3. st. 

Ett ringare antal bestånd, i synnerhet det s. k. Gäldenholz (bok, upp- 
dragen genom likformig föryngring) äro likåldriga, nästan rena högskogsbestånd 
med mycket god växtlighet. Gallringarna hafva dock här förr något försum- 
mats. Man har för afsikt att äfven öfverföra dessa bestånd till olikåldrig 
blandskog, hvarmed början redan gjorts genom sådd och plantering af ask och 
lönn i upptagna 6—38 ar stora luckor. 

En del af bestånden kommer att behandlas efter Seebachska metoden. 
Äfven här kommer man således lätt i tillfälle att i god tid före bokföryng- 
ringen uppdraga grupper af ask och lönn. 

Föryngringsmetoden för bok inom detta revir är en olikformig utglesning 
(Schirmschlagverfahren), dock öfvergående i mera regelbunden traktblädning 
genom upptagande af luckor, d. v. s. ungefär som 1 Spessart. I luckiga be- 


33 


SSKÖTSEL. 


, 


BOKSKOG 


OM 


omm 


val bokskog 


D 


2090 0 
"ne ”o vore 
to - Pr 
Bry UTI 
BI ge 007 


EEK 


OMe BE 
0 odd bod 
on 


St 


Ik KSO 


FRE Ner 


"Wo 


[ET RIPSA 


( 


o 


LG 
SO; 
9 


oc 
oc6?0 
ov 200 


SNS 


OKAUTUAA 


Fa 


T 


200 


100 


so 


fs 


C 


lesare bokat 
SES kur uvSewvöxk. 


g 


— 


eds 
d. 


o 
OCTL 


S bokå 


ST hufvud besk 


Zz 


SO Ka 
uniker, 


uh 


fS 
ur 
d 


pjerskos Sp 


Lä 


lb 
vä 


IR Ve 
cb 


s4? JOHN LINDNER. 


stånd utvidgas de befintliga luckorna och användes såväl naturlig som kultär- 
föryngring. I slutna bestånd börjas med att borttaga träd med stora, breda 
kronor. Efter behof utvidgas luckorna i kanterna kring den uppkomna åter- 
växten. Man söker vid denna början erhålla återväxt af de i bestånden in- 
gående askarna och lönnarna, hvilka trädslag här särdeles lätt utan konst 
föryngra sig. 

I reviret Uslar i preussiska provinsen Hannover är jordmånen 'Buntsand' 
på Buntsandstein' som undergrund, alldeles som i Spessart. Humuslagret är 
mäktigt och godt; höjden öfver hafvet är 300 å 350 m. 

Sedan år 1838 har här användts den efter dåvarande förvaltaren af reviret 
uppkallade »von Sebach'schen modifizierten Hochwaldbetrieb», som i hufvud- 
sak innebär följande. 


+" 


+ 
I ee 
SA 


= 


FSE 


va 
Pr 


4 


Förf. foto. 


Fig. 6. ”Traktblädningslucka med vacker bokåterväxt. 
Reviret Rothenbuch, Bayerska Spessart. 


Under vanliga svaga gallringar får bokbeståndet uppnå omkring 70 år, då 
det håller en mycket hög kubikmassa och har afsatt sin hufvudsakligaste höjd- 
tillväxt. Nu företages på en gång en kraftig ljushuggning under borttagande 
äfven af starkt dominerande träd, så att af beståndet återstå 250 å 300 stam- 
mar pr har med en kubikmassa af 35 å 40 2 af den ursprungliga. Man för- 
far således som vid föryngringshuggning. Återväxt infinner sig ock i allmän- 
het utan vidare; om icke, får man tillgripa markberedning, sådd eller plante- 
ring. Denna återväxt (Zwischenbetrieb) anskaffas endast för att skydda marken. 
Som beståndet hädanefter lämnas orördt, sluter det sig alltmer och är vid 
omloppstidens slut efter omkring 50 år, d. v. s. vid 120 års ålder, åter full- 
slutet. Den vid ljushuggningen uppkomna återväxten är nu undertryckt eller 


OM BOKSKOGSSKÖTSEL. Li 


utdöd, och utgör därför icke något svårt hinder för den nu lifvande verk- 
liga föryngringen af beståndet. Den måste dock gifvetvis röjas undan, men 
är alltför svag för att inneha annat än ytterst ringa förmåga till skottbildning. 
Om ljushuggningen gjorts väl svag, sluter sig beståndet kanske redan efter 
30 år, hvarför man då gör ytterligare en huggning. 

Metoden framtvangs ursprungligen som en nödfallsåtgärd för at erhålla rör- 
lighet i skogskapitalet, emedan brist förefanns i de äldre åldersklasserna mel- 


Förf. foto. 


Fig. 7. Ett ståtligt 120-årigt bokbestånd. Von Seebach, schen modificirten Bestand und 


Zwischenbetrieb. Reviret Uslar, Hannover. 


lan 80 och 120 år, och kom för öfrigt i Tyskland icke till så stor använd- 
ning till en början. Emellertid har man efterhand lärt sig inse metodens stora 
förtjänster och vill draga nytta däraf. Numera börjar svag gallring vid 40 å 
50 år och fortsättes till 70 år. Vid denna tid, liksom vid den oförändrade 
Seebachska metoden, börjar den starka krongallringen (Hochdurchforstung). 
Allt efter förhållandena göres den mer eller mindre stark, men fördelas i mot- 
sats till den rena Seebachska metoden på 3 å4 gånger. Kronslutet bibehälles 
icke. - Underväxt är önskvärd och infinner sig vanligen på naturlig väg, men 


56 JOHN LINDNER. 


är dock icke öfverallt nödvändig såsom förhållandet är med den rena Sebach- 
ska metodens första föryngring. 

Vid beståndens slutliga föryngring, som alltid sker å större områden på 
en gång, är markberedning mer eller mindre nödvändig. Om markberedning 
företages, erhålles säkert återväxt. När marken är färdig och lämplig för för- 
yngring infinner sig alltid Luzula pilosa, hvilken växt ock är ett kännetecken 
på god bokmark. Där vid föryngringen tillräcklig bokåterväxt icke infunnit 


VS VON 


” 


£ 
CL 


Ne 


Förf. foto. 
Fig. 8. Plantskola för bok och silfvergran under glest äldre tallbestånd. 
Sorö akademis distrikt, Danmark. 


sig, planteras i grupper lärk, gran eller douglasgran. Man önskar visserligen 
stora, rena bokbestånd, men har intet emot en gruppvis inblandning af de 
nämnda barrträden. 

Den Seebachska metoden användes numer rätt mycket och lämnar i de 
flesta fall ett påfallande godt resultat. Undantag härifrån finnas visserligen 
t. ex. i mellersta trakten af Schwäbischen Alb på hvit—juraområdet. Men 
där är marken mycket torr och stenig och jordmånen grund, hvarför förhål- 
landet är lätt förklarligt. Meningarna angående den mycket starka ljushugg- 
ningens företräden äro dock rätt mycket delade. 

Ljushuggning i förening med erforderlig markvård är i regel icke skad- 
lig för bibehållande af ståndortens afkastningsförmåga. Träden blifva icke 
fullt så långa och kvistrena, men deras värde är dock stegradt genom de gröfre 
dimensionerna. Största penningeafkastningen erhålles, om stammen är så grof 
som möjligt och samtidigt är fullt kvistren på minst !?/. af trädets totakhöjd. 


OM BOKSKOGSSKÖTSEL. " 


d / 
Att söka ytterligare uppdrifva kvistrenheten kostar uppoffringar genom min- 
skad groflek och förlängd omloppstid, hvilka icke stå i proportion till den 
nytta, som erhålles. För boken liksom för de flesta andra trädslag förhålla 
sig prisen pr fastmeter, åtminstone i Tyskland, som centimetertalen vid bröst- 
höjd. "Träden skola stå i slutet bestånd, tills de afsatt sin hufvudsakligaste 
höjdtillväxt, hos boken vid omkring 470 år eller något mer än halfva omlopps- 
tiden; därefter skall man icke pressa träden ytterligare i höjden utan i stäl- 
let genom starka ljushuggningar söka i möjligaste mån öka stammarnas grof- 
lekstillväxt. 

I Mecklenburg uppdrages boken i stora, rena bestånd, ehuru man dock åtmin- 
stone på en del revir, när bokåterväxt saknas på mindre fläckar, inplanterar 
ek, ask eller gran; tall kan ej användas, emedan den : sönderätes af rådjur 
och hjortar. Öfverhufvud föryngras och behandlas boken här på samma sätt 
som i Danmark, men dock icke så intensivt som där, enär kostnaderna anses 
blifva alldeles för höga. 

"Danskarnas bokskogsskötsel torde vara den mest intensiva. Man uppdra- 
ger genom kolossalt dyra kostnader en återväxt så tät, att plantantalet ofta 
uppgår till flera millioner pr har, vid 10 års ålder till närmare en half million 
st. Sedan fröträdsställningen är gjord, hålles marken öppen genom plöjning 
och harfning, tills rikligt fröår inträffar. Man nöjer sig icke med det rikliga 
ollonfallet utan insår dessutom stora kvantiteter ollon. 

De danska bokskogarna härjas sedan en tid tillbaka alltmer af skadegö- 
relser såsom af Phytophthora Fagi och vecklare. Detta beror på den alltför inten- 
siva skötseln, för många plantor på ytenheten. Danskarna hafva synbarligen 
skjutit förbi målet och tänka nog i viss mån på återgång. Kulturkostnaderna 
äro onaturligt höga, återväxterna . alltför täta, erforderliga tidiga gallringar 
blifva alldeles för dyra. Olägenheterna framträda 1 synnerhet på sämre mark,, 
emedan bokens spridningsförmåga där är vida mindre än å bättre mark. Man 
synes ock i Danmark alltmer komma till insikt om fördelarna af de starka 
ljushuggningarna. 


Det torde icke vara lämpligt eller välbetänkt att här i Sverige utan vidare 
följa någon af de ofvan angifna metoderna i utlandet. I det stora hela 
bör åtminstone icke den danska bokskogsskötseln vara något absolut föredöme 
för OSS. 

Vi böra föryngra de äldre bokbestånd vi äga med tillhjälp af markbe- 
redning, på vanlig skogsmark genom hackning för hand helst både före och efter 
ollonfallet, på någorlunda stenfri mark genom körning med fjäderharf eller 
dansk tretandsharf. Den senares konstruktion är närmare beskrifven af HAUCH 
och ÖPPERMANN. Vi böra dock icke nedlägga alltför stora kostnader för att 
erhålla mycket stora jämna bokbestånd utan fastmer söka utnyttja hvarje plats, 
större eller mindre, till för densamma lämpligt trädslag genom plantering grupp- 
vis allt efter markens beskaffenhet, läget etc. Å större luckor böra användas 
ek och gran, å mindre ask, lönn, lärk, silfvergran, äfvensom i mindre utsträck- 
ning tall och sådana exoter, på hvilkas framgång man kan hysa förhoppning. 
t. ex. Pseudolsuga Douglasii och glauca, Picea sitkaensis, Chamecvparis Lawso- 
niana, Abies concolor, Quercus rubra och Fraxinus americana. 


58 JOHN LINDNER. 


Allt ifrån beståndens grundande bör oaflåtligt tillses, att vargar och andra 
individ med dålig stamform blifva borttagna. Svaga gallringar fortsätta, intill 
dess beståndet afsatt sin hufvudsakligaste höjdtillväxt vid 60 å 70 år strax 
efter halfva omloppstiden. Därefter skola mycket starka krongallringar vid- 
taga, så att de kvarvarande, välformade träden under tillflöde af ljus och luft 
kunna utväxa till grofva dimensioner. Vid dessa ljushuggningar, hvilka böra 
återkomma, så snart beståndet åter någorlunda slutit sig, eller med en mellan- 
tid af 10 å 15 år, böra vackra, växtliga stammar gynnas; ett sämre träd må 
gärna borttagas, äfven om en lucka skulle uppstå däraf. I större luckor bör 
man sörja för erhållande af en tillfällig återväxt för markskydd, hvilket går 
lätt för sig genom litet markberedning. Undertryckta men lefvande bokar 
böra icke borttagas, emedan de väl behöfvas till markskydd. 

Omloppstiden bör vara 120 år. Före föryngringen af ett större bokbe- 
stånd bestämmas de platser, där man önskar andra trädslag, och där boken 
icke får föryngras i vidare mån än som behöfs för erhållande af den obliga- 
toriska underväxten. Själfva föryngringsmetoden bör vara en olikformig ut- 
glesning, öfvergående i mera regelbunden traktblädning 1 förening med mark- 
beredning, sådd och plantering för erhållande af större eller mindre rena grup- 
per af de olika ofvan omnämnda trädslagen 1 blandning med likaledes rena 
bokgrupper och med bok som underväxt. 

För erhållande af bokunderväxt bör vid all barrskogsplantering i sydli- 
gaste Sverige som hvar tredje eller fjärde planta insättas en bok. Å alla trakter, 
där mark- och klimatförhållandena icke lägga hinder för bokens trefnad, bör 
boken uppdragas gruppvis under äldre glesa bestånd eller i luckor med skyd- 
dadt läge, så att detta i så många afseenden värdefulla trädslag vinner vida 
större utbredning i vårt land än som för närvarande är förhållandet. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFD, 1913. H, I. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Lagar, kungl: förordningar och beslut. 


Lag om rätt till jakt, gifven Stockholms slott den 8 november 1912 (Svensk 
författningssamling 1912, n:r 289). 


Kungl. Mai:ts nådiga kungörelser angående grunderna för tillgodogö- 
rande af kronans jakträtt, gifven Stockholms slott den 8 nov. 1912 (Svensk författ- 
ningssamling 1912, n:r 290). 


Kungl. Maj:ts nådiga jaktstadga, gifven Stockholms slott den 8 november 1912, 
(Svensk författningssamling 1912, n:r 291). 


Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående skydd åt för landtbruket 
nyttiga fåglar, gifven Stockholms slott den 8 november 1912 (Svensk författningssamling 
I9TI2, nr 202): 


Kungl. Mai:ts nådiga kungörelse om hvad vid utfärdande af iaktpass 
är att iakttaga, gifven Stockholms slott den 8 november 1912 (Svensk författningssam- 
ling 1912, n:r 293). 


Generalförslaget angående driftkostnader under år 1913 för 
statens domäner. 


Till domänstyrelsen. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. Med underdånig skrifvelse den 18 november 1912 
har Ni till Oss öfverlämnat »generalförslag till utgifter för år 1913 från förslagsanslaget till 
driftkostader för statens domäner». 

I generalförslaget har Ni under rubriken »I. Kostnader för domänstyrelsen» upptagit 
följande hufvudposter, nämligen: 


RUUaflonIn garment Inom EdettrsambetsVerko scen msec nas knesranass NAe sarge kr. 159,000 
»  ålderstillägg åt ämbetsverkets personal, förslagsvis .. ss.... sesssessesserrernr ra » 5,800 
» aflöning af en extra amanuens inom Edert ämbetsverk och för renskrifning > 6,000 
smWitese=rock traktamentsersattning at Eder persODal.....ss-. snssosasesre sne cd see » 6,000 
FINE CSDENSCIS TORKADE LS VOLK CR. Bleje ls nell a fova a Sjaje ee) ee själa slele,ala ali 6 ek ale ej SST NE Bl äj ar see 18,000 
> tryckning af årsberättelsen rörande domänfondens förvaltning, äfvensom af 

Blänketterttörs vissas andan al förslag SVIS--..c.sk bese sels ve sneda sie sök sne Ae 6 sas ) 9,000 


— eller tillhopa kr. 203,800 


Vidare har i generalförslaget under nedannämnda rubriker upptagits följande utgifts- 
poster, nämligen: 


II. Statens skogsdomåner. 
ÅA. Skogsstatens aflöningar: 


HYVUESkOpsstätens! Ordinarie persORAL | |. s.e ss: ss tis ses sense dej Helle narr rn kr. 1,199,000 
»  ålderstillägg åt skogsstatens personal, förslagsvis ............ >» > 104,200 | 
SNSKOSSSstatensFestrad pers ONALM. sd. sar ee ar ove sen eledare sia sen SAR Ar » — 658,694 kr. 1,961,894 


B. Skogsstatens boställen och bostadslägenheter: 
Will äny by SEnader OCK! fe paratlODCES 0... di.se:s skans st ribeko dude vi arkanede sen se ks RSEåA 60,015 


6 of SKOGSADMINISTRATIONEN. 


C. oSkogsindelning och skogsuppskattning: 

Till kostnader vid skogsindelning å kronoparker, utarrenderade 
statsegendomar och civila boställen, för skogsuppskattning, 
timmerräkning, tryckning af tabellblanketter härför, samt 
till upprättande af situationskartor och kartkopieringar m. m. 


för: kronans ESKO 0 AT/SNSS AE fee sed ste (AKS dr Sr RAR kris 50,000 
>». Särskild indelning, 1NOmbottens- läs. osmsess rs » 20,009 
»' särskild indelning ii Västerbottens, fälls... cb. os > 50,000 
Till handtlangning vid förstnämnda slaget af in- 
(0 () Table N DR fer säs or SARA GS RER SLAS kr. 32,745 >» 152,745 
D. Direkta förvaltningsutgifter: 
Öfverjägmästarnas expensmedel m, M. ............ kr; 18,980 
Jägmästarnasmorvaltningsmedelt bo oxomc mice. st see 2 03,5902,433 


Till utgifter för skötsel, bevakning, utskylder m. m. 
å egendomar, hvilka komma att under år 1913 
inköpas, att användas efter Edert bepröfvande =» 509,000 >» 3,661,413 
SÅ 


É E. Diverse allmänna ändamål: 
Åtgärder mot skogseld i Norrbottens och Väster- 

bottens län, till anställande af brandrote- 

II ASTATE SINNEN TINA, fvstsjelsisr strör Dre NHs NE SAS RNI See SS » 5,000 
Rese- och traktamentskostnader för extra förrätt- 

ningar efter särskilda förordnanden att ersät- 

tas enligt resereglementet » 15,000 


Skogsstatens vidare utbildning: 


CERN E SET SIN CER SA AN rese AE BLANIA kr. 3,500 
» anordnande af distriktsmöten för 
2UNSKOR SÖjA SKEN ANG AS ASA NE » 6,000 
» anordnande af exkursioner för kro- 
1910) [2 Hede ASA RA JO Fors ADR RNA 2 vell 13,500 
EXPedNOn Sy Sn tare ss se EEE > 9,700 
Till oförutsedda och diverse utgifter ............... » —-146,933 


PRI T90;133 kr. 6,026,200 
III. Statens jordbruksdomåner: 
A. Kostnader för domänförvaltninen: 


ID omanintendenterDas karlyOdel.s. sme ss » 35,500 
Resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis » 45,000 >» 50,500 


B. Öfriga med förvaltningen af jordbruks- 
domänerna förenade kostnader: 
Deltagande i allmänna vattenafledningsföretag, landtmäteriför- 
rättningar, - husröteersättningar och dylikt » 59,500 » 140,000 


Vid föredragning denna dag af detta ärende hafva Vi till efterrättelse under år 1913 
fastställt det insända generalförslaget under benämning »generalförslag angående driftkostna- 
der under år 1913 för statens domäner», dock med följande ändringar: 

1:o) att af den under rubriken »I. Kostnader för domänstyrelsen» upptaga posten 
9,000 kronor till tryckning af årsberättelsen och blanketter under berörda rubrik bibehålles 
ett belopp af endast förslagsvis 2,500 kr. motsvarande kostnaden för tryckning af årsberät- 
telsen, hvaremot kostnaden för tryckning af blanketter skall utgå af den under rubriken 
»II. Statens skogsdomäner» upptagna post till oförutsedda och diverse utgifter; 

2:0) att till följd häraf summan af de till kostnader för domänstyrelsen afsedda medel 
minskas med 6,500 kronor eller från 203,800 kronor till 197,300 kronor; 

3:0) att den under rubriken »II. Statens skogsdomäner» bland direkta förvaltnings- 
utgifter upptagna post å 50,000 kronor till utgifter för skötsel m. m. å vissa egendomar 
skall nedsättas med 20,000 kronor eller till 30,000 kronor; 

4:0) att af de under rubriken >»II. Statens skogsdomäner» bland diverse allmänna 
ändamål till skogspersonalens vidare utbildning upptagna poster dels uteslutes posten 6,000 
kronor till anordnandet af distriktsmöten för skogstjänstemän, dels ock nedsättes posten till 
anordnandet af exkursioner för kronojägare från 4,000 kronor till 2,000 kronor, i följd 
hvaraf de för skogspersonalens vidare utbildning upptagna utgifter minskas med tillhopa 
8,000 kronor eller från 13,500 kronor till 5,500 kronor; 


SKOGSADMINISTRATIONEN. bi? 


5:0) att med hänsyn till hvad under 1:0) här ofvan bestämts den under rubriken »II. 
Statens skogsdomäner» bland diverse allmänna ändamål upptagna post å 146,933 kronor 
till oförutsedda och diverse utgifter ökas med 6,500 kronor eller till 153,433 kronor; 

6:0) att med iakttagande af hvad under 3:0), 4:0) och 5:0) här ofvan bestämts utgif- 
terna för statens skogsdomäner nedsättas med 21,500 kronor eller från förslagsvis 6,026,200 
kronor till förslagsvis 6,004,700 kronor; samt 

7:0) att med iakttagande af hvad sålunda bestämts driftkostnaderna under år 1913 för 
statons domäner fastställas till ett sammanlagdt belopp af förslagsvis 6,342,000 kronor. 

Tillika vilja Vi härigenom bemyndiga Eder ej mindre att, därest å vissa af de 
särskilda anslagsbelopp, som ingå bland jägmästarnas här ofvan anvisade förvaltningsmedel, 
besparingar möjligen skulle uppkomma, efter vederbörlig pröfning använda sådana bespa- 
ringar till fyllande af tilläfventyrs uppstående brister å andra anslagsbelopp, än äfven att 
fördela Arvika och Karlstads revir i lämpliga områden för de ordinarie jägmästarnas och 
en biträdande jägmästares tjänsteförvaltningar. 

Detta meddelas Eder härigenom till kännedom och efterrättelse samt för vederböran- 
des underrättande; och återställes härmed generalförslaget, försedt med behörig påskrift, 
jämte till detsamma hörande bilagor och öfriga handlingar, 

Stockholms slott den 6 december 1912. 

GUSTAF. 
Alfred Petersson. 
Skogsvårdsafgifternas fördelning. 
Till domänstyrelsen. 


Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift hafva skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands, 
Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs 
läns landstingsområden anfört, att, sedan genom nådiga förordningen den 4 juli 1910 an- 
gående skogsvårdsafgifter bestämts, att dylik afgift skulle erläggas för all inom landet till- 
verkad trämassa, landstingsområdena med den fördelning af skogsvårdsafgifterna, som af 
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 15 april 1910 fastställts för femårsperioden 1910—1914, 
icke komme i åtnjutande af den andel i öfverskottet, hvartill de på grund af virkets ur- 
sprung vore berättigade, samt förty i underdånighet hemställt, det Kungl. Maj:t måtte vid- 
taga sådana åtgärder, att landstingsområdena för femårsperioden 1910—1914 måtte komma 
i åtnjutande af så stor andel af de skogsvårdsafgifter, som på grund af berörda nådiga för- 
ordning komma att ytterligare inflyta, hvartill landstingsområdena enligt 2 $ af samma för- 
ordning vore berättigade. 

Härjämte har skogsvårdsstyrelsen i Örebro läns landstingsområde i en särskild under- 
dånig skrift af den 8 maj 1912 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan ändring i den 
genom nådiga brefvet den 13 april 1910 fastställda fördelningen af skogsvårdsafgifterna för 
åren I911 och 1912, att denna skogsvårdsstyrelse komme i åtnjutande af så stor andel 
däraf, som ungefärligen motsvarade, hvad skogsvårdsstyrelsen i enlighet med gällande för- 
ordningar borde erhålla. 

Till följd af särskilda nådiga remisser har Ni den I augusti 1912 äfgifvit underdånigt 
utlåtande i ärendet. 

Vid föredragning denna dag af detta ärende har Kungl. Maj:t funnit förevarande fram- 
ställning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. 

Härom har Ni att underrätta sökandena. 

Stockholm den 6 december 1912. 

ALFRED PETERSSON. Hugo Elliot. 


Afslagen ansökan om ersättning för förlust på grund af egendoms förkla= 
rande för skyddsskog. 


Till domänstyrelsen. 


I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Erik Bäckman i Orsa i underdånighet anhåliit, 
att statsverket måtte ersätta den förlust, som sökanden skulle hafva lidit på grund däraf att 
jämlikt lagen om skyddsskogar den 24 juli 1903 vissa trävaruhandlanden Olof Köpman i 
Idenor tillhöriga skogsandelar i det så kallade Oratjärnberg i Våmhus socken af Koppparbergs 
län förklarats för skyddsskog. Därjämte har sökanden ifrågasatt, huruvida icke de till skydds- 
skogar afsatta områden för framtiden borde af staten från enskilda ägare inlösas genom ett 
förfarande, analogt med det som vore föreskrifvet i kungl. förordningen angående jords eller 
lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866. 


625 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Till följd af särskilda nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden häröfver afgifvits 
dels den 28 september 1912 af Kungl. Maj ts befallningshafvande i länet, som därvid till- 
lika öfverlämnat infordradt yttrande af vederbörande skogsvårdsstyrelse och dels den 9 
oktober 1912 af Eder. 

Vid föredragning denna dag af detta ärende har Kungl. Maj:t funnit förevarande 
framställning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. 

Stockholm den 8 november 1912. 

ALFRED PETERSSON. 
Årvid Lilliesköld. 


År 1913 må extra iägmästare anställas efter allenast ett halft års 
praktisk verksamhet. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. På därom af Eder i underdånig skrifvelse den 20 
november 1912 gjord framställning hafva Vi förordnat, att, utan hinder af bestämmelsen i 
första punkten af 57 $ i förnyade nådiga instruktionen för skogsstaten af den 23 december 
1900, den, som vid skogsinstitutet aflagt fullständig afgångsexamen och därefter under minst 
ett halft år utöfvat praktisk verksamhet i skogsyrket samt därvid ådagalagt flit och skick- 
lighet, må af Eder under år 1913 på ansökan och efter vederbörande öfverjägmästares hö- 
rande i mån af behof anställas såsom extra jägmästare inom visst distrikt. 

Stockholms slott den 6 december 1912, 

GUSTAF. 
Alfred Petersson. 


Kaninernas ställning i den nya iaktstadgan. 


Till domänstyrelsen. 


Uti en till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ställd skrift har Svenska 
Jägareförbundet framhållit vikten af utfärdande af bestämmelser, hvarigenom ägare af kaniner 
ålades att till förhindrande af spridandet och förvildandet af nämnda på många sätt skadliga 
djurslag hålla kaninerna inom inhägnadt område. 

Till följd af nådig remiss har Ni den 30 november 1912 afgifvit underdånigt utlåtande 
i ärendet. 

Vid föredragning denna dag af detta ärende har Kungl. Maj:t, som denna dag i utfär- 
dad lag om rätt till jakt föreskrifvit, att vildkanin skall vara att hänföra till skadliga djur, 
funnit förevarande framställning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. 

Härom har Ni att underrätta vederbörande. 

Stockholm den 8 november 1912. 

ALFRED PETERSSON. Arvid Lilliesköld. 


Jägmästare äger ej rätt till ersättning för inställelse vid landtmäteriför= 
rättning å kyrkoherdeboställe, som ställts under skogsstatens 
omedelbara vård och förvaltning. 


Kungl. Maj:ts utslag på de besvär, jägmästaren i Härnösands revir Vilhelm Smitt an- 
fört öfver Kungl. Maj:ts befallninghafvandes i Västernorrlands län den 23 december 1911 
meddelade resolution i fråga om ersättning för inställelse vid landtmäteriförrättning å kyrko- 
herdebostället i Säbrå socken; öfver hvilka besvär infordrade underdåniga utlåtanden af- 
gifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, domänstyrelsen och statskontoret; gifvet i Rege- 
ringsrätten den 20 november 1912. 

Den 16 mars 1900 förordnade Kungl. Maj:t, att skogen till kyrkoherdebostället !/,3 
mantal n:o I Byåker i Säbrå socken skulle vara ställd under skogsstatens omedelbara vård 
och förvaltning. Den 6 december 1911 afhölls sammanträde angående reglering af rågångarna 
omkring den till nämnda skog gränsande Stigsjö by, därvid klaganden, efter af Kungl. 
Maj:ts befallningshafvande meddeladt förordnande att vid ifrågavarande förrättning såsom 
kronofullmäktig närvara, inställde sig. 

Sedan klaganden, under åberopande af förberörda förordnande, hos Kungl. Maj:ts be- 
fallningshafvande anhållit om godtgörelse för inställelsen med 12 kronor och 60 öre, utlät 
sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande genom öfverklagade resolutionen, att, som ifrågavarande 
landtmäteriförrättning berört under klagandens förvaltning stående, kronan tillhörande fastig- 
het, Kungl. Maj:ts befallningshafvande med stöd af $ 35 i Kungl. Maj:ts förnyade instruktion 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 6 2 


för skogsstaten den 23 december 1909, funne sig lagligen förhindrad att utanordna den 
sökta ersättningen. 

Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda besvär; och som det enligt 
gällande instruktion för skogsstaten ålegat klaganden att, äfven utan särskildt förordnande 
at Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid förevarande rågångsreglering bevaka det allmännas 
rätt, beträffande ifrågavarande, inom hans revir belägna och under skogsstatens förvaltning 
ställda skog, 

samt klaganden vid sådant förhållande icke är berättigad att för sin inställelse vid för 
rättningen erhålla särskild godtgörelse, 

pröfvar Kungl. Maj:t skäligt fastställa det slut, hvartill Kungl. Maj:ts befallningshafvande 
i målet kommit. 
Det vederbörande till underdånig efterrättelse länder. 
Under Kungl. Maj:ts sekret: 
(ES) 
C. F. Vougt. 


Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. 


Cirkulär angående upprättandet af kassaredogörelser. 


Till samtliga öfverjägmästare, jägmästare, biträdande jägmästare och förvaltare af s. k. 
skolrevir. Stockholm den 19 dec. 1912, (Tryckt Stockholm 1913, 12 sid.) 


Cirkulär angående penningmedels insättande å bankinrättning. 


Af förekommen anledning vill Kungl. Domänstyrelsen härmed föreskrifva, att tjänste- 
män vid skogsstaten och skogsläroverken, hvilka handhafva medel mot redovisningsskyldighet 
hos Kungl. Styrelsen, och hvilka till säkerhet vid medlens förvaring vilja hafva dessa in- 
satta 1 bankinrättning för att efter behof där uttagas, skola, om riksbankskontor å orten 
finnes, hafva medlen insatta å giroräkning i riksbanken. 

Stockholm den 10 december 1912. 

KARL FREDENBERG. 
E. G. Fahlcrantz 


Cirkulär angående underlättande af arbetet med årsberättelserna. 


Till samtliga öfverjägmästare, jägmästare, biträdande jägmästare och förvaltare 
af s. k. skolrevir. 


Efter därom från visst håll gjord förfrågan får Kungl. Domänstyrelsen meddela, att 
det synes Kungl. Styrelsen nödigt att, bland annat för underlättande af arbetet med ärsbe- 
rättelsernas uppgörande, vederbörande redogörare vid upprättandet af sina kassaredogörelser 
för revirexpeditionens räkning behålla koncept till de verifikationssammandrag, som jämlikt 
Kungl. Styrelsens cirkulär den 19 december 1912 skola uppgöras och biläggas nämnda redo- 
görelser. 

Stockholm den 13 januari 1913. 

KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


Internationella skogsvårdskongressen i Paris 1913 inbiuder svenska rege- 
ringen att låta sig representeras vid kongressen. 


Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet. 


I skrifvelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungliga Jordbruksdepartementet den 
21 november 1912 har hans Excellens Utrikesministern meddelat, att enligt förmälan från 
bärvarande franska beskickning »Le Touring Club de France» komme att under beskydd 
af republikens president och med franska regeringens medlemmar såsom hederspresidenter 
hålla en internationell skogsvårdskongress i Paris under tiden 16—20 juni 1913, och att be- 
skickningen på sin regerings befallning framfört föreningsstyrelsens inbjudan till svenska 
regeringen att låta sig vid nämnda kongress officiellt representeras samt därvid framhållit, 
att, ehuru kongressen anordnades af en förening af icke officiell karaktär franska regeringen 


(Ek SKOGSADMINISTRATIONEN. 


dock gärna såge, att utländska regeringar deltoge i densamma. Beskickningen hade vidare 
meddelat, att »Le Touring Club» med tacksamhet motsåge uppgift å de svenska föreningar, 
som önskade deltaga i kongressens arbete eller intresserade sig för detsamma. 

Sedan Herr Statsrådet genom remiss den 26 november 1912 behagat anmoda Kungl. 
Domänstyrelsen att i ärendet afgifva yttrande, får Kungl. Styrelsen med aktens återställande 
härmed anföra följande, 

Det måste tvifvelsutan anses vara af betydelse för vårt land att vara representeradt vid 
här ifrågavarande kongress, hvarest det sannolikt skulle väcka uppmärksamhet, om ett så 
skogrikt och på världshandeln med trävaror så väl kändt land som Sverige saknade repre- 
sentanter. Kungl. Styrelsen hyser tillika den mening, att åtskilligt kan vara att inhämta vid 
en dylik kongress, som mer eller mindre direkt berör vår skogshushållning, och som kan 
gifva uppslag till utveckling af denna. Det vore fördenskull synnerligen önskvärdt, att en 
eller flera i skogshushållning väl förfarna personer, som tillika vore mäktiga att i tal och 
skrift behandla franska språket, tilldelades anslag af allmänna medel för att öfvervara före- 
nämnda kongress. Kungl. Styrelsen anser i sådant afseende t. f. direktören vid Kungl. 
Skogsinstitutet lämplig, och har han vid därom framställd förfrågan förklarat sig villig att 
om nödigt anslag härför beviljas bevista kongressen. 

Kungl. Styrelsen finner det tillika vara lämpligt, att styrelserna för rikets större skogs- 
föreningar erhålla kännedom om kongressen, i händelse föreningarna därvid skulle önska 
vara företrädda af representanter. Bland sådana föreningar får Kungl. Styrelsen omnämna 
följande: 

Föreningen för skogsvård, i hvars styrelse universitetskanslern grefve Fr. Cl:son Wacht- 
meister är ordförande. 

Föreningen för skogsvård i Norrland, i hvars styrelse öfverjägmästaren P. O. Welander 
i Östersund är ordförande. 

Västra Sveriges skogsvårdsförbund, i hvars styrelse landshöfdingen K. S. Husberg är 
ordförande. 

Det synes vara lämpligt, att ordförandena i, bland andra, förenämnda föreningar med- 
delas kännedom om kongressen i fråga och därvid tillställas exemplar af programmet för 
kongressens arbeten. Dylika exemplar torde ock böra öfverlämnas till den eller de personer, 
som möjligen tilldelas anslag af allmänna medel för bevistande af kongressen, hvarjämte 
Kungl. Domänstyrelsen får utbedja sig förmånen att erhålla några dylika program för att 
härstädes kunna tillhandahållas skogstjänstemän, som kunna önska besöka kongressen. 

Stockholm den 4 december 1912. 

KARL FREDENBERG. KG G., Nolan: 


Trävarubolag, som erbjuder någon Domänstyrelsens förtroendeman 
säte i sin styrelse. 


Till Herr Ryttmästaren Axel Wallenberg, Stockholm. 


På anförda skäl har Ni uti en till Kungl. Domänstyrelsen ställd skrift af den 4 sist- 
lidne oktober föreslagit och hemställt, att Kungl. Domänstyrelsen ville medgifva, att någon 
dess förtroendeman inom Styrelsen eller skogsstaten, som vore väl bekant med skogsför- 
hållandena i Norrbottens län, insattes såsom medlem i styrelsen för Kalix trävaruaktiebolag 
under en treårsperiod eller annan tid, som kunde närmare bestämmas, med uppgift att för 
statens räkning följa och studera de betingelser, under 'hvilka trävarurörelsen i länet arbe- 
tade. Ni har ansett sådant arrangemang vara af beskaffenhet att såväl undanrödja den enligt 
Eder mening förefintliga misstro, hvarmed sågverksindustrin i Norrbottens län betraktats af 
myndigheterna inom skogsstaten, som ock rätta den oriktiga föreställning om vinstmöjlig- 
heterna för en dylik industri, hvilken Ni förmenat förefinnas inom skogsstaten. 

Ehuru det genom ett bifall till Edert förslag helt visst skulle vinnas beaktansvärda 
möjligheter för den tjänsteman, som eventuellt komme att inträda i berörda styrelse, att för- 
värfva ökad insikt i sågverksdrift i Norrbottens län, har Kungl. Domänstyrelsen emellertid 
ansett sig icke kunna reflektera å Edert erbjudande, förnämligast med hänsyn till att den 
tjänsteman inom skogsstaten, hvarom möjligen kunde blifva tal eller öfverjägmästaren i Luleå 
distrikt härigenom komme i en olämplig dubbelställning, då han nämligen äger dels befogen- 
het att i vissa fall pröfva af trävarubolaget tilläfventyrs afgifna köpeanbud å virke från kronans 
skogar, dels skyldighet att vid fråga om andra försäljningar af kronovirke till bolaget afge 
förslag rörande försäljningspris m. m. 

Stockholm den 19 november 1912. 

KARL FREDENBERG, ; 
Alfred Wigelius. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. OK” 


Statsbidrag för vägunderhåll tillkommer arrendator, som enligt kontrakt 
är ansvarig för vägunderhållet. 


Till jägmästaren i Sunnerbo revir. 


Arrendatorn af inägoområdet till hemmanet Kolborshult å kronoparken Kolborshult, 
Otto Andersson, har hos Kungl. Domänstyrelsen gjort framställning om utbekommande för 
ären 1907, 1908, 1909, 1910 och 1911 af det kontant utgående statsbidraget till vägunder- 
hållet in natura för hela hemmanet Kolborshult n:o 2 Södergården om 1 mantal i Pjette- 
ryds socken, för hvilket vägunderhåll sökanden jämlikt i gällande arrendekontrakt intagen 
bestämmelse är ansvarig, äfvensom att framdeles under hans arrendetid sagda statsbidrag 
måtte till honom utbetalas. Öfver denna framställning har såväl Ni som öfverjägmästaren 
afgifvit afstyrkande utlåtanden. 

På grund af hvad som stadgas i $ 60 mom. 2 af lag den 20 juni 1905 om ändring i 
vissa delar af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 
1891, finner Kungl. Styrelsen emellertid sökandens framställning böra bifallas, hvadan Ni 
har att till honom för i ansökningen uppgifna år utbetala de belopp statsbidrag till väg- 
underhållet in natura, hvilka Ni för nämnda hemman uppburit och redovisat, liksom ock 
tillse, det för framtiden sagda bidrag kommer sökanden till godo, så länge han, på sätt i 
åberopade lagrum säges, till detsamma gör sig berättigad. 

Detta Kungl. Styrelsens beslut skall Ni åberopa i Eder kassaredogörelse för reviret, 
samt om detsamma gifva sökanden besked. 

Stockholm den 31 december 1912, 


KARL FREDENBERG. 
E. G. Fahlcrantz. 


Rätt till grustagning å kronoparker. 


Till jägmästaren i Gellivare revir. 


I skrifvelse den 10 innevarande månad har Ni anhållit om Kungl. Domänstyrelsens 
uttalande, huruvida bestämmelsen i 33 $ af lag angående väghållningsbesvärets utgörande på 
landet den 23 oktober 1891, i fråga om att sand, grus eller sten till vägs underhåll må utan 
ersättning tagas efter skogstjänstemans anvisning å kronans allmänning, bör anses innebära 
rätt till sådan afgiftsfri grustäkt m. m. äfven å kronopark, och vill Kungl. Styrelsen i an- 
ledning häraf meddela, att utaf motiv till förenämnda lag tydligt framgår, att äfven krono- 
parker inbegripas i uttrycket »kronans allmänning». 

Stockholm den 19 november 1912. 


KARL FREDENBERG. 
Alfred Wigelius. 


Tjänster och förordnanden. 


Kungl. Domänstyrelsen. 


Inspektionsresor. Generaldirektör K. Fredenberg har den 28—30 november företagit 
inspektionsresa till Gäfleborgs och Uppsala län, vikarie byråchefen Th. Örtenblad. 

Till amanuenser tillsvidare under år 1913 hafva förordnats: å kameralbyrån e. jäg- 
mästarna Adolf Engman och Einar Hammarstrand, å 1:sta skogsbyrån e. jägmästaren Alfred 
Wigelius, å 2:dra skogsbyrån e. jägmästarna Nils Schager och Gösta Rabenius, å 3:dje skogs- 
byrån e. jägmästaren Alf Hagelstein, å landtbruksbyrån amanuensen Knut Kinberg, å do- 
mänbyrån e. o. hofrättsnotarien Herman Schlytern, å fiskalkontoret jur. kand, Arvid 
Lilliesköld. 

Till aflönade biträåden hafva antagits: e. jägmästaren Bure Holmbäck 1—7 januari, e. 
jägmästaren Nils P, Fornander 13 januari—12 februari, e. jägmästaren E. Nyblom 13—19 
januari. 

Tyjänstledighet har beviljats: byråchefen G. Söderlind för beredande af särskildt är- 
ende två veckor fr. o. m. den 16 januari, notarien C. Strömberg (fortsatt ledighet) för sjuk- 
dom 1 jan. —30 april, notarien M. Rasch (fortsatt ledighet) för sjukdom fr. o. m. den I januari 
tillsvidare under 6 månader. 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. E; 


[lök SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Skogsstaten. 


Arjepluogs revir. ”Tillförordnade jägmästaren Urban Lindhé har förordnats att fr. 
o. m. den I jan. 1913 tillsvidare under den tid jägmästaren G. Schotte uppehåller be- 
fattningen såsom föreståndare vid Statens Skogsförsöksanstalt uppehålla jägmästaretjänsten i 
Arjepluogs revir. 

Till aflönade revirassistenter hafva förordats : 


e. jägmästaren Lennart Hollström inom Jockmocks revir under december månad 1912 


d » Alrik Vange inom Bodens » » » > » 
» > Nils Högbom inom Bjurholms > »> » pd » 
> » G. af Ekenstam inom Åsele > 1—20 oo» > » 


samt under år 1913 inom Anundsjö revir under den tid e. jägmästaren Olle Bohlin uppe- 
håller jägmästaretjänsten därstädes, e. jägmästaren Bernh. Blohm i Örebro m. fl. revir 
under maj och juni samt fr. o. m. den I september tillsvidare under år 1913. 


Till aflönade e. tjänstemän tillsvidare under är 1913 hafva på nedannämnda befatt- 
ningar förordnats följande e. jägmästare. 


Biträdande jägmästare: Denis af Wåhlberg i Klotens revir, Erik Danielsson i Karl- 
stads revir, Birger Aschan i Kalmar revir, Harald Sjöberg i Arvika och Karlstads revir. 


Skogstaxatorer : Åke Berg i Luleå distrikt, Anders Hyckert i Skellefteå distrikt, Ragnar 
Ekman i Umeå distrikt, G. E. Gran i Mellersta Norrlands distrikt, Nils Klein i Gäfle-Dala 
distrikt, Oskar Kollberg i Bergslags distrikt, Elis Lundman i Östra distriktet, Teodor 
Aminoff i Västra distriktet, Vilhelm Lothigius i Smålands distrikt, Einar Ödman i Södra 
distriktet. 

Dikningsledare: John Wallmark i Umeå distrikt. 

Skogsingenjörer: Karl O. F. Stenborg i Luleå distrikt, Filip Lestadius i Skellefteå 
distrikt, Tell Grenander i Umeå distrikt. 

Öfverjägmästareassistenter: Per Albrekt Bergstedt i Skellefteå distrikt, Gustaf Rehlin 
i Umeå distrikt, Björn Groth i Mellersta Norrlands distrikt, Carl Sundberg i Gäfle-Dala 
distrikt, Erik Hedemann-Gade i Bergslags distrikt, Sten Bohlin i Västra distriktet, Sam 
Tisell i Smålands distrikt, Johan Anders Amilon i Södra distriktet. 

Förvaltare af sockenallmänningar: Otto Einar Holm i Råneträsks, Ängeså och Juckas- 
järvis revir, Nils Almlöf i Storbackens, Pärlälfvens och Jockmocks revir, Urban Lindhé i 
Arjepluogs revir. 

Skyddskogsassistent; Nils Bellander i Gäfle-Dala distrikt. 

Rewvirassistenter : Per Bergman i Pajala och Torneå revir, Folke Gunterberg i Tärendö 
revir, Karl Göran Wahlgren 1 Juckasjärvi revir, John Örtenblad i Gellivare, Råneträsks och 
Ängeså revir, Erik Måhlén i Kalix revir, F. A. Berggren i Råneå revir, Nils Hakon Stahre 
i Bodens revir, Lennart Hollström i Storbackens revir, Klas Nordförs i Jockmocks och 
Pärlälfvens revir, Vilhelm Strandberg i Vargiså revir, Oswald Engströmer och John Schenström 
i Öfre Byske revir, Carl Utterström i Älfsby revir, Fredrik Liljeberg och Folke Dahlberg i 
Norsjö revir, Paul Törnblom, Bertill von Krusenstjerna och Arne Chatillon- Winbergh i Bur- 
träsks revir, Birger Pettersson i Malmesjaurs revir, Hugo Mattson i Arvidsjaurs revir, Teodor 
Nettelbladt och Claes Löfgren i Piteå revir, Ernst Gunnar Edsvik, Hjalmar Bratt och Georg 
Bolander i Jörns revir, Magnus Alm i Degerfors revir, Ernst Jansson och Sam Hagström 
i Norra. Lycksele revir, Nils Björkman i Södra Lycksele revir, Per Nicander och Emil 
Dahl i Åsele revir, Gunno Kinnman i Sorsele revir, Johan Hilmer Zetterberg i Stensele 
revir, Ture Sahlberg i Vilhelmina revir, Mauritz Carlgren i Fredrika revir, Erik Törngren 
och Per Normelli i Bjurholms revir, Olle Bohlin i Anundsjö revir, Sune Hederström i Tåsjö 
revir, Karl Erik Kallin i Frostvikens revir, Knut Falck i Östersunds revir, Erik Geete i 
Åre revir, Vilhelm Fellenius i Hallens revir, Torsten Larsson i Bräcke revir, A. C. Lindhe 
i Rätans revir, John Brun i Hede revir, Bror Fornell i Junsele revir, Ragnar Lindahl i 
Hernösands revir, Mathias Estberg i Medelpads revir, Gustaf Jernberg 1 Norra Hälsinglands 
och Gästriklands revir, Arvid Modin i Västra Hälsinglands revir, Hjalmar Hägg i Öster- 
dalarnas revir, Gunnar Esseen i Särna revir, Elimar Oldenburg i Transtrands revir, Sven 
Boberg 'i Västerdalarnas revir, Ivar Slettengren i Klotens revir, David Hultmark i Örebro 
m, fl. revir, Harald Stuart i Stockholms revir, tjänsteförrättande: O. H. Lundborg, Edvard 
Lundberg i Gripsholms m. fl. revir, Arvid Stahre i Kinne m. fl. revir, Einar P:son Wadstein 
i Slättbygds m. fl, revir, Gösta Hallgren i Dalslands m. fl. revir, Theodor Fedeler i Bohus 
revir, Gunnar Fischer i Sunnerbo m. fl. revir, Hugo af Petersens i Hallands revir, Sven Lund- 
berg i Norra och Södra Skånes samt Blekinge revir. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 674 


Statens Skogsförsöksanstalt. 


Kungl. Maj:t har den, 29 oktober 1912 förordnat universitetskanslern grefve A. F. 
Cl:son Wachtmeister att för en tid af tre år från och med 1913 års ingång vara ordförande 
i styrelsen för den blifvande skogshögskolan äfvensom för statens skogsförsöksanstalt samt 
professorn C. F. Gunnar Andersson, öfveriägmästaren C. G. Barthelson och skogsinspektö- 
Fel e jägmästaren NErET Ringstrand att för samma tid jämte chefen för domänstyrelsen 
vara ledamöter i nämnda styrelse, 

Tlll föreståndare vid den naturvetenskapliga afdelningen har Kungl. Maj:t den 31 dec. 
1912 utnämnt och förordnat förutvarande botanisten, docenten, fil. d:r Henrik Hesselman. 

Samma dag har Kungl. Maj:t förordnat jägmästaren i Arjepluogs revir Gunnar Schotte 
att uppehålla föreståndarebefattningen vid skogsafdelningen intill dess den blifvit med ordi- 
narie innehafvare besatt samt att under samma tid bestrida chefsgöromålen vid anstalten. 

Till assistenter för åren 1913—1915 har styrelsen för statens skogsförsöksanstalt för- 
ordnat e. jägmästaren, fil. kand. E. Wibeck vid skogsafdelningen och fil. d:r T. Lagerberg 
vid naturvetenskapliga afdelningen. 

Till skogsbiträden vid skogsafdelningen har samma styrelse antagit e. kronojägaren C. 
O. Gille för åren 1913—1915 med ett årsarfvode af 1,800 kronor samt e. kronojägaren G. 
Mellström för år 1913 med arfvode af 1,200 kronor. 

Till kvinnligt kemistbiträde vid den naturvetenskapliga afdelningen har för åren 1913 
—1915 antagits fil. kand. G. Laurentz med ett årsarfvode af 1,800 kr. 

Som skrifbiträde vid skogsafdelningen har för samma tid antagits fröken H. Geete 
med ett arfvode af 1,200 kr. per år. 

Befattningen som föreståndare för skogsafdelningen söktes vid ansökningstidens utgång 
af jägmästarna Alex. Maass och Gunnar Schotte. 

Genom skrifvelse den 14 januari 1913 har styrelsen för skogsförsöksanstalten hemställt, 
att jägmästare Schotte måtte af Kungl. Maj:t utnämnas och förordnas till föreståndare för 
skogsafdelningen. Under förutsättning af bifall härtill har styrelsen dessutom föreslagit jäg- 
mästare Schotte till erhållande af förordnande såsom chef för försöksanstalten för tiden intill 
1915 års utgång. 

Mot styrelsens hemställan har professor Gunnar Andersson till protokollet antecknat 
sin afvikande mening, att han funnit ingendera af de bägge sökande med de höjda fordringar 
på vetenskaplig kompetens, som med professurers inrättande vid anstalten torde böra upp- 
ställas, vara fullt kompetent för den sökta befattningen, men då ingen annan fullt kompetent 
torde stå att erhålla, hade han velat hemställa, att Kungl. Maj:t ville förordna jägmästare 
Schotte att under en tid af tre år förestå densamma. 


Skogsskolorna. 


Under år 1913 hafva förordnats till föreståndare vid Skogshalls skogsskola e. jäg- 
mästaren Th. Grinndahl och till underlärare vid Klotens skogsskola e. jägmästaren Gustaf 
Lyman. 

Tyänstledighet har beviljats öfverjägmästaren i Umeå distrikt Axel Egerström för en- 
skilda angelägenheter 10—19 december 1912 med förordnande för jägmästaren i Degerfors 
revir Karl Gram och för denne för assistenten e. jägmästaren M. Alm; öfverjägmästaren i 
Västra distriktet G. Barthelson för enskilda angelägenheter 7—13 januari 1913 med förord- 
nande för jägmästaren i Tivedens revir ÅA. W. Schmidt och för denne för assistenten i Kinne 
m, fl. revir, A. Stahre, hvilkens tjänst under tiden uppehålles af e. jägmästaren Einar Nilsson; 
t. f. direktören vid Kungl. Skogsinstitutet Anders Wahlgren för allmänna uppdrag under 
januari månad 1913, dock med undantag för den honom såsom direktör åliggande under- 
visningsskyldigheten, med förordnande för t. f. lektorn Tor fonsson; jägmästaren i Tärendö 
revir E. von Sydow tillsvidare under år 1913 med förordnande för assistenten i reviret e. 
jägmästaren F. Gunterberg och för denne för e. jägmästaren Einar Berggren; jägmästaren i 
Vargiså revir V. Göthe för sjukdom fr. o. m. den 10 januuri 1913 tillsvidare intill dess 
Göthe, som ingifvit ansökan om nådigt afsked fr. o. m. den I januari 1913, beviljats sådant, 
dock högst under 3 månader, med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren V. 
Strandberg; jägmästaren i Västerdalarnas revir Carl Öjermark för enskilda angelägenheter 
3—21 december 1912 med förordnande för oaflönade assistenten e. jägmästaren Sven Boberg; 
jägmästaren i Älfdals revir I. Forssbeck för enskilda angelägenheter 22 december 1912— 
6 januari 1912 med förordnande för e. jägmästaren Aug. Hagman; jägmästaren i Köpings 
revir dels för enskilda angelägenheter 20 november—31 december 1912 och dels för hälsans 


68 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


vårdande den 16 januari>—15 februari 1913 med förordnande i bägge fallen för e. jäg- 
mästaren W. Samuelsson; assistenten i biträdande jägmästarens del af Klotens revir e. jäg- 
mästaren Ivar Slettengren den 21 december 1912—11 januari 1913 med förordnande för 
e. jägmästaren Iwar Lindeberg; assistenten i Jönköpings m. fl. revir. Alf Winbladh för 
enskilda angelägenheter 5—31 december 1912 med förordnande för e. jägmästaren Erik 
Helmers; assistenten i Hallands revir H. af Petersens fortsatt ledighet för sjukdom under 
december månad 1912 med förordnande räknadt från den 18 november för e. jägmästaren 


N. W. Sjögren. 


No - AA ÖS : 
AA NR PA 
-” = 


ES 
cal (ff 
SA li 

=P « WII) 

LUFT, Qlr 

OmwdA LL l= 
ONE ev 

Är OO Ö ww 
EF Vv) I oc Så 


RA Sa 2 Vä nd Zg ä 
MM i < - 


ORG ESP HSA 
Hr SSR 


- SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 


MED i IN 

MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGBFÖRSÖKSANS TÄLT TT 

ALLMÄNNA DELEN Ä ALLMÄNNA DELEN MED FACKAFDELNINGEN , 3 
PRIS 5 KR. | PRIS 1IO KR. 
UTGIFVES AF SE 

FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD | 

REDAKTÖRER: JÄGMÄSTAREN GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTGIFVARE 
PROFESSORN, FIL. D:R HENRIK HESSELMAN. | 4 

/ STARR TNT GT RN 

Föreningens kontor, Norrmalmstorg 3, 1 tr., hålles öppet hvardagar kl. 1/210—1/24, Rikstelefon 2290, H 
Postadress: Stockholm C.  Jägmästare Schotte träffas i telefon Riks 152 25 och efter kl. 1/26 e. m, 
i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikstelefon Hangö 133 0. Allm. tel. Lidingö 219. 
9 

2 

: 


Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll. Aftryck af upp- 
satser och illustrationer ur tidskriften förbjudes, därest ej särskildt tillståna härtill 


erhållits af redaktionen. 
INNEHÅLL. CR 

JONSON, TOR: Omloppstidens inverkan på skogsbrukets ekonomi (med I fig.).... sid. 697 SR 
LAGERBERG, T. och SYLvÉN, N.: Skogens skadesvampar (med 31 fig.) .......... Kö TIS 
SYLVÉN, A.: Märgbörrhärjningen i Särna åren 1910—1912 (med I karta) ......«.. > or 
Litteratur: | N 
Skogsskötsel, : rt 


PITTAUER, GOTTFRID: Uber den Einfluss FÖRST SR par BPelichtatg 2 
und extremer Temperaturen auf den Verlauf der Keimung forst- G 


lichen Saatgutes (rec. G. SCH) ...... VERNON RES RR ANS EA VG SCTSSTONN 
HaACK; Die Pröfung des Kierfernsamens (rec, G. ScH) VSK bre NS BASS 
RAFN, JOHANNES: Skovfreanalyser gennem 25 Aar TRE 

(TER, 03; NICE dog Ra oa bl dN Nee 0 Uvs Ae Mr så! a a rg KR AK FAR ENSE NES tre ALGA >> 1577 


STEBLER, F. G.: Die Schweiz. Samenuntersuchungs- hv Versuchs- CR 
anstalt in Zörich, -Fänfunddreissigster Jahresbericht (rec. G. ScH) » 159" 

CLEMENS: Beiträge zur forstlichen Samenkunde. III. Einfluss tiefer BE 
Temperatur unter gleichzeitigem Luftabschluss auf die Erhaltung ARG 
der Keimfähigkeit (rec, G. SCH) ,s.sseseaseeseeetreseretresere > 1607 


BusskE: Zur Frage der Keifernzapfengewinnung und Klengung (rec. 
G. ScH) 


SVIS A VERB RRTDT KSS SNS TS SEA 6 SNRA GS SR Red el GR TENOR SFK ORAS 

Smärre meddelanden: HR 
Meddelande från Jägmästarnas förening ...........:. PERS AA SENS bg SA MA » 162" 
Distriktsmöten inom statskogsförvaltningen i Preussen af C BM .. » 163” 


Skogsadministrationen: 
Framställning från de extra jägmästarnas förbund rörande länsjäg- 
mästarnas meritfråga och betordrlngsnisiktorna inom skogsstaten > 164" 
Lagar, kungl. förordningar och beslut. 
Kungl; Maj:ts nådiga kungörelse ang. uppbörd afskogsvårdsafgifterm.m. » 168" 


Domänstyrelsen skall öppna egen giroräkning i riksbanken ........ » 168 
Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. : 

Cirkulär ang, redovisning af vissa arrendeafgifter ..........:«+ RNE AN INR (egg 

Cirkulär ang. statsbidraget för underhåll af indeld väg- ........ API OL RIK Jeg de KSR 

Afsättningen af skogsfrö från Bispgårdens fröklängnvingsanstalt...... » 169" 

Inköp för statens räkning af tyskt granfrö .s....sscrerersessöserses >» 169" 

Jägmästare, som får vidkännas viss del af kostnaden för släckning af / 
SKOPBEIA: 73 ao TS nef eole sö ora Skil e Vr ekabale Je SANN Uni a NR SNR: KR NS 2 1707 


Aflönad extra ktonojägaresrättattuppbäradagarfvode vid skogsindelning > 170 
Extra skogstjänstemäns rätt till ersättning vid förordnande hos domärn- i | 
ng AT a VÖSKAA RR Fr SRA 4 ON NR CATE AG SG) DU a NN SiS ESR ET ARE PRESS AR > 17T 
Tjänster och förordnanden ........ fed äl pOATG TS AG! 8 Wing SANN DR AK LS NN NEAR ae » 171" 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1013, FACKAFDELNINGEN, H. 2, 


Omloppstidens inverkan på skogsbrukets 
ekonomi. 


Af TOR JONSON. 


Sedan flera år tillbaka föres hufvudsakligen inom denna tidskrifts 
spalter men äfven annorstädes (t. ex. i Svenska Dagbladet och i Ekono- 
misk Tidskrift) en skarp strid angående de lämpligaste hushållsprinci- 
perna för det svenska skogsbruket. 

För dem, som intresserat sig för frågan, torde stridens allmänna 
gång vara väl bekant, och bör det därför vara nog att här i korthet 
rekapitulera, hvad som förekommit, sålunda, att ena parten som mål för 
skogsbruket uppsatt högsta möjliga absoluta nettoafkastning, utan sär- 
skildt hänsyntagande till eller beräkning af de därför erforderliga kapi- 
talen, medan motparten däremot som hufvudfordran uppställer, att skogs- 
bruket skall för att kunna kallas ekonomiskt fördelaktigt lämna ränta 
efter allmän räntefot på de af detsamma använda kapitalen. Såsom 
förkämpar för den förra ståndpunkten har framträdt öfverjägmästarna 
WALLMO och WELANDER, medan räntehushållningens hufvudsakliga 
målsman utgjorts af jägmästaren ERNST ANDERSSON, senare understödd 
af professorn i nationalekonomi vid Handelshögskolan E. HECKSCHER. 

Då nu åtminstone ena parten, nämligen prof. HECKSCHER (1912 d)' 
och jägm. ANDERSSON (1912 d, sid. 496) säger sig i hufvudsak sakna an- 
ledning att fortsätta diskussionen med sina gamla motståndare, kan 
detta kanske få uppfattas, att striden artar sig att bli resultatlös. Detta 
slut torde ingalunda betyda försoning, utan fastmer, att striden afgjorts 
enligt de gamla traditionerna i denna fråga, nämligen så att » båda par- 
terna tillskrefvo sig segern». 

Då emellertid frågan otvifvelaktigt är af alltför stor och allmän be- 
tydelse för att åter få stanna på den nu uppnådda »döda punkten>, 
torde tillfället vara lämpligt att i diskussionen införa en del nya syn- 
punkter och framför allt några stridsfrågan berörande faktiska uppgif- 
ter, hvilka jag haft anledning samla dels på grund af min lärareverksamhet 


d . . . SRS - an . . Ly 
1 Årtal och littera angifva, hvar i den medföljande litteraturhänvisningen uppgiften 
är att finna. 
Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. F 


HOT TOR JONSON. 


och som biträdande vid några större skogsekonomiska utredningar, dels 
ock direkt för denna frågas belysning. 


+ + 


Lättaste sättet att bringa någon reda i de hittills gjorda otaliga 
inläggen torde bestå i, att söka få fram en programpunkt, hvarom alla 
parter kunde enas, åtminstone så mycket, att den kan få tjäna till »för- 
handlingsordning» i den fortsatta diskussionen, samt till objekt för mera 
detaljerade undersökningar. 

Ehuru visserligen de olika åsikternas förkämpar, mig veterligen, al- 
drig i stridens hetta velat uttala det, torde de dock inbördes erkänna, 
att äfven i motpartens åsikter beaktansvärda sanningar ligga inneslutna. 
Med uteslutande af alla superlativ, anser jag mig därför ha att vänta 
majoritet för följande allmänna uttalande: 

Det är önskvärdt att skogen lämnar sin ägare hög absolut netto- 
afkaslning, och samtidigt nöjaktligt förräntar i skogsbruket engagerade 
kapital. 

För att det ej skall anses, att härigenom ett från början orimligt 
kompromissförslag framlägges, vill jag nämna, att enligt prof. MARTIN 
(1912 sid. 245) ofvanstående grundtanke med vissa jämkningar går igen 
i samtliga de föreskrifter angående skogsindelning, som af domänförvalt- 
ningarna under sista åren utfärdats för statsskogarna i Österrike, Bayern, 
Wirtemberg och Baden. (Jmfr THALER 1913). 

Så länge ej genom objektiva undersökningar visats, dels hvad som 
inom skogsbruk menas med nöjaktig räntabilitet, dels ock i hvad mån ett 
uppnående af sådan ränta i praktiken låter sig förenas med fordran på 
hög absolut afkastning af vårt svenska skogsbruk, torde det vara lämp- 
ligt ställa sig afvaktande. 

Följande yttrande af prof. HECKSCHER (1912 C sid. 275) synes mig 
därför i hufvudsak tillämpligt på räntabilitetsfrågans nuvarande läge: 

»Det kunde emellertid väntas, att den teori, som här utvecklats 
(näml. räntehushållningen), ställdes i belysning af de faktiska förhållan 
dena. Sålunda borde man undersöka, för att blott nämna det viktigaste, 
huru stark massatillväxten och värdeökningen är för de svenska sko 
garna i olika åldrar samt hvilken tillväxt skogarna, eller rättare de äldsta 
bestånden förete under nuvarande förhållanden. VWidare borde prissteg- 
ringen likaledes fastställas för olika dimensioner och på grundval af 
alla dessa faktorer totaltillväxten konstateras. Härtill borde sedan 
komma en analys af den nuvarande räntefoten i Sverige och slutligen 
på grundval af allt detta den nuvarande räntabilitetsåldern utrönas.» 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI, Rå 


Då mitt insamlade material närmast lämpar sig för studium af den 
första af ofvanstående frågor, afser mitt inlägg här: att hufvudsakligen 
påvisa omloppstidens inverkan på kapitalanhopningen, afkastningen och 
räntabiliteten i skogsbruket, med speciell hänsyftning på de förhållanden, 
som sedan gammalt (och till närvarande stund) kunna anses råda på en 
tämligen välskött mellansvensk skog. 

Tills vidare utesluter jag sålunda ur diskussionen dels skogar med 
abnorma afsättnings- och åldersförhållanden, dels ock de nya åtgärder 
och metoder för skogars uppdragande, vård och förädling, som framdeles 
kunna behöfva tillgripas för att draga bästa nytta af denna betydliga 
del af vår nationalförmögenhet. 


Virkesproduktionen. 


Det viktigaste hjälpmedlet vid bestämmandet af omloppstiden lik- 
som äfven vid lösandet af en mängd andra skogsekonomiska problem 
ligger otvifvelaktigt i förekomsten af goda s. k. erfarenhetstabeller," an- 
gifvande virkesafkastningens storlek och beskaffenhet vid olika afverk- 
ningsåldrar, för olika marker och trädslag samt för olika metoder för 
beståndens grundläggning och vård. 

Också arbetas det sedan årtionden inom alla länders skogsförsöks- 
anstalter på profyteuppskattningar, afseende att framställa eller full- 
komna redan befintliga sådana tabeller, hvarvid undersökningarna van- 
ligen afse fullslutna eller s. k. >normala» bestånd, hvilket äfven är fal- 
let med vår enda, på mera vetenskapliga grunder af jägmästare A. 
MAaASsS (1911) upprättade, allmänna erfarenhetstabell för tallen. 

Det måhända från vissa synpunkter önskvärda framläggandet af det 
»ideala» tillståndet medför emellertid, att dessa tabellers praktiska an- 
vändbarhet i allra högsta grad inskränkas, och detta naturligtvis desto 
mer ju mera det i stort bedrifna skogsbruket afviker från det skildrade 
idealtillståndet. Då till och med i ett land med så gammal skogskultur 
som Tyskland enligt EBERHARD (1912) reduktioner i praktiken alltid måste 
. göras, växlande mellan 12 å 30 fo från normaltabellernas afkastnings- 
siffror, kan utan vidare dragas den slutsatsen, att våra allmänna svenska 
tabeller än mindre lämpa sig till grundval för räntabilitetskalkyl å större 
skogsbruk. Jag föredrager därför afgjordt att grunda nedanstående beräk- 
ning på en af mig själf, med biträde af Kungl. Skogsinstitutets elever 
åren 1910—1911 upprättad lokal erfarenhetstabell för barrblandsskogar, 


1 Detta i Sverige vedertagna namn är ju föga upplysande, men då det inarbetat sig 
i skogsmännens medvetande, torde dess utbytande mot af jägm. E. ANDERSSON föreslagna: 
>produktionsstatistik> knappast vara att förorda. Man jämföre dock tyska: Ertragstafeln 


och danska: Tilvekstoversigter. 


T2 TOR JONSON. 


hämtad från Skogsinstitutets demonstrationsskog å Malingsbo, Klotens 
kronopark på gränsen mellan Dalarna och Västmanland, sålunda mar- 
ker, bekanta för ett flertal yngre skogsmän. 

Då tabellerna, som utarbetades till skogsutställningen i Örebro år 
1911, nu för första gången fullständigt framläggas i tryck, torde några 
ord om deras tillkomst och traktens skogsförhållanden här vara på sin 
plats, i synnerhet som de genom mina afgående elever torde fått en viss 
spridning, kanske äfven användning. 

Malingsbo f. d. bruks skogar, som genom köp år 1899 öfvergingo 
i statens ägo, äro belägna c:a 125 å 175 meter öfver hafvet på mark 
af i allmänhet ej alltför stenbunden, samt djup och tämligen lättvittrad 
morän, på vissa ställen dock täckt af rätt mäktiga rullstensaflagringar 
af något torrare, men i öfrigt också god beskaffenhet. Skogarna, som 
bestå af tall och gran i omväxlande blandningar — tallen är förhärs- 
kande på rullstensmarken, men granen på den bättre moränen — ha se- 
dan gammalt skötts efter trakthyggesmetod med kvarlämnande af fröträd, 
hvarvid bränning i stor utsträckning användts för underlättande af själf- 
sådden, som också i allmänhet slagit rätt väl till. 

Vid de senaste 20 å 30 årens föryngringar bar dock rutsådd i stor 
utsträckning användts, och har bränningen nu nästan försvunnit. 

Beståndsvården har i regel tillgodosetts endast genom svaga (10 å 
135 Yo) låggallringar och rensningshuggningar, hvarvid något ingrepp i 
det stundom — speciellt i äldre bestånd — alltför täta kronslutet så- 
lunda aldrig förrän allra sista åren principmässigt gjorts. På grund 
häraf kunna de äldre bestånden sägas vara i regel något starkare slutna 
än ungskogarna, där smärre luckor och brister ingalunda äro sällsynta 
utan snarare regel. På det hela taget torde bestånden kunna sägas 
vara rätt typiska för en mellansvensk efter äldre, men i regel för sin 
tid goda metoder skött bruksskog, afsedd för hufvudsakligen kolpro- 
duktion. Växtformen är mycket god, stammen relativt kvistren och 
virket synnerligen lämpligt till gagnvirke. 

De här nedan framlagda erfarenhetstabellerna ha tillkommit sålunda, 
att taxationsresultaten efter c:a 10 94 linjetaxering, utförd med hjälp af 
beståndets höjdkurva och enligt formpunkthöjden bestämda formklass, 
uttagits för en sammanlagd areal af c:a 800 hektar, hvarvid om möjligt 
för trakten typiska bestånd valdes. 

Bestånd med en uppskattad lägre »slutenhetsgrad» än o,6 medto- 


1 Det spörsmålet har dock framkastats, om ej bränningen kan vara orsak till granens 


o 


otillfredsställande tillväxtenergi å många trakter, jämfördt med den bättre växande tallen. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. ar 


gos ej, hvarför tabellen torde kunna anses afse en medelslutenhet af 
0,8 åa 0,9; för ungskog något lägre än för äldre bestånd. Likaledes 
uteslötos bestånd med högre löfinblandning än o,: samt olikåldriga och 
sådana med mindre areal än 0o,so hektar. 

De vunna uppgifterna bearbetades med afseende på grundyta, medel- 
höjd (= grundytemedelstammens på höjdkurvan aflästa höjd), kubik- 
massa och löpande tillväxt. Härefter fördelades bestånden dels på 20- 
åriga åldersklasser dels ock på markboniteter eller växtlighetsgrader, 
bestämda på grund af beståndets medelhöjd jämförd med en på förhand 
uppgjord boniteringstablå med ingång efter höjd och ålder. Denna 
tablå utgjorde en utökning och komplettering af den af jägmästare H. 
WESTBERG (1895) i och för bestämmande af »växtlighetsgraden» vid 
kubering framlagda och införes densamma här nedan (tab. I). 


Tavs Lo Höidskala för olika markboniteter. 


Bl ErSTt arne dissa dre I ART 


20125 30 | 35 40 45 lvsonnssX 6065 70 | 80 I 90 | 100] 110 | 120 
l | | | | | 


Beståndsmedelhöjd i meter 


Markbonitet 
(växtlighetsgrad) 


1 I | | | | 
| | | | | | 
1 dorsisnad 16) 11,6) 13,3) 14,8| 16,2] 17,6| 18,8! 19,9] 20,9] 21,8] 23,5| 24,8| 25,9] 26,7] 27,2 
| | | | | 
[FOG Yo S58: ILO: ET2K ol 345) 14,8) RÖ:O 17,2] 18,;2| 19,2] 20,0] 21,5) 22,7| 23,7| 2435) 2550 
2,2] 13,4] 14,6| 15,6| SO 
I 
| 


| > | 
0,7 53 6,7 | 3,1 9,5) 10,8| II1,9; 13,0) 1440) 14,3| 15,6 16,4) 17,5 1835 19,2! 19,7! 20,1 


FÖREN 9 0,3) TO,SKI 17,4] 18,2) 19,6| 20,6) 21,5) 22,21] 22,6 
I I 


[40561 4452 | 5250 Org So) Dy XOs2] IT,r) 1240] T2,7) 13,4] I4,s) 15521 10,5) 10,0] 17,5) 18,0 
| I | | | 


[Oss Sao (ASE |a Snell Ore Va], Spa) Ioll 9381 TO36)-TI,2 KLING] FN250) I 327) TÄTA) I5Ax) 1556 


| 04 1,SU2580 I 4,5] 5>5| 6,3) 720 757] 8,3] 8,9] 9,4| 10O,4/ 1153| 12,1! 1237] 13,2 
De uttagna profbeståndens arealer fördelade sig på åldersklasser 
och markboniteter sålunda: 


Åldersklass = = II III IV V VI S:a 

NÄ 2A rökaren OS JE sr MARS OR ÄR fe 93 23 15 22 29 182 
NS 07 MS LE SAR 56 58 56 186 104 460 
Br ÖJA INS rd 15 - 28 36 28 40 147 
S:a hektar 164 109 107 236 175 789 


För de olika åldersklasserna och boniteterna uträknades sedan me- 
deltal för kubikmassa, grundyta och löpande tillväxt. De erhållna siff- 
rorna utjämnades grafiskt, med medeltalet för alla boniteter som hufvud- 
saklig stödlinje, men framställdes endast siffror för tre markslag, ungetär- 
ligen motsvarande växtlighetsgraderna 0,9, 0,7 och o,s enligt skalan här 
ofvan, hvilken i regel legat till grund för senare årens boniteringsöfnin- 
gar vid K. Skogsinstitutet. 


74" TOR JONSON. 


Brösthöjdsformtalen ha, som synes, ej framställts, men har vid tabellens 
upprättande en flerårig erfarenhet om desammas ungefärliga storlek fått spela 
in sålunda, att ett tämligen tillfredsställande förhållande öfverallt torde 
råda mellan de framlagda faktorerna, massa, grundyta och medelhöjd. 

För att äfven kunna prestera några uppgifter om gallringsutbyte 
och totalproduktion tillämpades den för hvarje ålder framdeducerade 
löpande tillväxtprocenten' på den funna kubikmassan, då löpande ku- 
bikmassetillväxten erhölls med 10-åriga mellanrum. Genom multiplice- 
ring med 10 kunde därefter den under viss 10-årsperiod afsatta totala 
tillväxten erhållas och sedan genom summering totalproduktionen för 
hela växttiden. Skillnaden mellan totalproduktion och kvarvarande ku- 
bikmassa måste sålunda anses ha bortgått i form af gallringsvirke, hvil- 
ken massa äfven uträknades i 9, af totala produktionen. 

Medelproduktionen pr hektar och år framställdes i tabellen efter 
division af massan med åldern, och visar sig häraf, att de olika mar- 
kerna i sitt nuvarande tillstånd skulle som högsta medelafkastning förmå 
lämna c:a 5,3 4,1 och 2,7 kbm. pr hektar och år vid resp. c:a 90- å 
105-årig afverkningsålder.” 

Angående de på detta sätt framkomna, i tab. II meddelade resul- 
taten vill jag hålla före, att de trots en viss, speciellt vid insamlingen 
rådande brist på vetenskaplig noggrannhet, dock få anses som ett ganska 
pålitligt uttryck för traktens skogsförhållanden. Detta omdöme gäller 
framför allt den medelgoda marken, för hvilken uppgifterna stöda sig på 
medeltal från ansenliga, i praktisk skogsdrift liggande arealer. 

Om tabellerna skola användas för andra trakter med liknande skogs- 
bruksförhållanden måste reduktion i kubikmassor och tillväxtsiffror gö- 
ras dels för bättre eller sämre tillvaratagande af marken (slutenhetsgra- 
den), dels ock för den tid hyggena behöfva ligga kala (kulturtiden) in- 
nan nytt bestånd hinner uppdragas. 

Frågas 1. ex. efter medelafkastningen pr hektar skogsmark för en 
egendom, där markboniteten ungefär motsvarar ofvanstående medelbonitet, 
där »slutenhetsgraden» uppskattas till 0,7 af normala, samt där hyggena 


! Denna hade erhållits sålunda, att hvarje bestånd först med tillväxtborr undersökts 
med afseende på löpande tillväxtprocent (enligt metod framlagd i Supplement till Massa- 
tabeller af Tor Jonson, Stockholm 1912), hvilken procent tillämpades på den funna kubik- 
massan för hela beståndet, då löpande massatillväxten erhölls. Ur förhållandet mellan s:a 
tillväxt och s:a kubikmassa för hela åldersklassen erhölls sedan återigen medelprocenterna 
vid olika åldrar, hvilka grafiskt utjämnades, delvis med ledning af resultaten från en mång- 
fald af å dessa skogar tagna stamanalyser. De använda tillväxtprocenterna äro framlagda 
längre fram i tab. VI. 

? Denna medeltillväxtens sena kulmination, jämförd med vissa förut framkomna in- och 
utländska resultat, vill jag hålla före vara beroende på den relativt otillfredsställande sluten- 
heten i ungskogarna, jämförd med den å försöksanstalternas »normala» profytor. Värdelöst, 
ruttnande själfgallringsvirke under 6 å 7 cm. har .dessutom i regel vid våra uppskattningar 
ej medtagits, hvarför gallringsmassan i ungskogarna blir relativt liten. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. rn 


i medeltal ligga kala fem år, innan nöjaktig föryngring är uppkommen, 
så kan vid t. ex. 100-årig omloppstid följande årliga virkesskörd beräknas, 
därest åldersklasserna äro något så när normala: 

Då erfarenhetstabellerna angifva 4,: kbm. tillväxt för en medelsluten- 

o O, 
het af c:a 0,85, bör sålunda »slutenhet» 0,7 afkasta c:a de Ast, =S 
0,85 

kbm. På grund af kalmarkstiden åtgår dock 105 år för att producera 
100-årig skog, hvarför uthålliga medelafkastningen eller tillväxten för 


At £ LO (00) 
hela denna egendom bör kunna beräknas till — XX 3,37 eller c:a 


105 
3,1 kbm." verklig massa med bark årligen pr hektar. 


Lokala erfarenhetstabeller för barrblandsskogar å Malingsbo. 


Trädslag: o,6 (åa 0,7) tall, resten gran. 

Slutenhetsgrad (= utnyttjandet af marken): c:a 0,8 å 0,9, Sämre i 
ungskogarna än i äldre bestånden. 

Gallringsmetod: svag till medelstark låggallring. 

Föryngringsmetod: Trakthygge med fröträdsställning (rutsådd). 

Alla kubiksiffror afse stammens kubikinnehåll, barken inberäknad. 


TOR LI 
| Häraf gallrings- | Medelproduktion pr 
Medels | Grund | Kubik |Arlig || Total LS Hekeraoek: är 
G SE roduk- | | 
Ålder | höjd yta förena Nl 95 af to-af hufvud- af allt | 
tion kbm. beståndet! virke 
Am: kvm. kbm. | kbm. | kbm. | 28 Brodal kbm. | kbm. 


God mark (växtlighetsgrad 0,0; bon. II/IIT). 


I 


20KIKM7ho 11,:3 40 SKOR [ARLAO — — 2,0 | 2,0 
30, | IO,4 NS 740 ST HAS 87 6 7 2,7 | 29 | 
40 | 13,5 21,8 140 6,8 150 10 7 FS) Rd | 
50 16,0 26,1 202 JE 220 18 8 jan) 4,4 | 
60 18,2 28,7 250 6,9 290 3800 | 13 4,2 | 458 | 
70 20,0 30,9 296 6,4 356 60 17 ,2 Byxa | 
30 21,5 324 330 5,9 417 87 oh 4,1 5,2 
90 2237 33,6 357 54 474 äv 25 La 53 | 
1001 F23357.0) 3450 I. 37 459 525 148 | 28 KS 
110 24,5 35,3 391 4,3 571 T5004 linnea tl SON 5,2 
120 25,0 35,6 400 | 358 61I 211 35 33 Sr 


1 Med stöd af denna kalkyl har jag vid uppskattningen af Sveriges nationalförmögenhet 
i skog (1912 c) bedömt medelafkastningen från mellersta Sveriges kronoparker under nor- 
mala ådersklassförhållanden till 3,0 kbm. pr hektar och år, hvilken siffra med god vård lätt 


bör kunna uppnås och med tiden äfven långt öfverskridas. 


Rd TOR JONSON. 


| | | Föra Bollöiopss | Medelpsoduktbagipe 
Medel- | Grund- | Kubik | Årlig | Total Ve gr 
| ge 23 roduk-| | iq 
| Ålder | höjd | yta inassa |tfllväst. | Å 9, af to-afhufvud-) af allt | 
| | | tion beståndet| virke = | 
| Ars. | kvm. kbm. || kbm. kbm. kbm. jag Prod: kbm, kbm. 


Medelgod mark (växtlighetsgrad 0,7; bon. IV). | 


20 554 | 25 2,5 25 — = 1,2 1520 Mil 
30 S,z 1455 Sy 422 58 I 2 | 1,9 | 159 | 
| 40 | 1038 18,7 101 5,2 105 4 AV LE NANSEN 
ERGO 13,0 22,80 KIA 5,6 159 12 8 2,9 3,2 
EN Sten 26,0 | 190 5,6 215 25 12 3,2 3,6 | 
70 16,3 28,0 | 225 5,3 270 45 17 3,2 3597 Mi 
80 | 17,5 29,5 | 252 4,8 320 68 21 | Sa Ayo 
90 TGS | 30 | 278 4,4 366 93 25 3,0 4 
100 10:20 SI00 290 210) 408 118 29 2,9 4,1 
xo nyLsd 3302 305 445 143 32 2,7 410 
120 20,5 | 32.7 SLO Fy 478 168 35 2,6 FOA 
Dålig mark (växtlighetsgrad 0,5; bon. V/VTI). | 


20101, 0300 — 14 1,5 14 | 057 Ck öv 
VÄST Se 11,0 36 | 26 36 = 1,2 1,2 
| 40 7,2 15,5 62 3,2 64 3 155 1,6 

50 | 950 19:4 | 92 = 355 99 då 74 1,3 2,0 

60 | 10,6 22 12 3,7 135 14 10 2,0 25 

HON TOR 24 TAM NESS 171 24 14 2,1 2545 1 

80 | Ag I PR AG Me | 205 39 19 2,1 DS 

90 13,7 20:00 1 ST Zon 237 56 24 2,0 2,6 | 

100 | 14,4 27:9 194 2,9 267 73 27 RÖ RN 
| FITOT| ”T5;0 28,51 2051 I 25 | 295 90 30 RA SS BA 

120 15,5 | 20 | ANS 2 | 320 105 33 DAG 


Anm. Bonmitetssiffrorna I, II o. s. v. afse en åttagradig skala enl. K. Domänstyrelsens 
föreskrifter af år 1912. »Växtlighetsgraden» motsvarar 2ungefär de siffror, man sedan gam- 
malt härvid brukat, och sålunda ej beteckningen i af MAASs utgifna allmänna erfarenhets- 


tabellerna för tall. 


Värdeproduktionen. 


För att ytterligare kunna bedöma dels virkesskördens penningevärde 
vid olika afverkningsåldrar dels ock värdetillväxtens gång under olika 
perioder af beståndens lefnad måste de ofvan angifna virkesmassorna 
värdesättas. Härtill fordras först och främst kännedom om virkesför- 
rådets sammansättning af olika sortiment, växlande för olika åldrar, dels 
ock om det absoluta värdet eller värdeförhållandet mellan olika virkes- 
sortiment, hvilket växlar för olika orter och afsättningsförhållanden. Pris: 
sättningen måste vid vanliga beräkningar hänföra sig till de lokala af: 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. 277 


sättningsförhållanden, som råda å den skog, för hvilken räntabilitetskal- 
kylen göres, men äfven då vi här snarast söka få fram allmänna lagar 
för värdeproduktionen, synes det dock från många synpunkter lämpligast 
att välja prisen just å den ort, där erfarenhetstabellerna tagits, d. v. s. 
trakterna kring Malingsbo å Klotens kronopark. 

Emellertid ha virkesprisen här under de allra senaste åren genom 
inrättande af flottled och utgången af en del mindre fördelaktiga, för 
längre tid gällande leveranskontrakt undergått en afsevärd förhöjning, 
något som ju i allmänhet endast är af glädjande art, men för vårt ända- 
mål medför den olägenheten, att några för längre tid erhållna medelpris 
ej kunnat insättas i kalkylen. I samråd med revirförvaltningen har jag 
därför måst basera beräkningen på under vintern 1911—1912 erhållna 
bruttopriser, hvarifrån afdrag gjorts för de med virkets tillredning och 
framforsling förenade kostnaderna för att därigenom erhålla virkets » värde 
å rob. De å parken gällande ackordsprisen ha dock härvid ej oför- 
ändrade lagts till grund för beräkningen, dels af den orsak, att erfaren- 
heten visar, att vissa extra kostnader öfver de normala ackorden alltid 
något fördyra arbetet, dels ock emedan prissättningen i praktiken af be- 
kvämlighetsskäl gärna blir något summarisk, så att verkliga kostnaden 
för hvarje arbete ej i detalj af dem framgår. Då det emellertid nu var 
önskvärdt, att för noggrant bedömande af värdetillväxtens gång m. m. 
erhålla bästa möjliga uppgifter på relationen mellan nettovärdena å olika 
groflekar å virket, så har i det följande endast revirets grundpris om 
möjligt bibehållits, men ha arbetsprestationens detaljer på nytt värde- 
satts, med afsikt att arbetaren borde få samma jämna förtjänst, antingen 
han uteslutande sysslade med små sortiment eller med mera värdefulla 
sådana. Till ledning för detaljprissättningen uppställdes därför följande 
prislista. 

Värdeberäkning 
å olika virkessortiment å Malingsbo år 1912. 
Kolved : 
Kolpris vid hyttan 12 kr. pr läst om 20 hl. 


Tillverkningskostnader pr läst: é 
Grof prima = Klen dålig 


barrved barrved 
[UTRO rnD SR Gra TO NAR SE A EE TSE a NRE OS Sar STATS NN LE Aa aa 1,50 1,50 
ETC SE UTA OR 1 SANN EV RETUR BER ORGAN BA DN TS GRANN Da ER a TR ee 525 2,50 
nkomine, tesning, kol b ErIfnAS: IA od sas as lsievkle ne una sake äs rn 2,75 3,25 
S:a Kr. 5,50 7125 
LÖV YRSEL 0) SoA KT el real SR str SE NAD SIG TS RT SA RR KP VEE BE 0,50 0,50 
S:a kostnader 6,00 vi 

NET EA EG YIN I [OLE Lf lg blo snjå er Bel so Sa a SNNE SS NAS GE Sc EEEE AR RENA 2 kbm. 3,5 kbm. 
INGE KOR DIES EMS RELAKA 5 RR TN ELSA FRAN EE RIU Ges. BIS NeN NILE ad sr adl 6 kr. 4,25 kr. 
Då SYRA JA TIS TOA ENA SR ER EEEE RN Vb OR VER ARA RE AR od AA vig in dad n 3 > 1,22 > 


» » eng. kbft 3.6 öre 3,4 Öre 


HO TOR JONSON. 


Beräknas såsom god, prima ved sådan af c:a 15 cm. i diam, samt såsom dålig sådan 
af 5 ä 6 cm. på midt, kunna för olika dimensioner följande ungefärliga pris uppställas:! 


Midtdiameter ...... 3 4 5 OM NE ST NORA TOREIE 1210 NIST VAN ART Se 
Värde pr kbft...... Oo 5 3 Za RSA TE LS 7 HS 8 3,5 9 öre 
> > kb — Oj Tj40 = 115020 EE NRO 2,62 — 2,97 kré 


Kolvirket kuberas okapadt utanpå bark, och värdesättningen sker efter midtdiametern 
storlek likaså utanpå bark (tall och gran lika). 


Timmer. 
År 1912 erhållna pris vid Skinnskattebergs ångsåg: 


Diam. i topp inom bark... 5 6 7 8 9 10 II 12 13 eng. tum 
Prisbpr eng: « talleod fen 023200 1030 40 45 46 48 öre 
kubikfot STAN «sog SV LOT Bee SPAM ONA Ag 35 NS NE 


Omkostnader för huggning och utfrakt: 


Huggningen; grundpris 2 öre pr kbft toppmått barkad tall (medelstock 16' x 8"). 
Enligt G. LUNDBERG (1912) böra priserna för öfriga dimensioner förhålla sig till denna 
medelstock sålunda: 


TOPPAIATAS ös SGT 5 6 7 Sun ÖV Ör. IN TERES TAN TETSKENSSELU 
Relationstal.... ....... 15450 I 1200 15001 IGPO 105036 O557 OÖ2ARDSEERONAR ORO 
öreflp Lb NR 2:82 vk2040n 12,T81 2500101580 0 1,74, > Läs648, TY50AG4G TIS 4O ER LISSA 
gran L;330 (1450 1,42" UI532 1521 0013 0 15070 1502 MOJDOL O;0r 0,87 

Granpriserna ha erhållits genom att afdraga 35 4 från tallpriserna, därför att gran- 
timret ej barkas. 

Körning: grundpris för !/, mil (c:a 3 forors väg) 4 öre pr eng. kbft toppmått (me- 
delstock 16' x 8”). 

Enligt LUNDBERG (1. c.) böra körpriserna för andra dimensioner te sig sålunda: 


TOPppdlArga ss ser 5 6 7 SÅ IOKRAATORESTE 12 413, TALA f5Leno0s am 
IKelaonstalstt so ester 1544" > 1520 Isr20 1,00 Ojgor O;821 0;70--0:71 O;677 0:04 O62 


Öre pr eng. kbft 
(tall SR ? 575 5,00 4,50 4,00 3560 3,27 3,04 2,84 2,67 2,56 2547 


Stämpling, aptering, tumning, tillsyn m. m. beräknas till 


HOPPUlAM ters ortbe der 5 6 7 SL 0 Vv TOR TIA ENEIS IATA IS Reno 
2 I ie 1507-050: 1 DS 0,8 [OP 0,7 0,6 O,6 


S:a omkostnader (afrundade). 


IOPpdlaMs soda. secs 5 6 gj ST (OR TORNE TZ TS TA OS Sens atm 
Öre pr eng. a TO5 AO 8 705 I BSR IR SSR SE ASS SAOL ADA 
kbft toppmått gran 9,5 8 7 6,3 557 Hr 4,9 4,6 4,3 4,1 319 


Nettovärde å timmer på vattendraget (toppmätning inom bark). 


Å Bö) ole bEKTo ES AR SO 5 6 7 HT EKOT LOT 12 23 14 15 eng. tum 
Öre vr kbet stall Os. 14, 1181-230 308 1341-0398 141) H43v1 GAGRARAS 
P grams 10, of 12124 0030003010L30 "300 II3SOMIKSO 


För flottningskostnad afdrages dessutom pr stock öfver 15' 21 öre, men för 11'— 
14' !/, samt för längder under 11' !/- häraf. 

Apteringen göres med tanke på erhållande af minst 16 fots medellängd samt efter 
vanlig försäljningskotym. Som öfvermål i lilländan lämnas c:a !/, tum (tumningsförlust). 

Äfven pappersved kan vinna afsättning, men äro prisen och leveransaftalet f. n. så 
ogynnsamma, att dess nettovärde på rot blir lägre än ofvanstående kol- och timmervärden. 


1 Då jag vid instruktionens affattande ej hade tillgång till litteratur i ämnet, har möjligen relationen 
mellan omkostnader och vedåtgång för olika sorters ved blifvit något missvisande, men har detta mindre be- 
tydelse, då jag håller slutsiffrorna för fullt användbara för den blandning af gran- och tallved, som på platsen 
förekommer. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. 1.97 


För att ur ofvanstående pris kunna värdesätta virkesförrådet vid 
olika åldrar utlades sommaren 1912 af Skogsinstitutets elever under 
min ledning ett antal profytor i om möjligt typiska äldre och medel- 
ålders bestånd å medelgod mark å Malingsbo, hvilka i detalj analyse- 
rades' för att bl. a. utfinna medelvärdet pr kubikmeter tall och gran. 

För att få de erhållna medelvärdena användbara till värdesättningen 
af kubikmassorna i de redan på förhand uppgjorda erfarenhetstabellerna 
var det sedan ej nog, att bestånden öfverensstämde med afseende på 
ålder, utan måste äfven den i skogen starkt växlande markboniteten och 
sortimentssammansättningen vara densamma. Som det måste anses prak- 
tiskt nästan outförbart att uppskatta ett så stort antal ytor, att alla å 
dessa befintliga individuella egendomligheter på betryggande sätt kunde 
utjämnas genom medeltal, måste en annan faktor än åldern sökas, hvaraf 
sortimentsutbyte och medelpris kunde sättas som mera pålitlig funktion. 

Att virkets medelgroflek, uttryckt i brösthöjdsdiametern hos (grund- 
yte-) medelstammen, vore en god sådan värdemätare, är ju sedan länge 
bekant, hvarför också alla utförligt uppställda erfarenhetstabeller pläga 
angifva beståndets »medeldiameter» vid olika åldrar. 

Sedan profytematerialet något kompletterats för de yngre åldrarna, 
upplades därför grafiskt de funna medelprisen pr kubikmeter i förhållande 
till beståndets medeldiameter som abscissa, hvarvid befanns dels natur- 
ligtvis att värdet stiger med stigande medeldiameter, dels ock att steg- 
ringen skedde mycket likformigt, hvarför interpolering af de erhållna 
prisen utfördes genom en rät linje, då följande utjämnade värden erhöl- 
los, afseende verklig kbm. med bark. 


Medelstammens diameter vid brösthöjd ... 6 10 14 18 22 26 cm. 
Medelvärde pr kubikmeter i be- ftall....... 0,85 1,65 2,40 3,20 3,95 4,70 kr. 
STEN TOK ER oro RE Aa ENARE RA lgran ... 0,90 1,70 2,55 3,40 = = 


Per hvarje cm. stigande medeldiameter i beståndet erhölls alltså en 
stegring af värdet hos tall med c:a 19 öre? hos gran c:a 21 öre pr kbm. 
Till jämförelse kan meddelas att för de enskilda stammarna i afverk- 
ningsbara, äldre bestånd ungefär följande medelnettovärden pr kbm. utföllo: 


Trädets brösthöjdsdiameter ... 10 14 18 22 26 30 34 38 cm. 


Värde pr kubikmeter ER go NA Cs ast2:651 dAN3 sol 3,85 MB aro I Ösra > Mago KT. 
gran... 1,65 2,15 2,60 3,15 4,00 5,30 — --- » 


1 Sedan tre år tillbaka har under Skogsinstitutets praktiska öfningar omfattande värde- 
och tillväxtundersökningar bedrifvits enligt af mig uppställda formpunktmetoden understödd 
af massa-, afsmalnings- och tillväxtberäkningstabeller (se härom TOR JONSON: Taxatoriska 
undersökningar om skogsträdens form, denna tidskr., fackafd. 1910, 1911 och 1912), hvilka 
öfningar bland annat afsett att framställa sortimentsutbyte, värde och tillväxt såväl i absoluta 
tal som i procent för hvarje i beståndet förekommande diameterklass. 

2 För medeldiametrar af 30 cm. och däröfver torde stegringen fortgå hastigare, enligt 


hvad i undersökningen ej ingående ytor visa. 


80o+ TOR JONSON. 


För att kunna tillämpa de ofvan funna medelvärdena på erfarenhets- 
tabellens kubikmassor, var det slutligen nödvändigt att bestämma me- 
deldiameterns storlek vid olika åldrar, enär denna faktor vid tabel- 
lernas första bearbetning ej framlades, hvilket ju hade varit synnerligen 
önskvärdt. Denna brist sökte jag nu ersätta sålunda, att vid 1912 års 
praktiska öfningar alla ej alltför glesa taxerade bestånd å medelgod mark 
uträknades med afseende på (grundyte-) medelstammens diameter med 
skillnad för gran och tall, hvarefter de erhållna siffrorna grafiskt upp- 
lades i förhållande till åldern som abscissa. Härvid visade sig en skarpt 
framträdande skillnad för de olika trädslagen däruti, att i samma lik- 
åldriga bestånd granen låg långt efter tallen i medeldimension, men att 
för öfrigt hvartdera trädslaget grupperade sig så lagbundet, att en gra- 
fisk utjämning kunde företagas, utan att större fel än en eller annan 
centimeter torde vara att befara. 

Innan den slutliga prissättningen sker, är emellertid en viss korrige- 
ring i de erhållna prisen önskvärd på den grund nämligen, att vid värde- 
sättningen hittills hänsyn endast tagits till den med åldern stigande grof- 
leken, men ej till själfva förbättringen i kvalitéutfall t. ex. vid försåg- 
ning. Huru denna förbättring skall kunna införas i sifferresultaten låter 
sig knappast på något sätt objektivt beräknas, men då det äldre (ej öf- 
vermogna) virket, speciellt af tall, i regel erkännes lämna bättre medel- 
kvalitet än den mindre kärnfulla och i ytan kvistigare ungskogen, har 
jag ansett mig ej böra utesluta detta i prisen. Utgående ifrån att kö- 
paren beräknat sina medelpris på grundval af c:a go-årig medelålder 
hos virket, har jag för tallvirke ofvanför denna ålder höjt priset med 
2 94 pr Io-årig öfverskjutande ålder upp till 120 år samt nedanför sänkt 
med samma reduktionsfaktor, emedan äfven kolutfallet blir sämre af 
frodvuxet virke än af »mogen» skog.' Granen har däremot ej re- 
ducerats. 

Under antagande att blandningsgraden inom bestånden konstant är 
2/, tall och 1/. gran kommer ändtligen den slutgiltiga värderingen af vir- 
kesmassan vid olika åldrar att tillgå sålunda: Det t. ex. 70-åriga be- 
ståndet håller enligt erfarenhetstabellen 225 kbm. pr har, däraf tall 150 
och gran 75 kbm.; granens medeldiameter afläses å kurvan till 14,s 
samt tallens till 21 cm.; motsvarande värden pr kbm. afläsas till resp. 
kr. 2,85 och 3,75, men bör tallens å-pris för lägre kvalité minskas med 
4 PN till 3,60 pr kbm. 


1 Vid flottning behöfver ytterligare en rätt afsevärd reduktion göras i yngre virkets 
värde på grund af dess större sjunkprocent, men har jag här ej ansett mig böra införa så- 


dan, då flottning i mellersta Sverige förekommer i rätt liten utsträckning. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PA SKOGSBRUKETS EKONOMI. Sif 


Alltså beståndets värde pr har vid 70 år 
150 X 3,60 + 75 X 2,85 — 754 kronor samt 


medelpriset pr kubikmeter: 


754 


= kr. 
225 335 KR 


Nu återstår endast att värdesätta gallringsvirket, om hvars dimen- 
sioner och sammansättning dock intet annat kan utredas, än att det på 
grund af den använda gallringsmetoden, låggallring, i medeltal måste 
vara sämre än det kvarstående beståndet. Då dess ekonomiska roll 
här är obetydlig på grund af dess ringa mängd, uppskatta vi godtyck- 
ligt dess värde pr kbm. till 2/, af kvarvarande beståndets medelvärde 
vid gallringsperiodens slut. 


Härefter äro vi i stånd att framlägga nedanstående värdetablå: 


BART 


Virkets nettovärde pr kubikmeter vid olika åldrar. 
(Verklig kubikmassa på bark.) 


| Beståndets Nettovärde på rot; Kr. pr kbm. | 
| : : 2 SA = 
| medeldiameter i cm. = | 
| 0 Kvarstående bestånd 
Alder 5 2 Ed 2 AE RTR É 
gallrings- 
| | | EEG RR 
| tall gran tall gran | Virket 
| gran | 
| 
20 | 432 | 3,6 0,40 0,40 | 0540 | -— 
30 | 8,5 70 | I ,20 1,15 | 1,18 | 0,79 
| 40 | 12,4 10,2 1,90 1,70 | 1,83 1,22 
50 | 15,7 12,4 2,53 2,20 | 2,42 I,6r 
60 | 18,6 | 14,2 | 3,10 2,55 | 2,92 | 1595 
| I 
70 | 210 15»:4 3,60 2,85 35235 2,24 
80 | 23,2 16,4 4,07 3,05 | 3,73 2,49 
| | 
90 | 25>0 17:3 4,50 3,25 | 4,09 2,73 
I 
I I ec 
100 | 26,7 18,2 4593 3,43 4:43 2,96 
110 28,3 19,1 | 5135 3,61 | 4,77 3,19 
120 | 29,8 20,0 | 5570 3577 5106 3,38 


På grund af förestående pris och kubikmassorna i tabell II, kan 
sedan följande analys af värdeproduktionen företagas: 


82 TOR JONSON. 


ad: LV: 
Värdeafkastningen å »medelgod» mark. 
Beståns ds | (Sallangsyaror ös pro: Arlig tillväxt EE 
o dets värde | | duktion | URHOD DE 
Ålder ".) Jönder S:a Å | o | hektar och 
pr hektar - o 20 af |EROSmi rar Ra 9; 3 
| TOA |t. Omar | 5 o ar 
k | totalprod. | | 
ESR Kr. FÖRSE | Kr. 
| | | | 
20 St | ==? Dip NES STFI h2r0SA 0 tg Ogor a aNä 
| 30 67 | I | E I 68 Öjr01 sl RLIO AN 2,27 
[AD 185 Zan 5 3 190 | 15,40 833 I AN 
| | 
| 50 356 13 18 5 374 | 20,60 5,8 7,50 
| 60 555 25 43 7 598 | 23560 Asa 9,98 
[INETO SS 88 | 10 842 | 24,50 SRA [us fer 
[rasa 940 Ur - SV TAS 13: 1,085: 5] "24 HGT TTUNG Se 
| GORE) BITIT 108 213 16 1,330 24,30 2322 SIE KAD SEE 
| 100 2850 gå 287 18 1,572 244,00 | NR SR 
IrO Ti IATA SO I Bög rer20 1,808 22,60 1I6-> MH SEO Ag 
120) II 560M I SSM SKR ENee 2,021 20:00 EIS ANTTÖS6 


Någon förklaring till de utförda beräkningarna torde ej behöfvas 
annat än möjligen för löpande tillväxten. Denna har för t. ex. 50 år 
erhållits sålunda, att periodiska medeltillväxten (gallringar inräknade) mel- 
lan 40 och 30 år ansetts hänföra sig till 45:te året likaså mellan 50 och 
60 till 55:te. De sålunda på udda tider erhållna siffrorna ha upplagts 
grafiskt, hvarefter afläsning för jämna 50, 60, 70 0.s. v. gjorts på utjäm- 
ningskurvan. Värdetillväxtprocenten för samma år har sedan erhållits 
genom att sätta den funna tillväxten i procentförhållande till kvarva- 
rande beståndets värde samma år. 

Då gången af denna relativa värdeökning är af stor betydelse för 
räntabiliteten, så torde ur tabellen observeras, att värdetillväxten ned- 
går till 5 2, vid ungefär 54 år samt till 4 4 vid c:a 62 års ålder 
hos beståndet, för att vid 120 år vara nere 1 1,3 No. 

För att ytterligare något belysa, huruvida dessa på deduktiv väg 
funna värdetillväxtprocenter öfverensstämma med siffror, som vid under- 
sökningar i enstaka bestånd erhållits, har jag i fig. 1 upplagt de i tab. 
IV funna procenterna i form af en kurva samt äfven inlagt” de resul- 
tat, som framkommit dels vid våra förberedande undersökningar å Ma- 


1 Då dessa undersökningar företagits »bakåt» i tiden har den enligt ränta på ränta 
framtagna tillväxtprocenten närmast ansetts hänförlig till undersökningsperiodens midt, hvar- 


för den angifna åldern minskats med i regel 5 år (= 2 år). Detta gäller ej ENEROTHS ytor. 
2 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI, +83 


lingsbo, dels vid Hasselfors enligt BLOMBERG (1909), vid Högsjö, Alk- 
wettern och Vassgårda enligt HEDEMANN-GADE (1911 a) samt hos Stora 
Kopparbergs Bergslags skogar enligt ENEROTH (1912 b). Öfverens- 
stämmelsen mellan de olika resultaten torde få anses påfallande skarp, 
om man nämligen dels undantager ett par oväsentliga ungskogsytor, 
dels starkt ljushuggna bestånd, hvilka huggningar speciellt å Hasselfors 
utförts i förut slutna bestånd samt å synnerligen god mark. 


Beständets 
värdetillväxt 
procent. 


FREE nen fed | 
Sens Profytor 


e = K Skogsurstitutet ; Malhngsbo 


- x = Blomberg ; Hasselfors 
7 IG i + = Hedemarn - Gade ; Högsjö inn. 
10 M + = Eneroth i"Bergslaget - 
| O = Ijustuggr.el.stark krongallring 
EE L = —— Enl. erfirenhetstabell 
8 > Å - = 
ER | Sd 
g TON I IR r | | 
FR fs RÖRS 
++ & - | 
+ I HF S so el e oe I 
Sj cl Xx B EO 
3 Er KE > (O) & 
eo er OS : 
7 = == r = | oo 
A a JE 2) RSS RR 


Ålder- 30 40 50 60 70 30 90 100 1170 420 Är 


Jämförelse mellan enligt erfarenhetstabeller härledda och genom direkt uppskattning 


funna värdetillväxtprocenter. 


Sådan huggning afser ju i regel att ge ett godt och slutet bestånd 
tillfälle till en sista »slutspurt> före slutafverkningen, men i hvad mån 
det kan lyckas att genomföra samma resultat på svagare mark eller vid 
upprepade tillfällen i beståndets lefnad, samt huru länge sådan tillväxt 
håller i sig, kan ännu sägas sväfva i dunkel, hvad våra svenska förhål- 
landen beträffar. 

Enligt erfarenheter från fvyskland säger t. ex. prof. MARTIN (1911 sid. 
134) härom: »En uthållig ökning af tillväxten hos hela bestånd på en viss 
areal kan dock ej erhållas genom att hålla bestånden glesa (»ljusa»). Tvärtom: 
bestånd, som äro bildade af starkt ljushuggna stammar, stå, om förhål- 
landena i öfrigt äro lika, med afseende på sin uthålliga tillväxt tillbaka 


84” TOR JONSON. 


jämfördt med sådana, som hållas slutna.»' Detta yttrande torde'få 
anses stödja den här rådande vanliga äåsikten, att så starka stegringar 
i tillväxtprocenten, som å Hasselfors-ytorna påvisas, ej kan väntas in- 
träffa annat än vid själfva öfvergången från sluten till starkt utglesnad 
ställning. För längre tidsrymder öfvergår däremot den procentuella 
tillväxten snart åter till mera normal nivå, hvarför gallringars betydelse 
mera ligger i deras absoluta än deras relativa (procentuella) stegring 
af virkets kvalité och groflek. I samma mån som gallringen hinner 
verka, ökas nämligen äfven beståndets värde så, att mera lagbunden 
»jämnvikt» snart åter inträder mellan afkastningen och kapitalet. 

Att någon genomgående och mera afsevärd” höjning af de hittills 
funna värdena på Zillväxtprocenten i slutna bestånd vid olika åldrar ge- 
nom = förstärkta gallringar skall kunna uppstå, torde sålunda under 
samma relativa prisförhållanden som här ofvan knappast vara att vänta. 
Att däremot den absoluta afkastningen speciellt å de skogar, hvarifrån 
exemplet tagits, genom införande af för produktion af gagnvirke mera 
lämpade gallringsmetoder afsevärdt skall kunna höjas, är ej underkas- 
tadt det ringaste tvifvel. 

Ett utmärkande drag för Malingsbo-skogarna, liksom för de gamla 
kolskogarna i Bergslagen öfverhufvud, är nämligen en i regel alltför 
stor stamrikedom i äldre åldrar, hvarigenom kronans och därmed stam- 
mens utveckling i väsentlig grad hämmas, till stort men för det ekono- 
miska resultatet af skogsskötseln.” 


Skogsbrukets omkostnader. 


Liksom i nästan alla andra grenar af ekonomisk verksamhet har 
man jämväl i skogsbruket att, förutom den direkta arbetskostnaden, äf- 
ven räkna med vissa andra oundgängliga utgifter, hvilka antingen icke 


1 För att missförstånd ej skall uppstå, torde här behöfva påpekas, att detta yttrande 
ej gäller vanlig gallring, som i princip skiljes från ljushuggning däruti, att beståndet efter 
gallring men ej efter ljushuggning om ett antal år åter förmår sluta sig. 

? Till jämförelse, huru huggningarna i stort synes ha verkat å Hasselfors, meddelas här 
de massatillväxtprocenter, som vid 1912 års taxering erhöllos i olika åldersklasser för to- 
tala förrådet: 

Ridersklasse oso esdisiep drug II III IV Vv VI 
Hasselfors... 6,2 3,74 2,75 1,95 1,57 
Malingsbo... 6,6 3,7 2535 1,60 1,22 

> Samtidigt som de här ofvan framlagda erfarenhetstabellerna utställdes i Örebro, upp- 
visades äfven exempel på, hurusom två lika gamla profytor på ungefär samma mark kunde 
skilja sig i värde per har med c:a 700 kr. eller c:a 40 2, beroende på alltför stor stam- 
rikedom, som tillbakasatt dimensionsutvecklingen å den ena. Jmfr ENEROTH (1912 a sid. 


110): 


Tillväxtprocent | 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. äg? 


alls eller åtminstone endast med yttersta svårighet kunna påläggas de 
enskilda detaljerna i företaget. Så framstår ju t. ex. skogsförvaltarens 
aflöning alltid som en minuspost i affärens bokföring, men huru denna 
kostnad skall anses fördela sig på t. ex. marker af bästa eller sämsta 
bonitet eller på trädindivid med bättre eller sämre värde och tillväxt- 
förmåga låter sig gifvetvis aldrig utredas. Enda sättet att införa denna 
och andra s. k. administrations- eller allmänna omkostnader i beräknin- 
gen består därför i att betrakta det af en samling olika skogsmarker, 
skogsbestånd och trädindivid sammansatta skogsbruket som ett organiskt 
helt samt sedan för hela aftären söka utleta de allmänna omkostnader- 
nas storlek och inverkan på det ekonomiska resultatet. Att denna in- 
verkan blir olika allt efter som förvaltningsföremål och förvaltningsprin- 
ciper växla är själfklart. Då emellertid diskussionen här hela tiden rört 
sig om det uthålligt bedrifna skogsbruket, vilja vi för att kunna fullfölja 
densamma söka klargöra de årliga allmänna omkostnadernas sannolika 
stotlek vid med olika omloppstider uthålligt skötta mellansvenska skogs- 
komplex. 

Tyvärr är vår svenska skogsbokföring i detta liksom i så många 
andra afseenden af mycket underhaltig och ofta missvisande natur. De 
så godt som enda utförligare uppgifter, som härutinnan stå till buds, 
äro att finna i K. Domänstyrelsens berättelser, där för statens skogar 
uppgifter förefinnas, hvilka dock först under allra sista åren så uppställts, 
att man ungefärligen kan se, hvilka kostnader som drabba de många 
olika slag af skogar, hvarmed personalen har att syssla. Med den lif- 
aktighet, som f.: n. alltmer börjar visa sig för skogsekonomiska spörs- 
måls utredande, torde man väl få hoppas, att äfven denna post i skogs- 
bruket snart blir framdragen till belysning, och vill jag som ett varsel 
härför påpeka de utredningar, som af jägmästare HEDEMANN-GADE 
(1911 a o. b) gjorts till Örebroutställningen och Skogsvårdsföreningens 
7:de exkursion angående vissa kostnader för statens och enskilda egen- 
domar i Bergslagen, alltså just för de trakter vårt exempel berör. Efter 
fråndragande af kostnaderna för virkets afverkning och förädling anger 
HEDEMANN-GADE (1911 b sid. 451) de öfriga »allmänna» utgifterna pr 
hektar produktiv skogsmark till i medeltal för »yngre kronoparker» 2,53 kr. 
samt för »äldre kronoparker» 2,95 kr., hvarvid dock är att märka att 
tiden, för hvilken denna statistik gjorts, endast delvis beröres af den år 
1909 inträdda nya löneregleringen för skogsstaten. Ehuru dessa upp- 
gifter omfatta nära I50,000 hektar, äro de för vårt exempel ej direkt an- 
vändbara, då nämligen personalens arbete för t. ex. afverkningens ut- 
tagande ställer sig högst olika, i det att på »yngre» parker endast i 
medeltal afverkats 1,, kbm. och på »äldre» c:a 2,2 kbm., hvarjämte vir- 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. G 


86 TOR JONSON. 


ket endast delvis upphuggits och framforslats genom skogsförvaltningens 
försorg. Våra erfarenhetstabeller här ofvan för mera normalt bestockad 
mark angifver däremot 3,; å 4 kbm:s årlig afverkning pr har. Då jag 
emellertid ej ser mig i stånd att på något annat håll uppbringa bättre 
och verkligt representativa siffror, synes mig ingen annan väg återstå, 
än att genom diskussion af olika utgiftsposter söka få fram de allmänna 
kostnader, som vid skötsel af ett helt skogskomplex årligen behöfva 
utgå, hvarvid alla siffror uttryckas som medeltal per hektar produktiv 
skogsmark. 

Som bas för diskussionen vilja vi utgå ifrån att, liksom på Ma: 
lingsbo och merendels öfverallt i Bergslagens privata skogsbruk, skogs- 
förvaltningen har att ombesörja virkets upphuggning och framforsling 
samt att fasta skogsarbetare och brukare härtill hufvudsakligen an- 
vändas. 

Förvaltning. När det gäller något så när god skötsel af en skogs- 
egendom med en afkastningsförmåga ungefär som i vårt exempel (3,5 
å 4 kbm. pr har), torde som maximiareal under en förvaltares vård 
kunna sättas 10,000 hektar produktiv mark.' Försäljningarna på ett 
sådant revir komma att uppgå till 200 å 300 tusen kronor, hvarför ne- 
danstående direkta förvaltningskostnader torde få anses låga: 


Styrelse rochorsaljningskostnadbs 5 systepesesee 2,000 kr. 
SkogstörvaltarensplonsssEet oe sTS em 5,000 >» 
SKOSSTOLVAltarenS Bes Olyn seo-ckoosrprds sco RNE ESA 1,000 >» 
Bokfötare, och kontorskostnadet:.. msn 3,000 >» 
UNelefonets Fes pensek masa st CSE ease NN eNeNae 1,000 > 


S:a för 10,000 hektar 12,000 kr. 
eller pr hektar 1,20 kr. 


Ehuru skogar drifna med kortare omloppstid säkerligen fordra mera 
uppmärksamhet och därför dyrare omkostnader, anser jag dock, på grund 
af svårigheten att i siffror motivera skillnaden, lämpligast att räkna 
konstant förvaltningskostnad oberoende af omloppstiden. 


Bevakning. Eftersom på bevakarens lott faller att utöfva tillsyn 
och omedelbar ledning af arbetena samt föra däraf beroende aflönings- 
listor m. m., blir ju hans arbete i hög grad påverkadt af den arbets- 

1 Statens skogar å Bergslagsdistriktet omfatta c:a 12,200 hektar pr revir, men trots 
att virket ej på långt när öfverallt upphugges, och trots att afverkningen ännu på länge ej 
kan uppgå till normal storlek, torde meningarna om personalens otillräcklighet för ekono- 


misk skötsel ej vara det ringaste delade. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. 87" 


kostnad, som inom bevakningstrakten årligen skall utgå. Då nu, enligt 
hvad längre ned visas, den t. ex. 60-åriga omloppstiden är afsevärdt ar- 
betsintensivare än den 120-åriga, fordrar den förra sålunda större bevak- 
ningspersonal än den senare. Sättes bevakarens lön (inklusive förmåner) 
till 1,500 kronor, samt beräknas försöksvis såsom lämplig areal resp. 
1,500 och 2,000 hektar pr bevakning, så erhålles en bevakningskostnad 
pr har af 0,75 kr. vid 120-årig samt 1,00 kr. vid 60-årig omloppstid; 
med interpolering för öfriga. 

Enligt beräknad arbetskostnad pr hektar här nedan skulle den förre 
därvid få att öfvervaka och redovisa huggningar och kulturer för 2,000 
har å 4,21 eller 8,420 kr., samt den senare 1,500 har å 6,49 eller 9,740 
kr., hvartill för båda komma transportkostnader m. m., alltså tämligen 
lika arbetsbördor. 


Kulturkostnad. Då tendenserna öfverallt gå i riktning att utbyta 
den ofta långsamma och osäkra själfföryngringen mot sådd och plante- 
ring, torde en kostnad af 40 kr. pr hektar kalmark, däri inbegripet 
hjälpkulturer och hägnader, få anses som en rimlig siffra. För olika 
omloppstider blir den årliga kulturytan och kostnaden omvändt propor- 
tionell mot omloppstidens längd. 

Med fördelning på totala skogsmarksarealen erhålles sålunda vid 
t. ex. 120-årig omloppstid (+ 5 års kulturtid) en årlig kulturkostnad pr 


AR SNES 
har af Oda kr., men för 60-årig bå 103020 Kler OSS: 


Fasta skogsarbetare ha sedan länge ansetts som en oundgänglig 
faktor för skogsbruket, och måste eventuella kostnader därför här upp- 
tagas, i all synnerhet som de vid prissättningen i vårt exempel använda 
ackordsprisen äro baserade på att arbetaren åtnjuter vissa fördelar från 
annat håll. Att beräkna storleken på dessa skogsägarens kostnader 
ställer sig emellertid ingalunda lätt. 


HEDEMANN-GADE (1911 b. 0. a.) beräknar medelkostnaden å ett 
antal kronoparker till 125 kronor för ett skogsarbetarehushåll samt 149 
kronor för ett brukarehushåll (hästtorpare). På kronoparkerna i fråga 
fanns ett hushåll på i medeltal 152 hektar. 

Om vi på denna grund våga utgå från en medelkostnad af endast 
125 pr hushåll (under beräkning att erhålla nödvändigt antal hästar 
från främmande håll), så återstår att se, i hvad mån på olika omloppstid 
baseradt skogsbruk har användning för ett större eller mindre antal ar- 
betare. Beräknar man att arbetaren (med något biträde af söner) bör 
kunna prestera en arbetsmängd värd 800 kr. pr år, samt att huggning 


88 TOR JONSON. 


och kultur (men ej körningar) i regel utföres med eget folk, så skulle 
den areal skogsmark, som har användning för ofvanstående arbetspresta- 
tion, 800 kr., kunna beräknas sålunda. 

Antager man att vid 120-årig omloppstid skörden kommer att be- 
stå af 60 4 timmer, men vid 60-årig af endast 10 40, resten kolved, 
samt att timret i tillredningskostnad drager resp. o,ss och 0,65 kr. pr 
kbm. men kolveden resp. 1,80 och 2,00 kronor, så borde arbetsåtgången 
te sig sålunda: 


120-årig omloppstid: 


ÖÖM OLM E ANS SKOLE alles sjö usla steks skar 0,33 
AO Jr IdOE ELIS OTE Sb orsl sk rd ae å O,72 


i medeltal kr. 1,05 pr kbm. eller 
pr hektar (medelskörd 3,85 kbm.) kr. 4,05, hvartill kommer arbetsåtgån- 
gen vid kulturer, beräknad till halfva kulturkostnaden eller 16 öre, s:a 
PiDatkdve rr kl; Isamtilör 


60-årig omloppstid: 


FÖRORENAD EK AY OM O HER SEA «> 0507 
GÖR YOr SÖLVE AF AN250 06 Kiei elen Enen MiG 1,80 


i medeltal kr. 1,87 pr kbm. eller 
pr hektar (medelskörd 3,3; kbm.) kr. 6,18, hvartill kulturarbete 31 öre, s:a 
kr. 6,49. : 
För att få fullt arbete (800 kr.) åt ett hushåll åtgår sålunda resp. 


8 
222 = 190 hektar och SEP ge r23sehektar 


4,21 49 
Fördelas sedan kostnadssumman pr hushåll (125 kr.) på dessa arealer, 
erhålles för 120-årig omloppstid en omkostnad för fasta skogsarbetare 


af 0,66 kr. pr hektar samt vid 60-årig af 1,02 kr.” hufvudsakligen bestå- 


1 Mot ofvanstående torde kunna göras den invändningen, att kolningen förlorar allt 
mer i betydelse, hvarigenom af densamma beroende stora arbetsåtgången skulle så småningom 
upphöra. Detta är dock endast delvis sant, ty äfven de småsortiment, som i form af props 
pappersved m. m. börjat ersätta kolning, fordra afsevärdt större arbetskvantitet pr kubik- 
meter än äldre och gröfre skog, hvarför kontot, »fasta skogsarbetare», alltid får benägenhe 
stiga vid öfvergång till småvirkesdrift. 

Denna relativa förändring af kontot är därför mera att beakta än de absoluta siffrorna, 
hvilka jag för egen del håller för att vara ganska låga jämfördt med en mängd bruksskogar. 
I Skogsvårdsför:s exkursionsprogram 1911 visar t, ex. Alkwettern ett hushåll pr 71 hektar, 
hvilket fördeladt på brukare och skogsarbetare betyder en kostnad af ungefär 2,00 pr har skogs- 
mark. Då HEDEMANN-GADE dessutom räknat skogsägarens omkostnader för byggnader till 
5 4 af deras. värde, måste detta anses innesluta en mycket låg amorteringsprocent för trä- 
byggnader, hvarför här beräknadt konto för arbetarebostäder säkerligen är lågt. Intet sär- 
skildt nybyggnadskonto är nämligen pålagdt skogen. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. 89 


ende i ränta och amortering af upplåtna byggnader och jord. För öfriga 
omloppstider kunna kostnaderna lämpligast erhållas genom interpolering. 

Skatter och onera äro likaledes en tämligen svårutredd post. Bland 
annat har man ju nämligen att emotse, att därest inkomsten från sko- 
garna afsevärdt skulle nedgå, måste skatteprocenten samtidigt höjas ut- 
öfver sitt nuvarande belopp, emedan både stat och kommun gifvetvis 
måste fordra en viss absolut minimistorlek på intäkterna. Allmänt till- 
lämpad skulle en förändring i omloppstiderna sålunda säkerligen med- 
föra konsekvenser i skatteväg, som vi nu ej kunna öfverblicka. 

Af denna orsak måste jag hålla för lämpligast att, vid en generell 
kalkyl som denna, räkna med samma nödtvungna skatteutlägg oberoende 
af omloppstidens inverkan på inkomster från skogen. (Man torde obser- 
vera vägskattens och skogsaccisens natur af nödtvungna hjälpmedel i det 
allmännas ekonomi.) 

På denna grund taga vi HEDEMANN-GADES (1911 b) föreslagna siffra 
af 350 öre pr hektar till grundval, men då den är tillkommen före till- 
lämpningen af lagen om skogsaccis, vilja vi för denna nya skatteform 
utöka kostnaden med 2 0 af virkesskördens rotvärde vid t. ex. go-årig 
(medellång-) omloppstid, d. v. s. enligt tab. VI 2 9, på 14.— kr. eller 28 
öre; alltså summa skattekostnad pr har och år kr. 0,78. 

Diverse omkostnader kunna ytterligare tilläggas på följande sätt utan 
att mera ingående motiv för dem behöfver framläggas. 


Na a (ene EDEN ANNE ECAD Bets ASS Kr. 0,10 
Rågångar » » ENT PRE SNS 3 UR BE SANS » 0,02 
Skossndelninst(2Rkrsbvatt20:06(a6) trusted > Ojr0 
IN Ven faner OCh dlvekSCKS ss. ac os: at ore rise sg Ehh » 0,28 


Sa Kl. 050 


Möjligen skulle ju också kunna upptagas räntor å rörelsekapitalet, 
dikningar, arbetarförsäkring m. m., men för att ej drifva kontot till sin 
spets torde summan af ofvanstående med hjälp af statistik eller diskus- 
sionsvis framkomna siffror kunna tjäna som ett mått på hvad som f. n. 
i ett bättre mellansvenskt skogsbruk måste anses för tämligen oundgäng- 
liga, årliga allmänna omkostnader. 

Meningarna om de skilda utgiftsposternas riktiga storlek i ofvanstå- 
ende framställning kunna naturligtvis vara delade, men att en slutsumma 
på 25 å 30 PN af bruttot vid vanliga omloppstider är en inom svenska 
skogsbruket mycket vanlig företeelse torde dock vara en tämligen all- 
mänt erkänd sak.! 


! Vid af mig (för utredning af skogarnas andel i nationalförmögenheten) för åren 
1904—1908 utförd beräkning af utgiftssumman för statens skogar söder om Dalarna befanns, 


got TOR JONSON. 


Tab... Va 


Skogsbrukets »allmänna omkostnader» vid olika omloppstider. 


mm —-—em—em————— oo novowonnOn onjnnz€nn.-.c- OO —— —  — — - = 


Omloppstid (härtill 5 års kulturtid) 
? Lå SÄTT EL CU PER Nn Pe Ri 
Årlig kostnad för 40 SOM 60 70 80 90 | 100 | 110 | 120 
Kronor pr hektar 
| | I 
förvalthrag alder rs sat | AN dT 1,20 1,20 1,20 | I,20 | I,20 I I,20-| I1y;20 
bevakning es a Sao AA 1,09 1,04 1,00 | 0,95 0,91 | 0,87 | 0583 | 0,79 | 0575 
kailfurer ses Sr Sk: aa 0589 | 0,73 | 0562 | 0,53 | 0347 | 0542 | 0538 | 0735 | 0532 
fasta skogsarbetare ...... | STA 1,08 | 1,02 0,96 0;90 | 0,84 | 0578 | 0772 | '0,66 
skatter och onera ......... | 0578 0,78 | 0,78 0,78 0,78 | 0,78 | 0,78 | 0:78 | 0,78 
TILVET SE SER SARSK ARE LE Je Lär 0,50 | 0,50 O)50 0,50 0,50 |-0,50 1 Os50 |; 0350 | 0,50 
S:a kostnader 5,60 5,33 5,12 4,92 4,76 | 4,61 4,47 | 4534 | 4521 
I 
Utgifterna i 27 af inkom-| 
sterna i samma skogs-| > 132 78 56 44 37 214 30 28 26 
DYKA Or AV FRASEN | | | 


Utan att ingå på detaljerna anse vi oss sålunda härmed ha visat, 
att såväl den absoluta som till följd däraf ännu mer den relativa utgifts- 


summan stiger vid förkortad omloppstid. 


Afkastning, kapital och räntabilitet för ett helt skogskomplex. 


Hittills ha vi endast sysslat med att framlägga en del sådana primär- 
uppgifter, som vid hvarje ingående försök att bestämma en ekonomisk 
omloppstid nödvändigtvis på förhand behöfva ligga klara. När det se- 


att utgiftsprocenten för olika län växlade mellan 28 och 374 4 (det senare naturligtvis för- 


lust) af inkomsterna. 


För några representativa län ställde sig siffrorna sålunda: 


Uppsala län 
Östergötlands län 
Skaraborgs län 
Örebro och Västmanlands län 


44 


Enligt K. Domänstyrelsens berättelser ställer sig år 1910 kostnaden pr hektar för några 


revir med ungefär samma afverkning som i vårt exempel sålunda: 


Revir: 
Norra Roslags 
Västerås 


Afverkning: 


4,13 


(Kloten, hvari Malingbo ingår (reviret sedermera deladt)... 1,37 


4,17 kbm. 
4,02 kbm. 


Allm. omkostn,: 


c:a 


4,65 kr 
JZ12 » 
4,10 » 
6,06 » 
4,25 » 
2,92 » 


. pr har 
, » 
» » 
» » 
» »” 
». 4280) 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. gr? 


dan gäller att med ledning af dessa gifna förutsättningar bedöma olika 
omloppstiders inverkan på skogens tillstånd och afkastning, brukar man, 
för att vinna största möjliga åskådlighet, härvid alltid tänka sig ett 
skogsbruk i jämviktsläge" eller en s. k. normalskog, inrättad efter de 
ekonomiska principer, hvilkas fördelar man vill pröfva och sålunda äf- 
ven utgörande den idealbild eller det mål, man har att söka uppnå, 
eventuellt bibehålla. Hela diskussionen i denna fråga kan sålunda sägas 
röra sig om bästa utseendet på detta jämviktsläge eller denna ideal- 
bild, hvaremot själffallet medlen för dess uppnående så länge måste 
flyttas åt sidan, som själfva målet ännu ligger insvept i dunkel. 

För att få de olika omloppstidernas värden och egenskaper vägda 
mot hvarandra, vilja vi sålunda i tab. VI här nedan framställa vår i det 
öregående framdragna Malingsbo-skog i en serie olika jämviktslägen, 
sådana de skulle betingas af olika omloppstider, hvarvid normaltillstån- 
det förnämligast karaktäriseras därigenom, att tillväxt och årlig afverk- 
ning äro lika stora, samt att alla åldersklasser finnas i lika utsträckning, 
d. s. v. från ettårig skog t. o. m. omloppstidens ålder, till hvilken serie 
vi dock på grund af ofullkomligheten hos våra föryngringsmetoder 
ständigt vilja lägga fem kala årshyggen. 

Årliga medelafkastningen eller skörden pr hektar i virke och pen- 
ningar erhålles direkt för hvarje omloppstid ur tab. II och IV, om pro- 
duktionstiden förlänges med 5 kalmarksår” (kol. 1 och 2). 

Utgifterna tagas direkt ur tab. V (kol. 3 och 5), hvarefter znettobe- 
hållningen lätt uträknas (kol. 4). 

Virkesförrådets storlek erhålles genom att ur erfarenhetstabellen sum- 
mera massan i olika åldrar enligt s. k. PRESSLERS metod, hvarvid man 
tänker sig inventeringen gjord just som halfva årsafverkningen är uttagen 
ur skogen (s. k. sommarförrådet)” (kol. 6). 


1 Denna del af skogsvetenskapen kallas i Tyskland för »forstlig statik> (jämvikts- 
lära) och är där ytterst ingående behandlad senast af professorn vid forstakademien i Tharandt 
dr H. MARTIN, hvars handbok, Die forstliche Statik, är synnerligen läsvärd äfven för sven- 
ska praktiska skogsmän. 

? I normalskogen motsvarar nämligen siffran 4,1 kbm, i medeltal pr 100 år äfven 
samtidigt 4,1 kbm. för 100 hektar under I år, hvilken senare dock i praktiken måste för- 
delas på ytterligare fem kalmarkshektar. 

3 Denna beräkning, för hvilken en enkel formel gifves, kan demonstreras för t. ex. 


50-årig omloppstid sålunda: 


SR De RAA KA LENA Ro a ma nå oa a rd ens ses o kbm. 
LOL TaSLO- ATC SIKO OM DD dra ana ejer vf py eld sär sjöl a BOTA 
IO » II1—20 > > » FORTS == 27 FIS VR 175 > 


10 » Nf rs = AM asarder 410 » 


TOR JONSON. 


92" 


| SS goo: | 418 I SL Iota ort ok: | 00€ || ost] tr | 859 I oc Si (THOSE aOrlIgeT El s6err aeeR Noitör esse KOR 
| | 
I 
| €oT ÅKSON GES a LOST lst lena ll tee | se | SEEN SOROS NIKOS EIFIGLATS | FOST || ge 0 Les resp r AeGa i eNER OT 
| | | 
gr'T Te ra GEA IPA RO EE | e9z || 9EtE | S8tE | 183 | of Pin |SLSPILOSKILOE skor ker. Iseipan es BT 
| | | 
EE SIS inspel Ge Tee | SÖN SAN USES KEN ER kore | zob | of 01 |KSOSEA LOT SETSSRIGES I xofpa krotba I 628 IIIOG 
| | | | 
| gb'z sor Til SNR ll org LEE | 617 IOGT | O0T || oötgs SEN ft KO: ST Ake I kor äe 1 0tg | Sp Inter EKO 
I 6b:€ S6"r —| 9$ | EI ker öEen Inger | ASTöl aoterl ante | ste Of 08 | 807 | 98 bb |62'g | s6'b I r0tn |) GE | oh 
zTT gera OM FENRIR | 6z || z8 SOL) SES seten ren Of fer KISTA 0AG gar 60 UlErESt ret Fe Srilkog 
Sri fr prils6 ESSG diorg, usa Sa Os KA SKN koorg nl sergnil 680 foster IfSAolsk SIESAT ell Gestse estginllesrer Ok 
| (asnj4x0J) 0 | 919 loSr | £2e" re en — — | Sser | gtr | 16 of £E ige AN Ef I8Etz—]| o9f9 | zetp | tg | ob 
| | | 
| oz NA fd [Lt AE | (ET ll TS a |A a a 6 g lå 9 S + € AT 
| FAIR LUISE LO HAS, FIG SAUE SKE IRS IPRASEIN a 
| AT | STR ön ER AT | > 
Föra Klaner aga Sör KG | aa NESS | SST SIST) SISON NES | ers | öra | sr bugs 26 || a lus fuga 
| Ar Re ON I aap I TK SER ee 2 Se ; , RR [e3 
1 29 Ba |.2 sl Jet 12 | SR I | (SER oxS Sd ne RE ln 
AR Se SS S- -8np | -uvs [PPS | vvs 205 | 2v -Snp | SPAN IR | uaY |Sysnp SOS [SERA Sura ka 
=UBJOJI3U ER 5 2 -10J ” 120J 103 | -JOYS | -1dex | : StINPnerroy| ut Je| dz: 
3 SÖ nes Iraq vis 124 RS. | - SOTE SA SEN 2 SER LTS REN TR SA RE [BRITRI aa I Te 19318 FR 
opuedol |=< 2 .< he el-pje BY pe gjITET ET e ge] I | "SS SKOL EAT resor ÖN 
OR SS! PIR 3 IFPIET 8 | Ile 3 |. SA | X load t| Saqu a proxys | SS 
SJIANI | HÄ OR KRIGET - Fr RE | ITA s ; Fö [parent 
=6 | IusdoId 7uadd0ad 1319WYIQnY | |. SEA [TSL IONSN [KNRvS 
=-SBONGS 5 Om | Lev S 2 19D1e | Jas 
pare | TERATINSPIRA IXBATINPSSEMI Breg pra Id 22pI2440Y IVOSPERA 20 | | Zz S 
ta Fe SE 5 na EE SpsreA[eNdey Me : a ? 7 2 | Ne 
Burujsexgse ANejIYA SUIBOYS puersn SusBoxSs 192181 420 IASWONUT 


OMLOPPSTIDERS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. 937 


Kaptitalets storlek pr hektar kan ju ses från en mångfald synpunkter, 
men på grund af dels den förda diskussionen i ämnet, dels ock stödet 
af facklitteraturen synes det s. k. realisationsvärdet i ett fall som detta 
utan tvekan böra läggas till grund för värderingen af alla bestånd, som 
vid sin afverkning ge nettobehållning å rot. På grund häraf medtages 
all skog ned till 30 år (värde 67 kr. pr har) i tabellen såsom »saluduglig»>. 

Äfven det yngre än 30-åriga beståndet måste emellertid, jämfördt 
med kalmark, ha ett visst värde, hvilket enligt t. ex. tyska värderings- 
bestämmelser vanligen uppskattas till kostnadsvärdet (kultur m. m. med 
ränta på ränta), men är det för oss vid detta tillfälle tillräckligt att god- 
tyckligt värdera dessa årsklasser med t. ex. 50 kr. pr hektar. 

Markvärdet har ju nästan i alla tider varit en omstridd storhet, 
men så länge man kan tala om bättre och sämre mark, högre eller lägre 
afkastningsförmåga, så måste i dessa uttryck ligga ett erkännande af 
befintligheten af ett reellt värde hos marken." Utan att motivera detta 
vidare, än att 30 kr. pr hektar är en man och man emellan ofta nämnd 
låg siffra, våga vi sålunda sätta detta värde på vår diskuterade medel- 
goda skogsmark. 

De vid olika omloppstider engagerade virkesvärdena pr hektar kunna 
härefter lätt beräknas enligt samma metod, som användes för virkesför- 
rådet (se kol. 7—10). 

Till skillnad från detta värde, som först vid driftens nedläggande 
och skogens sköfling åtminstone för smärre egendomar ungefärligen kan 
uttagas, har skogen vid fortsatt uthållig drift ett annat värde, kapital- 
eller räntevärdet, hvars storlek uteslutande är beroende på räntefoten 
och den nettoinkomst skogen årligen kan lämna ägaren. 

En skog, som lämnar 8 kronors årlig nettoinkomst pr hektar, måste 
nämligen, vid fordran på 3 ?o årlig ränta, alltid anses motsvara det ka- 
tal, som efter 5 NW förmår afkasta just dessa 8 kr., d. v. s. kapitalvär- 


det = RES 160 kr. Enligt detta allmänt kända sätt att kapita- 
0,05 


lisera »evighetsräntor» har (i kol. 13 o. 14) kapitalvärdet pr hektar ut- 


10 » 31—40 >» > » Er AN —= IR edra 790 » 
2 
10 » 4500 po. Sr EA MAA met OvAR 1,240 » 
S:a 55 hektar S:a 2,665 kbm; 


alltså pr hektar 48 kbm. 

Kubikmassan under 20 år är höftad, öfriga tagna ur tab. II. 

1 Orsaken till att mången vid värdering för köp eller afsalu anser sig kunna från- 
räkna markens värde, ligger gifvetvis i det från affärssynpunkt ogynnsamma förhållandet 
mellan skogsegendomars kapital och afkastning i sin helhet. (Jmför kol. 10, 11 och 12.) 


94" TOR JONSON. 


räknats efter 4 och 5 procents räntefot för skogar skötta under olika 
omloppstider. 

Eftersom - afkastningen stiger, så ökas också skogens kapitalvärde 
med stigande omloppstid. Tikaså framgår, att realisationsvärdet vid alla 
omloppstider visar sig större än skogens kapitalvärde vid uthållig drift, 
såväl efter 4 som 5 procents räntefot. 

För att bättre bedöma detta för skogsbrukets fortbestånd mycket 
allvarsamma förhållande utsätta vi här nedan jämväl relationen mellan 


de olika värdena. 


OMlOppsteES Bete IIS SITA 60 80 100 120 år 
Skogens realisationsvärde ...... 184 325 481 638 kr. 
| »  kapitalvärde; 4 4... 102 200 262 300 >» 
» > VALA 82 160 210 240 > 
Relationstal 4 Z... 0,53 O,6r O,35 0,47 
» SEO 0,45 0,49 0,44 0,38 


Af de erhållna relationtalen framgår, att vid 4 och 5 4 räntefot, 
kapitalvärdet endast utgör 38 å 61 0 af realisationsvärdet. För längre 
omloppstider beror detta nedslående förhållande på den relativt stora 
mängden gamla bestånd, som belasta kapitalet, men ge dålig ränta, un- 
der det att däremot de kortare omloppstiderna lida af den därstädes 
dryga utgiftsprocenten, som vi dock i det föregående diskussionsvis funnit 
ofrånkomlig i ordnadt skogsbruk. 

Häraf framgår, att principiellt taget är faran för sköfling i ungefär 
samma mån förhanden såväl för skogsbruk med korta som med långa 
omloppstider. Det är endast sköflingsvinstens absoluta storlek, som växlar, 
hvilket dock ej har annan effekt i praktiken, än att de mindre virkes- 
rika egendomarna tagas om hand af virkesspekulanter »på det lägre 
stadiet>, samt att möjligen tiden för deras slaktande uppskjutes, tills de 
fetaste bitarna äro slut. För små skogsbruk med låga administrations- 
kostnader borde ju faran för ungskogssköfling egentligen vara mindre, 
men tillkommer här en annan faktor, nämligen ägarens i regel svaga 
ekonomi, hvarför utan skydd äfven dessa skogar gå till sköfling, de 
mest lysande räntabilitetskalkyler till trots. Att erfarenheten fullkom- 
ligt bekräftar, hvad vi härofvan funnit teoretiskt vara en fara för skogs- 
bruket, torde allra bäst kunna konstateras i de landsändar, där skogs- 
sköflingen hunnit längst, t. ex. i Småland. Skola månne alla skogar gå 
denna väg eller i händerna på utländskt kapital med billigare pengar, 
innan verksamma botemedel kunna påfinnas? 


Räntabiliteten. För att få ett annat öfverskådligt uttryck för af- 
kastningen i skogen vilja vi till sist såsom mått anföra räntabiliteten 
eller afkastningen i procent af kapitalet. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. ög” 


Det äldsta (sämsta) beståndets räntabilitet med afseende på massa 
och värde framlägges på vanligt sätt genom angifvande af massa- och 
värdetillväxtprocenten vid olika tänkta afverkningsåldrar (kol. 15 och 17). 


Virkesförrådets räntabilitet afser att belysa totala virkesskördens 
förhållande till förrådet å hela skogen, hvarför motsvarande massa- och 
värdeafkastningsprocenter angifvas (kol. 16 och 18), den senare dock 
på grund af den förda diskussionen i ämnet uttryckt endast i förhål- 
lande till den »saludugliga» (d. v. s. mer än 30-äriga) delens af virkes- 
förrådet värde. 

Då i denna senare faktor räknats med beståndets och afkastningens 
värde »å rot» men inga allmänna kostnader därifrån afdragits angifver 
»det saludugliga virkets värdetillväxtprocent» (kol. 18) endast brutto- 
räntabiliteten hos skogsbrukets förnämsta positivt verksamma kapital. 

Af tabell VI synes att alla ofvanstående afkastningsprocenter börja 
med ett maximum och sedan sjunka med stigande omloppstid. Då 
kunskapen om dessa procenters allmänna gång är af stor betydelse för 
det praktiska skogsindelningsarbetet, anbefallas de till fackmännens spe- 
ciella uppmärksamhet, i all synnerhet som de ytterst väl öfverensstämma 
med en del andra undersökningar på området. (Jmfr äfven ENEROTH 
TÖTe2ta,; sid. 114.) 

Utgiftskontots (negativa) »räntabilitet> framlägges i kol. 19, där så- 
lunda de årligen utgående allmänna omkostnaderna sättas i procentför- 
hållande till förvaltningsobjektets '(skogens) värde. Ett utdrag må 
anföras: 


CMOS ae ne ms anse ePeg 40 60 80 100 T20far 
Omkostnader i 20 af inkomsten... 133 56 Sv 30 207 Ya 
Ömkostnaderiik/ot at kapitalet... Mb Ö,rok 2,78 1,47 0,93 0:66. 26 


Huru starkt det för administrationen af företaget nödvändiga pro- 
centuella omkostnadsbeloppet nedsätter de kortare omloppstidernas soli- 
ditet, d. v. s. ökar deras risk, maste ligga klart för hvarje affärsledare. 


Skogsbrukets nettoräntabilitet, som bildar kärnpunkten i den förda 
diskussionen, kan naturligtvis ej bedömas annat än med hänsyntagande 
jämväl till markvärdets och de allmänna omkostnadernas (de s. k. »ne- 
gativa kapitalens») deltagande i affärens bokslut. 

För ett skogsbruk i jämviktsläge, d. v. s. där den årliga afverk- 
ningen i massa och värde motsvaras af en lika stor tillväxt eller ny- 
produktion, och där sålunda ingen rubbning i tillståndet sker genom 
uttagande eller tillförande af kapital, måste med nettobehållning menas, 
hvad som af årets inkomster återstår, sedan de för samma tid belöpande 


967 TOR JONSON. 


utgifterna afgått, d. v. s. skillnaden mellan behållna virkesförsäljnings- 
medel och nödiga allmänna omkostnader. 

Det kapital, med hvilket denna nettoinkomst skall jämföras, måste 
också tämligen själfklart anses bestå af den disponerade markens värde 
(markkapitalet) och summan af de i produktionen verksamma skogsbe- 
ståndens värden (virkeskapitalet), hvarvid realisationsvärdet bör användas, 
äfven om det i ett större skogsbruk ej när som helst i sin helhet kan 
tillgripas. 

Framställes detta schematiskt, erhålles följande ekvation: 


Inkomsterna — Utgifterna! 
= Virkeskapital + Markvärde ” y 


Skogsbrukets räntabilitet ch 


erhålles räntabilitetsprocenten genom att multiplicera uttrycket med 100. 

På grund af våra i det föregående (kol. 4 och 10) framdeducerade' 
uppgifter öfver nettobehållning och engagerade kapital kunna vi sålunda 
nu framvisa olika omloppstiders räntabilitet (kol. 20) sålunda: 


Ömloppstid: ".- 4072-0502 002 m--JOr PF SOMLEO OM ELO OM TO RE: ORKA 
Nettoränta Kr. (förlust) 1,49 4,09 6,29 8,00 9,40 10,48 11,37 11,98Kr. 


DEo Yo » MSS 222 AND 2,46 2,34 Za HO 25403 1,85 VÄ 


Häraf framgår 1) att de mycket korta omloppstiderna skulle med- 
föra förlust eller ytterst liten ränta (beroende på den dryga utgiftspro- 
centen), 2) att räntabiliteten så småningom förbättras, samt att den, med 
en svag kulmination vid c:a 70 å 80 år, håller sig nära lika från 60 till 
100 år, hvarefter den allt hastigare sjunker, samt 3) att ingen om- 
loppstid här uppvisar en räntabilitet, enligt hvad vi i Sverige kalla van- 
lig räntefot. 

Resultatet af denna kalkyl öfver det nuvarande mellansvenska skogs- 


1 Ehuru denna framställning af räntabiliteten från svensk ekonomisk synpunkt torde 
framstå som den enda tänkbara, när det gäller ett helt skogskomplex, har jag likväl ansett 
nödigt öfvertyga mig om att den erkännes äfven af utländska fackmän på området. Det' 
visar sig då, att prof. MARTIN, Tharandt (1911), sedan flera år fullkomligt öfvertygande 
häfdar formelns företräden gent emot de i Sachsen sedan en lång tid allenahärskande 
PRESSLER-HEYERSKA invecklade ränte-på-ränteformlerna, hvilka för öfrigt speciellt efter 
SCHIFFELS angrepp, måste anses förlorat en stor del af sin praktiska betydelse vid lösande' 
af statiska problem af hithörande slag; (Se SCHIFFEL, Centralblatt f. d. ges. Forstwesen"' 
1904, 1908, 1910.) j 
Prof. MARTIN gifver formeln för nettoräntabilitetsprocenten följande utseende: 
ANF (GD) | | 

2 ='100. EON, , där A (Abtriebsertrag) betyder årliga slutafverkningens värde, 
2 (Durchforstung) = summan af gallringsutbytet, c årlig kultur, v (Verwaltung) förvalt- 
nings- m. fl. allm. omkostnader samt 5 (Bodenwert) markvärde och V (Normalvorratswert) 
virkesförrådets realisationsvärde. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PA SKOGSBRUKETS EKONOMI. ÖT 


[| 


brukets ekonomi torde säkerligen för mången ställa sig högst öfverras- 
kande. Då jag emellertid under de för framställningen bedrifna förstu- 
dierna tämligen klart insåg, att för mången oväntade resultat vore att 
emotse, har min sträfvan från första början städse varit, att i hvarje på 
resultatet inverkande detalj arbeta med största möjliga objektivitet och 
urskiljning, och har jag sålunda t. ex. i alla kostnads- och prisfrågor 
konfererat med en del praktiska skogsmän för att komma de verkliga 
förhållandena så nära som möjligt. 

Hvad min egen åsikt om resultatet beträffar, vill jag framhålla, att 
vid omfattande studier i de senaste årens mycket rikhaltiga tyska fack- 
litteratur på detta område jag ej har funnit ringaste anledning befara, 
att undersökningen gifvit ett mot erfarenhet å annat håll stridande re- 
sultat. Såsom i viss mån bestyrkande detta vill jag här nedan anföra 
MARTINS (1912, sid. 229) uppgifter angående de räntabilitetssiffror, som 
faktiskt uppnåtts å de sachsiska statsskogarna, hvilka dock allt sedan 
PRESSLERS uppträdande på 1860-talets början skötts med räntabiliteten 
som hufvudsyfte. Skogarna höra enligt MARTIN till de med afseende på 
åldersklassförhållande och skötsel mest normala i Tyskland, och uppskat- 
tas å dem hvart 10:de år vid indelningsrevisionerna det å skogen enga- 
gerade kapitalet efter i det närmaste samma grunder som ofvan an- 
vändts. 

Resultatet ter sig sålunda: 


EE AA” RK La ON ae MR IN 1854/63 186473 1874/83 1884/93 1894/1903 1904/08 
Afverkning pr har (Derbholz) 3,44 4,28 4,72 4,88 5,03 5,34 kbm. 
Pris pr |] öTas at SR AL SER SA TE RA 10,30 0 (Te 13,28 13,80 UC 16,43 mark 
KOSS CAPE MAR AE od sg ses. 354 49,1 62,4 66,7 76,0 90,4 >» 
IPärabtuteilter VOL ho sterenbs.. PSA 25MG LIA FANG SÖKA REA 
NEROLPII Har ec. stt folks S 23,9 35,2 41,6 43,7 47,1 572 > 
TRAP IALSPE DAT NE tek Sol 1.156 1,417 1,682 1,859 2,206 2,01I > 
RAntabilllett greener est sa 2,1 26 25 Ork 2551 bir RrANAG 2:2046 2,2 2 


I trots af att den årliga nettoafkastningen mer än fördubblats, har 
den löpande räntabiliteten sålunda ej ändrat sig, beroende därpå, att 
det fasta skogskapitalets värde samtidigt ökats i samma proportion som 
skörden.! 

Då jag här anför dessa siffror i samband med ofvanstående utred- 
ning, vill jag uttryckligen betona, att jag därmed ingalunda afser att 
motarbeta sträfvandet efter räntabilitet, hvilket jag själf biträder, men vill 
jag däremot kraftigt understryka, huru svårlöst denna fråga är, och all- 


1 Virkesförrådets 2assa har därvid endast ökats från c:a 152 till c:a 189 kbm. pr 


har. Denna senare siffra bestyrker samtidigt förekomsten af tämligen korta omloppstider 


jämfördt med t. ex. Badens domäner med c:a 280 kbm. pr har, 


987 TOR JONSON. 


varligt varna mot alla förhastade slutsatser och åtgärder i ena eller 
andra riktningen. Först sedan utförliga undersökningar föreligga, i hvad 
mån allmänna värdestegringen på virke för längre perioder utfyller den 
löpande räntabiliteten, samt i hvilken grad t. ex. industrien och andra 
näringar i medeltal förräntar sina kapital för längre tidrymder, kapital- 
förluster däri inbegripna, först då kan skogsbrukets ställning i vårt all- 
männa och privata näringslif definitivt bedömas. 


Sammanfattning af omloppstidens ekonomiska betydelse. 


Det framlagda exemplet torde, med något understöd af erfarenhe- 
ter på annat håll, kunna ge anledning till följande allmänna uttalanden 
angående den använda omloppstidens betydelse för skogsbrukets eko- 
nomi. 


I. Till en viss rätt hög gräns stiger såväl brutto- som nettoinkomst 
med längre omloppstid; samtidigt ökas virkesförrådets storlek och värde 
eller det engagerade kapitalet högst väsentligt. 

2. De årliga omkostnaderna ha utsikt att stegras med förkortad 
omloppstid, såväl absolut som i synnerhet i förhållande till inkomsterna, 
hvilka till sist ej förmå täcka utgiftskontot, d. v. s. skogsbruket fordrar 
då årligt tillskott utifrån, och blir omöjligt som näringsgren. 

3.  Tillväxtprocenten i massa och värde aftaga med stigande ålder 
hos beståndet, likaså de genomsnittliga bruttoafkastningsprocenterna med 
stigande omloppstid. a 

4. Skogsbrukets nettoräntabilitet är däremot för vissa korta omlopps- 
tider negativ (på grund af de årliga omkostnadernas storlek), stiger där- 
efter till en viss svag kulminationspunkt för att sedan åter falla, i bör- 
jan sakta, sedan hastigare (på grund af trädens aftagande tillväxtenergi 
vid mycket lång omloppstid). 

5. Vårt exempel uppvisar ingen enda omloppstid, som ger en lö- 
pande räntabilitet efter vanlig räntefot; ej heller har praktiken hittills 
förut uppvisat exempel på sådan räntabilitet under förutsättning af uthål- 
lig skötsel och oförändrade virkespris. 

6. På grund häraf är skogens realisationsvärde i regel högre än 
dess uthålliga bruksvärde efter vanlig räntefot, så snart värdestegring ej 
kan påräknas. 


För att äfven i någon mån påvisa, huru förändringar i de för vårt 
exempel gjorda förutsättningarna påverka räntabiliteten, kan kanske föl- 
jande utvidgning af ämnet vara af intresse. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. 99” 


Som axiom framstår: 
7. En minskning i omkostnadsprocenten åstadkommer förbättring, en 
höjning försämring af räntabiliteten, om allt annat är lika. 


Om omkostnaderna äro = o, skulle skogsbrukets och virkesförrå- 
dets räntabilitet vara identiska, därest nämligen ej markvärdet fordrade 
sin andel af räntan. Om emellertid träden i medeltal på en skog växa 
med t. ex. 8 4 i värde, men virkesförrådet samtidigt är så litet, att det 
endast motsvarar samma värde som marken så blir den effektiva räntan 
på hela skogsbruket (= virke + mark) endast 4 9/,.! 


Med hjälp af punkt 7 kan härledas: 


S. Ju större relativa omkostnader en skogsegendom har att betala, 
dess längre blir den för undvikande af direkt förlust nödvändiga minimi- 
omloppstiden, samt dess längre äfven omloppstiden för uppnående af 
bästa ränta af skogsbruket. 

I det föregående har hela tiden räknats med oförändrade virkes- 
pris, men gifvet är: 

9. Ått en allmän stegring af virkesskördens värde ökar räntabili- 
teten med den s. k. »dyrhetstillväxtprocentenv, hvarjör den totala medel- 
räntabiliteten för den tid prisstegringar pågått, alltid blir större än den 
vid ett enda inventeringstillfälle funna årliga räntabiliteten. 

Storleken på denna medelökning hos virkesprisen är af yttersta 
vikt att få utredd, innan skogsbrukets ställning i vårt nationella närings- 
lif rättvist kan bedömas.” 

Denna ökning i afverkningens värde medför dock samtidigt en pro- 
portionsvis lika stor höjning af det kvarstående virkeskapitalets realisa- 
tionsvärde, hvarjämte äfven markens kapitalvärde måste stegras i samma 
mån som afkastningen. Genom omkostnadernas allmänt bekanta sti- 
gande tendens har man också anledning förmoda, att omkostnadspro- 
centen skall, trots förhöjd afkastning fortfarande ställa sig ungefär lika. 

Häraf följer: 

10. Att det vid en inventering funna förhållandet mellan afkastning 
och kapital har vid uthålligt bruk af skogen jöga utsikt att ändras med 
allmänt stigande virkespris. 

1 Innan omloppstidernas bärighet från nationalekonomisk synpunkt fastställes, synes 
mig nödvändigt att på ungefär samma sätt pröfva, i hvad mån de förmå lämna bidrag till 
skatter och andra utgifter för stat och kommun, eller bidraga till räntabilitet hos järnvägar, 
flottleder, sågverk, massafabriker och järnverk m. fl. af skogsbruket beroende ekonomiska 
företag. 

? De flesta författare på området uppskatta dyrhetstillväxten till i medeltal 0,5 å 2 & 
årligen. Jmfr FREDENBERG 1912. 


100” TOR JONSON. 


I motsats till den i föregående punkt antagna jämna prisstegringen 
på alla sortiment kan ju tänkas, att endast timret (= det äldre virket) 
stegras. Inverkan häraf kunde genast belysas, om man toge en egen- 
dom med högre timmerpris eller lägre kolpris än på Malingsbo eller 
lika gärna en sådan trakt å Malingsbo egna skogar, som genom ome- 
delbar belägenhet vid ett billigare distrikt af flottleden får sina drifnings- 
och flottningskostnader minskade med t. ex. 5 öre pr kubikfot timmer, 
hvarigenom dettas nettovärde naturligtvis ökas med samma summa (c:a 
kr. 1,25 pr verklig kbm.). Jag har, för att få siffror på inverkan af denna 
värdeförskjutning å olika omloppstiders räntabilitet, omräknat mitt ex- 
empel, under antagande att markvärde, småvirkespris och procentuella 
omkostnader bibehållits lika och därvid funnit följande räntabilitetspro- 
center (2), hvilka för omloppstider, som ej lämna timmer, måste blifva 
lika med de förut funna (1). 


(ÖTIG PPS ENS OR SER ordens kos 50 60 70 80 90 100 110 120 år 
Räntabilitet vid: 
1) Relativt höga småvirkespris... 1,15 2,22 2,49 2,46 2,34 2,18 2,03 1,85 24 


2) Relativt bättre timmerpris...... I5I5l r 2,20 | 2450-00 125 2,44 2,30 2,12 07 Sa 


Häraf kan den allmänna slutsatsen dragas: 


II. Relativt goda pris å groft virke (eller dåliga afsättningsförhål- 
landen för småvirke) förlänga omloppstiden för bästa räntabiliteten, me- 
dan omvändt relativt högre pris äå småvirke förkorta densamma, dock 
ej under ett visst minimum. 

Hvad slutligen gallringarnas inverkan beträffar, så har densamma 
hela tiden betonats ligga utanför området af denna uppsats. Så mycket 
torde dock om densamma kunna sägas, att då deras ändamål är att i 
tid ur bestånden aflägsna den sämre, indifferenta eller för kvalitéträdens 
trefnad hindersamma delen af virkeskapitalet, hvarvid samtidigt nyttig- 
göres en del virke, som annars vore dömdt att ekonomiskt förstöras, så 
följer med nödvändighet häraf 

12. Ålt rationellt utförda gallringar alltid verka höjande på ränta- 
biliteten." 


! I hvad mån och på hvad sätt detta närmare sker, kunna vi möjligen schematisk 
framställa genom att tänka oss en skog, där afkastningen fortfarande är lika med exemplet 
här ofvan (10) med goda timmerpriser, men där en just ändad extra gallringsperiod nedsatt 
beståndens värden vid olika åldrar med följande procenter: 


AT Sar I SN OL 70:80 100, IOORNEILOFERRORAE 
Nedsättning i virkeskapitalet ... 10 12 14 16 19 22 2007 


Beståndets ålder 


Om  gallringarna efter denna periods slut tänkas nedgå till samma belopp som förut, 
skulle räntabiliteten uthålligt te sig sålunda: 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. roi 


Till slut må här endast erinras om den olika arbetsåtgången pr 


skördad värdeenhet af gröfre och smärre virke, samt den olika belast- 
ningen af kontot för allmänna omkostnader, hvilka båda »lefvande kon- 
ton» vid härskande oro på arbetsmarknaden oväntadt kunna gå i höjden. 
Häraf följer: 


I3. Skogsbruk, drifna med korta omloppstider medföra afsevärdt 


större vTisk för wvinstens totala uteblifvande vid oroliga tider på arbets- 
marknaden (äfven på världsmarknaden?). 


II. 


III. 


IV. 


Allmänna slutsatser: 


»Så snart en ordnad uthållig skogsskötsel äger rum, får omlopps- 
tiden den allra största betydelse som den viktigaste faktorn för 
storleken, såväl å det rotstående virkesförrådet som äfven för 
själfva afkastningen.» (SCHIFFEL, 1908.) 


För skogsägaren är den mycket korta omloppstiden såväl med af- 
seende på nettoarkastning, räntabilitet och risk underlägsen den 
måttligt långa; likaledes är den mycket långa omloppstiden rän- 
tabelt underlägsen den medellånga. 


Innan vi noggrant kunna bestämma, hvilken omloppstid som na- 
tional- och privatekonomiskt skall anses bäst, fordras en grundlig 
utredning öfver dyrhetstillväxten å skogsalster, öfver medelräntan 
på annat produktivt kapital i Sverige samt öfver de medel, vi 
förfoga öfver för att höja räntabiliteten hos de i skogsbruket re- 
dan verksamma kapitalen. Äfven torde härvid skogsbrukets ställ- 
ning som råvaruproducent för en mängd industrier böra tagas i 


betraktande. 


Intet resultat i undersökningen tyder dock på, att den nu sedan 
ett antal år tillbaka tillämpade modernare riktningen inom skogs- 
bruket med medellånga (i Bergslagen c:a 80 å 110-åriga) omlopps- 
tider och systematiska gallringar inom alla åldrar skulle vara eko- 
nomiskt mindervärdig, utan tvärtom inkomstbringande, både hvad 
uthållig absolut nettobehållning och räntabilitet beträffar om man 
nämligen jämför resultatet med hvad som genom skogsbruk en- 
ligt andra metoder kunnat uppvisas. 


ÖMlOppstiCM, 3. russen 60 70 80 90 100 150 120 år 
Rantabilltety..sgs ssd 2330 STEN L 2478 2,71 2,60 2,48 2,33 20 


Emellertid böra ju sannolikt gallringarna äfven fortsättningsvis utgå med något för- 


höjda belopp i äldre bestånd, hvarför det rationella gallringsbruket kan väntas förskjuta 


omloppstiden för bästa räntabiliteten afsevärdt uppåt. 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913- TH 


1027 TOR JONSON. 


Till slut torde kanske böra påpekas, att då afkastning och ränta- 
bilitet intimt sammanhänga med hvarje orts afsättningsförhållanden, få 
de i vårt exempel erhållna positiva sifferresultaten angående t. ex. tiden 
för värdetillväxtens eller räntabilitetens kulmination m. m. ej anses; all- 
mängiltiga och sålunda ej heller okritiskt omföras å praktiska skogsbruk 
med andra tillväxt- och afsättningsförhållanden, än de, på hvilka vi nu 
stödt oss. 


Kritisk belysning af den förda diskussionen angående »skogs- 
brukets räntabilitet». 


Då vi nu i det föregående försökt åstadkomma ett första bidrag 
till utredning angående skogsbrukets ekonomi, genom att, så godt sig 
göra låter, framlägga ett objektivt exempel på den ekonomiska organi- 
sationen hos ett typiskt mellansvenskt skogsbruk, vilja vi med detta 
exempel som grundval söka skärskåda huru de i striden framförda prin- 
ciperna skulle te sig, därest de omsattes i praktiken. 

Högsta afkastningslärans ståndpunkt, företrädd hufvudsakligen af 
öfverjägmästarna WALLMO och WELANDER, ligger klar och tydlig, då 
dess yrkande på högsta årliga nettobehållning pr hektar, därest vårt 
exempel kunde fullföljas, skulle erfordra en omloppstid på öfver 120 år, 
med ett årligt netto på något mer än 12 kronor. 

Redan i diskussionen vid fjolårets möte angående Norrländska skogs- 
vårdskommitténs yttrande i denna punkt påpekade jag, att man ingalunda 
kan känna sig öfvertygad om önskvärdheten att alltid uppdrifva netto- 
afkastningen från skogen till sitt högsta möjliga belopp, och vill jag nu 
understryka detta påstående med följande kompletterade utdrag ur 
tab. VI. 


OMOPPSkA Rn Sa od SOL OTEgD 100 110 120 130 140 år 
Årlig nettobehållning pr har ...... I;49 ' 6529 0540. 10,48. 11,37 I T:080 12:20 0A2,200 KI 
Ökning VETE HO Lr DNS se oe dear 1,08 0,89 0,61 — 0,22 0,00 » 


Behöfligt kapital pr har ............ 120, 252:0402. UA4GIE SÖDMEIOSS IIS 193 » 
Ökning i kapitalbehofvet............ 79 79 78 75 70 » 


Räntabiliter” FE FICE oo sSes Ane 15 0 2040V02,32 TER2STBVID0S 1,85 1,71 1,56. 20 


Teorier, som här skulle förorda en omloppstid på 130 eller 140 år, 
och som påyrka (ev. tillåta) kapitaltillskott af 78, 75 eller 70 kronor pr 
hektar, men som samtidigt endast redovisa en ökad vinst af resp. 0,61, 
0,22 och 0,oo kronor, måste otvifvelaktigt såväl från privatekonomisk 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. Le ad 


som nationalekonomisk synpunkt anses omöjliga i hvarje nutida sam- 
hälle. De torde närmast böra betraktas som en otidsenlig kvarlefva 
från skogshushållningens barndomsdagar, då skogsvetenskapen ännu sak- 
nade medel i sin hand att i detalj framlägga konsekvenserna vid yttersta 
tillämpningen af de i och för sig själfva gifvetvis fullt beaktansvärda 
fordringarna på hög nettoafkastning af skogsbruket. 


Den i motsats härtill framförda räntelärans ståndpunkt till det gifna 
exemplet ställer sig afsevärdt svårare att bedöma, emedan såväl dess an- 
hängare som motståndare enligt mitt förmenande i stor utsträckning 
fört diskussion utanför gränserna af inom svenska skogsbruket rådande 
faktiska förhållanden. Äfven detta påstående framfördes af mig vid se- 
naste diskussionsmötet, men är jag först nu i tillfälle att med stöd af det 
framkomna exemplet bevisa, till hvilket ödesdigert missgrepp på saken 
räntelärans förfäktare verkligen gjort sig skyldiga. 

Jag vill då först bemöta några yttranden af prof. HECKSCHER, som 
i Ekonomisk tidskrift (1912, h. 4 o. 6) i vissa bestämda punkter fram- 
lägger de premisser, enligt hvilka han grundat sina slutsatser i denna 
fråga. Då detta preciserade framställningssätt torde vara valdt just med 
tanke på fortsatt meningsutbyte, böra ju missförstånd från början om 
möjligt anses uteslutna. 

Följande prof. HECKSCHERS punkter torde åskådliggöra hans upp- 
fattning om ämnet. 

Punkt 1. (sid. 257): »Den zundre gränsen (kurs. af H.) för en skogs 
kapitalvärde är dess realisationsvärde, eller annorlunda uttryckt: skogs- 
bruket måste alltid förränta minst skogens realisationsvärde, om det ej 
vill framkalla sköfling.» 

Ett utdrag ur tab. VI visar däremot följande: 


ÖLO DD SEAT. 5 Ef NAR a SSR VÄRD a AE TK AL JE 40 60 80 100 120 år 
FYEANSAtIONSVÄTA GS Ferber Nols sate TN dels off da aker 91 184 325 481 638 kr. 
ISA PILAlVär det AV (96 frte sea se GR ARE AA ER ASS (negativt) 102 200 262 300 > 

» 5 TOT RE RIE ENG FÄRRE NL Er BERT SE oden dn a ee (Ed: 160 210 240 > 


Häraf framgår, att såvidt med kapitalvärde afses ett skogens ez0- 
värde i ägarens hand, kan vid vanlig räntefot ingen omloppstid uppvisa 
ett kapitalvärde, som på långt här uppnår realisationsvärdet (detta be- 
roende på omkostnadernas roll i affären), hvilket sålunda oftast (i ex- 
emplet alltid) är öfre ej undre gränsen för skogens afkastningsnettovärde. 
Faran för sköfling blir härigenom långt allmännare än prof. HECKSCHER 
måste tro, ja, kanske rent af ofrånkomlig vid nuvarande räntefot. 


1047 TOR JONSON. 


Punkt 2. (sid. 262) »Ofvanför (kurs. af mig) realisationsvärdet be- 
stämmes skogens kapitalvärde at dess mest lönande brukningssätt; och 
detta bestämmes i sin ordning — frånsedt tekniska faktorer — af ränte- 
fotens höjd samt kännetecknas af att nutidsvärdet eller kapitalvärdet 
genom detsamma blir det högsta möjliga.» 

Då denna punkt sammanhänger med prof. HECKSCHERS här ofvan 
redan bemötta åsikt om realisationsvärdets storlek, bör ej heller senare 
delen nu diskuteras. 

Punkt 3 (sid. 265) »Under förutsättning af oföränderliga virkespris 
erhåller skogen sitt högsta kapitalvärde och sin mest lönande använd- 
ning om bestånden afverkas vid den tidpunkt, då deras relativa årliga 
värdetillväxt öfverensstämmer med räntefoten» (kurs af mig). 

Punkt 4. (sid. 267): »Under samma förutsättning som i (3) kom- 
mer den omloppstid, som bereder skogen dess högsta kapitalvärde att 
äga rum vid en tidpunkt, då skogens — i motsats till beståndets — 
genomsnittliga relativa värdetillväxt är högre än räntefoten.» 

Punkt 5. (sid. 268) »Vid samma omloppstid som i (4) kommer af- 
verkningens värde icke att stå i något bestämdt förhållande till skogens 
totala virkesvärde, men alltid att utgöra mer än normal ränta (kurs. af 
mig) eller, om detta icke sker att med samma belopp öka skogens reali- 
sationsvärde, » i 

Alla dessa punkter torde bäst bemötas gemensamt med nedanstå- 


ende exempel, utdraget ur tab. VI. 
KENTA OS EAA a AA md ot RAR a ae od je brudesejer fe ln eder 40 50 60 70 80 år 


Det äldsta beståndets värdetillväxtprocent ............... 83,3 58 4,3 33 2,6 PN 


Afverkningens värde BES RR 15,0 9.s 7,0 3 Id 
or R BRP OP :dJ , , , Oo 


i Z af det afsättningsbara virkesförrådet 


Nettoafkastningen i Z af skogens totala värde ......... Oo 1,15 2,22 2 AG PADI 6 


Häraf framgår, att därest vi skulle bestämma oss för en räntefot 
af t. ex. 5 Po, så borde enligt prof. HECKSCHER (3) bestånden vid oför- 
ändrade virkespris afverkas vid c:a 54 år, då mycket riktigt afverk- 
ningen (bruttoafkastningen) utgör mer än normal ränta på skogens to- 
tala virkesvärde (4), men då icke desto mindre, i motsats till prof. 
HECKSCHER, afkastningens 2nettovärde sedan omkostnaderna fråndragits, 
hvarken utgör »normal» eller högsta möjliga ränta på skogens kapital. 
En viss minimistorlek på tillväxtprocenten hos virkesförrådet medför så- 
lunda inga som helst garantier för att skogen (skogsbruket) får en för 
ägaren »lönande användning.» 

Vi torde väl nu knappast behöfva anföra flera exempel, för att det 
klart skall framgå, att prof. HECKSCHERS påståenden i hvarje hufvudsak 
fullkomligt äro motsatta de resultat, till hvilka vi genom vår undersök- 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PA SKOGSBRUKETS EKONOMI. KORA 


ning af ett mellansvenskt skogsbruk kommit. Itt sådant genomgående 
motsatsförhållande bör ju tyda på att diskussionen ej föres på samma 
plan, och beror detta helt enkelt därpå, att prof. HECKSCHER hela tiden 
ur diskussionen uteslutit de för skogsbrukets bedrifvande nödvändiga all- 
männa omkostnaderna och endast behandlat bruttoafkastningen, på hvilken 
nämligen alla de gjorda påståendena i nästan hvarje detalj stämma in, 
hvaremot de, tillämpade i praktiken, fullt principenligt kunna leda där- 
hän, att skogsägaren ej finge någon som helst inkomst från skogen. 

Då emellertid prof. HECKSCHER på andra ställen tydligt och klart 
tar afstånd från dylika endast för det socialistiska samhället tänkbara 
konsekvenser, föreligger hela tiden från hans sida otvifvelaktigt en full- 
komlig missuppfattning om det praktiska skogsbrukets ekonomiska för- 
hållanden. Denna missuppfattning har också ledt till en lätt förklarlig 
oro i skogskretsar samt en del resultatlösa skrifverier i pressen, men är 
ju misstaget i viss mån ursäktligt, eftersom prof. HECKSCHER såsom 
icke fackman måst lita på hvad han af en delvis oredig fackterminologi 
i hast kunnat inhämta och om hvars felanvändning han ej i tid blifvit 
upplyst.! 

Då det nu framlagda praktiska exemplet emellertid måste verka 
upplysande såväl angående misstagets natur, som äfven angående de 
vidtgående, för skogsbruket ruinerande konsekvenserna af detsamma, så 
torde man kunna vara fullkomligt öfvertygad om att, sedan prof. HECK- 
SCHER numera tydligt måste inse sitt väsentliga felgrepp på frågan, ett 
beriktigande från hans sida kommer att framläggas i alla de punkter, 
där konklusionerna stödt sig på felaktiga premisser. 


+ = 


Till sist vilja vi äfven se till i hvad mån det af jägm. ERNST ANDERS- 
SON företrädda räntabilitetskrafvet låter sig tillämpas på vårt framlagda 
exempel. Ett naturligt yrkande frår hans sida, torde bli att öfvergå från 
tillämpad svag låggallring till krongallring för att befordra kvalitéträdens 
tillväxt. Då vi emellertid principiellt torde vara ense i denna sak — om 
så äfven i detaljerna är kanske ovisst — så uteslutes tillsvidare liksom 
förut all diskussion om beståndsvårdsåtgärdernas betydelse. Som jägm. 
ANDERSSON dessutom aldrig i sina anföranden direkt diskuterat, hvad in- 
verkan genomförandet af hans program kan ha på omloppstiden, kan ej 


! Att prof. HECKSCHER själf torde varit öfvertygad om att han haft alla kostnader med 
i beräkningen, synes framgå af noten sid. 275. Misstaget torde anses så mycket mera för- 
låtligt, som många af räntelärans såväl anhängare som motståndare varit utsatta för samma 
missuppfattning. Jmfr t. ex. sista noten i H:s uppsats, samt Norrländska skogsvårdskommit 


téns framställning af ränteläran t. ex. sid, 37. 


106 TOR JONSON. 


heller i denna punkt systemet pröfvas, utan synes mig nödigt gå en 
indirekt väg. 

I sitt föredrag om »Ekonomiska principer för rationell skogshushåll- 
ning» (1911 sid. 304) uppställer jägm. ANDERSSON som hufvudfordran, 
att »skogsproduktionen skall vara bärig». De föreslagna åtgärderna för 
att nå denna bärighet, jämförda med föredragets allmänna åskådnings- 
sätt och inledarens yttranden i öfrigt kunna sägas utmynna i den fordran, 
att hvarje del af virkesförrådet bör förränta sig efter viss, fordrad (van- 
lig) räntefot, emedan annars skogens sköfling vore att befara, hvarjämte 
en såväl national- som privatekonomiskt ojördelaktig kaptitalfördelning 
förelåge. Då jag fattar detta som kärnpunkten i diskussionen, vilja vi 
tänka oss en skog i ett sådant normalt jämviktläge, att denna fordran 
på hvarje träds räntabilitet uppfylles, för att sedan undersöka, om detta 
tillstånd hos skogen verkligen garanterar skogsägarenr utlofvad vanlig 
vänta på de i skogsbruket engagerade kapitalen. 

För att något förenkla saken, utesluta vi härvid det relativt obetyd- 
liga markvärdet och syssla med endast virkeskapitalet. Kallas detta K; 
afverkningens värde A och de årliga utgifterna för skatter, förvaltning 
m. m. U, så måste skogsägarens netto naturligtvis bestå af skillnaden 
mellan inkomster och utgifter eller A—U, hvilket uttryck, satt i förhål- 
lande till kapitalet K, uttrycker skogsegendomens relativa afkastning. 

o es 4 Za (Ci kd . 

Alltså räntabiliteten = FE RTR hvilka uttryck genom 
multiplicering med 100 ge det procentuella förhållandet. 

Då nu i uthålligt skogsbruk afverkning och tillväxt äro lika, betyder 


uttrycket K virkeskapitalets genomsnittsräntabilitet. Innan detta får 
U 


öfverflyttas på skogsbruket i sin helhet, måste den negativa termen K 


eller de relativa utgifterna afgå. Häraf följer, att så länge utgifterna ej 
äro lika med o, så länge kan aldrig skogsbrukets räntabilitet bedömas en- 
bart af virkeskapitalets värdetillväxtprocent, den må nu vara aldrig så 
hög, hvarför fordran på värdetillväxt efter viss räntefot hos hvarje träd 
i skogen principmässigt ej skyddar skogsägaren från att drifva ett skogs- 
bruk, som hvarje år går med förlust, nämligen om utgifterna ej minst 
täckas af de genom afverkningen (tillväxten) erhållna inkomsterna. 

I vårt framlagda exempel uppstod sådan förlust på alla omlopps- 
tider upp till 40—50 år, trots att odisputabelt hvarje bestånd växte med 
t. o. m. mycket hög ränta, minst 6 å 7 20. Innan man ens kan tala 
om någon räntabilitet, måste sälunda garantier finnas för att inkomsterna 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. 1075 


skola öfverstiga kostnaderna = måste vara större än 3) Då nu emeller- 
tid vid räntabilitetsfordran endast å de enskilda träden inkomsterna af 
skogsbruket principmässigt kunna få nedgå huru långt som helst, be- 
roende på den räntefot man fordrar, men då däremot utgifterna genom 
skatter m. m. alltid ha en viss positiv storlek, är man sålunda aldrig på 
förhand säker på att nettobehållning verkligen skall uppstå, hvarför 
diskussion af det uthålliga skogsbrukets planläggning endast med fordran 
på en viss mäinimivärdetillväxtprocent som mål blir meningslös i ett 
kapitalistiskt samhälle. En sådan diskussion om räntabilitet får endast 
föras på grundval af både inkomster och utgifter, aldrig ensamt på den 
första posten. Det är sålunda tillväxtens absoluta ej procentuella storlek, 
som i första hand bestämmer räntabiliteten. 

Härtill torde jägm. ANDERSSON med rätta och med stöd af sina 
gjorda uttalanden invända, att det naturligtvis aldrig fallit honom in att 
bortse från de för privatmannen likaväl som för staten viktiga omkost- 
naderna. 

Jag erkänner också gärna, att jägm. ANDERSSON i alla sina exempel 
principmässigt tagit en alldeles särskild hänsyn till alla kostnader, men 
jag vågar också påstå, att detta skett på ett alldeles felaktigt sätt, så länge 
diskussionen nämligen gäller uthålligt skogsbruk. 

För att styrka deta vill jag peka på det exempel, där A visar, huru 
han för en skogsegendom kalkylerar öfver de enskilda trädens räntabili- 
tet (1911 sid. 296 ff.). De enstaka trädens efter ortens pris åsatta rå- 
nettovärden belastas där med indirekta kostnader för administration, 
skatter m. m., hvarigenom värdena för alla dimensioner likformigt ned- 
FVÖKeSSaSN SOmMo, da »netto-nettot» erhålles, hvars procentuella tillväxt i 
olika åldrar sedan diskuteras. 

Just i detta jämna nedpressande af 30 PN ligger själfva felet, ty 
hvilken ränteformel man sedan än använder, så försvinna de på detta 
sätt pålagda kostnader helt ur beräkningen. Så t. ex. ger PRESSLERS 

200 KK .0,70— KR . Oj70 


formel p= Ae RR BG efter förkortning med 0,70 fullkomligt 
200 K—Ék 


samma värde på procenten som den oförändrade formeln p = LIES 


hvarför detta sätt att beräkna kostnaderna som en konstant funktion af 
bruttovärdet helt enkelt afför dem från allt inflytande på räntabiliteten. I 
vårt exempel ha vi också funnit, hvilket högst olika inflytande omkost- 
naderna ha vid t. ex. olika omloppstider (sålunda äfven för olika dimen- 
sioner), sålunda: 


108 TOR JONSON. 


OmMmloppstid-= öres sees es SAL SRN RRESAE ER NA 40 60 So 100 120 sår 
Omkostnader 41/26 af äDKOMSlen bots tg. sed sd LE Sar 133 56 34 30 20206 
> 196 EE KAD TALS Basse SAR 0 RE nana 6,2 2,8 5 0,9 0,7 AY 


Jag vill dock härtill rättvisligen erkänna, att jägm. ANDERSSON 
säger sig ha beräknat kostnaderna med tanke på realisation (sid. 297 rad 
27), då det använda förfaringssättet får ett visst berättigande på annan 
del af affärsvinsten, men har det naturligtvis fortfarande ingen inverkan 
på den undersökta ekonomiska mogenheten hos de enskilda träden i 
skogen. 

Då nu detta exempel förekommer under rubriken » Enligt hvilka 
ekonomiska principer bör en rationell skogshushållning bedrifvas», hvilken 
hushållnings nödtvungna uthålliga karaktär hvarken jägm. ANDERSSON eller 
någon annan under diskussionen hittills bestridt, samt då jag ej heller 
annorstädes kunnat finna någon anvisning, huru de i skogsbruket ound- 
gängliga kostnaderna på riktigt sätt skola införas i beräkningen för att 
ur det påyrkade räntabilitetstillståndet hos wirkesförrådet kunna bedöma 
skogsbrukets verkliga nettoräntabilitet, så anser jag mig ha fulla skäl att 
uttala det påståendet, att så som räntabilitetskrafvet nu senast framförts 
i Sverige, står det, hvad uthålligt skogsbruk beträffar, på matematiskt 
fullkomligt ohållbar grund; det är snarast tillämpligt, när det gäller aj- 
göra vinstens storlek vid sköfling. 

På grund af föreliggande bevisföring anser jag mig sålunda kunna 
föreslå, att det gamla missbrukade slagordet: »om ej trädets värde växer 
med samma procent som pengarna på banken, så bör trädet afverkas», 
för framtiden afföres från hvarje skogsmans ordlista. Detta yrkande har 
namligen tydligt visat sig sakna såväl ekonomiskt som matematiskt un- 
derlag, så länge man talar om uthålligt skogsbruk med årliga omkost- 
nader. 


Då nu väsentliga anmärkningar gjorts mot båda de ekonomiska prin- 
ciper, som sedan rätt lång tid tillbaka framhäfts som lämpligaste hufvud- 
riktlinjer för det svenska skogsbruket, torde möjligen en eller annan 
fordra, att i anslutning till den gjorda kritiken något nytt positivt förslag 
till skogspolitik från min sida framlägges. 

Denna fordran anser jag mig också böra tillmötesgå, då det näm- 
ligen inom senaste årens litteratur framträdt en ny riktlinje, som torde 
vara väl värd att taga vara på, äfven om den ännu ej fått den fasthet 
och fulländning i alla detaljer, som under tidernas lopp kommit de äldre 
teorierna till del. 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. 109 


Preliminärt skulle denna nya teoris fordringar på skogsskötseln kunna 
formuleras sålunda: högsta möjliga absoluta nettoafkastning eftersträfvas, 
så långt dettå låter sig göra utan afsevärdare nedsättning af skogsbrukets 
räntabilitet. 

Fordringarna på räntabilitet och hög nettoafkastning äro sålunda 
båda att beakta, och begränsas den häremot svarande omloppstiden dels 
uppåt af tidpunkten för högsta medelafkastningen, dels nedåt af tiden 
för nettoräntabilitetens kulmination, beräknad för en hel skog enligt 
ungefär den metod vi i tab. VI användt. Att ej själfva maximum för 
räntabilitetsprocenten väljes som mest eftersträfvansvärda målet, samman- 
hänger därmed, att procenten, sedan maximum uppnåtts, i regel sjunker 
mycket sakta med stigande omloppstid. Därest vi sålunda öfverhufvud 
taget kunna motivera önskvärdheten af att fortfarande bedrifva skogs- 
bruk, ehuru det kanske af ekonomiskt-biologiska orsaker endast förmår 
att vid oförändrade virkespris' ge c:a 2 å 3 94 i årligen uttagbar ränta 
på engagerade kapital, torde det vara lika lätt att försvara en obetydlig 
sänkning (t. ex. ett par tiondels 90) af den teoretiskt funna maximi- 
räntabilitetssiffran, därest nämligen därigenom andra afsevärda fördelar 
stå att vinna, t. ex. förhöjd nettoafkastning från skogen och större soli- 
ditet hos aftärsföretaget i sin helhet. 

Mellan statens och den enskildes skogspolitik, kommer härvid knap- 
past någon annan principiell skillnad att existera, än den, som beror på, 
att den kapitalstarkare skogsägaren, därest afkastningen anses nöjaktig, 
kommer att investera och bibehålla stora kapital i skogsbruket, hvaremot 
den mindre kapitalstarke, liksom hitintills, vid behof af penningar kommer 
att anlita den lätt realiserbara äldre skogen, d. v. s. drifva ett skogs- 
bruk med i medeltal något kortare omloppstid och sålunda mindre årlig 
nettobehållning samt ökad risk. I räntabilitetshänseende bör dock skill- 
naden principiellt bli tämligen liten för olika slag af skogsägare. 

Dessa synpunkter på principfrågan väntas af många författare på 
området i sig innebära såväl en slutlig lösning af den halfsekellånga stri- 
den angående räntabilitet eller högsta afkastning i skogsbruket, liksom 
ock en mycket nöjaktig motivering till de medellånga omloppstider, som 
i praktiken fått ojämförligt största användningen, stick i stäf mot båda 
de till motsatta ytterligheter förande äldre teoretiska principerna. 


1 Öfverallt har man ju dock funnit en i medeltal för längre perioder ständigt fort- 
gående stegring af virkespriset och skogsegendomars värden, hvilket i förening med den 
kvalitéförbättring, som en genomförd fackmässig vård kan ha på afkastning och virkesförråd, 
mycket väl kan ge en god ?totalräntabilitet för skogsbruket, ehuru denna värdestegring «ej 
årligen kan uttagas. I det föregående yrkas ju på utredning angående denna värdestegrings 


medelstorlek. 


I 107 TOR JONSON. 


Ett studium! och en utveckling af dessa nya principer synes mig 
därför ha stora utsikter att ge positiv behållning för det svenska skogs- 
bruket, hvarför de här framläggas till diskussion. 


1 Den som möjligen skulle önska fördjupa sig i frågan, vill jag hänvisa dels till MAR- 
TINS och SCHIFFELS ofvannämnda arbeten, dels också till RIEBEL, Waldwertrechung und 
Schätzung von Liegenschaften; Wien 1912; V. GUTTENBERG, Forstbetriebseinrichtung 2. 
Aufl. 1911, samt GLASER, Die Berechnung des Waldkapitals und ihr Einfluss auf die Forst- 
wirtschaft in Theorie und Praxis, Berlin 1912. 

Först när min uppsats förelåg i korrektur, blef jag uppmärksam på att GLASER på 
nästan fullkomligt enahanda sätt sökt göra ett räntabilitetsöfverslag för en del tyska trädslag, 
hvaraf ett utdrag torde vara af intresse, som jämförelse med hvad ofvan sagts: 


OMLOpPpStid SEE så er Sosse sägs SRA 40 60 80 100 120 år 
| gran MKbonitet oc: 1,8 3,4 3.3 2,8 2,3 

S Å ed ilf MY PTS I 5 2,8 ? 
Nettoräntabilitet I ”"”"VETSAn i 1 35 See 4 Fi 
tall FY Frege MR KE 157 2,2 2,1 1,9 L3 Zz 

bok ATT NV nja on OR 1.3 2,3 2,2 2,1 1,9 ” 


Den relativt höga räntabiliteten för gran och sifvergran beror hufvudsakligen därpå, 
att förf. för dessa trädslag räknadt mycket låga »förvaltningskostnader» eller endast 9 mark 
pr har d. v. s. lika som för tall och bok, hvilka senare med 100-årig omloppstid dock endast 
afkasta 42 mark netto pr har mot granens och sifvergranens resp. 110 och 100 mark. I 
Sachsen med 92 mark inkomster uppgå dessa omkostnader år 1911 till c:a 25 mark pr har). 
Frånsedt denna GLASERS ojämna belastning af omkostnadskontot, äro ju våra, alldeles 
oberorende af hvarandra framkomna resultat synnerligen öfverensstämmande i synnerhet till 


sin allmänna gång. 


1907 
1911 


I91II 
1912 


1912 
2912 


1912 
1912 
1912 
7912 
1912 
1911 
1912 
1912 
1912 
1912 
1911 
1911 
1910 
1911 
1912 
1912 
1912 
1912 
1912 
1912 
1912 


1911 


OMLOPPSTIDENS INVERKAN PÅ SKOGSBRUKETS EKONOMI. Fri? 


Använd litteratur: 


ANDERSSON, ERNST, Synpunkter vid skogsafverkningens beräknande. Värml. Bergsm. 
för:s Annaler 1907. 
a —- Enligt hvilka ekonomiska principer bör en rationell skogshushållning 
bedrifvas? Föredrag; denna tidskr. 1911 h. 7 allm. del. 
b -— Diskussionsinlägg i samma fråga. 
a — Metod och tabeller för utrönande af massa- och värdetillväxtprocenten 
hos stående träd; denna tidskr. 1912 h. I fackafd. 
b —— De ekonomiska principerna återigen; denna tidskr. 1911 h. 4 allm. del. 
c — Diskussionsinlägg öfver Norrländska skogsvårdskommitténs betänkande; 
denna tidskr. 1911 h. 7 allm. del. 
d — Högsta markränta eller högsta afkastning; svar till jägm. C. von 
Schönberg, denna tidskr. 1912 h. 12 allm. del. 
EBERHARD, Die Normalertragstafeln im Dienste der Praxis. Allg. Forst- u.Jagdztg., 
mai I912. 
a ENEROTH, O., Om de »normala» tallbeståndens afkastningsförmåga. Denna tidskr. 


1912 h. 2 fackafd. 

b — Profytor å Lindesnäs och Siljansfors bruksskogar. Program för Skogs- 
vårdsför:s 8:de exkursion 1912. 

FREDENBERG, K., Är ekonomisk skogshushållning möjlig? Denna tidskr. 1912 bh. 4 
allm. del. | 


HeEcCKSCHER, E., Diskussionsinlägg öfver ekonomiska principer, denna tidskr. 1911 

hb. 7 allm, del. 

a — Diskussionsinlägg öfver Norrländska skogsvårdskommitténs betänkande; 
denna tidskr. 19412 h. 7 allm. del. 

b — Omloppstiden för våra skogar; Svenska Dagbladets skriftserie II 1912. 

c — Skogsbrukets räntabilitet; Ekonomisk tidskr. 1912 h. 4 och 6. 

d — Skogsbrukets räntabilitet; Svar till jägm. C. von Schönberg; denna 
tidskr./ 191208: 120allm. dell 

a HEDEMANN-GADE, E., Profytor å Vassgårda, Alkwettern och Högsjö. Program för 


Skogsvårdsför:s 7:de exkursion 1911. 
b — Bergslagsdistriktets kollektivutställning vid 21:sta allm. landtbruksmötet 
i Örebro 1911; denna tidskr. h. 12 1911 allm, del. 


JONSON, TOR, Taxatoriska undersökningar om skogsträdens form, I Granens stam- 
form, Denna tidskr. 1910 h. 11 fackafd. 
— Taxatoriska undersökningar om skogsträdens form. II Tallens stam- 
form, Denna tidskr. 1911 h. 9—10 fackafd. 
a — Taxatoriska undersökningar om skogsträdens form. III Formbestämning 
å stående träd 1912 h. 4 fackafd. 
b — Massatabeller för träduppskattning 2:dra uppl. Stockholm 1912. 
c — Afsmalnings- och tillväxttabeller. Supplement, Stockholm 1912. 
d — Värdet af Sveriges skogar. Bilaga H, Sveriges nationalförmögenhet, 
—- Stockholm 1913. V 
e — Afverkningens förhållande till virkesförrådet. Arsskr. f. Föreningen för 
Skogsv. i Norrand 1912 I. 
f — Diskussionsinlägg öfver Norrländska skogsvårdskommitténs betänkande; 
denna tidskr. 1912 h. 7 allm. del. 
LUNDBERG, G., Olika beräkningsprinciper för timmerdrifningars bortsättande. Svensk 
Flottningstidskr. 1912 h. I. 
Maass, ALEX., Erfarenhetstabeller för tallen. Medd. från Statens Skogsförsöksanstalt ; 


denna tidskr. 1911 h. 12 fackafd. 


TOR JONSON. 


1905 - MARTIN, H., Die forstliche Statik. I Band. Berlin 1905. 
1911 > » » II Band. Berlin 1911. 
1912 -—— Die ökonomischen Grundlagen der Forstwirtschaft mit besonderer Be- 
ricksichtigung der preussischen Staatsforsten. Tharandter forstliches 
Jabrbuch moOr2Ih:0200chi3 samt IOT3 HAE 
1912 - RINGSTRAND, N., Norrländska skogsvårdskommitténs betänkande 1912. Särskildt 
yttrande sid. 570 ff. 
1904 SCHIFFEL, Å., Die Reinertragslehre in der Gegenwart. Centrbl. fir d. g. Forst- 
wesen 1904 h. 2 och 7. 
1908 — Kritische Betrachtungen iber Theorie und Praxis der Bodenreinertrags- 
lehre. Centralbl, f. d. g. Forstwesen 1908 h. 3 och 4. 
1910 — Uber das Wesen des Waldkapitales und iiber die Ermittlung von durch- 
schnittlichen Waldrenten. Centrbl. f. d. g. Forstwesen 1910 h. 11. 
1913 THALER P., Vergleichende Gegeniäberstellung der fir Bayern, Wiärttemberg, Baden 
und Hessen neuzeitig erlassenen Vorschriften fir die Ausarbeitung 
von Betriebseinrichtung. Allg. Forst- u. Jagdztg. 1913 h. 1. 
1909 WaLLMo, U. Diskussionsinlägg i frågan: » Enligt hvilka ekonomiska principer bör en 
rationell skogshushållning bedrifvas?» Denna tidskr. 1909 h. 6—7 
allm. del. i 
1911 — Diskussionsinlägg i samma fråga. Denna tidskr. 1910 h. 7 allm, del. 
1912 a — Diskussionsinlägg öfver Norrländska skogsvårdskommitténs betänkande, 
Denna tidskr. 1912 h. 7 allm. del. 
1912 b Omloppstiden för våra skogar. Svenska Dagbladets skriftserie II 1912. 
1909 WELANDER, P. O., Enligt hvilka ekonomiska principer bör en rationell skogshushåll- 
ning bedrifvas? Föredrag. Denna tidskr. 1909 h. 6—7 allm. del. 
1911 — Diskussionsinlägg i samma fråga. Denna tidskr. 1911 h. 7 allm. del. 
1912 a — Ekonomiska och skogliga synpunkter vid skogsförvaltning. (Norrländska 
skogsvårdskommitténs betänkande.) Föredrag. Denna tidskr. 1912 h.7 
allm. del. 
1912 b Omloppstiden i våra skogar. Svenska Dagbladets skriftserie II 1912. 


1895 


WESTBERG, H., Virkesutsyning. Tidskr. för skogshush. 1895. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN I913, H. 2. 


Skogens skadesvampar. 


Af T. LAGERBERG och N. SYLVÉN. 


De parasitiska svamparnas skadegörelse på kulturväxterna har se- 
dan länge varit uppmärksammad. Inom såväl trädgårdsskötsel som jord- 
bruk ha de på grund af sina elakartade härjningar alltmera framstått som 
en mycket viktig faktor, och man kan säga, att deras utforskande och 
bekämpande på detta område utvecklat sig till en vetenskap för sig. I 
själfva verket har en effektiv kamp mot parasitsvamparna blifvit ett lifs- 
villkor för dessa båda näringsgrenar. 

Äfven inom skogsbruket hafva skadesvamparna sedan gammalt låtit 
tala om sig, och det är också allmänt bekant, att de ekonomiska värden, 
som genom deras åtgörande ställas på spel, mycket ofta kunna vara högst 
betydande. För att visa detta med ett exempel från våra egna skogar 
behöfver ju endast nämnas, att man har beräknat, att rötsvamparna å Om- 
bergs kronopark årligen förorsaka en direkt förlust af 1,950 kr. på en afverk- 
ningsyta af blott 13 har. Många liknande fall skulle ytterligare kunna an- 
föras. I den mån skogsbruket tenderar att blifva mera intensivt, kommer 
själffallet bekämpandet af svampangreppen att allt mera träda i förgrunden. 
I de moderna kulturskogarna skapas nämligen mången gång gynnsammare 
existensvillkor för en hel del parasitiska svamparter, hvilka, förut af en gan- 
ska harmlös karaktär, plötsligt kunna vinna en oväntad spridning och för- 
orsaka svårartade härjningar. Att kampen mot skadesvamparna i skogen 
i praktiken måste ställa sig mycket svårare än i trädgården och på fäl- 
tet säger sig själft, men den får därför icke anses lönlös eller omöjlig. 
I utlandet har denna kamp redan mångenstädes igångsatts med stor 
kraft. För att härutinnan nå ett gynnsamt resultat erfordras emellertid 
en ingående kännedom om det, som bör bekämpas. Dock måste vi er- 
känna, att vår egen kunskap i detta fall är synnerligen bristfällig. Den 
svenska skogspatologien är, åtminstone i den mån den har att skaffa 
med parasitsvampar, ett så godt som fullständigt obearbetadt fält, och 
någon sammanfattande litteratur på detta område äga vi ännu icke. Vär 
hufvudsakliga kunskap är sålunda hämtad ur utländska källor, hvilka na- 
turligtvis icke gärna kunna tänkas äga full tillämplighet på svenska för- 


147 T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 


hållanden. Ett af de mera kända arbeten, som för undervisningsändamål 
spelat en stor betydelse, är E. ROSTRUP's »Plantepatologi»; detta arbete 
behandlar som bekant de viktigare danska växtsjukdomarna. Redan i 
Danmark äro dock skogsförhållandena allt för olika dem i Sverige, för 
att vi med den ståndpunkt, vårt eget skogsbruk för närvarande har nått, 
skulle låta oss nöja med de erfarenheter, som gjorts angående svampar 
och svampskador i danska skogar. 

För att i någon mån söka afhjälpa den bristande kännedomen om 
våra skogsträds parasitsvampar och sjukdomar, ha vi beslutat utgifva ett 
exsiccatverk. Vi ha kallat detsamma »Skogens skadesvampar» och ämna 
i detsamma meddela ett hundratal olika former. Häri skola såvidt möj- 
ligt ingå alla sådana, som hafva en större ekonomisk betydelse, men 
dessutom äfven åtskilliga andra, mindre viktiga arter, hvilka dock genom 
sin allmänna förekomst och sitt i ögonen fallande uppträdande särskildt 
draga uppmärksamheten till sig. Exsiccatet' är ämnadt att utgå i fyra 
fasciklar om hvardera 25 arter. Den första fascikeln föreligger nu fär- 
dig, och vi ha förhoppning om att inom årets lopp kunna utsända äfven 
en andra. De två följande beräknas skola utkomma följande år; af 
dessa skall den sista omfatta skogsträdens tickor och rötor. 

Till hvarje fascikel är det vår afsikt att lämna en kortfattad be- 
skrifning med illustrerande figurer. Densamma skall innehålla en sam- 
manfattning af forskningens hittillsvarande resultat, men dessutom kom- 
pletteras af våra egna iakttagelser öfver svampformernas skadegörelse, 
uppträdande och utbredning inom vårt eget land. — Det följande inne- 
håller sålunda texten till exsiccatverkets 25 första nummer. 


1 Närmare uppgifter härom, se Skogsvårdsföreningens Tidskrift, allmänna delen 1912 
sid. 501. 


SKOGENS SKADESVAMPAR. 


Fasc. I (N:o 1—25). 


1. Hypodermella sulcigena (RosTtrR.) TöB, — På barr af tall (Pinus silvestris L.). 
Tallens gråbarrsjuka. — Östergötland, Omberg, mars (a) och juni (b) 1910. J. Dahl- 
gren, T. Lagerberg. — Syn. Hypoderma sulcigenum ROSTR. 


Släktet Hypodermella hör till familjen Hysteriacee bland ascomyceterna.! 
Denna familj intager på grund af fruktkropparnas utbildning en mellanställning 
mellan pyrenomyceter? och de egentliga discomyceterna 3; fruktkropparna, som 
anläggas inuti substratet och ha en mer eller mindre lång- 
sträckt form, öppna sig vid mognaden genom en längsgående 
springa. 

H. sulcigena angriper tallens barr, omedelbart sedan de 
på våren vuxit fram ur sina knoppar. Barren dödas därvid 
helt och hållet, eller ock lämnas ett stycke af växlande längd 
vid barrets bas orördt af mycelet; 1. senare fallet är alltid 
gränsen mellan det lefvande och det döda partiet skarpt mar- 
kerad. De angripna barren bli till en början rödbruna och 
äro här och där afbrutna af genomskinliga fläckar och band, 
som framkallas af lokala inre kådutgjutningar. Under somma- 
rens lopp antaga barren en allt mera gråaktig, i violett stö- 
tande färg, och kådutgjutningarna förändras till mörka, slutligen 
becksvarta fläckar. På eftersommaren och hösten uppträda de 
första anlagen till fruktkroppar som ljusbruna längsgående strim- 
mor under barrets epidermis. Under vintern utvecklas dessa 
oafbrutet vidare för att följande vår och försommar vara fullt Fig. 1. Hypo- 
färdiga. Vanligtvis finner man då på hvarje barr ett flertal Z7”:ella sulcige 
FA : Ör 2 na. a sporsäck 
linjesmala, sinsemellan parallellt förlöpande fruktkroppar af en med sporer. "och 
mörkbrun, något i violett skiftande färg. Dessas längd varie- parafys, b mogen 
rar mellan några få millimeter och mer än 2 cm. De spor med gelé 
öppna sig i fuktigt väder och blotta därvid ett ofärgadt hy- hölje > 415. 
menium?. Sporsäckarna (fig. 1 a) äro långsträckta, klubbformade med aftrub- 
bad spets och tämligen bred bas, hvilken tvärt öfvergår i ett mycket kort 


"Ascomyceter eller sporsäckssvampar benämnas sådana svampar, hvilkas sporer 
bildas inuti klubbliknande eller mer eller mindre klotformade celler, s. k. asci eller spor- 
säckar. 


? Ascomyceter, hvilkas sporsäckar anläggas i små slutna, flask- eller urnelika behållare, 
s. k. perithecier, hvilka i toppen ha en fin mynning, genom hvilken sporerna utpressas. 


>? Discomyceter benämnas sådana ascomyceter, hvilkas fruktkroppar vid mognaden 
äro öppna, skif- eller skålformade, s. k. apothecier, understundom klubb- eller hattlka. 


+ Sporsäckarna äro vanligen anordnade i ett bestämdt skikt, s.k. hymenium, i hvars 
bildande äfven ingå sterila hyfändar, s. k. parafyser. 


I 1607 T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 


skaft. De innehålla 8 stycken (mera sällan 4) stafformade sporer (fig. 196), 
som tilltaga i tjocklek mot sin öfre ända och äro omgifna af ett glasklart, i 


vatten starkt svällande geléhölje. — Denna sporkaraktär är utmärkande för 
släktet Hvpodermella. — Parafyserna äro fina och jämnsmala, raka och ogre- 
nade och ha ungefär samma längd som sporsäckarna. — Då fruktkropparna 


äro mogna, pläga de angripna barren fällas till marken. 

H. sulcigena är spridd öfver tallens hela utbredningsområde och föror- 
sakar vissa år stora epidemier särskildt i yngre (10— 30-åriga) bestånd i lan- 
dets södra delar. De enskilda träden kunna angripas olika starkt, understun- 
dom blir hela den under året utvecklade barrmassan infekterad. Följden 
häraf blir en stark nedsättning i tillväxten under det kommande året, och då 
understundom ett och samma träd råkar ut för starka infektioner under flera 
är efter hvarandra, kan det slutligen bli så försvagadt, att det dukar under. 
Äfven om detta ingalunda är regel, så är dock gråbarrsjukan en allvarlig 
sjukdom, då den medför en afsevärd nedsättning i tillväxten, hvilket ju alltid 
betyder en direkt förlust. 

Några effektiva skyddsmedel mot denna sjukdom känner man ej. I kul- 
turer, där träden äro jämnare fördelade och möjligheterna för svampens sprid- 
ning äro större, torde man dock genom att i rätt tid — på hösten — af- 
lägsna och uppbränna angripna exemplar kunna väsentligt inskränka sjuk- 
domens skadliga verkningar, om starkare angrepp äro att befara. 


2. Hypodermella macrospora (HARTIG) LAGERBERG. — På barr af gran [Picea 
excelsa (LAM.) LK.]J. Granens gråbarrsjuka. — Skåne, Kolleberga, juni 1910. T. 
Lagerberg. — Syn. Lophodermium macrosporum HARTIG. 


Denna art angriper granens barr i allt väsentligt på samma 
sätt som H. sulcigena tallens. Infektionsförloppet är dock icke när- 
mare kändt. Sannolikt infekteras dock barren, redan då de på våren 
bryta fram ur knopparna, ehuru sjukdomssymtomen icke visa sig förr 
än följande år. Barren få då en jämn mörkbrun färg, hvilken så 
småningom öfvergår till en mera gråaktig. Därefter anläggas 
fruktkroppar på deras undersida. Dessa uppstå på ömse sidor 
om medelnerven, äro raka och streckformade samt till färgen 
svarta och glänsande. Ofta äro några få ställda i rad efter 
hvarandra, ofta sammansmälta dessa till bildandet af en enda 
fruktkropp, som kan få samma längd som hela barret. Frukt- 
kropparna äro emellertid icke mogna förr än följande år, hvarför 
svampen alltså kräfver mer än två år för sin fullständiga utveckling. 
De öppna sig 1 fuktig väderlek genom en längsgående springa. 
Sporsäckarna (fig. 2) äro stora, uppåt starkt vidgade med täm- 
ligen aftrubbad spets, samt innesluta 8 stycken stafformade spo- 
rer, som i genomsnitt uppnå två tredjedelar af sporsäckens egen 
längd och långsamt förtjockas mot sin öfre ända. De omgifvas 
af ett glasklart geléhölje. 

Fig. 2. Hypo- H. macrospora är spridd öfver granens hela utbredningsom- 
dermella ma- råde. Den angriper granar i alla åldrar och uppträder särskildt 
VÅR NE JU gärna på yngre träd, som förekomma som underväxt i täta be- 
; P” stånd. Någon allvarligare skada torde den dock icke förorsaka 


rer och para- 
fys. Xx 415. hos oss. 


SKOGENS SKADESVAMPAR. rg 


3 Phacidium infestans KARSTEN, — På barr och grenar af tall (Pinus silvestris 
L.). Tallens snöskytte. — Västerbotten, Jörn, juli 1911 (a) och okt. 1912 (b). T. La- 
gerberg, K. G. Stenberg. Dalarna, Malingsbo aug. 1911 (a) och aug. 1912 (b). N. Sylvén. 


Släktet Phacidium tillhör familjen Phacidiacex bland discomyceterna. Denna 
familj omfattar en stor mängd svampformer, hvilka i sin organisation visa en 
påtaglig släktskap med hysteriaceerna; hit höra sålunda de lägst organise- 
rade discomyceterna. 

Ph. infestans uppträder som parasit på yngre tallar. Den an- 
griper oftast på ett mycket egendomligt sätt; af sjukdomsbildens ' (ÅTORN 
utseende har man velat draga den slutsatsen, att snötäcket skulle = NY T ; 
vara orsaken till de sjukliga förändringar, som komma till synes. — | A 
Som regel gäller nämligen, att endast grenar intill en viss nivå | TA 
från marken räknadt angripas, och denna nivå är i det stora | 
hela en och samma för alla träd inom samma trakt. Småtallar, ly 
som icke nå upp öfver den kritiska nivån, bli ofta angripna 4 | 
helt och hållet. Att snötäcket har något att skaffa med sjuk- I | 
domens uppträdande är alltså sannolikt, men snöns roll härut- | | 
innan är icke känd. Svampen infekterar sannolikt barren och 
sprider sig från dessa ned genom grenarna. Strax efter snö- 
smältningen på våren antaga barren en brun färg, och grenarna NES 


bli torra och spröda. Understundom händer dock, att själfva Ng 
grenarna icke hunnit bli dödade vid denna tidpunkt, och deras Su 


knoppar kunna därför utväxa, men skotten bli alltid påfallande Fig. 3. Phaci- 
svaga. Under sommarens lopp antaga barren en allt mera grå SAGAN 
så TLA Ög 3 z S porsäck med 
färg och bli till slut nästan hvitaktiga. Fruktkropparna utveck- sporer och pa- 
las endast på barren. De anläggas under deras epidermis och rafys. x 415. 
framträda först som mörka punkter. Vid mognaden, som in- 

faller under eftersommaren och hösten, höja sig dessa som små halfklot- 
formade bildningar öfver barrets yta och uppbrista slutligen. Därvid afstö- 
tes vanligen en del af barrets epidermis fullständigt, och återstoden omgifver 
under form af oregelbundna, på insidan sotsvarta flikar det blottade, ofärgade 
hymeniet. Detta är plant, har en mer eller mindre cirkelrund omkrets och 
når föga mer än l1/, mm. i diameter. Sporsäckarna (fig. 3) äro från en 
smal bas utdraget klubblika och innehålla 8 stycken, vanligen i två rader 
ordnade, svagt bönformade sporer. Parafyserna äro fina, ogrenade och raka 
och ha ungefär samma längd som de mogna sporsäckarna. 

Ph. infestans har en utprägladt nordlig förekomst i vårt land. I hela 
Norrland är den allmän, söderut är den icke iakttagen längre än till om- 
kring 60? n. br. (mellersta Värmland, sydligaste Dalarna). Den förorsakar 
en högst betydande skada. Särskildt för återväxt och yngre kulturer är den 
mycket ödesdiger, och dödlighetsprocenten kan understundom blifva synner- 
ligen stor. Det enda medlet att förebygga vidsträckta härjningar — särskildt i 
kulturer — torde vara att i rätt tid (senast i början af juli) uppbränna 
alla infekterade plantor. 

4. Dasyscypha fuscosanguinea REHM. — På oväxtlig tall (Pinus silvestris L.). 
Norrländsk tallkräfta. — Västerbotten, Jörn, juli 1911. T. Lagerberg. — Syn. Lach- 
nella pini BRUNCHORST. 

Släktet Dasyscypha hör till familjen Pezizacez bland discomyceterna, hvil- 
ken karaktäriseras af skål- eller bägarformade, i allmänhet lifligt färgade 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1913. I 


1187 T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 

apothecier af mjuk konsistens. För släktet själft utmärkande äro de utvän- 
digt håriga apothecierna, de encelliga ellipsoidiska sporerna samt de trådfor- 
made parafyserna. 

D. fuscosanguinea är ett typiskt tallhedselement och uppträder som en 
farlig fiende till de små oväxtliga tallar, som till mycket stor del bilda åter- 
växten på tallhedarna i landets norra delar. Svampen sätter 
sig vanligen fast i hufvudstammen nedom dess öfre tredjedel, 
jr Y och den från näringstillförsel afskurna toppen torkar. Mera 

sällan sker angreppet vid jordytan eller infekteras någon af gre- 

| narna. Mycelet utbreder sig både i bark och ved och har 
två olika former för sin tillväxt. Från den ursprungliga an- 

| greppspunkten sprider det sig antingen hufvudsakligen åt si- 

| dorna och växer endast obetydligt i stammens längdriktning, eller 

| ock når det tämligen omedelbart rundt om stammen och tränger 

) då likformigt från alla sidor ned genom densamma. I förra 

VI fallet växer det långsamt och ger upphof till afsevärda kräft- 
svulster, 1 senare fallet sprider det sig betydligt hastigare, och 
svulstbildningar uppkomma icke. Angreppet åtföljes oftast af 
1/ )| ett rikligt kådflöde. Svampens egentliga tillväxtperiod infaller 
] under den tid, då värdväxten är i hvila, d. v. s. under hösten 
(| och våren; då tallarna ånyo börja sin utveckling, afgränsas det 
1) af mycelet inkräktade barkpartiet genom ett korkskikt mot de 
/  lefvande väfnaderna. De små föga motståndskraftiga tallarna 
duka vanligen redan efter få år under för sjukdomen. Från de 
dödade stamdelarna frambryta svampens apothecier ofta i stort 
antal. Skifvan, som redan tidigt är tydligt skaftad, är till en 


Fig. 4. Dasyscy- 


pha fuscosan- 
Zuinea, Spor- 
säckar, sporer 
och parafys. 
Xx 510. (Efter 


början urnelik med rundadt öfverböjd kant och cirkelformad 
mynning, men utbreder sig sedan tallriksformadt. Utvändigt är 
den gråbrun, understundom svartbrun, och kanten är besatt af 
raka hår af rostbrun färg. Skaftet når till slut en längd af 
2 mm. och själfva skifvan en diameter af 5 mm. I torrt till- 


Lagerberg.) a : FRE o 
stånd är den hopvikt öfver midtlinjen eller från 3 punkter af 


kanten. MHymeniet har en rostgul till praktfullt orangeröd färg. Sporsäc- 
karna (fig. 4) äro cylindriska med rundad spets och innehålla 8 stycken van- 
ligen i en rad snedt liggande, ellipsoidiska och encelliga, ofärgade sporer. Pa- 
rafyserna äro fina och trådlika och nå ofta ett kort stycke utanför sporsäckarna. 
D. fuscosanguinea är en art med utprägladt nordlig utbredning. Den 
sydligast belägna lokal, där den observerats, är Särna i öfre Dalarna. Ge- 
nom sina angrepp förorsakar den en högst betydande skada, och den bör 
därför energiskt bekämpas. Af stor vikt härvidlag är den omständigheten, 
att den så godt som uteslutande angriper svaga och undertryckta plantor. 
Kampmedlet mot densamma blir därför af mera indirekt art: man måste 
sörja för att de uppväxande plantorna genast från början beredas goda ut- 
vecklingsmöjligheter, kampmedlet blir sålunda i detta fall en kulturfråga. 


5. Dasyscypha Willkommii HarTtiG. — På grenar af europeisk lärk (Larix 
decidua  Mill.). Lärkkräfta. — Västergötland, kronoparken Ollestad, juni 1911. N. 
Sylvén, A. E. Ägren. 

D. Willkommii står föregående art nära och visar i sitt parasitiska upp- 
trädande en fullständig öfverensstämmelse med denna. Den utgör för när- 


SKOGENS SKADESVAMPAR. 1197 


varande utan gensägelse det allvarligaste hindret för lärkkulturen hos oss. 
Svampen äger icke förmåga att infektera de utväxande årsskotten, däremot 
gro dess sporer med lätthet på fjolårsskottens och äldre skottleders bark. I 
allmänhet synas dock smärre yttre skador på barken vara nödvändiga, för att 
träden skola vara mottagliga för en infektion. Mycelet lefver både i bark och 
ved och har iiksom hos D. fuscosanguinea tvenne olika former för sin tillväxt. 
Antingen utbreder det sig hufvudsakligen åt sidorna och då ganska långsamt, 
eller ock tränger det fram 1 stamdelens längdriktning och växer då betydligt 
fortare. I förra fallet pläga alltid kräftsvulster komma till utbildning, hvilka 
då de uppstå på hufvudstammen kunna nå en afsevärd storlek och ålder. 
Svampen utbreder sig då icke hastigare åt sidorna, än att stammens tjock- 
lekstillväxt kan hålla jämna steg med kräftsårets tillväxt, och trädet kan därför 
hålla sig vid lif under längre tid. Muycelets hufvudsakliga tillväxt infaller 
under höst och vår, alltså under den tid, då värdväxten befinner 
sig i hvila, och hvarje nyinkräktadt område af barken afgränsas mot 
dess lefvande delar genom ett korkskikt. Detta utgör dock endast 
ett tillfälligt hinder för svampen och genombrytes åter följande 
höst. Kräftsåren äro vanligen täckta af ett starkt kådflöde. Detta 
plägar med tiden få ett sotsvart öfverdrag, hvilket härrör från en 
mängd saprofytiska svampformer, som slå sig ned på den torkade 
kådan. Svampen angriper lärkar i alla åldrar. Småplantor och 
yngre träd infekteras gärna i själfva hufvudstammen, på äldre exem- 
plar träffa de nya angreppen hufvudsakligen grenarna. På våren 
möter det ingen svårighet att afgöra, hvar dessa angrepp äro att 
finna. Sedan barren utvuxit, får man ofta se, huru de på grenspetsar 
här och hvar i kronorna helt plötsligt blifva gula och vissna; un- 
dersöker man förhållandet närmare, anträffar- man nedanför det viss- 
nade grenpartiet en kådbegjuten ansvällning, där svampen vunnit 
fäste. Grentoppen dör sålunda på grund af afbrott i näringstillförseln. 
För hvarje nytt år rycker svampen längre ned genom grenen mot 
hufvudstammen. Äldre lärkträd, hvilka i större omfattning varit VAC 
utsatta för dylika grenangrepp, få till slut ett särdeles karaktäristiskt Fig. 5. Da- 
utseende: ur en risig och torr grenkrona framskymtar en som det syscypha 


ser ut tätt grönklädd stam. Från grenarnas basala, ännu lefvande Ag LA 
delar, men äfven från själfva stammen, utvecklas nämligen en stor 0 ER 


mängd adventivskott, genom hvilkas hjälp trädet söker i det längsta sporer och 
bevara -sitt lif. Svampen träder dock förr eller senare öfver till  parafys. 

hufvudstammen från grenarna, och träden duka efter en långvarig <> 415: 

kamp under. På de dödade barkdelarna utvecklar svampen sina fruktkroppar. 
Till en början frambryta små knappnålsstora, hvitaktiga knölar genom barken. 
Dessa innehålla oregelbundna slingrade gångar och håligheter, från hvars yta 
afsnöras ytterst små, encelliga och ofärgade konidier!. Från samma mycel- 
knölar utvecklas sedermera de egentliga fruktkropparna, apothecierna. Dessa 
äro som unga urnelikt slutna, i moget tillstånd ha de ett kort, understundom 
nästan omärkligt skaft och en grundt skålformig, utvändigt och i kanten med 
krithvita hår besatt skifva, som kan nå en diameter af ända till 4 mm. MHy- 


1 Konidier äro vegetativa fortplantningskroppar, hvilka afsnöras från spetsen af fria 
hyfändar eller ock. bildas i särskilda behållare, s. k. pyknider. Konidierna kunna i färdigt 
tillstånd vara en- till flercelliga och ha de mest växlande former. 


1207 T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 


meniet har en lifligt orangegul färg. Sporsäckarna (fig. 5) äro nästan cylin- 
driska med långsamt afsmalnande bas och rundad topp; de innehålla 8 styc- 
ken i en rad vanligen snedt anordnade, ellipsoidiska, encelliga och ofärgade 
sporer. Parafyserna äro ytterst smala och jämnbreda, af ungefär samma längd 
som sporsäckarna. 

D. Willkommii har sannolikt med lärkträdet inkommit till vårt land. 
Det är dock först på senare tid, som den vunnit den spridning den nu har. 
Särskildt gynnas den af fuktigt klimat; i sydvästra Sveriges kusttrakter äro 
äfven lärkkulturerna mångenstädes mycket svårt hemsökta. Svampen har äfven 
förmåga att lefva som saprofyt och är som sådan mycket allmän på torra 
lärkgrenar. I själfva verket aftar dess parasitiska karaktär alltmera mot norr, 
och ofvan Dalälfven torde den ännu endast vara känd som saprofyt. Utom 
europeisk lärk angriper den äfven sibirisk (Larix sibirica TEDEB.). 

För att förebygga större härjningar af lärkkräftan bör man se till att 
bestånden uppdragas i torra, luftiga lägen och helst blandas med löfträd. 
Marken bör så vidt möjligt hållas fri från grenaffall. Enstaka uppträdande 
grenskador böra aflägsnas, så snart de röja sin förekomst. I de fall, då trä- 
den äro starkare infekterade är till förekommande af smittans spridning af- 
verkning och uppbränning af sjuka exemplar äfven att förorda. 


6. Cenangium ferruginosum Frirs, — På grenar af tall (Pinus silvestris L.). 
Tallens grentorka. — Västerbotten, Jörn, juli 1911. T. Lagerberg. — Syn. Cenangium 
Abietis (PERS.) DUBY. 


Släktet Cenangium tillhör äfven gruppen Pezzzacex bland discomyceterna 
och kännetecknas genom sina oskaftade, vanligen gruppvis samlade, till kon- 
sistensen läder- eller vaxartade apothecier, som vid mognaden bryta sig fram 
ur substratet, samt sina upptill tydligt förtjockade parafyser. 


C. ferruginosum förorsakar en ganska allmänt uppträdande grentorka på 
tallen, en företeelse, hvars verkliga orsak hittills varit förbisedd hos oss. 
Svampen angriper träd i alla åldrar, dock icke under 5 år. Infektionen sker 
vid basen af spetsknoppen, sedan årsskottet nått sin fulla utveckling, och kan 
sålunda inträffa redan på hösten, men äger hufvudsakligen rum: kort före den 
tid, då knopparna börja skjuta nästföljande vår. Muycelet växer sedan ned 
genom skottet, men når i allmänhet icke längre än till basen af den sista 
årsleden, mången gång icke ens så långt. Det händer dock ganska ofta, 
att svampen utbreder sig till äldre grenpartier, och att den till slut når äfven 
till själfva stammen och dödar denna. Vissa år har sjukdomen en epidemisk 
karaktär. Under våren och försommaren bli barren här och hvar i tallkro- 
norna plötsligt röda, understundom till en sådan omfattning, att hela bestånd 
redan på långt håll skifta i rödt. Barren dö, då de icke längre kunna er- 
hålla någon näring från de af svampen destruerade skottaxlarna, och falla 
inom kort tid af (det mesta af det, som förr uppfattats som skytte hos äldre 
tallar och tillskrifvits angrepp af Lophodermium pinastri, är sannolikt ingenting 
annat än denna af Cenangium framkallade barr- och grentorka). Mot hösten 
ha därför bestånden vanligen återfått sitt normala utseende. På de dödade 
grenarna framkomma apothecierna, 1 regel dock först året efter det, då in- 
fektionen inträffade. De genombryta i små grupper barkens ytskikt. Skaftet 
är kort och tjockt, understundom omärkligt. Skifvan når 1 moget tillstånd 


SKOGENS SKADESVAMPAR. 1218 


en diam. af 1,;—3 mm. Utvändigt är den sotsvart. 
Kanten är ofta uppklufven genom radierande sprickor. A 
Hymeniet är till färgen brunaktigt—gröngrått. Sporsäc- 
karna (fig. 6) äro nästan cylindriska med rundtrubbad 
spets och innehålla 8 stycken ellipsoidiska eller äggfor- 
made, encelliga och ofärgade sporer. Parafyserna äro 
raka, något längre än sporsäckarna, deras toppceell är 
klubblikt ansvälld och gul eller brunaktig. Tvenne andra frukt- 
former af denna svamp äro beskrifna. Båda äro de pyknider. 
Det ena, Dolhischiza ferruginosa SACC., har små encelliga 
ellipsoidiska = konidier, det andra <Rhabospora  pinea 
Karsrt. bildar långa och smala, skärformigt böjda fler- 
celliga konidier. Det senare pyknidet har flerstädes 
i södra Sverige uppträdt parasitiskt på Pinus austriaca och 
dödat densamma. 

Cenangum ferruginosum är spridd öfver hela landet. Fig. 6. Cenangium fer- 
För tallen plägar dock dess angrepp i allmänhet icke ruginosum, Sporsäckar 
medföra några varaktiga följder, då mycelet snart brukar med sporer och parafy- 
hejdas i sitt framträngande. Dödas många grenar i kro- Öti" SEELE 

E CS ; z .agerberg.) 

norna, bli dock träden mycket försvagade, och om in- 
sektsangrepp tillstöter, duka de lätt under. 


7. Lachnellula chrysophthalma (PErs.) KARSTEN. — På döda grenar af tall 
(Pinus silvestris L.). — Västerbotten, Jörn, juli 1912. T. Lagerberg. 


Släktet Lachnellula hör till samma grupp som släktet Dasyscypha, || 
men skiljes lätt från detta genom sina klotrunda sporer. | 


L. chrysophthalma torde hos oss endast förekomma som saprofyt, - 
men är som sådan mycket allmän, särskildt på torra tallgrenar. Man 
finner den mycket ofta tillsammans med OD. fuscosanguinea, meni såfall (() 
endast på de stamdelar, som genom näringstillförselns afbrott bringats (3 
att torka, icke på lefvande. Någon förväxling mellan dessa båda ( 
arter torde icke behöfva befaras, däremot liknar £L. chrysophthalma 2 | 
i hög grad andra Dasyscypha-arter, särskildt D. Willkommii och Ö | 
D. calycina, så att man för att vara fullt säker vid bestämningen Ö || 
måste anlita mikroskopets hjälp. Apothecierna framträda ofta 3 I 


| 
| 

I | 
It 


flera tillsammans och ha ett intill I mm. långt skaft. Detta 
jämte skifvans hela utsida är täckt af hårlika, krithvita, flockigt 
samlade hyfer, som i skifvans kant äro långa och rakt utstående. 
Den tunna skifvan når en diameter af omkring 4 mm. och är i 
fuktigt väder tämligen plant utbredd. Hymeniet har en starkt 
orangegul färg. Sporsäckarna (fig. 7) äro små, nästan cylindriska AR 
med afrundad topp och innehålla 8 stycken i en rad liggande (2 
klotrunda sporer, hvilka vanligen innehålla en, någon gång flera Fig. 7. Lach- 
oljedroppar. De trådfina, i spetsen omärkligt vidgade parafyserna nellula chry- 
nå ett kort stycke ofvanför sporsäckarna. GR RT 
L. chrysophthalma har sitt hufvudutbredningsområde i norra öre och på- 
Sverige. rafys. X 415. 


1227 T. LAGERBERG OCH N, SYLVÉN. 


8. Crumenula pinicola (REBENT.) KARSTEN, — På oväxtlig tall (Pinus silvestris 
L.). — Västerbotten, Jörn, juli 1912. T. Lagerberg. — Syn, C7. sororia KARSTEN. 

Släktet Crumenula står 1 systematiskt hänseende ganska nära Cenangium. 
Det karaktäriseras af små, vanligen kortskaftade och frambrytande apothecier, 
som utvändigt äro finhåriga och ha en vaxartad eller seg konsistens. Sporerna 
äro 2—4-celliga. 

Cr. pinicola har länge gällt för att vara enbart en oskyldig saprofyt. Emel- 
lertid äger den förmåga af parasitiskt uppträdande, och i synnerhet på de 
norrländska tallhedarna blir den af stor betydelse, då 
den liksom Dasyscypha fuscosanguinea särskildt angriper 
undertryckta och oväxtliga plantor. Mycelet synes of- 
tast växa i stammarnas längdriktning, och några större 
kräftbildningar uppstå därför icke; de på grund af an- 
greppet ensidigt utbildade årsringarna antaga dock 
gärna en abnorm tjocklek. Mycelets olika tillväxtzoner 
markeras i barken genom utbildade korkskikt. Apo- 
thecierna bryta fram genom barken, ofta några få till- 
sammans. Som unga äro de omvändt äggrunda utan 
skaft, skifvan är starkt skålformigt hopdragen med fin 
ljuskantad mynning, utvändigt är den flockigt ojämn, 
till färgen svartbrun eller svart. Som fullt utvecklad 
når den knappt mer än I mm. i diameter och öppnar 
sig sällan fullt plant. MHymeniet har en ljusgrå färg. 
Sporsäckarna (fig. 8) äro långsträckta med afsmalnande 
bas och innehålla 8 stycken spolformade, ofta något 
böjda, 1 moget tillstånd 4-celliga sporer, som mot spor- 
Fig. 8. Crumenula pinicola. SÄCKeEeNnS Spets mer eller mindre tydligt ligga ord- 
Sporsäck med sporer och nade i två rader. Parafyserna, som ungefär ha spor- 
parafyser. Xx 510. (Efter säckarnas egen längd, få understundom toppcellen 

Caperbere) buckligt uppdrifven och brunfärgad. 

Cr. pimncola är sannolikt spridd öfver hela vårt 
land. Då den särskildt angriper tallhedarnas oväxtliga 'tallplantor, måste man 
för att undvika dess skadliga verkningar sträfva efter, att återväxten beredes 
så goda utvecklingsförhållanden som möjligt. 


9 a. Peridermium Pini (WinLp.) KLreB. — Ecidiestadium på grenar af tall (Pi 
nus silvestris L.). Tallens törskaterost. — Halland, kronoparken Tönnersjöheden, juni 
1910; Västerbotten, Jörn, juli 1912. T. Lagerberg. 


Törskaterosten är en 2&Xcidieform!, hvars biologi och systematiska ställning 
ett under senare tider bedrifvet enträget studium endast nödtorftigt förmått 
utreda. Mot slutet af 1880-talet lyckades man i Frankrike påvisa dess sam- 
hörighet med en från Cynanchum vincetoxicum beskrifven rostsvamp, Cronartium 
asclepiadeum (WILLD.) FR. Infektionsförsök gjordes sedermera i Tyskland med 
den Peridermium-form, som förekommer i dess nordvästliga trakter, men det 
lyckades därvid icke att öfverföra densamma på Cynanchum. Man antog därför, 


! Med &cidier förstås till en början slutna, sedan bägarformade fruktkroppar, hvilka 
genombryta värdväxtens hudskikt och vid mognaden äro fyllda af en pulverliknande spor- 
massa. Sporerna afsnöras i rader från tätt ställda hyfändar i &cidiets botten. /Ecidierna 
äro utvecklingsstadier af rostsvampar. 


SKOGENS SKADESVAMPAR. CK a 
att denna nordtyska Peridermium hade en helt annan, ännu obekant värdväx- 
ling, och att den alltså borde vara en helt annan art än den franska, som 
till tecken på sin själfständighet benämndes Peridermium Cornui ROSTR. & KLEB. 
Denna förmodan bekräftades också af sedermera i Finland utförda försök, ge- 
nom hvilka man kunde fastställa sambandet mellan den därstädes på vanlig 
tall uppträdande Peridermium och en på Pedicularis palustris och Sceptrum caro- 
linum förekommande Cronartium Pedicularis (DiE- 
TRICH) LINDR. Hos oss äro emellertid Perider- 
mium-formerna icke närmare kända. Cynanchum 
har en utprägladt sydlig förekomst i värt land, 
och någon Cronartium på denna art kan sålunda 
icke tänkas ingå i svampens utvecklingscyckel 
inom hela det nordsvenska skogsområdet. Där- 
till kommer att Cronartium Pedicularis icke heller 
anträffats i vårt land. Frågan om törskateros- 
tens reproduktion hos oss är fortfarande oklar, i 
all synnerhet sedan det visat sig, att antaganden, 
att 2cidiesporerna ägde en direkt infektionsför- 
måga, voro oriktiga. 

När och hur tallarna infekteras, är alltså 
okändt. Peridermium uppträder emellertid på träd 
1 så godt som alla åldrar. Mycelet växer både 
i bark och ved. Små grenar och stammar dödas 
tämligen omedelbart, i gröfre stammar kan dock 
svampen lefva en längre tid, utan att den ofvan 
om angreppspunkten befintliga delen af kronan 
torkar. Förr eller senare dukar dock denna un- 
der, då näringstillförseln så småningom måste af- 
stanna på grund af de stora mängder kåda, hvar- 
med såret impregneras och ledningsbanorna 
tilltäppas. Äldre träd angripas mycket ofta 
ett stycke ned på stammen. Sedan toppen 
dödats, förlorar den med tiden bark och grenar 
och framträder slutligen som en naken och hvass 
spets (fig. 9). Häraf beteckningen »gadd» eller 
»tjärgadd» för denna sjukdom. Svampen angri- 
per äfven stammarna på midten eller till och 
med vid marken, och man urskiljer därför som 
olika former af sjukdomen »toppgadd», »midter- 
gadd» och »jordgadd». Hos yngre stamdelar H 
i god tillväxt sluta sig Peridermium-såren snart 


. Hesselman foto. 


Fig. 9. Tall (Pinus silvestris) 
rundt om stammen, och svampen kan sedan ANeripen EE fdr 
långsamt utbreda sig ned genom densamma. Se- Lappland. Ur Statens Skogs- 
dan toppen dödats, bildas ofta ersättningstoppar försöksanstalts samlingar. 


från nedanför sittande grenhvarf (jfr fig. 9), vid 

mycelets fortsatta nedträngande dödas dessa, nya tillkomma för att i sin tur 
åter dödas, och till slut står trädet där fullständigt torrt med ett stort antal 
sinsemellan parallella sekundära hufvudstammar. Mången gång bli dock Pze- 
ridermium-såren icke stamomfattande utan få en ensidig utbildning, deras till- 


I 247 T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 


växt åt sidorna håller därvid jämna steg med stammens tjocklekstillväxt, sär- 
ytan blir mer eller mindre plan och stamtvärsnittet halfcirkelformadt. Sådana 
sår kunna få en högst betydande ålder. 

Svampens fruktkroppar, &cidierna, äro mogna i södra Sverige (Halland) 
i midten af juni, i Norrland (Jörn) omkring en månad senare. De bryta i 
stora samlingar fram genom barken, äro till formen oregelbundet blåsformade, 
från sidorna vanligen något tillplattade, och utgöras af ett tunt, täm- 
ligen segt och fast, hvitaktigt hylle, som vid mognaden spränges 
sönder i toppen och blottar en orangegul, pulverliknande spor- 
massa. Sporerna (fig. 10) äro till formen ganska växlande, mer 
eller mindre långsträckta. Deras yta är klädd af tättställda, 
tappliknande förtjockningar, som på ett ställe smälta samman 
et, till bildande af större plåtar. </Ecidierna kunna utbildas un- 

Fig. 10. Peri der en följd af år från samma sår, så snart detta blir förhart- 

dermium Pim. sadt, dör dock svampen, och fruktkroppsbildningen upphör. 

0 Äldre Peridermium-skador äro därför ur smittosynpunkt tämligen 
Borr ofarliga. 

"Törskaterosten är otvifvelaktigt en at tallens allvarsammaste fiender bland 
svamparna och förorsakar en högst betydande skada, då den är spridd öfver 
hela landet. Exempel finnes, att ett bestånds virkesmassa har varit angripen till 
öfver 80 & af Peridermium. För att förhindra sjukdomens spridning måste 
angripna träd omedelbart aflägsnas, och detta bör göras på vintern eller tidigt 
på våren, innan nya 2&cidier hunnit utvecklas. 


9 b. Cronartium flaccidum (ALB. & SCHWEIN.) WINT. — Uredo-teleutosporsta- 
dium på blad af Cynanchum vincetoxicum (1L.) R. BR. — Stockholm, Djurgården, sept. 1910. 
T. Lagerberg, N. Sylvén. — Syn, Cr. asclepiadeum (WILLD.) FR. 


Släktet Cronartium tillhör de värdväxlande rostsvamparna. Uredosporerna! 
utvecklas på bladens undersida och anläggas inom ett särskildt hylle, hvilket 
upplyfter epidermis och öppnar sig genom ett hål i spetsen. Ur samma hölje 
framträda senare på sommaren teleutosporerna. Dessa äro här sammanfo- 
gade till en ganska fast, strängliknande bildning, hvilken då den nått sin fulla 
utveckling kan blifva mer än 3 mm. lång. Då vanligtvis ett flertal sådana 
teleutosporsträngar utvecklas, få de angripna bladen undersidan mer eller mindre 
fullständigt täckt af ett filtliknande öfverdrag. 

Cr. faccidum var ursprungligen beskrifven från Peonia-blad och kunde 
framkallas, om man utsådde Peridermium-sporer på dessa. Man fann seder- 
mera, att samma /Peridermium-sporer ägde förmåga att utveckla sig till den 
Cronartium på Cynanchum, Som något senare hade beskrifvits under namn af 
Cr. asclepiadeum (se under 9 al). Det var sålunda sannolikt, att dessa Cron- 
artium-arter icke voro artskilda. Deras identitet fastställdes ock slutgiltigt, då 
det lyckades att medelst uredosporer från Cynanchum infektera blad af Paeonia. 


IT de flesta rostsvampars utveckling ingå utom &cidiesporer ännu två andra sporslag. 
Uredosporernpa äro tunnväggiga, encelliga sommarsporer, som ha till uppgift att sprida 
svampen under en och samma vegetationsperiod på en och samma värdväxt. Teleutospo- 
rerna äro öfvervintringssporer och äro i anslutning härtill tjockväggiga. De äro ofta fler- 
celliga. De utveckla vid groningen en kort, genom tvärväggar i 4 celler delad hyf, en s. k. 
basidie,. Hos de värdväxlande rostsvamparna uppträda uredo- och teleutosporer på samma 
art, under det att zecidierna uppstå på en annan, från denna i systematiskt hänseende ofta 
långt aflägsen växt. 


SKOGENS SKADESVAMPAR. FÖRE 


Artens verkliga namn är sålunda C7. flaccidum. Detta uredo-teleutosporstadium 
är emellertid utvecklingshistoriskt förbundet endast med Peridermium Cornu 
RostR. & KLEB. (jfr 9 a). Hos oss är Cr. Maccidum allmän öfverallt, där 
Cynanchum växer, och äfven på vår van- 
liga pion är den icke heller sällsynt. 
Detta tyder äfven på att Peridermium Cornui 
måste förekomma i vårt land, och möjligt 
är, att de halländska under 9 a utdelade 
Peridermium-exemplaren kunna höra till 
denna art. Att detta icke kan vara fallet 
med de norrländska torde dock få anses 
säkert. — Cronartium faccidum äger icke 
förmåga att öfvervintra i värdväxten. My- 
celet är strängt lokaliseradt i bladen och 
förstöres med dessa för hvarje höst. Fig. 11. Cronartium flaccidum. «a 
De encelliga uredosporerna (fig. a a) ENEAGSpoT: x"V850; FEIEEke af en teleuto- 
NN : FR : sporsträng; en af teleutosporerna har ut- 
äro ellipsoidiska till formen samt ha en sändt en 4-cellig basidie, som bildat 4 
tjock, fintaggig vägg. De afsnöras från sporer. Xx 415. 
spetsen af korta hyfer, som utväxa från 
det tillplattadt flaskformade hyllets botten. ”Teleutosporerna (fig. 11 6) äro 
långsträckta och encelliga och ha mer eller mindre snedt tillspetsade ändar. 
Deras membran är glatt och till färgen brunaktig. De innehålla stora mäng- 
der olja. På eftersommaren och hösten utveckla de en liten kort, tunnväggig 
basidie, som genom tvärväggar delas i 4 celler, hvilka hvarför sig från små 
korta skaft afsnöra en klotrund, tunnväggig spor. Det är genom dessa sporer, 
som tallarna sedan infekteras. 


10 a. Coleosporium Melampyri (REBENT.) KLEB. — a Ecidiestadium pa barr 
af tall (Pinus silvestris L.). Tallbarrens blåsrost. — Södermanland, Salem, Bockholm- 
sätra, juni 1910. T. Lagerberg. — fS& Uredo-teleutosporstadium 1) på Melampyrum pratense 
L., 2) på Melampyrum silvaticum IL. — Dalarna, Malingsbo, aug. 1911. N. Sylvén. 


Släktet Coleosporivum tillhör liksom Cronartium rostsvamparna. Dess arter 
äro värdväxlande och försedda med alla de för dessa svampar utmärkande 
sporslagen. C. Melampyri utvecklar pyknider och &cidier på tallens barr, uredo- 
och teleutosporer på blad och stjälkar, stundom äfven på blomdelar af våra 
vanligaste kovallarter, Melampvrum pratense och silvaticum. Utmärkande för 
släktet Coleosporium är, att de 1 ett skikt anordnade teleutosporerna genom tvär- 
väggar äro delade i flera celler med färglös vägg och rödt cellinnehåll; hvarje 
cell utskickar en långskaftad, jämförelsevis stor basidiespor (fig. 12 6). Uredo- 
sporerna äro kedjeställda, äggformiga, vårtiga (fig. 12 a) och samlade i ljusare 
rödgula hopar, som ofta sammanflyta till större fläckar om några mm:s—!/, 
em:s) längd reller. merasn mNerat teleutosporerna framkallade fläckarna äro af 
starkt rödbrun färg. Basidiesporerna gro på tallens barr och utbilda i barr- 
väfnaden ett intercellulärt mycel, hvars hyfer skicka haustorier in i barrcellerna. 
Under mycelets utveckling blir barrväfnaden allt mera hoptryckt, i närheten 
af pykniderna dö barrcellerna, brunfärgas och fyllas med harts, Ecidierna 
(blåsrosten) äro 2—3 mm. långa, blåsformiga, försedda med ett väl utbildadt 
hvitt hylle, som vid de kedjeställda, aflånga, fint vårtiga, rödgula 2Xcidiespo- 
rernas mognad spricker upp oregelbundet i fransade flikar. Sporerna likna 


12607 T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 


dem hos Peridermium Pini (fig. 10), men ha hela ytan klädd med tappliknande 


förtjockningar. -Ecidierna frambryta i maj-—juni å såväl öfver- som undersidan 
Å af de ett år gamla tallbarren eller, då svamp- 

NY ( X . - o 
SN SEN mycelet perennerar i barren, stundom äfven på 


| N | NN Vv 


äldre barr. Redan förut ha de i rader ställda, 
gulbruna, vårtformiga pykniderna kommit till 
OA utbildning. Infektionen af tallbarren sker på 
=> hösten, och pyknider kunna då hinna utbildas 
redan under infektionsåret. Ecidierna fram- 
komma dock först följande vår. 

Släktet Coleosporium har under de senaste 
åren uppdelats i en mängd olika arter, skilda 

från hvarandra så godt som endast genom olika 
a uredospor, x 850, 6 tre teleuto- Zz Mr 2 RS 3 
sporer, hvilkas toppceller befinna värdväxling. Alla ha de sin blåsrost på barr 
sig i olika stadier af sporbildning, af tallarter, endast värdväxterna för uredo- och 
X 415. teleutosporstadierna växla. CC. Melampyri ut- 
vecklar sina uredo- och teleutosporer på arter 
af släktet Melampyrum, 1 vårt land främst den i våra tallskogar så vanliga 
M. pratense. Äfven M. silvaticum och nemorosum träffas dock hos oss ej sällan 
mer eller mindre starkt angripna af Coleosporium. 

Tallbarrens blåsrost synes förekomma öfver hela landet. Af Coleosporium 
angripna kovallplantor träffas också snart sagdt allestädes i våra tallskogar. 
Då svampen uppträder mera rikligt å unga tallplantor (äfven äldre tallar an- 
gripas), kan barrens assimilationsförmåga rätt afsevärdt nedsättas, hvilket måste 
ha till följd minskad tillväxt hos de angripna plantorna. Vissa år synes Coleo- 
sporium uppträda epidemiskt 1 unga, 5—10-åriga tallkulturer. 


Fig. 12. Coleosporium Melampyri. 


10 b. Coleosporium Campanul&e (PErRsS.) LÉv. — Uredo-teleutosporstadium 1) 
på Campanula patula LTL. — Dalarna, Malingsbo, aug. 1912. — 2) på Campanula rapun- 
culoides L. — Västergötland, Leksberg, juli 1911. N. Sylvén. 

Coleosporium Campanule värdväxlar mellan tall (barren) och arter af släktet 
Campanula. Svampens uredo-teleutosporer träffas på blad (bladundersidan) och 
stamdelar af Campanula-arterna. På olika arter uppträda olika biologiska raser 
af svampen. ”Tvenne dylika ha utdelats, Coleosporium Campanula patula 
WAGNER (möjligen: identisk med C. Campanule rotundifolie KLEB.) med uredo- 
teleutosporer på Campanula patula och Coleosporium Campanule rapunculoidis 
KLrEB. med uredo-teleutosporer på Campanula rapunculoides. Hos båda äro 
uredohoparna af ljusare gul färg, de senare framkommande teleutosporsam- 
lingarna åter mera rödbruna. 

Coleosporium Campanule träffas ej sällan äfven å andra arter af släktet Cam- 
panmula. En af de vanligaste värdväxterna för uredo-teleutosporstadierna för 
den å våra tallkulturer säkerligen mångenstädes uppträdande Coleosporium 
Campanule är den å hyggen etc. så ofta förekommande lilla blåklockan, Cam- 
panula rotundifolia. 

Af släktet Coleosporium förekomma i vårt land långt flera arter än de 
ofvan nämnda. I skogarna eller deras närhet finna vi sålunda ej sällan jäm- 
väl följande: C. Senecionis (PERS.) FR. (uredo-teleutosporer på Senecio-arter), C.- 
Sonchi (PERS.) LÉv. (på Sonchus-arter), C. Tussilaginis (PERS.) KLEB. (på Zussi- 
lago Farfara IL.) och C. Fuphrasie (SCHUM.) WIiNT. (på arter af släktena Zu- 
phrasia, Rhinanthus och Odontites). 


SKOGENS SKADESVAMPAR. 12 AR 


11. Pucciniastrum Padi (KUNnzE -& SCHMIDT) DIETEL. — 4 /Ecidiestadium 
[Ecidium strobilinum (ALB. & SCHWEIN.) REESS] på kottefjäll af gran [Picea excelsa (LAM.) 
LK]. Allmän grankotterost. — Gästrikland, kronoparken Grönsinka, mars 1912. 
N. Sylvén. — 3 Uredo-teleutosporstadium på blad af hägg (Prunus Padus L.). — Stock 
holm, Djurgården, sept. 1911. T. Lagerberg, N. Sylvén, 

Äfven Puccinastrum Padi hör till de värdväxlande rostsvamparna. Utmär- 
kande för släktet äro främst teleutosporerna, som genom lodräta väggar äro 
delade i två eller flera rum; Xcidiesporerna utvecklas inom särskilda behållare, 
verkliga &cidier. P. Padi värdväxlar mellan gran och hägg; ecidierna (Zrci- 
dium  strobilinum) träftas på granens kottefjäll (i 
regel äro alla kottefjällen i grankotten angripna), 
uredo- och teleutosporerna utbildas på blad af hägg. 
Artens värdväxling uppdagades år 1900 af C. VON 
TuBEUF, som vid infektion med sporer af AEcidium 
strobilinum från kottefjäll af gran på häggblad 
framkallade den härifrån förut kända, af Puccin- 
astrum Padi förorsakade bladfläcksjukan. 

P. Padi utbildar sina &cidier i form af små, 
inemot I mm. breda, vanligen tätt ställda, bruna, 
halfklotformiga bildningar på grankottefjällens så- 
väl öfver- som undersida; de öfvervintra och äro 
försedda med hård och fast vägg; de ÖPPNd Ste ee tiesror 6 trsduspor, 
i spetsen, där väggen spricker upp ringformigt och > tre teleutosporer, sedda of- 
den ofvanför befintliga delen slutligen afstötes i vanifrån. X 850. 
form af ett lock. De af svampen angripna kottarna 
få kottefjällen mer eller mindre utspärrade eller tillbakaböjda. Genom kotte- 
spindeln framväxer svampmycelet från det ena fjället till det andra. Kotte- 
skaftet angripes ej, hvarför ett perennerande af svampen i granen är uteslutet. 
De sjuka kottarna kvarsitta ofta längre än de friska; de aflösas ej vid affallandet 
på vanligt sätt från kotteskaftet, utan det intorkade skaftet medföljer i regel 
den slutligen affallande kotten. 

cidiesporerna (fig. 13 a) spridas på våren och gro på de unga hägg- 
bladen. Det vid groningen framgångna mycelet framkallar af bladnerverna 
skarpt begränsade, rutformiga, några mm. eller, då de sammanflyta, cm.-breda 
eller större rödaktiga fläckar. På dessas undersida utbildas i små krukformiga 
behållare ofärgade, glestaggiga uredosporer (fig. 13 b), hvilka afgifvas utåt i 
fina hvita kedjor eller band. Från fläckarnas slutligen svartröda öfversida 
alstras senare de i ett skikt i epidermiscellerna inlagrade teleutosporerna, som 
öfvervintra och vid mognaden klyfvas längs efter i vanligen 4 rum (fig. 13 4), 
hvarifrån slutligen basidiesporer utvecklas. Dessa infektera på våren de unga 
grankottefjällen. 

Pucciniastrum Padi förekommer allmänt utbredd i hela vårt land från Skåne 
till Lappland. Då svampen härjar i större utsträckning i granbestånden, kan 
den minskning i frösättning, som däraf blir följden, spela en viss betydelse. 
I de angrigna kottarna förstöras nämligen i regel fröna fullständigt. 


Fig. 13. Pucciniastrum Padi, 


12. Taphrina Cerasi (FUCcKEL.) SADEB. — På skott af fågelbärsträd (Prunus avium 
L.). Körsbärsträdens häxkvastsvamp. — Västergötland, Mariestad, juni 1911. N. 
Sylvén. 

Släktet Zaphrina omfattar enkelt byggda ascomyceter utan egentliga frukt- 
kroppar; sporsäckarna utvecklas fria direkt från mycelet. 7. Cerasi tillhör 


[287 T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 


släktets häxkvastbildande arter. De vid sporernas gro- 
ning utbildade hyferna intränga i de unga knopparna, 
som utväxa till grenar med intensiv växkraft. Mycelet 
utbreder sig 1 cellmellanrummen i grenbarken, där det 
öfvervintrar ; det växer från grenen ut i bladen och bil- 
dar under kutikulan på bladundersidan (mera sällan äfven 
på bladets öfre sida) ett af talrika rundade celler bestå- 
ende hyfskikt, hvarifrån cylinderformiga sporsäckar ut- 
växa. Dessa spränga kutikulan och framstå såsom ett för 
blotta ögat synligt, gråaktigt daggöfverdrag. Sporsäckarna 
äro långa och smala, starkt varierande till såväl form 
som storlek (fig. 14). Hvarje sporsäck innehåller i re- 
gel 8 sporer och är försedd med en skaftcell (fig. 14 s), 
som är ungefär lika bred och 7/, så lång som sporsäcken. "78: ft o.v ; 

- ; z åa dig NO” LR EG - Ez rast. Sporsäckar med spo- 

T. Cerasi uppträder på såväl fågelbärsträd (Prunus rer och skaftceller (s). 
avium 1.) som körsbärsträd (P. Cerasus L.) och framkallar x 850. 
hos båda tätt grenade häxkvastar af ofta ansenlig storlek 
(se fig. 15). Förutom abnormt riklig förgrening framkallar svampen mer 
eller mindre stark ansvällning af de i häxkvasten ingående skottaxlarna; huf- 
vudaxeln 1 häxkvastens grensystem blir 
ofta många gånger tjockare än den 
gren, som uppbär häxkvasten. Bla- 
den slå tidigare ut å häxkvastgre- 
narna än å de friska skotten; genom 
sin mer eller mindre starkt rödbruna 
färg samt genom sina buckliga och 
relativt stora bladskifvor bryta de 
starkt af mot de senare utvecklade, 
vid utslåendet ljusgröna, friska bladen. 
De af svampen angripna bladskifvorna 
få ganska tidigt (i juni månad) un- 
dersidan betäckt af ett hvitgrått öfver- 
drag af sporsäckar, de vissna i för- 
tid och kvarsitta sedan i brun- eller 
svartvisset tillstånd. De sjuka bladen 
affalla på hösten före de friska. Häx- 
kvastarna sakna vanligen blommor; 
å enstaka fågelbärsträd ha vi dock 
iakttagit blomning jämväl å häxkvast- 
grenar. I regel bortdö häxkvastarna 
redan efter några få års förlopp. 

T. Cerasi är ej sällsynt i vårt 
land. Den är af oss funnen flerstä- 
des i Skåne, Småland, Västergötland 
och i Stockholms-trakten. Särskildt 

N. Svlvén foto. Svårt synas fågelbärsträden angripas. 
Fig. 15. Fågelbärsträd (Prunus avium) med Då dessa EG : Ve lands LOSER 
häxkvast, framkallad af Zaphrina Cerasi, Vitt- vegetation (exempelvis pa Västgöta- 
sjö, Skåne. Ur K. Skogsinstitutets samlingar. bergen), ha vi här upptagit deras häx- 


Fig. 14. Taphrina Ce- 


SKOGENS SKADESVAMPAR. [207 


kvastsvamp bland skogens skadesvampar. Det är dock hufvudsakligen i träd- 
gårdarna, som 7! Cerasi anställer sin skadegörelse. Får svampen fritt ut- 
breda sig, angripes hastigt nog den ena grenen i trädet efter den andra; 
slutligen kan hela kronan komma att bestå af en enda samling häxkvastar. 
Då dessa aldrig bära frukt och: dessutom i stor utsträckning draga till sig 
näring från de friska grenarna, åstadkomma de en stark nedsättning i trädets 
bärafkastning. Genom att nedskära och uppbränna häxkvastarna, så snart 
de visa sig, kan man dock lätt bekämpa sjukdomen. 

13. Taphrina epiphylla SapEB. — På skott af 
gråal (Anus incana (Ly WILLD.). Gråalens häx- 


kvastsvamp. — Dalarna, Malingsbo, aug. 1911. N. 
Sylvén. — Syn. 7. borealis JOHANSON. 


En af våra allmännare häxkvastsvampar är 
Taphrina epiphylla, gråalens häxkvastsvamp. 
Den har ofta ett epidemiskt uppträdande. 
Svampen framkallar uppräta eller båglikt upp- 
åtväxande skottgyttringar, mindre och större, 
ofta flera stycken (stundom ända till inemot 
ett hundratal) på samma träd (fig. 16). Häx- 
kvastarnas blad utvecklas något senare än 
de friska bladen och affalla tidigare än 
dessa; de äro till en början blekgröna, men 
antaga snart en rödbrun färg och bli ofta 
mer eller mindre rynkiga och bucklade. Täm- 
ligen tidigt betäckes bladens såväl öfver- 
som undersida med ett gråhvitt öfverdrag 
af svampens sporsäckar. Svampmycelet öf- 
vervintrar i gråalens knoppar; på våren 
växa hyfer ut i bladen och bilda där under 
epidermiscellernas kutikula ett skikt, hvari- 
från sporsäckarna utbildas. Dessa (fig. 17) 
äro cylinderformiga eller något vidgade uppåt, 
ungefär dubbelt så långa som breda samt 
försedda med en jämförelsevis bred skaft- 
Celle ns); 
sporsäcken be- 


N. Sylvén foto. 
finnes mer el- Fig. 16. Gråal med häxkvastar, fram- 
ler mindre in- kallade af Taphrina epiphylla, Grön- 


sinka, Gästrikland. Ur K. Skogsin- 


sänkt i den bre- : S 
stitutets samlingar. 


dare skaftcel- 
len. Askosporerna alstra konidier inne i spor- 
säckarna; sporerna äro därför flera än 8. 
Gråalens häxkvastsvamp förekommer mången- 
städes allmänt, särskildt i mellersta och norra 
delarna af landet. Ett rent af epidemiskt upp- 
trädande af svampen ha vi iakttagit i hagmark i 
Malingsbo s:n i södra Dalarna. Då flera häx- 
FIA ag Sephrina ejipäyllal, Spors kvastar uppkomma på Sör Fx och då vid 
säck med skaftcell (s), till vänster deras tidiga bortdöende jämväl närstående förut 
om denna en steril hyfcell. x 850. friska grenar torka, blir ofta följden, att hela trä- 


1307 T. LAGERBERG OCH N. SYLVEN. 


det slutligen dukar under. Unga gråalar dödas ej sällan i stort antal, då 
sjukdomen härjar epidemiskt, Genom att i tid aflägsna och förstöra de an- 
gripna grenarna kan man här, liksom hos körsbärsträden, bekämpa sjukdomen. 

14. Taphrina betulina RosTtrR. — På skott af glasbjörk (Betula pubescens EHRH.) 
Glasbjörkens häxkvastsvamp. — Bohuslän, kronoparken Ödsmål, juni 1911. T. 
Lagerberg. 


Taphrina belulina är utan tvifvel den 
i vårt land allmännast förekommande häx- 
kvastsvampen. Det är nämligen denna, som 
är orsaken till de på glasbjörken så ofta 
uppträdande fågelboliknande häxkvastbild- 
ningarna, hvaraf ofta nog flera stycken 
förekomma på samma björk (fig. 18). Lik- 
som hos föregående art öfvervintrar äfven 
här mycelet i knopparna; vid knoppsprick- 
ningen på våren växa hyfer in i bladen och 
utbreda sig där under kutikulan på blad- 
undersidan; slutligen spränges här liksom 
hos föregående båda arter kutikulan, och 
sporsäckarna framstå såsom ett gråaktigt, 
i violett skiftande daggöfverdrag. Spor- 
säckarna (fig. 19) äro cylindriska, tättstå- 
ende, c:a 4 gånger så långa som breda 
samt försedda med en nedåt ej eller föga 
förlängd skaftcell (fig. 19 s) af samma 
bredd som sporsäcken och vanligen ung. !/,. 
så lång som denna. Hvarje sporsäck in- 
nehåller talrika konidier. — I motsats mot 
förhållandet hos de två föregående arterna 
ser man här, hurusom å häxkvastarna ej 
sällan blomställningar (honhängen) komma 

A. Welander foto. till utveckling. Dessa äro dock vanligen 
Fig 18. Glasbjörk (Betula pubescens) mer eller mindre monströst 
med häxkvastar, framkallade af 7a- utbildade och synas ej ut- 
$hrina betulina. — Visby, Gotland. bilda någon frukt. 

T. betulina förekommer öfver hela landet, från Skåne till Lapp- 
land. Här och där synes den uppträda epidemiskt å alla eller 
de flesta glasbjörkarna i björkbestånden. I regel angripas blott 
äldre, mera utvuxna träd. Trots de ofta ganska starka rubb- 
ningar, som häxkvastarna framkalla i trädens normala utveckling, 
förmärkas dock inga egentliga störingar af tillväxten i dess helhet. 

En 7. betulina nästående art, 7. tfurgida SADEB., bildar vanli- 
gen mycket stora häxkvastar på masurbjörken (Betula verrucosa 
EHRH.); den skiljes från den förstnämnda förnämligast på sina 
skaftceller, som äro kägelformigt förlängda ned mellan epider- 


2 o Re 2 . o E Fig. 19. fit 
miscellerna. Häxkvastar på masurbjörk äro i vårt land kända TR bedaliaan 
från Halland, Småland och Stockholmstrakten. Sporsäckar 

15. Taphrina acerina ELiasson. — På skott af lönn (Acer pla- med sporeroch 
tanoides L.). Lönnens häxkvastsvamp. — Västergötland, Mariestad, skaftceller (5). 


juni 1911. N. Sylvén. X4I5: 


SKOGENS SKADESVAMPAR. ER 


Taphrina acerina är, såvidt hittills är kändt, en speciellt skandinavisk art. 
Den påträffades första gången sommaren 1893 af A. G. ELIASSON vid Staf- 
sunds egendom vid Mälaren i Uppland. Svampen förorsakar häxkvastar af 
ofta ansenlig storlek å vanlig lönn. Mycelet framväxer under kutikulan i lön- 
nens grenar och blad. Häxkvastgrenarnas blad 
utvecklas tidigare än de friska skottens; liksom å 
körsbärsträdens häxkvastar skifta de vid utslåendet 
mer eller mindre starkt i rödbrunt. De delar 
af bladen, förnämligast bladkanterna, där spor- 
säckar utbildas, få vid sporsäckarnas mognad 
ett gråaktigt dagglikt öfverdrag på såväl öfver- 
som framför allt undersidan. Sporsäckarna (fig. 
20), som synas innehålla något växlande antal 
(6—38) sporer, äro till formen bredt cylindriska 
eller klubblika, ungefär dubbelt så långa som 
breda. Hvarje sporsäck är försedd med en skaft- 
cell, vanligen af ungefär samma bredd som spor- 
säcken och af ungefär dess halfva längd. 

Då TI. acerina beskrefs som ny, kände man den från blott en enda lo- 
kal. Senare är den dock anträffad flerstädes; här och där synes den till 
och med uppträda rent af epidemiskt i lönnplanteringarna. Sedan RoB. TOLF 
1897 uppgifvit 7. acerina på lönn från Skärstads s:n i Småland och GUNNAR 
SCHOTTE 1898 omnämnt häxkvastar å lönn från Södermanland och Väster- 
götland, ha dylika af oss anträffats på en mängd nya fyndorter i Halland, 
Östergötland, Västergötland, Närke och Uppland. I trakten af Mariestad 
samt ferstädes i Hassle, Un- 
denäs och Tiveds socknar i Vä- 
stergötland uppträder svampen 
epidemiskt å lönnar i alléer 
och trädgårdar. Äfven en norsk 
fyndlokal kan här antecknas 
(Fredrikshald, vid Fredrikstens 
fästning, juli 1912, N. SYLVÉN). 

Lönnens häxkvastsvamp an- 
ställer ofta stor skadegörelse å 
de träd, som 1 större utsträck- 
ning bli föremål för dess an- 
grepp. Stundom träffas lönnar, 
hvars hela krona är samman- 
satt af snart sagdt idel häxkvas- 
tan mn DA Destar: 
kast angripna grenarna dö förr 
eller senare. I regel utebli 
blomning och fruktsättning på 
de till häxkvastar ombildade 
skottsystemen. Till förhindran- 
de af sjukdomens utbredning Fig. 21, Lönnar (Acer platanoides) med häxkvastar, 
böra häxkvastgrenarna snarast framkallade af Taphrina acerina. Tiveds sn, 
möjligt bortskäras och förstöras. Västergötland. Ur K. Skogsinstitutets samlingar. 


Fig. 20. Taphrina acerina. Spor- 
säckar med sporer och skaft- 
celler i(s):r XL850. 


N. Sylvén foto. 


RN T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 


16. Taphrina Tosquinetii (Wrst.) MaGNus. — På blad af klibbal (Anus glu- 
Zinosa (L.) J. GERTN.). Klibbalens bladpåssjuka. — Stockholm, Traneberg, sept. 1910. 
T. Lagerberg, N. Sylvén. — Syn. IT. alnitorqua Tur. 

Taphrina Tosquinetii är en representant för de arter, som förorsaka om- 
formning af bladen utan att i nämnvärd grad ombilda skottet i öfrigt. Den 
dess mycel öfvervintrar i de unga grenarna och 
utbreder sig från dessa i bladen, som till en 
början bli klibbiga och krusiga, senare rynkiga 
eller påslikt utbucklade, ofta starkt förstorade, 
till färgen vanligen mer eller mindre gulgröna 
eller rödbruna. De utbucklade bladpartierna be- 
täckas snart, än på öfversidan, än på undersi- 
dan, med ett gråaktigt daggöfverdrag, bildadt 
af de vid kutikulans sprängning framträdande 
sporsäckarna. De sjuka bladen vissna och affalla 
ofta tidigt. Sporsäckarna (fig. 22) äro cylindriska, 
vanligen 4—5 gånger så långa som breda samt 
försedda med en skaftcell, som i längd ofta mäter 
- ooo oo Öfver !/, af sporsäckens, i bredd öfverträffar den 
Fig. 22. Taphrina 'Tosquineti, vanligen denna (fig. 22 s). Hvarje sporsäck inne- 
Sporsäckar med sporer. s skaft- >. : 

celler. x 850. håller i regel 8 sporer. 

T. Tosquinetiz är funnen på flera ställen i vårt 
land, så exempelvis i Småland, Bohuslän, Västergötland, Stockholmstrakten, 
Uppland och Dalarna. Genom svampens angrepp nedsättes ofta alskottens 
assimilationsförmåga så starkt, att de under vegetationsperioden ej hinna 
utbildas till erforderlig styrka utan bortdö under vintern. Unga alar kunna 
rent af dödas af svampen. I plantskolor böra därför sjuka plantor snarast 
möjligt undanskaffas, så att sjukdomens vidare sprid- 
ning förhindras. 


17. Taphrina aurea (PErRs.) FR. — På blad af Populus 
canadensis MOENCH. Poppelarternas bladpåssjuka. — 
Stockholm, Experimentalfältet, sept. 1912. N. Sylvén. 


Taphrina aurea tillhör de arter, hvilka icke utbilda 
något perennerande mycel i värdväxten; sporerna gro 
på bladen och utveckla där ett subkutikulärt mycel, som 
utbreder sig endast öfver ett begränsadt parti af blad- 
skifvan, hvilket mer eller mindre starkt omformas. Arten 
uppträder på bladen af vissa Populus-arter, P. nigra I., 
P. pvramidalis Roz. och P. canadensis MOENCH, och fram- 
kallar å dessa större eller mindre påslika utbuktningar, 
hvilkas undersida (mera sällan öfversidan) slutligen färgas 
gul af svampens tätt stående, med gult innehåll försedda 
sporsäckar. Dessa variera afsevärdt till såväl form 
som storlek. Fig. 23 ger en föreställning om den 
typ, under hvilken de oftast uppträda. De äro af en 
betydande storlek och tränga med sina basalpartier 
mer eller mindre djupt in emellan epidermiscellerna; 


<S 
VA 
AN 
Ö 
S 
Å 
- 


Fig. 23. Taphrina aurea. 
Mrs $ > Sporsäck med sporer och 
vanligtvis äro de nedtill försedda med en kort, nedåt skaftcell (s). xX 850. 


SKOGENS SKADESVAMPAR. FÅS 


tillspetsad skaftcell (fig. 23 s). MHvarje sporsäck utfylles tidigt med talrika 
konidier. 

T. aurea förekommer i vårt land här och där i plåntskolorna på såväl 
svartpoppel som kanadensisk poppel. Då den uppträder mera rikligt, van- 
ställer den starkt poppelbladen och nedsätter deras assimilationsförmåga. Någon 
ekonomisk roll torde svampen näppeligen spela. Till förhindrande af sjuk- 
domens spridning böra sjuka blad afplockas, så snart sjukdomen visar sig, 
och oskadliggöras. 


18. Uncinula Tulasnei FucKEL. — På blad af lönn (Acer platanoides I., 
Lönnmjöldagg. — Stockholm, Experimentalfältet, sept. 1910. T. Lagerberg, N. Sylvén. 

Uncinula Tulasnei tillhör ascomyceternas ordning Perisporiinee, utmärkt af 
slutna sporhus, hvilkas sporer bli fria, först då sporhusets vägg upplöses. Den 
är att inrangera under mjöldaggssvamparnas 
familj (fam. Erysiphacee). Utmärkande för 
denna är främst det hvit- eller gråaktiga, 
spindelväfsartade luftmycelet, som finnes ut- 
veckladt på värdväxtens blad och unga skott, 
ofta äfven på dess blommor och frukter. Från 
det utanpå värdväxtens epidermis utvecklade 
mycelet skickas sugorgan eller haustorier, korta, 
i spetsarna ansvällda hyfgrenar, in i dess celler. 
Från luftmycelet utgå dessutom talrika korta, 
uppräta hyfgrenar, som från sina spetsar af- 
snöra små, i rader anlagda (kedjeställda), färg- 
lösa konidier. Det är dessa mjöllika konidier, 
som gifvit familjen namnet mjöldaggssvampar. 
Konidierna äro direkt grobara och bidraga un- 
der sommarens lopp starkt till svampens sprid- 
ning. Senare under vegetationsperioden utveck- 
las från luftmycelet små, klotrunda, slutligen 
bruna eller svarta, slutna sporhus (perithecier). 
Dessa innehålla en eller vanligen flera spor- 
säckar, hvardera med 2—38 ellipsoidiska, färg- 
SERGE Pedersen vä CR Se Or Fig. 24. Uncinula  Tulasnei. a 
sedda med karaktäristiska, för olika släkten perithecium (x 80), & stödjetrådar 
olikartade trådbihang eller s. k. stödjetrådar. (CEALS)EG sporsäck med sporer 
Sporsäckarna förbli inneslutna i sporhusen öfver — (X 415), Z konidier (x 550). 
vintern, och sporerna frigöras först följande vår. 

Släktet Uncinula har sporhusen försedda med talrika, tätt ställda, i spet- 
sen ej eller svagt grenade, krokformigt böjda eller spiralrullade trådbihang. 
Hvarje sporhus innehåller flera sporsäckar, hvardera med 4—38 sporer. 
U. Tulasnet uppträder på blad, unga skott och stundom jämväl på vingfruk- 
terna af lönnarter, hos oss främst på vår vanliga lönn, Åcer platanoides IL. 
Luftmycelet utvecklas företrädesvis å bladens öfversida, stundom ehuru sv agare 
jämväl på undersidan. Det gråhvita, täta mycelet täcker slutligen öfver stora 
partier af bladskifvan. Framåt hösten uppträda sporhusen (fig. 24 a) som tal- 
rika små svarta prickar i mycelet. Sporhusens trådbihang äro ofärgade, "/,—3/4 
så långa som sporhusdiametern, ogrenade eller några få i spetsen gaffeldelade 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1913. F 


EV T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 


(fig. 24 6), detta till skillnad från den närstående, jämväl på lönnarter upp- 
trädande U. Aceris (DC.) Sacc., som har de flesta bihangen en eller två 
gånger gaffeldelade, blott relativt få ogrenade. U. Tulasnei har klotrunda 
(fig. 24 d), U. Aceris ellipsoidiska konidier. Luftmycelet är dessutom hos den 
förstnämnda arten betydligt tätare och fastare än hos U. Aceris. MHvarje 
sporhus innehåller flera (83—20) sporsäckar om hvardera 8 sporer (fig. 24 c). 

Lönnmjöldagg är ej sällsynt i vårt land. U. Tulasnez synes härvid vara 
den allmännast förekommande arten, men äfven U. Aceris förekommer. Båda 
arterna uppträda stundom å samma lönnplanta. I handelsträdgårdarna invid 
Stockholm uppträder U. Tulasnei snart sagdt årligen, ofta nog epidemiskt å en 
till ett par m. höga lönnplantor. Då svampen tidigt och starkt angriper flera 
blad å samma skott, nedsättes skottets assimilationsförmåga ofta så starkt, att 
skottaxlarna ej hinna fullständigt förvedas under vegetationsperioden utan 
bortdö under vintern. I plantskolor, där svampen uppträder epidemiskt, kan 
den därför understundom åstadkomma verklig skadegörelse på de unga lönn- 
plantorna. Genom att hopsamla och uppbränna de sjuka lönnbladen på hös- 
ten kan man förebygga svårare angrepp ett följande år. 


19. Oidium quercinum THÖMEN. — På blad af ek (Quercus Robur L.). Ekmjöl- 
dagg. — Stockholm, Experimentalfältet, sept. 1910. T. Lagerberg, N. Sylvén, 
Ekmjöldaggen hör liksom lönnmjöldaggen till fam. Erysiphacee. Ända till 
föregående år har man af svampen känt blott luftmycel och konidier; 
hos oss är den ännu alltjämt funnen endast i mycel- och koni- 
diestadium, hvarför den också af oss här upptages under det 
för dylika stadier brukliga namnet Ordium. I Schweiz har 
dock ekmjöldagg anträffats i jämväl peritheciestadium (på blad 
af vinterek) och därvid visat sig tillhöra släktet Microsphera. 
Svampens gråhvita luftmycel uppträder på blad och års- 
CE skott af ek. Vid svårare angrepp synas bladens såväl öfver- 
= som undersida mer eller mindre fullständigt öfverdragna af myce- 
- >. let och rikt inpudrade med dess tunnformiga konidier (fig. 25). 
ENA Ofta nog äro äfven skottaxlarna svårt angripna. Det är hufvud- 
QUuereceinum. 7 
Konidier. x 415. Sakligen yngre ekplantor och stubbskott från äldre ekar, som 
utsättas för angrepp. Stundom nedsättes skottens assimila- 
tionsförmåga så starkt, att skottaxlarna bli ofullständigt förvedade och i större 
eller mindre utsträckning bortdö under vintern. 
Ekmjöldaggen är en förnämligast från de senaste åren känd:skadesvamp. 
År 1907 uppträdde den flerstädes i Frankrike, och följande år spridde sig 
sjukdomen hastigt i detta och närgränsande länder. Redan år 1878 hade dock 
en mjöldaggssvamp på ek beskrifvits från Portugal, och det är sannolikt, att 
vi 1 nu föreliggande ekmjöldagg ha att se en form af denna. År 1908 upp- 
märksammades ekmjöldaggen för första gången i vårt land på Öland af 
professor G. LAGERHEIM; samma år observerades den äfven i Skåne och Blekinge. 
1909 iakttogs den ytterligare i Småland och Östergötland samt på många ställen 
i Stockholms-trakten. Senare har den anträffats jämväl på flera andra ställen. 
Svampen är funnen på såväl sommarek (Quercus Robur 1.) som vinterek (Quercus 
sessiliflora SALISB.); sistförflutna sommar har den i Ranviks plantskolor vid Bå- 
stad af T. LAGERBERG anträffats jämväl å rödek (Quercus rubra L.). Någon större 
skadegörelse torde ekmjöldaggen ej ännu ha förorsakat hos oss. Annorlunda 


SKOGENS SKADESVAMPAR: ART 


är dock förhållandet exempelvis i Danmark, där svampen under de senaste 
åren flerstädes härjat epidemiskt i de unga ekkulturerna och åstadkommit 
skadegörelse af ej ringa ekonomisk betydelse. 


20. Microsphera divaricata (WALLR.) LÉv, — På blad af brakved (Rhamnus Fran- 
gula L.). Brakvedsmjöldagg. — Småland, Eksjö, sept. 1911, T. Lagerberg. 

Annu ett exempel på mjöldaggssvampar lämnas här i brakvedsmjöldaggen, 
Microsphera divaricata, en typisk representant för det släkte, till hvilket ek- 
mjöldaggen uppgifves höra. Utmärkande för släktet äro sporhusen med deras 
i spetsarna upprepadt gaffelgrenade stödjetrådar (fig. 25 a, b). M. divaricata 
uppträder på blad af brakveds- 
busken (Rhamnus Frangula 1.) 
Det vanligen tunna luftmycelet 
bildar på båda sidor af bladen 
ofta stora sammanhängande grå- 
hvita fläckar, hvari de klotrunda 
sporhusen framstå som talrika 
svarta små prickar. I moget till- 
stånd äga dessa 4 eller flera (4— 
16), långa (4 gånger så långa som 
sporhusdiametern eller längre) och 
fina, 1 spetsarna kort och uppre- 
pade (2—4) gånger gaffelgrenade 
stödjetrådar ; gaffelgrenarna äro i 
spetsarna hakformigt bakåtböjda 
(fig. 25 6). Hvarje sporhus in- L 
nehåller 3—7 bredt äggformiga | 

Xx 


ER 
(CT 
2 


sporsäckar (fig. 25 -) med växlan- 
de antal (4—7) sporer. X 

M. divaricata förekommer Fig. 25. Microsphera divaricata. a perithecium 
sannolikt flerstädes i vårt land, med stödjetrådar (x 80), 5 spetsen af en stödjetråd 
åtminstone där Rhamnus Frangula (AASE spörsacktmed:sparer (6:45): 
växer mera allmänt. Den är af oss funnen t. allm. på några lokaler i Små- 
land och Dalarna. 


21. Nectria ditissima TuL. — Allmän löfträdskräfta. I. På grenar af bok 
(Fagus silvatica L.). Bokkräfta. — Halland, kronoparken Tönnersjöheden, aug. 1912. 
T. Lagerberg. — 2. På grenar af äppelträd (Pyrus Malus TL.). Appelträdskräfta. — Skåne, 
Vittsjö, maj 1912. N. Sylvén. 


Släktet NVectria hör till pyrenomyceterna och har bland dem gjorts till 
typ för en särskild familj (/Vectriacee), hvars hufvudsakliga karaktärer bestå däri, 
att sporhusen äro mjuka och tunnväggiga samt ha en liflig, vanligen röd eller 
gul färg. 

N. ditissima är en utpräglad parasit och angriper som sådan en stor del 
af våra löfträd. I södra Sverige är den sålunda en af bokens allvarligaste 
fiender, och äfven på fruktträd anställer den understundom stor förödelse. 
För att en infektion skall komma till stånd, erfordras i allmänhet att barken 
på grenarna förut skadats, hvilket ju kan ske på mångahanda sätt, såsom 


1367 T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 


exempelvis genom storm, hagel, insekter o. s. v. Särskildt för bokens vid- 
kommande har man ansett, att sticken af en lus, som ofta i stora massor 
sitter fastsugen på mindre grenar, skulle utgöra ingångsportar för svampen. 
Dock vet man äfven med bestämdhet, att sporerna kunna gro på de nyut- 
växande skotten och deras blad, utan att dessa äro på något sätt skadade. 
Svampens hyfer växa fram i barken men gå genom märgstrålarna äfven in i 
veden och döda denna. De angripna barkpartierna antaga en mörkbrun färg, 
och veden färgas gråaktig. Hos boken röja angreppen ofta ganska tidigt 
sin närvaro därigenom, att bladen på de 
sjuka grenarna gulna och torka. Till följd 
af mycelets verksamhet uppstå långsgående 
sprickor i grenens bark, och om närings- 
ledningen till grenen icke blifvit fullstän- 
digt afbruten, vidgas dessa snart till följd 
af de kraftiga öfvervallningsväfnader, som 
utvecklas kring såret. Då grenen till slut 
dör, brukar barken lossna i oregelbundna 
stycken. Mycelet växer allt längre ned 
genom grenen, och svampen kan sålunda 
så småningom döda stora delar af kronan. 
Om svampen, hvilket ingalunda sällan in- 
träffar, angriper stammen på äldre träd, 
kan den ge upphof till kräftliknande svul- 
ster och missbildningar af det mest väx- 
lande utseende (fig. 27). På äppleträd 
tar sig angreppet ett något olika uttryck. 
Då infektionen — som ofta sker — utgår 
från en skadad kortgren, utbreder sig myce- 
let från denna likformigt åt alla håll i 
hufvudgrenen och sluter sig efter en tid 
rundt om denna; därigenom bringas gren- 
toppen att torka. Under striden mot svam- 
pen utvecklar trädet upprepade gånger öf- 
vervallningsväfnader. Dessa dödas dock 
den ena efter den andra och framstå i 
gamla kräftsår som en serie koncentriska, 
till omkretsen elliptiska åsar. I detta fall 
pläga äfven svampens fruktkroppar anläg- 
gas 1 koncentriska ringar. Fruktkropparna 


E. Wibeck foto. - 5 SS Mete 
Fig. 27. Kräftknöl på en gammal bok- äro af två slag. Till en början genom- 


stam (Fagus silvatica), förorsakad af brytes ytterbarken af små krithvita, dynlika 


Weciria Bet:ssima. nm broneparken > Töns stromabildningart,... från. hvilka valsnoras 
nersjöheden, Halland. — Ur Statens 


Skogsförsöksanstalts samlingar. konidier. Dessa äro dels små och encelliga, 
dels långa, stafformade, flercelliga (fig. 28 6); 

de senare tillhöra den konidieform, som blifvit kallad Fusarium. Senare ut- 
vecklas, delvis från samma hyfsamlingar, de mycket små, klotrunda och blod- 
röda perithecierna. De uppträda vanligen samlade i grupper, hos boken 


1! Med stroma betecknar man af tätt sammanflätade hyfer bildade, parenkymatiska väf- 
nadskroppar, hvilka tjäna som underlag för fruktkroppsbildningen. 


SKOGENS SKADESVAMPAR. Ke  j 


uppkomma de äfven talrikt på de utvikta sårkanterna af barken, hvilka där- 
igenom bli helt och hållet rödfärgade. Äfven på den blottade veden an- 
läggas perithecier, dock mera enstaka. De nästan cylindriska, mot toppen 
något vidgade sporsäckarna (fig. 28 a), innehålla 8 stycken ellipsoidiska och 
ofärgade, tvåcelliga sporer. De ytterst tunnväggiga para- 
fyserna äro upptill grenade och sammansatta af blåsfor- 
migt ansvällda celler. Vid mognaden utpressas sporerna 
i fina hvitaktiga rankor genom peritheciemynningarna. 
Utom på nu nämnda trädslag uppträder NV. ditissima 
ofta på ask, lind, lönn, poppel m. fl. och blir sålunda 
äfven för prydnadsträd och parkträd en allvarlig fara. 
För dess bekämpande böra mindre kräftsår på grenar 
bortskäras och snittytorna bestrykas med tjära e. d. I 
bokbestånden måste de äldre, starkt angripna exemplar, 
som förekomma här och hvar, och som äro sannskyldiga 
smittohärdar, nedhuggas och deras sjuka delar oskadlig- 
göras. I unga tätvuxna bokbestånd, där kräftan har stora 
möjligheter för sin spridning, böra gallringar ofta företa- 


gas och skadade träd aflägsnas och uppbrännas. Fig. 28. Nectria ditis- 

sima, a sporsäck med 

22. Nectria cinnabarina (TopE) FR. — Cinnoberröd sporer och parafys, 

löfträdskräfta. — a Konidiestadium (Tubercularia vulgaris ToODE) 6 flercellig konidie 

på grenar af hägg (Prunus Padus L.). — Västergötland, Hassle, Fusarium). X 415. 
mars 1910. N. Sylvén. — / Ascusstadium på grenar af alm (Ulmus 

montana Wich.). — Stockholm, Skogsinstitutets park, okt. 1910. T. Lagerberg, N. Sylvén. 


Nectria cinnabarina är en af de vanligaste och mest sedda af alla svam- 
par, som förekomma på träd och buskar. Den skiljer sig från föregående 
art därigenom, att den mycket ofta, kanske vanligast, uppträder som sapro- 
fyt. Dock äger den äfven en utprägladt parasitisk förmåga och anställer 
därigenom stor skada, särskildt på löfträd. Svampens sporer äga i allmänhet 
endast förmåga att infektera på ställen, där veddelen blifvit blottad; brott- 
ytor på grenar och rötter bilda särdeles goda angreppspunkter. Ifrån dessa 
växer mycelet ganska hastigt vidare genom veden och när till slut in i stam- 
men. Det angripna vedpartiet blir mörkfärgadt, dess perifera, intill de lef- 
vande vedelementen stötande del antager understundom en olivgrön färg. 
Då CRNCAE mot stamdelens yta når ut till kambiet, dödas äfven barken, och 

på de torra barkpartierna anläggas sedermera fruktkroppar. 

N Till en början genombrytes barken af knapp- eller vårt- 

NN liknande stromabildningar af en lifligt ljusröd färg. De 
S nå en diameter af intill 3 mm. och ha en rundadt hvälfd 
yta, från hvilken på ytterst fina, grenade hyfer afsnöras 

små, ellipsoidiska konidier (fig. 29 c). Detta konidiesta- 

dium beskrefs ursprungligen som en själfständig art under 

namn af Tubercularia vulgaris. Stromabildningarna uppstå 

qv ofta så tätt, att hela grenar kunna få ett korall-liknande 

Fig. 29. Nectria cin- utseende. Under hösten och vintern utväxa sedan från 
nabarina, a spor- dessa: de egentliga fruktkropparna, perithecierna, ofta i 
säck med sporer stor mängd. Perithecierna äro något större än hos före- 
(EErA TS)IA LG: Sroende z a : / 
gående art, ha en ojämn yta och en till slut mer eller 


spor (X 415), c koni- 5 Å ) SR 
dier (x 850). mindre starkt intryckt mynning. Till färgen äro de vackert 


1287 T. LAGERBERG OCH N. SYLVÉN. 
3 


cinnoberröda. De klubblika, med ett smalt skaft försedda sporsäckarna (fig. 
29 a) innehålla 8 stycken ofärgade, ellipsoidiska sporer, som genom en öfver 
midten gående tvärvägg äro delade i två celler. Sporerna gro synnerligen 
lätt — ofta innan de utpressats genom peritheciemynningarna (fig. 29 b) — de 
spridas hufvudsakligen under vintern och infektera då vid fuktig väderlek. 

Nectria cinnabarina är sannolikt utbredd öfver hela Sverige. Den största 
skadan förorsakar den otvifvelaktigt i trädskolor, men den angriper äfven i 
mycket stor utsträckning prydnads- och parkträd, hvilka genom oförståndiga 
stympningar och beskärningar göras särskildt lättåtkomliga för svampen. För 
att förebygga infektioner bör man vid beskärning af träd på hösten noga se 
till att alla snittytor bestrykas med tjära eller något annat desinfekterande 
medel. I plantskolor böra smärre grenskador aflägsnas och exemplar med 
angripna stammar oskadliggöras. 


23. Polystigma ochraceum (WAHLENB.) SaCc. — På blad af hägg (Prunus 
Padus L.). Häggbladens gulfläcksjuka. — Dalarna, Transtrand, sept. 1911. N 
Sylvén. 

Polystioma ochraceum tillhör närmast samma grupp af svampar som Nectria- 
arterna. Den uppträder som parasit på blad af hägg (en närstående art, 
P. rubrum (PErRs.) parasiterar på slånbuskens blad). Den bildar här ofta 
talrika, plattadt dynlika eller skorpartade, några mm. till öfver 
cm-breda, c:a mm-tjocka stromafläckar af i ögonen fallande rödgul 
färg, mörkare på öfversidan, ljusare på undersidan; fläckarnas 
omkrets är rund eller, då flera sammanflyta, oregelbunden. I 
fläckarna genomväfves bladköttet af tätt svampmycel, som slutli- 
gen framstår som en inuti hvitfärgad, mot undersidan af sporhusen 
gulpunkterad väfnadskropp. Under sommaren utvecklas pyknider 
med hakformigt böjda, trådformiga konidier; först på hösten komma 
de i stromaväfnaden fullständigt insänkta sporhusen till utbildning. 
Hvarje sporhus innehåller flera sporsäckar, hvardera med 8 en- 
celliga, ellipsoidiska, färglösa sporer (fig. 30). Pyknid- och spor- 
husmynningarna framstå såsom små, intryckta, mörkare punkter på 

Kig. go fläckarnas undersida. Askosporerna spridas under löfspricknings- 
Polystigma tiden på våren från de nedfallna bladen. 
ochraceum. P. ochraceum är anträffad flerstädes inom landet. Vid mera 


elakartadt uppträdande af svampen (exempelvis i plantskolor) kan 
orer. . o [] os 
os man skydda sig mot fortsatt svårare angrepp genom att på hösten 


hopsamla och uppbränna de affallna sjuka bladen. 


24. Gloeosporium deformans (SCcHROET.) LIND. — På honhängen af sälg (Salix 
caprea L.). — Stockholm, Råsunda, juni 1912. N. Sylvén, 

Släktet Gloeosporium hör till de ofullständigt kända svamparna, de s. k. 
”Fungi imperfecti',” och bland dessa till gruppen Melanconice. Alla dessa äro 
endast konidiestadier, hvilkas eventuella samhörighet med högre svampformer 
icke är bekant. Konidierna bildas icke i slutna behållare utan fritt på my- 
celet. Gloeosporium-arterna angripa så godt som uteslutande blad, och många 
äro ganska skadliga parasiter. Deras konidier afsnöras från en tät hyfväfnad, 
som utvecklas under värdväxtens epidermis och till slut spränger denna. 

Gloeosporium deformans, den nedan omnämnda GI. lapponum och ytter- 


SKOGENS SKADESVAMPAR. 1397 


ligare ett par arter intaga i så måtto en afvikande ställning inom släktet, att 
de icke angripa blad utan skottaxlar. 

Gl. deformans uppträder på skaften af sälgens honhängen, någon gång 
äfven på fruktkapslarna. Oftast finner man ett större antal angripna hängen 
på hvarje buske. Hängeskaften bli tjocka och styfva. Det konidiealstrande 
hyfskiktet spränger snart epidermis, och svampen 


visar sig då som en laxfärgad, i fuktigt tillstånd AR KRA 
geléartad massa, hvilken till största delen utgöres AA — fö 

af konidier. Dessa äro tämligen korta och tjocka, | X FS SN 
apelsinklyftlika och ha den ena konturen starkt =”) 7 RSA |) N 
konvex, den andra konkav eller nästan rak (fig. SA SRA NR 


31 a). De angripna hängena sitta länge kvar, / | 

och sedan deras frukter affallit, kan skaftet bibe- GR SE trot es 
o . o . o EG o a G Oe€0SPOriUm 

hållas till långt in på följande år. Svampen äger lapponum (5), konidier. X 415. 

dock icke något i värdväxten perennerande mycel, 

utan är för sin fortvaro hänvisad till nya infektioner för hvarje vår. 

Gloeosporium deformans är 1 Sverige känd upp till mellersta Dalarna. Den 
är äfven funnen på hybrid mellan Salix caprea och S. cinerea. 


25. Gloeosporium lapponum LIND. — På honhängen af grönvide (Salix phylici- 
folia 1,.,). — Jämtland, Strömsund juni 1912. T. Lagerberg. 

Gloeosporium lapponum liknar i sitt yttre uppträdande fullständigt före- 
gående art. Dess konidier (fig. 31 6) äro i genomsnitt något längre och 
smalare samt skärformigt böjda. Bland svenska Saåäx-arter angriper den utom 
S. phylicifolia äfven —S. repens, S. nigricans och S. lapponum. 

Gloeosporium lapponum har en afgjordt nordlig utbredning hos oss och 
är sydligast anträffad i trakten af Gäfle; särskildt på S. nigricans är den 
ingalunda sällsynt i norra Sverige. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN 1913. H. 2. 


Märgborrhärjningen i Särna åren 1910 —12. 
Anteckningar och iakttagelser. 


Af ÅA. SYLVÉN. 


Det af märgborrar härjade område, hvarom här är fråga, är beläget 
inom Hedens skifteslag af Särna socken, Kopparbergs län samt inom 
Transtrands revir af Gäfle—Dala distrikt. Området ligger jämförelsevis 
högt — på närmare 500 meters höjd öfver hafvet — å den s. k. Torr- 
heden och dess fortsättning norrut på c:a 2'/2 kilometers afstånd västerut 
från »Kringelfjorden» i Österdalälfven. 

Som af kartan och beståndsbeskrifningen närmare framgår, upptages 
området hufvudsakligast utaf hedar, här och hvar — synnerligen i norra 
delen — omväxlande med försumpade, jämförelsevis mindre marker del- 
vis öfvergående i myrland eller förvildade, holstriga, vattensjuka trakter. 
Äfven rena myrar förekomma här och där liksom också, eburu i mindre 
omfattning, granland, oftast med inblandad tall. 

Tallen är det afgjordt förhärskande trädslaget, och hufvudbestån- 
det har länge utgjorts af ursprungligen vacker riklig återväxt af tall med 
mer eller mindre spridda gamla öfverståndare. Efter märgborrangrep- 
pen har emellertid snart sagdt hela den gamla tallskogen förstörts och 
äfven många vackra yngre och medelålders tallbestånd — d. v. s. efter 
här gängse beräkningsgrund skog i IV—VII åldersklasserna. De kraf- 
tigaste och vackraste yngre och medelålders tallbestånden synas dock 
dess bättre hafva åtminstone i allmänhet förskonats från svårare angrepp, 
och ungskogsbestånd under 30 å 40 år hafva i stort sedt alldeles und- 
sluppit. 

Att märgborrar mer eller mindre allmänt förefinnas i våra gamla 
öfveråriga tallskogar, torde ju vara allmänt kändt. Sannolikt ha de äfven 
här funnits sedan långliga tider tillbaka. Att de emellertid kunna så 
som här koncentrera sitt angrepp till en viss trakt af så betydande om- 
fång — öfver 700 hektar — torde väl hittills vara okändt inom åtmin- 


MÄRGBORRHÄRJNINGEN I SÄRNA ÅREN Ig9I10—12. AI” 


stone vårt land och helt visst äfven hela Europa. Det egentliga an- 
greppets början är svårt att exakt uppgifva, men har det berättats mig, 
att redan år 1905 vid utsyning å ett hemmansskifte, beläget inom södra 
delen af området i fråga, en del »torkande» träd stämplats. Man hade 
äfven då undrat angående orsaken till denna egendomliga torka och där- 
vid ansett, att densamma möjligen uppkommit till följd af s. k. svall 
under den gångna vintern, ehuru dock ingen där sett något svall. Af 
senare gjorda undersökningar tror jag mig emellertid med visshet kunna 
påstå, att redan då märgborrar varit den verkliga orsaken till trädens 
utdöende. De på trakten eller i dess närhet ständigt återkommande 
hemmansutsyningarna med åtföljande afverkningar — stubbar och vrak- 
träd m. m. — hafva sedan på allt sätt underlättat märgborrarnas för- 
ökning, som ostördt fått fortgå, tills dess härjningen antagit sådana di- 
mensioner, som den nu fått. Då jag hösten 1909 tillträdde reviret, ta- 
lades det om, att skogen torkade på en trakt inom Hedens skifteslag. 
Talet om torkan fortfor äfven under sommaren 1910, hvarför jag un- 
der hösten samma år gjorde en undersökning på stället, sedan förut på 
order af mig dylik undersökning vid olika tillfällen företagits af de å 
reviret anställda assistenterna e. jägmästarna OLDENBURG och LÖFVÉN, 
utan att anledningen till torkan kunnat utrönas. Vid min nyssnämnda 
undersökning å trakten fann jag inom ett ansenligt område ett stort 
antal träd, som voro döda eller i döende tillstånd. De döende eller an- 
gripna träden hade emellertid alls icke det vid märgborrangrepp typiska 
utseendet, utmärkt af afbrutna toppskott å yngre tallar, hvarigenom träd- 
kronorna i topparna bruka se sneda och stympade ut. Här börja näm- 
ligen de äldre och medelålders träden — i regel på norrsidan — blifva 
svartlafviga, hvarefter lafven sprider sig uppåt trädets topp, barren 
affalla, och slutligen står trädet helt och hållet afbarradt, ofta kvarsitter 
väl ett mycket stort antal af de spädaste smågrenarna. På fällda prof- 
träd märktes som vanligt ett och annat svart ingångshål efter märg- 
borrar i de få ännu kvarsittande toppskotten från senaste åren, dock 
icke i synbart större omfattning, än hvad fallet är nästan hvar som 
helst, åtminstone inom Särna socken. Att märgborrar alltså kunde vara 
den primära orsaken till trädens utdöende kunde knappast ens falla nå- 
gon in att då tro. De döda och döende träden blefvo emellertid samma 
höst utstämplade, så långt tiden före vinterns inbrott möjliggjorde ut- 
syningen — k. förordningen den 29 juni 1866 gäller nämligen för Särna 
socken med Idre kapellag. Vid vinterns drifningar gjorde jag ånyo 
undersökning å trakten, men kunde orsaken gifvetvis då än mindre ut- 
rönas. Förhållandet är nämligen, att, då träden fällas, de spröda märg- 
borrätna skotten afbrytas, hvarför å kvarvarande del af kronan inga di- 


[42 A. SYLVÉN. 


rekta spår efter märgborrar äro att upptäcka. De afbrutna skotten åter 
försvinna i den lösa snön. Den 14 augusti 1911 gjordes tillsammans 
med assistenten vid Statens Skogsförsöksanstalt, fil. doktor T. LAGER- 
BERG återigen undersökning på trakten, och då var tydligen rätta års- 
tiden att konstatera det en märgborrhärjning af svårare art här förelåg. 
Nu observerades nämligen å första fällda profträd färska ingangshål efter 
märgborrar i de senaste årens skott. Just den omständigheten, att hålen 
då ännu voro alldeles hvita (eller hvitgula) och ej hunnit svartna hade 
till följd, att uppmärksamheten måste fästas därvid. Tydligt var alltså, 
att märgborrar åtminstone voro bidragande orsak till trädens utdöende, 
sedan det konstaterats, att färska ingångshål rikligt förekommo å nära 
nog hvarje fälldt profträd. Angående nyssnämnda undersökning hän- 
visas i öfrigt till d:r T. LAGERBERGS uppsats »En märgborrhärjning i 
Öfre Dalarne>, införd i häftet 11 af denna tidskrifts nionde årgång 
(allmänna delen). 

Genom upptäckten i fråga leddes nu undersökningen i bestämd 
riktning, och iakttogs då ganska snart, att en mängd toppskott i kro- 
nornas öfre del under senare åren varit märgborrätna, men att ingångs- 
hålen mycket snart svartna och se gamla ut. Allt större skuld till trä- 
dens utdöende ansågo vi nu böra tillskrifvas märgborrarna, till dess vi 
omsider kommo till den öfvertygelsen, att de måhända ensamma voro 
orsaken därtill — något som ju också sedermera visat sig som åtmin- 
stone ytterst sannolikt. Underligt måste det dock förefalla, att träden 
skulle torka och dö ut endast till följd af att ett jämförelsevis obetyd- 
ligt procenttal toppskott förstörts i kronans öfre del. Enligt mina senare 
gjorda undersökningar och iakttagelser torde i måhända de flesta fall 
äfven stamangrepp, d. v. s. äggläggning under tjockbarken å stående 
träd vara en viktig bidragande orsak, helt visst ofta den egentliga or- 
saken, hvarom dock vidare här nedan. 

Ytterligare undersökningar gjordes senare i september månad dels 
den 8—9 i samråd med t. f. lektorn vid Kungl. Skogsinstitutet, fi. 
doktor N. SYLVÉN, och dels den 18 tillsammans med botanisten vid Sta- 
tens skogsförsöksanstalt, fil. doktor H. HESSELMAN, samt slutligen den 
14 oktober med docenten G. GRÖNBERG. Genom undersökningarna i 
fråga vanns allt större visshet om att märgborrarna måste tillskrifvas 
skulden till skogens ödeläggelse. Förekomsten af en viss svamp 3å de 
spädare grenarna iakttogs äfven å en del träd, men ansågs densamma 
icke kunna tillmätas någon betydelse i fråga om skada 3å träden. 

Som redan nämnts, torde det egentliga, mera koncentrerade angrep: 
pets början kunna räknas ungefär från år 1905. Angreppet har då 
sannolikt börjat i områdets södra del, därifrån det synes hafva spridt 


MÄRGBORRHÄRJNINGEN I SÄRNA ÅREN I1910—12. 43 


sig norrut. Det stora c:a 200 meter breda brännlandet i öster tycks ha 
varit en säker gräns åt detta håll, enär öster om brännlandet, som torde 
vara minst 30 år gammalt, inga märgborrangrepp kunnat iakttagas på 
åtminstone stora sträckor. De vackra, kraftiga, slutna, c:a I 20-åriga 
tallbestånden i söder och äfven norr samt väster hafva också visat sig 
kunna i hufvudsak afvärja märgborrarnas angrepp, liksom ungskog un- 
der 30 å 40 år. Med dessa undantag synas de i millioner uppträ- 
dande insekterna hafva haft fritt spelrum åt alla håll, och med visshet 
torde man ha kunnat vänta än våldsammare angrepp och en förökad 
utbredning, om icke denna sommar så effektiva skyddsåtgärder vid- 
tagits i form af barkning af stubbar och affall. Att angreppet från år 
1910 högst betydligt utbredt sig framgår bäst däraf, att ett afsevärdt 
antal döda och döende träd måst utstämplas hösten 1911 äfven inom 
samma trakter, hvarå stämpling år 1910 skedde, och att dessa träd då 
befunnos jämförelsevis friska och föga angripna. Inalles utstämplades 
hösten 1911 omkring 40,000 träd inom det härjade området, hvars area/ 
vid uppmätningen befanns utgöra 701,17 har. Utan att hittills i allmän- 
het ha verkat dödande på träden har angreppet spridt sig äfven utom det 
å kartan upptagna områdets gränser dels in på Särna sockens bespa- 
ringsskog i väster och dels på kronoparken Vegån i norr. Tvifvelsutan 
hade dessa skogar innevarande eftersommar haft att emotse svåra an- 
grepp, om nyssnämnda barkning ej förekommit. kronoparken funnos 
nämligen i hvarje stubbe, hvarje lump och hvarje vrakträd — allt af 
tall — efter senaste vinters afverkningar otroliga mängder märgborrlarver, 
hvilka dock nu i stort sedt alla förintats. 

Då alla bidrag till vinnande af större kännedom om märgborrarna 
helt visst måste vara af betydelse, har jag ansett mig böra här anföra 
de iakttagelser, jag varit i tillfälle att hittills göra under pågående 
härjning. Hvad då först beträffar svärmmningstiden, synes denna hafva i 
år inträffat redan under de första varma vårdagarna under april månad. 
Jag har ansett mig kunna draga denna slutsats dels däraf, att redan 
den 14 maj modergångarna i en del träd voro i det närmaste färdigbil- 
dade, och dels däraf, att under första veckan af maj månad marken be- 
täcktes med minst kvartersdjup snö, hvarefter skarp köld inträdde, hvadan 
väl ej gärna svärmningen då kunnat ske, utan måste anses hafva af- 
slutats före denna kalla period. Efter densamma åter torde svärmningen 
ej ha skett, enär då modergångarna väl ej hunnit så fort färdigbildas. 
Modergångar med hona anträffades sedermera inom det härjade området 
äfvensom inom alla afverkningstrakter från senaste vinter i områdets 
grannskap uti såväl hvarje tallstubbe som i färska vindfällen, lumpade 
stockar, vrak, nyafbrutna träd o. s. v. — öfverallt dock endast under 


1447 A. SYLVÉN. 


den tjocka, skrofliga barken, hvaremot, så snart den tunnare gula bar- 
ken vidtog, denna var fri från Hylesinus men väl ofta upptagen af 7>9- 
mäcus-arter — måhända vanligast 7. bidens — ofta i oerhördt antal. 

Af märgborrarna uppträder Hylesinus piniperda utan jämförelse tal- 
rikast, Hylesinus minor däremot mera sparsamt. Insekterna, som med 
blotta ögat äro svåra att skilja, kunna dock hvad deras uppträdande 
beträffar, lätt åtskiljas, i det den förstnämndas modergångar gå i trädets 
längdriktning, under det den senares gå horisontellt. 

I hvarje »ny» tallstubbe kunde man såväl å det härjade området 
som å kronoparken Vegan beräkna finna minst 15 å 20 honor, som 
hvardera lagt omkring 30 ägg; således i rundt tal minst 500 ägg pr 
stubbe. I större vindfällen, vrakträd o. d. påträffades ända till 80 mo- 
dergångar pr sträckmeter och sålunda omkring 2,500 ägg och larver på 
endast exz sträckmeter. I befintliga vrakträd, lump, vindfällen, vid af- 
verkningen skadade träd o. s. v. kunde därför sammanlagdt beräknas in- 
emot samma antal ägg och larver som stubbarna — hvad kronoparken 
beträffar dock ännu mycket högre på grund af mängden vrakträd och 
lump i därvarande gamla öfvermogna skog. 

Vid gjorda undersökningar angaende modergaångarna har det visat sig, 
dels att ofta 2:ne märgborrar (H. piniperda) — tydligen hane och hona 
— vistats i samma modergång, vända åt samma håll, och dels att 2:ne 
honor användt samma ingångshål, men sedan därifrån ätit modergångar 
ät hvart sitt håll, dock i jämförelsevis rät linje. Detta senare har med 
visshet konstaterats endast aå liggande träd, och har därvid iakttagits, 
att det äfven då understundom varit 2:ne insekter i svarje gång — stun- 
dom 2 i ena och en i den andra o. s. v. 

Någon äggläggning (d. v. s. modergängar) i stående träd har förut 
mera sällan kunnat upptäckas, sannolikt därför att undersökningar här- 
utinnan gjorts i grannskapet af hyggestrakter från föregående vintrar. 
Vid fortsatta undersökningar innevarande sommar har under pågående 
kronoparksstämplingar konstaterats, att detta är ganska vanligt på trak- 
ter, där ingen afverkning finnes i grannskapet. I torkande, tynande, 
barrfattiga träd påträffades på dylika ställen rätt allmänt modergångar, 
hvarjämte naturligtvis hvarje rått vindfälle af tall, nyss afbruten tall 
o. s. v. äro alldeles öfversållade af modergångar — detta äfven å trak- 
ter på mer än en mils afstånd från det härjade Hedensområdet och för 
öfrigt tvifvelsutan inom hela Särna socken. I korthet kan man därför 
påstå, att märgborren för sitt släktes förökning med förkärlek utväljer 
färska hyggestrakter i äldre tallskog, där modergångarna anbringas i 
färska stubbar och affall med tjock bark; endast där sådana ägglägg- 
ningsställen ej äro att tillgå, tvingas han att anlita växande träd af tall, 


MÄRGBORRHÄRJNINGEN I SÄRNA ÅREN 1910—12,. 1457 


därvid dock tydligt föredragas tallar med sämre eller afslutad tillväxt 
eller af för öfrigt tynande beskaffenhet. Friska, frodiga yngre och me- 
delålders tallbestånd af större utsträckning synas icke vara begärliga för 
märgborrarna i härvarande skogar. Måhända frukta de att för långt af- 
lägsna sig från den gamla öfveråriga tallskogen med dess tjocka sprick- 
bark och dennas goda skydd under långa bistra vintrar. I de friska, 
växtkraftiga bestånden finnes ju icke heller tillgång till torkande träd i 
sådan mängd som i den gamla öfvermogna skogen. Förpuppningen 
hade år 1912 börjat försiggå redan omkring den 5 å 10 juli och t. o. m. 
dessförinnan, så att å vissa trakter de första nykläckta insekterna på- 
träffades redan den 9 juli och sedan tämligen allmänt den 13—15 juli. 
I slutet af juli eller senast början af augusti torde därför angreppen i 
trädkronorna detta år vara att förvänta, där årets afkomma ej tillintet- 
gjorts. 

Anledningen, att de nykläckta märgborrarna vid sina angrepp i 
trädkronorna dels utvälja just de öfversta skotten i tallarna och dels 
därvid föredraga äldre och medelålders träd, torde vara okänd, åtmin- 
stone hvad det förstnämnda beträffar. Det förefaller ju, som om skot- 
ten längre ned i kronan borde vara lika aptitliga och ligga närmare till 
hands för den nerifrån marken kommande märgborren, liksom äfven att 
de längre ned sittande skotten äro mera skyddade mot storm och för 
stark sol, hvilket sistnämnda märgborrarna utom för sin afkomma synas 
undvika i åtminstone vissa fall. Man kan nästan frestas tro, att denna 
toppätning i trädkronornas öfre del är en anordning af naturen till märg- 
borrarnas fördel så till vida, att därmed afses ej blott. att skaffa föda 
åt insekterna utan samtidigt att genom angrepp å trädens ömtåligaste 
del utmatta dessa och därigenom bereda dem för ett kommande års 
äggläggning i nedre delen af stammen, hvartill, som redan framhållits, 
utses stammar af träd med nedsatt växtkraft eller helst döende träd. 
Endast genom dylikt utmattande af träden kunna måhända understundom 
erhållas lämpliga föryngringshärdar, där nämligen hyggestrakter ej före- 
komma och ej heller gamla öfveråriga, barrfattiga träd finnas. 

Beträffande angreppen i tallskotten har det ansetts, att i hufvudsak 
endast sista årsskotten angripas, men har här visat sig, att ingångshålen 
nästan lika ofta ätas i skott af 2 å 3 års ålder, och hafva de ej sällan 
träffats i ända till 4:e å s5:te årsskottet från toppen räknadt. Att träden 
därigenom taga än större skada är tydligt. 

Att under senhösten och vintern iakttaga märgborrangrepp från 
gångna sommaren på stående träds kronor är i regel mycket svårt. 
Skotten kunna vara urätna, men torka och gulna sällan förrän nästkom- 
mande vår, hvarjämte de kvarsitta, till dess de antingen af snötryck af- 


146 A. SYLVÉN. 


brytas eller böjas åt sidan, eller till dess de på våren af torka och storm 
affalla. Stark storm på senhösten kan dock äfven afbryta en mängd 
— då ännu gröna — skott, därvid marken under träden blir delvis all- 
deles beströdd med tallskott, redan då öfvergifna af insekterna — möj- 
ligen med något undantag. 


Att under vintern påträffa själfva insekterna har visat sig svårt, då 
de nämligen tyckas förstå att gömma sig väl i barkspringor o. d. samt 
vid huggning i barken lätt och omärkligt spritta undan. 


År efter år hafva märgborrarna här liksom på så många andra stäl- 
len inom våra stora skogsvidder ostördt fått fortplanta sitt släkte och 
fått ödelägga ofta vackra, värdefulla bestånd. De årliga afverkningarna 
hafva, som redan framhållits, på bästa tänkbara sätt gynnat och under- 
lättat märgborrarnas förökning och spridning. Sedan emellertid full 
klarhet vunnits om deras uppträdande, och sedan det visat sig, att en 
argång nybildade insekter (efter beräkning angående larvernas antal se- 
naste vår) kunde uppskattas till sådana oerhörda siffror såsom inom He- 
densområdet till inemot 40 millioner och inom Vegåns kronopark till 
c:a 15 a 20 millioner, gjordes af undertecknad hos Kungl. Domänsty- 
relsen framställning om anslag af staten till barkning (under larvstadiet) 
af stubbar och affall efter tall från senaste vinters drifningar. Af Kungl. 
Domänstyrelsen beviljades för ändamålet efter besök å trakten af veder- 
börande byråchef och öfverjägmästare ett anslag till barkning af stubbar 
a kronoparken och efter ytterligare framställning förhöjdt anslag till bark- 
ning jämväl af vrakträd och annat affall m. m. Samtidigt hade af un- 
dertecknad till samtliga skogsägare (ett tiotal) inom det härjade området 
afsändts skrifvelser med hemställan om verkställande af barkning eller 
om beviljande af penningar til barkning inom deras respektive skogs- 
lotter. Denna uppmaning hörsammades dessbättre så väl, att i nuva- 
rande stund samtliga 40,000 stubbar samt allt grofbarkigt affall från vin- 
terns afverkning befinnes barkadt och märgborrarnas millioner larver och 
äfven flertalet gamla insekter dödade inom hela trakten. Samma är för- 
hållandet å kronoparken Vegaåns senaste afverkningstrakter. Barkningen 
börjades på kronoparken den 15 juni och fortsatte sedan där och på 
Hedensområdet intill den 4 juli. Af intresse var att se, hur hastigt 
myrorna infunno sig vid de barkade stubbarna m. m. och i en hand- 
vändning bortfraktade alla larver och äfven gamla insekter. 


Inalles hafva omkring 35,000 stubbar samt allt med tjockbark för- 
sedt affall efter tall från senaste afverkningar barkats, därvid som redan 
framhållits »zz2st 350 millioner larver förstörts, och de vackra medelålders 
skogsbestånden liksom öfver hufvudtaget kvarvarande och angränsande 


MÄRGBORRHÄRJNINGEN I SÄRNA ÅREN Ig91I0O—12, ANV 


skog denna gång förvisso räddats från ett nytt mångfaldt värre angrepp, 
som i dessa dagar varit att förvänta från de nu dödade millionerna. 

Beträffande kostnaden för barkningen, som bortsattes på ackord un- 
der kontroll, utgjorde densamma i regel 3 öre pr stubbe, hvilket pris 
inom Hedensområdet med dess många, tätstående små stubbar (från träd 
med ända ned till 10 centimeters brösthöjdsdiameter) måste anses väl 
högt, men däremot för kronoparken och dess mera glesstående, grofva 
stubbar snarare för lågt. I vissa fall måste där också betalas 4 öre pr 
stubbe — i glest bestånd och /öga stubbar. För barkning af vrak och 
lump betalades, där man ej lyckades mot rund summa bortsätta bark- 
ningen å viss trakt, 2 öre pr sträckfot. Att erhålla manskap mot här 
nämnda betalning var emellertid till att börja med långt ifrån lätt. Att 
märka är, att sedan larvgångarna börjat utvecklas och äfven solen hunnit 
mera verka på barken, denna lossnar betydligt lättare och barkningsar- 
betet därigenom underlättas. Vid barkningen visade sig, att de späda 
larverna, utsatta för direkt solsken, inom mycket kort voro döda. I regel 
expedieras de dock dessförinnan af myrorna. 


Sedan af Kungl. Domänstyrelsen efter af undertecknad därom gjord 
framställning hösten 1911 erforderliga medel anslagits till kartläggning 
och uppskattning af det märgborrhärjade området, upprättades i oktober 
månad samma år vidstående karta äfvensom en utförligare bestånds- 
beskrifning. Med tanke på kartläggningen lät jag våren 1911 uppblecka 
en gräns omkring det då härjade området, och är denna gräns i huf- 
vudsak densamma, som å kartan finnes upptagen. Endast i nordvästra 
hörnet synes angreppet, sedan gränsen uppbleckades, hafva öfverskridits, 
men eljest fortgått zzom området. — Kartläggningen och uppskattningen 
af virkestillgången hafva gjorts medelst 10 meters breda bälten (kom- 
passlinjer) på 200 meters inbördes afstånd. 

Då beståndsbeskrifningen vore allt för vidlyftig att här in extenso 
återgifva, vill jag söka i korthet lämna en sammanfattad beskrifning 
öfver hufvudbestånden till närmare förklaring af den bifogade kartan. 
Det härjade området torde då kunna i stort sedt indelas i efterföljande 11 
hufvudafdelningar (se sid. 1.497). 

Under uppskattningen antecknades särskildt alla före märgborr- 
angreppet af Peridermium skadade tallar, då detta ansågs vara af 
intresse för utrönande, huruvida sådana träd vore för märgborrarna 
mera begärliga. Det därvid erhållna stora antalet Peridermium-skadade 
tallar framgår af följande tablå (sid. 1507), utvisande resultatet (enligt 
upprättad beståndsbeskrifning) af uppskattningen af det märgborrhärjade 
området. 


1487 


A. SYLVÉN. 


Bränn- 


land 


MÄRGBORRHÄRJNINGEN I SÄRNA 
åren 1910-12. 


Kartan upprättad hösten I9ll af 
A Sylvén 


[02 5 Jörisk Skog le angripen) 
Jämförelsevis Undrigt + W:omed insprängd tall 
angripen skog. SS ERE EE 


[+ JDöcnde skog =E 


Skala 1: 30000 


00 0 100 200 300 o soo 1000 mtr 
— VE + Sr FAT + L dj 


GEN. STAB. LIT. ANST: 


MÄRGBORRHÄRJNINGEN I SÄRNA ÅREN I910—-12. 


| | 
| Ålders- 


| klass | 
| i medel- | 


Brers ko fel fo feg lighets-/ 


Växt- | Sluten- 


hets- 


Hufvud- 
afdelning 


| 


I | Gammal, i allmänhet gles tall med god åter- | 
växt af tall och stundom gran på hed eller 
hedartad nästan stenfri mark, Hit höra kar- 
tans. afdelningar: 6, 7, 13, 27, 28, 31, 38, 
50, 54, 59, 61, 63 och 76 


II | D:o skog med jämförelsevis god återväxt på 
starkt stenbunden till stenig mark; torrt! 


Elit höra afdeln:=r2,, 30000 OAS -.s did dress 


III | Ungskog af tall med enstaka eller spridda öf- 
verståndare af tall på hedartad nästan sten- 


fri mark. Hit höra afdeln.: 1, 33, 48 och 
53 


IV | Medelålders tall på stundom mossig mark; 


med tall- och granåterväxt. Hit höra af- 


deln.: 5 och 21 


Vackra, slutna tallbestånd på vanlig eller 
traktvis hedartad mark, Hit höra afdeln.: 
TAS LÖN Ifö Höj 20,0233 43, 5I5 575 100.106 
och 67 


VI | D:o skog och mark, ehuru med inblandad gran. 


Hit hör afdeln. 47 


VII | Omväxlande äldre tall och gran på hedartad 
mark med granföryngring. Hit höra afdeln.: 


69 och 73 


VIII | Gammal tall med insprängd gran i 
åldrar på förvildad, sidländ mark, omväx- 


lande med myr. Hit höra afdeln,:-8— 
TO, 242530 ST 40N 5002 


IX | Granland med blandadt bestånd af tall och 


gran. Hitihörarafdeln.st22;020732, 354305 


44 och 45 


Granland med nästan ren gran. Hit höra af- 


delnisn 207 40-71 OCK fu 


BETE HIA pe dum ent 73455 EEE SER REN TRE er ve NS | 


alla | 


Summa | 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. 


tal 


I—IV 


Vv —- VII 


0,6—0,7| 


0,4—0,5 


grad | grad 


0,7—1 


OA 


0,4—0,5|| 


O;2—035 


I2I1 


31 


54 


151 | 


48 


HOT 


A. SYLVÉN. 


Tablå utvisande trädantalet (efter uppskattning) å det märgborrhäriade 
området inom Hedens skifteslag i Särna socken. 


A 


A 


f 


lane] 


Af 


A 


Lang I 


Häraf » Peridermium»- 


Tall Gran skadade 
Tall Gran 
Friska, ej angripna träd: 
15 TOC Mö LAT EEE er betalas Selene oeta ÄRAS 13,711 9,734 ST = 
2O0==2 QI YT Arfa NR SRA Ven a rate öste AS GA 13,924 75245 ET 
3 ÖS SEEN ESA PSTN T VRETA BD RR Ser 4,346 895 — = 
FO ror TNE Bret dad ata don NASN FAR OSSE 351 80 — = 
Summa FAS 17,954 — — 
angreppet tydligt döende träd: 
Förut friska: 
TiS) (8) (OS Nga EN HAE AIR ER SNR 3,937 — — — 
BNkA=J0 IDA MARS eds EL INA TORELL 3,431 — - — 
SJOLI) rdÅ E SE S R SBL LAR CS 2,465 — — — 
2 HO oo fat 0 AEA Sn 1 BYAR AN AE BE a 294 = ES = 
Summa Ö,T27 — — — 
Förut af annan orsak mer eller mindre 
skadade: 
TÅN ÖN CIET frjör bio on Sj ifec ee degat NS Na se AS 58 — — — 
AD an OLE UT AE a St fr Elers jeja Sar a gl 38 — 
2007 015 GJ SNRA br TER ADR 2 SR AE AM LA Säln ha 288 = 126 — 
AO GOK [LB jep, Glerörnje [SE a ef Dr MSN es er rd 274 = 78 = 
Summa 697 — 242 — 
angreppet lindrigt skadade träd: 
Förut friska: 
SE SO NE br Pn RAS AGNE ASSA SO SHS 13,784 — —S ae 
202 ON PS fa Lrle 015 ET SNS SK SEE ESR BR ELEELS 14,820 = mö 
3 OTTO AD la förare ere sa nle sfelerslsfole sjal ror re jajög sälen a ere 5,479 — = = 
(0001-183 HUV I STL RR Ne SA NeG RAR SARK RAA NG rr FS i FRE 
Summa 34,614 = = a 
Förut af annan orsak mer eller mindre 
skadade: 
TÅ ONCE TIN NN rs A S dar a LS ENE SAS 170 31 Se 
220 IEI ON ÖR SSE AA sa ae ANA 475 = 172 vä 
SJÖ SKO äg "LIA bs ers SNS ENS SENSE ep LASSE KEN, 740 — 216 — 
OTTO ACA Bla ere ers la, TE a aa 1 val srogd fer ta BIEN kl) tara 409 = = == 
Summa 1,794 — 469 — 
enbart annan orsak skadade träd: 
TYS rar OT CIO Es EIN AS a fo gala Ånjö)e el el fet 218 72 — 
20 === 2 ODD AEA NR Ae TE De edda BS 454 9 242 — 
30 ==3 ÖAR SNART AR IE SR RA arsa stil 2 sht 565 81 265 =" 
FÖ==001- LE NNGSRE ANN RNIN INTA e ani, SR 233 70 — 
Summa 1,470 120 649 — 
angreppet döda träd: 
15510 CI ska PURANEN Kf stt AD SV SERA 350 — — — 
2 052007 (fore, SN NTE SENS te AS ARS AKER sl se föl. — — — 
| 2 ft 10 IG SANNE MARS SERA Bs Og sees BON ONA AG 240 — — — 
40 Iof rsöre BTaAB/ stg ella ale se dT ere EVsvnrn rede sä ATEN she (a ENS ejer 21 == == == 
Summa 1.382 - — — 
Summa träd 81,418 18,074 1,360 — 


MÄRGBORRHÄRJNINGEN I SÄRNA ÅREN Ig10—12. bd 


Uttryckt i befintliga antalat tallar erhålles följande resultat af be- 
skattningen: 


NNS CANE OO CA SEC 1 sand dd RT AR Rn a RAA Aa age TT AHN SAR 1,7 Yo 
BIO STCC NOTA SNIA ke ERNA Ar Skrea a lönat tok PARA 12 Po 
Jak area Sd Ka Va (ey Hö ke DANT AT so ASEAS ASA BANA RER AASE ART RE BA 44,8 No 
Af annan orsak (än angreppet i fråga) skadade träd.................. 1:86 
I ASEA Lr Tel SR Ad SR od AAGE. det Ac BRL LL NRA N SINA SAN ANN ARBE AN LLA Ar 39,7 No 


Af hela antalet tallar hafva ej mindre än 1,6 oo befunnits angripna 
af Peridermium, och torde med tämligen stor visshet kunna påstås, att 
dylika träd äro af märgborrarna eftersökta vid äggläggningen, där ej 
färska hyggen finnas att tillgå. 

Orsaken att märgborrarna utvalt just detta område till sitt förnämsta 
tillhåll kan ej bero på att den öfvermogna och skadade tallskogen här 
förekommit rikligare än på andra ställen inom Särnaskogarna, då detta 
långt ifrån varit förhållandet under åtminstone sista decenniet. Den enda 
möjliga förklaringen synes mig vara de här mera regelbundet återkom- 
mande årliga afverkningarna inom någon trakt af området eller dess 
nära grannskap, hvilka tvifvelsutan varit ytterst gynnsamma för ägglägg- 
ningen och således äfven för märgborrarnas hastiga ökning i antal. 

Af det ofvan anförda skulle man kunna draga den slutsatsen, att 
afverkningar böra undvikas, där märgborrar synas mer än vanligt all- 
männa, enär ju afverkningstrakterna med sitt affall och sina stubbar 
mer än allt annat torde gynna och underlätta märgborrarnas förökning. 
Funnes inga afverkningstrakter, skulle insekterna, synes det, med åt- 
minstone mycket större svårighet fortplanta sitt släkte. Detta senare 
äger måhända sin riktighet till någon del, men min fulla öfvertygelse 
är, att slutsatsen icke dess mindre är icke allenast oriktig utan äfven i 
praktiken nästan outförbar inom andra än möjligen de allmänna sko- 
garna. Åfverkningstrakterna synas mig vara just de oss anvisade, bästa 
tänkbara fångstställen, där skadedjuren på ett fullt effektivt sätt kunna 
utrotas för jämförelsevis billig kostnad. Dessa gynnsamma tillfällen att 
efterhålla märgborrarna och därmed också årligen rädda oerhörda skogs- 
värden måste vi begagna oss utaf. Genom att undvika afverkningar 
torde föga eller intet vinnas. Alltid finna märgborrarna någon utväg 
att föröka sitt släkte; få de inga hyggen, nödgas de slå sig på ett än 
större antal af de redan förut trögväxande och mindre lifskraftiga tal- 
larna, hvarå så riklig tillgång finnes i våra gamla öfvermogna skogar. 
Följden häraf blefve då endast, att vi årligen finge emotse än större 
antal torrfuror än det redan nu — helt visst i de flesta fall tack vare 
märgborrarna — allt för stora. Må därför snarast möjligt den nuva- 
rande gamla öfvermogna tallskogen afverkas, men samtidigt som oefter- 


Ret LITTERATUR. 


gifligt villkor barkning af alla märgborrbesatta stubbar och affall m. m. 
inom hyggestrakterna föreskrifvas. Barkningen förutan bidraga vi en- 
dast på ett synnerligen verksamt sätt till märgborrarnas spridande och 
därmed skogarnas ödeläggelse samt årliga oerhörda förluster för staten. 
Otaliga »yngre och medelålders» tallbestånd finnas, som börja glesna i 
kronorna, blifva barrfattiga och för öfrigt föra ett tynande lif. Orsaken 
förklaras vid ytligt betraktande ofta af våra vetenskapsmän vara än 
höjdläge öfver hafvet, än för mager jordmån, än andra förhållanden. 
Min öfvertygelse är, att en mera grundlig undersökning i måhända de 
flesta fall skulle gifva till resultat, att märgborrarna äro skulden. Af- 
sättande af några ören från inkomsten af hvarje försåldt träd från våra 
gamla öfvermogna tallskogar till märgborrarnas utrotande eller åtminstone 
decimering må därför ej anses som ett för högt offer åt de skogar, som 
årligen tillföra statsverket inkomster i hundratusentals kronor! 


Satna 1 full 1912: 


LITTERATUR. 


Skogsskötsel. 


PITTAUER, GOTTFRID: Uber den Einfluss verschiedener Belichtung 
und extremer Temperaturen auf den Verlauf der Keimung 
forstlichen Saatgutés. Centralblatt fär das gesamte Forstwesen 1912. 
H. 4—5. 


Sedan i 1911 års årgång af denna tidskrift redogjorts för olika metoders 
betydelse vid undersökning af barrträdsfrös grobarhet! ha några intressanta 
rön i denna fråga blifvit gjorda, hvilka i detta och följande referat helt kort 
skola omnämnas. 

PITTAUER inleder redogörelsen för sina försök med att framhålla betydel- 
sen af en förbättring af metoderna för undersökning af skogsfröets groning. 
En sådan förbättring är så mycket viktigare, som det här rör sig om dyrbart 
frö, förbrukadt i stora kvantiteter. Ensamt i Österrike tillgodogöres exempel- 
vis omkring 1 million kg. skogsfrö. 

Författaren har verkställt sina undersökningar med frön af Österrikes vik- 
tigaste skogsträd, nämligen bok, Robinia Pseudoacacia, gran, lärk, tall och öster- 
rikisk svarttall samt dessutom med weymouthstall (Pinus Strobus). Alla. dessa 
träds frön med undantag af bokens undersöktes 1 groningsapparat enligt hvad 
författaren kallar system JACOBSEN-CIESLAR. Den använda apparaten afviker 
1! GUNNAR SCHOTTE: Om olika metoders betydelse vid undersökning af barrträdsfrös 
grobarhet. Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen 1911, sid. 423"—457". 


LITTERATUR. I537 


emellertid knappast något från den i Danmark konstruerade Jacobsenska ap- 
paraten. Författaren framhåller också denna apparats öfverlägsenhet gent- 
emot de flesta andra, i det att profven ständigt kunna tillföras jämn fuktig- 
het. — Groningsapparaterna voro uppställda i ett fönster åt öster och upp- 
: värmdes genom värmeelement under fönstret, hvarvid vattnets temperatur i 
apparaterna om förmiddagarna steg till + 33? C. och lufttemperaturen vid 
groningsbädden till + 25? C. Groningsförsöken utsträcktes till den tid, som 
ZEDERBAUER rekommenderat; endast för weymouthstallens frön förlängdes gro- 
ningstiden ytterligare. Såsom grodda ansågos endast de frön, hvilkas rot- 
groddar utvecklade sig fullt normalt i likhet med hvad HaacK och referenten 
tidigare framhållit, och måste dessa rotgroddar vara minst 2 mm. långa, in- 
nan de bortplockades och antecknades i groningsjournalen. 


Vid groningsförsöken utsattes profven dels för olika beskaffadt ljus, ge- 
nom att glasklockorna i groningsapparaten färgats olika, dels också för på- 
verkan af hög värme eller kyla före groningsundersökningen. Fröna hade vid 
dessa försök antingen förut stöpts 1 vatten under 24 timmar eller också lagts 
in torra på groningsbädden. För att pröfva fröets reaktion mot hög värme 
användes det af ROTH vid ungerska skogsförsöksanstalten använda sättet att 
begjuta fröna med hett vatten. Han häller nämligen under 10 sekunder ko- 
kande vatten öfver groningsprofven samt låter sedan, innan de läggas till 
groning, stöpa dem under 24 timmar i till en början 70—80-gradigt vatten, 
som så småningom får svalha. För att däremot undersöka frostens inverkan 
på fröna, utsattes dessa i glas i fria luften under vintermånaderna, eller ock 
lades de i på konstgjord väg åstadkommen koksaltsnö. 

Beträffande granen fann författaren, att gult ljus bäst gynnade grobarhe- 
ten och därnäst hvitt, medan däremot groningsresultaten i de blå och svarta 
klockorna blefvo betydligt sämre. Hos frö, som utsatts för frost, blef gro- 
ningens inträde något försenadt, men sedan stego groningskurvorna så mycket 
hastigare. RoTtHS ofvan skildrade förfarande hade ej något gynnsamt infly- 
tande på granfröet. Ett prof med en grobarhet af 90 2 uppnådde exempel- 
vis efter denna metod endast 17 Z. Ett försök att sortera granfröet efter 
storlek — större korn än 2 mm., korn af 2—1"/, mm. och mindre korn än 
1 1/, mm. — lämnade obetydlig skillnad i grobarhet. Till en början grodde 
visserligen det största fröet hastigast, men i slutresultatet uppvisade det me- 
delstora fröet något högre grobarhetsprocent. 

Hos /lärken stego också groningskurvorna högst, då fröna fått gro i gult 
eller hvitt ljus, medan de blefvo flackare för de frön, som lagts till groning 
i mörker eller under de blå klockorna. Vidare visade det sig, att gronings- 
procentens maximum såväl som minimum ligger högre för stöpt frö än för 
ostöpt. Inverkan af köld utföll för lärkfröet ej så gynnsamt som för granen. 
Mot Rorus förfarande visade sig däremot lärkfröet hafva större motståndskraftt 
än granfröet. 

Beträffande /tallfröet är att anteckna, hurusom det grodde fortast i hvit 
ljus och därnäst i gult, men svagare i mörker eller blått ljus. Författaren 
konstaterar vidare, att såväl maximum- som minimum-procenten visat sig vara 
större hos frön, som lades till groning torra, än hos dem, som förut stöpts i 
vatten.  Tallfröets utsättande för frost verkade gynnsamt, om fröet helt kort 
— 5 dagar — behandlades på detta sätt. Någon ökning i grobarheten vi- 
sade sig icke vid användande af RoTtHS metod. 


1547 LITTERATUR. 
Som groningsresultaten af frö från österrikisk svarttall ha ringa intresse 
för oss, förbigås de i detta referat. 

Om groningsförsöken med weymouthsiallens frö meddelar författaren några 
intressanta uppgifter, huru groningsprocenten ökades för de frön som kylbe- 
handlats. Frö, som utsatts för vinterkölden i det fria i 26 dagar, grodde 
med 75 2Z och 46 2 högre än det, som dubbelt så länge utsattes för köld. 
Frö utan köldbehandling grodde däremot endast med 17 &. Fröprof, som 
fingo frysa i snö under kallaste tiden i 28 dagar, ökade i grobarhet med 52 
92 mot det parti, som endast förvarats vid rumstemperatur. Dessa försök 
visa således tydligt, att lämpligt lång inverkan af köld kan stegra gronings- 
energien enormt hos detta trädslag, förhållanden som tidigare påpekats af 
INGEBORG JACOBSEN. 

Författarens groningsförsök med bokollon verkställdes å filtrerpapper i glas- 
skålar. Ollonens stöpning under 5 minuter i 50—70-gradigt vatten förmådde 
icke stegra groningsprocenten och ej heller stöpning i vatten af vanlig rums- 
temperatur. Däremot ökades grobarheten med 32 & för de ollon, som under 
5 veckor fått frysa på snön 1 det fria. 

PITTAUER framhåller sammanfattningsvis, att stöpning af gran-, lärk- och 
svarttallsfrö under 24 timmar är lämpligt, särskildt för lärken, medan tallfrö 
gifver bättre slutresultat, om det lägges till groning torrt. — Fröets utsättande 
för låg temperatur före groningen inverkar på denna allt efter det sätt, hvarpå 
och huru länge det utsättes för köldgrader. Koksaltsnö har visat sig alldeles 
olämplig att höja grobarheten. Däremot har torr, låg temperatur vid natur- 
liga köldgrader i allmänhet ökat densamma. Sålunda förmådde ett utsättande 
för dylik temperatur under 10 dagar, hvarvid nollpunkten öfverskreds 3 gån- 
ger, att öka groningseffekten hos granfrö med 10 2. Fem dagars utsättande 
för frost ökade lärkfröets grobarhet med endast 2 927, medan tallfröets gro- 
barhet under samma förhållanden steg med 21 &. Då svarttallens frö under 
10 dagar utsattes för frost, ökades dess slutliga groningsresultat med ända till 
29 &. Huru gynnsamt weymouthstallens frö påverkas af låg temperatur är 
ofvan redan nämndt. — Belysningen inverkade på grobarheten på så sätt, att 
de föga brytbara strålarna i spektrumhalfvan liksom diffust dagsljus gynnar 
groningen, medan däremot mörker eller starkt brytbara strålar försenar den- 
samma. 

För den praktiska frökontrollen vågar författaren emellertid till slut en- 
dast draga ett fåtal slutsatser, såsom bl. a., 

aft fröna i allmänhet gro fortare i ljus än i mörker, 

att bokollonens grobarhet ökas om de under 5 veckor få utsättas för 
köldgrader 1 det fria, 

att weymouthstallens frö på kortaste tid gifver den högsta grobarheten, 
om man under cirka 4 veckor utsätter det för låg temperatur och därpå stöper 
det under 24 timmar 1 vatten af rumstemperatur, eller under 5—6 veckor 
låter det frysa i snö eller ock under 60 sekunder skållar det, och därefter 
behandlar det efter ROoTHS system. 

GNSCR 


LITTERATUR. I 5 SE 


HAACK: Die Priifung des Kiefernsamens. Keimungsphysiologische Unter- 
suchungen aus dem mykologischen Laboratorium der Forstakademie Ebers- 
walde. Zeitschrift fir Forst- und Jagdwesen 1912,.häfte 4 och följande. 


I denna tidskrift! har tidigare omförmälts, huru HAACK genom omfångs- 
rika såddförsök fastställt, att talifröets verkliga bruksvärde stiger och faller 
med till- och aftagande groningsförmåga 1 mycket snabbare progression, än 
hvad groningsprocenten utvisar. Han kunde t. o. m. beträffande plantprocen- 
ten för tallen uppställa vissa relationstal mellan erhållna groningsresultat och 
bruksvärde. I den nu föreliggande afhandlingen visar författaren äfven rö- 
rande granfröet tydligt, huru öfverlägset fröet med hög grobarhetsprocent är 
mot det med låg. 


Härefter öfvergår författaren att tala om nödvändigheten af att de svårig- 
heter öfvervinnas, med hvilka fröanalysen har att kämpa. Detta är emeller- 
tid ej möjligt förr än man genom noggranna undersökningar fått full klarhet 
om den verkan, som olika groningsfaktorer besitta. Detta har också referen- 
ten? nyligen framhållit och därföre sammanställt resultaten af ett stort antal 
forskares utförda undersökningar. Haack har nu genom omkring 400 frö- 
analyser med sammanlagdt 160,000 frön ytterligare belyst dessa olika gro- 
ningsfaktorer. Han har sålunda i fem skilda kapitel kritiskt granskat några 
af dessa faktorer — årstiden för groningsundersökningarna, fuktighetens, vär- 
mets, ljusets och vissa kemikaliers inflytande — och lämnat förslag till huru 
de skola på bästa sätt utnyttjas för att likformiga groningsresultat må erhållas. 
I ett sjätte kapitel sysselsätter sig författaren med huruvida och i hvad mån 
den tid, som hittills ansetts lämplig för groningsundersökningar, afsevärdt kan 
förkortas. I detta sammanhang rekommenderas ett nytt. uttryckssätt för gro- 
ningsresultaten, som afser att skarpare karaktärisera frökvalitén än det hittills 
vanliga med angifvandet af groningsprocenten efter 10 dygn (groningsenergien) 
samt vid profvets afslutande. I sista kapitlet beröres frågan med hvilken grad 
af noggrannhet bestämmandet af groningsprocenten öfverhufvudtaget är möj- 
ligt, och huru långt öfverensstämmande resultat vid olika undersökningar af 
samma frö kan påräknas. | 

Bland författarens slutsatser af praktisk betydelse för fröanalysen skall i 
det följande omnämnas de viktigaste, i den mån de icke redan förut dragits 
af referenten i hans ofvan citerade arbete. Författaren konstaterar, att tallfröna 
gro enahanda vid alla årstider, under villkor att de utsättas för lika yttre be- 
tingelser, d. v. s. i synnerhet samma fuktighet, värme och belysniovg. Betjä- 
nar man sig af dagsljus, blir ju emellertid den sistnämnda faktorn högst ojämn. 

För att fuktigheten jämnt skall tillföras fröprofven, rekommenderar förfat- 
taren sin egen fröapparat? såsom den bästa, men säkerligen medför den Jacob- 
senska apparaten :samma fördelar, särskildt om klockorna göras något större 
än hittills. HaaAcK anser nämligen nödvändigt, att grobäddens yta för 100 
tallfrö är minst 50 kvem. Användning af större grobädd förminskar faran 
för att mögel hastigt skall sprida sig från frö till frö, hvilket bl. a. medför 


1 Se Skogsvårdsf. tidskr. 1910, Fackafd. sid. 139"—141", där Haacks arbete: »Die 
Beschaffung des Kiefern- und Fichtensamens einst, jetzt und kinftig» refererats. 

2 GUNNAR SCHOTTE, Om olika metoders betydelse vid undersökning af barrträdsfrös 
grobarhet. Skogsvårdsf. tidskrift, Fackafdelningen 1911, sid. 423" —457". 

3 HaacK, Der Kiefernsamen. Zeitschrift fir Forst- und Jagdwesen 1909, h. 6. 


1567 LITTERATUR. 


fördelen af att filtrerpapperet i grobädden mera sällan behöfver ombytas. 
Förf. konstaterar äfven, att stöpning af tallfrö icke är erforderlig. 

Beträffande ljusets inverkan har förf. genom flera försök funnit, hvad re- 
ferenten tidigare framhållit, att frö under t. ex. de korta mörka december- 
dagarna gror mycket långsammare och ofullständigare än i september månad. 
Mellan dagsljus och konstgjordt ljus kunde däremot ej förmärkas någon diver- 
gerande skillnad. De ljusa strålarna befordra dock grobarheten mera än mörka. 
För konstgjord belysning lämpar sig bäst elektriska glödlampor, men äfven 
fotogenbelysning är användbar. Af stort intresse är att förf. kunnat visa, 
hurusom det är tillräckligt att utsätta profven för erforderligt ljus i 8—10 
timmar, och att således ständig belysning af fröna ej ökar grobarheten utöfver 
hvad som erhålles under den nämnda tiden. Detta förenklar arbetet med 
fröanalyserna högst betydligt. ”Tallfröna reagera äfven för svaga ljusmängder. 
För nöjaktig verkan måste emellertid ljuset minst besitta den styrka, vid 
hvilken man utan ansträngning kan läsa. Vid större ljusstyrka förmärkes 
knappast någon inverkan på grobarheten. Användande af likformigt konst- 
gjordt ljus, som således är oberoende af årstiderna, är emellertid att rekom- 
mendera både för vetenskapliga undersökningar och för frökontrollanstalter. 
Undersökas profven vid dagsljus, måste emellertid undersökningsrummen ligga 
åt norr, då i intet fall direkt solbelysning af profven kan tillåtas, emedan 
denna ju utesluter hvarje värmekontroll. Därför är t. ex. sådant glastäckt 
varmhus, som användes af frökontrollanstalten i Zärich, icke lämpligt för nog- 
granna och likformiga undersökningar. 

För att minska möjligheterna för profvens förstörande af mögelsvampar bör 
gifvetvis i groningsrummen hållas god luftväxling. 

Författaren kritiserar det hittills brukliga sättet att angifva ett fröprofs 
groningsenergi genom att antalet grodda frön efter 10 dagar meddelas. Han 
önskar istället, att groningsenergien skall belysas med det antal dagar, på 
hvilket halfva antalet grobara frön grott ut. Gifvetvis säger ett dylikt tal 
mera, men medför den olägenheten, att det ej kan uppgifvas förr än groningen 
är afslutad. Siffran på groningsenergien har däremot hittills användts mest 
som ett förelöpande meddelande om ett visst fröpartis godhet. Författaren 
anger emellertid grobarheten med exempelvis följande talsammansättning 84 2 


, 


temperatur, till hälften (42 9) grott på 5,8 dygn. — HAaAcK framhåller emeller- 
tid med rätta, att långt bättre än af några tal, angifves groningens resultat 
och gång genom en uppritad groningskurva. Denna gifver nämligen en absolut 
klar bild af fröets beskaffenhet, och medför dessutom den fördelen, att man 
ganska tidigt ser kurvans blifvande riktning. Å fröattesterna borde därför vara 
inrutadt plats för en sådan kurva, där antal dagar afsatts å abscissan och 
procenten på ordinatan. Det förelöpande meddelandet om ett fröprof kunde 
från kontrollstationen lättast ske på ett brefkort, hvarå kurvan för de första 
dagarnas groning inlagts. 

Beträffande den tid, som tallfröet bör ligga till groning, har författaren 
funnit, att för praktiska behof och vid 25?” konstant temperatur 12 dagar äro 
tillräckliga. Ökningen i groningen mellan t. ex. 12 och 20 dagar visade sig 
endast vara en eller annan eller några få procent. Att tallfrö hittills behöft 
längre tid. för att gro torde få tillskrifvas det förhållandet, att alltför låg tem- 


Oo 
(5) hvilket betyder ett 84-procentigt frö, som vid 25 graders konstant 


LITTERATUR. 1577 
peratur användts vid groningen. Man har dessutom i allmänhet ej användt 
konstant temperatur, utan endast låtit den uppgå till +25? några timmar på 
förmiddagen. Kunde emellertid groningstiden förkortas så, som författaren 
angifvit, skulle skogsfröhandeln härigenom underlättas högst betydligt. 

Svenskt och i synnerhet norrländskt tallfrö har emellertid hittills med hos 
oss använda ganska ofullkomliga metoder visat sig gro bra mycket långsam- 
mare. I hvad mån groningshastigheten kan uppdrifvas genom särskildt gynn- 
samma groningsfaktorer torde därför ännu hos oss få anses såsom en öppen 
fråga af ganska stor praktisk betydelse — en fråga som bör närmare kunna 
utredas af Skogsförsöksanstalten, sedan den erhållit sin nya institutionsbyggnad, 
där möjlighet för utförande af allehanda systematiska groningsförsök kommer 
att förefinnas. G. ScH. 


RAFN, JOHANNES: Skovfreanalyser gennem 25 Aar, 1887—1912. 
Köpenhamn 1913. 88 sid. 4:0. 


Detta smakfullt utstyrda häfte är utsändt med anledning af RAFNS 
25-årsjubileum som skogsfröhandlare och grundläggare af Skovfrokontoret i 
Köpenhamn. Arbetet, som ej finnes tillgängligt i bokhandeln, kan erhållas 
efter rekvisition hos Skovfrokontoret. 

Författaren lämnar först i textform en del i många fall intressanta upp- 
lysningar om de olika trädfrönas grobarhet, hvarefter i tabellform angifvas 
medeltal af analyser för frö, som under de gångna 25 åren passerat genom 
den stora fröfirman. RAFN har ordnat materialet, hvad barrträden beträffar, 
i tre hufvudgrupper: I europeiska, västasiatiska och nordafrikanska arter, 
II amerikanska arter och III japanska (ostasiatiska) arter. Löfträden be- 
handlas därefter helt kort, och till sist meddelas några försök med frön af 
australiska Zucalyptus-arter. Alla åberopade analyser äro utförda af »Dansk 
Frokontrol», hvarest under senare åren fröken INGEBORG JACOBSEN särskildt 
nedlagt omsorg på analysering af barrträdsfrö och sökt genom lämpliga ana- 
lysmetoder så mycket som möjligt förkorta groningstiden. 

I detta referat kan endast gifvas ett par exempel på de mera intressanta 
uppgifter, som författaren meddelar. Rörande vanliga granen finnas sålunda 
ett flertal analysresultat samt uppgifter om 1,000-kornsvikt från olika trakter 
af Europa. Häraf framgår, att det i regel varit det svenska granfröet, som 
kunnat uppvisa den högsta grobarheten. Förf. erinrar om, att han redan i sin 
berättelse »Analyser af Skovfrokontorets Fro for sesonen 1887—388» påvisat, 
huru granfröets vikt aftager mot norr. Hans fyra första granfröanalyser gåfvo 
nämligen följande resultat: 


tyskt frö tusenkornsvikt 9.or gram 
svenskt frö » 5.48 > 
ostnorskt frö » 5.57 > 
norskt (Nordlandet) frö =» 4.01 » 


Ett flertal senare utförda analyser visade liknande tal. I anslutning härtill 
anser författaren, att frövikten kan användas för att bestämma de äldre danska 
granplanteringarnas härkomst. Han har därför hösten 1911 anskaffat kottar 
från ett par bestånd i Palsgaards revir och Rold Skov, rörande hvilka sägnen 


1587 LITTERATUR. 


förmäler, att de skulle uppdragits af frö från Norge. Granfröet från Palsgaard 
af ett 8o-årigt bestånd hade en 1,000-kornsvikt af 7.17 gram, det från Rold 
Skov 8.90 gram och ett tredje från grevskapet Lindenborg af 35-årig skog 
4.37 gram. Häraf drager författaren den slutsatsen, att de båda första bestån- 
den äro af mellaneuropeisk och det sista af skandinavisk härkomst. 

Att frövikten hos tallen också i stort sedt varierar efter breddgraden är 
numera allmänt kändt, men författaren erinrar, att han redan åren 18883—39 
fäst uppmärksamheten härpå. Särskildt tungt har det belgiska fröet visat sig 
vara med en 1,000-kornsvikt af 6.3;:—7.5 gram. Författaren meddelar därefter 
de vikttal, han fått af det tallfrö, hvarmed han handlat under årens lopp: 


högst lägst medeltal 
ST RTASKA FD EOL mr ner RE sa egbae 5.82 3.79 4.54 
13 skandinaviska, mest svenska...... 5-41 4-75 BS 
KORMASTOOLSK Ar ar rdr sorg dr eb SA DT LE 6.23 4.53 5.22 
ARN ENAREUTOPEISKAS 5 55 ER AE 7.50 6.00 6.65 


Dessa siffror af så pass få prof säga emellertid ej så mycket, i synnerhet 
de från ett så stort och växlarde område som Skandinavien. Ref. hart. ex. 
genom ett flertal uppsatser visat, huru stor skillnad det är i vikten hos syd- 
svenskt och norrländskt frö. Dessutom synes trädens ålder och kanske äfven 
individuella egenskaper hos träden vara bestämmande för frövikten. Det är 
dock möjligt, att författaren har rätt i sina slutsatser, när han på frövikten 
söker någorlunda bestämma härkomsten af tallbestånd från Halds hed och 
från Skramsö på Djursland. Fröprof från det förra beståndet vägde 4.27 gram, 
från det senare hos äldre träd 6.48 gram och hos yngre 6.53 gram, hvarför 
han anser det förra beståndet vara af nordisk härkomst. 

Bland löfträden är det af intresse att finna groningsprocenten för al- och 
björkfrö. Man får här ytterligare ett bevis för att dessa frösorter ej hafva 
så dålig grobarhet, som förr i allmänhet antagits. Frö af' Betula verrucosa från 
1911 års skörd och af dansk hemort grodde efter 20 dagar med 88 2 och 
norskt frö af Betula odorata kom samma år upp till 66 2. Utförda gronings- 
försök ha också visat, att björkfröet knappast gått tillbaka i grobarhet från 
september till följande maj månad, ett förhållande som referenten också varit 
i tillfälle att många gånger konstatera. Huru viktigt det är att ett erbjudet 
visst fröpris står i förhållande till fröets grobarhet har författaren visat genom 
följande sammanställning af olika björkfröpartier, som han på grund af er- 
hållna anbud förra säsongen kunnat leverera till nedanstående pris per kg. 


Renhet Gronings- Pris pr kg. Pris pr kg. Pris pr kg. 


Z 26 frö grodt frö bruksvärde! 

danskt MOSE 36.53 72.6 1.35 1.88 513 

» När SR Ol 34.0 80.7 1558 1.67 4.93 
DÖTSKt: frÖL AG. SERIEN ra 30.5 66.0 1.50 2.27 7:46 
småländskt froresreers 20.5 49.7 1.20 2.42 8.16 
(Bolländskt! frös 29.0 18.7 I.oo Nås 13.52) 
(tyskt från Thiringen 19.5 9.0 1.00 LÄEET 55055) 
(053 »' EFIPSSener 25-0 4.0 1.00 25.00 100.00) 


1 renhetsprocent Xx groningsprocent 


100 


LITTERATUR. 159? 


Härtill borde författaren ha kunnat åberopa HaacKs undersökningar, 
enligt hvilka fröet med svagare groningsprocent är faktiskt ännu mindre 
värdt än hvad samma procent utvisar. 

I de vidlyftiga tabellbilagorna, som åtfölja arbetet, angifvas antal under- 
sökta prof af hvarje trädart, samt vikt, renhetsprocent, grobarhetsprocent och 
bruksvärde i såväl högsta och lägsta tal som medeltal. Dessa tabeller komma 
gifvetvis att bli en god källa, när det gäller att taga reda på huru många 
frön det af en viss frösort går på ett kilogram. 

Författaren har i sitt arbete inskränkt sig till att endast meddela hvad 
som rör de fröprof, hvilka genom honom blifvit undersökta. Härigenom har 
arbetet kanske kommit att i viss mån verka reklamskrift för hans otvifvel- 
aktigt mycket framstående fröaffär, som sökt att på allt sätt kunna lämna 
exakta uppgifter om utbjudna varors äkthet. I öfrigt hade nog arbetets all- 
mängiltiga värde vunnit på, om förf. tillika med sina egna undersökningar 
äfven tagit hänsyn till den på senaste tiden så rika litteraturen rörande 
skogsfrö och groningsundersökningar. 

G. SCH. 


STEBLER, F. G.: Die schweiz. Samenuntersuchungs= und Versuchs- 
anstalt in Zurich. Finfunddreissigster Jahresbericht. ”Technischer 
Bericht vom 1. Juli 1911 bis 30. Juni 1912 und Administrativer Bericht 
Pro, 1012. ZUrnch 913. 


Som bekant pröfvas vid den schweiziska frökontrollanstalten ett synner- 
ligen stort antal skogsfröprof. Under berättelseåret ha sålunda undersökts 
sammanlagdt 2,156 dylika prof. Denna anstalt får därför mycket stor erfaren- 
het vid behandlingen af skogsfrö, och i årsberättelserna inflyta då och då 
meddelanden om gjorda iakttagelser. Sålunda klagas i förevarande berättelse 
öfver, att äfven detta år — som så många gånger förut — det japanska 
lärkfröet haft så ringa grobarhet. 23 prof visade i medeltal endast en gro- 
barhet af 12,4 2 (maximum 36 2 och minimum 1 &). Dessa förhål- 
landen pläga också åstadkomma starka brytningar mellan de japanska frö- 
exportörerna och de europeiska importfirmorna. I Japan har man hållit före, 
att de ogynnsamma groningsresultaten skulle bero på att de europeiska frö- 
kontrollanstalterna pröfvade fröet vid alltför låg temperatur, samt betecknat 
26—30” C. såsom den lämpligaste groningstemperaturen. Därför ha under 
berättelseåret verkställts några jämförande försök vid dels 20—22? C. och 
dels 26—302 C. Härvid visade ett af profven 10 $& mindre grobarhet vid 
den högre temperaturen, medan i de andra fallen endast erhölls en obetydlig 
skillnad i grobarhet vid de olika temperaturerna. 

Under berättelseåret hade många i handeln varande ekollon stora groddar. 
Dessa voro ända till 1 cm. långa samt fullständigt torkade, och man vore 
därför frestad antaga, att dessa ollon ej skulle ägna sig till utsäde. Några 
af de vid kontrollstationen utförda jämförande groningsförsöken i krukor visade 
emellertid genomgående, att ollon med groddar lämnade lika kraftiga grodd- 
plantor som de icke förut grodda ollonen. På det ställe, där de delvis tor- 
kade rotgroddarna funnos, och hvarifrån i regel hufvudroten utvecklar sig, 
framkommo talrika adventivrötter, hvilka fullständigt ersatte hufvudroten. 


GSE 


1607 LITTERATUR. 


CLEMENS: Beiträge zur forstlichen Samenkunde. III. Einfluss tiefer 
Temperatur unter gleichzeitigem Luftabschluss auf die Erhal-= 
tung der Keimfähigkeit. Mitteilungen aus dem Botanischen Institut 
der Königlichen Forstakademie zu Tharandt. Naturwissenschaftliche Zeit- 
schrift fir Forst- und Landwirtschaft 1911. H. 9. 


I anslutning till HaacKs! undersökningar om grobarhetens bevarande hos 
tallfrö genom dess förvaring i iskällare, har författaren under professor 
NEGERS ledning verkställt liknande försök med frö af silfvergran, gran, tall, 
Chamwecyparis Lawsoniana, ek, bok, lönn (både Acer platanoides och Pscudopla- 
Zanus) samt ask. De till undersökning afsedda fröprofven delades i tvenne 
hälfter, den ena förvarades i vanlig rumstemperatur, den andra i en bryggeri- 
källare med en årlig medeltemperatur af + 2—3? C. Den sistnämnda delen 
af profven inlades dessutom uti i möjligaste mån lufttäta bleckkärl. — Ett 
särdeles gynnsamt inflytande visade den Haackska metoden på fröna af silfver- 
gran och lönn samt å ek- och bokollon. — Däremot fick författaren beträf- 
fande tall- och granfrö sämre grobarhet å de prof, som förvarats vid låg 
temperatur än i rumsvärme. CLEMENS försök äro emellertid alldeles för få 
och ha utsträckts under för kort tidrymd för att kunna på något sätt jäfva 
HaacKs vidlyftiga undersökningar härutinnan. CLEMENS har däremot påvisat, 
att numera synes förefinnas möjlighet att åtminstone ett år kunna förvara 
silfvergransfrö samt ek- och bokollon utan att grobarheten alldeles försvinner. 
— Medan sålunda ek- och bokollon, helt förlorade sin grobarhet under ett 
års förvarande i rumstemperatur, hade ollonen i iskällaren efter samma tid 
ännu kvar en grobarhet af 19—33 2, och silfvergransfrö, som likaledes nästan 
helt miste sin grobarhet vid rumsförvaring, hade i iskällaren efter ett år en 
grobarhetsprocent af 10—25. 

(SCH 


BUSSE: Zur Frage der Kiefernzapfengewinnung und Klengung. Na- 
turwissenschaftliche Zeitschrift fär Forst- und Landwirtschaft 1912. H. 12. 


Författaren har iakttagit, hurusom 10—20-årig tallåterväxt å Hartigs- 
heide i Posen har riklig kottsättning. Utan att närmare ingå på orsaken till 
denna tidiga och rikliga fruktifikation, som han dock synes benägen tillskrifva 
markens beskaffenhet (lätt sand), har han verkställt undersökningar om kottarnas 
och frönas beskaffenhet. Sålunda meddelas uppgifter om kottarnas storlek 
och vikt, fröutbyte samt frövikt och groningsprocent. Till jämförelse härmed 
lämnas liknande uppgifter från olika gamla träd i reviret Kullik i Ostpreussen. 

Af tabellerna framgår, att minimivikten erhölls från den äldsta 215-åriga 
(reviret Kullik) samt den yngsta 12-åriga (Hartigsheide) tallen. Ehuru tabell 
2 synes tala för, att den största och bästa kotten erhålles från yngre träd, 
om ej de allra yngsta, framhåller likväl författaren, att han genom fleråriga 
undersökningar kommit till det resultat, att kottens storlek och tyngd ej väx- 
lar med åldern, utan beror på egenskaper hos individen. Detta påstående 
belyses emellertid ej genom några statistiska data. Tabell 1 utvisar ett myc- 
ket godt utbyte af kotten hos de unga tallarna i Hartigsheide, och frönas 


!' HaAcK. Der Kiefernsamen, Zeitschrift fir Forst- und Jagdwesen 1909, h. 6. Ref. 
i Skogsvårdsfören. tidskrift 1909. Fackafdelningen H. 6—7, sid. 185.” 


LITTERATUR. GL 


Tabell 1. 
Kottutbyte af unga tallar i Hartigsheide, Posen. 
å SERNER 
RM Anfel Vikt Utbyte Antal frön | 1,000- | Antal lGroninge 
NERE LS ; pr |afvingadt frö- frö per| 
5 kottar | | | procent 
ålder | kotte frö fulla |tomma| & |vikten]| kotte | 
st. gr. gr. st. st, |tommal or. | st. | VA 
| | | 
I n2tarigtträd..:)| 25 2,56 | Te LEALO, | ås | Å EN 0 (o 89 
SR a 0,33 35 48 | 1371 Ja 92 
I 16-årigt träd...| 22 5,58 Ib 0,88 93 128 138/| Äg Est Ib 92 
I 14-årigt träd...) 17. | 3,97 1,68 298 74 25 VIESA TUNESLL AGS 
Flera träd i ål- far 290 87 sol OA 
SKED FJ 2 Å 123 2) a 
dern 8—12 år 34 5,15 [b27 319 168 54 Fe | 16,5 Ib 87 
Olika träd i ål- jar Og Or 34 7 | fa” 89 
dern 14—17 år. ,08 Ka ; (ang I ERS 
> Fa Ts AE NN [EN 355 Hörs Oj fi RA |A |Ibog 
Tabell 2. 
Kottutbyte från olika tallar i reviret Kullik, 
Ostpreussen. 
Vikt per kotte 1,000-frövikt ö 
Trädets ålder 7 ARG re tper 
gr. gr. kotte 
29 47:25 5,1 740 
30 5,86 555 I 1,9 
36 6,31 6,2 11,0 
50 6,45 5,5 17:7 
51 6,74 6,4 19,5 
(maximum) (maximum) | 
65 4709 | 13 18,3 | 
91 4,16 553 13,:9 | 
120 4179 4,8 11,6 
127 4,58 13 758 
(maximum) 
127 3:47 5,2 6,5 
140 4,25 512 6,1 
142 3,87 4,1 15:7 
(minimum) 
154 2,74 4,7 10,9 
| 183 4,13 5,3 I1,3 
185 4713 5,6 53 
215 2,64 4,8 3,0 
(minimum) | (minimum) 


grobarhet är påfallande god. Alltför vidtgående slutsatser böra emellertid ej 
dragas af dessa få försök, och författaren betecknar också sin lilla iakttagelse 
blott som ett förelöpande meddelande. Han anser likväl att kott från så unga 
träd som 10—20 år godt kunna användas såsom »Notzapfen». Då behofvet 
af tallfrö i Tyskland knappast kan fyllas utan fröimport af okänd proveniens, 


1627 SMÄRTE MEDDELANDEN. 


föredrager han att till det yttersta utnyttja kotten i hemorten äfven från de 
yngsta träden. SCHWAPPACH har visserligen framhållit 20 år som den ålders- 
gräns, under hvilken man ej bör gå vid insamlandet af kott, men BussE fin- 
ner, som sagt, ej några särskilda skäl tala för att hålla på denna åldersgräns. 

I andra delen af uppsatsen redogör författaren för några försök, som han 
verkställt med kottens efterklängning, sedan den lagts i blöt cirka en kvarts 
timme. BussE framhåller denna metod som ny och säger sig ha kommit att 
tänka på den, när han vid klängningen sökt härma naturen. Det händer ju 
nämligen ofta, att kotten en dag vid starkt solsken spricker ut, men sedan 
en följande dag vid våtväder åter slutes. Blötningsmetoden vid klängningen 
har ju emellertid "länge kommit till användning 1 vårt land och innebär såle- 
des för oss ej något nytt. Däremot äro resultaten af författarens försök med 
denna efterklängning af synnerligt stort intresse. I tabell 1 äro med bok- 
stafven a betecknade resultaten af första klängningen, som verkställts vid om- 
kring + 50? C., medan med b angifves utbytet efter kottens föregående blöt- 
ning vid efterklängningen. Denna har skett vid något högre temperatur, om- 
kring + 40? C., emedan det är riskabelt med hänsyn till fröets grobarhet 
att utsätta fuktig kott för alltför stark uppvärmning. 

Särskildt öfverraskande är att finna hurusom vid  efterklängningen ej er- 
hållits större antal tomma frön än vid första klängningen. Man skulle äfven 
kunnat förmoda, att fröet af efterklängningen hade sämre grobarhet än det 
frö, som utfaller vid första klängningen. Försöksklängningarna ha emellertid 
ej ämnat stöd härför — I detta sammanhang framhåller författaren, att hans 
undersökningar stå i bestämd strid mot den gängse uppfattningen, att kottar 
eller delar däraf, som innehålla förkrympta frön, ej öppna sig vid klängning. 
Senast har detta bl. a. framhållits i det år 1906 utkomna häftet af »Lebens- 
geschichte der Blätenpflanzen Mitteleuropas». Författaren -påstår därför, att 
kottefjällens öppnande är oberoende af beskaffenheten utaf det därunder befint- 
liga fröet. 

BussES små försök äro visserligen alltför litet omfattande för att af dem 
skola för praktiken kunna dragas några mera vidtgående slutsatser, men de 
mana till fortsatta undersökningar. Han har också själf för afsikt att påbörja 
liknande försök i större skala. 

GISCT 


SMÄRRE MEDDELANDEN. 


Meddelande från Jägmästarnes förening. Under år 1912 har till 
medlemmar af Föreningen utbetalts sjukhjälp i 13 poster med 2,380 kronor. 


Medlemsanta li db Ojan fal. on O 2: oss. de Nas EA AA TRANS FT 
d:o SNES LIUS bag eg T ÖTI 2 or ghjes sd derde bsr Be INS. EA RAR SERGE ENE TEE BES 128 
Kassabenallmn gesvicD Oo AnsAT 0 2 ros oso NE 2500 OKT ARK 


d:o FSI ETHAT MO 2 ön I 33 ST ir HAE MENS 22,085: Of > 

Sedan Föreningen år 1893 började sin verksamhet med 54 medlemmar 
ha som sjukhjälp utbetalats i 96 poster 14,004 kronor, Föreningens styrelse 
jägmästarna Aminoff, Fåhreus, Witt och Öhrström mottaga hvar för sig an- 
sökningar om inträde i Föreningen. 


SMÄRRE MEDDELANDEN. NOS 


Distriktsmöten inom statskogsförvaltningen i Preussen. Jord- 
bruksministern i Preussen har i kungörelse i december 1912 framhållit, att det 
för landets skogsskötel är af stor betydelse, att kännedom om nya iaktta- 
gelser och praktiska erfarenheter snabbt sprides bland skogsförvaltningsper- 
sonalen. Han påvisar, huru värdefullt det är, att dessa iakttagelser och er- 
farenheter komma under diskussion bland den förvaltningspersonal, som ar- 
betar under likartade förhållandan, huru genom kritik om möjligt i skogen och 
å ort och ställe för iakttagelserna senare misstag och dåliga resultat kunna 
undvikas. På grund häraf komma skogsstatstjänstemännen att gruppvis in- 
kallas till skogliga öfverläggningar årligen, dock tillsvidare försöksvis under 
åren 1913—1913. I allmänhet bilda tjänstemännen inom hvarje distrikt 
(Regierungsbezirk) en sådan grupp under ledning af oberforstmeistern. 
Forstakademierna i Eberswalde och Minchen hänföras respektive till Potsdams 
och Hildesheims distrikt. Vid mötena skola förekomma föredrag öfver skogliga 
frågor 1 förening med exkursioner för att illustrera föredragen. Alla förbe- 
redelser för mötena åligger det oberforstmeistern att ordna. Han skall dess- 
utom afgifva en skriftlig rapport om antal deltagare, föredrag, exkursioner 
m. m. Mötena skola i allmänhet räcka en dag, utom resedagen, i undan- 
tagsfall tvenne dagar. Alla till hvarje grupp hörande tjänstemän skola in- 
kallas, och kostnaderna för resor och dagtraktamenten ersättas genom allmänna 
medel. Till mötena kunna äfven inkallas oberförster o. R. (utan revir) samt 
forstassesorn; äfven dessa erhålla ersättning för sin inställelse. På särskild an- 
sökan kunna äfven de inom gruppen verksamma utex. skogselever få deltaga. 

Kungörelsen om distriktmöten har mottagits med stor tillfredsställelse af 
skogstjänstemännen, och man väntar att dessa möten skola blifva synnerligen 
fruktbringande. 

Detta meddelande för osökt tankarna på vårt land, där domänstyrelsens 
förslag om anvisande af medel till distriktsmöten samt repetitionskurser för 
kronojägare ej vunnit vederbörandes godkännande i vidare mån än att 2,000 
kronor anvisats till kronojägarekurser. Det torde kunna anses obestridligt, 
att distriktsmöten skulle vara af stor nytta samt verka uppryckande på statens 
skogshushållning. Ett föredrag med demonstrationer ute i skog och mark ver- 
kar 1 mycket högre grad eggande än studium af tidskrifter och böcker. Det 
intresserar och lifvar till egna försök och studier. I en verksamhet som 
skogsmannens, där så mycket står 1 de första utvecklingsstadierna, blir ett 
mera schematiskt arbete oftast lika med tillbakagång. På förvaltningstjänste- 
männens initiativ, energi och intresse, beror 1 mångt och mycket det skogliga 
och ekonomiska resultatet af statens skogshushållning. Impulser behöfvas 
dock, och särskildt behöfvas sådana för skogspersonalen, som ofta lefver ensligt 
och afskildt från världen. Knapp aflöning, långa och dyrbara resor lägga för 
mången hinder att komma ut och träffa kamrater och se och studera för- 
hållandena inom andra tjänstgöringsområden. 

Det är att hoppas, att Preussens exempel manar till efterföljd i vårt land, 
där distriktsmöten äro mer än på något annat ställe af behofvet påkallade. 


CIBESE 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN 1913, H. 2. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Framställning från de extra iägmästarnas förbund rörande länsjägmästarnas 
meritfråga och befordringsutsikterna inom skogsstaten. 


TILL KONUNGEN: 


I skrifvelse den 24 april 1910 har riksdagen begärt, att Eders Kungl. Maj:t måtte taga 
i nådigt öfvervägande, i hvad mån vid skogsvårdsstyrelserna anställda, från skogsinstitutets 
högre kurs utexaminerade skogliga biträden borde få räkna sig tillgodo denna tjänstgöring 
såsom merit äfven vid senare anställning i statstjänst. Öfver denna framställning har de 
extra jägmästarnas förbund redan i en inlaga till Eders Kungl. Maj:t den 16 juli 1910 yttrat sig. 
Då emellertid i en af länsjägmästarna i samma ämne till Eders Kungl, Maj:t aflåten skrif- 
velse af den 9 december 1911 vissa passus visa, att man på detta håll delvis missförstått 
våra förut gjorda uttalanden och yrkanden, få vi till ytterligare förtydliganden af desamma i 
djupaste underdånighet anföra följande. 

Meningsskiljaktigheterna mellan å ena sidan de extra jägmästarnas förbund och å andra 
sidan skogsvårdsstyrelserna och länsjägmästarna, rörande de sistnämndas kraf att få räkna 
meriter äfven för statstjänst, samla sig i hufvudsak kring tvenne hufvudpunkter. 

Den ena af dessa är skogsvårdsstyrelsernas anspråk att få gälla såsom en så att säga 
fullt officiell och statslig myndighet, hvilkens val och kontroll af sina skogstjänstemän redan 
i och för sig borde äga auktoritet nog för att meritera dem för blifvande statstjänst. Här- 
emot ha vi på i föregående skrifvelse anförda goda skäl förfäktat den meningen — hvilken 
vissa senare skedda länsjägmästaretillsättningar blott kunnat ytterligare befästa — att skogs- 
vårsdsstyrelserna med sin nuvarande organisation och i afsaknad af såväl enhetlig praxis som 
ock författningsenliga föreskrifter vid val och tillsättande af sina skogliga biträden, hvarken 
besitta den fackliga kompetens eller stå på den fasta-och oväldiga rättsgrundval, som ensamt 
kunde berättiga dem att göra anspråk på, att af dem antagna skogstjänstemän genom denna 
anställning äfven meriteras för statstjänst. Hur föga man inom motsatta lägret vill förstå, 
hvar sakens kärnpunkt verkligen ligger, visar länsjägmästarnas invändning mot det i vår förra 
skrifvelse relaterade, synnerligen godtyckliga förfarandet vid tillsättningen af länsjägmästare- 
tjänsten i Västernorrlands län år 1905. Den omständigheten att den då valde ganska snart 
åter utträdde ur skogsvårdsstyrelsens tjänst, upphjälper naturligtvis ej i ringaste mån de för- 
hållanden vid länsjägmästarevalen, hvilka det omtalade fallet afsåg att exemplifiera. 

Såsom kanske allra mest belysande för skogsvårdsstyrelsernas kraf på obunden frihet 
vid handläggningen af sina, för det allmänna rättsmedvetandet dock så grannlaga befordrings- 
ärenden, täcktes Eders Kungl. Maj:t äfven taga del af behandlingen af den motion, gående 
ut på att länsjägmästaretjänsterna före tillsättandet åtminstone borde offentligt kungöras lediga 
inom viss bestämd ansökningstid, hvilken väcktes vid skogsvårdsstyrelsernas gemensamma 
möte i Stockholm den 10—17 december 1908. Såsom af närslutna, styrkta transumt (bil. 1) 
ur protokollet vid detta möte framgår, blef redan denna billiga och af ej mindre än 18 styc- 
ken länsjägmästare underskrifna motion afslagen af mötet. 

En myndighet, som så ogeneradt för sig kräfver den enskilde arbetsgifvarens fulla fri- 
het vid val af tjänstemän, bör också finna sig i de konsekvenser, som denna position medför. 

Det andra hufvudargumentet från skogsvårdsstyrelsernas och länsjägmästarnas sida är, 
att de sistnämndas arbete rent fackligt skulle vara af så sammansatt och kräfvande natur, att 
det måste anses lika bra som eller bättre än många extra befattningar inom skogsstaten förbereda 
för revirförvaltningstjänst och sålunda — resonerar man — också borde i motsvarande grad 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 165" 
meritera för denna. Ehuru vikten och betydelsen af länsjägmästarnas arbete gent emot sta- 
tens egna skogsförvaltningstjänstemäns genom haltande jämförelser, t. ex. mellan arealerna af 
respektive tjänstemäns arbetsfält och på annat sätt, blifvit i hög grad öfverdrifna, har de 
extra jägmästarnas förbund för sin del aldrig bestridt, att premisserna i nyssnämnda resone- 
mang innehålla en god portion sanning. Af detta följer dock icke utan vidare, att länsjäg- 
mästarna också böra få räkna meriter för statstjänst. Det är åtskilliga hänsyn och skäl, som 
Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, innan ändringar i nuvarande beford- 
ringssystem ske i denna riktning. 

Det är till en början klart, att alldeles samma argumentering, som den förut anförda, 
också kan användas för att motivera att i bolags- eller rent privat tjänst anställda personer 
med högsta skogliga utbildning och af bepröfvad praktisk duglighet borde äga rätt att lika 
fullt som statens egna tjänstemän komma i betraktande vid besättandet af ordinarie 1:sta 
grads tjänster. Att länsjägmästarna beträffande anställning och kontroll ej nämnvärdt skilja 
sig från de enskilda skogstjänstemännen, är nämligen förut visadt. Frågan gäller alltså i 
själfva verket, huruvida skäl och behof just nu föreligga, att öppna skogsstaten ön en allmän 
yrkeskonkurrens med upphäfvande af den företrädesrätt, hvilken här — liksom inom andra 
kategorier statsämbeten — ansetts böra tillkomma dem, hvilka förut tjänat staten såsom ende 
eller hufvudsaklig arbetsgifvare. 

Blir yrkeskonkurrensen fri inom skogsstaten, kommer staten ovillkorligen att ur skogs- 
förvaltningssynpunkt 1ida direkt skada häraf, såvida ej samtidigt löneförmånerna för samtliga 
tjänstemannagrupper, extra såväl som ordinarie, ändras till full paritet med likåldriga skogs- 
mäns utom skogsstaten. Att detta skulle kräfva en afsevärd löneförhöjning öfver lag för 
statstjänstemännen vet den, som aldrig så litet är inne i dessa förhållanden. På grund af 
bristande detaljuppgifter om de privata skogsmännens löneförmåner kan någon fullständig 
jämförelsetablå häröfver visserligen ej framläggas, men det må vara nog att peka på de brott- 
stycken af en dylik utredning, hvilka framlagts dels i riksdagens kamrars eget utskottsutlå- 
tande den II mars I910 öfver motionen om länsjägmästarnas tjänsteårsberäkning, dels ock i 
domänstyrelsens yttrande till Eders Kungl. Maj:t den 30 december 1909 med anledning af 
svenska forstmästareförbundets förslag till ordnande af viss del af skogsundervisningen. 

I förstnämnda aktstycke visas sålunda, att under det medelaflöningen för 19 länsjäg- 
mästare år I910 var 3,800 kr., kommo inga extra jägmästare i statstjänst på långt när upp 
till denna siffra, utan var lönen för: 


64 aflönade revirassistenter, skyddsskogsassistenter och amanuenser i domän- 


SKATT foo erste kr ls RN SA AR AR AA SS KSL DR RUNN RR SINE RAL AE 2,400—3,000 kr. 
SKAL AUDI OSASSIS ten (CI fölssrere dar solna Erber TTG s RSS SSR 2,800—-3,000 >» 
16 skogstaxatorer, dikningsledare och skogsingenjörer smmmsssrossssssssrserea 3,000 >» 
och. 17 öfverjägmästareassistenter och biträdande jägmästare ................. 3,000— 3,200 


Af domänstyrelsens förutnämnda skrifvelse framgår, att bland 66 stycken i privat tjänst 
anställda forstmästare, d. v. s. från skogsinstitutets lägre kurs utexaminerade skogsmän, hvil- 
kas lönevillkor kommit till styrelsens kännedom, lönen gestaltade sig så, 


att 2 stycken hade hvardera 10,000 kr. eller däröfver 


» 3 > » » 7,000 » 
Då 6 » d » 6,000 > 
» IO ) » p 5,000 >» 
» 26 » » » 4,000 >» 
» 16 » > » 3,000 >» 
» 3 » > » 2,000 >» 


medelaflöningen för samtliga 66 alltså något mer än 4,300 kr., hvartill dock, såsom domän- 
styrelsen påpekar, i regel bör läggas fri bostad samt vissa andra naturaförmåner. En sanno- 
likt ännu högre löneskala kan antagas gälla för de från skogsinstitutets högre kurs utgångna 
privata skogsmännen, bland hvilka åtskilliga i egenskap af skogschefer, direktörer eller om- 
bud veterligen ha vida högre löner än dem, hvilka åtfölja t. o. m. de högsta posterna inom 
statens skogsförvaltning. 

Kompensationen för den lägre löneskala, som staten — visserligen med förlust af en 
och annan särskildt framstående eller i ropet kommen förmåga — kunnat bjuda utan att 
väsentligen sänka genomsnittskvalitén inom sin tjänstemannakår, har hitintills just legat i den 
garanti för framtiden, som nu gällande meritsystem gifvit. 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. I; 


1667 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Se vi åter till den sidan af saken, huruvida någon brist på fullt kompetenta aspiranter 
till ordinarie skogsstatstjänster motivera en ytterligare ökning af konkurrensen om dessa plat- 
ter, måste svaret härpå än mera afgjordt utfalla i nekande riktning. I själfva verket har en 
alltjämt fortgående påbyggnad af extra-ordinarie-systemet inom skogsstaten efterhand här ska- 
pat en situation, som alldeles oafsedt länsjägmästarnas fordran på meriter, skulle tvingat de 
extra jägmästarnas förbund att nu påkalla Eders Kungl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet på 
de vådor, som från detta håll hota. 

Efter 1889 års omreglering, hvarvid domänstyrelsen bemyndigades att i mån af behof 
anställa extra jägmästare, har ett i förhållande till den ordinarie personalen allt större och 
större antal extra tjänstemän anhopats i statstjänst, så att de senare nu utgöra 58 94, af 
kåren i dess helhet. Mot 125 skogligt utbildade ordinarie befattningsinnehafvare inom skogs- 
staten, domänstyrelsen, skogsläroverken och statens skogsförsöksanstalt komma nu, försåvidt 
man kan fixera denna något vaga siffra, 174 extra jägmästare, som helt eller öfvervägande 
arbeta i statstjänst. (Personer, som blott formellt kvarstå såsom extra jägmästare, men icke 
längre äro verkliga statstjänstemän, äro alltså icke inbegripna i denna summa!) 

Det ligger i öppen dag att en sådan proportion mellan ordinarie och extra tjänstemän 
betyder en fullkomlig stagnation i befordringshänseende; en stor kontingent af de senare 
nå tack vare dessa förhållanden aldrig fram till det själfständigare verksamhetsfält och det 
tryggade lefvebröd, hvartill en lång och dyrbar utbildning i förening med oförvitlig praktisk 
tjänstgöring dock bort berättiga dem. För aspiranterna inom skogsstaten hota i en framtid 
sådana befordringsförhållanden inträda, som — för att taga ett lättfattligt exempel — skulle 
råda inom vår officerskår, därest man inom denna först vid 40—50-års åldern nådde kaptens- 
grad, cch om för en stor del gradpasserare t. o. m. saknades utsikter att nå denna. 

Inom parentes må anmärkas att befordringsåldern under 10-årsperioden 1903—1912 varit: 


för kaptens vid; infanfetiet:: 4. sodes. skans s dad ed ben 36,6 år 

> > Si NKAVallEnIete future tek ARTE Re 36,9 > 
” An AFUIERIE0 ET. 2 Nne TNG SNRA AES 1600 3I3;v >» 

» > Ar TORN KANON OCH FAT SA bo bbebE bs LEE 34,0 » 

» » >. JOAN a pk adibl bAAs sed fe oe el de Frs ARA STIAN 29,9 >» 

» » 2: Kustartilleriet 57 ARR od RAA rs sr OR SRS 30,9 

» regementsimtendenter is se: ske sees 28,7 » 


För adjunkter vid högre allm. läroverk har den under samma period varit 35,4 och 
för revirförvaltare 39,3 år). 

Ett sådant sakernas tillstånd får tydligtvis ej uppfattas enbart såsom en personlig-ekono- 
misk angelägenhet, låt vara att den såsom gällande en hel tjänstemannakår redan som sådan 
vore viktig nog. En prekär ställning och ett, hvad verksamheten angår, på lifstid eller i 
hvarje fall utöfver den bästa mannaåldern förlängdt omyndighetstillstånd hos statens extra 
skogsförvaltningstjänstemän kan nämligen ej heller undgå att skadligt återverka äfven på 
deras nuvarande och blifvande arbete. Det verkar hämmande på deras utveckling och dö- 
dande på deras förmåga af initiativ och själfständigt handlande. 

En närmare redogörelse för extra-ordinarie-systemets utveckling i skogsstaten liksom 
ock för de faror, som äro förknippade därmed, har redan framlagts i en uppsats i Skogs- 
vårdsföreningens Tidskrift, Fackupplagan, 1909, h. I, hvilken uppsats här såsom bilaga 2 
bifogas. Det må tilläggas, att förhållandena under de allra senaste åren ingalunda förbätt- 
rats, utan tvärt om utvecklat sig i en riktning, som än mera ökat våra farhågor för framtiden. 
I hvad mån dessa äro berättigade täcktes Eders Kungl. Maj:t pröfva redan genom att taga 
del af följande siffror. 

Åldersfördelningen, hänförd till innevarande år, är bland de förutnämnda extra skogsstats- 
tjänstemännen följande: 


40-ar eller! däröfvet ...... o.d... 5 stycken 
ANC (JG räls SR BRA AA NRNL DN GS RE 28 > 
JOSEY EN RR SER CE ent 76 » 
TINGET ÖJFARKÅ Jbj rea se egt Aer rd 65 » 


d. v. s. före eller under år 1913 ha icke mindre än 109 stycken passerat 30-års åldern. Af 
dessa äro mer än hälften familjefäder. 

Utsikterna till befordran låta sig utan större svårighet beräknas, Under närmaste 10- 
års period, 1913- 1922, ingå följande antal ordinarie tjänsteinnehafvare i sitt 65 lefnadsår: 


SKOGSADMINISTRATIONEN. I 67 € 


[1 ae P a rp 1 1, ESA ARR Te SERENA o stycken 
NA STÖTANDE fkl 5 » 
» HELE OR SERA BYE ee fe der tra I » 
» FETTO FINAST de Oo 
ER 0 27 I VTG EN ser OEREE CPIT I 
TOTANPA st tern des I 
> SITE CAN SEEN öv seals se sier 7 
» 9” ROOM Ia eder str 3 
» 0 Vs haller, Se rd ENE SEA 3 > 
SUNSRTG22 MENAS IANA VIE 


Summa 28 stycken 


Under samma tid passera ytterligare 16 stycken ordinarie tjänstemän 60-års åldern, 
af hvilka somliga torde begagna sig af rätten att redan då afgå. Räknar man dessa till 
hälften af hela antalet samt dessutom antager att i medeltal 1 ordinarie tjänsteinnehafvare pr 
år före inträdd pensionsålder afgår genom dödsfall, kommer man till en sannolik befordrings- 
siffra af 46 under hela decenniet 1913—1922. 

Bortser man från det fåtal extra jägmästare, hvilka under 10-års perioden afgå före be- 
fordran till ordinarie tjänst, kommer alltså att vid slutet af år 1922 finnas icke mindre än 
ett 60-ta! (enligt kalkylen 109—46=63) aspiranter, hvilka ännu vid fyllda 40 år eller där- 
öfver stå obefordrade. 

Någon afsevärd minskning i denna siffra på grund af nyssnämnda afgång till privat 
tjänst kan i själfva verket icke påräknas. Under det gångna decenniet ha blott 15 25 extra 
jägmästare utträdt ur statstjänsten, och detta trots att under denna tid länsjägmästaretjänsterna 
nyinrättats. Vidare ha de allra flesta afgångna varit sådana, som blott under en helt kort 
tid stått i statens tjänst; de, som under en följd af år samlat meriter i denna, uppgifva na- 
turligt nog blott med stor tvekan de vunna fördelarna, och erbjudanden i denna riktning 
förekomma f. ö. ganska sällan. Äfven i privat tjänst antager man helst helt unga tjänstemän, 
som från början kunna fullkomna sin praktiska skolning under just de förhållanden, dit deras 
hufvudsakliga verksamhet sedermera blir förlagd. En växelverkan mellan stats- och privat- 
tjänst, som nog på papperet kan te sig synnerligen tilltalande, tyckes i praktiken föga efter- 
sträfvas äfven från det privata skogsbrukets sida. 

Den förebragta befordringskalkylen för närmaste 10-års period visar också, hur föga 
förbättring i berörda hänseende som vore att vinna genom en så obetydlig ökning af de 
ordinarie I:sta-grads tjänsterna, som den, hvilken den s. k. norrländska skogsvårdskommittén 
i sitt betänkande af den 16 mars 1912 föreslagit. Ginge för öfrigt utvecklingen inom skogs- 
staten under närmaste tiden i den riktning, som samma kommitté sätter i fråga, nämligen att 
personalökningen under närmaste framtiden i hufvudsak träffade de tjänstemannakategorier, 
som ligga under revirförvaltare, skulle förverkligandet af detta kommittéförslag i dess helhet 
snarast betyda en ytterligare stark försämring i de skogligt högre utbildade aspiranternas 
befordringsutsikter. 

Med det fåtal ordinarie tjänster, zom redan nu finnas i förhållande till den stora kön 
extra tjänstemän, synes det vara mer än tvifvelaktigt, huruvida de från skogsinstitutet resp. 
skogshögskolan senast utgångna eller under de närmaste åren utgående kurserna någonsin 
skola nå fram till ordinarie I:sta-grads tjänster, ett i sanning nedslående perspektiv, ägnadt 
att på ett högst betänkligt sätt neutralisera eller på obestämd framtid uppskjuta den vinst för 
statens skogshushållning, som väl dock afsetts med den förbättring, som nyss garanterats 
skogsundervisningen. 

Ehuru alltså de 'extra jägmästarnas förbund gärna instämmer däri, att åtminstone som- 
liga af länsjägmästaretjänsterna f. n. lika eller bättre äro ägnade att fostra till en själfständig 
praktisk skogsmannagärning än många af de extra tjänsterna i skogsstaten, hålla vi dock före, 
att det vore en både orättvis och oklok skogspolitik att till förmån för ett 20- tal, ingalunda 
i något nödläge stadda länsjägmästare försämra utsikterna för nära 10 gånger så många extra 
jägmästare, hvilka genomgående sitta med lägre inkomster och som, alldeles oafsedt utsik- 
terna att få länsjägmästarna till konkurrenter i statstjänst, ha allt skäl att frukta det värsta 
för framtiden. 

Vi hålla det också nära nog för ett axiom, att staten, oz den ville på ett praktiskt 
sätt ordna rekrytering och extra ordinariesystem i skogsstaten, skulle kunna z2z2072 denna 
fostra en extra tjänstemannakår, som bättre än alla främmande element vore skickad att för- 
valta sina blifvande ordinarie ämbeten. Att reformer i denna riktning sent omsider ske, 
finna vi vara ett betydligt större och viktigare statsintresse än länsjägmästarnas meritfråga. 


168 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


På grund af hvad i det föregående anförts och med anledning af det intima samband, 
som råder mellan frågan om länsjägmästarnas meriterande för tjänst i skogsstaten och be- 
fordringsförhållandena i öfrigt inom denna, våga de extra jägmästarnas förbund 

dels fasthålla vid de i vår skrifvelse af den 16 juli 1910 redan uttalade önskemålen, 

dels hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes att i samband med handläggningen af 
förstnämnda ärende eller oberoende af detta träffa anstalter för åstadkommande af en sådan 
proportion mellan ordinarie och extra tjänster inom skogsstaten, att de extra tjänstemän, som 
däraf visat sig förtjänta, måtte nu och för framtiden kunna inom skälig tid vinna befordran 
till ordinarie förvaltningstjänster. 

Björsjö, Smedjebacken den 25 februari 1913. 


Underdånigst 
för de extra jägmästarnas förbund: 


D. AF WÅHLBERG. 
E. Hedemann-Gade. 


Lagar, kungl. förordningar och beslut. 


Kungl. Mai:ls nådiga kungörelse angående uppbörd af skogsvårdsafgif- 
terna, gifven Stockholms slott den 31 december 1912 (svensk författningssamling 1912, 
n:r 383). 


Domänstyrelsen skall öppna egen giroräkning i riksbanken. 


Gustaf etc. Vår ynnest etc. Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1911 har 
Ni, under förmenande att den Eder genom nådigt bref den 11 december 1908, jämfördt 
med nådiga kungörelsen den 10 december 1909, medgifna rätt att utställa checker 3 stats- 
verkets giroräkning i riksbanken komme att upphöra i och med inrättandet af statens do- 
mäners fond, hemställt, att Vi måtte förordna, dels att en giroräkning i riksbanken måtte 
öppnas för Eder samtidigt med inrättandet af statens domäners fond, dels ock att vid 1912 
års början ett belopp af 2,000,000 kronor skulle ställas till Edert förfogande med skyldighet 
för Eder att, så snart domänfondens afkastning därtill lämnade tillgång, återbetala det för- 
skjutna beloppet. 

Häröfver har statskontoret den 27 december 1911 afgifvit infordradt underdånigt 
utlåtande. 

Då vi nu låtit detta ärende Oss föredragas, hafva Vi funnit förevarande framställning 
icke till annan Vår åtgärd föranleda än att Vi förordnat, att den Eder medgifna rätt att ut- 
ställa checker 3 statsverkets giroräkning i riksbanken skall upphöra från och med den I 
april I913, äfvensom att i stället skall från och med sistnämnda dag för eder öppnas en 
särskild giroräkning i riksbanken. 

Stockholms slott den 31 januari 1913. 


GUSTAF. 
Alfred Petersson. 


Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. 
Cirkulär angående redovisningen af vissa arrendeafgälder. 


Till Konungens Befallningshafvande i samtliga län. 

Enär Kungl. Domänstyrelsen har sig bekant, att Kungl. Statskontoret låtit utgå föreskrift. 
det arrendeafgälderna för statsverkets utarrenderade jordbruksdomäner, kvarnar, fisken m. m, 
från och med år 1912 icke skola i landsböckerna uppdebiteras, af skäl att nämnda afgälder 
ej längre skola hos Kungl. Statskontoret redovisas bland uppbördsmedlen, utan hos Kungl. 
Domänstyrelsen såsom en inkomst för domänfonden, får Kungl. Styrelsen härmed an- 
hålla, det Ni behagade föranstalta därom, att uppdebitering af dylika afgälder för arrende- 
året den 2!4/, 1912—!4/, 1913 verkställdes för domänfondens räkning, och att resultatet af 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 1697 


densamma, specifikt uppgifvet för hvarje särskild arrendelott, och med angifvande af de af- 
kortningar, som för nämnda år äro bestämda i hvarje särskildt fall, meddelades Kungl. Sty- 
relsen om möjligt innan februari månads utgång. 

Stockholm den 20 januari 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


Cirkulär angående statsbidraget för underhåll af indelad väg. 


Till samtliga öfverjägmästare, jägmästare, biträdande jägmästare och förvaltare af s.k. 
skolrevir. 

På förekommen anledning vill Kungl. Domänstyrelsen fästa Eder uppmärksamhet på stad- 
gandet i $ 60 mom. 2 af lag den 20 juni 1905 om ändring i vissa delar af lagen angående 
väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 därom att det statsbidrag, 
som belöper på underhållet af indelad väg, tillkommer dem, som sådant underhåll bestrida. 
Häraf följer, att när på grund af gällande arrendekontrakt brukare af inägojorden till visst 
för skogsväsendets räkning utarrenderadt hemman är tillförbunden att ansvara för hemmanet 
ålöpande vägunderhåll, han också skall åtnjuta det för detta vägunderhåll utgående stats- 
bidraget. Då däremot sådan brukare är genom kontrakt befriad från den arrenderade 
fastigheten påhvilande vägunderhållskyldighet, men aftal träffats med honom att mot viss, 
bestämd ersättning samma underhåll ombesörja, så ock då eljest vägunderhållet för allmän 
skog under skogsstatens förvaltning genom särskildt aftal uppdragits åt viss person mot 
öfverenskommen godtgörelse, skall statsbidraget uppbäras af jägmästaren och redovisas bland 
skogsmedlen. 

Stockholm den 20 januari 1913. 

KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


Afsättningen af skogsfrö från Bispgårdens fröklängningsanstalt. 


Till öfverjägmästarna i Mellersta Norrlands, Gäfle-Dala och Bergslags-distrikten. 

I skrifvelse till Kungl. Domänstyrelsen den 24 januari 1913 har föreståndaren för 
Bispgårdens skogsskola anmält sig inneha ett väsentligt öfverskott af vid statens frö- 
klängningsanstalt därstädes produceradt frö och därför hemställt, att revirens hela fröbehof 
inom vissa bestämda distrikt eller delar däraf ovillkorligen skulle tillgodoses från statens 
fröklängningsanstalt till fastställda pris. 

Med anledning häraf vill Kungl. Styrelsen härigenom föreskrifva, att inom Edert distrikt 
samtliga revirs fröbehof skall i första hand fyllas från Bispgårdens fröklängningsanstalt. 
Uppgift om hvarje revirs fröbehof bör därför af jägmästaren insändas till Eder före den 
15 januari tillika med meddelande om ortens pris å respektive fröslag. Ni bör insända 
uppgift om distriktets fröbehof före utgången af januari månad till föreståndaren för Bisp- 
gårdens skogsskola samt tillika meddela honom uppgift om de pris, som fröklängnings- 
anstalten skall äga att betinga för olika fröslag. Fördenskull bör föreståndaren före den 
15 januari inkomma till Eder med sina förslagspris. 

Föreståndaren skall före den 15 februari till Eder ingifva uppgift om hvilka frökvanti- 
teter af det för året rekvirerade, som kunna levereras, hvarefter, om ej allt kan levereras 
från statens fröklängningsanstalt, Ni äger bemyndiga jägmästarna att till ortens pris inköpa 
det felande. 

Stockholm den 20 februari 1913. 


KARL FREDENBERG. 
K. G. G. Norling. 


Inköp för statens räkning af tyskt granfrö. 
Till öfverjägmästaren i Södra distriktet. 


Med anledning af Eder framställning den 20 januari 1913 har Kungl. Domänstyrelsen 
funnit skäl medgifva, att tyskt granfrö från Harz, Thiringen eller Böhmerwald må för årets 
kulturer inom Södra distriktet genom Eder försorg inköpas, dock ej till större mängd än 
som för årets skogsodlingsarbeten nödvändigt erfordras. 

Stockholm den 30 januari 1913. 

KARL FREDENBERG. 
Arnold Malling. 


THOM SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Jägmästare, som får vidkännas viss del af kostnaden för släckning 
af skogseld. 


Till jägmästaren Carl Th. Fredholm, Särna, 


Med anledning af Eder skrifvelse den 31 december 1912, uti hvilken Ni på anförda 
skäl anhåller, det jämväl de 34 kronor 34 öre, som revisionen hos Kungl. Domänstyrelsen till- 
erkänts af de 228 kronor 97 öre, Ni obehörigen utgifvit för släckning af skogseld å krono- 
parken ÄAlfros år 1910, såsom anmärkningsprovision, måtte till Eder utbetalas, enär för- 
hållandet skulle blifvit af eder själf påpekadt i kassaredogörelsen för reviret, får Kungl. 
Styrelsen, med öfverlämnande af ett för Eder afsedt, senare till Kungl. Styrelsen inkommet 
exemplar af Kungl. Maj:ts i regeringsrätten resolution på Edra besvär den 28 november 
1912, meddela, att sagda Eder framställning icke föranledt någon Kungl. Styrelsens åtgärd, 
enär revisionens rätt till anmärkningsprovision i förevarande fall blifvit i den nådiga resolu- 
tionen  fastslagen. 


Stockholm den 13 januari 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand, 


Aflönad extra kronojägares rätt att uppbära dagarfvode vid 
skogsindelning. 


Kungl. Domänstyrelsens resolution med anledning af anmärkningar, som af revisionen 
hos Kungl. Styrelsen framställts vid granskningen af 1911 års kassaredogörelse för Öster- 
sunds revir, öfver hvilka anmärkningar redogöraren t, f. jägmästare Knut Falck afgifvit för- 
klaringar, och hade revisionen med anledning af dessa inkommit med påminnelser; 

Gifven den 31 december 1912. 

Vid granskningen hade revisionen bland åtskilligt annat, som icke medfört någon på- 
följd, anmärkt följande: 

I punkt 12. Extra kronojägaren A. Persson, som under året varit anställd såsom bi- 
trädande kronojägare i Lits bevakningstrakt med ett årsarfvode af 1,250 kronor, däraf 400 
kronor utginge af skogsmedel från Föllinge kyrkoherdeboställes under skogsstatens förvalt- 
ning ställda utmark, hade därjämte uppburit ersättning för biträde vid skogsindelning å 
samma boställe med följande belopp efter dagarfvode å 4 kronor: för juli kronor 60, för 
augusti kronor 64 och för september kronor 84, eller tillsammans kronor 208. I öfverens- 
stämmelse med Kungl. Styrelsens beslut den 14 februari 1911 anmärktes detta belopp till 
återbetalning. Redogöraren hade anfört, att enär skogsindelningsarbeten funnes omnämnda 
hvarken i nådiga instruktionen för skogsstaten ej heller i de reglementariska föreskrifterna 
för kronojägare bland de arbeten, som ålåge en sådan att utan ersättning utföra, och då 
Kungl. Styrelsens åberopade beslut den 14 februari 1911 icke kommit redogöraren tillhanda, 
denna ansett sig oförhindrad att utbetala ersättning för berörda arbete, hvilket hufvudsakligast 
bestått i linjestakning. Revisionen hade på grund af det åberopade beslutet vidhållit sin 
anmärkning. 

Kungl. Domänstyrelsen har tagit jämväl denna senare fråga i öfvervägande, samt 


pröfvar rättvist att — ehuru redogöraren icke erhållit kännedom om Kungl. Styrelsens af 
revisionen åberopade beslut den 14 februari 1911, hvilket är af den beskaffenhet, att det 
icke delgifvits samtliga redogörare, — då Kungl. Maj:ts nådiga bref den 18 december 1908 


icke medgifver högre ersättning för årsanställd extra kronojägare i den del af landet, till 
hvilken Östersunds revir hörer, än 1,250 kronor, däraf 1,100 kronor i arfvode och 150 
kronor i respenningar, da mot dylikt arfvode och ersättning årsanställd extra kronojägares 
hela arbetstid under året gifvetvis må kunna utnyttjas å under hans bevakning ställd skog, 
och då extra kronojägaren A. Persson under räkenskapsåret kommit i åtnjutande af detta 
arfvode och denna reseersättning, ålägga redogöraren, t. f. jägmästaren Knut Falck att ome- 
delbart till Konungens Befallningshafvande i Jämtlands län såsom Föllinge kyrkoherdebo- 
ställes skogsmedel under titeln »anmärkningsmedel» återbära det belopp, tvåhundradtta 
kronor, som blifvit till bemälde extra kronojägare utbetaldt utöfver af honom åtnjutet högsta 
medgifna arfvode och öfriga ersättningsmedel, samt att så snart ske kan därefter till Kungl. 
Styrelsen insända vederbörande riksbankskontors originalkvitto å det redogöraren sålunda 


SKOGSADMINISTRATIONEN. be 


ådömda anmärkningsbeloppet, redogöraren obetaget att efter befogenhet hos vederbörande 
söka sitt åter. 


(Besvärshänvisning 30 dagar Kungl. Kammarrätten) Stockholm som ofvan. 


KARL FREDENBERG. 
E. G. Fahlecrantz. 


Extra skogstiänstemäns rätt till ersättning vid förordnande hos domän- 
styrelsen. 


Till Konungen. 
SS 


Genom nådigt bref den 11 december 1908 bemyndigade Eders Kungl, Maj:t Domän- 
styrelsen bland annat att tillerkänna hos Styrelsen mot fast arfvode anställd amanuens rättig- 
het att under honom meddeladt förordnande att bestrida ordinare tjänst bibehålla intill två 
tredjedelar af arfvodet, dels att tillerkänna extra ordinarie tjänsteman, som förordnas att i 
stället för amanuens med fast arfvode uppehålla dennes befattning, ersättning under den tid, 
förordnandet varar, med belopp, motsvarande högst de begynnelsearfvoden, som enligt i samma 
nådiga bref lämnade bestämmelser i allmänhet må tillkomma amanuens med fast arfvode. 

Genom nådigt bref den 7 maj 1909 bemyndigade Eders Kungl. Maj:t Domänstyrelsen 
bland annat dels att tillerkänna vid skogsstaten anställd extra tjänsteman, som från reserva- 
tionsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjandet af skogsväsendet i allmänhet 
åtnjuter fast arfvode, rättighet att vid förordnande att förestå ordinarie tjänst vid skogsstaten 
behålla intill en tredjedel af arfvodet, dels ock att, i den mån sådant för befattningens uppe- 
hållande erfordras, tillerkänna annan extra tjänsteman, som förordnas att i stället för den 
med fast arfvode anställda uppehålla dennes befattning, ersättning från sagda reservations- 
anslag med belopp, motsvarande högst två tredjedelar af det begynnelsearfvode, som enligt 
gällande bestämmelser må tillkomma innehafvare af befattningen i fråga. 

Enär sådana extra tjänstemän, som genom någon tids arbete i skogsstaten förvärfvat 
inblick och erfarenhet i förvaltningen, till följd af de högre lefnadskostnaderna i Stockholm 
eller af andra orsaker endast ogärna och motvilligt mottaga tillfälliga förordnanden att uppe- 
hålla vare sig amanuensbefattning med fast arfvode eller tjänst i första lönegraden hos Sty- 
relsen, har svårighet stundom mött för Styrelsen att utan tidsutdräkt få nödiga förberedande 
arbeten utförda. Denna olägenhet har särskildt under sista tiden gjort sig kännbar genom 
de inträffade talrika sjukdomsfallen bland de i och hos Styrelsen anställda såväl ordinarie 
som extra tjänstemännen. 

Domänstyrelsen får fördenskull i underdånighet hemställa om nådigt bemyndigande att 
från och med innevarande år dels tillerkänna vid skogsstaten anställd extra tjänsteman, som 
åtnjuter fast arfvode, rättighet att vid förordnande att förestå första gradens tjänst hos Sty- 
relsen behålla intill två tredjedelar af arfvodet, dels, i den mån sådant för befattnings uppe- 
hållande erfordras, tillerkänna annan extra tjänsteman, som förordnas att i stället för den 
med fast arfvode anställde uppehålla dennes befattning, ersättning från till driftskostnader för 
domänfonden anvisade medel med belopp motsvarande högst två tredjedelar af det begyn- 
nelsearfvode, som enligt gällande bestämmelser må tillkomma innehafvaren af befattningen 
i fråga. Stockholm den 15 februari 1913. 


Underdånigst: 
KARL FREDENBERG. 
FR. GIÖBEL. TH. HERMELIN. CONRAD STIERNSPETZ. 


Nils Schager. 


Tjänster och förordnanden. 
Kungl. Domänstyrelsen. 


Inspektionsresor. Generaldirektör K. Fredenberg har den 21—25 januari 1913 före- 
tagit en inspektionsresa inom Värmlands och Skaraborgs län, vikarie byråchefen W. Roos. 

Vakansförordnande. Att under tiden 16 februari—I5 mars uppehålla en ledig no- 
tarietjänst å tredje skogsbyrån har förordnats assistenten i Gripsholms m. fl. revir e. jäg- 
mästaren Edvard Lundberg. 

Död. Notarien å tredje skogsbyrån Ludvig Jens Henrik Arnold Malling afled den 13 
februari 1913. 


1727 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Tjänstledighet har beviljats: byråchefen W. Roos för beredande af särskildt ärende 
31 januari—8 februari med förordnande för notarien S. Åbergsson; 

byråchefen Th. Örtenblad för särskildt uppdrag 17 februari—30 april med förordnande 
för öfverjägmästaren i Bergslagsdistriktet Uno Wallmo. 


Skogsstaten. 


Vargisa revir. Nådigt afsked har den 24 januari 1913 beviljats jägmästaren i Vargiså 
revir Vilh. Göthe och har t. f. jägmästaren V. Strandberg förordnats att förestå jägmästare- 
tjänsten i reviret, intill dess den kan blifva i behörig ordning  illsatt. 

Till öfverjägmästareassistenter hafva förordnats: 

e. jägmästaren Einar Berggren. i Luleå distrikt från och med den 16 februari; 

» » Emil Palm i Östra distriktet från och med den 1 januari, intill dess 
tjänsten kan varda i behörig ordning återbesatt. 

Till aflönade rewvirassistenter hafva förordnats: 


e. jägmästaren Alrik Vange i Bodens revir från och med den 16 febr.; 

» » Gustaf Lamprecht i Tärendö » under den tid t. f. jägmästaren F. 
Gunterberg uppehåller jägmästaretjänsten i Tärendö revir; 

» » Knut Hammarström i Gripsholms m. fl. revir 16 februari—I5 mars. 


Till oaflönad assistent i Arjepluogs revir har förordnats e. jägmästaren Gustaf Vester- 
mark. 

Att vara e. jägmästare hafva förordnats: 

utexaminerade skogseleven Nils Lundborg å Luleå distrikt; 

» » Gustaf Elis Lindqvist å Skellefteå distrikt. 

Ålderstillägg. Följande jägmästare hafva från och med år 1913 beviljats ålderstillägg 
å lönen: 

jägmästarna i Storbackens revir Karl Anders Johan Rothman, i Arvidsjaurs revir August 
Edvard Sucksdorff, i Grönbo revir Carl Gustaf Ramstedt och i Granviks revir Erik Herman 
Barthelson, hvar och en ett första ålderstillägg af 400 kronor; 

jägmästarna i Västra Hälsinglands revir Johan Emil Nilsson, i Köpings revir Olof 
Willner, i Örbyhus revir Carl Reinhold Hullström och i Finspångs revir Fritz Olof Peters- 
son, hvar och en ett andra ålderstillägg af 400 kronor samt 

jägmästarna i Askersunds revir Sanfrid Viktor Söderqvist och i Nyköpings revir Claes 
Erasmus Häckner, hvar och en ett tredje ålderstillägg af 400 kronor. 

Tjänstledighet har beviljats: 

öfverjägmästaren i Västra distriktet Gustaf Barthelson för fullgörande af uppdrag såsom 
ledamot af Riksdagens första kammare 14 januari—16 juni 1913 med förordnande för jäg- 
mästaren i Tivedens revir A. W. Schmidt och för denne för assistenten i Kinne m, fl. revir 
A. Stahre, hvilkens tjänst under tiden upphålles af e. jägmästaren Einar Nilsson; 

öfverjägmästaren i Smålands distrikt C. A. F. Gyllenkrok för enskilda angelägenheter 
15 februari—2 mars med förordnande för jägmästaren i Jönköpings revir Fr. Witt och för 
denne för öfverjägmästareassistenten Sam Tisell, för hvilken e. jägmästaren Erik Busck 
vikarierar; 

jägmästaren i Juckasjärvi revir Carl Ekman för enskilda angelägenheter 19—24 januari 
med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren K. G. Wahlgren; 

jägmästaren i Stensele revir Emil Kellberg för enskilda angelägenheter 20 februari—I9 
mars med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren J. H. Zetterberg; 

jägmästaren i Härnösands revir Vilhelm Smitt för enskilda angelägenheter 7—27 febru- 
ari med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren Ragnar Lindahl; 

jägmästaren i Östersunds revir Carl Björkbom för fullgörande af allmänt uppdrag un- 
der februari månad med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren Knut Falck 
och för denne för e. jägmästaren C. E. Barth; 

jägmästaren i Västra Hälsinglands revir J. E. Nilsson för enskilda angelägenheter 16 
februari—I5 mars med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren Arvid Modin 
och för denne för e. jägmästaren Ragnar Wahlström; 

jägmästaren i Karlstads revir för enskilda angelägenheter under februari månad med 
förordnande för e. jägmästaren Aug. Hagman; 

skyddsskogsassistenten i Gäfle — Dala distrikt e. jägmästaren Nils Bellander för enskilda 
angelägenheter och hälsans vårdande under februari månad med förordnande för e. jäg- 
mästaren Aug. Skoog. 


| 


.” 


GUNNAR HALLS 


2 
20x 
SES 
NZA 
Oro 
YOr 
Tre 


- 
Ly 
Ö 
S 
S 
J 
Ly 
Q 
Ta 
I 
X 
Ö 
I 
TE 


HAFT. 3 


MAJ-—JUNI 


PEPE ENA SA STAER 4 TESS 
Kö a SA AE 5 kv y > 
LO " pe d I 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 


MED 
MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
ILLMÄNNA DELEN å ALLMÄNNA DELEN MED FACKAFDELNINGEN 
PRIS 5 KR. UTGIEVESAAE PRIS 10 KR. 


FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD 


REDAKTÖRER: PROFESSORN, JÄGMÄSTARE GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTGIFVARE 
PROFESSORN, FIL D:R HENRIK HESSELMAN. 


Föreningens kontor, Norrmalmstorg 3, 1 tr., hålles öppet hvardagar kl. 1/210—1/24. Rikstelefon 22 90. 
Postadress: Stockholm C. Professor Schotte träffas i telefon Riks 152 25 och efter kl. 1/26 e. m. 
i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikstelefon Lidingö 133 o. Allm. tel. Lidingö 219. 


Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll. Aftryck af upp- 


satser och illustrationer ur tidskriften förbjudes, därest ej särskildt tillstånd härtill 
erhållits af -redaktionen. 


INNEHÅLL. 


LAGERBERG, TORSTEN: Granens topptorka (med 19 fig.)........ssessessoocderesa sid. 173" 
MEVES, J.: Försök med infektion af nunnans larver, ........sssssssseseeooteeera > "2090 
KINBERG, EDv.: Norrländska skogsvårdskommitténs förslag rörande den enskilda 
SKO gsvärden :(gENMäle) lod isen ce sasse drf era se se RNE ei NE ers SAR TRE SRNAINE » 221” 
Skogsstatistiska meddelanden: / ; - 
Nettoafkastningen af de sachsiska statsskogarna år 1910 af G. ScH, » 239" 
Litteratur: : 
| | Förteckning öfver skogslitteratur, som utgifvits under år 1912 ...... > 242” 


Skogsadministrationen: 
Lagar, kungl. förordningar och beslut. 


Omfattningen at; statens dOomänerfs: fö; ss :sm. dela else esi rd Sie reva NES » 2587 
Extra skogstjänstemäns rätt till ersättning vid förordnande hos domän- 
BLYTEISEH 17: dje bök bästa eat ENe STUN a dre föägr ODES dr als NEAR BS SE GL saa FE SEA > "205- 
Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. : 
Circulär ang. 1913 års allmänna fastighetstaxering.................. FOT 
Cirkulär ang. begagnande af domänstyrelsens giroräkning .......... » 263" 
Cirkulär ang. domänstyrelsens och statsverkets giroräkningar m, m, >» 263" 
Cirkulär rörande inventariers redovisning ............ss.seseseserocse » 263" 
Exkursioner för; Kron Ojäg Are .::s.orado 8dee slsjereg sie Tiajo stole Sola lesleR > 264" 
Arbetsprestationer skola bestämmas i arrendekontrakt .............. > 265" 
Ordnandet af underhandsförsäljningen till större belopp, då köpman 
€j VIE tällä” DOTKEN Cs sei ola söDeS a Sö divia oerh a ARS S IG er NE » 265” 
Den bevakande personalen bör användas vid gallringsarbetens utförande »> 266" 
Jägmästares redovisningsskyldighet för flottledsmedel ..........«-+- » 266" 
Införande af utländska träslag å de allmänna skogarna bör tillsvidare 
8) FÖTERKORINIA Flora os arrv EN eieja lie då ie festa ISS RES TSL SENASAT SE vr 2005 
Upprättandet af räkningar å statsverket tillkommande ersättning för 
jägmästares förrättningar i ecklesiastika BKOPAT 20 of vsaretaie se fd » 267" 
Transportsökande uppföras i vissa fall ej å förslag. .........sssssess > 268" 
Jakträtten:å” allan ning: 3. se buse false vd ee sie kles a jN SA age SN NT » 2683 
Skadeståndsanspråk för vid drifning dödad ren «.«o2....sssssrecserees > 268" 


Ang. begärdt åtal mot jägmästaren i Tivedens revir Schmidt för ut- 
bud af virke för kronans skogar efter mått, som äro olagliga i 
28 UREA SE oh MENS Rp 106, Ta RN PERS a AL AULRE S ae » 2687 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. 


Granens topptorka. 


Av TORSTEN LAGERBERG. 


Vid ett besök å kronoparken Lilla Svältan i Slättbygds revir i bör- 
jan av september månad 1910 fästes min uppmärksamhet på en egen- 
. domlig skada, för vilken uppenbarligen en stor mängd granar i denna 
trakt hade fallit offer. Granarna stodo nämligen med torra och avbar- 
rade toppar, och på många hade även huvudgrenarnas spetsar dödats på 
enahanda sätt. Att företaga en närmare undersökning över denna skade- 
görelse medhanns emellertid icke vid detta tillfälle. Följande år upp- 
trädde emellertid grantorkan ånyo, och den hade nu observerats på vitt 
skilda platser i landets södra del. Då det sålunda av ingångna med- 
delanden ville synas, som om denna skada redan fått en viss betydelse 
för beståndsvården, blev det av vikt att få dess orsaker fullt utredda. 
Jag företog därför detta år närmare undersökningar över densamma och 
besökte i detta ändamål åter kronoparken L. Svältan, denna gång i säll- 
skap med Ööverjägmästare G. BARTHELSON och jägmästare H. WOLFF, 
samt dessutom kronoparkerna S. Edsmären i Slättbygds revir, Stora 
Svältan i Marks revir samt Ödsmål och Tormoseröd i Bohus revir. Slut- 
ligen gjorde jag de första dagarna i oktober månad 1912 en sista kor- 
tare tur till L. Svältan för att i vissa avseenden komplettera mina an- 
teckningar. 

Innan jag övergår till en redogörelse för resultatet av mina egna 
undersökningar, torde det vara lämpligt att först giva en kort samman- 
fattning av det viktigaste, som hittills framkommit i litteraturen om topp- 
skador på granen. Ur jämförelsesynpunkt bör en sådan framställning 
vara av intresse samtidigt som av densamma även framgår, huru vansk- 
ligt det mången gång kan vara att avgöra, vad som i det enstaka fallet 
kan vara den verkliga orsaken till skador av detta slag. 


Topptorka på den mellaneuropeiska granen. 


År 1890 beskrev R. HARTIG (I, sid. 667) en förut obekant sjuk- 
dom, som angrep de unga granskotten, och som redan vid den tiden 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. M 


TLA TORSTEN LAGERBERG. 


hade fått en stor spridning över hela Tyskland. Den visade sig särskilt 
svår i plantskolor, men förekom även i ungbestånd av gran, där den 
anställde stor förödelse. De yttre symtomen erinra rätt mycket om 
dem, som äro utmärkande för de av sena vårfroster framkallade skadorna, 
och sjukdomen kan därför lätt bliva förbisedd. De unga skotten an- 
gripas vid basen eller på mitten, och de inom angreppsområdet sittande 
barren bli snart bruna och avfalla. Skottet böjer sig sedan slappt ned, 
och sjukdomen sprider sig vidare mot spetsen, så att skottet i sin helhet 
snart dukar under. Angripas de utväxande årsskotten vid basen, kan 
sjukdomen även sprida sig ned genom övre delen av fjolårsskottet och 
döda denna med där utväxande kransgrenar. Den nu omnämnda sjuk- 
domen framkallas av en svamp, som sedermera under sommarens lopp 
utbildar mycket små, svarta pyknider på de dödade stamdelarna. Av 
dessa och de i dem bildade konidierna framgick, att svampen hörde till 
spheropsideerna bland de s. k. Fungi imperfecti. HARTIG själv hän- 
förde den till släktet Sepzorza (med nu vedertagen släktbegränsning bör den 
hänföras till släktet Åscochyta, jfr SORAUER, bd II, sid. 404) och kallade 
den S. parasitica. Att denna svamp verkligen var grentorkans upphov 
fastställde HARTIG genom infektionsförsök. Konidierna synas dock sakna 
förmåga att angripa skotten, så snart deras epidermis och yttre barkskikt 
upphört att vara levande. -— Ytterbarken förlorar nämligen snart sina 
plasmatiska beståndsdelar och förvedas starkt, varom utförligare senare. 
— Infektionsmöjligheterna äro därför till tiden ganska starkt begränsade. 
HARTIG nämner även, att han sett exemplar av Picea Menziesii an- 
gripna av samma svamp, och uttalar samtidigt den förmodan, att den 
ytterligare torde kunna anträffas på andra granarter. 

Tre år senare lämnade HARTIG (II, sid. 357) ett nytt meddelande 
om sin Septoria-sjuka, vilket i många avseenden kompletterade hans först 
givna framställning. Det framgick härav, att sjukdomen även kunde an- 
gripa äldre granar och detta på ett sätt, som gjorde den till en allvarlig 
fara för bestånden. Särskilt ledo träd i åldern 30 år och därutöver 
svårt, och det inträffade mycket ofta, att deras toppskott dödades. Som 
en följd därav inriktade sig sidogrenar för att ersätta det ursprungliga 
toppskottet. De nya topparna kunde i sin tur infekteras och dödas, och 
om denna procedur upprepades vidare, resulterade det hela ofta däri, 
att träden fullständigt dukade under. Sjukdomen uppträdde fläckvis i 
bestånden och hade i ett fall nått en sådan omfattning, att 50 4 av 
virkesmassan skulle ha uttagits, om man icke av fruktan för snöbrottsskador 
hade måst avstå från en så stark avverkning. 

Helt nyligen har ytterligare tillkommit ett arbete över Septoria- 
skadorna (RUDOLPH, sid. 411), i vilket dock huvudsakligen svampens 


GRANENS TOPPTORKA. RE 


systematik och morfologi blivit föremål för utredning. Det framgår av 
denna undersökning, att på de dödade skotten förekomma flera närbe- 
släktade svampformer, på vilka HARTIGS beskrivning till det yttre passar 
in, förf. menar därför, att sjukdomsorsaken ännu icke kunde anses vara 
slutgiltigt fastställd. Infektionsförsök, som utfördes för att utröna, huru- 
vida möjligen även någon av de jämte .Sepzoria uppträdande svampfor- 
merna var av parasitisk natur, slogo dock fullständigt fel. Emellertid 
synes det mig, som om man knappast torde behöva betvivla tillförlitlig- 
heten av HARTIGS infektionsförsök, helst som det icke kan anses ute- 
slutet, att övriga på Septorza-skadorna uppträdande svampar blott äro 
saprofyter, vilka som bekant med största lätthet infinna sig på skadade 
och vissnande granskott. 

Även indirekt kan .Septoria-sjukan få en ödesdiger betydelse. Då topp- 
skottet dödats och en ny ersättningsstam utbildats händer nämligen icke 
sällan, att den döda toppen, som skjuten åt sidan en lång tid sitter kvar, 
blir ingångsporten för röta. Rötan sprider sig dock huvudsakligen till 
stammens övre del och liknar den, som framkallas av Zrametes radici- 
perda. — För att belysa den skada, som genom Septoria-sjukan tillfogas 
granskogen, meddelar RUDOLPH några siffror från de avverkningar, som 
måst företagas till följd av densamma. På ett område av sammanlagt 
388 har hade under en tidrymd av 13 år uttagits icke mindre än 2,6038,22 
fm. virke. 

En annan högst anmärkningsvärd form av topptorka hos granen 
beskrevs av v. TUBEUF (I) år 1903. I flera trakter av Syd-Tyskland 
särskilt i omgivningarna av Miänchen stodo på våren 1902 »tallösa gra- 
nar med nakna, dödade toppar», Företeelsen visade sig huvudsakligen 
i äldre bestånd, men även högre granar i yngre bestånd hade fått sina 
toppar dödade till en utsträckning av mellan 2 och 3 m. nedåt. Grän- 
sen mellan kronans levande och dödade del var skarpt markerad. Det 
framgick, att skadegörelsen måste ha inträffat under den tid, då vegeta- 
tionen befunnit sig i vila. Varken svamp eller insekter kunde påvisas 
som orsak, och v. TUBEUF kom snart till den uppfattningen, att denna 
topptorka hade förorsakats av elektriska urladdningar, en teori, som när- 
mast torde ha framkommit som en följd av de undersökningar över 
blixtens skadegörelse, vilka HARTIG kort förut publicerat. v. TUBEUF 
framhåller också särskilt, att han utan dessa undersökningar icke skulle 
ha varit i stånd att lämna någon förklaring på de egendomliga tork- 
ningsfenomen, som han fick anledning att studera. Angående naturen 
av de urladdningar, som skulle ha haft toppskadorna till följd, antar 
v. TUBEUF, att de borde ha varit svagare och relativt långvariga, lik- 
nande dem, som pläga uppträda efter starka regnskurar, och som känne- 


FOT TORSTEN LAGERBERG. 


tecknas av ett mindre starkt diffust ljussken. Urladdningarna hade så- 
lunda icke varit åtföljda av kraftiga blixtstrålar utan snarare av s. k. 
ytblixtar (jfr v. TUBEUF & ZEHNDER, sid. 460). 

Att ingå på en närmare. redogörelse för den vidlyftiga undersök- 
ningen är icke min avsikt, dock torde de anatomiskt-patologiska för- 
ändringar, som uppträdde i de skadade vävnaderna, vara värda ett sär- 
skilt omnämnande. Arten av dessa förändringar var så specifik, att v. 
TUBEUF ansåg det otänkbart, att några andra orsaker (köld, svamp, in- 
sekter) skulle kunna ha haft liknande verkningar. Och så bliva dessa 
förändringar i själva verket det kraftigaste stödet för hans urladdnings- 
teori. Skadornas utseende var följande. I kronans övre del voro bark 
och kambium helt och hållet dödade, längre ned endast själva barken, så 
att kambiet där ostört kunde fortsätta sin verksamhet. Den döda bark- 
zonen blev därför snart inåt begränsad av nya levande barkelement, och 
utåt anslöt den sig omedelbart till den gröna, levande ytterbarken. Ännu 
längre ned nådde de skadade vävnadspartierna icke runt om stammen 
utan uppdelade sig i från varandra skilda strängar, vilka till slut upp- 
löste sig i rader av isolerade fläckar, som så småningom alldeles upp- 
hörde. Ett tvärsnitt av stammen över det parti, där dessa vävnads- 
strängar förlöpa, uppvisar därför en mer eller mindre fullständig ring av 
elliptiska »ögonliknande» fläckar av död vävnad, som ligga inbäddade 
i den levande, och deras ögonliknande utseende markeras ytterligare 
därav, att de omgivas av ganska mäktiga, ljusfärgade korkskikt. För 
att bevisa, att den förklaring v. TUBEUF givit dessa toppskador på granen 
var riktig, utförde han tillsammans med ZEHNDER en del försök, som 
skulle efterbilda det supponerade naturliga förloppet. Genom gnistor 
från en stark induktionsapparat dödade han toppar på små i krukor 
inplanterade granar och kunde sedermera konstatera, att anatomiska 
förändringar uppträdde hos dessa, vilka i hög grad påminde om dem, 
som återfunnos hos de toppskadade träden ute i naturen. Huruvida den 
anatomiskt-patologiska bilden i båda fallen visade full överensstämmelse 
framgår dock icke av v. TUBEUFS undersökning, och överhuvud taget 
överraskas man av frånvaron i densamma av en mera i detalj gående 
granskning av skadornas anatomiska karaktär. Sannolikt har detta givit 
SORAUER (s. 489) anledning att närmare söka utreda denna sak, i all 
synnerhet som han själv sett liknande anatomiska förändringar uppstå 
till följd av frost. SORAUER undersökte alltså de isolerade, ögonliknande 
såren hos granar, som v. TUBEUF använt vid sina blixtförsök, och jämförde 
dem med genom konstgjord frost framkallade skador på tall. De bilder 
(fig. ror och 102), som han meddelar av bäda dessa slag av skador, 
hava en stor likhet; i båda fallen omgivas de dödade vävnaderna av 


GRANENS TOPPTORKA, aber feg 


sekundärt uppkomna koncentriska skikt tillplattade celler. Dessa äga 
hos blixtsåren förkorkade väggar, under det att motsvarande vävnads- 
partier hos frostsåren ge en tydlig cellulosareaktion. I denna punkt 
skulle alltså bestå en skillnad, vilken SORAUER synes vilja tillmäta 
en avgörande betydelse för bestämningen av skadornas upphov. Huru 
de toppskador ute i naturen, som gåvo anledning till v. TUBEUFS 
undersökningar, skulle ha förhållit sig vid en sådan jämförelse, vet man 
dock fortfarande icke. För övrigt vill jag lämna osagt, i vad mån de 
av v. TUBEUF och ZEHNDER anordnade blixtförsöken kunna anses be- 
visande för riktigheten av urladdningsteorien, vilket dock den förstnämnda 
författaren (III, sid. 447) själv håller före. De elektriska urladdningar, 
som därvid efterbildades, liknade nämligen verkliga blixtslag och icke 
sådana relativt svaga, långvariga urladdningar, vilka v. TUBEUF ursprung- 
ligen ansåg ha varit anledning till topptorkan. Vid senare utförda expe- 
riment sökte v. TUBEUF (IV) även framkalla sådana elektriska fenomen, 
som äro bekanta under namn av Sankt-Elmseld. Som försöksobjekt an- 
vände han därvid bl. a. i krukor inplanterade granar och lärkträd, och 
kunde på deras gren- och barrspetsar erhålla de karaktäristiska ljus- 
knippen, som äro utmärkande för sådana kontinuerliga urladdningar. 
Huruvida plantorna, särskilt granarna — vilka ju i detta fall intresserade 
mest — rönte några skadliga inverkningar av denna behandlingsmetod, 
får man dock icke veta. 

v. TUBEUFS förklaring av den i Syd-Tyskland uppträdande topp- 
torkan på granen uppväckte gensagor från flera håll. I främsta rummet 
opponerade sig mot densamma A. MÖLLER (sid. 365), som efter att 
själv ha företagit en undersökning på platsen helt enkelt förklarade, att 
skadorna hade förorsakats av granskottvecklaren (Graptolitha pactolana). 

Att förklaringen till det hela skulle vara så enkel förefaller dock 
knappast troligt, och fenomenet väntar säkerligen allt fortfarande på sin 
slutgiltiga behandling. 

Ännu en form av topptorka finnes beskriven, denna gång från 
Schweiz (SCHELLENBERG, sid. 34). Den visade sig på våren 1906, sär- 
skilt i höjdlägen, och uppgives ha hört till de svåraste skadegörelser, för 
vilka granen överhuvud taget kan råka ut. På de angripna granarna 
voro mången gång endast själva spetsknoppen och den under densamma 
sittande kransen av sidoknoppar dödade, eller ock var toppskottet i sin 
helhet torrt, understundom voro ända till 3 eller 4 av de övre gren- 
varven döda; mellan dessa ytterligheter förekommo alla övergångar. 
Speciellt ledo av denna torka granar under 30 år, på flera platser hade 
mellan 20—30 "0 angripits. Undersökningen av de döda topparna gav 
till resultat, att deras övre del enbart hade torkat, här kunde varken svamp- 


1907 TORSTEN LAGERBERG. 


mycel eller spår av insektsangrepp upptäckas. Ytterbarken var, ehuru 
torr, ännu grön och innehöll fortfarande en del stärkelse. På gränsen 
till stammens levande del ändrade sig emellertid sjukdomsbilden. Bar- 
ken var här destruerad, till färgen brun och skarpt begränsad mot de 
tillstötande levande delarna. Det brunfärgade partiet innehöll konstant 
svamphyfer och var för övrigt karaktäriserat av en riklig kådutgjutning; 
kådan utpressades ofta genom barken i droppform. Då lokaliserade kåd- 
utgjutningar i allmänhet äro kända reaktioner på parasitära angrepp, 
ansåg SCHELLENBERG, att denna topptorka otvivelaktigt måste uppfattas 
som resultatet av ett svampangrepp; svampen hade inträngt vid basen av 
det döda toppartiet, och toppen har sedan torkat på grund av närings- 
brist, då ledningsbanorna blivit avbrutna. Att omedelbart avgöra, vilken 
art mycelet tillhörde, var icke möjligt; i augusti månad anträffades inga 
som helst spår af fruktkroppar. Sedan de torra topparna legat vintern 
över i det fria, visade sig emellertid efter snösmältningen talrika pyknider 
hava uppkommit på barken, och deras förekomst inskränkte sig till det 
parti av densamma, som vid det ursprungliga angreppet hade dödats. 
Fruktkropparna stodo i samband med det mycel, som anträffades i kam- 
biet, och SCHELLENBERG ansåg sig därigenom hava funnit den svamp, 
som hade framkallat topptorkan. Pyknidet tillhörde släktet Cyzospora, 
ett konidiestadium, som är förbundet med släktet Valsa bland pyrenomy- 
ceterna. Någon närmare bestämning av svampen har dock icke kunnat 
utföras. 


Den svenska grantopptorkans allmänna karaktär. 


Efter denna översikt av de mera anmärkningsvärda toppskador på 
granen, som hittills blivit omnämnda i den utländska skogslitteraturen, 
återgår jag till de svenska toppskadorna och skall då i första hand fästa 
mig vid deras utseende. 

Vad som därvid omedelbart faller i ögonen är, att topparna ha dö- 
dats, först sedan årsskotten nått sin fulla utveckling. I vanligaste fall 
sträcker sig skadan ut över ett större eller mindre parti av det näst sista 
årsskottet, så att även de övre kransgrenarna och ytterligare en del små- 
grenar på den näst sista årsleden äro torra (fig. 1). De brunaktiga, in- 
till stamdelarna tätt tryckta barren falla snart till marken. Någon gång 
kunna de dock sitta kvar ännu så sent som i september, såsom framgår 
av fig. I och 3. Efter barravfallet avteckna sig de torra topparna myc- 
ket skarpt mot den omgivande grönskan på grund av barkens rödaktiga 
färg. Understundom är utom de två sista årslederna även övre delen 
av den tredje torr och död. På gränsen mot stammens levande del in- 
träder så småningom ett starkt kådflöde; kådan utpressas i klara droppar 


GRANENS TOPPTORKA. I 70F 


genom längsgående sprickor i ytterbarken. Topptorkan är icke begrän- 
sad till själva huvudstammen, utan angriper även grenarna ofta i mycket 
stor utsträckning. Ett belysande exempel härpå lämnar fig. 2. Bilden 


i Si 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. 
Fig. 1. Toppen av en ung gran med karaktäristiskt angrepp av topptorka. — Kronoparken 
Lilla Svältan, Västergötland, 6. 9. 1910. 


Der Gipfel einer jungen Fichte, in charakteristischer Weise von der Gipfeldirre befallen. — Staatsforst Lilla 
Svältan, Prov. Wästergötland, 6. IX. 1910. 


återger övre delen av en omkring 2,; m. hög gran från kronoparken 
Tormoseröd. Huvudstammen är här död ned på tredje årsleden, men 
dessutom äro de två sista årsskotten på så gott som samtliga grenar av 


150? TORSTEN 


första ordningen torra. 


LAGERBERG. 


Nästan undantagslöst torde man också hos träd 


med den karaktäristiska toppskadan här och var i kronan kunna anträffa 


Förf. foto 


Ur Statens Skogslörsöksanstalts saml. 


Fig. 2. Övre delen av en omkring 2,5 m,. hög gran med 


de två sista årslederna och dessutom övre delen av den 
tredje å såväl stam som huvudgrenar dödade av topp- 
torka. — Kronoparken Tormoseröd, Bohuslän, I. 7. 1911. 


Oberer Teil einer etwa 2,5 m hohen Fichte, deren zwei letzte 

Jahrestriebe sowie auch die obere Partie des drittletzten sowohl an 

Stamm als Hauptzweigen durch die Gipfeldärre getötet wnrden. — 
Staatsforst Tormoseröd, Prov. Bohuslän, 1. vil. 1911 


icke nått någon större höjd. 


grenskador av fullständigt 
liknande utseende. 

Då såsom redan nämnts 
arsskotten i varje fall nått 
en fullständig utveckling, 
innan de dödats 
därav, att själva skade- 


följer 


görelsen måste ha inträffat 
först - efter tillväxtens av- 
stannande på hösten; de 
torra toppskotten tillhöra 
sålunda alltid föregående 
vegetationsperiod. Att 
döma av någon gång iakt- 
tagna fall skulle dock un- 
derstundom resultatet av 
angreppet kunna 
träda så sent på våren 


fram- 


följande år, att knopparna 
redan hunnit påbörja sin 
utveckling. Exempel här- 
på lämnar fig. 3. Knop- 
parna ha här utvuxit till 
späda skott, innan stam- 
spetsen har torkat. Det 
döda partiet sträcker sig 
nedom mitten av det näst 
sista årsskottet. 
Topptorkan angriper 
huvudsakligen yngre gra- 
nar. Även om inga åldrar 
mellan 10 och 50 år gå för- 
skonade, så synes den dock 
med förkärlek utvälja träd 
mellan. 15 och 30 att 
De skadads 
träden ha alltså i allmänhet 


sina offer. 


Endast i undantagsfall har jag sett stammar 


av mer än 10 m:s längd försedda med de karaktäristiska torra topparna. 


GRANENS TOPPTORKA., 


Id1iF 


Skadornas fördelning i bestånden är av ett särskilt intresse. På 
kronoparken L. Svältan, där jag närmare studerat denna sida av saken 


anträffades de allmänt utefter 
vägar och stigar. Vid en när- 
mare granskning fann jag emel- 
lertid snart, att de också i stor 
utsträckning förekommo bland 
de granar, som bildade under- 
växten i de täta tallkulturerna. 
— I själva verket är toppska- 
dornas uppträdande bland gran- 
underväxt särdeles karaktäris- 
tiskt. — Då det givetvis inuti 
de täta bestånden stötte på svå- 
righeter att bilda sig en exakt 
föreställning om deras frekvens, 
undersökte jag för den skull på 
en distans av omkring 200 m. 
samtliga intill den åt Molla gå- 
ende vägen växande granar 
(uppdragna som kantträd i ett 
blandbestånd av tall och gran). 
Av dessa, 282 till antalet, stodo 
icke mindre än 105 stycken, 
döv. sö nagot mera ant 37 /o. 
med torra toppar. Dock tar 
jag för givet, att denna procent- 
siffra skulle ha visat sig för hög, 
om hela det område, över vil- 
ket sjukdomen hade en allmän- 
. nare spridning, hade kunnat un- 
dersökas. Ett exempel på ett 
anmärkningsvärt starkt uppträ- 
dande av topptorka från en 
annan trakt av Västergötland 
lämna Ulfstorps skogar i Salems 
socken. Granunderväxten i ett 
-2nom utgallring av Perider- 


mins sd 


Förf. foto. 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. 


Fig. 3. Grantopp, som dödats så sent, att de nya 
skotten hunnit påbörja sin utveckling på våren, 
innan toppen torkat. — Kronoparken Lilla Svältan, 
Västergötland, 6. 9. 1910. 
Fichtengipfel, dessen Knospen im Frihjahr zu treiben be- 
gonnen hatten, ehe schliesslich sein Tod eintrat. — Staats- 
forst Lilla Svältan, Prov. Wästergötland, 6. IX. 1910. 


mzum-skadade träd något utglesat tallbestånd var här starkt angripen, 
sannolikt till mer än 50 76, enligt uppskattning av länsjägmästare GUN- 


NAR FRIES, som ställt detta meddelande till mitt förfogande. 


Beträffande 


1827 TORSTEN LAGERBERG. 


topptorkans uppträdande torde i övrigt böra framhållas, att den inom en 
trakt, där den visat sig, uppenbarligen är starkare koncentrerad till vissa 
punkter; däremellan har den endast en mera sporadisk förekomst. Detta 
är exempelvis förhållandet på kronoparken L. Svältan. På kronoparken 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. 


Fig. 4. Ett 7 år gammalt angrepp av topptorka. Hartsflödet 

är betydande. Den torra toppen är bevuxen med lavar (Par- 

melia physodes). — Kronoparken Lilla Svältan, Västergötland, 
050: 1OT0O; 


Ein vor 7 Jahren stattgefundener Angriff von Gipfeldärre. Der Harzfluss ist 
beträchtlich. Der vertrocknete Gipfel ist mit Flechten (Parmelia physodes) 
bewachsen, — Staatsforst Lilla Svältan, Prov. Wästergötland, 6. IX. 1910. 


Ödsmål, där granen har en mycket god växt, anträffades endast enstaka 
torra toppar, här och var stötte man dock på mindre grangrupper, i 
vilka ett stort antal träd voro angripna. Särskilt anmärkningsvärt är, 
att de platser, där skadorna förekomma i större mängd, ur expositions- 
synpunkt icke äro sämre lottade än andra trakter, där granarna kanske 
äro fullständigt oskadade. På kronoparken Tormoseröd växer sålunda 


GRANENS TOPPTORKA., ag 


det av topptorkan hemsökta beståndet i en sydsluttning, där det har 


g, 
ett särdeles väl skyddat läge. Granen förekommer här som underväxt 
i en tämligen gles tallskog av tyskt ursprung och planterades samtidigt 
med tallen omkring år 1882. 

Då det sålunda är uppenbart, att de skadade grangrupperna inga- 
lunda äro att finna i särskilt för frosten utsatta lägen, förlorar den av 
många omfattade teorien om kölden som sjukdomsorsak betydligt i an- 
taglighet. 

För ett rätt bedömande av toppskadornas orsak måste givetvis även 
fastställandet av deras ålder vara av stor vikt. Man skall snart efter 
en ganska flyktig granskning göra den erfarenheten, att de torkade stam- 
spetsarna visst icke tillhöra samma årsklass. Man finner sålunda utan 
svårighet fall, då den torra toppens sista årsskott utbildats för flera år 
sedan. Så hade exempelvis den i fig. 4 avbildade toppen dödats för 7 
år sedan, då den undersöktes (6 september 1910). Barken var vitgrå 
och lavbevuxen, och kådflödet, som var stelnat och hårt, hade antagit 
avsevärda proportioner. Illustrationer till denna sak lämnar även den 
schematiskt framställda fig. 11. I själva verket är topptorkan känd 
hos oss ända sedan år 1893, då den observerades på Kolleberga krono- 
park av numera direktören för K. Skogsinstitutet A. WAHLGREN. Om 
granen vid en viss tidpunkt angripits av denna sjukdom till en omfattning, 
att det ådragit sig allmän uppmärksamhet, betyder detta alltså icke, att 
det helt oförmodat tillkommit en ny form av skada, och att man för 
dess förklarande skulle behöva antaga några exklusiva klimatiska be- 
tingelser. Topptorkan har gamla anor i våra skogar, ehuru den genom 
sitt vanligen mera sporadiska uppträdande har blivit förbisedd. 

Efter denna framställning av topptorkans allmänna karaktär blir det 
av intresse att se till, huruvida den kan vara identisk med någon av de 
inledningsvis omnämnda toppskadorna från södra Europa. Att sjuk- 
domen icke kan ha något gemensamt med HARTIGS .Sepforia-skada fram- 
går omedelbart av den omständigheten, att den senare visar sig på de 
späda årsskotten, den svenska topptorkan däremot på äldre, fullt förvedade 
och utvuxna skottdelar. Sepforza-sjukan är såvitt jag har mig bekant 
ännu icke konstaterad hos oss.! Ej heller finnes det någon anledning 
att antaga, att elektriska urladdningar skulle ha haft någon betydelse i 


1 Möjligen kan det vara denna sjukdom, som jag föregående års höst sett angripa ett- 
åriga, kraftigt utvecklade plantor av Pinus insignis DOUGL., vilka uppdragits i skogsförsöks- 
anstaltens plantskola vid Brunnsviken, Det långa årsskottet var angripet på sin mitt, barren 
voro bruna, och den ännu gröna toppen hängde slappt ned. Det döda barkpartiet var besatt 
med små, för blotta ögat knappt synliga pyknider, som visade rätt stor överensstämmelse med 
den av HARTIG beskrivna Septoria parasitica. 


OA TORSTEN LAGERBERG. 


detta fall. Såsom jag redan nämnt, synas särskilt yngre, till underbe- 
ståndet hörande granar råka ut för sjukdomen, och att sådana granar 
icke gärna kunna tänkas utsatta för de inflytelser av elektrisk art, som 
v. TUBEUF antagit vara upphovet till toppskadorna i Syd-Tyskland, sä- 
ger sig självt. Däremot erbjuder den av SCHELLENBERG från Schweiz 
beskrivna grantopptorkan så många direkta likheter med den, som för 
närvarande uppträder i vårt land, att man efter en flyktig jämförelse 
skulle vara böjd för att anse båda dessa skadegörelser helt och hållet 
identiska. I ett avseende äro de också fullständigt lika, båda äro näm- 
ligen följden av ett parasitärt angrepp. Den svenska topptorkan har 
liksom den schweiziska alla yttre karaktärer av ett svampangrepp, och 
denna uppfattning stödes även av den anatomiska undersökningens re- 
sultat. Jag övergår därför till en kortfattad redogörelse för dessa. 


Toppskadornas anatomi och orsak. 


Den första iakttagelse man gör vid en mikroskopisk granskning av 
de torkade skottdelarna är, att deras vävnader äro uppfyllda av svamp- 
hyfer. Dessa ha sin rikligaste utveckling i barken men gå även in i 
veden och genom märgstrålarna in i den centrala märgen, där de under- 
stundom nå en särdeles yppig utveckling. Svamphyfer förekomma från 
skottspetsarna ända ned mot stammens levande del. Hyferna växla 
mycket i utseende, somliga äro påfallande grova och brunfärgade, andra 
däremot grova och ofärgade, andra åter mycket fina och ofärgade; my- 
celet är med andra ord icke enhetligt utan tillhör högst sannolikt flera 
skilda svamparter. Hyfernas inverkan på cellerna visar sig förnämligast 
däri, att de förbruka deras plasmatiska beståndsdelar och åstadkomma 
förslemning av väggarnas mittlameller. Genom denna procedur bli de 
ursprungliga cellrummen ofta så starkt sammanpressade, att de själva göra 
intryck av intercellularer, och de verkliga av förslemmade mittlameller 
uppfyllda intercellularerna likna i hög grad celler. Ofta får man redan 
inom loppet av ett år efter skadegörelsen tydliga bevis för att de dödade 
topparna tagits i anspråk av flera olika svampformer. Efter en första 
övervintring framträda nämligen på barkens yta flera olika fruktkroppar. 
Så har jag exempelvis icke sällan stött på den till hysteriaceerna hö- 
rande Lophium mytilinum (PERS.) Fr., flera olika discomycetformer, en 
Nectria o. s. v. Särdeles allmänt uppträder också ett litet kolsvart Do- 
Zhiorella-liknande stroma. Detta genombryter den tunna ytterbarken ofta 
i så stort antal, att skotten bli alldeles svartprickiga. Alla dessa svamp- 
former förekomma blandade utan ordning. Förutsatt att man bland dem 
hade att söka topptorkans upphov, skulle man tydligtvis fått sig förelagd 


GRANENS TOPPTORKA., 185" 


en ganska vansklig uppgift, då det gällde att avgöra, vilken eller vilka 
svampformer som ur denna synpunkt kunde komma i fråga. För att 
underlätta frågans avgörande har jag studerat det unga granskottets ana- 
tomi, och därvid gjort en iakttagelse, som är av ett visst intresse. 
Yttre delen av barken på ett granskott är som bekant uppdelad i 
en mängd parallellt förlöpande och genom ganska djupa och mycket 
trånga fåror skilda åsar, från a 
vilka barren utväxa. Dessa FANS PST 


omgivas ytterst under epi- fx SAN LV SA 
Ng 7 å 


dermis av en tunn skleren- 
kymmantel men utfyllas för 
övrigt av en särdeles stor- 
cellig tunnväggig vävnad (fig. 
5 a). Denna vävnad är på- 
fallande plasmafattig och av- 
viker i detta avseende i hög 
grad från den längre in be- 
fintliga småcelliga, rikt kloro- 
fyllförande delen av den pri- 
mära barken. Den förlorar 
därtill tämligen snart sina 
plasmatiska beståndsdelar, 
och cellväggarna undergå en 
stark förvedning. Denna ut- 
vecklingsprocess står uppen- 
barligen i direkt samband 
med uppkomsten av ett kork- 
kambium, vilket anlägges Fig. 5. Tvärsnitt (halvschematiskt) av ett granårsskott 
omedelbart utanför barkens Vid sommarens början. «a barråsens storcelliga paren- 
klorofyllförande del Genom kym, 6 kärlsträng till barret, c hartskanal, d vedmantel, 


Å j e märg. Den brutna linjen utmärker läget för det un- 
dettas verksamhet inskjutes 


der sommarens lopp uppkommande korkkambiet. 

mellan barråsarnas storcelliga Querschnitt (halbschematisch) durch einen Fichtenjahrestrieb im 
38 Anfang des Sommers. a grosszelliges Parenchym des Nadelpolsters, 

parenkym och skottets Ööv- 3 Gefässbindel der Nadel, c Harzgang, d Holzteil, e Mark. Die 

: ce . gebrochene Linie bezeichnet die Lage des im Laufe des Sommers 

riga vävnader en flerskiktad entstehenden Korkkambiums. 

korkmantel, som helt och 

, 

hållet isolerar ytterbarken. Undersöker man denna närmare, sedan dess 

parenkym blivit dött och förvedat, skall man undantagslöst finna enstaka 

ytterst fina svamphyfer, som sträcka sig över de tomma cellrummen och 

genomborra väggarna. För att kontrollera denna iakttagelse har jag 

granskat en stor mängd levande skott och därvid alltid kunnat påvisa 


enstaka myceltrådar i deras ytterbark. Det framgår härav, att denna 


1867 TORSTEN LAGERBERG. 


omedelbart efter sin död tages i besittning av svampar, vilka sedermera, 
om skottet av en eller annan anledning i sin helhet bringas att torka, 
uppenbarligen mycket hastigt kunna. bemäktiga sig även skottets övriga 


vävnader. 


sannolikhet icke annat än saprofyter. 


1 

Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. 
Fig. 6. 
gränsområdet mellan stammens levande 
och döda del. Upptill död innerbark, 
längre ned endast ytterbark med här 


Insidan av barken, avfläkt från 


och var vidsittande döda, svulstliknande 
partier av innerbark. 


Innenseite eines Rindensticks, das auf der 

Grenzzone zwischen lebenden und toten Stamm- 

teilen abgelöst wurde. Zu oberst war die Rinde 

bis zum Holz völlig tot, mehr unten sieht man 

nur die Aussenrinde mit hier und da haftenden 

toten Inseln des chlorophyllhaltigen Rindenpa- 
renchyms. 


Alla de ovan berörda svampformerna äro därför med största 


För denna sak talar även en an- 
nan omständighet. 'Som bekant bruka 
barrträden, om deras stamdelar utsättas 
för angrepp av parasitiska svampar, rea- 
gera genom utsöndrande av betydande 
mängder kåda. Kådan impregnerar ofta 
fullständigt de dödade vävnaderna. De 
delar av de torra topparna, på vilka 
alla ovan omtalade svampformer an- 
träffades, voro emellertid fullständigt 
kådfria. Utgår man ifrån den uppfatt- 
ningen, att kådflödets läge visar hän på 
var själva angreppspunkten är belägen, 
så skulle man alltså ha att söka denna 
på gränsområdet mellan stammens le- 
vande och döda del. Genom ett när- 
mare studium av detta stamparti har 
jag också vunnit full visshet om, att 
svampangreppet ägt rum på denna 
punkt. Här framkommer med tiden en 
helt annan svampform. Den återfinnes 
konstant på alla toppskador, och måste 
alltså vara intimt förbunden med dessa. 
Då svampen i sin tillväxt nått runt om 
stammen, blir näringstillförseln till top- 
pen med alla dess grenar avbruten, och 
topptorkan är sålunda mera en indirekt 
följd av svampangreppet, dess egentliga 
orsak är näringsbrist. 

Själva gränslinjen mellan de levande 
och döda vävnadspartierna har i all- 
mänhet ett högst oregelbundet förlopp. 


Ofta går den döda barken betydligt längre ned på den ena sidan av 
stammen än på den andra. Många gånger finner man flera från var- 
andra isolerade döda vävnadssträngar, vilka som smala strimmor skjuta 
långt ned genom den levande barken. Längre ned fortsättas de av 
smärre, från varandra isolerade döda vävnadsgrupper, vilka till slut all- 


GRANENS TOPPTORKA. TövP 


deles upphöra (jfr fig. 6). Ett tvärsnitt av stammen på detta område 
visar mången gång en nästan fullständig överensstämmelse med de tvär- 
snittsbilder, som v. TUBEUF (III, tafl. VIII—X) givit av sina toppskadade 
granar och lärkar. Särskilt torde böra läggas märke till den omständig- 
heten, att de dödade barkstrimmorna visst icke alltid förlöpa ytligt; på 
ett tvärsnitt äro de ofta runt om begränsade av levande barkvävnad. 
Detta faktum är av intresse, emedan v. TUBEUF (III, sid. 311) ansåg en 
dylik skada vara av så egendomlig natur, att den i själva verket lämnade 
honom det viktigaste beviset för riktigheten av hans elektricitetsteori. 

De av svampen dödade vävnaderna avgränsa sig mot de ännu le- 
vande genom en flerskiktad korkmantel. Omedelbart under den torra 
toppen, där levande barkpartier omväxla med döda, blir naturligtvis tjock- 
lekstillväxten högst oregelbunden, stammen blir därför snart knölig och 
gropig. Tillväxten av de levande veddelarna stegras i onaturlig grad, 
såsom ofta fallet är vid svampinfektioner, callusbildningar uppstå (jfr 
fig. 7) kring de döda vedpartierna, och genom de av dem framkallade 
inre övervallningarna bringas ytterbarken till slut att brista. Understundom 
kan genom denna söndersprängning den döda veddelen blottläggas helt 
och hållet, ofta drives den till och med så långt, att sprickan i ytter- 
barken fortsätter ett längre eller kortare stycke ned genom den tillstö- 
tande levande barkzonen, varigenom den klorofyllförande innerbarken 
här kommer i dagen. Då sprickorna i sin helhet mycket snart utfyllas 
av kåda, har detta till följd, att gasutbytet med luften i hög grad för- 
svåras för denna gröna barkvävnad. Sannolikt är detta orsaken till att 
densamma understundom kan bli platsen för en omfattande lenticellbild- 
ning. I det fall, som jag närmare undersökte, hade lenticellerna, som i 
genomsnitt hade en diameter av I mm., i stor mängd genombrutit det 
tunna, hårdnade kådskiktet och förbindelsen utåt hade på detta sätt bli- 
vit återställd. En intressant parallell till denna egendomlighet hade jag 
flerstädes tillfälle att iakttaga såväl på kronoparken Ödsmål som å krono- 
parken L. Svältan. Då granen understundom angripes av Dasyscypha 
calycina, kan stammen nedom angreppshärden bliva överdragen av ett 
starkt och jämnt fördelat kådflöde. Inom området för detta inträder med 
tiden en påfallande riklig utveckling av lenticeller, här dock av betydligt 
större dimensioner. De nå understundom en bredd av nära 1 cm. och 
höja sig avsevärt ovan det uppbrutna kådskiktet. Även i detta fall torde 
man få anse lenticellernas uppkomst som en direkt följd av det menliga 
inflytande kådbetäckningen utövar på stamdelens gasutbyte. 

Huruvida svampen äger förmåga att från det ursprungliga infektions- 
området utbreda sig allt längre ned genom stammen är osäkert. Dock 
förefaller det, som om så ej skulle vara fallet. Möjligen skulle man kunna 


188 TORSTEN LAGERBERG. 


föranledas till en sådan uppfattning av den omständigheten, att mindre 
sår kunna iakttagas på de angripna stammarna ofta betydligt nedanför 
den egentliga infektionszonen. Dessa barksår få vanligen genom den 
uppkommande övervallningsvävnaden en elliptisk omkrets och äro i all- 
mänhet utfyllda av kåda. De döda vävnadspartierna innehålla rikligt 
med hyfer. Såren omgivas emellertid runt om av levande barkvävnad 
och kunna sålunda icke genom barken ha någon direkt förbindelse med 
den verkliga angreppshärden. Vid en anatomisk undersökning av stam- 
tvärsnittet över ett sådant sår (fig. 7) överraskades jag av att finna, att 
själva märgen innehöll ett sär- 
deles tätt nätverk av hyfer. Det 
låg ju då nära till hands att an- 
taga, att svampen från angrepps- 
punkten hade trängt nedåt ge- 
nom den funktionslösa märgen 
och här och var brutit ut genom 
vedmanteln och dödat kambiet; 
de från varandra långt avlägsna 
barksåren skulle då endast till 
det yttre vara isolerade från var- 
andra. Emellertid fann jag snart, 
att hyferna i märgen icke sträckte 
sig utanför sårets gränser. Där- 
till kom ytterligare, att de fria 
hyfändarna i sårets övre del alla 


vävnad, gZ av svamp dödat parti av innerbarken. växte 1 riktning mot skottspet- 
Querschnitt durch einen Zweig mit einer isolierten Wunde. Sen, vilket ju bestämt talar emot 


a grosszellige Aussenrinde, 4 Korkschicht, c lebende Innen- 


rinde, d Holz, e Mark, / Uberwucherungsgewebe, g von ett nedträngande av svampen 
dem Pilz getötete Partie der Innenrinde. : Å 3 
från den högre upp belägna an- 
greppshärden. 

Särskilt intressanta ur denna synpunkt äro även de döda vävnads- 
grupper av mindre omfång, vilka såsom redan förut omnämnts anträffas 
nedanför de i den levande barken nedskjutande döda barkpartierna (fig. 6). 
Dessa barkskador äro runt om omgivna av klorofyllförande levande bark- 
element och avgränsas mot dessa genom en tunnväggig flerskiktad kork- 
mantel. De äro utåt fast förbundna med den döda ytterbarken och sitta 
därför kvar vid denna, om den avfläkes från skottet. I storlek variera de 
högst väsentligt, en del är föga större än ett knappnålshuvud, andra 
äro stora som hagel och genom ett smalt kort skaft fästade vid ytter- 
barken, andra åter ha en kakliknande fason med rätt växlande yttre kon- 
turer. Utvändigt röja icke dessa egendomliga bildningar sin förekomst; 


Fig. 7. Tvärsnitt genom en gren över ett isolerat 


barksår. a storcellig ytterbark, 5 korkskikt, c le- 


vande innerbark, d ved, e märg, / övervallnings- 


GRANENS TOPPTORKA. 


endast över någon av de större kan ytterbarken vara 
sprucken. Kärnan i dessa svulstliknande vävnadskrop- 
par utgöres av tomma celler med mer eller mindre 
starkt destruerade väggar, i de perifera skikten innan- 
för korkmanteln äro cellerna antingen helt och hållet 
utfyllda av en brunaktig homogen massa, eller ock 
äro väggarna beklädda av skållor med vidhäftande 
druser och klotrunda droppar. Dessa tydligen sekun- 
därt framkallade cellinnehåll färga sig starkt med su- 
dan III och utgöras sålunda av något fettämne, sanno- 
likt förhartsad kåda. Understundom innehålla dess- 
utom samma celler betydande mängder stärkelse. I 
svulstens centrala delar finner man ett rikt förgrenat 
mycel. Alla tecken tyda på att detsamma har para- 
sitisk karaktär och alltså varit den direkta orsaken till 
de nu behandlade anmärkningsvärda barkskadorna. 

Av det sagda torde framgå, att svampens för- 
måga att sprida sig inom skottaxlarna måste vara högst 
begränsad. Sannolikt sätter vävnadernas rikliga kåd- 
impregnering ganska snart ett oöverstigligt hinder för 
dess framträngande. I detta avseende skulle den alltså 
visa överensstämmelse med flera andra av barrträdens 
parasitiska svampformer. 

En rätt belysande illustration till denna begrän- 
sade tillväxtförmåga fann jag på kronoparken Tormo- 
seröd (fig. 8). En av de smågrenar, som utvecklas 
på aårsskotten mellan grenvarven, hade genom angrep- 
pet på stammen kommit i en ogynnsam ställning; 
själva gränslinjen mellan barkens levande och döda 
del gick just över den lilla grenens insertionspunkt. 
Resultatet härav visade sig följande år. Det skott, 
som då kom till utveckling, var synnerligen svagt, 
barren voro flera gånger kortare än de normala och 
sutto tätt, borstlikt hopade. Den följande år (1911) 
utvecklade skottleden hade emellertid i alla avseenden 
återtagit ett normalt utseende. Detta utvecklingsför- 
lopp förklaras sannolikt på följande sätt. Genom svamp- 
angreppet har näringsledningen till grenen uppenbar- 
ligen blivit rubbad, dock icke starkare än att det 
svaga, borstliknande årsskottet kunnat utväxa. Ge- 
nom en därefter inträdande omfattande nybildning av 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1913. 


LI 


Ur Statens Skogsförsöks- 


anstalts saml. Förf. foto. 
Fig. d. Gren, som 
genom angrepp av 


topptorka fått sin nä- 
ringstillförsel rubbad 


och därför utvecklat 
ett borstliknande åärs- 
skott. Följande år har 
näringstillförseln åter-. 
ställts och skottutveck- 
lingen återgått till det 
normala. 


Fichtenzweig, dessen Nah- 
rungszufuhr durch die Gip- 
feldärre gestört wurde. Es 
entwickelte sich deshalb ein 
Birstentrieb. Im folgen- 
den Jahr, als die Nahrungs- 


leitung wiederhergestellt 
wurde, ist die Triebent- 
wicklung von neuem nor- 


mal geworden. 


N 


1907 TORSTEN LAGERBERG. 


levande vävnad har näringstransporten återställts, och det sista årsskottet 
kunde sålunda återgå till en fullt typisk växt. Det torde böra anmärkas, 
att den nu omnämnda grenen var den enda på hela granen, som under- 
gått en sådan avvikande utveckling, och man behöver sålunda icke miss- 
tänka, att densamma möjligen kunde ha bestämts av andra orsaker. Som 
väl är känt, är granen mycket känslig för rubbningar i näringstillförseln. 
Vid omskolningar är det ju mycket vanligt, att de under samma år ut- 
växande skotten bli synnerligen späda och få korta, borstlikt anhopade 
barr. I detta fall har näringsbristen förorsakats av de störingar i rot- 
systemet, som uppstått på grund av omflyttningen. En särdeles bely- 
sande bild till detta utvecklingsförlopp lämnas av KIRCHNER, LOEW & 
SCHRÖTER |(sid. 129, fig. 50); överensstämmelsen mellan denna och 
min egen fig. 8 är fullständig. 


Infektionshistoria. 


För att kunna erhålla några bestämda hålipunkter för bedömandet 
av själva infektionsförloppet erfordras otvivelaktigt rätt omfattande för- 
sök. I svampens uppträdande ligger dessutom åtskilligt, som måste före- 
falla rätt gåtfullt. Framför allt är det ju egendomligt, att angreppsstället 
nästan genomgående är beläget på en bestämd årsled, oavsett om det 
är huvudstam eller grenar som infekteras. Av min föregående fram- 
ställning har även framgått, att man icke kan antaga en enda angrepps- 
punkt utan flera. Det uppstår sålunda flera isolerade svamphärdar; an- 
läggas dessa ursprungligen tillräckligt nära varandra, finnes naturligen 
intet hinder för att de med tiden till växlande utsträckning kunna smälta 
samman. Att de torkande, på den dödade barken sittande barren äro 
tätt genomvävda av svamphyfer berättigar ingalunda till den slutsatsen, 
att barren skulle utgöra ingångsportar för svampen. Icke heller har jag 
funnit några omständigheter, som tala för att angreppet skulle ske genom 
stammens smågrenar. Jag har även övervägt den möjligheten, huruvida 
icke tillträde för svampen skulle kunna beredas genom yttre ingrepp. 
. Särskilt har jag därvid uppmärksammat en på granar i angreppsåldern 
mycket vanligt uppträdande blåsvart lus (Lachnus Picee WALK.), vilken 
ofta i stora massor brukar sitta fastsugen på stammar och grenar. Vid 
sina stick undviker denna lus uppenbarligen att skada hartskanalerna i 
barken; genom de små såren utsipprar nämligen en klar, vattenhaltig 
vätska, som understundom helt och hållet indränker skottdelarna. Vätske- 
avsöndringen kan till och med vara så riklig, att humlor lockas att slå 
sig ned på stammarna för att uppsuga saften. Man skulle ju kunna 
tänka sig, att de indränkta stamdelarna vore särskilt gynnsamma för spo- 


GRANENS TOPPTORKA. 00 


rernas groning. I detta samband torde böra nämnas, att direktören för 
K. Skogsinstitutet A. WAHLGREN har meddelat, att han vid ett par till- 
fällen sett unga granar, som ena året varit besatta med barklöss, under 
det följande torka i toppen på det för sjukdomen karaktäristiska sättet. 
Det har emellertid visat sig mycket svårt att genom en anatomisk under- 
sökning avgöra, i vad mån uppfattningen om lössens betydelse för topp- 
torkan kan ha något fog för sig. Ur denna synpunkt har jag särskilt 
fäst mig vid de små, svulstliknande, i fig. 6 avbildade barkskadorna, 
vilka genom sitt uppträdande av flera anledningar kunde misstänkas ha 
uppstått kring ett lusstick. Emellertid har jag icke i något fall kunnat 
upptäcka någon sårkanal i de dödade vävnaderna, oaktat jag noga ge- 
nomsett fullständiga snittserier av sådana knölar. Även om man sålunda 
efter en sådan undersökning icke vågar direkt förneka, att barklössen 
kunna spela någon roll för topptorkan, så torde man dock kunna påstå, 
att de icke hava någon avgörande betydelse redan på grund därav, att 
dessa insekter på de platser, där sjukdomen varit särskilt spridd, icke ha 
förekommit i den mängd, som i så fall hade varit erforderlig. Efter 
allt att döma är det icke heller nödvändigt att tillgripa denna förklarings- 
grund. 

Så vitt jag kan se, låter sig såväl själva tidpunkten för infektionen 
som platsen för densamma med tämligen stor säkerhet bestämmas utan 
någon ingående undersökning. Det är nämligen tydligt, att själva in- 
kubationstiden icke kan vara särdeles lång. Detta framgår bl. a. av den 
omständigheten, att angreppshärden i de allra flesta fall är belägen på 
endast 2 år gamla skottdelar. Vid första anblicken kan som redan 
nämnts detta för sjukdomen särdeles karaktäristiska drag förefalla något 
gåtfullt, men i själva verket är det icke uteslutet, att lösningen till svam- 
pens infektionshistoria härigenom är given. Den stora regelbundenhet, 
med vilken skadorna uppträda på 2-åriga skottdelar, måste sannolikt 
tydas så, att svampen för sin utveckling fordrar en på det hela lika lång 
tid, innan den hinner in till och dödar kambiet. Antar man sålunda, 
att det är det utväxande, späda toppskottet som infekteras, skulle svam- 
pen kunna vegetera i dess bark utan att märkbart skadligt inverka på 
tillväxten av nästföljande skottgeneration; först sedan denna nått sin 
fullständiga mognad följande års höst skulle den kritiska tidpunkten in- 
träda, då kambiet skadas. Grantoppen dör då under hösten och vintern, 
och toppskadan framträder med alla sina utmärkande egendomligheter 
på våren andra året efter infektionen. Med antagande av ett dylikt in- 
fektionsförlopp blir det lättare att förstå, att angreppshärdarna i huvud- 
sak äro bundna till 2-åriga årsleder. De undantag härifrån, som före- 
komma, utesluta naturligtvis icke möjligheten, att infektionen alltjämt för- 


192 TORSTEN LAGERBERG. 


siggår genom det utväxande toppskottet. Svampen kan ju i vissa 
fall behöva längre tid på sig för att fullborda sitt förstörelsearbete. 
Detta har uppenbarligen varit händelsen, då såren, såsom understundom 
sker, uppträda på det tredje årsskottet uppifrån räknat (jfr fig. 2). En 
mindre långt driven förskjutning ut över det normala har redan förut 
blivit omnämnd (fig. 3): Dylika undantag kunna ju möjligen bero på 
att vissa granar erbjuda den angripande svampen ett större motstånd 
än andra. 

Även en annan av granens parasitsvampar äger sannolikt i sättet 
för sitt uppträdande en förklaring på sin infektionshistoria; ur denna 
synpunkt visar den av svampen framkallade sjukdomen stor överens- 
stämmelse med grantopptorkan. Denna svamp är Hypodermella macro- 
spora. Den angriper som bekant granens barr, dock som det vill synas 
endast barren på det näst sista årsskottet. Svampen når emellertid först 
året därpå sin mognad, varför dess fruktkroppar alltid återfinnas på barr 
som tillhöra det tredje årsskottet, från spetsen räknat. Då det knappast 
låter sig tänkas, att 2-åriga barr skulle vara lättare att infektera än så- 
dana, som tillhöra äldre generationer, finner angreppets konstanta fram- 
trädande på 2-årsbarren en naturlig förklaring, om man antar, att det är 
det utväxande årsskottets barr som infekteras, och att svampen för sin 
utveckling erfordrar jämnt ett år, innan dess fördärvbringande egen- 
skaper komma till synes (jfr 'härutinnan LAGERBERG & SYLVÉN, sid. 
105), 

En fråga slutligen, som i detta sammanhang även förtjänar beak- 
tande, är proveniensens betydelse för topptorkans utbredning. Denna 
fråga har redan tidigare berörts av WIBECK (sid. 129). Den omständig- 
heten, att de unga granbestånden på Kungälfs stadsskog (tysk gran?) 
under år 1910 härjades av topptorka, ger honom anledning att hänvisa 
på de resultat, som framgått av SCHELLENBERGS undersökning av topp- 
skadorna på den schweiziska granen. SCHELLENBERG fann nämligen, 
att fröproveniensen var av stor vikt för sjukdomens utbredning, i det 
att granar från höjdlägen hade betydligt större motståndskraft än låg- 
landsgranarna. WIBECK anför detta fall därför, att det kunde tyda på 
att tyskgranen hos oss vore mindre ägnad att stå emot ogynnsamma 
yttre faktorer än vår inhemska. Att så kan vara händelsen vill jag icke 
heller förneka. Gent emot den i Sverige spridda topptorkan — vilken 
alla likheter till trots icke är identisk med den schweiziska — synas 
emellertid granar av tysk och svensk proveniens förhålla sig tämligen 
lika. Till denna uppfattning har jag själv kommit vid mina studier av 
sjukdomen, och det framhålles också med stor bestämdhet i svaren på 


GRANENS TOPPTORKA. 193" 


de frågecirkulär', som utgått från skogsförsöksanstalten, att topptorkan 
till samma omfattning uppträder i naturlig återväxt som i kulturbestånd. 
Sjukdomens starkare koncentrering till de senare — som ju mångenstädes 
äro uppdragna av tyskt frö — är nog mera skenbar. I de jämna, lik- 
åldriga kulturerna äro naturligtvis infektionsmöjligheterna större, samtidigt 
som det därstädes blir lättare att erhålla en överblick av skadorna. 


Topptorkans följder och bekämpande. 


Jag övergår härmed till en framställning av topptorkans betydelse 
för trädens fortsatta utveckling. 

Granen är som bekant mycket känslig för sådana skadegörelser, som 
träffa stamspetsen, och den reagerar därvid omedelbart genom utbildande 
av ersättningstoppar. Denna förmåga kommer i mycket stor utsträckning 
till användning hos de av topptorkan hemsökta granarna. I allmänhet 
pläga ersättningsstammar utbildas från de översta, omedelbart under ska- 
dan befintliga kransgrenarna. Deras inriktande i vertikal ställning åstad- 
kommes icke genom en böjning av det utväxande årsskottet, utan böj- 
ningen inträder i äldre redan förvedade stampartier. Detta för övrigt 
välbekanta faktum framgår tydligt av fig. 9. Fenomenet har varit stu- 
derat av talrika forskare men har ännu icke funnit någon slutgiltig för- 
klaring. Det är icke heller min mening att ägna denna fråga någon be- 
handling, jag vill här endast fästa uppmärksamheten vid en sida av saken 
och det är den snabbhet, med vilken den omtalade böjningen i själva 
verket utföres. Å fig. 9 innehar ännu en av de fem kransgrenar, som 
befinna sig närmast under toppskadan, den normala ställningen, och det 
är sålunda lätt att bedöma beloppet av den böjningsrörelse, som de fyra 
övriga utfört. Grantoppen fotograferades den 27 juni 1911, och deras 
inriktande i vertikal ställning torde sålunda ha tagit knappa 2 månader 
i anspråk; processen kan nämligen icke ha börjat förr än vid utveck- 
lingens inträde samma år, strax efter det att stamtoppen torkat. 

Ersättningstoppar uppkomma understundom även från de smågrenar, 
som sitta mitt på årslederna, någon gång även från kransgrenarnas sido- 
grenar. 

En annan följd av stamspetsens bortdöende är utvecklingen av so- 
vande knoppar. Då de två sista årslederna av stammen äro döda, in- 


! Skogsförsöksanstalten utsände under september månad 1912 till ett stort antal privata 
skogsmän och genom K. Domänstyrelsen till vederbörande skogspersonal i de 7 södra di- 
strikten frågecirkulär, i vilka infordrades nödiga upplysningar om topptorkans förekomst och 


uppträdande, 


1947 TORSTEN LAGERBERG. 


träffar 


delen av det näst sista årsskottet. 


ofta, att små späda skott utväxa från den ännu levande basal- 
Dessa små grenar, 3—53 i antal, an- 


läggas i ett plan som kransgrenar och äro ofta ställda mitt över de tätt 


(ÄV CR se. 


” 
i 


Förf. foto. 


Fig. 9. Gran med de två sista årslederna dödade av topp- 


torka. Fyra nya ersättningstoppar ha utbildats från det 


näst övre grenvarvet; den femte grenen har bibehållit nor- 


mal ställning. — Kronoparken Ödsmål, Bohuslän, 27. 6. 
1911. 

Fichte, deren zwei letzte Jahrestriebe durch die ( ripfeldärre getötet wur- 

den. Vier Ersatzgipfel sind sodann von dem nächstoberen Zweig- 


wirtel emporgewachsen ; der finfte Zweig hat voch eine normale Stel- 


lung. Staatsforst Ödsmål, Prov. Bohuslän, 27. VI. 


7 I91I1. 


under dem utgående verk- 
Det 


intressanta med dessa ad- 


liga kransgrenarna. 


ventivskott är, att de upp- 
stå först ett år efter stam- 
död, att 
de utvecklas innanför de 


spetsens och 
gamla vid skottledens bas 
kvarsittande knoppfjällen. 

Genom utbildande av 
ersättningstoppar möjlig- 
göres för framtiden en 
fortsatt normal utveckling 
skadade 


Känt är ju också, att de 


av de träden. 
synbara märkena efter en 
toppskada försvinna med 
åren mer eller mindre 
fullständigt. Skador, som 
träffa 


ungdom, 


granarna i deras 


kunna därför 
bliva utan någon vidare 
betydelse. Detta dock 
endast under den förut- 
sättningen, att den nya 
huvudstammen konstitue- 
rar sig så snart som möj- 
ligt, och att inga kom- 
plikationer för övrigt till- 
stöta. De av topptorka 
angripna granarna utbilda 
emellertid i anmärknings- 
värt många fall ett stort 


antal sekundära huvud- 


stammar, och det är ingalunda sällsynt, att dessa under flera är hålla jämna 


steg i utveckling, utan att någon vinner överhand. Grantopparna antaga 


därigenom en utpräglad kandelaberform (jfr fig. 9 och 11). Även om 


likväl en enda av dessa toppar till slut skulle hinna före de övriga, så 


GRANENS TOPPTORKA. 195" 


har ju trädets stamform lidit högst väsentligt och dess värde blivit för- 
minskat. Det har dessutom visat sig, att granar, som en gång blivit an- 
gripna av topptorka, mer än övriga löpa risk att bli:utsatta för nya in- 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml, Förf. foto. 


Fig. 10. Gran, vars topp (a) dödats i början av år 1910. Ersättningstoppen (5) har sedan 
dödats i början av år 1912, och har i sin tur utbildat en ny ersättningstopp (c). — Krono- 
parken Lilla Svältan, Västergötland, 1. 10. 1912. 


Fichte, deren Gipfel (a) im Anfang des Jahres 1910 getötet wurde. Der Ersatzgipfel (4) ist sodann An- 
fang 1912 getötet worden und hat seinerseits eine dritte Gipfelgeneration (c) entstehen lassen, — Staats- 
forst Lilla Svältan, Prov. Wästergötland, 1. X. 1912. 


1967 


fektioner. Ett exempel 


av 


härpå lämnar fig. 10. 
tvenne sista årsleder (a) äro utbildade under åren 1908 och 1909. 
de därunder befintliga kransgrenarna gick på våren 1910 upp som 


TORSTEN LAGERBERG. 


Huvudstammens döda 
En 


ny topp och har vuxit som sådan detta år och det följande. Vid 1912 


års 
I 
19 A 
(RSA 
INS 
19V2 ES | I Å | 
N [IA I 
| 
| 19) 
I 
19'0 | 
I 1 
TAS SR 
| | 
RAR 
dd 
NI 
WW 
09 
|| 
Av 
vil 
N | ; 
Å IK 
sl 
Nr 
,908 I 
(| 
Fig. 11. Schematisk framställning av sjuk- 


De 


brutna linjerna äro av svampen dödade stam- 


domsförloppet hos ett och samma träd. 


delar. 


Schematische Darstellung des Entwicklungsverlaufes 

der Krankheit in einem und demselben Gipfel. Die 

gebrochenen Linien bezeichnen von dem Pilz getötete 
Stammteile. 


inträde voro emellertid de två sista årslederna av denna sekundära 


topp (6) dödade av topptorka, och 
en av dess sidogrenar (c) övertog i 
sin tur den dödade toppens funk- 
Det nu skildrade fallet är 
ju relativt enkelt; betydligt mera 
komplicerade förekomma dock. Då 


tioner. 


flera sekundära huvudstammar före- 
komma och dessa så småningom 
duka under för nya angrepp av 
topptorka, kunna de själva låta flera 
av sina grenar gå upp (fig. 11) som 
ersättningsstammar. Upprepas denna 
procedur under loppet av blott några 
få på varandra följande år, resulterar 
det hela i att de angripna träden 
få sina stamtoppar omformade till 
täta häxkvastliknande bildningar av 
en ofta betydande storlek. En så- 
dan utvecklingsriktning visade sig 
sjukdomen hava tagit på kronopar- 
kens i SvältanssDettantydlisttatt 
svampen inom dessa täta grensam- 
lingar skall finna ökade möjligheter 
för sin utveckling, då de naturligtvis 
lättare kvarhålla luftens fuktighet. 
Dylika grensamlingar måste därför 
anses som verkliga smitthärdar och 
äro som sådana av särskild bety- 
delse för sjukdomens vidmakthål- 
lande och spridning. 

De torkade stamtopparna an- 


gripas ofta av vedätande skalbaggslarver, och man har även velat anse 
dem som den egentliga orsaken till att topparna dödats. På krono- 
parken Lilla Svältan har jag dessutom flera gånger anträffat torrtoppar, 
som innehöllo stora mängder fluglarver. Det måste ju onekligen före- 


falla rätt egendomligt, att flugor välja torra grantoppar till plats för av- 


GRANENS TOPPTORKA. KÖ 


kommans utveckling, men en sannolik förklaring härtill finnes dock. Då 
topparna en tid varit torra, lossnar den utvändigt alltjämt sammanhäng- 
ande barken från veden. I det sålunda uppkomna mellanrummet samlar 
sig vatten, varefter den för fluglarvernas utveckling nödvändiga fuktig- 
heten bibehålles. Larverna leva på den genom saprofytiska svampmycel 
till en svartbrun massa förvandlade innerbarken och tränga ofta in i de 
döda knopparna, som de fullständigt uräta. Intressant nog ha iaktta- 
gelser om fluglarvers förekomst i dödade grantoppar även gjorts på an- 
nat håll, enligt till entomologiska anstalten ingånget meddelande. Att 
deras uppträdande under alla omständigheter måste vara fullständigt se- 
kundärt säger sig självt. 

I vad mån de torra stamspetsarna kunna spela någon ödesdiger 
framtida roll såsom ingångsportar för röta låter sig naturligen icke nu 
avgöras. Att denna möjlighet ingalunda kan anses utesluten är dock 
tydligt. Utsikterna härför äro efter allt att döma lika stora i detta fall 
som hos träd, vilkas toppar en gång dödats av Septoria parasitica. Som 
jag redan förut nämnt har RUDOLPH påvisat, att Sepzorza-skadade stam- 
mar gärna angripas av röta, vilken då utgår från den dödade toppens 
insertionspunkt. 

Av min nu givna framställning torde framgå, att topptorkan är 
en ganska allvarsam sjukdom för granen, och att man därför, där det 
är möjligt, bör vidtaga effektiva åtgärder för dess bekämpande. Särskilt 
i unga, likåldriga grankulturer, där den har stora förutsättningar för sin 
spridning, har den ju redan åstadkommit mycket ont. Man bör alltså i 
möjligaste mån söka inskränka sjukdomens skadegörelser i sådana be- 
stånd. Det enda säkra medlet härför torde vara att avskära och upp- 
bränna de torkade topparna. Man bör därvid se till att ett tillräckligt 
långt stycke av stammen medtages, så att inga smärre svampsår, från 
vilka smittan sedermera skulle kunna spridas, kvarlämnas. 


Topptorkans utbredning i Sverige. 


För att erhålla en överblick över topptorkans nuvarande utbredning 
har jag inlagt alla säkra lokaler för densamma på omstående karta. All- 
mänt hållna uppgifter om sjukdomens mer eller mindre rikliga förekomst 
inom ett angivet område ha därvidlag icke kunnat beaktas. Av kartan 
framgår tydligt att topptorkan har en utpräglat västlig utbredning i de 
sydliga delarna av landet. Sin allmännaste spridning har den i västra 
delen av Småland, i Västergötland och de sydöstra delarna av Värm-. 
land. Detta torde dock i viss mån kunna ställas i samband därmed, 
att granen är särskilt vanlig i dessa områden. Anmärkningsvärt är dess- 


CE ; 
GRANTOPPTORKAN 5 
UTBREDNING 
i Sverige 
intill år 1915. 


best LAG | SP Gipfeldirre der Fichte in Schweden bls 1J1913, 
= = RN 


Fig. 12. Fyndlokaler för grantopptorkan (). Gränserna äro revirgränser. 


Fundorte fir die Gipfeldärre der Fichte (9). Die eingetragenen Grenzen sind Reviergrenzen. 


GRANENS TOPPTORKA. I gg 


utom att sjukdomen har en utpräglat sydlig förekomst; den nordligaste 
lokalen befinner sig omedelbart norr om 60” n. br. Huruvida sjukdomen 
för närvarande är stadd i spridning upp genom landet, får tiden utvisa. 
Åtskilliga förhållanden tyda dock på att denna möjlighet icke är ute- 
sluten. 


För närvarande föreligga uppgifter om förekomsten av topptorka 
från följande lokaler: 


Södra Skånes revir: Hurfva station, Hurfva socken; Trulstorps gård, Ströö 
socken. 

Norra Skånes revir: Kolleberga krpk. 

Blekinge revir: Ringamåla krpk. 

Hallands revir: Oxhults krpk; Skällås å Tönnersjöhedens krpk; Fröslida, 
Torups socken; Fagereds socken. 

Kosta revir: Kosta krpk; komministerbostället Åsgöl i Algutsboda socken. 

Värends revir: Kårestads krpk; kronodomänerna Tofta Olsagård och 
Kronoberg; är tämligen allmän i revirets södra och mellersta delar. 

Jönköpings revir: Eckersholms egendom och Bratteborgs fideikommiss, 
Byarums socken; Hoks egendom, Svenarums socken; Häradsköp, Åkers soc- 
ken; Källunda och Åminne skogar i Kärda och Hångers socknar. 

Västbo revir: Lunnarsbo krpk; kronoegendomen Alabo, Öreryds socken; 
Nissafors fideikommiss, Näs komministerboställe, Källeryds socken; Hakarp, 
Villstads socken; mellan Burseryd och Sandviks krpk; Höknaryd, Långaryds 
socken ; Yaberg, Femsjö socken. 

Marks revir: Krpk Stora Svältan; Annelunds skog invid Borås; är spridd 
inom hela reviret. 

Hunnebergs revir: Mellan Öxnered och Grunnebo, Vassända socken. 

Bohus revir ; Björnimb, Tormoseröds krpk; Ödsmåls krpk; säteriet Sundsby, 
Valla socken, Tjörn; Kungälvs stadsskog »Fontin». 

Dalslands revir: Dalskogs stationsområde samt flerstädes utefter Dalslands 
järnväg. 

Slättbygds revir: Kronoparkerna Lilla Svältan, Norra och Södra Edsmären, 
Ollestad; Ulfstorps egendom, Salems socken. 

Vartofta revir: Krpk Kungslena åsar; krpk Haboskogen; kronoegendomen 
Acklinga, Nolgårdens skog; häradsallmänningen Hökensås. 

Kinne revir: Furubackens krpk; Rådaås krpk; Lidköpings stadsskog; Led- 
sjömo krpk. 

Tivedens revir: Kronoparkerna Marieholm och Skagersholm. 

Karlsby revir: Karlsby krpk. 

Nyköpings revir: Jönåkers och Oppunda häradsallmänningar. 

Askersunds revir: Haddebo krpk; Stubbestorp, Aspa bruk; Svartå bruk, 
Qvisbro socken; tvenne trakter i Skagershults socken. 

Arvika revir: Eda sockens kyrkoherdeboställe; mellan Charlottenberg och 
Treskog. 

Karlstads revir: ”"Trossnäs egendom, Nors socken; Lökene, Vassgårda och 
Kungsskogens kronoparker. 


2007 TORSTEN LAGERBERG. 


Älfdals revir: Mellan Filipstad och Nyhyttan; Stöpsjöhyttan, Fernebo soc 
ken; är spridd inom norra delen av Fernebo socken. 

Örebro revir: Mellan Karlskoga och Vassgårda krpk; Alkvetterns och 
Karlskoga kyrkoherdeboställes skogar; Hammarby skog samt Gryttorps södra 
gruvallmänning till Pershyttan, Nora socken. 

Västerdalarnas revir: Annefors station, Säfvenäs socken. 

Klotens revir; Malingsbo skogsskola. 

Köpings revir: Bjurfors skogsskola. 

Kopparbergs revir: Grönsinka skogsskola. 


Parasitsvampens morfologi och systematik. 


Jag har redan förut omnämnt, att inom området för kådflödena och 
sprickorna på stammen ett litet pyknid uppträdde, vilket icke kunde åter- 
finnas på den övriga torra delen av stamspetsen, och som därför måste till- 
höra den parasitiska svampen. Då jag på annat ställe (LAGERBERG, sid. 
162) behandlade Cenangium Abretis, upphovet till den mycket uppmärk- 
sammade grentorkan på tallen, påpekade jag också, att detta pyknid hade 
en stor likhet med det av ERIKSSON under namn av Brunchorstia destruens 
beskrivna, vilket av BRUNCHORST befanns anställa en svår förödelse på 
den i Norge odlade Pinus austriaca. Jag har nu haft tillfälle att anställa 
en jämförelse mellan grantoppspyknidet och de originalexemplar av 
Brunchorstia, som utdelats av ERIKSSON i hans exsiccat av skandinaviska 
parasitsvampar (fasc. VIII, n:o 379), och någon skillnad dem emellan 
står icke att upptäcka. Dessa tvenne svampformer måste, såvitt mor- 
fologiska karaktärer få fälla utslaget, vara fullständigt identiska (jfr här 
fig. 15). Som jag på anfört ställe även omnämnde, har ROSTRUP (sid. 
535—536, anm.) påpekat, att Brunchorstia destruens torde vara synonym 
för ett redan tidigare av KARSTEN (sid. 58) under namn av Septoria 
(Rhabdospora) pinea beskrivet pyknid. Efter SCHWARZ' (sid. 60 o. följ.) 
undersökningar blev det sedermera antaget, att pyknidet utgjorde ett 
utvecklingsstadium av Cenangium Abietis, något som ROSTRUP även för- 
modat; det var alltså a priori att misstänka, att den i Sverige uppträ- 
dande topptorkan skulle förorsakas av denna svamp. Det omskrivna 
pyknidet har tidigare observerats även hos oss. I sitt arbete över syd- 
svenska ljunghedar framhåller ALB. NILSSON (sid. 37, anm.) bland svam- 
par, som särskilt bidraga till den tyska tallens utdöende, Rhabdospora 
pinea KARSTEN och angiver samtidigt, att denna svamp »på många ställen 
i södra Sverige helt eller delvis dödat den österrikiska tallen (Pinus 
Laricio v. austriaca)». 

På de dödade grantopparna uppträder pyknidet ofta enstaka. Under- 
stundom finner man flera tillsamman i små grupper. De anläggas i 


GRANENS TOPPTORKA. 2017 


själva innerbarken och genombryta sedan den storcelliga ytterbarken 
(fig. 13). De äro vårt- eller knapplika, mer eller mindre halvklotformade, 
svarta; ytan är slät eller oregelbundet fårad och gropig. Någon särskild 
mynning finnes icke. Storleken varierar högst avsevärt. De omedelbart 
efter grantopparnas död framkommande pykniderna äro mycket små — 
omkr. o,, mm. i diameter — och då de endast förekomma i mindre an- 
tal, kunna de därför lätt förbises. Senare utvecklade bli emellertid be- 
tydligt större, mer än 1,; mm. i diameter. De mindre upptagas invän- 
digt av en enda hålighet, i de större kan denna vara mer eller mindre 
fullständigt uppdelad genom inskjutande åsar och lister. Den pseudo- 
parenkymatiska  väggens 
insida är tätt klädd av 
korta, raka, enkla eller för- 
grenade hyfer, vilka i sina 
spetsar avsnöra smala, stav- 
formade konidier (fig. 14). 
Dessa äro ursprungligen 
raka och encelliga men bli 
1 färdigt tillstånd mer eller 
mindre bågformigt böjda 
och försedda med 1—4 
skiljeväggar — alltså 2—5- 
celliga. Någon gång äro 
de till och med 6-celliga; 
den vanligaste typen är 
dock 4-cellig. Mot ändarna 
äro de tillspetsade. Deras 


storlek växlar rätt mycket. Fig. 13. Pyknid (Brunchorstia destruens ERIKSSON) i 
längdgenomskärning. x 80. 


Mina uppmätta gränsvär- 
den äro 0,043 X 0,004 MM. 
och 0,o22 X 0,0o3 mm. BRUNCHORST (sid. 14) uppger 0,o30—0,040 X 
05003 MINI; ERIKSSON O;033—-0,050-2< 05003, MIM., SCHWARZ (sid. 61) O0,024 
010402 -0,003 LIMMA och KARSTEN (sid. 58) 0,022-—-0,040 X 0,003-—0,004 
mm. (för Rhabdospora pinea). I fig. 15 6 är denna konidietyp avbildad. 
För jämförelses skull meddelas även en teckning av Brunchorstia-konidier 
från de av ERIKSSON utdelade originalexemplaren (fig. 15 a); överens- 
stämmelsen är ju påtaglig. 

I fuktig väderlek svälla pykniderna upp, väggen brister oregelbundet 


Pyknide (Bruwnchorstia destruens) in Längsschnitt. X 80. 


sönder på toppen, och den snövita massan av konidier utpressas i form 
av vindade trådar. Konidierna gro lätt i vatten (jfr fig. 13 a, upptill). På 
ett näringssubstrat av maltextrakt och agar-agar iakttog jag vid ett till- 


2027 


TORSTEN LAGERBERG. 


fälle en särdeles egendomlig utveckling. Konidiecellerna utväxte icke 


till normala långcelliga hyfer, utan utvecklade sig genom interkalära del- 
ningar till korta Voszoc-liknande kedjor av klotformiga celler (fig. 16, de 


tre nedre). 


Brun- 


destruens, 


Fig: TA: 
chorstia 
Konidiebärare med 
unga toppställda, 
ännu encelliga ko- 
nidier. X 1360. 
Konidienträger mit 
jungen, terminal ge- 
stellten, noch einzelli- 
gen Konidien. X 1360. 


Denna abnorma utveckling föranleddes sannolikt av ett över- 


skott av näring. 

Ehuru jag, såsom av det ovannämnda framgår, hade 
anledning att förmoda, att granens topptorka förorsaka- 
des av Cenangium, ansåg jag det dock rådligt att icke 
göra något bestämt uttalande, förr än svampens ascus- 
stadium hade anträffats. Egendomligt nog lyckades det 
mig icke trots mycket sorgfälligt sökande att upptäcka 
några apothecier. Först föregående års höst synas så- 
dana mera allmänt hava utbildats (fig. 17), möjligen på 
grund av den exceptionellt stora nederbörd och fuktiga 
väderlek, som då var rådande. De voro emellertid icke 
mogna före vinterns inbrott; genom att hållas fuktiga 
i rumstemperatur under 14 dagar nådde de full utveck- 
ling. En undersökning av dessa apothecier gav dock ett 
helt oväntat resultat, de överensstämde ingalunda med 
Cenangium  Abietis. Att endast med hjälp av mykolo- 
gisk litteratur företaga en korrekt bestämning av asco- 
myceter är emellertid alltid en vansklig sak, beroende 
bl. a. på den mycket ofullständiga kännedomenom ar- 
ternas variationsförmåga. Dock var det tydligt, att apo- 
thecitet måste höra till dermateaceerna, bland vilka det 
hade påtagliga relationer såväl till släktet Cenangium 
som till släktet Crumenula. För att få en definitiv lös- 
ning på frågan vände jag mig till den framstående asco- 
mycetkännaren dr H. REHM i Mänchen, som med största 
beredvillighet åtog sig en undersökning av det nedsända 
materialet. Dr REHM meddelade mig snart, att han 
trodde svampen vara identisk med en Crumenula-form, 
som första gången närmare omnämndes av BREFELD 
(sid. 289). Den var då förut okänd och hade av REHM 
blivit kallad C7. ombrophiloides n. sp. ad. int., dock 


utan åtföljande artdiagnos. Även i ett nyligen utkom- 


met arbete omnämner REHM (II, sid. 193) denna svamp utan att giva nå- 
gon närmare beskrivning, men ställer den här som form under C7. pini- 
cola, en svamp, som jag (LAGERBERG, sid. 148—151) vid mina under- 
sökningar över den norrländska tallens sjukdomar fann vara av stor be- 


tydelse för återväxtens bortdöende på tallhedarna. 


Jag vände mig 


GRANENS TOPPTORKA. 20 3 


därför med en begäran till dr REHM att ställa en diagnos till mitt 
förfogande, och han har även tillmötesgått mig i detta avseende. Ur 
diagnosen, grundad på det 
i hans ägo befintliga origi- 
nalexemplaret, framgår föl- 
jande: apothecierna fram- 
bryta ensamma eller 2 och 
2 ur barken, äro till en 
början slutna men bli se- 
dan bägarformade och få a b 
ett I mm. långt och 0,5 
mm. tjockt skaft, skivan 
når en diameter av 1—1,s5 
mm. Utvändigt äro apo- 
thecierna brunsvarta och Fig. 15. Konidier av Brunchorstia destruens, a från ori- 
släta, i torrt tillstånd hop- ginalexemplar på Pinus austriaca (ERIKSSON, Fungi pa- 
vikta. Sporsäckarna äro rasit. scand. exsicc., fasc. VIII, n:o 379), & från en dödad 


klubblika med rundad topp, SSYCSER TV raR 


Konidien von Brunchorstia destruens, a vom Originalexemplar auf 


intill 0,120 MM. långa och Pinus austriaca (ERIKSSON, Fungi parasit. scand. exsicc., fasc. VIII, 
n:o 379), 46 aus einem getöteten Fichtengipfel. X 1030. 


Oj008—- 05010 MM: tjocka. 
Sporerna, som äro 8 i varje sporsäck och ligga ordnade i två rader, äro 
avlånga, i båda ändarna rundade, jämnbreda eller svagt klubbformade, 
( ofärgade med en mitt- 
i ställd tvärvägg — sålunda 
2-celliga. Deras längd 
varierar mellan 0o,o15 och 
0,0,18 mm. och bredden 
mellan 0,oo35 Och 0,0045 
mm. De trådfina, ofär- 
gade parafyserna ha en 
förtjockad = toppceell. — 
Denna f. ombrophiloides 
REHM hade anträffats på 
torra tallgrenar vid Horn- 


Fig. 16. Brunchorstia destruens. Upptill en normalt gro- 
ende konidie, nedtill tre stycken abnormt groende efter två 

dygns kultur på maltextrakt och agar-agar, X 415. haide nära Mönster av v. 
Oben eine normal keimende Konidie, unten drei Konidien mit abnor- IANVERS den avviker från 


mer Keimung nach zweitägiger Kultur auf Bierwirze-Agar. X 415. 

Cr. pinicola (huvudarten) 
huvudsakligen genom de tydligt skaftade apothecierna och de med trub- 
bade ändar försedda sporerna. 

Samtidigt med översändandet av sin diagnos meddelade mig emel- 
lertid dr REHM, att han nu hyste betänkligheter mot att förena sin form 


2047 TORSTEN LAGERBERG. 


med den svamp, som jag tillställt honom, och framhåller att denna i 
själva verket har vissa likheter med en Cenangella — ett släkte, skilt 
från Cenangium huvudsakligen genom 2-celliga sporer. Det förefaller 
mig också alldeles klart, att f. ombrop/hiloides med den diagnos, som REHM 
givit, knappast kan ha något direkt att 
skaffa med det apothecium, som upp- 
träder på de dödade grantopparna. Det 
synes mig icke heller mycket sannolikt, 
att detsamma skulle vara en Cenangella 
just på grund av själva sporkaraktären. 
Med den släktbegränsning, som göres 
såväl av REHM (I, sid. 214) som av 
SACCARDO (sid. 546) och KARSTEN (sid. 
17 och följ.) måste svampen emellertid 
vara en äkta Crumenula. Redan till 
det yttre visar den stora överensstäm- 
melser med C7. pinzicola och en under- 
sökning av apotheciets byggnad giver 
också det resultatet, att stora likheter 
finnas 1 anatomiskt hänseende. Dock 
äro även avvikelserna stora och många, 
systematiskt sett torde de vara så tungt 
vägande, att man är berättigad att upp- 
fatta den ifrågavarande svampformen 
som en självständig art. Jag beskriver 
den därför här under namn av 


Crumenula abietina n. sp. Apothe- 
cia gregaria vel sparsa, e cortice prorum- 
pentia, primitus clausa semiglobosa, apice 
plus minus plana, demum cyathoidea vel 
planiuscula, latitudine circiter I mm., bre- 
vissime stipitata vel sessilia, margine inflexo, 
fusconigricantia, subhirta vel denudata, sicca 
complicata. Excipulum prosenchymaticum e 

EE cellulis fuscis 5—7 ft Crassis contextum. 
Stammstiick mit Gruppen von Apothecien (Cr. Asci cylindraceo-clavati, SPICE rotundati 
6 n. sp.) und: Eykmiden (Brunchorstia I00—1060 X ÖSTE L5 fp Spore typice 35 
estruenrs) in den Rissen der Aussenrinde. — : 

Stöpsjökyttan, Prov. Warmland! septate 3:n&, hyaling, oblonge recte vel 

curvule, 15—24 X 4—6 p, sepissime au- 
tem in uno apothecio vel etiam in uno asco ad formam et numerum septo- 
rum valde variabiles, o:—7: septate, interdum etiam spermatoidex. Paraphy- 
ses filiformes circiter 2 pm crasse, basi furcate apice incrassate et demum 
fuscescentes. — Pycnidia sub nomine Brunchorstie destruentis ERIKSSON iam 
nota. — Biophila in partibus terminalibus truncorum et ramorum Picee excelsa 
(LAM.) LK., quas necat. Suecia meridionali occurrit. 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. 
Fig. 17, Stamdel med grupper av apo- 
thecier(Crumenula abietinan.sp.)och pyk- 
nider (Brunchorstia destruens) i sprickor 


av ytterbarken. — Stöpsjöhyttan, Värm- 


GRANENS TOPPTORKA. | 205 


Apothecierna (fig. 18), som bryta fram gruppvis genom ytterbarken 
äro som det vill synas något grövre byggda än hos. C>7. pinicola, mycket 
kort och tjockt skaftade eller oskaftade, utvändigt något flockiga eller 
glatta, till färgen svartbruna, understundom med en dragning i olivgrönt. 
Som unga äro de slutna, upptill tämligen plana och likna då rätt mycket 
pyknider, till slut brista de likväl upp och blotta ett gråaktigt hymenium. 
Deras största diameter uppgår till omkring 1 mm. 

Sporsäckarna äro långsträckta, utan avsatt skaft, ofta något ansvällda 
mot spetsen, understundom nästan cylindriska. Enligt mina mätningar 
varierar deras längd mellan 0o,1:oo och 
0,160 mm. och deras tjocklek (under 
toppen) mellan 0,oo9 och 0,o15 mm. 
De jämnsmala, septerade parafyserna 
nå ett kort stycke ovan om sporsäc- 
karna; vid sin bas äro de upprepat 
gaffeldelade. ”Toppceellen är vanligtvis 
något ansvälld, och dess membran 
undergår med tiden en liknande ut- 
veckling som hos Cr. pinicola (jfr 
LAGERBERG, sid. 150, fig. 15): den 
blir buckligt uppdriven och sprickig 
samt mer eller mindre starkt brun- 
färgad. 

Det för Cr. abretina särskilt ut- 
märkande draget är sporernas stora 
formrikedom. Typiskt äro de 8 styc- 


ken i varje sporsäck, spolformade och Fig. 18. Crumenula abietina mn. sp. 


4-celliga, men såväl antal som form 
och cellighet varierar högst väsentligt 
inom ett och samma apothecium, ja till och med inom samma sporsäck 
förekomma högst betydande växlingar (jfr fig. 18 a—c). Understundom 
äro sporerna till och med 8-celliga, ofta endast encelliga. Därtill anträffar 
man icke så sällan en sporsäcksform med s. k. spermatoida sporer; så- 
dana sporsäckar äro uppfyllda av en oändlig mängd tunnväggiga, spor- 
liknande bildningar av det mest växlande utseende (fig. 18 d). Att 
under dylika omständigheter meddela några mått på sporstorlek kan ju 
förefalla skäligen lönlöst. Jag anför här emellertid några siffror, som äro 
hämtade från 4-celliga sporer. Deras längd varierade mellan o,o15 och 
0,024 mm. och deras bredd mellan 0,oo4 och 0,006 mm. Sporer med flera 
celler nå dock betydligt större dimensioner. — Sporerna gro synnerligen 
lätt i vatten. Efter blott ett dygn hade de, ännu inneslutna i sina 


Skogsvårdsforeningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. O 


Längdsnitt genom apothecium. Xx 55. 
Längsschnitt durch ein Apothecium. X 55. 


20067 TORSTEN LAGERBERG. 


sporsäckar, utsänt talrika hyfer genom dessas väggar. Många sönderföllo, 
innan de grodde, i skilda celler, vilka antogo klotform. Även spor- 
säckarna själva äro underkastade stora växlingar. Så har jag exempel- 
vis många gånger anträffat sådana, som voro gaffelgrenade. 

Wilksnt blott 
några anmärkningar om 
Crumenula abietina och 
Brunchorstia destruens. 
Ehuru icke förut något 
pyknidstadium till C7z- 
menula blivit funnet, 
är min fullkomliga över- 
tygelse, att dessa båda 
svampformer äro gene- 
tiskt förbundna. De 
förekomma nämligen 
tätt blandade om var- 
andra i samma grupp 
och utgå ifrån samma 
hyfvävnad i barken. 
Därtill kommer att de- 
ras egen anatomiska 
struktur visar den stör- 


sta överensstämmelse. 
För att vinna absolut 
visshet om deras sam- 
hörighet erfordras na- 
turligtvis kulturförsök, 
och jag har även så- 
dana under utförande. 


Fig. 19. Crumenula abietina n. sp., 
a sporsäck av tämligen normal typ 


och parafyser, Db sporsäck med fyra 


övre encelliga, tunnväggiga sporer, c Dock anserjagsom sagt 


sporsäck med sju encelliga, tunnväg- redan nu deras släkt- 


giga sporer, d sporsäck med sporer skap vara ställd utom 
av spermatoid typ. Xx 850. allt tvivel. Gent emöt 
a Schlauch vonziemlich normalem Typus und 5 
Paraphysen, 4 Schlauch mit 4 oberen einzel- detta antagande stat 
ligen zartwandigen Sporen, c Schlauch mit 7 dj ; 
einzelligen zartwandigen Sporen, d Schlauch emellertid SCHWARZ 
mit spermatoiden Sporen. X 850. 


påstående, att 57un- 
chorstia skulle tillhöra Cenangium Abietis. Dock har SCHWARZ (sid. 
61) icke kunnat åvägabringa några som helst bindande bevis för sin 
uppfattning, och han säger också uttryckligen ifrån, att det aldrig lyc- 
kats honom att finna pyknidet i direkt förbindelse med apothecieformen. 


GRANENS TOPPTORKA. 207 


Detta faktum stärker tydligen mina förut uttalade åsikter i denna fråga 
högst väsentligt. Huruvida man skulle kunna vara berättigad att antaga, 
att det kan finnas flera morfologiskt lika pyknider, som höra till systema- 
tiskt skilda ascomycetformer, vill jag lämna osagt. Det torde i alla hän- 
delser böra påpekas, att släktena Crumenula och Cenangium enligt nu 
gängse uppfattning äro varandra ganska närstående i systematiskt hän- 
seende, vadan deras pyknidstadier icke nödvändigt behöva förete några 
större olikheter. 


Litteraturförteckning. 


BREFELD, O., Untersuchungen aus dem Gesamtgebiete der Mykologie. IX. — Miinster i. W. 
1891. 


BRUNCHORST, J., Ueber eine neue, verheerende Krankheit der Schwarzföhre (Pinus austriaca 
Höss). — Bergens Museums Aarsberetning, VI. Bergen 1887. 


ERIKSSON, J., Fungi parasitici scandinavici exsiccati. — Fasc, VIII. Stockholm 1891. 

HaArTIG, R., (I) Eine Krankheit der Fichtentriebe. — Zeitschr. f. Forst- u. Jagdwesen, 22. 
Jahrg., Berlin 1890. 

— — (II) Septoria parasitica m, in älteren Fichtenbeständen. — Forstl.-naturwiss, Zeitschr,, 
2. Jahrg., Miinchen 1893. 

KARSTEN, P. A., (I) Mycologia Fennica. Pars prima. Discomycetes. — Bidr. till kännedom 
om Finlands natur och folk, häfte 19. Helsingfors 1871. 

— — (II) Fragmenta mycologica XIV. — Hedwigia, 23, Dresden 1884. 


KIRCHNER, O., LOEW, E., SCHRÖTER, C., Lebensgeschichte der Blitenpflanzen Mitteleuropas. 
— Stuttgart 1904. 


LAGERBERG, T., Studier över den norrländska tallens sjukdomar, särskilt med hänsyn till 
dess föryngring. — Medd. från Statens Skogsförsöksanstalt, 9, Stockholm 1912. 


LAGERBERG, T. & SYLVÉN, N., Skogens skadesvampar, — Skogsvårdsföreningens Tidskr., 
Stockholm 1913. 

MÖLLER, A., Die wahre Ursache der angeblich durch elektrische Ausgleichungen hervorge- 
rufenen Gipfeldiirre der Fichten. — Zeitschr, f. Forst- u. Jagdwesen, 35. Jahrg., Berlin 
1903. ; 

NILSSON, AÅLB., Sydsvenska ljunghedar. — Tidskr. för Skogshushålln., 29, Stockholm 1901. 


REHM, H., (I) Die Pilze Deutschlands, Österreichs und der Schweiz. III. Ascomyceten. 
— Rabenhorst's Kryptogamen-Flora, Bd. I1., Abt. III, Lfg 31, Leipzig 1889. 


— — (II) Zur Kenntnis der Discomyceten Deutschlands, Deutsch-Osterreichs und der Schweiz. 
— Ber. d. bayer. Bot. Ges, XIII., Miinchen 1912. 


208> TORSTEN LAGERBERG. 


RUDOLPH, Beiträge zur Kenntnis der sogenannten Septoria-Krankheit der Fichte. — Natur- 
wiss. Zeitschr f. Land- u. Forstwirtschaft, 10. Jahrg., Stuttgart 1912. 

SACCARDO, P. A., Sylloge fungorum omnium hucusque cognitorum, vol. VIII, — Patavii 
MDCCCLXXXIX. 

SCHELLENBERG, H. E., Die Gipfeldiirre der Fichten. — Schweizerische Zeitsch. f. Forstwesen, 
Jahrg. 1907, Bern. 

SCHWARZ, FrR., Die Erkrankung der Kiefern durch Cenangium Abietis, — Jena 1895. 


SORAUER, P., Handbuch der Pflanzenkrankheiten. — Bd. I 1907, Bd. II 1906, Berlin. 


TuBEUF, K. von, (I) Die Gipfeldiirre der Fichten. — Naturwiss. Zeitschr. f. Land- u. Forstwirt- 
schaft, I. Jahrg., Stuttgart 1903. 


— — (II) Weitere Mitteilungen iber die Gipfel-Dirre der Fichten. — 1. c. 

— — (III) Uber den anatomisch-pathologischen Befund bei gipfeldiirren Nadelhölzern. — 1. 
CP: 3003-307 

TUBEUF, K., VON, (IV) Elmsfeuer-Vesuche. — Naturwiss. Zeitsch. f. Land- u. Forstwirtschaft, 


3. Jahrg., Stuttgart 1905. 

— — och ZEHNDER, Uber die pathologische Wirkung kinstlich erzeugter elektrischer Fun- 
kenströme auf Leben und Gesundheit der Nadelhölzer. — Naturwiss. Zeitschr. f. Land- 
u. Forstwirtschaft, I. Jahrg., Stuttgart 1903. 

WIBECK, E., Tall och gran av sydlig härkomst i Sverige. — Medd. från Statens Skogsför- 
söksanst., 9, Stockholm 1912. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFD. 1913. H. 3. 


Försök med infektion af nunnans larver. 
Af J. MEeVvEs. 


I »Centralblatt fär das gesamte Forstwesen», 1912, har d:r BRUNO 
WAHL publicerat ett meddelande från >k. k. Pflanzenschutzstation» i 
Wien angående försök och iakttagelser år 1911 beträffande polyedersjuk- 
dom hos nunnan (Lymantria monacha). Som detta meddelande, hvilket 
genom författarens välvilja kommit mig tillhanda i separataftryck, torde 
vara af visst intresse äfven för oss, som ju haft och mänskligt att se 
äfven någon gång i framtiden komma att hafva mindre angenäm berö- 
ring med detta skogens farligaste skadedjur, synes ett kort sammandrag 
af d:r WAHLS ifrågavarande vetenskapliga försök vara på sin plats i Skogs- 
vårdsföreningens Tidskrift. 

Till en början tillåter jag mig erinra därom, att med »polyedersjuk- 
dom» menas den kända sjukdom hos nunnans larver, som eljest benämnts 
flacheri, toppsjuka eller 'Schlaffsucht', och som särskildt hos oss befunnits 
vara ett utmärkt vapen i striden mot skadedjuret. Sedan man efter 
många misslyckade försök och djupgående forskningar på senare tid 
kommit till klarhet beträffande hvilken mikroorganism det är som för- 
orsakar sjukdomen, kallar man den nu vanligen polyedersjukdom med 
anledning af sjukdomsämnets form. Med tillhjälp af mikroskopet kan 
man numera säkert konstatera, huruvida en larv angripits af just denna 
för fjärilslarver så förödande farsot. 

Samma sjukdom har man funnit äfven hos andra fjärilslarver, såsom 
t. ex. hos släktet Dezilephila äfvensom hos silkesmasken, hos hvilken 
senare polyedrarna dock synas vara af en annan ras, att döma efter 
svårigheten att öfverföra smittan från silkesmasken till nunnelarverna och 
vice versa. 

De af d'ir WAHL nu skildrade försöken, som utgjorde en fortsättning 
af liknande försök år 1910, hade till ändamål att konstatera det infly- 
tande på friska larver, som ägde rum vid deras matande med födoäm- 
nen, hvilka förgiftats med saft af i nämnda sjukdom aflidna larver. Denna 
saft preparerades på åtskilliga olika sätt, såsom framgår af här nedan införd 
tabell. De omfattade ej blott nunnans larver, utan äfven silkesmasken. 

Som emellertid den sistnämnda för oss har mindre intresse, vill jag 
i det följande uteslutande relatera, hvad som i hans uppsats berör nunnan. 


210” J. MEVES. 


Försöken med nunnan anordnades på följande sätt. 

Infektionsämnet bestod af lik efter i polyedersjukdomen aflidna 
nunnelarver, dels sådana, som i slutna kärl i fuktigt, sönderflutet till- 
stånd förvarats från de föregående åren 1908, 1909 och 1910 och strax 
före infektionens utförande uppslammades med vatten, dels sådana, som 
i torrt tillstånd förvarats från nyssnämnda år och den 1 april 1911 upp- 
blötts med vatten, dels sådana, som först år 1911 dötti sjukdomen och 
voro nästan torra, men kort före försöken uppslammades. Vidare gjordes 
af fuktigt förvarade och af torrt förvarade 1910 års larver filtrat genom 
papper, hvilka filtrat delvis ytterligare fingo passera genom asbestfilter. Ett 
af de sålunda sist erhållna filtraten fick slutligen genomgå äfven den Cham- 
berlandska porslinsfiltern. Sålunda erhölls infektionsvätska af ej mindre 
än 12 olika slag. 

I dessa vätskor doppades nu grankvistar, som fingo lufttorka och 
därefter erbjödos försökslarverna under några dagar vid försökens början. 
Sedermera fingo de friska barr. 

Hvarje larv fick sin egen behållare, hvarigenom kunde kontrolleras, 
huruvida den förtärt giftig föda eller ej, äfvensom förhindrades att smitta 
öfverfördes från enstaka insjuknade individer till andra af samma för- 
söksserier. 

Försökslarverna härstammade från tre håll, dels från 1) Heiligberg- 
Dollein i Mähren, dels från 2) Colditz i Sachsen och dels från 3) Ullers- 
dorf, likaledes i Sachsen. 

Till hvarje försök med de särskilda infektionsvätskorna användes 
för larver från Mähren 12 och för dem från Sachsen 10 individer. 

Dessutom anordnades två parallella kontrollprof med icke förgiftade 
larver för hvardera af serierna 1) och 3) samt ett dylikt för serien 2), 
hvarje sådant prof likaledes med 12 resp. 10 larver. 

Förloppen vid de tre serierna inregistrerades i tabeller särskildt 
för hvarje serie, hvilka tabeller för hvarje infektionssättinnehöllo datum, 
vidare 3 kolumner för hvarje försök för angifvande af antalet larver, som 
dödats af polyedersjukdom, af annan sjukdom eller som gått till förpupp- 
ning. Särskildt antecknades de larver, som icke förtärt af dem erbjuden 
giftig föda, och hvilka därför måste elimineras bort såsom obefintliga. 

Serien 1) börjades den 20 juni och fortsattes till den 5 augusti. Den 
förgiftade födan bjöds den 20, 26 och 28 juni; den 29 juni bestods 
oförgiftad mat, den 4 juli återigen nyförgiftad sådan, och efter den 7 
juli endast friska barr. 

Serien 2) varade från den 27 juni till den 31 juli. Förgiftade barr 
serverades den 27 och 29 juni samt 4 juli; från den 6 juli fingo lar- 
verna endast oförfalskad mat.. 


FÖRSÖK MED INFEKTION AF NUNNANS LARVER. 


2117 


Serien 3) fortgick från den 27 juni till den 35 augusti. Förplägningen 


var lika. den vid serien 2). 


Kontrollförsökens larver fingo naturligtvis endast oförgiftade barr. 
Som det för vinnande af en allmän öfverblick öfver försökens resul- 
tat torde vara onödigt att här återgifva d:r WAHLS detaljerade tabel- 
ler in extenso, har jag tillåtit mig att uppgöra nedanstående samman- 
dragstabell, i hvilken jag till jämförelsers underlättande äfven uträknat och 
insatt medelprocenttal för hvarje serie samt dragit medeltal ur dessa serier. 


Serien I Serien 2 | Serien 3 
SS .d VE | 
Döda Döda | Döda 
|| Zl 
Fog Fb 5 | Hg 
kti i SON E-NR | Ho | 5 | ch fö 
Infektionsmateria SA NEN SA Mesta ls Ra real la lr 
RSS 3/10! & 5 Il BolS I Slc 
5 le | 8) | El] |A EB 21 
Ch 5 Et = on. | 5 
SRS = SR FS IK Mr 
SIREN SSR ale 
ETS Sö a Folke 
& | (4) ac) 
Se 1 HIA | - 
I | | 
1) Fuktigt förvarade lik från år 1908... I1| 9/| 2 [SSE SEN ESN ENN 
| I I I 
kort > » SERIE OOSK NE27 AKONTEST SN SNI SS 
3) Fuktigt » Sr DT NGN NEED 
Frö | | | 
4) Torrt » » SSR OT 1) [6 JES i är) SR a | EE rn re 
. I I I 
5) Fuktigt » » LI kUIOIÖ 12.18] ll a | AIN KO ISS las Rel I 
ÖL Torrt > » FIIYIOIO TT AN (—]| Sloflebkl sa 
I I I I I I 
7) Nästan torra lik fu BOLT ALI AN TA Al EO Or än 
| | | | 
S)EBapperstlttateall 5$)....shderessserssbesners 12 EES AA I EO TA nl a le före la | 
9) » FAROR ETEN ER AR AN 12/11] 1|—l—|l—|—|—!1 9/ 8| I1— 
TOJPASHes tal tia bee iOS kor sbesk sid rd sl ES = NE ERE 
I I) » VO) SKR ASS SE INRE ET SN AR SI SERIER I | 
12) Filtrat med Chamberlands porslinsfilter/ | | EN | 
| | | | | 
FLAGS RT SRE ITA CV 1 Se ken ngr 2) Ser P7 eZ S 
a I I I I 
Summa (138 79 | 41 | 181138 | 21 | 12 | 5 1161 [57 I 10] 10] 
| | | 
Procent 100| 5753] 29,7| 13,0|| 1001 55,3) 3156] 13,1 Ho Öre 16,4]| 16,4] 
JAN UTAD FIDTeR ELO ere bje se ledas a seen elake st CMR NE SATAN TO 22 20 | 5:92 | 6 | 
Procent 100] 8,3|33,3|58,4|| 100| 20,0] 20,0 60,0) ol 25,01 45,0] 30,0] 
wo —n—-—eismov————- see - l ae | 
I 
Sammandrag: Il 
MedWinfektion,. Serien M-sb ms. as kam [138] 79) 41| 181 
» » Bl HAD NRA FAS USER SNS | 38) 21) 12] 5 
» » 2 Ar SINN AN | 61] 41] 10) 10 
| 
Summa | 237|141| 63 33| 
Procent 100] 59,5] 26,61 13,9) 
. s ö | 
WtanommDnfekhon, SEflen I sd:s. ses AE 241 2 Sk kA4 
» » 2 KBR SR BNTES 10) 21 21-61 
> > 35, ASKERS NOS EN LAR 201 5196 
I I IH 
Summa 54! 9! 19] 261 
Procent | [| 100] 16,71 355? 48, || 


2127 J. MEVES. 


D:r WAHL framhåller, att äfven kontrollförsöken icke varit alldeles 
fria från polyedersjuka, hvarför man måste räkna med möjligheten af att 
äfven vid infektionsförsöken en motsvarande procent larver varit polyeder- 
sjuka redan vid deras inburande. 

Vidare påpekar han angående serien 1), att infektionens verkan är 
påtaglig vid alla här ofvan upptagna försök med undantag af dem, som 
utförts med asbest- och Chamberlandsfiltrat. — Serien 2) ger, säger han, 
en mindre klar bild af den artificiella infektionens verkan; emellertid 
utbildade sig vid försöken med polyederhaltiga larvlik från åren 1910 
och 1911 ingen enda larv till puppa, ej heller vid försöken med pappers- 
filtrat af 1909 års torrt förvarade larvlik. — Ett tydligare resultat visar 
serien 3), där infektion med fuktigt förvarade kadaver från åren 1908 
och 1910 samt nästan torra lik från år 1911, pappersfiltrat från 1910 års 
fuktigt förvarade lik och möjligen äfven asbestfiltrat af sistnämnda lik 
utvisar en ökning i polyedersjukan i jämförelse med kontrollförsöken. 
Profvet med 1909 års fuktigt förvarade larver anser d:r WAHL såsom 
misslyckadt, enär 5 af profvets 10 larver icke ville förtära infekterad föda, 
och påpekar, att bland dem, som tvifvelsutan ätit af denna föda, en ut- 
bildat sig som fjäril, hvilket bevisat en jämförelsevis stor motståndskraft 
hos denna individ. 

D:r WAHL anser sig kunna sammanfatta resultaten af sina försök 
sålunda, att nunnelarvers matande med kvarlefvor af polyedersjuka nunne- 
larver kan ånyo framkalla polyedersjukdom. Infektionsämnets virulens bibe- 
hålles, vare sig de döda larverna uti slutet kärl sönderflutit till gröt och 
förvarats där, eller desamma lufttorkat och först sedermera uppblötts i 
vatten. Virulensen är hos nya och ettåriga larvlik större än hos äldre, 
dock verkade infusion med äfven 3-åriga larvlik ännu på många larver. 

Den omständigheten att enstaka individer, oaktadt de förtärt infek- 
tionsämne, ändock ej gått under, tyder därpå, att de voro immuna mot 
ämnet eller mot den ringa mängd däraf, som införts i deras kropp. 

D:r WAHL motsätter sig HENSCHELS åsikt, uttalad i » Die Seuche der 
Nonnenraupe», 1891, s. 9, att smitta skulle äga rum, så snart sjuka larver 
delade föda med friska larver, eller när i de af friska larver angripna träd- 
kronorna förefinnas lik af toppsjuka larver. 


Ehuru jag för egen del anser de af d:r WAHL med ytterlig omsorg 
utförda försöken kunna vara af äfven praktisk betydelse i så måtto, att 
med hans infektionssätt virulent smittämne kan underhållas år efter år 
under tidsperioderna mellan nunnehärjningar under förutsättning, att sam- 
tidigt en koloni friska nunnor underhålles i fångenskap för att lämna 
nödigt material, hvarigenom skulle kunna åstadkommas tillgång på smitt 


FÖRSÖK MED INFEKTION AF NUNNANS LARVER. 0 6 dn 


ämne för användning på något sätt redan vid en härjnings begynnelse, 
innan sjukdomen yppats i det fria, så är jag dock icke på det klara 
med, huruvida ban tänkt sig — han själf nämner intet därom — att 
smittämnet kunde medelst förgiftade 6arr spridas bland i skogen fritt 
lefvande larver, helst om, enligt hans påstående, sjuka larver ej smitta de 
friska. Hvarje nederbörd måste ju bortskölja smittämnet från trädkro- 
nornas med stort besvär i infektionsvätskan neddoppade kvistar. 

Sedan jag redan år 1901 under dåvarande svåra nunneperiod verk- 
ställt en del försök till utrönande af larvers mottaglighet för smitta och 
därvid kommit till resultat, hvilka syntes berättiga till omedelbart vid- 
tagande af vissa åtgärder, som därefter ock utförts i det fria, har jag 
tills nu saknat tid att närmare bearbeta därvid gjorda iakttagelser, som i 
vissa afseenden, ehuru på annan väg, bekräfta hvad d:r WAHL funnit. 
Det torde därför ej vara ur vägen att nu i anslutning till ofvanstående 
referat redogöra för mina 


försök med infekterade nunneägg. 


Dessa försök föranleddes af samtal, som jag under en studieresa 
i december år 1900 haft med den i nunnefrågan särskildt initierade Königl. 
Forstmeister Eberts i Födersdorf, Preussen, hvilken tillrådde att i skogen 
utlägga nunneägg, som förgiftats med af polyedersjukdom dödade nunne- 
larver, för att dymedelst utbreda sjukdomen. Helt naturligt vågade jag 
dock icke låta använda detta sätt utan föregående egna, kritiska försök. 

Undersökningen afsåg hufvudsakligen att utröna 1) huruvida, huru 
snabbt och i hvilken grad de ur infekterade ägg utkläckta larverna komme 
att dö af sjukdomen; samt 2) om och i hvilken utsträckning de sålunda 
förgiftade larverna under sin lifstid förmådde i sin ordning nedsmitta 
med dem sammanförda fullt friska larver. 

Jag önskade nämligen vinna visshet om, huruvida fara förelåge, att 
utläggning af infekterade ägg möjligen kunde öka larvbesättningen i 
skogen och sålunda orsaka direkt skada; och i händelse detta ej vore 
fallet, huruvida, genom möjligheten af att friska larver smittades af sjuka 
sådana, utsikt förefunnes för sjukdomens framkallande på områden, där 
farsoten ännu ej visat sig. Naturligtvis måste en viss betydelse för 
smittans öfverförande ligga i inkubationstidens längd. 

Antaget var, att smittämnet icke förmådde genomtränga äggens ki- 
tinskal utan endast fastna på deras yta, men att de unga larverna, som 
redan innan de fullständigt utkrupit ur sina skal börja förtära dessa 
senare såsom sin första föda, skulle äta i sig smittämnet. 


ru 


STA J. MEVES. 


Torra lik efter nunnelarver, hvilka sommaren 1900 dött i farsoten, 
uppblöttes med vatten till en röra, hvarefter nunneägg, samlade hös- 
ten 1900 vid äggrevisionen, neddoppades däri och sedan utbreddes i 
luften för torkning. Sex noga rengjorda glasburkar, 112 mm. höga 
och 8,, mm. i diameter, inrättades nu den 18 mars 1901 sålunda. I 
hvardera af burkarna n:o 1 och 2 lades 100 ej förgiftade ägg i och 
för jämförande kontroll, i hvardera af n:o 3 och 4 placerades 50 för- 
giftade och 30 ej förgiftade ägg, samt i hvarje af n:o 5 och 6 100 för- 
giftade. Burkarnas öppningar öfverspändes med tunt tyg (gas) i två 
lager, mellan hvilka för mikroorganismers utestängande lades neutralise- 
rad vadd. Till yttermera säkerhet ställdes de tre dubbelgrupperna i 
skilda boningsrum. Så snart larverna började kläckas insattes i burkar- 
na späda salladblad som föda, enär vid denna årstid ännu saknades unga 
granbarr. 

Anledningen till att försöken gjordes så tidigt på året var, att jag 
hoppades vinna användbara resultat, innan larvsällskapet ute i skogen 
började röra på sig. Såsom kändt är utgör sallad i allmänhet ett ut- 
märkt surrogat för larvföda, när naturlig sådan brister, äfven i fråga om 
nunnelarver, såsom jag redan förut erfarit. Gamla granbarr ratas där- 
emot af nykläckta nunnelarver. 

Förloppet, hvaröfver naturligtvis fördes dagbok, var i n:o 1—96 så- 
som framgår af nu utarbetad tab. I. Därur kan inhämtas följande: 

Om de förtorkade slöa äggen äfvensom de till vissa ändamål ut- 
tagna larverna såsom sig bör bortelimineras såsom icke befintliga, och 
vi till en början inskränka oss till tiden från den 23 mars, då de första 
larverna utkläcktes, till den 3 april, finna vi, att af de ur icke infekte- 
rade ägg framkomna larverna i n:o 1 och 2, tillsammans 136 st. 
(64 + 72), blott 4 (2+2) larver dött, hvilket visar en dödlighet af endast 
2,94 Yo Dessa 4 larver hade antagligen dött af andra orsaker än 
polyedersjuka. I n:o 5 och 6; innehållande tillsammans 139 (68+71) 
larver ur enbart förgiftade ägg, dog däremot under samma tid hela be- 
sättningen, således 100 24. Deras lik visade i allmänhet polyederlikens 
karaktäristiska yttre kännetecken: uppsvälldt bröst, hufvudet tryckt mot 
bröstet, innehållet saftigt och brunt. Tyvärr var vid den tiden ännu 
icke kändt, att polyedersjukdom kunde säkert konstateras genom mikro- 
skopisk undersökning, eljest hade jag naturligtvis ej underlåtit detta. — 
Vidare är att märka, att dödligheten ej började förr än den 30 mars, 
eller minst 7 dagar efter det larverna började framkomma och förtära 
de giftiga äggskalen, hvilken tid alltså kan betraktas såsom minsta in- 
kubationstid hos nykläckta larver, och att efter högst 11 lefnadsdagar 
samtliga larver strukit med. 


FÖRSÖK MED INFEKTION AF NUNNANS LARVER. 2157 


Detta försök visade alltså med önskvärd tydlighet, att ingen fruk- 
tan behöfde hysas för larvmängdens ökning i skogen genom utläggning 
af infekterade ägg under förutsättning, att dessa ägg på lämpligt sätt 
skyddas så, att icke regn kan bortspola sjukdomsämnet. 

Omnämnas bör här äfven, att i n:o 1 och 2 larverna den 11 maj 
hade uppnått en längd varierande mellan 10 och 23 mm., och den 24 
maj 17—45 mm. Hufvudets bredd utgjorde sistnämnda dag 2—4,s 
mm. De större larverna voro antagligen af honkön. Ur många af dessa 
larver, som naturligtvis med tiden undfingo större utrymme äfvensom 
granbarr till föda, erhöllos utbildade fjärilar. 

Försöket n:r 3 och 4, intaget i samma tab. I, afsåg endast att ut- 
röna, huruvida lämpligt kunde vara att i skogen utlägga förgiftade ägg, 
som blifvit »utspädda» med icke förgiftade; ett sätt, som då lärer hafva 
användts i Tyskland, möjligen i saknad af tillräckligt infektionsmaterial. 
Såsom tabellen utvisar, dogo visserligen äfven här till sist alla larver, 
som efter frånräkning af de uttagna uppgingo till 146 st., de flesta af 
dem eller 120 st. inom samma tid som de i n:o 5 och 6, men 26 st. 
lefde muntert ända till den 10 april, då 10 dogo, och öfriga 16 ströko 
med först så småningom intill den 15 april. Troligt är att sagda 26 
larver blefvo efter hand smittade af de förut aflifvade kamraternas lik. 
I alla händelser syntes försöket icke uppmuntra till dylik utspädning, 
helst som det i praktiken torde blifva rätt svårt att få blandningen så 
homogen, att icke en del utlagda nypor komme att bestå af endast 
oförgiftade. Efter hvad jag hört lära ock de tyska experimenten här- 
med hafva misslyckats, hvilket haft till följd att hela metoden med ut- 
läggning af förgiftade ägg kommit i misskredit i Tyskland. 

För att söka utröna i hvad mån larver ur förgiftade ägg förmå 
öfverföra smitta till friska larver ur ej infekterade ägg, inrättade jag den 
29 mars ytterligare två glasburkar n:o 7 och 8 af samma storlek som 
de föregående, och insatte i enhvar af dessa, utan äggskal, 25 friska 
larver ur n:r I och 2 samt 25 larver ur infekterade ägg från n:o 5 och 6, 
3—6 dagar gamla. I n:o 5 och 6 var vid denna tidpunkt sjukdomen 
ännu ej utbruten, såsom synes af tab. I. Förloppet af detta dubbel- 
försök synes af tab. II, hvari för jämförelse äfven n:o 1 och 2 finnas 
införda. Man ser här, att redan den 9 april, eller på tolfte dagen, dött 
icke blott ett antal motsvarande de ur förgiftade ägg kläckta larverna, 
utan äfven därutöfver 29 st. Därefter framskred dödligheten långsam- 
mare, likväl så att i n:o .7 den 7 maj och i n:o 8 den 13 maj alla larver 
strukit. med. Det torde nog, efter erfarenheten ur tab. I, kunna anses 
såsom ganska säkert, att åtminstone förenämnda 29 larver tillhört de ur- 
sprungligen friska larverna, och att alltså minst 58 ?o af de friska larverna 


| 


20 J. MEVES. 
Tab. 
IDatum| NOT | N:0 2 N:o 3 
SE | 100 fr. ägg. | 100 fr. ägg. 50 fr., 50 inf. ägg. 
Fal tFleranl IBlera 
24/7 | De flesta kl. | De flesta kl. Flera 1. 
28/30 Ost | 97 1.; 3 ägg torra. Car 75 
EIS 96.»; q1ägg torra; sk. näral » »; st. TOO ls St 
fört. | | 
Töffev] 1OO STANS EG ANS, 1 BESKA am KOL KAS AN 
28/5 > » lan ask. Se fört Slaka | 
IE Fr 25 Ut UNITS: DA 2SKUt SUL: O NN > » 
28/3 IEEE Men, undersökta, norm. | 72 », däraf 2 sjuka. » »;några därafsynas sjuka. 
NÄ SNETT »  LÄe FR Da ESR Ke 94 »; 25 ut.,undersökta, inh. 
| grönt, saftigt; 6 döda. 
Akon död: 70 »; 2 döda. 16 »; 53 döda. | 
ÄR 62 2 2 » » » » 
Sj O2TSS TO ut: r 020. » 
Ja 52 » 50 » > > 
ja >» » > » » 
a » pe i» » » 
fp » » » » » DÅ 
Ja »> DELS Do 
fä > » >» » IO"$; 6 döda. 
MÅ NER 47 +; 3. döda. NS 
n/a » » 46 >; I död, | Sir 
Ja >» » LE ST FN döda 
Bj | oo» »; hudömsning. » »; hudömsning. pr» 
sa Nr35Le I3rdöda. 31 2; IS döda: Is 2ndodas 
Bf >» 3 >» » | Alla döda +. 
Förkortningar: fr. = frisk, ej infekterad; fört. = förtärd; inf. = infekterad; inh. = innehåll; 


smittades mycket hastigt. Öfriga 21 larver, som dogo senare, erhöllo 
möjligen smittan från redan döda kamraters lik. I alla händelser tyder 
försöket på möjligheten af att genom utläggning i skogen af förgiftade 
ägg därstädes befintliga friska larver kunna smittas och att sjukdomen 
dymedelst kan inplanteras till trakt, där densamma förut ej uppträdt. 


Efter att genom dessa försök på kammaren hafva vunnit ofvan- 


nämnda resultat, tillgreps utan tvekan utförandet i skogen. För alla 


eventualiteter hade redan i tid ett parti nunneägg satts i iskällare för 


att fördröja deras kläckning till lämplig tidpunkt, då i det fria kläck- 


ningen ägt rum mera allmänt. Vid denna tidpunkt behandlades äggen 


med larvlik från fjolåret och lades nypvis invid trädstammar i skogen. 


Huruvida den därstädes sedan uppträdande sjukdomen alstrats häraf 
eller äfven dessförutan skulle hafva kommit dit ligger själfklart utom 


möjlighetens gränser att direkt bevisa. I alla fall saknas ju ej sanno- 
likhet för att det förra kan hafva ägt rum åtminstone på en del trakter, 


Vid äggens utläggande böra desamma inneslutas i strutar af stadigt 


papper, på det att regn ej må kunna bortskölja sjukdomsämnet. När 


FÖRSÖK MED INFEKTION AF NUNNANS LARVER. NN Eg lag 


I. 
N:o 4 | N:o 5 N:o 6 
— >> oo 
| 

50 fr., 50 inf. ägg. | 100 inf. ägg. 100 inf. ägg. 

— Några 1. | Flera 1. | 
(CEN eld KOM: 78 1., spegel. | 
C:a 50 », spegel. C:a 70 1, spegel. 93 »; sk. nära fört. 
961.; 4 ägg torra, sk. nära fört.;ä.s.| 98 1., 2 ägg torra; sk. knappt! 96 >», 4 ägg torra; ä. s. 

Vankört: 

» » Jag NR: FSE > » | 
» » 5 SU HINO VS » $; 25 ut.till n:o 7; 711 kvar. 
> », några däraf synas sjuka. | 73 > Flera döda. 


91»; 25ut.,inh. =n:0o3; 5 döda.| 63 »; 5 ut., undersökas, inh.| 41 »; 30 döda. 
| = NO3; Tor döda: 


14»; 52 döda. | 8 »; 50 döda. ING » 
10 »; 4 döda. Alla döda ++. 2105; 1 död. 
» » | Alla döda Se 
» » 
> » 


ps 


» 

be 

6 »; 4 döda. 
5, I död. | | 
» » 

2033 doda: | 
ME 

1955 TT död: 

Alla döda +. | 


kl. = kläckt; 1. = lefvande larver; sk. = äggskal; st. = stiga uppåt; ut. = uttagas ; ä. s. = äta sallad. 


de små larverna upphört att förtära sina äggskal tränga de sig utan 
svårighet ur omhöljet för att krypa uppåt trädstammarna. 

För att söka få en förklaring öfver orsaken därtill att på trakt, där 
farsoten visat sig ett visst år, densamma enligt vår erfarenhet uppträder 
äfven påföljande år, begynte jag den 3 april två parallella försök, n:o 9 
och 10, sålunda, att några fjolåriga larvlik nedsattes i burkar, i n:o 9 
skyddade för omedelbar beröring genom omlindadt gastyg, i n:o 10 
däremot utan skydd. I hvardera burken insattes därpå 10 friska, g—12 
dagar gamla larver från n:o 1 och 2. Tab. III utvisar, att dödligheten 
i n:o 10 var i full gång efter den 13 april, således efter 10 dagar, och 
den 28 april voro alla döda. I n:o 9 dog en larv visserligen redan den 
11 och en den 12 april, men sedan uppstod ett stillestånd i dödligheten, 
intill dess densamma åter började den 21 april, sedan de torra liken fuktats 
några dagar förut för att få större öfverensstämmelse med förhållandena 
i det fria. Först den 9 maj voro alla döda. Antagligt är att i n:o 9 
strax i början några larver, ehuru ej komna i omedelbar beröring med 
liken, ändock smittats, och att dessa larver sedan successivt, vare sig 


2187 J. MEVES. 


före eller efter döden, smittat sina kamrater, jämte det att möjligen 
ytterligare en del larver smittats af de inlindade liken, sedan dessa 
fuktats. Kunde man bygga på dessa försök, vore slutsatsen den, att 
tillvaron af fjolårslik verkar smittande på den nya generationen, till 
och med utan direkt beröring, ehuru långsammare i sistnämnda händelse. 
Denna slutsats stärkes ytterligare genom försök, som här nedan skola 
omtalas. Jag för min del är därför, i motsats till dir WAHL och i öfver- 
ensstämmelse med förbemälde HENSCHEL, öfvertygad därom, att åtminstone 
beröring med polyederlik, kanske ock blotta närvaron af sådana, fram- 
kallar sjukdom hos förut friska larver. 


Af intresse skulle ett försök hafva varit, huruvida närvaron af 
exkrementer från fjolåret kunde orsaka smitta. Tyvärr tänkte jag ej 
därpå, medan tillfälle därtill ännu gafs. 


När den 3 april alla larver ur infekterade ägg i n:o 6 voro döda 
(se tab. I), lät jag liken kvarligga och insläppte 10 friska larver från 
n:o 2; dessa voro då 9—12 dygn gamla. Den 5 april lefde blott 6 st., 
den 9 april 5, den 11 april 4 och den 15 april 2 st., som höllo sig vid 
lif till den 27 april, då äfven de ströko med. 


Den 135 april flyttade jag 10 st. omkring 22 dygn gamla, friska 
larver, som nyss ömsat hud, ur n:o I till n:o 5, i hvilken senare burk 
fjorton dygn förut (se tab. I) alla larver dött, och hvilken sedan lämnats 
orörd. Den 21 april dog den första larven, den 29 april den andra, 
och mellan den 3—38 maj alla öfriga i rask följd utom en enda, som 
slutligen utbildade sig till puppa och fjäril. Immunitet mot sjukdomen 
förekommer alltså, hvaraf kan förklaras att i trakter, där sjukdomen 
skenbart röjt undan allt nunnelif, enstaka exemplar ändock fortlefva för 
artens bibehållande. 

Den 1 maj insattes slutligen 50 st. några dygn gamla larver, som 
erhållits ur infekterade ägg, utan äggskal i en ren burk. Den 4 maj 
dogo 14, den 5 maj 16 stycken. Sistnämnda dag insläpptes två redan 
halfvuxna, till utseende friska larver, som dock ej togos ur kontroll- 
burk. De återstående 20 smålarverna dogo under de två följande dyg- 
nen, men de två stora fortsatte att lefva, den ena till den 21 och den 
andra till den 29 maj, då äfven de dogo i typisk polyedersjukdom. In- 
kubationstiden synes vara längre hos äldre larver än hos yngre, hvarpå 
ock de Wahlska försöken synas häntyda. 

De af mig utförda försöken hafva den fördelen framför d:r WAHLS, 
att visshet funnits för att ingen enda af försökslarverna kunnat vara in- 
fekterad redan före försökens början, utom möjligen i fråga om de två 
sistnämnda medelstora larverna; men om dessa varit sjuka förut, innan 


FÖRSÖK MED INFEKTION AF NUNNANS LARVER, 210" 
Tab. II. 
Datum N:o I N:o 2 | Ni027 N:o 8 
NE 96 1.; 25 ut. tilln:08.| 97 1.; 25 ut.till n:o7.! 501.: 25 från n:o 2| 501: 25 från n:o I 
25 Db » 6 25 >» » 5 
206 71 »; 2 ut., normala.| 72 », däraf 2 sjuka.| 491.; I död. EE Sf Are a 
22G 60.5; 5, ut; Per Sn 135: 14 döda, Kp fRDEA Tolka 
Ma 63»; I död. 70»; 2 döda. | 16»; 19 > I 35 22 
HE 62>: I » dd » | 145 E-God; 
I BA LO LU 3 ;r20Uut, » » » > 
lå 52 » 50 » > » > » 
Br » » » bd KING döda. >» » 
2/4 > » » » dv » >» » 
fr FN » » » » » 
SA > » vo» Aa 2 dOdA: > > 
a > » > » | >» 10 >; 4 döda. 
LOG > » 47 »; 3 döda. >» » » 
SA > » 405 501 död. > » » 
ja >» » Ke » » » 
Ia » »;' hudömsning. | » »; hudömsning.| » » » 
lays 35»; 13 döda. II $; 15 döda, » »; hudömsning. » »; hudömsning. 
+ LS re Loe > » > » » 
TS 25» » » lroRE In död: 9 »; I död. 
17: Sy > » > > | 87:3; 2 döda | >> 
AJ » » > » RIE » SK RNOd: 
215 2214 > » » » 4»; I död, 6»; 2 döda. 
28; 2 > » >» » SMA Då » » 
Lot » » > » » » | >» 
a » » > > 247; I- död: 
SAG » » » » » » > | 
| YE Sch > » > » » >»; liken fuktade 
FS » » > » I 0 BSR a död. NERE döda. 
Jå 24 >»; I död. » » » » » > 
G > » > » | Alla döda +. > » 
TRE > > > »» 
IR / > » > » 19: 2-d0d2. 
130 fre Er | Alla döda +. 
Tab. III. 
Datum Ng NER rO 
3/ 10 1. från n:o 1; fjolårslik lindade i tyll.| 10 1. från n:o 2; fjolårslik utan omhölje. 
sn 10.1; 10 1. 
2 078 sr död: ISEN 
= SN > » 
» »; hudömsning. SN 
gj > » 6 »; hudömsning; 4 döda. 
25 > » San AL dod. 
BEER 2» OT » 
19 sk å TUE 
of! 7 å liken fuktade. 3 Rå 9 
HESSE eg 1 odöd 2 »; 1 död. 
AA 5 »; 2 döda. > > 
227 > > Alla döda -r. | 
20 3 »; 2 döda. 
30 j 5 
sa) å : Si död. 
[PERS ones är död: 


Alla döda +. 
Förkortningar se tab. I. 


220T J. MEVES 


de insattes i burken, hade de nog ej lefvat så länge i fångenskapen, 
som de gjorde. 

Jämföras de här ofvan beskrifna infektionsförsöken med förloppet 
i de båda kontrollburkarna n:o 1 och 2 (se tab. II), framträder olikheten 
på ett synnerligen påfallande sätt. 

Försökens slutresultat torde kunna sammanfattas sålunda: 

1) Nunnelarver, kläckta ur sådana ägg, hvilkas skal infekterats med 
fjolåriga, i polyedersjukdom aflidna larvers lik, förtära med äggskalen 
det därå befintliga smittämnet och dö inom vid pass 11 dygn efter kläck- 
ningen. 

2) Smittan kan från dessa larver under deras lifstid spridas till i 
deras sällskap lefvande friska larver. 

3) Smittan kan från fjolåriga eller samma års larvlik öfverföras till 
i närheten befintliga friska larver, i viss mån äfven utan ömsesidig 
omedelbar beröring. 

4) Enstaka larver kunna vara immuna mot smittan. 

Såsom läsaren torde erinra sig, utformades vår strid mot nunnan 
under 1898—1902 års svåra härjning hufvudsakligen till en sträfvan att 
i möjligaste mån främja farsoten bland larverna, hvilken metod ledde 
till ett öfverraskande godt resultat. Af vikt måste därför hvarje under- 
sökning angående farsotens natur och utvecklingsmöjligheter vara. Om 
en ny härjning förr eller senare skulle hemsöka våra skogar och ge 
vederbörande tillfälle till ytterligare undersökningar, böra sådana ej 
försummas. Ju större antal försök, dess säkrare slutledningar, kanske 
ock alldeles nya uppslag. Bland annat vore i min tanke önskvärdt 
att innesluta friska larver i desinfekterade burar af metallväf och på 
olika afstånd från dessa placera dels polyederlarvlik, dels larvexkremen- 
ter från trakt, där farsoten föregående året fått rotfäste, bådadera i så- 
väl torrt som fuktigt tillstånd, för undersökning af huruvida och i så 
fall huru långt smittan kan föras genom luften. Dock må vi hoppas, 
att tillfället härtill måtte rätt länge låta vänta på sig! 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN 1913. H. 3. 


Norrländska skogsvårdskommitténs förslag rörande 
den enskilda skogsvården. 


Genmäle af EDpv. KINBERG. 


Den granskning af reservanternas yttranden, som herr RINGSTRAND fram- 
lagt inför tidskriftens läsare, föranleder mig att anhålla om plats för följande 
genmäle. Jag befarar emellertid, att endast ett fåtal af tidskriftens läsare 
har tillgång till kommitténs betänkande eller att de sakna tid att däri upp- 
söka reservationerna och taga reda på deras innehåll. Jag nödgas därför 
här taga utrymmet i anspråk äfven för vissa delar af motiveringen till reser- 
vanternas förslag, som granskaren uteslutit eller lösryckt ur sitt sammanhang. 


»Den allmänna skogsvårdslagen af år 1903 är grundad på en inom landet häfdvunnen 
uppfattning, att en skogsägare bör hafva fri dispositionsrätt till sitt skogskapital, alltså utan 
hänsyn till uthållig afkastning allenast med den inskränkning, att återväxten icke äfventyras, 
I skarp motsättning härmed stå skogslagarna för de två nordligaste länen, SD ut- 
syningslagen för lappmarkerna och dimensionslagen för länens öfriga delar eller det s. k, kust- 
landet. Enligt den förra får afverkning till afsalu äga rum å enskildes skogar endast 
efter utsyning af vederbörande skogstjänsteman, och enligt den senare är dispositionsrätten 
till skogen på det sätt inskränkt, att träd under en viss dimension ej utan särskildt tillstånd 
och utsyning må i form af rundt, biladt eller sågadt virke till ort utom länen skeppas eller 
å järnväg forslas och ej heller till sågad vara eller pappersfabrikation användas m. m., allt 
vid påföljd att virket tages i beslag och dömes förbrutet.» 

Så välbetänkta och för skogarnas bevarande nödiga, som dessa lagar än äro, måste 
man likväl erkänna, att befolkningen i dessa län med afseende å sin skogsegendom blifvit 
genom dessa lagar försatt i en undantagsställning. Skogsägaren får ej fritt disponera sitt 
skogskapital och är därjämte underkastad skyldighet gälda utsyningskostnad. Befolkningen 
intager sålunda ej samma gynnsamma ställning som sydligare landsdelars jordägare, hvilka, 
om blott återväxten ej äfventyras, kunna fritt disponera sitt skogskapital och helt och hållet 
undgå utsyningsafgift. Med hänsyn till denna i ekonomiskt och socialt hänseende relativt ogynn- 
samma ställning, hvari den jordägande befolkningen i de två nordligaste länen befinner sig, 
synes stor varsamhet vara af nöden vid valet af de åtgärder, som för den enskilda skogs- 
vårdens främjande i dessa län kunna anses behöfliga utöfver bestämmelserna i nu gällande 
lagar. Ty gifves anledning därtill, att de åtgärder, som i detta syfte vidtagas, kunna af 
befolkningen med fog uppfattas såsom ytterligare last på bördan eller ledande till andra 
olägenheter och missförhållanden, uppstår missnöje och motvilja mot dessa skogslagar, hvil- 
ket ingalunda är ägnadt att öka, utan tvärtom minska intresset för skogsvården. 

Ur denna synpunkt hysa vi stora betänkligheter mot kommittémajoritetens förslag att 
såsom supplement till ofvannämnda lagar införa skogsvårdsafgifter och inrätta skogsvårds- 
styrelser; och kunna vi dess mindre biträda detta förslag, som enligt vår uppfattning utvägar 
kunna beredas att främja den enskilda skogsvården i dessa län på annat och för skogs- 
ägarnas flertal lämpligare sätt. 

Genom att gifva åt här redan befintlig skogsingenjörsinstitution den utveckling och 
fasta organisation, som kommittén föreslagit, hvarigenom ett tillräckligt antal skogstjänstemän 
anställas för att uteslutande ägna sig åt handhafvandet af gällande skogslagar ej endast i 
fråga om' själfva utsyningsarbetet och därmed i samband stående skogsundersökningar och 


Skogsvårdsforeningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. EB 


Skogs särds- 
styrelse. 


Lappmarken, 
Skogarnas 
fördelning. 


2227 EDV. KINBERG. 


planläggning af hushållningen med enskildes skogar, utan äfven för att tillhandagå ut- 
syningssökande och andra skogsägare med råd och anvisningar rörande skogens och mar- 
kens vård samt spridande af kunskap om skogsskötseln i öfrigt inom orterna, torde ej alle- 
nast de berättigade kraf, som den enskilde skogsägaren kan uppställa i afseende å tillgodo- 
görande af sin skogsegendoms tillgångar, blifva tillfullo tillgodosedda, utan kan uppenbar- 
ligen äfven det allmännas intresse af kunskaps utbredande i skogsskötsel och skogsvård 
inom nu ifrågavarande län anses vara väl beaktadt och främjadt. Genom den omnämnda 
nya organisationen komma nämligen att här finnas att tillgå just de organ eller den lefvande 
kraft för väckande af intresse och främjande af arbete för skogarnas bättre vård, som 1903 
års allmänna skogsvårdslag ansågs sakna, och hvilken brist därföre måste fyllas genom det 
nya organ, som då bildades under namn af skogsvårdsstyrelse. 

Men inrättandet af sådana styrelser såsom supplement till här ofvan omförmälda orga- 
nisation för nu ifrågavarande skogslagars handhafvande kan däremot enligt vår uppfattning 
icke vara af något behof påkalladt. 

Af den redogörelse, som lämnats i kommitténs betänkande under rubriken skogs- 
vårdsafgifter angående de af länens landsting och hushållningssällskaps förvaltningsutskott 
tillsatta skogsvårdsnämnder med uppgift att förvalta af stat, landsting eller hushållningssäll- 
skap beviljade anslag för den enskilda skogsvårdens främjande, inhämtas hurusom dessa 
nämnder med framgång utöfvat sin verksamhet och på ett lyckligt sätt fyllt sin uppgift, 
jämväl med afseende å utbredande inom orterna af kunskap i skogshushållning genom att 
anlita skogsingenjör för att hålla föredrag vid sammanträden, som varit talrikt besökta. 

Enklaste och bästa utvägen att lösa uppgiften i fråga om förvaltningen och fördel- 
ningen af skogsvårdsmedlen torde vara att beträda den redan inslagna vägen, Vi anse där- 
för att omförmälda skogsvårdsnämnder böra för ändamålet anlitas. 


I fråga om medels anskaffande härtill är att beakta att skogsvårdsafgiften drabbar i 
sista hand skogsägaren, som nödgas underkasta sig en mot afgiften svarande minskning i 
priset å försäljningsvirket. Man kan nämligen icke antaga, att virkesköparen, i synnerhet 
om han är exportör, såsom fallet är uti ifrågavarande län, skall vid köpet underlåta bereda 
sig afdrag för en afgift, som han får vidkännas för sin exportvara. 

Det ofvan sagda gäller emellertid såväl den enskilda som staten i egenskap af skogs- 
ägare, ehuru i högre grad staten, som icke för sina skogar begagnar sig af skogsvärds- 
medel, utan afstår den del af dessa medel, som härstammar från virke, afverkadt å kronans 
skogar, såsom ett indirekt bidrag till det enskilda skogsvårdens främjande.» 


Sammanfattas det ofvan anförda, finner man att af den i enskild ägo varande utmar- 
ken innehar trävaruindustrien: 
med äganderätt ...... SRA EE RE BE LA FM ALE ES 855,766 har 
PEN OR 2920 10 (2 kl BR Bra ARS AT ASEA SRA ER NO GE 308,593 >» 


Summa 1,164,359 har 


Om den utmark i nordligaste och inre delarna af det afvittrade Lappland frånräknas, 
som icke kan blifva föremål för hvad man här egentligen menar med skogsbruk eller vir- 
kesproduktion for export, — ———— 


kan man säga, att trävaruindustrien har under sin disposition minst hälften af Lapplands i 
enskild ägo varande utmark. Men då spekulationen städse uppsöker det bästa, som är att 
tillgå, d. v. s. de skogrikaste och gynnsammast belägna skogssocknarna, hafva dessa att 
visa ett vida högre procenttal för nämnda industris skogsinnehaf. 


Såsom exempel anföras: 


Lycksele isocken ......-.: Ad SUS TN SREVREING SIR LIE en ga 87 procent 
Asele PET la SE SYRA nt BN AE BE EEE SINN SE EN Na Ae 75 » 
Dorotea PO (2 NE FREE 0 VAS EEE RA SNS EN AL 66 > 
BEAR Sr Ar ya da oo Oe SRA 73 » 
Malå 9 PSOE Sir ER ISRET SU0V ON NL AR RES AR Vr ot 70 » 


Jockmock > 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS FÖRSLAG. 2090 


Beträffande det gagn för den enskilda skogsvården, som skogsvårdsafgiften anses med- Skogsvårds- 
föra, ställer sig detta gagn mycket olika för de två, i ekonomiskt afseende vidt skilda = afgift. 
kategorier "skogsägare, som enligt hvad ofvan är visadt finnas i Lappland, nämligen trä- 
varuindustrien och den fasta jordbrukande befolkningen, 

Att trävaruindustrien för sin del är i besittning af medel och utvägar att låta verk- 
ställa erforderliga arbeten för sina skogars vård lider intet tvifvel, i synnerhet som dessa 
skogar till större delen äro belägna i Lapplands för skogsvård lämpligaste och i afseende å 
flottleder m. m. välbelägna socknar eller sockendelar. Råämnet är för denna industri af en 
mycket stor betydelse, och då denna omständighet särskildt är ägnad att framkalla intresse 
för skogarnas omvårdnad, finnes all anledning antaga, att skogsvårdsarbeten efterhand också 
komma till stånd, såsom redan i några lappmarkssocknar visat sig vara fallet. Under sådana 
förhållanden kan en skogsvårdsafgift på exportvara af virke, som härstammar från indu- 
striens egna skogar, visserligen icke anses betungande, enär det erlagda afgiftsbeloppet genom 
arbetsprestationer till skogsvårdens fromma å egna skogar kan intjänas till större eller mindre 
del. Men å andra sidan kan, vid det förhållande att industrien i sitt eget välförstådda intresse 
allt mer tager egen vård om sina skogar, ifrågasättas, huruvida exportafgift från industriens 
synpunkt är behöflig eller fastmer utan olägenhet kan helt undvaras. Det låter till och med 
säga sig, att de industriella bolagen i själfva verket skulle vara mera betjänta af att lag- 
stiftningen icke träder emellan medelst skogsvårdsafgitters upptagande. Om de t, ex. afsätta 
någon del af årsvinsten för sin skogsvård, antag minst den summa, som motsvarar beloppet 
af skogsvårdsafgiften för tillverkad och exporterad vara, så kan denna summa oafkortad an- 
vändas för sitt ändamål, hvilket däremot i fråga om skogsvårdsafgift ej kan ske, enär väsent- 
lig del af denna afgift åtgår till uppehållande af skogsvårdsstyrelse och dess verksamhet. 

Centralstyrelsens för Svenska trävaruexportföreningen svar å ett af kommittén utsändt 
frågeformulär torde i frågan vara i viss mån upplysande. Svaret har följande lydelse: 
»Äfven besvarandet af frågan rörande skogsvårdsafgifter är beroende af om den af oss 
framställda tanken att rätta utsyningens storlek efter ägarens villighet att vidtaga skogsvårds- 
åtgärder, vinner bifall. Blir denna plan accepterad, saknas anledning att ålägga skogs- 
vårdsafgifter. I motsatt fall torde skäl finnas, att genom skogsvårdsafgifters upptagande 
bereda utvägar att främja skogsvården, och vilja vi för sådant fall anbefalla bestämmelser 
liknande dem, som återfinnas i den noska Lov om vernskovens bevarelse m.m. af den 8 
augusti 1908.»! 

För den själfägande jordbrukande befolkningen åter ställer sig denna fråga helt an- 
norlunda. Väl kan bonden genom omtänksamhet ägna hemmanets skog en omvårdnad, som 
ej bör underskattas. Genom att till bränsle och annat smärre husbehofsvirke tillgodogöra 
affall samt oväxtliga och skadade träd blir skogen efterhand rensad och gallrad, hvarigenom 
tillväxten och föryngringen främjas. Men i allmänhet torde han ej kunna bereda utvägar 
för sådana åtgärders vidtagande, som fordra afsevärda kontanta utlägg och hvilka ej, liksom 
i andra näringar, kunna inom kort tid åt ägaren återbördas. Befolkningens ställning i 
ekonomiskt hänseende är härvid af betydelse. Men då af utrymmesskäl någon utförlig ut- 
redning härutinnan ej kan lämnas, hänvisa vi endast till de källor, hvilka varit grundläg- 
gande för vår uppfattning, att Lapplands bofasta befolknings ekonomiska ställning är myc- 
ket svag. Såsom källor åberopas dels länsstyrelsernas senaste femårsberättelser för år 
1901—1905, dels ock befolknings- och fattigvårdsstatistiken för ären 1900—1909. Härat 
framgår otvetydigt, att försämring i det ekonomiska tillståndet inträdt, att skattebördan sär- 
skildt i Västerbottens lappmarkssocknar är betungande, äfvensom att emigrationen och fattig- 
vårdskostnaderna högst väsentligt ökats under sist nämnda tidsperiod. 

Att den jordägande befolkningen inom denna landsdel med dess nordliga läge, 
hårda klimat och karga naturförhållanden i öfrigt samt särskildt med hänsyn till dess svaga 
ekonomiska ställning ej på långt när för sina skogar äger förmåga att i samma mån som 
trävaruindustrien för sina utnyttja skogsvårdsafgiftsmedlen torde ligga i öppen dag. Tager 
man därjämte i betraktande, hurusom en del af denna befolkning för fyllande af sina lef- 
nadsbehof måste skaffa sig extra arbetsförtjänst och därtill använda den arbetskraft, som för 
jordbruket kan undvaras, framgår tydligt nog att mången ej ens i någon mån blir i tillfälle 
göra sig gagn af sagda medel, ehuru han därtill nödgas bidraga, visserligen indirekt, men 
därför ej mindre kännbart. 

Under sådana förhållanden tillskapas genom skogsvårdsafgifters upptagande en situation, 
som synbarligen leder till obillighet och orättvisa mot de mindre skogsägarna, hvilka utgöra 
det stora flertalet af Lapplands innebyggare. 


! Denna lag gäller endast för vissa i Norge såsom skyddskogar afsatta skogsområden. 


Utsynings- 
afgift. 


Sammanfatt- 
ning. 


2247 EDV. KINBERG. 


Hvad här ofvan blifvit anfördt afser de skogar, som icke blifvit upplåtna på afverk- 
ningsrätt. De skogar åter, som blifvit med sådan rätt upplåtna, och hvilkas areal på sätt här 
ofvan är nämndt utgör 308,593 har, hvaraf 58,6 procent äro underkastade afverkningsrätt, 
som utgår först under åren 1930—1939, komma att under upplåtelsetiden helt och hållet 
sakna det stöd och det gagn, som man genom skogsvårdsafgifts upptagande i andra delar 
af landet påräknat för de orter, hvarifrån virket härstammar, Ty hvarken afverkningsrätts- 
innehafvaren, som icke äger skogen, eller hemmansägaren, som ej under en lång tidsföljd 
har någon inkomst från densamma, och hvilkens ekonomiska ställning därigenom försvagats, 
kan tänkas villig åtaga sig arbete och utgifter för skogens vård med utsikt att i bidrag er- 
hålla endast ringa del af utlagd kostnad och måhända än mindre för sitt arbete. 


Ett ännu egendomligare förhållande är det, som genom skogsvårdsafgifters upptagande 
skulle uppstå i fråga om ännu ej afvittrade hemman och nybyggen. Hemmansägare eller 
nybyggesåbo, som icke har afvittradt område, äger enligt 53 $ 2 mom. af 1894 års skogs- 
förordning rätt till utsyning å viss trakt af angränsande kronomark,. Vid försäljning af det 
utsynade virket skulle han, liksom andra, genom skogsvårdsafgiften vidkännas minskning i 
inkomst af försäljningsvirke. Men han har ej något eget område, där han möjligen eljest, 
om han haft något sådant, kunnat åtminstone i någon mån bereda sig gagn af de genom 
skogsvårdsafgifter hopbragta medel, hvartill han i sin mån bidragit. 


Äfven hvad nu i dessa två senast omförmälda fall påpekats, äro olägenheter och miss- 
förhållanden, som träffa de mindre skogsägarna och hvilka ej kunna förbises vid bedöman- 
det af frågan om skogsvårdsafgiften. 

I syfte att göra skogsvårdsafgift mindre betungande har kommittémajoriteten före- 
slagit, att utsyningssökande skulle befrias från erläggande af stadgad utsyningsafgift. Denna 
afgift är afpassad efter det ungefärliga värdet af de olika sortiment, som utsynas, och kan 
i och för sig såsom utgörande en ringa del af virkets saluvärde ej anses betungande. Ej 
allenast utsyningstvång utan äfven skyldighet att gälda utsyningskostnad har uppställts af 
statsmakterna såsom villkor för tilldelning åt lappmarkshemman af skogsanslag utaf den 
storlek, att de blifva tillräckliga ej allenast för husbehof utan äfven för afsalu. Det fram- 
går häraf tydligt, att afgiften för utsyning å lappmarksskogarna har karaktär icke af någon 
pålaga eller skatt, utan allenast som ersättning för den kostnad, som saluvirkets utsyning 
åsamkar staten. Dessa ersättningsmedel torde därför ej böra utan fullgiltiga skäl eller öm- 
mande omständigheter frånkännas staten. 

Enligt hvad ofvan är nämndt äger trävaruindustrien en mycket väsentlig del af Lapp- 
lands skogsmarker, och då dessa marker i allmänhet äro bland de mera välbelägna och 
skogrika, följer häraf att också lika väsentlig del af utsyningsafgifterna härstamma från de- 
samma. För afskrifning allt framgent af dessa nu omförmälda medelsbelopp har majoriteten 
ej kunnat anföra några giltiga skäl eller ömmande omständigheter. Hela afskrifningsfrågan, 
i och för sig obehöflig, möter sålunda vid dess genomförande svårigheter eller tillskapar 
förhållanden, som leda till efterskänkande af årliga medelsbelopp åt skogsägare, som uppen- 
barligen däraf ej kunna vara i behof, hvarigenom efterskänkandet får karaktär af obehörig 
gåfva eller skänk. Härtill kommer, att utsyningsafgifternas afskrifvande enligt majoritetens 
förslag gjorts till förutsättning för upptagande af skogsvårdsafgift och frågan rör alltså 
ej endast eftergift af vissa ersättningsmedel. Den bör därför bedömas och afgöras äfven ur 
synpunkten, huruvida skogsvårdsafgifts upptagande i Lappland kan med dess från sydligare 
landsdelars vidt skilda förhållanden vara en för den enskilda skogsvårdens främjande lämp- 
lig utväg. 

På grund af hvad vi i det föregående utredt och anfört anse vi oss hafva ådagalagt, att 
så ej är förhållandet, hvarför vi hålla före, att frågan bör lösas på annat och sådant sätt, 
som kan leda därtill att mindre skogsägares behof af bidrag och stöd för vården om deras 
skog kan blifva på ett verksammare sätt tillgodosedt, utan att staten drabbas af onödiga 
eller allt för stora uppoffringar. 

Den hufvudsakligaste uppgiften, som här föreligger, torde vara att genom verksamma 
bidrag söka främja dikningsarbeten och andra markberedningsåtgärder å den fasta befolk- 
ningens skogsmarker, där sådant är nödigt för att de må hållas i produktivt skick. Dylika 
arbeten, nödvändiga som de äro för skogarnas uthålliga afkastning och därför också af 
betydelse för denna befolknings framtida vidmakthållande, kunna i anseende till därmed 
förenade kostnader ej utan fullt verksamma bidrag utföras. Om emellertid ett anslag till 
skogsvårdens främjande finge karaktär af statsanslag, skulle det vid bidrags beviljande 
kunna tagas större hänsyn till det verkliga behofvet, än om bidragen utdelas från skogs- 
vårdsafgiftsmedel. Med dessa senare medel bestridas kostnader för skogsvårdsstyrelse och 
flera andra utgifter än direkta bidrag till skogsägare. Å hvad som därefter återstår kan hvarje 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTENS FÖRSLAG. 22 


skogsägare visserligen såsom indirekt delaktig göra visst anspråk, men exportören—skogs- 
ägaren torde, såsom i första hand direkt afgiftspliktig och med förmåga att genom arbeten 
å egna skogar göra sig vida större gagn af skogsvårdsafgiftsmedel än mindre skogsägare, 
ej underlåta ställa anspråken å dessa medel vida högre. 

Vi anse därföre, att kommittén bort föreslå, att med utsyningsafgifternas bibehållande 
ett extra anslag måtte af statsmedel anvisas, för att efter skogsägarens behof användas till 
främjande af den enskilda skogsvården. 

»>Kommittén har, (i frågeformulär A) framställt vissa frågor rörande utsyningslagen, och Uppfattningen 
bland andra huruvida det vore önskvärdt, att skogsvårdsafgift upptoges, samt om dessa af- nom lapp- 
gifter borde. förvaltas af särskild skogsvårdsstyrelse, eller om de borde fördelas på de sär- marken. 
skilda kommunerna för att förvaltas af kommunalmyndighet eller särskilda förtroendemän 
eller om deras förvaltning och fördelning borde ske på annat sätt och huru. 

Från 12 lappmarkskommuner och 7 inom dessa kommuner befintliga filialer af länens 
hushållningssällskap samt från 24 byalag eller enskilda hemmansägare i lappmarkssocknar 
hafva svar, tillhopa 43, inkommit till kommittén. Af dessa innehålla 31 svar uttalande emot 
och 11 för upptagande af skogsvårdsafgift, de senare med vissa förbehåll. 

I ett af de svar, som här upptagits såsom nekande (Jockmocks kommun) har direkt 
uttalande i hufvudfrågan visserligen icke skett, men däremot mycket starka betänkligheter 
uttalats på så sätt, att det blefve skogsägare, d. v. s. kronan, allmänningar och hemmans- 
ägare, som, ehuru indirekt, dock i sista hand drabbades af denna afgift, äfven om densamma 
i första hand finge af trävarubolagen erläggas. Motsvarande lägre virkesanbud och in- 
köpspris från bolagens sida blefve nämligen följden. För afslag har vidare bland annat 
anförts (Åsele kommun) ”att afgifterna komme att lika träffa alla skogsägare, hvaremot en 
rättvis fördelning af desamma skulle möta oöfvervinneliga svårigheter. Följden blefve att 
en hel del skogsägare betungades med afgifter, hvaraf andra drogo nytta. En dylik be- 
skattning komme att verka obilligt och orättvist.” 

De förbehåll, som framställts af dem, hvilka uttalat sig för skogsvårdsafgift, äro 
dels utsyningsafgiftens upphörande, dels att skogsvårdsafgifterna i görligaste måtto oafkortade 
må komma den kommun till del, hvarifrån virket härstammar. ! 

Beträffande skogsvårdsafgifters fördelning och förvaltning har enstämmigt anförts i de 
svar, som innehålla uttalande för skogsvårdsafgifts upptagande, att afgifterna borde fördelas 
på kommunerna och förvaltas af antingen kommunalmyndigheter eller särskilda förtroende- 
män. I de svar, som innehålla uttalande emot skogsvårdsafgifter, har, för den händelse så- 
dan afgift oaktadt afstyrkandet komme att upptagas, framhållits enahanda uppfattning i fråga 
om fördelningen och förvaltningen, åt hvilken i ja-svaren gifvits uttryck. I intet af de 
omnämnda ja- eller nej-svaren hafva skogsvårdsstyrelser förordats,> 


RTR NTLEN TIL TYS SNETE BIE SM, EA TNE EE PAN (6 0 EAS TE ra Te a BAN Kustlandet, 
Up EES ME Erp lyan OA RER Bra ARE AED ANN NINNA fö DART AR Bg EN ROR rt (CENTER Skogarnas för- 
Trävaruindustrien kan alltså beräknas innehafva: delning. 
Medyaganderättys. ssk eysssodded 635,569 har 
I VAVerkniNgSsratt sEösdsdodstöoeed 125,132 > 


Summa 760,701 har 


eller närmast 25,; 4 af den i enskild ägo varande utmarken. Men då skogsspekulationen 
företrädesvis hållit sig i de socknar, där de värdefullaste skogstillgångarna funnits att tillgå, 
visa dessa socknar ett vida högre procenttal än det för hela kustlandet uträknade medeltalet. 
Såsom exempel anföras: 


BjUrHOImSPSOCKGN ae meet NER bre 40 procent 
Degerfors SIN ASSR AN tess Aa Ver 47,9 » 
Burträsks APA ROSR SE SVE SSA rr 6856 
Norsjö KE ASA SOL G dosa 62,4 =» 
Älfsby SSL BRAT EE SNR rk 30 » 
Edefors EE Pra ONS ASSR NN RNE 65,3 » 
Råneå 20 LINA DERA RFSL oda 48,7 » 
ÖfVETKalDer fav EE KSL SN ers 305 


Kommittén har (i frågeformulär B) framställt vissa frågor rörande dimensionslagen och Uppfattningen 
bland andra frågan 17, som har följande lydelse: »Därest så omfattande förändringar, som ;nom kust- 
näst härofvan ifrågasatts, icke anses böra eller kunna genomföras, är det likväl önskvärdt landet. 
att för skogsvårdens främjande — med bibehållande i hufvudsak af dimensionslagens be- 


Sammanfatt- 
ning. 


2207 EDV. KINBERG. 


stämmelser — skogsvårdsafgifter upptagas att användas såsom bidrag till enskildas skogs- 
vårdsarbeten?» Från länens kustlandskommuner och en del där befintliga filialer af länens 
hushållningssällskap samt byalag hafva inalles 60 svar till kommittén inkommit, hvaraf 30 
innehålla ja och 30 nej; i de förra äro inberäknade 2 svar, däri förordas införandet af skogs- 
vårdsafgifter, men endast under förutsättning att de ej uppgå till högre belopp än högst 2 
öre per kbm. Såsom villkor för upptagande af skogsvårdsafgift har framhållits, att betryg- 
gande garantier gifvas för att dessa afgifter »ej i främsta rummet komma bolagen till godo 
på de mindre hemmansägarnas bekostnad». Mot afgifts upptagande är anfördt, att kommu- 
nerna redan äro betungade med utgifter i hög grad och att afgifterna icke äro för orten 
lämpliga och ej kunna på lämpligt sätt fördelas, att naturlig återväxt i allmänhet finnes i 
orten m. m. 


Frågan 18, af hufvudsakligen följande lydelse: »Under förutsättning att skogsvårdsaf- 
gifter upptagas, böra dessa afgifter förvaltas af en skogsvårdsstyrelse eller fördelas på de 
särskilda socknarna för att förvaltas af de kommunala myndigheterna eller särskilda för- 
troendemän, eller böra afgifterna på annat sätt förvaltas och fördelas? har besvarats på det 
sätt, att 14 uttalat sig för att afgifterna borde förvaltas af skogsvårdsstyrelse, därvid i några 
af svaren framhållits, att de särskilda kommunerna borde behörigen tillgodoses vid fördel- 
ningen och så vidt möjligt erhålla proportionell andel efter det från kommunerna utgående 
råmaterialet, hvaremot 42 svar, med afstyrkande af skogsvårdsstyrelser inom länen, framhålla 
att skogsvårdsafgifter, därest sådana upptagas, böra öfverlämnas till landsting eller hushåll- 
ningssällskap att af dem eller deras förtroendemän användas till den enskilda skogsvårdens 
främjande eller ock att de fördelas på kommunerna att förvaltas af kommunalmyndighet eller 
deras förtroendemän.» 


Med åberopande af hvad som anförts om skogsvårdsafgifts upptagande i lappmarkerna 
såsom i hufvudsak tillämpligt äfven inom kustlandet, anföra reservanterna vidare å sid. 688: 


» Visserligen ha skogarna icke inom hela denna landsdel i samma omfattning som i 
lappmarkerna öfvergått till trävaruindustrien, men i stort antal af kustlandets bästa skogs- 
socknar är samma förhållande rådande som i lappmarkerna med afseende å trävaruindustriens 
skogsinnehaf; och följden blir densamma som i lappmarken, nämligen att de mindre skogs- 
ägarna skulle komma till korta i konkurrensen om skogsvårdsmedlen. Detta ogynnsamma 
läge, hvari dessa skogsägare genom förefintliga förhållanden försättas, har också tagit sig 
bestämdt uttryck genom villkoret, att garanti bör gifvas för att dessa afgifter ej i främsta 
rummet komma trävaruindustrien till godo på de mindre hemmansägarnas bekostnad. Men 
af skäl, som vi här ofvan redan anfört, kan en sådan garanti icke lämnas. Det ligger näm- 
ligen i skogsvårdsafgifts- och skogsvårdssystemets natur, att skogsvårdsmedlen utdelas i för- 
hållande till utförda arbetens omfattning och kostnad. Då de mindre skogsägarnas förmåga 
härutinnan är mycket ringa i järaförelse med trävaruindustriens, tager denna senare åt sig 
största delen af skogsvårdsmedlen. Det hjälper föga att bidragsprocenten ställes något olika 
för olika kategorier skogsägare. Förhållandet blir likväl i hufvudsak såsom ofvan är nämndt. 


Utgår man från, att syftet med åvägabringande af skogsvårdsmedel är, ej mindre att 
väcka intresse för skogsvård hos företrädesvis de mindre skogsägarna, som här utgöra det 
stora flertalet, än ock att verksamt söka främja själfva arbetet därutinnan, måste skogsvårds- 
medlens fördelning ske efter det verkliga behofvet. Detta kan ej genomföras med ofvan- 
nämnda system, men kan däremot väl komma till utförande, om medlen anvisas såsom stats- 
anslag med bidrag äfven af landsting eller hushållningssällskap. 


Ehuru vi icke kunnat biträda det af majoriteten föreslagna sätt för medels anskaffande 
till den enskilda skogsvårdens främjande i de två nordligaste länen, anse vi det vara ett 
stort och viktigt statsintresse, som här föreligger, att söka väcka, befordra och ekonomiskt 
stödja utvecklingen beträffande skogarnas vård inom dessa vidsträckta län. Skäl äro härför 
anförda i kommitténs betänkande, Vi vilja endast tillägga, att den undantagsställning, som 
den fasta befolkningen inom dessa län intager i följd af de betydande inskränkningar i dis- 
positionsrätten till skogen, som här gällande skogslagar föreskrifva, är ett ytterligare skäl 
för staten att ägna sin omsorg om denna befolknings under mindre gynnsamma naturbe- 
tingelser än i öfriga delar af landet bedrifna skogsbruk, hvars uthålliga afkastning i allmän- 
het kan anses som ett bland de främsta villkoren för denna befolknings framtida vidmakt- 
hållande.» 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTENS FÖRSLAG. ; 2245 


I ofvanstående utdrag af reservanternas framställning finner läsaren, att 
reservanterna funnit skogsvårdsstyrelser i Västerbottens och Norrbottens län 
obehöfliga, enär genom skogsingenjörsinstitutionens utveckling och omorgani- 
sation komme att anställas för skogslagarnas handhafvande och den enskilda 
skogsvårdens främjande just de organ, som motsvara skogsvårdsstyrelse med 
underlydande tjänstemän uti de delar af landet, där 1903 års skogsvårdslag 
gäller. För förvaltning af skogsvårdsmedel och spridande af kunskap i skogs- 
hushållning finnes i hvartdera länet skogsvårdsnämnd, som utsetts af landsting 
och hushållningssällskapets förvaltningsutskott och som med biträde af skogs- 
ingenjörer visat sig hafva med framgång utöfvat sin verksamhet. 

Att under sådant förhållande ytterligare införa en organisation, en sorts 
själfstyrelse, som utan underlydande organ skulle taga befattning med upp- 
sikten öfver dimensionslagens tillämpning m. m., är uppenbarligen en öfver- 
loppsåtgärd, som ej kan medföra något arbetsresultat af värde men väl olägen- 
heter. 

Majoriteten har emellertid tilltrott sig kunna öfverlämna åt denna sty- 
relse i all hufvudsak samma uppgift, som enligt 2 $ i ofvan nämnda skogs- 
vårdslag tillkommer fullständigt organiserade skogsvårdsstyrelser, med den 
ändring allenast att skogsvårdsstyrelsen, när vanskötsel förekommit, skall hos 
skogsinspektören i stället för hos Konungens befallningshafvande påkalla un- 
dersökning. Men då bristen på egna organ genast måste för styrelsen blifva 
kännbar och på något sätt afhjälpas, blir följden den, att genom förhållande- 
nas eget tryck de närmast till hands varande tjänstemännen, skogsingenjörerna, 
dragas in under själfstyrelsens disposition. Dessa tjänstemän komme därigenom 
i en mellanställning mellan själfstyrelse och öfverordnad statsmyndighet, hvilket 
förr eller senare leder till konflikt och åtföljande ohållbara situationer under 
tjänsteutöfningen. Majoriteten blundar för dessa fel i organisationen, före- 
bärande att dessa tjänstemän och själfstyrelsen hafva samma mål. Ja väl, 
men angående de vägar, som leda till målet, kunna uppfattningarna gå 
i sär och enskilda intressen taga ledningen. 

Reservanterna tro sig hafva ådagalagt, att af flera orsaker just i de två 
nordligaste länen de enskilda intressena ej kunna lärnas utan betryggande 
restriktioner från statsmakternas sida; och måste ett anordnande af en enskild 
själfstyrelse, såsom i vissa viktiga frågor sista instans, minska garantierna och 
gifva ökadt spelrum för nämnda intressen. Detta vare sagdt utan att på 
något sätt förringa den stora betydelse skogsvårdsstyrelserna haft för sydligare 
delar af landet vid tillämpningen af där gällande skogsvårdslag af år 1903, 
men — jag upprepar det — förhållandena och skogslagarnas egenart uti här 
ifrågavarande län 'kräfva en fastare och på samma gång enklare organisation 
än den majoriteten föreslagit, och som går ut på att ledningen och ansvaret 
delas mellan i viss mån beroende tjänstemän och en själfstyrelse. 

Därjämte vill jag påpeka, att skogsinspektören såsom ordförande i själf- 
styrelsen — där han vid beslutens fattande mången gång ej kan undgå att 
komma i minoritet och inför allmänheten sedan stå till svars för andras till 
äfventyrs mindre välbetänkta beslut — skulle komma i en ställning, som helst 
bör undvikas i fråga om en befattningshafvare, som skall utöfva förmanskap 
för de skogstjänstemän, som handhafva skogslagarna i orten. Det minst sagdt 
egendomliga förhållandet, att skogsinspektören i egenskap af ordförande i 
själfstyrelsen måste uppfordra sig själf i egenskap af skogsinspektör att vidtaga 


2287 EDV. KINBERG. 


viss åtgärd, kan ej heller vara lämpligt att tillskapa och torde skogsinspektörens 
ordförandeskap allenast kunna förklaras uti en önskan hos kommitténs majoritet att 
skenbart gifva statsmyndigheten en stark ställning i förhållande till själfstyrelsen. 

Å sid. 691—0696 af reservationen äro motiv anförda för de ändringar 
reservanterna ansett vara erforderliga i kommittémajoritetens lagförslag. 

I anledning af granskarens anmärkning, att det vore olämpligt att Konun- 
gens befallningshafvande, en myndighet, hos hvilken någon fackkunskap säges 
ej vara att förvänta, skulle pröfva fackfrågor, såsom föreslagna åtgärder för 
skogsmarks återställande i skogbärande skick o. d., vill jag framhålla att 
nämnda myndighet har till sitt förfogande all den fackkunskap genom under- 
lydande skogsingenjör och skogsinspektör, som erfordras för den pröfning, 
som kan åligga densamma. 

Härtill kommer, att uti ifrågavarande delar af landet, där skogshushållning- 
en — särskildt om men frånser den ganska begränsade trakt, där malmbrytning 
förekommer — är den i såväl ekonomiskt som socialt hänseende ojämförligt vikti- 
gare, måhända viktigaste faktorn, Konungens befallningshafvande måste antagas 
med den allra största uppmärksamhet följa just hushållningen med skogarna; 
och det torde väl ej få anses alltför djärft påstå, att denna myndighet uti 
skogstjänstemännen och skogsvårdsnämnderna, för att ej nämna landsting- 
och hushållningssällskap, skola hafva fullt stöd uti sina fortsatta sträfvanden 
att skydda skogshandteringen och på samma gång verksamt befrämja en god 
skogsvård. Förtroendet för skogslagarnas handhafvande bör blifva större om 
reservanternas förslag vinner gillande än om majoritetens förslag följes. 

Medgifvas måste att hittills ansträngningarna måhända alltför mycket 
koncentrerats på den prohibitiva sidan af denna verksamhet. Detta förhål- 
lande vinner emellertid sin tillfyllestgörande förklaring uti de omständigheter, 
som förefunnits i dessa län. Ansatser hafva likväl på senaste tid gjorts i 
riktning mot ett ökande af skogarnas produktionsförmåga, för hvilket ända- 
mål af statsmakterna och de lokala korporationerna, landsting och hushåll- 
ningssällskap anslagits medel och vidtagits positiva åtgärder. Sålunda har 
kommittén sid. 409—411 af sitt betänkande kunnat meddela, att förutom det 
förhållandet att en del bolag under senare tiotalet år börjat bedrifva rätt om- 
fattande skogsvårdsarbeten i Västerbottens och Norrbottens län, jämväl mindre 
skogsägare därstädes visat sig inse nödvändigheten af att större uppmärksam- 
het ägnas skogens vård, och att man för år 1910 hunnit så långt, att statens 
och de lokala korporationernas anslag för den enskilda skogsvårdens främ- 
jande belöpte sig till 14,000 kronor i det förra länet och 10,000 kronor i 
det senare, däraf hälften utgjorde statsanslag. Frekvensen ansökningar om 
bidrag utvisande ett stigande skogsvårdsintresse hos de smärre skogsägarna, 
hvilka i Västerbottens län uteslutande varit de, som kommit i åtnjutande af 
bidrag. Den sålunda inslagna vägen har följaktligen visat sig i många fall 
leda till goda resultat; enligt reservanternas mening bör den vidare fullföljas. 
I sådant syfte hafva reservanterna uttalat sig för beviljande af ett statsanslag, 
64,000 kronor, hvilket belopp är större än det som hittills utgått men dock 
understiger hvad staten skulle få vidkännas genom dels utsyningsafgiftens efter- 
skänkande, dels den minskning i kronoskogsförsäljningsmedel som, därest den 
af majoriteten föreslagna skogsvårdsafgiften infördes, skulle uppstå. 

Reservanterna ha funnit önskvärdt, att skogsvårdsfrågan kunde lösas så, 
att företrädesvis eller i första rummet mindre skogsägares behof af bidrag och 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTEÉNS FÖRSLAG. 220 


stöd "för skogsvården kunde blifva på ett verksamt sätt tillgodosedt, utan 
att staten drabbades af onödiga eller allt för stora uppoffringar. Granskaren 
är missnöjd härmed och säger bland annat, att reservanternas hufvudsakliga 
sträfvanden varit att finna en utväg, som kunde zufestänga de i Väster- och 
Norrbottens län arbetande bolagen från någon som helst andel uti de medel, 
hvilka kunna erhållas för skogsvårdens främjande. 


Till en början vill jag då framhålla, att reservanternas förslag ingalunda 
med fog kan betraktas såsom särskildt riktadt mot trävaruindustrien eller afsedt 
att på något sätt skada densamma. Om denna industri fortfarande får erlägga 
afgift för utsyning liksom andra utsyningstagare, men undslipper skogsvårds- 
afgift, lärer detta ej lända densamma till men. Att blifva ålagd att utbetala 
en afgift, hvaraf endast en del återfås, måste vara mindre förmånligt, än att 
själfmant afsätta, låt oss säga, en afgiftsbeloppet ungefärligen motsvarande 
summa, som i sin helhet användes för skogsvård. Då tillgång af råämne för 
industri i allmänhet är ett lifsvillkor för dess utöfvande, måste det särskildt 
för skogsindustriella affärsföretag, grundade på egna skogstillgångar vare sig 
helt och hållet eller till en del, också vara ett lifsvillkor att tillse, det medel 
reserveras för en sådan vård om dessa skogar, att det afsedda råämnet kan 
därifrån erhållas. Eljest lärer väl rörelsen ej kunna uppehållas. Något lag- 
stadgande härutinnan lärer ej kunna ifrågakomma eller vara behöfligt på sätt 
granskaren ifrågasätter. Själfbevarelseinstinkten eller den af granskaren om- 
talade »egoistiska tankegången» bör ej vara främmande för ekonomiska sam- 
manslutningar. Granskaren har själf på sid. 14 antydt, att bolagen ej höra 
till dem, hvilka på grund af mindre insikt om skogsvårdens betydelse behöfva 
lockas till utförande af skogsvårdsarbeten. 

För öfrigt vill jag påpeka, att anvisandet af ett anslag för enskildes 
skogsvård, om ock i syfte att företrädesvis eller i första rummet tillgodose 
mindre skogsägares behof af bidrag till stöd för deras skogsvård, icke kan 
sägas föranleda därtill, att bolag eller större skogsägare utestängas från någon 
som helst andel däri. Det lärer väl, om det visar sig, att någon eller några 
af dessa senare saknar utvägar i fråga om skogsvård och äro i behof af stöd 
i detta hänseende, ej finnas hinder för att bidrag lämnas; dock ej så, att 
trävaruindustrien konsummerar den hufvudsakliga delen och att mindre skogs- 
ägare få åtnöjas med återstoden. Just häri har den svårlösta knuten legat 
beträffande 1903 års system. 

I Västernorrlands län hafva under åren 1906—1911 lämnats i bidrag åt 
skogsägare 458,417,86 kronor af skogsvårdsmedel. Af dessa medel hafva de 
större skogsägarna (bolagen) bekommit 295,318,o1 kronor eller 64,43 2, medan 
de mindre erhållit 163,099,85 kronor eller 35,;7 Z. Oaktadt skogsvårds- 
styrelsens erkännansvärda bemödanden att tillgodose mindre skogsägares behof 
af stöd och uppmuntran i deras skogsvård, har det hufvudsakliga af dessa 
medel kommit att tillfalla bolag. 

Det bör ej väcka förvåning att de, som direkt utbetalt det på deras 
träexport utdebiterade skogsvårdsmedelsbelopp, däraf önskat återfå så stor 
del som möjligt, ehuruväl dessa afgifter i fråga om virke, som inköpts från 
enskilda skogsägare eller staten, i sistå hand ehuru indirekt drabbat nämnda 
skogsägare. Och ej heller kan det anses vara med billighet och rätt förenligt, 
att de afgiftspliktige utan hänsyn till den arbetskvantitet, som anmälts för 


2305 EDV. KINBERG. 


bidrags erhållande, få åtnöjas med en alltför ringa andel i skogsvårdsmedel, 
hvartill de från egna skogar lämnat bidrag. 

Orsaken till att i nu omförmälda fall de små skogsägarna, hvilka obe- 
stridligen mer än de större äro i behof af stöd i sin skogsvård och därför 
ur det allmännas synpunkt bort i första rummet stödjas, likväl bekommit den 
mindre andelen af skogsvårdsmedlen, ligger uppenbarligen dels i själfva syste- 
met, som utdebiterat afgiften på trävaruexporten, dels ock i trävaruindu- 
striens tillgång på utvägar i fråga om skogsarbeten. 

Låt vara att de mindre skogsägarna under de två sista åren af ofvan- 
nämnda period fått bidrag, som till totalbeloppet ungefärligen motsvarar det 
af bolag bekomna. Det har emellertid åtgått sju år efter skogsvårdsafgiftens 
införande, innan man hunnit så långt. Och under denna tid ha de mindre 
skogsägarna för vården om sina skogsmarker fått sammanräknadt åtnöjas med 
35,57 Z af skogsmedlen, medan bolagen för sina skogar tagit åt sig 64,43 2. 

Reservanterna hafva i sin framställning ej gifvit uttryck åt annat, än att 
1903 års system i fråga om skogsvårdsafgifter är olämpligt att införas i de 
två nordligaste länen med deras undantagslagstiftning och säregna förhål- 
landen. 

Då nämnda års förordning angående skogsvårdsafgift ej vidare gäller 
utan bhfvit ersatt af en ny, utfärdad den 11 oktober 1912, innehållande 
andra grunder för afgiftens erläggande än hittills varit gällande, lärer det 
knappast vara lämpligt upptaga utrymmet med vidare dryftning angående 
skogsvårdsafgifter grundade på den gamla förordningen. Vid tiden för reser- 
vationens afgifvande funnos emellertid ej att tillgå några detaljsiffror angående 
1910 års kronoskogsafverkning, men då sådana nu blifvit tillgängliga, tillåter 
jag mig här meddela, huruledes den i reservationen å sid. 679 gjorda beräk- 
ningen utfaller, när den grundas på sist nämnda siffror. Beräkningsmetoden 
är densamma, som förut tillämpats och som jämväl kommittémajoriteten an- 
vändt å sid. 409 i fråga om enskildes lappmarksskogar och allmänningsskogar. 

Hela kubikmassan af 1910 års afverkning å kronans skogar i de ifråga- 
varande två länen belöper sig till 1,826,239 kbm. Däraf äro 28,076 kbm. 
upphugget och till saluplats framfördt och såldt virke. Det öfriga är såldt 
å rot, bestående af 185,731 kbm. kol-, bränn- och tjärved, 93,390 kbm. 
pappersmasseved och 1,519,042 kbm. till timmer afsedt virke. Af sistnämnda 
post utgöra 1,350,028 kbm. den s. k. ordinarie utsyningen eller afverkningen, 
afyttrad efter auktionsutbud, och 169,014 kbm. dets. k. extra utsyningsvirket, 
såldt under hand. Om dessa 1,350,028 kbm. reduceras till sågad vara under 
antagande af ett sågutbyte utaf ?/, af råämnets massa, så erhålles en kvantitet 
såggods af goo,o18 kbm., för hvilka enligt 1903 års bestämmelser, om de 
tillämpades uti ifrågavarande län, skulle i skogsvårdsafgifter erläggas go,oo1 
kronor. Det öfriga virket till den del det lämpar sig för export betraktas 
såsom reserv i kalkylen men pappersmasseveden, 93,390 kbm., reducerade med 
hälften till tons kemisk torr och andra hälften till tons mekanisk torr pappers- 
massa, beräknas lämna i skogsvårdsafgift minst omkring 6,000 kronor. Re- 
sultatet skulle då blifva 96,001 kronor i stället för 112,000 kronor enligt 
föregående uppgift. 

Huru det nya systemet i fråga om skogsvårdsafgifts utgörande kommer 
att verka är ju svårt att förutsäga. Det torde i väsentlig mån bero på taxe- 
ringen. Men under alla förhållanden erhåller hvarje landstingsområde allenast 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS FÖRSLAG. ÖT 


90 &Z. De återstående . 10 & redovisas till statskontoret för att i mån af 
förefallande behof fördelas. I flera af landets sydligare delar hafva skogs- 
vårdsafgifter endast i mycket ringa belopp influtit och de tio procenten komma 
sannolikast att stanna där. Beträffande taxeringen meddelar granskaren, att 
värdet af de år 1911 till erläggande af skogsaccis uppskattade afverknings- 
beloppen från kronans skogar inom ifrågavarande två län hafva utgjort 
4,891,070 kronor och att skogsvårdsafgift för detta virke sagda år, beräknad 
efter nu gällande grunder, skulle ha utgjort 63,583 kr. och sålunda ett be- 
tydligt lägre belopp än det resultat, hvartill reservanterna kommit enligt gamla 
systemet. 


Jämföres emellertid det taxerade beloppet med 1910 års försäljnings- 
medel för kronovirket i nämnda län, utgörande med afdrag för afverknings- 
och förädlingskostnad 6,284,105 kronor, finner man, att taxeringen antingen 
har utfallit lägre, än hvad köparna betalt för virket, eller ock har under 
år 1911 icke allt virke, som sålts år 1910, blifvit afverkadt. Skulle afverk- 
ningen under 1911 hafva omfattat hela den försålda virkeskvantiteten och 
taxeringen sammanfallit någorlunda med köpeskillingsbeloppet för saluvirket, 
skulle skogsvårdsafgifterna belöpt sig till i rundt tal 81,600 kronor. 

Vid skogsvårdsafgifts utgörande efter 1912 års förordnings grunder lärer 
staten och den skogägande befolkningen ej undgå, att denna afgift i fråga 
om deras skogar, äfven då virket säljes å rot och afverkas af köparen, drab- 
bar skogsägaren, ty oaktadt alla försök att bortresonera detta sakförhållande 
lärer köpare ej underlåta göra sig skadelösa för den afgift, som för afverk- 
ning skall erläggas. Konkurrensen i det nordligaste Sverige är ej så liflig, 
att det ej finnes utrymme härför. 


Hvad här ofvan anförts angående skogsvårdsafgifts utgörande efter såväl 
förutvarande som nu gällande grunder torde utvisa, att, om än svårigheter 
möta att angifva bestämda siffror å det belopp, hvartill afgiften kunde komma 
att uppgå för afverkningen å kronans skogar uti ifrågavarande två län, detta 
belopp under alla förhållanden blifver ganska betydande och efter hand kommer 
att ökas. Afverkningen å dessa skogar har till beloppet stigit år från år 
och kommer än mer att svälla ut i den mån afsättnings- och kommunika- 
tionsförhållandena utvecklas. Det är för statsverket därför ingen bagatell, 
ehuru granskaren låter påskina motsatsen, att staten genom skogsvårdsafgifts 
införande i de nämnda två länen ikläder sig för den enskilda skogvårdens 
främjande ett bidrag, låt vara indirekt genom minskning i statens skogsmedel- 
inkomst, men som till beloppet ej kan på förhand beräknas, allraminst för 
framtiden, 


Om  arealförhållandet i fråga om kronans och enskildes skogar lägges 
till grund för ett ungefärligt bedömande af huru stort det relativa bidraget 
från kronans skogar kunde blifva inom ifrågavarande två län, jämfördt med 
samma bidrag i de öfriga länen, visar det sig (se sid. 678—-679 af reserva- 
tionen), att bidraget från kronans skogar i nämnda två län skulle blifva 11 
gånger och särskildt i Lappland 14 gånger så stort som i öfriga delar af 
landet. De kronoskogar, hvilkas afkastning tillfaller statsverket, utgöra näm- 
ligen i förenämnda två län 44,7 procent af länens hela afvittrade utmarks- 
areal) och de i Lappland befintliga kronoskogar af samma slag 56,2 procent 
af hela den afvittrade utmarksvidden därstädes, under det att kronans skogar 


2825 EDV. ' KINBERG. 


af samma slag inom de län eller länsdelar, där skogsvårdsafgift nu upptages, 
utgöra endast 4 procent af utmarksarealen. 

Mot ofvan omförmälda statsanslag af 64,000 kronor för den enskilda skogs- 
vårdens främjande i berörda två län har anmärkts, att ett sådant anslag skulle 
betunga landets alla skattedragande, ehuru det vore afsedt att komma endast 
en begränsad del af landet till godo. Men om i stället för ett dylikt anslag 
skulle införas skogsvårdsafgift, finge staten, på sätt ofvan är visadt, vidkännas 
i skogsförsäljningsinkomst en minskning, som till beloppet icke understiger 
utan mer eller mindre öfverstiger ifrågavarande anslag, hvartill kommer att, 
då utsyningsafgifternas upphörande gjorts till villkor för skogsvårdsafgiften, 
statsverket ytterligare skulle få vidkännas minskning i skogsmedlen med om- 
kring 33,000 kronor. Landets skattedragande skulle blifva mera betungade 
härigenom än af det föreslagna statsanslaget. 

Emot reservanternas förslag att genom anslag af länens lokala korpora- 
tioner på sätt nu sker vinna ökning uti de skogsvårdsmedel, som genom stats- 
anslag kunna erhållas, ehuru med den ändring likväl, att korporationernas 
anslag tillsammans skulle utgöra allenast en fjärdedel i stället för hälften af 
statsanslaget, har anmärkts, att »det blefve alla skattepliktiga i de två norra 
länen, som skulle bekosta skogsvården för en liten del af länens jordägare». 
Men med lika god rätt skulle ett sådant resonemang kunna tillämpas i fråga om 
skogsvårdsafgift, ty lika litet som skattepliktiga kunna skogsvårdsafgiftspliktiga 
alla komma i åtnjutande af så stor del af skogsvårdsmedlen, att de kunna 
därmed bekosta sin skogsvård. I intetdera fallet kan dessutom ens vara fråga 
om att med ifrågavarande skogsvårdsmedel helt täcka kostnaden för jordäga- 
gares skogsvårdsarbete. Anmärkningen faller på sin öfverdrift. Då emellertid 
dessa korporationer redan under en längre tid funnit det för resp. läns skogs- 
vård vara gagneligt att genom anslag, motsvarande hälften af hvad staten 
lämnar, öka länens skogsvårdsmedel, torde, om större statsanslag kunde i 
enlighet med reservanternas förslag beredas, med allt skäl kunna antagas, att 
samma korporationer skulle vara villiga fortfarande anslå medel för skogsvår- 
den, till beloppet motsvarande en fjärdedel af hvad staten anvisar. 

Granskarens ifriga förordande af skogsvårdsafgift synes egentligen grunda 
sig på det mycket rikliga afgiftsbelopp, som på grund af afverkningar från 
kronoskogar skulle uti ifrågavarande två län vara att påräkna. Han tänker 
sig (se sid. 14), att de smärre skogsägarna, som behöfva lockas till utförande 
af skogsvårdsarbeten, kunde af dessa medel erhålla en relativt större andel 
af den erforderliga totalkostnaden för utförda arbeten än andra, som icke 
behöfva lockas, alltså bolagen, hvilka då kunde komma i åtnjutande af bidrag, 
motsvarande efter afdrag af allmänna kostnader deras inbetalda afgifter. 
Detta är i själfva verket, ehuru på en omväg, ungefär detsamma som reser- 
vanternas förslag innebär, nämligen användande af statsmedel för den enskilda 
skogsvården inom nämnda två län, afsedt att i första rummet eller företrädes- 
vis främja smärre jordägares skogsvård genom bidrag till därför nödiga ar- 
beten, dock med den väsentliga skillnaden, att genom skogsvårdsafgiftens 
införande statens bidrag såsom indirekt icke kan på förhand beräknas och 
begränsas utan med skogsafverkningarnas stegrade belopp i mån af orternas 
utveckling i fråga om kommunikationer m. m. kommer att efter hand väsent- 
ligt ökas. Denna omväg, med hvilken utsyningsafgiftens efterskänkande med 
åtföljande ytterligare minskning i statens skogsmedel är förbunden, ställer sig 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS FÖRSLAG. 2406 


uppenbarligen vida mera ofördelaktig för staten än ett direkt till beloppet 
bestämdt anslag. Hvad de större skogsägarna eller bolagen beträffar kan det 
för dem, vid det förhållandet att de enligt granskaren$ utsago inom ifråga- 
varande län arbeta under prekära förhållanden, ej vara likgiltigt att få vid- 
kännas afdrag för till beloppet okända s. k. allmänna kostnader, hvadan 
systemet med skogsvårdsafgift äfven för dem ej synes innebära något efter- 
sträfvansvärdt, i synnerhet då någon andel i det indirekta statsbidraget enligt 
granskarens ofvannämnda uttalande icke ifrågakommer. Allt tyder fördenskull 
på att det för samtliga parter såväl staten som större och mindre skogsägare 
skulle vara mera välbetänkt att beträda den af reservanterna angifna vägen, 
i all synnerhet som, på sätt ofvan är nämndt, erfarenheten från ifrågavarande 
län ådagalagt, att det är på denna väg, som skogsvårdsintresset lämpligast 
kan spridas uti de bredare lagren af skogsägare. 

På sid. 21 framhålles den själfhjälp, som systemet med skogsvårdsafgift 
enligt granskarens mening innebär. Detta låter nog säga sig i fråga om 
andra delar af riket, där afgiftsbeloppet för afverkning å kronoskogar, i an- 
seende till dessa skogars ringa areal 1 förhållande till enskildas, är obetydligt, 
och där alltså skogsvårdsafgiften spelar hufvudroll. Men så är ej förhållandet 
i nu ifrågavarande län, där, såsom ofvan är nämndt, afgiftsbeloppet för af- 
verkning å kronoskogar kan antagas blifva omkring 11 gånger så stort som 
i öfriga delar af landet och särskildt för lappmarkerna 14 gånger, och där 
fördenskull skogsvårdsafgiften praktiskt sedt såsom själfhjälp skulle få en vida 
mindre betydelse för befolkningen. Med hänsyn härtill och med hänvisning 
till hvad här ofvan är anfördt kan jag begränsa mitt genmäle i ämnet till 
det uttalandet, att den teoretiskt hållna utläggningen om betydelsen af skogs- 
vårdsafgift såsom själfhjälp inom omnämnda län är lika öfverdrifven, som det 
utslungade omdömet, att reservanternas förslag vore ägnadt nedsätta befolk- 
ningens initiativkraft m. m. är obehärskadt och brister i sakliga skäl. 

Granskarens ansträngningar att bortförklara utsyningsafgiftens berättigade 
tillvaro i fråga om lappmarksskogar på den grund, att sådan afgift ej upp- 
bäres inom jämtska . skyddsskogsområdet, stranda helt och hållet mot den 
omständigheten, att det för skogstilldelning utöfver husbehof i afvittrings- 
stadgan för lappmarken intagna villkor, att afverkning till afsalu finge ske 
endast efter utsyning, icke innebär någon inskränkning af förut gifna rättig- 
heter. En sådan inskränkning fingo däremot ägarna till de inom nämnda 
skyddsskogsområde belägna hemman vidkännas, enär de, då skyddsskogslagen till- 
kom, långt dessförinnan vid afvittring bekommit skogsanslag under fri disposition. 
Det var då helt naturligt, att dessa hemmansägare ansågos icke böra åläggas 
bekosta den utsyning å sina hemman, som genom skyddsskogslagen föreskrefs. 

Ehuru det för den, som genomläst reservationen må synas öfverflödigt, 
vill jag begagna tillfället betona, att reservanterna i likhet med majori- 
teten, äro lifligt öfvertygade om nyttan och angelägenheten af att sprida 
kunskap i skogsvård samt äro fullt medvetna därom att en sådan kunskap 
för befolkningen knappast står att ernå utan ekonomiskt bidrag från det all- 
männas sida till skogsvårdsarbeten. Däremot äro vi ej öfvertygade om att 
skogsvårdsafgifts upptagande skall vara enda — eller bästa — sättet att möj- 
liggöra realiserandet af dessa önskemål. 

I fråga om lappmarksbefolkningens svaga ekonomiska ställning ha reser- 
vanterna af utrymmesskäl begränsat sitt uttalande till angifvandet af de källor, 


BRA EDV. KINBERG. 


som ligga till grund för detsamma. Då emellertid anteckningarna från ut- 
redningen finnas tillgängliga, meddelas de här med anledning af granskarens 
anmärkningar. 

På grund af statistiska utredningar! är kändt, hurusom de norrländska 
hemmansbrukens antal under perioden 1870—1900 har icke endast bibehållit 
sig vid sitt förra antal, utan ökats i större mån än i andra delar af riket 
samt att emigrationen och utflyttningarna till städerna därjämte frätt mindre 
på den norrländska bondeklassens naturliga tillväxt än hvad fallet varit i syd- 
ligare provinser. Orsakerna härtill tillskrifver man de större möjligheterna i 
norra Sverige till hemmansdelningar och utflyttningar. 

Detta äger sin tillämpning särskildt på lappmarkerna. Men orsaken till 
hemmansbrukens och den jordbrukande klassens ökning här är i första rum- 
met att söka uti den i ifrågavarande landsdels ekonomiska lif ingripande ägo- 
reglering, som genom den allmänna afvittringen kommit till stånd under om- 
förmälda period. Afvittringen tog nämligen sin början 1873 och har med 
undantag af trakterna i inre höglandet afslutats före år 1900. Vid denna 
ägoreglering ha betydande odlings- och skogsområden från kronans marker 
tilldelats såväl förut befintliga som en mångfald under afvittringens förlopp 
nybildade hemman, nybyggen eller lägenheter. Härigenom ha talrika tillfällen 
till nya bosättningar, arbetstillfällen eller förvärfskällor yppats, och den all- 
männa ställningen har synts vara lofvande för framtiden. 

Men  befolkningsstatistiken för tiden efter år 1900 visar tyvärr, att vid 
sekelskiftet en betänklig omkastning ägt rum i förenämnda utveckling. Om 
man undantager Gellivare och Juckasjärvi socknar, där på grund af de stora 
malmfälten alldeles särskilda förhållanden råda, utgjorde antalet emigranter 
från lappmarkerna under tioårsperioden 1881—1890 och 1891—1900 resp. 
713 och 434, men steg under de nio åren 1901-1909 till 1,509. Medan 
den förlust, som denna landsdel fick vidkännas genom omflyttningen öfver- 
hufvudtaget, den inrikes och utrikes sammanräknade, under de två nämnda 
tioårsperioderna uppgick till 1,260 personer, sprang denna siffra under de nio 
åren 1901—1909 upp till 2,888 eller i medeltal för år 321 mot endast 63 
under 20-årsperioden 1881—1900. Den mer än femdubblades. Statistiken för 
1910 utvisar att detta års förlust genom sådan omflyttning ökats. 

Fattigvårdsstatistiken visar följanda resultat: intill år 1900 utgjorde an- 
talet understödstagare i de ifrågavarande kommunerna i allmänhet en lägre 
procent af befolkningen — i medeltal 3,6 & — än hvad fallet var på rikets 
landsbygd i dess helhet. Med år 1900 synes förhållandet hafva ändrats. 
Under det att antalet understödstagare på rikets hela landsbygd successivt 
minskas från 3,9 & af folkmängden år 1900 till 3,6 2 år 1909, utgjorde 
motsvarande siffror för nu ifrågavarande lappmarkskommuner : år 1900 3,74 24, 
år 1901 3,71 Z, år 1902 4,20 4, år 1903 4,50 4, år 1904 4,86 2, år 1905 
Sarokde » "AT NOOOKA, SON, AK TOOY 4,87 26, Al TOOSNN, to FAR TO ODES DATA 
OCH än IOLO5,3 002 

Likaledes hafva fattigvårdskostnaderna ökats, Dessa utgjorde i samma 
kommuner år 1888 35,989 kronor, år 3892 47,430 kronor, år 1902 84,500 
kronor, år 1905 121,295 och år 1908 156,242 kronor. 

Häraf framgår att det ej endast är fattigvårdskostnaderna, utan äfven 
understödstagarnas antal som ökats. 


" Emigrationsutredning. . Om bondeståndets undergräfvande. 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS FÖRSLAG. 235" 


Länsstyrelsens för Västerbottens län femårsberättelse 1901—1905 innehåller 
rörande emigrationen (sid. 7), att denna »varit ganska afsevärd, särskildt under 
åren 1903, 1904 och 1905. Det har ej sällan händt, att hela familjer be- 
gifvit sig till främmande världsdelar, företrädesvis Amerika. Närmaste anled- 
ningen till den stora utvandringen synes hafva varit de under flera af perio- 
dens år felslagna skördarna samt tunga skattebördor, hvilket särskildt gäller lapp- 
marken, hvarifrån stora skaror utvandrat under perioden.» 

»Länet har varit hemsökt af missväxt åren 1902 och 1903, hvilka kunna 
karaktäriseras som verkliga nödår, särskildt för lappmarkens befolkning.» 

sid. 13 omförmäles att äfven år 1904 var ett ogynnsamt år »med 
otillräcklig värmegrad för en normal utveckling af sädesgrödan under den 
korta växttid, nordens sommar anvisar. Detta ogynnsamma förhållande ut- 
lämnades dock något inom länets mera kultiverade delar genom den jämfö- 
relsevis varma väderlek, som inträffade under senare delen af augusti och 
början af september månader, hvarvid den del af grödan något förbättrades, 
som ej redan skadats af nattfroster eller i förtid afmejats på grund af fruktan 
för sådana.» 

Å sid. 15 meddelas följande: »Ehuru jordmånen inom lappmarkerna är 
öfvervägande mager, mest bestående af sand och grus, mindre ofta af lera, 
förekomma dock på många ställen förutsättningar för ett tämligen högt upp- 
drifvet jordbruk, synnerligast boskapsskötsel. Men hittills hafva såväl jord- 
bruket som boskapsskötseln varit hämmade i sin utveckling, hvartill flera or- 
saker bidragit, såsom bristen på kommunikationer, befolkningens åskådningssätt 
och yttre förhållanden, därvid icke minst den missriktning, som trävaruindu- 
strin medfört därigenom, att en mängd hemman öfvergått till tvävarubolag 
med full äganderätt. Jordbruket har därigenom kommit att, synnerligast inom 
en del lappmarkssocknar, föra en tynande tillvaro, fattigdomen har ökats, och 
befolkningen råkat i ytterligt beroende af nämnda industri.» 

Beträffande den ekonomiska ställningen 1901—1905 inom Norrbotten 
yttras i länsstyrelsens femårsberättelse följande: »Den ekonomiska ställningen 
inom länet under närmast föregående period (1896—1900) kunde betecknas 
såsom öfverhufvud taget god. Samma omdöme kan tyvärr icke lämnas be- 
träffande den period, hvarom nu är fråga. Missväxt 1902 och den i lapp- 
markerna felslagna foderskörden påföljande år 1903 måste gifvetvis i före- 
nämnda hänseende medföra sina verkningar.» 

»Efter det stora ekonomiska uppsving, som rådde i Norrbotten under 
1890-talet kom bakslaget, som redan började under år 1900. Delvis berodde 
detta därpå, att en del affärer grundlagts utan ekonomisk grundval och utan 
noggranna beräkningar.» — — — — 

»En osund spekulationslusta hade gripit omkring sig och företag grun- 
dades, som det vill synas utan tanke på dess bärighetsförmåga. — — — — 
Då penningetillgången inom landet visade sig knappare och dåliga konjunk- 


turer å trävarumarknaden inträdde — — — måste en stor del egendomar 
afträdas till konkurs — och verkningarna af denna ekonomiska ruin sträckte 


sig långt.» — — — — 

Kompletteras innehållet af länsstyrelsernas berättelser för åren 1901— 
1903 med ofvan lämnade statistiska öfversikter för perioden 1901— 1910 och 
särskildt den senaste femårsperioden 1906—1910, torde man icke kunna 
blunda för den sanningen, att det efter 189o-talets ekonomiska uppsving och 


2307 EDV. KINBERG. 


de i Norrbotten omnämnda osunda spekulationerna samt efter nödåren 1902 
och 1903 och svagåret 1904 med flera i nämnda berättelser relaterade för 
befolkningen ogynnsamma förhållanden inträdt en tillbakagång, hvars verk- 
ningar på det ekonomiska tillståndet ännu göra sig kännbara inom ifråga- 
varande orter. 

Det kan finnas det oaktadt helt visst bland länens befolkning personer, 
som äro 1 tillfälle att kunna insätta penningar i bankerna, men detta bevisar 
ej, att befolkningens ekonomiska ställning öfverhufvud taget är god. Gran- 
skarens uppgifter om dessa penningeinsättningar åtföljas icke af uppgifter om 
befolkningens skuldsättning; hans utläggningar 1 ämnet äro ofullständiga och 
kunna icke upphäfva tillförlitligheten af ofvan lämnade officiella uppgifter. 

Beträffande anmärkningen mot arealen för afverkningsrätter vill jag fästa 
uppmärksamheten därpå, att den i kommittébetänkandets del II införda ta- 
bellen afser arealen för de afverkningsrätter, som utlöpa efter den 1 januari 
1912. Reservanternas uppgift afser däremot arealen endast för de afverk- 
ningsrätter, som gå till ända efter den 1 januari 1914 och är hämtad direkt 
ur Skiftesstadgekommitténs tabell. Arealen för afverkningsrätter i Malå socken 
har af reservanterna icke upptagits ens så högt, som den i noten på sid. 7 
af granskaren uppgifna arealen, 32,094 har, utan till allenast 30,714 har, 
hvadan anmärkningen i noten icke träffar reservanternas arealuppgift. 

Angående de inlösta afverkningsrätternas areal ha reservanterna visser- 
ligen icke kunnat erhålla annan officiell uppgift än den som lämnats, näm- 
ligen 27,310 har, men skulle nu så vara, att granskarens på enskild väg 
bekomna siffra, 85,605 har, bör med afdrag för förenämnda 27,310 har 
samt skillnaden mellan ' den verkliga och den af granskaren för högt upp- 
gifna siffran i fråga om Malå socken, frånräknas totalsiffran för trävaruindu- 
striens skogsinnehaf, 1,164,359 har, så kan ju den minskning, som däraf 
föranledes — den enda verkan granskarens s. k. fakta kunna medföra — icke 
upphäfva giltigheten af reservanternas uppgift, att nämnda industri har under 
sin disposition minst hälften af Lapplands 1 enskild ägo varande utmark. 

Granskaren uttalar emellertid förhoppningar, att afverkningsupplåtelserna 
i stort sedt komma att aflösas inom ej alltför lång tidrymd. Ja, det skulle, 
under förutsättning att aflösningen ej åtföljes af väsentlig skuldsättning för 
hemmansägaren, vara mycket glädjande. Men vid det förhållandet att tiden 
för större delen af dessa upplåtelser ligger mycket aflägsen (exempelvis i lapp- 
marken för 171,015 har först under åren 1936c—1939 och för 94,547 har 
under åren 1920—1929), torde det vara tvifvel underkastadt, huruvida nämnda 
förutsättning kan förverkligas. Atager skogsägaren sig förpliktelser, som han 
sedan ej går ut med, kommer han antagligen »ur askan i elden». 

Anmärkningarna mot reservanternas uppgift angående bolagens skogar 
under äganderätt lämnar jag åsido såsom betydelselösa. I $ 3 af utsynings- 
lagen ha reservanterna föreslagit följande tillägg: »För hemman, som är 
besväradt af afverkningsrätt, upplåten före denna lags trädande i kraft, må 
årliga afverkningsbeloppet ej sättas högre än med tillämpning af hittills 
gällande regler skolat ske, där ej mellan hemmansägaren och. afverk- 
ningsrättsinnehafvaren annorlunda öfverenskommes.> Detta är, säger vår 
granskare, att ställa dessa hemmansägare alldeles utanför möjligheten att komma 
1 åtnjutande af en skogsvård, som kan ligga uti en rationellt utförd afverk- 
ning. Men hvarför det? Inte kan väl hemmansägaren ha något emot en 


NORRLÄNDSKA SKOGSVÅRDSKOMMITTÉNS FÖRSLAG. eye 


högre afverkning, om den är för skogen af gagn, och om han kan få ersätt- 
ning för det af en ny lag framkallade öfverskottet, hvilket han ej kunnat be- 
räkna från skogen vid densammas upplåtande på afverkningsrätt. Hindret 
skulle under sådant förhållande då möjligen kunna ligga hos afverkningsrätts- 
innehafvaren, som vill ha öfverskottet gratis. Kanske det. Men under sådana 
förhållanden bör väl den nya lagen skydda hemmansägarens goda rätt. Jag 
kan därför ej gilla granskarens jeremiader. 

I anledning af majoritetens förslag om utsyningsafgiftens upphörande i 
samband med införandet af skogsvårdsafgift i Lappland ha reservanterna yttrat 
(sid. 684), att denna fråga ej endast rörer en eftergift af ersättningsmedel utan 
bör bedömas och afgöras äfven ur synpunkten, huruvida skogsvårdsafgifts upp- 
tagande i nämnda landsdel kan med dess från sydligare landsdelars vidt skilda 
förhållanden vara en för den enskilda skogsvårdens främjande lämplig utväg. 
Att innehållet i dessa tre sista rader icke kan afse en jämförelse af förhällan- 
dena endast inom gränsområdena å båda sidor af länsgränsen mellan Väster- 
botten och Jämtland, utan afser en jämförelse mellan å ena sidan Lappland 
i sin helhet och å andra sidan de söder därom belägna länen, där 
skogsvårdsafgift uppbäres, torde falla af sig själft, äfvensom att de nämnda 
radernas innehåll syftar på hvad i det föregående anförts i fråga om, bland 
annat, befolkningens undantagsställning genom utsyningslagen, den verkan skogs- 
vårdsafgifts införande komme att medföra för befolkningen och staten såsom 
skogsägare, afverkningsrättsupplåtelser m.m. Att häri finna någon oklarhet, såsom 
granskaren förmäler sig hafva funnit, står på hans eget konto. Han har emeller- 
tid ansett sig böra meddela oss, hvad salig Bismarck en gång i världen sade 
om krig, om nu detta kan stå i något sammanhang med de tre raderna. 

Att granskaren hängt upp sig på vissa uttryck 1 reservanternas framställ- 
ning gentemot majoritetens förslag, såsom att bidrag för skogsvårdens främ- 
jande icke skulle lämnas »annat än företrädesvis åt mindre skogsägare och 
där behof föreligger», att »större hänsyn till verkliga behofvet» borde tagas, 
m. m., och däraf funnit anledning meddela, att de genom ifrågasatt stats- 
anslag erhållna medel skulle användas »såsom ett slags fattigvårdsunderstöd»>, 
att de af reservanterna förordade skogsvårdsnämnderna blefve »intet annat än 
ett sorts komplement till fattigvårdsstyrelsen», m. m., förefaller mig besyn- 
nerligt och torde bero på nervositet. Om det är ordet »behof», som irrite- 
rat granskaren, kan jag möjligen lugna honom med att detta ord i olika 
sammanställningar ej sällan förekommer i kungl. förordningar, exempelvis i 
K. Maj:ts n. förordning om skogsvårdsafgift af den 11 okt. 1912, 4 $: »för 
att af K. Maj:t i mån af förefallande behof fördelas» samt i K. Maj:ts nådiga 
förordning angående skogsvårdsstyrelse, den 24 juli 1903, 4 $: »ägande sty- 
relsen därvid att 7 fall af behof lämna dylikt biträde afgiftsfritt». 

På sid. 31 säger granskaren, att enligt KINBERGS och WIKLUNDS samstäm- 
miga mening bör det arbete, som i lappmarken åligger skogsstaten, uppdelas 
efter detsammas art. Detta är också ett besynnerligt uttalande, ty vårt ytt- 
rande å sid. 697 har följande lydelse: 


»Genom skogarnas efterhand stegrade värde hafva skogsägarnas ekonomiska intressen 
allt mera berörts af utsyningslagen och dess tillämpning inom lappmarken. Detta förhållande 
har verkat därhän, att allt större arbete måst nedläggas på såväl förberedande åtgärder för 
utsyningarna, såsom skogstaxeringar m,. m., som ock vid utsyningarnas utförande. I de lapp- 
marksrevir, där hemmansskogar till antal och areal förekomma i större omfattning, har där- 
för revirpersonalens tid och arbetskraft blifvit allt för mycket bunden vid dessa arbeten och 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1913. Q 


230 EDW. KINBERG. 


förrättningar till förfång för statsskogarnas förvaltning och vård. Arbetet härutinnan har i 
sådana revir ej sällan också blifvit tillbakasatt. Det försenade eller undanskjutna skogsin- 
delningsarbetet å kronoparkerna inom många revir vittnar nogsamt härom. 

Med undantag af Malmesjaurs, Vargiså och Pärlälfvens revir, hvilka, fjällmarker ofvan 
Kvickjokk oberäknade, omfatta omkring 100 kvadratmils sammanhängande ytvidd, hvarinom 
endast ett fåtal hemmansskogar äro belägna, och där revirpersonalens nuvarande befattning 
med utsyningslagens tillämpning icke kan vålla olägenheter af omnämnda art, förekomma 
däremot i lappmarkens öfriga revir hemmansskogar i den omfattning såväl till antal som 
areal, att fara uppstår för att arbetet med kronoparkernas vård och förvaltning blifver efter- 
satt. Med hänsyn härtill och jämväl ur synpunkten af enskilde skogsägares berättigade an- 
språk på tillgång af tillräcklig personal för utsyningslagens tillämpning, synes det oss lända 
till såväl statens som enskildes fördel att i sist nämnda revir öfverflytta revirpersonalens be- 
fattning med dessa skogar på särskilda skogsstatstjänstemän, skogsingenjörer, som få i upp- 
drag att därmed uteslutade syssla och tillika tillhandagå med råd och anvisningar rörande 
enskildes skogsvård. 

Däremot synes oss anledning ej finnas för öfverflyttning af revirpersonalens nuvarande 
tjänsteåliggande i fråga om utsyningslagens tillämpning i sådana revir, där dessa åligganden 
utan att vålla olägenheter för statsskogarnas vård och förvaltning kunna fullt nöjaktigt full- 
göras af revirpersonalen. Utom här ofvan omnämnda tre revir i Norrbottens läns lappmark 
finnas inom Västernorrlands och Jämtlands län sju revir, där ett fåtal spridda hemman före- 
komma med inskränkt dispositionsrätt till skogen enligt kungl. förordningen 29 juni 1866 
och hvilka i likhet med lappmarkshemman äro underkastade utsyning af vederbörande skogs- 
tjänsteman, >» 

Af denna motivering torde för en hvar böra tydligt framgå att vi ej 
uppdelat skogsstatens arbete i lappmarken efter detsammas art. För egen 
del tager jag afstånd från . den af majoriteten uppkonstruerade artskillnaden 


i skogsstatens arbeten inom lappmarken. 


Granskaren har (sid. 26) yttrat: »Äfvenledes vill jag påpeka, att för 
kommittén, som förändrat lagens nuvarande rubrik och därifrån tagit bort 
uttrycket: »till förekommande af öfverdrifven afverkning af ungskog», dimen- 
sionen 21 cm. på 4,75 m. från storändan ej betecknar gränsen för ungskog 
utan, om jag fattat kommittémajoritetens afsikter rätt, gränsen för hvad som 
genomsnittligt borde sättas som produktionens mål.> Detta är för mig 
en fullständig nyhet. Såvidt jag rätt uppfattat öfverläggningarna inom kom- 
mittén härutinnan, har kommittén ansett sig härvid böra bygga på hittillsva- 
rande lagstiftning, som utgått ifrån att, blott träden under angifna dimension 
ej utsattes för en hänsynslös afverkning, skogens framtida bestånd ej vore 
äfventyradt. Ej heller vore det ur skogshushållningens synpunkt välbetänkt 
att i lag bestämma en viss dimension som produktionens mål. Att kom- 
mittén ej omfattat granskarens mening härutinnan torde en hvar finna vid 
ett studium af kommittébetänkandets afdelning om hushållningen å statens skogar. 


Mot det af WIKLUND och mig reservationsvis framlagda förslaget till ord- 
nande af administrationen för skogslagarnas handhafvande har anmärkts, bland 
annat, att det vore i saknad af en ledande, konsekvent genomförd tanke. 
Hänvisande till innehållet i reservationen vill jag endast här betona, att den 
för oss ledande tanken varit en önskan att ernå det bästa resultatet med 
minsta möjliga uppoffringar i arbetskraft, tid och penningar; och hafva vi 
sökt efter vår förmåga konsekvent handla därefter. Jag har icke kunnat finna 
att resultatet kan skäligen antagas blifva sämre vid fullföljande af vår tanke- 
gång, än om granskarens synpunkter följas, då i förra fallet onödigt förslö- 
sande af arbetskraft undvikes, afsevärd besparing af tid vinnes och statens 
utgifter i någon mån minskas. Granskarens berörda anmärkning synes mig 
— som lika med öfriga reservanter väl ej torde xunna frånkännas en viss 


SKOGSSTATISTISKA MEDDELANDEN. 23 ot 


sakkunskap i fråga om förhållandena i dessa landsdelar — sakna bärkraft; 
med den olika uppfattning jag har om hithörande förhållanden, har hans 
åskådning för mig en bismak af — sit venia verbo — principrytteri. 

Det torde möjligen finnas i den långa granskningsafhandlingen mera, 
som borde bemötas, men jag inskränker mig till det nu anförda med det 
tillägg likväl, att min tystnad beträffande hvad granskningen för öfrigt kan 
innehålla rörande min del i reservationerna icke betyder, att jag delar gran- 
skarens uppfattning. 


SKOGSSTATISTISKA MEDDELANDEN. 


Nettoafkastningen af de sachsiska statsskogarna år 1910. 


Under diskussionen om skogarnas räntabilitet har sachsiska statsskogar- 
nas afkastning ofta förts på tal. Statistiken öfver dessa skogars värde och 
afkastning är också fullständigare än i något annat land. Ehuru i tidskriften 
förut meddelats afkastningssiffror från år 1907, (Skogsvårdsföreningens tid- 
skrift, 1910, fackafd. sid. 168), införas nu här sådana från år 1910,' då in- 
tresset för dessa beräkningar synas tillvinna sig allt större intresse. 


MLS ao Go Nr SARS SA 172,512,78 har 
Beräknad afverkning (Derbholz).... .. 875,180 <kbm., däraf gagnvirke 80 & 
Verkställd » FIRAS TREES 864,965,52 > » » 84 » 
Inkomster: 
NTE re oa ste sd LEN As loats Sls ers 15,697,276,52 mark 
SFL 0 LONE ALE TSAR AR LÄRS re TN7:0m2,5310 90 CT5,915,089,05 mark 
Utgifter: 
Afverkningskostnader = ..s..nnsn........ 2,316,301,33 mark 
SKOGSLÖNDALEEIN TAN sasse sor SA SIE. 1,233,529,25 > 
Diverse omkostnader..................... 457,330,65 » 
Förvaltning och skogsskydd ......... 2,550,248,44 > 557,409,67 mark 
INEEL ORK OIIS BER annes sn sei EE AL COR RR ne Aa adda a 679,38 
» PETA CKtaN aren CA SSI NERE hs rss fra 53,66 > 
» FANTASIN SLETA TN) ET OSAR a sas ataids 10,70 >» 
SKOTSKAPI Ales Prod oe ns ses RAR EN Se D a sb eek same n og NS 423,399,300,00 >» 
Förräntning (efter den uttagna afkastningen) ............... 2,10 196 


Fyra revir med ett sammanlagdt skogskapital af 5,610,800 mark ha 
lämnat en förlust af 16,941,32 mark. 

Inkomsterna af öfriga 104 revir ställa sig såsom nedanstående tablåer 
utvisa. 


! VOGEL: Die Reinertragsibersichten der Königl. Sächs. Staatsforsten fir das Jahr 1910, 


2407 SKOGSSTATISTISKA MEDDELANDEN. 


Inkomst per har Antal revir Inkomst per kbm. Antal revir 
fastmeter 
under 10 mark 6 under 2 mark 2 
II— 20 >» 8 235 RON 2 
ARTO » IT Sykes > » 3 
HIN KOLR II ATT ETIAS » 3 
41—, 50. >» II Sar 5 
51— 60 > 10 ÖjL = Kyl 7 
ÖI— 70 >» 5 T,1— 8 >» 9 
71— 80 >» Te dr — 9 >» I I 
3I— 90 » 7 19 JR ra lo i 
gI—I1I0O00 >» 8 IO,1 —II >» 03 
IOI—1IIO >» 3 TI, —12 >» T5 
III—120 >» (0) T251 13 > TN 
I21-—1300,» I 13,1 —I14 >» I I 
I31—140 >» I 14,1 —I5 >» 7 
15,1 —106 » 2 
Revirens afkastning: 
I procent af värdet Antal revir 

under 0,5 5 

0,6— 1 9 

IR MS 14 

1,6—2 20 

2,1—2,5 30 

2,6—3 215 

FAL IN dö 

Kila 3 

4,1 — 4,5 o 

4506-550 I 


Dessutom har under årens lopp skogskapitalets värde stigit. Skogarnas vär- 
deproduktion har således gifvetvis icke i sin helhet uttagits. Värdestegringen 
framgår af de upprepade revisionerna såsom skillnaden mellan de vid olika tid- 
punkter förefintliga värdena. Ur de senaste 10 årgångarna af Tharandter Forst- 
liches Jahrbuch har jag hämtat följande siffror öfver skogsvärden och afkast- 
ningar. 


År Areal Värde Afkastning 
1901 170,634 har 353,248,300 mark 2580 
1902 17:0,025 > FÖLJS, LOS 210,3 
1903 TITLE I» 37 3,108,000: 3 2,31 » 
1904 TID JSAND FÖT,A T2,00O0M 294 
1905 171,0 5HSN 387,663,900 >» 2,39 » 
19006 Te OR 394,961,900 >» en 
1907 TY2SLHOON NS 404,161,600 > 2503, $ 
19038 FYI SAGT 408,193,100 2,42 » 
1909 TT, 0S LG 4T3,200,300 > 20TSNG 
1910 TAN 423,399,300 >» 2LON 


SKOGSSTATISTISKA MEDDELANDEN. 24 IF 


Denna afkastningsprocent förefaller ju ej hög, men så äro också omkost- 
naderna i Sachsen mycket höga. 

Medelafkastningen har sålunda blott varit 2,;2 2 af värdet. Skogskapi- 
talets ökning motsvarar dock en ränta på ränta af 1,83. Summa 4,13 2. Detta 
är dock blott ett öfverslag, enär skogarnas värde revideras eridast hvart 
ro:;denär. 

Tages som exempel några af de revir, som gifvit största afkastningen, 
har jag ur de årliga redogörelserna fått fram en del mera belysande siffror. 

Reviret MRrickestvalde gaf år 1910 en afkastning af 109,,3 mark pr hektar 
motsvarande 3,25 2 på skogskapitalet, 6,255,500, mark, till hvilket värde 
reviret bokförts sedan år 1906. År 1902 var värdet endast 5,764,000 mark. 
Värdestegringen uppgår för denna tid till omkring 2,1 Z om året. 

Reviret Raschau på omkring 1,700 hektar upptogs år 1892 till ett värde 
af omkring 3,070,000 mark och gaf då 1,88 &:s afkastning. Följande år 
höjdes värdet till 3,502,500 mark och år 1903 till 4,727,000 mark. På 10 
år utgjorde sålunda värdestegringen 1,224,500 mark eller årligen 3,0 & på 
det ursprungliga kapitalet. Under samma 10-årsperiod lämnade reviret en 
afkastning af 3 2 eller således sammanlagt 6 &. 

Reviret VNeudor/ steg under 10-årsperioden 1893—1903 med 1,577,000 
från 5,027,800 mark till 6,604,800 eller 2,71 Z per år. Samma tid utgjorde 
afkastningen 2,96 94, eller sålunda sammanlagdt 5,67 Y- 

Reviret Sezdewitz, som under 10-årsperioden 1892—1901 upptogs till 
ett värde af 3,654,100 mark, befanns vid revisionen 1902 värdt 4,954,600 
och hade således stigit med 1,300,500 eller 3,05 & årligen. Afkastningen 
belöpte sig under samma period till 2,54 2. Summa 5,59 4. 


Kulturkostnaderna i Sachsen äro ganska höga. År 1910 utgjorde de i 
medeltal: 


RÖRT SAGA HR ren ER OO AE 66,97 mark) 
> pläntering; ...... TO0,3r > (> FEED DAG 35 


Medräknas kostnaden för frö och plantor m. m., går medelkostnaden 
ppu till 150,39 mark mot 132,03 dr 1907. 
Kostnaden för 100 plantor har i de olika reviren växlat mellan 0,77 — 
3,15 mark. 
G. Sc; 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN I91I3, H. 3. 


LITTERATUR. 


Förteckning öfver skogslitteratur, som utgifvits under år 1912. 


I det följande lämnas en förteckning öfver flertalet arbeten, som beröra 
skogshushållningen, och som utgifvits på svenska, norska och danska samt de 
tre stora kulturspråken. Af den numera särdeles rika amerikanska litteratu- 
ren ha endast kunnat medtagas de större eller viktigare arbetena. Denna 
sammanställning grundar sig antingen på tillgång till själfva publikationerna 
eller på uppgifter i bokkataloger och litteraturförteckningar. Beträffande nor- 
disk litteratur ha äfven smärre broschyrer, som ej förekomma i bokförteck- 
ningarna, medtagits, i den mån de blifvit öfversända till red. och härigenom 
kända för densamma. Separattryck ur tidskrifter och handböcker ha ej med- 
tagits. På begäran skall i ett följande häfte lämnas förteckning öfver ut- 
gifna årsberättelser och tidskrifter. 

GERSCH 


Skogsskötsel samt handböcker, som beröra skogshushållningen i 
sin helhet. 


ADAMS, DANIEL W.: Methods and apparatus for the prevention and control 
of forest fires, as exemplified on the Arkansas national forest. (U. S. 
Forest Service, Bull. 113.) Washington 1912. 27 sid. 

AMINOFF, F.: Svenska skogsträd. 4. Tallen. (Skogsvårdsföreningens folk- 
skrifter n:r 29.) Stockkolm 1912. 32 sid., 22 fig. och en plansch. 
Prist30-0re: 

AsHE, W. W.: Chestnut in Tennessee. Nashville 1912. (Tennessee-Geolo- 
gical Survey. Bull. n:r 10). 35 sid. 

BARTH, ÅGNAR: Skogbrukslere. 1. Hugstsystemene og skogens naturlige for- 
yngelse. 2. Utgave. Kristiania 1912. Grondahl & sons forlag. 177 
sid. med 28 fig. Pris bunden 4 kr. 

BROILLIARD, CHARLES J. B.: Le traitement des bois en France, estimation, 
partage et usufruit des foréts. 3 ed. Paris 1911. Berger-Levrault. 685 sid. 

BROWN, A. F.: Sylviculture in the tropics. London 1912. Macmilland & Co. 
309 sid. 

California — State board of forestry. A handbook of forest protection; forest 
laws, rules for the prevention of fires, list of firewardens, 1911. Sacra- 
mento, Cal. 1011. 03 sid. 


LITTERATUR. g4g” 


CAMPAGNE, A.: Les foréts pyrénéennes. Evolution å travers les åges. FEtat 
et rendement actuels. Avenir '€conomique. Paris 1912. 'L. Laveur. 
180 sid. 

CHAPMAN, HERMAN H.: Forestry, an elementary treatise. Chicago 1912. 
American lumberman 1912. +79. sid. Pris 1,25 doll. 

COLLINS, J. F. and H. W. PRESTON: Key to the wild and commonly  cul- 
tivated trees of the north-eastern United States and adjacent Canada. 
NeEwa York fo r2.0 r84 sidREnS 405C: 

Cox, Ww. T.: Reforestation on the national forest; pt. 1. Collection of 
seeds; pts 2. . Direct seeding. (U-S) Förest Service; Bull; 98.) Wasbing- 
ton: III. 57 sid. 

DENGLER, ALFRED: Untersuchungen tber die natärlichen und känstlichen 
Verbreitungsgebiete einiger forstlich und pflanzengeographisch wichtigen 
Holzarten in Nord- und Mittel-Deutschland. 

II. Die Horizontalverbreitung der Fichte. 

III. Die Horizontalverbreitung der Weistanne. (Mitteilungen aus dem 
forstlichen Versuchswesen Preussens.) Neudamm 1912. J. Neumann. 
Tome SIAT kartor. 

DYBECK, WILHELM: Kort handledning vid folkskolebarns undervisning i skogs- 
sådd, skogsplantering och plantskoleskötsel. Falun 1912. 10 sid. och 
FANS 

— — 2:dra uppl. (19.—30. tusendet). Falun 1912. 

ELLIOT, SIMON B.: The important timber trees of the United States; a manual 
of practical forestry. Boston 1912. Houghton Mifflin C:o. 382 sid. 

Extracting and cleaning forest tree seed. (U. S. Forest Service. Circ. 208.) 
Washington 1912. 23 sid. 


FANKHAUSER, FRANZ.: Leitfaden fär schweizer, Unterförster. 5 Aufl. Bern 
Tome Semmingern > .s4o sid Pristbunden: 5,50 tt. 

FERGUSON, J. A.: Growing a woodlot from seed. <(Missouri-Agricult. exp. 
station. »: Cirex 52) -Colmpbia MON rg 12. KS sid: 

Forest planting in the Northeastern and Lake states. (U. S: Forest Service. 

NA CI JN:5R 055) NVWashingtonk (923 kr 5T sid: 

Först, HERMAN Vv.: Die Lehre vom Waldschutz. Zugleich siebente neubear- 
beitete Auflage von KAUSCHINGERS Lehre vom Waldschutz. Berlin 1912. 
Paul Parey. 190 sid., 5 taflor. Pris 4,50 mark. 

GUINIER, PH.: Atlas des arbres et arbustes croissant spontanément ou natu- 
ralisées en France; Paris .1912. Leon L'homme. H. 1. 

HaArscH, WILHELM: Die Kiefer des wirttembergischen Schwarzwalds. (Aus 
Wärttemberg, Unsere Forstwirtschaft im 20. Jahrhundert VIL) Tibingen 
1912. Verlag der H. Laupp'schen Buchhandlung. 126 sid. Pris 2,40 mark. 

HawLEv, R. C. and A. F. Hawes: Forestry in New England. A handbook 
of eastern forest management. New York 1912. John Wiley & Sons. 
AOL sd TAS ockrer planscher. - Pris 3,5 doll: 

Hirt, D.: The forest planter's guide. Dundee Ill. 1912. 24 sid. 

Hinrtr: Die Kleinwaldwirtschaft in Kärnten. Eine volkswirtschaftliche Studie. 
Rastenfeld 1912. 

JACKSON, EDWIN R.: Forestry in nature study, with a key to common kinds 
of trees by Wm. H. LamB. (U. S. Depm. of agricult. Farmers Bull. 
408:) Wash. Ior: 43 sid. 


2447 LITTERATUR. 


JAcoBI, HANS BERNHARD: Die Verdrängung der Laubwälder durch die Nadel- 
wälder in Deutschland. Tiibingen 1912. Verlag der H. Laupp'schen 
Buchhandlung. 187 sid. Pris 6 mark. 

JacQuor, A.: La Forét, son röle dans la nature et les Sociétés. Paris-Nancy. 
Berger-Levrault & C:ie. 

Joryet, A.: Note sur les procédés de boisement applicables dans le départe- 
ment de Meur-the-et-Moselle. Nancy 1912. Berger-Levrault. «43 sid. 
och illustr. 

Kaurtz, H.: Schutzwald. Forst- und wasserwirtschaftliche Gedanken. Berlin 
IO12. Julius. Springer. 74 sid... 8 fgriock) 2 tallor  Priste mark. 
KUBELKA, AUGUST: Die intensive Bewirtschaftung der Hochgebirgsforste. 

Wien und Leipzig 1912. Wilhelm Frick. 86 sid. Pris häftad 2,40 mark. 

LAMBETH, W. A.: Trees and how to know them. Atlanta Ca. 1911. 52 
sid. 48 fig. 

LooryY, Tuisko: Handbuch der Forstwissenschaft. Dritte verbesserte und 
erweiterte Auflage. In 4 Bänden herausgegeben von CHRISTOF WAGNER. 
Täbingen. Verlag der H. Laupp'schen Buchhandlung. Pris för hela 
verket g9o mark. 

Zweiter Band. Produktionslehre. In Verbindung mit R. BeEcK, H. FÖRST, 
F. WANG, G. JANKA, V. DIETERICH, J. SCHMIDT. 

Dritter Band. Betriebslehre. In Verbindung mit U. MÖLLER, C. FROMME, 
A. RITTER VON GUTTENBERG, H. HAUSRATH, Å. SCHWAPPACH. 

MEIXNER, H.: Der Wald und seine Bedeutung. Esslingen a. R. Wilh. Lang- 
guth.. 92 sid; CPriscrimark. 

NISBET, JoHN: The elements of British forestry. A handbook for forest 
apprentices and students of forestry. Edinburgh and London 1911. 
Blackwood and Sons. 345 sid. 

NovEs, WILLIAM: Wood and forest. Preoria Ill. 1912. The manual artspress. 
309 sid. 

OzEvER, H:ten: Die natiärliche Verjängung des Djati, Tektona grandis. Ein 
Beitrag zur tropischen Forstwirtschaft. Minchen und Berlin 1912. J. 
Schweitzer.. I Hg sid. 2mtatlor 

PEARSSON, G. A.: The influence of age and condition of the tree upon seed 
production in western yellow pine. (U. S. Forest Service. Circ. 196.) 
Washington 1912. 17 sid. 

PLUMMER, F. G.: Lightning in Relation to Forest Fires. (U. S. Forest Ser- 
Vice. bull Or III): Washington 1952. 30 sid ,nodtg: 

PLUMMER, F. G.: Forest Fires. Their Causes, Extent and Effects with a 
Summary of Recorded Destruction and Loss. (U. S. Forest Service. 
Bull. 117.) Washington 1912. 39 sid. 

RAFN, JOHANNES: Skovfröanalyser. 1887—1912. Köpenhamn 1912. 88 
Sid; 420: 

ScHENCH, C. A.: The art of the second growth, or american sylviculture. 
3 d. & rev. ed. Albany, N. Y. 1912. Brandow printing Co. 206 sid. 

ScHÖUPFER, V.: Grundriss der Forstwissenschaft fär Landwirte, Waldbesitzer 
und Forstleute. Stuttgart 1912. Eugen Ulmer. 268 sid. 53 fig. Pris 
bunden 6 mark. 

SETON, ERNEST THOMPSON: The Forester's Manual or The Forest Trees of 
Eastern North America. New York 1912. : 141 sid. 


LITTERATUR. 245" 


SILVA TARONCA, ERNST GRAF: Unsere Freiland-Laubgehölze. Wien u. Leip- 
ZISITOTLSA 4:20. Sid 4 95ANAS rÖrtatlor. | Pris bunden r4;75 Oj ckr. 
SOININEN, M.: Skogarna och folkskolorna. Några ord till folkskolornas lärare 
och direktioner äfvensom landtbrukssällskapen. (Medd. utgifna af Finska 

skogsvårdsföreningen Tapio nr 2). Helsingfors 1912. 16 sid. 

SPRING, SAMUEL N.: Forest Fire Manual. Part 1. Preventions and Control 
of Forest Fires. Part. 11. Connecticut Laws Relating to Forests. New 
Elaven:. Conn. IoT2. 54 sid: 

WAGNER, C.: Der Blendersaumschlag und sein System. Tiäbingen 1912. 
Verlag der H. Laupp'schen Buchhandlung. 368 sid. 73 fig. 2 taflor. 
Pris bunden 12 mark. 

WuHitForRD, H. M.: The Forests of the Philippines. Part I. Forest Types 
and Products. Part II. The Principal Forest Trees. (Departm. of the 
Interior, Bureau of Forestry, Bull. 10.) Manila 1911. 94 + 113 sid. 
och illustr. 

VoiGT: Der grosse Waldbrand zu Schwerin a. W. Neudamm 1912. Pris 1,30 
mark. 


Skogsuppskattning och skogsindelning. 


ANDERSSON, ERNST: Tabeller för beräkning af tillväxtprocenten å stående 
träd. Stockholm) 1912. 4 sid. 

Anweisung zur Ausfihrung der Betriebsregelungen in den preussischen Staats- 
forsten vom 17 März 1912. MNeudamm 1912. Pris 4 mark. 

BussE, Juuius: Die Ausgleichsrechnung und ihre Bedeutung fär die Beur- 
teilung forstlicher Fragen. Stuttgart 1912. Eugen Ulmer. 58 sid. 5 fig. 

FERNOW, B. E., C. D. HowE and J. H. WuHitE: Forest Conditions of Nova 
Scotia. Commission of Conservation. Ottawa 1912. 93 sid. 

GAYER, E.: Sortiments- und Wertzuwachsuntersuchungen an ”Tannen und 
Fichtenstämmen. Mit Hilfstafeln zur Sortimentszerlegung stehender Be- 
stände. Karlsruhe 1912. G. Braun'sche Verlag. (Mitt. aus dem forstl. 
Versuchswesen Badens, Heft. 1.) 87 sid. Pris 2,40 mark. 

HERWIG, GEORG: Versuch einer Aufstellung von Lokalertragstafeln fir Kiefern 
bei Grubenholzwirtschaft mit 50- bis 60-jährigem Umtrieb. Alsfeld 1912. 
43 sid. 19 taflor. (Doktorsafhandling.) 

Hilfstafeln zur Forsteinrichtung. MHerausgegeben von dem Bureau fär Forstein- 
richtung der Grossh. Badischen Forst- und Domänendirektion. Karlsruhe 
TO TR CNE Miller 

HUFNAGL, LEOPOLD: Praktische Forsteinrichtung. 3 Aufl. Wilh. Frick, Wien 
TOr3: (Pris bunden gioenos kr. 

Instructions for making Forest Maps and Surveys. Prepared in the Office of 
Geography. U. S. Forest Service. Washington 1912. 85 sid. 

JONSON Tor: Afsmalnings- och tillväxttabeller för träduppskattning. Stock- 
Holm 1912: GIE. Fritzes. k bofbokhb. 12; sid... Pris I kr. 

—  Masstabeller för träduppskattning. 2:a större uppl. jämte supplement. 
Stockholm. 1912. CC. Et Brtse 04 + 210 sid. Pris: 5 kr. 

Krause, H.: Praktische Geometri fär niedere land- und forstwirtschaftliche 
Schulen. Wien 1912. Franz Deuticke. Pris 3 ö. kr. 


2407 LITTERATUR. 


KuNnzE, Max: Untersuchungen iiber die Genauigkeit der Inhaltsberechnung 
der Stämme aus Mittenstärke und Länge. (Mitteil. aus d. kgl. Sächsishen 
forstlichen Versuchsanstalt zu Tharandt Bad. I. Heft. 2). Berlin 1912. 
Paul Parey. 54 sid. 

Lizius, M.: Taschenbuch f. Berechnung des Kubikinhaltes v. Rundhölzern, 
Lotten, Brettern und Läden im Metermasse, nebst Massvergleich. mit 
dem alten Masse. 8 Aufl. Straubing 1912. M. Attenhofer. 

PrEssLER, M. R.: Forstliche Kubierungstafeln. -Im Auftage des königl. sächs. 
Finanzministerium bearb. 15 Aufl. von Max Neumeister. Wien 1912. 
Moritz Perles. 134. sid. Pris bunden 5 mark. 

SCHOTTE, GUNNAR: Förteckning öfver försöksytor, som komma att besökas 
af Dansk Skovforening under exkursionen i Sverige 1912. Stockholm 
TOD Sid. 

SCHWAPPACH, A.: Ertragstafeln der wichtigeren Holzarten in tabellarischer und 
graphischer Form. MNeudamm 1912. J. Neumann. 84 sid. Pris bun- 
den 4,00 mark. 

THACHENKO, M.: Das Gesetz des Inhalts der Baumstämme und seine Be- 
deutung fir die Massen- und Sortimentstafeln. Berlin 1912. P. Parey. 
23 sid. 


Skogspolitik med skogshistoria, skogsstatistik och skogslagstiftning. 


BauER, Jos. RITTER V.: Rechtslehre fär Landwirte, Forstwirte und Kultur- 
techniker. Wien 1912. . Carl Fromme. 207 sid. Pris 3,70 mark. 
Betänkande afgifvet den 16 mars 1912 af Norrländska skogsvårdskommittén. 

Stockholm 1912. 
Del versd: ; 
Debate hp Pris 5 kr. 

BURDON, E. R.: The study of timber and forest products in America. A 
report presented to the forestry committee of the university of Cambridge. 
Cambridge 1912. 24 Sid... Pris 6 -pence. 

Great Britain. Departmental committee on forestry in Scotland. Report, 
with appendices and evidence. London 1912. 95 sid. 

GLASER, THEODOR: Die Berechnung des Waldkapitals und ihr Einfluss auf 
die Forstwirtschaft in Theorie und Praxis. Med 2 fig. Pris 4,80 ö. kr. 

Gurort, CzH.: Cours de droit forestier: Tome III. . 2:e et dernier fasc. Livre 
MIST Panisbrom2s 402518. Ps Tor. Loms laven 

KÖHLER, CHR.: Der freie Privatwald (Bauernwald) in Wärttemberg. (Aus 
Wiärttemberg von C. Wagner, h. 8). Tibingen 1912. Verlag der H. 
Laupp'schen Buchhandlung. 59 sid. Pris 1.40 mark. 

KöniG, CHR.: Uber wirtschaftliche und statistische Grundlagen fär den prakti- 
schen Forstbetrieb.  (H. 9. Aus Wäirttemberg von C. Wagner.) Tiä- 
bingen 1912. Verlag der H. Laupp'schen Buchhandlung. 128 sid. 
2,80 mark. 

MaAw, P. TRENTHAM: Complete yield tables for British woodlands and the 

- finance of British forestry. London 1912. Lockwood & Son. 108 sid. 


LITTERATUR. ANT 


MECHWITZ, HEINRICH: Geschichte der Dresdener Heide und ihrer Bewohner- 
schaft. Dresden. C. Heinrich. 278 sid. Pris bunden 7,50 mark. 
MILANI: Beiträge zur Frage des Umtriebs in Fichten- u. Kiefernbeständen. Vor- 
trag. Wiesbaden. Rud. Bechtold & Comp. 15 sid. 0,30 mark. 


MUMFORD, GEORGE D.: The world's timber problem, with some conclusions. 
New York 1912. 56 sid. 

ÖFFENBERG, L.: Grundziäge der Waldwertberechnung auf volkswirtschaftlicher 
Grupdlage. Berlin 1912. Paul Parey. 54 sid. Pris 2 mark. 


Omloppstiden för våra skogar (Svenska Dagbladets skriftserie 2). Diskussions- 
inlägg af U. WALLMO, P. O. WELANDER, ELI HECKSCHER samt HENRIK 
PETTERSON. Stockholm 1912. 38 sid. Pris 50 öre. 


PEavyY, GEORGE W.: The Forests of Oregon: Their Importance to the State. 
Bull. n:o 1. Oregon State Board of Forestry. Salem, Ore. 1911. 23 sid. 


PHituiPP, KARL: Forstliche Tagesfragen mit besonderer Bericksichtigung der 
badischen Waldwirtschaft. Freiburg 1912. Herdersche Verlagsbuch- 
handlung. 171 sid. 


Produktion und Verbrauch von Nutzholz. <Schweizerische Forststatistik. 
3. Lieferung. A. Einleitung: »FEinige statistische Angaben iber die 
forstlichen Verhältnisse der Schweiz.> Bearb. an der Hand des von 
schweizerischem Forstpersonal gelieferten Materials im Auftrage der Eid- 
genössischen Inspektion fir Forstwesen durch M. DECOPPET. Zirich 1912. 
Orell Fiässli. Pris 5 francs. 

RIEBEL, FRANZ: Waldwertrechnung und Schätzung von Liegenschaften. 2. 
Aufl. Wien u. Leipzig 1912. Carl Fromme. 527 sid. Pris bunden 
Tv OKT. 

Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län: Cirkulär till skogsägare i Kopparbergs 
län. 2 folioblad. Falun 1912. 

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län: Meddelande till Jämtlands läns skogs- 
ägare ang. styrelsens arbetssätt och de förmåner densamma erbjuder. 
Östersund 1912. 40 sid. 

Skogvårdsstyrelserna: Mötet mellan Skogsvårdsstyrelserna i riket, hållet i 
Stockholm den 4—38 december 1911. Stockholm 1912. 173 sid. 
Skogslagstiftningskommittén : Frågecirkulär till skogsvårdsstyrelserna. Falkö- 

ping 1912. 2 foliosid. 

1911 års sydländska skogsvårdskommitté: Frågeformulär. Stockholm 1912. 
32 folio-sidor och i tabellbilaga. 

Utredningar, Finansstatistiska, utg. genom kungl. fimansdepartementet. 

5. Sveriges nationalförmögenhet omkring år 1908 och dess utveckling 
sedan midten af 1880-talet. Sthlm 1912. A.-B. Nordiska bokh. 
830rsid: Priste kr. 

WINKENWERDER, HuUGOo: Forests and American history. Berkeley, Cal., 1912. 
30 sid. 

ÅMARK, KARL: Utvandring och näringslif i Norrland. (Broschyrer utg. af 
Nationalfören. mot emigrationen.) Stockholm 1912. Hugo Geberinys 
SIA Pris okT 


2487 LITTERATUR. 


Skogsteknologi. 

ARMSTRONG, A. K.: Wood-using Industries of California. Bull. n:o 3. State 
Board of Forestry. Sacramento, Cal., 1912. I114 sid. 

BARTH, ÅGNAR: Skog-avgroftning. Kristiania 1912. Grondahl & Sons For- 
lag. 109 sid. + 30 fig. Pris 2,50 kr. (Prisbelonet som konkurranceop- 
gave av det Norske Skogselskap.) 

BeErscH, JosEF: Die Verwertung des Holzes auf chemischem Wege. 3. Auf. 
(Chemisch-technologische Bibliothek n:o 105). Wien och Leipzig 1912. 
A. Hartlebens Verlag. 331 sid. Pris 4,50 mark. 

CAMERON, D. R.: Report on Timber Conditions around Lesser Slave Lake. 
Forestry Branch, Bull. 29. Ottawa, Canada, 1912. 54 sid. 

CLINE, Mc, GaArRveY CLINE and A. L. Heim: Tests of Structural Timbers. 
UC IS) Forest Service, bull. n:o! 108. Washington. rör2. rkr23 sid: 
DERNEOP, VERBDERICK: Lhe: Speciticktleat of Mood rUNISK HorestiSenvice; 

Bull. n:o 110. Washington 1912. 28 sid. 

EBNER, KARL: Flösserei und Schiffahrt auf Binnengewässer mit besonderer 
Bericksichtigung der Holztransporte in Österreich, Deutschland und West- 
Russland. Wien u. Leipzig. Alfred Hölder. 371 sid. 

EDBERG, CARL WILHELM: Löpande fot till tusendelar af S:t Pbg. standards 
hyfladt virke i engelskt mått. Andra tillök. uppl. Sundsvall 1912. J. 
SUnmesson. — dOTSId. LS IND. LOCKE. 

ENGEL, ÅLEXANDER VON: Österreichs Holz-Industrie und Holzhandel. Tech- 
nische, wirtschaftliche und statistische Mitteilungen fär Holzindustrielle, 
Holzhändler, Forstwirte u. s. w. Eine Monographie. III. Teil. (Supp- 
lementband.) Wien 1912. Wilhelm Frick. 307 sid. 46 fig. Pris 8 ö. kr. 

ERICSON, O., Grafisk handbok för skogs- och sågverksmän såväl vid utöfvande 
som kontrollering af sågtimmers aptering, inmutning, postering och för- 
sågning till bjälkar, sparrar, plank, battens och bräder m. m. 2 uppl. 
Sörac kel sorg, (OT Si IRAS 

FROTHINGHAM, EARL, H.: Second Growth Hardwoods in Connecticut. U.S. 
Forest Service. Bull. n:o 96. Washington 1912. 70 sid., illustr. 

GOoLTRA, W. F.: Some Facts about Treating Railroad Ties. Cleveland, Ohio. 
Hörs NOR SE 

HaMNnQvisTt, W.: Tabeller öfver träbjälkars bärighet som balkar och som pe- 
Jare. «Falun 1912: Lindstanltöi Is sido Pris kr 

HANNGREN, HARALD: Jämförelsetabeller vid Trävaru- & Trämasseförsäljningar. 
2:dra omarbetade och utvidgade upplagan. Gäfle 1912. 60 sid. Pris 
3,50 KT: 

Harris, J. F. and others: Wood-using industries and national forests of 
Arkansas. (U. S. Forest Service, Bull. n:o 106.) Washington 1912. 40 sid. 

HawLey, IL. F. & PALMER, R. C.: Distillation of resinous wood by saturated 
steam. (U. S. Forest Service, Bull. 109.) Washington ror21 31 sid. 

Hem, A. L.: Mechanical Properties of Red wood. U. S. Forest Service, 
Cire. 193. Washington 1912. 32 sid. 

HÖRNELL, REINH.: Löpande fot till tusendelar af S:t Pbg. standards sågade 
trävaror i engelskt och franskt mått med uppgift öfver olika längdfots- 
förhållanden och reduktionstabell från tusendelar af standard till kubik- 


LITTERATUR. 249" 


fot. 4:e uppl. Stockholm 1912. Svensk trävarutidning. 182 sid. Pris 
Kantat: 

ILsaas, O.: Kubik-Tabel (Midtmaal). Godkjendt af Glommens Tommermaa- 
ling til Brug ved Hugst og Beregning af Sliperi- og Cellulosetommer. 
Kristiania 1912. Groendahl & Son. Pris 0,70 kr. 

Jöryvet, AA: Le transport des bois dans les foréts coloniales. Paris 1912. 
ArChallamel "63 sid: 

Knapp, J. B.: Fire killed Douglas Fir: A study of its Rate of Deterioration. 
Usability and Strength. U. S. Forest Service, Bull. n:o 112. Washing- 
tON ROTE LO Sid. 

KOLMODIN, GUSTAF: Promemoria vid dikning och bäckrensning å Orsa be- 
sparingsskog. Orsa 1912. 6 sid. 

KOLMODIN, GUSTAF: Tabeller för dikeskubering. Orsa 1912. 18 sid. 

JERATS; BAUE: Dien Hölzer. | Stuttgart. mgr2. Helix Klas. 782 sid: Pris 
bunden 18 mark. 

KRAMMER, E.: Holzkubierer und Preisrechner fär Holzhändler, Förster, Bau- 
meister und Holzindustrielle. Pris bunden 6 ö. kr. 

LEWis, R. G. and W. G. H. BoycE: Forest Products of Canada 1911. Tight 
and slack Cooperage. Forestry Branch, Bull. n:o 31. Ottawa, Canada, 
TOT2T3 Sid: 

LIPPMANN, ROB.: Holz und Holzwaren. Pris 4,40 ö. kr. 

Lumber, Lath and Shingles 1910. Forest Products n:o 2, Bureau of the 
Census. Compiled in coöperation with the U. S. Forest Service. Wash- 
ington 1912. 45 sid. 

MAxWELL, Hu.: Wood-using industries of Michigan. Lansing, Mich. 101 sid. 
Metersystemets indforelse i det danske Skovbrug. III. Overgangen til meter- 
systemet. Kobenhavn 1912. Gyldendalske Boghandel. 16 sid. 
MuNnDpTt, H. og C. WEISMANN: Dansk ved. Forsog paa en Haandbog for 

Kobere og Selgere. Maj 1911. Hillergd 1912. 54 sid. 

ÖPPERMANN, A.: Tr&e og andre skovprodukter. En fremstilling af skovbru- 
gets vare- og handelslere. H. 2. Kobenhavn. August Banks Boghan- 
GE Or JAA AR 

PEARSON, R. S.: Commercial Guide to the Forest Economic Products of 
Indias Calcuttarnom2. LSS sid: 

PEARSON, R. S.: Notes on the Antiseptic Treatment of Timbers in India 
with special reference to Railway Sleepers. Indian Forest Record, Vol. 
ESR art IS EC alenttat ro rer sdf llustr: 

RECORD, SAMUEL J.: Identification of the Economic Woods of the United 
States. New York 1912. John Wiley & Sons. 117 sid., 15 fig. och 
tall) öRTiSkea, 25 dollar: 

SCHENK, C. A.: Logging and Lumbering or Forest Utilization. A Textbook 
for Forest Schools. Darmstadt 1912. 189 sid.,illustr. Pris 5 dollars. 


SIMMONS, ROGER E.: The Wood-Using Industries of Illinois. U. S. Forest 
Service in Coöperation with Department of Agriculture. University of 
Illinois, Urbana 1912. 164 sid. 

STAILEY, S. C.: Lumber inspection rules, containing rules governing the ma- 
nufacture and inspection of different kinds of lumber, government tests 
of the comparative strength of building timbers, and other useful infor- 
mation for everyday use. New York 1912. A. D. Beeken. 356 sid. 


250 LITTERATUR. 


SURFACE, H. E.: Paper Pulps from Various Forest Woods. Forest Products 
Laboratory Series. U. S. Forest Service. Washington 1912. 29 sid. 

TEESDALE, C. H.: The Absorption of Creosote by the Cell Walls of Wood. 
U. S. Forest Service, Circ. 200. Washington 1912. + sid. 

THAULOW, E.: Tre og Treets Bearbeidning. Kjobenhavn 1912. Jul. Gjel- 
lerup;; 200 Sid: F205EUgR . Pris mMD2L5,50 NET 

THENIUS, GEORG: Die Meiler- und Retorten-Verkohlung. Die liegenden und 
stehenden Meiler. 2. Aufl. Wien und Leipzig 1912. A. Hartleben's 
Verlag. 307 sid., 80 fig. Pris bunden 5,30 mark. 

THICKENS, J. H.: Experimets with Jack Pine and Hemlock Mechanical Pulp. 
U. S. Dept. of Agricult., Forest Service, Forest Products Laboratory 
SeLes en O25 

Weiss, H. F.: Prolonging the Life of Crossties. U. S. Forest service. Bull. 
n:o 118. Washington 1912. 51 sid. 

WESSLÉN, GöÖsTtA: Vedåtgång och kolutbyte vid milor, kolade af Wermlands 
och Örebro läns Skogvaktareskola och Jernkontorets Kolareskola vid Gam- 
melkroppa år 1911. Filipstad 1912. 

WINSLOW, CARLISLE, P.: Commercial Creosotes with special reference to pro- 
tection of wood. from decay. U. S: Forest Service, Circ, n:o 200. 
KOM: 

WiEHE, ErRNST: Fremde Nutzhölzer. Der Import u. Handel sowie Be- 
schreibung der gangbarsten Sorten. 123 sid. Frans Leuwer, Bremen. 
Pris bund. 3 mark. 


Skogsbotanik och jordmånslära. 


ANDERSSON, GUNNAR och SELIM, BIRGER: Den norrländska florans geogra- 
fiska fördelning och invandringshistoria med särskild hänsyn till dess 
sydskandinaviska arter (Norrländskt handbibliotek V). Uppsala 1912. 
Almqvist & Wiksells boktryckeriaktiebolag i distr. 416 sid., 49 fig. och 
SYLkartor. Pris. OCKt 

BERGGREN, FEINAR J.: Skogens viktigaste parasitsvampar. (Skogsvårdsförenin- 
gens folkskrifter n:o 30.) Stockholm 1912. 32 sid., 45 fig. Pris 30 öre. 

CLEMENTS, FREDERIC, E. and others: Minnesota trees and shrubs, an illustrated 
manual of the native and cultivated woody plants of the state. Minnea- 
polis 1912. 314 sid. 

DARrRBISHIRE, A. D.: Rasförädling och mendelism. Bemynd. öfsers. af O. 
ROSENBERG. Stockholm rö 2:. Ar Bo objust 0245 Sidi SDR ChasA 
illustr. Pris bunden 8,30 kr. 

ELFVING, FREDR.: De viktigaste kulturväxterna. Stockholm 1912. Alb. Bon- 
Mer, 2,53 SId.-vOckI9ONNgE Pts Ks kr 

ERIKSSON, JAKOB: Om grenbrand å alm. Att beakta vid plantering af alm! 
(Medd. fr. Centralanst. f. försöksväs. på jordbruksomr. Bot. afd. 2.) 
Sthlm To12.:  sksidajroplir Pris 25 Ore: 

FucHs, Jos.: Ueber die Beziehungen von Agaricineen und anderen humus- 
bewohnenden Pilzen zur Mycorhizenbildung der Waldbäume. (Bibliotheca 
botanica 76. Heft.) Stuttgart 1912. E. Schweizerbart. 32 sid., 4 tafl. 
Pris 10 mark. 


LITTERATUR. 25 


GUINIER, PH.: Atlas des arbres, arbustes, arbrisseaux et sous-arbrisseaux. 
Nancy 1912. L'homme, Livraison 1. (Hela arbetet blir omkr. g00 sid. 
och 280 planscher,: pris 21 fr.) 

Hausschwamm-Forschungen. In amtlichem Auftrage herausgegeben von A. 
MÖLLER. 

Sechstes Heft: Die Meruliusfäule des Bauholzes. Neue Untersuchungen 
uiber Unterscheidung, Verbreitung, Entstehung und Bekämpfung des 
echten Hausschwammes von RICHARD FALCK. Jena 1912. Gustav 
Fischer. 4050 Sid: 

HALL, HARVEY MONROE and HALL, CARLOTTA CASE. ÅA Yosemite flora; 
a descriptive account of the ferns and flowerings plants, including the 
trees, of the Yosemite national park. San Francisco 1912. Paul Elder 
(CANON Fek 

HESSELMAN, HENRIK: Jordmånen 1 Sveriges skogar (Skogsvårdsföreningens 
folkskrifter n:o 27—28). Stockholm 1912. 64 sid., fig. Pris 60 öre. 

HOLLRUNG: Jahresbericht iber das Gebiet der Pflanzenkrankheiten. 13 Band. 
Dasbjahti röret Pi Parey: t0r2: vPnske206 Mark: 

KUNZE, OsK.: Kleine Laubholzkunde. FEin Handbuch fär den gärtnerischen 
Unterricht.” 2. Uppl... Stuttgart 1o9r2. Ferdinand -Enke. 163 sid. 
3,50 mark. 

PARDÉ, L.: Iconographie des coniféres fructifiant en France. Part 1. Paris 
1912. L'Homme. Hela arbetet kommer att kosta 560 fr. 

RENVALL, AUGUST: Die periodischen Erscheinungen der Reproduktion der 
Kiefer an der polaren Waldgrenze. Helsingfors 1912. 154 sid. +1 karta. 

RiKLI, M.: Lebensbedingungen und Vegetationsverhältnisse der Mittelmeer- 
länder und der atlantischen Inseln. Jena 1912. Gustav Fischer. 171 
Stesn27 ne, sertalor ss Erisiormark: 

SCHNEIDER, CAMILLO KARL: Illustriertes Handbuch der Laubholzkunde. Re- 
gister. Jena 1912. Gustav Fischer. 136 sid. Pris bunden 7 mark. 

— TIMlustriertes Handbuch der Laubholzkunde. Band II. Jena 1912. Gustav 
Fischer, 1,oq70rsid.;-028rtg. 1 Prsi35 mark. 

SCHRENK, H. VON and SPAULDING, PERLEY: Diseases of deciduous forest trees. 
UT S. Departm. of Agric. Bureau of Plant: Industry: Bull: 0:0 149: 
35 sid., 10 planscher och 11 textfig. 

SEBELIN, JOHN: L&rebok i kemi. Til bruk ved Landbruks-, Skogbruks-, 
Meieri- og Havebruksskoler. Kristiania 1912. Grondahl & Sons For- 
lag. 104 sid., 17 fig. Pris bunden 3 kr. 

STAHL, E .: Die Blitzgefährdung der verschiedenen Baumarten. Jena 1912. 
GiNsScher 5 Sd: 

Weis, FR.: Lifvet och dess lagar. En framställning af den allmänna biolo- 
gien. Stockholm. Hugo Geber. 696 sid. och 184 fig. Pris bunden 15 
kr so nLöre: 

ZON, RAPHAEL: Forests and water in the light of scientific investigation. Wash- 
ington 1912. 100 sid. 


Naturminnen och naturskydd. 


BaADoux, H.: Les beaux arbres du Canton de Vaud. Montreux 1912. Säu- 
perlinn et” Peiffer:  TA2-side. Pns:4 fr. 


ANN LITTERATUR. 


BraAEss, MARTIN: Die Königl. Sächsischen Gesetze und Verordnungen iber 
Jagd und Fischerei, soweit sie sich auf die Vogelwelt beziehen, und ein 
Verzeichnis der wichtigsten im Königreich Sachsen beobachteten Vögel 
unter Angabe des ihnen gewährten Schutzes. Dresden 1912. Landes- 
verein Sächsischer Heimatschutz, Abteilung Naturschutz. 

CONWENTZ, H. Beiträge zur Naturdenkmalpflege. Dritter Band. Berlin 1912. 
Gebriäder Borntreger. 688 sid., 25 fig., 3 taflor. Pris 18,75 mark. 
HAENEL, KARL: Der. Vogelschutz. Mänchen 1912. Carl Gerber. 70 sid. 

med fig. Pris 0,25 mark. 

LESSEL, WILHELM: Naturdenkmäler in Elsass-Lothringen. Strassburg 1912. 
IudolfBenst. 4 osid:, 5 I. ga PrisKbuRden 4500 mark 

MASSART, J.: Pour la protection de la nature en Belgique. Bruxelles 1911. 
EL IKamertn. + 306 sid, 350 02. och få karta. 

Meddelande från Skånes naturskyddsförening. 3. Skånes naturskyddsförenings 
årsberättelse för tiden juni 1911—juli 1912. Afg. af Föreningens sekr. 
Töun dinon2- 43 StIdrckIn3 PERS: 

Der erste deutsche Naturschutzpark in der Lineburger Heide. Eine Werbe- 
schrift, hrsg. vom Verein Naturschutzpark E. V. Sitz. Stuttgart 1912. 
Franckh'sche Verlagshandlung. «48 sid., fig. och 6 taflor. Pris 0,60 m. 

Report on Platt and Wind Cave National Parks, Sullys Hill Park, Casa Grande 
Ruin, Muir Woods, Petrified Forests and other National Monuments, in- 
cluding: list of Bird Reserves. ror Compilediins the offeierofi the 
Secretary of the Interior. Washington 1912. 46 sid. 

SCHUBE, THEODOR: Aus Schlesiens Wäldern. Eine Einfährung in Botanik 
und Forstästhetik. Zehn Vorträge, gehalten in der Akademie des Hum- 
boldt-Vereins zu Breslau. Breslau 1912. 123 fig. Pris häftad 6 mark. 


Skogszoologi och jakt. 


D'ÅRENBERG, E.: Les oiseaux nuisibles de France et les modes de chasse et 
de piégeage propres å leur destauction. Livre second. Orleans 1912. 
FEININeSSTer. er SOK StdAr Same TStE: 

BERG, BEnGT: Måseskär. Stockholm 1912. -P. A. Norstedt & Söner. 123 
SIC Brass Oka 

BERGER, K.: Die volkswirtschaftliche Bedeutung der Jagd in Österreich. 67 
sid RfiSt ni 8on OM kr 

BERGMILLER, F.: Erfahrungen auf dem Gebiete der hohen Jagd. Stuttgart. 
Kosmos” Verlag. 360 sid. Pris bunden 4,50 mark. 

BRANDER, V.: Räfven och räfjakten med stöfvare. - A. B. Nordiska Bokh. i 
Stockholms diStrs0 CbRISPsT Kr. 

Chasse (la) moderne. Encyclopédie du chasseur par H. ADELON, G: BENOIST, 
PX BERT, oESDES LA CBESGE, GG. CANET, Ja CEARYSJ: DET CONINGH (CU= 
NISSET-CARNOT, DE DORLODOT, 'T. DuCLos, C. FRICAND, P. GASTINNE- 
RENETTE, H. JoOURNU, R. LAURENT, LEDDET, P. MEGNIN, MICHEL-CARRÉ, 
E. PASSERAT, E. DE PONCINS, B. POURET, L., RIDET, M. RONDET-SAINT, 
G. VASSE, VERCHEÉRE, G. VOULQUIN. Paris 1912. Larousse. 686 sid., 
288 fig. och 7 kartor. 

CHRISTENSEN, ROoARrR: Billeder af Dansk Fugleliv. Kobenhavn 1912. ' G. E. 
ECGad: Andra samlingen. srt as m,5sok a 


LITTERATUR. 253 


COLLET: Norges Pattedyr. Kristiania 1911—12. +744 sid. 

Dansk pointer- og setterklubs stambog. 1. Bind. Pointere og Tysk Korthaar. 
Kobenhavn 1912. 

Dansk Hunde-stambog. 17:de bandet 1911. Odense 1912. 

DauHL, FRIEDRICH: Leitfaden zum Bestimmen der Vögel Mittel-Europas. Pris 
bund. 6 mark. 

DecOoPPET, M.: Entwicklungsgang des Maikäfers. Farbiges ”Tableau mit Text- 
Platta tr Zunmeh ntoT2.. CATtbunstytutsk Ore Bussli.. Pris 3,75. ff. 

DiEzeELs, C. E.: Erfahrungen aus dem Gebiete der Niederjagd. Sechste Auf. 
Neudamm, J. Neumann. 616 sid. Pris bunden 38,40 ö. kr. 

DöÖBELS, HEINRICH WILHELM: Jäger-Praktiker oder der wohlgeibte und erfah- 
rene Jäger. Herausg. von der Red, der Deutschen Jägerzeitung. Neu- 
damm, J. Neumann 1912. 908 sid. Pris bunden 16 mark. 

ECHENBRECHER, MARGAR V.: Im dichten Pori. Reise- und Jagdbilder aus 
Deutsch, Ostafrika,. 243. SId-, ig tal. bero ror2: CS: Mittler & 
Sohn. Pris bunden 5 mark. 

ECKSTEIN, KARL: Der Kiefernspinner, seine Beschreibung und Lebensweise 
als 4. Aufl. der Schrift: Wie findet man Parasiten in den Raupen des 
Kiefernspinners? (Neudammer forstliche Belehrungshefte.) Neudamm 1912. 
J. Neumann. 30 sid., 18 fig. Pris o,20 mark. 

ECKSTEIN, KARL: Die Maikäfer, ihre Bekämpfung und Verwertung. (Neudam- 
mer  forstliche Belehrungshefte.) Neudamm 1912. J. Neumann. 34 
Sid,, 7 GS. Pris ioj2o0 mark. 

FLÖRICHE, CURT: Taschenbuch zum Vogelbestimmen. Praktische Anleitung zum 
Bestimmen unserer Vögel in freier Natur nach Stimme, Flug, Bewegung 
usw. Stuttgart. Kosmos Verlag. 260 sid., 8 taflor. Pris bunden 3,80 mark. 

FLÖRICHE, CURT och IL. G. ANDERSSON: Våra vanligaste fjärilar och skal- 
baggar. Svensk bearbetning af L. G. Andersson. Stockholm 1912. 
Kommanditbolaget Chelius & C:o. 128 sid., 72 fig. och 4 planscher. 
Pris bunden 3 kr. 

Fuces, GiLB.: Morphologische Studien äber Borkenkäfer. II. . Die europäi- 
schen Hylesinen. Mäinchen 1912. Ernst Reinhardt. 53 sid., 3 tafl. 
Pris 4 mark. 

Fågellif. 91 afbildningar af fåglar och deras bon. 2:a uppl. Lund 1912. 
Gleerupska univ.-bokh. +=+€76 sid. Pris 1,25 kr. 

GENGLER, F.: Strecker und Schröders Vogelmerkbiächlein. I. Die Eulen. 
Stuttgart 1911. Strecker und Schröder... 30 sid. Pris 0,30 mark. II. 
Die Stare, Pirole und Wärger. Stuttgart 1912. 32 sid.. Pris 0,30 mark. 

HEGENDORF: Handbuch der Revierverwaltung und Jagdleitung. Berlin 1912. 
Paul Parey. Pris 6 mark. 

HEGENDORF: Jagdverwaltungsbuch. Berlin 1912. Paul Parey. 128 sid. Pris 
bunden 4 mark. 

Die hohe Jagd (af ett större antal författare). Dritte Auflage. Berlin 1912. 
Bault Pareyct 27115 senmtalor: v Prist 20 mark. 

HENNICHE, CARL R.: Handbuch des Vogelschutzes. Magdeburg 1912. Creutz'- 
sche Verlagsbuchh. «468 sid. och 10 tafl. Pris bunden 7,50 mark. 
Horr, R. S.: Bark-Boring Beetle Attack in the Coniferous Forests of the 
Simla Catchment Area. 1907—1911. Forest Bulletin n:o 10. Cal- 

GlUtta, nOT2, Pnosid: 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen 1913. R 


INA LITTERATUR. 


Jaktstadga och författningar rörande jakt af den 8 nov. 1912. 2. uppl. Jäg- 
mästare Wilh. Dybeck. . Falun 1912. 34 sid. Pris 50 öre. 


Jakttabell, utarb. af MARTIN RaAsCH, utvisande den årstid, då jakt efter vissa 
djurslag är förbjuden och tillåten i enl. med intill d. 1 juni 1912 utfärd. 
bestämmelser. Stockholm 1912. P. A. Norstedt & Söner. 2 blad. 
PrSsSkt250OLe: 

KALBHENN, PAUL: Anleitung, Vögel auszustopfen und zu konservieren. (Fir 
den deutschen Jäger Bd. 13.) 2. Aufl. Berlin-Schöneberg 1912. Verlag 
31101E Jagdar es oRSstdG che RRS omar. 

KEMMER, A. och SIMON BENGTSSON: Atlas öfver Fjärilar och Larver. 

H. 1. (Små böcker i naturvetenskap I.) 12 planscher i färg samt 129 
naturl. afbildningar. 16 sid. Lund 1912. Gleerupska Univer- 
sitetsbokhandeln. 

H. 2. (Små böcker i naturvetenskap I.) 13 planscher i färg samt 179 
naturl. afbildningar jämte förklarande text om 24 sid, Lund 
TOR, 

KNÖPPEL, ARVID: Svarta riddare och andra natur- och djurlifsskildringar från 
den småländska skogsbygden. Stockholm 1912. Wahlström & Wid- 
Strand: <23 5 TESLA SA RESA 25 KT 

KUHN, RUDOLF: Schrotschuss und Schrotpatrone. Wilh. Frick. Wien 1912. 
gutall: SKE tSK2 Oki 

Lagen, Den nya, om rätt till jakt jämte tillhörande författningar. ”Textuppl. 
med förklarande anm. och sakregister af P. VON SETH. Stockholm 1912. 
PIA Norstedt & Soner. 108 sid. Pris. kart. 1,50: Kr: ; 

Lagen, Den nya, om rätt till jakt jämte tillhörande författningar. Textuppl. 
med förklarande anm. af P. VON SETH jämte ett zoologiskt bihang af 
ES CEÖNNBERG: Stockholm rgT25 CP. AT Norstedt & Sonet r20rmSsmd: 
IPrISt 255 0-0: 

LEEDER, KARL: Wildkunde und Jagdbetrieb. Wien 1913. Wilhelm Frick. 
146 fig. Pris bunden 4,80 kr. 

LiE, HAAKON: Skogens Fugler og Insekter. Lerebok for skogskolerne. Kri- 
stiania 1912. Grondahl & Sons Forlag. 116 sid. 80 fig. Pris bun- 
(Elen ga LIF 

EILJEFORS, BRUNO: Ute i markerna: Reproduktioner efter taflor. Sthlm 
TOT 2EAlbert (Bommen pi rErs valbar 200 kis 

LONG, WILLIAM J.: Hvad skogen lär. Några studier ur lifvet af djurens in- 
stinkter och vanor. Bem. öfvers. af Jane Lindblad. "Sthlm 1912. Hugo 
(GENES I II Side MPS 1,5 Kl. 

LÖTTGENDORFF, M. A. VON: Die Insekten. Ein Handbuch fär Insektensamm- 
ler unde Breunde: Wien -kua nb Eempzig. OT 3. FA MNElartl ePenstp Menas 
171 sid. Pris bunden 4 mark. 

MARETSCH, OrTTto: Schiesskunst mit Bichse und Flinte. Berlin-Schöneberg 
1012. "Verlag! »Diev Jagd>], 1990 Sid, 5 tallör,, 2. hes Perispunden 
5 mark. 

MiTtis, "ÖSKAR, Freiherr, v:x Jagd und Schutzen am Hoten kast VIENyien 
1912. Gerlach und Wiedling. Pris 40 österr. kr. Lyxupplaga 150 ö. kr. 

ÖBERLÄNDER : Die Dressur und Fihrung des Gebrauchshundes. 7 Aufl. Neu- 
damm 1912. J. Neumann. 402 sid. Pris bunden 6 mark. 

RAMSEYER. JoH. UL.: Unsere gefiederten Freunde. Freund und Lied der Vo- 


LITTERATUR. 25 Fr 


gelwelfi. Bero momert AS Branckej 98 sid.; 60 fig: och (167 taflör. 
Pris bunden 2,50 kr. 

RENVALL, THORSTEN: Fågelbiologiska skizzer. Andra tillökade o. illustr. uppl. 
Ilust. av Carl Danielsson. Stockholm 1912. Björck & Börjesson. 181 
SIC LES 2,50. för 

RICHARD, AUGUST: Praktischer Vogelschutz. Kornenburg. Julius Kihlkopf. 
420 FRNS 0,50 MACKA 

ROEMER, WILHELM: Die Verpachtung der Gemeindejagd nach dem Wirttem- 
bergischen Jagdgesetz vom 27 okt. 1885. Stuttgart 1912. W. Kohl- 
hamner. Pris 2 mark. 

ROSENIUS, PAUL: Min jakt med kamera. Stockholm 1912. A. B. Ljus. 
HÖR TSId BSK: 

Russ CARL: FEinheimische Stubenvögel. Neu herausgegeben und völlig um- 
gearbeitet von KARL NEUNZIG. 5 Aufl. 573 sid., 200 fig. med 20 färg- 
taflor. Magdeburg. Creutz'sche Verlag. Pris bunden 10,50 mark. 

RÖRING, G.: Wild, Jagd und Bodenkultur. MNeudamm 1912. J. Neumann. 
ANOS 3 he PS bunden ro mark. 

SCHUSTER, WILHELM: Das Vogeljahr. Ornithologische Monatsbetrachtungen 
mit angefiägten Monatsnotizen. Zwanzig Jahre Vogelbeobachtungen aus 
meinem Vogelforscherleben. in Deutschland, Österreich und sämtlichen 
angrenzenden Ländern Europas. Kornenburg 1911. Julius Kiählkopf. 
395 sid. Pris 5 mark. 

SELLHEIM, H.: Tiere des Waldes. Naturwissenschaftliche Bibliothek f. Jugend 
u. Volk. Leipzig. Quelle & Meyer. Pris bunden 1,80 mark. 

SIMON, KARL: Der Wildschaden, seine rechtliche Behandlung und Ermittlung 
im Gebiete des Königreiches Preussen. HFEin praktisches Handbuch auf 
wissenschaftlicher Grundlage. MNeudamm 1912. J. Neumann. Pris bun- 
den 3,60 mark. 

SoPP, OLAV JoH. OLSEN: Untersuchungen tb. Insektenvertilgende Pilze bei 
den letzten Keifernspinnerepidemien in Norwegen. Utgit for Fridtjof 
Nansens fond. (Ur Videnskapsselskapets skrifter.) Kristiania. 56 sid., 
5 fig. och 5 taflor. Jacob Dybwad. Pris 4,50 mark. 

WILHELM, Kronprinz: Aus meinen Jagd-Tagebuch. Stuttgart och Berlin. 
Deutsche Verlagsanstalt 1912. 7. Aufl. 145 sid. Pris bunden 7,50 mark. 

WILSDORF, GEORG: Tierzächtung. Leipzig 1912. B. G. Teubner. 170 sid., 
SON, rer taNORssrEtISKbuUnNden 1,25 mark. 

ZUSCHLAG, HEINR.: Der Jagdsport. Praktische Anleit. zur erfolgreichen 
Ausiibung des edlen Weidwerks. <=188 sid. och 37 fig. Pris 3,50 mark. 
Leipzig. Richard Ehlert. 


Kalendrar och matriklar. 


ARNOLD, OTTO och ERIK WALLER: Landtmannens Fickkalender 1913. 10:e 
ar0. 7 Stockholm) röTt24 Er Skoglund; +352 sid. Pris bunden 2 kr: 

BÖHMERLE, EMIL: Frommes Forstliche Kalender-Tasche fär das Jahr 1913. 
Wien romn2.' Carl Erommes 45 028. PS 3,20 0. kr. 

CONRAD, TH.: Der Förster. Land- u. forstwirtschaftlicher Kalender f. Forst- 
schutzbeamte. 1913. Graudenz 1912. Gustav Röthe. 288 sid. med 
fig. Pris 1,;0—2,30 mark, 


2567 LITTERATUR. 


DAHLGREN, JoH. och G. KUYLENSTJERNA: Skogskalendern för år 1913. Upp- 
sala. 1912. AA; B. Nord. Bokb. i distribution. 24/7 stäm Pris bunden 
2,50 kr. 

Der Förster, Land- und Forstwirtschaftlicher Kalender fär Forstschutzbeamte 
fir das Jahr 1913. Gustav Röthe. 1912. Pris. 1,5—2,30 mark. 
FELBER, THEODOR: Schweizerischer Forstkalender. 3. Jahrg. 1913. Frauenfeld 

Huber & C:o. Pris bunden 2,50 fr. 

Forst- u. Jagd-Kalender des kärntnerischen Forstvereines f. d. J. 1913. 34 
Jahrg. Hrsg. vom kärntner. Forstverein. Klagenfurt 1912. Joh. Leon. 
244+ 50 sid. Pris bunden 4 mark. 

Forst- und Jagd-Kalender 1913. Herausgegeben vom Böhmischen Forstvereine. 
Red. vom JosEF STRACHOTA. 47. Jahrgang. Prag 1912. 

Jagdkalender von der Firma Kunst- und Verlagsanstalt Schaar u. Dalhe. 
PRen IPGSsNso mark: 

GRIEB, RICHARD: Deutscher Forstkalender des deutschen Forstvereins fur Böhmen 
1913. 6. Jahrgang. Eger 1912. J. Kobrtsch & Gschihai. Pris 2,40 ö. kr. 

KizER, TH.: Norsk Skogbrukskalender for 1912. Kristiania 1912. Gröndahl 
& Sons forlag. Pris 4 kr. 

LEUTENER, AUG.: Förster-Kalender f. d. J. 1913. 23. Jahrg. Klagenfurt 1912. 
Joh. Leon. ; 

MARCHET, JUL. och FRIEDR. HEMPEL: Taschenkalender fär den Forstwirt f. 
dd. Jabr 1913. 32. Jahrg, Begrundet? von GG. MEMPEL: Wienrioxres 
Moritz Perles. Pris inbunden 3—5 mark. 

MuUNDT, H. og C. WEISMANN: Översigt over Danske Skovdistrikter og deres 
bestyrelse 1911. Udgivet af forstlig diskussionsforening. Hilleröd 1912. 
208 sid. 

NEUMEISTER, M. och M. RETzZLAFF: Forstund Jagdkalender 1913. I zwei 
Teilen. Berlin 1912. Julius Springer. Pris 2—3 mark. 

Personal-Verzeichnis der königl. sächsischen Staats-Forstverwaltung auf d. J. 
Tor27 Dresden? rores re bElemnen 667std: Bas I mark! 

Preussisches Förster-Jahrbuch. Band III, fär 1912. Ein Ratgeber und Adress- 
buch fär die Preussischen Kron- und Statsforstbeamten. Neudamm 1912. 
TACNemmnmann. 254 0SId:r A:OK ERS 3 mMArks | 

REISSINGER, R.: Waldmannsheil. Forst- und Jagdkalender fär das Jahr 1913. 
VIIL Jahbrgang. MNurnberg 1012. Pris 1,50 mark. KocNs, Verlags- 
buchhandlung. 

TEnNow, CHR. L.: Svensk Djurskyddskalender 1913. Utgifven af de svenska 
djurskyddsföreningarnas centralförbund. Stockholm 1912. 221 sid., 9 
fig., 79 porträtt och 2 kartor. 

Waldheil. Kalender fär deutsche Forstmänner und Jäger auf das Jahr 1913. 
Neudamm. J. Neumann. Pris 1,20—1,50 mark. 

Wild- und Hund-Kalender. ”Taschenbuch fär deutsche Jäger. 13. Jahrgang 
1953. (Berlin! 1or2 »Paulibareys Pris bunden2vmark:. 


Diverse. 


A Classification for Forestry Literature. Prepared by the faculty of the Yale 
Forest School. Bull. Yale Forest School. New Haven Conn. 1912. 6 sid. 

BENDIX, CARL L. Berättelse öfver tjuguförsta allmänna svenska landtbruks- 
mötet i Örebro 1911. Stockholm 1912. 696 sid. 


LITTERATUR. 25 a 


BÖHMERLE, EMIL: Forstliche Wirtschafts-Tabellen und zwar Formularien zu Vor- 
merken iber Kulturen und Forstverbesserungen, Hauungen, Akkordar- 
beiten, Rechtswidrigkeiten, Grenzangelegenheiten; Wildabschuss, Jagd- 
pachtungen, Jagden, Zahlungstermine, Wirtschaftliche Aufzeichnungen, 
Löhne, Landwirtschaft, Fischerei u. a. m. Ergänzungsbeigabe zu »From- 
me's forstliche Kalender-Tasche». 2. Aufl. 164 sid. och 33 formulär. 
NVIenE TOTT. I Carls Erömmes bis! ar0. kr. 

Der Reichswald bei Närnberg in geschichtlicher und wirtschaftlicher Be- 
ziehung. Mit einer Ubersichtskarte. Den Mitgliedern der XIII. Haupt- 
versammlung des Deutschen Forstvereins in Närnberg gewidmet. Aus- 
Dachi nok. d2 std. 

Fihrer fär die Exkursion des Böhmischen Forstvereins in die Wälder der kgl. 
Stadt Pisek am 5. Aug. 1912. 

Graves, H. S.: The Profession of Forestry. U. S. Forest Service. Circ. 
207-14 BVVashington, TOI2. Ej Sid. 

KrerR, TuH.: Forer ved norsk forstmandsforenings skogutferd 13—17 Sep- 
tember 1912, . Kristiania Io12. 34: sid:, 37 fig. 

KNAPP, KARL: Beschreibung der Bewirtschaftung a. der Königl. Stadt Pisek 
angehörigen Waldungen. 

. Program for Dansk Skovforenings exkursion i Sverige 1912. Stockholm 1912. 
48 sid. 

Program för Föreningens för Skogsvård 8:de exkursion 26—28 aug. 1912. 
Stockholm, 1012: 2:-sid:2:ör Hg 

PuscH, KARL: Kärntner Forstverein 1872—1912. Festschrift aus Anlass des 
30-jährigen Bestandes des Kärntner Forstvereines. Klagenfurt 1912. 

Specialkatalog öfver Skogsvårdsstyrelsens inom Hallands läns landstingsområde 
skogsutställning vid landtbruksmötet i Halmstad den 13—16 juni 1912. 
IFfalmstadPirgr2. torsd: och vetig: 

ÅKERLUND, JoHN och GöstA OLSON: Nationalföreningens mot emigrationen 
egnahemsutställning. Stockholm 1912. 105 sid., 118 fig. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELN. I9I13. H. 3. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Lagar, kungl. förordningar och beslut. 


Omfattningen af statens domäners fond. 


Gustaf ete. Vår ynnest etc. Till åtlydnad af föreskrift i nådigt bref den 22 juni 1911 
har ni uti skrifvelse den 14 oktober 1912 inkommit med förslag till sådana åtgärder och 
bestämmelser, som kunde finnas erforderliga för inrättande från och med år 1912 af en sta- 
tens domäners fond och fondens förvaltande såsom affärsdrifvande verk. 

Häröfver har statskontoret den 28 december 1912 afgifvit infordradt underdånigt ut- 
låtande. 

Enligt edert förslag skulle domänfonden vid 1912 års ingång omfattat följande till- 
gångar: 


A. Kronoparker och andra skogsväsendets fastigheter, år 1911 taxe- 


HEK [EAU No SRS Ro SES AS RS RE Asse AS SUGS EGA AA kr. 127,598,030: — 
B. Statsverkets utarrenderade jordbruksdomäner m. m., år I911 taxe- 
TAC fll gr rn n SSV SRS SE Stake ae flott de ock SV Re SR SRE kele EASAS LANSEN >» > 62,150,500: — 


Af riksgäldskontoret öfverlämnade innestående köpeskillingar för för- 
SA ld ARON OLA SIE TE TEA Sedd ee fee sj lele sele Er; —540,1735:1:5 
utestående fordringar för försålda kronolägenheter » 3,103,745: 53 
av 1911 års riksdag till inköp af skogbärande 
eller till skogsbörd tjänlig mark särskildt anvi- 
SadesTe del Se rhesa RS dera SAR >» -500,000:— >» — 4,149,919: 28 


Summa kr. 193,898,449: 28 


I detta sammanhang har ni anmärkt, bland annat, följande. Hos skogsstatens tjänste- 
män förvarade inventarier äfvensom redskap och andra inventarier i sågverk och öfriga an- 
läggningar å skogsväsendets fastigheter, hvilka inventarier och redskap representerade för- 
hållandevis obetydliga värden, hade ej ansetts böra särskildt upptagas såsom en fondens till- 
gång, utan fastmera ansetts ingå i värdet för de fastigheter, till hvilka de hörde.  Särskildt 
värde hade ej heller ansetts böra upptagas för under eder direkta vård varande inventarier, 
Vid 1912 års ingång utestående fordringar, för hvilka betalning borde ingå till domänfonden, 
hade ni trott icke böra upptagas såsom särskild tillgång till fonden, men ämnat bokföra i 
fondens räkenskaper på sådant sätt, att de belopp, hvarmed de skulle ingå till fonden, tyd- 
ligt framstode. De förskott af statsmedel, hvilka, jämlikt 67 $ i nådiga förordningen den 
26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, utgått för be- 
kostandet af skogsindelning å ecklesiastika m. fl. skogar, och hvilka vid 1911 års utgång 
varit bokförda till ett belopp af 131,327 kronor 24 öre, syntes, i den mån de inflöte, böra 
bokföras och särskildt redovisas. 

Vidare har ni hemställt, att vi måtte föreskrifva, att domänfondens tillgångar skulle 
upptagas i enlighet med hvad ni därutinnan föreslagit, azz fonden skulle i bokföringshän- 
seende fördelas i följande särskilda delar, nämligen a) statens skogar, b) statens jordbruks- 
domäner och c) till inköp af skogsmark afsedda medel, att med upphäfvande af däremot 
stridande bestämmelser all redovisning af medel, som skulle ingå till domänfonden för tiden 
efter 1911 års utgång, skulle ske till eder, samt azt den nettobehållning, som under titeln 
röfverskott» skulle tillföras statsverket, skulle beräknas såsom skillnaden mellan bruttoin- 
komsterna från statens skogar och jordbruksdomäner, 3 ena, samt driftkostnaderna för statens 
domäner, å andra sidan. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 259" 


Statskontoret har uti sitt underdåniga utlåtande anfört hufvudsakligen följande, 

De redan före år 1912 befintliga tillgångar, som vore af natur att böra omedelbart 
efter ingången af samma år tillföras domänfonden, vore af två olika slag, nämligen I) de 
förut icke i räkenskaperna upptagna värdena å kronans under eder förvaltning stående natura- 
tillgångar och 2) vissa tillgångar, som i rikshufvudboken för år 1911 utbalanserats såsom 
tillhörande andra fonder. I afseende på hvad ni anfört rörande det förra slaget af tillgångar 
hade statskontoret icke något annat att erinra, än att värdet af inventarier borde i räken- 
skaperna särskildt upptagas, dock endast i den mån det icke inginge i fastighetsvärdena, 
Beträffande det senare slaget af tillgångar anmärktes till en början, att de i länen utestående 
fordringarna för försålda kronolägenheter vid 1912 års ingång rätteligen uppgått till 3,128,149 
kronor 99 öre, fördelade på de olika länen på sätt här nedan närmare angåfves, Förutom 
sistberörda belopp samt ofvan omförmälda hos eder innestående belopp å 546,173 kronor 
75 öre funnes hos statskontoret innestående köpeskillingar för försålda kronolägenheter till 
belopp af 1,052,511 kronor 15 öre, Summan af dessa tre belopp, 4, ,726, 834 kronor 39 öre, 
motsvarade det i rikshufvudboken för år 1911 såsom reservation å titeln »köpeskillingar 
för försålda mindre kronolägenheter» utbalanserade belopp, hvilket borde i sin helhet öfver- 
föras till statens domäners fond. 

Jämväl vissa andra i rikshufvudboken för år 1911 förekommande reservationer borde 
enligt statskontorets mening tilläggas samma fond, nämligen reservationerna å följande anslag: 


till afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och i Kopparbergs 


1 ETAPP te PA SLI EAS og HN AE EINE a RASEN AE RR för KR Ge RER AN ASEA ET kr: 14,132:03 
» afdikning af sanka marker å vissa kronoparker i Öfver-Luleå socken af 

INO LTD OUEDSPÅALIN 2063 a ao er SNR far 6 ND äre rs AREA är ped SJ AES AINA SSA SAS a sele a SNI FER HOTA 
» inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark si ssssssssssssssosaa >» 13,004:48 
» anläggning av hamn med lastbrygga i Grankullaviken ..ssssssssssossosssnsna » 20,478: 63 


Summa kr. 54,488: 54 


Af berörda fyra reserverade belopp innestode de till afdikning af sanka marker å vissa 
kronoparker i Öfver-Luleå socken samt till inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig 
mark anslagna hos statskontoret, de båda öfriga hos eder. 

De i rikshufvudboken för år 1912 upptagna tillgångar, hvilka sålunda enligt statskon- 
torets mening borde tillföras statens domäners fond, borde äfven upptagas å ett för fonden 
upplagt konto i eder hufvudbok, då denna bok syntes böra innehålla fullständig redovisning 
för fonden. Statskontoret hade den 28 december 1912 beslutat erforderliga bokföringsåtgär- 
der för att ställa till eder disposition de medel af ifrågavarande slag, som dittills för stats- 
kontorets räkning innestått å statsverkets giroräkning i riksbanken, hvarjämte statskontoret 
genom  cirkulärskrifvelse till våra befallningshafvande i länen af den lydelse bil. A utvisar, 
dragit försorg om att äfven de hos våra befallningshafvande innestående, statens domäners 
fond tillkommande tillgångar skulle öfverflyttas från landsboksräkenskaperna till edra räken- 
skaper. Hvad eder egen hufvudbok anginge, komme i densamma att å kontot »köpeskillingar 
för smärre kronolägenheter» inbalanseras från år IO1I  sssosssssssssesrres ra ki: 840,173:75 
Till kreditsidan af samma konto borde följande belopp öfverföras från 

nedannämnda konti: 


SFaS KONTORS GAR Aer ANN IAN SL a SER RR el Sf rare a jens aja) el In e b ee tiken ble nia lafb Sole pi sila SS läleie $AKLOS2,51I3 15 
Stockholms 112 å Läs DE 6 SA) jer ös MD 2 SI AREA 1 BSR Ar) 6 SR SLE el AG SAGA EE ARM ARE 2 0 II2,41S:71 
Uppsala TONAR SÄ NI RE: NK STR LSS STR ER Rea RR RR ra > — 250,200:68 
Södermanlands FR RA on RARE. (ÖR NORA RF SES RA SE MESA TID CE Jen » 258,054: 67 
Östergötlands ES SÄKSSRISE RR SE RN ra er BS ACE SSR S MUS få SVA DNE Re SS » 665,023: 22 
Jönköpings IVARS TEARS Oe SIE Se RA Er CAS re FÅ PORTA LETTER > 137,513: 22 
Kronobergs SÅ Mö en if SE ERNA ENE fr Pr UAE riå LA: RKS CAKE > FÖT,255:25 
Kalmar TRE AN RR EE RR GS, KN Ae RA UNNA INGE a ef vär rara » 144,042: 25 
Gottlands 51 BR NR ER a mr EN RR Sh Sf AA 0 Se Säferare sofa » 76,224: 06 
Blekinge AES SR rr re a al ma ARR An a sa Välsian ä da » 6,333: 33 
Kristianstads Rn ne a RT Te Rn SA sm rroa alsterefä a nn » 202,996: 80 
Malmöhus SR AA ERE RA Rn ER An man om aa sades 2 173.550302 
Hallands SE JBR SR rr Re LSD 2 ERMAN SERVE SARAS FORE BIE SEE: > 27,001: 58 
(SOTETTO TES MO CIA OMS HS NEN SE SR ESA SERENA SEA STAS Sr Ae SUS SS » 132,837: 59 
Älfsborgs SST FOND she sade syd Ae RSA SE ENG BR NPR AREA ? — 141,274: 58 
Skaraborgs FRAS Db fer gi ARR gr RN SINNE FRE SERA DEE >» — 207,323: 75 


Transport 3,294,941: 21 


2607 .SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Transport Kr. 3,294,941: 21 


Värmlands ; NR REN er Ungt! LÄR SEA SSR EAS RITA MAR PLV I (SN Ska SES Va DR ne » 144,359: 84 
Örebro 2 MÄRSTA INNE oda SARA pl ÅL dd es Nor b BOR DRAR: » 78,764; 58 
Västmanlands RR Tre TE RETA TES LÄRT SEE ERA SS NER Re SU OVER SBR ET MO end » 141,100: 64 
Kopparbergs ARGA NE At ATA ERAN ER SDN ÅAR AA RAR VR Nr RA or se » 30,645: 45 
Gäfleborgs 34 EAT ER pb DR DRA SKARA SSE IRAN BER Br LA BS PT ETERR fana » 6,933: 34 
Jämtlands > ST BR SER öh AE ESPN AN IEA SFR AE ED NR I FSE SMD USA Ba » 18,282: 03 
Västerbottens RA rr th RENARE URINEN SG RARE (LIERNE ÄN tie le AD » 7,996: — 
Norrbottens 25 RR RR da Rn SR ÄTS me pd IR sr AK ASA MER MSN » 3,711: 80 


Summa kr. 4,726,834: 89 


Statskontorets konto i eder hufvudbok borde äfven debiteras för beloppen 6,872 kronor 
50 öre och 13,004 kronor 48 öre af de här ofvan omnämnda reservationerna å anslagen till 
afdikning af sanka marker å vissa kronoparker i Öfver-Luleå socken och till inköp af skog- 
bärande eller till skogsodling tjänlig mark. Till det konto, som i eder hufvudbok skulle 
uppläggas för statens domäners fond, borde enligt statskontorets mening sedan öfverföras 1) 
naturatillgångarnas värde, 2) hela beloppet 4,726,834 kronor 89 öre, af köpeskillingar för 
smärre kronolägenheter, och 3) de ofvannämnda reservationerna å vissa anslag, tillhopa 54,488 
kronor 54 öre. För naturatillgångarna borde ett nytt konto debiteras, hvilket lämpligen syn- 
tes kunna benämnas »Tillkommen ingående balans». För beloppen af köpeskillingar för 
smärre kronolägenheter borde kontot med samma namn debiteras och för anslagsbeloppen 
vederbörande anslags konton. Det af eder omnämnda beloppet, 500,000 kronor, till inköp 
af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark vore ett å 1912 års riksstat anvisadt anslag 
till kapitalökning och borde behandlas på samma sätt som andra anslag. 

Uti eder hufvudbok för år 1911 utbalanserades följande tillgångar: 


OT KOLET er Ser SINE sf else gle El LIGE So or EFS öns SA NAR SEE STEEN a Arr kr: TALEN 
TSK AES TR dub of ES RSA RER ÄG ÅSA I SN NE CS ER VS SE De ÅL SE RE SSR AS 3 ra >» 1,338,059: 76 
KORfant De Hall DINpN for bed ses SR DANSER äga RR ot ae lan elle AVE Fr RER » 12,525: 02 

Summa kr. 1,481,912: 02 
ATdrog esyh Arran seKULde TENN. oo ee ende egt ek bn NA ll SNS AS AL > —- 476,945: 08 
ETHOLES PR ELOPPeLTAL HE TO SAOB ATG osa stas oa oe SAS ARA Ses SN AE SR SNRA kr. 1,004,966: 94 


Dessa tillgångar fördelade sig på olika titlar sålunda: 
1) reservationer af natur att böra fortfarande kvarstå å samma anslagskonton: 
å reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet 


FBI AAA TLL (a RR RA RÅR Fr MAN SSE BS VASA VART ERE MOSE FE VR PP Se SAR PAN SON AR kr. — 105.014: 75 

å extra ordinarie anslaget för reglering af flottleder i de norrländska 

länen äfvensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län ...... >»  258,566: 88 
2) medel, som enligt hvad ofvan anförts borde tillföras statens domäners 

fond: 

från köpeskillingar för smärre kronolägenheter ...........ssssssssesosse ra 2 AON 

från anslaget till afdikningar å kronans skogar i de norrländska lä- 

nen. samt, KOPPATDELES. ÅG: 205 sedd ess EES SANNA spelmän Dnr brer RE > 14,132: 93 

från anslaget till hamnanläggning i Grankullaviken sssssssssssssssssass > 20,478: 63 


Summa kr. 1,004,966: 94 


Såväl förskott och fordringar som kontant behållning utgjorde således redan bokförda 
tillgångar, hvilka tillhörde medel af natur att antingen kvarstå å samma konton de förut till- 
hört eller ock omedelbart efter ingången af år 1912 tillkomma statens domäners fond. 

I detta sammanhang har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke för bestridande af de 
förskott af allmänna medel, som omtalades i 67 $ af nådiga förordningen den 26 januari 
1894 angående hushållniningen med de allmänna skogarna i riket, särskilda medel borde 
ställas till eder disposition, 

I fråga om hvad ni anfört och hemställt beträffande domänfondens fördelning i bok- 
föringshänseende och den nettobehållning, som under titeln »öfverskott» skulle tillföras stats- 
verket, har statskontoret framhållit, att riksstaten upptoge statens domäners fond såsom en 
fond och beräknade hela öfverskottet å denna fond såsom tillgång i statsregleringen. 

Slutligen har statskontoret ifrågasatt vidtagande af anstalter för att domänförvaltningens 
pensionskostnader skulle utgå från statens domäners fond. 

Då Vi ru låtit detta ärende oss föredragas, hafva Vi förklarat, att statens domäners 


fond vid 1912 års ingång omfattat följande tillgångar: 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 2017 


1:0) kronans under eder förvaltning stående fastigheter, år 1911 taxerade till samman- 
lagt 189,748,530 kronor, g 

2:0) kronan tillhöriga inventarier och redskap, såväl å dessa fastigheter befintliga, dock 
endast i den mån värdet icke ingår i fastighetsvärdet, som ock hos eder och hos skogsstatens 
tjänstemän förvarade äfvensom i statens sågverk och öfriga under eder förvaltning stående 
anläggningar befintliga, 

3:0) köpeskillingar för försålda kronolägenheter, utgörande af riks- 


FALISKONOrSKYtII SUR OLV GTLADATLACG (7: guess si lee selele Be vg en ballar er oe sic v bl ek vika a a ae kr: 5A40:103 45 
KOSEStatskOn(oretNIMneStä CN EN ee ck ss een oa dad Neo de lodevetede eid e desde $$ 1j052,511055 
hos våra befallningshafvande utestående fordringar ........:sssssssssrererrerer ra » 3,128,149: 99 


Summa kr. 4,726,834: 89 

4:0) af statskontoret omförmälda reservationer å vissa anslag, tillhopa 54,488 kronor 
S4LOre: 

Vidare hafva Vi, som funnit eder hemställan rörande domänfondens fördelning i bok- 
föringshänseende och sättet för beräkningen af dess nettobehållning med hänsyn till hvad 
statskontoret därom erinrat icke föranleda annat Vårt yttrande, än att såsom nettobehållning, 
hvilken under titel »öfverskott> skall tillföras statsverket, skall beräknas den afkastning, som 
uppstår å fonden, sedan driftkostnaderna för statens domäner afräknats, i fråga om bokföringen 
af fondens tillgångar och skulder med godkännande af hvad statskontoret, på sätt här ofvan 
angifvits, därutinnan föreslagit, velat härigenom till efterrättelse fastställa detta statskontorets 
förslag. 

Med upphäfvande af alla däremot stridande bestämmelser vilja Vi härigenom förordna, 
att all redovisning af medel, som för tiden efter 1911 års utgång skola ingå till statens do- 
mäners fond, skall lämnas till eder. 

Slutligen vilja Vi härmed anbefalla eder att till Oss inkomma med utredning och ut- 
låtande, ej mindre huruvida icke för bestridande af de förskott af allmänna medel, som om- 
förmälas i 67 $ af ofvanberörda nådiga förordningen den 26 januari 1894, särskilda medel 
böra ställas till eder disposition, än äfven rörande den af statskontoret väckta frågan om 
sättet för bestridande af kostnader för domänförvaltningens pensionering. 


Stockholms slott den 31 januari 1913. 


GUSTAF. 
Alfred Petersson, 


Extra skogstiänstemäns ersättning vid förordnande hos domänstyrelsen. 
Till Domänstyrelsen. 


Uti underdånig skrifvelse den 15 februari 1913 har ni gjort framställning beträffande 
rätt för extra skogstjänstemän, som åtnjöte fast arfvode, att vid förordnande att uppehålla or- 
dinarie befattning hos eder behålla viss del af arfvodet med mera. 

Vid föredragning denna dag af detta ärende har Kungl. Maj:t funnit förevarande fram- 
ställning icke till annat Kungl. Maj:ts yttrande föranleda. än att ni har att i hvarje särskildt 
fall till Kungl. Maj:t inkomma med underdånig framställning i ämnet. 


Stockholm den 7 mars 1913. 


ALFRED PETERSSON. 
Nils Lange. 


Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. 


Cirkulär angående 1913 års allmänna fastighetstaxering. 


Till samtliga jägmästare, biträdande jägmästare och förvaltare af s. k. skolrevir. 


Under innevarande år skall verkställas ny allmän fastighetstaxering. Vid denna taxering 
skall på grund af föreskrift från Kungl. Maj:t särskild uppmärksamhet ägnas frågan om 
taxeringen af skogsmark och skog, i det att taxeringsnämndsordförandena anmodats dels att 
vid taxeringen af jordbruksfastigheter göra anteckningar beträffande hvarje fastighet, till 
hvilken hörer skogsmark, om de värden, som anses belöpa å skogsmarken och skogen, 
hvar för för sig, dels ock att lämna uppgifter angående de grunder, som vid taxeringen till- 


26027 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


lämpats för värdesättning af skogsmarken och skogen, så att däraf någon ledning kunde 
vinnas för bedömande, i hvad mån skogsmarkens och skogens verkliga värden ingått i 
taxeringsvärdena. 

Rörande hvad Eder uti ifrågavarande hänseende nu åligger, vill Kungl. Domänstyrelsen 
särskildt erinra om bestämmelserna i 178:de punkten af 1910 års reglementariska föreskrifter 
för skogsstatens tjänsteförvaltning. 

Åtgärder, som i sådant syfte och för tillgodoseende af ofvanberörda önskemål om ut- 
redning angående de belopp, hvarmed skog och skogsmark ingå i taxeringsvärdena, böra af 
Eder vidtagas, synas kunna sammanfattas sålunda: 

1:0) Så snart ske kan och, om möjligt, före den 1 instundande april bör till veder- 
börande taxeringsnämnds ordförande aflämnas uppgift rörande areal i åker, äng, skogs- och 
betesmark, hvarje ägoslag för sig, för hvarje särskild fastighet under Eder förvaltning, där- 
vid samtidigt bör gifvas upplysning rörande skogstillgång och afsättningsmöjligheter äfven- 
som, där så kan ske, å skogstillgångens på uthållig afkastning grundade värde, allt likaledes 
för hvarje särskild skog. Tillika bör meddelas storleken af behållna afkastningen från 
fastighet i fråga, alltså med inräknande af, bland annat, inflytande arrenden, och frånräk- 
nande af, bland annat, företagna skogsvårdsarbeten och andel i förvaltningskostnader, för 
helst sistförflutna fem år. 

2:0) Före vederbörande taxeringsnämnds sammanträde bör ordföranden genom Eder 
tillställas förslag till taxeringsvärden å hvarje särskild fastighet under Eder förvaltning, där- 
vid torde böra iakttagas följande: 

a) I de delar af landet, där svårighet möter för värdets bestämmande på annat sätt 
än genom kapitalisering af behållen medelårsafkastning, bör samma procent — exempelvis 
6 — användas för kronans fastigheter som för enskildes; därest emellertid en kapitalisering 
på sådant sätt skulle lämna ett oriktigt resultat, såsom på grund af att under sistförflutna 
fem år uttagits mer än uthålliga afkastningen, att af särskild anledning besparing af uthålliga 
afkastningen, helt eller delvis ägt rum o. s. v., bör det enligt Eder mening rätta värdet, 
med upplysning om anledningen till ändring af det genom kapitalisering vunna värdet, 
uppgifvas. 

b) I de delar af landet åter, där värdets bestämmande kan vinnas på säkrare grunder 
än genom kapitalisering af behållen afkastning, böra dylika grunder vinna tillämpning med 
iakttagande, att samma grunder böra tillämpas för allmänna skogar som för enskildes, på det 
att staten ej må blifva oskäligt betungad:. 

c) Där särskilda taxeringsvärden ej redan äro de särskilda förvaltningsenheterna 
åsatta, bör så ske; i de fall, att del af förutvarande beskattningsenhet är utarrenderad, bör 
jämväl uppdelning af taxeringsvärdet mellan utarrenderade delen och den under Eder för- 
valtning direkt stående delen äga rum. 

d) Där nedlagd industriell anläggning såsom kvarn, såg, järnverk eller dylik, eller 
ock exempelvis till viss fastighet hörande kronan tillhörig geologisk fyndighet är åsatt sär- 
skildt taxeringsvärde, bör framställning göras om anläggningens eller fyndighetens afförande 
ur taxeringslängden. 

3:0) Skulle taxeringsnämnden lämna af Eder gjordt yrkande utan afseende, böra be- 
svär, hvilka dock ej må afse höjning af taxeringsvärde å under Eder förvaltning stående 
fastighet, af Eder hos vederbörande pröfningsnämnd anföras genom af bevis till styrkande af 
Eder talan åtföljd, till pröfningsnämnden ställd skrifvelse, som skall före den 15 ju:i ingifvas till 
vederbörande Konungens Befallningshafvande. 

4:0) Det skall åligga Eder att snarast möjligt skaffa Eder underrättelse om pröfnings- 
nämndens beslut, i hvad Edert förvaltningsområde rörer, på det att Kungl. Styrelsen, dit be- 
sked i ämnet tillika med de handlingar, som synas Eder kunna stödja det allmännas rätt, 
bör af Eder utan onödigt uppskof lämnas, må blifva i tillfälle fullfölja talan i ärendet, där så 
pröfvas skäligt. 

Före den 15 november 1913 bör fullständig upplysning för Edert förvaltningsområde 
om de nya taxeringsvärdena, sådana desamma blifvit af pröfningsnämnden bestämda, till 
Kungl. Styrelsen insändas med angifvande tillika, i hvilka afseenden desamma skilja sig från 
förutvarande. 

5:o) Där inom samma taxeringsområde finnas allmänna skogar, tillhörande olika för- 
valtningsområden, böra dessas förvaltare samråda om tillämpande af enhetliga principer i 
fråga om hvad som under 1:0) och 2:0) finnes anfördt. 

Stockholm den 3 mars 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 2634 


Cirkulär angående begagnande af domänstyrelsens giroräkning. 
Till samtliga öfverjägmästare, jägmästare, biträdande jägmästare och förvaltare 
af s. k. skolrevir. 


Med öfverlämnande af en afskrift utaf Kungl. Maj:ts nådiga bref den 31 januari 1913 
angående öppnandet af egen giroräkning för Kungl. Domänstyrelsen i riksbanken från och 
med den I nästkommande april, vill Kungl. Styrelsen härigenom anbefalla Eder att från 
och med nämnda dag för alla de insättningar och uttagningar af medel i tjänsten, för hvilka 
Ni hittills begagnat statsverkets giroräkning, i stället begagna Kungl. Domänstyrelsens giro- 
räkning, hvarvid Ni har att noga tillse, det vid medeltransporter begagnade formulär och 
blanketter (t. ex. form. 24 enligt de reglementariska föreskrifterna) vederbörligen rättas, 


Stockholm den 3 mars 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


Cirkulär angående domänstyrelsens och statsverkets giroräkningar m. m. 


Till samtliga öfverjägmästare, jägmästare och annan förvaltande skogspersonal, 


Sedan Kungl. Statskontoret efter samråd och öfverläggning med Kungl. Domänstyrelsen 
den 13 mars 1913 utfärdat cirkulärskrifvelse till samtliga länsstyrelserna i riket angående 
inkomster och utgifter hos dessa styrelser för Kungl. Domänstyrelsen, däruti föreskrifves, att 
länsstyrelserna för in- och utbetalning af medel, hvilka skola redovisas hos Kungl. Styrelsen, 
fortfarande såsom hittills skola begagna statsverkets giroräkning, och att allenast vid ut- 
gången af räkenskapsperiod länsstyrelserna och Kungl. Styrelsen emellan — kvartal eller 
månad, det sista i händelse månadsräkningar komma att anbefallas — saldobelopp Kungl. 
Styrelsen till godo komma att å Kungl. Domänstyrelsens giroräkning insättas, har Kungl. 
Styrelsen funnit det lämpligt och ur räkenskapssynpunkt enklast, att inbetalningar för Kungl. 
Styrelsen från reviren eller af medel för under hand försålda skogseffekter m. m. ske genom 
medelsinsättningar för vederbörande länsstyrelses räkning å statsverkets giroräkning 3å riks- 
banken, hvarigenom samtliga inkomster för Kungl. Styrelsen varda redovisade genom läns- 
styrelserna. 

Med ändring således af sin i cirkulärskrifvelsen den 3 mars 1913 gifna föreskrift om 
dylika medels insättande direkt å Kungl. Domänstyrelsens giroräkning i riksbanken, vill 
Kungl. Styrelsen härigenom anbefalla begagnandet tillsvidare af statsverkets giroräkning för 
dylika inbetalningar. 

I detta sammanhang vill Kungl. Domänstyrelsen, under hänvisning till sin cirkulär- 
skrifvelse den 10 december 1912 rörande insättande, där så lämpligen kan ske, af utbe- 
komna, men icke omedelbart behöfliga förvaltningsmedel å giroräkning i riksbanken, hafva 
uttalat, att när dylika medel eller uppburna men ännu icke inlevererade inkomstmedel äro 
insatta å räkning i enskild bankinrättning, som för dylika insatta medel godtgör viss ränta, 
dessa räntemedel, med åberopande af vederbörande banks räntebesked såsom verifikation, 
från och med ingången af innevarande år redovisas såsom statsverkets skogsmedel i kassa- 
redogörelse, 


Stockholm den 7 april 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


Cirkulär rörande inventariers redovisningar. 


Till samtliga jägmästare, biträdande jägmästare och förvaltare af s. k. skolrevir. 


Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 31 januari 1913 föreskrifvit, hvad som 
skall ingå i domänfonden och bokföras såsom dess tillhörigheter, samt därvid bestämt bland 
annat, att kronan tillhöriga inventarier och redskap, såväl å kronans till domänfonden räk- 
nade fastigheter befintliga, dock endast i den mån värdet icke ingår i fastighetsvärdet, 
som ock hos Kungl. Domänstyrelsen och hos skogsstatens personal förvarade, äfvensom i 
statens sågverk och öfriga under Kungl. Styrelsens förvaltning stående anläggningar be- 
fintliga, skola såsom domänfondens tillhörigheter boktöras och redovisas, åfr Kungl. Sty- 


2647 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


relsen härmed anmoda Eder att uti inventarieförteckningar, hvilka hädanefter uppgöras och 
afse tiden från och med innevarande år, göra uppdelning af inventarierna i tre grupper, 
där så erfordras, och för var och en sådan grupp uppsätta en särskild förteckning. Dessa 
grupper äro: I) till domänfonden hörande inventarier, 2) till flottledsfonden eller vissa kro- 
nans enskilda flottleder eller flottledsanläggningar hörande inventarier och 3) inventarier 
tillhörande under skogsstatens omedelbara förvaltning stående annan allmän skog än dem, 
som tillhöra domänfonden (civilt eller ecklesiastikt boställe eller skog, häradsallmänning, 
bergverksskogar, städers skogar etc.). 

Det sammanförande, som hittills i vissa fall skett i gemensamma längder af inventarier 
och skogskojor, båthus och baracker, skall nu upphöra, men skola nämnda tillfälliga eller 
mera stadigvarande, för skogsdriften eller skogsvården afsedda byggnader hädanefter upp- 
tagas i särskild längd, förslagsvis enligt omstående formulär, hvilken längd skall förvaras å 
revirets expedition. 

Stockholm den 26 mars 1913. 

KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 

Förteckning öfver bevakarestugor, skogskojor, flottningskojor och båthus i ....-. 
revir. 


Tillkomna under år: |Afskrifna under år:/ 


Kronopark (redogörelseområde) annan all 


män skog under skogsstaten, å lvärde utoml: ! . AA et 
kronans flottled. | CS virket & virket 
NEN | 
| Kronoparken A. vid Långvattnet. ......... | Koja 1907 | 250:— | 1921 [250 
| SUTTON or sc ass Koja 1914 200: — 
| » Risselbäcken...... ... Koja 1912 350: — 
| Kfonoparken BAL Stöfasen. 4ed sedda Stuga 1911] -500:5 I | 
| Kronoegendomen C vid Ugglemyren. . . : Koja 1910 SO 
I Kyrkoherdebostalletö Do mscs om dass ks ner Koja 1909 | 150:— | 
IäReklesiasb ka mtskopenubs ost. sasse SAS Båthus 1908 | 25:— | 
| Sikåns flottled vid Brattstupet ............... Stuga 1913 350: — | 
De SL VÄTADE bese cker kasa SS Koja 1901 205 11] 916 0127 Sö 
SE FANA AnENS Sus segsses | Båthus 1915 | -50:— | | 


F. den 24 januari 19 
NEN 
Redogörare. 


Exkursioner för kronoiägare. 
Till öfverjägmästaren i Luleå m. fl. distrikt. 


I samband med generalförslag angående driftkostnader under år 1913 för statens do- 
mäner hemställde Kungl. Domänstyrelsen bland annat under åberopande af sin i föregående 
års generalförslag lämnade motivering, att till anordnande af exkursioner för kronojägare måtte 
anvisas ett anslag af 4,000 kronor, hvarefter Kungl. Styrelsen genom Kungl. bref den 6 
december 1012 erhållit kännedom om att ifrågavarande post + likhet med föregående år 
nedsatts från 4,000 kronor till 2,000 kronor. 

Vid beräknandet af det begärda beloppet 4,000 kronor utgick Kungl. Styrelsen från 
den -förutsättningen, att tre skilda exkursioner skulle kunna företagas inom olika delar af 
landet. Sedan anslaget nedsatts till 2,000 kronor, anser Kungl. Styrelsen emellertid lämpli- 
gast, att endast två exkursioner, förlagda till tvenne olika distrikt, komma till stånd, och vill 
Kungl. Styrelsen härmed anmoda Eder att före den I nästkommande april hit inkomma med 
yttrande, huruvida Ni anser anordnandet af en dylik exkursion inom Edert distrikt lämplig 
och önskvärd samt i sådant fall afgifva förslag till såväl tid och plats för exkursionen ifråga 
som lämplig exkursionsledare. 

Deltagarnas antal i hvardera exkursionen skulle blifva tolf bevakare och en ledare. 
Den ersättning, som kommer att utgå till hvarje deltagare, kan ej af Kungl. Styrelsen fastslås 
förrän platserna för exkursionerna blifvit bestämda, men upplysningsvis må meddelas, att 
under föregående år deltagarna i exkursionerna inom Bispgårdens skolrevir och Bräcke revir 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 2085 


samt exkursionen inom Aspelands revir bereddes en ersättning af i medeltal 80 och 60 
kronor respektive för hvarje deltagare. Ledarna tillerkännas reseersättning i enlighet med 
gällande resereglemente. 

Exkursionens längd torde böra omfatta högst en vecka, förutom resedagarna till och från 
exkursionsplatserna. 

Tillfälle till deltagande bör lämnas för kronojägare — ordinarie tillförordnade och 
extra — intill det ofvan angifna antalet från de distrikt, inom hvilka exkursionerna anordnas, 
eller, därest det bestämda antalet deltagare ej kan på sådant sätt erhållas, jämväl från an- 
gränsande distrikt. 

Stockholm den 26 februari 1913. 

KARL FREDENBERG. 
K. G. G. Norling. 


Arbetsprestationer skola bestämmas i arrendekontrakt. 
Till öfverjägmästaren i Smålands distrikt. 


Vid granskning af utaf Eder insända afskrifter af arrendekontrakt rörande torpen 
Marielund och Bresfall å Hjorteds kronopark, Reddal n:o 2 å Ankarsrums kronopark samt 
hufvudgården till !/, mantal Fredmåla å Fredmåla kronopark har Kungl. Domänstyrelsens 
ombudsman och fiskal erinrat, beträffande de tre förstnämnda, att ersättningen för körning 
af props och sågtimmer bort vara i respektive prislistor fixerad i stället för att som skett 
göras beroende af särskild öfverenskommelse, samt beträffande det senare, att antalet dags- 
verken skall vara bestämdt och icke angifvas till sitt högsta belopp. 

Kungl. Domänstyrelsen, som i förevarande fall låtit vid anmärkningen bero, vill för 
framtida iakttagande fästa Eder uppmärksamhet på hvad i saken förekommit. 

Stockholm den 3 mars 1913. 

KARL FREDENBERG. 
Edvard Lundberg. 


Ordnandet af underhandsförsäljningar till större belopp, då köparen ei 
vill ställa borgen. 


Till Förvaltaren af Bjurfors kronopark. 


Vid granskningen af Eder kassaredogörelse för Bjurfors kronopark år 1912 hade t. f. 
direktören för Kungl. Skogsinstitutet erinrat, att, enligt hvad underhandsförsäljningsblanket- 
terna gåfve vid handen, Ni till samme köpare å samma dag försålt likartade skogseffekter 
till vida högre belopp, än dem Ni enligt gällande bestämmelser ägt befogenhet att själf 
kontant uppbära, såsom då Ni till Norbergs lasarett enligt underhandsförsäljningsaftalen 
n:is 143—147 sålt ved för 847 kronor 50 öre, till Norbergs fattigvård enligt aftalen n:is 
148—151 ved för 672 kronor 50 öre och till E. Johansson enligt aftalen n:is 196—199 
ved för 620 kronor, hvilka belopp Ni själf uppburit och i kassaredogörelsen redovisat. 

Då dylika åtgärder, huru fördelaktiga själfva försäljningarna än kunnat vara för det 
allmänna, och huru enkel än uppbörden och redovisningen af dessa medel varit, emellertid 
måste anses vara stridande emot innebörden af stadgandet i punkt 125 af de reglementa- 
riska föreskrifterna för skogsstatens tjänsteförvaltning den 31 januari 1910, hvilket stad- 
gande vore meningslöst, om det af Eder brukade förfaringssättet att i olika försäljnings- 
poster uppdela, hvad som i själfva verket är en enda försäljningspost, i afsikt att få för- 
säljningsbeloppet å hvarje försäljningsaftal att icke öfverstiga 200 kronor, och då ett afsteg 
från detta stadgande icke synes böra lämnas oanmärkt äfven i det fall, att köparen ej vill 
underkasta sig att ställa borgen för köpeskillingen, vill Kungl. Domänstyrelsen härmed 
hafva velat förständiga Eder att framdeles icke upprepa det nu anmärkta förfaringssättet. 

Det är naturligtvis en köpare, hvilken vill undkomma besväret att ställa borgen för köpe- 
skilling, som öfverskjuter 200 kronor, obetaget att, innan virket från skogen föres, för 
vederbörande länsstyrelses räkning i behörigt riksbankskontor kontant insätta hela den af- 
talade köpeskillingen, hvilkens storlek Ni gifvetvis har att i behörig ordning låta komma 
till länsstyrelsens kännedom, liksom försäljningsposts omfattning och dag för försäljningen; 
men underhandsförsäljningsaftal enligt formulär n:o 33 skola äfven härvid begagnas, och 
köparen styrka likvidens erläggande, innan han tillåtes bortföra något af det af honom in- 
köpta virket. 

Stockholm den 3 mars 1913. 

KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


2667 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Den bevakande personalen bör användas vid gallringsarbetens utförande. 


Till öfverjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt. 


I skrifvelse af den 6 nästlidne februari har jägmästaren i Bräcke revir gjort hem- 
ställan om anställande af ytterligare en assistent under tiden I maj — 1 november, hvilken 
hemställan af Eder tillstyrkts. 

Med hänsyn till dels den areal, som omfattas af Bräcke revir, dels den omständigheten, 
att de af jägmästaren omförmälda gallringsarbetena, hvilka hufvudsakligast skulle föranleda 
behofvet af ytterligare en assistent, böra utföras med biträde af den bevakande personalen, 
som, om så erfordras, lämpligen kan ökas, så finner Kungl. Styrelsen icke skäl bifalla den 
gjorda hemställan, hvarom Ni har att gifva jägmästaren meddelande. 

Stockholm den 5 mars 1913. 


KARL FREDENBERG. 
K. G. G. Norling. 


Jägmästares redovisningsskyldighet för flottledsmedel. 
Till Styrelsen för föreningen »Swveriges ordinarie jägmästare.» 


I skrifvelse den 20 oktober 1912 har Ni, på förslag af Luleå distrikts afdelning af 
föreningen, hos Kungl. Domänstyrelsen hemställt att, då det nuvarande sättet för redovis- 
ningen genom revirförvaltarna af flottsmedlem, flottningsinventarierna och flottningsmaterielen 
måste anses synnerligen oegentliga, alldenstund revirförvaltaren såsom redogörare kunde 
blifva ansvarig för flottledsbyggnadsmedlens användning, ehuru denna dirigerades af flott- 
ledsingeniören, utan att revirförvaltaren ägde rätt att göra någon invändning mot dessa 
medels användning, och revirförvaltaren, för den händelse flottledsingeniören icke skulle till 
honom aflämna fullständiga räkenskaper inom den tid, som vore föreskrifven för kassaredo- 
görelses afgifvande, kunde komma att i första hand få vidkännas ansvaret härför eller åt- 
minstone komme att åsamkas obehag, Kungl. Styrelsen måtte vidtaga sådana ändringar i nu 
gällande föreskrifter rörande anordnandet och underhållet af flottleder från kronoparker i de 
tre norra distrikten, att flottningsingeniören ålades att genom öfverjägmästaren rekvirera alla 
flottledsmedel samt för dessa genom öfverjägmästaren afgifva redovisning, liksom att i genom 
öfverjägmästaren afgifna inventarie- och materialräkningar redovisa alla af honom eller hans 
underlydande innehafda eller brukade inventarier eller materiel. 

Då emellertid flottledsingeniörens tjänstgöringsområde är synnerligen vidtomfattande 
samt hans verksamhet splittrad på ett flertal, ofta på betydande afstånd från hvarandra be- 
lägna flottleder, och med hänsyn till det intima samband och de gemensamma intressen, 
som onekligen finnas emellan kronoskogarna och flottlederna, och då vidare fottleds- 
ingeniören såsom den särskildt fackutbildade vattenbyggaren måste anses vara den, som 
inom nu gifven kostnadsram är mest skickad att ekonomiskt och praktiskt dugligt leda 
byggnads- och regleringsarbetena i flottlederna, har Kungl. Styrelsen icke för det närvarande 
funnit Eder framställning föranleda någon Kungl. Styrelsens åtgärd. För användningen af 
flottledsmedlen kan gifvetvis redogöraren-jägmästaren, så länge han endast är kassör och 
redovisare för desamma, icke göras ansvarig, blott han ser till, att verifikationerna äro be- 
hörigen attesterade af flottledsingeniören och i desamma upptagna utgiftsbelopp, med led- 
ning af däri angifna faktorer, rätt beräknade. 


Stockholm den 26 mars 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


Införandet af utländska trädslag å de allmänna skogarna bör tillsvidare 
ej förekomma. 


Till jägmästaren i Klotens revir. 


I skrifvelse den 22 januari 1913 till öfverjägmästaren i Gäfle—Dala distrikt, Kungl. 
Domänstyrelsen tillhandakommen den 20 innevarande månad, har Ni vid det förhållande, 
att Kungl. Styrelsen vid pröfning af Edert utgiftsförslag för reviret å 1913 uteslutit 125 
kronor, som ni begärt till inköp af diverse frö och plantor, gjort förfrågan, om med detta 
uteslutande af angifna belopp afsåges, att för skogskulturerna å reviret borde användas alle- 
nast vanlig tall och gran. Ni har förmenat, att det vore nyttigt att i barrträdskulturerna, 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 207 


särskildt å försumpade marker, göra inplantering jämväl af björk, och då Ni ej för upp- 
dragande af björkplantor kunnat begagna å orten producerat björkfrö, som visat sig vara 
slött, hade det varit Eder afsikt att inköpa behöfligt plantmaterial af björk. Dessutom har 
Ni funnit det vara af intresse att få in en del främmande trädslag i skogsbestånden inom 
Edert revir och detta äfven med hänsyn till den skogsundervisning, som äger rum vid 
Klotens skogsskola. 

Sedan bemälda öfverjägmästare till den åtgärd denna Eder skrifvelse kunde föranleda 
öfverlämnat densamma till Kungl. Domänstyrelsen, får Kungl. Styrelsen härigenom med- 
dela, att Statens Skogsförsöksanstalt fått åt sig uppdraget att verkställa undersökningar an- 
gående hvilka utländska trädslag med någon fördel kunna användas inom landets skilda 
delar,, och att Kungl. Styrelsen därföre anser, att tillsvidare användande af utländska träd- 
slag å de allmänna skogarna bör i möjligaste mån inskränkas, och att sålunda annat expe- 
rimenterande på det allmännas bekostnad, hvilket i allmänhet hittills icke gifvit något po- 
sitivt resultat, måtte undvikas. Vad beträffar Eder afsikt att å sumpmarker inom reviret 
plantera björk. får Kungl. Styrelsen framhålla, att det icke synes Kungl. Styrelsen vara en 
åtgärd, som bör obetingadt godkännas, då de medel, som erfordras härtill, synas Kungl. 
Styrelsen bättre använda, om därmed bekostades den öfverflödiga vattenhaltens aflägsnande 
genom afdikning med eller utan påföljande kultur. Är det så, att björk verkligen bör 
planteras, bör pålitligt björkfrö eller plantor af själfsådt dylikt med större säkerhet lämna 
ett godt resultat, om de insamlas inom reviret, än om de inköpas från andra håll med helt 
andra klimatiska förhållanden. Om slutligen för skogsundervisningen vid Kloten plantor 
och träd af främmande trädslag anses böra uppdragas, bör frö därtill inköpas af för skogs- 
skolan anslagna expensmedel. 


Stockholm den 31 maj 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


Upprättandet af räkningar å statsverket tillkommande ersättning för 
jägmästares förrättningar å ecklesiastika skogar. 


Till öfverjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt. 


I skrifvelse den 15 februari 1913 har Ni, med öfverlämnande af jägmästarnas inom 
distriktet räkningar å statsverket tillkommande ersättning för deras förrättningar under år 
1912 å de ecklesiastika skogarna inom respektive revir, framhållit, att åtskilliga af dessa 
räkningar enligt Edert förmenande varit oriktigt upprättade så till vida, att repartition ägt 
rum allenast mellan de ecklesiastika skogar, hvilka under samma tjänsteresa besökts, men 
att andra allmänna skogar, hvilka under samma resa besökts, ej upptagits i dessa räkningar. 
Ni har förmenat, att statsverket borde beredas ersättning för alla under året af revirförvalt- 
ningen till de ecklesiastika skogarna företagna resor, hvilka på ett eller annat sätt afsett 
skogsskötselns främjande, samt att reparatition skedde mellan a/Z/a under samma resa besökta 


skogar. 
Sedan Kungl. Domänstyrelsen i frågan inhämtat yttranden från revirförvaltarna inom 
Edert distrikt, samt i öfrigt pröfvat i detta ärende gifna föreskrifter — Kungl. Maj:ts nå- 


diga bref till domänstyrelsen den 29 november 1889 angående ny reglering af skogsstaten 
m. m. mom. 5, Kungl. Domänstyrelsens skrifvelse till öfverjägmästaren i Västra distriktet 
den 14 februari 1893, nämnd i noten å sidan 294 i Hahrs samling af författningar rörande 
skogsväsendet, Kungl. Maj:ts nådiga förordning den 26 januari 1894 angående hushåll- 
ningen med de allmänna skogarna i riket $$ 23, 24 och 26, Kungl, Maj:ts förnyade nådiga 
instruktion för skogsstaten den 23 december 1909 $ 28 mom. 2, och punkt 57 af de 
reglementariska föreskrifterna rörande skogsstatens tjänsteförvaltning den 31 januari 1910 — 
vill Kungl. Styrelsen härmed endast ytterligare fastslå, 

att endast kostnaden för de besök af skogsförvaltningen å de ecklesiastika skogarna, 
hvilka afse wverklig förrättning eller faktisk åtgärd för afverkning eller skogsodling, skall 
godtgöras statsverket, dock att dylik ersättning icke skall utgå, då jägmästare har att af 
församlings byggnadsskyldiga erhålla föreskrifven ersättning för virkesutsyning åt dem; 

att repartition skall ske mellan samtliga de allmänna skogar, hvilka under en och 
samma resa för verklig förrättning av revirförvaltningen besökts, vadan rese- och trakta- 
mentskostnaderna beräknas såsom hade blott dessa skogar — således icke sådana allmänna 
skogar, hvilka i enbart kontrollsyfte, ej heller enskilda skogar under skogsstatens uppsikt, 


2687 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


hvilka under gemensam resa med allmän skog för förrättning eller kontroll besökts — 
lämplig ordning och utan onödiga omvägar varit föremål för besök; samt 

att således dels resor, för hvilka utsyningstagare ålagts betala kostnaden direkt till 
till förrättningsmannen, dels resor, hvilka afse tillsyn å afverkning, skogsodling eller dik- 
ning eller besiktning af hyggestrakt, afverkadt virke, kulturfält och dikningsområde, dels ock 
resor, hvilka föranledas af närvaro vid syner och landtmäterisammanträden, icke skola, då 
de afse ecklesiastika skogar, ersättas statsverket, ej heller skola, då de afse andra skogar, 
med hvilka revirförvaltningen har att taga befattning, ingå i repartition med de resor, för 
hvilka ersättning skall tillföras statsverket. 


Stockholm den 16 april 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Einar Hammarstrand. 


Transportsökande uppföras i vissa fall ej å förslag. 


I en underdånig skrifvelse den 22 mars 1913 rörande återbesättandet af lediga jäg- 
mästaretjänsten i Vargiså revir har domänstyrelsen såsom skäl för sin åtgärd att icke å för- 
slaget uppföra jägmästaren i Pajala revir J. H. Frick, hvilken med afseende allenast på sökan- 
denas tjänstemeriter och skicklighet skulle uppförts i första rummet, anfört, att Frick till- 
trädde sin nuvarande befattning såsom jägmästare i Pajala revir så sent som den 23 juli 1908, 
och att erfarenheten visat, att revirens förvaltning icke vid allt för täta ombyten kan på ett 
för statens intressen tillfredsställande sätt ombesörjas. 


Jakträtten å allmänning. 


Till Ordföranden i Styrelsen för Edsbergs häradsallmänning. 


I anledning af Eder skrifvelse den 8 innevarande mars med begäran om bestämmelser 
rörande utarrendering af jakten å Edsbergs häradsallmänning får Kungl. Domänstyrelsen med- 
dela, att enär denna allmänning står under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning det 
tillkommer Kungl. Styrelsen att utarrendera jakten därstädes. Eventuella spekulanter å jakt- 
rätten, som vända sig till Eder, torde Ni därför hänvisa till Kungl. Styrelsen. Stockholm 
den 12 mars 1913. 

W. Roos. 
Ki G. G. Norling. 


Skadeståndsanspråk för vid drifning dödad ren. 


Till t. f. jägmästaren i Anundsjö revir. 


Hos Kungl. Domänstyrelsen har lappmannen H. M. Nilsson, Guliksberg, anhållit om 
ersättning kr. 35:— för en honom tillhörig vuxen ren, som dödats vid virkesdrifning för 
kronans räkning å Degersjö stockfångstskog. 

Sedan Ni den 29 sistförflutna mars i anledning häraf afgifvit utlåtande, har Kungl. Do- 
mänstyrelsen ansett sig ej kunna bifalla den gjorda ansökningen. 

Härom har Ni att lämna vederbörande besked. Stockholm den 8 april 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Alfred Wigelius. 


ee 


Angående begärdt åtal mot iägmästaren i Tivedens revir Schmidt för utbud 
af virke för kronans skogar efter mått, som äro olagliga i riket. 


Till justitiekanslersämbetet. 


I skrifvelse den 4 januari 1913 till kronofogden i Norra Vadsbo fögderi anmälde ju- 
steraren i Skaraborgs län Hj. Åkerhjelm till åtal jägmästaren i Tivedens revir A. W. Schmidt 
för det han, såsom i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning för den 3 i samma månad in- 
förd annons utvisade, utbjudit till försäljning för kronans räkning virke efter mått, som vore 
olagliga i riket. 


SKOGSADMINISTRATIONEN 269 


I med anledning häraf till bemälte justerare den 14 februari aflåten skrifvelse anförde 
kronofogden följande, 

I nämnda annons hade Schmidt infordrat anbud å å sågtimmer, skeppstimmer, pappers- 
ved och props, hvilka anbud enligt annonsen borde afgifvas för sågtimmer per engelsk ku- 
bikfot, för skeppstimmer efter svensk kubikfot samt för props och pappersved per engelsk 
kubikfamn. i 

I $ 56 af kungl. förordningen den 9 oktober 1885 om mått och vikt stadgades att, 
med visst undantag, från den I januari 1889 i kronans räkenskaper och förhandlingar en- 
dast det nya mått- och viktsystemet finge användas. 

Denna bestämmelse hade tydligen icke efterlefts af skogsstatens tjänstemän, utan hade 
helt visst såväl nämnde tjänstemän som ock för öfrigt andra försäljare af virke vid försälj- 
ningarna utbjudit virke i engelskt eller annat enligt gängse affärskutym vanligt mått, och helt 
visst skulle en laglydighet härutinnan från skogsstatstjänstemännens sida beröfvat kronan 
många fördelaktiga virkesanbud, som i stället skulle kommit mindre laglydiga säljare till godo. 

Ingifna anbud å kronan tillhöriga skogsalster pröfvades, då anbudet uppginge till visst 
belopp, af Kungl. Domänstyrelsen, och torde en del af de i anledning af annonsen gjorda 
anbuden redan vara af nämnda Kungl, Styrelse antagna och godkända. 

Under sådana förhållanden kunde kronofogden icke finna annat än att nämnda myn- 
dighet hade del i saken, samt att det dels därför och dels äfven i öfrigt vore olämpligt att 
åtala en underlydande tjänsteman för en åtgärd, som allmänt och opåtaldt fått fortgå i år- 
tionden, utan att öfverordnade myndigheter inlagt någon gensaga däremot, och utan att från 
polismyndighetens eller vederbörande justerares sida något afhörts. 

Med denna syn på saken funne kronofogden sig icke för närvarande böra vidtaga an- 
nan åtgärd mot jägmästaren Schmidt — allra helst som det ingalunda vore visadt, att för- 
seelserna fullbordats inom det område, där han ägde föra åtal — än att han komme att 
underrätta jägmästaren om hvad i ärendet förelupit. 

Med öfverlämnande af kronofogdens häröfver relaterade skrifvelse anförde justeraren 
Åkerhjelm i skrifvelse den 15 februari 1913 till Kungl. Mynt- och Justeringsverket följande. 


Då jägmästaren Schmidt icke till sitt försvar för underlåtenheten att ställa sig till efter- 
rättelse stadganden, som i fall som detta gällt ända sedan år 1888, företett någon befallning 
eller uppmaning från någon öfver honom stående myndighet att gå till väga som han gjort, 
syntes justeraren, att t. f. kronofogden i sitt afvisande af justerarens anmälan om åtal brustit 
i den skyldighet, som ålåge honom enligt $ 46 i kungl. förordningen om mått och vikt den 
9 oktober 1885, en skyldighet, som han skulle haft äfven om anmälan ej gjorts. 

Med anmälan till Kungl. Mynt- och Justeringsverket om hvad som ägt rum, finge ju- 
steraren anhålla om bestämmelse, hvad han vidare hade att iakttaga i saken icke allenast i 
förevarande fall utan äfven för framtiden, då samma eller liknande åsidosättande af lag före- 
komme. 

Genom eder remiss den 20 februari 1913 anmodad att till eder inkomma med yttrande 
i ärendet får Kungl. Domänstyrelsen afgifva följande utlåtande. 

Af kommerskollegii underdåniga berättelse för år 1910 framgår (sid. 73), att samman- 
lagda värdet af de år 1910 från riket utförda varorna uppgick till 592,864,140 kronor. 
Däraf kommer på trävaror, oarbetade och bilade (grupp 14, sid. 58) 18,131,454 kronor, och 
på trävaror, sågade och andra mer eller mindre arbetade (grupp 15, sid. 58 och 59) 246,605,025 
kronor, eller tillsammans 264,736,479 kronor. Fråndrages därifrån värdet af sådana varor, 
som uppgifvas vara tillverkade af utländska trädslag, 90,520 kronor, återstår som exportvärde 
af inhemskt virke, mer eller mindre förädladt 264,645,959 kronor. 

Exportvärdet af skogsprodukterna uppgick således år 1910 till nära 45 procent af to- 
tala exportvärdet. 

Sågadt virke ingick med omkring hälften af värdet å exporterade trävaror af inhemskt 
ursprung. 

I åberopade underdåniga berättelse angifvas mängderna i kubikmeter eller kilogram, 
Däraf får dock ej dragas den slutsatsen att försäljningen ägt rum enligt dessa mått, åtmin. 
stone ej hvad rymdmåttet beträffar, utan uppgifterna härom hafva omräknats till metriskt mått. 


Enär England och dess nuvarande eller förutvarande besittningar äro de ojämförligt 
största köparna af svenskt trä, ske försäljningarna vid export nästan uteslutande i engelskt 
mått. Det sågade virket säljes per standard om 165 engelska kubikfot, och hvarje planka 
och bräda mätes i engelska fot och engelska tum. Oarbetadt eller biladt trä, d. v. s. spiror, 
slanor, telegraf- eller telefonstolpar, pål- och mintimmer, pappersved, props (grufstolpar) o. s. v. 
säljas per load, standard eller kubikfamn, hvarje sådant mått innehållande visst antal engelska 
kubikfot. 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1913. S 


TOT SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Vid skeppning på Danmark användes danskt, på Holland holländskt mått o. s. v. 

Vid handel inom landet, vare sig försäljningen sker till en virkesexportör eller till en 
konsument, användes i de flesta fall engelskt mått, alltid hvad sågadt virke, och nästan alltid 
hvad rundtimmer beträffar. Vid nästan all handel med virke användes sålunda i regeln andra 
mått än de genom åberopade kungl. förordning bestämda, 

Undantag gifvas likväl. Sålunda säljes pappersved till fabriker inom landet stundom, 
dock ej vanligtvis, per kubikmeter löst mått. Äfven säljes hyfladt virke till konsumenter 
stundom per längdmeter, därvid bredd och tjocklek dock oftast angifvas i tum. Kastved 
torde ofta säljas per meterfamn, ehuru ännu oftare annan famn användes. 

Ofvanstående gäller virkeshandel i allmänhet från och inom landet. 

Vid försäljning af virke från kronans skogar tillgår i regeln på följande sätt. 

Största delen af kronoskogarnas afkastning säljes ännu rotstående, och gäller detta i 
synnerhet de nordligare delarna af landet, ehuru äfven där under senare år afsevärda mäng- 
der, hufvudsakligen gallrings- och rensningsvirke upphugges före försäljningen, 

Vid försäljning på rot angifves virkesmängden antingen i antal utstämplade träd, med 
specifikation för de olika grofleksklasserna i engelska tum eller engelska tum och centimeter 
(Norrland), eller ock i kubikmeter fast mått med specifikation öfver timmerträdens groflek i 
centimeter eller tum (södra delarna af landet). 

Vid försäljning af upphugget eller förådladt virke (rundtimmer, pappersved, props, kast- 
ved, sågadt virke m. m.) — hittills hufvudsakligen inom södra och mellersta delarna af lan- 
det — hafva skogstjänstemännen följt den gängse affärskutymen, och alltså i regeln utbjudit 
och sålt det upphuggna och förädlade virke eftet mått, »som äro olagliga i riket». 

Några föreskrifter om efter hvilka mått virke skall utbjudas hafva ej af Kungl. Styrel- 
sen i annan måtto utfärdats, än att i ett par af de blanketter till stämplingslängder, som af 
Kungl. Styrelsen tillhandahållas; specifikationens grofleksklasser angifvits i engelska tum. Ett 
exemplar af hvarje af dessa blanketter vidlägges. 

I öfrigt hafva skogstjänstemännen att i sammanhang med försäljningen sortera och 
klassificera virket så, att till fördel för kronan högsta möjliga pris ernås. 

Justeraren i Skaraborgs län torde möjligen hafva den formella rätten på sin sida, då 
han begär åtal mot jägmästaren Schmidt för det denne utbjudit virke efter olagliga mått. Det 
synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ett enbart utbjudande af en vara efter icke lag- 
liga mått är åtalbart. 

Reellt sedt åter har jägmästaren förfarit riktigt, enär genom hans tillvägagångssätt kro- 
nan tillskyndats fördel, i det flera spekulanter anmält sig och högre pris erhållits, än hvad 
sannolikt skulle varit fallet, om virket utbjudits efter mått, som vid försäljning af virke i or- 
ten icke varit vanliga. 

Anbuden å de virkesposter, som i den ifrågavarande annonsen utbjödos, pröfvades af 
Kungl. Styrelsen den 13 januari 1913 och blefvo samtliga antagna. 

Enahanda förfaringssätt som det nu påtalade tillämpas öfverallt i riket och af nästan 
en hvar person, firma eller bolag, som befattar sig med virkeshandel. 

Kungl. Domänstyrelsen får emellertid framhålla, att om vid virkeshandel andra mått än 
de nu brukliga tvångsvis skola användas, mycken edda och många olägenheter, för att icke 
säga vådor, af praktisk-ekonomisk art därigenom, med hänsyn till den oerhördt stora bety- 
delse trävaruhandteringen har ur nationalekonomisk synpunkt, uppkomma. 

Kungl. Domänstyrelsen vill därför för sin del uttala, att hvad justeraren Åkerhjelm an- 
fört icke synes böra föranleda till någon åtgärd från myndigheternas sida. 

Stockholm den 27 februari 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Edvard Lundberg. 


Tjänster och förordnanden. 
Kungl. Domänstyrelsen. 


Inspektionsresor. Generaldirektör K. Fredenberg har den 10--20 mars 1913 
företagit en inspektionsresa inom Skellefteå distrikt, vikarie byråchefen W. Roos. 

Förordnad notarie. Att vara tjänsteman inom första lönegraden med placering 
tillsvidare å tredje skogsbyrån har förordnats skogstaxatorn å Södra distriktet e. jägmästaren 
Einar Ödman från och med den 1 april 1913. 

Tiänstledighet har beviljats notarien S. Åbergsson för sjukdom 8 — 26 april. 

Semester har åtnjutits af registratorn K. Hanström under tiden 14 mars — 12 april. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 2'7 dag 


Skogsstaten. 


Öfveriägmästaretjänsten i Bergslagsdistriktet . uppehålles under tiden 17 
februari — 30 april, då öfverjägmästaren Uno Wallmo tjänstgör såsom t, f. föredragande 
hos Kungl. Domänstyrelsen, af jägmästaren i Enköpings revir J. H. Blombergsson, för hvilken 
e. jägmästaren Sven Hallin vikarierar, 

Vargiså revir. På förslag till återbesättande af jägmästaretjänsten i Vargiså revir 
har Kungl. Domänstyrelsen den 2 april 1913 uppfört t. f. jägmästaren i Arjepluogs revir 
U. Lindhé, t. f. jägmästaren i Anundsjö revir Olle Bohlin samt t. f. jägmästaren i Öfre 
Byske revir O. G. Engströmer i nu nämnd ordning med förord för Lindhé. 

Att vara t. f. skogstaxator i Södra distriktet under april månad har förordnats e. 
jägmästaren F. A. Bergman. 

Till öfverjägmästareassistent i Östra distriktet har förordnats assistenten i Slätt- 
bygds m. fl. revir e. jägmästaren Einar P:son Wadstein fr. o. m. den 1 april. 


Till aflönade revirassistenter hafva förordnats: e. jägmästaren Gotthard Björk- 
lund i Jönköpings m. fl. revir fr. o. m. den I mars; e. jägmästaren Einar Karlsson i Slätt- 
bygds m. fl. revir fr. o. m. den 1 april intill dess tjänsten kan blifva i vederbörlig ordning 
återbesatt. 

Till oaflönade assistenter hafva förordnats: e. jägmästaren Kurt Hammarström i 
Granviks revir; e. jägmästaren Gustaf Lindqvist i Malmesjaurs revir. 

Att vara e. jägmästare i Luleå distrikt har förordnats utexaminerade skogseleven 
S. Daniel Olsson den 8 april 1913. 


Ur Kungl. Domänstyrelsens matrikel afförda extra jägmästare. Jämlikt 
Kungl. Domänstyrelsens beslut den 2 april 1913 skola följande e. jägmästare, hvilka enligt 
Kungl. Maj:ts förnyade nådiga instruktion för skogsstaten den 23 december 1909 $ 57 icke 
längre anses tillhöra skogsstaten, afföras ur Kungl. Styrelsens matrikel öfver skogsstaten: 

Thure Bernhard August Martin, Gäfle. Carl Alfred Eugén Schoug, Hemse. Carl 
August Eugén Lagerbjelke, Jönköping. Tell Fredrik Dahllöf, Sandviken. Henrik Frans 
Kristoffer Tegnér, Huddinge. Adoli Emil Larsson, Tullinge. Karl Thorsten Wenström, 
Leksand. Johan Fredrik Dumrat, Singö. Albert Nestor Gotthard Cedergren, Stockholm. 
Albert Emil Ohlsson, Timmernabben. Erik Viktor Kugelberg, Örebro. Carl Erik Hansson 
(Dalarna.) Johan August Arnell, Härnösand. Fredrik August Lovén, fil. d:r, Karlstad. Hans 
Adam Siljeström (Uppland). Carl Richard Falck, landtmätare, Lillherrdal. Carl Gustaf Vil- 
helm Pettersson, landtmätare, Leksand. Johan Anton Bergvall, länsjägmästare i Örebro län, 
Örebro. Carl Ernst Lallerstedt, Stockholm. Frans Theodor Westerberg, Kilsmo. Carl 
Erik Richard Lindström, Ljusne. Carl August Herman Bergegren, Ramnäs. Johan Abra- 
ham Rydén, Stockholm. Alfred Viktor Eugén Habhr, förvaltare af Uppsala akademis skogar, 
Uppsala. Olof Hjalmar Edström, Stockholm. Eugén Peter Alexander Hemberg, länsjäg- 
mästare i Kronobergs län, Växiö. Johan Helmer Hultin, Falun. August Johan Edvard, 
Ahlgren, Falun. Caspar Henning Lilliecrona, länsjägmästare i Malmöhus län, Eslöf. Nils 
Elias Herlitz, Kallhammarsvik. Nils Gustaf Ringstrand, Stockholm. John Frändén (Jämt- 
land). Otto Nilsson, Ljusdal. Axel Frans Gustaf Magnus Stenberg, Östraby. Carl Tycho 
Berg, Risäter, Uddeholm. Carl Fredrik Sebastian Tham, Laxå. Johan Axel Hugo Sam- 
zelius, länsjägmästare i Stockholms län, Stockholm. Carl Gustaf Ahman, länsjägmästare i 
Gäfleborgs län, Gäfle. Albert Carlberg, Willingsberg, Walåsen. Ernst Laurentius Andersson, 
Djursholm. Olof Hjalmar Humble, länsjägmästare i Jämtlands län, Östersund. Fredrik Heden- 
bergh, Stigtomta. Ludvig Emil Hederström, Söderfors. Erik Eriksson, Guldsmedshyttan. 
Vilhelm ÅAlund, Umeå. Mårten Birger Bergström, Lycksele. Gerhard Henrik Zimmerman, 
Gäfle. Anders Vilhelm Dahl, Väsby, pr. Sunnemo. Erik Herman Maurits Westin, Paris. 
Erik Gustaf Noreen, länsjägmästare i Södermanlands län, Nyköping. Gustaf Henrik Fogel- 
berg, Karlholms bruk. Anders Johan Gottfrid Lidman, Ljusne. Peter Vilhelm Ekman, 
Korsnäs. Karl Gustaf Ludvig Hugoson Tamm, Engelsberg, Claes Kristian Olrog, Stock- 
holm. Arvid Napoleon Nilsson, Hällefors. Axel Ewald Sandstedt, Jönköping. Nils Viktor 
Delin, Sölje. Bror Paul Rudolf Bellander, Bollnäs. Carl Henrik Petterson, Uddeholm. 
Gustaf af Petersens, Sveg. Karl Vilhelm Dybeck, länsjägmästare i Kopparbergs län, Falun. 
Uno Wikander, Bredbyn. Lars Gustaf Israel Kolmodin, förvaltare för Orsa sockens be- 
sparingsskogar, Orsa. Oskar Adolf Beer, länsjägmästare i Göteborgs- och Bohus län, Udde- 
valla. Edvard Hjort, Stockfors, Älfsbyn. Bertil Tillander, Geijersholm, Bror Bengt Filip 
Bellander, Backe. 

Tjänstledighet har beviljats: öfverjägmästaren i Södra distriktet Fr. Edelstam för 
hälsans vårdande I mars -— 12 april med förordnande för jägmästaren i södra Skånes revir 


202 SKOGSADMINISTRATIONEN. 
C. von Schönberg och för denne för assistenten i nämnda m. fl. revir e. jägmästaren Sven 
Lundberg, hvilkens tjänst under tiden uppehålles af e. jägmästaren N. V. Sjögren; 

jägmästaren i Jockmocks revir Uno Tilly för sjukdom 1 mars — 30 april med för- 
ordnande för assistenten i reviret Klas Nordfors; 

t. f. jägmästaren i Arjepluogs revir U. Lindhé för allmänt uppdrag 21—30 april med 
förordnande för oaflönade assistenten i reviret e. jägmästaren G. Westermark; 

jägmästaren i Junsele revir Harald Wedholm för hälsans vårdande 11 mars — 10 april 
med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren Bror Fornell och för denne för e. 
jägmästaren Ragnar Tjernberg; 

jägmästaren i Frostvikens revir G. Sandberg för sjukdom 23 mars — 10 april med 
förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren K. E. Kallin; 

jägmästaren i Västra Hälsinglands revir J. E. Nilsson för enskilda angelägenheter under 
april månad med förordnande för assistenten i reviret e. jägmästaren Arvid Modin, för hvilken 
e. jägmästaren Ragnar Wahlström vikarierar; 

jägmästaren i Gästriklands revir Hjalmar Landberg för enskilda angelägenheter 16 
mars —I5 april med förordnande för e. jägmästaren Knut Martin: 

jägmästaren i Grönbo revir Gustaf Ramstedt för enskilda angelägenheter 6 — 19 mars 
med förordnande för e. jägmästaren Nils Eckerbom; 

jägmästaren i Stockholms revir A. Maass för enskilda angelägenheter 20 februari — 
19 mars med förordnande för t. f. assistenten i reviret e. jägmästaren O. H.: Lundborg och 
för denne för e. jägmästaren Helis Rääf; 

jägmästaren i Jönköpings revir Fredrik Witt för sjukdom under april månad med för- 
ordnande för öfverjägmästareassistenten e. jägmästaren S. Tisell, hvilkens tjänst under tiden 
uppehålles af e. jägmästaren E. Busck; 

skogstaxatorn i Bergslagsdistriktet e. jägmästaren Oscar Kollberg för enskilda ange- 
lägenheter 15 april — 14 maj med förordnande för assistenten i Örebro m, fl. revir e. jäg- 
mästaren David Hultmark och för denne för e. jägmästaren Aug. Hagman ; 

assistenten i Arvidsjaurs revir e. jägmästaren Hugo Mattsson för sjukdom 15 april — 
14 maj med förordnande för e. jägmästaren Gustaf Lindqvist; 

assistenten i Burträsk revir e. jägmästaren Arne Chatillon-Winbergh för enskilda ange- 
lägenheter 15 april — 3 maj. 


Statens skogsförsöksanstalt. 


Till föreståndare för skogsafdelningen af Statens Skogsförsöksanstalt har Kungl. Maj:t 
den 28 mars utnämnt och förordnat jägmästaren i Arjepluogs revir Gunnar Victor Schotte. 

Samma dag har Kungl. Maj:t förordnat föreståndaren för skogsafdelningen af Statens 
Skogsförsöksanstalt professor Gunnar Victor Schotte att vara chef för nämnda anstalt intill 
utgången af år I915. 


Resestipendier 
ha af K. Domänstyrelsen tilldelats: 


jägmästaren L. C. Hårleman med ett belopp af 200 kronor för att under I månad 
inom landet studera kolning; 

jägmästaren R. A:son Eneberg, 300 kronor för att under 3 veckor i Västernorrlands 
och Västmanlands län studera tillgodogörande af mindre virkesdimensioner till props och 
pappersved ; k 

e. jägmästaren Åke Berg, 400 kronor för att under 6 veckor fullfölja påbörjade un- 
dersökningar angående granens växtsätt m. m. i Norrbottens läns kustland; 

e. jägmästaren J. Wallmark, 400 kronor för att under 6 veckor studera trävaruindustri 
och särskildt sågverksrörelsen i Norrland; 

jägmästaren N. K. Berlin, 250 kronor för att under 2 veckor i östra och västra di- 
strikten studera skogsodling och därmed sammanhängande arbeten; 

e. jägmästaren J. Amilon, 350 kronor att under I månad studera gallring och för- 
yngringshuggning samt åtgärder för återväxtens befrämjande inom ek- och bokskog i södra 
Sverige, Danmark och Tyskland, hvarjämte beträffande Danmark möjligheten därstädes att 
från de allmänna skogarne i södra Sverige afsätta virke, särskildt ekvirke, bör studeras; 

e. jägmästaren S. A. Berggren, 250 kronor för att under 3 veckor studera pappers- 
masseindustri samt afverkning af massaved i Norrland samt 

e. jägmästaren G. Lundberg, 250 kronor att i Tyskland under 3 veckor studera skogsbruk. 


— 


Ul 
Q 
DN 
CL 
UN 
OO 
O 
X 
1 


JULI-AUGUSTI 


TIDSKRIFT 


Mm 
4 


FOÖRENINGENS 


GUNNAR HALLS 


4 
LJ 
Ö 
ES 
ES 
| 
Ly 
Q 
Ta 
I 
X 
Ö 
I 
TE 


HÄFT 


Mr ot ASEA 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 


MED 
MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT | 
ILLMÄNNA DELEN ALLMÄNNA DELEN MED FACKAFDELNINGEN 
PRIS 5 KR.  UTGJEVER AE PRIS 10 KR. 


FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD 


REDAKTÖRER: PROFESSORN, JÄGMÄSTARE GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTGIFVARE 
PROFESSORN, FIL D:R HENRIK HESSELMAN. 3 


Föreningens kontor, Norrmalmstorg 3, 1 tr., hålles öppet hvardagar kl. 1/210—1/24. Rikstelefon 22 90. 
Postadress: Stockholm C. Professor Schotte träffas i telefon Riks 152 25 och efter kl. 1/26 e. m. 
i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikstelefon Lidingö 133 o. Allm. tel. Lidingö 219. 


Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll. Aftryck af upp- 
satser och illustrationer ur tidskriften förbjudes, därest ej särskildt tillstånd härtill 
erhållits af redaktionen. 


INNEHÅLL. 


MAASS, ALEX.: Avsmalningen i stammens nedersta delar hos tallen och granen 


(ERNOUE 2” SID) S RS aka fee er ål Doe En S låter KR g te Vokäin or RE AASE b JONS rR är VN SES RRA . sid. 269" 
MAASS, ALEX.: Trädhöjderna i normala tallbestånd (MPC ATD-)rG dolde ne SE 2 er 
TRÄGÅRDH, IVAR: Om Nepticula sericopeza Zell, ett skadedjur på lönnens 

SEWRTE (TIC 10 SRS): soon a pros al kre a Naleb oD BUN Ae BNI Kl ar AA fee RE Re SARK IN 3 20 
SIvÉN, ALBERT: Ytterligare om trädens stamekvation, ............ssesssrsersra KR fe be 


Skogsadministrationen; 
Lagar, kungl. förordningar och, beslut. 


Prejudikat rörande dispositionen af försäljningsmedel för fröträd vid 


ETEISNAS HSE” DOSTANMCT = 1a25 dierdle kas Sia np föTA Afa JA SAN RDS or DERAS DARRAR TM gled 
Kungl. Maj:ts bestämmelser angående tillgodogörandet af kronans 

SAEAT ATT SMD eV Tora a ör dille 5 VASA, TANT NA SLS S a Od ER SS SV AND EIA TNE NG Sr PR SRNerE > 312" 
1913 års anslag till:skogsundervisning 1n. IM. ;..............ssrrsors FASTAN 
Skogsförsöksanstaltens deltagande i Baltiska utställningen.......... DISTANS 
Revirassistenters arfvode vid tillfälliga förordnanden i första gradens 

tjänst 1 Kun sl DOmanstyrelsen so sj oc enl sjdne es SAR SRA aE Kr oa 
Bixtra bevakares: rätt. tilsartyode dy, sams sleea RAR NBA Md a NAR AES VE STAR 

Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. 

Cirknlär ång; virkesförsäljning moder hand os sc cc sosse i beses ere ID RAS 
Cirkulär rörande länsstyrelsernas medelsredovisningar .............. Vy 
Nya formulär till kontrakt för utarrenderingar i vissa fall för skogs- " 

VASST GES NAKSHID SE EVIGA Mo Ha ev IL e 6 l BL INNER ATEN GRP SNES > 316" 
Cirkulär angående åvägabringande af statistik öfver i kronans skogar 

Tält VIHSDTGC Sr skola NA IN ES aj IEND ja DNS ve Jå gt 0 DER SNIE BG GRE kR a ARR ASA >» 316" 
Domänstyrelsens cirkulär ang. uppmätningen af de träd, som kullblåsa 

å Skogsförsöksanstaltens fasta försöksytOr.............s«sssssres RE I fö 
Cirkulär ang. ersättning till statsverket för till Kronans flottleds- 

byggtiader ttlämnädt VILKA: se, ses ur ole sine a das VARA ANNAS vi SST 


Cirkulär ang. tagande af profträd vid skogsindelningen i Norrland .. » 318" 
Cirkulär ang, skogsmarkens fördelning i bonitetsklasser vid uppgörande 


af skögsindelnittgsplatier för Norrland... . svs kens slet oe eb vilar >» 319" 
Rätten till -dagarivodeu för HsSISten ter... sn4. or ic öden. sj g pe ae lrdelor Vine PUSIOE 
Ersättning för renovationer af interimsskogsindelningsplaner ........ » 320 
Betalningsvillkoren för å kronoskogsauktion inköpt virke .......... > 3207 
Bokföringen för statens jordbruksdomäner. ...s .......sssesessrsrers » 322" 
Domänstyrelsens und. yttrande ang. bestämmelser rörande utsyning 

och stämpling 1” skyddsskogar: 13. 0: i cec: hb odds SIR AR NGIRRTA > 324" 


Domänstyrelsens und. yttrande ang. rätt för assistenter i Norr- och 
Västerbottens län att vid vissa förrättningar erhålla traktamente 


af statsmedel för sön- och helgdagar .............sssserssrsrcrs HG 
Domänstyrelsens underdåniga yttrande rörande meritberäkning för 
Vissa: länsjägnläståre: 7: De ovlel nee sele Mere MILES SON a SRA SVAR 40 AAEOR 


Tj än sterio ch-förordaan dennis ss. sar. ee Ner SSA NA SENS > 330f 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 


Avsmalningen i stammens nedersta delar hos 
tallen och granen. 


AV ALEX. MAASS. 


Uti de avsmalningstabeller, vilka av mig sammanställts, och vilka 
finnas publicerade i av mig utgivna » Tabeller för skogsuppskattning > 
3:e upplagan 1912,' behandlas endast avsmalningen hos trädet ovan 
brösthöjd. Emellertid har praktiken mången gång även gagn utav: 
att känna avsmalningen nedom brösthöjd. Jag behöver då endast på- 
minna om tvenne ganska ofta förekommande spörsmål, nämligen dels 
att av dimensionen hos stubben efter ett träd sluta sig till den bröst- 
höjdsdimension trädet en gång haft, dels att kunna påvisa, vilket in- 
flytande det utövar på diametermätningen, om mätpunkten ligger t. ex. 
1,3 eller 1,; m. från marken. 

För att erhålla material för en sådan undersökning ha mätningar verk- 


ställts å 2,869 tallar och 1,455 granar. Fördelade efter landskapen ha 
provträden uttagits 


1 NOrrbDOtten rs... sk 154 tallar — granar 
iNvVästerbotten bis 402100 — 
HE] [2000 (EN 0 NG bo oo ot Då 202122 214 
1 "Elalsmelandiök bal Ad — 
1 DEN BY Sats La MSS SR BR er ÅRE — 
JARNO Rae oss en AOMIE 6 I 
HALONEN AT OS SSR Apg Garn SAG 
västmanland ..:£><...- St LR 64 
ISIN ALE ok INST SN 172 20 
i Östergötland 2 fa... — 51 
i Västergötland ......... 0 a 126 
FÄSTA and RS SNES Eat IL 920 b 385 


Summa 2,869 tallar 1,455 granar 


! Även i Skogsvårdsföreningens Tidskrift, fackavdelningen 1908 sid. 401 o. f. samt 
T9II sid200,0. £ 
Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackafdelningen, 1913. JA 


2707 ALEX. MAASS. 


Fördelas träden åter efter åldersklasser om 20 år, komma till varje 
sådan klass följande antal stammar: 


III åldersklass 61— 80-årig skog 372 tallar och 176 granar 
Vv > 8I—100 >» ; 20 A RAD 

Vv ; TO= 20) ) S200 0 AON KG 
VI > Tsang Och däröver 206 MI SN sv ST 


Mätningen av provträden skedde på följande sätt. Sedan bestån- 
dets åldersklass blivit bestämd genom borrningar, mättes trädhöjderna 
med Christens höjdmätare. Invid provträdet uppsattes vidare en grade- 
rad stång, varefter träddimensionerna utanpå barken mättes i cm. och 
mm. å vissa bestämda mått, alla räknade från marken. Klavningen 
skedde ej i kors utan endast på en sida av trädet, och fick slumpen 
avgöra vilken sida detta blev. Mätningarna längst ned å stammen verk- 
ställdes på varje dm. med undantag för de mätpunkter, som föllo inom 
roten. Härigenom blevo provträden indelade i grupper allt efter rotens 
höjd över marken och fördelade sig undersökningsmaterialet på de olika 
grupperna på följande sätt: 

Roten börjar o,o m. över marken å 1,982 tallar och 106 granar 


O,r > » » » 113 » » HIS » 
Öja, » » » » 104 >» ADR » 
0,3 > » » > KOR » 248 

(OVR » » » — >» » er 8 » 
(ONE » » » — oo» » 16 » 


Där så ske kunde mättes således träden vid o, O,r, 0,2, 0,3, 0,4 
och o,;, m. från marken samt därjämte vid 0,9 och 1,3 m. och vad 
materialet från Norrland och Dalarna beträffar även vid 1,; m. Huru 
den graderade stången uppställdes mot trädet framgår enklast av fig. I 
och 2. Stången ställdes således tätt utmed trädet, så att densamma 
för tallen oftast kom att stå uppå den förhöjning i marken, som bildats 
invid stammen, och varpå fig. I ger ett tydligt exempel. För granen 
åter anbragtes stången mellan ett par rotgrenar för så vitt roten bör- 
jade ovan marken. 

Uti de undersökningar rörande »Kubikinnehållet och formen hos 
tallen i Sverige», som av mig publicerats i 8:e häftet av »Meddelanden 
från Statens Skogsförsöksanstalt»' äro bland annat även anförda diameter- 
kvoterna för 1,869 tallar vid o,; m. från avskärningsstället. Med diameter- 
kvot menas i detta fall förhållandet mellan diametern vid o,s och bröst- 
höjdsdiametern (1,3 m. från marken) uttryckt i procent av den senare. 
Avser förhållandet stammens mittdimension och brösthöjdsdiametern, har 
jag kallat förhållandet formkvot. 


1 Även i Skogsvårdsföreningens Tidskrift, fackavdelningen 1911, sid. 209, o. f. 


AVSMALNINGEN I STAMMENS NEDERSTA DELAR HOS TALLEN O. GRANEN, 271 


är 


Å 


sx ÄR ak VE RER 


maren PERS - 
CA TVN Gi 


& 


Ur Skogsförsöksanstaltens samlingar. Fot. A. Maass. 


Fig. 1 och 2. Uppställningen av mätstången vid klavning af tall och gran, 


Die Stellung der Messlatte bei Kluppierung der Kiefer und Fichte. 


2427 ALEX. MAASS. 


En blick på de i »Materialet för undersökningen» angivna siffrorna 
visar, att det bestämmande inflytande, som formkvoten utövar på trä- 
dets avsmalning ovanom brösthöjd, synes upphöra nedom denna punkt. 
Jag tillåter mig att anföra diameterkvoterna vid o,; m. för formklas- 
sen 0,70: 


sTiradhöjdel ma A mm 0: 12 IS: 18 24 27 450 
Diameterkvolt, 10. LIT3, ,IT2 -IL2 - ESA ITALIA RA 


Emellertid ingå i de här angivna höjdklasserna träd med vitt skilda 
brösthöjdsdiametrar, varför ett utdrag gjorts för de olika formkvoterna, 
omfattande alla höjdklasser, men inom varje höjdklass endast en och 
samma diameterklass om 5 cm., så att 5 cm.-klassen innehåller träd 
med dimensioner från 2,5 till 7,4 cm. Oo. sS. Vv. 

Av den gjorda sammanställningen (tabell 1) synes framgå, att 
diameterkvoten vid o,s; m. från avskärningsstället ej röner någon be- 
stämbar inverkan av formkvoten. Här är emellertid att märka, att mät- 
pingsstället i detta fall ligger o,s m. från avskärningsstället på trädet, 
medan å andra sidan måttet i nu föreliggande undersökning beräknats 
o,; m. från marken. I båda fallen har brösthöjdsdiametern tagits 1,3 m. 
från marken. I förra fallet närmar sig det nedre mätningsstället vid sti- 
gande höjd hos trädet och därav följande större diameter allt mer bröst- 
höjdsdiametern, medan i senare fallet det nedre mätningsstället förblir på 
i det närmaste konstant höjd över marken. 


Diametérn hos tallen vid en höjd av o,5 m. från stubben i 9/4, av 
diametern 1,3 m. från marken (diameterkvoten). 


Durchmesser der Kiefer in einer Höhe von 0,5 m ä. d. Stock in Prozenten 
des Durchmessers 1,3 m ä. d. Boden (Durchmesserquotient). 


Tabell I. 


Höjdklass i m, 
Höhenklasse 
Diameterklass i cm. 
Durchmesserstufe 


| 
'Formkvot| 9 | 12 | 15 
| 


Form- 
3 10 15 20 
quotient | | 


0,60 17 | TETA12 | TIC) ENASILO |Ha2 Ir 
6 


2 7 3 6 3 10 3 
0,63 TT21] I12 | 112| FI24| AO VA ATS) 113 
16 15 18 20 261 IT) 14 9 

I 


0370. |. T.I5: | 14] II2] TEA ENAT TAN Ir TON ATS 


50 70 44 25 | 25 10 2 I 
| 9 | 
0,75 1151-1131 111] IEI GSAXTIYXOSIN | — | 
59.1] 531. 20], 21 4 I | 
0,80 116112] 113] 115) —| —) =) — | 
24 9 6 2 | 


De mindre siffrorna ange antalet undersökta träd. 


AVSMALNINGEN I STAMMENS NEDERSTA DELAR HOS TALLEN O. GRANEN. 243" 


För att även erhålla en liknande sammanställning för granen för 
diameterkvoten vid o,; m. från stubben beräknades denna kvot på 109 
granar, tagna bland det material, varpå jag grundat min undersökning 
om formen hos granen inom Särna socken i Dalarna.' Resultatet är 
infört i tabell 2. Ej heller för granen framträder någon bestämd in- 
verkan av formkvoten på diameterkvoten vid o,; m. från stubben. 


Diametern hos granen vid en höjd av 0,5 m. från stubben i 9/, av 
diametern 1,3 m. från marken (diameterkvoten). 


Durchmesser der Fichte in einer Höhe von 0,5 m ä. d. Stock in Prozenten 
des Durchmessers 1,3 m ä. d. Boden (Durchmesserquotient). 


Tabell 2, 
| vå I SM hä TE OR 
Hördiedd | | | | Höjdklass i m. 
ormkvo 9 1 (6 [STEINS 21 | 24 27 | Höhenklasse 
Form- 10 0.15/10 0.15|15 0 gölzo0 25/20 0.25 30 0 135 0.40 | Diameterklass i SE 
quotient | fra å tr öra) FN EET FR | Durchmesserstufe 
| | | | 
I | I 
0,60 106 — | 1051-108) TOS LATTE III | | 
2 3 4 3 I I 
| 0,65 TOO IF IOG I 100, | KrOLIK KLI |EIEIO — 
| I St 9 6 I sr] S 
| | 
0,70 104 | 107 | 106 | 106 | 107 | 109 — 
2 5 8 | RA 6 2 
I | 
0,75 106) IO6L | 1O7 | 1OS — — — 
2 8 9 3 
0,80 109) | 1105 104 il | 
I I 2 | 


De mindre siffrorna ange antalet undersökta träd. 


Sedan på detta sätt fastslagits, att formkvoten ej har något syn- 
bart inflytande på avsmalningen i trädens nedre delar, undersöktes genom 
materialet självt, huruvida växtplats, ålder och höjd utöva någon in- 
verkan på avsmalningen, vilken även här, liksom då det gällde form- 
kvoten, fick sitt uttryck i förhållandet mellan diametrarna vid 1,3 och 0,s 
m. från marken. På grund av materialets stora omfattning blev det 
även nödvändigt att inskränka undersökningen till vissa grupper av träd. 
Sålunda medtogos för tallen endast sådana träd, där roten ej började 
ovan marken, men för granen den grupp av träd, där roten började 0,2 
m. över marken. 

Vid undersökningen rörande växtområdena fördelades alla träd med 
en ålder av 81 år och därutöver, en höjd av 18—22 m. samt en diameter 
vid 1,3; m. från marken av 25,,—34,9 cm. på de olika landskapen och 
blev resultatet följande: 


! ALEX. Maass: Kubikinnehållet och formen hos tallen och granen i Särna socken 
av Dalarna, Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1908, sid. 401 0. f. 


2747 ALEX. MAASS. 


bd 
- 


Diameterkvot : | Diameterkvot 
Tallen Granen i 
Vid 0,5 ne vid 0,5 m. 

| 
NOTLDÖLlell gr 5 ocd denna dn II träd | 111: 20 FT a | 
Västerbotten bio b ensL sea se 14 > 110 » = = | 

| Jämtland 20 002 SLAVE 2-1 114 > 20 träd 115 2 

FLälsin plan dä: sys BENA. 370 ln KS SL — | = 
UPPlandE io peers Gedda = DE 25 träd 115 2 
NÄTkOdo Eda SR LE AE 4000 112 » 29 >» 117 >» 
FITA LITA CE —. 5 boA tar Boka snDE LURAS L540 114 » 250773 116 >» 


Ålderns inverkan undersöktes å trädgruppen med en höjd av 13 —17 
m. samt brösthöjdsdiametern 15—24,9 cm., varjämte för tallen endast 
medtogos träd från Småland, medan för granen stammar från hela lan- 
det ingingo. För de olika åldersklasserna erhöllos följande diameter- 
kvoter. 


| | Diameterkvot Diameterkvot 
Tallen 5 Granen ; 

| vid 0,5 m. vid 0,5 m. 
JÄTTE säldersklass! vo. .ock os. 124 träd | TIANG 37 träd ITIl 06 
IV 108 RTR 91 >» 2 ONE FZ:S TIG 
Vv FN rk RDR ade AT Ne | TIA: | lo TIS 
VI Sa EE ES py, dn 20 >» IEI AE | 32005 1I3T 0 
VII SR Nea Bert -- | — I $ 112 >» 


Slutligen bildades av 101-årig skog och därutöver inom diameterklassen 
25,0—34,9 CM. grupper med olika höjder, varje grupp omfattande 5 m. 
Diameterkvoterna vid o,; m. från roten utgjorde för dessa höjdklasser: 


| Diameterkvot Diameterkvot | 
Tallen E Granen S 
vid 0,5 m. vid 0,35 m. 
RR ti bero AR JARED ERNST AR 18 träd 113 2 12 träd DG ÄRA 
2A OSV INGENS AN E ÖS ELR SSA TURE 114. + BA: 116 
FÄLT ra Vg SURA SU I1205 47 > 110706 
EJ TR Foo enn got rs SBNOASRED AA GS oa IN 1:F2 FÖR RJ 115 >» 


Av förestående trenne sammanställningar synes det framgå, att växt- 
området, åldern och höjden icke utövar någon regelbunden inverkan å 
diameterkvoten vid o,; m. från marken. I de flesta fall förefinnes en 
synnerligen god överensstämmelse mellan de olika grupperna, och det 
är endast växtområdena för tallen, som ha att uppvisa en mera ojämn 
serie, dock uppgår skillnaden här i intet fall till mer än 5 9. 

På grund av vad som här ovan anförts rörande växtområdets, ål- 
derns, höjdens och formkvotens inflytande på avsmalningen nedom bröst- 


AVSMALNINGEN I STAMMENS NEDERSTA DELAR HOS TALLEN OCH GRANEN. SEN 


höjd, togs till indelningsrund för det insamlade materialet, 2,869 tallar 
och 1,455 granar, rothöjden ovan mark samt diametern 1,3 m. över 
marken. Rothöjderna för tallen blevo o, o,r, 0,2 och 0,3 m. samt för 
granen Oo, O,r, 0,2, 0,3, 0,4 OCh 0,5 Mm. Av brösthöjdsdiametrarna bil- 
dades följande klasser: 


10 cm. klassen 3,0,—14,9 Cm. 1,3 m. från marken 


20 » > F950--—2459 » » » » 

30 0» > 2050 3459 > » » » » 
400 » SIS » » » » » 
50 » » 24550— 5459 » » » ) » 


Materialet är sammanfört i tabell 5, varvid för varje diameter- 
klass angivits diametern vid 1,3; m. från marken i procent av diametern 
vid 0, 0,1 0,2, 0,3 0,4 OCh 0,5 m. från marken samt avsmalningen mellan 
diametern vid 1,3; å ena sidan och diametrarna vid 0, och 1,5; m. ut- 
tryckt i procent av den förra diametern. 

Här torde vara på sin plats att påpeka, att vid beräknandet av före- 
stående procentsatser följande förfarande använts. För varje i tabell 5 
upptagen grupp hopsumerades de mätta diametrarna (dZ) och dessas 
summa jämfördes med summan av brösthöjdsdiametrarna (PN). Om pro- 
centen betecknas med p blir således 


d 
prat 5 EE VÄ Let 
1 OO 100 
Zid, Ted, +tTe2sd, FS 


VINET ET NE OR 


100 


Då nu förut påvisats, att inom här bildade grupper formkvoten 
kan sägas vara lika för alla träd inom gruppen, bör ock detsamma gälla 
för p, varför i förestående formel 


Päls Lans Öst a nen TÅ 
Procenten kan därför uttryckas genom formeln 


Stoor 0, FOR 3) 
0 TR Zoe dia 


2707 ALEX. MAASS. 


Genom detta beräkningssätt undveks det tidsödande arbetet med 
att uträkna procenten för samtliga å trädet mätta dimensioner, utgörande 
för hela det samlade materialet över 30,000 mätningar. 


De i tabell 5 angivna procentsatserna kunde nästan omedelbart 
användas för sitt ändamål. Endast ett fåtal justeringar blevo nödvändiga 
efter grafisk utjämning. Då emellertid dessa ändringar endast omfattade 
en eller annan procent, skulle en sammanställning av dessa utjämnade 
siffror endast bli ett upprepande av tabell 5, varför densamma ansetts 
kunna uteslutas. Resultaten återfinnas emellertid i tabell 4, ur vilken 
diametern vid 1,; m. från marken kan avläsas, då stubbens diameter 
är känd. Märkas bör dock, att även rothöjden måste mätas för såvitt 
densamma ej sammanfaller med stubbhöjden, vilket ju emellertid icke 
alltid är fallet. Uttryckligen vill jag betona, att de i tabellen 4 an- 
förda talen äro meddeltal, och att således det ej kan begäras, att tabel- 
lernas siffror skola äga tillämpning å enstaka träd. Endast i det fallet, 
att mätningen omfattar ett fertal träd, kan ett tillfredsställande re- 
sultat ernås. 


Det insamlade materialet skulle även ge svar på frågan, huru myc- 
ket träden avsmalna strax ovanom och nedom brösthöjd (1,; m. från 
marken). Som förut nämnts mättes å en del träd även diametern vid 1,s 
m. samt å samtliga träd dimensionen vid 0,, m. Sammanställas dessa 
mätningar, varvid avsmalningen anges per decimeter i procent av bröst- 
höjdsdiametern, erhållas de i tabell 3 angivna procentsatserna. 


Av de i tabellen införda sifferserierna framgår att för avsmalningen 
ovanom brösthöjd för såväl tall som gran samt nedom brösthöjd för 
tall diametern ej har någon inverkan, utan att avsmalningen här ute- 
slutande är beroende på rothöjden. Den procentuella avsmalningen stiger 
med stigande rothöjd. 


Att avsmalningen är större nedom brösthöjd var ju att vänta. 
Skillnaden mellan avsmalningen ovanom och nedom brösthöjd är hos 
tallen konstant och utgör 0,3 20. Hos granen åter ökas denna skillnad 
ju högre upp på stammen roten börjar, så att medan den är 0,3 20 för 
rothöjden o,. m., den vid rothöjden o,s m. stigit till det dubbla eller 
0,6 Po. Avsmalningen hos granen nedom brösthöjd synes däremot även 
vara beroende av brösthöjdsdiametern, och stiger procentsatsen inom 
trädgrupper med samma rothöjd allt efter som diametern ökas. 


De resultat, som vunnits ur förestående undersökning om avsmal- 
ningen i närheten av brösthöjdsdimensionen torde kunna sammanfattas i 
följande uttalande. 


AVSMALNINGEN I STAMMENS NEDERSTA DELAR HOS TALLEN OCH GRANEN. CÅr aka 


1:a. ÅÄvsmalningen närmast ovanom brösthöjd. 


Avsmalningen per decimeter i procent av diametern 1,; m. från 
marken utgör här 


vid en rothöjd av o0,o m. för tallen 1,0 70 och för granen 0,6 Yo 


Sv ED » ROK » » 130 Hö » » » O,7 MÅ 
Sn » AR ONES » RE » » 0,8 NY 
» » » Jo EE » » 1.3 dö » » » O,9 HE 
» » » NinÖg » » — » » » 1352 HE 
SM 1 » JÄSA GEL » — » » Då Tietoa 


2:a. Åvsmalningen närmast nedom brösthöjd. 


Avsmalningen pr decimeter i procent av diametern 1,3 m. från mar- 
ken utgör 


för tallen: rothöjd 0,o O,1 O,2 0,3 Mm. 
SSG IRA AE RV LK 
för granen: » 0,0 O,r O,2 O,3 O.4 Os Im. 
Diameter 


1,3 m. fr. marken 


(0) (0) (0) a AS Se 
TLOTCINN Ares Os Hr RN DT 

TESS RI mdestatheles O;8-- (OPEN 150 = — — 
3.0 JE RNE SE ARTE BL OM I,0r > Lan ISSN TYST NG SL HG 
BENA FN ER AN slee 1;0 157 1,2! >» IgE ER Ar 
SOA RS Ta Ps 1,3 » 155, 5 UR 158: > 
NOEL RE ifs sket TT 144 2 RESER INS.» 130. 


TORRE TA JIE essree ans SI ESR LÖR 1N6- 1 IG 250109 


NN 
= 
[0.0] 


AL 


EX. 


MAASS. 


Avsmalningen närmast över och under brösthöjd (1,3 m. från marken). 


Ausbauchung des Stammes in der Nähe der Brusthöhe. 


Tabell 3. 


Närmast över brösthöjd 
Uber der Brusthöhe 


Närmast under brösthöjd 


Unter der Brusthöhe 


Avsmalningen per decimeter 


| = 3 i 24 av brösthöjdsdiametern 
| > 3 vid en rothöjd i m. av 
rd GE 
STERN 2 Ausbauchung pro dm in Prozenten 
| Sj = ö = des Brusthöhendurchmessers bei 
| = 2 Få einer Wurzelhöhe von m 
EE ER 
| 
070 | Ojrz | O;2 I 0,53 | 054 | 055 
| cm. 
al IO | 1,05 10,98 | —| —| —| — 
| Kiefer | 116 28 
20 10,93 | 0,90 | 0,65 | 0,80 | — = 
575 215 17 I 
| FOLNEL00NEE00N 05, OZ 
| 165 127 27 3 
40 I,15 | 0,85 | 1,65 | 2,55 — — 
8 II 7 I 
För || = SE = a SS 
| I 
[NIEden 
| tal 1500:1:0405 I305011T530 = 
| Mittel | 
| Gran 10 — | 1,35 | 0,00| —| —| — 
| Fichte 4 I | 
| 20 10,55 | 0,55 | 0,75 | 0,85 | Oy10 | — 
17 41 43 26 2 
30 — | 0585 | 1300 | 0,90 | 1:45 | 2,00 
14 17 29 12 2 
| 40 — = — | I,10 |.0,60 | 0590 
| | 
2 2 2 
Medel] 
| tal 0,53 | 0,70 | 0,89 | 0,92 | I,20 | I,;40 
| Mittel 


| Avsmalningen per decimeter 


Re i 20 av brösthöjdsdiametern 
> vid en rothöjd i m, av 
KA 
= ARE 2 Ausbauchung pro dm in Prozenten 
NS &S | 0» des Brusthöhendurchmessers bei 
p Ao . s 
SÄ einer Wurzelhöhe von m 
EE a 
ya = PD 
e 
Oo I Of | 0721 O;3 | Oj4 | O55 
cm. 
| | 
Fall 10 I 1,33) 1,25] | —) — I — 
Kiefer 195 33 
20 | 1,23 | 1,20 | 1,08 | Iy15 | — — 
1123 | 324 23 2 
30781533 TON ISSSNAGes 
559 | 319 49 6 
4051 13451 E3533.)) 1340] 2505, TR 
98 86 27 I 
SO|ir;ISNIo3öE3200lr sol 
7 IT 5 I 
MERSNI 
tal 1,30 | 1,30 | 1340 | 1,58 = —— 
| Mirtel | 
Gran I0 |-0,70 | 0,78 || 0,88 | = 1 — 
Fichte 86 26 | 5 
20 10,85 | 0,98 | 1,05 | 1,38 | 1,63 | 0,90 
86 | 345 | 247 | 881 15 I 
30 | 1,23 | 1,68 | 1,25 | 1,53 | 1573 | 14,80 
10 | "T32:| 20114 I23 48 II 
40 =; 2300-11 135011 1960 12505 | -I4TO 
12 15 4 
Medel-| Dr 
tal 0588 | 1,03 | I,20 | I,50 | 1,78 | 1,58 
Mittel 


AVSMALNINGEN I STAMMENS NEDERSTA DELAR HOS TALLEN OCH GRANEN. 


stubbmätning. 


Tafeln zur Bestimmung des Durchmessers 1,73 m i. d. 


12SsJwyYIINpA2039 
1219WULIPQqmISg 


O 
B 


| . 


20 


22 


24 


26 


28 


30 


32 


34 


36 


38 


24 OY[2zIN M 
ploqaox 


Diameter i cm. 1,3 m. från 


0,0 


3oden durch Stockmessung. 


Tabell 4. 


Tabell för bestämmandet av diametern 1,; m. från marken efter 


SMÖR 


| 


5 un Diameter i cm, 1,3 m, från 
marken vid en stubbhöjd i m. av ä = 5 Fol|marken vid en stubbhöjd i m, av] 
Durchmesser in cm 1,3 m ti. d. Bo- å = ö > Durchmesser in cm 1,3 m ii. d. Bo- | 

den bei einer Stockhöhe von m 2 3 = <: den bei einer Stockhöhe von m 

FR le FER LÄ Le 

2 & 

-” 
(0: CJ KJ KS a a I RA I EA ET | O,5 
Tall Kiefer. 
TATE TOT Era an AS 0,2] — | — | 29 | 30 I 32 | 33 
ERE EE 0,3l — | — |] — | 30 | 31 | 33 
NH KTSNIETGN HI ETS | 
(ES NE EE IE AO KO 5 ON 2 0 3 sen 33430 
OA a SNS ERNST NER 
16 rg ITS] IG 20 0,21] — | — | 30 | 32 | 34 | 35 
16) 17 CTS IG] 20 0,3l| — | — | — | 31 I 33 | 34 
FA NEN Ro RT a RS EA 
Of 333 3430 IST 
Tör EO 20 202 0,21] — | — | 32 | 34 | 35 | 37 
18 | 19 | 20 | 21 | 21 03) — | — | — | 33 | 34 | 36 
— | 18 | 20 | 20 | 21 | | 
2 Fe US KE Ke (EA a en ss SA SR AE 
STIL SSSK 
20210] 220231 523 0,21] — | — | 33 | 35 | 37 | 38 
IOLN2I 22 221023 0,3] — | — | — I 34 | 36 | 38 
201 CS) 2201-23 | 
SNES En 46 | 0,01 34 | 36 1 37 | 39 | 40 | 41 
OszIE ESA 300 1E3ST) 39 KAO 
21 12201 24 24 1 25 AN me SN EN NERE INNE 
20 1221 23 | 24 | 25 OT SR tl SARS AO 
— | 221 2 
EB dr 2 2 48 | 0,01 35 | 37 | 39 | 40 | 41 I 43 
On SSK INST hr ON Arn EAS 
230242 0,2, — | — | 38 | 40 | 41 | 42 
2201 2401 251 26 1 27 0,3] — | — | — | 39 | 40 | 42 
cg 3 5 + SÅ 50 O;oN 3 Ik4Or 4 | 420) 43 44 
O,z || — | 39 | 41 | 42 | 43 | 44 
2411-20-11 t270 281128 0,2] — | — | 40 | 41 | 43 | 44 
23 | 25 | 27 | 28 | 28 0,3] — | — | — | 40 | 42 | 43 
— | 2 26 | 
Få 23 25 Gå ES 52 | Oo 40 | 42 | 43 | 44 | 45 | 46 
0,1 | — | 41 | 43 | 44 | 45 | 46 
26 | 27 | 29 | 30 | 30 0,2|| — | — | 42 | 43 | 45 | 46 
25 a 28 | 29 | 30 O;3 || = | = | — | 42 | 44 145 
— | 2 
fed PSA 5 28 2 54 | 0vol 41 | 43 | 45 | 46 | 47 | 48 
O,r || — | 43 | 44 | 45 | 47 | 48 
28 | 29 | 30 | 31 | 32 0,2 || — | — | 43 | 45 | 46 | 48 
2701-254 30013 ei 132 (EF ös a a | äs SN SE 
— | 2 I | 
Få är Eg 36 3 56 0,40 || 43 | 45 | 46 | 48 | 49 | 50 
0,1 | — | 44 | 46 | 47 | 49 | 50 
304311 F32010334 134 | 0,21] — | — | 45 | 46 | 48 | 49 I 
257/N3003INN320)33 TEE a RE NES 


ALEX. MAASS. 


Tabell 4 (forts.) 


3 2 < Diameter i cm. 1,3 m. från 3 NE Diameter i cm, 1,3 m. från 

2 & |5 3 marken vid en stubbhöjdi m. afl Z z lå Z marken vid en stubbhöjd i m. af 
=E S&S la & I = 0 & ; 

2 > 3 = | Durchmesser in cm 1,3 m i. d. Bo-1 & = 3: 3 Durchmesser in cm 1,3 m ti. d. Bo- 

2 = z - den bei einer Stockhöhe von m Z Zz 3 & den bei einer Stockhöhe von m 
cm. | m. FS Ost | 0,2 | 0,3 | 0,4 | O);5 (Sr SL 9,0 Osti) OZ) 033 0,4 | O,5 
| 5801 Bjaräsktra7 ar sol) 5271-53 (2 rm Kr EVE 
Oo, | — | 46 49 [SON SES 0,3] — | — | — | 54 | 56 | 58 

k EON RE [6] 2 

R ENE = 8 ES 5 | 66 O;0 53-155) 57450 60N IGT 

20) (Al SA SES 
60 0,0 | SEIKSOR [52053 SS SÖ 0,21] — | — | 56 | 57 | 591] 60 
On a [4 9AEB2 SAN SAS | ONS 

2 MESA Sa Pa 2 53 5 KSF a GR | NG 
FN 5 53 15 Ost] — 150) 58 0063 
62 OroM| SON 52 54 55. 561158 0,2] — | — | 58 | 59 | 61 | 62 
OA STA 530-55 SON S 0,3] — | — | — | 58 | 60 | 61 
AR = 53 | 54155 SS 70 2 11-0;01], 50 | 596 620K64RTOS 
53 15515 Ox — | 5760-6263 TIGA 
64 Os SLI SAN SON 57 SSINIT60 0,21] — | — | 59 | 61 | 62 | 64 
Oja Il 15201] 55 15601 5801 59 o3ll — | — | — | 59 | 62 | 63 

Gran, Fichte. 

20 0,0 TF TRANETGAN TA TSE TG 30 Bjoll| 20-10 23 125207 
O,r NTA EOR EES TS Ons 223 250 20027 
0,2 | — | — | 15 | 16 I 17 | 18 Ösel NN 220240 20NE26 
0,3 — | — | — | 15 | 16 | 17 Os) — NI 241024 01026 

22 Olor | TAN TORK TSH LOL IF20, | 20 Cut a a Ey 23 2 
Ok NTGR FTV KTORE20 20 jr ES EN 
ON | a LG CSN OT IE TON 32. Ao roN 22 240 2608 Fes H2SNIRS 
0,3 = =E) = | 17000 £8:) 19 Ort ||. — = | 23 (250 72520 
24 I TG TGN TSK 208 F2T0kar 22 Oj 230 ROR AES 
Oss ilE -NBA ELON K20R 2022 Osalll RSS 

Oja NEMO 20021 (2 a ören äre RR SN SU 
0,3 |— | — | — | 18 | 19 | 21 Os] — | —-!I— 1-1 — | 26 

GR la TR Ir lö Re Na 34: | Ojo||23r 207280 F2SNESON ST 

26 0,0 TS) 201-20 220023 24 öal| NN 2400 270-28-1030A) SR 
O,1 —"| T8: | 202223) 23 o,2)|| — I — 1 25 1 27 1 29 1 30 
02 | — || = | Oo 25 | 22 23 0,3|| — , — | — | 27 | 281 29 
0,3 = NEN rer 22 Ova ENE EIS GRIS 

0,4 || — | — 1 — 1] — 1] 201 22 o,5s||— | —|]— 1 =>] — I 27 
28 Oj0 kll IOF], STA 2SSNRAN 25025 36 O,o:|| 24 NL OL SITS 
Or, | == 20 220023) 24025 Os). = 260 28180 

0,2 =" 1 200-122 2425 Oja -—— | ERN200 SANSAT 

0,3 | — | =E NEN TNERA 0,3 | — EN = 12720 
04 |— | —|— | — 1] 221 231 O,4l| — | —1—1—>-1 271 30 
EEE NER I 0,5) —1] ==) =1=129 


AVSMALNINGEN I STAMMENS NEDERSTA DELAR HOS TALLEN OCH GRANEN. 2817 


Tabell 4 (forts.) 


SR Diameter i cm. 1,3 m. från | & 
z > 5 zZ marken vid en stubbhöjd i m, av Z z 
: : 2 3 | Durchmesser in cm 1,3 m ä. d. Bo-| ä 3 
3 å = =E den bei einer Stockhöhe von m å : | 
2 FN RA AN öre PA bea 
cm m 050 | Oj | 052 | 053 | 0:4 | 055 cm 
38 0,0 2041-200 [1431 |E 327 I 330 NA 54 
O,I -— 27 30 31 33 34 
EN fn ent RR BE OM 
SE famn Cor NGE Nag rt 
SN a 
O,5 = — -— = KA 30 
AO fO;ck | r280 son ks2010s40 35 ser lNES6 
SN (ES as Ko SR Sr 
OF Ha FORNE 
SR äga rd a RANE SEG 
SM ge lr a fn ESR 
SNR ENN 
42 0,0 205-32 IKS4NISSiKSTNEST 58 
ÖN TANNER ONS 
LE EN SL SS EA 
SR rt ff SRS AA 30 
SA I ER Se FTSE 
SÖN ae ES ud SA 
44 0,0 30 33 36 37 38 39 60 
ÖT rn PS SAN ES ORISSA 030 
OT 32 SS NÄSTA 
EE NE ER EET PRAO 
SA re ne a SNS 
SIR Fer EN SR SR nn 
46 0,0 32 35 Sv 39 40 41 62 
Or IE 38, 1 3OESS NAO TAT 
HN NEN SON SE 
SBA = SSA 
ÖVRE ER SS 
ES RA GE a SR 
48 0,0 33 36 39 40 42 43 64 
Q FF lll IT ISIN 1543 
O3200 a a SSE SNINAON 42 
0,3 = — ==Å 36 38 41 
RR [SER Ber RER 
0,5 == — ot SE ER 38 
50 0,0 | 35 38 40 42 44 45 66 
Orsa). = | 365 30. gen Rag as 
0,2 | 38 40 | 42 a 
0,3 — | — — 38 41 43 
SLAS äga fm rn SA 
SN Ean FT LEE RR or | 
AA USE nr EN Sn ra AS ne Md 
O,I = 38 42 43 45 46 
Or a  FSON AN KASK fas 
EE DR EE (ED bar (rd lega 
ES SR SS Sad Sa MS Re 
| O;5 FT — Br 203 Ch ÅT 


UYOY|ZIN AN 


Diameter i cm. 1,3 m. från 
marken vid en stubbhöjd i m, av 


Durchmesser in cm 1,3 m ii. d. Bo- 


den bei einer Stockhöhe von m 


|| O;o | Ojr 0,2 053 | 0,4 | 0,55 


an a lä |A ANA 
== I — I —1| — 142 144 
= HATE IASKINAOT V 481140 
mn ar [KA 20 ASNEA4OT [Kao] 
== 43 | 45 | 48 
AT | RR 
ENS NM 


mm dSR AON AST SOLIEST 
öl 4440 ASIA 
— | — | — | 44 | 47 | 49 
= | —|— | — | 45 | 48 
=) SSE ENT 


i ASEAS INS OMIS20 
EA Ra ÖAR AS 
== =11=— 146 | 49 
=|=) SN 


a Re Si ES ISIN EL 
RR EES ES SA 
=) NEN EEE Ne 


— | — | 48 | 51 | 53 | 56 
— | — | — | 49 | 52 | 54 
—|—-]—]|—]| 49152 
= — —= — — 50 


SR RETT 50 | 53 | 56 

— 1-1 — | — | 5 | 54 | 
= — — — — 51 | 
— | 50 | 54 | 56 | 58 | $0 

— | — | 51 | 54 | 56 59 
a Uret fam] SR feg ket 
SE = NA 52 56 | 
EEE ES 


282" ALEX. MAASS. 


Materialet för undersökningen. 


Grundlagenmaterial. 


Tabell 5. 
| Avsmalningen mellan diam, 
| Diametern vid 1,3 m,. från mar-| 1,3 m från marken och 
| ken i procent av diametern vid/ Verhältnis zwischen Brusthöhen- 
[e Eg = | => = en höjd från marken av m. BOrrElaness und 
| ss E 5 = = 2 SÅ Brusthöhendurchmesser in Prozent diametern | diametern 
| Trädslag | 8 & 3 2 a des Durchmessers in einer Höhe (Oja, sb) LEARN bre 
| Holzart = SR Be | 3 5 i. d. Boden von m Durchmesser Durchmesser 
Ber Be 0,9 m i. d. B. | 1,5 m tä. d B. 
| | Sö | a 2 | Antal Antal 
| 0,0 | Oj | 0)2 | 0,3 | 0,4 | 0,5 | Stammar! 9; Istammar| 9; 
| Anzahl Anzahl 
ee cm. Stämme Stämme 
| | > ) 
I- Tall 0,0 10 LOS OVAN ON NS3sTIKSORrSO TOS SB 116 PA 
| Kiefer 20 1,123 ZON TS 8e | 84 | 87 | 89 1,123 4359 575 1,9 
30 55901 73) 78 | Si 1184 | 86089 559 | 5.3) 165 | 2,0 
40 981 76 | 80 | 83 | 85 | 87 | 89 98 | 5,8 8 | 2:3 
50 gr KS20184MFB70 KSOr Kor ER KASS = 
Sr FSA ESR Kern FER EE ER 33. 550] 28 
200/03245)—"1 731); 803184 SYM KSR rs24 ra;s ers Ene 
30 3100) — 1 74 79 SZ B5NRSE STOMI SEN 27 2,0 
40 86 Nl 79 | BS NKSNNRSO 86 | 5:3 I 1,7 
50 rer) — 1182-186: | 89 |FOr 03 TIN ke — — 
0,2 | 20 2300 NE Fr ROSSO 23 | 4:3 gl 
30 AO I RSS 49 | 6,2 27 | 2, 
40 27 NNE 80, 1-83INSONNRSS 277 11656 7 3,3 
50 Sö — I 85 |:88-1 89 1 9 SARS — sl 
| 0,3 | 20 2-1 I720NSIESS ANTAG I 146 | 
30 6l— I — | — | 80 | 85 | 88 Ore: 3 1,5 | 
40 r | —|— | — | 75 | 82 | 85 I 8,1 I Bar | 
50 Ii —!— :— 1 79 | 86 | 90 I 6,0 I 255 
Gran 0,0 10 TON KON 74 [FSI | 863 TOT 258 
Fichte 20 SO 1081 17.0. |F82 1186 | 897 ig SÖ ESA 1Y Tyr 
30 IOMNOONY SOLIST) SNS 10 455 — =] 
O,r 10 200-=W 72 1-80:1 :85-1-89-1 92 26 ST 4 2,7 | 
20 345 | — | 71 | 78 | 83 | 87 | 90 345 | 3.9 4 RR 
30 520 NIER 82-11 SORRSO 132,1 253 14 1,7 
40 T20ENIMSLTSO 83: | SONSS 12 | 8,0 — — 
O;2 NIETO SI ll El SAN SSU SöS 1050 
20 24 70 tl ST SONASS NESS 244. | 42 430005 
30 201 | — | — | 72 | 79 | 83 | 87 201 5,0 I 2,0 
| 40 SON KVSNLSON 830187 Za BN == 
0,3 20 881 —|I— | — | 73 | 81 | 86 88 SS 26 1,7 
30 123 | — | — | — | 74 | 80 | 85 2300 29 1,8 
| 40 37 |] — | — | — | 74 | 81 | 85 7 NOA 2 2,2 
0,4 | 20 NN NES 15 | 6,5 2000 HOje 
30 481] —I—|— |! — 1 76 | 82 48 | 6,9 12 240 
| 40 lr | NN EE HER TIS 2, 0 Te 
O;s. | 120 1|l—-]—]—]— | — | 80 XE — — 
| 130 Ir] — ll —|]—|]— 1 — 1 80 II 7,2 2 4,0 
| 40 4) —-|]—-!1—|—!— 1) 82 4,7 2501 GS 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 


Trädhöjderna i normala tallbestånd. 


Av ALEX. MAAaAss, 


I 8:e häftet av Skogsförsöksanstaltens Meddelanden har jag pub- 
licerat »Erfarenhetstabeller för tallen»', vilka grunda sig på av anstalten 
under åren 1902—08 anlagda försöksytor inom tallbestånd i olika delar 
av landet. Deras antal är 79 st. För att uppskatta dessa ytors virkes- 
belopp beräknades massan särskilt för varje centimeterklass genom pro- 
dukten av klassens grundyta, höjd och formtal. För att erhålla centime- 
terklassernas höjder fälldes inom de olika klasserna provstammar, vilkas 
längder mättes. Av provträden bildades diameterklasser, för vilka be- 
räknades medeltalen för brösthöjdsdiametern och stamhöjden. Dessa 
medeltal ordnades grafiskt med diametrarna såsom abskissor och höj- 
derna såsom ordinator, varefter genom ordinatornas ändpunkter lades en 
utjämnad kurva, vilken bildade beståndets höjdkurva och möjliggjorde 
att för varje centimeterklass avlasa den för denna klass gällande stam- 
höjden. Såsom ovan nämnts, inlades i den grafiska bilden icke varje 
provstams höjd, utan endast medeltalen för grupper av provträd. Ge- 
nom detta förfarande blir det lättare att uppdraga kurvan, varom ett 
försök lätt övertygar. 

De 79 tallytorna äro fördelade i 3 växtlighetsgrader 1,0, 0,8 0,6, 
0,4 och 0,2. På grund av denna fördelning sammanfördes ock bestån- 
dens höjdkurvor, för att om möjligt härav bilda höjdkurvor för varje 
växtlighetsgrad och inom växtlighetsgraden åter för vart 35:e eller 10:e 
år av beståndets levnad från 25 år till 150 år. 

Bestånd av samma växtlighetsgrad och av lika eller i det närmaste 
lika ålder sammanslogos, och betäknades medeltalen av höjderna för varje 
centimeterklass. Vid det fortsatta bearbetandet användes sedan den 
grafiska metoden. För varje växtlighetsgrad upplades kurvor för träd 
om 4, 6, 8, 10, 20, 30 och 40 cm. vid brösthöjd, varvid åldrarna ut- 
gjorde abskissor och höjderna ordinator. 

De på detta sätt utjämnade höjderna för ofvan anförda centimeter- 
klasser sammanställdes åter grafiskt, men nu med diametrarna såsom 


1 Även Skogsvårdsföreningens Tidskrift, fackavdelningen 1911. 


2847 
Trädhöjderna i m. inom normala tallbestånd. 
(Höhen in m. in normalen Kiefernbeständen.) 


Ålder | Diameter i cm. 1,3 m från marken (Durchmesser 1,3 m. i. d. Boden) 
| (Alter) I | = | ; T — 
Fn KÄRE |10]12] 14/16] 18/20 22 | 24] 26 [28 | 3032 | 34 | 36 | 38 | ao] 42 | 44 
itJahre | | U| I | I 
| Växtlighetsgrad (Bonität) 1,0 
| 23 —|5| 7! 9/10 11]11!12|]—!—]|—|—!—|—|—Nl—|—1|—]|—|—N—|/— 
| 30) —| 6) 8110|/11]12]12/13 [13/14] —1—1—- 1-1 —I-1—-1—I1—-I—-1— 
35 | — | 71 9111 112113 113 [14] 14 ]15l—-1—=1—- 1-1 == 1-1 - 1-1 - 
40 || —| 8 |10|11 [12113 14 115 [151 16)16 117] —]= 1 =|= 1=1==—- === 
45 || —|—]|— 11 |13]|14 1/15 [16] 17 | 1717 18] —1]—-1—-]|—-1—-1= = 1-1=1— 
50 | —|-—-|—|121131115 116 | 17 | 18 [18/19 ]19119 [20] —1]— 1-1 —-1 =! —|I—|/— 
55 | —|—|— |12 /14115 | 16 | 17 | 18 | 191120 | 20 [20 21 —-||—-l =|= —- 1 =I=-!1= 
60 | —|]—]|— 12 114116 117118 19 120120 121121 1221] —-I—-1—-!1—-/—-!—|=—1 = 
70 | —|—]|— 113 |15||16 | 18 |19 120] 21 |22 | 22123: 23 | 23 PE Ef fn | RR 
| SO) —|—1|—1|13 1/15 11719 120 | 21 | 221123 | 23 | 24] 24125 125 | 25125 126) —]|—1— 
| 901 —|—]|—113 | 161118 119120 |22 122123 | 24 | 24 | 25 125126 | 26 | 26127 | —I—|— 
100) —1—-|—/13 16892 22123) 24 2 262026 a 7 SNES 
11001 =1=1= ING 18 | 19 | 21 | 22 | 23 |) 24 | 25 |.25 | 26 | 27 || 27 | 28 | 28 |28129]—1— 
120011/==1—=1—1— 11618 )19:] 241 ]:22 23 24:25] 2626] 27 28 2828 NNE 
130 | — |—|—|—/|16 18 | 19 | 21/22 | 231124 | 25 | 26 | 27 | 2728 | 28 | 29 | 29 130130 | — 
SÅ förd Kn RR Ja 18 | 19 | 21 | 22 | 231124 | 25 | 26 | 27 | 281128 | 29 129 | 30 | 30 || 30 | 31 
150 | =1|—=1|=1| = 16 48) 19 21 | 22 23 242 25 26 27 [28128 2929 30) 30331 
Växtlighetsgrad (Bonität) 0,8 
23 ll —| 5! 71 81 91 9 110110|111—|]|—!—!—|—I—|—|—1|—1|—!'—I|—1!— 
0 NA ÖAR ARSA ==== = === = 
an | — I & | 8) 9ltoliarlrlrIa:arlEEEEEEFE ESS 
40 || — | 651) 81) 40 TT R3T3 Tel) 
I 
5 EST SN ST a en RAA RR NE SENS 
50 | — gagna tea) EEE 
33 | —|—1| 91/111/131114]15 116116] 17117 | 18]—1—|1—II—]—1—1|—1—I—|=— 
60) —1=1 SNR a: dr 7 sj e 
| 70 | — —|—112/13/|15 116 | 17 | 18/19 1119 | 20 | 20] 201211—1—/|—-1—!1—I=— = 
| 80 | —|—1|—1121/141115 116118 ]1811911201 201211 21|22]]—|—]—1|1—!]=—=I=]1— 
90 || — | — | — | 121141]115 | 17 | 18119 | 201120 | 21 | 211221 221231-—1—1—1—I=—=1— 
100 | —|—|—|12|/14]15117 [18119 | 20]21 | 21 [22] 22 123123] 24[—-1-1- 1-1 
110 | —|—|—1|— 1 | 141116 | 17118 119] 201121 | 221 221231 23124 | 241 251—]—I—1|— 
120 | —|— |—1|—1 | 141116 117 118119 | 201121 | 22 | 22123 | 241] 24 | 251 25126 | —||—|— 
130) —1=1="1="02 el a SON SOT) 221222 SANS 2020 ON 
140 | — |—|—1|—]|14]|16]|17 | 1819 120121 [22122 123 | 241] 25 | 2526 | 26 | 27127 | — 
| 130 | —1—]|—1|—114l161171181191|20)21|22122 | 231241 25 )25| 26127 | 27 27 | 28 
Växtlighetsgrad (Bonität) 0,6 
25 21 4) 61) 71 7 8|—-I—!—|—I—1—|—1—1|—I—1|1—1|—1|/—1—1|N—1=—= 
30.) 31 51 71 81 81) 91 9l-9110)]—I—1—-1I—-1 ===) EA 
33 || 3 | 6) 81 91 910110) 11 111] —I-|—|—1—|—JI=1—1—1—1|—I—1|— 
40 || 4 | 61 8 420121 122 I AG 
43 || — | 6) 811011) 12|121131]13)]—1|—1—!1—1—1—NI=|—|—-!=1—-NI=—1— 
50'1'=1 71/9] 10 atlas 
55 | —| 7 9.1 11 112143 | 131 200121 45) SNS NS ör öl - 
60 | =1—1]> 9 1241] 12 23] 42 255161 16:16) 17 he 
70. || —1—l 9144] 13]|04] 157 166 LA vas 
80 | —!—1| 9111 |13]|14]15 |16 117 |18 181181] 19)—1—1|—1—|—- 1-1 —I—|— 
90 || —|—1| 91111|13]15 | 16 |17 | 17 | 181119 | 19] 19120 | 20121 1]—1I=1=—1=I=1= 
100 | —!|—1| 9111 | 13/15 |16 | 17118 118119 119120]20|211211221—-1—-1—I—1=—= 
110 | —|—|—]|—1131 15 |16 | 17 | 18 | 191 19:20] 20] 21 | 21) 22-22 22 1231—=1=1= 
120 | —|=—1|— = 113115 16] 27/48) T9NTN 2022 SSR 


TRÄDHÖJDERNA I NORMALA TALLBESTÅND. 2855 


Ålder Diameter 1,3 m. från marken (Durchmesser 1,3 m it. d. Boden) 

(Alter) - Tr = == | ed a 

SN NEN RE |10 12 | 14/16 |18 [20] 22 24 | 26 | 28 | 30 32 | 34 | 36 | 38 | 40] 
(Jahre) | | | | | | | 

Växtlighetsgrad (Bonität) 0,4 

25 RN EE | SES ER I 1 (5 fn Be fm je jen oe i cd 
30 | 31516) 7) 8I—|—|—lI—1|—II— = = 208 KET 
Sol SUN NERE ESSER EEE 
NE ES EAA | EE EE EE fn ES ESS | (ES (ERS tg feg 
45 || — | 618) 9110l11l111]121—1]—I—1—-]—-1—-1—I—!—1—!/—|— 
50 | —| 7 | 8/10l11]12/12 113113] 13)13)]14]—]—-1—I=—|—-)—-—|— 
BE ESS vn NON LONE Sn Eksta allas ESSEN IE EE 
GÖRES I IEONIDON to eken 3 Fe a SN EST FIS ei a EEE NNE 
USE EE Se ne SnG ASEA ESSEN 
80 || —]—1] 9|11112113 14115 116 |16|]17 [17 |18118|18/)/19]—|—|—|— 
FD NE NET EN ET SEN EA EN Sd ne 18 19 19 | 191120 | —|—|]— 

| 100 || —]—] 9/11 112113 ]|14]15 |16]171118 | 18|19119120120]21|—]|—1|— 
TLL NE NET SN STA a ENA Sr i EA SE) EO RAD EA FRA RR EA 

Växtlighetsgrad (Bonität) 0,2 
SOT) 4 INSELG FS NN NN ENE NEED VE 
30 Fal rea a SR TA AS | EE | ER EE ED | EES ES SEN EE | EE NA EN (Ee (EES 
2 LASTA] | Re er SSR Vr RR ee | ES rå OS RE EES ES | ER = fe 5) RESA (SEE I AN RE 
aa AE ER EN a ON ER NNE ES EST TEES EST ESA ES En ee a 
50 |—1| 718) 9110111 [11 |]12]12 12112] 12]12113]—1—-1—1=-1—11—]| 
55 | —]| 7 | 8!) 9110111|12|12113 113113 113] 131] 14/—|—-|—|—1—1|— 
60 || —1| 7 | 81 10|11112112113 113 | 14)14114]1151]15]—])—]—1|—1—1— 
I 

00-11 Iona lastare rtSsltSsaaRENEEE ENS 
St NEN EN GTRS AASE RR 
90 | -—l=1 91 10:1121113)13|14|15 | 15116 I 16127 | 171 =l—1=1—1=1=— 
100 | —1|—1 9|10]12|/13 |] 14 | 14|15 [15 ]16]|17|17 [17 |18]—]—|—1|—!— 


abskissor och höjderna såsom ordinator, och infördes endast höjdtalen för 
vart 5:e år från åldern 25—60 år samt därefter för vart 10:e år. Genom 
de höjdpunkter som tillhörde bestånd av samma ålder lades kurvor, var- 
igenom även höjderna för andra centimeterklasser än de ovannämnda 
kunde avläsas. Slutligen jämfördes, fortfarande grafiskt, också kurvorna 
för lika ålder men olika växtlighetsgrad, varigenom oregelbundenheter 
1 kurvornas sträckning ytterligare kunde utjämnas. I vidfogade 35 gra- 
fiska bilder äro de slutgiltiga kurvorna för varje särskild växtlighetsgrad 
och densammas olika åldrar åskådliggjorda, och i tabellen finnas införda 
motsvarande siffror avrundade i hela meter. 

Då vid skogstaxeringar numera ofta användes det uppskattnings- 
sättet att beräkna de olika centimeterklassernas virkesmassor ur tabeller, 
vilka förutsätta kännedom om trädhöjderna, lämnar den här uppställda 
höjdtabellen ett gott hjälpmedel att, sedan växtlighetsgraden och ål- 
dern hos beståndet blivit bestämda, genom mätning av höjderna hos 
ett fåtal stående provstammar fastslå den rätta sträckningen hos höjd- 
kurvan för beståndet i dess helhet. 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1913. U 


US .TSULAIf VW eT 
”UUDd I IZJIJLUEL; 


OST CS 9F 


MAASS. 


ALEX. 


fPessosannsne: — 


22 OS 


TH oo OM BE 


HER 


2 


FRE REN 


TR ET fr tt TEE i a or r 
reseraerrsrergerers seten arna OR AOED FRSEA TAM ARR NRene np gppgögd FRR NED og atöRe ör eggee tors SEEN 


P2e2eTRRRR Ono ääEäDa f900000000 eo ppraf paa aria gssneösst 
2200 FöRsReetdööna punssesdnd 
« Ol 3805583508 53000 200N0 tb rsaee0ed öl oasen ned ER 
Z EEE 


Hin 


I (1ENUO) PelasjoystjixeÅN 


Fer 
HG EH 
FELET 208N ägs Ra ers sggölDi se 
AA 06533 1083535 on gäl rs ng 


stressas asRa ENT 


TE HETE er EL Ae a HR 
SR 
Å rn es8555585 Fl naasE530ö0e0 652 ggg 55 FEAR SE RAS REEF ASNEL ENG 433000 8222038822 33352 080858383505553 85554 5553 
FÖ NA RDR I re Eg ÅR AAA EE DEDE ARE AAA DEA BEAR ABA GAA AA REA AREA ARE EEE ARD ANGE AREA ARR GAANE GARELL 
; FEET Ie Esa abe ARE b ARE GERE ARE AREA IREAER LR ; ; 
EE AREA ERE RARE AAAH AAA AAA EAA ERA MARE RRD ARD GA ARAB BARD EAA AE AREA REA EG HER GEA EE RER AHÄER 


He perl La Ba 


FREE arean eEr 


- 


oci an 


ÖRE ärr aartAdDEtf renb ter rare HH HALL ARGA ERLIR 


OT 85 CSE 


Hesa ner adee 


FT 


Hin 
Hr ERE 


Sa ugren 
fr 


HEN SEGER 
SEE ESREE ARE RAA AREA CRED EA HAAK HAE NANA HRRGAAENHE HET NEG 
FILEN ERE EEE HENNE HEIERNSN ov 
HE SNES GRE HA SDR CARE RENEE ENA ANRE SHE SHEEN 


rer re derb FR 


STEL EAA LEE LEE DARE EEE ABEES 


Hr 
| 
HEHE < 


ur POR 


287 


TRÄDHÖJDERNA I NORMALA TALLBESTÄND, 


'g'o (1eNuog) PerdsjauyIxeA 


”USYrrUuL'y UacT 
UD I JoJamre UT 


(055 (RFA KE Case Rö (0 RE RNE Ev Zr OO 2 
2 d 0 i 
År rr 7. 

TT RR I fl 
IE SOLO ARE ” 
Fe SEO 55 
RR RT 
TE FR 

I I EA ; 
ET RT eZ 

TR EA TR 


NN i 
AN Tu 


Sö 


OR 
2 
Pepe nånn 


nde 


RR 


HR 
sonan 


= 
HR HR SANN 

Bie åHEENNO ETEN Sr egerns 
dn EE 


3opgesaögsRresner "spsenssgns. 
ges 


MAASS. 


Xx. 


ss 


ALF 


288 


UDHBULI UreT 
TOT ISJUTET 
OR 8 ME ME 


Tf 


Of 


'9'0 (1eNuog) pesSsayStixeA 


UY2 


ye 


92 


20 


fr 


2897 


TALLBESTÅND. 


TRÄDHÖJDERNA I NORMALA 


to (eNUuoG) Per3sjaysixeA 


TY. Wy UL ST 
UD I tPJSUe LT 


OY 89 5 Veleö 08 


H 
3 Al 


Ht Seas 


j 


PA 
UL Dl 


MAASS. 


ALEX. 


200 


å 
: 
. 
: 
: 
: 
: 
- 
i 
i 


ar 


FÖR 


80" 


(ble 


60 ” 


FR 


50 


150 B20 P2 EILERT AO 
Diameter i cm. 


lig 


10 


Läm. fr. marken. 


Växtlighetsgrad (Bonität) 0.2. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN 1913. Hr 


Om Nepticula sericopeza Zell, ett skadedjur på 
lönnens frukter. 


Af IVAR TRÄGÅRDH. 


Inledning. 


Släktet NVepricula bland småfjärilarna omfattar de minsta formerna 
bland dessa, verkliga pygméer. hvilkas bredd mellan vingspetsarna ej 
öfverstiger 8 mm. och sällan blir mera än 4—35 mm. 

Alla kända arters larver äro minerare och det är särskildt inom 
familjerna Rosacex, Salicine och Cupulifere som de söka sina närings- 
växter, i det att omkring ”/& af dem lefver i dessas blad; så t. ex. hyser 
björken 8 arter, hagtorn 6, eken 5 o. s. v. I motsättning till så många 
andra bladminerare bland småfjärilarna visa släktet Nepticulas larver 
ingen utpräglad åldersdimorfism under sin utveckling; det är visserligen 
sannt, att i flera fall de yngre stadierna af en art afvika från de äldre 
genom olika färg, teckningar och form af protoracalskölden, men mun- 
delarna och kroppens form äro af samma typ under hela utvecklingen. 
Detta är gifvetvis ett primitivt drag hos släktet och bestyrker den på 
andra skäl grundade uppfattningen, att det är ett af de ålderdomligaste 
af de nu lefvande fjärilarna, vid sidan af Eriocrania och Micropteryx. 

För öfrigt visa de en serie af tillpassningar till sitt minerande lef- 
nadssätt; så t. ex. saknas fullkomligt verkliga ben på toracalsegmenten, 
men i stället finnas vanligen 8 par korta, in- och utstjälpbara utskott 
på buksidan, hufvudet är till stor del indraget i protorax o. s. v. 

De flesta arters larver lämna minorna vid förpuppningen och spinna 
sig en kokong; flera arter öfvervintra som larver i kokongerna och ett 
par synas spinna temporära öfvervintringskokonger, som de på våren 
öfvergifva för att spinna sig nya, definitiva kokonger, hvari de för- 
puppas. 

Många arter hafva två generationer årligen, hos somliga synas flera 
generationer hinna komma till utveckling, och slutligen finnas några 
arter, t. ex. NV. angulifasciella, som minerar Rosa caninas blad på hösten, 
hvilka hafva blott en generation årligen. De arter, som hafva flera 


ÄR Vid IVAR TRÄGÅRDH. 


generationer årligen, utmärka sig för den otroligt korta tidrymd lärv- 
stadierna taga i anspråk. Detta belyses bäst af en uppgift af HEINE- 
MANN (s. 237); H. omtalar, att BUCHHEISTER vid ett tillfälle gjorde 
ett experiment med V. malella, som fanns talrikt på ett äppleträd; B. 
aflägsnade omsorgsfullt från vissa grenar alla minerade blad, men icke 
desto mindre fann han 36 timmar senare tomma minor i blad på 
dessa grenar. 

Mingångarna erbjuda i allmänhet utmärkta artkaraktärer, och man 
har i England ägnat ett så ingående studium åt dem, att man numera i 
många fall kan på den tomma mingången känna igen arten. 

Som nämndt, äro så godt som alla arter bladminerare och då de 
endast sällan förekomma i större antal på hvarje blad och deras oftast 
smala, slingrande gångar endast obetydligt skada dessa, så spela de 
hos oss ingen ekonomisk roll. Den enda art, man f: n. känner, som 
ej är bladminerare, är |V. sericopeza ZELL, hvilken lefver i lönnens frukter. 


Historik. 


Uppgifterna om larvens lefnadssätt afvika högst betydligt från hvar- 
andra och äfven om en del olikheter låta sig förklaras genom att utveck- 
lingen förlöper olika på olika breddgrader, måste likväl andra bero på 
felaktiga observationer eller förväxling med andra arter. 

Hvad först och främst värdväxten beträffar, så beror V. HEYDENS 
af KALTENBACH återgifna uppgift (s. 557) att den lefver i bladen af 
Populus: "alba, såsom SORHAGEN (s. 310) "och TUTT (s.. 3:27) 0 I 
ha påvisat, på en förväxling med NV. Zzurbidella ZELL. Det torde fast- 
mera få anses konstateradt, att larven endast lefver på åtskilliga lönn- 
arter såsom Åcer platanoides, Å. campestre och Å. pseudoplatanus. 

Äfven i fråga om den del af lönnen, som larven angriper, råda olika 
meningar. SORHAGEN (s. 310) och TUTT (s. 344) uppgifva, att den 
1:sta generationens larver minerar i lönnens frukter; beträffande den 
2:dra generationen framhåller den förre att man ej känner dess lefnads- 
sätt, men att den öfvervintrar som larv. JUDEICH-NITSCHE (s. 1080) 
och efter honom NUSSLIN (s. 338—339) återgifva däremot HARTMANNS 
uppgift (1880, s. 7) att den 1:sta generationens larver minera i bladen, 
den 2:dra i frukterna. 

Inga senare forskare ha emellertid kunnat bekräfta HARTMANNS 
uppgifter, och de bero säkerligen på förväxling med någon annan art, 
möjligen VV. aceris, hvars larv lefver i olika lönnarters blad. 

Hvad slutligen antalet generationer och öfvervintringssättet m. m. 
beträffar, så synas artens vanor växla på olika lokaler och mina égna 
data afvika från dem man förut har. 


OM NEPTICULA SERICOPEZA ZELL, ETT SKADEDJUR PÅ LÖNNENS FRUKTER. 293 


I Toskana och Mindre Asien har man fångat fjäriln i början af 
maj, men SORHAGEN har påträffat den redan i slutet af april i Mark 
Brandenburg. NOLCKEN fann den vid Riga i slutet af maj, i likhet med 
FREY vid Zärich. 

I England däremot synes den flyga senare, då hvarken STAINTON 
eller TUTT funnit den förrän i slutet af juni, då den kläcktes ur kokon- 
ger spunna i slutet af maj af öfvervintrande larver. 

Sommargenerationens fjärilar kläckte SORHAGEN och WOCKE 
(s. 428) i slutet af juni—juli ur larver, funna i frukterna af Acer 
campestre i maj; i England däremot uppträder den först i senare hälf- 
ten af augusti (omkr. d. 20). 

Slutligen må omnämnas, att WARREN har kläckt den under hela sep- 
tember månad ur kokonger samlade i augusti vid Cambridge, samt att han 
i 2:dra veckan af september påträffade en hona sysselsatt med äggläggning. 

Att döma af hittills samlade data skulle således både 1:sta och 
2:dra generationen i England uppträda åtskilligt senare än på kontinenten. 

TUTT sammanfattar uppgifterna sålunda (s. 345). »The species is 
double—or probably continuoslybrooded, the imagines appearing in 
april —may, from hybernating larve, again in june—july from larve fed 
up in maj—june and yet again august (end)—september from larv 
feeding up in august (early).» 

Till detta resultat kommer han emellertid genom att kombinera 
data från olika platser, nämligen kontinenten och England, en metod, 
som uppenbarligen är felaktig. Tager man hänsyn härtill finner man, 
som nämndt, att endast 2 generationer förekomma årligen, och att dessa 
på England äro betydligt senare än på kontinenten. Hvad öfvervint- 
ringen beträffar, så öfverensstämma alla forskare uti, att den försiggår 
som larv, och efter allt att döma synes det ej vara i den definitiva 
puppkokongen som larven öfvervintrar, utan den gör sig på våren en ny 
kokong hvari förpuppningen sker. Detta visas af att WOCKE (TUTT,s. 428) 
fann fullvuxna larver i april hängande ned på fina silkestrådar eller 
sysselsatta med att spinna kokonger på trädstammarna och det är, som 
WARREN (s. 142) påpekar, omöjligt att de kunna ha hunnit utveckla 
sig så tidigt på våren. 

Hvar öfvervintringen försiggår, vet man emellertid ännu ej. 


Lefnadshistoria. 


Antal generationer och öfvervintringssätt. Det var vid en 
undersökning förra året af biologien af Zortrix forskaleana, som lefver 
af lönnens blad, som jag observerade NV. sericopezas minor i lönnfrukterna. 
Ett par lönnar i den anstalten omgifvande trädgården undersöktes tid efter 


200 IVAR TRÄGÅRDH. 


annan, men hvarken under maj eller juni voro frukterna angripna af några 
larver. Under juli gjordes inga observationer, men i midten af augusti under- 
söktes åter lönnarna och det visade sig då att en del af frukterna på vingarna 
hade mörka ränder, andra voro helt och hållet brunfärgade. De bruna 
ränderna visade sig vara mingångar. Ett ögonblick misstänkte jag, att 
dessa kunde härröra från det yngsta, dittills förgäfves efterspanade 1:sta 
larvstadiet af Zortrix forskaleana, men de larver, som sedermera påträffa- 
des, visade sig vara typiska Nepticula-larver. 

Vid denna tidpunkt hade emellertid icke endast de flesta larverna 
lämnat frukterna utan de flesta kokonger, som påträffades, voro tomma. 
I omkring ett tjog skadade 
frukter påträffades emellertid 3 
larver hvarjämte !/2 dussin pup- 
por hittades; två af dessa kläck- 
tes den 20 augusti. 

Det är således tydligt, att i 
Stockholmstrakten sommarge- 
nerationens fjärilar framkomma 


först i midten af augusti, hvil- 
ket stämmer öfverens med för- 


Auctor foto. 


Fig. 1. Frukt af lönn, till höger med mingång af -. j : 
Nepticula sericopeza ZELL. Nat. storlek. hållandena i England. Vid se- 


nare företagna undersökningar 
påträffades ännu så sent som den 17—109 okt. larver i frukterna och sam- 
tidigt ett par kokonger med puppor uti; en af de senare hittades på ett 
till marken nedfallet blad. 

Det kan därför ej vara tvifvel underkastadt, att åtminstone en del 
af djuren öfvervintra i puppstadiet uti definitiva kokonger, hvilka spin- 
nas på bladen och med dessa falla till marken. 

För Stockholmstrakten erhålla vi således följande skema, om vi, 
som man godt torde kunna göra, i betraktande af den likhet, som råder 
med de data som finnas för England, antaga, att den kläckes i slutet af juni. 

Jan. Febr. Mars April - Maj Juni Juli Aug; Sept. - Okt: Nov: sDec, 


| | | 

REA ae | RB | Ae BASE SBA a EES | P. | 

| | | 

Ar —— KL EF 2 a 
Puppa I:sta generationen 2:dra generationen 


1:sta generationen tager således i anspråk tiden från slutet af juni 
till midten af aug. 2:dra generationen tiden från slutet af aug. till 
slutet af juni följande år. Vid undersökningar i år har riktigheten af 
denna uppfattning bekräftats, i det att ägg och mycket små minor på- 
träffats den 8 juli. 


OM NEPTICULA SERICOPEZA ZELL, ETT SKADEDJUR PÅ LÖNNENS FRUKTER. 2052 


Minans förlopp och utseende. 


Ägget lägges vanligen utanför 


midten af vingen (fig. 1) och är af den flata typen; från dess botten 


banar sig larven, när den 
kläckts, väg genom epidermis 
och hypodermis in uti den 
tunnväggiga, parenchymalti- 
ska grundväfnaden uti vingen. 
Uti fig. 2 är afbildadt ett 
snitt genom denna del af 
mingången, där vi se huru 
den ligger helt ytligt, innan- 
för epidermis och hypoder- 
mislagret och mellan tvänne 
kärlsträngar.  Gången för- 
löper sedan i rätt rak rikt- 
ning in mot frörummet; 
emellertid tränger larven ej 
igenom dennas vägg, utan 
fortsätter ända fram till väg- 
gen mellan de båda frörum- 


en 
STAR ky 


sec 


Fig. 2. Snitt genom fruktvingen, visande mingången; 
ep. epidermis; Avg. hypodermis; 22. mingången; 


e, exkrementklump; 2. tunnväggig, parenchy- 
matös grundväfnad; &£. kärlsträng. 


men, där den förtär den lösare grundväfnaden, hvarefter den beger sig 
in i ett af frörummen och angriper fröet. 
Anledningen till att larven gör denna långa omväg på 8—10 mm. 


Fig. 3. Skematisk teckning af tvärsnitt 
genom frörummet; b. bastfiberlager; p. 
fröfäste; g. parenchymatös grundväfnad. 


blir oss genast klar, om vi undersöka 
fruktens byggnad. 

I fig 3 ar afbildadt ett tvärsnitt ge- 
nom midtpartiet af en frukt. Vi se 
där att frörummets väggar äro klädda 
med ett tjockt lager af tätt sammanpac- 
kade bastfibrer (b), som tilltager i tjock- 
lek i riktning mot fröfästet, i jämnhöjd 
med hvilket de plötsligt upphöra. Det 
enda ställe, där väggen ej är på detta 
sätt skyddadt, är ett smalt parti på 
båda sidorna om fröfästet. 

Det framgår af larvens tillvägagångs- 
sätt med all tydlighet, att den ej på 
detta tidiga stadium förmår att genom- 
tränga bastväggen; enda vägen in i 
frörummet är det smala parti som finnes 
på båda sidor om fröfästet. 


2967 IVAR TRÄGÅRDH, 


Väl anländ dit, förtär larven större delen af fröet och fyller ut 
frörummet med sina brunaktiga exkrement. Ofta går larven äfven ini 
motsatt frörum och förtär äfven fröet i detta. 

När larven är fullväxt, beger den sig ut, men i motsats till förut 
är den nu nog stark att bryta sig igenom fröväggen hvar som helst; 
den beger sig därvid ofta äfven till den andra halfvan af frukten och 
kryper ut genom ett halfcirkelformigt hål, som den skär ut på alldeles 
samma sätt som de bladminerande arterna af släktet. 

På fig. 5 är den sista delen af gången uppskuren och blottlagd: 
man ser huru den går från det angripna fröet snedt öfver till det motsatta. 

Förpuppningen försiggår antingen på frukten och i så fall van- 
ligen tätt intill fruktskaftet eller också hissar sig larven ned på något blad 
och spinner där sin kokong; 
då det ju alltid måste bero 
på en slump, om larven, när 
den hissar sig ned, träffar på 
ett blad, måste man väl an- 
taga, att en del larver hamna 
på marken, ty någon förmåga 
att krypa ha larverna på 
grund af sin brist på verkliga 
ben icke, och deras enda 
sätt att lämna frukten är att 


Auctor foto. fira sig ned på en silkes- 
Fig. 4. Kokonger, sedda uppifrån, i den högra synes tråd. 
pupphuden sitta kvar. Omkr. 7 ggr förstor. 


Kokongen är af en myc- 
ket intressant byggnad, som den, att döma af bilderna i STAINTONS 
arbete, delar åtminstone med några andra arter. 

Egendomligt nog synes man emellertid ej ha studerat NVepticulas 
kokonger närmare; man finner visserligen detaljerade uppgifter om deras 
färg, storlek och form, men principen för deras byggnad synes man ej 
ha lagt märke till, hvilket är så mycket mer förvånande, som man ju 
i andra afseenden ägnat ett ingående studium åt släktets biologi. 

Och angående det sätt, hvarpå puppan kommer ut ur kokongen, 
hvilket naturligtvis på det närmaste afhänger af kokongens byggnad, 
finner man endast följande uppgift (TUTT, s. 177) >»When the imago is 
matured and ready for emergence, the pupa forces its anterior segments 
out of the cocoon>. 

Kokongen (fig. 4) är till färgen bjärt rödgul, samt 4 mm. lång och 
3 mm. bred, till formen bredt oval samt högst i midten; ytan är skrynklig 
och fårad och fårorna stråla ut radiärt från toppen. Denna ytskulptur 


OM NEPTICULA SERICOPEZA ZELL, ETT SKADEDJUR PÅ LÖNNENS FRUKTER. 2977 


gör intryck af att vara framkallad af kokongens torkning. Rundt om- 
kring kanten löper en jämnbred bård, som förefaller "att vara mörkare 
färgad, men skillnaden i färg beror endast därpå, att dess »våd» är 
betydligt tunnare, så att bladets färg synes igenom den; våden utgör 
gifvetvis den yttre delen af den väfnad, som larven spinner, innan den 
börjar den egentliga kokongen. 

Som nämndt, är denna våd af betydligt lösare väfnad än kokongen 
och i denna senare är återigen taket betydligt tjockare och tätare än 


; Auctor foto. 
Fig. 5. Lönnfrukt med ena frörummet öppnadt, för att visa larvens förstörelsearbete; 
t. v. är den gång, hvarigenom larven lämnar frukten, uppdissekerad. Nat. storlek. 


golfvet. Själfva kokongen är bredare i ena änden än i den andra, med 
en liten inbuktning på midten af sidan, i omkrets närmast toffelformig. 

Vid den breda änden är den försedd med en stor öppning, i form 
af en horisontal springa som sträcker sig rundt spetsen och bakåt till om- 
kring en tredjedel af längden. Springan är emellertid sluten genom att 
den öfre och undre läppen på grund af kokongens elasticitet pressas 
mot hvarandra. 

Det är genom denna, på förhand vid kokongens spinnande förfär- 
digade öppning, som puppan kryper ut till hälften, när fjärilen kläckes, 
hvarvid den har god hjälp af borstplattorna på bakkroppens ryggsida. 

Sannolikt finnas liknande anordningar hos andra Nepticula-arter, 
men som nämndt, har jag ej lyckats finna någon uppgift därom. 

Kokongen af NV. septembrella,' hvilken minerar i bladen af Hype- 


1! Den enda art, hvaraf jag har jämförelsematerial, 


2087 IVAR TRÄGÅRDH. 


ricum-arter, skiljer sig något från denna typ, därigenom att från dess 
spets utgår en slags platt tunnel, bildad af ett öfre och ett undre stycke, 
men detta står otvifvelaktigt i samband därmed att denna larv är en af 
de få arter som spinna sin kokong inuti minan och därför behöfver en 
särskild kommunikation med yttervärlden. 


Larven. 


Det finnes ingen detaljerad beskrifning af någon NVepticula-larv och 
intet försök har gjorts att skilja de olika arterna genom morfologiska 
karaktärer. Man har nöjt sig med att med tillhjälp af 
en lup anteckna hufvudets och kroppens färg, teckningar 
på protorax och andra kroppsdelar, tarmkanalens och 
gangliekedjans färg m. m. Under sådana förhållanden 
är det gifvetvis f. n. omöjligt att jämföra larven af VV. se- 
ricopesa med andra arters larver och vi kunna därför ej 
med säkerhet afgöra, hvilka af de karaktärer, som här ne- 
dan omnämnas, som äro artkaraktärer och hvilka som till- 
äfventyrs äro släktkaraktärer. TUTT'S beskrifning af IV. seri- 
copeza-larven lyder i all sin korthet sålunda (s. 344): »When 
fullgrown, 4 mm. long; pale amber-yellow in colour, trans- 
parent and sligthly glossy; the alimentary canal slightly green, 
the head of the same pale yellow tint as the body, with 
two very fine brown lines converging to the front and with 
very fine brown dusting, the mouth brown, the posterior 
part of the body slightly darker.» 


Det torde vara onödigt att påpeka, att om man ej vet, 
att larven är funnen i en lönnfrukt, och däraf kan med en 
Fig.6. Unglarv, VISS Säkerhet sluta, att det är 'V. sericopeza, eftersom ingen 
sedd från under- annan ÄV. larv påträffats i lönnens frukter, så torde det vara 

SCEN 39 lönlöst att söka bestämma den efter denna beskrifning. 


Då vi nu öfvergå till att beskrifva larven, är det nödvändigt att 
påpeka, att beskrifningen af hufvudkapseln och mundelarna ej kommer 
att göras komparativt, då ett arbete öfver den jämförande morfologin 
af dessa delar hos ett flertal minerande småfjärilsläkten är publiceradt 
annorstädes (TRÄGÅRDH II). 

Endast hufvuddragen af organisationen komma att framhållas. 

Kroppen hos den unga larven (fig. 6) är i genomskärning oval, och 
segmenten afsmalna från protorax till det 2:dra abdominalsegmentet; 


detta och de följande sex äro af samma bredd och längd, de tre följande 
smalna successivt så att det sista (10:de) är lika långt som bredt. 


OM NEPTICULA SERICOPEZA ZELL, ETT SKADEDJUR PÅ LÖNNENS FRUKTER. 2097 


Sidoinskärningarne mellan segmenten äro tämligen djupa, men rygg- 
och buksidan af dem bildar nästan en rak linje. 

Inga utskott finnas på buksidan, i motsats till de flesta andra 
Nepticula-larver som på metatorax samt 2—7 abdominalsegmenten bära 
ett par korta koniska utskott, som tjänstgöra som lokomotionsorgan. 

Kutikulan är slät, utan något toment. 

På protorax samt det 10:de abdominalsegmentet finnas förtjocknin- 
gar i kutikulan, som utmärkas genom sin mörkare färg. 

På öfversidan af protorax märka vi (fig. 8) ett par jämnsmala, brun- 
gula ränder, som divergera svagt bakåt; dessa äro otvifvelaktigt att 
uppfatta som rester af den tvådelade protoracalsköld som finnes hos så 
många fjärillarver och af hvilken åtminstone hos ett par andra NVepticula- 
arter, t. ex. NV. angulifascirella, större 
rester finnas kvar. 

På undersidan af protorax (fig. 6) 
finnes i midten en annan ännu sma- 
lare staf, som baktill grenar sig något; 
denna är säkerligen en rest af den 
enkla ventrala sköld, som så många 
fjärillarver hafva och hvaraf den ofvan- 
nämnda MN. angulrfasciella likaledes 
har större rester kvar. 

I bakkroppens spets finnas likale- 
des stödande element bestående af 
kitinstafvar, som med sina spetsar Fig. i Kitinlister på sista abdominalsegmen- 

” Å / Säl tet, efter exuvie; d. dorsal list; v. ventral 
stöda den kägelformigt upphöjda ; d:o; Z. lateral list. 
analöppningens väggar. Fig. 7 visar 
dessa delar på ett afkastadt larvskinn. På ryggsidan synes en tämligen 
smal, jämnbred list (d), som når nästan fram till främre gränsen af seg- 
mentet men ej räcker längre än till analkäglans bas. 

På sidorna finnas ett par lister (1), som synas utgöra förtjockningar 
af själfva ändtarmens vägg; dessa äro svagt böjda samt i de distala 
?/; gaffelgrenade (fig. 7). 

Slutligen finnes på den ventrala sidan en större platta (v), som 
består af tvänne bakåt konvergerande skänklar sammanbundna med en 
bred tvärslå på midten. Dessa strukturer synas hafva till uppgift att 
stöda bakkroppens spets, hvilket torde hafva en viss betydelse, dels vid 
lokomotionen, dels vid exkrementens uttömning. 

Hufvudet (fig. 8) karaktäriseras framför allt därigenom att det är 
djupt insänkt uti protorax; och i motsats till många andra minerare- 
larver, som kunna draga in hufvudet i protorax, så är det hos såväl 


3007 IVAR TRÄGÅRDH. 


N. sericopeza som andra Nepticula-larver jag undersökt, fastväxt i 
detta läge. 

Hufvudkapseln är tämligen starkt plattad och rakt framåtsträckt. Den 
utmärkes genom den starka förlängningen bakåt af de båda hemisfärerna (h), 
i det att den bakom kapselns midtinskärning varande delen är lika lång 
som den framför varande; något mera än '/s af densamma döljes af proto- 
rax, men dessutom finnes framför själfva protorax ett tunnt, genomskinligt 
veck (v) på ryggsidan, som sträcker sig framför midten på kapseln. Den 
starka förlängningen af hemisfärerna, som sannolikt har till uppgift att 
skänka stadga åt förbindel- 
sen mellan hufvudet och 
protorax, gör att vinkeln 
midt i hufvudets bakkant 
blir mycket lång, lika lång 
som afståndet mellan he- 
misfärernas bakkant. | 

Såväl den inre som den 
yttre kanten af denna bakre 
del, och i synnerhet den 
inre, är starkt förtjockad. 
I medianlinjen är kapseln 
mycket förkortad och däri- 
genom blir den mediana 
skänkeln af den s.k. fronto- 
antennalsuturen så kort att 
den knappast är skönjbar 
tr oLm.pa esuviet. 


Fig. 8. Skematisk bild af hufvud af ung larv samt främre Si 
del af protorax, sedd uppifrån; 4. protoracallister; v. hud- Apodemat (h linjen) ar 


veck omkring basen af kapseln; g/. gaffellinjen; a. antenn; mycket starkt framträdan- 
22. mandibel; Za. labrum; 22ax maxiller; sp. spinnrör. , 5 
de” och "den, bildar en 
kapseln framskjutande, till färgen mörkbrun, tunn jämnbred list (gl), 
som längst baktill är nästan vertikal, men framtill blir nästan horisontal 
och, genom att de båda skänklarne mötas, bildar en fullkomligt sluten 
ögla. Denna karaktär är en af de viktigaste hos Wepticula- 
larven och någon motsvarighet till densamma har jag hittills endast 
kunnat finna hos Lyonetia. 
För öfrigt afviker hufvudets byggnad ej väsentligt från den van- 
liga typen. 
Mandiblerna äro kraftiga, tandade och ställda vertikalt mot hvar- 
andra; maxiller med palper samt labium förete intet anmärkningsvärdt. 
Ögonen äro starkt pigmenterade men endast ett par till antalet, 


OM NEPTICULA SERICOPEZA ZELL, ETT SKADEDJUR PÅ LÖNNENS FRUKTER. 301" 


med tämligen höghvälfd cornea. Punktögonen visa således en betydlig 
reduktion i antalet, då de annars äro 6 (jmf. TRÄGÅRDH, II, s. 12—15). 


Puppan. 
Liksom fallet är med larven, finnes ej heller någon detaljerad beskrif- 
ning af någon MNVepticula-puppa. I TUTTS ofvan citerade arbete finnas 
blott korta beskrifningar af de tomma pupphudarna, hvarjämte några 


Fig. 9. Puppa sedd från ryggsidan, 4. hufvud; a, antennens basalled; 
2. protorax; 22s, mesotorax; mt, metatorax; fv. framvinge; öv. bak- 
vinge; /, //7, 1:sta och 2:dra abdominalsegment; 5f. borstfält. 


Fig. 10. Puppa, sedd från buksidan, Z6, labrum; a. antenn; 22x. maxill; 
2xp. maxillarpalp; Zp. labialpalp; ö,, db,, I:sta och 2:dra benpar; 
ex. I:sta höftpar. 


allmänna uppgifter om densamma lämnas i kapitlen om fjärilpuppans 
fylogeni och yttre morfologi. 

Dessa uppgifter röra dels det stora antalet rörliga segment i abdo- 
men samt dessas beväpning med tornar på ryggen, dels antennslidornas 
byggnad och förekomsten af den s. k. ögonkragen (eye-collar, CHAPMAN). 
MNepticula-puppan hör som bekant till de s. k. zncomplete, hvilka känne- 
tecknas af ving- och benanlagens relativa frihet, i motsats till de s. k. 
obtecte, som förekomma hos de högre utvecklade grupperna. 

I fig. 9 och 10 äro skematiskt afbildade öfver och undersidan af 
puppan hos NV. sericopeza. 

Puppan är tämligen kort och bred samt tillplattad, grundfärgen är 
ljus, men en del mörka teckningar finnas; så äro meso- och metatorax 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1913. Fackafdelningen. Vv 


SO2r IVAR TRÄGÅRDH. 


brunfärgade, på 1:sta abdominalsegmentet finnas ett par aflånga, snedt 
ställda bruna plattor (I) och de små borstfält som finnas på ryggsidan 
af 2—8 segmenten äro framtill kantade af en jämnsmal brun strimma. 

Af toracalsegmenten är det 1:sta mycket kort (p) och knappast 
skönjbart som en smal strimma framför mesotorax (ms), som är det ojäm- 
förligt största segmentet och nära dubbelt så långt som metatorax (mt), 
hvars främre del det öfvertäcker med ett veck. 

Framför protorax synes hufvudet (h), som är trubbigt, och på båda 
sidor om hufvudet synas basaldelen af antennerna (a). 

De ofvannämnda borstfälten (bf) äro tvärovala och ligga nära midt- 
linjen och tätt vid segmentens framkant; de aftaga i storlek bakåt och 
bestå af 6—7 rader bakåtriktade, korta och kraftiga, dolkformigt till- 
spetsade borst. 

Om man får döma af CHAPMANS karaktäristik af ryggtornarne hos 
släktet Vepricula (s. 116): >»In the species of Nepticula I have exa- 
mined there are no spines to the hind margin but the anterior set is 
in some species a single row of largish spines, in others two rows and 
three rows>,så synes WV. sericopezas larv vara betydligt kraftigare utrustad 
med borst än hittills kända arter. Bakkroppens spets är likaledes mörkare 
färgad samt nästan afstubbad och saknar fullständigt borst. 

På buksidan lägga vi på hufvudet märke till de svarta ögonen, 
hvilkas yttre del betäckes af inre kanten af den stora basaldelen af anten- 
nerna (a), hvilka räcka till midten af det femte abdominalsegmentet. 
Midt emellan ögonen synes en liten halfcirkelformig platta, labrum (Ib), 
och på sidorna och i jämnhöjd med denna synes ett par smala bihang 
som ej fullt nå fram därtill och något täcka öfver ögonens bakkant, 
dessa äro de s. k. ögonkragarne (eye collars), som CHAPMAN visat vara 
maxillarpalperna (mxp). 

Bakom labrum observerar man två par små bakåtriktade bihang, 
hvaraf det midtersta paret är kortare och rakt, det yttre däremot längre 
och s-böjdt; det förra är labialpalperna (lp) det senare maxillerna (mx). 

Längre bakåt märka vi de tre benparens höfter, af hvilka det främsta 
är mycket stort (cx), samt de trenne benparen, hvilkas segmentering är 
mycket tydlig, Framvingarne räcka ända till bakkroppens spets och 
äro med bred bas fästade vid mesotorax, under det att däremot bak- 
vingarnes bas är mycket smal. 


Litteraturförteckning. 


CHAPMAN, TH. A. On some neglected points in the structure of pup&e of Heterocerous Le- 
pidoptera. — Trans. Entomol. Society of London, 1893. 
HARTMAN, ÅA. Die Kleinschmetterlinge des europäischen Faunengebietes. — Mittheil, d. 


Miinschener Ent. Ver. 1879, 1880. 


OM NEPTICULA SERICOPEZA ZELL, ETT SKADEDJUR PÅ LÖNNENS FRUKTER. 3037 


HEINEMAN, H. v. Die Schmetterlinge Deutschlands und der Schweiz. 2. Abteilung. — 
Braunschweig 1859. 

Vv. HEYDEN, C. H. G. Einige Bemerkungen iiber die Asten der GAS Nepticula. Wien. 
Ent. Monatsschr. 1862, p. 237. 


JUDEICH-NITSCHE,. Lehrbuch der Mitteleuropäischen Forstinsektenkunde. Bd,. 2. — Ber- 
lin 1895. 
KALTENBACH, J. H. Die Pflanzenfeinde aus der Klasse der Insekten. — Stuttgart 1874. 


NoOLCKEN. Lepidoptera. Fr, Est. 1874. 

NUSSLIN, O. Leitfaden der Forstinsektenkunde. Berlin 1913. 

SORHAGEN, L. Die Kleinschmetterlinge der Mark Brandenburg. Berlin 1886, 

STAINTON, H. T. The Natural History of the Tineina. Vol, 1. — London 1855. 

TRÄGÅRDH, I. (I) . Om biologin och utvecklingshistorien hos Cedestis gysselinella Dup. en 
barrminerare. — Medd. N:r 53 f. Centralanst. f. försöksväsendet på jordbruksområ- 
det. Entomol. Afd. N:r 9. 

— (II) Contributions towards the comparative morphology of the trophi of the lepidopterous 
leaf-minors — Arkiv f. Zoologi. B. d. 8 N:o 9. Stockholm 1913. 

TuTT, J. W. British Lepidoptera, London. Vol. 1 och 2. 

WARREN. Entomologists Monthl. Magazine, vol. 18. London 1881. 

WoOCKE. Stettiner Entomol, Zeitschrift. 1871. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1913, H. 4. 


Ytterligare om trädens stamekvation. 


Af ALBERT SIVÉN. 


Ehuru jägmästare TOR JONSON uttalat sin förvåning öfver, att 
den allmänna formeln för paraboliska kroppars form af mig kunnat 
jämföras med den af elektrotekniske ingenjören HÖJER uppställda for- 
meln för träds stamekvation, tillåter jag mig att fortfarande vidhålla min 
mening. Frånsedt vissa utom den egentliga frågan stående insinuatio- 
ner, hvilka nu lämnas åt sitt värde, har herr JONSON i sak endast kun- 
nat förebära, att metoden vore tidsödande. Min traktan har därför för 
denna gång varit att förminska arbetsdrygheten. 

Såvidt jag kunnat finna, gäller frågan att uppställa någon allmän- 
giltig formel, med hvars tillhjälp det är möjligt att på ett öfversiktligt 
och korrekt sätt beräkna trädens både formarea och formtal i möjligast 
nära öfverensstämmelse med trädstammarnas bildning. Detta ändamål 
anser jag för min del bäst vinnas med anlitande af den allmänna para- 
belformeln. I en tidigare artikel har af mig redan visats, att densam- 
mas användning under vissa förutsättningar lämnar ett åtminstone lika 
noggrant resultat, som ingenjör HÖJERsS formel. Sedan dess har me- 
toden af mig ytterligare pröfvats på de af jägmästare JONSON samman- 
ställda formkvoterna för såväl gran som tall, hvarigenom hos mig stad- 
gats den öfvertygelsen att, om förhållandet är kändt emellan brösthöjds 
diametern och diametern på midten af den del af stammen, som ligger 
mellan brösthöjd och toppen, eller hvad herr JONSON benämner form- 
kvot, man efter uträknandet af index till formkvoten finner logaritmerna 
till medeltalsindices genom att till logaritmen till formkvotsindexet ad- 
dera här nedanför närmare uppgifna logaritmer, nämligen: 


För höjden! 150 LO; O;8rEOsA Oe Os OM O,3 O,2 O,r 
Logaritmen 0,028 0,025 O,021 O,016 O,009 O,000 O,985—1 O0,967—1 O,940—1 O,895—1 


Innan jag öfvergår till framställande af beräkningens resultat för 
öfrigt, skall här i korthet redogöras för sättet att på grund af formkvoten 


YTTERLIGARE OM TRÄDENS STAMEKVATION. 3057 
finna såväl den normala formarean som det normala formtalet. För form- 


Nn 
— = samt för formtalet formeln: 


arean användes af mig formeln: A = 
+ Va 


n 
EN EE Sant dn 
+ I + Vi 
talet, z index för formkvoten samt. & formkvoten tagen tio gånger. På 
sätt, som af mig tidigare visats, får man index t. ex. för formkvoten 


, 1 hvilka formler A betecknar formarean och F form- 


; log o0,s O,699—1 = Oj30r 
0,707 enligt ekvationen: 2 — FART == Tog tellerkat 
log O0,707 O0,849—1 (OR 
É jo N 2 
tundadt — 2. Formarean oliver da 4 = = 0,645 


SET KSR 
2 

FAR Ika Hob 
men betraktas såsom en paraboloid, man erhåller ungefär 3,3 Yo för dryg 
formarea och 2,4 7/0 för drygt formtal. De på antydt sätt till formkvo- 
terna 0,701 för gran och 0,724 för tall bildade indices samt diameterför- 
hållanden, formareor och formtal, jämförda med de uppmätta förhåll- 
ningstalen äfvensom med de af jägmästare JONSON beräknade synas af 
efterföljande tabellariska sammanställning. 


Dessa tal utvisa, att, om stam- 


och formtalet F = = 0,488. 


Formkvoten o0,7or 
Höjdför- Normal formarea = 0,640 | Normalt formtal = 0,482 
hållandet : SAN : AE Enligt nu föreslagen 
/ Enligt uppmätning Enligt JONSONS beräkning s Sd 8 
räknadt ED — 
från Diameter- Diameter- Diameter- 
Diameter- fö Diameter- 5 G Diameter- a 
- Or- é, Ne Or- : S Or- 
toppen Indices för- S Indices för- 3 (i Indices för- = 
- hållandets É hållandets - hållandets 
hållandet hållandet hållandet 
kvadrater kvadrater kvadrater 
I = I ,000 I ,o00 = I ,000 I ,000 2,08 I ,000 I ,000 
059 2,00 0,949 0,90 2,10 0,952 0,906 2507 O,951 0,904 
0,8 2,06 0,898 0,806 2,1 0,899 0,808 2,05 0,897 0,805 
O,7 2,07 0,842 0,709 2,07 O,841 0,707 2,02 0,838 0,702 
0,6 2,04 0,778 0,605 2,02 0,776 0,602 1,99 0,773 0,598 
O,5 1:95 O,701 O,491 1595 O,701 O,497 1,95 O,701 O,491 
0,4 1,87 0,612 0,375 1,89 O,615 0,378 1,38 O,614 | 0,377 
O,3 1,78 0,309 0,259 I ,81 O,314 O,264 1,81 Ost UlrrOjaGt 
| 
0,2 1,68 0,385 O,148 1,70 0,388 O,151 1,70 07389 | O,I51 
O,yrI 1,53 O,222 O0,049 1,35 O,227 0,052 1,53 0,222 0,049 | 


Formareorna blifva enligt uppmätning A= o0o,642, enligt jägmästare 
JONSONS beräkning A= o0,644 och enligt föreslagen metod A= o0,642, 


3002 ALBERT SIVÉN. 


medan formtalen vore enligt uppinätning F = 0,482, enligt JONSONS 
beräkning F = 0,485 och enligt nu föreslagen metod F = 0,48z3. 


Formkvoten 0,724 
Höjdför- Normal formarea = 0,639 | Normalt formtal = 0,505 
hållandet FN JG i + . | Enligt nu föreslagen 
j Enligt uppmätning Enligt JONSONS beräkning 8 d - 
Täknadty le Ä FE metoc r 
från 2 Diameter- | | Diameter- z Diameter- 
Diameter- fö | | Diameter- fö Diameter- | fö 
ör= ör- z 5 3 
toppen Indices för- 3 N | Indices för- 5 Indices för- k Si 
3 hållandets | - hållandets 3 hållandets 
hållandet hållandet hållandet 
kvadrater | kvadrater kvadrater 
I —— I ,000 I,000 = I,000 I,000 2,29 I1,000 I ,000 
0,9 1,84 0,945 O,893 | 2,42 O,957 O,916 2,28 O,955 O,912 
0,8 2511 O,900 0,810 2,32 0,909 0,326 2,23 0,906 O,321 
057 2,21 0,832 0,726 2,28 0,8s35 | — O,741 2523 0,85 | 0,724 
I 
0,6 2,22 0,794 0,630 2,22 0,794 0,630 2,19 | 0;793 0,629 
(OM Ad 0,724 O,324 29155 O,724 O,524 24,15 | — Oj724 O,524 
O,4 2,06 O,641 | O,411 | 2,06 O,641 | Oy4i1 | 24507 | 0,643 O,413 
I 
0,3 1,95 O,539 | — Oj291 1,95 0;540 | 0292 | I399 | — O;546 | O;298 
0,2 1,79 0,407 0,166 | 1,80 0,409 | — 0,67 1,87 | 0423 0,179 
O,I 1,36 0,228 | . Ojo52 1,54 0,225 O,051 1569 | 0,256 0,066 


Formareorna blifva här enligt uppmätning A= 0,654, enligt JON- 
SONS beräkning A = o0,657 och enligt nu föreslagen metod A= 0,662, 
medan formtalen vore enligt uppmätning F = 0,498, enligt JONSONS be- 
räkning F = o0,so4 och enligt föreslagen metod F = 0,so06. 

För formkvoten 0,701 blifva alltså formareorna enligt uppmätning 
och enligt nu föreslagen metod ungefär o,s: '/o samt enligt jägmästare 
JONSONS beräkning o0,ss ”/o för dryga. Formtalen åter blifva enligt upp- 
mätning fullkomligt lika det normala, medan desamma enligt föreslagen 
metod vore ungefär o,21 '/o och enligt JONSONS beräkning 0,62 '/o för dryga. 

För formkvoten 0,724 understiga formareorna den normala enligt 
uppmätning med ungefär 0,76 Yo och enligt JONSONS beräkning med 
0,30 Yo, då däremot formarean enligt föreslagen metod öfverstiger 
den normala med 0,44 Yo. Formtalen åter understiga det normala en- 
ligt uppmätning med icke fullt 1,;8 24, och enligt JONSONS beräk- 
ning med mindre än 0,20 24, medan formtalet enligt föreslagen metod 
öfverstiger det normala med 0,20 /o. Skillnaderna från det normala 
förhållandet utgöra alltså enligt jägmästare JONSONS beräkning och nu 
föreslagen ”metod endast bräkprocent. Anmärkas bör att, då fråga är 
om bestämmande af metodens afvikelse från eller öfverensstämmelse med 
det beräknade normala förhållandet, några korrektioner med afseende å 
olika trädslag ej kunnat af mig företagas. 

Tillämpas nu metoden å de af JONSON uppställda formkvoterna 0,ss, 


YTTERLIGARE OM TRÄDENS STAMEKVATION, 


30g7 


0,60, 0,65, 0,70, 0,75 OCh 0,80, Så ställer sig beräkningen, jämförd med 
jägmästare JONSONS tal, såsom närmare utvisas af följande tabeller, hvari 
af mig införts indextal och diameterförhållandets kvadrater jämväl för 
de af JONSON beräknade talen. 


Formkvot = 0,55 | 
Höjd- =» Normal formarea = 0,530 Normalt formtal 3 0,363. | 
förhållandet, Enligt jägmästare JONSON Enligt nu föreslagen metod 
räknadt från . TD SKI SY 
toppen Diameter- SEEN Diameter- Duger 
Indextal förhållandet förhållandets| Indextal förhållandet förhållandets 
kvadrater | kvadrater 
I = 1,000 I ,co00 | 1,24 I ,o00 | I,000 
0,9 1,21 O,916 0,839 1,23 ] O,918 | 0,343 
0,8 I,20 0,329 0,687 1,22 0,832 0,692 
0,7 1518 O,740 O,548 1,20 0,743 O,554 
0,6 1517 0,647 O,419 1718 0,6549 O,421 
O,5 1,16 O,550 0,303 1,16 O,550 O,303 
O,4 T,14 O,449 0,202 1,12 O,442 O,195 
0,3 1,13 O,344 O,118 I ,07 O,324 O,105 
O)2 I ,ir 0,235 O,055 I ,or O0,203 O,041 
Oj 1,09 O,120 O,o14 O,910 0,028 O,001 
Beräknad | Beräknadt Beräknad | Beräknadt 
formarea formtal formarea formtal 
= 0,533 = 0,367 = O,515 = 0,364 
Bror im ki Vv:Ojtr= 10,60 
Höjd. Normal formarea = 0,364 sila Normalt formtal = 0398 
förhållandet, Enligt jägmästare JONSON | Enligt nu föreslagen metod 
räknadt från ; ; 
toppen Diameter- FEIST | Diameter- | Diameter 
Indextal förhållandet förhållandets = Indextal förhållandet förhållandets 
kvadrater | kvadrater 
I a I,000 I ,000 1,45 I ,000 I ,o000 
0,9 1,44 0,930 0,865 1,44 0,929 0,863 
0,8 1,43 0,855 O,731 1,43 O,855 O,731 
057 1,41 0,776 0,602 1,41 0,776 0,602 | 
0,6 1,38 O,691 O,477 14:39 0,692 0,479 
O,5 1,36 O,6co 0,360 1,36 0,600 0,360 
0,4 1,33 O,501 O,251 1331 | O,497 O,247 | 
O;3 1,29 O,394 O,155 1,26 | 0,382 O,146 
Q;2 1,25 0,277 0,077 1,18 | 0,256 0,066 
O;y1 1,20 O,146 O,021 1,07 | O,116 O,013 
Beräknad | Beräknadt Beräknad | Beräknadt 
formarea formtal | formarea formtal 
= 0,5368 0403. | | =10)559 = 0,399 


ALBERT SIVÉN. 


RIO m kv Okt == 065 
Höjd- 2 Normal formarea = 05398 Normalt formtal = 0,437 
förhållandet, | Enligt jägmästare JONSON Enligt nu föreslagen metod 
räknadt från| Fr 7 ; 
toppen Diameter- SST | Diameter- TITO 
Indextal förhållandet förhållandets| Indextal förhållandet förhållandets 

kvadrater kvadrater 

I = I,000 I ,000 1,72 I ,coo I,o000 

0,39 1:77 0,942 0,887 137 0,940 0,884 

0,8 1,70 0,878 O,771 1,69 O,877 0,769 

OM 1,68 0,809 0,654 14567 0,807 O,641 

0,6 1,66 0,734 0,5339 1,64 0,733 O,537 

O,5 1361 0,6530 0,423 1,61 0,6530 0,423 

O,4 1,56 0,536 O,309 1,56 0,356 0,309 

O;3 1,51 O,450 0,203 1,49 0,446 O,199 

0,2 1,44 O0,327 O,107 1,40 O,317 O,100 

O,I | 1,34 O,180 0,032 1,26 O,161 0,026 
| Beräknad | Beräknadt Beräknad | Beräknadt 

| formarea formtal formarea formtal 

| = 0,604 = O,441 = 0,599 = 0,438 


Formkvot 


= 0,70 


Normal formarea = 0,638 


Normalt formtal = 0 481 


Höjd- 
förhållandet, Enligt jägmästare JONSON Enligt nu föreslagen metod 
räknadt från : | FYRA 
toppen Diameter- ARE | Diameter- Planeter 
Indextal förhållandet förhållandets!| Indextal förhållandet förhållandets 
kvadrater | kvadrater 
| 

I -— I ,000 I ,o00 2,07 I,000 I,000 

0,9 2,19 0,952 0,906 2,06 O,951 0,904 

0,8 2, 0,899 0,808 2,04 0,895 O,801 

0,7 2,04 | O,840 0,706 2,01 0,838 0,702 

0,6 2,00 0.775 O,601 1,98 0,774 0,599 

0,3 1594 0,700 0,490 1:94 0,700 = 0,490 

0,4 1,88 O0,614 O,377 1,87 0,612 O,375 

0,3 1,80 O,513 0,263 1,80 O,512 0,262 

O;2 1,70 0,388 O,151 1,69 0,385 O,148 

O,I 1,35 0,227 0,052 1,32 0,220 0,048 
Beräknad | Beräknadt Beräknad | Beräknadt 

formarea formtal formarea formtal 

=103043 =O | = 0,641 = 0,482 


YTTERLIGARE OM TRÄDENS STAMEKVATION. 


Formkvot = 0,75 
Höjds Normal PURE = 0,682 SNORERE formal = 0,536 | 
förhållandet, Enligt jägmästare JONSON Enligt nu föreslagen metod | 
räknadt från : ; - FER | 
toppen Diameter- ae Diameter- Diameter. 
Indextal förhållandet förhållandets |  Indextal förhållandet förhållandets 
kvadrater kvadrater 
I — I ,000 I ,o00 2,57 I,000 I,000 | 
0,9 2371 O,961 0,924 2,55 0,959 0,920 | 
0,8 25355 O,917 O,841 2,53 O,916 0,839 | 
0,7 2,54 0,869 O,755 2,50 0,867 O,7352 | 
0,6 2,49 O,814 0,663 2,46 O,813 0,661 | 
O,5 VAT 0,750 0,563 ZSAL 0,7530 0,363 | 
O,4 2,33 0,675 0,456 2,33 0,675 0,456 | 
0,3 2,23 0,582 0,339 2,23 0,582 0,339 | 
0,2 2,09 0,463 O,214 2,10 0,465 0,216 
Oj 1,88 0,203 0,086 1,89 0,296 0,c88 
Beräknad | Beräknadt | Beräknad | Beräknadt 
formarea formtal formarea formtal 
== (0,686 = ,0,533 =10,686 =10,533 
EO rmkvot= 0,85 
Höjd- Normal formarea = 0,729 | Normalt formtal = 0,390 
förhållandet, Enligt jägmästare JONSON Enligt nu föreslagen metod 
räknadt från | : 
toppen Diameter- ARG Diameter- vass 
Indextal förhållandet förhållandets| Indextal förhållandet förhållandets 
kvadrater kvadrater 
pA RN MES Un EN RE 0 EES U ESA fRENSRESES, INSA EEE AND RARE 
I — I,000 I,000 3,30 I,000 I ,000 | 
0,9 3129 0.969 0,939 3,28 0,968 05937 | 
0,8 3,34 0,935 0,874 3,25 0,933 0,870 | 
0,7 3,23 0,896 0,803- 3,21 0,895 0,801 | 
0,6 3»16 O,851 O,724 3,16 O,851 O,724 | 
055 3,10 0,800 0,640 310 O,800 0,640 | 
0,4 3>00 O,737 O,543 2,99 0,736 0.542 
0,3 2,87 0,638 O,433 2,87 0,638 0,433 | 
0,2 2571 O,552 O,305 2,70 O,351 0,304 | 
Oy1 2,43 0,387 O,150 2543 0,387 Oro 
Beräknad | Beräknadt Beräknad | Beräknadt | 
formarea formtal formarea formtal 
= 0,735 =E: | =" 0;734 = 015007 | 


310 


ALBERT SIVEN. 


Sammanställas nu för de särskilda formkvoterna ett sammandrag af 
normala samt beräknade formareor och formtal, så blifva desamma så- 
dana, som de införas här nedanför: 


. 0. | . es | 
| NET för- Enligt jägmästare JoNson] Enligt Re | 
Formkvoter | > 5 SEN | 
Formarea | Formtal Formarea | Formtal Formarea | Formtal 
ÅA F ÅA F pc | F 
| | I 
0,35 0,530 0,363 | O,533 0,367 | O,515 0,354 
0,60 0,364 0,398 0,568 O,403 0,559 0,399 
0,65 0,598 O,437 0,604 O,441 0,399 | 0,438 
0,70 0,638 O,481 0,643 0,484 O,6541 0,482 | 
0,75 0,682 O,532 0,686 O,533 0,686 | O,533 | 
0,80 0,729 0,590 0,735 O,591 ora 0,590 | 
Summa 3,741 2,801 3,769 2,819 3,734 218062 


Af förestående tal utvisas med all önskvärd tydlighet, att, om ock 


den föreslagna metoden är att betrakta så att säga som en genomsnitts- 
metod, densamma städse lämnar mycket korrekta formtal samt, då den 
exceptionella formkvoten o0,ss undantages, jämväl nära öfverensstäm- 
mande formareor. Om jag icke misstager mig, så blifva jägmästare 
JONSON och jag nu ense om att ingenjör HÖJERS ekvation icke är mer 
lätthandterlig än den af mig föreslagna. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN 1913, H. 4. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Lagar, kungl. förordningar och beslut. 


Prejudikat rörande dispositionen af försäljningsmedel för fröträd vid 
ecklesiastikt boställe. 


Kungl. Maj:ts utslag på de besvär, kyrkoherden i Orsa pastorat J. Gabrielson i under- 
dånighet anfört beträffande en inom domänstyrelsen upprättad, den 12 september 1910 
dagtecknad redovisningsräkning öfver skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdebostället i Gag- 
nefs församling; öfver hvilka besvär vederbörande blifvit hörda samt domänstyrelsen och 
kammarkollegium  afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden; gifvet i Regeringsrätten den 
27 februari 1913. 

För kyrkoherdebostället i Gagnefs församling finnes af domänstyrelsen den 13 juli 
1891 fastställd hushållningsplan för tiden I maj 1892—1 maj 1912 innehållande bland an- 
nat, att för afverkning vore utsatta fyra hyggen, hvartdera afsedt för fem år; att vid afverk- 
ningen skulle kvarlämnas fröträd, hvilka skulle afverkas senast sju år därefter, samt att, 
jämlikt domänstyrelsens resolution den 30 augusti 1884, de influtna försäljningsmedlen för 
den del af ordinarie skogsafkastningen, som ej erfordrades för boställets behof, skulle så- 
lunda disponeras, att boställshafvaren och prästerskapets löneregleringsfond erhölle hvardera 
hälften däraf, 

I öfverklagade redovisningsräkningen upptogos försäljningsmedel för under åren 1908, 
1909 och 1910 afverkade fröträd till sammanlagdt 1,263 kronor, hvilka disponerats sålunda, 
att sedan för afverkningskostnader afförts tillsammans 66 kronor nuvarande boställshafvaren 
och prästerskapets löneregleringsfond tilldelats hvardera 281 kronor 50 öre samt såsom utgå- 
ende balans upptagits reserverade 634 kronor. 

I de underdåniga besvären har klaganden yrkat, att som klaganden innehaft ifråga- 
varande boställe under tiden från och med den 1 maj 1897 till den I maj 1907, och följ- 
aktligen ägde åtnjuta halfva behållna skogsafkastningen under andra och tredje hyggesföljden, 
hvilken omfattade nämnda tioårsperiod, honom måtte tillerkännas omförmälda, genom öfver- 
klagade redovisningsräkningen klagandens efterträdare tilldelade 281 kronor 50 öre. Vidare 
har klaganden yrkat, att då från första hyggesperioden ej mer än 300 kronor reserverats 
endast detta belopp och ej, på sätt som skett, 634 kronor, måtte för kulturåtgärder reser- 
veras till fjärde hyggesperioden, äfvensom att domänstyrelsen måtte affordras redovisning för 
alla de försäljningar af fröträd, som under tiden 1897—1907 af underlydande förehafts, för 
så vidt ej i tre särskilda redovisningar under benämningen »extra afkastning» å tillhopa 
439 kronor 58 öre lämnats sådan redovisning. Under åberopande af en öfverlämnad, af 
klaganden uppgjord redogörelseräkning för skogsförsäljningsmedel från boställe. för åren 
1892—1910, i enlighet hvarmed borde utom hvad klaganden redan uppburit för åren 1902 
—1907 ytterligare tillkomma honom ordinarie skogsafkastning med tillhopa 448 kronor 
50 öre och extra afkastning för året 1904—1905 med 200 kronor 98 öre, har klaganden 
sammanfattat sina påståenden i yrkande att honom måtte tillerkännas sistnämnda två belopp. 


Kungl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär; och 
som klaganden på grund af den för ifrågavarande boställe fastställda hushållningsplan, i 
hvilken någon förändring icke blifvit vidtagen, varit berättigad att åtnjuta halfva behållnin- 
gen af den ordinarie skogsafkastning, som å bostället uppkommit under den tid, hvarunder 
han innehaft bostället, eller från och med den I maj 1897 till den 1 maj 1907, 

samt i denna afkastning bort inräknas jämväl försäljningssumman för de fröträd, som 
enligt hushållningsplanen skolat under nämnda tid afverkas, 

pröfvar Kungl. Maj:t, som lämnar klagandens öfriga i de underdåniga besvären, fram- 
ställda yrkanden utan afseende, skäligt på det sätt ändra domänstyrelsens genom den öfver- 
klagade redovisningsräkningen meddelade beslut, att klaganden förklaras berättigad att ut- 
bekomma den efter vederbörliga afdrag uppkomna halfva behållningen af de fröträd, som 


3107 SKOGSADMINISTRATIONEN. 
enligt hushållningsplanen bort afverkas under tiden I maj 1897—1 maj 1907, i följd hvaraf 
målet i denna del visas åter till domänstyrelsen för ny behandling. Det vederbörande till 
underdånig efterrättelse länder. 
Under Kungl. Maj:ts sekret: 
(10S5) 
C. F. Vougt. 


Kungl. Maj:ts bestämmelser angående tillgodogörandet af Kronans jakträtt. 


GUSTAF etc. — Vår ynnest ete. — Med stöd af punkterna 6 och 7 i nådiga kun- 
görelsen den 8 november 1912 angående grunderna för tillgodogörande af kronans jakträtt 
vilja VI härmed uppdraga åt eder 

ej mindre att, därest å kronopark eller å annan under punkt 1:o af nämnda kungö- 
relse omförmäld mark, med undantag af sådan, som är ställd under Konungens egen dispo- 
sition, stammen af älg, hjort eller rådjur så förökat sig, att densamma ur jaktvårdssynpunkt 
lämpligen bör beskattas eller till förekommande af olägenhet eller hinder för skogsskötseln 
minskas, antingen på af Eder bestämda villkor till den högstbjudande upplåta rätt att under 
angifven tid, ej öfverstigande ett år i sänder, fälla och behålla visst antal villebråd af berörda 
slag eller ock uppdraga åt revirförvaltningen att för högst samma tid ombesörja den jakt, 
som må finnas erforderlig, med skyldighet för Eder att i sistnämnda fall jämväl meddela 
föreskrift, huruvida vid sådan jakt fälldt villebråd ska lför statsverkets räkning försäljas, eller 
om detsamma må af den jagande mot ersättning till statsverket behållas, 

än äfven att, därest å kronopark eller å annan under punkt I af ifrågavarande kun- 
görelse omförmäld mark, med undantag af sådan, som är ställd under Konungens egen 
disposition, utarrenderande af rätten till jakt å annat villebräd än nyss är sagt, anses öfver- 
ensstämmande med god jaktvård och i öfrigt lämpligen böra ske, upplåta jakträtt, hvarom 
nu är fråga, på arrende för en tid af högst 5 år i sänder samt under villkor i öfrigt och 
på sätt, som må finnas för skogs- och jaktvården betryggande. 

Därest upplåtelse af jakträtt anses lämpligen böra ske för längre tid än här ofvan för 
särskilda fall är angifvet, skall sådan fråga underställas Vår pröfning. 

Tillika hafva VI med bifall till en af öfverhofjägmästaren grefve Tage Thott i egen- 
skap af chef för Konungens hofjägeristat därom gjord framställning, öfver hvilken Ni den 
31 mars 1913 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, förklarat, att det Eder sålunda med- 
delade uppdrag icke afser nedannämnda kronoparker, å hvilka Konungen för egen räkning 
önskar disponera jakten, nämligen Fjällveden och Tullgarn i Södermanlands län, Folkström- 
men samt Karlsby och Bona i Östergötlands län, Halle- och Hunneberg samt Edsmären i 
Älfsborgs och Skaraborgs län, Mösseberg i Skaraborgs län, Vassgårda och Kungsskogen i 
Värmlands län, Haddebo i Örebro län, Kloten i Örebro och Kopparbergs län, Grönbo och 
Uttersberg i Västmanlands län, Laxsjö i Kopparbergs län samt Grönsinka i Kopparbergs 
och Gäfleborgs län. Stockholms slott den 25 april 1913. 


GUSTAF. 
Alfred Petersson. 


1913 års anslag till skogsundervisning m. m. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. Genom särskilda nådiga bref den 10 juni 1912 
meddelade VI Eder och domänstyrelsen, bland annat, att Riksdagen, med bifall till Våra 
därom gjorda framställningar, för år 1913 beviljat ett anslag å sammanlagdt 212,100 kro- 
nor till skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet. 

Genom nådigt bref den 31 december 1912 bemyndigade VI Eder att af berörda 
anslag till chefen för statens skogsförsöksanstalt, på rekvisition, utanordna det för nämnda 
anstalt afsedda anslagsbeloppet 47,100 kronor. 

Uti underdånig skrifvelse den 12 mars 1913 har nu domänstyrelsen afgifvit följande 
förslag till uppdelning af återstående beloppet af berörda anslag eller 165,000 kronor: 


tilläSkogsmastitaters enl ONS TALE 9: obs ssevgavirns de sng RARE kronor 35,900: — 
$: Orig ar SKOPSSKOLOE (enl OCUStTATI äre essens ss sön ask ner see NRA » 67,400: — 
> =den enskilda. skogsundervishingenD, .... ss. ss. «sep srsssnen kt » 7,000:— 
3 KOIATSKOlATN SVAG SELANDER Un oss ras eeje Sie ee eje lan EE » 1,000: — 
$-SStatenS FSK O PSU CI ETS ara ir Se oja rr a Year äprå stela SAG > 14,400: — 
>. oförutsedda. och ALVerse UtgTifer. s....c.cc see seen de Ae ee >» -38,700: — 


Summa kronor 165,000: — 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 303 


Tillika har domänstyrelsen beträffande sistnämnda anslagspost å 38,700 kronor under 
erinran, att därifrån anvisats genom särskilda nådiga bref dels den 31 december 1912 ett 
belopp af 400 kronor till personligt lönetillägg åt skogsingenjören "Tell Grenander dels ock 
den 21 februari 1913 ett belopp af 800 kronor som bidrag åt t. f. direktören vid skogs- 


institutet A. Wahlgren för utgifvande af en lärobok i skogsskötsel — föreslagit följande 
uppdelning af det sålunda återstående beloppet 37,500 kronor, nämligen: 

tillimstrumenter m. m. at.skogsmstitutetd ......;sc.oscocvecerersns kronor 2,500: — 

» prenumeration å en mindre skogstidskrift för utdelning 

ät: den Dbevakande personalen. mj;........ssdr. sie sscee nr desk » 800: — 

>» föreningen för skogsvård såsom bidrag till tidskr. tryckning = » 4,000: — 

» bidrag för tryckningen af den mindre skogstidskriften ... — » 500: — 

SERA TATA UD NT TE a eler 5 de RS RAA SERIE eta LÄS klara Sa IE go gel ef + 20700: 


Summa kronor 37,500: — 


Till följd af nådig remiss har Ni den 7 april 1913 i ärendet afgifvit underdånigt 
utlåtande. 

Vid föredragning häraf denna dag hafva VI godkändt de sålunda upprättade förslagen 
rörande användningen af ifrågavarande anslagstitel, och vilja VI härigenom anbefalla Eder 
att till domänstyrelsen, på rekvisition och mot kvitto, utanordna förberörda anslagsposter 
med undantag af den under rubrik andra utgifter upptagna posten å 29,700 kronor, rörande 
hvilken post VI vilja framdeles på framställning efter pröfning i hvarje särskildt fall för- 
ordna om medels utanordnande., 

Därjämte hafva VI föreskrifvit, att såsom villkor för utbetalande af det till kolarskolan 
vid Hällnäs anvisade anslag å 1,000 kronor fortfarande såsom hittills skall gälla, att bidrag 
till enahanda belopp varder af korporationer eller enskilde för ändamålet beviljadt. 

Stockholms slott den 25 april 1913. 

GUSTAF, 
Alfred Petersson. 


Skogsförsöksanstaltens deltagande i Baltiska utställningen. 


GUSTAF etc. Vår ynnest ete. Uti underdånig skrifvelse den 2 maj 1913 har styrel- 
sen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt under åberopande af ett skrifvelsen 
bifogadt förslag af föreståndaren för skogsförsöksanstalten, gjort framställning om anvisande 
af ett belopp af 3,350 kronor, däraf 500 kronor under innevarande år, för berörda anstalts 
deltagande i den s. k. Baltiska utställningen i Malmö år 1914. 

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 14 maj 1913 häröfver afgifvit un- 
derdånigt utlåtande. 

VI hafva nu låtit detta ärende oss föredragas, och vilja VI härigenom anbefalla Eder 
att af den under anslaget för år 1913 till skogsundervisning och skogshushållning i allmän- 
het uppförda post å 38,700 kronor till otörutsedda och diverse utgifter till domänstyrelsen, 
på rekvisition och mot kvitto, utanordna förberörda belopp tretusentrehundrafemtio kronor 
att af domänstyrelsen ställas till föreståndarens för skogsförsöksanstalten förfogande för att 
användas för ifrågavarande ändamål med 500 kronor under innevarande år och återstoden 
under år 1914. Stockholms slott den 4 juni 1913. 

GUSTAF. 
Alfred Petersson. 


Revirassistenters arfvode vid tillfälliga förordnanden å första gradens 
tjänst i Kungl. Domänstyrelsen. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. På därom af Eder i skrifvelse den 7 april 1913 gjord 
framställning hafva VI bemyndigat Eder att till assistenten å Gripsholm m. fl. revir extra 
jägmästaren Edvard Lundberg, som under tiden från och med den 16 februari till och med 
den 15 mars innevarande år uppehållit en notarietjänst hos Eder, utbetala utöfver af Lund- 
berg uppburna med tjänsten förenade tjänstgöringspenningar för nämnda tid såsom fyllnads- 
ersättning ett belopp af etthundrafyrtiofyra kronor 45 öre att utgå af de till driftkostnader 
för statens domäner för innevarande år under rubrik kostnader för domänstyrelsen anvisade 
medel. Stockholms slott den 25 april 1913. 


GUSTAF. Alfred Petersson. 


31 4F SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Extra bevakares rätt till arfvode. 


Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts utslag på de besvär, jägmästaren Aug. 
Sucksdorff anfördt öfver Kungl. Domänstyrelsens resolution den 14 september 1912 
på en anmärkning vid 1911 års kassaredogörelse för Arvidsjaurs revir, öfver 
hvilka besvär vederbörande revisionstjänsteman förklarat sig, gifvet i Stockholm den 
6 maj 1913. 


Revisionen hos Kungl. Domänstyrelsen har yrkat, att, enär extra bevakaren Joh. E. 
Silén, hvilken under månaderna januari —maj samt november och december uppburit månads- 
arfvode af 90 kronor, under tiden från och med den 28 augusti till och med den 28 sep- 
tember för biträde vid pappersvedstämpling bekommit dagarfvode af 4 kronor eller för månad 
120 kronor, men kungl. brefvet den 18 december 1908 medgåfve extra bevakare, som an- 
ställdes för allenast viss del af året, högst 100 kronor för månad, utöfver maximiarfvodet 
för månad utgifna 20 kronor måtte återbäras. 

Genom öfverklagade resolutionen har Kungl. Domänstyrelsen med stöd af kungl. 
brefvet den 18 december 1908 och vid det förhållande, att Silén varit i tjänstgöring under 
mer än en hel månad, nämligen från och med den 28 augusti till och med den 28 sep- 
tember, ålagt) klaganden att återbetala anmärkta beloppet, 20 kronor, med öppen rätt för 
honom att efter befogenhet hos vederbörande återsöka sitt, samt föreskrifvit, att beloppet 
skulle under titel »anmärkningsmedel» genast såsom statsverkets skogsmedel levereras till 
Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län och vederbörande riksbankskontors origi- 
nalkvitto å beloppet så fort ske kunde insändas till Kungl. Styrelsen. 

I besvären har klaganden yrkat befrielse från den ålagda betalningsskyldigheten. 

Kungl. Kammarrätten har tagit målet i öfvervägande och finner ej skäl göra ändring 
i den öfverklagade resolutionen. 

(Besvärshänvisning.) 


På Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts vägnar: 


ALBERT PETERSSON. 
J. E. Björck. 


Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. 
Cirkulär angående virkesförsälining under hand. 


Till samtliga öfverjägmästare, jägmästare och annan förvaltande skogspersonal, 


I anslutning till hvad som finnes omnämndt i punkt 129 af de reglementariska före- 
skrifterna vid skogsstatens tjänsteförvaltning den 31 januari 1910 rörande rätt för köpare af 
under hand försåldt virke, hvars salupris öfverstiger 200 kronor, att »direkt genom insättning 
i riksbanken inbetala köpeskillingen till länsstyrelsen» får Kungl. Domänstyrelsen härmed 
föreskrifva följande. 

Sedan virkesköparen - bestämt sig för det betalningssätt, han önskar begagna, det vill 
säga antingen att efter mot godkänd borgen åtnjutet betalningsanstånd på viss i köpeaftalet 
föreskrifven tid till vederbörande kronouppbördsman eller länsstyrelse erlägga det aftalade 
köpeskillingsbeloppet, eller att genom insättning i riksbankskontor å statsverkets giroräkning 
för vederbörande länsstyrelse kontant vid köpets afslutande eller i hvarje fall före virkets 
öfvertagande betala sagda belopp och valt det senare tillvägagångssättet, bör jägmästaren 
vara köparen behjälplig att med begagnandet af de reversalblanketter, till hvilka han har 
tillgång, och hvilka vid behof tillhandahållas honom efter rekvisition bos Kungl. Styrelsens 
registrator (form. n:o 24), uppsätta dylikt reversal i två exemplar, af hvilka det ena bör från 
riksbankskontoret öfverlämnas till länsstyrelsen och det andra med riksbankens kvitto åter- 
ställas till den inbetalande. Det må ligga under jägmästarens bedömande att afgöra, huru- 
vida behörigt underhandsförsäljningsaftal enligt form. n:o 33 med viss ändring af satsen 
» Köpeskillingen skall etc.> skall uppgöras, redan innan likviden insatts i riksbanken, eller 
först sedan reversalet företetts för honom med bevis om inbetalningen. I det förra fallet 
bör antydda sats få sådan lydelse: »Köpeskillingen skall betalas i behörigt riksbankskontor 


Senast! den ords Ake hvarförinnan försålda effekter ej få bortföras», med angifvande af någon 
dag inom exempelvis närmaste veckan; i det senare fallet gifves åt samma sats följande ly- 
delse: »Köpeskillingen är betald i riksbankskontoret i sosmnssssssssesesersa dens ösa 5 > med 


behörigt angifvande af ort och dag. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. IA 


Sådana försäljningsposter, för hvilka köpeskillingarna blifvit på sådant sätt gäldade, 
skola emellertid, öfverjägmästaren och länsstyrelse till ledning, jämväl upptagas i den för- 
teckning öfver under hand försålt virke, m, m., hvilken det enligt punkt 134 af reglementet 
tillkommer jägmästaren att till öfverjägmästaren insända för behöriga indrifningsåtgärder, där- 
vid lämpligen i sista kolumnen af form, n:o 36 a (förbindelsens n:o) för sålunda betalda 
försäljningsposter inskrifves ordet »kontant». Jämväl i skogsmedelsförteckningen för reviret, 
hvilken skall upptaga alla försäljningsposter, för hvilka länsstyrelse skall redovisa medlen, 
skola alltså dylika kontant betalda försäljningsposter upptagas. 

Virkesköpare, som skall ställa säkerhet för köpeskilling, hvilken vid köpeaftals träffande 
icke är till beloppet exakt känd (form. n:o 35), må af jägmästaren medgifvas att i stället för 
personlig, till vederhäftigheten styrkt borgen lämna i jägmästarens förvar och mot kvitto af 
denne bankgaranti eller depositionsbevis till belopp, som enligt jägmästarens förmenande fullt 
täcker det ungefärligen beräknade försäljningsbeloppet. När köpeskillingen på förut nämndt 
sätt af köparen insatts i riksbankskontor mot reversal, som tydligt utvisar, att medlen afse 
likvid för under hand inköpt virke, och sådant reversal uppvisats för jägmästaren, har denne 
att återställa den lämnade säkerhetshandlingen. Äfven i dylika fall gäller beträffande för- 
säljningsposternas upptagande i förteckning enligt form. n:o 36 a och i skogsmedelsförteck- 
ning, hvad här förut sagts. Stockholm den 21 april 1913. 


KARL FREDENBERG. 
E. Hammarstrand, 


Cirkulär rörande länsstyrelsernas medelsredovisningar. 
Till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län, 


Med stöd af Kungl. Jordbruksdepartementets ämbetsskrifvelse den 31 januari 1913 och 
anslutning till Kungl. Statskontorets cirkulärskrifvelser till Kungl. Maj:ts befallningshafvande 

i riket den 28 december 1912 och den 13 mars 1913 samt med ändring af i skrifvelse från 
Kungl. Domänstyrelsen den 24 februari 1913 framställd begäran om medels insättande å 
Kungl. Styrelsens giroräkning, får Kungl. Styrelsen beträffande uppbörd och redovisning af 
skogs- och arrendemedel, af medel, som erhållas genom försäljning af kronoegendom eller 
därifrån afskildt område, samt af flottledsmedel, äfvensom beträffande redovisning af utgifter 
för Kungl. Domänstyrelsen meddela följande föreskrifter att lända till omedelbar efterrättelse. 

1:0) Skogsmedlen, vare sig de skola tillkomma statsverket eller tilldelas indelnings- 
hafvare eller under allmän förvaltning ställd fond, äfvensom fottledsmedlen, och dessutom 
sådana utgifter för Domänstyrelsen och domänfonden, för under Styrelsens uppsikt stående 
skogsläroverk och andra skogsundervisningens ändamål samt för skogshushållningen i all- 
mänhet, hvilka finnas upptagna i till länsstyrelserna aflämnade stater för domänförvaltningen 
och skogsundervisningen eller senare särskildt beslutas att af länsstyrelserna i första hand 
bestridas, skola på tider, som redan äro eller framdeles kunna blifva bestämda, redovisas 
hos Kungl. Domänstyrelsen i räkning, hvilken tillsvidare uppgöress efter formulär, som är 
fastställdt för kvartalsräkningarna. 

2:0) De arrendemedel — oafsedt dylika till skogsmedlen hörande medel för jord eller 
lägenhet, som utarrenderats för skogsväsendets räkning — hvilka uppbäras och redovisas 
genom uppbördsförvaltningarna, skola såsom Kungl. Styrelsen tidigare — den 18 mars 1912 
— begärt, redovisas med beloppen fördelade på hvarje särskildt utarrenderad statsverkets 
jordbruksdomän eller del af sådan, vid hvilken redovisning begagnas af Kungl. Styrelsen 
upprättad blankett (K. J. D. 1). I den mån dylika medel till länsstyrelserna inflyta, redo- 
visas äfven dessa på samma tider som skogsmedlen, Vid kalenderårets utgång göres ett 
sammandrag öfver de under året sålunda influtna arrendemedlen, upptagande jämväl de ar- 
rendemedel, hvilka afse för . skogsväsendets räkning utarrenderad jord eller lägenhet, och 
hvilka af uppbördsförvaltningen omhändertagas, samt uppställdt i redovisningsform och upp- 
tagande jämväl balanser, atkortningar och levereringar, såväl fögderivis som ock länsvis en- 
ligt särskildt formulär, som finnes här bifogadt, och till hvilket blanketter (K. J. D. 3) kunna 
rekvireras hos Kungl. Styrelsens registrator. Dylik redovisning torde till Kungl. Styrelsen 
ingifvas för år 1912, så fort lämpligen kan ske, och för framtiden inom januari månad. 

3:0) Köpeskillingar för försålda kronoegendomar eller kronolägenheter böra desslikes 
särskildt redovisas, dels samtidigt med öfriga inkomster och utgifter för Domänstyrelsen med 
begagnande af särskildt härför uppgjord blankett (K. J. D. 2), dels ock i fullständig i enkel 
form hållen afräkning för tilländagånget kalenderår, för år 1912 så snart ske kan, och för 
framtiden inom januari månad. 


ÖT SKOGSADMINISTRATIONEN. 
<) 


4:0) En fullständig uppgift å under nästföregående kalenderår utfärdade köpebref å 
försålda kronoegendomar och lägenheter, upptagande de meddelanden, hvilkas natur:framgår 
af förenämnda formulär K. J. D. 2, torde Kungl. Styrelsen få motse inom januari månad. 


I öfrigt får Kungl. Domänstyrelsen dels vidhålla, hvad Kungl, Styrelsen i skrifvelse 
den 23 september 1912 framhållit rörande nödvändigheten af öfverlämnandet till Kungl. 
Styrelsen (vid slutredovisningen af skogsmedel, hvilka inflyta efter underhandsförsäljningar 
genom jägmästarne, liksom af utsyningsafgifter i de norra länen) af de förteckningar å dessa 
medel, som det tillkommer jägmästare att direkt eller genom öfverjägmästaren till länssty- 
relserna öfverlämna, försedda med anteckningar om tiderna för inleverering af de skilda 
posterna i dessa förteckningar, dels ock på förekommen anledning påpeka, att beträffande 
redovisning såväl af dylika nu omförmälda medel, som af medel, hvilka inflyta efter i orterna 
förrättade auktioner, och hvilka det tillkommer vederbörande kronouppbördsman att uppbära 
och redovisa, bestämmelserna i uppbördsreglementet den 19 maj 1911, $ 18 skola äga 
tillämpning. 

I de fall, då betalningsskyldig för medel, som skola redovisas hos Kungl. Domänsty- 
relsen, försummar att på föreskrifven tid fullgöra sin betalningsskyldighet, torde alltid böra 
tillses, det ränta godtgöres för den öfverskjutande tiden efter 6 procent. 

Kungl. Domänstyrelsen får slutligen anhålla, det samtidigt med medelsredovisning till 
Kungl. Styrelsen en hos länsstyrelsen uppgjord specificerad förteckning å till betalning under 
redogörelseperioden näst före den, som redovisningen afser, förfallna men ej inbetalda medel, 
hvilka skola hos Kungl. Styrelsen redovisas, får medfölja, hvilken förteckning jämväl torde 
innehålla uppgift om de från länsstyrelsens sida vidtagna åtgärder för medlens utbekommande, 
äfvensom rörande beskaffenheten af de hinder, som uppstått för betalningens fullgörande på 
föreskrifven tid. Stockholm den 23 april 1913. 


KARL FREDENBERG. 
E. Hammarstrand. 
Nya formulär till kontrakt för utarrenderingar i vissa fall för 
skogsväsendets räkning. 


Till öfverjägmästaren i Luleå distrikt (m. fl). 


Till Eder kännedom och iakttagande vill Kungl. Domänstyrelsen härigenom meddela, 
att Kungl. Styrelsen denna dag fastställt nytt formulär till kontrakt, afsedt att användas vid 
hädanefter skeende upplåtelse af för skogsväsendets räkning utarrenderade fastigheter, i de 
fall, då brukaren åtager sig arbete till belopp, motsvarande minst den kontanta arrende- 
afgälden. 

I fall, då fastighet, hvarom nu är fråga, varit förut utarrenderad, skall vid syn, som 
vid arrendeombytet hålles, uppskattning ske af bristerna med hänsyn till såväl afträdares 
som tillträdares underhållsskyldighet, därvid de bristfällen, som enligt synemännens förme- 
nande ej falla under tillträdarens underhållsskyldighet, böra till sina belopp särskildt utföras. 

Då vid användning af nämnda formulär brukarens underhållsskyldighet blifver afsevärdt 
mindre betungande, än förut varit fallet, skall vid arrendevärdering vederbörlig hänsyn här- 
till tagas. 

Blanketterna kunna, så snart de blifvit färdigtryckta, erhållas efter rekvisition i vanlig 
ordning. Stockholm den 13 maj 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Einar Ödman, 


Cirkulär angående åvägabringande af statistik öfver å Kronans 
skogar fälldt villebråd. 


Till samtliga öfverjägmästare, 


För att erhålla primäruppgifter till statistik i fråga om mängd och beskaffenhet af det 
villebråd, som framdeles kan komma att fällas å de i punkt 1 af Kungl. kungörelsen den 
8 november 1912 angående grunder för tillgodogörande af kronans jakträtt å omförmälda 
marker, vill Kungl. Styrelsen härmed föreskrifva, att samtliga befattningshafvare vid skogs- 
staten skola hvarje år afgifva fullständig uppgift å de utaf en hvar af dem under nästför- 


SKOGSADMINISTRATIONEN. JA ; fas 


flutet jaktår, räknadt från och med den 16 maj, fällda djur, såväl matnyttigt villebråd som 
ock skadliga djur, å förenämnda marker. I sådant afseende skola samtliga kronojägare 
äfvensom assistenter och andra extra tjänstemän, hvilka jämlikt punkt 3 af förenämnda Kungl. 
kungörelse äga idka jakt efter skadliga djur å sådana i punkt 2 afsedda marker, som till- 
höra deras tjänstgöringsområde, eller hvilka enligt förstnämnda punkt erhållit Kungl. Styrel- 
sens tillåtelse till jakt å samma marker äfven efter annat vildt eller vissa arter däraf, senast 
den 20 maj insända berörda uppgifter till vederbörande jägmästare. Efter sammanförande 
för reviret af dessa uppgifter tillika med dels sådan öfver det villebråd jägmästaren själf 
kan hafva fällt under jaktåret i enlighet med bestämmelserna i förenämnda punkt 3, dels 
de uppgifter, som jämlikt eventuellt upprättade jakträttskontrakt enligt punkt 6 af ofvan- 
nämnda Kungl. kungörelse åligga vederbörande jakträttsinnehafvare inom reviret aflämna till 
jägmästaren inom förut sagd dag, har jägmästaren att med upprättad sammanställning öfver- 
sända samtliga jaktrapporter till Eder senast den 15 juni, hvarefter Kungl. Styrelsen senast 
den 1 därpå följande juli emotser desamma från hela distriktet tillika med uppgift å det 
villebråd Ni själf till äfventyrs fällt ä de allmänna skogar inom distriktet, hvari Ni ägt jakträtt. 


I samband härmed vill Kungl. Styrelsen dels genom Eder anmoda vederbörande jäg- 
mästare att,' där Kungl. Styrelsen lämnat kronojägare eller på revir anställda extra tjänstemän 
tillåtelse att å sådana i 2:a punkten af förenämnda Kungl. kungörelse afsedda marker, som 
tillhöra deras tjänstgöringsområde, eller vissa delar däraf, idka jakt efter matnyttigt villebråd 
eller vissa arter däraf, till Kungl. Styrelsen meddela, därest under den medgifna jakträtts- 
tiden skulle uppstå behof af att viss skog eller viss villebrådsart med hänsyn till villebråds- 
stammens uppehållande undantages från den lämnade tillåtelsen till jakt, dels ock anmoda 
Eder att, där jägmästare erhållit liknande tillstånd till jakt efter matnyttigt villebråd å under 
deras förvaltning ställda skogar, i angifvet syfte göra enahanda anmälan, där sådant kan 
finnas vara af behof påkalladt. 

Härom har Ni att underrätta samtliga jägmästare, förvaltare af skolrevir m. fl. inom 
distriktet samt genom dem öfriga befattningshafvare inom respektive revir för iakttagande 
från och med nu ingående jaktår. Stockholm den 16 maj 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Alfred Wigelius. 


Domänstyrelsens cirkulär angående uppmätningen af de träd, som kullblåsa 
å Skogsförsöksanstaltens fasta försöksytor. 


Till jägmästarna i de revir, där statens skogsförsöksanstalt har fasta försöksytor. 


Som föreståndaren för skogsafdelningen vid statens skogsförsöksanstalt i skrifvelse till 
Kungl. Domänstyrelsen den 7 april 1913 meddelat, att svårighet yppat sig att få de träd, 
hvilka mellan tvänne revisioner kullfalla å anstaltens fasta försöksytor, likformigt uppskattade, 
vill Kungl. Styrelsen i hufvudsaklig öfverensstimmelse med därom i nämnda skrifvelse fram- 
ställdt förslag härigenom föreskrifva, att träd som genom storm, snötryck eller af annan orsak 
kullfalla å statens skogsförsöksanstalts fasta försöksytor ej utan vidare skola upphuggas eller 
aflägsnas; utan skall meddelande om det skedda enligt här bifogadt formulär omedelbart in- 
sändas till anstalten. Meddelande bör sedan införväntas från skogsförsöksanstalten, om virket 
skall tillgodogöras omedelbart eller om skogsförsöksanstalten själf genom utsända tjänstemän 
vill, före virkets tillgodogörande, verkställa ytterligare uppmätning af detsamma. 

Härom skola kronojägarne i de bevakningstrakter, där fasta försöksytor finnas, underrättas. 


Stockholm den 9 april 1913. 


KARL FREDENBERG. 
K. G. G. Norling. 


Cirkulär angående ersättning till statsverket för till Kronans flottleds-= 
byggnader utlämnadt virke. 
Till samtliga öfverjägmästare och jägmästare. 


Då noggrann tillsyn bör ägnas däråt, att all afkastning från kronans skogar tillföres 
statens domäners fond såsom inkomst, och att sålunda ej någon del af afkastningen godt- 
skrifves annan kassa eller fond, såsom hittills i allmänhet torde hafva skett med t. ex. vär- 
det å det virke, som från kronoskogarna utlämnats till genom statsmedel reglerade allmänna 
flottleder, hvilket värdebelopp visserligen återburits till statsverket genom influtna amorterings- 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1913. Fackafdelningen. på 


STOR SKOGSADMINISTRATIONEN. 


afgifter å flottgods i respektive allmänna flottled, men därvid tillgodoförts fonden för regle- 
ring af flottleder i riket, har Kungl. Domänstyrelsen härmed velat för iakttagande före- 
skrifva följande. 

När i allmän flottled eller i vattendrag, som skall regleras till allmän flottled, företages 
byggnad, för hvilken kostnaderna förskjutas af statsmedel, har vederbörande jägmästare atti 
särskild förteckning uppföra allt från kronans skogar till respektive flottledsbyggnad utläm- 
nadt virke samt med hänsyn till inom reviret gällande virkespris beräkna dess värde å rot. 
Sedan det sålunda nppgjorda förslaget till försäljningspris underställts öfverjägmästarens pröf- 
ning, har jägmästaren att i vanlig ordning utskrifva försäljningssedel enligt fastställdt for- 
mulär n:o 32, å hvilken vederbörande flottledsingenjör har att såsom köpare teckna erkän- 
nande om virkets emottagande, hvarefter jägmästaren har att utaf de för respektive flottleds 
reglering anslagna medel i vanlig ordning inleverera försäljningsbeloppet såsom skogsförsälj- 
ningsmedel till länsstyrelsen. Vid sådan leverans skall å reversalet angifvas det vattendrag 
och distrikt däraf, till hvilket virket utlämnats och försålts. Därest vid anvisande af medel 
till flottledens reglering icke inberäknats kostnader för inköp af virke, har jägmästaren att 
hos öfverjägmästaren anhålla om erforderligt belopps anvisande af för distriktet i öfrigt an- 
slagna flottledsmedel, och har öfverjägmästaren att i god tid före årets utgång hos Kungl. 
Domänstyrelsen göra framställning om fyllnad uti sistberörda för distriktet anslagna medel 
till reglering af flottleder, i händelse de skulle visa sig icke vara tillräckliga på grund af 
att kostnad för virkesinköp icke inberäknats. 

I fråga om från kronoskog utlämnadt virke till byggnader i kronans enskilda flottleder 
skall jägmästaren föra anteckning därom och fottledsingenjören på sätt, som bestämts i 
Kungl. Styrelsens skrifvelse till honom den 31 maj 1910, lämna redogörelse däröfver. 

I samband härmed har Kungl. Styrelsen äfvenledes velat föreskrifva, att all redovisning 
af medel till eller från flottledsbyggnadsfonden skall af vederbörande jägmästare lämnas i 
skild kassaredogörelse utan sammanblandning, men samtidigt med annan redovisning för 
året, och skall därvid inköpt virke likasom annan utgift redovisas ej blott för hvarje flottled 
utan äfven för hvart och ett skildt distrikt däraf, för hvilket ändamål jägmästaren har att, där 
så erfordras, inhämta uppgift från flottledspersonalen. 

Stockholm den 3 maj 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Alfred Wigelius. 


Cirkulär angående tagande af profträd vid skogsindelningar i Norrland. 
Till öfverjägmästarna i de tre nordligaste distrikten, 


På grund af den erfarenhet, som vunnits vid under sistlidet år verkställda större skogs- 
uppskattningar i Umeå distrikt, har Kungl. Styrelsen ansett följande ändrade förfaringssätt 
böra kunna tillsvidare tillämpas i fråga om den omfattning, i hvilken s. k. profträd jämlikt 
Kungl. Styrelsens den 15 maj 1912 meddelade föreskrifter angående vissa ändringar i gäl- 
lande bestämmelser i fråga om upprättande af skogshushållningsplaner i Norrland skola 
upptagas. 

På sätt, som i förenämnda föreskrifter sagts, undersökas profträd, hvarvid sådana upp- 
tagas ifråga om skogar 


med en totalareal understigande 1,000 hektar vid hvarje 100 meters påle 
>» på af 1,000—3,000 har » > 200 » > 
> 2 > öfverstigande 3,000 har > > 300 >» » 


dock med iakttagande, dels att beträffande skogar med en sammanlagd areal af mer än 500 
hektar allenast hvart annat upptaget profträd undersökes med tillväxtborr för utrönande af 
ålder och bredd på de 10 sista årsringarna, dels att vid hvar annan respektive 100, 209 
eller 309 meters påle utväljas profträd med en diameter vid brösthöjd understigande 25 
centimeter och vid hvarannan sådan påle profträd med en diameter af 25 centimeter eller 
däröfver. Därest dock vid viss påle inom 5-meterscirkeln icke finnes något träd af den 
utaf förenämnda 2:ne dimensionsklasser, som skulle vara i tur att undersökas, men däremot 
träd af den andra dimensionsklassen, upptages profträd i sistnämnd klass, hvarefter träd af 
motsatt dimensionsklass, om sådant finnes, upptages vid därpå följande profträdspåle. 
Genom senast angifvet förfarande torde profträden komma att lämpligare fördela sig ä 
skilda dimensionsklasser och de gröfre träden blifva bättre representerade bland desamma. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 3192 


Härom anmodas Ni gifva skogstaxatorn och öfriga vederbörliga skogstjänstemän inom 
Edert distrikt besked för iakttagande. 
Stockholm den 3 juni 1913. 
W. Roos, 
Alfred Wigelius, 


Cirkulär angående skogsmarkens fördelning i bonitetsklasser vid upp- 
görande af skogsindelningsplaner för Norrland. 

Luleå 

Skellefteå 


Umeå 
Mellersta Norrlands distrikt. 


Till öfverjägmästaren i 


Sedan till Kung Styrelsen inkommit en del skogshushållningsplaner, upprättade jämlikt 
Kungl. Domänstyrelsens den 15 maj 1912 meddelade föreskrifter angående vissa ändringar 
i gällande bestämmelser i fråga om upprättande af skogshushållningsplaner i Norrland, har 
vid dessas granskning visat sig bland annat, att förrättningsmännen vid tillämpning af före- 
skrifterna angående skogsmarkens fördelning i bonitetsklasser emellanåt användt bonitetstal, 
som, med hänsyn till att godhetsgraderna äro afsedda att bilda en för hela landet gemensam 
serie, synas icke kunna äga tillämpning på växtplatser i åtminstone öfre Norrland. 

Med anledning härtill och då formuleringen af förenämnda föreskrifter synas kunna 
gifva anledning till missförstånd, har Kungl. Styrelsen med ändring af hvad i dessa afseen- 
den bestämts i Kungl Styrelsens den 15 maj 1912 meddelade föreskrifter härmed velat för 
iakttagande tillsvidare bestämma följande. 

>c) Skogsmarken beskrifves med afseende på 

1) = 

2) = 


Hl 
I 
Hol 


4) Bonitet, hvarmed afses ett sammanfattande uttryck för växtplatsens produktionsförmåga, 
angifven i skilda godhetsgrader. Dessa, som skola bilda en för hela landet gemensam 
serie, betecknas med romerska siffror från I—IX. Sedan statens skogsförsöksanstalt hunnit 
utreda och karaktärisera olika markers produktionsförmåga, böra de därvid ernådda resultat 
tjäna till närmare ledning vid boniteringen. Tillsvidare bör emellertid förstås med bon. I 
mark af högsta produktionsförmåga, sådan den kan förekomma endast i sydligare delarna af 
landet, eller med andra ord bästa växtplats för gran och ädla löfträd; med bon. II mark 
jämförbar med bästa växtplats för tall, förekommande i regel endast söder om Norrland och 
Dalarna; med bon. III—IV våra vanliga bättre och medelgoda skogsmarker, i Bergslagen 
och landet söder därom; med bon. V—XVI i Bergslagen och söder därom svagare, i södra 
och mellersta Norrland bättre och medelgoda växtplatser; med bon. VIT—VIII mycket svaga 
marker i södra och mellersta delarna af landet, medelgoda eller svagare växtplatser i Öfre 
Norrland, (vanligast förekommande boniteter i Öfre Norrland, samt med bon. IX fjällskogs- 
marker, som icke kunna räknas till impediment, men som på grund af sin belägenhet hafva 
sådan klen produktionsförmåga, att de icke kunna hänföras till någon af föregående bonitets- 
klasser. Bon. IX får icke användas i fråga om annan än sagd fjällskogsmark och bör mark, 
som upptages i denna klass, kunna afkasta under gynnsammaste förhållanden minst !/, kubik- 
meter per hektar och år; i motsatt fall räknas den såsom impediment. Öfrig mark af så 
dålig beskaffenhet, att den under gynnsammaste beståndsförhållanden ej anses kunna upp- 
drifvas till en genomsnittlig produktion af minst I kubikmeter per hektar och år, hänföres 
till impediment, hvarvid dock sådana impediment, som genom nedläggande af rimliga kost- 
nader (till exempel genom afdikning) kunna vinnas till skogsbörd, åsättas bonitetssiffran X.» 

Härom anmodas Ni gifva vederbörande tjänstemän inom Edert distrikt del. 

Stockholm den 9 juni 1913. 


KARL FREDENBERG, Alfred Wigelius. 


Rätten till dagarfvoden för assistenter. 
Till Konungens Befallningshafvande i Västerbottens län. 


Sedan assistenten i Burträsk revir extra jägmästaren P. Törnblom genom insänd räk- 
ning å 66 kronor, traktamentsersättning för 4:de kvartalet 1912, hos Eder gjort framställning 
om sagda belopps utanordnande, hade Ni vid anordnings utfärdande den 23 januari inne- 


S205 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


varande år ansett Eder icke böra till Törnblom utbetala traktamenten för å räkningen upp- 
tagna söndagarna den 3 och 24 november samt den 8 och 15 december 1912, enär de af 
Törnblom under dessa dagar företagna, korta resor å respektive 13, 15, 16 och 13 kilo- 
meter synts Eder hafva bort verkställas å nästföregående förrättningsdagar. 

Efter det att Ni den 31 januari 1913 hänvisat Törnblom att, därest han icke åtnöjdes 
med Edert anordningsbeslut, hos Kungl. Domänstyrelsen söka ändring genom besvär, hvilka 
skulle vara hit inkomna senast före klockan 12 å fyrtiofemte dagen från delfåendet, har 
Törnblom i skrifvelsen, som till Kungl. Styrelsen inkommit den 7 sistlidne mars, anhållit 
att Kungl. Styrelsen, med ändring af Edert den 23 januari 1913 meddelade beslut i ärendet, 
ville föreskrifva, att han skulle äga bekomma godtgörelse med traktamente af 6 kronor för 
dag af förenämnda fyra dagar. 

Med öfverlämnande af infordrade yttrande från vederbörande jägmästare och öfverjäg- 
mästare har Ni den 3 innevarande månad afgifvit utlåtande i anledning af hvad klaganden 
anfört. 

Då enligt Kungl. Domänstyrelsens förmenande Törnblom på grund af det honom med- 
delade förordnandet är berättigad till bekommande af dagtraktamente för här förenämnda fyra 
dagar, får Kungl. Styrelsen anhålla, att Ni behagade till honom, assistenten Paul Törnblom, 
utanordna tjugufyra (24) kronor, dagtraktamenten för ifrågavarande dagar. 

Stockholm den 21 april 1913. 


KARL FREDENBERG. Alfred Wigelius. 


Ersättning för renovationer af interimsskogsindelningsplaner. 
Utdrag af protokoll, hället hos Kungl. Domänstyrelsen i Stockholm den 19 maj 1913. 


S. D. Föredrogs af extra jägmästare Klas Bergman i ersättningsändamål insända 
tvenne räkningar för verkställda renovationer af interimsskogshushållningsplaner dels för 
Skönberga kyrkoherdeboställe i Östergötlands län och dels för Stora Malms komministerbo- 
ställe i Södermanlands län, hvardera upptagande ett dagtraktamente af 8 kronor. Som emel- 
lertid ersättning för interimsskogsindelning enligt 1875 års arfvodestaxa för skogsförrättningar 
utgår enligt gällande resereglemente och af räkningarna icke framgick, att ifrågavarande reno- 
vationsarbete verkställts å förrättningsstället, kunde framställningen icke nu föranleda något 
utanordningsbeslut från Kungl. Domänstyrelsens sida. Som ofvan 


På Kungl. Domänstyrelsens befallning: 
EINAR HAMMARSTRAND. 


Betalningsvillkoren för å kronoskogsauktioner inköpt virke. 
Till Konungens Befallningshafvande i samtliga lån. 


Kungl. Domänstyrelsen, som denna dag förehaft till behandling en från Svenska Trä- 
varuexportföreningen till Kungl. Styrelsen inkommen framställning om Kungl. Styrelsens 
medverkan till genomförande af en modifikation i fråga om betalningsvillkoren för virke, 
som från de allmänna skogarna säljas å auktion, i den riktningen, att valfrihet måtte lämnas 
köparen mellan ställande af borgensäkerhet och kontant likvid med lämpligt diskontoafdrag, 
öfver hvilken framställning Ni afgifvit utlåtande, har därvid gjort det uttalande, som åter- 
finnes i närlagda utdrag af Kungl. Styrelsens protokoll af denna dag, och som Kungl. Sty- 
relsen härmed får öfverlämna till Eder kännedom och för det afseende Ni vid bestämmande 
af auktionsvillkor kan finna skäligt fästa vid detsamma. Stockholm den 16 april 1913. 


KARL FREDENBERG. 
K. G. G. Norling. 


Utdrag af Kungl. Domänstyrelsens protokoll den 16 april 1913. 


S. D. Hos Kungl. Styrelsen hade Svenska Trävaruexportföreningen den 24 april 1911 
på anförda skäl hemställt om Kungl. Styrelsens bistånd för genomförande af en modifikation 
i fråga om betalningsvillkoren för virke, som från de allmänna skogarna säljas å auktioner, 
i den riktningen, att valfrihet måtte lämnas köparen mellan ställande af borgensäkerhet för 
betalningens fullgörande vid en senare tidpunkt och erläggande af kontant betalning, i hvilket 
senare fall skäligt diskontoafdrag borde beviljas köparen. Hvad det sistnämnda alternativet 
beträffade kunde visserligen enligt exportföreningens mening invändas, att denna utväg ej 
passade ihop med det förhållande, att Konungens Befallningshafvande måste betinga sig viss 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 3215 


tid för att pröfva gjorda inrop, men föreningen hölle före, att det ej skulle möta svårigheter 
att ordna äfven denna fråga, exempelvis på det sätt att inroparen ställde bankgaranti i form 
af bevis, att han i bank insatt visst belopp, som banken förbunde sig att hålla kronan till- 
handa som betalning för godkända auktionsinrop. 


Konungens Befallningshafvandes yttranden. 


Öfver denna hemställan hade Kungl. Styrelsen inhämtat utlåtanden från samtliga Ko- 
nungens Befallningshafvande i riket. 

Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län har framhållit nödvändigheten af 
anstånds beviljande med erläggande af köpeskillingen vid virkesinköp å auktioner, enär, 
därest kontant betalning skulle fordras, sågverksindustrien i hög grad skulle betungas genom 
de kostnader, som ett ökadt förlagskapital skulle medföra. Då sågverksindustrien i de norr- 
ländska länen äfven dessförutom kräfde ett mycket drygt förlagskapital i och för utgifterna 
för virkets utdrifning, flottning och försågning, hvilket förlagskapital ej erhölles åter förr än 
skeppningen börjades, har det ansetts skäligt att ej bereda sågverksindustrien ökade svårig- 
heter genom att kräfva kontant betalning för å auktion inropadt virke, hvartill komme att 
dylikt betalningsanstånd möjliggjorde, att sågverksindustrien kunde för det utbjudna virket 
betala högre priser. Betalningsanståndet hade satts olika i de särskilda norrländska länen, 
så att, där utskeppningen kunnat äga rum tidigare och sågverksindustrien därföre tidigare 
återbekommit det rörelsekapital, som under hösten och vintern legat fastlåst, tiden för be- 
talningen bestämts till ett tidigare datum än för de län, där skeppningen försigginge senare, 
en bestämmelse som Konungens Befallningshafvande ansåge böra bibehållas. 

Mot Trävaruexportföreningens förslag, att auktionsinropare skulle äga valfrihet mellan 
kontant betalning och betalningsanstånd, ansåg Konungens Befallningshafvande några prin- 
cipiella betänkligheter icke möta, en åsikt som öfriga Konungens Befallningshafvande äfven 
delat, hvarvid dock Konungens Befallningshafvande i Västernorrlands län framhållit, att rätt 
till betalning af köpeskillingen vid klubbslaget icke kunde tillstyrkas, enär anbuden först 
måste pröfvas. 

Beträffande frågan, huruvida vid kontant betalning diskontoafdrag borde beviljas, och 
i så fall efter hvilken räntefot samt sättet för denna angelägenhets ordnande vore däremot 
åsikterna hos Konungens Befallningshafvande delade. 

Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län ansåg det vara mest förenligt med 
ett affärsmässigt skötande af statens skogar, att inropare af skogseffekter å kronoskogsauktio- 
nerna äfven tillerkändes rätt att när som helst före betalningstiden mot diskontoafdrag in- 
betala sitt auktionsinrop, äfven om han ställt borgen. Diskontoafdraget borde dock icke 
vara större än allmänt gällande depositionsränta. 

Konungens Befallningshafvande i Västerbottens län, som ansåg, att ett medgifvande af 
diskontoafdrag icke kunde af Konungens Befallningshafvande upptagas bland betalningsvill- 
koren, utan att Kungl. Maj:t därom lämnat föreskrift, hade uttalat, att då det erfordrades en 
tid af högst fem dagar för pröfning af afgifna anbud, inropare som ville kontant inbetala 
köpeskillingen, borde för det inköpta virket vid auktionen aflämna garanti af bank, att den- 
samma förbunde sig att senast inom tio dagar i vederbörlig ordning inbetala köpeskillingen 
för godkända auktionsinrop. 

Konungens Befallningshafvande i Västernorrlands län anförde, att då ytterst få inropare 
fullgjorde betalningen på anståndstidens sista dag, ränteberäkning skulle genom obegränsadt 
beviljande af diskontoafdrag komma att gälla köpeskillingen för nästan hvarje såld virkes- 
post. I följd häraf ansåg Länsstyrelsen, som icke ville motsätta sig beviljandet af diskonto- 
afdrag för köpeskilling inbetald i förtid, att såsom villkor för en dylik rätt borde bestämmas, 
att köpeskillingen inbetalades minst en månad före förfallodagen. 

Konungens Befallningshafvande i Jämtlands län ansåg, att visst diskontoafdrag icke 
lämpligen borde medgifvas å köpeskillingen, men att ett tillmötesgående af Trävaruexport- 
föreningens hemställan skulle kunna ske på det sätt, att inroparen skulle äga rätt att vid 
auktionen i stället för borgen lämna bevis därom, att han i bankinrättning insatt erforderligt 
belopp, som banken förbunde sig att å den för köpeskillingens erläggande bestämda dagen 
tillhandahålla Konungens Befallningshafvande såsom betalning för å auktionen inköpt virke. 
Köparen ägde då af banken uppbära ränta å köpeskillingen för tiden intill betalningsdagen 
och finge sålunda åtnjuta samma förmån, som om han erlagt betalning kontant med åtnju- 
tande af diskontoafdrag. 

Konungens Befallningshafvande i Kopparbergs län hade icke något att erinra mot att 
köparen finge åtnjuta skäligt diskontoafdrag, dock borde dylikt afdrag få äga rum allenast, 
om full betalning skedde, och vid inrop af virke till belopp icke understigande 1,000 kronor. 


see SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Konungens Befallningshafvande i Örebro län ansåg att kronan borde tillmötesgå Trä- 
varuexportföreningens önskemål om diskontoafdrag såsom öfverensstämmande med förhållan- 
dena i det moderna affärslifvet, då därjämte det icke kunde få anses uteslutet, att en ställd 
borgen kunde visa sig värdelös, och det ofta nog för auktionsförrättaren mötte svårighet att 
bedöma en aflämnad borgenshandlings värde. Detta diskontoafdrag hade Konungens Befall- 
ningshafvande ansett böra lämpligen sättas till 2 procent eller den ränta, som i banker i 
allmänhet erhålles å s. k. upp- och afskrifningsräkning. 

Konungens Befallningshafvande i Stockholms och Östergötlands län hafva icke ansett 
sig böra afstyrka den gjorda framställningen, och har den senare myndigheten hemställt, att 
diskontoafdraget måtte beräknas efter en anståndstid af 3 månader å 3,6 procent eller det 
belopp statsverket betalar som ränta å sina obligationer. 

Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län höll före, att något behof af ändrade 
bestämmelser i förevarande afseende icke förefunnes inom länet, men att, om diskontoafdrag 
vid kontant likvid skulle komma att införas, sådant måtte få tillämpas endast vid större för- 
säljningar och ej fastställas att gälla för lägre inropsbelopp än förslagsvis 2,000 kronor. 

Konungens Befallningshafvande i Kronobergs län hade för sin del icke något att erinra 
mot diskontoafdrag, som vore med rätt och billighet öfverensstämmande, och borde kunna 
beviljas, därest icke oreda och ökadt arbete för skogstjänstemännen däraf skulle uppstå till 
förfång för vården om skogarna. 

Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län har ansett, att diskontoafdrag skulle 
vålla auktionsförrättaren både besvär och obehag, helst som auktionerna förrättades ute i 
skogen, ofta nog under vintern i snö och regn. Skulle emellertid sådant afdrag beviljas vid 
kontant betalning, borde det icke få förekomma, därest inropssumman understiger 500 kronor. 

Konungens Befallningshafvande i öfriga län hade afstyrkt beviljande af diskontoafdrag 
vid kontant likvid vid virkesauktioner. 

Kungl. Domänstyrelsens utlätande. 

Hvad först beträffade frågan om valfrihet mellan kontant betalning och ställande af 
säkerhet vid auktionsinrop, fann Kungl. Styrelsen en dylik valfrihet redan nu vara medgifven, 
hvarför några särskilda föreskrifter i sådant afseende icke syntes vara af behofvet på- 
kallade. 

Beträffande frågan om diskontoafdrag vid kontant likvid så ansåg visserligen Kungl. 
Styrelsen en dylik anordning, såsom ledande till, i viss mån, inskränkning af de länga kredit- 
tiderna, hvilka visat sig kunna medföra olägenheter, ej minst i säkerhetsafseende, böra komma 
under noggrant öfvervägande. Då emellertid inom den allra närmaste framtiden ordnandet 
af statens skogsförsäljningar finge antagas komma att underkastas en genomgående gransk- 
ning och revision, samt förevarande fråga syntes Kungl. Styrelsen lämpligen böra i sådant 
sammanhang slutligen pröfvas, ville Kungl. Styrelsen ej nu vidtaga åtgärd i antydda syfte; 
hvaremot Kungl. Styrelsen komme att ägna framställningen behörigt beaktande vid behand- 
lingen af berörda fråga om revision af bestämmelserna rörande statens skogsförsäljningar. 

Kungl. Styrelsen ville tillika uttala, att virkesinropares ifrågavarande intresse skulle 
redan nu kunna på det sätt tillgodoses att vid auktionen finge i stället för borgen lämnas 
bevis därom, att i bankinrättning insatts erforderligt belopp, som banken förbunde sig att å 
den för köpeskillingens erläggande bestämda dagen tillhandahålla Konungens Befallnings- 
hafvande såsom betalning för å auktionen inköpt virke, dock under förutsättning naturligen, 
att beviset vore så affattadt, att det dels lämnade trygghet för utfående af hvad som till- 
äfventyrs kunde erfordras utöfver själfva köpeskillingen, dels ock att säkerhet vunnes för att 
beloppet icke kunde af virkesköparen utbekommas, hvaremot denne skulle äga uppbära den 
å detsamma till betalningsdagen upplupna räntan i den mån denna ej behöfde tagas i an- 
språk för gäldande af kronans ifrågavarande fordringsbelopp. 

Utdrag af detta protokoll skulle tillställas Svenska Trävaruexportföreningen såsom svar 
å dess skrifvelse den 24 april 1911. 


Stockholm som ofvan. 


På Kungl. Domänstyrelsens befallning: 
K. G. G. Norling. 


Bokföringen för statens iordbruksdomäner. 
Till Konungen. 


Med anledning af en vid innevarande års riksdag väckt motion uttalade jordbruks 
utskottet bland annat följande. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. JöSr 


»För erhållande af en klar uppfattning af statens inkomster från kronoegendomarna 
erfordras gifvetvis, att bokföringen beträffande dessa egendomar är så ordnad, att af den- 
samma tydligt framgår statens verkliga inkomster af hvarje föryaltningsenhet af nu ifråga- 
varande slag såväl i dess helhet som beträffande de därå utöfvade olika näringarna. Följ- 
aktligen måste det för vinnande af tillförlitlig kännedom om det ekonomiska utbytet särskildt 
af jordbruket och särskildt af skogsskötseln vara af vikt, att värdet af de ofta betydande 
kvantiter virke, som från domänskogarna för jordbruksändamål tagas till nybyggnader, re- 
parationer m. m, å samma domäner, verkligen påföres jordbruket och godtskrifves skogs- 
skötseln, hvilket dock, såsom i motionen också uppgifves, för närvarande icke lärer äga rum. 
Särskildt måste det betecknas såsom en stor olägenhet att icke kunna fullt öfverblicka det 
ekonomiska resultatet af jordbruket å hvarje egendom för sig. Med hänsyn till den stora 
betydelsen särskildt för jordbruket, men äfven för skogsskötseln, af en väl ordnad bokföring 
finner därför utskottet det synnerligen önskvärdt, att bokföringen beträffande statens jord- 
Pbruksdomäner blefve så ordnad, att därigenom kunde vinnas större öfverskådlighet och till- 
förlitligare kännedom om dessa domäners ekonomiska utbyte i olika hänseenden.> 

Under åberopande af hvad jordbruksutskottet i ämnet uttalat anhöll sedermera Riksdagen, 
att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärder för att bokföringen beträffande statens 
jordbruksdomäner måtte blifva så ordnad, att därigenom kunde vinnas större öfverskådlighet 
och tillförlitligare kännedom om dessa domäners ekonomiska utbyte i olika hänseenden. 

Genom nådigt beslut den 6 december 1912 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt Domän- 
styrelsen att afgifva underdånigt utlåtande öfver Riksdagens berörda framställning; och får, 
till åtlydnad häraf, Styrelsen med remissaktens återställande i underdånighet anföra följande. 

Enligt Styrelsens förmenande måste de synpunkter, som af jordbruksutskottet framhål- 
lits, anses i stort sedt riktiga och fördenskull förtjäna allt beaktande. Det torde emellertid 
icke med säkerhet kunna för närvarande låta sig göra att i alla afseenden omsätta desamma 
i praktiken; därför skulle bland annat fordras att i en del fall mer eller mindre godtyckligt 
beräknade siffror skulle intagas i bokföringen och, om än man i statistiska uppgifter ej all- 
tid kan undgå att begagna sig af dylika beräkningar, måste man likväl inom bokförings- 
väsendet allenast trygga sig till faktiska uppgifter, grundade på fast underlag. Denna om- 
ständighet synes emellertid icke böra föranleda till att hela frågan om ändring af ifråga- 
varande bokföring skjutes åt sidan tillsvidare, utan torde vissa åtgärder i det af Riksdagen 
antydda syftet böra vidtagas så fort lämpligen ske kan. 


För framtiden synes bokföringen beträffande kronans jordbruksdomäner böra lämpligast 
anordnas sålunda, att den speciella bokföringen sker i orterna, d. v. s. hos Eders Kungl, 
Maj:ts Befallningshafvande och jägmästarna, samt att i Domänstyrelsen verkställes en central 
bokföring, sammanställd efter från orterna erhållna primäruppgifter. Styrelsen vill antaga, 
att framdeles denna centrala: bokföring skall ombesörjas af samma organ i Styrelsen, som 
får sig den centrala skogsbokföringen änförtrodd'; men innan den centrala skogsbokföringen 
kan blifva definitivt ordnad — och härmed torde komma att anstå ännu någon tid — lärer 
böra åt en särskild person uppdragas arbetet med ifrågavarande centrala domänbokföring, 
till hvilken fråga Styrelsen vill senare i detta utlåtande återkomma. För såväl den centrala 
bokföringen som bokföringen i orterna bör gälla att, i den mån så är möjligt, hvarje för- 
valtningsenhet bokföres för sig samt bokföringen för hvarje förvaltningsenhet uppdelas med 
hänsyn till de därå utöfvade olika näringarna. 


Enligt Styrelsens mening bör såsom förvaltningsenhet anses hvarje särskild utarrenderad 
kronodomän med iakttagande att, där utmarken till domänen antingen är till kronopark af- 
satt eller eljest är från arrendet undantagen och åsatt särskildt taxeringsvärde, dylik utmark 
icke ingår i denna förvaltningsenhet, medan däremot äfven undantagen utmark, för det fall 
att den är taxerad tillsammans med kronodomänen i öfrigt, inräknas i samma enhet. Grun- 
den till denna skiljaktighet beträffande undantagen utmark är att söka däri, att i ena fallet 
utmarkens värde ingår i värdet af skogsväsendets fastigheter, medan i det andra utmarkens 
värde är inbegripet i värdet af statens utarrenderade jordbruksdomäner m. m., i hvilket hän- 
seende Styrelsen vill hänvisa till och åberopa sitt underdåniga utlåtande den 14 sistlidne 
oktober angående domänfondens omfattning m. m, 

Innan Styrelsen närmare ingår på behandling af frågan, huru inom bokföringen för de 
särskilda förvaltningsenheterna åtskillnad mellan de olika näringsgrenarna skall kunna åväga- 
bringas, må det tillåtas Styrelsen att något beröra de olika former med afseende å arrenda- 
tors rätt till skogen, som för närvarande med stöd af gällande förvaltningsgrunder äro under 
tillämpning; dessa äro: 

1) Utmarken är undantagen från arrendet och afsatt till kronopark; i detta fall erhåller 
arrendatorn därifrån icke någon som helst förmån, vare sig husbehofsvirke eller bete. 


244 SKOGSADMINISTRATIONEN,. 
324 


2) Utmarken är undantagen från arrendet och ställd under skogsstatens vård och för- 
valtning, likvisst utan att vara till kronopark afsatt; i sådan händelse är arrendatorn tillför- 
säkrad rätt till viss årlig utsyning af husbehofsvirke äfvensom, i förekommande fall, till bete 
i viss utsträckning. 

3) Utmarken är inbegripen under arrendet med rätt för arrendatorn att i öfverensstäm- 
melse med gällande hushållningsplan och arrendekontraktets närmare bestämmelser därifrån 
tillgodonjuta skogsfångst och bete. Beträffande denna arrendators rätt till skogsfångst har 
under olika tider plägat på olika sätt stipuleras. Under äldre tid har arrendatorn, där do- 
mänens skogsarkastning antagits i väsentlig grad öfverstiga husbehofvet, understundom till- 
erkänts rätt att fritt disponera öfver årliga skogsafkastningen mot erläggande af visst årligt 
skogsarrende att redovisa på samma sätt som jordbruksarrendet; denna upplåtelseform före- 
kommer endast i ett försvinnande fåtal fall och användes icke vid nya upplåtelser, I senare 
tid har plägat förordnas antingen att arrendatorn skall äga öfver skogsafkastningen, i den 
mån den icke erfordras till egendomens husbehof, fritt förfoga eller ock, såsom numera all- 
tid sker i dylika fall, att arrendatorn endast får begagna virkesafkastningen till egendomens 
husbehof och efter anvisning eller utsyning genom skogspersonalen. 

Den rätt till skogsfångst, som arrendator genom kontrakt erhållit, har understundom 
icke förslagit till täckande af egendomens husbehof; ibland åter har den lämnat honom möj- 
lighet till särskild inkomst genom virkesförsäljning. I hvarje fall har emellertid vid arrende- 
beloppets bestämmande hänsyn tagits till arrendators rätt i förevarande hänseende, hvadan 
statsverket genom årliga arrendebeloppen godtgjorts för dylik skogsupplåtelse; enahanda för- 
hållande råder med afseende å förekommande betesrätt. I vissa län hafva vid arrendeupp- 
skattningen dessa förmåner till värde angifvits, men så har emellertid ej alltid skett. Det 
synes Styrelsen, som om — ehuru understundom andra arrendebelopp erhållits än de vid 
uppskattningarna antagna och i åtskilliga fall värdet af dessa förmåner helt eller delvis mot- 
väges af arrendator ålagd skyldighet att svara för onera och utskylder för utmarksområde — 
likväl dessa värden skulle kunna med fördel läggas till grund för den fördelning inom för- 
valtningsenhetens bokföring, som enligt hvad ofvan angifvits synes böra äga rum särskildt 
mellan jordbruk och skogsbruk. Vid härefter skeende uppskattningar torde uppskattnings- 
männen böra beräkna särskildt arrendevärde å egendomen såsom jordbruksfastighet som ock 
visst värde å hvar och en af de särskilda förmåner i fråga om husbehofsvirke, bete m. m., 
hvilka ansetts böra medfölja arrendet. 

För vinnande af det utaf jordbruksutskottet såsom önskvärdt ansedda syftemål att få 
värdet af virke till förekommande nybyggnader godtskrifvet skogsskötseln vill Styrelsen tillse, 
att härför nödig värdering vid framdeles skeende upprättande af förslag till nybyggnader all- 
tid äger rum. 

För ifrågavarande bokföring, i hvad på Domänstyrelsen ankommer, finnas ej nödiga 
arbetskrafter bland Styrelsens personal tillgängliga; och då det måste antagas att den person, 
som blefve sysselsatt därmed, skulle vara nödgad att uteslutande ägna sig häråt, vill det sy” 
nas Styrelsen, som om denne borde för samma arbeten godtgöras med belopp, motsvarande 
hvad som utgår till ordinarie befattningshafvare inom första lönegraden i ämbetsverket. Sty- 
relsen får fördenskull härmed utbedja sig nådigt bemyndigande att antaga för ifrågavarande 
arbeten lämplig person äfvensom att därför utbetala ersättning till honom med belopp, ej 
öfverstigande, hvad som utgår till ordinarie befattningshafvare inom första lönegraden i Sty- 
relsen, för hvilket ändamål Styrelsen anhåller om ett särskildt anslag å intill 4,000 kronor 
för är 1913. 

Stockholm den 31 december 1912. 


Underdånigst: 
KARL FREDENBERG. 
W. Roos. TH. ÖRTENBLAD. GUNNAR SÖDERLIND. 
FREDRIK GIÖBEL. TH, HERMELIN. CONRAD STIERNSPETZ. 


GERH,. ALEXANDERSSON. GT RARl ER AA 
Domänstyrelsens underdåniga yttrande angående bestämmelser rörande ut= 
syning och stämpling å skyddsskogar. 
TILL KONUNGEN. 
I underdånig skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 24 december 1909 angående be- 
stämmelser rörande utsyning och stämpling å skyddsskogar har domänstyrelsen hemställt dels 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 326 


om meddelande af bestämmelser utaf hufvudsakligen det i samma underdåniga skrifvelse an- 
gifna innehåll rörande tillämpningen af lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar dels 
ock om bemyndigande för styrelsen att utfärda de reglementariska: föreskrifter, som i samma 
syfte kunde vara erforderliga. 


Med underdånig skrifvelse den 22 november 1911 angående giltighetstiden för kronans 
vid utsyning inom skyddsskogarna träden åsatta stämpelmärken, har domänstyrelsen till 
Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat ett ärende rörande sådan, i Jämtlands län uppkommen fråga. 


Sistnämnda ärende, som sålunda rör afverkningskontrollen vid skyddsskogslagens till- 
lämpning, torde därför komma att behandlas i sammanhang med förstnämnda ärende, som 
ock innefattar kontrollen öfver skyddsskogslagens tillämpning. 


För samma ändamål får domänstyrelsen härjämte till Eders Kungl. Maj:t öfverlämna 
ännu ett ärende, som inkommit till styrelsen den 19 december 1911, och som äfven rör af-” 
verkningskontrollen, ehuru i fråga om utan utsyning för husbehof afverkadt virke; och får 
styrelsen härvid i underdånighet anföra följande. 


Assistenten i Rätans revir, extra jägmästaren A. C. Lindhe, har nämligen i ärendet 
påstått missbruk af rätten till afverkning för husbehof utan utsyning på så sätt, att inom 
Klöfsjö by i Klöfsjö socken utan utsyning för uppgifvet husbehofsändamål inom skydds- 
skogsområdet afverkadt virke försågas vid byns såg sammanblandadt med sågvirke från två 
mindre delar af byns skog, hvilka ej tillhöra skyddsskogsområdet samt sedermera säljes till- 
sammans med sistnämnda sågvirke. Möjlighet härtill har erhållits genom att skyddsskogs- 
gränsen afskär nämnda två mindre delar af byaskogen, hvarför jägmästareassistenten med 
revirförvaltarens och öfverjägmästarens tillstyrkan föreslagit ändring af skyddsskogsgränsens 
sträckning i syfte, att omnämnda två mindre delar af byaskogen skulle intagas i skydds- 
skogsområdet. 


Som denna skyddsskogsgräns blifvit fastställd af Eders Kungl. Maj:t genom nådigt be- 
slut den 31 december 1909 och ändringsförslaget icke är förenligt med skyddsskogslagen 
af den 24 juli 1903, har styrelsen meddelat skogstjänstemännen här i afskrift bilagda be- 
sked. Detta fall torde emellertid icke vara enastående, emedan skyddsskogsgränsen på 
många ställen inom Jämtlands och Kopparbergs län afskära byaskogar och hemmansskiften. 
Härigenom uppstår emellertid samma svårighet med afverkningskontrollen, som är rådande 
i landskapet Västerbotten genom att hemmansägarna äfven där hafva fri dispositionsrätt till 
en del af sin skog, ehuru där ej till alla träd å en viss del af skogen såsom å de af skydds- 
skogsgränsen genomskurna: byaskogarna, utan till alla icke undermåliga träd å hela skogen. 
I dimensionslagen — af den 24 juli 1903 — finnas dock bestämmelser, som i någon mån 
möjliggöra kontroll öfver afverkningen, hvilka bestämmelser nu varit under omarbetning hos 
norrländska skogsvårdskommittén; men skyddsskogslagen saknar helt och hållet motsvarande 
bestämmelser, hvarför jägmästareassistenten icke utan fog anmärkt, att skyddsskogslagen 
blifvit så godt som utan all kraft i fråga om den af skyddsskogsgränsen genomskurna bya- 
skogen. 

I sammanhang härmed anser sig styrelsen härjämte böra öfverlämna en styrkt afskrift 
af sin skrifvelse n:r S II: 985 den 26 juni 1909 till öfverjägmästaren i Mellersta Norrlands 
distrikt — en liknande skrifvelse afläts samtidigt till öfverjägmästaren i Gefle-Dala distrikt —, 
innefattande de enda reglementariska föreskrifter, som styrelsen hittills ansett sig kunna ut- 
färda för skogsstatens tjänstemän, som skola verkställa utsyningarna och handhafva kontrollen 
öfver afverkningarna å skyddsskogarna. Att dessa föreskrifter emellertid icke äro tillräckliga, 
framgår dels af öfverjägmästarens i Mellersta Norrlands distrikt i afskrift här bilagda skrif- 
velse af den 8 december 1909, hvilken skrifvelse jämte skyddsskogsgränsens då förestående 
definitiva fastställande utgjorde närmaste anledningen till domänstyrelsens här ofvan först 
åberopade underdåniga skrifvelse den 24 december 1909 angående bestämmelser rörande 
utsyning och stämpling å skyddsskogar, def/s af styrelsens här i afskrift bilagda skrifvelse 
n:r S II: 1660 den 29 december 1909 till öfverjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt 
angående hyggesbevis vid utsyning inom skyddsskogsområde, dels ock af likaledes här i af- 
skrifter bilagda skrifvelser till domänstyrelsen från skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län den 
I juli 1909 och, såsom utlåtande däröfver, från öfverjägmästaren i Mellersta Norrlands 
distrikt den I1 september 1909. 


Som norrländska skogsvårdskommittén i sitt den 16 mars 1912 afgifna betänkande ej 
tagit skyddsskogslagen under 'ompröfning, och -styrelsens förenämnda underdåniga skrifvelser 
den 24 december 1909, och den 22 november 1911, lära vara öfverlämnade till den under 
den 16 juni 1911 af Eders Kungl. Maj:t tillsatta skogslagstiftningskommittén, får styrelsen 
ifrågasätta, huruvida ej de förenämnda med denna underdåniga skrifvelse öfverlämnade hand- 


3 204 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


lingarna jämväl böra öfverlämnas till sistnämnda kommitté för öfvervägande af lämpligheten 
af bestämmelse, ägnad att motverka det af assistenten Lindhe anmärkta missförhållandet. 
Stockholm den 24 april 1913. 
Underdånigst: 
KARL FREDENBERG. 


UNO WALLMO, K. G. G. Norling. 


Domänstyrelsens underdåniga yttrande angående rätt för assistenter 
Norr= och Västerbottens län att vid vissa förrättningar erhålla trakta- 
menten af statsmedel för sön= och helgdagar. 


Till KONUNGEN. 


I underdånig skrifvelse den 30 sistlidne april har »de extra jägmästarnas förbund» ge- 
nom dess styrelse anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att extra 
jägmästare, jämväl då de enligt nådiga förordningen den 24 juli 1903 angående åtgärder 
mot öfverdrifven afverkning af ungskog i Västerbottens och Norrbottens län verkställa ut- 
syning och utstämpling åt enskilda, må äga att för sådana sön-, helg- och s. k. liggedagar, 
som infalla under förrättningen å en ort, uppbära dem tillkommande traktamenten af stats- 
medel och icke såsom nu af utsyningstagarna. 

Såsom motiv för den underdåniga framställningen har förbundet erinrat om och bilagt 
afskrifter af dels nådiga beslut den 7 maj 1897 och den 24 maj 1911 dels vissa domän- 
styrelsens resolutioner. 

Sedan domänstyrelsen genom nådig remiss den 2 sistlidne maj anbefallts afgifva un- 
derdånigt utlåtande i ärendet, får till åtlydnad häraf styrelsen med remissaktens återställande 
i underdånighet anföra följande. 

I de förordnanden, som domänstyrelsen meddelat extra skogstjänstemän att vara af- 
lönade assistenter å revir i Västerbottens eller Norrbottens län, har, såsom framgår af bilagda for- 
mulär till sådana förordnanden, styrelsen tillerkänt respektive assistenter bland annat traktamente 
af 6 kronor för hvarje förrättnings- samt för resedag, dock att traktamente icke får af stats- 
medel åtnjutas för de förrättningsdagar, för hvilka arfvode skall erläggas af enskilde. Vid 
tillämpning häraf har styrelsen ansett assistenten vara berättigad att, där han handlagt för- 
rättningar i oafbruten följd, åtnjuta traktamente såsom förrättningsdag för sådan helgdag, 
som infallit antingen under viss pågående förrättning eller ock mellan skilda förrättningar, 
och af förrättningsmannen måst tillbringas utom hemmet. 

När förrättning verkställts jämlikt nådiga förordningen den 24 juli 1903, angående åt- 
gärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Västerbottens och Norr- 
bottens län, i enlighet med hvilka skogsägare är pliktig att till förrättningsmannen utgifva 
traktamente med fem kronor för hvarje dag, som af förrättningen på stället upptagits, har 
traktamente af statsmedel emellertid icke utbetalats för sådan sön- och helgdag, som infallit 
under viss pågående förrättning, enär sådan dag ansetts böra inräknas i den tid förrättnin- 
gen å stället upptager, hvaremot för helgdag, som infallit 2zellan tvenne skilda förrättningar 
af ifrågavarande slag, traktamente utbetalts af statsmedel. 

»De extra jägmästarnas förbund» har framhållit, att när utsyningstagare är densamma 
å den dag, som föregår helgdag och å den dag, som följer därefter, motvillighet hos ut- 
syningstagare att erlägga traktamente för helgdagen icke försports, hvaremot under andra 
förhållanden, eller, när förrättning handlagts åt olika personer å dagen före och dagen efter 
helgdagen, svårighet förefunnits för förrättningsmannen att af endera eller bägge utsynings- 
tagarna gemensamt utfå traktamente för helgdagen. 

Enär, såsom härofvan anförts, domänstyrelsen är af den mening, att utsyningstagarna 
i sistnämndt fall icke äro pliktiga utgifva traktamente för helgdagen, utan förrättningsmannen 
äger åtnjuta sådant af statsmedel, och då i förstnämndt fall helgdagen otvifvelaktigt måste 
anses böra inräknas i den tid, förrättningen å stället upptager, får Kungl. styrelsen, under 
erinran, att förslag afgifvits af den s. k. norrländska skogsvårdskommittén angående ändrad 
lagstiftning för nu ifrågavarande skogar, hvarvid föreslagits bland annat, att den ersättning, 
som af utsyningstagare skall utgifvas för ifrågavarande förrättningar, skall inbetalas till stats- 
verket, i underdånighet hemställa, att förevarande framställning icke måtte föranleda till någon 
Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. 

Stockholm den 9 juni 1913. 

Underdånigst: 
KARL FREDENBERG. 
TH. HERMELIN. CONRAD STIERNSPETZ. 


Alfred Wigelius. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. Fp 


Domänstyrelsens underdåniga yttrande rörande meritberäkning för 
vissa länsjägmästare. 


Till KONUNGEN. 


Genom nådig remiss den 14 december 1911 har Eders Kungl. Maj:t anmodat domän- 
styrelsen att med anledning af hvad länsjägmästarna uti underdånig skrift den 9 december 
1911 anfört afgifva förnyadt underdånigt utlåtande angående rätt för sådana länsjägmästare, 
som fullgjort hvad som erfordras för vinnande af anställning såsom tjänstemän i skogsstaten, 
att vid tillsättande af sådan befattning få räkna sig tillgodo väl vitsordad tjänstgöring hos 
skogsvårdsstyrelse. 

För att tagas i öfvervägande vid afgifvande af nyssnämnda underdåniga utlåtande har 
med nådig remiss den 7 sistlidne månad till domänstyrelsen öfverlämnats af de extra jäg- 
mästarnas förbund till Eders Kungl. Maj:t den 25 sistlidne februari afgifvet underdånigt ytt- 
rande i samma ärende, 

I sin underdåniga skrifvelse den 9 december 1911 hafva länsjägmästarna bland annat 
— under erinran att domänstyrelsen föreslagit, för vinnande af största uppslutning kring 
länsjägmästartjänsterna, att länsjägmästarna, i stället för att beredas tillfälle att återgå till 
statens skogsförvaltning, borde gifvas en väl aflönad fast anställning och tillförsäkras en be- 
tryggad ålderdom genom rätt till pension — framhållit, att det vore högst osannolikt, att 
den enskilda skogsvårdens intressen i föreliggande hänseende skulle blifva väl tillgodosedda 
genom vidtagande af enbart de anordningar, som domänstyrelsen föreslagit. Såsom skäl 
härför har af länsjägmästarna anförts, att för dessas verksamhet, som ginge ut på ett för- 
bättrande af den enskildes skogsvård på upplysningens och öfverenskommelsens väg, kräfdes 
af utöfvaren en rent individuell lämplighet för kallet, hvadan, om en extra jägmästare funne 
sig eller befunnes mindre skickad för arbetet i fråga, skogsvården skulle vinna på om 
denna tjänsteman ej vore bunden i ekonomiskt hänseende af sin tjänst utan kunde söka sig 
ut från densamma till skogsstatstjänst. 

Vidare hafva länsjägmästarna ytterligare betonat likheten mellan deras egen och skogs- 
ingenjörernas tjänstgöring, i följd hvaraf de — ehuru de medgifva, att länsjägmästarna där- 
igenom skulle erhålla något försprång framför de jämnåriga extra tjänstemännen inom skogs- 
staten — yrka, dels att den verksamhet, som utöfvas af länsjägmästare, hvilken fullgjort 
hvad som erfordras för vinnande af anställning såsom tjänsteman i skogsstaten, skall, med 
på särskilda skäl angifna undantag för Malmöhus län samt Kristianstads och Blekinge län 
för tiden intill den I januari 1910 äfvensom Västmanlands län för viss tid, vid besättande 
af ordinarie tjänst inom statens skogsförvaltning åsättas samma värde som skogsingenjörernas 
verksamhet, dels att länsjägmästarna måtte erhålla en fastare anställning med rätt till pension. 

De extra jägmästarnas förbund har genom sin ordförande, D. af Wåählberg, i sin un- 
derdåniga skrifvelse den 25 sistlidne februari i hufvudsak anfört följande. 

Skogsvårdsstyrelsernas anspråk att få gälla såsom en fullt officiell och statslig myndighet, 
hvilken vid val af och kontroll å sina skogstjänstemän redan i och för sig borde äga aukto- 
ritet nog för att meritera dessa för blifvande statstjänst, stode alls icke i öfverensstämmelse 
med det sätt, på hvilket skogsvårdsstyrelserna tillsatte länsjägmästaretjänsterna och hvilket 
fullt öfverensstämde med den enskildes sätt att välja sina skogsförvaltare, något som förbun- 
det i sin föregående underdåniga skrifvelse styrkt, och som ytterligare befästades genom vissa 
senare skedda länsjägmästaretillsättningar. Skogsvårdsstyrelsernas och länsjägmästarnas huf- 
vudargument, att de sistnämndas arbete rent fackligt skulle vara af så sammansatt och kräf- 
vande natur, att det måste anses lika bra som eller bättre än många extra befattningar inom 
skogsstaten förbereda för revirförvaltningstjänst och sålunda också borde i motsvarande grad 
meritera för denna, kunde med samma fog anföras för att i bolags- eller rent privat tjänst 
anställda personer med högsta skogliga utbildning skulle äga rätt att beräkna meriter vid 
sökande af statens ordinarie 1:a grads tjänster. En sådan fri yrkeskonkurrens till skogs- 
staten skulle likväl ur skogsförvaltningssynpunkt blifva till direkt skada för staten, såvida 
icke samtidigt löneförmånerna för samtliga tjänstemannagrupper, extra såväl som ordinarie, 
ändrades till full paritet med likåldriga skogsmäns utom skogsstaten, hvilket skulle kräfva 
en afsevärd löneförhöjning öfver lag för statstjänstemännen, Kompensationen för den lägre 
löneskäla, som staten kunnat bjuda, hade hittills just legat i den garanti för framtiden, som 
nu gällande meritsystem gifvit. Icke heller kunde någon brist på fullt kompetenta aspiran- 
ter till ordinarie skogsstatstjänster motivera en ytterligare ökning af konkurrensen om dessa 
platser. I själfva verket hade en alltjämt fortgående påbyggnad af extra-ordinarie-systemet 
inom skogsstaten efter hand skapat en situation, som alldeles oafsedt länsjägmästarnas fordran 
på meriter, skulle tvingat de extra jägmästarnas förbund att nu påkalla Eders Kungl. Maj:ts 


3284 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


särskilda uppmärksamhet på de vådor, som från detta håll hotade. Mot 125 skogligt ut- 
bildade ordinarie befattningshafvare inom skogsstaten, domänstyrelsen, skogsläroverken och 
statens skogsförsöksanstalt komme nu, försåvidt man kunde fixera denna något vaga siffra, 
174 extra jägmästare, som helt eller öfvervägande arbetade i statstjänst. En utredning af 
åldersfördelningen visade att under 1913 icke mindre än 109 stycken passerat 30-års-åldern. 
Utsikterna till befordran läte sig utan större svårighet beräknas. Under närmaste 10-års-pe- 
riod, i913—1922, inginge 28 stycken ordinarie tjänsteinnehafvare i sitt 65:te lefnadsår, och 
under samma tid passerade ytterligare 16 stycken 60-års-åldern. Räknade man, att hälften 
af dessa senare begagnade sig af sin rätt att då afgå och antoge man, att i medeltal I or- 
dinarie tjänsteinnehafvare per år före inträdd pensionsålder afginge genom dödsfall, så 
komme man till en sannolik befordringssiffra af 46 under hela decenniet 1913—1922. Bort- 
såge man från det fåtal extra jägmästare, hvilka under 10-årsperioden afginge före befordran 
till ordinarie tjänst — under det gångna decenniet hade blott 15 2 extra jägmästare utträdt 
ur statstjänsten och detta, trots att under denna tid länsjägmästaretjänsterna nyinrättats — 
komme att vid slutet af 1922 finnas icke mindre än ett 60-tal aspiranter, hvilka vid fyllda 
40 år eller däröfver stode obefordrade, 

För redogörelse af det extra ordinarie systemets utveckling i skogsstaten har förbundet 
såsom bilaga bifogat en af extra jägmästaren Wibeck författad uppsats i skogsvårdsförenin- 
gens tidskrift. 


På grund häraf ansåge sig de extra jägmästarnas förbund böra dels fasthålla vid de i 
deras underdåniga skrifvelse den 16 juli 1910 uttalade önskemålen, dels hemställa, att Eders 
Kungl. Majt täcktes att i samband med handläggningen af detta ärende eller oberoende 
af detta, träffa anstalter för åstadkommande af en sådan proportion mellan ordinarie och 
extra tjänster inom skogsstaten, att de extra tjänstemän, som däraf visat sig förtjänta, måtte 
nu och för framtiden kunna inom skälig tid vinna befordran till ordinarie förvaltningstjänst. 

Såsom svar å dessa nådiga remisser får domänstyrelsen med åberopande af sina skrif- 
velser den 17 november 1909 och den 25 oktober 1911 i denna fråga i underdånighet an- 
föra följande. 


Det af länsjägmästarna förebragta skälet för nyttan af att möjlighet funnes för förflytt- 
ning från länsjägmästarebefattning till befattning i skogsstaten synes alls icke kunna god- 
tagas, om utvecklingen af statens skogsväsende sättes såsom önskemål. En skogsman, som 
ej besitter egenskapen att på upplysningens och öfverenskommelsens väg kunna föra skogs- 
vårdens talan, är nog i allmänhet mindre lämplig för yrket. Statens skogsväsende skulle 
därför blifva föga betjänadt med att erhålla dylik förstärkning från länsjägmästarnas led 
öfrigt bör den länsjägmästare, som finner sig hafva misstagit sig på sin kallelse såsom sådan, 
snart nog komma under fund därmed, då han med endast ringa meritförlust kan söka sig 
tillbaka till skogsstaten. 

Om det vore så, att skogsstaten behöfde rekryteras med krafter utifrån, så borde en- 
ligt domänstyrelsens förmenande en sådan rekrytering likaväl kunna äga rum från de en- 
skilda skogstörvaltarnas led, helst deras arbete är mera likartadt med en revirförvaltares 
än hvad länsjägmästarnas är, men häraf följer äfven, att de enskilda skogsförvaltarna borde 
vara minst lika berättigade som länsjägmästare att Fildna sitt arbete sig till godo som merit 
vid eventuellt sökande af skogsstatstjänst. Lika litet emellertid som skogsstaten behöfver re- 
kryteras från länsjägmästarekåren, lika litet är behofvet af rekrytering från de ordinarie jäg- 
mästarna till länsjägmästarekåren för att erhålla skickliga tjänstemän i denna kår. tmin- 
stone har icke i minsta mån kunnat påvisas, att icke lika dugande förmågor funnits att på- 
räkna till länsjägmästaretjänst som till skogsstatstjänst, och detta fastän de förra tjänsterna 
hvarken berättigat till pension eller medfört rätt att räkna merit vid sökande af skogsstats- 
tjänst. Om, såsom är att hoppas, frågan om pension för länsjägmästarna ordnas på ett för 
dem tillfredsställande sätt, så behöfver man än mindre frukta för att icke länsjägmästarekåren 
allt framgent skall rekryteras med fullt lika dugande krafter som dem, som tillföras statens 
revirförvaltarekår. De af länsjägmästarna anförda hufvudskälen för växling af tjänstemän mellan 
länsjägmästarekåren och skogsstaten äro alltså af ringa värde, och synas i alla händelser ej 
i minsta mån uppväga den stora orättvisa, som genom en sådan anordning skulle drabba de 
extra tjänstemännen inom skogsstaten. 

Att skogsingenjörernas tjänstgöring i flera afseenden kan jämföras med länsjägmästarnas 
vill domänstyrelsen fortfarande medgifva, men däraf synes ingalunda kunna dragas den slut- 
satsen, att länsjägmästarna böra få räkna meriter i likhet med skogsingenjörerna. Såsom de 
extra jägmästarnas förbund framhållit och med belysande exempel styrkt, tillsättas länsjäg- 
mästarna i regel alldeles lika godtyckligt, som då den enskilde väljer sina tjänstemän, under 
det att skogsingenjörerna tillsättas af domänstyrelsen efter fullständigt enahanda grunder, 


SKOGSADMINISTRATIONEN. $20? 


som gälla vid tillsättande af befattningarna i skogsstaten på extra stat, Skogsingenjörerna 
kunna sålunda icke erhålla någon befordringstur framför öfriga extra jägmästare. Skogsin- 
genjörernas arfvoden äro också satta i öfverensstämmelse med den: öfriga extra personalens 
i skogsstaten arfvoden och sålunda så pass mycket lägre än de ordinarie jägmästarnas löner, 
att skogsingenjörerna numera icke kunna hafva någon fördel af att allt för länge stanna 
kvar på sina skogsingenjörsposter. Länsjägmästarna åter, som i regel äro betydligt bättre 
aflönade än de ordinarie jägmästarna och därtill vanligen äga att i stor utsträckning åtaga 
sig uppdrag åt enskilda, skulle otvifvelaktigt, om de blefve berättigade till meriter, söka att 
stanna så länge som möjligt såsom länsjägmästare för att få på äldre dagar söka sig in i 
skogsstaten för att få del af 'dess pensionsrätt. Olägenheten häraf för statens skogsförvalt- 
ning är uppenbar. Därtill kommer, att skogsingenjörerna utgöra ett ringa fåtal, för närva- 
rande endast 3 stycken, under det att länsjägmästarnas antal uppgår till 23 stycken, eller, 
om länsjägmästaren i Malmöhus län icke medräknas, 22 stycken, Om skogsingenjörernas 
antal vore lika stort, skulle gifvetvis äfven deras rätt till meriter i ganska väsentlig grad för- 
rycka de öfriga extra skogsstatstjänstemännens befordringsutsikter, 

De extra jägmästarnas förbund har i sin underdåniga skrift den 25 februari 1913 när- 
mare utvecklat den fara för statens skogsväsende, som i form af ett sänkande af duglighets- 
nivån skulle blifva en följd af att länsjägmästarna fingo tillgodoräkna sig meriter, och vill 
domänstyrelsen bestyrka det berättigade i detta uttalande. 

För att visa, huru bekymmersamt det skulle blifva för de extra skogsstatstjänstemännen, 
därest länsjägmästarna skulle blifva berättigade till meriter till statstjänst för sitt arbete i 
skogsvårdsstyrelsernas tjänst, har de extra jägmästarnas förbund i samma sin underdåniga 
skrifvelse uppgjort en beräkning af dels de extra jägmästarnas antal i förhållande till de 
skogligt utbildade ordinarie befattningshafvarna inom skogsstaten, domänstyrelsen, skogsläro- 
verken och statens skogsförsöksanstalt, dels åldersfördelningen bland dessa extra skogsstats- 
tjänstemän samt dels utsikterna till befordran under närmaste tioårsperiod. Af denna be- 
räkning framginge, att vid slutet af år 1922 icke mindre än ett 60-tal aspiranter ännu vid 
fyllda 40 år eller därutöfver skulle stå obefordrade, ett bekymmersamt förhållande, som skulle 
blifva ännu tröstlösare, om länsjägmästarna genom rätt till meriter skulle komma att afsevärdt 
stegra detta antal. 


Ehuru en del anmärkningar kunna göras mot denna beräkning — såsom att bland de 
extra jägmästarnas antal medtagits några, som knappast bort inräknas dit, att en fördelning 
af de extra tjänstemännen efter antal lefnadsår lätt blir missvisande, hvarför fördelningen i 
stället bort göras efter antal tjänsteår, att det är vid 63 år och icke vid 60 år, som ordi- 
narie skogsstatstjänstemän kunna under vissa villkor få afgå med pension före pensionsål- 
dern, att de extra jägmästare, som under det gångna decenniet utträdt ur statstjänst, nog 
utgöra mera än 15 &Z, och slutligen att i denna beräkning icke ens medtagits den ökning 
af ordinarie jägmästaretjänster, som norrländska skogsvårdskommittén föreslagit, (s. k. skogs- 
ingenjörstjänster), ej heller beräknats någon ökning däruti för det öfriga landet — så måste 
dock medgifvas, att häraf vill. framgå, att befordringsutsikterna för de extra skogsstatstjänste- 
männen för framtiden te sig ganska mörka. En ytterligare försämring af dessa utsikter ge- 
nom rätt för länsjägmästarna att räkna meriter för sin tjänstgöring skulle förvisso göra fram- 
tiden för de extra skogsstatstjänstemännen ännu mera dyster. 

I fråga om den af de extra jägmästarnas förbund såsom bilaga vidlagda artikeln af 


extra jägmästaren Wibeck i Skogsvårdsföreningens tidskrift rörande det extra ordinarie sy- 
stemets utveckling i skogsstaten, så kunna berättigade anmärkningar göras mot denna, men 
har styrelsen icke ansett det nödigt att nu närmare redogöra därför. 

I sitt underdåniga utlåtande den 24 september 1908 med anledning af ett utaf inom 
jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga afgifvet betänkande angående ändamålsenligt 
ordnande af skogsundervisningen uttalade domänstyrelsen, att de extra tjänstemännens an- 
tal borde vara större än de ordinarie jägmästarnas, Detta skedde emellertid under förut- 
sättning af att, såsom domänstyrelsen hemställt, den lägre kursen vid skogsinstitutet skulle 
helt indragas och sålunda de enskilda skogsägarna skulle blifva hänvisade att i hufvudsak 
söka sina skogsförvaltare ur de extra skogsstatstjänstemännens led. Vidare tillkom detta ut- 
talande på grund af nämnda sakkunnigas utredning angående antalet af de enskildas skogs- 
tjänstemän och under intryck af det just då lifliga intresset för skogsvård och i samman- 
hang därmed ökadt anställande af skogligt bildade tjänstemän för de enskilda skogarna. 
Sedan emellertid vid skogsundervisningsfrågans afgörande af 1912 års Riksdag blifvit be- 
stämdt, att en särskild lägre kurs äfven vid den blifvande skogshögskolan skall inrättas, 
har därmed grunden för detta domänstyrelsens uttalande bortfallit, hvartill äfven kommit, att 
det för 5 år sedan synbart ökade intresset hos de enskilda skogsägarna att anställa skogligt 


OM SKOGSADMINISTRATIONEN. 
3 


bildade tjänstemän märkbart aftagit i stälet för att, såsom man hade anledning vänta, ökas. 
Däraf följer ock, att de extra skogsstatstjänstemännens antal i stället för att vara större än 
de ordinaries, bör vara mindre. Den ökning i antalet extra skogsstatstjänstemän, som skulle 
blifva en följd af rätt för länsjägmästarna att beräkna meriter till statstjänst för sim tjänst- 
göring, kan därför enligt styrelsens åsikt alls icke motiveras. 

Domänstyrelsen anser alltså tungt vägande skäl föreligga för fasthållande vid sin förut 
uttalade mening, att länsjägmästarna icke böra beredas rätt att beräkna meriter för anställ- 
ning inom skogsstaten. 

Beträffande till slut den af de extra jägmästarnas förbund i ofvan omförmälda under- 
dåniga skrifvelse den 25 sistlidne februari gjorda hemställan, att Eders Kungl. Maj:t täcktes 
att i samband med handläggningen af här förut afhandlade ärende, eller oberoende af detta, 
träffa anstalter för åstadkommande af en sådan proportion mellan ordinarie och extra tjänster 
inom skogsstaten, att de extra tjänstemän, som däraf visat sig förtjänta, måtte nu och för 
framtiden kunna inom skälig tid vinna befordran till ordinarie förvaltningstjänst, får domän- 
styrelsen underdånigst hemställa, att därom få afgifva yttrande i samband med dels det un- 
derdåniga utlåtande, som domänstyrelsen nu är anbefalld afgifva öfver den norrländska skogs- 
vårdskommitténs betänkande, dels det yttrande, som domänstyrelsen torde komma att få af- 
gifva öfver de förslag, som de jämlikt nådigt bemyndigande den 16 juni 1911 af chefen för 
jordbruksdepartementet tillkallade sakkunnige för verkställande af utredning för åstadkom- 
mande af en rätt förvaltning och skötsel af kronans och andra allmänna skogar i mellersta 
och södra delarna af riket kunna komma att framlägga. 

Remissakten år styrelsen härmed återställa. 


Stockholm den 23 april 1913. 
Underdånigst: 
KARL FREDENBERG. 


Th. Hermelin. Fr. Gjöbel. 
C. Stiernspetz. Uno Wallmo, 


Tjänster och förordnanden. 
Kungl. Domänstyrelsen. 


Inspektionsresor. Generaldirektör K. Fredenberg har den 21—24 maj företagit 
inspektionsresa i Bergslagsdistriktet. Vikarie byråchefen W. Roos den 21, 23 och 24 maj 
samt byråchefen Th. Örtenblad den 22 maj. 

Byråchefen Fr. Giöbel har den 27 juni—3 juli företagit inspektionsresa på Gottland. 
Vikarie notarien E. Ödman, hvilkens tjänst uppehållits af amanuensen A. Hagelstein. 


Semester har åtnjutits af: 

Generldirektör K. Fredenberg den 16—17 juni, 23 juni—1I juli med byråchefen W. Roos 
som vikarie samt den 2—5 juli med byråchefen Th. Örtenblad som vikarie. 

Byråchefen Th. Örtenblad den 5—9 samt 28 maj med förordnande för notarien K. G. G. 
Norling, hvilkens tjänst uppehållits af amanuensen N. Schager samt den 25—28 juni med 
förordnande för revisor Hj. Modigh, hvilkens tjänst uppehållits af amanuensen A. Engman. 

Byråchefen Fr. Giöbel den 24—26 april, 9—10 maj och 12—21 juni med förordnande 
för notarien E. Ödman, hvilkens tjänst uppehållits af amanuensen A. Hagelstein. 

Byråchefen friherre Th. Hermelin den 29 maj och 16—21 juni med förordnande för 
revisor Hj. Modigh, hvilkens tjänst uppehållits den 29 maj af e. jägmästaren Eskil Wiström 
och den 16—21 juni af amanuensen A. Engman. 

Byråchefen Stiernspetz den 10 maj med förordnande för revisor H. Modigh, hvilkens 
tjänst uppehållits af amanuensen A. Engman samt den 6 juni med förordnande för notarien 
M. Seth, hvilkens tjänst likaledes uppehållits af Engman. 

Revisor E. G. Fahlerantz, den 9 maj—2 juni med förordnande för amanuensen E. 
Hammarstrand. 

Notarien K. G. G. Norling den 9 juni—8 juli med förordnande för amanuensen N-. 
Schager. 

Notarien E. Ödman den 3--11 juni med förordnande för amanuensen Alf Hagelstein. 

T. f. notarien A. Wigelius den 22—24 maj med förordnande för t. f. amanuensen, 
friherre F. Barnekow. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 3417 


Tjänstledighet har beviljats registratorn K. Hanström för enskilda angelägenheter 
den 29 april och 20 maj med förordnande för t. f. amanuensen friherre F. Barnekow samt 
den 30 maj med förordnande för t. f. amanuensen Georg Nordfors. 

Notarien K. G. G. Norling för hälsans vårdande den 9 juli—9 aug. med förordnande 
för amanuensen N. Schager. 

Revisor Hj. Modigh för enskilda angelägenheter den 2—14 juni med förordnande för 
amanuensen A. Engman den 2 och 9—14 juni samt amanuensen E. Hammarstrand den 
3—38 juni. 

Revisor C. G. Fahlerantz för sjukdom den 9—28 juni med förordnande den 9—11 
uni för e. jägmästaren John Söderström och den 12—28 juni för t. f. amanuensen G. Nordfors. 


Till biträde med arfvode har antagits utex. skogseleven Oscar Lindblad. 
Till e. o. tiänsteman har antagits utex. skogseleven Georg Bergsten. 


Skogsstaten. 

Arjepluogs revir. Till jägmästare i Arjepluogs revir har Kungl. Maj:t den 13 juni 
utnämnt och förordnat t. f. jägmästaren i Öfre Byske revir Osvald Gustaf Engströmer. 
Under tiden 1—13 juni uppehölls jägmästaretjänsten af e. jägmästaren Edvin Nyblom. 

Vargiså revir. Till jägmästare i Vargiså revir har Kungl. Maj:t den 9 maj utnämnt 
och förordnat t. f. jägmästaren i Arjepluogs revir Urban Eugen Lindhé. 

Öfre Byske revir. Jägmästaretjästen i Öfre Byske revir uppehålles af assistenten 
i reviret John Schenström från den 13 juni intill dess densamma blifvit i vederbörlig ord- 
ning återbesatt. ; 


Till aflönade helårsassistenter ha förordnats: i Fredrika revir från 25 juni 
amanuensen i Kungl. Domänstyrelsen Einar Hammarstrand; 

i Södra Lycksele revir från 25 juni assistenten hos öfverjägmästaren i Mellersta Norr- 
lands distrikt Björn Groth; 

i Slättbygds m. fl. revir från I juni assistenten i Södra Lycksele revir Nils Björkman; 

i Kopparbergs m. fl. revir med hufvudsaklig tjänstgöringsskyldighet å Grönsinka 
kronopark från 16 maj assistenten i Bjurholms revir Per Normelli; 

i Bjurholms revir från 25 juni assistenten i Bursträsks revir Paul Törnblom. 


Till aflönade assistenter ha förordnats: 


i Arjepluogs revir e. jägmästaren Edvin Nyblom I juni—31 dec. 

1 Juckasjärvi Ne » Bertil Nylén I juni—31 dec. 

i Södra Lycksele » >» » Nils Högbom I juni—3I1 dec. 

i Asele SER » Ernst Holm I juni—31 dec. 

1 Stensele bor AR » Eskil Wiström = 10 juni —31 dec. 

1 Kalm. sr » Olof Löfvén I juli —31 dec. 

i Degerfors Fr » Ivar Hjälmström 19—31 maj och I juni—31I dec. 
i V. Hälsinglands revir e. jägmästaren Ragnar Wahlström under juni och juli; 


i Arvidsjaurs revir assistenten hos öfverjägmästaren i Skellefteå distrikt Albert Berg- 
stedt I juli—I5 aug.; 

att verkställa indelning och uppskattning å kronoparker ha mot månads- 
arfvode förordnats inom Umeå distrikt från I juni tills vidare under året e. jägmästarne: 
Henrik Fogelström, A. Leo Holmgren (från 1 sept.) friherre Dag de Geer, Nils P. Fornan- 
der, Gustaf Westermarck, Selim Lindner, Hjalmar Lindén, Gustaf Lindkvist, Bror Rossander, 
Eric Hallström, Josef Södergrann, Nils Lundborg, S. Daniel Olsson, Arne Rydbeck; 

inom Mellersta Norrlands distrikt från 25 juni tills vidare under året e. jägmästaren 
August Skoog, Kurt Hammarström och Ragnar Tjernberg; 

inom Gäfle — Dala distrikt från 25 juni e. jägmästaren Sven Hallin; 

inom Bergslagsdistriktet från 25 juni e. jägmästarna Waldemar Dixen, August Hagman 
Bernhard Blohm; 

inom Östra distriktet från 25 juni e. jägmästaren Helis Rääf; 

inom Västra distriktet från 25 juni e. jägmästarna Einar Nilsson och Einar Rudbeck; 

inom Smålands och Södra distriktet 25 juni e. jägmästarna Malte Thees och W. Sjögren. 

Till skyddsskogsassistenter ha förordnats inom Mellersta Norrlands distrikt I juni 
—31 oktober e. jägmästarna Lars Larsson, Emil Palm, Rickard Wikander, Ivar Lindeberg, 
Bror Elof Andersson, Klas Bergman och Karl Lindell. 


Till biträde åt skogstaxatorn i Umeå distrik under maj har förordnats e. jäg- 
mästaren Erik Hallström. 


Je SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Till extra jägmästare i Luleå distrikt har förordnats utexam. skogseleven Krister 
Ljunggren. 


Återkalladt förordnande. På därom gjord framställning har Kungl. Domän- 
styrelsen återkallat det e. jägmästaren Mauritz Carlgren meddelade förordnandet att vara 
assistent i Fredrika revir. 

Ur Kungl. Domänstyrelsens matrikel har jämlikt beslut den 25 maj 1913 af- 
först e. jägmästaren Lars Henrik Carlsson. 

Tjänstledighet har beviljats: öfverjägmästaren i Skellefteå distrikt Gustaf Borg för 
genom läkarbetyg styrkt sjukdom den 16—30 april med förordnande för jägmästaren i 
Jörns revir Gustaf Tjäder, hvars tjänst under tiden uppehålles af assistenten i reviret Ernst Elfvik ; 

jägmästaren i Jörns revir Gustaf Tjäder genom läkarbetyg styrkt sjukdom den 19 maj 
—19 juni med förordnande för assistenten i reviret Ernst Elfvik; 

jägmästaren i Vargiså revir Urban Eugen Lindhé den 9—31 maj med förordnande för 
honom att under denna tid uppehålla jägmästaretjänsten i Arjeplougs revir. Vargiså revir 
förestås under tiden af assistenten därstädes Vilhelm Strandberg ; 

jägmästaren i Junsele revir Harald Wedholm för genom läkarbetyg styrkt sjukdom 25 
april —31 maj med förordnande för assistenten i reviret Bror Fornell, hvars tjänst uppehålles 
af e. jägmästaren Ragnar Tjernberg; 

jägmästaren i Åre revir Nils Kristian Berlin för företagande af studieresa den 5—19 
maj med förordnande för assistenten i reviret Erik Geete; 

jägmästaren i Östersunds revir Carl Björkbom för allmänt uppdrag den 26 maj—25 
juni samt för genom läkarbetyg styrkt sjukdom den 26 juni—25 juli med förordnande för 
assistenten i reviret Knut Falck, hvars tjänst uppehålles af e. jägmästaren Bure Holmbäck; 

jägmästaren i Kopparbergs revir J. H. Borglind för hälsans vårdande i juli och augusti 
med förordnande för assistenten hos öfverjägmästaren i Gäfle—Dala distrikt Carl Sundberg; 

jägmästaren i Västerdalarnas revir Carl Öjermark för enskilda angelägenheter 28 juni— 
27 juli med förordnande för assistenten i reviret Sven Boberg; 

öfverjägmästaren i Bergslagsdistriktet Uno Wallmo för enskilda angelägenheter den 5— 
10 maj med förordnande för jägmästaren i Karlstads revir P. F. Elfstrand, hvilkens tjänst 
uppehålles af e. jägmästaren Bror Elof Andersson; 

jägmästaren i Arvika revir Henrik Linner för hälsans vårdande med förordnande för 
e. jägmästaren A. Vilhelm Sjökvist; 

jägmästaren i Västerås revir Ivar Fåhreus för hälsans vårdande under juli med för- 
ordnande för e. jägmästaren Rickard Alexandersson; 

jägmästaren i Enköpings revir J. H. Blombergsson för enskilda angelägenheter den 
16 juni—5 juli samt 20 juli—2 augusti med förordnandé för e. jägmästaren Ragnar Libeck; 

t. f. jägmästaren i Norra Roslags revir Gustaf Svensson för hälsans vårdande under juli , 
med förordnande för e. jägmästaren Axel Nilsson; 

jägmästaren i Karlsby revir G. Kuylenstierna för enskilda angelägenheter den 31 maj 
—7 juli med förordnande för e. jägmästaren Nils Eckerbom; 

jägmästaren i Hunnebergs revir Mauritz Stenberg för enskilda angelägenheter den 
16—24 maj med förordnande för assistenten i reviret Gösta Hallgren, hvilkens tjänst uppe- 
hålles af e. jägmästaren Einar Rudbäck; 

jägmästaren i Sunnerbo revir C. B. Christoffersson för enskilda angelägenheter under 
juni och juli med förordnande för assistenten i reviret G. Fischer, hvilkens tjänst uppehålles 
af e. jägmästaren E. Busck; 

jägmästaren i Kalmar revir Fr. Nauckhoff för enskilda angelägenheter 15 maj—II juni 
med förordnande för e. jägmästaren Fr. A. Bergman; 

jägmästaren i Aspelands revir E. C:son Haller för enskilda angelägenheter 13—20 maj 
med förordnande för e. jägmästaren E. Busck. 


Kungl. Skogsinstitutet. 
Till assistenter vid Kungl. skogsinstitutets praktiska öfningar ha förordnats: 
å Bjurfors kronopark e. jägmästarna John Söderström 14 dagar i maj samt 12 juni— 
31 augusti och Fr. Bergman 12 juni—3I1 augusti; 
å Månghörningens och Malingsbo kronoparker e. jägmästarna Einar Karlsson och A. 
Leo Holmgren den 17 juni—31 augusti. 


Enskild tiänst. 


Till sekreterare och ombudsman hos sydvästra Sveriges skogssällskap 
har antagits amanuensen hos Kungl. Domänstyrelsen, e. jägmästare A. Wigelius. 


Lä 


GUNNAR HALLS 


S 
GENS 


Q 
N 
cc 
UN) 
O 
O 
Xx 
u) 


FÖRENIN 


TIDSKRIFT 


4 
Lu 
Ö 
c 
ES 
oo 
LJ 
Q 
Ta 
I 
X 
Ö 
IX 
TE 


ÄFT. 5 


HA 


ARS MAAS NERE PY SAN FAN! RBS SR NN NR KÄRA RNA OÄPR s ERAN YA ÖR SE fel fa a SSU Se 


 SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRII 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 


ILLMÄNNA DELEN ALLMÄNNA DELEN MED FACKAFDELNINGEN 


PRIS 5 KR. UTAIEVESLAS PRIS 10 KR. 


FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD 


REDAKTÖRER: PROFESSORN, JÄGMÄSTARE GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTGIFVARE 
PROFESSORN, FIL D:R HENRIK HESSELMAN. Sa 


Föreningens kontor, Norrmalmstorg 3, 1 tr., hålles öppet hvardagar kl. 1/210—1/24. Rikstelefon 22 90. 
Postadress: Stockholm CC: Professor Schotte träffas i telefon Riks 152 25 och efter kl..1/26 e. m. 
i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikstelefon Lidingö 133 o. Allm. tel; Lidingö 219. 


-Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll. Aftryck af upp- 
satser och illustrationer ur tidskriften Tförbjudes, därest ej särskildt tillstånd härtill 
erhållits af redaktionen. 


INNEHÅLL. 


HEMBERG, EUG.: Afvenboken, dess utbredning och spridningsbiologi (med 2 SS : 
OPM IKAALA) br sena ser te ee slöteke De! UR bs) Ae SR v IRS NEN] BÄSTE a) 59 10) = SJS SLET RS RNE sid. 333" . 


" BJÖRKBOM, CARL: Om skogspersonalens fortsatta utbildning .............sse-s-- EDA BÖJA 
RINGSTRAND, NILS G.: Ett genmäle till byråchefen E. Kinberg i frågan om ord- 
nande af den enskilda skogsvården i Västerbotten och Norrbotten. . » 359" 


Litteratur: 


BussE, Jurius: Die Ausgleichungsrechnung und ihre Bedeutung fär 

die Beurteilung forstlicher Fragen. Rec. MAGNUS NORDQUIST... FS 
HERLIN, RAFAEL: Jordmånens och temperaturens inflytande på väx- 

ternas förekomst och utbredning En studie i biologisk växtgeografi 

med särskild hänsyn till dess tillämpning i TREEVOLEASERE: Rec. 


Skogsadministrationen: 
Lagar, kungl. förordningar och beslut. 


I Svensk författningssamling intagna kungörelser ............s«sesrs IR Ce 
Kungl, Maj:ts beslut ang. befrielse för flottande att erlägga amorterings- 

afgifter i flottleder, där hufvudsakligen virke från kronans skogar 

Tr AT TORES RE da mtr AN ös Ne aikare oa" ole Doe år Se Ne AEA SS FRV EF DANS TR NA sta RR TR 
Kungl. Maj:ts beslut ang. afskrifning af BYgEsE dere för vissa 

110 EEE Et: TT Aa Van kola ar er sr fe Ar DE Wi lar end d brå ord een Te Are RAS MU RAT UA ABIR TR AO 
Disposition af till statsverket inflytande flottningsafgifter ............ RV STAR 
Gäldande af kostnader för militärkommendering vid skogsbrand .... >» 374" 
Upplåtelse af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineral- 

fytidigHeter:a kronöjord =. 5, sle is se sl ie Bb ee ec såg, ein eigap sjal BIS IE ve 
Afstående eller upplåtelse i vissa fall af mark från ENN BYE 
Bestämmelser ang. jakträtt för skogsinstitutets personal och elever. . Kor 
Bestämmelser rörande skogsläroverkens jakträtt RESO FP bd SKÄR FERM 
Ytterligare anslag till statens domäner för år IQI3............««--e> Sr jad 
Driftkostnader för statens domäner under år 1914 ...............-ee RY I pe 
Anslag till skogsodlingens befrämjande och skogsvårdsstyrelsernas verk- 

Sam Het. stil SUCH. EÖTA Soy b bä pr ltg oro lsr a jeNe KE vete ENDA, Väs ig Take RE KRIG REN 
Anslag till markinköp samt nya jägmästarebostäder under år 1914.. »> 380 
Fördelning för år 1914 af stipendierna till statens skogsskolor ...... 480” 


Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. 


Kungl. Domänstyrelsens föreskrifter ang. vissa ändringar i gällande 
bestämmelser i fråga om upprättande af skogshushållningsplaner i 
södra och mellersta delarna af landet, utfärdade den 10 juni 1913 >» 3817 


Revirförvaltares befogenhet att öfverklaga taxeringsnämnds beslut .. » 381 
Cirkulär ang. befrielse i vissa fall för kronoarrendatorer att erlägga 
skatt för från arrendet undantagen utmark .................-e> > 381" 
Cirkulär ang. indrifvande af underhandsförsäljningsmedel genom fögderi- 
FÖT VALEN IT OCH Syn ole bl arR ec sr pers far ab Aöa Berg a ja eka ES Ae BMT SJ SI RAS Ara » 3817 
Tjänster Och £0r0T da All de 03 dte dr dad str BS ANTA STA ANe re a fre MR > 382" 


Insamlingen till en minnesvård öfver Carl Gayer ........ssssstesssrerers » 386" 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1913. H. 5. 


Afvenboken (Carpinus betulus), dess utbredning i 
Europa och spridningsbiologi. 
Studie af EuG. HEMBERG. 


Inledning. 


Afvenboken förekommer i spontant tillstånd endast inom Sveri- 
ges sydligaste provinser. Det ingår mångenstädes i Skåne och Blekinge 
ganska rikligt inblandadt i löfskogen, eller bildar lokalt smärre grupper 
och stundom hela bestånd. Afvenboken är ett skogsträd, som beträf- 
fande höjdväxt och dimensioner hänföres till »andra ordningen». Trä- 
det uppnår nämligen å god ståndort en höjd, som knappast öfversti- 
ger 20 meter, men kan däremot under gynnsamma klimat- och jord- 
månsförhållanden utväxa till betydande stamdimensioner (i rundt tal 
Olsor Pr. OO, ar). 

I slutet tillstånd bilda grenarna 20—30” vinkel mot stammen, hvar- 
igenom trädkronan erhåller en ovalt spetsig form. Stammen rensar sig 
i slutet bestånd till en höjd af 7 äå 9 meter. I fritt läge utväxa gre- 
narna mera horisontalt, och kronan erhåller en bred, skärmliknande form. 

Trädets löfverk är rikligt och beskuggande, dock ej i så hög grad 
som bokens. Genom denna egenskap möjliggöres likväl för återväxten 
att flera år utan vidare skada vegetera under moderträdet, medan bo- 
kens starkare beskuggning i slutet bestånd dödar föryngringen. 

Man iakttager ofta mellan bladfästet och årsknoppen en liten »bi- 
knopp», som vid tillräckligt ljustillträde utvecklar sig till ett kortskott. 
Det är denna egenskap, som gör afvenboken, i högre grad än andra 
löfträd, lämplig till tuktning för bildandet af häckar, bersåer, bågegån- 
123)G (OSS 

Trädets fruktifikation är riklig och ofta återkommande. I Skåne 
inträffar fruktsättningen med två eller högst tre års intervaller. Den 
inträder redan vid 20-års åldern. 

Af höstens fröfall gror endast en ringa procent påföljande vår, me- 
dan de ogrodda fröna kvarligga till den därpå följande våren. Under 
omkring 18 månaders hvila bland gräs och löfaffall blir en mycket stor 
procent frön förstörd af djurvärlden. Som planta är afvenboken särde- 
les trögväxt, men håller likväl jämna steg med den äfven i tidigaste 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1913. Fackafdelningen. hå 


SAS EUG. HEMBERG. 


ungdomen trögväxande boken; efter 15:de—20:de året öfverflyglas hon 
dock af den senare. 

Under medelgoda tillväxtförhållanden och vid c:a 40 års ålder utgör 
afvenbokens kubiska massa endast omkring fjärdedelen mot bokens vid 
samma ålder; vid 100 år omkring hälften mot den senares. Denna om- 
ständighet nödvändiggör dels kortare omloppstid för afvenbokshögskog 


EUROPA. 


i1000,500 


Fig. 1. Afvenbokens utbredningsområde (inom den grofva linjen) efter M. BUSGEN i Lebens- 
geschichte der Bliitenpflanzen Mitteleuropas, Lief. 18. Stuttgart 1913. (Detta häfte är från 
trycket utgifvet, sedan Hembergs uppsats redan förelegat i korrektur. ed.) 


än för vanlig bok och dels den förras tidigare uthuggning såsom spräng- 
träd i bokhögskogen. 

Om trädet således mindre ägnar sig till högskog med längre om- 
loppstid, lämpar det sig så mycket fördelaktigare till lågskog med kort 
omlopp. Det är dess framstående egenskap att åter och åter efter af- 
verkning reproducera sig genom talrika stubbskott, som bereder det en 
rangplats bland lågskogsträden. 

Sådana lågskogar af afvenbok (jämte ek och andra löfträd) spela 
en viktig nationalekonomisk roll inom vidsträckta kulturområden i Eu- 
ropa, synnerligast för smärre jordägare, egnahemsbrukare m. fl. 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI. 32357 


Trädets ved är svagt gulaktig, vid högre ålder utomordentligt hård 
och därför lämplig till vissa redskap, såsom kuggar, hyflar, läster, instru- 
menter och svarfveriarbeten. 

Dess brännvärde öfverträffar bokens. 

Afvenboken trifves väl på nästan all slags jordmån, alltifrån grus- 
backar till styf lera. Sin högsta fulländning erhåller hon på lerigt grus 
med friskt humustäcke. Däremot trifves den ej på torfjord eller starkt 
försumpad sur mark. Framför boken äger den följande egenskaper, 
som äfven verka gynnande på dess utbredning på den förras bekost- 
nad. Den är nämligen i ungdomen mindre känslig för frost än den förra, 
fördrager bättre fuktig, till och med svagt försumpad, fast jordmån, är 
mindre ömtålig för kreaturs bett, mindre känslig för gräsväxt samt 
sprider sig lättare genom sin massproduktion af frön, hvilka på grund 
af sina vingar af vinden kunna föras längre bort från moderträden än 
de tunga bokollonen. 

Dessa egenskaper tillsammantagna äro orsaker till afvenbokens 
lokalt ymniga insprängning i bokskogarna, dess grupp- eller bestånds- 
visa uppträdande på »frostluckor» i de förra, samt dess inträngande 
som underbestånd i ekskogarna. Mångenstädes har afvenboken faktiskt 
intagit både ek- och bokskogens plats, där sådana skogar blifvit utsatta 
för missvård från människans sida. 


Afvenbokens geografiska utbredning i Europa. 


I Kurlands sydvästligaste hörn vid Östersjön förekomma afvenbo- 
kens nordligaste förposter inom Ryssland. Härifrån går gränsen såsom 
ost- och sydostgräns genom Littauen, guv. Vitebsk, Mohelev, Tscher- 
nigov och Poltava, samt därifrån med sydvästligt förlopp i närheten af 
stäppgränsen genom guv. Cherson till Svarta hafvet, och springer sedan 
öfver till halfön Krim. I Podolien och södra hälften af guv. Kiev inom 
ett skogsområde, uppgående till 1,700,000 hektar, utgör afvenboken det 
förhärskande skogsträdet och bildar vidsträckta skogar (se BODE, JUNDZILL). 
Å Krim förekommer trädet endast på Tauriska bergen (se KOCH). 

Afvenboken når sin sydgräns inom Europa å Peloponesus i Grek- 
land vid omkring 37”, ehuru trädet här endast förekommer enstaka i 
ek-, sykomorlönn- och kastanjeskogarna å bergen. I samtliga Balkan- 
staterna är afvenboken ett bergsträd af underordnad betydelse (se 
WILLKOMM). 

Från Grekland vänder sig gränsen i nordvästlig riktning till Italien, 
i hvilket land afvenboken förekommer sydligast i trakten af Neapel, 
samt för öfrigt insprängd i Apenninernas skogsbestånd (se BERTHOLONY 
och KOocH). 


3307 EUG. HEMBERG. 


Från Italien vänder sig gränsen till Frankrike, passerar landets syd- 
östra del och kringgår hela Les Landes (enligt »Limites des vegetaux 
ligneuses en France>, utgifven af franska domänministeriet). 

I Frankrike äger afvenboken ett mycket stort utbredningsområde, 
intager inom detta tredje rangen bland skogsträden, samt betäcker 16 9, 
af statsskogarnas areal eller omkring 300,000 hektar (enl. PANNEWITZ 
och MATTIEU). 

Å den öfriga kontinenten äger afvenboken inom Habsburgska statsom- 
rådet i stort sedt en underordnad forstlig betydelse, ehuru densamma 
spelar någon roll i lågskogsbruket (jfr SCHARNAGGL, GÖPPERT och 
WESSELY). 

Inom Europas bergsländer är afvenbokens utbredning i vertikal 
riktning obetydlig i jämförelse med bokens. 

Inom tyska riksområdets västra delar spelar trädslaget en betydande 
roll för lågskogsskötseln. Inom dess östra delar ingår afvenboken i 
högskogsbruket och utgör i viss mån en ersättare för den i Väst- och 
Ostpreussen aftagande boken (se LEO). 

I Belgien och Holland saknar trädet forstlig betydelse. 

Från Frankrike i Vendée springer gränsen öfver till mynningen af Se- 
werfloden i England samt fortlöper.i n. o. riktning till viken Wash vid Nord- 
sjön. Trädets spontana utbredning i England inskränker sig således till 
de fyra sydostligaste provinserna mellan 50—353” (se WATSON). Härifrån 
uppnår gränsen Holsteins västkust i halfön Eiderstedt (c:a 54”, 20') samt 
fortlöper med nordlig riktning längs Schleswigs västra, låglända trakter 
till danska gränsen, hvarifrån densamma, med kringgående af jutländska 
halföns sydvästra, låglända och sandiga del, i vid båge följer inlands- 
isens ändmoräner till norra delen af halfön, hvarest den antager ostlig 
riktning. Enligt CHRISTIAN VAUPELL förekommer afvenboken i spontant 
tillstånd icke norr om Limfjorden. Men enligt mig lämnadt meddelande 
af Skovrider COLDING finnes den i spridda, fullt spontana exemplar i 
östra delen af Vendsyssel, såsom i Dronningelunds och Säby skogar. 
Afvenboken torde sålunda öfverskrida Limfjorden i nordöstra delen af 
halfön, samt uppnå Kattegatt vid omkring 57” 20' — dess nordligaste 
spontana växtplats i Europa. Från Vendsyssel går nordgränsen genom 
Seland, inom hvars nordligaste del afvenboken enligt VAUPELL icke 
anses spontan. 

Beträffande trädslagets förekomst i Danmark kan såsom allmänt 
omdöme sägas, att detsamma med undantag af vissa områden är af 
underordnad forstlig betydelse. Afvenboken förekommer där mest i 
grupper vid skogsgränser, å betesmarker, sporadiskt insprängd i bokhög- 
skogen, grupp- och stundom beståndsvis å fordom uthuggna bokskogars 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI. say 


gräs- och frostluckor, såsom invaherande underväxt i ekskogar, samt 
stundom såsom relikt (stubbskott) i planterade barrskogsbestånd. 

I större myckenhet finnes detta trädslag i Lålands skogar, vidare 
åa Falster och vissa delar af södra Seland. Mångenstädes på Låland 
och Falster har afvenboken intagit de gamla ekskogarnas plats. I kam- 
pen mot bokskogen kommer dock afvenboken till korta å alla bättre 
ståndorter. Under hela medeltiden, då skogsintresset uteslutande kon- 
centrerades på de ollonbärande trädens (ek och bok) förkofran, torde 
afvenboken blifvit hårdt uthuggen inom hela konungariket Danmark. 
Enligt den gamla danska skogslagen fingo bönderna endast afverka 
»surskogen» men till denna räknades äfven afvenboken (jfr. TROELS LUND). 

Ännu så sent som på 1800-talet förde det ordnade skogsbruket ett 
utrotningskrig mot afvenboken, som fortfarande ansågs som »skogsogräs». 
Ännu har den ej blifvit föremål för odling i nämnvärd skala, men väl 
skyddas numera välformad, växtlig ungskog (enl. HAUCH och ÖPPER- 
MANN). Å Bornholm, hvarest afvenboken förekommer på statsskogen 
Almindingen, utgör den ersättning för boken, som icke finnes spontan 
a denna ö. 

Från Nordseland går afvenbokens nordgräns till svenska kusten, 
som träffas i sydligaste Halland, Ö. Karups s:n, hvarifrån den fortlöper 
1 östlig riktning genom Haslöfs, Våxtorps och Hishults socknar till 
Markaryds s:n i Kronobergs län. Härifrån höjer den sig i nordlig rikt- 
ning genom Markaryds, Hinneryds och Nöttja s:r, kringgår Hamneda 
s:n och fortlöper vidare i nordostlig riktning genom Pjetteryds, Aguunna- 
ryds, Ryssby och Hjortsberga s:r, i hvilken senare socken trädet upp- 
når sin nordligaste punkt i Sverige vid Kuleryd (56” 54'). 

Härifrån faller gränsen i sydostlig riktning genom socknarna Blä- 
dinge, Vislanda, V. Thorsås, Kalfsvik och Urshult, för att sedan med 
nordostlig riktning genomlöpa Linneryds och Elmeboda s:r till södra 
delen af Algutsboda s:n, hvarest den träffar Kalmar län i Madesjö s:n. 
Genom denna, Kristvalla och Förlösa socknar fortlöper gränsen till Kal- 
mar sund. Härifrån springer den öfver med nordostlig riktning till norra 
delen af Högsrums s:n på Öland (56? 48") och träffar Östersjön i Run- 
stens s:n under 56”, 45', hvarifrån densamma, med uteslutande af Gott- 
land, förbindes med utgångspunkten i s. v. Kurland. WILLKOMM (Forstl. 
Flora) och efter honom flera auktorer uppgifven, ehuru felaktigt, afven- 
bokens spontana förekomst på Gottland. 


I västra Asien förekommer afvenboken inom ett större, ehuru icke 
närmare kändt bergsområde, nämligen östligast å bergskedjan Astra- 


3387 EUG. HEMBERG. 


bad, vidare å Elburus, hela Kaukasus i högre lägen, i norr till Terek- 
floden, samt vidare västerut i norra delen af Mindre Asien, å Arme- 
niska bergen och Ala Dagh till Ägeiska hafvet. Den är inom detta 
utbredningscentrum uteslutande bergsträd. 


Afvenbokens utbredning i Sverige framställes särskildt för hvart 
och ett af de sex län, inom hvilka den förekommer i spontant tillstånd. 
— Skånes äldsta skogshistoria är intimt förbunden med Danmarks: samma 
kultur, behof, byggnadskonstruktion och skogslag. 

Afvenboken var äfven här betraktad som »surskog» och behandlad 
därefter. 

Med undantag af de äldsta större kulturtrakterna, nämligen södra 
strandremsan från trakten af Simrishamn till Ystad samt västerut, hela 
sydvästra trakten mellan Trelleborg—-Malmö—Lund och uppåt Landskrona, 
samt Åhus Kristianstadstraktens littorinasänke, kan afvenboken anses 
spridd öfver hela Skåneland. Dock är densammas massförekomst myc- 
ket varierande inom det skånska utbredningsområdet. 

Att den saknas spontan inom förenämnda sydliga och sydvästliga 
delar af provinsen, inom hvilka jordkulturen är äldst, har troligen sin 
orsak däri, att dessa delar af Skåne voro underkastade odling, om äfven 
under extensiva former, innan afvenboken invandrat i landet. Inom pro- 
vinsens västra del förekommer den endast såsom sporadiskt insprängdt 
skogsträd. Uppåt Hallandsås aftager den starkt, men finnes dock här 
och hvar såsom fyllnadsträd i löfskogen. 

Afvenbokens största utbredning i Skåne faller inom dess mellersta, 
men isynnerhet östra delar: sydligast i Örups skog, Köpingeådalen, 
Käseholm (små bestånd), Smedstorp, Tunbyholm (där redan anmärkt 
af LINNÉ under Skånska Resan), Gyllebo, Rörums käsk, Stenshufvud, 
S:t Olofstrakten, Kronovall (beståndsvis), större delen af Ållbo härad 
ställvis i rena bestånd, nästan hela Färs härad, Söder- och Linderåsen, 
V. Vram, Oretorp (ymnig), Ovesholm, Sörbytorp, Råbelöf, Torsebro 
(åldriga bestånd), Hessleholms- och Broby-trakten, dock längre norrut mera 
spridd och med större afbrott. 

Mångenstädes i norra Skåne ersätter afvenboken sin samsläkting 
boken, som här saknas på vida områden. Den förekommer här såsom 
sprängträd i ek- och björkdungarna, eller i smärre grupper beklädande ljung- 
markerna. Å sådana rymarker är afvenboken, trots upprepad afhugg- 
ning, betning, markförsämring och ofta brand, den sista nästan oför- 
störbara återstoden af devasterad löfskog. Hennes växtorter i norra 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI, 339" 


Skåne äro företrädesvis ekskog, löfängar, utblädade bokskogar, betes- 
backar med lågskogsdungar, stenrös i inägorna o. s.:v. 

Inom Blekinge med dess öppna löfskogar af ek, bok och björk, 
dess glesa blandskogar af löf- och tallskog, dess löfängar, fruktbara 
skogsmark och mot söder terrassformiga läge, tyckes afvenboken funnit 
alla villkoren för sin utbredning och trefnad. 

Den uppträder här dels i smärre grupper och bestånd och dels 
såsom sprängträd inom provinsens nästan alla löfskogar och beteshagar, 
ehuru den aftager i provinsens östra del och emot småländska gränsen. 
Väster om Hofmansbygd i Kyrkhults s:n och väster om Mörrumsån 
förekommer den i verkliga bestånd, troligen de största inom hennes 
svenska utbredningsområde. Afvenboken finnes äfven på en del öar i 
blekingska skärgården, exempelvis å Hanö, som fordom var i sin helhet 
bevuxen med bokskog och delvis med afvenbok. Bokskogen uthöggs i 
början af förra århundradet och är nu försvunnen, medan afvenboken 
bibehållit sig i nedpressad form. 

Under sin utvandring mot norden har afvenboken inom provinsen 
Halland endast hunnit till dess sydligaste del. Enstaka insprängd i sko- 
gen förekommer den å norra sluttningen af Hallandsås, dels i den s.k. 
Rölsögsskogen i Karups s:n och dels i Ofvarp i närheten af Petersborg. 
Beståndsvis och nordligast i provinsen förekommer den i Oxhults krono- 
park i Hishults s:n enligt muntligt meddelande till förf. af prof. G. 
SCHOTTE. Om dess utbredning inom denna provins finner man redan 
i Flora Hallandica (FRIES och BROBERG) följande uttalande »In Hishult, 
Knäred, alibi rarissima, nec unquam Lagan>. 

Inom Kronobergs län förekommer afvenboken endast å spridda lokaler, 
allmännare och mera närbelägna hvarandra i gränstrakterna mot Skåne 
och Blekinge, sällsyntare och med längre inbördes afstånd mot dess 
nordgräns. 

Hon är här uteslutande bunden vid löfskogsområden eller rester af 
sådana och förefinnes aldrig i barrskog. Hon uppträder mångenstädes i 
ekskogar eller å gamla lokaler för sådana, i beteshagar och ofta invid 
stenrös och gärdesgårdar inom den odlade jordens hank och stör, hvil- 
ket senare förhållande förklaras därigenom, att odlingen eröfrat den bör- 
diga löfskogsmarken, hvarvid afvenboken bibehållit sig å lokaler, oåt- 
komliga för åkerredskapen. 

Vanligen förefinnes den endast i ett fåtal exemplar på hvarje växt- 
lokal, men å den ås, som inom Ryssby s:n sträcker sig genom byarna 
Långhult, Holborna, Målaskog och Tesås uppträder den gruppvis eller 
i mindre dungar. 

Redan i nordligaste Skåne iakttages att afvenboken, i motsats till 


340 EUG. HEMBERG. 


förhållandet längre mot söder, undviker lågmarken. Denna företeelse 
framträder ännu tydligare närmare dess nordgräns. Sålunda förekom- 
mer den i Kronobergs län endast på högmarkslägen, sorgfälligt undvi- 
kande fuktiga ståndorter, om dessa äfven äro af högre bonitet. Den 
delar denna egenskap med boken, hvilken äfven i nordligare klimat söker 
åsar och höjder. Orsaken härtill ligger i lågmarkernas frostländighet, 
hvarigenom den spirande plantans hjärtblad utsättas för förfrysning, 
medan höjderna, som icke nås af de frostförande daldimmorna, med 
sin varmare jordmån skyddar plantan för denna kalamitet. 


Lämnas trädet tillfälle att utväxa till högre ålder, frambringar det 
äfven i trakterna för sin nuvarande nordgräns stammar af ända till 50 
cm:s brösthöjdsdiameter. Oftare afverkas det dock tidigare till slöjd- 
virke och förekommer därför vanligast såsom halfträd eller i buskform 
genom upprepade afverkningar till löftäkt för hästar och får. — Enligt 
mina undersökningar förekommer afvenboken i Kronobergs län å följande 
lokaler, hvarvid gränslokalerna angifvits med spärrad stil: 


Sunnerbo härad. Markaryds socken: Ulfsbäck, Gällareböke, Haghult, 
Bråthult, Misterhult, Exhult, Ekhult, Sanna, Åmot. 

Hallaryds socken. Brötan, Ulfsberga, Hallaryds kyrkoby, Vägla, Krox- 
bygd, Högdabygd, Kruseböke, Örnhults boställe, Starsholma, Lindås. 

Hinneryds socken: Buskhult. 

Traheryds socken: Åsa, Axhult, Alandsköp, Klint, Kylhult. 

Nöttja socken: Stafverhult, Malmaryd. 

Göteryds socken: Kölshult, Delary bruk, Fagerhult. 

Pjetteryds socken: Bökhult, Skärshult, Linnerås, Sjöastadsbygd, Boastad, 
Sjöabro, Svinaberga, Bergagården, Finhult, Runnarsköp. 

ÅAgunnaryds socken: Höö, Elmtaryd, Byvärma, Getaboda, Målensås, 
Trinshult. ; 

S. Ljunga socken: Näs. 

Ryssby socken: Ugglansryd, St. Stockaryd, L:a Stockaryd, Hässlebac- 
ken, Buxabygd, Holborna. Zesås, Långhult, Målaskog. 


Allbo härad. Stenbrohults socken: Elmhult, Diö, Dihult, Stenbrohults 
kyrkoby, N. Verpeshult, Lindhult, Sånnaböke, Möckelnsnäs, Taxås. 

Virestads socken: Almäås, Kängsleboda, Näranshult, Sänneshult, Apel- 
hult, Röckla, Bisterhult, Gemön, Lockhult, Bråthult, Valid, Linnefälla. 

Vislanda socken: Hulingsved. 

Blädinge socken: Espetuna, Ulfvagrafven. 

Hjortsberga socken: Lyngsåsa, Kuleryd. 

V. Thorsås socken: Hägersjöhylte, Stahult, Öfveshult, 7vetaryd, Ramna- 
berg, Hulevik, Hagsverksboda, Hagsverksmo, Ulfö. 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI. 3417” 


Härlunda socken: Gäddegölshult, Björnhult, Långasjömåla, Häradsmåla. 
Potteboda, Amundshylte, Vashult. 

Kinnevalds härad. ÅAllmundsryds socken: Kompersmåla, Järnemåla, Karsa- 
hult, Hjortelid, Fridafors, Räfvekulla, Slättesmåla. Skåramåla, Karsa- 
måla, Bjellerhult, Torstensmåla, Kupersmåla, Ryd, Ålshult, Siggaboda, 
Siggamåla, Flygeboda, Granö. 

Urshults socken: Midingsbråte, Grönteboda, Kämpamåla, Ugglehult, Ba- 
staremåla, Drakamåla, Rössmåla, Hackekvarn, Venboö, Räfvaboda, 
Elmehult, Jätsbygd, Utnäs. 

Kalfsviks socken: Kläcklinge, Vevik. 

Konga härad. Z7ingsås socken: Gäddeviksås, Grönadal, Kornalycke, 
Knallsberg, Djuramåla, Mårdslycke, Mårdsslätt, Hökamon, Ulfsryd, 
Tingsryds kyrkoby. 

S. Sandsjö socken: Blötan, Böket, Dångebo, Hensamåla, Kampingemåla, 
St. Tattamåla, L:a Tattamåla, Konga, Dångemåla, Horkoneryd. 

Linneryds socken: Vieboda, Deralycke, Gummeboda, Kupramåla. 

Elmeboda socken: Arpemåla, Abrahamshult, Strånganäs, Kvisingsbo, Kvi- 
singsö, Gunnamåla, Ödemåla, Brånnelid, Rungeboholm, Summemdåla, 
Eskebäcksmåla, Fösingemåla, Läppamåla, Skarmansmåla, Kallebo, 
Estamåla, Käfsjömåla, Makrismåla, Rörshult, Brännamåla, Föramåla, 
Gubbamåla, Ulfvehult. 

Långasjö socken: Skärsjöhult, Frostensmåla, Lida, Allgunås, Skallebo, 
Helganäs, Strångsmåla, Långasjö kyrkoby, Grimsgöl, Plaggeboda, Bog- 
sjö, Harebo, Bredalycke. i 

Ljuders socken: Gummekulla, Nickalycke, Eriksmåla, Kråksjö, Bogsjö. 

Uppvidinge härad. Ållgutsboda socken: Bökevara. 

Å fastlandet af Kalmar län förefinnes afvenboken endast i S. Möre 
härad och sydöstra spetsen af N. Möre. 

I »Calmar läns och Ölands Flora» (SJÖSTRAND) uppgifves den sum- 
mariskt växande: »i löfskogar till Blekingsgränsen>. 

I spridda exemplar förekommer den i Vissefjärda s:n vid byarna 
Ebbamåla, Sidlandsmåla, Brändemåla, Backebo, Kammarbo och Guttorp; 
inom Gullabo s:n, i Thorsås s:n vid Gullabo by, i Söderåkra s:n vid 
byarna Fastelycke och Ryd, äfvensom å indragna milit. bost. Bökö (en- 
ligt meddelande i bref till förf. från kronojägare O. MÅRTENSSON). 

Dessutom har jag efter pålitliga uppgifter antecknat dess före- 
komst i Ljungby s:n vid Konungaryd och Harby, i Dörby s:n vid 
Dansbo, i Kristvalla s:n vid Mattebo och Kopparbo, samt i Förlösa s:n 
vid Ramneryd (ett helt bestånd). 

På Öland: »Högstammigt träd, ymnigt växande mellan Ekerum 
och Halltorp (Högsrums s:n). Lågt träd eller buske vid Högsrum, samt 


HA EUG. HEMNERG. 


vid Rönnerum och Dyestad i Runstens s:n» (se SJÖSTRAND). Enstaka 
vackert träd vid Mossberga i Högsrum (se HEMMENDORFF, sid. 36). 
Vidare förekommer trädet i Thorslunda vid Tveta, i Kastlösa s:n vid 
Vetterstad, vid Ottenby kungsgård m. fl. st. i södra delen af ön. 

Märkligt är att LINNÉ (Ölandsresan) ingenstädes omnämner före- 
komsten af afvenbok. 


Medan de öfriga skogsträden, under förutsättning af lämpliga stånd- 
orter: klimat, jordmån, ljus, förmå blanda sig med hvarandra, sålunda 
exempelvis ek, bok, björk med barrträden, undviker afvenboken inom 
hela sitt utbredningsområde blandning med barrskogen, för så vidt den- 
nas markbetäckning utgöres af risväxter. 

Visserligen kan afvenboken äfven förekomma i tallskog, hvilket för- 
hållande jag iakttagit på flera ställen i nordöstra Tyskland och sydöstra 
Ryssland, men i dessa fall har tallskogens marktäcke utgjorts af barr- 
affall, gräsfilt, svaga mossor eller kalkälskande örter. Likaledes före- 
kommer den stundom på ljungmarker, såsom inom vissa delar af Väst- 
preussen och Holland, hvilket förhållande upprepas på många lokaler i 
norra Skåne, men i sådana fall har ståndorten fordom upptagits af löf- 
skog, hvilken uthuggits, hvarefter ljungen inflyttat på den devasterade 
marken, medan den svårutrotade afvenboken, med rötter djupt ned i 
alfven, bibehållit sig kvar å ståndorten. 

Afvenboken är sålunda ett trädslag, som för sin utspridning förut- 
sätter befintligheten af löfskog (undantagsvis tallskog) med marktäcke af 
löf och gräs och i allmänhet »mild> humus. I många fall har jag iakt- 
tagit, huruledes från rikt fruktificerande afvenbokar, som befunnit sig 
mellan löf- och barrskogsbestånd, spridningen försiggått inåt de förra, 
men aldrig i de senare. Och likväl hafva talrika frön hamnat i barr- 
skogen, hafva grott, men redan i hjärtbladsperioden gått under. Man 
skulle närmast söka förklara detta sakförhållande genom fältskiktets (å 
höglända lokaler: ljung, lingonris och ställvis mjölonris, å fuktiga: lingon- 
och blåbärsris, å syrliga: blåbärs- och odonris, allt med bottenskikt af 
mossor) råhumusprodukter, som verka dödande på den unga afvenboks- 
plantan. Men denna förklaring strandar på det sakförhållandet, att vid 
marktäckets aflägsnande, sorgfällig markberedning och sådd af afven- 
boksfrö, de uppkomna plantorna likväl icke kunna hållas vid lif eller 
fortväxa. 

I själfva verket tyckes hvarje växt (resp. växtsamhälle) hos sig i 
symbios samla vissa bakterier, som äro gagnande för densamma, men 
fientliga mot andra organismer, hvilka därigenom utestängas från inflytt- 
ning å de förras växtplatser. Produkten af de ståndorten behärskande 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI. 34 


växternas kemiska ämnesomsättning synes utöfva en giftverkan på de 
för växtsamhället främmande växter, som genom naturagentier eller på 
konstlad väg tillföras detsamma. 

Detta antagande förklarar icke blott afvenbokens utestängande från 
barrskog med Vaccinium-skikt och kalmark med Arzica-betäckning, utan 
bidrager äfven till tydningen af de olika växtsamhällenas uppkomst och 
begränsning. 

I likhet med ask, lönn m. fl. trädslag är afvenboken »>vinterstån- 
dare», hvilket förhållande gynnsamt återverkar på dess spridnings- 
möjlighet. Sedan bladen affallit i oktober, kvarsitta de vissnade, gula 


Fig. 2. Rent cirka 50-årigt afvenboksbestånd (naturbestånd) å Tångabacken vid Frörum, Skåne. 


frukthängena med svepen och frukter till början af följande år. Fruk- 
terna (nötterna), på hösten gröna, undergå under november och decem- 
ber en eftermognadsprocess, samt blifva i november grågula, för att i 
december antaga mattsvart färg. Under decemberstormarna afslitas en 
mängd svepen med vidsittande nötter och kringströs af vinden, medan 
samtidigt en del nötter lossna från de på trädet kvarsittande svepena 
och affalla. I januari månad fortfar frukternas afslitning eller fällning, 
och i medlet af februari stå träden nästan fullkomligt beröfvade samt- 
liga frukthängen. Afvenbokens frukter äga i medeltal för olika årgångar 
omkring 60 "0 grobarhet. 

I likhet med boken bibehåller afvenboken sina vissnade löf under 
vintern, åtminstone intill femtonde året. 

Detta trädslag har under sin utvandring mot norden ännu icke upp- 
nått sin klimatologiska nordgräns. Genom kulturens försorg förekom- 
mer det inplanteradt i skilda delar af södra Sverige. Ännu vid Stock- 
holm (Kungl. Skogsinstitutet) visar det god trefnad och utvecklar fröna 


344" EUG. HEMNERG. 


till full mognad (enligt meddelande i bref till förf. från direktören för 
K. Skogsinstitutet A. WAHLGREN). 


Afvenbokens invandring och spridningsbiologi. 


Danmarks och Sveriges geologiska undersökning i förening med 
växtpaläontologiska forskningar har skänkt oss inblick i afvenbokens, 
liksom andra växters invandring efter istiden. 

Efter den stora inlandsisens afsmältning och inträdda gynnsamma 
klimatförhållanden, har detta trädslag jämte andra, hvaraf de mest an- 
märkningsvärda voro gran och idegran, under en viss period ryckt upp 
från sydligare trakter genom Hertigdömena till Jutland för att åter därifrån 
undanträngas och försvinna. Afvenboken och idegranen återvände samma 
väg under en senare tidsperiod, granen uteblef, men infördes i nutiden 
till: ofvannämnda landområden genom kulturen. 

Frågan huruvida dessa trädslags försvinnande må tillskrifvas åter- 
upprepad nedisning (interglacialteorien) eller om dessa oscillationer i 
vegetationen ägde andra, ännu icke kända orsaker, kan icke här utgöra 
föremål för utredning. 

Genom undersökning af s. k. interglaciala mossar och diatomacé- 
jordlager, samt därvid gjorda fynd af afvenboknötter och rester, kan med 
visshet fastslås, att detta trädslag ingått i dåtida skogsvegetationen i 
norra Tyskland och Danmark. 

N. O. HOoLST anför efter C. A. WEBER: (Uber Litorina und Präli- 
torinabildungen der Kieler Föhrde) ett fynd af afvenbok i submarin 
lefvertorf (se HOLST). 

N. HARTZ (see HARTZ och ÖSTRUP) har funnit rester af detta trädslag 
is. k. interglaciala mossar vid Brörup, Fredricia och Veile, allt i Jutland. 

Samme vetenskapsman (se HARTZ) har iakttagit rester af detta träd- 
slag i diluvialsland å Seland vid Alleröd och vid Stenstrup på Fyen, 
båda fynden ursprungligen härstammande från interglaciala mossar. N. O. 
HOLST (anf. arbete) framhåller såsom motsvarighet till ofvan anförda 
Weberska fyndet i Kielerbukten, att GERTZ funnit nötter af afvenbok på 
1,25—1,50 meters djup i en gulaktig gyttja under torfven i den s. k. 
Sote mosse i Önnarps socken å kartbladet Trelleborg. 

HOLST anser detta fynd vara af postglacial natur och framhåller, att 
afvenboken kort efter sitt postglaciala uppträdande omkring sydvästra 
delen af Östersjön åter blifvit undanträngd." — 


+ HoLsT hyllar teorien om endast ex nedisningsperiod, efter hvilken temperaturkurvan 
successivt höjt sig, för att, såsom GUNNAR ANDERSSON påvisat, nå sin kulmen under Ancylus- 
tiden, med en medeltemperatur, som med minst 2 grader öfversteg nutidens. Skulle likväl 
afvenboken förefunnits recent i s. Skåne under postglacial tid, så skulle den utan tvifvel 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI. 345" 


Beträffande afvenbokens återinvandring till Skandinavien under nu- 
tiden äro alla auktorer ense i åsikten, att denna skett under ett jäm- 
förelsevis sent tidsskede, samt de flesta, att afvenbokens invandring ägt 
rum senare än bokens. 

Att återinvandringen mot norden skett från sydliga centra ådaga- 
lägges af det sakförhållandet, att rester af detta trädslag blifvit flerestä- 
des funna i postglaciala mossar i Holstein. Sålunda hafva talrika rester 
anträffats i mossarna i Lauenburg, Beldorf och Grossen Bornholt, lik- 
som äfven i Kuden och Helgoland, hvarförutom rester påträffats i Bel- 
zig och Hornerdingen (se FISCHER-BENZON). 

GUNNAR ANDERSSON anser, att samtidigt med den insulära //ex- 
floran invandrade afvenboken, jämte storbladiga linden och nafverlönnen, 
under ekperiodens senare del till de allra sydligaste delarna af Skandi- 
navien — således före boken (jfr. ANDERSSON). 

Enligt ROSTRUP hör afvenboken till de sist invandrade träden och 
kom senare än boken. E. WARMING (se WARMING) säger: »Naar i den 
postglaciale Tid den (afvenboken) invandrede, om noget för, omtrent 
samtidig med, eller senere end Bögen, er uvist; det sidste synes rimligt 
efter dens Forekomst hos os.» 

Enligt C. KURCK förekommer afvenboken, lika litet som boken i 
kalktuffen vid Benestad i s. ö. Skåne, ej heller, enligt samma författare, 
i flera af honom undersökta kalktuffer i såväl västra som östra Skåne 
(se KURCK I och II). 

Analogt med förhållandet i Sverige ligger afvenbokens historiska 
nordgräns i England betydligt sydligare än bokens. Afvenboken har 
äfven i nämnda land långt ifrån uppnått sin klimatologiska nordgräns. 
Medan sålunda afvenbokens spontana nordgräns, som i det föregående 
påvisats, ligger mellan graderna 50 och 353, befinner sig bokens nord- 


bibehållit sig och fortlefvat till nutiden. Endast en omfattande klimatrubbning torde varit 
i stånd att låta detta trädslag, jämte öfrig skogsvegetation försvinna. Och med detta anta- 
gande framträder tanken på förnyad klimatförsämring och nedisning (interglacial). 

En annan, ehuru hypotetisk förklaring torde kunna gifvas till afvenboksfyndet i Sote 
mosse, nämligen andsträcket på våren. Antagom att afvenboken befunnit sig på återvand- 
ring mot norden under Litorinatidens sista skede, och därvid grupp- eller beståndsvis hun- 
nit till de kontinentala områdena i södra och sydvästra delen af nuvarande Östersjön. Gräs- 
änder på vårsträck mot norden kunde där hafva mättat sig, jämte annan föda, med afven- 
bokens nötter, och efter öfverfärden, som endast tager några timmars tid, hvilat ut i sam- 
lad flock på en göl i södra Skåne. I denna göl, sista resten af en igenväxande sjö, fäll- 
des genom djurens träck tusentals afvenboksnötter till gölens gula bottendy. Gölen igen- 
växte småningom oeh omdanades till nuvarande Sote mosse, i hvars 1,5; meter djupa torf- 
lager nutiden upptäckt nötterna, 

Angående gräsänder såsom spridningsagens för detta trädslag relateras närmare i det 
följande. 


346” EUG. HEMBERG. 


gräns mellan graderna 55 och 55,so', d. v. s. i gränstrakterna mellan Eng- 
land och Skottland. Det synes rimligt att afvenboken med sin höga 
fruktifikationsförmåga, sina vingfrukter och öfriga spridningsvillkor skulle, 
om den invandrat tidigare än boken, medhunnit längre utvandring mot 
norden, än hvad nu är fallet. Jag ansluter mig därför till den åsikten, 
att detta trädslag invandrat senare än boken, och sålunda utgör Sveri- 
ges sist invandrade skogsträd. 


I likhet med öfriga trädorganismer sprides afvenbokens frön, allt 
efter efter spridningsagentiernas natur, på närmare eller fjärmare afstånd 
från moderträdet. Man har sålunda att påakta, dels »lokalspridning» inom 
ett trängre område och dels »fjärrspridning» inom ett aflägsnare. Men 
enär ett och samma spridningsagens kan verka både lokal- och fjärr- 
spridning, behandlas dessa båda spridningsformer i det följande ge- 
mensamt. 


A. Spridning genom vinden (Anemochor spridning). 


Inom afvenbokens spontana utbredningsområde i vårt land börjar blad- 
fällningen omkring medlet af oktober; i slutet af samma månad är den 
i det närmaste afslutad. De då vissnade, gulbruna frukthängena kvar- 
sitta vid denna tid å träden. Detsamma är förhållandet under nästan 
hela november månad, hvarunder fröna undergå den i det föregående 
beskrifna eftermognaden och färgförändringen. 

Först i slutet af november börja vinterstormarna fröspridningsar- 
betet, hvarvid dock endast sällan hela frukthänget på en gång lösslites 
från kvisten. Däremot afskiljer vinden frukthängets enskilda svepeblad 
med vidsittande frön, hvarvid de i hängets spets befintliga svepena först 
skördas af vinden, samt småningom och ofta med långa mellanrum de 
öfriga. 

Under hela december lösslita stormarna successivt de fröbärande 
svepebladen från deras fästen. Å stammar i skyddade lägen iakttages 
samma förhållande under januari och februari månader, och ännu i bör- 
jan af mars finnas trädindivider med ännu kvarsittande frukthängen eller 
rester af sådana. 

Afvenboken är sålunda utpräglad »vinterståndare». Det mogna fröet 
(nöten) lossnar sällan från svepebladet, så länge detta kvarsitter å trä- 
det, utan först sedan detsamma en tid blifvit å marken utsatt för en 
högre grad af väta. Lossnadt från frukthänget af måttlig vind sänker 
sig svepebladet med nöten fästad å sin öfre sida under hastig och sir- 
ligt roterande rörelse långsamt till marken. I de allra flesta fall ham- 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI, 3477 


nar svepebladet på marken med sin insida, d. v. s. med nöten i da- 
gen, hvilket förhållande torde gynna spridning med djur. 
Under stark vind når svepet marken under båg- och sicksack-rörelser. 
Enär afvenboken sällan uppnår högskogskiktets nivå, samt därigenom 
i allmänhet befinner sig i lä-läge, blir vindspridningens verkan mindre 


4 TORRE 
- 


Fig. 3. 40-årig afvenbok i fritt läge, själfsådda utmed en stengärdesgård. 
Kronovall, Skåne. 


effektiv, hvarför i någorlunda slutna skogsbestånd fröspridningsrayonen 
knappast uppnår 25 meters radie. Å fullt fristående träd, liksom vid 
skogsgränserna, hvarest stormen verkar med full kraft, ökas spridnings- 
radien ända till inemot 100 meter från moderträdet. 

Undantagsvis å hårdt frusen mark, å tidig skarsnö eller å glansis, 
kan fröet föras af vinden på vida längre afstånd. 

I stort sedt är dock den anemochora spridningen af lokal natur. 


348” EUG. HEMBERG. 


B. Spridning genom djurvärlden (Zoochor spridning). 

De zoochora spridningsfenomenen kunna fördelas i trenne grupper 
(jfr. SERNANDER). nämligen: 

a) Endozoisk spridning: Frukterna sväljas hela, hvarefter de gro, 
sedan de passerat djurets tarmkanal. 

b) Synzoisk spridning: Frukterna transporteras afsiktligt af djur från 
moderväxten eller dennas närhet till andra ställen, hvarest de eventuellt 
kunna utveckla sig vidare samt 

c) Epizoisk spridning: Möjligheten för frukter eller växtdelar, att 
genom vidhäftning på djur transporteras vidare och fortväxa. 

Af dessa trenne spridningsformer ingripa endast de tvenne först- 
nämnda i afvenbokens spridningsbiologi. 


a) Den endozoiska spridningsformen. 

I ofvan citerade arbete uttalar SERNANDER beträffande afvenboken 
den åsikten, att densamma >»torde hafva en kombinerad anemochor och 
synzoisk spridning». Han förbiser emellertid den endozoiska spridnin- 
gens betydelse. Den anemochora, jämte synzoiska spelar visserligen för 
»lokalspridningen» hufvudrollen, medan likväl den endozoiska för »fjärr- 
spridningen» är den absolut viktigaste. 

Den endozoiska spridningen innefattar trenne möjligheter, nämligen: 

1) spridning därigenom att frukten med oförstörd grobarhet passe- 
rat djurets tarmkanal; 

2) spridning genom djurets död, medan frukten ännu befinner sig 
i grobart tillstånd i djurets inälfvor, samt 

3) spridning genom den slukade men oförstörda fruktens uppkast- 
ning ur djurets kräfva eller muskelmage. 

Af dessa trenne möjligheter äga endast de tvenne första någon till- 
lämpning beträffande ifrågavarande trädslags spridning. 

Djurvärlden tillgodogör sig afvenbokens nötfrukter, antingen genom 
att öppna, krossa eller urgnaga dem, för att åtkomma kärnan, i hvilka 
fall reproduktionsmöjligheten naturligtvis uteslutes; eller ock tillgodo- 
göras desamma hela, genom att nedsväljas oskadade. I så fall passera 
de djurets tarmkanal, undergå därunder en slags stratifieringsprocess 
och spira upp, under vanligtvis förkortad groningstid. 

Nötterna äro benhårda, hvarför till deras demolering genom fågel- 
näbben fordras betydlig kraft och genom gnagartanden tid. Endast ett 
fåtal nordiska fåglar förmår knäcka eller genom hackning tudela den 
hårda nöten. Bland dessa må i detta fall särskildt framhållas domher- 
ren, stenknäcken och korsnäbben. Hackspetten och nötväckan demo- 
lera nöten genom upprepade hugg af sina spetsiga näbbar. Ekorrar, 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI. 349" 


skogsmöss och sorkar gnaga hål på densamma för att såmedelst åt- 
komma kärnan. 

Men äfven för de fåglar, som svälja nöten hel och oskadad, äger 
densamma föga näringsvärde, emedan den icke kan af magsaften upp- 
lösas. Endast nötens yttre, intorkade men cellulosarika hölje kan smäl- 
tas. I sammanhang härmed må framhållas, att fåglarna i allmänhet äro 
mera »allätare» än vanligen antages. Absoluta insekt-, frö- eller kött- 
ätare äro endast ett relativt fåtal. I allmänhet äro skogs- och fältfåg- 
larna under sommaren insektätare, men under höst och vinter frö- och 
delvis köttätare. 

Det är ett kändt faktum, att de frö- och växtätande fåglarna jämte 
den egentliga födan äfven nedsvälja hårda, osmältbara ämnen, hvilka i 
förening med kräfvans eller muskelmagens verksamhet åstadkomma födans 
söndermalning. Jämte gruskorn, småbitar af nötskal och andra hårda 
föremål, få afvenbokens nötter till detta ändamål göra tjänst, och häri 
ligger den endozoiska spridningens största betydelse för artens förflytt- 
ning på längre afstånd från moderträdet (fjärrspridningen). Bland fåg- 
lar, som i vårt land utgöra agentier för ifrågavarande fjärrspridning må 
i första rummet nämnas de vilda dufvorna, hvilka äro glupska ollon- 
och fröätare. På fälten mätta de sig med sädes- och ogräsfrön, samt i 
ek- och bokskogarna med ollon, hvarvid, i brist på greskorn och andra 
hårda ämnen, afvenbokens nötter tillgripas på marken. 

Hönsfåglarna sluka, som bekant, jämte födan en mängd grus, skal 
och dylika föremål. 

Rapphönan förtär vid skogsränderna afvenbokens nötter och orr- 
fågeln uppsöker dem i hag- och betesmarker. 

Jag har utfodrat tamhöns med afvenboksnötter, samt sedan utslam- 
mat dem ur hönsens hopsamlade exkrementer. Samtliga nötter voro 
starkt deformerade, förkortade genom spetsarnas afnötning, med afsli- 
pade skal, så att skalräfflorna endast otydligt framträdde. Men de allra 
flesta fröna hade bibehållit sin groningsförmåga. 

Nötskrikor och nötkråkor uppsnappa äfven afvenbokens nötter. Re- 
dan NILSSON anmärker om nötkråkan, att hon söker ollon och nötter, 
uppäter kärnorna och sväljer äfven skalen, hvilka tjäna som söndermal- 
ningsmedel för kärnorna (se NILSSON). Själf har jag iakttagit det- 
samma i Sibirien, hvarest fällda nötkråkor hade kräfvan fylld med cem- 
brakärnor, i blandning med de krossade cembranötskalen. 

Till och med kajan torde, när tillfälle gifves, uppsnappa afvenbo- 
kens nötter. 

Bergfinken, hvilken under höstflyttningen genom sydligaste landet 
stundom uppträder i skaror af tusentals individer, synes ofta slå ner på 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1913. Fackafdelningen. Z 


3507 EUG. HEMBERG. 


marken i afvenbokshult, eller under enstaka träd, samt därvid tillgripa 
de från svepena lossnade afvenboksnötterna till omväxling med bok- 
ollonfödan. I brist på dessa hårda nötter tillgriper han hagtornens och 
rönnens frukter, hvarvid kärnorna utplockas ur det köttiga frukthöljet 
hvilket i stor myckenhet bitvis fälles till marken. 

Det är ett ofta iakttaget faktum, att gräsänder slå ner i ek- och 
bokskogarna samt därvid med glupskhet förtära dessa trädslags fällda 
ollon. Jag har vid tillfälle af spårsnö i Blekinge iakttagit, huru några 
gräsänder vandrat från hafsstranden till ett litet närbeläget afvenboks- 
bestånd med till största delen fallna frukter. Af spåren och de revide- 
rade löfmassorna framgick med all tydlighet, att gräsänderna här gjort 
sig ett mål på de nedfallna afvenboksnötterna. 

För öfrigt torde flera andra fågelarter, exempelvis bofinken, jämte 
andra finkarter i någon mån bidraga till afvenbokens endozoiska, såväl 
lokal- som fjärrspridning. 


b) Den synzoiska spridningsformen. 


Det är sedan länge kändt, att åtskilliga af våra nordiska såväl 
däggdjur som fåglar till vinterförråd insamla frukter och andra alster af 
växtriket, samt dölja förråden på endast af samlaren kända lokaler. 
Stundom väljas förrådskamrarna i ihåliga träd, grenklykor, jordhål o.s. v., 
hvarvid förråden hopas i större eller mindre mängd, i andra fall åter 
gömmas frukter och frön enstaka under mosstäcket, vid trädrötter eller 
å andra af samlaren utsedda ställen. 

I en del fall komma förråden samlaren till godo, i andra glömmas 
de, eller blifva kvarliggande, när samlaren lämnat trakten eller omkom- 
mit. Endast sällan (ex. flygrönn) komma de växtfrön, som dolts i kly- 
kor och trädhål, till utveckling, och samma är förhållandet med de i 
stenrös och djupare jordhål gömda. Däremot komma mängder afi mos- 
san eller vid jordytan gömda och bortglömda frukter och frön till gro- 
ning och utveckling. Spridningseffekten ökas emellertid genom de mas- 
sor af frön och frukter, som under själfva samlingsarbetet tappas eller 
på annat sätt förloras och därigenom spridas omkring i omgifningen. 

De däggdjur, som i synnerhet befordra synzoisk spridning af afven- 
bokens nötfrukter, äro ekorren, sorkarna och skogsmössen. Ekorren bör- 
jar afbita afvenbokens enskilda fruktsvepen redan i oktober, medan de 
kvarsitta på trädet, affröar somliga svepen och släpper andra till mar- 
ken. På marken fortsätter han sedan måltiden. Han afskalar först fröets 
gröna, hinnaktiga hölje, och blottar sedan kärnan genom att gnaga ett 
litet hål på fröets bredsida. Han är en arg frossare på detta trädslags 
frukter, hvilka han med vidsittande svepe stundom synes bära i munnen 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI, 351 


långa vägar under vandring från träd till träd till förrådskamrarna. Un- 
der denna verksamhet tappas en del nötter till marken, hvarigenom 
trädslagets utspridning befordras. 

Sorkar och möss förtära mängder af afvenboksfrö på marken (skogs- 
musen klättrar äfven upp i trädkronan), samlar dem hopvis till vinter- 
förråd under trädrötter, jordfasta stenar, i stenrös eller murar o. s. v. 
Under detta arbete sprides en mängd frön inom närmaste grannskapet. 
Af fåglarna samla såväl nötväckan som nötskrikan förråd, den förra 
i trädens håligheter och klykor, den senare enstaka frukter: ollon, nöt- 
ter, större frön (och troligen äfven i brist på de förra afvenboksnötter), 
hvilka sporadiskt nedstickas i mossan, vid trädrötter o. s. v., hvarest 
de bortglömda med lätthet gro. Hon blir därigenom en verklig plante- 
ringsfågel. Dock icke såsom somliga förmena i teleologisk anda (se 
HOLLGREN), utan helt enkelt därför, att hennes samlardrift åstadkommer 
skogsplantering som resultat. 

Skogsmyrorna förrätta äfven ett spridningsarbete, som i enstaka 
fall befordrar artens lokala utbredning. Det är icke ovanligt att i skånska 
skogar iakttaga afvenbokens nötter transporterade till myrstackarna, å 
hvilka stundom varsnas ännu tyngre ditsläpade föremål, såsom groft 
grus, stycken af kåda m. m. Om äfven icke de frön, som inmängts i 
stackens öfriga täckningsmaterial, komma till utveckling, torde myrorna 
under sitt arbete likväl kringsläpa en myckenhet frön, hvilka hamna i 
markens små fördjupningar, mellan kvistar och löf, och sålunda komma 
å lämplig plats till groning. 

Daggmaskar bidraga äfven i någon mån till fröets spridning och 
grodd, därigenom att masken under senhösten, sedan svepena med vid- 
sittande nötter nedfallit, samla och neddraga dessa jämte fröna i dag- 
öppningen af sina lufthål, hvarest svepena (jämte andra blad) synas så- 
som strutformiga samlingar i jordytan. 


C. Spridning genom vatten (Hydrochor spridning). 


Afvenbokens färska, oskadade nötter, under senhösten afplockade 
från träden och omedelbart nedkastade i vatten, sjunka samtliga till 
botten. Med vidsittande svepeblad hålla sig en del flytande under kor- 
tare tid. 

Då afvenboken stundom växer på höga flodstränder, såsom förhål- 
landet är i Kronobergs län utmed Lagan, ofta såsom fallet är i mel- 
lersta och södra Skåne på ängsartad mark, invid bäckar, trögflytande 
åar eller invid sjöstränder, eller såsom i blekingska skärgården vid hafs- 
vikar och på öar, nedblåsa dess mogna frukter med sina svepen i vatt- 
net; och då hon tillika är vinterståndare, hamna under vissa år hennes 


SAT EUG. HEMBERG. 


nötter på glansisen och kunna då spridas långväga kring sjöars och 
vattensamlingars stränder. 

Vid undersökning af det anhopningsmaterial, som vårfloden aflag- 
rat på vattendragens stränder, anträffas ofta afvenbokens nötter bland 
nate, säf och annat material. 

Sötvattensdriftens vinter- och vårflöden föra en del af afvenbokens 
frukter till större sjöar, hvarest de genom uppslamning på stränderna 
kunna komma till groning; men största anparten föres dock till hafs. 
Under sådan längre transport lossnar nöten från svepet och sjunker, eller 
ock sjunker det vattenmättade svepet med ännu vidsittande nöt till botten. 

Hafsdriften äger därför för utspridningen endast betydelse under 
förutsättning, att fröet föres vidare på något slags »flottör». En mängd 
olika slag, i sötvattensdriften flytande föremål, såsom trädstammar, ris- 
knippen, men isynnerhet vassbunkar kunna tjäna som flottörer under 
hafsdriften. 

Vid kortare passager, såsom öfver hafsvikar och sund, torde hafs- 
driften spela någon roll vid detta trädslags spridning. 

Större effekt vid fröspridningen företer zsdriften. De i sötvatten 
eller, såsom mångenstädes i Blekinge, direkt i hafsvattnet nedblåsta, 
eller på de bundna, snötäckta vattnen fällda frukterna infrysa, samt 
föras i detta tillstånd vid islossningen till hafs, samt kunna, sålunda 
skyddade, komma att hamna på mer eller mindre aflägsen kust. Ett 
exempel på spridning genom isdriften må anföras från Hanö, hvilken ö 
är belägen omkring en half svensk mil från blekingska fastlandet, hvarest 
afvenboken växer ymnigt. På Hanö finnes detta trädslag endast på den 
mot fastlandet vettande stranden, hvilket förhållande synes gifva vid han- 
den, att fröspridningen från fastlandet till ön varit isdriftens verk. 

På den i Karlskrona skärgård belägna Aspön finnes äfven detta 
trädslag, dock endast i öns centrala delar, hvilket antyder, att densamma 
dittransporterats på zoochor väg. 

I det föregående nämndes att afvenbokens färska nötter, skördade 
på hösten, sjunka i vatten. Senare på vintern, eller under naturliga 
fröfällningstiden, när det hinnaktiga fröhöljet, själfva nötskalet och kär- 
nan hunnit genom eftermognad och frost att intorka, blir såväl nöten 
som det utvissnade svepebladet lättare och därigenom flytbart. 

Jag har anställt försök för utrönande af dessa frukters flytnings- 
förmåga, hvarvid fröna skördades direkt från träden i januari månad; 
och hafva dessa försök gifvit följande resultat: 

1910 den 11 jan. nedlades 100 stycken oskadade och 
från svepet befriade nötter i vatten, 
hvarvid 16 st. strax sjönko. 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI. An 


1910 den 12 jan. flöto 54 st., således efter 24 timmar 


» SorIgr Ke LIV FLRNR »> » 48 » 

» 0 IRA » 6 » » » TA » 

» » 15 vore samtliga sjunkna. 

» » 11 jan. nedlades 100 svepen med vidsittande 

nötter i vatten. 

> » 12 >» flöto 80 st., således efter 24 timmar 
» BA TIS » 36 » » > 48 » 

» » 14 » » PE » » 7 ? » 

> » 15 >» voro alla svepen med nötter sjunkna. 


Med en måttlig strömhastighet af 15 meter i minuten eller goo m. 
i timman skulle således ett mindre antal frön under två dygn hålla sig 
flytande å en distans af 43 kilometer. 

Under bris i öppen sjö och endast 5 meters flythastighet pr minut 
eller 300 meter pr timma skulle ett mindretal svepen med vidsittande nöt- 
ter under tre dygn hålla sig flytande öfver en sjö af 21 kilometers bredd. 


Enär afvenboken invandrat under geologisk nutid och sedan vårt 
land erhållit sin nuvarande begränsning af haf och sund, samt invand- 
ringen näppeligen skett vare sig på anemochor eller hydrochor väg, 
måste densamma skett genom zoochora agentier. Invandringen måste 
således förmedlats af den periodiskt flyttande fågelvärlden och på den- 
nas migrationsvägar. De flyttfåglar, som vid den vårliga återflyttningen 
till norden i väsentligaste grad verkat till afvenbokens invandring till 
Sverige, torde varit dufvorna, bergfinken och gräsänderna, — samtliga 
astadkommande invandringen på endozoisk väg. 

Dessa djurarters migratoriska vägar äro i stort sedt skiljaktiga, i 
det att dufvornas och bergfinkens gå öfver högland, platåer och vatten- 
delare, medan gränsändernas gå långs de tidigt isfria strömdragen, samt 
utmed hafvets strandlinjer. 

Dufvornas och bergfinkens migratoriska kungsväg går från konti- 
nenten öfver Holstein, Schleswigs ostkust, danska öarna till Skåne och 
vidare öfver vattendelarna uppåt Sverige. 

För de flesta fågelarter sker vårmigationen — såvida icke eftervinter 
åstadkommer afbrott — vida snabbare än höstmigrationen, under hvilken 
flera fågelarter vagabondera från trakt till trakt med tendens till drag- 
ning mot söder. Detta sakförhållende, nämligen att vårinvandringen 
försiggår på kort tid från kontinenten till Sverige, gynnar i hög grad 
vegetationens invandring. Dufvor och bergfinkar kunde således mätta 
sig med den redan till Danmark invandrade afvenbokens nötter, hvilka 
sedan med fågelträcken spredos i oskadat tillstånd närmast i Skåneland 


354” EUG. HEMBERG. 


Gräsändernas migrationsvägar äro dels fluviala och dels littorala. 
Utmed hertigdömenas ostkust och danska öarnas kuster, eller med andra 
ord i sydvästligaste delen af Baltiska hafvet, går den ena af gräsänder- 
nas stora flyttningsvägar, medan den andra stora stråkvägen går öfver 
södra delen af Östersjön, från mynningen af Oder via Bornholm till 
Skånes sydkust, samt från utloppet af Weichselfloden till Blekinge och 
Kalmar sund. 

Migrationerna gå vidare mot norden, dels uppåt de i Östersjön eller 
södra Kattegatt utfallande strömmarna, och dels utmed landets kustlinjer. 

Dessa invandringsvägar korrespondera i det närmaste med afven- 
bokens förekomst i ådalarna, såsom i Lagaflodens, Rönne- och isynner- 
het Köpingeådalens, vidare i Helgeåns, Mörrums- och Ronnebyåns om- 
råden, liksom äfven i södra Kalmar läns kusttrakter samt på Öland. 
Som i det föregående påvisats förekommer afvenboken å den isolerade 
ön Bornholm. Under antagande” att den migrerande gräsandens flyg- 
hastighet i medeltal utgör 20 meter pr sekund, tillryggalägger hon såle- 
des under exz timmas flykt en väglängd af 72 kilometer. Afståndet 
mellan Weichselflodens utlopp och Blekingska kusten utgör omkring 
300 kilometer, hvilken väglängd af anden likväl kan tillryggaläggas på 
en tid af 4 timmar. 

Mellan Holsteins kust och Skånes centrala delar är ett afstånd af 
250 kilometer, hvilken väglängd under fortsatt flykt af andskaran kan 
tillryggaläggas på 37/2 timmar. 

Kortaste afståndet mellan Oderflodens utlopp vid Svinemände till 
Skånes sydkust är omkring 150 kilometer, hvadan gräsanden således på 
föga mer än 2 timmar kan göra färden öfver Östersjön. 

Gräsanden, som på morgonen mättat sig vid Nordtysklands flod- 
mynningar med flodens affallsprodukter och strandskogarnas ollon och 
frön, samt därefter styr färden öfver Östersjön, bibehåller osmälta och 
oförstörbara afvenbokens benhårda nötter, hvilka med fågelträcken hamna 
på Sveriges kuster, måhända oftast i vattnen, men stundom på fåglar- 
nas hviloställen å skärgårdens öar, eller å inlandets fasta mark. I de 
fall, där de anemochora och hydrochora spridningsagentierna uteslutas, 
såsom beträffande tunga frön eller sådana med kortvarig flytningsför- 
måga, befordras fjärrspridningen uteslutande på endozoisk eller epizoisk 
väg. Landförbindelser, vinvandringsbryggor», äro således obehöfliga, när 
den mobila fågelvärlden ombesörjer växtspridningen öfver land och haf.=> 


+ Öfver djurvärldens förflyttningshastighet finnas ganska tillförlitliga uppgifter. 

>& Den danske botanisten C. H. OSTENFELD söker i sitt arbete: »Phyto-geographical 
Studies, based upon observations of Phanerogam& and Pteridophyta» (i Botany of the F&röes) 
och med stöd af KNUD ANDERSENS: »Meddelelser om F&röernes Fugle», häfda satsen, att 


AFVENBOKEN, DESS UTBREDNING I EUROPA OCH SPRIDNINGSBIOLOGI. 3557 


fåglarna alltid migrera med tom mage. Under en period af 4—5 år har nämligen innan- 
mätet af alla fågelfynden vid danska fyrar blifvit undersökt med resultat, att alla utan un- 
dantag voro tomma, : 

Mot den förhastade slutledningen, att fågelvärlden alltid migrerar med tom mage, in- 
lägger jag följande gensaga: 

Beträffande de nattmigrerande fåglar, som frekventera littorala och pelagiska flyttnings- 
vägar och under långvarig flykt i mörka höstnätter, bländade af ljuset, törna mot fyrtor- 
nens lanternin, torde nog — i enlighet med ANDERSENS undersökningar — den på aftonen 
intagna födan hunnit att vid sammanstötningen vara digererad och afförd. Samma torde 
vara förhållandet med de å fluviala eller »ötverlandsvägar» dragande fåglar, hvilkas flyttning 
måste påskyndas till följd af annalkande vinter. Det är nästan uteslutande dessa nattflyt- 
tande fåglar, som falla offer vid fyrarna. 

Under vårens korta, ljusa nätter uteslutes i det närmaste lockelsen och faran för fyr- 
tornen. 

Inom den egentliga migrationens ram försiggår emellertid, hufvudsakligen bland de 
fröätande fåglarna, en bohemartad rörelse, en pro- och regressiv förflyttning inom relativt vid- 
sträckta områden. Bland sådana växt- och fröätande fåglar må här framhållas bergfinkar, 
dufvor, starar och gräsänder. 

Bergfinkar och dufvor infinna sig under bok- och ekollonår i ofantliga skaror i Skåne 
försvinna när snöfall täcker marken (d. v. s. draga öfver till Danmark och Tyskland), för 
att i smärre flockar återvända vid inträffande barmark. Jag har ä Skånes sydkust vid Sand- 
hammaren i februari månad iakttagit starflockar på rekognoscering, medan snön betäckte 
landet och sanddynerna och endast en smal strandremsa var snöfri. Flockarna, bestående 
af hundratals individer, lyfte samtidigt och styrde i samlad hop färden utåt hafvet med rak 
kurs på Rigen. När vattnen äro isfria under vintern, vimlar det af gräsänder i Skånes 
sjöar och vid dess hafsstränder. ZLägger vintern ett isband långs kusten, flytta änderna 
öfver till Danmarks och Tysklands öppna vatten. Sätter storm och ström isbanden i drift 
och hopar dem å Östersjöns syd- och sydväststränder, så återvända änderna till skåne- 
kusten. 

Ofvannämnda strykarfåglar förflytta sig såväl om dagen som natten, deras luftiga prome- 
nader mellan Östersjöns syd- och nordstränder, öfver Bälten och Sundet, taga endast en 
eller annan timma i anspråk, och sålunda kan icke i dessa fall blifva tal om migration 
med tom mage. Om äfven affallsprodukten af den småningom smältande födan, och jämte 
denna osmälta eller osmältbara frökorn, successivt afbördas under djurets flykt, faller sådan, 
där färden går öfver land, på detta till växtspridningens favör. 

Under ifrågavarande fågelarters bohemartade migration mellan Nordtyskland, Danmark 
och Skåne sker fröspridning utan tvifvel i stor skala, hufvudsakligen på endozoisk, men väl 
äfven på epizoisk väg. 

I Uraltrakterna har jag under tvenne vårar iakttagit fågelmigrationen i Petschoradalen 
och därvid undersökt innanmätet på en mängd fällda, fröätande fåglar, hvarvid utröntes, att 
hårdskaliga frön befunnos osmälta. 

Att fåglarnas digestion är starkare än däggdjurens torde emellertid vara visst. Syn- 
nerligast är detta förhållandet hos de insektätande fåglarna, hvilka digerera och afföra födan 
på otroligt kort tid, och därför, åtminstone vid längre ihållande färder, migrera med tom 
mage. Att likväl fröätande fåglar under flera timmar bibehålla födan osmält har jag iakt- 
tagit vid änders utfodring med så pass tunnskalig frukt som bokollon, samt djurets dödande 
efter fyra timmars förlopp. Det visade sig härvid, att en afsevård procent ollon befunnos 
osmälta och att dessa ollon, myllade i krukor, lämnade starka och väl utbildade plantor. 


356" EUG. HEMBERG. 


Litteratur. 


ANDERSSON, GUNNAR: Svenska växtvärldens historia. 

BERTHOLONY: Flora Italica. Tom X. Bonn. ; 

BoDE, A.: In »Beiträge zur Kenntniss d. Russischen Reiches>. 18 Bd. S:t Peters- 
burg 1856. 

Vv. FISCHER-BENZON: Die Moore d. Prov. Schleswig-Holstein. Hamburg 1891. 

FRIES, ELIAS och BROBERG, L. P., Flora Hallandica 1817. 

GÖPPERT, H.: Beitr. z, Kenntniss der Urwälder Schlesiens u. Böhmens. Dresden 1868. 

HOLLGREN, C. A.: Skogsodlarens bundsförvanter bland djuren. Skogsvårdsf. Tidskr. 1903. 

HarTz, N.: Bidrag til Danmarks Senglaciale Flora og Fauna. Danmarks geolo- 
giske Undersögelse. II Rekke N:r 11. 

HarTzZ, N. og ÖsTRUP, E.: Danske Diatoméjord-Avlejringer. Danmarks geologiske 
Undersögelse. II Rekke, Kjöbenhavn 1899. 

HaAUCH og OPPERMANN: Haandbog i Skovbrug. Köpenhavn 1898 — 1902. 

HEMMENDORFF: Om Ölands vegetation. Akad. afd. Uppsala 1897. 

Horst, N. O.: Postglaciala tidsbestämningar. Sveriges geologiska undersökning 1909. 

JUNDZILL, J.: Opisanie Roslin (Flora Polscha). Wilna. 

KocH, C.: Dendrologie. II Theil, 2 Abth. Erlangen 1873. 

Kurck, C.: (I) Om kalktuffen vid Benestad. Bihang till K. Svenska Vet. Akad. Hand- 
lingar. Band 203 Afd öl; 

Kurck, C.: (II) Studier öfver några skånska kalktuffer. Arkiv för kemi, mineralogi 
och geologi. 

LEo, O.: Forststatistik fir Deutschland u. Österreich—=Ungarn. Berlin 1874. 

LUND, TROELS: Danmarks og Norges Histore i Slutningen af det 16:de Aar- 
hundrede. Kjöbenhavn 1879. 

MaATHIEU, A.: Flore Forestiere. Végétaux Ligneux. Paris 1860. 

NILSSON, SVEN: Skandinavisk Fauna. 

PANNEWITZ, V. J.: Die Wälder Frankreichs. Breslau 1863. 

SCHARNAGGL, S.: Die Forstwirthschaft im Österr. Kästenlande. Wien 1873. 

SERNANDER, R.: Den skandinaviska vegetationens spridningsbiologi. Upsala 1901. 

SJÖSTRAND, M. G.: Calmar läns och Ölands Flora. 

WARMING, EUG.: Den Danske Planteverldens Historie efter Istiden. Kjöbenhavn 1904 

WATSON, H. C.: Cybele Britannica, or Britich plants ad trees. Vol. II. (Geograph 
cal Relations.) London 1847—1860. 

VAUPELL, CHRISTIAN: De danske Skove. Kjöbenhavn 1863. 

WESSELY, J.: Alpenländer und ihre Forste. I Th. Wien 1883. 

WILLKOMM, M.: Forstl. Flora v. Deutschl. und Österreich. Leipzig 1875. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1913. H. 5. 


Om skogspersonalens fortsatta utbildning. 


Af CARL BJÖRKBOM. 


Återigen bringa de tyska skogstidskrifterna meddelande om det in- 
tresse, hvarmed skogsstatspersonalens fortsatta utbildning omfattas. Det 
ena landet efter det andra söker på ett fruktbringande sätt ordna frågan 
utan att skygga för omhkostnaderna. Man synes anse fullt i sin ord- 
ning att en ringa procent af inkomsterna från skogarna användes att 
främja fortbildningen af den personal, som har sig anförtrodd skötseln 
och vården af de stora värden, skogarna representera. Det är denna 
gång Bayern, som i ett regeringsbeslut af den 6 juni detta år ordnat 
denna fråga på ett utmärkt sätt. 

I beslutet framhålles först, huru den allt jämt fortgående utveck- 
lingen af de för skogshushållningen grundläggande vetenskaperna samt 
af skogshushållningens teknik gör det till en plikt för skogstjänstemän- 
nen att ägna sin omsorg åt en ständig fortbildning. De stora värden 
han förvaltar och vårdar böra mana honom att ständigt hålla sig på höjd- 
punkten af vetenskaplig och teknisk skicklighet i facket. Han bör där- 
för vidga och fördjupa den utbildning han en gång erhållit. Han far 
ej stå stilla utan ständigt gå framåt. 

Denna fortsatta utbildning har hittills vunnit regeringens understöd 
genom anskaffning för allmänna medel af skogstidskrifter och facktid- 
ningar liksom äfven af mera värdefull forstlig litteratur för lokalförvalt- 
ningar, genom resestipendier för besök af in- och utländska skogar, ge- 
nom reseunderstöd åt ett större antal skogstjänstemän för att besöka 
tyska forstföreningens möten. 

För att ännu kraftigare befordra personalens fortgående utbildning 
komma framdeles äfven andra åtgärder vidtagas. i 

Tjänstemän, som vilja ägna sig åt specialstudier i skogliga ämnen, 
komma att särskildt understödjas. 

Då erfarenheten visat att gemensamma studieresor i främmande 
skogsområden visat sig synnerligen fruktbärande, kommer i regel årligen 
en sådan att anordnas. Som mål för resorna framhållas ej endast bayer- 
ska skogsområden utan äfven tyska, österrikiska och schweiziska. Del- 
tagarnas antal är bestämdt till 12 st. (eventuellt fördelade i 2:ne rese- 
grupper). Resan kommer att räcka högst 14 dagar. Deltagarna erhålla 
reseersättning samt dagtraktamenten. 

För att lämna skogspersonalen tillfälle att lära känna förhållandena 
i skogsområden, som ligga i närheten af de omåden, som förvaltas af 


350 CARL BJÖRKBOM. 


dem själfva, eller som erbjuda liknande hushållningsförhållanden, samt 
tillfälle till personligt meningsutbyte med kamrater inom facket komma 
skogliga sammanträden för grupper af förvaltningstjänstemän att anordnas. 
Deltagarnas antal anses ej böra öfverskrida 30 st. Hvarje förvaltnings- 
tjänsteman är skyldig att minst hvart annat år bevista sammankomsten. 
Skogspraktikanter, ägare af större skogsområden, skogstjänstemän i en- 
skild tjänst kunna inbjudas. Bevakningspersonalen skall deltaga i exkur- 
sionerna, som anordnas i samband med sammankomsten. 

Särskild vikt kommer att läggas på exkursionerna, som föregås af 
ett kort föredrag för att lämna en skildring af de skogsområden, som 
komma att besökas samt om riktlinjerna för deras skötsel. Under ex- 
kursionen hållas korta föredrag om föreliggande förhållanden, hushåll- 
ningens resultat, förbättringar eller förändringar, som böra vidtagas i af- 
seende å skötsel m. m. 

I öfrigt komma föredrag att hållas, meddelanden om försök m. m. 
lämnas. Mötet beräknas med resor komma att räcka 27/, dagar. Del- 
tagarna erhålla reseersättning samt dagtraktamenten. 

Forstassessorer och forstpraktikanter med examen, som tjänstgöra 
i forststyrelsen (Regierungsforstkammer), skola årligen 14 dagars tid del- 
taga i forstrådens inspektioner, samt erhålla härvid reseersättning och 
dagtraktamenten. Likaledes böra de erhålla förordnanden för revirför- 
valtare och revirassistenter för att befordra sin praktiska utbildning. 

Finansdepartementet kommer att försöka utverka af trävarufirmor 
att hos dem yngre förvaltningstjänstemän kunna få tillfälle att studera 
trävaruaffärer och trävaruförädling. 

Biblioteken vid reviren komma att bättre tillgodoses. Utom nöd- 
vändiga lagar och författningar med kommentarer komma äfven vikti- 
gare facklitteratur att anskaffas. De för cirkulation bland skogstjänste- 
männen afsedda tidskrifterna komma att förvaras vid någon revirexpedition 
samt där stå öfriga till samma läsecirkel hörande reviren till förfogande. 

Forstwissenschaftliche Centralblatt, från hvilken förestående korta redo- 
görelse hämtats, uttrycker sin stora tillfredsställelse med det intresse för 
skogspersonalens utbildning, regeringsbeslutet ådagalägger. Fordringarna 
på en duglig forstman äro i stigande; äfven en god utbildning under 
studietiden visar sig under kommande verksamhet otillräcklig, om ett 
fortsatt studium både i vetenskapligt och praktiskt hänseende underlåtes. 
Om äfven detta åligger hvarje tjänsteman, bör man å andra sidan kunna 
kräfva att staten understödjer och befordrar denna fortsatta utbildning. 

Det vore glädjande för svenska skogsstatstjänstemän, om de inom 
en ej allt för långt aflägsen tidpunkt finge se några uttryck af stats- 
makternas intresse för en skoglig fortbildning. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1913. H, 5. 


Ett genmäle till byråchefen E. Kinberg i frågan 
om ordnande af den enskilda skogsvården i 
Västerbotten och Norrbotten. 


Af NiLs G. RINGSTRAND. 


På min granskning af reservanternas i norrländska skogsvårdskommittén 
förslag rörande den enskilda skogsvården har följt byråchefen KINBERGS gen- 
mäle 1 tidskriftens h. 3 fackafd. 

Då hvad detta genmäle i sak innehåller synts mig i vissa afseenden vara 
af beskaffenhet att kräfva ett närmare skärskådande, anhåller jag om plats 
för nedanstående. 

Kommitténs förslag om inrättande af skogsvårdsstyrelser i Västerbottens 
och Norrbottens län anser KINBERG lida af den olägenheten, att skogsingen- 
jörerna på grund af skogsvårdsstyrelsernas brist på egna tjänstemän komma 
att dragas in under styrelsernas disposition. Genomgår man kommittéförsla- 
get, finner man, att det enda fall, då en direkt förbindelse mellan skogsvårds- 
styrelserna och skogsingenjörerna skulle förekomma, vore det, då skogsägare, 
utan att det sker i sammanhang med stämpling å skogen, önskar biträde vid 
dess skötsel och vård. Härvid inskränker sig emellertid denna förbindelse 
därtill, att ansökningshandlingarna af styrelsen öfverlämnas till skogsingenjören, 
hvilken därefter har att handla enligt instruktion. Det är under sådana om- 
ständigheter svårt att inse, huru efter ett antagande af kommittéförslaget några 
sådana konflikter och ohållbara situationer, som KINBERG påstår vara att be- 
fara, i verkligheten skola kunna uppstå. 

Ett annat skäl mot skogsvårdsstyrelsers inrättande angifves vara, att »i 
de två nordligaste länen de enskilda intressena ej kunna lämnas utan be- 
tryggande restriktioner från statsmakternas sida». Om nu detta är ett uttryck 
för en verkligen känd farhåga, så är tankegången i reservanternas, af KIiN- 
BERG ytterligare understrukna, förslag för att undgå den påstådda faran myc- 
ket ologisk. De af dem föreslagna skogsvårdsnämndernas sammansättning är 
nämligen h. o. h. beroende af de enskilda intressen, som för tillfället kunna 
vara dominerande i landsting och hushållningssällskapets förvaltningsutskott, 
medan det däremot enligt kommittéförslaget skulle tillkomma Kungl. Maj:t att 
utse skogsvårdsstyrelsens ordförande. 

Det vill vid sådant förhållande synas, som om det sistnämnda lämnade 
större garantier för att det allmännas intresse komme att tillgodoses vid at- 
görandet utaf sådana frågor, uti hvilka styrelsen är sista instans. Dessa, 
hvilka af KINBERG angifvas såsom »vissa viktiga», äro uteslutande sådana, 
som röra skogsvårdsmedlens fördelning, och därvid torde det ej vara utan 
sin fördel, att staten är representerad. När man märker den tendens att 


360x NILS G. RINGSTRAND. 


sammanblanda fattigvård och skogsvård, som bl. a. fått sitt uttryck i reser- 
vanternas förslag, måste man anse det så mycket mer påkalladt, att en sta- 
tens representant deltager i medlens fördelning för att motverka de enskilda 
intressen, som vilja tillskansa sig fördelar genom att använda skogsvårdsmed-' 
len till för dem främmande syften. 

Därefter opponerar KINBERG mot den i motiven till kommitténs förslag 
om skogsvårdsstyrelser uttalade tanken — som dock ej, såsom man af hans 
uttalanden kunde förmoda, fått formen af ett positivt förslag — att skogsin- 
spektören skulle kunna vara ordförande i skogsvårdsstyrelsen. Det förefaller 
emellertid, som om detta ej skulle innebära större risk för ifrågavarande funk- 
tionärs anseende — och det är detta, som KINBERG synes anse kunna komma 
att lida utaf ett sådant arrangemang — än det under nuvarande förhållanden 
kan vara för en landshöfdings prestige att innehafva ett dylikt uppdrag, något 
som ju, såsom kändt är, kan inträffa. Bådadera torde ej underlåta att re- 
servera sig, om de komma i minoritet vid afgörande utaf frågor af princi- 
piell betydelse. Det enligt KINBERG »minst sagdt egendomliga förhållandet», 
att skogsinspektören i egenskap af ordförande i skogsvårdsstyrelsen skulle an- 
moda sig själf i egenskap af skogsinspektör att vidtaga viss åtgärd, förekom- 
mer äfven i det fall, att landshöfdingen såsom ordförande 1 en sådan styrelse 
nu hos Konungens befallningshafvande begär sådan syn, hvarom nämnes i 
skogsvårdslagens $ 2. 

I anledning af reservanternas förslag att till Konungens befallningshaf- 
vande förlägga pröfningen af föreslagna åtgärder till skogsmarks återställande 
i skogbärande skick anmärkte jag, att någon fackkunskap, som gjorde dessa 
myndigheter lämpliga att pröfva sådana frågor, ej kunde hos desamma förut- 
sättas. Häremot invänder nu KINBERG, att till deras förfogande skulle genom 
underlydande skogsingenjörer och skogsinspektörer stå all erforderlig sådan 
kunskap. I denna replik fäster jag mig först vid ordet »underlydande», som 
tydligt utsäger, hvad man förr endast medelbart kunde sluta sig till, eller att 
reservanternas förslag innebär en anordning, som skulle ställa de ifrågavarande 
tjänstemännen i subordinationsförhållande ej endast till domänstyrelsen eller 
skogskontoret — hvilketdera det nu må blifva — utan äfven till Konungens 
befallningshafvande. Redan detta att göra tjänstemännen beroende af tvänne 
myndigheter måste betraktas som ett verkligt grundfeli reservanternas förslag, 
då det, om något, skall vara ägnadt att tillskapa »konflikter och ohållbara 
situationer» för att använda KINBERGS eget talesätt rörande ett fall, där han 
för sin del förmenar, att en liknande dualism skulle uppstå. Vidare kan jag 
ej annat än förvåna mig öfver den betydelse, som KINBERG inlägger i ordet 
»pröfva». Enligt reservanternas förslag.till lydelse af $ 8 mom. 2 af kust- 
landslagen skulle skogsingenjören, när afverkning bedrifvits i strid mot $ 7, 
insända synemännens ev. förslag till öfverenskommelse med afverkaren till 
skogsinspektören, som skulle befordra detsamma till Konungens befallnings- 
hafvande för att af denna myndighet pröfvas. När det nu anmärkes, att Ko- 
nungens befallningshafvande ej torde vara kvalificerad att företaga en sådan 
pröfning, svarar KINBERG: Konungens befallningshafvande behöfver ingen 
fackkunskap, ty den finnes hos skogsingenjören och skogsinspektören. Detta 
betyder m. a. o., att Konungens befallningshafvande endast har att utan vi- 
dare godtaga dessa tjänstemäns förslag, men vid sådant förhållande kunde 
väl »pröfningen» lika väl förläggas till skogsinspektören, ty Konungens be- 


GENMÄLE. 301” 


fallningshafvandes åtgörande blefve ju af uteslutande formell att. Vi — herr 
KINBERG och jag — hafva tydligen ej samma värdesättning på ordet » pröfva», 
men jag vågar hoppas, att hans ej vinner godkännande, ty det vore intet 
annat än ett nytt offer åt byråkratismen i detta ords sämre betydelse. 

I en därpå följande sats uttalar KINBERG förhoppningar om att Konungens 
befallningshafvande i de båda norra länen komma att hysa intresse för skogs- 
hushållningen samt i detta afseende stödjas af myndigheter och korporationer 
inom länen. Denna förhoppning torde nog en hvar dela; något uttalande i 
motsatt riktning är mig veterligen ej gjordt. Hvilken politisk färg våra re- 
geringar än månde få, lär väl ingen kunna tänkas till Konungens represen- 
tant i något af dessa län föreslå en person, som ej hyser intresse för lands- 
ändans viktigaste näringsgren. Men därifrån och till att denna representant 
skulle utses med hänsyn till sin kunskap 1 skogliga fackfrågor, hvilket kunde 
vara nog så ödesdigert för länets utveckling i öfrigt, är väl steget ändock 
bra långt. 

I fråga om skogsvårdsafgifterna vidhåller KINBERG sin mening, att så- 
dana ej böra upptagas, utan att medel för understödjande af skogsvården i 
stället böra beredas genom statsanslag. Han söker vidare ett skäl för detta 
reservanternas förslag genom att framhålla den lättnad för de större skogs- 
ägarna, som det skulle innebära, om de sluppe erlägga skogsvårdsafgifter. 
Gent emot detta synes det mig, att man från det allmännas synpunkt med 
fog kan invända, att frågan om beredande af nödiga skogsvårdsmedel ej skall 
afgöras med hänsyn till huruvida den ena eller andra kategorien af skogsä- 
gare därigenom beredes särskilda lättnader, utan på ett sådant sätt, som läm- 
nar det allmänna största möjliga säkerhet för att skogsvårdsarbeten verkligen 
komma till utförande. I det fallet synas mig skogsvårdsafgifter hafva ett af- 
gjordt företräde framför statsanslag på de skäl, som i min granskning angif- 
vits, och med hvilkas upprepande jag ej här skall åter besvära. 

Det är emellertid något underligt med detta, när KINBERG i sin kamp 
mot förslaget om skogsvårdsafgifter vill som bevismedel använda synpunkten 
af hvad som för bolagen är fördelaktigast. Ena stunden är det för dem bäst 
att afgifter ej upptagas; andra stunden åter heter det, att om skogsvårdsaf- 
gifter upptagas, så blir det bolagen, som konsumera den hufvudsakliga de- 
len af dessa, d. v. s. de komma äfven då att sitta på solsidan. Men så är 
det, när man vill söka hopa bevis; i sin ifver glömmer man lätt att vara kon- 
sekvent, och så kommer man att halta på båda benen. 

För sitt påstående, att bolagen, i händelse skogsvårdsafgifter påläggas, 
skulle blifva den mera gynnade parten och mindre skogsägare få åtnöjas med 
en ringa del, anför KINBERG t. 0. m. bevis i form af siffror från skogsvårds- 
styrelsens i Västernorrlands län verksamhet. Under åren 1906—1911 hade 
1 bidrag till skogsägare utbetalats 458,417,86 kronor, af hvilket belopp större 
skogsägare uppburit 295,318,o1 kronor eller 64.43 2 och mindre skogsägare 
HÖBTO00,55 Kronor eller 35:57 se 

Såsom synes af nedanstående tabell, till hvilken materialet på grundval 
af skogsvårdsstyrelsens räkenskaper lämnats mig af länsjägmästaren i Väster- 
norrlands län P. ÖDMAN, äro KINBERGS siffror ofullständiga eller felaktiga. 
Genom dem lämnas ingen som helst uppgift på storleken af de kostnader, 
som resp. kategori af skogsägare nedlagt på skogsvårdsarbeten, och de in- 
begripa ej alls de bidrag, som skogsägarna erhållit i form af arbetsledning. 


3025 NILS G. RINGSTRAND. 


De lämna därför blott halfva eller vilseledande upplysningar åt den, som i 
diskussionen vill finna en ledning för sitt omdöme. 

Man finner af denna tabell, att summan bidrag till skogsvårdsarbeten, 
som af KINBERG uppgifves till 458,417,86 kronor, i själfva verket utgör 5 37,374,73 
kronor, samt att större skogsägare af detta belopp erhållit 55,37 2 mot af 
KINBERG uppgifna 64,43 Zz, och att för mindre skogsägares arbeten utgått 
44.63 mot af KINBERG uppgifna 35,57. Vidare finner man, att af skogsägar- 
nas sammanlagda egna kostnader för skogsvård, 1,397,410,55 kronor, på 
större skogsägare belöpa sig 1,164,448,75 kronor eller 83,32 2 och på min- 
dre 232,961,80 kronor eller 16,68 &. För hela sexårsperioden äro m. a. o. 
de större skogsägarnas arbeten 5 gånger så omfattande som de mindres, 
medan bidragen till de förra endast äro 1,2 gånger så stora som till de se- 
nare. För att vara fullständig bör jag tillägga, att enligt senaste undersök- 
ningar bolagsskogarnas areal inom länet år 1906 utgjorde 45,5 & af den i 
enskild ägo varande jorden. 

Emellertid bör den, som vill utreda verkningarna af en bestämmelse, 
som någon tid varit i gällande kraft, icke blott göra ett öfverslag öfver re- 
sultaten för hela denna tid utan äfven genom att uppdela den i perioder söka 
vinna klarhet om den riktning, i hvilken det ifrågavarande påbudet arbetar. 
Uppdelar man i sådan afsikt den af KINBERG behandlade sexårsperioden i 
tvenne treårsperioder får man följande siffror. 

Under åren 1906—1908 utfördes skogsvårdsarbeten för tillhopa 566,457,72 
kronor. Till detta belopp bidrogo de större skogsägarna med 525,773,53 
ktonormeller 02,82 vommwoch idetmindre medi 40,0. 4,momskon om elesktasepda 
Under samma tid fördelades skogsvårdskassans utgifter, 194,200,18 kronor, 
så, att på större skogsägare belöpte sig 138,769,55 kronor eller 71,45 2 och 
på mindre 55,430,63 kronor eller 28,55 2. Inklusive de bidrag, som utgått 
i form af kulturmaterial och arbetsledning, erhöllo alltså större skogsägare 
26,39 2& af sina nedlagda kostnader och de mindre 136,24 Z. Man kan ju 
knappast kalla detta för ett gynnande af de stora på de smås bekostnad. 
För den nästa treårsperioden, 1909—1911, uppgick kostnaden för samtliga 
skogsvårdsarbetena till 830,952,83 kronor, hvaraf på större skogsägare kommo 
638,0675,22 kronor eller 76,86 &Z och på mindre 192,277,601 kronor eller 
23.14 Z. Bidragen ur skogsvårdskassan utgjorde under samma sid 343,174,55 
kronor, af hvilket belopp större skogsägare erhöllo 158,721,46 kronor eller 
40.26 Zz och mindre skogsägare 184,453,09 kronor eller 53,74 Z. Under 
denna treårsperiod erhöllo de större skogsägarna 24,85 & af sina nedlagda 
kostnader, medan skogsvårdskassans utgifter för de mindre skogsägarnas ar- 
beten belöpte sig till 95,93 2 af dessas kostnader. 

Om man går till botten med undersökning af det exempel, som KINBERG 
framdragit såsom bevis för sitt påstående, att trävaruindustrien konsumerar 
den hufvudsakliga delen af skogsvårdsafgifterna, finner man sålunda, att detta 
ej kan sägas vara förhållandet, utan att tendensen snarare kan sägas vara den 
motsatta. 

När man af förhållandena i Västernorrland vill draga slutsatser vidkom- 
mande Västerbotten och Norrbotten, är det nödvändigt, att man äfven tager 
hänsyn till tvänne särskilda omständigheter, som öfva inflytande på det san- 
nolika förhållande, uti hvilket bönder och bolag blifva delaktiga af bidrag 
från skogsvårdsafgifter i dessa senare län. Den ena af dessa omständigheter 


MC) 
Nej 
cv) 


GENMÄLE. 


''ewepug ewwrs 10 Ne3m Wos 'IeSUruNNesIDasat JUres BuruÅSJe SSap UDAJe Uejn Buru 

-55ejuejd svg: Nol Ir asje Furupajsogre 10 ruIpeWusoY 'p 'o FSerpddn eystfeysy 'Surustarmpun 'seSumvsjemjs 10 Suqdwurs 'penoy fe 

apuequgunn 10] Iapeursoy fa 10waIep uaw 'uvjpqresäumussejuuro) Yvo IeSunmfjed apurptsesspurIsaq 'reSutusudIsadsAY 'uPjagremMnNY Woses asjPXIEWIg 
SEEN a äras : a CC s ACS j 2 s s HL FRE - a Då > 
IYUBIL]SUT I UDIIQTLESPIBASFOYNS OpUrIN[SAN YIO UTSSPASPIGASFONS IM SrIpIq Pat SJ[LISYIIA WOS "UDjPgIe BULPES ISEPUI IASJE [[Aqv) ru "”wuup 


RSS | zo |659'11 | 58 [TAN || SVARA — — | og [196'2€z |— ne | le | — vuw:S 
60 | ESb'tg1 | €L |S99'09 I Lz lgg9'z1 | g2 6991 | g1 | obb'9t L9'99 069 I 19 |4L4z'z61 |— | | |S9 |Lvg'g9 sa 
| or 'gz8'09 | 08 'bz6'bI | 09 g910'z | ol | 9gg'Er ol Git IN | 81 |90€'19 0161 
| | 9z I6£6'z9 ot lzo1'91 | 06 066 96 | S9g'S+t St ssh — Sr AE 84 [£z1'z9 6061 
£9 I oE+'SS 191 Ibb6'ot | SL g9z0o'or | Lo 951 $E | 19L'02 SL gfz | 61 Ibg9'or - — |— frige +iI IgL1f0f g061 
| 189 0z9'$1]— reb'or fa zol 85 | LOFP 09 09 — — a 48 |60g'L Lo61I 
| 168 SOS:SE OR ATSEE — 60 | gpE'I of 1 — — —| — [81 1969'z | 9061 
JIPBESBO3XS IIPUTUI 

10 | 16+$'L6z = = TTT IS | bo6'S67 | — — | SL Igbb'bg1i' — ligA4'bE | SL |L99'621'1 eur:S 
ob | 1z4'gS1 |S1 |Sb9'z5 los | 985 |— — 59 | 850'zS $z C8 | zz SL9'8£9 99 lzzi'btz | — |90z'6 59 |916'bEz | 1161 
o$ |1€£9'6€ | — | oob | — — oS | 1£z'6€ de (AA 91 |ISE'g91 | — looz'l Il 91 191191 | O1I0I 
18 Ibbbigg — |! oof€ |!|— — 18 | bbi'99 of zz Ib l10z'9zz | — lez1I4'9 | 18 legb'6rz | 6061 
SS | 69L'g€1 PIE — ll 00z |— — or | obb'4S of 91 ES IEL4'SeS |SbljEretgr |— IbEott | Sv l641og1 | g061 
| S6 ISEL'EF | — | oo | — — 56 | SE9'Ev oz I bo IS16'€1z | — i6z$'£ | bo lg9gb'orz | 4061 

Re | 2) 
[OS EOS > = OT [SOELAE of 6 vo ISFogiber |—|00g'1 | bo |Sbå'fgr | 9061 


JJILBESFO3JS III0IG 


-P2ISIaqIe I 


| -33eWMIMY 3 


INOM O LIES kr > SROM (OP TAS 
BI09 ONIE 
| 2 ÅA 5 
5: UD per ; SS = ; 
potiadsiean | R SN SPIRA "Jen men poriodsigan IPArA TenI 
: 2 ewnwuns |-opieA Furu : Ie3utuuad I 12 d 3 2, ; 3 eWWnS Zz " IPeujsoysPgIy| IV 
10] EWWNS JJeWIMINY I SRON 2 10J eWmunS 
EA 5 
=) 
= 
( 


UPSSPYSPIBASBOYS IN SLIPI | 19pewsoy epselpau vureSesBoxs JV 


3047 NILS G. RINGSTRAND. 


är, att, medan bolagen äga 45.5 & af enskilda tillhörig areal 1 Västernorr- 
land, samma siffra för Västerbotten utgör 34.6 2 och för Norrbotten 22 &. 
Detta bör naturligen verka därhän, att bolagen i de norra länen äfven komma 
1 åtnjutande af en mindre andel utaf skogsvårdsafgifterna, än hvad förhållan- 
det varit i Västernorrland. Vidare bör man hålla i minnet, att när skogs- 
vårdslagen år 1905 började tillämpas i Västernorrland, träffade den en all- 
moge, som var föga beredd på att tillgodogöra sig de medel för skogsvår- 
dens befrämjande, som lagstiftaren bjöd den. Uttryck för denna uppfattning 
återfinner man i skogsvårdsstyrelsens yttrande öfver det uttalande, som ekonomi- 
utskottet vid 1911 års landsting gjort angående skogsvårdsstyrelsens verksamhet. 

I Västerbotten och Norrbotten kan man däremot säga, att genom skogs- 
statens utsyningar å enskildes skogar ett slags upplysningarbete länge pågått, 
och att marken sålunda här är mera beredd för ett organiseradt skogsvårds- 
arbete. Någon verksamhet motsvarande den, som skogsvårdsnämnderna i 
dessa båda län under senare år bedrifvit, hade ej heller föregått skogsvårds- 
lagens tillämpning i Västernorrland. Båda de nu angifna omständigheterna 
böra verka därhän, att fördelningen af skogsvårdsmedlen mellan bönder och 
bolag blir en helt annan än den, som af skäl, hvilka jag anfört, känneteck- 
nat de allra första åren af skogsvårdsstyrelsens i Västernorrland verksamhet. 

Då KINBERG mot förslaget om skogsvårdsafgifters upptagande i de båda 
norra länen anför, att kronans skogar därstädes utgöra en väsentligen större 
del af hela ytvidden än 1 öfriga delar af landet, så vill det synas, som om 
konsekvensen af detta förhållande ej behöfde blifva en helt ny princip för 
anskaffande af skogsvårdsmedel. Man torde äfven kunna tänka sig frågans 
lösning så, att en mindre procent af värdet utaf det från kronans skogar af- 
verkade virket uttoges som skogsvårdsafgift, eller att en större procent af de 
inflytande afgifterna än den i $ 4 af förordningen den 11 oktober 1912 
angifna ställdes till Kungl. Maj:ts disposition för understödjande af skogsvårds- 
arbeten i hela landet, eller att en kombination af båda dessa utvägar anlitades. 

Genom att följa den af reservanterna föreslagna vägen och för skogs- 
vården anvisa statsanslag, hvars storlek afpassas efter landstings och hushåll- 
ningssällskaps bidrag, gör man hela skogsvårdsfrågan beroende af den an- 
slagsvillighet, som med hänsyn till storleken af andra kraf, hvilka ställas på 
dessa korporationer, för tillfället kan råda inom dem. För dessa län skulle 
man då komma att tillämpa det system, hvilket före år 1905 användes för 
landet i dess helhet, men hvilket visade sig mindre tillfredsställande och där- 
för beträffande länen söder om Västerbotten aflöstes af bestämmelsen om 
skogsvårdsafgifters upptagande. Den erfarenhet, som vunnits vid tillämpning 
af de båda olika systemen, bjuder otvifvelaktigt, att man äfven för de båda 
norra länen beslutar upptagande af skogsvårdsafgift. Härigenom har man en 
gång för alla försäkrat sig om att skogsvårdsmedel aldrig komma att saknas. 

Nu påstår visserligen KINBERG, att »erfarenheten från ifrågavarande län 
ådagalagt, att det är på denna väg (genom anslag, förvaltade och fördelade 
af skogsvårdsnämnder) som skogsvårdsintresset lämpligast kan spridas uti de 
bredare lagren af skogsägare», men härtill kan man invända, att från de båda 
norra länen hittills ej föreligger någon som helst erfarenhet, i hvad mån upp- 
tagande af skogsvårdsafgifter och införande af skogsvårdsstyrelser skulle kunna 
vara ägnade att lika bra eller bättre fylla samma ändamål. Hvad erfaren- 
heten lärt är, att skogsvårdsintresset i länen söder om Västerbotten tilltagit i 


GENMÄLE. 305F 


en glädjande grad, sedan skogsvårdsafgifter och skogsvårdsstyrelser där inför- 
des. Skall man åberopa, hvad erfarenheten i fråga om det ena eller andra 
systemet visat vara lämpligast, så bör man naturligen undersöka förhållandena 
där, hvarest båda tillämpats, och man kommer då till ett alldeles motsatt 
resultat mot det, som KINBERG vill göra troligt. 

Då jag gent emot förslaget att anskaffa skogsvårdsmedel genom anslag 
från bl. a. landstingen anmärkt, att det blefve alla skattepliktiga i de båda 
norra länen, som finge bekosta skogsvården för en liten del af länens jord- 
ägare, så torde det af hela sammanhanget framgå, att därmed afsetts kost- 
naden i den mån den täckes af sålunda åstadkomna bidrag. KiINBERGS tal om 
anmärkningens öfverdrift bör förefalla en uppmärksam läsare obefogad. 

För att ej alltför mycket betunga lappmarkens skogsägare hade kommit- 
tén föreslagit, att i och med skogsvårdsafgifters uttagande utsyningsafgifterna 
skulle bortfalla. Häremot hafva reservanterna invändt — något som af KiN- 
BERG nu ytterligare understrykes — att utsyningsafgift var ett villkor, som 
fästades vid tilldelningen af skog åt lappmarkens hemmansägare. För min 
del måste jag anse, att vederbörande här draga ut konsekvenserna af utsy- 
ningstvånget allt för långt. Att betala utsyningsarbetet kan ej sägas vara 
något med skyldigheten att tåla utsyning oupplösligt sammanhängande. Ett 
sådant betraktelsesätt vore ett offer åt en formalism, som bortsåge från det 
reala i statens afsikt med lappmarkslagen. Denna afsikt var uppenbarligen 
ett sådant ordnande af skogshushållningen, att lappmarkshemmanen för all 
framtid skulle äga en möjligast jämn tillgång på skog för afsalu, och detta 
är det väsentliga 1 lagstiftningen, hvilket med all kraft bör befordras. I för- 
hållande till det är krafvet på utsyningsafgiftens bibehållande ur synpunkten 
af det allmännas bästa en fråga af i hög grad underordnad betydelse. 

Då nu, hvilket väl torde få anses ostridigt, lappmarksskogarna äro myc- 
ket abnorma i afseende på åldersklassfördelning, ity att de äldre åldersklas- 
serna äro för rikt representerade, så följer däraf, att en uthållig och jämn 
afkastning ej kan från desamma erhållas. Följden häraf och den enda ut- 
vägen för att undgå ekonomisk förlust genom virkets förstöring är, att, såsom 
väl äfven nästan undantagslöst nu tillämpas, afverkningsbeloppet måste höjas 
utöfver det normala. Detta åter betyder, att det i lappmarksskogarna före- 
tages och måste företagas en öfverafverkning, som ej är af mindre allvarlig 
beskaffenhet, därför att den sker så att säga under officiella former. Just 
denna senare omständighet bör emellertid föranleda, att förhållandet blir före- 
mål för statsmakternas alldeles särskilda uppmärksamhet. Påtagligen är med- 
let för att för framtida skogsägare neutralisera de menliga följderna af den 
nu nödvändiga öfverafverkningen endast ett, nämligen att efter afverkning 
fortast möjligt försätta marken i skogbärande skick. Då ett direkt åläggande 
härutinnan, d. v. s. kulturtvång, med påföljd af utsyningens inställande vid 
fall af underlåtenhet att fullgöra skyldigheten knappast kan ifrågasättas eller 
tänkas vara af flera skäl genomförbart, måste man anlita undervisning och 
uppmuntran i form af ekonomiskt understöd för arbetenas utförande. Dub- 
belt sporrande blir naturligen detta senare, om saken kan anordnas så, att 
det egna intresset blir förknippadt med skogsvården. Detta torde kunna ske, 
om skogsvårdsmedlen anskaffas genom att upptaga skogsvårdsafgifter, hvilka 
återfalla till den, som utför ett arbete, men af hvilka den liknöjde ej får 
del oaktadt de af honom lämnade bidragen. 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, 1913. Fackafdelningen. Å 


306F NILS G. RINGSTRAND. 


Nu kan möjligen någon förmena, att förutsättningarna för skogsvård ej 
äro till finnandes i lappmarken eller åtminstone endast i mycket ringa grad 
där föreligga. Detta är dock i så fall en vanföreställning, beroende på obe- 
kantskap med de nuvarande förhållandena. Sedan trämasseindustrien börjat 
arbeta i öfre Norrland, hafva genom förbättrade flottleder och ändrade flott- 
ningstariffer de förutvarande förhållandena så förändrats, att lappmarksgränsen 
ingalunda kan sägas utgöra någon sorts gränslinje för det område, där förut- 
sättningarna för skogsvård upphöra. Det är nog tvärtom så, att de inom 
åtskilliga trakter af lappmarken äro större än på vissa ställen å kustlandet. 

En större del af KINBERGS genmäle till mig upptages af ett försök att 
bevisa det ekonomiska lägets försvagande i de båda norra länen, synnerligen 
lappmarken, något som i detta sammanhang skulle hafva betydelse såsom skäl 
mot skogsvårdsafgifter och för ett skogsvårdsanslag, afsedt att tilldelas »mindre 
och behöfvande» skogsägare. Såsom bevis för den påstådda tillbakagången 
angifves, att emigrationen synnerligen under åren 1901—1909 betydligt till- 
tagit. De citat ur länsstyrelsernas femårsberättelser, som KINBERG anför, lämna 
emellertid upplysning om de tillfälliga orsaker, som vållat denna stegring, 
nämligen nödåren 1902 och 1903 samt sviterna af den hufvudlösa spekula- 
tion, som bedrefs i Norrbotten under 1890-talet. — KINBERG konstaterar vi- 
dare, att landsdelarnas förlust genom omflyttning, inrikes och utrikes, ökats 
under 9-årsperioden 1901—1909 i jämförelse med siffran för 20-årsperioden 
1881—1900. En sådan jämförelse synes mig vara fullkomligt felaktig då 
genom densamma det utvecklade kommunikationsväsendet frånkännes allt in- 
flytande på befolkningens rörlighet under en period, som enligt författarens 
egna citat kännetecknas af vissa det ekonomiska lifvet deprimerande företeel- 
ser. Då KINBERG f. ö. ej gör ett allvarligt försök till vederläggning af de 
siffror, som jag i min granskning anförde, och genom hvilka påvisades, att 
jordvärde, åkerareal, kreatursstock, inkomster och besparingar ökats, så kan 
jag h. o. h. förbigå denna del af hans uppsats. 

KINBERG och WIKLUND hade — med undantag för tre angifna revir — 
delat kommittémajoritetens mening om det lämpliga af anställande utaf skogs- 
ingenjörer i lappmarken. MHäraf föranleddes jag till det uttalande, att de delat 
majoritetens åsikt, att arbetet därstädes borde uppdelas efter dess art. MHär- 
emot opponerar sig nu KINBERG synnerligen lifligt. Jag beklagar missförstån- 
det, som beror däraf, att jag antog de båda reservanternas förslag vara re- 
sultatet af en analys utaf de båda olika slag af göromål, som f. n- åligga 
den i lappmarken arbetande skogsstatspersonalen. Nu finner jag af KINBERGS 
egna uttalanden, att så ej varit förhållandet, hvilket endast utgör bekräftelse 
på en gammal erfarenhet, att man stundom alldeles omedvetet träffar det rätta. 

I slutet af sitt genmäle vill dess författare gifva eftertryck åt sina fram- 
förda meningar genom ett tillkännagifvande, att han ej torde kunna från- 
kännas en viss sakkunskap 1i fråga om förhållandena uti nu ifrågavarande 
landsdelar. Mig veterligen har detta ej bestridts, men som allt annat mänsk- 
ligt är denna kunskap ofullkomlig, något som äfven en del af författarens 
uttalanden gifva vid handen. Huruvida dessa vunnit 1 beviskraft genom att 
tillspetsas med en del mera personliga angrepp och insinuationer öfverlämnar 
jag till den kritiska läsaren att afgöra. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1913. H. 5. 


LITTERATUR. 


Skogsuppskattning. 


BUSSE, JULIUS: Die Ausgleichungsrechnung und ihre Bedeutung 
fur die Beurteilung forstlicher Fragen. Stuttgart 1912. 58 sid. 

Genom ofvanstående arbete har läran om felen och bestämmandet af 
deras storlek på ett klart och lättfattligt sätt framställts. Sedan författaren 
inledningsvis framhållit fellärans stora betydelse i allmänhet och i synnerhet 
betonat dess insteg bland landthushållningsvetenskapens yngre skola, påvisas 
att bestämmandet af det sannolika felet äfven för skogsmannen är ett medel 
att komma till ett objektivt, fullt tillförlitligt omdöme om användbarheten af 
hans försöksserier. 

Arbetet omfattar en allmän del och en tillämpad. 

I den allmänna delen påpekas till en början svårigheten att kvantitativt 
uppmäta alla de variabler, som inverka på vissa resultats tillförlitlighet. Härut- 
innan råder naturligtvis större svårigheter för exempelvis markvetenskapen än för 
fysiken, hvilken senare vetenskap just står synnerligen högt inom det kvantita- 
tiva mätningsområdet och dessutom i allmänhet icke har att räkna med så 
många oberäkneliga faktorer, som existera vid försök inom landthushållningens 
och skogshushållningens områden. 

Felen indelas därefter i systematiska eller konstanta samt i tillfälliga. 
De tillfälliga felen finna ett uttryck i den Gauss'ka fellagen, som grafiskt re- 
presenteras af en binominalkurva, hvars ekvation finnes angifven. De syste- 
matiska felen utrönas oftast direkt, hvarigenom man är i tillfälle att korrigera 
resultatet, men speciellt för markvetenskapen gäller enligt författaren, att de 
utan svårighet låta sig inrangeras under de tillfälliga. Tre olika slag af fel 
äro 'föremål för behandling, nämligen genomsnittsfelet, medelfelet och det 
sannolika felet. Uttryck för dessa fel finnas angifna dels, när rätta värdet är 
kändt, dels vid felberäkning i förhållande till det aritmetiska medeltalet. 

I den tillämpade delen finnas åtskilliga exempel, som hämtats ur den 
forstliga litteraturen. Så behandlas i de två första exemplen vissa gödslings- 
försök vid kulturer på flygsandsfält och stenmarker. Det tredje exemplet be- 
rör Denglers försök angående fröets proveniens, hvarvid hans försöksserier 
underkastas utjämningsräkningens kritik. Det fjärde exemplet är hämtadt ur 
ett arbete om tillväxten och veden hos Pseudotsuga Douglasii af Schwappach. 
Ett femte exempel behandlar sambandet mellan hårdhet och specifik vikt hos 
virket, och i det sjätte och sista exemplet tillämpar författaren utjämnings- 
räkningen på en ekonomisk-statistisk framtidsfråga med material från Schwap- 
pachs arbete angående tyska skogarnas afkastning. 

Afhandlingen innehåller dessutom några ord angående den grafiska ut- 
jämningsmetoden samt en stor mängd litteraturhänvisningar, hufvudsakligen 
till fel- och mätningsläran. Den förtjänar stor spridning på grund af sin lätt- 


368” LITTERATUR. 


lästa beskaffenhet och borde finna användning såsom ett medel om ej att 
uppnå sanningen själf, så dock att komma densamma ett stort steg närmare. 
MAGNUS NORDQUIST. 


Jordmånslära. 


RAFAEL HERLIN. Jordmånens och temperaturens inflytande på 
växternas förekomst och utbredning. En studie i biologisk växt- 
geografi med särskild hänsyn till dess tillämpning i forstvetenskap. — Års- 
skrift från föreningen för skogsvård i Norrland 1913. 1. — Äfven i sär- 
tryck och med tysk resumé. 84 s. 2 pl. 

Såsom titeln angifver afser ofvannämnda arbete att behandla ett synner- 
ligen vidlyftigt ämne inom den biologiska växtgeografien och särskildt de 
delar däraf, som äro af mera praktisk betydelse. Författaren har tydligen ock 
varit af den meningen, att hans arbete innehåller mycket viktiga resultat eller 
beaktansvärda synpunkter, då han efter hvad recensenten erfarit låtit för ut- 
delning och försäljning trycka extra 2,000 separat. Å särskilda omslag å 
dessa separat uppmanas alla, som ha intresse för Norrlands skogsskötsel att 
verka för arbetets spridning. Domänstyrelsen har dessutom på en af förf. 
gjord framställning om arbetets spridning gifvit revirförvaltarna tillstånd att för 
revirmedel inköpa ett exemplar af skriften i fråga. Det är därför att vänta 
att arbetet får en betydande spridning, på samma gång som det genom do- 
mänstyrelsens beslut fått så att säga en mera auktoritativ prägel. Under så- 
dana förhållanden torde det vara skäl att underkasta arbetet en mera ingå- 
ende granskning, än som eljest borde kommit det till del. 

Författaren börjar sin framställning med en vidtsväfvande redogörelse 
för en del äldre växtgeografers arbeten, hvarjämte han mera i förbigå- 
ende behandlar artbildningsfrågan. Hela kapitlet sammanhänger synnerligen 
löst med den följande framställningen. Den mera moderna växtekologiska 
litteraturen, som behandlar just sådana frågor, som förf. gör till föremål för 
sina undersökningar, förbigås nästan helt och hållet. Detsamma är fallet med 
det resultatrika och epokgörande arbete, som under det senaste årtiondet ut- 
förts på artbildningslärans område. Läsaren får därför icke något verkligt 
begrepp om forskningens ståndpunkt på ifrågavarande områden. Framställ- 
ningen innehåller dessutom en del rena fel. Enligt förf. (sid 1) skulle bak- 
terier och en del svampar vara oberoende af ett visst minimum af luft, ljus, 
vatten med däri lösta näringsämnen samt värme. Visserligen kunna de flesta 
bakterier lefva utan ljus och anaeroberna utan luftens fria syre, men såväl 
vatten med lösta näringsämnen som en viss minimitemperatur fordra de för 
att kunna lefva. Vidare påstås, att mykorhizor kunna komma till rätta med 
en ringa mängd ljus. Så vidt kändt är, äro mykorhizor lika litet beroende 
af ljuset som svampfria rötter. 

Följande kapitel innehåller det viktigaste af författarens framställning. 
Det behandlar jordmånen och inledes med följande svårbegripliga uttalande: 
»Af de på extension och distribution verkande faktorerna äro jordmån och 
temperatur de väsentligaste, liksom ock de, som vi skola finna, utgöra hvar- 
andras komplement». Den följande framställningen gör detta uttalande inga- 
lunda mer lättbegripligt. 

Kapitlet om jordmånen är i öfvervägande grad resonerande, egna ex- 
periment och undersökningar intaga en mera obetydlig plats. Ett sådant 


LITTERATUR, 369" 


arbete kan ju mången gång vara af värde, då frågeställningen härigenom 
kan klarställas och ledtrådar vinnas för nya undersökningar. Härför fordras 
dock, att framställningen utgår från välgrundade vetenskapliga fakta, i detta 
fall särskildt från kända växtfysiologiska och kemiskt-fysikaliska lagar. Detta 
är dock här ingalunda fallet. Tvärtom. Många af författarens påståenden 
stå 1 den skarpaste motsättning till hvad man förut funnit genom nog- 
grant och kritiskt utförda experiment och innehålla ofta just motsatsen till 
hvad den kemiskt-fysikaliska forskningen lyckats fastställa. Författarens ut- 
gångspunkt är bland andra, att det latenta lifvet i fröet skulle vara särdeles 
ömtåligt gent emot inverkan af antiseptiska ämnen, bland hvilka särskildt 
humussyrorna skulle spela en stor roll i naturen. Fröets embryo skulle vara 
vida känsligare än den fullt utvecklade plantan. Nu är det emellertid kändt 
i synnerhet genom franska forskares arbeten, att embryot genom det omgif- 
vande skyddande fröskalet är särdeles väl skyddadt mot gifter, och att många 
frön, om fröskalet är oskadadt och endast innehåller sin naturliga fuktighet 
kunna en längre eller kortare tid förvaras i absolut alkohol, eter eller kloro- 
form, utan att förlora sin grobarhet. Orsaken härtill är härmast fröskalets 
svårgenomtränglighet. Dessa erfarenheter äro emellertid fullkomligt okända för 
förf., och han utgår i sina resonemang utan vidare från det påståendet, att det la- 
tenta lifvet i fröna särdeles lätt kan dödas af antiseptiska ämnen, särskildt 
då af humussyrorna. Äfven om fröskalet när det börjat svälla blir lättare ge- 
nomträngligt, borde dock dessa erfarenheter gifvit författaren anledning till 
ett mera försiktigt handskande med sina lösa hypoteser. Därtill kommer sär- 
skildt för barrträdens frön, att de ämnen, som skola inverka på embryot, måste 
passera ej blott fröskalet, utan ock ett ganska mäktigt skikt af fröhvitan, som 
sannolikt är ganska svårgenomträngligt. På grund af sin allmänna förekomst 
skulle humussyrorna såsom gift för embryot vara af växtgeografisk betydelse, 
i synnerhet som de enligt förf. mycket lätt skulle kunna diffundera genom 
fröskalet. Detta högst märkvärdiga påstående söker förf. bevisa genom att 
omnämna egenskaperna hos de atomer, som uppbygga humusämnen. Nu är 
det emellertid kändt, att ett ämnes diffusionshastighet beror utom af koncen- 
trationsfallet och friktionen mot lösningsmedlet af dess molekylarvikt, och att 
diffusionshastigheten är omvändt proportionell mot roten ur molekylarvikten. 
Humusämnena ha emellertid mycket stora molekyler, en stor del, kanske de 
flesta, ha kolloidal natur. Verkliga lösningar af humussyror ha emellertid 
blifvit framställda af den svenska kemisten ODÉN, som äfven bestämt åtmin- 
stone approximativt molekylarvikten, den uppgår hos de enklare humussyrorna 
till något öfver 1,000. Författarens påstående att humussyror kunna diffun- 
dera lätt liksom vatten är därför minst sagdt egendomligt. Hans uppfattning be- 
ror emellertid på en högst märkvärdig sammanblandning af så elementära 
saker som atom-, molekyl- och ion-begreppen. I hans arbete möter man 
nästan öfverallt liknande påståenden, stående i strid med vetenskaplig erfaren- 
het eller ock obevisade satser, om hvilkas sanning man ingenting känner. 
Det skulle föra alldeles för långt att närmare omtala dem alla. För att be- 
lysa arten af förf:ns växtfysiologiska betraktelsesätt må det för öfrigt vara nog 
att anföra tvänne satser. »Och emedan växterna till sin hufvudmassa bestå 
af vatten, därnäst af kolföreningar och först i tredje rummet af oorganiska 
ämnen, synes det nämligen äfven alldeles naturligt, att transpirationens nor- 
mala fortgång vore af växternas fysiologiska funktioner den väsentligaste, och 


37 of LITTERATUR. 


hvars hämmande under annars gynsamma förhållanden starkt ingriper i väx- 
ternas lifsverksamhet i dess helhet.» Med samma högst egendomliga resone- 
mang kunde man ju påstå, att äfven hos människan transpirationen vore den 
väsentligaste fysiologiska funktionen, ty människokroppen innehåller ej mindre 
än 6002 70.56 vatten. 

Ett annat lika egendomligt påstående är följande (sid 28). »När humus- . 
lösningar genom växtrötterna inkomma i växtorganismen, sönderfalla dessa 
delvis till andra kemiska förbindelser genom inflytande af jordsalterna och 
syre vid respirationen, hvarvid ändprodukterna bilda ved (eller cellulosa) inåt 
och exkret utåt i rot- eller stambarken.> Hela detta uttalande har ej det 
ringaste samband med vår nuvarande kunskap om växternas näring, ja, det 
tar icke ens hänsyn till dess mest elementära delar. 

Det skall dock rättvisligen erkännas, att förf. gjort en del egna experi- 
ment, som äro af ett visst intresse. Han har nämligen undersökt tall- och 
granfröns groning i rent vatten, i råhumus och i råhumus behandlad med ask- 
lösning. I enlighet med förut vunnen erfarenhet grodde fröna sämst i råhumus, 
lättare 1 sådan, som behandlats med asklösning. Det nya är emellertid att 
tallfröna 1 råhumus grott sämre än granfröna, hvilket resultat förf. tolkar på 
så sätt, att tallens frön lättare dödas af humussyror än granens. Asklösning- 
arnas inverkan ser förf. däri, att humussyrorna, som motverka groningen, ne- 
utraliserats.  Asklösningens verkan sträcker sig dock säkerligen längre, 1 det 
humusämnenas föhållande till vatten förändras; vattnet blir för fröna sannolikt 
lättare tillgängligt än förut, och däri har man förmodligen den väsentliga or- 
saken till den genom asklösningen förökade groningen i råhumus. Det skulle 
fordra vida mer ingående försök än dem, som förf. anställt för att bevisa, 
att humussyrornas neutralisation varit den afgörande faktorn. 

En af svårigheterna med dessa och liknande groningsförsök ligger uti att 
hålla en jämn och fullt likformig fuktighet. Då författarens försöksanordning 
ingalunda synes vara tryggande i detta hänseende, torde man göra klokt i 
att invänta förnyade försök med tall- och granfrön, innan man anser det kon- 
stateradt, att tallens frön gro sämre i råhumus än granens. 

Det skulle föra för långt att ingå på författarens vidlyftiga resonemang 
med anledning af dessa försök. Må det vara nog sagdt, att här förekomma 
många ytterst osannolika påståenden eller alldeles obevisade satser, som fram- 
ställas som säkert konstaterade fakta. Angående tallfrönas påstådda känslighet 
för humussyror må endast erinras därom, att tallen vida lättare än granen 
vandrar in på ljunghedar med starkt sur torf. Egendomligt förefaller också 
författarens påstående, att ljungens frön ej kunna gro i den »garf- och humus- 
syrerika ljunghumus.» Visserligen påträffar man i den slutna ljungheden lik- 
som öfverallt i slutna växtformationer mindre ofta groddplantor af ljung, men 
blir ljungen bortröjd, så att marken blottas, infinna sig groddplantor i mängd, 
trots att marken är starkt sur. På högmossarnas sura jord är ju ock ljungen 
en karaktärsväxt. Helt nyligen har en engelsk forskare RAYNER (New Phyto- 
logist. XII 1913) undersökt ljungens groningsbiologi och därvid funnit, att 
ljungens frö gro normalt i ljungjord, men att groningen i jord med kalk 
(neutraliserade humussyror) är abnorm. 

Det andra stora kapitlet ägnas åt temperaturen och klimatet. Denna 
framställning är så godt som uteslutande af resonerande art, egna iakttagel- 
ser spela en högst underordnad roll. Förf. har emellertid ganska dunkla och 


LITTERATUR. TT 


delvis oriktiga föreställningar om temperaturens inflytande på växternas lifs- 
funktioner. I vissa fall är hans framställning rent antikverad, såsom då han 
söker beräkna temperatursummor för bedömande af en växts värmebehof. För 
att anföra ett exempel kan nämnas förf:ns framställning af Fontinalis hypnoides. 
Den skall enligt honom växa i vatten, hvars temperatur ej öfverstiger 4—38? C. 
och ej understiger 2—4?C. På grund häraf beräknar författaren dess årliga 
temperatursumma till 1,095—2,190 eller i medeltal ungefär 1,642 grader. 
Dylika beräkningar ha intet eller ett högst underordnadt växtfysiologiskt in- 
tresse och sakna numera allt berättigande, sedan västfysiologien bättre än förr 
klarlagt sambandet mellan temperaturen och vissa viktigare lifsföreteelser såsom 
assimilation och andning. 
Som det framgår af denna recension, är författarens vidlyftiga framställ- 
ning ingalunda i nivå med forskningens nuvarande ståndpunkt. På många 
ställen träffas påståenden, som stå i den skarpaste strid med kända växtfysio- 
logiska och fysikaliskt-kemiska lagar. Å andra sidan framkastas som bevisade 
sanningar en del påståenden, som i och för sig äro mycket osannolika, men 
angående hvilkas riktighet eller oriktighet hvarje slags undersökning än så länge 
saknas. Dylika arbeten torde ej föra forskningen framåt eller bidraga till en 
klarare uppfattning af de praktiska frågor, hvarmed skogsvården arbetar. 
ET. EIN: 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1913. H. 5. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 
Lagar, kungl. förordningar och beslut. 


Kungl. Mai:ts nåd. skrifvelse till domänstyrelsen ang. åtgärder till under-= 
lättande af uppgörelser om återgång af afverkningsrättskontrakt huf- 
vudsakligen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. Stock- 
holms slott den 20 dec. 1912. (Sv. Författningssamling 1912, n;o 411, från trycket 
utkommen den 25 febr. 1913.) 


Kungl. Mai:ts nåd. kungörelse ang. villkoren för erhållande och tillgodo- 
njutande af statsbidrag från allmänna afdikningsanslaget, gifven Stock- 
holms slott den 31 dec. 1912. (Sv. Författningssamling 1912, n:o 423, från trycket 
utkommen den 26 mars 1913. 


Kungl. Mai:ts nåd. kungörelse ang. villkoren för erhållande och tillgodo-= 
njutande af statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget, gifven Stock- 
holms slott den 31 dec. 1912. (Sv. Författningssamling 1912, n:o 424, från trycket 
utkommen den 26 mars 1913.) 


Kungl. Mai:ts nåd. kungörelse ang. förbud mot jakt efter rapphöns inom 
Norrbottens län, gifven Stockholms slott den 24 januari 1913. (Sv. Författnings- 
samling 1913, n:o II, från trycket utkommen den 3 mars 1913.) 


Kungl. Mai:ts nåd. kungörelse ang. iakttiden för älg å kronoparkerna Halle- 
och Hunneberg samt Norra och Södra Edsmären i Älfsborgs och Skara-= 
borgs län äfvensom Mösseberg i Skaraborgs län, gifven Stockholms slott den 
11 april 1913. (Sv. Författningssamling 1913, n:o 59, från trycket utkommen den 29 
maj 1913. 


Kungl. Mai:ts nåd. kungörelse ang. förbud mot jakt efter sjöfågel å visst 
vattenområde omkring Stora Karlsö i Gottlands län, gifven Stockholms slott 
den 11 april 1913. (Sv. Författningssamling 1913, n:o 60, från trycket utkommen den 
29 maj 1913.) 

Lag om ändrad lydelse af $ 15 i den uti lagen den 10 iuni 1912 ang. flott- 
ning af skogsalster i gränsfloderna Torneå och Muonio intagna stadga, 
gifven Stockholms slott den 13 juni 1913. (Sv. Författningssamling 1913, n:o 73, från 
trycket utkommen den 14 juni 1913.) 


Kungl. Mai:ts nåd. skrifvelse till domänstyrelsen ang. Peliekaise national- 
park i Arieplogs socken af Norrbottens län. Stockholms slott den 13 juni 
1913. (Sv. Författningssamling 1913, n:o 146, utkommen från trycket den 9 aug. 1913.) 


Kungl. Mai:ts nåd, skrifvelse till domänstyrelsen ang. afstående eller upp-= 
låtelse i vissa fall af mark från kronoegendomar. (Sv. Författningssamling 


1913, n:o 125, utkommen från trycket 28 juni 1913.) 

Kungl. Mai:ts nåd. skrifvelse till kommerskollegium och domänstyrelsen 
ang. upplåtelse af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mine- 
ralfyndigheter å kronojord. (Sv. Författningssamling 1913, n:o 126, utkommen 
från trycket 28 juli 1913.) 

Lag ang. vård af enskildes skogar på Öland, gifven Stockholms slott den 20 juni 
1913. (Sv. Författningssamling 1913, n:o 80, utkommen från trycket 25 juni 1913.) 


Kungl. Mai:ts nåd. förordning ang. den skogsvårdsstyrelse åliggande verk- 
samhet på Öland, gifven Stockholms slott den 20 juni 1913. (Sv. Författningssam- 
ling 1913, n:o 81, utkommen från trycket 25 juni 1913.) 


SKOGSADMINISTRATIONEN. ikea 


Kungl. Mai:ts nåd. kungörelse i fråga om förbud mot jakt efter fasanhöna 
å Visingsö i Jönköpings län, gifven Stockholms slott den 18 juli 1913. (Sv. 
Författningssamling 1913, n:o 140—42, utkommen från trycket 7 aug. 1913. 


Kungl. Mai:ts nåd. kungörelse ang. förbud mot ijakt efter svan i siöarna 
Boren, Roxen och Glan samt Kungs=Norrbysiön inom Östergötlands 
län, gifven Stockholms slott den 22 aug. 1913. (Sv. Författningssamling 1913, n:o 
187, utkommen från trycket den 23 aug. 1913.) 


Kungl. Mai:ts nåd. instruktion för dess domänstyrelse, gifven Stockholms slott 
den 12 sept. 1913. (Sv. Författningssamling 1913, n:o 225, utkommen från trycket 
den 8 oktober 1913.) 


Kungl. Mai:ts beslut ang. befrielse för flottande att erlägga amorterings- 
afgifter i flottleder, där hufvudsakligen virke från kronans 
skogar framföres. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. I enlighet med Eder i skrifvelse den 1 augusti 1913 
därom gjorda framställning hafva vi vid ärendets föredragning denna dag medgifvit, att, där 
från kronans skogar afverkadt virke, som till enskilda försäljes under tiden intill den I juni 
1914, flottas uti sådana i hufvudsak öfver kronoskogar framrinnande vattendrag, hvilkas flott- 
bargörande bekostats af statsmedel, utan att reglering af desamma efter syn jämlikt gällande 
flottningsstadga kommit till stånd, sådan flottning må, därnäst Ni finner sådant med hänsyn 
till föreliggande förhållanden fördelaktigt, på af Eder med hänsyn till skydd för flottleds- 
byggnadernas bestånd bestämda villkor äga rum, utan att virkesägarna behöfva därför er- 
lägga särskild afgift för flottledkostnadernas amortering eller ersättande. 

Stockholms slott den 22 augusti 1913. 

GUSTAF: 
Theodor Adelswärd. 


Kungl. Mai:ts beslut ang. afskrifning af byggnadskostnaderna för vissa 
flottleder m. m. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. "Med anledning af de anmärkningar, som af Riks- 
dagens år 1911 församlade revisorer efter granskning af statsverkets jämte därtill hörande 
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1910 framställts i fråga om räkenskaperna 
öfver till inrättande af flottleder anvisade medel samt till statsverket inflytande amorterings- 
afgifter för flottleder m. m., och sedan Ni den 18 januari 1912 afgifvit underdånigt utlå- 
tande i ämnet, har Riksdagen i skrifvelse den 26 april sistnämnda år på anförda skäl an- 
hållit, dels att Vi måtte vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att uppbörd och redovisning 
af inflytande afgifter för flottning i vattendrag, som blifvit på statens bekostnad flottbar- 
gjorda, måtte, där vattendraget blifvit inrättat till allmän flottled, underkastas sådan kontroll, 
som i flottningsstadgan föreskrefves, och i öfriga fall kontrolleras, på sätt eljest kunde finnas 
ändamålsenligt, äfvensom att den hos Eder förda räkenskap öfver nu ifrågavarande medel 
måtte vara så uppställd, att af densamma omedelbart framginge ej endast beloppet af utbe- 
talade rensningskostnader och inflytande amorteringsafgifter för hvarje flottled och distrikt, 
än äfven kvarstående, icke amorterade sådana kostnader, dels ock att förslag angående af- 
skrifning af kostnader för verkställda rensningsarbeten i vissa vattendrag och befrielse för 
flottande från skyldighet att erlägga amorteringsafgifter för virke, afverkadt på kronans skogar, 
skulle i förekommande fall underställas Vår pröfning. 

Till följd af nådig remiss har Ni den 14 augusti 1912 häröfver afgifvit underdånigt 
utlåtande. 

Däruti har Ni, bland annat, dels anhållit att, så fort ske kunde, få inkomma med ut- 
redning och förslag i fråga om afskrifning af uti Edra räkenskaper uppförda kostnader för 
utförda arbeten i vissa för allmänna flottleder förklarade vattendrag, hvilka kostnader syntes 
icke kunna utkräfvas af dem, som hädanefter använde dessa flottleder, dels hemställt, att Vi 
måtte medgifva, att, där virke, afverkadt från kronans skogar, flottades uti i hufvudsak öfver 
kronoskogarna framrinnande vattendrag, hvilkas flottbargörande bekostats af statsmedel, utan 
att reglering af desamma efter syn jämlikt gällande flottningsstadga kommit till stånd, så- 
dan flottning finge på af Eder med hänsyn till skydd för byggnadernas bestånd bestämda 
villkor äga rum, utan att virkesägarna behöfde därför erlägga särskild afgift för flottleds- 
kostnadernas amortering eller ersättande, dels ock anhållit att framdeles, i sammanhang med 


3747 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


afgifvande af här ofvan omförmäldt förslag till afskrifning af vissa kostnader för utförda ar- 
beten i en del allmänna flottleder, få aflämna förslag till afskrifning af regleringskostnader 
i kronans enskilda flottleder äfvensom förteckning å samtliga de flottleder, som på statens 
bekostnad flottbargjorts, samt i fråga om de allmänna flottlederna de kostnadsbelopp, som 
ännu icke voro amorterade. 

Då Vi nu låtit detta ärende Oss föredragas, hafva Vi funnit godt förklara, att det ålig- 
ger Eder att underställa Vår pröfning frågor såväl om afskrifning af uti Edra räkenskaper 
uppförda kostnader för reglering af flottleder, som ock — i förekommande fall och för sär- 
skilda vattendrag — om befrielse för flottande att erlägga amorteringsafgift för från kronans 
skogar inköpt virke, som framflottas i vattendrag, hvilkas flottbargörande bekostats af stats- 
medel, utan att reglering af desamma efter syn jämlikt gällande flottningsstadga kommit 
till stånd. 

Vi hafva därjämte medgifvit, att, där från kronans skogar afverkadt virke, som till en- 
skilda försäljes under tiden intill den I juni 1913, flottas uti sådana i hufvudsak öfver krono- 
skogar framrinnande vattendrag, som nyss nämnts, sådan flottning må, därest Ni finner sådant 
med hänsyn till föreliggande förhållanden fördelaktigt, på af Eder med hänsyn till skydd för flott- 
ledsbyggnadernas bestånd bestämda villkor äga rum utan att virkesägarna behöfva därför 
erlägga särskild afgift för flottledkostnadernas amortering eller ersättande. 

Tillika vilja Vi, med anledning af hvad Riksdagen uti sin ifrågavarande skrifvelse i 
öfrigt anfört, härigenom anbefalla Eder att verkställa och snarast möjligt till oss inkomma 
med ytterligare utredning i sålunda af Riksdagen angifna hänseenden och därvid ej mindre 
meddela fullständig uppgift å samtliga med bidrag af statsmedel flottbargjorda vattendrag 
samt storleken af de för hvarje sådant vattendrags flottbargörande af statsmedel utbetalade 
och ännu ej amorterade kostnader, fördelade, där så finnes erforderligt, distriktsvis, äfvensom 
beträffande hvarje särskildt sådant vattendrag huruvida detsamma blifvit upplåtet till allmän 
flottled eller ej och i senare fallet anledningen därtill sämt huruvida någon åtgärd i berörda 
syfte vidtagits än äfven afgifva förslag dels till en fullt klar och öfverskådlig bokföring öfver 
af Eder disponerade medel för reglering af flottleder, dels ock till bestämmelser för åstad- 
kommande af bättre kontroll öfver uppbörd och redovisning af flottningsafgifter i sådana på 
statens bekostnad flottbargjorda vattendrag, i hvilka för ändamålet bildad flottningsföring icke 
öfvertagit flottningens bedrifvande. 

Stockholms slott den 30 augusti 1912. 


Under Hans Maj:ts Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro 
Dess tillförordnade regering: 


KARL STAAFF. ALFRED PETERSSON. 
DAVID BERGSTRÖM. KARL STENSTRÖM. 
Axel Mörner 


Disposition af till statsverket inflytande flottningsafgifter. 
Till domänstyrelsen. 


I skrifvelse den 30 maj 1913 angående reglering af utgifterna under riksstatens nionde 
hufvudtitel har Riksdagen med bifall till af Kungl. Maj:t därom gjord framställning med- 
gifvit, 

dels att under år 1914 inflytande flottningsatgifter må användas till bestridande af kost- 
nader för reglering af flottleder inom riket, 

dels ock att de medel, som af före år 1908 anvisade anslag till bestridande af kost- 
nader för reglering af flottleder i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs, Örebro och 
Västmanlands län vid 1913 års slut må finnas disponibla, må under år 1914 till enahanda 
ändamål användas utan begränsning till vissa län. 

Detta meddelas eder härigeoom till kännedom och efterrättelse. 

Stockholm den 20 juni 1913. 


ALFRED PETERSSON. 
Axel Mörner, 


Gäldande af kostnader för militärkommendering vid skogsbrand. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. Uti underdånig skrifvelse den 14 oktober 1911 har 
Ni meddelat, att, sedan en truppstyrka ur Vårt Dalregemente på rekvisition af Eder biträdt 
vid släckning af en skogsbrand i trakten af Floda socken, dels chefen för samma regemente 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 37 pr 


hos Eder gjort framställning om utbekommande af ersättning för de af nämnda uppdrag 
föranledda kostnader med tillsammans 2,191 kronor 25 öre, dels ock Gäfle—Dala järnväg 
till Eder ingifvit räkning å kostnader för transport af det i släckningen deltagande manskap 
jämte befäl till ett sammanlagdt belopp af 205 kronor 20 öre och har Ni anhållit att godt- 
görelse måtte af statsmedel beredas för ifrågavarande kostnadér med tillsammans 2,396 
kronor 43 öre. 

Till följd af särskilda nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden i ärendet afgifvits 
af Vår domänstyrelse den 30 oktober 1911, af Vårt statskontor den 12 augusti 1912 samt 
af Vår arméförvaltning den 15 oktober 1912, därvid statskontoret meddelat att, enligt hvad 
ofvan nämnda regementschef upplyst, under ifrågavarande tjänstgöring en besparing i den 
ordinarie underhållskostnaden för truppen af 536 kronor 58 öre uppkommit. 

Då Vi nu i nåder låtit detta ärende Oss föredragas, hafva Vi funnit godt bemyndiga 
Eder att till godtgörelse för berörda kostnader, efter afdrag å ersättningen till Dalregemen- 
tets förvaltning af ofvan nämnda belopp, femhundratrettiosex kronor 58 öre, och efter gransk 
ning af räkningarna, mot redovisningsskyldighet utanordna och i länets räkenskap under 
titel: »förskott att af statskontoret hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande» afföra ett be- 
lopp af ettusenåttahundrafemtionio kronor 85 öre. Hvilket Eder till kännedom och efter- 
rättelse härigenom i nåder meddelas. -Vid Eder skrifvelse fogade räkenskapshandlingar åter- 
ställas härjämte. 

Stockholms slott den 11 juli 1913. 

GUSTAF. 
Axel Schotte, 


Upplåtelse af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineral= 
fyndigheter å kronojord. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. I en till Riksdagen den 21 februari 1913 aflåten pro- 
position, hvaraf ett tryckt exemplar här bifogas, hafva Vi föreslagit Riksdagen att för de 
fall, beträffande hvilka icke i annan ordning särskilda bestämmelser med Riksdagens med- 
verkan träffats, medgifva, att för tiden intill den 1 juli 1914 VI skulle äga 

ej mindre åt svenska män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld och under de 
villkor i öfrigt, VI bestämde, å kronojord inom visst å marken utstakadt område under en 
tid för hvarje gång af högst tio år med andras uteslutande med arbete belägga och sig till- 
godogöra mineralfyndigheter af andra slag, än som enligt I $ grufvestadgan kunde utgöra 
föremål för inmutning, med rätt för koncessionsinnehafvaren att, därest vid upplåtelsetidens 
utgång dylik upplåtelse fortfarande blefve af Riksdagen medgifven, äga företräde till öfver- 
enskommelse om fortsatt arbete med fyndighetens tillgodogörande på de villkor, VI då på 
grund af sig företeende omständigheter kunde finna godt bestämma, 

än äfven åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen beviljats, 
upplåta erforderlig mark för vägar samt för anläggning af verkstäder och arbetarbostäder, 
med skyldighet för koncessionsinnehafvaren att för sålunda åt honom upplåtna förmåner 
gälda visst årligt arrende, som skulle bestämmas genom särskild uppskattning före upplå- 
telsens medgifvande, 

Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1913 anmält, har ifrågavarande propo- 
sition af Riksdagen befallits. 

Hvad VI och Riksdagen sålunda beslutat meddelas Eder härigenom till kännedom. 

Stockholms slott den 13 juni 1913. 

GUSTAF. 
Alfred Petersson. 


Afstående eller upplåtelse i vissa fall af mark från krono- 
egendomar. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. I en till Riksdagen aflåten proposition af den 11 april 
1913, hvaraf ett tryckt exemplar här bifogas, hafva Vi föreslagit Riksdagen att för tiden in- 
till den I juli 1914 

dels medgifva, 

att, då för allmänt ändamål, för hvars tillgodoseende enligt gällande författning enskild 
man, menighet eller inrättning kunde förpliktas afstå eller upplåta jord eller lägenhet, er- 
fordrades, att staten tillhörig mark afstodes eller upplätes, Vi skulle äga, utan Riksdagens hö- 
rande i hvarje särskildt fall, förordna om markens afstående eller upplåtande: 


3707 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


dels ock besluta: 

1:0) att för mark, som sålunda afstodes eller upplätes, lösen eller ersättning skulle med 
nedan angifna undantag utgå efter ty i gällande författning angående jords eller lägenhets 
afstående för allmänt behof vore föreskrifvet och till beloppet bestämmas, då jordområde, 
som skulle lösas, vore obebyggdt och understege fem hektar, samt Vi funne skäligt sådant 
medgifva, af tre gode män, af hvilka Vår befallningshafvande i länet och sökanden, hvar 
för sig, skulle utse en och domaren i orten den tredje, samt i annat fall af sådan nämnd, 
som omförmäldes i berörda författning: 

2:0) att ifråga om mark, som vore afsedd att användas för framdragande af elektrisk 
ledning utom hvad under 1:0) stadgades, jämväl föreskrifterna i lagen den 27 juni 1902, 
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skulle lända till efterrät- 
telse; 

3:0) att, där Vi lämnat kommun, enskild person eller bolag tillstånd att inom riket 
anlägga järnväg, Vi ock finge, där så pröfvades lämpligt och utan afseende därå, om för 
järnvägens anläggning statsbidrag åtnjötes eller icke, ej mindre medgifva, att jord, som stode 
under kronans omedelbara disposition eller tillhörde någon af de under bruk och bergverk 
för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon af de genom Eder försorg utarren- 
derade kronoegendomar, hvilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, 
stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, upplätes utan särskild ersättning till kronan, än 
äfven tillåta vederbörande att kostnadsfritt för anläggningen begagna sådana å kronans ägor 
belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunde vara disponibla; 

4:0) att jämväl i öfrigt, då fråga allenast vore om upplåtelse af mark till begagnande 
för ändamål, som förut nämnts, utan att marken afstodes, det finge ankomma på Oss att, 
där omständigheterna därtill föranledde, medgifva undantag från den under 1:0) angifna re- 
gel; samt 

5:0) att hvad sålunda stadgats icke hade afseende å de i 8 och 12 $$ af lagen den 
31 augusti 1907 om stadsplan och tomtindelning berörda fall. 

Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den 30 maj 1913 anmält, har ifrågavarande pro- 
position af Riksdagen bifallits. 

Hvad Vi och Riksdagen sålunda beslutat meddelas Eder härigenom till kännedom. 

Stockholms slott den 13 juni 1913. 

GUSTAF. 
Alfred Petersson. 


Bestämmelser angående ijakträtt för skogsinstitutets personal 
och elever. 

GUSTAF etc. Vår ynnest etc. Uti en till Eder ställd, af Eder med utlåtande den 
16 juli 1913 öfverlämnad skrifvelse har t. f. direktören för skogsinstitutet A. Wahlgren — 
under erinran att jämlikt bref den 13 juni 1896 jakträtt tillerkänts skogsinstitutets personal 
och elever å Bjurfors kronopark, så länge densamma såsom demonstrationsskog vore ställd 
under skogsinstitutets vård och förvaltning — hemställt, att jakträtt jämväl framdeles måtte 
beredas institutets personal och elever å de öfriga skogar, där sådan rätt för närvarande 
vore dem medgifven, eller å Rikstens och Österåkers kronoparker i Stockholms län samt 
Klotens kronopark i Örebro och Kopparbergs län. ; 

I ärendet har chefen för hofjägeristaten, öfverhofjägmästaren grefve T. A. O. Thott 
den 6 augusti 1913 afgifvit utlåtande. Ä 

Då Vi nu låtit Oss föredragas detta ärende, hafva Vi, som denna dag meddelat be- 
stämmelser i fråga om jakträtt för personal och elever vid statens skogsläroverk medgifvit, 
att skogsinstitutets personal och elever må i enlighet med de i berörda bestämmelser med- 
delade villkor och förbehåll idka jakt å Rikstens, Österåkers, Bjurfors och Klotens krono- 
parker. 

Härom har Ni att underrätta vederbörande. 

Stockholms slott den 29 augusti 1913. 

GUSTAF. 
Theodor Adelswärd. 


Bestämmelser rörande skogsläroverkens jakträtt. 
GUSTAF etc. Vår ynnest etc. Uti skrifvelse den 5 juli 1913 har Ni gjort fram- 


o 


ställning om rätt för personalen och eleverna vid Klotens skogsskola att å Klotens krono- 
park utöfva jakt efter skadliga djur samt nyttigt småvildt m. m. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 3777 


Häröfver har chefen för hofjägeristaten, öfverhofjägmästaren grefve T. A. O. Thott 
den 23 i nämnda månad afgifvit utlåtande. 

Vidare har Ni uti skrifvelse den 28 juli 1913 afgifvit förslag till bestämmelser i fråga 
om jakträtt för personal och elever vid skogsläroverken jämlikt mom, 5:0) i kungörelsen den 
8 november 1912 angående grunderna för tillgodogörande af kronans jakträtt. 

Då Vi nu låtit Oss föredragas dessa ärenden, hafva Vi förordnat, att personal och 
elever vid statens skogsläroverk må äga att idka jakt å sådana i mom. 2:0) i berörda kun- 
görelse den 8 november 1912 afsedda områden, som äro ställda under vederbörande skol- 
föreståndares förvaltning, under följande villkor och förbehåll: 

att genom ifrågavarande jakträtt inskränkning ej göres i den jakträtt, som å samma 
skogar kan tillkomma annan; 

att elev må utöfva jakt allenast under lärares ledning; 

att vid utöfvande af ifrågavarande jakträtt må fällas och tillvaratagas djur af samtliga 
å jaktområdet förekommande villebrådsarter, dock icke de i mom, 4 i ofvannämnda kungö- 
görelse omförmälda djur, därest icke i särskilda fall Vi, på därom gjord framställning, lämna 
tillstånd till jakt äfven efter något af dessa djurslag; 

att jakten skall utöfvas på sådant sätt, att stammen af de för förhållandena lämpligaste 
nyttiga villebrådsarterna vidmakthålles och, i den mån omständigheterna kunna å området 
medgifva, genom jaktvård ökas; 

att med jakträtten skall vara förenad skyldighet att inom området efterhålla för det 
nyttiga villebrådet skadliga djur äfvensom vildkaniner, om sådana förekomma därstädes; 

att jakt med skällande hund icke må å område, där fast älgstånd finnes, utöfvas inom 
de fyra nordligaste länen under tiden från älgjakttidens inträde intill dess fem dagar för- 
flutit från utgången af samma tid och inom öfriga delar af landet under tiden från och med 
30 dagar före älgjakttidens inträde till utgången af samma tid; 

att med jakträtten skall vara förenad skyldighet att afgifva uppgifter rörande jaktstati- 
stik å tid och på sätt, Ni därom bestämmer; samt 

att den sålunda medgifna jakträtten icke må utgöra hinder för Eder att, där så i öf- 
rigt kan ifrågakomma, upplåta rätt till jakt efter älg, hjort eller rådjur å jaktområde af nu 
ifrågavarande slag. 

Detta har Ni att bringa till vederbörandes kännedom. 

Stockholms slott den 29 augusti 1913. 

GUSTAF. 
Theodor Adelswärd. 


Ytterligare anslag till statens domäner för år 1913. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. I enlighet med af Eder i skrifvelse den 1 september 
1913 gjord framställning vilja Vi härigenom bemyndiga Eder att utöfver för år 1913 redan 
anvisade medel till oförutsedda och diverse utgifter för statens skogsdomäner såsom drift- 
kostnader för dess domäner utanordna ett belopp af ytterligare högst etthundrafemtiotusen 
kronor af domänfondens afkastning. 

Stockholms slott den 12 september 1913. 


GUSTAF. 
Alfred Petersson. 


Driftkostnaderna för statens domäner under år 1914. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. I underdånig skrifvelse den 30 maj 1912 angående 
driftkostnaderna för statens produktiva fonder i hvad angår jordbruksärendena har Riksdagen, 
bland annat, anmält, att Riksdagen, med bifall till hvad Vi i ämnet föreslagit, 

dels från och med år 1914 i den för Eder gällande aflöningsstat, med uteslutande af 
en kvinnlig biträdesbefattning i den lägre lönegraden, uppfört ytterligare två dylika befatt- 
ningar i den högre lönegraden samt tillika höjt ej mindre anslagsposten till aflöning åt fast 
anställda kvinnliga biträden med 2,000 kronor eller från 11,200 kronor till 13,200 kronor 
än äfven den i berörda stat »till arfvode åt amanuenser och biträden samt för byggnadsplaners 
granskning, flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare, vikariatsersättning samt 
tryckningskostnader» uppförda anslagspost med 1,200 kronor eller från 42,500 kronor till 
43,700 kronor, 

dels i fråga om innehafvarna af de nya biträdesbefattningarna föreskrifvit, att för åt- 
njutande af de därmed förenade aflöningsförmånerna skola gälla de för öfriga hos Eder an- 


SHOr SKOGSADMINISTRATIONEN. 


ställda kvinnliga biträden fastställda allmänna grunder, äfvensom medgifvit, att, därest ifråga- 
varande biträden eller någotdera af dem vid ingången af år 1914 anställdt hos Eder, såsom 
biträde skall äga att för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, hvarunder 
biträdet därförinnan innehaft stadig anställning hos Eder; 

dels godkänt följande tillägg till de genom nådiga kungörelsen den 17 juni 1908 fast- 
ställda villkor och bestämmelser för åtnjutande af de från och med år 1909 gällande nya 
aflöningsförmånerna för statens skogsskolor, nämligen att skogsrättare vid statens skogsskola 
må i fråga om rätt till löneförhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af samma tjänst 
tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han varit kronojägare, vare sig befattningen innehafts 
på grund af ordinarie' anställning eller i följd af frågan om reglering af löneförhållandena 
m. m. vid skogsstaten allenast på förordnande; 

dels ock, med godkännande af de i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1913 gjorda 
beräkningar, såsom driftkostnader, under år 1914 för statens domäner, förslagsvis, uppfört ett 
belopp af 6,457,000 kronor att utgå från domänfondens afkastning. 

I ofvannämnda statsrådsprotokoll hafva driftkostnaderna under år 1913 för statens do- 
mäner förslagsvis beräknats sålunda: 


I. Kostnader för domänstyrelsen: 


AHOTUDESStaCkförds tyrelsen &.2.=s SER od sdp seas ed kr. 162,200: — 
Ålderstillägg Alästyrelsensi personal ur; mssssssnekeer sng » 11,000: — 
Anställande af extra amanuens hos styrelsen och för ren- 
SKAILDIIASYEDG STA SS NR ar SA ar ers d ers BA SNS SA SNES » 6,000: — 
DOM AD SYTLElSSOSIEKP ENS ET ork e se dk ben egg ojn free » 18,000: — 
Rese- och traktamentsersättning åt styrelsens personal... >» 6,000: — 
Wryckpingtatistyrelsensjarsberättelsper ooo om oso sssess is se > 2,500: — kr. 205,700: — 


II. Kostnader för statens skogsdomäåner: 


Skogsstatens DLUINRATE NP EESOTAL se år os des ösa eela a vd kr. 1,199,000: — 
Alderstillägg åt skogsstatens personal.....................--+ > — I14,000: — 
Egentliga förvaltningskostnader, däraf minst 150,000 kr. 
till afdikningar å kronans skogar i de norrländska lä- 
HED LOCKA CIKOPPARDEr EST LÄN ovh ock ög seas Ser seeks 200 ONS OO: kr 6 TOLO 0: 


III. Kostnader för statens jordbruksdomäner: 


Aflöping! ät domanintendentet "..ss..e.. skor kel srer kr. 35,500: — 
Resekostnader vid domänförvaltningen = .ssssessesssssssse sa » 45,000: — 
Öfriga med förvaltningen af jordbruksdomänerna förenade 
KOST ad era EE IG RE ORT E TR rn mln a » 60,300: — kr. — 140,800: — 


Summa kr. 6,457,000: — 


Vid underdånig föredragning denna dag af Riksdagens berörda skrifvelse hafva Vi 
funnit godt föreskrifva, 

dels att i den för Eder gällande aflöningsstat skall från och med år 1914, med ute- 
slutande af en kvinnlig biträdesbefattning i den lägre lönegraden, uppföras ytterligare två 
dylika biträdesbefattningar i den högre lönegraden, således med hvardera 900 kronor i lön, 
550 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg jämte två ålderstillägg till 
lönen hvartdera å 200 kronor efter fem och tio år, äfvensom i sammanhang härmed för- 
ordnat, ej mindre att anslagsposten till aflöning åt fast anställda kvinnliga biträden, nu 
11,200 kronor, skall höjas med 2,000 kronor till 13,200 kronor, än äfven att den i berörda 
stat till arfvoden åt amanuenser och biträden samt för byggnadsplaners granskning, flitpen- 
ningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare, vikariatsersättning samt tryckningskost- 
nader uppförda anslagspost, nu 42,500 kronor, skall höjas med 1,200 kronor till 43,700 
kronor, 

dels i fråga om innehafvarna af de nya biträdesbefattningarna att för åtnjutande af 
de därmed förenade aflöningsförmåner skola gälla de för öfriga hos Eder anställda kvinnliga 
biträden fastställda allmänna grunder äfvensom att, därest ifrågavarande biträden eller något- 
dera af dem är vid ingången af år 1914 anställdt hos Eder, sådant biträde skall äga att för 
åtnjutande af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, hvarunder biträdet därförinnan inne- 
haft stadig anställning hos Eder. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. KÖN eg 


Hvad Vi och Riksdagen sålunda beslutat meddela Vi Eder härigenom till kännedom 
och iakttagande i hvad på Eder beror. 

Härjämte vilja Vi meddela Eder, att Vi med anledning af ofvannämnda af Oss och 
Riksdagen beslutade tillägg till de genom nådiga kungörelsen den 17 juni 1908 fastställda 
villkor och bestämmelser för åtnjutande af de från och med år 1909 gällande nya aflönings- 
förmånerna för statens skogsskolor denna dag utfärdat kungörelse i ämnet. 

Tillika hafva Vi velat anbefalla Eder att före den 20 november innevarande år till 
Oss ingifva generalförslag öfver användande under år 1914 af ofvannämnda för driftkostnader 
beräknade belopp 6,457,000. 

Stockholms slott den 4 juli 1913. 

GUSTAF. 
Karl Stenström. 


Anslag till skogsodlingens befrämjande och skogsvårdsstyrelsernas 
verksamhet m. m. under år 1914. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. Enligt skrifvelse den 30 maj 1913 angående reglerin- 
gen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel har Riksdagen anmält, att Riksdagen 
med anledning af Våra därom gjorda framställningar 

dels medgifvit, att till statens skogsingenjör Karl Otto Frithiof Stenborg må från och 
med år 1914 tillsvidare, så länge han fortfarande i denna egenskap med godt vitsord tjänst- 
gör, utgå såsom personligt ålderstillägg ett belopp af 400 kronor för år räknadt; 

dels till anställande af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet å extra stat för år 1914 
anvisat ett belopp af 8,000 kronor; 

dels för skogsodlingens befrämjande 3 extra stat för år 1914 anvisat ett anslag af 
100,000 kronor att ställas till Vårt förfogande för att i mån af tillgång tilldelas antingen 
skogsvårdsstyrelser, till hvilka landsting eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat bidrag, 
eller landstingsområde, där sådan styrelse icke finnes, landsting eller hushållningssällskap, 
under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag må till något landstingsområde utgå med 
högre belopp än det, hvarmed landsting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera 
af dem till ändamålet bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap, som undfått 
dylikt bidrag, skall vara skyldig att efter årets utgång till Vår vederbörande befallningshaf- 
vande afgifva redogörelse öfver användningen af de utaf staten samt af landsting eller hus- 
hållningssällskap lämnade bidrag; 

dels ock såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande af skogsvårds- 
styrelsernas verksamhet å extra stat för år 1914 anvisat ett anslag af 67,500 kronor. 

Då Vi nu låtit Riksdagens berörda skrifvelse oss föredragas, hafva Vi, under erinran 
att 1912 års Riksdag medgifvit, att till statens skogsingenjör Tell Grenander finge från och 
med år 1913 tillsvidare, så länge han fortfarande i denna egenskap med godt vitsord tjänst- 
gjorde, utgå såsom personligt ålderstillägg ett belopp af 400 kronor för år räknadt, funnit godt 

dels anbefalla Eder att beträffande enhvar af skogsingenjörerna Grenander och Sten- 
borg, så länge han i nämnda egenskap tjänstgör, under december månad hvarje år till Oss 
inkomma med yttrande, huruvida han är förtjänt att för det nästkommande året komma i åt- 
njutande af det af Riksdagen sålunda anvisade personliga ålderstillägget; 

dels anbefalla Eder att till Oss inkomma med förslag rörande användningen af det till 
anställande af extra lärarekrafter vid skogsinstitutet på extra stat för år 1914 anvisade an- 
slag å 8,000 kronor; 

dels med anledning af det för skogsodlingens främjande anvisade anslag å 100,000 
kronor anbefalla Eder att ej mindre förständiga Våra befallningshafvande i rikets samtliga 
län att af Riksdagens beslut härom gifva vederbörande skogsvårdsstyrelser eller i landstings- 
område, där sådan styrelse icke finnes, hushållningssällskap och innevarande år samman- 
trädande lagtima landsting del med tillkännagifvande att, därest skogsvårdsstyrelse, hushåll- 
ningssällskap eller landsting önskar komma i åtnjutande af andel i det anvisade anslaget, 
framställning därom, ställd till Oss och åtföljd af protokollsutdrag angående vederbörande 
hushållningssällskaps eller landstings beslut om anslags beviljande för nu ifrågavarande ända- 
mål för år 1914 äfvensom redogörelse öfver användningen af utaf staten samt af hushåll- 
ningssällskap eller landsting för enahanda ändamål för innevarande år anvisade anslag, bör 
i så god tid före detta års utgång till Vår befallningshafvande ingifvas, att framställningen 
kan tillika med Vår befallningshafvändes yttrande i ämnet varda före årets utgång till Eder 
insänd, än äfven med de till Eder insända ansökningshandlingar och yttranden samt eget 
underdånigt utlåtande, så snart efter ingången af år 1914 ske kan, till Oss inkomma; 


380 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


dels ock anbefalla Eder att till Oss inkomma med förslag rörande användningen af 
det såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas 
verksamhet på extra stat för år 1014 anvisade anslag af 67,500 kronor. 

Hvad Vi och Riksdagen sålunda beslutat meddelas Eder härigenom till kännedom och 
efterrättelse. 

Stockholms slott den 20 juni 1913. 

GUSTAF. 
Alfred Petersson. 


Anslag till markinköp samt nya jägmästarebostäder under år 1914. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den I juni 1913 
angående regleringen af utgifterna för kapitalökning i hvad angår statens domäners fond an- 
mält, har Riksdagen i anledning af Våra därom gjorda framställningar 

dels under punkt I i nämnda skrifvelse för inköp af skogbärande eller till skogsbörd 
tjänlig mark för år 1914 anvisat ett anslag af 1,000,000 kronor; 

dels ock under punkt 2 för anskaffande af bostäder m. m. åt jägmästarna i Arjeplogs, 
Stensele, Norra Lycksele, Södra Lycksele och Kosta revir för år 1914 anvisat ett anslag å 
121,300 kronor, med rätt för Oss att häraf förskottsvis af tillgängliga medel under inne- 
varande år utanordna högst 50,300 kronor. 

Då Vi nu låtit Riksdagens berörda skrifvelse Oss föredragas, hafva Vi funnit godt 
anbefalla Eder att efter ingången af år 1914 till domänstyrelsen på rekvisition i mån af be- 
hof utanordna det för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark anvisade an- 
slaget å en million kronor. 

Härjämte hafva Vi funnit godt anbefalla Eder att till domänstyrelsen, likaledes på re- 
kvisition och i mån af behof dels under år 1913 förskottsvis af under händer varande medel 
utanordna ett belopp af högst femtiotusentrehundra kronor af det för anskaffande af bostäder 
m. m. åt jägmästarna i ofvannämnda revir anvisade anslag å 121,300 kronor att efter in- 
gången af år 1914 ersättas af nämnda på extra stat för år 1914 till ifrågavarande ändamål 
beviljade anslag dels ock efter 1914 års ingång på rekvisition och i mån af behof utbetala 
återstoden sjuttioettusen kronor af berörda anslag å 121,300 kronor. 

Till kännedom och efterrättelse i hvad på Eder beror öfverlämnas ett tryckt exemplar 
af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse. 

Stockholms slott den 4 juli 1913. 

GUSTANN: 
Karl Stenström. 


Fördelning för år 1914 af stipendierna vid statens skogsskolor. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc, Uti skrifvelse pen 27 augusti 1913 har Ni afgifvit 
förslag dels till fördelning under år 1914 mellan statens skogsskolor af de i staten för statens 
skogsskolor upptagna 72 stipendier, hvart och ett till ett belopp af 250 kronor, dels ock till 
bestämmelser i öfrigt för utdelande af samma stipendier. 

Vid föredragning denna dag af detta ärende hafva Vi förordnat, 

att ifrågavarande 72 stipendier skola för år 1914 fördelas mellan statens skogsskolor 
på följande sätt: 


Hällnäs SKO SSKOlA SEE fö dets elr ok ölen bedas Als Tee förs Da dre belefers af TAN eka fe SEA ARE 9 stipendier. 
Bispgårdens NN fa vete) 2 ord NRA FE AE RASA EEE aa V RR 2 äafets RR ersten Sr ss le ö) SS ARENA TT » 
Grönsinka ÅR CT I RARE SATA ANS PA Ae EAS ST ESS DSS EES EAST SEKT Er Se MA Nta 13 » 
Bjurfors RN BET JRR I Le Sad SORAN O STRESS IR AEER AE GÖRS SÅS galor ot 13 » 
Hammarsebo DN i Ågd rrra SrS Sr RR E SA RR Rn SV lr drive «Heja gera ojn, ole SS ROTSEE SAR 13 » 
Kolleberga RS ok! SO So ra AR dr RT NS AREAN EE EE SE SS nere 134 » 


att stipendierna skola tilldelas sådana lärjungar, som äro i behöfvande omständigheter; 
att stipendierna skola på det sätt utbetalas, att tre fjärdedelar däraf utgå för tiden från 
kalenderårets början till lärokursens afslutande den 15 oktober samt den återstående fjärde- 
delen för tiden från och med kursens början den 1 november till kalenderårets slut; samt 
att, därest det bestämda antalet stipendier finnes icke böra i sin helhet utgå till någon 
skogsskola, ledigt stipendium må efter Edert bestämmande kunna utdelas till lärjunge vid 
annan statens skogsskola. / 
Stockholms slott den 12 septemher 1913. 
GUSTAF, 
Alfred Petersson. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 35i? 


Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. 


Kungl. Domänstyrelsens föreskrifter angående vissa ändringar i gällande 
bestämmelser i fråga om upprättande af skogshushållningsplaner i södra 
och mellersta delarna af landet, utfärdade den 10 juni 1913. (Finnas till- 
gängliga i tryck, 13 sid.) 


Revirförvaltares befogenhet att öfverklaga taxeringsnämnds 
beslut. 


Till t. f. jägmästaren F. Gunterberg. 


Med anledning af Eder begäran i skrifvelse den 17 innevarande månad om erhållande 
af Kungl. Domänstyrelsens särskilda fullmakt att hos pröfningsnämnden i Norrbottens län 
anföra besvär öfver taxeringsnämndernas i Öfver Kalix samt Korpilombolo och Tärendö 
taxeringsdistrikt beslut i vissa taxeringsärenden, som beröra de allmänna skogarna i Tärendö 
revir, får Kungl. Styrelsen meddela, det Ni med stöd af det för Eder utfärdade tjänsteför- 
ordnandet och $ 35 af gällande instruktion för skogsstaten utan dylik fullmakt äger bevaka 
kronans rätt och alltså i förevarande ärende: anföra de besvär, till hvilka Ni kan finna an- 
ledning, och har Eder förenämnda framställning således icke töranledt någon Kungl. Sty- 
relsens särskilda åtgärd. 

Stockholm den 30 juni 1913. 


TH. HERMELIN. CONRAD STIERNSPETZ. 
Adolf Engman. 


Cirkulär angående befrielse i vissa fall för kronoarrendatorer att erlägga 
skatt för från arrendet undantagen utmark. 


Till samtliga revirförvaltare. 


Innevarande års Riksdag har med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställ- 
ning dels beslutat, att Kungl. Maj:t må äga att medgifva arrendator af sådan genom 
Kungl. Domänstyrelsens försorg utarrenderad kronoegendom, hvars skogsmark icke inbegri- 
pits i arrendet, befrielse från skyldighet, som enligt arrendekontraktet må åligga honom, att 
ansvara för vissa å egendomens skogsmark belöpande kommunala utskylder, dels ock för 
år 1914 anvisat medel att tilldelas dylik arrendator såsom godtgörelse för utskylder af ifråga- 
varande slag, hvilka förfallit till betalning under åren 1910—1413 och blifvit af arrendatorn 
erlagda. 

Genom nådigt bref till Kungl Domänstyrelsen den 20 sistlidne juni har Kungl. Maj:t 
anbefallt Kungl. Styrelsen att afgifva förslag till de närmare bestämmelser, som i förevarande 
afseende må finnas erforderliga och lämpliga. 

Till åtlydnad häraf vill Kungl. Styrelsen nu anmoda Eder att hit inkomma med spe- 
cifik uppgift å ej mindre sådana af Eder till äfventyrs utbetalade, under åren 1910—1913 
till betalning förfallna, kommunalutskylder, hvilka det enligt arrendekontrakt ålegat arrenda- 
tor af kronoegendom att gälda, men från hvilken skyldighet arrendatorn i afvaktan på Kungl. 
Maj:ts beslut i ärendet tillsvidare erhållit befrielse, än äfven sådana utskylder af ifrågava- 
rande slag, hvilka visserligen i första hand blifvit af Eder erlagda, men sedermera, efter af 
kronan verkställda kraf, af vederbörande arrendator återgäldade. 

Stockholm den 11 augusti I913. 


TH. ÖRTENBLAD. 
Georg Bergsten. 


Cirkulär angående indrifvande af underhandsförsäljningsmedel genom 
fögderiförvaltningen. 
Till samtliga revirförvaltare och skogsskoleföreståndare inom Luleå, Skellefteå, Umeå 
och Mellersta Norrlands distrikt. 
På därtill af de särskildt tillkallade sakkunnige inom Kungl. Civildepartementet för 
beredande af frågor rörande fögderiförvaltningens omorganisation gifven anledning får Kungl. 
Domänstyrelsen härigenom anmoda Eder att skyndsamt och helst före den 1 instundande 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift, Fackafdelningen, 1913. Ä 


3824 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


o 


oktober till Kungl. Styrelsen insända uppgift enligt nedanstående formulär å antalet skuld- 
törbindelser, afseende upplåtelse af skogseffekter, som under år 1912 af Eder till Konungens 
3efallningshafvande för indrifning anmälts. 

Stockholm den 15 september 1913. 


På Kungl. Domänstyrelsens vägnar: 


CONRAD STIERNSPETZ. 
Georg Bergsten. 


| Till belopp, ej | Till belopp, öf- | Till belopp, öf- | Till belopp, öf- 
öfverstigande 20 | verstigande 20, | verstigande 50, | verstigande 100 Summa 


kronor. men ej 50 kronor. men ej 100 kronor. | kronor. 


Tjänster och förordnanden. 


Kungl. Domänstyrelsen. 


Inspektionsresor: Generaldirektör Karl Fredenberg har den 11—26 juli företagit 
inspektionsresa i Mellersta Norrlands distrikt, den 20—26 augusti å Öland samt den 8—9 
september i Smålands distrikt. Vikarie har under tiden 20—26 augusti varit byråchefen 
W. Roos och under den öfriga tiden byråchefen Th. Örtenblad, hvilkens tjänst den 11—12 
juli uppehållits af notarien Martin Rasch den 13—26 juli af revisor Hj. Modigh och den 
8—9 sept. af notarien K. G. G. Norling. 

Byråchefen friherre Th. Hermelin har den 13—27 juli företagit inspektionsresa i Norr- 
bottens och Västerbottens län. Vikarie notarien M. Rasch, hvilkens tjänst den 13—14 juli 
uppehållits af amanuensen Alfr. Wigelius, den 14—23 juli af amanuensen friherre F. Barne- 
kow och den 24—27 juli af t. f. amanuensen Georg Nordforss. 


Semester har åtnjutits af: 

Generaldirektör Karl Fredenberg den 4—16 augusti. Vikarie byråchefen Th. Örten- 
blad, hvilkens tjänst uppehållits af revisor Hj. Modigh. 

Byråchefen Th. Örtenblad den 18—23 samt 28—30 augusti med förordnande för 
notarien K. G. G. Norling. 

Byråchefen Fr. Giöbel den 14—26 juli, 13—14 augusti samt 8—11 sept. med för- 
ordnande för notarien Einar Ödman. 

Byråchefen friherre Th, Hermelin den 7—30 augusti med förordnande för notarien 
M. Rasch. 

Byråchefen C. Stiernspetz den 18—26 juli och 4—23 augusti med förordnande för 
notarien Martin Seth. 

Notarien Einar Ödman den 28—31 juli med förordnande för amanuensen Alf Hagelstein. 

Revisor Hjalmar Modigh den 7—12 juli, 28 juli—2 augusti samt 18 augusti—3 sept. 
med förordnande för t. f. amanuensen Georg Bergsten den 18—23 augusti och i öfrigt för 
amanuensen A. Engman. 

Notarien Martin Seth den 28 juli och 25 aug.—13 sept. med förordnande för t. f. 
amanuensen G. Bergsten den 28 juli och 25 aug.—3 sept. samt amanuensen A. Engman 
den 4—13 september. 

Tjänstledighet har åtnjutits af: 


Registrator Karl Hanström för enskilda angelägenheter den 1—5 juli, den 2 samt 16 
sept. med förordnande för t. f. amanuensen Georg Nordfors. 


SKOGSADMINISTATIONEN. 383" 


Revisor: E. G. Fahlerantz dels för sjukdom den 1—3 och 27—28 augusti samt 12—13 
september med förordnande för t. f. amanuensen G. Bergsten: i augusti och för e. jäg- 
mästaren J. Söderström den 12—13 sept. dels för hälsans vårdande den 15—16 augusti. 


Till amanuenser ha förordnats: 

Assistenten i Burträsks revir Arne Chattilon Winbergh: på första skogsbyrån från 
15 september. 

Assistenten i Åsele revir Per Nicander på kameralbyrån från I november, 


Återkalladt förordnande. 
På därom gjord framställning har Kungl. Domänstyrelsen den 14 juli återkallat det 
e. jägmästaren Alfred Wigelius meddelade förordnandet att vara amanuens på första skogsbyrån. 


Skogsstaten. 


Öfre Byske revir. Kungl. Maj:t har den 29 augusti beviljat jägmästaren i Öfre 
Byske revir C. A. Carlsson nådigt afsked. Kungl. Domänstyrelsen har förordnat assistenten 
i reviret, John Schenström att under vakansen uppehålla jägmästaretjänsten därstädes. 

Som sökande till jägmästaretjänsten därstädes hade vid ansökningstidens utgång an- 
mält sig e. jägmästarna Per Bergman, Anders Hyckert, Harald Zetterberg och Hakon Stahre. 


Örebro revir, Kungl. Maj:t har den 26 sept. beviljat jägmästaren i Örebro revir 
Gustaf Ericsson nådigt afsked. Att under vakansen uppehålla tjänsten har Kungl. Domän- 
styrelsen förordnat assistenten i Stockholms revir e. jägmästaren Harald Stuart, hvilkens assi- 
stenttjänst uppehålles af e. jägmästaren O. H. Lundborg. 


Hammarsebo skogsskola. Såsom sökande till föreståndarebefattningen vid Ham- 
marsebo skogsskola hade anmält sig e. jägmästaren Bernh Aug. Joh. Wallmark, Birger 
Joh. Nilsson Aschan, samt Sven Lundberg. På förslag till tjänstens återbesättande uppförde 
Kungl. Domänstyrelsen Aschan, Wallmark och Lundberg i nu nämnd ordning med förord 
för Aschan. Kungl Maj:t har till sagda befattning från den 16 oktober utnämnt och för- 
ordnat Aschan. 


Till aflönad helårsassistent har förordnats e. jägmästaren Erik Helmers i Bur- 
träsks revir från 16 juli. e 


Till aflönade assistenter ha förordnats: 


1 Stensele revir e. jägmästaren E. Romberg I juli —30 sept. 

i Tärendö och Råneå » > » Einar Klinga 20 » —I0O okt. 

i Bodens Bie > Fr. Bång 27 juli tills vidare. 
i » TA » Erik Hallström 15 sept.— 15 nov. 
i Tärendö NE » N. Lundborg 3 okt.—T15 nov: 

i Råneå ol od » S. Daniel Olsson 1-» —I5 > 

i Älfsby PE » Erik Ronge 20 juli+—30 sept. 

i Ö. Byske SL » Ivar Carlsson 22 » —31 okt. 

i Åsele uu  D » Th. Lunderkvist 27 juli tills vidare. 
i Råneå FR » E. J. Berggren 1—30 sept. 

i Östersunds » oo» > Birger Faxén I aug.—I$5 sept. 
i V. Hälsinglands Sri » R. Wahlström I1—31 aug. 

i Örebro m. fl. FEN » C. Cedergren I sept. tills vidare. 
1 Hallands Av » MEKITRees 1—30 sept. 


Att verkställa indelning och uppskattning af kronoparker ha mot månads- 
arfvode antagits e. jägmästaren B. Pålson i Bodens revir från 10 juli tills vidare under året 
samt e. jägmästarna John Eklund och Martin Enander i Gäfle—Dala distrikt, Eklund från 
21 aug. tills vidare under året och Enander 21 aug.—31 sept. 


Till assistent hos öfveriägmästaren i Mell. Norrlands distrikt har för- 
ordnats e. jägmästaren Fr. Bång 25 juni—26 juli och e. jägmästaren E. Holm 27 juli tills 
vidare under året. 


Till assistent hos öfveriägmästaren i Gäfle—Dala distrikt har förordnats 
e. jägmästaren Birger Ahlgren den 19 juli—31 aug. 


384" SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Till skyddsskogsassistenter ha förordnats e. jägmästaren Bure Holmbäck den 26 
juli>15 november. 
e. jägmästaren Birger Faxén 16 sept.—31 oktober. 
E. jägmästaren Ivar Lindeberg har från 6 oktober på därom gjord begäran blifvit ent- 
ledigad från sitt förordnande såsom skyddsskogsassistent. 


Till dikningsledare i Luleå distrikt för tiden ER sept. har förordnats e. jäg- 
mästaren Filip Laestadius. 


Till e. jägmästare ha förordnats följande utex. skogselever: 
Johan Einar Klinga i Luleå distrikt den 15 juli 


Bernhard Pålsson i oo» » SN RV 

Johan Eklund i Umeå » DLUTKOAE 

Einar Romberg SA » FJ KS 

Torsten Lunderkvist i = » » 0 20/75 

Erik Wilbi iRopger ions » PAS 1 

Ivar D:son Carlsson i Skellefteå distrikt den 22 juli 
Wilhelm Blom 1 Mell. Norrlands distrikt den 7 juli 
Fredrik Bång NUTS » » FAMNEN 
Martin Enander 1 Gäfle—Dala distrikt den 7 juli 
Karl Ivar Hissing i > ) > » 27 aug. 
Birger Ahlgren Fr » » 19 juli 
Carl Cedergren i Beresldosdiskiklet den 10 juli 
Erik Georg Bergsten i Östra distriktet den 5 juli 
Anders Edén ISS » RIS 

Gust. Osc. Lindblad i » » SRA 

Frih. Allan v. Essen i Västra » » 25 sept. 


Återkallade förordnanden. Kungl. Domänstyrelsen har återkallat de e. jäg- 
mästarna Frank af Peterséns, friherre Gust. Pfeiff och Nils Eckerbom meddelade förord- 
nandena att vara oaflönade assistenter i resp. Blekinge, Hallands och Askersunds revir. 


Tiänstledighet har beviljats: 

Öfverjägmästaren i Umeå distrikt Axel Egerström för enskilda angelägenheter den 
7—21 juli med förordnande för jägmästaren i Degerfors revir Karl Gram, hvilkens tjänst 
uppehålles af assistenten i reviret Magnus Alm. 

Öfverjägmästaren i Bergslagsdistriktet Uno Wallmo för enskilda angelägenheter dels 
den 24—26 juli med förordnande för jägmästaren i Karlstads revir 'P. F. Elfstrand, hvilkens 
tjänst uppehålles af e. jägmästaren A. W: Sjökvist, och dels den 4—9 augusti med förord- 
nande för jägmästaren i Enköpings revir J. H. Blombergsson, hvilkens tjänst uppehålles af 
e. jägmästaren Ragnar Liibeck. 

Öfverjägmästaren i Västra distriktet Gust. Barthelson för enskilda angelägenheter den 
I aug. —I3 okt. med förordnande för jägmästaren i Tivedens revir A. W. Schmidt, hvilkens 
tjänst uppebålles af assistenten i Kinne m. fl. revir K. A. Stahre. Stahres assistenttjänst 
uppehålles den 12—31 augusti samt 2I sept.—13 oktober af e. jägmästaren Alf Winblad 
och den 1 —-13 sept. af e. jägmästaren Einar Karlsson. 

Jägmästaren i Stensele revir E. Kellberg för genom läkarbetyg styrkt sjukdom I juli— 
30 sept. med förordnande för assistenten i reviret H. Zetterberg. 

Jägmästaren i Norra Lycksele revir F. F. von Sydow för enskilda angelägenheter 28 
juni—I15 juli med förordnande för assisenten i reviret Ernst Jansson. 

Jägmästaren i Bodens revir Arvid Montell för allmänt uppdrag I juli—31 december 
med förordnande för assistenten i reviret H. Stahre. 

Jägmästaren i Härnösands revir W. Smitt för enskilda angelägenheter 11 aug. — 13 sept. 
med förordnande för assistenten i reviret Ragnar Linddahl. 

Jägmästaren i Hede revir W. Wendt för enskilda angelägenheter 30 sept.—9 oktober 
med förordnande för assistenten i reviret John Brun. 

Jägmästaren i Gästriklands revir Hjalmar Landberg för enskilda angelägenheter 
den 19—23 september med förordnande för e. jägmästaren Knut Martin. 

Jägmästaren i Arvika revir U. Linner för hälsans vårdande den I aug.—20 sept. med 
förordnande för e. jägmästaren A. W. Sjökvist. 

T. f. jägmästaren i Örebro revir Harald Stuart för enskilda angelägenheter den 13 
juli—31 aug. med förordnande för e. jägmästaren C. Cedergren. 

Jägmästaren i Köpings revir Olof Willner för enskilda angelägenheter den 16—31 juli 
med förordnande för e. jägmästaren Wald. Samuelsson. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 3857 


Jägmästaren i Enköpings revir J. H. Blombergsson för enskilda angelägenheter den 
15 aug.—I0o sept. med förordnande för e. jägmästaren Ragnar Liibeck. 

Jägmästaren i Karlsby revir Gust. Kuylenstierna för enskilda'angelägenheter 15 juli — 
15 dec. med förordnande för e. jägmästaren Nils Eckerbom. 

Föreståndaren för Skogshalls skogsskola Th. Gröndal för enskilda angelägenheter den 
20 juli—3!1 augusti med förordnande för e. jägmästaren Oscar Lindblad. 

Jägmästaren i Granviks revir Erik Barthelsson för enskilda angelägenheter den 25 
juli—16 aug. med förordnande för assistenten hos öfverjägmästaren i Västra distriktet Sten 
Bohlin. 

Jägmästaren i Kosta revir Johan Dahlgren för enskilda angelägenheter den I1—15 aug. 
med förordnande för e. jägmästaren Erik Busck. 

Jägmästaren i Värends revir M. von Schantz för enskilda angelägenheter den 16—231 
aug. med förordnande för assistenten hos öfverjägmästaren i Smålands distrikt Sam Tisell, 
hvilkens tjänst uppehålles af e. jägmästaren Erik Busck. 

Jägmästaren i Hunnebergs revir M. Stenberg för enskilda angelägenheter den 10—20 
augusti med förordnande för assistenten i reviret Gösta Hallgren. 

Jägmästaren i Västbo revir Gösta Englund för enskilda angelägenheter den I sept.— 
5 okt. med förordnande för assistenten hos öfverjägmästaren i Smålands distrikt Sam Tissell, 
hvilkens tjänst uppehålles af e. jägmästaren Erik Busck. 

Jägmästaren i Eksjö revir Herman Nordenadler för enskilda angelägenheter den 6—19 
sept. med förordnande för assistenten i Jönköping m. fl. revir G. Björklund, hvilkens tjänst 
uppehålles af e. jägmästaren F. A. Bergman. 

Jägmästaren i Blekinge revir L. C. Hårleman för enskilda angelägenheter 1—15 okt. 
med förordnande för e. jägmästaren Fr, Bergman. 

Jägmästaren i Norra Skånes revir Elis Nilson för enskilda angelägenheter den 8 sept. 
—14 okt. med förordnande för assistenten i reviret Sven Lundberg, hvilkens tjänst den 
8—30 sept. uppehålles af e. jägmästaren F. Bergman. 

Jägmästaren i S. Skånes revir Carl von Schönberg för enskilda angelägenheter den 
3 okt.—6 dec. med förordnande för assistenten i reviret Sven Lundberg. 


Kungl. Skogsinstitutet. 


Kungl. Maj:t har den 29 aug. förordnat e. jägmästaren Gust Lundberg att under år 
1914 fortfarande vara extra lärare med undervisningsskyldighet i skogsteknologi, geodesi, 
forstlig byggnadslära och bokföring 

samt docenten fil. dr. Gösta Grönberg att under år 1914 fortfarande vara extra 
lärare med undervisningsskyldighet i zoologi, geologi, mineralogi och naturlära. 


Skogsvårdsstyrelserna,. 


Till länsjägmästare i Blekinge län har skogsväårdsstyrelsen därstädes förordnat assistenten 
1 Sunnerbo m. fl. revir Gunnar Fischer. 

Till länsjägmästare i Jönköpings län har skogsvårdsstyrelsen därstädes förordnat skogs- 
taxatorn i Smålands distrikt Wilhelm Lothigius. 


Statens skogsförsöksanstalt. 


Som extra assistenter har styrelsen för skogsförsöksanstalten förordnat e. jägmästa- 
ren Einar Karlsson och K. I. Hissing, den förre för tiden 1 maj—-I5 juni och från den 
14 september, den senare för tiden 10 juli—30 sept. 


Såsom extra skogsbiträde har samma styrelse antagit e. kronojägare Knut Johans- 
son för tiden I maj-—30 juni samt från den 10 augusti. 
Enskild tjänst. 
. 


Till skogschef för Finspångsskogarna har från 1 januari 1914 antagits länsjägmästa- 
ren Henrik Carbonnier. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT, FACKAFDELNINGEN, 1913. H. 5. 


SMÄRRE MEDDELANDEN. 


Insamlingen till en minnesstod öfver Carl Gayer. 


För ifrågavarande ändamål har i Sverige tecknats 460 kronor, hvilket 
undertecknade på grund af oss företedd insamlingslista härmed intyga. 
Stockholm den 1 november 1913. 


EDVARD WIBECK. TORSTEN LAGERBERG, 


Efter afdrag för portokostnad har häraf öfversändts 509,65 mark till 
dr. Kast i Minchen, hvilket belopp finnes på följande sätt redovisadt i Zeit- 
schrift fir Forst- und Jagdwesen 1913, h. 10. sid. 681—-82. 

»1. Verzeichnis der Spenden zum Gayer- Denkmal. 


Schweden: <:Sammelergebnis, durch Prof. G. Schotte, Stockholm, iiber- 
mittelt 509,65 Mark. 


Minchen, den 10 augusti 1913. 
Dr. Kast, MIN, RAT.» 


LL 


BSUNNAR HALLS 


ARDS 


> 
UN 
O 
O 
Xx 
AN 


zn 
ra 
Lu 
O 
E 
Zz 
Lu 
XY 
O 


Ti 


= 
- 
N 
YX 
UA 
z 
- 


2 
LW 
Ö 
ES 
2S 
N 
W 
Q 
TE 
I 
X 
Ö 
I 
UL 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIFT 


MED : 
MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 
ALLMÄNNA DELEN ; ALLMÄNNA DELEN MED FACKAFDELNINGEN 
PRIS 5 KR. OTGIFVESRE PRIS 10 KR. 


FÖRENINGEN FÖR SKOGSVÅRD 


REDAKTÖRER: PROFESSORN, JÄGMÄSTARE GUNNAR SCHOTTE, ANSVARIG UTGIFVARE 
PROFESSORN, FIL. -D:R HENRIK HESSELMAN. 


ät 


Föreningens kontor, Norrmalmstorg 3, 1 tr., hålles öppet hvardagar kl. 1/210—1/24. Rikstelefon 22 90. 
Postadress: Stockholm C. Professor Schotte träffas i telefon Riks 152 25 och efter kl. 1/26 e. m. 
i sin bostad vid Dalängens hållplats å Lidingön, Rikstelefon Lidingö 133 o. Alim. tel; Lidingö 219. 


Författarna äro ensamma ansvariga för sina uppsatsers innehåll. Aftryck of upp- 


satser och illustrationer ur tidskriften förbjudes, därest ej särskildt tillstånd härtill 
erhållits af redaktionen. 


INNEHÅLL. 


WIBECKE, EDVARD: Om självsådd och skogsodling i övre Norrland (med 13 fig.).. sid. 387" 


LAGERBERG, TORSTEN: En abnorm barrfällning hos tallen (med 8 fig.).......... EN gl 


SCHOTTE, GUNNAR: Trenne gallringsytor å Skagersholms kronopark. Ett bidrag 
till kännedomen om barrblandskogen (med 2 planscher och 13 fig.).. >» 477" 
Skogsadministrationen: 
Lagar, kungl. förordningar och beslut: 


Nybyggnaderna för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt.. » 3507" 

Anslag till reseersättning åt öfverjägmästare vid inställelse i Kungl. 
TOtHANSEYFEISOI, gvsj5 Asse SöN/S ve Lö såra sr BR je fa a lll Ksp NS AE SR ÄRE) s SE >» 508" 

Arvisande af medel till kostnader för reglering af flottleder år 1913... >» 508" 


Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden: 


Cirkulär angående naturskydd å kronans mark ...s.ssssssors öre rrsa » 5097 
Bestämmelser rörande upprättande af jämkningsförslag af skogsindel- 

ningsplaner för ecklesiastika skogar. ...w........sssseesiereee.est » Slo" 
Skyldighet för kronans arrendatorer och torpare att själfva anskaffa 

och underhålla hödiga brandredskap ;...ssssses.ssressesessde ed VARI 
Cirkulär angående redovisningen af till statens flottledsbyggnader ut- 

Lä Hed t- VILKS 360 bien renar of) bo gj vana ö se, 6 SSA RAN en al SY sla be Ls SNS TA SISTA 
Domänstyrelsens underdåniga redogörelse angående statens domänför- 

valtning under 1912..... FA Lune sr aka dfS  RN IAN MENS eg AS SRA RE SISTER RE FR a 


Domänstyrelsens underdåniga framställning om behofvet af ökade 

medel till driftskostnader för statens domäners fond under 1913... » 514" 
Domänstyrelsens underdåniga utlåtande angående åtgärder till värn- 

pliktige skogstjänstemäns skyddande mot förlust af innehafd tjänst 


vid: inkallande. till" värnpliktstjänstgöring! O770 oms eos sen she tek ST fr 


TJäÄälster:OCH £ÖTOTANTMA SUS yo NS birla ine lå elle SKON grek dr ENNART SARAS >» 516" 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. 


Om självsådd och skogsodling i övre Norrland. 


Av EDVARD WIBECK. 


Avverkningen å de stora skogsvidderna i norra Sverige tog till en 
början alls ingen hänsyn till återväxten; man avverkade vad som 
lönade mödan, resten lämnades. För därvarande statsskogar utfärdades 
några egentliga avverkningsbestämmelser först under sista åren av 1860- 
talet, och i överensstämmelse med det förhållande, att blott det grövsta 
virket kunde ekonomiskt tillvaratagas, föreskrevs då en dimensionsbläd- 
ning, som under ett. 60-årigt omdrev borde övergå skogens alla timmer- 
förande delar. Dessa första avverkningsbestämmelser voro således föga 
mera än en blott och bar sanktion av den praxis, som övermäktiga eko- 
nomiska imperativ förestavade. 

Huruvida ett avverkningssätt, som före all annan hänsyn nödgades 
rätta sin karaktär efter lokala, oftast starkt begränsade avsättningsför- 
hållanden, också i längden skulle tillåta en nöjaktig återväxt att slippa 
fram — något som dock tydligen vore ett ofrånkomligt villkor för skogs- 
brukets uthållighet — därom voro meningarna nog från början rätt delade. 

I sin berättelse av år 1870 uttalar sig Skogsstyrelsen visserligen 
hoppfullt nog i detta avseende, men ett flertal efterföljande årsberättelser 
intyga, att detta hopp ofta kommit på skam, och att föryngringsförhål- 
landena mångenstädes, särskilt inom Norr- och Västerbottens län, med 
vilka vi här företrädesvis ha att sysselsätta oss, gestaltat sig allt annat 
än tillfredsställande. I de fall där orsakerna till de anmärkta missför- 
hållandena närmare beröras, pekas i regel på ljusbristen å de blädade, 
men av smärre skräpskog alltjämt.belamrade afverkningstrakterna. Stundom 
anmärkes samtidigt att återväxten på kalhyggen och brandfält blivit god. 
Typiska sådana uttalanden återfinnas t. ex. från Juckasjärvi och då- 
varande S:a Arvidsjaurs revir 1877, från Norbottens län i gemen och 
från dåvarande S:a Ångermanlands revir 1878. Redan vid skogsmötet 
i Jönköping 1877 förfäktade också så framstående skogsmän som KJEL- 
LERSTEDT och A. G. GYLLENHAMMAR att trakthuggningen vore det ur 
skogsvärdssynpunkt riktigare avverkningssättet i Norrland (69). 

I sina år 1886 publicerade undersökningar över Norrbottens skogar 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1013. Fackavdelningen. O 


2887 E. WIBECK. 


(77) konstatera likaledes HOLMERZ och ÖRTENBLAD, att vid blädning till 
gängse minimidimension i 200-årig, medelgod tallskog en så stor rest av be- 
ståndet måste kvarlämnas, att den utgjorde ett hinder för en god för- 
yngring. Också anmärktes att den naturliga föryngringen i dessa trakter 
skedde gruppvis eller å större, av eld övergångna områden. 

Mera direkt framlades påföljande år de norrländska föryngringspro- 
blemen till allmänhetens begrundande i ett par artiklar i tidskriften Skogs- 
vännen (62 o. 63). Artikelförfattaren framhåller här svårigheten att 
utan avsevärda kostnader få god återväxt efter avverkning å sådana 
skogar, från vilka endast grövre virke kunde avyttras, och dit, tillägger 
han, höra snart sagt alla kronoparker i Norrland. »Det finnes», slutar 
en af uppsatserna, »ej en på 10 av våra bildade skogstjänstemän, som 
icke inser, att vår nu pågående timmerblädning skulle i längden bliva för 
skogen ruinerande. Något måste ändras och detta är avverkningen.» 

Lika skarpt kritiseras rådande förhållanden i en till domänstyrelsen 
år 1894 ingiven berättelse (54), vari ÖRTENBLAD redogör för nya, på 
styrelsens tillskyndan utförda undersökningar över detta ämne. »Under- 
tecknad» heter det här, »som i syfte att iakttaga återväxten efter bläd- 
ningen besökt ett stort antal äldre och yngre timmerhyggen inom norra 
Sveriges alla län, anser mig skyldig öppet förklara, att jag iintet fall 
sett en nöjaktig föryngring, föranledd ensamt af en på vanligt sätt ut- 
förd timmerblädning. Återväxt förefinnes dock ej sällan; men denna 
har icke framkallats ensamt af blädningen, utan därjämte av andra till- 
stötande orsaker, vanligen en löpeld, som föregått avverkningen, ofta 
dock ej direkt utan med flera eller färre års mellantid. Orsaken till den 
ganska allmänna åsikten även bland skogsmän, att blädningen framkallar 
återväxt, torde få sökas däri, att man ej i varje särskilt fall noggrant 
utreder de förhållanden, som jämte avverkningen utövat inflytande på 
föryngringen. De skuggsidor, jag hos timmerblädningen i sin nuvarande 
form påpekat, anser jag icke vara mörkt tecknade; jag har bjudit till 
att icke göra mig skyldig till överdrifter. Stöd för mina åsikter har jag 
även erhållit av såväl äldre som med mig jämnåriga kamrater, såsom 
hrr överjägmästare F. J. Lindbohm och E. F. Groth, hrr jägmästare J. 
H. Borglind, K. Fredenberg, Hj. Landberg m. fl., och under resor och 
utfärder i skogarna i sällskap med utländingar har jag haft tillfälle erfara 
att min syn på förhållandena delats av kritiskt anlagda naturer sådana 
som norrmannen Nicolay Martens, Skovskolebestyrer i Stenkjer, och 
preussaren Sigfried Bodstäbner, Oberförster i statens tjänst.» 

Även må erinras om A. N. LUNDSTRÖMS i ett arbete av år 1865 
(22) uttalade åsikt, att skogsåterväxten utan särskilda markvårdande åt- 
gärder, vilka i regel vore oförenliga med blott och bart dimensionsblädning, 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND, 3897 


ställde sig otillfredsställande i de s. k. härledda och tillbakagående skogs- 
typerna. Enligt L:s kända terminologi hemfalla i själva verket högst bety- 
dande delar av de norrländska skogsvidderna under desssa båda kategorier." 

En synnerligen ingående behandling har alltsedan första åren av 
1890-talet kommit de norrländska avverknings- och återväxtfrågorna till 
del vid Föreningens för skogsvård i Norrland möten eller i uppsatser, 
publicerade i denna förenings organ. Det bleve för långt att ens i 
huvudsak referera de åsikter, som härvid framförts, och tycks mig detta 
också vara onödigt, då dessa ju återfinnas i en allmänt spridd och ännu 
lättillgänglig publikation.” Den kritik, som riktats mot rådande praxis, 
har emellertid understundom i skärpa ej givit den förut relaterade efter, 
i vilket fall t. ex. må erinras om ett föredrag av HJELM år 1900 med 
deciderade uttalanden för trakthuggningens allmänna införande i Norr- 
land. Som totalintryck av många års förhandlingar över föreliggande 
frågor kvarstår ett ganska allmänt erkännande av grupp- och trakthugg- 
ningens rent skogliga företräden i vissa, mycket utbredda norrländska 
skogstyper, framför allt överåriga tall: och granbestånd, undantagandes 
åa rena hedland. Samtidigt har dock dimensionsblädningens ekonomiska 
nödvändighet för stora delar av Norrland betonats samt svårigheten att 
i därvarande ödemarker vidtaga ens de enklaste former av mark- och 
hyggesberedning för återväxt. 

Man förstår, att gent emot förhållanden, vilka av sakkunskapen så 
enhälligt betecknats såsom ohållbara, en genomgripande ändring dock 
skulle varit behövlig. Denna avsåg 1902 års, ännu gällande indelnings- 
och utsyningsbestämmelser att genomföra. Att detta cirkulär, jämte 
senare gjorda tillägg, föreskriver vissa beståndsvårdande åtgärder och 
givit rum för olika, efter lokala förhållanden avpassade averkningssätt 
innebär ju redan det ett stort framsteg. Särskilt beträffande den över- 
åriga och skadade skogens tillvaratagande kan man säkerligen konstatera 
en stor skillnad mellan förr och nu. Någon allmän och helt omskapande 
förändring beträffande skogsföryngringen ha de nya bestämmelserna 
emellertid, trots föreskriften om viss s. k. föryngringsyta, icke förmått 
att i praktiken åstadkomma, och den kritik med skogsvårdande intresse, 
vilken förut så ofta förnummits, har därför icke heller sedan uteblivit. 

Jag erinrar i detta hänseende om H. SZ$' uppsats »Om virkesut- 
stämpling på norrländska kronoparker och kronohemman>, Årsskrift f. 
fören. f. skogsvård i Norrland 1904 (32), CARLGRENS artikel i Skogs- 


YA, ASPENGREN (60, sid. 61) förmodar så t. ex., att blott och bart de härledda och 
försumpade tallmarkerna upptaga 50 2 av Norrlands hela skogsmark. 
>” En sammanfattning av föreningens tidigare förhandlingar öfver dessa ämnen återfin- 


nes i en uppsats av TH, ÖRTENBLAD i föreningens årsskrift år 1900 (50). 


S007 E. WIBECK. 


vårdsfören. Tidskrift innevarande år (70) samt senast HOLMGRENS, i.pro- 
gram för skogsvårdsföreningens 9g:de exkursion 7—10 aug. 1913 (75) 
tryckta, avgjorda förordande av trakthuggningens införande i Norrland. 
Nämnas bör slutligen att också NORRLÄNDSKA SKOGSVÅÄRDSKOMMITTÉN i 
sitt betänkande 1912 (74) konstaterat, att avverkningarna allt fortfarande 
ofta ha »en mer eller mindre utpräglad karaktär av timmerblädning» och 
att den av norrländska skogstörvaltningens huvuduppgifter, som ligger 
i nödvändigheten av att i de gamla avverkade beståndens ställe få upp 
växtliga ungskogar, fortfarande är i stor utsträckning oförverkligad. 

Det är också författarens egen erfarenhet, att den »utpräglade grupp- 
och beståndshushållning»i föryngringssyfte, som nyssnämnda kommitté ställt 
som framtidens önskemål, ännu helt visst i mycket ringa mån är förverk- 
ligad å tiomila-reviren i övre Norrland, och att det halva å hela öre pr 
år och hektar, vilket staten likvisst under senaste åren nedlagt på skogs- 
odling och hyggesrensning inom de tre nordligaste distrikten," ännu ej 
hunnit på något mera iögonfallande sätt upphjälpa en ofta njugg natur. 
Och vad som behövs för en väsentlig förbättring i beståndvården och 
föryngringsförhållandena i dessa trakter är påtagligen ej blott utredningar 
av rent kunskapsteoretisk art, utan framför allt större insatser i penningar 
och levande arbetskraft. 

Att man beträffande tillämpligheten i dessa trakter av metoder, bruk- 
liga i ett intensivare skogsbruk, likväl har åtskilligt att utexperimentera 
och modifiera är otvivelaktigt, och skogsförsöksväsendets betydelse och 
förpliktelser härvidlag ha ofta framhållits. Områden inom det norrländska 
skogsbruket, som i synnerhet äro i behov av vidgad kännedom, vunnen 
på grundval av noggranna experiment, äro sålunda avverkningssättens 
företräden med hänsyn till efterföljande självföryngring, olika markbered- 
ningssätts verkan i samma avseende, diverse kulturproblem — såväl med 
hänsyn till metoder som fröproveniens, samt slutligen dikningssättens 
effektivitet och värdet av därigenom gjorda landvinningar. Inom dessa 
områden har skogsförsöksanstaltens båda avdelningar också påbörjat en 
hel rad, delvis ganska brett anlagda undersökningar, vilkas resultat emeller- 
tid av helt naturliga skäl ännu till stor del länge måste avvara en slut- 
giltig tolkning. 

I avvaktan härpå, har anstalten sökt att i samband med andra fält- 
arbeten jämväl undersöka de resultat, som eventuellt vunnits vid de icke 
så få äldre försök i samma riktning, vilka under 1880- och 9o-talen an- 


! Enligt en av P. O. VELANDER sammanställd jämförelsetablå (39) voro utgifterna 
för skogsodling och hyggesrensning under år 1910 pr hektar skogsmark inom de olika 
Norrlands 11, Gäfle— 


distrikten följande: Luleå 0,4, Skellefteå o,4, Umeå, 1,6, Mellersta 
Dala 6, Bergslags 30, Östra 50, Västra 55, Smålands 21 och Södra 114 öre. 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. 301” 


- PA be 
S CM 
7 n Vv 
; =M 
= v 
NN A - - 
- re cv 
AA DM vx 
in MN. 
AA än 
Se & dv 
E &Ö MM = 
0 » 
- Pra 
Z vr 
O >= 7 
-— PP öv 


I bakgrunden Luleälven. 


v 

4 
Sv 
hh 
SL 

ENA 
fyr 
Lr 
2 - 
Ae 
v & 
fa 
LG 
= VU 
> 
v 

FA 
UN 
Så 
ETT 
[5] 

AA O 
SM 
= 
Ae 
- 11 
24 V 


ixt, dimensionsblä 


ist spi 


S 4 b0 
-— rn Vv 
( 20 
: AN 
3 = 
> 
-— = 
CN rå 
o 3 
s vn 9 
st 
4 "2 
fe =D 
= >= 


3027 E. WIBECK. 


ordnades på flera av våra norra revir. Delvis ha dessa försök redan 
förut blivit föremål för omnämnande, så i uppsatser av BORGLIND (9), 
ÖRTENBLAD (57), HOLMGREN (z$5), m. fl. Vid granskningen av dessa 
gamla markberednings-, kulturarbeten m. fl. ha alldeles samma svårig- 
heter mött, som förut yppats vid revision av äldre ljungmarkskulturer 
och tysktallssådder i södra Sverige, den nästan genomgående bristen på till- 
räckligt noggranna uppgifter om försöksplatsens förutvarande beskaffenhet 
och behandling, om detaljer i arbetets utförande o. s. v. Detta i för- 
ening med den förhållandevis ringa tid, som kunnat ägnas åt desssa 
äldre försök, har gjort, att utbytet ej blivit så rikt och värdefullt, som 
man från början kunnat hoppas. 

Bland de intressantare, och tack vare den ånyo påbörjade diskus- 
sionen om lämpligaste avverkningssättet i norrlandsskogarne mera ak- 
tuella av dessa försök ha en serie avverkningsytor inom nuvarande Stor- 
backens och Bodens revir synts mig vara. Det är dessa jämte vissa 
redan nu skönjbara resultat av försöksanstaltens egna, nordligaste pro- 
venienskulturer, som här företrädesvis skola avhandlas. 


Tallskogens förmåga av självföryngring å trakthyggen. 


Som försök över denna fråga kunna provytorna i Storbackens revir 
betecknas. De äro inalles 3 stycken, varav 3 belägna å Kanesvare och 
I a Suksoive kronopark samt 1 å Laitabergets kronöverloppsmark, alla 
i Luleälvens dalgång, 3 a 4 mil från Murjek. 


Provytorna å Ranesvare kronopark. 


Dessa ligga 2 aå 3 km. nordväst om Suobbatsels kronotorp på norra 
stranden av Luleälven. De utgöra 3 stycken, olika behandlade hyggen, vart- 
dera av c:a 70 hektars storlek. Parcellerna äro något rektangulära med lång- 
sidorna vinkelrätt mot floddalen, i vars översta sluttning de ligga, sida 
vid sida. Större delen av ytorna ligger i en medelbrant, frisk sydlut- 
ning, blott mindre delar överst och nederst äro plana och på samma 
gång mera torra och hedartade. Averkningen ägde enligt revirförvalt- 
ningens uppgift rum något år mellan medio och slutet av 1890-talet. 
Skogen bestod av gammal tall, något blandad med huvudsakligen under- 
växande gran och björk, vilket bestånd fortfarande återfinnes utomkring 
ytorna. Jordmånen är en mycket sten- och blockrik morän. Markprofien 
visar ett I—2 cm. tjockt täcke av lavsmul och humus, så ett svagt ut- 
bildat, 5—7 cm. tjockt blekjordsband och därunder den rödgula mineral- 


393 


NORRLAND, 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE 


"op 


25qu I 


1ap Ur Jap uagau 1yap 18214 pun ssoxå 1L1YaH OO EMII IST JYILYIQOIT I 
I I É || l 12 [öl FH t JYIJLYIQOIT IA 


sqan MUYDEN NesIFISdq [As 120 ”"uuviqasqe 12qyded HEJQUZIOH pun sYanMI210N 'uaqamnasqe qanqro1uald 7 


SS 


'29[e1-0681 AT USJaP IJIVUJS IOPUN SJUBIGSII YIO SJENIDAAR WOS 'o5sAyfex ed uguwuoyddn Ppesaj 
yreuddej amT 'uaxpos syxounpof Irar suJ JregqIO)S Spedouosy JIVASJULY ed 2917eSXOSIOJ PjWrS AV € SutupppAr AR Uaap rISIIPN 'z 


"2161 


'J10J "0104 


"uawwoya31odwa Frrurojydsrajg pun Yara Bisse 


UTJEYIFA IST 
3 pligq UuaBuoA wWr Iap DM I 


uwegl IeL 


'1e3U[WesS SJJ[LISUBSYOSIOJSFONY SUFIVIG IM) 


Z uaq[asrap nz 'Jeyasjyey 


304" E, WIBECK. 


jorden. Å samtliga parcellerna, men framför allt å avdelningarna I och 
3, ligga massor av torrstammar. Den levande markbetäckningen, som 
trots ytornas olika behandling nu visar ringa skiljaktigheter på de olika 
parcellerna, själva trädbeståndet undantaget, består av ett bottentäcke av 
Cladine och Cladonrie ymniga, Hylocomium parietinum fläckvis riklig — 
mest åa den mellersta, svagt avverkade ytan —, Polytricha och Peltigera 
malacea strödda i ett gräs- och risskikt av fläckvis rikliga ruggar av 
ljung, strödda plättar av £kråk- och lingonris samt krus-tada (Åira flexu- 


5: ä S 
RAA 3,200 450 360/180 140, 70 100 IO| 50 IO Tu 4,580 


LAGT 
I 7 ETTA i hd se | | | I 
Centimeterklasser vid 1,3 | | S:ma 
m:s höjd! dl träd 
| AKA OLA l2 1 a 4 SA ORO IT Ö neE 
Centimeterklassen bei Höhe - SN 
von I,3 22 | | Bäume 
; | Oskadade | 
= | 5 Aa 1,070 290 210140 120 70 100 I0O 50/10 — 10 2,680 
ST Unbeschädigte 120 ;s / 50| 
EU RE | | 
FN Skadade | | RN ; 
FR Lat 1,470,160]150 40| 20 SM —| —| —|j— —|—| 1840 
[ST Beschädigte | | | 
& 
[REN ee Oskadade 
fela s,< SE 60 (= — — (AS | r- -— 60 
Mara, RO T cg I | | 
MR (CI Unbeschädigte | 
<S Fv 4 
&« 
N 
< 


Sa. Bäume 


Trädens medellängd i m. | 


sö 
= = Mittlere Länge d. 0,69 |1,58/2,0912,49|2,9013,281/3,93/4,50/4,10i —|—|— Ce: 
SS Sc A I 2 | 
AF Bäume, 2 | 
jan 
ÅN - vå RS i ÖN 
ST) Sista 5 årens längd- | | 
oe å E | | 
Sä tillv. i m. lag | 
Zz” v SÅ å 0344/0,66|0,64/0,79'0,7810,73| I ,10 O;gol—]-—1I—! — 
= |O 2 ILetzter 5-jähr. Längen- SÄ Ir RA KET 
FA 5 | | 
ART ög zuwachs, 2 | | 
M 2 dv TR LES 
50 z 
2 s| Trädens medellängd 
= cc 
ST im 
OA . 
-— G | IG 
Ede : på O;51 |1,54|1,9812,60125935!3,45[31465| —I FINA Fa 
SR Mittlere Länge d. | 
so - 
MA )äume, 2 
AN & 
Trädens medellängd i m. 
=E å 
3 : 2 Re £ IN = - 
50 Mittlere Länge d. 0,33 
U Bäume 7 
! Till o-centimetersklassen räknas träd, som ej nå upp till 1,3 meters höjd eller vid 
denna höjd ha mindre tjocklek än !'/, cm. d 


OM SJÄLVSADD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. FOS 


osa), mera sparsamt också något blåbärsris och lummer (Lycopodium 
complanatum). Beskaffenheten av trädbeståndet å de olika parcellerna, vilken 
liksom å senare beskrivna provytor utrönts genom linjetaxering av represen- 
tativa delar av ytorna, framgår av det följande. 


Avdelning I (längst i väster) 


avverkades på så sätt, att all äldre och medelålders skog så när som 
på ett fåtal tallöverständare, c:a 4 a 5 pr hektar, utfälldes, likaså al 
gran och björk. Däremot kvarlämnades växtliga plantor och ungskogsl 
grupper av tall. Någon slags markberedning kunde tydligtvis ej ifråga- 
komma och de fällda, icke saludugliga träden fingo ligga kvar på ytan. 
Tabell I visar det nuvarande självsådda beståndets täthet och beskaf- 
fenhet, allt pr hektar räknat. 

Jämnt fördelade skulle de oskadade plantorna förslå till ungefär ett 
2 meters kvadratförband. Återväxten är bäst på parcellens mellersta, 
sluttande del. 


Avdelning 2 (1 mitten) 


avverkades på det sätt, som vid tiden för ytornas anläggning i regel 
praktiserades i dessa avlägsna trakter, d. v. s. blott den saludugliga, 
grövre timmerskogen utfälldes. Vad som är kvar är ett starkt utglesnat 
bestånd av klenare, ehuru till större delen gamla tallar till ett antal av 
c:a 100 pr hektar. Ett och annat medelålders träd eller någon liten 
ungskogsgrupp 1 en större lucka visa visserligen ökad tillväxt, men i stort 
sett befinner sig den glesa och ojämna underväxten, som till allra största 
delen tycks härstamma från tiden före avverkningen, alltjämt i stagnation. 
Någon taxering av detta underbestånd gjordes ej, men dess ofantliga 
underlägsenhet såväl till de utvecklingsbara trädens antal som till deras 
tillväxthastighet i jämförelse med återväxten på de båda andra avdelningarna 
var iögonfallande och torde ganska väl framgå redan vid jämförelse mellan 
Herr ock 2. 


Avdelning 3 (längst i öster) 


kalhöggs fullständigt samt blev därefter avbränd. Härvid förtärdes dock 
endast det klenare virkesavfallet, de talrika efter avverkningen kvar- 
liggande stammarna blevo blott ytligt svedda. Undersökt på samma 
sätt som avdelning I, befanns den nuvarande självsådden sådan, som 
tab. 2 utvisar. 

De oskadade plantorna motsvara ungefär 1,8 meters kvadratförband. 
Liksom å avd. I är återväxten bäst å parcellens mellersta, tämligen starkt 
sluttande del, där den a stora arealer är så god och jämn, som trots 


3007 E. WIBECK. 


Tab. 2. 
EES ST ol nr vard MIT PNG ör SN ISSmna 
Centimeterklasser vid 1,3 m:s höjd | träd 
3 LaRE Or HATA SR ANNES IRON Jae 
Centimeterklassen bei Höhe von 31,3 22 Sa. 
; | Fa SO NG 
| Oskadade Ku fa de | 
| ran |Unbeschädigte FICte be0 An 338 LD; 60 10/—] 2,930 | 
Antal plantor pr har | | 
NReSRT på I Kugen (SK aGRee 1,180250 60] 40 — — — -| 1,530 
Anzah anzen pro Beschadiete | | | | | TA 
Hektar ? | i | | 
Gran Oskadade | | | 
1505] CEO Tr SR SR LG ON 
Fichte Unbeschädigte | | | 


SERA '2,440/880/500 570 160) 60) 10— 4,620 


Sa. Bäume 


n —  - 
Trädens medellängd | | 
i m, 

FR Oskadade plantor | Mittlere Länge d. 
Pall 5: 
Bäume, 22 


0,76 1,64/2,08 2,54 2,89 3,501 3,50 — == 
Unbeschädigte 


Pflanzen Sista 5 årens längd- 
Kiefer | tillv., m. i | | 
Letzter 5-jälir., Län- | = —|056910;801039911308] 1325 

genzuwachs, 22 


Skadade plantor ”Trädens medellängd 
sä: | | | 

Beschädigte Mittlere Länge d. | 95:74 |1554/1)85[25270 | lj 

PÅ AaNz sa I 
Pflanzen Bäume, 2 


| Öskadade plantor | Trädens medellängd 
Mm. | 

Unbeschädigte | Mittlere Länge d. (SES Möls rr Ä e fer föra | 
Pflanzen 


Gran 


Fichte 


Bäume, 2 


månget kulturbestånd (fig. 2). I nedre delen av sluttningen, där marken 
somligstädes är starkt syrlig, är mycken björk inblandad i självsådden. 
De plana, torra platåerna nederst och överst å parcellen ha betydligt 
svagare återväxt, plantorna äro där både mindre och glesare. Enligt vad 
som meddelats, har den övre platån för några år sedan blivit avröjd 
och rutsådd, dock till synes med obetydligt resultat. 

En jämförelse av föryngringsresultaten på de olika parcellerna kan 
egentligen endast ifrågakomma mellan avd. I och 3, då endast å dessa 
en beståndsföryngring i egentlig mening ägt rum. Som tabellerna visa, 
är trädsumman pr hektar å ifrågavarande avdelningar nära nog den- 
samma, och bestånden synas också vid hastigare påseende ganska lika, 
frånsett den större ojämnhet, som en del förväxande enstaka träd eller 
trädgrupper ger åt avd. 1. Om man emellertid med ledning av de 
meddelade siffrorna undersöker plantbestånden närmare, finner man, att 


NORRLAND. 


OVRE 


I 


SKOGSODLING 


SJÄLVSÅDD OCH 


OM 


"pms 1equyas SruaMm gqleysap pun uaqey 12190 
qlequa uoa Surt JPpuuwu dur 1s12 Im;u Yaopar aydjam MPa od urjorySunf oob'g em1a 13e12q purisaquazuryg 2esa51Isqvs IA ep You uaZa aHIVIsjPjdig pun 
JUWWLIS JYRTNEYIJA IYRNN puejddeT Ayowysof [ardsyaIry "uIgIJBgqI03g IAF Y 'FIIQuNeET PleMmsIerig wr Sejyas[YeY 19ss018 1e142H oc BAI I309q247123qe S6gr JIef Uf 


ur /, s950smpun nuug pöuelppaw seutsojuejd ep 'uopnq ev apuepenuwey es3op Im uaw 'TIeppy Id 101uefd oot'g 'ywo fn se3ddn UugxeAINY 


'yewudderj ant 'uaqpos spgounpof mtr sudypreqrvrs rewsddojtasnouotyg saärogqeneTtT e IFJÄYjex IJEXIDAAT IJÄSSYOSIAT I SOGI IVy C€ "Bi 


'e161 tunf 'J10J "0304 "1e3uwWes SJ[LISULSYOSIOJSBOAG SUIFJLIG I) 


Psotkan Rr v ber -& 
ERK öns AX 


ESS NE RN 
fara a é 


Dn 2 ANNE fr enn Rön ng 


3987 E. WIBECK. 


företräde avgjort måste givas åt avd. 3. Att avd. 1 har flera plantor 
än avd. 3 i o-centimetersklassen betyder föga, ty 1 så långt komna be- 
stånd förbli dessa minsta individer i regel undertryckta eller duka helt 
under, och det fåtal träd i grovleksklasserna 5—11 cm., som avd. I har, 
kan ej på längt när uppväga avd. 3:s vida fylligare representation i klasserna 
1—4 cm. Av oskadade plantor av 1 cm:s tjocklek och däröver har 
sålunda avd. 3 1,830 st. pr hektar mot 1,010 å avd. 1. De unga plantor, 
som efter avverkningen å sistnämnda parcell skonades och fingo fort- 
växa, ha alltså blott stått till skada för den runt omkring uppkomna 
självsådden. Denna parcell har sålunda 70 & af alla plantorna kvar i 
o-klassen och 40 2 skadade, då motsvarande kategorier å avd. 3 blott 
utgöra respektive 53 och 33 Zz, och även de oskadade trädens längd- 
tillväxt har i stort sett varit avsevärdt mindre å avd. 1 än å avd. 3. 
Skadorna å de större ungträden ha på båda parcellerna till större delen 
orsakats av älg. 


Provytan å Laitabergets kronoöverloppsmark. 


Denna ligger liksom de senast beskrivna på norra sidan Luleälven 1 å 2 
km. nordnordost om kronojägarebostället Älvliden, ej långt från Kuoka by. 
Ytan är ett stort rektangulärt kalhygge om respektive 3500 och 400 
meters sidor, till arealen alltså 20 hektar. Avverkningen ägde rum omkr. 
år 1895, då all skog å ytan nedfälldes. Blott det grövre timret såldes 
och bortfördes, allt det andra virket fick ligga kvar. Marken är liksom 
på Ranesvare-ytorna en blockrik morän, läget friskt med svag sluttning 
mot söder. Markens ytlager visar i profil 1—3 cm. lavsmul och humus, 
ett mycket svagt blekjordband om 3—7 cm. och därunder det rostfärgade 
gruset. Markfloran hade sommaren 1912 följande sammansättning: Cla- 
doni& och Cladine, Empetrum och Calluna (fläckvis) ymniga; Stereocaulon 
och Vaccinium Vitis ITd&a strödda — rikliga; Myrtillus nigra enstaka 
— strödd. (Mot sydöstra kanten av ytan fanns en fuktigare fläck med 
ymnig gräsväxt av Åira flexuosa och strödda exemplar av Ledum och 
Peltigera malacea.) 

Det självsådda plantbeståndet bade på Laitabergsytan ej på långt 
när hunnit så långt som på de trakthuggna ytorna å Ranesvare, men 
var i själva verket betydligt tätare än å dessa. Antalet plantor pr hektar 
var följande: 


tall; oskadadi rie: 5,250] 
3,420 
» skadad bosse 3,170| Sänd RA 
DTAN, "OSA GAA TERESE 20 


De skadade plantorna uppga till 38 2, de friska motsvara ett kvadrat- 
förband av c:a 1I,;s meter. I o-centimetersklassen, vari ännu 97 7. av 


399" 


UOA IST SYINMYIEN 
SAIOSYNOG PIEMASI A c pues WaANIrapray Jme SL[UISTYEY 12SSO17 tea Zz T23uqel ot 1ISv, 


JILSIFISQ[IS 1A(] puejddet Yyowyadof jpidsy II UJAIVQIOIG 1I1AIY 


"UINIJOS 


Xx B Ppesajelg 


apuexrADON Vysues ueliog I Ott uuÄS numya 


[ JATOSNNN Bb prvur pel. pe l2]v] ORXSI Ar ud pla 


SBONS SUI121G I | 


AND 


OVRE NORRI 


OCH SKOGSODLING 


SJÄLVSÅDD 


OM 


4007 E. WIBECK. 


hela återväxten befinner sig, är plantornas medelhöjd blott 0,43 m., 
varför det spirande ungbeståndet, som dock efter allt att döma blir av 
oklanderlig slutenhet, ännu är föga synligt ovan de tallösa torrstammar, 
som täcka ytan (fig. 3). Blott å den förutnämnda fuktiga fläcken ha 
tallbuskarna hunnit längre, de nå här 2—2,; m:s längd, varav 1—1,5 m. 
komma på de 5 sista årsskotten. 


Provytan å Suksoive kronopark. 

I motsats till de övriga ligger denna på södra sidan av Luleälven, c:a 
300 meter från stranden, mitt för Kuoka by. Den är ett 2 hektar stort 
trakthygge, avverkat i mitten av 1880-talet och varpå sedan, enligt 
uppgift, skogssådd följt. Denna sådd, som troligen gjordes med tallfrö 
söderifrån, torde emellertid ej givit upphov till den nuvarande återväxten, 
utan har denna liksom på andra luckor i den omgivande äldre tall- 
skogen, säkerligen kommit som självsådd; trädens hela utseende antyda 
hemortens proveniens. Ytans läge är plant och torrt, marken älvsand. 
Profilen visar 1—2 cm. lavsmul och humus ovan ett knappt antytt 
2—3 cm. tjockt blekjordslager och därunder den gula sanden. Markbe- 
täckningen är utpräglat hedartad: Cladonie och Cladine ymniga, Poly- 
tricha rikliga— ymniga, ruggar av Calluna strödda — rikliga, Vaccinium 
Vitis Idea strödd och Arctostaphylos uva ursi enstaka. 

Återväxten består av ren tall och har pr hektar räknat följande 
sammansättning och beskaffenhet: 


KODAS 
Centimeterklasser vid 1,3 m:s höjd SMA 
- / - [0] I 2 träd 
Centimeterklassen bei Höhe von 1,3 2/2 | Sa. Bäume' 
Oskadade g 
- ö 7,07 92 47 5,47 
Antal plantor Unbeschädigte : 5 5 5 
pr hektar Skadade 
ESA 2,573 109 [E 2,075 
Anzahl Pflanzen Beschädigte 
| pro Hektar | S:ma plantor 


650 | 1,02 TILLS 
Sa. Pflanzen 2,05 5 Ke 5 


Trädens medellängd i m. 
Oskadade 0,64 1,50 1,97 


Mittlere Länge d. Bäume, 27 
plantor ; | 


= ee så 7 | 


Unbeschädigte o ka ; ; 
8 Sista 5 årens längdtillv. i m. 

Pflanzen ; ; 0,60 OS 
Letzter 5-jähr Längenzuwachs 7 


Skadade plantor Trädens medellängd i m. 


Beschäd. Pflanzen Mittlere Länge d. Bäume, 2 


401 


NORRLAND. 


ÖVRE 


ju 


SODLING 


1 
, 


SKO( 


OCH 


a 


SJÄLVSÅDD 


OM 


-NVIg 


”2pIn a uJHOIN2gq 


SUJPNOQIIISEAN 


ULIO]S 


wuouas 


fuadJOos AISYFÄT I SIOJNLIg 


SoperI 


'e161 tunfl :j10J 


puvig uoA 13yyavu zimy pun Sun|[rjwIn]s Uuassols 


ey WOS NOT Lv 


"0104 


S 


1) 
Ne 


SI 


AH 


(H 


, 


S 


ru 'Sraqua 
wos 'sjeld 


S 


på 


£) qDO 


u 


od v 


d 


Idde 'apPpsyrtt PIdsyruy "si0j 


eQ 


013 UOA gEgI alyef wr Iap "uapuejsjua Zrejlg waura jne "puBjsaquIajary 1980eY23 KM 


uewudde] 


I 
ppesatels 


IIOQ V 


urdu 
uroOuas 


1 


Ua 


[ 


) 


Sr 


q 
DY 


1 


IpurISsIq 


In 


(8 


SOXAS 


S 


'PI9 AR SYINTLIIAQ 
uam| 


LE Lt 


"seBuques sye 


qDo 


IST 


105euUu 


JIVUIS 
SINE 18MUuPA() 


OJSBOYSG SuU21e1S I 


124210 


JuIes 


"H "SIA 


1027 E. WIBECK. 


De oskadade plantorna räcka till ett bestånd (fig. 4) motsvarande 
en slutenhet av cirka 1,1: meters kvadratförband; de skadade utgöra 24 
av hela beståndet. I förhållande till hyggets ålder har återväxten på 
denna yta kommit långsammare än å Ranesvare-ytorna, och i början har 
tillväxten varit mycket svag. Kringliggande bestånd är ju också en lav- 
hed, ehuru långt ifrån av den mera oväxtliga typen. Tvärt om tycks 


å 


SA 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Foto. förf. juni 1913. 


Fig. 6. Vacker, självsådd tallföryngring på gammal bränna åa kronoparken Kolerberget nära 
Kolers järnvägsstation, Piteå revir, Norrbottens län. Under de enstaka eller i glesa grupper 
befintliga överståndarne har återväxten inom ganska vid krets helt uteblivit. 


Gute, selbstgesäte Kiefenverjängung auf altem Brandfeld im Staatswald Kolerberg, Revier Piteå, Kirchspiel 
Pitea, Norrbotten. Rings um die einzelnen oder in kleinen Gruppen stehenden Altbäume sind recht weite 
Zonen vorhanden, in denen keinc Pflanzen haben emporwachsen können. 


självföryngringen å blottor i skogen på älvsandsavlagringarna å båda 
sidor längs älven i regel vara riklig, och sedan träden väl nått ett par 
meters höjd, blir också skottlängden anmärkningsvärt god. 


Försöksytorna inom Storbackens revir visa exempel på, huru trakthyg- 
gen, t. o. m. av mycket betydande storlek, i icke alltför hedartad, ännu frö- 
bar tallskog kunnat få en självsådd, vartill man aldrig finner motsvarighet på 
blädningstrakterna. Att så blivit fallet är ju ingalunda överraskande, utan 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. 4037 


tvärtom samma sak, som så ofta förut blivit påpekat och som en var, som för- 
domsfritt vill skärskåda förhållandena här uppe, kan iaktta. Överallt, där 
man 1 dessa trakter träffar på täta jämna bestånd av ung till medelåldrig tall 
och gör sig mödan efterforska, under vilka omständigheter denna skog 
uppkommit, skall man finna att det skett på »nytt land», oftast öppnat 
av: elden; Blott för att nämna ett par exempel härpå, må erinras om 
den jämna, täta ungtallskog, som passeras mellan Hednorets och Bodens 
stationer. Dessa betydande likåldriga ungskogsvidder, som föra tanken 
på en sydsvensk skogskultur, äro dock idel självsådd, uppkommen efter 
en stor skogseld, som för c:a 40 år sedan övergick därvarande tallmoar. 
Ett annat exempel visar fig. 5, som är en bild från ett av de jämnaste och 
mest fullslutna tallbestånd jag iakttagit inom de egentliga lappmarkerna. 
Platsen, som ligger mellan Genberg och Abborrtjärn nära Brattfors i 
Lycksele socken, uppgives år 1838 ha blivit så gott som kallagd av en 
häftig storm och övergicks något år därefter jämväl av eld. 

Hur känslig tallåterväxten, åtminstone i de östra, mera nederbörds- 
fattiga delarna av Nordskandinavien, kan vara för överskärmning av äldre 
skog, visar fig. 6, en detalj från ett gammalt brandfält på Kolersbergs 
kronopark, nära Kolers station i Piteå revir, Norrbotten. Under det själv- 
sådden vuxit tät och hög på de helt öppna delarna av brännan, har den 
alldeles uteblivit på en ganska vid rayon under och omkring de glesa 
grupper av överståndare, som h. o. d. kvarstå. 


Föryngringsförsök i oväxtlig, försumpad granskog. 


Provytorna å Liuså kronopark. 


De gamla försöksytorna å Ljuså kronopark, Bodens revir, avse att 
utreda möjligheten av att på naturlig eller konstlad väg till bättre be- 
stånd omföra den i dessa trakter så utbredda försumpade granskogen. 

Ytorna äro 5, alla belägna nära intill varandra invid järnvägslinjen mel- 
lan Sandträsk och Gransjö stationer, ett par km. norr om sistnämnda plats. 
De äro kvadratiska, jämnt 1 hektar stora hyggen, vilka år 1897 upp- 


a 


togos i ett stort bestånd försumpad, synnerligen oväxtlig granskog, av 
det utseende, som fig. 7 visar. Granen når, ehuru I150—200-årig, blott 
8 åa 12 meters höjd och i genomsnitt 10 cm:s brösthöjdsdiameter, maxi- 
malt 15 å 16 cm. I beståndet ingå dessutom strödda gamla taliar samt 
något glasbjörk. Marken, som svagt sluttar mot väster och består av 
lerhaltigt grus — platsen ligger under marina gränsen — är föga ge- 
nomsläpplig, varför det övre jordlagret hålles fuktigt av översilande 
vatten. Markvegetationen utgöres av ett tjockt täcke vattenhållande 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1913. Fackavdelningen. OO I 


jog” E. WIBECK. 


mossor, huvudsakligen Sphagna och Polytricha, rikligt — ymnigt över- 
växta av ris, nämligen Myrtillus uliginosa och nigra. Empetrum och 
Ledwm. Strödda eller fläckvis rikliga finnas stånd av Kubus ChamÄemorus, 
Equisetum silvaticum, Carices m. fl. De 3 parcellerna ligga ordnade i 
2 rader, nämligen n:o I, 2 och 5 öster om järnvägslinjen samt n:o 3 och 
4 väster om densamma och något närmare Granträsk. I förstnämnda 
rad ligger avd: I i mitten, avd. 2 längst i söder och 5 langstutnort: 
Av parcellerna väster om järnvägen är n:o 3 den nordligare, n:o 4 den 
sydligare.? Samtliga ytorna blevo vid avverkningen grunt dikade längs 
södra och norra sidorna. De olika ytornas behandling efter utfällningen 
av det oväxtliga granbeståndet framgår för övrigt av följande schema: 


Avdelning 1. Inga markberednings- eller kulturåtgärder vidtogos, 
det fällda virket fick kvarligga. 

» 2; den fällda margranen och riset brändes brett, ytan 
bredsåddes den 18 aug. 1897 med tallfrö från trakten”? i 
blandning med råg. 

» 3 behandlades lika med n:o 2, men såddes den 19 aug. 
med råg och söderifrån inköpt” tallfrö. 

> 4; margranen och riset brändes i högar, ytan rutsåddes 
den 19 aug. med tallfrö från trakten. 

» 5 behandlades lika med n:o 4, men såddes den 20 aug. 

med söderifrån inköpt tallfrö. 
Vid i juni 1912 företagen undersökning befanns ytornas utseende 
sålunda: 
Avdelning I 


tycks ha undergått föga förändring efter avverkningen av det oväxtliga 
granbeståndet (fig. 8). Marken är fortfarande starkt syrlig och täckt 
av svällande tuvor av vit- och björnmossor samt en ymnig risvegetation 
av samma arter som i den orörda granskogen. 

De till ett antal av c:a 60 stycken å ytan kvarlämnade äldre tallarna 
ha blott i ringa mån givit upphov till självsådd. Av tallplantor funnos 
sålunda å hela ytan endast 180 å 200 stycken, i regel av I å 1,5; meters 


! Ytorna utlades av kronojägare H. P. FORSMARK, vilken ock var närvarande vid för- 
fattarens undersökning av desamma samt lämnat de här återgivna upplysningarna rörande 
ytornas tidigare behandling. I det protokoll, som uppsattes vid ytornas anläggning, är deras 
nummerföljd en annan, vilket anmärkes till undvikande av eventuella missförstånd. Den 
här åsatta nummerföljden tycks mig emellertid vara den mest systematiska. 

> Det tallfrö, som utsåddes på ytorna n:o 2 och 4, var av kronojägare F. själv klängt 
av kott, insamlad å kronoparken Mörtträsk i samma revir, det å ytorna n:o 3 och 5 använda 
var genom revirförvaltarens försorg anskaffat söderifrån — varifrån har tyvärr ej nu kunnat 


utrönas. 


OM SJÄLVSADD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. Kola 


höjd. Vida talrikare voro de unga granarna, ehuru de flesta av synner 
ligen undermålig beskaffenhet, antingen små gulaktiga, bland riset dolda 
plantor eller större, yvigt utbredda individer av dålig form och med svag 
höjdtillväxt. Flertalet av dessa marbuskar föreföllo att härstamma från 
tiden före ytornas anläggning. Inalles beräknades antalet smågranar på 


ytan (= pr hektar) uppgå till c:a 2,500, varav 17- å 1800 så pass stora 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Foto. förf. juni 1912. 


Fig. 7. Gammal, oväxtlig och starkt försumpad granskog med inströdda tallar och björkar 
å Ljuså kronopark, Edefors socken och Bodens revir, Norrbottens län. Bilden visar beskaffen- 
heten av den skog, vari de i texten omtalade försöksytorna n:o 1—5 utlades. 

5 J SJ 
Alter versumpfter und unwiächsiger Fichtenbestand mit eingestreuten Kiefern und Birken im Staatswald Ljuså, 


Revier Boden, Kirchspiel Edefors, Norrbott.n. Das Bild zeigt den Zustand des Waldes, in welchem die in 
den Figuren 8 und 9 wiedergegebenen Probeflächen angelegt wurden. 


buskar, att de voro synliga ovan ristäcket. I föryngringen å ytan 
ingår därjämte åtskillig glasbjörk, varav somliga individ brett ut sig 
till vidkroniga »vargar». Ur skoglig synpunkt måste såväl markförbätt- 
ringen som beständsföryngringen å denna parcell anses fullkomligt miss- 
lyckade. 


Avdelning 2 


har av sitt gamla bestånd ett 10-tal tallöverståndare kvar. Marken är 
å ytans nedre del nog fortfarande något syrlig, men har i all synnerhet 
å dess östliga, högre del fått en godartad, frisk karaktär. Här träffas 


4 o6't E. WIBECK. 


fläckvis ymnigt gräs (Åira flexuosa), Epilobium angustifolium m. fl. örter. 
Blåbärs- och kråkris, björnmossa och renlav förekomma, men hvitmossan 
är helt försvunnen. 

Ungbeståndet utgöres av tall och björk, den senare naturligtvis helt 
och hållet självsådd. Tallen, som däremot påtagligen till större delen 
uppkommit efter sådden 1897, räknar på ytan (= pr hektar) omkr. 2,250 
stycken ungträd, mest i diameterklasserna 1--3 cm. På stora fläckar 
av ytan, synnerligast åt den lägre, västra sidan, dominerar björken j 
alltför hög grad, men vissa partier å ytans övre, torraste del visa åter- 
växtgrupper av övervägande tall (fig. 9), vilka båda det allra bästa för 
framtiden. Gran ingår, praktiskt sett, icke i föryngringen å denna yta, 
blott I å 200 stycken dylika plantor beräknades finnas å hela parcellen. 
Enstaka uppslag förekomma också av asp, rönn och sälg. 


Avdelning 3 


har till stor del blivit förstörd genom att en tjärdal senare anlagts på 
ytan, inom parentes sagt, ett belysande exempel på den risk, som våra 
äldre, av revirförvaltningarna planlagda skogsförsök kunna löpa i saknad 
av enhetlig ledning och kontinuerligt övervakande. Några överståndare 
förekomma ej nu på ytan. Marken har från syrlig blivit frisk och är 
till större delen rikt gräsbunden med förhållandevis ringa risvegetation: 
Aira flexuosa riklig — ymnig, Epilobium angustifolium, Phegopteris Dry- 
opteris, Myrtillus uliginosa och Ledum palustre strödda, samt h. o. d. 
buskar av gråviden. 

Trädbeståndet utgöres av ett rikligt och frodigt tillväxande uppslag 
av glasbjörk, varibland ett fåtal — på hela ytan 2 å 300 — tallplantor 
äro inströdda. Gran saknas nästan helt och hållet. 


Avdelning 4, 


som ligger bredvid föregående yta och har alldeles likartade nivå- och 
lutningsförhållanden, överensstämmer också, vad markens fuktighetsgrad 
och vegetationstäcke angår, fullständigt med denna. 

Beståndet består också här av övervägande björk, men jämte denna 
finner man ett ej obetydligt antal ungtallar och granar. Av de förra 
finnas omkr. 5 å 600 på ytan. Ungefär lika talrika äro granplantorna 
och dessa ha på denna parcell ett betydligt frodigare utseende än på 
någon av de andra ytorna, en stor del av granarna nå 1,,—3 meters höjd. 


Avdelning 5 


ligger, såsom förut blivit nämnt, på samma linje som n:o I och 2. 
Ytans nedre del är ännu tämligen starkt försumpad; man finner här ett 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. 4077 


botténtäcke av vit- och björnmossa med strödda stånd av /quisetum 
silvaticum och Rubus Chamaemorus samt flera slags ris: Myrtillus nigra 
riklig — ymnig, samt i ringare mängd Myrtillus uliginosa, Vaccinium Vitis 
Idea, Ledum och Empetrum samt ruggar av gråviden. Mot ytans övre, 
östra del blir marken torrare och tuvorna fastare, vitmossan avtager och 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Foto. förf. juni 1912. 


Fig. 5. Avdelning I av de gamla försöksytorna a Ljusa kronopark, Bodens revir, Norrbottens 
län. ÅA ytan har 1897 all granskog avverkats, men tallöverståndarna lämnats kvar. Någon 
J 21 5 S S 
nämnvärd föryngring har ej infunnit sig, och marken är lika försumpad som förut. 


Kahlschlag vom Jahre 1897, in dem versumpften Fichtenbestand des in Fig. 7 wiedergegebenen Typus. Die 

Kiefern als Samenbäume stehn gelassen. Die Mehrzahl der gefällten Stämme zuriickgelassen. Die Bodenver- 

sumpfung ist nicht zurickgegangen und der Nachwuchs nur spärlich und meistens als sperrige Fichtenpflanzen 
vorhanden. 


i stället tillta björnmossa och renlav, varjämte gräs (Åira flexuosa), Epilo- 
bium angustifolium och fläckar av ljung uppträda. Ett fåtal gamla tallar 
ha kvarlämnats på ytan. 

Även å denna parcell har glasbjörken blivit absolut dominerande. 
Tall ingår i det nya beståndet blott till ett antal av c:a 650 på hela ytan. 
Vida talrikare, till ett beräknat antal av 13- å 1400, förefinnes granen, 


men blott i form av dåliga o,,—1 meter höga marbuskar, varav åtskil- 
liga torde stått kvar sedan tiden före avverkningen. Av asp och rönn 


finnas enstaka telningar. 


4087 E. WIBECK. 


Resultaten av Ljuså-försöken antyda, att man kan ha gott hopp att 
med användning av en smula intensiva skogsbruksmetoder komma till- 
rätta även med de ur skoglig synpunkt så sorgliga beståndstyper, som 
våra nordsvenska försumpade granmarker utgöra. 

Parcell I visar, att blott och bart en utfällning av granen i för- 
ening med en bättre vattenavledning åtminstone i detta fall ej varit till- 
räckliga att åstadkomma beständsföryngring. Det är tydligt, att på 
samma gång som massan av kvarliggande smågran motverkat dikningen 
och hållit markens syrlighet vid makt, ha de kvarlämnade tallöverstån- 
darna, ehuru till antalet mer än tillräckliga som fröträdsbestånd, genom 
ålder och beskaffenhet i övrigt ej varit skickade härför. Intressant skulle 
emellertid ha varit att se, hur föryngringen gestaltat sig på en parcell, 
där den nedhuggna granen bortförts eller uppbränts, på samma gång 
som tallen borde haft lika eller ännu hellre, genom förekomsten av bättre 
fröträd, större möjligheter för självsådd än i föreliggande fall. Efter 
allt att döma skulle i så fall beståndsföryngringen blivit betydligt bättre. 

Som förhållandena nu varit, kunna blott de konstsådda parcellerna 
2—535 sägas visa mer eller mindre goda ansatser till markförbättring och 
beståndsföryngring. Föryngringen har i själva verket, om även björkupp- 
slaget inberäknas, blivit mycket riklig. Allra mest har björken självsått 
sig på de lägre belägna parcellerna 3 och 4, i vars närhet ocksa de 
talrikaste moderträden av denna art funnits i den omgivande skogen. 
Naturligtvis hade det varit önskvärt, om barrträdsplantorna på samtliga 
parcellerna haft att utstå mindre konkurrens från den förväxande björkens 
sida, vilket lätt blir ödesdigert i all synnerhet i dessa trakter, där gall- 
ring i yngre bestånd ju i regel ej kan förekomma. Är uppmärksam- 
heten på förhand riktad på den våda, som kan hota från ett alltför 
rikligt björkuppslag, torde det emellertid ej vara så svårt att minska eller 
undanröja denna risk genom att samtidigt med avverkningen av det 
egentliga hygget utplocka flertalet björkar i den närmaste omgivningen. 
Att bibehållandet af en lättare björkinblandning i barrskogsbestånd av 
flera skäl är önskligt, är så allbekant, att påpekandet härav kan synas 
onödigt. 

Sak samma gäller om bränningens inflytande till förmån for tallens 
och till nackdel för granens föryngring. Några slutsatser i denna rikt- 
ning kunna visserligen icke dragas av tallbeståndets riklighet på respek- 
tive parceller, ty här har möjligheten till jämförelser slopats genom att 
olika såddsätt med okända frömängder ägt rum, men det framgår desto 
tydligare av den självsådda granens nästan totala frånvaro på de bred- 
brända parcellerna 2 och 3, under det relativt talrika plantor finnas på 
de 3 övriga parcellerna. 


OM SJÄLVSADD OCH SKOGSODLING i ÖVRE NORRLAND. tog 


Växtliga unggranar har emellertid blott den friska, helt gräsbevuxna 
parcell 4, varemot I och 5, där markförbättringen blivit ofullständigare, 
ha ett visserligen rikligare, men genomgående oväxtligt granuppslag. 

Den ur ren skoglig synpunkt ojämförligen bästa föryngringen visar 
parcell 2, som bränts och bredsåtts med tallfrö från reviret. Efter allt 
att döma får man här i en framtid ett växtligt, låt vara till en början 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar Foto. förf. juni 1912 


Fig. 9. Bild från avdelning 2 av de gamla försöksytorna a Ljusa krönopark, Bodens revir, 
Norrbottens län. Ytan blev 1897 kalavverkad och risbränd samt därefter bredsadd med tall 
frö från trakten, blandat med rag. 


Probefläche, zu derselben Zeit und in demselben Bestand wie der in Fig. 8 wiedergegebene Kahlschlag abge 

trieben. Das Feld wurde nachher breit gebrannt und eine Vollsaat mit Roggen und im Revier geernteten 

Kiefernsamen ausgeföhrt. Die Bodenversumpfung ist zurläckgegangen und der emporgewachsene Jungbestand, 
der aus Kiefern und selbstgesäten Birken besteht, ist stellenweise gut 


starkt björkblandat tallbestånd i stället för den avverkade, oväxtliga 
granskogen. Här föreligger alltså ett nytt, ojävaktigt exempel på möjlig 
heten att förhållandevis lätt omföra oväxtlig granskog till en annan och 
bättre beståndstyp, en sak, som bl. a. RINGSTRAND med erfarenhet från 
avsvedda kolningshyggen vid Robertsfors tidigare (72, år 1903) framhållit. 
Även på kronoparken Månghörningen i Jörns revir finnes på ett hygge i oväxt 
lig granskog ett dylikt, från år 1897 stammande såddfält med ett tämligen 


gott plantbestånd av tall och gran. Att den med samma slags frö 


4107 E. WIBECK. 


rutsådda avd. 4 blivit så mycket sämre än avd. 2, vad tallbeståndet 
angär, torde väl huvudsakligen bero på bränningens uteblivande i före- 
ning med den övermåttan rika björkinvasionen, men alldeles uteslutet 
är icke, att ruthackningen på den då ännu syrliga jorden kunnat dispo- 
nera för uppfrysning. Några iakttagelser häröver från försökens första 
år föreligga tyvärr icke. 

Då insamlingsorten för det på parcellerna 3 och 5 utsådda tallfröet, 
vilket blott uppgivits såsom stammande söderifrån, ej kunnat säkert 
utrönas, berättiga ej försöken till några närmare slutsatser i proveniens- 
geografisk riktning. Till detta ämne får jag emellertid anledning att 
senare återkomma. 


Om hitintills gjorda erfarenheter vid skogskultur i Norr- och 
Västerbottens län. 


Om också, såsom bl. a. vissa exempel i det föregående visat, själv- 
sådden stundom kan bliva ganska god på såväl hyggen som brandfält 
i övre Norrland, är detta som bekant icke alltid fallet. «De mestadels 
oväxtliga granskogarna ha i stor utsträckning bragt marken därhän, att 
den i orört skick är föga mottaglig för skogsföryngring, och även 
i tallmarkerna, vilka dock i regel äro betydligt gynnsammare ställda, 
kan skogen vara för gammal för fröproduktion, eller kan återväxten av 
andra skäl låta alltför länge vänta på sig. Vill man ej tillåta att fort- 
varon av ett bestånd, som tillnärmelsevis utnyttjar markens utrymme 
och produktionsförmåga, här för obestämd tid framåt avbrytes, kan 
jag ej finna annat, än att man i sådana fall får i norra likaväl som i södra 
Sverige tillgripa kulturåtgärder. Vi veta ju, att övertygelsen om att 
våra norra provinser i detta hänseende ej i längden kunde inta en sär- 
ställning gent emot det övriga landet redan besjälade de män, som i början 
av 8o0-talet bildade föreningen för skogskultur i Norrland, men måste ty- 
värr samtidigt konstatera, att det stora intresse för en intensivare nord- 
svensk skogsvård, vilket då förefanns, ej visat den förmåga av jämn ut- 
hållighet och tillväxt, som varit av nöden för en verklig omgestaltning 
av förhållandena. Ej heller staten kan berömma sig av att i detta av- 
seende ha föregått med någon synnerligen kraftig skogspolitik. 

De tidigaste skogskulturerna inom Väster- eller Norrbottens län torde 
dock ha gjorts på kronans mark, efter allt att döma har det nämligen 
varit de tallsådder, som i början av 1870 talet utfördes på Granlidens, 
Åtmyrbergets och Sjöbergets kronoparker inom Degerfors revir. Här- 
efter synes emellertid en ganska långvarig period inträtt, varunder på 
kronans skogar alls inga kulturer blivit utförda, åtminstone saknas varje 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. ATA 


uppgift härom i Skogsstyrelsens berättelser. Först med år 1887 finner 
man smärre summor använda under rubriken »Skogsodling och skogs- 
vård», till en början inom dåvarande Södra Piteå och Södra Arvids- 
jaurs revir. Då och närmast efterföljande år var det dock troligen blott 
fråga om hyggesrensningar o. d., ej om verklig skogsodling. 

Föreningen för skogskultur i Norrland hade däremot redan tidigare 
sökt att på flerfaldiga sätt väcka och öka intresset för denna sida av skogs- 
bruket. Redan i föreningens första berättelse för år 1883 finner man, 
att genom dess försorg bl. a. 175 skålpund tallfrö då insamlats inom 
Luleå distrikt, och 2 år senare kunde genom föreningens tillskyndan 
Norrlands första klänganstalt öppna sin verksamhet i Östersund. Även 
anställdes särskilda skogsodlingsinstruktörer, vilka sträckte sin verksamhet 
också till Väster- och Norrbottens län. Så t. ex. inberättar en av dessa 
instruktörer, att år 1886 skogssådd verkställts på 29 olika skogar inom 
11 socknar i Västerbottens och 2 i Norrbottens län, hösten 1887 utför- 
des sådder med skolbarn inom bl. a. 7 Västerbottens-socknar o. s. v. 
Sedan emellertid denna rent praktiska verksamhet nedlagts år 1890, och 
den gamla skogskulturföreningen i samklang med sitt väsentligt omlagda 
arbetsprogram antagit namnet föreningen för skogsvård i Norrland, torde 
— på ett par av bolag representerade, välkända lysande undantag när — 
så gott som all skogskultur på privat mark inom Väster- och Norrbot- 
tens län för lång tid avstannat för att först under de allra senaste åren 
änyo så småningom återupptagas. 

I början av 1890-talet var det i stället på statsskogarna, som kul- 
turer efterhand började utföras. Under förra hälften af nyssnämnda 
decennium kommo sålunda ganska många sådana till utförande inom flera 
av de norra reviren, med säkerhet inom nuvarande Fredrika, N. Lycksele, 
Piteå, Malmesjaurs, Norsjö, Jörns, Arvidsjaurs, Råneå, Råneträsk och 
Torneå revir. Under samma decenniums senare hälft slöto sig härtill 
ytterligare ett antal revir: Degerfors, Åsele, Vilhelmina, S. Lycksele, 
Ö. Byske, Jockmokk, Stensele, Arjepluog, Burträsk, Bodens samt t. o. m. 
Juckasjärvi och Pajala. Svaren på ett i början av innevarande år av 
Skogsförsöksanstalten utsänt frågecirkulär med begäran om uppgift å 
minst Io0-åriga skogkulturer visa, att sådana förefinnas inom åtminstone 
25 av Norrt- och Västerbottens 32 revir, samt på allraminst 140 olika 
platser. Läggas härtill en del av de äldre i HOLMGRENS uppsats »Skogs- 
sådd med tallfrö i Norrland», Årsskrift f. fören. f. skogsv. i Norrland 
1911, omnämnda kulturerna från privata skogar inom Västerbottens läns 
lappmark och kustland, fås ett rätt omfattande, om också i detalj syn- 
nerligen ofullständigt känt material för bedömande av de tidigaste skogs- 
odlingsresultaten inom våra nordligaste landskap. 


Al2r E. WIBECK. 


Till en början bör påpekas, att de allra flesta av dessa kulturer 
blott ha haft karaktär av försök å merendels rätt obetydliga arealer, 
blott undantagsvis har det rört sig om mera betydande brandfälts-såd- 
der, såsom t. ex. när åren 1897—99 en bränna om 320 hektar å Stor- 
bergets kronopark av Fredrika revir eller åren 1897—1901 en dylik om 
223 hektar å Ljusträskhedens kronopark av Burträsk revir blevo besådda. 
Nästan alla de äldre kulturerna voro bred- eller rutsådder med tallfrö; 
inom N. Lycksele, Åsele, Piteå, Stensele, Norsjö, Jörns och Bodens 
revir ha också en del mer eller mindre obetydliga försök med lärk blivit 
gjorda. På sistnämnda trädslags förhållande är det dock ej meningen 
att här ingå, utan ha vi i det följande blott att sysselsätta oss med 
tallkulturerna. 

Det kan icke förnekas, att resultaten av våra äldre nordsvenska kultur- 
försök blivit mycket obetydliga, sådderna ha i alldeles övervägande antal 
fall lämnat få eller inga bestående spår efter sig. Detta må i sin mån 
tjäna som ursäkt för det något kyliga intresse, varmed kulturfrågan nog 
h. o. d. i dessa trakter ända in i senaste tid omfattats. Granskar man 
emellertid de närmare omständigheterna vid sådderna, studerar det sätt, 
varpå plantorna å de felslagna fälten gått ut samt framför allt söker 
klargöra för sig, vari de få'lyckade kulturernas särställning legat, så 
kommer man likväl till den slutsatsen, att kulturhindren i allmänhet varit 
av den beskaffenhet, att de kunnat övervinnas eller åtminstone i en fram- 
tid böra kunna det. 

I HOLMGRENS förutnämnda uppsats omtalas 30 stycken sådder från 
Västerbottens läns lappmark och 11 från samma läns kustland, vilka 
enligt undersökning av jägmästarna BERONIUS och ERNBERG i medeltal 
hade respektive 40,2 och 52,7 20 plantbärande rutor. Ehuru det icke 
varit ifrågasatt eller ens möjligt att på de äldre, till en del bredsådda 
kulturerna rent procentuellt utröna, till vilken grad sådden gått till eller 
misslyckats, är det dock påtagligt, att flertalet Norr- och Västerbottens- 
kulturer av minst 10 års ålder ej på långt när komma upp till dylika 
genomsnittsresultat. Utsädet har visserligen nog i allmänhet grott och 
plantor i rätt betydande mängd under ett kortare antal år funnits på 
platsen, men de ha sedan efter hand gått ut, ofta under samma tecken 
till vanväxt, förfrysning och uttorkning, som vi känna till från tysktalls- 
kulturerna i södra Sverige. Liksom där har stundom i den utdöende 
såddens ställe trätt en mer eller mindre rik självsådd, mest björk, men 
även tall. Där kultur skett å kuperad mark, såsom kullar och åsar, 
finner man i regel de flesta resterna av kulturen på sidosluttningarna, 
under det sänkor och de nedersta delarna av sluttningarna ofta blivit 
tätt överlupna av björk och höjdplatåerna kanske knappt visa spår av 


OM SJÄLVSADD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. = fr drag 


vare sig konstlad eller naturlig föryngring. På gamla hedland har såd- 
den i regel alldeles misslyckats. 
Bland det stora flertalet mer eller mindre misslyckade äldre kultu- 


rer med låt oss säga kanske o—30 Po återväxt — och även den med 
understundom rätt tvivelaktiga utvecklingsmöjligheter — finner man 


emellertid så en och annan lyckad kultur. En sådan är den i fig. 10 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Foto. förf. juli 1912 


Fig. 10. Rutsådd av tall från år 1895 eller 1896 å risbränt hygge å kronoparken Aborr 

träskliden, Lycksele socken och Norra Lycksele revir, Västerbottens lappmark. Kulturen är 

något gles och visade till en början svag tillväxt, vilken emellertid under senaste ären blivit 
mycket god. 


Plattensaat mit Kiefernsamen in der Mitte der neunziger Jahre ausgefuhrt im Staatswald Aborrträskliden, Revier 
und Kirchspiel Lycksele, Lappland. Der Platz wurde kahl abgetrieben und nachher gebrannt. Die Kultur, 
die indessen einen zu lichten Schluss hat, ist dennoch zu den besseren Lapplands zu zählen. 


återgivna, belägen å kronoparken Abborrträskliden nära Husbondliden 
inom Lycksele socken och N. Lycksele revir. Enligt uppgift är rutsådd 
här utförd år 1895 eller 1896, sedan avfallet efter avverkningen bränts 
i högar. Marken är en grovt grusig morän, täckt av en ännu ej sluten 
vegetation av mossor och lavar (Polytricha, Cladonice), vis (Myrtillus 
nigra, Vaccinium Vitis Idea, Empetrum, Linnea, Lycopodium complanatum). 
gräs (ÅAira flexuosa) och örter (Epilobium angustifolium, Melampyrunm 
pratense m. fl.)j. Det uppväxande beståndet är något glest, c:a 2750 


Al47 E. WIBECK. 


plantor eller plantgrupper pr hektar, men av en synnerligen god växt- 
lighet. Medelhöjden var i juli 1912 1,75 m., varav ej mindre än 1,08 m. 
kom på den senaste s-åriga tillväxten. 

Ett annat lyckat kulturförsök, säkerligen ett av de allra äldsta i 
hela Norrbotten, visar fig. 11. Kulturen ifråga ligger i Bodens revir å 
kronoparken Alträsks nuvarande område, vilket dock vid den tidpunkt 
på 1880-talet, när sådden gjordes, befann sig i det s. k. Baltiska bola- 
gets ägo. Sådden, som tydligen blott varit ett enstaka försök, omfattar 
endast några få ar. Marken är en i allo godartad sydlut på vattenrul- 
lad, fint grusig och något stenblandad morän under marina gränsen. 
Den nuvarande markbetäckningen består av ett tämligen slutet täcke av 
lavar och mossor /(Cladina silvatica, Cladonie, Hylocomium parietinum 
och H. proliferum, Dicrana och Polytricha), gräs (Aira flexuosa), ris 
(Myrtillus nigra, Vaccinium Vitis Idea, Lycopodium complanatum), örter 
(Melampyrum pratense) samt enstaka sly av glasbjörk och rönn. Sedan 
nyligen en lätt gallring i de alltför tätt uppvuxna tallgrupperna vidta- 
gits, befanns det c:a 25-åriga beståndet våren 1913 hålla en brösthöjds- 
diameter av i medeltal 4 cm. samt en längd av 4,2 m., varav 0.8 m. 
utgör den senaste gs-åriga tillväxten. Ser man blott till huvudstammarna 
i varje såddruta, bli motsvarande tal betydligt högre, nämligen respek- 
tive 6,2 cm., 5.4 m. och 1, m. Denna kultur har redan förut av SCHOTTE 
(35) blivit omnämnd och avbildad i Skogsvårdsföreningens tidskrift. 

Huruvida de nyssnämnda sådderna å Aborrträsklidens och Alträsk 
kronoparker utförts med frö från trakten eller åtminstone av nordsvensk 
proveniens, har visserligen ej nu kunnat med full visshet utrönas, men 
plantornas utseende och härdighet talar härför. I synnerhet torde man 
ganska visst kunna antaga detta beträffande sådden på Alträsk, hvilkens 
obetydliga omfattning och enastående förekomst på denna gamla bolags- 
mark talar för, att man här blott av kuriositetsintresse roat sig med att 
utså en handfull hemklängt frö. 

På just detta sätt veta vi dess bättre med full visshet, att den i 
fig. 13 avbildade talldungen tillkommit. Denna dunge ligger 3 en stor, 
år 1888 uppkommen bränna å den s. k. Björkbacken inom Piteå revir 
mellan Högbackens och Siksjö skjutsstationer å vägen Långträsk —Ar- 
vidsjaur. Kronojägaren på bevakningstrakten utsådde här år 1890 rent 
försöksvis på en plats utmed vägen en smula tallfrö, som han själv 
klängt av kott, insamlad i trakten. Det är denna sådd, som givit upp- 
hov till trädgruppen ifråga. På brännan i övrigt kom återväxten från 
den omgivande skogen, som mest består av gammal gran, mycket klent, 
varför också här år 1896 tallfrö utsåddes, vilket emellertid köpts söder- 
ifrån, sannolikt från Söderfors i Uppland. Även efter denna sådd upp- 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. 4rE 


kommo plantor, men dessa gingo ut efter 5 å 6 års förlopp. Sedan 
efterhand en del glesa och tämligen trögväxande granbuskar uppkom- 
mit, har brandfältet nu det utseende, som fig. 12 visar. Det är 
detta synnerligen vackra exempel på proveniensens betydelse för 


nordsvensk tallkultur, som tidigare blivit omnämnt av framlidne byrå- 
chefen AF ZELLÉN (46, sid. 19). En liknande parallellkultur från år 1901 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts samlingar. Foto förf. juni 1913. 


Fig. 11. Rutsådd, utförd under senare delen av 1880-talet i närheten av det s. k. Bergs 
ställe å Alträsk kronopark, Bodens revir, Norrbottens län. Bland ungträden, vilka stodo 
mycket tätt i rutorna, har en svagare utgallring skett. 


Gut gelungene Plattensaat aus der Mitte der achtziger Jahre im jetzigen Staatswald Alträsk, Revier Boden, 
Kirchspiel Over-Luleå, Norrbotten. 


med å ena sidan hemklängt frö och växtliga plantor, å andra sidan in- 
köpt frö och tynande, utglesnade plantor skall också finnas å Rislandets 
kronopark av Burträsk revir. 

Att även det svenska tallfröets proveniens är av största betydelse 
för utfallet av kulturerna, särskilt i norra Sverige, är ju en sanning, som 
alltsedan man för mera än 20 år tillbaka började skönja den, blivit 
genom allt fler och fler exempel fastslagen. Det är möjligt att man 
h. o. d. — såsom ock BERG nyligen (7) anmärkt — överskattat 
betydelsen av frösamlingsortens höjd över havet eller dess läge å kust 


4107 E. WIBECK. 


eller inland, men den olägenhet, som kan orsakas härav, tycks mig ringa 
i jämförelse med faran av ett underskattande av olikheten t. ex. mellan 
Nord- och Mellansveriges betingelser för en och samma tallproveniens. 
Med ordets makt över tanken, ligger det så nära till hands att förbise, 
att inom de ?/, av Sverige, som inrymmas under ordet Norrland, sam- 
manfattas områden av vitt olikartad klimatisk karaktär. Vad detta prak- 
tiskt kan betyda för tallkulturen torde i sinom tid bliva rätt nöjaktigt 
klargjort genom de omfattande proveniensförsök — såväl sådder som 
planteringar — vilka skogsförsöksanstalten våren 1911 och 1912 anlagt 
på 13 olika platser, sydligast vid Älvdalen i Dalarna och nordligast nära 
Sikträsk, norr om Gellivare. (För 11 av planteringsytorna, n:ris 172— 
176 och 178—183, är i korthet redogjort i Meddel. från Statens Skogs- 
försöksanstalt 1912, sid. 20; Skogsvårdsfören. Tidskr. s. å. Fackuppl. 
sid. 84.) Redan vid revisionen våren 1913 av de då blott 1—2-åriga 
kulturerna, visade de nordligaste försöksplanteringarna så pass intres- 
santa och i viss riktning bestämda utslag, att de i detta sammanhang 
förtjäna att omnämnas. 


Skogsförsöksanstaltens planteringsfält i Väster= och 
Norrbottens län. 


Fälten 1 fråga äro 5 stycken: 1 i Degerfors revir å Svartbergets 
kronopark c:a o,s mil från Vindelns station, 1 i N. Lycksele revir å krono- 
parken Bockenr c:a o,s mil från Lycksele by, 1 i Bodens revir å ÅAlträsk 
kronopark c:a o,3 mil från Brännbergs station, samt 2 i Gellivare revir, å 
respektive Kawahedens kronoöverloppsmark o,6 mil öster om Gellivare 
samt å Kuortesrova kronoöverloppspark 1,5; mil norr om samma plats. 
Alla fälten planterades med tall, hvars proveniens på de olika parcellerna 
framgår av tabell 4. 

Fälten på Svartberget, Bocken och Kuortesrova spettplanterades 
våren 1911 med 2-åriga plantor; fälten å Alträsk och Kavaheden våren 
1912, det förra med 2-åriga, det senare med dels 2- dels 3-åriga plantor. 

I likhet med de längre söderut belägna planteringsfälten, på vilkas 
beskaffenhet jag f. ö. ej har anledning att här ingå, visade de båda fälten 
i Västerbottens län år 1913 ännu knappast några resultat av den beskaf- 
fenhet, att de kunde anses stå i direkt samband med fröproviensen. På 
Svartbergsfältet voro visserligen en mängd plantor — c:a 30—50 ?9o i varje 
parcell — utgångna, men denna kalamitet hade drabbat samtliga pro- 
venienserna och syntes uteslutande bero av rent yttre, av insekter och 
parasitsvampar vållade skador. På de oskadade plantorna kunde efter 
dessa 2 första år ingen bestämd skillnad i habitus, frodighet eller ens 


NORRLAND, 


ÖVRE 


SODLING 


x 


SKO( 


OCH 


> 


SJJÄLVSA DD 


OM 


"dutefed '"SLoquaseq ATX 


0: us jfersng [1eD IIINX o:q "us JeIsnr) He) 
QHOXN 'uSpaqraBed | INN ”CqHoN 'udpayroseg 
"AIISEA ”SKUTEH | XX "QIISEA SKUTIEH 
'puef "uapreSdsiq | NIN 'puef 'uspreädsiq 


pedfapajx "O13AJEH IAN | pedPppom "OIJAJEH 
O:(T ”etwrjH 1182 
"I9WSJjEH "LUxOA | TITAN 
"NSBD "NIANH | AX 


0:(I IAX 


O:(T 
[Fuse 'PUXOA 


"PIL H 


"NSeD) YH 
O:(T 


""durtefe( 'Sraquoge 


"OISPIBAS "OISPIBAS 


"unsex 'srojumfg | IMIX Coe 


"unsex 'stojmfåg 


0:(1 u9paArJOH 'O Sj 


|| 


O:( I U2paAr[OH 0) 


0: '£qaIssaH | IA o:(I 'AqassoH 
o:q 'påtreunog | AM 0: 'p4IeuPOJ 
0:q "ewwrnyY | IN AST "ewtuaA 
o:q nynARH | I o:( MYR 
TBWS "eISOY | I FE VIS "eISOY 


PAOISIS]ION Y upa UurA PY 


[IINXIoO:(T u:s Jersng Hed 


IXN GqQION 'udpayrdge 
SEX IE SBISEAS RUTER 
XIX 'puref 'uapreSdsig 


IITAX Pedppoq 'owsjeH 


"[FusjeH "PUXxoOA 


KASS en 


NX "HNSED MFANIH 
TAS 0: "OQISPIRAS 
AIX dusefed] '"SIoquo5eg 
| NR RR "unsSeA 'St0jumfe 
FORE [RSS 0: HeysSoys 
SSR "CT ULpos 'tsaxrUof 
ES FÄRNA I "AQSHeY 
SN SR 30 "Soqepiary 
CSA "USSORSOuursk ÅA 
NI o0:(T U9psArJOH "O 
IN 0:  AqSIssoH 
AT 0: 'pArunog 
III fn LONG "euWY 
II RON NYA 

I TE TEUIS "PISON 


MMMM MMMM 


SUSTESE ITV 


ITTXX 


ITA 
XI 


"QTOISEN SvUleH | XX 


"ASEA 'SPUNleH 


'puref 'usprseådsig 


UC pedpppam 'ox9AJeH IHTAX "pedppom "oxssfeH 


"""dutele(] 'Froqua3eq | AIX 


"[BUurs[eH 'PUuxXxOA LIEANSSIla so "[FusSreH "BUXOA 


"OSE) MASTIH 


od — OISpIFAS | IAX | Oo: "OISpIBAS 


Jute[e( 'BIaqII5e 


LEA "UNnsen 'ssojinåg | IIIX | CCC wyseA 'siojumf(g 
0: Hreyssoys IIX 0: "Meqssoys 
'"utIapos "Toxruof | ITA "uIapos "Taxruof 
EN TOG FAGSTIC SIKT IG KORG 'AqsSHeyY 
FS (äs TE DIARY | ALLAS '50 'SI2qLpIAy 
0. ujoysIoSexs | BA KORG ufoysioSexs 
'8A 'UagoxsouurYf 'A | XI "CBA "UIBOXSIJUUIY "AA 
7 0: USpaALIOH 'O | IA . 0:(] "uapasr[OH'O 
FOS Äqo]ssok | Av ae OFGI (ÅÄqa]ssorT 
(ER O:(f PASTE OK NT ”—0:q  piremnog 
RÖTG "ewwsY HI OG 'LWWIY 
(ONT ANQRAH | Id SSL 0 HN YPIAH 
SF NINAS "PISOY IT TBS "PISOY 
| L 


ua IFO 


II FI QIITASG 


F Q0 


4187 E. WIBECK. 


längdtillväxt förmärkas mellan de olika provienserna; tillsvidare voro dessa 
samtliga i gott skick. På alldeles samma sätt förhöllo sig också plan- 
torna på kronoparken Bocken vid Lycksele, vilken yta dessutom förblivit 
nästan helt oberörd av varje slags yttre skadegörelse och varest därför 
ännu så gott som alla plantorna funnos i behåll. 

Om alltså några proveniensresultat i egentlig mening ännu låtit 
vänta på sig å de 10 sydligare planterfälten, hade de kommit dessto 
hastigare på de 3 nordligaste, i Norrbottens län belägna. Utan att i 
avsevärd grad ha drabbats av primära, från djur eller svampar härrö- 
rande skador, voro plantorna på samtliga dessa 3 fält i stor utsträck- 
ning dels torkade, dels tynande. De sistnämnda voro ofta avdöda och 
röda i toppen, under det barren längre ned voro vid liv, eller hade 
plantan ett gult, kort toppskott och tillväxten huvudsakligen förlagd i 
de nedersta sidoskotten. Efter fåfänga försök att konsekvent genomföra 
en utförligare klassificering, stannade jag vid att uppdela plantorna i 
följande enkla grupper: 

1) goda. d. v. s. med friskt utseende och i huvudsak normal skott- 
bildning; 

2) svaga, antingen i sin helhet tynande eller genom partiellt avdö- 
ende eller abnormt växtsätt avsevärt deformerade; 

3) döda. 

Under dessa 3 kategorier fördelade sig plantorna på de 3 Norrbot- 
tens-fälten på det sätt som tab. 35 visar. 

Om man betänker att Kuortesrova-planteringen är endast 2 år och 
de båda övriga t. o. m. blott I år gamla, måste man förvåna sig över 
att klimatets förstörande och formbildande verkan på plantorna redan 
hunnit sätta sådana spår efter sig, samt att utgallringen och gestaltningen 
redan så afgjort pekar hän på proveniensens betydelse. Några få, 
delvis oförklarliga besynnerligheter finnas ju ännu, såsom t. ex. de 3 
första Smålandsproveniensernas maximalt goda beskaffenhet å Alträsk- 
fältet eller Hafverö-plantornas enahanda förhållande å Kuortesrova. Det 
förstnämnda fallet torde orsakats av den nyckfullhet, varmed frost kan 
uppträda på ett hygge, som är i någon mån kuperat och åt olika håll 
angränsas av olikartad mark. Det högst upp, mot det tätaste skogs- 
brynet belägna hörnet av fältet, där parcell I befinner sig, tycks sålunda t. v. 
mindre drabbats av frost än övriga delar av kulturen. Hur väl de 3 
fälten i stort sett, trots de anmärkta oregelbundenbeterna, demonstrera 
betydelsen av fröets härkomst, framträder emellertid, om de olika pro- 
centuella resultaten sammanställas i något större naturliga grupper. Hop- 
föras provenienserna från Småland, Västergötland, Östergötland och Sö- 
dermanland till gruppen Svdsverige, de från Bjurfors, Dalarna, Gästrikland 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. 4197 


LA0:- Ar 
Alträsk | Kavaheden Kuortesrova 
Plantornas fröpro- Versuchsfeld bei Versuchsfeld bei Versuchsfeld bei 
veniens Alträsk Kavaheden K uortesrova 
Samenprovenienz Sa - SVA Ar (ISS Al 
der PAaneen Goda 4 | Krank- |Döda 4|/Goda 4 | Krank- |Döda Z|/Goda 4| kris” Döda 4 
Gute | ”Hafte | Tote Gute hafte Tote Gute haféa Tote 
Pfl. | På Pfl. || PM | Pp. Pfl. Pfl. | Pf Pfl. 
I 
Kosta, Smål. | 43 41 16 | I 35 64 I 39 60 
Hvitthult, Dio ASO 19 51 3 60 37 I 39 60 
Remma, D:05EIL TIS 54 28 [0] 2 73 2 41 57 
Bottnaryd, D:o 6 55 39 [0] 47 53 o 39 61 
Hessleby, D:o 2 39 59 Oo 20 80 o 38 62 
Ö. Holaveden, D:o | 0 40 60 I 66 33 o 33 67 
V. Kinneskogen, Vg. 2 41 57 — — — — -— — 
Åtvidaberg, Ög. SRÅO LA 2 56 41 = — — == Na 
Karlsby; D:0 vo... 2 49 49 = = = — AE SEA 
Jönåker, Söderm. ... I 50 49 — — — = — | — | 
Skogshall, D:o ES TE LR Ts ar | BRA fra TNE Song EES Gr a Sa 
Bjurfors, Västm. ...... 7 59 34 9 72 19 o 47 53 
Fagerberg, Dlrna ...| 6 62 32 8 36 6 [9] 41 59 
Svärdsjö, D:o 12 68 20 [0] 58 42 I 65 34 
Hillevik, Gästrs ..... 7 43 50 [0] 58 42 2 56 42 | 
Voxna, Hälsingl....... 10 69 20 Oo 42 58 9 62 29 
Flamnha, Döva dags Va — — [0] 56 44 3 57 40 
Hafverö, Medelp...... ä 10 79 II 2 67 31 16 55 29 
Bispgården, Jämtl. ...| 10 76 14 7 73 20 6 AT 47 
Hällnäs, Västerb. .. 10 SA 10 23 66 11 10 64 26 
Fagerheden, Norrb. ..| 21 69 10 20 72 8 8 64 28 | 
Carl Gustaf, D:o ...| 20 | 72 8 28 66 6 KE NSAaS 


och Hälsingland till en grupp, representerande Bergslagen— Dalarna— 
S. Norrland, de två provenienserna från Medelpad och Jämtland till 
gruppen Mellersta Norrland och slutligen de 3 Väster- och Norrbottens- 
provenienserna till gruppen Övre Norrland, så gestalta sig, om de på- 
tagligen abnorma Kosta-, Hvitthults- och Remma-provenienserna å Al 
träsk helt utelämnas, de jämförande siffrorna så, som tab. 6 visar. 

Tager man till sist medeltalet av motsvarande procenter på alla 3 
försöksfälten, fås de i tab. 7 återgivna genomsnittsresultaten av Skogs- 
försöksanstaltens planteringsförsök i Norrbottens län. 

Detta är siffror, som tala! De visa hur förvånande regelbundet an- 
talet goda plantor i stort sett tilltager med fröproveniensens förflyttning 
mot norr, samtidigt med att plantornas dödsprocent avtager. Den be- 
tydande skillnaden mellan å ena sidan Dalarna — Sydnorrland och 


Mellannorrland å andra sidan mellan detta senare och Övre Norrland 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1913. Fackavdelningen. 02 


420” E. WIBECK. 


Lab. Os 
| Alträsk Kavaheden Kuortesrova 
| Plantornas fröpro- | — Versuchsfeld bei Versuchsfeld bei Versuchsfeld bei 
| veniens | Alträsk Kavaheden Kuortesrova 
| Samenprovenienz der | = = S ES RANE Se 
J ?, Svaga Zz | Sd Svaga 4 er 
| Pflanzen Goda 4 | Krade Döda Z||Goda Z| Krank- |Döda ZlGoda Ze | Krade Döda 4 
| Gute lhatte Tote Gute Hate Late Gutellhatte Toto 
Pil CN PR | fl: BETT | Pf. Pfl. Pfl. IA 
| G | | | | | | 
NydSsverige > idjee 205 NN ERANHOL ADS 038. 84255, ISO Ol SOE 61,2 
S | | | 
Bergslageno. S. Norr-] | | | 
| | | | | 
1Y:b one an Safe AR Are 8,4 | 60,2 | 314 258104 0270 INSE, SR SE RR 
Mellersta Norrland?..| 10,0 | ös | 12,5 4,5 70,0 | 2535 I 1,0 5130 38,0 
(öfre" Norrlands ......|120,00 870,7 16 953 | 2357 6850 AS 9,7 | 6057 | 29,6 
Tab. 7 
| Plantor 4 | 
| Plantornas fröproveniens | Pflanzen 
| Sr NN EES IE 
| Samenprovenienz der Pflanzen | Goda Svaga Döda 
I I 
| Gute Krankhafte | Tote 
| DYCSVOT CN Ao d Ens dklsne skansar 1,7 42,5 55,8 
I [ 
| Bergslagen o. Södra Norrland ... 4,6 5$,9 | 3 ÖS 
I | 
Mellersta. Norrland ..........sses Rå 8,5 | 66,2 21553 
| 
| HÖ fre Orlando sense se 1758 166: 15,7 


faller också lätt i ögonen. Plantorna från mellersta Norrland visa sålunda 
i dessa kulturer redan efter I å 2 år dubbelt å 3:dubbelt sämre resultat 
än plantorna från Väster- och Norrbotten. Är detta regel, måste det ha 
betytt ett ofantligt avbräck för kulturerna i Övre Norrland under hela den 
tid, då tallfrö överhuvudtaget ej kunde fås på närmare håll än i Jämt- 
lands och Västernorrlands län, och då man i praktiken hämtade det 
mesta från ännu sydligare trakter. 

Ensamt dessa förhållanden vore tillräckliga att förklara, varför resul- 
taten av de äldre tallsådderna i Väster- och framförallt i Norrbottens 
län i regel blivit så svaga. Fröproveniensen kan visserligen för flertalet 
av dessa ej numera säkert fastställas, men att döma av det faktum att 


1 Medräknas även Kosta-, Hvitthults- och Remma-provenienserna, bliva resp. procenter å 
Alträsk 10,8, 44,5 och 44,7. | 

> Uteslutes den sannolikt abnorma Hafverö-proveniensen å Kuortesrova, bliva resp. 
procenter här 6.—, 47,— och 47.—. 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. 4217 


utsädet i regel tagits från avnämnare i Bergslagen och södra Sverige, 
kan fröet blott till ringa del ha varit av mellan- eller notdsvensk härkomst. 
Vid 29 stycken tallkulturer inom Piteå revir, utförda under tiden 1890 
— 1901, blev så t. ex. frö från reviret blott använt till 5, under det ut- 
sädet till de övriga 24 var inköpt söderifrån, huvudsakligen från kläng- 
anstalten i Hultsfred i Småland. Alldeles samma förhållande möta vi på 
de övriga nordsvenska reviren; man har vanligen nöjt sig med frö från 
Bergslagen eller »småländska höglandet» för att ej tala om de sydli- 
gaste norrländska landskapen. En granskning av Norr- och Västerbot- 
tens-revirens fröräkningar från en något senare tidpunkt, nämligen 3-års- 
perioden 1905—1907, visar, att man fortfarande tog det mesta tallfröet 
söderifrån, låt vara att det i några få fall varit av säker norrländsk 
härkomst. År 1905 köpte sålunda Gellivare, Malmesjaurs och Bjurholms 
revir sitt fröbehov från Svenska fröklängnings akt.-bolaget; N. Lycksele 
från Ljusdals fröklängningsanstalt; blott Råneå från fröklängningsanstalten 
i Boden. År 1906 köpte Bodens, Arvidsjaurs, Älfsby, Vilhelmina och 
Åsele revir från Svenska fröklängnings akt.-bolaget; Malmesjaurs och 
Stensele från Bergslags fröklängnings akt.-bolag; N. Lycksele från Ljus- 
dals fröklängningsanstalt;Piteå från Gideå-Husums akt.-bolags klängan- 
stalt (Trehörningsjö, Ångermanland); blott Kalix synes sått frö från re- 
viret. År 1907 fick Arvidsjaurs revir frö från Fören. f. Skogsvård (dock 
av säker nordsvenk proveniens!); Älfsby från Svenska Skogsfrökontoret, 
Stensele och Fredrika från Bergslags fröklängnings akt.-bolag; Gellivare 
och Råneå från Gideå-Husums akt.-bolag; N. Lycksele från Holmsunds 
akt.-bolag (Västerb. län); under det att nu åtminstone 5 revir: Torneå, 
Tärendö, Kalix, Bodens och Degerfors sådde med frö från reviret. 
Detta år antyder i själva verket en begynnande förbättring i fröanskaff- 
ningsförhållandena för de norra reviren, en sak som dock först med in- 
rättandet av Hällnäs fröklängningsanstalt blivit någorlunda tillfredsstäl- 
lande ordnad. 

I full överensstämmelse härmed står också det faktum, att de kul- 
turer, som revirförvaltningarna i de båda nordligaste länen under de 
senaste åren utfört med tallfrö från samma eller närbelägna revir, för- 
såvitt man ännu kan se, lova ett i allmänhet vida bättre resultat än de 
gamla kulturerna. 

Jämte den alltför sydliga fröproveniensen, vilken jag anser ha varit 
huvudorsaken till de äldre tallkulturernas misslyckande i övre Norrland, 
kommer också att i somliga fall en alltför liten frömängd pr ytenhet 
blivit använd. Nordsvensk tallkott lämnar vid klängning i regel en för- 
hållandevis betydligt större mängd slött frö än den sydsvenska kotten, 
och även sedan fröet blivit på vanligt sätt kastat, visar det ofta ganska 


4227 E. WIBECK. 


låg grobarhet. I de rutsådder, som Skogsförsöksanstalten 1912 verkställde 
å såväl Kavaheden som Kuortesrova vid Gelllivare, visade parcellerna 
med utsäde av Väster- och Norrbottens-proveniens i juni 1913 följande 


resultat: 
FANS 
] R NN Eg Å Sd - > 
LR = 22 Kavaheden KuorteSrova 
[LA RS la = Versuchsfeld an K—n Versuchsfeld an K—a 
AE 0 Tea es 5 [S] - 7 
BE Utsädets fröpro- |.& s-3 | =& o || I-åriga plantor | 3 1-åriga plantor | = 
2 2 veniens och | g 25 | z & || 1-jährige Pflanzen 3 5 | 1-iährige Pflanzen 2 5 
Pr . - I HA -- 
nå klängningsår 555) SE Is r5löarcal 8 IS Pöks arena 
|oS | 7 ; ; FaR =E: I 0 ls: or 0 Så IS do :00- 0 Bär 
|A Samenprovenienz >0nm| oi IS vElxAyrEl 2 Re vEmtGrEl EA 
| =3 und Kleng-jahr Vr 8 läs fil. 08 3 lag fl2.ö 8 IE) 
1258 | ERA t Iaf! få Iäs32705v2sN) 7 3:03) ER 
EL rond AE 1 nl lr rd ls är AR SA 
cc | d N 
fler FA SR RS SRA | SS 
| | AA SI MISSAT öl DR SELENE 
| 
I 
I Torneå revir, 1909] 32 20 ÅG 17,3 34 757 24,2 25 
II  |Piteå » Hl ESD: NI NE20 Gr Ira 20 30 3,7 2337 14 
I | I 
| I I 
III |Sorsele =» 1911) 34 EO 10 30,6. NTA 11,5 33,9 13 
| | 
| IV [Hällnäs » 1909] 55 TOK T22: 22502 15 2743 20 
| bi s | 
V IBjörholois » 1911] 68 TOLNII2353 SAS SMD DNS 40,5 3 


En försökssådd från våren 1912 å Alträsk kronopark, vilken sådd 
utfördes med 40 frön pr ruta och med samma slags frö från Torneå 
revir, hade i juni 1913 ett plantuppslag om 8,6 ”o av utsådda frön, 26,8 No 
av utsådda, /evande frön och 14 0 o-rutor. Hopräknas de rutor, som 
hava ingen eller blott 1 planta, finner man dem inom respektive avdel- 
ningar på de olika fälten utgöra följande procent av samtliga rutor: 


Fröets proveniens Kavaheden Kuortesrova Alträsk 
TOTNea eV Tassos os HETS Su ARNE 50) 7 UNI FRAN 27 
Piteå PY b IAN GR SEE ÖP ASIM 53 LINNEN =— 
NÖFSele 2 ERE 230 FRE RAND Ifa da 387 sdrcen se JAM — 
Hällnäs MUSA se Eee ÖGA ESR SÖMN ARA SALEN -—= 
Bjurholmsher Lorssoysena Öl ANNE DITA NA SEN SSE = 


Även under förutsättning att en bel del frön ligga över en eller 
annan vegetationsperiod och först senare uppkomma, ett förhållande var- 
över såddförsökens ringa ålder ej ännu tillåtit några undersökningar, anser 
jag detta plantuppslag, möjligen med undantag av Alträskytans, alltför 
ringa för att med bibehållande av en försvarlig slutenhet kunna möta 
alla de vanskligheter, som hota under plantornas tidigare uppväxtår. I 
samma riktning pekar också den observerade starka avgången bland 2—- 
3:åriga, planterade plantor, vilken i det följande kommer att närmare be- 


NORRLAND, 


ÖVRE 


OCH SKOGSODLING 


OM SJÄLVSÅDD 


UJIXVATJIL LÄMMNUga3g nu ua tTopge sme 9 v $ pra Im o5op eusojuejd reuwoyddn ABIEY Ip Udwu 


19255 H 


"E161 


1esaäIsqjas ' 


5 
pun NSvI 


I UJYISIMZ 


420 BSAS 'EPPESA AR SaIOSn 


'UE[ SUDNOGIION "tHADr Bod wWour Iauonrissmåiys ofsYrs Yvo suagdrqFoH Urdu uaIrgqxIOfg PIA HEJ JUPIQAT 


tunf 10] "0104 


kal IeJutrey UBIJLISPOS pau 


esaq Humla (124 stpurjdn 4 H([utay sIyv M ) 


8881 


IV 


CI 


WeBS SI[VISUBSHOSIOJSBONG Ssu2IrIS 1 


.S 
öl 


14 spa MY as 


NESIQ GÖGI AD 


LG 


4247 E. WIBECK. 


röras, samt de rätt höga skadeprocenter, som de förut skildrade, äldre 
självsådda plantbestånden på Ranesvare, Laitaberget och Suksoive befunnits 
hålla. Naturligtvis kan man ej för sådd med nordsvenskt tallfrö, vilket 
tydligen kan vara av mycket växlande godhet och måhända blott genom 
starkare kastning skulle kunna uppbringas till samma grobarhet som det 
sydsvenska, föreskriva något visst minimiantal frökorn pr såddruta. Detta 
får, såsom jag ock i en tidigare uppsats (44) anmärkt, helt och hållet 
anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall. Vid användning av ut- 
säde med den låga, 20—50 0:iga grobarhet, som hitintills varit vanlig 
hos nordsvenskt tallfrö, bör man emellertid enligt min mening åtminstone 
ej taga under 50 frön pr ruta. Med en antagen, genomsnittlig 1,000- 
kornsvikt av 3,6 gr. — alltså betydligt lägre än hos sydsvenskt tallfrö! 
— motsvarar detta vid i meters kvadratförband 1,8 kg. frö pr hektar 
och vid de 1,; å 2 meters förband, vilka äro mera praktiska och torde 
bli nära nog lika effektiva, endast respektive o,8 och o,s kg. pr hektar. 

Såväl av h. o. d. tillgängliga anteckningar över fröåtgången å en 
viss besådd areal som ock av revirpersonalens muntliga upplysningar 
om det antal frön, som brukat utsås pr såddruta, framgår, att man vid 
skogssådder å våra nordligaste revir i regel ej plägat följa andra prin- 
ciper än dem, som ansetts giltiga för sydsvenska förhållanden. I likhet 
med HOLMGREN (z5S) och BJÖRKBOM (S) tror jag sålunda, att utsädet 
även vid de senare årens likvisst ganska lovande kulturer ofta varit 
alltför njuggt tillmätt, och att en framtida rättelse i detta avseende skall 
ha till följd ännu bättre resultat. 

Att den ojämna och i förhållande till sydligare delar av Norrland 
ringa nederbörden under vår- och sommarmånaderna inom Väster- och 
Norrbottens län försvårar kulturerna härstädes och gör resultaten om 
möjligt ännu mera oberäkneliga än söderut, är jag naturligtvis villig att 
tillfullo medgiva. HOLMGRENS försök att experimentellt utröna sam- 
bandet mellan såddresultaten och nederbördsmängden vid och närmast 
efter kulturtiden äro intressanta och visa, hur Bispgårdstallen — eller 
låt oss t. o. m. säga den mellan-norrländska tallen — reagerar i berörda 
hänseende. Däremot anser jag ej att de berättiga till så vittgående 
slutsatser, som H. därav dragit, nämligen över tallens behov av neder- 
börd i hela Nordsverige, ända upp till Karesuando. I den märkliga an- 
passning eller selektion efter klimatiska förhållanden, varaf vi ju veta att 
tallen inom sitt naturliga utbredningsområde varit mäktig, kan också 
mycket väl tänkas ingå en mer eller mindre xerofil konstitution, som 
gör, att tallens behov av nederbörd är mindre i en trakt än i en annan. 
Det är möjligt att i den konstitutionella olikhet, som tager sig det ut- 
trycket, att Bispgårdstall efter 1 år vid Alträsk visat 1094 goda och 14 4, 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING 1 ÖVRE NORRLAND. 425" 


döda plantor, efter samma tid på Kavaheden vid Gellivare 7 4, goda och 
20 70 döda plantor och slutligen efter 2 år på den ännu kargare Kuor- 
tesrova-heden 6 26 goda och 47 0 döda plantor, allt under det motsva- 
rande tal för Torneå-tallen varit 20 och 8, 28 och 6 samt 11 och 35, 
också ingår en mindre motståndskraft mot torka hos den förra tallpro- 
veniensen än hos den senare. Några jämförande siffror över nederbör- 
den på kulturplatserna under de kritiska åren äro ej ännu sammanställda, 
men komma att framläggas i samband med en framtida, mera omfattande 
redogörelse över skogsförsöksanstaltens proveniensförsök. 
Försöksanstaltens planteringsfält väcka också tvivel om, huruvida den 
avsevärt större trygghet för plantornas fortbestånd, som HOLMGREN och 
flera med honom tydligtvis velat finna i planteringen i motsats till sådden, 
verkligen existerar, åtminstone vid användandet av de enklare och billigare 
planteringsmetoder, som t. v. enbart kunna tänkas tillämpade i praktiken. 
Hur stor procent döda och svaga plantor — även på parceller med hem- 
ortens fröproveniens — som redan efter 1 å 2 år finnas på försöksytorna 
vid Alträsk, Kavaheden och Kuortesrova, är redan i det föregående visat. 
Efterföljande tablå visar den procent, till vilken hjälpkultur efter döda 
plantor våren 1913 befanns behövlig på de då 2-åriga planteringsfälten å 
Älvdalens kronopark (Österdalarnes revir), Särna kronopark (Särna revir), 
Oxböle (Bispgårdens skolrevir), Västbyn och Hårkaskogen (Östersunds 
revir), Renålandet (Frostvikens revir) och Svartberget (Degerfors revir). 
Av de å dessa fält befintliga tallprovenienserna ha de från Sydsverige 


Tab. 9. 
| 2 | Procent döda plantor på kulturfälten 
E = Plantornas fröproveniens Prozent gestorbener Pflanzen in den 
5 2 Samenprovenienz der Versuchsfeldern 
= et AR | 
: 3 | FER | Älv- | Sä R .böl RS py | Hårka- IRenålan- Svart- | 
= 2 | | dalen | Ae | jr äd skogen |- det berget | 
| I | 
XIII | Bjurfors, Västmanland 24 | 43 | 5 | 31 68 | 55 60 
RIV Fagerberg, Dalarna ...| 24 | 33 | 477) 22 30 50 48 | 
XVI | Svärdsjö, 10 (OM F2 55 de ge 36 50 21 92 62 2 | 
KN Huklellsvik, Gästrikland": - 104| 43 48 26 62 62 40 
| XVII | Voxna, Hälsingland ...| 30 34 46 31 50 81 32 
| XXII | Hamra, D:o fl 43 — — — 20 — 
| XVIII | Hafverö, Medelpad ...| 27 | 34 61 | 24 49 67 35 
XIX | Bispgården, Jämtland... — | 38 35 15 34 24 50 
| XXIV | Strömsund, D:o — | 37 — — | — 18 — 
| XX | Hällnäs, Västerbotten..| — la -— — — — 39 


42067 E. WIBECK, 


här uteslutits, de visa i varje fall ej bättre resultat än de här medtagna 
syd- och mellan-norrländska provenienserna. 

Döma vi resultatet på varje försöksfält blott efter den tallproveniens, 
som närmast representerar hemorten och vilken såväl i tab. 5 som 9 
särskilt betecknats genom fetstil, visa sig alltså planteringarne med 2- 
åriga, oomskolade plantor på 


Älvdalen efter 2 år ha 30 26 döda plantor 


Särna » FIT REN HN » » 
Oxböle » LÄN ÄRE AA » » 
Västb VN » JERR, PENTA » » 
SAK RASROBEN SERVRAR | » 
SKemalandet We ITS » » 
Svartberget >» SIR SNSO AA » 

KKUOKLeSKOUQNI Dp SK IAS NE | 
Ålträsk » NSD NN DI » » 
Kavaheden » » » » (6 » » 


Bättre än någon av dessa var den ej hjälpplanterade kulturen på 
Bockens kronopark inom N. Lycksele revir, där plantförlusten knappast 
inom någon parcell torde ha uppgått till mer än 10 HH. Däremot är att 
märka att plantorna på den nederst belägna, starkt syrliga delen av Oxböle- 
fältet så gott som helt och hållet gått ut genom uppfrysning. Siffran 
här ovan visar blott dödsprocenten på den övre, relativt godartade delen 
av ytan; ett medeltal av plantornas utgångsprocent på parcell XIX i 
dess helhet skulle givit ett långt sämre resultat. 

Under år 1911, då flertalet av nyssnämnda fält blevo planterade, 
nämligen Oxböle, Västbyn och Svartberget i slutet av maj och Älvdalen, 
Särna, Härkaskogen, Renålandet, Bocken och Kuortesrova i början och 
intill medio av juni, var maj månad ovanligt torr med inom Västerbotten 
blott 7/4, inom Jämtland knappt '/; samt inom Dalarne "'/; å '/; av den 
för månaden normala nederbördsmängden, under det att juni hade mer 
än normal regnmängd inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands, 
och ej fullt normal inom Kopparbergs län. År 1912, då Alträsk och 
Kavaheden planterades i juni månad, var regnmängden i Norrbotten 
under samma månad ungefär dubbelt så stor som normalt. 

Detta, att 10 stycken med synnerlig omsorg och noggrannhet — 
låt vara till större delen under ett kanske rätt ogynsamt kulturår — ut- 
förda" planteringar i Norrland, varvid plantmaterial använts, som till- 


! Planteringarna å Särna, Västbyn och Hårkaskogen äro utförda i s. k. öppna gropar, 
på Älvdalen, Oxböle, Renålandet, Svartberget, Bocken, Alträsk, Kavaheden och Kuortesrova 
genom spettplantering. Särskild fylljord tillreddes på Älvdalen, Alträsk och Kavaheden, i 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. 42479 


närmelsevis varit av hemortens proveniens, likafullt redan efter 2 (respek- 
tive 1) år visa en genomsnittlig dödsprocent av 26 och flera fält en mycket 
högre, samt att Norrbottensytorna utöver denna dödsprocent ha ett 
mycket stort antal svaga och felvuxna plantor — 60 å 70 4 -— anser 
jag kraftigt gendriva den åsikten, att plantering, åtminstone med så unga 
plantor, skulle vara ägnad att bättre än sådd trygga skogskulturerna i 
Norrland, och speciellt att detta skulle vara fallet i denna landsdels nord- 
ligaste eller tack vare andra skäl klimatiskt mest missgynnade delar. 
Utan att kunna visa på några med nyssnämnda planteringar till ålder 
och markbeskaffenhet fullt jämförbara såddfält, tycks mig likväl de resul- 
tat, som vunnits vid de sista årens försökssådder i olika delar av Norr- 
land, och till en del just på samma platser som planteringarna, berättiga 
till den förmodan, att en omsorgsfull rutsådd, utförd med hemortens frö 
och med användande av minst 50 frön pr ruta, skall lämna ett i genom- 
snitt bättre eller åtminstone lika gott resultat. 

Att planteringens fördelar framför sådden företrädesvis komma till 
sin rätt i södra och ej i norra Sverige, tycks mig redan ett teoretiskt 
övervägande av denna sak peka hän på. Orsaken varför man överhuvud- 
taget somligstädes tillgriper den dyrare planteringen är ju den: 1:0) att 
äldre plantor bättre än nyuppkomna groddplantor kunna ta upp kon- 
kurrensen med hyggesogräs eller — i fall av hjälpplantering — sina för- 
växande kamrater, 2:0) att man genom att utsätta plantor vinner ett — 
flera års tillväxt. Båda dessa skäl förlora i övre Norrland mycket i be- 
tydelse. Hyggesogräsen äro där mindre besvärande än annorstädes, och 
tiden spelar mindre roll i ett extensivt skogsbruk med relativt lång om- 
loppstid än i ett intensivt med kortare sådan. 

Att planteringarna förutom gentemot ren undertryckning också 
skulle äga större motståndskraft än sådderna mot andra från yttervärl- 
den hotande vådor, såsom uttorkning, frost, uppfrysning, skadegörelse 
av insekter eller svampar o. s. v., är ej så alldeles säkert. Ur skogs- 
litteraturen äro fall kända, då man just på torra hedartade marker nöd- 
gats utbyta planteringen mot sådd (23)'. Det kan icke undgås, att de 


övriga fall togs den bästa mineraljord, som stod att anskaffa i de närmaste omgivningarna. 
Planteringarna å Oxböle, Svartberget och Bocken utfördes av lärlingar från Bispgårdens och 
Hällnäs skogsskolor. 

Endast Kuortesrova-fältet representerar en tämligen svag, ehuru i denna trakt mycket 
utbredd hedtyp; avsevärt bättre, men ännu något hedartade äro fälten i Särna och på Kava- 
heden; alla de övriga ligga i mera godartade former av mossrik skogsmark. 


1! De erfarenheter, till vilka här refereras, äro tidigare sådana, gjorda av Oberförster 


MUHLHAUSEN i Pommern. Sedan uppsatsen redan föreligger i tryck, finner jag att liknande 
rön från vissa platser i Bayern helt nyss också blivit omtalade av SEEHOLZER i uppsatsen 
» Natiärliche und kinstliche Verjängung», Fortwissenschaftliche Centralblatt, h. 11, 1913. 


4287 E. WIBECK. 


nyutsatta plantorna under tiden närmast efter planteringen befinna sigi ett 
känsligt svaghetstillstånd, varunder de lätt falla offer för dylika skadliga 
faktorer av ett eller annat slag. De plantor, som växa upp ur frön, ha 
vida större möjlighet att utan alla kriser anpassa sig efter den närmaste 
miljön och det urval, som sker, när en av plantorna i en såddruta efter- 
hand vinner överhand över de övriga, kan betyda mycket ur rashygie- 
nisk synpunkt och torde aldrig kunna fullt ersättas av en konstlad ut- 
gallring på ett tidigare stadium i en plantskola. 

Speciellt för den i övre Norrland så besvärliga uppfrysningen falla plan- 
teringarna tydligen lätt offer, och i all synnerhet skulle detta med säkerhet 
bli fallet med höstplanteringar. En kulturmetod, som kanske har utsikt 
att lyckas på vissa slag av uppfrysningsjord, är i själva verket den gamla 
bredsådden, som lämnar markskyddet alldeles orördt. 

Vad kostnadsfrågan för sådd och plantering angår, så äro, såsom ock 
HOLMGREN påpekat, båda sätten med nu gällande höga fröpris ungefär 
lika dyrbara, dock så, att de s. k. oförutsedda utgifterna vida oftare 
skulle i praktiken drabba planteringen än sådden. Jag skall för att 
närmare belysa denna viktiga fråga mera i detalj ingå på arbets- och 
kostnadsfördelningen, vid låt oss säga, 1 hektars rutsådd och spettplan- 
tering, båda vid ett antaget förband av 1,;' m. och vid det efter norr- 
ländska förhållanden låga dagsverkspriset av 3 kr. för mans- och 2 kr. 
för kvinno- och pojkdagsverke. På en hektar komma med nyssnämnda 
förband i runt tal 4,500 rutor eller plantgropar. Ett såddlag om 2 karlar 
för hackningen och 1 hjon för sådden hinner ungefär lika långt som ett 
lag om I karl för spettningen och 2 hjon för planteringen, båda med- 
hinna vid ett verkligt omsorgsfullt arbete. c:a 1,500 såddrutor resp. plan- 
tor på en 10 timmars arbetsdag. För att på dagen rutså eller spett- 
plantera 1 hektar kräves alltså en 3-dubbling av lagen, för sådden be- 
hövas 6 man och 3 såningshjon, för spettplanteringen till en början 3 
man och 6 planteringshjon. Förutom den i båda fallen lika nödvändiga 
arbetsledningen kräver rutsådden utöver utgifterna för nyssnämnda arbets- 
kraft endast kostnaden för fröet. Under antagande av förutnämnda dags- 
verkspris och ett fröpris av 20 kr. pr kg.' skulle alltså I hektars rutsådd 
i Norrland kosta c:a 24 kr. för arbetet och 16 kr. för fröet, tillsammans 
40 kr. pr hektar. — För planteringen åter tillkommer förutom den för 
spettningen och plantornas utsättning erforderliga arbetskraften jämväl 
den, som erfordras för anskaffningen och fördelningen av fylljorden. 


"Att även i övre Norrland tallfrö kan produceras till betydligt lägre pris, visar ett 


meddelande av kronojäg. S. ANDERSSON (Fr), vilken i värmeria i Haparanda klängt 12 
kg. tallfrö av 20 hl. kott till ett självkostnadspris av inalles 13 kr. pr kg. 


I uaa3qae Mmagioduwd ag 
214 uFJUIqIFaJIIpIM DI '3iq Ut sSåp [NL Ur 


Ie4 UIPPpeS 11 I3uefYy YO JejuesSur sjels 


IKT EL SOL 


4206 


uaredelouory mos "oser paw Ppesaq SIASYOSIOJ OÉGI IV ALI JOLY BUUIG I up AR [2p ap 


€£161 tanf 105 "0304 'IPZUYWES SJ[EISULSHOSIOJSFOG SUJIVIG 1 


(CIS 


NORRLAND. 


OVRE 


I 


SODLING 


1 
Bå 


OCH SKOG 


OM SJÄLVSÅDD 


4307 E. WIBECK. 


Denna kan vanligen ej tagas direkt på planteringsfältet, utan får oftast 
hämtas ett längre eller kortare stycke därifrån. I varje fall erfordras 
minst en man att gräva upp jorden och 2 man att i en särskild bår bära 
den fram till planteringslaget. Detta arbete är i själva verket det tyngsta 
i hela planteringsapparaten, varför de män, som sysselsättas därmed, 
emellanåt böra få byta plats med spettarna, som ha den lindrigaste upp- 
giften. Dessutom behöves ett hjon, som från de jordhögar, vilka bärarna 
utstjälpa, efter behov påfyller det fylljordsförråd, som varje plantör lämp- 
ligen flyttar med sig i en hink. Med denna anordning har jag funnit 
arbetsapparaten fungera jämnast, och under gynnsamma förhållanden kan 
själva arbetet vid en spettplantering på detta sätt utföras för c:a 32 kr. 
pr hektar. Lägges härtill självkostnaden för plantorna, vilken i betrak- 
tande av arbetet med plantskolan och med hänsyn till den gallring av 
materialet, som alltid är nödvändig, knappast kan sättas lägre än till 2 kr. 
på varje tusental 2-åriga tallplantor, äro vi därmed uppe i 40 kr. pr hektar, 
d. v. s. samma summa, som för rutsådd av en lika stor areal. I många 
fall kräver emellertid anskaffningen av lämplig fylljord betydligt.-kost- 
sammare anordningar, så t. ex. kan man nödgas särskilt tillreda den av 
myrjord och sand, av vilka endera eller båda slagen kanske från rätt be- 
tydliga avstånd få köras till planteringsfältet. På exponerade lokaler, helst 
i närheten av fjällgränsen, torde också de utsatta plantorna få lov att 
skyddas genom kring plantan anbragta grenstycken eller stenar." Tack 
vare behovet av dylika extra arbeten skulle nog plantering i övre Norr- 
land och i fjälltrakterna komma att ofta nog ställa sig ej obetydligt 
dyrare än sådd, även med nu gällande, höga fröpriser. I ännu högre 
grad bleve detta givetvis fallet, om andra planteringsmetoder än spett- 
plantering där skulle befinnas erforderliga. Likaså skulle en sänkning 
av fröprisen genast betyda en ansenligt större vinst för sådden än för 
planteringen. 

På grund av vad som i det föregående anförts, tror jag icke, att 
det vore lämpligt att utan ytterligare, grundliga försök vid skogskultur 
i övre Norrland i stor utsträckning övergå till planteringen, utan ser 
tills vidare i en med tillräckligt antal frö av hemortens proveniens ut- 
förd rutsådd, den både billigaste och mest lofvande kulturmetoden för 
de platser, där konstkultur överhuvud taget är av nöden. Våra strävanden 
böra framför allt inriktas på att större mängder av åtminstone tallfröet 
i övre Norrland tillvaratagas, där kottsättningen alls icke synes 
infalla så sparsamt och med så långa mellanrum som man förut 


' Dylika anordningar torde också behövas vid rutsådd på samma plats, hvarför den 
härför erforderliga kostnadsökningen ju också skulle drabba denna metod ! 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. os Grd 


varit böjd att tro.' För detta antagande tala ej blott de direkta 
systematiska iakttagelser, som fr. o. m. år 1895 blivit gjorda och vilka 
bekantgjorts i de officiella frörapporterna, utan också en sådan omstän- 
dighet som den konstanta förekomsten i Lappland av ett antal fågel- 
arter, vilka huvudsakligen leva av barrträdsfrön. 

Då man betänker, att av Sveriges till nära ett 70-tal uppgående 
klanganstalter (z7) blott 4 å 5 ligga inom landets nordligare hälft, inser 
man, att trots tillkomsten av en så betydande anläggning som klängstu- 
gan vid Hällnäs ännu mycket återstår att göra för skogsfröets tillvarata- 
gande i dessa ofantliga omåden. Kunde på detta sätt så småningom det 
nordsvenska tallfröet erhållas i mycket större mängd och produceras till 
avsevärdt billigare pris än nu — och en sådan förhoppning synes inga- 
lunda falla utom gränserna för det möjliga — vore mycket vunnet för 
kultursaken i övre Norrland. 


!Y En åskådlig överblick över den 2-åriga tallkottens samt grankottens relativa förekomst 
och fördelning inom landet under 10-årsperioden 1901—1910 tillåta tvenne å sid. 64 och 65 
i Årskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1910, h. 2 av H. G. G. NORLING (27) publi- 
cerade tabeller. Det visar sig där, att beträffande tallkotten Lapplands fjällområde visser- 
ligen aldrig under dessa 10 år nått upp till eller överskridit den siffra, som uttrycker medel- 
rikligheten för hela landet, men att detta däremot varit fallet med Lapplands skogsområde 
åren 1903, 19294 och I910 samt med landskapet Västerbotten åren 1903, 1904, 1906, 1907 
och 1910. Motsvarande medeltalssiffror för granen nåddes eller överskredos inom Lapp- 
lands fjällområde år 1902, inom Lapplands skogsområde åren 1901, 1902, 1903, 1905, 1907, 
1908 och 1909 samt inom landskapet Västerbotten åren 1901, 1902, 1903, 1905, 1907 
och 1908. (Anmärkas bör dock, att även vid riklig tillgång på kott fröet stundom varit i 
stor utsträckning skadat eller på annat sätt underhaltigt.) 

Som bekant har också under de allra senaste åren, 1911—13, tillgången på 2-årig 
tallkott inom övre Norrland varit genomgående god, vida bättre där än i landets sydligare 
delar. Allra bäst tycks i själva verket innevarande kottsäsong bliva, och till råga på allt lovar 
också rikedomen på I-årig tallkott en god nästföljande säsong. 

Dessa förhållanden gendriva avgjort den gamla uppfattningen om skogsträdens spar- 
samt inträffande frösättning i övre Norrland, men överensstämma väl med vissa av A. REN- 
VALL (28) nyligen gjorda uttalanden beträffande norra Finland. 


in 


be 


27 E. WIBECK. 


Förteckning över den litteratur, som mer eller mindre tagits i 
betraktande vid utarbetandet av förestående uppsats. 


ANDERSSON, S., Några ord om norrländskt tallfrö. Skogsvårdsfören. Tidskrift, Allm. 
delen 1912 samt i Ärsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1912, h. I. 

AMINOFF, F., Ett memento vid inköp af skogsfrö. Skogsvårdsfören. Tidskrift 1909. 

, Naturföryngringen i norrlandsskogarna. ÄÅrsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 

1IOXO, h..2: 

ASPENGREN, A., Några ord om löfträdens betydelse för Norrlands skogar. Årsskrift f. 
fören. f. skogsvård i Norrland 1896 —97. å 

ASPENGREN, A., Granen och dess behandling i Norrlands skogar. Arsskrift f. fören. 

GG ok i Norrland 1898—99. 

; Är granen berättigad på tallmark. Årsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1902. 

BErG, Å., Öfre Norrlands skogsvårdsförenings exkursion sommaren I910. Årsskrift f. 
fören. f. skogsvård i Norrland 1911, h. I. 

BjJÖöRKBOM. C., Frömängd vid skogssådder.  <Arsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 
TOLO RA 

BORGLIND, J. H., Sammanfattning af de försöksarbeten, som med afseende på skogs- 
rynEnaed utförts inom Södra Piteå revir. Årsskrift f. fören. f. skogsvård i 
Norrland 1893. 

CARLGREN, M., Staten och skogsvården i öfre Norrland. Skogsvårdsfören. Tidskrift, 
Allm. delen 1913. 

DyBEcK, WiLH., Fröklängning och fröklängningsanstalter. Skogsvårdsfören. Tidskrift, 
Allm. delen 1912. K 

FBG. (FREDENBERG, K.), Kunna de norrländska skogarne skötas rationellt? Arsskrift 
f. fören. f. skogsvård i Norrland 1894—95. 

GRENANDER, T., Samtal om skötseln af ett mindre skogsbruk i Norrland. Skogsvårds- 
fören. Folkskrifter n:o 22. 1910. 

GörtHE, A., Norrländskt tallfrö.  Årsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1910, h. 2. 

HELLSTRÖM, O., Blädning eller trakthuggning i de Norrländska skogarna, Skogsvårds- 
fören. Tidskrift, Allm. delen 1913. 

HJ. (Hjort, E. G:son), Är björken nyttig för barrskogens återväxt? Tidskrift f. 
Skogshushållning 1879. 

HOoLMERZ, C. G. och ÖRTENBLAD, TH., Om Norrbottens skogar, Bihang till Domän- 
stryrelsens underdån. berättelse rörande skogsväsendet år 1885. 

HOLMGREN, A., SER med tallfrö i Norrland.  Årsskrift f. fören. f. skogsvård i 
Norrland 1911, h. 1. 

— , 1882—1912. (be för Fören:s f. skogskultur resp. för skogsvård i Norr- 
land verksamhet) Årsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1912, h. 2. 

KEMPE, F., Några ERE på en blitvande skogshushållning. Skogsvårdsfören. 
Tidskrift, Allm. delen 1913. 

LINDBERG, F., Kunna och böra åtgärder vidtagas till hindrande af den skadegörelse, 
som ofta åsamkas barrskogen vid kottinsamling? Årsskrift f. fören. f. skogsvård 
i Norrland 1913, h. 2. 

LUNDSTRÖM, A. N., Om våra skogar och skogsfrågorna. Fören. Heimdals folkskrifter 
n:r 24. 1895. 

MÖUHLHAUSEN, F. A., Om utsatta tallplantors förtorkande. Öfvers. Tidskrift f. Skogs- 
hushållning 1875. 

NILSON, ALB. och NORLING, K. G. G., Skogsundersökningar i Norrland och Dalarna. 
Bih. till Domänstyr. underdån, berättelse år 1894. Sthlm. 1895. 

NILSON, ALB., Om Norrbottens myrar och försumpade skogar. Tidskrift f. Skogshus- 
hållning 1897. 

— , NILSON, ALB., Om Norrbottens växtlighet med särskild hänsyn till dess skogar. 
Tidskrift f. Skogshushållning 1897. 

NORLING, K. G. G., Resultat af kronojägarnas rapporter om frötillgången hösten 1910. 
Årsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1910, h. 2. 

RENVALL, A., Die periodischen Erscheinungen der Reproduktion der Kiefer an der 
polaren Waldgrenze. Helsingfors 1912. 


30. 


60. 


(YE 
62. 


OM SJÄLVSÅDD OCH SKOGSODLING I ÖVRE NORRLAND. A332 


SAMZELIUS, H., Några ord i fråga om skogskulturer i Övre Norrland. Skogsvännen, 
Tidskrift f. Skogsbruk 1901. 

— , Vårsådd eller höstsådd.  Årsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1902. 

— , Ännu en gång vårsådd eller höstsådd. Årsskriftf. fören. f. skogsvård i Norrland 1903. 

—  , Om virkesutstämpling på norrländska kronoparker och kronohemman. Årsskrift 
f. fören. f. skogsvård i Norrland 1904. 

SCHOTTE, G., Tallkottens och tallfröets beskaffenhet skördeåret 1903—1904. Meddel. 
fr. Statens Skogsförsöksanstalt, h. 2. Skogsvårdsfören. Tidskrift 1905. 

—  , Godt tallfrö i Norrland innevarandeår. Skogsvårdsfören. Tidskrift 1909. 

—  , En vällyckad tallsådd i Norrbotten. Skogsvårdsfören. Tidskrift. Allm. delen 1910. 

——, Om betydelsen af fröets hemort och moderträdets ålder vid tallkultur. Meddel. 
fr. Statens Skogsförsöksanstalt h. 7. Skogsvårdsfören. Tidskrift, Fackafd. 1910. 

— , Norrländska tallfröets grobarhet år 1911. <Skogsvårdsfören, Tidskrift, Allm. 
delen 1911. 

TIGERHIELM, FR., Om villkoren för trävaruhanteringens framtida bestånd och förkovran 
i Norrland. Tidskrift f. Skogsbushållning 1890, 

WELANDER, P. O., Skogshushållningen å de allmänna skogarna inom de 5 norra och 
de 5 södra överjägmästaredistrikten. En jämförelse för år 1910. <Arsskrift f. 
fören. f. skogsvård i Norrland 1913, h. I. 

VESTERLUND, O., Barrträdens föryngring i fjälltrakterna. = Tidskrift f. Skogshus- 
hållaing 1893. b 

—  , Om skogsbrist och skogsvård i Norrbotten. Arsskrift f. fören. f. skogsvård i 
Norrland 1893. : 

—-—, Rön angående den högnordiska granens frösättning. Arsskrift f. fören. f. skogs- 
vård i Norrland 1894—95. 

— , Bör någon afverkning ske inom fjällskogen. Tidskrift f. Skogshushållning 1896. 

WiBECK, E., Om sambandet mellan fröets beskaffenhet samt återväxtens mängd och 
fördelning vid gruppsådd. Skogsvårdsfören. Tidskrift, Fackuppl. 1910. 

— Tall och gran af sydlig härkomst i Sverige. Meddel. fr. Statens Skogsförsöks- 
anstalt, h. 9. Skogsvårdsfören. Tidskrift, Fackafd. 1912. 

ZELLEÉN, J. O., av, Om våra skogars framtid. Skogsvårdsfören. Folkskrift n:o 2, 1905. 

ÅLUND, V., Om hindren för införande af en rationell skogsvård under nuvarande flott- 
ningsförhällanden, synnerligen i öfre Norrland. Skogsvännen, Tidskrift f. Skogs- 
bruk. 1903. 

— , Några undersökningar rörande den oväxtliga granen inom Västerbottens län och 
dess tillgodogörande såsom pappersved. Skogsvännen, Tidskritt f. Skogsbruk 1904. 

ÖRTENBLAD, TH., Om återväxten i Norrbottens skogar. Tidskrift f. Skogshushållning 1884. 

—  , Berättelse om de undersökningar rörande skogens tillväxt m. m., som utförts inom 
Vesterbottens län sommaren 1887. Tidskrift f. Skogshushållning 1888. 

—  , När bör björk bortgallras ur barrskog? Skogsvännen 1889. 

—  , Berättelse om undersökningar angående skogens tillväxt m. m., inom Geflleborgs 
och Norrbottens län sommaren 1889. Tidskrift. f. Skogshushållning 1890. 

—  , Om ordnad timmmerblädning. Tidskrift f. Skogshushållning 1892. 

— , Om skogar och skogshushållning i Norrland och Dalarna. Bih. till Domänstyr. 
und. berättelse år 1893. Sthlm. 1894. Å 

—  , Hvilka förhållanden inverka på skogarnas afverknings- och omloppstid. Arsskrift 
f. fören. f. skogsvård i Norrland 1894—95. 

— , Frågan om skogens föryngring och denna frågas behandling af fören. för skogs- 
vård i Norrland. Ärsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1900. 

—, Om föryngring af hedland i öfre Norrland. Skogsvännen, Tidskrift f. Skogs- 
bruk 1902. 

-— , Stora frågor. Skogsvännen, Tidskrift f. Skogsbruk 1902. 

— , Blädningsgallring inom Västerbottens län. Skogsvännen, Tidskr. f. Skogsbruk 
1903—04. 

(Se ock n:ris 62—64.) 


—n—., Björkens rötter överlefva skogsbrand. Skogsvännen 1587. 

—Ss., Modern afverkningsteknik. Årsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1903" 

»Tempora mutantur.» Huru skola de norrländska skogarne väl föryngras? Skogs- 
vännen 1887. 


434” E. WIBECK. 


63. »>Tempora mutantur.> Är tanken på skogskultur i Norrland berättigad? Skogsvännen 1887. 
64. »Tempora mutantur.» Skogshushållning i Norrland och betesfrihet? Skogsvännen 1887. 
65. T. H. Dimensionslag och utsyningstvång. Årsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 


1894 —95. 5 

66. T. H., Föryngring och återväxt i norrländska skogar. Årsskrift f. fören. f. skogsvård 
i Norrland 1905. 

67. »Vitus.» Granen förtränger tallen. Skogsvännen 1886. 

68. —, Om skogseldarne med afseende på nordligaste Sverige. Skogsvännen 1886. 


69. Under hvilka förhållanden kan och bör trakthuggning införas å skogar i Norrland. 
Förhandl, vid 4:de allm. skogsmötet i Stockholm år 1877. Tidskrift f. Skogs- 
hushållning 1879. 

70. Om björkens förmåga att skydda barrträdsplantor. Tidskrift f. Skogshushållning 1879. 

71. Skogseldar och sådd af skogsfrö. Skogsvännen 1890. 

2, Protokoll öfver förhandlingar hållna vid möten med fören. f. skogskultur resp. fören. f. 

skogsvård i Norrland (till den omfattning de influtit i) Skogsvännen 1884—1892 
och i Årsskrift f. fören. f. skogsvård i Norrland 1893—1913. 

73. De skotska skogsmännens mening om Sveriges skogar. Skogsvännen, Tidskrift f. 
Skogsbruk 1902. 

74. Betänkande afgivet den 16 mars 1912 af Norrländska Skogsvårdskommittén. Del. I. 1912. 

75. Program för Skogsvårdsföreningens g9:de exkursion 7—10 aug. 1913. 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT. 


En abnorm barrfällning hos tallen. 


Av TORSTEN LAGERBERG. 


Våren 1913 kunde man mångenstädes i landets sydliga delar göra 
den iakttagelsen, att yngre tallkulturer blevo utsatta för en särdeles på- 
fallande skadegörelse. Barrmassan antog kort efter snöns avsmältning 
en starkt brunröd färg, och barren torkade och föllo sedermera av. En- 
ligt den gängse benämningen för skador av liknande art skulle alltså 
här föreligga en form av skytte. Detta från Tyskland till den sven- 
ska skogsterminologien övertlyttade ord har emellertid under senare tid, 
speciellt efter de sista årtiondenas ingående undersökningar, fått en allt- 
mera inskränkt betydelse och användes numera i den utländska skogs- 
litteraturen nästan uteslutande såsom en beteckning för den sjukliga 
barrfällning, som förorsakas av Lophodermium pinastri (SCHRAD.) CHEV. 
Även inom den svenska skogsterminologien torde numera benämningen 
skytte tämligen allmänt ställas i samband med angrepp av denna svamp. 
Det vore otvivelaktigt en stor fördel, om man kunde fullt genomföra en 
sådan distinktion, och sälunda icke — såsom väl mångenstädes ännu sker 
hos oss — fortsatte med att låta skytte beteckna varje abnorm barrfäll- 
ning över huvud taget. Härigenom skulle en sammanblandning av flera 
till sin natur vitt skilda orsaker lättare kunna undvikas. 

En abnorm barrfällning hos tallen, som vid ett ytligt betraktande en- 
dast erbjuder till synes oviktiga växlingar, kan nämligen uppstå av skilda 
anledningar, och det är därför ingalunda berättigat att tänka på Lop/o- 
dermium pinastri såsom den närmast till hands liggande orsaken. Sär- 
skilt då det gäller kulturer, som vuxit ifrån den egentliga plantåldern, 
tarvar frågan för skyttesvampens del en ingående undersökning för att 
slutgiltigt kunna besvaras. Dei litteraturen gängse uppgifterna om svam- 
pens infektionsförmåga i sådana fall äro nämligen varandra motsägande 
den huvudsakliga erfarenheten om dess parasitiska egenskaper har ju 
också vunnits genom ett sorgtälligt studium av skyttehärjningar i plant- 
skolor. Såvida icke några speciella symtom kunna påvisas, som göra 
det sannolikt, att barrfällningen måste bero på ett Lop/odermium-angrepp, 
bör man avhålla sig från att i förtid ställa en sådan diagnos. 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1913. Fackavdelningen. Or: 


4307 TORSTEN LAGERBERG. 
1. De barrfällande kulturerna och deras sjukdom. 


Vid ett besök på Hökensås häradsallmänning i Västergötland i början 
av juni månad hade jag tillfälle att närmare undersöka en i närheten av 
kronoskogvaktarebostället Hafsjöberg belägen omkring 8:årig tallkultur, 
vilken var starkt angripen av s. k. »rödsjuka». Det var icke möjligt att 
omedelbart bedöma, huru denna hade uppstått, helst som man på grund 
av en mager jordmån och ogynnsamma klimatiska betingelser kunde miss- 
tänka, att den framkallats av flera med varandra samverkande orsaker. 
Trakten, där den undersökta kulturen återfinnes, ligger nämligen inom områ- 
det for den forna Vätter-issjön, vilken lämnat spår efter sig i en starkt 
småkuperad terräng och en uttvättad jordmån. I de djupa och mången- 
städes fullständigt slutna åsgroparna har det visat sig mycket svårt att 
genom kultur erhålla någon återväxt, sedan kalhyggen där blivit upp- 
tagna, och man har varit böjd för att anse frosten såsom det förnämsta 
hindret för skogens föryngring. Huruvida det starka barrfallet kunde 
hänföras till frostens verkningar återstod sålunda att avgöra. Vid den 
undersökning, som jag den 10 juni företog i den angripna kulturen, gjor- 
des följande iakttagelser. 

Angripna plantor anträffades vanligast i sänkorna, men voro inga- 
lunda sållsynta även på själva kullarna — sålunda ovanför det egent- 
liga frostläget.  Tallar av alla storlekar voro angripna, ifrån små 
undertryckta, knappast fotshöga exemplar till sådana av manshöjd. En- 
ligt uppgift hade kulturen under den föregående vintern stått grön och 
vacker, men redan i slutet av april månad hade barren börjat gulna, var- 
efter de inom kort antagit en rödbrun färg. Detta hade skett till en 
omfattning, som gjorde, att kulturen vid tidpunkten för undersökningen 
lyste röd redan på långt håll. Det visade sig emellertid, att angreppet 
på detta fält var mycket ojämnt. På somliga tallar kunde barrmassan 
vara helt och hållet död, men från denna ytterlighet i angreppsintensi- 
tet till ännu fullt friska och oskadade exemplar funnos alla tänkbara 
övergångar. Den först omnämnda kategorien skador var dock givetvis 
den minst vanliga. De dödade barren voro hårda och styva och loss- 
nade vid beröring synnerligen lätt från sina fästepunkter på stam och 
grenar. Detta förklarar, att starkare angripna exemplar mycket snart 
stå fullständigt nakna. De fällda barrmassorna, som till en början på 
ett karaktäristiskt sätt anhopas i grenvinklarna intill stammen och på de 
undre grenvarven, falla dock till slut till marken, där de som ett tjockt 
lager lägga sig runt omkring den angripna plantan (jfr. fig. 1). 

En närmare granskning av de döda barren lämnade icke något stöd 
för ett antagande, att ett parasitärt angrepp förelåg. Vid de avstötta 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. 


Fig. 1. 1,1 m. hög tall, totalt infekterad av skytte. Barrmassan är kvarsittande på de nedre 
grenarna, men ligger för övrigt i grenvinklarna och på marken. Tallen är sekundärt dödad 
av Armillaria mellea och Tomicus bidentatus. — Eksjö, 23 okt. 1913. 


1,1 m hohe, von der Schitte vollkommen befallene Kiefer. Die toten Nadeln an den unteren Zweigen zum 
Teil noch sitzend, meistens jedoch in den Zweigwinkeln und auf dem Boden angehäuft. Die Kiefer wurde 
sedann von Årmiltaria mellea und Tomicus bidentatus getötet. — Eksjö, Prov. Småland, 23. Okt. 1913. 


4387 TORSTEN LAGERBERG. 


barrparens fästepunkter kunde man mycket ofta iakttaga små vitaktiga 
kådutgjutningar, och på själva barren förekommo ävenledes vitaktiga 
kådfläckar; de senare hade utpressats genom små bristningar i barrets 
epidermis. För övrigt anträffades flera exemplar, på vilka barren ej 
ännu voro döda, men stadda i avdöende. I många fall fortskred väv- 
nadernas destruktion tydligen från barrets spets mot dess bas, vilken i 
det längsta behöll sig levande; ehuru fullständigt bruna i övrigt lossnade 
icke sådana barr vid beröring. I andra fall voro barren lifligt grö- 
na och besatta med skarpt begränsade mörkbruna fläckar, vilka närmast 
förde tanken på insektsskador (lusstick), ehuru någon sårkanal icke stod 
att upptäcka. Dylika barr gulna sedan fläckvis och antaga till slut den 
karaktäristiska rödbruna färgen. För övrigt torde böra anmärkas att de 
flesta av de dödade barren under den första tiden äro hårda och styva, 
ett förhållande, som enligt min erfarenhet skulle tyda på att de icke 
fallit offer för parasitiska svampar, då barren i dylikt fall pläga bibe- 
hålla sig mjuka och böjliga även i torrt tillstånd. 

Angreppet var såsom redan nämnts mycket ojämnt i intensitet, men 
företedde även i övrigt anmärkningsvärda växlingar. Man fann nämligen icke 
så sällan, att av de 4—6 tallar, som uppkommit i samma såddgrop, en 
del kunde vara fullständigt förstörda, medan de andra fortfarande stodo 
alldeles oberörda av angreppet. Jag antecknade exempelvis ett fall, då 
av tvenne till sin tidigare utveckling fullt likvärdiga individ med stam- 
marna på endast I dm:s avstånd från varandra, det ena hade fällt alla 
sina barr, medan det andra hade samtliga i behåll. Det förra exem- 
plaret hade endast 3—6 cm. långa årsskott med ännu till större delen 
inom slidorna kvarsittande barr, det senare exemplaret hade kraftiga in- 
till 15 cm. långa årsskott med långt utskjutande barrpar. Och denna 
påfallande olika motståndskraft mot ett angrepp hos tvenne till synes 
så likartade exemplar, vilkas grenar växte inflätade i varandra! (Jfr. fig. 2.) 

Då det oskadade exemplaret angav den normala utvecklingsstånd- 
punkten för årstiden, var det tydligt, att angreppet på barren hade haft 
en fördröjande inverkan på årsskottens utveckling. Denna försening var 
i själva verket en av sjukdomens mest påtagliga följder. Beloppet av 
densamma växlade emellertid med snart sagt varje individ, och till och 
med på samma exemplar kunde olika grenar förhålla sig avsevärt olika, 
så att de, som råkat bli mindre starkt angripna och ännu hade levande 
barr i behåll, utvecklade kraftigare årsskott. Under vegetationsperiodens 
första tid kunna därför många starkare angripna tallar göra intryck av 
att vara fullständigt döda, då de stå där med obrustna knoppar, och ska- 
degörelsens omfattning kan därför lätt bliva överskattad. I regel skall 
man dock finna, att knoppar och grenar icke blivit skadade, och att 


/ 


F 
| 
po 
RA 
NN BR 
Ne 
NN 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. 
Fig. 2. Två omkring 1,15 m. höga tallar i samma såddgrop. Den vänstra totalt infekterad, 
stammens toppskott 1913 5 cm., 1912 38 cm., barrlängd 1913 2,5 cm. Den högra har 
genom skytteangreppet berövats omkring 50 2 av barren på fjorärsskotten; stammens topp 
skott 1913 25-em., 1912 32 cm., barrlängd 1913 5 cm. — Eksjö, 23 okt. 1913. 


Zwei etwa 1,15 m hohe Kiefern, in ein und derselben Saatplatte gewachsen. Die links stehende war einer 
Totalinfektion vom Schiättepilz ausgesetzt, ihr Stammjahrestrieb von 1913 war 5 cm, von 1912 38 cm, die 
Nadellänge 1913 2,5 cm. Die rechte wurde durch den Pilzangriff etwa 50 7 der Nadeln der vorjährigen Triebe 
beraubt ; Jahrestrieb des Stammes von 1913 ist hier 25 cm, derselbe von 1912 32 cm, Nadellänge 1913 5 cm. 
— Eksjö, Prov. Småland, 23. Okt. 1913. 


4407 TORSTEN LAGERBERG. 


någon omedelbar fara för att plantorna i större utsträckning skola dö, 
icke föreligger. 

Men angreppet är icke alltid av så lindrig beskaffenhet. Mången 
gång går det ut även över skottdelar. Skotten dödas därvid mer eller 
mindre fullständigt, oftast äro spets- och kransknoppar och ett kort stycke 
av den omedelbart tillstötande stamdelen torra, men ofta visar sig stam- 
men vara död ända ned mot det översta grenvarvet och kransgrenarna 
själva ned mot sina insertionspunkter på huvudstammen. I dessa fall 
är det tydligt, att väfnadernas avdöende börjat vid skottspetsarna och 
därefter gått allt längre nedåt. Som bekant pläga frostskador yttra sig 
just på ett sådant sätt, och ehuru tallen i allmänhet är mycket mot- 
ståndskraftig mot låga temperaturer, var det sålunda icke uteslutet, att 
en stark köld kunde ha varit orsak till hela angreppet. Om de dödade 
tallarnas fördelning på själva kulturfältet i och för sig gjorde ett sådant 
antagande mindre troligt, så kom därtill, att stamskadorna understundom 
voro av en karaktär, som knappast talade för att de hade framkallats 
av frost. De dödade vävnadspartierna voro nämligen icke alltid be- 
gränsade till skottspetsar utan förekommo ofta här och var på stammar 
och grenar. Ett sådant fall beskrives här nedan närmare. 

På den undersökta tallplantan var huvudstammens bark brun och död 
till en utsträckning av omkring 5 cm. närmast ovanför och under det 
översta grenvarvet. Av de sex kransgrenarna voro 5 st. fullständigt 
torra, den 6:te hade dödats från spetsen till en tredjedel av sin längd 
och hade dessutom närmast stammen ett parti av död barkvävnad; bar- 
ken på det mellanliggande stycket var ännu grön och hade gröna kvar- 
sittande barr, men den hade förlorat sin turgescens och var tydligen stadd 
i avdöende. Skadade barkpartier av betydligt mindre utsträckning än 
i det nu skildrade fallet förekommo ofta. På barrlösa men i övrigt 
friska skott var det ingalunda ovanligt att anträffa små dylika ansväll- 
ningar med rundad omkrets omedelbart kring ärren efter de avfallna 
kortskotten. Dessa ansvällningar utgjordes av död barkvävnad. 

De här omnämnda grenskadorna överensstämma, så vitt jag kan finna, 
fullständigt med dem, som beskrivas och avbildas av V. TUBEUF (1901, 
sid. 136 och följ., tig. 32 A-—C) i hans stora arbete om tallens skytte- 
sjuka. De anföras här bland sådana tallens sjukdomar, som hava för- 
växlats eller kunna förväxlas med skytte, och tydas av honom såsom 
förorsakade av Cenangium Abietis. Riktigheten av denna tolkning vill 
jag lämna därhän, då de av SCHWARZ ingående beskrivna symtomen 
på Cenangium-angreppen äro mycket enhetliga och ganska avvikande 
från de här berörda. Härtill kommer att Vv. TUBEUF icke i övrigt kun- 
nat meddela några fakta, som närmare stödja den av honom företrädda 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 4417 


uppfattningen. För egen del är jag övertygad om att de skador av 
detta slag, som jag själv iakttagit och undersökt, icke ha något att göra 
med Cenangium ÅApbtietis. 

Den andra plats, där jag kom i beröring med starkt barrfällande 
tallkulturer, var Eksjö kyrkoherdeboställes skog, omkring en kvarts mil 
sydväst om Eksjö. Här voro kulturerna på tvenne intill landsvägen 
och i närheten av varandra upptagna hyggen angripna av rödsjuka. 
Den ena av dessa kulturer var 12 år gammal, den andra var 7-årig. 
Marken var plan och läget väl skyddat, åtminstone för det yngre kultur- 
fältet, det äldre stötte intill en mindre mosse, och återväxten var där 
delvis något ojämn. I alla händelser voro dessa hyggen ur återväxt- 
synpunkt betydligt bättre ställda än det från Hökensås omnämnda. Icke 
utan ett visst intresse var det att kunna fastslå, att även äldre tallar 
angrepos av den anmärkningsvärda sjukdomen. Emellertid kunde man 
genast se, att angreppet vid en mera framskriden ålder på träden tog 
sig lindrigare former, och något fall, som medfört dödade skottspetsar, 
stod icke att upptäcka. I enstaka fall kunde visserligen ända till 3 m. 
höga och kraftiga exemplar vara fullständigt barrlösa så när som på 
ärsskotten, men i allmänhet var endast en mindre procent av barrmassan 
dödad och avfallen. I anslutning härtill var det hämmande inflytande, 
som sjukdomen utövat på årsskottens utveckling, icke så kraftigt. För 
att få några siffror på denna tillväxtminskning gjorde jag mätningar på 
25 friska och 25 angripna tallar, och resultatet är sammanställt i nedan- 
stående tabell. 


Toppskott 1913 Barr 1913 


| Medelhöjd | Medelhöjd medellängd medellängd 
| Mittelhöhe | Mittelhöhe lJahrestrieb am Haupt Nådeln i923 
| 1912 TOT OT3 stamm 1913 Mittellänge 


— Sr 

Friska träd = | | 

Gesunde Kiefecn. . | 123,2 cm. 148 cm. 24,8 cm. 3,4 Cm. 
25TSt | | 


| 
| 
| Mittellänge | 


I 
| 
| 
| 


Angripna träd 
Erkrankte Kiefern | 122,5; cm. 135 Cm. | 12:53, Om: 1,9 Cm. 
25 st. 


Att materialet särdeles väl lämpar sig för en jämförelse, framgår 
bl. a. av det förhållandet, att de båda trädgruppernas medelhöjder vid 
slutet av 1912 års vegetationsperiod voro i det närmaste fullt lika — 
resp. 123,2 och 122,; cm. Vid tidpunkten för undersökningen (10. 7) var 
utvecklingen hos de angripna exemplaren betydligt tillbakasatt, årsskotten 


4427 TORSTEN LAGERBERG. 


voro endast hälften så långa som de normalt borde ha varit, och den för 
året utvecklade barrgenerationen var även den ganska svag. Då emel- 
lertid tillväxten ännu icke hade avstannat för året, är det väl antagligt, 
att de konstaterade längdskillnaderna åtminstone till en del skulle bliva 
utjämnade. 

Betydligt svårare hade sjukdomen härjat i den närbelägna, 7-åriga 
kulturen. Anblicken av densamma var i sanning ganska bedrövlig. Jag 
tror mig icke överdriva mycket, om jag säger, att det ej hade kunnat 
uppletas mer än 10 plantor, som frånsett årsskotten hade några barr 
i behåll, i övrigt stod hela den 2,; hektar stora kulturen fullstän- 
digt naken och kal, och marken var täckt med ett på långt håll ly- 
sande täcke av rödbruna barr. Många av dessa plantor voro redan 
nu fullständigt döda, utan att deras knoppar hade hunnit driva. På 
somliga till utseendet alldeles torra levde emellertid stammen ännu i sina 
nedre delar, för övrigt var plantan torkad och barken brun och hartsfylld: 
Det var alltså tydligt, att dessa plantor levat in i det sista, vilket för 
övrigt även framgick av det förhållandet, att de torkade barren till större 
delen sutto kvar. Många exemplar anträffades även, som stodo i 
begrepp att dö. De hade låtit sina knoppar utväxa till en längd av 
7—9 cm. och barren, till större delen inneslutna i slidorna, voro 1—1,s5 
cm. långa, men skotten hade sedan vissnat och hängde nu slappt ned. 
På en del av dessa döende exemplar var barken omedelbart under själva 
skottkransen brun och död, och det låg alltså nära till hands att anse, 
att årsskotten hade dödats på grund av ett avbrott i näringsledningen. 
Angreppet skulle i så fall ha gått över från barren till stammen, först 
sedan knopparna hunnit utväxa till den längd, som nyss nämnts. Men 
sannolikheten för att en sådan tydning av sjukdomsförloppet var den 
riktiga, syntes mig ej vidare stor, då jag fann, att man icke på långt 
när i alla fall kunde påvisa förekomsten av en skadad barkvävnad under 
skottkransarna. 

Jag underkastade även de döda barren en undersökning på platsen; 
de avveko emellertid icke i något avseende från dem på Hökensås-fältet. 
Deras bruna färg var jämn, och tecken, som tydde på närvaro av svamp, 
kunde icke upptäckas. 

För att få några hållpunkter för bedömningen av den starka barrfäll- 
ningens orsaker, var naturligtvis en anatomisk undersökning av skadorna 
av största vikt. Jag meddelar härnedan resultatet av denna undersökning, 
utförd på material, som insamlats på Hökensås. 

De brunfärgade och torra, på marken liggande barren visade sig vid 
första ögonkastet vara genomdragna av ett ganska tätt flätverk av tunn- 
väggiga, ofärgade hyfer. Men då det ju alltid är tänkbart, att barren 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 443" 


efter sin död kunde ha tagits i besittning av detta mycel, och att svampens 
närvaro sålunda endast var sekundär, undersökte jag även sådana barr, 
som genom sin ljusnande färgton och brunfläckiga utseende tillkännagåvo, 
att de voro stadda i avdöende. Ett snitt genom själva basen av kort- 
skottet visade, att vävnaderna här ännu voro fullt friska, cellernas plasma- 
tiska innehåll tydde icke på något sjukligt tillstånd; cellkärnorna voro 
väl bibehållna, och väggarna voro icke förslemmade. Något längre upp 
på barret ovanför slidan, där färgen stötte i gulgrönt, var emellertid 
parenkymet tydligen fullständigt dött. Cellerna voro så gott som full- 
ständigt blottade på plasmatiskt innehåll, endast här och där kunde 
spåras några rester efter kärnor och klorofyllkorn. För övrigt anträffades 
i så gott som alla stora mängder hartsdroppar av växlande storlek. På 
övre delen av det ifrågavarande barret förekom en stor mängd mörk- 
bruna fläckar, somliga icke större än ett knappnålshuvud och skarpt 
begränsade, andra mera utbredda, bandliknande, med vaga konturer. 
Här visade parenkymcellerna de för barrvävnaderna typiska destruktions- 
fenomenen, det förstörda cellinnehållet var brunfärgat och homogent, 
och väggarnas mittlameller delvis starkt svällda. I alla dessa missfärgade 
vävnadspartier, men också endast i dessa, förekom ett tunnväggigt ofär- 
gat mycel, och det torde därför icke få anses allt för vågat, om man 
drar den slutsatsen, att barret blivit angripet av en parasitsvamp, som 
från de många från varandra isolerade infektionshärdarna utövade ett 
så menligt inflytande på detsamma, att det i sin helhet höll på att duka 
under. Det är även tydligt, att de döende vävnaderna sedermera med 
största lätthet tagas i besittning av svampens hyfer, som inom kort tränga 
ned i barrets basala delar inom slidan. Under tiden har emellertid kort- 
skottet isolerats från stammen av ett korkskikt, genom vars delvisa 
resorption det slutligen lösgöres och fälles till marken. 

Det återstod alltså nu att avgöra, i vad mån som de förut om- 
talade stamskadorna kunde ställas i samband med ett svampangrepp på 
själva barren. Åtminstone i ett fall syntes mig detta vara sannolikt. 
Som jag redan nämnt, förekommo understundom runt själva kortskotts- 
baserna små dynlika döda vävnadspartier. Att dessa framträdde som 
små ansvällningar, torde bero på att deras celler hade starkt svällda 
väggar. För övrigt voro de brunfärgade med ett homogent innehåll, 
och de inströdda intercellularerna voro till stor del utfyllda av en brun- 
färgad massa. I denna döda vävnad förekommo massor av tunnväggiga 
och ofärgade hyfer, och i övrigt fullständigt överensstämmande med 
dem, som iakttagits i själva barren. Omöjligt är det sålunda icke, att 
det parasitiska svampmycelet från dessa gått över till själva barken och 
där fortsatt sitt förstörelseverk. 


444" TORSTEN LAGERBERG. 


Såsom i viss mån belysande för möjligheten av en från barren utgående 
staminfektion torde även följande iakttagelse från Hökensås vara värd 
att anteckna. På en tall hade själva toppskottet blivit ensidigt skadat 
på omkring 1 dm:s avstånd från kransknopparna — sannolikt av snytbagge: 
Det levde dock ännu i sin helhet, men knopparna hade vuxit helt obetyd- 
ligt. Omedelbart under skadan på stammen hade 10 stycken kortskott, 
vars barr dock voro fullständigt döda, drivits att utveckla sina knoppar, 
och dessa hade nu ombildats till ett par cm. långa, gröna och kraftiga 
skott. På samma stamparti sutto ännu ett 20-tal kortskott kvar, som 
dock icke hade utvecklats vidare. Deras barr voro bruna och torra, 
men de kunde det oaktat icke utan vidare avlägsnas från stammen. 
Detta berodde, som det visade sig, därpå, att de långt ned i slidan voro 
gröna och levande och fortfarande stodo i näringsförbindelse med stam- 
men. Som ju var att vänta, voro även i detta fall de döda delarna 
av barren genomvävda av ett svampmycel, och ända längst ned i slidan 
påträffades enstaka hyfer i parenkymet. Mot den tillstötande levande 
delen av knoppen och stammens barkvävnad var den mycelfyllda barr- 
vävnaden avgränsad genom celler, som nästan genomgående voro utfyllda 
av ett brunaktigt, homogent sekret. Det är tydligt, att den anhopning 
av näringsämnen, som inträtt i stammen strax under det skadade partiet, 
varit orsaken till att de på detta ställe sittande kortskotten utvuxit till 
långskott. Denna utveckling blev emellertid ett hinder för det i barren 
levande mycelet att tränga ned i kortskottens bas; till och med i de fall, 
då kortskotten icke på något sätt hade ombildats, men genom sin plats 
tillkännagåvo, att de måste ha stått under den ökade näringsströmmens 
inflytande, hade mycelet icke förmått döda de basala vävnaderna. Ett 
överskott på näring verkar alltså hämmande på hyfernas vidare fram- 
trängande. 

Övriga i det föregående omnämnda stamskador har jag även under- 
kastat en anatomisk undersökning och har i varje fall kunnat konstatera 
förhandenvaron av ett rikt förgrenat mycel i de dödade vävnaderna. 
På ett tvärsnitt av en dödad stamspets omkring 1 cm. under krans- 
knopparna var barkvävnaden starkt destruerad samt genomdragen av ett 
ofärgat, tunnväggigt mycel, men i närheten av vedcylindern uppträdde 
även en mängd kortcelliga, tjocka och brunfärgade hyfer, som tydligen 
voro av helt annat ursprung. På ett längdsnitt över själva gränsområdet 
mellan den levande och dödade stamdelen kunde emellertid endast de 
ofärgade hyferna anträffas. Den dödade barkvävnaden övergick här utan 
skarp gräns i den levande, men mycelet var utbrett i det närmaste lika 
långt nedåt som en missfärgning av barkcellerna kunde iakttagas. Omkring 
I cm. nedanför den dödade toppen, där barken sålunda ännu var vid 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN, 445 


liv, voro emellertid cellerna särdeles näringsfattiga. Stärkelse saknades 
fullständigt, och först ytterligare 3 cm. längre ned i stammen kunde 
sådan påvisas. Den förekom dock mycket sparsamt och uteslutande i 
märgstrålarna och i cellerna närmast kambiet. Denna oregelbundenhet i 
stärkelsens uppträdande vinner en naturlig förklaring, om man antar, 
att mycelet var av parasitisk natur. Vävnader, som råka under inflytande 
av sådana mycel, pläga nämligen, innan de fullständigt dödas, först 
tömmas på alla anhopade näringsämnen, en process, som torde bero på 
hyfernas enzymatiska verkningar. För övrigt kan här nämnas, att den 
nya vedringen för året icke ännu (10. 6) börjat anläggas, och en försening 
i utvecklingen kunde sålunda även i detta fall fastställas. 

Även sådana barkskador, som icke utgingo från grenarnas spetsar, 
utan som åt alla håll omgåvos av levande vävnad, voro tätt genomsatta 
av ofärgade hyfer, och förstörelsen tycktes här i första hand ha gått ut 
över märgstrålarna, som såväl i bark som ved voro mycket starkt brun- 
färgade. Genom märgstrålarna hade mycelet inträngt i märgen, som 
var fullständigt förstörd. 

För att om möjligt fastställa, vilken svamp som kunde ha varit 
orsaken till den ovan närmare skildrade barrfällningen, tog jag en del 
av de under försommaren insamlade barren under kultur. De lades den 
25 september i fuktig kammare, och efter en tid av omkring tre veckor 
visade sig på många av dem en mängd små blygråa, korta, streckformade 
fläckar, vilka så småningom framträdde något upphöjda över barrets 
ytvävnad och öppnade sig genom en längdspricka. Genom denna utpres- 
sades i form av gråvita klumpar en tallös mängd små encelliga, stav- 
formade konidier. De streckliknande kropparna voro sålunda pyknider 
(jfr. fig. 6). Dessa, som i litteraturen äro kända under namn av Lef- 
tostroma pinastri DESM. (sid. 338) och Depazea linearis ROSTRUP (1883, 
sid. 260), äro dock ingenting annat än konidiestadiet till den allmänna 
skyttesvampen, Lophodermium pinastri (SCHRAD.) CHEV., och jag ansåg 
mig sålunda ha anledning att antaga, att den under året flerstädes sär- 
deles kraftiga barrfällningen i yngre tallkulturer i själva verket föror- 
sakades av en skytteepidemi av osedvanlig styrka. En undersöknig av de 
angripna kulturerna efter vegetationsperiodens slut var alltså för frågans 
fullständiga klargörande av behovet påkallad, och jag har därför ännu 
en gång besökt de båda kulturfälten i närheten av Eksjö. Detta skedde 
den 23 oktober. Innan jag går vidare i behandlingen av skyttespörs- 
målet, torde det därför vara lämpligt att redogöra för de resultat, som 
denna förnyade undersökning medförde. 


4467 TORSTEN LAGERBERG. 


2. Sjukdomens direkta och indirekta följder. 


Barrfällningens förödande inflytande framstod nu efter vegetations- 
periodens avslutning i mycket skarp dager. I den yngre (7-åriga) kul- 
turen — de nedan omnämnda iakttagelserna äro uteslutande gjorda i denna 
— kunde jag knappast anträffa en enda planta, som icke i någon mån 
hade varit berörd av sjukdomen. Med några få undantag vora alla 
utom på själva årsskotten fullständigt barrlösa, och de fällda barren 
lågo nu till största delen på marken. Årsskottens utveckling erbjöd 
det oaktat hos dessa avbarrade tallar mycket stora växlingar. Man 
kunde ur denna synpunkt utan svårighet särskilja tvenne kategorier. 
Hos den ena voro årsskotten kraftiga, föga understigande de under år 
1912 utvecklade, barren voro långa och blågröna samt knopparna kraf- 
tiga och starkt inhartsade. Hos den andra kategorien, som innefattar 
de starkare angreppen, var förkortningen av årsskotten särdeles starkt 
påfallande, deras barr voro glänsande gräsgröna eller till och med gul- 
gröna — de saknade nästan helt och hållet vaxöverdrag — och knop- 
parna voro särdeles små och endast obetydligt kådklädda. 

Även vid detta tillfälle företog jag en del mätningar för att erfara 
den verkliga storleken av den tillväxtminskning, som angreppet hade 
medfört. Jag uppdelade därvid materialet i överensstämmelse med de 
ovan urskilda tvenne kategorierna itvenne grupper, starkare angripna 
och svagare angripna, och av varje grupp undersökte jag 50 stycken 
godtyckligt valda exemplar. De erhållna siffrorna framgå av nedanstå- 
ende tabell. 


Toppskott 1912 | Toppskott 1913 | Barr 1913 
medellängd medellängd | medellängd 
Jahrestrieb des Stam- | Jahrestrieb des Stam- | Nadeln 1913 Mittel- 
mes 1912 Mittellänge | mes 1913 Mittellänge | länge 
| 
Starkt angripna tallar, 50 st..... 
KF grip Mode Ar 34,06 cm. 8,08 cm. 3,3 cm. | 
| Stark befallene Kiefern 
Svagare angripna tallar, 50 st....... | 
8 SMP 5 35,28 cm. 31,84 cm. | 5,6 cm. | 


Schwächer befallene Kiefern 


Skillnaden i längd mellan de två senast utvecklade årsskotten är 
sålunda för de starkare angripna plantorna särdeles stor, i genomsnitt 
är 1913 års skottgeneration mer än 4 gånger kortare. För enskilda 
tallar ställde sig emellertid denna jämförelse betydligt mycket ofördelak- 
tigare. Så förekommo exempelvis i mitt material sådana, vilkas topp- 
skott för 1913 voro mer än 8 gånger kortare än de för 1912 (6: 51); 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. fot 


Fig. 3. 1,45 m. hög, av skytteangreppet starkt skadad tall. Stammens toppskott 1912 44 
cm., 1913 6 cm., barrlängd 1913 3 cm. — Eksjö, 23 okt. 1913. 


1,45 m hohe, durch die Schitte stark beschädigte Kiefer. Jahrestrieb des Stammes 1912 44: Cm, 1913 6 cm, 


Nadellänge 1913 3 cm. — Eksjö, Prov. Småland, 23. Okt. 1913. 


448 TORSTEN LAGERBERG. 


på den å fig. 3 återgivna tallen är skillnaden icke fullt så stor (förhållan- 
det är här 6:44). Ytterligheten i motsatt riktning representeras av ett 
exemplar, hos vilket de berörda måtten voro resp. 16 och 35, d. v. s. 
årsskotten voro något mera än 2 gånger kortare mot i fjor. 

Går man till gruppen av svagare angripna, så finner man att me- 
dellängderna av de tvenne sista skottgenerationerna endast skilja sig på 
3,,4 cm. Ehuru jag för min del är tämligen övertygad om att även i 
detta fall en verklig ehuru obetydlig skillnad föreligger, så har icke 
mitt material varit tillräckligt för att bekräfta detta. Undersöker man 
nämligen medelfelen för de funna medeltalen, utgöra de för 35,28 cm. 
+ 1,07 cm. och för 31,84 + 0,92. De rimliga gränserna för det först- 
nämnda medeltalet äro sålunda 38,49 och 32,07, under det att de för 
det sistnämda bliva 34,60 och 29,08. Då dessa gränsvärden, som synes, 
överskrida varandra, är den erhållna skillnaden icke säker. 

Det torde i samband härmed böra påpekas, att av de undersökta 
tallarna till denna grupp icke mindre än 20 stycken hade något ehuru 
obetydligt längre toppskott innevarande år, varför det icke bör förvåna, 
att undersökningen över medeltalens säkerhet fick ett sådant resultat. 
Som ett intressant moment kvarstår dock alltid den omståndigheten, att 
även om tallarna vid vegetationsperiodens början berövas hela sin barr- 
skrud, årsskottet icke nödvändigt måste bliva kortare än fjolårsskottet. 
Denna iakttagelse överensstämmer även med de resultat, till vilka HES- 
SELMAN (sid. 43) kommit angående de klimatiska betingelserna för 
tallens höjdtillväxt. Han uppvisar, att årsskottets mer eller mindre kraf- 
tiga utveckling är beroende på föregående års klimatiska förhållanden 
och sålunda icke influeras av samma års väderlek. Med barrutvecklin- 
gen är däremot förhållandet omvänt, barrens längd och styrka beror av 
väderleken under den vegetationsperiod, då de utväxa. Intressant nog 
synas även växlingar i markens näringshalt spela samma roll för utveck- 
lingen av skottaxlar och barr som väderleken. Genom sorgfälligt utförda 
försök ha nämligen MÖLLER (1908, sid. 277, tafl. X, fig. 2 och 3) kun- 
nat påvisa, att den för höjdtillväxten bestämmande faktorn ligger i nä- 
ringsbetingelserna under det föregående året, under det att barrens längd 
och styrka uteslutande beror på mängden av den näring, som står väx- 
ten till buds, medan de utväxa. 

Om man nu tillämpar dessa resultat på det fall, som jag själv un- 
dersökt närmare, så skulle alltså några ogynnsamma omständigheter un- 
der år 1912 hava varit orsaken till den starka förkortningen av skottle- 
derna för innevarande år, medan barrens torftiga utbildning mera direkt 
skulle kunna ha förorsakats av den nu på våren inträdda barrfällningen. 
I själva verket tror jag också, att man är fullt berättigad att göra ett 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 449" 


dylikt antagande. Den kalamitet, för vilken kulturerna år 1912 föllo 
offer, var nämligen en stark svampinfektion. Ehuru till det yttre utan alla 
symtom av sjukdom, blevo barren därigenom hindrade i sin funktion, 
och den för den kommande skottbildningen nödiga näringsmängden 
kunde därför icke åvägabringas. Vid vegetationsperiodens inträde i 
våras hade svampen hunnit så långt i sitt förstörelsearbete, att barren 
helt hastigt dödades och föllo av i massor. Om jag redan tidigare 
hade förmodat, att denna barrfällning var en följd av ett Lophoder- 
mium-angrepp, så övergick denna förmodan vid mitt andra besök på 
Eksjö-fältet till full visshet. På de dödade barren, såväl på de ännu 
enstaka å grenarna kvarsittande, som på de på marken liggande, voro 
nu mängder av apothecier utvecklade, som tillhörde denna svamp, och 
angreppets art framstod därför tydlig och klar. 

Att årsskottsutvecklingen, ehuru så gott som samtliga tallar varit 
utsatta för en totalinfektion, ändock kunde taga sig så växlande former, 
torde kunna förklaras, om man antar, att infektionen icke inträffat vid 
en och samma tidpunkt för alla exemplar utan vid olika tillfällen. Ett 
sådant antagande torde även hava sannolikheten för sig. De närings- 
mängder, som blivit beredda, hade alltså växlat med individen, och där- 
med var även olikformigheten i skottbildningen för innevarande år given. 

Utvecklingen av barren på de förkortade årsskotten låter sig icke 
med samma lätthet bringas i överensstämmelse med de av HESSELMAN 
och MÖLLER vunna erfarenheterna. Av den ovan meddelade tabellen 
framgår, att deras medellängd i gruppen av svagare angripna är 2,3 
cm. större än samma medellängd för de starkare angripna. Denna om- 
ständighet tyder alltså därpå, att barrutvecklingen på det hela taget 
måste ha rönt ett menligt inflytande av samma art som det, vilket 
tryckt sin prägel på skottaxlarnas tillväxt. Men i de enskilda fallen 
råda i detta hänseende stora växlingar. Visserligen är medellängden 
av barren på de 20 förutnämnda exemplaren, som i år hade något 
längre skott än i fjor, fullkomligt lika stor som medellängden av barren 
för de återstående 30 av samma grupp, eller 5,6 cm. — i detta fall även 
hela gruppens medellängd — och detta tyder ju otvivelaktigt hän på 
att skott och barr i viss mån äro oberoende av varandra. Å andra si- 
dan har barrgenerationen för i år hos individ, som omedelbart vid ve- 
getationsperiodens början stodo fullständigt barrlösa, utvecklats så olika, 
att barrlängderna exempelvis inom gruppen av svagare angripna variera 
mellan 7 och 4 cm. och inom gruppen av starkare angripna mellan 4 
och 2 cm. Det torde väl icke vara osannolikt, att denna olikformighet 
kan få sin förklaring, om man antar att svampangreppet verkat störande 
på näringsledningen i skottet. Att detta måste inträffa, då delar av 


4507 TORSTEN LAGERBERG. 


barkvävnaden hava dödats är ju naturligt, men även för den händelse, 
att barken är fullt levande, torde ett dylikt antagande icke ligga utom 
rimlighetens gränser. 

För övrigt visade sig Lophodermium-angreppet efter vegetations- 
periodens slut hava anställt mycket större förödelse, än man kunde haft an- 
ledning att vänta. Jag fann nämligen, att de dödade tallarna nu voro 
betydligt flera än i våras, och även grenskadorna hade tilltagit i om- 
fattning. Ett exempel härpå lämnar fig. 4. Å den här avbildade tal- 
len lever endast själva huvudstammen samt de för året utvecklade krans- 
grenarna och toppskottet, alla äldre grenar äro döda intill sina fäste- 
punkter, där deras bruna och förstörda barkvävnad är avgränsad genom 
ett kraftigt korkskikt. -—- Att jag icke kunde anträffa ett sådant vid 
undersökning av de i juni insamlade stamskadorna, är ju helt naturligt, 
tallarna hade ännu icke vid denna tidpunkt hunnit att på detta sätt 
reagera mot det inkräktande mycelet. — På de döda grenarna sutto 
ännu rätt många barr kvar, vilka förbytt sin förut brunröda färg i en 
mera gulaktig och voro fullsatta av pyknider samt oöppnade apothecier 
av Lophodermium pinastri. Alla tallar, som i våras hade föga utveck- 
lade, överböjda och vissnande årsskott, voro döda (jfr fig. 1). Års- 
skotten hade nu fullständigt intorkat och voro delvis starkt förruttnade 
samt besatta med allehanda saprofytiska svampformer. Många tallar- 
stodo även vid detta tillfälle i begrepp att dö. Till och med sådana, 
vilkas årsskott hade nått ganska långt i utveckling, hade vissnat och 
skulle tydligen inom kort vara döda (fig. 5). Då det föreföll mig osan- 
nolikt,' att Lophodermium-angreppet i och för sig kunde ha så kraftiga 
följder, företog jag en undersökning av dödade och döende exemplar 
och fann därvid, att Lophodermium långt ifrån var den enda skadegöra- 
ren på detta kulturfält. Ett stort antal av de tallar, som hade dött med 
helt obetydligt drivna knoppar eller till och med i knopptillstånd, hade 
angripits av Årmillaria mellea (VAHL), den bekanta honungsskivlingen. 
Rötterna voro mellan bark och ved alldeles utfyllda av denna svamps 
mycelhinnor, och på själva rothalsen återfanns regelbundet den karak- 
täristiska, av starka förhartsade kåädflöden utfyllda ansvällningen. Frukt- 
kroppar förekommo dock icke. Armillaria- och Lophodermium-angtrep- 
pen torde i detta fall hava varit tämligen samtidiga. Det är sålunda ytterst 
sannolikt, att de tallar, som jag i våras fann i vissnande tillstånd utan att 
kunna förklara anledningen därtill, redan då voro angripna av Armillaria. 

Även insekter hade funnit ett särdeles lämpligt fält för sitt förstö- 
relsearbete i dessa kulturer. Det är ju en av gammalt gjord erfaren- 
het, att svamp- och insektshärjningar ofta gå hand i hand, då de så att 
säga bereda varandra jordmån. Här var det den vanliga snytbaggen, 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. 


Fig. 4. 95 cm. hög tall, vars hela krona, såväl barr som grenar, dödats till följd av skytte 

angreppet. Endast de övre kransgrenarna och stammens toppskott vid liv. Stamtoppskottet 

1913 10 cm., 1912 30 cm., barrlängd 1913 4 em. De kvarsittande döda barren äro full 
satta av pyknider och apothecier av Lophodermium pinastri. — Eksjö, 23 okt. 1913. 


95 cm hohe Kiefer, deren sämtliche Zweige und Nadeln durch den Angriff des Schättepilz es getötet wurden. 

Nur der diesjährige Zweigwirtel und Jahrestrieb am Hauptstamm noch am Leben. Jahrestrieb des Stammes 

von 1913 10 cm, von 1912 30 cm, Nadellänge 1913 4 cm. Die noch sitzenden toten Nadeln sind voll von 
Pykniden und unreifen Apothecien des Lophodermium pinastri. — Eksjö, Prov. Småland” 23. Okt. 1913: 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1913. Fackafdelningen. SITE 


4527 TORSTEN LAGERBERG. 


Hylobius Abietis 1.., som hade anställt den största förödelsen. Plantornas 
minskade tillväxtintensitet hade uppenbarligen varit tillräckligt stor, för 
att snytbaggen skulle finna dem lämpliga för utvecklingen av sin av- 
komma. Ett stort antal plantor — även friska och levande — voro 
starkt punkterade på själva rothalsen, och i detta parti av stammen till 
omkring 1 fot över marken anträffade jag massor av larver, dels i gån- 
gar, dels ännu oombildade i kokonger. I många fall voro tallarna sam- 
tidigt med snytbaggsangreppen även skadade av Armillaria, men i andra 
åter var snytbaggen uppenbarligen den direkta och enda orsaken till 
plantornas död. Detta är exempelvis förhållandet med den i fig. 5 av- 
bildade. Rothalsens barkvävnad var här fullständigt förstörd av snyt- 
baggslarver, och i stamdelarna för övrigt var barken intorkad ehuru ännu 
grönfärgad. Barren hade antagit en gulgrön färg och voro liksom svedda 
i spetsarna, allt tydande på att de dött till följd av uttorkning och nä- 
ringsbrist. 

Utom snytbaggen anträffade jag även rätt allmänt den tvåtandade 
barkborren, Zomicus bidentatus HBST. Den i fig. 2 avbildade tallen var 
starkt angripen av denna lilla skalbagge, av vilken jag anträffade såväl 
larver som fullbildade insekter i stammens övre parti. Barken och yt- 
veden voro fullständigt uppluckrade av dess gångsystem. I detta före- 
kom även en liten till tenebrioniderna hörande form, Hypophläus linearis 
FABR." = Arten är enligt uppgift i litteraturen (PERRIS, sid. 358) en 
av den tvåtandade barkborrens följeinsekter, av vilkens larver den liv- 
när sig. 

I de dödade tallarna förekommo även allmänt mängder av flug- 
larver, vilka här levde på samma sätt som i de av Crumenula abietina 
LAGERBERG (1913, sid. 33) dödade grantopparna. Möjligt är ju även, 
att de ursprungligen uppträtt som parasiter på snytbaggens larver. Jag 
såg dem dock aldrig tillsammans med dessa, ehuru gångar efter Hylo- 
bius-larver icke voro ovanliga i de stampartier, där fluglarverna förekommo. 

För övrigt kunde konstateras mindre omfattande angrepp av den 
större märgborren, Hylesinus piniperda L., av hartsgallvecklaren Retinia resti- 
nana(FABR.)GN. samt av den lilla tallbarrsgallmyggan, Cecidomyia brachyntera 
SCHWAEG. Den senares förekomst och utbredning inom landet torde 
tills dato vara skäligen obekant, varför ett kort omnämnande av den- 
samma här försvarar sin plats. Myggan lägger på våren sina ägg inom 
slidan mellan de utväxande barren, och den till slut rödgula larven utveck- 
las därstädes i en runt om tillsluten hålighet, vilken enligt V. TUBEUF 
(1901, sid. 120) uppstår genom barrens basala sammanväxning, men 
i stället torde bildas genom sträckning av den redan förut samman- 


1 Bestämningen godhetsfullt utförd av dr. I. TRÄGÅRDH. 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. 
Fig. 5. 1,2 m. hög tall med tidigare barrgenerationer dödade av skytte och till största delen 
affållna. De korta årsskotten äro vissnade, och hela trädet står i begrepp att dö på grund 
av ett sekundärt angrepp af Hvlobius Abietis. Eksjö, 23 okt. 1913. 


Nadeln durch den Schittepilz getötet wurden und 


1,2 m hohe Kiefer, deren sämtliche ältere 5 ' 
t im Absterben begriffen 


Teil abgeworfen sind. Die kurzen Jahrestriebe sind verwelkt, und die K efer 
zufolge sekundärer Angriffe von Hylobius Abietis. — Eksjö, Prov. Småland, 23. Okt. 1913 


st jet 


ARA TORSTEN LAGERBERG. 


hängande embryonala vävnaden vid knoppens bas. Själva knoppen för- 
täres. De båda barren dödas icke omedelbart utan fortsätta sin tillväxt. 
De kunna i vissa fall nå en utveckling, som knappast står de friska bar- 
rens mycket efter, oftast bli de emellertid betydligt kortare och dö redan 
under eftersommaren, varvid de antaga en karaktäristisk halmgul färg. 
Själva gallbildningen kan enligt Vv. TUBEUF (anf. ställe) ha ett mycket väx- 
lande utseende. Typiskt utgöres den av en tjock och fast, klotrund 
ansvällning vid barrparets bas, men denna kan understundom  full- 
ständigt saknas. — Det kan anmärkas, att i alla de fall, då jag 
iakttagit angrepp av denna mygga eller kunnat undersöka barrmaterial 
med dess larver, några gallor av den förstnämnda typen icke hafva på- 
träffats; barren hava med undantag av den vid basen inträdda samman- 
växningen icke företett någon avvikande form. Cecidomyia brachyntera är 
mig för närvarande bekant från trakten av Umeå (material från jäg- 
mästare P. TÖRNBLOM), från Moälven i Ångermanland (material från forst- 
mästare G. VON POST), från Stockholms-trakten samt från Eksjö, å vilka 
båda sistnämnda lokaler jag själv observerat denna lilla skadeinsekt. 
Myggan torde sålunda ha en ganska stor spridning inom landet, men 
har tills dato icke uppträtt som skadegörare i större omfattning. 
Slutligen kan jag omnämna ännu en skada, som var särdeles 
vanlig på de under året utvecklade barren, såväl kraftigt utvecklade som 
undertryckta. Denna skada observerades vanligast på själva toppskottet 
och av dess barr oftast på dem, som sutto närmast spetsen. Barren voro 
här oftast på utsidan försedda med längsgående, linjesmala, skarpt be- 
gränsade och tämligen djupa fåror. Dessas längd växlade högst betyd- 
ligt, understundom voro de lika långa som barret självt, i allmänhet dock 
betydligt kortare, och kunde då uppträda flera i rad eller till dels jäm- 
sides med hvarandra. Fårorna äro närmast den skarpa kanten mörk- 
bruna och omgivas för övrigt av en blekare zon död barrvävnad. De 
delar av barren, som lämnats oberörda av angreppet, hålla sig vid liv 
åtminstone till en tid, uppträda skadorna däremot på barrets basala de- 
lar, torkar det i sin helhet rätt snart. Fårorna äro stundom fyllda av 
kåda. Deras uppkomst syntes mig ganska dunkel, jag förmodade, att de 
möjligen kunde utgöras av uppbrustna hartsgångar, vilka av någon oför- 
klarad anledning hade föranletts att öppna sig, men jag fann snart av 
den anatomiska undersökningen, att detta ej kunde vara fallet. På äldre, 
döda barr, antaga dessa fåror ett särdeles karaktäristiskt utseende, deras 
skarpa kanter bli svartfärgade, och själva fåran med den omgivande 
svarta begränsningen gör därför i hög grad intryck av att vara ett apo- 
thecium till någon hysteriacé, närmast då Hypodermella sulcigena. Att de 
emellertid icke ha något med apothecier att skaffa, är tydligt. Den 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. ASS 


svarta färgen härrör dock från ett till hyphomyceterna hörande brun- 
färgat mycel, som tydligen helt sekundärt funnit en-lämplig jordmån i 
fårorna och sålunda måste betraktas som saprofyt. Oaktat mina egna 
undersökningar icke kunnat ge någon förklaring på denna nu omskrivna 
skada, tror jag mig ändock vara i stånd att lämna en sådan. I sitt re- 
dan förut citerade arbete över skyttesvampen har nämligen V. TUBEUF 
(1901, Sid. 129) beskrivit fullständigt samma angrepp på tallbarr. Hans 
framställning överensstämmer så fullständigt med min ovan lämnade, att 
det icke kan råda något tvivel om, att det är samma sak som avhand- 
las. V. TUBEUF påpekar särskilt skadornas likhet med ett hysteriacé- 
apothecium, och omnämner, att barr med dylika av svamp svartkantade 
fåror anträffats i Berlins statsherbarium under beteckningen Hypoderma 
pinastri? och Hypodermium sulcigenum. Fårorna äro emellertid fram- 
kallade av en till chrysomeliderna hörande skalbagge »Galeruca pinicola», 
(Luperus pinicola (DUFT.) GEOFF.), som livnär sig på själva barren. Det 
är väl därför ytterst sannolikt, att de även hos oss hava samma upp- 
hov. Dock har jag icke, vare sig på Hökensås eller vid Eksjö, där 
jag observerat detta angrepp, anträffat själva skalbaggen, vilket kanske 
närmast berodde därpå, att jag då icke hade anledning att söka efter 
densamma. Arten är emellertid funner hos oss, VESTERLUND (sid. 185) 
anför den från Edefors socken i Norrbotten, där han iakttog den i rätt 
stor mängd, och enligt GRILL (sid. 335) förekommer den även i Väster- 
götland och Hälsingland. 


3. Skytteepidemier och deras uppträdande. 


Den ovan givna framställningen torde till fullo hava ådagalagt, att 
den skada, som ett skytteangrepp förorsakar, kan bli högst betydande, 
även då det gäller tallar i mera framskriden ålder. Den genom själva 
barrfallet åstadkomna tillväxtminskningen betyder redan den en ganska 
stor ekonomisk förlust, men då tallarna dessutom lätt försättas i ett svag- 
hetstillstånd, som gör dem särskilt begärliga för allehanda skogens skade- 
insekter, blir ju faran så mycket större. 

Lyckligtvis torde det höra till undantagen, att så starka skytteangrepp 
som det av år 1913 gå ut över äldre kulturer under två på varandra 
följande år, i annat fall skulle nog deras öde snart vara beseglat. 
Det torde likaledes vara en allmänt gjord erfarenhet, att en abnorm barr- 
fällning i kulturbestånd av tall icke är en årligen återkommande före- 
teelse, utan att den har en mera periodisk karaktär och då uppträder 
över större områden. I år är den spridd över hela södra Sverige, sär- 
skilt starkt hemsökta äro enligt uppgift Södermanlands och Jönköpings 


TORSTEN LAGERBERG. 


> 
in 
RA 


län. Om tidigare angrepp liknande det, som utgjort föremål för denna 
undersökning, finner man visserligen ej mycket i vår egen skogslitteratur, 
men uppgifter förekomma dock. Ffter allt att döma hade ett dylikt ägt 
rum år 1884, då enligt KJELLBERG (sid. 48) självsådda plantor efter frö- 
trädsställningar »med ända till en meters höjd och därutöver» hade an- 
gripits av skytte. Sannolikt har det även varit fråga om samma sak 
vid den av FRESE (sid. 229) närmare beskrivna sjukdomen på 6:—15: 
åriga tallkulturer i Halland. Om en till tiden ännu senare epidemi har 
prof. H. HESSELMAN gjort en del anteckningar, som härmed meddelas. 
Enligt iakttagelser åren 1906 och 19907, hade yngre tallkulturer å Ryfors 
skogar, Bottnaryds socken i Småland, samt å Lunnarsbo kronopark under 
år 1905 varit utsatta för ett starkt angrepp. Detta yttrade sig i juni 
1906 — den gängen sålunda något senare än innevarande år — genom 
starkt rodnande och avfallande barr och för övrigt på fullkomligt ena- 
handa sätt, som det jag ovan skildrat, ehuru den angreppet åtföljande 
tillväxtminskningen icke synes ha varit vidare stor. 

En fråga, som med hänsyn till skytteepidemiens starka begränsning 
till kulturer är av vikt att utreda, är den, huruvida naturlig återväxt kan 
vara förskonad för angrepp. Mina iakttagelser härutinnan ha givit vid han- 
den, att detta icke är händelsen, även om angreppen här äro mera 
spridda och till sin art lindrigare. Så har jag exempelvis under den 
gångna sommaren på Jönåkers häradsallmänning i Södermanland i grov 
timmerskog sett självsådda omkring 10:åriga tallar, som hade varit ut- 
satta för en totalinfektion och stodo fullständigt barrlösa. Möjligheterna 
för en infektion i större skala synas dock, då det gäller naturlig återväxt, 
vara mycket inskränkta. Till belysande av denna omständighet medde- 
lar jag en iakttagelse från det undersökta Eksjö-fältet. Intill den starkt 
angripna, 7:åriga kulturen och skilt från denna genom en smal, 10—153 
m. bred remsa kvarlämnad timmerskog och en utmed denna gående 
gärdesgård, låg ett annat kalhygge, sannolikt av äldre datum, glest be- 
vuxet av invandrade granar, enar och tallar. De senare, c:a 10 år gamla, 
voro endast helt obetydligt eller också alls icke angripna av skytte, ehuru 
de växte i så nära grannskap till den stora infektionshärden. Detta kan 
enligt mitt förmenande icke tydas på annat sätt, än att möjligheterna 
för smittans spridning äro högst inskränkta, varmed även uppenbarligen 
sammanhänger, att infektionsmaterialet blir större på ytenheten i en kultur 
än i en naturlig återväxt. 

Att skyttesvampen från en lokaliserad infektionshärd icke sprider 
sig vidare långt, har HAACK (sid. 411) visat genom försök. Detta na- 
turligtvis under förutsättning, att de apothecieförande barren ligga på 
eller omedelbart vid marken, i vilket fall de utslungade sporerna i mindre 


I 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. Abe 


grad äro utsatta för luftens strömningar. I kulturer, som uppdragas ge- 
nom sådd, och där ett flertal plantor trängas med varandra i samma 
såddgrop, innan gallringar företagits, skapas ju kring varje plantgrupp 
ett mera koncentrerat infektionsmaterial, och möjligheterna för en total- 
infektion bli sålunda större. 


4. Skyttesvampens parasitiska natur. 


Skyttesvampens parasitiska förmåga fördes för första gången på tal 
år 18352 i det schlesiska skogssällskapet av GÖPPERT. — LINDS (sid. 147) 
förmodan, att ROSTRUP skulle ha varit den förste, som gjort Lophoder- 
mum pinastri ansvarig för tallens skytte, är sålunda icke riktig. — GÖP- 
PERTS teori vann dock ingalunda odelat gillande, och ända in i det sista 
har den blivit livligt omdebatterad. Det var särskilt de stora skytte- 
härjningarna i plantskolorna, som tilldrogo sig det livligaste intresset. 
Sedan gammalt har man nämligen velat anse en ogynnsam väderlek och 
en olämplig jordmån såsom deras förnämsta orsak, svampens uppträdande 
skulle sålunda endast vara sekundärt. Det torde i detta sammanhang 
böra erinras om EBERMAYERS (sid. 257 o. följ.) afdunstningsteori, 
enligt vilken skyttet skulle framkallas av en under klara, varma vårdagar 
hastigt ökad transpiration, medan rotsystemet i den ännu frusna marken 
icke kan ersätta den starka vattenförlusten. Skyttet skulle sålunda i själva 
verket vara en ren uttorkningsprocess. Denna åsikt har vunnit stor sprid- 
ning bland skogsmän, och torde väl ännu på många håll omfattas såsom 
en slutgiltig förklaring. Senast för blott två år sedan yttrar sig exem- 
pelvis VOGL (sid. 631) 1 denna riktning. Emellertid är det att märka, 
att EBERMAYER icke har grundat sin uppfattning på direkta experiment 
utan stöder densamma på erfarenheter, vunna av andra forskare genom 
försök med andra växter (gurkor, tobaksplantor), och hans teori kan 
därför ingalunda anses bevisad. 

Att Lophodermiums uppträdande vid skytteepidemier endast tiller- 
kändes underordnad betydelse, torde berott därpå, att denna svamp 
sedan gammalt hade gällt som saprofyt. ROSTRUP (1887, 243—44), 
som dock är en avgjord anhängare av svampteorien, anser sålunda, att 
Lophodermium pinastri hör till de icke få svampar, som väl i allmänhet 
uppträda och ursprungligen uppträtt som saprofyter, men som tillika 
kunna uppträda som parasiter. Denna uppfattning är sannolikt ett re- 
sultat av de iakttagelser, som ROSTRUP (1883, sid. 273) anställde under 
enat teser Svetigertoretagen resa. I Ångermanlands, Jämtlands, Me- 
delpads, Hälsinglands och Upplands barrskogar fann han svampen endast 
som saprofyt, till och med gariska sparsamt, på barren av avbrutna döda 


4587 TORSTEN LAGERBERG. 


grenar, medan i sydligare landskap, särskilt Skåne, yngre tallkulturer 
voro utsatta för samma svåra angrepp som i Danmark. Härtill vill jag 
anmärka, att Lophodermium pinastri även i de av ROSTRUP angivna 
landskapen är mycket allmän på avfallna barr överallt i skogarna, och 
att den under senare tid uppträtt förhärjande i plantskolor ända upp i 
Västerbotten. Själv har jag till och med sett tvåårsplantor av naturlig 
återväxt på mossar i Ångermanland angripna av denna svamp. 

Ehuru skyttespörsmålet särskilt under sista tiden varit föremål för 
ingående undersökningar, har frågan huruvida svampen skall betraktas 
som fakultativ parasit icke blivit definitivt avgjord. Och man måste 
därför medgiva det berättigade i ett nyligen av V. TUBEUF (1913, sid. 
379) gjort uttalande, att vår kännedom om tallens skyttesjuka är mycket 
bristfällig, så länge det icke lyckats infektera tallplantor med svampens 
mycel eller sporer. 

Visserligen saknas ännu positiva resultat av under sträng vetenskaplig 
kontroll anställda infektionsförsök, men de praktiska i plantskolor och 
av en mängd olika forskare utförda ha givit ett så oförtydbart och 
enstämmigt utslag, att man icke behöver draga skyttesvampens parasitiska 
förmåga i ringaste tvivelsmål. Sådana försök ha bland annnat utförts 
av PRANTL (sid. 434), ROSTRUP (1887, sid. 244), MAYR (1902, sid. 
473 och 1903 sid. 547) samt HAACK (sid: 404): Enssida av frågan, 
som genom dessa försök även fått sin lösning, är den, huruvida den 
på barren i kronorna på äldre tallar förekommande Lophodermium- 
formen är indentisk med den, som anställer förödelse i plantskolor. 
Härutinnan trodde sig MAYR (1903, sid. 549) ha funnit en avgjord mot- 
sättning, och han uttalar därför som sin bestämda mening, att den på 
äldre tallars barr levande svampen icke kan överföras på småplantor. 
Emellertid måste detta resultat ha framkommit till följd av otillfreds- 
ställande försöksanordningar, ty HAACK (sid. 404), som återupprepat 
MAYRS försök, har funnit, att plantor med största lätthet infekteras från 
Lophodermium-förande barr, vilka tagits från så gamla som till och med 
80:åriga tallar. HAACK (sid. 339) har även underkastat de båda för- 
modade formerna av svampen en morfologisk-anatomisk jämförelse, men 
icke heller ur denna synpunkt kunde några skiljaktigheter påvisas. Att 
Lophodermium sålunda icke under några omständigheter förlorar sin 
parasitiska förmåga, är tydligt. Det finnes till och med författare, som 
vilja frånkänna svampen saprofytiska egenskaper helt och hållet. Sålunda 
säger V. TUBEUF (1901, sid. 40), att den med säkerhet icke kan angripa 
de på marken nedfallna, döda barren och föröka sig i dessa. Dock 
synes det mig föga troligt, att man är berättigad att driva saken så 
långt. Såväl v. TUBEUF själv (1910, sid. 410) som sedermera även HAACK 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 459? 


(sid. 341 0. följ.) ha nämligen med största lätthet kunnat överföra 
mycel på steriliserade, döda barr, på vilka svampen sedermera nått fertilt 
stadium. Det är väl med hänsyn därtill icke osannolikt, att även sporer 
skulle kunna finna en lämplig grobädd på sådana barr, eller att svampen 
skulle kunna direkt sprida sig i de multnande barrmängder, som skogs- 
marken erbjuder (eventuellt växa över från ett barr till ett annat, då dessa 
ligga i direkt beröring med varandra). Man får icke heller glömma, att svam- 
pen i alla händelser under en stor del av sin tillvaro lever som saprofyt, 
och att den icke äger förmåga att utbilda några fortplantningsorgan, 
förr än den angripna barrvävnaden blivit fullständigt dödad av mycelet. 


5. Immunitetsfrågan och proveniensens betydelse. 


Flerstädes i litteraturen framhålles det, att skyttesjukan är en 
tallens ungdomssjukdom, från hvilken den vid mera framskriden ålder 
skulle gå fri, dess disposition för smitta skulle med tiden bliva mindre. 
Den åldersgräns, vid vilken immuniteten skulle inträda, bestämmes emel- 
lertid av skilda författare högst olika. Sålunda uppger HAACK (sid. 
419), att den ålder, från och med vilken tallen kan anses vara säker 
för skyttesvampangrepp, ligger mellan 7 och 10 år. Hos ROSTRUP (1880, 
sid. 86) finner man dock omnämnd en starkt angripen 15:årig tallkultur 
på Själland, och i sin bekanta Plantepatologi (sid. 3524) framhåller han, 
att tallen ända till 30:årsåldern i hög grad lider av den barrfällning, som 
förorsakas av svampen. Den översikt, som V. TUBEUF (1901, sid. 145 
—154) lämnat, höjer emellertid siffran på denna åldersgräns högst betyd- 
ligt. Även om de flesta angreppen falla mellan 10 och 15 år (c:a 50 ?4 
av 131 angivna fall), så omtalas här angrepp på 80:-, ja t. o. m. 100:åriga träd. 

Det torde väl därför få anses bestyrkt, att Lophodermium pinastri 
även kan uppträda epidemiskt på tallar vid mera framskriden ålder, 
ehuru dess mest ödesdigra verkningar otvivelaktigt gå ut över plantorna 
under deras första levnadsår. Att dispositionen för smitta blir mindre 
med åren förklaras av olika författare väsentligt olika. HARTIG (sid. 96) 
säger helt enkelt, att anledningen härtill skulle vara den, att tallarna 
växa ifrån sporspridningsregionen, som i huvudsak är belägen strax 
ovan marken. Den förklaring, som V. TUBEUF (1913, sid. 386) lämnar, 
sammanhänger med hans teori om möjligheterna för en infektion i all- 
mänhet. Han antar nämligen, att en minskad turgescens i barren skulle 
vara nödvändig, för att svampens hyfer skulle vinna inträde i deras 
vävnader. I samma grad som plantan blir större, nå även dess rötter 
djupare, och faran för uttorkning blir sålunda mindre. Teorien om 
turgorbrist som en nödvändig betingelse för infektion är emellertid i intet 


460 TORSTEN LAGERBERG. 


avseende prövad; det enda stöd, som V. TUBEUF (TOS) sid. '373) ger 
densamma, är det negativa resultatet av infektionsförsök med tall- 
plantor, som höllos i fuktighetsmättad luft; att detta är otillräckligt 
som bevis för hans teori, är ju tydligt. Teorien arbetar även i andra 
avseenden med svårigheter, då som bekant skytteepidemier oftast och 
mest förödande uppträda i plantskolor och kulturer i fuktiga lägen, där 
utsikterna för skarpa växlingar i turgescens äro betydligt reducerade. 

Försök att infektera friska barr på äldre träd ha hittills icke krönts 
med framgång. Åtminstone tyda de av HaaAcK (sid. 420) anställda 
på detta. Det skulle i så fall vara nödvändigt att antaga, att alla de 
starka epidemier, som tid efter annan övergå äldre kulturer, måste betin- 
gas av ett förutgående svaghetstillstånd hos träden, då möjligheten för 
infektion alltså förelegat. Av erfarenhet vet man också, att sådana 
träd, som exempelvis genom angrepp av ÄArmiällaria bringats att föra 
en tynande tillvaro, med största lätthet angripas av skyttesvampen. 
Huruvida en stark uttorkning kan ha samma följd är väl icke bevisat. 
Den skytteepidemi, som jag i det föregående har skildrat, kan dock 
knappast genom sistnämnda antagande vinna sin förklaring, då som 
bekant föregående års sommar kan räknas bland de nederbördsrikaste 
på de senare åren för landets sydliga delar. De hittills utförda infektions- 
försöken äro enligt min mening icke tillräckliga, för att man skall vara 
berättigad att av dem draga den slutsatsen, att äldre, fullt friska tallar 
äro immuna mot sjukdomen. Utgången av dylika, i det fria anställda 
försök kan ju bero på en mängd tillfälligheter, som undandra sig en 
direkt iakttagelse, och då de därtill icke äro flera än de tills dato anställda, 
äro de knappast ägnade att definitivt avgöra denna fråga. 

I ett avseende synes det emellertid vara fastslaget, att mottaglig- 
heten för smitta är mycket växlande. I detta fall gäller det icke olika 
åldrar utan olika härkomst. Proveniensens betydelse, som även från så 
många andra synpunkter visat sig vara av största vikt, är även då det 
gäller en skytteinfektion mycket stor. Just i denna punkt innehåller den 
utländska skogslitteraturen en massa uppgifter, men man kan tyvärr 
icke säga om dem alla, att de kunna göra anspråk på tillförlitlighet. 
Den s. k. tysktallen, som genom sina dåliga beståndsegenskaper torde 
vara väl känd hos oss (jfr. WIBECK), har i de nordiska länderna 
även visat sig vara mycket känslig mot skytte. Detta är en hos oss 
sedan gammalt känd sak, och även från Danmark, Finland och Skottland 
föreligga liknande iakttagelser. Redan för 30 år sedan utfördes i Dan- 
mark ett av ROSTRUP (1883, sid. 274) beskrivet proveniensförsök, som 
icke är utan intresse. Därvid kom till användning tallfrö från följande 
orter: Västanfjällska Norge, Skottland, Kalmar, Värmland, Riga och 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 4017 


Tyskland. Plantorna af de tre förstnämnda provenienserna förhöllo 
sig fullt lika, däremot visade de värmländska stor överensstämmelse med 
de tyska, och blevo även angripna av Lophodermium. ROSTRUP anser 
det därför icke uteslutet, att det från Värmland erhållna fröet i själva 
verket kunde vara af tyskt ursprung. Att stora utsikter finnas för att 
denna hans förmodan är riktig, kan man förstå, då man vet, att den tyska 
tallen vid ifrågavarande tid genom WOLFFS åtgöranden hade vunnit ett 
stort insteg i detta landskap (jfr. WIBECK, sid. 172). 

De mest omfattande försök, som utförts för utrönande av skytteepi- 
demiers samband med proveniensen, härstamma från MAYR (1911, sid. 
11). Dessa försök resulterade i att han trodde sig kunna urskilja tren- 
ne grupper, som gent emot skytte skulle förhålla sig väsentligen olika: 
1. Skyttehärdiga former (från Norge och Finland eller i allmänhet 
tall av nordisk härkomst). På dessa angripas visserligen barren, men 
endast i spetsarna, och basen förblir frisk. Spetsknoppen utväxer året 
efter angreppet, och endast en ringa procent av plantorna dukar under 
för angreppet. 2. Skyttekänsliga former (från Skottland, Holland, 
Belgien, Tyskland till Alperna, Kurland, Livland och mellersta Ryssland 
till en icke närmare bestämd gräns i öster). Plantor till denna grupp 
skulle antingen icke alls angripas, eller ock skulle en epidemi, då den 
uppträder, verka fullständigt förödande. 3. För skytte tillspillogivna 
former (från Auvergne, Tyrolen och Nordungern). Hithörande angripas 
alltid av skytte i dess svåraste form och äro sålunda fullständigt oan- 
vändbara för kulturer. — Den enda tall, som med hänsyn till skyttets 
skadlighet borde uppdragas i Mellan-Europa, anser MAYR därför vara 
den nordiska. MAYRS resultat hava dock icke visat sig hålla stånd mot 
en förnyad prövning. Redan hans egendomliga 2:dra grupp är ju nog, 
för att man skall draga försöksanordningarnas likformighet i tvivelsmål. 
De kontrollförsök, som HAACK (sid. 489—491) utfört, ha också visat, att 
proveniensen är av vikt vid en skytteinfektion endast så tillvida, att 
den betyder olika mottaglighet för smitta, på samma sätt som den 
även för övrigt utgör grunden till olikhet i fysiologiskt hänseende. Icke 
ens den nordiska tallen kan i Tyskland stå emot en kraftig skytteepi- 
demi utan dukar under för densamma helt och hållet. Att denna tall 
även i sitt hemland kan råka ut för samma öde, veta vi själva mer än 
väl. Ehuru numera uteslutande frö av svensk härkomst användes i 
revirens och skogsvårdsstyrelsernas plantskolor, ha under senaste tid 
tusentals plantor tillintetgjorts av denna sjukdom. För att ytterligare 
belysa proveniensens betydelse vid en skytteepidemi meddelar jag här 
några data från den å Hessleby kronopark i Småland belägna försöks- 
ytan n:o 112, som under den gångna sommaren reviderats av skogsav- 


4627 TORSTEN LAGERBERG. 


delningen. Denna yta, som anlades i maj månad 1908, ingår i en 
serie av internationella kulturförsök, som avse att giva upplysning om 
tallens europeiska raser och deras förhållande vid förflyttning från ett 
land till ett annat. Ytan ligger på en större hyggestrakt och har ett 
fritt och jämnt läge. De olika provenienser, som kommit till användning vid 
försöket, och dessas inbördes gruppering framgår av nedanstående översikt. 


Skogsförsöksanstaltens försöksyta n:o 112 för utrönande av tallens europe= 
iska raser. 


Versuchsfläche N:o 112 der forstlichen Versuchsanstalt Schwedens, die zur Erforschung der 
europäischen Kiefernrassen in der Staatsforst Hessleby, Prov. Småland, im Mai 1908 


angelegt wurde. 
RR RR FRA 


| 


I II III IV Vv | VI | 
Skottland. Frankrike. Preussen. Belgien. Bayern. | Ryssland, | 
Inverness-Shire. Haute Loire, Allenstein. Oberf.| Campine, Oberf. Rheinpfalz, | Kurland, Oberf. | 
3742 — long. SIR Gusoianka. | Hasselt. Kaiserslautern. | Kiewenhof. | 
57”14' n. lat. | 21? 30' ö. long.| 540" ö. long. | 7?45' v. long. | 25”45' ö. long. 


3?07' ö. long. 53?40' n. lat. | 50954" n. lat. | 49925" n. lat. | 5645 mn. lat. | 


200 m. ö. h. 44? 58' n. lat. 


(ö. d. M.) f 130 am. ö HK. | T04 mm. 0; B.| 300 MM. 02 HEDGE OS 
1140 m. ö. h. (ä. d. M.) ä. d. M.) (6.4, MI 1 HG sd 
i. d. M.) 
VII VIII IX X | XI XII 
Samma som Preussen. Ryssland. Bulgarien. | Ungarn, Ungarn. 
VI. Postdam, Oberf. Perm. Philippopel, | Comitat Szepes. Comitat Press- 
| É Chorin u. 64” ö. long. Oberf. Creweno. 5 burg. 
(Gleich VI). Reisenthal. 3 o le 8 | 2045" ö. long. file 
DENA 5ykn: Jat; 123250” ö long. ASLasän Hal 17? ö. long. | 
14”10 5. long. 390 m. ö. h. 52?10' n. lat. 46? 30' n. lat. 
52” 50' n. lat. lä. d. MI | 550 m, ör bd 
ss 1550 nm ö.D (i 210 Mm. 0. Bh. 
så r i; di MJ 
40 m. ö. h. SI (ä. d. M.) (ä. d. M.) 
(äö. d. M.) Sverige. | 
Jockmock. 


20” ö. long. 
66?36' n. lat. 
260 m. ö. h. | 

(ä. d. M.) 


Varje parcell har ett innehåll av 3 ar (30 x 16,67 m.) och plantera- 
des med ett förband av 1x0,5 ma. Antalet utsatta plantor framgår av 
den å följande sida meddelade tabellen. Under de fem år som gått, sedan 
ytan anlades, ha plantorna som synes decimerats i antal högst väsentligt, 
vilket åtminstone delvis beror på tidigare skytteangrepp. De iår funna 
angreppsprocenterna variera starkt; om de högsta procenttalen skulle 
betyda största disposition för smitta, skulle alltså tallar av kurländsk och 
ungersk proveniens löpa den största risken att fördärvas vid en skytte- 
epidemi hos oss. Även om detta är händelsen, är man emellertid av 
detta speciella fall icke berättigad att draga en dylik slutsats. Angrepps- 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 4637 


Fördelningen av 1913 års skytteangrepp på försöksytan n:o 112. 
Verteilung der Schittekrankheit auf der Versuchsfläche N:o. 112: 


ar KJ IRATR 


Kiefern Angrepps- 
Avdelningens nummer. procent 
planterade | angripna av 
Nummer der Abteilung. maj 1908 levande 1913 | skytte 1913 |Prozent erkrank- 
| gepflanzt' Mai |am Leben 1913. schitteerkrankt ter Pflanzen 
1908 Cu 1913 

FICSKO CAN) re or ee sr dd 960 | 543 144 26,5 
JIH (Eran knulke) mn sn öre 960 | 301 | 143 39,6 
KITE (EXSUSSCI)E SS ver ala 960 | 302 | 114 377 
IVA (Belle) Roda ok eene ert 960 299 [27 42,5 
NG (I AVEL a osa ekv brgdede ss 512 70 | 32 45:7 
MISCRYSSlAld sees vor oksstsn 960 | 730 | 401 03,1 
VIE CRY SSOd) fira age on 960 342 79 23,1 
NEKEIEN (ET ÖUSSEI), 2 äsoctss/ dra dekl sa 672 | 79 | 11 13,9 
IRS UNSYS SLAG) rosea säte sleek 384 | 103 19 18,4 
SV(BUIZArlem)) dest nde ror 960 | 530 255 48,1 
2581 (LT SATT )L gtr niklas fa KE 960 272 191 70,2 
22 MEM (LUÖ Ps so NET EB SARS ER 960 249 229 91:90 
FSE (Sveri eyes so va Ten 512 | 246 65 | 20,4 


procenternas fördelning är nämligen alltför lagbunden, för att den 
icke skulle ha en särskild betydelse. För de i den övre raden liggande 
parcellerna I—VI stegrar den sig tämligen jämt från 26,5 till 63,:, och 
även för den undre raden kan samma från vänster till höger fortskri- 
dande stegring av angreppets intensitet konstateras. Särskilt anmärk- 
ningsvärt är det, att parcellerna VI och VII, som dock utgöra samma 
proveniens, förhålla sig så väsentligt olika. Här kan det ju näppeligen 
vara tal om en olikhet i disposition. Förklaringen till det hela är nog 
helt enkelt den, att försöksytans högra hälft, där de starkaste angreppen 
återfinnas, legat närmast smittohärden, och dess vänstra del har därför 
icke i samma grad varit utsatt för en infektion som den högra. Att 
emellertid en stark infektion varit särdeles farlig för de ungerska tallarna, 
torde man ändock våga påstå. Deras rykte som skyttehärdiga har visst 
aldrig varit vidare gott. Sålunda omnämner HERRMANN |(sid. 105), att i 
Västpreussen femåriga kulturer av västungerskt frö fullständigt dogo ut, me- 
dan lika gamla, uppdragna genom sådd av ortens eget frö, stodo fullt friska. 

Fara för en misstolkning av anledningen till att en skytteepi- 
demi uppträder med växlande. styrka inom samma kultur föreligger 
alltid, så länge man icke kan bestämt påstå, att infektionsmöjligheterna 
varit desamma för kulturen i sin helhet. Det torde väl tills dato icke 
heller ha utförts några försök, som kunna berömma sig av att denna 
mycket viktiga punkt blivit tillbörligen beaktad. Så mycket försiktigare 
måste man då helt naturligt gå tillväga, om man. af kulturer, som ur- 


4647 TORSTEN LAGERBERG. 


sprungligen anlagts med helt annat syftemål, vill draga slutsatser i im- 
munitetsfrågan. Betydelsen av en enskild iakttagelse blir då ofta lätt 
överskattad. Till ett dylikt fel gör sig exempelvis ZEDERBAUER (sid. 
10, 11) skyldig, då han vill söka göra troligt, att avkomman från tvenne 
i samma trakt av Österrike växande tallar skulle förhålla sig så olika, 
att den i ena fallet skulle vara fullständigt immun, i det andra däremot 
angripas av skytte i mycket hög grad. Det är dock att driva proveni- 
ensens betydelse väl långt! Den av HAACK utförda omprövningen av 
de MAYR'SKA resultaten i proveniensfrågan borde i detta fall ha manat 
till större försiktighet. Tallraser, som äro fullständigt immuna mot 
skytte, finnas helt säkert icke. 


6. Skyttesvampens angreppssätt och utveckling. 


Lophodermium pinastri angriper genom sina sporer, som genom luf- 
ten föras över till tallarnas barr. Sporerna äga förmåga att uthärda 
perioder av torka och kunna, då fuktig väderlek inträder, fortsätta sin 
avstannade utveckling. HAACK (sid. 337, 339) har visat, att sporerna 
kunna gro mycket snart även vid låga temperaturer, och även vid eller 
omedelbart ovan nollpunkten kan mycelet utveckla sig vidare. På vad 
sätt de ur sporen utväxande hyferna tränga in i barret är icke defini- 
tivt avgjort. PRANTL (sid. 511) påstod sålunda ganska bestämt, att han 
sett hyfer växa ned direkt genom epidermiscellernas väggar. HAACK 
(sid. 414) däremot har i ett fall observerat, att de genom klyvöppnin- 
garna togo vägen ned till parenkymet. Så vitt jag kan se, torde väl 
det senare alternativet vara det sannolikaste. Enligt den av V. TUBEUF 
(1913, sid. 387) framställda åsikten skulle sporerna väl äga förmåga att 
gro på barret, men mycelet skulle icke kunna intränga och föra ett pa- 
rasitiskt liv, förr än en förminskad turgescens lämnade det tillträde. 
Denna teori synes mig dock som nämnts föga sannolik; man får väl 
antaga, att mycelet, när det en gång genom klyvöppningarna slup- 
pit in i barret, äger förmåga att omedelbart börja sin fördärvliga verk- 
samhet, vilket det kan med tillhjälp av avsöndrade enzym. För de- 
ras angrepp torde väl även fullt turgescenta vävnader falla till föga. 

Mycelet lever till en början endast i parenkymet, där det växer 
fram såväl mellan som genom cellerna. Det är tunnväggigt och ofär- 
gat, och hyfernas tjocklek är mycket växlande. Till slut intränga en- 
staka hyfer även i barrets centralcylinder. 

Huruvida svampen äger förmåga att från barren träda över till 
själva skottaxlarna uppges ganska olika. ROSTRUP (1883, sid. 261) 
säger emellertid, att stammen av ett- och tvååriga plantor mycket ofta 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 405 


genomväves av mycelet; han har till och med anträffat pyknider av 
Lophodermium utvecklade på stammen av årsplantor. Även HARTIG 
(sid. 95) omnämner, att mycelet plägar växa över till stammen, och att 
"plantorna med säkerhet äro dömda till undergång, så fort märgen bli- 
vit angripen. V. TUBEUF (1901, sid. 40) däremot har icke kunnat finna 
mycel i stammarna, vare sig på ettåriga eller tvååriga plantor. Gent- 
emot detta anför HAACK (sid. 482), att mycelet redan på senhösten går 
över till stammen på årsplantorna, och på de 2:—4:åriga når det stam- 
mens vävnader tidigt påföljande vår. Över huvud taget skulle svampen 
ha lättare att växa över från de primära barren till stammen än från 
de definitiva kortskottsbarren, då de angripna kortskotten avgränsas ge- 
nom en korkvävnad och snart avstötas. — Härtill kan jag anmärka, 
att jag själv vid flera tillfällen på hösten funnit mycel i stammen av 
angripna årsplantor. 

Någon bestämd uppgift om att svampen kan gå över i grenarna 
även på äldre tallar och döda dessa, har jag icke kunnat anträffa. 
ROSTRUP (1883, sid. 271) synes dock hålla detta för troligt, men anser 
tydligen, att det hör till sällsyntheterna, då det gäller vår vanliga tall. 
Även i sin Plantepatologi (sid. 3522) talar han om, att grenar kunna dö- 
das av svampen. Så mycket bestämdare formulerar ROSTRUP (1883, sid. 
265, 1887, sid. 244) detta påstående, då det gäller Pinus austriaca. 
Skyttesvampen angriper nämligen även denna art och betydligt lättare 
än vanlig tall, och mycelet går här fortare från de infekterade barren 
över till grenarna, som fullständigt genomvävas. De koiossala härjnin- 
gar, som skyttesvampen anställt bland den österrikiska tallen i Dan- 
mark, ha gjort, att man nästan fullständigt har måst upphöra med att 
odla densamma i detta land. Även hos oss skall skyttet vara en av 
huvudorsakerna till att kulturer av P. austriaca visat sig så föga livs- 
kraftiga. ROSTRUP (1893, sid. 111) omnämner nämligen, att på Kullens 
nordvästra sluttning 10:—12:åriga kulturer på 12 tunnland angripits och 
fullständigt dödats av skytte. Den framställning av sjukdomsförloppet, 
som ROSTRUP (1902, sid. 522) sedermera lämnar, avviker ganska mycket 
från hans skildring av samma sak för den vanliga tallen. Mycelet skulle 
nämligen tränga in i själva årsskotten, som därigenom få ett egendom- 
ligt slappt utseende och bakåtböjda, ljusgröna och vid basen brunak- 
tiga barr. Dessa bli emellertid snart fullständigt bruna och äro då upp- 
fyllda av hyfer, som alltså i detta fall trängt in i barren från skott- 
delarna. Först när detta har skett, framkomma apothecier på barren. 

Svårigheten att avgöra, vart ett i skottdelar anträffat mycel hör, är 
ju alltid stor på grund därav, att de parasitiska svampmycelen ofta i 
hög grad likna varandra. Särskilt då svampen, såsom fallet är med 


4067 TORSTEN LAGERBERG, 


Lophodermium pinastri, icke äger förmåga att utveckla några fruktkrop- 
par på äldre stamdelar, synes det mig vara omöjligt att bestämt kunna påstå, 
att det mycel, som lever i barren, och det som anträffas i grenarna, 
är ett och samma. Jag skulle för min del tro, att det av ROSTRUP 
för P. austriaca skildrade skytteangreppet icke enbart berott på Lop/ho- 
dermäium, utan möjligen även till en del framkallats av Rhabdospora 
pinea, vilken som bekant är en utpräglad skottparasit och därtill en av 
den österrikiska tallens svåraste fiender (jfr NILSSON, sid. 37, anm.). 

Såsom jag i det föregående omnämnt, anträffade jag allmänt i de 
dödade gren- och stamdelarna av skytteskadade tallar, såväl på Hö- 
kensås- som Eksjö-fältet, ett: tunnväggigt och ofärgat mycel, vilket i hög 
grad liknade det i barren levande Lop/hodermium-mycelet och gjorde 
starkt intryck av att föra en parasitisk tillvaro. I vissa fall syntes det 
mig ganska sannolikt, att detta mycel varit orsaken till grenens död, då 
det ensamt förekom i barkvävnaden och tydligen bragte densamma i 
ett successivt fortskridande avdöende allt efter sitt framträngande. I de 
fall åter, då redan tidigt på försommaren huvudstammens topp och krans- 
knoppar samt ett obetydligt parti av stamspetsen voro torra och döda, 
var frågan mera invecklad. I sådana knoppar förekommo alltid flera 
olika mycelformer, av vilka otvivelaktigt en del är rena saprofyter, och 
det synes mig därför icke möjligt att bestämt påstå, att knopparna fal- 
lit offer för ett parasitärt angrepp. En förklaring till deras död skulle 
möjligen ligga däri, att knopparna själva på grund av livsfunktionernas 
nedsättning under deras utbildningstid — en följd av den totala barr- 
infektionen — icke erhållit tillräcklig kraft för att uthärda en övervint- 
ring utan dukat under för kölden. Deras död skulle sålunda, om detta 
är händelsen, ändock vara en låt vara indirekt följd av den starka 
skytteepidemien. Men även i det förstnämnda fallet, då utsikterna för 
att ett parasitiskt Lop/hodermzum-mycel dödat grenarna synas större, blir 
en dylik slutsats osäker. Mot slutet av vegetationsperioden uppträda 
nämligen på dessa grenar fruktkroppar av fera olika lägre svampfor- 
mer, utan att man vid en företagen anatomisk undersökning av den 
mycelförande barkvävnaden kan upptäcka, att något nytt slag av hyfer 
har tillkommit. Resultatet av undersökningen i sin helhet måste sålunda 
bliva det, att grenarna med största sannolikhet ha dödats av en para- 
sitsvamp, men att denna skulle vara Lophodermium pinastri kan man 
icke med anspråk på tillförlitlighet påsta. 

Då skyttesvampen angriper års- och tvåårsplantor i plantskolorna, 
plägar den redan mot hösten förråda sin närvaro därigenom, att barren 
bliva brunfläckiga. Understundom kan en jämn brunfärgning inträda 
redan på hösten, men vanligtvis bli plantskolorna »röda» först följande 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 4077 


vår efter snöns avsmältning. På hösten finner man allmänt på de dödade 
barren svampens förut omnämnda pyknidstadium (fig. 6). Pykniderna 
hava på årsplantornas barr en mera rent svart färg. På kortskottsbar- 
ren äro de som nämnts mörkt blygråa. Själva fruktkroppen anlägges 
mellan barrets epidermis- och hypodermisvävnader, av vilka den senare 
vid deras mognad spränges genom en längdspringa. De ytterst små, 
stavformade och encelliga, 6—8 p långa och o,;—1 fp breda ofärgade 
konidierna sakna så vitt man känner förmågan att gro, deras bety- 


Fig. 6. Till vänster tvärsnitt av ett pyknid (X 415), till höger tre stycken i detsamma bil- 
dade, stavformade konidier (X 855). 


Links Querschnitt durch eine Pyknide (X 415), rechts drei Konidien (X 855). 


delse i svampens utvecklingscykel är okänd. De egentliga fruktkrop- 
parna, apothecierna, anläggas först följande vår, ehuru de någon gång 
redan på hösten kunna hinna till mognad. Då de äro färdiga, höja de 
sig tydligt över barrets yta, äro glänsande svarta, till omkretsen run- 
dade (de mindre) eller elliptiska samt nå en längd av !/.—2 mm. (fig. 8). 
De öppna sig i fuktigt väder genom en längdspricka och blotta därvid det 
gråvita hymeniet. Även apothecierna anläggas såsom pykniderna mel- 
lan barrets epidermis och hypodermis. Den med tiden uppstående längd- 
sprickan förberedes, såsom V. TUBEUF (1901, sid. 22, tafl. I; fig. 2—4) 
visat och även jag själv kunnat konstatera, på ett tidigt stadium däri- 
genom, att mycelet utefter en bestämd linje tränger in emellan och lö- 
ser epidermiscellerna från varandra, varefter dessa trängas nedåt av den an- 
svällande hyfvävnaden och i de mogna apothecierna ofta anträffas långt 
under hymeniet. De i moget tillstånd utdraget cylindriska, mot top- 
pen tillspetsade sporsäckarna (fig. 7), nå en längd av go—1530 
och en bredd av 10—15 pp. De innehålla 8 stycken något böjda, 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1913. Fackavdelningen. Ols 


4687 TORSTEN LAGERBERG. 


stavformade och encelliga, ofärgade sporer, som ytterst långsamt av- 
smalna mot sin nedre ända, och då de äro färdiga nästan nå sporsäc- 
kens egen längd (75—140 pu långa och 1,;—2 
/p breda). Den i mitt arbete om gråbarrsjukan 
(LAGERBERG, 1910, sid. 146, fig. 9 d) avbildade 
sporen är icke fullt mogen, vilket bland annat 
tillkännagives av de i rad uppträdande vakuo- 
lerna. Den här i fig. 7 (till höger) återgivna är 
fullt mogen och har en stund legat i vatten, så 
att dess slemhölje hunnit att svälla. Slemhöl- 
jet är emellertid icke på långt när så kraftigt 
utbildat hos denna art som hos Hypodermella 
sulcigena och H. macrospora. — De stavfor- 
made, mot spetsen något förtjockade parafy- 
serna äro ofärgade och tvärsepterade, 2,;—3 pu 
breda och nå i allmänhet helt obetydligt utanför 
sporsäckarna. 

Ett för de av Lophodermium angripna barren 
särdeles karaktäristiskt utseende härrör från de 
smala, skarpt begränsade tvärstreck, genom vilka 
barret delas i flera fält. Dessa framträda under- 
stundom än tydligare på den grund, att de 
kunna vara omväxlande mörkare och ljusare bruna 
(jfr. fig. 8). Det är alldeles uppenbart, att strec- 
ken hava med svampen direkt att skaffa, de 
återkomma nämligen på fullständigt samma sätt 
hos den på granens barr levande, mycket närstå- 
ende L. Abietis. Vid beskrivningen av denna art 
uppger ROSTRUP (1891, sid. 201), att de svarta 
Fist Lr bl sA Go lekenat tvärbanden utgöra gränsen för mycelets utbred- 
gen sporsäck av Lophoder- Ning, dock utan att närmare redogöra för på 
er EA vad sätt denna avgränsning åstadkommes. STAR- 

spor. Xx 850. BÄCK (sid. 15) sätter tvärstreckens uppkomst i 
el ER 2 Aj direkt samband med mycelet, och anser, att de 

Näsdrskn bildas genom en lokalt starkare utveckling av 
detta. HAACK (sid. 354) däremot är av den meningen, att tvärstrecken 
beteckna en gräns, vid vilken mycelet under sitt framträngande genom 
barret stött på och hejdats av en annan, i samma barr levande 
saprofytisk svamp, som också söker taga barret i besittning. Denna upp- 
fattning stödes emellertid ingalunda av en noggrann undersökning. Till 
en början bör kanske anmärkas, att de svarta tvärstrecken uppstå först 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 4697 


samtidigt med apothecierna, och att någon fältindelning icke eller åt- 
minstone högst sällan inträder, så länge barret enbart är besatt med 
pyknider. För det andra skall man vid ett närmare betraktande lätt finna, 
att de fina, skenbart enhetliga tvärstrecken mycket ofta äro dubbla, och 
att om de förlöpa något längre från varandra, den mellanliggande delen 
av barret plägar vara mörkare brunfärgad. Tvärstrecken utgöras av en 
lokalt uppstånden förtätning av mycelet, som därvid blir mera kortcelligt 
och av en svartbrun färg, alldeles som i fruktkropparnas pseudoparenky- 
matiska ytvävnader. De mörk- 
färgade hyferna smyga sig tätt 
intill väggarna av barrets hop- 
fallna parenkymceller och ut- 
fylla sålunda icke de mellan 
dem «utvidgade intercellular- 
rummen, och de hejdas icke i 
sin utbredning av barrets cen- 
tralcylinder, utan genomsätta 
även denna Det möter ingen 
svårighet att konstatera, att 
de mörka hyferna under ett 
successivt avtagande i färg- 
styrka så småningom övergå 
i det ofärgade mycel, som för 
övrigt uppfyller barret. De på 
barrets yta framträdande mörka 


tvärstrecken markera sålunda 


Ur Statens Skogsförsöksanstalts saml. Förf. foto. 
i själva verket diafragmalik- Fig. 8. Barr med mogna apothecier af 
nande hyfskikt, som liksom äro Lophodermium pinastri. Xx 2. 
ks . Nadeln mit reifen Apothecien von Logphodermium 
utspända inom barrets hypo- finastri. X 2. 


dermis, och som i grund och 
botten ännu fullständigare genomföra den utvändigt framträdande fält- 
indelningen. De av dubbelstrecken inneslutna, understundom mörkare 
färgade partierna av barret innehålla till synes färre hyfer, och paren- 
kymceellernas väggar samt resterna av deras innehåll förefalla här min- 
dre förtärda än i barret för övrigt. Man kan måhända tänka sig 
dessa myceldiafragmor såsom avgränsningsskikt för de från varje sär- 
skild spor inom barret utvecklade hyfsystemen; deras uppkomst beteck- 
nar kanske det ställe, där dessa system stött på varandra eller också 
helt enkelt ett upphörande av deras fortsatta vegetativa utveckling i sam- 
band med apotheciebildningen. (Jfr. här det sid. 443" sagda.) 
Apotheciernas utveckling är i hög grad beroende av tillgång på vat- 


AYO TORSTEN LAGERBERG. 


ten, vilket bland annat visar sig däri, att de tidigare och rikligare an- 
läggas på barr, som ligga på marken, och som där äro mera skyddade 
mot uttorkning. VWVåta somrar äro sålunda ägnade att skapa ett stort 
infektionsmaterial. VWVattentillgången inverkar även på själva sporsprid- 
ningen, då apotheciernas mognad vid olika tidpunkter gör, att denna 
blir till årstiden mindre begränsad. I naturen finnas också möjligheter för 
en infektion under hela året, såframt väderleken icke lägger hinder i vägen. 

Den tid som kräves, för att svampen skall hinna fullborda sin ut- 
veckling, är uppenbarligen beroende av om den har angripit äldre tallar 
eller småplantor. I förra fallet röjer sig icke angreppet under det år, då 
barren infekteras, dessa bli först våren därpå helt hastigt bruna, pyknider 
uppträda troligen icke före midsommar, och apothecierna komma ännu 
senare. Ännu den 23 oktober, då jag sista gången undersökte den av 
skytte härjade kulturen vid Eksjö, kunde bland de massor av apothecier, 
som höllo på att utvecklas, endast enstaka fullt mogna och öppnade anträf- 
fas. Det är alltså troligt, att huvudparten av den sporspridning, som utgör 
sista kapitlet i detta års skytteepidemi, kommer att inträffa först nästa vår. 

Då svampen angripit ettåriga eller tvååriga plantor, går dess utveck- 
ling fortare. På de i april och maj avfallande barren anläggas apothe- 
cier redan under juni och juli, och mot slutet av denna senare månad 
börja de mogna. Den huvudsakliga sporspridningen infaller sedan under 
augusti och september; denna årstid är alltså den ur smittosynpunkt farligaste: 

Innan jag övergår till en framställning av skyttets bekämpande, vill 
jag fästa uppmärksamheten på en särskilt i plantskolor vanlig företeelse, 
som mycket ofta blir misstolkad. Det händer ganska ofta på höstarna, 
att tallplantor efter de första frostdagarna anta en violett, i brunt eller 
:rött skiftande färgton, som understundom kar bli: mycket stark. Denna 
färgförändring brukar i allmänhet uppfattas såsom ett tecken till en stun- 
dande skytteepidemi, ehuru den icke har något med skytte att skaffa. 
Till skogsförsöksanstalten inkomma tid efter annan prov av sådana plan- 
tor för undersökning. Senast har jag emottagit dylika från plantskolorna 
vid S. Solberg i Anundsjö revir, samt från Kloten, tidigare från Bjurfors. 
Färgförändringen beror på ett sannolikt under köldens inverkan i cell- 
saften bildat färgämne. Då utvecklingen följande vår ånyo börjar, för- 
svinner den violetta färgen inom kort helt och hållet, och plantorna återfå 
sitt normala gröna utseende. Understundom kan det dock inträffa, att 
plantorna redan på eftersommaren, sålunda långt före de första frost- 
nätterna, antaga en mörkviolett färg. Orsaken härtill är enligt MÖLLERS 
(1904, sid. 751, 752) undersökningar att söka i själva marken. Jorden 
i plantskolan lider då brist på fosforsyra, och violettfärgningen förebygges, 
om dylik åter tillföres. 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. AM 


6. Medel till förekommande av skytte. 


Skyttesvampens förödande uppträdande sammanhänger på det när- 
maste med våra tiders skogsbruk. Sedan man börjat att uppdraga skog 
genom kultur, ha betingelserna för skytteepidemiers uppkomst i hög 
grad ökats, och mångenstädes på kontinenten omöjliggjorde dessa till en 
början fullständigt uppdragande av tall, både som bestånd och i plant- 
skolor. Särskilt för de senare var skyttet mycket ödesdigert och fruktat, 
då det på kort tid kunde tillintetgöra ett stort och värdefullt plantma- 
rial. Numera kan det dock sägas, att man i huvudsak är herre över 
sjukdomen, och detta tack vare möjligheten att döda själva smittofröet. 
Genom en rationellt utförd besprutning med s. k. bordeauxvätska räddas 
kulturerna undan farsoten. Bordeauxvätskans verksamma beståndsdel 
är kopparvitriol. Mer än hundra år har man känt till, att lösningar av 
kopparsalt till och med i ytterst ringa koncentrationer verkade som ett 
starkt gift på svampar (jfr. PRÉVOST). Bordeauxvätskan användes, redan 
innan den vunnit erkännande i litteraturen, flerstädes i Frankrike som 
ett medel att förhindra förödande svampangrepp på vinkulturerna. I 
skogsbrukets tjänst togs den först 1886 genom de försök, som detta och 
följande år utfördes av tvenne fransmän BARTET och VUILLEMIN (sid. 
628). Kort därefter vann metoden insteg även i Tyskland, där den för 
närvarande anses som mycket tillförlitlig och allmänt användes. 

Skyttespörsmålet hos oss har ända från och med framträdandet av 
en inhemsk periodisk skogslitteratur varit föremål för livligt intresse. 
Många äro här de redogörelser för försök att förekomma sjukdomen, 
som på skilda håll blivit utförda. Resultaten även som de förordade 
skyddsåtgärderna visa dock föga överensstämmelse, vilket uppenbar- 
ligen berott därpå, att man vid försökens anordningar utgått från 
oriktiga förutsättningar. Då anledningen till sjukdomen i allmänhet an- 
togs vara att söka i ogynnsamma klimatiska betingelser eller en olämp- 
lig jordmån, gingo alla profylaktiska åtgärder ut på att söka skaffa plan- 
torna ett effektivt skydd under vintern och källossningstiden, samt att 
genom dräneringar förhindra, att marken skulle bli för sur. Sålunda re- 
kommenderar BRUHN (sid. 52) såsom medel mot skytte i plantskolor 
deras täckning med granris, medan ännu snön ligger kvar, eller ännu 
bättre, innan den fallit. KARSBERG (sid. 56) meddelar strax därefter det 
fullkomligt negativa resultatet av en ristäckning; oaktat denna skydds- 
åtgärd dogo de flesta plantor på våren av skytte. Vilket täckningsme- 
del, som använts omnämnes dock icke. Samma negativa resultat fick 
BRORSTRÖM (sid. 25) bevittna. Han täckte sina plantskolor med tallris, 
men skytte härjade det oaktat lika mycket som förut, och plantorna voro 


4725 TORSTEN LAGERBERG. 


delvis döda, redan innan riset borttogs på våren. Han tror för övrigt, 
att utgången hade blivit densamma, om granris hade begagnats. I viss 
mån torde nog även denna åsikt vara riktig. Det är tydligt, att en 
täckning av plantskolor kort före vinterns inträde icke kan hindra upp- 
komsten av en skytteepidemi, då, såsom ovan framhållits, infektionstiden 
redan infaller under eftersommaren. I de nyss omnämnda försöken 
hade tydligen de dödade tallplantorna haft smittofröet i sig, långt innan 
de blevo föremål för några skyddsåtgärder. Däremot måste man bestämt 
varna mot användning av tallris som skydd, tallriset är ju av lättbegripliga 
skäl ett ytterst farligt infektionsmaterial, och genom att använda sådant 
kan man lätt nå ett resultat, fullkomligt motsatt det, som man eftersträvar. 

Icke förr än år 1886 torde skyttet ha ställts i samband med Lop/o- 
dermium pinastri i den svenska skogslitteraturen. I en redaktionell artikel 
i »Skogsvännen» för detta år omnämner CNATTINGIUS (1886, sid. 3) ett av 
ROSTRUP vid frökongressen i Sundsvall hållet föredrag, i vilket denne hade 
framhållit den tyska tallens ringa motståndskraft mot angrepp av denna 
svamp. Fem år senare gör CNATTINGIUS (1891, sid. 9) genom en över- 
sättning av PRYTZ i Tidsskrift for Skovv&e&sen' offentliggjorda uppsats: 
»Ett Middel mot Naalefald hos Planter af Skovfyr», de svenska skogs- 
männen bekanta med bordeauxvätskans betydelse som desinfektionsmedel. 

För att utröna, i vilken omfattning bordeauxvätska efter denna tid 
har tagits i bruk till förekommande av skytte i plantskolor inom landet 
har jag vändt mig till samtliga revir och skogsvårdsstyrelser i riket och 
har därvid erfarit följande. 

I de reviren tillhöriga plantskolorna synas besprutningar ha kom- 
mit till utförande i mycket liten skala, oaktat mångenstädes allvarliga 
epidemier ägt rum och stor skada därav har uppstått. De enda revir, 
där sådana skyddsåtgärder vidtagits äro Enköpings, Ombergs och Kosta. 
I Enköpings revir ha såväl de i år uppdragna som de i våras om- 
skolade plantorna besprutats. På Ombergs kronopark ha tallplantorna 
sedan 2 å 3 år behandlats med bordeauxvätska, och samma har under 
de två sista åren varit fallet inom Kosta revir. 

Däremot synas skogsvårdsstyrelserna mera rationellt hava tagit upp 
kampen mot skyttet, vilket ju också var att vänta, då dessa myndigheter 
måste lägga an på att skaffa ett betydligt större plantmaterial. De 
ekonomiska värden, som genom en stark skytteepidemi sättas på spel 
för dem, äro i och för sig icke att förakta, men det är naturligtvis av 
ännu större vikt, att ett eventuellt avbrott i skogskulturernas jämna fort- 
skridande .så vitt möjligt förhindras. 

Länsjägmästaren inom Uppsala läns landstingsområde meddelar, att 
skytte till för några år sedan fullständigt omöjliggjort uppdragande av 


Så 


vv 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. 47 


J 


?/. tall i de vid Uppsala och Enköping belägna plantskolorna. Jorden 
gödslades, och plantorna besprutas numera årligen 2 å 3 gånger under 
sommaren, varigenom skadorna i högst väsentlig mån hava inskränkts. 
Länsjägmästaren inom Östergötlands läns landstingsområde omtalar, att 
år 1908 90,000 2/, tallplantor dödades av sjukdomen. På grund därav 
anskaffades från Tyskland en spruta, varefter plantorna 3 gånger årligen 
blivit behandlade med bordeauxvätska och sedan dess varit friska och 
gröna. Länsjägmästaren inom Fönköpings läns landstingsområde har sedan 
1910 låtit sina plantskolor undergå samma behandlingsmetod, vilka sedan 
denna tid varit befriade från skytte. Länsjägmästaren inom Gottlands 
läns landstingsområde säger, att besprutningar blivit utförda, dock utan 
nämnvärt resultat. Länsjägmästaren inom Ålvsborgs läns landstings- 
område omnämner, att skytte sistlidna vår dödat icke mindre än 500,000 
plantor i plantskolan vid Bäckefors, Dalsland. Med anledning därav ha 
besprutningar i år blivit utförda, dels i juni och dels i augusti. = Läns- 
Jägmästaren inom Skaraborgs läns landstingsområde omtalar ett liknande 
missöde, i våras måste 200,000 2:åriga tallplantor uppbrännas, emedan 
de hade dödats av skytte. De i år uppdragna plantorna ha besprutats 
tre gånger (vid midsommar, i juli och i slutet av augusti). Länsjäg- 
mästaren inom Örebro läns landstingsområde slutligen säger, att skytte 
i år uppträtt på 2:åriga tallplantor, som flera gånger föregående höst be- 
sprutades, men något större antal av dem har icke dödats. Innevarande 
år ha även 1:åriga plantor besprutats. 

Det vill sålunda synas, som om bordeauxvätskans användbarhet som 
medel mot skytte skulle vara väl prövad även hos oss. I själva verket 
erbjuder också besprutningsmetoden det säkraste skydd, som man tills 
dato känner. Detta naturligtvis under förutsättning, att den brukas på 
ett rätt sätt. Då vätskan icke dödar det i barren levande mycelet utan 
endast de på själva barren fastnade svampsporerna, blir det naturligtvis 
av vikt, att besprutningarna utföras under den årstid, då den huvudsakliga 
sporspridningen inträffar, d. v. s. under juli—september, senare och 
tidigare utförda medföra icke åsyftat resultat. 

I ett avseende har till och med bordeauxvätskan visat sig maktlös; 
icke ens den kan göra anspråk på att vara ett fullt effektivt skydds- 
medel. I Tyskland gjorde man nämligen snart den erfarenheten, att 
årsplantor lika häftigt angrepos av sjukdomen, även om de besprutats i 
rätt tid. På grund härav ville KIENITZ (sid. 368, 373) göra troligt, att 
årsplantornas skytte var något till sitt väsen helt annat, och att svamp 
icke spelade någon som helst eller på sin höjd en helt underordnad roll 
i detta fall. Denna fråga fick emellertid en naturlig lösning genom V. 
TUBEUF (1901, sid. 38), som uppvisade, att såväl hjärtbladen som tallens 


4747 TORSTEN LAGERBERG. 


primärblad på grund av ett betydligt kraftigare utvecklat vaxöverdrag 
icke äga förmåga att kvarhålla desinfektionsmedlet utan låta detsamma 
omedelbart avrinna. Årsplantor kunna av denna grund icke räddas 
undan en infektion. För deras skydd blir det nödvändigt att tillgripa mera 
indirekta medel. Man bör sorgfälligt avlägsna allt på marken i plant- 
skolan anhopat infektionsmaterial — genom nedgrävning eller uppbrän- 
ning — undvika att för frösådd använda plantskolor, där skytte en gång 
vunnit insteg samt i allmänhet icke så och omskola på samma. plats. 
God hjälp har man även, om man omger fröplantsängarna med häckar 
av gran eller buskväxter, vilka uppfånga de i luften svävande sporerna. 

Det torde till sist böra framhållas, att något skydd mot smitta genom 
gödsling av den mark, där plantorna uppdragas, icke vinnes. Kraftiga 
plantor angripas lika lätt som svaga, men en kraftig utveckling betyder 
alltid liksom en mera framskriden ålder en större motståndskraft mot 
sjukdomen, och bör naturligtvis av detta skäl eftersträvas. 


Litteraturförteckning. 


BARTET & VUILLEMIN: Recherches sur le rouge des feuilles du Pin sylvestre et sur le traite- 
ment å lui appliquer. — Comptes Rendus de P' Acad. des Sciences, 106, Paris 1888. 


BrRORSTRÖM, V.: Till frågan om skydd mot skytte. — Skogsvännen, Uppsala 1883. 
BruHN, H. D.: Något om skytte. — Skogsvännen, Uppsala 1832. 

CNATTINGIUS, A.: Om svenskt barrträdsfrö. — Skogsvännen, Uppsala 1886. 

— — Skyttesjukan kan förekommas. — Skogsvännen, Stockholm 1891. 


DESMAZIERES, J. B.: Dixieme notice sur quelques plantes cryptogames, la plupart inédites, 
récemment découvertes en France, et qui vont paraitre en nature dans la collection 
publiée par l'auteur. — Ann. Sci. Nat., 2 sér., 19, Paris 1843. 


EBERMAYER, E.: Die physikalischen Einwirkungen des Waldes auf Luft und Boden. I. Bd. 
— Aschaffenburg 1873. 


FrREsE, TH.: »Skytte», eller hvad? — Tidskr. för Skogshushållning, 28, Stockholm 1900. 


GrILL, C.: Catalogus coleopterorum, — Stockholm 1896. 

HaacK: Der Schittepilz der Kiefer. — Zeitschr. fir Forst- u. Jagdwesen, 43. Jahrg., Berlin 
1911. 

HaArTIG, R.: Lehrbuch der Pflanzenkrankheiten, — Berlin 1900. 


HERRMANN, E.: Westungarische Kiefern erliegen in Westpreussen den Angriffen des Schiitte- 
pilzes. — Ein Beitrag zur Provenienzfrage. — Naturwiss. Zeitschr. fir Forst- u. Land- 
wirtschaft, 8. Jahrg., Stuttgart 1910. 


EN ABNORM BARRFÄLLNING HOS TALLEN. Alga 


HESSELMAN, H.: Om tallens höjdtillväxt och skottbildning somrarne 1900—1903. — Medd. 


från Statens Skogsförsöksanstalt, 1, Stockholm 1904. 


KARSBERG, J.: Täckning af plantskolor mot skytte. — Skogsvännen, Uppsala 1882 


KIENITZ: Versuche iber die Bekämpfung der Kiefernschiitte in den Lehrrevieren der 
Forstakademie Eberswalde. — Zeitschr. fär Forst- u. Jagdwesen, 32. Jahrg., Berlin 1900. 


KJELLBERG, F. A.: Emotstå tallplantor, uppdragna af svenskt frö, bättre den s. k. skytte- 
sjukdomen, än dylika af tyskt frö? — Skogsvännen, Uppsala 1884. 


LAGERBERG, T.: Om gråbarrsjukan hos tallen, dess orsak och verkningar. — Medd. från 
Statens Skogsförsöksanstalt, 7, Stockholm 1910. 


— — Granens topptorka. — Medd. från Statens Skogsförsöksanstalt, 10, Stockholm 1913. 


Linp, J.: Danish Fungi as represented in the Herbarium of E. Rostrup. — Copenhagen, 
February 1913. 


MavyRr, H.: Ist der Schiättepilz (Lophodermium Pinastri) ein Parasit? — Forstwiss. Centralbl., 
24. Jahrg., Berlin 1902, och 25. Jahrg., Berlin 1903. 


— — Schittekrankheit und Provenienz der Föhre (Kiefer). -- Forstwiss. Centralbl., 33. 
Jahrg., Berlin 1911. 


MÖLLER, A.: Karenzerscheinungen bei der Kiefer. — Zeitschr. fir Forst- u. Jagdwesen, 36. 
Jahrg., Berlin 1904. 


— — Die Nutzbarmachung des Rohhumus (Trockentorf) bei Kiefernkulturen, — Zeitschr, fir 
Forst- u. Jagdwesen, 40. Jahrg., Berlin 1903. 


NILSSON, A.: Sydsvenska ljunghedar. — Tidskr. för Skogshushållning, 29, Stockholm 1901, 


PeErRRIS, E.: Histoire des insectes du Pin maritime. — Ann. Soc. entom. de France, 3 sér., 
5, BarisilsHY. 


PRANTL, K.; Die Ursache der Kiefernschitte. — Monatsschr. fär Forst- u. Jagdwesen, 21. 
Jahrg., Stuttgart 1877. 


PrREvVosT: Mémoire sur la cause immédiate de la carie ou charbon des blés. — Montauban 1807. 


RosTtRUP, E.: Sygdomme hos Skovtréeerne, foraarsagede af ikke-rustagtige Snyltesvampe. 
— Tidsskr. for Skovbrug, 4. bd., Kjobenhavn 1880. 


— — Fortsatte Undersogelser over Snyltesvampes Angreb paa Skovtreerne, — Tidsskr. for 
Skovbrug, 6. bd., Kjobenhavn 1883. 


— — Naalefald hos Fyr. — Tidsskr. for Skovbrug, 9. bd., Kjobenhavn 1887. 


— — Undersogelser over Snyltesvampes Angreb paa Skovtreer i 1883—1888. — Tidsskr. 
for Skovbrug, 12. bd., Kjobenhavn 1891. 

— — Ängreb af Snyltesvampe paa Skovtreer i Aarene 1891 og 1892. — Tidskr. for Skov- 
vesen, 5. bd., Rexekke B, Kobenhavn 1893. 

— — Plantepatologi. — Kobenhavn 1902. 

STARBÄCK, K.: Om parasitsvampar. — Grundlinier till föreläsningar. — Upsala 1895. 

TUBEUF, C. VON: Studien iber die Schiättekrankheit der Kiefer. — Arbeiten aus d. biol. 


Abt. fär Land- u. Forstwirthschaft am Kais. Gesundheitsamte, 2. Bd., Berlin 1901. 


— — Kultur parasitischer Hysteriaceen. — Naturwiss. Zeitschr. fir Forst- u. Landwirtschaft, 
8. Jahrg., Stuttgart 1910. 


— — Schiittekrankheit der Kiefer. — Naturwiss. Zeitschr. fär Forst-u,. Landwirtschaft, 11. 
Jahrg , Stuttgart 1913. 


47067 TORSTEN LAGERBERG. 


VESTERLUND, O.: Entomologiska studier i Norrbottens skogar. — Tidskr, för Skogshushåll- 
ning, 23, Stockholm 1895. 


WiBECK, E.: Tall och gran af sydlig härkomst i Sverige. — Medd. från Statens Skogsför- 
söksanstalt, 9, Stockholm 1912. 


VocGL, J.: Die Kiefern-Schiitte. — Forstwiss, Centralbl., 33. Jahrg., Berlin 1911. 


ZEDERBAUER, E.: Versuche iiber individuelle Auslese bei Waldbäumen. I. Pinus silvestris, 
— Centralbl. fär das gesamte Forstwesen, 338. Jahrg., Wien 1912. 


MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFÖRSÖKSANSTALT 


Trenne gallringsytor å Skagersholms kronopark. 


Ett bidrag till kännedomen om barrblandskogen. 


Av GUNNAR SCHOTTE. 


Skogsförsöksanstaltens gallringsprogram av år 1903, vilket i sina 
huvuddrag ännu delvis är gällande, upptager anläggandet av gallrings- 
försök i såväl rena som blandade bestånd. Till en början anlades 
emellertid gallringsytor endast i rena bestånd av tall och i mindre grad 
av gran eller björk. Som likväl barrblandskogarna bilda en synnerligen 
viktig beståndstyp i vårt land, har flera gånger framhållits önskvärd- 
heten av att skogsförsöksanstalten även började utföra systematiska 
undersökningar i dylika bestånd. Vid senaste 3-årsmötet för skogsför- 
söktanstaltens arbeten i februari 1912 betonades detta ytterligare. På 
grund härav är också i programmet för åren 1912—1914 föreskrivet, 
att anstalten bör såsom en förberedelse till barrblandskögarnas under- 
sökning ägna uppmärksamhet åt frågan, huru en för praktiskt behov 
lämpad undersökning av desamma kan företagas, samt till nästa 3-års- 
möte framlägga förslag i detta avseende. 

För att kunna uppgöra sådant förslag ansåg jag nödvändigt att 
först hava behandlat några blandskogsytor för att dels få någon känne- 
dom om barrblandskogen och dels erfarenhet om det större räknear- 
bete, som försöksytor i blandskogarna givetvis medföra. Härtill kom, 
att produktionssiffror från olika svenska skogsbestånd begärts av de 
sakkunniga, som ha att inom jordbruksdepartementet biträda med verk- 
ställande av utredning för åstadkommande av en rätt förvaltning och 
skötsel av kronans och andra allmänna skogar i mellersta och södra 
delarna av riket. Av ovannämnda båda anledningar anlades därför af 
skogsförsöksanstalten under åren 1912 och 1913 ett 10-tal gallringsytor i 
barrblandskogar av skilda åldrar. 

Vid utväljande av härför lämpliga områden visade det sig snart, 
att bestånd med någorlunda likformig blandning av de båda trädslagen 


AYO” GUNNAR SCHOTTE. 


äro relativt sällsynta. De s. k. barrblandskogar, som vi äro vana att 
finna snart sagt överallt, åtminstone i mellersta Sverige, bestå nämligen 
vanligast av en gruppvis blandning av tall och gran eller, om man så 
vill, av mycket små rena gran- och rena tallbestånd. Dessutom finner 
man, och detta kanske oftast, tallskogar med endast ett mellan- eller 
underbestånd av gran. Sistnämnda beståndstyp kan emellertid vid en 
starkare gallring lätt utveckla sig till en verklig blandskog, där de båda 
trädslagen komma att ingå i de två högsta kronskikten. Några af skogs- 
försöksanstaltens tidigaste gallringsytor, som anlades i till synes rena 
tallskogar med någon underväxt av gran, ha efter stark gallring redan 
hunnit utveckla sig mot sådan blandskogstyp. 

För den mera gruppvisa blandskogen kan man givetvis ha nytta 
av de siffror som vunnits vid studiet av de rena bestånden, i det att 
erfarenheter från tallbestånden kunna tillämpas på de små tallgrupperna 
och de rörande granen på grangrupperna. Något annorlunda ställer sig 
sannolikt förhållandet beträffande de stamvis blandade bestånden. 

Från mera skogsbiologisk synpunkt ha många gånger i skogs- 
litteraturen framhållits de fördelar, som blandbestånden erbjuda genom 
större motståndskraft mot sjukdomar och yttre faror. Men givetvis vore 
det av intresse att kunna i någon mån belysa dessa förhållanden med 
siffror genom att följa blandbeståndens utveckling under längre tid, lik- 
som det vore av vikt att utreda det större ekonomiska utbyte, som 
dessa bestånd kanske komma att framvisa. 

I detta sammanhang vore det av särskild betydelse att kunna på- 
visa, huru det ekonomiskt ställer sig att vid gallringar gynna det ena 
eller andra trädslaget å olika markboniteter. Emellertid äro ju bland- 
ningsförhållandena mellan tallens och granens förekomst i bestånden 
ytterst växlande. Dock kunna givetvis alla variationer härutinnan ej 
undersökas och så behöver säkerligen ej häller ske. För den rätt van- 
liga typen av barrblandskogen, där tallen dominerar till omkring ?/s och 
granen sedan bildar ett mellanbestånd, kommer som nämnts många av 
skogsförsöksanstaltens tallytor att framdeles lämna gott material. Där- 
för torde försöksanstalten till en början böra syssla med sådana bland- 
bestånd, där de båda trädslagen äro stamvis blandade och ingå i ungefär 
samma proportion, och där granen förekommer allmänt även i första 
och andra kronskikten. Sådana bestånd komma säkerligen att lämna 
det mest givande materialet för studier i ovan antytt syfte. För att finna 
dylika områden rekognoscerades hösten 1911 den för sina vackra bland- 
skogar kända Skagersholms kronopark å Tiveden i norra Västergöt- 
land. 

Här anträffades bland andra goda blandskogsbestånd tätt intill var- 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 479" 


andra trenne bestånd om respektive 100, 83 och 352 år, vilka i stort sett 
uppfyllde de önskade fordringarna på likformighet. Ett gynnsammare till- 
fälle från såväl studie- som demonstrationssynpunkt för anläggande av 
försöksytor kunde knappast tänkas. Ytor med så lagom ålderskillnad be- 
lägna intill varandra och av ungefär samma bonitet och blandningsgrad 
måste anses som rent av idealiska. Försöksytorna utstakades därför ome- 
delbart, men ha först hunnit uppskattas och gallras tidigt på våren 
1913. När dessa ytor blivit ånyo undersökta några gånger med 3 till 
10 års mellanrum, komma de säkerligen att erbjuda ett synnerligen 
gott material för bedömandet av ex bonitetsgrad av barrblandskogen. 
— Då emellertid ännu så pass litet är känt om våra barrblandskogar, 
har jag tänkt mig, att endast en kortare beskrivning av dessa ytor 
med första uppskattningsresultatet skulle vara av intresse som ett an- 
språkslöst bidrag till kännedomen om denna mellansvenska skogstyp. 


Ståndortsbeskrifning. 


De tre ytorna äro belägna å Tivedens höjdplatå i III blocket av 
kronoparken Skagersholm— Tiveden. Å 1895—98 års skogskarta över 
kronoparken betecknas de tre bestånd, vari ytorna anlagts, med nummer 
91 (ytan 234), 74 (ytan 235) och 76 (ytan 236) inom skiftet I. Såsom 
närmare framgår av kartskissen å fig 1, ligga ytorna tätt intill varandra. 
Mellan ytorna 234 och 235 finnes en mera luckig beståndsremsa, delvis 
av 100-årig och delvis av 83-årig skog. Ytorna 2335 och 236 gränsa 
däremot alldeles intill varandra. Försöksytorna ligga utmed den s. k. 
Sandbackafallsvägen och 5 km. norr om Finnerödja station. 

Försöksytan n:o 234 är utstakad till 100 meters längd och 45 meters 
bredd och omfattar således en areal av o,4s hektar. Kring ytan är ut- 
märkt en s. k. kappa, som behandlas lika med ytan och tjänar som 
skyddsbälte. Denna är 10 meter bred utom i öster, där Sandbackafalls- 
vägen löper på endast 35 meters avstånd från ytan. Kappan och dess 
närmaste omgivningar äro i övrigt tämligen lika själva ytan. I närheten 
av kappans nordvästra hörn stöter dock till ett mindre hygge, vilket gör 
den närgränsande delen av ytan något utsatt för vindfällning, så mycket 
mera som västanvinden har tämligen fritt spelrum från den närbelägna 
sjön Skagern. Markytan lutar också något, om än svagt, åt väster. 
Jordmånen består av ett 3 cm. tjockt lager av förna, varefter följer ett 
4 cm. mäktigt skikt av ganska mullartad humus, vari metmaskar på- 
träffas. Härefter kommer direkt det rostbruna morängruset, som på 40 
cm:s djup övergår i den ljusare ovittrade moränen. Markvegetationen 


480 GUNNAR SCHOTTE. 


liksom mullagret tyder närmast 
på en något örtrik skogstyp. För- 
utom det 100-åriga trädbeståndet 
av tall och gran finnas enstaka 
buskar eller plantor av en, rönn 
och björk. Risen äro tunnsådda. 
Mest förekomma blåbär och lin- 
gon samt enstaka stånd av ljung, 
Linnea och Lycopodium annoti- 
num. Gräsen och örterna före- 
komma också tunnsått. Av de 
förra finnas Luzula pilosa, ÅAira 
fHexuosa och cespitosa samt Carex 
digitara. Bland örterna är vitsip- 
pan strödd, och som enstaka upp- 
träda harsyran (Oxalis acetosella), 
Viola riviniana, Veronica officina- 
lis, Majanthemum bifolium, Goodye- 
va repens, Trientalis europea, 
Pyrola chlorantha, rotundifolia och 
secunda, Lactuca muralis, Fragaria 
vesca, Orobus tuberosus, Solidago 
Virgaurea, Polypodium Phegopte- 
7is samt Pieris aquilina. Mossor 
finnas ymnigt såsom Hylocomium 
proliferum och parietinum, Poly- 
trichum commune och Dicranum. 
Kring en genom ytan rinnande 
bäck är vegetationen örtrikast, och 
där finnes även Caltha palustris 
samt en och annan Sphagnum- 
fläck. 

Försöksytan 235 bildar :en 
kvadrat om 50 meters sida (0,25 
hektar) och sluttar även den nå- 
got, ehuru svagt, åt väster. Skydds- 
bälte om 10 meters bredd om- 


(85-årig skog) 


Försöksytan 234 


-årig skog) 


(100 


Skala 1:2000 
Kartskiss, visande försöksytornas inbördes belägenhet. 


I. 


Fig. 


Lageplan der Versuchsflächen. 


giver ytan utom i norr, där endast 5 meters kappa behövt utstakas, 


då ytan 236 här angränser med sin kappa. 


Markbeskaffenheten skil- 


jer sig från förra ytan så tillvida, att denna yta mera har karaktär 
av mossrik barrblandskog. Efter ett förnalager på 2 cm. följer ett blott 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 4817 


2 cm. tjockt starkt torvartat, men kolblandat humuslager. Så kommer 
å denna yta ett 16 cm. mäktigt blekjordsskikt ovan den småsteniga rost- 
jorden. Risen förekomma i större mängd å denna yta än i den förra 
och kunna här betecknas som strödda. Blåbärsriset uppträder i större 
mängd än lingonriset. Gräsen och örterna äro endast enstaka och upp- 
träda blott i ett par tre arter: Lusula pilosa, Goodyera repens samt å 
en enda fläck Anemone nemorosa. Samma mossor som aå föregående 
yta finnas här likaledes ymnigt. 

Kolpartiklarna i humuslagret visa, att beståndet uppkommit efter 
svedjning. 

Försöksytan 23060 är utstakad i 32-årig skog som ett parallelltrapez 
om allenast o,2125 hektar, som omgives av en kappa om 10 meters bredd; 
i gränsen mot ytan 235 är dock kappan endast 5 meter bred. Ytan är all- 
deles plan. Efter ett förnalager på blott I cm. följer ett humuslager, 
som är 2 cm. mäktigt. Detta är delvis ganska luckert, men delvis torv- 
aktigt, och i detsamma finnas träkolspartiklar överallt inblandade. En 
antydan af ett blekjordsskikt kan förmärkas, men annars följer direkt 
efter humuslagret rostjord av violettaktig färgton på grund av någon 
inblandning av blekjord. På 17 cm:s djup blir grusets färg mera röd- 
brun. 

Markvegetationen å denna yta utgör ett mellanting mellan de två 
förra ytornas. Risen (mest blåbärsris) förekomma endast tunnsådda. 
Gräs och örter finnas visserligen blott enstaka, men av många flera 
arter än å föregående yta. Här ha nämligen antecknats förutom Luzula 
pilosa, Åira flexuosa och Goodyera repens även Övxalis acetosella. 
Fragaria vesca, Anemone nemorosa, och Polystichum spinulosum. Mos- 
sor förekomma ymnigt och av flera arter än i föregående ytor. Här 
finnas sålunda Hylocomium partietnum och proliferum, Hypnum crista 
castrensis, Dicranum undulatum och scoparium samt Åstrophyllema cuspi- 
datum. 

I de båda sista ytorna träffas, som nämnt, kolpartiklar i riklig 
mängd inblandade i humuslagret. Båda bestånden ha således upp- 
kommit efter bränning. 

Märkligt är däremot att i de två intill varandra belägna ytorna å 
i stort sett alldeles samma mark blekjordsskiktet växlar så avsevärt. 
I den ena ytan (N:o 235) är detta synnerligen mäktigt, medan det i 
ytan 236 knappast är märkbart. I förra ytan är visserligen humus- 
lagret mera torvaktigt, vartill skogens ganska täta slutenhet under längre 
tid kunnat bidraga, men ett så utpräglat blekjordsskikt har säkerligen ej 
kunnat bildas under den tid, som utmärker åldersskillnaden mellan be- 
stånden eller 31 år. O. TAMM har nämligen nyligen med stor sanno- 


482" GUNNAR SCHOTTE. 


likhet påvisat, att ett 5 cm. blekjordsskikt vid Ragunda behöft ungefär 
6,000 å 7,000 år för att bildas.! 

När därför ej nu något bestämt blekjordsskikt kan påvisas inom den 
sistnämnda ytan med den yngsta skogen, kan orsaken härtill mycket väl 
sökas i en starkare beredning av marken vid svedjningen. Sannolikt har 
beståndet således uppkommit efter hackning eller plöjning av marken 
och således på ett rågsvedjefall. Det är ju möjligt, att även beståndet 
å ytan 235 uppkommit efter rågsvedja, men i sådan händelse har 
åtminstone markberedningen varit ofullständigare. Huruvida beståndet 
å ytan med den äldsta 100-åriga skogen också uppkommit efter brän- 
ning har ej kunnat direkt konstateras, men synes sannolikt. De tre 
små beståndens belägenhet intill varandra med tämligen räta avgräns- 
ningar tyder även härpå, liksom beståndens likåldrighet och åldersskill- 
naden dem emellan även talar härför. Först sedan återväxt uppkommit 
å ett fall, har avverkningen synbarligen återkommit till samma trakt ef- 
ter omkring respektive 18 och 31 år. 

Det är för övrigt regel å denna kronopark, som ligger i en gam- 
mal svedjebrukstrakt — socknens namn Finneröjda talar ju härvid ett 
tydligt språk — att såväl äldre som yngre välslutna bestånd uppkom- 
mit efter rågsvedjning. Det är också därför, som revirförvaltningen på 
senare tid åter upptagit den gamla traditionen med denna beprövade 
föryngringsmetod. Strax nordväst om ytan 234 finnes sålunda f. n. an- 
lagt ett mindre rågfall. De små hyggena utlejas för svedjning och rågsådd, 
varefter barrträdsfrö utsås året efter rågskörden genom rutsådd. Närmare 
härom återfinnes i Skogsvårdsföreningens tidskrift 1910.” 


! O. TAMM. Markvittringen i Ragundatrakten. Geologiska föreningens i Stockholm 
förhandlingar. Mars 1913. 

? GUNNAR SCHOTTE: Till Tiveden och Hasselfors. Skogsvårdsföreningens exkursion 
1909. Skogsvårdsföreningens tidskrift 1910. Allm. delen sid. 119. 


st Ve ATEN i FR 
yr da ( ' - 
(TER z | 
bh dd 


- ön 
st & 


YAI FRONT ENA MäDL VS "ac KRT BED gå 728 NS 
EET Ar ås 25 EE ATI Pon sa ve sn dne bon ta 5 Ng 


FE RS RS Fo 
a Po 4 - bn q SB AN 

AN Y a RR ; x é" å EE sh Å 
SÅ - N & N ö& Cd då é 

RSRBET TTR Vy RNE 
ur IT Å ö | . .. cn Å + nå É k ) 
Å hn Rå s 2 - VG n a AN 4 SN iF 


rr . 


COIYMHISIWTI30OVYVN UISIUKHYC-OO) 'bEZ IHIYTIISHINSHAIA) 


"DOMSONVISHYVSE SIUY-OOI 'bEZz NYLASMOSHOJ 
SELTRASINNYAMNNAAYAT "(FAWNLS) a8eN1s = "(avSäyvao) 
"005 : |; (3HIVIISHINSYIA) NYLA HOJ "(FILHDIS INI3JTM) IMSNENvysn — x "(FILHSI) NvYyS = (LNOHS Re e 
(SVLS-SSYW) VIVMS "(FHIID) Hora = (avsuvso) O "(HII3IH) IVL = 
bög TO & 


(LAOH Aa) 


Ö 
ra V :z I CJ D 
&Ö NäR EC ; : 
. No s NE 
TS RESET FA RER 
i .& CM Yad se "ad f . 


: « p - | 
SAG brat NG SPE Ö a ww öd ” 
"EI6t LIVISNVYVSMOSNYQJISDSOMS 
SN3LVvLlS NY&äd N3ONVIY3003NWNW 


COIYMHISINTI3IQVN YU3S5I/uUHYr-ZS 'NM U3S5S5luUHYr-€E8 '9€2 'N SE€Z NZ3HIVYVTIISHINSYIA) 
'DOMSONVIS8Yävsa Sluyv-ZS HIO SIUv-ES '9E2 HIO SEZ ON YVNYOLASMOSYUOJ 


0,05 
KR 
Sr 
jd) ; a 
Rö Pr 
6 r 
EE LA 
90 LIF '$ 
a: NR 
SG 


'S$SZt: tl (IWNY8 310) N3OVvYlL 
"005 : 1 (IHIVIISHINSYIA) NYLA YOQJ 


(SVLS:SSYVW) VIVMS 


'€l6l LIVLSNVYVSMOSYOJSDOMS 
SNILVLS NY&d N3ONVI3OGZEW 


(ALHDIA 3INI3TM) 
IMSNENVvYSD 
(FMIS) MHOra 


"(JAWNLS) 388018 = (avSYävdO) 


x "(FLHIIJD) NvYD = (LNOHDB 2) & 
(1008 aa) & 


(avs9uvso) O "(UIIIIN) TIVL = 


En 


SR SE se 3 SER 


ägd OR å AR vn ud = ART os LÖR 


START PO SÄGS öRÅ-EE HRO PR BES Hd PER OM KKDOTVENÖRAD 


4 SS 


AE Y Få 
LT 
SER 


-N Nr a sä 4 
vå Wee SE NI dl 
KV SELERE fine je SYNAS AE ; fa Se ä 
ba N SR VER Og i SA 
Å é cy e <- RÅ 
é SA PDA AD FN i ÄR 
EC ” - 
. vil - SA 
l 4 S T me 


EV Hö 
" dd 


goa +at 


RE 


sår a ÖN DRA 
nagr Eivmöng, 


LLOSA BÖR NNKRLER: Öv RÄDINHALEN BES Vv ER TORNA TENIUBAIV) 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 483 


Beståndsbeskrifning. 


Försöksytan 234 är beväxt med ett ungefär 100-årigt blandbestånd 
av tall och gran. Medelåldern hos de fällda provstammarna av tall 
uppgick till 100,5 år, och granens provstammar visade i medeltal er 
ålder av 98,,s år. Blandningen av de båda trädslagen framgår närmare 
av kartan å vidstående tavla 1. Huru dylika kartor avfattas har jag 
förut beskrivit i min uppsats >»Om gallringsförsöka”. Kartan är ursprung- 
ligen upprättad i skalan 1 :100, och trädens brösthöjdsmått äro utritade 
i skalan 1:25. Som sedermera kartan förminskats vid reproduceringen till 
en femtedel, är skalan å den publicerade ytan 1:300 och för träden 1:125. 
Tallarna äro markerade med röd färg och granarna med grön. 

De utgallrade träden äro utmärkta med tjocka svarta ringar. De 
streckade cirklarna utmärka äldre stubbar från föregående gallringar efter 
stubbmått. Smärre granbuskar, som ej uppnå brösthöjd, äro betecknade 
med kors. Siffrorna å kartan angiva trädens beteckning efter min nya 
trädklassindelning.! 

En blick på vidstående karta visar, att tallarna och granarna äro 
blandade helt och hållet stamvis. Ej ens en grupp av tre träd intill var- 
andra av samma trädslag förefinnes. Beståndet har tidigare varit gallrat, 
men ej på de senare åren. Vid den tidigare gallringen uttogs en hel 
del rätt grova tallar, förmodligen skadade av Peridermium, samt några 
granar. 

Det fullständiga uppskattningsresultatet från beståndet, sådant det var 
i maj månad 1913 jämte uppgifter om då utförd gallring återfinnes i 
efterföljande tabell n:o 1. Av denna finna vi, att beståndet hade sam- 
manlagt 796 stammar pr hektar med en virkesmassa av 551 kbm. stam- 
ved med bark, men 490 kbm. utan bark. Av massan kom 55 2 på tallen 
och 45 2 på granen, men av stamantalet utgöres blott 38 2 av tallar och 62 2 
av granar (se närmare sammanställningen i tabell 5). Tallens medeldiameter 
var nämligen 34 cm. mot blott 24 cm. för granen. Genom gallring uttogs 
21,8 Yo av virkesmassan. Sålunda utgallrades 70 kbm. tallvirke och 50 kbm. 
granvirke. Medeldiametern' för de utgallrade tallarna var 29 cm. och 
för de borttagna granarna 22 cm., medan medeldiametern för kvarva- 
tande ' tråd rej ar så mycket hogte eller tespektive 35,5. ochi24:5 cm: 
En grafisk framställning av det kvarvarande beståndet och de utgallrade 
träden, ordnad efter grundytans storlek i olika dimensionsklasser, åter- 


1 GUNNAR SCHOTTE. Om gallringsförsök. Medd. från Statens Skogsförsöksanstallt h. 9 
Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackavdelningen 1912, sid. 3875. 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1913, Fackafdelningen. 0 6 


484" 


Tabell I. 


GUNNAR SCHOTTE. 


Uppskattningsresultat 
Aufnahme-Ergebnisse 


Kvarvarande bestånd Utgallrat 
Verbleibender Bestand Durchforstungs- 
RT AN He Medelhöjd 
AA) av Mäcdelloja Zl Hen Kubik massa| PR Aa 5 J) 
AEG SM Mittelhöhe SÅ na ME RSS eb | PS | Mittelhöhe 
Trädslag 3 o SÖN (EEE Sö Enl 0 SR Stammasse 3 » | S 
ESlep 3 Zz = | enl. under- enligt FE IA 3.02 LE Rel z: | enl. de enligt 
SN >= 2 sökta stam- FORE [Eos] 2S5S a 5 AE | os S Zz fällda stam- oroa 
5 TT 3 nac or- 2 3 2 2 EE ag VS MARE SINE | nac 
ale | mar el 2 a 3 = 2 = al SR - = | marna Formel 
— J als Mittel der Zgh |: Öl S 2 z: IE Ef 5 J — Jals Mittel der Zgh 
oc fanken - KH ej & - ANG = | : f— 
st. | Probestämme = SR RE 3 KN FE St z | SEE g | 
Ip C svs o 
Stick | m. m. Cm: soon kbm. | kbm. || Stick] | m. m. | 
Ytan 234 
Tall I 200 26,7 2 KORASSN 10503 229,6| 201,4 56 | 21,9 25,6 2557 
Kiefer) I 2 20,2 20,3 20,0] 445 | 0,06 0,6/ 0,5 2 |95 21,4 2156 
202 26,6 27,1 | 35,5]. 425. |-T9399] 23032 201,9) 98 3257] 23,7 SAALE 
Gran | I 133 26,9 2752, | 32530) 474 | IXsarl TAG: 32:00 LOOS 27,6 28:20) 
(Fichte) II fA I9,1 2037 23.3 491 3103 30,8 279 24 | 25,3 20,3 20,5 | 
III 78 17:2 17:83 19:2] 505 2,26! 20,3 15,3 47 3716 173:4 17:7 
T ej I 
IV 37 953 10,5 | 10,3] 556 | Os73) 4a2l = 35A1 4001 31 | 954 I 1,2 
SA Anför I 369 19,2 | 24,1 24,5] 481 | 17,33 201,0 IS1,9/ 1297 -1-:25,6 16,7 210 
beståndet RSYA 21,8 25,7 | 28,9] 449 | 37,32) 43152] 383,8] 225 | 28.3 I0,7. oo) 2350 
Ytan 235 
Tall I 320/ 2355 23,7 | 2057) 439 | 17,86] 186,0] 165,3] 921 2243 23,2 CRS 
(Kiefer) II 521 19,8 20,9 | 18,3] 454 1,37] 13,0] IT,2| 112 | 68,3] 18,8 19,5 
TA = — |—-|]—- |] —-] | — | 321100 18,6 18,9 
372| 2303 23,5 | 25,6] 440 | 19,23] 1990 176,5] 236 | 38,8 207 2153 
au | | 2 0 | 
Gran I 220 215000 222023, SST 9,15! IO8,1| 97,9 8 | 355) 19,8 19,8 
(Fichte) II 72 19,3 19.5 | 18,0] 542 | 1,82] 1I9,2l I7,3| I21| 1453] 1953 18,4 
III 188 1459 1550 T6;0] 547 |. 3o75k - 3030) 275015 50230) RELOTE 18,0 
IV Äg fe 6,3 743 6,3] 640 0,84 3,9 3,3|| 224 | 4532 8,1 10,0 
| | : | 
| fel 752 14,0 19,4 | 16,2| 538 | 15>57| 162,1] 146,4] 300 | 28,51 15,3 16,4 
Summa för | | 
beståndet 024 16,8 21,6 | 19,8| 479 | 34580) 361,1] 322;9]| 536 | 32331 18,5 20530 
Ytan 236 
Tall I 452 17,1 1758 | 18,6| 457 | 12,3] 100,1] 85,21 193| 29,9l 1734 18,2 
(Kiefer) II 28 14,3 14,7 | 1354] 459 | Ox4ol — 257| = 253) I5I| 84,4] — 1443 14,5 
ITI 5 TZ I 1,9 10,0] 462 0,04] = O,j2 0,2 103/| 95,4] 250 11,9 
485 15,0 17,7 18,3| 457 | 12,75] 103,0 S7+7 4471 48,0 SEE 16,6 
| | 
Gran I 485 18, 18,6 16,8] 551 | 10,78] 110,7| 99,0] 42| 830 17:4 18,0 
(Fichte) II I 51 14,9 I5,r 12,3] 505 1,80 15,3) 13,6 SYNC 14,1 14,1 
III 358 10,6 I 1,2 10,0) 581 2,83] 18;3| 16,2) 131 26,3/ INA TT 
IV 616 547 6,0 5521. 075 1,24 5,0] — 4,4] 640] 5130] 357 449 | 
| | 
Summa för Here 16,0 11,5 559 | 16,66! 149,3 133,2 870] 351 8,7 12,8 
beståndet 2,095 13,7 T307 a EL Skal NS T2 Ag 4r 25253 220,9|1,317] 38,6| 1158 [5540 | 


| er hektar. 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 


485” 


KR. | L . 
virke | Kvarvarande bestånd och utgallrat virke 
fd 8 
ausfall | Gesamtbestand 
BE | NERE TR Medelhöjd Z - ART : 
E FJ Kubikmassa| &V No. 2 FR AR Kubikmassa 
> -J 03 Ol Aa oc > < Å 
la ol IA is Jä Öl & | Mittelhöhe ST =E 2 AP > 
Rel. oe Stammasse sill: 8! — - ST les Stammasse 
9 Äl & S Grundyta IUw>E3 3 N enligt eo e ss 
Vv ISA? j — SRS NR BR | enl. under- | sr NGN NE ; 
od SN [2 0 Eg ri 3 a a ct Kal pet | kJ = | ; 
5 > =>=5 S&S) Stamm- gå 3155 >5 200 NS Isökta stammar) formeln |E SE: ne = BB Se 
B =) 3 5 lgrundfläche | - 2 le 3 [Fägc = EN 4 nach SIE Zz SUR NR LEN 
2 33 | eg ( & 0 = | als Mittel der Formel 13 3 E3lac ME 
fe 4 SR - SLET = 15 S 3 2 | untersuchten H Zgh EB: S 825 5 5 Zz = 
= =) ci —= = Fr sm ENS =") äs 
: Sr RSA NANDE UR EE or et ll HEN a or FA 
TR [en | 2 | kbm. | [kpm. | ST |IStöck m. m. 2 Re kbm. kbm. 
FS AR rer UREA SA ESSEpet BO! root) INR 11711 IEI bagage) Bone. ta 
09=årig skog 
425 | 4,54] 18,6] 49,7] 43,0] 17,8 | 256 26,4 26,9 | 3459] 425 | 24,47] 279,3 244,4 
25,2] 454 2 ÖJ 2037). 79 LST AA 23 2150, F25 ARA 2,17 21,3 18,4 
|| ==" " MX MH K nZZ mr r n HÖ MMMM i OO Oj OBOBOO— 
433 6,65] 25,0] 70,4] 6049] 23,4 300 25,8 2054-11. 3350), 427: |) 20,64)! 300,61 | 20258 
460511 1,52], IIS) 20,0) IS, 1252 |-TAO 26,9 27,3 | 33.11 473 | 12,83] 165,8 | 150,1 
514 | 1507] 26,x] II,3|] 10,2] 26,7 95 19,3 20,7 | 2354] 497 410] 4230 I diss 
KET 60) 4248)0 MÖsOkR EA AA 12 17,2 17 20 SLA 3,95 36,3 32,7 
91 4 4,4 44 | | 3 3 3 
521 0,43] 3751 2,5 252] 37523 Te 953 10,8 | 10,8| 543 I ,16 6,7 | 559 
AE IE AT TE | fr a 7) NE a en TNA VR de 
I I I I 
501 SE 21,4] 49,8] 44,9] 19,9 496 18,6 2305 23,8) 485 | 22,04] 250,8 226,8 
| 
53 115361 23,3| 2052] LOSS 20,8 796 21,2 Pr 28 2'75s9| 451 | 48,68] 551,4 489,6 
2) I | 
83=-årig skog. 
[26,3 432 | 4,99] 2158] 4912] 4238| 20,9 I 412 | 22:4 12855 26,6] 438 | 22,85] 235,2 208,1 
19,0] 445 | 3,17/ 69,8] 27,6) 23,3) 68,0 | 164 I9,1 | 20,0 1 18,8) 448: | 4,54] 40,6 | 3455 
8,0] 448 | 0,8rf100 | 6,49 558 TOONE EN 132 18,6 | 18,9 18,0] 448 0,81] 6,9 | 5,8 
2. 437 | 8,97 31,48/ SIT El -20:6 608 22 ERE 24,3) 439 S,20] 282,7 248,4 
| | 
| | - I | | 
MES 533 | Ojegl Za) 3Zyrl 258) 248 228 21.8 22,1 | 23,0) 531 Gal ITA 100,7 
far! 507 | 0,28) 13,3] > 2,6 232 84 19,3 19,3 17,8) 538 2,10 3 19,6 
Br0,7| 515 | 1,22] 24,5] II,3| 10,2] 26,8 244 15,2 15,8 TO, 638 4,98] 42,2 38,1 
5,8| 603 | 0,s8| 40,6] 3,6] 3,21 4850 496 7,1 | Sr Örn 022 1,43 755 6,5 
| | | Å ; 
10,0 530 2,37| 13,2] 20,6 18,5) 11,3 |1,052 14,34 19,0 | 14,8! 537 17,95] 182,7 164,9 
16,4] 453 |I1,34] 24,6| 104,3] 90,4] 22,4 |1,660 1753 21,3 | 18,8] 473 | 46,15] 465,4 413,3 
52-årig skog. 
I8,c| 429 | 4,91] 2855 38,2] 32,5) 27,6 | 645 1/63 17,9 10,4 448 17,22] 138,3 117,7 
T2:9) 463 | 1,97] 83,1] 13,2) IT,i| 83,0 179 14,3 | 14,6 13,0] 462 2,37 15,9 13:4 
TO,1| 470 | 0,83] 95,4] 417] 309) 9559 108 12,0 | —II+9 | 10470 | 0:87 439 4,1 
mm OJ —--——— <— —--A Åer-—— --  "X2£/ 22 2? "2 
[| | | "5 5 
14,8! 439 | 7:71] 37+7| 56,x| AsSl 3513) 032 15,2 17,3 | 16,;7| 450 | 20,46] 159,1 135,2 
AR | | | så 
BrSI7 0,4) Siol > 187) aska ia I- Se 17,9 18,6; | 16,8] 548 I II,z2] IIO:4 106,8 
12,7| 551 ,;72| 28,6 B36lE LS:ol 2048 208 14,5 14,8 1254) 561 2,32 20,9 18,6 
FO,s) 572 | 1,13 28:51). 73 Gl Ol | 489 | TG I 133 10,2 578 3,96 25,9 22,9 
3,4 653 0.58) 3'57| 159] 1561, 27 1,256 | 434 5,6 4,3) 6069 1,83 6,9 6,0 
| | | | 
70] 551 | 3.37] 16,8 23,8) 21,1] 13,7 je ,480 10,4 1555 MON ISSS 1 20,03k CET: 154,3 
10,4] 468 |11,08| 27,4] 79,9) 68,6] 24,1 I3,412 12,8 16,4 | 12;3| 501: 40,49] 33252 289,3 


486 GUNNAR SCHOTTE. 


finnes å efterföljande fig. 2. Som härav synes har gallringen utförts 
i nästan alla dimensionsklasser. Den använda gallringsmetoden torde 
närmast böra karaktäriseras som en krongallring, eller rättare som fri 
gallring. Averkning har nämligen skett i alla fyra kronskikten, var- 
vid borttagits alla träd, som ansetts på något sätt skada andra individer 
eller hindra deras utveckling. I sig själva ej utvecklingsdugliga individer 


kvm. 
| FIN 
Kvarvarande tall f | 
7r o— UtgalUrad =» ; r fe : 
— — — Kvarvarande Grav | 
: mr SEI D BERTIL z ; | | | 
| | | 
5 + | vd 4 —L I | SL 
4 1 | ES: NT t RA 4. 
-. 
IR (as NV | 
3 FINE N d 
I NV 
VÄ | | 2 
E 7 / V | 
, AN 
Ef Sd RT SN 
£4) - 3 = 3 (ERS 


0-4 5-9 1014 21519 20-24 25-29 3034 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 


Fig. 2. Grafisk framställning af grundytans fördelning i dimensionsklasser inom försöks- 
ytan 234. I100-årig barrblandskog. 

Graphische Darstellung der Verteilung der Kreisfläche auf Dimensionsklassen in Versuchsfläche 234- 100 
jäbr. Mischwald von Kiefern und Fichten. 


— Verbleibende Kiefern. = = = Verbleibende Fichten. 
Ausscheidende > — — — Ausscheidende » 


eller sådana, som ej kunna beräknas lämna gagnvirke, ha också i allmän- 
het fått falla för yxan. Blott ett fåtal sådana träd har sparats för att ej 
för mycket bryta kronslutet, särskilt i nordvästra hörnet av ytan. Efter- 
följande fig. 3 visar försöksytan, sedan utblekat gallringsvirke blivit fällt, 
och å fig. 4 synes en annan del av ytan, med gallringsvirket upphug- 
get och fördelat på olika sortiment. 

En utförd gallring kan givetvis lättast bedömas efter en samman- 
ställning av trädens beteckning. En kännedom allenast av de dimen- 
sioner, som kvarlämnats och utgallras, är härför ej tillräcklig, särskilt 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 4875 
Tabell 2. 
Trädens fördelning per hektar i kronskikt och trädklasser. 
Verteilung der Bäume auf 1.0 ha in Kronenschichten und Baumklassen. 
Försöksytan (Versuchsfläche) N:o 234. 100-årig skog. 


— = = - mh HÖ ÖO]N[LG 1 OO hh nu nn NM 


Kvarvarande Utgallrade Summa Summa tall 
Ä RE zz Verbleibender Bestand Durchforstungsausfall Gesamtbestand och gran 
ss le & - = - = — — 
3 3 2 = Tall Gran Tall Gran Tall Gran Summe Krefer 
S = > > Kiefer Fichte Kiefer Fichte | Kiefer Fichte und Fichte 
= FN SE ö st. SÅ st. Z st. ö st. - st. st. ö/ 
Stöck | 72 | Stick | 72 | Stick | 74 Stäck | 72 | Stick | 79 | Stick | 70 | Stäck | 2 
— ooo SIBA NASA Västs) VON | agrar gar) WD BE 
I TT Ses) 1270 11640 9 jip 4 Oj;5ll ISO |.22;61 I3E | TGS ST 39,1 
a 20 2,5 2 0,21! 18 2,3] — — 38 4,8 2 0,2 40 5,0 
I 5 0,6 4 Blölll = NE 5 0,6 4 O,5 9 152 
I c — | — — | — 9 Far 9 13 — 9 Ts 
d 2 O3l — | — 13 ror — 15 Tyg] — | — 15 1,9 
e 271-102) — = NV 7 kaj ne 1,5 ÖLIKUTT 12 | Re 2,6 
f SSE [TS CENT 20 (SN dar = ig TN ME ERS JL ed NORIN ve 
— . + AKTE DJ = 
200 | 25,1] 133 | 16,7|| 56 7,0] 16 2,0] 256 | 32,1] 149 | 1857|| 405 50,3 
| 2 SNES CS AN Sell SAO se SN 7,6 
a — 4 Os 0,3 — — 2 O,3 4 O,5 6 0,8 
b 2 uLål PAR NES 2 HA 2 Ark TA | ala) AJ —-d SS 
Vi [6 — -— I = = == = Nl = — — -— 
Gl — 20 255027 SKAL ETS Z,Ö 27 val Axl 60 715 
| e RR 7. 0,9 2 0,3 7 059 2 0,3 2) 1,2 
f — — | — 2 0,2 21 02 21002 SVIOS 4 0,4 
2 0,3 71 3,9 42 5,3 24 359 44 5,6 OSEIEnE: 139 17:5 
3 SG fr IRS RO dl art ge 2250 OTS rr Ät a 5 ST AE Öl ARS 6,7 
a — | — 0,6 | | Säl TT S 0,6 
b AV INSERTAA NSL TN TRER En AM 
III c = = —== 17 ME SN = SM = EM Be AA far 2 
d — | — 23 SN = SSE NES NG 7,6 
&g 5 5 Oj; — == 5 0,6 5 0,6 
f Nr mA 20 20110 (052 2 0,2 
FE Md SEE TREE Sr AS TR SA EE RESA RN od GR AR oo AN OR 
| | 
4 Tu = 63 7.9] — SS 2 O,3 >= — 65 8,2 64 8,2 
a | | BA | 
| I 
b Tra Ra NR | | 
TY he SE ör MS ARN EOS | 4 0,3 405 
d (Br ESS RUE tr 0 ra (ja DE 7 | fr AS 1 9 a RIE 47 559 
S | | a 9 I, FS 9 131 9 I,i 
3 1 RE åa lö [Sö LE | gg) AGE AE AR Ae 1 EEE EE [ES os 2 0,3 
a (STAS AON Sa WEISE 
| 
Summal| 202 | 25,4| 369 46,3] 98 | 12,3) 127 | 16,0] 300 | 37,7| 496 62,3) 796 | 100,0 
ReRa . : FANN ) 
| 1—4 | 173 | 21:71 288 136, I3 | 156] 15 | 1,9l-186 | 23,3) 303 3850 489 | 61,32 
a 201-205 TLA ra 200 2 | —1 40) 5sell I 1,4] SE] 604 
b 5 0,6 4 Oss = EA 5 0,6 4 0,3 9 I I,r 
JESTVI KG — | — AE: I a enl areol AN SOA TSNINNENG 
d 201O:3], 28 5SNAOR Sol r7S0) 953, 42-14 53) AON NEO] Se, IE 22 
e 2414 0531 = Ira ANAR ADS Re Sr lv gall BON FA 24) 280 35) AV IE NS 
f == ll —JI — 2 0,3 ÖI O8 201-10:3 6 0,3] 8 | NE 
202 | 2554] 369 | 40,3| 98 | 12,3| 127 | 1630] 300 | 37+7| 496 | 62,3| 796 | 100,0 


488" GUNNAR SCHOTTE. 


ej för mera fria gallringsformer. Vid konsekvent utförda låggallringar 
i rena bestånd lämnar visserligen en dimensionsfördelning av utgallrat 
virke och kvarvarande träd nöjaktig upplysning om åtgärdens be- 
skaffenhet. Men beträffande krongallringarna är däremot en dylik upp- 
gift av mindre värde. Detta är i särskilt hög grad fallet, när det gäller att 
angiva, hur en gallring utförts i blandskogar. 

I förestående tabell 2 lämnas därföre en detaljerad uppgift om trädens 
fördelning i kronskikt och trädklasser såväl före som efter gallringen. En 


Ur Statens skogsförsöksanstalts saml. C. O. Gille foto. juni 1913. 


Fig. 3. Försöksytan 234, 100-årig barrblandskog med utfällt gallringsvirke. 


Versuchsfläche 234, 100-jähr. Nadelmischwald mit gefälltem Durchforstungsausfall. 


idealisk gallring vore den, som åtminstone avlägsnade alla träd, som jag be- 
tecknat med a (sidotryckta träd), 6 (bättre vargtyper), c (sämre vargtyper, 
krokiga träd), Z (från mer än en sida tryckta träd eller på något sätt av 
beståndet eller angränsande individer skadade träd), e (sjuka, av svamp 
eller insekter angripna träd), och / (döda träd). Däremot borde teoretiskt 
sett, åtminstone när det gäller barrträd och äldre skog, endast kvarlämnas 
rena ettor, tvåor, treor och fyror, som ha tillräcklig plats för kommande 
utveckling ". På så sätt kan dock ej en gallring utföras ej ens på en 


! TI det följande angivas för korthetens skull välformade träd inom I. kronskiktet som 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 4897 


försöksyta, som ej från ganska unga år blivit rationellt gallrad. TI all- 
mänhet ha nämligen träden i våra svenska bestånd allt för länge fått 
stå och trängas gruppvis och förstöra varandra. Man finner sålunda 
ej sällan grupper, där alla träd i desamma äro mer eller mindre tydliga 
a- och d-träd. Det går då naturligtvis ej an att taga bort gruppens alla 
träd. Man nödgas därför ej så sällan spara a-träd och t. o. m. ibland 
ett och annat d2-träd. En blick på tabell 2 visar, att så även varit 
fallet beträffande ytan 234. Inom första kronskiktet finna vi sålunda, 


7 


9.å 
och 
LA 

; 
3 
i 
i 
| 


Ur Statens skogsförsöksanstalts saml. C. O. Gille foto. iuni 1913. 


Fig. 4. Försöksytan 234, 100-årig barrblandskog med det utgallrade virket upparbetat 
1 sortiment. 


Versuchsfläche 234, 100-jähr. Nadelmischwald, Durchforstungsausfall abgetrieben. 


hurusom af tallarna per hektar räknat 9 st. rena ettor, (utglesning av tätare 
grupper), 18 a-träd, 9 e-träd, 13 d-träd och 7 e-träd huggits, medan däremot 
kvarlämnats 171 rena ettor, 20 a-träd (närstående andra a-träd ha fallit för 
yxan), 5 &träd (för att ej behöva upptaga alltför stor lucka), 2 Z-träd 
och 2 e-träd (blott helt obetydligt av Peridermium skadade individ). 


rena ettor, liknande träd inom II. kronskiktet som rena tvåor etc. I kronskiktet innefattar 
de träd, hvars höjder befinna sig högst !/, under de högre träden i bestånden, II kron 
skiktets trädtoppar nå upp till mellan Y/, och 5/, af de högre beståndsträden, III kronskiktets 
mellan ?/, och "/; af samma höjd och IV skiktets räcka ej över hälften av första skiktets träd. 


490 GUNNAR SCHOTTE. 


Bland granarna ha endast avverkats 4 rena ettor och 12 e-träd. Kvar- 
stående äro 127 rena ettor, 2 a-träd samt 4 ö6-träd. Dessa sistnämnda 
träd hade givetvis avverkats vid vanlig praktisk gallring, men kvarstå 
här tillsvidare, dels för att ej göra för stor lucka i själva provytan och 
dels för att ej vid avverkningen omkullslå andra från undersöknings- 
synpunkt värdefulla träd. 

Gå vi över till andra kronskiktet, finna vi, att alla tallar till det- 
samma avverkats utom 2, vadan för yxan fallit 4 rena tvåor (mera in- 
sprängda träd), 2 st. a-träd, 27 d-träd, 7 e-träd och 2 /träd. Bland granarna 
ha avverkats 7 rena tvåor, 13 d-träd, 2 e-träd och 2 /träd, medan 47 
rena tvåor, 4 a-träd och 20 4träd kvarstå. Att sistnämnda 20 träd 
sparats, beror på att de givetvis försvara sin plats, ehuru de blivit 
piskade av närstående träd (se tavla 1). I tredje och fjärde skikten finnas 
inga tallar. Av granarna ha i tredje skiktet 2 rena treor, 38 d-träd, 
5 e-träd och 2 £/träd utgallrats, medan 351 rena treor, 5 a-träd och 22 
d-träd kvarstå. I fjärde skiktet ha borttagits 2 rena fyror (påtällda vid 
gallring), 27 d+träd, 9 e-träd och 2 fträd, medan 63 rena fyror, 4 c-träd 
och 20 Zd-träd kvarstå. — Mot försöksytan i sin helhet kunde med skäl 
anmärkas, att den redan nått den ålder, då den bör anses avverknings- 
bar och därför bliva av mindre intresse från praktisk synpunkt. Den har 
emellertid ändå anlagts som fast provyta för att skötas ett eller annat 
10-tal år och lämna material till kännedom om de äldre beståndens tillväxt 
förhållanden. 

Försöksytan 235 är beväxt med ett blandbestånd av i medeltal 83 
års ålder. Provstammarna för tallen befunnos ha en medelålder av 83,75 
år och för granen av 81,75 år. Blandningsgraden framgår i viss mån 
av den nedre kartan å tavla 2. Vi finna även här, hurusom trädslagen 
blandat sig stamvis någorlunda väl. 

Beståndet hade vid upptaxeringen 1660 stammar med en kubik- 
massa, barken inberäknad, av 465 kbm. och utan bark av 413 kbm. 
(se närmare i tabell 1). Omkring 60 Z av kubikmassan tillhöra tallarna, 
och 40 Z komma på granarna, medan procentantalet beträffande stam- 
antalet är ungefär omvänt. Beståndets utseende före gallringen framgår 
av vidstående figur 5. Ytan har förut blivit gallrad, vilket skedde 
för 6 eller 7 år sedan, då en del tallar och några granar uttogos. Be- 
fintliga stubbar äro å kartan inlagda som streckade ringar. Vid gall- 
ringen 1913 avverkades 22,4 2 av hela virkesmassan genom borttagande 
av 236 tallar om 84 kbm. och 300 granar om 20 kbm. Då av sist- 
nämnda 300 granar ej mindre än 224 stycken tillhört 4:de kronskiktet, 
skulle man, om gallringen bedömdes allenast efter trädantalet, lätt vara 
frestad kalla den låggallring. Dessa många granbuskar ha emellertid 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 7 OD låg 


NOEN ou 
HD, IS 
AVE 
cg 3 
ARE 
= 3 
SER 
SDR TAN 
5. 3 
SST (AN 
QQ 
SR 
SS bo v 
fy Ö JU 
OK 
10 
3 > 
fån ve 
Sc - 
= 8 
ERE 
Ko S 
NG 
SS a 
FEN 
Hd 
rd ATT) 
Fa fer 
oM & 
+ 
NM 4 
> MT 
dT 
Sf Otel 
EE N N 
ww 
Py de 
SS 
AR Q 
Ela EN 
No 
210 2 
ÅG 
:!o 2 SS 
AP - 
FS. fa 
Ör a 
Ez 
TT - 
bo Oo 
Ola 
SJ Sr 
(70 NR 
KH 
CE 
2 KH 


- 
3: 


= 
oa 50 bo 
H g 
Eg 3 
AR E FICK 
200 stanna än An  ORNANSAN VETE E = S 
É N vv u-v 
5 (L 5 MS 
i - 5) 
sä veva eR eg, FETA 1 
vä ne GPS 
RAA IR RA 3 - Da 
: tt Oo bv 
SS 
FE 
OO Zz 3 
2 
nd 
s = 
T EST RNE Fed JE = 
EEE OYT IE TEA Ei ID 
SLA 
re 
2 a 
bo E 
PR AD 
oc SS 
AJA 
H 


-jä 


- 
d 


j 


Försöksytan 235, 8 


Versuchsfläche 235, 8 


Ur Skogsförsöksanst. saml. 


Fig. 5. 


4927 GUNNAR SCHOTTE. 


borttagits för att lämna det rätt avsevärda antalet kvarstående träd i 
samma skikt möjlighet att utveckla sig som ett kraftigt markskydd vid 
eventuellt kommande ljushuggningar. — De utgallrade taliarnas medel- 
diameter var 22 cm. och de kvarvarandes 25,6 cm. Inom första skiktet 
enbart ha de utgallrade tallarnas medeldiameter varit 26,; och de kvar- 


KVI7. 
= 3 T 3 
— Kvarvarande tal 
8) — Utgalrad 5 då I | 
—- = Hvarvarawvde grav. 


ie 


olL sn 


—] 


OR | NEN EJ 
(0 5-9 10-14 1519 20-24 229 5034 3559 40-41 


Fig. 7. Grafisk framställning af grundytans fördelning i dimensionsklasser inom för- 
söksytan 235, 83-årig barrblandskog. 


Graphische Darstellung der Verteilung der Kreisfläche auf Dimensionsklassen in Versuchsfläche 235 
83-jähr. Mischwald von Kiefern und Fichten. 


—LL Verbleibende Kietern. = = a Verbleibende Fichten. 
Ausscheidende > — — — Ausscheidende , 
varandes ungefär densamma eller 26,7 cm. — tal, som äro ganska typiska 


för krongallring och visa, att gallringen förts kraftigt även bland grövre 
träd. Att gallringen skett i nästan alla dimensioner, framgår av den 
grafiska framställningen å fig. 7, som visar grundytans fördelning på olika 
dimensionsklasser. Om försöksytans utseende efter gallringsstammarnas 
utfällande ger fig. 8 en god föreställning. Fig. 9 visar upparbetade 
virkessortiment från ytan. 


Tabell 3. 


TRENNE GALLRINGSYTOR 


o 


ÅA 


SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 


493" 


Trädens fördelning per hektar i kronskikt och trädklasser. 


Verteilung der Bäume auf 1.0 ha in Kronenschichten und Baumklassen. 


Försöksytan (Versuchsfläche) 235. 


83-årig, skog. 


| Kvarvarande Utgallrade Summa Summa tall 
5 äl z 3 | Merbleibender Bestand ARE RAN Åk Gesamtbestand och gran 
BJB0lER örn Tall Gran Fall Fil Gran Tall | vw Gran, bl SAO re 
Ör? bl Kiefer Fichte Kiefer Fichte Kiefer Fichte | und Fichte 
td lapse nn VERS FRIN PE NG 
= last DÅ st. - St ING st. ÖS Sö a st. Rn fe FÅ 
| Stäck | 79 | Stäck | 72 | Stäck | 72 | Stick | 72 | Stick | 72 | Stäck | 72 | Stick | 7 
7 | | | 
I | 
Ö — | — — | — 41 ox! — | — 7. IL 0 157 fat [ikea 4 0,2 
I | 288 | 17,4) 196 | 11,8] 4 | Om! — | — | 292 | 1756) 196 | 11,3] 488 | 29,4 
AN ke 157) 2 o,8l| 24 1,5 4 0,2! 52 3je) IOC Tjo 68 7 Mn 
I bi | 4 0,2! — — 16 [IST G Ol 20 1,2] — | — 20 1,2 
c | INrge | 4 0,2 =S 2 4 | 0,2 = — 4 0,2 
ANNA öns nga | 0O VALEN ISSN 16 | Lo "4 | Ox 20 1,2 
e — | — Sh Os 2 TÅ ANNarOsall r245I oral R2NILLOFA SÖN. 2,2 
f -— — | —| —J| — — -— 
320 | 19,3| 220 | 13,3] 92 555) 8 0,4] 412 | 24,8] 228 | 13,71] 640 38,5 
| I | | I | 
z ASNK2;0NAS201 35 8 | oss| — | — 50354 Seg) TOS 6,5 
| a NN SI LOS 4 | Ol — | — AINO 8-1 OR) CR 0,7 
b — | — i =] — 
II ( | 8 Os] — | — 8 O,5| — | — 8 ÖS 
dr 4 Ös2/0 2 0,7| 68 4,1 4 Öjlall. 72 473 rk L,ot 88 SS 
e | —J] — — — 8 O,5 4 O,2 8 (0 4 0,2 12 0,7 
Steg Få Fear gar FOG a | AE AL I EE ae a fr CR |A 1,3 
52 32 2 fe 1 SJ ee a 12 o,8|| 164 O40), SAN | ngr al 240 15;0 
| | | | 
| | 9 Z 
3 = NRA re | | | | 148 | 8,9) 148 8,9 
a | | | pt | 2 
b | | | 
(SITEN res | | | | 
Gig NEN EN Alle Ao ia RE ANNO RANGE 
c NS SFR fil 16 Nol 16 Ijol 16 1,0 
Pod | LR RO 4 O,2| CT 0,57| 4 | ox 16 | 0,9 
| Sp) SSR 11,3 32 | 19) 56 354] 32 1,9| 244 | T4,7]|. 27015 656 
| | | 4) 
| 4 NE 120 sa = = SFI Oss 22803) 228 1357 
a = —— 8 | O,5 | | 8 | O,5 8 O,5 
Nb — | — = Hl | | — | — — — 
IV c | | IE TENN NO ES ae | 0,2 4 0,2 
d — | — 16 | I,ol| — — | 144 | 8,,| — | — | 160 | 9,71 160 9,7 
e == 2085 ET fö 402] nd a sng 72 | 4,4). 72 4,4 
220 SENECA pr na || [|A AED ft (6 AE IR fr el a fd DA VARE RI a EE 
| | SER KET REG NAGST EFS RRRA ON] Löss] 996-129:9)-496: ING20:S 
I | | 
| | | | | 
Summa| 372 | 22,4) 752 | 45,3|| 236 | 14.2) 300 | 18,:|| 608 | 36,6|1052 | 63,4|| 1660 | 100,0 
Reda SJ gt a 0 YANG a VÄ c IN sä Se 
| 1—4 | 336 |20:3/N6T0K) 37,t) 20007 8 I o,sl 348 | 21,0] 624 | 37,81 972 58,6 
1 ER RM Re 2-2) EM FORA (ed ER) 1,7 4 o,2| 56 | 34) 32 1,9] 88 5,3 
ba 4 Oo) — | — 16 | 140] — | — 20 1) I2l — I — | 20 1,2 
c — | — — | — 12 0,7/ 4 | -ON KO 4 0,3 16 1,0 
I—IV | | | 
d 4 Os LR 4»3|| 104 | 6,3) 184 | II,zl| 108 | 6,5) 256 | 15,4) 364 20 
ee ja) 36 2sal SED 08 | 4. 32) 19) 104 6,3 136 8,2 
SAL 28 7 32 Tal 28 | 157) 32 I,g| 60 3,6 
ö | —| — EN Za GRAVEN EE AL Ojal ale 4 = 
| 372 | 22,4| 752 | 45,2] 236 | 1452] 300 | 18,x|| 608 | 36,6|1052 | 63,4|| 1660 | 100,0 


4947 GUNNAR SCHOTTE. 


I tabell 3 återfinnes en fördelning av träden i kronskikt och träd- 
klasser, uppställd på samma sätt som förut meddelats om ytan 234. 
Vi finna häraf, att i första kronskiktet av tallarna utgallrats 4 öfverstån- 
dare, 4 rena ettor, omkring hälften av a-träden, nästan alla ö-träd samt 
samtliga c-, d- och e-träd. Av granarna i detta skikt ha endast avverkats 4 
a- och 4 e-träd. I andra kronskiktet äro bland tallarna kvarlämnade 
48 rena tvåor, d. v. s. sådana träd, vilka anses som de egentliga fram- 


Kr dR SE VIE 
AW Aa - 


av Så 


ee RE FR N Ka 
". 
: EL 


FT 
BAT Sar 4 

Ner adda 2 
SE 


Vg H 
äl Sr 


verserna RR 7 SP pe FR NeNensR ? 


på > 


Få 


Ur Statens skogsförsöksanstalts saml. C. O. Gille foto juni 1913. 
Fig. 8. Försökytan 235, 83-årig barrblandskog med utfällt gallringsvirke. 


Versuchsfläche 235, 383-jähr. Nadelmischwald mit gefälltem Durchforstungsausfall. 


tidsträden vid blädningsgallring. Av granarna kvarstår likaledes hela 
skiktet utom 4 d-, 4 e- och 4 fträd. I tredje och fjärde skikten finnes 
ingen tall, sedan de få d-, e- och /träden måst avverkas. Bland granar 
ha i tredje skiktet avverkats alla c-träden, hälften av Z-träden och alla 
e- och /träden. I fjärde kronskiktet slutligen har, som förut nämts, ut- 
gallrats rätt många granar, nämligen 8 rena fyror, 4 c-träd, 144 d-träd, 
44 e-träd och 24 torra träd. 

Försöksytan 2306 är till sist ett exempel på yngre bestånd med en 
medelålder av 352 år. Tallprovstammarna ha i medeltal visat sig vara 51,8 
år och granarna 51,2 år gamla. Före gallringen i år hade beståndet 3,4 12 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 495" 


stammar med en sammanlagd stammassa av 332 kbm. VWVirkesmassan 
utan bark uppgick till 290 kbm. Även i denna yta (se övre ytan å 
tavla 2) är stamfördelningen av tall och gran mycket jämn över hela 
ytan. Som skogen är yngre, förekomma dock de båda träden något 
mera gruppvis än på de föregående äldre ytorna. Beståndets utseende 
före gallringen återfinnes å fig. 6, och fig. 10 visar det utgallrade virkets 
grundyta i förhållande till det kvarvarande, allt uppdelat på dimensions- 


Ur Statens skogsförsöksanstalts saml. C. O. Gille foto juni 1913. 


Fig. 9. Försöksytan 235, 83-årig barrblandskog med gallringsvirket upphugget i sortiment. 


Versuchsfläche 235, 83-jäbr. Nadelmischwald, Durchforstungsausfall abgetrieben. 


klasser. Genom gallringen 1913 har uttagits 24,1: 2 av virkesmassan. 
70 Zz av denha massa utgöres av tallvirke, medan omkring 30 & 
komma på granen. Däremot är blott 34 2 av det utgallrade stamantaet 
tallar och 66 & äro granar. Medeldiametern hos de utgallrade träden 
är 10,, och hos de kvarvarande 13,, cm. Om endast tallarna tagas i 
betraktande, bli motsvarande tal 14,8 och 18,3 respektive. I första kron- 
skiktet är däremot de utgallrade tallarnas medeldiameter 18,0 cm. eller 
nästan lika hög som de kvarvarandes med 18,6 cm. De sistnämnda 
talen ådagalägga tydligt, att även detta bestånd behandlats efter kron- 


4967 GUNNAR SCHOTTE. 


gallringsmetoden. Beståndets utseende efter denna gallring framgår av 
Role 

Ehuru gallringen således även i denna yta måste anses som en 
krongallring, har likvisst omkring halva antalet granar i 4:de kronskiktet 
avverkats. Som närmare framgår av tabell 4 äro nästan alla dessa gra- 
nar Z-träd, som mer eller mindre stått i vägen för ordentlig utveckling 


kvm. 
FÄR 

I | 
6! c | 
5: + 2 
sa Ela 
ee 
R 

Lå 

JRR | 

ke 
0 AS . |ös an Zz 


O-4 59 1014 1519: 90-24 925929 30-34 
— Xvarvarande tall — —Hvarvarande gran 


— UtgaUrad MT Ul DAR )» 
Fig. 10. Grafisk framställning af grundytans fördelning i dimensionsklasser inom försöks- 
ytan 236, 52-årig barrblandskog. 

Graphische Darstellung der Verteilung der Kreisfläche auf Dimensionsklassen in Versuchsfläche 236, 32-jahr. 


Mischwald von Kiefern und Fichten. 


— Verbleibende Kiefern. = = ma Verbleibende Fichten. 
Ausscheidende » — — —  Ausscheidende » 


av underbeståndet. Även om kanske en del av dessa träd kunnat 
sparas såsom skäligen indifferenta, ha de dock fått stryka på foten för 
att för framtiden underlätta bokföringsarbetet, då 4:de skiktets granar 
ändå äro tillräckligt starkt representerade genom 616 kvarstående träd 
per hektar. Ur tabell 4 finna vi rörande gallringens utförande, att inom 
första skiktet av tallarna avverkats 5 st. rena ettor, ?/; av a-träden samt 
alla &-, c, d-, e- och träd, tillsammans 193 per hektar. Av granarna har 
borttagits 9 a-träd (52 kvarstå), alla &-träd, nästan alla d-träd och alla 
e-trad, 1 allt 42. 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 


Tabell 4. 


Försöksyvtan (Versuchsfläche) 2306. 


52-ärig skog. 


400 


Trädens fördelning per hektar i kronskikt och trädklasser. 


Verteilung der Bäume auf 1.0 ha in Kronenschichten und Baumklassen. 


Utgallrade 


Kvarvarande Summa | Summa tall | 
ä FA 7 - Verbleibender Bestand Durchforstungsausfall Gesamtbestand | och gran | 
BELL EN bg Tall Gran Tall Gran Tall Gran I Stmme Kiefer: | 
fc - > > Kiefer Fichte Kiefer Fichte Kiefer Fichte | und Fichte 
|E 5 268 st. LE ITE t t | t Så RER t 
> = st. k st. st. Lö st. st I st; | 
| Stäck | 72 | Stäck | 72 |Stäck | 72 | Stäck | 72 | Stäck | 72 |Stäck | 22 | Stäck | 2 
] ] I 
[En 10 Falsg a nan RA2 31 KT2,4] LT SA a OS EE SNI ell dig Su kilons Aga bea SÖTA) 25 sa 
a TOK O;slnSer Is Sö 1,6| GK VAA AT 1358] 136 4>0 
b — | — 5 KO 33 NIEo ESO al SG sn TOA Oral AN | 
I c EE NERE SANS AN NS 240M00:7 | 
d SE EE SUI Ora. 23: OslEA | Ox] 2301 Os TO ANKOM 1,2 | 
e 33 1,0 14 0,4 33 1,0 14 054 47 1,4 | 
AA f "U j sal 19 O,5 TE. AR 19 ÖsBlIG— 2 får 19 | 0,5 
4521 M35204S5- 1) 1452-103 NIESNelNAZA 2) OAL IIESTolL SB 27 NESS 34,3 
2 19 Os5I TANT 491) 123) Os — 42 1,2] 141 4,ill 183 5,3 
a 9 O,3 5 O32ll 33 Ta 19 | 06 421 12 24 0,7] 66 | 1,0 
| b ENE — | — 5 fos RN 5 (0 CERN 5 | O,I 
II c SN RA SIE 14] 04 —!=— I OA 
d = = 5 O,xll| 38 IE ÅA 0,7) 38 IT 20 Öja vn 07 2,0 
e 5 0352] Sill OT 5 0,2 5 O,r1 10 O,3 
f 5 ER 2 RENNIE 2 0,3 FR 150] 9 SN 1,3 
28 O,8| I51 I 455) 57 1,7|| 179 5,2] 208 Öja SSI TS 
| 3 5 0,2] 311 9] — | — — | — 5 | (IN 9,1] 316 953 
| a =|= 19 | -—-0;6 9 0,3 9 O,3 9 o,3] 28 1581 37 Ir 
| b — | — — | — — |] — — | — — | — — 
II c Fa | ra = = boj O,T = | -— 5 | OO, 3 O,1 
d = |] = 202023 FAOFBIELOSK | 330 200 OBIETSE 3,9] 159 4+7 
| e =|= = = =— Ta TEEN DA O l NA: 0,4 
f Å 66 1:9 == 66 | UR SO 66 1,2 
501 0521 3580) Tors xo3N| 33 35a OSTI 3 480 | rna Sov | Ss 
| | | | 
NE i EN 28 | Os NE 508 | 14,9] 508 14,9 
a SJ 23 | 057 | 2301 OA 23 0,7 
b 5 O,r — — Sol tös 5 O,1 | 
IN c — | — 5 OO, — | — 5 6,2] — | — TOC Om 10 [AN 
d — | — | 99 2,9] — | — | 541 | 15,9] — | — | 640 | 18,8] 640 18,8 
e ÄR Bj el SN Netlog NRA 23 | O,7 23 0,7 
f Ar = . 47 bd PR Ur EN | 154 47 | 14 | 
| — | — | 616 | 18,:]] — | — | 640 | 18,8] — | — |1256 | 36,90) 1256 36,9 
| | I | 
Summa 485 | 14>;2/1610 | 47,21] 447 13,1] 870 | 25,5] 932 27,3/2480 72,71 3412 | 100,0 
RESA Sa MAMA TnEd. ra 
| 1—4 | 457 | 13,4/1355 | 39,7] 28 | 0,8] 2871 0,81 485 | 1t4,2/1383 | 40,s]| 1868 54,7 
a 28 | O;8l 99 | 2,91) 98 | 2,9 37 fall 120017 357) 136 4,0] 262 757 
b —I]—])] 5) Orm 381) Ir 10 | Osalllr FSE TA AES 0,4l| SS 1,5 | 
I—IV| c === 5 o,2l] 38 | Tx KO | o,3l 38 IF Ta 15 o,s| 53 1,6 
d = Nr Re Se | 2,6 682 | 20,0] 89 | 2,6l 819 | 24,0) 908 | 26,6 
e SEI ll NN I Tal 35 Fa Se nn DA 2,8 
å f — | — = I — | 118 | 305] SOA; LISTIN SS CSO 50 TA Sr 
| 485 | 14,2/1610 | 47,21! 447 | 13,1] 870 | 25,s|| 932 | 27,3/2480 | 72,71 3412 | 10040 | 


498" GUNNAR SCHOTTE. 


Inom andra skiktet ha avverkats 151 tallar, medan blott 28 stå 
kvar, varav 9 äro a-träd. Av granarna ha 57 st. fallit för yxan, medan 
151 kvarstå, av vilka alla äro rena tvåor utom 5 a-träd och 5 d-+träd. 

I tredje skiktet funnos bland tallarna blott 5 rena treor, som kvar- 
stå, medan 9 a-träd, 28 d-träd och 66 torra träd avverkats. Bland 


Ry 


Na v 


> —— 


mRNA PA mt 
vv 


Fi 

i 
Få 

Lå 


j £ 
pv AR & FR RN RR Je 


Ur Statens skogsförsöksanstalts saml. C. O. Gille foto. juni 1913. 
Fig. 11. Försöksytan 236, 52-årig barrblandskog med utfällt gallringsvirke. 


Versuchsfläche 236, 52-jähr. Nadelmischwald mit gefälltem Durchforstungsausfall. 


granarna stå alla rena treor kvar eller 311 st. samt 19 a-träd och 28 
d-träd. Utgallrade äro 9 a-träd, 5 c-träd, 103 d-träd och 14 e-träd. 

Fjärde skiktet slutligen är endast representerat av granar. Vid 
ytans uppskattning voro dessa ej mindre än 1,256 stycken per hektar. 
Av dessa hava borttagits 28 rena fyror, 5 6&6-träd, 5 c-träd, 541 d-träd, 
14 e-träd samt 47 torra träd, medan 480 rena fyror, 23 a-träd, 5 c-träd, 
99 d-träd och 9 e-träd fått kvarstå. 


sö 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. 4997 


Jämförelse mellan de tre gallringsytorna. 


Stamantalets och kubikmassans fördelning på olika kronskikt inom 
de tre ytorna finnes närmare angiven i efterföljande tabell 5. Inemot 
80o &Z av kubikmassan tillhörde före gallringen första skiktet i alla tre 
ytorna, medan blott 11—13 2 kommo på andra kronskiktet, 7—10 3 
på tredje och resten 1—2 & på fjärde. Kubikmassans fördelning på 
olika skikt visar sig således vara ungefär densamma vid olika ålder hos 
bestånden. Stamantalet växlar däremot i de olika skikten efter bestån- 
dens ålder. Särskilt gäller detta tallen. Ju äldre skogen blir, desto 
större procent av stamantalet går upp i första kronskiktet, i det att sär- 
skilt tallarna i fjärde och tredje kronskikten duka under av ljusbrist. Även 
hos granen torde med beståndens ökade ålder procenttalet stammar bli 
större i de högre kronskikten, men ej på långt när i samma utsträckning 
som hos tallen. 

Vid gallringen i dessa ytor komma 60 & av den uttagna virkes- 
massan på första kronskiktet, 25—30 2 på andra, 13—17 2 på tredje 
och endast 2—4 & på fjärde kronskiktet. 

Trädantalets fördelning på olika dimensionsklasser inom de tre 
ytorna åskådliggöres grafiskt å fig. 12 och 13. Å den förra har skilts 
på de båda trädslagen. Den yta, som ligger mellan kurvan och ab- 
skissan motsvarar stamantalet per hektar. Kurvorna för tallen äro ganska 
regelbundna. När stamantalet avtager i de äldre bestånden, blir kurvan 
flackare och sprides samtidigt mera ut åt sidorna. För granen visa 
kurvorna någon större ojämnhet, beroende på stamantalets oregelbundna 
växling i de lägre dimensionerna. 

Barkprocentens variation efter olika åldrar samt för skilda kronskikt 
och i förhållande till dessas medeldiametrar och medelhöjder framställes 
i tabell 6. I stort sett faller ju barkprocenten hos träden vid ökad höjd 
och stiger vid minskad diameter, men tabellen tydliggör, hurusom trädens 
beskaffenhet givetvis också spelar en viss roll härutinnan. Sålunda visar 
det sig, att de utgallrade träden i allmänhet ha större barkprocent än 
kvarvarande av ungefär samma dimensioner. Det är tydligt, att detta 
beror på att b- och c-träden, vilka ju falla för gallringen, i regel hava 
så tjock bark. 

Vid uppskattandet av beståndens växtlighetsgrad har man i 
allmänhet sökt använda sig antingen av produktionssiffror eller ock av 
trädens medelhöjder. Även om det förra sättet vore följdriktigast, har det 
åtminstone hittills fått mindre användning, då det är rätt tidsödande 
att kunna någorlunda tillförlitligt bedöma produktionen. Beståndens höjd 

Skogvårdsföreningens Tidskrift 1913, Fackafdelningen. Ö 47 


GUNNAR SCHOTTE. 


oco01 | 2'69 | stob | ofo0r | 894 | :tEz |2'001 £t62e | ol | oto0r | =ti99 | Eter |2'001 Ted EEIR ololoOr | oe ENL | 
ST SAG Re ERS = ER o'gb FO | OSTEN FST AR on STR ...L.H Al 
Fek Ar ed EA ge et AS ESSER ERA ES Era OGIER SK VE 0 OT AO ST | AS NE HDL | 
TELE etore ore SÖ IK9ER $'6 | 85 loffa | 9ocfz | off [SES IS | 8f8t TK TÖS KOLONIER NES AO SA i 
s:€g i'p/ z' 16 e'pb | 1f0ft zt€6 L'ge9 I 9'9€ 189 8' li gp zt eb SLA 0:69 698 +'pe €tIz 2:69 Gua Ae de, BADAT BLRLOLPARAN NYA I 
:(puvisoq ygl-zS) Foys Fiew-eF — 988 (IYIRYSYINSIOA) UVPÅSYOSADT 
otoort | 6'bb | I'S9 | otoor | 6:99 | I:€€ I ofoor | £6r | 08 | oo0r | of95 | octb I ofo0r | E6E | 09 [GOT EES age 
I 2 NY I Eu LA E CERN APR [ENA KAS SAR [FEN ADR 2 SARS AE BU Pr 4 - Ne — 
ET Ke SE IE EA oe ös 9'I ESS OA Ni 
9'g CH NEN NETA NETA 1iGSE KESO ASS EKENS Stör [resa ia OO (EG FRA III 
| I 
6: Föne (EG RR EG ERAN SE NR 656 SA TG FOS OSARA SEN ie va 6'bI (STAN RE II 
I Feng lg, [SEE | Tetr EG: togs sive 289 ln fer St6EN ERAN sroor erER 9'g€ SÖ/OTA OSS SKV SR I 
| ; - 
| (puejsog 'tygl-€g) Foys sFutp-Eg — SEC (9YdLYSYINSIOA) UPPÅSYGSAODT 
ofo01 | 9'gb | +:ES | ofoor | 9'bg (Fe ot001I (nr | 9:85 | 9'001 | rtg5 | 9t€b fofoor | StSr | EPS | oto0r | Ez9 | LE 
|| JA Fl PR | ER JR BOREN 2 IE BES AEA SAN DE + 2 | 
o'I SG EA EEE EE == ESR NE EE | EEE AF AM is a VER AT 
| [I | | I | | | | 
Pa ER ESR ST SAR St (ret = [ör ONES föds Oss RA II 
2 | | 
ed | €'Sr |efo Igen |E6r |otr Iotgg | o9tzc I+t6: E68 VORE TASTE | ENAS ON SE SE I 
| ot lg | Stel 8'66 £tgS otg€ 0:66 o'gS €tob 9t0ol | otgze 9tZI 1t/G Log 1'99 6'z6 LOS +:6z SS sobssn rr RP RR KRKA | 
"(puersoq 'tIyel-oo1) Foys Fiep-001 — FEC (IYdLYSYINSIIAN) UVPÅSYGSLOT 
EE FÖRE EE SE EE 
(ay | 19 HUNT | 19J9Y HURT | 29393 | HYNA | 139Y UT | 199 | AUT | RN 
|eWWuInS uvIr) HEL eWWNS ue) [[eL NE UID) | ULL (SEE uBIr) [el BUWmMUng uvIr) UeL FSS ueiIr) HeL 
Ft Fe | i, : Pn | RR rg RN | El ERE nod EE ES ON TÅL REN ME Ta - Hr IYIrqasuduoIH 
SSP WWBIS IYBZWWBIS ISSBUNUBIS | 14 BZzWWrIS ISSEWWUBIS 14BZWWBIS 
eSSBPUDTIQ NS [FJULWILIS eESSPUYFIQNST | TeJUeWRIS BSSPUYFIQNS TEJUB IRIS | PAL]SUOTN 
puvisag 19puaqualqmnA : puvisog 1opuaproyassny e | Ö pumsaquuesor) 
udduuffes 194 axa JeTffe3n JV ussurnf[es dI0T 
2 SUNE SENSE EN AE WISPETAE TIS 
'uasyarmqasuauorsyj ur Issewz|jOH Pun [Yezwwris Ip Sun[vIaA 'S 212Qv7 


"INIYSUOJY PYljO ed FulujapIQJ SUPSSPUDIQNA YIO SJIJEJULLULIS 


KRONOPARK. SOL 


SKAGERSHOLMS 


Å 


TRENNE GALLRINGSYTOR 


SÖF | 091 SST IHESLT BEST ot INR ES 101 Jörn LS LT €'g1 llE'G) | 9'91 SirrLOlllo:gr | SESA | L'g1 ||AT I 
z'gl | o SEE EE | | Ar 
Le QR Stor SI | | EStoxt EST ES eo 1rökO Ne OST | SONET STOC IE SEE stora IS:O | St 1fOI | III 
BL Ser ESA SO) 0 Er ER RA | RT da SA EST ed PS EA | SEA ISA Ae a ERA EAS 
201 | 958] B:9r IFO] Blom I ston IErOra fer ston ligan FBruneo oss lö | Stiga lets lega ster I te | : 
I I 
I I | | | | | 
L'6 +:61 | 291 [SOT ror | Stort Ae BrOT esk SS Ste | Huge FI ere lolge Bird) ERA NA ATL] 
AA | ET EA OT Ef allé gaf [a EE Sr rar 
6'6 o'GI ot91 II 8'6 oto: |-£tgI [6.6 BAGT | rig == — | — öglor eter IE9fgT log röta o'gI III 
L'6 S"61 o'gI 1 9'6 b:gI 1'Z1 146 £'61 BiA IiSceT | öser KetSa IKOse ssO of6T O'S] | 9008 | 8'QI I-] 
r'6 | scr | otfz I b'6 8'61 9'1z |+'6 SS Se NIA ären IISTo ee nergeTt ISS SIS I otöe I £g 
| | | 
HORA LA ER ER i ET NOTE EB EAT EA a ESA ESSEN SEA) GA AL eg Re AN 
o'gl | Sfor | for [PIE | etrr | Lr för | stor | gor | — — = |]=ES)=E = Ar 
6:46 | ö8sAra Iet6n IGT ILS I Site Iof tr IR EE — — == — — -- NE | TE 
9107 fLsO SI Eee: AG Stoc | ofta IS £iögrN ETalE | E0S Koloe ISEN orre Fersen De oe Ne TI 
b'6 ztle | 6'ge SG zegz | z2'0t II r'6 E€lz LSS Kärda Ae ORSA RS REAR Nira | see I RS NT o0I | 
| | | | | 
FA 2404 | SAILIS 2 | 2404 IHILIS Y 2y0oY IAILIS Y 2404 2HIL]S VA 2404 AIL]S 9 2U04Y SAIE]S | 
E r | ”WWUBIS 3 + | -WUWBIS E -WWE] s -WWBISI "é -WWB]S $ -WWBIS | 
-para | "PR Soman | Pura | P3 xp | PER PIA SiS foga | SN Sr Put | (RA [Serra | en | ISRN (oxo [Äg 
0, - oj 3 oj ; z of [AR ; [Ad les SE 
| 20 ploq | ”wuerp /o ploq | ”tmuerp /o ploy wWetp /o ploq | werp /0 | ploy | 'werp /o plog utrerp || SE) Dis 
h p -MIP = | . SIP | I -MIP | = = Kk 
SEPA -PPAN PP FPA -PPIN | -PPM | PET -pPpawW Pp] HPA! -pPpoW  -PPN "EE [92 PN HPA |-PPIW | -PPIN HR RN 8 | 
AS RAG Og pot = z lf = — FN 
| puelsag IapuaqriqIaA |IlejsnesBunisiojydIngwuoA puejsaquuesarn) puersag 12puaqralqIan |essnesBundisiojyaIn(TwoA puejsaquuuesaN 2 = 2 = 
a ec 
| PUBISIQ IPUBILAILA 19ANASBULeES JV UuISuL[[es IIO JUBISIQ IPULIBLAIEA 193ASBUL[eS uagurn[[ed dIO Få ad | os & | 
dre A AT IR Led tl H pugisoqrap Dl [AT HIIG:G JV KIT GI z 3 
I in I 
- - — - - - oo EEE -— — OM 
YIT TJ] En | 
| uvir) [Lek | 
FRE ; SERNER EE 0 SE AA AS BON TOYRRE (RETA AS EE SV Dee LERA SS Lil kok 
"022421 IsuaoIY Ua patyasIaA 12q ugluazoIq OT 2purq 12p BUN[IIA MA) 12905 


'PINYSUOVJY eYIjO WoOuUr SUrujapJOoJjua20JId sSUuayJeg 


502? GUNNAR SCHOTTE. 


500- ölr a. 
80. = iE je | i I ie 
| | / 
601 + ÅN I | 
| / | | 
40+r I ÅS NS IT | NI 
| / I S I] 
20: 7 t | ST 7 7 äl | ] 
400 = r rg t I | | 
| d I N 
SU - I Ne | | | 
| a = a 
60- TR | E NG | 
40) = RS | 
| I N | 
20 a LT = S SR T 
300 i t ME gr ES 
SOL SE [ SEE 20707 BER ESR Å36, 52-drig Skog 
60- 
40T i 
205-— | 
EST 
80- ; tr 
60- - z 
WL << FL Vean 235, 83-årig skog 
än Nee. | 
200 f- X ; 
N SS SOS GA Brons sger SALBRE KAD, 
80 | ; fa 100-årig Skog 
60T t | 
lä 
20t--5-21 
Oo. | : 


sr — | BESS a 
0-4 5-9 1014 15149 20-24 25-29 30-34 35-39 4044 45-49 50-564 5560 


Fig. 12. Grafisk framställning af stamantalets fördelning å olika dimensionsklasser inom de 


tre försöksytorna. 
Graphische Darstellung der Verteilung der Stammzahl auf Dimensionsklassen in bei den Versuchsflächen. 


- = m= 1020 jähr, Fichten ee 0 2 « 52 jähr. Fichten. 
— 1:oo » Kiefern — s2 3 Kiefern. 
=-=o=.-o=m 8383 > Fichten 
AE 83 på » 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. BORK 


| Ftan 256, 52-årig skog 
(0 PSA 
AN I ESERNS ER 3 
ESR (CUPER ASIEN 0. 
I | 7 [AA Cl 
- | FA) WSR EE 2 ER EE, PENR4 TAR 
j + + T: — 
+ + 
SH I ] AA 
ll IE t I | 
Ytan 235,85-drig skog 
| | 


| a | kil 
Ä 


+ 
"sen. | Ptan 234, 100-årig skog 
ee 4 | 


ju I NN II BL SEE 
O-4 5-9 10-14 16-19 20-24 25-29 530-354 35-39 40-44 45-49 50-54 55-60 


12 SER NE 


Fig. 13. Grafisk framställlning af stamtallets (summan af tall och gran) å olika dimen- 


sionsklasser af kvarvarande bestånd inom de tre försöksytorna. 


Graphische Darstellung der Verteilung der Stammzahl auf Dimensionsklassen von verbleibendem Bestand 
bei den drei Versuchsflächen. 


—" s2-jähr. Bestand 
- —- —- 83- » > 


504 GUNNAR SCHOTTE. 


går däremot fortare att uppskatta. Härtill kommer att man säkerligen 
allt mer söker betjäna sig av sådan linjetaxering, där profträden få utfalla 
rent statistiskt. Då måste dessa direkt kunna boniteras, vilket nog enklast 
torde kunna ske genom att använda sig av höjden, därest samtidigt kron- 
skiktet antecknas, för att undertryckta individ ej må förrycka resultaten. 

Då sålunda höjden måste få anses som en mycket viktig faktor 
för bonitens bestämmande, har det sitt intresse att jämföra de tre be- 
ståndens höjder. Det 100-åriga beståndet har en medelhöjd av 25,7, m., 
vilket mycket nära motsvarar den medelhöjd, som MAASS” beräknat för 
bonitet I hos tallen. Det 83-åriga beståndet med en medelhöjd av 21,6 m. 
ligger mellan bonitet 1 och o,s, och det yngsta eller 52-åriga beståndet 
med en medelhöjd på 16,7 m. håller sig också mellan bonitet 1 och 0,3, 
men likväl närmare bonitet 1. 

En medelhöjd, som hänför sig till flera trädslag i blandskogar kan 
emellertid bliva rätt så missvisande. Betrakta vi däremot medelhöjderna 
hos vardera trädslaget för sig, erhållas värdefullare siffror. Sålunda finna 
vi, att tallens medelhöjder från de tre bestånden mycket bättre ansluta 
sig till MAASS” normaltabell. Tallens medelhöjd efter gallringen utgör 
i det 100-åriga beståndet 27,: m. eller omkring 1 meter mer än som 
kräves av MAASS' bonitet I. I den 83-åriga ytan är tallens medelhöjd 
23,5 m. och hos det gs52-åriga beståndet 17,7 m. eller i det allra närmaste 
samma mått, som angives för bonitet 1 i MAASS' tabell. 

Granarnas medelhöjder bli avsevärt lägre än tallarnas. De utgöras 
nämligen i det 100-åriga beståndet 24,1 och i de båda yngre respektive 
19,, och 16 m. Orsaken härtill är, åtminstone i två av ytorna, ej att 
söka däri, att granen på denna mark skulle utveckla sig sämre än tallen, 
utan får sin förklaring därigenom, att 3:dje och 4:de skikten äro bland 
granarna så rikligt representerade på grund av granens skuggfördra- 
gande egenskap. Detta visar å andra sidan, att tallens och granens 
medelhöjder ej kunna direkt sammanliknas, utan bör i stället sådan jäm- 
förelse helst göras skiktvis. 

I efterföljande tabell 7 är därför sammanställd en jämförelse mellan 
tallens och granens medelhöjder i olika skikt. Vi finna därav, att gra- 
narnas medelhöjd i första skiktet är fullt lika stor eller något högre än 
tallarnas i det 100-åriga och det 52-åriga beståndet, medan i ytan 235 
(det 83-åriga beståndet) granens höjd är underlägsen tallens. 

Lägger man upp medelhöjderna grafiskt, visar tallens medelhöjd 
från de tre ytorna en jämn kurva av ungefär samma sträckning, som 
MAASS funnit för tallen i Sverige. För granen erhåller man däremot 

| 


ALEX. MaAaAss. Erfarenhetstabeller för tallen. Medd. från Statens Skogsförsöksanstalt 
h. 8, Skogsvårdsföreningens tidskrift, Fackavdelningen, 1911, sid. 375". 


TRENNE GALLRINGSYTOR Å SKAGERSHOLMS KRONOPARK. SORT 


7abell 7. Jämförelse mellan tallens och granens medelhöijder i olika skikt. 


Vergleich zwischen mittleren Durchmessern der Kiefer und Fichte in verschiedenen Kronenschichten. 


Beståndets Före gallringen Av gallringsvirket | Kvarvarande bestånd 
ålder Kronskikt Gesamtbestand VomDurchforstungsausfall | Verbleibender Bestand 
Bestande- Kronren= Jr | 
alter schichten Tall Grant ul Pall I Gran Tall Gran 
Ar. Jähre Kiefer | Fichte | Kiefer |  Fichte Kiefer Fichte 
a | | 
100 I 26,9 | 2 SNRA 282 20,5 27,2 
| | IT 21,6 20/74 fl SON Al 203 20,3 20,7 
| | | | 
83 | I 23,5 ÄRR Al 22,0 19,8 | 23,7 22,2 
| II 20044 4 KIOS TÖJErt ELSA 20.9 19,5 
| | | 
| ITI | 18,9 | 15,8 18:00 | 18,0 
Se I | 1750 | 18,6 18,2 16,8 ig få 18,6 | 
| I I | 
II | 14,6 | 14,8 14,5 14,1 14,7 15,1 | 
RÅ 10 | 11,9 | I 1,3 TRO | 11,7 11,9 I 1,2 


en avsevärd nedgång för det mellersta beståndet å ytan 235. Detta 
skulle med andra ord också kunna uttryckas så, att granen inom ytan 
235 borde hänföras till en lägre bonitet än i de två andra ytorna 
och än tallen inom samma yta. Jordmånen å denna yta förmår således 
driva upp tallarna relativt taget högre än granarna. Orsaken härtill 
torde väl få tillskrivas den ovan skildrade olikheten i de övre jordskik- 
ten, i det att humuslagret här är mera torvaktigt, och blekjordsskiktet 
är mäktigare än i de båda övriga ytorna. Härför bör ju också granen 
vara mera känslig än tallen. Den mera örtrika beståndstypen å ytorna 
234 och 236 kommer således granarna att växa bättre än i den moss- 
rika barrblandskogen å ytan 235, medan däremot tallarna ej synas bli 
högre i den örtrika typen än i den mossrika. 

Det nu omnämnda förhällandet gör, att man vid dessa bestånds 
bonitering borde sätta en lägre växtlighetsgrad å ytan 235. Vid endast 
en okulär besiktning skulle dock säkerligen de flesta skogsmän härut- 
innan taga miste, då tallen å ytan 235 är likvärdig med tallen å de 
andra, och då denna yta t. o. m. synes bättre på grund av sitt jämna 
utseende. Först en noggrann uppskattning av höjden och dess uppdel- 
ning på olika kronskikt lämnar fullt besked härutinnan. Möjligen skulle 
1 en framtid sistnämnda procedur kunna ersättas genom en studie av 
marken, genom uppmätning av de olika markskikten och en undersök- 
ning av humuslagrets beskaffenhet, för vilken markbetäckningen ofta blir 
ett utslag. Det synes ej osannolikt, att försöksanstaltens många prov- 
ytor, när de olika trädens fördelning blivit underkastad en fullständig 
biologisk analys, vartill ett första trevande försök gjorts i denna upp- 
sats, skall kunna lämna material för att belysa hithörande frågor. 


5067 GUNNAR SCHOTTE. 


Ur tabell 1 erhålles lätt den årliga medeltillväxten. För det kvar- 
varande beståndet är denna omkring 2 kbm. per hektar och trädslag 
i de två äldre bestånden, medan den i det yngsta beståndet uppgår 
till 3 kbm. för granen och 2 kbm. för tallen. 

För beräkning af den löpande tillväxten ha såväl de utgallrade 
stammarna som en del af de stående provstammarna borrats vid bröst- 
höjd, hvarjämte höjdtillväxten för de senaste 10 åren uppmätts. Här- 
igenom har tillväxtprocenten visserligen utrönts å det utgallrade virket, 
men då man ej å en fast profyta vill borra för många af de kvarstå- 
ende träden, blir tillväxtprocenten för dessa mindre noggrannt utrönt. 
Först efter förnyade revisioner af dessa försöksytor kan det därför be- 
räknas exaktare, hvarföre de gjorda öfverslagberäkningarn ej nu publi- 
ceras. 

Förutom de direkta upplysningar, som de beskrivna försöksytorna 
givit beträffande bonitering och markförhållanden, kunna av desamma 
ej nu, efter endast en första uppskattning, dragas några direkta slutsatser 
för det praktiska skogsbruket. De bestånd, där försöksytorna äro be- 
lägna, ha visserligen gallrats förut och kunna därför i någon mån anses 
typiska för ett mera rationellt skogsbruk, men å andra sidan föreligga 
gifvetvis inga direkta siffror från beståndens tidigare behandling. Först 
sedan skogen hunnit utveckla sig efter de nu utförda gallringarna, må 
det blifva en framtida bearbetning af ytorna förbehållet att exempelvis 
framvisa gallringens betydelse i dessa bestånd, samt de olika trädens 
utvecklingsmöjligheter inom skilda kronskikt, varvid det blir af särskilt 
intresse att följa andra skiktets träd. 

Som redan inledningsvis framhölls har denna uppsats också en- 
dast tillkommit i syfte att lämna en mera ingående beskrivning av några 
typiska exempel på barrblandskogen — denna skogstyp, som har sitt 
egentliga hemvist i vårt land, och som andra länders skogsmän ha så 
stora anledningar att avundas oss. 


SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS TIDSKRIF T, FACKAFDELNINGEN, 1013. H. 6; 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Lagar, kungl. förordningar och beslut. 
Nybyggnaderna för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt. 


GUSTAF etc. Vår ynnest etc. I enlighet med i ämnet aflåten proposition har Riks- 
dagen enligt skrifvelse den 29 maj 1912 dels medgifvit, att för uppförande af nya byggnader 
för en högre skogsundervisningsanstalt samt för statens skogsförsöksanstalt äfvensom anläg- 
gande af erforderlig undervisningspark samt försöksfält m. m., visst närmare angifvet område, 
innehållande 53,356 kvadratmeter af södra delen af lägenheten Frescati å Norra Djurgården, 
finge under villkor, som Vi närmare bestämde, tagas i anspråk, dels anvisat och ställt till 
Värt förfogande 693,900 kronor för uppförande å berörda område af byggnader för skogs- 
undervisningsanstalten med därtill hörande yttre anläggningar och 34,800 kronor för ut- 
förande af vissa byggnadsarbeten vid I Malingsbo, dels ock föreskrifvit, att ofvannämnda belopp, 
tillhopa 728,700 kronor, finge af Öss i mån af behof af tillgängliga medel förskotteras för 
att sedermera ersättas af de medel, som inflöte genom försäljning af de uti Riksdagens skrif- 
velse n:r 159 år 1905 omförmälda områden, i den mån dessa medel icke skulle enligt be- 
rörda skrifvelse för annat ändamål disponeras. 

Vidare har Riksdagen i skrifvelse den 30 maj 1912 angående regleringen af utgifterna 
under riksstatens nionde hufvudtitel anmält, att Riksdagen, med bifall till af Oss gjord fram- 
ställning, för uppförande af nybyggnad m. m. för statens skogsförsöksanstalt beviljat ett anslag 
af 107,300 kronor och däraf på extra stat för år 1913 anvisat ett belopp af 53,650 kronor. 

Genom bref den 10 juni 1912 hafva Vi ej mindre anbefallt domänstyrelsen, att bland 
annat, med riksmarskalkämbetet samt öfriga vederbörande träffa öfverenskommelse rörande 
upplåtandet af ofvannämnda område vid Frescati med därå då uppförda byggnader, än äfven 
uppdragit åt öfverintendentsämbetet att i samråd med domänstyrelsen och efter hörande i 
fråga om skogshögskolan af skogsinstitutets lärarkollegium samt beträffande skogsförsöks- 
anstalten af anstaltens föreståndare och botanist, uppgöra och till Oss inkomma med de när- 
mare förslag, ritningar och kostnadsberäkningar, som erfordrades för utförande i öfverens- 
stämmelse med Vårt och Riksdagens beslut af de för skogshögskolans och skogsförsöks- 
anstaltens behof afsedda ny- och ombyggnader samt öfriga anläggningar med undantag likväl 
af yttre belysnings-, vatten- och afloppsledningar för byggnaderna i Stockholm. 

Sedan Vi den 29 oktober 1912 tillsatt särskild styrelse för den blifvande skogshög- 
skolan äfvensom för statens skogsförsöksanstalt, befriade Vi genom beslut den 13 december 
1912 domänstyrelsen från ofvanberörda denna styrelse genom brefvet den 10 juni 1912 med- 
delade uppdrag samt anbefallde styrelsen för den blifvande skogshögskolan äfvensom för 
statens skogsförsöksanstalt att i domänstyrelsens ställe fullgöra samma uppdrag. 

I skrifvelse den 30 maj 1913 angående regleringen af utgifterna under riksstatens 
nionde hufvudtitel har Riksdagen anmält, att Riksdagen på grund af Vår därom gjorda fram- 
ställning af berörda för uppförande af nybyggnad m. m. för statens skogsförsöksanstalt 
beviljade anslag å 107,300 kronor å extra stat för år 1914 anvisat återstående beloppet 
53,650 kronor. 

Nu har öfverintendentsämbetet jämlikt föreskrift i ofvannämnda bref af den 10 juni 1912 
med skrifvelse den 30 september 1913 till Vår pröfning öfverlämnat af arkitekten hos ämbetet, 
t. f. professorn Ch. Lindholm upprättat förslag i ämnet, med undantag allenast af nödiga 
ritningar m. m. för enligt byggnadsplanen afsedda arbeten vid Malingsbo, äfvensom vissa 
öfver förslaget afgifna yttranden. 

Förslaget omfattar dels följande ritningar: 12 hufvudritningar, märkta A 1—A 12, för 
skogshögskolan, 3 hufvudritningar, märkta B 1—B 3, för skogsförsöksanstalten, I hufvud- 
ritning, märkt C I, för nybyggnad för park- och planteringsvakt, I hufvudritning, märkt 
D I, för trädgårdsmästarbostad, 6 konstruktionsritningar, märkta (1)—(6), samt I situations- 
plan, dels ock följande handlingar: förslag till entreprenadkontrakt, arbetsbeskrifning till bygg- 
naderna för skogshögskolan och skogsförsöksanstalten, arbetsbeskrifning till ombyggnad af 


Ö 7-a 


508 SKOGSADMINISTRATIONEN. 


nuvarande villabyggnad till bostad för trädgårdsmästare m. m., rumsbeskrifning till skogshög- 
skolans nybyggnad, rumsbeskrifning till skogsförsöksanstaltens nybyggnad, rumsbeskrifning 
till nybyggnad för park- och planteringsvakt samt promemoria öfver byggnadsarbeten, hvilka 
beröra värme- samt gas-, vatten- och afloppsledningarna i nybyggnaderna för skogshögskolan 
och skogsförsöksanstalten. 

Då Vi nu låtit Oss föredragas detta ärende, hafva Vi de/s fastställt berörda af t. f. 
professorn Lindholm uppgjorda ritningar att lända till efterrättelse vid arbetenas utförande, 
dels anbefallt öfverintendentsämbetet att i samråd med styrelsen för den blifvande skogshög- 
skolan äfvensom för statens skogsförsöksanstalt infordra entreprenadanbud å uppförande å 
lägenheten Frescati af samtliga ifrågavarande byggnader och utförande af öfriga med skogs- 
högskolans och skogsförsöksanstaltens förläggande till samma lägenhet sammanhängande an-. 
ordningar därstädes, dock med undantag af yttre belysnings-, vatten- och afloppsledningar, 
dels ock bemyndigat öfverintendentsämbetet att i samråd med sistnämnda styrelse pröfva och 
antaga entreprenadanbud å samtliga byggnader och arbeten, med nyssberörda undantag, i 
öfverensstämmelse med de nu fastställda ritningarna och med iakttagande af att de för ända- 
målet anslagna medlen icke öfverskridas, samt i öfrigt vidtaga erforderliga åtgärder för 
byggnadernas och arbetenas utförande, med rätt för öfverintendentsämbetet att därvid lika- 
ledes i samråd med nyssnämnda styrelse vidtaga de mindre ändringar, som kunna befinnas 
önskvärda och icke öka den beräknade kostnaden, 

Tillika vilja Vi härigenom anbefalla Eder, att, i mån af rekvisition och mot redovis- 
ning i behörig ordning, till öfverintendentsämbetet utanordna ej mindre förskottsvis af under 
händer varande medel för uppförande å lägenheten Frescati af byggnader för skogshögskolan 
med därtill hörande anläggningar ett belopp av intill sexhundranittiotretusenniohundra kronor 
att framdeles godtgöras Eder af de medel, som inflyta genom törsäljning af de uti Riksdagens 
skrifvelse n:o 159 år 1905 omförmälda områden, i den mån dessa medel icke skola enligt 
samma skrifvelse disponeras för annat ändamål, än äfven förenämnda för uppförande af ny- 
byggnad m. m. för statens skogsförsöksanstalt beviljade anslag af etthundrasjutusentre- 
hundra kronor dock, med iakttagande däraf att af sistnämnda belopp högst hälften må ut- 
anordnas under innevarande år. 


Stockholms slott den 31 oktober 1913. 


Under Hans Maj:ts Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom : 
GUSTAF ADOLF. 
Alfred Petersson. 


Anslag till reseersättning åt öfverjägmästare vid inställelse 
i Kungl. Domänstyrelsen. 


GUSTAF etc. Vår ynnest ete. Med anledning af utaf Eder i skrifvelse den 3 december 
1912 gjord framställning, öfver hvilken statskontoret den 31 juli 1913 afgifvit infordradt 
utlåtande, hafva Vi vid ärendets föredragning denna dag, med upphäfvande af den i brefvet 
den 22 juli 1875 gifna bestämmelsen att resekostnads- och traktamentsersättning till vissa 
tjänstemän vid skogsstaten för inställelse hos Eder skall utgå af sjunde hufvudtitelns rese- 
och traktamentsanslag, förordnat, att dylik ersättning åt öfverjägmästare, som efter Eder 
kallelse inställer sig hos Eder för öfverläggning i ärende rörande domänfondens förvaltning, 
skall från och med år 1913 utgå från det i generalförslaget angående driftkostnaden för 
statens domäner under rubrik »rese- och traktamentskostnader för extra förrättningar efter 
särskilda förordnanden, att ersättas enligt resereglementet», upptagna belopp. 

Stockholms slott den 3 oktober 1913. 


Under Hans Maj:ts Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro 
Dess tillförordnade regering: 
KARL STAAFF. AXEL SCHOTTE. 
DAVID BERGSTRÖM. KARL STENSTRÖM. 


C. von Schulzenheim. 


Anvisande af medel till kostnader för reglering af flottleder år 1913. 


GUSTAF ete. Vår ynnest etc. Uti skrifvelse den 6 september 1913 har Ni anfört, 
bland annat, följande. 

Sedan Riksdagen under åtskilliga år anvisat medel till reglering af flottleder samt med- 
gifvit, att inflytande amorteringsafgifter för sådana flottleder finge användas för samma ända- 


i 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 509" 


mål, hade den härigenom bildade fondens kontanta tillgångar genom omfattande reglerings- 
arbeten minskats, så att desamma vid 1912 års ingång utgjort allenast 258,566 kronor 88 öre. 
Eder den 11 augusti 1913 afslutade hufvudbok för år 1912 utvisade, att kostnaderna för 
reglering af flottleder under sistnämnda år uppgått till omkring 304,000 kronor. Till be- 
stridande af dessa kostnader hade funnits tillgängliga dels förberörda från år 1911 balan- 
serade behållning, dels ock under år 1912 influtna amorteringsafgifter till belopp af 64,920 
kronor 95 öre. Den till år 1913 utbalanserade behållningen af medel till reglering af flott- 
leder utgjorde allenast 19,625 kronor 67 öre. Under år 1913 hade Ni för afslutande af 
förut påbörjade regleringar eller för nya sådana gifvit anvisning å tillhopa 214,342 kronor 
75 öre, hvartill komme arfvoden och reseersättningar åt flottledspersonalen med tillhopa om- 
kring 20,000 kronor. För att bestrida dessa kostnader om sammanlagdt omkring 235,000 
kronor ägde Ni tillgång till allenast dels den till år 1913 inbalanserade behållningen 19,625 
kronor 67 öre och dels omkrtng 133,000 kronor, som kunde beräknas under året inflyta 
till medlen för reglering af flottleder. Det skulle således uppstå en brist af inemot 85,000 
kronor och skulle framdeles under året oförutsedda förhållanden inträffa, hvilka kräfde ytter- 
ligare kostnader, skulle behofvet af medel blifva i motsvarande grad större. 

Under åberopande häraf har Ni nu hemställt om anvisande af ett belopp af intill 
100,000 kronor till täckande af ofvanberörda brist, att återgäldas af framdeles inflytande 
amorteringsafgifter. 

Häröfver har statskontoret den 26 september 1913 afgifvit infordradt utlåtande. 

Vi hafva nu låtit Oss föredragas detta ärende och vilja Vi härigenom bemyndiga Eder 
att af domänfondens medel under innevarande år för reglering af flottleder utöfver för detta 
ändamål eljest tillgängliga medel förskottsvis utanordna ett belopp af intill åttiofemtusen 
kronor att återgäldas af framdeles inflytande eller eljest anvisade medel till reglering af 
flottleder. 

Stockholms slott den 10 oktober 1913. 


Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom: 
GUSTAETADOLE: 
Alfred Petersson. 


Domänstyrelsens cirkulär, beslut och yttranden. 
Cirkulär angående naturskydd å kronans mark. 


Till samtliga skogsstatstjänstemån. 


Enligt Riksdagens skrifvelse till Konungen den 24 maj 1909 (n:r 173) i anledning af 
Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skyddande af naturminnesmärken å kronans 
mark samt afsättande af vissa nationalparker, har Riksdagen — utom beslut af att kronans 
mark afsätta tio stycken nationalparker — medgifvit: 

»att i fråga om å kronans mark befintligt område eller naturföremål, som är af särskildt 
intresse för kännedomen om landets natur eller på grund af märklig naturbeskaffenhet eljest 
synes böra för framtiden skyddas, Eders Kungl. Maj:t må äga att, för så vidt kronans rätt 
angår, lämna tillstånd till detsammas fridlysning enligt hvad om fridlysning af naturminnes- 
märken kan varda stadgadt; dock att värdefullare område eller föremål härigenom icke må 
från tillgodogörande för kronans räkning afstängas; samt 

att, utan hinder af hvad i allmänhet finnes stadgadt rörande förvaltningen af kronan 
tillhörig mark, de myndigheter, som därmed äga befattning, må, när sådant utan afsevärd 
uppoffring eller olägenhet för kronan finnes kunna äga rum, tillåta, att område eller föremål, 
som är att anse såsom naturminnesmärke, tills vidare lämnas orubbadt eller genom lämpligt 
förbehåll vid arrendeupplåtelse undandragas arrendatorns förfogande». 

Hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda beslutat har meddelats Kungl. Domän- 
styrelsen till kännedom och efterrättelse genom nådigt bref den 10 juli 1909, angående 
åtgärder till skyddande af naturminnesmärken å kronans mark samt afsättande af vissa 
nationalparker. 

Den citerade första att-satsen afser fridlysning genom Konungens befallningshafvande 
enligt lag angående naturminnesmärkens fredande den 25 juni 1909, hvartill sålunda i fråga 
om kronans mark erfordras Kungl. Maj:ts tillstånd. Den citerade andra att-satsen däremot 
afser ett enklare förfarande i fråga om å kronans mark befintligt område eller föremål, som 
är att anse säsom naturminnesmärke. 

Med anledning häraf vill Kungl. Domänstyrelsen anmoda Eder att, hvar och en i sin 
stad, verka för tillämpning af sistnämnda förfarande genom att hos Kungl. Styrelsen hem- 


51 ot SKOGSADMINISTRATIONEN. 


ställa om sådant naturskydd, som synes Eder önskvärdt och behöfligt ä kronan tillhörig mark 
under Eder förvaltning eller uppsikt. Därvid bör skiljas mellan jordområde, där samtliga 
eller vissa naturföremål böra skyddas, och enstaka, fasta naturföremål såsom sällsynta eller 
på grund af ålder, storlek, växtsätt m. m. egendomliga träd, buskar och örter, säregna vatten- 
fall, källor, berg och andra geologiska bildningar, hvartill komma områden, inom hvilka 
förekomma sällsynta eller för trakten egendomliga djur. Sådana områden eller föremål böra 
utmärkas å förefintlig skogsindelningskarta och angifvas i tillhörande allmän och bestäånds- 
beskrifning. Förslag till sådant områdes eller föremåls inhägnande eller utmärkande å 
marken bör intagas i förenämnd hemställan till Kungl. Domänstyrelsen. Huruvida marken 
är utarrenderad bör ock uppgifvas. 

Om och när Kungl. Domänstyrelsen tillåtit, att område eller föremål, som är att anse 
såsom naturminnesmärke, å kronans mark tills vidare lämnas orubbadt eller, där så behöfves, 
genom lämpligt förbehåll vid arrendeupplåtelse undandrages arrendatorns förfogande, skall 
detsamma införas i ett register, som för hvarje revir upplägges i hufvudsaklig öfverens- 
stämmelse med det register öfver naturminnesmärken, fridlysta enligt lagen den 25 juni 1909, 
som fastställts genom i svensk författningssamling 1911 n:r 136 intagen nådig skrifvelse den 
24 november 1911 till vetenskapsakademien, 


I sammanhand härmed vill Kungl. Domänstyrelsen tillkännagifva, att förestående 
naturskyddsåtgärder kunna med stöd af VII kap. i k. förordningen den 26 januari 1894, 
ang. hushållningen med de allmänna skogarna i riket. tillsvidare tillämpas jämväl i fråga 
om storverksträd och ekar å häradsallmänning samt å ecklesiastikt boställe, som ej af menighet 
inköpts eller af enskild för ändamålet donerats. Därvid kan dock ifrågasättas att i stället 
utverka trädens fridlysande enligt lagen om naturminnesmärkens fredande den 25 juni 1909. 

Stockholm den 10 oktober 1913. 


KARL FREDENBERG. 
Nils Schager. 


Bestämmelser rörande upprättande af jämkningsförslag af skogsindelnings- 
planer för ecklesiastika skogar. 


Utdrag af Kungl. Domänstyrelsens protokoll 
den 5 november 1913. 


S. D. Under de senare åren hade Kungl. Domänstyrelsen fastställt ett stort antal 
förslag till jämkning af gällande skogshushållningsplaner för inom Bergslagsdistriktet belägna 
ecklesiastika boställsskogar, hvilka förslag dels afsett förändring af skogsbrukssättet från trakt- 
huggning till blädning, dels oftast inneburit höjning af årsafverkningens belopp. I samman- 
hang med jämkningsförslagen hade dock ej afgifvits nya förslag till skogsafkastningens dispo- 
sition, hvilka jämväl kunde tjäna till ledning för bedömande af frågan om skogens ställande 
under skogsstatens förvaltning enligt $ 19 af 1894 års skogsordning, i följd hvaraf åtgärder 
för ändring af hittills gällande beslut om dispositionen af behållningen icke vidtagits. 

Förut gällande bestämmelser hade i regeln afsett den tid »nu gällande skogshushåll- 
ningsplan äger tillämpning». Då genom jämkningsförslagens fastställande oftast betydande 
rubbningar af gällande hushållningsplaner inträdt, hade förutvarande dispositionsbestämmelser 
bort upphöra att gälla, samtidigt som jämkningsförslagen började tillämpas. 

I anledning häraf beslöt Kungl. Styrelsen nu att å kameralbyrån förekommande frågor 
om fördelning af skogsförsäljningsmedel, som influtit för tiden efter det fastställdt jämknings- 
förslag för ecklesiastik boställsskog börjat tillämpas, skulle öfverföras till vederbörande skogs- 
byrå för antingen förnyadt beslut om dispositionen eller ock aflåtande om underdånig fram- 
ställning om skogens ställande under skogsstatens förvaltning, i hvilket senare fall disposi- 
tionsfrågan för mellanliggande år jämväl, där så ansåges skäligt med tillämpning af den sista 
bestämmelsen i andra stycket af $ 20 i 1894 års skogsordning, borde underställas Kungl. 
Maj:ts pröfning med hemställan om visst belopp åt boställshafvaren af den behållna skogs- 
afkastningen för samma år. 

Stockholm som ofvan. 


På Kungl, Domänstyrelsens befallning: 


NILS SCHAGER. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. Fe 


Cirkulär angående redovisningen af till statens flottledsbyggnader 
utlämnadt virke. 


Till Öfverjägmästarna i Luleå, Skellefteå och Umeå distrikt, 


Då det för innevarande år anvisade anslagsbelopp till reglering af flottleder anlitats i 
den omfattning, att detsamma ej blott i dess helhet tagits i anspråk utan ock afsevärdt öfver- 
skridits, har Kungl. Styrelsen ansett det vara nödvändigt anmoda Eder tillse att jämlikt Kungl. 
Styrelsens cirkulärskrifvelse den 3 maj 1913 domänfonden tillkommande fordran för sådant 
virke, som under året utlämnats från kronans skogar till utförande af byggnad i allmän flott- 


led, hvilkens reglering ombesörjes af statsmedel, icke må — i den mån samma fordran ej 
redan är betald och i vederbörlig ordning inlevererad — under innevarande år påföras flott- 


ledsfonden utan balanseras öfver till nästkommande år. 
Stockholm den 27 november 1913. 


KARL FREDENBERG. 


Skyldighet för Kronans arrendatorer och torpare att själfva anskaffa och 
underhålla nödiga brandredskap. 


Till Jägmästaren i Västerdalarnas revir, 


Sedan vid 1913 års första brandsyn å en del torp och delägare uti Dalarnes nya brand- 
stodsbolag å Björnhyttans kronopark upptagits å alla gårdar felande diverse brandredskap, 
hvarförutom en del anmärkningar gjorts å tak och murar m. m., hvilka betraktats såsom eld- 
farliga, har Ni i skrifvelse den 23 sistlidne månad anhållit om meddelande, huruvida det 
ålåge kronans underhafvande att själfva anskaffa felande brandredskap vid arrendegårdarne. 
Samtidigt har Ni gjort framställning om bemyndigande att, för den händelse icke så vore 
förhållandet, af tillgängliga förvaltningsmedel för året anskaffa nödvändiga felande brandred- 
skap vid Björnhyttans arrendegårdar intill ett belopp af 300 kronor. 

Denna Eder skrifvelse har öfverjägmästaren med yttrande af den 24 september 1913 
öfverlämnat till Kungl. Domänstyrelsen, och har Kungl. Styrelsen vid ärendets föredragning 
innevarande dag, då arrendatorerna äro skyldiga brandförsäkra åbyggnaderna till deras fulla 
värde, och då anskaffandet af nödiga brandredskap är ett villkor för försäkringens erhållande 
och sålunda äfvenledes åligger arrendatorerna, icke kunnat medgifva, att medel beviljas för 
ifrågavarande ändamål. 

Stockholm den 8 oktober 1913. 


KARL FREDENBERG. 
AL GE Gå LNOKLING. 


Domänstyrelsens underdåniga redogörelse angående statens domän- 
förvaltning under 1912. 


Till Konungen. 


Till åtlydnad af nådig föreskrift den 23 maj 1884 får domänstyrelsen härmed i under- 
dånighet redogöra för statens domänförvaltning i ekonomiskt afseende under år 1912 samt 
tillika öfverlämna räkenskapssammandrag, hvars affattande i delvis annan form, än som i be- 
rättelsen angående näst föregående års statsrevision begagnats, föranledts af den förändrade 
ställning domänstyrelsen erhållit i sammanhang med dess införlifvande med statens affärs- 
drifvande verk. 

Virkesförsäljningarna från kronoskogarna skedde å offentliga auktioner inför vederbö- 
rande länsstyrelser eller af kronobetjäningen i orterna; en del skogsalster — särskildt upp- 
hugget eller förädladt virke samt sådant, å hvilket antagliga auktionsanbud icke erhållits — 
afyttrades dock af revirförvaltarne eller domänstyrelsen under hand, i fråga om större poster 
vanligen efter inhämtande af skriftliga anbud. 

Rätten till bete och höslåtter uppläts likaledes under hand eller utbjöds på auktioner 
för ett eller flera år på en gång. 

Torp samt andra jordbruksfastigheter, hvilka af kronan förvärfvats vid inköp af en- 
skilda egendomar för utvidgning af gamla eller bildande af nya kronoparker, utarrenderades 
på längre eller kortare tid. 

Till följd af försäljningar och utarrenderingar uppgingo statsverket tillfallande skogs- 
medel — däri inbegripna utsyningsafgifter, ersättning för revirförvaltarnas besvär med skops- 


Te SKOGSADMINISTRATIONEN, 


skötseln å häradsallmänningar och ecklesiastika skogar, anmärkningsmedel samt diverse in- 
komster — under sistlidet år till följande belopp: 


Skogsförsäljningsmedel, stubböresafgifter m. MM. mssmsssssesrer>e 12:57 3,3 10:18 
Betes- och försäljningsmedel för höslåtter och löftäkter ......... 18,901: 02 
IÄTFERU EM ECOL > fötter ra oas OR SRREINISN dr 3iö va 46 abe AN äE AFA FKA 374,222: 60 
Utsyningsafgifter och ersättning för skogsskötseln = ............... 56,899: 26 
AD mArknINE Se HEl I DS ess Sd leg aa sie dBA blnp re el bien RR Rs Eee 5,539: 38 
MILVÖTS Oase a rr of bög kl oe SNR PIREN Vs se säd je öd ra Björsne NE Se ee less VAlSNe AA 105,426: 20 


18 [0 Fe RA DEE ar 4 AA BE ss FR SNR PE SER BEE STA 9,540,240 
I (5 [012 fr ssk MA AE ed ar BARA PR ERA SER är åb 8,799,823 
TOO SEP FN NE ae LI Ab rt SEAN Kr BA 10,905,150 
IE OP 2 Berea Agrell a oe oe. 9 Sä ojölelp la HER AAA BASEN 12,744,871 
Statsverkets inkomster från statens utarrenderade jordbruksdomäner utgjorde: 
JNAR ROK LSI (AI SAT OR AASSISAAGA SARA 17.7,105:02 É 
NÖRVEESCE Top bros er sek sjäre öle Rö os 22,269: 40 


Summa 199,374: 42 


Om till nu nämnda inkomster, nämligen: 


SJALSVETKELS IS KOSSMCUEL AN ös NA Se Seek de seleler Aerial cos 13,134,364: 64 
Inkomster från statens utarrenderade jordbruksdomäner ......... 199,374: 42 


tillhopa 13,333,739: 06 
hvilka tillgodoförts statens domäners fond, läggas till fonden 


ACTA ebiterade sme dela... d.;B.n5 ss ANN ss SAN 465: 03 

EXNALESKETCADSLOP DNA eka a rt La Sr JAN sk ass Ser sr sS ERA oe kr. 13,334,204: 09 

Af dessa medel hafva bestridts följande utgifter: 
ID OmANStyrelsens Ocdinarie  AflOMIN ST: smord, seeserissse eden orget ser 158,742: 75 
Arfvode ät en extra amanuens m. m. hos styrelsen ............ .. 3,120:87 
Alderstllagg Mörsstyrelsens petsOnAl ve. bekNs es beses. ass pls sele 6,290: 58 
Rese- och traktamentsersättning åt densamma -s.ssommosssessoerrrra 4,815: 91 172,975: 61 
SEO9Sstatens Ordinarie RAN OD a SA ma se svisesielassieral eines 1,185,764: 94 
AIderstillägg förs skogsstatens PpersOMAle sees os sas sesdseesss Scb er 119,745: 35 
Fyllnadsaflöningar åt vissa t. f. revirförvaltare under åren 1908 

OCH TO OO TR nm ra Te Va So NR Rn a mos så, or DEE SN 2,916: 67 
Egentliga förvaltbingskostnaders. stas sdbbs enes. one dekal ss Rae 3,760,206: 33 £,068,633: 29 
TD Om a010tendenters-aODINE A.S NA SSR så oral elelr apr gr EEE 25,5008- 
Resekostnader. vid. domanförvallningells i .. .bov.ssssssmed feteie men elle 45,185: 69 
IDAYErse FUtgifterk vid iidensaTania, sous seeepE desde ns an eder lr 148,965: 22 — 229,650: 91 
Uppbördskostnader föt statsverkets skogsmedel .sssosssssess ess saa 14,580: 37 
AT (Gronbo kronoparks skog safkasttilli240. oss... ss sc sewe sej Bl ARS 300: — 
Afkortningar a skogsstatens: artetden Ess ..-..-. sade sr 18:701552 
Afskrifoin gar .:å 1O1f0:54 550 sms sees ör AREA nd döjea a SLE Soda rg ER AE 47: 50 
Restitteraderstatsverketsi skogsvmiedelfoRr arr scisptdnissek örn 3,603: 39 
Elamnanläggning iv Grankallavik ent ASA ana ther ord obs SAR 26,330: — 63,562: 78 


Afkortningar å köpeskillingar för försålda smärre kronolägenheter 155: 20 


Summa 5,534,977: 79 


Af anslaget till skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet, stort 185,000 
kronor, hafva bestridts följande utgifter: 


SKÖSSITSEUULEL | Josiöop ss bare sole pla do ra le Slej sn NTA SRS a hå björn a de AD Mir a ke EL AES SARS ENN 38,471: 82 
Statens ;sKkogsförsoksanstalt= sa RR Aa öde sale dda su be AA TA SKE REA N 32,597: 42 


Transport Kr. 71,069: 24 


SKOGSADMINISTRATIONEN. SM Sn 


Transport Kr. 71,069: 24 
SITA LETTSTSIEO 2 STB GIN OTEIN ok od one a Ra fr ve bl Sed IN ER MARE ASS a dates Fr Sd Rea äs SSA 12,457: 18 


IRAS TAS SR (SSG Kd LEAR ee SSA SRS ORT Ua er a dn mA ahtesaslee Ser vkR 66,296: 28 
An Ski [dax SKOSSUnderVISTIN SETS ges vn sele sele piss sla sal a el s a slape Sijalbefa Sat SYN ASYL LARRY 6,600: — 
UTGTATSKOLS TEN CE ELLI SÄ ena or Aa AA Ne RS ma md oas d Me de er as Ssd NN DAS 988: 75 
Diverse reparationer å skogsläroverkens byggnader, tryckningskostnader, stipen- 

ATSIA ECE FINE TITSER PSA N Te INRE TN or EE SRA bade oda a AR SRS Hotet ae 0 LÄ 13,889: 25 


Summa 171,300: 70 


Flottningsafgälder m, m. för enskildas begagnande af utaf kronan anlagda flottleder 
hafva uppgått till 64,920 kronor 95 öre. Med detta belopp — jämte behållningen från töre- 
gående år å flottledsanslaget, 258,566 kronor 88 öre — hafva bestridts omkostnaden för flott- 
ledsregleringar till ett sammanlagdt belopp af 303,862 kronor 16 öre. 

Till jämtländska renbetesfjällens skogsfond, afsedd för inköp af mark till betesområde- 
nas utvidgning för lapparnas behof, inflöto under år 1912 genom skogsförsäljningar m. m. 
77,720 kronor 87 öre, hvaremot till virkesutstämpling, reseersättningar och arfvoden, skogs- 
bevakning m. m. utbetalades 90,097 kronor 87 öre, 

Skogsförsäljningarna å de ecklesiastika skogarna ägde rum i samma ordning som å 
kronoparkerna, och därvid inflytande medel belöpte sig till 1,409,255 kronor 87 öre, emot 
1,236,612 kronor 6 öre år 1911. 


Skogsförsäljningsmedlen från de civila boställena uppgingo till 40,035 kronor 41 öre. 
Af dessa medel skedde följande utbetalningar, nämligen till 


SSKIOSSSKOLSE AN AS TAGA Nee ara klar arr fal RAF Vs fer a Sears Rd RN SN ad a kronor +5,822: 19 
Andelar af skogsafkastningen åt därtill berättigade boställsinnehafvare...... >! EDS, DA 2 SAR 


säger kronor 20,964: 63 
hvarjämte till statens domäners fond omfördes » 9,736: 64 


Summa kronor 30,701: 27 


Från statskontoret levererades under året 1,857,520 kronor 30 öre, hvaremot dit öfver- 
lämnades 831,175 kronor 55 öre. 

Till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark för bildande af nya eller 
utvidgning af äldre kronoparker har under år 1912 till domänstyrelsens disposition stått ett 
sammanlagdt belopp af 3,087,074 kronor 49 öre, hvaraf 546,173 kronor 75 öre utgjorde 
från föregående år reserverade köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter, 1,052 511 
kronor 13 öre från statskontoret öfverlämnade dylika medel, 13,004 kronor 48 öre hos samma 
ämbetsverk innestående och till domänstyrelsen levererade medel till inköp af skogbärande 
eller till skogsbörd tjänlig mark, 500,000 kronor af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen för 
detta ändamål under titeln »utgifter för kapitalökning» anvisade medel samt 975,385 kronor 
13 öre under år 1912 influtna afbetalningar å köpeskillingar för försålda kronolägenheter 
och smärre kronoegendomar. Af domänstyrelsen har under samma år till markinköp dispo- 
nerats ett belopp af 1,105,533 kronor 56 öre. 


Sedan Eders Kungl. Maj:t beslutit, att i domänstyrelsens räkenskaper skola redovisas 
icke blott inkomster och utgifter utan äfven verkets kapitaltillgångar och skulder, har sty- 
relsen, till åtlydnad häraf och på sätt Eders Kungl. Maj:t i nådig skrifvelse den 31 januari 
innevarande år föreskrifvit, i sin hufvudbok för år J912 såsom »tillkommen ingående balans 
från år 1911» upptagit följande kapitaltillgångar: 

Kronoparker och andra skogsväsendets fastigheter. .................... .. kronor 127,816,830: — 
Statsverkets' utarrenderade jordbruksdömän€l porbsassscssmrerreds oese dark errs » 62,113,10G6: — 
LT 0 (Eg Or AR SAN AGES BARRETT EO TEL 8 1 fe NES BAG 04 USE SAR > 78,970: — 


Summa kronor 190,008,900: — 


Under året hafva jordbruksdomäner försålts för 1,095,805 kronor 2 öre, hvaremot skogs- 

J 4 i; , SS 
fastigheter såsom ofvan nämnts inköpts för 1,105,533 kronor 56 öre. Domänväsendets ka- 
pitaltillgångar vid utgången af år 1912 hafva med anledning häraf bokförts på följande sätt: 


LAT SKOGSADMINISTRATIONEN. 


Kronoparker och andra skogsväsendets fastigheter = .................s.02 kronor 128,922,363: 56 
Statsverkets utarrenderade jordbruksdomäner ...............sssessasec,onerne » 61,017,294: 98 
ANV ER (ÄTT OR mr flora SR ber bag ast fo få NE fel sla ej la) ST RE Se a ialmcle a a 10 So to AL aj 0r eos dor ej en OAS > 78,970: — 


Summa kronor 190,018,628: 54 


utvisande alltså en kapitalökning under år 1912 af 9,728 kronor 54 öre. 
Vid årets slut öfverstego de balanserade tillgångarna skulderna med 205,919,833 kronor 
12 öre. Stockholm den 29 september 1913. 
Underdånigst 
KARL FREDENBERG. 
CONRAD STIERNSPETZ. Martin Seth. 


Domänstyrelsens underdåniga framställning om behofvet af ökade medel 
till driftkostnader för statens domäners fond under 1913. 


Till Konungen. 


Genom nådigt beslut den 6 december 1912 har Eders Kungl. Maj:t fastställt general- 
förslag till utgifter för förvaltningen af statens domäners fond under år 1913. Därvid be- 
stämdes, att till oförutsedda och diverse utgifter för statens skogsdomäner finge användas ett 
belopp af 153,433 kronor, hvaraf 6,500 kronor beräknats åtgå till tryckning af blanketter 
för skogstjänstemännens berättelser, rapporter, redogörelser och förslag, så att 146,933 kro- 
nor skulle återstå till sådana utgifter för domänfondens förvaltning, hvilka icke kunnat med 
säkerhet på förhand förutses eller exakt beräknas. Under den nu tilländagångna delen af 
innevarande år har domänstyrelsen varit nödgad att utöfver de i generalförslagets bilagor 
specificerade direkta förvaltningskostnaderna för statens skogsdomäner gifva anvisning på 
ytterligare förvaltningsmedel till belopp, som denna dag uppgå till 193,935 kronor 15 öre, 
hvarvid styrelsen påräknat, att i år likasom under några föregående år besparingar å de för 
de särskilda reviren anvisade förvaltningsmedlen skulle komma att uppstå till omkring 
50,000 kronor. Dessa styrelsens särskilda anvisningar af ökade förvaltningsmedel hafva i 
hufvudsak afsett utgifter för afverkning och virkestransport, och äro de således ägnade att 
bereda statsverket ökade inkomster i skogsmedel. Således äro 17,600 kronor anvisade till 
ökad afverkning i Arvika och Karlstads revir, 13,200 kronor för Jockmocks revir, 40,265 
kronor för Bodens revir, 10,000 kronor för Västerås revir, 4,000 kronor för Malmesjaurs 
revir, 4,900 kronor för Västerdalarnas revir, 3,600 kronor för Bjurholms revir, 8,000 kro- 
nor för Storbackens revir, 7,000 kronor för Burträsks revir, 7,000 kronor för Dalslands 
revir, 3,500 kronor för Fredrika revir, o. s. v., allt afseende afverkningsändamål, hvarmed 
säkert torde följa afsevärda inkomster åt statskassan, hvilka delvis dock ej komma till synes 
förr än under nästkommande år. Vidare har den i år synnerligen rikliga tillgången å barr- 
trädskott medfört ökadt behof af rörelsekapital för statens fröklängningsanstalter, så att det 
anvisats åt fröklängningsanstalterna vid Finnerödja 7,000, vid Hällnäs 5,500 och vid Bisp- 
gården 5,350 kronor kronor utöfver dem i generalförslaget specificerade, äfven dessa utgif- 
ter afsedda att bereda statsverket proportionsvis ökad inkomst i skogsmedel. Och slutligen 
må anföras, att den till utförande under år 1912 beslutade anläggningen på Bjurfors krono- 
park icke hann att, såsom påräknadt var, fullbordas nämnda år, utan återstodo att af an- 
läggningskostnaderna likvideras under innevarande år 9,260 kronor, hvilka således blefvo 
inbesparade af 1912 års driftkostnadsanslag. 

Enär domänstyrelsen emellertid har anledning att förvänta ytterligare ett antal fram- 
ställningar från ortsförvaltningarna om ökade, oundgängligen nödiga eller för ett påpassligt 
begagnande af nu rådande högkonjunkturer å trävarumarknaden erforderliga förvaltnings- 
medel, och det därjämte måste råda rätt stor ovisshet, huruvida den påräknade, förenämnda 
behållningen å revirens förvaltningsmedelsbelopp kan uppgå till den beräknade, får styrelsen 
nu i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t medgifva, att af medel från do- 
mänfondens afkastning under innevarande år ytterligare ett belopp af intill etthundrafemtio- 
tusen (150,000) måtte af styrelsen få disponeras till under innevarande år till nödiga eller 
erforderliga förvaltningsutgifter, hvilka icke nu kunna med någon större grad af säkerhet 
beräknas. Stockholm den I september 1913. 


Underdånigst: 
KARL FREDENBERG. 
TH. ÖRTENBLAD. FR. GIÖBEL. TH. HERMELIN. CONRAD STIERNSPETZ. 
Georg Bergsten. 


SKOGSADMINISTRATIONEN. 5157 


Domänstyrelsens underdåniga utlåtande angående åtgärder till värnpliktige 


skogstiänstemäns skyddande mot förlust af innehafd tiänst 
vid inkallande till värnpliktstjänstgöring. 


Till Konungen. 


Genom nådig remiss den 5 augusti 1912 har domänstyrelsen anmodats att efter ve- 
derbörandes hörande inkomma med yttrande och förslag i anledning af 1912 års Riksdags 
skrifvelse till Konungen angående vidtagande af åtgärder till värnpliktiges skyddande mot 
förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag på grund af 
inkallande till tjänstgöring. 

I anledning häraf har styrelsen i ärendet inhämtat härmed bifogade yttranden från 
öfverjägmästare och jägmästare i riket, öfver hvilka yttranden ett referat bilägges. För egen 
del får styrelsen i underdånighet anföra följande. 

Det synes vara en allmänt utbredd mening, att den medborgare, som fullgör honom 
af staten ålagd tjänsteöfning för vinnande af nödig färdighet att försvara fäderneslandet, bö 
af staten härför hållas skadeslös på sådant sätt, att hans utsikt att framdeles försörja sig ej 
blir mindre än deras, hvilka af viss orsak kunna vara befriade från värnpliktsöfningar. All 
hvad i sådant afseende kan åstadkommas torde vara ägnadt att minska en hos mången möj- 
ligen förefintlig önskan och sträfvan att vara befriad från värnpliktens fullgörande. Det 
måste sålunda vara af synnerligen stor betydelse att vidtaga nödiga åtgärder till värnpliktiges 
skyddande mot förlust af innehafda anställningar i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag 
på grund af inkallande till tjänstgöring, hvarvid torde böra beaktas, icke allenast att mer 
eller mindre fast anställd värnpliktig icke må i och för fullgörande af sin värnplikt beröfvas 
sin tjänst eller sitt arbete, utan äfven att han icke må af sådan orsak lida något men i afseende 
på befordran samt rätt till ålderstillägg, pension och dylikt. 

Beträffande statens skogsväsende kan frågan anses beröra dels skogsstatens personal, 
dels ock vid statens arbetsföretag anställda personer, som icke tillhöra skogsstaten. 

I fråga om skogsstatens personal ställer sig frågan något olika för den ordinarie per- 
sonalen och den, som innehar allenast extra anställning. 

Såvidt till styrelsens kännedom kommit, har hittills ej inträffat, att vare sig öfverjäg- 
mästare eller jägmästare eller kronojägare hunnit så tidigt anställas på ordinarie stat, att de 
ej dessförinnan fullgjort sin värnplikt. Skulle emellertid ett sådant fall inträda, att en per- 
son vunne ordinarie anställning i skogsstaten, förr än han fullgjort sina värnpliktsöfningar 
äger styrelsen bevilja honom tjänstledighet under sådan öfning enligt bestämmelserna i 59 
$ af gällande instruktion för skogsstaten den 23 december 1909. Denna ledighet måste 
likställas med tjänstledighet för enskilda angelägenheters vårdande. Under ledigheten får 
vederbörande till vikarien afstå till befattningen hörande rese- och tjänstgöringspenningar, 
hvarjämte tiden afräknas såväl i fråga om rätt till ålderstillägg som vid bedömande af pen- 
sionsrätten. Det vore sålunda möjligt, att en person med ordinarie anställning vid skogs- 
staten skulle i följd af ledighet för fullgörande af värnpliktsöfning kunna, förutom att han 
afstod rese- och tjänstgöringspenningar under ledigheten, blifva berättigad till ålderstillägg 
först ett år snarare än hvad i annat fall kunnat ske samt slutligen vid afskedstagandet få 
pensionsbeloppet reduceradt. Detta vore påtagligen synnerligen hårdt, hvarför styrelsen till 
förekommande häraf får hemställa, att därest person med ordinarie anställning vid skogs- 
staten komme att åtnjuta tjänstledighet för fullgörande af värnpliktsöfning, Sådan ledighet 
må anses såsom tjänstledighet för annat allmänt uppdrag. Den tjänstledige skulle på så- 
dant sätt äga rätt att räkna meriter å befattningen samt räkna ledigheten såsom aktiv tjänst- 
göringstid för bedömande af fråga angående rätt till ålderstillägg å lönen och till pension, 
Däremot torde den tjänstledige icke kunna tillförsäkras rätt att under ledigheten bibehålla 
de till hans befattning hörande tjänstgöringspenningar. 

Beträffande den extra personalen vid skogsstaten, beviljas densamma tjänstledighet un- 
der värnpliktsöfningar med tillämpning af bestämmelserna i 59 $ instruktionen för skogs- 
staten. Den extra personalen åtnjuter under första tiden af sin anställning i regeln ej nå- 
got fast arfvode, i dylikt fall medför beviljad ledighet ej någon förlust för den ledige på 
annat sätt än att han därunder är förhindrad att skaffa sig tillfälliga inkomster. Då extra 
jägmästare och extra kronojägare hunnit erhålla befattningar, som äro förenade med fasta 
arfvoden, innan de fullgjort sin värnplikt, måste de under tjänstledighet för militäröfningens 
fullgörande afstå hela den på tiden belöpande delen af arfvodet, hvilket måste anses vara 
obilligt, särskildt med hänsyn till att de kunna hafva ingått äktenskap och hafva familj att för- 
sörja. Det synes fördenskull vara lämpligt att under ”värnpliktsöfningar tillförsäkras dem 
åtminstone någon del af arfvodet, förslagsvis en tredjedel. Med afseende härpå får styrelsen 


Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1913. Fackafdelningen. OS 


BIOS SKOGSADMINISTRATIONEN. 


erinra därom, att jämlikt nådiga brefvet den 7 maj 1909 extra jägmästare, som åtnjuter fast 
arfvode, är berättigad att, då han uppehåller ledig jägmästaretjänst, därvid behålla en tredje- 
del af sitt arfvode. I befordringshänseende torde ledighet för fullgörande af värnplikt böra 
betraktas såsom fortsatt tjänstgöring å den befattning, hvarifrån ledighet för angifvet ända- 
mål ätnjutes. 

I fråga om sådana vid statens arbetsföretag anställda personer, som icke tillhöra skogs- 
staten, kunna dessa innehafva antingen fast eller tillfällig anställning. 

De förra kunna dels vara med lägenheter försedda fasta skogsarbetare, dels arenda- 
torer med skyldighet att efter bestämd taxa utföra arbeten å kronans skogar. Därest sådana 
personer äro värnpliktiga, torde de under tiden för värnpliktens fullgörande böra vara be- 
friade från att sätta annan person i sitt ställe för arbetsprestationers fullgörande. 

Personer, som utan att innehafva fast anställning, äro sysselsatta vid statens arbets- 
företag, torde böra tillförsäkras rätt att för militäröfningars fullgörande på sådant sätt åtnjuta 
skydd, att de efter öfningarnas slut skola få om möjligt åter inträda i sin förra tjänstgöring 
eller sysselsättning med samma aflöning som tillförene, därest det arbete, hvarmed de varit 
sysselsatta, fortfarande pågår. 

Jämväl skogsläroverken och styrelsens egen personal torde för värnpliktens fullgörande 
böra tillförsäkras ett analogt skydd med hvad styrelsen beträffande skogsstaten i det före- 
gående hemställt. Tjänstledighet för militäröfningars fullgörande torde alltså böra få lik- 
ställas med tjänstledighet för annat allmänt uppdrag i fråga om personer, som vid skogs- 
läroverken eller hos styrelsen innehafva ordinarie tjänst, dock att de ej skola äga rätt upp- 
bära tjänstgöringspenningar under tiden för ledigheten. I fråga om skogsläroverkens och 
styrelsens med fast arfvode anställda extra personal torde, beträffande rätt att bibehålla viss 
del af arfvodet, ledighet för fullgörande af värnplikt böra likställas med förordnande å or- 
dinarie tjänst. Härvid får styrelsen erinra därom, att jämlikt nådiga, brefvet den 11 de- 
cember 1908 amanuens hos styrelsen må under honom meddeladt förordnande att bestrida 
ordinarie tjänst bibehålla intill två tredjedelar af arfvodet. Genom en sådan förmån skulle 
den extra personalen kunna sättas i tillfälle att utan afsevärd uppoffring betala åtminstone 
hyran för sin bostad, äfven i de fall, då den tjänstledige har familj. Beträffande rätt till 
tjänsteårsberäkning anser styrelsen, att någon rubbning ej bör förorsakas genom ledighet 
för fullgörande af värnplikt, utan att ledigheten bör få betraktas såsom fortsatt tjänstgöring 
å den befattning, hvarifrån ledighet åtnjutes. 

Slutligen får styrelsen erinra därom, att fullgörande af värnplikt i vissa fall utgjort 
hinder och afbrott i studierna för elever vid skogsläroverken, ehuru de åtnjutit uppskof med 
inskrifning eller tjänstgöring enligt därom gällande bestämmelser. Det vore fördenskull 
önskvärdt, om uppskof kunde beviljas ett år längre än hvad nu är medgifvet, och förty 
tredje punkten af $ 16 värnpliktslagen den 14 juni 1901 erhålla följande lydelse: 

»Förefinnes —)—2»—2—3—»—> fyller tjugufem år, —>—»>—»—»—»>— under 
fredstid. 

Remissakten återställes härjämte. 

Stockholm den 15 oktober 1913. 


Underdånigst: 
KARL FREDENBERG. 
TH, ÖRTENBLAD. CONRAD STIERNSPETZ. GERH. ALEXANDERSON, 
Ka ar GA LNOKRUEG 


Tjänster och förordnanden. 
Kungl. Domänstyrelsen. 


Inspektionsresor: Generaldirektör Karl Fredenberg har den 1—6 december före- 
tagit inspektionsresa i södra Sverige. Vikarie: byråchefen W. Roos. 

Byråchefen Th. Örtenblad har den 16—25 september företagit inspektionsresa i Da- 
larna. Vikarie: notarie K. G. G. Norling, hvilkens tjänst uppehållits af amanueusen N, 
Schager. 

Byråchefen Fr. Giöbel har den 26—27 september företagit inspektionsresa i Söder- 
manland samt den 19—26 oktober i Västergötland. Vikarie: notarien E. Ödman, hvilkens 
tjänst uppehållits af amanuensen A. Hagelstein. 

Semester har åtnjutits af: Generaldirektör Karl Fredenberg den 18 september med 
byråchefen G. Söderlind som vikarie samt den 2 och 14 oktober med byråchefen W. Roos 
som vikarie. 


SKOGSADMINISTRATIONEN, 51 pird 


Byråchefen Th. Örtenblad den 3—4, 9—10 och 16—18 oktober samt 9—12 december 
med förordnande för notarien K. G. G. Norling, hvilkens tjänst uppehållits af amanuensen 
N. Schager. 

Byråchefen Fr. Giöbel den 6—18 oktober med förordnande för notarien Einar Ödman, 
hvilkens tjänst uppehållits af amanuensen Alf Hagelstein. 

Byråchefen friherre Th. Hermelin den 1—6 december med förordnande för notarien M. 
Rasch, hvilkens tjänst uppehållits af amanuensen A. Chatillon-Winbergh. 

Byråchefen C. Stiernspets den 16—21 november med förordnande för revisor Hj. Mo- 
digh, hvilkens tjänst uppehållits af amanuensen A. Engman. 

Notarien Einar Ödman den 4—15 november med förordnande för amanuensen Alf 
Hagelstein. 

Notarien Martin Rasch den 3—8 november med förordnande för amanuensen Arne 
Chatillon-Winbergh. 

Tjänstledighet har åtnjutits af: Byråchefen Th. Örtenblad för särskildt uppdrag den 
27 oktober—8 november med förordnande för notarien K. G. G. Norling, hvilkens tjänst 
uppehållits af amanuensen N. Schager. 

Byråchefen, friherre Th. Hermelin för särskildt uppdrag den 8 september—18 oktober 
med förordnande för notarien Martin Rasch, hvilkens tjänst den 8—15 september uppehållits 
af t. f. amanuensen J. Söderström och den 16 september—18 oktober af amanuensen Arne 
Chatillon-Winberg. 

Byråchefen C. Stiernspets för särskildt uppdrag den 16 oktober—15 november och för 
sjukdom den 22 november tills vidare. Vikarie: revisor Hj. Modigh, hvilkens tjänst uppe- 
hållits af amanuensen A. Engman. 

Registrator Karl Hanström för enskilda angelägenheter den 27 september och 13—18 
oktober med förordnande för t. f. amanuensen Georg Nordforss. 

Till extra amanuens å kameralbyrån har förordnats e. jägmästaren G. Bergstén, 
från och med den 24 november. 


Skogsstaten. 


Öfre Byske revir. På förslag till återbesättande af jägmästaretjänsten i Öfre Byske 
revir hade Kungl. Domänstyrelsen uppfört e. jägmästarna Per Bergman, Bror Anders Hyckert 
och Folke Gunterberg i nu nämnd ordning med förord för Hyckert. Kungl. Maj:t har till 
sagda befattning den 14 november utnämnt och förordnat Hyckert. Kungl. Domänstyrelsen 
har beviljat Hyckert tjänstledighet under tiden 15 november—3I1 december och förordnat 
assistenten i reviret John Schenström att under tiden uppehålla jägmästaretjänsten därstädes. 

Anundsiö revir. Som sökande till ledigförklarade jägmästaretjänsten i Anundsjö 
revir hade vid ansökningstidens utgång anmält sig: jägmästaren i Stensele revir Emil Roland 
Kellberg, jägmästaren Arvidsjaurs revir August Edv. Sucksdorf, jägmästaren i Burträsks 
revir L. L. Axel Hellström, jägmästaren i Pajala revir Jarl Frick, t. f. jägmästaren i 
Anundsjö revir Olof Bohlin, t. f. jägmästaren i Tärendö revir Folke Gunterberg, skogsin- 
genjören Teell Grenander, skogstaxatorn i Umeå distrikt E. Ragnar Ekman och skogstaxatorn 
i Mellersta Norrlands distrikt G. E. Gran. På förslag till tjänstens återbesättande har Kungl. 
Domänstyrelsen uppfört Kellberg, Sucksdorf och Hellström i nu nämnd ordning med förord 
för Kellberg. Kungl. Maj:t har den 5 december till sagda befattning utnämnt och transpor- 
terat Kellberg. 

Örebro revir. Som sökande till lediga jägmästaretjänsten i Örebro revir hade vid 
ansökningstidens utgång anmält sig: t. f. jägmästaren i reviret Harald Stuart och skogstaxa- 
torn i Östra distriktet Elis Lundman. Kungl. Domänstyrelsen har på förslag till tjänstens 
återbesättande uppfört i första rummet med förord Stuart och i andra rummet Lundman. 

Till skogstaxator i Smålands distrikt har från 1 december förordnats assistenten i 
Östersunds revir Knut Falck. Under tiden 7 oktober—1 december uppehölls taxatorstjänsten 
af assistenten hos öfverjägmästaren i Smålands distrikt Sam. Tisell, hvilken tjänst uppehölls 
af e. jägm. Busch. : 

Till aflönad helårsassistent i Sunnerbo m. fl. revir från den 3 nov. har förord- 
nats e. jägmästaren Emil Palm. 

Till aflönade assistenter ha förordnats: 


ejagmastaren. EvykRomberg. 1 StenselesrevVikk cv o.lscsioccuer eo stseserus den I—15 okt. 
» » A. Hyckert i Norsjö FÖRE LG od it Rane. &l bj RE > 6 okt. 5 nov. 
» > Ivar D:son Karlsson i Öfre BYSKE FÖVIDS os Noa enn sta > I —30 

» » INISEEundborg. i Baren GO TGVIET o..ccssonocsesn Iörens een rd d 16—30 = 


» » BA Dane OlSSOn 1 NAN SRTEAS eonssereläkrss se Tra esE Så Tok TS 


SIG SKOGSADMINISTRATIONEN. 


. 

e. jägmästaren Eric /Flallsttöm RB ORenSKtevVI — DM siorse orsd SAse er hd Rss rd den 16 nov.—31 dec. 
NV: Blom; 15 HEOPPanDETESEN Saar e välde del Ga eo SAN » SÖT 
FCAN Bergman iaNaskanes. mf. orevil so rss.se des 213 NOV HOLE 

Till skyddsskogsassistenter ha förordnats: 

e. JJägmastaren Bror. ADderSs Om: peser sd. sas nee klena dr bin seal ss AR ba ln den 1I—15 nov. 
» » FORSA RES SOT a cg och an RAG dra a via fe Gr BRN oe ae: SNES rs ANS NN > 1I-—-15; 2» 
» 108 ESP TE ee 0 kh nl eg ot ärr DFI SES SNS ANNAS be än » 1I—15 » 
> » Har) Iran mes 5 ernsree.sägsaleensrs ie ss NL Sys ig RE 


Att verkställa indelning och uppskattning å kronoparker 1 Norrland har för- 
ordnats e. jägmästaren E. Romberg den 16—31 okt. 

Till extra jägmästare i Skellefteå distrikt har den 18 november förordnats utex, 
skogseleven Axel Elgstrand, 

Tjänstledighet har beviljats: 

Öfverjägmästaren i Västra distriktet Gustaf Barthelsson för allmänt uppdrag den 15 ok- 
tober—31 december med förordnande för jägmästaren i Tivedens revir A. W. Schmidt, hvil- 
kens tjänst uppehålles af assistenten i Kinne m. fl. revir A. Stahre. Stahres assistenttjänst 
uppehålles den 27 okt.—31 dec. af e. jägmästaren Oscar Lindblad. 

Jägmästaren i Ängeså revir Gust. Halldin för enskilda angelägenheter den 23—30 ok- 
tober med förordnande för assistenten i reviret John Örtenblad. 

Jägmästaren i Stensele revir Emil Kellberg för enskilda angelägenheter den 15 no- 
vember—15 december med förordnande för assistenten i reviret H. Zetterberg. 

Jägmästaren i Bodens revir A. Montell för allmänt uppdrag under år 1914 med förord- 
nande för assistenten i reviret U. Stahre. 

Jägmästaren i Tärendö revir C. E. L. von Sydow för allmänt uppdrag tills vidare un- 
der år 1914 med förordnande för assistenten i reviret Folke Gunterberg. 

Jägmästaren i Östersunds revir Carl Björkbom för allmänt uppdrag under november 
och december med förordnande för skogstaxatorn i Smålands distrikt Knut Falck. Assistent- 
tjänsten i Östersunds revir uppehålles under november af e. jägmästaren J. Edén och under 
december af e. jägmästaren Bure Holmbäck. 

Jägmästaren i Gästriklands revir Hj. Landberg för enskilda angelägenheter den 19— 
29 oktober med förordnande för e. jägmästaren Knut Martin. 

Jägmästaren i Västerås revir Ivar Fåhreus för enskilda angelägenheter den 10—30 
november med förordnande för e. jägmästaren R. Alexandersson. 

Jägmästaren i Enköpings revir J. H. Blombergsson för hälsans vårdande den 27 okto- 
ber—24 november med förordnande för e. jägmästaren Ragnar Libeck. 

Jägmästaren i Köpings revir Olof Willner för enskilda angelägenheter den 21 novem- 
ber—20 december med förordnande för e. jägmästaren G. Samuelsson. 

Jägmästaren i Arvika revir Henrik Linner för genom läkarebetyg styrkt sjukdom under 
december med förordnande för e. jägmästaren A. W. Sjökvist. 

Jägmästaren i Slättbygds revir Hugo Wolff för enskilda angelägenheter den 17—30 no- 
vember med förordnande för assistenten i reviret Nils Björkman. 

T. f. jägmästaren i Gullbergs revir Arvid Liedholm för enskilda angelägenheter den 
16 december—20 januari, med förordnande för e. jägmästaren R. Wikander. 


Kungl. Skogsinstitutet. 


o . . r + Fn .”- 
Återkalladt förordnande. E. läraren i agronomi K. F. T. Adelsköld har på egen 
begäran från 1 januari 1914 entledigats från sin befattning som e. lärare vid institutet. 


METALLFABRIKSAKTIEBOLAGET 


C. C. SPORRONG & C:o 


REGERINGSGATAN 23 »« STOCKHOLM 


UNIFORMSKNAPPAR NN KRÅSNÅLAR 
(ÖR E SN ä 
ARMBAND S MANSCHETTKNAPPAR 


BROSCHER =S  UNIFORMSKNAPPAR 


Kungl. Domänstyrelsens Kungörelser 


LIKT 


angående lediga tjänster m. m. 


(Se äfven annonsbilagan i tidskriftens allm. del). 


Som jägmästaretjänsten i Kopparbergs revir genom förre innehafvaren 
beviljat nådigt afsked blifvit ledig, äga kompetenta sökande att, inom 30 dagar 
från den dag då denna kungörelse först varit införd i Post- och Inrikes tidningar, 
till Kungl. Domänstyrelsen ingifva sina till Konungen ställda underdåniga ansök- 
ningar med bifogande af tjänsteförteckningar och betyg. Blifvande innehafvare af 
tjänsten är skyldig vara bosatt på Garpenberg. Stockholm den 13 december 1913. 


Sedan assistenttjänsten i Stockholms revir genom förre innehafvarens 
befordran till ordinarie tjänst blifvit ledig kungöres densamma härmed till ansökan 
hos Kungl. Domänstyrelsen före den 12 januari 1914 kl. 3 e. m, Ansökan skall 
vara åtföljd af styrkt tjänsteförteckning och betyg. Stockholm den 13 december 1913. 


Sedan kronoskogvaktaretjänsten å Olands häradsallmänning genom förre 
innehafvarens död blifvit ledig, kungöres densamma härmed till ansökan hos Kungl. 
-Domänstyrelsen den 15 januari 1914 före kl. 12 på dagen, Vid ansökan skall vara 
fogad styrkt tjänsteförteckning och betygsafskrifter äfvensom läkarebetyg, om sådant 
ej förut företetts. Stockholm den 12 december 1913. 


Under förutsättning att härför erforderliga medel komma att ställas till Kungl. 
Domänstyrelsens disposition kungöres en genom förra innehafvarens transport till 
annan tjänst ledig assistentbefattning i Biurholms revir af Västerbottens län 
till ansökan hos Kungl. Styrelsen före klockan 3 på dagen den 10 januari in- 
stundande år. Stockholm den 16 december 1913. 


Under förutsättning att härför erforderliga medel komma att ställas till Kungl. 
Domänstyrelsens disposition kungöres en genom förra innehafvarens transport till 
annan tjänst ledig assistentbefattning i Åsele revir af Västerbottens län till 
ansökan hos Kungl. Styrelsen före klockan 3 på dagen den 10 januari instun- 
dande år: Stockholm den 16 december 1913. 


KUNGL. DOMÄNSTYRELSEN. 


Herrar Skogsmän! 


Reproducera edra 
Rartor medelst 
Rokoitryck > 


Billigaste sätt att framställa krympfria kopior å väf och papper 


från original i punkt- och streckmanér. 


Direktören för Kungl. Skogsinstitatet skrifver härom: 


Aktiebolaget Kopia har genom Herr Ingeniör J. Lindh med begäran om utlå- 
tande för mig uppvisat ett antal genom Bolagets s. k. Rokotryck reproducerade 
större och mindre skogskartor å såväl vanligt slätt kartpapper som kalkérväf. Mitt 
intryck af dessa reproduktioner har varit det allra bästa, Trycket har öfverallt varit 
synnerligen jämnt och äfven de finaste prick- eller strecklinier hafva framträdt 
fullt tydligt och markeradt t. o. m. vid stark nedtransportering af originalen. Jag 
anser, att man genom denna kopieringsmetod funnit ett i hög grad användbart 
och billigt sätt att mångfaldiga icke färglagda konceptkartor och torde dess an- 
vändande för hvarje skogsman blifva af stor fördel. 


Stockholm å Kungl. Skogsinstitutet den 7 febr. 1912. ; 
A. WAHLGREN. 
T. £. direktör för Kungl. Skogsinstitutet. 
Jägmästare Ringstrand skrifver: 


Aktiebolaget Kopia har begärt mitt omdöme om de Rokotryck, som bolaget åt 
mig utfört, i anledning hvaraf jag får meddela, att jag sedan hösten 1910 hos bo- 
laget låtit utföra ett stort antal kopieringar af kartor, somliga af stort format. 
Bolaget har vidare verkställt en del förminskningar från de i skalan 1:10000 ut- 
förda originalen till skalan 1:30000. Alla dessa arbeten äro utförda på ett syn- 
nerligen omsorgsfullt sätt och därjämte snabbt, hvadan jag har all anledning att 
uttala min belåtenhet med Aktiebolaget Kopias både arbete och affärsmetoder. 

Stockholm den 29 januari 1912. 

NILS G. RINGSTRAND. 
Jägmästare. 


Aktiebolaget Norrlandsbankens skogsinspektör. 

Vi utföra £. n. medelst Rokotryck kartreproduktionerna för Domän- 
styrelsen och Statens öfriga Verk, Stadsplanekartor för ett stort antal 
Svenska städer samt för ett flertal större Skogsbolag, Jägmästare, In- 
geniörer och Landtmätare. 

Originalen till de af oss utförda kartreproduktionerna för Domänsty- 
relsen och Skogsbolagen hafva i regel varit utförda å kalkérväf (ej färg- 
lagda), men kan vår direkta reproduktionsmetod äfven tillämpas för 
olaverade originalkartor utförda å ritpapper. Tryckningen utföres i regel 
å lavérbart ritpapper. 

Prof å Rokotryck medföljde November-häftet 1912 af Tidskriften. 


Acresote KO PTA seck targ 
- CENTRALPALATSET. 


Centraltryckeriet, Stockholm 1913. 


WNNNONED 


5185 00280 2278 


Hi 


H 
i 


SL 


mg 

mer sQ 

pra 

memap. 
200 Re 


en. 
mo 
eye 
MN 
Kl 
n 


renen 


44 mvg 
SAM VAA osa 
=