(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Svenska Folkets Historia från äldssta till närwarande tider"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



I ! 



i ; 



n 



Digitized byCjOOQlC 






Digitized by VjOOQlC 



Digitized byCjOOQlC 



Digitized byCjOOQlC 



Digitized byCjOOQlC 



8^rBa381& S91L1&1S3 



HISTORIA 



från mm un nmmiMt 
mtx. 



FÖBSTA Bandet. 



.v<f 




Optima Mt hareditM a patribitf 
gloria virtatit ttnmque gtttuum. 

CiCE&O. 



STOGRHOLIIL 

Tavcky um Jöbam Hönstto^ 

1834 



Digitized byCjOOQlC 



Digitized byCjOOQlC 



SKANDINAVIEN 



I 

, U If B E K 



HEDNA-ALDERN. 



jFdrira 9ifUelninutn, 



^'VWVWW 



STOGRHOLAL 

1!^TCKT HOS Johan Höhbebc» 
1834. 



Digitized byCjOOQlC 



Digitized byCjOOQlC 



Till 
HANS KONGL. HÖGHET 

SVERIGES o«i NOBBIGES KROnPRIPf S. 



Digitized byCjOOQlC 



Digitized byCjOOQlC 



Högborne Furste, 

Nådigste Kronprins! 



lfl.indre rådfrågande mina krafter ^ än mm 
harlek for Fäderneslandets hinder oeh mm 
håg att i någon mon gagna i den vetenskaps 
hvuråt mina lediga stunder varit egnade^ har 
jag foretag utarbetningen af en Hisiona of^ 

Digitized by V^jOOQlC 



ver de Udetj smn foregiU våra^ eeh fidi 
bordande nu For$ta Bandet af detta Ferk^ 
är det i tiUforUt tiU ämnets vigt och tfor* 
hetj jag jvågar nedlägga denn0 början for 
EpEat RoNGi.. Höghet oeh att. med Dem 
högt ähkade Namn pryda de första bladen 
af detta arMe. 

' Iht skeriden vissa förtröstan ^ att^wMB 
KcfNOL* Höghet 9 som med allvarligt interesse 
omfattar vetenskaper oeh konster oeh aUty 
hvad som har Fäderneslandets ära oeh bästa 
tUl föremål^ med välbehag äfven ser hvarje^ 
ehuru än ofullkomligt , forsok — att uppfriska 
minnet af våra forfäders medhorgliga dyg^ 
der och gifna stora efterdömen af kräfta»^ 
sirängnmgar for Fäderneslandets sjelf ständig^ 
het och väl -^ att teckna dess genomgångna 
oden och framställa de i Lagstiftningen oeh 
Statsförfattningen under hvarfe Hdsk^ rå^ 
dande grundsatser ^ Ull kunskap om hvad som 
varit, och huru det, som är, bUfvit deté 

(hn nåffånstädes i historien, har "Guds 
våfdaiide hand varit sm^ar i sMehelsen ésf 
vårt FMdemeskmth odeUf jéfvtm äeri här våt 
hftt imrU utmHrétf all Ö/W o$9 nteremhh 
htifim styii i freé mm i kfig vtrkfttmme^ 



Digitized 



by Google 



JtoJHifT Béi thra KmwmgATy de der med 
jdb ndMbre hrafUff ärm vSmat vår sjetfifSu^ 
dKpAtfl eeh vår åårmyän de med heremtig om^ 
mnf vmhåd fm^ mU gtfd ordning fniom iemdet^ 
iefö^éntt uppf^nring smni hmskaperi 9pn^ 
f^ oeh, mfieendé nna ringa t^tgångary 
mfångdmhMitt sin sigrlta oeh mugtj 
§Mde ftmmd^i dmna på FoOieU käriek oeh 
m&rm&ha ktnfi oeh arbetat derkäni aH Nar 
UaneHy genom en hog oeh rtor kSnsta af stg 
åfolf éeh sm äray måUe kanna 9ig stark och 
o9 frePviå M0rUjf i försvaret for sjétfsXSridig^ 
hd oeh rått. tfe tmfva genom sina störa 
ksrr^are^^genskapet oeh sin rasttasa verk* 
nmmhH PoåU Sveriges mm att se p9 Tkronen 
ly yrfyrf gy kpuftfatta Konlmgary hulday vår* 
éUmée JPHiht' f»t sitt tand, HfeUar med sin^ 
M f»r atU storiy ädeU oeh godH. thrifrån 
aféen den hos PfaOonen djupt inplafOadey t 
ijottedédén trofasta UUgifvenhet och vorébuid 
fir g§ha JRomungarf som genom århundraden 
ntgfoH ett hMsfvuddtag i Svtn^å FoUmtseha^ 
rékler oeh mer än en gång ädagalaggty aU 
BHa hf ettor hafva Folkets hjerlan i sin händ. 
Jitt frukta Oud o^h Hra Konungen har 
mitt ks ^ mé tn m m an af påhi faders vishet^ 

** * DigitizedbyCjOOQlC 



rätteMoretfotderM handimgar; iUféétdé^ 
ras tfosiy i döden deras ro. Och med hvil^ 
ken hjcUekraft i verk och gemmg detta feh 
sierländsha sinne uppenbarat sigy tUlhvUken 
höjd af ansirängmngar det mägtat Uffla^Pfa^ 
tionen, då ädla^ af Folket äiskade Furstar^ 
i striden for Fädemeshmdets stora ^interes^ 
sen eUer för MenskUgl^tens heliga sakySsM 
sin enda förtröstan tiU Gud oeh sitt Folk 
• — deram tala våra hafder. 

Så skatt Edcrs Kongl. Höghet^ som^ i 
en stor oeh hög känsla af Sut framtida Kow» 
ungsUga katt, genom oafhruJten verksamhet so^ 
ker att göra Sig förtrogen med det hÖga kaU, 
fets pligter oci, tUi alU visar^ att Eiiees Ko!fGii. 
HÖGHET i Nafionens förtroende oeh HU^fvenr 
het ser det trgggaste y osvikligjBiste stödet fÖr en 
. Ronungs tiiron -^ t Svenska Folkets häfden 
vtöta stora y uppmuntrande föredömen oeh 
fnnuj 4ftt arbete för atlmant viU luir sin he^ 
löning. Den mägtige^ osynlige ledaren * af 
statemfis oph menmskomas öden^ som från 
SveqrvSldets första grundläggning i fomtir, 
dens natt genom årtusenden underbart skgd'* 
dat detta urgamla rike oeh t många kriser 
af härd nöd och hotande undergång gekem 

Digitized byCjOOQlC 



'Mtm^ uU Ungs Fadwa^hnU ordnå^^Oud^y. 
éem åi förståndiga Nationer odi åMa Fur^ 
Idar uiMar den bästa arfvedelén^ late Fä* 
demeslandet under århundraden i TSaaa» 
KoifGL. HÖOHETS ätt se Thronen pi*ydas af 
samma höga dygder och stora förtjenster^ 
åt hmlka Nationen hembar sm hyUmng^ då 
hon i vår nu regerande dyre Konung gaf ^ 
rihet en Stamfader for ett nytt Konungahus y 
ocå genom hvUka Edees Kongl. Höghet 6e- 
fäster Folkets tiUgifvenhet for dess nya Kon^ 
mngastam! Gifve Han åt kommande hafda^ 
tetknare i en fjerran framtid den lyckan^ att 
med stor oeh sann tillfredsstäUelse få teckna 
Fäderneslandets uppblomstrande i välmåga 
och magt oeh dess bevarande af urgammal 
sjelfständighet och frihet under ättUngame af 
CJIRL JOHANS och OSCARS stam, och 
att hos Nationen igenfinna samma allvar oeh 
manlighet i lynnet^ samma fasta trohet och tiU- 
gifvenhet for Konungahuset y samma upphöjda 
mne och kraft tiU uppoffringar för fosters 
Uutdt^ ^äly i allt 'samma anduy förstånd 
oeh hfertuy hvarigenom våra gamle Fäder 
gifvU oss och efterkommande en f öresyn y att 

Digitized byCjOOQlC 



i tngei nppfyOda pUgt&r mot åbmnmjf #dk 
]^ädemi0åbmdj i mktmmg fS» kfftfendé Utjfar 
•cå owdmn^y i åoaubrägi m^ emigkei, i v9n^ 
nmi får d4t Odigay Mgger mUt»M< fUr äU 
$mm medbmrfBrUg FtAetl 






Digitized byCjOOQlC 



FORETAL- 



f fMi|ffB*Mye ned Fiinla Deln af det föréok i Sv». 
émtbUnm^ mm för trémie år Mdaa af mis tiU 8di« 
mmfl6om mniiltM^ fOUör mig fMdam, att i afrtendé 
fl wåimgtmå^ dcnif en -vSsendtlig föraidrivg f^nregttt^ 
åk i flIiUet ff^ «tt Sammandrag, m mera fifrerflödigt, 
iedan Herr Profeasor Geijer i Upaala bfiqat ntgif- 
magen af aitt Uaaaiafca mindre Verit i Sveriges Htf. 
iety jag fCrelagit en ntffirligare firamatillning af Fader« 
■calandeta jjden> så mycket keUre, aom det Uett Irgen* 
em en iah&dUgare oeh fidlständigare kannedom af tider- 
nas ging, lOiMtun bfir fmkIbSrande ock får litt qfent- 
1^ Yirde. 

i Bandet, omfiiitande TikingafSrdema, Sederna 
idomen ock början af Ckriatendomens uif «h 
tände, lertnår priaaen i denna aommar. Mången torde 
fil lina demia bekandKng af Hedna-åMem tåM^ ^d- 
Ijttg, bekådande en Hialoria af omitUgt omfång. Men 
tir Hednlb4id kto i aUmMdiat af förra JiXfdateefcnare 
kBMl nog kort bekanibid. Hwå aom för denna tid I 
fiwnAagnr oek gamh akrifter inpaa e^daat oab ^entli« 
ga om Sverige npptedinadt, ar viaaerligen icke mycket, 
ken liéU cbarakteren af Iifvet, tänkesätten, sederna^ ain- 
liet for afventyr, firde^ ock stora företag, språk, caltnr 
éck kunskaper, de krigiska som de fireHIiga idrotterna ^ 
voro 1 fbrhåidérh desaknma ofver kela den Skandinaviska 
norden. "iFor kannedoinen deraf ock af de kågkomster, 



Digitized 



by Google 



ySra stamfader frän denna tid efterkmnat^ egm ifi i de 
IslMndaka (hiatoriska) sagorna, i Englands , Frankrikes 
samt ännn andra länders gamla chrönikor både rlkkaltiga ^ 
och tillförlitliga matcrialier. Det gifyes intet folk, som 
frin sin heroiska tidsålder eger så många rent bistoriska 
minnen beYsrade* Och Yäl Tärd är den Skandinanska 
hjetteåldem att framställas till hela sin omfattning, .di 
densamma i alla. delar nthåller jemforelsen mod Ae gamla 
Grekernas, i myeket öfVerträlEir och näppligeniannat ef« 
teigifrer de^ sistnämndas, än deri, att ännu ingen Hbme* 
ras besjnngit den. För öfrigt,. såsom i allt annat, fe 
äfrea i historien nödigt att känna de yttersta gramdste- 
nar> hiearpå det hela hvikr, den käUa, hyarifrån allt ut* 
gått» Har. man Uart odi åskådligt fattat anlagen, lpi« 
net, egenskaperna bos ett folk i en tidsålder, dLdet 
står natnren och sitt nrsprnng närmare, och bar man 
gfort sig förtrogen med charakteren af dess äldsta s«n- 
hällsf örbåUanden odi arten af de första till . cnltnr irt« 
sådda frön, så öfverskådar man med en så mycket ^a- 
sare 'blick hela gången af de föiyande utrecklings-perio- 
derna, och mjeket får derigenom ett stitoe intercsse,di 
man upptäcker, hnra eder ett tusenårigt tidlopp, eftmr 
många omvexlande skiften och många genomgångna ödem 
igénkänneliga drag af den nrgamla förfiittningcn, deforn^* 
åUrig;a sederna och det nrsprnngliga folklynnet bibefaäilit 
sig',, likasom man på den utbildade mannens ansigte annii 
igenkänner många drag af dess nngdoms^pbysiononde. 

Efter den ntstakade planen för detta började arbete 
1 Fäderneslandets Listoria kommer Hednatid en att upp- 
taga 5L-ne Band, den tiattiolska tiden (från medlet af 
X| århundradet till Gustaf I:s tid) äfyenSine, hvarefter 
1 åtta Band följer de trcnne sista århundradens eller 

Digitized byCjOOQlC 



Sreiskå Folkett Historia under KoniiBgarne 
afyasi-stamiDeii *). 

Ue upptagen af några embetsåligganden eller be- 
6ttiui|pff i det ifcli™g«iiA« tjenst och delande lika tänke- 
ntt ned de gamle Greker och Romare, hvilka ansågo 
waattt af förfädrena adla hedrifter för det skönaste, 
kerrfigaste arf och bästa medlet till befastande af kärle- 
katill fbsteilandet, ar mitt uppsåt att uteslutande eg* 
Bl all nin tid och arbetsförmiga at fortsättningen af den* 
m yfltoiia och dess genomförande till våra tider. För 
fahll äter, att jag icke skulle understödjas af ett all* 
ninnK deltagande för Verkets, fortgång, eller utföran- 
det ieke befinnas srarande mot företagets storhet , och jag 
aUes af saknad uppmuntran blir tvungen afbryta detsam- 
m, itt jag icke eger någon enskilt f-örmögenhet att npp- 
tiaderför, har jag genom det dubbla titelbladet velat 
littaliUe mig cKh köpare i tillfälle, att kunna behandla 
dana Del i förening med den nästföljande såsom ett 
kh för sig, ett sershQt Verk , innefattande en framställ* 
mg af Skandinavien under Hedna-åldern. 

Stockholm den 18 AprU 18S4. 

A. M. S. 

*^ Da allcdes den tilUänkta och redan f&rut sf mig p&bOrjade 
nlforli^e Historien Öfyer de trenne sista Århundraden nu mera 
kommer att utarbetas i suite med närvarande , från äldsta till 
vSn tider fortgående Svenska Folkets Historia , skall jag fram- 
deles (så fort mig mOjligt Sr) utgifva Fjerde Delen till det 
under titel af Svenska Folkets Historia under Kon- 
vngarne af Vasa Åtten f5rut påbegynta arbete, bvarefter 
nnma arbete icke kommer att vidare fortsättas, utan få då 
de utkomna Delarne betraktas såsom ett helt f&r sig» inne* 
iittaiidc KoAHDg Gustaf I:t Historia* 



Digitized byCjOOQlC 



'& r. iiUtr: tä»* 

€0 If Ur«t « « « • Mr»n 

91 B2 t<«iis«l»0ek Z«ang«b«k 

111 20 ^ 513 • • • • * • '• • • •' . « • 4r AtS f* Ch». 

126 14 namnat raiqmat 

138 14 4«"«t « » , iuiM 

142 7 «r 640 ir 640 f. Chr. 

155 23 IX arfavaarjidat ;. . X Mimaradet 

170 37 Gia^« «Ua ega fSraonat Gndar alla aft nSrtofU*! 

181 22 g«4W«r-prjd4fc * ; , g«Mriari>rydéa 

190 27 nÄ«nw Tiga Bifa»aa vlgar 

206 d6 8lagm«ter .'. «bgsBdl«r 

220 pltw. itlMattJ •'*•«* •^m^n 

230 27 omkring i Diaarudcn . ..••••• MJcring Dti««dM 

241 6 Vngvaa « Tngvara 

264 fti BldUoge B<aklok« 

278 8 ^•*« Afdalai«ga« / VIrta Afaelniaga» 

818 10 ^ witM i w a .......... i . «M^ma 

834 17 41 boBom Ijokadai afkngga dannat bSgra band, U att iTirdat tSll u 

biaa knå, ««.• dl bonon lytkiias alboggtt dnuiM b%ra !»■«» 4 

att baa nj mar kända fi^ra »vSrdat, 

35$ 28 B*»» iart Xrik larl 

„ 80 fjnj^ fSrgylld 

899 82 '»laa Sfcaldam 

476 87 Kabapbatoa Kalaphatea 

498 1 1 l«rdaa .«••.•. wr fordaa 

854 14 i^«U« • . kallad« 

889 23 Ugskpsiagaa • • . • lågakif^kilagM 

894 15 •7"«« aratas 

599 26 Mmritalaa • • aamTutélaa 

Obatjdligara M fMrf« %åf€k étt BMktmmtAét eliUMlir i ^rtogftphiM HCÅm 
Iiataroa benigat itraiUa» 



Digitized byCjOOQlC 



Svenska Folkets Historia 

från äldsta till närvarande tider. 



1- 

1^ gamles hmskap och begrepp om vår Nord. 

uödern af Europa iiade redan storp och folkrika 
SUder, majestätiska tempel och praktfulla palats , ett 
, onkidt saoihällsskick och medborgare, kunniga både 
i krigets och fredens yrken; redan hade Grekland 
offcrlefvat sin herrligaste tid, och Rom sträckte sitt 
krrskarevälde frän Euphrat i Asien till kusterna af 
Iritannien och Rhenflodens stränder, då ännu icke 
irindre den Skandinaviska halfön än Europas hela 
Äija norddel var ett blott efter dunkla sagor be- 
iffit land, tillhåll för vandrande folkstammar utaii 
fcdiga bosäten, utan odling, utan begrepp om kon- 
te och vetenskaper. Den stoi'a bergskedja nerali- 
jeo, som begränsar det nordliga Italien, i vester 
|Kioin Sevennerbergen sammanhänger med Pyrene- 
toia, i öster sluter sig till de bergsryggar, som med 
Itrpatherna och Hämus eller Balkanbergen skjuta 
W till Svarta Hafvet , denna i liuf vudrigtningen 
«D öster till vester fortgående sträcka af höga Al- 
fcr bildade i mänga århundraden likasom en skilje* 
% mellan norden och södern af vår verldsdel. 
|n ena sidan Europas stora continent, en skog* 
Njd, morasfuU vildmark '), och inbyggarne okun* 

1} "Terrn, etsi alitjuanto specie difftrt, in universum tanten aut 
"^Ivit horrida aut paiudibus JoedaV Så ännu i slutet af 



Digitized 



by Google 



a * , Inicdning.. 

" niga barbarer, som i. ursprunglig enfald och okuf 
yad frihet närde sig af boskapsskötsel och jag 
och på sadelknappen fastade slagna fienders nui« 
yuded; pä den andra de mot södern frams^ju^ 
tände jialföame, den Pyreneiska, den Italiska oc| 
Grekiska y herrliga, uppodlade länder, med en. rikl 
omvexlande natur, i hvars yppiga sköte under deii 
milda. Hesperiska och Helleniska himmeln culturec 
nådde sin middagshöjd och bar frukter, de herrli- 
gaste och skönaste, som den menskUga bildningen 
frambragt. I moraliskt och politiskt afseende, icke 
mindre än i physikaliskt, utgjorde de af den Alpiska 
kedjan bildade hälfter af Europa , södern och nor- 
den, likasom tvänne skiljda yerldsdelar ^). 

För de fria nordiska folkstammarna yar den- 
na kedja af berg en skyddsmur mot de öfvermäg«- 
tiga- herrskare-staternas allt vnedkufvande och fbr<- 
slafvande politik, och på andra sidan fc)r den Gre- 
kiska och Romerska culturens knoppning och full- 
blomstring till mognad ett icke mindre vigtigt yäm 
mot förstörande fiendtliga anfall af vilda jägarefolk '}• 
Den snillrike, förfinade Greken bekymrade sig foga 
om de mejlan och bortom de nordliga bergen strof- 
vande barbarer, med h vilka han hade ingenting ge- 
mensamt, och den i statsvärf kunnige Romaren ^- 
tänkte sig länge, innan han gick med härsköld öfvejr 
Alperna. Slutne hvar inom sin verld, utan sam- 
band och utan gemenskap sig emellan , blefvo nor- 
dens och söderns folk länge fremmande för hvar- 
andra. 



fDrsta Srhundradet efter v&r tidräkning sig Ger manien ut en- 
ligt Taciti vittnesbörd. Äfyen Se ne ca yttrar om Germa- 
nerna : **Perpetua il lo 9 hyems, triste cöelum premit." ^) Jem- 

tbT S^ttxtn, 3been. 3) "Ädtie mibere »crgfetee unéxtx (Brbe 
"lil fflr V^e9tWii^tt ttnfer^ ®rf(|(ei(t< fo toWq Qtv9cfm a(« Me 
""Stttte btr SCCpen* SBie gan) onber^ rofirbe too^t h\t ®eiå>\å>tt 
**euTopa'i lanicw, ibqt ft(( ble^onb bfr^dpciw ilatt m^t am 
'^Siititimm, an un Ufrrn brr Korbfee itxV S^ctxtn, ^been. 

Digitized byCjOOQlC 



1. De gamles tainskap och begrepp om vår Nord. 3 

Samma stora/ mellan Svarta och Atlantiska 
hafven löpande bergskedja^ som åtskiljde norden 
och södern; utgjorde i äldsta tider äfvén gränsen 
for Grekernas och Romarnes geographiska kunskap. 
Här lägo ursprungligen de beryktade Ripaeiska ber** 
gen» om hvilkas guldbevakande gripar och andra 
vidunder de gamle hade så många dikter. Fr&n 
dessa berg, trodde de, kom nordan vinden^ derföre 
de äfyen kallade alla nbrdom Alperna boende folk 
med ett gemensamt namn Hyperboreer^), efler 
oixLen, menniskör, de der bo ofvanom nordänvin- 
den. Här 9 i. vestern och norden , tänkte de sig 
mörkrets region ^). 

Men vid Svarta Hafvet lägo såsom en krans 
rundt kring dess kuster talrika Grekiska kolonier. 
Dessa drefvo en liflig handel med de i norr och 
öster om dem boende folkstammar. Hos dem, de 
Pontiska Grekerna, samlade den vidtbereste Hero- 
dotos från Halicarnassuls, omkring är 4^0 f* Chr.^ 
alla de ifliderrättelser, desse. visste att meddela ej 
mindre on(L de närmast kringliggande, än äfven om 
de mera fjerran boende folk, med hvilka någon- 
handel idkades, eller om hvilka eljest några rykten 
hunnit t^ de Grekiska handelsstäderna. Hvad han • 
p& detta ^ätt genom sorgfällig forskning inhemtat, 
det har han inflätat i sitt ypperliga historiska verk 
om Grekemas första stora frihetskamp mot det Per- 
siska Täldet, och dessa af honom meddelade un- 
derrättelser ärö de äldsta och de enda någorlunda 
säkra, vi från så gamla tidfer ega om de i den 
.Europeiska och Asiatiska norden, dels efter dunkla 

4) Om Roms intagande af Gallerna vid pass 364 ^^ f> ^^f* 
förtäljer Greken Heraklides från Pontus, som lefde vid sam» 
ma tid eller icke långt dereftcr, "att man från vestern liade 
"en Berättelse, det en krigshär af Hyperborecr kommit 
••och eröfrat den Grekiska staden Rom.**- Gronorii Thes. 

5) *'Pars mundi damnata a rtrum natura et densa mersa ea» 
"^ligine,^ Pliniti!*, Hist, Nat, ^ 

Digitized by Google 



4 - . Inledning. 

sägner y dels efl^r trovärdigare berättelser kända 
folkstammars hemvist, seder och lehiadssatt. 

Pä nordsidan af Svarta Hafvet bodde ett folk, 
som kallades Skyther, det namnkunnigaste af alla 
folkslag i dessa trakter. De voro fördelade i flera 
stammar; af dessa idkade en del åkerbruk, sä att 
de äfvén drefvo handel med spannmål; andre äter 
förde herdalefnad, utan att h varken plöja eller så; 
men den förnämsta och talrikaste af alfa var dén 
kongliga Skythiska horden; denna utgjorde den 
egentliga krigarestammen och betraktade de öfriga 
som sina trålar. Skythernas hemvist sträckte sig 
i söder till Mseotiska (Asowska) sjön och Svarta 
Hafvet, i vester till Donau, derifrån mot norden 
upp till den insjö i Gallicien, hvarifrån nordliga 
grenen af Ty ras (Dniesterfloden) upprinner, sedan 
från denna insjö i en linie. till sjön Ivan , från hviU 
ken Don leder sitt ursprung, h vilken sistnämnda 
flod intill dess utlopp i Maeotiska sjön utgjorde 
Skythernas gräns i öster. I söder frän dem, pä 
haUbn Krim, kallad den TaurLska, lefde af kri^ 
och rof de stridbare Taurerne, redan i den äldsta 
Grekiska mythologien bekanta för sin vildhet och 
sin sed att offra raenniskor. Yester om Sky therna ^ 
omkring floden Marosch, i det nuvarande Sieben- 
biirgen och en del af det öfriga Ungern, bodde 
Agathyrserne, det rikaste folk i dessa trakter; 
de gingo i sköna, fina kläder och buro många 
guldprydnader, h vilket gör sannolikt, att de idkat 
något slags bergshandtering, ty ännu i dag äro de 
Karpathiska bergen rika pä guld. Ofvanom Aga<* 
thyrserna, i norr från Karpathema och från den 
kisjö, hvarifrån Dniesterfloden har sin upprinneU 
se, i det inre af Pohlen och Litthauen, kringsvär- 
made Neurerne, om hvilka man trodde, att de 
voro stora trollkarlar, ty ej mindre Skytherne, än 
äfven de i Skythien boende Greker visste med sä- 
kti^het berätta, att alla Neurer en gäng om året 

Digitized by VjOOQiC 



f. De gandes kunskap och begrepp om var Nord. 5 

fervandlade sig i. vargar, men åter efter 'nägra da- 
gar igentogo sin förrå skepnad. I norr från Neu- 
rerna var intet folk bekant,, hvarföre man trodde, 
aU landet yar öde på menniskor. Men ofvanom 
Skythema, omkring Dnieperflodens källor och i 
Dorr från Don, hade tvänne från Skytherna vidt 
itskiljda folkstammar Androphagernc (Menqi- 
skoätare) och Melanchlänerne (Svartklädde) si- 
na hemvist; de förre ungefär i Smolenska gouver- 
aementet, de sednare i trakten af Moskau. Man 
tror dessa stammar, hvilkas nyss anförda namn 
giivos dem af Grefkerna efter deras klädedrägt och 
•eder, vara desamma med de sedermera i histo- 
rien under namn af Bastarner uppträdande folk, 
Lvilka åter utgjorde en gren af den stora Germa- 
uska folkstammen ^). Bortom Androphagerna och 
Melanchlänerna, högre upp mot norden, kände man 
Wrken land eller menniskor. Men öster om Sky- 
theroa, på andra sidan om Don, från innersta vin- 
keln af Maeotiska sjön fjorton dagsresor långt mot 
Bonr, ungefar ända upp, der Don och Wolga när- 
m sig hvarandra, i de nuvarande Donska Ko- 
[ sakernas och Astrakanska stepplanden, de gamles 
! Sarmatien, en skoglös trakt, var ett folk bekant, 
»inkallades Sauromater eller Sarmater, hvil- 
kas språk hade någon slägtskap med det Skythi- 
; åa, så att det syntes utgöra en gren deråf. Of* 
'\ TanomSarmaterna, i ett land fullt med tjocka sko- 
' jar, troligen i nuvarande Saratowska gouvernemen- 
tet och derifrån ända upp till Kasan, förde Bn- 
dinerne, ett talrikt folk med ljust h&r och blåa 
ögon, en nomadisk lefnad; de hade i sitt land en 
vidsträckt stad med hus och murar af träd och 
tempel och afgudabilder, som liknade de Helleni- 
ska; denna stad var så stor, att hvarje sida deraf 
npptog en längd af 3o stadier (ungefär | Sv. mil); 

6) PHnius» H. N., räknar dem tiU femU hufvudsUmraen af 
de GermaniBka folken. 

. Digitized byCjOOQlC 



6 Inlednings ' 

den beboddes af ett serskildt folk» som kallades 
Ge lo ner, ursprungligen Greker, h vilka från h^n-* 
delsstäderna vid Svarta Hafvet dragit upp till den-* 
na trakt, här odlade landet, äto bröd och hade 
trädgåi^dar. Dessa Geloners språk var en bland- 
ning af Skythiska och Grekiska' tungomålen, niyo- 
ket olikt de omkringboende Budinernas, hvilka äf- 
ven både i seder och utseende skiljde sig från Ge- 
lonerna, ty de vandrade omliring, lefde af jagtbcJi^ 
ålQ tallkottar. I norr och öster från Budinemay 
bortom en öcken, som var sju dagsresor lång, san-* 
nolikt omkring floderna Samara och Karna samt 

. österut till den Uralska bergskedjan, i det stöta gou- 
vernementet Perm , bodde Thyssägetern^e, Jyr- 
kerne 'Och en koloni af Skythiska emigranter» 
hvilka söndrat^ sig från de kongliga Skytherna och 
begifvit sig upp till dessa nordliga trakter; Thys- 
sageterne voro ett stort, alldeles eget folk; de, li- 
kasom Jyrkerne, lefde af jagt; de bodde i skogar- 
na, uppspanade vilddjuren, jagade dem med hästar 
och hundar och dödade dem med pilar; från dessa 
jägarefolk kommo skinnvaror till de Grekiska stä- 
derna vid Svarta Hafvet. På andra sidan öm de 

.XJralska bergen, norrom Kaspiska Hafvet, i det så 
kallade stora Tatariet, KirgiSernas och Kalmucker- 
nas land, kringströfvade ett folk, som man gaf 
namn af Argippeer; de voro nomader, talade 
ett alldeles » eget språk, hade kala hjessor, platta 
näsor och stora kindben; om sommaren bodde de 
under bar himmel och Qm .vintern under ett träd, 
hvaröfver de kastade en hvit filt. En lika lefnad 
föra och ett lika utseende hafva äimu i dag Kal- 

'muckerne, h vilkas stamfader man igenkänner i 
dessa Argippeer. En kedja af höga, obestigliga 
berg (bergsryggen Altai). skiljde dem från det of- 
van i norr- liggande landet (siberien), om hvilket 
man icke visste nSgot mera, än hvad Argippeerne 
berättade, att på dessa berg bodde menniskor med 



Digitized 



by Google 



t. De gamles ktoiskap och begrepp om var Nord. 7 

getfötter och bortom dem andra, Iivilka sofvo hela 
sex minader om året. I det inre åter åf det stora 
Tatariet eller det sä kallade Mongoliet, österom Ar- 
gippeema, i Sungarernas nuvarande hemland, kring-» 
vandrade ett nomadiskt folk, som man kallade Is- 
seden er, en from och sedlig folkstam, hos h vil- 
ken qvinnoma hade lika välde med männerna. Till . 
dem gränsade Massageterne, ett talrikt och kri- 
giskt folk,' som stridde lika tappert till häst som 
tiU fot; de brukade bågar, lansar och stridsyxor; 
alla deras vapen voro af koppar, äfven brösthar- 
nesket på deras hästar var af samma metall; de- 
ras gördlar och hjelmar voro prydda med guld, 
ty guld oph koppar hade de i omätlig mängd , men 
alfver och jern voro dem obekanta; de tillbådo 
solen och offrade åt honom hästar; för öfrigt voro 
de Skythema lika i klädedrägt och lefnadssätt, 
hvarfbre de äfven troddes tillhöra samma stam. 
Issedoneme berättade, att landet i norr frän dem 
var bebodt af guldbevakande |;ripar och enögda 
menniskor, kallade Arimasper, h vilka från gri- 
parna röfvade guld '')• 

Samme Herodotus, som meddelat oss dessa 
underrättelser ocl^ i afseende pä norden af det 
östliga Europa och det vesthga Asien visar en 
kännedom, som ingen af de gamle^ hvarken Ro- 
mare -eller Grek, före eller efter honom egt; han, 
som tillika ej blott omkring kustländerna af Svarta 
Hafvet, Dien äfven inåt Asien och Afrika gjort vid-- 
sträckta resor, besökt Arabien och Persien, Egyp- 
ten Qch Libyen , . sett Tyrus och Babylon , öf ver- 
allt forskat, öfverallt samlat underrättelser om län- 
der och folk och upptecknat allt det märkvärdiga- 
ste, som till hans kunskap kommit; denne såvidt- 
fame man egde om det öfriga. Europa så liten kun- 
skap, att icke blott de. Britanniska öarne och hela 
den Skandinaviska norden, men äfven Germanien 

7) Hcrodotas, L. 1 oCh iV. Jfr Heeren, läten. 

JigitizedbvGoOQlC 



8 Inledning, 

och txallien for honom voro ett alldeles obekant 
land. Han säger, att till yttersta norden, ofvan- 
om Sky therna , hade ingen kunnat framtränga , eme- 
dan luften der var full med fjädrar «). Han tror» 
att Donau flyter midC igenom Europa, och han 
hade hört, att denna flod upprinner längst i ve- 
stern, i Kélternas land, vid staden Pyrene, det 
vill säga . från de Pyreneiska bergen, om hvilka 
blott en dunkel, oredig saga kommit till honom. 
Att ett folk, som kallades Kelter, bodde bortom 
Hercules* stöder i yttersta vestem, det visste han; 
men huru landet och hafvet på denna sida voro 
beskaffade, derom hade ingen kunnat gifva honom 
nägon säker kunskap. 

Emellertid hade redan långt före , Herodoti 
tid fornverldens största handlande nationer, Phoe- 
nicierna och Karthaginenserna, hem tat bernsten och 
tenn frun yttersta norden. Från Gades (Cadix^, 
stapelorten för deras Spanska producter, foro cle 
vidare långs efter vestra kusten, kringseglade half- 
ön, följde Galliens strand och nådde omsider de 
Sorltngiska och Britanniska öarna, hvilkas tenn och 
bly för dem blefv.o en vigtig handelsvara, hvarföre 
dessa öar äfven fingo namn af de Kassiteriska 
eller Tennöarne. Att Phoeniciema, dessa djerf- 
ve och öfvade sjöfarare, som i en aflägsen forn- 
tid beforo den Indiska oceanen, kringseglade Afrika 
odi i många århundraden från sina Spanska besitt-» 
ningar idkade sjöfart och handel på Britannien, att 
de och Karthaginenserna, Phoeniciernas efterträda- 
re i verldsliandeln , af den ena upptäckten förde 
till den andra och af vinningsbegäret ständigt diif- 
na från det bekanta till det obekanta, äfven. fram- 
trängt till bernstenens hemkuster. Östersjöländer^ 
na, och ur första handen hemtat denna dyrbara 
vara, som i forntiden aktades lika högt med giil^ 

^ Sä hade man b^raUat f5r Hcroclotiis; men han tror dock sjclf j 
att (Icnna^ $aga hänsjrftar pa den fallande snön. 

Digitized byCjOOQlC 



f. De gamles kunskap och begrepp om vår Nord. 9 

det, kan väl icke med ovedersägliga skäl läggsis i 
dagen y men har dock en hög grad af sannolikhet ^). 
De underrättelser, som tilläfventyrs i Tyri och Kar- 
thagos archiver legat förvarade så väl om Phoeni- 
ciernas som Kärthaginensernas upptäckter och sjö- 
färder, hafva gått förlorade vid den våldsamma 
förstöring, som Öfvergick dessa städer, och för sam- 
tiden insvepte dessa om sin handel afundsjuka na- 
tioner alla sina färder och handelsförhållanden i 
ett hemlighetsfullt mörker och diktade förskräc- 
kande sagor om hafvets vidunder och om det tjoc- 
ka mörkret bortom Hercules' stöder. Men rykten 
nppkommo dock om långt bort liggande, obekanta 
länder och öar i fjerran norden. Äfven Herodo- 
tus hade hört sagor derom; men han visste icke, 
hyad tro de fbrtjente. 

På samma tid med Kartliago blomstrade på 
Frankrikes- södra kust en stor och namnkunnig han- 
delsstad Massilia (Marseille), grundlagd af flyktiga 
Phocaeer från Mindre Asien, som på Galliens vil- 
da strand sökte en fristad, då Cyrus, Persiska ri- 
kels monarch, med öfvermägtig styrka bekrigade 
Grekernas Joniska städer. Karthago var emeller- 
tkl Massilia vida öfverlägset i vidsträckta handels- 
förbindelser och äfven i sjömagt, hvarföre Massi- 
Kenseme förnämligast inskränkte sig till de när- 
mast liggande kusterna och till handeln med folk- 
Äammarna i landet; de omgåfvo hela hafsbugten 
frän öfra Italien ända till Valencia i Spanien med 
en kedja af kolonier, de öppnade handelsvägar ge- 
nom det inre af landet och utsådde på detta sätt 
de första frön till cultur bland dervarande vilda 
invånare. Genom Gallien funno de vägen till ku- 
sten af canalen, som skiljer Frankrike ocli Eng- 
land, och upptiiekte så från denna sida tennets hem- 
land, Britannien,. till hvilket Phoeniciema många 
Hundr aden förut hade funnit vägen till sjöss, 

9) Jfr Heerca. Jdeen* 

Digitized byCjOOQlC 



lo Inledning. 

Karthaginenserne utskickade på upptäcktsresor tvän- 
ne män, Hanno och Hii^ilcon, den ena till vestra 
kusten af Afrika, den andra' till dé vesti^a kuster- 
na af Europa *°). Massilienserne följde detta exem- 
pel och utsändje Euthymenes åt södern, att i Han- 
nos spår undersöka Afrikas kuster, och en annan, 
Pytheas, åt vestern och norden af Europ^i, att in- 
hemta- kunskap om deryarande Öar och länder. 

Denne Pytheas af Massilia, en mqn med 
Berömda mathematiska insigter, är den, som med- 
delat 4^ äldsta, till oss komna underrättelser om 
vår nord. Genom Hercules' stöder, öfver Atlanti- 
ska hafvet, kom han till Britannien. Här hörde^ 
han berättas om ett land, Thule, som låg sex 
dagsresor derifrån* mot norden och gränsade till 
det isiga hafvet; detta land var det yttersta af al- 
la läiider i norr; det sträckte sig upp under sjelf- 
va norra polarcirkeln , så att vid sommarsolstån- 
det, då solen gick genom kräftans tecken, hade man 
der ingen natt,Qch tvärtom ingen dag om vintern. 
Sjelf har han icke sett detta land, men dock en 
gäng kommit så högt upp i Nordhafvet, att barba- 
rerna visat , honom stället, der solen lägger sig; 
natten var ganska kort,, på några ställen tre, på 
andra endast två timmar lång, emedan solen åter 
gick upp kort efter dess nedergång. Huru han, 
en Grek från den milda södern, med stor förvå-, 
ning^ sjelf till en del sett och ännu mer af, andra 
hört berättas om Jshafvets underbara fenomener, 
•de väldiga iskolosserna, drif-isens massor, froströ- 
ken, istöcknet och andra köldens stora, besynner- 
liga- verkningar, det ser man af den förundran, 
h var med han beskrifvit, huru här högt upp i nor- 

lo) Bcgnfcs rcsebeslLrifningar h&fra gitt förlorade. En kort be- 

' rättelse om Hannes är docL bibehållen otk linnes i dfyersätt- 

ning meddelad af H|eeren bland bilagorna tiU andra delen 

af hans Idccn. Tlågra fragment er af Himilcons resa finnas äf- 

ven bevarade af FcétnsATienus, i dess* bok Ora Marit, 

Digitized by VJOOQlC 



f. Dé gamles kunskap och begrepp om vår Nord. ii 

den för ögat tedde sig ett ting , som h varken var 
faaf, luft eller jord» utan något af dem alla sam- 
mansatt , hvilket upphöjde jord och haf och alla 
varande ting och var likasom yerldens yttersta 
band. Hvarken till fot eller till skepp hade någon 
kommit dit *»). Thules beskaffenhet skildrar han 
sidan, att inga milda frukter der funnos och föga 
tama . djur; menniskorna lefde af ett slags korn 
{kenchros) och andra vexter, af ^frukter och röt- 
ter; der säd och boning funnos, bereddes deraf 
ett slags dryck; säden sammanfördes i stora hus, 
der axen uttröskades; ty detta kunde icke här, så- 
som i södra länderna, förrättas undejr öppen him- 
mel, emedan man i Thule sällan hade solklara da- 
ltar, men deremot öfverflöd på regn. Äfven om 
bemstenskusten barPjrtheas niéddelat underrättel- 
ser, och det S3mes, såsom han sjelf hade besökt 
denna kust. Han fann här ett folk, som kallades 
Guttoner; dessa bebodde en sank och flack, för 
hafvets öfversvämningar blottställd kust, kallad Men- 
tonoon, 6000 stadier lång '^). En dagsresa derifrån 
■ * 

11) "Den som föreställer sif^ en töderlandning med den natur- , 
**kiinniglftct, som för omkring a 100 Sr sedan knnde falla p& 
"*cn sjOman» genom dimma Ssklda hafyet inom polarcirkeln , 
*'fnllt med större och mindre isberg « lärer snart finna, att, 
"ehuru underlig Pytheao heskrifning Tid första åtanken före- 
**fallery så ar den likyäl vid närmare eftersinnande en frän 
*'hans synpunkt sä fullkomlig afskildring, en målning s& gjord 
"efter naturen , att den med ingen ringaste sannolikhet kan 
**ansea för skeppare-saga , ty sådan enlighet med utsigten har, 
'•ej kunnat diktas.** T. Bergman> Phys, Beskrifn.om JordkL 
1^) Omkring 100 Sy. mil, dä pä en stadie, efter de gamles 
längdmått y räknas 100 famnar. Men de hade icke annat satt 
att mäta länder och haf än efter dagsresor, räknande pä desr 
sa yissa stadier. Herodotus (Llb. IV) beräknar för en dags- 
resa aoo stadier. Huru dlika i allmänhet och mot yerkliga för- 
hållandet resultatet af sädana beräkningar och mätningar måste 
utfaHa, är lätt att ^nse. De gamles uppgifter i denna yäg äro 

' derfore mycket otillföriitUga. och kunna pä sin höjd antagas 
son ungefärliga. 

Digitized byCjOOQlC 



in In ledning» 

låg ön Abalus eller Bas illa, pä hvars stränder 
bernstcn samlades; denna bestod af ett slags oren- 
ligbet, en materia y som från det frusna hafvet af 
vårfloden uppkastades; invånarne dels , begagnade 
densamma till bränsle i stället för ved, dels äf ven 
sålde den till sina grannar Teutonerna. 

Så lyda de brutna stycken, Strabo, Plinius 
och andre bevarat åt oss om Pytheas' resa, ty hans 
egen berättelse äfvensom hans öfriga geograpliiska 
arbeten hafva alla gått förlorade* Man tror, att 
han lefvat på samma tid med Alexander den Sto- 
re, vid pass 100 år efter Herodotus, således i fjer- 
de århundradet före vår tidräkning. Af Plinius 
lära vi, att andre med Pytheas samtida eller icke 
långt efter honom lefvande Grekiska geographer ockt 
skriftställare, h vilkas arbeten likaledes gått förlo- 
rade, äfven vetat omtala bernstenskusten och der- 
omkring liggande öar. Af några bland dem liar 
ön Abalus blifvit kallad B al tia; denna hafva de 
beskrifvit såsom ofantligt stor, nästan hk ett fast 
land och belägen trenne dagars sjöresor från den 
Skythiska kusten, som efter d^ssa tiders föreställ- 
ningar sträckte sig från Weichseln långs upp med 
Ishafvet. En Philemon, troligen densamma Phile- 
mon från Syrådusa, som lefvat i Alexander den 
Stores tid, har uppgifvit, att bernstep uppgräfdes 
i Skythien på tvänne stäUen, och en annan , Nikias , 
har förmält, att den af vårfloden uppkastades på 
Germaniens kust. Dessa gamla Grekiska geogra- 
pher hafva ,tillika berättat, att Nordhafvet intill 
landspetsen Rubeas kallades Morimarusa, men 
att der of vanför bar hafvet namn af Cronium, 
benämningar, som kommit från Kimbrerna och 
äfven återfinnas i det gamla Britanniska språket 
eller derifrån endast kunna förklaras ' ^). 

i3) Mor i ma fasa nemligcn af Kymriska och Iriska orden Mor 
haf och Marw» Marv^ död, betecknande således det döda 
faafret, hyilket äfven bestyrkes deraf» att Plinius éfrcrsät- 



Digitized 



by Google 



t.. De gamles fiwiskap och tegrtpp om vår Nord. 1 3 

Sedan 1800 år tillbaka, det veta vi med viss- 
het, har bertasten ymnigast och tilj yppersta god- 
het funnits på Preussiska kusten och förnämligast 
på den Samländska '^)9 i grannskapet af de så kal- 
lade Frische och Kurische Haff; den har äfven 
blifvit funnen pä Svenska och Jutländska stränder- 
na, men till ännu större mängd på kusterna af 
Pommern, Kurland och Liefland. Dessa samma 
kuster, i sjmnerhet den Preussiska, sägas äfven bä- 
ra tydliga spår af vattnets fordna öfversvämningar, 
så att man äfven deruti funnit stor sannolikhet, 
att denna kuststräcka är densamma med Pytheas* 
Mentonoon, ett namn, hvars betydelse manigen- 
finner i Britanniens gamla språk, det Wallisiska 
eller Kymriska '^). H vilka åter de öar varit, som 

ler det med mare mortuum. Mvirchroinn åter betyder 
ännu, på Irisla språket, det fVusna, sammangrodda 'haf- 
Tet, Romrarnes mare pigrum, conrretum, congelaium» Se 
Schlözers Nord, Getah. S c h Ö n i n g (1. c.) förmodar ; att 
med landspetsen Rubeas syftas på Raudaberg, Rauberg 
eller R 5 berg, som ligger under 69® nordl. br. ochialdrc ti- 
der ntgjort Norriges yttersta gräns mot norden, helst nnder- 
rältelsen om dtfnna bergsuddc och dess nordiska namn troli- 
gen kommit från samma folk, i hvilkas språk, man återfinner 
ursprunget till nyssnämnda benUmningar på Nord*> eller Ishaf- 
Tet. i4) Särdeles i den delen af Saraland, som fordom kal- 
lades den Sudauiska vinkeln, hvilkcn sti'äckcr sig från Pil- 
lan till Kurische Nchrung och med alla vikar och vinklar ut- 
gör i omkrets vid pass 7 Sv. mil; dernUst på de båda smala 
landtungor, som bara namn af Frische och Kurische !Nchrun- 
geor Schlözer, 1. c. Tacitus iGerm.) omtalar Öslersjöni 
sydliga kust som bcmstencns hemland, och Plinias (H. N.) 
omf5rmuler, att i Neros tid en Romersk Riddare blifvit skic- 
kad åt dessa trakter, fOr att utforska den r^tta bernstensku- 
tten. &5) Mcnn tonn man betecknar på Kymriska eller 
Wallbtska språket ett ställe, som tidtals står under vatten, 
locus aquarum brevium» Wachter, Pref, ad. Glott, Germ, 
Bayer {Ofmtcula) vill med Mentonoon förstå kastlandet från 
"Wcichseln intill Julländska halfön. Schlözer (1. c.) anser 
lledenau, som nu endast är namnet på en by i Samland, men 
finnes fordom hafya betecknat hela trakten vid Frische Haff, 
vara en lemning af detta namn. 

Digitized byCjOOQlC 



i4 . Inledning. 

af de gamle omtalas på denna Lust^ det blir af 
deras fragmentariska och orediga berättelser svårt 
att med full bestämd visshet afgöta. Stor san- 
nolikhb.t' har likväl det,^ att den verkliga bern- 

' stensön, den af Fytheas omtalade Abalus eller Ba- 
silia» legat mellan Weichseln och Niemen, på ku- 
sten af Samland 9 bemstenens ^egentliga hemland, 
der Frische och Kurische /Haff ännu bilda öar 
likna^de landtungor och näs. Den beskrifning åter, 
någi:a Grekiska skriftställare meddelat öfver Bal- 

' tia, såsom en ö af ofantlig storlek, liggande ut i 
hafvet trenne ^ dagsresor från fasta landet, gifver 
tydligen tillkänna,' att ett dunkelt rykte kommit 
till dem om den m^dt emot bernstenskusten lig* 
gande stora Skandinaviska halfön. Vi finna i den 
stora folkvandringens tider, att Vestgötiska folk- 
stammens Konungaätt bar namn af den Balthi- 
ska, h vilket Jordanes, den Götiskehäfdatecknaren, 
förklarar på ett sätt, som ger tillkänna, att detta 
ord är detsamma med vårt forns venska båld 'M. 
Om härifrån ön Baltia ursprungligen eller det Bal- 
tiska Hafvet erhållit sitt namn, betecknande i så- 
dant fall den bålstora ön, det bålstora haf- 
vet, eller Östersjöns Baltiska namn, efter andras 
tanka, leder sin upprinnelse från det fornpreussiska 
ordet balc^j h vittna, då på vårt språk det Balti- 
ska Hafvet viU säga det Hvita Hafvet *''), eller, 
som de* fleste yrka, det har sitt namn deraf, att 
det som ett bälte omgifver landet'®), derom 
hafva de gamle ingenting sagt oss, iitafa lemnatdet 
till våra egna gissningar; det endast veta vi med viss- 
het, att Östersjön från mycket gamla tider burit 
namn af det Baltiska Hafvet. Grundljudet af det- 

16) — ^- "Baltharnnique e^r genere origo mirifica» qui dudum 
*'ob aadaciam virtutis Baltha, id est aadax, nomen intcr 
^'saos acceperat." Jordanes, de Eeb. Get, i7)Pr8etorius, 
0rb, Goth. Af samma tanka är Bayer, och Ufvcn Schlözer. 
18) Vcrclius, bland noterna .till Hcry. S. 



Digitized 



by Google 



f. De gamU&kuniihap odi begrepp om vår N^rd. i5 

ta namn återfinner man icke blott "\ Baltia-, mep 
äfven i ALalus, Basilia, Abalcia» bernstensöar, om 
hyilka talas än på ett sätt, såsom gällde alla des- 
.sa namn en och samma ö, än åter så, att man 
tydligen skönjer , det fråga är om serskilda öar el- 
ler kustländer, ehuru de äldsta Grekerna eller kan- 
ske hellre deras Romerska afskrifvare trott de sprid- 
da underrättelserna om dem angå ett och samma 
land. Men af de gamle har äfven en ö yarit om- 
talad, som de kallat Osericta, liggande på Ger- 
maniens kust och bevext med cederträd, h varifrån 
bemsten utflödade'*), och hos Pytheas har man 
funnit berättelser om ett folk, som kallades Osti- 
äer, boende mellan Rhen och den Skytliiska ku- 
sten *°). Austursalt, Eystrasalt, det vill, 
säga det östra hafvet, var det namn, hvarmed de 
fordoa Skandinaverne benämnde Östersjön och i 
öfverensstämmelse dermed äfven kallade det på an- 
dra «idan om detta haf hggande landet Äusturveg 
; och Åusturrike (österlandet) samt folket Bister 
; (österlänningar); detta är urjsprunget till Estlands 
I och Estemas namn, hvarmed i fordom tid öfver- 
r hofvud betecknades landet och folket på östliga ku- 
sten af Östersjön ^'). Det har mycken sannolik- 
' liet, att namnen Osericta och Ostiäer syfta härpå, 
faäntydande i följd deraf på någon af bernstenstrak- 
; tema vid Östersjöns sydostliga kust. Så mycket 
I synes, att de gamle haft mångfaldiga och möjligen 
I frän olika håll bekomna underrättelser om den hem- 
lighetsfulla bernstenskusten, den Baltiska norden. 
Under namnet Bal tia således, och såsom én 
ö) finna vi Skandinaviska halföns östliga kustland, 

19) *Vilhridalet (retulit) in Gennanic litoribus ts»e insulom» 
"yocarique eam Oserictaniy cedri gencrc. silyosam; inde de* 
*'flucre in pclras." Plinius, Bist, N, ao) Strabo. L. I. 
ai) Af OtheFs och Wulfstans resa kan ses, att man ännu i 
slotet af IX:de århundradet under namnet Estland förstod allt 
landet intill Weichseln, der Vcnden, Vcnd ernås land (Pom- 
mern och Mecklenburg) vidtog. 



Digitized 



by Google 



i6 Inledning. 

vårt Sverige, antydt i de äldsta underrättelserna 
om norden. Att åter de gamles Thule, nemligen 
det af Pytheas under detta namn omtalade, högt 
upp mot norden liggande landet, utmärker Skan- 
dinaviens vestliga del, Norriges land, har af många 
lärda **) med talande skäl blifvit ådagalagdt. Pli- 
nius *') berättar, efter äldre skriftställares vittnes- 
börd, att de infödde i Britannien med båtar, sam- 
manfogade af vidjen och öfverdragna med skinn ^ 
gjorde flera dagars sjöresor från kusten. Det hän- 
der i våra tider icke sällan, att skutor från Eng- 
lands oöh Skottlands kuster blifva drifna åt de 
Norrska, när med den hafsström, som går från 
Britannien uppåt Norrige, äfven förenar sig vin- 
dens magt*^). Redan på grund af dessa förhållan- 
den kan antagas, äfven om inga andra spår till un- 
derrättelser . derom funnos , att Britanniens gamla 
invånare måste om det Skandinaviska landet hafva 
egt någon kunskap; att frän dem åter åtminstone 
ett rykte eller en dunkel saga om det stora, mot 
norden liggande landet kommit till Phoenicierna , 
och andra, som efter dem besökt tennets öar, har 
den högsta grad af sannolikhet. Det är äfven i 
ett af de Brittiska öarnas gamla språk, man igen- 
finner upprinnelsen till namnet Tliule*'). 

Men på samma tid bernstenen och tennet midt 
i forntidens natt kastade en ljusstråle på den Skan- 
dinaviska norden, var hela det mellan Alperna och 
Baltiska Hafvet liggande landet för de gamle än- 
nu 

ad) I sjrnnerhet graudligt och utförligcn af Schöning, se 
SchlÖzers Nord. Gesch, Jfr. Gcijcrs Sv. Rik. ff. a3)IMi- 
niu8, Hist. N. Lib. IV. 24) X>k Titife be« 8cop. tf. SBllC^. 
Jfr Geijer 1. c. a5) Thual nemligen pu Irläiuliimcs cilor det 
forn-iriska språkcl betyder norden.. Werlauff, Sknnd, 
Lii. Sålhk. Skrift. f<Vr är 1814. Andre utleda det frsn det Is- 
ländska till, mål, yttersta gräns. Äter andre härleda det frSn 
Thelemarken i Norrige eller anse åtmiastooc det sednarca 
namn vara eu lemning deraf* 



Digitized 



by Google 



1. De gamtes kunskap och begrep om vår Iförd. 1 7 

nu omhöljdt äf mörker. . Af Herodotus hade Sky- 
tliieös gränsor blifvit uppgifna och det SkUhiska 
namnet tillagdt de stammar af samma hufvudfolk, 
som bodde mellan Don och Donau upp till Dnieperns 
"och Dons källor. Sedan föll åter likasom en skym- 
ning öfver dessa trakter , och det Skjthiska nam- 
net utsträcktes till alla okända folkstammar i den . 
vida norden, Så att vi under de gamles Skythien 
hafva att förstå hela den ofantliga sträckan från 
Östersjön anda djupt inåt det nordliga Asien, alla 
de länder nemligen, som ligga i norr om Weich- 
seln, Donau, Svarta och Kaspiska Hafven ända upp 
till Ishafvet, hvars kust deraf kallades den Skythi-. 
ska. K el t er åter kallades af Grekerna i äldsta 
tider det längst bort i vester boende folk; således 
var detta namn ursprungligen inskränkt till Spanien. 
Sedan, då man efler hand lärde känna andra nord- 
vestligare folk, inbegrepos äfven de under samma 
namn. I samma mon detta skedde, och Alperna 
och vestern blefvo mera bekanta, flyttades sagan» 
Hvperboreer, Ripaeiska berg och . öfiiga vidunder • 
allt längre bort i det. dunkla, obekanta norden och 
slutligen till sitt sista hem, de XJraLska bergen., 
längst bort i det okända Siberiska horden. Kelt 
deremot blef nu det allmänna och gemensamma nam- 
net for alla i vestra och nord vestra Europa boende 
folk, likasom det Skythiska var för nomadstam- 
mama i norra och nordöstra Europa **). Men små- 
ningom inskränktes och snart alldeles utträngdes 
det Keltiska namnet af det Galliska , sedan ett vid 
Alperna boende folk af detta namn gjort sig kändt 
och namnkunnigt genom sina krig mot den Romer- 
ska staten. Nu mera kallades med ett gtemcnsamt 
namn Galler alla de, som bodde i norr från Al- 
perna och Pyrenéerna ända bort till det stora häf- 
tet och det obekanta Skythien ^'^). Men om det 

s6) Strabo, Lib. i. 27) Diodorus af Sicilien^ sedan han ^ 

Digitized byCjOOQlC 



l8 Inledning, 

land» dessa Tolk bebodde,, hade maq föga eller in-* 
gen kunskapy'Och ändtligen med Phoeniciernas och 
Karthaginensernas fall, sedan segelfarten på Bri- 
tannien upphört och ingen bernsten på denna väg 
mera ^emtades, bleknade och försvann äfren den 
morgonrodnad, som uppgått öfver detaflägsna i\of- 
den. IJär blef. allt nu töcken och natt. Pölybius , som 
lefde i andra århundradet f. Cjir., en genom stiulier, 
genom resor och ett verksamt deltagande i sin 
tids angelägenlieter mycket kunnig och bevandrad 
man, säger, att allt, som låg ihellan Don och Nar-, 
bonne åt norr till, var på hans tid alldeles obe- 
kant; denna okunnighet, tillägger han, kom däri- 
från , att i förra tider sällan någon Grek visat hog 

' att besöka nordens yttersta länder i anseende till 
de svårigheter, som med en sådan resa voro för- 
enade, svårigheter, som till lands voro ännu stör- 
re än de till sjöss; och kom än någon så långt, 
mötte dock stora liinder att inhemta säkra och rig- 
tiga underrättelser, dels nemligcn för de grymma 
och vilda folk, som bodde i dessa okända länder, 
dels äfven for de många och stora ödemarker, som 
der funnos, dels äfven för språkens olikhet; till 
allt d^tta kom ännu, att de, som förmått framträn- 
ga längre än andra och om de obekanta landen 
inhemtat någon kunskap, icke kupde af hålla sig* 

•att genoinväfva sina berättelser med alla slags vid- 
underliga och orimliga fabler ^8). Så skedde,, att 
Pytheas' uppgifter blefvo ansedda för otroliga , och 
Thule blef ett fabel-land; skalden sjöng om Thules 

bcräUat, att de egentligen lallades Relter, som bodde of- 
vanom Marscilfe, vid MedelhafTct, Alperna och Pyrcnecriui , 
Galater atcr de, som bodde der bortom, vid Hei^y ni sk a sko- 
gen ända till bafvet och Skythicn, tillägger dcrpå (Lib. V, 
efter Lat. Ofvers.): **Romani vero rursus has gentes u na omnes 
appellatione in summa comprehen(iunt,^et Galntas vocant»** 
Diodorus lefde i Augusti Ud. q$) Pölybius, Histor. Lib. 
Ill, Med det sista tillägget syflar huii troligru på Pylhca»' re- 
sebcbKrifniiig samt Phoeniciernas skcppare»a^or. s 



Di^itized 



by Google 



/. De gamles kunskap Qch begrepp om var Nord, ig 

mörker*'), om Thule som det yttersta af län>- 
der'°), och den prdsaiske skriftställaren berättade^ 
Qnderbara sagor om resor till Nordpolens land ? ' ). 
Strabo åter, på sin tid den kunniga<;te geogFa|)h, 
och han lefde i Augusti tidhvarf, betvillar l^eia (ill- 
yarelsen af Tliule; lerne (Irland) var efter hans' 
tanka det ytterst i norden belägna land^ söm r^ för 
köld kifndé -bebos, hvarföne han drager den nord^- 
Egaste parallelen genom denna o och tror, att ver 1^ 
dois ända der borde sättas. 

Men, sedan Romarne störtat den store Ale- 
xanders thron, undérkufvat hela Grekland och Asi- 
en ända till Taurus, förstört Kaj^thago och bragt 
Spanien tmder sitt välde, dérefter öf verstigit Al- 
perna, den bergmur, som skiljde dem från nordens 
vilda folk, inträngt i Gallien, framträngt till Rhen 
och äfven landstigit i Britannien , underläggande sig 
ej blott Gallemas land, men äfven de SchMreitziska 
Alperna, då uppgår ett klarare ljus öfver de på 
hitsidan om Alperna och Pyrenéerna liggande 've- 
sterländer af Europa, och någrsL strfilar hinna äf- 
Tcn vårt Skandinavien; Längre än till Elbe kon?L- 
mo Romarne icke, aldrig till länderna på hitsidan 
om denna flod; det högre upp mot noräen lig- 
gande landet och allt, som ligger öster om Elben 
och Karpatherna, det 'vill säga de Preussiska och 
Polska länderna, hela Skandinaviska Norden och 
hela det Europeiska Ryssland, en land vidd, som 
iitgör mer än lialfdelen af Euroj5a, var för dem 
ett obekant land,' om h vilket de icke hade annan 
bnskap än efter berättelser. Dessa, om än från 
berättarens sida rigtigt och tillförlitligt meddelade, 
nussförstodos dock ofta,, och serskilda berättelser 

ag) "f^ada ealigantia Thule»*' och '*nigra Utora Thules/' P. 
Pap. Statias, Syivce, ^o)'*UUima ThuUy Hora t. Carm. 
^irgilius, Georg* 3i) Antonius Diogenes, Incredihilia 
^ ThuU insuia, hvaraf ett utdrag (^nncs i P hot ii Bih/. / 



Digitized 



by Google 



^o Inledning, 

från olika håll om ett och samipa land uppfatta- 
des så, som angingo de serskilda länder; dessutom 
hade Homarne^ liksom Grekerne, för sed att ef- 
ter egen mundart mildra och förändra de. hårda , 
fremmande namnen; mången gång hindrade vä] 
äfven det fremmande uttalet att klart och redigft 
fatta orden från barbarernas mun, men äfven i d.e 
fall, (It I ta lyckades' och namnen blifvit rigtigtned- 
skrifna, hafva dessa sedermera icke sällan genota 
afskrifvares okunnighet och vårdslöshet blifvit van- 
ställda. Derifrån de origtigheter och förvirrade be- 
grepp och de för oss gåtlika namn, som mer än 
oda förekomma i de gamles berättelser om de för 
dem obekanta länder. 

Julius Caesar hade eröfrat hela Gallien och 
äfven gått öfver Rhen. Från hans ti4 hade Vid 
pass 100 år förflutit, derunder många krig blifvit 
förda med de Germaniska folkstammarna ^cli en 
Romersk flotta gått uppföre Elben, då Poinpo- 
nius ]\'](ela, tiU börden en Spanior, i första år- 
hundradet af vår tidräkning, omkring år 4^, för- 
fattade sitt geographiska verk ^*). Han beskrifver 
den hitom Elbe liggande norddelen af Europa 
såsom en skärgård, full med många och stora öar 
jemte en långt i hafvet utskjutande halfö (den 
Jutländska), som beboddes af Kimbrer'') öch 
Teutoner. Den stora hafsbugt, hafvet här bilda- 
de , gifver han namn af den Codaniska , och i 
denna låg den stora Ön Codanonia, den stör- 
sta och fruktbaraste af alla härvarande öar; den 
innehades ännu af Teutoner. Ingen af de gam- 
le, före eller efter Mela, har i dessa trakter om- 
talat någon o af detta namn; Yossius. derföre, 
Gronovius och andra lärda yttra den af flera grun- 
der understödda tankan, att Mela skrifvit Scan- 

3a) De situ orbis, 33) SLrifves af Romarne Cimbrer, men 
af Grelerna Kimbrer. Vi följa det scdnarc skrif saltet, så- 
som titt^yckaudc , huru namnet bör uttalas och läsas. 



Digitized 



by Google 



I . 

f. De gamles kunskap och begrtjjp om vår Nord. \ iv 

dina via, ellér att åtminstone under det rådbråkade 
caranet Codanonia ej annat kan förstås än den 
stora Skandinaviska lialfön , densamma omätligt 
stora ö, som de gamla Grekeme kallat Biiltia. 
river de längre åt öster, i grannskapet afWeich- 
feln och der bortom liggande trakter gifver Mela 
en beskrilning, alldeles sådan, som den af P^lheas 
meddelade; ty här, sä^er han, hade landet, i an- 
seende till hafvets ömsevis stigande och fallande, 
stundom utseende af fast land, stundom åter af 
öar, emedan det mellanrum, som skiljde dem, än 
stod under vatten, än åter var 'alldeles torrt. Ef- 
ter (ordna skriftställare uppräknar han derpå flera 
i denna obekanta del af norra Oceanen liggande 
öar; den nordligaste af dem alla var Thule, som 
ofta utgjorde ett ämne ej mindre för Romerska än 
Grekiska qväden och sagor. Från Thule kommer 
Mela till Talge , en ö .vid utloppet af det Kaspiska 
Hafvet. Från Talge styr han sin färd söderut, 
förbi de menniskofrätande Skytherna, till Sererna 
och Indema och anländer så till Ganges. 

Vid pass 4o år efter Pomponius Mela slam- 
manskref Plinius den äldre i sju och trettio 
böcker sitt stora vcrldshistoriska verk, dess så kal- 
lade Historia NaturaliSj spm in^n(?liåller utdrag ur 
3000 till större delen förlorade skrifter, Plipius 
hade emellertid sjelf som militär tjent vid den 
Romerska hären i Nederländerna, sjelf sett Nord- 
sjöas kuster och bättre äu nugon före honom haft 
tillfälle att inhemta underrättelser om de nordliga 
länderna af Europa. Sin beskrifning om dessa bör- 
jar han med Europas nordöstra del, 5 tiger till den 
ändan från Meeotiska sjön öfver de Ripaeiska (Ural- 
ska) bergen upp till Ishafvet, vänder sig åt ven- 
ster och följer hafvets strand utefter Skythiska ku- 
sten intill Weichseln, Hela denna kustslräcka, sä- 
ger han, kände. man blott efter ovissa rykten. Det 
endast hade man efter äldre författare sig bekant, 

• bigiiized by VjVJVJ^ IC 



32 ^ InifiJning. 

«tt härubinföre i Nordhdfvet lägo åtskilliga öar, 
biand dessa de af Grekerna omtalade Bernstens* 
öarne ock andra, som kallades de Oonisk^, kvil*^ 
kas invånare lefde af fogelägg ock kafra, åter an- 
dra, kvarest funnos inenniskor med kästfötter (Hip- 
po po der), ock ännu andra, der menniskorna gin*- 
go nakna, men kade öron så långa, att de täckte 
kela kroppen (Fa ne si er) M). Men vidWeichseln 
mötte ett folk, som kallades Ingaevoner; med dem 
tog Germanien början , ock sägnerna blefvo vissare 
ocli tillförlitligare. Härifrån ända tiH det .Kimbri^ 
ska näset (Jutländska kalfön) bildade det omätliga 
'Sévoherget, i köjd ock- anseende icke ringare än de* 
Kinauska, en. ofantlig vik, som kallades den Coda* 
niska; denna var med öar uppfylld; den ryktba- 
raste <'if dessa bar namn af Scandinavia, Pli* 
nius är den förste, som nämner den af så många 
omtalade stora ön i norra Oceanen yid detta tiamn. 
•Men kan skrifver efter berättelser, dem kan orig- 
tigt uppfattat. Man igenkänner inkans målning af 
den stora rundning ock den omätliga vik, landet 
mecT det väldiga Sevoberget kär i norden bildade, 
^ ■•■ ■ - ■ 

_m öar med lilljudande namn och en lika boslLrifning på derai 

invånare förcXonima afven hos Mela och höra tiU dem, faaa 

.nppgifvit ligga i dep obekanta delen af norra Oceanen. Nam- 

. nen iiro Grekiska, och troligen oro underrUflelserna om dem 

.ursprungligen hemtade från någon gammal Grekisk rcsebeskrif- 
vare eller andra gamla Grekiska skriftstSllarc, hvilkas arbeten 
gått fuHorade. Hvilka öar eller länder under dessa fabelak- 
ti^a l>cikrifuingar möjligen kunna vara, forstadda , Låter nu icke 
bcslltmraa sig. Man satte vanligcA allahauda vidunder i dea 
obekanta norden och flyttade dem allt längre' bort, i den mon 
kuii^ikapen om länderjia och deras invånare utvidgades, riågoii . 
nordisk dragt af djui-skiun, det nordiska bruket att löpa på 
tkidben och dylikt mera, har sannoUtt gifvit anledning till 

, berättelser om långörade och liHstfoinde mennisLor m. m., tj 
vanligen brakade de gamle ntt benlimna länder och folk, for 
byilka de icke kände något »prnllict namn, tflcr vissa ut raär- 
kijnde drag jif itnånarncs seder, bruk, klädcdrägtcr^ skapnad, 
uliiccjiilc o. s. v. 



Digitized 



d byGoogle 



1, pe gofnlet kiuishap och begrepp om var NoYd. 33 

Ihrt och tydligen vår Skandinaviska lialfö;^ men 
han låter denna , som sjelf ti^hö^de den stora rundr / 

' ningen , utgöra en ö , och Sevoherget med det land- 
skap, som i lång höjning sträckte sig intill deh 
Jutiändska lialfön, anser han för ett serskildt land. 
Han tillägger om d^n ^Skandinaviska ön, att man 
icke kände dess storlek, ty blott en del af denna 

. stora, ansenliga ö var bekant; denna bekanta del 
beboddes^ i 5oo härader eller små samiiällen, af 
folket Hillevioner, som kaUade den en annan 
verld, alldeles .så, som den nordiska sagan berät- 

• lar om Asarne, h vilka .kallade sitt nya hem i nor- 
den Manhem. På denna ö, berättar Plinius vjda-^ 
re, fanns ett djur, som aldrig varit sedt i de Ro-^ 
merska länderna, ehuru många väl visste att tala 
om detsamma; det kallades Achlin eller Alchin, 
och icke mindre sjelf va namnet, än äfven den be- 

; skrifning, som meddelas öfver detta djur, hänvisar 
khrt på den nordiska Älgen. I den stora Coda- 
mska viken, fortfar Plinius, fanns ännu en annan 
ö, icke mindre stor än Scandinayia; den kallades 
Epigia och låg österut från Weichseln. Detta 
läge och äfven det, att andre här hos Plinius läsa 
Finia'^), synes icke otydligen utmärka det af 
Finnarne bebodda landet^ troligen Estland och 
Liefland, eller kanske ännu hellre det af Bottniska 

* och Finska vikarne omflutna Finland, hvarom till 
Plinius ett rykte möjligen hunnit, ehuru illa för- 
stadi, ty allt, som låg norr- eller' österom Weich- 
seln, .var för de gamla ett chaos, så att vi ej om 
desM trakter hos dem böra vänta några rediga un- 
derrättelser eller annat än dunkla sägner. Sedan 
Plinius vidare omtalat tvänne för oss till namnet 
obekanta hafsvikar, Lagnum.*®) och Cylipenus, 

35"» Gatterer, de Sarmtit. Letticot\ Popuior. Orif, Ca^mfn. Got" 
lin^, V. XI!. cit. af Gf ijcr, I. c. ,36) Schlözcr (1. c) för- 
moilar, att bUriuulcr fi-2inistick«r Danska ön- Langclands (eller 
kanske Laalands) namn, till iöl)d hvaraf med Lagntim ma- 

Digitizgd by VjOOQiC 



24 Inledning. 

vid mynningen af hvilk^i sednarc låg en ö, sotti 
. kallades Latris, ett namn, som tyckes häntyda 
på Lädre eller Hleidre, en urgammal stad eller 
forntida offerställe på ön Seeland, och, sedan han 
beskrifvit det Kiinbriska näset såsom skjutande 
långt ut i hafvet och bildande en halfo, livilken 
kallades Cartris '''), tager han vägen utefter Fri- 
siska kusten intill Rhen, går härifrån öfver till 
Britannien, till Irland och andra deronikring lig- 
gande öar, uppräknar dessa och berättar vidare, att 
i det till Gerraanien gränsxmde hafvet ISgo här och 
der kringströdda de Glessariska eller Bernstens-öar- 
ne, som af de nyare Grekerna kallades Electri- 
des, emedan berti^ten der funnes; några, tillägger 
han, visste här att tala om ännu andra i detta 
haf liggande öar, nemligen Scandia, Dumna, 
Bergos, Nerigon, den största, och Thule, den 
yttersta af alla öarna. I Thule hade man om som- 
maren ingen natt, om vintern åter ingen dag, och 
detta i hela sex månader, så att man ena hälften 
af året hade idel ljus, och den andra hälften idel 
mörker» Från Nerigon seglade ' man till Thule „ 
och från Thule hade man en dags sjöresa till Is- 
hafvet, hvilket af somliga kalladps Crx)nium. 

Detta är, hvadPlinius vet att berätta om den 
Skandinaviska norden. Han hade både frånGerma-» 
nien och från Britannien bekommit underrättelser 
. om öar i Nordhafvel, icke anande, att dessa be-* 
rättelser till en del angingo samma länder. Såle- 
des förekommer sydliga östhälften af vår Skandi* 



ste förstås den bUrcmclIaii och - fasta landet (Holstcio och 
Schleswig) framslvjutande hafsvik , sä mycket mer, som Pli- 
uius säger, att Lagouin gränsade till Kimbrernas land, och 
man \ct, att de ^amlo sätta Kimbrernas bosäten i dessa träk.- 
ter, hvadan de nfven kalla Jutländska halfön det Kimbriska 
INäset, 3^) Carlh skaJl pA Kymrlska språket betyda land- 
tunga, nas i nlliniUihef. SchlOzcr (1. c.) förmodar, att Cat« 
tegat mujligcu Vaw vara cu IcBining af delta gamla namn* 

Digitized by VjV^^J v IVl 



r. De gamks kunskap och Begrepp om var Nord. ^5 

nayislLa halfo såsom tvänne öar under namneH 
Scandia och Scandinavia; en annan ö är Skan- 
dinaviens sydvestliga del Norrige, som här första 
gången framträder under landets nuvarande namn, 
chura efter ett frcmmande uttal förvandladt till, 
Jeri^on; Thule åter, hvilket i skaldernas qvä- 
den så ofta genljudade som det yttersta af länder, 
förblef i allmänna föreställningen alltid ett längst 
fjerran i norden liggande land, flyttades således 
allt längre hört till yttersta delen af norra Verlds- 
liafret och utmärker nu den nordligare delen af 
Jiorrige, äfven såsom en o. 

Tacitus,, som med en mästares hand teck- 
nat de Germaniska folkstammarnes tillstånd, för- 
fcttningar, seder och lynnen, skref sin bekanta 
loL om Germanien mot slutet af första århundra- 
det, vid pass 20 år efter PUnii död ' ®), Hos ho- 
nom bär Östersjön, efter den på ost- och nordsidan 
omElbe boende stora S ve viska folkstammen, namn 
af det S ve vi ska hafvet. Här, i öppna Oceanen, 
ii lyda hans ord, lågo Svionernas samhäl- 
len"), folkrika, mägtiga genom vapen och xskepp. 
De hade sina fartyg så byggda, att de lika lätt 
med bakstam som med framstam kunde sätta i 
kod; segel brukades af dem icke, och icke heller 
lade de årorna föstade i rad efter sidorna, utan 
lediga och lösa, att deras rodd^ måtte vara fri, för 
jtt i en hast efter behof kunna gifva fartyget hvil- 
len rigtiung som helst, såsom flerstädes brukades 
i flodfart Förmögenhet var hos dem i anseende , 
^Tarfore en regerade, uteslutande och med ovill- 
korlig rätt. Hos dem voro icke vapen, såsom hos 
de öfriga Germanerna, fria till allmänt bruk, utan 
de förvarades af en väktare, som sjelf var träl; 

3S) Plinios dog år 79; året fSrc sin ddd fulländade han sin 
Hi4ona Naturalis. Tacitus forfaUade sin skrift De mori^ 
hus Germancrum omkring år 98. 39) "Svionum civiUles, 
ipw il oceano.** 

Digitized byCjOOQlC 



26 * I nle d n ing. \ 

ty hafvet skyddade för hastiga fiendtliga' inbrott ^* 
och yupen i sj^ssellösa händer kunde lätt missbru-' 
kas; konungamagténs fördel åter fordrade, att icke 
en storättad,' icke en friboren, icke ens en fri- 
gifvcii. sattes till vapnens vårdare. Näst intill- 
Svionerna bodde Sithonerna, de förra 'lika i 
alltj titom i det enda, att de regerades af en 
qvinria ^°). Ofvanom Svionerna var ett annat haf, 
trögt och niistan orörligt; man trodde, att detta 
haf kringslöt jördkietsen, emedan der den nedgå* 
ende solens sista glans varade ända till ^ess upp- 
gång, så klar, att stjernornas ljus för den blekna- 
de; man trodde sig höra ljud, man trodde sig se 
gudarnes gestalter och strålarne kring deras huf- 
vuden. På östra sidan åter af det Sveviska hafvet, 
' i bernstenens hemland , bodde ett folk, som kal- 



^o) Denna sista omständighet jForcr tanlan pS Qyencrna, som, 
efter Isländska sagornas och andra fornstrifltcrs vittneshörd , i 
IX århundradet innehade nordligaste delen af Sverige, Vcster- 
och Norrbotten, »hvilVa landskapcr da begrepos under namnet 
' Qvcnland., som uttyddes med ter ra fae minarum, Qvinno- 
. landet. Taciti ord synas antyda, att någon berättelse om ett' 
sådant land kommit till hans kunskap. -Men Silhoncrne der- 
emot uco i var nord alldeles obekanta; då emellertid Tacilus 
säger ^ att dcssc^voro Svionerna lika i allt, och då med tcm- 
1ig visshet kan antagas, att Göter då bebodde Sverige och 
från ännu äldre tider bebott det, att Norrige redan hade in- 
byggare af samma stam med dessa och med Sviopcrna , och 
att samma berättelser, som gjort Svioncrnas namn kändt, tro«* 
ligen äfvcn vetat förmäla något om dessa till dem angränsande 
folk, så torde otvifvclaktigt med Taciti Silhoner böra förstås 
någotd^cra af dessa folk, Göterne eller Norrmännen, churn 
han af de dunkla, missförstådda rykten, hvarjvå han grundar 
sin berättelse, blifvit förledd till en lika fÖrvcxUng, som PH- 
niu« vid beskrifningco af Sevo-berget och Skandinavien; cfi 

« fÖrvcxliifg och oreda, så vanliga och äfven. ganska naturliga 
vid beskrivningar af foremål , de der förlora sig i det aflägs|ia 

. fjcrran. Orfi Tacitus lefvat imdcr Mcdelliden, skulle man 
' hafvit^ funnit mycken öfvorciisstlimmclsc mellan hans -S i t ho- 
ner och gamla Svenska Prosaiska Krönikans Sithe (Skyther) 
•i o m J) y g d c h c 1 s i u g c 1 a u d h. 



Digitized 



by Google 



I /. Oé gamles kunskap oeh begrepp om vår JVord. . 27 

Mes iEstyer, hvilka i klädedfagt och seder lik- 
nade Sveyerna, raen hade ett språk, som mera 
närmade sig till det Britanniska ; de brukade jor- 
dan idogare, än de öfriga Gemaaniska folken, med 
hiilkas vanliga tröghet ett sådant lar bete icke of-. 
verensstämde; men de beforo äfven 4Kifvet, och' 
de allena samlade på hafsstranden ech sandban- 
kama bemstenen, som af dem kallades glas (glass); 
bvilkeai naturkraft alstrade densamm.a» ellct pä 
hiad sätt den tillkom, hade de, .<$äsom barbarer,' 
hvarken efterfrågat eller utforskat; så lå ocli oar- 
betad den från liafsstranden npphemtades bland 
drt öfriga slagg, som af hafvet uppkasUides, lem- ; 
o»le de den ifrån sig och mottogo med förundran 
betalning der för. Voster onj iEstyer;na hade Go- 
thonerna sina hemvist, och i granskapet af dem , 
nännare till hafvet, Rugierna och Lemovierna; 
det utmärkande hos ^^ssa stammar var^ att de 
brakade runda sköldar och korta svärd samt för 
Sonungen visade mycken horsamhet. I öster åter 
i från ^stycrna bodde Vendiska och Finska sUun- 
Hiar, de sistnämnda mycket vilda; de n«nrde sig 
endast af jagt och hade blotta marken till sin bädd. 
Bortom dem var allt fabelaktigt. » ' 

Begagnande äldre och nyare underrälteker^ 

edi (brnämligast i afsigt att bestämma alla kiinda 

liiidcrs och orters läge eftcr,graderna af bredd och 

längd, sammanskref 'Claudins I^tolenia*us, en 

på sin tid namnkunnig astronom Uti AiexanUria i 

•Ejjypten, vid medlet af det andra århundradet, sitt 

tidtberömda geographiska verk uti VIII bocken 

I andi;a Boken deraf handlar han om vår nord 

och öfvergår från den Kimbviska halfön till be- 

skrifningen af de Öster om. denna halfö liggande ■ 

^r. Om dessa, säger han, att de voro fyia och 

Wo namn af de S k a n d i s k a. Den f jrrde ijf dem , . 

liggande iiiidt emot "Wcichselns mynning, var den 

slörsla ocli Qgtligaste och egentligen den, som kal- 

• . Oigitizedby VjOOQiC 



28, Inledning. 

lades S k a n d e i a. På denna Ö bodde sex folLslag ^ ' ), 
af h vilka Göter och Danskar innehade öns sö- 
dra del. Sedan uppriiknar han de midt emot pk 
andra sidan om Öslersjrni boende folkslag och näm* 
ner 'bland des^a Finnar och Gylhoner, i trak- 
terna af Weichseln. 

Man ser, att de gamle tänkte sig endast öar 
i vår nord och att de icke kände Östersjön som 
en vik, utan tänkte sig här Nordliafvct och tillika 
trodde afståtidet mycket ringa mellan detta haf 
och det Kaspiska, så att de voro långt ifrån att 
ana den stora vidd, denna okända del af Europa 
intog **)• Från denna obekantskap Äied de nor- 
diska länderna, oc^h derifrån, att den äldsta jord-^ 
kunskapen hos Grekerna och Romarne, de första ^ 
som företogo sig att beskrifva och mäta jorden , 
var inskränkt till länderna vid Medelhafvet, långs 
sträckningen af dess kuster, från mindre Asien i 
öster till det silfverrika Spanien i vester, kom äf-^ 
ven; att de föreställde sig jorden i öster och vester 
dubbelt större än i söder och norr, hvaraf äfven 
en orts utstakning mot de förra väderstrecken kal- 
lades dess längd (/ongitudo) och mot de sednare 
dess bredd {Jatitudo)^ benämningar, som alltsedan 
blifvit bibehållna. Detta begrepp om jordens läge 
fbrblef, äfven sedan genom Romerska härarnas 
vapen de nordvestligare länderna, Gallien , Britan- 
nien och Germanien ända till Elben, blifvit upp- 
tlickta och kända. De gåfvo nemligen dessa län-> 

4i) Alla for Tar historia obekanta med undantag af Gntae och 
Daukiones; också lära efter andra afskriflcr andra nanm 
här hos Ptolcmxus blifvit lästa. Jmfr Gcijer, 1. c. 4^) Pli- 
nttis sjr nes dock haft någon aning dcrom, da han p£ ett slSille 
(Lib. II.) yttrar sin tanka « "att deu obeboeliga dcicn af )or- 
*'den måste vara mycket aturre och sträcka sig vida högre 
''upp mot norden, än nian vanligen föreställde sig; äfven har 
"jag/* tillägger ban, "fatt underrättelser om några icke f5rr 
**kända , omutligt stora, öar bortom Gcrmat^cu.'* Med dessa 
oar hänsyflar hau på Epigia och Scandinavia. 



Digitized 



byGooglé 



f. De gämks kunskap <xcli begrepp om var Iförd. sg 

der en myf^let nordostlig rigtning^ pch allt, som 
i Terkligheten ligger mellan söder och norr, det 
tänkte de sig liggande mellan vester och östen 
Så trodde de» att Britannien sträckte 6ig långs 
med Gallien 9 till midten af Germanien, så långt 
i nordost, att dess östligaste udde låg nära, en 
half grad mera i öster an Elbens utlopp. På deU 
ta sätt i^om Irland» just så» som de gamle det 
iorestallde sig, att ligga på nordsidan af Britan- 
oien» och Thulé,, Skandinaviens vestliga*(tel, i norr 
från Skottlands nordliga spets^ En följd af dessa 
föreställningar var, att så, som Medelhafvet, hvilket 
bilades det inre hafvet, sträckte sig till längden 
mellan östet* och vester» trodde de, att Nordhaf*- 
yet» som i motsats till inre hafvet bar namn af 
det yttre, äfven följde en lika rigtning» Kusten 
af detta nordliga haf» så föreställde de sig» gick 
ifrån Elben nästan rakt i öster utefter norra Ger- 
maniens och Skj^thiens ofvanlbr Weichseln liggan- 
de landamären » dock så , att den i Sky ihicn krökte 
I sig omkring Europas nordliga spets , som man tänk* 
i te sig under lika höjd med Irland, gjorde derefter 
en djup bugt.inåt landet ofvanför Svarta och Ka- 
spiska Hafven , böjde sig sedan ned åt Indien orh 
^ érenade sig med det Indiska Hafvet» som ansågs 
laga sin början i Bengaliska viken ^3)* Den rymd 
således» det vidsträckta Rvcska riket på våra char- 
tor upptager» var, med undantag endast af de 
i närmast ofvanlbr Svarta och Kaspiska, Hafven 1ig- 
\ pnde trakter» de nordligaste man kände, på de 
\ ;;amles chartor icke annat än himmel och haf, de 
i Skandinaviska rikena åter jemte vissa delar af 
i östliga Östersjökusten endast öar i det nordliga 
liafvet , Europas vestra hälft , Spanien » Gallien 
ock Germanien» ett långsträckt land i nordostlig 

(fi) Jfr de af Schöning och Schluzer (i den sistnämndes* 
929rb. @ef4.) inströdda aBmärlningar öfver de gamles gcogra- 
pkiska system. 

Digitized by VjOOSiC 



3'o • InlediLing» 

rigtning, hela nordkusten i följd dera^f mycket hop- 
dragen och kort, af hvilket allt naturligen följde^ 
att noriki akterna af Svarta och Kaspiska Hafven 

*iuåsto sammanstöta h;ied den Baltiska eller Öster- 
sjö-nordcn. Tillika trodde man, än att Svarta 
hafvct stod genom Tanais i förbindelse med Nord- 
liafvet, eller så, att den Ma^otiska sjön vore en in- 
vik af det nordliga hafvet*^), än att Kas{Hska Ilaf- 
vet med samma Nordhaf sammanhängde genom en 
lång ocji smal caxialy och med dessa föreställnin- 
gar förenades tillika den» att Svarta och Kaspiska 
UhP/en hade förbindelse sig emellan, så att man 
lir det ena hafvet kunde komma i det andra. Här- 

. ifrån dikteme af forngrekiska sångare, och skrift- 

- ställa te om Argonauternas underbar,a färder, huru 
de frän .Svarta Hafvet seglade uppåt Tanais ända 
till dess källa och der ifrån på en annan flod ut i 

' NordhatVet, eller efter andra sägner, frAn Svarta 
Hafvet inkommo i det Kaspiska och derifrån ge- 
noiyi Sky thernas , Hyperboreernas och Nomadernas 
land f()rl)i de Ripaeiska bergen istyrde ut i det sto- 
ra jNordhafvet, sedan förbi Kimmeriernas mörJca 
kuster och förbi lerne (Irland) genom Herculc?'sN 
^oder återkommo till Medelhafvet **)'• Andre åter 
skrefvo sagor .om en viss Dineas, som, landsflyktig 
från i>itt fädernesland, hade med sin son tagit ko- 
san öfver Svarta Hafvet till det Kaspiska, derifrån 
kommit till de RipiPiska l)crgen och lill mynnin- 
gen af Tawais, jiärifnin slyrt upp till det nordliga 
hafvet, eller, som det äfven kallades, det Skythi- 
ska, och ändLli^ien efter långt kringirrande, i detta 
stora haf landat på Thule, der uppehållit sig en 
lång tid, der äfven träffat en viss Derkyllis jemté 
hennes broder, bördiga från Tyrus, der äfven sport 

4 'i) ''Puludein Maeoticain .scpteiitrtohalis occaDi sinum e^se crodi- 
dcruiit, sivc angusfo ilisrreti situ rcsta^oationem. Pliiiius« 
//. ^. Librll. 4^) Orphjei Jr§onautica» Jfr' Strabfli, 
Lih I. (lusauh. Auni. 

Digitized byCjOOQlC 



f . Z^tf gamles kunskap ovh brgrrpp om vår Nord, 3 1 

om andra ofvanlor- *rhule liggande ländei- , och att 
folk fabdde under sjelfva nordpolen, hvarest nian 
ena tiden hela månader och år hade idel natt, 
och en annan tid lika lång dag ♦*). Icke mindre 
^llsamt berättar J^linius , • huru Macedonierne un- 
der Seleuci och Antxochi regering seglade omkring 
östra Asien från det Indiska Hafvet till det Ka- 
spiska, det vill, lämpadt till jordens verkliga läge, 
säga, att de från Ganges eller Bengaliska viken seg- 
bt utefter Asiens östKi kust, förbi China, omkring 
Ost-Cap, in i Ishafvet, och' på denna väg inkommit 
i det Kaspiska. Så vidunderliga oCh äfventyrliga 
emellertid dessa' dikter och föreställningar än sy- 
nas, hvila de likväl på en viss historisk grund ^'). 

Samma föreställningar om norden af Earopa 
återfinnas till en del hös Medeltidens häfdateck- 
uare och jordbeskrifvare, och många af (leras bc- 
xattelser kunna derföre till sitt saijmianhang eller 
sin orec]^ icke förstås, eller förklaras, utan att nian 
käjmer måttet af deras geographiska kunskaper öcb 
ide källor,' h varifrån de lieinlat dessa. Detta gäller 
i synnerhet om den stora folkvandringens tider, 
dä hos skriftställare, som lefvat under samma tider 
1 eller icke långt efter dem , åter talas om vår nord. 
Jordanes, för nordiska fornhistorien den vigt.iga- 
Äe af dessa skriftsti'lllare, han, som beskrifvit de 
Götiska folkens " härkomst och bedrifter, öppnar 
sin Götiska historia med en skildring af den sto- 
ra ön Scanzia eller Scandia. Denna tecknar 
km såsom liggande långt ut i det nordliga hafvet, 
till skapnaden lik ett löfblad af cederträd, som på 
ömse sidor breder sig vidt ut, men efter en lång 
böjning åter sluter sig tillsammans *^). Mot oster^ 
både denna ö en i sjelfv;i niidten af jerdkretsen 



46) Sc Dol. 3f. 4?) S^"*. f»*amtU'lcs komjncr all närmare ;jn- 
UiU*. 4^) *'I" moilmn" lolii ccJri^ lateribuä paudis post 
longuQi dactuui couoluilciis se.** 



"Digitized 



by Google 



3a Inledning. . 

liggande slpr sjö, från hvilken floden Vagi utlopp 
och hvälfde sitt strida vatten i oceanen; i vestei 
var samma .ö omgifven af det omätliga Verldsliaf- 
vet och i norr äfven af samma stora osegelban 
haf, hvarifrån det Germaniska Hafvet utginge så- 
som en arm. Således på samma gång Jordanei 
efter de begrepp, han hemtat ur fordna geogrä 
phiska verk, beskrifver Scandia såsom, en ö, sam 
manbinder lian efter nyare berättelser denna ö me< 
det nordöstra Europa, omtalande den stora invik 
det Germaniska Hafvet (Östersjön) här bildade sä 
som en från Nordhafvet utgående arm. Så åter 
som de gamle tänkte sig det Kaspiska Hafvet lig 
gande i midten af jorden och genopi en å sam 
manhängande med den nordliga oceanen, beskril 
ver äfven Jord^nes den stora, till Skandien gräi 
sande sjön, troligen forvexlande Kaspiska Hafvc 
med Ladoga-sjön eller med Hvita Hafvet, em< 
dan sannolikt på någondera af dessa 'ursprunglige 
de berättelser syftat, som kommit till honom oi 
en stor sjö i öster från Skandinavien. Ty att ha 
af personer, som från den Skandinaviska nord* 
fördats till sina stamforvandter Göterna i Italiei 
gjort sig underrättad om deras hembygd, det s 
man äfven af de. uppgifter, han vet att meddc 
om de många folkstammar, son> hade sina Ixei 
vist på den Skandiska ön. Här, säger han, bod* 
i norr ett folk, som kallades A do gi ter, så hö 
upp mot norden, att de under högsta sommaren 
fyratio dygn både nätter och dagar hade ett st 
' dig varande ljus, deremot om vintern ett mots^ 
rande mörker. Adogiternas grannar Skrid finna 
ne {Crefennce) visste icke af något åkerbruk, ni 
lefde endast af vildbråd och foglar, hvaraf i si 
garne och träsken funnes en otalig mängd. ] 
annat folk kallades Suethans; dcsse hade u t mäi 
sköna hästar, lefde för öfrigt tarfligt, men klUc 

sig 



Digitized 



by Google 



f . De gamles kunshap och begrepp om var Nord. 33 

fog präktigt* Till deni gränsade Tkeustherna, 
Vagotherna, Bergionerna» Hallinerna, Lio* 
thiderna^ alla beboende en fruktbar slättbygd, 
hyarfbre de äfven ofta voro blottställda för (lendt- 
Itga inbrott af andra folkslag. Näst efter dem 
ibljde Athelnilerna, Finnaitherna, Ferver- 
na och Gautigotherna, ett hurtigt och krigiskt 
folk. Evagerna deremot och de med dem blan- 
dade Othingerna hade såsom vilddjuren sina till- 
bill i bergsskrefvor och klyftor, der de byggde 
och bodde likasom i fästningar. Utanför dem lägo 
Ostrogothernas, Raumarikernas och Rau- 
gnarikernas bygder, samt derefter Finnar- 
sas, de vekaste och sagtmodigaste af alla Skan- 
diens inbyggare. De resligaste deremot voro de, 
»m baro namnet Suethidi, af hvilkas ätt Dan- 
skarne voro utgångna. Men Grannierna, Ågan- 
aierna, Unixerna, Ethelrugerna och Aro- 
chirannerna gåfvo dem likväl föga efter i kropps- 
rtorlek. Bland denna "svärm af månghanda natio- 
i«er'*, Jordanes uppräknar på den Skandiska ön. 
Igenkänner man lätt de Svenska, Götiska, Finska 
yiA Danska folkstammarna, de förstnämnda nem- 
under tvänne benämningar, Suethans och 
lethidi, de Götiska åter under trenne, Gö- 
^T, Östgöter och Vestgöter *'), de Finska 
ledes under trenne, Finnaithae, tilläfven- 
inbyggame af Finheden i Småland, de der 
visserligen icke hörde till den Finska folk- 







49} Ty att med Vagoth miste forstås VestgOtrr (rhigothi), har 
ill samiolikhet. Att for 5frigt, i afseendc pS en del af nam- 
aen, efter olika manuscripter olika läsarter fSrekomma, be- 
kafTcr Tal knappt nämnas » ty detta är vanliga fallet med de 
gamles skrifter. SI hafva några hos Jordanes i stället f5r 
Jrochiranni läst Aroehi, Ranii, och andra Iter Arothi, Thanii\ 
s& äfren i stället f^r E väger a Othingi* hafva andra läst Eva-- 
freo TingL Jmnfr Geijer» 1. c. 

^P.B.iD. 3 



Digitized 



by Google 



34 Inledning. 

stanfimen» «aint Skridfinnar ocli Finnar^ tro- 
ligen de egentligen så kallade Lappar och Finnan 
De öfriga folknamnen äter äro för oss mindre igen- 
känliga, men utmärka sannolikt de stammar , som 
bodde dels i södra Sverige, dels i Norrige, dels 
kanske äfven i nordöstra delen af Europa ^^). 

Jordanes berättar vidare» att frän denna Skan- 
diska ö, "folkslagens qväd och verkjstad" *'), ut- 
gingo stamfaderna till de verldsstormande Göter- 
na och satte sig ned i Skythien vid Svarta Hafvet 
Gränsorna af detta Skjthien utstakar han sälunda, 
att det.sträckte sig frän Donaus källor till Dniestern, 
Dniepern och den stora Don-floden eUer Tanais, 
rundtomkring Maeotiska sjön och der bortom till 
de Kaukasiska bergen ocn Wolga-floden, derifrån 
vidare till Asiens yttersta landsändar, tiU trakter- 
na bakom det Kaspiska Hafvet , som uppsteg frän 
den nordöstra oceanen , ända bort till Hunnernas,- 
Albansrnas och Serernas land. Det gränsade nem- 
ligen 4 öster till de sistnämndas landamären, i 
vester till .Germanernas land och "Weichsel-floden, 
i norr omgjordades det af det stora Nordhafvet 
och i söder sammanstötte det med Persien och de 
Kaukasiska bergstrakterna mellan Svarta och Ka- 
spiska Hafven samt med de nedra Donau-länderna. 
Midt igenom Skythien ströko de Bipaeiska bergen , 
som skiljde Europa och Asien; frän dessa berg 
utströmmade den stora mägtiga (loden Tanais , som 
hade sitt utlopp i den Maeotiska sjön. Detta Sky- 
thien var således till gränsor och vidd alldeles 
detsamma, med hvad Grekerna och Romarne för- 
stått under detta namn. 

Jordanes' förutgående orediga beskrifning af ön 
Scandia, sammanhållen med denna hans beskrif- 
nmg af Skythien och med de berättelser, hvarige- 
nom han tillägger Göterna alla de bedrifter och 

5o) Jmfr Qeijer, 1. c, 5i)"0fficina gcntium'* — "Vagina na- 
tioRum/' 



Digitized 



by Google 



f. De gamles kunskap och hr^repp om vår Nord. 35 

på dem lämpar alla de sagor, forntiden vetat att 
förtälja om de sä vidt namnkunniga Skytherna och 
Gelema, framter en sådan sammanblandning ^f 
äldre och nyare underrättelser och en sådan for- 
Texling af tider, af folk, af den Pontisk? och 
Baltiska norden, att skriftställare, som från ho- 
nom hemtat sina underrättelser — och han var 
den förnämsta källan for Medeltidens annalister i 
saker rörande de nordiska folken — icke förmått 
göra sig några rediga begrepp om nordens länder, 
utan blandat allt tillsammans och förvexlat Skan- 
dien med Skythien. Man ser detta af defa rykt- 
bara så kallade Ge ographen af Ravenna, hvil- 
ken anses hafvä lefvat i det IX århundradet. *Tid 
"nattens tredje timma^'*, så beskrifver han de nor- " 
diska länderna^ ''är Sachsarnes fädernesland, hak- 
korn hvilket hgga öar i hafvet. Vid nattens fjerde 
'*timma är Nortmannernas land, som af de gamle 
'*kallas Dania, hvarinvid strömmen Albis (Elben) 
'*firamlöper och det landet Albis ligger^ som i 
jamla dagar kallades Maurungania, och uti hvil- 
"i^et land Albis Frankernas slägt uppehöll sig i 
"många år. Tätt vid Albis ligger det mibdre Da- 
'^tia och längre bort det stora och vida Datia, som 
"Ibrut kallades Gepidia, och der nu TJnerna bo ^^). 
Tid nattens femte timma är Scirdifennernas och 
HRerefennernas land ^Finnmarken). Vid nattens 
"sjétte timitia är Skytnernas land, h var ifrån Sia- 
"vema äro komne, så ock Vitema och Chymaberna. 
ISakonA Skythemas land är oceanen osegelbar. Vid 
"nattens sjunde timma är Sarmaternas land, hvar-' 
Ifrån Karperna äro utgångna till krig ; der bakom 
"Sr oceanen osegelbar* Vid nattens åttonde timma 
"är Roxolanernas landi bakom hvilket långt ut i 
"oceanen finnes den gamla, stora ön Schythia, 

Ss) Han tror sllcdetf, att Moldau och WallachUt, de gamles 

Dacien, grSniade upp Ull Danmark. 

30 



Digitized 



by Google 



3G Inledning, 

*'h vilken de flesta philosopher och historiographé 
"omtala och den vise jordbeskrifvaren Jordane 
"kallar Scanza, hvarifrån de vestliga folken äi^ 
"utgångne, ty vi läsa, att Göter, Danskar ocl 
"Gepider derifrän i gamla dagar hafva uttfigat«' 
Och ytterligare upprepar han på ett annat ställe 
att nordom har Europa till gränsor oceanen, som 
stöter till den Skythiska öcken, der Amazonerna 
hafva sitt tillhåll, derefter till Roxolanerna ocll 
Sarmaterna, så åter till Skjthien, sedan till Rere- 
finnarne och Scirdefinnarne, derpå till Danskame^ 
Sachsarne och Friserna. "Men i sjelfva oceanen 
"ligger, efter Boxolanernas land, den ö, som \lqU 
"las Scanza. och af många jordheskrifvare det 
"gamla Skythien." Äfven Eginhard, som lefde 

£å samma tid med Carl den Store, hvars lefnad 
an äfven beskrifvit, ehuru han kände Östersjön 
såsom en hafsvik, den der utgick från Yesterhaf» 
vet mot öster, visste dock icke, huru långt den- 
samma sträckte sig, emedan ingen kunnat utröna 
dess yttersta gränsor' 3). Detta besannar Adam 
af Bremen, Kanik, som skref under sednare 
hälften af det XI århundradet, ty, säger han, 
tappra och trovärdiga män, den Norrska Konungen 
Harald Hårdråde och Danska Jarlen Ganund Wolf 
(män, som lefde vid medlet af det XI århundra- 
det), hade med stort arbete och besvär och icke 
utan mycken lifsfara för de sina gjort ett försök 
att utforska det Baltiska Hafvets rymd och stor- 
lek, men af stormväder och sjöröfvare blifvit nöd- 
sakade att vända åter med oförrättade ärender'^). 



53) "SIdus quidam ab occidentali Oceano orientem versus porri- 
gitur, longitudinis quidem incompcrto.** Eginharti Vita 
CarolL Dcddc Eginhard dog Sr 83<> 54) De situ Danite, 
c. aiS EaicIIcrtid säger Adam af Bremen pl ett ställe läng- 
re fram (c. ^11) j det man nu visste, att '*in Ruzzia denuo 
finem habct ille sinus/* Tinäfvontyrs ar Harald Hårdradcs 
ofvanmälda iipptäcitsresa samma färd med den, Adam af 

Digitized by VjOOQiC 



f. De gahiles kunship och begrepp om vår NorcL Br 

Samme Adam af Bremen» som till den af honom 
fbriattade Kyrkohistoria bifogat en beskrifning om 
de nordiska rikena Danmark» Sverige och Norrige, 
hvartill han i Danm^^rk och till en del frän Dan- 
ska Konungen Sven Estridssons egen mun hemtat 
mänga underrättelser , omtalair Samland eller Sem-. 
gallen» Kurland och Estland såsqm öar i det 
Baltiska kafvet; säger» at( Svenskarne herrskade 
öfver stora landsträckor allt intill Qvinnolandet 
(Qvenland)» i hvilket Amazonerna hade sina bostä- 
der vid Baltiska Hafvets stränder; J)ei\*ittar, att 
of vanför Qvinnolandet bodde ^^ilzer, Mirrher, La- 
mor, Skyther och Turkar ända upp till Ryssland; 
sätter for öfrigt i nordtrakterna af iigaltiska Haf- 
vet vidunder af all^ slag, nemligen Cynocephaler» 
som hade hufvudet i bröstet och skällde. fram or- 
den» när de skulle tala, Alaner eller Albaner» 
som föddes gråhäriga och till sitt lands försvar 
brukade hundar » dem de ställde i slagordning, när 
det gick till drabbning» dessutom jättar med ett 
öga i panhan» andra» som hoppade på en fot» ble« 
ka» gröna» länglifvade menniskor och sädana» som 
spisade menniskokött med samma begär» som de 
åto vildbråd * *); heskrifver ändtligen Sverige så^om 
sträckande sig lika långt med det Baltiska Hafvet 
och gränsande i öster till de Ripaeiska bergen samt 
dervarande stora» kalla ödemarker och djupa snö- 
drifvor; förmäler slutligen om Norrige, att det 
med en oaf brutet fbrtgåénde bergsrygg sträcker- 
sig mot norden» och, sedan det med sin omkrets 
likasom afstängt det stolta och brusande Vester- 
hafvet» når det sin ändpunkt pä de RipaL^isks^ber- 



Bretnen pa ett annat ställe (c. a{6.) omf.:i1-ir, att samn\a Ko* 
nnqg äfvcn gjort; denna sisfa upptäcktsfärd pälMe det nord- 
liga Isbafvet. Adam af Bremen lan hafva hört om Haralds 
resor tvänncA kanske något olika , berättelser, sorn dock. i sjcif- 
yz Terkct badc Hfsccqde pä en qch ss^mnqa resa. 55) Jfr 
not. 34. 



Digitized byCjOOQlC 



38 I ni eldning. 

gen, def jorden äfven slutai^ sin rund» likasom 
trött och oförmögen att vidare gä. 

Så har skett, att den Skandiska ön äfven blif- 
vit kallad Skythien. Under detta Skythien äter 
inbegrep man allt, hvad de gamle derunder för- 
stått, således hela' nordöstra Europa jemte nord- 
vestra delen at Asien. Jordanes kallar det äfven 
det stora Skythien, till skiluad frän det söder om 
Donau liggande mindre Skythien, som innefattade 
en del af Thracien, Hvad emellertid fomälderns 
jordbeskrifvare och skriftställare i allmänliet gifvit 
namn af Skythien, det kallades' af nordens egna 
häfdatecknare Svithiod **), och på grund deraf 
fick äfven Jordanes* stora Skythien nos dem namn 
af Svithiod hin mikla ^*'), det stora Svithiod. 
Detta Svithiod således sträpkte sig ända till Asien 
bortom de Uralska bergen. Härpå sy (lar äfven 
nordiska historiens fader Snorre Sturleson i 
' -den beskrifning öfver verldsdelarna och ländernas 
lä]ge, h varmed han öppnar den herrliga sagokret- 
sen om de nordiska Konungarne. "Jordens krets", 
så lyda orden på första bladet af Konungasagorna, 
"är af f)ärdar genomskuren, som gå utur det ytter- 
*'sta stora hafvet in uti landet. Ett stort haf sträc- 
*'ker sig från Nörvasund (Gibraltarsund) intill det 
"Judiska landet. Från detta haf går en lång vik, 
"som sträcker sig i nordost och kallas Svarta Haf- 
"vet, hvilket skiljer jorden i tre. delar; östra sidan 
"kallas Asia, vestra sidan kallas af somliga Euro- 

56) "Sithia (Skythien), som aer swidia. (Sverige^ Svea-rile) 
offwan thywedh och colmacdh (Tiveden och Koliuorden)*' -^ 
"Swenske thc kallades tha sitfac eUer swidia.'* Gamla Sv. 
Krönikan* 67) ''J Europa er auaUz (österut) Cithia, tbat 
kpUum ver Suithiod hinq myclu" Fragm. Vtt, hl, 
hos Langcbek, Script, rer. Danic, — •'Ther man så vill 
förstå stoora Scythien, såsom thet af the lardeste och 
' bäste lauds bcskrifvare författat är, ncmi. att Sverige och 
thennc öön Scandia ther under besluten warder — — — "• 
Laurent Petri Sv, Krömika* 



Digitized 



by Google 



f . De gamles kunskap och begrepp om vår Nord. 3 9 

"pa, af andra Enea, nicin pä nordsidan är det störa 
"eller kalla Svithiod beläget. Detta Syitliiod 5äga 
"somlige icke vara mindre än det stora Serkland; 
"andra jemnfora det till storleken med det stora 
"Blåland. Den nordligaste delen af Svithiod ligger 
"obebodd för frost och köld skull; likasom den 
"södra delen af Blåland för solens hetta skull 1ig- 
"ger öde. Uti' Svithiod äro många stora h«ärader; 
"der äro ock mångahanda slags underliga folk och 
"åtskilliga tungomål; der äro Resår och der äro 
"Dvergar; der finnas Blåmän^ der vistas också för- 
"skräckliga stora djur och drakar. Från de berg ■ 
'*mot norden y som äro utanfäre alla bebyggda or- 
"ter, löper genom Svithiod en å, som med rätta 
'lallas Tanais och fordom kallades Tanagvisl eller 
"Wanaqvisl; hon faller ut i Svarta Hafvet. Ltindet 
"^inom Wanaqvisl blef i fordna tider kalladt Wa- 
"naland eller Wanahem. Denna å skiljer jordens 
"tre delar; på östra sidan kallas Asia och pä den 
"vestra Europa." 

I G|*^k9rna$ och Romsimes tid ansågs Tanais / 
utgöra gränsen mellan Europa och Asien, och 
man trodde i alln^änhet^ att denna å ledde sitt 
ursprung från de Ripaeiska bergen. Likaså, fin- 
na vi, trodde nordens fornlärde. • De hafva från 
de gamle och från Medeltidens skrifter hemtat 
så väl dessa föreställningar som äfven deih om 
de mångahanda vidithdren i nordosten af Europa» 
och från samma källor togo de sin kunskap oni 
de öfriga verldsdelarnas läge och förhållande till 
hvarandra. Med B lä land förstodo de syddelen . 
sif Afrika, neml. hvad de gamle kallat iEthiopieii, 
ungefar detsamma, sona vi nu känna under nam- 
nen Nubien, Habesch eller Abys^^^nien och Nigri- 
tien ^8). Med Serkland åter betecknades väl 

58) ^thiopier, y^ra fornsagors 61 & män, kaUades dfvcr 
hnfvad aUa 5va^^ eUer starkt färgade mcnniikor, antingen 
de bodde t Asiei^ eller Afrika. 



Digitized 



t5y Google 



46 Inlednings 

egentligen södra Asien eller de gamles Serica odi 
India 9 men stundom äfven Afrika, i allmänhet de 
^öåtK ISndema *•), 



n. 

Om Folkvandringarna och Nordens äldsta 
invånare. 

Då Caecilius Metellus och Papirius Carho voro 
(konsuler i Rom, etthundrade och tretton år f. Chr., 
kom från det okända norden ett vandrande folk, 
som likt en störtflod öfversvämmade de södra län- 
derna och öfver allt väckte en stor förskräckelse. 
Hela folket utgjorde en här af 3oo,ooo stridbara 
män, och med dem följde hustrur och barn till 
ett ännu större antal. Detta folk bestod af män- 
ga, stammar. Af dessa voro Kimbrerna de för- 
nämsta och näst efter dem Teutonerna. Redan 
deras åsyn v^r förskräckande, ty de voro af ofant- 
lig jätte vext, och thordönslik var deras röst, i syn- 
nerhet deras vilda fältskri förfärligt. Teutobuch 
kallades Teutonemas härförare och Bojorix Kim- 
, brernas. De genomtågade Gallien, framträngde till 
Spanien, kommo, lastade med byten af hundrade 
nationer, till gränsorna af Italien och slogo hvar 
efter annan fem Consulariska härar. Väpnade med 
långa spjut och breda slagsvärd, stodo de på slag* 



59) Serica irar ett obestämdt namn fftr de bortom öknen Coln 
liglfande l&nder, hyarifrån silket kom, s&ledei betecknande 
det nuvarande Tibet eller Tangut samt landet der bortom och 
så mycket man kände eller iSrde känna af China. Bayer 
(Opuscuta) leder namnet från det Arabiska Scberk, Scher- 
kah, Sch»rkeh, som bemärker Österlandet , bvarifrln äf- 
ven benämningen Saracener (Österlänningar) uppkommit Me- 
deltidens geographcr fQrenade Serica och Indien under ett 
namn af India Serica. I>et är från detta Serica de nor- 
diska sagornas Serkland troligen uppkommit. 



Digitized byCjOOQlC 



//. Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare, 4' 

ftllet i en tätt sluten > ogenomtränglig fyrkant; 
de hade Ii vita sköldar , harnesk af jern och höga 
kjelmar, som föreställde, bevingade, gapande vilda 
djmr ^^). Q vinnorna yoro nästan lika höga med 
männerna och gäfvo dem äfven föga efter i tap- 
perhet. Späqvinnor, gråa af ålder och klädda i 
bvita kläder af fint linne, ofvan sammanfästade 
med häktor och öfver midjan tillspända med kop- 
parbslten, gingo med dragna svärd och nakna föt- 
ter de fängar till mötes, som blifvit tagna i krig 
och fördes till lägret; de togo dem, släpade dem 
till en kopparkittel , i rymd af 20 amphorer, stego 
upp pä en hög ställning, lade fången öfver den 
heliga kitteln, uppskuro hans strupe och spädde 
af blodet, uppskuro hans kropp och spådde af in- 
eUVoma, om seger for de sina. Man trodde dessa 
vilda stammar vara samma folk med Kimmerierna. 
som några århundraden der fbrut hade med skräck och 
fasa hemsökt Asien. Gallien, Spanien darrade, och 
i Rom hade sedan Hannihals tid aldrig herrskat 
en sådan bestörtning och skräck; ingen sökte con« 
sulatet. Men barbarerna delade sin magt; de ville 
på en gång från tvänne sidor infalla uti Italien« 
Då slog Marins Teutonerna vid Aquae Sextiae (Aix) 
i Provence år loa f. Chr. Det följande året se- 
{;rade han öfver Kimbrerna på slätten vid Verona» 
Endast några fä tusen skola hafya undkommit till 
Alperna *'). 

60) Diod örns af Sicilien berättar SfTon om det folk, som 
ban kallar Galater (jfr not. ti^) , , alt de på sina hjclmar buro 
dels horn, dels bilder af foglar och fyrfotade djur. Man har 
ifveo i nordiska grafhögar funnit med ornasirater utprydda 
djur- och drakbufvuden af en metallblandnings, som skaU 
bafva någon likhet med messing, orh> bärande tydliga spår, 
att de med jernstift varit fastade vid något Osannolik är 
irkc den förmodan, alt dessa bilder varit brukade till ofvan- 
liäninda isi.d.iTnM , tiemli^cii till lijcImprMiiKiifiT. Jfr AorJ, 
Tiäskr, for O/dkjntligheil, r.slc Binds ilste 11. 61) Plu- 
tarchus, i ^ita Muriij och Strabo. 

Digitized byCjOOQlC 



4'* Inledning. . »^ 

Man tror, att .Kimbrerna bebott Jutland och 
Holstein^och ätt det är efler dem, dessa landska- 
per i gamla tider burit namn af den Kimbriska 
halfön. Äfven synas de såsom invånare af det 
Ijerran* liggande norden varit till namnet kända 
oph omtalade af de gamla Grekerna, ty desse, 
säsofll vi sett» hade af Kimbrerna lånat åtskilli- 
ga namn på Nordhafvet, och. märkligt är äfven 
det, att samma forn^britanniska folk, det Walli- 
siska, i hvars^språk man återfunnit roten ej min- 
dre till dessa, än andra af barbarerna i norden 
brukade och för oss okända namn ^*), sjelft kal- 
lar sig Kymreck eller* Kymreig. Ännu i Strabos 
tid och i hela första århundradet af vår tidräk- 
ning, efter P. Mela's, Plinii och Taciti berätteser^ 
bodde vid Vesterhafvets kuster, i trakterna af Elben , 
ett litet, åtminstone icke serdeles talrikt folk, som 
kallades Kimbrer, de der ansågos för lemningar af 
den stora Kimbriska folkstammen. De hade till I>e- 
tygande af sin vördnad skickat Kejsar Augustus en 
hös dem i stor helighet hållen kbpparkittel, utbed- 
jande sig Kejsarens vänskap och dess tillgift för 
det onda , deras fader hade tillfogat Romarne ^ ' )• 
Af Kimbrernas resliga kroppsbyggnad och blå ögon 
förmodade man, att de varit ett med Germanerna 
beslägtadt folk. Det har, efter sägner bland dem, 
blifvit af forntida skriftställare upptecknadt, att 
en stor vattuflod och derpå följande hungers- 
nöd tvungit dera att söka nya bostäder, sedan 
Verldshafvet öfversvämmat deras land. Det är dod 
ovisst, till hvilken tid dessa naturhändelser höra, 
ty minnet. af våldsamma natur-revolutioner lefvei 
vanligen länge, i synnerhet hos råa, okunniga folk: 
och i sagans art åter ligger, att gerna förbinds 
tvähne stora, märkliga händelser, äfven om åi-- 
tiisen åtskilja dem. Troligen hafva flera tilldra- 



6^j) Seuot. i3och i5. Jfr Strabo, L. VII. 63) Strabo, L c 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Foikvandnnga^rna och Nor ilens äldsta invånare. 4^ 

geker, dem vi icke känna, stått i sammanhang 
med den stora Kimbriska och Teutoniska vandrin- 
gen. Oss synes icke osannolikt , att denna närmast 
Tarit en följd af andra folkvandringar, af nya på- 
trängande folk. 

Ty efter denna tid märker man en stor rö- 
relse bland folken i norden. Mer än fyratio år 
Yoro icke förflutna efter Kimbrernas och Teuto- 
Dcrnas undergång, dä en ny härskara af barbarer 
under anförande af Ario vistus,, en Germanisk Ko- 
nung, åter inträngde i Gallien, Denna här bestod 
af Svever, Markomanner, Haruder poh stcimmar af 
ännu andra namn; de. hade på i4 år icke varit 
under tak /^). Julius Caesar slog dem, år 5 7 f. 
Chr. Men Caesar sjelf, då han efter denna seger 
framträngde öfver Rhen, måste två gånger åter gå 
tillbaka öfver denna flod, och detta af fruktan för 
de talrika och krigiska folkstammar, som hade sina 
lägerplatser på hitsidan om Rhen, i Germaniens 
skogar. Sedan hvilade aldrig kriget mellan dem 
och det Romerska j^iket. De mägtigaste och tal- 
rikaste och de , som gjorde Romarne det tap- 
praste motstånd och framför andra mest sysselsatte 
dem, voro Sveverna och Markomannerna, 

Men efter det sista stora Markomanniska kri- 
get (åren 167 — 180), i slutet af andra och bör- 
jan af det tredje århundradet, under förhållanden, 
dera historien icke känner eller åtminstone icke för- 
mår med visshet att utreda, uppträda nästan på en 
gång nya folknamn, eller hellre uppstå nyä stora 
folkförbund under namnen Göter,' Frankeir, 
Allemanner och Sachsare, de der från Mseo- 
liska sjön vid Svarta Hafvet ända till Nordsjöns 
kuster och ända till Britannlen bildade en fruk- . 
tanf^värd anfallskedja och utan uppehör bröto sig 
som vågor mot det Romerska rikets gränsor. Den 

^)Joliu« Cstar, B. G. 

Digitized by VjOOQiC 



44 Inledning. 

Stora, nya kamp» som nu börjadesS mot den Ro- 
merska magten och icke mera blott gällde ett för- 
svar mot densamma, men tillika antog charakte- 
ren af ett anfallskrig, och likasom efter en gemen- 
sam öfverenskommelse mellan de nordiska folken, 
icke utgick på något mindre, än att störta den Ro- 
merska kolossen och mellan sig dela dess länder, 
denna stora, till tiden så långvariga, till sin ut- 
gång segerrika och till sina följder så vigtiga strid 
öppnades af det Götiska folket. Det är detta 
krig, eller hellre Götiska nationens bragder i denna 
strid, Jordanes beskrifvit Han var sjelf af Gö- 
tisk härkomst och ledde sin ätt från den högt 
ansedda Amaliska slägten, den förnämsta grenen 
af Götiska konungastammen «^). Hans farfader 
hade varit secreterare hos den Alaniska härföraren 
Candax,. och sjelf hade han beklädt ett lika em- 
bete hos de Östgötiska Konungarne i Italien, in- 
nan han öfvergick till andliga ståndet och blef 
Biskop i Ravenna. Sin Götiska historia sammon- 
skref han vid medlet af det VI århundradet, kort 
före (Vstgötiska rikets undergång. Före honom 
hade Cussiodorus, som under Odoaker och under 
den store .Östgötiska Konungen Theodorik, hvors 
canceller han var, haft en stor och skön verk- 
ningskrets, i XII böcker författat en historia om 
Göternas bedrifter, troligen till hufvudsakligaste 
delen byggd på folkets egna qväden och sagor. Af 
detta Cassiodoi'i verk och af ännu andra till stor 
del äfven förlorade arbeten gjorde Jordanes ett ut-» 
dräp, och till detta lade han de underrättelser, han 
sjelf inhemtat. Sådan är den grund, h varpå de be- 
rättelser hvila, som till oss kommit om det Göti- 
jska folkets härkomst, vandringar, bedrifter och öden. 

T" ■ 

65) *'Gujus Caitdacis Alanowamtithis patris mei genitor Peria, id 

rst, mcus avus, QoUrius fiiit b--- (iliua^ Andagia, filii 

Andalas, de prosapia Amalorum descendeiis.'* Jordanes, />« 
rebus Geticis, 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Folkvandringarna och Inordens äldsta invånare, 4^ 

Frän den stora ön Scandia» säga dessa beifit- 
telscr, utgingo Göter på trenne skepp under an- 
förande af en Konutig Berik och landstego på den 
motliggande strandbädden af oceanen, i trakten af 
Weichsehi. Det stäUe, hvarest de stego i land, 
gäfvo de namn af Gothiscjinzia, och Snnu i 
Jordanes' tid bar samma ortf detta namn. Härifrän 
drogo de till Ubnerugema, som bebodde en trakt 
af hafskusten (det Pommerska kustlandet) **), be- 
mägtigade sig deras land, slogo derefter Ulmeru- 
gemas grannar Vandalerna och tvungo dem till 
underdånighet Ungefär i fem Konungars tid suto 
Göterna q var i dessa trakter. Men då folkets 
myckenhet tillvexte, och utrymmet och betesmar- 
kerna blefvo otillräckliga, gingo Göterna under 
Filimers den store Gandariks son, den femte Ko- 
nungen frän Berik, till råds med hvarandra och 
beslöto att söka sig nja, bättre och beqvämare 
bostäder. Gepiderna, en gren af Göterna, togo 
icke del i detta beslut. Dessa Gepiders stamfäder, 
af samma ätt med Göterna, hade på samma gång 
med dessa från den Skandiska ön öfverkommit till 
den sydostliga kusten af Östersjön; men skeppet ^ 
som förde dem, seglade trögare än de öfriga, och 
deraf hade skett, att de, som befunno sig på det- 
ta skepp, blefvo af de andra på skämt kallade Ge- 
pider, betecknande trögvxdna menniskor ^''). Ge- 

({6) ÅfVen Taeitas, sSsom vi ^11 (s. 39), omtalar icke mindre 
folket Ragier, s&aom boende närmare bafvct pä sydostliga 
kasten af Östersjön, än äfvea folket Gothoner, såsom Ku- 
giemas grannar. Hos de äldsta Anglosachsiska författare be- 
tyder Holm vatten, baf (Hallenberg, Anm. till Lagerbr, 
Sv. it H.) Med Ulmmger s&ledes betecknas troligen den stam 
eller den del af Rugiema, som bodde ytterst vid hafskantcn. 
67) *'Nam lingaa eornm pigra Gepanta dicitur/* Jordanes, 
1. c. Grotins (Proleg.) anmärker, att det af Jordanes an- 
förda ordet rätteligen beter gepaita ocb betecknar i Gcrmani- 
ska språket egentligen tn, som förorsakar dröjsmål, "csr cnim 
Gepais Gcrmanis is, qui moram fecit/* Hos Procopius ocb 

Digitized byCjOOQlC 



46 In ledning, 

nom bruk och- vana öfvergick detta namn på deras 
ättlingar q( h blef från skämtnamn ett folknamn. 
Det säges dock, att detsamma icke Llifvit dem så 
alldeles orätt tillagdt» ty Gepiderna voro till be- 
grepp och lynne något tröga. De skiljde sig från 
sina stamfbrvandter , nedsatte sig pä en ö i Weich- 
seln och qvarblefvo der. Men Göterna bröto upp 
med hustrur, bani och bohag', intågade i Sky-* 
thien, genomvandrade dess skogar och marker el- 
ler, färdades på dess floder, slogo Spalerna, ett 
Asiatiskt' folk, som framträngt öfver Tanais ^^), 
och kommo segrande till nejderna vid Svarta Haf- 
vet, af hvilket stora vandringståg Göterna ännu 
i J ordanes' tid \ sina sånger nästan på ett histo- 
riskt sätt ])evarade minnet. Deras nya hemvist 
sträckte sig utefter kusterna af Maeotiska sjön och 
Svarta Hafvet, mellan Don och Donau. Efter stam- 
marna och läget af de landsti;äckor, de intogo och 
besuto, indelades de i de vestra och östra Gö- 
terna, östgöter kallades de, som innehade östra 
delen af landet, och Vestgöter de, som besuto 
den vestra. Öfver Östgöterna regerade den Ama- 
Ii ska konungaslägten, öfver Yestgöterna den -Bål-' 
tiska. Förnämsta grenen af konunga-ätten var 
den Amaliska, så kallad efter en Konung Amal, 
hvilkqn i tredje led nedstammade från Gap t, 
troligen densamma med nordiska sagans Gaut, 
den Götiske Oden, folkets stamfader och gud. 
Han är väl äfven samma krigsgud, åt hvilken Gö- 
terna offrade fångar^ soip tpgos i krig, åt hvil- 
ken de lielgade förstlingen af allt bytet, och hvil- 
ken till ära de på trädstammar upphängde allt, 
som afkläddcs fienden (ejcuvice). Sina furstar an- 
*^ sågo de lika med halfgudar och kallade dem An- 
ses, den nordiska sagans Åsar; dem tillskrefvo de 

andra skrifyes också Gepidernas natna i singulari» Gepais 
och i plar. Gepaides. Jfr HaUenberg, 1. c. 6&) Pli- 
nius, //. -iV ' ' 



Digitizefl 



by Google 



77. Om Folkvandringarna och If ordens äldsta invånare, fyf 

io Ijcka i krig» emedan af härforarekis vishet och 
foisUnd oftast krigets lyckliga utgäng beror; i sa- 
gor yisste de att förtälja hela ättledningen af denna . 
gudaslägty och sånger frftn förfödrens tid förevigade 
de stora och höga bedrifter af en Åmål, en Ethes- 
hamer, Fridiger, WidikuU eller Widigoja och an- 
dra faeroer, ''sädana knappt den beundrade Grekiska 
"oé Romerska forntiden 6gde att uppvisa/' Folkets 
ädlingar, de förnämste af Göterna, Voro de, som 
kstammade af denna gudaslägt; . af densamma 
tojos Konungar o A prester; dessa voro från an- 
dra utmärkte af en hög hufvudbonad, hvaraf de 
ifvcn buro namn af Pileati (Sidliattade) ; alla 
öfiiga firia Göter kallades G apilla ti (Hårrike), 
ett namn, på h vilket de satte ett högt värde, och 
som i deras sånger ofla genljudade. Lärare fatta- 
des dem icke, som undervisade dem i många 
stycken, så att Göterna voro ansedda för de "vi- 
ssaste bland Barbarerna, nästan Grekerna like **)." 
För öfrigt beskrifvas de såsom män, de der från 
BDgdomen hade en oböjlig sinnesstyfhet, som en- 
låast kunde ledas genom goda och fridsamma me- 
del; underdånighet var för dem värre än döden, 
friheten deras högsta godar; till vexten voro de 
mycket höga och resliga och hade äfven en ovan- * 
% kroppsstyrka; i faror voro de rådiga, i allmän- 
\iSi suabbfyndiga, hurtiga till sinne och mod och 
131 lynnet sådana, att de i alla saker mest förli- 
tade på sin egen styrka och kraft och aktade sår 
figa^ derjemte förträffliga krigare både till häst 
odk till fot, såsom de ock städse dagligen öfvade 
fig i aUa slags krigslekar ''^). Genom sin strid- 
Inrhet, sin mängd, sin krigskunnighet voro de alla 
indra barbarer så öfverlägsna, att endast Romarne 
»Dsågos vara dem jemlika ^ '). För dem dukade Van- 

^)Jordanes, 1. c 70) Isidori Chronicon, Themistius 
Inphrades, Oratt. 71) Sozomcnus, Hist, Ecci, cU. af 
Snkiii, Hist. om de fra nord udv. Folk, 



Digitized 



by Google 



48 inledning» 

dalema ofta under, Markomannerna betalte till dem 
tribut, Q vadernas furstar tjente dem. Denna Göter- 
nas storbet ocb magt sporde Fastidia, Gepidernas 
Konung, icke utan afund; hans folk hade vid Weich- 
seln vext till en mägtig stam, utbredt sig till Po- 
len och underkufvat liera nationer; stolt af denna 
framgång, skickade han till Göternas Konung, lät 
säga, att Gepiderna bodde trångt, inneshitne af 
höga berg (sannolikt de Karpatiska) och af tjocka 
skogar, fordrade derföre, att Göterna skulle in- 
rymma åt dem en del af sitt land, utmanande 
dem i annat fall till strid. Ostrogota, som dä 
herrskade bude of ver Öst- och Vestgöterna, en 
man af ett fast och stadigt lynne, svarade, att han 
afskvdde ett krig med så nära fränder; men nägof; 
land kunde han icke öfverlåta. Då kommo Gepi-r 
derna, att med vapenmagt taga i besittning en del 
af Göternas område; Ostrogota tvang dem att 
med blodiga hufvuden vända tillbaka. Äfven lie** 
rulema, ehuru mycket berömda för sin hurtighet 
och sina lätta troppar, måste yika för Göternas 
stadighet och långsamhet. Ännu mindre mägtade 
Venderna, Antema och andra Slaviska folkslag alt 
motstå deras vapen. Vid medlet af det III:e år-* 
faundradet, då Philippus var Romersk Kejsare, gingo 
Göterna med härsmagt öfver Donau och inföllo i de 
Romerska länderna; de plundrade Moesien ''^) och 
Thracien '''), belägrade Marcianopolis, en af de 
största städer i nedra Mo?sien, eröfrade Philippo- 
polis, en bef^stad stad i Thracien, och gjorde der 
ett stort byte. Thessalonica i Macedonien undgick 
med 

7a) Indcites af Romflrne i nedra och Öfra Mcesicn; det förra 
inncfatlade nuvarande Balgarien, det sednare Servien. ^3) 
Nu Kumuli eUer Romanien. Men Thracien i vidsträcktare 
mening inbegrep äfven Moesien och utsträcktes ända till Do- 
nau, så att man derunder förstod allt mellan sistnämnda flod 
samt Grekiska Archipelagen, Dardancllcrna och Marmora-sjöa 
liggande landet 

Digitized byCjOOQlC 



IL O/n Faikvatfdringnrna otk IforJens ålJsta invatmte. 49 

tted böd gekiom sina borgares tappethet ett likft 
öde. Hela Grekland kom i rörelse. Athenienserna 
uppreste åter sin stads förfallna murar; Pelopoh- 
nesierna beföstade ingången till sin halfö och upp^ 
förde en mur tvärtöfver Isthmus/det smala nös, 
som sammanbtnder Peloponnesiska halföii med fa- 
sta landet; öfverallt i hela Grekland höll man vakte 
Kejsar Decius, Philippi efterträdare, tågade med 
eo ansenlig här till Thracien, att försvara detta 
land. Göterna slogo den Romerska hären i och 
Decius sjelf stupade. Gallus , Decii efterträdare på 
den kejserliga thronen^ köpte sig fred af dem mot 
en årlig tribut. När denna icke blef ordentligen 
och till fulla beloppet er lagd, förskaffade Göterna 
ag fartyg och båtar, gingo dels från Thracien öf- ' 
Ter Thraciska bosporen (Constantinöpolitanska sun-« 
det), dels från Tauriska halfön öfver Svarta Haf- 
Yet och utbredde sina vapen öfvér hela Mindre 
Asien. Chalcedon (nu Scutari) blef intaget, se^ 
dan förstördt, och ^tt stort byte isynnerhet af va-^ 
pen föll i Göternas händer. Vid ryktet deröra to- 
go alla invånare i den stora, hen^iga staden Ni-* 
Gomedia, en af de vigtigaste städer i det östra Ro- . 
merska riket, med sådan hast till flykten» att i 
den till pris fit fienden gifna staden så stora rike- 
domar qvarlenmades, det Göterna sjelfva föUo i 
förundran deröfver. Sedan intogo de Nicaea,Cius^ 
Apamea och äfven den af Kannibals död namn- 
knnniga staden Prusias ''*); Cyzicus plundrades, He- 
raclea undergick ett lika öde. På detta sätt ge- 
Qomtå^ule de Mysien,Cithynien, Cappadocien, Ly- 
dien, Phtygien och Galatien. Befiistade och öbe- 
fastade städer foUo i deras hSnderé Då forsvunno 
de sista ringa lenmingarne af Tröja > då blef äfven 
Dianas ryktbara tempel i Ephesus förstördt* Till 

74) Det rar i dcnntt stad, Hantiibal tog förgift, £dr att undgå 

4 

Digitized by VjOOQiC 



att falla i Komarae» Iiäaaer. 
Ar. P. H. i D 



5o « Inledning. 

Trapezus (Tarabosan^, såsom en väl befästad stad^ 
hade de kringliggande trakternas invånare fört all 
sin redbaraste egendom och äfyen sjelfva tagit sin 
tillflykt till denna säkerhetsort. En natt öfver- 
rumplades staden, murarna bestegos, och det blom- 
strande Trapezus med alla ditfbrda egodelar och 
alla stadens rikedomar blef ett rof for fienden ''*)* 
Bland den stora mängd af föngar, Göterna hem- 
förde med sig från detta härtåg, befunno sig mån-, 
ga Christna prester och äfven förfäderna till den- 
samma Ulphilas, som vid pass loo år derefterblef 
Göternas biskop och på deras språk öfversatte den 
Heliga Skrift; så skedde, att det stora ströftåget 
till Asien äfven blef första anledningen till Christ- 
na lärans utbredande bland Göterna. På återtåget 
hemsökte de Thracien, intogo staden Anehialus, 
belägen invid hafvet, vid foten af berget Hseivus» 
uppehöllo sig der många dagar och uppfriskade sig 
i de varma baden. Sedan inföUo de i Grekland, 
genomströfvade Macedonien, Epirus, Acarnanien, 
Boeotien och Achaia. På samma tid gingo Frän- 
kerna öfver nedre Rhen, plundrade och ödelade de 
Galliska Rhenländerpa ; Allemannema öfversväm- 
made de Romerska besittningarna vid öfre Rhen 
och Donau, framträngde genom Tyrolen och hotade 
sjelfva Italien. Då räddade Kejsar Aurelius Clau- 
dius, såsom en annan Marius, det Romerska riket. 
Han slog Allemannema , och han vann öfver Göterna 
sådana segrar i Macedonien, Moesien och Thracien, 

7 5) Treb. Pollio, blaod Scriptores Hist, jiugust<g, Gasaio- 
dori Chron. Jordanea 1. c. och YA^ndi Scriptores Hist, By 
%antina förnämligast Zonara och Syncellus. Att Göterna 
hos dessa och andra skriftställare vanligen förclomina under 
namn af Skythcr, har sin grund deri, att de besuto samma 
länder, de fordom 8& namnkunniga Skytherna innehaft» och 
att, utom de egentliga Göterna, äfyen andra folkstammar up* 
pehöllo sig i samma trakter, de der voro med Göterna för- 
bundna och följde dem på deras härtåg, hvarfÖrc de alta med 
ett namn kallas Skythcr. 



Digitized 



by Google 



//. Om*I^olkvandringarna och Nordens äldsta invånare^ 5i 

åren 269 ocU 270, att, efter Romerska berättel- 
ser''*), de fleste af deras Konungar blefvo tagne, 
och Romerska provincer så uppfyllda med fångar, att 
det knappt fanns något land, som icke hade Gö- 
tiska trälar. Kejsar Claudius sjelf erhöll till- 
namnet Gothicus. Aurelianns, Claudii efterträ- 
dare , dref Frankerna tillbaka till de Bataviska . trä- 
sken, planterade den Romerska örnen på Elbens 
stränder och skref till Senaten, det han ville 
göra hela Germanien tiU en Romersk province. 
Likväl misströstade han, att mot de ännu méjgti- 
ga Göterna försvara det på nordsidan af nedre Do- 
nau liggande landet, det fordna Romerska Dacien, 
innefattande allt landet mellan Pruth och Theiss, 
Donau och Karpatherna, nemligen det nuvarande 
Wallachiet och Moldau, Storfurstendömet Sieben- 
biirgen. Banatet Temeswar och Bukowina. Detta 
land öfverlemnade han till pris och besittning åt 
i Göterna, drog derifrån krigshären och förflyttade 
afven dervarande Romerska kolonier till andra si-* 
dan af Donau, nemligen till Moesien, hvaraf en 
del frän denna tid länge bar namn af Dacia 
Aureliani. 

Constantinus den Store, år 3o6 utropad till 
I Angustus af den Romerska krigshären i Britannien 
och enlierrskare öfver det Romerska riket från år 
323 till sin död 337 , ingick med Göterna förbund. 
TiU ännu bättre säkerhet mot dem, emedan från 
detta mägtiga folk och från de oroliga Perserna 
största farorna hotade det Romerska rikets gran* 
sor, förlade han det kejserliga residencet från Rom 
till Bjzanz* Göterna bisprungo honom vid upp- 
byggandet af den stora, med Rom täflande, nya 
faufvudstaden, som till minne af dess grundläggare 
fick namn af Constahtinopel. De äfven skicka- 
de honom till hjelp mot hans fiender 4O9O00 man. 



76) Treb. Pollio, I. c. . ^ 

Digitized byCjOOQlC 



S^ I n ledning. 



ö* 



Dessa hjelptroppar blefvo kallade FoeJeratij bunds- 
förvandter, emedan de icke utgjordes af öfver-^ 
vunna folk, utan af sådana, som voro jemlika med 
Romaroe och frivilligt förbundit sig med dem '''')* 
Detta exempel följde Constantini efterträdare, sä 
att de alltid hade i sold Götiska troppar under 
detta namn ''*). De togo tillika i tjenst krigsfolk 
af ven af andra nordiska folkstammar, och inom 
kort skedde, att kärnan af Romerska krigsmagten 
bestod endast af besoldade fremmande troppar. 
Härigenom utslocknade hos Romerska folket all kri- 
gisk anda, och rikets skatter bortspilldes till sold 
och tributer åt barbarerna; desse åter blefvo in- 
vigda i den Romerska krigstactiken och lärde kän- 
na Romerska rikets inre svaghet. Göter, och icke 
mindre andra barbarer, brukades äfven både till 
högre och lägre /befattningar, och med ti4en uppdro- 
gos åt dem de vigtigaste poster. Arbogast, en Frän- 
ker, var minister hos Yalentianus II (875 — Bpa); 
Gainas, till börden Göt, förde befålet öfver den 
Romerska krigsmagten i öster; Stilicho, en Yanr 
dal, förestod de Yesterländska, och Rufin, en 
Galler, de Österländska regeringsärendema, den 
förre under Vestromerska Kejsaren Honorius, den. 
sednate under Östromerska Kejsaren Arcadius, beg- 
ge söner af Theodosius den Stere, som vid sin död 
år 395 mellan dem delat det Romerska riket yh vil- 
ket sedan denna tid aldrig mera varit återförenadt 
under en regent. Sjnesius från Cyrene, som var 
biskop i Ptolemais och lefde på samma tid, under 
sednai:e hälften af IV och förra hälften af V år- 
hundradet, målar dessa förhållanden med följande 

77) ''Focdentorum Bömiiie soli olim dicelNintiirBarlMiri, qvi non 
scrTilem in modam^ neqoe enini armis victi, tcd pari cunci- 
Tibus jore sub imperiiim venerant, a foederibas qtfie p«pigeraot 
sic nominati." Procopitiä, B, f^. Lib* L 78) Jordiinea 
I. c. c. XXI. Med tiden iogt i «oId under Mmma namn itfven 
krigBfolk af andra ftammar. 

Digitized byCjOOQlC 



//• X)m Folkvandringarna och Jf ordens äldsta invånare. Si 

* 

drag: Romamevoro qvinnor, Göterna män; de sedna- 
re utgjorde nästan allena den Romerska krigsmagten; 
de brukades både som krigshöfdingar och som räds- 
herrar; i rockar af djurskinn anförde de Romarne 
i krigen» i Senaten suto de i den Romerska togan, 
men aflade denna strax äter, så snart de utkom- 
mit ur Rådet» sägande med spe, att den vore dem 
till hinder att draga svärdet. Icke heller ansåg 
någon Romare sig väl betjent» utan att han hade 
en Göt till taffeltäckarei en Göt till bagare» en 
Göt till källarmästare och en Göt till bet jent, ehu- 
ru det syntes mången mi9dre anständigt» att sam- 
ma ljus- och långhåriga folk brukades både till 
trälar och till öfverhetspersoner ''^). Smaken för 
nordiska folkens seder var så allmänt utbredd» att 
Kejsame Arcadius» Honorius och Theodosius den 
yngre funno sig föranlåtna genom förordningar af 
åren ign och 4 '6 vid hårdt straff förbjuda bru- 
ket af långt hår» af pelsverk^ af halfstöflor och 
byxor «^). 

Vid medlet af det IV århundradet» i Herman- 
rik den Stores tid, sträckte sig det Götiska väl- 
det från Svarta Hafvet till Östersjöns, kuster, från 
Don till Weichseln, öfver hela sydhäUlen af det 
Europeiska Ryssland» öfver Polen» Preussen och 
Estbnd» omfattande både Slaviska» Finska och Let- 
tiska folkstammar. Hermanrik» af Amaliska släg- 
ten, var en skräck för alla kringboende folk. Jor- 
' danes uppräknar elfva till tretton folkstammar, som 
endast af honom blifvit underkufvade och tvungna 
att åtlyda hans befallningar. Man förliknade ho- 
nom med Alexander den Store, Han och hans 



79) Sy nes ii Opera, cit. af Sahiii, Hist. om de fratford, udv. 
Folk. Såsom Sufam häryid anmärkt, gäller väl det af Syne- 
sius anförda erhållandet förnämligast det Östromertka riket» 
hvilket intill denna tid hade mest att göra med Göterna tamt 
andra mecf dem forbundna så kallade Sky thiska folk. 80) Ciy» 
dex thtod, cit. af Sukm^ 1. c 



Digitized 



by Google 



54 Inledning. 

närmaste företrädare lefde med de Romerska Kej- 
8arne i vänskap och fred. Donau utgjorde Göti- 
ska väldets gräns mot det Romerska, riket. Van- 
dalerna» ett med Göterna beslägtadt folk, hade af 
Constantinus den Store mot krigstjenst fått sig bo- 
städer anvista uti Pannonien, en Romersk province, 
som inbegrep det nuvarande Slavonien jemte en 
stor del af Ungern, östliga delen af Österrike och 
Stejermark, en betydlig del af Kroatien samt de- 
lar af Krain och Bosnien. Vid öfre Rhen- och 
Donautrakterna omtumlade AUemannerna och an- 
dra Germaniska stammar. Frankerna hade sina 
lägerplatser vid nedre Rhen på dess högra strand, 
utbredande sig öfver en del af Nederländerna, öf- 
ver Westphalen, nedre Hessen och den efter dem 
så kallade Frankiska kretsen. Ännu mot slutet af 
IV århundradet, sedan efter Göternas första öf- 
vergång öfver Donau, i Kejsarne Philippi och De- 
cii regeringstider, nära etthundrade och femtio år 
förlupit under oupphörliga anfall frän alla sidor 
mot det Romerska riket, sträckte sig detta rikets 
gränsor till Rhen och Donau. Sä ofta Göterna än 
gått öfver nedre Donau, Frankerna öfver nedre 
Rhen, de Germaniska eller Tyska stammarna öf- 
ver de öfre delarne af dessa floder, så mycket de 
än härjat inpå de Romerska länderna och icke 
sällan trängt djupt in i hjertat af dem, förmåd- 
de de likväl aldrig att fatta fast fot inom det Ro- 
merska området. Kriget fördes med omvexlande 
lycka, och ännu var stridens utgång oafgjord. 

Under detta sakernas skick i den Europeiska 
verldsdelén tilldrogo sig händelser i Asien, som 
hade till följd, att derifrän kom öfver Europa en 
slorm af nya vandrande folk, de verldsbekanta 
Ilunnerpa, h vilka, sedan de länge, såsom de 
Chinesiska sagoraa sägas förmäla, varit en skräck 
för det urgamla Asiatiska verldsriket China, ändt- 
lij;en frän dess gränsor fördrifna, efter långa, okän- 

Digitized byCjOOQlC 



//• Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare. 55 

da vandringar i medlersta Asiens höga stef^niarker, 
närmade sig Europas gränsor, gingo öfver Wolga» 
öfver Don, underkufvade alla i vägen varande folk, 
och, af dessa förstärkta, störtade sig med hela sin 
magt pä det Östgötiska riket. Detta skedde år 375, 
dä Hermanrik, den store, mägtige Östgöta-Ko- 
nungen, var till hög älder kommen ^') öch dess* 
utom svårt led af ett sär. Hunnernas vildhet och 
gräsliga utseende injagade hos alla folk afsky och 
förskräckelse. Orena andar, förmäler den Götiska 
sagan, hade, vankande omkring i ödemarken, träf* 
filt der några frän Göterna fördrifna trollhäxor, 
kallade Aliorumnae ^M (Alrunor), med dessa öf« 
vat en skändhg heblandelse och aflat ett vildsin- 
nadt, dvärglikt slägte, som i början lefde mellan 
träsken i skogarna, fasansfullt till utseendet och 
utan något kändt tungomål, annat än sjelfva rö- 
sten,, som röjde någon likhet med menskligt måL 
Af detta slägte voro Hunnerna komne. De hade 
ögon som mullvader, djupt liggande i pannan och 
små som prickar, att de knappt kunde märkas; 
svartgula voro deras ansigten och till utseendet än- 
nu förskräckligare genom grofva ärr efter de dju- 
pa skåror, som med jern redan i spädaste ungdo- 
men ristades på piltenarnen , att de skulle lära tå- 
la sår och sveda; deraf äfven kom, att de redan 
i ynglingaåren sågo åldriga ut, och utan skönhet 
kommo de till mannaåren, intet skägg vexte pä 
deras hakar och kinder; deras hjessa var likasom 
nedplattad, deras näsa platt och bred, näsborrar- 
na deremot öppna och vida, och håret becksvart 
och långt; deras hals var kort och tjock, deras 
skuldror breda, bröstet högt och musklerna star- 
ka, och med allt detta voro de till vexten små, 
liknande vandrande köttstycken. Men bågen och 
pilen, deras förnämsta vapen, visste de förträff- 

Öi) Jordanes gifver honom en aldcr af 110 är. 8a) Efttr 
andra läMirter j4ijrrumnte,^ Aiiovunc, Alrumz» 

Digitized byCjOOQlC 



56 Inie dning* 

ligt att sköta I ty de ypro de ypperligaste jägare^ 
i vänningar och rörelser snabba och fenna, strid* 
de alltid till häst och Voro på flykten lika far- 
liga /soin i det första häftigaste anfallet •M. Vid 
öfsrergången öfver Don nedergjorde de allt, som' 
fbll i deras händer; folken flydde, lika förskräck- 
ta för deras grymhet och vederstyggligheten af de- 
ras åsyn , ^ som för deras otaliga myckenhet. .Gö- 
ternas välde, såsom grundadt på eröfringar, var 
mera vidsträckt än fast genom sin inre styrka , 
kraftigare till anfall än till försvar. De underkuf- 
vade stammarna hörsammade ogerna, och bland 
Göterlia sjelfva, som det syness hen*skade inre stri- 
digheter. Hermanrik, tung af ålder och bräcklig 
af sår, då han såg den undergång, som hotade ,. 
och kände sin fordna kraft försvunnen, störtade sig 

5å sitt svärd. Och med hpnom, efter blodiga stri- 
er, sammanstörtade den Östgötiska magten. 

Dessa händelser förorsakade en hvälfning i alla 
förhållanden, och den stora rörelse bland folken , 
som häraf blef en följd, har man giCvit namn af 
tlen stora folkvandringen. Östgöterna med 
sina furstar af Amaliska slagten må!^te underkasta 
sig Hunnerna. Häröfver betagne af skräck, och 
sedan de förgäfves sökt att hämma den, framträn- 
gande' fienden, skickade Yestgöterna, som bodde 
mellan Dniestern och Donau, sändebud till Constanr 
tinopel, till Kejsar Valens, och utbådo sig bostä* 
der# af Kejsaren på högra sidan af Donau ; de ville , 
skyddade af floden, försvara denna gTäns mot alla 
fiender, blifva trogna och säkra bundsförvandter , 
och såsom bevis på upprigtigheten af dessa tänke- 
sätt anhöUo de om lärare, som kunde undervisa 
dem i den Christna tron. Man påräknade i Con- 
stantinopel, att i Vestgöterna bekomma den bästa 

8^) Jordancs. Han bSrjar sin berättelse om Hunnerna med dft 
orden: "Hos (Hunnos), ut refert antiquitat» ita cztilisso 
cowperiittus/* Jfir Ammiftiina MarcelUout. L. XXXI. 

Digitized byCjOOQlC 



// Om Folkvandringarna och If ordens 'éädstainvajuure. 5j 

diyddsinur för Donauländerna. Valens gaf befall- 
ning om deras mottagande, anviste dem bonings- 
platser i Moesien och skickade lärare, som skulle 
undervisa dem i Cbristendomen efter Arianska 
grundsatser. Då blefvo af Yestgötiska nationen 
aöo^ooo stridbara män jemte deras hustrur och barn 
på &rtyg och båtar af urhålkade trädstammar ge- 
nom, natt och dag öfyerförda till södra sidan af 
Donau. Hopar af flyende Östgöter, som icke ville 
underkasta sig Hunnerna, sände äfven till Kejsa- 
ren och bådo att lika med Vestgötema f& nedsätta 
sig i Kejsarens länder. Valens, emedan han fruk-* 
tade, att deras alltför stora mängd kunde för ri- 
ket blifva äfventyrlig, afslog Östgöternas begäran. 
Men desse begagnade ett tillfälle, då ingen hindra- 
de dem att gä öfvér floden, satte öfver och före- 
nade sig med sina fränder. Överkomna, ledo Gö- 
terna brist på^lifsmedel, innan de fått &st ochsä-^ 
ker fot i det nya landet; äfven var utrymmet allt- 
för trångt och inskränkt för deras hjordar; betes- 
marker, så vidstt*äckta och ymniga som Ukrains 
och Moldaus, stodo icke mera öppna för dem. De 
bådo derföre Kejsaren att fil tillhandla sig lifisme- 
deL Valens uppdrog åt Lupicinus och Maximus, 
Romerska Ståthållare i dessa trakter, att sälja pro- 
viant till dem. Desse, för att rikta sig af denna 
handel, gingo i oförskämdhet så Itogt, att de for- 
drade en slaf för ett bröd och tio marker pennin- 
gar för ett stycke' kött, mången gång af sjelfdöda 
hundar och andra orena djur. Hungern dref mån- 
ga, när de hvarken hade slafvar eller annat att 
öfverlåta, att för ett stycke bröd sälja sina egna 
barn. I denna nöd försmägtade folket, då Lupi- 
cinus bod Fridiger, Götemas furste, till gäst hos 
sig i Marcianopolis. Fridiger var en oförskräckt, 
tapper och rådig yngling, af den höga Balthi- 
ska ättens hjelteblod. £n tropp af unga, ädla 
män, han« vapenl^röder, beledsagade honom, Midt 

Digitized byCjOOQlC 



5$ Jnledning. 

under måltiden, då Fridiger satt vid Lupicini bord, 
kom till k^ns öron rop och skrik af hans stallbröd 
der och följeslagare, som utanföre, efter Ståthålla- 
rens befallning, blefvo af de Romerska soldaterna 
öfverfallne och mördades, på det, sedan de blifvit 
ur vägen röjda, intet hinder måtte möta att be- 
mägtiga sig Fridiger sjelf. Han, utan att tala ett 
ord, rusade upp från bordet, drog sitt svärd, stör-* 
tade ut genom dörren, banade sig väg genom de 
Romerska soldaterna , räddade sina vänner och ila- 
de i ögonblicket bort med dem. Då beslöto Gö- 
terna i högsta fbrtviflan, att hellre stupa försv$rd 
i öppen strid, än nesligt dö af hunger eller ömk- 
ligen falla ett offer för Romarnes trolöshet och 
förräderi ^ *). Upptändt af harm och förbittring och 
uppäggadt af sina furstar, grep hela Götiska folket 
åter till vapen, och en svår hemsökelse öfvergick 
då hela Moesien och Thracien. Valens skickade 
hit de kejserliga generalerna Profuturus och Tra- 
|anus mea de troppar, som stått i Armenien. Vid 
Salices i mindre Skythien, ej långt från staden To- 
mos, drabbade den Romerska och Götiska hären 
tillsammans. Romarne öppnade slaget med höga 
fältrop, som stego från lägre till högre;. Göterna 
sjöngo sånger till framfarna hjeltars minne , på det- 
ta sätt uppeldande hvarandra till en tapper strid. 
Sedan de lätta vapnen blifvit kastade, satte man 
sköldarna tillsammans i form af en sköldpadda och 
ryckte sä fienden inpå lifvet. De Romerska legio- 
nerna veko, Göterna genombröto deras leder. Se- 
dan äfven Saturnius, en annan kejserlig general 
ingenting förmått uträtta mot dem, kom Kejsar 
Valens sjelf med en ansenlig har. Göterna slogo 
den kejserliga hären så i grund på slättema vid 
Adrianopel, att knappt en tredjedel af densamma 
kom ur striden tillbaka; Trajanus, Sebastianus, Va- 
lerianus och fem och trettio andra Romerska ge- 

84) Jordancs. Jfr Ammia niis Marcellinus. 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare. 5g 

neraler eller högre befölhafvare lägo på platsen $ 
Valens flydde , sårad af en pil ; hans häst störtade ; 
med nöd förmådde Kejsaren rädda sig till en nära 
liggande bondhydda; Göterna, förföljande lemnin'- 
game af den kejserliga hären , långt ifrån att ana^ 
det Kejsaren befann sig under taket af den ringa 
kojan, satte 9 då de funno dörrarna tillyktay eld på 
denna såsom på alla andra gårdar. Så fann Kej-^ 
sar Valens sin död, år 378. Sedan slaget vid 
Cannae , säger en samtida Romersk skriftställare ^ *) , 
hafva aldrig de Romerska vapnen lidit ett sådant 
nederlag som detta. Från Donau ända till Bospo- 
ren och Grekiska Archipelagen öfverforo Göterna 
hela landet med eld och svärd. Sjelf^^a G)nstan- 
tinopel sväfvade i yttersta fara. Man såg från mu- 
rarna röken och elden af brinnande gårdar och 
byar. Valentis enka. Kejsarinnan Domnina, upp- 
lifvade besättningens och borgerskapets mod. Hon, 
genom sin rådighet ^ räddade staden. Denna var 
dessutom ny och på alla sätt väl befästad» beläg- 
ringar för öfrigt icke barbarernas sak, hvarföre 
Sfven Fridiger, efter ett illa aflupet försök mot 
det likaledes väl befastade Adrianopel, rådde sitt 
folk att hålla fred med murarna och åtnöja sig att 
utplundra den rika landsbygden. Sedan detta var 
skedt, delade Göterna sin magt i tvänne hopar; 
den ena, under Fridigers anförande, plundrade 
Thessalien, Epirus och Achaja, men skonade stä- 
derna för att draga skatt af dem; den andra, un- 
der furstarne Aleth och Safrach, tågade till Pan- 
nonien. I sådan nöd kallade Gratianus, Kejsar 
Valentis efterträdare, till hjelp Theodosius från 
Spanien, en af tapperhet och förtjenster utmärkt 
man ; lionom utnämnde han till sin medregent och 
öfverlemnade till honom det östra Romerska kej- 
saredömet. Theodosius, densamme, som i histo- 
rien är känd under namnet af den Store, sedan 

85) AmmianusMarccIliuut. 

Digitized byCjOOQlC 



é4 In(edning, 

marne öfvergifna Gallien» framträngde under fbr^ 
bräckliga härjningar till Pyrenéerna , inföUo i Spa*- 
nien och delade mellan sig det(a lancL Efler dem 

. kommo Gepider, Heruler, Sachsare, hyilka alla li- 
kaledes genomstrofvade Gallien från Rhen till Py- 
renéerna. Alarik stod qvar i Italien, och mot ho- 
nom sammandrog Stillcho hela den Romerska krigs- 
magten. Till Kejsar Honorius kommo sändebud 
från den Götiska närfpraren, som forkminade: "att 
'*Vestgötema med hustrur och barn kommit till 
Messa trakter för att fridsamt nedsätta sig bland 
'*Romarne och med dem blifva ett folk; de bådo om 
^'Kejsarens tillstånd dertill; i annat fall månde en 
**dag utsättas, då Romarne och Göterna i öppet 
'Tältslag mätte sina krafter mot hvarandra oi^h 
'*med vapen afgjorde, hvilkendera af dem skulle 
"rymma landet." Honorius, svårt bekymrad öfver 
detta andragande, svarade efler läng rådplägning: 
"han ville gif va Göterna Gallien och Spanien, hvilksl 
"länder han till dem afträdde med fidl besittnings- 
"rätt «*)." Man ansåg vid det kejserliga hofvet 
dessa provincer såsom redan förlorade, och man 
ville bringa de barbariska folkstammarna i iiendt- 
ligt förhållande till hvarandra, att de genom in*« 
hördes krig måtte upprifva eller försvaga hvaran- 
dras magt. Alarik förklarade sig nöjd med det 
svar, han bekommit, bröt upp och tog vägen till 
Gallien. Hans marche var fredlig, inga plundrin-^ 
gar, inga våldsamheter föröfvades. På dePiemon-- 
tesiska Alperna 'år 4^Z den 2p M^s firade Göter-* 

. na Påskdagen. Midt und^r deras gudstjenst blef- 
vo de underrättade, att Stilicho var i antågande 
med en ansenlig här, sinnad att öfverrumpla dem« 
I första ögonblicket blefvo Göterna bestörta, sedan 

^PP- 

89) "Gdltias fii8pliniai<]pié Alårictts liia etiih gente sibi tandquaiA 
lares propr^oi vindicaret, domitioiic sacr« oraeulo coafirxuala." 
Jordanea. 



Digitized 



by Google 



//• Om Folkvandringarna och t^öfdens äldsta invånare. 65 

upptändes deras sinnen af förbittring och vrede. 
Alarik höll krigsråd. I rådet slito gamla, långhå-- 
riga män 9 i drägter af djurskinn, med spjutihau'^ 
den och långa, spitsiga, jernbeslagna stafvar (conti); 
en YÖrdig man, Älariks fosterfader, stödjande sig 
på sitt svärds elfenbensföste, rådde Konungen att 
draga sig tillbaka med hären. Detta ansåg Alarik 
lika med en flykt; han erinrade, huru han vid flo- 
den Hebrus hade slagit så många Au gu stos (Kej-* 
sare); en röst från himmelen hade försäkrat, att 
han skulle framtränga till Rom. Så högt förtör- 
nade honom den gamla fosterfaderns råd, att en- 
dast dennes höga ålder frälste lians iif *'^). Krigslyc- 
kan vexlade, underhandlingar mellankommo, ändt- 
ligen, natten till den 24 Augusti år 4 »o, intog Ala- 
rik det verldsbeherrskande Roma, verldens Drott- 
ning, med storm. Redan två gångor förut hade 
han stått för murarne af Rom; lued 5ooo marker 
guld, 3o,ooo marker silfver, 4^00 sidenkappor, 
3ooo stycken hudar af skarlakans färg (saifian) samt 
andra leverancer hade staden köpt hans första af- 
tåg. Så kom en tid, då äfven det stolta Rom, 
som i Grekland och i Asien sköflat så många sUU 
der och plundrat verldens skatter, ändtligen, ef- 
ter vedergällningsrättens eviga lagar, fick sjelfknu 
undergå en lika behandling och ett lika öde. Då 
Romerska sändebuden frågade Alarik, hvad de väl 
skulle behålla öfrigt, när han tog ifrån dem allt 
guld, allt silfver, allt bohag, svarade han: "ert 
hf." Afgudabilder och tempelprydnader måste ned- 
smältas för att tillfredsställa den fruktansvärde 
mannens fordringar. Eröfradt och med storm in- 
taget, lemnades Rom till plundring. Det kejser- 
hga palaU^et och alla de storas Hus sköflades, men 
k}'rkor och tempel skonades; åt Roms borgare lem- 

9o)Clauditt8 Claudianus. B. G. 

Sv. F, H, t D. 5 

Digitized byCjOOQlC 



66 Inledning. 

nades valet att frambära sina skatter eller blif va trä* 
lar. Endast få dagar dröjde Alarik qvar i Rom.. 
Han fruktade härens upplösning och försvagande 
genom de vällustiga retelserna i denna yppiga, scr 
(ieförderfvade stad. Dessutom hvälfde andra sto- 
ra planer i hans hufvud. Han ville eröfra Sicilien 
och Afrika och af dessa länder stifta sig ett eget 
rike. Medförande alla de skatter, han tagit i iRom 
och öfia Italien, tågade han med den Götiska hä- 
ren genom Campnien, Lucanien och Calabrien» 
pljimlrande hela landet ända ned till Rhegium (Reg- 
gio). Härifrån ville lian gå öfver till Sicilien, då, 
iiiidt under anstalterna tiU denna öfvergång, döden 
öfverraskade honom i staden Cosenza i Calahrien, 
då han ännu var blott fyra och trettio år gammaU 
CiVUirna, djupt sörjande förlusten af sin store Ko- 
i)uuf> och hörförare , afledde genom en canal den för-r 
bi Cosenza löpande floden *^), grafde sedan på flo- 
dens botten ett djupt griftrum, i hvilket de fted- 
sänkte den store Konungens lik jemte många dyr-: 
barheter, återgåfvo derpå floden dess lopp och ne- 
derg jorde alla slafvarna, som laggt hand vid arbe-- 
tet; detta allt, på det ingen skulle ohelga ocH stö- 
ra den ädle hjelten i deq gi:af, der han hvilade fråi^ 
sina hjeltebragder och segrar. Till Konung efter 
honom valde de hans svåger, den sköne Athaulf 
(Adol^, en man af högt sinne och mycken kraft. 
Han drog med hären åter upp till Italien, intc^ 
orh plundrade Rom på nytt, bortförde med sig 
Kejsarens syster, den sköna Prinsessan Placidia, med 
hvilken han sedan förmälte sig, lemnade derpå 
Italien år 4 ' ^ , gick öfver de Cottiska Alperna och 
inryckte i Gallieh. Romare, Galler, Barbarer, alla 
veko undan för den antågande Götiska hären; den- 
na intog Narbonne, Toulouse, Bordeaux» hela sö- 
dra Frankrike, drog sedan öfver Pyrenéerna, un- 

91) Jqrdanes lallar noden Bareniinum, rättare Jrentinttm, ty 
«n å af detta uanin framlöpcr icke långt frän Cosenza. 

Digitized by VjOOQiC 



//. Om Folkvandringarna ock^ordens äldsta invånare. 6f 

dériade sig- större delen af Spanien och stiftade 
det stora Vestgötiska riket, som sträckte sig 
frän Lusitanien (Portugal) öfver Pyrenéerna till 
floderna Loire och Rhöne i Frankrike. Toulouse' 
var detta rikes hufvildstad. Vandalerna blefVo in- 
skränkta till Andalusien**), Svev^rna ochAlaner- 
na tiU Gallicien och det Portugisiska beirglandet. ' 
AUt mera frängde af Göterna, gingo Vandalerna 
under sin Konung Genserik , och i följe med dem ' 
afven en hop Älaner, öfver till Afrika Sr ^'x^^^Xo- 
go både den Romerska ståthållaren Bonifacius och 
den Romerska fältherren Aspar, inkräktade Romar- 
nes Afrikanska besittningar och upprättade det Van- 
daliska riket, som hade Karthago till hufvudstad. 
På samma tid bröto hopar af Sachsare^ Angleroch 
Juter upp frän sina hemvist på Jutlandska hallon 
och i trakterna af Elben, ilade på sina* långskepp 
öfver hafvet och efter blodiga strider med Pieter, 
Scoter och Britter gjorde sig till herrar öfver den 
Brittiska ön. Frankerna gingo öfver Rhen, togo 
8ig bostäder i Brabant och Flandern och utbredde 
derifrån sina eröfringar öfver norra delen af Gal- 
lien. I samma stora . folkrörelse gingo äfvenledes 
Bnrgunderna öfver Rhen, sedan de efter sitt upp- 
brott från Östersjöländerna länge tumlat om med 
Gcpiderna vid Weichseln och med AUemannerna i 
de inre delarne af Germanien; de satte sig i be- 
sittning af de öfre Rhentrakterna , utbredde sig der- 
ifrån allt mera åt söder och stiftade det Burgundi* 
sia riket, som inbegrep vestra delen af Schweiz 
(Bern, Freyburg, Walliser landet), ^Savojen, Dau- 
phiné och en del af Provence samt det sedermera 
efter dem så kallade Burgund (Bourgogne); än Lyon, 
8n Genf var detta rikes hufvudstad. På samma 
tid finpa vi Rugier, Longobarder och ännu flera 

93) Som efter dem afven har sitt namn, emedan Andalasia 
blott är ett forderfyadt uttal af Van dal i a. 

Jigitized by VjOOQiC 



68 Inledning. 

folk, som tillförne haft sina bosSten vid Elben 
och vid Östersjön, i fullt vandringståg upp till de 
öfre trakterna af Donau. Medeltidens författare om- 
tala ett Rugiland vid sistnämnde flod, och dermed 
förstås den delen af Östemke, som ligger på norra 
sidan om Donau, jemte en del af BöhmenochMäh- 
ren, der i Vre århundradet Rugierna och efter dem 
Longobarderna någon tid hade sina hemvist. 

Medau sålunda folk från norden störtade sig 
öfver de Romerska länderna och lade första grun- 
den till nya blifvande stater, herrskade Hunneraa 
öfver Götemas fordna besittningar nordan för Do- 
nau och Svarta Hafvet. De hade i tvänne mans- 
åldrar innehaft dessa länder, dä Att ila blef Öf- 
ver-Khan öfver alla Hunniska stammar och dem 
widerdåniga folk; en man, som med herrskaresin- 
ne af naturen och en verldseröfrares hela kraft för- 
enade den vildhet och råhet, som tilUiörde den 
Hunniska charakteren. Ifrån Ungern, der han vid 
Theis-floden hade sitt stora trädpalats, ända upp 
till norddelen af Ryssland, från Östersjön till Wol- 
ga och derifrån djupt inåt Asien, sträckte sig hans 
herrskaremagt. Östgöternas furstar af Amaliska släg^ 
ten, Gepider, Heruler och många folkstammar i 
södra Tyskland hörsammade hans bud. Ett tec- 
ken af hans hand — och mängden af de honom om- 
gifvande, underdåniga Konungar afvaktade med tyst- 
nad och bäfvan hans befallningar och utförde dem 
i ögonblicket med fruktan och utan knöt. Han 
ensam, "Konungames Konung," tänkte för alla, 
hans vink bestämde alla rörelser *'). Från Chi- 
nas gränsor till Rhens stränder darrade för honom 
alla folk; sjelf hörde han sig gema kallas "Guds 

93) *'Beliqua tnrba regnm^ ae si sffteHites nntibus Atttl» atfen* 

dcbant , et absque aliqua imirmaratione ctim timorc et tremore 

, tinusquisqne adstabat, aut certe quod jussus fuerat exsequeba- 

tur. Sed solat Attila , rcx omoium regum > super omnes et pro 

onmibus soUicitds efat.** Jordanes. 

Digitized byCjOOQlC 



//• Om Foikvandringama och Nordens äldsta invånare. 69 

Gissel/' och hos e^crkommande lefUe länge den 
sagan, att, hvar han framdrog, der vexte ej mera 
något gräs. Den Östromerska Kejsaren betalte till 
honom skatt, årligen :2ioo marker guld. 

Af högre magter omgjordad med Krigsgudens * 
svärd och utsedd, såsom han trodde > att beherr* 
ska hela verlden *^), ville han genom det Vestgö- 
tiska. rikets och det Vestromerska kejsaredömets 
underkuf vande, de enda ännu öfriga bålverken for 
Europa, grundlägga sitt herravälde öfver jorden. 
Först sökte han genom slughet och konst att upp- 
hetsa dessa begge riken mot h varandra, Yest- 
göterna lofvade han sitt bistånd mot Romarne, de 
sednare sitt bistånd mot Yestgöterna. När denna , 
list misslyckades, och Attila säg, att endast med. 
vapenmagt det stora målet kunde uppnås, drog 
han sina stridsmassor tillsammans och bröt från 
Ungern upp med en här af 700,000 nian. Då skref 
Yalentianus III, Yesterlandets Kejsare, till Theo- 
dorik, Yestgö temas Konung: *'Hunnemas Konung 
"vill underkufva oss alla; om krigsorsaker be- 
liymrar han sig icke; så långt, han med svär- 
"det kan nå, utsträcker han sin magt; hans begär! 
"och herrsklystnad känna inga gränsor; allt, hvad 
lian vill och förmår, det är i hans ögon rättmä- 
"tigt och lofligt; hela verlden vill han underlägga 
"sig och göra oss alla till sina slafvar. Stå upp 
"och tag till vapen, ädle Yestgötiske furste! En af 
"kejsaredömets skönaste provincer är dig gifven. 
"Strid for oss och for dig/' Theodorik svarade: 
"Yi bifalla, J Romare, eder begäran. Aldrig har 
'*en Yestgötemas Konung känt någon fruktan, när 
"det gällt stora, manliga beslut, och aldrig har ett 
"rättmätigt krig fallit honom svårt. Af lika sinne 
"och tanka äro äfven mitt rikes förnämsta. Hela 

94) "Arbitratur, se totios mundi principem constitntum , et per 
Martis gladium potestatem sibi concessam esse bcUoram.'* Pri« 
scus, cit af Jordanea. 



Digitized 



by Google 



yo ' Inledning. 

•'Vcstgötiska nationen griper med fröjd till sina allti 
segersälla vapen/' Attila tågade genom Österrili 
och Steyermark, drog genom Rhätiéns gränsmärke 
till ^Uemalanernas land, nedergjorde allt, som r< 
ste sig .till motstånd, gick öfver Rhen, tågade ö\ 
ver.Vogeser-l>ergen och inföll i Gallien, liotande all 
länder med förderf. Skräck gick framför hononc 
och förödel5?en följde i hans spår. Metz, Trier oc 
Tongem lades i aska. Folken i vestern och se 
dem af Europa glömde sina inbördes slridighete 
Vestg6ter,,Franker, Alaner rustade sina stridskraj 
ter, och iEtius, Roms sista fältherre, samlade VesI 
romerska rikets hela krigsstyrka, bestående föi 
nämligast af lejda barbarer, AUemanner, Sachsai 
och folk af ännu andra stammar. På den stei 
slätten vid Chålons i Frankrike, nära intill Mam< 
floden, mötte år 4^^ de förenade folkens af iEtim 
Theodorik oclj Maniska Konungen Sangipan anfoi 
da härskaror de Hunniska massorna under Attili 
I den härpå följande, för Europas nya bildning 
för hela menskligheten afgörande, stora, mördand 
drabbning var det förnämligast Vestgöterna, soi 
fastade segern vid de förenade härarnes fanor qg 
tvungo Attila till återtåg. Han drog sig tillbali 
till sin lägerplats i Ungern. På valplatsen U 
Vestgöternas Konung, den ädle, tappre TheodoriJ 
och med honom 162,000 man **), hvilket gräsli| 
blodbad fört Göternas häfdatecknare Jordanes pä de 
förskräckliga tankan, att menniskoslägtét lefver fi 
Konungarnes skull, emedan på en enda mennisks 
vansinniga bedrifvande folken nedslås soiäi grä 
och en stolt, oregerlig Konungs vilja i ett ögoi 
blick förstör, hvad naturen på århundraden frän 

96) DtribUnd iekfi inherSknadu 90,000 man af Franlcrna o< 
GepidernaV hvilka f6rc det stora, aUraSinnd slagett Iiade o 
natUn stött tillhopa och på ömxe sidor gjort bland hvarand 
ett sfort nederlag. Gepidcraa striddc på Hunnernas sid 
Frankcrna på VcstgiKernas ocl^ Komarnes. Jordanes. . 

Digitized by VjOO^IC 



Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare, >rf 

»«). Tvi är efter detta slag dog Attila. Hans 
»r, oeniga sig emellan, förmådde icke samman- 
de underkufvade folken. Gepiderna, östgö- 
, Herulema och många andra afföUo. EUak, 
, Dengisik, Attilas söner, blefvo slagne. Lem- 
rne af den Hunniska magten, kastade tillbaka 
Don, fbrsvnnno slutligen. 
Sedan bodde Östgöterna i den delen af Un- 
, som kallades Pannonien, från Wien till Bel- 
, mellan floderna Sau och Donau. Detta land 
östromerska Kejsaren till dem upplåtit. Äf- 
sände han dem årliga skänker. Östgöterna der- ^ 
förbundo sig att hålla vänskap och fred njcd 
Romerska riket, och som underpant derför 
ikade Östgötiska Konungen Theodemir sin unga 
theodorik till Constantinopel. Theodorjk var * 
ännu blott sju år gammal; i Constantinopel 
'es han tio år, omfattades af Kejsar Leo I 
stor godhet och undervisades af ae lärdaste 
luta. Under tiden förde Östgöterna segerrika krig 
ffiot sina grannar, i synnerhet mot de tillgränsan- 
Äc Ällemannema eller egentligen den stam af dem , 
»m kallades Svever, efter hvilka äfven Schwaben 
br sitt namn. Men då hvarken det byte, de to- 
50 i dessa krig, eller de årliga föräringarna från 
li^ejsaren voro tillräcklige att fylla deras behof , sä 
nycket mindre, då Pannoniens betesmarker icle 
JTDJödo tillräckligt utrymme för deras hjordar > gin- 
;o Östgöterna tilUiopa och bådo sina furstar, alt 
le skulle föra dem till andra länder. Då drog en 
lel af folket under Konung Widemir år 474 till 
lalien; Glyserius, som denna tid satt påden Vest- 
omerska kejsarethronen , förmådde dem genom för- 
ringar att söka sig bostäder i Gallien; dit drogo 

S^) **Probatum est, huraaiium genas rcgikus vivere, quamlo unius 
mentis in.sano impctu slragcs sit f:icla populorum, cl arhilrio 
superbi rc{;is moniciilo dcjicitur, quod tot seculis nalura pro- 
genuii." Jo rd 341 cs. 
* \ 

* DigitizedbyCjOOQlC 



7^ Inicdning. 

de och förenade sig med sina fränder Vestgöternai 
så att dfd sedan med dessa utgjorde en stat. D4 
öfriga gingo under Konung Theodemir öfver flo- 
den Sau, intågade i Illyrien *''), utbredde si 
öfver Macedonien och Thessalien och intogo jem 
andra städer äfven Lari.ssa, Acliilles* födelses 
Sedan de en t^d sutit i Macedonien, fingo de 
städer i Moesien och Illyrien , vid Donau och Sau 
Under detta Göternas vandringståg, sedan dera 
Konung Theodemir insjuknat i Macedonien och dei 
adidit, hade Theodorik, Tlieodcmirs son (som åter J 
kommit frän Constantinopel) , då han var nitton är. 
gammal, efterträdt sin fader. Kejsar Zeno Isauri-i 
cus, Leo I:s efterträdare, sökte på allt sätt förbin- 
da sig den unga Östgötiska Konungen. Han upp- 
höjde honom till de högsta värdigheter i riket. Ar 
484 var Theodorik Consul tillika med Kejsaren, 
Zeno lät till Götiska Konungens ära och till min- 
ne af honom uppresa hans statue framför det kej- 
serliga palatset ^^\ 

Stridslystna , krigiska ynglingar och furstesöner , 
som i Romerska rikets tjenst ville försöka sin lyc- 
ka, strömmade till Italien. Rugier, Heruler, Sci- 
rer, Turzlinger och folk af ännu andra Götiska och 
Germaniska stammar utgjorde hufvudstyrkanafden 
Vesterländska kejserliga krigsmagten. £n yngUng 
vid namn Odoaker, af Rugisk eller Herulisk stam , 
kom, klädd i djurskinn, i följe med andra yng- 
lingar till den stora staden Rom och slöt sig till 
sina dervarande landsmän vid den kejserliga lifvak- 
ten. Pdoaker var storvext, dristig, tapper och 
klok. Sedan det stora slaget vid Chålons år /^5i 
hade inom en tid af fem och tjugu år icke min- 
dre än tio Kejsare sutit på den Vesterländ- 
ska thronen; Spanien, Gallien, Britannien voro 
f()rlorade; anarchi och det djupaste förfall i alla 

97) Inbegrep Dalmatien och Albanien jemU en stor del af Gro* 
atieu oeh Bosnien. 98} Jordanes, 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Folki>andringama och Nordens äldsta invånare. 73 

fonraltningens grenar herrskade inom Italien; de 
i sold varande barbarer gällde allt och upphöjde 
Kejsare efter behag. Det blef dem bekant, att 
Vestgöter, Burgunder och andra, som tagit i be- 
sittning de fordna Romerska provincerna, tillaggt 
sig en vis$ del af dervarande invånares jordegen- 
domar. De fordrade då äfven detsamma för sig 
vti ItaUen. Detta blef dem afslaget. Då valde de 
Odoaker till sin bär förare och Konmig. Han, ef- 
ter en kort kamp, gjorde slut på det Vesterländ- 
sb Romerska kejsaredömet, är 47^* \i^& sista 
Kejsare, den unga, oskyldige Romulus Augu- 
stulus, måste i Odoakers läger utanför Ravenna 
aflägga den kejserliga purpurmanteln, kronan och 
Ta}Hien, hvareder han skickades till Campanien^ 
till det gamla slottet LucuUanum, der ett visst 
irligt underhåll för honom utsattes. Odoaker be- 
berrskade sedan Italien; alla städer Öppnade för 
knom sina portar; en tredjedel af all jorden för- 
delade han mellan sig och sina krigare. 

Nu, då vördnaden för Roms stora namn ej 
Bera höll tillbaka, sedan Italien blifvit ett byte 
&r fremmande eröfrare, kastade äfven Östgöternas 
Konung Theodorik sina ögon på detta herrliga land* 
Hans stora, mägtigasjäl krafde ett friare utrym- 
ne till verksamhet, och bragdrika, ärofulla förets^ 
dfVerensstämde med Götiska folkets lynne. Form- 
ligen, genom en pragmatisk sanction, aflrädde Kej-> 
är Zeno till Östgötiska Konungen det Vesterländ- 
da riket. Zeno hade hvarken varit eller kunde 
lågonsin hoppas att blifva Italiens beherrskare, och 
icke utan hemlig fruktan såg han i Constantino- 
pels granskap en sådan man som Theodorik i 
spetsen för ett folk, sådant som Göterna. 

År 489 bröt Theodorik upp från Thracien 
med hela Östgötiska magten; hustrur och barn följ- 
de med på vagnar. Det följande året inryckte han 
i lulien, slog Odoaker pä slätterna vid Yerona, 

I DigitizedbyCjOOQlC 



74 Inledning, , 

belägrade honom sedan i Ravenna i tvänne. år, 
tvang honom slutligen att nedlägga vapnen, eröf- 
rade derpä hela landet och upprättade det stora 
östgötiska riket, som jémte Italien äfven in- 
begrep Sicilien, omfattade Alperna med en del af 
Schweiz, hela Tyrolen, en del af Bayern, Schwa- 
ben och Österrike ända till Wien, sträckte sig där- 
ifrån nedåt Donau, öfver vestra delen af Ungern, 
öfver nuvarande Slavonien, Cro^tien, Dalmatien och 
Sérvien intill floden Morawa och till granskapetaf 
Macedonien. , Detta stora rike styrde Theodorik med 
vishet och förstånd i tre och trettio år. Han Bi- 
behöll alla goda inrättnii^gar i det fordna kejsare- 
dömet, gjorde förändringar blott der^ hvarest för- 
bättringar tarfvades , och höll öfver ordning och lag^ 
lydnad en sådan uppsigt, att i hela Italien rådde 
den $t<>rsta säkerhet till lif och egendom. Senaten 
lemnades i orubbad besittning af sin gamla vär- 
dighet, Roms biskop och invånare och alla öfriga 
Italienare förblefvo ostörda vid den Katholska tron, 
under det Theodorik sjelf med sina Göter bekän- 
de sig till den Arianska läran; alla, af h vilken tro 
och lära som h^lst, åtnjöto en lika rättvisa. Han 
lät präktigt åter uppbygga Pavia, Ravenna, Vero- 
na och andra förstörda eller förfallna städer, han 
lät åter iståndsätta vattenledningarna och cloaker- 
na, han rensade hafvet från Grekiska coi^sarer och 
beskyddade handeln. Konster och vetenskaper be- 
f9rdrade han så, att han var mera stolt öfver si- 
na lärda och de i riket åter uppblomstrande kon- 
ster, än öfver sina vapens stoitiet och glans. Till 
Chlodvig,' Frankerpas Konung, skickade han mu- 
sikanter och till Gondebald, Burgundernas Konungs 
ett solur, som visade dagens, ett vattenur, som 
lillkännagaf jättens timmar, samt förståndiga mäa 
att sköta och regera dera. Vid samma tillfälle be- 
römde bah sig af sina lärda, en Boethius och an- 
dra, och sade: '^Burguwderna skola upphöra att 



Digitized 



by Google 



//. Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare, 7$ 

'Villja fbrlikna sig med Östgöterna , när de hos oss 
"finna sådana män och sådan 'kpnst/' Genom sitt 
stora anseende, sin vishet och sina familjforhindel- 
ser yar Kan likasom en far föi^ alla Vesterlandets 
furstar och skiljesdomaren vid deras tvister* Han 
skref till Konungarne: "Ingen bland eder er, soiii^ 
"icke rönt prof af min välvillja; men edra oord- 
"mngar och fel bedröfva mig. J aren unga hjel- 
*tar; derfbre tillkommer mig att råda eder; jag 
Tan icke med likgiltighet se, att J låten eder be- 
lierrskas af edra lidelser och. begär." Då Fran- 
kernas Konung Chlodvig, efter sin seger öfver 
Alleaianherna, behandlade dessa med hårdhet, skref 
Theodorik, rådande den Frankiska Konungen till 
ett mildare förfarande, och sade, att för honom 
^If hade alltid de krig aflupit lyckligast , i li vilka 
nan handlat ädelmodigt och icke strängt. Han skref 
tm Senaten i Rom, "att det tillkommer en god 
'och vis regent, icke så mycket att stralfFa brolt 
"ock förseelser, som att förekomma dem. De fat- 
stigas förtryck var för honom en afsky; han vil- 
le icke blott, att de klagandes nöd skulle aflijel- 
*pas , han bar ömhet äfven för deras lidanden , sgm 
"icke klagade, och han förbjuder strängeligen, att 
*'på fattiga låta lägga den skatt, som de rika söka 
"ondandraga sig, utan skulle dessa sjelfva betala 
"den," Till invånarne i Pannonien lät han utgå 
beiallniiig» att de skulle aflägga tvekamp vid rät- 
tegångar saiÄt inbördes lefva broderligen, efterföl- 
émde Göterna, $om mot fienden visste att strida, 
mc» hemma uppförde sig sagtmodigt, och han gaf 
Colosseus, h vilken sattes till ståthållare i Panno- 
nien, den föreskrift, att i sitt ståthållareskap lägga 
ådaga Göternas rättrådighet och låta sakerna afgö- 
ra-s med ord, men icke 'med vapen. På samma gång 
lian ålade invånarne i Ravenna att åter uppbygga 
Judarnas synagoga, som de ujppbränt, befailte han 
sUtbållaren och krigshären i Avignon att förhålla 

Digitized by VjV^\^ v IVl 



76 Inledning, 

sig fredligt och vänligen mot Romarne och iclc 
tillåta något öf ver våld ske, "ty h vartill gagnar det,"", 
skrifver han, "att vi hafva fordrifvit barbarerna^ 
"(Frankerna), om man icke lefver efter lagarna *')." 
Af Romare och Barbarer, inom och utom Italien; 
af Konungar och Folk var han lika högt vördad 
.som fruktad, och af eller verlden är han erkänd, 
att bland alla eröfrare, som någonsin funnits» haf- 
va varit en af de största som regent, som stats- 
man och menniska '^°). Hos oss, i medeltidens 
skrifter, kallas han Thidrik af Bern (Theodorik 
af Verona) och är den hjelte, omkring h vilken un- 
der detta namn i sången och sagan så många fornr 
tid^minnen väfva sig. Till härstamning var hansdt 
den vidtfrejdade Amaliska slägten, nemligen d^ 
tionde i rätt nedstigande led från Kung Amal '°'), 
hvarföre i sagan hans stora rike bär namn af Aum« 
lunga- eller Humblungaland '°*). Denne sto- 
re Konung afled år 520 den 3o October i en ål^ 
der af vid pass '70 år. En stark hand fordrad^ 
for att sammanhålla det vidsträckta riket, så myc*' 
ket mer, då detta var nyss eröfradt och bestodal 
så vidt skilda länder och folk. Theodorik åtei 
följdes i regeringen af sin i o-årige dotterson A t ha* 
larik under förmynderskap af dennes moder Ama* 
lasventa, Theodoriks dotter. Hersklystna, äre» 
giriga män tillvägabragte söndringar, oordningarj 
förvirringar. Tillika uppkom ett f8-årigt krig mé| 
Kejsaren i Constantinopel på en tid, då Byzantiii; 
ska riket egde tvänne sådana fältherrar som Nar^ 
ses och Belisar. Således sammanstörtade åtei 
det Östgötiska riket, sedan det egt bestånd i sextii 
är. Med hög hjeltekrafl kämpade dess sista Ko 

99) Cassiodoras, Variarum. loo) "UtttCf affen SroBeretU 

"me($e \tmM ^mt\txif iii feiiiet grSfer M SiM^ 10tetrl(( bi 

CjiSOtd'* SoQ. 0. 10{fi((er. loi) Enligt det af Jord a ne 
(c. x4) uppgifna slägtregistret loa) Jfr Pcringskiöld 
jtnnot, tUl Gachlasi Fita Theodorici. 



Digitized 



by Google 



//. Om Folkvandringarna och Nordens aldsia invånare. 77 

DUBgar Totilas och Teja mot den i krigstactik 
öfverlägsna fienden. Ännu i den sista, tre dagar 
uthållandc jättedrabbningen vid Cumae i Campa- 
nien år 553'stridde Östgöterna på ett sätt, som 
vittnade, att hos dem qvarlefde samma hjeltesinne 
och heroiska kraft som fordom, ehuru deras magt 
förlorat all hållning. De gingo till undergång, men 
som en hjelte-nation, med vapen i händerna. Se- 
dan föreställde Östgöterna icke mera något ser- 
slildt folk. De hade i detta blodiga krig så smält 
tillhopa, att de öfverblefna endast voro få till ^an- 
lalet; af dessa stadnade en del q var uti Italien, 
förlorande sig bland de öfriga invånarne; andra 
gingo öfver Alperna till sina stamförvandter Vest- 
göterna; de öfriga skickades till det Grekiska kej- 
sareriket. 

Från denna tid upphörde Götiska folkets van- 
dringar. Men i dess fordna hemvist vid Svarta 
Hafvet oitatalas Göter ännu länge af medeltidens 
häfdatecknare och skriftställare. Procopins, vid 
medlet af VI århundradet, förtäljer, att der Maeoti-. 
ska sjön utfaller i Svarta Hafvet, bodde de Go- 
ther, som kallades Tetraxitae; de voro till an- 
talet icke många, men de tappraste af alla barba- 
rer, 8om funnos i dessa trakter; de skyddades äf- 
ven af ställets fasthet, emedan Maeotis, som vid 
dess utlopp kröker sig såsom en halfmåne, nästan 
Iringslöt deras land, så att till dem fanns blott en 
enda ingång, och denna mycket smal. Dessa Gö* 
ter följde i enfaldighet och upprigtig tro den Christ- 
na läran, samvetsgrant iakttagande dess föreskrif- 
ter; de voro goda åkerbrukare och af alla menni- 
slor de mest gästfria; det landskap, de bebodde, 
låg högt, hade en ypperlig jordmån och frambrag- 
te de skönaste frukter; såsom Romerska bundsför- 
vandter {Foederati) bistodo de Kejsaren (den By- 
zantinska) på hans krigståg, pien ställde blott 3ooo 
man i falt; städer och slott Iiade man hos dem 

DigitizetJ by VjI^V^ V IVL 



78 ^ Ijtiedni ng, 

aldrig fått bygga , emedan de icke tålde att inne- 
slutas inom murar y ty de älskade landtlefnaden; 
dock hade Kejsaren ined en lång mur värnat in- 
gången till deras land och dorigenom gjort dem 
trygga (or fiendtlig^ anfall '°'). Dessa Göter bod- 
de pä halfön Krim, hvars sö(u*a del deraf kallades 
Gothia '°*); några af dem, som bgdde östligast, 
iiade gått ötver Tauriska sundet till den motlig- 
gande kusten af Asien, hvarest de vid utloppet af 
Kuban-floden satt sig ned gent öfver mot deras. 
gamla bostäder. Capha (Kaffa) var sätet for Gö- 
ternas biskop, och detta Götiska biskopsdöme sä- 
ges under Leo den Vises regering (886 — 911) haf- 
va varit det 34.'de i ordningen af dem, som stodo un- 
der, patriarken i Constantinopel ^°^). Ännu i XV 
århundradet nämnas Göter på Krimska halfön s^ 
väl af Byzantinska som andra författare, och A. 
Busbecq, h vilken lefde i ijiedlet af XVI århundra- 
det och af Kejsar Ferdinand skickades såsom sän*» 
debud till Constantinopel, talte i denna stad med 
tvänne personer från Krim; de berättade honom» 
att detta folk dä bodde i flera härader, stpdo un- 
der den Tatariska Khanen och ställde i fält 8ooi 
skyttar, hvilka utgjorde den stridbaraste corps af 

io3) Procopius, de JEdif. L. III. DeB.GotLL. IV. Han sS* 
ger, att det land, de bebodde, kaUades Dory, saDiiolik t sam- 
ma namn med de gamles T*aarica. Jfr Thanman, Östi. V, 
io4) Kallades så ännu i medlet af XV århundradet enligt Ve« 
nctianslia ädlingen Jos. Barbaros Reseberättelse. Hau med- 
hade pt sin resa till dessa trakter en Tysk betjent, och denne 
kimdc temlii^en väl tala med Göterna på Krim och f5rsta dem, 
likasom en invånare af Friaul kan förstå en Florentinarc 
Grotius {ProUg.) anförer, efter Petr^ Bapt Burgo, at( 
Gotbia på Krim kallades i Genuesiska archivet Capitanea- 
tus G o 1 1 h i ae. . Den lärde Le Q u i e n (Ortens Chr, , cit. al 
Suhm, 1. c), som tillhopasamlat alla underrättelser om Bi* 
skoparne i Gothia, säger, att deras land eljest kallades Sphet- 
zia och hnfvudorten egentligen Gothia, hvilken Turkiska 
Sultanen Mahomed II skall år 147^ hafya intagit. io5) Le 
Quien> 1. c. , 

Digitized byCjOOQlC 



//• Om Folkvandringarna och Hjordens äldsia invånare. 79 

Kfaanens troppar. Det fanns ännu i detta folkets 
språk, ehuru det redan då var mycket uppblan- 
(hdty mänga rent Götiska ord ^°*), h vilka dock se- 
dermera väl blifvit af Tatariskan alldeles utträngda. 
Äfven i det fordna Moesien, i det nuvarande Bmga- 
rieo, vid foten af berget Hämus, bodde i Jordanes' 
tid, i medlet af Yl århundradet, af den Götiska folk- 
stammen talrika lémningar, som kallades de min- 
dre Göterna {Gothi minores)^ "ett otaligt folk, men 
"ilerjemte ostridbart och fattigt; de liade- icke öf- 
'rerflöd pä något, utom boskap, betesmarker och 
"skog; hvete vexte. hos dem ringa, vin måste de 
"hemta från närgränsande länder, de lefde för det 
"mesta af mjölk '°'')/' Dessa Göter voro sannolikt 
afkomlingar af de hopar, som stadnat q var i Thra- 
den, då först Alarik och sedan Theodorik drogo 
till Jtalien med den raskaste och stridbaraste de- 
len af- folket; ännu i IX århundradet har gudsr 
Ipisten hos några folk i dessa trakter blifvit hål- 
len på Götiska språket, och äfven afskrifter af 
Bibeln, öfversatt på deras språk, troligen sam- 
ma öfversättning med den af Ulphilas gjorda, ha- 
de funnits hos några bland dem '^*). Det sä- 
g^, att spår af en Götisk dialect ännu skola träf- 
£is vid Silistria och deromkring liggande orter '°*), 
Om de Göter äter, som af Theodosius den Store 



106) A. 6. Busbcqirius, Epist.lhrt (i föret tiU Giott, Sv, 
Goth."} har granskat den af Busbequiua meddelade förteckning 
pl de i Krimska Gdtemas språk förekommande Germaniska 
ord och lda(;alaggt, att många bland dem äro äkta GtStiaka» öf?er« 
cnaatammande med det språk , som förekommer i Ulphilas* or^er* 
sittning af Erangel ierna. 107) Jordanes,c. LI. 108) Wa- 
lafr. Strabo, De reb. Eccl, (cit. af .9K%m , L c.) Denne Strå- 
boy en på sin tid mycket lärd man, Abbot i Aeichenau och 
ddd år S49» var en lärjunge af R ha banu$ Maurus i Fulda» 
bTilkcn hade gjort en resa lill Orleutcn. .Det är »nnnolikt, att 
han af honom hade ofvanniälta underrättelser om de Götiska 
Cfaristna i dessa trakter. 109) J. 1^1^ u n m a n , Gesch. d, öiti* 
turop. yölker, 

Digitized byCjOOQlC 



8o In le (tn i n g. 

fingo hus och åkrai' i Phrygien och Lydien i Min- 
dre Asien, sjunger en forntida skald *'^), att de lia- 
de der urartat, de plöjde och skötte sina vingår- 
dar och ville hellre lefva af sina händers arbete, 
än pä ett ädelt sätt af rof i krigen. 

Efter det stora Östgötiska rikets undergång 
.bröto Longobarderna under sin Konung Alboin 
den 2 April år 568 upp från sina dåvarande hem- 
vist i Pannonien, drogo med hustrur, barn och 
bohag till gränsen af Italien, kastade från Alper- 
nas höjd beundrande blickar på det sköna, herrli- 
ga landet, som låg framför dem , nedtågade , intogo 
Pavia, inkräktade större delen af Italien och upp- 
rättade det i liistorien bekanta Longobardiska ri- 
ket, efter hvilket öfra delen af Italien ännu bär 
namn af Lombardiet, Detta rike, sedan del^ egt 
bestånd i 200 är, störtades af Carl den Store år 
njif då äfvcn Longobardernas sista Konung Desi- 
derius blef tillfångatagen '"). En lärd man Pau- 
lus Winfried (eller Warnefridi) var cancel- 
ler hos samma Konung. Denne Winfried, sjelf af 
Longobardiska folkets stam, har efter forntraditio- 
her och andra samlade underrättelser sammanskrif- 
vit Longobardernas historia *'*). Han berättar, 
att om deras härkomst och vandringar från fader 
till son gått följande saga: på en ö, kallad Scan^ 
dina via, i det Baltiska Hanret, bodde deras äld- 
sta fäder och hette W i ni Ii. Då folkmängden så 
tillvexte, att landet icke kunde föda den stora 
myckenheten af menniskor, gingo husfäderna till- 
sammans och beslöto, att en tredjedel af folkho- 
pen skulle draga ut och söka sig nya bostäder. 
Folket skiftades i trenne flockar, lott kastades, och 

den 

xio) Glaudius Claudianus. iii) Hertigdömct Bencvcnto 
forblcf dock i Longobardernas händer intill år 891 > oph Salcrno, 
Capua m. m. ännu längre. 112) De Gestis Longobardorum 

Lihri Sex, 



Digitized 



by Google 



//. Om Falkvandringarna och IVordens äldsta invånare, 8 1 

den hop, på hvilken lotten fbll, sedan den rustat 
sig till uppbrott, sade farväl till sina vänner och 
fränder och drog ut under anförande af tvänne hri>* 
der. Ib or och Ajp, unga män, men af större an- 
seende än de andra. Deras moder Gambara följ- 
de dem> och hon var mycket skarpsinnig och snäll 
i råd , hvarföre de vid brydsamma tillfallen förvän-* 
tade sig icke ringa tröst och hjelp af hennes klok- 
het och förstånd. Uttågande från Scandmavia, kom-" 
mo de till ett land, som kallades Scoringa; der 
satte de sig ned i nfigra år. I deras granskap bod- 
de Vandalerna ; dessas härförare , A m b r i och A s s i , 
ansatte liärdt de närgränsand.e folken med kng och 
skickade, stolte af sina segrar, till Winilerna det 
budskap, att de skulle betala till dem skatt, eller 
möta dem på fältet. Winilerna voro till mängden 
icke talrika, men alla i sin blomstrande ålder; på 
Gambaras inrådan beslöto de, att icke genom er- 
laggande af skatt skända sin frihet och sin ära« 
Vandalerna gingo till Wodan (Oden) och utbådo 
sig af honom seger öfver Winilerna. Han lofvade 
att villja gifva dem seger, på hvilka hans blickar 
vid solens första uppgång skulle falla. Gambara; 
de Winiliska härförames moder, vände sig till 
Wodans gemål Frea. Hon gaf det råd, att de Wi- 
niliska qvinnoma med utslagna hår, nedhängande 
framför ansigtet såsom ett skägg, skulle jemte sina 
män i första dagningen ställa sig framför vindögat, 
derifrån Wodan plägade se ut åt öster. Så sked- 
de, och då Wodan vid solens första uppgång ^g 
ut genom vindögat och blef varse denna skara, sa- 
de han: hvilka äro dessa Longobardi? Då inföll 
Frea: 'efter du nu gifvit dem namn, så måste du 
af ven gifva dem seger." Det skedde äfven så, Wi- 
nilerna segrade. Från denna tid buro de namn af 
Longobarder, som på deras språk betydde Lång- 
Sv. F. H. i D. 6 



Digitized 



by Google 



8a Iniedningm 

skäggiga " '). De voro^cfc, tillägger "Winfried, ut- 
märkta genom sitt långa skägg, hvilket nägot uddli vasst 
jem aldrig fick vidkomma. I början stodo de under 
härförare; sedan valde de Ayos son Agelmund 
af den 'Gunginkiska ätten " * *), den ädlaste bland 
Longobarderna, till Konung öFver sig, emedan de 
hellre i likhet med de öfriga folken ville "stå un- 
der en sådan, än under härförare eller hertigar 
(Duces, Jarlar). En svår hunger tvang dera att 
lemna Scoringa. De drogo då till Mauringa, der- 
ifrån till Golanda, sedan kommo de till Kugiland 
och härifrån till öppna falt, som på deras språk 
kallades Feld (eller Felth)"*). Så tågande un- 
der mångahanda äfvehtyr genom flera länder och 
folk, efler långa vandringar och långa uppehåll på 
hvarje ställe, kommo de ändtligen år "3 26 till Pan- 
nonien, hvarest de med Byzantinska Kejsarens til- 
låtelse, efler Östgoternas afbåg derifrån, satte sig 
ned tinder sin Konung Audoin, fader till den Al-, 
bo in, som fyratiotvå år derefter förde dem till Ita- 
lien. Samma Alboin, sedan han kort före sitt upp- 
brott till Italien slagit Gepidernas Konung Kuni-«* 
mund, tog dennes hufvud och gjorde sig deraf ett 
dryckeskärl, som på Longobardernas språk kallades 
scata (skål). Benkläder nyttjades af dem, som de 
på sitt språk benämnde hosor *'*). 

11 3) '*Nam juxta illorum lingaam läng longam, haert barbarn 
.significat/* PauL Warr\efr, \. c, Icle blott i flera Tyska* dia« 
kcter heter skägg bard^ baard, bart, part, utan af ven så i 
gamla som nja Engelskan beard, och i gamla Syenskan har 
man deraf Bärdskärare, barberare* Hallenberg, 1. c. 
Äfvcn Oden kallas i gamla poetiska Eddan Sidgrain (af sid 
lång och grön skägg) och Sldskeggr. I yngre prosaiska 
Eddan är ett af hans tillnamn Langbardur. 114} I gam- 
la Eddan talas om en G ju k cs ätt såsom hörande till de Ko- 
' nunga-ätter», *'8om från Gudar kommo." Äfyenså i Völsnn- 
. ga S. och andra våra nor(\iska fornsagor talas om- Gjukun- 
garne. • xi5) Suhm, I. c. synes med mycken sannolikhet 
förmoda, att härmed syftas på de stora slätterna, kallade 
Marchfeld i fifre Ungern. 116) Paul. Warncfr. 1. c« 



Digitized 



byGoögle 



//. jO/13 Folkvandringarna och Nordens al^Ha invånare. 83 

Denna af . Longobarderna bevarade tradition 
om deras faders uttåg frän den Skandinaviska nor-' 
den vinner äfven styrka af Romerska författares 
berättelser. Efter dessa bodde vid Ell)en i förstå . 
århundradet af vår tidräkning ett folk, som kalla- 
des Longobarder. De skildras såsom grymmare an 
den Germaniska vildlieten. Tiberius * Csesar slog 
dem, då lian år 5 framträngde till Elbe '*'"), och 
Strabo berättar, att de af fraktan för de Romer- 
ska vapnen då begåfvo sig undan till ett annat, 
längre bort liggande land; lian tillägger, att alla 
de folk, som bebodde dessa nordiska länder, kun- 
de, i anseende till deras enkla lefnad, lätt och 
litan möda ombyta boningsplatser/ emedan dehvar- 
Ikcn odlade jorden eller «amlade dess giröda, utan 
jnärde sig hafvudsakl]g[en af boskapsafvel och bod- 
de i hyddor, söm de uppförde på en dag **^). Äf- 
ven Tacitus omtalar dem; de hade ännu då, mot 
ttlutet af första århundradet, sina hemvist i trak- 
Sema af Elben; till mängden voro de icke talrika, 
■nen frejdade för sin tapperhet ^ så att, ehuru på 
[alla sidor omgifne af många och mägtiga^ folkstam- 
mar, bodde de likväl säkra, icke medelst underdå- 
nighet, utan genom sin vana vid faror och strid * '•)/ 
jDe sägas hafva varit styfvare till krafter än. andra 
fclk **°), i öfrigt voro de Frankerna och flera li- 
ka deruti, att de ansågo overksamhet ochdetmin- 
ita uppehåll' i sina företag för en skam; då det 
gick till strid, anföUo de i starkt anlopp, med en 
oibrsagdhet, såsom hyste de för fienden icke den 
ringaste fruktan; de förstodo mästerligen att stri- 
da på nära håll, med svärd och med spjut, både 
ItiU häst och till fot; deras främsta slagordning 

Bildade en tätt sluten massa, vänner och fränder 

[~ "*> 

i trjy Vel lejas Paterculus, L. IT. 118} Strabo^ L. VII. 
11g) Tacitos, Germ. iio) Uti en gammal GhrSnika hos D u 
Cheane» Script. Franc» III. 

6* 

^ DigitizedbyCjOOQlC 



84 Inledning. 

stodo tillsammans y och derföre skedde ofta, att de 
störtade sig i den yttersta fara, när de sågo sina 
vänner i nöd; koaimo deras ryttare i trångmål, så 
stego de af hästarna och stridde dä till fot mot 
mångdubbelt flera fiender till häst, än de sjeUVa 
voro. Den bästa krigstactik mot dem var, att icke 
strax inlåta sig mfed dem i något ordentligt slag, 
utan genom uppehåll och förhalning med striden 
slappa deras mod, emellertid begagna alla tillfäl- 
len till öfverrumplingar, angripa dem på ryggen 
och i flanken, eller afskära for dem alla lifsme-' 
del, ty de vårdade icke egen säkerhet, utsatte icke 
poster, lägrade sig spridda vidt omkripg, fördro- 
go icke hunger, ännu mindre törst, och tröttnade 
äfven snart vid mödor och arbete, ty så dristigd 
och hurtiga de voro till lynnet, så foga vana vo- 
ro deras kroppar vid uthållande arbete och ihär- 
diga strapatser; men i striden gingode farorna odb 
döden oförfärade till mötes; de föraktade all konst 
och allt prål, deremot kunde de lätt forledas ge- 
nom penningar, ty de voro fikna efler egodelar '* *) 
I Longobardernas på Latin skrifna lagar förekoip- 
ma på saker och ting benämningar ur deras egel 
språk, hvilka icke mindre än flera drag af derai 
samhällsskick, deras laga bruk och seder vittna on 
detta folks nära slägtskap med Skandinaviska nor 
dens. bebyggare '**). 

Äfven Burg under na, ett Götiskt folk, strid 
bart och händigt'*'), detsamma, som stifladede 
Burgundiska riket, sägas i Kejsar Tibérii regerings 
tid (i4"~37) hafva gått ut från Skandinavien, 'ei 
ö, som låg mellan oceanen och Donau" '*"*). Fråi 
Blien sände de till Yestgötema och hemtadeGun 

121) Maaricii Straiegicon. laa) Jfr Hallenberg, 1. c a:di 
Afdeln. i!i3) "Burgundiones -^ gens est Gothica, manu pron 
pta bellis^uc inclyta.** Excerpta tfjr A g a t h i e Hiåt, n^) L c i I 
nitii Script, Brunswicer^sts , Tom. I. och M. Bouquet 
Seript. GalL Tom. III. 

-■ ■ DigitizedbyVjQOQlC 



//• Om Folkvandringarna öeh Nordens Hidsla invånare* 85 

dioch, en furste af den gamla Yestgötiska Konun- 
gastammen; honom togo de till härförare och Ko- 
nung. Det Burgundiska namnet är icke heller qkändt 
eller fremmande for den fornskandina viska norden,, 
ty i gamla dagar har Bomholm varit kalladt Bor- 
gundarholm och Burgundaland samt dess invånare 
Burgunder '**). Om ett annat folk, Herulerna, 
har Procopius '**) följande berättelse: de bodde for- 
dom (i Kejsar Anastasii tid, 49 ' — 5i8) ofvan Do- 
nau och dyrkade många Gudar, åt hvilka de äf- 
ven offrade menniskor; i sinnelag och seder voro 
de af alla' menniskor de vederst3'^ggligaste ochder- 
atinnan mycket åtskilda från andra folk; deras 
grannar voro Longobardema; med dessa kommo 
Herulerna i krig, blefvo slagne och tvungne att 
öfvergifva sina fbrra boställen; de togo då sin till- 
flykt till Gepiderna, hvilka, sedan Hunnema blif- 
vit (brdrifiia , nu bebodde Vestgöternas fordna land 
mellan Donau och Dniestern, det fordna Romerska 
Dacien; af dem blefvo Herulerna med vänskap 
mottagna, men de våldtogo Gepidei^nas qvinnor, 

S>fvade deras boskap, deras egodelar, och uppfor- 
e sig på allt sätt skändligt, h vårföre de åter blef- 
vo fbrdrifna; då flydde en del öfver Donau och 
fick af Byzantinska Kejsaren tillåtelse att nedsätta 
sig uti lUyrien; de öfriga åter, under anföran- 
de af höfdingar, som bland dem voro af kongligt 
blod, drogo genom de Slavonska folkens länder, ge- 
nomvandrade sedan stora ödemarker, kommo till 
Vamema, ett folk, som bodde vid norra ocea- 
nen '*''), fortsatte derifrån, utan att något fiendt- 
ligt vederfors dem, sitt tåg genom Danskarnes län« 



i!i5) Se Oihers och Wulfstans Reseberättelse frSn IX arh., 
med anmärkningar af Porthan, i K H. Jnt, Ak. H, H, VI. 
Jfr Langebeck, Script, rer. Danic, IL p. 118 not. t. Hos 
Snorre Sturicson, pS flera ställen, kallas Bornholm ännu 
Borgundarholm. ia6)^. G. L. II. »7) Floden Warn« 
i Mecklenburg har cAcr dem sitt namn. 



Bigitized 



byGoogle 



86 Inledning. 

der» begåfvo sig från dessa till sjöss och anlände 
så till Thule, hvarest de satte sig ned. Thule var 
en mycket stor ö, så ansenlig, att den väl tiogån* 
gor öf ver vägde Britannien, men var belägen på 
långt afstånd derifrån mot norden; en del ^f ön 
låg obebodd och öde, den bebodda delen deremot 
var skidad mellan tretton- folkstammar, hvar och 
en under sin Konung. En förunderlig sak tilldrog 
sig på denna ö alla år, nemligen vid sommarsolstån- 
det gick solen på fyratio dygn aldrig ned, utan 
syntes beständigt öfver hofizonten; efter sex må- 
nåder åter, då vintersolståndet inträffade, gick hon 
på lika många dygn aldrig upp, så att invåname 
hela denna tid lefde i en beständig natt, beröfvade 
tillfallet att samvistas och sköta dagens vanliga för-» 
rättningar. Procopius har sjelf talat med personer, 
'som kommit från denna ö '**), och frågat dem^ 
huru de vid sådana tider räknade dygnen; de lia- 
de berättat honom, att solen under den ständiga 
d^gen ej lyste alltid från samma trakt af himme- 
len, utan den ena tiden från öster, den andra från 
vester, och när hon, efter fullbordad rund kring 
synkretsen, återkom till det ställe, hvar de voro va- 
• na att se henne uppgå, då visste de, att ett dygn 
var förlidet; under den mörka tiden åter, h var- 
under de likväl hade något ljus vissa stunder af 
dagen, räknades dygnen efter månans lopp; de plä- 
gade, sedan de lefvat fem och trettio dygn i mör- 
ker, efter gammalt bruk skicka upp på de högsta 

laS) Procopius» bdrdig från Geesarca i Palästina. åtföljde som 
Secreterare den namaknDnige BeUsarius under dennes fältiåg 
mot' Vandalerna i Afrika och Göterna i Italien. Det är hi- 
storien om dessa hegge krig han författat. Han är en af de 
hasta och p&litligastc hälHatecknare för dessa tider. Hansvitt- 
neshörd och herättelser , rörande de nordiska folkcH och deras 
förhållanden > fBrtjcna s& mycket mera afseende, som han för 
sig egdc det yppersta iiilfålle att lära känna allti som angick 
dessa folk , sjelf hade med ^^m mycket umgänge och från dem 
»jelfva inhemtade' underrättelser rörande tillståndet i norden* 

Digitized byCjOOQlC 



//• Om Folkvandringarna och Nordeiis äldsta invånaren 87 

ber^n ^pejare/hvilka, när de från bergsfopparna 
blefvo solen varse, gäfvo detta tillkänna för de ne- 
danför boende, bvarpå dessa glade, ehuru ännu be- 
fiqnande sig i mörkret, gjorde gästabud till firan- 
de af solens återkomst, och detta var hos Thule- 
boerna den största högtid ^^^)» Bland Thules alla 
invånare voro Skridfinnar ne de enda, som för- 
de ett lif, icke olikt djurens, tj de hvarken bru- 
kade kläder, ^Ucr täckte sina fötter med skor, el- 
ler närde sig af de alster, jorden frambringar; 
männerna plöjde och sådde icke, och q vinnor- 
na voro icke vana med något arbete; båda könen 
födde sig af jagt; de omätliga skogarna, här stör- 
re äp nägorstädes, och de mycket höga bergen 
hyste ett outtömligt förråd af vildbråd och djur; 
af dessas kött. lefde de, och klädde sig i hudar, 
som de hoplastade med djursenor och kastade öf- 
ver kroppen; q vinnorna ^äfvo icke sina barn di; 
de hängde det nyfödda barnet^ insvept i djurskinn, 
upp i ett träd, stucko djurmärg i dess mun och' 
gingo sedan på. jagt ''°). Men de öfriga Thule-» 

129) Den nordisla Jafalfesten. Att Procopius haft i sinnet och 
fadgligen Önsliat atl sjelf besöka denna underbara och sagorika 
o, ser man af följande bans ord: *'mihi ^uanquam in magno ^ 
"dcsiderio adire insalam et ocuiis illa conspicere, non est da- 
"lum.** t3o) Äfven Longobardiska häfdatecknaren Paul. 

lATinfried» som också talat med folk, de der kommit från 
den Aandina viska 5nV meddelar öfver Skridfinnarné eA i det 
TäiendUiga lika beskrifning. Han tillägger, att de hade sitt 
namn Scritovinni (Skridfinnar) af ett ord, som i det bar- 
bariska språket betyder hopp^» *'ty medelst en konst att hop* 
**pande springa med krokigt träd« böjdt såsom en båge, f5r« 
»•följande Vilddjuren. Hos dem," fortfar han, **finncs ett djur, 
*'som temligen liknar en hjort, och af byars hud, så luden den 
**Tar, jag sett en tröja, gående till knäet, sådan Skridfinnarné - 
*'njttja.** Om de trakter, de bebodde, säger han, attdeafyen 
om sommaren icke saknade snö. Dessa Winfrieds ord inne- 
bära en klar och tydlig hänsyftning på fjällen, skidbcnen och , 
skidlöpningen, rehnen och lappm udden, och man stadnar då 
icke längre i tvekan, livilkct folk bör forstås under namnet 
Skridfinnar. ' Det ord, som betyder hopp och språng, och hyar« 

DigitizedbyCjOOQlC , 



88 Inlednings 

boerna hade seder» icke mycket olika andra folk- 
slags; de dyrkade mänga gudar och andar i him- 
melen, i luften, på jorden» i hafvet, äfven några, 
som troddes bo i källor och floder; de hemburo 
dem flitigt alla slags ofier, men det' yppersta oflfret 
var menniskan, den första, som de i Krig togotill 
fönga; denna ofirade de åt Mars, som hos dem var 
den högsta Guden; men de ofirade sina krigsfån- 
gar icke blott på det vanliga sättet, att de upp- 
skuro deras strupe med en knif, de äfven upp-» 
hängde dem i träd, eller kastade dem på töme- 
taggar, eller af hände dem lifvet på annat sätt. 
Biand alla Thules folkstammar voro Gauterna 
(Göterna) de talrikaste. Bredvid dem togo de ny- 
komna Herulerna sig boningsplatser. Någon tid 
derefter tilldrog sig, att de Heruler, som af Kej- 
saren fått bostäder uti Ulyrien, slogo ihjel sin Ko- 
nung Ochon och beslöto att i hans ställe hemta 
sig någon af konglig börd från Tiiule. Till den 
ändan ditskickades några af de förnämsta bland 
dem. Desse kommo till Thule, funno der många 
af konglig slägt, utvalde den, som mest behagade 
dem, och begåfvo sig med honom tillbaka. Han 
dog under vägen. Då återvände de till Timle, 
valde en annan, honom åtföljde hans broder och 
äoo unga män af de i Thule varande Heruler. 
Emellertid hade Herulerna i Illyrien eflersinnat, 
att de handlat oklokt, då de utan Kejsar Justinia- 
ni (Sa-y— 567) tillåtelse skickat till Thule att der- 
ifrån hemta sig en Konung. De sände derföre till 
Kejsaren och utbådo sig af honom en regent,hvil- 
ken honom bäst syntes. Han utsåg dertill en man 



af åe både sitt namn, är det Longobardiska scrito, det Syen- 
ika skritt, det Tyska schritt steg, hvar^ verbum tå i gamla 
som nya nordiska spr&ket är skrida, kvilket nu betyder gå 
långsamt, men fordom betecknade en bastigare rörelse och 
iijttjadeA )ust i den meningen att löpa på »kidor. Jfr Hal- 
len ber g. 1. c. 



Digitized by VuOOQlC 



//• Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare. 89 

tid namn Suartuas, som var af Herulisk sliigt,men 
hade länge uppehållit sig i Constantinopel. Ho- 
nom mottogo de med glädje. Få dagar derefter 
kom budskap, att de, som blifvit afsände till Thu- 
le, voro i annalkande. Suartuas drog ut med en hop 
af sitt folk, i afsigt att nedei^göra de ankommande. 
Men Herulema gingo om natten öfver till dem, 
«om kommo från Thule. Suartuas, öfvergifven af al- 
la, måste fly till Constantinopel. 

Således har ifrån Skandinavien ända bort till 
trakterna vid Svarta Hafvet mellan folken i dessa 
lider varit en stor gemenskap. Till den store Thco- 
dorik i Italien kom från Skandinavien en Rodulf, 
som der var Konung öfver fem stammar , men för- 
aktade sitt eget rike och drog till den mägtiga 
Östgöta Konungen ' ' '). Till samma Theodorik kom- 
mo sändebud och skänker af bernsten från Ester- 
na, de der bodde vid Östersjön på den Preussiska 
kusten. Procopius ' ' *) räknar till de Götiska fol- 
ken icke blott de egentligen så kallade Göterna, men 
äfven Vandaler, Gepider, Alaner, Rugier och Sci- 
rer; han kände dessa folk af eget umgänge och sä- 
ger om dem, att namnet blott åtskilde dem, men 
för öfrigt ingenting annat; de hade alla en hvit 
hy, ljust hår, vackra ansigten och reslig vext, dess- 
utom samma gudalära, samma lagar^ och samma 
språk, som kallades det Götiska , på grund af h vilket 
allt han äfven tror, att de alla ursprungligen hört 
tiU ett och samma folk , men sedermera blifvit åt- 
skilda och kallade med serskilda namn efter sina 
anförare. Till samma ätt med Göterna hörde äf- 
ven Herulema "^), Burgunderna ''^) och ännu 
andra folk. Från Mäotiska sjön och Svarta Hafvet 

i3() Jordanesy c. 3. i3a) B, V. L. 1. samt A G. L. Loch 
111. 1 33) Ty att Herulema talat det Götiska spr&ket och 
följaktligen hört till den Götiska folkstammen , har T hu n man 
{Nord. yölk.) bevisat af ett ställe hos Gassiodorus i desa 
Foå-iarum. i34) Jfr not. ia3. 

Digitized byCjOOQlC 



ga .Inicdnings' 

ända tiU Östersjöns kuster- ock till Skandinavien 
utgjorde den stora Götiska folkstammen likasom 
^en sammanhängande kedja. Af detta förhållande 
och af den mångfaldiga gemenskap , hvari den sto- 
ra folkvandringens tider förde stammarna till hvar- 
andra, lefver minnet äfven i sagotna. Inhemska 
nordiska fornqväden besjunga samma händelser» som 
timat bland folken' vid Svarta Hafvet och vid Rhen. 
Samma äfventyr, som utgöra ämnen för folksagor 
och sånger i Frankrike, Tyskland och Italien , haf- 
va äfven varit föremål för sången och sagan i nor^- 
den'»^). 

Och inhemska fornsägnef hos oss tala £ifven 
om utflyttningar af folk. ^nnu i XVII århundra- 
det lefde på allmogens läppar följande fornqväde. 
till minne af en utvandring, som skett i Eriks tid, 
förste Konungs i Götaland: 

Eon Erikur fyi*ste Konungar var 
I Gautalandinu vida, 
I bragd oc.i hugi snialler madr, 
I vigi *'*) sua auk i fridi. 
Hön var auk er {som) fyrst i Vitalum ' ' ') ardi " ' *). 

Eig vai* i Yitalum nokorn til, 
Er plugin mundi thar vaenda. 
Gautana ginstan Erekr mild 
Tfaock utan konunge utsendir. 
Han var auk er fjrst i Vitalum äi*di. 

Sua sendi han them i Sudurlaund 
Er fy;*st thar byrjadu bua, 
Auk. med theira margan sniallan man 
Er theim skyldi hällda i rua. , 
Han var auk erfyret i Vitalum ärdi "3*). 

i35) Se HjehcsÄngerna om Völund, Helge, Sigurd, öm Nifliin- 
garnes fall, Völstingaqyädet och ännu andra, i «ednar« delen 
af poetiska Eddan. Så afven Kämpeyisorna om Thidrik af 
Bern och hans hjeltar, Vilkina eller Thidriks af Bern Saga> 
Völsunga -sagan och ännu andra. Jfr P. £. Mikller, Sa^a^ 
Bibi, IL, samt G ci jer 1. c. i36) Krig. 137) Troligen en 
sammandragning eller ett forkortadt uttal af Vitalaund» 
Vitaland, Vitcrnas land. i38) Plöjde, skördade. iSq) Ve- 
rclius, som (i uot. tiU Ha*v* S,) meddelat dessa 3: ne strofer» 



Digitized 



by Google 



//. Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare, gi 

Yl jkämui icke det öfriga af denna gamla Sven-* 
ska folkvisa. Men om, som .det tyckes, det är 
&ån samma qväde, Johannes Magnus i Latinsk 
öfversättning upptagit några strofer i sin Svenska 
och Götiska historia '^^), sä har i samma qväde 
äfven sjungits om en Humle eller Humhle, som 
varit de utvandrade Göters förste Konung* Om 
samma Humble tala äfven Danmarks chrönikor , 
och de hafva om honom efter fornsägner följande 
berättelse: /'Humhle var Konung i TJpsala. Hans 
''söner voro Nope, Dan, Östen och Angul« I den 
''tiden hette Danmark icke Danmark, ty det hatde 
"då ingen Konung. Humble, Konung i Svearike, 
"stjrrde deL Angul, Humbles son, drog .ut till 
"Ängland (nemUgen det gamla Anglien i Schleswig), 
1>ebygde och'beherrskadedét och gaf landet nanm 
'efter sig. Dan, Humbles andra son, fick att rå- 
"da öf ver fyra land, Seeland, Mön, Falster, Laa- 
land. Dessa öar hade förut alla ett namn och 
"kallades Withesleth (Viternas slätt). Dan var 
*'fbrste Konung öfver dem. Af honom har Dan- 
"marks rike sitt upphof och sitt namn '*'^." Men 

tillägger: **Garmina sunt plura, alibi commodius cxponenda.** 
Skada, att detta icke skett, emedan denna fornsång troligen nu 
mera ar ur minnet forlorad , sSl vida den tilläfvcntyrs icke bland 
ännu oatgiftna samlingar af gamla folkvisor skulle finnas upp- 
tecknad. i4o) Lib* I. I hans tid sjdngs den ännu öfver allt. 
*^ircumfcn]ntur,'* siger han, "in tota patria ante publicun 
*'omsiiMn conspeclum carmioa patrio sermone de ejas (Erici) 
*'geséi«.ab antiqutssimo sbto edita.** i4i) MS* pårvtustunt 
codicii Legum Danicarum in Dania Mxaratum, cit. af Pering- 
•ki5ld,'l. c Jfr JnnaL JSsr, hos Langebeck, Scripts rer, 
Daiu I., men hvarest samme Konung kallas Ypper, och en- 
^st tre söner tilläggas honom,, neml. Dan, N«re och östen. 
Äfven Saxo, i XII århundradet, börjar .sin Danska historia 
med sägnerna om Humble och hans söner Dan och Angul. 
Sazo säger doek icke^ hvar denne Humble var Konung. Ock- 
så i våra gamla Svenska chrönikor talas omTordna folkut- 
▼andringar till Skåne och Uil Vctalabfldb, hvarundfir de- 
första de Danska ilarna» 



Digitized by 



Google 



^% Inledning. 

icke blott åesss^ öar, äfven Jutland hap i gamla ti- 
der och Mnnu i början af XIV århundradet burit 
hamn af Vitland '♦^)* Vitland kallades fordom 
äfven det vid Weichseln på dess östra sida lig- 
gande landet y den fordna bernstenskusten, samma 
land, der Göter fordom bott ochderifrån de uttågat 
till länderna vid Svarta Hafvet '*^). I medelti- 
dens skrifter kallas Jutlands invånare än Viter» 
än Juter, än Joter, än Gioter, än Goter, 
och landet än Vitland, än Jutland, än Jot- 
land, än Giotland, än Gotland, alla samma 
namn efter olika uttal. Äfven talas om Vidivarii, 
Vider, i Götemas fordna land vid Weichseln, och 
en af vår tids lärde '^*) har yttrat den icke osan- 
nolika förmodan, att dessa Vider eller Viter äro 
desamma, som af Romare och Greker kallades Ge- 
pider, i stället för det hårdt uttalade Vider eller 
Gvider. De norr om Diinafloden boende Letter 
kalla sjelfva sitt land ännu i dag Vid-semme 
(Vitland), och en allmän sägen bland dem är, att 
de fordom haft sina stamsäten vid Weichseln, der 
en Widev^rut varit deras första regent, den, som 
lyftat dem ur deras första vildhets och råhets till- 
stånd, lärt dem åkerbruk, mildrat deras seder, in- 
fört bland dem samhällsordning och stiflat deras 
första lagar. Han kom, säger sagan, från Skandi- 
navien, och hans namn Widewut, säga sagans tol- 
kare, har icke varit personens nanm, utan betyder 
Viternas Wodan eller Oden, Vitemas gud '*^). 
Det Vitländ således, till hvilket inhemska Svenska 
fornsägner säga, att en utvandring skett i urgammal 
tid, då Erik var förste Konung i Götalandom, detta 
Vitland återfinnes så väl i Danska öarna och Jut- 

143) Bevisen derför hos Thunman, Nord, Volk, i43) Be- 
Tiscn dcrför höft Thunman, L c. och hos Bayer, Opusc. 
x44) R- K. Rask, om det gamle Nord. eller Isländske Sprogs 
Oprind. i45) Rask, bland anmUrkn. till dess öfvcrs. af 
Others och Wnifstaus BcscbcrUttelse. Jfr T hu urnan 1. c. 
och. Gcijer, 1. c. 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Folkvandringarna och Fjordens äldsta invånare, gl 

land som äfven i Göternas gamla boland vid Weich- 
seln på Östersjöns sydostliga' kuster. Och i dessa 
fordom så kallade Yitlanden, desamma, som på grund 
af inbyggarnes Götiska härkomst i de Isländska sa- 
gorna kallas Keidgotaland och Eygotaland^'*<^),^kom- 
ma oss traditioner till mötes öm der timade folk- 
inflyttningar från det Skandinaviska Götaland. Ty 
från Skandinavien^ efter anförda sägner, kom till 
Preussen den Widewut, hvilken Letterna tillskrif- 
va sin första samhällsbildning, hvilken de dyrkat 
som sin religions- och' lagstiftare, och hvars söner , 
säga de, fort dem till det nuvarande Lithauen, 
Kurland och Liefland, Likaså vittna Danmarks eg- 
na, äldsta chrönikor, att från Sverige Danska ri- 
ket och folket leda sitt ursprung, det vill säga, 
att från Sverige genom utflyttningar af folk de 
Danska öarna blifvit i besittning tagna. I afseen- 
de på Jutland gifva äfven språklemningar , ännu 
i dag bestämdt och • tydligen tillkänna , att Germa- 
niska folkstammar i äldsta tider innehaft detta land, 
innan den, från Skandinaviska halfön till Danska 
öarna uttågande Götiska eller Skandinaviska folk- 
ätten, från sistnämnde, öar vidare utbredt sig till 
Jutland och gjort sig till beherrskare äfven af den- 
na halfö '*■'). Då Jordanes åter, efter traditioner. 

i(fi)' Ipros. Eddan kallas Jutland. Rei dg otaland. Det Keid- 
gotaland åter, som 1 Herr. S. och andra sagor omtalas, lig- 
ger på s5dra och sydostliga kusten af Östersjön. I allmänhet 
'kallades ,Reidgotaland allt det fasta land, och £y gota- 
land alla de Öar, som af Oden egdes, det vill säga, som af den 
Götiska eller Skandinaviska folkstammen beboddes. 147) Se 
Weriauffs Priisskrifl angaaende det Danske Sprog i Hertugd, 
Sletvtg^ och Ghr. Pauelsens Bidrag til Sprogets Historie 
paa den jydske Halvoe, i Nord. Tidskr. for Oldk. I 6. Ett ■ 
af de starkaste bevisen språket framter för Götiska och Ger- 
maniska folkstammars blandning pä Jutland är väl det ^ att man 
i några trakter sätter artikeln framför nampordct efter Tyskar- 
nes, satt och säger t, ex. ä (de) Man (der Mann), i stallet att 
man efter den Skandinaviska språkbildnihgen vidhänger arti- 
keln elter&t och säger Man -nen. 

Digitized by CjOOQvIC 



94 Inlednings 

biand söderns Göter, omtalar en Hal mal såsom 
son af Gapt (Gaut) och farfader till A mal, från 
hvilken den högt ansedda Götiska Konungaslägten 
härstammade, så är tilläfventyrS denne Halmal den-^ 
samma med de nordiska forntraditionemas Humle 
eller Humble, från hvilken de utvandrade Göter- 
nas . Konungaätt härstammade. Osannolik är icke 
heller den förmodan, yttrad af en i fornhäfdema 
väl bevandrad forskare '**), att den Vidrik eller 
Vidike, Velands son, om hvilken vi ega gamla in- 
' hemska folksägner, är samma hjelte med den Vi- 
d i kull eller Vidigoja, hvars minne söderns Gö- 
ter firade i sina sånger, och om hvilken Jordanes 
berättar, att man för Prisens, Kejsar Theodosii den. 
yngres sändebud till Attila, visat det ställe i Un- 
gern, der han, "VidikuU, den tappraste bland Gö- 
ter, fallit for Sarmaternas list." 

Med ön Gottlands gamla lag är följande, på 
fornsägner grundade berättelse bifogad om öns fbr- 
sta uppfinnelse och bebyggande:, Tielvar 
hette den man, som fbrst fann Gottland. Sent blef 
denna ö bekant och bebygd, ty den sönk om da--, 
gen och var endast om natten uppe. Men Tielvar 
förde eld till ön, och från den tiden sönk den al- 
drig mera. Denne Tielvar hade en son, som.hetté 
Hafda, Hafdas hustru hette Hvita Stjema; def två 
voro de, som först bygde på Gottland. De fingo 
trenne söner tillsammans, Guti, Graiper och 
G un fin. Dessa skipade mellan sig ön uti tre' de- 
lar eller Tredingar (Tridiungar). Graiper, den 
äldsta, bekom på sin. lott den norra, Guti den 
medlersta och Gunfin den södra Tredingen, 
Af dessa trenne bröder uppreste talrika slägter. 
Efter lång tid hade folket så förökat sig, att lan- 
det icke förmådde föda dem alla. Då lottades bort 
af landet hvart tredje hjon; af dessa fick hvar^och 
en behålla och med sig bortföra allt, hvad han 

i48) P. E. Muller, Saga mhL ' 



Digitized 



by Google 



- //. Om Folkvandringarnk och Nordens äldsta invånare» 95 

ofvan jord egde. Dock ville de ogerna lemna fäder- 
nebygden, hvarfbre de di-ogo till Thorsborg, ett högt 
och. brant berg på Östra sidan af ön, och bodde- 
der en tid. Men landet ville icke tåla dem, maft 
dréf dem bort derifrån. Så foro de till Fårön. 
Då de efter någon tid icke förmådde längre up- 
pehålla sig der, drogo de bort derifrån och begåf- 
TO sig till en ö vid Estland, som heter Dagö. Här 
viftades de en tid och gjorde sig en borg. Sedan 
tvang dem brist på uppehälle, att äfven lémna den- 
na ort och söka sig ett land af större utrymme. 
Då foro de uppåt det vattnet, som Dijna f]]|jäna) 
kallas, och upp genom Ryza land. Så fjerran fo- 
ro de, att de kommo till Grekland, och utbådo 
sig af Greklands Konungen att der fö bygga och 
1)0 en tid, så länge Ny och Nedan varade. Det 
lofvade Konungen dem och tänkte, att fråga e| 
var om längre tid än en månad. Sedan månaden 
Tar förhden, ville han bortvisa dem. De svåi^de, 
att Ny och Nedan varade allt framgent, och att 
så var dem lofvadt, att de skulle der få vistas, sä 
länge Ny och Nedan varade. Detta kom för Drott- 
ningens öron, och hon sade till Konungen, sin her- 
re, att han borde mot dem hålla, hvad han dem ^ 
lofvat; du har löfvat dem, sade hon, att här byg- 
ga och bo, så länge Ny och Nedan varar, och det- 
ta varar i evig tid , derföre bör du icke bortdrif- » 
va dem. Så bygde och bodde de qvar i det lan- 
det, och bo der än, säger sagan, och hafva än en 
<tel af vårt mål. 

Sä motsvara <>ch styrka inhemsj^a nordiska 
fcrasägner- de berättelser, som en Jordanes-, en 
Paul Winfried och andra upptecknat efter tradi- ^ 
tioner bland de Götiska, folken i södern om deras 
'rttåg och vandringar från de Skandinaviska nord- 
länderna. Dessa sägner stå för öfrigt i fullkomlig 
Sfverensstämmelse med tidens förhållanden , och af- 
^^ar man allt sådant, som måste tillskrifvas den 

Digitized by VjI^VJ^IC 



g6 Inledning» 

långa följd af är, hvarunder dessa minnen fort- 
plantat sig från mun till -mun, från slägte tillslag- 
te, så innehålla de ingenting, som berättigar oss, 
att draga deras ursprungliga sanning i tvifvel. 

Tilläfventyrs stå dessa folkutvandringar från 
de nordiska landen i sammanhang med den stora 
förändring, som efter andra våra fornsägner timat 
i norden, då Asiaemän och Turkar dit invandrade 
från verldens östra del. Derom förtäljer Ynglinga- 
sagan: att' öster om Tanais elf låg ett land, som 
kallades Asaland eller Asahem; hufvudstaden 
dersammastädes bar namn af Asgård; der var en 
liöfding, som hette Oden; der var ock ett stort 
offerställe, och tolf de förnämsta voro Gudahofvcts 
föreståndare; desamma skipade äfven lag och rätt 
mellan folket; de kallades Diar eller Drottnar^ 
och alla voro pligtige att visa dem tjenst och vörd- 
nad. Oden var en förträfflig krigshjelte, lian un- 
derlade sig många länder. I Tyrkland, sunnan ftir 
de stora och långa fjäll, som sträcka sig från nord- 
ost till sydvest och skilja det stora Svithiod från 
andra riken, hade han många eg'endomar. Han 
företog sig ofta långa och vidsträckta förder och 
var- hela år borta från sitt land. Då styi*de hans 
bröder riket Den ena hette Viler , den andra Ve. 
En gång tviflade Asarne, då Oden var borta mån- 
ga år från sitt rike, att han någonsin skulle åter- 
komma. Då företogo sig Viler och Ve att dela 
• hans arf, och hans hustru Frigga togo de begge 
till äkta. En tid derefler kom Oden tillbaka ock 
tog då sin hustru äter. Sedan drog han med en 
krigshär ut emot Vanerna. Men desse höUo sig 
väl beredda och försvarade sitt land. Krigslyckan 
vexlade. Sedan de härjat i hvarandras länder ocU 
gjort hvarannan skada, ledsnade de på begge sidor, 
utsatte en sammankomst till förlikning, gjorde fred 
och gåfvo hvarandra gisslan. Vanerna lemnade till 

freds- 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Folkvandringarna och fjordens äldsta invänare, 97 

fredspant sina yppersta män, Njord den rike jem- 
te hans son Frey och dessutom Qvasir, den vi- 
saste af alla Vaner, Asarne derémot gåfvo Mi- 
mer och Häner, den förra en mycket klok, den • 
sednare en mycket stor och fager, man, ganska fal- 
len att blifva höfding. Han blef ock, när han kom 
till Vanahem, genast tagen till höfding. Oden åter 
satte Njord och Frey till offerföreståndare i As- 
gård, så att de blefvo Diar bland Asarne; Äfven 
Frey a, N jords dotter, sattes att förestå offren. 
På den tiden drogo Romerska krigshöfdingar , 
bland dem Pompejus '*^), vidt omkring i verlden 
och tvingade alla folk under sin lydnad. .Många 
höfdingar flydde då från rike och land. Oden var 
en mycket klok och förutseende man. Hän satte 
sina bröder Viler ach Ve att råda öfver Asgård, 
men han sjelf och alla Diar med honom och myc- 
ket annat folk bröto upp derifrån. De tågade ge* 
nom flera länder, kommo till Saxland ^*®) och in- 
loga här störa landskaper. Öfver dessa satte Oden 
sina söner till styresmän. Ve gg deg, den ena af 
dessa söner, blef en mägtig Konung öfver* östra 
"Sachsen; från honom härstammade Hen g is t och 
Horsa, som förde Sachsarne och Anglerna öfver 
till Britannien och inkräktade denna ö. Eli annan 
Odens son. Be Ide g, fick' att råda öfver det land, 
som heter Vestphalen. Sigge eller Sige, en tre- 
dje Odens son, blef styresman Öfver Frankett och 
ättfader till den Frankiska Konunga-ätten, ttérali- 
gen den i våra nordiska fornqväden så myökel be- 
gångna och genom sina öden i sagorna så namn- 
kunniga Völsunga-slägten *-*^). 

149) Detta sugcs i Turcspräkct tiU Eddaft. i5ö) Vår* fornfiid^f 
inhcgrepo under namnet Sa.tland hela det yida l^ysklniid* 
Men egentligen och uti inskränktare mcding innefattade det 
gamla Saxland Wcstp-halen, Ostphalen och £ngcrti# 
t5i) £ddan« 

Sv. F, ri. t D. 7 - 

Digitized byCjOOQlC 



gS Inledning, 

I dessa Eddans och Ynglinga-sagans berättel-^ 
ser träffas en undransvärd öfverensstämmelse med 
de Frankiska ock Sachsiska folkens fornsägner. Frän 
Oden och från samma söner af honom, söm den 
nordiska sagan antydt, räkna de Sachsiska och An- 
glosachsiska Konungärne sina anor, -enligt deras eg- 
na slägtregister. Af gudaslägt voro äfven Franker* 
nas Konungar, desse, likasom de nordiska, tillika 
folkets prester och vördade såsom gudar; sjelfva 
säga Frankerna sig vara komne af de nordiska fol* 
kens ätt ''*)» och man har tydliga vinkar, att den 
krigsgud, Frankerna dyrkat, icke varit någon an- 
Ban än Sachsarnes Wodan, den nordiske Oden, ehu- 
ru hans namn icke namnes, emedan hos Franker- 
na, hvilka tidigt öfvergingo till Christendomen, få 
minnen bibehållit sig från deras hedendom'*'). 
Stor uppmärksamhet fortjenar äfven sägnen om det 
Asciburg (Asburg, Asgård), som Tacitus '**) 
omtalar, sägande, att det låg vid Rhenstranden, 
att det afUlysses (Grekernas Odysseus) blifvit upp- 
bygdt och att det efter honom bar sitt namn; der 
hade fordom äfven funnits ett altare, som åt ho- 
nom varit upprest, och ^nan sade, att på gränserna af 
Germanien ännu (i Taciti tid) sågos åtskilliga graf- 
högar och minnesvårdar, som hade inskrifter med 

1 5?) £ u m c n i u 8 , en Romersk panegy rist , som lefde i slatet af III 
elier början af IV Århundradet, säger, att Frankerna uttigat fråii 
barbariets yttersta stränder^ dit aldrig Romarnc med sina rapen 
kommit Frcculphus, som Icfde under förra hälften af IX 
århundradet och var biskop i Lisieux i Normandie, förmäler 
i sin chrönika, att man trodde Frankerna vara utgångna från 
an Scanzia, hvarcst, såsom nian berättade, ett landskap fun- 
nes, som ännu kallades Francia (det är på grund häraf La- 
gerbring vill göra Fräkne härad i Bohus län till Frankemas 

. stambygd). En gammal poet Ermoldus Migellus, somäf- 
Tenledes lefvat under förra hälften af IX århundradet eller i 
Kejsar Ludvig den Frommes tid, q väder, att bland Frankerna 
gick ett gammalt rykte^ det de voro af Danskarnes och Nord- 
männens ätt. Jfr Lagcrbring, Sv, R. H. I. i53) Jfr 
Gcijcr, 1. c. i54) Germ, 



Digitized 



by Google 



//. Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare. 99 

Grekiska bokstäfver '^'). Lärda måns anmärknin- 
gar till denna Taciti berättelse hafva bragt det till 
den högsta grad af sannolikhet, att Asarnes Oden 
och Grekernas Odysseus här blif vit förblandade; 
endast efter den fbrra, ty As var ett af Odens 
tdlnamn, men icke på något sätt efter den sednare^ 
har ett Asburg kunnat uppnänmas *^^); Romaren, 
likasom Greken, följde städse det bruK, att uti in* 
hemsk drägt förkläda fremmande folkslags sagor, 
gudar och heroer* I Cleviska landet, ej långt från 
Rhenströmmen, på dess högra strand, finnes ännu 
i dag en by, som bär namnet Asburg; detta Afi-v 
barg ligger i Frankernas fordna land, det samma, 
öfrer hvilket Oden satte sin son Sigge att styra 
och råda; Sicambrer eller Sigambrer hette for- 
dom äfven det folk, som innehade detta land; de 
blefvo slagne af Tiberius i Kejsar Augusti rege- 
ringstid, då äfven en del af dem bortflyttades till 
Gallien; de öfriga åter uppträda sedan i Franker- 
oas förbund, och gamla skrifter synas vittna, att 
namnen Frank och Sicamber bemärkt samma 
folk «*'')• ^ 

I dessa samma trakter var det äfven den sto- 
ra Romerska Imperatorn Julius Caesar, i århun- 
dradet före vår tidräkning, förde blodiga krig med 
de Germaniska folken, och tilläfventyrs var det för 
de Romerska vapnen. Oden på nytt vek undan, 
dft han, efter Eddans och Ynglinga-sagans vidare 

iS5) Det är erkändt, att de forn-nordi$lLa runorna bAde tUl 
form och betydelse hafva närmaste likhet med Grekernai 
äldsta alphabet. Det ar derf^re icke osannolikt « att de afTa- 
citus omtalta minnesTÅrdame varit runstenar och grafkul- 
larne ättehögar. i56)Geijer» 1. c. och J. Ramus (Dansk 
prest), Uljrases et Otinus unus et idem. Såsom W. F. Palm* 
blad anmärkt (Svea, V.) har Tacitiis genom likheten af Od- 
ysseus och W o d-an eller Od<»en lätteligeu kunnat fSrledas 
till den tankan, att det rigtiga namnet blifrit ranstäldt ge- 
nom ett fremmande uttal. 1 57) Bevisen dcrför hos Geijer,!. c. 

. 7« 

Digitized by CjOOQ 16 



loo Inledning. 

berättelse, sedan han en tid uppehållit sig i Sax- 
land , åter bröt upp dcrifrän och tog vägen .till de 
Danska öarna, h varifrån han sedan drog vidare upp 
' mot norden till det land, som nu källas Sverige. 
TDer regerade då en höfding, som hette Gylfe, 
en mycket klok och vis man. Han och Oden pröf- 
vade hvarandras visdom och konster , men Asarne 
blefvo i allt de andras mästare. Gylfe lärde af 
dem mycken . fornkunskap, han ingick med dem 
vänskap och förbund och gaf dem land bredvid 
sig; de åter utgåfvo sig att vara de fordne Åsar 
och antogo äfvcn de gamla Asa-gudarnes namn, pä 
det, sedan lång tid vore förfluten, ingen mer skul- 
le tvifla, att de ju voro desamma '*'). Det bod- 
de således redan förut i norden ett folk, som ha- 
de en äldre Asa-lära, och som i de ankommande 
fremlingarne fann religions- och stam-förvandtcr. 
Så långt tillbaka vi ega några underrättelser eller 
kunna i gamla skrifter upptäcka några vinkar om 
det fordna tillståndet, sammanstämma dessa alla 
deri, att detta äldre folk var Göterna '^^). Af 
Svea land och Göta, säger vår gamla Landslag * ^^), 
, är Sveriges rike från hednaverld sammankommet. 
Svea rike var det yppersta, men G(')ta det äldsta, 
förklarar Ericus Olai, Sveriges äldsta häfdateck- 
nare, då han beskrifver landets fordna tillstånd, och 
öden. Likaså vittnar äfven Eddan ^^'), att i for- 
dom tima det allt kallades Gotaland, som nu 
kallas Dana och Svea välde. 

Det landet, hvarifrSn Asa-stammen kom, kal- 
lades Asaland och låg öster om Tanais, säger oss, 
såsom vi sett, den nordiska sagan. Strabo, som 
lefde vid tiden af Christi födelse, i Augusti och 
Tibcrii regeringstider, och hvars stora, vigtiga geo- 
graphiska verk ännu i XII och XIII århundraden 
icke var bekant bland de Vesterländska folken och 

i5S) Eddan , 'Eders^rlket tiU Gylfaginiiing. 159) Jfr Geijcr» 
i c. 160) Konungs 6, 161) Skalda. 

Digitized by VjOOQiC 



. //. Om Folkvandringarna och JYorJkns äldsta invånare, i oi 

Täl aldraminst kändt af de nordiska eller Isländska 
sagoskrifvarne, han kallar äfven .det utefter östra si- 
dan af Maeotiskasjön, frän norra foten af Kaukasus 
eller från Kimmeriska Bosporen (Tauriska sundet) 
upp till Tanais liggande landet ett A sia för sig. I 
detta Asaland, det egentliga Asia uti inskränktare 
mening, bodde, säger han, folket Aspurgianer, 
efter orden Asa-borgare ^^^), invånare i Asaborg 
eller Asgård. Med dem bodde, i samma Asa- 
land, äfven andra folkstammar, till en del skilda 
genom olika seder och språk. Grekerna kallade 
dem alla med ett gemensamt namn M se o ter. De 
voro i allmänhet åkerbrukare, men några äfven , 
krigare och nomader, andra åter idkade fiske och 
förstodo äfven konsten att insalta fisk. I Synner* 
het på ömse sidor om den Kimmeriska Bosporen 
var landet mycket fruktbärande och säi'deles väl 
odladt; det frambragte äfven' vin, och hvetet gaf 
ända till 3o:de kornet; härifrån hemtade Atheni- 
enserna undej* missvextår sitt sädesbehof, och detta 
redan före .Alexander den Stores tid. De närmafe 
vid Tanais boende stammar voro mera vilda och 
råa; de, åter, som bodde närmare vid Bosporen, 
mera hyfsade och bildade. Dessa folk regerades 
af furstar, som af Grekerna kallades Bosporiska 
Archonter. Den siste af dessa, Pa er i sades, ha» 
de, då han icke mera fann sig mägtig att motstå 
de påträngande vilda folkslagen, frivilligt afträdt sitt 
land till den Pontiska Konungen Slithridates, jem- 
te hvars rike äfven Maeoternas land efter Pompeji 
segerrika fälttåg kom under Bomarnes öfveTVälde* 
Sedan och ännu * i Strabos tid stodo alla eller de 
flesta af de Mseotiska folken under Dynastema vid* 
Bosporen, hvarföre de också kallades Bjsporaner. 
Till dessa hörde äfven Aspurgianerna (Asa-bor- 
garne); de bodde på en omkrets af 5oo stadier, 
invid den Kimmeriska Bosporen. Till dem gi'än- 

j6a) Del Grekiska ordet Ilv^yo(T (Purgos) bemärker borg. 

Oigitized byCjOOQlC 



102 Inledning. 

sade Sin der ne, ett Indiskt folk, h vilkas land Sj 
, dike eller Indike '*') med dess^amn och kungli 
residens-stad låg nedanom K.immeriska Bospor 
vid Svarta Hafvet. De Bosporiska dynasternas ma 
sträckte sig ända upp till Tanais. Men i tiderna föi 
hade en del af de Maeotiska Asianerna varit underg 
na de djnaster, hvilka rådde öfver handelsstad 
vid Tanais mynning. Strabo, som berättar deti 
säger oss icke> hvilka dessa dynaster varit, fi] 
förmodar '^*), att dermed förstås Asa-borgan 
Den ofvan nämnda staden, som efter flod( 
hvarinvid den låg, kallades Tanais, i trakten 
nuvarande Ashof eller Asow, var, näst Panticapaeii 
på Tauriska halfDn, den största af alla barban 
nas köpstäder i dessa trakter, en gemensam sai 
Ungsplats, sä väl för Asianiska som Europeiska i 
mader, der man bytte pelsverk och slafvar n 
tyger, viner och andra lifvets beqvämligheter. Si 
den säges hafva blifvit uppbyggd af de Bosporii 
Grekerna, men hade i Strabos tid blifvit förstörd 
den Pontiska Konungen Polemo, hvilken Asalborgs 
^ne dock slogo och togo honom sjelf till fånga '^ 
I detta gamla Asaland, så väl vid Kimmeriska B( 
poren som vid Tanais och ännu högre iipp i 
Dons och Donäets förening, träffas en förvånan 
m^ngd af ättehögar, icke mindre märkvärdiga ( 
nom sin höjd och vidd , än sina med konst Tfi 
rade hvalf under jorden. I de flacka nejderna i 
vanom fästningen Asow har man ingen annan i 
sigt än från dessa gamla kullar. Söder om 1 
nais och Kuban, närmare Kimmeriska Bospore 
vid nordliga foten af Kaukasus, är mängden 
dem så otalig, att en af sednare tiders resan 



1 63) Ritter, Forh, europåisch, Fölkergesch. har anmärkt , 
alla codiccs af Herodotas bafya Inder och Indike i stal 
för det af Vossius fDrst föreslagna och sedan af alla nyare c 
tici antagna läsarter Sindcr och Sindike. 164) Ritter, I 
i65) Strabo, L. VII. XI och XII. Jfr Ritter 1. c. 



Digitized 



by Google 



r/. Om FMvandringarna och Nordens iUJsla invånare. io3 

Id en enda ståndpunkt räknat ända till 91 såda- 
i ättekullar. Nu äro deras toppar bevexta med 
pmla ekar, och deras fot, genomgrafven kanske 
^ århundraden tillbaka för skatters eftersökande , 
l&ar landets nuvarande råa invånare till boningar , 
I källare, till ibrrädskammare. Man har likväl 
mi i våra dagar vid nya gräfningar träffat i dem 
lUTörbrända benknotor, urnor med aska, oma- 
bter i form af ormhufvuden och annat mera '^^). 
% 1 samma trakter uppträder från första århun- 
pdet af vår tidräkning ett folk, som under de 
|tn folkvandringarna och ännu långt in i medel- 
jkn ofta omtalas under namnet A la ner. De sä- 
^ haft sitt egentliga och gamla hemvist vid Kau^ 
och det Kaspiska Hafvet. När de ihäfdema 
dbrst nämnas, finnas de hafva bott vid Maeo- 
sjön och på ömse sidor om Tanais. Omkring 
[72 fbretogo de ett förhärjande ströftåg till Me- 
och Armenien, slogo dessa begge rikens Ko- 
|ngar Facorus och Tiridates, bortförde med sig 
fefdet byte och vände sedan tillbaka till sina 
bn '*''). I andra århundradet ft)rekomma de i 
tt Harkomanniska kriget '^^) och räknas af de 

Ce till den stora Götiska folkstammen '*^). Vid 
ia Hafvet gränsade begge folken, Göterna och 
till hvarandra, och slägtförbindelser mel- 
I dem äfvensom mellan deras Konunga-ätter om- 
ofta. Likasom Göterna, voro äfven Alancrna 
kdet stridbara, i synnerhet förträffliga ryttare, 
[Texten resliga och vackra, med Ijusbrunt hår, 
öfirigt i hela sitt väsende krigiska och förla- 
Indc; svärdet var deras helgedora, och lycksaligt 
Idgo de att falla i strid, nesligt och vanärande 
lermot att dö på stråbädd; de älskade röda klä- 
kr och voro på spådomar mycket hängifne ; från 

]fi6) Ritter^ L c. 167) Josephus, de Bello Juffaico. 

168} Julius Capitol., biand Scripts hist, Au^, 169) ''Ala- 
■is I Gothica et ipsa natioup/* Procopius. 



Digitized 



by Google 



io4 Inleäni n g. 

Gudarne ledde deras Konungar sin ätt '''°). Vid 
llunnernas anstormande kullkastade^ Alauernas inagt 
pä samma gäng med Göternas. Med dessa drogo^ 
de sedan ät södern och vestern af Europa. Én 
del slöt sig till Vandalerna och följde dem på de- 
ras täg till Spanien och derifrän sedan öfver till 
Afrika. Andra åter deltogo med Göterna i deras 
krig mot det Romerska riket och utgjorde med 
dem ' ett folk. Men ännu långt in i medeltiden 
träffas i Alanernas urganda hemvist yid de Kau- 
kasiska bergen, på nordliga sidan af denna berg* 
sträckning, mellan Svarta och Kaspiska Hafven, 
lemningar af detta folk, som under egna Konun- 
gar, merendels i förbund med det Östromerska riket, 
jbibehällit sig, som det synes, sjelfständiga och fria 
ända till den tid, då Mongolerna i det XIII århun- 
dradet underkufvade äfven dein jemte så många an- 
dra folk. Ännu då och länge derefker omt;alas Ala- 
ner äfven vid Maeotis och vid Tanais '*"). Af 
dessa medeltidens Alaner har man erfarit, att de 
sjelfva förut kallat sig Åsar, under h vilket namn 

170) Ammianus MarccUinus, Lib. XXIII och XXXI, samt 
Moses af Choreoci dess Armeniska historia. Den först- 
DSmnde, cd af de bästa och påliUigaste häfdatecknare ftSai 
demiB tid (han lefdc i IV århundradet) tillägger, att AJanerna 
voro delade i många och talrika stammar och sträckte sig än- 
da till Ganges; de bragte det genom sina segrar så långt, att 
alla omkringliggande folk, såsom Neurcr, Qeloner, Agathyr- 
ser, Melanchlxucr , Androphagcr m. fl. blcfvo uppkallade ef- 
ter dem. Ptolemseus säger äfven, att alla de folk, soih be- 
bodde nordkanten af det Asiatiska Skytbien på denna sidan 
om berget Imaus, kallades med ett allmänt namn A la ni Scy- 
thse. 171) Enligt Jean du Plan Carpins och Josaph. 
Bar bar os Reseberättelser. Den siatnuronde, som i medlet af 
XV århundradet i 16 år uppehöll sig i trakterna 2kf Tanais, om-^ 
talar här jemte ett Got hia (Jfr not. 104) äfven ett derinvid Hg* 
gmidc A lu n i a , af hyilket nabolag och af Göternas blandning med 
Alitncr ct( blandadt folknamn af Got i ta la ni badö uppkom- 
mit. A4anerna hade varit de äldsta i dessa Irakt^r, Göterna, 
hade kommit som eröfrarc. 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Folkvandringarna och IVordcns äldsta invånare, ko5 . 

de äfven uppträda i »medelticlens skrifter. De slil-' . 
dras såsom ett ädelsinnadt folk , det stridbaraste och . 
i krigssaker det kunnigaste bland alla de folkslag, 
som bodde i dessa trakter; de förfärdigade de bä- 
sta harnesk, gjorde vapen af koppar, voro Christ- 
Da och hade sitt eget språk. Ännu i dag bor på 
de Kaukasiska bergen en ringa qvarlefva af detta 
folk, ättlingar af de Alaner eller Åsar, som efter 
tappert, men fruktlöst motstånd möt de allt iin- 
derkufvande Mongolerna räddat sig och sin frihet 
undan till bergen. De kallas nu Oss eller Os se- 
ter och lefva under sina Eldar (Äldsta) i patri- 
arkalisk författning, fruktansvärda for grannar och 
resande genom röfverier. I deras egna traditioner 
lefver äfven 'minnet af den forntid, då deherrska- 
de vid Tanais '''*). Man har i deras språk fun- 
nit flera Götiska ord , och öfverhufvud s vnes det- 
samma, efter det lilla man har sig deraf bekant, 
röja en nära frändskap med Persiska och Germani- 
ska tungomålen, så att det utgör likasom en mel- 
lanlänk mellan dessa '*"). Det äfven är anmärk- 
nings värdt, att Osseterna kalla sig sjelfva I ron. 
Man vet, att Iran var, såsom ännu i dag, så äf- 
ven i gamla tider Mediens och Persiens inhemska 
namn. Detta ocl;i slägtskapen af Osseternas språk 
med det Persiska synas vittna, att de ursprungligen 
äroaf Medisk-Persisk stam ^''*). Författare frSn för- • 
sta århundradet af vår tidräkning *''^) omtala äf- 
▼en ett i det Mseotiska Asien mellan Tanais och 
Kaukasus boende folk, som var af Mediskt ursprur^. 
I samma trakter således, hvarifrån fornsagan forer 
den i Skandinavien invandrande Asastammen , och 
hvarest också Strabo omtalar ett Asaland och ett 
folk med namnet Aspm-gianer eller Asaborgare, i 

17)) Klaprotii, Jtetse in d Kauhi^us, cil. afGcijerJ, c. 
173) KUprolh, J^ia Polyglotta, Jfr G c i j e r I. c. och R i 1 1- 
tcr Ljc. 194) Jfr Ritter, l.c. i^5) Diodorus af Si- 
cilien .och Plinius, 

Digitized byCjOOQlC 



io6 Inledning» 

dessa samma trakter har äfven under medeltideii 
en folkstam funnits» som fört namnet Åsar, och dt 

Sä Kaukasiska bergen ännu varande lemningar a| 
enna folkstam bära genom sitt språk vittne der^ 
om, att de pä ena sidan stå i slägtskap med åi 
Skandinaviska och pä den smdra med de fori>-meé 
diska eUer Persiska folken. 

Men Asiaemännen utgjorde blott en del af åi 
med Oden här i norden invandrande folk, och des» 
utom var landet redan dä bebodt af andra föml 
invandrade Götiska stammar. För dessa och föl 
den stora Skandinaviska folkstammen öfverhufvul 
hänvisa flera historiska spår till ett annat stamlandj 
hvarifrän uttåget skett till norden. 

Den obestridliga slägtskap,. som for kännaren 
röjer sig mellan de Skandinaviska språken samt de 
Grekiska och Latinska, har länge väckt forskares 
uppmärksamhet Ett folks ursprung eller dess när- 
maste härkomst, det vill säga, från hvilka stam« 
{kder det utgått eller med hvilka stammar del 
längst sammanlefvat på de urgamla vandringarna 
kan ej på någon säkrare väg utletas än genon 
språkens jémforelse. För en sådan jemförelse od 
till ådagaläggande af en, gemensam härkomst be 
vittnande, slägtskap mellan tvänne folks tungomål 
äro icke enskilta ordlikheter tillräckliga, emedau 
sådana till fbljd af folkens gemenskap genom öm 
sesidiga lån kunna uppkomma mellan alldeles olik 
artade språk. Deremot, när likheten i sjelfva språk 
rötterna är sådan, att hela grammatiken kan för 
klaras af samma källa som ordena i språket, d 
finnes det mellan sådana språk en grundslägt^kap 
som påtagligen vittnar, att de uppvuxit från sam 
ma rot, ehuru de under tidernas längd, i olik 
länder och genom sammansmältning med andr 
stammars tungomål , kunna till formen och det ji 

tre utseendet hafva utbildat sig på olika sätt • "^ ^ 

■I ii 

^76) Så synes, aU döma af det yttre utseendet, ingen forhinde 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Faikvandnngarna och Nordens äldsta invånare, 107 

Utgående från dessa grunder » har en af vdr tids 
största språkforskare ''''') med ovedersägliga skäl 
fnunlaggt, att mellan det fornskandinaviska eller 
Isländska språket samt det Grekiska , i synnerhet 
af den Doriska och ^oliska dialecten, hvarifrån 
äfven det Latinska språket till sitt ordförråd och 
hela sin inrättning visar sig hafva upprunnit, icke 
Uott träffas talrika ord» som likna hvarandra i form 
ock betydelse» utan en sådan mängd af öfriga lik-* 
kler» att reglor för hokstäfvemas öfvergång från 
éA ena till det andra kunna uppställas » att för öf<< 
ligt nästan hela språkbjggnaden och äfven de al- 
draibrsta och nödvändigaste ord i språket, som hé-r 
teckna tankans första föremål» äro i begge språk- 
Uassema desamjtna» förhållanden, som klart och 
•emotsägligen bevisa, att begge språken upprunnit 
firfai samma källa eller äro grenar af samma rot. 
Åf?en stämmer den äldsta Isländska eller fomskan** 
dmaviska versbygdnaden, det gamla Fornyrdalag^ 
till alla delar öfverens med den äldsta Grekiska 
itttianal-poesin. Begge folkens gudalära hafva mån-* 
Pl . drag med hvarandra gemensamma. Hos våra 
femfader begrafdes de döda med samma plägse* 
der, som hos de äldsta Grekerna voro öfliga.'''^); 
på slagfälten vid Marathon, vid Leuctra, vidTlier-» 
aopylas och Chaeronea samt ännu många andra 
rtällen hafva funnits och ses till en del ännu i 
4^ höga, öfver fallna hjeltar uppkastade jordkul- 
fa|^ alldeles sådana^, som öfverallt här i norden 
finas uppkastade öfver forntida kämpar. Samma 

•e ega ram meUan Grekiska och Latinska språken > och lik- 
Tal ar det historiskt och etymologiskt bevisadt och af sprAk- 
linnare aUmänt erkandt, att det Latinska språket hufvudsakr 
ligea nedstammar från det Grekiska eller hellre har sin upp- 
rinnelje från samma källa med detta. 177) R. K. Rask, se 
dess Under sögelse om det gamle Nordiske eller Isländske 
Sprogs Oprindelse. 178) Härom kan ses Amnclls och Ni- 
kelii Akad. DisserL: Funébres ritus Grtecorum cum Sviogo^ 
* thicu collati. 



Digitized 



by Google 



io8 Inledning, . 

charakter af fast och manligt all vare, som i allt 
utmärkte den Doriska^ stammen och äfven afpräg- 
lade sig i dess fulltoniga språk, i styrkan och djup- 
heten af dess fernsånger, i enkelheten af dess lef- 
nadssätt och hela inrättningen af dess politiska för- 
fattning, återfinnes äfven hos den fomskandinavi* 
ska folkstammen. Äfven deruti likna de Skandi- 
naviska och Doriska stammarna h varandra, att beg- 
ge buro eq lika tillgifvenhet (ör gamla sedvänjor 
och frän fbrfädren ärfda lagar och bruk, samtjbeg- 
ge likaledes föstade mycket afseendc på ättstorhet 
och börd. Hos Grekerna som hos Skandinaverna 
träffar man samma fallenhet för stora, dristiga och 
djerfva företag, samma sixme för äfventyr, iför van- 
dringar och färder bortom hafvet. Såsom vikinga- 
färderna hos forntidens Skandinaver, sä äfven hos 
de äldsta Grekerna var sjöröfveriet ett ädelt handt- 
verk, som höfdes kämpar och hjeltar. Till hela 
tonen och charakteren äro begge, folkens äldsta hi- 
.storia och hjelteålder i mycket lika hvarandra. 

Efter alla historiska spår hafva de talrikaste 
och förnämsta stammar, som i urminnestider be- 
folkat Grekland, invandrat från Thracien. Här, 
vid foten af Olympus, Ijödo till Gudarnes lof de 
första festliga hymner. I Tliracien hade sånggu- 
dinnorna sitt ursprungliga hem; från Thracien kom** 
mo de symboliska religionshemligheter, de heliga 
mysterier, hvarigenom en Orpheus, Musaeus, Li- 
nus, Eumolpus och andra visa män förde Grek- 
lands äldsta invånare ur deras första rålietstill- 
stånd. De sedermera i hyfsnijog och bildning sä 
högt öfver alla andra folk sig uppsvingande Gre- 
kerna, ehuru de, pä höjden af sin glans och- sin 
odling, betraktade de tillgränsande Thraciska stam- 
marna som barbarer och såsom grannar hatade dem 
mera än andi-a, räknade likväl äfven dem bland 
sina stamfader och erkände, att Thraciska stam- 
mar befolkat en stor del af Grekland , att Thracer 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Fcdkvandringarna och Nordens äldsta ifivinare* ibg 

yarit deras första lärare i mensklighet och vittra le- 
kar, att Thraciska barder gifvit första väckelsen åt 
den Grekiska sångmön/ och att Thraciska språket 
var en af de källor, hvarifiån det Grekiska utflu- 
tit. Olympus förblef äfven alltid Gudarnes första 
säte, så länge religion och skaldekonst blomstrade 
hos Grekerna. 

På ömse sidor om det sund '''^), som före- 
nar Svarta och Medelhafven, i Mindre Asien in- 
till Halys-floden, i Europa ända till Donau och' 
Pannonien på ena sidan samt på den andra till 
Joniska Hafvet och floden Peneus, hvilken genom- 
löper Thessalien, utbredde sig den stora Thraci- 
ska folkstammen^ som, ehuru inom sig förde- 
lad i mångfaldiga stammar, dock på det hela ut- 
gjorde en enda hufvudstam. I Asien räknades till 
densamma Bithyuer, Mjsier, Teucrer och Phry- 
gier^8°), i Europa åter otaliga större och mindre 
stammar, bland h vilka Odryserna, Mösierna, men 
i synnerhet Geterna voro de talrikaste och mest 
ansedda* De Asiatiska Thracerna, då de strid- 
de i Xerxes' krigshär, voro från andra utmärkta 
derigenoni» att somliga buro hjelmar af räfskinn^ 
andra hjelmar af koppar, prydda med fjäderbu- 
skar samt ox-öron och horn ; somliga brukade kast- 
spjut, små sköldar och dolkar till vapen, andra 
hade jagtspjut af Lyciskt arbete och sköldar af råa 
oxhudar; en del prålade i kläder af Phoeniciska ty- 
g«p, andra urskilde sig genom hjorthuds-byxor och 
stöQor samt skinntröjor och randiga kappor ; de vo- 
ro alla tappra och stridbara folk och hade i sitt 
land ett åt krigsguden helgadt tempel. Deras stam- 
förvandter på andra sidan om Bosporen, de Euro- 

179) Pfemligen Hellcspontcn , Propontis och Thraciska Bosporen, 
eller efter nuyarande i>cnufnQingar, Dardanclleirna , Marmora- 
sjön och Conslantinopotitanska sundet • 180) Hcrodotiis 
(Lib. Vn.) räknar afven Armenierna till den TUracisla folk- 
stammen. 



Digitized 



by Google 



tio Inledning. 

}>eiska Thracérna, drucko ur horn och ansågo { 
or ädelt att lefva af krig och rof ; det gaf ära att I 
hafva märken och sär af svärd; att plöja jorden 
var hos dem ett föraktligt handtverk *"'). De till- 
bädo trenne Gudar , desamma, som af Grekerna 
kallades Åres, Dionysios och Artemis, gudomliga 
heter, som svara mot de Skandinaviska nordboer- 
nas Thor, Frey och Freya; men deras Konungar 
dyrkade dessutom äfven Hermes (Romarnes Mer-, 
curius, Skandinavemas Oden); honom kallade de 
sin stamfader, vid hans namn allena svuro de. Ri- 
kedomar medförde anseende. Rika, ansedda mäns 
lik utställdes i trenne dagar till allmän åskådning, 
man slagtade allahanda offerdjur, man drack arfbl 
efter den döda, man förbrände hans kropp, eller 
man jordadc den oförbränd; i begge fallen, för att 
göra stället kändt och fredadt hos efterkommande, 
uppkastades deröfver en jordhög ' ® *). Hos Getema 
fanns en lära om odödligheten, som utmärkte dem 
framför andra Thraciska stammar. De trodde, att 
lifvet eflcr detta var en fortsättning af det närva- 
rande, och att de efter döden kommo till Guden 
Zamolxis, till en ort, hvarest de evigt skulle va- 
ra i besittning af allt, som här i lifvet utgjort de-^ 
ras fröjd. Om Zamolxis är af Grekerna den sa-« 
gan bevarad, att så hade en man hetat, som i for- 
dom tid varit Getemas lagstiftare och lärare och 
den, som förädlat deras seder. Han har, såsom 
det sades, lefvat på samma tid med Pythagoras ^ ■ '), 
hos hvilken han en lång tid uppehållit sig och ge- 
nom umgänge med honom och med Grekerna lärt 

i8i) S& skildrar fifVen Tacitas Gerinanerna : **lDgrata genti 
qnics, nec arare terram, aut ezpectare annum tam facile pcr« 
suaseris, quam vocare hostes et Tulnera mereri: pigrum quioi- 
mo et iacrs Tidetur, sudore adquirere, quod possis sanguine 
pararc.** Germ. 18:1) Herodotus, L. V. Jfr Xenophoa , 
Exp. Cyri, h, VII. i83) Således vid pass 5oo eller 55o 
Ar r. Chr. 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare^ 1 1 1 

vishet och milda seder. Sedan hade han vandrat 
vida omkring, äfven varit i Egypten, och blifvit 
undervist om mänga himmelska ting. Från dessa 
vandringar återkommen till sitt fädernesland med 
stora rikedomar, med stor erfarenhet och många 
insigter i gudomliga och menskliga saker, hade han, 
dä han fann sina landsmän till seder ännu vilda 
och råa, företagit, att jemte andra läror hos dem 
äfven inplanta tron på menniskans odödlighet, så- 
som det säkraste medlet att väcka hennes ädlare 
själskrafter, att lyfta henne till högre och friare 
tänkesätt. Geterna omfattade hans läror, och Za- 
molxis blef efter döden dyrkad som Gud. Upp- 
höjda till sinnet genom en fast och bestämd tro. 
på odödligheten, bildade ocli förädlade af Zamolxis 
läror, voro Geterna de tappraste och rättfärdigastie 
af alla Thraciska folk '^*). De bodde vid Donau 
och voro närmaste grannar till Skytherna,när mot 
dessa Darius Hystaspis, Persiska rikets, monarch^ 
omkring år 5i3 företog sitt stora härtåg. Af alla 
Thraciska stammar voro Geterna de enda, som ha- 
de mod att sätta sig emot den öfvermägtiga Per- 
siska hären på dennas tåg genom de Thraciska län- 
derna. De dukade under för den fiendtliga krigs- 
magtens stora öfverlägsenhet och måste med de öf- 
riga Thraciska folken hylla det Persiska öfverväl- 
det. Sedan de åter afskuddat sig det fremmande 
oket, förde de blodiga krig med den Macedoniska 
Konungen Philip, Alexander den Stores fader. Phi- 
lip, genom sina phalanger och sin i Epaminondas 
schola inhemtade högre krigstactik, gjorde hela 
Thcacien tiU en province af Macedonien. I Stra- 
bos tid, vid Christi födelse^ bodde Geterna på ömse 
sidor om Donau. De hade vid pass loo år der- 
fbrut underlaggt sig eller fördrifvit de af Mithrida- 
tes redan försvagade Skythema och satt sig i be- 
sittning af deras land ocli af flera städer vid Svarta 

i84) Herodotus» L. IV. Jfr Strabo, L. VII. 

Digitized byCjOOQlC 



x,i^ ^ Inledning, 

Hafvet, så att de då bebodde och beherrskade he- 
la landet från Donau till Dniepern, från Svarta 
Hafvet till Karpatherna och Theis-flöden i Ungern. 
Det synes dock, såsom de redan långt fbre denna 
tid innehaft en del af det norr om Donau liggan- ' 
de landet, ty Dacien eller det mellan Pruth, Donau, 
*rheis och Karpatherna belägna landområdet har, 
efter Strabos vittnesbörd ' ^ * ) , från gamla tider 
varit bebygdt af Dacer och Geter; de förra, säger 
han, bodde längst inne i landet mot Germanien 
och Donaus källor till och hade fordom, såsom 
lian tror, varit kallade Da ver; Geterna*åter iip- 
pehöUo sig vid Svarta Hafvet och de nedre trak- 
terna af Donau. Begge folken, Geter och Da- 
jcer, hörde till samma hufvudstam, ty de talade 
säiAn\a språk ; mep Geterna voro hos Grekerna me- 
ra bekanta, dels för deras många flyttningar fram 
och tillbaka öfver Donau, dels af ven derföre att 
de bodde mera blandade med Mysierna och de öf- 
riga Thraciska folken. 

Otaliga vittnesbörd så af Romerska som By- 
^Mtntiska författare intyga, att Geterna och Gö- 
jterna voro samma folkstam, eller att de sedan 
]iallades Göter, som förut varit kallade Geter '*^). 
Afvep, sådana Geterna serskilt och Thracerna i 
allmänhet blifvit af Herodotus beskrifna, träffas 
mellan dem och våra nordiska förfäder i lynne, i 
seder och bruk, i lära och tro en likstämmighet, 
som ensam väl icke alltid är tillräcklig att bevisa 
slägtskap mellan tvänne folk, här likväl blir ett 
gällande vittnesbörd, då så många andra intyg tala 
för en gemensam härkomst. Efter fornsägncT och 
andra underrättelser är- redan, ofvan an ty dt, att 
före den si^ta Odinska folkinvandringen andra Göti- 
ska 

- i85) Lib. VIL 186) Af Shcringham, de Origine Jnglo* 
rum, Gniias talrika hithörande stäUcD ur Romerska och By- 
^ zantiska skrifter samlade. 

' Digitized by Google 



//. Om Folkvandringarna och If ordern äldsta invånare» i fi- 
ska Stammat redan hade befolkat Vår tioi^ '•'')/ 
Dessa Göter, vittnar Eddan'®*), hafva blifvit så 
lallade efter Konung Göte, h vilken äter blifvit 
uppkallad efter Odens namn Gautr eller Götr, 
så att Götaland efter hoiiom egentligen har sin be* 
Dämning, likasom Svithiod efter Svithr, som var 
ett annat af Odens namn. Nästan alla forntida folk- 
slag hafva det med hvarandra gemensamt, att i 
spetsen för sig sätta en stamfader med folkets e^ 
Damn. * Der forngötiska traditionerna hafva äfyen 
känt en sådan, och deras Gautr eller Götr.ärobe*- 
stridligen en äldre Oden, den Götiske, som i våra 
forn^urkunder blifvit med den sednare Asa-Oden 
förblandad, i fbljd af dennes kloka beräkning att 
med sina Åsar antaga de gamla Gudarnes namn. 
De Anglosachsiska chrönikorna , när de omtala för- 
fäderna till den Vuoddan eller "Wothen, från 
bvUken deras Konungar räknade sina anor, "den- 
samma. Wothen," säga de, 'livilken Danskar, Norr- 
män och Svenskar ännu dyrka som Gud" ^**), sät- 
ta bland stamfäderna till denna Wothen eller Oden 
en Geat eller Ge ta, "h vilken fordom af hednin- 
garne varit som Gud dyrkad" '*°) och uppenbart 
är densamma med den Götiska Oden. Äfven J ut- 
ländska öns invånare, hvilka i somliga Anglosaoh- 

. 1S7) Jfr ofyan s. xoo. 1S8) Skalda. , 189) Etliclwerd 

(Wdc i X.arhundr,) , Ckron., hos H. Savile, rer.angl^Script. 
Den nordiska Qdens furfader efter det Islundska och den An- 
glosachsiska Wothcns efter det Anglosachsiska Langfcd^ata" 
let (hos Langcbck, Script. rer. Dam I.) äro af ren, pa få 
afvikelser nära» alldeles desamma. Det Isländska Lanf^fcd- 
gatalet (Jfr Scmpt, rer, Svee. I.) tillägger också : **VV^odcn* 
than kollum ver Oden.** Det är för Ofrigt af de lärda an-* 
märkt, att skiljaktigheten i naomen Wodan och Oden har 
sin grund i de Skandinaviska munarternas egenhet att utelcmna 
det begynnande W. t ex* IVurm, oxm t fVort^ or A. 190) Si- 
meon Dnneliuttnsis (från fdrra hälften af XII årh.) , Gesta 
Jteg. Jnglice. . 

Sv. F. II. I D.. O 

Digitized byCjOOQlC 



ir4 Inledning. 

siska skrifter kallas Gioter, Goter, kallas återian* 
dra Gcater'^'). Härtill kommer, att också Wi- 
tichind, Sachsarnes äldsta historieskrifvare (han 
lefde i det X århundradet), hade som yngling hört, 
att hans landsmän, Sachsame, voro utgångne frän 
Grekland, hvaremot andra åter sade dem vara kom- 
ne af de nordiska folkens ätt '**); i hans tid visste 
man icke att förlika dessa till utseendet mot hvaran-- 
dra stridande traditioner; för oss åter, som liafya 
anledningar att i detta samma så kallade Grek- 
land « * 5 ) söka våra fornfaders liembygder före de- 
ras uttåg till norden, innebära dessa båda tradi- 
tioner ingen raptsägelse med hvarandra. På Thra- 
cien, såsom de Skåndinavisk-Germaniska folkens 
stamland, syftar ock den sägen, som allmänt gick 
i det VIII århundradet, att Wodan, den Gud, som 
dyrkades af alla Germaniska Iblk, fordom hade 
varit i Grekland '^*). En lika tradition synes 
hafva kommit till nordiska häfdatecknaren Saxo, 
då han '*') förlägger det fordna Asgård, Asagu- 
darnes säte, till Grekiska kejsaredömets hufvud- 
fitad, nemligen till Byzantium vid Thraciska Bos- 

Sören. Till Getemas land, likasom till kända län- 
er, till bekanta folk, rigtade äfven de från nor- 
den utvandrande Göter sitt tåg. Dessa synas från 
sin första' ankomst så hafva sammansmält med de 
vid Svarta Hafvet ännu boende Geter, att äfven 



191) Jfr Vorelii Annot. tiU Herv. S. samt Spclm. Gloss, 
19a) *'Nam super hac re vana opinio est» aliis arbitrantibas 
de Dan 18 et Nortmannis originem duxi^se Saxones; aliis 
autem sstimantibus , ut ipse adolescentulus audivi qucndam 
praedicantcm , de G r se c i s.'* Vitichindus, de Beb. gest. Sax, 
193) Nemligen det Grekiska kejsareriket, hvars yäsendtligaste 
beståndsdelar utgjordes af Tbracien, Grekland ocb Mindre 
Asien. 194) '*Wodan sane ipse est, qui apud Romanos Mer- 
<iurias dicituir et ab universis Germania gcntibus ut Deus ado- 
ratnr; qui non circa haec tempora, sed longe antcrius, nec in 
Germania, sed in Graecia fuisse perhibetur." Paul. War- 
nefridx, Je Gest. Longob. 196) Lib. III. 

Digitized byCjOOQlC 



//• Om Foikvandringmrna och Nordens äldsta invånare, 1 15 

de Sldsta skribenter» som lefvat dessa tider när« 
ina^t'^^), bland dem sädana, som sjelfva till här-f 
komst voro af dessa folkens ätt '^'')^ icke veta att 
mellan dem antyda någon skilnad^ £n sådan sava^ 
mansmältning af tvänne folk, af begges traditioner » 
minnen» lagar och seder, inom en tid af den korta 
samman varo som Göternas och Getemas i innan de 
tillsammans uppträda och af hafderna omtalas så** 
som ett folk, är svårligen tänkbar, utan att de till«'. 
hört samma stan^ eller varit nära stamförvandter^ 

Så föra oss alla spår till Thracien, att der sö-^ 
ka fom-göternas liem före deras utvandring till 
norden, hvarom eljest våra gamla urkunder och 
sagor, som endast tala om Asarnes eller den sista 
Odinska invandringen, icke bevarat några fom-^tra-* 
ditioner. 

Men i våra nordiska fornmyther framskymta 
Smiu andra minnefn, som tillbakaföra oss i den af- 
lägsnaste forntid. Vala den visa, i dess faöga^ . 
betydelsefulla sång**®), den äldsta och den skö- 
naste af nordiska fornålderns qvädcn, täljer om 
Asame pä Idavallen, huru de samlades der till 
rådslag, timrade en gudagård så hög, anlade verk-, 
städer, hamrade guld, smidde vapen, gjorde verk- 
tyg och pröfvade på allt sin gudaförmåga. Dessa 
Valas vinkar tydas ajf den ynjgre Eddan, som med 
obeslöjade ord för oss upgenbarar, att i Asgård, 
"den vi kalla Tröja," *bodde Gudarne och deras 
slägter. Der var Hlidskjalf, der Oden från sitt 
bögsäte skådade öfver verlden; der var Gladshem, 
det skönaste och präktigaste tempel på jorden, der 

ig6) T. ex. Spartianus i III:dje, Orosius i V:lei froco- 

' pius och Jord a-D 6 8 i Vl:tC| Isidorus i VII:dc firhandradet^ 

197) SÅsoin Jordaneroch Isidorus, den Aistnamndc Bislop 

i Sevilla. 198) Voiuspa (Valas visdom)^ aom till grund-» 

dragen och hela sitt väsende synes g£ upptill en Urgammal t ici^ 

• ehuru den i sin närvarande form väl toi*de vara nägot yngre. 

8« 

Digitized byCjOOQlC 



ii6 Inlednings 

säte var för tolF af Gudarne och dessutom ett högsä- 
te för Allfader. Af dem styrdes menniskornas öden 
och vårdades stadetis inrättningar. De samlade sig 
till r&dslag midt i staden, på det ställe, som kal- 
las Ida vallen. De uppförde gudaboningar, de an- 
/ lade' en härd, gjorde sig hammare, tång och söid 
och månghanda andra verktyg; med dem förar- 
betade de malmer, träd och sten och så mycket 
af den metall, som kallas guld^ att de hade deraf 
allt sitt husgeråd. Detta Tröja,- det fordna Asgård , 
den präktigaste stad, som någonsin varit bygd, 
låg i verldens medelpunkt, i det land,' som kallas 
Turkfand. Tolf konungadömen voro der och en Öf- 
yerkonung; flera nationer tillhörde h varje rike ***). 

Af Grekiska författare *°°) underrättas vi, att 
det namnkunniga Ida vid Tröja varit säte för de 
Idaeiska Daktylerna, de första, som lärt att smäl- 
ta metaller och förarbeta koppar och jern till verk- 
tyg och vapen, uppfinningar, som tillskrefvos Gu- 
dame och derföre i äldsta tider sammanhängt med 
de heliga bruken och mysterierna eller de religiösa 
inrättningarne. Ty dessA metallernas bearbetare, 
de Idaeiska Daktjderna, voro tillika gudar, prester, 
undergörare; de äfven prisas som uppfinnare af 
versmåtten och hade således med Asarne, sådana 
våra fornmyther och sagor framställa dem, i mån- 
ga drag en stor öfvergnsstämmelse. Från Tröjas 
Könungar leder äfven det gamla Isländska Lang- 
fedgatalet Odens ätt ocli kaUar honom pä samma 
gång Tyrkia Konung *°'). 

Det är märkvärdigt, att hos Frankerna och 
Sachsarnc , som räkna sig till samma ätt med de 
nordiska folken och efter alla historiska spår till- 
hört samma folkfärd *®*), att äfven hos dem och 

199)' Edda, Gxlfaginning, Jfr Förespråket aoo) Diodo- , 
rus af Sicilien, L. V. och Strabo, L. X. aoi) Isl. 

Langfcdg- hos Langebck, 1. c. Jfr Förcftpruket Ull 
Gylfaginning. apa) Jfr ofvan s. 9& 

'Digitized byCjOOQlC 



IL OmFolkvandringarna och Nordens äldsta invånare. 1 1 7 

synnerligen i Frankernas gamla chrönikor siamma 
sägner förekomma om den Trojanska härstamnin- 
gen. Sedan Tröja var forstördt, säga dessa chrö- - 
nikor, utvandrade Trojanerna från sitt land; de 
skipade sig i tvänne hopar; af dessa drog den ena 
till Macedonién; den andra, som efter sin Konmig 
kallades Friger » genomvandrade först Asien, men ' 
nedsatte sig sedan vid Donaus och Syarta Hafvets 
stränder *°'); här fördelade sig samma hop åter i 
tVänne flockar, af hvilka den ena qvarstadnade pf- 
vanfbr Donau, valde Turchot till Konung och kal- 
lades efter honom Turchi (Tyrker) samt försvarade 
manljgen i läng tid sin frihet mot tillgränsande na- 
tioner; den andra åter under sin Konung Franco^ 
efter hvilken Frankerna hafra sitt namn, genom- 
vandrade Europa, nedsatte sig slutligen vid Rhen 
och företog ätt der irpphygga en stad, hvilken 
QfKpkallades efter Frankernas forngamla, i Mysien 
eller Phrygien helägna stad Tröja. Början gjordes 
med den nya stadens uppbyggande, men företaget 
lemnades ofullbordadt *®*)i I Cle viska landet, på 
stranden af Rhen, helt nära intill det gamla As- 
kurg, ligger en liten stad, som i våra dagar efter 
den förbiflytande bäcken kallas Xanten. Detta 
* Xanten har i medeltiden burit namn af Tröja *®^), 
och man säges hafva mynt från XI oeh äninu frän 

ao3} **Ad litora Danubii et maris Oceaoi.*' ao4). Fredega- 
T i US Scholasticns (från VII arhundr.)i dess HUst, Franc, Epu,, 
med iberopaode af äldre skribenters Tittnesbdrd.- Id«ciuf 
(frSn Lapiego i Spanien, af V ärhandr.) i deas Coiiect, HutJ 
(cit. af Lagerbring, Sv. R, Hist, 1.); Hnnibald (som tros 
bafva iefyat i Chlodvigs tid) i dess Franska chrdnika, hraraf 
vi nu mera blott cga ett utdrag hos Trithemius i dess Comp, 
iive Brev» de origine Regum^ et genis Franc; författaren tiH - 
Gtiia Franc, Epit., och Sfyon Aimoin (från X Irhondr.) i 
dess bok De Gestis Franc, m. fl. tala alla omFrankernas Tro- 
janska Mrkomst. ao5) Otto von Freysingcn, Ckron, / 
I den helige Victors Lei^cnd (cnlif^t uppgift af Görres, Ueber 
Hunib. Chron.j cil. af Gcijcr, 1. c.) kaUas staden T jo ja Fran- 
corum. 



Digitized 



by Google 



Il8 Inledning. 

XV århundradet, på hvilka denna stad kallas det 
Heliga och det Mindre Tröja *^^), Äfven haf- 
va, så berätta Norrraanniska chrönikskrifvare från 
X, från XI och följande århundraden *°''), de Skan- 
dinaviska Vikingar 9 som i IX och X århundraden 
så förskräckligt hemsökte Frankrike och der äfven 
toider Rolfs anförande slutligen bosatte sig, sjelfva 

glstått, att de härstammade från Trojanerna *°'). 
ch såsom vi sett i gamla skrifter talas om ett af 
Frankerna grundlagdt eller tillämnadt Tröja vid 
Rhenflodens strand, så hafva äfven forntida sägner 
hos oss vetat berätta om ett slott Trojenborg och 
en stad Tröja, hvilka sägas i hedentima hafva le- 
gat i Kinnevalds härad och Nykyrke socken i Sma- 
land, på ett näs mellan Hackeqvarns-å och sjön 
Hartgrepas Lögetrog. Det fordna Trojenborgs slott 
kallas i våra dagar Honsehylte-skans. Men der 
bredvid ligger en gård, som ännu heter Tj-oja- 

906) ''SiiiioU Tröja" och "Tro j« minor/' Gr i mm, Ii9ldenUeder% 
Jfr Möbseiis GeåefueLWitatmeh^in A MarkB» 307) Du- 
åOf Yilleloius Gemmeticensis, Orderic Vitalis, kon 
Pil ChesQe, Hist. Normann. Script» aoS) I Le Roman% 
4e Rou, som är l^rfatud i medlet af XII Irhundr. af Robert 
Va CO, Canonious i Caen i Normaodie, och h^araf nigra ftrag<- 
fneoter finoas införda i Skända lät, Sållsk, Skr, t6rkrea z8t6 
och 18171 upptagea och utmålas denna slgen i följando verser; 

Qnant jadis fn destruit Troie» 
Pont cil de Grece ourent grant joie, 
Plusors, qai escbaper ne porent 
Quist gens t quist nes, qui avoir porent « 
O famez o Serjanst et o fisct 
Par gran^ travail, par granz periz, 
Par plosors terres s^eapandirent , 
Terres peuplerent, citc? fircnt; 
Une geQZ de Troye escbapperent, 
Qqi en Dannemarche assenerent, 
par Danaiis un ancessor, 
Qu*l1. orent longqcs i seigqor* 
Se firont Danoiz apeler, 
Pour lor lignage remembrer. 

Digitized byCjO0QlC 



I //. Om Foikv^ndringarna och Nordens äldsta invånare* 1 1 9 

måla, och skogep deromkring säges bära namn af 
Tröja Skog*°»). 

Man liar vanligen förlöjligat berättelserna om 

f den Trojanska härkomsten och ansett dem för lär- 
da fabler och dikter , ej förtjenta af någon upp- 
märksamhet. De synas dock icke så helt och hål** 
let endast hafva varit ett foster af medeltidens lär-^ 
dom, utan fast mer på sin tid en verkligt herr- 
skande mening , grundad på dunkla fomsägner och 
minnen. Der ifrån endast kan äfvén förklaras det 
märkvärdiga i sammanstämmeisen af dessa från så 
många och frän så skilda håll mötande vittnes- 
börd och utsagor 9 som redan förekomma hos skrifl- 

I staUare från V, från VI, VII och följande århun- 

' dradwy h vilka efter all sannoUkhet haft till grund 
för sig äldre sägner. Mycket är i dessa och an- 
dra fomsagor dunkelt för oss äfven derföre, att 
Ti om den aflägsna forntid» hvartill de föra oss, 

, ega så få historiska efterrättelser. Men vanligen 
kyila traditionerna ytterst på en sann grund» ehu- 
ru de till *oss kommit än helt och hållet» än till 
en del vanställda genom folkdikter eller genom 
lärda tillsatser och förklaringar. 

Det var en tid» då icke blott i Mindre Asien 
många närgränsande folk» men äfven i Europa en 
del af den Thraciska kusten erkände Tröjas öfver- 
välde, så att man ansåg dess Konung för den stör- 
sta och rikaste furste i denna del af Asien. Thra- 
ciska stammar» det lära vi af Homerus» bistodo 
Tröja i den stora, ryktbara striden mot Grekerna. 
Efter Tröjas fall åter föregingo flera förändringar 
och hvälfningar bland folken i dessa trakter» mån- 
ga lemnade sina fordna hembygder, undanträngde 
andra stammar, eller undanträngdes af dem. En 
inägtig här af Teucrer och Mysier gick öfyer till 
Europa, utjagade åtskilliga folk från Thracien» elr 

309) T u o e I a s Gengr. , Afdeln. om Smaland. Jfr Histor. Beskrifn. 
om SmIUand af Kogbcrg och Ruda. 



Digitized 



by Google 



J20 Inledning. '\ 

ler hellre- underkuf vade dem och nedsatte sig rde« 
ras land*'^). Veneterna, af andra kallade Hene- 
ter, ett foU^, som fordom haft. sitt liemvist i 
nordligaste delen af Paphlagonien, vid floden Par- 
thenius^ förlorade vid .Tröja, till hvars hjelp de 
kommit, sin Konung Pylsemenes- De och i följe 
med dem många flyktiga Trojaner drogo, efter Trö- 
jan fall, under Antenors anförande öfv^ till det 
Europeiska Thracien, kommo efter långa vandrin- 
gar och tåg till öfre trakterna af Italien, fordrefvo 
Etiganeerna, som hade sitt tillhåll mellan Alperna 
och det Adriatiska Hafvet, bosatte sig i deras land 
och gåfvo en viss trakt deraf namn af Tröja **'). 
Vid floden Strymon (nu Iscar), på gränsen af Ma- 
cedonien, bodde i Herodoti tid ett folk, som kal-^ 
Jiades Paeonier; de hörde till den stora Thraciska 
folkstammen, voro ett manstarkt och mägtigt folk* 
och innehade de sydliga delarne af Thracien; tift 
dem räknades Agrianerna och Odomantema. Dessa^ 
Paeonier sade sig sjelfva vara en kblonie äf Tro- 
janska Teucrer,, och de hade för Darius Hystaspis; 
soni med förundran betraktat dem, förklarat hela^ 
sammanhanget dermed *'*). Samma Paeonier sä- 
gas hafva varit stamfader till Pannoniema, eller 
hellre att de, som af Grekerna varit kallade Paeo- 
nier, sedermera af Romarne kallades Pannonier ^ ^ ').* 

»10) Herodotus, L. VII. an) Strabo, L. L IV. V. ock! 
XII. LiTia»^ L. I. Plinius» L. III och VI. Jfr Homerus, 
11. a. Hcrodotus (L. I och V) omtalar dem afvcn och be* 
rSttar, att de sjelfva utgSfvo sig att vara af Medisk härkomst. 
Huru det tillgStt, att en Medisk folkstam kommit till dessa 
trakter af Europa > säger han sig icke kunna begripa , men med* 
gifvcr dock, att mSnga saker ^kunna ske inom en långfDljdaf 
&r. Efter Livii berättelse hade Veneterna i ett uppror blifvit 
utdrifna från Paphlagonien, innan de kommit Trojancrna till 
hjelp. aia) Herodotus, L, V. Jfr L. VII. ai3) "Pseo- 
nes netio ingens circum Istrum per léngum incolcns, ab Japo« 
dnrapopiiliti supra Dardanos protcnditur. Hi Paeones a Gne* 
cisi a Romanis Paunonii appellautur.** Appianus, B. Ill* 



Digitized 



by Google 



//. Om Folkvandringarna och Ifordéns äldsta invånare, 121 

De hafva troligen för Darius Hystaspis eller för 
Macedoniska Konungarne Philippi och Alexander 
den Sjtores vapen dragit sig från sydliga Thracien 
I allt längre mot nordvest åt Donau till och bosatt 
sig i. det sedermera efter dem sä kallade Pan- 
nonien, det nuvarande Slavoriien och öfra Un- - 
gem, just detsamma land, hvarifrän Frankema ef- 
ter så mångas berättelser sades liafva uttågat , när 
de ställde sin vandring mot norden*'*). Nedan- 
för Paeoniema bodde Dardanerna, ett äfven i den 
Trojanska historien så ofta återljudande namn. Om > 
deras öfv^gång till Europa finnes af de gamle 6j 
annat upptecknadt, än hvad Diodorus af Sicilien: 
i efter fornsägner berättar *'^), att Dardanus från 
' Samothracien (de Troiska Dardanernas stamfader, 
* en broder till den Idaeiska och Kabiriska under- 
göraren Jasion) hade fört en kolonie af dem öf- 
ver till Europa. Det land, de liär, bebodde, det 
Europeiska Dardanien, har legat oiVanfbr Mace- 
ddnien och i de följande tiderna blifvit räknadt 
till öfra Moesien; bland Dardaniska städer nämnas 
jemte andra Naissos {Nissa) och Scupi(Scöpia),den 
förra i det nuvarande Servien, den sednare i BuJ- 
garien *'®). Till Dardanerna gränsade Mysierna, 
som tillika med Teucrerna hade öfverkommit till 
£ui<bpa ocH sägas att i gamla tider tillika m.ed Ge- 
terna hafva innehaft allt landet mellan Hämus och 
Donau **''). Det är efter dessa från Trojanemas 
hembygder^ från det Asiatjska Mysien*'®) utvan- 

ed. ToUiL Äfven Plutarchusy Herodianus, Arriaiius 
m. il af de gamla f^rfattarne kaUa Pannonierna aUtid Paeonicr. 
ii4) 'Tradantmulti eosdem (Francos) de Pahnoniafaissedigres» 
ios/' suger Gregorius T u ron en si s {Hist, Franc) t Fran- 
kcrnas äldsta historicskrifvarc (från VI århundradet). Äfven de 
öfriga chrönikorna låta Frankerna komina från DonaulSnderna. 
Till dessa, saga några, skola de hafva kommit fr &o Mseotisoch 
Taiiais, dit de aldraforst ställt sitt tåg cfler utvandringen från 
Tröja. 3i5)L.V.. ai6) Jfr PtorlcmaBUs, L. IIL ai7)Dio 
Cassius, L. LI. ai8) Tröja låg hemligen i Mysien» till 

Digitized byCjOOQlC 



la^ Inledning. 

(kade Mysier, som de nuvarande landskaperna Ser- 
yiea och Bulgarien fordom burit namn af Moesien, 
emedan de af Rontarne kallades Moesier, som förut 
af Grekerna varit kallade Mysier. Äfven om Bry* 
ger (Phryger), Phrygiska stammar i det Europei- 
ska Thracien» talas af de gamle *'*)» och om ett 
folk» som kallades Satras, berättas, att de tillika 
med Odomanterna» en gren af Pseonierna» bebod- 
de höga, skogbevexta, snöhöljda bei^, öfverst pä 
hvilka de hade ett Bacchi tempel, hvars prester, 
som spädde, kallades Bessi, och i spetsen för hvil- 
ka stod en prestinna, hvilken, likasom i Delphis, 
afkunnade oraklerna; dessa Satrse voro ett mycket 
tappeit och stridbart folk, och de hade guld- och 
sUfvergrufvor pä det^ stora, höga berget Pangseus 
invid Strymon-floden, på gränsen mellan Macedo- 
nien och det egentliga Thracien **^). Triballer, 
Dardaner och ännu andra Thraciska folk ödelade 
först hvarandra genom inbördes krig, sedan blefvo 
de af Macedon^erna och Romarne underkufvade,sä 
att i Strabos tid mänga af de forn-thraciska stam- 
mame antingen alldeles gått«under och rent för- 
svunnit äfven till namnet, eller ock voro endast obe- 
tydUga lemningar af dem öfriga. En del hade tro- 
ligen sammansmält med de mägtigare stammarna 
och förlorat sig bland dem. Åtminstone berättas 
detta uttryckligen, om Triballerna, ett fordom mäg- 
tigt folk, som med Philippus och dess son Alexan- 
der den Store fört blodiga krig, men sedermera 
försvagadt och nästan utrotadt efter de sista lång- 
variga fejderna med Scordiscerna , en annan mäg- 
tig Thracisk folkstam, togo de återstående lemnin- 
game af det Triballiska folket sin tillflykt till de 

hrilket landskapet Troas eller Lilla Phrygien hörde. a 19) H e- 
rodotus, L. VI och VIL Jfr Strabo, L. Vll. Arrianus, 
P^rtpL Ponti Eux,^ omtalar en ort Phrygia i Thracien ofva a- 
f5r Bosporen vid Svarta Hafvet. 220) Herodotusy L. VII. 



Digitized byCjOOQlC 



IL Om Fdkvandringärna och Nordens äldsta invånare, i al 

magtiga Geterha ***), söm jemte Mysiérna ***) ha- 
de gått öfyer Donau och utbredt sina vapen finda 
till Dniepem. Till dessa drag af de fordna folk- 
I förhållandena i dessa trakter efker det Trojanska 
kriget kunna ännu läggas sagorna om Helenus^ en af 
Priami söner, som flytt öfver till Macedonien samt 
der tippbygt en stad Ilium, och om Skamandrios, 
I Hektors och Andromaches son, hvilken säges haf- 
I va kommit till Skythemas land och satt sig ned 
I vid Tanais **'); sägner, som möjligen kunna haft 
j någon grund för sig, ehuru så ringa tillförlitligt 
I derom kommit till efterverldens kunskap. 

Ingen har till rättelse för efterkommande upp- 
1 tecknat förloppet af de händelser och den stora rö- 
i relse bland folken, som följde på Trojanska rikets 
fall. Det se vi dock af de fråsägner och de fö 
I strödda underrättelser, som blifvit defom bevara- 
de, att med Trojanerna närbeslägtade stammar va- 
rit i Thracien bosatta, och att kolonier af Teucri- 
sla flyktingar samt Tröjas öfverblfefna förnämsta 
slägter vandrat ut och bosatt sig i dessa trakter. 
De medförde utan tvifvel sina gudasagor, sina forn- 
minnen, sina heliga bruk och icke mindr^ sin högre 
kunskap i krigiska och fredliga värf. Derigenom 
skedde, att de hos de folk, bland h vilka de satte 
sig ned, öfvade samma inflytande, som den högi-e 
ii^igten alltid öfvar öfver den okunniga massan; 
Äe blefvo den herrskande stammen eller den herr- 
skande slägten. Sådana voro äfven bland de Helle- 
^iska stammarna följderna af fremmande koloni- 

2)1) Appianus, 1. c, aaa) Såsom ofvan är anfördt, efter 
I)io Cassias» besuto Mysicrna och Gctcrna i Sldsta tidei^ 
Undet mellan Hämus och Donau. I Strabos tid bodde My-" 
•ieroa, likasom Getcma^ pfi ömse sidor om Donau. Deras krigs- 
^rder och yandringar synas således hafva varit gemensamma. 
3a3) Scholiasten till Euripides* Andromachc (cit. af MQn- 
ter, Kireh, Gesck. v. Vän. u, Norw,) har meddelat detta ur 
a:dra boken af Anaxikrates' förlorade Argi viska historia. 



Digitized 



by Google 



124 Inledning. 

sters invandringar från mera bildade länder, fi-åii 
Egypten, fråii Phoenicien och från mindre Asien; 
med dem inkommo fremmande Gudar, infördes 
många religiösa bruk, grundlades många inrättnin- 
gar till en blif vande samhällsordning, och flere af 
de invandrande fremUngarna, en Gecrops, en Cad- 
mus, en Pelops och andra blefvo stamfäder förde, 
regerande slägterna i Grekland; vid minnet af des- 
sa händelser är äfven Greklands hela sagohistoria 

T fUstad, ehuru» såsom måste ske med minnen, h vil- 
ka länge genom sagor och muntliga traditioner fort- 
plantas från slägte till slägte, de blifvit klädda i 

. diktens drägt och erhållit många utsniyckelser. Så-^ 
ledes, då man ser Trojanska fursteslägter nämnas 
vid Tanais i Skythien, ser Mysier, Dardaner och 
kolonier af Trojanska Teucrer bosatta i Thracien, 
i desamma trakter, dit så många spår leda oss att 
söka våra stamfaders hemland före deras tåg till 
norden, dessutom en sällsam öfverensstämmelse 
träffas mellan den nordiska mythens Åsar och 
Tröjas Idaeiska Daktyler, äfven ett aflägse minne 
af det Troiska Ida framskymtar i våra uräldsta 
qväden, så är icke alldeles osannolikt, att de an- 

- förda sägner, som tyda på de nordiska folkens här- 
komst från Tröja, möjligen haft till grund verkli- 
ga forntraditioner, stödda på dunkla minnen från 
en tid, då Teucriska kolonier, prest- och furste- 
slägter, sedan hemlandets thron och altaren stör- 
tat, hos Thraciska fränder och staraförvandter för 
sig och sina Gudar sökt och funnit en fristad, ett 
nytt fädernesland, der, genom sin högre insigt i 
gudomliga och menskliga saker, blifvit den'pre- 
sterliga, den herrskande slägten och sålunda fort- 
plantat sin fornkunskap och sina minnen. 

Men alla de närmare omständigheter af dessa sä 
långt tillbaka timade hvälfningar och händelser ligga 
i det aflägsna fjerran för vår blick undanskymda. 
Så mycket endast se vi, att de fordom hos Fran- 

Digitized by Google . 



//. Om Fotkvandrinoarna och Nordens äldsta invånare. I25 



•o 



kerna och hos- Skandinaverna inhemska sägner» som 
gå med sina minnen upp till de dunkla tiderna för 
det Trojanska rikets magt, dess glans och dess fall, 
kunna 'på en historisk väg förklaras /i full öfyer- 
ensstämmelse med tidsförhållandena och folkvan- 
dringamas hela historia. Spår träffas också » att - 
Åsa-namnet äfven hos de forn-thraciska folken och 
de med dem heslägtade stammar varit en forngam- 
jnal, helig gudabenämning. iEsar (Åsar V kallades 
Gudarne hos Italiens fom-in vanare Etruskerna ^ ett ^ 
folk, som för sin cultur och sin bildning, ej min- 
dre än for sina sjöfärder, sin prestadel och för- 
buhdsforfattning* var i forntiden .mycket berönidt 
och ^i många afseenden röjer med de nordiska fol- 
ken en viss slägtskap; det härstammade, säga de 
äldsta underrättelserna **"*), från Lydien i Mindre 
Asien, och all sannolikhet är, att Etruskerna va- 
rit ett med Thracerna beslägtadt folk, som från 
de sistnämndas land i urminnes tid invandrat i ofra 
Italien oqh derifrån utbrcdt sig längre ned i lan- 
det. Af Etruskerna erhöUo Romarne sin eultur, 
och As a (sedan ara) bensimndes hos dem i de 
äldsta tiderna Guds altare,- likasom deras högsta 
Gud, den samma med Samo, äfven bar namnet 
Asos. Asios kallades också grundläggaren af det 
Troiska palladium, forn-thraciska folkets heliga lär 
rare, efley hvilken Troernas land säges hafva er- 
hållit sitt namn. Och bland de heliga, ända till 
loo fot höga ättekullarna, som betäcka Tröjas slät- 
ter och bära namnen af Achilles, Patrokles, Ajax 
samt ännu flera forntida hjeltar, äro framfor an- 
dra märkvärdiga Asios' och iEsyetes' heliga ät- 
tehögar, den förra såsom den, på hvilken de Troi- 
ska kämparne samlades till rådslag, den sednare 
såsom af alla den största, från hvilken man har 
en vidsträckt utsigt öfver den Trojanska slätten, 
öfver loppet af flöden Skamander, öfver berget Idä 

aa4} Hoa H^rodotus, Strabo, Scymnuft. • 

Digitized byCjOOQlC 



126 « Inledning* 

och Heliesponten ***)• Att äfven i norden hos de 
Skandinaviska forngöternay före den sista Odinska 
folkinvandringen 9 ännu qvarlefde hogkomsten af 
ett heligt Asahem» Gudarnes land, det se vi der* 
af, att Oden och hans Diar, för att omgifva sig 
med gudomlig vördnad, gåfvo sig ut att vara de 
gamla Asamé, ty det var icke den invandrande 
folkstammen, utan Diarne, den egentliga gudasläg-» 
ten, som buro detta namn/ Anses (Åsar) kallades 
äfven hos söderns Göter den gudaslägt, frfinhvil"» 
ken deras Konungar och förnämsta räknade sin 
fitt ***). Likaså hös Vandalerna, en gren af den 
fomgötiska stammen, bar den yppersta slägten namn 
jif Asdingi **'). Dessa, hos så vidt till namnet 
skilda folk, gemensamma Asa-benämningar, alla 
häntydahde på gudomlighet och helighet, måste 
vara erinringar af ett gemensamt forn-asiatiskt hém, 
och en djup, grundlig fornforskare **®) har visat 
o^s på de Kaukasiska bergstrakterna (Kauk-asos) 
såsom ett i hela den äldsta fornäldern firadt hem- 
vist för Gudarnes slägte, ett heligt land, h vari från 
4e forn-italiska , Helleniska, Thraciska, Götiska och 
Germaniska folkstammarna i en tid, som döljer 
sig för den menskliga forskningens blick, utflyt- 
tat med sina Gudar och helgedomar och i det nya 
fäderneslandet bevarat vissa heliga hogkomster af 
det urgamla stamlandet, Gudames hem. 

S^dan Hinduernas heliga urhäfder blifvit till- 
gängliga för Europeiska lärda, och desse börjat ta- 
ga kännedom af det fom-indiska Sanskrit-språket, 
har man upptäckt mellan detsamma och dét förn- 
Mediska eller Persiska, det så kallade Zend-språ- 
ket, hvarpå Persernas äldsta heliga religionsurkund 
Zendavesta är skrifven, en stor likhet och öfver- 
. ensstämmelse. Dessa begge språk åter hafva med 
. det Grekiska och det Latinska och ej mindre med 

-É 

* a^ifO Ritter, Vorhalle: aaö) Jfr ofvan s. 46. 127) Jor- 

« • da nes, c. aa. aaS) Ritter» 1. c. 

Digitized byCjOOQlC 



IL Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare. 1 37 

de Skandinavisk-Germaniska en frändskapysomicke 
är grundad blott på vissa öfverensstämmande ord 
i dessa språk» men sträcker sig intill sjelfva ro- 
ten af deras innersta väsende och vittnar, att de 
gätt ut från en gemensam språkstam, ehuru de no- 
der loppet af årtusenden utbildat sig på olika sätt 
och till det yttre undergått hvart för sig genom 
blandning med fremmande nationers språk många 
förfindringar *^'). Denna slägtskap mellan språk, 
som talas i Asien af Perserna och af Hindostaner-- 
m eller de herrskande casterna i Indien, i Euro- 
pa af Grekerna, af Italiens invånare och af alla de 
nationer, som leda sin härkomst från den stora 
Skandinavisk-Germaniska folkstammen, gifver ove« 
dersägUgen vid hand, att det varit en tidsålder, 
då ättfödema till dessa nu så vidt åtskilda och 
spridda folkslag utgjort en hufvudstam och haft 
ett gemensamt fomhem, h varifrån de uttågat i ti- 
der, om h vilka vi icke ega någon kunskap. Så 
liogt tillbaka någon skymt af historiska spår före- 
! ter sig, synas de alla hänvisa, att de talrikaste och 
mSgtigaste stammar, som befolkat Thracien, Grek- 
Iland och Italien, kommit från det vestra Hög- 
Asien, från de Kaukasiska bergländerna mellan 
Svarta och Kaspiska Hafven. Här, i samma trak- . 
ter, i det nordliga Medien (i landskapet Aderbid- 
schan, elddyrkans gamla land), mellan floderna Kur 
och Araxes på vestra sidan af det Kaspiska Hafvet, 
▼ar det äfven, Zoroaster *'°) aldraförst upp-^ 
trädde som reformator och lagstiftare, återkallan- 

33g) Jfr Palmblads Afhandling om Hinduerneft fornhäfdcr, 
i Svea» II. ii3o) H c er en, Ideen^ anser pS grundade sllil 
sannolikt, att Zoroaster Icfrat i tiden af Mediska rikets flor, 
tid pass 6 filer 700 år f. Chr. , eller också , hyad ännu lro« 
ligare är, att hans lefnadstid gSr upp till en ålder, som ligger 
utom gränsorna f5r den bekanta historien. Emedlertid säger 
Zoroaster sjclf, det han icke instiktade någon ny lära, utan 
endast upplifvade en äldre; han yillc blott återställa Ormuzds 
ord, som denne en gång hade uppenbarat fftr Dsjemscbid. . * 

'oigitized by VjOOQiC 



1 28 Inledning. 

de minnet af den gyllene .ålder, när den slör 
Dsjemschid, folkens fader» beherrskade Iran, de 
forn-mediska eller Persiska riket. Ben tiden, si 
lärde Zoroaster, dogo icke djuren, icke menni^kor 
na; dessa njöto en evig ungdom; hvarken hétU 
eller Ttöld eller brist plågade dem, inga tygellös 
.lidelser och begär herrskade. Ormuzd och Aliri- 
man hade frän ur-ljuset, från ur-väsendet, tidei 
utan gränsor, utgått som tvänne lika goda väsen- 
dén. Men Ahriman afföll från sin renhet. Då upp 
kommo tvänne motsatta riken, Ljusets och Mörk- 
rets. I det fbrra herrskar Ormuzd, ursprunget oth 
stiftaren af det goda; i det sednare Ahriman, käl- 
lan och upphofsmannen till det onda, detphysiska 
som det moraliska. Omkring Ormuzds tlxron sti 
ljusets furstar, de sju Amschaspands *"); omkring 
Ahrimans mörkrets furstar, de sju Dews. Izeds, 
de goda andarne, dem Ormuzd skapat, tjena IjU" 
sets furstar; mörkrets åter hafva till sin tjenst en 
otalig skara af Ahrimans skapelser, de lägre Dews 
(Djus, hos Hinduerna Dejotas, Djutas, Juts, 
•hos våra fornföder Jotnar, hos Grekerna och fio- 
niarne Giganter), onda andar och magter. Genom 
Ahriman , den stora ormdraken , hvars väsen lef ver i 
fröet af det tjockaste mörkret, hvars kropp är vidt 
utsträckt, så långt mörkret räcker,' genom hbnom» 
afgrundens furste , kom synden i veriden., och med 
synden döden bland menniskorna. I tolflusen år 
•skola Ormuzds och Ahrimans riken befinna sig mod 
h varandra i oupphörlig strid. Efter denna tid blir 
Ahriman besegrad. Ormuzd förvandlar allt mör- 
ker 

aSi) Ormuzd sjelf yar bland dem den första. Under de bin^ 
sex Amschaspands tänkte man sig personifierade Ormuzds sex 
hufvudegenskapcr: Godheten, Sanningen, Rättvisan, Ymnog* 
heten. Visheten, Lycksaligheten; under de sex ofversfa Öcw 
2tcr Ahrimans' sex hufvudegenskapcr: Elakheten, Lögnen, Orätt* 
yisan. Bristen, Dårskapen, Eländet. 

Digitized byCjOOQlC 



' //. Om Folkvandringarfia och JTordens äldsta invånare, i ^29 

ker till ljus* De döda stå upp /ty han, som ska- 
pat allt 9 förmår äfven^ att jorden 00)1 haf vet åter* 
gifva menniskorrias ben , och Ormuzd bekläder dem 
ined kött och ådroir. Han håller dom på bryggan 
Tschinevady som skiljer himmelenirån jorden, och 
hyarunder afgrundssyalget befinner sig. Före upp* 
ständeisen skall jorden på de sista tiderna blifva 
hemsökt med olyckpr af alla slag» pest» hunger v 
farsoter och krig. Efter uppståndelsen skUjas de 
goda från de onda; dessa sista blifva nedstörtade 
i afgrunden, för att i eldströmmar a^f smälta me- 
taller rjsnas och luttras. Sedan uppstår en ny, en 
föryngrad jord; hela naturen blir ljus, och Ormuzd^ 
lag herrskar öfver. allt i det omätliga hela. 

En motsvarande bild af dessU mörkrets och 
ljusets mythiska riken fann man på jorden i den 
starka motsats, som företedde sig mellan Iran och . 
nomadernas land, det nordliga Turan. Det Me- 
diska riket nemligen, det så. kallade Iran, sträckte 
sig från Hoden Kur, på vestra sidan af Kaspiska 
Hafvet, rundt omkring södra delen af detta haf 
intiU floden Jaxartes (Sihon) i öster; det gränsa- 
de således till nordliga delen af Kaukasus och de 
nopr om Kaspiska Hafvet samt det stora Bucha- 
riet.i de Högasiatiska steppländerna kringvandran- 
de folkslag, h vilkas land man kallade Turan. 
Detta Turan, hvars strof vande horder, obekanta > 
med det borgliga samhällets lagar och inrättningar , 
förde en ostadig lefnad och genom ständiga fiendt- 
liga infall plågade det cultivérade, genom handel 
och konster blomstrande Medi^ka riket, var på jor- 
den efker den föreställning, Zojoasters lära innehål- 
ler, den synliga bilden af mörkrets rike under 
Ahrimans välde; Iran derémot, der menniskoma 
lefde i ett ordnadt samhälle, med stadigvarande 
hemvist under borgliga lagar, den synliga bilden 
af Ormuzds^rike.' Såsom Turan låg i norden, så * 
Sv. F. H. t B, 9 

Digitized byCjOOQlC 



i3o Inledning. 

äfven den mythiska Ahrimans rike» bvarifr&n de 
onda makterna, de fiendtliga Dews (Jotnarne) städ- 
se i talrika hopar stormade fram , för att tillfoga 
ljusets land och slägter allt möjligt öfvervåld. Och 
s&som Ahrimans välde en gäng kömme att bese- 
gras och hans rike att förstöras, så skulle äfven 
den Turanska furstens magt blifva krossad, Zoro-> 
asters ord herrska och Dsjemschids gyllene tid* 
hvarf återkomma * ' *). 

Det väsendtliga af dessa mythiska föreställ- 
ningar återträffas i den fornskandinaviska gudalä- 
ran» som till hela* sin charakter öfverensstämnier 
ej mindre med den Medisk-Persiska , än med den 
Grekiska. Äfven mellan Hinduernas och Persernas 
religionsurkunder råder i afseende på deras reli- 
giösa begrepp samma slägtskap som mellan deras 
språk. Frän norden, säga ock Hinduerna sjelfva, att 
de erhållit sina vetenskaper, och mycket synes äf- 
ven tala derför, att frän Persien eller de Iranska 
bergländerna de i Indien herrskande rasterna in- 
vandrat. Alla spår leda till trakterna af Hög-Asiea 
såsom det ursprungliga hemland, h varifrån stam- 
fäderna till de ifrågavarande folken, som röja i si- 
na häfder , sina minnen och sitt tungomål en oiniss- 
kännelig slägtskap med hvarandra, medfört grund- 
dragen af sin gudalära och sitt språk jemte fröet 
till sin odling. 

Men de krafter och de öden, som lösryckt 
dem från moderlandet, och den kedja af vandrin- 
gar och äfventyr, som fört dem åt så spridda och 
vidt skilda håll, ligga för oss i ett ogenomträng- 
ligt mörker förborgade. De äldsta segoljud, som 
till oss kommit frän en aflägsen forntid, häntyda 

Ek förda blodiga religionskrig, och våldsamma po- 
tiska skakningar, stora, omstörtande hvälfningar 
stå tecknade på de första bladen af de Asiatiska 

a33) Jfr Heeren» Idecn. 

Digitized byCjOOQlC 



//• Om Foikvandnngarna och Nordens ä/ästa invätidre. 1 3 1 

folkens och rikenas historia. Redan långt i tiderna , 
iore vår tidräkning omtalas Mediska folkstammar 
i Tliracien och öfra delarne af Italien *'^); okän- 
da öden och folkstormar hafva kastat andra till 
trakterna vid Maeotis, på nordöstra sidan af Svarta 
Hafvet *'*). Don på ena sidan om detta haf och 
Hellesponten eller Thraciska Bosporen på den an- 
dra synas, efter ländernas naturliga läge och efter 
hvad de äldsta minnen och underrättelser gifva 
vid hand, hafva varit de vägar, hvarpå undanträng- 
da stammar och vandrande kolonier färdats öfver 
från den Asiatiska verldsdelen till den Europeiska* 
Tidigast, och redan före den säkra historiens hör- 
jan, upphörde dessa vandringar i söder om Svarta 
Hafvet och Kaukasus, emedan i hela södra och 
Mindre Asien, äfvensom på den Europeiska sidan 
i Grekland och Italien folken tidigt sammanträd- 
de i ordnade samliällen, och mägtiga stater upp- 
kommo. Troligen har en stor del af Europa från 
denna sida fått sina första invånare redan föreden 

t aflägsna tid, dess sydöstra del sammanhängde med 
Afiien , nemli^en innan den stora naturhändelse in- 

f träffade, då Svarta Hafvet, fordom en landsjö li- 
kasom nu det Kaspiska och sammanhängande med 
detta, af förborgade orsaker och verkningar på en 
gång bröt våldsamt igenom det mellanliggande land , 
sonEL skilde det från Medelhafvet, förenade sig nied 
detta haf och på samma gång föranledde dess ut- 
brott genom det nu så kallade Gibraltarsund, hvar- 
igenpm gemenskap uppkom mellan Medelhafvet och 
den Atlantiska Oceanen* Väl når ingen historia 
upp till tiderna för dessa physiska revolutioner; 
men i de gamles fqmsägner om stora vattufloder 
och öfversvämningar lefde kanske ett dunkelt tnixk^ 

a33) Jfr not. 210. Celtaritis, Notitia orhU ant.j har ur de 
gamlet skriiler samlat åtskiUiga TittnesbSrjd om de i Thracicn 
l^rekommande Meder. 334) Jfr of van a. io5. 

Digitized byCjOOQlC ■ 



i3a Inlifdning* 

nc deraf *^*)^ och naturhistoriska iakttagelser al 
sednare tiders geologer och lärda hafva gjort san 
•nolikt, att både Svarta och Kaspiska Hatven for 
dom stått vida högre än nu, att de^ med h varan 
dra förbundna, på ena $idan sträckt sig djupt inåt 
Ungern, på den andra sammanhängt med sjön Äral 
och att endast genom en våldsam naturhändelse d< 
sund tillkommit, som på ena sidan förbinda SvarUi 
och Medelhafven och på den andra sistnämnda hal 
med det Atlantiska*'*). Det är möjligt, att forn- 
landet Lektonien, hvarom sagorna vetat tala, dj 
äfven gått under, att öarna i Grekiska Arcliipela- 
gen äro lemningar af detta iand, och att detsam- 
ma före den stora öfversvämningen, i första ti- 
derna af menniskoslägtets spridning, för de van- 
drande folkstammarna lättat pfvergången från Asien 
tiU Europa. Vid den första ljusstråle, historien 
kastar på de i söder och vester om Svarta Haf-* 
ve^ liggande länder, finna vi här mägtiga , urgamla 
riken, det Phrygiska,det Troiska, detLydiska,och 
vid sidan af dem små republicanska stater, redki 
^ . bestrålade af vetenskapernas första morgonrodnad 
och blomstrande genom handel .och konster; vi fin^ 
na den stora Thraciska folkstammen med sina skaK 
der och sina lärare vidt utgrenad på örnse^ sidor 
om den Thraciska Bosporen, och i dess granskap 
de Helleniska stammarna redan sträfvande till ea 
högre cultur. Frän detta håll hafva de öfver sö« 

a55) Efter en gammal saga siola Pelasgerna vid deras anlromafc 
till Pelopoanesus (omlring 1800 &r f. Chr.) hafya fuwiit lan* 
det sumpigt och följaktligen icke så Ungt fftrut befriadt M« 
▼a ttehöfTersyämniogen. a36) Se Pa H a s' 8tf ife bllf^ ^tt^^ 
VroHnj* b« StU0» Rdl(^*lII., och Bergmans Pfy$, Beskrifii 
öfvttt. JordkL Äfven .hos de gamle förekommer till en dcf 
samma tanka. Strabo (Lifi. I.} tror, att Medelhafret fordoia 
▼arit en sjO« o<:h att Gaditanska sundet (Gibraltarsund) seder* 
mera på våldsamt sätt tillkommit Af lika tanka är Piiniua^ 
' (Lib. VII och XX.). Åfren Diodorus af Sicilien anscf 
Svarta Hafvet icke alltid hafva egt gemenskap med McdeHiafTet, 

\' Jigitizedby VjI^VJVIVL 



IL Om Folkvandringarna och Nordens äldsta invånare. i3S 

dem» öfver vestern ocK tiU en del öfver norden 
.^f Europa sig .utbredande stammar kommit , som 
grundat och ordnat det Europeiska statsskicket och 
öfver Europa tändt vetenskaperna.^ ljus; némligen 
de från sydsidan af Kaukasus ^ nedstigande horder 
aflade i Mindre Asien till mer eller mindre del sin 
Kaukasiska råhet, och kolonier, som härifrån öf- 
vei^ingo till Europa, medförde en viss anstryk- 
ning af, cultur. Deremot, sedan allt på ömse si- 
dor om Hellesponten och Thraciska Bosporen an- 
U^t ett stadgadt och ordnadt skick, och de egent- 
liga vändringarne här längesedan upphört, var och 
förblef ännu det på norra sidan af Svarta ^Hafvet, 
mellan Don och Donau, liggande landet en be- 
ständig tummelplats för otaliga folk, som kommo 
dels från nordsidan af de Kaukasiska bergstrakter- 
na, dels från de Asiatiska högländerna på andra 
sidban om Wolga, i öster och norr om det Kaspi- 
ska Hafvel. Det äldsta folkj häfdema veta omtala 
i trakterna af Masötis, är Kimmeriema. De bod- ^ 
de mellan Don och Donau. I Herodoti tid ^^ 
man ännu den graf kulle vid Dniester-floden"]) detta 
folk uppkastat öfver sina Konungar, som fallit i 
len inbördes strid. Här, vid Dniestem, efter He«* 
Todoti berättelse ^'''), fanns äfven en urgammal, 
ofantlig kopparkittel, som höll 6ooamphorer '^^j, 
och hvilken man tror hafva varit enr lemning frän 
den gamla Kimmeriska tiden ^'3'). Det är efter 
dessa Kimmérier, det Tauriska sundet, som sam-^ 
manbinder Asowska sjön med Svarta Hafvet, for- 
dom burit namn af den Kimmeriska Bosporen. 
Här och hvarifrån Kimmericma kommit till des- 
sa trakter. Vet ingen med visshet att reda. Det 
likväl är sannolikt, att de nedstigit från de Kau- 
kasiska bergstrakterna, och detta i en mycket af- 
lägsen forntid. Homerus sjunger' om det Kimme-' 

337) Lib. IV. a38) Dess väggar ellelr sidor Toro 6 fioler tjocka. 
•»39) Rittter 1. c^ • 

* DigitizedbyGOOQlC 



/ 



»34 , Inledning. 

riska mörLret. Vid pass aoo är före Herodoti tid 
blefvo de updanträngda af SkytlierDa, som aukom- 
mo' från östern , fr&n länderna på andra sidan om 
Wqlga, h varifrån de af Massageterna blifvit for- 
drifna. Sedan besuto Skytherna i 5oo år det från 
Kimmeriema eröfrade landet meUan Don och Do- 
nau. Sky thernas magt gick till undergång , då den 
^tora» kraflfulle Mithridates, Konung öfver Pontus i 
Mindre Asien på östra sidan afKaspiska Hafv^t, sedan 
han dels geiiom vapen, deb genom underhandlingar 
underlaggt sig alla länder och folk rundtomkring hela 
Asiatiska kusten af Svarta Hafvet, från Bithynien, 
söder om detta haf yid Thraciska Bosporen» ända 
till Maeotis och d§n Tauriska halfön^Krim) i Euro- 
pa, der bortom bekrigade Skytherna och utsträck- 
te sitt välde intill Pniepero» på samma gång Ge- 
tema hårdt ansatte och undanträngde dem från 
Donau-^sidan, Efler Mithridates' fall bröto Sarma- 
terna upp frän det AstraEanska stepplandet, gii^o 
öfver Don, undertvungo eller utrotade så lemnin- 
garne af den Skythiska magten, att endast nanmet 
blef öfrigt af denna mägtiga nation. Sedan kom- 
mo Alanerna, undanträngde Sarmaterna och satte 
sig ned mellan Dniepern och Don« Plinius ^^^) 
uppräknar fjorton ser^ilda, till större delen obe-^ 
kanta folkstammar, som på en gång gingo öfver 
sistnämnde flod, vandrande från Asien öfver till 
Europa. Dessa alla blefvo s^dan dels undandrifna, 
dels underkufvade af den påträngande Hunniska 
Iblkstammen, som i väldig massa kom tågande öf- 
ver Don och framträngde ända till hjertat af Euro- 
pa. Den Hunniska magten var knappt upplöst, 
förrän från , Asien på samma väg kommo vandran- 
de nya folk, Avarer, Bulgarer > Chazarer, Ungrare 
och otaliga andra, hvilka skakade hela östbga hälf- 
ten af clen Europeiska verldsdelen och äfven i Tysk- 
land, i. Frankrike och Italien ofbi åstadkommo sto» 
a4o) H* N. 



Digitized byCjOOQlC 



I J. Om Folkvandringarna och Jfordensaldsia invånare. t3S 

I ' . - 

Al förödelser. På detta s&tt från århundradet före 
Chr. ända till Mongolernas härjande infall i XIII 
århundradet, under ett tidlopp af mer än ett tu- 
sen år, egde i länderna vid Maeotis, mellan Wolga 
och Donau y en nästan oafbruten folkvandring rum; 
här följde revolutioner på revolutioner, folk på 
folk, som böljor på böljor; hundradetals stammar 
haf?a i denna oqean af folkrörelser gått under el* 
ler smält med andra tillsammans, utan att deras 
namn en gång kommit till efterverlden. De i vidd 
omätliga högländer, sopi ligga mellan de stora bergs- 
kedjorna Altai och Taunis, från Kaspiska 'Hafvet 
S östra oceanen, némligen hela det medlersta 
Asien, som man vanligen inbegriper under namn 
af det stora Tatariet, var i sjelfva verkligheten 
detta på folk outtömliga Sky thien, denna fqlksla- 
gens qväd och verkstad, h varom Jordanes och 
de gamle tala. Härifrån förnämligast kommo de 
svärmar af olika nationer, om h vilka de gbmle 
icke vetat något, och med hvilkas stora vandrings-t 
tåg från öster till vester den sista, och den enda 
af historien verkligt kända ^ looo-åriga folkvandrin* 
gen från Asien till Europa tog sin början. Så län- 
ge de Asiatiska högländemas omätliga steppländer 
äimu icke voro af nomadstammar öfverallt upp- 
fyllda, och så länge i södra Asien ännu inga fa- 
rta riken och statsformer utbildat sig, fanns förde 
tandrande horderna utrymme nog. Men sedan jemte 
de riken och stater, som bildat sig i Mindre Asien, 
tillika först i det Mediska och derefter i det sto- 
^ Persiska riket uppstått en mägtig, ordnad stat,* 
^m skyddade sina nordliga gränser mot intrång 
df Turan-ländemas horder, då kastade sig dessa åt 
vestcro och öfver Wolga, öfver Don framstörtade 
mot Eurppa, den ena undanträngda stammen ispå- 
^n af den andra. 

Efter Skythernas undergång voro Geterna, i 
irhundradet före Chr., det mägtigaste folk i dessa 



Digitized 



by Google 



i36 Inledning. 

trakter. De sträckte sig på ena sidan intill Dni^pem , 
hvare-st de intogo ocfa förstörde den vid mynnin- 
gen af denna flod liggande staden Olbia ^^'}, den 
Tigtigaste och mest blomstrande af alla Grekiska 
kolonie-städer vid dessa kuster; pä den 'andra gin- 
go de öfver Donau och utbredde sina vapen öfver 
'hela Thracien ända till Maoedonien och Ulyrien. 
Från ApoUpnia söder om Hämus, icke långt från 
Byzanz, ända till Olbia vid Dniepem beherrskade 
de alla vid Svarta Hafvet liggapde städer ^^*). Så 
^ägtiga blefvo de, då Eorbista eller Byrebi- 
sta *♦') var Konung öfver dem. Då han trädde 
till konungadömet, på samma tid Sulla förde di- 
ctaturen i Rom (åren 8i— »79 f. Ghr.), voroGeter- 
ne af föregående beständiga krig, förda med om« 
' vexlande lycka, mycket försvagade. Borbista. åter- 
ställde inom få år deras förfallna magt, upprättan- 
de ett stort och mägtigt rike och gjorde sig fruk- 
tad af sjelfva Rom. Till dessa Borbistas framgån- 
gar och de stora verk, han utförde, bidrogo vä- 
sendtligen öfversteprestén Dicenei (eller Delifld- 
nei) kloka råd och visa anstalter. Han, én annan 
Zamolxis, hade, likasom denne, vandrat vida om- 
kring i fremmailde länder, sett och inhemtat myc- 
ket och kom genom sina öfverlägsna insigter, gen-* 
om sin stora klokhet och sin vishet i det anseende 
hos Oetema, att högre som ringare, konungar som 
folk hörsammade honom i alla saker, så att han 
utöfvade en nästan konungslig magt öch myndig- 
bet ^^^). Men han icke blott ledde de allmänna 
ärenderna, han äfven undervisade folket i mycket, 
, som • hittills legat utom gränsen af dess vettskap. 
Getema hade af naturen ett godt begrepp, sinne 
för vetensks^p och konst och god art till mera hyfi^- 

340 Denna stad låg der» brarest Cherson nu ligger. !i43)Dio 
ChrysosromnSy Oratt, Strabo, Lib. VII. a4^)^^J<>K'- 
dan«8 Bcmligen kalitf han Borbista, lios Strabo Byrebistu*- 
944) 5trabo, Le. « 



Digitized 



by Google. 



//. Om Falkvandrihgama och JVordens aUsia inv&nmre. 187 . : 

itkig och bildning 9 8n som fao$ BarWer var vän- 
lig. Diceneus' såg detta 'och sparade ingen möda 
ibr att bilda deras .förstånd och deras seder. Han' 
lärde dem mänga TishetsLud, tjdde för dem na-, 
turens miderbara krafter och yerkningar, upplyste 
dem öfver många förhållanden i Ufvetoch gafdes- 
isi och andra sina lärdomar en praktisk använd* 
karhet. Han st^ upp i vetenskapemas tegioner 
och talade för dem om planetemas gång och de 
himmelska kropparnas rörelser, uhder viste dem om 
de tolf himmelstecknen, förklarade månens till- 
ocji aftagande, gaf dem begrepp, huru mycket $0- 
bis eldklot i storlek Öfvergår jorden, och sade 
dem, méd hvilka namn och tecken man utmärkte 
de på himmeléns föste i en rund upp- och ned- 
gående, till talet räknade 344 stjemor, sopi från 
öster till vester med hastigt lopp hvart dygn om- 
hvälfde. Man såg med förundran, huru Getéma, 
dessa män, som helsades för de tappraste krigare, 
si snart de hade' .tre eller fyra dagars ledighet från 
npenskiften; strax samlades omkring sin vördade 
lärare och med begärlighet inhemtade hans under- 
Tisningar.i all verldshg kunskap. Den ena utfor* 
sbdé åtskilliga örters och frukters, egenskaper» en 
annan betraktade himlakroppamas ställning och rö- 
relser, åter en annan gaf akt på månens sällsam- 
ma gång, dess tungelskiften och förmörkelser, och ' 
med förnöjelse hörde de Dictneus förklara för dem 
gnmden oeh orsakerna till alla förhållanden *^')« 
SJt ston var deras tördnad och tillgifvenhet för ho-* 
nom och så mycket förmådde han öfver dem ge- 
nom sitt anseende, att de på hans råd afstodofrån 
sitt vindrinkéri och! borthöggo alla vinträd *♦*). 
Åt deras samhällsskick gaf han mera ordning och 
en fastare form derigenom, att han införde bland 

945) Jord^ncs, c. XL ^6) Data tiil5r Strabo slsom ett 
dra^ af Diccnei allflmagtighet . bksd Geterna. Thracerna hade 
i aUnunhet det rjkte om sig att vara ttarka Tindrinkare. 

* - *■ DigitizedbyCjOOQlC 



138 Inledning* 

dem lagar, h vilka äntiu i Jordänes' tidb^arades 
8|irifna och kallades Bellagines ^^''). De äldsta 
och ^rståndigaste bland Geterna invigde han i gu^ 
daläran y förordnade dem till prester, till tempel- 
värdare och bevarare af de heliga bruken och tra« 
ditionerna. De buro till utmärkelse af sitt heliga 
kall en hög liatt, hväraf de äfven benämndes med 
ett eget namn, som Jordanes på det Latinska språ- 
ket öf versätter med Pileati (Hattbetäckte) , hvilk<efc 
väl motsvarar eller rättast tolkas med det fom- 
skandinaviska ordet Sidhöttur (Sidhatfad), ty sä 
kallades Oden ^^^) af den sida eller läi^a hatten, 
sådan de fom-^nordiska höfdingame, hvilka tilHka 
voro prester och domare, finnes hafva burit ^^^). 
Så mycket emellertid Dioeneus verkat för Getiska 
magtens storhet och arbetat för Geternas utbild- 
ning, förmådde han icke att i dessa tider och i 
dessa trakter gifva åt deras samhälle en bestån- 
dande fasthet. Efler Borbistas död uppkommo in- 
re söndringar, delningar af riket mellan Konunga- 
ättlingarne och tillika krig med Romame. Geter- 
na, hvilka nästan dyrkade Dioeneus som Gud ^'^) 
och sett, att allt, hvari de hörsammat honom och 
följt hans ledning, hade fört till en lycklig utgång 
och- för dem varit helsosamt och nyttigt, företogo 
efter hans råd, och såsom hela berättelsen ^'') sy- 
nes antyda, äfven under hans anförande ett in&U 
i Germanernas land, detsamma, som i Jordanes' 
tid Frankerna bebodde, det vUl säga de nedre 
Rhenländerna» Då förde Julius Gassar sina vajpen 
öfver hela verldan^ tvingade alla konungariken un^ 

a47) Heningarne bland de lärda om upprinnelsen och betydel- 
sen af detta ord Sro mycket olika» Du Cange, 6/os«.^ r. 
Bellagineå och Bilagé, Lallar den fura munå^ipalia och anter 
ordet komma af by och lag* till f&ljd hvaraf det skulle be- 
teckna By lagar f s&dana Engelsmännen ännu kalla Bilawes. 
94S) Ed dan, Grimnismal , Sir, 49- ^49) Helges och Grims 
Saga. P. £. M ii iier, S, Bibi. I. aSo) Strabo l.c. aSi) Hos 
Jordanes» Le. 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om Foikvandring^na och Nordens äldsta invånare. i3g ' 

der sin lydnad och sträckte sina eröfringar utom 
jordkretsen till öarna i oceanen; men Geterna, sä 
i)erättar Jordane^, förmådde han icke undertvinga. 
Emellertid sammansmälte så på en gäng deras 
magt, att de^ som förut kunnat utsända härar af 
200,000 man y mägtade i Strabos tid knappt ställa 
4o eller. 30^000 man i falt ***). 

Att Meterna från Svarta Hafvets, frän Dnie- 
pems oiAx nedre Donaus, stränder infallit i Germa-^* 
nemas land vid nedre Rhen, och att derefter i 
länderna vid Donau knappt något spär mera tedde 
$ig af deras fordna stora magt , bevisar, att de fö* 
leiagit en utvandring. Att detta skedde vid pied* 
let af århundradet f. Chr., då Julius Caesar un* 
^rkufvade Gallien, förde de Romerska vapnen öf- 
ver till Britannien och vid Rhen krigade med de 
Germaniska folken, sammanstämmer med den tid, 
de nprdiska sagorna och alla öfriga historiska spår 
9Dyisa för den sista Odinskn folkinvandringen. Yå*- 
ra nordiska fom^urkunder skildra Oden såsom en 
man,^ den der genom sin visa lagstiftning, sitt öf-- 
Terstepresterltgaembete, sin /»tora klokhet och sina 
undergörande konster, kortligen, genom sina oi- 
T^rlägsna inmgter i både gudomliga, odi menskliga 
saker förnämligast utöfvade sitt stora inflyb^ide 
9ch vann bland . sitt folk en gudomlig vördnad. 
Med samma drag tecknas hos Jordanes och hos 
Strabo den namnkunnige Diceneus, han, Getfsmas 
spåman, lagstiftare och öfversteprest, som i Egyp^ 
ten hade. lär t sma spådomskonster ^^^)» som re-* 
dan under sin lefnad af Geterna nästan djrrkades 
som Gud och öfver dem utöfvade ett allsmägtigt 
välde. Så vidt det öfver så mörka saker isåijer'^ 
ran Uggande tider, kan varai tillåtet, icke att med 
afgörande visshet framställa en tanka, men dock att 
yttra en förmodan på grund af alla sammanstäm* 
Boande historiska vinkar, så är denne Diceneus, 

aSa) Strabo, 1. c. 353} Strabo, L c. 

Digitized by VjOOQiC 



t4o , Inlednings 

den djupt kunnige ^ mannen, pfter livars råd B<Mr-^ 
hi$ta nyskapade Geternas magt och upplyfte den-» 
na till en sådan höjd af storhet , han, Dicéneus, 

' hvilken Getema hemburo en gudomlig vördnad , 
t>ch hvars efterträdare, likasom han, på en gipg 
Tar deras höfdiqg, öfversteprest och domare *^^), 
samme man med deb historiskle Od^, gruna* 
läggaren af Svithiods rike, den store mannen, som 
kom till höga horden vandrande med Crudarnes 
slägt från Gudamés hem, och som sjelf, likascHn 

- fordom den Pjrthagoreiske ZamöUis och såsom sed 
var hor» Getema ^^^)» förde den Gudens namn, 
hvars högste prest han var. Upp « till granskapet 
af de vid Tanais och vid Mattis höende folke^a 
sträckte sig Getemas magt efter Skythemas falL 
Detta och den stora rörelse, det Mithridatiska kri^^^ 

Set föranledde bland folkstanunama i dessa läa« 
er, har utan tvifvel hragt Getema och de Maeo-* 
tiska folken i många förhållanden till hvarandra. 
/För oss emellertid är mycket, af hvad sig här 
tilldragit, alldeles obekant, emedan vi ojn folkstam^* 
marna i dessa trakter, deras flyttningar och hvad 
Ömsesidigt mellan dem förelupit, ega endast frag« 
mentariska och högst ofullständiga underrättelser. 
Men lyssnar man tul den nordiska sagans antydnin«* 
gar, sammanKemtar man de spridda underrättelser, 
h vartill den historiska forskningen fört oss, sam^ 
manhåller dem med hvarandra och med kända hän-t 
delser, så.öfvergår det till stor historisk sannolika 
het, att Geterna och de Mseotiska Asa-^byggarne i 
det granskap, hvari det Skythiska och Mithridati- 
ska. kriget eller de af detta krig föranledda stora 
folkrörelser förde dem, kommit till hvarandra i 
mångfalldiga förhållanden, att de, med hvarandra 
i förbund, getnensamt företagit -den stora utvan- 
dringen åt porden, och att begge folken jemtede« 

• a54) *'£t rex et pontifex ob stfam peritiam haliebatur , et in sua jqsti* 
tia populos judicabftt/' . Jordanci. a5$) Strabo, L. XVI. 



Digitized by 



Google 



//. Om Folkvandringarna och Nordens aldsla invånare. i4» 

ras minnen, deras gudasagor, lära och trasa myc* 
ket lättare med livarandra ^sammansmält, som i 
fordom tid begges förfader varit Kaukasiska stam- 
förvandter. 'Dä således den nordiska sagan talar 
om- Asicemän oclr Turkar, som med Oden* invan- 
drade i* norden, visa oss de historiska spåren till 
trakterna lod Taifiiis, till det Maeotiska Asa-landet, 
såsom hembygden för de förra, till Thracien åter 
såsom hemlandet för de sednare, ty att med sa- 
gans Turkar förstås Thracer (Thraker), har redan 
af andra blifvit anmärkt och är väl näppligen nå- 
got tyifvel underkastadt ***)• 

Men. huru långt upp i tiden de ^å^ de äldre 
invandringame af de Götiska stammar, som före 
den sista Odinska vandringen befolkat vår hord, 
och om de, eller redan andra folkstammar före, 
dem varit den Skandinaviska nordens första be- 
byggare, derom ega vi icke, den ringaste historiska 
Tisshetj^ eller kunna åtminstone endast med ledning 
af några -svaga ljusstrålar deröfver framställa en på 
sannolikheter grundad förmodan. - Kasta vi nemU- 
gen en blick på folkvandringamas historia eller de 
stora tilldragelserna i södern oclv norden af Euro* 

Ei de äldsta tiderna, så mycket deraf i degam^ 
1 skrifter finnes upptecknadt, så framte sig föl-* 
jande stora rörelser bland folken. 

Först iSky thernas mägtiga infall i länderna vid 
MaM)tis, då Kimmerierna, som efter de gamles be- 
rättelser synas hafva varit ett stortoch talrikt folk ^ 
blefvo fördrifna från sina bosäten mellan Don och 
Donau. En del af dem, sannolikt de, som bodde 
vid Maeotis' och «de närmast derintill liggande trak^ 
^» togo vägen öfver de Kaukasiska bergen, jb- 

ISQ Med Tttrkania kan ?ilserligea SIV«n häniyiUs på Ten- 

»krerna, i enlighet med traditio|ien oiH den Trojanska har- 

•Unmingen. Men afyen. i 'sådant fall blifva dessa Teukrer 

Tbnker, nemligen T h ra k i ska Teukrer^ de, som efter He- 

redoti berättelse Toro i Thracien bosatta. 

Digitized by VjOOQI^ 



i4a InieJning, 

föUo med gräslig förhärjelse i Mindre Asien ocli 
utbredde der öfver allt en stor förskräckelse ; men 
de längre mot vestern boende Kiramerier, den 
största och stridbaraste hopen af dem , samlade sig 
Vid Dniestern odi^ efler hållet rådslag aflågade åt 
vestern eller åt norden af Europa *^''), Detta sked- 
de omkring är 640. Vid pass etthundratrettio år 
derefter företog Darius Hjstaspis det stora härtå^ 
get mot Skythien, då han äfven gjorde Thracerna 
sig underdåniga, bekrigade Geterna och satte alla 
de i nuvarande Moldau och Wallachiet» i Sieben- 
burgen och Ungern ända till Polen och upp mot 
norden af Europa boende folken i stor rörelse. 
Med Thracerna, med Geterna, med Skythema förde 
äfven den Maccdoniska Konungen Philippus hård- 
nackade krig och bragte Thracien under sitt väl- 
de. Efter dessa händelser visar sig en stor rörel- 
se bland de nordiska folken. Från Gallien, från 
de öfre Donau-trakterna , från Europas yttersta 
gränsor, från djupa norden **■) komma vandran- 
de härar af Geltiska eller Galliska och andra all- 
deles obekanta folk, som öfversvämma de sodrä 
länderna; en del framträngde öfver Alperna, in- 
kräktade ' öfre Italien, bekrigade, intogo och upp- 
brände Rom (omkring år Sog f. Chr,); andra to- 
go vägen till Pannonien, drogo derifrån härjande 
genom lUyrien , Macedonien ocii Grekland ; en hop 
af dem upprättade (år 378 f, Chr.) i Thracien ett 
^et rike, ;5ora egde bestånd i 60 år; en annan 
hop gick öfver till Mindre Asien och grundade i 
norddelen af stora Phrygien en egen stat, som 

957) På detta sitt lyius de hot Htrodotns (Lib^ IV) och hos 
Plutarchus ( yiia Marti) fftrekoniinaiide berättelser om Kiai^ 
meriema aldrabäst kanna fiVrlilaf och f5rkIarasL Jfr Bayer» 
Osfmse» 95$) "Ab ultimif térranim oris et ciDf^ente omnia 
oceano.** FlorQs, Lib. I. Jfr Liyius, Lih. V. Platar- 
chui, r. Cam.' Jttstimis, L, XX och XX4V. Anr. Vic- 
tor, de Fir. III. 

Digitized byCjOOQlC 



IL Om Folkvandringarna QckJf ordens äidstamvanare. i43 

efter det fremmande folket blef kallad Galatia. Se- 
dan kommo frän norden nya vandrande folk, de 
oamnkunniga Kambrema och Teutonema, efter dem 
åter GötisKa och andra folkstammar , som likale- 
des framtränga mot södern. 

Skadar man dessa folkrörelser i deras stora 
sammanhang, så vidt detta kan skönjas af de hän- 
delser» yi känna hafva timat, sä blir det sannolikt , 
att den stora utvandringen af Celtiska och andra 
foik varit föranledd af Kimbrernas ocliTeutonernas 
framträngande frän norden, och äter att den sto- 
ra rörelsen bland dessa varit en följd af hvälfnin- 
gar och förändringar, som i de nordiska länderna 
föregått genom andra dit ankommande folk. Vi' 
se dessa rörelser börjas och fortgå efter Kimme- 
riernas fördrifvande frän Svarta Hafvets kuster samt 
Darius Hystaspis Skythiska härtåg och den Macedo- 
niska Konungen Philips stora krig med Thracerna 
och Geterna. Trobgen har då från Thracien en 
stor utvandring skett af frisinnade Getiska och an- 
dra med dem beslägtade Thraciska stammar , som » 
belhre än att dela de tillgränsande folkens öde att 
mderkufvas, vandrat ut och sökt sig nytt land 
och nya bostäder. Götiska stammar, Guttoner,. 
innehade sydostliga Östersjökusten, då Pytheas af 
Hassilia vid pass 3oo eller 35o f. Chr. besökte 
dessa kuster **•), och ett As bur g .(Asgård) om- 
tabs af de gamle **°) äfven i dessa trakter, vester 
om • Weichseln. Kirabrer **') och Teu toner, ef- 
ter de gamles sannolika berättelser, bebodde i des- 
sa gamla tider den Jutländska halfön , sannolikt äf- 
ven de Danska öarna och de sydliga delarna af 
Sverige. Desse, troligen undanträngda af de an- 
komnoiande och sig vidare utbredande Gotiska stani- 

369) Jfr ofvtn t. IX 260) PtolehiJBi2f, Lib. II. a6i) k^ 
dessa Kimbrer aro samoaa folk xn^, åe IVän SvarU Hafv^^ 
kustländer fordrifiia Kim mcri erna « ar både möjlig; t ocb san- 
nolikt , cburu ingenting dcrom med visshet kan utredas. 

Digitized by VjOOQiC 



i44 Inledning, 

\ marna» tillbakaträngde i sin prdning andra stani«- 
mar, h varigenom föranleddes den stora rörelsen från, 
folk till folji, som hade till följd nya vandringar 

' och de södra ländernas öfversvämmande af Galli- 
ska samt andra dittills obekanta folk från norden. 
Folkvandringarnas hela historia företer vid hvarje 
uttåg eller stor rörelse af något mägtigare folk en 
lika kedja af orsaker, verkningar bdi följder. Man 
återfinner hela gången deraf i den sista Odinska 
folkvandringen, ty då uppstår åter en stor rörelse 
bland de nordiska folken, man hör omtalas Göti- 
ska folk, som flytta ut från den Skandinaviska half* 
ön och söka nya hemvist på Östersjöns sydostli- 
ga kust, hvarest de förstärkas af der sedan långa 
tider qvarstadnade stamförvandter ocKfränder, med 
hvilka de utan tvifvel från Skandinavien uriderhål- 
lit en beständig gemenskap; likaledes komma eller 
återvända från £lb-trakterna andra stammar, som 
draga sig åt Westphalen , vid Rhen förena sig med 
dervarande stamförvandter och under namn af ^ 
Frankfer bilda sig till ett stort folkförbund; efler 
dem följa Sachsiska stammar, som länge uppehål- 

. la sig pä Nordsjökusten, men sedermera efterhand . 
utbreda sig inåt Tyskland. Troligen förmådde nor- 
den icke föda de många och talrika folk, de der» 
sökande efler nys^ bostäder, fredligen tågat eller 
med vapen banat sig väg åt vestern och norden 
så länge, till dess H^fvet satte en gräns för vidare 
framtågande. Såsom en följd häraf börjades nu ej 
mindre af de undanträngda stammarna, än af dem» 
som vid folkmängdens tillvex^nde icke funno till- 
räckligt utrymme till bergning och föda, äfven af 
många, som, älskande äfventyr och faror, endast 
ville lefva af krig och rof, i förening med dem 
väl äfven af sådana, som åter längtade till de bättre 
sydligare hemvist, de lemnat, till Gudarnes hem; 
af dessa^^alla» sedan följderna af de nya invandring 

gar- 



Digitized 



by Google 



//. Om Folkvandringarna och Nordens aldsla invånare. i45 

garoe i de nordiska länderna utvecklat sig och gjort 
för mänga nödvändigt , att villiga eller tvungna sö- 
ka sig andra bostäder, börjades nu ett stort van«^ 
drisgståg tillbaka ät de södra länderna* 

Med dessa, enligt häfdernas antydningar, i ur« 
gammal tid föregångna vandringar i de nordliga 
länderna, sammanstämma äfven d,e inhemska 'min- 
nen, vi ega från vår äldsta forntid. Det har 
hos våra fäder varit en sägen, .att trenne slags 
märkliga och namnkunniga, folk efter hvarandra be- 
byggt och beherrskat vår nord. De första voro 
Jättarne, eller, såsom de kallas i de Isländska 
sagorna, Jotnarne, hvilka öfvergingo alla andra 
menniskor i kroppsstorlek och styrka. Sedan komi , 
ett annat folk, som med Jättarne förde stora krig. 
Dessa nya , ankommande voro hvarken till vexten 
sä höga eller till ki:oppskrafter så starka som Jät- 
tarne, men de voro dem i själsegenskaper ocfa snil- 
le mycket öfverlägsna och derjemte stora ofTrare 
och Spåmän, så att de besegrade Jättarne och un- 
dertvungo dem samt kommo till herrskareväldet i 
landet och förskaffade sig gudomlig vördnad. Men 
derefter uppkom af Jättarne och deras besegrare, ge- 
nom slägternas blandning, ett tredje folk, som väl 
sä i krop]>sstorlek som i visdom och klokhet icke 
lunde förliknas med de föregående, men likväl ge- 
nom sina konster tillryckte sig både högsta mag- 
ien och gudomlig heder ***). Äfven de otaliga 
griftvärdar, stenmonumenter och andra forntida 
minnesmärken, som från djupa fqrnåldern blifvit 
till vara dagar bevarade, ehuru i det hela ännu 
ofullständigt kända och utredda, synas dock redan ^ 
genom sin mångfalldigt olika art vittna, att de till- 
hört tider och folk af olika anda och olika seder. 
Såsom miilnen af en urgammal folkstam, somitke 
hört till den sista Odinska folkvandringen och tro- 

a6a) Saxo, LikL 

Sv.F:H. i D: 10 

Digitized byCjOOQlC 



i46 ^ Inledning. 

ligen går högt upp i tiden of ver denna, torde man 
med nägon sannolikhet kunna anse de råa sten-- 
tempel och tempelgrottor , som träffas i de södra 
delame af riket. De äro sammansatta af flera sto- 
ra, till väggar resta stenar med deröfver liggande 
gråstens*takhäll ofta af så ofantlig storlek, att man 
icke yet förklara, med hvilken kraft eller konst de 
gamle förmått upplyft;a den ^^'). Man kallar dem 
i allmänhet Jättestugor, och bland menige man 
anses de för verk af de Jättar eller gigantiska folk , 
som tros hafva varit nordens äldsta invänare. De 
äro 'vanligen endast två till tre alnar höga, från 
fyr^ till sexton alnar långa och några alnar breda , 

* för öfrigt i olika landskaper af olika art och be-* 
skaffenhet. I Bohuslän kallas de Dyrhus ^^^). 
Somliga ligga på höjder, andra in i högar, åter an- 
dra midt på öppna fält. I allmänhet hafva de en- 
Kkhet af grottor, och nå~gra äro midt framför samt 
på ömse sidor om ingången, hvilken alltid vetter 
jnot öster eller söder, försedda med höga uppresta ' 
stenar. Till hvilkét ändamål dessa stenbyggnader 
blifvit anlaggda, om den stora takhällen dier öf- 

. verliggaren tjenat till offeraltare, och om de rum, 
altarets underliggare dana, varit en helgedom för 
vissa Gudar, eller hvilken annan afsigten varit med « 
dessa stenmassor och grottor, derom hafva våra t 
foniforskare ^ngenting med visshet kunnat afgöra. \ 
Det enäast synes med stor sannolikhet kunna an- i 
tagas, att de i ett eller annat afseende haft en he- 
lig bestämmelse. Anmärkningsvärdt är äfven det, 
att fornlemningar af denna beskaffenhet icke finnas i 

aG3) Bltfnd de på Seeland Tftrande stengrottor finnes öfver en af dem 
en takhSll eller så kallad öfverliggare^ som anses - väga dub- 
belt så mycket som bronzstatuen på Amalicnborg , och likväl 
har denna endast genom konstigt machincri kunnat lyftas och 
flyttas. Forn-nord. Håfdtr. L Sådana ofantligar stcnaf till df- 
Terliggare skola afycn träflas i Sverige. En del grottor der- 
emot hafva smärre och flera takhallar. 'a64) J. Ocdman, 
Bokuslåns Beskr, 



Digitized 



by Google 



JI. Om Folkvandringarna och IVordcns äldsta invånarr. i^j 

idet egentliga Svea rike **'), hvaremot de träf- 
fas till stor mängd i Bohuslän, $fvenså i Yester- 
götland, i Småland , Halland och Blekinge» ehuru 
der mindre talrika. De förekomma ännu oftare 
i Danmark, äfveni Friesland och i Frankrike **^)^ 
libså öfverallt i England, och synnerligen i Wales 
och Cornwall ***''), de gamla Kymrernas hemvist. 
Till en uråldrig tid höra väl äfven de af sten bygg* 
da hedniska grafvar, de sä kallade stenkummel el« 
ler griftrör, i hvilka man funnet sten- eller häll- 
Ustor. Dessa stengrifter eller kummel bestå af 
stora, mestadels af klappursten hopka^tade rör, till 
ibnneB oftast runda, stundom fyrkantiga, någon 
gäng trekantiga med utstående vinklar och meren-. 
dels försedda med upprättstående höga stenar i 
kornen. Man har i dem träffat en eller flera, af 
flata stenar danade, från fyra till nio alnar långa 
stenkistor ^^*) med flata hällar till lock, inneslu- 
tände stoft och ben efter begrafna obrända lik. An 
iro dessa kistor helt och hållet betäckta med mer 
<Uer mindre höga vårdar af sammanhögad jord el- 
ler uppkastad sten. eller af sten och jord tillika, 
in äter ligga de till en del i dagen, så att de mer 
dier mindre skjuta upp öfver sina jord- och rör- 
kuUar. De träffas stundom på bergsspetsar, der 
^mmanförda kantiga stenar hölja den likkistfor- 
^ murade grafven, hvar^ botten utgöresaf sjelf- 
va klippan och är med en lockhäll tillsluten; an^ 

^5) Atminstooe hafva sädana 9er anna icke blifvit upptäckta 
och Vanda. ^66) Att de fSrekomma i Frankrike, och det 
^ven i de inre delarna af landet , har bUfvit mig mcddeladt 
af ProfcMor Liljegren. 267) N. H. Sjöborg, InL till 
kännedomen af fäderneslandets Antiqu. a68) Sådana sten* 
eller hallkistor hafva träffats, b\ilkas hvardera Ungsida till 
Oi äloar ntgöres af en enda stenhäll, 3 alnar bred ofi^an jord 
och I aln tjock, med obetydlig upphöjning af sten och jord 
till 9töd omkring hvardera. Andra af detta slags stenkistor aro 
i andra afsccndcn märkvärdiga. Liljegren, Nord, FornL LX. 



IO« 



Digitized 



by Google 



l48 Inledning. 

dra Hgga på jordasar, äter andra på öppna falt. 
I dessa med hällkistor försedda griftvärdar bar 
man merendels endast funnit sten- och kopparva- 
pen, fornlemningar, som häntyda på en hög ål- 
der ^^•). Viggar och andra fornsaker af koppar, 
sådana, som öfverallt träffas i Frankrike och Eng- 
land och fiSitt namn af Celtiska m'onumentery 
hafva till icke så obetydlig mängd äfven blifvit 
funna i Danmark och södra Svisrige. 

Dessa i jorden och ofvan jord bevarade spår 
af våra sydliga landskapers bebyggelse i urgammal 
tid af folk med andra plägseder och religionsbruk , 
än som inkommo och öfver större delen af den 
Skandinaviska norden blefvo herrskande efler den 
sista Odinska folkinvandringen, synas gifva visshet 
och bekräftelse ät fomsägnernås och de mythiska 
sagomas dels uttryckliga vittnesbörd, dels aflägset 
framkastade vinkar om de nordiska ländernas för- 
sta bebyggande af flerahanda folkstammar samt des- 
sas blandning och sammansmältning med hvaran- 
dra. Så säger oss äfven Uer vara-sagan, "att, förr- 
^än Turkar. och Asiaemän kommo till Nordlanden, 
"bebyggdes jordens norra del af Resår och Half- 
"resår. Resame, Jättamé, togosig qvinnor ur Man- 
"hem, och somliga gifte dit sina döttrar; blandades 
"då folken mycket tillsammans." Denna slägternas 
blandning sträckte sig till sjelfva guda-ätten. Ska- 
de, Njörds hustru, var den väldige Berg*jätten 
Thjasses dotter, och Gjerda, Freys maka, en dot- 
ter af Jättefursten Gymer; Farböde, en Jätte, var 
fader* till Asa-Loke, och denne för öfrigt i mycken 
förbindelse med Jätteslägten ; Mode och Magne, Åke- 
Thors söner, voro födde af Jernsaxa, en Jätteq vin- 
na i Jotunhem; äfven Krigsguden Tyr, såsom det 
synes *''°), har varit af Jätte-ätt; Oden sjelf var son^ 
af Jätten Bölthorns dotter; till Jättarnes slägthörV 

369} ÄfTcn träffos mycket i de argamla grafvarna ringar, iiuip«| 
, par och andra smycken af bcrnsten. 370) Se Hjrmistfv, I 

Digitized by VjV^VJ V IC 



//. Om Folkvandringctrna och Nordens äldsta invånare. 149 

de likaledes Mimer , som rådde öfver den brunnen, 
deri visdom och förstånd voro dolda, densamme 
Mimer, af hvars hufvud Oden hemtade råd. Myc- 
ket olikartade voro också Nornorna, dessa mycket 
mägtiga och mycket vetande mor, som bestämde 
menniskomas öden; en del af dem voro af Asar- 
nes eller Gudarnes slågt, andra åter af Alfa-släg- 
tet, åter andra af Dverga-ätten. Alferna upp- 
träda städse i mythéma såsom ett med Asarne nä- 
ra förbundet folk. Efter sagorna bodde de mellap '^ 
Gdta-elf och Raum-elfven, i det nuvarande Bohus- 
län och Dalsland, som fordom varit kallade Alf- 
hem ^'''). De skildras än såsom fagrare än allt 
annat mankön i nordlanden ^''^), än åter såsom 
styggare och fulare än andra menniskor ^''^)« Sam- 
ma olikhet mellan dem förekommer iEddan *''*), 
der skilnad göres mellan de hvita och de srvarta 
Alferna; de förra, Ljus-Al fe r, goda och skönare 
än solen, bodde i Alf hem, i det himmelska pa- 
lats.et Gimle det höga, som stånda skulle, när 
himmel och jord fbrgingos;desednareåter, Svart- 
eller Döck-Alfer, onda och svartare än beck, 
hade sina tillhåll i jorden, men voro dock Asarne 
mycket behjelpliga genom sina konstrika arbeten. 
Ett annat slägte, men i mycket Svart- Alferna lika; 
voro de namnkunniga Dvergarne; de sades bo i 
hergsskrefvor och hålor, h varifrån traditionen för- 
flyttat dem i stenar och berg; okrigiska varelser och 
till vexten små, måste de söka sig tillflyktsorter, 
som för andra voro otillgängliga; de beskrifvas så- 
som mycket hän^fliga, arbetsamma och kunniga 
slöjdidkare; af dem förfärdigades åt Gudar och 
menniskor dyrbara smiden och de präktigaste smyc- 
ken;, äfven i list, i häxeri och undergörande kon- 
ster voro de sä utmärkte, att de i sagan och af 
folktron blifvit ansedda lika med ande väsenden, 

^70 YngU S, c. 53. Herv» S, c. i. Jfr Sagiihrott. a 7 a) Sa^ 
gubrott, a^S) Htrv. S, 374) Gjrlfasinniag, 

, DigitizedbyCjOOQlC 



i5o ' Inledning. 

som kunde gå genom Ijkta dörrar, efter behag vi- 
sa sig och försvinna. Dvergarne hade pä saker 
oeh föremål andra benämningar än Alfema, Asaf-^ 
ne åter andra än dessa» Yanema andra än Asar- 
ne; annorlunda namn gåfvdis tingen af Jotname och 
-annorlunda af Männerna, Manhems invånare ^''^}. 
I runors ristning och radsättning, i vitterhet och 
all högre kunskap, Bok-runar kallade, voro Asgr^ 
ne de kunnigaste* Deremot hade Jotname en dem 
utmärkande skicklighet i det slag af runor, som' 
kallades Biarg-runar, betecknande en färdighet 
att bärga och rädda. AI7 eller Avl-Runar, det 
ädlas, det glada umgängets idrott, den, ätt genom 
ett öppet, intagande väsende och genom ett ädelt 
bemödande att vända allt till det bästa tillvinna 
sig och bibehålla menniskors aktning och vänskap, 
denna älskvärda idrott tillskrefs de visa Yanema 
och Alfema, som erhållit dessa runor af Alfen 
Dvalin. Dvergarne åter ansågos för ^mästare i. köli- 
sten att Verka genom hemliga kraftet eller ovan- 
ligare medel, kalbde Kraft-runor, Me i gin- Ru- 
nar, dem Dvergen Dain aldraförst uppfunnit och 
lärt att använda*''*). 

Asa-gudarnes slägtskap med Jotniska ätter odi 
till en del äfven härkomst frän sådana; Yanernas 
krig, förlikning och förbund med Asarne och Va- 
niska Gudars upptagande bland dessa *''''); Alfa- 
" oéh Dvergaväsendens inflätande i Asa-»gudaskaran ; 
Dvergars, Alfers, Jotnars, Åsars, Yaners olika språk- 
benämningar pä ting i naturen, i himmelen och 
på jorden, och de serskilda, utmärkande färdighe- 
ter, de olika rune-idrotter, som tillhörde hvar af 
dessa släkter; dessa i mythisk drägt klädda dikter 
och framställningar, så vidt i historiskt hänseende 
en mening kan tilläggas dem, h vad antyda de, om 
' icke en i mythens regioner uppflyttad, urgammal 

375) AlvismaL a^S) Liljegren, Run^Lära, 277) J(V of- 
▼aa s. 96 ff. 

Digitized byCjOOQlC 



//. Om FoikvaéUlringarna öch If ordens ätdsta invånare. i5i 

tid (bregfiogen sammaitemältauig af ifierskilda folk-* 
rtaöinidrs gudaläror, sagor och minnen; följder af 
de. mångfalldiga» ve^dande, vänskapliga och fiendU 
Uga, .förhållanden, hvari stammar af oUka* språk-* 
dialecter, olika bildnings olika seder, Ijni^e och* 
färdigheter befunnit sig till hyarandra och näitnare 
eUer fjärinåre varit eller iblifvit med hvarandra , 
{brbunana. 

Öfverallt i de mythiska såbgema framställas 
Jotname såsom ett äldre folk, med en äldre vis* 
dom och trolldomskonst än Asarnes. Jotun Vafl* 
hrudner hade genomvandrat nio verldar.och var så ' 
mång vetande och vis, att Frigg, Odens maka, fann 
det äfventyrligt för sjelfva Asa-guden, att sin kun- 
skap mätA . och ord -skifta med den mycket vise 
Jätten '*''^). Såsom representanter af den Jotniska 
folkstamnien uppträda trollkunniga, rika, mägtiga 
furs£ar, hvilkas vidunderliga storhet och kraft anr 
tyda det Jotniska slägtets talrikhet, magt och styr- 
ka. De kallas än Bergsboer^ än Bergresar, 
än Resår, Thursar och Troll, namn, som alla 
i fornsagornå och mythema ömsevis brukas till be- 
tecknande af de vilda, grymma, fremmande folk- 
slag, med hvilka våra fornfader i urminnestider 
haft härda strider. Såsom Gudarnes fiender skil- 
dras de mera lika vidunder än menniskor; skygga 
för dagens ljus, bodde de i bergshålor och klyftor, 
gingo klädda i råa djurshudar, röfvade boskap och 
qvinnor, mördade och uppåto de fångar, som föUo 
i deras händer; de voro* i trollkonster och häxerier 
så kunniga, att de troddes kunna skifta utseen- 
de och antaga hvilka skepnader som helst. Sjelfve 
Jättar till styrka och vext, aoisågo och kallade de 
Manhems invånare för små Skäggbarn. 

Asarnes strider med Jotnar,. Thursar, Kesar 
^h Troll utgöra det hufvudämne, som genomgår 
våra mythiska sånger och sagor. Hjelten i dessa 

, 398) yafihrudhis-mal. 

Digitized byCjOOQlC 



iS% Inledning. 

är den starke, väldige T ho t, Jotnames afsvur- 
naste fiende. Hans h|eltebedrifier och beständiga 
östanförder till Trollens hemvist och Jättarnes går-- 
dar I ehuru genom väfda med underbarheter, bära 
dook en prägel af verkliga liistoriska minnen om 
fordna strider med folk af annan gudalära och 
Asa-^gudarnes seger öfver denna. Än egde man min- 
nen qvar, heter det i fordna qväden om Thor *''*), 
huru han, "omstörtaren af de Fornjotiska Gudars 
altaren," starkhetsbältets mägtiga egare, drog i 
jernleken ^^^) ut mot fjällarnas folk, klippans sö« 
ner, bergens hvalfiskar ^^'), och huru dä från Svi* 
thiods flodland den fiendtliga Jätteskaran flydde 
långt undan, klipplandets inbyggare i striden gåfvo 
vika, och Fjäll vargen Thjasse, Bergfursten Hrung- 
neri Geirröd, Tliri valde, 

Jättarnes väldiga Herrar, 

Det i hufvudet kände, 

När Thor i den strålande luften 

Sin ljungande hammare svängde. 

Han kallas Trollens lyckoförstörare, Thurse- 
■ättens ödeläggare, Jotnarnes förkrossare och hane*» 
man och en sådan fiende till hela deras slugt. 

Att Jutteqvinnorna , 
Som i bergshålor bodde, 
Sig ingen utväg visste 
Mot Resarnes besegrai*e. 

Man tror sig höra ett återljud af Herodoti be- 
rättelse om den obäkliga kitteln i Kimmeriernäs 
gamla land vid Dniester-floden, och minnet åter- 
föres på de lieliga kittlarne hos Kimbrerna ^^^), 
då man i det fornmythiska qvädet Hjrmis Qvida 
läser förtäljelsen om Thors mycket namnkunniga 
färd till Fornjotun Hymer, huru han försatte sig 
i • gudakrafl och tog från den gamle Jätten bort 

379) Thorsdrapa och Höstianga, bvartif fragmcntcr finnas i 
Skalda. aSo) Striden, a8i) En benlimning pä JatUrnf! 
i det gamla skaldetpråket 23a) Jfr ofv. H' 4*> 4^> ^33. 

Digitized by VjOOQiC 



//• Om Folkvandringarna och IfTordens äldsta invånare. iSJ 

den yälsmidcU, mils-djupa kitteln, svängde Mjöll- 
ner, Jätteförkros^aren, mot den efter honom ur 
hålorna framstörtande skaran af månghöfdade Jät«- 
tar, dräp Berghvalarne alla och kom med den un- 
derbara kitteln pä sina Asa-skuldror tillguda-tin-^ 
get på Hlers ö*^^), der Gudarne församlat sig till 
gästning hos Jätten iEger eller Hler. Ty mellan 
Jättame och Asarne egde stundom äfven vänliga 
samqväm rum, sä att de drogo pä gästabud till 
hvarandra. 

De mythiska föreställningar, våra stamfader 
från det Asiatiska hemlandet medfört om verldens 
daning, om det godas och det ondas ursprung; tilläf- 
ventyrs också några dunkelt bevarade hågkomster af 
urminnes äfventyr och strider i de sagorika Kau- 
kasiska bergstrakterna, i fordom tid såsom ännu i 
dag ett verkligt folkförbistringens land; minnen 
från granskapet med Agathyrser, med Thyrsage- 
ter, med Vendiska, Finska ocli andra stammar, 
och de troligen många fiendtligheter och fejder, 
som mellan våra fäder och dessa folk förelupit 
under den långa vistelsen i nord- och vestertrak- 
tema af Svarta Hafvet; ändtligen striderna om- 
valde och land med de äldsta i våra nordländer 
inflyttade folkstammar: dessa från djupaste fom- 
åldern med folklet vandrande, af den muntliga tra- 
ditionen fortplantade, med tiden bleknande, för- 
svinnande minnen hafva, såsom det plägar ske med 
föremål, hvilka för afståndets skull för våra ögon 
sammanflyta i ett, med hvarandra sammansmält 
och blifvit till en enda mythisk väfnad samman- 
flätade. Det är icke lätt eller fastmer ligger utom 
möjligheten af den historiska forskningens förmåga, 
att utreda de serskilda trådarna deraf och bestäm- 
ma, till hvilken tidpunkt och hvilket land hvaraf 
dem hörer. Såsom Dews hos forntidens MedereU 
ler Perser, Dejotas, Djutas hos Hinduerna, Gi- 

a83) Den i Ka t tegat liggande lilla ön Lessfi. 

, ■ DigitizedbyCjOOQlC 



|54 Inledning. 

ganter hos de fordna. Grekerna och ^omarne, så 
äfven i nordens gamla mjther betecknar namnet 
Jotnar eller Jättar ursprungligen dels fiendtli^a 
naturkrafter» dels onda magter och andar, fiender 
till Gudarne och fiender i allmänhet. Hvarj^folk» 
som har en fornsaga, sätter i tidens hörjan sig sjélflt 
sfisonv det goda slägtet, sina fiender deremot, i sjn- 
nerliet dem», hvilka dyrkat andra gudar eller haft 
en skiljaktig religionslära, såsom det onda. Inga 
krig föda större Bitterhet och hat än religionskrig». 
Derifrån det förhatliga i det namn, hvai^ed dessa 
fiender utmärktes. På detta sätt har namnet Jotun 
i den nordiska niythen och sagan blifvit '*hädel- 
se och lastmäle." Folkdikten eller sagan utmå- 
lade dessa fiender såsom vidunder och troll. Fi* 
enderna vexlade, men nanmet på dem; förblef det- 
samma; man kallade Jotnar alla dem, som till Asa^ 
läran stodo i ett fiendtligt förhållande, af hvilka folk- 
slag och tungomål de än voro. Mycket derfore af 
hvad i mythérna och sagorna förtäljes om våra 
stamfaders strider med Jotnar^ Thursar och Troll, 
hörer väl till äfventyren och tilldragelserna under 
deras långa vandringståg frän det ursprungliga Asia- 
tiska hemlandet till de upp mot nordpolen liggan- 
de länder* 

Men att mythens Jotnar äfven i afseende på 
den Skandinaviska nordens äldsta forntid hafva en hir 
storisk betydelse, det vittna de anförda, ännu i XII 
och XIII århundraden från fädrens och förfädrens 
tid fortlefvande traditioner om Jättar och flerahanda 
folk, som fordom bebott och beherrskat nordlan- 
den; traditioner, som vinna stöd af de urtida griil- 
vårdarnes sten- och kopparvapen samt andra forn- 
tida minnesmärken af folk med olika cultur och 
olika religionsbruk. Oden och hans Asiaemän, och 
Turkar, såsom. Ynglingasagans berättelse antyder, 
satte sig icke med vapenmagt i besittning af lan- 
dat, utan de intågade fredligen och gjorde med 



Digitized 



by Google 



//. Om Folkvandringarna ochlfordens äldsta invånare. i$S 

Gylfe jförbund. I tiderna derförut hade således 
striden med Jotname föregått. Ålderdomdenmin^ 
gar i bredd med Grekers och Römates berättelser om 
de i urmionestid från nordeq skedda utvandringar 
if folk synas gifva en vink derom, att Kimbriska, 
Teutoniska och andra oss obekanta folk på de ur- 
tida vandringarna och i den rigtning från öster 
till vester, folkvandringamas ström af ålder sy- 
nes hafVa gått^ framträngt så långt mot norden, 
att stamimar af dem äfven nått den södra delen 
af vår Skandinaviska halfö* Dessa hafva sannolikt 
varit de Jotnar och Besår, med hvilka de första, 
efver Östersjön från dess sydostliga sida komman- 
de Götiska stammar hafl n^ng^ strider om land och 
välde, och det är troligen af dessa gamla inbyggares 
dels undanträngande och fördrifvande,' dels~^äfven 
blandning och sammansmältning med den öfver- 
mägtiga Götiska folkstammen folksägnerna och my- 
ihm bevarat några dunkla minnen. Ännu långt 
fram i tiden träffas i våra nordiska länder spår ej 
mindre af olika folkätter, än af en fordom olika' 
gudadyrkan. Håkan Jarl i Norrige, en mägtig och 
mycket namnkunnig man i IX århundradet, här- 
stammande, enligt sagan, från Oden på fkdqme, 
men från Jätten Thjasse på mödemesidan, offrade 
it den förre såsom sin stamfader, men dyrkade 
tillika de tvänne Jotniska trollsystrarna Thorgerd 
Hörgabrud och Yrpo och hade till dem sin mTesta 
förtrostan **^). Äfven icke blott i de fabelaktiga, 
filen dckså i de trovärdigare eller för historiska 
ansedda fornsagor ***) talas om personer, som på 
fäderne eller möderne voro af Rese- eller TRurse- 
ätt och i följd af sådan blandad härkomst vanli- 
gen kallades Hal f resår och Thussäblendingar. , 

^) Ifveo irnskilUi pl Isknd synas hafva varit en Jotnisk ga« 
dadjnrkan tillgifne och dyrkat Thorgerd HOrgabrud.. Se Hör- 
des Saga. P. E. Möller, Ä Bibi, I. aS5) T. ex. Egiis 
^oga och Landnamabok, , 



Digitized 



edbyGöOgle 



.i56 Inledning* 

Spridda lemningar af dessa besegrade ur-invånare , 
som antingen icke utvandrat eller icke förenat sig 
med de inflyttande, segrande Götiska stammarna, 
utan tagit sin tillflykt till vildmarkerna eller af- 
skilda, otillgängliga trakter, synas ock att ännu 
länge hafva funnits. 

En forntida skrift, JFiindm Noregr (ået fun- 
na Norrige) , förtäljer ,att Fornjoter har en Kon- 
ung hetat, som rådde öfver Jotland, äfven kal- 
ladt Finland eller Qvenland och liggande östan för 
Helsingiabotten * ® *). Han hade trenne söner , H 1 e r , 
den der ock kallades ^gir (Hafvet), Loge (El- 
den) och Käre (Vinden), Käre födde Frost, fa- 
der till Snö den gamle, hvars son Thor re hade 
tvänne söner Nor och Gor och en dotter vid 
namn Goa **''). Thorre gjorde hvar midvinter ett 
stort offer, hvilket kallades Thorra-blot, hvaraf 
T h o r r es (Januari) * • ^) månad hade sitt namn. En 
gång tilldrog sig vid denna offierhögtid, att Goa 
försvann. Man sökte henne, dock förgäfves, hvar- 
före Thorre, sedan månaden var förliden, åter an- 
ställde ett offer, som kallades Goe-blot, hvaraf 
Göje (Februari) månad fått sitt namn. Men intet 
svar erhölls af Gudarne, och icke heller visste det 
vid högtiden församlade folket att gifva någon upp- 
lysning. Då gjorde Gor och Nor ett löfte att upp- 
söka sin syster, hvar helst hon månde vara. Till den 
ändan öfverenskommo de så med li varandra , att Nor 
skulle söka inne i landet, Gor åter utefter kuster- 
na. Derpå drog Nor från Qvenland innanför hafs- 

a86) Bottniska Viken. 987) Efter en annan iittledning var- 
Käre fader tiU Jo kul (Isberget)» dennes son var Snö, som 
utom sonen Thorre hade trenne döttrar, Fönn (härd snö)» 
Dr i f va (lös snö) och Miöll (snödoft). Se Fund, Noregr, hos 
Björner, Nord. Kamp, 3£r'M.uller, S.BibLIL a88)£g^ent- 
ligen innefattade de gamles Thorre-mfinad sednare hälften af 
Januari och första hälften af Februari mSnad; deras Göje* 
månad åter sednare hälften af Februari och första hälften af 
Mars. 

Digitized byCjOOQlC 



n. Om Folkvandringarna ocJilVardens äldsta invånare* tSf 

viken vesterut till fjällryggen, höll ett föltdag med 
lapparne, drcf dem genom trolldom på flykten , 
drog sedan öfver Kjolen till Trondhemsfjorden, 
derifrän genom Mörerna, öfver Dofre sunnanfjälls, 
in i Sokne, underläggande sig folket och landet öf- 
TöP allt, hvar han framfor. Gor åter, hans bro- 
der, höll med sina skepp utefter Bottniska viken 
och kom först till Ålands Haf; sedan genpmsökte 
hn vida Svja skär och alla öar, som ligga i Öster- 
m, for sä omkring i Göta-skären, kom derifrån 
oll Danmark, genomspanade alla dervarande öar 
och träffade på Lessö stamförvandter, Hlers efter-, 
kommande. Från Danmark styrde han till Norrige 
och underlade sig det yttre landet, likasom hans 
Iffoder Nor underkastade sig det inre. Sin syster 
^tterfmmo de hos Rolf ur herget. Konung öfver 
ledemarken; han, en son af Xotun Svase päDöfre 
f^ och sonson af Asa-Thor, hade hortröfvat hen- 
ie. Sedan Rolf och Nor efter kämpa vis pröfvat 
hTarandras styrka i .en holmgång, ingingo de för- 
^fibing. Rolf hehöU Goa, och Nor tog Rolfs sy- 
■Äer till hustru.' Derpå delte Nor och Gor det in- 
^fagna landet mellan sig på det sätt, att Nor be- 
hoQ fasta landet, och Gor alla öarna. Begges sö" 
Dcr blefvo mägtiga, natnnkunniga män, stamfäder 
lor nordens ädlaste ätter. Efter Nor-har Norrige 
lamn. 

På grund af denna saga hafva tvänne hvar- 
ffldra rakt motsatta åsigter blifvit framställda i af- 
seende på Skandinaviens äldsta forntid. Schöning 
och Suhm, den ena Norriges, den andra Danmarks • 
största historieskrifvare , hafva ansett nordens äld- 
sta bebyggare, sagans Jotnar, for Götiska stamn^ar, 
hvilka i en aflägsen forntid bebott Lifland och 
Finland och derifrån, undatidrifne af påträngande 
Finska stammar, dels landvägen rundt omkring 
Bottniska viken, dels öfver Ålands haf utspridt sig ^ 
öfver kela Skandinavien, hvarifrån de åter seder- 

Digitized byCjOOQlC 



rSa Inledning. 

m 

mera till en del blifvit undanträngda af andra df4 
ver Östersjön kommande Götiska stan;Lmar, som, 
£br att skilja sig frän de äldre Jotema eller Jot- 
narne, kallat sig Godjod, Gothiod, Gother» 
det vill säga Gudarnes folk, de gudoi^liga Jotar. 
Andra lärda ^^') deremot, bestridande sannolikhet 
ten af ett förhållande » sådant som detomförmälta, 
yillja i sagornas Jotnar se Lappska och Finska 
stammar och tro dessa hafya varit SJ^andinaviens 
. äldsta invånare, fordom så vidt utbredda, att de 
äfven isträckt sig till de Danska öarna*»^), till 
dess de af inflyttande Götiska stammar blifvit un? 
dandrifna och tiUbakaträngda till de nordliga i^äl- 
len och sitt Finska hemland, sä att, långt ifrån att 
•en äldre Götisk befolkning blifvit ur Finland af 
Finnar ne och Lapparne utträngd, desse tvertom. 
blifvit ur Skandinavien tillbakakastade till Fii»- 
marketi och Finland. Men äfven detta påstående 
h vilar på alltför osäkra grunder, för att såsom 
visshet kunna antagas ^^'). Det vissaste resultatet 

289) Ihre» Lagerbring, Rask, Geijer hl fl. ago} Eme- 
dan Gor fann stamföryandter på Lessö, och denna 5 efter sa* 
gah varit Jotun Hlers bostad. Rask (om IsL oeh Nard^ Sprogs 
Opr.) söker härleda åtskilliga af de Danska fiama) namn dels från 
Lappska 9 dels från Finska språket. agi) Der, kvarestdeii «2* 
krar? historien lemnar oss» äro språket och forntidslemniagar de 
enda någorlunda tillförlitliga ledsagare i forskningar, sådana aom 
de ifrågavarande. Det stöd» man af språket velat hemta Ar 
beviset om Skandinaviens äldsta bebyggelse af Lappar oéh 
Finnar, har af en stor och säker språkkännare (Hallenbergw 
Se dess Jam. till Lagerhr, Sv. R Hist,) blifvit öfFerändaka- 
stadt eller åtminstone gjordt mycket vacklande. Öfverallt i 
Finland .och i de nordligaste landskaperna träffas af Lappa r-> 
nes förd na vistelse dcrstädes säkra spår så val i ortnamn soat 
äfyen i de så kallade Lappringar, Lapprosen» Lapp* 
grafv.ar. Veterligen förekomma inga sådana Lappska moaia» 
mentcr i medlersta och södra Sverige. Om Lappar och Fin^ 
nar i en aflägsen fotntid varit så vidt utbredda of ver Skandi- 
navien, att de från Öfversta norden, från trakterna af Ishaf— 
vet, sträckt sig ända ned till Danska öama, och om dt såle^ 
des varit de Jotnar och' Resar^ itted hvilka de iniyttande G5— 

Digitizod by Vj^VJ V IVL 



//. Om Fotkvémdringama och Jflardens äldsta invånare. iSg 
iryälilet, att allt Snnu är ovisst ^**y Sflsom vfigi- 

' tukt sUmmajrfDe liade sA 'många strider , ock med hyilka &f- 
ves, enligt fomsagnemas och mythens uttrjrckliga och ganska 
Manolika vittneshdrd » mycken slägtblandning egde rum , }ioTie 
] sidant fall icke blott ovissa , pl gissningar grundade , utan till 
det minsta några säkra « otvetydiga spär finnas fff ett fordom 
sS Tid t* utgrenad t folk. Ringare, underlägsna stammar , aldra- . 
kelit nar de äfven i odling äro underlägsna , kunna visserligen 
jammansmälta med ett öfvermägtigt » vida talrikare folk och 
iorlora sig i detsamma» utan att efter ett tidlopp af ett eller 
två tusen år språket bär några märken deraf; nien orters» 
tjbrs, floders namn och åtskilliga fornlemningar pläga dock 
alltid bevara minnet af ett lands äldre inbyggare, då desse va- 
rit af annan folkstam med olika seder och olika språk. Pe i 
Srerige åter och äfven i Norrige fSrekommande flera ortnamn 
aied stafvelscn fin* såsom Finveden och Fineryds socken i 
SnUand» Finåker och Finan i Vestmanland» Finnerödja och 
Fioneknmla socknar! Vestergdtland , Finspång och Finstad i 
Öitarg5tland , Finja socken i Skåne, Finskogen, Finsta och 
fmnorånger i Upland m. fl., äro ingalunda, hvarför de blif- 
vit insedda» minnen af Finnars fordna vistelse på dessa 'orter. • 
Tj Fin» Fen, är ett ursprungligen forn-nordiskt ord, be- 
tecknande kärr , träsk , ett lågiändt , morasigt land (I h re , GIomm* 
Liljegren» Hun-Lårä), och Finr, Finvid, Finved gamla 
aordiska mans-namn. Derifrån hos oss de många, ställets lä- 
^ ock beskaffenhet betecknande eller minnet af dess första be- 
kTifare bevarande ortbenämningar af FiVi, och derifrån äfven 
inpmnget till Finnarnes namn, emedan de, då de aldraförst 
klefra kända af våra fornfader, bebodde ett lågiändt, kärr- 
alti|t land, såsom äfven Finnames eget inhemska namn till- 
Uaaager, ty sjelfvfi kalla de sig och sitt land Suomi, som är 
en fbrkortning af Suomenmaas detta åter aiT i^i/oKkärr) miefmn' 
(nan) och maa (land), vill säga i^KomiVAenmaa ^ kärrinbyggar* 
mland (A. I. Arwidssoh, Omarh* af Rhus* Finl. och dess 
Isv.). Från samma ursprung leda sig Esternas och Lapparnes 
egna inhemska namn; de förra ncmligen kalla sig Someiased, 
de sednare. Same, Sahme, Sabmelads, ord , ' som alla beteckna 
inbyggare af ett lågiändt» kärrfullt land. Detta erinrar om, 
kvad naturforskare hafva anmärkt i afseende på nordöstra 
Eoropas flacka, lågländta belägenhet. '*Hela vägen från Pe- 
"lenbarg till Poltava flak och på andra ställen Ur så sid- . 
'*landig, att millioner träd och oLcskriflig fyllning behöfts 
"till vinnande af någorlunda fast grund: här visa sigockaom- 
"Ugslädes allehanda petrificalioner och bafsqvarlefvor , som allt 
'^sammantaget gör nog troligt, att hela denna sträcka fordom 

Digitized by VjOOQIC 



ri6o Inledning. 

ledning för den historiska forskningen liar skriften 



"slSlt under välten" (Bergman, Pkys. Beskr. S/ver JordkL\ 
Dessa samma trakter äro Finnarnes äldsta kända Europeiska hem- 
land, och vi lära deraf, i hvilket granskap våra fornfäder gjort 
deras första bekantskap. Härifrän af andra stammar undan- 
trängda eller utbredande sig allt vidare i nordvestligrigtntng. 
Bökande jaglgoda skogar oeh vildmarker, hafva de invandrat i 
Finland och derifrån vidare framträngt till våra nordliga land- 
skapcr; det synes, såsom Lapparne under detta vandrings- 
tåg varit Finnarnes förelöpare, det vill säga, att Lapparne, af 
Finnarne undanträngda, alltid vandrat föiut, och att Finnar- 
ne följt dem i spåren. Att Lappar ocl^ Finnar varit våra nord- 
liga trakters äldsta kända invånare, fördetta påstående eger man 
all den, visshet, härutinnan kan vinnas. Men dcrcmot framte 
sig inga hittills kända säkra historiska spår, att de i cu fur 
oss obck<int tid utbredt sig öfver hela Skandinavien. Att Lap- - 
pame, följande Qällsträckningarne, kunnat i tider, då nord- 
hälften af Sverige och Norrige ännu var till stor del obebodd 
och ouppodlad, framströfva långt mot södern, och att för länge 
tillbaka våra fornfäder med Finska stammar haft många stri- 
der, detta allt är 'både möjligt och äfven ganska sannolikt, 
men är dock ännu långt ifrån att bevisa, att Lapparne och 
Fixmarnc derföre varit Skandinaviens äldsta bcbyggare. Det 
linnes icke heller, att de Isländska Sagoskrifvarne , som med 
Sverige och Nofrige hade en oafbruten gemenskap och ganska 
väl kände tilL utseendet de af dem så kallade Finnarne (våra 
stamfader kallade äfvcn Lapparne Finnar), med detta små- 
vexta folk förstått eller kunnat förstå de Resår och Jättar, 
om hvilka de så ofta tala. Fastmer, så ofta dessa förekom- 
ma, uppträda de alltid såsom en serskild folkätt, hvar- 
af några afsöndrade, med det lagbundna samhället icke för- 
enade lemningar ännu i början af den historiska tiden synas 
hafva funnits. Äfven sagorna om Hclsinglands, Jcmtlands, 
Hcrjcådalens första bebyggelse framte icke någon skymt af stri-' 
der med andra der förut varande folk, utan fasthcUrc synes 
för de äldsta tiderna allt utmärka, att dessa vidsträckta land- 
skaper legat alldeles öde, obebodda och obefolkadc. Man har 
vida sannolikare skäl att tro , det Lapparncs och Finnarnes in- 
vandring i våra nordliga trakter icke går så långt upp i- tiden, 
som man vanligen antagit. aga) Och man torde väl svårli- 
gen härutinnan komma till någon bestämdare visshet , om icke, 
sedan de inom hvarje landskap varande fornlcmningar blifvit 
fullständigt kända och jemförda, ej blott sins emellan, utan 

Digitized by VjOOQiC 



n.OmFoikiMuulringarnaochXordens äldsta invånare, iGi 

^fimdin Noregr blifrit af critiken utdömd ock 
insedd för, hvad den i sjelfva verket tyckes vara, 
endast en samling af etymologiska och genealogi- 
ska dikter, eller ett i XII århundradet tillvägabragt 
Ibrsök att utsmycka och till ett helt sammanbin- 
da åtskilliga fomsägner och gamla slägtledningar; 
detta i a&igt att upplysa och förgylla Norriges 
dunkla forntid *''). Någon historisk verklighet 
spes näppligen kunna tillegnas Fornjoter och 
luis ätt; hans namn, betecknande den gamla Jät- 
ten, innebär en hänsyftning på hela Jättcslägten , 

ifren Aied andra länders» de dcraf fCljande rc.^ultatcr kunna 
lägga en fastare grnnd för nya blifvandc forskningar. Men i 
I Inredd med ett sorgfälligt aktgifyandc p& beskaffenheten och 
oKkhetcrna af hyarje landskaps och orts forntidslemningar bör 
äfren gå en lika noggrant fastad uppmärksamhet på skapljn- 
net, sederna , bruken > dialecterna ej blott hos de serskitda land- 
skapernas, ntao ofta hos serskilda häraders inrSnare inom ett 
och samma landskap. De nationella olikheterna, fordora, så- 
som det synes» yida större» äro dock ännu ganska märkbara; 
och ehnm de kunna hafva sin grund i mångahanda orsaker, 
torde det likväl ^ med tillhjelp af fornforsk ningens öfriga medel, 
for en skarpsynt forskares upiimärksamma blick icke blifra 
alldeles omöjligt att utleta, huruvida spår i mer eller mindre 
nion kunna röja sig af ursprungligen väscndtliga stam-olik- 
heter» och hvarthän dessa spår synas leda. 393) Jfr P. E. 
Muller» S. BihL IL» och Geijer, I. c. Så t. ex. f5rtä!jrs om 
Nores ättling i tredja led» Halfdan den Gamle» att han af tvänne 
giften hade 18 söner» nio af sin första och andra nio af sin sed* 
nare bostro. De första nio voro alla så utmärkta i härnad, 
att deras nainn af skalderna blifvit förevigade såsom poetiska 
hedersnamn för Konungar och Jarlar. De hade inga burn och 
f51Io aUa i strid. Men Halfdans sednarc nio söner bicfvo än- 
na ■amnknimigare aåsom stamfader för Bildungar ne, Öd- 
lingarne, Braglingarne, Budlingarne, Lofthungar- 
Be»D5glingarne» Ynglingar ne» Sk jöldungarncNifl- 
nnga-ätten, Siglingarne. Efter detta genealogiska sy- 
stem ar således Norrska småkonungen Halfdan den Gamle stam- 
fader både till Ynglinga- och Sk jöld unga-ätterna och till alla 
de berömdaste och narankunnigaste bjeltcslägter i nordco. Jfr 
Skaida. 
Sv, F. H. t D. ' * 



Digitized byCjOOQlC 



i6t Inledning. 

och uttrycket Fornjoters söner brukas åf de gam- 
la skalderna endast siSisom personifiering af Jättariiies 
gudomligheter, Elden, Vindarna, Vattnet**^). 



m. 

Nordiska Gudasagan. 

Om tingens grund och verldens daning, natur- 
krafternas födelse och strid med hvarandra, och 
det godas och det ondas ursprung; om gudamag- 
terna och. deras styrelse och jordlifvets första ti- 
der, och alla tings iorgänglighet och slut; hvad 
frän tidernas början hos alla folk utgjort högsta, 
föremålet för tankens begrundande, att lösa till- 
varelsens gåta och förklara det ändligas förhållan- 
de till det oändliga: derom hade våra fornfäder 
efter urgamla traditioner och heliga sägner, gångna 
genom många åldrar och slägten, följande, med de 
dunkla minnena om folkstammens äldsta öden sam- 
manflytande, i forntidens djupsinniga, för oss hem- 
lighetsfulla, symboliska språk uttryckta, föreställ- 
ningar. 

I tidens morgon, då intet var, ej sand, ej 
sjö, ej svala böljor, &nns icke jorden, och icke höga 
himlen, allt var Ginungagap, ett sväljande djup; 
intet gräs vexte. Mörkrets och köldens verld, det 
mot norden hggande Nifelhem, midt utihvilket 
brunnen Hvergelmer är, skapades många tider 
föiTän jorden. Derförut var ock i söder en verld, 
som heter Muspellhem, ljus och het, sä strålan- 
de och brännande, att den för fremlingar och för 
alla, som icke der hafva sitt. hemvist, är obeboe- 
lig; Surtur kallas d^n, som bor på gränsen af 
denna, verld och är dess beherrskarej han har 

»94) Jfr P. E. Muller, 1. c. 

. DigitizedbyCjOOQlC 



///. Nordiska GMasagan. i63 

éti lägkiide svärd, och han skall vid verldens än- 
dalykt framkomma, kämpa och besegra Gudarne 
och förstöra hela yerlden med eld. Frän brun* 
oen Hvergelmer utfalla tolf floder, som kallas 
Elivågor. De utströmmade i Ginungagap,. och dä 
de kommo $& långt frän sitt ursprung, attdengifl- 
ström, de medförde, stelnade likasom den ur el« 
den rinnande slaggen, blef deraf is.. Deröfver göt 
sig den dagg, som kom af giftet, och frös till 
imifrost, och det ena rimfrostlagret ökades pfver 
det andra i Ginungagap. Då blef den trakten af 
Ginungagap, som vänder sig mot norden, fylld 
med tung is och rimfrost, och inom herrskade ur- 
rader och storm; den åter, som vetter mot södern, 
bttades upp af de gnistor, som kommo ditflygan- 
de ur Muspellhem, så att åt denna sidan var Gi- 
mmgagap så lätt som den renaste luft. Ty lika* 
som köld utgick från Nifelhem och allt från den 
bnten var bistert, så var allt det, som gränsade 
tiD Muspellhem, varmt och Ijyst. Det skedde, att 
di härifrån värmen utbredde sig så vidt, att dess 
laktar nådde rimfrosten , då smälte denna och drop- 
Jttde, och dropparne fingo lif genom dens kraft, 
som hettan utsände, så att deraf framkom en mans 
åepnad, och han blef kallad Ymer. Ond var 
ban och all hans afföda. Han sof och föll i svett. 
Di vexte under hans venstra arm en man och en 
frinna, och hans ena fot aflade med den andra en 
Sön. Derifrån äro H r i m t h u r s a r n e s slägten kom- 
Da. Men på samma gång med Ymer alstrades af 
den upptinade isens droppar en ko, som kallades 
iudhumbla. Fyra mjölkströmmar runno från 
kennes spenar, och deraf närdes Ymer *'*). Hon 
sjelf födde sig derigenom, att hon slickade de med 
Kmfrost *belaggdå saltstenar. Deraf framkom första 

^) Hos Hinduflrna är kon den personifierade naturen och sym- 
• bolen af kela skapelsen. 

II» 



Digitized 



by Google 



f64 Inledning. 

dagen manshår, andra dagen en mans hufvud ocl 
tredje dagen en hel man; lian kallades Bure, vai 
fager till utseendet, stor och stark. Bure hade en 
son, som hette Borr. Han aflade med Jätteqvin- 
nan Bestla trenne söner, Oden, Vile och Ve, 
styresmän för himmelen och jorden. De dråpo 
Jätten Ymer, och när han (oU, dä rann ur såret 
så mycket blod, att de deri dränkte Hrimthursar- 
nes hela ätt, Bergelmer, den vise Jätten, ensam 
undantagen, ty han och hans hustru bestego en 
hat och räddade sig derpå*^*). Från dem här- 
stamma de nya Jätte-slägterna. 

Efter Jätten Ymers (materiens) och kon 
Audliumblas (den organiska kraftens) födelse 
genom vexcl verkan af mörker och ljus, vatten och 
eld, köld och värma, och sedan de från Audhum- 
bla utgående högre, välgörande, ordnande natur- 
krafter, Gudavne, motverkat och besegrat Jätte- 
ätten, de fiendtliga, förstörande krafterna, det vil- 
da chaos, då foretogo de "blida magter" verldens 
skapelse eller heUre verldens ordnande af materiens 
delar. 

De togo Ymers kropp och skapade af hans 
k()tt jorden, af blodet hafvet, af benen bergen, 
stenarna och stenrören af tänderna, träden af hå- 
ret oeh af hufvudskålcn himmelen; utaf hans ögon- 
bryn gjorde de Midgärd åt menniskornas söner, 
och af hans hjerna blefvo de tunga skyar skapta **''). 

996) Detta häntydcr troligen pk den stora aUmänna syndafloden , 
hvaraf hos nästan alla folk på jorden ett dunkelt minne finnes ide- 
ras sägner bevarad L Den nordiska my then , siisom vi se , samman- 
binder yertdens skapelse med dess förnyelse efter den stora all- 
männa öfversvämningen. 297) Denna myth sammanhänger mrd 
yära förfäders begrepp om jorden såsom en lefvandc kropp. De- 
ras fureställning dcrom och huru de blifvit f5rda till en så- 
dan åsigty upplyses af följande ställa i förespråket till den 
Prosaiska Eddan: '*De undrade, huru det kunde f5rcnas, att 
"jorden och djuren och foglarnc hade samma natur i ätskillit^a 
"afsccndcn, så olika de dock yoro till utseendet. Det var en 

Digitized byCjOOQlC 



///. Nordiska Gudasagan. i65 

Blen änna 

Sol det e) visste, 
Hvar hoD salar egde; 
Stjernor det ej visste, 
Hvar de fäste hade; 
Månan det ej visste, 
Hvilken kraft han egde. 

Dä gingo Magterna alla, de heliga Gudar, till 
sina upphöjda säten och höUo derom r5d. T)e 
logo de gnistor, som foro lösa och från Musj^ll- 
hem voro utkastade, och satte dera i rymden, of- 
van och nedan, att upplysa himmel och jord; dé 
gåfvo äfven alla Ijungeldssträlar rum, några pS 
himmelen, andra lösa under hinuuelen, och he« 
stämde för dem deras gång: 

Natt ocb Nedan 

Namn de gåfvo , 

Morgon de nämnde 

Och Middagsstund, 

Undorn «»«) och Afton, 

Åren att tälja. 

"jordens egenskap, att nar man gräfde på höga fjällar, så fram- 
**kom der vatten; ej längre behöfde man att der gräfya efter 
**yatten Un i djupa dalar; så förhåller det sig ock med djur 
"och foglar, att det år lika långt till blodet i hnfvudet som i 
**föttertia. En annan jordens egenskap ar den» att hvarje år 
'*Texer på jorden gräs och blommor, och samma år affaller allt 
"detta och fOjrvissnar; likaledes med djur och foglar. på hyil- 
*'ka vexa hår och fjedrar, som hvarje år affalla. Det år jor- 
"dens tredje beskaffenhet, att, då hon är Öppnad och grafren, 
"gror gräs i den mullen, som är öfyerst på jorden. Berg och 
"stenar liknade de yid kreaturs tänder och ben. Af detta för- 
"stodo de, att jorden i åtskilliga afseenden var lefvande; de 
"visste ock, att hon var af en föränderligt högåUeroch mäg- 
"tig till sin natur. Hon födde allt lefvande och mottog allt 
"det, som dog; derfore gåfvo de henne namn och räknade sia 
"härkomst från henne." Samma föreställning om jorden såsom 
lefvande och om dess skapelse af en Jättes kropp återfinnes i 
åtskilliga andra folkslags mythologier. 398) Tros motsvara 
det, som i åtskilliga provincial-dialcctcr kallas Dagermål s- 
eller Afton var ds tid. Jfr Geijcr, I. c. Ihrc, Glott», anser 
det betyda tredje timman, så väl på förmiddag som efter- 
middag. 

Digitized byCjOOQlC 



i66 Inledning. 

Natt är af Jätteslägt, svart och mörk» efter 
sin härkomst. Hon födde med Delling af Asasläg- 
ten sonen Dag, ljus och skön såsom hela hans fä- 
derneätt. Allfader tog Natt och hennes son Dag» 
gaf dem två hästar och tvåf kärror och satte dem 
på himmelen, att de skulle fara omkring jorden 
hvaije dygn. Natt far förut med den häst, som 
kallas Hrimfaxe, och hvarje morgon daggstänker 
han jovden med skummetaf sitt hetseL Dag ilar ef- 
ter med Skinfaxe, den präktigaste af alla hästar; 
hela luften och jordan lyser af hans mahn. En man, 
Mundilför, hade tvänne harn, en son och en dot- 
ter, hegge så fagra och sköna, att han gaf sonen 
namn af Måne och dottren namn af Sol; men Gu- 
darne , som för tornades öfver denna stolthet, togo 
hariien ifrån honom och. satte Sol ^tt köra de hä- 
star, Arvaker och Alsvider *^*), som drogo 
Solens vagn, Måne åter att styra Månens gång och 
råda för Ny och Nedan. Måne tog från jorden tvä 
harn. Bil och H ju ke, då de kom mo från den hrunn , 
som Byrger heter, och buro en så på sina skul- 
dror. De åtfölja städse Månen, såsom man änn^ 
från jorden kan se. 

Jorden danades af de blida Gudarne rund, 
och öfver henne hväifde de himmelen, under h vars 
fyra hörn de satte Dvergarne Öster, Vestcr, 
Norr och Söder. Långs efter stränderna af det 
titomkring jorden gående Verldshafvet gåfvo de Jät- 
tarne land; innanför åter, inom jordens medelkrets, 
togo Gudarne sjelfva sitt hem och uppreste rundt 
omkring en vall till värn mot Jätteslägterna, h vil- 
kas land, i synnerhet det mot norden liggande, 
kallades Ut gård, i motsats af Gudarnes och mén-i 
niskornas verld Midgård 5^*=*). 

399) Ärva kr» arla eUer^iidigt vaken ; A Is vid r, aUtbrännandc ; 
tvänne personifierade egenskaper af solen. 3oo) Denna vcrlds- 
åskådning ar helt ooh häUet öfvercusstämmande med dcnMe- 
disk-Pcrsiska mjthoLogiens ; lainma motsats , dcuna framter 

Digitized by VjOOQiC 



■ ///. Nordiska Gudagagah. 167 

1 midten af denna ^ ° ') byggde de sig en stad , 
Söm blef l^allad Asgård. Der bodde Gudarne och 
deras slägter, och der tilldrogo sig många händel- 
ser och sak^r både på jorden och i luften. All- 
Cider, Oden, insatte der styresmän jemte sig. De 
byggde sig ett tempel, den största och präktigaste 
boning, som bUfvit på jorden byggd; der vorotolf 
säten för Gudarne och ett högsäte för Allfad«r ; den- 
na gudaboning kallades G låds hem. Ett annat gu- 
dahus uppförde de äfvea, der altaren voio för Gu- 
dinnorna $ äfven detta tempel var ganska stort och 
kallades Vingolf (Vännernas rum). Sedan anlade 
de härdar och smidde konstiga redskaper och verktyg. 
Ordnadt var det omätliga chaos af vilda kraf- 
ter, himmel och jord herrligen skapta ; åtstjernorna 
hade platser på himmelens fäste blifvit anvista, och 
fdr alla himlakropparne deras gång blifvit utstakad ; 
solen, månens ledsagare, strålade från söder ned 
pSi de kalla bergen, på marken grodde gröna ör- 
ter, och Gudar och Gudinnor vandr^e pä jorden. 
! På komnto från gudaförsamlingen trenne mäg- 

tiga Åsar, Börs söner, funno på stranden tvänne 
träd, upptogo dem och skapade deraf menniskon 
Oden gaf dem ande, Häner förstånd. Löder 
blod och vackert > anlete; de gåfvo dem. äfven klä- 
der och namn: mannen kallades ik^sk och qvinnän 
Em b la. Från dem kommo de menniskobarn, hvil- 
ka det tilläts att tygga och bo inom Midgård ' ^ *). 
Magierna alla, de heliga Gudar, satte sigisi- 
Ba högsäten och rådslogo. De öfvervägde sina do- 

mellan Iran och Turan, södern och norden» de Goda 
och Onda (Jfr ofvan s. lag)» ätcrträfTas i den nordiska my- 
tholngien meUan Ufgård och Midgård, mellan Gudar ne 
eller A.sarne och deras fiender Hrimthursarne eller Frost- 
Jättarnc. Jfr Gcijer, 1. c. 3oi) I "midiuro heimi," 
i midjtcn af Terlden. Gylfaginriing, 3oa) Alt de första racn- 
ni»kor hlifvit skapade af tritd , träflfas äfven i andra folkslags 
mytholqpef, säsom Grekernas och Persernas. 



Oigitized 



byGo.ogle 



i68 Inledning. 

mar och päminte sig, huruledes Dvergarne liade 
qvicknat i muUen neri jorden. De hade först fått 
lif i Ymers kMt såsom maskar. Gudame gåfvo 
dem mannavett och mannaskapnad; men de, Dver- 
garne, bo dook i jorden och i stenar. 

En bro byggde Gudame från jorden till him- 
melen. Den kallas Bä fr ös t, den kallas ock Asa- 
bron. Den har tre färgor och är mycket stark, 
såsom by^d med större konst och mera styrka än 
andra verk i byggnadsväg. Der, hvarest Bäfröst 
är med himlen förenad, ligger Heimdalshindaborg, 
ty han sitter vid himmelens ända att vakta bron 
för Hrimthursar oeh Bergresar, hvilka skulle be* 
stiga himlen, om alla, när de ville, kunde färdas 
of ver Bäfröst Den bron ser man ännu, det är 
Regnbågen; det röda, man deri ser,ärbrinnan-« 
de eld, och himmelska vatten brusa omkring den. 
Dock skall den sönderbrista, när Muspells söner 
rMla öfver den; deras hästar simma dä öfver stora 
floder; på det sätt komma de fram. 

Gudarnes heligaste och fbrnämsta ställe är vid 
Asken Yggdrasil, det största och yppersta af 
alla träd. Dess grenar utbreda sig öfver hela verl^ 
den och räcka upp öfver himmelen. Tre rötter 
uppehålla trädet, och de genomgå afgrund, himmel 
och jord. Den eéa nemligen af Yggdrasils , det stora 
Verldsträdets, rötter sträcker sig öfver Ni felhem, 
der i brunnen Hvergelmer ormen Nidhögg gna- 
ger roten nedan tilL Den andra går till Hrim- 
thursarne, ochdenmder är Mimers brunn, hvari 
visdom och förstånd äro dolda, ty Mimer beter han, 
som brunnen eger, och hanar full af visdom, enie- 
dan han dricker ur bnmnen med Gjallarhornet. 
En gäng kom AllCider dit och begärde en dryck, 
men tick den Icke förr, än han satte sitt ena öga 
i pant; derföre är Oden enögd, och 

Mimer ra jod dricker 
Hvar morgon 

Digitized byCjOOQlC 



///. Nordiska Gudasagan* 169 

Ur Valfaders pant. 

Förat&n J an eller hvad? >o'). 

Till Asar och menniskor sträcker sig Världs- 
trädets tredje rot, och derunder är Ur ds heliga 
brunn. Vid denna hafva Gudame sitt domställe. 
De rida dit hvarje dag öfver BäfrösL 

En örn, som är mycket vetande , sitter i 
Askens topp, och mellan dess ögon sitter en hök. 
Upp och ned löper en ekorre, Ratatosk, som sö- 
ker att. stifta split mellan örnen och den i djupet 
liggande ormen. Fyra hjortar springa omknng i 
Askens grenar och af bita dess knoppar, under det 
Nidhögg och flera ormar, äu en ovis det förstår, 
gnaga rotens telningar. 

Asken Yggdrasil 
Större tunga drager, 
Än nienskor det veta. 
r Hjorten biter of van, 
På sidan den multnar, 
Nidhögg fmter nedan >o^). 

I den sal, som ligger under Askens rot, vid 
Urds källa, den heliga och klara, ho de trenne 
mycket vetande mör,Urd, Vördande och Skuld 
(det Förflutna, det Närvarande, det Tillkommande). 

De lag sätta 

Lif de kora. 

För tidens barn 

De tälja ödets domar 'os^ 

De kallas Nornor och äro mycket mägtiga; 
för Gudar och menniskor de rista ödets runor, och 
deras domslut äro oåterkalleliga. Det gifves ännu 
flera Nornor, nemligen de, som infinna sig vid en 
menniskas födelse, spinna dess ödes trådar och fä- 
sta dem under månens sal (himlen). De äro af 
n^ycket olika ätt och natur, somliga goda, andra 
onda. De Nornor, som äro hlida och af god här* 

3o3; yölusjKu 3o4) GrimnumaL 3o5) Folu^pa. 

Digitized byCjOOQlC 



170 . I n ledning. 

komsty beskära lycka; vidriga öden och menniskors 
fördeif komina från de onda Nornorna. 

De Nornor-, som vid Urdarbrunnen hafva sin 
bostad», hemta kvarje dag vatten ur den klara käl- 
lan och ösa det öf ver asken Yggdrasil, att dess gre- 
nar icke må förtorkas eller ruttna. Så heligt är 
Urds vatten, att allt, som kommer i Urdar-käl- 
lan, blifver så hvitt som hinuan i ett äggskal. I 
samma källa födas tvänne föglar; de heta S vanor, 
och från dem härstammar detta fogelslägte. 

På Asabron, som förbinder himmelen med 
jorden, stiga Gudarne upp och ned och taga del i 
det jordiska lifvets sysselsättningar. Gudarne voro 
de första lagstiftare och domare på jorden, de för- 
sta, som byggde städer och tempel och lärde att 
smida metaller samt af dem förarbeta tedskaper 
och verktyg. Det var gudaväldets ålder , den gyl- 
lene ålder, alla folkslags gamla sagor sätta i tidens 
början. På Idavallen Asarne då lekte och voro 
glade, och brist på guld var då icke. Denna frid^ 
sälla Gudatid varade. 

Tills de kommo 
Magtige trenne 
Thursa-mör 
Vr Jotunhcm. 

Då stördes gudafriden. En Norna eller spå- 
ende Vala, Gullveig var hennes namn, kom till 
Bars (Odens) salar och genom, onda förutsägelser 
förebådade guda väldets fall. Förbittrade, kastade 
Asarne henne först på skarpa spjut och sedan i 
brinnande elden. Förgäfves. Tre gångor bränd, 
tre gångor återfödd, lefver hon ännu. Dä gingo 
de heliga Gudarne, Magternä alla, till sina högsä- 
ten och rådslag höUo, 

Om Åsar skulle 
Gälda sitt våld, 
Eller Glida alla 
Ega försonat. 



Digitized 



by Google 



' ///. Nordiska Gudasagan* 1 71 

Men freden var bruten. Hård blef striden. 
AsavHes borgmurar hotades , och de strid-anande 
fälten af Yanerna trampades. 

Då upp stöd Oden 
Och i hären sVöt: 
Det var den första 
Härstrid på jorden ^ o*). , 

Fred blef omsider med Varierna ingängen, och 
Vamska gildomligheter upptogos bland Asame, tiU 
fredens öch förbundets stadfästande. 

• Tolf äro de gudomlige Åsar, Gudarne. Öfver 
aUa, den äldsta och förnämsta, är Oden, himme*- 
lens och solens Gud och alltings herrskare. Han 
kallas derfbre All fader, såsom tidernas fader och 
&der till alla Gudar, menniskor och allt det han 
frambragt. Han är äfven krigets och segerns Gud 
[Sigfathr^ Sigtyr), och honom tillhöra alla' de, 
som på valplatsen falla, hvarföre lian också kal- 
las Valfader; För öfrigt 'tillegnas honom i my- 
thema oräkneliga namn , såsom han äfven sjelf in« 
föres qvädande i Grimners sång: 

Med ett och samma namn 
Jag aldrig Darondesyv 
Se'n )ag for bland folken. 

Myckel visdom erfordrades, ätt iftgrunda Ur- 
sprunget till hvart och ett af de många namnen* 
Men anledningen till de flesta af dem", förklarar 
Eddan 5®'')> "är likväl denna, att <le serskilda folk- 
"slagen i verlden tycka sig böra böja hans namn 
''efter sitt språk, för att kunna åkalla och dyrka 
lionom, hvar och en på sitt tungomål; böra ock 
Dågra anledningar sökas i hans resor ,~öom omta- 
las i gamla jsagor, och ingen må göra anspråk att 
^allas en kunnig man, som icke vet att berätta 
om dessa märkvärdiga bedrifter." Oden nemligen 
framträder i mythen både såsom verldens ord-> 

5o6) ysiuspa. 3o7) Cyl/aginning. 

. DigitizedbyCjOOQlC 



17» Inledning. 

Tiare och högste Gud och såsom Gudarnes adi 
menniskornas stamfader. Jorden är på en gång 
hans dotter och hans maka; hans maka ör äfven 
Frigg Fjörgvins dotter, och af deras ätt är det släg- 
te kommet, som Asa<-ätter kallas, h vilka bebyggde 
det fordna Asgård. Från sitt högsäte Hlidskjalf 
ser Oden öfver hela verlden och begriper alla de 
ting, han der skådar. Han är vishetens Gud, den 
allt styrande och ordnande. 

Näst Oden är Thor, den i åskan framrul^ 
lande gamle Åke-Thor, som ock Asa*Thor kal- 
las, den första och förnämste af alla Gudame. 
Jorden är hans moder och Oden hans fader. Så- 
som åskans ljungeldar rena luften, så rensar äf- 
ven himmelens och jordens förstfödde son, den star- 
ke Thor, Gudarnes verld frän mörkrets och det on- 
das daemoner. Han krossar med hammaren Mjöll- 
ner Hrimthursarnes och Bergresarnes hufvuden; 
jernhandskar har han på sina händer, då han 
svänger den väldige hammaren, och ingenting i 
himmelen eller på jorden kan med hans kraft 
förliknas, då han kring sina höfter spänner stark- 
hetsbältet, ty då fördubblas hans gudastyrka. Han 
åker i en vagn, förspänd med bockarne Tanngnjo- 
jster och Tanngrisner. Sitt rike eger han i 
Thrudvang, och hans palats Bilskirnir med 
femhundrade och fyratio rum är det största af 
alla timrade hus. 

Vid sidan af Oden och Thor, den ordnande 
vishetens och den höga kraftens Gudar, står From- 
hetens och Renhetens Gud, den milde, af himmel 
och jord älskade Bal der. Odens son af Frigg. 
Han är så fager till utseendet och så glänsande 
hvit, att allt lyser af honom. Hans domar äro 
alla oryggliga. Intet orent tåles eller får inkom- 
ma i hans himmelska borg Br^idabiik, 

Njord, en Vaner, men bland Asa-gudarne 
upplagen, råder öfver vindens gång och stillar 

Digitized byCjOOQlC 



///• Nordiska Gudasagan. 173 

kaf och eld, sä att honom är godt att åkalla pä 
^ön och vid fiske. Han liar sitt högtimrade tem- 
pel pä den trakt af himmelen, som kallas Noa- 
tun. Hans son» fruktbarhetens och fridens gifya- 
re, den jrpperlige Frej, årsvextens och jmnighe- 
tens Gud, råder öfver solsken och regn och jor- 
dens gröda. Han bebor i himmelen d^n ort, 
son% kallas Alfhem, ooh som i tidens början 
hade blifvit honom gifven af Gudame såsom tand- 
gäfva. 

Tolfltalet af de öfriga, Oden underordnade ^ 
mägtigt verkande Gudar fy lies afHeimdal, Tyr, 
Brage, Höder, Vidar, Ale eller Val e, Uller 
pch For se te. Den förste af dessa, Guda-väktarn 
Heimdal, är af en hemlighetsfull natiir, nio mö- 
drars bara, nio systrars son. Till sitt väsende he- 
lig och stor; kallas han äfven den hvita Åsen* 
Tänder har han af guld. Hans palats H i min- 
ber g ligger vid himmelens ända. Såsom Gudarnes 
väktare mot Hrimthursarnes och Bergresarnes an-' 
fall behöfver han mindre sömn än en fogelf han 
ser lika långt natt och dag, nemligen hundrade 
mil vidt ifrån sig; han hör gräs vexa på jorden 
och ull på fåren. En lur eger han, som heter 
Gjallarhorn, och när han blåser der i, höres 
I det i alla verldar ; hufvudct dcraf kallas Heim- 
dals svärd. Tyr, såsom Krigsgud, är utmärkt för 
sin djerfliet och sitt mod och råder mycket för se- 
gern i strid ; tillika är han så vis , att man haft för 
bruk säga om den, som utmärker sig genom syn- 
nerlig klokhet, det han liknar Tyr. B råge åter 
är skaldekonstens Gud, mästare i visdom, välta- 
lighet och språkfärdighet; efter honom liar skalde- 
konsten blifvit kallad bragur och den bragr kar/a 
eller brasor (juenna, som i vältalighet utmärkt sig 
framför andra qvinnor eller män. Hö der kal- 
las den blinde, och Vidar den tyste Ascn; Vi- 
dar är af alla Gudar den staHiasle näst Tliorj 

Digitized byCjOOQlC 



176 InJedntng* 

ka ut. att strida mot ulfven. En varg står bundei^ 
JTramfbr vestau-dörren och deröfver sväfvar en öm. 
Rundtomkring utbreder sig den åt alla sidor hun- 
dra-mils vida slätten V ig rid, der Gudar och Jät^ 
tar en gång skola rida tillhopa till kamp och strid. 
Midt på vallen står Valgrind, den heligaste af 
heliga portar: 

Gammal är den ^indeo. 

Men det veta få. 

Hur med lås hon stänges '°'). 

Aldrig komma så många till Valhall, att icke 
alla (ä tillräckligt fläsk af den galt, som Sährim- 
ner heter; han kokas hvar dag, och är dock äter 
hel om aftonen. Kocken heter Andhrimner, 
kitteln Eldhrimner: 

Andhrimner lägger 
I Eldhnmner 
Sährimner att Lekas, 
Det. bästa fläsk: 
Men få det veta, 
Hvad Einheriar äta "°)- 

En gét, som Heidrun heter, odi en hjort, 
som Eikthyrner kallas, stå på Valiialls gårdar 
och beta af trädet Lärads grenar. Ur getens spe- 
nar flödar klara mjödet isådan ymnighet, attderaf 
fy Hes ett dryckeskar, så stort, att alla Einheriarne 
hafva deraf nog. Från hjortens horn utlöper en 
ström, som rinner ända ner i Hvergelmer, och der- 
ifrån utströmma de floder, som flyta kring om 
Gudarnes boning. Oden, den strid vane, herrliga 
härarnes Gud, gifver den mat, som står på hans 
bord, åt de två ulfvar, som heta Gere och Fre- 
ke, men sjelf behöfver han ingen spis, 

Ty af vin allena 

Den vapen gode 

Odin evigt Icfver'*')- 

Det 

309) GrimnismaL 3 10) GrimnismaL 3 11) GrimnismaL 

Digitized byCjOOQlC 



///• 2!rardi$ka Gudasagan* 177 

Det är Einheriarnes tidsfbrdiif oeh lek i Val- 
hall , att hvar morgon» sedan de klädt sig, rust^ 
de sig» gä ut pä gärden, kämpa och. fälla hvafan-^ 
dra. Sedan ricla de frän striden äter hem till salen. 

öl med Asarne de dricka. 

Af Sährimner äta 

Och sitta endragtige tillsammans * > "). 

Valhalls ^ mör bära dryckerna fram till hjel- 
tarne, värda bprdbcmaden och dryckeshornen. De 
kallas Valkyrior, och dem utsänder Oden till 
hvarje strid att till Valhalls samqväm hembjuda 
svärdmogna kämpar. De rida genom luft och haf , 
och ett fladdrande sken bebädar i slagtningen an- 
komsten af Härgudens tärnor. Tankfulle sitta de 
behjelmade mör pä hästarnes ryggar, och stödda 
mot spjuten, med sköldarna framför sig, styra de 
för segern och striden och utköra dem, som skola 
falla »« 5). 

Dessa samlar Oden hos sig i Valhall till den 
I sista stora striden mot Ulfven. Ty en härd kamp 
I har mellan Åsar och Jättar uppstått, sedan Loke, 
som i tidens början blandat sitt blod med Odens till 
helgande af deras fosterbrödraskap, funnit den "ån- 
gerbfidande ' ' *)" Jätteqvinnans hidfförbrända hjcr- 
I ta och af henne blifvit illslug gjord och lockad till 
I älskog. Derifrån har allt vidunder, allt ondt i 
verlden kommit. Loke nemligen sjönk i den elaka 
qvinnans famn, och af den osaliga omarmningen 
föddes de trenne vidundren Hel, Midgår ds or- 
men och Fenrisulfven. 

Då Gudarne fingo veta, att dessa tre barnen 
uppföddes i Jotunhem, och onda spådomar tillika 

3 1 2) VafihrudnismaL 3 1 3) Jfr Hakonarmal och Helgaqv, Hund, 
3i4) Ncmligca samma Gullveip;, som förespått gudaväldets faU, 
^aUas 9 i Völuspa d^n mindre eller Hyndias sång , Angurboda, 
såsom den, hvilkou bådat Gudarne ångest, cUcr f&rorsakade 
dem ånger och n5d. 

A/. F. H. i D, 12 

Digitized byCjOOQlC 



.lyS Inledning. 

förebådade, att mycken olycka skuUe komma af 
dem, sände Allfader att taga barnen bort och fö- 
ra dem till honom» Sedan kastade hän M i dgår ds- 
ormen ut i det djupa Verldshafvet, der han si 
tillvexer, att han, liggande i hafvets djup, kröker 
sig kring alla land och biter sig i sin stjert. Hel 
nedstörtades i Nifelhem, dimmornas, mörkrets och 
köldens verld« Hon fick dödens välde öfver alla 
verldama, så, att hon skulle skifta säten åt dem, 
som till henne sändas, nemligen nidingar och så- 
dana, som dö af ålder eller sjukdom ''')• Rym- 
lig och stor är hennes boning, men Elän^de he- 
ter, hennes sal, .Hunger hennes fat. Svält hen- 
ties knif. Senfärdig hennes träl och trälinna. 
Svek ocK Fall hennes tröskel, hvaröfver maniu- 
går. Tvinsot hennes säng och Förtärande qval 
dess omhänge. Sjelf är hon till hälften svartblå 
• och till hälften har hon menniskoftirg; bistert och 
förfärligt är hennes utseende. £n å, som heter 
Gjall, löper förbi hennes boning, och Modgunn, 
^n vredens Valkyria, vaktar bron^ som går öfver 
denna å och förer till Hels underjordiska hemvist* 
Fenrisulfven, det tredje vidundret > af Lokes 
ohyggliga afföda, uppfödde Asarne hemma hos sig, 
men Tyr var den ende, som hade mod att gå till 
honom och gifva honom mat. Då -Gudarne sågo 
honom tillvexa med h varje dag, fruktade de myc-* 
^et och togo det beslut att binda! honom med en 
stark fjätter, som kallades Lä din g. Ulf ven ut- 
sträckte sig, och fjättern brast. Gudarne gjorde 
då en annan, dubbelt starkare fjätter, som hette 
Dr o mel Ulfven skakade sig och slog fjättern mot 
jorden så, att stycken deraf flögo långväga bort ^'^). 
Då sände Oden en yngling vid namn Skir ner, 
Frejs skosven, till Dvergarne i Svartalfhem, Af 

'3 1 5) Dcraf orc^ct Hel so t, sotesangens död. 3i6) "JDet liar se- 
dan blifvit ett ordspråk, att lösa ur iåding^ cUcr sid ur 
drome, nar nSgot fordrar oyaDlig.ansträngning.** Gjrljagittning* 

Digitized by VjV^^J v IVl 



///. Nordiska Gud^agan. - »7g 

dem iör&rdigades det starka » silkefitn|ttl(a bandet 
Gleipner, $om var samiDaiisatt af sex slags ämnen» 

Af katlstegeps dån, 
Af qvinnornas skäggs ^ 
Af bergens rötter, 
Af björnens senor, 
Af fiskarnes anda 
Och foglarnes spott. 

Detta band ville TJlfven icke låta sig påläg- 
gas med aniiat villkor » än att en af Asarne lade 
sin hand i hans mun till underpant» att bandet 
yar förfardigadt utan svek och list. Den ene Åsen 
såg pä den andra, ingen ville erbjuda sin hand^ 
Ändtligen steg den modig^e Tyr fram och lade sfn 
högra hand i Ulf vens mun. Bandet tillsurrades. 
Ulfven ristade sig, men ju liårdare han bröt på, 
desto fastare satt bandet. Då logo alla utom Tyr, 
som mistade sin hand. Asarne bundb TJlfven vid 
en stor bergsklippa och fastade denna djupt ned i 
jorden. ^I Ulf vens mun stucko de ett svärd, så 
I att fästet stannade i den nedre käken och udden i 
' den öfre'. . Han tjuter förfärligt, och den orena 
skum, som står ut af hans nyin, blifver till en 
flod, som kallas Von. Så varder Ijan liggande 
till Ragnarök. Mörda honom, ville Asarne icke, 
emedan de för sina heliga, fridlysta ställen, hade 
så mycken aktning, att de icke ville oskära dem 
Baed Ulfvfens blod, ehuru spådomarne sade dem, 
att han skulle gifva Oden sin hane. 

Jättarnes krafter och mod vexte. De bortröf- 
va sjelfva Asa-Thors mägtiga hammare '3*''). De 
röfvaldunaoch hennes äpplen, så att Gudarne be- 
gynna bli grähåriga och gamla ^ ' «). De hota att ta- 
ga Valhall och flytta det till Jotunhem, försänka' As- 
gärd och djäpa alla Gudarne ' »»). Freja, Soleri och 

^>7) Thrjrms Quida. 3i8) Bragaradur. Sig) Skalda. . 

'• . I DigitizedbyVjÖOQlC 



i8o Inledning. 

Manen äro nära ait Llifva Jättars o^of genom Loke$ cla« 
ka list och genom en af Gudame sjelfva obetänksamt 
med Jättarne ingången förbindelse ^ *°). Men Thor, 

Han sällan sitter, 
Nur slikt han spöi*)er. 
Eder brötos 
Ord och löften, 
Alla heliga band. 
Som fasta, löstes 5»'). 

Det är minnet af denna väldiga strid mellan 
Åsar och Jättar, dess mänga äfventyr och^ppträr 
den och den outtröttlige Thors segrande kamp mot 
det onda» ficndtliga slägtet, de gamla Skalderna 
firat i sånger af hög, forntida enfald, och deu 
muntliga berättelsen bevarat i underfulla sägner. 

Mägtiga sitta Asame ännu pä sina throner och 
handla i sin fulla herrliga kraft, så länge Balder 
den gode, fromhetens och renhetens Gud, sam- 
Vmanhåller Valhalls gudakrans och vårdat Valhalls 
boningar^ Men svåra drömmar bebådade Balders 
fall, och spådomar förkunnade, att Allfaders älsk- 
ling, den täckaste af Gudarne, var af Nornorna döds- 
tecknad. Detta gaf ångest åt Frigg och Öden och 
alla Gudarne. Pä tinget sammanträda alla Åsar 
och Asynior och rådslå. De taga det beslut att 
sända ut till alla naturer, frid att bedja, att Bal- 
der ej må skadas. Alla väsenden svuro , och Frigg 
tog de tröstande ederna af eld och vatten, af jern 
och alla slags malmer, af stenar och träd och jord, af 
sjukdomar och gift, af djur och foglar och ormar, 
hvilka alla med ed sina löften fäste, att icke skada 
Balder. Men Oden fruktar något vara förgätet och 
kallar Asarne till ny öfverläggning. På råilstämman 
samtalas mycket. Oden reser sig, lägger sadeln på ' 
sin åttafotade häst, den snabbt ilande Sleipner, 
och rider ned till Nifelhem. Hunden Gärm ru- 
sar ur afgrunden upp, blodig framan om bröstet, 

3ao) Gjrlfaginning. Sai) föluspa. 

Digitized byCjOOQlC 



///• Ifordiska Gudasagan. i8i 

svalget mordgirigt, och käften nedhängande , myc- 
ket han skällde, gapade glupskt och förde en lång 
olat. Men fram red Oden, och jordvägen dånade. 
Så kom han tiU Hels höga boning och red fram 
för östan dörr, der, såsom han visste, Vala, iden 
gamla späqvinnan, låg i sin hög. För henne, den 
gamla, qvad han dödsbesvär jning, såg mot norden, 
skar ä staf dödsväckande runor och fordrade svar. 
Tungt reste sig den gamla upp och qvad med död- 
lik stämma: 

"Ho ar, af män 
''Mig okända, denne, 
''Som mig stör och sorg 
"Vacker i min själ? 
''Jag var af snö omsnöad 
"Och slagen af regnet 
"Och stänkt af daggen. 
"Död var jag länge." 

**Jag,** svarade Oden, Tieter Vegtam och är Val- 
"tams son; tidningar frän jorden vill jag säga di^, 
"säg du mig om Afgrund: för hvilken äro bänkai^- 
"na gudlring-prydda, och bädden den fagra guldbe* 
••täckt?" Hon qvad: 

"För Balder här står 
*'Af bryggda mjödet 
"Den klara di-yck, 
"Laggd ar sköld deröfvcr» 
"Hopplöse stånda 
"Åsar i sorg. 
"Nödigt jag sad'ety 
''Wu vill jag tiga." 

Sist hon mälte: - v 

"Sk kommer af män mig .« 

"Ingen mer att söka, 

''Till dess att Loke 

''Lossnar ur banden , 

"Och Guda-förderfvandc 

"Mörkret 'kommer."»") 



33a) FegtamM Qtfida. 



Digitized 



by Google 



l.6d Inledning. 

Efter detta sjöBk hon tillb^^kå i Kögens djup, 
öeh hem red Oden, hög^ bekymrad öfver Baldeiis 

och Gudarnes öde. 

< 

Asarne, förtröstande på den ed, alla väsenden 
i iläturen svurit, ställa jBalder lAidt ibland sig, 
hugga, skjuta och kasta på honom och glädja sig 
öfver den glänsande Gudens osårbarhet, ty ingen 
ting skadade. honom, hvilket alla tyckte fbr honom 
. Vara mycket ärofuUt, Detta förtröt den af ilske- 
fullt hat gäsande Loke. Han förskapar sig till en 
qvinpa, går till Frigg i hennes sal och förtäljer, 
hvad sig tilldrog, i gudaförsamlingen. Frigg sade: 
icke skola vapen och träd skada Balder, ty ed har 
jag togit af dem alla. Då frågar qvinnan: hafva 
alla ting svurit att skona Balder? Frigg svarar: 
öster om Valhall vexer en telning, isom heter Mi- 
stelten; den syntes mig för ung att kräfvaedaf. 
Deteft^ gick qvinnan bort. Sedan skyndade Lo- 
-ke att uppVycka Mistelten, kom med denna^ till- 
-baka i giida-församlingen, ställde sig vid den bUndé' 
HUidlers sida, uppmanade honom att äfven bidraga 
till Balders förherrligande, räckte honom den spä- 
da telningen, styrde hans hand, Höder kastar, och 
Balder, .genomborrad, faller död till jorden. 

Stumma stä A^arnq med sänkta händer ocli 
stirrande ögom Dä de återhemtat sig från den 
första häpnaden och sökte tala, ntbrusto de i gråt. 
Oden greps af en så mycket djupare smärta^ som 
han bäst insåg, hvilken förlust Asarne lidit genom 
Balders afgång, ty han, den hö^ godhetens och 
renhetens Gud, var d.et värn, som först måste ur 
vägen rödias, intian Asarne kunde besegras, eller 
Valhall, Gudarnes helgedom, angripas. Alla an* 
dades hämnd mot nanemannen. Men stället var 
heligt och fridlyst. Vale, én son af Oden med 
Rind, solens dotter, ntkrafde väl sedan den blo- 
diga' hämnden af Hödei*, det blinda verktyget för 



Digitized 



by Google 



///. Nordiska Gudasagan. l83 

liatets och .ondskans gifitfulla planer* Men ej blef 
Balder derigenom äterväckt till lifveL Asarne bu- 
ro han$ lik till stranden, för att bränna det ä bål 
pä Balders, eget skepp Hringhorne. Men när 
skeppet skulle utskjutas i sjön» gick ^ det icke af 
stället. Dä skickades bud till Jotunhem eflter Jät- 
teqvinnan Hyrrocken (eldhvirfveln). Hpn koAi 
ridande på en varg med huggormar till tyglar, gick 
fram till för^täfven af skeppet och sköt det ut i. 
ati tag, så att eld^istor flögo déromkring och hela 
jorden skalf« Då blef Thor vred, lyfltade sin ham- 
mare och med ett slag sönderkrossade Jättinnans 
bufvud, innan Gudarne hunno bedja för henne. 
Derpä utfördes Balders lik på skeppet. Då Nanna , 
hans maka, såg detta, brast hennes hjerta af sorg. 
Hpn lades på bålet vid sidan af sill make. På bå- 
let lades äfven Balders häst och allt hans ridtyg. 
Oden ditlade sin ring, kallad Dröpner, söm ha- 
de den egenskap, att hvar nionde natt dröpo af 
honom åtta likaså tunga ringar. Thor stod bred- 
vid och vigde det antända bålet med sin hammare* 
En dverg sprang framför hans fötter. Honom spar- 
kade Thor med sin fot upp i elden, så att också 
Jian blef bränd. Närvarande voro vid Balders. lik- 
' brand Oden och hans korpar tillika medFriggodi 
Yalkyrioma. Frey åkte i en vagn, förspänd med' 
den galt, som'kaUas* Gyllenborste; Heimdalred 
på hästen Guldtopp, och Freja körde med sina 
kattor. Många folk, äfven Hrimthursar och Berg- 
xesar, bevistade denna sorgfulla begrafning. 

Frigg lofvade att med huldhet omfatta den, 
som ville rida till underverlden och erbjuda Hel 
lösepenningar för Balder. Hermod den hurtige. 
Odens son, påtog sigdenna beskickning, kastade sig 
upp på Sleipner och red nio nätter och dagar ge- 
nom mörka och djypa dalar, ej seende något ljus, 
förrän; han kom till ån- Gjalloch red, öfver den 



3iQ_itized 



by Google 



i84 Inledning. 

med skinande guld belaggda Ojallarbron. Mod^unn, 
den mö, som bevakar denna bro, sporde honom 
oxn hans härkomst och namn och formälte, att da- 
gen förut hade fem flockar döda menniskor ridit 
öfver Gjallarbrqn, "men icke," sade hon, "dånar 
bron mindre under dig allena, ej heller hafver du 
dödsfårg; hvi rider du här pä de dödas väg?" Hår- 
mod sade sitt namn och sitt ärende, och hon vi- 
sade honom den väg, som ledde till de dödas gär- 
dar. Derpå red hån vidare fram, tillspände gjor« 
den hårdare, gaf Sleipner sporrama och satte i hur- 
tig fart öfver det höga stängsel, som kringgerHel^ 
boning, kom så fram till palatset, steg in och fick 
der se sin broder sittande i högsäteL Hermod fram- 
bär sitt ärende till Hel och föreställde henne den 
sorg, som rådde bland Asarne. Hel svarade: att 
nu månde pröfvas, om Balder vore så allmänt äl- 
skad, som man sade, ty om alla ting i verlden, sä 
lefvande sonl döda, begreto honom, då skulle han 
(& återkomma till Asarne. Med detta svar red 
.Hermod åter hem. Balder ledsagade honom ur pa- 
latset, tog ringen Dröpner och skickade den åter 
åt Oden till åminnelse; äfvenledes Nanna sände ett 
smycke jemte flera gåf vor till Frigg samt en guld- 
ring till Fulla. Återkommen till Asgård, berät- 
tade Hermod allt, hvad han sett och hört. 

Då sände Asarne bud öfver hela verlden, att 
alla måtte gråta Balder ur Hels våld. Det gjorde 
alla. Menniskoma greto, djuren greto, jord och 
stenar, träd och malmer, alla greto, såsom man än- 
nu ser. dessa ting gråta, när de komma från frost 
in i värmen* Med dessa goda budskap vände sän- 
debuden hem. Då mötte dem en Jätteqvinna,som 
hette Thöck. Hon satt vid en berghäll. De bå-. 
4o henne af ven gråta Balder ur Hel. Hon svarade: 



"Thöck månd gråte 
"Med ton-a tårar • 
"Vid Balders bål. 



Digitized byCjOOQlC 



///• Nordiska Gudasagan. 1 85 

"Hvarken i lifvet eller döden 
''Gludje han mig gjorde. 
''Hel bebåUe sitt rof!" »") 

Och HbI behöll det. Man anade, att denna 
Jätteqvinna var ingen annan än Loke, Åsarnes af- 
falling, de onda magtemas verktyg. Detta blef up- 
penbart, dä Loke, drifven af sin onda ande, vid 
Asames gästabud hos Jätten i£ger på Hlers ö först 
genom dräp störde den heliga fred, som borde om- 
gifva Gudames församling, sedan med argfull tun- 
ga utöste giftiga smädeord öfver alla Åsar och Asy*^ 
nior, och ändtligen sjelf berömde sig af Balders 
död och att Balder icke blifvit frän Hel återlöst. 
Nu fruktande för de uppbragta Gudarnes hämnd, 
flydde Loke bort tiU en bergsklyfta , der han bygg- 
de sig ett hus med fyra dörrar, för att kunna haf- 
va utsigt ät alla häll; stundom förbytte han sig 
afven i en lax och gömde sig i Franangers fors. 
Der grepo Asame honom slutligen, sedan Oden 
hade frän HUdskjalf upptäckt hans tillhåll. Dä 
förvandlade de hans son Nar ve till en varg; han 
sönderslet sin broder Nare, och med dennes, med 
sin egen sons till hårda bojor härdade tarmar blef 
Loke bunden vid trenne klippor. Öfver hans huf- 
vud upphängdes en etterorm, och frän honom dry- 
per etter. Hos Loke sitter hans maka Sigyn, och , 
häller en skäl under det droppande ettret; nar skä- 
len blir full, och hon slår ut den etterfulla vät- 
skan, dryper giftet undertiden i Lokes ansigte;dä 
ristar han sig sä, att hela jorden skälfver. Detta 
liallas jordskalf. Sä ligger han bunden till Rag- 
narök '**). 

Fram ilar tiden mot Magternas skymning. Flyk- 
tad från Ufvet, sitter Fromheten såsom en krafts 
lös vålnad, "en död bland de döda," i Hels un- 
derjordiska salar, väldet far ohejdadt fram på jor- 

3a3) Gjrifaginning. 3^) ^gts Drecka (JEgcrs Gastabud) , äf- 
▼en kaliad Loka Giepsa (Lokec Smadesäog). Jfr Gylfaginning. 



Digitized 



by Google 



t86 InJedning. 

den,. Gudarnes magi är försvagad, och slägter, ut- 
gångna från samma gudomliga rot; vända vapen 
mot hHrdndra, krig och mord och rof hppfylla 
alla ändar af verlden« , 

. Broder strida, 
Hvarandra dräpa; 
Systerfoai*nen 
Blodsbandet spiiia. 
Hårdt ur i verlden: 
Bil-ålder, svärds-åldei*, 
^tonn-ålder, mord-ålder. 
Ingen skonar 
Den andra '•*). 

** Jättame hemta nytt etterbiandadt lif af det 
lefvandes undergäng och bygga af döda mäns nag- 
lar skeppet Nagel fa re, som skall fora dem till 
gudastriden. Fenrisulfven och Midgårdsormen vexa 
och trifvas, och österut den gamla ^^^) sitter i 
Jernskogen och föder Ulf vens ungar, af hvilka en 
blir i synnerhet mägtig; han mättas af fega ment- 
niskors lif, slukar månen och blodbestänker Mag- 
iernas säten; solens strålar svartna sommai^en der- 
efter, oclj all vind blir st(H-m. Så bådar allt och 
reder sig allt till verldens sista blodiga dag. Då 
liommer Fimbulvetr, den stora vinter, som be- 
står af tre vintrar efter hvarandra utan någon som- 
mar emellan; snö faller från alla kanter, en stark 
frost herrskar, bistra vintrar råda. På en gång 
kossas den gamla nattens alla krafter. Jorden skälf- 
ver, träden ryckas upp med rötterna, bergen stör- 
ta samman, alla fjättrar och band brista ocli sön- 
derslitas. Dvergarne stå suckande vid klippans dörr. 
Hos Asame gal den guUgule hanen, i dödens salar 
hos Hel under jorden den sotfärgade, hos Tr(dlen 
'i högan skog den blodröde, väckande hjeltar, vål- 
nader, alla magter till strid, Garmer tjuter vid 

3^5} Få^UMptu 3a6) Neml. Jlitlci|vianan Angurbada, den- 
Mmma» med hvilkcn ho\^ aiUdc de ibruUiUbiBda vidaitulrcn. 



Oigitized 



byGoogk 



IILtNotdtika Gudasagan'. \Bj 

Gtupa-häf lik) I , vålnader vandra vid midnattstid, 
Lok^ blir lös, Fenrisulfven ryter och bryter sina 
bandy JVIidgårdsormen vältrar med Jättestyrka sin 
ofantliga kropp, / hafvet gaser öfver sina bräddar, 
vftgen brusar, och ormen kongtmer i Jätte-*raseri 
upp', pä land. Då lossnar äfven skeppet Nagelfaré, 
och vid rodret sitter Jätten Hrymen Ulfven far 
fram med gapande mun, öfverkäken rörer vid him- 
melen, undei^käkeh vid jorden, eld gnistrar frto 
hans näsborrar och ögon. Midgårdsormen förgiftar 
hela luften och hafvet med sitt etter. . Himmelén 
remnar, och derutur komma Muspells. söner ridan- 
de, anförde af Surtur; både framför och efter hon- 
om är brinnande eld; hans svärd skiner klarare 
än solen; Bäfröst, den himmelska brop, -brister i 
stycken.^ 

När dessa händelser tilldraga sig, då reser sig 
Heimdal, blåser af alla krafter i Gjallarhornet, så 
att det höres kring alla verldar, och kallar hjel- 
tarne i Härfaders salar tiU stpid. Gudarne samla 
sig till rådslag; Oden rider till Mimers brunn. 
Asken Yggdrasil, tidens gamla träd, dånar, bch 
skälfver, och örnen i toppen sjunger *dess liksång. 
Fram till Vigrids ofantliga slätt tåga Muspells sö- 
i^ér; dit konuna ^Fenrisulfven och Midgårdsormen; 
der möter^ äfvén Loke med Hels söner; der möter 
Hrymer med hela Hrimthursa- eller Jätteskaran.^ 
Asanie härkläda sig, och med dem draga alla Ein- 
heriar. Valhalls hjeltar, tit till den sista stoira stri- 
den* Frfin)3t'ridbr Oden, Gudars och metnniskors 
fader* Med' sin guldhfelm ooh den £»gra brynjan 
MKdi spjutet Gugner tågar han mot Fenrisnlfven. 
Thor strider vid hans sida, känipande mot den 
gräsliga Midgårdsormen. Frej strider mot Surtur, 
och lång' o<li' hård Sr kampen; Frej faller, eme- 
dan han icke har sitt goda svärd, som han under' 
guldål^rns tider bortgifvit af kärlek tiU en JöU 
tinna.^ Thor dräper Midgårdsormen; liilöst . liggeV 



Digitized 



byGobgle 



i88 Inledning, 

det (brförliga vidundret, simmande i sitt eget gift , 
men nio steg derifrän faller Thor sjelf död ned 
till marken, förqväfd af det etter; som ormen ut- 
blåjst pä honom. Ulfven slukar Oden, ipenVidar, 
Odens son, d,en starke och tyste Åsen, hämnas sin 
fader, stöter med väldig hand svärdet i hjertat 
af Jättens son och sträcker morddjuret till mar- 
ken. Tyr fäller Garn[ier, men stupar tillika sjelf 
af hundens bett. Loke och Heimdal nedgöra hvar- 
andra. Det onda faller med det goda. Sist kastar 
Surtur eld öfver hela verlden. 

Solen svartnar, 

Jord sjunker i kaf. 

Frän himlen forsvinna 

De glänsande stjernor. 

Ångan gaser 

Upp ur den blossande eld. 

Högt lågan leker 

Mot sjelf va himlen. *«'') 

Men fastän himmel och jord förgås, ocli alla 
Gudar, alla Éinheriar och menniskor dö, gifves det 
ännu mänga, både goda och elaka , hemvist. 

Då kommer den Rike 
Till stora domen, 
Den starke ofvan, 
Han, som'>alIt skickar: 
Domar han sSfPJar, 
Tvister han sliter. 
Och lönen stadgar^^^ 
Som varda skall. »••)^ 

På likstranden (Narstrand), fferran från so- 
len, står en borg med portar, vända^vinot norden.; 
borgen är af ormryggar sammanflätadV oeh ormar* 
nes hufvuden hänga in genom gluggar \och utflåsa 

337) Föluspa, 3a8) f^oluspa. Man jemförG härnU^ d«n (ofvan 
å. laS ff.) meddclado korto öfvcrsigten af Zoroastéffs Ura eller 
de fordna Modernas och Persernas förcstäUningar \oin striden 
mellan det [onda och goda, det ondas undergång O^^ domen 
ufvcr de döda m. m. * 



Digitized 



by Google 



///• Nordiska Gudasagan. 189 

etter 9 sä att stjrömmar deraf falla och öfverskölja 
salfsn. 

Der skola vada 
1 1 tuDga strömmar 
Menedige män, 
Lönnmördare 
Och de, som andras ' 
Makar locka. 

Och i Hvergelmer: 

Suger Nidhögger 
Framlidnas kroppar; 
Sliter vargen liken. 
Förstån J än, eller hvad? ^^^ 

Af de sälla hemvisten äter är det bästa i guld- 
tUclta borgen i Gimle det höga, Äfven ligger i 
himleri en annan sal, som heter Brimer, och lätt 
är för d^m, som älska en god dryck, att få den 
i denna sal. En god boning är också den, som 
är byggd på Nidafjällarne af rödt guld ocjh kallas 
Sin dre. I dessa boningar skolande trofasta, de 

Ordhållna , goda 
Skaror bygga 
Och i alla dagar 
Sällhet njuta. »»»).. 

En verldsålder ^är förbi, en verldsbrand har 
öfvergått det gamla. ^ Det besegi^ade onda har gått 
till intet, fallit för evigt. Men herrligt reser sig 
ur verldslågan det goda åter, föryngradt odi sk(>- 
nare» luttradt, till ett högre lif. Solen har, itman 
hon uppslukades af Ulfven, f5dt en dotter, lika 
skön som modren, hvars bana hon vandrar. I 
Hoddmimers skog hafva tvä menniskor, Lif och 
Lifth raser, döljt sig undan Surturs låga; de ta-- 
ga sin mat af morgondaggen, och från dem här- 
stamma de nya slägter, en renad mennisko-ätt. 
Grönskande skön uppstiger en ny jord ur hafvet, 

osådde vexa åkrarna, sjelfmanta skördar framkom- 

■ 

339) Fötuspa, 33o) Föluspa, Jfr Gj-ijaginning. 

Digitized byCjOOQlC 



igo Jnledning» 

ma^ ftU nöd förgår. .Och den nyfödda jorden kel- 
sas af Odens herrliga söner. Vidar och Vale, den 
ena sin faders» den andra sin bröders hämnare, 
begge oskadade af iSurturs låga, välja åter sin bo- 
stad der, hvarest Asgård förr legat. Till dem kom- 
ma Thors söner» Magne och Mode, och medhafva 
hammaren MjöUner. Från Hel återkomma Bälder 
och Höder, sätta sig försonta bredvid hvsrrandra och 
bebo tillsammans Odens segersal , den heliga gu- 
daborgen. På Idavallen Asame åter samlas, sam- 
tala om fordom timade händelser och öden och 

^ påminna sig styrkans rön, förra tiders stora efter- 
dömen» De återfinna i gräset de underbara ru- 
netaflor af guld, som Gudarnes furste och Odens 
slägt hade egt i tidens morgon, men under guld- 
ålderns lekar förlorat.' Den höge, fördolde Gu- 
dens ' ' '} runor blifva då uppenbara. Och öfver 

' den nya himmelen och jorden kommer han att 
herrska, som högre och mägtigare är än de Gu- 
dar, hvilka "styrkas af jordens krafter, af svalkan- 
*'de sjö och skaldernas mjöd" ''*), han, den star- 
ke ofvan, om hvilken Sierskan Hyndia, en spående 
Yala^ hemlighetsfullt qväder: 

JDä kommer en annan. 

Än mera mägtig. 

Dock honom icke 

Jag namnar våga. ', ' ^, 



Ty 



Få månde längre 

Fram skåda, 

Ån Odia går 

Att Ulfven möta. »"). 



Sli) Den okände Gnden, om hvilken fordom äfven Hednui-' 
Iparae vetat tala. Den store Anden, hvilken äfven jfmcri- 
cas vildar känna. 33a) Hfndlu^Ljod eller Vdluspa den 
mindre. 333) Hjrndlu-Ljod. 



Digitized,by VjOOQIC 



Hedna^tiden. 

Äldsta Historien till medlet af 
XI århundradet. 



R 



I. 

uisames invandring i vår Nord. 

k Oden och med honom alla Diar samt en stor 
myckenhet folk, för att söka >ett nytt fädernesland 
och nya bostäder, bröto upp från deras hem vid 
stränderna af Svarta Hafvet, togo de vägen, säger 
sagan M, först åt vester £ill Gardarike, det nuva- 
rande nyssland , och derefter åt söder till Saxland. 
Deras tåg skedde med den ordning, den prakt och ' 
ståt, att, hvar de framdrogo i länderna, berätta- 
des mycket om deras herrlighet, sä att de syntes 
mera lika Gudar än menniskor. En sådan lycka 
följde äfven deras färd, att öfverallt i de. länder , 
der de uppehöllo sig, var god årsvext och fred, 
och alla trodde, att detta kom från dem *^. Huf- 
Tudtäget ställdes uppåt mot höga norden. Der ville - 
Oden i skygd för folkrörelsemas storm grundlägga 
ett nytt Asa-tempel och under dess Gudars hägn 
stifta ett samhälle af fria, sjelfständiga män.^Hans 
förutseende blick sade honom, att hans slägt och 
efterkommande skulle i verldens norra del Uifva 
^ stor och frejdad ätt och hans eget namn der 

i) Ynglingasagan. För de uppgifter och berättelser, som i den- 
na Afdelning, äfvensom i den nästfbljandc,. förekomma « och 
f^r hvilka andra källor icke anföras , ligger Ynglingasagan till 
grand, hyarföre, lill undvikande af öfTcrflödiga cilater^ den-' . 

. samma icke vidare åberopas. a) Förespråket till Prosai- 
ska Eddan. < ~ 

Digitized byCjOOQlC 



igi Hednatiders 

lefva i långvarigt minne, hedradt framför andra 
Konungar ')• Således lemnade han Saxland och 
kom till Fiien ^), hvar^st det ställe, der han en 
tid vistades och förrättade sina offer, efler honom 
blifvit kalladt Odensee *). Härifrån skickade han 
Asa-mön Ge6on, att högre upp mot norden, pä andra 
sidan om sundet, uppsöka länder. Om hennes färd 
berättas i mythens- språk, att hon kom till Gjlfe, 
Konungen öfver det land, som nu kallas Svithiod. 
iBLon fick af honom ett landstjcke, så stort, som 
fyra oxar på en dag skulle kunna upplöja. Då 
for hon till Jotunhem och aflade der med en Jätte 
,fyra söner. Dessa förvandlade, hon i oxeskepnader 
^ och spände dem sedan för en plog. Plogen gick 
så hårdt och djupt, att landet lossnade, och oxar- 
ne drogo det ut på hafvejt, men stadnade, då de 
i vester kommo till ett sund, hvarest de, gent 
emot Odensö, nedsatte landet. Så uppkom Seland, 
. hvilken ö en forntida skald, Bragc den gamle, med 
afseende på mythen om dess tillkomst kallar Dan- 
marks tillökning. Skjöld, en son af Oden, sattes 
der till Konung, fifan uppbyggde en stad, tog 
Gelion till gemål och blef stamfader för Danmarks 
Konungar, som efter honom kallades Sk jo klun- 
gar, det vill säga Skjölds ättlingar. Der, h vårest 
från Svithiod det omformälta landet blef borttaget, 
uppkom i stället en mycket stor sjö, som af de 
gamle kallades Lögaren, men i våra dagar bär namn 
af Mälaren. Såsom bekräftelse, att sålunda till- 
gått med Selands och Mälarens tillkomst, tillägger 
sagan, att så många fjärdar och vikar Mälaren har, 
lika många och till liigct motsvarande äro näsen 
på Seland «). 
. Oden 

3) Jfr Föres pr. tiU Pros. Eddan. 4) I Eddan säges, att han 
kom "tia Rcidgotaland , som nu kaUas Jutland.** 5) i 

gamla språket Odens vi i som betecknar ett ställe, der Oden 
förrättat sina offer. 6) Gjrlfaginning, 

Digitized byCjOOQlC 



/. Asarnes invändning i var Nord. 191 

Oden sporde y-at£ österut ho5 Gylfe vorogutla 
och fruktbara länder. Då bröt lian upp frän Fuen 
ocl^ kom tågande med guditståt u])påt till Svitliiod^ 
landamären. Gylfe, Konungen i Götaland, förun-- 
drade sig mycket deröfver, att Asarne voro så kun- 
niga, det allt gick efter deras villja. Han efter- 
tänkte, om detta kunde komma afdeias egen krafl, 
eller orsaken borde sökas hos de Gudar, åt hvil- 
ka de offrade. Att utforska detta, drog han dem 
till mötes. De gåfvo sig då ut att vara de gamla 
Åsar, efter ^ den tro man i fordom tid hade, sä 
väl att menniskor blefvo återfodda , som äfv^ 
att Gudarne flera gångor antogo menskliga skep- 
nader ocli på jorden uppträdde såsom herrskare 
och lärare, för att lyckliggöra och undervisa fol- 
ken; läror, som tillhörde de forn-asiatiska dog- 
mei*na om själavandringen och i äldsta tider äfven 
varit trodda af de nordiska folken icke mindre än 
af .Kelterna ''). Äfve» berättade Asarne många sto- 
ra och märkliga saker från Godhem , Gudarnes hem , 
ty så kallade de landet, hyarifrån de kommo. Då 
er^)jöd Gylfe. dem välde och land i sitt rike, så 
mycket mera, som han fann sig icke ^ga kraft att 
motstå dessa* mycket mägtiga, mycket kunniga ocli 

7} Redan det, att 'Asarne kunde ut-gifva sig att vara de gamla 
Åsar, förutsätter, att eu tro på själavandringen fanns, eller att 
begreppen dcrom icke yarit våra fornfader obekanta. Dess- 
utom säges uttryckligen i Prosaiska tillägget till Fölsunga- 
(jvådet i den äldre Eddan: "Det var en tro bland de gamla, 
"att menniskor blefyo återfödda; men det är nu kaUadt kär* 
"ring-villa. Helge och Sigrun sagas hafva blifvit återfodda , och 
^kallades han då Helge Haddingaskade , men hon Kära Half- 
"dans dotter, såsom qvädet är i Käras sånger.'* Pomponius 
Mc la berättar oss detsamma om Geterna; han säger (Lih. IL): 
"en del bland^ Geterna tro, att de aflidnas själar komma till- 
"baka igen; andra åter, att de komma till lycksaligare bo- 
xningar; atcr andra, att de förgas, mca alt delta är bättre äu 
"att Icfva. Och allt dcttä gör d.m s.ä aförsagtla och beredda 
"till döilcn." • ' ' 

Sv, F. IL t D. I 3 



Digitized 



by Google 



ig4 Hednatiden. 

förfarna mSn. Af alla blefvo de beundrade säson 
utmärkta till skönhet och förstånd framför andn 
män, mail förut hade sett ')• v 

' De nedsatte s\^ i midten af landet, omkring 
Mälarens stränder, och såsom de sjelfva gifvit sig 
de gamla Gudarnes namn, så namngåfvo de äfven 
sina gårdar efter Gudarnes hemvist och lämpade 
på alla för handen varande ställen de i Gudasagan 
förekommande namn. Så bodde Thor i Thrud^ 
vang, Balder i Breidablik, Heimdal på Himinberg, 
Njord i Noatun och Frej i de höga salarna, Up« 
salir *)• Oden gaf ät alla sina Drottar goda gär- 
dar till bostäder. Sjelf valde han sin borgstad på 
. ' Mälare- viken Skarfvens södra strand och tillegnade 
sig landet deromkring. Der byggde han ett stort 
gudahus, som tillika med det tillhörande, kring^ 
liggande landet blef kalladt Sigtuna, Segergudeiis 
gård '^), till minne af det underbara tåg,densto« 
re Åsa-höfdingen utfört , då han genom många obe- 
kanta länder och folkslag, midt under krigsstormar 
och hotande faror, segerrikt och med lycka ledsa-^ 
gat sitt folk och dess Diar till deras blifvande nya 
hem och säkra fristad i yttersta norden. Sedan 
templet var uppfördt, började Oden att offra efter 
Asarnes sed och satte, såsom bruk varit i Asgård, 
tolf Diar till offerföreståndare samt domare mellan 
folket. 

Religionen är samhällets band, yttrar Plato 

8) Förespr. till Proi. Edd. Jfr Ynglingasagan, 9) Af Sat, 
Salr boning» joch Nom in. Pitir. Salir, Genet Sala boningar. 
Uptala eller UpsalAr (såsom namnet ännu slrifvcs i vira gam- 
la Landskapslagar) yill således säga de höga salarna, de högt 
upp belägna boningar. 10) Af »igr seger (bvaraf Oden if- 
vcn kallas Sigtyr, Sigfathr, segerguden , segerns foder) och 
tun (Engelsmännens Town, Belgiernas Tuyn, Tyskarnes Zaum), 
egentligen stängsel, hägnad » en kringstängd, omhägnad gård 
cllcr borg. Dcrifrån hos oss så många ortnamn på tun, så- 
som Biskoptiuna, Eskilstuna, Fårniuna, Grimultuna, Rom- 
Jertuna, Shuliuna, Sollentuna m. fl. 



Digitized 



by Google 



/• Asarnes invandring i var Nord. ig5 

på något stäUe i sina skrifter , och hon, religionen, 
har äfven i äldsta tider varit det första och står-* 
kaste samhällsbandet, hörnstenen i alla författnin-' 
gar. På denna grundval fotade ock Asa^höfdingen 
sin nya magt i norden. Han sökte hellre vinna 
landets gamla inbyggare genom de medel, den öf- 
verlägsna insigten gaf honom vid hand, än att ge^ 
nom vapen underkufva dem. Derföre han och hans 
Diar mera uppträdde såsom prester och lärare än 
såsom eröfrare. De omstörtade ingenting med våld-* 
sam hand, de fast mera upptogo de äldre, af folk' 
tron hyllade läror, som de här funno, och inför-* 
lifvade dem med deras, ursprungligen från samma 
rot utgångna, men under fram&rna århundraden 
genom granskapet med mångahanda folk och ge« 
nom sammansmältning med andra stammar mera 
utbildade eller med fremmande Gudar och reli«- 
gionsbegrepp uppblandade lära, som de hit förde 
med sig. Det berodde, att gifva den nya läran öf- 
verhand och fasthet, att göra henne till det sam- 
manhållande bandet i samhället, till en gemensam 
national-angelägenhet för alla landets invånare. Så,- 
som en man af mycken vishet, af djup klokhet 
och ett stort politiskt förstånd bragte Oden detta 
tillväga förnämligast genom stiftelsen af vissa re-^ 
Ugiösa nationalfester. Han inrättade trenne stora 
offerhögtider, som årligen skulle firas, den ena i 
vinterns början, den andra i mid vintern, och den 
tredje om våren. Likasom de Olympiska spelen 
såsom allmän nationalfest voro den medelpunkt, 
der Grekerna lärde att känna sig såsom ett folk, 
och likasom de Amphiktionska tempelmötena för 
flera af Greklands stater utgjorde en politisk för- 
eningspunkt, så blefvo i norden dessa festliga of- 
ferhögtider, när de omkring en tempelhelgedom till 
gemensamma offer samlade hela folket, det huf- 
viidsakliga föreningsband, som ännu fastare och 
till ett mera politiskt .helt, än fallet var i Grek- 

Digitized by VjV^^^QIC 



n 



196 ^ Hednatideru 

land 9 omslöt Svithiods folkstammar » åtminstone I 
en början sä mycket, att de lade grund till nai^ 
nalsinne öcJi national*enhet ; derföre också temj, 
i Upsala, dit ofierhelgedomen kort efter Odensv 
förlades 9 blef medelpunkten för hela. landet. ^^ 
Genom den högtidlighet, hvarmed dessa f, 
ferfester firades i rymliga tempel, omstrålade AC 
ne sig -ännu mera med gudomlig glans. De kf ^ 
de fö? <)frigt så mycket lättare gifva sig ett ^ 
,ponerande anseende, som de tillika medförde roä 
falldiga konster och kommo i blänkande vapen, d ^ 
gifha med prakt och ståt. Detta allt gjorde^ ' 
sinnena ett mägtigt intryck. Troligen hafva äfi ^' 
många af de underbara idrotter, sagan tilleg * 
Oden, mycket sin grund deri, att denna stora ' 
litiska man med klok beräkning förstått att ki 
öfver många saker ett gudomligt skimmer, dj 
hölja dem in i djup hemlighetsfullhet, väl k 
nande menniskolynnets art, att gerna tro det I 
derbara och att tillskrifva högre magter eller \å 
liga, förborgade krafter allt, som icke ligger in 
kretsen af tidens kunskaper och begrepp. \ 
kunde, så troddes om honom, förvandla sig i 
fogely till .djur; till fisk eller orm, och for sås( 
sådan på en tid bort till fjerran liggande ländd 
egna eller andra mäns beställningar, under i 
hans kropp emellertid låg såsom död i sömn i 
ler dvala ; han hade alltid hos sig Mimers huf?U 
som sade honqm många förborgade saker , och tvän 
korpar ''), dem han lärt att tala menniskprs sp 

11) Oro dessa siigcr Eddan:/'Tvänne lorpar sitt.i pS Odens i 
lar och f5Ta tiU hans öron allt> hvad de seockhura. De E 
Hagen och Manen. Dem sänder han vid dagningcn att 1 
ga omkring aU land» och komma de Stcr yid frukosltidd 
derigenom btir han underrättad om mångahanda händelser, «d 
derföre kallar mån honom K.orpc-gud/* Efter n^arc foT^ 
- forskare» tolkning anses dessa korpars namn Hugea och Mi( 
nen egentligen beteckna Förnuftet och Villjan, ufrnllrlxaili 
de således den intellcctuclla förmågan. 



Digitizi 



edi)y Google 



/. Asarnes invandring i var Nord. 197 

;o oftft l&p^ bort till fremmande länder och 
le honom derifrän många tidningar, genom 
liket allt han blef mycket vis och klok. Med 
»tta ord förmådde han släcka eld, stilla haf och 
och styra ininden; han kunde förblinda ochdöf- 
sina fiender och göra deras vapen så vanmäg- 
i, att de icke beto mera än qvistar; han visste 
ren af alla skatter, som i jorden lågo förborga- 
och döda menniskor kunde han uppväcka ur 
grifter. AllA dessa idrotter lärde han andra 
[enom runor och en art af sånger, som kallades 
mädraiij hvarföre Asarne blefvo kallade G al dra* 
Ifneder, dei vill säga mästare i konsten att med 
lliiig tjusa oeh trolla. Oden kunde ock sådana sån- ' 
ger» att, nät han dem qvad, då öppnades för hon« 
om jorden och berjgen, stenar och högar, och 
med blotta. ord band han dem» som i högen bod- 
de» sä att han kunde gä derin och taga derifrån, 
hvad lian ville; deraf kallades han Drauga-'och 
Hau ga dr att in, vålnadernas, högamas herre. Ge- 
nom Seid, en konst, som öfvades med sjudande 
och kokande och var ansedd för den kraftigaste af 
al^a idrotter, förespådde han menniskoma deras 
kommande öden ; han kunde med samma konst 
bringa öfver dem alla olyckor och sjukdomar, be- 
laga dem afiingsförmåga, vett och styrka och gif-- ' 
va dessa ät andra. Genom dessa och andra såda- 
na idrotter blef Oden mycket namnkunnig och Asar- 
ne ansedda för högre väsenden. 

Folktron och sagan hafva gema för sed att 
kläda i drägten af det Öfvematurliga alla ovanliga 
ting. Äfven hafva fommyther^ och sednare tradi- . 
tioner blifvit sammanblandade och med hvarandra 
inväfda. Också torde väl många af de gamla» hö- 
gre läror blif vit missförstådda, mångaaf deras kun- 
skaper räknade till trolldom äJFven derföre, att man 
iclfe förstått tyda förntidens hemlighetsfulla bild- 
språk. Så mycket synes emellertid med visslicl 

DigitizedbyCjOOQlC ' 



1^ Hednatidefu 

följa af de gamlas bertttteker, att Asarne medfört 
en högre ocUiDg och att .höfduigen för dem varit en 
man af öfverlägsna insigter och mycken klokliet. 
Man -finner mellan honom » Oden» och Getemas Di- 
ceneus i många delar en så stor öfverensstämmelse, 
att af ven sagans gåtfulla föreställningar om. den 
förres idrotter kunna såsom vanställda lemningar ock 
dunkla minnen af fordna kunskaper och en större 
kännedom af naturens krafter erhålla någon vigt 
och betydelse 9 då man öfvertänker, hvad Jordanes 
mera enkelt och historiskt förtäljer om den sed- 
nares stora insigter i naturkunnigheten eller djupa 
kunskap i både gudomliga och menskliga saker ' *). 
Diceneus utvalde de ädlaste och förståndigaste bland 
Geterna och underviste dem i gudaläran samt d»*- 
till hörande vetenskap. Detsamma förmäles i den 
nordiska sagan om Oden, att han lärde gudahof- 
vets föresttodare mestadelen af sina idrotter, så 
att de kommo honom närmast i all visdom och 
kunskap» Dertill hörde väl tydningen af gudalä- 
rans djupare mening, kunskapen om Gudarnes ur- 
sprung, hvilka krafter och föremål i naturien de 
betecknade, h varifrån deras många benämningar 
uppkommit, dessas djupare och doldare antydnin- 
gar, kortligen, läran om alltings up[^of och ska- 
pelse, de verkande krafternas natur och egenska- 
per samt ändtligen Gudarnes och verldens under- 
gång och slut» Dessa läror hörde till den fom- 
kunskap, som i de mjrthiska qväden kallas Jot-» 
närs och Gudars runor (vetenskap^, kända till he- 
la sin omfattning endast af de invigda och ofta ut^ 
görande ämnen för deras samtal, deras frågor och 
£var samt pröfning af hvarandras visdom ' ')• 

la) Jfr Inlcdn. 6, 1S7 A i3) S2 t. ex. pröfyade Oden och 
Jätten Va/thrqdner hvarandras insigter i forntidslaran, hvilken 
täflan utgör ämnet för Eddiska sangen VafthrudnitmaL Sist 
frågade Oden, som vid dctU tillfälle kallade sig Gångrlder: 



Digitized 



by Google 



/• Asarnes invandring i vår .Nord. 199 

Sporde den vise 
Mjöd-bjudei^^kao '♦) 
För Giidarnes ättmän 
Och deras samqväm: 
Om för Himmel, 
Jord och Afgrund 
, Hon ursprung visste, 
Åldren och slutet 
Och 

Mycket öfver bord 
Af Heimdal sporde 
De höga Gudar, 
Af Loke Asyniorna: 
Oro Tärnan dem sade 
Spådom och vishet. 
Sä aftonen framled, 
Tills mörkret inföU*^) 

Att oförfalskade bevara dessa läror eller he- 
liga traditioner och att iakttaga de symboliska bruk ^ 
som af stamfädema blifvit forordnade till minnets 
bevarande af dessa samma traditioner, det tillhör- 
de Diame eller gudahofvets föreståndare. De in- 
nehade den högsta, den presterliga lärdomen. Att 
med dem, med Asarne, äfven rmiskriften blifvit in- 

"Hvtd miite Odin 

"Sjelf i sonens (Balders) 5ra, 

-Förr-n å Wi han steg?'» 

Vafthrudner: 

"Ingen man det vet, 

**Hvad i tidens början 

""Pa din son i örat sade: 

**Jag med fega lappar 

"Om min urtids kunskap taite 

*'Och om Gudars ursprung. 

"Nu min vishet är 

"Emot Odin prof vad vorden. 

'*Du ar evigt visast uppt jorden.** 
Hvad Oden sade sin son Balder i 5rat» innan denne lades 
pS b&lcty synes haf?a varit en fråga, som hört till mysterierna, 
emedan den ingcnstäi' i Eddan besvaras. Jfr Geijer, L c, 
och Monter, om n. .ericrna i den forn-nordiska religionen. 
i4) Iduna. . i5} Odins Korpa-sdng. 



Digitized byCjOOQlC 



ioo ^ . Hednatiden. , 

förtl, det IwnlydeF den nordislca mythen om Oden . 
såsom runomas uppfinnare , och det har äfven myc- 
ken sannolikhet 9 att en hokstafsskrift, som förlo- 
rar sig i tidernas mörker » som tillegnades Gudar- 
ne och som med det äldsta Grekiska alphabetet 
röjer en så nära slägLskap, inkommit genoni in- 
vandringar från länderna vid Svarta Hafvet, der 
talrika Grekiska kolonier befunno sig. En konst, 
atf med några, streck beteckna tankar och ljud, 
måste i tider och bland folk, der man ännu var 
med v^krifkonstens hemligheter föga bekant, v&cka 
en stor förundran och i sig sjelf blifva ansedd för 
trolldom eller en hemlighetsfull vetenskaps som. 
koni från förbindelse med högre väsenden *^)/ 
Derifrån den magiska kraft, som tillskrefs runor- 
na, och det magiska bruk, som de runkunniga gjor« 
de af dera. Runor lärde att frälsa män, att döfva 
svärdsägg, att stilla vågor, dämpa elden och häfva 
sorger *''). Det var utan tvifvel denna hemlighets- 
fullhet, hvariOden och Asarne insvepte de högre 
insigter och kunskaper, de medförde, som gifvit 
dem anseende af stora trollkunniga män och till 
stor del alstrat sägnerna om die många underbara 
idrotter, som blifvit dem tillegnade. 

Om Oden förmäler sagan vidare, det han var 
så lycklig i alla företag, att hans folk slutligen 
trodde, det segern, hörde honom till. När han ut- 
sände sina män till krig eller andra förrättningar, 
lade han sina händer på dqras hufvud, gif vande 
dem sin välsignelse, och då voro de fullt förvis- 
sade, att deras värf och ärenden skulle väl och 
lyckligen aflöpa ^^). Man trodde, det lian kunde 
se kommande saker förut, ty genom mycken och 

k6) Jfr L i 1 j c g r e n , Run-lära. 1 7) Jfr Qvädet^ om Rig, 1 8) Si 
Ynglittgnsagan om Oden. Och om Dic(^cus säger J or dånet 
1. c: "Quibufi (Gothis vcl G-cM's) hoc erat salubrc, aut com- 
"moilum, aiit votiviim, ut qiiulquid' Dicencu» corum coosili- 
**arius prajccpissct, lior modl^ omuibuä cYpotendum, hoc utilc 
"iudirnntcs, cflVdui luauriparcpy* ^ ' • 



Digitized 



by Google 



/. Asarnes invandring i var Nord. - 201 

rik 'erfarenhet y seqom mängsidig oclr djap känne* 
dom af menniskorna, genom uppmärksamhet pä 
händelsemas gäng och en uppc^fvad förmäga att med 
skarp ocl^ sSker blick bedöma deras orsaker och 
följder, kmide han, säsom en dessutom med stora 
insigter och mycket snille begåfvad man , i förhand 
lätt beräkna mänga sakers utgång. Det är detta, 
som de (gamle kallade spädomsförmäga, enligt hvad 
en forntida saga 4jup$i^^ig^ o<^h träffande anmär- 
ker: "den vises förmodan är spädom **)," detsam- 
ma, som äfven Cicero skönt förklarar om sCora 
män, då han kallar dem siare, propheter af kom- 
mande händelser. När Oden satt i vänners lag, 
hnghade sig alla öfver hans manliga skönhet, hans 
herrliga och vördnadsfuUa utseende; han talade med 
sådan kraft och sä öfvertygande, att allt, livad 
han sade, syntes alla vara sanning. Säsom en man , 
den der fördats vida omkring, mycket pröfvat 
och erfarit och kände mecfhiskornas lynnen, med- 
åsAaÅe han undervisningar och räd öfver många 
förhållanden i lifvet. Han lärde, att förstånd och 
eftertänka ^ voro de bästa h jelpare och vägledare i 
alla saker, "ty mer pålitlig vän, än mycket för-* 
"stånd, man aldrig finner. Minst felar en varsam/' 
Han uppmuntrade till • vishets och kunskapers in- 
hemtande, "ty bättre börda, man ej bär, än vis- 
shet mycken; hon bättre är än guld pä okänd ort; 
Tijelp hon är i nöden. Till ögonspel den varder, 
''som intet förstår och sitter bland visa." För se- 
demas mildrande och sinnenas danande till ädel- 
het och me&sklighet inplantade han säsom grund-' 
satser och föreskrifter, att mot fremmatide, väg- 
ferande män skulle man visa gästfrihet och väl- * 
villja, "ty eld den behöfvér, som långväga ifrän 
"kommer, frusen om knän. Af mat och kläder den 
"har behof, som öfver. fjällen farit. Vatten, tork- 
"duk och gästfrihet den behöfvei, som till gäst- 

ig) "Spa er ^spaks gcla." Jomsvik. ^. 

•* DigitizedbyCjOOQlC 



aoa Hednatiden. 

"ning kommer; vänligt sinQe låt honom röna» tal 
**och gensvar ega. Hell! den som gifven" För 
ålderdomen skuUe man hafva yördnad och aldrig 
le åt den gråhåriga talaren , "ty ofta ärgodt,hvad 
''de gamle tala; ofta ur skrynklig mmi visa ord 
"komma, äfven af dem» soni usla gå for hvar mans 
"dörr och vistas bland de ringa." Till hån och 
](öje borde man aldrig hafva en okända frenunan- 
de man, "ty ej gifves någon man sä god, att fe- 
''jlet ej folier; ej någon så dålig, att tiU intet han 
"duger." Mot den fattiga skulle man visa välgö- 
renhet och för armodet hafva medlidande, vetan«- 
de, "att. dens hjerta blöder, som tigga skall sin 
"spis hvar måltid," derfore "var god mot den ar- 
"me: starkt är det träd, som röras skall, att opp- 
"nas för alla. Gif du en penning, och det skall 
"dig skafia hvar mans lof hos folket." Det höf- 
des dåren, men icke den vise, att glädja sig åt 
andras ofärd: "åt det onda var aldrig glad; men 
"låt det goda om dig spörjas. Den vise alltid öf- 
*Verskyler andras brister." En vis och rådig man 
det tillhörde, att alltid bruka sin magt med måt- 
ta och hof, "ty då han bland tappra kommer, han 
^det finner, att ingen är for alla mägtig." Vän- 
skapen gif ver kraftliänsla, förädlar hjertat och sjä- 
len och föder stora, manliga dygder. Derfore mj^- 
ga af Odens sköna grundsatser och läror gå derpä 
ut, att öppna männernas hjertan för vänskapens 
känslor. "Ung," så lärde han, "var jag fordom^ då 
"Xor jag ensam, kom villovägar; rik jag migtycJ^te, 
"då jag annan fann: en man är mans f^gnad*'* 
"Det träd förtorkas, som står vid gården utan skygd 
"af bark och blad: så är en man förutan vänner; 
"hvi skall han länge lefva!" "Sorg fräter hjertat, 
"om nifannen ingen eger, han säga kan hvar tanka." 
'"Vänskap är då stiftad, när någon går att säga en 
"annan hvarje tanka; allt annat är bättre, än att 
"svekfull vara. Den är ej vän, som allt till nöjes 

Digitized byCjOOQlC 



/. Asarnes invandring i vår Nord. 2o3 

"talar.** ''Sinom vän och hans vän skall man vän 
"vara; men med oväns vän skalr ingen vän vara/* 
'Hed vapen och kläder , som bäst dig synas, skall 
"da vänner glädja: med gåfvor och gengåfvor va- 
jrar vänskap längst, dä de af hjertat bjudas/* Vi- 
dare inplantade han sinne för sjelfständighet och 
oberoende: *'£tt bo är godt, fast det är litet.; hvar 
"man är herre hemma; fast tvänne getter endast 
"och hahntäckt sal man eger, det bättre äriintig* 
"ga." Han uppmuntrade tiU omhugsamhet och verk-* 
samhet, erinrande, "att den bör tidigt uppstå, som. 
"amians gods vill vinna: liggande ulf får sällan ett 
lii", ej slumrande mannen seger/' Sä äfven en 
hos&der, som vill egendom förvärfva, "ty mycket 
"ibrsnmmar den, om morgonen sofver; på hus- 
"bonds tillsyn hälft godset beror/' Men han var- 
nade tillika ej mindre mot ett ohofsamt fikande 
och gränslös obelåt^ihet, emedan "ingen sot är vär- 
"re för den visa mannen, än sig med intet nöja/' 
än ifven mot en oförståndig, flndamålslös girighet , 
ty "ofta sparas åt ledom, hvad iimnadt var Ijuf- 
"vom; mycket gfir emot förmodan/' Ännu myc- 
ket lärde han till umgängesvettets bildande och 
hyad för öfrigt af visa och förståndiga män bor- 
de iakttagas. Utan stor inflytelse på ett folks 
hy&mng och bildning kunde icke lärdomar vara 
sådana som dessa: "Glad och gifmild hvar man 
"dudl vara, tills döden stundar." "Hemma skall den 
"visa mannen glad och gä^mild vara; minnesgod 
"och språksam, om han mångvis vill vara, ofta om 
"det goda tala." "Ej ofta noå du i samma stad till 
"gSstning komma; Ijuf blifver led, som länge sitter 
"på annans bänkar," "För tänkande sinnen orda 
"ej mycket, men akta på lynnet, då den ädle och 
"tyste kommer till gården/' "En varsam gäst, som 
'lonimer till herberge, talar ej mycket; med öron 
"han lyssnar, med ögon han skådar; så forska de 
"vise." "Oklok man, då i sällskap han kommer, 

d by Google 



Digitized b 



ao4 Hednt^iidtn. 

"})äst är han. tiger: ingen det märker, hiir litet 
"han vet, tills mycket han talar/' "Den aldrig ti- 
''f][er, talar mänga ord utan hållning; pladdrande 
"tunga, om den ej hålles, talar sig skada." "Fros- 
'^sande man, om han ej sjelf sig känner, sig äter 
"lifvets sorg (döden): lystnaden ofta gör dåren lö|- 
"lig, då han bland kloka kommer." "Hjotdama ve- 
"ta, när hem de skola, och gånga då från betet; 
"men en ovis man känner icke mål för sin magé.'^ 
"Fatta bägaren, men drick till* hof, tala hvadhöfs^ 
"eller tig: för osed ingen dig.viter, om tidigt du 
**går att sofva." "Ej sämre vägkost man bär på re- 
msan, än dryckenskap mycken;, ty allt m^ man- 
"nen. dricker, ju mindre -vet han till sig." "Glöm- 
"skans Häger Öfver rusen hvilar, han bortstjäl man-* 
"nens sansning." ."£n oklok man tror sig allt ve- 
"ta, den stund han ej är nödställd. Men ej han 
"vet I hvad han skall svara, då män honom pröfva/* 
1£n usel man och ett argt sinne ler åt allt: han 
'.Vet icke det, han veta borde, att han ej sjelf är 
"felfri."* "En man ulaf män af talet blir känd, 
'^ren af sitt högmod." "Ord skifta skall du al- 
"drig med fåvisk dåre; ty af ond man får du al- 
*^rig lön för godhet; men en god man dig stad- 
'^fasta skall i ynnest och ära." "Spörje och tale, 
"den kunnig är och sfi Till nämnas. Åt en dig 
•'förtro, ej åt dén andra; verlden v€*, hvad tretme 
"'vela/' /'Klok och försigt^ vare hvar n^an, i för- 
''troendet varsam; ofta de ord, åt andra förtros, 
"man dyrt. fär gälda." .-'Ovis man, om gods dUler 
"qvinno3mnest. han vinner ^^ honom ökas modet, men 
"förståndet aldrig; firam. går han i högmod." "Vet 
"du, ;att van du ^er, den väl. du tror, kom ofita 
"till hans samtal; ty. högt gräs och ris vexer på 
'Men väf};, ingen trampar." "Stor omväg är det tiU 
"svékfiill vän, fast han i vägen bor; men genvä- 
"gar ligga till trofast vän, fast han bor fjärran.** 
"Tidigt sådd åker skall ingen tro, och ^j för tidigt 



Digitized 



by Google 



J« Asarhes invandring i vår Nord. 3o5 - 

''sin son; vädret råder fbr åkern , vettet försonen^ 
''ovissa äro de båda/' "Den är säll, som sig för- 
"värfvar lof och bifall: vanskligt är allt, livad' 
"mannen eger i annans bröst/* "Säll är den, som. 
"fbi^stånd och klokhet sjelf eger i lifvet; ty onda 
"råd man ofta tagit af annan." "De ädle, milde 
"sällast lefva och nära sällan sorgen; men fåvisk 
"man är tvähugsen, och en sniken sörjer gäfvan/'. 
"Bort dör din hjord, bort dö- dina frander, och 
"sjelf dör du äfven; men ett vet jag, som aldrig 
"dör — domen om den, 50m dog, och ryktet för 
"den, som sig ett godt fbrvärfvat." 

Man igenfinner dessa visdomsreglor i de ur- 
gamla qväden, som bära namn af Odens höga 
sånger *^). De äro de runor **), de vittra 
idrotter, hvarifrån våra faders vetenskapliga bild- 
ning och odling utgått. I . tänkespråk^ inklädde 
äfven de i forngrekiska skrifter så högt prisade, 
sju Vise sina läror,' deras vetenskap var äkta léf- 
nadsvishet. Så ock de "runor, Oden ristada for 
"menniskohopen/' De innehålla lärdomar för lif- 
vet, en skatt af lefnads vishet och erfarenhet. Sa- 



ao) Ncmi. Odins h&ga S&Ag den gamla och l^odfafner» 
Sång*» hyilka utgöra de tyaniLC första afdclniogarnc af Hava- 
mal (Höga Sången). Äfrcn hliruLinuan trUifas en. märklig öf- 
ycrensstämmclsc, med livad Jordancs (c. XI.) berättar om 
Diccneos, huru denne undcrviste Göterna (Gctcnia) i scdolä- 
ran, fÖr att hyfsa och bilda deras sedet (Ethieam eoatrudivit, 
ut harhartcos mores ab^eis compescevet)] framsiuUdc för dem för* 
nuftsjfiran , för att odla och skärpa deras förstånd och göra dem 
framför niulra folk färdiga alt skärskuda och - med ur&kilning 
bcpröfva en sak (log team instrtiens, ens ra tennis sttftn^cae teras 
gentes fecit expertos)\ visade dem Ufvcn, huru de rutt och till- 
burligen skulle gä tillväga med allahanda saker (Praceicen 
osUndtns, in bonis actibus conversari stfat^)\ lärde dem med > 
ett ord. nästan all verldslig vishet, emedan han deruli var eii 
förträ /nig miUtare {omnem pene philosophiam tos tnstruxit, 
erat enim hujusrei magister), ai) Lilcasom Romarncs JCffsr^ 
betecknade de gamla nordboernas runor både yetenskaper 

.och bokstäfver. 



bigitized byCjOOQlC 



ap6 Hednatiden, 

goma bära talrika yittnesbörd derom, huru nödiga 
dessa runor ansägos för den, som ville såsom bildad 
man vistas i samqväm bland likar och vinna något 
anseende, och huru de åberopades af våra fomfödef 
såsom grundsatser för deras handlingar. Hos ung- 
domen inplantades genom dem storartade tänke- 
sätt. Hos mannen visade sig som frukter deraf ett 
moget vett, förstånd och eftertänka och mera od- 
ling, än man i dessa tider skulle vänta. Stort och 
mägtigt, för många slägter och tider, har Oden 
verkat genom sitt nit för dessa runors spridande 
bland sitt folk, och obelönt har icke bUfvit det 
arbete, han sjelf haft för dessa runors upphem- 
tände och fattande. Resor hade varit hans schola. 
Länge han vid Urdarbrunnen och inför de visa i 
höga .salen begrundande sutit och tegat och lyss- 
nat till männens ord och natt och dag fttt höra 
runor talas **); med lifsfaror och stora mödor han 
från Jotname inhemtat deras forntidskunskap; JäN 
tevägar öfver och under honom gingo, dfi han upp- 
sökte det herrliga vishets* och skaldemjödet och 
vågade lifvet för att bringa denna herrliga skatt 
till menniskorna (i Manhem) ^^). Ty med honom 
och Asarne har äfven skaldekonsten kommit till 
norden, h var före de i sagan kallas Liodasmider, 
Sångmeder, diktare af q vaden. Alla de rune-idrot- 
ter, som tillegnas Oden, bevittna hans sträfvande 
att dana ett folk med stora och ädla tänkesätt, med 
hyfsning och bildning; sång ocli poesi, i oskiljak- 
tig förbindelse, äro dertill ett kraftigt verkande 
medel; de stämma sinnet för det stora och ädla i 
lifvet. 

Såsom grundftiste för politisk sjelfständighet 
och magt gaf Oden åt hela staten en militärisk in- 
rättning. Han lärde äfven, huru hären skulle ski- 
pas i hopar, och hela slagordningen inrättas med 

aa) Lofl/afners Säng. a3) Odins Höga Sång. Jfr P^afihrud- 
nismal. Jfr Liljegren, Runlåra, 



Digitized 



by Google 



/• jfsarnes invandring i .vår Nord. 207 

konst och med skicklighet, för att.mot fienden ver- 
ka m^ full kraft af alla vapen. Derföre har han 
också varit dyrkad säsom krigets Gud, icke såsom 
den stormande Thor, den vilda tapperhetens sym-- 
bol, utan säsom stridens styresman och ordnare, 
som genom kloka och visa mått hereder seger och 
ger lycka i krig. Han höll omkring sig en ser- 
skild krigareskarä, kämpar, fördige att på hans 
vink ntföra alla krigiska foretag; de kallades Ber« 
ser kar, och såsom krig var deras uteslutande sys^ 
selsättning, deras enda handtverk, voro de äfven 
framför andra öfvade i vapen, så att sagan, för att 
beteckna deras vildsinta tapperhet och deras för- 
farenhet i hardalekar, skildrar dem såsom män, de 
der hvarken hade brynjor eller harnesk, men ru- 
sade fram såsom vargar, beto i sina sköldar och 
voro starka ^som björnar eller tjurar; de mejade 
folk Såsom gräs, men pä dem sjelfva bet hvarken 
jem, stål eller eld. Sådana kämpar spela i våra 
fomtidssagor en väsendtlig role. De voro ursprun- 
get eller början till Konungarnes krigarefölje, till 
dessa hirdmän, de sedermera sä kallade hofi- 
män, dem vi framdeles få lära känna säsom till- 
hörande konungahofvet och utgörande den rörliga 
hären. 

Pä religion och vapen, dessa grundstenar, hvar- 
på Oden stödde sin statsbyggnad, hade äfven de 
första gärder, våra sagor veta omtala, sitt afseen- 
de. Ty öfver hela Svithiod skulle hvar mangif- 
va Oden en skattpenning; deremot lofvade han^tt 
offra tiU Gudarne för god årsvext och att skydda 
landet för ofrid. För öfrigt införde han här sam- 
ma lagar, eller hellre, samma sedvänjor och laga 
bruk, som tillförne varit gällande bland Asarne i 
Gddhem. 

Men hvar och en stats sjelf bestånd, åe^s styrka 
och frihet bero hufvudsakli^^en af den anda , som in- 
nebor hos folket. Att stiftaren af Svithiodska ri- 

Digitized by VJOOQlC 



2o8' Hednatiden* 

ket ^ den underbart kunnige , statslloke Oden käB« 
de och betänkte detta , det vittna hans stiftelser 
och läror för att genom grundsatser. göra Syithiods 
män böfvervinnerliga och genom bragder stora. 
Han gaf således ett nytt och friskare lif ät. den 
lär^, som hos de tappra Geterna utgjojde i dödea 
deras tröst och ro^"^). Valhalls herrliga boningar^ 
så lärde han, skulle mottaga syärdfallna och fri* 
borna män, alla sådana, som visat kämpavulet sin* 
ne , som gjort sig vapenfrejdade och vetat att ^åson^. 
män med manligt sinne tåla smärta och sär intill 
döden; de skulle gästa hos Oden i Valhall och 
dricka af Asaxiies mjöd, somaf Valkyriorna räcktes 
detn i fyllda bägare; de skulle der med andra sanoH 
hjeltar, fordna vänner och kämpabröder, fortsätta 
det lif, som på jorden utgjort deras lust och fröjd. 
]y[en icke blqtt i Valhåll skulle de skörda Jbelöningen 
för sina tappra bedrifter, äfven hos fränder och. 
vänner, kring byggd och obyggd, skulle deras^va- 

. pcafrejd och ^manliga gerjiingar räknas dem till stor 
heder och namnkunnighet, och minnesvårdar skulle 
till kommande slagten, till aflägsnaste åldrar fram- 
bära vittnesbördet om deras frejdade ära. Således 
stadgade han för lag , , att döda mäns kroppar skulle 
brännas på bål, askan af de okända, hvilkas snart 
bortglömda namn ingen högre ära bestrålade, utan 
ståt i jorden eller rinnande vatten undangöm mas **), 
högar derempt uppkastas öfver stora, ädelbornsi 

• män, och bautastenar resas till minne af alla dem » 
som gjort sig namnkunniga genom manliga bedrif- 
ter. Han förordnade, att jemte den döda skulle 
på samma bål äfven hans egodelar förbrännas, ty 
med lika mycken rikedom, som hvar och en hade 
med sig på bålet, skulle han komma tili. ValhälL 
Des- 

' a4) *^^^ Inledn. s. iio. aS) Af Brahmincrna infördes uti Indien 
en lika' sed, att brliuna de döda, hvarcftcr a>kan kantades i 
nngon "helig sh'5m , i énlif^hct. med den ilira», att iUiMnu.skafi • 
efter dodcii återvänder till naturen. Ritter, yorftaiie, 

Digitized by VjOOQiC 



/. Asarnes invandring i var Iförd* 109- 

Dessa egodelar emellertid Ungo icke vara sädana/ 
som gått i avf frän fader till .son eller genom om» 
tänksamma fäder blifvit hopsamlade; de rikedo-* 
mar' nemligen, hvarmed hjelten skulle uppträda, 
lysa och hafva .sin fröjd af i Odens herrliga sal; 
de måste vara förvärfvade genom egen omhugsan 
och mannakraft *^). "Den store lagstiftaren ville 
härigenom förekomma, det förnäma och rika n^ns 
söner icke måtte i sorglös och veklig ro trygga sig 
rid fädrens samlade skatter ^och försumma att ut-* 
yeckla egen kraft till förvärfvande af sådana; £e- 
hofvet skulle således blifva en kraftigt verkande 
^rre, der egen hug och manlighet icke voro al-» 
lena tillräckliga.* Och på det* efterlefvande, som 
icke egde fädrens kämpasinne eller mera tänkte på 
godset, man egde, än på genset, man hörde för» 
värfva, icke måtte förhålla den egendom, som bor- 
de följa den döda på hålet eller i högen, inväfde 
Oden i sin religiösa lagstiftning äfven den troslära, 
att också de egodélar, som den döde sjelf hade 
nedgräft i jorden,' skulle komma honom till godo 
i Valhall. Och godt var icke att fara arm till 
Oden*^)- ' 

Dessa drag, dem sagan bevarat af Odens lag» 
stiftning, visa, det han ville här i norden bil» 
da en hjeltestam, som ej kände någon fruktan, 
emedan döden icke hade någon, som i följd deraf 
förde ett kraftfullt lif på jorden och c^ aktade nå» 
got sä högt som äran' och friheten; en stam, af 
hjeltar, som visste att lefva och dö^ såsom män. Der» 
före blef sotesängens död ansedd med förakt, den 
nesliga strådöd nemligen, för hvilken våra* fMer 
bådo Gudame bevara sig, betecknande dermed en 
lefnad utan miimen och bragder, overksamt och i 
lättja förfluten utan ära och utan hug för manliga 
dygder. Dessa läror, för att ännu djupare ingraf» 

26) Detta iuhcmtas af f^atnsdcfiasagan. 27) Götr. och Bolfs & 

Sv. F. n. i D. 14 



Digitized 



by Google 



3IO Bednaliden, 

va dem i folkets hjertan, beseglade Odep med aitt 
eget eilerdöniet dä han vid slutet af sina dagar lät 
märka sig med svärdsudd, sägande sig skok fara 
till Godhem, till Gudames hem, och bjöd alla 
svärdmogna män, aUa dem, som i strid föUo, att 
vara välkomna till honom i YalhalL Sä lemna^e 
han det jordiska, och alla trodde, att han var kemi- 
men till det gamla Asgärd och skulle der lefva 
pdödligen. Dä började man pä nytt att dyrka Oden 
som Gud pch att till honom sätta sin förtröstan 
och sin tro. Ofta, sä säges i sagan, tycktes det 
Svearne, att han uppenbarade sig för dem i söm- 
nen, när stora krig tillstundade; lian lofvade dä 
somliga seger, andra bjöd han till sig, och begge 
delarna syntes dem goda. Hans jordiska lemnin- 
gar blefvo efter den sed, han$jelfföreskrifvit,brSn-> 
da i Svithiod der, hvarest han upf^ifvit sip anda, 
och bälet, hvarpä hans kropp lades, var mycket 
präktigt inrättadt. Med lagan, trodde de gamle, 
steg lifssjälen fri och renad upp till himmelen, och 
ju högre röken slog upp mot skyn, desto herrli- 
gare inträdde i odödlighetens salar den, h vilken 
bälet tillhörde. 

Sä blef ät folkets lynne en rigtning gifven, ej 
blott att älska vapnen som det första ocli det si« 
sta i lifvet, men äfvcn att genom odödliga brag- 
der hos kommande slägter bevara lefnadens korta 
tid i stort och hederligt minne; ett tänkesätt, att 
mäta Ufvets värde eft^r de stora, manliga värf man 
utfört, men icke efter de är man lefvat Stora och 
väsendtliga mäste följderna blifva för nationetis he- 
la bildning och framtida öden genom den lyftning, 
dessa grundsatser och läror gäfvo ät folkets af na- 
turen krigiska sinne, genom den hugstorhet och hög- 
sinnighet och den roägtiga känsla af sjelfständighet, 
frihet och ära, som deraf mäste födas och med 
blodet såsom arf fortplantades frän slägte till släg- 
te; linnu mer, dä skalden stod vid kämpens sida. 



Digitized 



by Google 



/. Asames inyahäfing i var Nord. ^ 1 1 

och dennes rykte på sängens vingar flög öfver län- 
der och hafy dä ej den råa kraften blott» men äf- 
ven det menskliga och ädla i mannens handlingar 
prisades, oph då näst vapenkunnighet förnämligast 
lefnadsvishet och förstånd 'och skicklighet i noän- 
gahanda idrotter räknades till de dygder, som höf- 



des en kämpe och ej gema (ingo saknas hos en väl- 
frejdad man. Ett fölk, hvars bildning, hvars hela 
samfundslif utsköt från en sådan rot, skulle icke 
så lätt bringas att böja sig under ett fremmande 
ok, också af egna icke så lätt tåla våld och orätt- 
visa, i allmänhet icke gerna fördraga någon god- 
tycklig, befallande magt öfver sig, men älska namn-^ 
kunnighet, storhet i företag och sjelfständighet i 
handlingar, dock framför allt i krigiska bragder 
sätta sin första ära. 



n. 

Ynglinga^len. 

Såsom fördöm hos Grekerna, så hafva äfven 
hos de Germaniska och Götiska folken fordna min- 
nen och bedrifter blifvit af sången och sagan fira- 
de och bevarade. Redan Tacitus ^^) berättar om 
Germanerna, att de i gamla sånger firade minnet 
af^ sina Gudar och hjeltar; detsamma förtäljes af 
Jordanes och Paulus Winfrid om Göterna och Lon* 
gobarderna, att de i urgamla qVäden, pastan på 
historiskt sätt författade, bevarade hågkomster af 
fordna märkliga tilldragelser, och äfv^i om Frän* 
kerna berättar Eginhard, Carl den Stores cancel- 
ler 9 att de sjöngo urgamla sånger *^) om sina fram* 
farna Konungars bedrifter. Att likaledes i vår nord, 

aS) Germ, 29) "Barbara et antiquissima carmina.** Vita Carol 
Magni. 

• .4* 

Digitized byCjOOQlC 



212 Hednatiden, 

redan från djupaste foi^iäldem» ^sånger ljudit till 
Gudames och hjeltarne^ lof, derom vittna de till 
vår tid bevarade mythiska och^ heroiska qvädeoy 
hvilkas upphof. och filder förlora sig i tidernas mör- 
ker. Qväden och sagor kunde icke fattas hos ett 
folky som eilersträfvade ett odödligt minne. De 
måste vara så mycket dyrbarare, som de utgjorde 
enda medlet för fornminnenas bevarande. Derfbre 
de äfven lefde på folkets läppar från slägte till slag- 
te. I förening derraed lade våra föder likaledes e^ 
stor vigt på* slägtregistrens bevarande, så mycket 
mera, som slägtleder utgjorde enda måttstocken för 
deras tidräkning; i synnerhet vorQ alla storättade 
män särdeles omsorgsfulla att vårda minnet om 
sin härkomst, och framför andra måste detta ut- 
göra en vigtig aiigelägenhet för den höga herrska- 
reslägt, som ledde sina anor upp till Gudarne; de 
Langfedgatal, förfaders gamla slägtregister, som 

' kommit till våra tider, de äldsta sagomas omständ-r 
lighet vid slägtleders uppräknande och andra ut- 
tryckliga intyg bära derom vittne. Så kunde Thio- 
dolf den Vise från Hvine i I^orrmanna Konungen 
Harald ' Hårfagers hof besjunga dennes förfader i 
trettio slägtleder, hvilken sång fick namn af Yng- 
lingat^let, emedan Harald nedstammade från de 
Svenska YngUngarne, och Ejvind Skaldaspiller, en 
annan berömd skald, dikta ett lika qväde, kalladt 

' Haley giatal, om den mägtiga Håkan Jarls ättf^der 
Snda från dess stamfader Semingér, Odens son» 
Det är efter Thiodolfers nyssnämnda qväde, Yng* 

'linga-*sag^n först bhfvit skrifven och sedan till- 
ökt efter ktinniga mäns berättelser samt deurmin-^ 
nes. traditioner, *^om genom århundraden i sagor 
och sånger fortlefvat. Hon går med sin berättelse 
i tiden upp till den Odinska folkinvandringen. Den- 
na stora, vigtiga händelse hade icke helt och häl- 
let kunnat gå ur ininnet förlorad, dä dess^ följder 
blefyo sä varaktiga och djupt verkande , och tra- 



Digitized 



by Google 



% //• Fngänga-f^Uen. 2i3 

ditiopen derom fortlefde från slägte till slägte. Äfven 
är naturligt 9 att folkets sagohistoria förnämligast va- 
rit fastad vid dess första och äldsta herrskare» Hän- 
delser emellertid, som från högsta fornåldern ge- 
nodi länga tider endast traditijNisvis fortplantas, 
måste småningom förblekna och öfvergå till my- 
ther, så mycket lättare, som det är med deforn* 
lida folkens föreställningar enligt att sammanblan- 
^ läran om alltings upphof och daning med de- . 
las egen upprinnelse och gudasägnertia med minnet 
af nationens första styresmän, dérigenom att de 
göra sina första lagstiftare och regenter till Gudar. 
För den högsta forntid således blanda och förlora 
sig mythen och historien i hvarandra. Detta är 
iifv^an, i synnerhet för de äldsta tiderna, förhål- • 
landet med Ynglii^a-sagan, på h vilken vår äldsta 
femtidshistoria hufvudsakligen stödjer sig. Men 
diiiru, innan denna saga blifvit i skrift författad, 
de äldsta minnen redan hunnit försvagas eller bära 
mythens stäimpel, hvilar dock utan tvifvel det he- 
la pä en sann historisk grund, i synnerhet sjelfva 
inledningen, fastän denna icke heller torde vara 
utan alla brister. För öfrigt bär sagans egen to|rf- 
tighet prägel af dess hufvudsakligen genealogiska 
ursprung» 

I åtskilliga af våra forn-urkunder *°) uppgif- 
Tes, att en Yngve, Tjrrkia^konung '*), varit för- 
ste Konung i Svithiod; det säges, att han varit ^on 
af Oden och fader till Niord, hvilken sistnänmde 
således varit en sonson af Oden. Enligt Yngling 

3o) 1 ArcFrodcs Scheda. I Rcgistrum Upsaliense. Se Ca»» 
tal. III et VI i SeripL rer. Sv, med, MZvL I. Likaledes i F5< 
rccpräket till l^dao och. i Rimbegla. 3i) S& lailaa han 
af Are Frodc, som dcrmcd troligco hänsyftar pa han^ här-* 
komst fr^n Tyrkl^nd eller Thracien. Tilläfventjrs ha^han 
varit någon af de konunga-ättliogar , mellan bvilka söndringar 
uppkommo efter Borbistas död (Jfr Inledn. s. i36),oGhsom vid 
den Geliaka utvandringen ved Oden dragit åt nurdcu. 

Digitized byCjOOQlC 



2i4 Hednätid'en. 

ga-sagan åter har Niord varit af Vanisk ätt, gif- 
ven Asarne till gislan och upptagen bland dem» 
Han tog till hustru en qvinna, som hette Skade; 
hon var dotter af Bergfur^ten Thjasse, Jötunliems 
beherrskare, den väldige Jätten» som bodde på f)äl-> 
len i Thrymhem; när han af Asarne blef dödad, 
hade Skade, hans dotter^ satt hjelmen på sitt huf- 
vud, påtagit brynjan och i full krigsrustning be- 
gifvit sig till Asames hem, i uppsåt att hämnas 
sin faders död; men Asarne erbjödo henne förlik-- 
ning och mansbot, och så blef hon Njords maka* 
Såsom Njord jemt bodde vid sjöstranden, Skade 
åter helst trifdes på fjällen, der hennes faders hem 
varit, kommo de sä öfverens, att de skulle vara 
nio nätter i Thrymhem och tre i Noatun. 'Men 
Njord ledsnade snart vid fjällen , ulfvanaes tjut fö- 
rekom honom mycket ledt mot svanornas sång; 
Skade åter kunde icke för foglarnes skrän sofva pä 
sjöstranden, der hon hvarje morgon i otid väcktes 
af den skriande hafsmåsen; hon, van att färdas 
på skidor, att städse umgås med båge och flällä 
djur, ville icke längre lefva med Njord tillsam- 
mans ^ ^). Sedan blef hon Odens maka och genom 
honom moder till Seminger, som af Oden sattes 
till höfding i Norrige. Frän honom ledde de rika 
och mägtiga Hlade-Jarlarne i Norrige sin fademeätL 
Då Öden var död, så berättar Ynglinga-sagan , 
höll Njord offren vid magt. Svearne kallade hon- 
om sin Drott, och han uppbar af dem skatt till 
gudahusets och offrens underhåll. I hans dagar 
var frid och så ymnig årsvext, det man trodde, 
att han rådde för årsvexten och menniskornas lyc- 
ka. Han har varit den rikaste af Asarne, sä att, 
då man i gamla tider velat utmärka någon såsom 
egare af ovanligt stora egodelar, plägade man sä- 
ga om honom, att han var så rik som Njord ''). 
På hans tid dogo de flesta af Odens offerprester 

3a) Gylfaginning. 33) Exempel derpä förekomma i sagorna. 

Digitized byCjOOQlC 



//. ynglinga-allerL 2x5 

nemligen de med Oden invandrade Diarne, guda^ 
hofvets föreståndare. De blefvo alla laggda p«\ bål 
och sedan dyrkade med oflfer. Då Njord sjelf kän- 
de sina dagars slut nalkas, lät lian märka sig åt 
Oden. Svearne brände på sedvanligt sätt hans 
kropp till aska och greto bitterligen vid hans grift. 

Frej, tillika kallad Yngve, son af Njord , blef 
efter sin fader Svearnes Drott. Han flyttade of- 
fren till Upsala, uppbyggde der ett stort och präk- 
tigt gudahus, satte der äfven sin hufvudstad och lade 
derunder, till Upsala Drottens underhåll samt tem- 
plets och offrens vidmagthållande, all sin inkomst, 
så väl den skatt, Svearne gåfvo, som ock alla hon- 
om enskilt tillhöriga jordagods med all deras af- 
kastning. Frid och rolighet herrskade i landet un- 
der hela Yngve Freys tid. Folket utgrenade sig, 
skogarna rödjades, marken plöjdes, och så rikligen 
belönades det tilltagande åkerbruket med de herr- 
ligaste skördar, att ingen led hunger och brist, alla 
hade sin föda, och folket blef rikare och mera väl* 
mående, än det någonsin varit tillförne; det var 
samma tid, anmärka gamla skrifter '♦), då äfven 
Kejsar Augustus lät tillsluta Jani tempel, ett tec- 
ken, att fred och lugn rådde inom hela den Ro- 
merska verlden; samma tid, då Fredsfursten, vcrl- 
dens försonare, i en aflägsen vrå af jorden föddes 
till menniskoslägtets frälsning. Då var god tid i 
all land och en sådan säkerhet, att ingen menni- 
ska skadade den andra, icke en gäng om hon såg 
sin faders eller broders baneman for sig; då fanns 
ingen rånsman ocli in^en tjuf, så att en guldring 
länge legat orörd på Jalangers hed i Jutland ' *). 
I Svithiod tillegnade man Frej denna gudafrid, och 
i Danmark har dess Konung Frode deraf fått sitt 
tillnamn af den Fridgode, derföre våra fäder län*- 
ge haft det bruk att tillönska h varandra Frö de- 



34) Eddan. Rimbegla. Saxo. 35) Skalda. 

Digitized byCjOOQlC 



ai6 ^ Hednätideru 

eller Frejs-frid '^), Af dciina orsak bar äfvenFre| 
, efter sin död blifvit mera dyrkad än andra Gudar 
eller fbrgudade hjeltar, ocli efter hans nanin af 
' Yngve haf va alla hans efterkommande hlifvit kal- 
lade Ynglingar samt deraf hela slägten Ypg- 
linga- ätten. Om hans fr&nfallé har f Ynglinga**- 
sagan den berättelse , att, dä Frejs sista sjukdoni 

• bebådade slutet af hans dagar» låto hans närmaste 
män blott några (% komma in till honom, och 
emellertid byggde de en stor hög med dörr på 
och trenne gluggar. Sedan, då Frej var död, ha- 
rö de honom i all tysthet in i högen, förvarade 
honom der i trenne år, höUo undertiden hans död 
hemlig och uppburo i hans namn all skatten; den- 
na slogo de in i högen, guldet genom cien ena glug- 
gen, rilfret genom den andra och kopparn genoni 

^ den tredje. Äfven dessa åren var god årsvext och 
frid i landet. Freja, hans syster, höll offren vid 
magt. Hon var ensam öfrig af hela den gudaska- 
ra, som med Oden inkommit till Norden; hon ät 
ock af alla Gudinnor den, som varit högst prisad 
och dyrkad, sä att cfler hennes namn alla förnäma 
qvinnor blifvit kallade Fr ej or eller Fruar, och 
, Husfrejä eller Husfru den, som hus och bo 
eger. Hennes man hette Odr, och hennes döttrar 
Hnoss och Gerseme, hvilka i skönhet varit så ut- 
märkta framför alla öfriga qvinnor, att de dyrba- 
raste smycken efter dem fått namn. For ofrigt 
skildras Kreja såsom en qvinna af ostadigt ooh un- 

. derligt lyniJe. 

Dä Sveame omsider fingo kunskap, att Frej 
var död, och de sett, att de goda åren icke decs 
mindre fortfarit, trodde de, att, så länge han fun- 

* nes qvar i Svithiod, skulle landet alltid hafva att 
fröjda sig af en lika skördrikhet och fridsäll tid; 
derföre ville de icke tillåta, at); Frej skulle brän- 
nas. Då skedde en afvikelse frän den^ af Oden 

^ 36) OUi Pelri Chrön. 

Digitized by VjOOQiC 



//. YngUnga^atten. - ^ 217 

st»%ade lag, och ehuru se4^n att bränna de dö- 
da ännu länge fortfor, voro dock mänga, som följ- 
de det sednare bruket att lägga de aflidna obrän- 
da i högar och med dem äfven' deras skattar lika- 
ledes obrända, hvarföre ock dessa högar oda lidit 
åYcrkan. Till Frej offrade våra föder för god års- 
Text och frid; de kallade honom verldens Gud och 
hafva under hela hedendomen egnat honom en ut- 
ttärkt-dyi^am 

Den gyllene tid, som börjades med Frode-fri- 
dfiSl och spridde så mycken välsignelse öfver de 
Bordiska länderna, räckte i 3o år^^) c>ch fortfor 
femu, då Fjolner, Yngve Frejs son, efter sin fa- 
der trädde till högsta drottväldet i Svithiod. Ge- 
nom människans ofömöjdhet, och egennytta gick 
deima fridsälla tid oihsider till ända. I Eddan be-;- 
rittas derom följande saga: Frode d^ Fridgode 
var ännu Konung i Danmark. Mellan honom och 
Fjolner i Svithiod rådde sådan endrägt och vän- 
skap, att de ofta drogo till livarandra och under 
dessa ömsesidiga gästningar tillbragte många fröjd-^ 
fulla dagar tillsanunans. Då funnos i Svithiod tyän- 
ne ryktbara trälinnor, Fenja och Menjå, stora 
och starka tärnor; de voro döttrar af tvänne Jät- 
tar och hade , såsom leksystrar i nio vintrar blif vit 
uppfödda långt under jorden, hvarest de redan 
som unga flickor utfört storverk, flyttat klippor 
från stsdlet och vältrat dem till Jättens gårdar» * 
Sedan kommo de till Svithiod och blefvo der van- 
da- till strid; de mättade björnar, klöfvo sköldar, 
höggo djupa sår med skarpa svärd, blodfärgade 
kiingor och banade sig vägar midt igenom gråbryp^ 
jad här; de störtade höfdingar, hjelpte andra och 
öfvade länge slika bragder, så att de blefvo mycr 
ket stridskunniga.' Dessa trälinnor köpte Frode den ^ 
Fridgöde. Den tiden funnos i Danmark tvännp 
qYamstenar, så stora ^ att ingen förmåddp draga dem. 

37) Sax o. 

Digitized by VjOOQIC . 



2 18 He dnatideru i 

Sjelfva q va men kallades Grotte och hade den egen-^ 
skåp, att på densamma maldes allt det, som deil 
malande sjöng om. Till denna qvarn lät Konung 
Frode föra trälinnorna. De satte qvamen i gång 
och kringvredo hurtigt den surrande stenen. I 
början sjöngo de om guld, lycka och frid och må- 
lade åt Frode gyllene tider; men han, ännu icke 
nöjd med allt det goda, som tillflödade hbnom, 
pådref deras arbete så hårdt, att dem icke föran*- 
nades någon hvila och icke längre sömn, än gö- 
ken teg eller en visa kunde sjungas. Då beklagade 
tärnorna bittert ätt vara komna till Konungens gär- - 
. dar och såsom slafvar obarmhertigt behandlas; grus 
frätte deras fötter, kölden skakade deras lemmar, 
tråkigt funno de att vara hos Frode. Då sjöngo 
de om krig och blodiga strider och målade åt 
Skjöldungen olyckor och fall. Vreda voro tärnor- 
ha och brukade styrka, så att stora flisor flögo 
från qvamen, liandtaget skalf, qvarnstenen sköts 
ned, och den tunga hallstenen brast midt i tu '®}. 
Samma natt kom en Sjökonung, hvars namn var 
Mys in g, och öfverföU Dana-konungen i dess^gen 
borg. Frode stupade, och Vikingarne togo mycket 
byte. Så slutades Frodefriden. 

Men innan detta skedde, hade Fjolner, Svi- 
thiods Drott, redan slutat sina dagar, och detta 
jvid ett besök hos Konung Frode. Han drog nem- 
ligen till Seland, för att i sin ordning gästa hos 
D^na-^konungen. Då lät denne tillreda ett myc- 
ket stort gästabud, och från alla landskaper rundt 
omkring kommo gäster, bjudne att taga del isam- 
qyämets glam och fröjd. Frode egde en mycket 
stor gård, och derstädes hade han af stora stockar 
iätit hoptimra ett väldigt kar, som var många al- 
nar högt; karet stod i undervåningen och midt öf- 
ver detsamma var ett loft med en öppning mel- 
lan golftiljorna, hvarigenom brygglagen blef ned- 

38) Jfr GroUasaungr (Qvarasångoo) i Ska Ida. 



Digitized 



by Google 



//. Fngliitga^titten, 2i0 

hälld i karet, som pä detta sätt fylldes med tiU-^ 
bkndadt mjöd. DÖi gången blef hos Frode väl- 
deliga drucket 9 ty samqvämet var stort och käm* 
pame vane att i täfling med hvarandra tömma hor<* 
net till botten. Om qyällen blef Fjolner med si- 
na män ledsagad upp till öf ver våningen, till det 
för hopom utsedda sofrum. Om natten gick han 
ut i svalarna att söka ett hemligt rum, men yr 
af sömnen, hände honom, då han ville gå tillbaka 
till sofrummet, att han gick fram efter svalarna 
till en annan dörr, till densamma, som ledde till 
löftet midt öfver det stora karet. Här gick han 
in, snafvade med fötterna och störtade ned i mjöd- 
karet Sä fann Svia-drotten sin död, drunknande 
i "vindlös sjö," såsom «p forntida skald '•) om 
denna händelse qväder. 1' öfrigt förmSles om Fjol- 
ner, att han varit mycket rik och att landet un- 
der hans tid både njutit en stadig fred samt all- 
tid varit välsignadt med goda år, h vårföre i sagan 
honom tillegnas det beröm, att han varit *'frid- 
säir och årsälL" 

Sv e dg er, Fjolners son, trädde efter sin fader 
tiU Upsala egendom. Han gjorde ett löfte att upp- 
söka Gudames hem och Oden den gamla. Man 
träffar spår, att mänga af fomfödren kastat läng- 
tansfulla blickar tillbaka till det fordna Asahem- 
mets mildare och Ijufligare trakter, såsom i Ed- 
dan qvädes, huru Gudame sågo Nanna, Balders 
maka, sörja, ty hon var van vid bättre hemvist* 
Svegder drog med tolf kämpar vida omkring i verl- 
den, kom till Tyrkland och till det stora Svithiod. 
Ber träffade han många af sina fränder, och i Vana- 
hem tog han sig en hustru vid namn Vana. Ef- 
ter fem år vände han åter hem till sitt rike. Se- 
dan drog han för andra gången ut att uppsöka 
Godhem eller det gamla Asgård, Öster om Svi- 
thiod, på andra ^idan om Östersjön, kom han till 

39) Thiodolfer. 

Digitized byCjOOQlC 



23o' Hednatiden. 

en l)y, som kallades Sten, emedan der en sten 
har funnits » som. varit mycket märklig, till stor- 
leken likiSande ett- hus och hebodd af Jättar. Eln 
afton, då Svedger frän dryckesstugan gick till sitt 
sofrum, l>lef han varse, att en dverg satt under 
den stora stenen. Svedger och hans män, uj^het* 
sade af drycker, rusade genast till stenen; dver* 
gen stod i dörren, ropade till Svithiods^Drott och 
bad honom komma, in, derest han ville finna Odten. 
Svedger följde dvergens rop och skyndade in. Der* 
på tillslöts stenen, och Svedger kom aldrig åter. 
Gamla berättelser förmäla om honom, det han va- 
rit en man af så väldig styrka, att han kunde slä 
siif hand i hårda stenen ända upp till armbågen ^^). 
Det var forntidens sed, att m^ starka bilaer be* 
teckna alla ovanliga saker. _ 

Till minne af dess härkomst från Vanernas 
land blef Svedgers son kallad Yanland. Han 
efterträdde sin fader, for sedan omkring i många 
länder och var en mägtig stridshjelte. I Finland, 
der han en vinter u^^höll sig hos Konung, Snö 
den Gamle, tog han dess dotter Drifva till äkta. 
Om våren drog han. hem till sitt rike, lenmade 
Drifva qvar hos dess fader och lofvade att inom 
trenne år komma tillbaka. Tio år förgingo, och 
Yanland kom icke. Då sände Drifva -sin och Van- 
lands son. Visbur, hem tiU dess fader i Svithiod* 
7illika vände hon sig till spåqvinnan Hulda, Trol- 
lens Drottning i nordlanden och moder .till de 
namnkunniga Trollsjf^trarna Thorgerd och Yrpo. 
Henne bad hon att trolla Yanland tillbaka till Fin- 
land, eller i annat fall, till straff för hans förgä tel- 
se af sitt löfte ^ förgöx*a honom. Dä kora i hast på 
Yanland en stor längtan och åtrå att draga dfver 
till Finland. Men Yanlands vänner och rådgifvare, 
emedan de misstänkte detta komma från Finnar- 
nes trolldom, satte sig med all magt mot denna 

40) Gamla Sv. Rimckröiukan* 

Digitized byCjOOQlC 



.' IL Tnglinga^atten. 22 f 

färd. Han inställde då sin resa. Från den stan* 
den öfverföll honom först en stor' tunghet , sedan 
ansatte maran honom^ med sådan hårdhet, att han 
kort derefter förqvafdes och dog. Sveame hyggde 
ett 'stort hål pä stranden af Skutan och hrändehans 
lik efter gammal sed, uppresande på samma ställe 
bautastenar. till hans minne. 

Visbur» Vanlands son, trädde till arfvet ef- 
ter sin fader. Han tog Auds den Rikes dotter tilL 
äkta. Henne gaf han till morgongåfva en guldkedja 
samt trenne stora gårdar. Hon åter födde honom 
tvänné söne^, G i si och Au dur. Sedan försköt 
Visbur denna sin gemål och tog en annan, med 
hvilken han afladc' sonen Domalder.. Auds den 
Rikes dotter begäf sig åter till sitt fädernehem och 
medt(^ sina söner.' Sedan dessa ve^t upp, .kom- 
mo de till sin fader och utkrafde sin moders mor- 
gongåfva. Då Visbur vägrade att återgifva denna, 
gingo de. bort med den hotelsen, att . guldkedjan 
skulle blifva den bästa mäns död i hans slägt. Der- 
pä vände de sig till den trollkunniga qvinnan Hul- 
da, att de genom hjelp af hennes troUdoipskonster 
måtte krnna dräpa sin fad^r. Spåqvinnan satte då 
i verket den mycket kraftiga trolldom, som kal- 
lades Seid, och sade. sig skola trolla icke blott så, 
att Gisl och Audur månde kunna dräpa sin &der,' 
utan tillika, att hämndstraffet, brottets följder, 
skulle sträcka sig ända till fjermaste led, så att 
Ynglinga-slägten från den tiden alltid skulle lefva 
i blodig osämja, och den ena döda den andra. Sö- 
nerna underkastade sig detta. Derefter samlade de 
sig krigsfolk, och en natt, då ingen anade någon 
£sira, öfverföllo de sin fader, tände eld på gården, 
der han låg, och innebrände honom. 

Brott tom dessa, så trodde våra fader, kunde 
endast komma från. elaka krafters inflytelse, eller 
, utgå från ett oblidt ödes liårda, oföränderliga be- 
slut. Derjfrån sagans berättelse^ huru .Gisl och 
' - \ ■ 

Digitized byCjOOQlC 



%%% Hednatiden* 

Audur endast genom den afskyvärdaste trolldom 
kunde föihjelpad att begå ett fadermord, ock här- 
ifrån vidare den förbannelse, som af spåqyinnan 
uttalades öfver Ynglinga-ätten. 

Ett olycksöde, lika hårdt som Visburs, of Ner- 
gick äfyen hans son Domaide r, som tog arf ef- 
ter sin fader och rådde öfver länderna. I hans tid 
nemligen inträffade trenne på hvarandra följande 
missvextår, h vilka hade till följd, att folket måste 
hjelpa sig med allahanda nödspis. Då tillreddes 
stora ofier i TJpsala* Första hösten offrade mian 
oxar; men det kommande året blef icke bättre. 
Andra hösten offrades menniskor; påföljande som- 
mar blef missvexten nästan värre. Med så ond 
tid voro Svearne icke vana att hemsökas af sina 
Gudar. Det var gammal fornnordisk tro, attdesse 
rådde för årsvexten och att deras nåd kunde vin- 
nas genom offer, hvarföre till dessas uppehållande 
en skatt utgick af landet. Missvexter och andra 
svåra landsplågor ansåg man i följd deraf såsom 
ett tecken af -Gudarnes onåd, och en sådan onåd, 
trodde man, låto Gudarne förmärka, näi^ deras ätt- 
lingar, folkets furstar och högsta föreståndare för 
offren , ådragit sig deras ovillja och hat. Från den- 
na tro hos våra förfäder kom det, att de af sina 
regenter voro vane att fordra god tid i landet och 
att tillräkna deras förtjenster de goda, deras för- 
summelse åter de onda åren. Således, då Svearne 
nu tredje hösten mangrant sammankommo i Up- 
sala, rådslogo höfdingame sig emellan och sam- 
manstämde deri, att deras Drott Domalder månde 
Tara orsaken till den hårda tiden, derföre de be- 
slöto att offra honom sjelf till försoning åt Gudat- 
ne för vinnande af en god årsvext. Derpå gr^po 
de honom, svärdhöggo honom och beströko Gu- 
darnes säten med hans blod. Han bär i Thiodol- 
fers .qväde namn af Jota DolgCj Juternas ovän, 
hvilkel synes liäntyda , att lian med dem fört krig. 



Digitized 



by Google 



//. Ffglinga-^äiieru ^i3 

< . • ■ ' 

Om Doiqalders son. Domar, som efterträd- 
de sin &ider och en läng tid styrde riket, förmä- 
les icke något vidare, än att i hans dagar var frid 
och god tid i landet. Han blef sotdöd i Upsala, 
hvarefter Itan^ lik fördes ut på Fyrisvall! och der 
brändes på åbacken. öfver honom restes bauta- 
stenar, som ännu stodo q var i Snorre. Sturleäons 
tid, det vill säga i det XIII århundradet. 

Domar var ifrån Oden den åttonde och at 
Ynglingarne den sjette, som förestått herradömet 
i Svitluod och hafl vården om Upsala tempel. Des* 
sa hade alla burit namn af Drottnar, hvaraf de- 
ras fruar blefvo kallade Drottningar, såsom Kon« 
ungarnes gemåler ännu i dag kallas. Dy gg ve» 
Domars son, h vilken efterträdde sin fader, är den 
förste af Ynglingame, som kallat sig Konung, ett 
värdighetsnamn, h vilket alla hans efterträdare se-» 
dan behöllo såsom den yppersta hederstitel. Hans 
moder säges hafva hetat Drott och varit sondot- 
ter af R »g samt syster till Dan den Stormodige, 
begge Konungar af Danmark; efter den sednare 
skall Danmark hafva sitt namn, och den förra upp- 
gifves hafva varit den första, hvilken i nordlanden 
kallat sig Konung. I öfrigt berättas om Dyggve 
ingenting vidare, än att han blef sotdöd. 

Dag, Dyggves sön, tog konungadömet efter 
sin fader. Han har varit så vis, att lian förstått 
foglars läten och deraf kunnat spå, hvarföre han 
kallades Dag den Vise. Det säges, att han egt 
en sparf , som flugit bort till åtskilliga länder och 
der ifrån medbragt många tidningar. En gång flög 
denna sparf till Reidgotaland, der hän vid en by, 
kallad Yörva, slog ned pä en bondes åker, för att 
hemta sig mat. ' Bonden dödade sparfven. Sedan 
Konung Dag, då sparfven icke återkom, genom of- 
fer och spådomskonst ändthgen utrönt dess öde, 
rustade han ut en stor krigsmagt och drog till Göt- 
land. Han steg med hären i land vid- Yörva och 

Digitized byCjOOQlC 



2i4 Hednatiden. 

härjade mycket» $ä att folket flydde uildan töt hoii« 
om åt alla sidon Sedan han ihjelslagit många och 
tagit andra till fånga, vände han med hären till* 
baka till sina skepp. Då han red öfver en å, som 
kallades Skiotans* eller. Yapne vad, kom ur skogen 
på åbacken en arbetsträl framlöpande och kastade 
en hötjufva midt in i hären; den träffade Konun^ 
gens hufvud, så att han nedföll af hästen och dog. 
Derefter vände hans (blk hem till Sverige. Thio- 
dolfers i sagan anförda verser antyda, att tå- 
get gått i öster väg, således till länderna på an- 
dra sids^n om Östersjön,, h vilka i sagorna äfven 
bära namn af Reidgotaland ^M. Till dessa länder 
synas Svea-höf4ingarne und^r hela liedendomen haf- 
Ta gjort täta hämadsfiirder , och tillförlitliga upp- 
gifter från medlet af det IX århundradet säga oss be- 
stämdt, att Sveame derstädes länge indrifvit skatt. 
Dessa skattindrifningar hafva troligen gått längre i 
tiden tillbaka, än ^e historiska efterrättelserna räc- 
ka, och med detta antagande är lätt att åt fabeln 
gifva en betydelse. 

Såsom af sagan kan slutas, ställde äfven Agne, 
Dagp den Vises son och efterträdare, sina härfiirder 
åt de mot öster liggande länder. £n gäng drog 
lian med sin stridshär till Finland, gick dei*iland 
och plundrade. Finnarne satte sig till motvärn, och 
det kom till en blodig strid; i denna stupade Fin-^ 
names höfding Froste och med honom större de- 
len af hans folk. Derpå dr^ Agne vidt omkring 
i landet, lade det nnder sig och bekom der stort 
byte; Jemte andra fänga^ förde han bort med sig 
äfven Finhöfdingens dotter Skialf tillika med hen- 
nes broder Loge. Skialf vann emellertid för Konun- 
gen så mycket behag, att han beslöt taga henne 
till äkta. På hemfärden lade han till med sina 
'härskepp vid ^ Stocksund, samma sond, som nu kal- 
las 

> 4i) Jfr iDicdn. a. 9). 

' * 

Digitized byCjOOQlC 



hs Norrström och sammanbinder Mälaren med ha& 
vet Han satte sina tält söder på stranden, som 
då var med skog fullt bevext. Här utfbrde han 
sitt beslut och tog den Finska höfdinga^ottern till 
gemål. Hon erinrade honoih, att ännu var arfbl 
icke ^drucket efter hennes fader. Då utskickade ^ 
Konungen bud öfverallt omkring och bjöd till sig 
mänga rika och förnäma män« Ett stort gästabud 
tillreddes, och såsom Konung Agne blifvit mycket * 
iiamnkunnig af denna härfärd, så blef nu äfven 
druc^ket pä kämpa vis« Hjeltame talade^ om sina 
bragder. Skialf tänkte pä sin fader och på medlen 
att fullgöra blodshämndens heliga fordringar. Kon-« 
m^en bar om sin hals en stor guldkedja, den-» 
samma, hvilken Visbur undanhållit sin förskjutna 
gemål, och för hyilken hennes söner mördat sin 
&der. Sitt tält hade Konungen tätt invid etj: högt ^ 
träd, att dess skuggrika grenar måtte skydda mot 
solens strålar. Om natten, då Agne sjelf, hans 
kUmpar och alla gästerna djupt insomilat, tog Skialf 
ett tjockt snöre och knöt det fast vid Konungens 
galdkedja; derefter nedslogo hennes män tältstän-» 
gema, kastade snöreslyckan upp öfver trädets gre- 
nar och drogo så Konungen u])p i luften* Död och 
hängande högst upp i grenarne af trädet funno gä-» 
sterna och kämparne sin Konung, när de om mor- 
gonen efter den föregående dagens glada samqväm 
uppvaknade från nattens djupa sömn. Skialf och 
alla de män, som jemte henne blifvit medförda 
frän Finland, voro försvunna, och en del af skep- 
pen borta. Agne blef bränd på samma plats, der 
lian funnit sin död, och stället till minne deråf - 
kalladt Agnefit, Agnes strand. 0et låg ^ efter sa- 
gans beskrifning, på samma holme, der Stockholms 
stad nu ligger. 

Sagan ht\v af dessa tiders händelser icke be- 
varat undra minnen än dem, som närmast stå \ 
Sv.F.H, i D. , 1 5 

Digitized byCjOOQlC 



!126 ^ Hedfiaiideiu 

sammanhang méd Koniingariies död. Således har enj 
dast Agnes sista öde blifvit upptecknadt, om haii^ 
öfriga bedrifter känna vi ingenting,. ehuru han s * 
ges liafva varit en mägtig stridshjelte, en mycVw 
Tik och berömlig man, ganska förträfflig i alla styf 
ken* Detsamma är äfven förliällandet med han% 
söner A 1 r e k och Erik, hvilka gemensamt tillträd- 
de regeringen efter sin fader. De förmälas att haf« 
ya varit mägtiga män, käcka stridskäni^r och äf- 
ven mycket färdiga i alla öfriga idrotter. • Deras 
dagliga öfning var att berida hästar och tämja dem 
till gäng och språng; de öfverträffade alla i dennai 
konst,' och mellan, dem sjelfva var en jémn täflan, 
hvilkendera skulle bättre kunna rida eller hafva de 
bästa och käckaste hästar. En gång redo dessa 
begge Konungar ut på sina yppersta hästar utaa 
något medfölje. När de icke kommo tillbaka, gm* 
go män ut att söka dem, och då funnos de lig- 
gande döda på marken med sönderslagna hufvuden. 
Emedan de icke medhaft några vapen, och endast* 
betseltygen lägo bredvid dem, trodde man, att de 
med dessa under en uppkommen träta slagit hvar- 
agadra ibjel. 

Sedan blefvö Alreks söner, Alf och Yngve, 
samkonungar, likasom deras fader och Tadér^roder 
varit. Yngve var en stor krigsman, stark till kraf- 
ter, hurtig i striden och mycket segersäll; äfven' 
i alla öfriga idrotter har han varit en icke mindre 
ypperlig man; tillika ^hade lian ett manligt skönt 
rtseende; han var gifmild på gods och -penningar, 
lustig och skämtsam i umgänge; derföre blef han 
^f alla mycket ^f hållen, och hans namn var myc- 
' ^erömdt. Alf, hans broder, var tung tiUlyn- 
M '.tcu sluten inom sig, storsint och frånstötande^ 
. igve for alla somrar i härnad och kom hvarje 
.^st tillbaka med seger och byte. Alf satt hem- 
ma, hade vården om templet och offren och förde 
aldrig krig; sedan han stilla och i to tillbragt sin 



Digitized 



byQoogle 



4 . tL Jfnglinga^ätten; 327 

li^S* 8^^^ ^.^ TanJUgeH mycket- bittida till hvila. 
.^fjimparDes och Vikings^rn^s sed $ter var,, att sitta 
;h1 dryckeshornet långt inpå qvällarna under sam- 
jipråk och glam. B era, Alfs gemål» en skön och 
ipperlig qvinna, hade af naturen ett glädtigt lyn- ^ 
^e, dekog gema i samqväm och tal och fannstör* 
re nöje i sin muntra, vidtbefarna svågers sällskap, 
Sn i den trmnpna och heminasittande Alfs; hon 
satt derfbre inånga qvällar qvar i konungasalen i 
kämparnes lag; detta misshagade den sträfra odb 
allvarsamma Alf; han tillsade henne ofta, att hon 
tid^are skulle lägga sig, emedan han ingalunda 
ville vaka efter henne; då svarade hon, att myc- 
ket lyckligare var den hustru, som hade Konung 
Yngve till man, ^n den, .som var K(mung km 
maka. Såsom hon städse upprepade detta, bld* Alf 
deröfver mycket vred och gick en qväll in i konun-t 
gasalen, då Bera och, Yngve, den^sednare méd 
svärdet på sitt knä, suto i högsätet och talade med 
hvarandra; pä bänkarna rundt omkring ^uto de öf- 
riga männen, men alla af mjödet så betagna, att 
ingen gaf akt på, det Konungen kom in; denne 
gick med hastiga steg rakt till högsätet, drog fram 
sitt svärd, som' han bar under rocken, och stack 
sin broder Yngve tvärt igenom; Yngve rusade upp^ 
£aittade sitt svärd och högg tillbaka Alf banesår, 
så att begge bröderna på samina gång föllo döda 
ned till ' golf vet. De lades sedan båda i hög pft 
FyrisvalL 

Alf efterlemnade en son, vid namn Hjugleik.^ 
hvilken ensam tog riket efter sin fader och faderbro- \ 
der, emedan den sistnämndes. Konung Yngves, söner, 
Jorund.och Erik, ännu voro barn. Hugleik var irrwH . 
krigsman; han fann behag i fredliga konster dcu o» .. 
stilla hemma i sitt land; ^oUkunniga män och& 
dana, som i all vetenskap voro väl bevandrad I 
utgjorde hans förnämsta omgifning; -'han höll vid* 



Digitized 



by Google 



%%9 . BednatidtfU 

sitt hot en stor mängd fidlare, harpo- och giga« 
lekare; fastän rik på gods, var han dock karg på 
gåfVop, lian gjorde icke gema nfigra foräringar. 
Den tiden funnos tvänne yidt beryktade Sjö-» 
konungar, som drogo* omkring på sina härskepp och 
öfveraUt gjorde sig kända såsom väldiga stridshjeI-« 
tar. De yoro bröder öch konungasöner från 
Throndhein; den enas namn yar Hagbard, den 
andras Hake; än foro de tillsammans, änhvarför 
sig y och begge hade de många kämpar* Hagbard kom 
under sina sjötåg till en Konung Sigards gård, såg 
här den sköna konungadottern Signe, sökte och 
vatn hennes kärlek. De sviiro hvarandra en evig 
trohet, men beslöto att icke uppenbara detta för 
någon, till dess Hagbard vunnit ännu mera rykt* 
l»rhet och ära och förbundit sig Signes fader, Kon« 
ung Sigard. TiH den ändan drog han åter ut i vi- 
king. Emellertid skedde, att Konung Sigards sö« 
ideröfverfölio Hagbards bröder. Hel vin och Amund, 
och nedergjorde dem med alla deras män. . Då kom 
Hagbard tillbaka, hans själ brann af hämnd, Si- 
gards söner föUo för hans svärd. Sedan blods- 
hämnden var tagen, gick han okänd, förklädd som 
sköldmö, till Konungens gård; han trottsade alla 
faror, för att återse Signe och försäkra sig, om 
hon ännu bar för honom samma hjerta. Han fann 
henne densamma, ingenting hade förmått rubba 
hennes känslor, det var hennes första kärlek. Hon 
upptog den förklädda älskaren i sin jungfrubur, och 
de talade med hvarandra under nattens stillhet oni 
det hårda öde, som kastat sig mellan dem. Tungt 
låg på Hagbards hjerta, att hon efter hans död 
månde glömma honom och gifva sin kärlek åt en 
annan; men Signe svarade: "en och samma kärlek 
"har sammanbundit oss, en och samma död skall 
"äfven förena oss, antingen du omkommer med 
"svärd, pä hafvet eller på landet; intet löfte skall 
^vara heligare, om någonsin en q vinnas mun talat 



Digitized 



by Google 



''soimiAg**' Då glömde Hagblurd sin egen säkerhet, 
tänkte icke pä den fara, som sväfvade öfver hop* 
om, och lät de timmar gä förbi, då han med 
lätthet kunnat undankomma. Han blef förrådd, 
grijjto och dömd att hängas, ^fär Hagbard leddes 
upp till den höjd, der. galgen var uppres^t, bad han 
bödeln att först upphänga nans kappa; han sade till 
honom, det han önskade att.sjelf få skåda, huru 
han månde synas som hänganae; i sjelfva verket 
ville han pröfva . trofastheten af Signes löfte och 
se, hvad hon skulle företaga. När Signe från sin 
kammare, h varifrån hon ständigt hade Ögonen fk- 
stade på höjden, såg Hagbards kappa upphängas, 
trodde hon, att det var Hagbard sjelf; då, efler 
aftal med sina tärnor, dem hon uppmuntrade med 
glad frimodighet, tände hon eld på jungfrustugan, 
och sjelf hängde hon sig i samma ögonblick, och 
så gjorde äfven hennes tärnor; de hade alla under 
tårar lofvat att följa Konungadottern i döden, sä« 
som hon följde sin älskade Hagbard. Denne åter, 
då han såg elden från konungagården och från den 
sida, der frustugan var, kände nu en större glädje 
att dö än att lefva; han hastade pä bödeln, otå- 
ligt afbidande skilsmässan från lifvet, ty redan 
väntade honom Signe i det andra ljuset, hyarest 
de b^ge skulle lefva med hvarandra tillsamnians 
i evig fröjd och glädje, efterlemnande åt den jor- 
diska verlden minnet af deras kärlek och trohet i 
döden ^^). Man har om "Habprs och Signilds 
kärlek" en gammal folkvisa, som genom många år- 
hundraden ända till våra dagar hos oss fortlefvat 
på folkets läppar, emedan alltid sådana minnen; 
längst bibehålla sig, som sgtta hjertats djupaste^ 
heligaste känslor i rörelse. Äfven den gamla Land- 
nama-boken, den pålitligaste af alla Isländska forn- 
skrifter, sammanskrifven i XII och XIII århundra- 
den, känner sagan om Hagbard och Signe och talar 

4a) Sax o» Lil>. VIL 

Digitized byCjOOQlC 



a3o Bednaiidetu 

derom såsom en då redan mydket gammal, välbekant 
händelse, hvaraf Hagbardsholm och Signes bostad i 
Halogaland, nordligaste delen af Norrige, bevarade 
minnet. Saxo fiter (han lefde i XII århundradet) 
förlägger händelsen till Seland, der en ort fanns, 
som bar Hagbards namn, och strax derinvid en by , 
som efter Konung Sigard kallades Sigerstad; äfven 
hade personer berättat för Bisköp Absalon, att de 
sett den bjelke, vid hvilken Hagbard blifvit upp- 
hängd. Men i Sverige förekomma ännu flera stäl- 
lens namn såsom minnen af de älskandes bostad 
och sista öden; i Blekinge, Listers härad och Ysan- 
na socken, visar man ännu i dag Habors ek och 
det si alle, der Signilds bur stått**); man har i 
Halland, mellan Halmstad och Falkenberg, Signilds 
bur; Signilds källa, Habors hög, Habors galge och 
Sigars berg; i Lennäs socken i Nerike Habors röse, 
Signilds källa och Sigars hög; i Upland, e) långt 
från Sigtuna, Signildsberg och Habors sjott, och 

.Jlika minnesmärken på Jutland i Danmark, i Sta- 
vanger och på andra ställen i Norrige vittna, att 

- näppligen någon saga varit allhiännare utbredd öf- 
ver norden, mera fkngslat sinnena och så öfverallt 
gjort sig lika inhemsk; nordens 'trenne riken hafva 
alla velat tillegna sig skådeplatsen för detta forn- 
tida äfventyr, och det har deröfver mellan de lär- 
da varit en rtrid, föga mindre än den mellan de 
fbmgrekiska städerna om Homeri födelseort* 

Men äfven Hake, Hagbards broder, har öfver 
hela norden vunnit en stor ryktbarhet genom sin 
heroiska död. Han drog med sin vikingahär upp 
till Svithiod* Pä Fyrisvall mötte honom Htigleik 
med sin krigsmagt. Då blef der en hård strid» 
Hake gjorde ett manhaftigt anfall och nedslog i för- 
sta drabbningen en stor mängd af Hugleiks^ folk; 
m^n Svipdager och Geigader, tvänne väldiga käm- 
par, hvilka stridde på Hugleikssida,uppehöllostri- 

43) Blekings Msi. oeh beskrifn, af Sjöbof g. 

Jigitized by VjOOQiC 



//. Fnglinga-^aiien. i%i 

den och gjorde utgången länge oviss. Dä befaiUe 
Hake sina tolf kämpar att sämtligen gä mot Svip- 
dager och Gdgader^ sex mot hvafdera. Svipdager 
och Geigader blefvo då tillfångatagna. Derpå bröt 
Hake in i sköldborgen, der Konung Hugleik sjelf 
stod; han nedhögg Svea-konungen tillika med hans 
tvänne söner; sedan lade han riket under sig och 
blef Konung i Upsala. Medan detta tilldrog sig i 
Svithiod, lågo Yngves söner, Jorund och Erik, ute 
på sina härskepp och gjorde sig ryktbara som väl-* 
diga stridskämpar. När de en sommar härjade i 
Danmark, kom Gudlaug^ Konung öfver Halogaland 
i Norrige, emot dem. Honom slogo de; plundrade , 
hans skepp och upphängde honom sjelf ietttr^d vid 
StröDiöenäs. De blefvo genom denna bedrift mycket 
namnkunniga, beslöto så att draga upp till Svea- 
kind och fördrifva Konung Hake. Denne hade då 
tre år sutit Konung i Upsala. Han plägade hvarjé. ' 
sonomar utsända sina kämpar att öfva sig i här- 
nad och förvärfva gods och rikedomar. I sådana 
hSmadsfårder voro hans stridskämpar ute, då Jo- 
rund och Erik styrde upp genom Mälaren och togo 
kosan till Upsala. Så snart Sveame fingo höra, 
att Ynglingame voro komna till landet, samlades 
genast till dem en stor hop folk. Då blef äter på 
Fyrisvall en hård strid. Hake, ehuru underläge 
sen till styrka, nedslog dock rundt omkring si^ 
allt, som kom i hans väg; han gaf Konung Erik 
banesår , trängde fram till brödernas jkrigsbaner och 
högg det ned. Jorund flydde till sina skepp och 
meå honom allt hans folk. Men äfven Hake sjelf 
hade fått sådana sår> att han kände, det han ej 
länge skulle lefya; han ville derföre komma till. 
Oden på ett stort sätt och i talrikt krigarefölje, 
TiU den ändan lät han taga ett skepp , befalHe att 
lasta det med döda mäns kroppar och med vapen 
samt der ofvanuppå göra ett stort bål af torrved, 
Derpå Slättes styret i lag, seglen hissades. Konung 

Digitized by VjOOQIC 



933 Htdnatiden. 

Hake sjalf nära död lades på bålet» sedan tändes eld 
på detta, vinden dref fråi^ landet, och skeppet gick 
lågande utom öarna i sjön. Denna gerning bl^ 
länge ihogkonunen och med stor berömmelse om^ 
talad. 

Derefter blef JTotund, Yngves son, Upsala 
Konung. Han drog ofta ut i härnader. Sedan han 
en sommar sköflat och härjat i södra delen af Jut-» 
land, förde han om hösten, sina skepp in i Lima- 
fjärden och plundrade äfven i trakten deromkring. 
Jorund låg med sina härskepp vid Oddflsund, då lut 
kom en annan stark vikingaflotta, anförd af Gy^ 
laqg, Halogalands Konung, en son af densamma 
Gudlaug, som hade blifvit slagen och upphängd af 
Jorund och hans broder. Här börjades nu mellan 
Jorund och Gylaug en hård strid. Då landsfolket 
sporde detta, skyndade alla med så många skepp, 
de hade för hand, med både stora och små, till 
Oylaugs bistånd; de ville begagna tillfallet att taga 
bämiid på Syea-konungen för hans härjningar i de- 
ras land. Jorund blef af myckenheten öfverman-* 
nad. Han sprang öfver bord, för att rädda sig med 
simmande; det lyckades honom icke; man fasttog 
honom och förde honom i land, der han, "härkon- 
ungarnes öfverhöfding,*' i striden alltid den främ^ 
6te, blef, till försomng och vedergällning för det 
mot Gudlaug öfvade våld, nu i sin ordning sjelf 
upphängd i en galge. I äldsta tider var mä d^- 
ta dödssätt icke förenadt det vanhederliga, som i 
våra dagar är der vid fastadt, ty åt Od^n blefvo 
de gifna, som upphängdes, derföre han äfven i 
forngamla sånger kallas Hangatyr, de hängdas 
Gud( och sjelf q väder han om sig i Havamal, huru 
han "å vindsusande trädet häpgt i fulla nio nätter, 
**gifven och helgad åt sig sjelf," i enlighet hvar- 
tticd ock Tliiodolf, den gamle skalden, qväderom 
Jorunds död, huru "Odens höjja häst bar Gudlaugs 
Lancmun.'' 



Digitized 



by Google 



11. rngfinga-åUen. d33 

lonmd efterträddes af sin son Au ne eller 
Ane. Han egde icke sin £aiders krigiska lynne, 
men säges för öfrigt hafva varit en vis och för- 
ständig man. Han satt hemma i sitt land- och of- 
frade flitigt åt Gudarne. HaKdan, en Dansk kon- 
ungason, drog upp till Svithiod med en }iär. Ane 
förlorade mot honom åtskilliga fältslag och måste 
slutligen fly ned till Yestergötland, der han för* 
blef 1 fem och tjugu är^ så länge Halfdan satt 
Konung i TJpsala. Sedan dennfe blifvit död och 
laggd i hög, vände Ane åter tillhaka till sitt kon- 
ungasäte. Men fem och tjugu år derefler hlef han 
pä nytt öfverfallen af en annan Dansk Konung vid 
namn Äle den Raske, h vilken likaledes slog honom 
åtskilliga gångor, så att Ane för andra gången må- 
ste taga sin tillflykt till Vestergötland, der han 
åter uppehöll sig i fem och tjugu år, till dess Ale 
hlef af den gamla Starkoder ihjelslagen. Derefter 
kom Ane åter till Upsala och förblef der sedan 
Konung till «in död. Han berättas att hafva upp- 
nått en mycket hög ålder, så att han de sista tret- 
tio åren af sin lefnad icke förmådde stödja sig pä 
sina ben; först måste han bäras på en stol, sedan 
låg han beständigt- tiU sängs och slutligen didde 
han af horn såsom ett spädt barn; deraf bär han 
äfven namn af Ane den Gamle, och det blef sedan 
kalladt Ana»ot, då någon dog af ålderdomssvag- 
het utan värk och plågor. Till denna höga ål- 
der, säges det, har han kommit derigenom, att 
han ofirat nio af sina söner åt Oden, h vilken för 
h varje son, som ofirades, lofvat honom vissa lef- 
nadsår, men derjemte föreskrifvit, att något härad 
i riket skulle namngifvas efter de offrade sönernas 
antaL Ane ville nu äfven offra den sista eller tion- 
de af sina söner och gifva Oden Upsala med alla 
de härader, der lägo, och kalla det Tiundalaiid. 
Men då satte folket sig dereniot. Derpå blef Ane 
död och laggd i hög vid TJpsala, sedan han upp- 

Digitized byCjOOQlC 



234 ' Sednatiden. , 

nått en ålder af tvåhundradefemton år och varit 
Konung i Upsala i etthundradefemtiofem. I brist 
af andra historiska efterrättelser från denna tid är 
det näppligen möjligt att tj^da depna gåtfulla be- 
rättelse: Att Ane varit en nitisk offrare, åtskilli- 
ga gångor förlorat, men återvunnit sitt konunga- 
döme, hunnit en ovanlig ålder och uppoflfrat.,de 
flesta af sina söner, hvilka troligen fallit i krig, 
emedan de sägas Jiafva blifvit gifna åt Oden, utgöra 
de synbara hufvudtrådar, som genomlöpa sagan; 
den historiska ränningen åter kan icke redas. 

Den gamle Konung Ane hade bland sina trå- 
lar haft en man, som hette Tunne, h vilken varit 
Konungens rådgifvare och skattvårdare.- Då Eg il, 
Anes son, trädde till konungadömet efter sin fa- 
der, satte han Tunne åter bland de öfriga trålar- 
na. Detta fbrtröt den fordna gunstlingen. Han 
rymde bort från konungagården, och med honom 
rymde n^nga andra trålar. Derpå tog han upp den 
skatt, som han vid Konung Anes död undangömt och 
nedgräflt i jorden. Deraf utdelte han gåfvor bland 
de öfriga trålarna, och de togo honom till sin höfding. 
Då slogo sig till honom äfven många illgernings- 
män, hvilka hade sitt tillhåll i de djupa skogarna. 
Med dessa hopar gjorde Tunne från vildmarkerna, 
hvarest de uppehöUo sig, tid efter annan infall i * 
de bebyggda trakterna, sköQade gods och dräpte 
folk. Då Konung Egil sporde detta, drog han ut 
med en här att uppsöka dem. En natt, då Kon- 
ungen redan laggt sig till hvila, kom Tunne med 
sin hop, öfverraskade Konungens män och gjorde ' 
bland dem ett stort nederlag. Egil, uppväckt af 
stridsbullret, samlade omkring baneret den öfriga 
delen af hären, men Tunne gjorde ett så hårdt an- 
fall, att Konungen, öfvergifven af större delen utaf 
sitt folk, måste taga till flykten. Sedan plundrade 
Tunne på nytt i byarna och utdelte frikostigt bland 
sina män det gods, han röfvadé; dei^af blefvo de 



Digitized 



byGoOgl 



//.' rnglinga^atten. , a35 

honom mycket tillgifna och han mycket jiamn- 
kunnig. WEot denn^ Tunne förlorade EgU åtta fält- 
slag, så att Konungen måste lenma sitt rike och 
söka hjelp hos Frode den Fräkne på Seland, lof- 
vande att tillbaka bistå Kung Frode med folk ■ 
och skepp, när så behof gjordes. Då fick han Kung 
Frodes krigshär och kämpar. Med denna utidsätt- 
ning vände han tillbaka till sitt rike. Derpå höU 
han med Tunne den nionde drabbningen; i denna 
blef Tunne slagen och stupade äfven sjelf. Den 
Danska hären drog åter hem, och Egil. skickade , 
Konung Frode • stora och dyrbara skänker hvart 
år. ' Efter segern öfver Tunne styrde Egil riket i 
trenne ^år under god frfed. En tjur, som var myc- * 
ket gammal och' såsom bestämd till offer länge ha- 
de blifvit rikligen gödd, kom lös och lopp bort 
till skogen, der han ^edan en lång tid gick ute på 
vildmarken, blef ursinnig och vild och gjorde fol- 
ket mycken skada. Egil var en ypperlig jägare 
och red ofta ut på jagt. En gång tilldrog sig, att 
han länge jagade efter ett djur och trängde djupt 
in i skogen, långt skild från sitt folk; då bl^f han 
varse den folkilskna tjuren, red så fram, för att 
gifva honom sin hane; han träffade honom med 
sitt spjut, men tjuren, deraf blott ringa sårad , stöt- 
te sina horn i hästens sida, så att denne med ryt- 
taren tumlade öfverända. Konungen sprang genast 
upp och ville draga sitt svärd; då stötte tjuren si- 
na horn för Konungens bröst, så att de gingo in 
i lifvet. I . detsamma ankommo Konungens män 
och dödade tjuren; för Konungen kom deras hjelp < 
för sent; han dog några ögonblick derefter. Sedan 
sattes han i hög vid Upsak. Sagan fäller om hon- 
om de 'ord, att han var fredsam till lynnet och 
ingen krigsman; han satt stilla hemma i sina län- 
der. Af sin långa fejd med Tunne fick han till- 
namnet Tunnadolgi, Tunne-fienden. 

Efter Egil tog hans son Ottar arf och rike. 

Digitized by VjI^VJ v l\C 



. l36 Hednatiden. 

Han skickade inga skänker till Konung Frode i 
Danmark* Då sände Frode män till Ottar att ut-* 
kräf]a den skatt, hvartill Egil sades hafva förbund- 
dit sig. Ottar svarade, att Svearne hittills aldrig 
betalt nfigon skatt till Danmark, ocfa han skulle 
icke heller göra det. Derefler drog Frode med sin 
här till Svithiod, gjorde lan<%ång och härjade vidt 
omkring i byggden, tog stort byte, ihjelslog myc- 
ket folk och fbrde mänga bort med sig som &ngan 
Följande sommar for han tit p& vikingafärd till an* 
dra trakter vid Östersjön* Dä steg Konung Ottar 

Så sina härskepp och styrde till Danmark, gick 
er i land och plundrade. Till af värjande af dessa 
fiendtligheter drog man på Seland en stor krigshär 
tillsammans. ' När Ottar sporde detta, ställde han 
kosan vesterut genom sundet, höll sedan åt söder 
till Jutland och lade der med sina skepp in i Li- 
mafjärden; här plundrade han Wenddlsbyggden 
(Wendsyssel), härjade vida omkring och gjorde 
nästan«nela trakten till en ödemark. Vötter och 
Fäste, Konung Frodes Jarlar, som blifvit satte att 
värna landet, medan Konungen var borta, samlade 
folk tillhopa, stego på sina skepp och öfverraskade 
Konung Ottar i Limafjärden. Ottar försvarade sig 
manligen, och på begge sidor föUo många män. 
Men från alla häll strömmade stundligen folk till 
Danskarnes undsättning, från alla sidor kommo bå- 
tar och skepp, som kringhvärfde Svearne. Då blef 
Ottar slagen och stupade sjelf med större delen af 
sin här. Danskarne togo hans lik, förde det i land 
och lade den döda kroppen på en höjd till rof för 
foglar och djur. 

Ottar föll 

Under örnaLlory 

Den manlige, 

For de Danskas vapen. 

Den giynima korpea 

Med blodig fgt 

Digitized by VjOOQiC 



IL Fngimga^atlen. aJj 

I WenHel trådde 
Den vise fursten. 

Sä qväder skalden Thiodolf. Sagan tillägger , 
att Danskarné gjorde en träkråka och skickade den- 
na till Svithiod med den helsning, att dess Konung 
Ottar ej yore mera värd. Deraf blef han sedan 
kallad Ottar Wendelkräka. 

Ryktbar i sagorna är Ottars son och efterträ- 
dare, Konung Adils. Han haryarit dädsäll, lyck^ 
lig i alla företag, dessutom rik pä egodelar och till 
lynnet sådan, att han gejrna velat utmärka sig ge- 
nom stora bedrifter. Svearne kallade honom en 
mägtig Konung. Han drog, såsom sed var, ofta 
ut i hämad4 En sommar kom han med sina här- 
skepp till kusten af Sachsarnes land.. Dä rådde öf- 
ver detta land en Konung, spm hette Geirthiofer. 
Hans gemål var Alof den Rika. Konungen var icke 
hemma i landet , då Adils och hans män der land- 
stego. De gingo upp till konungagärden och plun- 
drade denpa; boskapshjorden drefvo de ned till sjö- 
stranden, slagtade den och pro vianterade sina skepp. 
Hjorden hade värit vårdad af trälar, både qvinnor 
ech män; dessa alla förde de äfven bort med sig. 
Bland dem var en jungfru af underbar skönhet. 
Hennes namn var Yr sa. Man märkte snart, att 
hon icke hörde till trälinnorna. Hon talade med 
förstånd och med lätthet och var i mångahanda 
saker mycket kunnig och snäll. Alla tyckte myc- 
ket om- Yrsa , dock Konung Adils mest. När han 
kom hem till sitt land, höll han med henne bröl- 
lopp. Hon blef så Drottning i Svithiod och var 
bland alla den yppersta. 

Samma tid var Helge Halfdansson Konunp; i 
Hledre eller Lejre, såéom dä hufvudorten på Se- 
land kallades. Han drog upp till Svithiod med en 
sä väldig härsmagt,' att Adils ej fann för sig annan 
utväg, än att draga sig undan. Helge gick iland, 
plundrade och bekom ett stort byte, ,bemägtigade 



Digitized 



by Google 



338 Hednaiidem 

sig äfven Drottning Yrsa^ förde henne med sig till 
Seland och tog henne till gemåL' Hpn födde hon-' 
om en sTon, den i sagorna sä namnkunniga Rolf; 
Krake. Trenne.år derefter kom Sachsiska fur- 
stens gemål 9 Alof den Rika^ till Danmark och yp- : 
pade för Yrsa, att Helge, hennes man, var hen- 
nes fader, och hon Alof hennes moder. Helgtf 
hade i sina unga är på ett vikingatåg till Sach- 
sen tvungit Alof att blifva hans frilla 4^)« Efter 
denna upptäckt hlef Yrsa återsänd till £x>nung 
Adils i Sverige, der hon sedan var Drottning in- 
till sin död. Mellan Adils, Svea-^konuagen, och 
Ale, Konung öf ver Upplanden i Nprrige, rådde en 
stor ovänskap.' De stämde strid på sjön Yenems isr 
Adils sände bud till sin frände Rolf Krake, som 
vid åtta års ålder hade efterträdt sin fader i kon- 
ungadömet, att komma honom till undsättning*. ^ 
Han lofvade sold åt hans här och åt Konungen sjelf 
trenne kostbarheter, hvilka helst han ville välja sig 
i Sverige. Men Rolf hade krig med Sachsame och 
kunde icke sjelf komma, icke heller sända annan 
undsättning än blott sina tolf berserkar. Konung 
Adils segrade i den utsatta striden på Yenerns i&^^)9 
Ale den Upländske stupade med en stor del af sin 
här, och tiU byte bekom Adils den döde«Ale$ hjelm 
midisvin jemte hans ypperliga häst Hrafn. Rolf 
Krakes berserkar fördrade, såsom sold för sigsjelf- 
va, tre marker guld hvardera, och såsom gåfva för 
sin Konung de trenne dyrbarheterna: hjelmen HU- 
degalt ochbrynjan Findsleif, hvarpå svärd icjj^e 
beto, samt den guldring, som Sviagris kallades^ 
och hvilken Adils förfäder hade haft. Men Adils 
vägrade både solden och kostbarheterna. Då foro 
'.berserkarne missnöjda hem. Derefler seglade Rolf 
Krake med sin flotta upp till Svithiod och lade i 

4^1) Jfr Rolf Krakes S. 45) Af Ynglinga-sagan inhemUs, att 
om detta krig funnits en läng l^crättclse i den nu mera förlo* 
rade SkOldunga-sagan. / * 



Digitized 



by Google 



land tid Fyrisån^ hvarifrån han med sina tolf 
kämpar red fram till Upsala, Han blef af sin 
moder Yrsa mycket väl. mottagen och undfägnad» 
Men hon varnade honom att icke dröja många da-«. 
gar. Hon gaf honom ett djurshom, fullt med guld , 
och deribland ringen Sviagris. Rolf Krake och hans 
män kastade sig dä äter upp pä sina hästar och re« 
do ner långs efter Fyrisvall. Der sågo de Konung 
Ädils komma efter dem med hela siii här. Då tog 
Rolf Krake med sin hand guld ur hornet och ut-« 
strödde, det pä vägarna. När Sveame -isågo detta » 
Inpo de ^ur sadlarne, och hvac och en tog, hvad 
han konde öfverkomma. Men Adils bad dem rida» 
och red sjelf ganska fort. Hans häst hette Slyng- 
ner 9 den snabbaste af alla hästar. Han kom Rolf 
Krake helt nära* Denne tog då ringen Sviagris, 
kastade den till honom och. bad honom mottaga 
den såsom gåfva. Adils red till ringen och upptog 
den med spjut$udden. Då vände Rolf Krake sig 
om, och när han såg Adils böja sig ned,, sade han: 
nedböjt hafver jag nu den mägtigaste af alla Svear* 
Så skildes de. Härifrån har kommit, att guldet i 
skaldernas språk blifvit kalladt Fyrisvalls säd, Fy« 
risvalls frö och Krakes säd ^ ^). 

Adils var länge Konung. Sina dagar slutade 
han i Disarsalen vid ett offer åt Disorna eller Gu->. 
dinnoma. Konungen red nemligen omkring i Di- 
sarsalen, hästen snafvade med fötterna och stupade, 
och Konungens hufvud krossades mot en sten« Han 
sattes i hög vid Upsala. 

- Östen, Adils* son, trädde efter sin fader tiU 
konungadömet. Under hans tid härjade många 
Konungar, både Dånska och Norrska, inpå Sveri- 
ges landamären; de voro Sjökonungar, Yikingahöf-* 
dingar, som på sina härskepp ströko omkring i 
Östersjön, gjorde landgång, hvar de kunde, och. 
plundrade, kusterna^ På samma tid blef äfven Kon« 

46) Skalda. 

Digitized byCjOOQlC 



a4o lledn^aiiden* 

ung Rolf i Danmark ofverrumplad och med alla 
sina stora kämpar om lifvet oragt af en Konung 
Hjorvard. En del af Jutland föll till rof för en 
Sjökonung Solve från Niard-ö i Norrige* Denne 
Solve 9 med tillnamnet Jute, så kallad af sitt ri- 
ke pä Jutland» drog sedan med en härflotta ufnp till 
Svithiod* Den tiden plägade Konungame med sitt 
hof färdas kring landet till sina gårdar för att gä* 
sta» som på forn-nordiska språket kallades veitsla, 
hvarmed betecknades , att de på stället uppburo och 
. förtärde afkastningen af kungsgårdarna jemte den 
matgärd» som häradet sammansköt till gästning för 
Konungen på sådana^ resor. Konung Östen hefans 
sig på en sådan gästning i Lofö härad/ då Solve 
Jute med sina härskutor kom uppföre Mälaren , lade' 
till nattetid vid Lofön, kringhvärfde huset, der Kon«* 
ungen var» qph innebrände honom tillika med allt 
hans hofiblk. Sedan drog han till Sigtuna och äska* 
de att blifva tagen till Koiuing ; men Sveame sam* 
lade sig och slogos med honom i samfsllta ellofva 
dagar; dock behöll Solve segern och satt sedan en 
lång tid Konung i Svithiod, till dess Svearne om- 
sider sveko honom och gåfvo honom sin hane. 

Derefter kom Östens son Yngvar till konun* 
gadömet. Han, mera krigisk än sin fader , låg stän- 
digt ute på sina härskepp och fredade kusterna for 
Yikingarnes härjningar. Med Danmark gjorde han 
fred och drog sedan på vikingatåg omkring i Öster- 
slön* £n sommar kom han till kusten af Estland, 
gjorde der landgång och plundrade pä den ort, som 
kallades Sten. Meh Esterna kommo med en stor 
krigsmagt ofvan ifrån landet och anföllo de land-* 
stigna. Den ELstiska hären var så manstark, att 
den Svenska hopep icke förmådde stå emot. Yng^ 
var föll, och Sveame uppkastade öfver honom en 
stor hög invid sjöstranden, 

Der östersjfJn 
För Svea Konung 

Haf- 

' ' . • DigitizedbyCjOOQlC 



I/, ynglingä^ättcn. n^i 

Hafvets sång " 

Till gainuian sjunger. 

Sagan säger, att detta skedde pä Adalsyssel. 
SA kallades fordom det midt emot öarna Ösel och 
Dagö liggande lapdet. 

Anund, Yngves son, tog arf och rike efter 
sm fader. Med arfvet följde äfvcn den heliga för- 
bindelsen att hämnas sina fränders död. Således 
steg Anund på sina härskepp och drog med hären 
öfver till Estland, gick der vipp på land, härjade 
vida omkring qch vann stort byte. Derpå vände han 
om hösten tillbaka och styrde sedan sitt. rike i god 
fred. Den tiden var Svithiod ännu ett stort skogs- 
land med vidsträckta ödemarker, flera dagsresor 
långa. Anund använde mycken omkostnad och flit 
for att rödja skogen och förvandla vildmarkerna 
till fruktbara och bebyggda orter; han lät allestä- ' 
des lägga vägar öfver ödemarkerna; ofta upptäck- 
tes då midt i de tjocka skogarna slätter; der bygg- 
des gårdar, och deromkring .lippstodo sedan stora 
härader, ty folk fanns i landet till öfverflöd, Äf- 
ven lät Anund i h varje storhärad i Svithiod åt sig 
anlägga gårdar. Deraf blef han my9ket rik, och 
under hela hans tid hugnades landet med goda år. 
Han blef för allt detta så högt älskad af folket, 
att sagan kallar honom den vänsällaste af alla Kon- 
ungar. Namn afBraut-Anund erhöll han derfö- 
re, att han lät bryta vägar öfver allt Svithiod, 
både öfver skogar, moraser och f]älL En gång, 
då han på sedvanligt sätt med sitt hof for om- 
kring mellan sina gårdar och på en sådan resa om 
en höst färdades genom en trång dal, på ömse si- 
dor hvarom höga berg uppreste sig, hände sig, så- 
som det i samma dagar regnade mycket och snö 
derförut hade fallit på fjällen, att ett stort berg- 
ras nedstörtade öfver Konungen och krossade hon- 
örn tillika med många män af hans följe. Detta 
Sv. F. //. r D. iG 

Digitized byCjOOQlC 



a/i% ^ Bednatidcn. 

hsiVf såsom några tro, tilldragit sig i Vestman- 
land vid' Balunds-äs, såsom den stora ås kalks, som 
öster om Vesterås^ tager sin början och går upp 
genom hela denna landsort; der, en half mil 
öster ut från nyssnämnda $tad, finnes en mycket 
stor hög, som af folket kallas Anunda-högen, på 
hvilken ting fordom blifVit hållna; dennaär af mån*, 
ga anse4d att vara Ahuiids begrafningsställe ^''). 
Deremot sagés i en af våra ^mla konungalängder *•), 
att BrautrAnund fött sin bane i Nerike på den ort, 
som kallas Himlehed *•). Så uppgifves äfven 
ställets namn i Ynglingasagan '^), och i våra gam- 
la chrönikor kallas det Högahed; en hög ås af 
detta namn går genom Svennevads socken i Nerike; 
skogen kallas Bröt en, och Braut- Anund säges va- 
ra begrafveil imder den höga stenen en half mil 
söder om Svennävad vid landsvägen '*). I orten 
har man en berättelse, att trenne Konungabröder 
der stridt med hvarandra^ och i våra chrönikor 
. fbrmäles, att Braut- Anund blifvit vid- Högahed i 
Nerike ihjelslagen af sin broder S ig w eder eller 
Sivard» 

t Svea rike voro denna tid många Konungar. 
Östergötland hade sin egen Konung, en annan 
Konung styrde öfver Vestergötland, äfven Söder- 
manland och Nerike hade sina egna Konungar, och 
serskilda Konungar omtalas äfven för Tiundaland, 
Attundaland och Fjerdhundraland, delar af det of- 
vanför Mälaren bebyggda landet* Upsala-konungen 
utgjorde föreningsbandet mellan alla dessa Landskaps- 
eller så kallade Fy Ikis-konungar; han, såsom Öf- 
verkonung, egde det högsta anseendet, men var för 

47) Tuneldi Geogr, 4^) Caipl, Reg, Sv, a prunordus regni 
ad Magnu m EricL Sq Script, rer. Sv, med. avi. 1. . 4d) Coeli- 
campus. 5o) I sagan kallas orten Uiminheidur d. ä. Him- 

jnelshedy och i Thiodolfs qväde säges, att handcl^n tiUdrog sig 
u/tW himinfjöUum d. ä. under himlafjäU«n. 5i) Gcijer, 
Sv, F. msU I, 



Digitized 



by Google 



//. rnglinga-åtieru a43 

Öfrigt till sin magt så inskränkt, att han n&ppli- 
gcn rådde öfver annat än Upsak-öde eller de un-v 
der XJpsala konungasäte lydande gods och gårdar. 
Nästan sjelfständiga riken hvart för sig, voro dessa 
inånga små konungadömen endast så vida förena- 
de till ett helt, att de alla erkände gudatemplet i 
Upsala för sin högsta gemensamma helgedom; hit 
upp fcfro Konungarne om midvintern för att oflFra 
till gemensam frid; till samma stora offerfest kom 
äfven en stor myckenhet af folket tillsammans; me- 
delpunkten i detta folk-* eller konangaföjrbund s^ar. 
Upsala-konungen såsom den gemensamma tempel- 
helgedomens högsta vårdare och föreståndare; men 
han egde icke något omedelbart under honom ly- 
dande land, icke något egentligt rike, hvaröfver ' 
han kunde säga sig råda; hans politiska magt var 
nära att försvinna. Sådant var på det hela landets 
skick, då Braut-Anutids sön* Ingiald, trädde till 
konungadömet efter sin fader. 

Ingiald hade blifvit uppfostrad hos Svipdager^ 
Konungen i Tiundaldnd. Alf och Agnar ^ söner af 
Konung Yngvar i Fjerdhundräland^ voro med hon- 
om jemnåriga. De hade följt sin fader^ dä han 
en vinter med många andra for till l/psala att 
bevista den vanliga offerfesten* Alf, Yngvars son,, 
och Ingiald voro. då blott sex år gamla. Gossarne 
företogo efter tidens sed en krigslek , rådande byar 
öfver sin skara. • Ingiald dukade under för den 
starkare Alf. Detta förtröt honom så högt, att han. 
började bitterligen gråta. Hans fosterbroder Göt- 
vider ledde honom till hans fasterfader Svipdager , 
och när för denne berättades^ huru illa det gått 
Ingiald i leken, att hq.n' icke varit så stark och 
hlirdig som Alf, sade fosterfadern till honom, att 
detta var en stor skam. Hän-ståkatte och upp- 
sporrade gossens sinne; i fornsagan berättas detta*' 
sålunda, att han tagit hjertat ur en varg, stekt det 

Digitized byCjOOQlC 



244 Hednatiden. 

pä ett spett och gifvit det ät Ingiald att äta, hvareftef 
denne blifvit mycket grymmare och argare till sin- 
nes än någon annan. När han var kommen till mog- 
na är, friade hans fader för honom till Vestgöta- 
konungen Algöts dotter Göthild; hon blef sänd upp 
till Svithiod^ och Ingiald höll med henne bröllop. 
Sedan Braut-Anund var död och Ingiald trädt till 
arfvet och konungadömet, gjorde han stora tillre- 
délser för att dricka arföl efter sin £ider. Han lät 
uppbygga en ny sal, uti ingen mon mindre eller sänci- 
re än den gamla konungasalen; sju högsäten inrät- 
tades i den nybyggda salen, som deraf fick namn 
af "sju Konungars sal." Budbärare utsändes kring 
hela Svithiod att bjuda Konungar, Jarlar och an- 
dra män af anseende. Konungarne Sporsnialler och 
SigVater infunno sig, den ' förra från Nerike, den 
sednare frän Attundaland; äfven Konung Yngvar 
af Fjerdhundraland kom med begge sina söner, Ag- 
nar och Alf; Algot, Konung i V^tergötland, in- 
fann sig likaledes, men Konung Granmar af Söder- 
manland kom icke. Gästerna ledsagades in i den 
nya salen, Konungame intogo de för dem tillred- 
da högsäten, och deras män satte sig ned pä bän- 
karna. För Ingialds eget hofiblk och hans krigsmän 
anvistes platser i den gamla konungasalen. Det^ 
var bruk, när arföl hölls efter Konungar och Jar- 
Ijar, att den, som arfvet mottog och gjorde gästa- 
budet, skulle sitta på pallen framför högsätet, till 
dess den skålen dracks, som kallades Bragafull. 
Dä skulle lian stå upp mot Bragaskålen, först gö- 
ra ett löfte och sedan dricka skålen ut; derefter 
leddes han upp till det högsäte, som hans fader 
förut egt, och dä var han fullt kommen till arf- 
vet efter honom. När Bragaskålen nu förekom , 
steg Ingiald upp, mottog det stora djurshomet och 
gjorde det löftet, att han skulle till hälften öka- 
sitt rike ät alla fyra väderstrecken, eller ock stu- 
pa dervid; derpå drack han hornet ut. Samma 

Digitized byCjOOQlC 



//• Fnglinga^ätten. 24^ 

qväll vidtog Ingiald anstalter till uppfyllande af 
sitt stora löfte, hvars verkliga mening ingen ana- 
de. Om aftonen nemligen, sedan alla druckit väl- 
deligen, sadef han till Folkvider och Hylvider, Svip* 
dagers söner» att de skulle väpna sig och samla 
tillhopa allt krigsfolket , som fatt befallning att in- 
finna sig. Derpå blef huset » der gästerna voro, om- 
ringadt af väpnade skaror, och* eld lades rundt om- 
kring detsamma. Dä uppgick "sju Konungars sal" 
i låga och rök, alla der församlade Konungar, sex 
till antalet, med allt deras hofiblk, Jarlar och an- 
dra ansedda män, blefvo på en gång innebrända. 
Många -sökte att komma ut, men alla, för hvilka 
detta lyckades, blefvo strax af det omkringstående 
krigsfolket på stället nedstötta. Sedan underlade 
sig Ingiald alla de innebrända KoAungaraes riken 
och tog skatt af dem. 

Sommaren derefter tilldrog sig, att en Sjökon- 
ung vid namn Hjorvard Ylfing, en stor Vikinge- 
höfding,. lopp mea sina härskepp in i Mörkva f)ärd. 
Granmar, Konungen i Södermanland, som af In- 
gialds förfarande mot de öfriga Konungarne förut- 
såg, hvad honom förestode, derföre i tid var om- 
tänkt på säkerhetsmått och att skaffa sig vänner 
och bistånd, sporde med glädje Vikingens ankomst 
och sände män med helsning och bjudning till hon- 
om, att jemte hela dess skara komma tillgästning 
hos Konungen. Hjorvard, som aldrig härjat i Gran- 
mars rike, mottog den gäst vänliga bjudningen. Der 
kungsgårdar voro, funnos då serskilda mältidsstu- 
gor, stora, långa salar med bänkar uteft;er väggar- 
na, och i midten af dem tvänne högsäten, ett på 
hvardera af långväggarna. Det var äfven sed, när 
Konungar, som land styrde, gjorde gästabud, att 
dä skulle man om q vallarna dricka Tvämenning, 
hvart par för sig, man och qvinna tillsammans, så 
långt par räckte; men de, som derefter öfriga vo- 
ro, ^ucko serskildt hvar för sig. Deremot yar 

Digitized byCjOOQlC 



a46 .Hgdnatiden, 

Vikingars sed /när de voro i gästabud, att de alla 
drucko tillhopa. Hjorvard blef med mycken he^ 
der emottagen, han fick. sitt rum i högsätet midt 
emot Konung Granmar».och med honom suto aUa 
hans män på samma bänk. Granmar sade till sin 
dotter Hildigunn» att hon skulle laga sig till och 
bära öl tram åt Yikingarne. Hildigunn, en myc- 
ket skön och prydlig jungfru, tog silfverbägaren, 
iskänkte den full /gick så fram öfver golfvet till 
Yikingahöfdingen och helsade honom med de or« 
den:. Hell eder, Ylfingar alla, med Bolf Krakes 
skäl! Derpä drack hon ut halfparten och räckte se^ 
dan bägaren åt Konimg Hjorvardi Denne ,v med 
detsanuna han mottog bägaren, fattade äfven hen- 
nes hand och bad henne sitta ned hos honom. Hou 
erinrade honom, att det icke var Vikingars sédatt 
dricka tvämenning med qvinnör. Han svarade, att 
det kom honom nu så för, att han ville bjrta 
om och sätta å sido Vikingalagen, för att med hen* 
ne dricka tvämenning.. Då satte hon sig ned hos 
honom, och de drucko båda tillsammans. den afto-- 
nen och talade mycket med hvarandra» Följande 
dagen , då Könungame Granmar och Hjorvard kpm« 
mo tillsammans, begärde Hjorvard jungfru Hildi* 
gunn till äkta. Granmar gaf saken, ti l lkä n na ;för 
sin husfru Hild ^och andra sina rådgifvare. Desisa 
voro alla af samma tanka med honom, att han för 
sig och sitt .rike skulle vinna mycken styrka der- 
af,' att komma i så nära frändiskap med Konung 
Hjorvard» Då blef jungfru Hildigunn trolofvad med 
bonom, pch derefter blef deras bröUopp hållet, Hjor- 
vard blef sedan q var hos sin svärfader Granmar» 
för att hjelpa honom att försvara sitt land^ sä 
mycket mera , som Granmar icke hade någon an- 
öan son att gifva riket i arf efter sin död» 

Om hösten samlade Ingiald tillhopa en här, 
nppb&damle krigsfolk äfven från de riken eller Land-. 
ika{>er^ som han underlaggt sig. Med denna h^rs^ 



Digitized 



by Google 



ipagt gick han om bo)rd, tog kosan till Söder man<^ 
land och steg der i land. Granmar och Hjorvard, 
som sport' Ingialds tilbustningar, hade äfyen dra* 
git krigsfolk tillsammans/ Konmig Högne och hans 
son Hilder kommo dem till imdsättning med man<- 
skap frän Östergötland. Derpä drabbade härarne 
tillhopa. Men redan kort efter slagets början to* 
go höfdingame frän Yestergötland och Nerike äf- 
veiisoin de frän Fjerdhundra- och Atiundaland 
med allt deras krigsfolk till flykten , begäfvo sig 
tillbaka till sina skepp och foro äter hem. Peri- 
genom blef Ingiald sä blottställd, att han, som i 
början af striden haft en vida talrikare här» nu 
kom med nöd undan till sina skepp, sedan han fatt 
flera hugg och sär, och sedan Svipdager, hans foster- 
&der och rädgifvare, stupat jemte tvänne dess sö« 
ner, Götvider och Hylvider. Derefler var en läng 
tid stor ofred mellan Ingiald och Konung Gran- 
mar af Södermanland. Denne, biträdd af sinmäg,' 
Konung Hjorvard, och understödd af sin svärfa- 
der. Konungen i Östergötland, försvarade sig med 
god framgäng, emedan Ingiald hos folket i de ny* 
vunna rikena rönte -sä foga tillgifvenhet, att haä 
icke kunde nägot särdeles uträtta. Ändtligen för- 
mädde deras ömsesidiga vänner, att mellan dem" 
medla en förlikning; ett möte utsattes, och Kon- 
ungame kommo tillsammans; då b|ef .mellan Up- 
sala-konungen Ingiald samt Konungarne Granmar 
och Hjorvard i Södermanland fred. ingången, hvar- 
jemte med ed och troskap bekräftades, att denna fred 
skulle hällas, sä länge desisa trenne Konungsirlefde. 
Vären derpä drog Granmar till Upsala, att der, 
efter forngaihmal sed, offra mot sommaren, pä det 
frid skulle hällas. Han rädfrågade Gudame om sitt 
kommande öde; då föUo offerspänen sä, att hans 
lifstid bebådades icke blifya långvarig. Derpä drog 
han äter hem till sitt rike. 

Han och hans måg Hjorvard foro hösten der- 



Digitized 



by Google 



a48 He dnati^efi. 

efter till sina gärdar pä Sela-ön i Mälaren, att der 
gästa. Då kom Ingiald en natt till samma Ö med 
sin härflotta, kringrände gården, der Konungame 
voro, och innebrände dem tillika med allt deras 
folk. Derpä lade han under sig deras rike och sat- 
te höfdingar deröfver. Sedan var mellan honom 
och Högne^ Konungen i Östergötland, stor benig- 
het. Men Högne tog sig så väl i akt, att han af 
alla de Fjlkiskonungar, sagan för denna tid om- 
talar, var den enda, som till sin död förblef i be- 
sittning af sitt konungadöme. Alla de öfriga Kon- 
ungames riken hade Ingiald återbragt under Up- 
sala konungastol, sä att han rådde öfver största 
delen af Svithiod* Tolf Konungar säges han hafva 
afdagatagit, alla genom svek och bedrägeri. Der- 
före blef han kallad Ingiald Illråda. MedGöt- 
hild, sin gemål, den innebrända Yestgöta Kon- 
ungen Algöts dotter, hade han tvänne barn, soneti 
Olof och dottern Åsa. Sonen sändes af sin mo- 
der till hennes fosterfader Bo ve i Yestergötland» 
hos hvilken han uppfostrades i sällskap med den- 
nes egen son Fletter. Åsa, dottern, liknade till 
lynnet sin fader; hon blef förmäld med Gudröd, 
Konung i Skåne; genom hennes anstiftan skedde, 
att Gudröd slog ihjel sin broder Halfdan; sedan 
lät hon afdagataga Konung Gudröd sjelf ; derpå flyd- 
de hon hem till sin fader. För dessa illgerningar 
fick hon samma tillnamn som denne. Hon blef 
kallad Åsa den Illråda. 

Kort efter Konung Gudröds död kom Ivar 
Vid famn e hem till Skåne från sina vikingafärder. 
Han var son af Halfdan och således broderson till 
den genom Åsas föranstaltande afdagatagne Gudröd. 
Att hämnas sin faderbrodcrs död, samlade han 
genast tilUiopa en stor härsmagt och drog upp till 
Svithiod. Då uppehöll sig Ingiald på Ränninge, 
hvarest han med sitt konungafölje och sin dotter 
Åsa var i gästning. Han var om Ivars antågande 

Digitized by VjOOQiC 



//. yngKnga-Htten. ^49 

alldeles okunnig , till dess denne redan kommit hon- 
om nära. Ingiald hade ingen krigsstjnrka att sät- 
ta mot fienden, på folkets tillgifvenhet kunde han 
icke räkna, och han visste, att hans ovänner från 
alla sidor skulle bryta löst emot honom, så snart 
han vände sig till flykten. I denna belägenhet tog 
han, efter samråd med sin dotter Åsa, det beslut, 
att hellre gifva sig sjelf åt Oden och dö en namn- 
kunnig död, än att falla i sina fienders våld. Om 
aftonen blef hoffolket friskt undfägnadt, och sedan 
alla voro druckna, lät han tända eld på konunga- 
salen och innebrände jemte alla dem af konunga- 
fbl]et, som i salen voro, äfven sig sjelf och sin 
dotter, på det ingen månde. sSga, att han öfver- 
vunnen gifvit sig i sina fienders händer. Denna 
geming blef mycket namnkunnig. Man tror, att 
händelsen tilldragit sig på Fogdön i Mälaren, hvar- 
est på Ränningebys egor lemningar ännu finnas af 
en forntida borg, som der> på öns nordvestra si- 
da, legat nära intill Mälarens strand på en bergs- 
höjd, h vilken nu är öfverallt skogbevext, men h var- 
ifrån man åt alla sidor har en vidsträckt utsigt; 
stallet, der borgen thronat, är omgifvet af trenne 
ringmurar, den öfversta bestående af hopstapplade 
kullerstenar, den nedersta åter af väldiga stenmas- 
sor; på samma ö, ä Husby egor, finnas flera ätte- 
högar, bland hvilka den störstai, som i omkrets 
håller vid pass 36o alnar, bär hamn af Kungs- 
högen; en urna af metall och konstigt arbetade 
stridsvapen skola för många år tillbaka der blifvit 
funna **). 

Olof, Ingialds son, då han sporde sin faders 
död, Ivar Vidfamnes framgång och huru allmogen 
endrägteligen rest sig att Ibrdrifva Ingialds slägt 
och alla hans vänner, drog från Vestergötland med 
så många, som honom följa ville, upp tillNerike, 
der han hade sina mödernefränder; hans nK)rmoder 

5a) Iduna ;\IIL 

Digitized byCjOOQlC 



a5o Hednatiden. 

A^öf, Göthilds mod^r, var dotter af Olof SkygDe, 
hvilken varit Konung i Nerike« Men när SVeame 
fingo kunskap, att kan var kommen dit upp^ fick 
han icke längre blifva der; fadrens förhatliga ger- 
ningar hade hos dem, väckt harm och ovillja mot 
sonen. Han tog dä med sin lilla hop vägen veaterut 
öfver skog och mark till en ä, som nordan från 
faller ut i Yenern och kallades Elfven, Mycken 
sannolikhet har deras mening ^3), som tro, att med 
denna elf hör förstås By-* eller Sifhulla-elfven, som 
i trennje grenar kommer fi:ån Norrige, utflödar in-i 
om Yermlands gräns frän Lomsen, mellan Fryks- 
ände och Gunnarskogs socknar, förenar med sig 
^ under sitt vidare lopp flera vattendrag och utfal- 
ler slutligen i Yenern nedanför Krokstads säteri 
r By socken. Här, i aflägsenhet från de bebyggda 
.orterna, omskansad af Yenern, af Klara- och Sif- 
hälla-elfvar» har Olof, såsom man tror, slagit ned 
sina bopålar på näset vid Sifhälla-elf,-det nu va- 
rande Näs-härad, der börjat att hugga och bränna 
skogen och plöja marken. När detta blef kunnigt' 
i Svithiod, tycktes alla ett sådant företagande af en 
tJpsala-konungason vara föga |jiederligt, h vårföre de 
gäfvo honom namn af Olof Trälelja. Meh se- 
dan, då många blefvo fredlösa, för Ivar Yidfamne, 
och det tillika spordes, att hos Olof Trätelj^ vjtr 
ett godt och fruktbart land, drog en 'Stor mycken- 
het folk dit upp. Då rödjades ödemarker, brän- 
des och svedjades skogstrakter, och stora härader 
uppkommo, som kallades Yermaland, Yärm- 
land. På ömse sidor om elfven Raum eller 61om- 
men i Norrige, vester om Fryksdals- och Jösse- 
härader, låg ett litet konungarike, som kallades 
Solöar; från Yeneni kunde man uppföre By- eller 
Sifhälla-elfven komma ^ till norra ändan af Fjölen 
vid Sul§vik, derifrån öfver Renkes-ed till Renken 
och genom Hungen upp i Yrangs-elf ven, h var ifrån 

53) E. Fernow , Fermlands hcskvifning, 

Digitized byCjOOQlC 



//• rnglinga^aiien. a5i 

vattenledningar, efter den lidéns sed att stundom 
draga båtar öfver land, g^i^go in i Baum-elfven » 
så att man från Yenern till Solöar hade en nä«. 
stan oaf bruten segelled ^*). Öfver Solöar stjrde 
då en Konung , som hette Halfdan GuUtand; han 
var son af Solve, hvars fader Sölvar åter var son 
af Sölvar den Gamle, h vilken varit den förste, som 
först uppröjdt och bebyggt Solöarna. Halfdan Gull« 
tand egde en dotter vid namn Solveg eller Sölva. 
Hon blef Olof Träteljas gemåL Med henne hade 
han tvänne söner, Ingiald oeh Halfdan. Den 
sistnämnde, med tillnamnet H vitben, blef upp- 
fostrad hos sin morbroder Konung Solve, som ef-»* 
ter sin fader blifvit Konung öfver Solöarna. .Den« 
Be Halfdan H vitben fortplantade Ynglinga-ättei\till 
Norrige och är stamfader för de Konungar, sons 
från medlet af det IX intill det XIV århundra- 
det regerat såsom En våldskonungar öfver Norrige, 
hvarom framdeles mera. 

Det hände, då en stor myckenhet folk drog 
uppåt Vermland till* Olof Trätelja, att der, af brist 
på föda för den ansenliga folkhopen, uppkom en 
stor hungersnöd. Olof hade icke mycken vördnad 
för Gudarne, sedan de öfvergifvit hans ätt och lå« 
tit hans fädernerike med det heliga templet i Up- 
sala komma i fremmande händer; derföre offrade 
han sällan till dem; detta tog folket illa upp, och 
nan trodde, att derifrån skom den hårda tiden. 
Då man deröfvér meddelat hvarandra sina tankar ^ 
drog en stor härskara till gården; der Olof Trä* 
telja var, kringhvärfde huset, tände eld dérpåoch 
innebrände Könungen till offer åt Oden för ett 
godt år.. Detta skedde vid Yenern, och dersam- 
mastädes, i By socken uti Näs härad, på Brobac- 
len vidSäfle-bro, finnes en mycket stor ättehög: 
denna tror man hölja Olof Träteljas aska. ^^)« 

54) Fer&oWf I. c. 55) Fcrnow> I. c. 

Digitized by VjOOQiC 



a5s Hednatiden, 

III. 

Sagotma om Ivar Fidfatmte^ Harald Htldi 
tand^ SiffurdBing och Ragnar Lodbrok. 

Sedan Ingiald lUråda genoia Småkonungarna 
utrotande laggt grunden till de många småriken; 
förening under ett enda gemensamt öfverhufvii 
och derpå gifvit sig sjelf döden, för att undgå föl 
derna af den allmänna ovilljan, hans son Olof äti 
för de faror, honom hotade, dragit sig undan tij 
ödemarker och skogar, blef Ivar Yidfamne i den 
allmänna rörelse och förvirring, dessa händelser! 
förorsakade, Konung öfver hela Svithiod^*). HanI 
ledde- sina anor från Gudame, emedan haji ned-i 
stammade från en son af Oden, från Sköld ^''),ätt-j 
fadern för de Danska Konungarne. Skåne inneha-i 
de han såsom arf efter sina förfalder* Och sedan 
han blifvit Konung öfver Svithiod» företog han att 
äfvén underlägga sig Danmark. 

I sagan framstår h^n såsom en man, den der 
till sin charakter varit lika våldsam som arghstig, 
härd mot fiender och mot vänner lömsk; hos honom 
förenades grymhet med trolöshet, och för sin herrsk- 
lystnad kände han inga gränsor. Han hade en en- 
da dotter Aud, kallad Djupaudga, den botten* 
rika. Den tiden voro tvänne bröder, Rör i k och 
Helge, samkonungar på Seeland; Rörik satt hem- 
ma i ro och förvaltade styrelsen; Helge, hans bro- 
der, en stridbar man, ädelsinnad och ypperlig i 
alla måtto , for hvar je sommar ut i hämad och var 
mycket namnkunnig. Han, kom till Ivar Yidfamne 
och begärde hans dotter Aud till hustiu; hon var 
Helge bevågen såsom en man, den der var känd af 
mycket godt; men Ivar gaf honom afslag, skjutan- 
de skulden på sin dotter* Helge for dä hem till 

56) ynglingaiagan. n;) Eflcr Lanpfcdgatalct hus LaogcbcL, 
1. c. 1. 5. 

Digitized byCjOOQlC 



fil. Ivar Fidf., Harald H., Sig. Ring, Ragn. Lodbrok. »53 

^tt rike t mefi kom sedan åter och begärde A«d 
for sin broder Rörik; honom ville Aud för ingen 
Uiel hafva> men Ivar gaf sitt samtycke och sa- 
Je, att det skedde med hans dotters bifall. Hon 
* blef Röriks gemål och födde honom en son, som 
rofick namnet Harald. Ivar/ bedragen i sin uträk- 
:iiiiing att genom list tillvägabringa söndring mellan 
vJbröde^na, kde en sommar till med sina härskepp 
^■^rid Seland på sin färd från Svithiod till Reid- 
[otaland (Jutland); Helge var då ute i hämad, 
nen Rörik infann sig på sin svärfaders skepp; den- 
ji^e mottog honom kallt och med ledsnad, gaf hon- 
btom tillkänna, , huru det var ett tal i allas mun, 
li^att Harald var Helges son, rådde honom derföre, 
^att alldeles afstå Aud till sin broder Helge eller 
l^ock taga denna af daga, hellre än att af klenmo- 
]i|<Iighet låta en sådan vanära blifva ohämnad. Ef- 

]'ler detta tal fortsatte Ivar sin iard till Reidgota- 
land,, och Rörik red hem till sin gård. Om hösten 
kom Helge hem från sin härnad, och till hans väl- 
^ komst anreddes ett stort gästabud af Drottning Aud« 
[^ Rörik var tung till sinnet, och då efter gästabu- 
ij det en stridslek anställdes, genomborrade han med 
^ sitt spjut sin obeväpnade broder. Alla blefvo öf- 
ver denna gerning bestörta. Rörik förklarade sig 
dertill haft rättmätig orsak, emedan Helge tubbat 
hans hustru. Med en mun försvarade aUa Helges 
heder, hvar och en ogillade Röriks dårskap, Aud 
sade sig i alltsammans igenkänna sin faders verk , 
förespådde, att* dermed icke skulle stadna, och 
drog sig undan inåt landet med ett stort följe. Kort 
derefter kom Ivar tillbaka. När då för honom be- 
rättades, hvad sig tilldragit, vredgades han öfVer 
en sådan af sin måg begången illgerning, sade sig 
villja hämnas Helges fall, steg i land med sitt man- 
skap och nedergjorde den mot honom till mötes 
kommande Rörik med alla dess män, hvarpå han, 
Ivar, såsom en rättvis hämnare af Helges mord. 



Digitized 



by Google 



354 HeJhat liten. 

blef till Konung tagen af alh, som der i trakten 
bodde. Men då hän ville underlägga sig hela lan- 
det , kom Aud från den inre hyggden med en stor 
landshär, och Ivar» som icke fann sig nog man* 
stark för att uthälla ett ordentligt skg, drog sig till** 
baka till sina skepp och afseglaoe till Sverige. Öf- 
Ter vintern samlade Aud tillhopa alla de skatter, 
som tillhört Konung Rörik; dessa sände hon till 
Ö-götaland (Gottland), dit hon äfven sjelf strax om 
våren afseglade med sin son och många förnäma 
män, medhafvande så mycken egendom y hon kun- 
de föra; (rån Grottland tog hon sedan kosan åt öster 
till Gardarike, hvaröfvpr då styrde en Konung, 
som hette Radbard; han mottog henne och hen- 
nes följe med^ gästfri vänlighet och tillbjöd henne 
äfven, då han blef underrättad om hennes öde, en 
stadig fristad i sitt rike; sedan begärde han henne 
till äkta; hon, landsflyktig från sitt land, blottställd 
för sin fader I utan skydd och utan stöd för sin un^ 
ga son, mottog med glädje Konungens tilll>ud och 
blef hans gemål. 

Emellertid underlade sig Ivar Vidfamne Se- 
land och var nu en mägtig Konung öfver Sveriges 
och Danmarks riken* När det blef honom kunnigt, 
att Aud förmält sig med Konungen i Gardarike, an- 
såg han det vara mycket förmätet af denne , att 
hafva med hans dotter ingått en sådan förbindelse, 
utan att han, hennes fader, blifvit derom tillspordr 
. Han samlade tillhopa en väldig krigsmagt så väl 
från Sverige som från Danmark, och med en här- 
flotta, så stor, att ingen visste räkning pä skeppen, 
styrde han österut och kom till Kyrialabotn *®), 
der Konung Radbards rike börjades. Der ville han 
stiga i land, öfverrompla Radbard och föröda hans 
länder. Men natten förut hade han en dröm, som 
syntes honom märkelig, och på drömmar eaf man 
den tiden mycken akt, emedan de troddes vara af 

• 58) Kareli$la Viken, iiu kallad Finska Viken. 

Digitized byCjOOQlC 



///. IvarFidf.j Harald H., Sig. Ring^ Ragn. Lodbrok. i55 

Stor betydelse. Han lät derföré kalla sin foster* 
fcider Horder, som skulle för honom uttyda dröm- 
men. Horder kom,~ men ville icke stiga ' in pä 
Ivars skepp, utan fällde sig pä en klippa nära in- 
vid skeppsbry^ggan. Ivar sade för honom dröm- 
men. Horder tydde den sä, att Sveriges och Dan-^ 
marks riken ^nart skulle komma att skiftas, och 
sjelf är du, tillade han straffande, sä mycket när- 
mare kommen Hels boning, dä du inbillar dig att 
kunna underkufva alla riken och icke besinnar, att 
din vissaste framgång blir, att du snart mästedö, 
och att ingen af de dina kommer till väldet efter 
dig. Ivar, bad honom stiga in på* skeppet och der 
säga sina onda spådomar. Horder ville det icke, 
utan förblef stående pä klippan. Dä frågade Kon- 
ungen honom, huru hans fader och fränder och 
han sjelf voro ansedda bland Asarne. Derpä sva- 
rade Horder, att den ena var ansedd som Balder,. 
en annan som Häner, den tredje som Heimdal, men 
dia voro de honom, Ivar, hätska och vidriga, och 
bland Asarne var haii hållen lika med Midgårds- 
ormen. Sä mycken förhånelse kimde Ivar icke för- 
draga, hela våldsamheten af hans lynne bröt, ut, 
och i gäsande vrede ropade han till Horder: "stig 
Tiit, du leda troll, som der står pä klippan, och^ 
"mät dig med Midgårdsormen !" Och i samma ögon- 
klick, utom sig af raseri, kastade han sig öfver 
Wd i vattnet; Horder störtade emot honom från 
klippan; beggé, gamla till åren, nedsjönko tillsjö- 
Wten och kommo aldrig mera upp. När folket 
detta, såg, gafs från höfdingeskeppet tecken med 
ludrar, att alla skulle stiga upp i land och hälla 
rådplägning. Då blef sä beslutet, att, såsom höf- 
dingen för härtåget var död, och de med Konung 
Radbard icke hade någon sak, skulle en och hvar 
€ga fritt att fara hem till sin ort. Sä blef hären 
u}ylöst, ocli b var och en drog hem till sitt land ^ ^). 

59) Sagobrott. 

Digitized by VjOOQ iC 



a56 Hednatiden, 

Efter sagans antydetse har Ivars hela lefnad 
liufvudsakligen varit upptagen af vikingafärder och 
härjningar pä fremmande kuster; det säges^atthan 
yarit rådande öfver de östra (på andra sidan om 
Östersjön liggande) länderna jemte en stdr del af' 
Saxland och femtedelen af England eller Nor- 
thum]ierlandy hvilka länder han med vapenmagt | 
sig underlaggt, deraf han äfven fått tillnamnet^ 
V i df ämne (den vidt famnande) *°). Historiska 
efterrättelser från de näst härefter följande ärhun- 

^ draden göra troligt, att Östersjöländerna Kurland , 
Liefland, Estland redan dessa tider och kanske län- 
ge fbrut till någon del varit skattskyldiga under 
Sverige) beträffande åter Saxland och England, så 
är icke osannolikt, att Ivar under sina vikingatåg 
hemsökt, brandskattat och plundrat dessa länders 

^ kuster, men att han inkräktat desamma eller öf-i 
ver dem öfvat något välde, synes mindre troligt 
och bestjrrkes icke heller, fastmer motsäges af an- 
dra^ vittnesbörd från dessa tider. Om Ivars öfriga 
förhållande vet inan blott, att han för sina fiender 
varit en skräck^') och i Svitbiod hårdtoch våld- 
samt förfarit mot Ingiald lUrådas vänner och an- 
hängare, men på samma gång äfven fördrifvit de 
ännu varande Småkonungar och således fullföljt det 
af Ingiald päbegynta verk ; många hade för honom 
blifvit fredlösa ; dessa alla togo sin tillflykt upp till 
Olof Trätelja i Vermland. I Danmark synes han 
på lika satt hafva förfarit, så att han underkufvat 
en hop af dervarande Småkonungar och laggt de- 
ras riken under sig. 

Så snart Ivar Vidfamnes död spordes, lemna- 
de Badbard, Konungen i Gardarike, folk och skepp 
åt sin stjufson Harald for att taga sin morfaders 
^ län- 

60} I Herv. S. kallas han V i df ar ne. 61) "Yvaruin cogno- 
nicnto vitlifadhin rcgem tunc temporis tnultis formidabilcm." 
Sa lyda orden om honom i en af våra gamla konuDgaUngder. 
Se Script» rer. Sv, nr. €tvL I. Cat II. 



Digitized 



by Google 



///. Ivar Vidf; Barald H,^ S/g, Ringj Ragnar Lodirok. aSy 

länder i LesitUung. Dä var Harald blott femton 
år gammal, men stark till krafter ock stor till vex* . 
ten 9 dessutom utmärkt af en manlig skönhet. Han 
iqm först till Seland , blef der till Konung anta- 
gen, for sedan öfver till Skåne, hvilket rike lians 
morfaders förfäder innehaft, och sedan han äfven 
der blifvit erkänd och förstärkt med folk, drog hau 
vidare uppåt till Götaland och Svithiod. Der hade 
inånga Småkonungar, dem Ingiald Hlråda och Ivar 
Yidfamne ftjrdrifvit eller hvilkas fäder de ur vä- 
gen röjdt, vid ryktet om Ivars död åter satt sig 
i besittning af sina fäderneriken. Harald öfver vann 
dem, eller ingick med dem fred på sådana villkor, 
att de behöllo sina konungadömen^ men erkände 
honom för sin Öfverkonung och betalade till hon- 
om skatt, h vårföre de äfven kallades Skattkon- 
ungar ^^).- Sedan Harald på detta sätt kommit 
till öfver väldet i Sverige och Danmark, så att i 
dessa riken ingen Konung fanns, som icke var skatt- 
skyldig under honom , förde han i fremmande län- 
der sina vapen vidt omkring och höll så många 
fältslag, att före honom ingen varit i hans slägt, 
som utmärkt sig genom såstora krigsbedrifter; der- 

62) Sagobr,, der äfVen fcirtäljcSy att en Hcrraud, HcrvardYI- 
fing^s 8on« återfick Östergötland, det land» hans fader och. 
Konung Granniar tinfurnc cgt. Äfven hos Sax o (Lib. VII) 
talas om Haralds krig med Alvcrs i Sverige söner, Olof, Inge 
och IngUd, af hvilka de tvUnnc förstnämnda stupat, men med 
Ingild hade Harald efter långvarigt Irig ingått fred och lem-* 
nat honom i besittningen af riket. Ännu andra, Inge» Oly,. 
Guthfast , Al ver och Folki £rikss5ner m. fl. fSrekomma hos Saxo 
(Lib. VIII.) såsom på Sigurd Kings sida deltagande i Bråval" 
laslag, och han säger om dem, att de ledde sin härkomst från 
Guden Frej, yoro de tappraste bland Svearnc och trognr ut- 
tolkare af Gudarnes vill ja. Detta tillie Unnager, att de voro af 
Ynglioga-stnmmen. Det fanns således ännu liingc iittlUigar qvar 
af denna gudastam, och det var utan tvifvel do» som gjorde 
Harald motstånd, emedan de åter ville sulta sig i besittning 
af sina fäderneriken. 

Sv. F. il, i D. 17 



Digitized byCjOOQlC 



sSB Hedhatiden: . 

af och med hänseende lilliLi på hans stora utstå- 
ende framtänder blef han kallad Harald Hilde» 
tand"). Man trodde, att han i sin i^ngdom. ge- 
nom den trolldom, som kallades Seid, blifvithård 
mot jemoch stål, så att inga vapen kunde bita på 
honom; andra sade ^^), att denna gåfva blifvit hon- 
om förlSnad af Oden sjelf, och att Harald af tack- 
samhet derför lofvat offra åt Oden alla dem, som 
fbllö Ibr hans vapen. Sin krigskonst hade han äf- 
ven lärt df Oden, och sina krigsmän höll han jem- 
väl under fredstider i )emn och daglig öfning, tiH 
hvilken ända han vid sitt hof hade serskilda käm- 
par, som skulle undervisa dem i alla manliga idrot- 
ter och lära dem att med konst och med färdig- 
het föra sina vapen; man har sagt, det några der- 
utinnan gått så långt, att de kunde hugga ögonbry* 
nen af h varandra, utan att skada ansigtét; den, som 
blinkade för sådana hugg, blef genast förvisad från 
Konungens gård och förlorade sin soliL 

Harald .Hildetands moder Aud, Ivar Yidfam- 
nes dotter, hade i sitt andra gifte med Radbard, 
.Konungen i Gardarike, en son vid namn Rand ver; 
denne fann på ett krigståg en tidig död, men ef- 
terlemnade med Asa, dotter till Konung Harald af 
(jéirraudar gård i Notrige, en son, sotn kallades 
Sigurd Ring. Då Harald blef gammal, satte han . 
denna sin broderson till Konung öfver det egent- 
liga Svitliiod jemte \e$tergötland, men förbehöll 
sig srelf Östergötland och Danmark ^^). Andra 
släga*^), att den med Harald äildetand samtidiga 
ITpsala-konungen Ring ^^) varit en son af Svenska 
Konungen Ingild, Al vers son, densamma, som med 
Harald fört ett långvarigt krig, tagit dess syster 
till äkta och förblifvit i besittningen af sitt rike. 

63) Af hUdur, \n%f och taunn eUer tSnn, tand. S4) Saxo, 
Lib. VII. 6b) Sagobrott. 66) Sax o, Lib. VII. 67) Hos 
Sax o och i Sagobrottet kallas han endast med detta nainn. 



Digitized 



by Google 



HL Ivar Fidf.^ Hardd H., Sig. Ringj Ragn. Lodbrok. 2% 

I sådant fall är troligt, att han Tark af Yi^lin^ 
garties «tt<^8). 

Dessa l)egge Konungar, Harald Hildetand i 
Dsmmark och Sigurd Ring i Sverige, höUo med 
Ji varandra det öfver hela norden så ryktbara Bråe^ 
vallaslageL I det förhållande, hvari båda Kon<* 
nngame stodo till hvarandra — • då Qarald betrakta-^, 
de sig såsom Öfverkonung öfver begge rikena, eller 
Ville göra sin magt gällande öfver desamma län^ 
der, hans mpr fader innehaft, Sigurd Ring åter, an- 
tingen han „ såsom broderson af Harald blifvit af 
honom satt till Konung öfver Svithiod, eller han 
såsom ättling af det gamla konungahuset mottagit 
riket i arf efter sin fader Ingild, i förra fallet trak-* 
tade att göra sig oberoende af sin farbroder, i sed-* 
nare fellet ville försvara sin rätt till land och rike 
mot Haralds anspråk — kunde många anlednii^r till 

6S> Jfr not. 69 och Sax o LiK VII. HSrmed öfrereBMUmnui Sf^ 
TCO Tara äldata inhemska konun^aföDgder och chrönikor. De 
tiga» att Olof TrStelja hade tTänne sSner, Halfdaa Hyit- \ 
ben,, som hlef Konung i Norrige, och Inge» tom efter sin fa- 
der blef Konung i Sverige (enligt Stnrleson hlef han efter sia 
fader Konung blott i Vermland); denne Inge tar fader tUl 
Erik V&derhatt, denne fader tiU Erik Segersill, oCh 
denne farfader tiU Olof Skötkoaung. Således har, enligt 
inhemska minnen och traditioner, Ynglingå-itten fortbestått i 
Syerige, och Olof Triteljas son Inge (hvilken ijnes motSTara 
Saxos Ingild) yarit den nya konunga-Sttens stamfader. Men 
lederna iro mycket f5rkortade eller regenterna mellan Inge och 
Olof SkStkonnng alltför fft. Enligt Konungalangden, sonfuppta- 
ger sista capitlet af Hervarasagan, har Irar Vidfamne satt en man 
Yid namn V a 1 1 d a r till Konung öfrer Danmark och gif vit' hon- 
om sin dotter till akta. Yalldars sfiner Toro Harald Hil- 
« det and och Randyer. Randver tog Danmarks rike efter 
ain fader, och eft;er Randyer blef dess son Sigurd Ring 
Konung i Danmark; Harald ffildetand deremot blef Konung 6f- 
Tvr Gotland. — Att reda alla dessa stridiga uppgifter och utfinna 
det rigtiga deraf, ar numera sylrligen möjligt. De yittoa om 
den f&rvirring, som i första tiderna efter Ingiald Illridas fall 
herrskat i konnngaftMjden. 

'7* 

Digitized byCjOOQlC 



%Gq Bednati^cn* 

krig mellan dem icke saknas. Detta har af skal- 
derna efter forn-nordisk tro blifvit sä framstäldt, 
att Oden mellan begge Konungarne stiftat oenighet 
och uppräckt dem till krig ^*). Andra på forntradi- 
tioner grundade sagor berätta , att Harald Hildetand 
varit mycket gammal; åldern gjorde hans regering 
slapp, så att Vikingar på alla sidor oroade och här- 
iade kusterna; deröfver blefvo landets inbyggare 
missnöjda; för alla syntes rikets tillstånd beklag- 
ligt och Konungens långa lifstid en börda ej min-* 
d^e för landet än for honom sjelf. Då beslöto nå- 
gra myndiga män, när Konungen en gång efter 
sedvana gick i bad, att der fbrqväfva honom; Ha- 
rald märkte deras uppsåt, och deras missnöje var 
honom icke obekant; men hellre än att omkomma i 
en badstuga, ville han dö på slagfältet på ett sätt, 
som höfdes en Konung och öfverensstämde med 
hans förra bragder; der före, på det han i stort 
fblje måtte komma till Oden, och hans dödblifva 
ryktbar och namnkunnig, såsom hans lefnåd varit, 
fiende han bud till Konung Ring i Svithiod till be- 
ramande af tid och ställe för att mötas och strida '' ^). 
Då skedde öfver hela norden en allmän krigs- 
rustning, inga härjningar fSregingo, inga plundrin- 
gar föröfvades, man samlade på ömse sidor hela 
sin manstyrka, för att likasom mäta begge rikenas 
krafter mot hvarandra och i ett enda fältslag afgöra 
striden om öfverväldet. Till Konung Harald stötte 
samtliga hans höfdingar öch kämpar med skepp och 
med folk från ulla delar af hans rike. Äfven från Sach- 
sen och från de östliga länderna vid Östersjön an- 
tågade krigsfolk till hans undsättning. Sju frem- 
mande Konungar från kringliggande länder rustade 
sig, för att taga del i den stora stridens manna- 
bragder och inlägga ära ''*). Från Venden (Pom- 
mern och Mecklenburg) kom Sköldmön Ursina, en 

69) Saxo, 1. c. 70) Sagohrott. Saxo. 71} Af dessa Kon- 
ungar dro;; en del till Sigurd Ring i Syerige, Saxo, 1. .«. 

Digitized byCjOOQlC 



///. Ivar Vidf., Harald H., Sig. Ring, Ragn. Lodbrok. a6i 

handfast qvinna, väl förfaren i alla krigsbruk; hon 
medförde en väldig här af Yendiska män med små 
sköldar, men länga svärd och himmelsblåa harnesk 
Från Schleswig kommo Sköldmöerna Heider. och 
Yebiorgy h vardera medförande ett stort antal käm- 
par och krigsmän; dessa sköldmör, med mani^ft 
hjeirta i bröstet, buro äfven männers drägt efter krigs- 
bruk, men voro framför andra dyrbart och präk<« 
tigt klädda. Hela denna från så mänga håll sam« 
'manstötande krigsmagt s;amlade sig på Seland, och 
hafvet var så fullt med skepp, att man på dem 
såsom på en brygga kunde gå öfver från Seknd 
till Skåne. Då sände Harald en man vid. namn 
Hjorleif och med honom det Sachsiska manskapet 
till Konung Ring i Sverige, att uppsäga honom 
sämja och fred, mana honom ut till strid och öf-- 
verenskomma om stället, der härarna skulle mötas. 
Sigurd Ring liade dragit en väldig krigsmagt 
tillhopa från Vestergötland och Svithiod. Vidt om- 
kring till alla grannriken hade ryktet spridtsigom 
den stora, mellan de nordiska Stol-konungarne be- 
ramade striden. Detta var en lösen för alla strids- 
fajeltar och kämpar, ty der måste de vara. I Norrige 
rustade sig Thrond af Throndhem, Thorir af Möré, 
Helge den Hvite, Oddr Vidfame, Fidrifrån Fjor- 
defylke, Sigurd Svinhufvud, Erik från Sokne, Er- 
ling Snakr af Jäderen, och från ThelémiarkenThor- 
leif Göte, Thorkel Thrae, Haddir den Hårde, Gret- 
tir den Vrånge och Hroald Taa, män, tröge i ord och 
gemingar, men ypperliga i bågskjutande; dessa och 
ännu många andra med dem drogo alla till Sigurd 
Ring i Sverige; till honom kom äfven en Konung 
vid namn Olo eller Al i den Fräkne, och med den- 
na följde sju andra Konungar jemte många käm- 
par, bland dessa den i gamla sagor namnkunniga 
kämpen Starkoder den gamla '^*), Storverks son, 

ni) Hvilkcn om det stora BrävalUslaget skaU hafva förfat- 
tat ett nu mera f&rloradt qyäde^ som i Saxos tid (i }(ll år- 

Digitized byCjOOQlC 



ifis Hednatiden. 

8om filrdats vida omkrmg i yérld^n och vnritmed 
många' höfdingar. Sflsom de utmärktaste af K<m* 
ang Sigurds egna kämpar och hofmän nämnas en 
Åke, Ejvind, Egill» HiUdir, Sten af Venwn och 
•Styr den Starke. ^ Men de tappraste bland Sveame 
voro Guden Frejs ättlingar, Sigurd Rings fr änder "^ '), 
•«n Guthfia^tr » en Glesmadkr Gbdi , en Yngve , en Al ver 
-och Folki Alfreks- eller Erikssöner, yj^perliga min, 
-hade bigare och prester. Andra , sflsom en Bane Hil- 
iderssmi, en Sven -den Kullote, Soknar Söte, Rolf 
Aea Qvinske, Dager den Tjocke, Fåle denGötisLét 
stolta, stormodiga Svenska kämpar, alöto sig tiU- 
sammans och bildade en hop för sig sjelfva. Jém- 
te dessa lyste i Sigurd Rings kämpaskara enAdils 
den Stormodige frän XJpsala, en Tolafostre och 
-Sigmnnd Köpstadskämpe frfln Sigtuna, Glumr från 
Vermlånd, 5axe, Flettir, Sale den Götiske odi 
Thord från trakterna af Göta-elf. Yidare kommo 
4ill Sigurd Ring en Erik jd Uelsingland med ett 
.ttort drakskepp, välbesatt med stridsmän, en Sig- 
våld med ellofva skepp, en Trygg ve och en To- 
mall med tolf skepp, en Läsir, ryktbar af sin se- 
ger öfvei* Hunnema''^), med ett präktigt, förgyldt 
ttngskepp, fuUbesatt med goda, väl utrustade strids- 
män, och en Bagväld Rädkloke, en af de ypper-* 

< buBdradel) ftmiu fanns eller erinrades, emedan liaa i ain ooi- 
aUndiiga berättelse om detta slag (Lib. VIII) säger sig iMfra 
begagnat ocb f5ljt det gamla qv£de, som Starkoder diktat» 
bWlken sjelf varit en af de förnämsta kämparne i detta slag. 
Att ocksl ett gammalt qväde legat till grand för Saxos berät» 
lelse, ses redan, deraf, att kämparnes namn bos bonom an» 
ordnade efter rimbokstäfver. Ben stora öfverensstammeise i5r 
Ofrigt, som ej mindre i afseende pi kämparnes namn In stri- 
dens bela gång, finnes mellan Saxos berättelse ocb Sagobrottets « 
utvisar klart, att de bemlat sina uppgifter från samma källa. 
Jfr S u b m, Dannu Crä. Hist. III. 73) Familiares. 74) Ty sS 
bar troligen, såsom Subm, 1. c, med stor. sannolikbet förmo- 
dar, det gamla ^vädet innebåUit, ehura Sazo missförst&ii 4ci 
ocb kallar Läsir "Victor Pannonior um.** 



Digitized by VjOOQiC 



///. Ivar Vidf., Harald H., Sig. Ring^ Ragn. fodbrdk. a63 

Sta kämpar. Dä Sigurd Rings helii magt var sam- 
lad, utgjorde skeppens antal 3,5oo; dessa lade ut 
g^nom Stocksund; men Sigurd sjelf med sina hird- 
män och Vestgöta-kären drog landvägen söderut. 

Fnän Östersjön skjuta tvänne hafsvikar upp in- 
At Östergötland; den ena af dessa kallas iSlättbar 
ken, den andra Bråviken; den förra sträcker sig 
upp mot Söderköping, den sednare går upp mot 
Norrköping*; landet,, som ligger mellan dessa vikar^ 
sä, att det på trenne sidor är omslutet af dem» 
bär nanm af Vikbolandet Derstädes, nära invid 
Varaby- eller Tuna-å *"), i Östkinds härad och 
Husaby. socken, ligga de öppna inarker, som kal- 
las Bråvalla-slätter; här, på gränsen mellan* 
.Sigurd Rings och Harald Hildetands riken, var den 
utstakade valplatsen. Sigurd Ring, som tågat ge- 
nom skcM;en Kolmården, då han kom fram ur skof 
gen, nedstigande från Kolmårdens höjd, sloff vid 
BrA vikens stränder upp sina tält, tätt invid s&ogsr 
brynet. På samma ffång anlände äfven hans flot- 
ta och lade upp i viken, hvarpå manskapet gick i 
Lutid och förenade sig med landshären. Sedan kort 
dereflejr Konung Harald äfven ankommit och med 
Danska nuigten landstigit öster om Svearne, ordl- 
nades genast begge härarna till drabbning. 

Den tidens förnämsta sätt, att uppställa en 
här i slagordning, var i form af en pyramid el- 
ler likbent triangel med spetsvinkeln vänd mot fien- ^ 
den, h vilket af den likhet, ställningens form ha- 
de med ett svinhufvud, kallades att svinfylka hä- 
ren. Detta skedde på det sätt, att man än ställde 
en man i spetsen, två man i andra, tre man i tre- 
dje, fyra man i fjerde led och så vidare, än åter två 
man i spetsen, fyra man i andra, åtta man i tre- 
dje led, eller en man i spetsen, tre man i andra, 
fem man i tredje, sju- man i ijerde led och så 
vidare i samma progressiva förhållande. £n s4* 

75} Kallas i SagobroUct Vara -i. 

Digitized byCjOOQlC 



364 Hednatiden. 

dan hfirens uppställning hade för sin tid stora förde- 
lar. Angripen, danade hären en sköldborg, nem- 
ligen de, som stodo pä triangelns ben, gjorde en 
half vändning till höger eller yenster, så att de 
bildade front ut åt sidorna; derpå satte de sköldar- 
na så tätt tillsammans, att hela linien framtedde en 
enda sammannängande sköldmassa, medan de, sonei 
stodo i sjelfva triangeln, lyftade sina sköldar i vS* 
dret och pä detta sätt danade ett sköldtak. Gick 
åter hären frän denna kildanade ordning öfver till 
anfall, så rigtades alla spjutkast på ^i enda punkt 
af den fiendtiiga linien, så mycket lättare, som det 
bakoin varande ledet alltid stod något utanför det 
främre och derföre obehindradt kunde bruka sina 
vapen, €huru djup ställningen än yar« Bröt ändt-* 
ligen Svinfylkingen in med handvapen, så var in- 
gen linie i stånd att kunna uthålla kilens tryck«- 
ning, derföre den ock af skalderna blifvit besjungen 
'såsom den fruktansvärdaste af alla slagordningar ''^). 
Efter detta sätt ' uppställde Sigurd Ring Svea- 
hären. Dess ena arm räckte intill Vara-ä, den an- 
dra sträckte sig utföre ända till Bråviken, men hä- 
ren på det hela i sin uppställning gaf utseende äf 
'en triangel eller pyramid, framteende mot fienden 
en djup, tätt sluten, ogenomtränglig massa. I spet- 
sen stodo de starkaste och bäst beväpnade kämpar, 
och främst den starka, väldiga kämpen Ragvald 
Rådkloge, näst till honom Tryggve och Läsir, ef- 
ter dem Alfreks eller Adals söner och Yngve, och 
framför baneret gick Ädils den Stormodige frän 
Upsala. I främsta lederna eller Svinfylkingens yt- 
tersta rader voro alla med svärd och yxor bevltp- 
nade, bakom dem stodo spjutdragarne, efter dem 
äter kastspjutsky tterna , och sist, i de eftersta le- 
derna, bågskytterna samt de, som med slungor ka- 
stade de mördande vapnen. Sigurd Ring red sjelf 
omkring, eftersåg och ordnade hopames ställning, 

^2^) F. H. Jahn, Udsigt över Nordens Krigsvasen. 

Digitized by VjOOQiC 



///. Ivar Vidf.^ Harald H,^ S/g. Ringj Ragn. Lodbrok. a65 

och dä allt var i ordning och redo till slag, ISt 
han folket sitta ned att hvila och befallts luder- 
srennema att icke förr blåsa i krigshornen, än dé 
sågo Konung Harald pä sin stridsvagn ankomma 
till sitt hufvudbaner. 

Harald nemligen, såsom mycket gammal , lät fö^- 
ra sig till striden i en vagn. Han satte Bruno, 
den förståndigaste af sina höfdingar, att stäHa upp 
hären efter det af honom brukliga skick. Bruno 
ordnade höfvidsmännen under sina vissa märken. 
På högra flygeln stod Sköldmön Hetder, och un- 
der hennes baner stridde mer.än hundrade käm- 
par och måhga höfdingar. Öfver venstra flygeln för- 
de Håkan Huggenkind befälet; han lät bära sitt eget 
baner framför sig; under honom stodo många Kon- 
ungar och många utmärkta stridsmän, bland dessa 
Alf och Alfarin, söner af den gamla Konung Gand- 
alf i Alfhem. Mellan begge flyglame, i midten 
af slagordningen, höjde sig det stora hufvudbane- 
ret; omkring detsamma stodo Konungens kätnpar 
och skalder, men sielfva baneret uppbars af Sköld- 
mön Ursina; vid hennes sida stridde Sköldmön 
Vebiorg, omgifven af många och stora kämpar, 
bland hvilka de namnkunnigaste och förnämsta vd- 
ro en TJbbe af Friesland, en Brat Jute, en Orm 
af Anglien och Are Enögde, men öfver- alla syn- 
tes Konung Harald sjelf på sin höga stridsvagn. 
Han sände Bruno att efterse, om Kung Ring var 
färdig till strid, och huru han uppställt sin här. 
Bruno återkom med den berättelse, att, ^åsom 
honom sjmtes, var Konung Ring färdig till slag, 
men underligen och mycket behändigt hade han 
skipat sin här, ty hela hans slagordning var ställd 
så spetsig framåt som en vigge, så att det mot 
honom vore svårt att slåss. När Harald detta hör- 
de, blef han bestört och svårmodig till sinnes, 
förundrade sig mycket, h varifrån Sigurd Ring lätt 
denna krigskonst, fruktade, att Oden nu ville vända 

Digitized byCjOOQlC 



^M Bednaiidtn. 

segern ifrfln honom, ställde då till Krigsguden en 
bön och bad om seger, eller i annat fall, att ha|i 
sjelf mätte stupa med hela sin här» och att deima 
bön måtte biifva hönd, hembjöd han Oden till of- 
fer alla dem, som i striden föUo. 

Då sålunda på begge sidor allt var färdat och 
beredt till den stora afgörande drabbningen » och 
från hela norden alla de yppersta och största 
kämpar här på ett ställe Toro samjade, för att 
med hvarandra i en stor och märklig strid mäta 
sina krafter och i så måqga höfdingars och hjeltars 
närvaro inlägga ära, och Konungarne på ömse ér 
.dor uppbudit all sin konst ibr att gifva åt sina 
stridsmassor det eftertryck, som ligger i en skick- 
Jig, väl ordnad uppstälhiingochanyändningaf dem, 
.ga& ändtligen med blåsning ur ludrarna tecken till 
jden stora stridens början* Från begge sidor be- 
svarades ludramas rop med väldiga härskrin. Der- 
på afskötos pilarna, h vilka tätt som hagel genom- 
flögo hiften. Sedan dessa och spjuten voro kasta* 
.de, grep man till slagsvärden och yxorna och de 
med jem beslagna stridsldubboma, och då, såsom 
tvänne åskmoln, stötte begge härarna tillhopa med 
ett vapenbrak, likasom himmel och jord fallit till- 
sammans ''''). På lika sätt som Grekemas och Tro- 
janemas fomstrider, efl;er den målning Homerus gif- 
vit oss af dem, hufvudsakligen afgjordes genom de 
. ömsesidiga hjeltames tvekamp med hvarandra , odh 
såsom dessa rände ur lederna, vexlade bittra och 
hånande ord, och deras bragder ensame upptaga 
och omfatta stridens hela gång, sä skildras äfven i 
våra sagor förloppet af det stora Bråvallaslaget. 
Två kämpar, Ubbe af Friesland på Danskarna si* 
da och Står koder den gamle pä Svenskames, spe- 
lade mästare i striden och gjorde kvar på sin sida 
utgJingen länge oviss. För deras grofva öch väl- 
diga hugg dignade alla till marken, h vilken helst 

77) S.axo. 

Digitized byCjOOQlC 



///. Ivar Fid/.j Harald H.^ Sfg. Ringj Ragn. Lodbroi. Ii6j 

éom kom i deras väg* Ubbe i sypnerhet utbredde 
en stor förödelse omkring sig i början af slaget 
Han sökte fram till spetsen af Sigunl Rings hftrt 
hvarest de väldigaste kämpar stodo som en förmur 
for bela hären. Dfl uppstod mellan honom och 
Bagvald Rådkloke^ främsta pelaren för Svea-hären, 
en tvekamp, som, efter sagans ord, varit den at- 
drahfirdaste, ty ehvar dessa storhuggande män fram- 
gingo i hären, der såg man förfärliga hugg upjp- 
bSras. Efter mAnga dem emellan utdelade välaiga 
dag dignade Ragvald slutligen ned för Ubbes hugg, 
Sedbn vände Fig denne mot Trygg ve, men |äi^ 
räckte icke striden, innan äfvan Tryggve fölL Då 
förenade sig Alfrisks begge söner att samfidt mola 
den förförliga mannens grufliga frainlart. Vhbe 
sträckte dem begge till marken, och sedan nedla- 
de han äfven Yngve. Spetsen af Sigurd Rings tor 
Tar bruten, alla de styf väste kämpar, somderUif- 
vit ställda, så många, som af händelsen icke bli^ 
Tit förda åt sidan eller kommit i handgemäng m^i 
sndra kämpar, hade fallit för denna enda man* 
Han bröt nu med oemotst^dlig kraft in i Svenska 
hären. När Sigurd Ring detta såg, äggade han si- 
na män och ^rrade dem att icke låta en enda 
man förhäfva sig öfver dem alla, de, som likväl 
Toro så stolta och stormodiga kämpar* Haik fråga- 
de, hvar nu den kämpen Starkoder vore, som w- 
nars alltid plägade bära högsta härskölden i striden. 
Då Tände sig Starkoder mot Ubbe, och mellan des- 
ta, der två väldigaste kämpar i begge härarna, npp^ 
stod nu en lång och förförlig strid; Starkodier (^ 
Ubbe ett stort och djupt sår, men fick sjelf der- 
emot sex, alla svåra; hittills hadef han aldrig för 
eo enda man varit i sådan fara. Emellertid rasa- 
de striden med häftighet mellan begge härarna; 
derigenom skedde, att andra stridande boppr stöt- 
te fram mellan de båda kämparne, och detta vål- 
lade, att de blefvo skilda från hvarandra, innan 



Digitized 



by Google 



a6B Hednatiden. 

Utgången af deras tvekamp blifvit afgjord. Deref- 
ter föllo för Ubbc ännu fleixi kämpar. Han förde 
svärdet med begge händerna och röjde väg för sig 
finda fram till Thelemarksboema , som stodo i dse 
eftersta lederna. Några af de säkraste och yppersta 
skytter bland dessa satte sig då samman, att göra 
honom till skottmäl för sig; då föUUbbe, genom- 
-borrad af fyra och tjugu pilar ''^). Sjutton '^^) ut- 
märkta kämpar och dessutom en hop andra Sven- 
ska och Götiska män hade för denna enda man 
dels fallit, dels blifvit illa sårade. Sedan han var 
ur vägen röjd, och sedan äfven Sköldmön Vebiorg, 
som hårdt trängde in på Svenska hären, (allde mån- 
gen kämpe och äfven bestod en ärofull tvekanip 
med sjelfva Starkoder , slutligen sjelf föll för Thorkil 
den Djerfve, Kung Rings kämpe, som med stort 
skryt sträckte henne till marken, dä skedde inoin 
kort stund stora förändringar. Starkoder var nu 
den öfvennägtigaste kämpen och anställde en stor 
förödelse i Danskarnes leder. Han nedhögg efter 
en hård tvekamp den stora kämpen Huni, sedan 
fyllde han Ella, som ville hämnas den förras död, 
derpå nedlade han Borgar, och efter honom sträck- 
te han Hjorter till marken; dessa alla räknades 
bland Konung Haralds förnämsta kämpar. Dcref- 
ter banade han sig med svärdet väg af och an ge- 
nom fiendens leder och nedslog, hvem honom mötte» 
Slutligen trängde han fram iritill sjelfva hufvudba- 
neret; då gick Sköldmön TJrsina emot honorii med 
hånande ord; han af högg hennes venstra hand; att 
hämnas henne, steg kämpen Brae fram; honom slog 
Starkoder genast ned; sedan uthöU han en härd 
strid med Gnep den Gamle, en vidtfrejdad kämpe ; 
men så väl denne, som äfven Haki, Gardr och 
Roe Langskägg, de yppersta anförare i Haralds liar, 
dignade alla till marken för den väldiga Starkoders 

78) Så Sagobrottet, Efter Saxos berättelse har haii blifvit ge- 
nomborrad af i44 pilar. 79) Hojs Sax o trettiosex. 



Digitized 



by Google 



///. Ivat Fidf., Baraid H.j Sig. Ring, Ragn. Lodbrok. 1^69 

1^^* ^^ KonuQg Harald nu såg» kum stort ne- 
derlag skedde på hans kämpar och hofmän, ställ-*- 
de han sig på knä, fattade tvänne saxsvärd» ägga- 
de hästarna till språng, störtade in bland fienden 
och högg rundt omkring sig med hegge svärden, 
till dess ändtligen hans hjelm träffades af en klub- 
ba, som krossade hans hufvud, så att han föll död 
ned ur vagnen. Hans egen fältöfverste Bruno säges 
hafva gifvit honom detta dråpslag «°). Då Kung 
Ring märkte, att vagnen var tom, och deraf för- 
stod, att den gamle Konungen fallit, lät han ge- 
nast med ludrar gifva tecken till stridens upphö- 
rande och erbjöd Danska hären fred, h vilken den- 
na äfven mottog. 

Följande dagen framletades Konungens lik ur 
en hög af fallna kämpar. Derpå byggdes ett bål», 
och på bålet lades Konung Haralds gyllene skej^s-. 
stam; sedan ditbars det kongliga liket, och deref- 
ter^ antändes bålet; då, när alla de förnämsta höf- 
dingar sörjande gingo omkring det brinnande bå«« 
let, uppmanade Konung Ring dem att kasta på el- 
den guld och vapen och ailt det dyrbaraste, som. 
de egde, att dermed föda den låga, som. förtärde 
^ så stor och vördad Konung. Sedan, när Uket 
Tar förbrändt, upphemtades askan efter den döda; 
den häst, som Konungen haft med till striden, 
slagtades; en stor hög uppkastades, och i sanuna 
kog, jemte den urna, som bevarade den fallna Kon- 
ungens stoft, lades äfven hans vapen och hans häst, 
ntstyrd med en präktig sadel. Då talade Kung 
Ring öfver den dödas grift, bad till Gudarne och 
önskade, att Kung Harald främst af de fallna måt- 
te rida till Yalliall och i Odens sal bereda vänner 
och fiender goda säten «'). 

So) Hos Sax o är det Oden sjclf, som under Bronos skepnad 
gaf Harald banesSrct. 81) Sax o. Enligt berättelsen i. Sa- 
gobrottct liar Harald blifvit nti sin vagn infDrd j högen, 
hfareflcr Konung Ring uppmanat alla kampar och den döda 

Digitized byCjOOQlC 



£ftw Bråvallaslaget, ''det största och namii^ 
'iLunnigaste, som i nordlanden tarit hållet '^)r 
hlef Sigurd Ring Konung äfven öfyer Danmark. 
Sedan han deröf ver satt Skattkonungar och Jarlar, 
har han, efter sagans berättelse"'), företagit ett 
härnadståg till* England. Han var förmäld med 
Alfhild, dotter till Konung Gandalf den Gamle 
i Alf hem. Med henne hade han en spn, som kal* 
lades Ragnar ' ^). 

Denne Ragnar och hans aöner hafvavid sina 
namn föstat stora, blodiga minnen. Englands och 
Frankrikes chrönikor tala med förskräckelse om de- 
ras grufliga härnadståg, och äfven våra egna sagor 
berätta om dem, huru de fört sina fruktansvärda 
vapen kring alla Europas länder, nedbrutit borgar 
och fösten, vunnit många föltslag och segrar ocli 
gjort sig mera namnkunniga än några andra af den 
nordiska forntidens kämpar och hjeltar. Mycket 
synes dock hafva blifvit dem till^;nadt, som till* 
Jcomiher andra, emedan sagan gema binder vid 
Aorfre|dade namn äfven minnen fr^ andra tider " *). 

KoBmig«nt ftraimtU wAn att katU in i li9g«o Ti^pett, tm* 
ringar ock dyrbarheter; aedan detta Tar tkedt. Kade IriSgoi 
Idifrit tilltlatea« Sa) Sagohroti. fferauds oek BépseM S. Jim-v, 
& 33) Se tUUgget hot Peringikiöld till OL Trjggr. S. hot 
Snorre Sturl. II. 84) Hos Saxo. ir Ragnars (Lodbroks) fo- 
der Sig?ardas Ring, Konung Ofver Skåne octi Seland, en 
Kelt annan person än den Svenska Konung Ring» som stridde 
»td Harald HildeUnd i Brlvallaslaget Saxo. sitter sin Sig- 
vardus Ring» flagnars ftder » Ungt sedaare fram i tiden. SS) Än- 
da från den tid , man började att taga en närmare kännedom af 
nordens fornbäfder, att granska och reda deras utsagor» har 
Ragnar Lodbroks och hans sOners tidhyarf, genom de har mö- j 
lande stridiga, med hvarandra oförenliga uppgifter» fttrhafda- 
tecknaren och Ibmiorskarea fbrctett de största avårigheler. I 
▼åra sagor talas om Ragnars och hans söners Tidstrackla här- 
nadståg till EngUnd, SaxUnd» Walland (Nederländerna)» Fiank*»' 
rike o^h ända boit till Lombardiet uti Italien, der de intagit 
staden Lnna, hrilken de trodde rara Rom. Härnti instämma 
med de nordiska sagorna Frankrikes och Englands gamla chrö- 

Digitized byCjOOQlC 



Då således, i afseende på våra forn-nordisia Kon-^ 
ungars och höfdingars så namnkunniga härfkrder i 

Dikar. I de Frankiska annalerna har Björn Jernsida eAerlém- 
nat elt fruktans värdt namn» och hans fader sUges hafva hetat 
Lothhroeus (eller Lothroc), Konung i Danmark. De En- 
gelska annalerna hafva bevarat ell icke mindre frnktansvärdt 
minne af Ingvar och Ubbe jemte deras bröder, och dessa kal- 
las söner af liothbroc, en Dansk man af konglig börd. Äf« 
ven deri sammanstämma de Engelska fom-nrkundcrna med de 
nordiska» att Lodbrok blifvit mördad i England» oc)i att hans 
söner kommo fÖr att hämnas fadrcns mord; sönemas namn 
oppgifvas i det närmaste lika» och Snnu andra öfverensstäm- 
m^lser utvisa ovedersagligen» att här ar fr&ga om samma hän- 
delser och samma personer. De Frankiska och Engelska chrö- 
nikorna berätta händelserna i chronologisk ordning och utsta- 
ka tiden för de märkvärdiga händelser» som timat i deras land. 
Efter de förras uppgifter kom Lothhroca^ son Björn Jernsida 
iBitrferr^m costa) till Frankrike omkring Ir 84o eUer 85a 
ned en stor här af hedniska sjöröfvare från de nordiska län* 
..denui« Det härjandie infall fiter» som »kedde i England af Dan- 
akar, Hormän» Svenskar och Göter, bland hvilkas anförare 
Lodbroks söner Ingvar och Ubbe med deras bröder förniälaa 
hafva varit de förnämsta» inträffade är S67» då Northumber- 
lands Konungar Osbrith och Ella blcfvo slagna , den helige £d- 
nand» Konung i Ostangeln» mördad är 870, Burghred» Kon- 
wng i Mercien» fördrifven är 874» och den store Alfreds Vest- 
fluuska rike ölV^rsvämmadt af fiender. I följd af dessa upp- 
giller sknlle Ragnar Lodbrok hafva lefvat under förra hälflaa 
åt IX århundradet» och hans söner Björn Jernsida» Sigurd 
Ormöga och Ivar» hvilka efter Bagnars död delade hans län-, 
der »eHan sig» regerat vid medlet och under sednare hälften 
af aamma Irhandrade. Men denna tid hade norden» enligt vi- 
ra hSfder» helt andra Konungar; Erik Edmnndsson var dä Kon- 
«ng i Sverige» Gorm den Gamle t Danmark och Harald Här- 
Äger i Norrige; den förstnämnde var i Sverige den fjerde Kon- 
ungen frän Björn Jernsida» Gorm den Gamle af Danmarks 
Konungar 'den fjerde i rätt nedstigande led frän Ragnar Lod- 
hrok» och Harald Härfager» som blef Enväldskonung öfver 
Horrtge omkring är 874 » härstammade genom sin moder Ragn- 
hild i femle led från Ragnar Lodbrok* Enligt våra häfder således 
akuile vid medlet och mot slutet af VIII århundradet samma 
personer hafva lefvat och samma händelser tilldragit sig, som 
efter de utländska chrönikornas uppgifter icke inträffat förr , än 
under 'Scdnare hälften af IX århundradet, således vid pass etC 



Digitized 



byGoögle 



973 Hednatiden. 

dessa tider till fremmande ländfir, det verkliga för-» 
håUandet dcrmed icke kan med full tillfbrlit en- 
■ dast 

århundrade sednarc. Härtill kommer änna, att de Isländska 
annalisterna y en Are Frodc och hans efterföljare, som i likhet 
med andra länders chrönikskrifvare ville bringa händelserna 
under yissa ärtal, framflyttat Ragnar Lodbrok och hans sCner 
till IX århundradet, faärutinnan rättande tig efter de Engelska 
legenderna, utan att gifva akt på den motstridighet, hvari de 
härigenom kommo med de nordiska konungalängderna och an- 
dra slägtregister. Till fSljd dc^f hafva de nordiska häfdcma 
bäruli blifyit sins emellan stridiga, och Tillervallan i denna 
tidens händelser derigenom ännu mera ökad- Att förlika el- 
ler f5rklara dessa med hvarandra så of&renliga uppgifter hafya 
åtskilliga af yåra nordiska häfdeforskare, såsom en To rf as as 
och många med honom, antagit tvänne Konungar med namnet 
Ragnar Lodbrok, af byilka den förste, som yarit nordens öf- 
verkonung, skulle tillhöra det VIII århundradet , men den sed- 
nare, de utländska cbrOnikomas Lothbroc, förmodas hafva ya- 
rit någon Fylkiskonung på Jutland i IX århundradet; andra i 
åter, såsom Wilde, erkänna blott en Ragnar Lodbrok, men 
gifra dennes söner en ovanligt hög ålder; åter andra, såsom 
den berömde häfdeforskaren Muller i Danmark, anse de så 
kallade Lodbroks söner hafva varit hans sonsöner. I de Frän- 
kiska annalerna förekomma tvänne Nord människa anförare med 
namnet Ragnar, af hvilka den förra furdc sin vikingaflotta upp- 
för Schelde år 836, och den sednarc framträngde till Paris år 
845. Adam af Bremen omnämner i sin kyrkohistoria ea Dansk 
Konung vid namn Reginfred, hvilken lefvat under Hhrra hälf- 
ten af IX århundradet, men blifvit fördrifven af sin samkon- 
ang Harald och sedan idkat sjöröfveri; denna Reginfred, hvil- 
ken äfven omtalas i de Frankiska annalerna, synas både Saxo 
och de Isländska annalisterna hafva ft^rvexlat eller ansett fÖr 
densamma med Ragnar Lodbrok; namnen Björn och Ivar åter 
Toro i norden så allmänna, att de, som i de Engelska ock 
Frankiska annalerna uppträda under detta namn, kunna haf- 
va varit helt andra än Ragnars söner; man finner ej blott ^år, 
utan till en del äfven uttryckliga vittnesbörd, att de Isländ- 
ska annalisterna och sednare sagoskrifvare haft sig bekanta så 
väl Adam af Bremens kyrkohistoria som äfven en och an- 
nan af de Engelska och Frankiska chrönikorna; man känner 
sagans art och benägenhet att gerna sammanbinda flera »»ark- 
värdiga händelser och på ett berÖmdt namn hopa flcr^ bearif- 
ter ulan beräkning af tidsföljden. På dessa grunder har Geijer 



Digitized byCjOOQlC 



/// Ivar Fidf.^ Harald B.j Sig. tting^ Ragu. Lodbrok. 373 

dast efter den nordiska sagan framstsUas^mender- 
emot frän de länder, som varit föremålen för dessa 
härtåg, säkrare och till en del samtida berättelser 
öfverkommit till oss om de förskräckliga besök, de 
haft af de från norden uttågande härskaror, så an* 
tyda vi blott i korthet den nordiska sagans berät* 
felser, så vidt de angå hämadsfårdema, men skola 
längre fram, i Yrte afdelningen, företaga eå utför- 
ligare framställning af våra hedda-föders vikinga- 

(Sy. R. H. i.) funnit fiannolikt, att hvad de utländska chr&ni- 
korna berätta om Ivar, Björn oc& deras bröder, blifvit af Is« ' 
ländame lanipadc till det, som fomsagnerna yetat ber&tta oni 

* Bågnar Lodbrok och hans söner. Detta är och blir också tro- 
ligen det enda 'sätt, att n&gorlnnda kunna begripa och l^rkla» 
ra den sammanblandning- af händelser och tider, someger rum 

i afsccndc på Ragnar Lodbroks och hans söners bedrifter* Ehu- ' 
ru de Frankiska annalerna ingenting berätta om Ragnar Lod- 
broks egna krigiska bragder, utan blott 'i förbigående nämna 
hans namn, de Engelska annalerna åter endast förtälja sägner- 
na oih hans död , synes dock ryktet om honom såsom en frak- 
tansirärd man hafva kommit till dem , och flera omständigheter 
förjinlcdt att anse fÖr hans söner dem, som på ett så f^rfärligr 
sutt under sednare hälften af det IX århundradet uppträdde i 
deras länder och tilläfvcntyrs varit hans sonsöner eller frän- 
dcr af honom. Till en del gäller detsamma äfyen *om de här- 
nadståg, som yåra sagor tillägga lyar Vidfamne, Harald Hil- 
detand och Sigurd Ring, hyilka aUa sägas hafya inkräkUtoch 
behcrrskat Northumberland eller en femtedel af England. En- 

• ligt ide Engelska chrönikorna hafva Nordmännens infall och 
liärjningar i England icke tagit sin början förrän mot slutet ' 
af det yill århundradet, men sedan länge fortikrit, dock i 
aynnerhet efter år 887 blifvit allt fruktansvärdare, till dcsi 
lindtligen under sednare hälften af samma århundrade Northum- 
berland af dem eröfrades. Efter all sannolikhet hafva i de 
nordiska sagorna tider och personer blifvit furvexlade,så myc- 
ket hellre , som i de Danska konunga längderna flera Konun- 
gar med namnen Ring och Harald 'förekomma, Ivar åter varit 
ett namn, som burits af många nordiska höfdingar, hvarigen- 
oro skett , att sednare händelser blifvit tillämpade eller tillba- 
kiifurda på de äldre stora och vidtfrejdadc namnen Ivar Vid- 
famne/ Harald Hildetand och Sigurd ^ing. Jfr Geijer, 1* c. 
och Hallenberg, jinm. L 

Sv.F.M:iD. 18 



Digitized 



by Google 



dyl Hednatiden* 

ftrder» Jmgsthg och erftfringar i fFraunande lätidsr. 
efter vittaesbörden af desaa läi^ers egna chrönikor« 
Ragnar» Signrd Rings $on» var en storvext 
ock yettboren mm, manligt skön till utseendet^ lik- 
nande dernti 9m moder» som var af Alfaslägt^ åea 
vackraste i nordlanden« Redan , medan han ännu 
var yngling, lekte för hans sinne och hug endast 
stora 9 manliga gerningar* Derföre, sä $nart han 
k^msåtill åren, fick han af sin fader manskap och 
härskepp. Med dem drog han ut och hlef en stor- 
härman. Dä styrde öfver Östergötland en mägtig 
Jarl, som hette Herraud, namnkmmig af sina vi- 
kingafärder och hjeltebedrifler i unga åren, nu sty- 
rande sitt land a fred med vishet och klokhet. Han 
hade en dotter, som kallades T hor a, en jungfru sä 
smärt och vacker hland sitt kön som hjorten bland 
djuren, sä att hon var en prydnad 1 sin faders 
borg, hvarfore bon äfven kallades Thora Borgar- 
hjort. Jarkn älskade mycket sin dotter och lät 
ät henne, efter tidens sed, nära intill borgen upp-* 
bygga en jungfrubur eller frustuga, som kringhäg- 
nades med en skidgård eller ett trädplank. Den- 
na Thora kom i en stor far^. Saga^ berättelse 
är, att en orm, hvilken såsom liUn och mycket vac- 
ker af Jarlen bHf^it skänkt till hans dotter och af 
henne uppfbddes i en liten ask, der han låg på 
guld, hade tillika med guldet efter hand vext ^.ill 
en sådan storlek, att han icke engång rymdes i 
Thoras kammare, utan låg i ring utanför jungfru- 
buren, fordrade i hvart mål en oxe, sprutade et- 
ter och gift, var ond och tillät ingen att närma 
sig frustugan utom dem, som förde mat till honom 
och Thora. Denna händelse bekymrade Jarlen myc- 
ket. Haa gjorde ett löfte och förband sig att gif- 
va Thora tiU hustru och med henne guldet till 
hemgift ät den, som befriade honom och hans dot- 
ter från detta odjur. Men ingen fordristade sig 
der till. Ryktet härom kom till den unga, modiga 



Digitized 



by Google 



///. Ivar Vidf.^ Harald £r.> Sig. Ring^ Ragn. Lodirak. ^jS 

Hajpoar. - Han lät ät sig förfårdiga ludna byxor och 
öfverLläder; dessa sjudade han i beci^ och l^t dem 
sedan hårdna; derpå for han till Östergötland, steg 
i land nära intill Jarlens borg» gic]^ så i sin lud-, 
na och beckiga drägt med svärd och spjut i han- 
den fram till Jungfruburen och dödade onnep. Bag-r 
nar var då blott femton år gammal, och hans se^ 
ger öfver den vidunderliga ormen han^ första narnn^ 
kiinniga bragd, hvarefter hai> af sina ludna byxor 
fick tI^namn^t Lodbro k. Jarlen, befriad fråne^t 
stort bekymmer, g|prde ett präktigt gästabud och 
gaf med glädje sin dotter åt den oförfkrade Kon-^ 
ungasonen. Ragnar och Thora älskade hvarandrs^ 
mycket. Hon ibdde honom tvänne söner» Erik 
och Agnar. 

En tid dérefter dog Thora, och Ragnar blef der- 
Öfver så betagen af sorg, att han beslöt aldrig me-^ 
ra ega någon qvinna. Uan tillsatte män att jemte 
hans söper stjrra riket, men återtog sjelf sin förri| 
vikiugalafnad, för att söka strider och faror. På 
dessa vikingafärder lade han en sommar in i en hamn 
Tid Spangarhed i Norrige, strax österom Lindess- 
näs, Norriges sydligaste udde. Om morgonen gin- 
go matsveqnerna i land för att bjaka bröd. De fin- 
go då se en liten gård ej långt från stranden, be« 
gåfyo sig' dit och förrättade der sitt arbete. IVär 
de återkommo till skeppen och uppbröto matkistor- 
Ba, ^bekändq de, att aldrig något bröd blifvit s4 
illa bakadt, emedan de sett en flicka af så under- 
bar skönhet, att deras ögon varit mera fastade på 
henne, än på det arbete, som de hade förhänder» 
Ragnar trodde, att ingen flicka på jorden kunde i 
skönhet förliknas med hans fordna gemål; sven- 
nerna försäkrade, att Kråka, så hette den under- 
håra flickan, i den delen icke eftergaf Thora Bor- 
garhjort. Dä sände Ragnar några män upp iland, 
att till den okända skönheten frambära hans hels- 

Digitized byCjOOQlC 



576 ^ Hednatiden* 

ning, det hop skulle komma till faonom^ Men för 
att på samma gäng prof va hennes skarpsinnighet 
och förstånd 5 hade sändemännen sig uppdraget att 
säga henne 9 det hon skulle komma h varken klfidd 
eller oklädd, hvarken mätt eller omätt , h varken 
ensam eller i någon menniskas sällskap. Gården, 
der Kråka uppfostrades,* beboddes af ett ensamt 
torparfolk, som till åren voro gamla, till utseen- 
det fula, svarta och vederstyggliga; de kallade Kra^ 
ka sin dotter och låto henne gå i grofvaj^ smut- 
siga kläder; hon var förbuden att rentvätta sina 
händer, och sitt länga, silkesmjuka hår hade hon 
aldrig kammat förrän samma morgon, då hon, sys- 
selsatt efler sin vana att valla boskapen, fick i ham- 
nen $e de många, vackra skeppen joch sedan hör- 
de^ att-fremmande folk Voro komna till gården; 
då putsade hon sig, gick hem och ^hjelpte mat^ 
svennerna att knåda degen till brödet. Till den 
helsning, Konungens sändemän nu framburo, sva- 
rade hon, att*hon följande morgon ville infinna sig. 
Den gåtfulla föreskriften om det skick, hvari hon 
skulle anlända till Konungen, efterkom hon på det 
sätt, att hon omsvepte sig med ett fisknät och 
lät sitt länga-, sköna hår falla deröfver; så hvar- 
ken klädd eller oklädd, tog hon till mat icke an- 
nat än en lök, hvaraf kunde skön|as, att hon 
väl smakat uägot, men dock icke mättat sig; fler- 
efter begaf hon sig ned till stranden, åtföljd blott 
af en htind, sä att hon icke kom ensam, men dock 
icke i någon menniskas sällskap. Ragnar Lodbrok 
måste först lofva henne fullkomlig frid och säkerhet, 
innan hon kunde öfvertalas att stiga upp på hans 
skepp. Könungen blef genast intagen af hennes 
skönliet och fattade till henne en stor kärlek; men 
han kunde icke på några villkor förmå henne att 
besvara denna, innan han först fulländat det vi- 
kingatåg, som han hade för händer, sedan på åter- 
färden tagit henne hem till sitt rike, der hållit 

I 

Digitized byCjOOQlC 



HL Ivar Vidf.j Harald H.j Sig. Ringj Ragru Lodbrok. 377 

bröllopp med henne och offentligen förklarat hen« 
ne för sid .gemål. Sä hlef Kråka Drottning och 
moder till de i sagorna så namnkunniga Ivar Ben* 
löse, Björn Jernsida, Hvitserk, Rag vald och Sigurd 
Ormöga* 

Ragnar Lodbrok synes att hafva haft sitt hufvud- 
8äte på Seland. Öfver Sveriges rike styrde en Kon* 
ung, som kallades Eisten (eUer Östen)* BelL I 
Hervarasagan ^ ^) förmäles, att han varit en son af. 
Harald Hildetand ; andra ^'') säga, att han af Rag* 
nar Lodbrok blifvit satt till Konung i Sverige för 
att Yärja detta rike mot Ragnars egna söner; det. 
sannolikaste är, att han af Sigurd Ring blifvit upp* 
tagen till medregent, och i sådant fall har han tro- 
ligen varit en son af Harald Hildetand eller en 
ättling af den gamla konungastammen i Sverige« 
Eisten Beli bodd^ i Upsala. Han var en så stor 
och nitisk offrare , att ingenstädes i nordlanden va* 
rit ett sådant blotande som i Upsala under Kung 
Eistens tid; detta i förening med andra för oss 
okända omständigheter har gifvit anledning tlU den 
berättelse i sagan, att föremålet för hans offer .och 
dyrkan varit en ko, kallad Sibylla (efter annan 
läsart Sebelia, den jemt ramande), åt hvilken han 
offrade så flitigt och väldeligen, att ingen förmäd* 
de göra honom något motstånd, ty i krig ställde 
han denna ko framför tropparna, och genom hen- 
nes ramande blefvo fienderna redan vid slagets bör* 
jan så förvirrade, att de kommo i deh största oord* 
ning och nedergjorde hvarandra inbördes. På^.det* 

86) l^eml. sista capitlet i denna Saga , cHer Konungalångdcn. En- 
ligt densamma , såsom förut (not 68) är anmärkt , har Harald 
Hildetand varit Konung i Götaland , och Sigurd Ring i Pan* 
mark; den förres son Eisten har efterträdt sin fader i Sverige» 
och den sednarcs sön Ragnar likaledes efterträdt sin fader i 
Danmark. Men i Sagobrottet tillegnas Harald Hildetand helt 
andra sDucrl S')) Fragmentum Island.^dt Regib. Dano^Norv», 
hos Langebck, L c. IL 

Digitized byCjOOQlC 



3j8 Hednatiden. 

tfe är det äfven, tillnamnet Be Ii ■•) häntyder. 
Han sfiges hafva hållit mänga skalder vid sitt hof « •), 
och det vittnesbörd gifves honom , att han varit 
en klok Konung, mägtig och folkrik och för sin 
troUdomsmagt så fruktad, att ingen vågade ofreda 
bonom och hdns länder, h vårföre höfdingar och 
jBän gerna med honom lefde i godt förstånd, sä 
att han hade många vänner. Äfven mellan hon- 
om och Hägnar rådde en sådan förtrolighet, att de 
bvar sin sommar beredde gästabud för hvarandra. 
Vid ett sådant till&lle, då Ragnar i sin ordning 
}>esökte Konung Eisten, och dennes dotter Inge- 
borg första aftonen bar fram drycken för båda 
Konungame, började Ragnars hofmän tala sig emel- 
lan » att det för deras Konung vore vida hederli- 
gare, att fästa sig vid Kung Eistens dotter, den 
aköna Ingeborg, än att längre hafva gubbens dot- 
ter från Spangarhed till gemåL Detta tal kom för 
Ragnprs öron. Han gaf uppmärksamhet deråt och 
trolofvade sig med jungfru Ingeborg, dodk med 
yillkot*, att hon ännu någon tid skuUe vara fästmö. 
På hemvägen förbjöd han vid li£sstraff sina män 
att nämna något om denna förbindelse för Drott- 
mng Kråka. Efter hemkomsten erfor han dock redan 

88) Betia eller Baula, böla alsom en oxe eller ko. Exempel fö- 
rekomma på den krigslist, att man ställt hopkopplade hastar 
•ch tjurar i spetsen JF5r hären och pä detta sätt hngt fien- 
den) leder i oordning; tilläfventjrrs har nSgot sådant» eller 
kanske äfven det» att Eisten på sin fana haft afbildad en ko» 
symbol af jorden eller naturgudinnan freja» i förening med 
hans nitiska offrande gifvit anledning ttll ofranstående dikt. 
I Orienten dyrkades Isis och Astarte under bilden af en ko. 
Pctta djurs religiösa betydelse och dess symboliska samman- 
hang med den stora modren naturen framträder äfven i kon 
Audhumbla uti vår nordiska mythologie. I fornsagorna talas 
också om en Konung ögvalder» en mägtig stridshjeltc , som 
flitigt oflTrat till Gudarne och mest trott på en ko» hvilken 
han fört med sig» b vart han farit. Se Snorrc Sturl. O/. 
Tryggif, S> c. 70. 89) Se SkaldataUt, hos Suorrc Stur- 
Icson. 

DigitizedbyCjOOQlC " 



///• Ivar Vidf., Hardd R.j Sig* ttingj Ragn. Lodbrok. 279 

försto qväUen, att hon hade kunskap derom. Hen- 
nes foglar, sade hon, hade sutit uti ett torniUp-^ 
sala under hans dervaro och burit till henne un- 
derrättelse om ellt, hvad der föregått. Hon bad 
honom att icke fullfölja sitt förehafvande, ty ho^ 
Vore en Konungs, men icke en torparegubbes dptten 
Hennes fader hade varit en så berömlig och namn- 
kunnig man, att hans jemngode icke funnes, och 
liennes nioder den fagraste och Visaste af alla q vin- 
ter, hvars namn skulle lefva i allas minne, så lää-. 
gé verlden varade. ^ 

I fordna sagor omtalas en storfrejdad man; 
som burit namn af Sigurd Fofnersbane éllei* 
Sigurd Sven. Han ledde sina anor upp till Sig- 
ge, Odens son ^^), men nedstammade i andra ledl 
fräii Hunalands ryktbare Konung Völsung, hvil- 
kens efterkommande blifvit kallade Völsungar. 
Bland alla af denna ätt, hvars bedrifter, öden och 
olyckor besjungas i flera fornq vaden '*) och i en 
serskild Saga ^^) omständligen förtäljas. Sr Sigurd 
Fo&ersbane den största och ryktbaraste och hans 
öden sammanväfda med de i fornsånger och sa|per 
^riidtfrejdade Giakungarnes, éöner till en Konung 
Giuke, hvars rike legat vid Rhen. 

Denne Sigurd Foffaersbane, sä uppgaf Kråka, 
irar hennes fader. Att förklara detta, berättade 
hon den saga, som falins detom, huru Sigurd ha- 
de på fiället funnit den visä Brynhild, Kung 
Budles dotter. Någon tid derefter hade Brynhild 
fbdt en dotter, som kallades A slog och i dess ^pä- 
da år uppföddes hos Heimer, en mägtig höfding i 
Heimdalen. Efter Sigurds odi Brynhilclas olyckor 
och död, och då Heimer, Asldgs fosterfader, fruk- 
tade, att efter henne skulle letas, för att utrota 
Sigurds hela ätt, gaf han för hennes räddning till 

90) Jfr Inledn. 8. 97 ff. 91) Se den äldre eller Poetiska Ed- 
dam. 9a) Vöisuiigasagan> bland Periugskiulds Nordiska 
Kämpadater, 

Digitized by VjOOQiC 



a8o Hedna^tiden. 

spillo sitt bo och sin egendom, lade den lilla tre* 
iriga flickan jemte flera dyrbarheter af guld och 
silfver i en konstrikt hopfogad harpa och vandra* 
de bort åt nordlanden. Vid vattenfallen tvådde 
han det späda barnet, stillade dess hunger med en 
lök och de^ tårar med harpans toner. Så kom 
han efter långa vandringar till Spangarhed i Norrige 
och tog herberge hos de gamla hjonen, derstädes. 
> Dessa, då de sågo ur harpan frarosticka en flik af 
ett dyrbart kläde och äfven varseblefvo en kostlig 
guldring skymta fram under fremlingens slaifviga 
jUader, mördade försåtligen om natten den ankom- 
na gästen. . Sedan sönderslogo de harpan och ftin* 
po der med förvåning ett flickebarn; de bemägti- 
ffade sig dyrbarheterna, beslöto efter långa öfver- 
^ggningar att uppGdda flickan, utgåfvo henne för 
sin dotter, kallade henne Kråka, klädde henne i 
torftiga, smutsiga kläder och tillhöUo henne att 
valla boskapen samt lägga hand vid alla hos dem 
förekommande arbeten. 

Så berättade Kråka ^)), och Ragnar afhörde 
med (bnuidran hennes berättelse. Hon sade vidare, 
att det barn, hvarmed hon nu gick hafvande, månde 
blifva ett svenbam och hafva märket af en orm kring 
ögat. Detta inträffade, och då tviflade Ragnar ej 

93) Ännn i flutet af XVII Irhundradet lefde på folkeU lappar 
i tralLtcn af Spangareid i Christiansands stift i Norrige en gam* 
mal folkvisa om en konungadotter, som, störtad af sin styf- 
moder i sjön, blifyit i en guldhårpa uppkastad på stranden, 
bar blif?it. der tkpptagen, der veKt upp, vaktat getter och sedan 
blifvit förmäld med en Dansk Konung. Viken, der harpan 
sSges hafva blifvit drifveni land, bar namn af Guld-vi i gen; 
nära derintill finnes en hick , som kallas Krakabascken, och 
man* visar der äfvcn Aatlög-hGjen, kullen, der hon sntifc 
och vaktat boskapen. Aadlov eller Aatlog är i dessa sam- 
ma trakter ännu ett vanligt qvlnfolksnamn, och en folksägen 
är, att en Patisk Drottning aldraförst burit detta namn. Tor-> 
f as n s , Series Djrn., och S c h Ö n i n g , Norig, Hist. I. Jfir M il 1-* 
lar, S, Bibi. IL, och Geijer, Sv, R. H. 1. 



Digitized 



by Google 



ni. Ivar Vidf.j Harald H.j Sig. Ringj Ragn. Lodbrok. aBi 

mera på sannipge^ af hennes berättelse. Gossen 
blef efter sin morfader kallad Sigurd, med till- 
namnet. Ormöga efter födelsemärket. Nu gjordes, 
öfverallt kunnigt, att Kraka^ rätta namn var Aslog, 
och att hon var dotter af den stora hjelten Sigurd 
Fofnersbane och den visa, namnkunniga Brynhild. 
Ragnar behöll sin gemål och tänkte ej mera på nå- 
gon förbindelse med Ingeborg. 

Sedan upphörde Sastens och Ragnars vanliga 
vänskapliga färder till hvarandra. Agnar och .Erik, 
Ragnars söner med Thora Borgarhjort, togo detta 
tillfål}e i akt, utrustade manskap och skepp, dro- 
go dermed upp till Svithiod och framforo öfverallt 
i landet med stort härjande. Eisten sände pilbud 
ut öfver hela riket och samlade tillhopa en väldig 
här. Med denna drog han bröderna tUl mötes och 
träfifade dem på vallen framför ^i skog. Han var 
dem till manstyrka vida öfverlägsen och begagnade 
tillika den krigslist, att han i skogen undandöljde 
/större delen af manskapet och lät blott en tredje- 
del af hären rycka fram på vallen. När striden 
var börjad, och fienden trcMlde sig hafva he]^ Sven- 
ska magten framför sig, kom Eisten med hufvud- 
styrkan framtågande ur skogen och inklamrade den 
fiendtliga hären. Då stupade, efter modigt käm-* 
pande, den ena af Ragnar^ söner, Agnar; den an--' 
dra, /Erik, blef öfvermannad och tagen till fänga. 
Derefter gaf Eisten tecken, att striden skulle upp- 
hora. Han erbjöd den fängna ynglingen friheten, 
han tillbjöd honom äfven sin vänskap och sin dot- 
ter Ingeborg till gemål. Erik afsl,og allt. Han 
ville icke öfvergifva sin broder i döden , icke öf- 
verlefva de mänga kämpar, som fallit i denna strid; 
det skulle äfven lända honom till vanheder att lef- 
va och höra Eisten kallas Agnars baneman ^- och 
han, Erik, icke hämnas sin broders död; sä ville 
han icke köpa jungfru-famntag och hölja sig med 
skam; e) skuUe då vid lians död moder och frun- 

Digitized by VjOOQiC 



ItO) ' Hednatidttu 

^er begråta honom, ej någon dricka arföl ^(l^ 
lionoRi. ' I detta stolta sinne steg han fram till 
Konung Eistcn , utbad säkerhet och frihet för sina 
t)fvrerblifna män att draga, hvart de vilte , men sa* 
de^ det han sjelf ville dö på spjut. Eisten tyck- 
te, att han mot dem begge handlade illa. Ham 
önskan ville han dock icke vägra att uppfylla. DJ 
nedstöttes en mängd spjut i vallen med spetsarna 
hppåt. Erik gick fram till spjuten, tog derpå es 
ring af sin hand, kastade den till sina män, sona 
fött frihet att draga hem, bad dem bringa ringen 
till stjufmodern Aslög lemte helsningoch budskap, 
huru lians broder och nans kämpar fallit. Sedan, 
efter sin villja, kastades han upp pä spjuten, ocl 

E& dem liggande, under kamp med döden, qvad 
an med huftig frimodighet en säng om sin död, 
prisade sin dödsbädd och bjöd korparna till gästning. 
När sändemännen kommo till Danmark, dröj- 
de de trenne dagar, innan de gingo till Drottning 
Aslög. Ändtligen trädde de fram till högsätet, der 
hon satt, öfverlemnade till henne ringen jemte häls- 
ningen och budskapet om hennes stjufsöners och hä- 
rens fall. Då Äslög säg ringen och hörde budskapet, 
mllade från hennes ögon stora tårar, de fdrstanä- 
jgon sett denna qvirina fbrr eller sedan fälla. Hon 
beklagade, att hvarken hennes gemål eller hennes 
söner voro hemma, men hon ville, så Shart någon 
af dem hemkomtne, icke underlåta att utkräfja 
hänmden för de fallna, såsom hade de varit hen- 
nes egna söner. Bågnar hade dragit bort i här- 
nad till österländerna ^*), och äfven Ivar Benlöse, 
Björn Jernsida, Ragvald och Hvitserk, Aslögs sö- 
ner, voro ute i vikinga fäi^der. Desse hemkommo 
först. De hade på härfärden förlorat sin broder 
Ragvald. Aslög kände ingen liarm öfver denna 

94) Sä i det (not. 87) citerade Isländska fragm. hos Langefccl. 
. I Lodbroks S. äter säges, att bau var faren i konuogsstämifM 
till en annan del af riket. 



Digitized 



by Google 



///. Ivar Fidf.j Harald H., Sig, Ring, Ragn. Lodhrok. 'äSS 

terlust; hon kunde icke se^ att han till vidate be- 
röm skulle hafva lefvat; länge hade lienijes egna 
söner låtit henlie drifva på dem , innäri de komiiiit 
sig helnifrån; hon älskade icke huslättingar. Nu 
uppmanade hon dem, att hämnas sina fallna half- 
tröder, mSn, som hon hållit för de största ocK 
Wodig^ste hjeltat; hon erinrade, att de, Agnar och 
lErik, icke skulle låtit sina bröder länge ligga oliäm- 
''Hade; hon matiade derfore sina söner, att på del 
liärdaste utkräfja hämnden ; hon äggade på jUll sätt 
'cleras mod och ärelystnad, men länge forgäfves. 
De vägrade enträget att draga upp till Sverige och 
'sätta sig sjelfva och sitt manskap i fara for den 
1'mägtiga och ilskefulla Eisten och det. grufliga blo- 
ftandet der uppe i landet, hvars like aldrig varit 
hördt, så att rnaii der näppligen hade att strida 
ined menniskon Ändtligen dock, sporrade af Aslögs 
ständiga äggelser, beslöto de sig till denna här- 
färd och öfverenskommo att starkt rusta sig med 
'manskap och skepp, emedan sådant här icke finge 
isparas, om seger skulle väntas. Dä anskaffades så 
många skepp, som kunde åstadkommas; pä dessa 
stego bröderna om bord och drogo sjövägen; Aslög, 
som sjelf tog del i deniia krigsfara, emedan hon 
Ville förvissa sig, ätt hämiiden blefve rigtigt ut- 
Tord, tågade land vägen med den öfriga deién at 
hären. Få utsatt ort förenade sig begge härarna 
och foro sedan fram öfver landet med ett förskräck- 
ligt härjande och mördande, ^ä att ingenting sko- 
nades. Eisten samlade genast sin krigsmagt till- 
hopa. Härarna möttes, och en strid uppstod, som 
varit en bland de hårdaste. Slutligen stupade Koh- 
\mg Eisten, och då blefvo Svenskarne slagna. Der- 
efter drogo bröderna hem, emedan de icke längre 
ville härja i landet, sedan det blif vit utan höfding. 
Ragnar Lodbrok, återkommen från sin här fä rd 
till österländerna, satt någon tid stilla och styr- 
de som öfverkonung Danmarks och Sveriges riken. 

I ■ • Digitizedby VJI^VJVIVI 



384 Hednatiden.' 

Sönerna h^åe, sedan de hämnats sina slagna halC* 
bröder, på nytt dragit ut i vikingafärder till £rem« 
mande kuster och voro länge borta. Hvarken Rag- 
nar eller Aslög visste, hvar de voro. Men ryktet 
förkunnade om dem stoja bedrifter; man hörde sä- 
gas, att de gjorde sig namnkunnigare än alla andra, 
och att jngen kunde med dem förliknas. Detta tal 
upptände åter ungdomens eld och kraft hosdenre* 
dan till åren komne Ragnar. Han eftersinnade» 
huru han' månde kunna utfara något stort och ut- 
omordentligt företag, som skulle i namnkunnighet 
öfverträffa alla andra. Sedan han derom öfverlaggt 
me4 sig sjelf, lät han bygga tvänne skepp af det 
slag, som kallades Knorrar, de största, son^ hittills 
varit sedda i nordlanden. Då kunde man förstå, 
att Ragnar åter förehade någon härfärd ur landet. 
Men ingen visste, hvarthän ' Konungen ärnade sig. 
Endast för Aslög yppade han sitt forehafvande och 
förtrodde henne, att han ville ställa éin kosa till 
England och endast medbafva de tvänne storskepp , 
han låtit bygga, sapit sä mycket manskap, dessa 
kunde rymma. Aslög föreställde honom vådlighe- 

' ten af en sådan härförd och huru svårt ;det vore 
att med stora skepp landsätta på England i anse- 
ende till der varande farvattens bankar och grund, 
rådde honom derföre att hellre taga flera och smär- 
te skepp, emedan man lättare med.dem kunde hål-* 
la in i hamnarna och med sädana icke heller lopp 
så mycken fara V}d inträfifande skeppsbrott eller 
storm. Men Ragnar svarade, att icke vore deri 

^ någonting sä undransvärdt och ovanligt, att vinna 
länder med många skepp, men ännu aldrig liade 
man sett eller försport, att ett sådant land som 
England kunnat med tvänne skepp intagas. Aslög 
beledsagade honom ned till skeppen. Det föll hen- 
ne denna gången tungt att skiljas vid honom. Rag- 
nar lade ut, kom till de Engelska farvattnen och 
utförde i de Skottska fjärdarna på dervarande ku- 



Digitized 



by Google 



///. tvär Vidf.^ Harald B., Sig. Ring^ Ragn.lodtrok tSS 

ster o<;h öar många Modiga bedrifter. S],utligen 
led han skeppsbrott på kusten af Northumberland» 
då ^en så häftig storm uppstack, att begge hans 
skepp, blefvo sönderslagna. Dock lyckades det för 
henom och hans manskap att rädda sig till lands med 
vapen och kläder. Konungen der i landet, sagan 
kallar > honom Ella ^^), drog en här tillsammans* 
Mot denna här utgjorde Ragnars män blott en rin- 
ga hop. De stupade alla,, och sedan Ragnar sjelf 
fyra gångor med väldiga hugg banat sig väg genom 
fiendens leder, blef han slutligen inklamrad mel- 
lan sköldar och på detta sätt tagen till fånga. Man 
yille veta hans namn. Ragnar vägrade att säga 
det. Då blef han kastad i en grop full af ormar, 
dier efter sagans ^rd, i enormagärd. Under qva- 
len af <letta pinsamma dödssätt var det hans tröst 
att tänka på sina söner och den hämnd, dessa mån- 
de taga, *'ty visst/' sade han ^ "ville grisame grym- . 
"ta, om de visste galtens tillstånd , visste, hvad den 
''gamle lider." Han härdade sig mot de tilltagande 

5 lågorna med tankan på sina lefnadsbedrifter och 
e blodiga svärdslekar, ihvilka han varit. Dä 
q vad han, eller har Kråka, hans gemål, eller en 
annan i det forn-nordiska hjelte- och kämpalifvets 
anda till^hans minne och i hans namn qvädit den he- 
roiska minnessången Bjarkamal ^'), besjungande,/ 

^5) Någon Konang af detta namn i Northnmberland yid denna 
tid Tet man val af de Engelska chroniiorna icke attuppgifya; 
men England yar i dessa tider fördeladt i sju konungariken, 
och deras under de inbördes krigen tätt omvexlande Konun- 
gar hafya vSl icke aUa blifvit upptecknade; dessutom buro bov 
Anglosacbsame namn af Konungar aUa de» som Toro af kong- 
1ig börd, fastan de icke voro regerande; for öfrigt bar Ella 
varit ett s& allmänt konunganamn i England, att en gammal 
-> Isländsk skald betecknar Engelsmännen med namnet '*£llasaf- 
komma." Se Hallcnberg, jinm. till Lag, S..B,If. I. $&) SI 
kallas detta minrtesqväde i Ragoar Lodbroks S. , men bär el- 
jest hos Isländarne vanligen namn af Krakamal, b vilket sy- 
nes antjrda, att man tillcgnat det it Ragnars gemål Kråka. Af 

Digitized byCjOÖQlC 



:^ Hednaiiéen. • , .. 

\^xx h» vid femton år gaf lindormeq banp ock 
vann Thora Borgarhjort; sedan i Eirarsund (Öre-^ 
s^nd) af slagna fiender skaffjät många- rof åt gamar, 
oph andra rofatande foglar; derefter i sitt tjugonde 
åpr öst^a £br Dinimynni vunnit seger öfver åtta Jar- 
lar; från deni^i blodiga lek laggt upp i Ifu och. 
hämtat många Helsingar till Odens. salar; sedan i 
Skarfa^-skären färgat svärdet med Kung Bafnes^ 
blod; derefter slagit och fällt Herraud, ehuru från 
Lundavall ingen Jarl laggt ut hurtigare än han; 
SLedan låtit Inthyris-öarna blifva vittnen till blodi- 
ga svärdslekar och, många kämpars Ml, och derp& 
fört blodiga vapenskiften med Kung Follner på, 
Burgundarholm» då liken af slagna kämpar kring- 
flöbo Bornholms stränder och Kung Fpllner äfvea 
sjelf föll, ehuru ingen Konung större var än han; 
än vidare., huru han till långväga länder fUrl^ de. 
blodiga vapnen. Flandriska mör gråtit vid ^värds- 
striden, då om morgonen Konung Freyer med Flan-- 
driska ynglingar och män föllo, och huru påEpgr' 
lunäs Konung Walthio&r nfied många hundraa& 
stridsmän stupat för Nordmännens svärd, desse se- 
dan i B^rdafjärden och vid Hiadningavak med död- 
h^uggna fiqnder mättat rofgiriga gamar och korpar;, 
derpä med hopar af slagna män betäckt Northum- 
bernas land; s^dan öfver Söderöarna, qfver Irkmd 
och Skottland svängt de blodiga svärden, i Yedi^a- 
fjgrdea huggit Konung Marstan blodiga dödssår, be- 
redt för Konung Örn ett blodigt bad i llasiind, 
vid Lindiseyre slagit trenne höfdingar och rödfär- 
gat hafvet med Irernas blod, sedan på Onlungsey 
(Anglesey) för många åldrar efterlemnat minnen, 
hvarest till svärdslekar furstar framfarit; ändtligen, 

hvilken ålder deUa qrude an mUtte vnra, sä aUryckcrdetmed 
starka drag andan af det forn-nordiska kämpalifvct. Hela sån- 
gen' äterljud er af .svärd shu<;jar<^n och manfallen i det ena slaget 
efter det andra, lifligt framställande, huru de stora bedrifter- 
na tätt fuljde pä h va rand ra. 

Digitized byCjOOQlC 



///• Ivar Vidf.^ Harafd H.j, Sig. Ritfgj, Ragn. Lodbroh ^9f 

KoFU eflet blodiga förder i SkoUknds fjärdat slbfepp»<) 
borden körde i hafvets grund, och dermed den 
sfcridsäUa färden ändades. \ femtio härstrider ha-^ 
de han pröfvat vapen med kämpar och hjeltar^ 
icke hade han ät £Ua ärnat sitt lif; men hvad; 
ödets Gudin^pr skipat, det kunde ingen undgå. Nuf 
sleto etterfulla ormar hans kroj^ sönder, och de-«. 
ras giftiga hett sökte sig väg till hjertats^ kamrar.^ 
Dock kämpar det icke höfdes att qvida for döden. 
Leende ville lian låta sitt lif. Hem hjödo faonon& 
Disorna till Odens salar, att i högsätet med Åsar-»: 
ne ur det krokiga hornet tömma mjödetsmust ^'').) 



IV. 

Svea Konungar^ af Sigurd Rings äUy från' 
Sfjom Jemsida. 

Efter Ragnars död delte sönerna hans länder 
mellan sig. Björn Jernsida tog Upsala rike, det 
vill säga det egentliga Svithiod tillika med Öster- 

97) P^ graiid af de Isländska Langfcdgatalen utsätter Torfei^^. 
(Ser. Reg. Dan,) Ragkiar Lodbroks dödsår till omkring år 790. 
X>e Engelska clit^önikorua {Ckron. Sax. och Stméon Dun., 
NisL Eecl. St, Quthberti samt Qest. Beg. JngL^ hos Twys^ 
écn, CQllfcu Scripu Ang4,) hei^tta oss, att qmkrtiig &r 7S7 
Ccftcr andra först år 791 eller 799) Vo^dmäniieii kommit med, 
trenne skepp och plundrat hda kusten af Britaonien; yidare 
teskrifvcs, huru de år 793 på ett gräsligt sätt härjat ön Lin- 
disfarne (den nordiska sagans Lindiseyre), roén följande året 
blifvit straffade, nar deras skepp af storm söndersplittriides , do * 
tjclfTa, sa mån^a af dem sora på stranden uppkastades , ihjel— 
glogos, och derM ^nf^rare pii ett grymt titt dddadet (erudefi 
ntee oeei$U9). Pcssa uppgifter sammanstämma i hufvudsa^Lcn 
med den nordiska sagan. EoUgt Chron* $aK* timade denna 
liordmäimene olycka aä ostium tf^wri fluminit, d. t. s. vid 
Wcare-fiodens mynoing» enligt Simeon J)nnelm/ åter .yid 
utloppet af dep uärii deiintill belägna floden Tyne i Northum- 
borland. 

Digitized byCjOOQlC 



^86 ffednatiden. 

och Vestergötland samt hvad dertill hörde ;Sigurii 
Ormöga bekom Seland med de öfriga öarna jemte 
Halland och Skåne; Hyitserk åter erhöll Reidgota* 
land (Jutland) och Yenden, men Ivar Benlöse, den 
äldsta af sönerna/ fick land och rike i England ^^}. 
Om Björn Jérn sida såsom Stolkonung i Upsala 
finnes ingenting upptecknadt till miniie af hans re* 
gering. Han efterlemnade tvänne söner, Erik* och 
Refil'*). Ref il var en sjö- och härkonung , som 
låg ute på hafvet och i härnader. Erik åter, den 
andra af detta namn bland Sveriges Konungar, träd* 
de efter sin fader till^ styrelsen af riket Han lef-. 
de icke länge. Efter honom kom Refilsson Erik, 
den tredje af detta namn, till konungadömet; han 
var en stor härman och én mägtig Konung. Sedan 
blefvo Upsala Erik, af det namnet den fjerde, 
och Björn på Haga samkonungar; de sägas hafva 
varit söner af ^n Björn. Hvilken denna Björn va- 
rit, namnes icke; troligen har han varit. en son af 
Eric (U) Bjömsson och en här- eller sjökonung li- 
kasom Refil, ty vikingafärder utgjorde konungasö- 
ners värdigaste yrke. 

Omkring år 83o anlände till Sverige Christ- 
na lärans första förkunnare i vårt land, den heL 
Ansgarius. Genom skogar och öfver sjöar tog 
han vägen upp till Birka, en by, der rika köp* 
män funnos, och der tillika var en af de säkraste 
hamnar, dit skepp från kringliggande länder sam- 
mankommo till marknad och varors utbyte. Det 
låg i granskapet af det gamla Sigtuna, så nära ih- 
tiU detsamma, att. det synes .hafva vairit såsom en 
■ fbr- 

98) Se ställena om denna delning i Scrtpt, rer. Sv.^m, avL VL 
p. x6g. Isl. fragm. hos Langebek, 1. c. IL, tiUaggér Sigard 
Ormöga äfren Viken och Agder ftndå till Lindesnäs jcmte en 
stor del af Uplanden i Norrige.* ^) I Landnawui omtalas 
äfyen In Asleik såsom son af Björn Jemsida) denne Asleiks 
sonesons son Thord» en namnkunnig man i Norrigc, rar eo 
bland de första» som nedsatte sig p& Island. 

Digitized byCjOOQlC 



IF. Svea Konungar j a/Slg, Rings nHj/r.B/orn Jernsida, ^ 

Sirétåd deraf, en hamn-» eller marknadsort ^^^)4 
Hit kom Ansgarius, Der Tai: då konungasäte, och 
Konungen, som der regerade, hette Björn* 

Denna Björn anser man vara densamma med 
den Björn på Haga '<^'), hvilken ofvan nämn- 
des såsom samkonung med Upsala Erik. Han mot- 
tog Ansgarius vänligen, och med lika välvilligheB- 
mottog och bemötte han äfven Biskop Gäubert, 
Bär denne några år derefter af Ansgarius sandel 
till Sverige. Hos samma Konung Björn var Brage 
den Gamle skald «^*). Bknd Islands första be- 
byggare namnes en Svensk man, som hetat Thord 
Knappr; han säges hafva varit en son af Björn på 
Haga »^'). Detta är allt, som finnes om denna 

loo) Rimbertus, Fäa Ansgatii, ocb Adamua Bremeftsis^ 
Bist, eccL ^amt dé säu Danim. Jfr Geijer, Sv. F. Ä L 
Det har länge bland våra Ibrnforslare vank anUget, att dea 
fordom sS namnkanHiga sUden Birka legat på Björkön i Mä- 
laren, <lcr åtskiUiga fornlemningar finnas» såsom ättebackar, 
Blenhögar och vallar med ingSngar, efter brilka äfven Gre^c 
Dahlberg i dess Sv. Ant. et Hod. meddelat en grundritning 
af staden Birka. Men redan WTilde (Jnm. ti7/ />i^) bar, på 
giund af Adami ocb Rimbcrti beskrifningnarj ådagaloggt, att 
gamla Sigtuna ocb Birka antingen varit en ocb samma eller 
tvänne bardt intiU bvarandra belägna orter. loi) EgenUi* 
gen Björn på Högen. I fferv. S. aägcs, att han befästade 
aen gård, som beter Äii^tf|- (Högen), ocb kallades dcraf Björn 
• f Han g i. Peringskiöld ocb flera efter honom baftra ansett 
detU Haugi vara Haga gård i Bondkyrka socken i tJpland>| 
ail från Upsala, så mycket mera, som deromkring skola fin* 
nas åtskilUga attebackar ocblemningar af munir samtderjamte 
aöder om byn en stor hög, bvUkcn anses vara denftia Konungs 
grafbög ocb dcrflire i orten ännu kallas Konung Björns hög. 
Men såaom Björn, enligt berättelsen i Fita Ansg., synes bafva' 
bott i eller vid Birka, finner Wilde, Le, sannolikare, att 
ifrågavarande gärd varit den urgamla kungsgården JEtåtUna 
(den höga kringstängda orten) vid Mälared, j mil från gamla 
Sigtuna. loa) Skaldatal bos Sn. Sturlcaom II. DersU* 
des namnes afven en Brage den Gamle Boddason såsom skald 
hos Ragnar Lodbrok och hos Eisten BelL io3) Undnama. 

Sv. F. tt. i D. lO 

Digitized by VjOOQiC 



, 4go ÉteänatiJen^ 

Konung åntecknadt, och finnu mindre »rdetykvail 
vi käiina om Konung Erik i Uppsala'***); man 
tror emellertid '^'), att han är den Konung Erik, 
€ha hvars upptagande bland Gudame fräga yarit, 
ty dAi i b&rjan af Christendomens förkunnande, 
inånga syntes benägna att antaga den nya läran» 
dndra äter icke ville erkänna någon fremmande« 
Gud, blef på ett ting med allmogen det förslag 
firanikastadt och gUladt, att, sä framt Gudame» 
snalUl skuUe okas, Erik, fordom Konung, då m^ 
de blond dem' upptagas; man ville ät honom byg* 
ga ett temj^l, och i samma tempel skulle offrafif 
^^himom såsom Gud'""^), I 

' En KonuBg namnes fiffen, som^ hetat Emund; 
Han hade blifvit fördrifven £pån riket och flytt till 
DanmarL ' Der, genom löften af stora förär ingår 
och genom förtröstan på de mänga rikedomar, som 
skulle vinnas genom intagandet - af byn eller sta- 

io4) I <ien ofvan sid. iSS i början af denna afdelning uppgifna 
ftrteelLoiog pi Svenska Konungar efter Ragnar Lodbroka lid 
hafya yi f51jt konahgalangdcn i Herv. S. Med denna 5fyer- 
cnssUmmer åét Isl. Langfedgatalet (N:o IV i Script, rer. StK 
m. €Bvi. L) i allt fifrigt utom dcri, att det gör Emund till 
samkonung med Björn på Hlga ocb alldeles förbigir UpsaU 
Erik. Konungal&ngden i Hery. S. 2 ter nämner blott Emund i 
förbigående stsom fader till Erik Emundsson, men upptager 
honom icke bland Konungarne. Genom dé Christna Missionä- 
rernas berättelser om Sverige lära yi att känna ännu andra 
Konungar y som för Isländarne yarit alldeles obekanta. Orsa- 

* ken till allt detta måste sökas i samregeringarna, %y diktade 
iro yäi dessa konunganamn icke. De nyssfOrmälta konunga- 
längdema må . emellertid vara mer eller mindre felaktiga , så 
ega vi, i brist af andra underrättelser, ingen annan utväg, an 
att antaga -dem sådana de äro. Hvad Upsala Erik beträf- 
far I, så namnes en sådan äfven i Landnamaboken ocb i INoma 
Gests S. Visserligen kan dock dermed förstås någon af de Öf- 
riga Erikarne y ocb kanske bar äfven den i Herv. Sagans kon- 
'ungalängd intagne Upsala Erik tillkommit genom något miss- 
Hirstånd. io5) Jfr Wildc, 1. c. io6) "Et templum in 
bonorem snpradicti Regis dudum defuncti statuerunt, et ipsi 
tanquam Deo vbta et sacrificia offerre coeperunt" Vita Ansg. 



Oigitized 



by Google 



JV. Svea Konungar^ (^f^^é* Äwig5 Mjfr.^Bjotn Jernsida. 30t 

den Birka, hvarest stora skattei* och öfvecflöd pä.aU^. 
egodelar funtao^, samlade h^n omkring sig en hop 
Vikingar, lystna ^på byten .och rof. Ett och tjugui • 
yikingstjskepp förenade sig med honom till aetta, 
företag, och sjelf hade han elfva skutor. Med den- 
na flotta, tillhopa två och trettio härskepp, styrda 
han upp till Svithiodska skären, lopp in i Mäla«^ 
ren och lade till utanför Birka« Der blefvo alla^ 
fiSrskräckta öfver detta oväntade anfalL Konungen,, 
som då regerade öfver landet, var icke tillstädes, 
ulan dragen f]é)*ran bort, troligen till fremmando 
länder '°''), Invånarne togo i sin nöd sin tillflykt 
till den hardt. invid liggande staden, der många^ 
och mägtiga Gudar voro '°®); dessas beskydd an- 
ropade de, offrade till dem och gjorde löflten;mei]; 
staden hade icke några starka fästen, ochmanstyr^' 
kan derstädes var icke heller tillräcklig för att 
motstå den (iendtliga hären. Således öppnade Bir^ 
kaboerna gerna en underhandling med Emund och. 
förklarade sig villiga att med honom ingå förlik- 
ning odh vänskap. Emund fordrade loo marker 
silfver i brandskatt. Denna ^^summa blef genast 
uppvägd och aflemnad till flottan. «Den fördrifne. 
Konimgen önskade blott att återvinna riket ock 

107) yUa Jn$g, Hvilken denne Konung yarit, namnes icle; aft 
det varit Björn pft Haga» är sannolikt. 108) Med denna 
ttad kan icke: förstås nSgon annan än Forn-Sigtuna, en såsom 
Odens borgstad och äldsta offerställe helig ansedd ort Atf 
Birka yarit en tätt derinvid liggande- köping, en nystad eUer , 
kolonie af den gamla staden , skönjes påtagligen af ofvanstå* 
ende f nr Vita An$g, hemtade berättelse. Från Birka yar san- 
nolik äfven den köpstadskämpe från Sigtuna y som vi sett näm* 
nas bland kämpame i Brlvallaslagct. Ty Isländarne synas haf- 
va inbegripit dessa begge stader eller orter under ett och sam- 
ma namn. För dem var namnet Birka obekant. Men deremot 
tala de om ett Forn-Sigtuna, hvilket förutsätter, att ett nyare 
Sigtuna fanns, och detta nyare Sigtuna har väl yarit samma 
köpstad med de Christna Missionärernas Birka. 

• " DigitizedbyCjOOQlC 



1^1 TttdnätiäefL 

tille på detta Tillkor gerna skona köpmännen 
för plundring och härjning; Vikingame åter hade 

Sjort sig hopp om stort bjte genoih sköfling af 
en rika handelsstaden och voro högligen miss- 
nöjda med denna underhandling; de ansågo för 
skymf att draga bort med så ringa vinning; de sa- 
de/ att h varenda köpman i Birka hade mera pen- 
ningar än dessa loo marker silfver, och de ville 
således icke afstå förr, än de hade plundrat bjn» 
När detta spordes i staden, och man tillika såg, 
att Vikingarne redde sig till anfall, lupo alla in- 
vånare i stor ängest tillsammans. Men ingen visste 
råda, hvad de i sådan fara skulle företaga, till mot- 
stånd voro de för svaga, och ingenstädes fanns en 
tillflyktsort, h varthän de i en hast kunde föra si- 
na egodelar, sina hustrur och barn i säkerhet. I 
denna tröstlösa belägenhet anropade de på nytt si- 
na Gudar och uppmuntrade livarandra att hembära 
dem ' stora offer. En man, som kallades Heri-^ 
garius '^^) var Ståthållare i staden och Konungens 
högsta rådgifvare. Han hade redan vid Ansgarii 
första ankomst till Sverige antagit den Ghristna läran 
och sedan hållit sig stadigt fast vid densamma. Den- 
ne man uppmuntrade Birkaboema att vända sig med 
sina böner till den mägtigaste af Gudame, till den 
Guden, som är himmelens och allas Herre och allt 
Styrer; han ensam kunde hjelpa. Birkaboema följ- 
de Herigarii råd. Strax cLerefter afsegbde Vikin- 
gaflottan. Emimd hade nemligen hållit rådpläg- 
ning med Vikingarne och på allt sätt sökt afstyra 
dem från anfallet på Birka; han sade dem, att der 
i staden voro många och starka Gudar, och att 
Christus, den mägtigaste af dem alla, der hade en 
fön^mling; han uppgaf en annan rik stad hos Sla- 

I4»9) "H er ig ar Sr tliet nampnet som ntt kallas almannelika 
Erik er.** Gamla Versionen af Vita Jnsg, I Legenden om 
St. Ansgarius kallas han "Erigariua, ^od nunc commani* 
ter dtcittir Ericus.** 



Digitized 



by Google 



IV. Svea Konungar, af Sig. Rings äu, fr. BjSm Jernsida. . sgS 

TQuerna, der ännu större byte med mindre fara 
kunde vinnas, och sedan han detta föreställt, fö- 
reslog han, att häröfver på sedvanligt sätt ge« 
nom lottkastning utforska Gudames villja. Då loll 
lotten pä den rika Slavonska staden, och Yikio- 

ne, söm icke vågade att sätta sig upp motGa- 
es villja, men villigt följde deras vipk, hvar 
de om byte och seger voro säkra, seglade. af jtill 
den anvista orten på kusten af Slavemas land, öf- 
verrumplade de säkra invånarne, intogo och sköf* 
lade staden i grund, h varefter de med stort och 
rikt bytjB vände tillbaka till Danmark. Emund 
åter, sedan han från Birka afvändt den hotande 
stormen, begaf sig in till staden, återgaf invånaiT- 
ne de i brandskatt undföngna loo marker silfver» 
förlikte sig med sitt folk och satt sedan någon tid 
stilla i ro "°). Så väl orsakerna till hans fördrif- 
vande från riket som äf ven hans sista öden äro. oss 
alldeles obekanta. 

Kort tid efter denna tilldragelse kom Ansg|« 
rius andra gången till Birka, nemligen år 853. 
Då regerade der en Konung, som hette Olof «»'). 
Också han afhörde välvilligt Ansgarii föredragande 
om tillstånd att i Sverige a förkunna den Christiia 
läran, gaf dertill äfven tillåtelse, sedan han derom 
först öfverlaggt med sina rådgifvare och på allmän- 
na ting inhemtat allmogens tanka. Vid samima tid 
företogo Danekame ett krigståg till Kurland. Detta 
landskap hade i förra tider tiU Sverige betalt skatt 
och erkänt dess öfvervälde, men nu på många år 
undandragit sig detta beroende ' ' ')• Danskarne vil- 
le bepgna detta tillfälle att tvinga dessa östra läQ- 
der tul skattskyldighet under Danmark; de utru- 

iio) Fita Jasg, tii) Han ar af IsläDdame tII icke okSnd',' 
men 6nnes dock i Langfedg. icke upptagen*. iia}"GensqtnB* 
"dam, Tocata Chori (Kurer» Kurländare), Sveonnm princi- 
*'pBtai olim subjecta fiierat» sed jam tnnc dia erat, qnoå rt- 
*'l»cUaDdo ais tabjici dedignabatur*'* Fäa Jiug. 

Digitized byCjOOQlC 



*!I94 '■ ffedna tiden. 

^stade till dei^ Sndan en mägtig flotta, kommo tiil 
kusten af Knrland och stego der i land; menKur- 
ländame grepo.till vap^n och slogo Danskamé med 
sådant eftertryck, att dessa förlorade hälften af sitt 
manskap, en stor del af sin flotta och dertill alla 
lie egodelar, som de sköflat af landet 'och fört till 
'skeppen. Då Konung Olof i Sverige hörde detta, 
- beslöt han att tillvägabringa det, som Danskarne 
icke förmått, samt återbringa landet under Sveri* 
'ges lydna[d. Han sarhlade tillhopa en stor_ här, 
'steg på sina härskepp, for öfver hafvet, landsteg 
•och kom först till staden Seebarg eller Seleburg 
i Sqmgallien, pä högra stranden af Duna--flodeik 
'Emedan man der icke väntade något fiendtligt 
'aiifall och icke var beredd till motstånd, blef det. 
-lätt för Svenskarne att öfverrurapla staden; de in- 
Htogo och nedbrände den i grund. Sedan drogo de 
'ISngre in i landet och lade sig för en annan stad, 
. som kallades Apulien'*'^^ Denna, stark och folk- 
"tik, försvarade sig manligen. I åtta dagars tid gjor- 
de Svenskarne gåhg efter annan de häftigaste an- 
•fall. Alla anfallen blefvo afslagna. Detta försatte dem 
'i stor förlägenhet. Många hade stupat, de öfriga 
voro uttröttade af striden och rådvilla, hvad de 
skulle företaga; de voro långt borta från sina skepp 
öch visste, att, om de drogo sig tillbaka, skoUe 
de blifva förföljda och från alla sidor anfallna* I 
'dennsi brydsamma ställning besteto de, att genom 
lottkastning utröna, om Gudarne bestämt för dem 
seger, eller lofvade dem att komma lyckligen till- 
baka .till sin flotta. De heliga lotterna kastades, 
men, alla Gudarne vände sig bort från dem. Hi 
blefvo de ' modlösa och mycket bekymrade öf vei 
sin belägenhet. Bland dem voro några köpmän: 
dessa erinrade sig, hvad Ansgarius hade lärt dec 
tid, han' sista gången var i Sigtuna, nemligen at 
de. Christnas Gud är mägtig att hjelpa alla dem 

/ Ii3) Pilten. 



Digi 



it zecrty Google 



' IF. Svea Konungar^ ^^£* R^s äiij^n Björn Jernsidal, a^ 

.som bpnom anropa; de föreslogo derföre» att man 
.(kulle försöka y om lian, de Christna männemas 
Gudt hvilken sades vara den mägtiga&te af Gudaif^- . 
ne, ville blifva deras bestånd. £n ny lottkastning 
blef företagen, och då föllo lotterna så» att Chrf» 
stus lofvade dem framgång. Detta gaf dem åter 
mod, vissheten om seger stärkte deras kraftei^, och 
de rustade sig att på nytt bestorma staden. Dei^* 
na hade mycket lidit genom de föregående anfallen. 
När derföre invånarne sågo Svenska liären på ny(t 
kringränna staden och reda sig till anfall, trodde 
de. sig icke mägtiga att uthärda nya stormlöpnixif- 
gar, skickade derföre sändebud ut till den Svenska 
Konungen och erbjödo sig att gifva Svenskame^de 
vape» och gods, som föregående året blifvit tagna 
från Danskarne, dessutom i. brandskatt erlägga en 
half mark silfver för h varje person » som i staden 
fanns 9 och hädanefter betala den i förra tider vaif- 
hga skatten samt vara Sveriges rike underdåniga 
och hörsamma. Dessa villkor blefvo antagna och 
med handslag stadfästade. JCurländiame gäfvo tret- 
.tio ansedda män i gisslan. Derefler vände Konung 
. Olof äter hem med rikt byte och stora skatter och 
mycken ära ' ' ^). 

Samma Konung Olof företog sedan ett härtåg 
till Panmark och inkräktade Skåne, Halland och 
öarna. Derefter satt han länge Konung öfver Dan- 
mark och Sverige. Efter honom togo hans sön^ 
Gyrd och Knut Danmarks Tike '* *). 

Samtidigt med Olof, som i Sigtuna eller Bir- 
kjL liade sitt hufvudsäte, regerade Konung Erik 

* ii4) f^^iia Ansg, il 5) ••Helgo (Kex in Dania) in proclio, qnod 
*'cam Olavo STconum Bege egit, ceeidit Olavua poslea £a 
•'Daniam et Svcciam rexit, et morbo occal^ait» Tune regnam 
^Danias adepti sunt Gryrdus et Canutns." Fragm. vétus Island» 
Los Lang eb ek» 1. c^ II. Jfr Ckron. Erici Eegis (men byar- 
est säges, alt Olof efter inlruktningen af Danmark regerat der 
blott i 5 år, ocb bans son efter bonom åfven blott én kort tid)» 
Ibid. IL» ocb Adaoiai Brem. UUu EccL 



Jigitized 



by Google 



sg6 'Hednatiden. 

Emundston i Upsala. Hån var san af en Kon* 
tmg Emund, troligen densamma Emund, som ha- 
de blifvit fbrdrifven, men sedan återkom och för* 
likte sig med sitt folk. Hans medregent Olof åter 
' har efter sannolikhet varit en son af Konung Björn 
pä Haga. Erik Emundsson var en stor krigsman 
och drog alla somrar ut i härnader till Finland, 
till Kyrialand, till Estland öch Kurland; dessa 
alla länder gjorde han skattskyldiga under Sverige, 
och älmu etthundrade och femtio år derefter sSg 
snan de jordhorgar, festen och andra stora verk, 
som han der anlaggt ''^). Honom tror man äfven 
vara densamma Erik, som i våra gamla dirönikor I 
kallas Erik Väderhatt, emedan han med väder 
och vind hade en sådan lycka, att hvarthän han 
väftade med sin hatt, dit blåste äfven vinden. 
Till minne deraf har på en ö i Mälaren, nära in- 
till Drottningholm, en hatt af jembleck varit på 
en hög bergsklippa uppsatt, och herregården, som 
ligger på samma ö invid denna klippa, harderifrfln 
sitt namn af Kongshatt. 

Denne Erik Emundsson hade med Konung Ha« 
raid Hårfager i Norrige långa stridigheter om Y^rm* 
land och Viken. 

^ I vidsträcktaste bemärkelse kallades Viken allt 
det land, som i en halfbåge kringgifver den från 
hafvet långt inskjutande Opslofiärden, vid hvars jtf- 
versta ända Norriges nnvarande hufvudstad Ghri« 
stiania ligffen Egentligen är det dock blott Satta 
sidan af denna fjärd, det mellan Ghristiania odk 
Göta-elf liggande landet, som förstås, då i våra 
fomhandlingar talas om Viken. Uti en inskränk^ 
tare mening åter inbegripes derunder blott den del, 
som sträcker sig från Göta^elf till Svinesund, så- 
ledes det land, som nu kallas Bohuslän. Detta 
landskap är genomskuret af många strömmar, elf- 
var och bäckar, och skärgården bildar en oräkiie- 

" ii(5) Snorre StnrL Olof d§n B^ligu & 

Digitized byCjOOQlC 



IF. Svea Konungar^ af Sig. Rings att^Jr. Björn /ernsida» '9^7 

lig mängd af större och miiidre öar, holinar oA 
skär, hamnar och vikar, hvarföré på denna för 
,faandehi välbelägna kust i hedentima drefvos hfide 
köpenskap och sjöröfveri, bagge gynnade af Göta- 
elf, uppföre hvilken fartygen gingo. Här, i trakten 
af Göta-elf, lågo de Elfv askar, som i sagorna så 
ofta förekomma såsom ett jemt och beständigt till* 
håll för Vikingar, äfvensom Brennöarna voro ett 
för handelsskeppen fruktans värdt Yikingabol; in- 
våname, som af sjön, af handeln och sjöröfveri 
hemtade sin. hufvudsakliga näring, kallades efter 
landets läge Yikveriar och Elfvagrimar (Vik- 
boer och Elfmänner); de skildras såscHn ett styft, 
ondt och hårdsinnadt folk. Det mellan Viken och 
de bebyggda trakterna af Vermland liggande lan- 
det, det nuvarande Dalsland, var denna tid än- 
nu öfverhöljdt af stora, tjocks^ skogar, hvarforehe» 
la denna landsträcka icke bar annat namn än Mar^ 
kerna eller Markbyggden, det vill säga Skogen el- 
ler Skogsby ggden, och dess bebyggare, de, som satt . 
sig ned i dessa skogar, der rödjat sig boningsplat- 
ser och af skogen hemtade sin näring, kallades der- ' 
af Markmänner *'''). I fomsagoma bära de nämn- 
da landsträckorna. Viken och Markerna (Bohuslän 
oeh Dalsland), äfven nanm af Alfhem eller det 
stora Markland * ^ ^)« Här träffas många fomlem- 
ningnr af ättebackar och så kallade Jättegrafvar, 
Dyrhus och Kummel. Alfhem hade i fordna li- 
der sina egna Konungar. Sigurd Rings gemål Alf- 
hild var en dotter af Konung Gandalf i Alfhem. 
Samma Sigurd Ring och hans son Ragnar Lodbrok 
underlade sig både Alf hem och ännu andra rundt 
omkring Opslofjärden liggande småriken, så att de 
med Sverige och Danmark under samma öfvervälde 
äfven förenade hela södra delen af Norrige. Etter 

117) Snorre Sturl. Baraid Hårf. S. Magnus Barfots S^ Ma-' 
gnus Erlingsons Sm llS) "MarkloDd mikilL** SagobroiU Jfr 

Digitized byCjOOQlC 



,9^ Hednatiden. 

JRagnar Lodbroks död kdmmo de&sa Noirska små- 
konungariken äter till .sitt förra oberoende och styr- 
des en tid af egna Ixöfdingar, till dess ändtligen 
Konung Erik Emundsson i Sverige upplifvade an- 
språken på Sigurd Rings och Bagnstr Lodbrpks ford- 
<Da besittningar i Norrige. Han underlade sig åter 
Alfhem, utsträckte Vestergötland finda till Svine- 
sond och satte öfver det mellan sistnämnda sund 
och Göta-elf liggande landet en egen Jarl, kaUail 
Rane den Götske, efler hvitken samma land se- 
tdan blef kalladt Rana-rike. Äfven bortom Svi- 
.nesund gåfvo sig under Svea-konungeps Ijdnad mån- 
ga höfdingar och mycket folk i Raumarike och i { 
Yestfolden eller det på vestra sidan om Opslofjär-» 
jåea liggande landet ända till Grätimar, likaså .i 
Vingulmarken och allt derifrån söder ut. Tillika 
.underlade lian sig Yermland, h vilket en tid sypes 
.äfven hafva varit räknadt till Ranarike " ^), 

Yermland utbreder sig i en halfkrets norr- 
.omkring, Yenern. Midtigenopi landet löper den sto- 
.ra Klara-elfven, som, utgående från Fämundsjön i 
Iiforrige, träder inom Yermlands gräns vid Sand- 
.källeiorsen i Elfdals härad, upptager sedan undef 
sitt lopp genom landet många mindre vattendrag 
. och utfaller slutligen vid Carlstad i Yenem. D^ 
.del af Yermlands nuvarande område, som ligger 

g\ östra sidan om denna elf, nemligen Yisnums, 
Ime öch Yäse härader jemte Yermländska bergsla- 
gen, fordom kallad Yermlands Berg, depnamellap 
.Klara- samt Gullspångs- och Svartelfverna liggaii* 
,de landsträcka var ännu vid slutet af IX århun- 
. .dradet en ödemark, en skog, hvaraf endast de när- 
mast till Yenem och kring Skagern liggande trak- 
ter varit bebyggda, ty der iinnas hednaålderns 
minnesmärken, en talrik mängd af ättehögar. Den- 
- na östra del af nuvarande Yermland räknades i des- 
sa tider till Yestergötland, eller till Nerike. Det 

119; Jfr Harald Harf, S. c. 35. 



Digitized 



by Google 



IV^ Svea Konungar j af Sig. Rings äit^/r. Björn Jerniida.^a^ 



-rar ejEientligen det vester om Klara élf tig_ 
landet, som bar namnet Vermland, och detta. land 
var ännu-en< herrelös ödemark, en öde skog, till 
hvilkenl ingen räknade någon besittningsrätt, då 
Olof Träteija och de vänner, som följde honom, 
-här, ijerran från de bebyggda orterna; sökte sig 
en fristad och iipprödjade åt sig bostäder i de 
4Angs med floderna löpande dälder. Då sedermera 
från Götaland och frän Syithiod många andra , som 
afven blefvo nödsakade att sök^ sig fristäder och 
nya boningsställen, drogo upp till Olof Träteija, 
hvarigenom skedde, emedan odlingarna ännu voro 
i sin början, att hungersnöd uppkom och ett upp- 
ror ptbröt, i hvilket Olof tillsatte lifvet, hade det- 
ta till följd, sedan sinnena sansat sig och orsaken 
till hungersnöden af förståndiga män blif vit insedd, 
att en del af folket drog vesterut öfver Eda-skog 
till »Solöarna i Norrige. Detta rike intogo de, ne- 
dergjorde Solve, som var Konung derstädes, och 
satte Olof Träteljas yngre son, Halfdan H vit- 
ben, till Konung öfver samma rike. Ingiald. 
åter, Halfdans äldre broder, blef af det i Verm- 
land qvarblif vande folket, tagen till Kontmg öfver 
detta land efter sin fader Olof Träteija. Då Ingi- 
ald dog, blef Halfdan, hans broder, efter honom 
•Konung äfven öfver Vermland. Sedan underlade 
•han sig Baumarike med härsmagt; genom gifte med 
Konungens i Norrska Uplanden, Eisten Hårdrådes 
dotter Åsa erhöll han en del af Hedemarken ; der- 
efter utsträckte han sitt välde öfver Thotn och Ha- 
daland jemle en stor del af Vestfolden , landska- 
per, som då utgjorde egna småriken i Norrige. I 
dessa besittningar bibehöilo sig hans efterkomman- 
de under omskiftande lycka intill Halfdan den 
Sv ar te, som i fjerde led^ nedstammade fiAn Half- 
dan Hvibben, Olof Träteljas son ?*°). Halfdimden 
S vårte, sä kallad af sitt svarta hår, var blott ett 

120) Ynglingasagan. 

Digitized byCjOOQlC 



,9éo Hednatiden* 

år gammal vid sin fader Gudröd den Stormodigcs 
dikL Under hans minderårighet underkastade 8ig 
Yermlänningarlie Svea Konungens lydnad; Högne, 
en son af Konung Eisten den Rika i Uplanden, 
intog hela Hedemarken, Hadaland och Thotn; äf«- 
.yep större delen af Raumarike jemte hela Vingul- 
marken gingo förlorade, sä att^ dä Halfdan Svärte 
koni till manbara år, återstod af hans fådernebe- 
sittningar endast Vestfolden, hvilket han delade 
med sin broder Olof, som bodde på Geirstadt och 
deraf kallades Geirstada-Alf. Så inskränkta till 
sin magt, sedan deras fUders första framgångar.! 
Norrige blifvit på en gång nästan tillintetgjorda» 
anade Ynglingarne icke, att deras ätt redaia i de 
närmast följande leder skulle underlägga sig hela 
Norri^es land. Halfdan Svarte var en kraftfull oah 
krigisk man, af mycken kroppsstyrka och stor tijl 
Texten; han förmälde sig först med Ragnhild^ 
dotter af Harald GuUskägg, Konung i Sokne, se- 
dan, efter hennes d<>d, med Konungens i Hris- 
garike, Sigurd Hjorts dotter Ragnhild, hvilken han 
återtog från en kämpe på Hadaland, som bortröf- 
yat henne, efter det han ihjelslagit henneä fader; 
genom dessa begge gemåler blef Halfdan Svarte 
herrskare öfver Sokne och Hringarike; efter sqi 
mor&der Harald Rödskägg ärfde han konungadö- 
met Affder; med vapenmagt återeröfrade han Yin-p 
gulmarken och Raumarike jemte en del af Hede- 
marken och Hadaland samt höfdingedömet Thqtp. 
Denna så mägtira och krigiska Konung, åt^rupp- 
rättaren af Yngiingames välde i Norrige, beröm* 
mes att tillika hafva varit en mycket vis, sannings- 
älskande och rättrådig man; han är, såsom ms^ 
tror, stiftaren af Norriges äldsta lag, Heidsivia- 
lagen, hvilken stadgades för TJplanden med fol- 
kets samtycke; sjelf lefde han efter lagen ) men höll 
med stränghet äfven andra att efterlci^va den, och 
detta utan afseende på vänskap eUer fräncULap. 

Digitized byCjOOQlC 



JV. Sva Konungar^ ^/Slg. Ring* attj/r. Bjäm femsida. Sot 

Dertöre var han af allt sitt folk älskad och vOlv 
dad. Då Halfdan var fyratio år gammal, tilldrog 
stgy när han for från ett gästabud på Hadaland 
och körde öfver sjön Rond, att isen brast, och 
Konungen drunknade jemte mångaaf de niftn,sbni 
följde honom. Så snart ryktet om hans död ut- 
bredde sig, och det blef kunnigt, att liket fördes 
npp till Uringarike, att der läggas i hc^, kornmo» 
från RaumarULC, frän Yestfolden och från Hede- 
marken alla de förnämsta män och begärde hvar 
föir sig, att i sitt land & begrafva den döda Kon-* 
ungen. Han hade af alla deras Konungar varit den 
lyckligaste med god årsvéxt, och endast man hade 
honom hos sig, trodde man, att åren alltid mån- 
de blifva lika ymniga och goda. Man kom slut- 
ligen så öfverens, att kroppen skulle styckas i fy- 
ra delar ;hufvudet blef lagdt i en hög vid byn Sten 
i Hringarike, af de öfriga förde sändebuden hvar sin 
del hem till sitt land, och öfver dem alla uppka- 
stades högar, h vilka sedan blefvo kallade Halfdans 
högar "*'). Af denna Halfdan Svarte var Harald 
Här fa ger en son. Han var vid sin faders död 
blott tio år gammal; men Guttorm, hans morbro- 
der, en redlig och en verksam man, förde under 
Haralds minderårighet styrelsen öfver hans länder 
och försvarade dem manligen mot de höfidingar, 
som nu sökte tiUfiillet att. återtaga de riken dier 
landskaper, Halfdan Svarte frånvunnit dem. Det 
konongadöme således, Harald Hårfager tillträdde^ 
bestod af Yestfolden, Hringarike och Hedemarken, 
Gudlnrandsdalen och Hadaland jemte Tbotn och 
Raumarike samt norra delen af Yingulmarken; se-» 
dan underlade han sig äfven hela landet söder ut 
intill Raum-elfven. Då regerade öfver Hanrdaland 
i södra Norrige en Konung, som hette Erik; han 
hade en dotter vid namn Gyda; hon uppfostrades 
hos en rik bonde på Yaldres; till henne skickade 

lai) Halfdan Svartii S. 

Digitized byCjOOQlC 



io£ * Hednatiden. 

HaralcT, föi* att begära henne; han ville taga heniié 
till frilla. Hon var en qvinnaaf mycken skönhet^ 
xnen äfven mycket stolt , så att, då Sändemännea 
tUl hentie framförde Konungens ärende» svarade 
hon, att icke viUe hon bortgiifva sip frihet för att 
tflgB till mm en Konung, ^om icke hade störde ri^ 
ke än Uott några fylken eller härader att styra . 
Jlfver; hon fann det underligt, att ingen Konui^ 
fimnes med den högsinnighet och dristighet att un* 
derlägga sig hela Norrige och blifva Envåldskonimg 
deröfver, likasom Konung Erik i Upsala och Kon-* 
«ng Gorm i Danmark '^*). Sändemännén funno 
detta taL alltför stormodigt och erinrade henne, det 
Harald var en sä mägtig Konung, att han vore 
fullt lika god med henne. Hon gaf dem icke desB 
mindre helt andra svar, än de hade önskat, och 
då hon ledsagade dem ut från gården, bad hon 
dem på hennes vägnar säga till Konung Haraldde 
erden: att hon icke ville bejaka att blifva hans åk^ 
ta hustru förr, än hanlaggt under sig hela Norrige ^ 
så att han rådde deröfver med lika frihet, som 
Konung Erik öfver Sverige, ty då först mdnde han 
kallas Thiod-konung (Konung öfver ett helt folk); 
Bå Sändemfinnen framburo för Konungen dessajung^ 
firuns ord, rådde de honom att skicka en hop krigs4 
folk för att taga henne med vanära,^ till straff föv 
hennes oförståndiga och dristiga taL Men Harald 
Avar^de, att jungfrun ingenting illa talat eller ^jtot, 
goin* förtjente att hämnas; hon skulle fast hellre faaf«^ 
va tack för sina ord, ty hon hade påmint honom 
de ting^ som han storligen förundrade sig öfver» 
att han dem förr icke besinnat. Intill denna tid 
var Norrige fördeladt i en mängd småstater^ som 
hvar styrdes af sin egen Konung; dessa småkon- 
ungar/ voro hvar för sig oberoende; intet gemen* 

ia'i) Exemplet af Gorm den Gamle är i Sagan origtigt &bcropad , 
emedan det yar långt härefter lian fuUbragte Danmaris fbrc- 
ning under ett oJfVerhufTud. 

DigitizedbydOO^lC. • 



IV. Svea Kontmgar, qf^Sig. Ririff alt, fr* Bjom Jcmsida. iöi 

dåiDt hufviidteinpely ingen- lemning af politisk 6f-' 
vermagt från nfigon större gemensam invandring 
under ett gemensamt öfverhafvnd förenade Norriges 
folk till ett helt; äfven landets naturliga läge ;gen«* 
om sina' afskilda dalar mellaii bergsgrenama ogIi 
sina 'mänga Öar vid kusterna, bidrog mycket att 
hålla dessa små samhällen afsöndrade fr&n hvaran-^ 
dra; hvar och en af Konuh^me bcftraktade sitt 
rike som sitt arf och eget; härifrån åter uppkom* 
mo beständiga familjtvister, arfkrig och *deltfiiigar* 
Harald Härfager egde det vidsträdLtaste könunga* 
dömet,. så att han af landets alla Konungar t» 
den mägtigaste; han var äfven i sin tamaste ålder 
med hugstort sinne såsom ättling af den gudaborna 
att, som fordom sutit Öfverkotimigar i Upsala. På* 
minnande sig detta och hvad hans stamfåder varit ^ 
gjorde han nu vid den Gud; soYp honom skapat 
och allting råder, det löfle, att aldrig skulle hans 
hår blifva kammadt eller skuret, förrän han heh 
kommit till egendom allt Norriges land med skatt 
och utskylder och fullt öfvervälde, eller skulle han 
stupa i detta företagande. Derpå samlade • han till^ 
hopa en stor krigsmagt, drog norr upp öfver Öofre 
fiSll till öfre delen af Norrige och- öfvwvånn i 
Thtt)ridhems-byggden åtta Konungar i åttst Mtshg") 
sedan derefter Raumsdalens, Norf- «ofch Söderm»* 
rens Konungar och ännu andra smålfui^tei* dukat 
under i striden mot den öfvermägtiga 'Hiråld, var 
denne inom Tyra år bejierrskare öf^rer s(Örre'delen 
rf Norrige.^ De besegrade Konungames rikem nn^ 
derlade han sig med deti rätt, som tillkommrer'ett 
eröfrare; han tillegnade sig hela landet,' förklarade 
alla odalgods för sin egendom och pålade böndefma 
stora landrSntor ellei* utskylder. öfver hvart och 
ett fylke eller landskap tillsatte han en Jarl att 
skipa lag och landsrätt safnt uppbära räntorna af 
landet och alla sakören; Jarlarne hade under sig 
andra befallningsmän., fyra eller flera; dessa kal* 

Digitized byCjOOQlC 



lo4 Sédnatidem 

lades Hersar; htar Herse fick sig tillaggd tji^ 
markers fbrläning, men var pligtig att vid krig 
hålla Konungen tjugu man tillhanda; Jarlame be- 
kommo till sitt underhåll tredjedelen af alla skat- 
ter och utskylder, men deremot skulle de utrusta 
sextio män; de småkonungar, som villigt under^ 
kastat sig, fingo som Jarldömen behålla sina rikeai 
Så mycket ökte emellertid Harald landskylden, att 
Jarlarne af sin tredjedel hade större inkomster, än 
Konungame tillförne haft. Detta gjorde, att alla 
de förnämsta i landet skyndade att gifva sig till 
hans män. Han gaf äfven sina hofmän och käm-» i 
par stora löner, bans hofstat var talrikare och me* 
ra lysande, än man hittiUs hade sett, i synnerhet ' 
käcka och stridbara män samlade han gerna om* 
kring sig, hedrade dem framför alla och höll <^m i 
mycket väl. De gamla bemötte han med aktning j 
och vördnad, sina jemnlikar i ålder med vänlighet 
och en nedlåtande mildhet, i sitt dagliga umgänge 
var han munter och glad, i allmänhet mot vänner 
gifmild, för öfrigt i allt sitt företagande förståndig 
och vis, driftig och verksam. Dessa egenskaper 
gjorde honom älskad, och då ryktet tillika förde 
kring landet, huru man hos honom njöt anseende 
och goda viUkor, hade detta till följd, att alla ger«« 
na ^e gifva sig till honom. Emellertid funnos 
i södra delen af Norrige många Konungar, hvilkas 
stolta sinne icke kunde fördraga den tankan, att 
blifva Haralds trälar eller undersåter; de således, 
imder det Harald stadgade sitt välde i det öfire 
Norrige, förenade sig att med santihällig magt hänob* 
ma hans vidare framsteg. Deras företag hade in* 
gen framgång; Harald slog de förenade Komm^ 
game i den hårda och blodiga sjödrabbningen i 
Hafursfjorden, som afgjorde Norriges öde. På det* 
ta sätt, ungeför 900 år efter den tid, Ynglinga* 
ättens förgudade stamftider invandrat i nordlandea 

och 

Digitized byCjOOQlC 



IV. Svea Konungar j a/.Sig^ Rings lUt^/r. Björn JemsiJa. }a9 

och stiftat .Syithiodska riket, vid pass^ ^oo ftr, se«^ 
dan denna ätt, till följd af sista Öfverkonungetiä 
förrädiska handlingar, hlifvit frän konungadömet | 
Upsala fördrifven, efter slaget vid Hafursfjordenår. 
874» ^i^f Harald Härfager, ättlingen i sjetteled 
från samma Olof Trätelja, som i Yermlands ^Imh 
gar måste söka sin tillflykt ochafskogrödjandejsitt 
underhåll, efter en ringa hörjan af magt , som (kn-> 
nes efterkommande tillkämpat sig inom Norrige^ 
gräns, Envåldskonung öfver hela Norriges lapd# 
den första, som förenade dess spridda samhäUen 
l^ill ett helt och af Norrige bildade ett rike. Se? 
dan nu Harald bragt sitt företagande till fullbor- 
dan, lät han kamma och skära sitt här, som på 
hela tio års tid, från den stund han gjorde siti 
löfte och till dess han öfver hela Norrige stadgat 
sitt välde, varit hvarken kammadt eller skuret. Man 
hade ditintills kallat honom Harald Lufva, se-* 
dan blef han för sitt fagra hår kallad Hars^^ld 
Hår fa ger. Throndelagen, det nuvarande Thrond*» 
hems stift, räknades att utgöra den manstarkast^ 
delen af Norrige; der var äfven folket mest fri-^ 
hetssinnadt och hårdnackadt; således berodde Kon-» 
ungens styrka och magt förnämligast af en säker 
besittning af, detta landskap; derföre tog Harald 
här sitt hufvudsäte och gjorde Hlader vidNid»ost 
nära intill der staden Throndhem nu ligger; till 
sin hufvudgård **'). 

Nu, sedan Norrige bhfvit^tt förei^dt samhälle 
under en endas öfvervälde och såsom magt ställde 
sig vid sidan af Sverige, uppkommo mellan dessa 
begge riken stridigheter om. gränsen och demnvid 
liggande orter. Erik Emundsson hade utsträckt 
Yestergötlands gräns intill Svinesund, till ep del 
äfven underlaggt sig de vester derifrån omkring Op- 
sloQärden liggande landskaper och sagt, det han förr 

193) Harald HärfagérM S. 

Sv. F. H. i D. 20 



Digitized 



9d by Google 



Sé6 ' HMdnatid^en. 

idbe skulle afrtft » än han bekommit så stort tike 
i Viken, som Sigurd Ring och Ragnar Lodbrok till- 
förne innehafts Harald Hårfager åter ansåg de ifrå- 
nvarande landskaper eller hela Viken allt intill 
Göta-elf tUlhöra Norriges land; flera af dem, så- 
som Vestfolden och Raumarike, utgjorde väsendt- 
liga delar af det konungadöme, hans föder före 
honom oeh han sjelf innehaft, innan han företog 
sitt tåg till Throndhem för att underlägga sig hela 
Norrige; han förtröt derföre högligen, att åtskilli- 
ga höfdingar och en stor del af folJLet i dessa land-" 
skaper gifvit sig under Sveakonungens lydnad. Att 
återvinna dem, kom han med en härflotta' till Vi<^ 
ken, 'stämde bönderna pä Vestfolden tiU ting mjed 
sig, förebrådde dem, att de ville förråda från hon- 
om land och rike, straffade en del bland dem med 
penningböter, dömde andra till andra straff, drog 
nnder sommaren omkrine i landskapet, och lade 
det åter under sig. Om hösten begaf han sig till 
Baumarike och bragte på lika sätt detta landskap 
åter under sitt välde. I början af vintern hörde 
han, att Konung Erik Emunds^on af Sverige fot 
omkring på gästning i Vermland. Harald drog då 
öfver Eda-skog, kom in i ^Vermland och lät be- 
reda gästning äfven för sig. Begge Konungame 
hade på detta land lika anspråk, Harald Hår&ger^ 
emedan hans stamfader Olof Trätelja först bebyggt 
och innehaft detsamma, på grund hvaraf det äfven 
länge tillh^H hans ätt, Erik Emundsson åter*, eme*- 
dan det genom utflyttningar från Svithiod för^t 
blifvit upptaget och sedan frivilligt hade gifvit sig 
under Svea-konungens lydnad. En bonde, hans 
namn var Åke» skickade sina män till Konung Ha- 
rald och bjöd honom till gästabud på bestämd dag; 
till samma dag bjöd han äfven Konung Erik Emunds- 
son; begge Konungarne lofvade att komma. Åke v 
en af dessa stolta, och sjelfständiga bönder, de der, 
såsom män för sig, lefde fria och sjelfständiga p& 



■^^ . / Digitized 



by Google 



IF* Svea Konungar^ af Sig. Rings lilt^fr. Bj3m /emsida. 307 

rina faemman, var pä sin tid d^n rikaste bonde i 
Vermiand; han hade stora egodelar, men var sjelf 
kommen till h5g ålder; pä sin gärd hade han eC- 
ter tidens' sed, en gammal, stor gästubudssal el^ 
ler sä kallad mältidsstuga; han uppbyggde nu en 
ny, «j mindre än den gamla; den nya gästa<«- 
l>udssalen beklädde han^ med ny väggbonad, den 
gamla med gammaL Dä Konungarne kommo, ledsa*^ 
gade han Konung Erik med hans män till den gam* 
la salen, men Konung Harald jemte hans medfölje 
till den nya; mellan begge K-onungarne delte han 
bordredskapen sä, att Konung Erik och hans män 
fingo de gamla. Konung Harald åter och lians män 
de nya kärlen och drycKesliornen,' men alla, såväl 
de gamla som de nya, voro med guld beprydda, 
sirade med bilder, skurade och fejade; sjelf va dryc- 
ken deremot och l^ela den öfriga undfägnaden var . 
pä begge sidor d^i bästa. Konungame talade icke 
iped h varandra, och icke heller funno de lägligt 
eller rädligt att skrida till några fiendtligheter, dä 
i närvarande omständigheter ingendera med säker- 
het kunde räkna pä allmogen. Örontasslare berät- 
tade för Konung Erik, huru i den för Harald till- 
redda nya salen allt vore nytt och mycket präk- 
tigare, sä att man för visso kunde se, det största 
hedern bevisades den Norrska Konungen. Ändtli- 
gen, när dagen kom, dä Konungarne skulle afresa^ 
tog Åke sin tolfäriga son med sig, gick till salen, 
der Konung Harald var,' steg fram till Konungen 
och framförde sin önskan, att, sä framt han gjort 
sig fbrtjent af någon vänskap för den goda yillja, 
han bevisat med detta gästabud, Konungen då ville 
låta hans son njuta det till godo, ty han gåfve 
honom nu åt Konungen till tjefnare. Åke liade sjelf 
i förra dagar varit Halfdån övartes man. Harald 
tackade honom med mänga fagra ord, lofvade att 
uppfylla hans önskan och försäkrade honom om sin 

Digitized byCjOOQlC 



3o8 Rednatidem 

vänskap. Derpå bar Åke fram stora skänker» dem 
han gaf Konungen. Sedan gick han till Konung 
Erik. Denne stod redan resfardig och var till lyn- 
net olustig. Åke tog fram dyrbara skänker, som 
han förärade Konungen. Erik svarade dertill icke 
mänga ord och steg genast till häst. Dä följde Åke 
honom pä vägen och talade med honom. När de 
kommo till en skog, som låg icke långt från går* 
den, och hvaröfver vägen gick, frågade Konungen, 
hvarföre han så delt välfägnaden mellan honom 
och Konung Harald, att denne fått bästa delen af 
allting, då Åke likväl borde hafva besinnat, att 
han var Konungens af Sverige man. Härtill sva- 
rade Åke: *'Jag vet icke. Konung, att hvarken eder 
''eller edra män någon välfagnad fattats uti detta 
**gästabud; men att det var all gammal redskap, 
*'hvarutur J blifvit fägnade, dertill var orsaken den- 
"na, att J nu aren gammal, men Konung Harald 
*ar ung och i sin blomstrande ålder, derföre gaf 
"jag honom de nya kärlen. Hvad du åter säger 
"mig, att jag är din man, så vet jag icke, om icke 
"du hellre är min man." Då tlef Konung Erik 
vred, drog sitt svärd och gaf Åkebanehugg. Emel- 
lertid blef Konung Harald fördig att stiga till häsfc 
och bad då, att man skulle kalla till honom Åke 
Bonde. Sedan man forgäfves sökt honom>lupo nå- 
gra efter vägen, som Konung Erik hade ridit; der^ 
i början af skogen, funno de Åke liggande död. Så 
snart detta spordes i gården, steg Harald till häst 
och ropade på alla sina män, att de skulle fel ja 
honom för att hämnas Åkes död. De redo då i 
fullaste lopp efter samma väg. Konung Erik hade 
tagit; denne, när han blef dem varse och ej famn 
sin fördel, att i dessa omständigheter våga en strid, 
red undan med den skyndsamhet, att Harald ej 
förmådde hinna honom; han derföre, när han kom 
till den stora skogen, som åtskilde Götaland och 
Yermland, vände åter tillbaka. Sedan underkastade 



Digitized 



by Google . 



/T. Svea Konungar j af Sig. Rings alt ^ fr. Bjom Jernsida. Sog 

sig Vermläniiingarne den Norrska Konungen, och 
denne nedergjorde alla dem af Konung Énksmän, 
som han öfyerkom. 

Derefter drog Harald till Tunsberg, en urgam- 
mal köpstad på vestra sidan af Opslofjärden. Der 
hade han sina skepp. Med dessa lade han genast 
ut, seglade öfver Opslofjärden till östra . sidan af 
Viken och underlade sig hela Yingulmarken. Se- 
dan låg han hela vintern ute på sina skepp. På 
skeppen firade han Julen. Under hela denna tid 
härjade han beständigt pä Ranarike. Bane den Göt^ 
ske, tillsatt af Erik Emuhdsson att styra och för^- 
svara denna landsända, lät om våren, då isloss* 
ningen var förbi, nedslå pålar i Göta-elf, för att 
hindra den Norrska Konungen att lägga sina skepp 
upp till land. Harald seglade icke dess mindre 
upp åt elfven och kastade ankar vid pålarna; der* 
|Å härjade och brände lian hela byggden på ömse 
sidor om Göta-elf. Då samlade Rane en stor här 
af Göter och höll med Harald ett blodigt slag; pä 
hegge sidor stupade mycket folk; den Norrska Kon- 
ungen segi*ade. Denna seger var icke afgörande, 
ty ännu länge fördes kriget med omve^clande lycka, 
och många fältslag höUos på begge sidor om Göta- 
elf, till dess ändtligen Rane den Götske föll. Då 
underlade sig Harald hela landet norr om Göta-elf 
och vester om Venern intill Klara-elf. Till höf- 
ding deröfver satte han sin morbroder Guttorm och 
qvarlemnade till landets försvar mycket krigsfolk. 
Erik Emundsson var gammal, och hans krigståg 
förnämligast rigtade åt de östra kusterna. Efter 
Rane Jarls fall synes derföre kriget hafva betydligen 
afstadnat ; dock kom det icke till någon rolighet och 

I fred i dessa trakter, så länge Erik Emundsson lefde. 
Denne Konung dog, när Harald varit tio år Kon- 

I nng öfver Norrige, således omkring år 884 '**}. 

I ia4) Haraid Hdrfagers S. 

t)igitized by Google 



3l» Hednatiden^ ^ 

Eder honom blef hans son, Björn' Eriks-.^ 
son. Stolkonung i Upsala. Han regerade i 5o år * **) ' 
med godt beröm , vidmagthöll ordning och lag och 
rikets anseende ***). Dä Erkebiskop TJnni besök- 
te Sverige, der han äfven i Birka clog år 986, re- 
gerade derstades en Konung, som bette Ring, om' 
hvars söner äfven talas '*''). Att denna Ring va- 
rit en son af den förr omtalta Konung Olof och 
således tillhört en serskild gren af konunga-ätten, 
som hela denna tid synes hafva delt regentskapet 
med Konungarne i Upsala och i Sigtuna haft sitt 
liufvudsäte, är troligt, ehuru vi derom ingenting 
yeta med visshet, emedan det blott är genom de 
Christna Missionärernas berättelser, vi lära känna 
tillvaron af en i Sigtuna regerande konungaätt, hvar- 
om for öfrigt ingenstädes något förmäles, ett för- 
hållande, som icke bör förundra oss, då vi fråH 
denna tid .sjelfva icke ega några inhemska urkun- 
der, och nordens häfdatecknare för dessa tider, 
Isländarne, blott i förbigående vidröra de Svenska 
$akema, så vidt dessa nemligen stå i sammanhang 
med tilldragelserna i Nofrige eller Danmarks 

Det var vid denna tid äfven Gorm, kallad 
den Gamle, Konung på Seland, företog att ome- 
delbait under sitt välde . lägga alla Danmarks små- 
riken, af hvilka många ännu, i synnerhet på Jut- 
landy hade sina egna Konungar, som genom inbör- 
des krig uppfyllde landet med oroligheter/ Gorm, 
en hård och sträng krigsman, kufvade genom sin 
öfverlägsna magt dessa småkonungar och förenade 
de till Danmarks område räknade landskaper, öar- 
na med Jutland jemte; Skåne och Halland, under 
ett öfverhufvud. Från denna lid, i stället för de 
fordna, många småkonungadömen, eller ovissa, for 

laS) Harald Hårf. S, ia6) Oiofdén Heliges S. 117) Adam 
af Bremen, Hiii. EctL Konung Ring är af Isländarne aU- 
de1e« okSnd, eller hellre, de hafra i sina beräUclaer kke Klif- 
vit föranledda att omtala. hoBom. 



Digitized 



bypoogle 



f/^. Svea Konungar^ ^/Sig. Rings Säj fr. B/Srn femtidä. 1 1 1 

^n tid tillrSgabragta större monarchiér» frainteir 

D orden trenné stora, bestämdt afsöndrade stater un- 

der trenne at hyaraadra oberoende öfverkufvuden* 

De förändringai:/ dessa tilldragelser medförde, haf- 

va pä de nordiska folkens öden och förhållanden 

till hvarandra, pä utvecklingen af folkens krafter 

och pä deras. samfundstillstånd haft ett vigtigt in* 

flytande, dock olika eftet ländernas olika läge och 

det olika sätt, hvarpå dessa större samhällsföre-* 

ningai' blifvit tillvägabragta. Med denna tid börja 

äfven källorna för nordens historia att flyta något 

ymnigare, renare och klarare. Vi stå nu inom sa** 

gans sista område och närma oss historiens fastare 

grund. Redan kunna vi med något säkrare ste^ 

följa händelsernas gång. 

Björn Eriksson, Stolkonungen i Upsala, efter* , 
lemnade tvänne söner, Olof och Erik. Om Olof, 
den äldre brodern, finnen ingenting vidare anteck* 
nadt, än att han varit samkonung med sin broder 
Erik, att han till gemål haft en Ingeborg, dotter 
-af Thrand, Jarl på Sulu i Norrige, och att han 
vid en måltid, under det han salt vid bordet, häf* 
tigt aflidit till stor bestörtning för alla Jiärvaran* . 
de. Det ipinnesvärdaste om honom är, att han 
var fader till Styrbjörn den Starke. 

Erik, med tillnamnet Segersäll, Olofs bro* 
der, förde efter den sistnämndes död ensam sty* 
felsen öfver riket. ^ Vid hans hof uppfostrades den 
unga Styrbjörn. Hos denna redan såsom gosse up- ' 
penbarade sig en obändig herrsklystnad, ett trot- 
sigt, våldsamt och oroligt sinne, och 'ett mod, för 
hvilket faran var en lek. Tolf år gammal^ for- 
drade han af sin farbroder den del af riket, som 
honom tillkom efter hans fader. Då Erik icke bevill- 
jade detta , ville Styrbjörn icke mera komma till sin 
•Éairbroders bord, xnen gick 'till sin faders grafliög och 
satte sig på denna. Han ville dermed efter fom* * 
lida sed gifva sin arfsrättighet tillkänna och upp«- 



Digitized 



d by Google 



3ia . ffednaiidtru . 

ägga menigheten att hämnas den oförrätt» han trod** 
de sig lida. På detta sätt i tvänne är efter hvar- 
andra vid vårens början satt han på sin faders hög. 
Konung Erik förehöU ynglingen^ att han ännu var 
alltför ung till åren och icke vuxen att träda till 
styrelsen, han skulle af bida sitt sextonde år, då 
ville han taga honom till medregait. Men ^yr- 
hjörn, drifven af sitt vilda, otåliga lynne, inmnn 
sig pä ett ting, der menigheten var församlad un«- 
der sin Lagman. Han åtföljdes af sin morbrodicr 
Ulf, under hvars uppsigt och handledning han upp- 
fostrades. Understödd af denne, som af skyldskapoi 
fann sig förbunden att bevara sin frändes rätt, kan* 
ske tillika bar ett hemligt misstroende till KoH^ 
ungen och äfven hos ynglingen närde ett sådant, 
klagade Styrbjörn inför allmogen öfver den orätta 
visa, honom tillfogades af farbrodern, pockade p& 
sin rätt och fordrade med trotsiga ord, att blifva 
insatt i sitt fädernearf. Men landet befann sig 
Yäl under Eriks kraftfulla och vänsälla styrelse 9 
man väntade icke något godt af den unga Björns 
oregerliga lynne, dessutom ville man hs^fva man- 
vuxna Konungar, och trotsiga ord fördrog man icke. 
Styrbjörn och hans morbroder Ulf blefvom^ ste- 
nar afvista från tinget. Derefter tilldrog sig, att 
Styrbjörn för en ringa sak iiedhöggAke, en af Kon- 
ung Eriks hirdmän. Åkes fränder anklagade hon- 
om för detta mord/ och Konungen befallte honom 
att erlägga den i lagen stadgade mansbot. Styr-^ 
björn vägrade att erlägga böterna, emedan han 
trodde sig ega rätt att mörda den, som förnärma** 
de honom. Då betalte Konung Erik sjelf böterna, 
för att ställa Åkes fränder till freds och afvärja 
allt buller. Derigenom vände sig ännu mer allas 
hjertan till Erik, men hatet och b vill jan mot Styr- 
björn tillvexte. Konungen, för att undandraga hon- 
om folkets hat och från sig aflägsna den oroliga 
och våldsamma ynglingen, gaf honom sextio med 

Digitized byCjOOQlC 



ly. Svea Konungar j ^f^ig" Kings liitjfr. BjomJerntida, 3i3 

mänslLap och yapen väl utrustade skepp, att der* 
med draga ut i vikingafärder, i dessa utblossa sin 
ungdomskraft och vinna erfarenhet* Allmogen ha« 
de Tidsamma ting, frän hvilketde med stenar för*- 
drifvit Styrbjörn, utkorat en annan medregent '*^), 
hvarigenom de utestängt den förstnämnda frän 
riksstyrelsen, dermed förklarande, att konungamag-> 
tens ärftlighet berodde åf menighetens samtycke 
och bi£all. Innan Styrbjörn med sin härflotta lem* 
Både de Svenska skären, uppsökte han den nyvalda 
Konungen och • nedergjorde honom. Derpä ställ* 
de han kosan till andra sidan af Östersjön och 
kom säsom en äska öfver de östra länderna. Han 
med sin härhop har troligen äfven varit bland den 
härskara af Yareger, som vid denna tid upphjelp* 
te Vladimir den Store pä Rysslands thron. Se- 
dan han pä detta sätt tiUbragt flera är med krig 
och plundring i dessa trakter, underlaggt sig de 
vid kusten liggande länder, af dem blifvit förstärkt 
med manskap och skepp, och sannolikt äfven sällat 
till sig andra Vikingar, kom han med sin flotta 
till Pommerska vallen, för att mäta sin kraft med 
de namnkunniga Jomsvikingame* 

Pä ön Wollin eller ^den sä ' kallade Wollin 
Werder vid Swineflodens utlopp har i fordna dagar 
blomstrat en mycket rik handelsstad, i medeltidens 
skrifter känd under namnet Julin, af Skandinaverna 
eter vanligen kallad Jome eller Jomne, hvilket namn 
äfven iiela det kringliggande landskapet bar '*^)« 
Här, invid denna stad, till dess och landets skydd, 
låg det öfver hela norden ryktbara vikingaftlstet 
Jomsborg. Efter sagans "'') beskrifning var det- 
ta fästets omfång så stort, att det slöt inom sig en 
hamn, så rymlig, att der kunde ligga mer änaoo 

laS) Haus namn har icke blifvit upptecknad t. Att han varit i 
ourmarc eller fjermare skyldskap med Konungahuset, kan med 
BSkcrhct antagas. 129) Jfr Vedel Simonsena Udsigtover 
NatwtuUhist.' PÉTiotUr» a;dra B. itsta H. i3o) Jpmsvik, S. 

Digitized byCjOOQlC 



3U4 Sådnaiiden^ , 

Ungskepp, alla lästas inom borgen; tvert öf^er k^ 
Ipppet tUl hamnen var ett stenhvalf bygdt och på 
den hvälfda stenhagen ett torn uppfördt^hTarifrin 
man med yallslungor krossade en hvar sig när- 
mande fiende; tillika var sjel^fva öppningen, hvaiw 
- igenom skeppen inlupo, försedd med väldiga, jenn 
beslagna portar, hvilka med jernhommar tiUästes. 
Detta starka föste försvarades af ett samfund Yi* 
kingar, som, för att utgöra .ett samhälle af hjel- 
tar och inom sig bevara ordning och endrl^t,hvar^ 
pä all styrka beror, hade -sina egna lagar, till an-!> 
dan lika med dem, hvUka Lykurgus stiftade för 
att af Spartanerna skapa ett hjeltefolk. ' Ingen blef I 
i dessa Vikingars samfund upptagen, somvaryng<>» 
re än femton år, och ingen, som yar äldre änfem<^ 
tio, «öfverhufvud inga andra än män af den krafts ^ 
^ fullaste åldern och äfven bland dem endast såda-i* 
' na, som icke skydde att gå i striden mot tvänne 
och ännu mindre veko undan för en jemnstark el^ 
ler lika härklädd. Från samfundet blef den genast 
ut vräkt och förvisad,^ som åstadkom trätor eller 
slagsmål, eller som talade ett ord af räddhåga, el^ 
ler klagade öfver sitt tillstånd, hurudant detta än 
Tore, eller qvidde det ringaste, i h vilken nöd och 
£8ira han än befunne dg. Dessa så till mod och 
kralter pröfvade män höUo alla tillhopa såsom 
i ett sgmmansvuret fosterbrödralag. De voro för* 
bundna hvar och en att hämnas den andra sår 
som sin fader eller broder, sins emellan, skulle de 
, lefva endrägtiga somj sammanhörna: bröder, lika i 
* rättigl^eter som i faror,, så att allt, h vad i härnad 
eröfrades, det mindre soni det större, skulle till 
delningsstången bäras. På det äfven alla anlednin- 
gar till osämja måtte förekommas , var det ingen 
. tillåtet 3tt högfärdas, att skryta, eller att bära lögn- 
vittne. Ingen frilla tåldes inom borgen, och ej 
fick någon hafva sin hustru hos sig längre än öf- 
ver natten. Samfundets öfverhufvud, borgens höf- 



Digitized 



by Google 



JV^ Svea Konungar^ ^Sig. Rin^s ait, fir. Björn Jernsi Ja. 3i5 

ding', hade en myndighet och magt, 4;iUrScklig fbr 
att gifva enhet flt företagen, verkställighet och kraft 
åt hesluten; han skalle underrättas om alla saker , 
som sig tiUdrogo; öfver de vigtigare gick han i 
samråd med de klokaste män inom borgea; sedan 
afgjorde han, huru förhållas hörde. Utan hans vet-» 
skåp och tillstånd fick ingen vara horta från föst7 
ningen längre än en natt. AUå somrar drogo h\eU 
tame af detta samfund ut i vikingafärder» de kal^p 
lades Jomisvikingar, voro ansedda för de käc* 
kaste stridsmän» namnkunniga öfver all land»£ruk-* 
tansvärda» hvart de kommo. 

Detta för böfvervinnerligt ansedda vikingafk-» 
ste besegrades och intogs af Styrhjörn den 3tarke. 
Höfding öfver borgen var då en m^n» som hette 
Toke Palneson, vanligen kallad Palnatoke, dendér 
djelf var stiftaren af detta Yikinga-samfund; han 
härstammade på mödernesidan från Ottar Jarl i 
Götaland» ty hans moder Ingeborg var en dotter ' 
af denna Jarl; efter sin fader och sina förfader in-^ 
nehadé han höfdingedömet Fiien» och genom sitt 
gifte med Olufa» dotter afStefner» Jarl i England, 
ärfde han det grefskap» hans svärfader i Wales be* 
sutit; Jomsborg anlade han efler öfverenskommelse 
med den Yendiska Konungen Miseco eller Boles^ 
lav» uhdér hvars välde landet och staden Jome 
lydde. Palnatoke var en man af stora- höfdinga^ 
egenskaper» förståndig och driftig i sina företag 
och en väldig härnlan. Det är troligt» att han var- 
rit frånvarande på en färd till £ngLiind»\då Styrr 
björn kom och bemägtigade sig Jomsborg. Seoan 
var St3a*björn sjelf en tid höfding öfver denna borg. 
Härifrån hemsökte han med sin flotta den Danska 
Konungen Harald Blåtand» son af Gorm den Gamle. 
Han tog Könungen till fånga, tvang honom att gifr 
va sig dess dotter Thyra till äkta samt förbinda 
sig, alt till hans tjenst utrusta loo skepp. Deret 
ter» och sedan han med Thyra hållit bröUopp» 

Digitized byCjOOQlC 



3i6 Etdnatidtn. 

v&adé han åter tillbaka till Jomsborg. Han hade 
från de östra länderna utskrifvit en stor mycken- 
het af skepp och folk och stämt dessa till Joms- 
horg. Hit samlade han tillhopa en flotta af looo 
fiképp. Med dessa kom han åter tillhaka till Dan- 
markr troligen emedan Harald dröjt att utrusta delof- 
vade skeppen* Då hotade han att underlägga sig hela 
Danmarks rike och tvang genom denna hotelse Kon« 
ungen , ej blott att utrusta :ioo skepp, utan att sjelf ^- 
ven taga befälet öfver densamma och medfölja krigs- 
tåget. Det stora företag nemligen» som hvälfde i 
Styrbjörns sinne, och hvartill han rustat sig med 
denna väldiga knagt, gälde Svea*väldet; han ville 
med vapen i hand sätta sig på konungastolen i Up- 
sala och sålunda med Sveriges allmoge och med 
sin farbroder afgöra frågan om sin arfsrätt till ri- 
ket. Med I300 segel, alla skeppen väl bemanna^ 
de, styrde han i dienna afsigt upp till Svithiodska 
skären. Erik, Konungen i Upsala, skickade pilbud 
öfver hela Svitiiiod och stämde till sig Svea-hären* 
På alla sidor angick den förestående striden sto- 
ra, vigtiga intressen. Styrbjörn hade hos sig fet- 
tat ' det fasta uppsåt » att mer aldrig lemna Svi- 
thiods jord, utan här segra eller dö. Så snart han 
derföre med hären stigit i land, lät han tända eld 
på alla skeppen, hvamied han äfven för sina män 
"ville afskära all möjlighet till flykt, derigenom för- 
binda deras öde med sitt och sålunda tvinga dem 
till en förtviflad strid. Då Konung Harald såg el- 
dbn från Styrbjörns flotta och förnam hans beslut, 
tog han tillfället i akt, lade ut med de Danska 
skeppen och seglade hem till Danmark; Styrbjörn, 
förhtande på sig*sjelf och sin öfriga magt ochbe^ 
sparande till ett annat tillfälle att utkräfja hämn- 
den af den Danska Konungen, tog vägen rakt fram 
till Upsala; hans tåg gick igenom en tät och mörk 
skog; här ville Konung Eiik och Svearne hindra 
framtaget för honom; då hotade Styrbjörn att tända 



Digitized 



by Google 



JT. «SW4 Konung/P' j af Sig» Rings aiij fr. Björn Jermida^ 8 1 y 

dd på skogen; Konungen fruktade deraf firrB* 
ga följder och mycken skada för orten, lemna«» 
de derför Styrbjörn fritt genomtåg. På Fyrisyalls 
filätter, inyid gamla Upsala, uppställde sig bqgge 
härarna i. slagordning. Thorgny, Lagman i Ujh 
land, en rådklok och förståndig man, näst Konungen 
den myndigaste i riket, drog jemte Konungen för- 
sorg om Svea-härens uppsträllande; han ordnade le« 
derna och lät gifva goda vapen åt dem, som dermed 
icke voro väl försedda. På hans råd skedde äfven, 
att man främst i spetsen af hären uppställde hela 
rotar af hästar och tjurar; dessa voro med ok sanoH 
mankopplade, oken äter genomstungna med långn 
spjat och andra hvassa jem. Då striden nu 'bör^ 
jades, härropen från ludrama genomskallade luften 
odi slagen på sköldarna gåfvo ett förskräckande 
dAn, lössläpptes de hopkopplade djuren; de, upp« 
skrämda af vapenbraket och det förfärliga härskriet 
fiin begge härai*na, der jemte drifha och påkörda 
af trälar, rusade med sina spjutbeväpnade hufvu- 
den vildsinta in bland de fiendtliga lederna, brag« 
te dessa i mycken oordning och förorsakade bland 
fienden en stor manspillan. Men Styrbjörn var den 
äridskunnigaste man på sin tid, en väldig härför 
rare, som i sin egen öfverlägsna kraft och i ^itt 
förstånd om krigsväsendet fann medel och råd mot 
hyarje fara och hvarje oförsedd händelse; han brag« 
te lederna på nytt i ordning, återställde striden 
och uthöll med obruten magt intill sena aftonen* 
Hela den följande dagen striddes med lika mannat 
baft^ blodigt och hårdt. På begge sidor hade ea 
stor myckenhet af folk stupat, och mången väldig 
kämpe med ärofulla märken vandrat öf ver till Odens 
salar; men ännu var stridens utgång icke afgjord* 
I>å gick Konung Erik om natten till det heliga of» 
fertemplet vid IJpsala högar och hembar offer till 
Oden, bad om seger och lofvade att efter tio års 
förlopp sjelf helga sig åt honom till offen Styr* 

Digitized byCjOOQlC 



$1$ . • '- ^B^dnatiden. 

J^öm offrade i sitt läger till Guden TtMTr» sflsém 
Isans morbroder Ulf honom' tådde» Dä, har den 
gamle Thor» sä förtäljer ^sagan och sä trodde vtea 
hednafäder, uppenbarat sig i Styrbjörns läger. Oden 
äter i Konung Eriks, den förra i sitt röda skägg 
med vred uppsjn, bebädande ett stort nederlag, 
den sednare i skepnad af en reslig man med en 
sid hatt pä hufvudet, gif vande Komingen ett rör, 
hvilket han skulle skjuta öfver fiendens kr^shfir 
säsom en pil med de <)rden: Oden vill hafvaedsr 
alla. Efter dessa nattliga ofier och hemsända hö* 
ner till Gudarne börjades ändtligen den tredje da« 
gen» stora afgörande strid. Dä sändes från Syear«» 
ne en sädan skur af dödande pilar, att Styrbjörns 
re^an mycket hopsmälta här ryggade tillbaka och 
YiUe taga till flykten. Styrbjörn fattade hufyud«- 
baneret, itiedstötte det med dånande ljud mot mar^ 
ken och beMlte sina män att stå. Men i samma 
ögonblick störtade sig Svea-hären lik ett nedram- 
luide Sandberg med sådan häftighet in pä den 
fimidlliga hopen, att i den mördande strid» som 
dervid uppstod, Styrbjörn sjelf föll med större de* 
len af sitt folk. Dä steg. Konung Erik upp* pä en 
hög, nära intill gamla Upsala, och lofvade en .stor 
belöning åt den, som kunde qväda en kämpavisa ö& 
ver denna seger. Detta hörde Isländaren Thorvald 
Hkdte. Stridens stora skådespel hade sä uppeldat 
dennes inbillningskraft, att han, som säges hvarkcn 
ibrr eller sedan hafya qvädit, då i Konungens och 
härens närvaro qvad tvänne, intill yåra dagar be* 
varade'^ stropher och belönades derför af Konui>- 
gens egen hand med en dyrbar armring af guld. 
Ännu ett annat qyäde öfver den stora striden dik- 
tades af Björn Bredvikingakappe, en af Jomsborgs 
kämpar och en af de få bland dessa", som undan- 
kommo det stora nederlaget vid Svearnes sista för- 
för Ii ga anfall, l^huru bland de flyendes antal, räk- 
nar hau ;sig till ära att hafva tagit del i detta jät- 



Digitized 



by Google 



if^ Svia Kofmngar^ ^/Stg. Rings Sitj fr.Bjorn Jémtida^ 3 £} 

teslBg "'). Syearne kallade denna drabbning Fy- 
ris -älta, erinrande dermed^ huru de pä *Fjriä* 
vall drifvit fienden pä flykten ^^^). DetU slag, 
Dlst Brävallaslaget ett blwd de största och rykt^ 
baraste, som i nordlanden varit häUna, stod om- 
kring är 983 eller 984* * ' 

Hos Styrbjörn måste man beundra den öfver- 
ISgsna hjeltekraft, hvarmed han nedkrossade allt, 
som kom i hans väg, och ännu såsom yngling och 
endast i spetsen för en vikingaflotta inom få år 
tillskapade sig en för alla kringliggande länder och 
riken fruktansvärd magt. Till dessa framgångar 
l)i(drogo hufvudsakligen hans hastiga, öfverraskande 
i<irelser; han ilade som örnen och slog ned som 
en åska. Boren till herrskare, hade han af naturen 
ett stolt och befallande väsende och en sinnesoböj^ 
lighét, som ej vek undan för någon motståndskraix* 
Då han föll på Fyris vall, var han ännu blott nå- 
gra och t|ugu år gammal. 

Kort efter skget pä Fyrisvall dog Dana^kon-* 
lingen Harald Blåtand. * Mellan honom och hfina 
sem Sven Tväskägg hade herrskat en sådan fiend- 
skap, att fader och son fört krig med htarandrä. 
De Isländska Sagorna >' 3) förtälja, att Sven varit 
ett (lillobam, som Harald aflat med en ringa söm- 
merska vid namn Åsa, vanligen kallad Saum-Äsa, 
ock att Harald derföre icke velat erkänna honom 
.fi(r sin son; andre säga '^^)> att han varit Haralds 
Terkliga son med dess Drottning Gunhild, men 
rtt, d å hän fordrat halfva riket ''^) och med våld 

i3i) EyrhyeiS' ^- KnytL S. Thattr om Styrhjörn (MOlIers 
S. BibL III.). Jomsvih S. Ol. Tryggv, S.^éd, Reenhielsa. 
Jfr Torfaeus, Hi»t, Norv. och Trif, t3i) Neml. ordet d/fa 
i gamla Svenikan, liLa med det gamla Isländska ordet af e/tl^> 
betjder att drifya på HykteD, fördrifya. Jfr Hallcnberg,' 
Jnm» h liZ) KnytiingaS. JomsvikS» Snqrre Sturl.y O.^. 
Tjyggv. S. x34) Adam af Bremen och Saxo. i35) && 
vppgifvet i Knyt I, <S: och boa Sn. SturK, OL Tryggv. S,, 
orsaken till 'fiendskapen mellan Harald BlåUnd och hänt son. 

> JigitizedbyV^jOOQlC 



ivx Hednatiden: 

,veht tilltvinga sig nfigon delderaf, har.fa<iéniUi£- 
.vit så förbittrad öfver hans upproriska förhållai^ 
.de, att han varit sinnad utestänga honom frän ar£^ 
rätten till riket. Sven trädde icke dess mindre 
.till styrenen efter sin, faders död* Dä kom den 
mägtige Svea-konungen Erik Segersäll med en vät 
.dig hkrsmagt och påförde honom krig; han slog 
^honom först i Skåne, sedan till sjöss i Öresund» 
di^ef honom från. land. och rike och uii4erlade sig 
hela Danmark ' ^ ^). En gammal häfdatecknare ' ' ^ ) 
uppgifver, att den Svenska Konimgen varit förbit'- 
träd öfver den lindsättiung. Konung Harald gjort 
Styrbjörn den Starke vid dennes anfall på Sverige, 
h vårföre han nu på sonen ville hämnas detta; anb- 
dra '3^) hafva icke utan all sannolikhet framkastat 
jden förmodan, att Erik Segersäll gjort anspråk på 
J)anmark såsom ett Sigurdska ätten tillkommaiule 
.arfrike, bvartill han trott sig ega den närmajst^ 
rätt i anseende till Sven Tväskäggs tvetydiga b^d» 
eller derföre, att denne af sin fader blifvit för* 
, skjuten och förklarad arflös. Sven flydde öfver tiU 
England. Erik Segersäll behöll intill sin död Dan- 
marks rike under sitt välde. Poppo, Biskop i 
Schlesvig, kom till den Svenska Konungen att lie- 
tinga säkerhet och fred för de Christna försanUin* 
garna i Danmark, TiU bevisande af Ghristendo- 
xnens sanning och till tecken af lärans gudomlig* 
het säges Biskopen inför Konungen hafva burit ett 
glödgadt jern i handen och låtit en vaxduksrock 
uppbrinna på sin kropp» Dä skall Konung l^rik 
hafva mottagit dopet och bekant sig till de Chiist- 
nas samfund. Men sedan han kommit tillbaka till 
JSverige, har han åter förkastat den nya läran od^ 
på nytt vändt sig till sina fäders tro ''')• 
Der- 

xS6)Adam af Bremen och Saxo. i37)Sazo. i38}'Wilci^ 
Jnm. tiii Puff, Jft* Lagerbring, Sv, B. H, I. iBg) Ad«i« 
af Bremen. Han hade dhma beraUdae af Panska KonaiiigcB 
Sven Estridssons egen m«n« 



Digitized 



by Google 



jy. Svea Konungar^ 'if'^8' Amg« 'dåtj/n B/orn Jernsida. 3»i 

Deremot var denna mfigtiga Konung en stilla 
åakädare af de hvälfningar, som föregingo i Norrige* 
Dessa» ehuru de mindre ingripa i Sveriges förhål- 
landen under Konung Erik Segersälls tid^ ärodock. 
till grunddragen v^;tiga att känna, emedan åetv- 
genom de följande händdserna framstå i ett kla-* 
rare ljus, och dessutom Morrska rikets öden till 
en stor del blifvit af dem bestämda. 

Vid pass är 933, icke långt förut, innan Kon- 
ung Björn Eriksson i Sverige och Konung Gorm 
den Gamle i Danmark afledo*^^), dqp förre ef- 
terlemnande till sina söner, Olof och Erik, Sveriges 
rike mägtigt och starkt inom sig, den sednare likaså 
Danmarks rike till sin son Harald Blåtand, dog 
Konung Harald Hårfager i Norrige, sedan han upp- 
lefvat en ålder af några och åttatio år och nära 
sextio år regerat som Envåldskonung öfver hela 
Norrige. Det vunno Norrmännen genom honom, 
att de lärde betrakta sig som ett folk* Men det» 
ta skedde icke under omständigheter, som gjorde 
deras föraning till ett för dem alla stort och ge« 
mensamt national-interesse, det skedde blott och 
bart i förhållande till en öfverherre, hvilken de 
alla blefvo underkastade med lika skyldigheter och 
Snnu strängare pHgter, än de förut vaiit det un- 
der sina Småkcmungar. Harald styrde det sam- 
manfogade riket med enväldig magt, behandlade 
och ansåg det såsom sin egendom. Redan trettio 
år före sin död skiftade han det mellan sina sjut- 
ton då lefvande, oroliga sön^r; dem alla gaf ium 
namn och värdighet af Konungar; de skulle, h var 
inom sitt konungadöme, uppbära halfparten af in- 
komsterna mot hcmom, till värdigheten åter vara 
från honom, Öfverkonui^en, så vida skilda, att 
han skulle sitta i sjelfva högsätet, men de en trap- 
pa under honom. Jarlarne åter en trappa lägre än 

140) Den 9ittiiiiiiui4« å^% omlLrinf if ^: 

Sv. F. H. i p. Xt 

Digitized byCjOOQlC 



3aa' f Hednmtiden.' 

de; han Birordiiade, att söneraa pflr manfltiBien af 
haaa slä^ skulle hvar efter sin fiidel! taga.* konun- 
ndömet,. men jarMömet de »som voro födda af 
döttrar utaf hans ätt ' «i]. Norrige, på sådant sätt 
iorenadt till en hel rikskropp» framst&Uer under 
de f(d|uid» århundraden en .stat» som under sin 
mest ljsan4e tidpunkt varit heherrskadaf jagenmäg- 
tigt styrande monarker, hvilka grundade^ allt på 
sin villja och sin krafit och med styrkans rätt ut^ 
éBmie magt öfver lif och egendom; deremellan 
åter varit söndersliten a£ inbördes oroligheter gen* 
om throi^arfvingars strider med .hvarandra ont ri- 
ket» eller dehiing deraf såsom enodaleg^idom» till 
Ibljd. af hvilket allt folket genom hehof dels af 
lugn» ^eås af skydd mot våldsmagtens inerepp» 
«11^ emedan dess kraftei; blifv^it utmattade i stri^ 
den fbr de mägtigas interessen oeh liknöjdhet he-> 
mägtigat sig sinnena» villigt ooh utan motstånd 
sett bind och rike icke sällan underkastas frem-* 
Biandje mi^t^r och Konungac» till dess ändtli^en» 

.«fter den ryktbara Galmar-^unionens upphörande, 
Hovrige år 1 536 helt och hållet förlorade den si^ 
sta qvarlefvan af politisk sjelfständighet. , Reylan 
under Harald Hårfagers sista kfnadsår bebådade 
sonerttas herrsklystnad och oroliga sinnen de stoF<^ 
mar» som skulle följa. Treime år fbre sin död» 
då Haiiald ej längre förmådde resa öfver kuuAetnch 
handha£ra högsta styrelsen, ledde han, ick& den 

- äldsta» utan den mest älskaik af sinasöneSy-Erdk, 
mfid tillnamnet Blodyxa, upp^i öfverkonui^[asäf» 
tet bch ^orde honom; dermed till landets, öåfer^ 
herre* Eriks bsöder bade.allar hvar for sig»gj<»t 
läkning derpå» att vid &drens död få inlaga he^ 
staL lumungasätet. Då nu ^rdes» att Erik Blod- 
yxa» som vid rikets de^ing hade fiitt p£ sin lott 
hndskapenia Nordmöre» Batimsdalen och Haloga- 
land, b lifvit Norriges Öfverkonung» fortröt detta 

i^ Harald Hårf. S. 



Oigitized 



by Google 



IV, Svea Konungar j af Sig. Ringt Uit,/r. Björn Jernsiia, 3^3 

bogtig»!! Håraids son Halfdan SvsuA^» hvUkeii j6m«* 
le sin hror^Sigröd styrde öfvw Throndhem. Han» 
ined Throndhemsboernas enhälliga bifall, förklarade 
sig di* sjelf för Öfverbonuog, oberoende afsinbro* 
der Erik, till följd jivaraf hap äfven uppbar hela 
skatten af Throndhemabyggden. Detta blef icke 
fönr bekant i södra delen af Norrige, än äfven Yik- 
boema likaledes togp till Öfverkotiiung Haralds son 
Olof, hvilken hittills såsom Underkonung styrt öf- 
Ter -dem. Så . uppkom det första inbördes brödra- 
krig, i^hidlket £rik Blodyxa nedlade sina bröder 
Konungame i Viken och Throndliem, sådan han 
föirat äfven nedergjort sin broder Björn, Konung 
på Vestfolden. Erik vap en stor stridsman och 
YäL öfvad i vapen, men hade ett hårdt och grymt 
sime, var uj^brusande, häftig och de$potisk i si- 
na handlingar^ i talet åter fåordig* Från tolf års 
ålder hade han beatöndigt legat ute i härnader, 
kcing&värmat i Östersjön» i Nord- och Yesterhaf- 
vesL, härjat på Danmark, på Friesland och Saeh- 
aen, på Skottland, Irland, England och Frankrike 
och tfven upp vid Ishafvet på Finmarken och Biar- 
maland. Från ett af dessa härnadståg återförde 
han eii# q vinna, som han tog till sin gemål. .Honr 
hette? Gunhild och var dotter af en man vid namn 
Ötam: Tote, som bodde på Halogaland, i öfversta 
delan af Norrige. Erik hade ta^it henne i Fin- 
maiken, dit hon af sin fader blifvit skickad .för 
atl: lära trolldomskonster af tvänne de klokaste 
FiMar. derstädes. Hennes utomordentliga skönhei 
&Dgahide Erik. Tillika var lion vis och klok i 
BoAnga saker, glad och lätt i siJtt väsende, men tiU 
siBMt grym, forsåtlig och lelsk. I^e hon och 
kenoes gemål Erik Blodyxa viodoo af Norrmännen i . 
allmttnliet hatadie oeh firukUde '^^> 

Harald Hårfiigw hade p& sin ålderdom a0at[ 

t4») Hapaid Hårft S, 

Jigitized byCjOOQlC 



3^4 Hednaitde^i 

med en frilla, kallad Tora Morsterstflng, en sob, 
som vid sin födelse efter gammalt bruk upptogs 
och yattenöstes af Sigurd, Jarlen i Throndhem, 
emedan Konung Harald sjelf icke var tillstädes* 
Sigurd Jarl gaf vid vattenösningeh den nyfödda 
gossen namnet Håkan. Han uppfostrades de första 
aren pfi Konungens gärdar, älskades af sin fiaider, 
men föraktades af sina bröder» hvilka kallade hon« 
om Morsterstängs-sonen. Vid debna tid, är gaS, 
uppsteg på Englands thron Konung Athelstan, i 
våra fornrnordisKa sagor kallad Adalsten. Han sän- 
de några män till Norrige , att pä hans vägnar till 
Konung Harald öfverlemna ett svärd; hela fltetet 
var förgyldt, baljan och svärdsbandet med guld 
och silfver beprjdda och besatta med ädla stenar. 
Sändemännen trädde fram inför Konung Harald, 
och ordföranden - för dem höU föstet ät Komn^n 
och talade: "här är ett svärd, som Konung Athel- 
"stan sänder dig och vill, att du skall emottaga." 
Konung Harald lade handen om föstet och mottog 
svärdet. Då sade Sändemännen: "Nu tog du emot 
"svärdet, som vår Konung ville, och skall du nu 
"vara hans man och tjenare, sedan du emottagit 
"hans svärd." Dessa ord öfverraskade Harald odi 
erinrade honom, huru det var sed, dä män gåfro 
sig i herretjenst, att de togo handen om svärds- 
föstet till tecken, att de lofvade huldskap och tit>*- 
heté Han blef mycket vred, men lät dock säD-< 
demännen oskadda draga hem. Följande sommar 
lemnade lian sin unga son Håkan till sin kämpe 
Hauk Habrok, en i svåni och fkrliga värf bepröf- 
vad man, befallte honom att segla med pilten ve- 
sterut till England och föreskref för honom, hwr« 
han skulle förhålla sig. Konung Athelstan uppe* 
höll sig då i London och satt i ett stort och präk- 
tigt gästabud,' då Norrska Sändemännen kömmo 
dit. Hauk Habrok steg in i konungasalen, åtföljd 
af trettio kämpat, som h vardera hade en sköld pä 

Digitized byCjOOQlC 



IV. Svea Körningar, »/Sig. Rings *dit,fr. Björn Jernsida. 32S 

Yenstra annen och under kappan ett draget isväid , 
favars föste doldes af skölden. Kämparne ställde 
sig alla i bredd framför bordet. Hauk gick fiani 
tiU Konungen och halsade honom. Konungen bad 
honom vara välkommen. Sedan tog Hauk den un- 
ga Håkan och satte honom i Konungens knä. Kön- 
ungen säg på pilten och sporde Hauk>h vårföre lian 
gjorde så. Denne svarade: *'Konung Harald bad, 
"att du ville uppfostra hans frillobam.*' Den an- 
sågs nemligen för ringare, som uppfödde enan- 
inns barn. Då blef Konung Athelstan svåra vred, 
grep tiU ett svärd, som stod utmed honom, och 
ibc^ det ut, likasom han ville dräpa gossen. Men 
Bmk sade: "du har, Konung, nu knäsatt honom, 
"och må du mörda honom, om du vill, men icke 
*'iDånde du med svärd utöda alla Konung Haralds 
/"söner." Derpå gick han ut ur salen med alla si- 
na män, steg på sitt skepp och seglade åter hem 
till Norrige. Ett barn, som blifvit knäsatt, an- 
sågs införUfvadt med familjen, och den, som tagit 
liwnet i sitt knä, hade iklädt sig en foster&ders 
d[yldigfaeter; så heliga aktades dessa i fordna da- 
gar och med den samvetsgranhet uppfylldes de, att 
Itffen Athelstan, oaktadt det hånliga sätt, h varpå 
éoL unga Håkan blifvit hans fosterson, likväl vår^ 
dåde honom med lika Ömhet som sitt eget barn; 
Inii lät honom undervisas i Christendomen, lät hon- 
om lära goda seder och alla berömliga idrotter och 
ilade honom mera kär än någon af sina egna frän- 
der. Håkan, så uppfostrad, blef en skicklig och 
förträfflig man i alla saker; till vexten var han star- 
kffe och resligare än någon annan; i våra sagor 
liir. han namn af Adalstens Fostre *^'). Deh- 
aa Håkan, som af sin fader icke fatt sig tilldelad 
någon lott af Norriges rike, kom några år efter 
iiarald Hårfagers. död åter till Norrige. Af sin fo- 
cterEaider, Konung Athelstan, hade han bllJTvit ut- 

i43) Marald Uir/. S. 

Digitized by VjOOQiC 



3a6 " Hed nä i iden. 

rustad med' krigsfolk och goda härskepp. Han' Vin* 
de sig först till Sigurd, Jarlen i Throndhein; den 
visaste man i hela Norrige, densamma, som hade 
vattenöst honom och gimt honom namn. Honom 
-lofvade han ett stort jarldöme, om han ville för- 
hjelpa honom till konungadömet. Throndhems in- 
byggare stämdes till ett allmänt ting. På tinget 
talade Sigurd Jarl på Håkans vägnar, bjudande bön^ 
iiema att taga honom till Konung. Derefter steg 
Håkan sjelf upp och talade. Då trodde alla, aitt 
Harald Hårfager åter var uppstånden och blifven 
img på nytt, så liknade Håkan, den femtonte^pi 
ynglingen, till yext ooii utseende sin fader, fim 
lofvade att återgifva btodema deras odalsrKtty^soUL 
hans fader dem fråntagit. Förr hade haa iAe 
sagt ocli utlofvat debta, %n bdndema ropade aib 
med hög röst, att de ville taga honom till' Kon- 
ung. .Ryktet fbrde till Uplanden, huru Thrond- 
hemsboerna tagit en Konung, den der uti alltSng 
vore sådan som Harald Hårfager, blott med ^den 
olikhet mellan dem, att då Harald gjorde allt fol- 
ket i. landet till trälar, Ville denna Håkan åter gif- 
va dem deras odal tillbaka. Med stor frdjd hår- 
des detta af alla, hvar sade £^ annan de ^lada tid- 
ningarna, dessa lupo såsom en ljungeld öfver kela 
landet., Bå blef Erik Blodyxa af alla iifvergifven 
och flydde med hustru och barn öfver till de Or- 
kardiska öarna; derifrån härjade han på Skottland 
och på England, till desshan omsider blef Konbng 
i Northumberland. Håkan regerade öfver Wottige 
med stort beröm, så att hans regeringsår i de ^rr- 
ska fornhäfderna räknas till de lyckligaste fbr Norri- 
ges rike och land; de säga, att då var god frid 
för bönder och köpmän^ ingesi gjorde den andra 
eller hans egendom någon skada, goda och vtnni- 
ga skördar fyllde böndernas lador, öfverafit var 
gpd tid både till land och s|öS6. I synnerhet Ifin- 
g« hogkommet och vördadt har minnet af honoia 

DigiWed by CjOOQiC 



IV. Svea Konungar^ ^Sig, Ring$ äUj/n Björn Jenuid^ Ib^ 

vwit för den. stora flit, han Ijäde pi mförandet af 
ordning och kg öf ver. hela Norrige; han satte Gu- 
latings-lagqn (för ve^terdelen af Norrige eller Ber* . 
gens lagsaga) med Thorleif den Vises rfid och till-» 
h)elp, och Fro3tetings-Iagen (för Throndhéms .lag-^ 
saga) efter samråd med Sigurd Jarl och andra 
Throndhemsboer, som de visaste voro. Hela sjo« 
sidan ^f landet» sä långt upp i landet laxen kun* 
de gå, indelad^ han i skeppslags dessa åter i fyl- 
ken och bestämde, .huru mänga och huru stora 
skepp hvart fylke vore förpligtadt att till krig ut- 
rusta, när hela allmogen uppbådades; d^jeitite gjor- 
de han den ordning, att utefter hela sjösidan vet- 
tar eller vårdkasar skulle på höga fjällar iq^ipresas^ 
ej längre frän h varandra, än att man kunde se den , 
ena vårdelden från den andra. Hvarhelst nu en 
fiendtlig flotta nalkades, eller landgång gjordes af 
fiendtlig här, skulle den närmaste vårdkasen tän- 
das, sedan den näst intill varande, så snart elden 
syntes från den förra, och så hvar' efter annan, sä 
att det säges, det man. frän den yttersta vårdka- 
sen i söder kunde till den nordligaste tingssocken 
i öfversta Norrige på sju dygn fä veta>^ om fiendt- 
lig krigshär vore kommen i landet ^^^), 

Likväl förmådde Håkan icke att gifva ät Nprri- 
.ges stat fasthet och säker he|;, emedan riket en gäng 
var -gifvet till. delning och pris for invecklade och 
oupphörliga arfsanspräk, och dessutom intet verk- 
ligt nationalsamband fanns mellan folket. Så snart 
derfbre, efter Erik Blodyxas död i England ,':den- 
nes gemål och söner flydde öfver till Konui% Harald 
Blåtand i Danmark och ho6 honom äfv^a,emediiji 
ofred var mellan honom och Konung Adabtenb. 
Fostré i Norrige^ funno ett godt .mottagande, 'A 
att han gaf sönerna fbrlänmgar i sitt rike, favafr* 
efter dessa, understödda af den Danska Konungen i^ 
med härsmagt och vapen gjorde anspråk pä éin 

. s44-) Hakan Jdalsu Fosirws Ä . - ' 

' • * DigitizedbyCjOOQlC 



3a8 BédnaiidÉn^ 

fikders rike, då inträflTade åter itoni foråndringar i 
Norrige. Ty Håkan Adalstens Fostre föll i kriget 
mot Erik Blodyxas söner, och Harald, med tid^ 
namnet Gråfäll, den äldsta af dessa, trädde sam- 
fölt med sina bröder till Norriges rike. Gunhild» 
d^ras moder, öfvade öfver dem så mycken magt» 
att hon ledde alla deras rådslag. Hon kallades 
Konungamoder. öfver hela Nordlanden och Thrond- 
hems län, den manstarkaste och vigtigaste delen 
af Nprrige, styrde Sigurd Jarl som Unsherre med 
stor myndighet och magt, och han erkände H»* 
raid GräfUU och hans bröder som Konungar iéke 
förr, än de bekräftat honom i förläningen af hela 
detta landsks^p. Hela södra delen af Norrige åter 
eller den såkallade Viken i dess vidsträcktaste be^ 
märkelse, hela landet nemligen på ömse sidor om. 
Opslofjärden, innehades af tvänne Harald Hårfagers 
sonsöner. Konungarne Trygg ve och Gudröd, sö* 
ner af Björn och Olof, som blifvit nedergjorda af 
deras broder Erik Blodyxa. Harald GråfkU såle- 
des och hans bröder rådde omedelbart endast öf^ 
ver medlersta delen af Norrige. Då sade Konun* 
gamodem Gunhild till sina söner: "J bären väl 
"konunganamn och skolen hetas vara de, som sty- 
"ra Norriges rike; men ringa är eder magt, litet 
'*edert rike, och dock aren J många till skiftes 
'^derom; tyckes mig vara underligt, att J dragen 
^livar sommar i vikingafärder tiQ fremmande Uin- 
'*der, men låten andra besitta edert födemearf och 
''råda öfver bästa delen afNorrige.** Derefter sked- 
de på hennes råd odi anstiftan, att Konungame 
Tryggve och Gudröd blefvo öfverraskade och ne- 
dergjorda och deras riken underlaggda Harald Grå- 
fiilL Ett lika öde öfvergick äfven Sigurd Jarl, som 
en natt blef innebränd, då han reste omkring på 
gästning inom sitt jarldöme. Likväl förmådde Ha- 
rald och hans bröder på flera år icke att under- 
liggs sig Throndhem, ty bönderna derstädes reste 

Digitized byCjOOQlC 



ty. Sv€a KomngWTs ^Si%* Rirngs SHj fr. Björn Jtrntida. 3»9 



dg i massa, togo Slgiurd Jarls soD, Håkan/ till 
sin höfding, ooh denne; som med sin fadärs stora 
hofdii^[aegenskaper äfveu ärfde hans anseende och 
folkets kärlek till honom, försvarade sitt höfdinga- 
döme en läng tid med stor framgång, derefter med 
omyexlande lycka, j men slutligen, ^ landet trött- 
nade med den långa inhemska ofriden, måste han 
vika för öfvermagten och tog då sin tillflykt till 
Danmark. Harald Grå&U och hans hröder voro 
atorve&ta och starka män, stridserfama, käcka och 
modiga, men herrsklystna och våldsamma tilllyn- 
neL Eniedan de hekände sig till Christendomen 
och redan 'Såsom ham hlifvit i England döpta, n?d- 
bröto de afgudahusen , likväl icke af nit för Chri- 
stendomen, emedan vde låto hvar och en tro, såsom 
lian ville, utan endast för att röfva till sig ofiergod- 
fiet och offerhusens prydnader, ty de sägas hafva 
varit mycket giriga och troddes i jorden nedgräf- 
va sin^ rikedomar* Troligen derföre, att de h var- 
dera höllo sitt serskilda hof, hade de äfven hehof 
af större inkomster, hvarföre de också pålade bön- 
derna stora gärder, hehandlade dem i öfrigt strängt 
och med hårdhet, efterlefde icke heller Håkan 
Adalstens lagar mer, än dem godt syntes, och herr- 
ekade öfverhufvud som envåldsherrar. Det hat, 
de härigenom* ådrogo sig, ökades ännu mer, då 
hårda missve:Ktår tiluLcmimo, som orsakade hunger 
och dyr tid i landet '^'). 

Under detta låg Håkan Jarl i Danmark och 
tänkte på medel att underlägga sig hela Norrige. 
Såsom han var en man af mycken slughet, djup- 
sinmg i rådslag, inledde han Dana--konungen Ha- 
rald Blåtand att locka den Norrdca Konungen Ha- 
rald Gråföll öfver till Jutland,* erbjudande honom 
det land och län, som han och hans fränder förr 
hade egt i Danmark, der någorlunda god tid var, 
så att hjelp derifrån kunde erhållas till lindrande 

1 45) Harald GriflUts oek Håkan Jarls S. 

Digitized byCjOOQlC 



33o "H^dné^tiden. 

åf den stora hungfersnöden i Korrige. Harald Grå- 
ftlU, Hivande ingenting mindre än svek odb bedri* 
^evi af den Danska Konuiigen, till h vilken han alU 
•tid stått i ett vänskapligt förhållande, lade ut från 
' Yiken endast med trenne långskepp, för att på 
Jutlandy der «n personlig sammankomst var heia'^ 
aoad, möta Dana^konungen. Han lopp till den än- 
dan in i LimaJ^ärdeh, men hade knappt laggt till 
t hanmén vid Hals, innan hai^leföfverfall^afen 

' dfverlägsen styrka och nedhuggen med större delen 
ef sitt folk. Derefter utrustade Harald BlåUmd he^ 
hk sin krigsmagt och styrde mot Norrige med ea 
flotta af 600 skepp, åtföljd . af Håkan < Jarl och 

^ «många andra förnäpia Norrmän, som flytt undan 
för Konungamodem Gunhild och hennes sönei; 
H varthän den Danska Konungen kom, blef han af 
allt landsfolket mottagen som räddare, alla under-^ 
gåfvo sig honom. Då underkastades hela Norrige 
den Danska Konungens öfvervälde. Med imdantag 
^ Viken eller de från Lindesnäs, Norriges sydli-^ 

, gaste udde, rundt omkring Opslofjärden intill Göta* 
elf liggande landskaper, förlänade han hela det öf- 
riga Norrige till Håkan, som deröfver skfdle sty^^ 
ra. och råda som Konungens Jarl, med rättighk 
att till landets värn» när ofrid påkom, äfyen he^- 
gi^na och använda den skatt eller hattart af in« 
lederna, som eljest ohörde tiMomma Konungen; 
Håkan Jarl uppbyggde åter de nedriinå oflEenrhuiea 
ooh höll de hedniska bruken vid magt; mot Ha- 

^ udd Gråfölis ännu lef vande bröder, sam fråa Or* 
j^enöarxtö, dit de tagit sin tillflykt, gforde ålddlU- 
^försök att återerölVa sitt fädernerike^ försvarade 
haii landet n&ed krafft; derjemte återsände de ^o- 
da åren efter deir -förra missvexten, och på dam- 
ma gång hugnades landet mtd ett ymnigt sillfiske. 
Dessa sammanträdande lyckliga omständigheter i 
förraing med Håkans stora klpkhet och kraftfulla 

^ styrelse hade redan förvärfvat honom ett stort an- 



Oigitized 



by Google 



IF. Svea Kommgahj af Sig. Réngs UHjfr.Bjorn Jernsida. 93ft 

'wende och ^^dgat håns magt, då han df Kdntipng 
Harald Blät^nd kallades att méd Norrige^ heta krigs^ 
styrka skynda tiH hans hjelp indt Kejsar Otto II, 
som hotade med ett fiendtligt infall i Danmark. 
Jarlen efterkom Konungens hegQran, menblefjém^ 
te Kotiungen af Kejsaren öfvervunnen och slagen. 
Vnder fredsnnderhandlitigama mellan Otto och Ha^- 
råld läg Håkati Jarl med sib flotta i hamnen utan^ 
för Hals vid inloppet till 'Limafjärden, vflntande 
pä vifld för att återvända till Norrige. Till fre* 
dens stadfästande hade Konungen ooh Kejsaren ett 
möte med hvarandra på Marsey, en 8, Som- ligger 
långt in i Limafjätden. Der infenn sig äfven Hå* 
jcah Jarl ^eJEter kallelse arf Konungen. Då Uef hntt 
af denne, som redan öfvergåft till Christendomen^ 
tvången att låta döpa s% och att tnöttagå préstef 
till Christna lärans förkunnande i Norrige. Déttå 
Konungens förfarande uppretade Jat^len pådéthög^ 
sta, odx viss oin sitt anseende i NöiYige och oiA 
Norrmännens vedervillja för den nya kh^tfn, frtik* 
tade han ej att från detii^ stund göra sig obero- 
.ende af den Danska Kontftigen. Emedan Vinäen 
icke låg åt N(n'iige, ntän dref ttiot södern och 
Östern, ställde han kosan ^enom Öresund, lafhdfteg 
^ Oiase sidor^ härjade oéh skdflade både i Skåne 
och på Selartid, satte der Sfven i land de préiiWt'^ 
5om skulle följa honöttt till Norrige, och lidll '^ 
dan uppåt till Göta skären. Vid ett stort eééf^ 
han der anställde till sina Gudm*, komTffé tväÉfM 
korpar flygande och skriade högt. Dettft tydditt 
som ett tecken, att Oden med välbehag taétlägit 
offret. Då, förtröstande på sina Vftpc»» fftttigång 
t>ch seger, uppbrdtide Jarien alla sina skepp,' tog 
med sin här vägen midtigenom Götarike orfi for 
hela vägen fram med härjande. Det Sagdes, att då 
har Götalands förnämsta helgedom , ett ät ,Thor 
helgädt tempel I som egt et:tbundrade Gudar, blif-^ 



, Digitized 



by Google 



33a Hednatiden. 

vit sköfladt och nedbrutet **^). Ottar, Jarlea i 
Götalfoid, drog i hast en här tillsammans, men 
upphann honom icke, hvarpä han låtit stämma ting 
och der utropat Hakan Jarl för biltog och vargr 
1 veum, helgedoinsränare '^''). Att hämnas det 
härjande, Håkan Jarl föröfvat i Skåne och pä Seg- 
land ^^ äfvensom det, att han affallit från Christen* 
jdomen, utrustade Konungen af Danmark sin häi'- 
flotta och kom till Norrige, nordan för Lindesnäs, 
till det rike, som Håkan Jarl hade att råda öfver. 
Der härjade han utefter hela sjökusten. ^ Men dä 
han sporde, att Jarlen drog en väldig magt till* 
^sammans för att möta honom, vände han åter till* 
haka till Danmark» Sedan betalade Håkan Jarl in* 
igeii skatt till den Danska Konungen och erkände 
icke i något afseende hans öfvervälde; konunga* 
namnet «ntog han dock icke, ehuru han utöfvade 
lika myndighet och magt som en Konung; han 
styrde öfver sexton landskaper och hade under sig 
sQUton Jarlar '^^). 

Kriget med Harald Hårfager i Norrige under 
Erik Emundssons tid hade fallit Göterna besvär* 
ligt, och det synes, såsom man ogema velat för* 
nya jsamma oroligheter* Håkan Jarls tåg genom 
Cxötaland hade derföre icke till följd något freds* 
brott mellan begge rikena. Antingen han icke blif* 
vit upphunnen, eller han med seger slagit sigige* 
nom, ansåg man fejden dermed slut, då inga vi* 
dåre fiendtligheter föröfvades Der våld skedde, 
afvärjdes det med våld« Andra imderhandlingar i 
denna väg kände man icke. En vinter kommo tolf 
Norrska Köpmän öfver Kölen till Sverige för att 
idka köpenskap* Vid en uppkommen tvist ihjel* 

1^6) Jfr 01. Tryggv, S, af Oddur Munk. 147} S& berltUt 
förloppet i nyss citerade Saga af Oddur Mank. Men i OL 
Tryggv. S, hos Sn. Sturl. säges åter, att Håkan och Ottar 
hållit med hvarandra en hård drabbning, i h vilken Håkan se- 
grat oeh Ottar stupat. 148) O t. TryggtK S. hos Sn. Sturl. 

Digitized byCjOOQlC 



W.SveaKwmgarjafSig.Ringim^fr.BjornJerniida. %l% 

slogo de en Svensk tfuin. Deröfver blef Konung 
£nk Segersäll så uppbragt, att han lät nedergöra 
aUa tolf Norrmännen. Att hämnas detta, upp- 
muntrade Håkan Jarl en Viking från Söderöama 
Tid namn Sigmund Brestisson, att härja de Sven-* 
ska kusterna. Med fem skepp och tr^undra man 
seglade Sigmund genom Öresund uppåt tillde Sven- 
ska skären, gick der i land^ mördade menniskor, 
plundrade och brände byarna i byggden, hvarvid 
alla 9 som kunde undkomma, flydde till skogar och 
ödemarker. Konung Eriks befallningshafyande i sam*' 
ma ort, hans namn var Björn, samlade folk och tåga-« 
de sä, att han koni mellan Yikingame och skeppen» 
Sigmund, Yikinga-höfdingén, afiskuren från sina 
skepp och tvungen till en fbrtviflad strid, svinfyl« 
kade sin lilla här på det sätt, att han ställde sig 
sjdf och en sin frände i främsta ledet, tre man i 
andra, fem ^man i tredje ledet, och på flyglarna 
två man i hvarje led. Så uppställda, störta sig Yi-^ 
kingame på Svenskames fylken. Sigmund förde 
svärdet med begge händerna, trängde fram till 
Björns banerförare och högg honom banehi^g. Der« 
på uppmuntrade han sitt folk att genombryta sköld-* 
Mi^n, det vill säga den sköld vakt, som stodom*-' 
kring Björn* Detta skedde, och Sigmund blef ä& 
Ten Björns baneman. Då upphäfde Yikii^arne se-* 

Eop, och Svenskame gåfvo striden förlorad. Åter<-i 
men till sina skepp, seglade Signiund österut 
till Holmgård och härjade der på öar och Bäs*^ 
Tvänne bröder, Yandili och Adill, voro Konung 
Eriks landvämsmän, sådana, som hade sig uppdra*; 
get att värna kusterna. Dessa bröder hade aldrig^ 
mindre än åtta skepp och dessutom tvänne så kal^. 
lade Drakar eller större liöfdihgaskepp. Dem gaf 
Konungen rbdfaUning att ilppsoka, angripa och ned» 
gSra Sigmtu^d med hans manskap. Denne, då han 
seglade östanifrån och kom till en Ö utanför Sven-' 
ska ku?ten, erinrade sina män, att de nu vono 

" DigitizedbyCjOOQlC 



334 • ScdnaJideu^ 

Iffimmti till SvtMktt och. skulle se ^ väl före. Han 
. fpdn ^elf upp p& ön* för att kuibskapa. Då blef 
han yigsse tio härdkepp, befaUte dfirpå sitt folk att 
iijctta upp egodelarna frän skeppen och i släUeb 
dithibra stenar. MDi;goiien derefter skedde aitfallet. 
Vandal lade siui Draka mot Sigmnnds Draka, men 
vänta ett staarkt motstånd. Striden ¥ar enyis och 
hivd« Ändtligen sade Sigmund 'till sitt manskap» atl 
nu sam. förr kunde de.inke vinna- seger, utan att gå 
nännaace»^ Derpä sprangs han upp på. Yandills Draka, 
odh med honom föl)de mftnga af hans.zn&n. Då 
gick Vandill mnt. Sigmund, och Yapenddftet meL« 
lan dmn var«fe länge» Sigmund nyttjade satnraa 
Insagd som föarut, :att fatta vapnen ån i xlen en», 
to L don* andra handel., oeh genom detma f^yrd^* 
hefc hléf han YandiUs; öf^rerman, då honom lycka- 
des att afhj]^ga dem^s hägra hand, sä att sv^äfi^cb 
jfeU ur hans hand» hrarpä han. genast Uef dödada: 
JH^ hä^åe Sigmunds. folk starka segerrop* .När AcKlfr 
det hötde» förstod kan, attVandiUiiQarfidlenyhTar-» 
]A hsn med sinai f<^nii skeppi hegiaC sig på flykten^ 
Väungarne. seglada^ fdU Danmaok> hvikde do», oqh. 
ictarbundo sina s&r, hvarefter de hjAsatts fitDdcsrtil^ 
NoarigCA ock blefiro vid framkomaton med) stor he-> 
dersbevisning af Jarlen, mottagna. Tåreni derpå sa« 
de denne tUl Sigmund^ att han iek» yidaie viUe 
upfonuntra honom att fara åstad e/A retaiSveame* 
I lik Jarlens tillstyrkan för. Sigumnd clåi i vester^vi-- 
king till Orknöama '*«). 

Gudröd Björnssoii och Tryggve Olofsson, äon^ 
säoer al^ Harald Hårfager och Konongar i södra 
ij^lem af Norrige» når de öfvrerraskadu och ihjel^ 
shgM, af Kjonui^fantodem. Gunkilds <&0nei?» Koimi^ 
Harald Grä^U och haseiibröder, briSka undcrkkkL 
8% deras riken: ^^^)> «l^ltninadtt^ dsn fönou» eil 
aan Haraldv med tiyfau»net Gfeänské^ sfi kallad^ 
emedan han uppfoskråden ii landskapet ^Gaxenland^' 

DigitizedbyCjOOQlC "* 



IF. Svea Konungar^ af^. 77<ngar tUt,fr. Éjom Jemsida. 33S 

den sednare en ^i|i£l vid namn Astrid, hTilken/ 
dftbefiuin sig i ha&suide iillstfind och kort deref-» * 
ter födde en son, jsom fick namn af Olof* Gun-^ . 
hild* och hennes säoer, emedan de finiktade, att 
dessa piltar skulle Hj^yexa till liämnare af devas: 
fikler, traktade med all magt att fi^ dem i sina' 
bSnder. De emelletlid kommo . under mån^ faror 
och äfventyr Ijckligen öfyer till Sverige. Harald/ 
Giänske, redan uppvext till yngling, &nn säkerhet 
ock skjdd hos en ansedd honde, kallad Sko g lar 
Toste,. en stor stridskämpe, som alla. somrar låg 
ite i hämader, hvarigenom han samlat sig stora 
lilsfidomar, sä att han' var en af de rikaste och 
mjndigaste män i landet. Hos. honom gästade Ha- 
rald fem vintrar i full trygghet, och sorarama följ-* ^ 
de han honom på vikinga&rder* Astrid Uer m^ 
«in son^ den späda OlQf, U»^ sin tillflykt till Häc- 
kan d^n Gamle, äfven en mjmdig honde i Svi-^ 
tkiod. Han var en gammal vän af hennes fader 
Erik Kodaskalle på Oprostad i Nnrrige. De hade 
i imga åren tillsainmans pröfvat sig i vikiagaför* 
d» och samlat egodélar. Den öfvei^fna, flyktanr 
de Astrid l>lef af sin fad^s vapenbröder miedi stor 
Tioskap. emottagen. Emelkrtid* lät Gunhild påaUa 
stigar och ställen i Norrige spana efter de unga fkoB<- 
ungasönema. Då hon ändtligen sporde, att d» toipol 
iLomna till Sverige, och äfven fick kunskap, hvav> 
Astidd med sin unga ison uppehöll sig, diickade hon. • 
eas(f sma män med stort följe, med skänker ock ^jb^ 
Aapsförsäkringar till Konung Erik i Sverige, fbr^ 
Uarade sin önskan att sjelf uppföda sin frändi^v 
dea unga Olof, Tryggvason, och anhöll ovjb^ Km4 
ungens medverkan och hjelp att återft pike»^h»Éu 
. ^wlk i Norrige på det ädlaste sätt ufipTöd^^iil^ 
lan den. Gamle hade vid Konungex^ nof ennson^' 
kvars namn var .Ragnvald. Denne, när hiuii hbr&y 
NoFTska sändelbudets. ärende .och tillika. atlj^Komtjigr 
£rik, som fann Drottning Qunhilds Legäran hillig^ 

Digitized byCjOOQlé 



336 Hednatiden, 

Qch icke misstrodde afsigten» lofvade till bistånd 
roo beväpnade män, skyndade genast till sin fa« 
der och gaf honom underrättelse derom. Håkan 
lät då beväpna alla sina huskarlar, trehundrade till 
antalet. Af dem on^ifven, mottog han gästvänligt 
och med lugn den Norrska Sändemannen. Denne 
frambar sitt ärende , med många försäkringar om 
Gunhilds ädla afsigt och huru hon mot gossen vil- 
le godtgöra den oförrätt, som vederfarits hans fa-> 
der. Men Håkan svarade: 'piltens moder Astrid 
"sätter ingen tro till Gunhild, emedan hon för 
"svekfulla handlingar kr bekant. I ditt och Gun* 
"bilds våld kommer icke pilten, så länge han står 
"under mitt skydd, och jag ej blir så grymmeli<* 
"gen öfverväldigad, att jag e) mer månde råda." 
Norrmannen kastade fruktande blickar på den sto- 
ra hopen af Håkans handfSsista, väl beväpnade hus- 
karlar, vände tillbaka till Konungen och berättade 
honom den släta utgången af sitt ärende. Då sa- 
de Konung. Erik: "mina ord sannas, hvad jag sade 
'^g, att din fkrd till Håkan månde ej lyckas» eme- 
"dsui han är mägtigare än jag i många stycken, och 
"tlet är icke läi^esedan han hade mera att säga än 
"jag, då vi täflade sins emellan." Sedan Julen var 
förbi, odi gästébudsdagarna förlidna, redde sig 
Norrmannen att göra ejtt nytt försök, och förstärkt 
af Konungen med 200 man, kom han äter till den 
gamle Håkans gård, förde då ett hotande språks 
viste sig mycket vred och sade sig skola taga pil- 
ten med våld; Håkan den Gamle, ej häraf f^* 
^kräckt, bibehöll som förut samma trygga, fasta 
beslutsamhet, och tillika gjorde hans folk sådana 
rörelser och röjde en sådan oförskräckthet, att den 
stortaliga Norrmannen fann rådligast att draga sig 
vadan och begifva sig tillbaka tio^j^orrige, der faan 
väl kunde för Gunhild berätta, at^ han sett den 
unga Olof Trygg vason, men tillika, huru väl denne 

\ar 



Digitized 



by Google 



IF. Svea Konungar^ ^/Sig* Äng* ä//^/K Ji/om femsida. iij 

var förvarad bos den gamla Hakan. I två år föx- 
blef Astrid med sin lilla son i den Sdla, mytid^;a. 
})onden£i säkra skydd. Hon egde en broder vid 
namn Sigurd, som innehade ett högt embete hos 
Konungen i Gardarike och ho^ denjia stod i myc- 
ken gunst. Honom längtade' hon att besöka. Hå« 
kan den Gamle sörjde för hennes resa och för alla 
hennes behof, lemnande henne icke förr^ än hon 
kommit om bord på köpmansskeppen» .som skulle 
öfverföra henne till Holmgård. Denna, resa utföU 
för henne ganska olyckligt. Komna ut i Östersiön, 
blef vo skeppen angripna och tagna af Estländska 
. Vikingar y hvilka skipade godset bch folket som by- 
te mellaQ sig. Då blef den unga, treåriga Olof 
skild från sin moder; de bortsåldes hvar pä sitt 
håll som trålar. Olof koin firån den etia tdl dto 
andra. I utbyte mot en bock 'blef han af sin' 
första husbonde såld till en annan, af denna tiil 
en tredje ^ mot ett klädesplagg och ett gehäng. I 
sex år hade han som trälunge varit i tre husbön- 
ders hus, i den sistas väl medfaren och mycket 
af hållen, dä en dag, när Sigurd drog genom lan- 
det för att uppbära Konungens inkomstår; hän såg 
denna gos§é, fastade på honom sin uppmärksam- 
het, sporde honom om dess härkomst och ätt, och 
frän hvilket l^nd han var. Med stor förvåning 
fördes han af gossens rediga svar till den upptäckt, 
att denne var en nära blodsförvandt till honom, 
én son af hans syster Astrid. För nio marker 
guld köpte han honom lös från dess husbonde och 
tog honom med sig. Då var Olof nio år, sedan 
vistades han andra nio år i Gardarike under sin 
morbroders vårdf och lärde alla tidens idrotter. 
Han yar till vexten mycket reslig och hade starka, 
deremot is varande krafter, tillika ett hurtigt, oför- 
skräckt sinne pch en sådan fkrdighet i alla idrot- 
ter, att han derutinnan öfverträffade alla andra. 
. Svj^ r. a, i D. 22 

Digitized byCjOOQlC 



338 Hednatiden. 

En tid var han Konung Valdemars (Yladimirs] 
landvärnsman. Såsom sådan höll han med fiendt- 
liga hopar åtskilliga slag och visade mycken kraft 
och fbrmfiga att kunna styra det folk, hvars höf- 
ding han var. Derefter samlade han eget man- 
skap och drog ut på vikingafärder. Först dref han 
omkring på södra Östersjö^kusterna, de Yendiska 
och Skånska, hvarest han öfverallt, af ven på Gott^ 
land och Bornholm , efter Vikingars sed pröfvade si- 
na vapen i mången blodig strid, jagande efter 'äfven- 
tyr och faror och sökande byten. Sedan han dereftei 
völdeligen härjat på kusterna af Sachsen, Friesland 
och Flandern, äfven hemsökt Skottland, Irland och 
England och deromkring liggande öar, hvarifrån 
han vidare styrde öfver till kusterna af Frankrike 
och från dessa åter vände tillbaka till de Engel- 
ska, blef han på denna sista ftird väderdrifven till 
de så kallade Sorlingiska eller Scilly^öama vid syd- 
vestra ändan af ^England. Här mötte honom en 
vördnadsvärd man, klostrets abbot, som talade för 
honom am Guds allmagt > och stora, underbara ger- 
ningar, samt om de Christnas förhoppningar och 
deras tro. Olof hade på sina vidsträckta färder 
redan förut fått någon kunskap om den Christna 
läran och hört mycket förkunnas om den himmel 
ska Gudens magt. Den vördnadsvärda mannei^ 
hänförande tal gjorde nu på honom ett sådant in- 
tryck, att han högtidligen och ofientligt öfvergick 
till Christendomen och lät sig med alla sina föl- 
jeslagare döpas af den heliga mannen. Så Christ- 
nad, återkom han till England, och från England 
återvände han till sitt födemerike. Då hade Hå- 
kan Jarl vid pass tjugu år styrt Norriges rike, och 
två och trettio år voro förlidna från den tid. Kon- 
ung Tryggve, Olofs fader, föll ett offer för Gun- 
hilds söner. Olof hade, emedan han ville dölja 
sin härkomst och sitt namn , kanske af fruktan för 
stämplingar och försåt på sina färder i frémmancle 

Digitized byCjOOQlC 



tf^. Svea Konungar j af Sig, Rings ätij fr. B; Sm femsida, 33g 

Länder 9 kallat sig Ale eller Ole Girdski (Gardari- 
kiske). Hans fiänder och vänner i Norrige kände 
Lcke hans öden, sedan han med sin moder Astrid 
Lemnat sin första fristad i 3vithiod; ett osäkert 
rykte berättade dock, att Tryggves son Olof ännu 
Lefde och att han vore densamma Ole Girdski, 
som ströfvat så vida omkring och nu qppehöUe sig 
i England. Detta rykte oroade Håkan Jarl> som 
i denna Olof fruktade en medtäflare om riket. 
Han uppdrog en af sina förtrognaste män, Thorer 
Klacke, alt som köpman fara vesterut till England^ 
iler utforska , huruvida denna Ole verkligen vore Olof 
Tryggvason, och i sådant fall på något sätt för- 
ruda honom. Thorer utförde sitt värf med stor 
skicklighet. Han tillvann sig Olofs hela förtroen- 
de* Denne gaf sin härkomst tillkänna, underrät- 
^de sig om tillståndet i Norrige och sporde den 
^Norrska köpmannen, huru det månde lyckas, om 
han skulle söka vinna riLiet undan Håkan Jarl. Köp- 
mannen uppmuntrade honom dertill på allt sätt, 
försäkrande, det Håkan Jarl vore fpr sin hårdhet 
och ' egcnmägtighet så ringa af hållen, att alla de 
förnämsta i landet med öppna armar skulle motta- 
ga en ättling af Harald Hårfagers ätt. Han ville 
-ned detta tal locka honom öfver till Norrige, h var- 
est det skulle blifva lätt för den mägtiga Jarlen 
att försåtligen eller med magt vid första ankom- 
sten nedergöra Olof med hans ringa hop. Denne, 
iippäggad af köpmannens tal och drifven af läng- 
tan att återkomma till sitt fädernerike, lade ut 
frän England i Thoi*err> sällskap med fem skepp 
och styrde till Norrige. Han följde ätven deri 
köpmannens råd att icke landstiga eller gifva sin 
ankomst tillkänna förr, än han kommit norr upp 
i landet, der Jarlen uppehöll sig, emedan denne 
dä, såsom oberedd, skulle lätt öfverrumplas. Den- 
na försåtliga anläggnings beräknad på konungaso« 

Digitized byCjOOQlC 



340 Hednatiden. . \ 

néns undergång y utföll likväl, såsom ofta sker, till 
upphofsmännens eget förderf. Håkan Jarl hade det 
föregående året vunnit den stora, i sagorna så rykt- 
bara segern öfver de namnkunniga Jomsvikingar- 
ne '^'). Denna seger, som mycket förökade hans 
magt och anseende, blef så vida en orsak till hans 
olycka, att han deraf lät förleda sig till öfvermod 
och utöfvade ett tyranni, så mycket förhatligare, 
då han våldförde den husliga friden och säkerhe- 
ten, ryckte hustrur och döttrar från deras makar 
och föder och efter några dagar eller veckor sSn- 
de dem vandrade åter hem. Tvfinne på detta sätt 
förorättade, rika, ansedda bönder manade hela den 
omkringliggande byggden till vapen, och med för- 
bittrade sinnen stodo bönderna af nedre Thrond- 
hemsbygden i full resning mot Jarlen, just då Olof 
Tryggvason med sina fem skepp lade in i Thrond- 
hemsfjärden. Då slutade den mägtiga Jarlen på 
ett ömkligt sätt sina dagar* Sedan blef hans huf- 
. vud affbrdt till ISidarholmen, hvarest tjufvar och 
illgemingsmän plägade afrättas. Der upphängdes 
det i 'en galge och stenades med stora anskri af 
den församlade folkhopen. Erik Jarl och hans 
broder Sven, Håkan Jarls söner, med alla deras 
fränder och vänner flydde öfver tiH Sverige, hvar- 
est de gästvänligen mottogos. Olof Tryggvason åter 
blef tagen till Konung Öfver hela Norrige * * *). 

Detta skedde år gg5. Aret derforut hade JErik 
Segerslill aflidit, och hans son Olof, med tillnam- 
net Skötkonung, trädt till konungadömet efter, 
sin fader. Då vände Sven Tväsks^g tillbaka frän 
sin landsflykt, kom åter till Danndark och satte 
sig i besittning af sitt födernerike. Men Olof Sköt- 
konung drog ned med en här, fördref den olyck- 
liga Sven åter från sitt rike och underlade sig Dan-^ 
mark på nytt. Man känner icke de underhandlin- 
gar, som derpå följde, men Sven Tväskägg afsvor 

i5i} Sejoatåvik S. iSa) Ot. Tryggv.'S. 



Digitized 



by Google 



W. Spea Kommgarj af Sig. Rings Ui,fr. BJSfn Jermida. Hx 

den hedniska läran, och Olof Skötkonung, som re- 
dan hade öfvergått till Christendomen, gaf honom . 
. då sitt föderneriké tillbaka. Begge Konungame 
gjorde mellan sig ett förbund att stadfästa och skyd- 
da Christendomen '^^), och -vänskapsbandet mel- . 
lan dem blef ännu fastare genom Sven Tväskäggs 
fbrmälning med Olof Skötkonungs moder. Så gick 
det första årtusendet från Ghristi födelse till ända. 
I Norrige sammanhöll och styrde Olof T^y gg va- 
son med kraftfull hand det af Harald Hårfager upp- 
rättade riket; herrskande enväldigt såsom denne «. 
arbetade han under sin korta regering endast och 
allenast på Christendomens utbredande^ och detta 
genom alla medel » med. våld och g[rymma bestraff- 
ningar » der vältalighet och öfvertygelse ej ittgot 
uträttade. Konungarne i Danmark och Sverige, 
mera bundna till sin magt, voro nödsakade, att 
härutinnan gå med större varsamhet tillväga. För- 
bundet mellan dem till Christendomens skydd, 
ehuru föga väsendtligt och betydande i si^ sjelft, 
fir dock märkvärdigt såsom det första drag, af et^ 
närmare statsförhållande mellan nordens Konun- 
gar. Dessa, hittills sysselsatta att tillvägabringa en- 
het inom sina unga stater och hvar på sitt håll 
förstora sina nya välden, stodo till h varandra uti 
ett isoleradt "förhållande. Man lefde för sig, den^ 
«t)a obekymrad om den andra. Drifna af sin oro- 
liga kiLmpakraft, drogo män och ynglingar ut på 
äfventyr, förmatt tillJLämpa sig gods och egodelar; 
krigiystna Konungars krigståg skedde till samma 
ändamål, att vinna skattländer och byten;' politi- 
ken var, såsom staterna sjelfva, i sin barndom, 
alla större politiska interessen och djupare beräk- 
ningar obekanta. Med det ingående andra årtusen- 
det träda tvänne af de nordiska staterna i förbund 
med hvarandra till ett gemensamt krig; det är det 
första af denna art mellsm nordens magter; som 

i53) Adam af Bremen, Ui9t, EecL 

Digitized byCjOOQlC 



34^ Hednatiden. 

sådant, till sitt ursprung, sin beskaffenhet och sina 
följder, röjer det barndomens natur och enfald; 
men på denna början följa de närmare, mera in- 
vecklade politiska ibrhållanden, de följande tiderna 
komma att framte mellan nordens riken, när des- 
sa, efter vunnen stadga såsom stater och sedan vi- 
kingafärderna till fremmande länder upphört, vän- 
da sina vapen mot livarandra och i en n j rigtning 
mäta och pröfva sina krafter, täflande om öfver- 
väldet i norden. År looo förbundo sig Konun- 
garne af Sverige och Danmark att gemensamt be- 
kriga Konung Olof Tryggvason i Norrige. Anled- 
ningen till detta förbund och detta krig gaf en 
qvinna. 

Denna qvinna var den namnkunniga Sigrid 
Storråda. Hennes fader var Skoglar Toste, den 
mägtigaste och rikaste odalman i landet, densam- 
ma, hos hvilken Norrska Prinsen Harald Gränske 
. uppehöll sig under sin femåriga landsflykt i Sverige. 
Sigrid var som ung en jungfru af mycken skönket, 
men stormodig till sinnet. Hon blef Konung Erik 
Segersälls gemål och födde honom sonen Olof. 
Men makarnas lynnen stämde icke tillsammans, 
emedan hon ville vara rådande i allt. Konungen 
åter icke kunde fördraga hennes egenrådighet och 
stolthet. Derföre skilde han sig vid henne. Se- 
dan lefde hon en lång tid på sina stora gods. Så- 
som en qvinpa af stort anseende och stora egode* 
lar, erhöll hon efter Konung Eriks död flera friare. 
Harald Gränske, den landsflyktiga Norrska Prin- 
sen, hade, sedan Gunhilds söner blifvit fördrifna, 
af Konung Harald Blåtand i Danmark återbekom- 
mit sitt fädernerike Vestfolden i Norrige. En som- 
mar, då han for ut i Östersjön i viking för att 
skaSa sig egodelar, lade han till med sina skepp 
vid Svenska kusten ^ust i samma trakt, der Sigrid 
Ston^åda då vistades. Hon, vid ryktet derom att 
hennes fosterbroder Konung Harald Gränske var 

Digitizey by CjOOQiC 



IF. Svea Konungar ^ ^Sig. Rings alt ^ fr. Bjom Jernsida. 343 

kommen till landet icke långt från hennes gård, 
skickade genast några män och bjöd honom till 
gästabud. Han kom med ett stort följe, och alla 
blefvo herrligen undfägnade. Om aftonen suto 
Konungen och Drottningen i högsätet, drucko till- 
hopa och erinrade sig de dagar, när de tillsam- 
man^ i unga åren vistades i hennes faders hus. Då 
qvällen kom, ledsagades Konungen till nattherber- 
gét, der en säng stod bäddad med dyrbara kläder 
och omhängd med fina, sirliga sparrlakan. Med 
Konungen voro några få män i samma sofrum. Se- 
dan han var af klädd och hade laggt sig, kom Drott- 
ningen in och till afsked för dagen sjelf räckte hon- 
om det fyllda hornet, manande honom gång efter 
annan att dricka, och var mot honom mycket vän- 
lig. Då blef Konungen mycket drucken, hon äf- 
vén så. Sedan han insomnat^ gick Drottningen 
åter sin väg. Yälfägnaden den följande dagen var 
icke mindre. Man glamade mycket om mångahan- 
da saker, såsom ske plägar, då sinnet och hjertat 
af vin och glädje äro upprymda. Drottningen, som 
framfor andra var mycket glad till sinnet, yttrade 
till sin fosterbroder, det hon skattade sina égode- 
lar och det välde, som hon hade i Svithiod, alls- 
intet ringare än hans konungadöme och egodelar i 
Norrige. På en gång blef Harald vid dessa ord 
mycket nedstämd till sinnet och bedröfvad. Han 
var förmäld med en q vinna vid namn Asta, dot- 
ter till en höfding på Gudbrandsdalen i Norrige. 
Denna Asta, hans gemål, förekom honom nu mycket 
ringa och oansenlig , mot den storslägtade , rika och 
förnäma Sigrid. Nedslagen och misslynt, rustade 
hs^ sig att genast draga bort. Drottningen, alltid 
lika glad, gjorde honom vid afresan stora ffträrin- 
gar. Öfver den följande vintern satt Harald hem- 
ma i sitt rike, mycket olustig till sinnet, längtan- 
de efter våren. När denna kom, for han med si- 
na härskepp åter ut i Östersjön, lade till vid Sven- 

Digitized byCjOOQlC 



344 Bednuiidem 

Ai kusten på samma ställe som året förut , skic- 
kade derifrän l^ud upp till Sigrid och begärde ett 
samtal med hemie. Hon red emot honom till stran- 
den , och .Harald, sporde henne^ om hon ville blif- 
va hans hustru. Drottningen bad honom slå bort 
dylika tankar, erinrande honom, det han i alla 
hänseenden hade skäl att vara nöjd med den ge* 
mål, han egde. Harald medgaf, det Asta var en 
. god pch ypperlig q vinna, men hon var icke så 
högboren som ImiL Härtill svarade Sigrid:* "må 
"det så vara, att hon icke är af så hög ätt som 
''du, dock kommer det mig så före, att hon nu 
%äT under, sitt hjerta begges eder lycka." Sedan 
talade de med hvarandra icke många ord. Drott^ 
ningen red tillbaka till sin gård. Harald åter föU 
i djupa, svfirmodiga tankar. Han ville ännu en 
gång orda med henne i d^nna sak. Hans män af- 
rtdde honom, men han red upp till Sigrids gård 
med stort fblje^ På samma gång kom äfven öster 
från Gardarike en Konung vid namn Visavalder i 
lika ärende till den rika Sveadrottningen. Begge 
Konungame med- alla deras män blefvo ledsag^e 
till en stor, men gammal stuga, der äfven hela 
innanredet var gammalt. Om aftonen framburos 
drycker för dem i sådant öfverflöd och så star- 
ka, att jemte Konungame äfven deras män och 
väktare insomnade. Då lät Sigrid om natten tän- 
da eld på stugan, och rundt omkring stodp hen- 
nes lifknektar, hvilka nedhöggo alla dem, som sökte 
uhdankomma. Så blefvo begge Konungarne och 
alla deras män dels innebrända, "dels nedergjorda. 
Sigrid sade, det hon på detta sätt ville af vänja 
småkonungar att resa från andra länder för att fria 
till henne. Några år. derefler öppnades en under- 
handling mellan henne och Konung Olof Tryggva- 
son i Norrige.> Sändebud gingo mellan dem, ocH 
Sigrid Storråda samtyckte ^ att blifva den Norrska 
Envåldskonungens gemål. Till stadfästelse af de- 

^ Öigitized by CjOOQ le 



IF* Svea Konungar^ (^fSig. Rings Uttji/r,^ Björn Jkrnsida, 345 * 

fas f<k4>Qiid skickade Konungen henbe en stor guld*» 
ring, densamma, soni hängt på 'offerhusets dörr i . 
Hlader i Norrige, och hvilken han tagit, dä han 
lät nedbryta detta tempel. Alla ansägo denna ring 
for ett kosteligt smycke och berömde den dyrbara . 
gäfvan; äfven Drotttungen sjelf var deröfyer my tkei 
tillfreds. Hos henne voro dä tvänne guldsmeden 
Dessa, när ringen gick onikrmg för att af alla bé« 
traktas, vägde den mellan sina händer, talade sagta 

. med' hvarandra, men yttrade icke något till gåf- 
i^ms beröm« Drottningen framkallade dem, och 
sporde, om de gjorde spott och spe af ringen, eller 
4>m de med densamma fiihnit något fel. De sva- 
rade, att flärd fanns i ringen. Denna blef derpä 

; sönderbruten och be&nns att innehålla koppar. 
Då blef Sigrid mycket vred och sade, att Olof väl 
torde bedraga henne i flera ting än detta enda, 

\ ond han det månde åstadkomma. Deima misshäl-* 
lighet blef likväl häfven, epiedan Konungen var 

' oskyldig i detta svek, och Sigrid Storråda reste på- 
följande vår till Kongahäll ^'«) vid Göta-elf , der 
ett personligt möte mellan dem var utsatt. De 
ordade med hvarandra om sitt äktenskapsförbund, 
blefvo eniga - derom och uppgjorde vänligen alla 
villkor^Ei dervid, till dess Konungen äfven erinra- 
de henne, att hon skulle blifva Christen och mot- 
taga dopet. Härtill svarade Sigrid: "icke vill jag 
"öfvergifva den tro, jag* förr har haft och mina 
'Tränder före mig; icke heller vill jag förmena dig 
''att tro på den Gud, dig behagar." Men Olof 
Tryggvason var icke lika fördragsam, för honom 
var den hedniska afgudadyrkan en afsky, och så- 
som han med våld och utan skonsamhet dref om- .^ 
vändekeverket i Norrige, så blef han äfven nu of-* 
ver Drottningens vägran så uppbragt, att han slog 
henne med sin handske i^ an^igtet och kallade hen- 
ne en "hednisk hynda." De stego begge upp frän 

i54) Ku Rongell. 

' ■ DigitizedbyCjOOQlC 



• 346 Bednatideiu 

sätet 9 hon med de orden: 'en gång månde du med 
*'ditt lif fä umgälla detta." Derefter drog Konun- 
gen norrut till Viken, Drottningen österut tillSvi-» 
thiod. Efter så många sällsamma, till utgången 
olyckliga giftermålshandlingar gaf hon slutligen sin 
hand till Konung Sven Tväskägg i Danmark, som 
förut hade varit förmäld med en Gunhild, dotter 
af den Vendiska Konungen Boleslav '**). 

Åt samma Boleslav blef Sven Tväskäggs sy«- 
ster Th3'ra, Konung Harald Blåtands dotter, den- 
samma, med hvilken Styrbjörn den Starke varit 
förmäld, mot sin vill ja af sin bi^oder gifven till 
gemål. Det skedde med villkor, att alla de gods, 
som Drottning Gunhild, Sven Tväskäggs första ge- 
mål, egt uti Venden, skulle Thyra bekomma till 
föstninge-gåfva och dessutom andra stora gårdar till 
brudskatt. Hon afskydde emellertid så den "gam- , 
la, hedniska*' Konungen, att, sedab hon blifvit lians ' 
gemål, ville hon hvarken äta eller dricka. Slutli- 
gen dref henne förtviflan att ep natt i djupa mör- 
krot fly bort till närmaste skog, endast ledsagad 
af sin gamla fosterfader och några fä män. Efter 
långa vandringar kom hon fram till Danmark, 
men Tågade icke heller der uppehålla sig af fruk- 
tan för sin broder. Hon färdades lönligen fram 
och kom slutligen till Norrige, vände sig till Olof 
Tryggvason, förtäljde sina öden och anhöll om 
skydd och säkerhet. Thyra förde sitt tal med för- 
stånd, äfven hennes vackra utseende och fromma, 
goda väsende intogo Konungen. Han sporde hen- 
ne, om hon ville blifva hans hustru. Hon, med 
sin fosterfaders råd, gaf honom sin hand. 

Dä föreställde Sigrid Storråda sin gemål , Sven 
Tväskägg, hvilken vanära det för honom ville blif- 
va, att tåla den stora sid vördnad, Olof Tryggva- 
son honom visat derigenom , att han tagit hans sy- 
ster till frilla och icke aktade hennes broder, 

i55) 01. Tryggv. S. 

bigitized byCjOOQlC 



IV. Svea Kommgar^ ^/*5>'g. Rings alt jfr. Björn Jernsida. 347 

Konungen af Danmark , sä mycket, att han lät hon-* 
om råda for hennes giftermål.' Hon manade , hon 
vppäggade honom på allt sätt att hämnas den- 
na skymf, erinrade honom äfven det skymfliga 
sätt, h varpå hon sjelf blifvit af den Norrska Kon- 
ungen bemött, och sade, att det ångrade hen- 
ne, att hafva- blifvit gift med en Konung, af h vil- 
ken hon icke kunde vänta, att han skulle hämnas 
hennes vanära, då han om sitt eget anseende vo- 
re så liknöjd och icke vågade att hämnas en hon-r 
om sjelf tillskyndad förhånelse. Men Norrige var 
i dessa tider af sina grannar ansedt för ett mäg- 
tigt rike, folket hårdt och landet besvärligt att in- 
taga med härsköld. Sven Tväskägg visade derlore 
ingen benägenhet att lägga om bord med den mäg- 
tiga Olof Tryggvason. Emellertid upphörde icke 
Sigrid med sina föreställningar. Hon bar till Olof 
Tryggvason ett oförsonligt hat, begrundade stun- 
deligen, huru hon på något sätt måtte kunna ut- 
föra sin hämnd, och mången dag satt hon öfver 
dessa tankar tungsint, bekymrad och sorgfulL 

Icke lång tid efter, sedan Thyra blifvit Olof 
Trygg vasons maka, erinrade hon honom om de 
stora egendomar, henne i Venden tillhörde, hvar- 
emot hon i Norrige icke egde några gods, sådana 
en Drottning höfdes. Hon föreställde honom, huru 
det skulle för honom blifva lätt att återskaffa hen- 
ne dessa egodelar, emedan Konung Boleslav hade 
ibr honom så mycken vänskap, att om han, Olof, 
ville draga med henne till Venden, och beggeKon- 
ungame fingo häröfver vänligen orda med hvaran- 
dra, skulle Boleslav visserligen låta henne bekom- 
ma allt, hvad hon begärde. När detta tal blef 
kunnigt bland Olof Tryggvasons vänner, afrådde 
aUa Konungen från denna färd. En dag i vårens 
början, då han gick ut på gatan och kom till torget, 
mötte honom en man, som bar många angelikor, 
utmärkta derföre, att de efter årstiden voro ovan- 

Digitfzed by V3^VJ^lC 



34^ Hednatiden. 

ligt stora. Konungen tog en af dem och gick der- 
med tillbaka till kerberget/der Drottning Thjn 
yar. Hon satt badande i tårar. För att fögna 
lienne, framräckte Konungen den stora angelikan» 
den han förärade henne såsom en sSllsamhet så 
tidigt på våren; hon slog emot med handen och 
sade: "större skänker gaf min fader , Konui^ Ha- 
!'rald; och fruktade icke han att draga bort från 
"landet efter sin egendom, hyilket nog. röntes den 
"tid 9 han drog hit till Norrige och inbekom hela 
'landet jned alla dess skatter och utskylder; men 
"du törs icke draga genom Danmark af fruktan .för 
!'Konung Sven, min broder." £i kunde man d|u- 
pare såra dessa tiders män, än aå man förevitade 
dem räddhåga och feghet. Olof Tryggvason ru- 
sade upp från Sätet och svarade: "ej månde iag | 
"fara rädder för Konung Sven, din broder; der { 
"som vi råkas, skall han det röna." Derpå stäm- 
de han allmogen till ting och lät Öfver hela lan- 
det göra kunnigt, det han vore sinnad utrusta sig. 
, till ledings&rd och ville af hvarje fylke hafva ett 
visst antal skepp och folk. Då lät han äfven ut- 
skjuta i sjön sitt stora skepp Ormen Låbga, 
det största af alla skepp i norden. Alla de öfriga 
kongsskeppen, både de €tora och små, rustades Ii* 
kaledes ut. Ryktet om dessa Olof Tryggvasona 
tillrustningar och hans tillämnade förd till Yenden 
utbredde sig till Norriges grannriken. . 

Då förnyade Sigrid Storråda med ännu större 
ifver oéh kraft sina föreställningar. Sv^iTväskägg 
motsträfvade länge. Men Sigrid sade: "alltför stor 
"förhånelse är det för en sådan Kung, soni dutyc- 
"kes vara, att Olof TryggvasoA sjelfrådig gjorde sig 
"till din si^ger och således visade, att han icke 
"aktade dig för något , då han äktade din syster 
"utan ditt lof och minne. Dock är det en ännu 
"långt större vanära, att han har satt sig i besitt- 
"ning af ditt skattland, som med rätta är ditt 

Digitized by VjI^VJ V IVL 



/T* Svea Konungar, 'ifSig. Rings Ut jfr. BJSrn Jcrmida. 349 

''födernearfy utan att han sport dig derom, och att 
"han styrer Norrigé^ rike utan skatt och skyld till 
Mig: Ej ville dina hänfarna fränder hafva tält allt 
''sådant* tillsammans^ men du låter, såsom vore 
''allsingen vanära dig tillfogad." Hon förehöUhon* 
om det ypperliga tillföUe, söm nu erhjöd sig, att 
lä^ga till strid med Olof Tryggyason, utan attbe- 
höfva angripa honom i hans eget rike, och slutli* 
gén sade hon: 'länge månde da hlif^a ansedd for 
"en ringa, lågsinnad och vanslägtad Konung, efter 
"du en sådan vill vara; iiién det säg^ jag dig för 
"sanning, att om du nu låter Olof Tryggvason se- . 
^glafram och tillbaka mellan dina länder, utan att 
"dräpa honom eller drifva hononiL från riket för 
"slika saker, som du mot honom har, så vill jag 
"icke längre vara din hustru, utan skall jag skilja 
"mig vid dig/' Då gaf Sven Tväskägg vika. Pä 
Sigrids råd och tillstyrkan sändes män till Sverige, 
att med Svea-konungen öppna underhandlingar om 
ett förbund, mellan begge rikena. Olof Skötkonung 
förklarade sig dertill så mycket villigare, som det ^ 
äfven tillkom honom att hämnas den skymfliga be- 
handling, hans moder vederfarits af den Norrska 
Konungen. TiU detta Konungarnes förbund slöto 
sig Håkan Jarls söner, Erik Jarl och Sven, så myc** 
ket ifrigare, som de genom Olof Tryggvason be-' 
funno sig landsflyktiga från sitt fädernesland pch 
sina egpdelar ocj^ dessutom 'hade på honom att 
hämnas sin faders död. Ej blott hade dessa brö-' 
der en säker tillflyktsort i Sverige, Erik Jarl ha- 
' de af den Svenska Konungen äfven erhållit förlä- 
ningar till kost och täring för sig och sitt folk. 
Till honom samlade sig från Norrige mänga män, 
de der flydde undan för Olof Tryggvason , då han , 
med våld ville påtvinga dem Christehdomen, Erik 
Jarl drog alla somrar ut i härnader. Öfver vin- , 
trama uppehöll han sig dels i Sverige, dels i Dan- 
mark. Till Konungen i sistnämnda land kom han 

Digitized byCjOOQlC 



356 Hednatideru 

afven i nära sky Idskap derigenom^ att han förmälte 
sig med dess dotter Gyda. 

Dessa underhandlingar för tillvägabringandet 
af förbundet mellan Konungarne i Sverige ocfar 
Danmark samt Håkan Jarls söner drefvos i sådan 
tysthet, att man i Norrige icke hade den ringaste 
kunskap derom. Endast af Danmark väntade sig 
den Norrska Konungen fiendtligheter och utrustade 
sig derföre med sextio långskepp. Med denna flot- 
ta seglade han genom Öresund åt Yenden. Genast 
skickade Sven Tväskägg hud derom till Sverige; 
Då lade Olof Skötkonung ut med sin sjömagt , Erik 
Jarl med sin lilla härflotta , och begge seglade till 
Danmark. En man, kallad Sigvald Jarl, var den- 
na tid höfding på Jomsborg. Denna Sigvald» en 
rsifslug, i svekfulla handlingar bepröfvad man, på-> 
tog sig att utspeja Olof Tryggvasons företaganden 
samt derjemte sä tillställa, att denne på återfär- 
den måtte af de förenade Konungarne kunna öf- 
verrumplas» Sigvald drog från Danmark till Joms- 
borg, derifrån till fasta landet af Venden, upp- 
sökte Olof Trygg vason och tillvann sig genom sin 
förställning och sina vänskapliga ord den med svek 
obekanta, öppna, storsinnade Norrska Konungens 
hela förtroende^* Denne hade med Boleslav uppgjort 
sin gemåls sak i största vänlighet, så att han utbe- 
kommit allt, hvad han på Thyras vägnar fordrade» 
Sigvald förhalade emellertid den Norrska Konungens 
liemresa under mångahanda förevändningar. Ett 
rykte kom till Venden, att Danska Konungen ha- 
de sin flotta i sjön, och att ofred på hemfärden 
vore att vänta. Sigvald förklarade detta rykte 
grundfalskt, emedan Konungen i Danmark visser- 
ligen icke skulle våga att lägga om bord med Olof 
Trygg vason, men hvar än så vore, ville han, Sig- 
vald, med tio skepp beledsaga den Norrska Kon- 
ungen, och okändt vore icke, att der Jomsvikin- 
gar följde höfdingarna, plägade deras bistånd icke 

DigitizedbyCjOOQlC » 



IV, Svea Konungar j af Sig, Bings aitj.fr. Björn Jermida. 35 1 

räknas sä ringa. Olof Tryggvason tackade hononi 
för tillbudet och mottog det* Han rådgjorde med 
Sigvald i alla angelägenheter, och denne uppehöll 
under många föreburna hinder den Norrska Kon- 
ungens, afresa så. länge, till dess från Danmark 
hemliga bud kommo, att den Svenska Konung Olofs 
och Erik Jarls flottor anländt, och att dessa i för- 
ening med den Danska reglade österut under den 
Pommerska vallen, för att lägga sig bakom öu 
SvoUd ' * *) och der af bida Olof Tryggvasons åter- 
färd, hvarföre Sigvald så borde tillställa, att de 
kunde der få råka den Norrska Konungen. 

I September månad år i ooo lät Olof Tryggva- 
son lossa skeppen ur hamnen och blåsa till affärd. 
Redan länge hade folket knotat öfver den länga, 
overksamma sommarvistelsen i Yenden, längtande 
mycket att komma åter till sina hem. På en gång 
rodde nu alla ur hamnen, hvar och en så fort 
han förmådde, seglen hissades, och en gynnande 
vind förde hastigt och fort de smärre skeppen -ut 
på hafvet. Sist lade Olof Trygg vason ut med de 
stora kongsskeppen, näst framför dem seglade Sig- 
vald Jarl med elfva Joms vikingaskepp och ro-» 
pade till Konungens folk, att de skulle segla ef- 
ter honom, emedan han bäst kände farvattnet mel- 
lan öarna och hvar största djupet vore, hvilket väl 
behöfdes . för de stora skeppen. Derpå höll han 
närmare åt sidan af ön Svolid. Från denna kom 
d& en skuta roende emot honom, tillkännagifvan-* 
de, att Svenska och Danska härskeppen lågo der i 
hamnen. Då lät Sigvald Jarl fälla seglen och med 
årorna ro sagta inunder ön. De förenade flottorna 
hade laggt sig bakom densamma, så att de af ön 
voro betäckta. Det var en klar och vacker dag. 
Konungarne jemte en stor del af folket hade gått 

i56) Förmodas af Suhm (Danm. HistJ) med stor sannolilihet att 
vara den lilla 5n Kuden. Utloppet af Odern kallades fordoia 
Svol «ller Voll, hyaraf staden Wollin ännu bär namn. 



Digitized 



by Google 



35a Bednatiäen. 

upp på land. Då fingo de på en gång se en stor hop 
smärre skepp komma seglande, spridda ocli utan 
ordning. De betraktade , fyuru dessa med hastig &rt 
sköto förbi och ställde kosan utåt hafvet. Sedan 
sågo de ett skepp framkomma , som var mycket 
stort och präktigt. Då sade begge Konungame på 
en gång, att detta månde yisst vara Ormen Långa/ 
det stora drakskeppet, h vilket Olof Trjggvason 
sjelf förde och styrde. Men Erik Jarl, som kän- 
de de Norrska skeppen, förklarade, att så icke 
var* Han hade knappt yttrat detta, iStv&al åter 
ett skepp framkom, som var ännu större än det 
föregående. ''Här far Ormen Långa," ropade då 
KoAung Sven; "lätom oss nu draga till skeppen 
och icke försitta oss." Erik Jarl bad Konungen 
bida 9 han skulle ft skåda ännu större skepp. Der*- 
efter fick man åter se ett mycket stort och präk- 
tigt skepp, och kort derpå ett Qerde* Icke utan 
stor möda kunde Jarlen hejda de otåliga Konun- 
garne och förmå dem att. låta äfven dessa skep- 
pen fara förbi. Sedan kom ännu ett femte skepp, 
vida större än något af de föregående, men utan ' 
stamhufvuden '^''). Då sade Konung Sven: "rädd 
"är nu Olof Tryggvason, efter han icke törs upp- 
^'sätta hufvudet på sin Draka." Erik Jarl sva* 
rade: "icke är detta Konungens skepp; jag känner 
"mycket väl det skeppet, yi här se, ock seglet 
"med, emedan det är randigt; det tillhörer Erling 
'"Skialgsson från Jädern, Olof Tryggvasons svåger, 
"och är det oss mycket bättre, att detta så väl' 
''bemannade skepp är borta , när vi lägga till strid 
"med Olof Tryggvason, helst jag tror för visst, att 
"Erling sjelf styrer sitt långskepp*" Likväl mente 
Konungärne, att detta öfvermåttan stora skepp vis-* 
serligen månde vara Ormen den Långa, och den 
— ' Sven-- 

i57) Stora otsLania Imfyadeii af drakar» lindormar och apdra: 
djur appsaUes vaoligen tiU prydnad i stammarna på de tloni 
skeppen. 

Digitized by VjOOQiC 



iF. Svea Konungar, af Sig. Rings att^ fr. Björn /emsida. 353 

Svenska Konung Olof srfde : "ej höfve» bs§ att iiafva 
"en så utomordentligt stor fruktan för Olof Trygg- 
"vason, ehuru stort skepp han än har, ty'd«tvill 
"hlifva oss en outplånlig skam,- om vi hiir ligga 
"med en oöfvervinnerlig kaigsmagt och dock lata 
"honom sregla förhi." Dock förmådde Jarlen, att * 
ma» lät äfven detta skeppet segla vägen fram lika- 
som de fötfegåehde; han försäkrade för visso, att 
Olof Tryggvason ännu icke farit Ibrbi, ochatt man 
skulle få nog, att göra med de skoppcfn, som q var 
voro. Kort derefter såg ojh igenkände man Sig- 
vald Jarls skepp, som alla drejade intill ön. Efter 
dem framscglade åter trenne skepp, bland dessa* ett 
mycket ^tort med drakhufvud på. Nu manade 
Konung Sven på nytt, att ej längre borde man 
dröja, Erik Jarl våter bad honom älmu något töfva. 
Då sade många mellan sig, att Jarlen månde bära 
fruktan för Olof Tryggvason och ej våga hämna? 
sin fader, men en stor vanära vore det, som öf- 
ver all land skulle beryktas, att de här lågo med 
en väldig stridsmagt och dock låto den Norrska 
Konungen med en handfull folk segla tätt förbi 
dem. Öfver detta tal blef Håkan Jarl mycket vred, 
liad dem gå till skeppen, men sade tillika: "än-» 
"skönt J Svenska och Danska män mycket före- 
"brän mig feghet, dock spår jag, att innan solen 
"i qväll går ned i hafvet, skall det ej blifvå be- 
klagligare för er, än för mig och mina män." I 
det samma såg man åter fyra stora skepp fram- 
komma, och bland dessa en stor fyrgyld Draka. 
Då ropad^ många, att Jarlen talat sant. Man pri- 
sade Ormen såsom ett öfvermåtlan stort och skönt 
skepp, och det, var ett storverk, sade man, aJLt låta 
bygga sådana skepp. Konung Sven reste sig upp 
Doed de orden: "högt skall Ormen bäramigi c[yäll; 
''honom skall jag styra." Dertill svarade Erik Jarl 
(agta, dock så^ att några det hörde: ^om un Kob- 

^. DigitizedbyCjOOQlC 



354 Hednatideru 

'ung Olof icke hade större skepp än detta, dock 
''månde Konung Sven det aldrig vinna frän honom 
"med Danska hären allena/' Nu strömmade allt 
krigsfolket ned till skeppen och aftog tälten: Me- 
dan detta fbrehades, och Konungame talade sig 
emellan 9 blef man åter varse trenne mycket stora 
skepp, efter dem öster i hafvet såg man ett sken 
likasom af glimmande guld, och när det smånin- 
gom närmades all¥ mera» upptäckte man, att det 
kom från ett drakhufvud, så stort och så högt för- 
gyldt, att dess glans spridde sig vidt omkring på 
sjön, när solen derpå kastade sina strålar; man 
såg nu ett skepp, det största någon hittills hade 
' sett; alla betraktade med förvåning dess präktiga 
byggnad oqh höga bord; mest förundrade man sig 
dock öfver dess ofantliga längd, emedan, sedan 
mun fatt skeppets förstäf i sigte, en god stund (br* 
gick, innan man såg dess bakstamm. '*Stän na 
"upp," sade Erik Jarl; "nu behöfves ej längre trä-| 
"ta, hvar Ormen Långa seglar." Då redde sig alla 
till med ifver och hast, hvar intog sina platser, 
höfdingarhé ordnade flottan till anfall. Konungar- 
ne Syen och Olof och Jarlen Erik hade så mellan 
sig öfverenskommit, att 'så framt de ^unde ned- 
lägga Olof Tryggvason, skulle de sig emellan skifta 
Norrige, och hvar bekomma en tredjedel dera£ 
De lottade di^rpå , hvilken först skulle lägga till strid 
med sjelfva Orpien Långa. Då föllo lotterna så, 
att Konung Sven skulle först lägga till, sedan den 
Svenska Konungen, och sist £nk Jarl, der så be- 
höfdes. Man kom äfvén öfverens, att hvilken af 
dem först gick upp på Ormen, han skulle bekom- 
ma allt det byte, som der fanns. Hvar skulle ock- 
så behålla de skepp, han öfvérvunne. 

Då Sigvald Jarl strukit sina segel, och höf- 
dingarne på de andra skeppen, som kommo efter, 
sågo detta, fällde äfveil de seglen, rodde intill Sig- 
valds skepp och sporde honom, hvarföre h^un sä 

Digitized by Vzil^VJ V IVL 



IV^ Svea Konungar^ rf' Sig. Kings tUtjfr. Björn Jernsida. 355 

jrikit af yägen och icke seglade vidare* Jarlen sva- 
rade, att han ville af bida Olof Tryggvason, eme- 
dan han trodde sig förnimma, att här torde möta 
ofred. Då ändtligen Olof Tryggvason sjelf anlän- 
de, och honom berättades, ii vad på farde vore, 
indrog äfven han seglen pä Ormen Långa och be- 
lallte, att man skulle rusta sig till strid. Ännu 
lägo de Svenska och Danska härskeppen inne i 
hamnen, och man visste icke, huru stark den fiendt- 
liga magten vore. Men när hela den förenade Sven- 
ska och Danska flottan kom utroende från ön och 
mom kort hela sjön vidt omkring betäcktes af fiendt- 
liga skepp, då rådde en klok och tapper man, Thor- 
"kek Dydril, Olof Try^gvasons morbroder, att ge- 
nast åter ^ upphissa seglen och styra ut på hafvet 
effcer den Öfriga flottan; han föreställde, att der- 
till vore ännu tid, men deremot omöjligt att kunna 
jathärda en sådan öf^ermagt , och det kunde icke räk- 
nas för feghet att i sådant fall se sig .och de sina 
till godo. Olof Tryggvason svarade: "ännu aldrig 
''har jag flytt i strid; rade Gud för mitt lif; men 
''icke skola mina män tänka på flykten; dragen 
"faärkläderna på och bereden eder tiil strid/' Der** 
på blåstes ur ludrar till tecken, att skeppen skulle 
läggas till hvarandra och på öfligt åätt, såsom i 
dessa tiders sjöslag brukades, bindas» tillsamman. 
Af de sextio skepp (Sigvald Jarls oberäknade), h var- 
med Olof Tryggvason laggt ut från Yenden, hade 
han nu blott elfva. Bland dessa lades Ormen den 
Länga midt uti, på åesis ena sida Ormen Korta, 
på dess andra Tranan, begge de största skepp. näst 
den Långa Ormen, sedan på ömse sidor om dem 
de öfriga skeppen, så att fem skepp lågo på h var- 
dera sidan om det stora kongsskeppet , alla i en 
rad med förstäfven mot fienden. Då nu framstam- 
marna skulle bindas tillsamman på Ormen Långa 
och Ormen Korta, ropade Konungen, att man skulle 

Digitized byCjOOQlC 



35S Hednatiden. 

la^gga bättre fram med det stora skeppet och icke 
l^ta det yara längst tillbaka af alla skeppen i flot- 
tan. Häremot anmärkte Ulf Röde, Konungens ba- 
nerförare o.ch staroförsyarare^ att derest Ormen Lån- 
ga sknUe ligga så mycket längre fram, som han 
vore längre än*" de andra, skulle framstammen blif- 
ya mycket utsatt och lätt kunna öfvermannas. Kon- 
ungen svarade: "jag lät göra Ormen längre än an- 
"dra skepp, att den skulle dess djerfvare lägga fram 
"i slag; men icke visste jag då, det jag hade en 
"stam försvarare, både röd och rädd/' Ulf mötte 
bespoltelsen med de orden: "fökta du så manligen 

. "i dag för bakstammen, som jag skall försvara fram- 
"stammen." Konungen höll i handen en båge, la- 1 
de pilen derpä och syftade på Ulf* Då sade. den- 
ne: "skjut,* Konung, hellre annorstädes till, der 
"mera är af nöden; jag gör, hvad jag förmår; icke 
"torde edra, män tyckas eder för många, innan af- 
"tonen kommer." 

Olof Tryggvaspn stod i bakstammen af sitt 
skepp och syntes högt öfver alla. Han bar på huf- 
vuclet en guldbesmidd hjelm, äf ven hans sköld var 
med guld öfverdragen, och öfver bry njan hade han 
en högröd, kort tröja, så att han var från andra 
män ökänd. På hans skepp, den stora Ormen, 
fanns ingen man, som var äldre än sextio- år, el- 
ler yngre '*») än tjugu. Han hade med stor om- 
sorg till besättning på detta skepp utvalt de star- 
kaste och käckaste stridsmän, och fpämst bland 
dessa voro hans egna hirdmän ansedda för de ut- 
märktasté i styrka och mandom, ty hån hade till 
sådana utsett af inländska och utländska män alla 

. de styfvaste och tappraste män, så att man om 
manskapet på Ormen Långa sade, att det ,i strid- 
barhet och kämpakrafl öfvergick andra ' män icke 
n^indre, än Ormen den Långa sjetf i, praÉt- och 

' störfiet öfverträffade andra skepp. Tbörkel Nefia, 

i58) ^Inar Thamliaskcircr undaaUgcn, hvilken endast x^r i8ar. 

Jigitized by Vj^VJ v IVL 



IF. Svea Konungar ^ a/Sig. Rings atijfr» Bjorn Jcrnsida. 357 

Konungens brodw, styrde Ormen Korta? Thorkel 
Dydriloch Josten» Konungens morbröder,, förde 
skeppet Tranan; äfven dessa bégge skepp voro med 
utvaldt manskap starkt bemannade, och likaså alla ' 
de öfriga skeppen, så att', ehuru fö Olof Tryggva- 
son hade i detta slag, utgjorde dessa likväl kärnan 
Jif hans flotta. Det var äfven i förtröstan härpå' 
och på sitt stora högbordadé krigsskepp, han, som 
på sina vikingafärder städse varit åtföljd af segern 
och lyckan och aldrig plägat räkna sina fienders 
antal, nu icke heller, ehuru försåtligt öfverfallen, 
tvekade att lägga till strid mot den öfverlägsna 
magt, hans fiender satte emot honom. Då han säg 
de fiendtliga flottorna ordna sig till slag och ba- 
neren uppsätta^ för höfdingarne, sade' han om Dan- 
skahie, som intogo midten af slagordningen och 
lade 'sig midt emot den Norrska flottan: "icke fruk- 
"ta vi för det blödiga folket; Danskarne häfva icke 
"mod i sig mera än getterna." Om Svearne, som 
lade sig till höger om Danskarne, yttrade han: 
''bättre yore, att de suto hemma och slickade sina 
''offerbälar, än att gå mot Ormen i Äag; icke rä* 
*Vioms*vi de Svenska hästätarne." Mera fruktade 
han af de fr^n sitt fädernesrand utjagade Norrmän 
och utlät sig, då han såg Erik Jarls fana svaja till 
vpnster pnv Danskarne: "han^ kan synas hafva rätt- 
'*mätig orsak att söka oss, och af honom och hans 
"här hafva vi att vänta oss en skarp strid, tv de 
''aro Norrmän likasom vi." Sigvald Jarl lät sina 
skepp flyta undan och tog ingen del i sjelfva sla- 
get; han hade fuUbragt sitt svek, och andra min- 
nen än af förrädiska handlingar har denna man 
icke ' efterlemnat. 

Sedan banepen blifvit uppsatta för höfdingar- 
ne j skeppen intagit hvart och ett sitt rum i slag- 
ordningen, och allt var beredt till anfall, gafs tec- 
ken, och 'med stark rodd framsköto de förenade 
flottorna mot den Norrska. Sven Tväskägg lade 

Jigitized by CjOOQiC 



358 Hednatiden* 

till ' med sina skepp i' centern och stack skej^s- 
stammarna sä tätt vid h varandra , som ske kunde , 
på ömse sidor om Ormen sä långt fram, somden^ 
na yar längre än de andra skeppen. Derutifrån 
till höger, lade Svea-konungen till, så att han vän- 
de stammarna mot Olof Tryggvasons ytterst till 
venster varande skepp, under det Jarlen Erik på 
lika sätt till venster om Danskarna lade till mot 
de yttersta på högra sidan om Ormen liggande 
skeppen. Den stora mängden af de förenade flot- 
tornas öfriga skepp lade sig alla så, att de kunde 
skjuta inpå den Nörrska flottan. Under ludramas 
skall och en helsning af förförliga hätrop från beg- 
ge sidorna öppnades striden med eki störtskur af i 

{)ilar och spjut. De så kallade stamboerna, nem- I 
igen de, som stodo i förstammen af de med stam- 
marna mot h varandra liggande skeppen , slogos med 
huggvapen; de åter, som voro i nästa rummen der 
bakom, brukade lansar, och de, som befunne sig 
längre bort i skeppen, sköto med hand- och kast- 
spjut eller stora pilar, somliga kastade stenar och an- 
dra vapen, men alla de, som bakom masten ha- 
de sin plats, sköto med bågar. Stamboerna på Or- 
men Långa, Ormen Korta och Tranan förde sina 
stridsyxor och de långa slagsvärden med så myc- 
ket större kraft, som borden af deras skepp voro 
högre, och de således gåfvo huggen nedåt; de ka- 
stade ankaren och båtshakar ner pä de Danska 
skeppen, fasthöUo dem och afröjde alla de främ- 
sta, som lågo nära intill dem; Konung Sven flyd- 
de inpå de andra, bakom liggande skeppen, och 
efter en stor förlust lade Danskame trötta från 
striden. Derefter intog Svea-konungen deras rum 
och lade intill Ormen Långa med friska krafter. 
Då blef åter en ny och häftig strid, vapendån och 
rop af uppmuntringsord. Den Svenska Konungen 
hade ett utvaldt manskap, ty alla voro starka och 
väl beväpnade män. De gjorde ett hårdt anfalL 

Digitized byCjOOQlC 



JF. Svea Konungar^ '!/*'%• Rings dit jfr, Björn Jernsida. SJg 

Ijforrmäimen värjde »Äig med förtviflan, Olof Trygg- 
Vason stod i bakstammen af sitt skepp , sköt med 
I pilar, kastade handsaxar^ ofta begge pä en gång, 
I Mundom gick' han fram i sjelfva huggstriden och 
ilöf mången kämpes hufvud. Det säges '**), att 
striden mellan begge Olaverna varit den hårdaste 
och skarpaste. Men Norrmännen hade af sina högre 
skepp den fördelen, att deras hugg och skott träf- 
fade säkrare och krafligare. Efter lång och bio- . 
dig strid, med förlust af flera skepp och mycket 
folk, måste slutligen äfven den Svenska Konungen 
lägga bort. 

Midt under denna hårda* kamp med sjelfva 
Ormen Långa och de närmast till honom på ömse 
sidor liggande skeppen, gick striden icke mindre 
faårdt an ytterst på flyglama af Olof Tryggvasons 
hUa flotta. Erik Jarl hade ed stor och stark här- 
da (krigsskepp), söm till utmärkelse från andra 
kallades Jernbardan derföre, att detta skepp of- 
vaiqpä båda borden var beslaget med en jernkam 
eller ud(Ui vassa . broddar och derifrån nedåt ända 
till vattengången starkt jernbeskodt; detta stora, 
starka och välbemannade skepp plägade Jarlei^ van- 
ligen bruka i vikingafärder; med detsamma lade 
han sig nu vid sidan af Olof Tryggvasons yttersta 
skepp ,pä ena flygeln, afröjde det och högg det 
sedan löst ur fästet från de andra; sedan lade han 
sig på lika sätt sidbords vid det nästintill varande 
skeppet, afröjde äfven detta, högg det löst och 
började sedan en lika kamp med det i ordningen 
närmast intill liggande. I denna strid, der Norr- 
männen ej blott hade att skydda framstammen mot 
den framifrån anfallande fienden , men äfven måste 
försvara sig från sidan mot den sidbords tilläggan- 
de^ med huggvapen pågående och städse med friskt 
folk från de Svenska och Danska skeppen förstärkta 
Jarlen, gick för Norrmännen det ena skeppet för- 

lS»9} OL Tryggv. Sn Köpenh. ed. c. a5o. • 

Digitized byCjOOQlC 



36o Hednatiden. j 

lorädt efter det andra, större delen af folket stu- 
pade, alla åter, som öfverblefvo, räddade sig från j 
det öf ver vunna skeppet in pä de' andra. Då på Ii- : 
ia^ sätt äfven tillgick på den andra flygeln, skedde . 
slutligen, att af Olof Tryggvasons alla skepp en- 
dast Ormen Långa återstod. På denha hade nu alla, 
som undkommit från de öfriga skeppen, samlat sig. 
Då lade Jarl med sin stora Jernbarda sida om si- 
da med Ormen, till denna lade sig dessutom ännu 
fyra andra stora skepp, och rundt omkring lägra- 
de' sig hela den öfriga flottan så', att Ormen låg j 
likasom kringsluten inotn en mur af skepp. Nu 
uppstod här en strid, i sitt slag en af de märk- 
värdigaste, forntidens häfder veta omtala. Knappt 
stridde väl Olof Tryggvason mera för sin rädd- 
ning, ännu mindre kunde han tänka på seger;. här 
far för honoin endast att vinna ett stort rykte ef- 
ter döden, att gifva af tapperhet ett efterdöme, 
som vidt kring air land i många åldrar skulle om- 
talas; vissheten deremot om bjrtet och det stora 
pris, som på segern var satt, stridsifvern , hämn- 
den och ärans frejdande drefvo de förenade höf- 

' dingarné att icke förr upphöra , än de besegrat af- 
■ ven det liårdnackaste motstånd, så framt icke om 
dem ett vanärande rykte skulle utbredias öfver alla 
nordiska riken och till alla kommande élägten; på 
,ena sidan en liten, omkring sin Konung samlad 
hop af kämpar med lejohstyrka och lejonmod, i 

• en strid på lif och' död; på den afidra en magt, 
som trots sin stora öfverlägsenhet och sina ej min- 
dre stora och frejdade kämpar icke utan största 
möda förmådde fasthålla segern; på belgge sidor 
déli yttersta. ansträngning af kraft och mod. Här 
glöggs med slagsvärd, här stacks med spjut, här 
sköls med pilar och kastades med allt, hvad till 
vapen dugde och med händer kunde fattas. Öfver 
Ormep störtade sädana skurar nf vapen från alla 
sidor rundt omkring, att Qlof Tryggvasons män 

- * Digitizedby VjOOQiC 



IK Svea Konungar j af Sig. Rings aäj ft, Björn Jernsida. 36 1 

Inappt hunpo mera än värja sig med sköldarna ; 
de irieivo af den nr.^inniga striden fprsatta i sidant 
raseri, att många sprungo ytterst pä skeppsborden , 
för att med slagsvärden nå fienden, och icke fö- 
teställande sig annat, än att de })efunno sig på slä- 
ta marken, rusade en del utom sjclfva borden och ' 
nedsjönko med de tunga vapnen i sjön mellan skep- 
pen, emedan icke alla laggt till Ormen så nära, 
att de med huggvapen kunde råkas. 

I Krapprummet '*°) af Ormen' stod Einar 
Thambaskelfer, ännu* blott en adertonårig yngling, 
men en bland de väldigaste af Olof Tryggvasons 
kämpar och den yppersta bågskytt i hela Norrige* 
Han sköt idkeligen med sin båge och hade under 
dagens strid med sina hårda pilskott ^fällt mången 
tapper man. Ej förr blef han varse Erik Jarl, än 
han rigtade mot honom "pilen. Denna flög tätt^öf- 
ver Jarlens hufvud, Jräffade öfversta delen af sty- 
ret och gick in ända till rörbandet ' '^ '). Då frå-' 
gade Erik Jarl sina män, om de visste, hvilken 
' sköt så hårdt. I detsamma kom en annan pil , som 
gick» mellan armen och sidan på Jarlen och träng- 
de genom ett jSäte så hårdt, att spetsen stod ut på. 
andra sidan. Jarlen sade då till Finn Eyvindsson ^ 
en stor och säker bågskytt : "skjut du den stora 
"mannen, der står i krapprummet, ty ej har jag 
**lust att vänta den tredje pilen från honom." Ei- 
nar spände sin båge tredje gången, då i samma 
ögonblick köra en pil, som träffade midt på bå- 
gen, så att deiinaj brast med ett stort brak. Då 
frågade Olof Tryggvason: "hvad brast der så högt?" 
Einar svarade: '/Norrige ur dina händer, Konung!" 
"Nej så stort var braket dock icke," gcnmälte Kon- 
ungen. ''Gud månde^råda för milt rike; men icke 
"dm båge. Tag här min och skjut med den." Ei- 

i6oX I midlen af skeppet nast inlill masteo. • iCi) Hvarnjeil 
fjädrarna roro fastade jid pilen. 

Digitized byCjOOQlC 



.36» Hednatiden. 

nar tog Konungens båge, spände upp strängen, ka« 
stade derpå bågen tilu)aka till Konungen oph sa- 
de: "alltför vek, alltför vek är Envåldskonungens 
*'båge/' grep så till sin sköld och sitt svärd och 
stridda dermed. Emellertid sökte Jarlen med sina 
män att stiga upp på Ormen. Då slog Thorsten 
Oxefot, en af Olof Trygg vasons, starkaste kämpar, 
med sin knytnäfve emot en af de uppstigande så 
kraftigt, att denne /flög lång väg tillbaka; sedan 
grep han en stång och gick dermed löst på fien- 
den, Olof Tryggvason ropade till honom: "^tag dina 
"vapen, man! och värj dig meddem, ty dertilläro 
"vapen gjorda; icke höfves det att slåss med stän- 
"gen" Men svärden beto icke, ehuru väldiga hugg 
kämparne än gåfvo. Konungen märkte det och ro- 
pade till dem: "hvi huggen J si slemt och utan 
"eftertryck? Bita icke svärdeli for eder?" De sva- 
rade: "våra svärd. Konung, äro forslöade och myc- 
"ket sönderbrutna." Konungen gick då från luik- 
stammen ned till förrummet, öppnade högsätes- 
kistan, tog fram blanka och skfurpa svärd och ut- 
delade bland sina män. Då såg man, att blod rann 
ut under hans bry nja, men ingen visste, hvarhan 
var sårad. 

Det väldigaste motståndet på Ormen gjordes 
af stamboerna och dem, som voro i förrummet af 
skeppet, ty der stodo de utvaldaste kämpar och 
der var äfven skeppsbordet högst. Midt i skeppet 
åter skedde det största manfallet, så att der bc»*- 
jadé manskapet att glesna. Då försökte Erik Jarl 
åter att stiga upp på Ormen. Det lyckades hon- 
om äfven, så att han kom upp med femton man. 
Men i detsamma vände sig Hyrning, Olof Trygg- 
vasons svåger, med några män emot honom, och 
Jarlen blqf så mottagen, att, ehuru hårdt och man- 
ligén han stridde, kom hqn dock baklänges ned 
igen till sitt skepp, och alla de, som fblj,t honoixi 
upp, blefvo dels hedergjorda, dels sårade. På Or- 



' Digitized 



by Google 



IV. Svea Konungar^ a/ Sig. Rings ätij fr. B /om lernsida. 363 

men skållade höga glädjerop. I många hårda slag, 
sade Jarlen, hade han varit, men ännu. aldrig en 
sådan strid öfverlefvat och aldrig sett ett skepp så 
^anskeligt att taga som Ormen Långa. Efler hand 
blefvo dock Olof Tryggvasons män af den länga» 
häftiga, oupphörliga striden mycket utmattade; Jem- 
Lardan deremot och de öfriga närmast i handge- 
mäng med Ormen varande skeppen hlefvo från de 
andra försedda med friskt och uthviladt folk i 
stället för de fallna, sårade och trötta; äfven lade 
den Svenska Konung Olof på nytt till och stack 
med sina skepp på ömse sidor om Ormens fram- 
stam. Öfverallt striddes med den yttersta ansträng- 
ning och' häftighet. Erik Jarl gick åter npp pä 
Ormen. Ännu mötte honom här ett väldigt mot- 
stånd. Men så många af Ormens kämpar hade 
fallit, att skeppshorden på flera ställen blifvit öde, 
från alla sidor uppträngde män till Jarlens bistånd, 
och dessa hlefvo snart till antalet öfvermägtiga. 
Olof Tryggvasons män, så många som öfverblifvit 
och ännu förmådde bära vapen, drogo sig då till- 
baka akterut i skeppet till Konungen. Här, alla 
sammanträngda på ett ställe och omgifvande sin 
Konung, ansträngde de ännu en gång sina sista 
krafler och gjorde ett fbrtvifladt motstånd. Högt 
i bakstammen stod Olof Tryggvason, och vid si- 
dan af honom hans Marsk eller Stallare Kolbjörn, 
en stor och reslig man till vexten och äfven i klä- 
debonaden mycket lik Konungen. Förnämligast 
mot dem begge rigtades nn alla pilar och kastva- 
pen. Olof Tryggvason åter, då han såg, hvar Jar- 
len Erik stöd, kastade mot honom med all sin kraft 
trenne spjut. Det ena flög tätt förbi Jariens ven- 
stra sida, det andra tätt förbi hans högra, det tredje 
midt öfver hans hufvud. Då sade Konungen: "så 
"sköt jag ännu aldrig felt på något mål; stor är 
"Jarlcns lycka; vill Gud, att han nu bekommer 
**Worriges rike." På Ormen hade af Svenska och 

d^ t 

DigitizedbydOOQlC 



364 ^'- Hednaitden. 

Danska hSren så xaänga tippkomnnt, som der mö)« 
ligen kunde rymmas. Deremot sammansmälte Ined 
h varje ögonblick den lilla. hop, soni i bakstammien 
' ännu värjde sig med fbrtviflans mod; till slut q var- 
^stodo endast några Ä; Olof Tryggvasons och Kol- 
björns sköldar voro alldeles fuUplanterade med pi- 
' « lar. I sådan ställning såga de för sig 4et vissa, 
att de skulle af den påträngande massan öfverman- 
- nas och kanske lefvande falla i fiendens Iiänder. 
Då kastade sig Olpf Tr jggvason öfver bord på ena 
sidan. Kolbjörn Stallare på den andra. Vid detta 
\ skållade segerrop från hela hären. Olof Tryggva- 
son störtade sig i hafvets djup med skölden öfver 
sig och blef sedan aldrig mera sedd. Såsom han 
dock i slammande, ej mindre än i s^dra krigiska 
idrotter var framför alla utmärkt^ hans minne kärt 
for alla hans vänner och djupt det intryck, han 
lemnat af sin storhet och väldiga krafl, samgick 
öfver norden länge en saga, att han under vattnet 
afklädt sig vapenrustningen, dykat under alla lång- 
skeppen och simmat bort till en JVendisk skuta, 
som legat på något afstånd från striden och ^fbi- 
' ^ dat dess utgång för ,att i påkommande nöd vara 
en tillflykt för Konungen; i Yenden hade han he- 
lat sina sår, men icke velat till Nörrige åter vän- 
da,, emeda/i han trott detta icke vara Gud& skic- 
kélse, derföre J>cgifvit sig till Rom, derifrån till 
Jerusalem .och sedan i helig andakt tillbragt sina 
dagar soni abbot uti ett kloster i Syrien, hvari- 
från han med vägfarande Norrmän, som besökt de 
heliga orterna , sändt helsningar och vårdtecken till 
sina ännu lefvande vänner i Norrige. Kolbjörn 
Stallare och af Ormens kämpar ännu sex andra, 
de enda, som q var voro i, stridens sista ögpnblick , 
, och lika med Konungen kastar^e sig öfver bord, 
^ blefvo upphemtade ur vattnet ocii ledda inför Erik 
Jarl, som qaf dem alla säker ■- , oeh fred. Xika 
ädelmodigt uppförde sig Jrrlen • .?? särade, x^å Oi^ 



Digitized 



by Google 



IV. Svea Konungar j )xfSig. Rings alt jfr. Björn J.ernsida. 365 

Thyra, Olof Trygg vasons gemål, soiji under, hela 
striden vistats under bord; hon mottog underrät- 
telsen om Konungens öde med en sä mycket bit- 
trare smärta, som hon sjelf anklagade sig såsom. 
en* orsak till -den olyckliga barden; den ädle Jar- . 
len bar aktning för hennes siprg och sökte med de 
vänskapligaste ord att trösta henne; men hon för- . 
mådde^ icke bära sin olycka och dog på nionde ' 
dagen efter slaget'. Erik Jarl tog Ormen Långa, ^ 
satte derpå sina män och ställde sig sjelf, såsom 
)iöfdingar plägade, yid styret. Men Oru;ien hade 
under det väldiga slaget tagit mycken skada. Han 
^-Ijunde, så förtäljer sagan» icke rätt styras af nå-^ 
gon efl;er Olof Trygg vasons död, utan seglade be- 
ständigt snedt, så att Jarlen icke utan största svå- 
righet kom med' det stora skeppet till Viken i 
'Norrige, hvarest lian då lät sönderhugga pch upp- 
bränna det '^*)." . 

Nu. skiftades Jlorriges rike mellan Konungdr- 
ne af Sverige och Danmark samt Jarten Erik, så- 
*som mellan dem fbre, slagets början var afgjordt. 
Den. Svenska Konungen erhöll fyra fylkeh af Thron- 
delagen jemte Nord- och Sunmöre tillika med . 
Raumsdaien samt dessutom Banrikét eller östra 
Viken ftån Göt;a-elf intill Svinesund; v det öfriga 
af Viken åter intill Lindesnäs, jémte Hedémarkeh . 
t)ch Raumarike tillfollo Konungen af Danmark, , 
och hela den återstående delen af Nornge Erik 
Jarl. Dennes, broder Sven Håkansson formälte sig 
med Olof Skötkonungs syster Holmfrid ; jConung 
Olof gaf honom Jarls-namn "Och förlänte till hon- 
om hela sin andel af Norrig^på samma villkor, 
som Ncrrriges Skattkonungar och Jarlar plägade 
innehafva sina riken enligt Harald Hårfagers för- 
ordnande. Under ^ika villkor gaf honungen af 
Danmark sin måg "firik J^arl Hedemarkfen och Rau- 
marike i förjänin ^^Dessa b^gge bröder. Jarlarne 
^"•'Wornges rike.\^A^yggvaion. 



Digitized 



byGqogle 



366 Hednatiden, 

Erik och Håkan, blefvo till följd deraf landets sty- 
resmän. De mottogo dopet och bekände sig till 
Christendomen, men de tvingade icke andras sam- 
veten, utan läto hvar och en förWifva vid sin tro; 
landets gamla lagar > häfd vunna bruk och sedvanor 
höUo de i helgd, styrde riket väl och fSrsigtigt 
och voro mycket afhållna. Erik Jarl hsde största 
myndigheten i allt, hvad angick det hela af lan- 
dets styrelse *^^). Norrmännen, sä behandlade* och 
styrda af inhemska höfdingar och icke på ringaste 
sätt tryckta af det fremmande öfverväldet, befunno 
sig väl vid denna förändring af regementet och 
bekymrade sig icke derom, att en del af skatten 
*gick bort ur landet till utländska öfverherrar, då 
inom sig sjelfva de till lif och egendom och alla rät- 
tigheter lefde tryggare och friare än tillförne un* 
der landets egna Öf^rerkonungar. 

"Derefter förgingo sjutton fredliga år, hvar* 
under Olof Skötkonung a£ sina Norrska 'skattlän- 
der uppbar den stadgade skatten. Med sin stjuf- 
fader. Konung Sven Tväskägg i Danmark, och ef- 
ter dennes' död (ioi4) äfven med dess son Kon- 
ung Knut, kallad den Store, underhöll han god 
vänskap och fred, förde äfven för öfrigt en stilla 
och fredlig regering och företog inga krk^ståg till 
fremmande länder. Han är den första at Sveriges 
Körningar, som bekant sig till den Christna läran, 
och äfven den första, som kallat sig Svea Konungs, 
emedan alla hans företrädare burit namn af Up- 
sala Konungar. Af sin moder hade han ärft ett 
stormodigt sinne och af sin fader och sina förfa- 
der det höga anseende, som städse följt TJpsala 
Konungarne, si mycket mera, som Svithiods rike 
tillika var det mägtigaste i norden ^^^) genom sin 
inre fasthet och sin nationalsjelfständighet. Olof 
Skötkonung bar derföre mycket höga tankar om sig 

i63) 01, Trrggv, S. hos Sa. Sturl. 164} Ad. af Br., de 
gitu Danitt. 

Digitized byCjOOQlC 



IF. Svea Körningar j af Sig. Rings ättj/r. Bj6rn femsida. 36j 

sjelf och sin magt och visste äfven att gifva ät ' 
sin person en stor värdighet *^^). I styrelsen 
af sitt rike följde han de ärfda regeringsgrundsat- 
ser, så att, ehuru de flesta af rikets inbyggare vo- 
ro tillgifna den gamla gudaläran, han åter, som 
det säges **^^), varit nitisk för Christendoraens ut-, 
bredande, tog han sig dock till vara, att härutin- 
nan eller i andra vigtiga mål, der han rönte nå- 
gon motvilja, brottas med rikets fria och sjelf- 
standiga menighet. Deremot itiom de af hälden 
fbreskrifna gränser för konungamagten regerade han 
med stor myndighet, var hård och skarp i sitt 
tal och till lynnet häftig och uppfarande, så att 
man bar för honom en stor fruktan* Sitt konun-« 
gakall skotte han med oförtirutenhet, satt flitigt på 
domaresätet och skipade rätt mellan folket Med 
honom suto hans rådgifvare, tolf de visaste och 
förståndigaste män^ och rådslogo öfver svåra sa- 
ker. Detta embete var dem mycket svårt ochbe^' 
svärligt, emedan Olof icke tålde, att man sade 
honom emot, men på andra sidan misstypkte hög-> 
ligen, om domsluten icke blefvo rättvist afsagda, 
ty han var sträng i. lagens handhafvande och ville 
icke, att någons rätt skulle förnärmas'^'').' Ett 

i65) Gunnlaug Ormtt, S. i66) Ad. af Br., Hitt. EccL i67)Siu 
SturLy O/o/* </en Hél, S, Den gamla eller mindre Rimchrö* 
nikan har om honom följande verser, der han sjelf inf5ret ta* 
knde : 

Jag intet ting i ycrlden yet 

Buttre än Frid och Rätvishet , 

Ty hade jag them i hug och acht. 

Och älskte them af al förmåga och macht. 

Ty gick thet mig til lycka så. 

Jag van alt thet jag slog upå. 

Jag styrde Swerges Rike väl 

Alt som mig hörde med rätt och 'skäl. 

Jag gat «i lidit osämja och trätta. 

Heller att någor then andra skalle oforrätta. 

Jag var välvillig alla tillika, 

Hvat heller thc voro Fattige eller Rika. 

Digitized by CjOOQIC 



368 Hednatiden: 

' ädelt och konungsligt siiine visade han äfveny dä 
Knut den Store, efter eröfringcin af England, skic- 
kade Edjoaunds, den sista\Engelska Konungens,, sö- 
ner Edmund och Edvard till sin frände och bunds- 
förvandt Kcmung Olof i Sverige för att på något ' 
sätt afdagatagas^ Olof afskydde denna gerning, upp- 
fyllde icke Knuts begäran, utan sände Prid^arne 
välbehållna till Ryssland ^-^s), h varifrån de sedan 
kommo till Konungen i Ungern *^^). 

Mot de sista åren af Olof Skötkonungs regering 
tilldrogo sig händelser, som kasta mycket ljus öf- 
ver tidens skick och Konungens, och folkets' för- 
hållande till; h varandra; händelser fbr*öfrigt, som 
tillskyndade Olof stora förtretligheter och voro nä- 
ra att kosta honpm konunga värdigheten, sedan han 
med beröm regerat vid pass sex och tjugu år. 

Kort efter, sedan Harald Gränsjjce, Fylkis- 
konung på Vestfolden i Norrige, med sitt Uf fatt , 
umgäUa sitt frieri till den stolta Sigrid Storråia,. 
födde hans efterlemnade gemål Asta en son, som 
efter gammal sed vattenöstes och blef kallad Olof 
samt trehne år derefter döptes tilb Chrrsten, då 
Olof. Trygg vason i Norrigé arbetade 'på Christen- 
domens utbredande. Asta, hans moder, förraälte 
sig sedan med Sigurd Syr, Fylkis-konung öfver 
Hringarike på Uplanden i Norrige och i tredje 
led nedstämmande från Harald Hårfager. Hos hon- 
om uppföddes den unga Olof, h vilken redan så- 
sqm gosse visade mycken storsinnighet , • var ifrig 
f lekar, villo öfverträffa andra och i allt vara den 

, ;— ' . främ- 

1' ,, I then tid om Christcndom ryckte gick. 
Jag stor hug och Tilje til honom fick. 

168) Ad. af Br., 1. c 169) Simeon Diinclm., Wilh. at 
M almeshuryi^ Matthaeus Wcstm^nas-t. m. fl. Engelska 
Clxrönikskrlfvare qniLila <lclta, sUgandc cq^dpl , att Rontmg^m af 
Sverige skickade de unga Prinsarae tiU^Konuog Salomo i Un- 
gera (livilkeh dock först ur io63 blcf Konung), andra, alt hao 
aände dem till Uuiinernas Konulig. ' j. 



Digitized 



byGoogle-, 



IF. Svea Konungar j a/Sig. Rings att^fr^ Björn Jernsida. 366 

\ 
främsta* Då han var tolf är gammal, steg han 

på härskepp, och folket gaf honom Konungs->^namn, 
såsom sedvanligt var, att Härkonungar, som dro- 
gp i vikingsfiird, om de voro' af konungslig börd, 
kallades Konungar, fastän de ingen jordtorfva eg- 
de att råda of ver. En man vid namn Rane, som 
kallades Konungens fosterfader och fordom med 
Harald Gränske ofta dragit i härnader, sattes af 
Asta, ynglingens moder, till höfding öfver här- 
skeppet och ledare af den unga Konungens första 
vikingafärder. ^Rane derföre f^att vid styret, Olof 
sjelf bland roddarkarlarna. De seglade öster ut- 
med landet, plundrade öfver sommaren på de Dan- 
ska kusterna och styrde mot hösten upp till de 
Svenska skären, att der med härjande och brän- 
nande hämnas Harald Gränskes död. Vid Sota- 
skär, i dessa tider ett Vikingabol invid kusten af 
JSödermanland, låg med sina skepp en Viking, som 
kallades Söte, efter hvilken samma skär troligen 
äfven fött sitt namn. Med honom höll Olof sitt 
första slag. Han öfvervann Vikingen. Sedan lade 
han in i Mälaren, härjande på alla sidor ända upp 
till Sigtuna. Ännu a5o år derefter qvarstodo i 
Forn-Sigtunas hamn de stenkistor, som han låtit 
lägga under ändarna af sina skeppsbryggor derstä-. 
des. Det är sannolikt , att det namnkunniga Birka 
då blifvit förstördt, ty år 986 var denna rika han- 
delsstad ännu i sitt blomstrande skick, vid medlet 
af det följande århundradet var den jemnad med 
lorden, så att knappt ett spår syntes deraf ''o), 
och något annat märkligt, fiendtligt härjande in- 
fall i Mälaren under dessa etthundrade åren om- 
tala, icke våra häfder. Då Olof Skötkonung sporde 
dessa härjningar, lät han först draga jernlänkar tvärt 
öfver Stocksund, Mälarens enda utlopp, för att af- 
skära för den Norrska Sjökonungen all utväg att und- 
komma. Sedan rustade han ut sin skeppsflotta och 



170) Ad. af Brcmenj Hist. Eccl, 
Sik F. H. t D. 



Digitized byOOOQlC 



370 ^H ednmtidetu 

samlade tillhopa krigsfolk, ärnande attignmdtilU 
intetgöra den inBestängda fiendtliga härflottan. Det 
led till yintern, då Olof Haraldsson och Ranefin- 
go kunskap om dessa tillrustningar af den Svenska 
Konungen. Då skyndade de genast tillbaka , kom- 
mo till Stocksund, men funno på yestra sidan om 
sundet ett bolverk eller en skans, på den östra 
en krigshär, ihgen möjlighet till utväg att slippa 
ut, och tillika sporde d!e, att Svea-konungen redan 
stigit på sina skepp med en stor härsmagt. I den- 
na äfventyrliga belägenhet, med k-rafter fördub- 
blade af fruktan och faran och gynnade af årstidens 
mörker, företogo de att genomgräfva Agnefit, för 
att på detta sätt skaffa sig en farled ut till liafvet 
Det föll då mycket regn, och Mälarens vatten stod 
mycket högt. När derföre grafven eller det stora 
diket var fuUändadt, strömmade vattnet med drif- 
vande fors ut genom den nya öppnade leden. Der- 
på togo de styret från alla skeppen^ hissade seglen 
upp till toppen, satte sig vid ärorna och kommo, 
nndei*hjelpta af en flygande vind, öfver detgénom- 
grafda näset lyckligen ut till hafvet Så har, ef- 
ter sagans berättelse, det fordom så kallade Kungs- 
sundet tillkommit, detsamma, som i våra dagar 
kallas Söderström eller Södersluss, och som mel- 
lan Stockholms södra Malm samt sjelfva staden bil- 
dar Mälarens andra utlopp. Med rätta vredgades 
Olof Skötkonung mycket på sina män, att de icke 
bättre aktat på sin post, ty utan en stor och nä- 
stan obegriplig försumlighet hos den Svenska, vid 
Stocksund förlaggda' vakten kunde ett sådant Norr- 
männens företag som detta icke hafva kommit till 
utföirandet. Olof Haraldsson, lyckligen nndkom- 
men, seglade till Gottland. Gottlänningarne sam- 
mansköto en gärd för att freda sin ö för hans härj- 
ningar, och Olof satt hos dem öfver vintern *''*). 

171) Jfr Hen Tid. GoUlands- Lagen bifogade histomka berittel* 
sen om Gottland^ förening med Srcrigc. 

Digitized byCjOOQlC 



IF. Svea Körningar^ af Sig. Rings ätt, fr. Bjorn Jernsida. 3; i 

Derefter härjade han på kusterna af Estland, drog 
derifrän till Finland, men förlorade många män, 
då han till de tjocka skogarna vågade förfölja de 
ined sina egodelar undanflyktande Firinarne. Fråii 
Finland vände han tillbaka till de södra kusterna 
af Östersjön, kom till Danmark, förenade sig med 
en namnkunnig man, Thorkel den Höge, som der 
låg med sina skepp, färdig att draga ut i viking, slog 
samfällt med honom andra Vikingar söder om Jut- 
land och vann rikt byte. Sedan seglade han till 
Friesland och höll der slag med inbyggarne, styr- 
de derpå öfver till England och gjorde Konung 
Ethelred ett godt bistånd mot den Danska mag- 
ien. Efter många, i England utförda bedrifter hem- 
sökte han härjande de Franska och de Spanska ku- 
sterna. Han hade i uppsåt att draga genom Nör- 
vasund (Gibraltarsund) öfver Medelhafvet bort till 
de Asiatiska kusterna och till de heliga orter, der 
Frälsaren vandrat, då en natt i drömmen en stor 
och märklig man med sträng och hotande uppsyn 
tedde sig för honom, talade och sade, att han skulle 
höra upp med sina förder i fremmande länder och 
tänka på sin odal-egendom. Då hade Olof Haralds- 
son i tio år drifvit omkring på alla kuster och 
haf. Nu vände han sin kosa tillbaka mot norden 
och kom, riktad nied erfarenhet och pröfvad i stri- 
der, vid några och tjugu års ålder, omkring år 
1017 åter till sin hembyggd. Några år föruft, in- 
nan detta skedde , hade Erik Jarl dragit öfver till 
England, för att hjelpa sin svåger Konung Knut 
att eröfra detta land; i Norrige hade han qvar- 
lemnat sin sjuttonåriga son Håkan , att försvara och 
styra detta rike under ledning af Jarlens svåger Ei- 
nar Thambaskelfer, den rikaste och förnämsta läns- 
herre i Throndhem, densamma, som på Ormen 
Långa deltog i SvoUder-slaget och var utmärkt för 
sitt starka bägskjutande. Erik Jarl dog i England 

by Google 



Digitized 



37^1 Hednatiden. 

året efter sin ditkomst» och hans son, den unga 
Håkan, hade ^(ler sin fader tillträdt dess jarldö- 
ine i Norrige, då Olof Haraldsson med tvänne sina 
hasta och starkaste skepp, bemannade med 220 
män, alla utvaldt käcka karlar och lilädda i har- 
nesk, kom till Norrige, oväntad af alla, d^före 
^å mycket lättare med list öfverraskade och till- 
fångatog den unga H^kan JarL Håkan, för att räd- 
da sitt lif, måste då till Olof uppgifva sitt rike 
samt med ed förbinda sig att lemna landet och 
aldrig mot honom gripa till yapen för att återtaga 
sitt jarldöme. Han drog sedan öfver till England 
till sin morbroder Konung Knut. 

Olof Haraldsson höll ting med allmogen ut- 
med kusten, men blef icke allestädes väl emotta- 
gen. Slutligen lade han in i Opslofjärden , drog 
der sina skepp upp i land, besökte på Vestfolden 
sinfadtTS gamla vänner och bekan.ta och begaf sig 
'dcrifrån mot hösten upp till Rhingarike till sin 
moder Asta och sin stjufFader, Konung Sigurd. Des- 
sas öfverraskning, och i synnerhet modrens glädje 
öfver sonens återkom,st, de hastiga tillredelserna till 
hans präktiga mottagande, den rörelse, hvari hela 
konungahofvet kom, återseendet, mötet och de sam- 
tal, som derpA följde; hela detta uppträde, af sa- 
goförtäljafen »''*) så Hfligt skildradt, gifver en teck- 
ning af tidens seder och af hvardags- och högtidslif- 
vet vid småkönungarnes hof. Då nemligen Olof kora 
inemot byn , sprungo några tjenstesvenner förut fram 
till konungsgården, lupo in i stugan, der Drott- 
ning Asta satt vid* sitt arbete med några andra 
qvinnor , och berättade för henne om Konung Olofs 
resa och att hån snart vore till gården ankom- 
mande. Då steg Asta hastigt upp och befallte bå- 
de drängar och pigor att ställa allt i ordning pä 
bästa sätt. Fyra qvinfolk lät hon taga stugans 
väggbonader och sätta dom upp samt tillreda bän- 

17a) Sn. Sturl., 01 den Hilr^. « 



Digitized 



by Google 



IV: Svea Konungar j a/ Sig. Rings dlt^/r. Björn Jernsida. iji 

Larna; tvä karlar fingo. uppdrag att lägga halm på 
golfvet; andra två att laga om skänken och dryc- 
keskärlen; tvä satte fram borden; två buro in ma- 
ten; två andra åter ölet; fyra män utskickades i 
byggden på fyra vägar, i öster, vester, söder och 
norr. att bjuda alla de förnämsta, som deromkring 
bodae, till välkomstgästabudet for hennes son, och 
alla arbetshjonen, som hemma vid gärden voro, 
tillsades att taga på sig sina bästa kläder, och ät 
dem, soip inga högtidsdrägter hade, länte Asta sä- 
dana. Hon skickade ut på åkern till Konungen 
tvänne män, som buro till honom hans kongliga 
drägt och ledde till honom hans häst med den för- 
gylda sadeln och det präktiga, med kostbara iste- 
nar besatta betslet. Det var den tiden af året, då 
grödan inbergades, och de flesta af gärdens folk 
befunno sig ute på arbete; en del skuro komet, 
andra bandade det, åter andra körde det in, och 
somliga lade det i ladorna. Konung Sigurd stod 
på husbondevis sin gård före och fbrde sjelf upp- 
sigt öfver sitt bo och sitt bohag; beleasagad af 
tvänne sventjenare , vandrade lian bland arbetsfol- 
ket omkring på åkern, följde med en husbondes 
Öga arbetets gäng, ordnade och styrde och var än 
hos arbetshjonen på marken, än hos dem i lador- 
na. Han gick uti en blå rock, med blå strumpor 
och höga skor, tillbundna om benen; öfver rocken 
hade han en grå kappa,, på hufvudet en vid, grå 
hatt, flor for ansigtet och i handen en staf med 
förgyld, silfverholk ofvanpå och en silfverring der- 
uti# Denna Konung var ansedd för den visaste 
man på sin tid i hela Norrige , han var ock af alla 
den rikaste på lösörön, en lika förträfflig höfding 
som god landthushållare , for öfrigt tystlåten, frid- 
sam* öch icke girig. På många år hade han icke 
haft om sin*stjufson någon underrättelse, då på en 
gång sändebuden från Asta kommo med hans hög- 
tidsdrägt och medförde tidningen om Olofs an- 



Digitized 



by Google 



374 Hednmtidtru 

komst; Då skickade Ronungen strax utibyggden 
några af sitt arbetsfolk att kalla till sig trettio väl 
utrustade män, som skulle rida med lionom. Der- 
på satte han sig ned, drog pä sina karduansstöflor 
och spände på dem förgylda sporrar, aftog sin 
kappa och rock, klädde sig i sidenkläder, togder- 
öfver sin skarlakanskappa , omgjordade sig mel sitt 
af inlagdt arbete glimmande svärd, satte pä huf- 
Yudet sin förgylda bjelm och steg upp på sin af 
guldtyg blänkande häst. Så red han från åkern 
upp tiU gården. Då såg han öfverallt mellan hu- 
sen män uppställda, från andra sidan af gården 
framkom Olofs fana svajande, och derpå anlände 
Olof sjelf *med etthundrade väl utrustade män. Si- 
gurd mottog med hjértlighet sin stjufson och bjöd 
honom strax in att dricka med sig. Asta kom äf- 
yen ut, kysste sin son, sade, att allt i hennes hus 
och allt, ' Il vad de förmådde åstadkomma, skulle 
stå till hans tjenst, tog honom vid handen, ledde 
honom in och förde honom upp till högsätet. Kon- 
ung Sigurd förordnade vissa män att taga vara på 
de ankomnas kläder, tillsade andra att gifva korn 
åt deras hästar, gick derefter in och intog sitt 
vanliga högsäte, och hölls då gästabudet på det 
herrligaste. Sedan dröjde Olof en tid hos sina för- 
äldrar och bespisades hela denna tid viddetkong- 
liga bordet den ena dagen med fisk och mjölk, den 
andra med kött och öl. 

En dag kallade Olof sin stjuffader Sigurd, sin 
moder Asta och sin fosterfader Rane, som följt 
honom under alla vikingatågen, till samtal och råd- 
görande med sig och talade sålunda till dem: "eder 
"är kunnigt, huru jag en lång tid uppehållit mig 
"utomlands; hela denna tid bafva mina män och 
"jag haft oss till uppehälle endast det, som vi 
"med härjande bekommit, och hafva vi på många 
"ställen måst väga både lif och själ, såsom ock 
"mången oskyldig man i denna vår' härnad fatt 



Digitized 



by Google 



IV. SvåaJCanungar, Hf-^S* ib/ig^ ftttj/r. Björn Jtrtmåa. %^% 

• 

"sätta till sitt gods^ somliga äfren lifret. Dere- 
*'inot besitta utländska herrar den egendom, som 
"min fader och hans fader före honom och våra 
"ättmän hvar efter annan egt och innehaft, och 
"hvartill äfven |ag är odalboren, och hafva de til- 
"lika slagit under sig alla de egendomar, somtill- 
''höra Y^a fränder, hvilka äfvensom vi härstamma 
"frän Harald Hårfager. Nu vill jag mitt uppsåt, 
"som mig länge hafver legat i sinnet, för eder upp- 
"täcka, att jag aktar igenhemta mitt arf, och är- 
**nar jag derom fråga hvarken Dana- eller Svea- 
''kpnung till råds, fastän de nu en tid kallat det 
"sin egendom, som oss* Harald Hårfagers arfvin- 
''gar, med rätta tillkommer. Och sanningen för 
"eder icke att förtiga, hafver jag föresatt mig, att 
"denna min egendom med udd och svärd återsöka 
''och med sådant allvar detta mitt kraf bedrif- 
"va, att antingen skall jag till egendom bekom- 
"ma allt det rike att råda öfver, som min frände 
"Olof Tryggvason egt, innan han blef öfvervunnen, 
''eller skall , jag här falla pä mitt fadernearf. Nu 
"väntar jag det af dig, stjuffader Sigurd, och af 
''mina öfriga fränder, som när i landet odalboma 
''äro till konungadömet efter den lag. Konung Ha- 
"rald Hårfager satt hafver, att eder månde fattas 
"hvarken villja eller förmåga, att vräka eder af 
"händerna den vanära, som oss^ frändema i detta 
"fall är öfvergången, men fast hellre att J med 
"all eder magt understödjen den , som vill vara en 
"förgångsman till att åter upprätta vår ätt. Och 
"hafver jag för dig, min stjuffader, velat detta 
"ärende först upptäcka, emedan jag vet, att du är 
"en vis och försigtig man och väl förstår, huru 
"man i detta förehafvande bör från begynnelsen 
"sig förhålla, antingen man derom förut skall råd- 
"göra i tysthet med några män, eller strax det- 
''samma uppenbara för alhnogen. Något är redan 
"af mig tillgjordt, när jag tog till fånga Håkan Jarl, 



Digitized 



by Google 



376 Hednatiden. 

"hrilken nu är bortflydd från landet, ocli tror 
"jag 9 att det vill blifva oss lättare, att handskas 
"med Sven Jarl allena, än när de .voro här beggé 
"till landväm." Till detta tal svarade Konung Si- 
gurd : "det är icke ringa ting , hvad du , Konung 
"Olof, hafyer i sinnet, och kommer denna föresats 
"mera af öfverdåd än betänksamhet, efter som mig 
"synes. Men det är icke underligt, ty då du än- 
"nu ej var långt ^kommen från barndomen, var du 
"strax full af öfvermod och tilltagsenhet uti allt, 
"hvad du förmådde; nu är du dertill mycket öf- 
"vad uti strid och hafver skickat dig efter utländ- 
"ska höfdingars seder. Så kan jag väl nogsamt för- 
"stå, att detta ärendet, hvilket du nu framburit 
"hafver, månde vara redan hös dig sålupda beslu- 
"tet, att du ej lärer kui:ina afrådas dérifrån. Det 
"är ock icke att för tänka, att hos sådana män, som 
"äro något tilltagsna och af höga sinnen, månde 
"tungt i tankan ligga, att hela Harald Hårfagers 
''ätt och konungadöme skall gå under. Men på in- 
"tet vis vill jag i denna handel blifira invecklad^ 
Tlnnan jag förnummit de andra Konungars på .Up- 
planden betänkande, och hvad de ärna företaga. 
*'Är det således mitt råd, att vi icke frambära det- 
*^ta ärende för allmogen, förrän jag ser, att det 
"kan hafva någon framgång, eller vi bekommit nä- 
"gon styrka till detta stora verk, ty det skall du 
"besinna, att mycket är företaget, om du vill med 
''härsmagt ' strida mot Konung Olof i Sverige och 
"mot Knut, som^ nu är Konung både öfver Eng- 
"land ochl)anmark, så att här behöfves ett starkt 
"motvärn, om . något skall kunna uträttas. Men 
"det tror jag väU att du lättligen skall kunna för- 
"samla en myckenhet af folk, emedan allmogen all- 
"tid är till förändringar och något nytt gema ie- 
" vågen. Så gick det fordom, när Olof Tryggva- 
"son kom hit till landet , att alla blefvo dervid 
''glada, Qch «njÖt han dock icke länge konungadö- 



Digitized 



by Google 



11/, Svea Konungar j af Sig. Rings ali,fi\ Björn Jerndda. Zjj 

"met/* Derefter tog Asta till ordet och sade: "Hvad 
"mig angår, min son, så är jag glad öfver dig, 
"och skall blifva allt gladare, ju mera framgång 
"du vinner, h vartill jag ey vill spara något, som 
"i min magt står, fastän min förmåga är ringa. 
"Men .hellre vill jag, om ettdera skall hända, att 
"du blifver Öfverkonung uti Norrige, fastän du vid 
''konungadömet ej längre skulle lefva än Olof Trygg- 
.'Vason, än att du icke blefve större Konung äu 
"Sigurd Syr och dödde af ålderdom." 

På Uplanden i Norrige funnos ännu många Små- 
konungar, som nästan alla voro af Harald Hårfa- 
gcrs ätt och hvar rådde öfver sitt landskap. Med 
dem höll Konung Sigurd ett sammanträde, upp- 
täckte för dem sin stjufsons rådslag, bad på hans 
vägnar om hjelp och bistånd af dem med råd och 
med dåd, oöh uppräknade de många manliga ger- 
ningar. Konung Olof hade utfört under sina krigs-' 
tåg och härnader. Då tog Rörek, Konung på He- 
demarken, en klok och försigtig liian, aldraförst . 
till ordet, återkallade i minnet alla Norriges öden 
från Harald Hårfagers tid, visade, huru liten from- 
ma landet haft af Öfverkonungarne, och huru äf-r 
ven Olof Tryggvason, som både var till konunga- 
dömet odalboren och äfven i alla måtto till en 
höfding väl fallen, sedan han blifvit fuUfast i ri- 
ket, herrskade så enväldigt, att ingen man fick för 
honom vara sjelfrådande , och mot småkonungarne 
i synnerhet handlade så strängt, att han icke blott 
noggrannligen utkrafde alla de utskylder, Harald 
Hårfager tillförne hade tagit, utan tedde sig i många 
stycken ännu hårdare och icke en gång lät någon 
till sitt samvete vara fri eller tro , på hvilken Gud 
han behagade. "Sedan åter," tillade han, "hafva 
"vi hållit vänskap med Konungen i Danmark, af 
"honom rönt styrka och bistånd i alla stycken,, 
"som vi af nöden haft, samt inne i vårt land ett 
"fritt och säkert lefverne åtnjutit utan något våld- 

Digitized byCjOOQlC 



378 Hednatiden. 

"samt öfverrådande; är jag således väl förnöjd med 
'mitt tillstånd och kan ej veta, fastän min frände 
"blefve Öfverkonung i landet, om det något skulle 
"båta mina rättigheter.** Röriks broder åter. Kon- 
ung Ring/ sade: "bättre tyckes det mig, allenast 
"jag får behålla mitt rike och min egendom, att 
"min frände framför någon annan utländsk höfding[ 
''är Konung öfver Norrige. Sådana äro ock mina 
"tankar om denna mannen Olof, att hans lycka 
"och öde månde mest råda derom, huruvida han 
"här till riket komma skall eller ej. Men blif?er 
"han Enyåldskonung, synes mig dens villkor bät- 
"tre vara, som större del hafver att påräkna uti 
"hans vänskap. Nu hafver han på intet sätt större 
"magt här i landet, än någon af oss, utan fast heU- 
"re mmdre, emedan vi hafva något landskap och 
"rike att råda öfver, men han slätt intet; derjem- 
"te äro vi icke mindre odalborna till konungadö- 
"met än han. Blifva vi honom nu biståndiga och 
'understödja honom med all vår magt till bekom- 
"mande, af den största värdigheten här i landet, 
"hvi skulle han oss sådant ej väl löna och i godt 
'minne hafva, så framt ett sådant manlig sinne 
"är hos honom, som jag förmodar och alla säga." 
Efter långt rådgörande, och sedan alla Konungarne 
yttrat hvar sina tankar, blef sådant beslut taget, 
att de ville förbinda sig med Konung Olof, hvar- 
emot han skulle förbättra deras rättigheter, så framt 
han blefve Öfverkonung. Derpå stämdes ting med 
allmogen öfver hela Uplanden i Norrige. Der träd- 
de Koilung Olof upp» talade till bönderna, uppen- 
barade sitt rådslag, framställde sin lagliga rätt till 
Norriges rike, begärde deras bistånd och lofvade 
att värja landet mot utländska härar och höfdin- 
gar och att bibehålla de fordna lagar. Han talade 
både länge och med stor skicklighet, så att alla 
berömde hans tal och tyckte mycket derom. Sedan 
stodo Konungarne upp hvar efter annan och be- 



Digitized 



by Google 



IV* Svea Konungar, af Sig. Rings att, fr. Bjom Jernsida. 879 

fordrade hans sak hos allmcgen pä bästa sätt och äf- 
ven med den framgång, att Norriges rike blef Kon- 
ung Olof tilldömdt efter Upländsk lag, 

Derpå drog Olof norrut öfver fjällen upp till 
nordliga delen af riket. Sven Håkansson, Olof 
Skötkonungs Jarl i Norrige, uppehöll sig i Thrond- 
hem och hade i Stenkär, en af Jarlarne anlaggd 
köpstad, låtit tillreda Julgästabud för sig, då han, 
hittills okunnig om tilldragelserna i nedre Norrige, 
på en gång blef underrättad om Olof Haraldssons 
företagande, hans framgång och huru han redan 
. var uppkommen till Orkadal, ett härad af Thrond- 
hems län. Tidningen om detta allt träffade Jar- 
len så oberedd, att han lät genast flytta om bord 
pfi sitt skepp sina lösöron och så mycket mat och 
dryck, skeppet kunde bära, och skyndade bort, 
gifvande till spillo hela det öfriga i Stenkär hop- 
samlade Julförrådet, hvilket allt Olof bemägtigade 
sig och drog dermed upp till Nidaros. Der hade 
Olof Tryggvason låtit bygga en kungsgård, der äf- 
ven laggt grund till en köpstad, densamma, som 
nu kallas Throndhem, och såsom han under sin 
korta regeringstid derstädes vanligen haft sitt huf- 
vudsäte, så ville äfven nu Olof Haraldsson der 
sätta sig ned. Emellertid samlade Sven Jarl till- 
hopa 3000 man och kom med denna här så hastigt 
till Nidaros, att midt under Julens fröjd och i 
djupaste natten Konung Olof nu i sin ordning i en 
hast måste bryta upp och begifva sig tillbaka till 
södra Norrige. Efter Julen drogo de på begge si- 
dor en krigsmagt tillsammans, Sven Jarl från hela 
Throndhems län, och Olof Haraldsson från de ne- 
dre trakterna af landet. Det afgörande slaget mel- 
lan dem föregick i södra Norrige utanför Nesia i 
Opslof]ärden Palmsöndagen den 3o Mars år 1018. . 
Olof Haraldsson segrade. Sven Jarl ooh Einar Tham- 
baskelfer. Jarlens svåger och trognaste bistånd, 
samt flera med dem togo det beslut, att draga 

Digitized by V01.OOQ1C 



38o , , Hednatiden. 

utur landet till Konung Olof i Sverige för att söka 
af honom bistånd och råd. Olof Haraldsson åter 
skyndade upp till Throndhem, för att under Jar- 
lens frånvaro försäkra sig om denna landsända, 
den vigtigaste delen af Norriges rike. Olof Sköt- 
konung erbjöd sin svåger att i Sverige fö qvarblif- 
Va, der han skulle bekomma ett sådant län att rå- 
da of ver, som honom kunde anstå, eller ock, sade 
han , skall jag lemna dig tillräcklig krigsmagt att 

- återtaga landet från Olof Haraldsson. Jarlen ut- 

.^ valde det sednare villkoret så mycket hellre, som 

äfven alla de män, h vilka /öl) t honom till Sverige, 

, men i Norrige hade stora gods, styrkte dertill. Då 

blef så rådgjordt och öfverenskommet, att de påfbl- 

' jande vinter skulle draga landvägen genom Hel- 
singland och Jémtland och derifrån öfver Kölen 
ned till Throndhem, ty om Throndhemsboernas 
Qch i synnerhet In-Throndernas tillgifvenhet för 
sig var Jarlen förvissad. För att emellertid öfver 
sommaren icke ligga overksamma, beslöto de att 
fara ut i viking och skaffa sig egodelar. De här- 
jade öfver hela sommaren öster i Gardarike, men 
. ställde mot hösten kosan tillbaka till Sverige. Då 
inträffade, att Jarlen under återvägen sjuknadeoch 
do^. Detta dödsfall tillintetgjorde hela företaget 

få Norrige. Somliga, af Jarlens folk vände tillba- 
a till sin hembyggd, andra åter,, och bland dem 
Einar Thambaskelfer, qvarblefvo i Sverige. Hittills 
hade isn stor del af Throndhemsbyggden vägrat att 
erkänna Olof Haraldsson, och äfven till denöfriga 
delen, som underkastat sig, kunde han så Utet 
trygga sig, att han i Nidaros ^löU mycket krigfri 
folk omkring sig under ovisshet och fruktan för 
Jarlens återkomst och att dervid hela Throndhems- 
byggden skulle resa sig. Men då tidningen kom om 
Jarlens död, gåfvo sig mänga af Throndhems in- 
byggare i Konungens t jenst. Olpf drog omkring och 
. koll ting med allmogen i hvarje fylke och blef då 



Digitized 



by Google 



IV. Svea Konungar, af Sig. Rings attj fr. Björn Jernsida. 38i 

af alla tagen till Konung. Till sitt hufvudsäte val- 
de han Nidaros, satte i bättre stånd der varande 
kungsbyggnader, uppförde der en kyrka och lät 
äfven fullfölja den af Olof Tryggvason påbörjade 

S-bndläggning till . en stad derstädés. Det är om 
lof H^araldsson antecknadt, det han hade så skar-- 
pa och brinnande ögon, att, när han blef vred, 
fordrades mycken manligthet för att kunna uthärda 
hans blick. Han kallas ^i forntidens liäfder vanli-^ 
gen Olof Digre (Tjocke), emedan han icke var 
af reslig, utan medelmåttig vext, undersätsig och 
starkt byggd. 

På detta sätt gingo de skattländer åter för- 
lorade, som blifvit vunna genom slaget vid Svolld. 
Olof Skötkonung var öfver dessa tilldragelser hög- 
ligen förbittrad och hotade att vill ja låta Olof Di- 
gre det hårdligen umgälla, att han fördrifvit Sven - 
Jarl från riket och nedsatt ^ig i den Svenska Kon- 
ungens skattland. Han trodde likväl ännu, att den- ^ 
na Olof icke skulle fördrista sig att häfva sig upp 
till envåldsherre öfver de landskaper, Jarleh förut 
innehaft, och förmena Svea-konungen dess skatt. I 
denna tanka, hvari han äfven styrktes af sinahof- 
män, uppdrog han tvänne bröder, Thorgöter Skar- \ , 
de och Asgöter, Konungens fogde, att, åtföljda af 
fyra och tjugu män, uppbära den Konungen i 
Sverige tillKommande skatt af dess landskaper. i 
Norrige. Bröderna drogo vesterut öfver Kölen och 
kommo först till Veradalen, hvarest de stämde 
bönderna till ting och affordrade den vanliga skat- 
ten. Sedan böndetna häröfver inhemtat hvaran- 
dras tankar, rådgjort och öfverlaggt, gåfvo de till 
svar, att nu som förr ville de gifva den skatt. Svea- 
konungen krafde, så framt Konung Olof i Norrige 
icke fordrade af dem någon landsky Id , ty icke kun- 
de de utgöra dubbel skatt. Lika svar fingo sän- 
debuden högre upp i landet på alla de* ting, de 
.höilo med bönderna. Bättre lyckades det dem 



Digitizec;! 



by Google 



38^ Hedn^itideru 

icke heller i Skön och Stioradal. Då beslöto de att 
draga till Olof Digre sjelf, alldenstuhd bönderna 
hänsköto saken till honom. Dagen efter sin fram- 
komst till Nidaros gingo de inför Konungen , under 
det han satt till bords , helsade honom och sade, att de 
foro i Svea-konungensf ärende. Konungen bad dem 
komma äter' den följande dagen. De blefvo då inibrda 
i den stora tingsstugan , der Konungen plägade hälk 
hirdstämma, det vill säga , till rådgörandesamman- 
kalla sitt hofFolk. Sändebuden fbredrogo sitt ärende, 
och Konungen svarade, att så länge Jarlame (Eric 
och Sven Håkanssöner) rådde öfver landet, hade 
landsfolket hörsammat dem, ehuru det varit rätt- 
mätigare, att de. Jarlarne, visat tjenstochtro mot 
de till riket arf borna Konungar, än att sätta sig 
upp mot dem med härsmagt och underkasta sig ut- 
ländskt öfvervälde; hvad åter Olof Svenskes kraf 
på Norrige vidkomme, kunde han icke finna, hvil- 
ken rättighet Svea-konungen dertill hade; deremot 
vore det kunnigt, h vilken manskada de Norrska li- 
dit af honom och hans fränder. Då Konungen af- 
gifvit denna förklaring, sade Asgöter: "icke är det 
"underligt, att du blifver kallad Olof Digre, som 
"så högmodeligen svarar till en slik Konungs ord- 
"sändning, icke betänkande, huru svårt det månde 
"dig blifva att bära Konungens vrede. Och haf- 
"ver det så gått med andra , som varit af större 
"krafter, än du synes mig e^a. Mjen vill du ändt- 
. 'ligen behålla riket, så lärer det vara dig rädli- 
"gast, att du drager till Konungen och blifver hans 
"man; då villja ock vi bedja för dig, att han må 
'lemna dig detta rike i förläning." Sagtmodigt sva- 
rade Konungen: "Jag vill gifva dig, Asgöter, ett 
"annat råd, att J faren tillbaka tiU eder Konung 
"och sägen honom, att bittida i vår vill jag göra 
"mig redo och draga österut till landamärket, son 
"af ålder hafver åtskilt Norriges rike från Sveriges; 
"dit må då eder Konung komma, och vi mellan 



Digitized 



by Google 



IV* Svea Konungar j afStg, Rings att^fr.Bjorn Jemsida. '383 

"oss göra en sådan förlikning, att hvar behåller 
''det rike, som han är odalboren till/' Derpå gin- 
go sändebuden bort. Thorgöter med sina tolf män 
tog vägen^ inåt Strind, dragande hemåt till Sverige, 
emedan han fann något vidare icke kunna uträttas. 
Asgöter åter, en högsint och ihärdig man, ville 
icke på detta sätt vända tillbaka, innan han äfven 
i Nord- och Sunmören framfört sitt ärende och 
tillsett, om ej skatten der med bättre framgång 
kunde indrifvas. Till den ändan drog han genom 
Gaulardalen till Orkadalen, ärnande sig söder till 
Möre. Då sände Olof Digre genast sina Gäster *''5) 
att gripa honom. Asgöter blef upphunnen och med 
alla sina tolf följeslagare upphängd i en galge. Det- 
ta skedde, innan Thorgöter ännu lemnat Thrond- 
hemsbyggden. Han skyndade genast ur landet , kom 
tillbaka till Sverige och berättade Konungen, huru 
allt sig tilldragit. Olof Skötkonung blef mycket 
vred och sparade icke stora ord och hotelser. 

Våren derefter drog Olof Digre ned till sö- 
dra delen af sitt rike. De Danskar, som i Viken 
hade förläningar af Dana-konungen , flydde då ge- 
nast öfver till Danmark. Olof Digre befor de kring 
OpsloQärden liggande landskaper och höll ting med 
bönderna. Alla underkastade sig honom. Der- 
efter kom han fram till Svinesund, der Svea-kon- 



173; Så kallades en klass af Konungens boffolk. Enligt Specu» 
lum regaU eller den gamU^ Norrska Konungaspegeln hörde 
det till Gästernas f5rrättningar i fredstider, att kunskapa öf- 
ver hela riket och utforska de storas samt folkets sinnelag mot 
Konungen och dräpa dem, som syntes vara Konungens fiender. 
För detta bödelsembete njöto de så mycket af den mördades 
gods, som de efter fullbragt gerning kunde bortföra qned sig» 
guldet undantaget, ty detla förbehöll sig Konungen (En vac- 
ker folkfrihet!). Afven tillhörde det dem att förratta Konun- 
gens beskickningar till fremmandé bof. Så ofta de voro ▼i4 
hofvct hos KonuD^n, måste de hålla vakt lika m/ed de öfriga 
Uuskarlarne; de hade då alla utposter, och i krigstider besatte 
de förposterna. Jfr Norske IJirdskraa. 



Digitized 



by Google 



384 Hednatiden. ^ / 

.ungens välde vidtog. Då voro Eilif- Götske och 
Hroe Skialge Olof Skötkonungs befallningsmän öf- 
ver Ranrike, den förra nemligen öfver norra, den 
sednare öfver östra delen af landet intill Göta-eif. 
Den Norrska Konungen drog öfver Svinesund in i 
Ranrike och stämde öboerna jemte dem af landets 
inbyggare, som bodde vid sjösidan, till ting med 
sig. På Konungens vägnar talade han^ Stallare-Björn, 
uppmanande bönderna att taga honom, OloiHa- 
raldsson, till .Konung. Brynjulf UlfaUdi, en mäg- 
tig bonde,, svarade på böndernas vägnar: 'Vi bön- 
''der veta, hvilket rätta landaskiftet af ålder varit 
"mellan Norriges, Danmarks och Sveriges Konun- 
"gar, nemligen, att Göt-elfven är råmärke ifrån 
"Venem ned till hafs, men mot norden Illarkema 
"intill Eda-skog och der ifrån Kölen allt intill Fin- 
''marken! Så veta vi ock, att Konungarne ömsom 
"hafva gjort ingrepp uti hvarandras land% och Sve- 
^'arne hafva länge haft under sitt välde allt lan- 
*'det intill Svinesund. Dock sanningen att säga, så 
' "känner jag många mäns villja derutinnan, att de 
"tycka det bättre vara att tjena Norriges . Konung; 
"men de fördrista sig icke dertill, ty Svea-kon- 
"ungens rike är omkring oss, både åt öster och 
"söder samt allt ofvanföre mot norden ; och då det 
"väl lärer i^ke, att Norriges Konung snart drager 
"norrut, der laiidets mesta styrka är, så hafva vi 
"icke magt till att hålla delo med Göterna. Nu 
"må Konungen eftersinna ett godt råd för oss, ty 
"vi villja gerna blifva hans män." Samma afton 
bjöd Konungen Brynjulf UlfaUdi till gäst hos sig. 
Den följande dagen hade han med honom ett långt 
enskilt samtal. Sedan fortsatte han sin färd öster 
efter Viken. Eilif Götske var då långt uppe i bygg- 
den nära intill Markerna, der han församlat en 
stor hop bönder och lät bespeja Konungens fiiri. 
Han höll i sin tjenst 3o Götiska' män, som alltid 

följ- 



Digitized 



b; Google 



JV. Svea, Konungar j af Sig. Rings äit jfr. By örn Jernnda. 385 

Ibljde honom. Bland bönderna hade han ieft stort 
anseende, så att, medan en del af dem begaf sig 
till den Norrska 'Konungen, höllos de andra till- 
baka af Eilifb myndighet. Sändebud gingo^mel- 
lan dem, och bönderna bädo dem begge enträget, 
att de skulle sig emellan utsätta en tings-stämma 
för att komma till fred och förlikning pä ett eller 
sjinnat sätt. Det skedde, och Eilif drog ofvanfrän ■ 
byggden med en stor hop bönder ned till det be- 
ramade mötet. Då lät Konungen kläda höfdingen^ 
för sina Gäster, Thorer Länge, jemte tolf andra 
män i bondedrägt, dock så, att de hemligen hådé 
brynjor under sina rockar och hjelmar under hat- 
tai*na. Så förklädda sände han dem till Brynjulf 
Ulfalldi, och denne blandade sig med dem in i 
böndemas hop. Mötesplatsen hade blifvit så ut- 
sedd, att Konungen kunde lägga derintill med si- 
na skepp och från dem stiga upp på en invid vatt- 
net liggande bergsklint, framför hvilken en slätt- 
mark utbredde sig, der bönderna kommo tillsam- 
man. Konungen satt på bergsklinten med sitt folk, 
Eilif bland bönderna frammanföre på slätten , om- 
gifven af sina män, som stodo framför honom i 
sköldborg. Björn Stallare öppnade tinget med ett 
tal till bönderna om Olof Haraldssons odalborna 
rätt till Ranriket, på grund hvaraf han manade 
dem, att de skulle erkänna honom för sin Konung. 
Sedan Björn länge och vidlyftigt talat, satte han 
sig ned. Derpå stod Eilif upp och ville svara till 
hans tal. I samma ögonblick reste sig Thorer 
Långe, drog sitt svärd och högg Eilif på halsen, 
så att hufvudet gick af. Hela bondehären rusade 
upp» stort buller och gny skedde, Göterna, Eilifs 
män, togo till flykten, och några af dem blefvo slag- 
na af Thorer Länge och hans män. Efter denna för- 
såtliga och skändliga gerning,och sedan bullret och 
sorlet något sagtat sig, stod Konungen upp ock 

Sv. F. 9. t åX 25 

Digitized by VjÖOQiC 



386^ Bednaiiden. 

bad bönderna sätta sig. De gjorde s& Derpå ta« 
lade han ti)l dem, underhandlade och lofvade,'att 
icke draga bort fr An deras ort, utan bHfva tillstäd 
dea för att skyddia och försvara dem, till dess de 
besvSr, han och Konung. Olof i Sverige hade sig 
emellan, blifvit på nigot sätt tilfa^taställda. JU 
vndergåfvo sig honom alla, och han lade under sig 
hela det norra höfdingedömet. Brynjulf Ulfallcti 
blef för sina tjenster belönad med ett guldbe- 
lagdt svärd och ei stor gård, som kallades Yet^ 
tåland, hvarjemte Konungen äfyen gaf honom länfr* 
' höfiiiogs namn. Fram på sommaren lade Olof Digre 
med sina skepp upp i Raum-elfven. Der är en 
fors^ som heter Sarper, och norr om forsen skju-^ 
ter ett näs ut. i ån.. På detta ställe lät han npp- 
föira.en vall af stegar, timmer och torf och der- 
utanföre uppkasta en graf ; innanföfr denna jordborg 
anlade han en köpstad; hon lät der äfven bygga 
en kungsgård och en kyrka* Denna ort kallades 
Sarpsborg. Der satte Konungen sig ned öfvervin-? 
tern med mycket krigsfolk, sedan han om hösten 
låtit hitskafia allt, hvad till yinterkost behöfdes. 

Hroe Skialge, Olof Skötkonungs befallnings-» 
man öfver östra eller den invid Göta-elf liggande 
delen af Banriket, drog omkring sitt höfdingedö-* 
me ^och insamlade landskatten. Hroe var en rik 
och storättad man; han hade slägtingar på begge 
sidor om elfven och stora gärdar på ön Hisingen. 
Olof Haraldsson kallade till sigEjvinderUrarhom, 
en stor och beryktad Viking, som hvarje sommar 
for , i > hämad, än i Yesterhafvet,' än i Östersjön, 
än söder ut till Friesland. Med honom hade Kon-^ - 
ungen länge ett hemligt samtal./ Derpå seglade 
Ejvinder med sitt vikingaskepp söderut Ungs efter 
kusten af Viken och lade till vid Ecker^arna utan* 
för « Hisingen. Här fick han kunskap, att Hroe var 
sysselsatt med landskattens indrifvande på ön Or« 
dost och snart äterförväntades. Ejvinder tog der- 



Digitized 



by Google 



IV* Svea Konungar^ ^Sig. Rings att jfr. BjornJemsiJa. 387 

efter sina tnätt, ofvéfråsiä<le Hroe på hans. iter« 
färd, slog honom öfch bémagtigade si^ hela den in- 
samlade laAdskylden. ftroe sjetf sftupade och med 
honom trettio äf håns män. En Norrsk köpman 
vid namn Gudleik, söm dref köpenskap uti åtskib- 
liga länder och ofta föf österut till_Gardarike,h var- 
före han äfven kaltades Gudleik Gerski, redde sig 
Tid denna tid att åter göra en köpmansfärd till: 
sistnämnde land. Olof Haraldsson uppdrog honom - 

; att därstädes ät sig uppkö]^^ några dyrbara saker, 
till hvilken ända han låt gifva honom så mycket 
penningar, som han tyckte vara af nöden. Gud*» 

> leik rastade under resäh någon tid' på Gottland. 
Då han sedan kom till Rolmgård, hufvudstaden i 
Gardarike, uppköpte han för Konungens räkning 
kostelig gyllenduk* till héderskläder, derjemte dyr- 
bara skinn samt en öfvéri^åttan skön bordduk. Om 
hösten vände han tillbaka. Emellertid hade från 
Gottland ett rykte kommit till* Sverige, att Gud- 
leiks skepp förde Olof Digres köpnfanskap. Thor- 
göter Skarde, densamma, som med Asgöter deltog 
i beskickningen upp till Thröndhem, utrustade då 
genast ett långskepp, utspanade Gudleiks resa, kom 
öfver honom vid Öland och efter en hårdnackad 
strid eröfrade köpmansskeppet med alla dess ego- 
delar. Dessa skipade Thorgöter och hans män mel- 
lan sig i lika lolter, endast med undantag af de 
förNpiof Digre uppköpta kostbarhetema, h vilka af- 
lades för Olof Skötkonungs räkning till någon er- 
sättning for den skatt, han hade att fordra af Norrige. 
Efter denna lyckliga förrättning styrde de åter upp- 
åt till Svithiod. I detsamma kom Ejvinder, Urar- 
hom till Öland. Då honom blef kunnigt, hvad 
der kort förut sig tilldragit, lade haYi genast åter 
ut; skyndade efter Thorgöter och upphann honotn 
i de Svenska skären. Der uppstod då mellan dem 
en skarp strid. Thorgöter fbll med större delen 

Digitizedtey VjOOQiC 



388 ^ . Hednat^id^n. 

af sitt folk. Ejrind^r återtog bytlst och förde allt-^ 
sammans till den Norrska Konnngen. 

Öfver allt, hvad $ig sålunda tilldrog, blef Olof 
Skötkonung så förbittrad, att i hans närvaro ingen 
djerfdes nämna den Norrska Konungen vid dess rätta 
namn, utan man kallade honom endast den Digra el- 
ler Tjocka Mannen och talade om honom alltid med 
smädliga ord, så ofta anledningar dertill gåfvos. 
Olof jSkö^onung föraktade -i sitt stolta sinne den-* 
na fiende, men drog dock länge i betänkande att 
uppbåda rikets allmoge till ett härtåg mot Norrige, 
emedan ett krig på denna sida var mödosamt och 
förenadt med stora svårigheter, och Göterna dess- 
utom ogerna sågo ofrid på sina gränsor. Kanske 
väntade han äfven, att hans frände och bundsför- 
vandt, Konung Knut i Danmark, hvilken hade li- 
ka anledningar till fiendskap mot Olof Digre, skul- 
le, efter fullbordad eröfring af England och sedan 
han stadgat sitt välde öfver detta land, vända si- 
na vapen mot Norrige, då begge Kcmungarne med 
förenad magt så mycket lättare skulle imderlägga 
sig detta rike. Man finner hos Olof Skötkonung, 
oaktadt dess hädiga, högtfarande sinne, mycken 
längmodighet, betänksamhet och varsamhet i hand- 
lingar, .så att han icke gema inkastade sig i svåra, 
äfvéntyrliga företag, utan hellre afbidade lägliga tiU- 
fällen och begagnade sädana, som voro med inin- 
sta faror och äfventyr förknippade. Han egde i 
sådana fall mycken magt öfver sig sjelf och be- 
tänkte, hvad med framgång lät sig företagas, eller 
icke. Till allt detta bidrog väl mycket hans min- 
dre hugfuUhet för krigiska värf. Ty han var af 
det smnet, att han helst satt hemma inom sitt rike 
och i ro skötte sitt fredliga konungakall. Omsider 
dock, öfverväldigad af förbittring öfver den Norr- 
ska Konungens framgångar och öfver förlusten af 
sina Norrska skattländer» beslöt han att vid näst- 



»igitized byCjOOQlC 



IF\ Svea, Konungar , af Sig. Rings ättj/r. Björn Jernsida. 39q 

inträffancle Allshärjarting utlysa ett allmänt kligs*» 
tåg mot Norrige. 

Men innan han kom till utförandet af detta 
l)e8lut, sammanspunnos mot honom rådslag, som 
gåfvo åt sakerna en för honom oväntad utgång. 

En -man vid namn Ragjivald Ulfsrson var 
denna tid Jarl eller högsta befallningshafvande öf« 
' ver Vestergötland. Hans fader var Ulf Tosteson, 
son af den rika och mägtiga odalbonden , Skoglar 
Toste och broder med den namnkunniga Sigrid 
Storråda. Ragnvald Jarl och Olof Skötkonung vo<^ 
ro således syskonbarn. Isländare, som gjort resor 
till Sverige och besökt Jarlen på dess gård i Skara 
stad, säga, att han varit en mägtig höfding, för- 
i sigtig i sin regering, kjok och. manlig i rådslag och 
I handling, väniaat och gifmild '^^). Han hade till 
hustru Norrska Fylkis-konungen TrygG[ves dotter 
I Ingeborg, syster till den genom Svollder-skiget 
! namnkunniga Olof Trygg vason, som fifven firade 
; hennes och Jarlens bröllopp på Sola gård i Roga« 
knd i södra Norrige år looo, tmder det han var 
I stadd på sin resa till Yenden. Ingeborg räknade 
tiU följd deraf nära frändskap med Norriges Kon-* 
ung Oh)f Digre. Hon bar dessutom ännu mycken 
kärlek för sitt födemesland, der hon had0 hela sin 
stora slägt af Ynglingames ädla börd. Deremot 
hyste hon till Svea-konungen ett stort hat, eme- 
dan han hade bidragit till hennes broders olycka 
och fall. Hon derföre arbetade med stor ifver att 
främja den Nori^ska Konungens sak och förmådde 
äfven så mycket hos Jarlen, hennes man, att han 
\Atf Olof Digre allt mera bevågen* Sändebud gin- 
go mellan Konimgen och Jarlen, ett möte utsat- 
tes mellan dem vid Göta-elf, de kommo tUlsam- 
mans, förärade h varandra gåfvor, upprättade mel- 
lan sig en stadigvarande vänskap, och Jarlen af 

ij4) W, Trjrggv. 3n hof Sa. Siurl. 

Oigitized byCjOOQlC 



3gp Bednatiden» 

'egen magt slöt för sitt höfdingedöme ett irs fred 
ined Norriges Konung. 

Den Norrska JConungen h^de, for « att tvinga 

' Konungen af Sverige till fred, förbudit all utför- 
sel från Viken till Götland af sill och salt, va- 
ror, dem Göterna på denna väg erhöUo och svår- 
ligen kunde vara förutan* Men äfven för Vikbo- 
^ma, som drefvo mycken köpenskap, var en fri 
handel icke mindre nödvändig, de ledo dessutom 

mycket genom härjningar på gränsoma af deras 
land och, sade sig icke kunna bestå, om Konungame 
f] gjorde fred mellan sig. De ville clerföre, att 
Konungen . af Norrige skulle skicka sändebud upp 
till Svea-konungen och erl^uda honom ibrlikning. 
Men det var bland d^m ingen, som vågade attin- 
Ibr den Norrska Konungen framställa detta ärende. 
Efter mycket öfvertalande förmådde de omsider 
Konungens Stallare Björn, att påtaga sig detta 
värf. £n gång således, dä Olof jDigre höll stäm- 
ma med sitt folkocliy bönderna om landets ange^ 
lägenheter, stod Björn $taUare upp och sade:"bu- 
"ru är ditt betänkande. Konung, Öfver den ofrid, 
"som' är mellan Svea-konungen, och dig? Ku "hafva 
"många män på begge sidor omkommit för eder 
"skull, och ännu är intet aftal gjordt, hvad hvar 

. '*för sig bör hafva af riket. * Du hafver nu sutit 

. "här i viken en vinter och två somrar och emel- 
"lertid öfvergifvit allt landet norrut. Nu ledsna 
"dina män, som hafva sin odal och egendom norr 
"i landet, att längre sitta här.. Så är allas, både 
^länshöfdingarnes och andra ansenliga mäns och 
"böndernas enstandiga begäran, att något slut måt- 
"te göras härpå. Och alldenstund nu frid och stil* 
"lesUnd är med Jarlen och Vestgöterna, som oss 
"närmast äro, så tycker folket det vara bäst, att 
"du sänder tiU Svea-konungen och bjuder honom 
"förUkning pä din sida, och lära måiTga af Svea- 
"konungens män denna saken befrämja, emedan det 

Digitized byCjOOQlC 



tF. Svea Konungar j af Sig. Hingt aity/r. BJom /emsida. Sg i 

"fer gagnel^ för begge rikenas inbyggare,** Till 
detta tal. svarade Konungen: "det är billigt, Björn, 
"ätt det råd, du nu gifvit, drabbar dig sjelfj du 
*'skall fara denna sändefard, och länder det dig 
"till fromma, om du rådt väl; men kommer nå- 
"gon manskada deraf , så är du mest vållande der- 
"tilL Det är ock din tjenst, att föra talet i de 
"ärender» som jag vill låta framställa/' Detta svar 
af Konimgen kom of ver Björn såsom ett åskslag. 

Någon tid förut, innan detta tilldrog sig, ha- 
de en Isländsk skald. Hjälte Skeggason, kom* 
mit öfver från Island och blifvit af Olof Digre 
mycket väl mottagen* Konungen hade anvist hon- • 
om säte och r^m näst intill Björn Stallaré, favar- 
igenom dessa först blefvo bords- eller bänkkam- 
rater och sedan förtroliga ränner. Hjälte märk- 
te, huru Björn nu mot sin vana var dyster och 
olustig till sinnes, och frågade honom: ''äv du sjuk, 
''Björn, eller är du vred vorden?" Björn berättade, 
buru Konungen ville sända honom rakt i fbrderff- 
vet. "Det plägar så tillgå," sade då Hjälte^ "att 
"de, som följa Konungar, njuta stort anseende och 
''blifva mera äj^de än andra män, men deremot 
7måste de ofta väga sig i lifsfaror, och böra de i 
''beg^e villkoren veta att väl förhålla sig och vara 
"beredda på alla händelser/' Han intalade honom ' 
Hiod, .förtröstade honom på Konungens^ lycka, bäd 
honom betänka den stora ära, han kunde skörda af 
denna förrättning, ooh tillika föi4ilarade han sig 
billig att följa honom pä defi äfventyrliga färden, 
•ty ej ville han skilja sig från en sfl god sidomanJ 
Björn, uppmuntifad af skaldmis förståndiga och mo- 
diga tal, utsåg åt sig el^ä följeslagare, och då alla 
TOFO redo och hästarna stedo sadlade, gick han in 
till Konungen och sade: "nu vill jag veta, Kon- 
''ung, med hvilka äveiider jag skall fara, oehhvad, 
*'råd du gifver oss." Konungen svarade: "du skall 
''bära inför Svea-konungen dessa mina ord/ att jag 



Digitized 



byGoögle 



Sgs ffednatidcn.' 

'Vill Sätta frid mellan yåra länder med sådan Iand« 
'*skilnad, som varit hafver i Olof Trygg vasons tid 
'och skall det stadfästas med beggesv&r försäkran 4 
"att ingen af oss skall gä deröfver. Men så fram^ii 
"frid och förlikning skall följa, bör ingen påmin-*( 
"nelse ske om de män, som falht på begge sidor, 
"ty Svea-konungen kan icke med penningar ersät- 
"ta oss den manskada, som Sveame oss tillfogat.'' 
Derefler steg Konungen upp, gick ut, tog ett guld*-^ 
belagdt svärd och en guldring och lemnadeMlenot] 
till Björn med de orden: "detta svärd gifver jag] 
"dig, Björn; jag fick det i somras af Ragnvald Jarl; J 
"till honom skall du fara odi föra honom mm^ 
"helsning, att han måtte bistå dig med råd ocbl 
"dåd, så att du kan komma fram med ärendet. 
"Och vill jag anse det vara väl uträttadt af dig, 
"om du endast kan återföra ett svar från Svea-kon* 
"ungen, det måtte vara ja eller nej. Guldringen 
"skall du gifva till Ragnvald Jarl; han känner väl 
"det vårdtecknet/' Sedan steg Hjälte fram till Kon- 
ungen och sade: "vi behöfva det nuhögligen,Kon- 
"ung, att du lägger din lycka till denna fiLrd." 
Konungen försäkrade, att han med all ifver ville 
vinlägga ^ig derom, att hans lycka måtte ledsaga 
dem* 

Derpå redo de upp till Götaland. Alla buro 
mycken fruktan för deras öde, man ansåg dem fö- 
ga annorlunda än såsom bestämda till döden, och 
äfven Ragnvald, Jarlen i Yestergötland, dä Björn 
anlände till hans gård, visade sina vårdtecken och 
frambar sitt ärende, frågade bestört: "hvad har 
"händt dig, Björn, då Konungen vill söka att kom- 
"ma dig om lifvet? Omöjligt blifver det för dig 
"att kunna detta ärendet uträtta, ty så håller jag 
"före, att h vilken, som varder sådana ord fram- 
"bä^ande inför Svea-konungen, han kommer aldrig 
"ostraffad derifrån. Ty Konung Olof i §verige är 
"mycket stormodigare, än att någon skulle fördri- 



Digitized 



by Google 



I 



v. Svcfi Konungar^ ^/Sig. Rings ailjfr. Björn Jemsida. SgJ 

'sta sig Utt framställa för honom sådant, som är 
'honom emot" Då Björn förklarat hela förHållan-- 
let och yttrat sitt fasta beslut att ej återvända, . 
Jrrän han framburit sin Konungs ordsändning , så 
«*amt icke sjelfva döden derifrån hindrade honom, 
sller han blefve i häkte satt, sade Ingeborg, Jar- 
lens hustru: "så är mitt sinfie, att jag vill, det 
"du, Jarl, lägger all din åhåga derpå, att under-' 
"stödja Konung Olofs i. Norrige sändebud, och fäst- 
män vi derigenom skulle ådraga oss Svea-konungens 
''vrede och all vår egendom och vårt rike dervid 
''mista, så vill jag dock mycket hellre äfventyra 
"detta, än det skulle spörjas, att du af räddhåga 
^för Svea-konungen nederlaggt Konung Olofs ord- 
^sändning; du hafver dertill så väl rättigheten af 
"din börd som ock en god styrka af dina fränder, 
"och i alia måtto tillhör dig vara så sjelfrådande 
"här i Svea välde, att du alltid kan tala det, som 
"skäligt är och alla gema i^iånde höra, ehvad du 
"takr det inför många eller få, rika eller fattiga, 
"äfven . om Konungen sjelf hörer derpå." Detta 
fir icke det enda drag, fast hellre förekomma i 
våra fornsagor många sådana, huru den » nordiska 
qvinnan deltog i mannens rådslag, vanligen äfven 
gaf manliga råd och ofta hade på matinens hand- 
lingar ett stort inflytande. Jarlen svarade sin hu- 
stru: "icke är det mörkt taladt, hvartill duråder; 
"må |nu så ske, att jag härutinnan låter dig råda 
"och utlofvar Konung Olofs män att vara dem följ- 
^aktig, så att de kunna framställa sitt ärende in- 
"fbr Svea-konungen, ehvad det behagar honom väl 
"eller illa; men h^ru vi i sjelfva saken oss för- 
"hålla skola, deri vill jag följa mitt eget råd, men 
"icke löpa efler Björns eller någon annans häftig- 
"het. Är således min villja , att J skolen dröja här 
"hos mig någon tid, till dess mig likt synes, att 
"vi kunna fö någon framgång med detta vanskliga 
"ärendet." 

Digitized byCjQOQlC 



3g4 Hednatiden. 

Ingebprg, Björn StaUare ock Hjälte ^keggwon 
hade ofta rådplägningar med hvarandra- Vid Olof 
Skötkonungs hof vistades den tiden tvänne Island* 
fika skalder^ Gizor Svarle och OttarSvarte,Jti vilka 
voro hos Konungen i mycken ynnest. Genom dem 
hoppades Hjälte i förhand kunna förvissa sig om 
Svea-kopungens* verkliga tänkesätt och huruvida ni- 
gon i^sigt vore till framgång af deras förehaf van- 
ek ^ heslöt derfbre att draga förut och utkunskajpa 
alla förhållanden. Ingeboi^ gaf honom till följe- 
slagare tvänne Götiska: män, som i alltskuUe vaia 
honom till tjenst och uträtta, hvad han d^m bé- 
fallte, uppvägde derjemte 20 marker silfver till t&ie- 
penningar för honom och sände med honom äfven 
vårdjLecken och helsning till Ingegerd, Olof Sköt- 
konungs dotter, att hon naåtte lägga all sin yimiing 
'om att befrämja hans ärende. Hjahe kom till Up-i 

' sala, hlef strax af sina landsmän Gizor och Ottarj 
framförd inför Konungen oeh föreställd såsom enj 
man af stort anseende i deras hembyggd. Då be- 
fallte Konungen dem, att de skulle taga Hjälte och 
hans följeslagare uti sitt sällskap. Skalderna voro 
ofta hos Kommgen och suto vanligen midt fram- 
för hans högsäte. Derigenom bldf äfven Hjälte 
snart bekant för honoiii. Konungen frågade efter 
tidningar från Island, sporde honom äfven om mån- 
ga andra saker och fann mycket nöje i hans taL 
Vandrande från land till land» från hof till faof^ 
vsme att uaäigå^ med Komiiagar ochhöldingar, ^elf^ 
va ej sällan ätt$tora pijiii 9q\^ ryktbara b^eltar, till 
yrket vittra, sådana, smi gjort sig kunniga om 
forntida händel/$er och ^^mjAt ett förråd af sin tids 

'kunskaper, snillrika och Upka, innehade dessa fom- 
skalder den högsta bilddingen på sin tid och för^ 
enade derin^ niycken hofi^annabelefvenhet. Der* 
före roto de alltid välkomna till hofven , hedrades 
och ärades niyck^t* En dag berättade Hjake för 
Konungen, huru han haft en läng och besvärlig 



Digitized 



by*Google 



IP^. Svea Konungar j *if^* Ring^iUt,/r. Björn Jerasida. 3^ 

resa, Inen $edaii han var kommen öfver hafvet dch 
fatt spörja Svea-konuQgens stora värdighet och magt, 
syntes det honom oförståndigt att återvända hem, 
innan han fått se den herömda Konungen och dess 
herrlighet; vidare berättade han, huru jnellan Is- 
land och 'Norrige sådan lag var upprättad, att, då 
Isländska män komipo till sistnämnda land, måste 
de erlägga hamn-tuU; han hade derföre uppburit 
tullen af alla dem, som med honom på skeppet 
voro, och fört den med sig upp till Svea-kcmungei^ 

-såsom den, h vilken Norriges rike med rätta till- 
hörde. D^rpå framtog han silfret och hällde tio . 
marker i^Gizor Svartes sköte, för att till Konun- 

*gen ant värdas. .Olof Skötkonung trodde mannens ' 
ord och sade: \få äro, som 05is såd^lnt nu på en 
*lång tid hafya föiTfrån Norrige; vill jag derföre 
"tillsäga dig. Hjälte, mycken tack och ynnest, att 
'Vlu så stor åhäga haft att hellre föra till oss hamn- 
'*tullen, än lemna densamma till våra ovänner.*' 
Derefter tillåd^ han med hög^t, konungslig fri» 
kostighet: "(^ock ht derbos ^in vill ja, att du mot- 
'•tager de$sa p^etipingar af piig ^åsom en gåfva, oph 
"dertill mj^ji vänskap." Sedai^ den Isländska skal» 
dle^ p^ d^tta ^tt försälfjrat sig om Konungens yn* 
pe;$t, tog 1^ q» dag, då Kqnuuigen mycket druc- 
kit pph y^r uppryijaa ti)l linnet, tillfället i akt^tt 
vidxöj:a ^t öflcit^jijgff h,ufvu4^rend^t, började si^ 
dern^e^y hnrv han ^u m^ egn^ ögon fått))eaKåda 
den stpr^^ o^h måpgf^ljidiga li^j^fjgl^pt, som hp^ Syea- 
konuAgen i ^la styckfeif ypre råtkf^d®» ^^^^ fujonit 
bes^pfa^t, i^v^d ban P^ af a^ra l^ört omtalas,' 
att. i ^IJa é^^ Nordiska. Ijpnupg^kw icke vorejaå- 
goq så bpg och l¥^äg{ii| ^pnung $oi^ t^psalarnas 
Prptt; för Klarade se^n^ Imru det var ?n ^tor barm 
för alla Isländ^^ W^T^f ip^ \^^ ^^ ^ ^^^ ^^ 
så lång väg of ver hafvet, me* 4^$suff(2^ ijfven en 
så besvärlig resa gei)pi|iL Norrige, emedan dat icke 
vore säkert att px^ £^j^99^ detta lan^. fp^ dem, 

Digitized byVjOOQlC 



3g6 Hednatiden, 

som ville med vänskap resa till Sverige; derefb 
fortfor han: "hvarfbre finiies då ingen, som y 
''åstadkomma förlikning mellan eder och Olof ~ 
"gre? Mycket hörde jag derom t^las bådeiNorri, 
"och Vestergötland» det alla högligen åstanda, al 
"fred och förlikning blefve gjord; äfven blef di 
"mig för visso sagdt, efter hvaa Konungen i Norrigi 
"hade talat, att han gema ville komma uti enig 
'liet med eder, och månde orsaken dertill var 
"den, att han befinner sig hafva ringa magt tao 
"edert stora välde. Ett tal gick ock , det han skuU 
"hafva i sinnet att begära eder dotter Ingegerd^ 
"hvilket också vore bästa medlet till en god vänsku 
"och enighet eder emellan, ty han är en fbrträfl^ 
"lig man, efter hvad jag hört sannfärdiga män sä» 
"ga." Då svarade Konungen: "icke skaU du sådant 
"tala. Hjälte; dock vill jag ej lägga dig dessa ord 
"till last, emedan du icke vet, hvad man här skall 
"taga sig till vara ffer. Icke fir här vid mitt hof 
"den Digra Mannen kallas Konung. Han är ock 
"vida mindre värd, än många söka utsprida, odi 
"du skall äfven sjelf kunna besinna, af hvad jag 
"nu vill säga dig, att han är for ringa att blifva 
"min måg. Ty jag är den tionde Konungen i Up- 
"sala, sålunda, att våra fränder hvar efter annan 
'liafva varit Envåldskonungar öfver Sveavälde och 
"många andra stora land, och de alla hafva varit 
"Öfverkonungar öfver andra Konungar här i nord- 
"landen. Men Norrige är ringa och glest bebygdt 
"Der hafva iälenast Småkonungar varit. Harald 
"Hårfager var den ^största Konungen der i landet; 
"han kom i delo med Fylkis^konungarne och bröt 
"dem under sig. Men han fbrdristade sig dock 
"icke att eftersträfva något af Svea-konutigens väl- 
"de; derföre låto Svea-konungarne honom sitta i 
"fred, h vartill ock bidrog, att frändskap var dem 
"emellan. Sedan satt Håkan Adalstens Fostre en 
"tid Konung i Norrige, och fick äfven han sitta i 



Digitized 



by Google 



R^. SvM Konungar j af Sig. Ringsait^/n Bjorn Jernsida. 397 

!ro, till Åes^ han härjade uti Götaland och Dan«- 
rmark;.då samlades en krigshär emot honom, och 
'han blef fälld från riket. Gunhilds söner blefvo 
''ock tagna af daga, så snart de icke mera viUe 
'lyda Dana-konungen ; Harald (filåtand) Gormsson 
"lade då Norrige under sitt.vätde och uppbar skatt 
"deraf. Likväl syntes oss Harald Gormsson vara 
"mindre mägtig än Upsala*konungen, ty vår frän- 
''de Styrbjörn kufvade honom , så att Harald må« 
"ste* gifva sig under honom och blifva hai^s man ; 
"och dock steg Erik den Segersälle, min fader ^öf- 
"ver hufvudet på Styrbjörn, när de försökte hvar- 
"andra. Då Olof Tryg^vason kom till Norrige och 
"tog sig Konungaqamn, ville vi honom detsamma 
"ingalunda tillstädja , utan jag och Konung Sven i 
'^Danmark drogo åstad och togo- honom af daga. , 
"Jag hafver således vunnit Norrige med icke min- 
"dre magt och icke sämre åtkomst, än som du nu 
"hörer, att jag tillegnat mig det med strid och be« 
"segrat den Konung, som förut rådde deröfver. 
"Härutaf kan du, fc^rståndiga man, väl besinna, att 
"det måste vara långt ifrån mig, att jag skulle 
"släppa detta rike för den tjocka mannens skulL 
"Och kommer det mig sällsamt för, att han icke 
"påminner sig, huru svårligen han kom ur Mala- 
"ren, då vi hade innestängt honom der; jag tän- 
"ker, att han då hade annat i sinnet, om han med 
"lifvet skulle undkomma, än att oftare hålla delo 
"med oss Svear. Nu skall du. Hjälte, aldrig in- 
"för mig låta sådant tal mera komma från din 
"mun." Sedan vågade också Isländaren aldrig me- 
ra inför Konungen tala ett ord om något förlik- 
ningsanbud. 

Konungens skalder, Ottar och Gizor, förde 
sin landsman Hjälte till konungadottern Ingegerds 
boning. Hjälte frambar helsningen och ordsänd- 
ningen från Jarlens hustru Ingeborg, visade sitt 
värdtecken och blef af konungadottern n\ycket väl 

• ^ DigitizedbyVaOOQlC 



3^ triäiifitiden. 

nMtagén. Han med de öfri^ skalderna suto der i 
ISä^é piå dageÄ hos henne odi drriclo. Hon spor- '' 
de Hjälte efter itskilHgä tidningdfr, 6ch säsotnhan 
Var en' klok och i mänga saker kittin% män, fann 
hon ^å mycket liöje af hans sällskaps att hon bad ] 
ht>nonr ofta återkomma och samspråka med henne. ' 
Han gjorde si, och under dessa samtal förde lan 
talet på det före varande ämnet, Kerättade henne 
utgången af det samtal, han. derom hiaft med Kon-^ 
imgen, hoppades dock, att konungadotterns ord 
skdlle något mera uträtta, och bad henne derföre 
göra ett försök att förmå sin foder tiU förlikning i 
med Olof Digre, Hon sade detta vara en alldeles i 
otnöjlig sak, dock ville hon efterkomma Hjältes be- 
gäran och derom tala med sin foder. En gäng: 
derföre^ då Konungen var mycket glad till lyn-i 
net, sade hon till honom: "huru äro diöa tankar j 
'*om den stridighet, som är mellan dS^ och Olof^ 
*'Digre? Många klaga öfver denna sVåta sak, ochj 
''säga somliga sig hafva mist sitt gods, andra! 
"siha fränder, och alla nere i landet' sitta r ofrid,^ 
"sä att ingen af edra- män kan med trygghet fiira 
"till Norrige, så länge detta' påstår. Det vai^myc- 
"ket illa hetänkt af dig, när du pä Norriges rike' 
"gjorde åtal; ty det är ett fattigt land och svårt | 
"alt genomfara', folket déssbtom icke ^tt lita på; 
"och så till sinnes, att det Hellre vill hafva hw 
"och en annan till Konung än dSg. Om mitt råd' 
^riägot kuhdé gälla, skulle du låta fara all fordran*^ 
"]^ Nbirige och hellre* v^rida äin magt österut till 1 
"dfet rike, som förut Svea-k()nungar rådt öfver^ochl 
"soni våt frände Slyrbjörrf för kort tid sedan laggtj 
"under sig, men låta Olof Digre behålla sitt fö- 
"demearf , och du göra fred med honomi" Kon- \ 
tingen svarade: *'det är ditt råd, Ingegerd, att jagj 
"skjftU uppgifva det rike, som jag i Norrige liafver, ' 
"och gifta dig med den tjocka mannen. Nej, förr 
"skall något adnat ske. Och nu denna vinter skall 

Digj^tized by VjOOQiC 



IF.SveaJConungarjofSig.RmgHtij^/h.B/ämJernnda. 9§^ 

"jag på Upsala ting gota iuiiwigt fof sifkf Stestt, - 
"att jag vill bafva en här ut af hela tikétf imtinit 
"isarna gå af vattnen, och sd^all jag draga» inr i 
*Norrige, öda det landet med udd od^ 8gg, Bräh^ 
"na allestädes och sälundar det folket for dfö^ otitdh 
Tiet vedergälla/' Komingfen var då så Vred, ätt 
fa^egerd ipke vidare föi^ristade sig att motsfäga 
koQom ett ord. Betta var ock den första gBn;^, 
kesDcs &der tilltalats henne med hårdhet. Emel- • 
lertid hade Hjälte ännu flera samtal med kon«- 
utgadottem, hegagirade då alla tillMlen a)t upp- 
böj^ den Nörrska Konungen , ' hans egenskaper 
)ch jseder, gaf derunder akt på henne, Hiärkte, , 
itt hans tal i detta ämne icke misshagade hen^e, 
blef dristig ock had. att ändtligen fritt få framsa^ 
p sina hemliga tankar, frågade då, hvad hon mån^ 
ie svara, om Konung Olof i Norrige skickade till 
kome sändebud med det ärende, att fria till hen- 
le? Då drog sig en rodnad Öfver konungadotterns 
iinder. Hon teg iförst en stund, sedan svarade hoki' 
ned sagtmodighet: "icke hafver jag ännu i mitt 
öDne öfverlaggt, hvad jag hår^å månde svara; 
'så häller jog äfVen före, att el kommer något* 
svar härutinnan att tarfvas. Klei^ är Olof sft' 
uti alla ting fullkomlig, som du säger, dä skulle 
■^^ icke- kunna önska mig någon b^tire man, så» 
mt du ej i många stycken alltför ittycket fbt<- 
ditt 1^1 om honom;" Hjälte skref tillRlBgn*- 
"Ai Jarl om det, som förefallit lios Konungen och 
lOs Konungadottei^n; den sistpämnda skref äfVep till 
Dgebörg, Jarlens hustru* De Götiska n^än, som 
^Ijt Jarlen upp^ nedsändes med dessa bref tiU 
'^estergötland. De framkommo till Jarlens gård 
ort före JuL Efter Julen red Jarlen med 60 män 
PpätHill Svithiod, och med honom följde Björn 
talWe och hans män. När de kommp längre upp 
landet, sände Jarlen några män förut till Up- 
ila med helsning till Ingegerd, att tet>ta honom 

Digitized by VjOOQiC 



4oo ' Htänatiden» 

pä TJlleråkcr* Konungadottern hade der en stor 
gård. Hon red genast dit, lät för Järlon tillreda 
ett stort gästabud och undfägnade mycket väl de 
ankommande. Jarlen frågade henne: "huru skulle 
''du anse det, min franka , om Konung Olof i Norrige 
''begärde dig till hustru? Oss tyckes, att det mest 
^'skulle bidraga till fullkomlig förlikning, ommåg- 
- 'skåp gjordes mellan begge Konungarne ; men icke 
"vill jag befrämja denna sak, om jag förnimmer, 
"att den är tvert emot din vilja." Hon svarade: 
''min fader lärer väl i det fallet råda för mig; 
"nien ibland andra mina fränder är du den, till 
"hvilken jag helst hänskjuter mitt råd och betan- 
"kände i saker, som tyckas mig högvigtiga. Huru 
^rådligt synes då dig detta?" Jarlen tillstyrkte det 
högligen, talade mycket till Konung Olofs beröm 
och berättade henne äfven de stora saker, som ny- 
ligen timat, huru nemligen Olof pä en morgon- 
stund tagit fem Konuiigar till fänga, af händt dem 
deras riken och laggt deras gods och land under 
sitt välde »^^). 

Det var nu den tid af året, när från bela 
Svea riket all hären, rikets allmoge, drog uppåt 
till Upsala till det årliga riksmötet, det så kallade 
Allshär jartinget, eller alla Svears ting (Thing allra 
Svia)^ då inför hela det samlade folket under öp- 
pen himmel allmänna ärenden förehades och med 
gemensam öf verenskommelse afgjordes. Såsom bön- 
: * der- 

17$) Då Olof Digre mot alla demy som Tidhöllo hedniska brak 
och icke ville antaga Ghristcndomen , framfpr med sådan jUå" 
samhet, att somliga stympades till händer och f5tter, ssdrs 
npphingdes eller halshöggos , åter andra drcfvos ur landet , ocb 
all egendom fråntogs dem, stämde de Upländska Konaagaiiie 
ett möte med hvarandra till rådslående « huru de månde sf- 
varja den ofrid, Konungen gjorde i landet, och satta sig 4fp 
emot honom. Härom hlef Olof Dtgre underrättad , öfverA- 
skade och tillftingatog de församlade Ronungarne, lät uUliiA 
tungan på den ena, utsticka ögonen på den andra, fbryiitetf 
öfriga ur landet och underlade sig deras rtkeo* 



^Digitized 



by Google 



IV. Svea Konungar^ itfSig^Ring^aUj/r. Björn Jernsida. 4oi 

demas T.a]eman förde Tiuhda- eller Uplands-LagmaiV' 
nen vid dessa riksmöten ordet pä menighetens väg- . 
nar. Han var. som sådan den myndigaste man i riket, 
nast, Konungen, och i många mål ännu mägtigfaré 'än 
denne. Denna tid bekläddes detta myndiga embe- 
te af en man, som kallades Thorgny, densam- 
ma, som på Fy ris vall i slaget mot Styrbjörn den 
Starke hufvudsakligen bidrog till* den stora seger. 
Konung Erik Segersäll vanfi of ver sin oroliga brors- - 
son. Thorgnys förfäder hade länge , son efter f^- 
der, i många Konungars tid beklädt det vig tiga 
Lagmanna-värfvet. Han sjelf var nu kommen till 
.hög ålder, så att han, utom genom myndigheten 
.a£ sitt embete, äfven var högt vördad för sin lån- 
ga erfarenhet och sina stora förtjenster. Man an- 
säg Ijionom för den visaste man i hela Svea välde, 
och så stort var hans anseende, att, då han talan- 
de på tinget, trängde sig alla intill för att höra 
hans ord, och livad l\an sade, det var såsom ta- 
ladt af hela folket^ livars villja och beslut voro lag 
för Konungen. Till denna myndiga man red Jar- 
len, sedan haon^ Ulleråker samtalat med konun- 
gadottern. X^orgny-var hans frände och fosterfa- 
der. Med tL&rlen redo äfven Björn Stallare och hans 
män. AnWommande till Thorgnys gård, sågo d^ 
5tora ochfpräktigt byggda hus, ute på gården sto- 
do måo/ga män, som mottogo de resandes häf^tar 
och safter, inne i stugan var en stor myckenhet af 
folk ifbrsamlad, och i högsätet satt en gammal man, 
^i^^ /lela sitt utseende så vördnadsbjudande, att 
^j^/n Stallare och hans följeslagare sade sig aldrig 
fö*, hafva sett en så manlig, storvext och herr) ig 
an; hans yfviga skägg bredde sig ut öfver h^la 
i^östet och var så långt, att det låg honom i knäet. 
,arleh steg fram och helsade honom. Thorgny till- 
baka välkomnade Jarlen och bad honom gä till det 
äte, der han var van att sitta. Him sätte sig dä 
p Sv. F. H. I P. ^^ 



i 



- Digitized 



by Google 



4oi Hednatiden 

på andra sidan midt Öfrcr mot tliergtiy. Jätkli 
dröjde nägra dagar, innan han framsade sitl ärende 
Ändtligcn bad han Thorgny att gä med hoiiote i 
samtalsrummet till öfverläggnittg itrtt vigtigt är* 
de. Med dem gingo äfven Bj&rn Ställaré och haa 
följeslagare dit Då tog Jarlen till ördcl, berättfr 
de först, huru Konung Olof i Norrigé sSödt ä* 
män hit för att göra fred; talade sedan länge ott 
den olägenhet, Vestgötema hade af ofriden iö« 
Norrige; sade, att han lofvat de Norrska sändebö 
den att följa dem upp till Syea-konungen, tod 
fruktade mycket för utgången af detta äréiide, émé 
dan Konungen tog denna sak så illa upp, attiii 
gen djerfdes tala till honom derom. "Derföre/'til 
lade han, "har jag nu kommit hit till dig, rtk 
"fosterfader, emedan jag icke sjelf kan hfelpa ffli 
"i denna sak, men hoppas af dig goda råd och god 
"bistånd." Thorgny teg en stund. Omsider svan 
de han: "sällsamt förhällen J[ eder, sbtai efterstral 
"ven höga värdighetsnatnn , mön icke vetenattn 
"da eder, dä J kommen i öågöÄ vånda. H varför 
"betänkte du icke, innan du utlöFf^de denna. fe 
"den, att du icke har magi ati tald^ mot Konim 
"Olof. Tyckes mig fördenskull dét icl^ringarc i 
"vara räknad bland bönder och fritt ikunna si^ 
"ut, hvad man vill, fastän Konungen sj^pff h**^ 
"derpä. Nu vill jag komma till ITpsåla tW, oc 
"skall jag göra dig det bistånd, alt dnmåhd\orid 
"kunna framställa inför Konungen, hvad diglg^ 
"syftes." Jarlen tackade sin fosterfader och \^ 
dröjde hos honom, tills de redo tillsamman ^1 
till tinget. 

Pä vanlig tid i Göje-månad är io3i*^<^)öi 
nades detta märkvärdiga ting. En stor mycienhi 
af folk hade sammankommit. Första dagen, ting^ 

176) Detta årtal utsiittes p& grund, af bvad efter Sagans berat 
telse sig tilJdragit från vinter tUl yinter, sedan Olof Digrcitcr- 
kom till Norrige, ouh med antagande, alt delUskéddelr 1017. 

Digitized by VjV^VJ V IVL 



jF.SveaKomingarjof Sig* Ring$ttU^/r. Björn Jernsida. 4^J 

9iod, satt KmMiB^eii på e^i stoU en^fVen af sina 
tiofmäm Midt einot himom hade RagnVidd Jarl och 
bagfrilan. Thörgnjr ^tt sfite; framlbr Jarlen suto 
nails bofmän, fi*aiiiför Lagmaniieii hans hufikarlar; 
nen bakom oeh pfl alla sidor läxade sig botidehären 
en Hng; somliga stbgo upp på kullar och högar, 
Ibr att derifrån desÅ bättre kiirinå höra, hvadsem 
^rehaldés. Sedan, aås&m sedydnligt var, Konun-- 
fens äiänén först blifTil framställda, och dermed 
far slut, steg Bjjöm Stätla#e npp invid Jarlens si*' 
b och med hög röst bör|a<& sitt tal sålunda: 
'Konuilg Olof sätider xiii^ hit i dfet ärende, att 
'hafa vill b)uda Svea^^koBungen förlikning och fred 
med sådail landskiltiadi som af ålder varit hafver. 
'fliéllan Sverige och Norrige." Längre kom Björn 
feké med sitt tal, inhån Otof Skötkonung, så snart 
bn hörde, hvarom frå^ var^ i én hast reste sig 
i^^y befallte mannen, sofn der talade, att tigii, 
K^h sade, ätt det ärendet vore få&ngt Då satte 
tjöm sig åter ned. Derefter stod Ragnvald Jarl 
kpp, talade om Olof Digres ordsändning och freds- 
nbud till Olof Svea-konuiig; fratbförde derpå alla' 
l^estgöters enhälliga begäran till Svea-konungen, att 
kd måtte upprättas med Norriges Koiiung; upp- 
Rknade alla de olägenheter, Yestgöterna hade der- 
i, att de från Nortige icke fibgo någoil tillförsel 
t deras vanliga nödyändighetsvaror, men deremot 
bto i hugget för afafäll och härjningar från detf 
korrska sidan, städse osäkra om lif och egendom ^ 
Blade slutligen, att Konung Olof i Norrige skic- 
|bt sina sändebud äfven med det ärende, att be- ' 
fira Ingegerd , Svea-konungs dotter till hustru; 
ledan Jarlen talaC, steg Konungen upp, svarade 
lolt och ovänligt till fredsanbud^et och förebrådda 
brlen med hårda ord dess djerfhet, att med detf 
jocka mannen hafva gjort fred och stillestånd samt 
Aed honom äfven ingått vänskap; hdn kallade Jar- 

Digitized byCjOOQlC 



4o4' ITednmtidem 

kn en kndsiferrädare och sade honom hafva tér^ 
tjent att blifya ur riket fördrifven, förekastade hon- 
om äfyen, det han låtit sig till detta äggas af sin 
hustru Ingeborg, och tillade, att det var detoklo- 
kaste råd, dä han tog sig en sådan qyinna. Kon* 
ungen talade länge och hårdt och vände slutli- 
gen sitt tal mot Olof Digre. Sedan satte han sig 
iter ned. Derpå följde en stunds tystnad. Då steg 
Thorgny upp, och med honom reste sig tillika hela 
allmogen, alla de, pä h vilkas vägnar han talade, 
och alla,, som annorstädes hade varit ,' trängde nu 
fram ,^« för .att lyssna, till hvad Thorgny sade. Pä 
honom hvilade nu deras enda hopp, hvilka arbe- 
tade på freden med Norrige. Sedan sorlet af myc- 
kenheten, braket af vapnen, bullret, gnyet smånin- 
gom tystnat-, och ljud åter ficks, tog Thorgny till 
ordet och sade: "annorlunda är nu Svea-konungars 
*'sinne'ag, än förr varit hafver. Thorgny, min- fa- 
"derfader, mindes Upsala Konungen Erik Emunds- 
"son och sade det om honom, att, medan han var 
*'i sin lättaste ålder, hade han livar sommar krigs- 
'liär ute, drog till åtskilliga länder 'och lade un- 
*'der sig Finland, Kyrialand, Estland, Kurland och 
*'niånga andra land i öster, och kan man ännu se 
"de jordborgar samt andra stora verk, som han der 
*'gJQrde; dock var han^ icke så högmodig, att han 
'*ju ville höra .de män, som hade något vigtigtför 
* nonom att framställa. Min fader Thorgny var med 
^Konung Björn en lång tid och kände väl hans se- 
"der; och stod riket i Björns dagar uti mycken 
"styrka och magt och led aldrig minskning; dock 
'Var han vänlig mot sina män. Jag hafver Kon- 
**ung Erik Segersäll i minne, och var jagmedhon- 
"om i många härfärder; han förökade Svea rike och 
''värjde det manneligen; dock tar det oss lätt att 
''med honom komma i samråd. Men den Konung, 
"som nu är, låter ingen tala med sig och vill in- 
biet annat höra^ utan det allena, som honoi^ beha- 



DigTllzed 



by Google 



lY. Svem Konungar j af Sig. Rings all, fr. BjSrn Jcrnsida. 4^5 

**gar, hvilket han med all häftighet drifver. Der- 
"emot låter han sina skattländer undangA sig geB- 
"om sorglöshet, men fikar att hehälla Norrige un-, 
"der sig, h vilket ingen Svea-konuög förut ha f ver 
"eftersträfvat, och hvarfbre- mången män måst^ sitta 
"i oro. Nu vill ja vi bönder, att du, Konung Olof, 
"gör fred med Norriges Konung och gifver honom, 
''din dotter Ingegerd till äkta. Vill du återvinna 
"de riken i^ öster, sona dina fränder och förfäder 
"före dig egt, då villja vi alk följa dig. Men vill 
"du icke göra det, som vi säga, så skola vi öfver- 
"falla dig och dräpa dig, ty ingalunda månde vi 
"tåla ofred och olag af dig. Så hafva våra fäder 
"fordom gjort, när de på Mula ting störtade i en 
"källa fem Konungar, h vilka voro uppblåsta af öfr- 
"vermod; såsom du mot oss är. Säg nu strax, hvil- 
"ketdera viUkoret du vill utvälja." Derpå stort va- 
penbrak och gny af hela bondehären. Konungen 
stod upp och svarade, att lian ville låta allt så ske, 
som bönderna begärde, ty så hade alla Svea-kon- 
migar förut gjort, att de låtit allmogen råda med 
sig. Efter detta medgifvande af Konungen stad- 
nade bönderna^ sorl. Sedan talade höfdingarne. 
Konungen, Jarlen och Thorgny sig emellan och 
rådslogo om detta ärende. Då blef på Svea-kon- 
ungens vägnar fred och förlikning ingången med 
Konung Olof i Norrige efter de villkor, denne fö- 
reslagit, och honom lofvades äfven Ingegerd, Svea- 
konungs dotter, till äkta. Olof Skötkonung, öfver- 
lemnade hennes trolofning åt Jarlen och gaf hon- 
om full nlagt att afsluta detta giftermål. Ingegerd 
skickade Konungen af Norrige en guldsömmad si- 
denmahtel och ^strumpeband af silke. Med« denna 
fästningsgäfva kom Björn tillbaka till Viken och 
blef af Olof Digre myc^ket prisad och ärad för den 
lyckliga utgången af sin beskickning. 

Derefter vände den Norrska Konungen tillba- 
ka inåt Norrige till Haurdaland, h varifrån han ut- 



Digitized 



byGoQgle ^ __ 



4o6 ffednmtideru 

Sände bud öfver hela rik^t till alla härader, iqa- 
nande länshöfdingarne och de rikaste män i lan- 
det» att på det stfttligastie utrusta sig, for att till 
sommaren följa Konungen på dess brudförd. Den 
höga förmälningen skulle för^å vid Konghäll, på 
gränsen mellan begge rikena. Der infann sig äf- 
Yen Olof Digre i början af sommaren, åtföljd af 
talrikt och utvaldt folk och af rikets höfdingar, 
som hvar och en hade sitt medfölje af de utyal- 
daste män till ätt och anseende, alU på det präk- 
tigaste utrustadi^ med ^kepp» vapen och kläder. 
När de anlände till Konghäll» var ännu ingen från 
Svenska sidan di(kom^en. Olof Digre väntade län- 
ge inpå sommaren, men h varken kom Svea-konun- 
gen, eller infon^q 6ig p4 h^Ofi vägnar några san* 
debud. 

Olof SkötkonuQg var nevMgfm högeligen miss- 
nöjd öfver det for hopom så förädmjukande ii{^ 
trädet på Upsala ting. I synnerhet kräiakte diet 
mycket hans stolta sinnie, att man hotat honoHi 
med våld, och billigt ansåg han det for ett in- 
grepp i sin husfadeilig^ myndighet och ritt, att 
man ville föreskrifva hoixom, tiU hvilken han skulk 
bortgifta sin dotter. I{an betraktade hela d^oBa 
sak såsom ett verk af Ragnvald Jarls s^^mpliiir 
gar, gjorde inga anstalter till förmähungena 61II- 
bordand.e och lemnade aUa i ovisshet om sina tan- 
kar. Olof Digre utsända från Konghäll kun^a- 
psa*e på alla vägar, till att förnimma något om 
Svea-konungens räi:d pch fiirebafyande. Men iogea 
visste att derom gifva något besked. Han skidka-- 
de män upp till Götland» tifl Ragnvald Jarl. Blen 
Jarlen kunde inga uQ(ferrätt^]s^r meddela. Den 
ena med den andra va;r lik^ okunnig, huru Svea- 
konungen vore sinnad, swtiiitg^n han ville hålla 
förlikningen med Nprrigo^ Konnng, eller bryta 
både öfvcrenskonpim^l^se od» freid* Många voro 
mycket bekymrade hÄröfv^r» H»» ingen fordri- 



Digitized 



by Google 



/^. Svea Konungar j ^Sig. Rings äit^jTr. BjSrn Jémsida. 4^7 

stade sig att stilla till l^on|ing^p en fråga i denna 
sak. Man vände $ig till konupgadottern Ingegerd, 
men hon, afskräckt af det hårda svar, hennes fa- 
der en gång tillförne gifvit hjsnne, ville icke för 
andra gången ådraga sig hans vrede. Dock plåga- 
de henne mycket den län^ä ovissheten, hon hlef 
svårmpdig tiU sinnes och Begrundade mycket hos 
sig sjelf", hvilka afsigter hennes fader månde )iaf- 
va« Å-tt dessa emellertid icke gingo ut på fred och 
mågsäxn^ med Konifngen af Norrige, trodde hpn 
sig kunna för§|l deraf , att hennes foder hlef myc- 
ket vrpd h varje gåpg, han hörde Olof Dig're ns^rn- 
nas Kpnung. 

l^n morgon tidigt re4 Olof Skötkonung iit på jagt 
ined s^na hundar och hökar, åtföljd af någr^ i|iän. 
Näv hökarna då släpptes lö^a^ hän4e sig, att Kon- 
ungen^ hök slog i första flykten tvänne orrar och 
kort derefler trepne; jfiundarna lupo vid marken 
och förs,äkrade sig om de slagna orrarna, så snart 
4essa föUo till jorden; Konungen red efter och 
iQottog fångst.ep aif hundarna. Han herömde sig 
sjelf znyckel; öfyer djenna lyckliga j^gt, hans )iof- 
TOän instämde i detta heröm och prisade honoip. 
såsom den lycklfgaste af alla jägare. Qlad ocIjl 
förnöjd red Kqnungien äter hem. Få gården kom 
hans dotter Ingegerd honom tiU mötes. Han mot- 
tog henne leende, räckte frani foglarna, talade om 
sin jagt och sade: "hvar vet du den Konui^g, som 
"iiafver -gjort ep sådan föngsjt på en så kort stund?" 
Hon svarade, att 4etta visserligen var en god mor- 
gonfångst;, men det ansåg hon dock vida för me^, 
att Konung Olof i Norrige på jeh mof gon^tund ta- 
git fem Koiiungar till fånga pph laggt under ^ig 
(leras riken. Yid dessa Qfd sprang Konungen af 
hästen, väijde sig flipt Ipgegprd och sade: ''du 
''må veta, Ingegerd, atjt, ehuf*u myckep kärlek du 
'*an har fattat till den Pigra IM^mpen, skall du 
"dock aldrig få honopti, och han ickj^ dig. Jag 

Digitized byCjOOQlC 



4o8 Hednatiden. 

* skall gifta dig till någon af de höfdingar, med 
"fa vilka jag kan hålla vänskap; men aldrig mande 
"jäg blifva den mannens vän, som hafver tagit 
"mitt rike till rof ocli gjort mig stor skada gen- 
"om i;ån och mandråp." Ingegerd, nu förvissad 
om sin faders tänkesätt, underrättade derom Ragn- 
vald Jarl samt fcirmante honom och alla Vestgöter 
att vara på sin vakt, emedan de nu icke kunde 
göra sig säkra om fredens bestånd med Norrige, 
Kort derefter fick Jarlen åter skrifvelse från In- 
gegerd" med den underrättelse, att till hennes fa- 
ders hof voro silndebud ankomna öster från Holm- 
gård i det ärende, att begära henne till gemål ät> 
Storfursten Jaroslav, och detta hade hennes fader 
mycket vänligen upptagit. Då Jarlen sporde det- 
ta, utsände han bud omkring hela Vestergötland 
och lät säga inbyggarne, att vara vaksamma mot 
härjningar och fiendtligheter från den Norrskä si- 
dan. Tillika skickade han män till Konghäll och 
lät Olof Digre veta, huru sakerna stodo, nienfbr-^ 
klarade derjemte, att han för sin del gerna ville 
hålla vänskap och fred med Norriges Konung , och 
bad honom derföre att icke härja inpå Vestergöt- 
land. Olof Digre blef öfver dessa oväntade tidnin- 
gar så harmfuU och dyster, att han på trenne da- 
gars tid icke talade ett ord med någon. Sedan 
höll han husting med sitt folk till rådgörande ^ 
^ om man genast skulle göra ett fiendtligt infall i 
Gotland, eller hvad annat råd man skulle taga. 
Ett krigståg för närvarande afstyrktes af alla, 
emedan de voro mera utrustade för prakt och ståt 
gn. till krig; äfven erinrades , att större delen af 
dem, som nu dragit med Konungen, bestod af de 
rikaste och förnämsta män i landet; .dessa åter . 
voro till strid mindre fallna och beqväma än xm- 
ga män, som åstundade att förvärfva gods och 
komina till anseende. Då hemförlofvade Konun- 
gen de^i alla, men kungjorde tillika, att han näst- 

- Digitizedby VjOOQI^ 



,i^. Svea Konungar^ ^fSig, IKn^s att, fr. Björn Jermida. 409 

följande sommar ville hafva trigshär ut af hela 
landet for att draga mot Svea-konungen och häm- 
nas dennes trolöshet. Detta hehagade alla. . Sedan 
drog hvar och en till sitt hem, men Konungen 
sjelf ttfg öfver vintörn sitt^hufvudsäte i Sarpsborg. 
Olof Skötkonung hade utom Ingegerd ännu en 
annan dotter vid namn Astrid samt dertill tväa- 
ne söner, Em,und och Jacob. Om Konungens 
gemål känner man icke något vidare, än att hon 
varit af konungslig börd och stormodig till sinnet. 
Förut, innan Olof tog sig gemål, hade han haft en 
friUa vid namn Edla, som var dotter af en Ven- 
disk Jarl och hade blifvit tagen i krig, hvarföre 
hon kallades Konungens ambat eller trälinna. Af 
Olof Skötkonungs fyra ''^''J barn voro de äldsta, 
Astrid och Emund, födda af denna Edla, de yng- 
re åter, Ingegerd och Jacob, af Konungens ge- 
mål. Drottningen bar hat till sina stjufbarn, och 
derfbre hade Konungen bortskickat dem. Em\ind 
uppfostrades i Venden hos sin modci^s fränder, 
Astrid åter i Vestergötland hos Egill, en ansedd 
man derstädes. Alla Ojof Skötkonungs barn be- 
römmas såsom mycket vettiga, välartade och till 
utseendet fagra. Astrid i synnerhet var utmärkt 
for sin skönhet, derjemte mild och nedlåtande i. 
sitt väsende, till lynnet glädtig och liflis, hon ta- 
lade med lätthet och med behag, gaf gerna och af 
godt hjerta. Äfven sedan hon vext upp, vistades 
hon ofta i Vestergötland. I början af vintern sam- 
ma år, Olof Digre hela sommaren i Konghäll for- 
gäfves väntat på sin utlofvade brud, kom Astrid 

177) I o/, den HeL S, sägcs äfvcn Holmfrid, som blef gift 
med Sven Jarl, hafva varit «n dotter s(f Olof SLötkonutig. I 
den gamla Norrska Chrönikan åter uppgifvcs hon för en syster 
af hoDom. Kär gamla berättelser sattas mot lika gamla , anmär- 
ker Ha 11 en berg (1. c.) med grund, måste af andra skäl döm- 
mas. Och ^11 sannolikhet är dl, att Holinfrid varit syster tiU 
Olof SkStkonung. [ 

^ DigitizedbyGOOQlC 



AiQ( BcdnatidciL ^ 

^it besöka sin fränd^ Ragnvald JarL Pä samma 
gång anträffade» att Sigvater Skald, en Isläa^rei 
^pkom till Jarlens gård i ett beskickningsärende 
från Olof Digrei I Norrige voro nemligen många, 
som dr^gq Jarlens upprigtighet i tvifvel och trod- 
de, att det berott af honom att förmå Svea-kon« 
ungen till uppfyllande af dess löfte. Att utfor- 
ska förhållandet dermed och utkunskapa Svens|^a 
Kp^upgens fprehafyande, sändes Sigvater till Göt- 
land. Han säg konungadottern, sarn$pråkade med 
henne ^ beundrade hennes skönhet och lediga tal 
Jar len sporde honom till, huruvida han trodde, att 
Konung Olof i Norrige skulle fatta sinne till Astrid, 
ty i sådafxt fall, tillade han, är mitt råd, att vi 
icke tillspörja Svea-konupgen. De talade derom 
med konungadottern sjelf. Hon samtyckte. Sig- 
vater genast tillbaka till Norrige» Olof Digre glad- 
da sig pc)i.sade: "icke månde Svea-konungen tänka, 
"det jag skulle dierfvas att taga hans dotter utan 
^lans villja." Seoan saken på ömse sidor var öf- 
yerenskommen, gjorde Jarlen sig re^fardig, likasi 
konungadottern Astrid, och åtföljda af etthundrade 
i^än dels af Jarlens eget hoffolk, dels af rika bon- 
desöner, alla på det ståtligaste utrustade både till 
kläder, vapen och hästar, redo de vesterut till 
Norrige och kommo vid Kyndelsmässotiden fram 
till Sarpsborg. Der blefvo de införda i stora och 
ko$tligen inredda herbergen. Efter några dagars 
gastabud sammanträdde Konungen, Astrid och lar- 
len till ett samtal. Jarlen fäste då Astri4, Svea- 
l^onungens dotter, till Koijung Olof i Norrige med 
samma hemgid, som förut hade varit bestämd för 
biennes syster Ingegerd, Kon.ungen deremot skulle 
gifva Astrid lika brudgåfva, som han skulle hafra 
gifvit Ingegerd. Derpå följde det stora bröllopps- 
gästabudet, till hvilket Konungen från de kringlig- 
gande häraderna bjifdit alla de förnämsta män, och 



Digitized byCjOOQlC 



IV. Svea Konungar j i^SigJSmgäu^,/h.B/orn Jcmtida. 4i i 

Jft dracks med stor herrligfaet Konung Olofis och 
A8tri<J& bröllopp. 

Kort derefter, om yåren, kommo öster från 
Holmgfird Storfursten Jaroslavs sändebud att för- 
iumjna Svea-konungens bestämda utlåtande öfver 
det af dem ^ommaren förut framförda ärendet, 
Olof Skoitkoimpg framställde saken för sin dotter 
odi Ibrklarade sin villja vara, att hon blefye Ja- 
rosiars hustru. Ingegerd samtyckte dertill med 
villkor att till brudgåfva erhålla Aldegioborg ' '' *) 
ned hela det j^ldöme» som dertill lydde. Sedan 
de Holmgår4s&a sändebuden på sin furstes vägnar 
utlofvat detta, förordade hon ^iridare, det henne skul- 
le stå fritt, t^ inom Svea rike utvälja en man, 
som med henne skuU^ åira till Gardarike , och hon 
förbehöll sigy att denne man skulle der öster i lan- 
det åtnjuta samma värdighet och icke ringare för- 
moD^, än han tillförne haft i sitt fädernesland. 
De Holmgårdska sändebuden samtyckte det sedna-' 
re af dessa villkoren» och Svea-konungen l)iföll det 
£yrra. Sedan allt d^ta med tvo och försäkran var 
stadfästadt» nämnde hon den man, hon ville hafva 
till fi)l|esl^gare,y och denne man var hennes frände 
Hi^vald JarL Bå sade Olof Skötkonung: "annor- 
^Itmda har jag tänkt löna Ragnvald Jarl det drott- 
^svek , att han for till Norrige med min dotter och 
-'kprnade hepne till frilla it den Digra Mannen, 
"som hem. visste :^ara vår största ovän, och skall 
"han f<^T den saken skull i denna sommar blifva 
"hängd." Men Ingegerd, erinrade sin fader om det 
löfte, han gifvit lienne, odi hon genom sina bö- 
ner förmådde ändtligen, att Konungen tillstadde 
Jarlen en fri och säker resa ur riket, dock med 
villkor, att Jarlen icke finge koi^cima inför hans åsyn 
och aldrig mer tili Sverige återvända, så länge 
lian, Olof, vore Svea-kqnung. Ragnvald Jarl, som 
af Konungens vrede fruktadie svåra påföljder af sitt 

178) £n hamn och »tad yid ifin Ladoga. 

Digitized by CjOOQLC 



4(2 Hédnmtiden. 

' egenmägtiga liandlihgssätt, bvartill han troligen alt- 
dramest blifvit drifvén af sin hustru Ingeborg, han, 
sedan sakerna voro hragta derhän , att for honom 
• ingen räddning var utan genom tvungen eller fri- 
villig landsflykt, eller genom ett inbördes krig och 
.bistånd af en fremmande Konung, mottog med 
glädje underrättelsen om dét af Ingegerd för hon- 
om beredda tillfället att undankömma, r^ upp till 
Ösbergötland, skaffade, sig der skepp och drog så 
till den med Ingegerd bestämda mötesplatsen. Han 
blef sedan Jarl öfver Aidegioborg och det dertill 
lydande landskap. Denna samma Ragnvald är fa- 
der till Stenkil, som med nästa tidhvarf börjar 
ett nytt konungahus i Sverige. Ingegerd, Olof Sköt- 
konungs dotter, födde sin gemål. Storfursten Ja- 
roslav, flera söner och trenne döttrar, af hvilka 
sednare den äldsta, Nastasia eller Egmunda, såsona 
hon äfven kallas^ blef förmäld med Konung An- 
dreas Ii Ungern, den andra, Elisif eller Elisa- 
beth, med Konung Harald Hårdråde iNQrrige,och 
den yngsta, Anna eller Agnes, med Konung Hen- 
rik I i Frankrike. 

Hvarken förmådde Olof Skötkonung öfvervin- 
na det oförsonliga hat, han fattat till Konungen i 

vNorrige, eller visste han att mot honom göra sin 
magt gällande. Ett krig på denna sida hade ock 

, ännu större betänkligheter, sedan på AUshärjar- 
tinget den samlade bondehären på ett icke otyd- 
ligt sätt förklarat sin ovillja derfor och aftvungft 
Konungen löfte om fred. Icke dess mindre äfla- 
des Olof att visa förakt fur den Norrska Konun- 
gen och till trots af tingets beslut ' föra samma ho- 
tande spx*åk som förut. Genom detta i orden stor- 
modiga, i handlingen svaga, betänksamma uppfö- 
rande blottställde han sitt anseende och väckte 
emot sig en allmän ovillja. Olof Skötkonung ta- 
lade alltid förut, stort och hotande, om hvad han 
tänkte företaga; hans motståndare togo i tysthet st- 



Digitized 



by Google 



IV. Syta Konungar^ ^Sig. Rings ätij/r. B/Si^n Jtmsida. 4'i J 

na mätt och steg dereiHot; der^enom Méf Olof 
yanligen alltid forekommeii. Han var nu.högligen 
uppbragt öf ver . Yestgöterna derför, att de ^ visat 
så mycken benägenhet till vänskap och fred med 
Norrige; i synnerhet hotade han med straff alla 
dem , som följt Jårlen med hans dotter till Norrige. 
Dessa Konungens hotelser satte Yestgöterna i fruk- 
tan. De gingo tillsammans, höUo rådplägningar 
och ting. Somliga ville, att man skulle söka sin 
säkerhet hos Konungen i Norrige och underkasta 
Mg honom; andra erinrade deremot, att Vestgö 
tema icke hade styrka att sätfa sig upp mot Svear- 
ne, så mycket mindre , som Konungen i Norrige 
med sin magt, vore frän dem alltför långt aflägsen. 
MaP tog omsider det beslut , att sända män upp till 
Svea-konungen och söka att med honom komma i 
förlikning; men ville icke detta haf va framgång, 
då skulle man söka bistånd hos Konungen i Norrige. 
Emundaf Skara, lagman i Vestergötland, åtog sig 
. på böndernas begäran denna beskickning och be- 
gaf sig på resan med trettio män. 

Denne Emurid var en man af stort anseende, 
den mägtigaste i orten, sedan Ragnvald Jarl lem- 
nat Vestergötland; han hade en stor och betydan- 
de slägt och var sjelf ansedd för en af de rikaste 
män i landet; tillika var han klok och vältalig, men 
för öfrigt af tvetydig charakter, opålitlig och för- 
slagen '''^). Sitt uppdrag till Svea-konungen ut- 
förde han vpå det sätt, att han tog först vägen till 
Östergötland, der han hade många fränder och vlin- 
ner; då han här samtalat med de klokaste män, 
drog han vidare uppåt landet till Svithiod, gick 

179) Rabenius {De ant. Festro-Goth, Legif.) anser denna La|j- 
man Emund yara samma person med den , som i den vid Vestg. 
Lagen bifogade förteckning på Yestgöta- Lagmännen kallas Ön- 
dajr aff a&ssungl och är i ordningen den sjettc af Vcstcr- 
-götlands Lagmlin. Essunga socken i Barne bärad i Vester- 
götland ligger nära intill Skara. 

Digitized by VjOOQlC 



4i6 SednatiJten. 

ställt inför rStten. Han eftersinnade detaanuna 8n^ 
nu närmare, då han uppv^nade följande morgon, 
och fann, att något annat mätte ligga derunder. 
Då lät han till rädstämma kalla sina rådgifvare 
eller så kallade visa män. Han ville äfven till- 
kalla Lagman Emund, men denne hade redan den 
föiegående dagen åter ridit hört* Konungen sade 
till sina rådgifvare: "sägen mig, J goda höfdingar, 
''hvartut gick den lagfråga, som Emund i går fram* 
"ställde?" Höfdingarne svarade, att Konungen sjelf 
häst månde hafva öfvertänkt, om derunder legat 
annan mening, än orden inneburo. Konungen jt* 
trade den förmodan, att Emund med berättelsen 
om de tvänne ädelborna män, som varit oense och 
gjort h varandra skada, "månde hafva syftat på hon* 
om och Olof Digre» Sedan höfdingarne bejakat det- 
ta, fortfor Konungen: "det gick också dom mellan 
"oss på Upsala ting; men huru kunde han säga, 
"att gåsunge blifvit gifven för gås, gris för gam- 
"malt svin och halfparten ler, för guld?" Arnvid 
Blinde, en af Konungens rådgifvare, svarade: "än* 
"nu större, än mellan guld och ler, är .skilnaden 
"mellan Konung och träL Du har lofvat att gifva 
"Olof Digre din dotter Ingegerd; hon är konunga- 
"boren och i alla ättleder tillbaka af Upp-Svea ätt, 
"som är den yppersta i nordlanden, ty denna ätt 
"är kommen . från sjelfva Gudarne. Men nu hafver 
"Olof i Norrige fått Astrid, och fastän hon ärkon- 
"ungabarn, är likväl hennes moder en trälinna, 
"och dertill en Vendisk. Stor skilnad är mellan 
"Kpnungar, när den ena tager slikt med tacksam- 
"het; ingalunda må. också en Norrman kunna 
"jemnlikas med Upsala Konung; Gäldoiu. Gudarne 
"vår skyldiga tack, att så hittills hafver varit, ty 
''de hafva länge här låtit se sin omvårdnad för 
"dera, som af deras ätt komna är o, eliuini man 
"denna tro nu merendels förlägga vill." Med varm 

och 



Digitized 



by Google 



IV. Svea Konungar j af Sig. Rings attj fr. BjSrn femsida. 417 

och stor Länsla for fordna minnen talade Arnvid det- 
ta och tänkte på de faror,, som nu dfOgo sig- tiUr 
stamman öfver lJpp-*Syearnas hc^a konunga-4itt. Än- 
nu hade Olof Skötkonung ingen aning om dessa fisir 
ror, men deremot insåg han nu klart hela tillämp- 
ningen af Emunds gåtfulla lagfråga, leddes deraf 
att tänka pä dennes öfriga sagor och frågade, hvarut 
£mund kunde hafva syftat med berättelsen om Atte 
den Dolske? Alla tego; den ena såg pä den andra; 
ingen svarade. Bland Konungens rådgifvare voro 
trenne bröder, Arnvid Blinde, Thor vid Stammare 
och Fre yvid Döfve; den ena nemligen hade en svag 
syn, den andra kunde blott framsäga tvänne ord 
i sender, den tredje hörde illa; men dessa bröder 
voro alla män af högt förstånd, storättade, rika 
och ansedda och af Konungen högt aktade. Då in- 
gen af höfdingarne svarade till Konungens fråga, 
han åter uppmanade dem att tala fritt, framstam- 
,made ändthgen Thorvid de orden: Atte, träto- 
sam, envis, illvillig; Dolsk, 'dumdristig, fäkun- 
nig. Konungen frågade, hvem .dessa speord gällde. 
Freyvid tolkade deras mening och lät förstå, att 
berättelsen om Atte den Dolske antydde en man, 
som, hatande friden, endast sträfvar efter ringa 
ting, dem han aldrig kan ernå, men deremot lå- 
ter stora och vigtiga saker gä sig ur händerna; 
hvarthän med detta syftades, förklarade han ser 
dan närmare och sade till Konungen: "alla män, 
'*så väl de förnämare som allmogen, äro illa till- 
''freds, att J, Konung, icke hållit edra oid mot 
"Konungen i Norrige, och det, som ännu svårare 
''är, att J hafven ryggat AUshärJartingets beslut. 
'Icke behöfven J att frukta hvarken for Norriges 
"Konung eller Dana-konungen eller någon annan, 
"eho det vara må, så länge Svea-hären vill följa 
"eder; men der så händer, att landsfolket sätter 
^sig enhälligt upp mot eder^ då se vi, som edra 

Digitized byCjOOQlC 



4i8 E^dnmtidtn. 

'VSnnar Xro» intet råd deremot» som duga månde."* 
Konungen hörde med förvåning detta tal och fira- 
gade, h vilka voro hufvudmän deri^^^att vill ja för- 
råda riket undan honom. Frejrvid »varade: "aUa 
"Svear Tillja hafva urgammal lag* och sin fulla rätt 
"Märken till det, Konung , huru många edra höf- i 
"dihgar nu sitta här i rådstämma med eder; jag 
''hefinner, att vi här sitta endast sex, som i kal- ' 
"len edra rådgifvare; de andra, befarar jag, hafva 
^alla ridit ut i häraderna till att hålla ting med 
"landsfolket. Och sanningen ej längre att förtiga « 
"vill jag säga eder, att. redan är budkafian upp- 
"skuren och utsänd omkring hela landet, ochRäf- 
"ste-ting stämdt, Vi bröder hafva äfven alla va- 
^'rit ombedda, att lägga våra råd till i dessa före- 
"hafvanden; men ingen af oss vill bära det nam- 
"net att vara Drottsvikare, ty sådan var icke vår 
"fader." Olof blef mycket bestört öfver denna 
-oväntade underrättelse; han uppmanade sina råd^ 
-gifvare, att nu meddela honom goda råd, huni 
han måtte fä behålla konungadömet och sitt fö- 
dernearf, ty icke ville han kämpa med hela Sve^ 
riges allmoge. Man rådgjorde och kom till det be- 
slut, att Konungen skulle med sä mycket folk,, 
-honom följa ville, rida ned till åmynningen, der 
stiga på sina skepp, fara ut i Mälaren, stämma 
•folket till sig, icke förhålla sig hårdt och med 
vrede, men tala vänligen, bjuda lag och landsrätt 
och sdka att återkalla budkaflan, som förmodades 
•icke vara långt kommen, emedan tiden dertill va-^ 
rit för kort. Tborvid Stammare skulle följa Kon- 
ungen. Arnvid Blinde åter och hans broder Frey- 
vid öfvertogo att draga dit, hvarest de trodde de 
män vara församlade, som hade detta företagande 
för händer. Med dem följde Jacob, Konungens 
yngre son. 

På UUeråker hade en stot* hop bönder och 
många höfdingar sammankommit. Der höll lag- 



Oigitized 



by Google 



Jiy. Sv€a KöQungarjofSipltinigs Uti, yr. B/orn Jtrnsida. 4 ''9 ' 

man Emund samspråk med dem och uppviglade 
sinnena. Detta yar lätt, emedan man öfverallt 
med stort missnöje hade sport, att Konungen icke 
.efterkommit folkets beslut och icke ville. fred, men 
förde ett hotande språk och försatte alla i ovisshet 
och fruktan. De, hvilka betänkte, att vården om 
allmän frid Och säkerhet hörer till en regerings 
första, pligt, ansågo undandrageisen af denna pligt 
for en afsägelse af regeringen. Pet syntes dem 
luipdre vigtigt, att Konungen hade ett rike, än 
att riket hade en Konung, öfver dessa saker sto-» 
do höfdingar och bönder i brydsam rådplägning 
med hvarandra, då bröderna Fr^yvid ochArnvid, 
medhafvande konungasonen Jacob instucken bland 
sitt medfölje så » att han icke skulle af någon kunna 
ses, kommo fram till UUeråker» De träffade der mån- 
gal af sina fränder och vänner. Frey vid och Arnvid 
förhöDo sig, såsom de endast "^kommo for att delta- 
ga i rådplägningen. Detta blef af alla mycket väl 
upptaget, och omkring dessa, iöv sin klokhet och 
sitt stora förstånfl högt ansedda män samlade sig 
nu största delen af folkhopen. Man hänsköt till 
dem sina rådslag. Det tal hördes emellertid från 
allas mun, att man icke längre ville 'haf va Olof 
till Konung öfver sig, emedan man ickexTiile tåla 
af honom olag och det öfvermod, att han inga råd 
ville lyda, ehuru stOra höfdingar dem fiamburo 
och sade honom sanningen. Då bröderna af detta 
och annat tal förnummo, huru långt saken redan 
var kommen, och huru uppbragla böndernas sin- 
nen voro, vände Frey vid sig till höfdingarne.och 
sade: "mig synes, om ett så högvigtigt verk skall 
"företagas, att skilja Olof Eriksson från riket, så 
"hörer den rätt oss Upp-Syear till, att styra sä- 
cken efter vårt råd. Ty så hafver aU tid varit, att 
''hvad Upp-Svea höfdingar stadfästat sig emellan, 
''det hafva de andr^ landsmännen samtyckt,' Icke 

Digitized byCjOOQlC 



4^0 Hednatiden. 

**l)ehöfde våra föder tigga råd af Vestgöterna om 
*'Svea lands styrelse. Nu må icke vi så vanslag- 
''tas, att oss skulle tarfvas rädafEmund; utan vill 
"jag» att vi fränder och vänner lägga våra rådslag 
''tillsamman." Dertill ropade alla bifall öch tyck- 
te det vara väl sagdt. Sedan slog sig * hela alhno- 
gen tillhopa och hänsköt saken under XJpp-Svca- 
höfding^rnes i rådgörande och beslut. Freyvid och 
Arnvid förklarades för höfvidsmän och ledare af 
rådslagen. Denna vänning af saken korsade lag- 
man Emunds beräkningar; huru långt dessa sträck- 
te sig, känner man icke, antingen han tänkte {ä 
sig sjelf, eller han blott ville hafva konungavär- 
digheten öfverflyttad på någon af Västergötlands 
ansedda ätter; men till Freyvid, som frågade hon- 
om, hvem han månde vill ja hafva till Konung, 
derest så hända skulle, att Olof Eriksson blef?e 
afdagatagén, svarade han: "den, som oss synes bäst 
"dertill fallen, ehvad han är af höfdinga-ätt, eller 
"ej." Troligen mera af vördnad för fornminnenas 
helgd ochUppsvea-ättens guda-härkomst, än deraf, 
'att han insåg det frö till borgliga oroligheter, som 
låg uti Emunds svar, yttrade Freyvid deremot: 
"icke villjöm vi Upp -Svear, att konungadömet 
"skall gå ur de fordna Konungars gamla ätt i vä* 
''ra dagar, då så god tillgång som nu finnes till 
"konungaämnen. Konung Olof har två söner, och 
"en af dem vill ja vi hafva till Konung; dock är 
"n^ellan dem en stor åtskilnad; den ena är odal- 
"boren och Svensk till hela sin ätt, men den an- 
"dra en trälinnas son och till halfva ätten Ven- 
"disk." Stort bifall följde af hela allmogen till 
detta tal, och alla ville hafva Jacob, denodalbor- 
na, till Konung. Då sade Emund: ''J, Uppsvear, 
"hafyen våld att denna gången råda; men det sä- 
"ger jag eder, som framdeles äfven månde gi i 
"fullbordan, att somliga af dem, h vilka nu intet 
"annat villja höra, än att konung[adömet i Svithiod 

Digitized by VjOOQiC 



IK. Svea Konungar j tfSig. Rings äUj/r. Björn Jernsida. 4^ i 

"må förblifva inom gamla ätten/torde lefva den 
''dag, då de sjelfva jaka dertill, att konungadömet 
'går till annan ätt; och månde det bättre lyckas/* 
Derefter låto Freyvid och Arnvid framleda Jacob 
på tinget. Då blef honom gifvet Konunganamn. 
Hans dopnamn Jacob behagade Svenskarne illa, 
emedan någon Svea-konung aldrig sä hetat; de gåf- 
vo honom derfbre namnet Anund. Derpå antog 
ban hoffolk och valde sig höfdingar, och hade en 
hvar af dem så mycket folk, som han fann nö- 
digt. Sedan upplöste han tinget och hemförlofva- 
de allmogen. Hans fader, Olof Skötkonung, hade 
emellertid farit omkring i trakterna af Mälaren, 
och till honom liade mycket folk samlat sig. Nu 
satte begge Konungarne ett möte mellan sig., och 
då blef mellan dem sä öfverenskommet, att Olof 
skulle vara Konung och riket styra, så länge han 
lefde, men detta med villkor, att han gjorde fred 
och fölikning med Konungen i Norrige, sä ock 
med alla de män, som varit med i detta rådslag. 
Anund skulle åtnjuta en del af de konungsliga rät- 
tigheterna af landet, så mycket h^n och fadern 
sämjades om, för öfrigt hafva namn och värdig- 
het af Konung och vara förpligtad att stå på bön- 
demas sida, derest Konung Olof något företoge, 
som allmogen icke ville lida. -På detta sätt lade 
iKlan en tygel på Olofs stormodiga egensinnighet 
och satte honom i nödvändighet, att gifva akt på 
sina mäns råd. 

Man ser i dessa tilldragelser tecken röja sig 
af sträf vande till magt Ixos de myndiga i landet, 
hittills för folket obekanta grundsatser om fria kon- 
iingaval yrkas, och derjemte spår af inbördes af- 
und framskymta. Vi få i nästföljande tidhvarf se 
dessa under askan glimmande gnistor gå upp i lå- 
ga. Svear och Göter mot hvarandra uppträda till 
kamp om företrädet i rättigheter och magt, oroli- 
ga och bullersamma .konungaval följa på den fred- 



Digitized 



by Google 



4^3 Btdnatiden. 

ligliet, hvarmed under de föregAende tiderna son 
efter fader trädt till konungadömet, de inbördes 
striderna åter nära föra till folkfrihetens under- 
gäng, detta till vinning för de mägtiga i landet, 
som pä sig öfverflytta folkets fordna magt och be- 
tydenhet i samhället, sedan kamp. mellan konanga- 
Xnagten och landets aristokrater. Men tiden, som 
allt försämrar, förbättrar äf ven allt. Det är genom 
fetrider, stater och folk utbildat sig och blif vit för- 
da till utveckling af sina krafter. 

Olof 'Skötkonung, straffad och varnad, tog 
lärdom af olyckan, blef mildtalig och vänlig mot 
hvår man. Han skickade i^ändebufl till Norrige med 
uppdrag att tillbjuda Norriges Konung ett vänskapligt 
rnöie med Svea-konungen till stiftande af fred mel- 
lan begge rikena. Olof Digre mottog tillbudet med 
glädje och skjmdadé till den utsatta mötesplatsen. 
Om sommaren år 1022 sammanträffade begge Kon- 
ungame, svärfader och måg, i Konghäll, på gi-än- 
sen mellan begges riken. Dä slöto de vänskap, 
fred och förlikning. Göta-elf blef bestämd tilVj2[räns 
på denna sida mellan Sveriges och Norriges riken. 
Samma elf bildar vid dess utlopp énö, som kallas 
Hisingen, fialfdelen af denna 5 tillhörde Norrige, 
den andra hälften Götland. Meh der låg en mark 
eller byggd, som ömsom lydt lill begge länderna. 
Om denna byggd öfverenskommo Konungarne att 
kasta lott med tärning. Först kastade Olof Sköt- 
konung , och tärningarna visade två sexor. Då sa- 
de han : "nu behöfves icke vidare att kasta." Men 
Konufagen i Norrige tog tärningarna, skakade dem i 
sin hand, erinrade, att ännu funnos två sexor. och 
att för Herren Gud icke yore omöjligt att låta dem 
uppkomma , kastade och fick äfven två sexor. Kon-, 
ungarne kastade andra gången. Då kommo åter 
tolf ögon upp för Svea-konungen, för Ronirngenaf 
Norrige deremot tretton , emedan den ena tämin- 
gen brast sönder och visade sja. Den ifrågasatta 

Digitized by VjOOQiC' 



If^. Svea Komngar^xtf Sig. Rings Mj/r.BjSrnJéTf^ida. 4i) 

byggden tillföll således Norrige. Efter stadföstad 
£red och förlikning åtskildes Konungarne med myc-^ 
ken Tänskap'®®). 

Två år efter detta möte dog Olof Skötkonung. 
Då trodde hans son Anund Jacob till konungä«* 
dömet. Anund satt- vid pass sju och tjugu år pä 
XJpsala konungastol. Hela denna' tid* njöt riket 
trygghet och- frdd inom sig och stod i mycket an- 
seende^ Men gränsstrider med Norrige voro åter 
nära att uppkomma i de första åren af Anunds re« 
geringstid. 

Ett till en del lika förhållande, som föran- 
ledde Vermlands bebyggande, har under hedendo- 
mens tider äfven gifvit första anledningen till bo« 
sättningar och skogsmarkers upprödjande i det på 
östra sidan om den stora fiällryggen Kölen, som 
skiljer Sveriges och Norriges riken, liggande land- 
skapet Jemtland^ Konungasagorna berätta derom, 
huru en fornkonung på Uplanden i Norrige, £i- 
sten den Rika, af andra kallad Eisten lUråda, dra- 
git med sin krigsmagt upp till Throndhemsbyggden, 
imderlaggt sig åtskilliga närader derstädes och ut- 
öfvat stort våld* För denna ofrid öfvergåfvo mån- 
ga höfdingar och mycket folk sina odalgårdar och 
flydde till åtskilliga orter. En man, kallad Ket- 
til Jämte, Anund Jarls son af Sparabo i Throild- 
hem, drog österut öfver Kölen , och med honiom 
drog samma väg en stor myckenhet folk; de för- 
de med sig allt sitt bohag; på östra sidan omfjälr 
let satte de sig ned, röjde marker och byggde der 
störa härader; det landet bjjef sedan kalladt Jemt- 
land. Thorer Helsing, sonson af Kettil Jämte, 
begick ett mandråp, flydde och begaf sig längre 
åt öster in på dervarande öde skogsmarker, röjde 
ocK byggde der; dit drog äfven mycket folk med 
honom; man gaf detta land namn af Helsing- 
land. Då Harald Hårfager underlade sig Norrige 

i^) 01. den Hel. S. hos ik. SturL Jfr gamla Norrska Cfirön 



Digitized 



byGoogk 



4^4 Hednatiden. 

och lindertryckte den gamla friheten, drogo åter 
skaror af folk frän Throndhem och Naumdalama 
öfver fjället och upptogo nyhyggen öster i Jemt- 
land. Somliga drpgo ända till Helsingland. He- 
la kusten äter eller den östliga, vid hafvet lig- 
gande delen af sistnämnda landskap beboddes af 
Svear. Helsingame drefvo köpenskap pä Svithiod 
och voro Svea-konungen underdåniga. Jemtiännm- 
game åter, liggande midt emellan hegge rikeoa, 
lefde sjelfrådiga i sina byggder, och länge gaf in* 
gen någon akt pä dem. Det var fdrst i medlet af 
det X:de århundradet. Konung Håkan Adalstens 
Fostre, Harald Härfagers son, inrättade köp&rder 
från Throndhem till Jemtland och kom derigenom 
i vänskap med de yppersta män i sistnämnda land- 
skap. Man sporde om den Norrska Konungen myo 
ket godt, köpfärdema äterknöto gemenskapen med 
moderslandet, mänga drogo derföre vester äf?er 
J^ällen och blefvo Konung Håkans män. Detta ha- 
ae till följd, att både Jemtlänningarne och äfven 
de Helsingar, som ledde sin härkomst frän Norrige, 
undergåfvo sig den Norrska Konungen och betalto 
till honom skatt, emedan de, såsom komna a£ 
Norrmännens ätt, hellre ville lyda under honom, 
än under Svea-konungen. Håkan deremot satte for 
dem lag och landsrätt ^^'). När och huru de se- 
dan kommo under Svea-konungens lydnad, antin- 
gen detta skedde under de inre oroligheterna i 
, Norrige efler Håkan Adalstens Fostres död, eltor 
först efter slaget vid SvoUder, känna vi icke med 
någon visshet. Sedan Olof Digre kommit till kon- 
ungaväldet i Norrige, sände han män att uppbäia 
skatten af Jemtland; dessa blefvo alla ihjelskgoa 
af Svea-konungens män *«*). Sä väl Jemtland som 
äfven den af Norrska nybyggare bebodda delen af 
Helsingland fortforo från denna tid att betala skatt 

iSi) Hakan AdaUt. Fostres S, 01 den ffeL S. i8i) 01, dia 
itel & > 

DigitizedbyCjOOQlC • 



IV. Svea Konungar j af Sig: Rings att jfr. Björn Jernsida. ^^S 

till Konungen i Sverige och voro honom under- 
^ifna. 

Vid fredsmötet i Konghäll mellan Olof Sköt- 
konung och Norriges Konung hlef gränsen i söder 
mellan beggie rikena bestämd. Men pä hvad sätt 
ciensamma blifvit utstakad mot norden och huru 
man derom aftalat, det finnes icke nämndt. Att 
detta aftal emellertid lemnat rum för tvistiga , an- 
språk» skönjes deraf, att då Olof Pigre, på grund 
af det i Konghäll träffade fredsfördraget, ville gö- 
ra sin rätt till Jemtland gällande, påstodo Sven- 
skame deremot, att landskilnaden nu som tillförne 
borde från Eda-skog gå långs fjällryggen Kölen än- 
da upp till Finmarken, i följd hvaraf alla de öster 
om denna fjällrygg belägna landskaper, således äf- 
ven Jemtland, med rätta tillhörde Svea-konungen. 
Men Olof Digre, icke sinnad att eftergifva sina an- 
språk, lät Jemtlands bebyggare förstå, att han af 
dem fordrade lydnad och skatt, och han hotade 
dem med svårare villkor i fall af vägran. Jemt- 
länningarne deremot öfverenskommo, att förblifva 
Svea-konungen underdåniga, emedan de nu en läng 
tid betalt skatt till honom. Icke dessmindre be- 
slöt Olof Digre att skicka sändebud till Jemtland 
för att utkräfja skatten. Bland Konungens män 
&nDS dock ingen, som gerna ville påtaga sig den- 
na beskickning. Thorodd Snorreson, en Isländare, 
som: någon tid mot sin villja varit qvarhållen vid 
Olof Digres hof, och ledsen vid detta tvång, ej ak- 
tade, hvad honom hända måtte, endast han äter 
finge råda sig sjelf, erbjöd sig dertilL Han drog 
åstad med elfva följeslagare, kom till Jemtland och 
frambar sitt ärende för Thor er, som var Lagman 
der i landet och hade det största anseendet. Tho- 
rer svarade, att i sådana saker egde han icke mera 
att råda än andra landets inbyggare; han ville der- 
före stämma folket tillsammans till ting. Tingbuds- 
kaflan blef uppskuren, Thorer red till tinget, de 

i . DigitizedbyVjOOQlC 



4^6 B cdntriiden* 

Norrska sändebuden qvarblefvQ emellertid hemma 
i hans gård. På tinget förklarade bönderna »a^tt de 
ingen skatt ville gifva till Konungen i Norrige. 
Somliga ville, att de Norrska sändebuden skulle 
hängas» andra, att de mätte oflfras åt Gudåme; efter 
mognare rådplägningar blef dock beslutet» att man 
dermed skulle uppskjuta» till dess Svea-konungens 
befallningsmän ditkommo; dessa skulle med dem 
fk handla, såsom dem godt syntes »likväl efter råd- 
görande derom med folket; emellertid skulle man 
qvarhålla sändebuden» fördela dem på gårdarna der- 
omkring» två och två på hyart matlag» undfågnadem 
väl och icke göra dem kunniga om deras förestå- 
ende öde» utan föregifva» att de. uppehöllos endast 
derföre» att man ännu icke hunnit insamla skatten. 
Thorodd Snorreson tillika med en af hans följe-, 
slagare blefvo qvar hos lagman Thoren Det sto- 
ra Julgästabudet tillstundade » och bönderna buro 
sina håfvor tillsamman» att samfalt med hvaran-r 
dra i samdrycko fira den urgamla midvinters-hög- 
tiden för solens återkomst och jordens kommande 
gröda. Det var sed i den byggd» der lagman Tbo- 
rer bodde» att man drack halfva Julen hos honom, 
den andra hälften af Julen åter hos lagmannens 
svåger» en rik och mägtig bonde» som hade sin 
gård i granskapet. Hos Thorer börjades gästalra- 
det. Båda svågrarna suto mot hvarandra och druc- 
ko hvarannan till» hvilket kallades att sittaihvar- 
andras tilldrickning; äfven sändebuden från Norrige^ 
fingo sina platser» och Thorodd Snorreson . satt i 
tilldrickning för sonen till lagmannens svåger, den 
rika bonden. Hvar skulle då visa sin manlighet i, 
dryckpm och täfla med den andra. Detta skedde 
under mångahanda samspråk. Sinnena upphetsades, 
och stora ord sparades icke» då talet ledde till jem* 
förelse mellan Svear och Norrmän » begges manna- 
kraft» bedrifter» storhet och blodiga dater; Konun- 
gurne jemfördes med hvarandra, både de» som va- 



Digitized 



by Google 



IF'. Svea Konungar j a/ Sig. Rings attj fr. Björn Jernsida. 4?? 

rit, och 4^, som 'nu voro; man .talade om land^ 
skilnaden mellan begge rikena , och en täflan uppkom 
derom , h vilkendera nationen, tillfogat den andra stör- 
re skada och förlust, hvilken den andra öfverträffat 
iniannadräp och rån. Dä detta syntes utfalla till 
fordel för Norrmännen, vredgades bondens son och 
sade till Thorodd. Snorreson: "om så är, att våra 
'"Konungar mistat flera män, så skola Svea-konun- 
'*gens betallningsmän det jemna med tolf männalif, 
"när de efter Julen varda hitkommande sunnan 
"ifrån, och veten J arma män icke, hvarföre Jhär 
"blifven uppehållna/' Äfvén många af de éfriga 
skfimtäde häröfver, gjorde spe af Nofrmännen och* 
talade med smädelse om dem o^h deras Konungs, 
så att, hvad Thorodd Snorreson hittills icke kun- 
nat märka eller ana, nu röjdes med ohöljda ord af 
Jemtames dryckestalan. Thorodd och hans följe- 
. slagare , betänkande sin fara » lade den följande da- 
gen obemärkt sina kläder och vapen tillreds,, flyd- 
de sedan om tiatten bort och begåfvo sig till sko*- 
gen. Om morgonen, när de saknades, satte map 
efter dera med spårhundar. De igenfunnos, gr^ 
pos och fördes åter hem till gården till ett ut- 
hus , hvarinom var en djup håla eller- graf i jor^ 
den; dit blefvo de kastade, och falluckan öfver hå- 
, lan tillstängdes. - Vid mid- Julen drog Thorer och 
jned honom alla friborna män till svågerns gård,, 
att der dricka den öfriga tiden af Julen. Emel- 
lertid skulle de hemmablifvand^ trålarna hafva akt 
på jordkulan och gifva fångarna mat. Thorer gaf 
trälarna dryck till öfverflöd, att äfven de skulle 
fröjda sig och fägna Julen. Trälarna , under sin 
egen glädje, tänkte på de olyckliga fångarn^ , ville, 
att icke heller dem något skulle fattas, och buro 
således mat till dem rikligen. Till erkänsla för 
denna mensklighet, q vad Thorodd visor för dem; 
de slöto deraf, att han måtte vara en ypperlig 
man, visade honom aktning och gåfvo honom ned 



Digitized 



by Google 



4^8 Hednatiden. 

i kulan ett stort brinnande ljus; de (brsumniade i 
afven om qvällen att tillstänga luckan. Om nat- 
ten arbetade sig Thorodd och. hans följeslagare uj^ 
ur kulan. I huset, som stod deröfver, fanns rens- 
hudar med vidhöngande klöfvar; de lösskuro klöf- 
varna» bundo dem af viga under sina fötter, tände 
sedan eld pä en komladat och flyktade till skogen; 
om dagen gömde de sig, om natten vandrade de 
vidare; hundarna, som skulle uppspåra dem, för- 
villades af de bakvända spåren. Efter dessa odi 
andra äfventyr kom Thorodd lyckligt, men med 
oförrättade ärender, tillbaka till Norrige"'). 

Derefter förblef Jemtland en lång tid, utan 
anspråk från Norriges sida, i Svea-konungens hän- 
der. Ty från annat håll kommo hotande faror, 
till hvilkas afvärjande Konungen i Norrige ej blott 
hade hela sin magt, utan äfven Sveriges vänskap 
och bistånd af nöden. £n ny strid nemligen upp- 
kom om Norriges rike, och stora hvälfoingar följde 
derpå ej blott i Norrige, men äfven i Danmark. I 
dessa händelser tog Svea^kouungen så mycken del, 
rikets säkerhet fordrade, och så mycket ske kun- 
de, utan att indraga riket i besvärliga krig. Så- 
som ofta tillförne, blef Sverige äfven nu en tiU- 
flyktsort för många ansedda män, h vilka olyckliga 
öden fördrifvit från deras fädernesland. 

Sedan nemligen Konung Knut i Danmark full- 
bordat eröfringen af hela England och befsLstat sig 
i besittningen af detta land, så att han sattenmäg- 
tig Konung öfver tvänne riken, tänkte han afven 
p&' Norrige och de besittningar derstädes, som af 
Olof Digre blifvit honom frånröfvade. Således, icke 
långt efler Olof Skötkonungs död, kommo till Norrige 
män, som medförde bref till Olof Digre från Kon- 
ung Knut i England. Knut fordrade, att Konung 
0|of skulle begifva sig öfver till England, mottaga 
af honom Norriges rike i. förläning, blifva hans 

' f83) Ol. den Hel. S. 

Digitized byCjQOQlC 



' IV. Svea Konungar j afStg. Rings altj/r.SjSm Jemsida. 4^9 

man och till honom betala samma skatt, som Jar- 
lame tillförne erlaggt. Han grundade dessa ansprfik 
derpfii att hans farfader, Harald Blåtand, innehaft 
Norriges land och uppburit skatt deraf, äfvensom 
Knuts fader, Sven Tveskägg, lång tid rådt öfver 
en del deraf. Redan vid första underrättelsen om 

! de Engelska sändebudens ankomst blef Olof Digre 
illa till mods, emedan han anade deras ärende. 
De måste vänta flera dagar, innan de.fingo före- 
träde. När dem ändtligen tilläts att frambära sitt 
firende, och de aflemnade brefvet, svarade Olof 
Digre: ''det hafver jag hört af gamla berättelser > 
'*att Konung Gorm i Danmark varit hållen för eii 
"mägtig Öfverkonung, ehuru han icke hade mera 
''land att råda öfver än Danmark allena. Men de 
"Dana-konungar, som sedan varit, hafva tyckt sig 
''dermed icke ega nog. Och är det nu så vida 
"kommet, att Knut råder både öfver Danmark och 
"England och hafver dessutom brutit under sig en 
*'stor del af Skottland. Likväl begär han mitt &•« 
"demearf, som jag i handom hafver. Han borde 
"dock hafva någon måtta och hof med sin girig- 
"het. Eller månde hans uppsåt vara, att ensam 
"blifva rådande pfver alla nordländerna? Och tän- 
"ker han allena uppäta all kål i England? Förr 
"skaU han mägta det, än jag bär till honom mitt 
"hufvud eller för honom gör en enda bugning. Nu 
"skolen I säga honom dessa mina ord, att jag skall 
''Norrige värja med udd och ägg, så länge jag lif- 
"vet behåller, och aldrig betalar jag till någon man 

/•'skatt af mitt rike." Men i Norrige hade redan 
till en stor del folkets hjertan vändt sig från Kon- 
ung Olof. Såsom han brann af nit för Christen- 
domen och bar afsky för den gamla hedniska gu- 
dadyrkan, pådref han omvändelseverket och hed- 
niska sedvanors afskaflfande med ännu större häf- 
tighet och ifver, än Olof Trjggvason före honom 
hade gjort. Han öfversåg och förbättrade efter 

Digitized by VjOOQIC 



43o Hednmiiden^ 

Ghristeiidomeiis anda de gamla lagarna» äunnuin^ 
satte äfven med biskop Grimkells och andra lära* 
res råd en Kyrkobalk eller Christen-rätt, ransaka* 
de pä sina förder kring landet, huru Christendo- 
men blef hällen, och dem, som i hemlighet be- 
kände sig till den gamla läran eller öppet vägrade 
att antaga den nya, straffade han med stor härd- 
het och grymhet, sä att han pä somliga lät utstic* 
ka ögonen, pä andra af hugga händer och fötter, 
en del fördref han frän deras egendomar, brände 
gärdar och hela byggder och lemnade Öfrerhufviid 
de gamla Gudarnes tillbedjare endast valet mellan 
död och Qiristendom. Det var sed, att höfdingars 
och mägtiga bönders söner stégo pä härskepp och 
fbrskaffade sig egodelar genom härjande sä inom 
som utom landet; Olof Digre äter förbjöd allt räto 
och röfveri och straffade till lifvet utan skbnsam- 
het och utan anseende till personen en och hvar, 
som bröt mot lagen och störde landsfiriden, låtan- 
de i sädana fall inga förlikningar eller penninge- 
böter gälla; detta betraktades af mänga somöfver- 
väld och ädrog Konungen mycken fiendskap af de 
bestraffades vänner' och slägt ' ® ^). Under de be- 
ständiga striderna om öfve^^väldet och de tataom- 
vexlir^ame^ af landets öfverfaerrar hade, dä hvar 
och en sökte att pä sin sida vinna de anseddaste 
män i landet, en mängd stora länsherrar uppkom- 
mit; Olof indrog en del förläningar, sökte inskrän- 
ka rättigheterna, af andra '?^), var öfverhufvud 

■84) **Norges min the hafie en sid , 
*'At the torfte altijd anoars vijd, 
*'Röfvade han som mindre f5rmaUe, 
**Föran Olaf Konung RijLet atte, 
•^olckin sid han fördref, 
'Ty yaro Herrana konom vred: 
"Alla thcm som orätt giorde, 
"'Med Lag och Rätt han näpsa torde* 
.9. Olvjgfs S. Jfr OL iL Het. S, hos Snorre Stnrl. 
' iS5) ''Hfttd förlaningarna yidkommer, vill jag dem efler mkt 



Digitized 



by Google 



IT. Svea Konungar j af Sig, Rings att^ fr. Björn Jernsida. 43 1 

sparsammare än hans företrädare i läns utdelande, 
och handlade icke alltid med behörig varsamhet* 
Dessa förhållanden hade till följd/ att mänga för- 
näma män och rika bondesöner drogo ur landet 
och foro öfver till Konung Knut i Engfand. Den 
rikdom och prakt och den stora samling af folk, 
de här sägo, bländade deras ögon och.ingäfvo dem 
^öga begre[^ om KUuts magt. Säsonf han uppbar 
skatt både af England och Danmark, så egde han 
mycket att ,gifva och utdelte äfven med frikostig 
hand sina gåfvor; i synneriiet rönte alla de, som 
kommo till honom frän Norrige och förklarade sig 
villja blifva hans män, stora prof af hans friko- 
stighet, och de hötde derjemte af alla beprisas hans 
stora godhet och mildhet, sä att aldrig någon så 
mycket förbrutit sig mot honom, att han ju icke 
tillgaf det, när de sjelfva vände sig till honom och 
.sökte förlikning. 

I detta sakernas skick, och dä genom köp- 
mansskepp, som koinmo vester frän England, det 
rykte utbreddes, att Konung Knut förehade en 
krigsutrustning, sände Konung Olof män till Svea- 
konungen Anund, att gifva honom tillkänna KnutsT 
afsigter och anspråk på Norrige, och hui^u troligen 
Konung .Anund icke heller länge skulle få sitta i 
fred i sitt rike, derest Konung Knut förmådde att 
underlägga sig Norrige; Olofs råd var derföre,att 
begge^Kqnungarne, Sveriges och Norriges, sig emel- 
lan slöto ett fast och nära förbund . att med 
gemensamma krafter värja sina riken; förenade 
skulle de hafva styrka nog att motstå Konung 
Knut. Anund betänkte vådan för norden af Da- 
na-konungens vidtutsecnde eröfring.^planer och sva- 

"eget liehag utdela» men icVe tillstädja, att J länthöfdingtir •& 
"handlen, s£som Torcn J odalborna tiU mitt arfrike; ty på 
**det sättet skaU det ^on^ma mi| allt fÖr svårt eder tjenst att . 
"köpa/* Olof Digrrs ord till Erling Skialgsson, en af de mägt^- 
gaste läasher rar i Norrige. 01. den Hel. S. hos Sn. Sturl. 

3^git,zed by Google 



41) Htdnatijdhn. 

rade sändebuden ^ det han med Konung Olof Til«< 
le ingå sådant vänskapsförbund, att den ena skulle 
göra den andra bistånd» hvilkendera det först 
månde behöfva. Knut kom från England öfver till 
Danmark. Der blef honom berättadt, att sände- 
bud gingo mellan Konungame i Sverige och Korrige, 
och att stora anslag måtte ligga derunder. Då säa- 
.de äfven han en beskickning till Svea-konungen; 
sändemännen medförde stora skänker jemte försä- 
kringar om Dana-konungens vänskap, och att hans 
afsigt ingalunda vore att något fiendtligt företaga 
mot Konungen af Sverige» med hvilken han bä- 
danefler som liittills önskade lefva i sämja och 
fred, så att Konung Anund för den orsaken skuU 
icke behöfde blanda sig i den tvist, som var mel- 
lan honom och Konung Olof. Anund mottog med 
köld de Danska sändebuden; på deras framställ- 
ningar svarade han fåordigt och så, att de klart 
kunde skönja, det han var till vänskap med Kon- 
ungen i Norrige benägen. Då begaf Konung Knöt 
sig åter tillbaka till England. Anund och Olof 
åter stämde ett möte vid Göta-elf iKonghäll. Alla 
vid mötet närvarande kunde då af Konungames vän- 
lighet mot hvarandra i tal och umgänge klart mär- 
ka den stora förtrolighet, som rådde mellan dem; 
de talade äfven mycket i hemlighet med hvarandra, 
men hvarom dessa hemliga öfverläggningar hand- 
lade, det visste ingen. Kort derefter gjorde beg- 
ge Konungarne stora sjörustningar. Koming Olof 
kom redan tidigt på våren med en flotta af 35o 
skepp till södra kusten af sitt rike; der låg han 
någon tid stilla; omsider började folket ledsna öf- 
ver detta stillaliggande, och då tillika sponIes,att 
Knut ännu vore qvar i England, och att således 
ingen stor fiendtlig magt ännu hotade, hemförlof- 
vade Olof större delen af sin flotta och behöll en- 
dast qvar 60 de största och bästa skepp med det 

käc- 

, ^ DigitizedbyCjOOQlC 



IF. Svea Konung4ir^ af Sig. Ringt lUt^ fr. Björn Jermida. 433 

käckaste och till trig bäst utrustade folket. Med 
dessa 60 skepp drog han till Seland, gjorde der 
landgång och framfor med stort härjande. På 
samma tid anlände Konmig Anund till kusten af 
Skåne med 35o härskepp och härjade väldeligén 
ntedter hela kusten, intill dess Ivm kom tillsam- 
man med den Norrska flottan och förenade sig 
med denna. Då gjorde begge Konungame kunnigt 
för sina krigshärar och för landets inbyggare, att 
de hade i sinnet underlägga sig Danmark. Konung 
Knut hade derstädes qvarlemnat sin son Hörda- 
knut, att under ledning af Ulf JarlSprakaleggson 
förestå Danmarks rike. Hördaknut och Ulf Jarl, 
dberedda till försvar och seende sig icke mägtiga 
att motstå de förenade Konubgarnes magt, flykta- 
de undan till Jutland. Inby^game på Seland och 
i Skåne, utan försvar öfverlemnade åt sitt öde, 
köpte sig fred och underkastade sig. På detU sätt, 
hvar de framdrogo, underlade sig Konungarne lan- 
det och uppburo skatt; der åter något motstånd 
gjordes, härjade och plundrade de. 

När detta spordes till England, fortskyndade 
Knut utredningen af sin flotta och samlade tillho- 
pa en väldig magt. Håkan Jarl , Konung Knuts 
systerson, densamma, som af Olof Digre öfver- 
rumplades och * tillfångatogs och sedan drog' öf ver 
till England ^^^), förde underbefälet öfver hela 
krigsmagten. Flottan bestod till större delen af 
mycket stora skepp; det största af alla, det väldiga 
drakskeppet, på hvilket Konung Knut sjelf varom 
bord, hade sextio roddarbänkar, och fyratio den 
draka, som fördes af Håkan Jarl; begges segel vo- 
ro randade med rödt, blått och grönt; stammarna 
glänste af stora, med guld öfverdragna drakhuf vuden ; 
alla skeppen voro målade öfver vattengången, och 
flottans hela öfriga utrustning i aHt mycket präk- 

186) Jfr ofyan •. J72. 

Digitized byCjOOQlC 



434 ffå^dné^tidetié 

tig. 'Knut lade in i LimafittrdieiH Der hade äf- 
ven hans son Hördaknut CM^h Ulf Jarl från hela. 
Jutland dragit tillsamman skepp och folk, som en- 
dast Täntade på Konuqgeiays ankomst. Begge flöt-» 
torna i förening» ui^der Knuts ^et anf($rande, to- 
gp sedan kosan åt öresond* Då. drogo Konun^ 
game Anund och Olof s}g tillhaka utefier ku^ 
sten af Skåne. De härjade och Jbrände hela kust- 
hyggden, hvar de firamforo, emedan inbyggame» 
sedajn de hlif^it underrättade om Konung Knuts 
ankomst, ipkf^ viUe g4 de förelade Konungame till- 
hai^da;- djessa, dragande sig allt längre tillbaka åt 
öster ofi^kring den Skånska, kusten, lade slutligen 
in i d^n. hamn, som Helge-å bildar vid dess ut- 
lopp. i hfifYet, der, hvarest Åhus är beläget, icke 
lån^ från Christianstad och endwt några mil från 
Blekingska gränsen. Derifrån. utsände de spejare 
och fömummo, att Konung Knut följde efter dem 
med sin flotta» De baräknadct då, att äfyen hm 
dLulle komma att söka denna hamn. På grund si 
denna beräkning uppgjorde de planen till en krigs- 
list. Konung Anund tog hefölet öfver hegge flot- 
torna, den Svenska och den Norrska* Olof åter 
stejg i land med en del af sitt folk och gick öfver 
skogarn^ uppåt till den, sjö, hvarifrån Helge-ån fid- 
ler ut Der företog han att med. starka holyerk af 
torf, stenar och träd tilldämma vattnets lopp; se- 
dan, lät han grafya stora diken » hurarigenom han 
ledde, flera sj^ar tillsf^nmHlt så, att hela trakten 
ofy^pfor- tilldftffjmngeB, öfyersväinmades af det sti* 
gfi||^e,, vattnet { derefW Qdlde mfin de största träd, 
söm i trak^eq funnos, oqh kantade dessa, i färaa, 
de; ån förut haft sitt Iqpp. Cmell^tid anlände 
Konung Knut med sin flotta och närmade sig hanoH 
nen. Då lät Anund blåsa till uppbrott, skeppstäl- 
ten nedtogos, man h$rklädde sig oc^i rodde ur 
hamnen, och strax utanföre, öster om, der Helge-å 
utlöper i hafvet, lade man sig i slagordnings fa- 

Digitized byCjOOQlC 



IF'. Svea Konungar j a/iig. äings att jfr. BJorn Jernsida. 435 

ittkde skeppen tillsamman och r^clde sig till strid. 
Cdndng Knut * var icke beredd att liär, träffa en 
?lagf^rdig fiende. Hans mänga skepp seglade vidf 
Sttskilda, sä att det var mycket långt mellan hans 
främsta skepp och det eftersta, äfvénsom mellan 
iem, som gingo vid landet, och dem ,. som segla- 
le längst ut på hafvet. Då han derföre icke så 
teistigt kunde sammanlägga sin flotta , vinden dess^ 
utom var svag och aftonen tillstundade « beslöt han 
appskjuta striden till följande dagen och^intogden 
lediga hamnen med så många skepp, som^der kun- ^ 
ie ligga; de öfriga, utgörande största delen af flot- 
tan, lade sig tätt derutanfbre i^åsyn af de Sven- 
ska och Norrska skeppen. Om natten var allt stil- 
la. Endast Konung Olof, soiii från Anund under- 
rättades om allt, hvad på sjön föregick, var meci 
sitt folk i fullt arbete att genomskära dammarna. 
Vid* dagningen följande morgon gick . en del af 
fdlket från de i hamnen liggande skeppep upp i 
[abd att förlusta sig. På en gtog började å-vattnet 
itX häftigt flöda, steg i hast upp öfver åbräddarna 
>ch öfvBrsväramade hela marken derpni^ring med 
såldan våldsamhet, att det fordrknkté ocli n^ed sin 
bnlsande fart bortsköldé alla dem,^sÖ;m ^jått upp 
på^ land. Bland skeppen i haWaeh uppkom den 
största förvirring. Det likt en störtflod framfor- 
;ande vattnet kastade det ena skeppet mot det.an- 
ira, och förskräckelsen ökades ännu mer af de 
^bäkliga stockar och trädstammar, som floden fer- 
ie med sig och med förfärlig kraft slungade mot 
skeppen; många af dessa skadades, och en stor del 
if besättningen omkom. De, som under detta for** 
{kräckande uppträde behöUo någon sans och r^ig- 
liet eller äterhemtade sig efter den första beslört- 
lingen, skyiidåde ändtligen alt af hugga sina l^rid- 
[&teri eller kapra ankartrossarna, for att göra sig 
lösa; nä'r detta skedt, då vräktes det ena skeppet 

Digitized byCjOOQlC 



4*^6 Hedjiaiidciu 

hity det andra dit, inga åror kunde brukas, intet 
skepp lydde roder. Det stora drakskeppet, p& 
hviiket Konung Knut sjelf var om bord, drefs med 
det strömmande vattnet ur hamnen och fördes midt 
i gapet pä den Svenska och Norrska flottan. Det 
blef genast på alla sidor omringadt. Men detta 
skepp» det största, som ditintills och lång tid där- 
efter funnits i norden, hade mycket höga bord, 
så att det i jemförelse till de öfriga liknade en 
borg; det var dessutom, likasom fordom Ormen 
Långa, bemannadt med de utvaldaste och bäst va- 
penrustade kämpar; det kunde derföre icke så lätt 
och i sådan hast äntras. Emellertid befann Kon- 
ung Knut sig i den yttersta fara och hade redan 
lidit en stor manspillan, då Ulf Jarl med den Dan- 
ska flottan skyndade till Konungens bistånd och 
uppehöll striden; derunder drog sig efter hand den 
öfriga, skingrade delen af flottan tillsamman; sam- 
lad, var denna till skeppens antal dubbelt starkare 
fin den Svenska och Norrska tillhopa. De förena- 
de Konungarne således, öfvergif vande hoppet att 
för denna gång vinna större seger, än de redan ha- 
de vunnit, låto småningom mynna skeppen tillbaka 
och drogo sig omsider i god ordning ur striden. 

Knut h varken förföljde de aftågande, eller drog 
sedan vidare efter dem. Han gick åter tillbaka i 
hamnen för Helge-å, mönstrade sin krigsmagt, be- 
räknade den stora skada, han lidit på skepp och 
folk, och qvarlåg någon tid stilla i hamnen under 
afbidan, hvad fienden skulle företaga. Anund ocii 
Olbf åter, sedan de i början under sagta roende 
aflägsnat sig och derunder förmärkte, att Konung 
Knut icke visade någon håg att följa efter dem, 
sjelfva äfven funno betänkligt att göra något an- 
fall, reste slutligen upp sina master, hissade seg- 
len och fortsatte kosan österut inom Svea-konun- 
gpns landamäre, hvarest de en afton lade till vid 
en ort, som kallades Barvik. Konimgarne mön- 

Digitized byCjOOQlC 



IV, Svea Konungmrj af Sig. Rings ait,fi\ Björn iTmida, f^lj 

strade sitt folk och funno, att de icke lidit någon 
manskada ■*''). Det led mot hösten, och Svearne 
längtade att återkomma till sina hem. En natt 
drog derfbre större delen af de Svenska skeppen 
bort. Då Anund om morgonen sporde detta och 
säg, att af hans flotta icke flera än loo skepp lå- 
go qvar, lät han blåsa till husting. Konungarne 
och deras folk gingo dä upp på landet. Sedan tin-- 
get var satt, tog Konung Anund till ordet och fö- 
reställde, huru, sedan så stor del af flottan dragit 
hem, den återstående krigsmagten vore alltför, rin- 
ga, att man någon framgång kunde vänta, om 
man i vidare krigsföretag ville sig inlåta. "Der- 
"före," så fortfor han, ''tyckes det mig rådligast, 
"att fara åter till mitt rike, ty det är godt, att 
"åka hem med hela vagnar; vi hafva på denna 
"krigsfärd förvärfvat stora egodelar, ehuru vi sjelfva 
"länderna icke kunnat behålla; vi hafva något vun- 
"nit, men ingenting förlorat. Nu vill jag tillbjuda 
"eder. Konung Olof, att fara hem med mig och 
Tblifva hos mig denna vinter, och skall eder af 
'^mitt rike blifva tilldeladt så mycket, som J be- 
"höfven till edert rikliga underhåll med det folk, 
'*som eder följer; sedan, när våren kommer, sko- 
la vi taga de råd, som efiter tidens lägenhet sy- 
"nas oss de bästa. Men viUjen J hellre draga till 
INorrige landvägen genom vårt rike, s§. skall äf- 
"ven det jemte allt, hvad J på denna genomfkrd 
'lehöfven, stå eder fritt/' Olof tackade sin svå- 
ger för detta vänliga tillbud, men sade, att, om 

187) l T&ra gamla Chrönikor, äfvensom bo« Saxo» talat om an 
drabbning till lands i Skåne vid Stingapelle eller rlttare S\X 
Capels bro, der Svenskarnc under anförande af Konung 
Emund (Anunds broder) eller , eflcr de Engelska Chronikornay , 
af Ulf och Eilif (Ragnvald Jarls suiicr), som kallas Koniin- 
gar, tynas lidit nSgon afbräck. Men de närmare omstandig* 
heterna acf denna drabbning, och huruvida densamma stitt i 
något sammanhang med tlaget vid Uelge-å , kan af den korta 
barättelsen i Chrönikorna icke utredas. 

Digitized byCjOOQlC 



438 Htdnmtiden. 

han finge råda, skulle de hålla den fbr handen v;jh 
rande hären tillsamman; äfyen lian hade, innan 
han lade ut fråii !Norrigé, haft halftQerde hundra 
de skepp, men sedan hade han aF denna krigshop 
utvalt det hasta och käckaste folket och deraf hii- 
dat den stridshär, han ännu ha4e q var; sä trod4e 
han äfven, att de af Anunds krigsfolk, som dra- 
git hört, varit sådana, som dädlösast voro ocb 
minst gagna kunde, ty han sk^ alla Svea-konun- 
gens höfdingar och härstyrare ännu vara tillstädes; 
man visste ock, ät^ det follj^, som utgjordes af hof- 
män, alltid var 'det käckaste och i vapenbragd 
hättre än ändra; dä härtill äfyei; kom, att 4e med 
kost voro ^ rikligen försej^äa, si var hans; rådi 
att de skulle lig^gia ute pi skeppep hela vintqm öf- 
yer, såsom härkonungar förm)ni \^ade gjort; han 
trodde, att Konung Knut ej sk^ulle länie kunnai 
blifva liggande i Heke-å, emedai^ d,ei: icke voi;e 
hamn för en så stor ilotta som hans; han komme 
således troligen antingen att ^{yrå österut efter 
dem, eller att draga tillKaka till de hamnar, der 
han kunde förlägga sin flotta i säkerhet; i iorra 
fallet hörde de, Änuiid och Olof, vita undan längit 
^t öster, tilk de 'hunnit samla till sig mera folk 
frän landet, i sednare fallet' åter skulle Knut^ folk 
äfven snart; börja att längta hem och hans här in- 
om kort blifva iTörsklQgraTl,' och skulle ipan då se 
till, h vilken lyckan viUe/ beskära segern, Mia be- 
römde högligeii Ölofe ^l, li^ns råd blef gilladt och 
antaget, och spejare utsändes att utkunskapa Kon- 
ung Knuts terehåf vande. 

Knut hs^cfe» di han såg, att de förenade Kon- 
ungarne ställde sin kosa åt öster utmed landet, 
gena<:t' iitsändjt män, som skulle nda långs efter 
kusfén^ gifva' akt. päi de utanföre. seglande, flottorna 
ocTi utforska deras^ förct^ande, PexeDter» dä han 
b}ef, underrättad, att, en stor del^af Svenska flottan 
diragit Iiem, bröt äfven han upp från Helge-å och for 

•Digitized byCjOOQlC 



IV. Svea Konungar, af Sig. Rings att, fr. B; Sm /amsida. 439 

taed hök sitt irigåiiiagt tillbaka till Seland; han 
forlade sin flötfä i Öresund, en del vid Skåne, en 
annan del vid Seland, och begaf sig derpå sjélF 
ined ett ötort följe upp till Roskild. Så snart det- 
ta blef kuhhigt i de förenade Konuns^ames läger, 
ttädde Konungäfhe dch hären åter tillsamman till 
rådplägning. Konung Olof framställde dä, huru 
en del af det, söm nan förutsagt, redan gått i full- 
bordan i föfmödade, att sä äfvén skulle gå med 
Itans Öftiga förutsägelser, och försäkrade, att segern 
Visserligen skulle komma att tillhöra dem, om do 
ihed städighet afLidade tiden och med mod gingo 
ffatH, när det kiltide gälla. Men nu ville Svearne 
t6r ingen del längre qvardröja, ty.de sade det va* 
rz étt stort öräd, att på denna ort afbida vintern 
dcli frosten, emedan det kunde inträffa, hvadicke 
^Ilan plägade ske, att hafvet tillfrös. Det blef 
då beslutet, att Konung Anund skulle segla hem. 
Olof åter stadnäde qvar. Knut hade alltjemt sina 
spejare ute, som instucko sig bland Konung Olo^ 
folk, utdelade penningar åt somliga, gåfvo åt an- 
^ra löften derom och försäkrade alla om den stora 
ynnest, de hade att vänta af Konung Knut. Ef- 
ter Svearnes aftäg sammankallade Olof åter sina 
höfdingar och sitt krigsfolk till rådgörande, hvad 
dem Syntes bäst att nuTföretaga. Då framkommo 
många med sädana råd, som uppenbart påsyfta- 
de att föra Konungen i förderfvet. När Olof hSr- 
af märkte, att han var omgifven af förrädare et- 
ler sådana, som voro Konung Knut mera tillgit 
na än honom, uppgaf han alla förslag på vicraré 
ktigsförrättningar, sände skeppen med redskapen 
och allt det' tunga godset till KaTmarAäs*, att der 
njppiäggas och förvaras, samraanskatfade s^ många 
hästar, som kunde fås, klöfjade på dessa gångklä'' 
dter oclT andra lösöron , tog med dem och sitt folk 
vägen upp genom Småland och Vestergötland, fram- 
dVog Itedligt och stilla, blef derföre allcstädei af 

Digitized byCjOOQlC 



^4o Jledn^lidefU 

inbyggarne ,>på |)ästa fi^^t ^ottstgeit Qsik undfägnad 
och framkom lyckligen till Viken, der han öJEver 
vintern satte. sig ned i Sarpsborg. 

En man vid namn Erling Skialgsson, den för- 
nämsta och myndigaste af alla Norriges länsherrar, 
han och flera Norrman med lionom hade, då Kon- 
ung Olof den föregående våren uppbådat krigsfolk 
och skepp af landet, i stället att draga till sam- 
lingsplatsen för den Norrska flottan, farit öfver till 
Konung Knut i England och med honom under 
sommaren deltagit i krigståget mot Svenska och 
Norrska Konungarne, Nu, sedan krigsrörelsema 
för detta år upphört, for Erling om hösten åter 
hem till Norrige, och med honom följde sändebud 
frän Konung Knut, h vilka medförde en stor myc- 
kenhet penningar; med dessa drogo de, understöd- 
da af Erlings magt och anseende, omkring hela 
landet, tillställde hvar och en de af Konung Knut 
utlofvade föräringar, utdelade äfven åt många an- 
dra rika gäfvor och köpte sä Norriges rike och folk 
ät den Danske Konungen. Efler sådana förutgångna 
underhandlingar kom Knut sjelf tidigt om våren med 
en väldig flotta till kusterna af södra Norrige ; der- 
ifrån for han norr utmed landet ända till Thrond* 
hem, stämde i hvart fylke ting med allmogen odi 
blef allestädes tagen till Konung. Gäfvor och guld 
utöste han med fulla händer, gaf forläningar och 
gods ät alla dem, som vände sig till honom, men 
belönade i synnerhet Erling Skialgsson jemte flera 
af dem, som verksammast bidragit till hansframr 
gäng, med större välden och inkomster, än de till- 
förne haft. Till styresman öfver hela riket satte 
han sin systerson Håkan Jarl. Sedan han derpå af 
länshöfdingarne samt de rikaste och förnämsta bön- 
der till gislan för deras trohet tagit deras söner 
eller bröder eller andra deras fränder och vänner, 
sådana, som tycktes honom tjenhga dertill, lem- 
i^ade han Norrige åter och begaf sig tillbaka till 



Digitized byCjOOQlC 



IV. Svea Konungar j af Sig. JRingt aH, fr. B/Snn Janmda. 44 k 

Dapmark. Konuhg Olof, af alla öf vergif ven, ''eme* 
"dan alla bortlofvat sig för penniBgar/' då han i 
Korrige icke mera fann någon säkerhet, drog, åt-* 
följd af sin gemål och sina ham samt några trög-* 
na följeslagare österut genom £da-skog in i Yerm- 
land och derifrån vidare till Nerike. Der hodde 
en rik och mägtig man yid namn Sigtrygg. Hos 
bonom uppehöll sig Konungen öfver våren. Dä 
sommaren kom, färdades han vidare ned till ku- 
sten af Svea-land, qvarlemimde i Sverige sin ge-« 
mål Astrid jemte hennes dotter Ulfhild, tog der^ 
emot med sig sin son Magnus, född af en trälin- 
na, steg på skepp och for öfver tiUGardarike,der 
han af sin svåger Jaroslav och dennes gemål Inge«> 
gerd blef med stor vänskap mottagen. Under den 
tid, han der vistades, hade han med sig sjdf och 
med de Norrmän, som följt honom, många be- 
kymmersamma öfverläggningar, hvad råd han skulle 
taga. Hans svåger Jaroslav erbjöd honom ett stort 
landskap i sitt rike. Olofs män åter afrådde hon- 
om ifrån att mottaga det hedniska landet, men 
tilktjnrkte fast hellre att vända tillbaka till Norrige, 
der lyckan framdeles månde blifva honom blidare ; 
detta svarade äfven närmast mot Olofs egen ön- 
skan; likväl betänkte han, huru ringa utsigt till 
möjlighet sig tedde att kunna återtaga riket, hvälfde 
derföre i sinnet det uppsåt, att nedlägga sin kon- 
ungsliga värdighet, draga bort till Jerusalem eller 
någon annan faalig ort och der i något munkklo- 
ster i helig andakt åt klosterlifvets pligter egna si- 
na öfHga dagar. Under dessa han^ svårmodiga 
tankar och stora tvehogsenhet, hvarthän han skulle 
vända sig, kom till honom från Norrige hansford- 
na Stallare Björn och medfbrde den tidning, att 
landet var hötdingelöst , ty Håkan Jarl, som under 
sommaren gjort en resa till England, hade på åter- 
vägen derifrån lidit skeppsbrott och omkommit. 
Denna underrättelse, Olofs Norrska följeslagares der- 

Digitized byCjOOQlC 



44) Vednaiid99u 

Vid Ibipq^ide nppmiDingar, men i synnerhet enpfi 
kans sizme djapt verkande dröm med vink och 
iiitfiaiide ord af hans frände, Norriges fordna Kon- 
upg Olof TrjggvasoQ, att återtaga födemeriket; 
dessa förenade omständigheter stadgade, omsider 
hans beslut att återvfinda till Norrigé. Inga lä- 
Kställningar af hans sväger, inga hinder kunde na 
af^räcka honom från ett företag, ''som efter Guds 
'-Ibrsjm sin fortgång hafva måste." I Jaroslavs och 
Ingegepda vård anförtrodde han sin tmga son Ma- 
gnus, ooh sedan han af sin svåger blifvit med h&^ 
står och alla fbmödenheter till resan rikligen för- 
sedd för sig och sina män, till antalet nära två- 
hundrade» haröt han efter Julen upp från Kiew, 
hufvudstaden i södra Ryssland, drog, medan Vin- 
tern varade, öfver det vida landet fram till ki:H 
sten, utsköt om våren sina skej^, landade först 
vid Gottland, styrde sedan uppåt till Svithiod, 
1d|^ ni i Mähren och höll fram ända till Upsala 
åmynning. Det var på alla sidor ett gIäd|emote, 
fiäga SJoBongasagorna, då Olof Digre, hans gemål 
Astrid och hans svåger Anund jemte deras ömsesi- 
diga vänner åter råkades. Kcmung Anund und- 
fägnade sin svåger på det hasta sätt. 

Eftev Håkan Jarls död fruktade de stora Ifins- 
herrame i Norrige mycket, att Konung (Mof torde 
hegagna detta tillfälle att söka återvinna sitt rike; 
de hade derföre spejare ute i Danmark, i Sverige 
och öfverallt omkring, för att i tid f& underrät- 
telse om Olofs företagande^ Så snart derföre hans 
ankMisl: till Sverige blef i Norrige bekant, utsän- 
des krigsBudkaflar kring helti landet, hela altmb- 
gen uppbådades, och i ovisshet, från h vilken sida 
Olof skulle infaUa i landet, skipades hären i tvän- 
ne stora» lu^pav, af hvilka* den» ena drog österut, 
den. andra norrut. Om dessa rörelser och den i 
hekk Monrige mot honom herrskande fiendtliga sin- 
nesstämning' fick Olof kunskap genom sina ut^^kic-- 

Digitized byCjOOQlC 



/f% Svea Konungar^ f{f^^* Hil}$9^(^ttj/r. B Jörn Jernsida, 44? 

kade, hviU^a ^fr^fl^ honom ifrån att intaga d^r i 
landet; han icke d^e^s mindre vidlxlef silt en g^Jj^ 
fattade beslut oc)i anhöll hofi sin svåger Konung 
^nund 'Om hjelp och undsättning. Det finnes ipk^^ 
att 4nund ^fter det $ista gemensamt med Olof fö- 
retagna ]irig$tåget mot ]^onung Knut vidare (agit 
någon del i fiendtlighetema mellan dessa Konun* 
gar» troligen emedap han fann betänkligt att blott-- 
sjtälla ^ig for en Kqnung, som i kampen mot en 
öfvernfiägtig fiende icke hade stöd af sitt eget folk; 
då man icke heller finner» att Knut med någjp^ 
fiendtlig|ipt^r eller härjningar på de Svenska I^u-r 
sterna h|imnat$ det fiendtliga infallet i Danmark» 
^ är icke osannolikt, att mellan Svea- och Danai? 
konungarne föregått fredsunderhandlingar, d?m vi 
icke känna. Till Olofs begäran svarade nu Anund» 
det Svearne voro mycket ovilliga att kriga f4 
Norrige; hvad han emellertid utan folkets ovilljst 
Qch missnöje kunde åsts^dkomma till sin svåger^ 
bis.tånc^i det vore. han bensken att göra och vUIq 
siyiedes gifva honom tillstånd, att draga öfver lavH 
det oph sjelf fQi;skaSa sig så mycket folk, somfrir 
vil^]^gt ville ^ölja t^onom; dessutom skulle han bland 
Koiji.ungens hird- e]|ler hustrupper få utvälja sig 
fyrahundra d,Q. ^tri4^^d$l^ och med vapen bäst ut^ 
i:ustade män. Koj;mng * Olof mottog tiUbudet oeli 
redde sig till uppbrott. Han, drog upp i landat 
genom skogarna d^n yäg, Sv/earne visade honoms, 
och kom fram i ;$Ödra Dajl^ma eller c^n. nuvarande 
Öster-bergslagen, fordoi^i kiaUafil J|e£ipj;)äraland !^^)« 
I byggderna deromkifing utsände h^n sina bpdskeqp» 
uppmanande de mänt.^om genom, krigsbyte ville för-r 
värfva sig egodolajr, eUei: bekomma de förverkad^ 
egendomar, Konungei}s, oyännpr i, Norrige inp^^har 
4e, att infinna sig 09!^ yi^ra honom följakftiga p& 
tåget till Norrige.; . I nAgol; landskap af Svithiod 
bodde en man, som kaUacks Dag Ringsson^ son 
»88) Jfr Gcijcr, Sje, R H, L 

Digitized by VjOOQiC 



444 Hednatidtiu 

af Konung Ring på Uplanden i Norrige, densam- 
ma, som i de första åren af Olof Digres regering 
blifvit landsförvist '®*); Ring och hans son Dag 
hade då flyktat till Sverige, der satt sig ned och 
af Olof Skötkonung fått något land eller län att 
råda öfver; Ring säges, att i rätt linie hafva ned- 
stammat från Harald Hårfager genom dennes son 
Dag, till följd hvaraf Dag Ringsson var af YngUn- 
games ätt och således en frände af Olof Digre. 
Till denna Dag Ringsson skickade Olof och uppmun- 
trade honom att rusta sig med all den härsroagt, 
han kunde åstadkomma, för att deltaga med hon- 
om i krigståget; han skulle till helöning derför, 
så vida Norrige kunde återeröfras, der bekomma 
icke mindre land och rike, än hans föder tillförne 
egt. Dag var en snar-ordig och snar-rådig man, 
hastig till sinnet och dristig, men icke vis och 
forsigtig. Vid budskapet från Konung Olof vak- 
nade hos honom en stor åtrå att återkomma till 
sin födemebyggd, han samlade sig folk och fick 
nära 1200 man, med hvilka han skyndade till sin 
frändes bistånd. Från Norrige kom Harald Sigurds- 
son, Konung Olofs half broder, en femtonårig 3mg- 
ling, nien stor till vexten och manlig till krafter 
och mod; han och flera andra af Olofs vänner ha- 
de tillhopaskaffat 600 man, tågade med dessa ut 
från Uplanden i Norrige öfver £da-skog in i Verm- 
land, togo derifrån vägen öster öfver skogarna in 
i Svithiod, frågade sig der före om Konung Olofs 
f&rd, drogo efter honom och upphunno honom i 
Järnbäraland. Härifrån fortsatte nu Olof sin färd 
vidare med den samlade hären. Tåget gick än 
genom skogsbyggder, än genom ödemarker och of- 
ta öfver stora vatten; för att komma öfver dessa, 
hade man farkoster, hvilka mellan sjöarna måste 
dragas eller bäras; till skjul om nättema uppbygg- 
des kojor, hvilka ännu i långa tider derefter fun- 

189) Jfr ofyaii s. 377 mA 378 samt 4^0 not 17$. 

Digitized byCjOOQlC 



IF. Svea Konungar j af Sig. Rings oit^fr. Bjom Jfernuda. 44^ 

nos qyar och kallades Olofs bodar. Då hären 
ändtligen kom fram till Jemtland, delade den sig 
i trenne hopar, som hyar tog sin serskilda väg 
norrut till Kölen. Med Konungen tågade Norr- 
manna-hären; Dag for en annan väg med sina män ^ 
och Svearne förde sin här på den tredje. 

På de stora skogarna, h varigenom tåget hit* 
tills gått och ännu gick , träffades icke sällan skogs-> 
inbyggare eller så kallade stigmän och röfvare. 
Många så väl af dem som äfven från de bebyggda 
trakterna stötte till Konungens här. Namngifna 
äro tvänne bröder, Gauka Thorer och Afar- 
fäste, skogsmän och stora vålds verkare; de hade 
aldrig varit i strid, der man slagits efter krigsord- 
ning , hvarföre, då de fornummo Konungens fram- 
tåg genom dessa marker, en stor lust hos dem upp- 
stod att se en konungahär i slagordning och att 
sjelfva i konungastrid prof va sina krafter; de kom- 
mo till Konungen med trettio följeslagare och er- 
bjödo honom sin tjenst. Dessa bröder voro tilL 
vexten större och till krafter starkare än andra 
män, dessutom väl beväpnade, djerfva och modi- 
ga karlar, som icke trodde på någon annan Gud 
än sin egen styrka och kraft. Konungen ville, att 
de skulle låta döpa sig och tro på Christum samt 
Gud Fader, deras skapare. De sade nej dertill, 
och Gauka Thorer sporde Konungen, om i hans 
här någon funnes bland de Ghristna männen, som 
vuxit högre i vädret än de bröderna. Men utan 
afseende härpå vägrade Olof att intaga dem i krigs- 
hopen, så länge de voro hedningar. De gingo så- 
ledes bort, men följde dock efter hären på dess tåg 
öfver fjällen , och till dem sällade sig många andra 
skogsmän. Påi andra sidan om Kölen, sedan Konun- 
gen kommit ned i Yerdalen till Stafsmyrarna, mön- 
strade han sin krigshop; då befunnos deribland nio- 
hundra man, som ännu alla voro hedningar; dessa 
utgallrades, emedan Olof icke ville hafva med sig 



Digitized 



by Google 



446 Sednatidtn. 

i stridefi andrå än Cliristna; hedningarna gingå af- 
sides och rådgjorde; fyrahundrade af dem beslöto 
dä att efltérkOD^ma Konun^eni villja och lata döpa' 
sig; de öfriga vägrade dertillöchrdrogobért. Bland' 
dem, Äom qvarstadnade, béfunnös äfveh bröderna^ 
Gauka Thorer odi Afarfaste jérirté deras följesh-^ 
gare, ty de ville för kigen del Vända hem, utan 
att hafva varit med i striden, och då Afarfaste yt- 
trade benägenhet att gä Öfver pä böndemas sida, 
hvarest de utan något villkor torde blif^a mottag- 
na, erinrade Thorer deremot, att det vore heder- 
ligare strida med Konutagen, och lade dertillr^om 
"jag skall på någon Gud tro, så är mig intet värre' 
"att tro pä dfen hvita Christ, än pä någon annan 
"Gud; derföre är mitt råd, att vi låta döpa oss, 
"efter Konungen sä ändtligen hafva vill, och se- 
"dan gä vi med honom i striden." Deruti instäm- 
de alla, gikigo till Konungen och gäfvo sitt beslut 
tillkänna. Då blefvo de af presletna döpta och af 
biskopen med händernas p^Iäggnihg och den heliga 
smörjelsen välsignade. Till Konungen kom äfven 
en man, som genom sitt utseende väckte allasfbr- 
undran; icke nfigon af alla dem, som under déttå 
tå^ inställt sig vid hären, liknade honom; han var 
till vexten sä reslig, att äfven de mest storvexta 
män i Konungens här icke räckte honom längi^ 
än till axlarna; icke mindre utmärkte honom hans 
prydliga hår och hans manligt sköna ansigtsbild- 
ning; öfver lifvet var han beklädd med en ring- 
brynja; pä hufvudet bar han en präktig hjelm och 
i handen ett stort guldbelagdt spjut, hvars skaft 
vdr sä tjockt, att knappt någon kunde med handen 
omspänna det; hans sköld var röd, och svärdet, 
h varmed, han sig omgjordat, mycket prydligt och 
kostbart. Denne man gick fram till Konungen och 
helsade honom. Konungen betraktade honom och 
sporde efter hans namn och härkomst, och från 
h Vilket land han var. Han svarade, det han ha- 

Digitized byCjOOQlC 



3^^. Svea Konungar^ af Sig» Rimgt atåj/ir. Björn Jtmsida. 44f 

i^ sin slägt i HdsiDgland ock inakiånåf odi att 
fBtU hette han Atnlidt Gellina^ Bmm Hadbn 
iBur Konungen väl bekamt; han såg nu fraflsfSr sig 
len man, han länge af ryktet hade kiiiit oclKmyc^ 
bet önskat att fä se. Dä Isländarem Thoroddi 
Inovres^m och hans följeslagare pä sid fl^^kd hån 
femtland "^) länge irrade omkring i ödamarken^ 
kommo de en afton midt i djupaste skog^en^ till en 
kitea gärd, der de träfiade en ovanKgt högvext 
man, klädd i guUpryddaskarlakansUäd^r; handled-» 
»gade dem till Sälohuset, ett för yäg£sitande mel- 
lan Throndhem och Jemtland pä skogen uppbygdt 
h^rberge, och sedan han derefter visat dempästi- 
gen» som ledde öfyer fjällen till Norrige, framtog 
han vid skilsmässan den silfvertallrik, pä h vilken 
han ätit sin morgonvard, rentorkade den med en 
bordduk och gaf den ät Thorodd att framiemnas 
tiU Konung Olof som gäfva jemte helsning frän 
Amliot Gellina. Det synes, säsom denna numnens 
qamn varit vidt bekant, men hans härkomst och- 
le&iadsöden äro oss okända. Konungen tillspor- 
de honom, pä hvilken Gud han trodde? Arnliot 
svarade, att han förtröstade pä sin egen kraft och- 
styrka och hade hittills befunnit sig väl dervid, ''men 
'*nu," tillade han, "vill jag hdlre tro pä dig. Kon- 
''ung/* Dä sade Konungen: "om du vill tro på 
"mig, dä måste du ock tro pä det, söm jag lärer 
"dig;, ty skall dus tro, att Jesus Christus hafver 
"skapat himmel och jord och allt folk> och till 
"honom skola komma efler döden all» menniskor, 
"som äro goda och rättrogna/' Detta förekom Arn* 
liot nägot svårt att fatta; han hade vSl hört talas 
om den hvita Christ, men hade sig ingenting, kun^ 
Digt om hans magt, eller hvaröfver hanegde att 
råda. Konungen företog sig dä att undervisa hoff^ 
om om Guds allmagt och om Christendomens huf- 
vudläror. Derpå- mottog, Arnliot dopet. 

IQ») Jfr ofran t. 4a5 ff. 

Digitized byCjOOQlC 



44^ Hednatidené 

Sedan Konungen mönstrat och räknat sitt folt 
och funnit stridsmännens hela antal uppgå till nå- 
got öfver 3ooo man, undervisade han dem om den 
ordning, hvar och en under det vidare framtaget 
och äf ven i sjelfva slaget hörde iakttaga. Han in* 
delade hären i trenne hufvudhopar, den ena» be» 
stående af Konungens hofmän samt det folk, som 
kommit till honom från Norrige, den andra af det 
manskap. Dag Ringsson anförde, den tredje åter af 
de män, Svea-konungen lemnat till hjelp, jemte 
dem, hvilka under tåget genom Sverige frivilligt 
gifvit sig till hären; af dessa, corpser skulle den 
första, Norrmännen, utider Konungens eget baner 
intaga midten af slagordningen eller hilda centern. 
Dag Ringsson der^mot med sitt folk under sitt ser- 
skilda baner utgöra den högra, Svea-konungens mäih 
äfven. under sitt eget Baner den venstra fljgehu 
Hvardera af dessa hufvudcorpser fördelades inom 
sig uti serskilda hopar på det sätt, att de, som 
fränder eller vänner voro, stodo tillsamman uti 
samma hop eller sveit, emedan man trodde, att de, 
som bäst kände hvarandra, äfven uti striden skulle 
bäst understödja och försvara hvarannan. .. Dessa 
hopar eller sveiter skipades sedan åter uti vissa 
fylkingar eller leder, på det hvar och en måtte 
veta sitt rum, och såsom Konungens här var li- 
ten, böndernas myckenhet åter stor, den förra så- 
ledes lätt kunde öfverflyglas, anordnades så^ att 
fylkingarna skulle ställas tunna, det vill säga, le- 
derna icke ordnas djupa , på det slagordningen mät- 
te hlifva lång. Till kännemärke skulle Konungens 
alla stridsmän hafva på sina hjelmar och sköldar 
det heliga korstecknet med hvit färg, och i stri- 
den skulle deras lösen vara: "fram, fram, Christ- 
'män. Korsmän, Kongsmän!" Hvar och en förma- 
nades att noga lägga märke till, på hvilken sida 
om fanan han skulle stå, och att hvar intog d^ 

rum 



Digitized 



by Google 



. . \ 

tf^* Svea Konungar jof Sig^ Rings ätl^/r. BjSrn Jernsida. 44^ 

rum, hoxkmi blifvit änvist; natt och dag skulle alla 
vara i sina fulla vapen, emedan man. nu framtå- 
gade i ett fiendtligt sinnadt land och icke bland 
vänner. Krigshöfdingame tillstyrkte, att man på 
framtaget i Throndliemsbyggden skulle framfara med 
härsköld genom alla härader, bortröfva alla egode- 
lar och brätma hela byggden, dels för att straffa, 
bönderna derför, att de svikit sin Konung, dels 
fifven för att derigenom afsöndra en hop från bon- 
dehären, emedan många, när de sågo röken och 
lågan från sina gårdar och hus och dervid tänkte 
på sina hustrur, sina barn, sina öfriga vänner och 
Jränder och sina egodelar, då skulle skynda hem 
for att taga vård om de sina och rädda, hvadräd.- 
dLas kunde; och begynte några att öfvergifva hä- 
ren, skulle snart lederna iblifva glesare, emedan 
böndernas art vore sådan, att det råd, som nyast 
var, det var ock för alla behagligast. I detta till- 
styrkande instämde alla så mycket hellre, som de 
trodde sig vinna gods och penningar genom byte 
43ch rof. Konungen åter, sedan han äskat ljud, 
.sade, att väl hade han tillförne låtit bränna bön- 
dernas gårdar och^egodelar samt flera sådana svä- 
xa straff öfvergå dem; men detta hade skett der- 
för, att de af vikit från den rätta tron, åter bör* 
lat sitt afgudaoffer och icke velat akta hans ord, * 
4lå han hade Guds rätt att påstå. Att de svikit . 
sin Konung och traktade ^fter hans lif, vore väl 
Sfven en stor missgerning, dock vida mindre än 
den förra. Jlvad de förbrutit sig mot Gud, hade 
han icke kunnat cfverse och lemna ostraffadt; uti 
sin egen sak hade han något större frihet att till- 
gifva böndemas brott. Derföre var det hans vill ja, 
att alla stridsmän, som följde honom på detta här- 
tåg, skulle framfara fredligen och icke föröfva nå- 
got härjande eller brännande. Han ville söka att 
komma till förlikning med ^bönderna; kunde detta 

Sv. F. fl. i D. 39 

Digifized byCjOOQlC 



45^ Bednutidtfu 

&ke, vore det Täl; xriåste åter vapnen afgSra triM 
tan, så hade de. Konungens män och krigare »tvfiii- 
ne saker att besinna: för det första, att, om stri-j 
denutföUe olyckligt, vore det ingalunda rådligtatt 
hafva med sig något röfvadt gods; för det andra 
åter, om de segrade, så skulle de taga arf efter 
dem, som nu stridde mot sin Konung, ty ehvad 
dessa föllo eller togo till flykten, så hade de i 
begge fallen förbrutit gods och egendom, och di 
vore det godt att fä tillträda stora gårdar och pryd- 
liga hus; men det, som uppbrändt var, hademan^ 
ingen fördel af, och med rängods plägade dess-^ 
utom så tillgå, att det mesta deraf förspilldes, ock; 
minsta delen kom till nytta. Boskap tul slagt samt^ 
annan mat, som man behöfde till föda för sig,| 
skulle man taga ; äfven skulle man gripa och ned- , 
hugga spejare frän bondehären, der sådana träffa^ 
des, men ingen annan skada göra. Sedan sålundtj 
var taladt, och Konungen förberedt allt och sörjt^ 
för nödig ordning under framtaget och i slaget,| 
bröt hären äter upp från Sta£smyrama. På det^ 
landet icke alltför mycket skulle betungas, eller^ 
emedan man fruktade att icke finna tillräcklig matj 
för hela hären, derest denna tågade tillhopa genonii 
samma byggder , vidtogs den ordning, att Dag Riogs-j 
son med sitt folk skulle draga på norra sidan gen- 1 
om dalen, Konungen åter med den öfriga hären, 
framtåga den allmänna vägen. 

' Vid Stiklastad, nära intill Sula-elfven, vid pass 
nio mil i norr från Throndhem, stötte Konuogens^ 
här pä böndernas. Denna säges hafva varit 10,000 i 
man stark. Dess medlersta, starkaste och förnäm- 
sta hop bestod af Throndhems och Halogalands 
inbyggare, flyglarna åter af det folk, som kommit 
från det öfriga Norrige; härens slagordning var 
både lång och djup; främst i spetsen af medlersta< 
hopen, vid hufvudbaneret, midt emot Konungensj 
baner, ställde sig alla de, som buro till Konung 

Digitized byCjOOQlC 



T. Svea Konungar^ af Sig. Rings åit^ fr. Björn Jmuida. 45i 

Mof det, bittraste hat eller hade någon enskilt oför- 
tttt att hämnas, bland dem en Thorsten Knarrar- 
med (skeppsbyggare), från hvilken Konungen ha- 
le tagit ett stort och nytt köpmansskepp som bo- 
er för begångna måndråp; en annan åter, Thorer 
lund, hade förlorat fyra anför vandter af högt an- 
eende och stor myndighet, h vilka alla för åtskil- 
iga brott blifvit på Konungens befallning afdaga- 
agna; denne Thorer utvalde bland sina huskarlar 
Ifva de starkaste och käckaste män; med dem 
täUde han sig vid hufvudbaneret och gaf sitt upp- 
åt tillkänna, att han med sina karlar icke ärnade 
nläta sig i handgemäng med någon, förrän han 
ick Konungen sjelf i sigte, åt hvilken han, för att 
lämnas sina fränder, ämnade huggen med otröttad 
irm; många andra eldades af ett lika begär efler 
lämnd, och Länshöfdingarne uppäggade på allt sätt 
löndema till en käck och manlig strid , bädo dem 
loga hafva i minnet de oförrätter. Konungen dem 
illfogat, och sade, att sent eller aldrig skulle de 
lekomma ett bättre tillfälle än detta, att hämnas 
in harm och frälsa sig från den nöd och träldom, 
lan dem pålaggt; en feg karl vore den» som nu 
eke stridde med mannamod; ty saklösa voro icke 
Le, som de hade emot sig, och ej skulle Konun- 
;en spara dem, om tillfälle dertill gåfves förlion- 
»m. Bondehärens lösen var: "fram, fram, Bonde- 
mänr 

Natten före slaget låg Konungen med hären 
ite under öppen himmel» alla i fulla vapen under 
ina sköldar. Konungen vakade länge, bad till 
jud för sig och sitt folk, och sof litet. Mot mor- 
gonen inslumrade han, men vaknade strax åter, vid 
let solen uppgick. Det syntes honom ännu förti- 
ligt att väcka hären ; han frågade efter Tliorraoder 
tolbrunar Skald och bad honom sjunga ett qväde. 
Dä reste sig Tliormoder upp och qvad med sä hög 

29« 



Digitized 



by Google 



45a Beänalidtn, . 

röst, att, det hördes öfVer hela hären, Bjarkamaj 
det gamla: 

Dagen är upprunnen, 
Hanens vingar dåna. 
Tid är för kämpar 
Till strid ätt gå. 
Yaker upp, vaker upp^ 
Tappra män, 
Alla J ädle 
Konunga-tjenare ! 

Harald, du hårhändte, 
Rolf, du skjutande, 
Ättgoda flock. 
Som flykt ej känner: 
Jag er ej vacker till vin. 
Icke till qvinnoglam; 
Upp eder jag väcker 
Till hårda bardalekar. 

Hären** vaknade af skaldens sång, och sedii 
han sjungit qvädet till ända, tackade honom mSit 
nema alla, bi^römde qvädet och kallade det Hus< 
karla-hvöt (Huskarla-äggelse). Äfven Konungei 
tackade skalden, tog fram en guldring, som vägd 
en half mark, och förärade honom den» Samnd 
morgon ryckte Konungen fram till Stiklastad, in- 
tog en höjd, uppreste haneret, ställde hären islaj^. 
ordning och ^höll till krigsmännen ett uppmuntran- 
de tal, manande dem att härda sin hug ochgådii 
steliga fram i striden, '^i hafva," så talade Kan 
'"en god och stor här, odi fastän bönderna äroflé 
'Va till antalet, råder dock Gud för segern. Del 
"vill jag förkunna eder, att jag ej ärnar fly ur det 
"ta slag. Antingen, skall jag segra öfvér bönderna, 
*'eller falla i striden. Vill jag ock innerligen bed- 
''ja, att den lott mig må tillfalla, som Gud ser n^j 
"Mst gagnelig vara. Derpå skola vi oss förtrösta 
"att vi hafva rättmätigare sak än Hondema, oA 
"derpå tillika, att Gud månde efter denna kan^ 
"gifva frid för oss och vår egendom,, eller, om v 

DigitizedbyCjOOQlC ; 



ir. Svea Kommgatj a/Sig. Ringt an, fr. Björn JTemsida. 45S 

%Ila, skänka oss mycket' större lön /för hvad vi 
^r pä jorden mista, än vi sjelfva förstå att on- 
dska. Men om det är mig beskärdt att öfverlefva 
''detta slag, då skall jag vedergälla enhyarafeder 
^effcer förtjenst och eftersom han går frain i stri- 
"den, ty vinna vi seger, för jag nog både land och 
"gods att skifta mellan eder. Görén första anfallet 
"det hårdaste, som möjligt är, så varder utgången 
"snart afgjord; är härarnas antal olika, så måste vU 
"vänta segern af ett kraftfullt anfall, ty det blif-^ 
"ver oss tungt, om vi nödgas strida, till dess vi 
"tröttna, så att folket förlorar stridskrafterna; vi 
"ega mindre folk till ombyte, än de andra, af 
Hivilka somliga gå fram, medan de öfriga hålla sig 
*betäckta och hvila; men om vi göra det första 
"angreppet så manligt, att de, som äro främst emot 
^oss, måste vika, då skall hvar falla öfver annan, 
och deras nederlag blifva större i samma mån sotta. 
"de äro flera tillsamman." Af detta Konungens tal 
ioDno sig alla mycket uppmuntrade, så att de in- 
^kördes äggade hvarandra att i denna strid visa sin 
mannakraft. En olycka var det emellertid för Kon- 
lingen, att Dag Ringsson med sin hop icke hann 
fram till stridsplatsen före slagets början; det kom 
troligen deraf, att han tagit en längre omväg; deri- 
genom felades den högra flygeln af slagordniiigen, 
oeh Konungen måste från centern afskilja en del 
ibr att intaga Dag Ringssons rum. Såsom öfligt 
tar, tog »Konungen sjelf sin plats vid hufvudbane- 
Tet och var der omgiF^en af de starkaste och käc- 
kaste män, hvilka omkring honom likasom bildade 
en borgmur af tätt sammanhållna sköldar; främst 
i spetsen, framför baneret, stodo de resligaste och 
liandfastaste män i hela hären, en Arnliot Gellina, 
Gauka Thorer och Afarfaste med deras följeslagare; 
mnanför sköldborgen äter, vid sidan af sig, ställ- 
tje Konung Olof sina jskalder, Thormoder Kolbru- 
nar-skald, Gitzor Gullbrar-skald och Thor fin Mun- 

Digitized byCjOOQlC 



454 Bcdnmtidtn. 

ner» att de sjelfva skulle Tara yittneii till de li|el 
tedater, de sedan månde besjunga, och icke behol 
Ta att inhemta dem af andras sfigner. Konungen ha^ 
de i ena handen ett spjut, i den andra en hTit skoUj 
hvarpå det hehga korset var iiked guld inlagdt; hro- 
stet och lifvet voro betäckta af en ringbrynja; 
hufvudet bar han en gyllene hjelm och vid sidal 
ett svärd, som kallades Hneiter och ansågs att jm 
ra det bästa och skarpaste svärd, som finnas kua^ 
de; dess handkafla var med guld kringlaggd. 

Den 39:de dagen i Juli månad år io3o. 
Tar en Onsdag '*'), kort före middagstidoi, 
ryckte bondehären. Dock börjades slaget icke strax, 
ty bönderna, sedan de kommit nära intill Komm- 
gens här, gjorde åter halt, emedan de ville aflMda 
framkomsten af sina eftersta hopar, och Konungen, 
som väntade pä Dag Ringssons framkomst, påskyn- 
dade icke heller slagets början. Mer än en timnu 
stodo begge härarna i hvarannans åsyn så nära, att 
man kunde tala till hvarandra. Då sökte Konun- 
gen att utröna tänkesätten hos anförame for be»- 1 
dehären, och huruvida hopp vore att komma tiU 
någon förlikning med bönderna. Man svarade hon- 
om: "du skall nu fä slikan fred af oss, som mån- 
"'ga tillförne af dig undfått, och skall det nu vär- 
jda dig vedergäldt." Klockan i på dagen utio- 
Eades böndemas fältlösen, hvarpå af hela bonde- 
ären upphäfdes ett väldigt anskri, som från Kem- 
ungens här besvarades, och striden begyntes. Da- 
gen var vacker 9 och solen sken klart; men strax 

X9<) N^gra anUga tU Aret xo3a eller to33 slsom Olof den He- 
liges iödsår; men ntoQ det att flera gamla fiSrfattare liestlmdt 
nppgifra Iret io3o , &r detta Ir af alla dem * som kiuuia koai- 
ma i friga» det enda, i hvUket den 99 Juli inträffar på ea 
Ootdag. Jfr Halienberg» Jnm. till Lag. Sv. JL B. IL 
' Ovissare dcrcoiot 'Ar, hvilket år Olof tillträdde regeringea 
clicr från EnffUnrJ kom öfrer tUl Norrige. Vi hafva ofran, 
p& fiTunå ftf Sdirlcisons uppgiitcr, antagit Uret 1017. Men ile» 
ra skäl syaas gt'*r% sftimoUkare, att å<^ rarit Ir loiS. 



Digitized 



by Google 



If^. Svea Konungar j a/Sig. Btngt ait^fr. Björn Järnsida. 4fr5 

Mk;er stridens början slog sig en rodnad öfver him«> 
inelen och öfver solen, hvarpå följde ett mörker, 
som Tarade intill kl. 3 på eftermiddagen '^^). 
Från höjden, der Konungen uppställt sin här, stör«> 
tade denna ned pä bönderna med sådan häftighet, 
att bondehären svigtade och ryggade tillbaka så 
långt» att bröstet af Konungens slagordning kom 
att stå der» hvarest böndemas sista leder tillförne 
stått. Det var då nära, att hela bondehären kom- 
noit i fuU oordning, och många ville redan kasta 
såg . på flykten. Men Länshöfdingame ställde slag- 
ordningen åter till rätta» äggade bönderna och för- 
de dem på nytt tillbaka i striden. De gjorde då 
ett häftigt anfall på alla sidor; alla de främsta hög- 
go med yxor och svärd, de närmaste intill dem 
stötte fram med sina spjut, de eftersta sköto med 
pilar, eller slungade stenar» eller kastade hand- 
yxor och handspjut och alla öfriga slag af kast- 
vapen. Striden blef nu mycket ödande. På begge 
sidor skedde stort nederlag af folk. 

Svearne, som med milda Konungen 
Östan ifrån kommo, då striden vexte till, 
I klara blodströmmen vadade: 
Mång kända ting ]ag säger >''}• 

Framför Konungens baner stupade Amliot Gel- 
lina, Gauka Thorer och hans broder Afar fäste med 



B^) Efter en af Professor Pros.perin i UpiaU år 1780 gjord 
uträkning, har ir xo3S d. 39 Juni kl. 11 i f. m. en solftr« 
mörkelse tilldragit sig, som i Norrigc kunnat rara total Tid 
middagstiden. Men utom det, att alla gamla oppgifter be* 
stämma Sret io3o sSsom Konung Olofs dudsar, har dessatom 
den helige Olofs högtid frän ålder varit 6rad den ag Juli, 
och icke den 39 Juni. Mörkret pa Olof den Heliges dfidsdag 
har väl varit förorsakadt af mycket svarta moln , och den tro 
fir derefUr infallande solf&rmörkcUcn har troligen sedan hlif- 
vit hänförd tiU Konungens dOdstid, för att, sedan Konung Olof 
blifvit förklarad för helgon, af detta mörker gifva ännu mera 
märkvärdighet åt hans dödsdag. Hallenbcrg, 1. c. 193) Sig- 
va t sr s verser, iios Sn, Sturi. 

Digitized byCjOOQlC 



456 * Hednatiden, 

alla deras följeslagare, dock icske förr» än hvsar af 
dem nedlaggt en man eller två, och somliga äima 
flera. Ledemji af Konmigens här hörjade att för- 
tunnas, t synnerhet framför baneret, der striden 
var hårdast och skarpast. D& befallte Konungen, 
att märket (baneret) skulle bäras längre fram, sjelf 
följde han efter odi gick derpä utur sk^dborgea 
fram i huggstriden att ersätta de fallna lederna. 
Med Konungen följde hans skalder och aHa de star- 
ka, modiga, val beväpnade kämpar, som hittiUs 
omgifvit honom. Då böndwna nu fingo se ian- 
dgtet den stränga Konungen och hans hrimiande 
ögon, blefvo de så förskrädita, att många ville ka^ 
sta vapnen och taga till flykten, såsom Sigvatari^ 
en af Konung Ohfs skalder, derom qväder: 

— — — del grufligt var 
För de spjutbeväpnade inäD| 
Att striddjerfTa Olof 
. I skarpa Lejonsjnea skåda. 
Ej tordes Thrond^rna 
I hans ögas ormglans blicka- 
Så forfarlig dem 
< Uerse-Di*otteD syntes. 

Men Länshöfdingarne uppmuntrade bönderna» 
Konungen högg till Thorgeir af Qvistestad tvärt 
öfver ansigtet med sådan styrka, att hugget be»** 
tog näsbucklan på hjelmen och nära klöf helahuf- 
vudet nedanför ögonen. När Thorgeir föll, sade 
Konungen: "nu är det sannadt, hvad jag tillförne 
"sagt dig, Thorgeir, att du ej skulle segra i stri- 
"den mot mig." I det samma stötte Konungens 
banerförare, en åf hans trognaste män, ThordFo* 
lason, d$n förgyllda banerstången i marken med så* 
dan kraft, att den blef stående; Thord hade fitt 
banesär och föll med hjelteära vid det baner, han 
manligt framburit i striden. Derefter stupade vid 
Konungens sida hans skalder Thorfin Munner och 
Gitzor GuUbrar-skald, den sednare, sedan han käm« 

Digitized byCjOOQlC 



IF. Svea Konungar j af Sig. Rings äitj fr. Björn Jernsida. 457 

pat mdt \«Vfl man på en gång, 'fiträckt den ena till 
marken och sargat den andra. • Midt under dessa 
kändelser; och då striden rasade som häftigast , 
firamkom Dag Ringsson till stridsplatsen; han upp^ 
reste genast sitt haner och ställde sitt folk i slag- 
ordning; men solen var undanskymd, dagen mörk, 
och h^ge härarna i sådan handgemäng medhvar- 
afidra» att Ringsson med säkerhet icke kunde ur- 
ddlja, hvilka voro fiender eller vänner; han kun- 
de derföre icke genast göra något fiendtligt anfall, 
laen vände aig dock mot fiendens vénstra flygel. 
Emdlertid stridde Olof främst vid haneret jned 
stor tapjperhet såsom- en man, den der hos sig fast 
besltttit, att icke öfverlefva sitt nederlag. Omsi- 
der kom han i kamp med Thorer Hund, denssnn- 
ma, som föresatt sig att i striden förnämligast $ö- 
ka Konungen. Thorer hade i Finmarken hekom- 
mit tolf rehndunspelsar^ hvilka af de troltkunniga 
Finname 9 aå trodde man, hlifvit gjorda så hårda 
och sega, att de motstodo huggen vida hättre än 
eö ringhrynja* Konungen högg till Thorer tvärt 
offer skuldrorna, men svärdet häftade icke på den 
håriga lappmudden, som vid hugget gaf ifrån sig 
likasom en damrök. Sedan de hegge med hvar- 
andra vtsxlat flera hugg, • men Konungen Mött 
kunnat såra Thorer i handen, sade han till sin 
Stållare Björn: ^'slå du hunden ihjel, som intet 
"stål eller jern Wter på.'*' Björn vände yxan om 
i handen och ramade med hammaren så hårdt i 
Thoters axel, att denne raglade vid hugget; han 
fattade dock åter fast fot och rände nu tillbaka 
att spjut mot Björn så lyckligt, att det träffade 
honom i midjan och gick djupt in. "Så stinga vi ' 
"björnar!" ropade Thorer, då Björn föll. Nästan 
aua Konungens trognaste och starkaste kämpar 
hade fallit, och in på honom sjelf trängde nu allt 
hårdare hans hätskaste fiender, som sfurit hon- 
om död och undergång. Konungens hje^m, brynja 

Digitized by VjOOQiC 



458 Bednatiden. 

odi sköld skyddade hoiH»ii dock mot många hunf^ 
och sjelf fbrde han svärdet raed mycken kraft odb 
Mlde ännu till marken en nära frände till Kalf 
Arneson, hufvudanforaren för bondehären ochaiaf 
de myndigaste Länshöfdingar i Norrige. Men detU 
yar äfven hans sista bedrift, ty Thorst^i Knarrar* 
smed högg i detsamma till Konungen ,med sin yia 
och mattade hugget sä, att det träffade Konui^eD 
i venstra låret, strax ofyanför knäet. Af detta 
hugg seg Konungen ned mot en sten^ kastade 
SYärdet ifrån sig och bad Gud hjelpa sig. Tkor« 
sten Knarrarsmed fick sjelf i samma ögonblick sia 
iKine af en Konungens man, som stod vid hans 
sida. Men Thorer Hund fulUbljde, hvad Tborsten 
påbörjat, stötte till med sitt spjut och stack det 
in nedanom Konungens brynta så kraftigt, att snu- 
tet gick högt upp i lifvet; derpå högg ä£y&k lUlf 
Arneson till Konungen och träffade halsen på jeik- 
strå sidan. Af dessa trenne blodsår uppgaf Kon- 
ung Olof sin anda. Detta skedde UL 3 på dageDi 
sedan striden med stor häftighet varat i tvaime 
timmar. Svärdet Hneitér» hvilket Konungen vid 
fallet kastade ifrån sig, upptogs af en Svensk num, 
som då stod närmast intill Konungen och sjelf ha- 
de ett af brutet svärd, med hvilket han stridde. 
Sedan fbrblef detta svärd inom den Svenska nuffi- 
nens ätt och gick länge såsom en helgedom i arf 
från &der till son, till dess en atf vinge deraf be- 
gaf sig dermed till Yärix^ames hop i Gonstanti- 
nopel, hvarest det ryktbara svärdet omsider blef 

upphängdt öfver altaret i S:t OI0& kyrka dersU- 

des'«4). 

Dag Ringsson gjorde, då han kpm med fien- 
den i hands^^cmäng, ett så härdt och häftigt an&U 
pä den flygel, med hvilken han uf^tog striden» 
att bönderna pä alla sidor måste vika för hoaom, 
ett stort nederlag skedde på dem, deras baner blef 

I04) hakan ffetdabreds S. 

Digitized byCjOOQlC 



JF. Svea KcmmgäTj af Sig. Biagt HUj fr. Bjom Jermida. 459 

nedhugget» flera af Länshöfdinganie stupade , och 
en del af bondehopen tog till flykten. Det säges» 
att detta yarit en den härdaste strid 9 så att man 
ännu länge derefter hade den i minnet och kalla- 
de den Dags strid. Men sedan Konungen fallit, 
större delen af hans folk äfyen stupat eUer blifvit 
sårade, och de, som ännu förmådde föra vapen, 
slutit sig till Dag Ringssons hop, vände sig Kalf 
Ameson och Thorer Hund med hela massan af 
bondehären mot den häftigt framträugande Dag* 
Han blef då, efter en hård och skarp kamp, slut^ 
ligen öfv^rmannad, drog sig derpå tillbaka och 
kom med den öfverblifna hopen åter till Sverige* 
I demia sista strid blef äfven den, redan förut af 
sår blödande och uttröttade Thormoder Kolbrunar* 
akald träffad af en pil , som få timmar derefter slu« 
tade hans dagar, så att med Konungen äfven föUo 
alla hans skalder, som med honom deltagit i sla<^ 

get"0- 

Bönderna förföljde icke^ icke heller plundrade 

de någon af de på valplatsen liggande döda. Efter 

slaget kom likasom en förskräckelse öfver en stor 

del af dem. Hvar och en skyndade att bland de 

fallna uppsöka sina fränder och vänner. De såra* 

de upptogos och buros till de närmast liggande 

gårdar, och emedan dessa icke kunde rymma alla, 

uppslogos öfver de öfriga tält och bodar ute på 

marken. Om dem åter, som fallit på K (mungens 

sida, vårdade bönderna sig icke, man kallade dem 

rånsmän och fridlösa, och man ville icke en gång 

tillstädja dem en sådan likfärd och begrafning, 

som höfdes andra goda och hederliga män. Thor 

rer Hund visade likväl mot det kungliga liket den 

aktning, att han rentorkade det från blodet och 

smutsen, nedlade det på marken, utsträckte det 

•och bredde kläder deröfver; då hade Konungens 

^nsigte ännu varit så friskt och fagert och kinder- 

195) Olof den Hél. S. 

Digitized byCjOOQlC 



46o Hednatiden^ 

na så röda I likasom han blott sofvit» ocli Thoter 
berättade, att dä på hans händ kommo några 
droppar af Konungens blod och runno i det sår, 
han under striden af Konungen fått, läktes kort 
derefter detta sår af sig sjelft, utan att han för 
dess helande behöft nyttja några omslag eller bo- 
temedel. Detta tyddes som ett underverk och 
troddes så mycket hellre, som berättelsen kom 
jfrån en af Konungens afsTurnäste fiender. Då bön* 
derna den följande dagen rånsakade valplatsen, 

' bortburo sina vänner och fränder odi de sårade, 
som ännu lefde, letade de äfven med mycken if- 
ver efter Konungens lik, hvilket de ville upp- 
bränna eller försänka i sjön. Men de futoo det 
icke. Det hade om natten försvunnit. £tt rykte 
utbredde sig då, att Konungen undkommit ur stri- 
den, att man om natten sett honom uppe i landet 
och att han med sig haft ett stort följe. Detta 
rykte kom från bonden på Stiklastad, Thorgils 
Halmoson. Han var en vän af Konung Olof, men 
hade icke deltagit i striden , emedan Konungen vä- 
grat honom det, på det Thorgils måtte kunna visa 
honom den sista tjensten och vårda sig om dess 
döda kropp, derest så hända skulle, att han föUe 
i striden. Thorgils uppfyllde troget det sorgliga 

. uppdraget. Han och hans son gingo till valplat- 
sen sent onl qväUen, sedan det blifvit mörkt, 
upptogo Konungens lik och bortburo det till en 
på andra sidan om gården liggande öde koja, der, 
sedan de rentvättat och insvept det i linnedukar, 
de öfvertäckte det med risqvistar och grenar för 
att undandölja det och freda det för böndemas 
misshandlingar. Derefter, emedan de städse frulsta- 
de, att någon af Konungens ovänner skulle öfver- 
komma det, liopslogo de tvänne likkistor, lade i 
den ena Konungens lik, i den* andra stenar, grus 
och halm, svarande mot tyngden af en mennisko- 
kropp, satte dessa kistor pä en skuta, den ena 



Digitized 



by Google 



TK Svia Konungar^ ^Sig. Rings att^fr. BjSrn Jemsida. 461 

ofvan, den andra under däck, forpdermed nedtill 
Nidarosoch togo så sina mätt, att kistan of van 
däcket blef vid deras ankomst till. Throndhem, i. 
skymningen om en afton, ant vårdad i händerna på 
Konmigens bittraste fiender, h vilka genast om. qväl«* 
len rodde mcfl densamma ut på sjön och nedsänk- 
te den; för den andra, under däcket varande ki^ 
stan, som inneslöt Konungens lik, grafde Thorgils 
i all tysthet och hemlighet en graf på en afsides 
varande sandmo och vände derpå hem, sedan han 
genom sin list förebyggt alla vidare efterspaningar 
och tillika åt Konungens jordiska lemningar för-* 
skaffat ett tryggt hviloställe i jorden. Emellertid 
visste mänga att berätta om de underverk, som 
genom den aflidna Konungen förrättades, huru af 
hans blod Thorer Hunds sär blifvit läkt, huru en 
gammal blind man, som med Konungens blod tva- 
git sina ögon, återfått sin syn, huru andra åter, 
som i nöd och fara varit stadda, åkallat honom 
och blifvit hulpna; dessa berättelser spriddes, trod- 
des, och mänga började att anse Olof för en helig 
man; denna tro understöddes och bekräftades af 
Konungens vänner« Så skedde omsider, att man 
i hel annan afsigt åter började efterforska, hvar 
Konung Olofs jordiska lemningar förvarades. Ett 
är och fem dagar efter slaget ^nå Stiklastad bléf 
då hans döda kropp åter upptagen ur dess dolda 
graf på den ödsliga sandmon. Man fann med för- 
undran, icke blott att kistan, som hade gifvit sig 
upp nära till ytan af jordvallen, var till utseen- 
det ännu alldeles ny, likasom hon nyss hade bhf- 
vit hyflad, men äfven att Konungens ansigte var 
ännu lika friskt och kinderna så röda, såsom ha- 
de han nyss insomnat eller legat i en Ijuf slum- 
mer; med icke mindre förvåning upptäckte man, 
att hans här och hans naglar hade vuxit. Ingen 
gaf akt på den förståndiga anmärkning , som gjor- 
des af en q vinna, att döda kroppar sent ru^lna i 



Digitized 



by Google 



46s Hednatiden. 

torra sanden* Tron fk Olofs helighet blef allmätf 
och fast rotad i allas öfrertygelse. Hans lik flyt- 
tades till S:t elements kyrka i NidaroSf der ki-> 
stan, öf nerdragen med sUkestyg och öfverhängd 
med gyllene tapeter, nedsattes på högaltaret. Hans 
, son lät nfigra är derefter förfkrdiga en annan myc- 
ket dyrbar och konstrikt arbetad kista, kallad Sft 
Olofs skrin, i hyilket den helige Olofs ben förva- 
rades. Vid hans helgedom aflades sedan aUa of-^ 
fentliga eder, ty efter biskopens godtfinnande, med 
Konungens samtycke och i stöd af hela allmogens 
endrägtiga beslut blef Olof högtidligen och offent- 
ligen ej blott förklarad för en helig man, men se- 
dermera äfven upphöjd till Norriges skyddshelgon 
och höffsta länsherre. Hans helgonabild trädde i 
stället tor Guden Thors, och den stridsyxa, h var- 
med han afbildades, under hans tid sä ofta förgad 
med Norrmännens blod, blef nu det Norrska ri- 
kets vapen. Med lag blef stadgadt, att hans döds- 
dag skulle firas öfver hela Norrige, och Sn Olofe 
åminnelsefest blef en af de heligaste högtider. Sa- 
gorna och legenderna äro fulla af de mänga un- 
derverk, som af honoin efter döden förrättades. 
Otaliga menniskor vallfkrdade till hans grift och 
helgedomar, och då pä samma sandmo, der hans 
lik legat, en klar källa sedermera uppsprang, fär- 
dades till densamma mänga, i synnerhet sjuka, för 
att dricka af dess vatten. Denna vidskepliga vörd- 
nad för den, under dess sista jordiska vamdel så 
hatade, efter döden som helgon dyrkade Olof bi- 
drog mera till Christendomens rotfästande i Nor- 
rige, än Olofs alla ansträngningar och de våld- 
samma medel, han med alltför häftig ifver under 
sin lefnad användt, förmätt tillvägabringa. Men 
icke blott i Norrige, äfven i Sverige och Danmark, 
i England och Holland, ja, i Constantinopel, i Ryss- 
land ocli Venden invigdes kyrkor och heliga plåt- 



Digitized 



by Google 



IF. Sv€a KomrngMt^ 0ifSig.yllbigs aU^/r. Bjom Jermida. 463 

ser till hans ära **^). Ännu ser maéi i S:t Olofs 
l^mla offerkyrka i Albo härad i sydöstra Skåne 
den helige Olofs tre fot höga hild af ek med en 
förgylld krona pä hufvudet; hans länga skägg ner-- 
faller öf^er det förgyllda bröstharnesket; med hö- 
gra föten trampar han på ett fyrfota djur med krönt 
menniskohufvudy bjornfötter, draksyans och lejon- 
kropp (troligen en sinnebild af hedendomen); i hö- 
gra handen häller han en bila af entrMd med silf- 
verskafty och i den venstra en kalk i form af ett 
jordklot; med bilan bestryka sig de sjuka, som pä 
S:t Olofs dag, den 29 Juli, här infinna sig till att 
söka bot för sina bräckligheter; pä samma dag of- 
frar äfven folket i den vid Helgatrefaldighetsalta- 
ret stående offerkistan '*''); invid kyrkan är en for- 
dom helig källa belägen, som likaledes bär S:t Olofs 
namn; nära intill denna källa ligger S:t Olofsgärd, 
och folket i orten vet ännu omtala, att den helige 
Olof här haft sin boningsplats ; äfven den HUa soc- 
ken , som sträcker sig rundt omkring kyrkan, kal-, 
las ännu i dag S:t Olofs socken; denna ligger en- 
dast några mil frän Åhus. Det är således icke osan- 
nolikt, att Olof uppehållit sig äfven här under ar- 
betet och anstalterna till den öfverrumpling och för- 
störing, han beredde Konung Knuts flotta, och att 
minnet deraf fortplantat sig till efterkommande och 
helgat dessa ställen. 

Till denna stora förändring i tänkesätten, h var- 
igenom Olof efter sin dÖd blef ett föremål för he- 
lig Tördnad, bidrogo mycket de politiska händelser 
och derpå följande hvälfningar, som åter föregingo 
i Norrige. Knut hade vunnit detta rike förnämli- 
gast derigenom , att han genom gäf vor och förärin- 
gar, genom stora förläningar och frikostiga löften 
förbundit sig de anseddaste och mägtigaste män i 

ig6) Olof déti Heliges S. Magnus den Godes S. Jfr Miinier» 
Kircfiengesch, I. 197) Jfr Sch u ber I» Resa gen, Sverige, 
JU, och Sjöborgs Beskt i/n, of ver Skåne, 

Digitized byCjOOQlC 



4&( H^d^natidttu. 

landet. Han iiade gifvit Einar Thambaskelfes* hojpy 
att blifva Jarl öfver helaNorrige i det fall, Knuts 
systerson Håkan, ät hvilken denna värdighet blif- 
vit uppdragen, frånföile. Ett lika löfte hadeKalf 
Arneson bekommit, densamma, som anförde bon- 
dehären i slaget vid Stiklastad, och ät honom 
hade Knut sagt äfven det, att han ville kalla 
Håkan tillbaka frän Norrige och åt Kalf upp- 
draga bögstfi föres tåndareskapet Öfver riket, derest 
han vid Konung Olofs befarade återkomst ville 
påtaga sig att uppresa hela landet mot honom. 
l)å nu, efter Håkan Jarls död, Einar Thambaskel- 
fer . och Kalf Ameson hvar för sig räknade på upp* 
fjUelsen af konunga-löftet, utnämnde Knut istäl- 
let en af sina söner, Sven, hittills höfding öfver 
Jomsborg och den und^Y* Danmark inkräktade de- 
len af Venden, till Konung öfver Norrige. Sven 
kom till Norrige med en här af Danska män och 
tillträdde konungadömet kort efter slaget vid Stil- 
lastad. Han ville i Norrige införa samma författ- 
ningar, som i Danmark voro rådande, och skärpte 
dem äfven i många mål, för att hälla Norriges 
rike och folk i sträng undergifvenheL Således 
stadgade han för lag, att ingen skulle fä resa ur 
landet, utan att dertill hafva sökt och erhållit 
Konungens tillstånd; den häremot olydiga hade 
förverkat all sin egendom, som hemföUe till Kon- 
ungen; mandråp fingo hädanefter icke försenas med 
böter, utan medförde landsflykt och förlust af all 
egendom, sä löst som fast; skedde så, att något arf 
tillföll de fredlösa eller ur landet förvista, skulle, 
icke deras fränder, utan Konungen taga. det; hYar 
bonde skulle vid Jul gifva Konungen en fjerding 
malt för hvarje eldstad, dessutom som väogåfva 
ett lår af en tre års gammal oxe samt en spann 
smör; hvarje husmoder skulle gifva en råck-totte, 
det vill säga, så mycket ospunnet lin, som man 

kun- 



Digitized 



by Google 



IFi. Sifca Konungar j af Sig. Rings Uttj/r, Sjötn Jtrmida. 465 

kände gripa om med tumnien och långiingret; Sf- 
yen skulle livar och en, som for ut pi hafFct för 
att fiska, gif va Konungen fem fiskar i landväms- 
tuU; i hvart skepp » som seglade till något frem- 
mande land, skulle ett rum lemnas tvert öfver 
skeppet för Konungens räkning; eho, som seglade 
till Island, ehvad han vore inländsk eller utländsk^ 
skulle betala Konungen land-öre; bönderna förkla* 
rades skyldiga att uppbygga alla de hus. Konun- 
gen ville hafva på sina gårdar; af sju mansperso- 
ner, från fem års ålder räknade, skuUe en vapen- 
för nian hållas till Konungens tjenst, och efter 
samma beräkning skulle äfven skeppen utrustas; det 
nesligaste likväl pch mest hånande för Norrmän- 
nen var det stadgande, att en Dansk mans vittnes- 
mål kunde vräka eller upphäfva tio Norrmäns* 
När dessa lagar upplästes för allmogen, och bön- 
derna sins emellfin starkt knotade och började att 
blifva motsträfviga i sitt sinne, då fröjdade sig Olofs 
vänner och sade till Throndhemsboerna^h vilka va- . 
rit de ifrigaste och hätskaste i hatet mot den fall- 
ne Konungen: "tagen nu vänskapen och lönen af 
"Knutlingarne '^■), för det Jstridden mot Konung 
"Olof och fällden honom från land och rike; eder 
^ofvades då frid och allsköns förbättring af edra 
'rättigheter; nu hafven J icke annat än tvång ocl| 
"träldora och dertill skammen af en stor missger- 
'ning och ett nidingsverk, som J begått mot Konung 
"Olof." Thrönderna visste icke något att säga mot 
dessa tillvitelser. De sågo alla, att de tagit ett 
olyckligt råd. Men de- hade till Konung Knut lem- 
nat sina söner och fränder i gislan, och ingen höf-* 
ding fanns af det namn och anseende, att han kun- 
de ställa sig i spetsen för dem och samla alla Norri« 
ges män under sitt baner. Emellertid vcxte miss- 
Böjet, knotet tilltog allt starkare, man kastade pä 

198) Konungs Knuts ättlingar. 

^v. F. H, t D, 3o 



Digitized 



by Google 



4^ Htdnatidefu 

Thronderna förnämsta skulden till det förtryck), 
kvari landet råkat , och man sade^ att de» som va- 
rit vållande till denna olycka och som dessutom 
voro de mägtigaste och manstarkaste i Norrige samt 
hade de myndigaste höfdingar, äfven voro skyldi- 
ga att draga landet ur dess iråkade ofård och vara 
de första, som afskuddade det tryckande väldet 
Dä gingo höfdingarne i Throndhem med hvaran- 
dra till råds. Einar Thambaskelfer och Kalf Ar- 
neson , de mägtigaste i landet och serskilt förbit- 
trade deröfver, att Knut dårat dem med falska löf- 
ten, styrde öf ver läggningarna och voro de verk- 
sammaste. De togo sitt heslut, utvalde sig till föl- 
jeslagare de käckaste och bästa karlar, som funnos 
i Throndhemsbyggden , drogo österut öfver Kölen 
in i Jemtland, derifrån till Helsingland och sedan 
vidare fram till Upland, skaffade sig der skepp, fo- 
ro österut öfver hafvet till Gardarike, kommo till 
Storfursten Jaroslavs hof och tillbjödo Konung Olofs 
der qvarlemnade son , Magnus, konungadömet öf- 
ver Norrige'*^). Magnus och alla de Norrmän, 
som till Gardarike tagit sin tillflykt, gjorde sig ge- 
nast redo och drogo med Einar Thambaskelfer 
och Kalf Améson tillbaka, ställde kosan till Sverige 
och seglade upp till Sigtuna. Konung Anund vid- 
blef den antagna grundsats för sin politik, att icke 
blanda sig i granrikenas stridigheter, men han lät 
ske, att hans syster Astrid, Konung Olofs efter- 
lemnade gemål, hos folket lade sig ut för sin un- 
ga stjufson. Hon stämde ting med Svearna, upp-* 
trädde sjelf på tinget, talade till de församlade 
bönderna och bad dem vara hennes stjufson be- 
bjelpliga att återtaga det arf, han efter sin fader 
had« att kräfja; hon förde sina ord väl, sparade 
ingå bevekande skäl, sade, att hon ville sjelf i egen 
person taga del i härfärden, och lofvade att med 
vänskap omfatta alla dem, som ville följa henoe. 
199) Olof d. H^L s. 

Digitized byCjOOQlC 



IF. Svea Konungar, éif.Sig; Rings aUjfr. Björn Jtrmida. Spif^ 

Bönderna svarade till hennes tal, att de ingenibM»- 
nad haft af den förra resan^ när de följde den nn*^ 
ga Konungens fader till Norrige; de ^ förlorade dff 
mänga fränder och vänner, och någon bäUin^ Lvcka 
Tore icke att vänta med denna Konungen, emedan 
han ännu befunne sig i baniaåldern; de. ville def^ 
före pgema draga denna färden. Men Astrid före^ 
höll dem^ att .det icke höfdes modiga och starkdi 
män, att låta sig afskrackas af en motgång; hon 
erinrade, att om de mistat sina fränder med'Kon- 
HDg Olof, eller sjelfva bekommit sär, vore dbt nu» 
en så mycket manligare geming af dem att draga 
tiil Norrige och hämnas detta. Genom sina o»i 
och sin bemedling bragte hon tillväga, att en stor 
hop af Svear samlade sig till henne och hannea 
acm, alla 

Utvalda man med skarpa svsu*d, 
Till att hålla Tyrar ting (krig). " 

Åtföljd af sin stjufmoder Åjstrid och af ds Norr* 
ska män, som hemtat och föl|t honom från Gardarike, 
uttågade Magnus från Svithiod med en stark här af 
S?ear , drog tiil fot genom Helsinglond , genom Jämt- 
land, öfver fjällen, ända fram till Nidaros, och ö& 
^rallty under hela framtaget i Throndhemsbyggden, 
hlef han af folket med stor glädje mottiagen samt 
derefter på alla ting utiK)padoah erkänd för Nond^ 
ges Konung. Sven, sedbni han förgäfves bemödat 
sig att uppbåda en krigmiagt till motstånd, flydde, 
utan strid med sina Danskar öfver till Danmark» 
Detta tilldrog sig år io35« Samma år dog Konung: 
Knut, och kort derefter äfven hans son Sven« Men 
ännu lefde tvänne af Knuts söner, Harald och Hör-^ 
daknut; den fbrra efterträdde sin fader i England^ 
den sednare^ redan under fidlrens. lifstid Konung, i« 
Danmark, likasom håna bnodei^ Sven varit det i 
Norrige, blef efter fadretis död sf^fi^dig Konung 
5fver Danmsg*ks rika* Han utrustade sin Mig^agt,. 

3o« 



Digitized 



by Google 



468 Hednatiden. * 

för att återeröfra del förlorade Norrslui riket. Tid 
Göta-elf mötte honom Konung Magnus, med den 
Norrska flottan. Begge Konungarne voro unga till 
aren; de förnämsta männen pä ömse sidor stodo 
i slägt- och vänskapsförhållanden till hvarandra; 
de, ogerna dragande STärdet mot vänner och frän- 
der» hade sina hud till hvarandra och öfver-' 
enskommo att tillvägahringa e^ förlikning mel- 
lan hegge Konungarne; ett möte utsattes mel- 
lan dessa, de kommo tillsafmman, svuro hvaran- 
dra broderskap och upprättade mellan sig en si- 
dan fred, att hvar skulle under sin lifstid ostördt 
hehålla sitt rike; men skedde sä, att endera af dem 
dog sonlös, då skulle den efterlefvande taga hans 
land och konungadöme. Tolf de förnämsta mitn af 
hvartdera riket hesvuro jemte Konungarne detta 
freds- och vänskapsförbuna och gåfvo sin edliga för- 
säkran, att detsamma skulle obrottsligen efterkom- 
mas. Icke långt derefter, den 17 Mars loSg^do^ 
Knut den Stores son Harald, som var Konung i 
England. Efter honom blef Hördaknut Konung 
äfven öfver sistnämnda rike. Han öfverleranade 
sig då åt en frossande lefnad och försvagade genom 
sin omåttlighet sina krafter, så att, sedan han tvän- 
ne år varit Konung öfver England, blef han vid 
ett gästabud i Lambeth nära intill London, just 
under det han tömde ei!! bägare, rörd af slag och 
dog den 8 Juni io4t, utan att efterlemna några 
manliga arfvingar. Då utrustade Magnus, Konun- 
gen i Norrige, Bin härflotta, kom öfver till Jutland 
med 70 skepp och blef på Viborgs landsting ora 
våren 1042 erkänd för Konung öfver Danmark. I 
England hade Edvard 9 med tillnamnet Gonfessor, 
en son till den i striden för sitt rike och sin tfaron 
mot Danska Konungarne Sven Tväskägg och dess 
son Knut den Store så olyckliga Konung Ethelred 
och farbroder till de olyckliga prinsatne, som af 
Knut skickades öfver till Sverige till Olof Sköt- 



Digitized 



^y Google 



IF. Svea Konungar^ af Sig. Rings !Ul^ fr. BjSrn/ernsHta. 469 

konung för att afiiagatagas, efter Hördaknuts dod 
blifvit tagen till Konung. Till honom skickade nu 
Magnus sändebud och bref med påstående om sin 
Tätt till Englands rike i stöd af den med Hörda- 
knut träffade förUkningen och sin derpå grundade 
arfsrätt efter denna Konung, hvilken, då han af- 
led» hade Aika stor rättighet till England som till 
Danmark. Edvard svarade, att hans fader Ethelred 
varit arf boren till. riket och konungadömet, ehuru 
han och efter honom hans son Edmund, den äldsta 
af sönerna, med våld blifvit utträngda af Danmarks 
Konungar ; men sedan döden skilt dessa vid väldet 
och riket och Knuts manliga afkonuna utdödt, ha- 
de han, Edvard, Etbelreds son och Edmunds bro- 
der, af Englands inbyggare blifvit korad till Kon- 
ung och af rikets Erkebiskop mottagit den konungs- 
liga smörjeisen; sä kommen till riket och konun- 
gadömet, vore han sinnad att detsamma med all 
magt försvara, så länge han lifvet behöUe. Då sa- 
de Magnus: "det är rättmätigt och billigt, att Kon- 
'ung Jatvard*°°) behåller sitt fkdernerike i fred 
"för mig; jag vill låta mig nöja med dessa riken > 
"som Gud mig gifvit hafver *o^)." Knut den Store 
efterlemnade trenne söner och trenne konungari- 
ken, af h vilka sistnämnda han underlaggt sig tvän- 
ne dels genom vapenstyrka, dels genpm andra, 
mindre berömvärda politiska medel, samt fördrif- 
vit och gjort olyckliga deras gamla Konunga-ätten 
Sex år efter Knuts död voro alla hans söner döda 
barnlösa, England lösryckt från den Danska mo- 
narchien, och Danmark, Knut den Stores eget fö- 
dernerike, skattsky Idigt under Norriges Konung, 
sonen till den Olof, som för Knut nustat rike och lif. 
Viä. denna tid uppträder på skådeplatsen en 
man, som, efter långvarig tjenst hos Konung Anund 
i Sverige, i en hast uppsvingade sig på Danmarks 

aoo) S& kallas i våra nordiska sagor Utnang Edyard, likasom 
hans broder Edmund kallas Jatm«nd^ aoi) Magnus den Go- 
d€s S. 



Digitized 



by Google 



47* H^tiiiatiden. 

t!iron, doröfver ftrde med Nonrige «« långvarigt, 
blodigt krig, dock em«ider lydsades alt beHista sitt 
välde och blef stamfader för det konungahus, som 
regerat i Danmark från medlet af det ellofte år- 
hundradet Snda till Drottning Margarethas tid. Den- 
ne mm Hr Sven Ulfsson, eller såsom han vaiH 
ligen kallas, Sven Estridsson. Hans slägtleder 
längre tillbaka fin från hans farfader Thorkil Spra- 
käleg 6ro oss obekanta ^'^^)* Att denne ThoHkil 



aoa) De oiiiUlå« väl, men iiuTepU i «n fabel, •om icke lei 
rum för annat Sn giMningar. Sax o (Lih. X.) berättar nemli- 
gen, hora enSyensk mänt dotter, 8om roade sig ate på 
marken med nna lekiystrar, blef bortrdfyad af en mycket sUmT 
bjOrn (9tr$u* esiimm f^ramdittuit) , som föide benne med m% 
bort till sitt ide i si ögen. Emedan bon var en flicka af ui- 
märkt sköabet, fattade björnen kärlek till sitt rof, ocb boa, 
•om förut fruktat, att ban skulle sönderslita ocb uppäta henne , 
mottog na af honom sin föda, som han förskaflade henne af llr 
och annat djnrfinge. Säsom björnen emellertid gjorde myckca 
•kåda på bjordavna i trakten deromkring, blef ban af jägiirc 
med ibundars tiilhfelp uppjagad nr sitt ide, snärd och dödad 
mod spfut; denborträfvade flickan hemfördes till sina anhöri- 
ga; kort derefter födde bon en yälskapad son, som efter sin 
fader blef kallad Björn; af denna Björn var Thorkil Spra- 
'k-aletr ^ *^^' ^^ *^ märkvärdigt, att äfven de Engelska 
CbiAoiktkrifr. (Sinuaon Dunelm., Florent Wigora.) 
-hintjrda^på «n lika iabel, då de omtala en icr«if< (björn) såaom 
'•Umfader för Sprakalegska ätten. Langebck (Seript, r^r, 
Doih) och Subm (Danm. Sist.) lämpa sagan om den stora 
björnen» som bortröfyade den sköna flickan, på Styrbjörn den 
fi^aHic, hyiiken med tvlfig tog Harald BlåUnds dotter, den 
•Löna Thjvm , till rgemål « ooh anse på grand deraf Thorkil Spn- 
<kaåeg oob ihans Att på fädetae härstamma från det Svenska, på 
möderne från det Panaka konungahuset. Om Thorkil Spra- 
kaleg sjelf berättas för öfrigt nästan intet, ehuru hans nanm 
ofta förekommer i chrönikorna för dessa tider. Langebek 
förmodar, att han varit Jarl eller böfding Ofver något land- 
tfuip i Sverige. Äfyen följande kan förljena appmärksamkcl. 
-Bk/tghr ToslQS son* ^rid Storrådas broder, bette Ulf; den- 
nes étm Ragnvald Jarl ' hade tvänne söner , hvilkas namn vo- 
ro Bil i f och 13 If: lika namn (Eilif och Ulf)buro äfven Thor- 
kil ftprakalcgs söner, och en af hans dottelvöner hade namnet 
Toslc; man skulle (om på så svaga grunder en gissning är 



Digitized byCjOOQlC 



IK Svea Körningar^ qfSig. Rings M^fr. BJom Jernsida. fyji 

varit en Sve&sk man, synas de underrättelser sm- 
tyda, som vi ega om hans söner, bland h vilka 
Ulf Jarl är den namnktinnigaste och mest bekan* 
ta*°'). Om honom säger Saxa*®*), att han kom 
från Sverige och gjorde med Konung Knut det sto* 
ra krigstäget till England. Han var en man af det 
anseende, att han fick till hustru Sven Tväskäggs 
odi Sigrid Storrådas dotter Astrid, halfsyster till 
Knut den Store. Till honom anförtrodde Kniit äf« 
ven högsta styrelsen öfver Danmark jemte inseen- 
det öfver Konungens unga son Hördaknut *®^). 
Förledd af Prottning Emma, Ki^ts gemål och 
Hördaknnts moder, lät Ulf Jarl, under Konung 
Knuts bortovaro i England, utrc^ den 8- eller 
lo-åriga Hördaknut till Konung öfror Danmark. 
Detta steg väckte Knuts ovillja och misstroende till 

tiliSteD) lanna f5rmoda , att Thorkil Sprakaleg Tarit nära b<- 
frjndad med Skoglar Toste eller tillliört samma Stt; de gamle 
bibehöUo eller fortplantade gema de inom slagten rSlkända 
namnen; man finner dä afren ett tkäl, hvarf5re Thorkils §5- 
ner^ Eilif och Ulf, såsom genom Sigrid Storr&da raxande i 
frändskap med det Danska konungahuset , begftfvo sig tiU Kon* 
nngame i Danmark och der kommo i si stort anseende; de 
toro i s^daiit fall y&l äfrcn beslägtade med den Syenskakon- 
nngafamiljen; men Danska Konnngarnes härfärder till England 
öppnade f5r dem bättre tilinUlen, att komma till anseende 
och ryktbarhet., Tijläfventyrs hafra de fifven rarit höfdingar 
for den hjelpaändning , som Olof Sk5tkonang gjorde- Knut 
den Store och troligen äfven gjort dennes fader Sven Tyäskägg^ 
3o3) Tborkil Sprakaleg hade afyen en dotter vid namn Gy- 
da» som genom sitt giftermål med en betydande Engelsk man » 
Grcfve Godyin, blef en stammoder f5r miU>g<^ stora och fbr* 
näma slägter; hennes dotter Bad g it ha blef fOrm&ld med Ed- 
yard (Gonfessor), Konung i England; hennes son Harald blef 
efter Edyard Confessor Konung i England, och Haralds.dotter 
Gyda blef gemål till Storfursten Wolodimir i Ryssland, Ja- 
roslaws och Ingegerds sön; Gydas Ofriga' söner yoro Toste 
Jarl, Walthiofer Jarl, Syen Jarl m. fl., alla betydande 
och namnkunniga män, från hyiåka flera alägtei!, ej blott i 
. £ngland, utan äfven i Sverige och Danmark räknat sia här* 
komst. Jfr Knytlinga S., samt Sn. SturL, OL den Hel S. 
och Harald Hårar. S. 3o4) Lib. X. aoS) Jfr ofvan s. Ifii. 

Digitized by Cj.OOQiC 



47.2 .Htdnaiideru 

Jarlens afsigtér. Hordaknut, afs&gande sig koomK- 
ga värdigheten, blef åter upptagen i sin faders nåd, 
men Jarlen lemnadeis i ovisshet om KonuDgeDs 
gunst eller ogunst. Han tog likväl sedan en verk- 
sam del i dennes krigståg mot Konungame af Sverige 
och Norrige/ och det var han» som meddenDai- 
ska flottan i slaget vid Helge-å räddade Konung 
Knut^^^). Kort efter samma slag anställde Jar- 
len i Roskild ett stort gästahud för KonuDgeoi 
Knut var hela aftonen fäordig och dyster tilllyn- 
net; Jarlen gjorde allt, för att muntra och för- 
skingra Konungens oroliga sinne; slutligen hlef ett 
schackbräde framburet, och båda svågrarne satte sig 
att spela; såsom Konungen var tankspridd och för- 
de mycket illa, fick Jarlen tillfälle att bortsnappa 
en af hans bättre piecer; detta Jarlens förande ogil- 
lade Konungen och ville hafva den förlorade pie- 
cen tillbaka. Då blef Jarlen vred, stötte onuLull 
schackbrädet, steg upp och gick sin väg. Kodud- 
gen ropade efter honom med de orden : "springer 
"du nu, Ulf rädde?" Ulf Jarl var hastig och häf- 
tig till sinnet, oforskräckt både i ord och geming, 
en man, som i ögonblicket sade rent ut, h vad han 
tiinkte, och med kraft och utan skonsamhet genooi- 
dref, hvad han företog, tillika en väldig strids- 
hjelte och så ansedd, att han näst Konungen var 
den mägtiguste man i riket. Det lika vanärande 
som oförtjenta tillmäle. Konungens fråga innelwr, 
förbittrade ännu mera Jarlens vredgade sinne; han 
vände sig hastigt om vid dörren och svarade: "kngre 
"hade du lupit vid Helge-å, om du kunnat; du 
"kallade mig icke Ulf rädde, när jag lade till och 
"frälste dig, då Svearne slogo er som hundar." 
Följande dagen fann man Jarlen liggande död i 
choret af Lucias kyrkan i Roskild, der han på Kon- 
ungens befallning blifvit nedstucken, då han om 
morgonen begifvit sig dit att förrätta sin bön ***'} 

aoö) Jfr olV«n ^. 436. aoj) 01. den H^L S, hw Sm Starl. 

Digitized byCjOOQlC 



Jf, Svea Konungar j af Sig. Rings äit,/r.,B;örn Jtrntida. 475 

Sren, hans son, ännu en gosse af blott tio eller 
tolf år, flydde öfver till Sverige tilf Konung Anund,, 
hvars farmoder Sigrid Storråda var samma Svens 
jnormoder. Hos Konung Anund förblef han sedan 
i tolf års tid *^«). Denne Sven, sedan han Text 
tipp, var en man af det herrligaste utseende, dess- 
utom öfvad och väl förfaren i krigskonster och i 
adla de idrotter, som dä fordrades af en bildad och 
v§l uppfostrad man; han hade ett vackert ansigte, 
en reslig vext och en kroppsstyrka, som öfvergick 
alla andras, för öfrigt i sitt tal, i sitt uppförande , 
i hela sitt väsende ett sätt, som tillvann honom, 
allas Tänskap och intog allas sinnen, så att alla 
sade om honom, det han var framför andra begåf- 
vad med alla de egenskaper, £om kunde pryda en 
hög och förnäm höfding ^^^\ Då, efter Hörda- 
knuts död. Konung Magnus nlifvit Danmarks be- 
herrskare, infann sig Sven hos honom, talade om 
sin fader, om sitt fädernearf och sin beredvillig- 
het att träda i Magni tjenst och blifva hans man. 
Danmark, såsom pä alla sidor öppet försjöröfvare 
och blottstäldt för täta anfallaf Vendiska och Sach- 
siska härar, hade af nöden en städse närvarande 
höfding för att styra och försvara landet. Sven 
intog sä den ädle Magnus, att denne beslöt göra 
honom till sin Jarl och sätta honom till förestån- 
dare af Danmarks rike. Detta sitt beslut gaf han 
tillkänna för sina män och rädgifvare; då sade den 
gamle Einar Thambaskelfer, förnämsta ledaren af 
den uiiiga Konung Magni rådslag: "alltför stor Jarl, 



3oS) Ad. af 6r.» Bist, EeeL Det ar af denne St en (kallad 
Ulfsson efter sin fader, Estrid sson efter sin moder), som 
Adam af Bremen har» i hvad Svenska sakerna rurer, en 
del af sina uppgifter,, livilka derfore förtjena stor uppmärk- 
Bambet, emedan Sven, som vid Svenska hofvet biifvit uppfo- 
strad och der vistats i la fir, mSste om de Svenska aogelUgcn^ 
betcrna bafva egt en någprlunda säker och pålitlig kännedom. 
309) Magnu» d. Godis S. hos Sn. Sfär 1. 



Digitized 



by Google 



474 Hednatiden. 

^alltför stor Jarl, min fosterson !'' Magnus svan 
med vrede till den gamles kloka erinran, steg iq 
tog ett svärd och en sköld, föste svärdet vid Sv< 
bälte, hängde skölden på hans axel, satte en hjel 
på hans hufvud, gaf honom Jarlsnamn och tiUi 
honom alla de förläningar, hans fader, Ulf i^ 
tillförne inneliaft; derpå hlef ett helgonaskrin fnd 
huret, Sven lade sina händer på skrinet» Kqdi^ 
gen förestafvade eden, Sven eftersade denochsil 
Konungen trohet; sedan eden var aflagd, togK(l 
ungen Jarlen i handen och ledde honom upp i M 
sätet till sig. Derefter begaf Sven sig till Dij 
mark och hlef af alla väl mottagen; han utval^ 
sig genast hirdmän (hofmän); sedan reste haii(H 
kring i riket, för att underrätta sig om alla sak 
odi göra sig känd af folket; på denna resa til 
vann han sig kärlek och vänskap af alla de td 
nämsta i landet samt gjorde sig äfven af allmogd 
mycket af hållen och älskad. Danskarne sägo i boi 
om en nära skyldsman af sitt förra konungahus od 
fördrogo ogema, att från höjden af lysande m4 

Elötsligen hafva nedsjunkit till underdånighet od 
eroende af Norrige. De togo Sven till Konunj 
Magnus kom med en stark, mot Yenderna nji 
segrande här att hämnas Danskarnes afl^ll och Svefl 
otacksamhet. Denne, seende sig icke mägtig ai 
göra motstånd, flydde öfver till Sverige. FörstärH 
med Svenskt krigsfolk, kom lian åter tillbaka ochböl 
sedan med Konung Magnus trenne blodiga sjödrab0' 
ningar, men blef i dem alla slagen. Under å^ 
missöden tog han i nöden sin beständiga tillflp 
till Sverige *»°). Apund trädde väl icke öppet P* 
sin olyckliga frändes sida, men han lemnade boo; 
om en säker fristad i sitt land, gjorde hoDom äl- 
ven någon undsättning af krigsfolk, gafhonowfi^ 
het att taga i sin tjenst så många , som vilk f^r 
honom, s&g dessutom gerna och kanske äfven b** 

aiu) Magn, tL God. S. 

Digitized byCjOOQlC 



'. Svea Konungar j a/Si%. Rings äitjfr. Björn Jtnuida. 475 

i^n^, att Tuph eller Ulf Jarl >") i Veétergötknd 
stef^de honom ett så kraftigt bistånd, att Sven 
ndttridsson sedermera öppet förklarat och erkänt, 
eeolfc han utan Ulf Jarls och Konung Anunds bi* 
ckind icke kunnat uthälla kriget mot Konung Ma-^ 
IKius och försvara sitt konungadöme ^'^). 
uioi Under dessa br jtningar i norden återkom från 
,S«a härfärder i aflägsna länder Harald Sigurds- 

%\i) Dux Tupb är det egentliga namn, bvarincd hanbenämives 
¥ (hos Ad. af Br., 1. c). Att detta Tnph Ir ett fOrbråkadt 
ipP^! namn, år ingen tvifyel nnderkastadt; dylika namnförbråkain- 
t|: gar äro i våra utländska hfelpkäUor tj Tärr alltför yasliga 
j,^ ocb till en dd ganska ursäktliga. Alla v2ra bäfdatecknare 
1^, (Lagerbring» Wilde, Botin, Dalin) anse denna Tapb 
.. vara densamma Tove» som bos Starleson (O/. </. J/ei. iS.) näm- 
^ nes bland deltagarns i slaget vid Helge-i, ocb som bos Kon- 
rSS ung Olof qvarstadnade , sedan Konung Anund med sin flolt« 
I i dragit bort Arln Barvik. Stnrleson berättar om dénua TdTe« 
^ att han var son af Valgauter i VestcrgOtland , en ättstor 
^. man, som af sitt nit fOr bedendomen blef kallad Hund he- 
den. Man tror pl grund deraf, att Valgauter (Valgfitcr) va- 
rit Jarl i Vestergötland , och att Tove, hans son, blifvit hans 
efterträdare. Detta är dock icke annat än blott en f5rmodan , 
utan st6d af några bestämdare underrättelser. Sannolikare är 
JLangebeks gissning (Seript, rer. DarUe.), att Tuph kan vara 
oräU hOrdt, läst eller skrifvet i stället f5r Ulph (Ulf)> och 
att den Tupb Jarl, hvarom bos Adam af Br. talas, troligen 
varit Ulf Jarl, son af Ragnvald Ulfsson, Jarl i Vostergöt- 
land, som med Prinsessan Ingegerd drog Ofver tHl flyssland 
under Olof Skötkonungs tid; denne Ragnvald hade tninne t&- 
ner. Eilif ocb Ulf; dessa voro utan tvifvel de, som asad 
Konung Anund deltogo i slaget vid Helge-4i ocb i de Engelska 
cbr5nikorna sägas att hafva varit anförare ftr den Svenska 
krigsmagten, i bvilken egenskap de äfven kallas Svenskarncs 
' Konungar (Jfr not. 187). Eilif blef Land värnsman i Ryssland. 
Om hans broder U If åter -finnes sedan ingenting nämndt, och 
det är sannolikt, att han stadnat qvar i Vestergfttland samt 
der blifvit Jarl, likasom bané fader varit Man kan då »äfven 
lätt f&rklara, bvarfure han, såsom frände med Sven Estrids- 
son, gjorde denna ett så verksamt bistånd. Sturlesons Tove 
deremot var en trogen vän af Olof Digre , ocb inga akälifinnas 
för band, hvarföre han så ifrigt skulle hafva arbetat mot den- 
nes soB Magnus. a ta) Ad. af Br., 1. e; 



Digitized byCjOOQlC 



476 Hednatidtru 

son 9 Oiof den Heliges half broder, densamma, som 
frän Norrige, tillförde Olof 600 man och mied hon* 
om deltog i slaget vid Stiklastad. Harald, i detta 
slag svårt särad, blef från valplatsen fbrd till en 
bonde, som bodde i skogen långt afsides firån axH 
dra menniskor. Hos honom nppehöll han sig en 
tid löniigen. Sedan han blifvit läkt, fbljde bon* 
dens son honom öfver Kölen; de tågade genom 
ödemarker, ur skog i skog, emedan de icke vä^ 
gade draga allmänna vägen; genom Jemtland och 
Helsingland kommo de fram i Upland; här vista« 
des den unga Harald öfver vintern; våren derpå 
fick han sig skepp och drog österut till Gardarike; 
der blef han tillika med Eilif, Ragnvald Jarls son^ 
satt till höfding öfver Jaroslavs landvärnsmän; sft^ 
som sådan drog han med Eilif vida omkring i öster- 
landen och höU många strider. Hågen för vidare 
äfventyr förde honom några år derefter till Miklan 
gård eller den stora staden (Constantinopel). Då 
regerade Kejsarinnan Zoé och hennes gemål Hi« 
chaél Katalaktus ^'') öfver det Byzantiska riket 
Harald trädde i deras tjenst, fick krigsmanssold 
och blef kort derefter höfding öfver Väringame» 
Han for vida omkring Greklands öar och vauon sto«t 
ra segrar öfver Saracenerna , fråntog dem flera stä^ 
der på Sicilien, slogs mot dem äfven i Judalandefe 
och ströfvade flera år under blodiga strider om-^ 
kring i det stora Serkland eller Afrika, eröfirande. 
eller hellre, plundrande åttatio städer. På ^ 



Ai3) Zoc Tar gemål fSrU tUl Romanus II Argjros, aalaiK 
tiU Michaéi IV Paphlago, derefter till MichaiSl V R»^ 
lapliat«t och sist till Constantinus IX Monomac^ua^ 
Romanqt Argynis regerade Mn loaStill io34» Michaéi Paphla- 
gonern från io34 tiU io4it Michael Kalaphates blott 4 aalna-^ 
der under år io4i » och Constantinus IX från siitnämnde år till 
1054. I Harald Hdrdr. S. säges, att Hamld kom till Mikla^ 
gård, då Michaéi Katalaktus (Kabaphates) var Kefsare» od^ 
lemnadc Grekland» då Gonatatttinua Monomachus regerade ' 



Digitjzed byCjOOQlC 



IV. Sva KonungmTj af Sig. Rings ati^/r.B/orn Jérniida. 477 

vidsträckta och lyckliga h&rförder samlade han sto* 
ra rikedonaar af guld och dyrbara saker. Dessa 
skickad^ han till Storfursten Jaroslav i Gardarike 
att förvaras. Stora penningesummor skänkte han 
ttfven till Frälsarens graf i Jerusalem och till andra 
heliga orter i det Judiska landet. Sedan han der 
badat i Jordan, vände lian tiUbaka till G)nstanti-> 
ncpel. Der bekom han underrättelse, att hans 
broderson Magnus, blifvit Konung både i Norrige 
och i Danmark. Denna tidning uppväckte hos hon- 
om en stor längtan att återvända till nordlanden. 
Han uppsade derföre Kejsaren sin tjenst. Då blef, 
han kastad i ett fängelsetorn. Detta skedde på 
Kejsarinnan 7^^ föranstaltande och under foregif-* ' 
Tände, att han orättmätigt slagit under sig en hop 
af den Kejsaren tillkommande andel i det under 
härfärderna förvärfvade krigsbytet;, den egentliga 
orsaken säges hafva varit, att Kejsarinnan fattat till 
honom en stor kärlek, men att han tillbaka icke vi- 
sat någon bevågenhet for henne. Från fängelse- 
tornet blef han räddad af en honom tillgifven 
qvinna. Genast samlade han sina följeslagare, tog 
tvänne af Väringarnes galejor, rodde in uti Säveds- 
eller Siavidarsund (Bosporen eller Gonstantinopoli- 
tatiska sundet), bogserade sig med konst, men med 
Ibrlust af ena galejan, öfver de jemkedjor, som 
voro dragna tvärt öfver detta sund, kom sedan ut 
på Svarta Hafvet, drog derpå Dnieper- eller ock Don- 
floden uppföre till Gardarike och blef efter fram- 
komsten till Jaroslavs hof mycket väl mottagen. 
AJla sina med trogna och pålitliga män ditsända 
skatter återfann han oforskingrade och väl förvarade. 
Sedan formälte han sig med Jaroslavs och Inge- 
gerds dotter Ellisif (Elisabeth), drog derpå öfver 
till Sverige och lade till vid Sigtuna, omkring år 
1045*'*). 

Då hade Sven kort fbrut vid Helgenäs förlo- 

3x4) Harald ffdrdr. S. 

Digitize(i.by VjOOQIC" 



^78 Hednatiden. 

rat det tredje slaget mot Konung Magnus, h^ 
ter han flytt till Sverige. Här träffades Sven 
Harald, Begge uppehöUo sig öfver vintern 
Konung Anund. De trädde med hvarandra i fd 
bundy och såsom de båda voro beslägtade med det 
Svenska konungahuset och med många af de fb^ 
nämsta i landet, gjorde man dem bistånd, så att 
de i Sverige samlade en stor hop krigsfolk. Der* 
på stego de om våren på skepp, drogo titt 
Danmark och intogo i en hast Seland och Fuol 
Det blef för Konung Magnus berättadt, att Sm 
och Harald ingått med hvarandra ett förbund att 
underlägga sig både Danmark och Norrige. Od 
Harald förmälte man, att han var starkare och me- 
ra storvext än andra män, dessutom så krigseria- 
ren, att han vann seger i alla krig, tillika sårad- 
ftiU och klok, att han i allt, hvad han företofr 
hade framgång, och jemte allt detta äfven på guld 
och egodelar så rik , att i mannaminne aldrig A 
mycket funnits i en enda mans ego. Magnus bW 
bekymrad, och ogerna ville han strida mot sin eget 
farbroder. Han öppnade derföre med honom hem- 
liga underhandlingar. Dessa hade till följd, att 
Harald skilde sig från Konung Sven. Denne sade 
då till honom: *'du hafver gjort sår förr, Harald, 
"såsom män om dig veta säga, att du af förboad 
"^och löften håller endast det, som synes dig birt 
befrämja din egen sak." Harald svarade: "mindre 
''skäl håfver du att förebrå mig, att jag icke båt 
*ler mina löften, än Konung Magnus hafver att 
'tillvita dig, att du mot honom icke hållit dintj 
"eder." Efter dessa förebråelser för ömsesidig tiiOi« 
toshet skildes de från hvarandra med stor ovSn^ 
skåp. Harald drog dit, hvarest Konung Magnitf 
låg med sin flotta och på landet hade sina täl 
uppslagna. Magnus bjöd Harald jemte sextio a 
dess följeslagare till gästabud hos sig. Sedan alb 
vid måltiden blifvit herrligen undfägnade ^ steg. Koih 

Digitized byCjOOQlC 



IF. Svea Konungar^ ^/'Sig* Rings att^ fr. Bjom Jcrnsida. 479 

nngen upp och gick, åtföljd af några män, som 
buro åtskilliga saker; till gästernas bänk, der Ha- 
ralds män suto; ät den, som ytterst satt, förärade 
han ett godt svärd, åt den andra en sköld och 
på lika sätt ät hvar och en af de öfriga en 
^åfva af kläder eller vapen eller annan kostbarhet 
samt dyrbarare åt dem, som förnämare voro. Sist 
stadnade han midt emot Harald, höll i handen 
^vänne rörstafvar och frågade: '^h vilkendera af des- 
*sa vill du, min frände, helst taga?" Harald Sva- 
rade: "den, som mig är närmast/' Då räckte Kon- 
tingen honom samma staf och sade: "tillika med 
'denna rörstaf gifver'jag dig halfva Norriges rike 
"med alla skatter och inkomster och all den egen-r 
'dom, som dertill lyda, så att du skall konungsligt 
*namn och all konungslig rätt njuta lika med mig, 
^dock med sådant förord, att då vi äro begge till- 
'samman, skall jag hafva företrädet i helsning» 
*tjenst och säte, och äro vi på ett ställe tre till- 
"samman, som hafva furstlig värdighet, skall jag 
'sitta medlerst ; äfven dä vi lägga med våra skepp 
'in i hamnar, skall jag hafva konungs-läge och 
lonungsbrygga. Du skall styrka och främja vårt 
*ilkes bästa, emedan vi nu göra dig till en sådan 
'man i Norrige, som vi icke trodde, att någon 
'skulle blifva, så länge vårt hufvud fanns uppeof- 
Van mull." Harald stod upp och tackade för den 
itpra ära, honom vederfors. Sedan satte beggé 
^onungame sig ned och voro hela aftonen gla- 
ta. Följande morgon lät Konung Magnus med' 
bdrar kalla folket tillhopa till ting. Då utlyste 
tonungen för hela hären den gåfva, han gjort sin 
rände Harald, och Thorer af Steig, Konung Ma- 
[ni broder på möderne, utropade derefter Harald* 
br Konung. Samma dag bjöd Harald till sitt tslt 
honung Magnus jemte sextio af hans följeslagare,. 
5å suto begge Konungarne tillsamman i ett hög- 
läte. Gästabudet var ståtligt, förplägningen ym- 

Digitized byCjOOQlC 



48o Bednatidtfu 

nig, begge Konungarne muntra och glada. När 
det led mot aftonen, gaf Harald ut sina befallnin-» 
gar, och då blefvo i tältet inburna kläder och vapen 
och en stor hop väskor; Harald tog kläderna och vap- 
nen och utdelade dem bland Konung Magni följe- 
slagare, likasom denne dagen förut utskiftat sina 
gåfvor till Haralds. Derefler vände han sig till 
Magnus med de orden: "du förärade oss i går ett 
*'stort rike, som du tillförne med fara vunnit af 
"dina och våra fiender, och tog oss upp till sam- 
"styrelse och lika del med dig; detta var väl gjordt, 
"ty ditt rike har kostat dig mycket. Äfven vi haf- 
'*va utomlands varit stadda uti åtskilliga farlighe* 
"ter, innan vi kunnat tillvägabringa det guld, som 
"du nu skall fä se. Nu vill- jag lägga detta tUl 
"byte med dig, och skola vi båda ega allt lösöre- 
"gods och hafva deruti jemlik lott, likasom vi ega 
'liälften hvardera af riket. Men såsom vi äro af 
"olika skaplynne, du mycket gifrundare än jag, ty 
"skola vi skifta det jemt oss emellan, då hvar se«» 
"dan månde med sin del handla, såsom bonomgodt 
"synes." Derpå utbreddes en stor oxhud, väskor- 
na upplöstes, och guld uthälldes ur dem på den 
utbredda oxhuden till sådan myckenhet, att alla 
förundrade sig och sade sig aldrig i nordländerna 
häfva sett så mycket guld tillhopa på ett ställe; 
man trodde för visso, att detta månde vara den 
Grekiska Konungens skatt och rikedom^ ty det ha- 
de man hört, att i Grekland funnos bus fulla af 
rödan guld. Skålar och vigter framtogos, guldet 

J>lockades i sär och skiftades genom vägning i lika 
otter mellan begge Konungarne. Derefter tog Ha-i 
raid i handen en stor masurskål, som rundt om- 
kring var beslagen med silfver och äfven försedd 
med en siratlig silfvergrepa , alltsammans förgyldt, 
och skålen dertill full med "klara, rena silfverpen- 
"ningar;" detta dyrbara dryckeskärl förärade han 

till 



Digitized 



by Google 



I 

IV. Svea KonmgarjofSig^RmgsJiU^fr* B/Sm femsidan 48» 

tjli Konmig Magni halfbroder» Thorer af Steig, 
jetnte Ivänne guldringar, som tillsamman Tägde 
en marky samt dessutom en kostbar , med hvita 
skinn fodrad kappa af purpur* Kriget med Sven 
hade sä utblotta t Konung Magnus, att han, innan 
Harald med honom delade sina skatter, icke egde 
mera guld i sin värjo än den ring, han har; då 
han upprigtigt erkände detta för Harald, sade den- 
ne: "litet, alltför litet guld, min frände, för en 
'IKonung, som rädor öfver tvänne riken/' Han 
betraktade ringen och tillade: ''mänga torde äfven 
"Ivifla, om denna ring med rätta tillhorer dig/' 
Magnus förklarade, att han fått densamma af sin 
fader, när de sista gängen skildes, och han visste 
icke, hvad annat han kunde säga sig hafva rätt 
fångit, om han icke egde den ringen med rätta. 
Harald svarade leende: "det säger du väl sant, 
"Konung Magi^us, att din fader gaf dig denna 
''ring; men han tog den af min fader för ringa, 
"sak skull. Och är det visst, att den tid, som 
""din fader var mägtigast, hade smäkonungarne i 
"Norrige icke synnerligen goda villkor/' 

Päföljande vär utrustade Konungarne Magnus 
och Harald sin krigsmagt, för alt hortdrifva Sven 
Estridsson och återbringa Danmark under Norri- 
ges lydnad. Sven, hittills alltid olycklig i stri- 
den mot Konung Magnus, misströstade ännu mer, 
sedan den rika och krigserfarna Harald blifvit upp-* 
tagen till Magni medregent, att kunna uthälla kam- 
pen mot tvänne sä tappra och segerrika Konungar. 
Han flydde derföre öfver till Skåne. Magnus och 
Harald underlade sig öfver sommaren de Dimska 
öarna och Jutland. Ännu om hösten lägo de med 
sin flotta derstädes. Då beslöt Sven att nedlägga 
den kongliga värdigheten och äter träda i tjenst 
hos sin frände. Konung Anund i Sverige. I detta 
uppsåt stod han redan färdig att stiga till häst^ 

Sv. F. H, i D. 3^ 



Digitized byCjOOQlC 



40^ Rednaiid^fu 

for att rida uppåt till Svithiod, cU t^Snne nSn 
anlände till gården, der han yar» och berättade 
honom» att Konung Magnus var död' och att han 
kort före sitt aflidande hade till Sven afträdt Dåd- 
marks rike. Magnus dog påSudatorp ^'') isädra 
Jutland den aS Oct io47« Han hade då i elfva 
år varit Konung i Norrige och eflerlemnade ett 
så alskadt minne, att man kallat honom Blagnus 
den Gode. Då han kände sin död nalkas, kaUa* 
de han till sin sotsäng sin farbroder och medre- 
gent Konung Harald, förmanande honom att åter- 
vända till sitt. ftdernerike och afstå från alla an- 
språk på Danmark, emedan han ändå aldrig skulle 
komma till stadig besittning deraf; han lade der- 
till, att det fördrag, som var upprättadt mellan 
faonom och Hördaknut, icke sträckte sig till de- 
ras efterträdare; Sven Estridsson vore till Dan- 
marks rike den närmaste arfvingen, och med all 
-den rätt han, Magnus, egt till detsamma, återgaf 
han det nu till Konung Sven. Då Sven fick des- 
sa tidningar, sade han: '*det tager jag Gud till 
"vittne, att aldrig hädanefter skall jag fly frftn 
"Dana-rike, så länge jag lefver.** Dermed steg han 
upp på sin häst, red söderut till Skåne och sam- 
lade krigsfolk. Harald emellertid var för ingen 
del sinnad att efterkomma Magni villja. Han Y^e 
genast draga till Yiborgs ting och der låta taga 
sig till Konung. Då han gaf detta tillkänna för 
hären, svarade Einar Thambaskelfer, det han, så- 
som Konung Magni fosterfader, ansåg sig merafor- 
pligtad att besörja den aflidne Konungens begraf^i 
ning och fljtta liket till den helige Olofs grift i 
Th rondhem, än att eftertrakta andra Konungars 
välden och föra onödiga krig utom landets grän^ 
sor; han ville hellre följa Konung Magnus död, 

ai5) Så ages i Harald Hirdr. S. c a& Sazo lUr (LiK X^ 
beratUr, att han dog i Alcxttåd på Seland tUi ftlfe af ett ftl 
irån hästen. 

Digitized byCjOOQlC 



IV. Svea Konungar j af Sig. Rings aU^fr. Björn fernsida. 483 

ta aågon annan Konung lefvande., Derpfi träffii- 
de han genast anstaher att föra liket om bord, 
och af samma sinne med Einar Var äfven hela 
hären, så att alla gjorde sig redo att draga hem 
med den högt älskade Konungens lik. Dä fann 
Harald rädligäst att gif?a vika och att vända tilU 
baka till Norrige, för att först mottaga och för- 
säkra sig om detta konungadöme. öfver vintern 
underlade sig Sven hela Danmarks rike, Alla Dan- 
skar erkände honom på nytt för sin Konung. Men 
om våren utrustade Harald en väldig krigsmagt, 
for att med vapenstjrka utföra sina anspråk på 
Danaväldet. Då börjades mellan Danmark och Nor- 
rige ett nytt krig» h vilket sedan fort varade i sex- 
ton år. Sven, ehuru ofta i stor fara och nöd, 
var dock på det hela vida lyckligare mot den 
Irigskunniga Harald, än han varit det mot den 
unga Konung Magnus. Han försvarade och bibe- 
höll sitt rike. Slutligen blef Harald villig tillfred. 
Penna afslöts vidGöta-elf år io64 på de villkor i 
att hvar af Konungarne skulle behålla sitt rike 
med de gränsor, som tillförne varit mellan Dan- 
mark och Norrige. Freden skulle räcka, så länge 
hegge Konungarne lefde**^). 

Under dessa täta hvälfningar i Norrige och Dan- 
mark njöt Sverige ett ostördt och stadigt lugn så 
inom som utom sina gränsor. Anunds förhållande 
visar 9 att han, efter krigsförden till Dajiniark i för- 
ening med Norriges Konung Olof Digre, fattat och 
troget följt den grundsats, att icke inblanda sig i 
grannarnas stridigheter. Men för olyckliga och 
landsflyktiga furstar var hans rike en alltid öppen 
och säker fristad. Han lefde efter Helgeå-slaget i 
saradrägt och fred med Konung Knut, den mäg- 
tige herrskaren öfver trenne riken, men han vä- 
grade derföre icke sin vänskap och sitt skydd åt 

ai6) Harald Hårdr, S. 

3l* 



Digitized byCjOOQlC 



484 Hednatiden:, 

samma Konung Knuts fiende» sin frände och förd- 
na bundsförvandt, den olycklige Konung Olof, och 
detta just under dennes förehafvande att från Knut 
ätereröfra sitt fädernerike; derefter visade han en 
lika vänskap mot Konung Olofs .son, den unga 
Magnus, och mot denna samma Magnus gaf han 
sedan ett lika skydd åt den olyckliga Sven Estrids- 
son, Man skulle kanske icke utan grund kunna 
tillägga denna kloka och försigtiga Konung den 
politik, att han gerna såg och genom understöd 
af Svenskt krigsfolk, så vidt utan synbart delU- 
gande ske kunde, äfven befordrade, att de sva- 
gare af de krigförande magterna sattes i tillfälle 
att uppehålla jeranvigten mot de starkare och fö- 
rekomma, att icke alltför stort välde hopades i en 
endas hand. Emellertid öfvades hvarken från Nor- 
riges eller Danmarks sida några fiendtligheter mot 
Sverige till gengäldande af det bistånd, de lands- 
flyktiga furstarne derifrån erhöUo, troligen eme- 
dan man fruktade att bringa i harnesk emot sig 
de.mägtiga Svearne, om h vilka en samtida för- 
fattare yttrar, att de till häst som till sjöss vo- 
ro utmärkta krigare och på manskap och vapen så 
starka, att de syntes genom sin magt nedbryta de 
öfriga nordiska folken **'')• Att för öfrigt de tec- 
ken till oroliga rörelser, som företedde sig under 
de sednare åren af Olof Skötkonungs regering, på 
lång tid icke förnyades och icke, så mycket vi 
känna, det ringaste framskymtade under hans so- 
ners tid, bör väl tillskrifvas dessas kloka och för- 
ståndiga styrelse. Om Anund är upp tecknad t, atl 
han ända från begynnelsen af sin regering, ehuru 
han då ännu var ung till åren, i fromhet, för- 
stånd och vishet öfverträffat alla de Konungar, 

ai7) "Populi Syeonum mnlli smit, yiribus et armis egregii, 
**pr»terea tam in equis qnam in nayibus juxta optimi bella- 
*'tore8» nnde etiam sua potentia cseteras aqnilonis gentes con- 
"'fringere yidentor.** Adam af Brem., dé Situ Danitv» 



Digitized 



by Google 



IV. Svea Konungar j af Sig. Rings M^fr.Bjom lemsida. 485 

som före honom regerat , så att ingen varit af fol- 
ket så högt älskad som han^''). Han synesmed 
stadig hand hafva vakat öfver dfen inre ordningen 
och freden och i detta afseende varit sträng uti 
bestraffningar mot missgerningsmän och andra iöv^ 
brytare, h vårföre han äfven i våra gamla urkun- 
der här namn af Kolbränna deraf, att han icke 
varit skonsam i sina domar och icke sparat att hrän- 
na missdådares hus^'^). Det var nemligen ett 
icke ovanligt hestraffningssätt vid ^svårare förbry- 
telser* eller då skada tillfogades andra, att man 
uppbrände eller förstörde den brottsliges hus an- 
tingen helt och hållet eller till större eller min- 
dre del, så att straffet svarade mot brottet. Man 
finner, att detta äfven varit öfligt hos Nordmän- 
ncrna i Normandie, så att i deras lagar varit stad- 
gadt eller efter deras sedvänjor brukligt, att hus, 
som tillhörde de fredlösa, borde uppbrännas, till 
vittnesbörd om deras ådömda straff och att de, 
som efterkommo, skulle lägga åminnelsen deraf 
på hjertat och lära att bära fruktan eller farhåga 
derför; befunno sig de landsflyktigas hus på ett 
sådant ställe, att de icke kunde uppbrännas utan 
fisira för andra hus, så borde taket samt annat me- 
ra aftagas och nedbrytas och sedan, för att upp- 
brännas, bäras till ett sådant ställe, att ingen ska- 
da deraf kunde uppkomma ^^^}. Med lika straff 
plägade Olof Digre hemsöka dem, som antingen 
afföUo från den Christna läran, eller vägrade att 
antaga densamma, och ännu långt fram i XU:te 
århundradet har det i Norrige varit öfligt att brän-> 



31 8) ''JuTcnis qaidem «Ut^> Terum sapieniia et pietate omDes 
"praecessit, qui faerant ante eum: nec qnispiam regum fuit 
*'populo Sueonum tam acceptus sicut Anundus.'* Ad. afBrem., 
Uist. EccL a 19) "Oc haet thy colbraennaB, at (han) var ri- 
"var i raefstum sinum, at brxniue hus maDDiB.*' Se den Tid 
Vestgötalagen bifogade gamla iLOBiuiigaläDgdeiu aao) Du 

Cangc^ Glossarium, r, Condemiiart. 



Digitized byCjOOQlC 



Hednatiden.. 

na upprorsfitiftares samt addra väldsverkares går- 
dar eller hus**'). Då således den mindre eller 
gamla Rimchrönikan låter Konmig Anund q?ftda 
om sig sjelf: 

Folcket kallar mik Koolbrenna fortj, 
At hvar jak sakan fick i naghrom By 9 
Lot jak bruDoa Väggia eller Taak, 
Epter hvars theras brotzliga saak: 

föiklarar Olaus Petri detta i sin Chrönika sålun- 
da, att hvilken gjorde den andra någon skada 
eller orätt» af baos gård skulle utmätas, ett helti 
ett hälft eller ett fjerdedels hus, mer eller min- 
dre, efter värdet af den gjorda skadan, och de 
sålunda utmätta hus blefvo sedan brända. Han 
tillägger i anledning häraf om gamla lagar och 
bestraffningssätt, att fordomdags, såsom i andra 
länder så äfven hos oss, voro icke så många sa- 
ker uttryckta i beskrifven lag, såsom de sederme- 
ra blifvit det, utan då berodde hufvudsakligen af 
Konungens godtfinnande, huru han straffa vilk, 
så att för lag gällde, hvad honom syntes rätt va- 
ra, der före man ock i gamla tider plägat säga: 
''hvad Konungen med skälom vill, thet är Lag*^*)." 
Ehuru Chrönikorna synas antyda, att ofvanmälta 
bestraffningssätt blifvit af Konung Anund vidtaget 
och -stadgadt för lag, är dock vida troligare, att 
detsamma grundat sig på gammal sedvänja, men 
har tilläfveutyrs af Anund blifvit satt i sträng, 
lagbunden uböfning. Länge har icke heller denna 
plägsed blifvit i Sverige bibehållen, fast hellre 
synes densamma redan i Anunds tid hafva blif- 
vit upphäfven och utbytt mot annan, ty i slut- 
stancen af ofvan ur mindre Rimchrönikan anför- 
da stroph säger Anund om sig: 

Sidan giorde jak bättre Lagh, 
Och doo aiOT Ålder uthan slagli« 



tel) Håkan Uerdahr, S, Jfr Hallenberg» Jam, täi Lm$. S. 
JL H. //. aaa) OUi Petri Sv^ Chron. 



Digitized 



byGoOgk . 



Efter Anund, som afled omkring IrioSi *^^) 
och icke efterlemnade några manliga arfvingar, 
trädde hans äldre broder Emund till styrelsen 
af riket. Denne var dä redan kommen till ären> 
h vårföre han kallas Emund Gamle* Honom 
tillägga våra Chrönikor***), ehuru, sflsom det sy- 
nes, med mindre grund, den beryktade gränsut- 
stakningen mellan Svea och Dana riken, dä Halland, 
Skåne odi Blekinge skola blifvit afsöndrade frän 
Sveriges rike *^^). Hvad samma Ghrönikor vidare 



åa3) Detta irtal nppgifres bestamdt i Bitt. JrMepise, Bremmts» 
Den tidpunkt, yid hTilken Adam afBr* (Hist. EceL) om- 
nämner Aminds död, inträffar pi Ir xo5a och tammanstfim- 
mer illcdes temligen noga med den förra uppgiften. 9:14) ^^^ 
undantag af Laurentii Petri, som anser hela herattelsen 
om gränselSggningen för en ogrundad sägen. aa5) I den Vest- 
götalagen Åtföljande berättelsen om mötet på Danaholmen eller 
råläggningen mellan Sverige och DanmarV säges, att då var 
**Emanddr tleme" Konung i Upsala, och "Sven tjugnslLiieg'* 
i Danmark. Men den tid, SyenTTäskagg var Konung iDan« 
mark, regerade ingen Konung Emund i Sverige. Väl kan an- 
tagas, att Sven Tyäskägg har blifvit förblandad med Sven 
Estridsson, som var samtida med både Anund och Emund; 
men hvarken under Anunds eller Emunds tider räknades Hal- 
land och Skåne till Sverige och kunna således icke sägas att 
då hafva blifvit afsöndrade derifVån; under deras tider egde 
äfven ett vänskapligt förhållande rum mellan Sverige och Dan- 
mark, till följd hvaraf inga för handen varande gränstvister 
eller andra stridigheter gjorde en sådan grånsreglering mellan 
begge rikena nödvändig; för öfrigt, då iberättelsen omförmä- . 
les, att äfven Konungen af Norrige var närvarande, och att 
d« Nordiska Konungarne mellan sig skiftade Danaholmen i 
trenne lotter, synes det föga tänkbart, att det vänskapliga 
I>anaholms-mötet mellan nordens trenne Konungar skulle haf- 
va föregått midt under ett brinnande krig mellan Danmark 
och Norrige; när åter, efter en ao-årig ofrid mellan dessa . 
begge riken, fred äudtligen slöts omkring år 1064, var Emund 
Gamle i Sverige redan död. Alla omständigheter visa, att 
berättelsen om det ryktbara mötet på Danaholmen är en, lång 
tid derefter, ad mémoriam rei uppsatt act, hvarvid man ingen 
veda haft i afseende på bestämmandet af tiden, så framt man 
kk« helkc viU «iise bela beri(tt«lic», lika med dennamnkun- 



Digitized 



by Google 



488 Btdnatidtn. 

ftrmila» att tiaiii tét att godtgöra sin slenilietoch 
fäkuDDigbet vid detta tillfälle, sedermera infallit 
ned en krigshär i Skäne och sökt återtaga de frfin 
Svea*rike bortskänkta landskaper, men af Ulf Jarl 
Sprakaleg, h vilken Knut den Store skickat of ver 
från England att göra hoQom motstånd, blifvit i 
grund slagen yid Stångapelle eller S:t Capellsbro 
och sjelf äfven stupat tillika med större delen a£ 
sin Iiär, detta allt röjer en oredig och föryir* 
rad sammanblandning af tidens tilldragelser ^^*). 
Emond skildras för öfrigt säsom en man, den der 
icke varit god att trotsa eller motsäga, när han 
ville hafva något fram, och tillika såsom den der 
varit sniken och icke gifmild **''). Mot den Bre- 
miska Erkebiskopen, som ville tillvälla sig högsta 
kyrkostyrelsen öfver norden, försvarade han sin 
kongliga myndighet och tillsatte sjelf sina bisko- 
par; derföre, och då han i öfrigt icke synes hafva 
varit någon ifrig anhängare af den Christna lä- 
ran, så iitt Svearne sägas under hans tid illa haf- 
va hållit Christendomen **•), har han af nordi- 
ska kyrkans äldsta häfdateckuare ^*') blifvit illa 
utropad och kallad pessimus (den elake), h vilket 
troligen äfven föranledt det tillnamn af 81 e m- 
me •'**), våra inhemska forn-urkunder gifva hon* 



niga Agapeti buUa, lör ett nnderitiicket politiskt rerk»' noi 
hvilket den dock yäl STKrligea Ir. 226) Omkring Sr loa^l^lef 
Ulf Jarl mördad. Konung Knut dog år io35. Emund Gamle 
tUt blef icke Konung förrän efter Ir loSo. Förvirringen 
kommer yäl till en aior del frin Sax o a orediga ber&tlelie 
om alaget yid Helge-L 327) Konungalfingden rid Veslgöta- 
lagen. aaS) Konungalangden i Heryara S. aag) Adam 
af Brem.» Hi$t,SccL a3o) Skulle emellertid förhållandet 
yara tyortom, och det af Adam af Bremen Konung Emund 
gifna tiUnamnet Pessimus yara en öfyersittning af det på 
Adams tid Konungen tilläfyentyrs redan då tillaggda inhemska 
vedernamnet Slemme, så kon detta möjligen hafya hUfyit 
honom gifvet med afseende på hans låga börd å möderne, i 
det hao yar ^n Yciidiflk trälijuiiit aoB; slem (såsom i alca 



Digitized byCjOOQlC 



IV» Svea Konungar j af Sig* Rings äiij/n Björn Jernsida. 489 

om. Hao säges hafva haft en son vid namn 
Anund. Honom hade han utsändt med en krigs- 
här på eröfringar till Qvinnornas eller Amazoner- 
nas land, hvarmed här troligen Finland beteck- 
nas*'*). På detta krigståg skall Anund tillika 
med hela hären hafya omkommit derigenom, att 
fienden förgiftat brunnarna. Derefter följde ännu 
andra olyckor, och tillika har landet varit plägadt 
af missvext och hunger. Vi ega emellertid of ver 
x>mständigheterna af dessa tilldragelser inga när- 
mare underrättelser; de äro så väl för våra in- 
hemska urkunder som äfven för de Isländska sa- 
goskrifvarne alldeles obekanta och omtalas endast 
af Kyrkohistorikern Adam af Bremen *'*) såsom 
Guds hämndstraff (divina uUio) för Konung E- 
munds vrångvisa förakt och olydnad för den Bre- 
miska Erkebiskopen. 

Mera än det ofvanförmälta finnes om Konung 
Emund i gamla skrifter icke upptecknadt Hans 
regering har varit kort*''), men hans dödsår är 
oss icke bekant; det vet man endast, att han 
var död före år 1063 eller io63. Han är af 
den gamla, från Gudarne upprunna konunga-ätt^ 
utmärkt af tappra, visa och kloka furstar, deo 
siste, som sutit pä Sveas konungathron. 



vinning) htr Sinnu i vlrt språkbruk betydelsen af lig, i^r- 
aktlig; Adam af Breipien sjelf gifver ock anledning att sluta tiU 
n&got sådant, då ban säger: **- • • Emnnd Gamnl pessinms, 
''namiste^a concnbina Olapb natns erat." Olans Petri {Sv. 
Chr,) åter är af den tankan, att ban fått detta Tedemamn 
dcrafy '*att ban slem ocb ofdrståndig var» då ban med de 
**Danske rå och rör lade meUan Skloe och Sverige ocb så 
»'skilde det (Skåne) från riket.'* a3i) Jfr Inledn. 9, S;* 
:^9) äist, JScci. a53) Konungalängden i Ueryara S. 



Digitized byCjOOQlC 



49<^ BtdnaiidtfU 

SamhälhfÖrfattningen^ ] 

Det ofvan Mölaren liggande landet, i norr intill den 
stora y vid Älfkarleby ut i hafvet löpande Dal-elfveu 
eller der bortom till Tynnebroskogen, den fordna 
ödmården, som bildar grSnsskilnaden mellan Ge- 
strikland ^^^) och Helsingland, i vester till Sag« 
&n eller S|Lfvaström, som iskiljer Upland frän Yest- 
xnanland, och österut intill Mälarens utlopp ibaC< 
vet; detsamma land, som af ålder varit kalladt 
Upland och ännu i dag sä kallas, utgjorde i dessa 
tider trenne serskilda fylkén eller landskaper,som 
kallades Tiundaland, Attundaland och F jerd* 
liundraland, hyilka i våra gamla Landskaps- 
lagar bära namn af Folklanden, det herrskande 
folkets land. Det var detta land. Oden med sina 
Åsar och de med dem invandrande folkstammar 
aldra först intogo, bebyggde och kallade Man hem, 
männernas land. Härifrån, då större utrymme for- 
drades för den tillvexande folkmängden, tilläfven- 
tyrs någon gång äfven i följd af politiska händel- 
ser eller af andra anledningar, skedde utflyttnin- 
gar till de kringliggande markerna, som dä efter 
sitt läge till de äldsta Folkländerna eller det ur- 
sprungliga Manhem, fingo namn af Söderman- 
land, Yestmanland, Norrland och Neder- 
rike eller Nerike. Dessa rundt omkring Mälaren 
belägna landskaper, såsom hufvudsakligen upptag- 
na och bebyggda af ätterna utaf de med Oden in- 
vandrade stammar, utgjorde det egentliga Svi- 

a34) MeHan '»Hafs ok S&yn strSms ok Ödhmorda" sträckte fir 
Upland enligt företalet till Upland s -Lagen. I det gamla J?«- 
gisirum Upsaiiense (från förra hälften af XIV årh.) upprikoas 
Sfyen Gestrikaland ()land Tiundalands härader. Doc^sjraei 
dtt , aftsom Gestrikland ursprangligen icke tillhört TiuiidalaDds 
ildsta tio härader» utan sednare tillkommit» i den mon Up- 
land» byggd Texte med odUogarna. ^JIj: Geijer,.^v. F, H. 



Digitized 



by Google 



v. SamhäihfSrfaitmnfien. 49) 

tfaiod. Svearnas land. Svithiod sicildes (rån G Ok- 
tala nd genom de stora skogarna Kolmärden och 
Tiveden. I söder frän dessa skogar, omkring och 
mellan de stora sjöarna Yettern och Yenern , bod- 
de den Götiska folkstammen. Att denna af ålder 
betraktat sig såsom en egen nation, ett folk för 
sig, vittnas af den gamla Vestgöta lagen ^'^), som 
räknar endast Göterna till inländska män. Svear 
och Smålänningar deremot till utländska nian in- 
om riket, det sednare tillägget till skilnad från 
Qtanrikes män, såsom Norrmän, Danskar och an- 
dra i söder boende folk. Fordna sagor och min- 
Aesmärken leda alla att anse Vestcrgötland för 
en åldrig byggd, tidigare bebodd än Svearnas land. 
Från Vestcrgötland synes det nuvarande Dalsland 
eller den fordna Markbyggden och till en del 8f- 
ven Yermland hafva erhållit sin hufvudsakligaste 
befolkning; en gammal urkund *^^) kallar dessa 
byggders invånare för Yestgöter vestan Yenern, 
Markbyggden har dessutom i gamla tider varit 
räknad till Yestergötland **''), och Sturleson »^s), 
då han redogör för landsindelningen i Sveavälde, 
hSnförer Markbyggden, Yermland och Yestergöt- 
land till samma hufvuddel. I sydost från Yester- 
öch i söder från Östergötland, i det bergiga Små- 
land, till skaplynne så olikt de kringliggande 
landskaperna, bodde folkstammar, om hyilkas här- 
komst och ursprungliga förhållande till Göterna 
vi idé ega några iinderrättelser. Det är först vid 
Cbristendomens införande Småland framskymtat 
ur forntidens hatt. Sitt namn synes det hafva er- 
hållit deraf, att dess bergiga beskaffenhet och ^ten- 
bundna mark endast tillåtit att här och der mel- 
lan bergen upprödja små land *^*), b vårföre ock 

a35) Mandr. B. a36) Skenn. Stadga af Magnus Ladulås år 
iq85. a37) Magnus Barfots S. a38) Olof den Hel. S. 
»39) Tnncld, Geogr, öfver Sverige, Verclius, i dess an- 
markn. till Her?. S. c X., bar äfyen anmärkt, att i Småland 

Digitized by V^jOOQiC 



ftgk Hednatiden. 

en myckenhet af hopkastade stcnpösor ännu i dag 
skola öfverallt der finnas i skogarna. Fornsägner 
och landets många minnesmärken från hedeDhös 
yittna om dess tidiga befolkning. Det synes i äld- 
sta tider inom sig hafva bestätt af flera små sta- 
ter eller serskilda samhällen; ett sådant har det gam- 
la Värns-härad , det så kallade Vä ;nd varit, som 
i ett värns- eller försvarsförbund förenat de i södra 
delen af landet liggande Konga, Albo, Kinnevalds, 
Upvidinge och Norrvidinge härader; ett annat Fin- 
heden eller Finveden, som upptagit Östbo, 
Yestbo och Sunnerbo härader; ett tredje, det gam- 
la Njudung, har innefattat de nu sä kallade Östra 
och Vestra häraderna **°), och i Wulfstans re- 
seberättelse namnes Meore eller Mö re, utgörande 
en del af det östliga, vid hafvet liggande Små- 
land. Njudungs, Yärends och Finvedens tio hä-* 
rader bildade en egen lagsaga, känd i fordna uiw 
kunder under namn af Tiohärad; den nordliga 
delen af Småland deremot har, åtminstone efter 
Christendomens införande, lydt under samma lag 
med Östgöterna ^^'). Att de midt emot Småländ- 
ska kusten belägna öarna Gottland och Öland, äf-^ 
vensom det i söder från Småland liggande land- 
skapet Blekinge från mycket gamla tider, åtmin- 
stone redan i det IX århundradet, varit räknade 
till Svea-välde, det finna vi af Wulfstans resebe- 
rättelse. Gottland har i gamla tider haft sin ^ea 
lagy och dess hela afiättning bär i mänga fall prägel 
af en hög ålder, sä att den i våra Landskapsla- 
gars närvarande skick anses för den äldsta af dem 
alla^^^). I fornskrifter blir Gottland merendels 

f^reträdcsyis fSrdommer en maDgd ortnamn pi Rid» Ryi 
(af gamla ordet rjrdia, rödja), äfvcnsom på Hult och Torp» 
aom bemärka detsamma , nemligcn små afrojda platser i skogen. 
a4o} Jfr Rogbergs och Kudas Beakrifning om Smaland, 
94*) Jfr CoUin och Schlyter till OstgötaLagen , y. tSlnoAui^ 
^ ^2) Burman, om Froy.-Lag. K H, AnU Ak* H. IL 



Digitized byCjOOQlC 



v. SamKUUfÉrfaWfdngefa 49I 

lalladt Gutland och invånårne Gu tar *^')9 och 
troligen hafva de utgjort en gren af den Götiska 
folkstammen. Ölands tidiga befolkning bevittnas 
af dess rikedom på gamla minnesmärken. Med de 
barbariska Pleichaner, dem Adam af Bremen om- 
talar ^^^)y och hvilka Biskop Egino i Lund un-* 
der sednare hälften af det XI Århundradet om-* 
Tände till Ghristendomen , förstfis efter all sanno** 
likhet inga andra än Blekingsboerna; de sägas haf- 
ya egt ett stort öfverflöd af fångar, hvilket synes 
antyda, att de varit fruktansvärda Vikingar. Att 
de af Biskop Egino i Lund blifvit omvända till 
Ghristna läran, har troligen föranledt, att Blekinge 
blifvit i kyrkosaker med Skåne förenad t, hvilket 
sedermera åter gifvit anledning till dess förenan- 
de med Danmark äfven i politiskt afseende ^^^). 
I det XII århundradet beskrifvas *♦*) Blekinge 
och Halland såsom tvänne utgående grenar af det 
Skånska landet, hvilket således i dess vidsträck- 
taste bemärkelse då äfven innefattade de tvänne 
förstnämnda landskaperna. Skåne har i de äldsta 
tiderna utgjort ett eget rike; under VIII, IX och 
X århundraden åter har det än varit underkastadt 
Sveriges, än Danmarks rike, dock vanligast det 
sistnämnda. Dessa i söder liggande landskaper, 
Skåne, Halland, Blekinge, Bohus, synas att från 
mer än en folkgren hafva erhållit sin urgamla be- 
folkning. Att äfven Smålänningarne utgjort en från 
Göterna serskild stam, torde man icke utan grund 
kunna sluta af den olikhet, som ännu röjer sig 
mellan dessa folk. Äfven hos inbyggare inom sam- 
ma landskap träffas icke sällan i kroppsdaning, an- 
sigtsbildning, lynne, seder och språkdialekt olik- 
heter, som tyckas antyda, att de utgått från ser- 
skilda, ehuru i roten beslägtade stammar. Detta 

343) S& i UpIandsLagen pä flcni stallen. Jfr Bib. tiU GottLL. 
344) De »itu Dania. ^tfi) Jfr Hallenberg, Anm, till 
Lugerbn S. R. H, 346) Af Sax o. Prof, 

Digitized byCjOOQlC 



&r till m del fiirHIlandet mellan inyftnaraeiBe4 
lar na, Södertörn och det egentliga Södermanland, 
hvilka efter all sannolikhet nedstämma från ser« 
skilda folkgrenar; i synnerhet skilja sig de första 
nämnda mycket ffån de öfriga. Uppmärksamhet 
förtjenar äfven den stora olikhet, man i Dalarna 
varseblir, ej blott mellan inbyggarne i de serskil- 
da buf^uddalama af detta landskap, men äfvea 
mellan secknars, som gränsa till b varandra, "Hela 
"nationer under skilda regeringar," yttrar ensaker 
kännare af Dalarnas folk, ''torde flerstädes mera 
"likna hvarandra, än den mestadels förmögna all* 
"mogen uti Hedemora socken liknar den fattiga och 
"smävexta Elfdals-allmogen, eller Mora<^karlen ea 
VVester-Dalkarl, eller denne en Jernbergsman, eller 
"skattebonden i Sverdsjö en skattebonde i den nä- 
"ra intill belägna Vika socken; de ursprungliga 
"skiljaktigheterna bibehållas sorgfälligt och beteek- 
"nas äfven i det yttre genom olika klädedrägter ^^'^y 
I länder och trakter, der berg och djupa skogar 
skilja dalarna åt, dessa äfven ligga f)crran aflägs- 
nade från hafyet, genom sitt läge afiskilda från de 
tillföUen, som föra menniskorna närmare tillsam'* 
man och grundlägga eller vidmakthålla mera ge- 
mensamhet dem emellan, i sådana trakter och i 
tider, då ingen genom handel, näringar eller an- 
dra samfundsinrättningar öppnad gemenskap kny* 
ter något samband mellan de genom natnrförbåU 
knden skilda orter, och h varje dal således u^ör 
en sluten verld för sig, f^r hvarje sådant ensamt 
lefvande folk sin egendomliga prägel, antager vi&< 
sa egenheter och bibehåller längre i sin charakter 
dragen, af hvad förflutna tiders omständigheter 
hos detsamma danat. Detta måste ännu mera blif- 
va fallet, om befolkningen af sådana orter utgått 
från skilda folkgrenar. Svear och Göter utgöra de 

a47) Landch&fd. Jirtat FåmirsberåiL om Si. Kopparh. Län, 
dr Ji8a3. 



Digitized byCjOOQlC 



r. S^nJ^mföfambigen. 4gS 

trSime bttfvudstamniar, söm befolkat vår nörå. Mea 
troligen hade redan före dem andra stammar inta^i* 
git vissa trakter ^^^)9 och i den stora folkvandrin-* 
gens tider höra vi talas om folk, som frän södern 
genom mänga länder och nationer ställt sitt länga 
vandringståg till yttersta norden ^^*). I dessa ti«4 
der, dä icke blott hela nationer, m«n äfven en-* 
skilta stammar vandrade och trängdes om > hvar« 
andra, sökte boningsplatser och land,hafva visser- 
ligen äfven i vår nord längt flera inflyttningar och 
Btvandringar f[>regätt, än hvarom fornsägner och 
de till oss komna gamla berättelser bevarat nägra 
dunkla minnen. Dä för öfrigt i sagorna talas om 
de med Oden invandrande folk, kallas dessa städ- 
se Asiaemän och Turkar, h vilket synes antyda, 
att mer än en folkstam med Oden invandrat; det- 
ta blir äfven sannolikt af Ynglingasagans berätteU 
se om Asarnes och Yanernas krig, förlikning och 
förbund, och ännu mer, då vi erinra oss den 
mångfald af serskilda folkgrenar « som utgjorde den 
stora sä kallade Thraciska hufvudstammen , af hvil«* 
ken flera med Geterna mer eller mindre förbund-* 
na folkätter utan tvifvel deltagit i det stora uttä-« 
get till norden. Vi kunna dä med stor sannolik** 
het antaga, att det med Oden i nordländerna in-» 
tågande folk varit grenadt i flera serskilda, när<* 
mare eller fjermare beslägtade stammar, hvar un<« 
der sin stamhöfding. Då vidare i sagorna^förmä-* 
les om folk, som bodde i norden, när Asisemän 
och Turkar hit inkommo, och att dä skedde myc^ 
ken blandning mellan slägterna, så är möjligt, att 
Bägra här förut fastade folkgrenar då blifvit un«< 
danträngda mot fjällen eller nödsakade att söka 
sig andra ointagna fränliggande platser. Det ena 
med det andra kan bafva varit fallet, ehuru vi der-« 

a4S) Jfr Inledn. s. i45— 1 5o a49) Till ex. Heralerna , byilka satto 
sig ned bredvid Göterna , se Inledn. s. S5 ff. Att Herulerna seder- 
mera blifrit äter f&rdriijia or SkaadiiwTicn, berittar J ord an 011 

Digitized byCjOOQlC 



4g6 Htdnätideru 

för ega ingen annan visshet 8n blott sannolika |^ 
modanden, ty allt är.här dunkelt* Det mer och min- 
dre skiljaktiga emellertid, som utmärkt dessa ser- 
skilda slammar, har genom närboende, genom sam- 
manblandningar och en större gemenskap i de me- 
ra befolkade trakter under tidernas lopp deh 
blifvit mera afnott, dels alldeles försvunnit, ellei 
förbytt sig i ^ndra olikheter, alstrade af andrsi 
förhållanden; de grenar äter af de serskilda stam-i 
marna, som utflyttat till aflägsnare, mera frånskilda 
trakter, eller intagit ensama, afskilda dalar» haf- 
va trognare vidblifvit och bibehållit de ursprung-i 
liga olikheterna. 

De få, strödda underrättelser, man ur forn^ 
tida sagor och skrifter kan sammanhemta öfver 
landets tillstånd och utseende under detta tidhvarf^^ 
bära alla vittne derom , att det medlersta och äi>^ 
nu mer det Öfre Sverige i den aflägsna tid, Gö^ 
terna och Svear ne här satte sig ned, till det me« 
sta varit en ödemark. Vid pass 6 eller 700 år 
efter Svearnas bosättning invid Mälaren beskrifves 
Svithiod ännu såsom ett land fullt af stora sko- 
gar och ödemarker, flera dagsresor långa. Yihaf-» 
va sett, att Braut-Anund, näst den sista af Yng- 
lingarne, som rådde öf ver Svea- välde, i sagan vun-> 
nit stort pris och beröm deraf, att han pi sko- 
gars rödjande använde mycken flit och omkost- 
nad, så att genom hans försorg stora landsträc- 
kor blefvo bebyggda, vägar upptagna öfver öde* 
marker, moraser och fjäll, och kungsgårdar an- 
laggda uti hvart storhärad i Svithiod ^^°). Sko-* 
garne Kolmården och Tiveden, som åtskilja Svi- 
thiod och Götaland , hvaraf det förra i gamla skrif- 
ter kallas Nordanskog, det sednare Snnnan- 
skog**'), utgjorde ännu vid slutet af XII år- 
hundradet en vild ödemark af det omfång, att den 

Norr- 

a5o) Jfr ofran s. ^i, aSi) Landshgen» Kon. B« 

Digitized byCjOOQlC 



' V^ Skmkaili/dr/éittfiingen: *497 

Vorrsla Kontiog STerre på en fiird fråii ^Me^dt^ 
■Dd till Yermland ir 1177 irrftde hdå 6M ^11 
|u dagar omkring i dessa stora» okådda yildoiar'- 
ler och träffade iogeDstides en enda menniskobo* 
Ling^^^). Fomsflgner bevara äfven minnet af den 
kl, d& från Motala ända till Örebro i Nerike och 
berifrån ända söder om Marieslad i Yestergdtland den 
mellanliggande landsträckan endast nf^jort skog * ^ ^). 
>8tergötlands norra byggd och bergslag synas att 
brst mot slutet af den hedniska tiden hafva fttt 
ina första bebyggare ^^^). Lika ödslig, otillgtfng;« 
ig och vild var äfven dess södra skogsbyggd möt 
len Småländska sidan. Genom denna skogstrakt, 
$fver den vilda Holveden och genom Småland led-* 
ie ännu ingen väg. Den helige Sigfrid, då hatt 
not slutet af det X århundradet drog från Skåne 
uppåt till Yärende, hade en högst svår och mödo- 
sam fkrd, ty^ stigen gick genom obanäde trakter 
och djupa skogar, öfver branta klippor och skarpa 
berg ^^ ^). Derföre togo vägfarande från Skåne vaii^ 
ligen vägen uppåt till Skara i Yestergötland, här^ 
ifeän öfver Yettern^ sedan utefter Motala ström till 
Brå viken, hvarifrån man öfvergick Kolmården, som 
på denna sida var mest tillgänglig cteh farbar, och 
sedflu genom Södermanland fortsatte vägen uppåt 
iiU öfre Sverige *'*). Om Vestergötland läser man 
i gamla sagor ^^^), att der Voro stora och vidtbe* 
grepna ödemarker, genom hvilka man icke utan 
stor svårighet kunde komma fram, när kälan var 

a5a) Sverres S. a53) Lindslosf, Beskrifn. öm Skara Sti/l, 
och ^rooctakn t' Beskr. ojte Östergötland. Jfr Ge i j ef Sv, 
Fé B. a54) Att boalttiiingar i detina trakt börjat redan Un-' 
åw den hediuslu tidtn, derom tittiui åen forntemiiin^r MtL 
åeunu tid; men deraf liter, »H djcaM h&f itldci &ro siillajraU 
och ta t fnti man konnfl slaU till triktcni Mitai hebjggelio. 
a55) ffiit. S. Sigfrid!, Script. rer. Svtt. tt. SI&6) Lange-' 
kel, Seript. ttr, Datu 2ti Geijer L & aS^f) Gåtn octi 
Bolfi S. 

Sif. F. B. t Ä 3a 

Digitized byCjOOQlC 



HednatideKé 

ifiowdeii; i' Véstgötemas gamk lag^^^) talsis cm 
ftlWämiJilgsskogariia NordMa , Synderfiila och Östa», 
f^la, de dfir i våra dagar utgöra den Yestgötiska si' 
l^aUade Falbyggden, sam nu är en skoglös trakt, odi 
d^^a.. äro icke de enda vittnesbörden, att djupa och 
vidsträckta skogar i gamla tider öfyertäckt trakter, 
bvfi^rest nu äro slättmarker, Ijui^hedar och frukta 
bärande fält. Skogar^ flera dagsresor Unga, skiUr 
Yestergötland frän Bohus län, och det tillgränsan- 
de. Dalslands fordna namn af Markerna synesihän* 
tyda på en tid, då man ännu mindes, att hek 
denna landsträcka varit öfverhöljd med skog och 
y;i$at'fbga spär. af odlingar. Att Dalsland emeUep* 
tidr^dan under djupaste hedna-åldem mottagit si^* 
na . första inbyggare, bevittnas ej mindre af de mån* 
ga. ålderdoms-minnesmärken, som bär träffas, §m 
äfven. deraf, att det i början af nästa tidfavaif 
framträder såsom ett landskap med flera härader, 
hvilka sägas en lång tid bafva lydt till Vestergöt* 
Imd. Huru . Vermland med en från Svithiod flyk- 
tande, konungason mottagit sina första inbyggare, 
huru dessa rödjade och brände de urgamla. skogar* 
na, .här upptogo de första åkarfölt och eftérhandl 
förvandlade de förut vilda, ödsUga trakterna till tref* 
liga bosäten för menniskor, är redan förut anfördt, 
äfvensom att de öster om Klara elf liggande Yena- 
ländska härader för det mesta då ännu atg}orde ea 
skog, densamma stora skog nemligen, som enligt 
sagan har skilt Götland och Vermland åt och i 
gamla tider varit kallad Yärm^kog, men h vilken 
sedan med tiden genom tilltagande odlipgar blifvit 
delad i flera smärre, som hvar försig f&tt att eget 
namn ^^^). Bei^sk^sortema åter, ej mindre Ve* 
^er-4>ergslagen i Dalarna, än äfven Philipstads och 
Carlsskoga bergslager, som upptaga nordöstra delen 
af Vermland, Leke-bergslagen i Nerike, Norbergs 

, a5S) I förteckningen på allmänningsslogarnt. 3%) Fcrnow, 
'Btskrifn, om Vermland. 

Digitized byCjOOQlC 



O0I1' Nora, Grythytte odi HeIlefor8% liindles odi 
Bambergsaaont nya Kopparbergs bergslager, inn^ 
fiiUaiide de mot norden och yestem liggande ber- 
giga delarna af Vesttnanland» kortUgen.allademel?^ 
hn Klara^ och DaL^lfvernas stora vattendrag be^ 
lägna malmrika trakter, dessa genom sina produ*' 
eter ibr hela rikets handel så vigtiga orter, nu gen^^ 
om åkerbruk och bergsrörelse täflande i odlings 
välmåga och befolkning med rikets andra landska^ 
|iBr, voro ännu i slutet af hedna-åldem, om icke 
aUdeles obebodda, dock namnlösa, föga kända marf 
Jber. Från de höga i^U, som begränsa Sverige och 
Norrige, upprinner den stora Dal*elfven i tväinne 
grenar ;^ den ena af dessa, under namn af östra DaU 
«lfv«[i, upptagande under sitt lopp Orsa-elfven, gen* 
mnloper den stora sjön Siljan och framströmmw 
deriiirån till Gagnefs socken ; den andra grenen, som 
kalks Yester^Dalelfven och vid Fulu^pQäU ti^er sin 
början, flyter åt Lima kyrka, bryter sig i flera 
tvära bugter mellan de utskjutande bergsryggarna 
ooh löper äfvenledes fram till Gragnefs socken $ der ^ 
nedom Gagnefs sockenkyrka, sammantröda • dessa 
bsgge greniur, hvarefter den na inom en bädd Ibr*^ 
enade Dal^Ifven fortsätter sitt vidare lopp till ha&- 
vet, genomskär under tiden stora, fruktbara slät^ 
ter, vidgar sig stundom i stora fjärdar, omslutan* 
de en inängd holnaar, jsamlar sig åter i en smalare 
teddy nedstörtar derpå vid Elfkarleby medettbe* 
tydliga fall oeh utrinner slutligen en mil deriMn 
i Bottniska Hafvet. Den trånga och högländadilkl', 
kvarigenom den Vestra grenen .dier Yester^-Dnletf^ 
Ten framgår, utgör af: la&dsk£q)et Dalarna den del, 
som kallas. Yesterdaiainn; den rymligare och 
lägre däld åter, h varigenom den östra grenen eHer 
Österr-Dalelfven framlöper, bär namn af österda- 
larne; dessa tvänne hufvuddälder. Öster* och Ve- 
sterdalarna, upptaga hela öfre eller norra delen af 

3a ^"^ 



Digitized 



by Google 



5m WednmiiJi-en* - 

Slora Kopi^rbergs hSfdisgedöme; den &ter 
fitar dem i söder liggude delen tf Bamnift hSfilk»» 
geddme omfattar i sydvest Yester^-bergsUf en 
och i sydost det egentåiga Kopparbergs, Siters 
och NSsgirds län, hvilka sistnämnda i sig äffmi 
innesluta den sä kallade Öster»bergslagen. Det 
var i denna sydöstra trakt af Dalarna, Olof Digre 
pä; sitt krigstäg till Norrige är io3o, sedan han 
genomtägat norra Västmanlands skogar, fium be- 
folkade byggder, kallade Jernbäraland ^^^). Der» 
emot var hela den öfre delen af detta iandskapf 
de sä kallade Öster* och Vesterdalama, sä vidtii 
af häfilerna kunna dömma, ett nära okändt laod» 
Det är först mot slutet af XII ärhundradet» 
när Konung Sverre drog genom dessa trakter, de 
första strälar af historiens ljus kastas pä dem. Dl 
nemligen Sverre, omkrii^ är 1177» vflle frän* afi^ 
dra Norrige b^fira sig upp till Throodhem, mea 
fi>r sina vederparters fiendtliga tillrustningafr icke 
vägade draga genom Norriges land, tog han väges 
till Vermland, tägade genom den nu af Finnar be^ 
bodda Tolfmila-skogen till det mot gränsen af D»» 
laiöia liggande Ekedbärad, drog derifrän genom en 
annan ^ icke mindre läng skog, nemligen den iani 
i dag sä kallade Tiomils-skqgen, gränssk(^gen md^ 
lan Vermland och Dalarna, favarefter han vid Ma^ 
bing i Vesterdalama synes hafra träffat en beby^^ 
mrt; frän Malung gick taget vidare genom en tred^ 
tolf mil ^^') läng skog eller ödemark, till desi 
ban kom fram i Jernbäraland, efter all samiolik 
bet i Österdalama, troligen i ilora eller Elfdah 
socknar ^'^). Under fiinutti genom dessa obeby^ 
da marker lefde han och hans följeslagare ic^e d 

a6o) Jfr ofran t.. 443. aSi) Med detu aiiUr ftrstfts den gui- 
U så kallade Slogsmilen, tom svarar angefår mot en balf af 
rira navarande Sv. milar. 36a) Jfr Geijer, Sverige vid 
alolet af Hc4ii.Tideii » Svnt, XIII» samt Landsh. Jirtas der- 
aammastides intagne aamirkn. 5f?er Sverres lig genom DalarWi 

Digitized byCjOOQlC 



F. Såmhätt^/cr/éUtHingm. S%i 

mait än köttet af* de feglar och elgar^ mmi de 
9Md ttna pUar sköto.i skogen; tåget gick öf^^r sto-r 
n moras, genom djupa, dystra skogar» öfverklip* 
Bor och bcEg» och det var den tid af änet, däsnön 
ttstes ur ^kogaraa och isarna af vattnen» sä att 
Sverre med sitt £61k hade att kämpa med otl*oliga 
Bfidor oeh svårigheter. I Österdahuma var folket 
Jttum hedniskt» hade förr aUrig sett en Konung 
xesa genom sitt land och visste icke en gång, om 
m sådan var menniska eller djur. Det mottog lik-* . 
våL Konung Sverre väl och befordrade hans fiu^d 
|CDoia byggdema. Men äfven här ledde stigen 
merendels öfver oröjda marken öf ver kärr och 
oteras» öfv^ stora åar odi sjöar och genom en skog» 
>8 raster ^^ ') lång, kom Sverre.sedan fram i Herje- 
dalen; härifrån . åter» innan han fitarmådde finmr 
Unga till Jemtlands hyggder» måste han åter gen-r 
Mavandra en skog af icke mindre än 38 rastws 
Hg; tiU kost och föda på denna förd hade han 
idi hans folk idke annat än saf och bark af trär» 
dea» samt här» som vintern dfver legat under 
nfin^'^). Härjedalen hade byggder» men fornsa- 
§m kar bevarat minn^ af den tid» när detta land- 
éap, ännu obebodt» mottagit sina första bebyggare» 
Eerjulf hette ea man, som var banerförare hos 
Qbf Träte^aé ättling i femte led, nemligen hos 
Koonng HaUdan den Svarte, Harakl Hårfagers la- 
dnr* Herjnlf : stod hos Konungen i mycken gunst», 
wn en dag» vid ett gästabud, slog han i vredM-* 
nod med sitt silfverbeslagna dryckeshorn en an^ 
asn af Konungens fairdmän så> hårdt, att horofet 
biast^ och mannen fick sin bane« Då måste Herj« 
yf gft i landsflykt. . Han kom tiU Konung Erik 

a63> Afståod meUan pr^er berälnades till lands efler Rast, till 
sjöss efter Fiku, som hvardera syarat UDgefår mot en half Sr. 
mil. Jfr Burman, 1. c. Rast l>eteclLnade egentligen si Ung 
Tl«, fMft tariigtft fick» tiU dais nn UliOfds lasU clU r hvila, 

^) SV€tr€4 S^ . 

Digitized byCjOOQlC 



5«s Hednatiden* 

'ÉmMdBson i Upsala, Konungen mottog bonom 
Täly och Herjulf blef hans man. Från deniia mn 
nya tjenst rymde kan bort med Konnngencr syster 
Ingeborg» tiU bvilken han fattat Viirlek, fifv^ensom 
hon till honom. De flydde långan väg, ända bort 
i nordvest från Helsingland, invid gränsen af Norri* 
ge; här, nära intill fjällen , satte de sig ned i de» 
i^ora, vidrymliga dalen kring Ljusnaelfveo ^^^). 
Man visar ännu i dag den med träd bevexta hdg-, 
som tros förvara Herjulfs aska tillika med hans 
skatter; nära intill denna hög, invid HeF|e~4ii, fy- 
ra mil firån LilI*Herdals kyrka, ligger en ort, som 
bär namn af Snösvallen; der sägas Herjulf och ]>- 
geborg hafva bott ^^^). Denna sägen jemle sägnerna 
om Jemtlands samt Norra ' Helsinglands bebyi^an- 
de hänvisa derpå, att dessa trakter aldraförst Uif- 
vit Tödjade och befolkade genom invandringar irin 
det tillgränsande Norrige. Sveame åter bebyggde 
kttStstPäckan af Helsingland, fortgingo dei^ifit^n med 
sina nybyggen utefter sjösidan af Medelpad odi 
Ångermanland ända upp till Vesterbotten, drogo 
sig efterhand från hafskusten uppefter floderna allt 
längre inåt de djupare skogstraktenia, ftUde tröd» 
by^de sig gårdar, plöjde marken, jagade djuren 
i skogen, och u{^ftngade fiskar ur vattncai. Att 
Mn tvänne sidor och af tvänne folkstammar -de 
Mofrrtändska oitema blifvit bebvggda odii befeika- 
de, förklarar äfven den skiljaktighet i lyjme, sed» 
vänjor, språk och dialekt, som' träffas, efj blott med- 
ian vissa af dessa landskapet, men äiveé mellan 
serskilda socknar och trakter* inam samAia land» 
skåp ^^'^y Huru långt för öfrigt befoUunngéD sträck 
sig under hedendomens tider, och i favUken rigt-* 
ning densamma utgrenat sig, ega vi, der andim 
underrättelser hri<;tÄ, de enda tillförlitliga vittnes- 
börd i de forptida lemningariiaj ättehögar och run-* 

'365) SekOninK, iVb>*n^ Sist. I. i66> Halp%«f » Mt$b\ 
•m Merjedaien, 367) Jfr Barman, 1, c ' 

Digitized byCjOOQlC 



v. Sumhaiä/or/kttningen. Sdi 

atfinar. De si^ta ittehögar mot norden tHEflTaS i 
södra Yesterbotten i Umeå' socken ^^^), och' den 
sisla rmistenen i Nordingrå socken * i Ångerman-»' 
land. För öfrigt förekomma de i Medelpad^ i Helsin.' 
ge- och Gestnkland och i Herjedalen, men de af- 
higsna sig icke mycket från hafskusten samt träf- 
fas blott i glranskapet af större in^öar och floder,* 
i Gestrikland kring Storsjön yid Uefle, i Helsing- 
land pä Dellens stränder, i Medelpad på hafsÄLu^ten 
indian Njnrmida^ och IndalseUVema, i Herjedalen 
i Ljung- och Ljusnedalarna och i Ångermanland 
vppdler den* stora Ångerman-ån. I det fordom 
egentligen så kallade Svithiod finnas runstenar längre 
från hafvet, i Vestmanland och Nerike, endast in- 
vid Mälaren och Hjelmaren samt utefter Svartån, 
iill och med nedåt Edsbergs och Viby socknar; i 
Södermanland upphöra de mot Yngam och Lång- 
halsen; i Gdtalalod är deras sträckning märklig i 
så måtto, att de följa floderna och vattendragen 
blott inne i landet, men gå icke ända ned till haf- 
vet; i Småland och det fordna Mjudung (Östra och 
Veflfcra härader) börja de vid sjöarna Nömmen och 
Tjnrken, förekomma flerstädes kring H Vetlanda oéh 
följa Emåns rigtning, men upphöra strax utom 
gcänsjsn af nänmde landskap och saknas * närmare 
hafv»t; i det gamla Värend visa de sig vidHelga- 
siön och Åsaen, men för öfrigt utefter Mörrums- 
äo' icke ferrän vid dess ivtlopp på Blekingska ku- 
8ten# der äfven några förekomma med fremmande' 
mnoir ; inom det fordna Finheden, redan ofvan Y^- 
naiÉÖ och s^nt Yidöstem, följa de troget Laga-åri , 
men upfdneom redan långt från dess utlopp; på 
slibfclkandfit i löfra. Veslergötland följa de äfven de 
i 'Vcnem fallande' åarna 'Flian 'och ladan, hyiare- 
Hiot Tidana sttränder , den östliga samt andra bergs- 

* 368) Tfcml. vid Klabbölc by. Docl är ännu ttifvel undcrkartadtr 
burvTida dcisft b«|firäi<6 verUi^B Sltdldgki'/ éllcr^icié Yi^fr 
hellre af naini^ d«Äde JordtoAUr.: ' ' '** ' ^' *' ' 

Digitized byCjOOQlC 



5o4 9l9dna(id€JL 

^A B|^4b}^gg<i^ ^Is aUdtlfii aakaa dem, deb 
lipjpt^ blott en Qcb anow ^'^). Det ir ö&ei^^ 
Tud endast . vid. sjökustea aunt tnae i kndet vid 
d^ i^törr^ sjöarna och uppefter floderna, de fietta 
df diea^a fprnlemningar träffas. Drtta visar, att de 
melkuiiggaode inre trakterna länge endast varit 
ödeoiarker och skog, och att de äldsta bosättnki* 
g^ skett yid hafskusten samt omkring de stora, 
in i landet liggande fiskrika sjöar, hvarifirån de 
vnpefter de flpder» aem i dem utfidla, udirodt sig 
^t högre uppåt landet; flod«dahirna sftledes i he- 
1^ sifi strXpkning eUer de närmast infcili de stata 
i^attendf^^cn liggande trakter hafva aldxafbrst Utf^ 
Yijt; bfsbjggd^; då folket ökades, och. i den men 
slM)gen ntg^llrades, utgprenade man sig åt sidorna. 
Uei» Sfyei) tillfkliiga händelser hafvm åt många or- 
ter, gjifvit deras första inbyggare. Måtten, 86m 
i^ed föräldrarnas yillja icke kmide vinna föremA» 
l«t för sin kirjbek» flydde bort med den älskade 
gch satjte sig ned i ödemarken, ^'^^jrfredJösa lär^ 
l^ad^ iUgerningsmän och andra, amn med. dier 
Dtan uppståt gifvit någon dess. hane, men sedan Blå- 
ste frukta för den dödades slägt och vänner, a^te 
pch fuiu^ allUd en säk^ tillflyktsort i de tjoeka 
slM^nm» d^rförq dessft måi^nstädeg hvimlade af 
sjtråtröfv^re; icke siUan. i de vildaste ödemaBåer 
träfff|4es skogstorpare och stigmän, och här oeh 
tler i de obebodda skogjitraktema lågo ensliga gfiiv 
dar P<^ bpningdri så a^Qägsnade från: de hÅj^gåik 
iffXGV» oqh så yidt från hvarandra åtskilda, att 
mång^ ff^nns» som und^r: bek sin lefnad aldrig 
^$itt någon endk n^fnniska. utom sitt hns&ilk ^''^\ 
i,\ J^pru eft^r fornrnordiska^ seder obebodda tnk^ 
tgf. blffyq tagpa i beaitt*ing, och honi genom en 
%^fifag «f patriarjcbå)«ska iamiljer é^ ftiala sam* 
hällen uppkommit» dett^ lär inan ^f d^t sätt, favar*» 

., 1^ Li\}fiivM^^, Riiivr>4ra« aj^iJHiPtå^: P^féa^mmM i ngor-> 
» M fler» wempel, a7.%>:eAri.ffål;A»^4^* 



Digitized 



by Google 



fk. vån förfikkff i det IXule århandfadét togo i 
Msittmng oob Inbyggde den högt upp i AUanli^ 
«åa hafvet belligiia öb laland» Till denmi ö oem^ 
ligen togo inånga, i sjmnerhet från Norriges rike; 
jsin tillflykt den tid, då Harald Hårfagei* med vålds^ 
vm^ tillryckte sig öfverkononga^väldet och gjorde 
sig enrådande öfver hela landet. De utvandrande 
voro storättade höfdingar, män af börd och fbr^ 
mogenhet» sådana, hvilkas^ stolta, ^jelfrådiga sinne 
ogerna böjde sig under en annans villja, och som 
tillika egae skepp och förmåga att göra utni8tain«> 
{^ar till långväga fiirder. Höfdingen me^eg &mil|v 
hufikarlar, träkr, boskap och bohag samt all fer 
det blifvande nya hemmet hehöQig redskap. Till 
samma ftrd föranade sig med honom vänner, frän^i 
der^ fosterbröder och andra fria män, sådana, som 
förut åtföljt honom på hans vikingatåg och voro 
vane att betrakta honom som den förnämsta bland 
aig». Få förden medföljde de skyddande husgudar^ 
ne, syidigen betecknade af de med gudabilder xxU 
sioima pelare, som i de gamles byggnader alltid 
atodo pfc ömse sidor om husfaderns högsäte. Då 
man kom det nya. kndet så nära,* att man fidk 
Lusten deraf i aigte, tog höfiiingan för skq>pei^ 
^tyreamannen för den fiirdande kolonien, sinahö;^ 
aå t eapelarc och under Thors påkaUande kantad» dem 
irt i hafvet; hvarest de drefvo i land, der, i8am«> 
ma trakt» lade han grmidvalen till sin nya gård oefa 
neate åter upp pelame till sitt högsäte. Derefte^ 
gifik- ban med eld omkring ett visst landatyc^ 
lus, eller uppgjorde stora eldar rundt omknag 
detsamma, så att dea ena elden knnde sea båii 
den asMinu Sedan han på detta sätt efter gammal 
sed förmligen betecknat gvänsoma* af den kod* 
alriieha., han viUe tillegna sig, h vilket kallades nåt 
BOied eld h^a landet åt sig, utokifltade han delar 
deraf åt sina firtfnder, vänner och öfriga följeskk 
gare« Desaa allfu .med hvarandra förenade genom 

Digitized by VcjOOQiC 



5o6 Hednatiden, ■ 

v5iidflftp&- odi slägtskapsband, utgjorde, ett 
liäUei en ätt, en stam för sig. Anföraren för irt^ 
tåget 9 han 9 som i eget namn tafgit trakten i be- 
^»ittningy blef den. bosatta hopens höfding, och det 
i granskapet af hans gård uppbyggda gudahuset, 
med Frejs heliga ring på altaret, blef det unga 
samhällets föreningspimit* Der förrättades oflären, 
till hvilkas underliåU en viss afgift, kallad hofudtr 
(tempelskatt) 9 betalades af hvar gård; d^ yar äf- 
yen tingsplats, hvanst man sammanträdde till ge- 
måosamma. öfverläggningar och till tvisters afdö- 
jnande eller förlikande efter naturlig billighet el- 
ler efter de laga bruk» man medfört från moder- 
landet. Höfdingen yar templets vårdare och före- 
fiUindare för den heliga offertjensten; såsom sådan 
aatt han med tolf , af honom valda män på tinget 
oeh ledde rättegångaraa ; då höll han i handen dm 
heliga tempehingeil, evighetens symbol; vid den- 
na, ring, doppad i offerdjurets blod, aflades alla 
eder und^ åkallan af Frej ooh Njord odi den alls- 
inäjgiige As. Såsom allt var med religionen på det 
niärmaste förbundet, och faöfdingens hela magt förw 
nämligast berodde af hans anseende som offerprest 
oeh talare IGodames namn,, så var Gode ockGoi^- 
crdsman, betecknande den presterliga functionen, 
det vårdighetsnamn, han såsom käradsföreståadare 
vanligen bar, likasom äfven emb^set sjelft och »del 
district, hvarinom det.ut&fivades, kallades G«eM&ii«£ 
Efter detta sett uppkcanmo på denna aflägsnaiB 
en mängd spridda^ af hvarandra oberoende amå 
samhällen, som i börjim icke voro genom något 
gemensamt band förenade till ett helt folL finn 
hvar anförare eller annan ansedd och fömåaa man 
regerade på egen YasA (tfver den landfiMicka^ 
hflun sjelf intagit, bebyggt ocU med folk fotaett el- 
ler på annat sätt underlaggt sig;. mångenstädes salt* 
nades äfven ordehtligen inrättade godovdeiting, så aft 
hvar ^och en gjorde» hvad han ville^ idesautobi f^utms 



Digitized byCjOOQlC 



F. Samkalls/är/ailningen* Soj 

ingen gemouam rätt till stridigheters afgdrattde 
Bieilan köfiiingarne inbördes eller deras ömsesidi- 
ga undeiiitafvande; styrkan gällde dervid alk, odi 
emedan det var pligt, icke allenast för hvar familjs 
medlemmar att göra gemensam sak, men ock för 
köfdingarne att beskydda sina underhafvande mot 
öfverväld, lika